SOU 1877:5

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

SÄTTET OOH VILKOREN FÖR

GRIIRSKATTERHAS SAMT ROSTHUS- OCH

ROTERHGS-BESVÄREHS AFSKRIFNING.

EETEE NADIGSTE EÖliOKDNAKDE

AFGIFVET DEN 15 SEPTEMBER 1874

AF

ALBERT ANDERSON,

EXPEDITIONSCHEF

I KONG!.. FINANS-DEpARTEMENTETS EXPEDITION.

1

Till Herr Stattäet och Chefen för Konil. Finans-fleparteraentet.

i

Med anledning af åtskilliga hos sistlidet års riksdag väckta förslag,

dels om grundskatternas aflösning eller afskrifning, dels ock om lindringar

i eller afskaffande af indelningsverket, har hos Riksdagen kommit i öfvervägande,

beträffande grundskatterna: att dessa, om ock vid den tid, från

hvilken de egde sin upprinnelse, i viss mån jemnt fördelade på jordbruks

-

näringen, som då utgjorde nästan det enda, åtminstone det hufvudsakliga

beskattningsföremålet, genom sedermera under tidernas lopp inträffade förändringar,

föranledda dels af odlingens olika framsteg inom olika orter, dels

ock af mångfaldiga andra förhållanden, nu mera, oafsedt att en stor del af

Sveriges jord vore från utgörandet af grundskatt antingen helt och hållet

eller till största delen befriad, vid jemförelse ej allenast emellan olika provinser

och emellan olika orter inom samma provins, utan äfven emellan

hemman, som vore till hvarandra närbelägna och i förmåner för öfrigt hvarandra

ganska lika, utvisade de största oj em nh eter; att jordbruksnäringen såsom

helt betraktad vore i förhållande till andra näringar tyngre beskattad;

att äfven om en jemn fördelning af skatterna å jorden kunde för närvarande

åstadkommas, ganska betydliga missförhållanden i skattebeloppen till följd af

olika bördighet och odlingstillfällen, förändrade afsättningsställen samt alla

de omständigheter, som i öfrigt inverkade på egendomars afkastning och

värde, inom en icke aflägsen tid åter skulle uppstå; att grundskatterna,

hvilka i motsats mot de skatter, som drabbade kapitalisten eller idkaren

af andra näringar än jordbruket, utginge med oföränderligt årligt belopp,

utan afseende å den större eller mindre inkomst, som af den skattskyldiga

jorden kunde erhållas, eller å statens utgifter, icke kunde anses öfverensstämma

med ett riktigt beskattningssystem; att om grundskatterna, såsom

en icke allenast till belopp t ganska betydlig, utan äfven under alla omständigheter

säker inkomstkälla, under föregående tider icke kunnat för

statsbehofvens fyllande undvaras, förhållandet härutinnan, sedan statsinkomsterna,

den allmänna bevillningen oberäknad, under de sist förflutna fyratio

åren stigit från 12,900,300 kronor till 54,005,300 kronor och således ökats

till mer än fyradubbelt belopp, förändrats derhän, att samma skatters betydenhet

såsom inkomstkällor märkbart sjunkit; att jernvägstrafikmedlen samt

skogsmedlen, hvilka begge inkomsttitlar hade det gemensamt, att de gåfvo

en betydande afkastning, men likväl icke vore skattetitlar, nu mera kunde

antagas lemna med hvarje åv tillökade inkomster, de förra af 200,000 och

de sednare af 100,000 kronor, hvilka, om de förmådde bereda tillgångar

till en skattenedsättning, icke kunde sägas hafva tillkommit genom en ny

beskattning, som tyngde andra samhällsklasser; att ehuru, utom den fyllnad

i statsinkomsterna, som måste beredas, om en betydligare skattelindring

skulle kunna försiggå, äfven en deraf oberoende tillökning i inkomst måste

vara att påräkna, för att möta uppkommande utgifter för nya statsbehof, så

mycket mera som en ny arméorganisation otvifvelaktigt komme att föranleda

till ansenligt ökade kostnader, några synnerliga svårigheter, i betraktande

af den ökade inkomst andra skattetitlar såsom tull, stämpelafgift,

bränvinsskatt vid en i allmänhet mycket stegrad produktion och ökad välmåga

kunde antagas lemna, i detta afseende icke syntes vara att befara;

3

att på grund af dessa förhållanden och enär annuiteterna för sa väl 185b

som 1860 årens jernvägslån år 1898 upphörde att utgå, med skäl syntes

kunna sägas, att en så gynnande tidpunkt för vidtagande af en skattenedsättning

genom grundskatternas successiva afskrifning tillförene icke funnits;

samt att de fördelar, som genom denna skattenedsättning — den ansenj,

ligaste, som i vårt land någonsin förekommit — vore afsedda att vinnas,

endast i det fall kunde förenas med det helas kraf, om verkställigheten utsträcktes

till en längre följd af år, hvarmedelst dels ersättning för de förluster,

statsverket genom afskrifningen småningom kornine att vidkännas,

genom tillökning i inkomster säkrare kunde beredas, dels förändringen ej

komtne att störande inverka på de mångfaldiga enskilda förhållanden, som

vore lastade vid jordegendomens värde, dels ock syftet att genom den ifrågavarande

eftergiften framför allt bereda sjelfva jordbruket, och icke sa mycket

de nuvarande innehafvarne af den skattskyldiga jorden en förman klarare

framträdde; — och i fråga om indelningsverket: att då önskligheten för

landet att i en snar framtid erhålla ett betryggande försvar, hvartill den

indelta arméen icke vore tillräcklig, egde så framstående betydenhet, att de

\ skäl, som dervid fästade sig, öfvervägde alla andra, men meningsskiljaktig

heterna

angående lämpligheten att i rikets arméorganisation samtidigt söka

bibehålla indelningsverket och genomföra en betydligt utsträckt allmän

värnepligt visat sig vara af nästan oförenlig natur, helst indelta arméen icke

vore lämplig såsom befälsstam för en arme bestående al värnepligtige, afseendet

å det framtida bibehållandet af indelningsverket, huru gagneligt och

för landets förhållanden lämpligt detsamma under en förfluten tid än kunde

hafva, visat sig vara, borde vika för nödvändigheten att bereda en snart

inträdande trygghet i afseende på landets försvar; samt att, da den nya antagligen

på grundsatsen af en mera utsträckt allmän värnepligt hvilande

härordning, som kunde komtne att antagas, endast småningom och steg för

steg syntes kunna träda i verkställighet, och landets nu varande försvarsverk

enligt sakens natur endast efter hand kunde förändras och lemna rum

för en ny härordning, jemväl rustnings- och roteringsbesvåren, hvilka stode

i nära sammanhang med hela frågan om de pa jorden hvilande grundi

skatternas bibehållande eller upphörande, under förutsättning att en betryg

gande

arméorganisation blefve af statsmakterna antagen, småningom borde

eftergifvas. På grund af dessa förhållanden och under uttalande af den

åsigt, att ifrågakomna skatter och besvär borde afskrifvas efter en allmän

måttstock af tre procent årligen, hvilken beräkningsgrund för beloppet af

eftergiften likväl icke uteslöte möjligheten att ordna sjeifva afskrifningen på

flere olika sätt, sä att den skulle kunna t. ex. innefatta en större afskrifning

första året och derefter jemnt fortgående afskrifning af en mindre andel

eller oek på annat sätt anordnas, endast eftergiftens värde i det hela icke

4

blefve större eller mindre än hvad ofvan vore sagdt, hvaremot den olikhet

i bevillning efter andra artikeln, som nu gällde för jordbruksfastighet och

för all annan fastighet, äfvensom den bevillning, som nu enligt tredje artikeln

särskildt utgjordes af en viss klass af jordbruksfastigheter, borde försvinna

och en revision så väl af bevillningsförordningen som af de på densamma

i vissa delar byggda kommunalförfattningarne, i syfte att bereda likställighet

emellan olika klasser af medborgare, ega rum, hvarvid borde iakttagas,

att den förhöjda bevillningen icke inträdde, förr än en motsvarande

lindring i skattebördorna blifvit vidtagen, har Riksdagen uti underdånig

skrifvelse den 24 Maj sistlidet år anhållit, att Kongl. Maj: t täcktes, under

förutsättning, att en ny organisation af landets försvarsväsende, grundad på

en vidsträcktare tillämpning af den allmänna värnepligten, varder af Konung

och Riksdag antagen, i sammanhang med förslag till en sådan organisation,

i nåder föreslå stadganden, genom Indika, efter en måttstock af tre procent

årlig afskrifning, ej mindre rustnings- och roteringsbesvären, med deraf härflytande

kostnader, komme att efter hand minskas och slutligen försvinna,

än äfven grundskatterna upphöra, mot det att jordbruksfastighet åsättes bevillning

efter samma grunder, som gälla för all annan fastighet.

Sedan med anledning häraf Kongl. Maj:t den 26 September sistlidet

år i nåder meddelat mig förordnande att, såsom särskildt biträde i Kongl.

Finansdepartementet, afgifva betänkande och förslag, ej mindre huruledes

grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären böra afskrifvas än ock

beträffande de åtgärder i öfrigt, som genom en sådan afskrifning må föranledas,

äfvensom att insamla och utarbeta de statistiska uppgifter och öfversigter,

som kunna tjena till frågans belysning, går jag nu att det mig sålunda

meddelade uppdrag fullgöra.

Då de räntor och den kronotionde, som förut såsom augment eller

knektetunnor ra. m. varit anvisade rusthållare eller rotehållare, jemlikt Kongl.

förordningen den 23 Juli 186''.) med början afår 1871 blifvit till statsverket

indragna emot ersättning medelst statsanslag i penningar, eger numera mellan

grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären icke något annat omedelbart

samband rum, än att en del räntor och kronotionde å rusthållshemman

och i någon mån äfven å hemman, som utgöra ordinarie rotering, i och för

rustningen eller roteringen äro vederbörande eftergifne, i anledning hvaraf

och enär de olika förhållanden, som förefinnas i afseende å grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären erfordra särskild utredning, det torde

tillåtas mig att till en början särskildt behandla frågan om

ö

Grundskatterna.

i

*»

Den främsta och till beloppet betydligaste af dessa, nemligen Räntan,

har tillkommit under så olika tider och förhållanden, att det torde vara nödigt

att undersöka dess deraf beroende olika beskaffenhet i rättsligt hänseende

gent emot staten och den skattskyldige.

Räntan har, för så vidt den åligger i mantal satt jord, intill sednare

tider varit fördelad i jordeboks- och mantalsränta samt bestått af en mängd

olika räntetitlar, af hvilka de, som tillhöra jordeboksräntan, äro af hög ålder,

hvarföre man ock i allmänhet saknar bestämda underrättelser om tiden och

sättet för deras tillkomst. Utan tvifvel härleda de sitt ursprung från de

gamla i landskapslagarne påbjudna, för Konungens och hans embetsman*

underhåll samt för krigsföretag afsedda allmänna utskylderne: ättargäld, tingsl

lama, ledungslama, skipvist med flera gamla skatter, hvilka bestodo afspan

raål,

osar, kor, får, gäss, höns, hö, humle o. s. v.; allt persedlar, hvilka sedermera

bibehållits i jordeboksräntan 1). I fråga åter om mantalsräntans tillkomst,

torde jag få hänvisa till de upplysningar, som i sådant hänseende äro meddelade

dels i det underdåniga betänkande angående förenklande af beskattningsväsendet

samt uppbörds- och redogörelseverket, hvilket särskildt utsedde

komiterade den 30 April 1847 afgifvit, dels ock i ett af C. N. Rathsman,

efter nådigt förordnande, utarbetad t, den 4 Juni 1855 datorad t underdånigt

betänkande angående uppgjord jemförelse mellan Svenska folkets skatter samt

stats- och riksgäldsverkens utgifter vid början af 1809 och 1810 årens riksdag

samt enahanda skatter och utgifter vid 1850 års slut. Af dessa betänkande]!

inhemtas, att de särskilda persedlarne af denna ränta dels blifvit

af Rikets Ständer under förra hälften af sjuttonde århundradet till utgörande

beviljade, för betäckande af statens allt mera växande behof, och dels tillkommit

såsom ersättning för befrielse från åtskilliga allmogen förut åliggande

^ tjenstbarheter till det allmänna.

Äfven af städernas jord utgöres ränta bestående hufvudsakligast af

boskaps- och {åkerskatt, hvilken ungefärligen samtidigt med tillkomsten af

boskapspenningarne af hemman å landsbygden utaf borgerskapet först beviljades

vid riksdagen i Stockholm år 1627 2) såsom en tillfällig utlaga, beräknad

efter boskap och utsäde, och sedermera ehuru till olika belopp utgått,

'') Uplandslagen, yngre kodex. K. B. fl. 10 och 11. Sudermannalagen. K. B. fl. 10. Westmannalagen,

yngre kodex. K. B. fl. 7 m. fl.

2) Stiernman I 790.

Ränta af jord fi

landet.

Ränta å städernas

jord.

6

1''resternas

« utlagor.

intill dess genom 58 § i kongl. resolutionen på städernas besvär den 19

Januari 1757 förordnades, att denna ränta skulle utgöras efter de grunder,

som uti 10 punkten af 1655'') års riksdagsbeslut blifvit i afseende å boskapspenningar^

för landet bestämda, eller med två daler silfvermynt för hvarje

helt mantal.

Till räntan äro i räkenskaperne äfven hänförda presternas utlagor,

hvilka före deras, jemlikt föreskrifterna i Kongl. kungörelsen den 11 Maj

1855 och Kongl. förordningen den 23 Juli 1869, verkställda omsättning och

förenkling bestått af:

l:o. Taxan, hvilken redan under de första åren af Konung Gustaf

Wasas regering omtalas såsom ersättning för befrielse från borgläger eller

inqvartering och enligt Kongl. resolutionen på presterskapets besvär den 5

Juli 1636 2) “är en gammal utlaga, som för hela socknen och icke af mantalet

längesedan förordnad är att utgöras11, samt med denna i rikets gamla

provinser utgående utskyld jemförliga prestekallsskatten i Skåne, kungsskatten

i Halland och Blekinge, silfverskatten och kontributionen på Gotland

samt i Bohus län m. m., rörande hvilkas tillkomst jemväl tillförlitliga underrättelser

saknas;

2:o. Gärden, som redan mot slutet af sextonde århundradet förekommer

i kronoräkenskaperna och, efter att under de första årtiondena af det sjuttonde

hafva vid flere riksdagar till olika belopp beviljats såsom en tillfällig krigshjelp,

enligt riksdagsbeslutet den 17 Mars 1620 3) skulle, “när garderna påbjudas"

utgå med “18 daler för hvarje 64 helgerdsbönder", som funnos i

gället, efter hvilken grund denna utlaga sedermera blifvit utgjord; och

3:o. Boskapspenningarne, hvilka enligt riksdagsbeslutet den 15 Januari

1627 4) åtogos såsom en tillfällig hjelp, att utgöras i förhållande till boskap

och utsäde å prestgårdarne, enligt riksdagsbeslutet den 23 Februari 1642 5)

bestämdes till en viss på de tre näst förutgående årens medeltal grundad

afgift och enligt riksdagsbeslutet den 25 Juni 1655 °) åtogos utan inskränkning

till någon viss tid.

Förutom dessa årliga utskylder åtog sig presterskapet vid 1809 och

1810 årens riksdag i sammanhang med de förändringar och jemkningar i

riksståndens privilegier, hvarom Rikets Ständer då träffade öfverenskommelse,

som fastställdes genom Kongl. kungörelsen den 6 April sistnämnde år, att

under krigstid erlägga en årlig extra krigshjelp af 1, l1/2 till 2 tunnor

spanmål af lika slag med kronotionden in natura eller till ortens marke

'')

Stiernman II 1253.

2) D:o II 944.

3) D:o I 743.

•>) D:o I 790.

5) D:o II 1003.

6) D:o II 1253.

*

7

gångspris efter pastoratens godhet och klassifikation. Denna krigshjelp synes

likväl icke hafva blifvit utfordrad under 1813 och 1814 årens krig och har,

då landet derefter varit i oafbrutet åtnjutande af fred, icke vidare kommit

i fråga.

Angående sättet och grunderne för utskyldernes påförande i äldsta

tider äro häfderna icke synnerligen upplysande. Af landskapslagarne finner

• man dock, att de väsendtligaste skatterne utgjordes på det sätt, att häradet,

fjerdingen eller ock ett visst antalbönder skulle erlägga ett bestämdt belopp

spanmål eller andra skattepersedlar. Huru dessa sedermera fördelades på

hvarje skattskyldig, derom saknas tillförlitliga underrättelser, men antagligen

skedde fördelningen hufvudsakligen efter förmögenheten eller jordinnehafvet,

och för verkställande af denna fördelning torde de årliga skattläggningar

eller skattejemkningar, som sedermera omtalas, hafva tillkommit. Dessa skattläggningar,

hvilka synas haft till ändamål att bibehålla likhet i afseende å

beskattningen de skattskyldige emellan, torde till en början hafva varit allmänna

men sedermera endast egt rum, dels å uppodlingar, dels der gårdarne,

hvilkct ofta skedde, till sin storlek undergått förändringar, dels ock der

frälsejord i följd af rusttjenstens upphörande förlorat sin skattefrihet. Då

) likväl ifrågavarande skattläggningar efterhand befunnos icke uppfylla nyss

nämnda

med dem afsedda ändamål, påbjöds under Konung Gustaf Wasas

regering en allmän skattejemkning, dervid hemmanen sattes till visst mantal

och påfördes viss ständig ränta, motsvarande hvad som sedermera erhöll

benämningen jordeboksränta. Denna allmänna skattejemkning fortsattes med

åtskilliga afbrott under sextonde och början af sjuttonde århundradena men

af stannade småningom och torde endast hafva sträckt sig öfver en mindre

del af riket.

Emellertid hade genom påförandet af mantalsräntan äfvensom i följd

af de extra gärder, hvilka understundom erfordrades, den skattskyldiga jorden

blifvit så hårdt beskattad, att det icke sällan hände att bonden, med den ringa

utveckling landets jordbruk ännu under sjuttonde århundradet egde, saknade

förmåga att utgöra sina skyldigheter samt att hemmanen råkade i ödesmål;

och var det ej mindre för att förekomma den skada för så väl staten som

y ''lön skattskyldige, som ett sådant förhållande måste framkalla, än ock för

att bereda trygghet för utbekommande af de räntor, hvilka vid indelningsverkets

införande dertill anvisades, som vissa bestämda skattläggningsmetoder,

af hvilka några erhållit fastställelse, men de flesta sakna sådan,

mot slutet af samma århundrade upprättades för mellersta och södra delarno

af riket, hvaremot för Gotland och Norrland några skattläggningsmetoder

icke utfärdades förr än vid medlet samt under sednare hälften af adertonde

århundradet. Enligt dessa metoder, hvilka i allmänhet sedermera blifvit vid

skattläggningar tillämpade, skulle väl hemmanen åsättas så stor ränta, som

*

Skattläggnin

8

bonden med säkerhet kunde draga, men då, såsom nyss är nämndt, de förutvarande

utskyldernas storlek ofta icke motsvarades af förmågan att dem

bära, kan denna föreskrift icke hafva afsett någon förhöjning af räntan.

Vid de skattläggningar, som i och för indelningsverkets upprättande, med

tillämpning af nämnda metoder, verkställdes, nedsattes ock i de flesta fall

hemmanens förutvarande både ränta och mantal. Dessa så kallade metodiska

skattläggningar hafva likväl lika litet, som den af Konung Gustaf 1

påbörjade allmänna skattejemkning, öfvergått alla hemman och, hvad särskildt

Jemtlands, ''Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län angår,

hafva de flesta räntor och mantal blifvit åsatte, enligt de under den 8 December

1820 och den 10 Februari 1824 utfärdade afvittringsförfattningar.

Angående sättet för skattläggningars verkställande inom Westerbottens och

Norrbottens läns lappmarker har Kongl. Maj:t den 30 Maj 1873 utfärdat

förordning.

För så vidt nu omnämnde skattläggningar afsett ödeshemman eller

sådan jord, som genom odling bort göras fruktbärande, hafva uppodlarne

blifvit tillerkände vissa års frihet från grundskatts utgörande och inom Norrland

jemväl dels statsunderstöd, dels frihet från personliga utskylder, dels

ock i vissa fall frälsefrihet och till och med säterifrihet. 1

Utom dessa allmänna metoder för skattläggningar, hafva äfven hufvudsakligast

i sednare tider särskilda, sins emellan olika och från ofvannämnda

skattläggningsmetoder afvikande föreskrifter meddelats om sättet för åsättande

af räntor vid försäljning eller upplåtelse till enskilde af staten tillhörig''

fast egendom, men innan jag går att framställa förhållandet härmed,

torde det tillåtas mig att inför Herr Statsrådet redogöra ej mindre för statens

under förflutna tider skiljaktiga rättigheter i afseende å de egendomar,

hvilka med undantag af de nyssnämnde i sednare tider, enligt särskilda

föreskrifter försålde, nu mera äro af skatte natur, än ock huru samma

rättigheter under olika tider blifvit begagnade, så vidt sådant ma vara

nödigt för bedömande af egarnes skyldighet att utgöra ränta för dessa egendomar.

„ t Beträffande först de gamla skattehemmanen, till hvilka eganderätten,

sÄÄe om 0°k genom det verldsligt frälsets uppkomst och utveckling samt en

öfverdrifven utsträckning af statens rättigheter till en tid inskränkt, likväl

aldrig varit skattemannen betagen, äfvensom de gamla frälsehemmanen,

finnes ingen annan grund för räntans eller de deremot svarande, här ofvan

omförmälda äldre utlagors tillkomst, än den redan i samhällets äldsta tider

uppkomna och sedermera genom landskapslagarne och landslagen föreskrifna

medborgerliga, skyldigheten att utgöra bidrag till statsbehofvens

fyllande.

9

I viss mån olika är deremot förhållandet med räntan å sådana hemman Räntans egenoch

lägenheter, till hvilka staten innehaft eller ännu innehar eganderätten. soni tillkcbi ollm

I äldre tider och efter införandet af det andliga och verldsliga frälse t, synes 1l111''"1,11''u"1''"1''

det hafva varit vanligt att upplåta jord åt landtboer eller arrendatorer emot

viss städja, som erlades på en gång för hela legotiden, samt årlig afrad.

^ Detta förhållande bestyrkes så väl af de i landslagen 1) som i flera under

femtonde århundradet utfärdade stadgar och recesser2) förekommande talrika

bestämmelser om jordegares och landbos ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

Dessa bestämmelser tillämpades utan tvifvel äfven för Kronans åt

landtboer upplåtna hemman, h vilka före Konung Gustaf I:s regering icke

synas hafva varit synnerligen talrika, men derunder erhöllo en ansenlig tillökning

genom de andliga godsens indragning till Kronan. Ehuru, såsom

ofvan är antydt, afrad en i sj elfva verket var jemförlig med hvad, som nu

förstås med arrendeafgift, och sålunda var af helt annan betydelse än skatten

af skattehemman, sammanblandades dock småningom och i mån som

skattemannens eganderätt till hans jord inskränktes dessa begrepp, i

följd hvaraf också afraden af Kronans åt åboer upplåtna hemman infördes

redan i de första, år 1540 upprättade jordeböckerna och sedermera upptogs

1 i alla jordeböcker under samma och nästföljande århundrade i bredd med

skatten af skattehemmanen, utan att öfver hufvud undergå större förändringar

än den nyssnämnda. Från den tid äfven mantalsräntan i jordeböckerna

upptages, förekommer i öfverensstämmelse härmed afraden likasom skatten

under titel af jordeboksränta. Skilnaden emellan afrad och skatt upphörde

således i det närmaste redan tidigt i det allmänna tänkesättet och ett ytterligare

bevis härför föreligger deruti, att, då under första hälften af sjuttonde

århundradet, till följd af statens ökade penningebehof, större utlagor än

förut erfordrades, någon tillökning i afraden för de åt åboer upplåtna kronohemmanen

icke ifrågasattes, utan dessa, i likhet med skattehemmanen,

ålades mantalsräntan. Äfven i afseende å gärder eller tillfälliga utlagor, i

hvilkas utgörande kronoåboen till och med sextonde århundradet deltog endast

med hälften emot skattebonde», blef med nästföljande århundrade

skyldigheten för krono- och skattehemman lika.

4 Den enda olikhet emellan krono- och skattehemman i afseende å ut

lagor,

som sedermera qvarstod, var städjan å kronohemman, hvilken, enligt

landslagens stadgande i "20 kapitlet jordabalken, af kronoåboerne utgjordes

hvart sjette år, intill dess vid början af sjuttonde århundradet den förändring

inträdde, att städjan i stället erlades årligen med ett i förhållande derefter

minskad t belopp, hvilket omkring år 1630 upptogs i jordeböckerna bland

’) Landslagen J.-B. kap. 20.

2) Konung Eriks stadgar år 1413. Calmar recess, den första är 1474, den andra år 1483.

2

10

Aborätten å

kronohemman.

jordeboksräntan under munn af städjepenningar, hvarefter någon särskild

städja i .allmänhet icke blifvit eriagd för de under åborätt upplåtna kronoemman

i rikets gamla provinser. I Skåne, Halland och Blekinge qvarstod

deremot, vid den tid dessa provinser utträddes till Sverige, kronoåboens

skyldighet att erlägga särskild städja. I sammanhang med indelningsverkets

införande befriades likväl, genom tvänne Kongl. förordningar och reglementen

af den 5 Januari 1681 och den 7 November 1695 ''), åboerne å de på militien

indelta kionohemman från erläggande al städja. Af annan inom dessa provinser

varande, under åborätt upplåten kronojord erlägges ännu vid hvarje

åboombyte städja, hvaraf statsverket likväl hemtar endast en höo-st obetvdlioinkomst.

ö '' J 8

Om också kronoåboen i fråga om de årliga utskylderna till staten,

på sätt nämndt är, småningom kom i en liknande ställning med skatteegaren,

^vann. lian deremot icke i bredd dermed någon ökad trygghet i afseende

a besittningsrätten till sitt aboende hemman. "Visserligen var han

enligt . stadgande na i ofvan åberopade kapitel af landslagen, berättigad att

qvarblifva vid hemmanet under den ursprungligen till sex år bestämda legotiden,

förutsatt att han årligen erlade alraden samt behörigen höll hemmanet

vid makt, men vid legotidens utgång berodde det på frivillig öfverenskommelse.

mellan jordegaren och åboen, huruvida den sistnämnde kunde under

ytterligare sex år fa innehafva hemmanet. I allmänhet fingo dock kronoåboerne,

son efter fader, qvarblifva vid sina hemman, så vida dessa icke

behöfdes för något allmänt ändamål eller, i följd af fogdarnes missbruk af

deras myndighet, fråntogos åboerne. Sålunda förklarade Konung Johan III

i patentet angående bördsrätter den 7 Mars 1582 2) sig icke vilja tåla den

orättvisa, som begicks af en del fogdar och befallningsman, derutinnan, att

de för egen fördels skull dels satte de danneman, som i många år väl brukat

och häfdat Kronans hemman och för desamma årligen erlagt utskylder, från

hemmanen, dels ock förökade stådglaii, så att många, derför nödgades draga

af hemmanen, hvarigenom allt Kronans inkomster förminskades. Sedan vid

början af sjuttonde århundradet den dittills gällande sexåriga legotiden blifvit

inskränkt till ett år, hvilken bestämmelse likväl, enligt hvad Hertig Carls,

sedermera Konung Carl IX:s bref härom af den 28, 29 och 30 September'';! 603:5j

utfösa, ingalunda afsåg att göra åboens ställning osäkrare än förut, utan

tillkom dels för att underlätta kontrollen öfver den städja, som det ålåg

Kronans fogdar att redovisa, dels ock emedan det ansågs drägligare för

åboen att betala en mindre städja årligen än en större hvart sjette år, inträffade

det emellertid otta under samma århundrade, då många krono

’)

G-ahm Persson. I. 328. IV. 773.

2) Konsept i Riksarkivet.

3) Originalen i kammararkivet.

11

hemman dels bortskänktes eller försåldes till frälse eller skatte, dels ock

erfordrades till boställen, att åboen förlorade sin åborätt. Men der det icke

ifrågakom att för sådana ändamål, som de nyssnämnda, använda, kronohemmanen,

synas åboerne derå hafva fått qvarsitta, så länge de utgjorde de

vanliga utskylderna och vidmakthöllo hemmanen enligt lag. Detta hade till

X påföljd, att åboerne ansågo sig skäligen böra erhålla en betryggad besittnings

rätt

till sina hemman, i hvilken syftning ock ansökningar tid efter annan

hos Kongl. Maj:t gjordes, ehuru de icke föranledde något afseende, hvilket

inhemtas bland annat af Kongl. resolutionen den 27 November 1643 ’), hvari

det heter: att som kronobonden sjelf kunde uppsäga sitt hemman, så egde

ock Kronan rätt att uppsäga honom, när så erfordrades. Endast å bergsmanshemman

synas åboerne från äldre tider hafva åtnjutit ständig besittningsrätt,

så länge de förmådde bergsbruket jemte hemmanet försvarligen drifva

och vid makt hålla samt utskylderne till Kronan utgöra, men någon allmän

försäkran härom blef icke dessa åboer meddelad, förr än genom Kongl. förordningen

den 19 September 1723. Först under Konung Carl NLs regering,

då det för det nyligen inrättade indelningsverkets bestånd var af vigt

att derför anvisade räntor ovilkorligen utgingo, försäkrades genom ofvanberörde

Kongl. förordningar den 5 Januari 1684 och den 7 November 1695

samt Kongl. resolutionen på allmogens besvär den 9 Mars 1689 -) en stor del

af kronoåboerne eller de, hvilka innehade vare sig kronorusthåll eller sådana

hemman, hvaraf räntorna voro militiestaten anordnade, att, emot fullgörande

af åboskyldigheterna, de och deras efterkommande allt framgent skulle få

besitta sina innehafvande hemman. Åboerne å öfriga kronohemman egde

deremot fortfarande ingen utväg att annorlunda än medelst skatteköp erhålla

någon betryggad besittningsrätt till sina hemman, förr än genom Kongl.

brefvet den 15 Mars och Kongl. kammarkollegii cirkulärbref den 29 April

1779 tillåtelse meddelades kronoåboer att i stället för skatteköp, hvilka då

voro förbjudna, med vissa vilkor förvärfva sig besittningsrätt till hemmanen

under viss tid af högst femtio år; men denna tillåtelse hann icke i någon

vidsträcktare mån begagnas, innan genom Kongl. förordningen om skatteköp

den 21 Februari 1789 alla åboer å kronohemman försäkrades att, så

■i länge de till hus och jord väl och försvarligen häfdade sina åboende hem

man,

de och deras barn derå skulle sitta odrifne man efter man i den ordning

särskildt vore stadgadt. Härpå grundar sig ännu den ständiga åborätten.

Det är förut nämndt, att, genom den vid reformationstiden verkställda

indragning af de andliga godsen, Kronans åt åboer upplåtna hemman erhöllo

'') Stiernman II. 1000.

D:o III. 2055.

Skatteköpen.

12

en ansenlig tillökning. Dessa gods bibehöllos ock åt Kronan under Konung

Gustaf I:s regering, men snart försämrades rikets, af honom i ett utmärkt

skick försatta finansiela ställning genom krig och inre oroligheter, hvarför

Konung Johan III såg sig nödsakad att försälja kronogods. Försäljningen

började redan på 1570-talet och fortgick sedermera, ehuru icke i något

större omfång eller på grund af någon allmän författning, förr än genom

ofvanberörda Kongl. patent den 7 Mars 1582 förordnades, att de Kronans

lantdboer, som innehade och brukade dess hemman och ville dertill köpa

bördsrätten, skulle njuta, bruka och behålla hemmanen till everldelig ego,

dock så att de och deras efterkommande arfvingar skulle vara skyldiga dels

att utgöra all den ränta, utskyld och rättighet, som af hvarje gård då utgick

eller dädanefter borde erläggas, dels ock att behörigen häfda och bebygga

hemmanen och dem till ingen sälja, förpanta eller bortbyta; och

skulle för köpeskillingens bestämmande häradshöfdingen och fogden samt

prosten i församlingen noga bese och ransaka hemmanen, af hvilka de bättre

skulle betalas med 40—100 daler och de sämre med 12—30 daler. Denna

sednare föreskrift ändrades dock hvad Småland beträffade genom Kongl.

brefvet den 20 Juni samma år, hvari bestämdes en viss taxa, hvarefter

köpeskillingen skulle beräknas till visst belopp i penningar för hvarje lispund k

smör, som ingick i hemmanets ränta. För att påskynda försäljningen af

kronogods anbefalldes genom Kongl. cirkulärbrefvet den 17 December 1582 l)

biskoparne tillsäga presterne att hvar i sin församling uppmana kronoåboerne

att inlösa bördsrätten till sina hemman, vid äfventyr att dessa eljest

försåldes till andra och åboerne såmedelst förlorade sin besittningsrätt. Jemväl

städernes invånare erhöllo samma år rättighet att för skälige penningar

inlösa bördsrätten till sina åkrar, vretar och tomter. Dessa så kallade bördsrättsköp

ogillades sedermera i allmänhet af Konungarne Carl IX och

Gustaf II Adolf, så att högst få blofvo beståndande, och äro således endast

ur historisk synpunkt af någon vigt. Under den närmast derpå följande

tiden egde några skatteköp icke annorlunda än undantagsvis rum, intill dess

sistbemälde Konung år 1625 utfärdade fullmakter för riks- och kammarråd

att försälja och förpanta Kronans hemman både under frälse- och skatterättighet,

på grund hvaraf ock åtskilliga hemman försåldes till skatte. För v

landskamererarne eller, såsom de den tiden kallades, bokhållarne i Westergötland,

Ncrike och Wermland, Östergötland och Kalmar utfärdades sedermera den 21

April och den 25 September 1629 2) Kongl. fullmakter att under skattemannariitt

försälja kronogods, hvarvid köpeskillingen skulle beräknas efter en viss

taxa för hvarje lispund smör och hvarje tunna spanmål i hemmanets ränta.

'') Transsumt i Sandbergska samlingarna, litt. E. p. 687.

2) Original i Sandbergska samlingarne. litt. E. p. 286.

13

Skatteköpen fortforo derefter nästan oafbrutet, och år 1645 förhöjdes den

taxa, hvarefter skatteköpeskillingen bestämdes. Någon föreskrift om skattevärdering

för köpeskillingens bestämmande förefanns icke, förr än genom

Kongl. brefvet den 22 Mars 1683 '') förordnades att, vid skatteköp inom bergslagerne,

skogen skulle väl tagas i konsideration och man borde noga göra

sig informerad i orten om hemmanets vilkor och beskaffenhet, så i åker och

äng, som skog, mark, strömmar, torp och qvarnställen, hvarefter uträkningen

skulle formeras, så att köparen skulle få lösa skatterätten efter dessa förmåners

värde. Mot slutet af 1600-talet afstannade skatteköpen, men upplifvades

sedermera åter genom Kongl. brefvet den 20 Mars 1701, hvari

Kongl. kammarkollegium anbefalldes, att öfver skatterättigheters försäljande

sluta och handla till det värde, som görligast kunde stå att erhålla, hvarvid

borde iakttagas, att åboen var närmast att köpa sitt åboende hemman, när

han ville gifva hvad en annan bjöd. Till verkställighet häraf föreskref

Kongl. kollegium, dels genom cirkulärbref den 29 April samma år, att,

så snart någon till skatteköp af ett hemman eller lägenhet sig anmälde,

genom vederbörande kronobetjente noga skulle undersökas och

ransakas, huru samma hemman eller lägenhet vore beskaffad så väl till

■> belägenhet, byggnad, skog, fiskevatten som hvad mera härvid kunde vara

att iakttaga och huru högt skatterättighetslösen derefter kunde komma att

stå, hvilken undersökning jemte landshöfdingens betänkande deröfver skulle

till Kongl. kollegii pröfning insändas, dels ock uti cirkulärbref den 15 Mars

1707, att alla de kronolägenheter, som åboerne sjelfva icke kunde eller ville

köpa till skatte utan af någon annan begärdes allenast emot värderingssumman,

skulle offentligen utbjudas och försäljas till den, som efter högsta

budet erlagt köpeskillingen. Dessa föreskrifter ansågos emellertid af kronoåboerne

icke för dem innefatta tillräckliga och skäliga förmåner, hvarföre de

i sådan syftning anförde klagomål, med anledning hvaraf de genom Kongl.

resolutionen på allmogens besvär den 3 Juni 1719 försäkrades att efter

värdet och mätismannaordom framför andra, utan något vidare uppbud, fä

köpa sina åboende hemman. Kort derefter, den 19 September 1723, utfärdades

Kongl. förordning om skatteköp, hvari förut gällande föreskrifter

4 om skattevärdering och åboens förmånsrätt till skatteköp bibehöllos med

tillägg att värderingssumman i allmänhet icke fick understiga sex års räntor

samt att åboen, der så påfordrades, skulle med ed betyga att han köpte för

sig och ingen annan och, der han det ej ville eller kunde, skulle det stå

andra Öppet att å auktion tillhandla sig skatterätten. Genom skattevärderingarne

afsågs att erhålla en köpeskilling, som motsvarade hemmanets eller

lägenhetens verkliga värde, och då detta oaktadt värderingarne efter hand

) Original i Kongl. kammar-kollegium.

14

befunnos vara för låga, anbefallde Kongl. Maj:t uti bref den 18 Juni 1754

Sitt och rikets kammar-kollegium att hafva behörigt inseende derå, att

vederbörande vid skattevärderingar efter egendomens egentliga och rätta

värde utsatte skatteköpeskillingen så, att Kronan erhölle fullt genfullo, om

iakttagande hvaraf Kong], kollegium ock utfärdade cirkulärbref den 19 September

samma år äfvensom den 24 Mars 1790; dock skulle jemlikt Kongl.

cirkulärbrefvet till landshöfdingarne den 18 Februari 1757 uppodlingar å

kronohemman egor _ vid skattevärdering icke tagas i beräkning till skatteköpeskillingens

förhöjande, utan förblifva en rättmätig hugnad och belöningför

åboens flit och arbete, hemmanet till gagn och understöd. Endast för

rusthåll medgafs jemlikt Kongl. brefvet den 22 September 1756 undantag

ifrån jlessa stadganden i så måtto, att innehafvarne deraf erhöllo den förmån

att få lösa sina rusthåll till skatte utan förutgången värdering eller annan

omgång, ån att de i landtränteri såsom köpeskilling nedsatte beloppet af

sex ars räntor. Skatteköpen inställdes visserligen jemlikt Kongl. brefvet den

28 Oktober 177o, men tillåtos åter i öfverensstämmelse med förut gällande

föreskrifter genom Kong], förordningen den 21 Februari 1789, hvarefter

genom Kongl. brefvet den 10 Oktober 1798, offentliggjord! genom Kongl.

kammar-kollegii kungörelse den 29 i samma månad och''år, ytterligare medgafs

kronoåboerne den förmån att få lösa sina hemman till skatte mot erläggande

af tio års räntor efter kronovärdi-, dock att å ena sidan landshöfdingen,

i fall han funne en eller annan lägenhet mera värd, derå skulle låta

verkställa väldering till bevakande af kronans rätt och å den andra den

åbo, som ansåg det bestämda lösningspriset för högt, egde att på förut vanhgt

sätt genom värdering skatterättigheten förvärfva.''’ Nu mera få enligt

Kongl. kungörelsen den 15 December 1848 kronohemman försäljas till skatte

åt den, som derå innehar lagligen befästad besittningsrätt eller pröfvas vara

dertill berättigad, utan föregången värdering eller annan omgång än erläggande

af den efter grundräntans kronovärde bestämda köpeskilling. För befordrande

af skatteköp utaf kronans under åborätt upplåtna hemman och lägenheter,

af hvilka vid innevarande års ingång de förra utgjorde 835,17 mantal

med ett sammani äkuadt skatteköpeskilhng-s belopp af 40,402 kronor 93

öre och de sednare 4,059 stycken, för hvilka skatteköpeskiilingsbeloppen uppgingo

till 21,937 kronor 9 öre, är genom Kongl. cirkulärbrefvet den 19

Augusti 1870 förordnadt, att förteckningar öfver dylika hemman och lägenheter

skola hvart annat år upprättas, dels för att från predikstolarne i de

socknars kyrkor, der hemmanen eller lägenheterna äro belägna, uppläsas och

dels föi att vid tingställena anslås. Nybyggen i de norra länen åter skola

enligt Kongl. blefven den 6 Maj 1817, den 10 Februari 1824 och den 15

Decembei 1848, sedan odlingsskyldigheterna blifvit fullgjorda, utan lösen omföras

till skatte.

15

Från ofvannämnda i 1723 års skatteköpsförordning uppställda allmänna

grundsats, att åboen skulle ega företrädesrätt att framför andra lösa sitt hemman

till skatte, gjordes snart ett undantag, som förtjenar särskild uppmärksamhet.

Uti nämnda Kongl. förordning förbjöds skatteköp af kronohemman,

som voro belägna i orter, der ädlare samt manufakturverk funnos, och hvilka

af Kongl. bergs-kollegium förklarades för något bergverk omistlige, men

uppå derom gjord ansökning förordnades genom Kongl. brefvet den 16

Augusti 1731, att ej allenast nyssnämnde utan äfven de inom jernbergslagerne

belägna kronohemman, som befunnos lända bruken till styrka och

vara derifrån omistlige, skulle af vederbörande bruksegare få köpas till skatte

framför åboen, med förbehåll att denne skulle vara odrifven och med iakttagande

i (ifrigt, att rättigheten till skatteköp skulle i främsta rummet tillkomma

de ädlare och manufakturverken, dernäst jerngrufvor, sedan hyttor

och sist stångjernshamrar. Förhållandet emellan bruksegaren, såsom innehafvare

af skatterätten, och hemmansåboen bestämdes sedermera närmare

genom Kongl brefven den 23 September 1717 och den 28 Januari 1757

sålunda: att åboen, hvilken skulle vara odrifven, så länge han fullgjorde sina

skyldigheter efter husesynsordningen och icke nyttjade skogen annorlunda än

> efter allmänna lagen och förfättningarne, icke fick med flera dagsverken belastas,

än som i jordeboken voro hemmanet påförde; att bruksegaren, som var Kronan

ansvarig för räntan, egde att efter öfverenskommelse med åboen förvandla

densamma uti kolning och körd or emot samma betalning, som skattebönder

åtnjöto, hvarvid dagsverken borde efter ortens markegång beräknas

och härutöfver ingå besvär åboen påläggas; att bruksegaren hade frihet att

med egen betjening så nyttja skogen, att den för framtiden kunde ega bestånd

och, der lägenhet dertill fanns, jemväl uppodla åker och äng, så vida

åboen det ej sjelf förmådde och derigenom ej förorsakades men och intrång;

att åboen ej kunde betagas ett sådant bruk af hemmanets skog, som fordrades

till hemmanets vidmakthållande genom byggnader och stängsel med

mera, men att det ej var honom tillåtet att afföra skog eller kol till någon

annan än den, som egde skatterättigheten, när denne efter gångbart pris

derför erlade betalning; samt att åboen var förbunden att låta jordegaren

< framför andra emot skälig betalning njuta de dagsverken och körslor, som

utom dem, hvilka tillkommit genom hemmansräntans förvandling, kunde efter

öfverenskommelse åstadkommas. Dessa om bruksegares och åboers å de under

bruk skatteköpta hemman ömsesidiga rättigheter och skyldigheter meddelade

stadganden, hvilka, jemte några andra i Kongl. brefvet den 15 Juli

1802 befintliga, rörande rättigheten att å ifrågavarande hemman söka storskifte,

äro offentliggjorda genom Kongl. kammar- och bergs-kollegiernas

kungörelse den 30 Januari 1824, ega ännu gällande kraft.

De äldre skattebrefven innehålla i allmänhet förpligtelse för köparen,

16

Nyare skattläggningar

-

Rekognitions

hemman.

att till kronan utgöra hemmanet åliggande räntor och utlagor, hvartill på

grund af Kongl. brefvet den 8 April 1635 '') sedermera fogades det vilkor, att,

i händelse vid jordrefning, hemmanet skulle befinnas kunna draga högre

ränta än förut, köparen eller hans rättsinnehafvare då skulle vara skyldige

att utgöra den förhöjda räntan, hvilket sistnämnda förbehåll upphörde att i

skattebrefven införas vid tiden för indelningsverkets upprättande under Konung

Carl XI:s regering och sedermera förlorade all betydelse, då dels genom 20

punkten i Kongl. resolutionen på allmogens besvär den 10 September 1743

skatteallmogen förklarades böra utan särskild och ny ränta blifva bibehållen

vid alla de egor och tillegor, som till dess skattehemman af ålder lydt och

legat, det vare sig redan byggda torp och uppodlade lägenheter eller sådana,

som derefter genom Hit och arbete på hemmanens enskilde egor uppodlades,

och dels genom Kongl. förordningen den 21 Februari i789 alla skatteman,

ehvad deras hemman redan vore från Kongl. Maj:t och Kronan försålde eller

derefter komme att försäljas eller ock vore urgamla skattehemman, försäkrades

att öfver dessa sina hemman med tillhörande egor och förmåner åtnjuta

lika orubblig egande- och lika fri dispositionsrätt, som frälseman öfver

frälsehemman, med undantag allenast af de för Kronans behof tjenlige ek-,

bok- och masteträd. Från och med början af 1700-talet erhöllo skattebrefven

en förändrad lydelse, hvilken sedermera i hufvudsakliga delar bibehållits, då

fråga varit om sådana skatteköp, för hvilka de allmänna skatteköpsförordningarne

varit tillämplig?. Skattebrefven å de under bruk skatteköpta hemman

åro till innehållet ifrån nyssnämnde skattebref afvikande hufvudsakligen

derutinnan, att de jemväl innehålla de vid hvarje skattebref» utfärdande i

ofvanberörde allmänna författningar meddelade bestämmelser om bruksegarens

rättigheter och skyldigheter gent emot åboen.

Det har förut blifvit nämndt att särskilda sig emellan olika och från

de allmänna skattlåggningsmetoderna afvikande föreskrifter meddelats om

sättet för åsättande af räntor vid försäljning eller upplåtelse under enskild

egande- eller dispositionsrätt af staten tillhörig fast egendom; och följer nu

i ordningen att redogöra för tillkomsten af berörde räntor samt de öfrige

omständigheter dervid, som med hänsigt till den nu ifrågasatta afskrifningen

jemväl af samma räntor synas böra komma i betraktande.

Såsom en af de vigtigaste inkomstkällor, utgjorde bergshandteringen under

äldre tider ständigt ett föremål för synnerlig omvårdnad från statens

sida, och då erforderlig tillgång till skogsprodukter utgjorde ett af de hufvudsakligaste

vilkoren för denna närings bestånd och utveckling, blef deraf

en gifven följd, att åtskilliga kronoskogar för sådant ändamål anvisades. Så

länge landet ännu var till större delen skogbeväxt, kunde detta understöd

) Sandbergska samlingarne. Litt. B. p. 292.

17

icke uppskattas till något synnerligen högt penningevärde, hvarföre äfven de

till bruken och bergverken anslagne skogar till en början innehades afgiftsfritt.

I bredd med landets fortgående uppodling minskades likväl rikedomen

på skog, och i samma mån stegrades värdet å skogsalstren, hvilket hade till

följd, att jern verken jemlikt Kong!, brefvet den 14 Mars 1689 r) för de dem

anslagne skogar belädes med ett visst årligt arrende, kalladt rekognitionsafgift,

hvilken skulle bestämmas till visst belopp efter beräkning, i enlighet

med skogsprodukternas då gällande värde och den fördel, olika slags verk

deraf hemtade, för stångjern skam rar af två öre och för masugnar af ett öre

sil Ivermynt för hvarje stafrum ved, som efter uppskattning ansågs vara för

bruksdriften erforderligt och med skogens bestånd kunde afverkas; men de

så kallade ädlare verken äfvensom jerngrufvor förblefvo, jemlikt Kongl. brefvet

den 7 November 1690 och Kongl. resolutionen den 11 December 1696 1 2),

från dylik afgift fria. Nämnda grund för rekognitionsafgiftens beräknande förhöjdes

jemlikt Kongl. brefvet den 24 November 1747 :i), med afseende å skogsprodukternas

dä mera ökade värde, för stångjernshamrar till sex och för

masugnar till tre öre silfvermynt för hvarje stafrum ved; och gällde i allmänhet

såsom vilkor för begagnande af dessa skogar å verksegarnes sida,

.) att berg ve rk snöre] sen upprätthölls och skogarne icke anlitades utöfver hvad

för verkens behof erfordrades, hvaremot och för så vidt den vid verkens

anläggning privilegierade tillverkning var på stockfångst från några staten

tillhörige skogar grundad staten icke ansågs ega rätt att, der verksegarens

nyssnämnda skyldigheter blefvo fullgjorda, återkalla det eu gång gifna understödet.

Då det likväl ofta inträffade att ifrågavarande skogar voro större

än som för verkens behof erfordrades, hvarigenom staten utan att gagna

bruksegarne gick i mistning af den inkomst, som kunde erhållas af de för

verkens fortsatta bedrifvande öfverffödiga skogsområden, så föreskrefs genom

Kongl. kungörelsen den 4 Februari 1811 bland annat: att sedan hvarje rekognitionsskog

blif’vit å karta affattad och behörig undersökning verkställd

till utrönande af å ena sidan brukets behof af skogsprodukter och å den

andra, huru mycket, som till betäckande deraf kunde från dem utaf brukets

egna skogar, på hvilka smidet var grundadt, påräknas och i hvad mån re,

kognitionsskogen vore, med afseende å jordmånens beskaffenhet och skogs

återväxten,

för uppfyllande af det återstående behofvet erforderlig, vederbörande

myndighet skulle genom utslag bestämma, huruvida rekognitionsskogen

i sin helhet eller endast till en viss del borde få under bruket bibehållas;

att i händelse bruksegaren önskade få skatteköpa den bruket sålunda

1 j Samling af bergsordningar I. 380.

2) ]d:o „ d:o d:o. 403 noll 003.

4) D:o (bo XI. 4 22,

3

18

Öfverloppsmarker

å kronoskogar.

tillerkända skogstrakt, densamma skulle till hemmantal indelas och skattläggas

pa det satt, att de derå för brukets räkning anlagda torp eller odlingar

skulle bilda stommar för de nya hemman, som komrne att af skogsmarken

inrättas, med frihet för bruksegaren att bestämma, hvilken trakt eller del af

skogen han villo hafva hvarje odling anslagen för att med den utgöra ett

särskildt hemman, hvarefter den hvarje ställe tilldelda mark skulle uppskattas

till mantal och ränta med 1,200 — 3,000 tunland, allt efter markens beskaffenhet

och bördighet samt skogens återväxt och årliga afkastning m. m., för

hvarje helt mantal; samt att bruksegaren skulle genom erläggande af sex

års räntor efter kronovärde till skatte köpa de sålunda tillkomna hemmanen,

med skyldighet dels att genast utgöra räntorna emot det att den dittills erlagda

rekognitionsafgiften upphörde och dels att allt framgent bibehålla hemmanen

till bruket, hvarom förbehåll skulle i skattebrelVet införas. Uti dessa

stadganden hafva några ändringar och jemkningar föreskrifvits genom Kongl.

brefvet den 2G Juni 1821 och Kong!, kammarkollegii cirkulärbref den 18

Juli samma år, Kongl. brefvet den 29 Januari samt Kongl. kammar- och

bergs-kollegiernas kungörelse den dl Mars 1824, äfvensom genom Kongl.

brefvet den 6 Mars cell Kongl. kammar-kollegii cirkulärbref den 2 April

1830, bland hvilka förändringar här särskildt torde böra anmärkas den, att k

derest vid rekognitionsskogarncs skattläggning inträffa skulle, att den deraf

till Kronan ingående årliga ränta, uträknad efter medeltalet af de tio sist föregående

årens markegångspris, skulle befinnas understiga hvad Kronan af

skogarne sednast åtnjutit, räntan skulle till ett sådant belopp förhöjas, likväl

utan ändring af det redan åsätta mantalet. I öfverensstämmelse härmed

hafva de flesta rekognitionsskogar, till de delar som under bruken bibehållits,

blifvit skattlagde och skatteköpte, hvarigenom 26,432 kronor 28 öre räntor

och 1,598 kronor 80 öre kronotionde kommit statsverket till godo (Tab. N:o

1). Ku mera återstå endast tvänne rekognitionsskogar, nemligen Ugglelinverkens

i Gefleborgs samt Fredriksbergs och Gravendals bruks i Stora Kopparbergs

län, innehållande den förre omkring 300,000 qvadratref och den

sednare vid pass 280,000 qvadratref, ä hvilka skogar skattläggningar blifvit

förrättade samt räntor och kronotionde föreslagna till belopp af, de förra

1,937 kronor 83 öre och den sednare 635 kronor 42 öre; varande dessa

skattläggningar för närvarande beroende på Kongl. kammar-kollegii pröfning.

I sammanhang med de föreskrifter rörande de under jernverken bibehållna

rekognitionsskogar, som enligt hvad förberördt är blifvit meddelade,

stadgades jemväl uti Kongl. kungörelsen den 4 Februari 181.1, att de öfverloppsmarker,

som vid regleringen af nämnde skogar kunde blifva Kronan

förbehållne, äfvensom de till Kronan hemfallna, i sednare tider åt äldre verk

an slagne skogar, hvilka icke kunde anses såsom någon del af den skog,

hvarpå verket vore grundad t, utan allenast såsom en förmån lemnad på sta

-

19

tons bekostnad åt några enskilde, skulle, sedan desamma blifvit antingen till

hemmantal indelde och efter hvarje orts skattläggningsmetod mantal och

ränta åsatte, i hvilket fall vissa, högst femton frihetsår kundo medgifvas,

eller, der marken vore till nybyggens anläggande och hemmansbruk aldeles

otjenlig, jemlikt Kongl. brefvet den 29 November 179G endast med lämplig

skogsränta belagde, försäljas till skatte åt den högstbjudande.

Dessa föreskrifter erhöllo likväl icke någon vidsträcktare tillämpning,

enär andra grunder för försäljning af Kronans skogar icke långt derefter anlogos.

I underdånig skrifvelse den lo Juni 1818 förklarade Rikets Ständer

sig hafva såsom allmänna grunder för användande af Kronans disponible

skogar och allmänningar antagit: att dessa med undantag af de för flottornas

eller andra Kronans behof nödiga skogar samt sådana, hvartill antingen

menigheter eller enskilde kunde ega någon laglig rätt och hvilket genom

behörig undersökning borde utredas, skulle å offentlig auktion till den högstbjudande

under skattemannarätt försäljas; att årliga räntan dervid skulle bestämmas

till minst sex sbillingar banko för hvarje tunland skog eller jord,

under hvilket minimibelopp någon försäljning icke fick ega rum; att skatteköpeskillingen

skulle erläggas med sex gånger den ränta, hvarå högsta anbudet

gjordes vid auktionen för hvarje tunland jord eller skog; att ej mindre

den årliga räntan än skatteköpeskillingen skulle beräknas i spanmål efter

medeltalet af länets markegångspris under de vid köpet nästförflutna tio åren;

samt att skatteköpeskillingen skulle erläggas under sex år eller kortare tid,

allt efter omständigheterna. 1 enlighet med dessa grunder försåldes jemlikt

Kongl. brefven den 8 Maj och den 4 December 1821, den 17 Juli 1822

och den 18 April 182(1 åtskilliga kronoskog»!- på Öland och i Örebro län,

för hvilka räntorna uppgå till 2,872 kronor 50 öre (Tub. N:o 2.)

Någon vidare tillämpning af bestämmelserna i Rikets Ständers förberörda

underdåniga skrifvelse kom icke i fråga, enär nya i viss mån derifrån

afvikande stadgandon i ämnet snart derefter af Statsmakterna antogos och

till efterrättelse meddelades genom Kongl. brefvet den 1(1 Mars 1824 och

Kongl. kammarkollegii den 14 April samma år utfärdade cirkulärbref,

hvari förordnades, att ej mindre de för flottornas och andra Kronans behof

icke nödiga kronoparkor och med dessa, i afseende å dispositionsrätten, lika

beskaffade kronoallmänningar än ock de till Kronan hemfallna bergslagsallmänningar

och rekognitionsskog»!*, äfvensom öfverloppsmarkcr å de sednare,

med undantag af kronomarker, som vid afvittringar inom rikets sex

nordligaste län kunde öfverblifva- skulle, sedan nödigt utrymme tilldelats

dem, som å dessa skogar haft rätt till mulbete och skogsfång, indelas i

lotter från femton till fyratio geometrisk:! tunland och, sedan ränta å dessa

lottei-, efter markens godhet och skogens beskaffenhet, blifvit åsatt med minst

en half och högst tre kappar spanmål för hvarje geometriskt tunland, å

20

offentlig auktion till den högstbjudande under skattemannarätt försäljas. I

öfverensstämmelse härmed hafva åtskilliga skogar äfvensom tvänne så kallade

jagbackar i Södermanland blifvit försålde; och utgör sammanlagda beloppet

al de räntor, som från dessa egendomar inflyta till statsverket, 4,875

kronor .38 öre (Tab. N:o 3).

Ofrige inom samma provins förr befintlige jagbackar blefvo, jemlikt

Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 23 Maj 1818 och Kongi. brefyet

den IG Juli 1823, enär deras försäljning då ansågs vara för Kronan

fördelaktigare än utarrendering, utan förbehåll af någon skatteköpeskilling,

under skattemannarätt upplåtne åt den, som å offentlig auktion erbjöd högsta

spanmålsafgift i årlig ränta; utgörande räntorna för dessa fastigheter tillsammans

592 kronor 20 öre.

I afseende på sådana inom Stora Kopparbergs län och de norrländska

länen uppkomna, Kronan tillhöriga öfverloppsmarker, hvilka erbjuda ringa

tillfällen till odling och, vare sig genom sitt läge i oregelbundna figurer och

emellan byars och utbrutna hemmans områden eller eljest genom sin särskilda

beskaffenhet, icke äro lämpliga att såsom kronoparker bibehållas, är

Im mera genom Kongi. brefvet den 21) Juni 1866 förordnadt, att dylika

marker skola efter Kongi. Maj:ts nådiga bepröfvande i hvarje särskildt fall,

antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagna mulbete mot

smörränta, med dessa hemman förenas utan skatteköpeskilling men med tillökning-

i hemmanens mantal och ränta, på sätt afvittringsförfattningarne

föreskrifva, eller ock beläggas med skogsränta, i enlighet med hvad Kongi.

förordningen den 28 Juni 1 775 och Kongi. brefvet den 5 December 1780

fili'' skattläggningars verkställande i Savolax och Karelen föreskrifva, samt

åt den, högstbjudande under egamlerätt försäljas, i enlighet hvarmed ock

liera sådana öfverloppsmarker, h vilkas åsätta räntor, enligt bifogade tabell

X:o i, uppgå till 1,25 L kronor 28 öre, blifvit försålde,

uininrbrfukattun Sedan den på Öland från äldre tider befintliga djurgård upphört, före

1,

1 "Lu"1'' bums derstädes till användning ett ganska vidsträckt område, nemligen den

sa kallade utmarken. Så väl egande- som dispositionsrätten deraf tillhörde

Kronan, men de kringliggande hemmanen hade af ålder derstädes fått åtnjuta

mulbetesrätt. I fråga om användande af donna mark förordnades genom

Kongi. brefvet den 17 Juli 1812 och Kongi. instruktionen för komitcrade

till utmarkens delning den G Maj 1813, att med undantag af de områden,

. hvilka förut varit såsom skogsallmänningar ansedde eller med hänsigt

till vidd, läge eller egenskap kunde till nya hemman eller kronotorp

användas eller för köpingar, postkontor, färja- och lotsplatser, nya vägar

°ck andra allmänna behof erfordrades, äfvensom odlingsbara kärr och mossa1''

yd den betydenhet, att de ansåges böra blifva Kongi. Maj:t och Kronan förbehållna,

all den öfriga utmarken skulle efter sådana grunder, som, lämpade

21

fill lokalen och hemmanens behof samt markens beskaffenhet, kunde finnas

vara billige samt, med afseende jemväl på hemmanens oförmedlade mantal,

emellan hemmanen på ön fördelas, hvarvid den mark, som vid fördelningen

kunde tillfalla ett hemman, borde, så vidt densamma vore till odling tjenlig,

åsätta» en viss årlig ränta från en till fyra kappar spanmal, hälften rag

i och hälften korn, för hvarje tunland att utgöras efter vissa högst tio frihets

år,

hvaremot den endast till bete tjenliga jorden skulle skattlägga» såsom

betesmark efter dess beskaffenhet till årlig ränta äfven i spanmål, från hvars

ui görande högst två frihetsår finge åtnjutas. Efter det förslag till utmarkens

delning och skattläggning i öfverensstämmelse härmed blifvit uppgjorda,

fastställdes desamma genom Kongl. brefven den 29 Oktober ISIG för norra

mötet och den 12 Maj 1819 för södra motet med förklarande, att utmarkslottcrne

skulle erhålla samma jordnatur som do hemman, hvilka de tilldelats,

innehade. Genom don sålunda verkställda delningen hade omkring 783

förmedlade mantal erhållit del i utmarken, och det sammanlagda beloppet af

de räntor, som blifvit utmarkslotterne åsatte, utgjorde något mera än 874 tunnor

spanmål, eller öfver hufvud nära 9 kappar på hvarje ett fjerdedel mantal,

h vilket, på lika sätt beräknadt, erhållit i norra motet omkring 32 tun}

land areal, motsvarande 2‘/4 tunland efter uppskattning, och i södra motet

41 tunland i areal eller 2:!/4 tunland efter uppskattning.

Donna skattläggning väckte emellertid missbelåtenhet hos allmogen pa

ön och vid 1839 och 1830 årens riksdag framställdes begäran om befrielse

från utmarksskatten, af skäl att allmogen från urminnes tider å ifrågavarande

utmark egt betesrätt, som vid skattläggningen skulle hafva blifvit

bland hemmanens så kallade herrligheter upptagen och ingått i beräkning

vid mantalets bestämmande, hvarigenom, efter utmarksskatten» åsättande,

dubbel skatt för en och samma förmån blifvit hemmanen ålagd. Vid den

utredning af frågan, som med anledning af Rikets Ständers underdåniga

skrifvelse den 15 Januari 1830 af Kongl. kammarkollegium uppå nådig

befallning verkställdes, befanns likväl: att Öland uti Kongl. stadgan om

jagter, djurfång och fågelskjutande af den 29 Augusti 1664 blifvit upptaget

såsom enkannerligen varande en Kongl. Maj:ts djurgård och inkallad park,

* dermed jemväl Kong], plakatet om olofligt skjutande och djurs fällande pa

Öland den 31 Oktober 1689, Kongl. brefven den 6 September 1692 och

den 7 Mars 1760 öfverensstärade; att Kronan från äldre tider utöfvat en

med dessa författningar öfverensstämmande eganderätt öfver utmarken pa

ön, så att ingå intagor hvarken till bote eller odling fått derå göras utan

särskild t tillstånd och, då det medgifvits, alltid emot särskild skatt, efter

hvad förfättningarne om intagor å Kronans parker i allmänhet föreskritvit;

att å de i Kongl. general-landtmäterikontoret befintliga kartehandlingar

någon utmark icke blifvit antecknad såsom hemmanen eller byarne tillhörig,

hvadan således icke heller några byagränser å denna utmark funnes, hvilket

äfven IG90 års skattläggningsmetod för Öland bestyrkte, då den upptoge,

art på Öland ingen skog funnes än mindre några hagar till mulbete, hvilka

kunde skattläggas eller den öfriga skattläggningen förbättra; och att så väl

nu anförda förhållanden, som de dels af Kongl. kammarkollegium åberopade

dels ock åt hemmansegarne på Öland företedda skattläggningshandlingar l

utvisade, att någon ränta för mulbete icke blifvit hemmanen påförd eller

vid skattläggningarnc till förhöjning i hemmantalet beräknad. På dessa

skål förklarade Kongl. Maj:t i bref den 9 Juli 1832 Kronans eganderätt

till ifrågavarande utmark ostridig och att, ehuru den af hemmanen derå

begagnade mulbetcsrätt, såsom för deras behof nödig, lämpligen icke borde

dem betagas, samma mulbetcsrätt likväl icke lagligen kunde anses hafva

förändrat utmarkens bestämda natur af kronopark, hvarå betesrätten uti

1664 års och sedermera utfärdade skogsordning^ ansetts vara af gunst och

nåd förunnad, vid h vilket förhållande och då utmarken till hemmansegarnes

egen fördel blifvit emellan hemmanen under everdelig ego fördelad samt

sådant enligt gällande författningar icke kunnat ej heller lämpligen bort ega

ruin, utan att särskild skatt åt staten för dess afstådda eganderätt till marken

bestämdes, hvilken skatt icke heller, vid jemförelse af den förmån hem- P

manen genom eganderätten till utmarken vunnit, syntes vara för hög*, Kongl.

Maj:t fann skäl icke hafva förekommit att bevilja någon eftergift af berörde

utmarksskatt. Efter på derom gjord framställning verkställd förnyad

undersökning, förklarade Kongl. Maj:t ånyo uti bref den 18 November 1836

Sig icke finna skäl att meddela någon befrielse från utmarksskatten; men

uppå ytterligare underdånig ansökning af hemmansegarne på Öland samt

sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 5 December 1840 anhållit,

att den å de olika hemmanen fördelade utmarken måtte på statens bekostnad

underkastas förnyad besigtning och skattläggning, hvarvid borde iakttagas,

att för sådan mark, hvilken vore af den beskaffenhet, att den endast

kunde till bete användas, hemmanen, hvilka förut på utmarken egt betesrättighet

och således icke genom en dylik marks tillskiftande vunnit större

fördel än de tillförene egde åtnjuta, blefve från all skatt befriade, hvaremot

tör odlad eller odlingsbar jord rubbning uti räntan icke borde ega rum, så h

framt ej densamme funnes åsatt till högre belopp än som kunde anses motsvara

den fördel utöfver betesrätten, som genom förvärfvandet af egandtsoch

dispositionsrätt till samma jord vunnits, blot'', uppå Kongl. Majrts nådiga

befallning, genom landtmätare och vederbörande skattläggningsmän ny undersökning

om utmarkens berkaffenhet verkställd och förslag till den nedsättning

i utmarksskatten, som med tillämpning af de uppgifna grunderna ansågs

böra ega ruin, upprättadt, vid pröfning hvaraf Kongl. Maj:t jemlikt

bref den 23 Juli 1847 nedsatte utmarksskatten till 90 tunnor 5/48 kappar

23

>

spanmål, hälften råg och hälften korn, hvilken ränta, omsatt jemlik! föreskrifterna

i Kongi. kungörelsen den 1 1 Maj 1855 och Kong!, förordningen

den 23 Juli 18(19 till 1,151 kronor 5 öre, ännu utgöres.

Före år 1850 innehade staten egande- och dispositionsrätt till ett

stort antal fisken, Indika för dess räkning på vissa år utarrenderades; men

som de förvaltningsbestyr, hvilka voro förenade med utarrenderingen af och

tillsynen öfver ifrågavarande fisken, för vederbörande myndigheter medförde

mycket besvär och en icke obetydlig tillökning i göromål, som ofta icke

motsvarades af den ringa inkomst många af dessa fisken lemnade, förordnades

genom Kongi. brefvet den 22 Mars nämnda år, att med undantag af

dels alla fisken, som af ålder eller på grund af särskilda resolutioner emot

bestämd taxa eller afgift utan inskränkning till någon viss tid begagnades

af vissa hemmansinnehafvare, byalag eller menigheter, eller vore tjensteman

till begagnande upplåtna, dels alla skälfisken, dels större lax- och strömmingsfisken,

dels ock slutligen sådana fisken, som vore obefintlige, eller i behörig

ordning utdömde, eller ingått i hemmans skattläggning-, eller ock befunnes

odugliga, alla öfriga utarrenderade fisken, för så vidt icke i något fall derom

vore särskildt stadgadt, skulle under skatternannarätt å auktion försäljas,

med iakttagande, bland annat, att räntan skulle bestämmas till medelbeloppet af

arrendeafgifterna under de tre nästförflutna arrendeperioderna, der så många

förekomme, och för de fisken, som endast varit tvänne gånger under arrende

upplåtne, efter medeltal af dervid erlagda afgifter samt för alla andra genom

skattläggning, hvarvid räntorna borde utsättas i förhållande dels till den

afkastning, fiskena gifvit under den tid de varit begagnade, dels ock till

de arrenden, lika beskaffade fisken i orten under trenne arrendeperioder gifvit

staten i arrendeinkomst, samt att för de fisken, som vore belägna vid

särskilda hemmans eller byalags stränder, i förra fallet hemmansinnehafvarne

och i det sednare byalagen skulle ega optionsrätt till deras inlösande för

hvad derför vid auktionen blifvit bjudet och funnes antagligt. Dessa föreskrifter

äro nu mera fullgjorda, och uppgår sammanlagda beloppet af de

räntor, som härigenom uppkommit, till 5,834 kronor 87 öre (Tab. N:o 5).

Härförutan hafva sedan år 1809 åtskilliga kronan tillhöriga egendomar

blifvit försålde antingen å offentlig auktion till den högstbjudande

eller ock för särskildt öfvereuskommen köpesumma, hvarvid Kronan förbehållits

ränta of egendomarne, hvilken ränta före försäljningen blifvit fastställd

stundom till hvad som i jordeböckerna af ålder varit hemmanet eller

lägenheten påförd t och stundom efter särskilda för hvarje fall föreskrifna

grunder, bland hvilka särskildt må anmärkas den, att räntan emellanåt blifvit

bestämd att utgå med ett belopp, motsvarande det arrende, som af hemmanet

eller lägenheten förut till statsverket utgått. De räntor, som vid dylika försäljningar

betingats, uppgå till 4,700 kronor 71 öre (Tab. N:o G).

Fisken.

På grund al’ särskilda

föreskrifter

försålda

kronoegendomar.

24

Hit hänförliga äro äfven de räntor, som komma att åsättas Ohre sockens

öfverloppsmark i Stora Kopparbergs län, hvilken till en ego vidd af omkring

200,000 qvadratref, jemlik!; Kongl. brefven den 17 Oktober 18.07 och

den 27 November 1849, blifvit Ohre socknemän tillagd utöfver den skogsmark,

som vid skogsafvittriiigen inom socknen blifvit socknemännen skattefritt

tilldelad, med vilkor att öfverloppsmarken skulle lika på hvarje besutenhet

fördelas samt emot skyldighet för socknemännen att, sedan öfverloppsmarken

blifvit skattlagd såsom i Kongl. kungörelsen den 4 Februari 1811

finnes stadgadt i afseende å till nybyggen oduglig öfverloppsmark å rekognitionsskogar,

samma mark emot köpeskilling, uträknad efter räntan, till sig

lösa och derför årligen erlägga ränta. Skattläggningen af berörde mark har

dock, till följd af sedermera mellankomma hinder, ännu icke kunnat verkställas.

I Kongl. förordningen om skogarne i riket den 22 Mars 1647 1) stadgades,

att ingen egde rätt eller makt att hugga sågtimmer på Kronans allmänningar

med undantag för Norrland, Dalarne och Wermland, som hade

öfverflöd af skog och hvarest det saklöst kunde göras. Detta stadgande, hvilket

bibehölls uti Kongl. skogsordningen den 29 Augusti 1664, ändrades, hvad

särskildt sågverken angick, genom Kongl. skogsordningen den 12 December

1734 sålunda, att ett oinskränkt sågande endast tilläts i mån som med skogarnes

bestånd var förenligt. Icke långt derefter anhöllo uti underdånig skrifvelse

den 11 Oktober 1738 Rikets Ständer att, som det försports att skogarne på

åtskilliga ställen genom öfverflödigt sågande allt för mycket medtoges och

utöddes, de i provinserna tillåtne och utan särskilda privilegier inrättade sågverk

och q varnar, med undantag dels för ridderskapet och adelns frälsesamt

prestegårdsqvarnar, hvilka enligt privilegierna vore från all taxation befriade,

dels ock för sådane qvarnar, som under hemmans herrligheter och

förmåner vore taxerade, måtte efter landets behof och skogarnes tillstånd inskränkas

till något visst qvantum årligen och till en ständig afgift till Kronan

taxeras. Hvad Rikets Ständer sålunda hemställt, blef af Kongl. Maj:t

gilladt och meddelades genom cirkulärbref den 23 Februari 1739 till underdånig

efterrättelse. Uti de privilegier å stockfångst från Kronans skogar,

som derefter för sågverken utfärdades, fingo dessa, efter förutgången syn på

stället och pröfning af kronoskogarnes tillstånd, såsom årlig stockfångst

från vissa skogstrakter sig anslaget ett bestämdt antal sågtimmer emot viss

årlig afgift till Kronan under namn af stubböresafgift samt med förbehåll i

allmänhet å Kronans sida, att växande timmerskog icke fick uthuggas i närheten

af byar och gårdar och att nybyggesanläggningar å de upplåtna skogstrakterna,

der tillfälle dertill funnes, icke fick förhindras. Emellertid och

1) B rum mera samling af skogsförordmngar p.

25

som ytterligare föreskrifter erfordrades, huru vid do sodor mera inom de norra

länen företagna afvittringar borde med dylika skogstrakter förfaras, så att

både sågverkens framtida bestånd försäkrades genom orubblig besittning af

nödig skogsmark för deras drift och jemväl deraf ett för sagverksegarne dittills

saknadt intresse att noga vårda samma skogsmark samt dera införa eu

för skogens bestånd ändamålsenlig hushållning uppkomme, förordnade Kongl.

Maj:t genom bref, beträffande Jemtlands län af den 10 Februari 1824 och i

fråga om Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län den 2 Maj

1826, att sågverken skulle af de till dem upplåtna skogstrakter och, om dessa

genom tid efter annan derå anlagda nybyggen blifvit eller genom anslag af

mark till fyllnad för desse eller oafvittrade äldre hemman vid afvittring kunde

blifva förminskade, af annan befintlig odisponerad Kronans mark till ersättning

derför undfå så stort område till hemman under vanlig besittningsrätt

indeldt och skattlagdt att, med skogens framtida bestånd, sågverken alltid

kunde derifrån erhålla det antal träd, hvilket efter verkens privilegier till

utverkning'' blifvit beviljadt; och stadgades rörande vilkoren för hemmansindelningen

af dessa skogstrakter inom de tre sistnämnda länen, genom

Kongl. brefvet den 18 Juli 1827, att vid hemmansindelningen afvittrings.

» stadgan i allmänhet skulle tjena till efterrättelse, dock att, der marken vore

af särdeles dålig beskaffenhet, skogsväxten mer än vanligt trög och ringa

tillfällen funnes till odlingars verkställande derå, tunlandtalet för hemmanen

finge ökas utöfver det i afvittringsstadgan den 10 Februari 1824 bestämda

maximum af 2,500 tunland till högst 3,000 tunland pa helt mantal; att

frihetsår äfven finge de nya hemmanen tilldelas, dock att antalet deraf, i

olikhet med afvittringsstadgan, som för nyhemman bestämde frihetstiden från

tjugofem till femtio år, icke finge öfverstiga femton; att ifrågavarande hemman

skulle utgöra den ränta och de utskylder, hemman i orten i allmänhet

ålåge eller framdeles kundo åläggas samt, när de i skatt inginge, sågverken

befrias från den dittills utgjorda stubböresafgiftcn; samt att hemmanen, så

länge sågverken drefves, skulle vara derifrån oskilj a ktigc och sågverken

gemensamt med hemmanen för dessas räntor och utskylder ansvara. Dessa

föreskrifter bibehöllos i Kongl. brefvet den 29 Maj 1852 med den förändring

j att, derest sågverk tilldelades skogsmark inom Luleå lappmark, ända till

4,000 tunland deraf finge, i händelse af hemmansindelning, tilläggas ett helt

mantal; att den sågverken tillagda skogsmark icke ovilkorligen måste till

hemman indelas, utan äfven kunde, med tillämpning af hvad Kongl. förordningen

den 28 Juni 1775 och Kongl. brefvet den 5 December 1780

för skattläggningars verkställande i Savolax och Karelen föreskrefve, beläggas

med skogsränta, som borde utgöras från och med det år, hvarunder

skogsområdet af sågverksegaren emotfoges, dock med iakttagande att, derest

skogsräntan, på detta sätt beräknad, någorstädes skulle komma att under

4.

2ö

s%a *1VH(1 »litiilis fin* stoekfånäston på samma mark blifvit uti stubböresatgitt

erlagdt, räntan skulle till ett nämnde afgift motsvarande belopp förhöjas;

samt att den åt sågverken emot skogsränta öfverlåtna marken finge

innehalvas under full och orubblig besittningsrätt med vilkor, dels att samma

mark skulle allt framgent vara med det sågverk, hvilket den blifvit tillagd,

oskiljaktigt förenad och, derest verket i framtiden komma att nedläggas, till ’ x

Kronans disposition återfalla, dels att sågverksegaren icke skulle vara berättigad

att, utan Kongl. Maj:ts befallningshafvande* tillstånd, företaga någon

afverkning af ett större antal träd än hvad vid upplåtelsen blifvit bestämdt,

dels ock att vederbörande embetsmyndigheter egde att öfver skogshushållningen

utöfva den tillsyn, som vore behöflig för erhållande af visshet derom, att denna

hushållning öfverensstämde med hvad i sådant hänseende då var eller framdeles

kunde blifva stadgadt. Dessa föreskrifter äro ännu gällande med den

ändring i fråga om sågverksegares dispositionsrätt till ifrågakomna områden,

dels att någon skogsafverkning derå, med hänsigt till den Kronan vid deras

upplåtande förbehållna tillsyningsrätt, enligt Kongl. förordningen angående

utsyning af skogsalster från Kronans skogar i Stora Kopparbergs län och

de Norrländska länen den 21 December 1865 icke far ske annorlunda än

eftei'' utsyning, dels ock att, då dylikt område finnes kunna lemna tillgång *

till fällande af ett större antal träd än som vid områdets utbrytning beräknats,

det, jemlikt Kongl. brefvet den 21 December 1865 angående hushållningen

med Kronans skogar i rikets norra län, skall bero på Kongl. Maj:ts

nådiga pröfning att bestämma, på h vil ka vilkor en sådan förökad stockfångst

må kunna medgifvas, äfvensom att fastställa en deremot svarande förhöjning

i afgifterna till Kronan. Vid tillämpning af dessa föreskrifter hafva de sågverken

anslagna områden i de flesta fall icke blifvit till hemman indelade,

men der hemmansindelning egt ram, har vanligen så tillgått, att hemmanen

tilldelats mark, tjenlig till uppodling, äfvensom skogsmark, motsvarande dels

husbehofvet dels ock derutöfver viss årlig stockfångst, hvilken sistnämnda

äfven ingått i beräkning vid bestämmande af hemmanens mantal och ränta,

med skyldighet för sågverksegarne att hemmanen odla och bebygga i öfverensstämmelse

med de för besittningen af kronojord meddelade författningar.

Sammanlagda beloppet af de skogsräntor, som äro åsatte de åt sågverken upp- v

tätna områden, uppgår, enligt bifogade tabell N:o 7, till 3,746 kronor 63 öre.

Slotterlägenheter A Kronans öfverloppsmarker i de norra länen har, jemlikt afvittrings

fifvciiopps-

stadgan iör Jemtlands län af den 8 December 1820 och för Westernorrlands,

Westerbottens och Norrbottens län af den 10 Februari 1824, upplåtelse tills

vidare meddelats dels af slotterlägenheter emot smörränta dels oek af mulbetesrätt

emot afgift i smör, hvilken sistnämnda afgift, jemlikt Kongl. brefvet

den 19 December 1829, för de tre sistnämnda länen föreskrifvits skola utgå

med ett skålpund smör för hvarje nötkreatur, som, efter föregången unggran

27

undersökning, å allmänningen finnes kunna hafva sommarföd a. Likaledes

hafva, jemlik! ofvanberörde afvittringsförfattningar, åtskilliga vid afvittringarne

för Kronans räkning undantagna strömfall med tillhörande utmål blifvit åt

enskilde tills vidare upplåtne emot årlig penningeafgift. Räntor och utgifter

af nu anförda beskaffenhet, uppgående, enligt tabellen N:o 8, till 887 kronor

37 öre, äro i jordeböckerna upptagna och inflyta till statsverket under titel

ränta.

Jordeboks- och mantalsräntorna bestodo hufvudsakligen af persedlar,

hvilka i äldre tider, och så länge ännu tillgången på mynt var ringa, nästan

uteslutande utgjordes in natura. Härigenom blot'' ej allenast användandet af

statsinkomsterna, med hänsyn till svårigheten att forsla de erlagda varorna

till aflägsnare orter, begränsad!, utan det erfordrades äfven både kostnader

och besvär att förvara dessa varor, intill dess de behöfde användas. För

att i möjligaste mån undvika dessa olägenheter, vidtog man redan tidigt den

utväg att till hvar och en, som i följd af allmän tjenstebefattning eller annan

orsak egde rätt till ersättning af Staten, anvisa ett eller flora hemmans räntor,

hvilka den sålunda ersatte egde att omedelbart uppbära af den skattskyldige.

Häruti ligger upphofvet till de jemväl i sednare tider uti jordeböcker och

räkenskaper qvarstående anordningar, hvilka nu mera, i sammanhang med

räntans omsättning uti penningar jemlikt Kongl. förordningen den 23 Juli

1869, blifvit till statsverket indragna med undantag för militie-, civil- och

ecklesiastikboställens räntor samt sådana, som äro påförda hemman och lägenheter,

af hvilka något besvär i stället utgöres, eller som till följd af enskildt

verks privilegier icke kunnat indragas.

Med hänvisning til! bifogade på 1872 års kronoräkenskaper grundade

sammandrag (Tab. N:is 9 och 10) öfver räntan, enligt hvilka densamma i

sin helhet utgör:

för landsbygden................. 4,478,112:86.

och för städerna.................. 9,235:79. 4 487 348-65

hvartill bör läggas de räntor, som jemlikt Kongl.

kungörelsen den 9 Juni 1871 skola påföras

hemman inom åtskilliga f. d. privilegierade

tackjernsberg-slager; hvilka räntor förslagsvis

beräknas till................... — — 12,236: 67.

tillhopa — — 4,499,585: 32.

utbeder jag mig att här få redogöra för de enligt

berörde sammandrag ännu såsom anordnade

qvarstående räntor, hvilka med hänsigt

till anordningarnes beskaffenhet äro att hänföra

till:

-- — 4,49 9,585732)

Käntan och anordningarna

af

densamma.

Transport

28

Transport — — 4,499,585: 32.

l:o) Sådana räntor, som äro vederbörande

räntegifvare efterskänkte till förbättring

af den aflöning, hvaraf de i och för allmän

tjenstebefattning äro i åtnjutande:

boställsräntor

andra hufvudtiteln, justitiestaten 6,302:05.

fjerde

d:o

militiestaten

160,619:57.

sjette

d:o

landsstaten

30,764:75.

sjunde

d:o

skogsstaten

2,064:99.

åttonde

d:o

ecklesiastik-

staten

116,016:46.

nionde

d:0

indragnings-

staten

144:46.

presternas utlagor .

3,115:44.

2:o) Sådana räntor, som jemte de hemman,

hvilka de äro påförde, innehafvas af enskildt

verk, menighet eller inrättning:

andra hufvudtiteln: af lägenheter anslagne Hanekinds

tingsrätt till justitiens upprätthållande

.............. . 107: 33.

sjette dito: af ett hemman i Stora

Kopparbergs län, som blifvit

skänkt till kopparsmederne i Avesta, 61: 98.

af Ottenby stuteri anslagna hemman

............... 1,201: 54.

Sjunde hufvudtiteln: af städer tillhöriga

hemman och lägenheter 9,145: 23.

af de till ekplantering på AYi

singsö

anslagna hemman ... 776: 19.

Åttonde dito: af hemman och lä

-

genheter, tillhöriga

universiteten............ 70,313:23.

elementarläroverken........ 6,382: 67.

pedagogier och folkskolor .... 4,328: 79.

hospttalor och lasaretter..... 11,127: 34.

kyrkor............... 4,470: 76.

fattig vårdsinrättningar...... 19: 55.

Transport

319,027: 72.

107,934: 61.

426,962: 33. 4,499,585:_3''2f

29

Å

V

Transport 426,962:33. 4,499,585:32.

3:o) Räntor åsatte hemman och lägenheter,

af hvilka något besvär i stället ut

-

göres:

Fjerde hufvudtiteln: af rusthåll. . 788,370: 68.

af rothåll . . 6,780: —

Femte d:o af rusthåll . . 77,292: 32.

af lotshemman 404: 67.

Sjette d:o af gästgifveri

hemman

. 6,744: 78.

af hemman,

hvilkahafva

till åliggande

att uppehålla

färj

färt,

. . . 27: 35- 879,619:80.

4:o) Räntor, hvilka blifvit åtskilliga hemman

eftergifne såsom ersättning för förminskadt egoområde

i följd af kanal- och väganläggningar, 837:45.

5:o) Räntor, hvilka i följd af enskildt verks

privilegier hittills icke kunnat indragas:

Sjette hufvudtiteln: de Sala bergslag såsom

understöd för konststaten upplåtna räntor

från åtskilliga socknar i Westmanlands län 3,524: 41. 1^310^943; 99.

Återstår såsom Kronan behållet................. 3,188,641: 33.

Ehuru samtliga i första punkten omförmälda boställsräntor i jordeböcker

och räkenskaper ständigt upptagas såsom vederbörande boställsinnehafvare

anordnade, inträffar dock stundom, att desamma, med undantag af

ecklesiastikstatens boställsräntor, för någon kortare tid verkligen utbetalas.

Kär nemligen boställsinnehafvare afgår ur tjenst, är han eller hans rätts

innehafvare skyldig att intill den 1 Januari det år, då bostället afträdes, så

länge tjensten är obesatt, till statsverket och sedermera till tjenstens nye

innehafvare utbetala räntan, hvilket i afseende särskildt på militieboställen,

jemlikt 17:de punkten i Kongl. cirkulärbrefvet den 2 Februari 1833, tillämpas

så att, oberoende af räntans storlek, jemförd med boställets i stat upptagna

afkastning, en fjerdedel af denna sistnämnda anses motsvara boställsräntan.

Den inkomst, som härigenom till statsverket inflyter, redovisas likväl icke

under titel ränta, utan såsom extra uppbörd.

De i andra punkten upptagna räntor äro hufvudsakligen sådana, som

äro påförde hemman och lägenheter, hvilka blifvit af några bland Sveriges

30

Frälseriator.

konungar personligen eller af staten skänkta till städer, akademier, skolor

oeh fromma stiftelser m. fl. inrättningar. Ehuru dessa räntor vid donationen

eftergåfvos och sedermera icke utgjorts, hafva de fortfarande fått qvarstå

i räkenskaperna såsom anordnade den inrättning, till hvilken hemmanen

blifvit skänkta. Hvad särskildt beträffar de till pedagogier och folkskolor

anordnade räntor, ingår ibland dem ett belopp af 4,057 kronor 19 öre, som

har egenskapen af frälseränta och tillkommit på det sätt, att, sedan bruksegaren

Eberstein år 1815 testamenterat all sin egendom, bestående bland

annat af frälsesäterierna Lindö, Händelö och Westerbyholm med några

underlydande frälsehemman, till inrättande af en söndagsskola i Norrköping,

men hans arfvingar emot testamentet väckt klander, förlikning träffats sålunda,

att arfvingarne fått behålla nyssberörde egendomar emot skyldighet

att till skolan årligen erlägga 300 tunnor spanmål, hvilka, jemlikt Kongl.

brefven den 18 Maj 1825 och den 28 September 1826 äro på meranämnda

egendomar fördelade samt i jordebok och räkenskaper upptagna.

De i 5:te punkten upptagna, till konststatens uppehållande vid Sala

silfververk anvisade, räntor utgöras af de förra dagsverkspenningarne från

hemmanen inom Salbergs fögderi af Westmanlands län. Dessa räntor åtnjutas

fortfarande af Sala bergslag, men fråga om deras indragning till stats- v

verket har blifvit väckt och är på pröfning beroende.

Förutom de räntor, som, enligt hvad nu är anfördt, till Kronan utgöras

eller frinjutas såsom ersättning för något besvär, finnas äfven räntor,

hvilka af vederbörande jordegare utgöras till enskild person, menighet eller

inrättning. En del af dessa räntor har förr tillhört Kronan och kommit i

enskildes ego derigenom, att Kronan försålt, bortgifvit eller bortbytt sin

ränteeganderätt till skattehemman, hvilka derefter fått benämningen skattefrälse.

En annan del åter härleder sin uppkomst derifrån, att enskild man,

menighet eller inrättning, som egt frälsehemman, genom köp, gåfva eller

byte antingen afstått sin jordeganderätt till samma hemman med förbehåll

för sig och efterkommande att årligen erhålla någon viss öfverenykommen

ränta i penningar, spanmål, viktualievaror, körslor eller dagsverken, eller

ock, ehuru mera sällan, med bibehållande af jordeganderätten, utfåst sig att

betala viss årlig ränta. Dessa hemman hafva erhållit benämningen frälse- w

skatte.

Hvad det förstnämnda slaget af dessa räntor eller de, som utgå af

skattefrälsehemman, beträffar, har den vida öfvervägande delen deraf aftondis

Kronan genom köp under det sjuttonde århundradet. Dessa köp, hvilka

föranleddes af statens den tiden ofta tryckande penningebehof, började år

1622, men någon viss grund för köpeskillingens bestämmande förefanns icke

förr än år 1625, ifrån hvilken tid köpeskillingen beräknades till ett belopp,

som motsvarade jordeboksränta!^ kronovärde kapitaliseradt eller 3 procent.

Bl

Med år 1638 blefvo, utaf de så kallade ovissa persedlarna, landtågsgärden

och salpeterhjelpen jemväl tagna i beräkning vid köpeskillingens bestämmande,

i sammanhang hvarmed den nedsättning i dittills gällande köpetaxa

egde rum, att köparen för 41/2 dalers ränta endast behöfde erlägga 100

daler och, i mån som räntan var större eller mindre, än nyss är sagdt, en

i efter samma procentförhållande uträknad köpeskilling. Både före och sam

tidigt

med dessa försäljningar bortskänktes äfven många skattehemmans räntor.

Genom den under Konung Carl XI:s regering företagna reduktionen

återföllo de bortskänkta räntorna till Kronan äfvensom de delar af de genom

köp åtkomna räntorna, hvilka vid köpet, vare sig genom felaktig beräkning

eller såsom då ännu icke för beständigt åsatte, ej blifvit betaide,

hvarvid likväl köparen eller hans rättsinnehafvare lemnades öppet att till

sig lösa dessa oguldna räntor, hvilken rättighet också oftast begagnades.

Genom byten hafva äfven åtskilliga, ehuru ej synnerligen många räntor uppkommit.

Sannolikt har ett ej obetydligt antal af dessa räntor försvunnit,

sedan rättigheten att ega frälsehemman blifvit utsträckt, jemlikt 27:de punkten

i ridderskapet och adelns privilegier af den 16 Oktober 1723, till adelns

vederlikar samt prester och borgare och, jemlikt förenings- och säkerhets}

akten af år 1789, jemväl till allmogen, hvarmedelst förening af jord och

ränta i samma persons hand blifvit underlättad.

Genom de om skattehemmans räntor utfärdade salubref tillädes köparne

hemmanen, såsom orden i allmänhet lyda, “med hus, jord, åker, äng,

mark, skog, fiske och fiskevatten, strömmar, qvarn och qvarnställen, torp

och torpställen jemte alla andra tillegor intet undantagandes af det som dertill

lyder, med rätta legat häfver och lagligen tillvinnas kan att njuta, bruka

och behålla till everldelig ego och frälse aldeles som köparne sine andre

arfvegods efter privilegiernas lydelse innehafva och besitta''1, men hvad skatterättigheten

vidkom skulle köparne “icke hafva makt jordeganden ifrån dess

börd och rättighet tränga, utan god vilja deras, som lag säger". Man finner

häraf, att salubrefven innefattade motsägelser derutinnan, att å ena sidan

köparen skulle erhålla sjelfva hemmanet med hvad dertill hörde och, å

andra sidan, skattemannen förbehölls sin jordeganderätt orubbad. Orsaken

y härtill synes hafva berott derpå, att samma salubref ofta omfattade räntor

af både skatte- och kronohemman, till hvilka sistnämnda köparen alltid

utan särskild betalning jemväl erhöll jordeganderätten, hvarmedelst de iklädde

sig egenskapen af frälse. Antagligen på grund af salubrefvens innehåll ansågos

i början flerestädes skattefrälse-hemmanen ega fullkomlig frälse natur

och kommo på sådan grund i åtnjutande af befrielse från eller lindring i

bevillningar och vissa allmänna besvär; men genom Kongl. brefvet den 19

Oktober 1691 '') förklarades, att en skattebonde skulle anses för en sådan,

) Originalet i kammarkollegium.

32

antingen han erlade skatten till Kronan elloi'' frälsemannen, samt att hemmanet

icke kunde ombyta sin natur och egenskap derigenom, att skatten

utgjordes till enskild person. Samma grundsats har äfven sedermera, enligt

hvad som inhemtas af 9:de punkten i ofvannämnde privilegier samt Kongl.

brefvet den 15 -Juni och Kongl. kammarkollegii cirkulärbref den 31 Juli

1805 blifvit tillämpad. Endast i det fall, att ränteegaren kom i besittning

jemväl af jordeganderätten, erhöll hemmanet, jemlikt nyss åberopade Kongl.

bref den 19 Oktober 1691 och 11 :te punkten i merberörde privilegier, fullkomlig

frälse natur.

Då en del af skatteböndernes, genom ofvannämnda försäljningar på

enskilde ränteegare öfverlåtna utskylder i äldre tider utgjordes in natura till

obestämdt belopp, hvilket isynnerhet var förhållandet med dagsverken,

körslor, skyldighet att hålla stängsel omkring djurgårdarne m. m., uppstodo

i anledning häraf emellan räntegifvare och räntetagare snart tvister, hvilka

tid efter annan blefvo föremål för Regeringens åtgärd. Sålunda blef, i anledning

af allmogens klagomål deröfver, att en del frälsemän tillvällade sig

skatteböndernes rättighet, plågade dem med osedvanliga utlagor och sökte

drifva dem från hemmanen och från deras bördsrätt, genom Kongl. resolutionen

den 24 December 1627 1j förklaradt, att som sådant var emot lag och

rätt samt Kongl. Maj:t icke någonsin haft för afsigt att kränka någons välfångna

rättighet genom försäljning eller gåfva af skattehemmans räntor, så

skulle ingen hafva makt att tränga någon jordegande från sin lagfångna

rättighet eller besvära med andra nya pålagor än dem, som på riksdagar

ordentligen beviljade blifvit, eller derefter kornme att påbjudas och beviljas.

Klagomål af liknande beskaffenhet förekommo detta oaktadt äfven sedermera

och afgjordes genom Kongl. resolutionerne på allmogens besvär den 27

November 1643 och den 19 Mars 1649 2) sålunda, att då Kongl. Maj:t uti

de upprättade köpebrefven öfver ifrågavarande räntor förklarat, att Kongl.

Maj:t genom sådana köp icke velat skatteegandens rätt och rättighet förkränka,

alle de, som Kongl. Majds rätt öfver skattegårdarne sig tillhandlat,

icke skulle drifva bönderna från deras skattehemman och börd eller belasta

dem med osedvanlige utlagor eller annat besvär och tunga, utan låta sig

nöja med det, som'' bönderne till Kongl. Maj:t och Kronan eller dess slott

och gårdar i hvarje provins förut varit vane i visst och ovisst att utgöra

och andre skattebönder, som fortfarande vore Kronan behållne, utgjorde

eller framdeles kunde komma att utgöra. Frågan förevar ånyo vid 1650

års riksdag, då både adeln, som besvärade sig deröfver, att skattebönderne

vägrade att utgöra sina lagliga utskylder, och bönderne, hvilka fortsatte

1) Stiernman I. 803.

2) D:o II. 1038 ecb 1117.

33

sina förberörda klagomål, begärde, att Kongl. Maj:t ville öfver deras ömsesidiga

rättigheter och skyldigheter meddela bestämda föreskrifter, hvilket ock

skedde genom Kongl. stadgan och förordningen den 26 Augusti 1651 emellan

ridderskapet och adeln, å den ena, och skattebönderne, å den andra sidan,

af hufvud sakligt innehåll: att skattebönderne skulle vara skyldige att i rätt

tid till sina husbönder utgöra alla de årliga utlagor i persedlar, som voro i

jordeböckerna införda, och dem inom lagsagan efter lag och gammal sedvana

föra; att skattebönderne likaledes skulle vara förpligtade att till sina husbönder

utgöra alla andra vanliga räntor, bestående isynnerhet af stora

landtågsgärden, byggnings- och salpeterhjelpen med mera sådant, som Kongl.

Maj:t å ridderskapet och adeln öfverlåtit, i likhet med hvad som varit

vanligt den tid, då räntorna ännu voro Kronan förbehållna, hvaremot de

extra ordinarie utlagorna och isynnerhet boskapsskatten fortfarande skulle

till Kronan utgöras; att alla årliga och i jordeboken införda dagsverken

skulle utgöras antingen med arbete eller penningar, allt efter som räntetagaren

det åstundade; samt att i stället för hjelpedagsverken, hjelpekörslor,

djurgårdsstängning, ängsbergning och annat slikt, som skattebönderne förut

varit vane att göra till Kronans gårdar, skulle till räntetagaren årligen ut»

göras 9 ölce- och 18 drängedagsverken för helt hemman och i förhållande

derefter för mindre hemman, när derom tillsades. Dessa bestämmelser bekräftades

med ridderskapet och adelns samt skatteböndernes “goda vilja

och förlikning" genom riksdagsbeslutet den 24 December 1652 I), med allenast

den förändring, att sistberörde öke- och drängedagsverken nedsattes till 6

af det förra och 12 af det sednare slaget på mantalet och att det skulle

stå husbonden fritt att af sin skattebonde, derest denne vore boende inom

två mils afstånd från sätesgården eller den ort, der arbete behöfdes, utfordra

antingen sjeltva arbetet eller penningar med 8 öre silfvermynt för ett ökeoeh

4 öre samma mynt för ett drängedagsverke, hvaremot de, som bodde

på längre afstånd, än hvad sålunda blifvit bestämdt, egde att i stället för

dagsverken in natura gifva sina husbönder nyssnämnda pepningeersättning.

Hvad sålunda i afseende å dagsverken blifvit föreskrifvet, stadfästades

ytterligare genom Kongl. stadgan och förordningen den 7 December 1660.

j Uppå skatteböndernes underdåniga ansökning, att få erlägga de i persedlar

bestämda utlagorna efter kronovärde, förklarade Kongl. Maj:t i resolution

den 2 September 1668 2), att skattebonden och frälsemannen voro förpligtade,

den förre att erlägga och till anvisad ort inom lagsagan forsla, samt den

sednare att emottaga utlagorna af skattefrälse-hemman i sjelfva persedlarna;

dock att, derest bonden icke kunde åstadkomma räntan in natura, egde han

1) Stiernman II. 1194.

2) Riksregistraturet.

5

betala densamma till frälsemannen med penningar, icke efter kronovärdering

utan efter det köp och den markegång som gällde uti köpestäderne inom

lagsagan, den tid utlagorna borde utgå, hvarmed frälsemannen skulle låta

sig nöja. Om räntans utgörande af skattefrälsehemman meddelades sedermera

icke några i väsendtlig mån härifrån afvikande allmänna föreskrifter,

förr än genom Kong! förordningen angående skatteköp den 21 Februari

1789 stadgades, att när räntan kommit ifrån Kronan uti frälsemans hanel,

genom byte, köp eller annat laga fång, skulle om räntans utgörande vara

lag samma, som angående kronoskattehemman blifvit faststäldt. I afseende

på afradsspanmålens utgörande blef, för så väl indelta krono- och skattehemman,

som, med stöd af nyssberörda Kong], förordning, jemväl för skattefrälsehemman,

genom Kongl. förordningen den 22 Juli 1803 stadgadt,[att berörde

spanmal skulle betalas efter ärlig markegång med tillägg af forsellön, bestämd

till 16 skillingar banko för hvarje tunna råg eller korn och 12 skillingar

banko för hvarje tunna hafre; dock skulle det stå så väl räntegifvare

som räntetagare öppet att uppsäga spanmålen till leverering in natura, med

skyldighet för räntegifvaren att forsla spanmålen till räntetagarens hemvist

eller annat af denne utsatt aflemningsställe, så vida våglängden icke öfversteg

i förra fallet, eller då uppsägningen blifvit gjord af räntegifvaren, åtta

mil i Svea och Göta rike samt tio mil i AVesternorrland och AVesterbotten,

nu motsvarande rikets fyra nordligaste län, och i sednare fallet, eller då uppsägningen

skett af räntetagaren, sex mil i Svea och Göta rike samt åtta mil

i AVesternorrland och AVesterbotten. De under sednare tider angående omsättning

och förenkling af Kronans räntor utfärdade författningar, nemligen

Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen den 23 Juli

1869, afse icke frälseräntor; dock må, jemlikt 14 § i nämnda Kongl. kungörelse,

de i nyssnämnda författningar bestämda grunder för omsättning af

räntor äfven kunna å frälseräntor tillämpas, så framt vederbörande äro om

förändringen ense, i hvilket fall behörig uträkning må lösas hos häradsskrifvaren

samt fastställas af Kongl. Majits befallningshafvande. Någon dylik

fastställelse har likväl icke, enligt hvad Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande

till svar å Herr Statsrådets cirkulärbref den 15 Oktober nästlidet

år upplyst, blifvit meddelad.

Af ålder har Kronan å skattejord egt rättighet till bärande träd, hvartill

enligt Kongl. stadgan den 22 Mars 1647 '') räknades ek, bok, apel, oxel

och hägg, hvaremot å frälsejord denna rättighet, jemlikt ridderskapet och

adelns privilegier den 8 Oktober 1617. tillkom frälsemannen och allt sedermera

honom förbehållits. Huruvida, vid försäljning af skattehemmans räntor,

afsigten varit att till köparne afstå jemväl Kronans rätt till bärande träd å

’) Brummers samling af skogaförordningar, p. 82.

35

hemmanens egor, kan ej med full visshet utredas. Någon särskild betalning

derför kom icke i fråga, ej heller innehålla salubrefven derom någon vägledning,

så vida man icke med det i desamma förekommande, här ofvan

anförda ordet „skog„ vill förstå allenast bärande träd, ty den öfriga skogen

tillhörde skattemannen, hvilkens rätt, såsom förut är nämndt, enligt salubrefven

skulle lemnas oförkränkt. Märkligt är ock, att Ivongl. skogsordningen

den 22 Mars 1647 äfvensom nyss åberopade, samma dag utfärdade

Kongl. stadga om bärande skogsträd, lika litet som de den 29 Augusti 1664,

rörande skog ar ne samt bärande träd, utfärdade författningar innehålla några

föreskrifter om hvilken, antingen Kronan eller ränteegaren, nyttjanderätten

till bärande träd tillkom. Först uti 1734 års lag förekommer stadgande om

ränteegarens rättighet i afseende å bärande träd å skattefrälsehemmans egor,

hvilken rättighet enligt 13 kapitlet 1 § byggningabalken består deruti, att

om jordegaren olofligen hugger bärande träd, som äro ek, bok, apel och oxel,

skall han, utom böter för lagöfverträdelsen, gälda trädets värde till ränteegaren.

Denna rättighet njuter, jemlikt 32 och 36 §§ i Kongl. skogsordningen

den 1 Augusti i805, frälsemannen eller den, räntan innehafver, fortfarande

till godo i fråga om de hemman, som då voro af skattefrälse natur;

> hvaremot å de hemman, hvilkas räntor genom byte eller såsom ersättning

för räntefordran sedermera kommit från Kronan i enskild persons hand, jordegaren

innehar fri egande- och dispositionsrätt jemväl öfver bärande träd,

med undantag af ek. I ("ifrigt innehar jordegaren, jemlikt Kongl. förordningen

den 21 Februari 1789, öfver sitt skattefrälsehemman lika fullkomlig

egande- och dispositionsrätt, som genom samma Kongl. förordning blifvit

(''gare af kronoskattehemman tillagd, dock med den inskränkning att, i händelse

jordegaren skulle vanvårda eller ödelägga skogen, så att fara för hemmanets

bestånd och förmåga att skatten utgöra derigenom kunde uppkomma,

ränteegaren, jemlikt 18 § i högstberörde skogsordning, eger att i laga ordning

söka rättelse.

Vidkommande åter det sednare slaget af frälseräntor, eller de som utgå

af frälseskattehemman, så hafva dessa, räntor aldrig tillhört Kronan, hvarföre

ock äldre och nyare jordeböcker icke om dem lemna någon upplysning.

„ Orsaken till uppkomsten af ifrågavarande räntor, för så vidt de tillhöra en

skilde

personer, torde till hufvudsaklig del vara att söka deruti att, då någon

frälseman af eu eller annan orsak fann sig föranlåten att försälja sina

frälsehemman och icke med fördel kunde afyttra dem till någon annan inom

sitt stånd samt, genom nu mera upphäfda förbud för ofrälse att ega hemman

af ifrågavarande natur, var förhindrad att öfverlåta sin eganderätt till

någon ståndsperson eller bonde, annan utväg att bringa försäljningen till

stånd icke förefanns, än att frälsemannen öfverlät jordeganderätten till sitt

frälsehemman åt ofrälse man, med förbehåll att få uppbära viss årlig ränta.

36

Dylika försäljningar omtalas redan i en af landsbokhållaren i Jönköping

till Kongl. kammar-kollegium insänd embetsskrifvelse af den 7 Juli 1670 '')

och rättigheten att genom köp, gåfva eller byte åtskilja jord- och ränteeganderätten

till ett frälsehemman står ännu, på grund af Kongl. förordningen

den 10 April 1810, hemmanets egarc öppen.

Till ifrågavarande slags räntor höra äfven i allmänhet de, som egas

af akademier, skolor och fromma stiftelser. Dessa inrättningar hafva, såsom

förut är till en del antydt, genom donationer af några bland Sveriges konungar,

af staten och af enskilde kommit i besittning under frälsemannarätt af

en mängd hemman och lägenheter, Indika, jemlikt Kongl. kammar-kollegii

cirkulärbref den 10 December 1724, Kongl. förordningen den 11 December

1766 och Kongl. brefvet den 18 December 1824, skulle i jordeboken bibehållas

vid den jordnatur, hvarunder de vid donationstiden upptogos. Dessa

hemman fingo jemlikt Kongl. förordningen om skatteköp den 19 September

1723, för så vidt de icke i anseende till belägenheten voro omistlige för

den inrättning hvarunder de hörde, efter vederbörandes, som egde disposition

deröfver, godtfinnande och med Kongl. kammar-kollegii samtycke samt

med vilkor att räntan genom förmedling ej förminskades utan snarare förbättrades,

för inrättningens räkning till skatte försäljas å auktion emot köpeskilling,

hvilken, likasom den vid försäljningen bestämda räntan, hvilken

oftast var olika med den ränta, som, enligt hvad förut är nämndt, uti jordeboken

upptogs, skulle tillfalla vederbörande inrättning. Med tillämpning af

dessa föreskrifter forlgingo derefter skatteköpen å här ifrågavarande hemman,

intill dess alla skatteköp genom Kongl. brefvet den 28 Oktober 1773 inställdes.

Väl upplifva!los ånyo 1723 års skatteköpsförordning genom Kongl.

förordningen den 21 Februari 1789, men ej långt derefter förbjödos genom

Kongl. brefvet den 7 December 1796 skatteköp af alla ad pios usus anslagna

hemman, hvilket förbud ännu gäller, med undantag dels för de Danviks

hospital tillhöriga, under ständig städje- och besittningsrätt upplåtna hemman,

dels ock för vissa af de Halländska kyrkohemmanen. De förra få,

jemlikt Kongl. kungörelsen den 17 Maj 1861, af hospitalsdirektionen med

öfverstyrelsens för hospitalerna bifall försäljas till skatte, med jakttagande

bland annat: att skatteköpeskillingen beräknas till ett belopp, i det minsta

motsvarande hemmanets eller lägenhetens utgående ränta för tio år, samt för

de hemman, som tillika hafva skyldighet att till hospitalet framskaffa vissa

lass sand, jemväl värdet för lika lång tid af detta åliggande; att, derest för

hemman eller lägenhet den nu utgående räntan befinnes vara mindre än den,

som i äldre årens räkenskaper för samma hemman eller lägenhet upptagits,

på särskild undersökning och pröfning må bero, hvad räntebelopp vid skatte

-

) Original i Kammar-arkivet.

37

köpet och för framtiden skall beräknas; samt att hospitalets frälsemannarätt

till hemman eller lägenhet qvarstår, så att hospitalet framdeles som förut

må vara i besittning af den hemmanet eller lägenheten vid skatteköpet åliggande

ränta, med rättighet att densamma uppsäga till leverering in natura

eller till lösning efter auktionsmedelpris. I öfverensstämmelse med dessa

föreskrifter hafva, utaf de Danviks hospital å 1801 tillhöriga, under ständig

städje- och besittningsrätt upplåtna 37 7/8 mantal, endast omkring 9 mantal

blifvit försålda. I fråga åter om de Halländska kyrkohemmanen stadgas i

Kongl kungörelsen den 11 September 1863, att dessa, sa framt kyrkans

eganderätt ej kan med köpo- eller donationsbref styrkas och de ej äro anslagna

till boställen, stom-, annex- eller mensalhemman, få till skatte lösas,

med vilkor: att, i stället för erläggande åt skatteköpeskilling, hemmanet

åsättes en årlig spannmålsränta, motsvarande, efter medelpriset under det år

skattelösen sökes, två femtedelar af det från hemmanet utgående årliga landgille;

att derjemte, i den ordning och etter de grunder, som för bestämmande

af maximiarrende finnas stadgade i Kongl. brefvet den 26 April 183(5,

och med fästadt afseende å öfriga hemmanet ålagda utskylder, en viss årlig

äfven i spanmål bestämd ränta hemmanet åsättes; att kyrka eller prest, som

uppbär landgillet af hemmanet, tår jemte landgillet uppbära omförmälda

räntor och, der landgillet är deladt emellan flere, åtnjutas räntorna i ^förhållande

till hvarderas andel i landgillet; samt att, genom skatteköpet, någon

ändring icke sker uti de till staten af hemmanet utgående allmänna skatter

eller i de allmänna besvär, hemmanet åligga, eller i de friheter, detsamma

förut åtnjutit. Med tillämpning af dessa grunder hafva, enligt till

Kongl. kammarkollegium inkomna uppgifter, till och med sistlidet års utgång

blifvit försålda 55171/240 mantal, hvaremot omkring 65 mantal ännu

äro osålda.

De frälseräntor, hvilka tillkommit i följd af försäljning under skattemannarätt

utaf de, akademier, skolor och fromma stiftelser tillhöriga hemman,

äro lika litet som (»frige frälseräntor i Kronans jordeböcker och räkenskaper

upptagna, med undantag dels för de vid skatteköp af de Halländska kyrkohemmanen

bestämda, till kyrkor eller prester utgående räntor, om hvilkas

införande i jordeboken föreskrift blifvit meddelad i sist åberopade Kongl.

kungörelse, dels ock för de till Ebersteinska söndagsskolan i Norrköping utgående

räntor från frälsesäterierne Lindö, Händelö och AVesterbyholm med

underlydande hemman, hvilka räntor, enligt hvad förut är nämndt, äro i

jordeboken och räkenskaperna upptagna.

I afseende på utgörandet af frälseräntor utaf frälseskattehemman, är

genom Kongl. förordningen den 21 Februari 1789 stadgadt, att dermed skall

j everldliga tider förhållas efter de mellan kontrahenterne slutne aftal och

afhandlingar, hvilka efter ordalydelsen utan någon rubbning eller förtydning

38

skola blifva beståndande; dock ma, jemlikt 36 § i Kongl. skogsordningen

don 1 Augusti 1805, ränteegaren njuta den i*ätt till bärande träd till godo,

som allmänna lagen i 13 kapitlet 1 § byggningabalken honom tillägger, så

Iramt ej, då jordeganderätten till frälsehemmanet bJifvit afstådd, ränteegaren

jemväl sin rätt till ek, bok, apel och oxel tillika öfverleranat.

I afseende pa frälseräntor af så väl skattefrälse- som frälsekattehemman

gälla följande gemensamma stadganden:

att köp, skifte och gåfva af frälseränta, jemlikt förut åberopade Kongl.

förordning den 10 April 1810, skola anses såsom annan afhandling om jord

och derföre enligt 1 kapitlet 2 § jordabalken, jemförd med 4 kapitlet 1 §

samma balk samt Kongl. förordningen den 13 Juni 1800, upprättas med

tvä vittnen och de vilkor deri utsättas, hvarå samma köp, skifte eller gåfva

sig grundar, och sedermera lagföljas å den ort, der jorden ligger, genom uppbud

a allmänna häradsting, i följd hvaraf frälseränta vid tillämpning af lagöns

stadganden i 9 kapitlet 4 och 5 §§ samt 10 kapitlet 2 § giftermålsbalken,

sådant sistnämnda lagrum lyder i Kongl. förordningen den 19 Maj

1845, bör anses såsom fast egendom;

att når skattefrälse- eller frälseskattejord genom köp, skifte eller gåfva

öfvergår till annan person, hvilken icke till förre egaren står i det skyldskapsförhallande,

som för rätt till börd förut varit stadgadt, samma jord,

jemlikt 11 punkten i ridderskapet och adelns privilegier den 16 Oktober

1723 samt 4 kapitlet 5 § jordabalken, jemförde med Kongl. förordningen

den 22 December 1863, skall till inlösen hembjudas ränteegaren,

likasom å andra sidan, då frälseränta på något af förutnämnda sätt öfverlåtes

å den, som till förre egaren icke står i närmare skyldskapsförhållande,

än här förut är sagdt, hembud deraf, jemlikt Kongl. förordningen den 21

Mars 1835, jemförd med sist åberopade Kongl. förordning, skall göras jordegaren,

som är berättigad att räntan till sig lösa;

att, jemlikt 17 kapitlet 3 och 4 §§ jordabalken, jemförd med 17 kapitlet

6 § handelsbalken, ränteegaren framför alla dem, som sin fordran

hafva inteckna låtit eller med dom vunnit, eger förmånsrätt i jorden för tre

års räntor, sa vida icke hemmanet gått till salu och köparen derå vunnit

laga fasta, da ränteegaren icke har någon talan å sjelfva jorden, utan må

söka annan säljarens egendom;

att, äfven om jordegaren icke mäktat betala tre års räntor, hemmanet,

jemlikt Kongl. förordningen den 21 Februari 1789, ändock icke skall anses

för skattevrak, utan med uträkning af räntan så förhållas, som angående

försäljning af gäldbunden mans egendom i allmänhet är stadgadt; samt

_ att, när tvist uppstår om skattefrälse- eller frälseskattejord, egaren deraf,

jemlikt 15 kapitlet 5 § rättegångsbalken och 34 punkten i Kongl. förkla

-

39

ringen den 23 Mars 1807, är skyldig att gifva ränteegaren sådant tillkänna,

på det denne, der lian så för godt finner, må jordegaren bistånd göra.

Vid genomgående af 1872 års bevillningstaxeringslängder har befunnits,

att kapitalvärdet å alla ännu qvarstående frälseräntor utgör 4,339,092

kronor, och då detta värde, jemlikt 3 § i gällande bevillningsförordning, bör

motsvara tjugo gånger det belopp, hvartill ifrågavarande räntor efter nästföregående

års markegång uppgått, så skulle frälseräntorna för år 1871 hafva

utgjort omkring 216,955 kronor. Vidare är genom undersökning i äldre

jordeböcker utrönt att, af ofvannämnda kapitalvärde, 2,871,500 kronor belöpa

på skattefrälseräntor och återstoden 1,467,592 kronor på frälseskatteräntor.

Värdet å skattefrälseräntorna, beräknadt efter medeltalcc af 1864—1873

årens markegångspris, utgör 150,758 kronor 25 öre, eller något mera än det

värde af 143,575 kronor, hvartill dessa räntor vid taxeringsförrättningarne

blifvit beräknade, och är skilnaden emellan dessa, båda belopp icke större,

än att den uteslutande kan bero på de olika markegångspris, som för de

särskilda beräkningarne blifvit begagnade. Kännare redogörelse för frälseräntorna

finnes i bilagd o sammandrag N:is 11 och 12.

f

Tionden, hvilken infördes i Sverige vid slutet af tolfte århundradet,

var ursprungligen en skatt till presterskapet och kyrkan, men vid tiden för

reformationen indrogs deraf till Kronan i rikets gamla provinser två tredjedelar

samt i Skåne, Ilalland, Blekinge och Bohus län en tredjedel. Denna till

Kronan indragna tionde, hvilken sedermera fått benämningen kronotionde, utgjordes

i äldre tider allmänt efter skylräkning på åkern samt proftröskning. Småningom

infördes likväl så kallade ständiga tiondesättningar, hvarmedelst kronotiondcn

för hvarje hemman eller lägenhet bestämdes till ett visst, af årsväxten

och genom uppodlingar å hemmanets eller lägenhetens egor förökad skörd oberoende,

belopp, och i sednare tider har vid skattläggning af hemman och

lägenheter beloppet af tionden äfven blifvit föreslagen och i sammanhang

med skattläggningen fastställd. Kronotionden är sålunda, om man endast

tager hänsyn till de stadganden, på grund af hvilka den blifvit påförd, att anse

såsom en skatt. Men skyldigheten att densamma utgöra är, likasom i afseende

på räntan här ofvan blifvit omförmäldt, för egarne af de hemman,

hvilka genom köp blifvit Kronan afhända, på grund af köpebrefvens innehåll,

jemfördt med de vid deras utfärdande gällande stadganden i afseende

på kronotiondens utgörande, af privaträttslig natur. Numera är kronotionden,

med undantag af den som åtföljer patronaträtt i vissa församlingar eller

under annan enskild eganderätt innehafves, jemlikt Kongl. förordningen den

23 Juli 1869, likasom räntan, omsatt till penningar, med iakttagande att,

Tiornlen.

40

Anordningarna a

kronotionden.

der ständig tiondesättning icke egt rum eller inom 1870 års utgång blifvit

begärd, tionden vid omsättningen blifvit beräknad till det mått och i de

sädesslag, med hvilka den sednast utgått.

Likasom i afseende på räntan här förut blifvit anfördt, har äfven

kronotionde varit anvisad till embetsmäns aflöning eller andra allmänna

behof, hvilka anordningar, med undantag af tionde, som blifvit vederbörande

hemmansinnehafvare eftergifven, eller som är påförd hemman och lägenheter,

af hvilka något besvär i stället utgöres, eller ock på grund af köp eller byte

med Kronan åtnjutes af enskild person, menighet eller inrättning, jemlikt

högstberörde förordning numera äro till Kronan indragne.

Enligt bilagde sammandrag, N:is 13 och 14, grundade på 1872 års

kronoräkenskaper, utgör kronotionden:

för landsbygden................. 1,376,455: 17.

och för städerna................. 12,794:81. i ,‘589 249* ‘)8

Häraf är anordnad!:

1 :o) Kronotionde, som är vederbörande

tiondegifvare efterskänkt såsom förbättring i

den aflöning, hvaraf de i och för allmän tjenstebefattning

äro i åtnjutande.

Boställstionde:

Fjerde hufvud titeln;

militiestaten......... 1,621: 53.

o

Åttonde hufvudtiteln;

kleresistaten......... 8,772:40.

2:o) Kronotionde, som jemte de hemman,

hvilka den är påförd, innehafves af enskildt

verk, menighet eller inrättning.

Sjunde hufvudtiteln:

af städer tillhöriga hemman

och lägenheter...... 371:19.

Åttonde hufvudtiteln:

af hemman och lägenheter,

tillhöriga:

universiteten........ 401: 59.

elementarläroverken. . . . 204:57.

pedagogier och folkskolor 1: 29.

hospitaler och lasaretter . 1,044: 04.

kyrkor........... 2,995: 29.

Transport

10,393: 93.

5,017: 97.

15,411:90. 1,389,249:98.

41

Transport

3:o) Kronotionde, åsatt hemman och lägenheter,

af hvilka något besvär i stället utgöres:

Fjerde

hufvudtiteln:

af rusthåll.................

4:o) Kronotionde, som blifvit hemman

eller lägenheter eftergifven såsom ersättning

för förminskadt egoområde genom kanal- och

väganläggningar:

Sjette hufvudtiteln...............

o --i------------

Återstår såsom Kronan behållet.................1,354,603:51.

I afseende på ifrågavarande anordningar åberopas hvad förut beträffande

anordningarna af räntan blifvit anfördt, med anmärkning, att den

boställstionde, som är innehafvande af vissa militieboställen eftergifven, i

motsats till räntan icke under några förhållanden utbetalas.

Uti ofvanstående redogörelse öfver kronotionden inbegripas icke den Kronotionde,

tionde, som åtföljer patronaträtt till vissa församlingar eller innehafves med «“d«Äuf

eganderätt af enskilde personer. Sådan tionde förekommer endast inom

Skane och har till största delen, medan ännu samma provins tillhörde Danmark,

af dess konungar genom försäljning eller byte och till en mindre

del sedermera af Svenska Kronan genom byte blifvit till enskilde öfverlåten.

Om tillgodonjutande af dessa begge slag af kronotionde äro vederbörande

tiondetagare, jemlik t 8 § af Malmö recess den 18 September 16 (/fö

och 8 § i ridderskapet och adelns privilegier den 16 Oktober 1723, försäkrade,

hvarförutan i särskilda fall tiondetagarnes rättigheter genom Kongl.

bref och resolutioner blifvit bekräftade. Ifrågavarande kronotionde är således

med hänsigt till åtkomsten jemförlig med räntor af skattefrälse natur,

men de i afseende på dessa meddelade, här ofvan omförmälda stadganden

rörande räntornas utgörande, lagfart m. m. äro ej här tillämpliga.

Om utgörande af så väl den kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt,

som den, hvilken innehafves under annan enskild eganderätt, äro några

allmänna föreskrifter icke meddelade; dock torde det förtjena att anmärkas,

att Kongl. Maj:t i anledning af väckt fråga, att kronotionden från Stoby

socken borde till patronus utgöras efter räkning och proftröskning, genom

resolution den 22 Mars 1768 förklarat, att, då rättigheten att uppbära kronotionden

ej kunde vara patronus tillständig i annan vidd än såsom den Kronan

tillhörde, i följd hvaraf hans rätt icke blefve kränkt, när han finge

njuta kronotionden till fullo på det sätt, hvarmed Kronan låtit sig nitja, om

G

15,411:90. 1,389,249:98.

18,060: 05.

ll174: 52~ 34,646: 47.

42

hon densamma innehade och uppbure, så skulle allmogen vara berättigad

att i skäppan (d. v. s. efter 1682 års ständiga tiondesättning) erlägga sin

tionde.

Beloppet af den kronotionde, som åtföljer patronaträtt, utgör 1,820

kubikfot 7,-13 kannor råg, 2,270 kubikfot 9,54 kannor korn och 504 kubikfot

1,55 kannor hafre samt motsvarar, efter medeltalet af 1864—1873 årens

under litt. C i markegångstaxorna upptagna medelpris, 10,268 kronor

60 öre.

Den kronotionde åter, som, enligt hvad förberördt är, under annan

enskild eganderätt innehafves, uppgår till 110 kubikfot 7,20 kannor råg,

262 kubikfot 8,48 kannor korn samt 100 kubikfot 5,35 kannor hafre, i

värde efter nyssnämnda medelpris motsvarande 901 kronor 51 öre.

Rustnings- och roteringsbcsvärcn.

Rustnings- och Då, i fråga om uppkomsten af och förhållandet med dessa skyldig

ÄE

heter, utredning af särskild! i nåder tillförordnade komiterade blifvit meddelad

uti afgifna underdåniga betänkanden, angående soldathållet, af den 27

Maj 1868 och, angående båtsmanshållet, af den 10 December 1870, torde

det tillåtas mig att, med åberopande i (ifrigt deraf, här endast dels anmärka,

att egarne af de, efter det ständiga knektehållets införande, köpta kronohemman

icke blott genom de allmänna knektekontrakten, utan jemväl på

grund af köpebrefven äro skyldige att fullgöra de hemmanen åliggande

rustnings- och roteringsbesvär, dels ock redogöra för några med nämnde

besvär sammanhang egande omständigheter, som med afseende på nu ifrågasatt

afskrifning af samma besvär synas vara lortjenta af uppmärksamhet,

äfvensom omförmäla de förändringar i fråga om rustning och rotering, som,

sedan berörde utlåtanden afgåfvos, hafva inträffat.

Bland de orter, hvilka vid det ständiga knektehållets inrättande helt

Ajidfgultor i och hållet befriades från rotering eller erhöllo lindring deri och sedermera

åtnjutit en sådan förmån, finnas några, hvilka i ersättning derför utgjort

och ännu utgöra vissa utskylder eller besvär; och förekommer i sådant afseende

:

l:o) Invånarne i Skå, Sånga, Färentuna och Hillersjö socknar, utgö

-

43

rande det nuvarande Färentuna härad i Stockholms län, tillförsäkrades genom

Kongl. brefvet den 26 Mars 1617 '') frihet från utskrifning, på det att de

desto bättre skulle kunna uppehålla ängsbergningen å djurgårdarne samt

gärdesgårdar och annat, som vid Svartsjö kungsladugård kunde behöfvas,

hvilken frihet fick tillgodonjutas äfven i afseende å den sedermera uti rikets

flesta landskaper införda roteringen och, jemlikt Kongl. brefven den 23

Januari 1816 och den 30 Januari 1818, ännu fortfar, emot skyldighet att i

stället för ofvanberörde tjenstbarheter utgöra drängespanmål med två tunnor,

hälften råg och hälften korn, samt ett visst antal hjelpodagsverken af hvarje

hemman; varande drängespanmålen sedermera jemlikt Kongl. brefven den 11

Maj 1855 och den 9 November 1871 förvandlad, på sätt om hemmansräntor

är i Kongl kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen

den 23 Juli 1869 stadgadt, hvaremot jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 12

Maj 1857, meddeladt Kongl. kammarkollegium genom skrifvelse från Statsrådet

och Chefen för Kongl. finans-departementet, högstberörda kungörelse

förklarats icke vara tillämplig på hjelpedagsverkena, hvilka fortfarande utgöras

efter markegång. Drängespanmålen uppgår nu till 3,768 kronor 58

öre och hjelpedagsverkena, uträknade efter medeltalet af 1864—1873 årens

markegångspris, till 3,070 kronor 66 öre.

2:o) Garpenbergs socken i Stora Kopparbergs län var från äldre tider

i åtnjutande af befrielse från utskrifning, emot det att hemmansegarne derstädes

för lindrig betalning betjenade Garpenbergs kopparverk med kolning,

vedlcverering, grufarbete och åtskilliga körslor, hvilken frihet vid det ständiga

knektehållefs införande uti Dalarne äfven grundläde befrielse från rotering

och genom Kongl. brefvet den 3 April 1822 bekräftades sålunda, att,

emot det att socknemännen framgent på vanligt sätt betjenade kopparverket,

brukscgaren skulle så väl i fred som krig till Kronan årligen betala eu

summa af 200 riksdaler banko såsom vakansafgift.

3:o) Provinsen Herjeådalen erhöll vid sin förening med Sverige

år. 1645 befrielse från utskrifning, emot erläggande af viss afgift. Denna

frihet bekräftades genom Kongl. resolutionerne den 29 Augusti 1664 och den

30 September 1675 2), då afgiften bestämdes till 900 daler silfvermynt, och har

sedermera, jemlikt Kongl. brefven den 6 Oktober 1772 och den 2 Oktober

1806, fått tillgodonjutas äfven i afseende å det ständiga knektehållet, emot

utgörande af berörde afgift, kallad knekte- eller roteskatt, hvilken endast

drabbar de gamla hemmanen. Äfven nybyggen utgöra, jemlikt Kongl.

resolutionen den 1 Oktober 1754, såsom ersättning för rotefriheten, efter

frihetsårens förlopp, 10 öre silfvermynt för hvarje trög eller 1 2/36 mantal.

1) Författningskommissionen II. p. 1094.

2) D:o II. p. 1092 och 1093.

44

Koi.<-skatten så väl af gamla som nya hemman är i sammanhang med

hemmansräntorna omsatt samt upptages i jordeboken och 1872 års kronoräkenskaper

bland räntan med ett belopp af 603 kronor 92 öre, hvilket uti

åberopade sammandrag öfver räntan är frånräknadt.

4:o) Allmogen i de Sala silfververk anslagna tolf socknar i Westmanland,

innefattande hvad som förr kallades Salbergs län, hade fordom till

skyldighet att till silfververket framforsla knekte- eller grufveved, derstädes

hålla grufvedrängar samt utgöra arbete med konstgrufsbyggnad, dammars

vidmagthållande, årensning, grässkärning, akterkörning, storstockskörsel

med hvad mera dertill hörde, i ersättning för hvilka besvär utskrifningsfrihet

var allmogen medgifven. Åliggandet att hålla grufvedrängar utbyttes

dock emellan åren 1664 och 1682 emot viss afgift, kallad grufvedrängshjelp,

bestående af 2 fjerdingar spanmål samt 8 öre silfvermynt af hvarje

mantalsskrifven mansperson. Ehuru ifrågavarande besvär och afgifter fortfarande

utgjordes, äfven sedan Sala silfververk genom Kongl. transport den

20 Januari 1682 blifvit till enskilde upplåtet, underkastades vid det ständiga

knektehållets inrättande i Westmanland jemväl ofvannämnde socknar rotering,

likväl med den genom Kongl. resolutionen den 22 Februari 1683 *)

medgitna lindring, att derstädes i allmänhet 3 mantal sammansattes om

hvarje rote, under det att inom öfrige delar af provinsen öfver hufvud endast

2 mantal anslogos på roten, hvarförutan äfven, jemlik! nyssberörde

Kongl. resolution samt det af Kongl. Maj:t den 18 April 1698 fastställda

indelningsverk för Westmanlands regemente, allmogen uti ifrågavarande

socknar, med afseende å dess skyldighet att utgöra grufvedrängshjelpo.n, tilldelades

ett understöd för hvarje rote af en tunna kronotiondespanmål och,

i mån som öfverskottet af kronotionden inom hvarje socken härtill icke

lemuado tillgång, i stället 3 daler silfvermynt för hvarje tunna spanmål,

h vilket understöd, sedan indelta och anordnade rånte- och tiondeanslag, jemlik!

Kongl. förordningen den 23 Juli 1869, blifvit till statsverket indragna,

nu mera af statsmedel utbetalas med värdet å 759 kubikfot 3,70 kannor

spanmal, hälften råg och hälften korn, samt 31 kronor 85 öre i penningar.

Förutnämnde skyldigheter till silfververket utgjordes sedermera äfven, sedan

detsamma genom Kongl. transport den 9 September 174 L blifvit å Sala

bergslag öfverlfttet, och fortforo intill dess år 1802 en förening ingicks

emellan bergslaget och allmogen, hvarigenom allmogens skyldighet, att leverera

knekteved och knektekol, att erlägga de till grufvedrängshjelpen hörande

penningar samt utgöra ofvannämnde arbetsprestationer, upphörde och den i

grufvedrängshjelpen ingående spanmål, sedan beloppet deraf för hvarje socken

uträknats efter medeltalet af 1,733 och 1801 årens grufvedrängs

-

1) Riksregistraturet.

45

mantalslängder, till utgörande fördelades på hemmanen inom socknen efter

deras inbördes beskaffenhet och förmåner. Härigenom förvandlades grufvedrängshjelpen

från en personel utskyld till en hemmanen åliggande beständig

utlaga. Denna förening, enligt hvilken sammanlagda beloppet af grufvedrängsspanmålen

uppgick till 518 tunnor, fastställdes genom Kongl. brefvet

den 22 November 1808 för den tid bergslaget efter dåvarande författning

innehade silfververket, med tillägg af den bestämmelse att, i händelse någon

annan anstalt om bergverksrörelsen vid Sala komrne att vidtagas, allmogens

skyldigheter då skulle så regleras, att densamme ej kunde sägas blifva mera

betungad än annan allmoge i länet, hvilken icke vore något bergverk underkastad,

hvaremot det understöd, allmogen i Salbergs län i och för roteringen

åtnjöt, skulle till Kronan indragas och samme allmoge derjemte åtaga sig

full rotering efter de allmänna grunderna för roteringsverket i länet, utan

sådan lindring deri, som förut åtnjutits. Bergslaget uppbär nu mera, jemlik

t Kongl. brefvet den 24 Augusti 1860, grufvedrängsspanmalen i enlighet

med de i Kongl. kungörelserna den 11 Maj 1855, angående de i ordinarie

räntan ingående persedlars omsättning och förenkling samt angående sättet

för grundräntors och kronotionde» utgörande, meddelade föreskrifter, med

rättighet att såsom ersättning för den minskning i inkomster, som härigenom

uppstått, af statsmedel åtnjuta ett årligt anslag, motsvarande värdet efter

medelmarkegångspris å 357 kubikfot 5 kannor spanmål, hälften råg och

hälften korn.

Sedan de af bergslaget enligt Kongl. kammarkollcgii kontrakt den 20

September 1748 arrenderade, från Sala, Möklinta, Norrby, Kila, Kumla och

Tärna socknar utgående räntor, med undantag af hvad som motsvarar jordebok»-

och mantalsdagsverkena, jemlikt Kongl. brefvet den 28 Mars 1873

från och med innevarande år äro till statsverket indragna, och bergslagsstyrelsen

hos Kongl. Maj:t gjort underdånig ansökning, att ej allenast de

penningeräntor, som motsvara förberörde dagsverkspenningar från hemmanen

inom Salbergs fögderi, utan äfven grufvedrängsspanmålen måtte mot ersättning

af statsmedel till statsverket indragas, så är, i händelse af nådigt bifall

härtill, den tidpunkt snart inne, då allmogen blifver befriad från alla skyldigheter

till silfververket och de, i ofvannämnda Kongl. bref den 22 November

1803 för sådant fall föreskrifna, här ofvan berörda åtgärder böra vidtagas.

Grufvedrängsspanmålen, 3,263 kubikfot 4 kannor, uppgår, uträknad

efter de penningebelopp, hvarmed densamma under åren 186 1 —1873 blifvit

erlagd, i medeltal till......................... 7,146: 85.

hvaremot de förmåner, som hemmansegarne i stället åtnjuta, bestå af:

ersättning för ofvannämnde 7 59 kubikfot 8,to kannor spanmål efter samma

medelpris................................ 1,663: 2.

Transport 1,663: 2.

46

Rotar anslagna

för andra

ändamål än

rikets försvar.

Transport 1,663

forsellön derå............................. 00

penningar................................ 31

samt lindring i roteringen, hvilken för de inom ifrågavarande

tull socknar varande 163 rotar, af en af Kong!. Maj:t den 31

December 1803 förordnad kommission till utredande af åtskilliga

förhållanden med silfververket, blifvit beräknad utgöra omkring

63 rotar, hvarå värdet efter 1864 —1873 årens medelmarkegångspris

för vakant soidatrote inom länet uppgår till.........7,581:

2.

75.

85.

4-2.

Härtill skulle äfven kunna

sättning, som, enligt hvad ofvan

utbetalas för grufveflrängshjelpens

Sammanlagdt 9,337: 4.

läggas värdet efter medelpris å den erär

nämndt, af statsmedel till bergslaget

förminskning genom dess omsättning, i

enlighet med grunderna i ofvan åberopade Kongl. kungörelse, med 782 krono:''

92 öre.

5:o) Då provinsen Dalarne under Konung Carl XI:s regering åtog sig

att öka antalet soldater vid det ständiga knektehållet derstädes till 1,200

man, befriades Sårna, Idre och Hede byalag i Österdalarne, i anseende till

deras aflägsenhet, trän uppsättande af dem påförde 3 soldater, hvaremot

samme byar, jemlikt Kongl. brefvot den 26 Januari 1684 1) samt 2:a punkten

i knektekontraktet med allmogen i Dalarne den 12 Januari 1728 2), årligen

skulle betala 80 daler kopparmynt för hvarje rote till Elfdals sockne

-

män, hvilka

atogo

sig att, då krig inträffade, anskaffa och underhålla de

soldater, som meranämnde byalag eljest borde uppsätta. Med nämnda belopp,

hvilket i nu gällande mynt för alla tre rotarne motsvarar 40 kronor,

utgår jemlikt Kongl. brefvet den 30 November 1824 ersättningen fortfarande

till Elfvedals socken.

På sätt komiterade i ofvan åberopade betänkande den 27 Maj 1868

i underdånighet omförmält, hade genom Konung Gustaf II Adolfs memorial

för etadsrådet i Göteborg den 23 Februari 1624 ''■'') knektarne inom Säfvedals

härad, 48 man, blifvit öfverlåtne åt staden för att derstädes hålla vakt,

så att borgerskapet dermed icke måtte besväras. Sedan, vid det ständiga

knektehållets införande i häradet, dervarande krono- och skattehemman

blifvit indelade till 44 rotar och frälsehemmanen till 4 rotar, förklarades genom

Kongl. brefven den 3 och 13 April 1691 4)> att knektarne för kronooch

skatterotarne fortfarande skulle få förblifva under staden till vakt och

1) Gahm Persson I. 361.

2) Författningskommissionen II. 1322.

3) Riksregistraturet.

4) Gahm Persson II. 477, 479.

47

publike byggnaders förrättande, “medan Elfsborgs läns regemente dem förutan

ändå blifver l ,200 rotar komplett41; men de inom häradet varande frälserotarne

indrogos från staden och förenades med Elfsborgs regemente. Roteringsprestationen

af berörde 44 rotar utgöres ännu till Göteborgs stad.

Sedan Rikets Ständer vid 1809 och 1810 årens riksdag beslutat, att

all inom riket befintlig dittills oroterad jord, med undantag af sådana boställen,

som i tjenst varande militärer innehade, skulle med extra rotering

beläggas, utfärdade Kongl. Maj:t den 5 Februari 1811 för tillförordnade

kommissarier instruktioner, i enlighet hvarmed denna rotering verkställdes,

men de upprättade roteringsförslagen vunno icke fastställelse. Efter det frågan

ånyo förevarit vid flera påföljande riksdagar, förordnade Kopgl. Maj:t

genom instruktion och bref den 20 December 1825, dels att ordinarie rotering

skulle påföras all dertill skyldig jord, hvilken’dittills icke fått sådan

rotering sig ålagd, och dels att privilegierad jord skulle extra roteras. Verkställigheten

häraf uppdrogs åt för ändamålet tillsatte roteringskommisioner,

hvilkas förslag till rotemantal och roteindelning af Kongl. Maj:t fastställdes

åren 1886—1851, med undantag dels för Stora Kopparbergs län, hvarest

jemlikt Kongl. brefvet den 21 December 1826 så väl den ordinarie som

den extra roteringen blifvit uppskjuten, intill dess egodelningsförrättningarne

inom länet blifvit afslutade, dels ock för Westerbottens och Norrbottens

län, hvarest särskilda stadganden i afseende på sättet för den nya ordinarie

roteringens påförande blifvit meddelade.

Efter år 1851 har föreskriften i högstberörde instruktion af den 20

December 1825, att förslag till rotemantal och roteindelning skall uppgöras af

en kommission, endast i ett fall blifvit tillämpad, nemligen i afseende å de

1017/8 mantal inom Axbergs, llofsta, Kils, Glanshammars och Ringkarleby

socknar i Örebro län, Indika förut utgjort åtskilliga tjenstbarheter till Dyka

svafvelbruk, men jemlikt Kongl. brefven den ol Januari och den 4 Juli

1868 blifvit derifrån befriade, mot skyldighet att utgöra ordinarie rotering,

hvilken, föreslagen till 50 soldatrotar, ännu icke är af Kongl. Makt fastställd.

I fråga åter om sättet för åsättande af rotering å sådana vid ofvannämnde

allmänna roteringsförrättningar icke ifrågakomma till belägenheten

spridda hemman och lägenheter, Indika, vare sig genom befrielse från utgörande

af vissa allmänna besvär, för hvilka roteringsfrihet förut åtnjutits,

eller ock af annat skäl, blifvit underkastade skyldigheten att utgöra ordinarie

rotering, är genom Kongl. brefvet den 29 Maj 1860 och Kongl.

kammarkollegii cirkulärbref den 20 Juli samma år förordnadt, att uppskattningen

och förslaget till rotctaxation skall verkställas af vederbörande

kronofogde och häradsskrifvare med biträde af två nämndemän; att efter

det instrumentet deröfver tillika med vederbörande hemmansinnehafvares

Extra rotering

samt ny ordinarie

rotering.

48

Soldatrotfiringen

inom

Westerbottens

och Norrbottens

län.

förklaring1 till Kong!. Maj:ts befallningshafvande inkommit, Kongl. Majt:s

befallningshafvande genom utslag, som Kongl. kammarkollegii pröfning underställes,

skall taxeringsförslaget afgöra; samt att, då vid skattläggningar en

jordlägenhet åsättes roteringsskyldigt hemmantal, äfven deltagande i rotering

skall af skattläggningsmännen föreslås.

Om hvarje särskild roteringsförrättning, som i enlighet härmed blifvit

verkställd och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvad, har Kongl.

kammarkollegium meddelat utslag, som blifvit Kongl. Maj:ts nådiga pröfning

understäldt, hvarefter ärendet blifvit af Kong!. M.aj:t slutligen afgjordt.

Hvad särskildt Westerbottens och Norrbottens län angår, så förekommer:

att-sedan allmogen i Westerbotten genom kontrakt den 6 April 164'',)

åtagit sig att hålla ett regemente af 1,056 man, verkställdes vid tiden för

det ständiga knektehållets införande i riket roteindelning inom detta landskap,

och det deröfver upprättade roteringsverk fastställdes af Kongl. Maj:t

den 0) December 1695; att en rotejemkning företogs år 1765, men att äfven

det roteringsverk, som i enlighet dermed upprättades, småningom blef

allt mera olämpligt derutinnan, dels att, i mån som nya hemman uppstodo,

hvilka, i öfverensstämmelse med stadgandet uti 77 § af Kongl. resolutionen

på allmogens besvär den 29 November 1756, skulle till de gamla rotarnes

biträde i det ordinarie knektehållet indelas, rotesammansättningen kunde på

ett med afseende å hemmanens läge beqvämligare sätt än förut anordnas,

dels ock att roteringsbesväret med hänsigt till hemmanens beskaffenhet och

förmåner blef för de roteringsskyldige ojemnt, allt efter som ett hemman genom

uppodlingar förbättrades mera och ett annat mindre; att med anledning

häraf, och sedan regementet genom 1809 års fredsslut med Ryssland förlorat

Ilo rotar, vid 1818 och sedermera äfven vid 1826 samt 1828—1830

årens riksdagar fråga väcktes om en ny jemkning rotarne emellan, hvilket

hade till påföljd att Kongl. Maj:t den 26 April 1866 anbefallde en provisionel

rotejemkning inom Westerbottens och Norrbottens län och, för komiterade

till dess verkställande, samma dag utfärdade instruktion; att, efter det

Westerbottens regemente icke långt derefter blifvit fördeladt i två fältjägarekårer,

Westerbottens och Norrbottens, bestående den förra af 460 och den

sednare af 486 man, för dessa kårer särskilda provisionel» roteringsverk

upprättades, hvilka i hufvudsakliga delar af Kongl. Maj:t fastställdes jemlikt

bref den 25 Augusti 1846. Enligt dessa roteringsverk hade roteringsbrister

vid båda fältjägarekårerna uppstått, utgörande vid Westerbottens

omkring 166 och vid''Norrbottens 156,25 rotar, till ersättande hvaraf genom

utgörande af effektiv rotering eller erläggande af vakansafgift anvisades, dels

de före nyssnämnde dag i skatt ingangna och vid jemkningen rotemantal

åsätta hemman, dels ock de hemman, som efter samma dag ingått eller

ino-iime i skatt, intill dess rotebristerne kunde blifva fullständigt ersatte.

49

hvarefter de Överskjutande vakansafo-ifterne skulle ingå till statsverket. Sedermera

liar väl rotering- blifvit påförd åtskilliga hemman, till en början på

grund af högstberörde instruktion af vederbörande taxerings- och pröfningskomitéer,

och derefter i den ordning förut åberopade Kongl. bref af den 2!)

Maj 1860 föreskrifver, men de af den nyroterade jorden inflytande vakansafgifterne

äro ännu icke tillräckliga att ersätta de befintliga roteringsbristerne,

hvilka utgöra för Westerbottens fältjägarekår omkring 66 rotar

och för Norrbottens fältjägarekår 71 rotar.

Yid så väl soldat- som båtsmanshållet fullgöras rustnings- och roteringsbesvåren

för åtskilliga nummer samt roteringsskyldiga, men i rotar icke

indelade hemman och lägenheter medelst erläggande af vakansafgifter, b vilka

ingå än till statsverket och än till regementena eller äro anvisade till bestridande

af några för försvarsväsendet erforderliga utgifter, och torde i afseende

härå följande förtjena att bemärkas.

l:o) De med rusthållarne vid de afsutna kavalleriregementena ingångna

och för Kongl. andra lifgrenadierregementet samt Kong!. Westgöta regemente;

till och med år 1870 samt för Kongl. lifregementets grenadierkår

och Kongl. Smålands grenadierbataljon till och med år 1871 gällande

vakanskontrakt, hvarmedelst rusthållarne förbundit sig att, emot befrielse

från skyldigheten att hålla häst och sadelmundering för hvarje rusthåll, till

statsverket betala vid de båda nyssnämnda regementena samt Kong], lifregementets

grenadierkår 7 V2 tunnor eller 47 kubikfot 2,to kannor och vid

Kongl. Smålands grenadierbataljon 7 tunnor eller 44 kubikfot 1 kanna

spanrnål, hälften råg och hälften korn, som erläggt s med penningar af de

fl oste efter medelmarkegångspris och af de öfrige efter årlig markegång,

hafva, efter vederbörande rusthållares hörande, jemlik t Kongl. brefven den 27

December sistlidet och den 60 Januari innevarande år förklarats skola fortfarande

lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda i nåder förord

nadt, dock med undantag för 10 rusthåll vid Kongl. Westgöta regemente

och (åt rusthåll vid Kongl. Smålands grenadierbataljon, rörande h vilka, enär

innehafvarne deraf vägrat att ingå på någon vidare förlängning af de med

dem afslutade kontrakt utöfver år 1873, Kongl. Magt uti förstberörda bref

i nåder anbefallt åsättande af ordinarie rotering samt rustnings- och augmentsräntornas

indragning till statsverket.

2:o) Vid samtliga indelta kavalleri- och infanteriregementen äro, på

grund af Kongl. brefven den 26 Mars och den 21 Maj 1831 samt don 30

Juni 1832, åtskilliga nummer ställda på vakans, i ändamål att med derför

inflytande afgifter bereda tillgångar till aflöning för underofficerare, gevärshandtverkare,

spol m. m. De med rust- och rotehållarne härom upprättade

kontrakt få, enligt sist åberopade Kongl. bref, omfatta en tid a!'' högst

femton år.

Vakansafgifter.

50

3:o) Sedan, på grund af Kongl. brefven den 6 Juni och den 10

Augusti 1826, med samtlige rotehållare vid förste majorens kompani samt

rotehållarne för 25 rotar vid Kalix kompani af då varande Westerbottens

regemente, nu mera Norrbottens fältjägarekår, kontrakt för 20 års tid blifvit

afslutade om roteringens fullgörande genom erläggande af vakansafgift

till bildande af en fond för underhållet af en kavalleritrupp vid rikets norra

gräns, har, jemlikt Kongl. brefven den 14 November 1846 och den 16

Mars 1847, med ofvanbemälde rotehållare nya vakanskontrakt afslutats för

50 års tid, räknad från sistnämnde års början, med fem års uppsägning å

så väl Kronans som rotehållarnes sida samt emot skyldighet för de sistnämnde,

att i vakansafgift årligen utgöra fem tunnor riadt afradsgildt korn

för hvarje hel rote, att in natura eller med penningar efter årlig markegång

för länet, dock högst med 33 riksdaler 16 skillingar banko, utgöras.

Sedan samtlige rotehållare i riket, jemlikt Kongl. kungörelsen den 23 Mars

1858, blifvit befriade från det bidrag till soldatbeklädnadens underhåll, som

de förut varit skyldige att utgifva, har, på grund af föreskriften i nämnda

Kongl. kungörelse, från här ifrågavarande vakansafgift afräknats värdet af

samma bidrag, i följd hvaraf vakansafgiften nu mera nedgått till omkring

44 kronor för hvarje rote. Den fond, till hvilken, enligt hvad förberördt

är, de på grund af de första vakanskontrakten erlagda utgifter ingått, står

nu mera under Kongl. statskontorets vård och egde vid 1873 års utgång

en kapitalbehållning af 226,191 kronor 96 öre. Af de vakansafgifter åter,

som enligt de sednaste kontrakten inflyta, användes en del, motsvarande

afgifterna för 99 rotar, till det i Hernösand förlagda batteri af Kongl. Svea

artilleriregemente, och återstoden, utgörande afgifterna för 16 rotar, ingår,

jemlikt Kongl. brefvet den 27 Juli 1847, till Kongl. Norrbottens fältjägarekårs

löningsfond.

4:o) Vid Södra Möre indelningskompanier i Calmar län anslogs vid

indelningstiden såsom tillgift åt rusthåll, hvilkas ränta icke uppgick till det

belopp, som för en båtsmans underhållande ansågs tillräckligt, bland annat

af presternes utlagor 180 daler 16 öre 8 penningar silfvermynt, men enär

detta '' understöd icke var underkastadt förvandling efter markegång, blefvo

de rusthåll, hvilka åtnjöto tillgift af presternes utlagor, i jemförelse med

andra, som uppburo sina tillgift,sräntor af hemman efter markegång, i mån

af penningevärdets fäll småningom vanlottade. Till afhjelpande af detta

missförhållande föreskrefs, i sammanhang med åtskilliga andra för jemkningen

af båtsmansindelningen i Södra Möre meddelade bestämmelser, genom Kongl.

brefvet den 13 December 1825, att ofvannämnde af presternes utlagor anvisade

tillgiftspenningar skulle i 9 särskilda rotar indelas, samt att dessa

rotar tills vidare skulle få vara vakanta emot erläggande, såsom vakansafgift,

af merbcrörde 180 daler 16 öre 8 penningar. Härigenom minskades

51

nummerstyrkan vid lista kompaniet till 266, vid 2:dra till 277 samt vid

Malje till 241) man; och utgör den vakansafgift, som på grund häraf för

ifrågakomna 9 rotar till statsverket erlägges, 90 kronor 26 öre.

5:o) Med anledning af hvad förbemälde komiterade, i sitt underdåniga

utlåtande den 10 December 1870 angående båtsmanshållet, anfört rörande

den betungande fattigvård, som genom båtsmansrustningen i Blekinge län

och Södra Möre härad af Calmar län tillskyndades dessa orter, har Kongl.

Maj it, efter Riksdagens hörande, jemlikt bref den 10 Maj 1872 i nåder

medgifvit att, tills vidare och intill dess Kongl. Majit kan finna skäligt

annorlunda i nåder förordna, båtsmansnummer inom så väl Blekinge som

Södra Möre må, i den mån de genom båtsmäns afgång blifvit lediga, dock

ej inom någon socken öfver halfva antalet, sättas på vakans för en tid af

tio ar, derest rusthållarne förklara sig villige att för hvarje år erlägga såsom

vakansafgift ett belopp, svarande i Blekinge emot medeltalet af de sednast

förflutna 10 årens markegång för en vakant indelningsbåtsman, minskadt

med 5 kronor, och i Södra Möre efter det värde, hvartill kostnaden

för en båtsman blifvit uppskattad i den ordning, Kongl. brefven den 13 December

182.) och den 20 December 1836 bestämma; och skola de inflytande

afgifterna ingå till statsverket för att användas till förökande antingen

af flottans matroskår eller varfvens arbetsstyrka, på sätt af Kong]. Majit

kan varda bestämdt. Vid innevarande års början hade de rustande, för 169

nummer inom Blekinge och för 243 nummer inom Södra Möre, begagnat

sig af denna tillåtelse.

Bio) På Wisingsö äro hemmanen till ordinarie båtsmanshåll indelade,

men de derstädes varande 6 rotar få, jemlikt Kongl. brefvet den 14 Augusti

1750 B, beständigt vara vakante, emot en årlig afgift i fredstid af *15

daler och under krig af 30 daler silfvermynt, hvilken afgift nu erlägges

med 7 kronor 50 öre för hvarje rote.

7:o) Enligt den reglering af det ordinarie båtsmanshållet i städerna,

som genom Kongl. brefvet den 21 September 1839 fastställdes, utgjorde

nummerstyrkan i sin helhet 879 man, men uppgår nu med iakttagande af

några mindre förändringar, som sedermera inträffat, till 879,a nummer, af

hvilka 779,41 nummer, på grund af Kongl. brefvet den 25 Maj 1824, tills

vidare äro ställde pa vakans emot afgifter, hvilka, enligt föreskrifterne i

Kongl. brefven den 21 Maj 1816 och den 5 Augusti 1817, skola motsvara

hela beloppet af kontanta lönen samt årliga markegångsvärdet i hvarje län

å ej mindre .de persedlar, båtsmannen är berättigad att åtnjuta, än äfven

under fredstid, och da hela båtsmanshållet icke behöfver uppfordras, en

tredjedel af årliga beldädnadskostnaden för äretjenst och en tredjedel af

1) Författningskommissionen II. 1412.

52

Understöd till

rusthfill och

rotar.

kostnaden för de persedlar, hvilka båtsmannen erhåller, då lian till handräckning

är uppbådad, samt under krigstid, då hela båtsmanshållet beständigt

maste vara i tjenstgöring, hela beklädnad skostnaden, hvaremot befrielse

då atnjutes för handräckningsbeklädnaden. Återstående 100 nummer, för

hvilka Stockholms stad utgjort effektiv rotering, ställdes äfven jemlikt Kongl.

brefvet den 14 November 1842 på vakans tills vidare, och utgöres vakansafgiften

jemlikt Kongl. brefvet den 31 Mars 1853 med belopp, som motsvarar

de vilkor och persedlar, kompaniet före indragningen åtnjutit. Beräknade

efter medeltalet för åron 1864—1873 uppgå vakansafgifterna för

städernas båtsmanshåll, enligt bifogade sammandrag N:o 15, till 61,722 kronor

12 öre.

8:o) Af den nyroterade jorden fullgöres i allmänhet ro terings besväret

genom erläggande af vakansafgift, hvilken, enligt Kongl. krigs- och kammarkollegiernas

kungörelse den 25 Februari 1835 och Kongl. kammarkollegii

kungörelse den 9 Oktober samma år, skall vid de årliga markegångssättningarne,

efter de för hvarje ort upprättade, af Kong]. Maj:t fastställda allmänna

kontrakt och öfrige gällande stadganden för roteringsbesvärets utgörande,

bestämmas samt vara roteringsbesväret fullt motsvarande. Undantag

härifrån åro dock medgifna i så måtto, dels att utsockne frälsehemman i

Hallands län, utgörande sammanlagdt 289,695 rotemantal, jemlikt Kongl.

bref ven den 10 Oktober 1848 och den 18 April 1854 få ständigt, så i fredssom

krigstid, hållas vakante, med förbindelse och rättighet för hemmansegarne

att för deras andelar i rotarne erlägga endast hälften af det belopp,

hvartill vakansafgiften för en båtsman i länet uppgår, dels ock att de hemman

inom atskillige f. d. privilegierade tackjernsbergslager, hvilka, så länge

privilegierna funnos qvar, endast voro påförde extra rotering, jemlikt förut

åberopade Kongl. kungörelse den 9 Juni 1871, i sammanhang med befrielse

från utgörandet af tackjernstionde samt skatte- och hyttegälsjern, blifVit

ålagde bland annat ordinarie rotering efter det rotetal, hvartill de redan

voro extra roterade, till hälften emot annan roterad jord inom samma län.

Bilagde sammandrag N:o 16 redogör så väl för antalet rotar, hvaraf den

nyroterade jorden består, som beloppet af de deraf till statsverket utgående

vakansafgifter, hvilka, uträknade efter medeltalet af 1864—1873 årens

markegångspris å vakant soldat- eller båtsmansrote, utgöra för soldathållet

64,660 kronor 1 öre och för båtsmanshållet 48,586 kronor 63 öre.

För så väl rustningsinrättningen som rotehållet har understöd eller

ersättning dels vid indelningstiden, dels ock sedermera blifvit anvisadt; och

förekommer i afseende härå:

l:o) Såsom förut är anfördt frinjutas rusthållshemmanens till rustningen

anvisade räntor och kronotionde fortfarande af de rustande, hvaremot

räntor och kronotionde, som från andra hemman och lägenheter förut ut

-

53

gjorts till rusthåll, jemlik t Kongl. förordningen den, 23 Juli 1869 nu mera

äro indragne till statsverket, hvarifrån rusthallarne åtnjuta ersättning töi de

anvisade räntorna och tiondeanslagen efter årligt medelmarkegångspris med

tillagd författningsenlig forsellönsersät-tning å spanmalen. Med båtsmansrustningen

i Södra Möre härad eger dock i detta hänseende ett skiljaktigt

förhållande rum i så måtto, att de augmentsliemman, hvilka, i anseende till

vare sig deras aflägsna belägenhet eller, emedan de åro indelade pa fieie

rusthåll, ej kunna i mån af hemmanens dalertal, jemfördt med rustningsstammens

vid indelningen beräknade dalertal, effektivt i rustningen deltaga,

jemlikt Kongl. brefven den 13 December 1825 och den 20 December 183b

må, utan afseende å persedelvärdet af augmentsräntan, här kallad tdlgiftsränta,

erlägga densamma i förhållande till dess dalertal, jemfördt med dalertalet

af öfrige till samma rusthåll anvisade rustnings- och tillgiftsräntor, etter

ett hvarje gång för fem års tid bestämdt värde a hvad en båtsmans hela

rustning årligen kostar. ...

2:o) Vid åtskilliga regementen och kårer af det roterade infanteriet,

har understöd tilldelats vissa svaga rotar så val af räntor och kronotionde,

hvilket understöd nu mera likaledes ersättes af statsmedel efter medelmarkegångspris

med tillägg åt lorsellönsorsåttning, som äfven eljest åt statsmedel;

och har understöd af sistnämnda beskaffenhet jemväl kommit rustliållsinrättningen

i Blekinge till godo.

3:o) Jemlikt de af Kongl. Maj:t fastställda längder öfver den nya

ordinarie roteringen, hafva de flesta kaplansboställen blifvit befriade från dem

förut åliggande effektiv rotering, och ehuru jemväl sedermera dylik befrielse

kommit åtskilliga kaplansboställen till del, qvarstå dock ännu i oidinaiie

rotering några sådana boställen, hvilka, likasom de i gammal rotering förut

deltagande, inom Jönköpings och Kronobergs län belägna hemman, hvilka

genom laga kraftvunnet beslut fått en del kaplansboställens rotering på sig

flyttad, erhålla full ersättning för denna rotering med det belopp, hvartill

afeifterne för vakant soldat- eller båtsmansrote i markegångstaxorna upp

o

tages.

4:o) I sammanhang med ordnande af fragan om ofri mans frälsehemmans

i Göteborgs och Bohus lån beskattmngsförhallanden, hai Kongl.

Maj:t, jemlikt bref den 20 Mars 1863 förordnat, att båtsmansroteringen för

dessa hemman skall blifva oförändrad, dock att de hemman, som äro roterade

högre än efter 3 mantal på roten, böra i mån af denna högre rotering

undfå ersättning eller vederlag af de, jemlikt markegångstaxan utaf vakanta

rotar utgående utgifter.

5:o) Vissa hemman inom Offerdals socken af Jemtlnnds län hafva,

jemlikt Kongl. brefvet den 30 Maj sistlidet år, i anseende till sin svaghet

fatt roteringsskyldigheten nedsatt från omkring 7,io till 2,46 rotar, med fin

-

Skyldigheterne

nf den extra

roterade jorden.

Frälse

rusttjensten.

Beräkning af

kost nåd em e för

rustnings- och

rote ringshes

vä ren.

piigtelse att . fortfarande tills vidare utgöra roteringsbesväret oförminskadt

emot; ersättning för skilnaden, 4,64 rotar, af de vakansafgifter, som utgöras

af nyroterad, men till effektiv rotering icke indelad jord inom provinsen.

Do.. skyldigheter,. som åligga den extra roterade jorden, bestå, enligt

ikets Ständers beslut vid 1809 och 1810 årens riksdag, jemfördt med Kongl

brefven den . 9 Juli 1811 och den 9 Juni 1813, i skyldigheten att, så snart

riket med krig hotas eller oroas, genast uppsätta och med beklädnad förse manskap.

För största antalet rotar kommer dock, i händelse af krig, det extra

roteringsbesväret att, jemlik! med rotehållare, på grund af KonM. brefven

den to Maj 1831, den 34 Mars 1833 och den 14 Maj 1847, afslutna kontrakt,

fullgöras genom presterande af hästar.

Frälserusttjenstbesväret, i afseende å hvars uppkomst och beskaffenhet

komiterade. för utredning al frågan angående rustnings- och roteringsbesvären

vid .soldathållet meddelat erforderliga upplysningar, fullgöres enligt

gällande bevillningsförordning genom erläggande af bevillning, som är fastställd

för hemman och lägenheter af allmän frälse natur, med undantag af

de Danviks hospital tillhöriga, i rikets gamla provinser till 30 öre af hvarje

rusttjenstmark, för insockne hemman i Skåne till 5 kronor 31 öre, i Blekinge

till 5 kronor samt i Halland och Bohus län till 4 kronor 84 öre af

helt förmedladt mantal och i lika förhållande af mindre hemmansdelar samt

föi fiälselågenheter i^ sistnämnde fyra provinser till 53 öre för hvarje tunna

hardt korn af den åsätta, räntan. För rå och rörs samt insockne hemman

eilägges hälften af hvad för allmänt frälse och utsockne frälse är bestämdt,

och skola förutnämnde bevillningsafgifter upphöra till hälften, då rustningen

uppsattes.

Hvad derefter angår kostnaderne

hafva, till grund för merbemälda

för rustnings- och roteringsbesvären,

komitéers beräkningar i detta hänoch

Chefen för Kongl. landtförsvarssamt

af Herr Statsrådet och Chefen

sa

seende, tjenat de af Herr Statsrådet

departementet den 14 Augusti 1867

för Kongl. sjöförsvars-departementet den 11 Juni 1869 infordrade, sqvadronsoch

kompanivis upprättade specifika uppgifter ej mindre om ryttarens, soldatens

eller båtsmannens förmåner af rusthållaren eller rotehållaren, än ock om

utgifterna utaf de för regementenas eller kåremes räkning på vakans ställda

nummer. Vid granskning af dessa uppgifter befunnes do likväl, isynnerhet

i fråga om rust- och rotehållares kostnader för torpens

byggnadernos underhåll, äfvensom torpens afkastning

större olikheter, än som af olika ortförhållanden kunde

symes vara föranledda, dels af de olika synpunkter, ulrtI1 V1U

deras afgifvande utgått, dels ock af verkligt missförstånd eller felaktig upp

att

bereda större likformighet vid

brukning samt torpsig

emellan, förete

förklaras, och hvilka

från hvilka man vid

skattning, hvarföre komiterade

afsigt

00

beräkningarne af rustnings- ooh roteringskostnaderne delvis följde andra

grunder. Dessa äro dock olika för soldat- och båtsmanshållet derutinnan:

att värdet ä mulbete, vedbrand och gärdselfång vid soldathållet blifvit

beräknadt med ledning af gällande markegång för vakant soldatrote, men

vid båtsmanshållet i enlighet med kompaniuppgifterna;

att rust- och rotehållares kostnad för brukning af den till torpen

hörande åker vid soldathållet blifvit beräknad till 1 krona per qvadratref,

men vid båtsmanshållet, med stöd af hushållningssällskapens uppgifter, från

80 öre till 2 kronor 50 öre för hvarje qvadratref, dock så, att inom samma

kompani brukningskostnaden för all åker beräknats till lika belopp;

att rust- och rotehållares kostnad för byggnad och underhåll af torphusen

vid soldathållet blifvit värderad, med ledning af markegången för

vakansafgifterna, från 10 kronor till 12 kronor 50 öre för hvarje torp, men

vid båtsmanshållet upptagen till de af hushållningssällskapen uppgifna medelvärden

å nybyggnadskostnaden för ett båtsmanstorp, fördelade på det antal

år, hvarunder, enligt markegångstaxorna, torpbyggnaden må anses ega bestånd

; samt

att beräkningen af torpens behållna afkastning vid soldathållet blifvit

verkställd på det sätt att, sedan dels torpens areal i åkerjord jemte antalet

vinterfödda kreatur upptagits till visst värde i behållen afkastning, utgörande

för åkern minst 1 krona 25 öre och högst 2 kronor 25 öre, för hvarje ko

20 kronor och för hvarje får 3 kronor, samt från sammanlagda beloppet

deraf värdet af soldatens hemkall i hö och halm blifvit afdraget, dels ock

utan sådant afdrag torpens areal i åker, äng och hagmark blifvit, med ledning

af hypoteksföreningarncs värderingstabeller, åsatt visst kapitalvärde,

åkern från 25 till 50 kronor samt ängen och hagmarken från 5 till 25

kronor, af hvilket värde 5 procent upptagits såsom behållen afkastning,

medeltalet efter dessa båda beräkningsgrunder blifvit såsom behållen afkastning

upptaget, hvaremot vid båtsmanshållet behållna afkastningen af åkern,

på grund af hushållningssällskapens derom meddelade uppgifter, upptagits

från 3 kronor till 5 kronor 50 öre för hvarje qvadratref samt ängen och

hagmarken beräknats till en behållen afkastning af 50 öre per qvadratref;

varande härvid iakttaget, att samma värde utan afseende på åkerns beskaffenhet,

hvarom förberörde uppgifter icke lemna någon upplysning, beräknats

för all torpåker inom hvarje regemente, kår eller båtsmanskompani.

Dessutom förete om förmälda uppgifter i de delar, de tjenat till grund

för komiterades beräkningar, skiljaktigheter, bestående deruti:

att årskostnaden af städja vid både rusthålls- och rothållsinfanteriet

upptagits till Y''54, men vid det berustade kavallerist äfvensom vid batsmanshållet

till y20 af det belopp, hvartill denna utgift vid antagandet af ryttare,

soldat eller båtsman uppgår; samt

56

att värdet a hemkallet, bestående af spanmål, viktualier, hö, halm m. m.

för soldathållet upptagits efter 1866 och för båtsmanshållet efter 1868 års

markegångspris.

Till följd af de olika beräkningsgrunder, som sålunda antagits, är

någon jemförelse mellan de i komiterades ofvanberörda underdåniga betänkanden

beräknade kostnader för soldathållet och för båtsmanshållet i sjelfva

verket icke möjlig. En likformig uppskattning af dessa kostnader är, under

förutsättning att rustnings- eller roteringsbesväret för hvarje nummer vid så

vål soldathallet som batsmanshallet kommer att bestämmas till ett visst

värde, hvarefter den afskrifning, hvarom nu är fråga, kommer att fortgå,

således nödig, och då det torde finnas föga utsigt att utan betydligare tidsutdrägt

och omkostnader erhålla nya uppgifter i förevarande hänseende,

hvilka i någon afsevärd man åro tillförlitligare än de ofvannämnda, helst

då fråga är om naturaprestationer, hvilkas riktiga uppskattning i penningevärde

alltid blifver vansklig, stundom omöjlig att åstadkomma, har jag, för

beräkning af. de rustnings- och roteringsbesvären åtföljande kostnader, trott

mig, med hufvudsakligt stöd af merberörda uppgifter och betänkande!!, kunna

antaga följande grunder:

Städja och lega. Årskostnaden deraf beräknas till y20 af det belopp,

som vid antagandet af ryttaresoldat eller båtsman enligt uppgifterna utbetalas.

Lön lika med uppgifterna.

Hemkall bestående af spanmål, viktualier, hö, halm m. m., beräknas

efter medeltalet af 186T—1873 årens markegångspris.

Mulbete, vedbrand och gärdselfång. Då rusthållarens eller rotehållarens

kostnader härför måste vara större eller mindre, allt efter som den till

torpet hörande utmark erbjuder soldaten eller båtsmannen tillgång till dessa

förmåner, har jag ansett något visst medelvärde derå för hvarje torp icke

böra antagas, utan uppgifterna böra, i fråga härom, följas.

Skjuts och qvarnresor lika med uppgifterna.

Torpets brukning. Rusthållarens eller rotehållarens kostnad derför

beräknas efter visst pris för hvarje qvadratref åker, och upptages brukningskostnaden

inom de tre Småländska länen, hvad soldathållet angår, lägre än

annorstädes inom riket, af den orsak, att den till soldattorpen inom nämnda

län ^ hörande äng och hagmark enligt uppgifterna är af jemförelsevis stolt

omfång, sa att antagas kan, att soldaten åtminstone i vissa fall kan med

egna dragare besörja åkerns brukning.

Torpets nybyggnad sand den underhållsskyldighet, som åligger rusthållaren

eller rotehållaren. I afseende på kostnaderne härför följas äfven

för båtsmanshållet de prisbestämmelser, hvilka af komiterade för rustningsoch

roteringsbesvären vid soldathållet blifvit antagna.

57

Torpets behållna afkastning beräknas till visst belopp för hvarje

qvadratref åker samt äng och hagmark, hvilka båda sistnämnda ej kunna

särskiljas, enär de i uppgifterne blifvit sammanförde i en kolumn.

Beklädnad, remtyg och beväpning vid kavalleriet samt det berustade

infanteriet, ryttarehästens underhåll sand sadelmundering. Kostnaderne

härför beräknas efter de värden, som af komiterade för utredande af frågan

om rustnings- och roteringsbesvären vid soldathållet blifvit antagna.

Remontering. Enär, jemlikt räkenskaperne för åren 1863—1872, kostnaderne

vid artilleriregementena för remontering, beräknade efter utgifterne

för inköp af hästar med afdrag af hvad som influtit genom försäljning af

de kasserade, i medeltal uppgår till omkring 400 kronor för hvarje häst,

beräknas kostnaden för remontering vid de indelta kavalleriregementena till

nämnda belopp, hvilket, under antagande att tjenstetiden för kavallerihästar

i allmänhet är 10 år, motsvarar en årlig remonteringskostnad af 40 kronor.

Trosspassevolansafgiften vid det berustade kavalleriet och infanteriet

upptages till det belopp, hvarmed densamma författningsenligt utgår.

Ersättning för förbrukad exercisammunition, hvilken utgift endast

förekommer vid Kong!, andra lifgrenadierregementet, beräknas efter hvad

som i detta afseende blifvit af de rustande under åren 1863—1873 i medeltal

utbetaldt.

Hingsthållning. Kostnaderne härför, hvilka i uppgifterna från en del

regementen och kårer icke finnas angifnn, uppskattas sålunda, att remonteringskostnaden

anses motsvara dubbla och underhållskostnaden det med hälften

förhöjda beloppet af hvad för remontering och hästens underhåll vid kavalleriet

här ofvan är antaget.

B eklädnadser sättning en vid båtsmanshållet upptages till det belopp,

hvarmed den sednast utgått, med iakttagande vid rotehållet att, då denna

ersättning endast utbetalas hvart tredje år vid uppfordring, tredjedelen deraf

såsom årskostnad beräknas.

Hästvakansspanmålen upptages i värde efter medeltalet af 1864—1873

årens medelmarkegångspris.

Afgifterna för vakanta rusthåll eller rotar vid regementen och kårer

upptagas i enlighet med de genom Herr Statsrådets cirkulärbref den 0 sistlidne

Maj från chefsembetena infordrade uppgifter och vid rusthållskompanierna

i Blekinge och Södra Möre, med undantag för ofvannämnde af presternes

såsom tillgiftspenningar anvisade utlagor i Södra Möre bildade 9

rotar, efter de uppgifter, som från Ivongl. flottans station i Carlskrona blifvit

meddelade.

Till vidare redogörelse för de antagna värdena å de med rustningsoch

roteringsbesvären förenade prestationer, får jag bifoga tvänne deröfver

upprättade tabeller N:is 17 och 18.

» 8

58

För beräkningen å andra sidan af det understöd, som för rustningsoch

roteringsbesvären kommer vederbörande till godo, hafva nedannämnde

grunder blifvit följda.

Kantor och kronotionde af rusthållares eller rotehållares egna hemman

beräknas till det belopp, hvarmed de, enligt Kongl. förordningen den 23

Juli 1869, i räkenskaperne upptagas.

De ersättningar, som utbetalas från statsverket i stället för indragna

augmentsräntor och kronotiondespanmål samt afskrifne qvarnräntor, upptagas

efter medelvärdet af 1864—1873 årens medelmarkegångspris med tillagd

forsellön å spanmålen.

Rustnings- och roteringsunderstöd, som i öfrigt utgår af statsmedel,

beräknas, för så vidt detsamma är bestämdt i spanmål eller annan hufvudräntepersedel,

jemväl efter samma pris.

Ersättningar, som utbetalas till hemman, hvilka äro berättigade till full

godtgörelse för hela eller en del af det roteringsbesvär, dem åligger, uträk-,

nas efter värdet i medeltal för åren 1864—1873 af afgiften för vakant

soldat- eller båtsmansrote.

Med iakttagande häraf har jag upprättat bifogade sammandrag, Nas

19—24, öfver kostnaderne för rustnings- och roteringsbesvären vid samtlige

regementen, kårer och båtsmanskompanier, hvaraf inhemtas, att dessa kostnader

utgöra:

för det berustade kavalleriet.......... 1,234,646: 61.

„ „ infanteriet.......... 928,737: 07. g 163 383- 68

„ det roterade kavalleriet (Jemtlands häst

jägarekår).

................. 52,632: 46.

„ det roterade infanteriet........... 2,994,494: 70. 3 047 127* 16

„ det berustade båtsmanshållet........ 238,863: 51.

„ det roterade „ ........ 419,830:46. 658,693:97.

eller sammanlagdt 5,869,204:81.

Läggas härtill följande roteringsbesväret motsvarande

utskylder:

a) Vid soldathållet:

Yakansafgiften från Garpenbergs socken . . . 300: —

Roteskatten i Herjeådalen............ 603: 92.

Grufvedrängshjelpen från Salbergs fögderi i

Westmanlands län, beräknad efter medeltalet

af 1864 —1873 årens medelmarkegångspris

å spanmål, ........... 7,146:85.

Transport 8,050:77. 5,869,204:81.

#

59

i.

Transport

Yakansafgifterne af rotarne uti Sårna, Idre

och Hede byalag af Österdalarne.....

Koteringskostnaderne för de Göteborgs stad

anslagna 44 rotar inom Säfvedals härad,

hvilka kostnader, beräknade efter medeltalet

af 1864—1873 årens markegångspris

å vakant soldatrote, uppgå till . . .

Förslagsvis beräknad vakansafgift efter nyssnämnde

medelmarkegångspris för de 11

rusthåll vid Kongl. Westgöta regemente

och Kongl. Smålands grenadierbataljon,

hvilka skola underkastas ordinarie rotering

.....................

Vakansafgifterna af den nyroterade jorden efter

samma medelmarkegångspris.......

8,050: 77. 5,869,204: 81.

40: —

4,971: 56.

678: 50.

64,660:01.

78,400: 84.

bJ Yid båtsmanshållet:

Värdet å drängespanmålen och hjelpedags

-

verkena i Färentuna härad, efter 1864—

1873 årens medelmarkegångspris å de

sistnämnda,................. 6,838: 66.

Vakansafgifterna för de å Wisingsö varande

6 rotar................... 45: —

Vakansafgifterna för städernas båtsmansrotering,

efter hvad som under åren 1864—1873

blifvit i medeltal erlagdt,......... 61,722: 12.

Vakansafgifterna för den nyroterade jorden, efter

nyssnämnda års markegångspris i medeltal

för vakant båtsmansrote,........ 48,586: 63.

c) Den bevillning, som i stället för frälser usttjenstbesväret

utgöres, enligt sammandrag öfver 1873 års taxeringslängder

...............................

117,192: 41.

68,658: 33.

så utgör totalvärdet af rustnings- och roteringsbesvären . . . 6,133,456: 39.

Afräknas härifrån dels räntor och kronotionde, hvilka

i och för rustningen eller roteringen frinjutas, dels ock

understöd och ersättning, som från statsverket för samma

ändamål utbetalas:

vid det berustade kavalleriet med....... 555,332: 82.

„ „ d:o infanteriet „ ....... 827,905:42.

Transport 1,383,238:24. 6,133,456:39.

60

Understödskassor

för roteliållet.

Transport 1,383,238: 24. 6,133,456: 39.

det vid roterade kavalleriet med ....... 7,163: 38.

„ „ d:o infanteriet * ....... 38,015: 44.

„ „ berustade båtsmanshållet ....... 99,846: 03. ^ 528 263- 09

så uppgå de kostnader, som drabba rust- och rotehållare för

ifrågavarande besvär, till..................... 4,605,193: 30.

Uti ofvan upptagna understöd äro jemväl inräknade de statsmedel,

som utgå till nedannämnde för rotehållare vid Kongl. Westmanlands regemente

samt Kongl. Jemtlands häst- och fältjägarekårer till lättnad i roteringsbesväret

bildade kassor, nemligen:

l:o) Westmanlands knektelegomedelskassa, hvilken blifvit bildad till

förmån för 932 rotar vid berörda regemente medelst statsanslag, som genom

särskilda knektekontrakt af den 20 November 1685 r) blifvit beviljadt och

fortfarande utgår. Utur denna kassa, hvilken vid sistlidet års utgång egde

ett räntebärande kapital af 464,558 kronor 52 öre, erhålla vederbörande

rotehållare jemlikt nämnde knektekontrakt och Kongl. brefvet den 13 Februari

1836, vid antagandet af soldat, legohjelp med 75 kronor, hvarförutan,

enligt Kongl. brefvet den 31 Mars 1853, kostnaden för trossens fortskaffning

från kompanitrossbodarne till regementsmötesplatsen får, så vidt denna kostnad

eljest skulle drabba de i kassan delegande rotehållare, af samma kassas

tillgångar bestridas.

2:o) Jemtlands roteringskassa. Jemlikt Kongl. brefvet den 24 Mars

1692 * 2) anslogs till understöd för Jemtlands dåvarande kavallerikompani 6

daler silfvermynts ränta för hvarje rusthåll. Af den genom dessa medel

inrättade så kallade reservmedelskassan jemte andra af Kongl. Maj:t anvisade

tillgångar bildades, jemlikt knektekontraktet för Jemtland den 8 Oktober

1851 och Kongl. brefvet den 6 April 1852, Jemtlands roteringskassa,

hvilken sedermera, enligt Kongl. brefvet den 16 Juli 1861 och Kongl.

reglementet den 30 December 1864, fördelades emellan Jemtlands häst- och

fältjägarekårer efter nummerstyrkan, så att den förra erhöll 16/37:delar och

den sednare 21/37:delar af samma kassa. Dess inkomster bestå nu mera,

sedan vissa indelta och anordnade rånte- och tiondeanslag blifvit till statsverket

indragna, dels af statsanslag dels ock af räntor å kassans utlånta

kapital och användas dels till årligt roteringsunderstöd med 20 kronor för

hvarje enkelt nummer vid fältjägarekåren och med samma belopp för hvarje

kavallerinummer eller dubbelrote, dels ock vid anskaffning af nummerhäst

!) Författningskommissionen II. 1230.

2) Gahm Persson. III. 40.

61

till remonteringsbidrag med 250 kronor. Kassans räntebärande tillgångar

utgjorde vid 1873 års utgång 150,501 kronor 28 öre.

I öfrigt hafva, på sätt komiterade för utredande af frågan om rustnings-

och roteringsbesvären vid soldathållet närmare upplyst, i följd af

föreskrifter i knektekontrakten eller vid roteringens inrättande, några till

understöd vid roteringsskyldighetens fullgörande afsedda kassor af rotehållarne

sjelfve blifvit bildade. Ilit hänförliga äro Stockholms och Upsala

''läns enöreskassor samt uddemantalskassorna i Gefleborgs län, hvilka, enligt

hvad som inhemtas af 5:te punkten i Kongl. förordningen angående det

vissa knektehållet i Upsala och Stockholms län den 4 November 1725 och

Kongl. instruktionen den 7 Augusti 1855 för förvaltningen af uddemantalskassorna,

äro att anse såsom rotehållarnes enskilda tillhörighet.

Efter* att nu hafva sökt meddela så fullständig utredning rörande

grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären, som jag med hänsigt

till den ifrågasatta afskrifningen af dessa utskylder och besvär trott vara

nödig, torde det tillåtas mig att undersöka, i hvad mån de skiljaktiga förhållanden,

som förefinnas i afseende på grundskatternas samt rustningsoch

roteringsbesvärens tillkomst och fortvaro för olika slag af hemman och

lägenheter, må föranleda olika bestämmelser rörande vilkoren för dessa skatters

och besvärs borttagande.

Vid betraktande af statens rätt gent emot beskattningsföremålet, finner

man att, såsom förut är nämndt, tillkomsten af så väl räntan som kronotionden

af de gamla skatte- och frälsehemmanen icke eger sin grund i någon statens

eganderätt till dessa hemman, utan endast i samhällsmedlemmarnes

skyldighet, att hvar och en i mån af sin förmåga lemna bidrag till uppfyllande

af det allmännas behof, hvilka bidrag, ifrån att ursprungligen hafva

varit någorlunda lika fördelade, småningom och sedan flere århundraden tillbaka

blifvit fastade vid den jord, af hvars afkomst den skattskyldige erlade

sina utlagor. Hvad åter de till skatte eller frälse köpta kronohemmanen

beträffar, har köparen för sig och sina rättsinnehafvare vid köpet iklädt sig

skyldigheten att utgöra de dessa hemman åliggande utlagor. Denna skyldighet

är af privaträttslig natur och statens rätt till utskylderne af dessa hemman

är närmast jemförlig med hvarje enskild persons, till sin i fast egendom

intecknade fordran. Men för bedömande af föreliggande fråga, är det

icke tillräckligt, att endast ur rättslig synpunkt betrakta skyldigheten för

Om Yilkoren för

grundskatternas

samt rustningsoch

roteringsbesvärens

borttagande.

62

ifrågavarande hemman att utgöra grundskatterne. På sätt förut är nämndt,

utgjorde i äldre tider och långt innan dessa hemman ännu voro staten afhända,

aboerne till Kronan städja, afrad och kronotionde. Hvad städjan

angår, upphörde i allmänhet efter hand skyldigheten att sådan utgöra och,

hvad afraden vidkommer, var densamma redan vid tiden för de första jordeböckernas

upprättande jemförlig med räntan af de gamla skattehemmanen i

det afseendet, att kronoåboens afrad öfver hufvud var till beloppet lika beständig

som skattemannens skatt och, när någon förhöjning af utlagorna befanns

nödvändig och på riksdagarne beviljades, skedde sådant icke genom

vare sig alradens eller räntans tillökande, utan genom påförande af nya skattetitlar,

dervid skattehemmanen och de åt åboer upplåtna kronohemman ansågos_

lika. Om kronotiondens utgörande hafva enahanda föreskrifter ständigt

varit gällande för så väl skatte- som kronohemman.

Ahll var kronoåboens besittningsrätt till hans hemman i äldre tider

osäker, men rättigheten att uppsäga honom till afflyttning begagnades i allmänhet

icke från statens sida, så vida icke hemmanet behöfdes för något

allmänt ändamål eller åboen uraktlåt att bebygga och häfda hemmanet enligt

lag eller att betala utskylderne, hvilken sistnämnda försummelse af skattemannen

för honom medförde skatterättens förlust. För närmare tfå hundrade

år sedan fick emellertid, i sammanhang med indelningsverkets inrättande, en

del af kronoåboerne och ett århundrade sednare alla kronoåboer ständig besittningsrätt

till sina hemman, hvarmedelst staten afgtod från dispositionsrätten

öfver desamma intill dess de tilläfventyrs blefvo åbolediga. I mån

som åborätten sålunda blef betryggad, tillgodosågs äfven allt mera den åboen

redan vid början af adertonde århundradet tillerkända förmånsrätt att framför

andra få köpa sitt hemman till skatte, hvarigenom han kunde bereda sig

fullkomlig likställighet med egarne af de gamla skattehemmanen.

Dessa under loppet af flere århundraden utbildade förhållanden, sammanställda

med den omständigheten att någon egentlig skilnad emellan de

gamla skattehemmanen och de hemman, som blifvit af åboerne till skatte

köpta, i fråga om statens rätt till utskylder, i allmänna föreställningssättet

nu mera icke finnes, synas påkalla, att dessa sistnämnda hemman vid grundskatternas

afskrifning anses lika med de gamla skattehemmanen.

^Oberäknadt ofvannämnde öfverlåtelser af hemman och lägenheter till

kronoåboer, har staten, på sätt förut är anfördt, sedan år 1809 jemväl afhändt

sig eganderätten till fast egendom, hvilken icke varit under stadgad

åborätt upplåten. I afseende å hit hänförliga egendomen förekommer: att,

sa vidt desamma blifvit å auktion till den högstbjudande försålde, de åsätta

och ofta till beloppet af det för egendomen förut utgjorda arrende uppgående

räntorna äfvensom kronotionden, der sådan varit påförd, uppenbarligen måst

i icke ringa grad nedtrycka köpeskillingsbeloppet; att eganderätten till en

63

del af dessa egendomar kommit i enskild persons ego utan någon köpeskilling,

med förbindelse allenast att erlägga åsätta utskylder; samt att, oberäknadt

den till belopp af sex års räntor efter kronovärde erlagda skatteköpeskillingen

för rekognitionshemmanen, dessa hemmans räntor, hvilka tillkommit

i stället för den stubböresafgift eller det arrende, som förut erlagts

, för nyttjanderätten till de skogar, hvaraf hemmanen blifvit bildade, jemte

den till beloppet alltid obetydliga kronotionde!! af samma hemman nu mera,

sedan jernverkens skyldighet att erlägga tackjernstiondc samt skatte- och

hyttegälsjern upphört, utgör den enda ersättning staten åtnjuter för de

betydande skogar, som blifvit jernverken under eganderätt upplåtna.

Om på grund häraf någon eftergift af räntor och kronotionde å ifrågavarande

egendomar icke skäligen bör ega rum, är det likväl, under förutsättning

att grundskatterna i allmänhet varda afskrifne, föga lämpligt att

för dessa jemförelsevis få egendomar bibehålla skyldigheten att utgöra

grundskatt, hvarföre vederbörande egare torde böra lemnas öppet att derifrån

vinna befrielse emot ersättning, hvilken med afseende derpå, att grundskatternas

inlösen icke kan åvägabringas utan egarnes samtycke, bör blifva

så billig, att någon fördel för egarne derigenom kan erhållas och inlösnin>

gen såmedelst af alla antagas.

Yäl har komitén för utredande af frågan om grundskatternas inlösen

i sitt den 18 Juni 1866 afgifna underdåniga betänkande föreslagit, att den

del af räntan, som då ansågs böra få aflösas, skulle kapitaliseras efter sex

procent, d. v. s. beräknas till ett kapital 162/3 gånger sitt belopp, och jordägare,

hvilken icke föredroge att på en gång erlägga hela summan, tillåtas

afbörda sig densamma genom årlig afbetalning under tolf på hvarandra följande

år af två gånger beloppet af den ränta, som finge aflösas; men då

den tillåtelse, som genom lag af den 17 December 1836 i Norge meddelades,

att inlösa jordeboksrättigheterna genom att på en gång inbetala deras

sextondubbla belopp, synes hafva blifvit föga begagnad, enär dessa afgifter,

hvilka år 1841 upptogos till 19,971 speciedaler, enligt “Oversigt over

Kongeriget Norges indtsegter i aaret 1871“ då ännu uppgingo till omkring

19,486 speciedaler, torde, så vidt det må vara tillåtet att häraf hemta nå,

gon ledning i nu förevarande fråga, inlösningen böra ställas billigare, än

hvad ofvanbemälde komité föreslagit, och medgifvas jordegaren emot vilkor,

att han antingen på en gång inbetalar en summa, motsvarande femton gånger

den grundskatt, som skall aflösas, eller ock under tio på hvarandra" följande

år erlägger grundskattens dubbla belopp, i hvilken händelse staten

för årsbetalningens fullgörande bör ega lika säkerhet som för grundskattens

utbekommande. Det sistnämnda sättet, för inlösningen är visserligen för den

skattskyldige icke fullt så fördelaktigt som det förstnämnda, men torde än

-

64

dock kunna anses stå till detta i lämpligt förhållande med afseende på det

ökade besvär, som genom efter hand skeende afbetalningar förorsakas.

Hvad derefter angår kronoegendomar, så utgöras i allmänhet icke för

dem, som äro för statsverkets räkning utarrenderade, några räntor, hvaremot

de om dessa egendomar upprättade arrendekontrakt vanligen tillförbinda

arrendatorerne att utgöra kronotionde, der sådan är åsatt. Detta stadgande

i arrendekontrakten, hvilket qvarstår från den tid kronotionden var anvisad

till löntagare eller enskildt verk, menighet eller inrättning, kan nu

mera, sedan kronotionden jemväl å ifrågavarande egendomar blifvit till statsverket

indragen, uteslutas i de arrendekontrakt, som hädanefter upprättas.

Emellertid och som nyssberörda föreskrift i nu gällande arrendekontrakt

måste antagas hafva föranledt motsvarande nedsättning i arrendebeloppen,

synes ifrågavarande utskyld böra oafkortadt erläggas, så länge de arrendekontrakt,

uti hvilka kronotiondens utgörande föreskrifves, gälla, hvarefter

afskrifning på en gång bör ega rum.

För åtskilliga, enligt nu gällande lönestater för indelta arméen, till

bestridande af erforderliga aflöningar anvisade och i staterne till viss afkastning

upptagna egendomar, hvilka af vederbörande boställsdirektioner utarrenderas,

erlägges till statsverket stundom någon del af räntan och, der

kronotionde är åsatt, jemväl denna utskyld, hvaremot återstoden är anordnad

det regemente eller kår, som åtnjuter arrendet. Dessa grundskatter

synas, utan rubbning i totalbeloppet af det, regemente eller kår anvisade

statsanslag, lämpligen kunna ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas, så

vida, i sammanhang härmed, penningeanslagen för vederbörande regementen

eller kårer minskas med ett mot den Kronan behållna räntan och kronotionden

svarande belopp och boställsdirektionerne berättigas att, i de fall,

der de af dessa utfärdade, nu gällande arrendekontrakt ålägga arrendatorerne

att utgöra ränta eller kronotionde, uppbära och för regementets eller

kårens räkning använda dessa utskylder.

A militie- och civilboställen tillgodonjuta innehafvarne i allmänhet

räntorna, hvilka, för så vidt de äro boställsinnehafvarne anordnade, kunna

utan någon förlust för statsverket på en gång afskrifvas, under förutsättning

att, der aflöningen, bestående af boställsränta, boställsafkastning och penningar,

är i stat till visst belopp bestämd, såsom boställsafkastning upptages

sammanlagda beloppet af hvad som hittills beräknats såsom boställsränta

och boställsafkastning. Då, hvad särskildt civila boställen vidkommer,

boställsinnehafvaren eller hans arfvingar äro skyldige att från och med månaden

näst efter den, hvarunder han från tjensten afgår, intill den t Januari

det år, fardagstiden löper till ända, så länge tjensten är ledig, till

statsverket, och sedermera till den nye tjensteinnehafvaren utgöra boställsräntan,

hvilken stundom uppgår till en jemförelsevis stor del af boställets afkastning,

65

stundom inskränker sig till en obetydlighet deraf, så blifver, i händelse

boställsräntan uteslutos ur jordeböcker och räkenskaper samt stater, all

kontroll (ifver det belopp, hvarmed samma ränta i nyssberörde fall bör utgöras,

omöjlig. För afhjelpande af denna olägenhet synes, i likhet med

hvad för militieboställen är i Kongl. brefvet den 2 Februari 1833 i afseende

å räntans utgörande uti här ifrågavarande fall stadgadt, lämpligen böra föreskrifvas,

att under tjenste- och fardagsår, sedan boställsinnehafvare från

tjenst afgått, en fjerdedel af boställets i stat upptagna afkastning skall

i stället för boställsränta utgöras, med rättighet dock för nu varande

innehafvare att varda bibehållne vid hittills gällande föreskrifter i detta

hänseende.

Afskrifning af Kronan behållna räntor samt kronotionde å ifrågavarande

boställen torde biira ske på en gång, helst sådant icke behöfver

föranleda förlust för statsverket eller förändring i beloppet af aflöningsförmånerne,

om samtidigt med afskrifningen boställenas i stat upptagna afkastning

ökas och den kontanta aflöningen minskas med ett emot dessa

utlagor svarande belopp.

Bland ecklesiastikboställena äro kyrkoherdarnas fria från så väl ränta

som kronotionde, hvaremot för kaplansboställen en del af räntorne oftast

upptages såsom innehafvarne anordnad.

Enahanda är förhållandet med räntorna å de hemman och lägenheter,

hvilka äro anslagne enskildt verk, menighet eller inrättning. Ifrågavarande

räntor, hvilka således i verkligheten icke utbetalas, böra så mycket heldre

från jordeböcker och räkenskaper uteslutas, som derigenom icke inträder

någon annan förändring än en förenkling i nuvarande bokföringssätt. Hvad

åter Kronans behållna räntor och kronotionde af nyssnämnde boställen och

egendomar angår, finnes icke någon sådan utväg, att för deras eftergifvande

bereda statsverket ersättning, som här ofvan i fråga om Kronans behållna

räntor och kronotionde af militie- och civilboställen blifvit föreslagen, men

då fördelen af grundskatternas eftergifvande å kaplansboställen skulle tillgodokomma

komministrarne, hvilka äro jemförelsevis svagt aflönade, och å

enskilda inrättningars hemman anstalter, hvilkas utveckling och bestånd staten

alltid befrämjat, synes, med afskrifningen af grundskatterna för dessa egendomar,

böra förfaras i likhet med hvad för skatte- och frälsehemman i allmänhet

må varda stadgadt.

Någon eftergift af ränta eller kronotionde för sådana egendomar, som

äro under stadgad åborätt upplåtna, synes så mycket mindre böra medgifvas,

som statens eganderätt till desamma derigenom skulle blifva ännu

mera betydelselös än don i verkligheten redan är. Grundskatterna å dessa

egendomar böra dessutom bibehållas, intill dess skattelösen eger rum, äfven

af det skäl att, om åboerne endast genom skatteköp kunna komma i åtnju

9

-

G6

tände af de fördelar, grundskatternas afskrifning erbjuda, det är antagligt

att skatteköpen af de jemförelsevis få, ännu återstående, under stadgad åborätt

upplåtne egendomar komma att fortgå vida hastigare än hittills.

Någon afskrifning synes icke heller böra medgifvas dels för de skogsräntor,

som äro åsatte de sågverken i de norra provinserna upplåtna stockfångstområden,

med afseende ej mindre å vilkoren för dessa räntors tillkomst,

än ock derå, att samma räntor, i jemförelse med skogsalstrens nu

mera ökade värde, äro obetydliga och således icke betungande samt dessutom

underkastade förhöjning, i händelse berörde områden framdeles skulle

befinnas lemna större afkastning än vid upplåtelsen blifvit beräknad, dels

ock för räntorne utaf de inom de norra länen på obestämd tid upplåtna

mindre lägenheter, hvilka räntor, likasom nyssnämnde skogsräntor, snarare

hafva egenskapen af arrende än af ränta och derföre torde i räkenskaperna

böra redovisas under titel arrende.

Såsom förut är nämndt har staten, genom försäljning eller byte, till

enskilde öfverlåtit dels räntor af skattehemman, dels ock uti Skåne kronotionde.

Skyldigheten, att utgöra ifrågavarande räntor och kronotionde, är

utan tvifvel så mycket mera tryckande för de skattdragande, som dessa icke

kommit i åtnjutande af den lindring, som genom de i sednare tider verkställda

omsättningar af grundräntor och kronotionde kommit öfrige skattskyldige

jordegare till del. Då ofvannämnde försäljningar och byten, förutan

hvilka merberörde räntor och kronotionde ännu i dag fått utgöras till

Kronan, icke varit beroende af jordegarnes samtycke eller i något afseende

för dem medfört någon fördel, synes rättvisan fordra, att de hemman, af

hvilka dessa utskylder utgå, lika väl som de skattehemman, hvilkas räntor

staten behållit, böra komma i åtnjutande af den afskrifning, hvarom nu är

fråga. Yarder en sådan afskrifning beslutad, bör likväl ränteegaren eller

tiondetagaren, hvars åtkomst grundar sig på köp eller byte med staten,

hållas skadeslös, i hvilket afseende och då rånte- och tiondeegare uppbära

sina räntor och tionde in natura eller efter årligt markegångspris samt de

förre, enligt hvad förut är upplyst, hafva andra, ränteeganderätten åtföljande

rättigheter, hvilkas värde icke låter sig genom uträkning bestämma, samma

räntor och kronotionde, sedan genom Kong!. kammarkollegium blifvit utredt,

att de af staten blifvit till enskilde öfverlåtne, torde böra af staten inlösas,

de förra efter 1872 års taxeringsvärde och den sednare kapitaliserad efter

en räntefot af fem för hundrade, med användande af medeltalet utaf 18Gd—

1878 årens medelmarkegångspris med tillagd forsellönsersättning af 8 öre

kubikfoten för råg och korn och 6 öre kubikfoten för hafre. Skulle åter

rånte- eller tiondeegaren icke åtnöjas med förutnämnde lösningspris, eller är

räntan i 1872 års taxeringslängder icke till värde upptagen, torde lösningspriset

böra bestämmas af tre gode män, af hvilka staten och rånte- eller

67

tiondetagare]! utse en hvar och domstolen i orten den tredje. De sålunda

inlösta räntorna och kronotionden böra sedermera omsättas, enligt grunderne

i Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen den 23

Juli 1869, samt till statsverket utgöras enligt de föreskrifter, som må varda

meddelade för andra skattehemmans räntor och kronotionde, hvilka komma

i att afskrifvas.

Någon skyldighet att inlösa frälseskattehemmanens räntor, hvilkas tillkomst

grundar sig på öfverenskommelse mellan enskilde, bör deremot staten

icke vidkännas, och böra dessa räntor, för så vidt de äro i jordeböcker och

räkenskaper upptagna, derutur uteslutas.

Ehuru frälseränta till sin natur icke är att betrakta annorlunda än

som ränta på ett ouppsägbart kapital, för hvilket den egendom, hvarifrån

räntan utgår, häftar, har den dock, såsom förut är nämnd t, på grund af

gällande lagstiftning hittills ansetts såsom fast egendom samt fått lagfaras,

på sätt om jord finnes stadgadt. Frälseränta erbjuder, på grund häraf,

egaren större säkerhet än lös egendom af hvad beskaffenhet som helst och

är derjemte i afseende på förvaltningen särdeles beqväm. Att under sådana

förhållanden frälseränteegarne i allmänhet äro benägne att försälja sina räntor,

är föga antagligt, och nu gällande stadgande, att vid försäljning utom

de slägtskapsleder, inom hvilka börd förut egde rum, af så väl frälseräntor

som de hemman, från hvilka de utgå, hembud i ena fallet till jordegaren

och i det andra till ränteegaren skall ske, torde, i följd deraf, endast långsamt

komma att minska antalet af dessa räntor. Varder emellertid grundskatternas

afskrifning af Konung och Riksdag beslutad och blifva i sammanhang

härmed de frälseräntor, som utgöras af skattefrälsehemman, af

staten inlösta, synes det icke vara lämpligt att endast till förmån för egarne

af frälseskatteräntor bibehålla en lagstiftning, hvilken hvilar på de grundsatser,

som hittills varit gällande i fråga om grundskatt å jord, likasom det

äfven torde vara nödvändigt att förebygga uppkomsten af nya frälseräntor.

Hvad nu är stadgadt derom, att frälseränta skall anses såsom fast egendom,

torde derför böra upphäfvas likasom Kongl. kungörelserna den 17 Maj 1861

och den 11 September 1863, angående försäljning till skatte såväl af de Danviks

* hospital tillhöriga, med ständig städje- och besittningsrätt upplåtna hemman

och lägenheter som af de Halländska kyrkohemmanen; lärande, då fråga

om försäljning af dessa hemman uppstår, i likhet med hvad beträffande

hemman tillhöriga akademier, skolor och andra fromma stiftelser än de här

ofvan nämnda, eger rum, Kongl. Maj:ts nådiga beslut för hvarje särskild!

fall böra afvaktas. Frälseränteegarne torde dock böra lemnas tillfälle att

genom inteckning i den egendom, från hvilken räntan utgår, förvara sin

rätt, framför alla andra inteckningsinnehafv.are, till densammas fortsatta åtnjutande.

68

Då proa temos utlagor, med undantag af den jemförelsevis obetydliga

del af desamma, som motsvaras af de förra boskapspenningar, hvilka kunna

sägas åligga prestgårdarne, utgå af presternes inkomster af församlingarne

och sålunda på det hela icke äro att anse såsom grundskatt, synas dessa

utlagor, enligt bifogade sammandrag Nio 25 uppgående till 20,306 kronor

76 öre, utan afseende på huruvida grundskatterna komma att afskrifvas eller

icke böra eftergifvas på en gång, helst presterskapet för sina inkomster

derförutom erlägger bevillning i likhet med andra medborgare, hvilka hafva

inkomst af kapital eller arbete, samt omförmälda utlagor drabba de skattskyldige

högst ojomnt, enär en del kyrkoherdar samt alla komministrar

äro derifrån helt och hållet befriade och å andra sidan några få kyrkoherdar

äro påförda så stora utlagor, att de medtaga en icke obetydlig del af

inkomsterna.

Om ock skyldigheten att utgöra rustnings- och roteringsbesvären för

olika slags hemman, enligt hvad förut är nämndt, kan anses vara af skiljaktig

beskaffenhet, torde med afseende derpå, att dessa besvär uteslutande

tillkommit för landets försvar, desammas aflyftande ock böra göras beroende

deraf, att en ny, på andra grunder byggd betryggande härordning varder

antagen och genomförd. Från donna grundsats synes något annat undantag

icke böra ega rum än att de 9 båtsmansrotar inom Södra Möre härad

af Kalmar län, hvilka, på sätt förberördt är, blifvit åtskilliga kyrkoherdar

derstädes ålagde emot befrielse från utgörande af presteutlagorne, af samma

skäl som för afskrifning af presternes utlagor förut äro anförde, böra försvinna

och skyldigheten att för desamma erlägga vakansafgift i följd deraf

genast upphöra.

Det torde icke kunna förnekas, att grundskatternas samt rustningsoch

roteringsbesvärens afskrifning, med hänsigt till de skäl Riksdagen i

ofvan åberopade underdåniga skrifvelse den 24 Maj sistlidet år anfört, är

önskvärd. Eftergifvandet af dessa besvär förutsätter dock, att en för landets

sjelfständighet betryggande härordning varder antagen och att densammas

bestånd varder befästad genom grundlagsbestämmelse, motsvarande hvad nu

i 80 § Regeringsformen för indelningsverket är stadgadt. Med afseende

derjemte ej mindre å nödvändigheten för landet att icke vid något tillfälle

sakna försvar än ock å Statens behof af inkomster samt de skäliga anspråken

hos de samhällsmedlemmar, hvilka för sin egendom äro befriade

från grundskatt eller endast betala bevillning för inkomst, att icke genom

ifrågavarande eftergift blifva underkastade ökad beskattning, bör äfven, på

sätt Riksdagen jemväl förutsatt, ifrågavarande afskrifning endast ske efter

hand och på det sätt, att skyldigheten att effektivt utgöra rustnings- och

roteringsbesvären under afskrifningstiden qvarstår, intill dess efter Kongl.

Majäs nådiga bepröfvande indelt regemente, kår eller båtsmanskompani må,

i mån sotn den nya arméorganisation, som varder antagen, kan träda i

verkställighet, förminskas eller upplösas, samt att afskrifningen icke fortgår

hastigare än att öfrige ordinarie statsinkomster jemte den förhöjda bevillning,

som bör åläggas jordbruksfastighet, må antagas komma att i motsvarande

grad ökas.

Enligt nu gällande bevillningsförordning erlägges såsom bevillning för

jordbruksfastighet 3 öre och för all annan fastighet äfvensom frälseränta,

hvilken kapitaliseras å fem procent, 5 öre för hvarje fulla 100 kronor af

uppskattningsvärdet, hvarförutan, enligt hvad förberört är, särskild bevillning

i stället för rusttjenst utgöres af vissa fastigheter. För all inkomst,

vare sig af kapital eller arbete, erlägges deremot bevillning med en procent

al behallna inkomstbeloppet, från hvilken bevillning jordbruksnäring är befriad,

såsom beskattad efter annan, här ofvan anförd grund. Sålunda erlägges

för jordbruksfastighet af exempelvis 100,000 kronors värde i bevillning

30 kronor, under det bevillningen för annan fastighet af lika värde utgör

50 kronor eller lika mycket, som erlägges för 5,000 kronors inkomst

af kapital eller arbete. Då man torde kunna antaga att egaren af en jordbruksfastighet,

om han bortleger densamma, såsom arrende i allmänhet fordrar

och äfven erhåller en summa, motsvarande fem procent af fastighetens värde,

samt att han, om han sjelf brukar fastigheten, för detta sitt besvär påräknar

och erhåller godtgörelse genom den högre inkomst, som fastigheten utöfver

den nyssnämnda bör lemna, så har jordbrukaren hittills ej allenast varit befriad

från bevillning för inkomsten af sitt arbete utan äfven i jemförelse

med andra fastighetsegare åtnjutit lindring i fastighetsbevillningen. Om sådant

med afseende på det system för den direkta beskattningen i öfrigt, som

för närvarande är rådande, hvad de med grundskatt belagda jordbruksfastigheter

angår, är både billigt och rättvist, inträder ett annat förhållande

sedan afskrifningen af grundskatterna börjat. Ivomme äfven då de nu gällande

föreskrifter för bevillningens utgörande att bibehållas, skulle ändamålet med

grundskatternas afskrifning förfelas och man åter erhålla en i afseende å

beskattning privilegierad klass, nemligen fastighetsegarnes. Enligt allt antagande

skulle då förr eller sednare den tid inträda, när den grundskatterna

nu vidlådande, allmänt öfverklagade olägenheten, att trycka den skattskyldige

ojemnt och i vissa fall hårdt, komme att gälla i afseende å bevillningen,

helst om densamma i följd af iråkade olyckor eller andra orsaker blefve i

någon väsendtlig mån förhöjd. Följden häraf skulle, samhället till skada,

blifva tvister om grunderne för bevillningens utgörande.

De fördelar, man genom grundskatternas borttagande åsyftar att vinna,

synas af dessa skäl endast kunna i det fall uppnås, att en gemensam grund,

nämligen inkomsten, antages för bevillningens utgörande, hvilket för fastig

-

70

hetsegaren skulle medföra en fördel, som han nu saknar, bestående deruti,

att bevillningen lämpades efter den årliga afkastningen.

Till följd af bestämmelserna i 9 och 14 §§ af riksdagsordningen i

afseende på valrätt och valbarhet till riksdagsman samt för att tjena till

ledning vid uppskattning af inkomst utaf fast egendom, äfvensom för statistiska

ändamål, bör dock föreskriften i 3 § 1 mom. af bcvillningsförordningen,

att fast egendom skall till sitt verkliga värde uppskattas, framgent

bibehållas. Om föreskriften i 8 § af bevillningsförordningen att bevillning

för inkomst af kapital eller arbete icke eger rum, när den skattskyldiges

sammanräknade årsinkomster understiga 400 kronor, icke allenast torde böra

bibehållas utan äfven utsträckas till inkomst af fäst egendom, synes med afseende

på angelägenheten deraf, att icke betaga någon den valrätt eller valbarhet

till Riksdagens andra kammare, som enligt nu gällande bestämmelser

åtnjutos, böra föreskrifvas att den, som antingen eger eller med stadgad

åborätt innehafver fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde

af minst 1,000 kronor samt i öfrigt är till riksdagsman valberättigad

och valbar, bör till en årlig inkomst af minst 400 kronor uppskattas.

Varder en sådan förändring för bevillningens beräknande, som den här

ifrågasatta, genomförd, måste äfven bestämmelserna, angående grunderna för

utgörandet af bidrag till kommunen, i 57 och 58 §§ af Ivongl. förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1802 med deri genom Kong!,

kungörelsen den 15 September 1863 föreskrifna ändringar äfvensom i 57 §

af Ivongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad af den 21 Mars 1862

och 40 § i Ivongl. förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23

Maj samma år undergå derefter lämpade förändringar.

Med afseende ej allenast derpå, att stadgandena om bevillningens utgörande

ligga till grund för bestämmelserna om valrätt och valbarhet till

Riksdagen äfvensom för skyldigheten att utgöra bidrag till kommunen och i

dess angelägenheter utöfva rösträtt, utan äfven emedan bevillningen, efter

grundskatternas afskrifvande, kommer att utgöra den hufvudsakliga direkta

beskattningen, synes den bestämmelse vara nödig, att de grunder för bevillningens

utgörande, som i sammanhang med beslutet om grundskatternas afskrifning

må varda antagna, icke må kunna rubbas utan medelst Konungens

och Riksdagens sammanstämmande beslut.

Om a ena sidan antagandet af här angifna grunder för bevillningens

utgörande bör blifva ett vilkor för grundskatternas afskrifning och tillämpningen

af dessa grunder således börja samtidigt med nämnda afskrifning,

bör man å andra sidan, i enlighet med det af Riksdagen gjorda förbehåll,

tillse att den förhöjning i bevillningen, som genom merberörda förändring

för dess beräknande må antagas komma att drabba jordbruksfastighet, icke

71

>

>

blifver större, än att den fullt motsvaras af den nedsättning i grundskatterne

samt rustnings- och roteringsbesvären, hvilken samtidigt varder medgifven.

Under antagande att jordbruksfastighet i allmänhet lemnar i afkastning

dels ränta med fem för hundrade af kapitalvärdet, dels ock derutöfver

ersättning för det å fastigheten nedlagda arbete med ett å två för hundrade

af samma värde, skulle afkastningen i sin helhet utgöra sex eller sju procent

af egendomsvärdet och således för 1,757,693,123 kronor, till hvilket

belopp taxeringsvärdet för de till bevillning taxerade jordbruksfastigheter

enligt bifogade bevillningssammandrag N:is 26 och 27 år 1873 uppgick, i

förra fallet 105,461,587 och i det sednare 123,038,519 kronor, hvarför bevillningen,

under förutsättning, att densamma, såsom hittills, kommer att

utgå med en krona för hundrade, skulle utgöra 1,054,615 kronor 87 öre eller

ock 1,230,385 kronor 19 öre. Afräknas härifrån bevillningen för jordbruksfastighet,

enligt åberopade sammandrag utgörande 527,154 kronor 71 öre,

samt rusttjenstbevillningen, hvilken, så snart afskrifningen börjar, torde böra

upphöra, med 68,658 kronor 33 öre, skulle förhöjningen uppgå, efter den

första beräkningsgrunden, till 458,802 kronor 83 öre och, efter den andra,

till 634,572 kronor 15 öre.

Nu utgöra, på sätt förut är upplyst:

Räntan............................... 4,499,585: 32.

hvarifrån afräknas:

l:o) Räntor å sådane, sedan år 1809 till enskilde, under

eganderätt öfverlåtna egendomar, hvilka före öfverlåtelsen

icke innehafts med stadgad åborätt:

a) å rekognitionshemman .... 26,432: 28.

h) å skogar, försålde enligt Rikets

Ständers underdåniga

skrifvelse den 13 Juni

1818 ........... 2,872:50.

<•) å skogslotter, försålde enligt

Kongl. kammarkollegii

cirkulärbref den 14 April

1824 ........... 4,875: 38.

d) å jagbackar.......... 592:20.

e) å öfverloppsmarker i rikets

norra län......... 1,251: 28.

f ) å utmarken på Öland .... 1,151:05.

g ) å fisken............ 5,834: 87.

Transport 43,009: 56. —---- 4,499,585: 32.

72

Transport 43,009: 56.

h) å egendomar, som jemlikt

särskilda Kongl. beslut

blifvit till enskilde försålde

........... 4,700:71.

2:o) Boställsräntor och sådana räntor,

livilka, jemte de hemman, de äro påförde, innehafvas

under enskildt verk, menighet eller inrättning'',

utgörande, efter afdrag al de Ebersteinska

söndagsskolan i Norrköping tillhöriga

frälseräntor, enligt förut meddelad specifikation

3:o) Räntor å Kronans, under enskild

dispositionsrätt upplåtne egendomar:

a) å de under stadgad åborätt upplåtna

hemman och lägenheter, hvilka räntor,

med afseende derpå, att skatteköp

af dessa hemman och lägenheter

alltjemt fortgå, här endast förslagsvis

upptagas till det belopp, de vid afskrifningens

början kunna beräknas

utgöra........... 30,000: —

b) k skogsområden, som äro upp

låtna

sågverken i de norra

länen i ersättning för privilegierad

stockfångst . . 3,746: 63.

c) å tills vidare upplåtne slotter

m.

fl. lägenheter samt

strömfall med tillhörande

utmål........... 887: 37.

4:o) I räkenskaperne redovisade räntor,

hvilka hafva egenskapen af frälseskatteräntor .

5:o) Presternes utlagor, så vidt dessa icke

redan blifvit här ofvan under titel boställsräntor

afräknade.................

Tillkommer:

Räntor af skattefrälsehemman

--- 4,499,585:32.

47,710: 27.

422,905: 14.

34,634: —

4,057: 19.

17’191:32- 526,497:92.

Återstår 3,973,087:40.

. . . . . . . 150,758:25.

tillhopa 4,123,845:65.

Transport 4,123,845:65.

i

<

73

Transport 4,123,845: 65.

Kronotionden................... 1,389,249:98.

hvarifrån afgår:

1 :o) Kronotionde, åsatt sådane sedan år

1809 till enskilde under eganderätt öfverlåtne

egendomar, hvilka före öfverlåtelsen icke innehafts

med stadgad åborätt:

a) å rekognitions

hemman

. . 1,598: 80.

b) å egendomar,

som jemlikt

särskilde

Kongl. beslut

blifvit

till enskilde

försålde . . 315:46. 1 914- 26

2:o) Anordnad boställstionde

och sådan kronotionde, som, jemte

de hemman, hvilka den är påförd,

innehafves af enskildt verk, menighet

eller inrättning enligt förut

meddelad specifikation ...... 15,411:90.

3:o) Kronotionde å statens

utarrenderade egendomar..... 6,713:94.

4:o) Kronan behållen tionde

af militie- och civilboställen . . . 35,666: 65.

5:o) Kronotionde å de under

stadgad åborätt upplåtna kronohemman

och lägenheter, förslagsvis

beräknad till......... 5,000:— 64 706-75

Återstår 1,324,543: 23.

Tillkommer:

Kronotionde, som åtföljer patronaträtt inom

vissa församlingar eller under annan enskild

eganderätt innehafves............. 11,260: 11. j 335803- 34

Rustnings- och roteringsbesvären........ 6,133,456:39.

hvarifrån afräknas:

dels vakansafgifterne för de af presteutlagor

bildade 9 rotar i Kalmar län 90:26.

Transport 90: 26. 6,133,456:39. 5,459,648:99".

10

74

Transport 90:26.

dels ock sammanlagda beloppet

af understöd eller ersättning,

som rust- och rotehållare, enligt

hvad förherördt är, åtnjuta

............. 1,528,263:09.

6,133,456: 39.

1,528,353: 35.

5,459,648: 99.

4,605,103: 04.

Sammanlagda beloppet af grundskatterna samt rustningsoch

roteringsbesvären, hvilket skulle komma att efter hand

afskrifvas, uppgår således till................. 10,064,752: 03.

Häraf utgör den här ofvan beräknade förhöjning i bevillningen, efter

det första antagandet, omkring 4,6 och efter det andra 6,3 procent, men då

jordbruksnäringen redan under det första året för afskrifningen torde böra

komma i åtnjutande af den lindring i beskattningen, som med iakttagande

af det här förut angifna vilkor, rörande afskrifningens fortgång, må finnas

skälig, samt i sådant afseende förekommer att, på sätt Riksdagen anmärkt,

jernvägstrafikmedlen och skogsmedlen kunna antagas lemna en årligen förhöjd

inkomst af omkring 300,000 kronor, hvilka, utan att hafva egenskapen

af skatter, likväl äro ordinarie statsinkomster, kan, med begagnande af dessa

tillgångar, afskrifningen under första året bestämmas i ena fallet till 7,5 och

i det andra till 9,s procent af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens

här ofvan uppgifna belopp. Enär det likväl är angeläget att fastställa

en sådan procentberäkning för afskrifningen, som i möjligaste grad

underlättar verkställigheten deraf, synes den andel af ifrågavarande skatter

och besvär, som första året skola afskrifvas, böra bestämmas till tio procent.

Härigenom blifver visserligen första årets afskrifning något större, än

hvad med förut anförda grundsatser i afseende å afskrifningens fortgång

öfverensstämmer, men skilnaden är icke af någon synnerlig betydenhet och

utjemnas dessutom småningom, derest afskrifningen af återstoden bestämmes till

fem procent å ursprungliga beloppet hvart annat af de följande åren, hvarigenom

afskrifningen skulle vara fullbordad på 37 år. Efter nu ifrågasatta måttstock för

afskrifningen blifver kapitalvärdet af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären

vid afskrifningstidens början 99,926,526 kronor 76 öre, hvilket

ganska nära öfverensstämmer med det kapitalvärde, 99,423,847 kronor

75 öre, samma skatter och besvär efter tre procent årlig afskrifning vid

nämnde tidpunkt skulle ega.

Till beredande i öfrigt af lättnad och ordning vid utförandet,

synes det vara lämpligt, att räntan och kronotionden för hvarje hemman

eller lägenhet sammanföras i en summa, under benämning grundskatt,

samt att, der grundskatt å hemman eller lägenhet är obetydlig och således

icke betungande, densamma oafkortadt utgöres under en viss del af

i

i

75

afskrifningstiden och sedermera på en gång upphör, dock att härigenom

någon rubbning i eftergiftens belopp icke sker, och torde denna bestämmelse

lämpligen kunna gälla om grundskatt, som icke öfverstiger fem kronor. Den

tid, under hvilken sådan skatt med bibehållande af eftergiftens värde skulle

utgöras, uppgår rätteligen till 14,os år, men torde för lättnad i beräkningen

böra bestämmas till 14 år.

Då det system, som hittills varit gällande, att genom grundbeskattning

fylla en del af statens behof i och med beslutet om grundskatternes

afskrifning frånträdes, bör det lemnas hvarje jordegare öppet att, utan rubbning

af eftergiftens värde, när som helst under afskrifningstiden friköpa sig

från skyldigheten att utgöra grundskatt, så vidt densamma är afskrifning

underkastad, genom inbetalning af ett belopp, motsvarande det efter en räntefot

af fem procent uträknade kapitalvärdet å den vid friköpandet ännu icke

afskrifna del af grundskatten; börande ansökning härom göras hos Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, som, sedan uträkning å inlösningssumman blifvit

sökanden meddelad och beloppet deraf i landtränteriet nedsatt, föranstaltar

om behörig anteckning i jordeboken och anmäler förhållandet hos Kongl.

kammar-collegium.

Bland anordnade räntor och kronotionde förekomma äfven sådana, som

äro påförde hemman och lägenheter, af hvilka något besvär i stället utgöres,

eller hvilka fått vidkännas iordförluster genom kanal- och väganläggningar.

Då, i mån som ifrågavarande räntor och kronotionde afskrifves, ersättning af

statsmedel för det hemmanet eller lägenheten åliggande besväret eller tillfogade

jordförlusten måste till vederbörande utbetalas med allt mera ökade

belopp, synes till undvikande af de invecklade liqvider emellan staten och

enskilde, som härigenom skulle uppstå, samma räntor och kronotionde vid

afskrifningens början böra till statsverket indragas emot årlig ersättning till

vederbörande jordegare, svarande emot den indragna räntans och kronotiondens

i jordeboken upptagna belopp.

Enligt hvad i det föregående blifvit beträffande de under bruken skatteköpta

hemman omförmäldt, är visserligen bruksegaren såsom innehafvare af

skatterätten Kronan ansvarig för räntan; men då skyldigheten att densamma

utgöra åligger åboen, hvilken genom eganderättens öfverlåtande åt bruksegaren

utan eget förvållande gått i mistning af den kronoåboer i allmänhet

tillkommande förmån att sina hemman till skatte köpa, bör den lindring,

som genom grundskatternas afskrifvande åsyftas, tillkomma åboen, hvarom

för undvikande af otydlighet föreskrift torde böra meddelas.

Sedan beslut om grundskatternas afskrifning blifvit fattadt och trädt i

verkställighet, synes det icke vara förenligt med den förändring i grunderne

för den direkta beskattningen, som derigenom kommer att inträda, att i hela

deras vidd bibehålla nu gällande stadganden i afseende på åsättandet af

76

ränta och kronotionde. För ännu oskattlagda rekognitionsskogar äfvensom

för jord, hvilken utan uppodlingsskyldighet till följd af redan meddeladt beslut

skall emot erläggande af skatteköpeskilling och utgörande af grundskatt

till enskilda öfverlåtas, finnes, enligt hvad förut är anfördt, icke något skäl

att eftergifva de grundskatter, som i författningsenlig ordning kunna åsättas;

men då å andra sidan grundskatterne å dessa egendomar lika litet som

öfrige grundskatter böra bibehållas, torde, då någon upplåtelse under eganderätt

af dylik egendom framdeles sker, köparen böra förpligtas, att, jemte erläggande

af skatteköpeskilling enligt nu gällande stadganden, friköpa sig

från skyldigheten att utgöra ränta och kronotionde genom erläggande af eu

löseskilling, motsvarande femton gånger dessa utskylders belopp. Äfven de

skogsområden, som framdeles kunna tilldelas sågverk i ersättning för privilegierad

stockfångst, böra belägg-as med skogsränta, hvilken, i likhet med

hvad beträffande redan åsatte skogsräntor förut är anfördt, bör bibehållas

och såsom arrendemedel upptagas och redovisas. Rörande sättet för skattläggning

af sådan mark, torde, i likhet med hvad skogskomitén i sitt underdåniga

betänkande den 21 December 1870 hemställt, nu gällande här förut

anförda stadganden böra förändras derhän, att marken alltid belägges med

skogsränta och således icke vidare varder till hemman indelad. I alla andra

fall torde åsättande af grundskatt, sedan afskrifningen tagit sin början, böra

upphöra. Någon förlust är härigenom så mycket mindre att befara, som

tillökningen i grundskatt genom de af Kongl. kammar-collegium under åren

1864—1873 fastställda skattläggningar å jord med undantag för egendomar

af nyssnämnda beskaffenhet, enligt hvad bifogade sammandrag N:o 28 utvisar,

är ringa, hvaremot kostnaderne för egornes afmätning och kartläggning

samt ersättningen till landtmätare och nämndemän för skattläggningsförrättningen,

oafsedt besväret med skattläggningarnas granskning och fastställande,

alltid äro jemförelsevis betydliga och ofta uppgå till belopp, hvarå

de fastställda grundskatterne icke utgöra ens fem procent. Hvad särskild!

angar afvittringarne i rikets norra län, torde ändamålet med upplåtande af

mark derstädes åt enskilde icke så mycket vara att öka Kronans inkomster

genom grundbeskattning som icke mera att befordra landets uppodling. De

grundskatter, som härigenom tillkomma, uppgå icke heller till något förståten

afsevärdt belopp. Den förändring i nu gällande afvittringsstadganden

torde derför böra ega rum, att vid afvittringar, som fastställas sedan grundskatternas

afskrifning börjat, någon ny eller tillökad grundskatt icke bör

åsättas. Likaledes synes befrielse böra åtnjutas från utgörande af sådan

grundskatt, som, ehuru åsatt före afskrifningens början, först derefter, sedan

nlhetsaren gått till ända, skall af den skattskyldige utgöras.

Någon tillämpning af här förut anförda allmänna författningar, rörande

försäljning af kronojord till den högstbjudande, torde nu mera icke komma i

77

fråga, ej heller vara lämplig, med undantag för sådana trakter å öfver!oppsmarkerna

inom Störa Kopparbergs län och de Norrländska länen, hvilka

erbjuda ringa tillfällen till odling och, vare sig genom sitt läge i oregelbundna

figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans områden

eller eljest, genom sin särskilda beskaffenhet icke äro lämpliga att såsom

y kronoparker bibehållas. Så vida här ofvan uttalade åsigt, att åsättande af

grundskatt, sedan afskrifningen tagit sin början, skall upphöra äfven beträffande

ifrågavarande områden, vinner godkännande, och enär, vid sådant

förhållande, tillämpning af första alternativet af de i Kongl. brefvet den 29

Juni 1866 meddelade föreskrifter rörande användandet af sådan mark, att

nemligen densamma skall med vissa hemman och byalag förenas, emot tillökning

i hemmanens mantal och ränta, icke kan i hela dess vidd ega rum

ej heller bör ske på det sätt att områden upplåtas utan ränta, hvarigenom

vederbörande hemmansegare skulle erhålla en fördel, som i allmänhet icke

torde vara af omständigheterna påkallad, böra föreskrifterna i högst berörda

Kongl. bref förändras på det sätt, att sådan öfverloppsmark alltid skall utan

åsatt grundskatt åt den högstbjudande under eganderätt å auktion försäljas,

med förpligtelse för köparen, dels om marken är emot smörränta upplåten

* fäbodelägenhet, att lemna innehafvarne deraf ostörde i deras rätt till bete

och nödigt bränsle äfvensom till virkesfångst för hus och hägnader, som för

betesrättens begagnande äro behöttiga, dels ock att, i fråga om nyttjanderätten

till den å marken växande skog, vara underkastad enahanda bestämmelse]'',

som i afseende på skog å skattehemman, uppkommet af nybygge,

hvilket hädanefter från Kronan upplåtes, gälla för sådant hemmans egare.

De prestationer, som åtfölja rustnings- och roteringsbesvären, äro utan

tvifvel i de flesta fall åtminstone i någon mån och stundom ganska betydligt

olika för hvarje rusthåll eller rote; men då afskrifningen skulle blifva om

icke overkställbar, åtminstone mycket invecklad, derest rustnings- och roteringskostnaderne

skulle, för så vidt sådant vore möjligt, efter prestationernes

värde för hvarje rusthåll eller rote till olika belopp bestämmas, likasom om

värdet å samma prestationer skulle bestämmas till årligen olika belopp vid

markegångssättningarne, bör ett visst för hela afskrifningstiden gällande

y medelvärde å ifrågavarande kostnader för hvarje rusthåll eller rote fastställas,

helst den omständigheten, att den ene rust- eller rotehållaren för närvarande

betalar sin nummerkarl större aflöning än den andre, så mycket mindre förtjenar

afseende, som detta förhållande vid ombyte af ryttare eller soldat ofta

undergår förändring och stundom blifver omvändt. Till ledning för bedömande

af de värden å kostnaderne för hvarje rusthåll och rote, som jag af

dessa skäl trott böra för afskrifningen bestämmas, har jag upprättat bilagde

tabell N:o 29, utvisande dels medelvärdet i berörda afseende för hvarje regemente,

kår eller båtsmanskompani, enligt de på förberörda sqvadrons- och

78

kompaniuppgifter grundade, förut åberopade sammandrag äfvensom enligt

1864—1873 årens markegångspris å vakansafgifterna för soldat- eller båtsmansrote,

dels ock beloppet af högsta och lägsta vakansafgift, som enligt nu

gällande kontrakt till regemente eller kår ingår. Samtliga dessa värden förete

visserligen icke obetydliga skiljaktigheter de särskilda regementena och kårerna

emellan, men dessa skiljaktigheter bero otvifvelaktigt, så vidt de två <

förstnämnda värdena afses, till en väsendtlig del på den skiljaktiga uppfattning,

som på olika orter legat till grund för uppskattningen, och, hvad vakansafgifterna

angår, derpå att inom åtskilliga orter rust- eller rotehållare

måste erlägga fulla värdet af nuvarande rustnings- eller roteringskostnaden,

under det annorstädes någon synnerlig förhöjning i de äldre vakansafgifterna

icke blifvit dem ålagde. Vid sådant förhållande och då anspråken på manskapets

tid och beskaffenheten af tjenstgöringen vid hvarje särskildt vapenslag

öfver hufvud torde vara någorlunda lika samt priset på arbete äfvensom

de prestationer, som utom sjelfva aflöningen till ryttaren eller båtsbåtsmannen

åtfölja rustningen och roteringen inom olika delar af landet,

icke förete större skiljaktigheter än att vid en beräkning, sådan som den

ifrågavarande, ett och samma pris för hvarje vapenslag, der icke särskilda

förhållanden förefinnas, kan tillämpas, har jag trött värdet å hvarje rusthåll v

eller rote kunna uppskattas sålunda, att då medelkostnaden för en rote vid

det roterade infanteriet, enligt de på grund af merberörda sqvadrons- och

kompaniuppgifter upprättade sammandrag, utgör 148 kronor 42 öre samt

högsta vakansafgiften vid en stor del af de till detta vapenslag hörande regementen

150 kronor, kostnaden för hvarje rote till sistnämnda belopp bestämmes;

att, enär vid det roterade kavalleriet, bestående af Jemtlands hästjägarekår, aflöningen

till ryttaren icke kan antagas vara lägre än vid det roterade infanteriet, och

den tunga, som hästens underhåll samt remontering medför, icke lärer understiga

det härför förut beräknade belopp af 170 kronor, kostnaden för hvarje

dubbelrote skäligen bör bestämmas till 320 kronor; att, då de prestationer

vid det berustade kavalleriet och infanteriet, som, förutom den i allmänhet

här förekommande något högre aflöning till ryttaren eller soldaten än hvad

vid det roterade infanteriet eger rum, erfordras för beklädnad, hästens underhåll

och remontering m. m., kunna beräknas vid rusthållskavalleriet till

omkring 226 kronor och vid rusthållsinfanteriet till 152 kronor, kostnaden

för hvarje rusthåll bestämmes vid det förra till 400 kronor och vid det sednare

till 320 kronor; samt att, då kostnaderne vid det berustade båtsmanshållet

icke kunna antagas vara lägre än vid det roterade båtsmanshållet, kostnaden

för så väl en indelnings- som en rotebåtsman bestämmes, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det på grund af kompaniuppgifterna beräknade medeltal,

till 120 kronor.

79

Dessa värden torde böra läggas till grund för liqviderne mellan statsverket

och de rustnings- eller roteringsskyldige under afskrifningstiden, vare

sig rustnings- eller roteringsbesväret utgöres effektivt eller medelst erläggande

af vakansafgift, med undantag

dels för soldatrotarne inom Särna, Idre och Hede byalag i Stora

Kopparbergs län samt båtsmansrotarne på Wisingsö, hvilka böra bibehållas

vid den lägre vakansafgift, som på grund af Kongl. beslut under långliga

tider blifvit utgjord, och derefter njuta afskrifning,

dels för utsocknefrälsehemmanen i Halland samt de inom de f. d. privilegierade

tackjernsbergslagerne belägna, med ordinarie rotering till hälften

emot annan roterad jord belagda hemman, för hvilka roteringskostnaden bör

bestämmas till hälften af hvad här ofvan blifvit föreslaget, och afskrifningen

derefter beräknas,

dels ock för de för närvarande på grund af kontrakt vakanta rusthåll

och rotar, i afseende å hvilka bör iakttagas att, der vakansafgiften

öfverstiger det för ett rusthåll eller en rote här ofvan föreslagna värde,

samma afgift dertill nedsättes, och åter der vakansafgiften understiger nyssnämnda

värde någon förhöjning i densamma visserligen icke bör ega ruin,

men å andra sidan afskrifning å vakansafgiften icke medgifvas förr än afskrifningen

af rustnings- eller roteringskostnaderne vid samma regemente fortgått

så långt, att det återstående värdet af samma kostnader för ett rusthåll

efter en rote i allmänhet icke öfverstiger vakansafgiften, hvarefter densamma

i likhet med öfrige rustnings- och roteringskostnader afskrifves.

I öfrigt är det, för beredande af erforderlig lättnad och ordning vid

afskrifningen, nödigt att alla liqvider emellan statsverket och de rustningseller

roteringsskyldige göras oberoende af de årliga vexlingar i varuvärdena,

som med dessas beräknande efter markegång äro förenade, hvarföre ej mindre

de utskylder, hvilka på särskilda orter från äldre tider utgöras emot lindring

i eller befrielse från roteringsbesväret, äfvensom hästvakansspanraålen än ock

det understöd, hvilket från statsverket nu utbetalas till rust- och rotehållare

efter medelmarkegångspris, omsättes i penningar efter medelvärdet af 1864—

1873 årens medelmarkegång, hvarå uträkning finnes bifogad (tab. N:o 30),

eller, der någon sådan icke finnes i markegångstaxorna utsatt, efter medelvärdet

å samma års markegångspris. Det sålunda för hvarje rusthåll eller

rote uträknade understödet bör sedermera, jemte hittills utgående forsellönsersättning,

sammanslås med den ränta eller kronotionde, som ännu är rustoch

rotehållare anordnad, men, enligt hvad ofvan är föreslaget, bör till statsverket

indragas, hvarefter, der rustnings- eller roteringskostnaden är större

än det sålunda sammanlagda understödet, afskrifningen torde böra verkställas

på det sätt att, så länge besväret utgöres effektivt, vederbörande rust- eller

rotehållare, jemte nyssnämnda understöd, årligen erhålla så stor procent af

80

skilnaden emellan detsamma och rustnings- eller roteringskostnaden, som

enligt den antagna måttstocken för afskrifningen vid denna ersättnings utbetalande

är eftergifven, och, der rustnings- eller roteringsbesväret utgöres

genom erläggande af vakansafgift, merberörde understöd indrages till statsverket

samt rust- och rotehållare årligen erlägga så stor procent af skilnaden

emellan rustnings- eller roteringskostnaden och understödet, som vid hvarje <

inbetalning icke blifvit afskrifven. Ar åter ifrågavarande understöd lika stort

med eller större än rustnings- eller roteringskostnaden, bör, så länge besväret

utgöres effektivt, någon ytterligare ersättning härför icke komma rusteller

rotehållare tillgodo, och, då rusthåll eller rote är vakant, understödet

till Kronan indragas och rust- eller rotehållaren befrias från vidare utgifter

i och för rustnings- eller roteringsbesväret. Likasom i afseende å grundskatterna

här ofvan blifvit föreslaget, torde äfven vederbörande rust- eller

rotehållare böra berättigas att, i de fall då rustnings- eller roteringsbesväret

fullgöres medelst erläggande af vakansafgift eller der vissa utskylder sedan

äldre tider erläggas emot lindring i eller befrielse från roteringsbesväret, när

som helst under afskrifningstiden friköpa sig från samma besvär och utskylder

genom erläggande af en lösesumma, som motsvarar det efter en

räntefot af fem för hundrade uträknade kapitalvärdet å den vid friköpande t f

ännu icke afskrifna del af besväret eller utskylderne; och torde härvid böra

förfaras på samma sätt som i afseende på inlösen af grundskatt må varda

bestämdt.

Rotehållarne för de 44 rotar inom Säfvedals härad, hvilka äro Göteborgs

stad anslagne, böra utan tvifvel komma i åtnjutande af enahanda

eftergift i roteringsbesväret, som må varda öfrige rotehållare i riket medgifven,

och då förut åberopade Kongl. bref af den 3 och 13 April 1691

utvisa, att ifrågavarande Göteborgs stad medgifna förmån, hvilken leder sin

uppkomst från den tid staden såsom nyanlagd var i behof af understöd, icke

tillkommer staden såsom en rättighet utan måste anses vara af gunst och

nåd förunnad, synas dessa rotar, af hvilka staden nu mera icke kan anses

hafva något behof, böra till kronan indragas och med afskrifningen af deras

roteringsbesvär förhållas, såsom för roteringen i öfrigt må varda bestämdt.

Likaledes torde rotevakansafgifterna från Sårna, Idre och Ilede byalag v

i Stora Kopparbergs län, hvilka enligt hvad förut är nämndt tillgodonjutits

af Elfdals socknemän, emot skyldighet för dem att i händelse af krig anskaffa

tre soldater, böra vid afskrifningens början till Kronan indragas och

socknemännen befrias från omförmälda skyldighet.

Då de för åtskilliga ändamål till regemente eller kår ingående vakansafgifter

genom afskrifningen komma att efter hand minskas, bör, så länge

behofvet för regementet eller kåren af dessa inkomster qvarstår, ersättning

för minskningen vederbörande beredas, hvilket lämpligast torde kunna ske

4

4

81

pd det sätt, att omförmälda vakansafgifter till statsverket indragas och anslagaf

statsmedel, motsvarande vakansafgifternes belopp, vid afskrifningens början

å fjerde hufvudtiteln uppföras.

I sam manbag med beslut om rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning,

torde föreskrift böra meddelas om upprättande af sådana legokontrakt

emellan rustnings- eller roteringsskyldige å ena samt ryttare eller soldater

a andra sidan, att något hinder för en framtida upplösning af regemente eller

kår derigenom icke uppstår.

Ofvanberörde vid Westmanlands regemente samt Jemtlands häst- och

fältjägarekårer bildade kassor, hvilka tillkommit genom statsmedel, torde vid

afslo ilningstidens början böra till statsverket indragas och vederbörande rotehållare

af statsmedel erhålla ersättning, motsvarande det bidrag, som de från

dessa kassor _ hittills åtnjutit, med iakttagande att årliga värdet af berörde

eisättning, hvilken, för så vidt densamma utgöres af legohjelp vid antagande

af soldat eller remonteringsbidrag vid anskaffande af häst, bör fördelas efter

beräkning af en tjenstetid för karlen af 20 år och för hästen af 10 år, sammanföies

med det understöd af statsmedel, som i öfrigt för roteringen utbetalas.

'' °''

Da utgöiandet af extra roteringsskyldigheten endast ifrågakommer under

krig^samt frälserusttjensten, ehuru en ännu qvarstående skyldighet, icke

bhfvit på närmare 150 år effektivt utgjord, torde dessa skyldigheter icke

kunna lämpligen underkastas en under längre tid fortgående afskrifning, vid

h vilket förhållande och enär den privilegierade jorden, hvilken dessa besvär

uteslutande är palagd, genom den förändring för bevillningens utgörande,

som här ofvan blifvit föreslagen, kommer att, redan under första året för

afskrifningen, ° drabbas af en efter all anledning icke obetydlig tillökning- i

utskylder, ifrågavarande besvär torde böra vid afskrifningens början helt

och hållet eftergifvas och, i följd deraf, skyldigheten att utgöra rusttjenstbevulning

upphöra.

I händelse^ rustnings- och roteringsbesvären komma att efter hand afskufvas,

torde asättande af ny rotering icke böra ega rum, med undanta^

allenast för de orter inom Westerbottens och Norrbottens län, hvilka tillhöra

soldathållet, hvarest, med afseende derå att de med rotering in natura redan

belagda hemmanen blifvit berättigade till understöd af nya hemman i män

som dessa ingå i skatt, åsättande af rotering bör fortfara, intill dess rotebnsterne

vid Kongl. Wester- och Norrbottens fältjägarekårer blifvit betäckta.

Beträffande sättet för rotemantalets bestämmande för nyssberörde hemman,

torde för besparing af besvär och kostnader, med upphäfvande af de i Kongl’.

brefvet den 29 Maj och Kongl. kammarkollegii derpå grundade cirkulärbref

den 20 Juli 18G0 i sådant hänseende meddelade föreskrifter, böra förordnas,

il

att rote mantalet å nyhemman, i öfverensstämmelse med stadgandet i 9 § af

Kono-1. instruktionen''den 23 April 1836 för roteringskommissionen vid 1. d.

Westerbottens regemente, skall, när skattetiden inträder, af socknens beredningskomité

föreslås, af taxeringskomitén derefter pröfvas samt af pröfmngskomitén

bestämmas till det belopp, lör hvilket nyhemmanet, efter dess beskaffenhet

och förmåner, må anses, i förhållande till fullgod rote i allmänhet

inom orten, böra svara.

Vidkommande slutligen den tidpunkt, då grundskatternas samt rustnings-

och roteringsbesvärens aflyftande lämpligen må kunna taga sin början,

förekommer att, med afseende å den förändring i regeringsformen, som, i sammanhang

med rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning samt antagandet

af en ny härordning, blifver erforderlig, något definitivt beslut om grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifnig icke kan meddelas

förr än år 1876, då nya val till Riksdagens andra kammare egt rum,

samt att åtgärderna för skattefrälseräntornas indragning till statsverket utan

tvifvel kräfva både mycket arbete och tidsutdrägt, ej mindre för åstadkommande

al tillförlitlig utredning i hvarje fall, huruvida de uppkommit genom

öfverlåtelse från Kronan, än ock för deras omsättning till penmngeranta.

Af dessa skäl synes afskrifningen svårligen kunna börja förr än med 1877

års utskylder, i hvilken händelse densamma, derest den här ofvan föreslaona

måttstock derför kommer att vinna godkännande, skulle afslutas år

1913.

Hvad sålunda, under förutsättning af antagandet ej mindre af en betryggande

härordning och dess befästande genom grundlagsbestämmelse,

motsvarande hvad som nu linnes i afseende å indelningsverket, än ock dels

af en utaf Konung och Riksdag godkänd lag rörande förändrade grunder

för bevillningens utgörande, i den syftning att fastighetsegare med befrielse

från rusttjenstbevillning, der sådan nu utgar, i stället för fastighetsbevillning

skulle, i'' likhet med löntagare, näringsidkare och kapitalister, erlägga bevillning,

beräknad efter uppskattad inkomst, hvarvid den egare af fastighet

af 1,000 kronors värde och deröfver, hvilken vore valberättigad och valbar

till riksdagsman i andra kammaren, alltid skulle uppskattas till så stor inkomst,

att han komme att erlägga bevillning till staten, dels ock af de ofvan

antydda förändringar i kommunallagarne, som häraf föranledas, häi förut

blifvit ifråga om grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning

föreslaget, anhåller jag att få sammanfatta sålunda:

83

♦

«

l:o.

Beträffande grundskatterna:

att ränta och kronotionde ä hemman eller lägenhet i

jordeböcker och räkenskaper sammanföras till en summa,

under benämning grundskatt;

att grundskatt å jord af skatte- eller frälsenatur —

med undantag dels för hemman eller lägenhet, hvarå

grundskatt icke öfverstiger fem kronor, dels ock för sådan

efter år 1809 Kronan afhänd fast egendom, hvilken näst

före öfverlåtelsen icke varit under stadgad åborätt upplåten

— äfvensom Kronan behållen grundskatt å ecklesiastikstatens

boställen samt å hemman eller lägenheter,

hvilka innehafvas af enskildt verk, menighet eller inrättning,

afskrifves på det sätt, att eftergiften bestämmes

första året till tio för hundrade och sedermera hvart annat

år till fem för hundrade af grundskattens ursprungliga

belopp;

att denna afskrifning skall taga sin början med 1877

års utskylder;

att, der grundskatt å hemman eller lägenhet icke öfverstiger

fem kronor, densamma skall oafkortadt utgöras under

de första fjorton åren af afskrifningstiden eller till

och med år 1890 och derefter helt och hållet upphöra;

att grundskatt å sådan efter år 1809 från Kronan

under enskild eganderätt öfradåten egendom, hvilken näst

före upplåtelsen icke innehafts med stadgad åborätt, fortfarande

skall utgöras till oförminskadt belopp, med rättighet

för vederbörande egare att när som helst friköpa sig

från grundskattens utgörande genom erläggande, antingen

på en gång af en lösningssumma af femton gånger grundskattens

belopp eller ock under tio på hvarandra följande

år af grundskattens dubbla belopp, i hvilken sistnämnda

händelse staten för årsbetalningens fullgörande skall ega

lika säkerhet som för grundskattens utbekommande;

att grundskatt å de för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar skall, der nu gällande arrendekontrakt

sådant föreskrifva, oafkortadt utgöras intill dess, vid upprättande

af nya kontrakt om dessa egendomar eller deras

disponerande på annat sätt, grundskatten kan utan förlust

för statsverket upphöra;

att grundskatt å statens till arméens eller Hettans behof

anslagna egendomar samt å civila boställen äfvensom

vederbörande boställs- eller hemmansinnehafvare nu anordnad

grundskatt å ecklesiastikstatens boställen samt å

hemman och lägenheter tillhöriga enskildt verk, menighet

eller inrättning skall vid afskrifningstidens början helt

och hållet upphöra, med rättighet för boställsdirektionerne

vid regementen och kårer att uppbära och för regementets

eller kårens räkning använda den grundskatt, som

för de under nämnde direktioners förvaltning stående

egendomar, jemlikt nu gällande arrendekontrakt, skall af

arrendatorerne utbetalas;

att, der i nu gällande stater aflöningsförmånerne upptagas

såsom bestående af boställsränta, boställsafkastning

och penningar, den förändring skall ega rum, att boställsräntan

uteslutes, att boställsafkastningen ökas med grundskattens

belopp och att penninge-aflöningen minskas, så

att löneförmånerne i sin helhet förblifva till beloppet oförändrade

;

att, med upphäfvande af den vissa embets- eller tjensteman

samt deras arfvingar nu åliggande skyldighet, att

från och med månaden näst efter den, hvarunder embetseller

tjensteman afgår från innehafvande tjenst, hvarmed

förmånen af boställe är förenad, och intill den 1 Januari

det år, bostället afträdes, utbetala boställsräntan, uti ifrågavarande

fall i stället för boställsränta en fjerdedel af boställets

i stat upptagna afkastning skall utbetalas, med rättighet

dock för nuvarande boställsinnehafvare att varda

bibehållne vid nu gällande stadganden i detta hänseende;

att grundskatt å de under stadgad åborätt upplåtna

hemman och lägenheter skall oafkortadt utgöras, intill

dess skatteköp egt rum, då grundskatten nedsättes till

hvad som enligt ofvannämnda allmänna måttstock för afskrifningen

då må för öfrige egendomar qvarstå och sedermera

efter samma måttstock afskrifves;

att deremot någon afskrifning icke skall ega rum, vare

sig af de skogsräntor, som utgöras för områden, hvilka i

ersättning för privilegierad stockfångst blifvit åtskillige

sågverk i de norra länen upplåtne, eller af de afgifter, hvilka

blifvit åsatte åtskilliga inom nämnda län belägna, åt enskilde

endast tills vidare upplåtne lägenheter; börande

85

dessa räntor och afgifter redovisas under titel arrendemedel

;

att räntor å skattefrälsehemman eller sådana räntor,

hvilka genom köp, byte eller gåfva kommit från Kronan

i enskild persons hand, äfvensom kronotionde, hvilken åtföljer

patronaträtt inom vissa församlingar eller under

annan enskild eganderätt innehafves, vid afskrifningstidens

början skola af staten inlösas, räntorna efter 1872 års

taxeringsvärde och kronotionden, sedan dess värde, efter

medeltalet af 1864—1873 årens medelmarkegångspris

med tillagd forsellönsersättning af 8 öre kubikfoten för

råg och korn och 6 öre kubikfoten för hafre, blifvit kapitaliseradt

efter fem för hundrade, med det sålunda erhållna

kapitalbelopp;

att, der vederbörande rånte- eller tiondeegare icke åtnöjas

med förutnämnda lösningspris eller värdet å skattefrälseränta

icke är i 1872 års taxeringslängd upptaget^

inlösningspriset skall bestämmas af tre gode män, af

* hvilka Kongl. Maj:ts befallningshafvande, å Kronans vägnar,

samt ränte- eller tiondeegaren utse en hvardera och

domstolen i den ort, hvarest räntan eller tionden utgår,

den tredje;

att, för verkställighet häraf, förteckningar å ej mindre

alla ännu qvarstående frälseräntor än ock nyss omförmälda

tionde, upptagande så väl ränte- och tiondeegare

som de hemman och lägenheter, från hvilka räntorna

eller tionden utgå, skola af häradsskrifvarne upprättas

och, efter granskning i vederbörande landskontor, af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande insändas till Kongl.

kammarkollegium, som, sedan derstädes blifvit utredt, hvilka

räntor och tionde äro af beskaffenhet att böra inlösas,

samt uträkning öfver tiondens kapitalvärde blifvit verkställd,

* härom meddelar underrättelse åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

hvilken det åligger att om inlösningen gå

i författning;

att de sålunda inlösta räntorna och kronotionden skola

omsättas, enligt föreskrifterna i Kongl. kungörelsen den

11 Maj 1855 och Kongl. förordningen den 23 Juli 1869,

samt till Kronan utgöras med rätt för vederbörande egare

till den afskrifning, som i afseende å grundskatt af skatteoch

frälsehemman i allmänhet sagdt är;

att räntor, som äro af frälseskatte natur eller äro med

dessa jemförliga, skola, för så vidt de äro i jordeböcker

och räkenskaper upptagna, derutur uteslutas, utan rubbning

i öfrigt af skyldigheten att desamma utgöra;

att hvad nu i Kongl. förordningen den 10 April 1810

är stadgadt derom, att frälseräntor skola anses och behandlas

såsom fast egendom, upphäfves, likasom äfven ej

mindre Kong], kungörelsen den 17 Maj 1861, angående

försäljning till skatte af vissa Danviks hospital tillhöriga

hemman, än ock Kongl. kungörelsen den 11 September

1863, angående försäljning till skatte af de Halländska

kyrkohemmanen; dock må egare af frälseränta fortfarande

under tio år, räknade från afskrifningstidens början, åtnjuta

den förmånsrätt till räntans utbekommande, som nu

är honom tillerkänd, och derefter genom inteckning, som

i laga ordning förnyas, försäkra sig om tillgodonjutande

af en lika förmånsrätt;

att egare af hemman eller lägenhet, hvars grundskatt

enligt hvad ofvan är sagdt skall afskrifvas, må när som

helst under afskrifningstiden friköpa sig från skyldigheten

att utgöra grundskatt, medelst inbetalning till statsverket

af ett belopp, motsvarande det, efter en räntefot af fem

för hundrade, uträknade kapitalvärdet å den vid friköpandet

ännu icke afskrifna del af räntan; börande anmälan

härom ske hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

som, sedan uträkning å inlösningssumman blifvit sökanden

meddelad och beloppet deraf i landtränteriet nedsatt, föranstaltar

om behörig anteckning i jordeboken och anmäler

förhållandet hos Kongl. kammarkollegium;

att presternes utlagor, derest icke desamma skulle anses

böra afskrifvas oberoende af huru i afseende å grundskatternas

eftergifvande må komma att beslutas, skola vid

afskrifningstidens början helt och hållet eftergifvas samt

ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas;

att alla i jordeböcker och räkenskaper förekommande

anordnade ränte- och tiondeanslag, för hvilka något besvär

i stället utgöres eller hvilka utgöra ersättning för

jordförluster i följd af kanal- och väganläggningar. så snart

afskrifningen tager sin början, till statsverket indragas emot

ersättning af statsmedel till vederbörande, svarande mot

ränte- eller tiondeanslagets i jordeboken upptagna belopp;

87

att förmånen af grundskatternas afskrifning å de under

bruk skatteköpta hemman skall tillgodokomma åboen;

att någon ny eller tillökad grundskatt från och med

afskrifningstidens början icke skall åsättas, med undantag

för:

. a) rekognitionsskogar samt sådan jord, hvilken, utan

uppodlingsskylcfighet till följd af redan meddeladt beslut,

skall, emot erläggande af skatteköpeskilling och utgörande

af grundskatt, till enskilde öfverlatas; börande, da upplåtelse

under enskild eganderätt af dylik egendom framdeles

sker, köparen förpligtas att, jemte erläggande af

skatteköpeskilling enligt nu gällande stadganden, friköpa

sig från skyldigheten att utgöra grundskatt genom erläggande

af en löseskilling, motsvarande femton gånger

grundskattens belopp;

b) sådana skogsområden, som tilldelas sågverk i de

norra länen i ersättning för privilegierad stockfångst;

börande dessa områden icke vidare till hemman indelas,

* utan. enligt hittills gällande stadganden, alltid åsättas

skogsränta, hvilken, i likhet med hvad beträffande redan

åsätta dylika räntor här ofvan är sagdt, skall i räkenskaperne

redovisas såsom arrendemedel;

att redan åsatt grundskatt, hvilken, först sedan afskrifningen

börjat, efter åtnjutna frihetsår skall utgöras, må

den skattskyldige eftergifvas;

att sådane trakter å öfverloppsmarkerna inom Stora

Kopparbergs län och de Norrländska länen, hvilka erbjuda

ringa tillfällen till odling och, vare sig genom sitt

läge i oregelbundna figurer inom och emellan byars och

utbrutna hemmans områden eller eljest genom sin särskilda

beskaffenhet, icke äro lämpliga att såsom kronoparker

bibehållas, alltid skola utan åsatt grundskatt åt

* den högstbjudande under eganderätt å auktion försäljas,

med förpligtelse för köparen, dels om marken är emot

smörränta upplåten fäbodelägenhet, att lemna innehafvarne

deraf ostörde i deras rätt till bete och nödigt bränsle

äfvensom till virkesfångst för hus och hägnader, som för

betesrättens begagnande äro behöfliga, dels ock att, i

fråga om nyttj anderätten till den å marken växande skog

vara underkastad enahanda bestämmelser, som, i afseende

på skog å skattehemman, uppkommet af nybygge, hvilket

hädanefter från Kronan upplåtes, enligt Kong! förordningen

den 29 Juni 1866 gälla för sådant hemmans

egare.

o) Beträffande rustnings- och roteringsbesvären:

att dessa besvär äfvensom de utskylder, hvilka, emot

befrielse från eller lindring i roteringen, uti vissa orter

utgöras, skola afskrifvas samtidigt med och efter samma

måttstock, som för grundskatterna å frälse- och skattehemman

i allmänhet här ofvan blifvit sagdt, med undantag

för:

a) extra roteringen och frälserusttjensten, äfvensom ej

mindre de nio båtsmansrotar i Kalmar län, för hvilka

presterskapet, emot eftergift af sina utlagor, erlägga vakansafgift,

än ock presterskapets åliggande, att vid inträffande

krig utgöra krigsgärd i spanmål, hvilka skyldigheter,

derest icke, hvad särskildt angår presterskapets vakansafgifter

för ofvannämnde nio båtsmansrotar samt dess

skyldighet att utgöra krigsgärd, dessa åligganden, oberoende

af utgången af frågan om rustnings- och roteringsbesvärens

afskrifning, skulle anses böra eftergifvas, skola

vid afskrifningstidens början helt och hållet upphöra;

b) de på grund af kontrakt vakanta rusthåll eller

rotar, hvilkas vakansafgifter understiga det medelvärde

för ett rusthåll eller en rote, som här nedan omförmäles;

börande dessa rusthåll eller rotar först då komma i åtnjutande

af afskrifning i likhet med rusthåll och rotar i

allmänhet, när vakanskontrakten upphöra och vakansafgifterne

erläggas efter berörde medelvärden, eller afskrifningen

fortgått så långt, att den qvarstående rustningseller

roteringskostnaden för ett rusthåll eller en rote i

allmänhet icke öfverstiger vakansafgiften;

att prestationerne för hvarje rusthåll eller rote bestämmas

till nedannämnda värden, nemligen:

för rusthåll vid det berustade kavalleriet . . 400 kronor.

„ d:o „ „ „ infanteriet . . 320

„ dubbelrote vid det roterade kavalleriet . 320

„ rote vid det roterade infanteriet.....150

„ rusthåll eller rote vid båtsmanshåll . . 120 „ ;

att liqviderne emellan statsverket, å den ena sidan, och

rust- eller rotehållare, å den andra, under hela afskrifnings

-

89

tiden skola verkställas efter nyssnämnde värden, med

undantag för:

a) soldatrotarne inom Särna, Idre och Hede byalag i

Stora Kopparbergs län samt båtsmansrotarne på Wisingsö,

å Indika värdena skola utgöra samma belopp, hvarmed

vakansafgifterne för dessa rotar nu utgöras;

b) utsockne frälsehemman i Halland och med ordinarie

rotering, till hälften emot annan roterad jord, belagda

hemman inom de f. d. privilegierade jernbergslagerne,

hvilka hemmans roteringsskyldighet för hvarje rote skall

bestämmas till hälften af ofvannämnda medelvärde;

<■) de på grund af kontrakt vakanta rusthåll och rotar,

för hvilka ofvannämnda medelvärden endast skola tillämpas,

i mån som kontrakten löpa till ända eller vakansafgiften

är högre än medelvärdet, sådant det, efter afräkning

af hvad som blifvit afskrifvet, årligen befinnes;

att rust- och rotehållare skola vara skyldige att, äfven

under afskrifningstiden, fortfarande utgöra rustnings- och

roteringsbesväret effektivt intill dess, efter Kongl. Maj:ts

bepröfvande, indeldt regemente, kår eller båtsmanskompani

må förminskas eller ock helt och hållet upplösas;

att de skyldigheter, som på vissa orter utgöras emot

befrielse från eller lindring i roteringsbesväret, skola, för

så vidt de icke redan bestå af penningar, dertill omsättas

med användande af medeltalet af 1864—1873 årens

medelmarkegångspris eller, der å några skyldigheter medelmarkegångspris

ej finnes, efter medeltalet af nyssnämnde

års markegångspris;

att jemväl hästvakansspanmålen omsättes till penningar

efter medeltalet af 1864—1873 årens medelmarkegångspris

;

att vid afskrifningstidens början till statsverket indragas;

a)

de Göteborgs stad anslagna rotar inom Säfvedals

härad;

b) de vakansafgiftcr af Sårna, Idre och Hedo byalag,

som nu tillgodonjutas af Elfdals socknemän, hvilka befrias

från skyldigheten att vid inträffande krig anskaffa

de soldater, för hvilka ifrågavarande algifter utgått;

c) de till regementen och kårer nu ingående vakans

ta

-

utgifter, emot ersättning af statsmedel till vederbörande,

svarande emot vakansafgifternas belopp;

att de till statsverket indragna rånte- och tiondeanslag,

lör hvilka ersättning till rusthåll och rotar nu utbetalas

efter årlig medelmarkegång, omsättas till penningar efter

medeltalet af 1864—187 6 årens medelmarkegångspris

och beloppet deraf med tillagd forsellönsersättning å spanmälen,

beräknad till 8 öre kubikfoten lör råg och korn

samt 6 öre kubikfoten för hafre, för hvarje rusthåll eller

rote sammanföres med så väl de till vissa rusthåll eller

rotar utgående penningeanslag af statsmedel, som den

redan till penningar omsatta grundskatt, hvilken för rustningen

eller roteringen hittills frinjutits, men, enligt hvad

förut är sagdt, vid afskrifning?tidens början skall till

statsverket indragas, hvarefter ifrågavarande statsanslag

skola, i en summa för hvarje rusthåll eller rote, under

namn af rustnings eller roteringsunderstöd med oförändradt

belopp godtgöras vederbörande, på sätt här nedan

sägs;

att rotehållarne vid Kong!. Westmanlands regemente

samt Kongl. Jemtlands häst- och fältjägarekårer i stället

för de bidrag, som desse rotehållare hittills åtnjutit från

Westmanlands knektelegomedeiskassa ocli Jemtlands roteringskassa,

hviikas tillgångar vid afskrifningstidens början

skola till statsverket indragas, af statsmedel erhålla en

emot nämnda bidrag svarande, med oförändradt belopp

utgående årlig ersättning, hvilken vid afskrifningstidens

början bestämmes, med iakttagande deraf, att årskostnaden

för lega antages utgöra tjugondedelen och för remontering

tiondedelen af hvad som i sådant hänseende blifvit

utbetaldt, hvarefter det sålunda erhållna värdet af merberörda

bidrag sammanlägges med det understöd i öfrigt,

hvartill rotehållarne enligt nästföregående punkt må vara

berättigade, och i sammanhang dermed kommer dem till

godo;

att för rotar, hvilka icke åtnjuta något understöd af

statsmedel, afskrifningen. försiggår sålunda att, der roteringen

utgöres effektivt, roten årligen af statsmedel tillgodonjuter

ersättning, motsvarande så stor procent af det

antagna värdet å roteringskostnaden, som till och med

året näst före ersättningens utbetalande är afskrifven,

91

hvaremot, der roteringsskyldigheteu iullgöres medelst erläggande

af vakansafgift, hvilken, i enlighet med hvad

förut är sagdfc, bör genom afskrifning minskas, det ursprungliga

beloppet deraf, beräknadt till det värde, som

för en rote i allmänhet här ofvan är antaget, nedsättes

med så stor procent, som till och med året näst före

vakansafgiftens erläggande blifvit eftergifven;

att för rusthåll eller rotar, hvilka åtnjuta understöd af

statsmedel, afskrifningen verkställes på det sätt, att,

a) der of vannämnd a värde å rustnings- eller roteringskostnaden

är större än understödet, vederbörande rustoch

rotehållare, så länge besväret utgöres effektivt, jemte

nyssnämda understöd, tilldelas en årlig ersättning, motsvarande

så stor procent af skilnaden emellan understödet

och värdet å rustnings- eller roteringskostnaden,

som, enligt den antagna måttstocken för afskrifningen,

till och med året näst före ersättningens utbetalande är

eftergifven, hvaremot, i händelse rustnings- eller roteringsbesväret

fullgöres genom erläggande af vakansafgift, merberörda

understöd indrages till statsverket samt rust- och

rotehållare årligen erlägga så stor procent af skilnaden

emellan omförmäkla värde å rustnings- eller roteringskostnaden

samt nyssnämnda understöd, som vid början

af det år, hvarunder inbetalningen eger rum, efter ofvannämnde

måttstock för afskrifningen då ännu qvarstår;

b) der det antagna värdet å rustnings- eller roteringskostnaden

är lika stort med eller mindre än understödet,

detta sistnämnda, så länge besväret utgöres

effektivt, skall utbetalas till vederbörande rust- eller rotehållare,

utan rättighet för dem, att derutöfver tillgodonjuta

något ytterligare anslag af statsmedel, men, i händelse

rusthåll eller rote är vakant, skall indragas till

statsverket, emot befrielse för rust- eller rotehållaren från

vidare utgifter för rustnings- eller roteringsbesväret;

att sådana boställen och hemman, hvilka nu äro ålagda

ordinarie rotering emot full ersättning derför, beräknad

efter markegångspriset å kostnaden för en soldat- eller

båtsmansrote, från och med afskrifningstidens början och

så länge besväret utgöres, skola tillgodonjuta ersättning

af statsmedel efter de i och för afskrifningen antagna

värden å kostnaderne för en soldat- eller båtsmansrote i

allmänhet;

att understöd eller ersättning för rustning eller rotering,

hvilket af statsmedel utgår, skall vid de årliga uppbördsstämmorna

för det föregående året till vederbörande

utbetalas, likasom äfven de vakansafgifter, hvilka de

rustnings- eller roteringsskyldige skola utgöra, då erliiggas;

att,

der rustnings- eller roteringsbesväret fullgöres genom

erläggande af vakansafgift, det skall stå vederbörande

rust- och rotehållare öppet att, när som helst

under afskrifniDgstiden, friköpa sig från samma besvär,

medelst erläggande af en lösesumma, motsvarande det,

efter en räntefot af fem för hundrade, uträknade kapitalvärdet

å den vid friköpandet ännu icke afskrifna del af

vakansafgiften; dock att denna rättighet ej skall vara

medgifven för rotehållare vid soldathållet inom AVesterbottens

och Norrbottens län förr, än de inom dessa län

förlagda tvänne fältjägarekårer blifvit upplöste; börande

härvid samma förfarande iakttagas, som i fråga om inlösen

af afskrifningsbar grundskatt här ofvan blifvit

sagdt;

att ordinarie eller extra rotering från och med afskrifningstidens

början icke skall åsättas, med undantag för

nya hemman och lägenheter inom V\r ester bottens och

Norrbottens län, hvilka, med hänsigt till de gamla med

ordinarie rotering in natura derstädes belagda hemmanens

rättighet, att af nyhemman, i mån som de ingå i skatt,

erhålla understöd i roteringen, för så vidt de äro belägna

inom det till soldathållet derstädes hörande område

samt, i anseende till sin jordnatur, enligt nu gällande

stadganden äro underkastade ordinarie rotering,

skola, allt efter som de ingå i skatt, nyssnämnda besvär

åläggas på det sätt, att rotemantalet, efter jemförelse af

hemmanets eller lägenhetens beskaffenhet i förhållande till

förut roterade hemman inom orten, föreslås af beredningskomitén

inom hvarje socken, pröfvas af vederbörande

taxeringskomité och slutligen fastställes af pröfningskomitén;

börande derefter för dessa hemman vakansafgift

erläggas efter enahanda beräkningsgrund, som för

93

vakansafgifts utgörande i allmänhet här ofvan är sagdt;

samt

att uti de legokontrakt, hvilka efter afskrifningstidens

början upprättas emellan rust- eller rotehållare, å den ena,

och ryttare, soldat eller båtsman, å den andra sidan, skall

intagas det vilkor, att, i händelse Kongl. Maj:t skulle

finna skäligt förordna om upphörande af rustnings- eller

roteringsskyldighetens effektiva fullgörande, kontraktet

skall utan något anspråk på ersättning från ryttarens,

soldatens eller båtsmannens sida upphöra att vara gällande.

Stockholm den 15 September 1874.

Alb. Anderson.

Rättelser.

Sid.

22,

8:de raden

nedifrån

står:

1 »densamme», läs:

»densamma».

»

44,

8:de »

uppifrån

»

»konstgrufsbyggnad», »

»konstgraf sbyggnad».

46,

10:de »

nedifrån

»

»Elf vedals», »

»Elfdals».

n

60,

2: dra »

uppifrån

»

»det vid», »

»vid det».

»

62,

5:te »

»

»

»egendomen», »

»egendomar».

STOKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1874.

Tabell N:o 1.

Sammandrag öfver räntor, kronotionde och skatteköpeskillingar för

de jemlikt Kongl. Kungörelsen den 4 Februari 1811 med flere om rekognitionsskogar

utfärdade författningar skattlagde och emot erläggande af 6 års

räntor efter kronovärde till skatte försålda rekognitious-skogshemman.

Hemmans

Krono-

tionde.

Skatte-

P

P

E

•

mantal.

Banta.

köpe

skillin

g-

Stockholms

län.............

4

8,375

734

40

42

68

409 89

Upsala

».............

10

9,250

1,568

83

80

71

1,036

91

Södermanlands

».............

9

10,073

2,385

97

169

46

m m

1,216

07

Skaraborgs

».............

11

13,656

1,867

63

86

05

1,446

78

Wermlands

».............

21

13,661

1,781

44

147

79

1,121

43

Örebro

»...........

113

75,385

6,682

40

692

86

5,919

19

Westmanlands

»............

2

1,083

233

02

2

23

150

—

Kopparbergs

».............

60

36,818

5,389

96

56

43

3,524

39

Gefleborgs

».....*........

31

41,074

4,111

12

214

44

3,329

75

Wester-Norrlands ».............

12

13,848

1,009

25

103

91

949

07

Westerbottens

» . ............

11

10,786

668

26

2

24

636

75

S u m m a |

284|229,009

26,432 28 1,598 80

19,74023

Tabell N:o 2.

Sammandrag öfver räntor och skatteköpeskillingar för de med tillämpning

af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 13 Juni 1818 skattlagde

och till den höstbjudande försålda kronoskogar.

Kalmar län.......................

Antal

lotter.

Eänta.

Skatte-

köpeskilling.

43

2

2,766

105

89

61

13,845

574

79

90

Sam ma

45

2,872

50

13,920

69

Tabell N:o 3.

Sammandrag öfver räntor ocli skatteköpeskillingar för de jemlikt Kongl.

brefvet den 16 Mars 1824, kungjordt genom Kongl. Kammar-Collegii cirkulärbref

den 11 April samma år, skattlagde och till den höstbjudande försålda

kronoskogar.

Antal

lotter.

Ränta.

Skatte-

köpeskilling.

Uppsala

län...............

15

174

68

2,096

98

Södermanlands

»...............

8

88

—

1,778

50

Östergötlands

»...............

148

1,944

40

148,721

72

Jönköpings

»...............

2

24

97

673

50

Gotlands

» ...............

14

180

13

770

15

Kristianstads

»...............

2

35

94

4,171

50

Göteborgs och Bohus

»...............

2

8

58

550

■—

Skaraborgs

»...............

71

753

89

12,913

56

Wermlands

»...............

40

444

—

14,848

06

Örebro

» . . . . *..........

07

1,070

43

52,928

28

Kopparbergs

»...............

2

28

90

1,357

50

Gefleborgs

»...............

4

170

40

— —

—

S u m m a

375

4,875

38

240,809 75

Tabell N:o 4.

Sammandrag öfver räntorna å sådana öfverloppsmarker i de norra

länen, hvilka, såsom icke användbare till kronoparker, blifvit till den högstbjudande

under skattemausrätt försålde, jemte derför erlagd köpeskilling.

Antal

ikiften eller

områden. |

Ränta

i

penningar.

Skatte-

köpeskilling.

Wester-Norrlands län.................

1

18

81

1,501

—

Westerbottens » .................

28

1,220

86

57

82

Norrbottens » .................

3

12

11

1,495

—

S u m m a

32

1,251

28

3,053

82

Tabell N:o 5.

Sammandrag öfver räntor å sådana fisken, hvilka jemlikt Kongl.

Bretvet den 22 Mars 1850 blifvit till den högstbjudande under skattemannarätt

försålde jemte derför erlagd skatteköpeskilling.

Antal

fisken.

Ränta i pen- ningar enligt

Kongl. För- ordningen d.

23 Julil869.

Skatte- köp eskilli

nS-

Stockholms

län..........

9

94

48

2,054

50

Nyköpings

J>.......

2

60

—

53

—

Östergöthlands

».......

2

45

50

86

50

Örebro

».......

2

17

—

75

_

Calmar

»......

3

15

03

7

—

Jönköpings

».........

2

10

16

800

Malmöhus

»........

1

5

81

25

Christianstads

»......

70

1,166

08

4,127

55

Hallands

».....

1

63

30

1,200

_

Blekinge

».......

1

1

50

15

_

Skaraborgs

».......

1

4

61

4

50

Elfsborgs

».......

1

11

—

200

_

Gefleborgs

»......

30

180

34

1,645

03

W ester-N orr lands

».......

128

2,686

92

4,308

01

Jemtlånds

».......

23

25

29

70

46

Westerbottens

»........

29

587

14

8,084

80

Norrbottens

».........

35

860

71

6,583

79

Summa |

340 J

5,834)87

28,84014

t

Tabell N:o 6.

Sammandrag öfver räntor ocii kronotionde å sådana staten föri tillliöriga

hemman och lägenheter, som på grund af serskilda för hvarje hemman

eller lägenhet meddelade föreskrifter hlifvit antingen å offentlig auktion

eller för eljest öfverenskommen köpeskilling försålda med förbindelse

för köparen att framgent utgöra ränta.

t ,

Hemmans

?o:

ac

S

Krono

-

Skatte-

Kanta.

''tionde

i

antal.

mantal.

CD CO

CD

penningar.

köpeskilling.

Stockholms stad . . .

_ _

1

98

25

— —

—

782

50

Östergötlilands

län . . .

i

5

1

844

77

141

99

44,950

—

Jönköpings

» ...

5

1A

1

138

09

38

17

10,280

—

Kronobergs

» ...

1

i

—

45

43

7

44

15,050

—

Calmar

» ...

5

31

—

■142

51

70

53

39,900

—

Christianstads

» ...

—

---

1

—

12

•--

—

800

—

Malmöhus

» ...

—

—

9

1

99

—

—

4,145

—

Göteborgs och Bohus

» ...

1

1

—

2,185

—

12

61

24,250

—

Elfsborgs

» ...

3

n

—

129

99

19

47

8,600

—

Skaraborgs

» ...

2

A

—

49

46

15

81

2,926

50

Kopparbergs

» ...

9

fl 95

1

514

19

—

—

129,224

07

Gefleborgs

» ...

—

—

2

214

03

— —

—

700

—

Westerbottens

» ...

1

3

4

—

7

50

—

—

4,500

—

Norrbottens

» ...

1

1

''2

—

29

38

9

44

3,290

-

S u m m a

29

1 20111

i 16

j 4,700 71'' 315

46

289,398 07

i

Tabell N:o 7.

Sammandrag öfver skogsräntor, åsatte mark, som i ersättning för stockfångst

blifvit sågverk i de norra länen tilldelad.

ö f ^

tf O g-

CO

1

Skogs-

råtta.

Wester-Norrlands liin...............

25

894

60

Westerbottens » .................

57

1,054

46

Norrbottens » ....................

46

2,297

51

S u m m a

128

8,740

63

Norrbottens

Tabell N:o 8.

Sammandrag öfver räntor å sådana slåtter- och beteslägenheter samt

strömfall med tillhörande utmål, hvilka jemlik! Kongl. Förordningen angående

afvittring i Jemtlands län af den 8 December 1820 och i WesterNorrlands,

Westerbottens och Norrbottens län den 10 Februari 1824 blifvit

till enskildes begagnande tills vidare upplåtne.

Ränta, omsatt till

>

penningar enligt

d-

Kongl. Förord

-

r-

ningen den 23

Juli 1869.

Wester-Norrlands län......................

42

249

19

Westerbottens » .....................

64

168

45

Norrbottens ».....................

27

54

89

Jemtlands » .....................

49

414

84

S u m in a

182

887

37

Tab. N:o 9.

Sammandrag öfver räntan af jord å landet, grundadt på 1872 års Kronoräkenskaper,

Län.

Stockholms...............................

Upsala .................................

Södermanlands..............................

Östergötlands.........................

Jönköpings...............................

Kronobergs...............................

Kalmar.................................

Gotlands.................................

Blekinge.............................

Kristianstads...............................

Malmöhus. ..............................

Hallands.................................

Göteborgs.................................

Elfsborgs.................................

Skaraborgs................................

Wermlands...............................

Örebro.................................

Westmanlands..............................

Kopparbergs................................

Gefleborgs.................................

Westernorrlands.............................

Jemtlands ...............................

Westerbottens.............................

Norrbottens...............................

Summa

Debiterad

ränta.

Andra

Hufvudtiteln.

Fjerde

Hufvudtiteln.

Femte

Hufvudtiteln.

Boställs-

räntor

Tingsrätters

löningsräntor

af egna

lägenheter.

Boställs-

räntor.

Rusthålls

räntor.

Rusthålls-

räntor.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

l

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

297,744

04

256

56

- -

! _

8,839

64

58,347

19

__

347,785

I 95

632

65

- -

20,627

04

69,875

33

_ _

247,026

09

449

78

— -

—

11,099

82

24,238

64

580,889

32

1,204

56

107

133

23,090

51

192,836

01

_ _

258,856

27

307

88

- --

—

16,604

08

79,036

74

___

201,164

99

367

14

- -

—

11,104

34

27,147

89

___

291,037

51

519

57

- -

—

6,202

94

25,617

70

62,709

78

112,783

67

168

12

- -

—

_ _

—

_ _

__

___

15,798

03

17

28

- -

—

- -

—

- -

_

14,582

54

56,341

50

96

02

- -

—

3,708

62

26,314

75

_ ___

73,032

•31

91

69

- -

—

2,913

97

31,100

18

___

121,887

66

109

92

---

—

- -

—

- -

__ _

63,653

40

74

47

- -

—

2,159

19

6,846

03

_ _

260,123

39

585

68

- -

—

10,052

88

22,971

41

_ _

298,275

52

559

51

- -

--

20,466

49

98,535

41

_ _

136,780

79

188

52

- -

--

4,435

80

_ __

_ __

198,608

55

238

80

- -

—

7,376

43

52,476

62

_ _

33S.236

48

420

61

- -

_

8,576

63

78,457

44

___

174,552

80

- -

---

_

2,438

22|

_ _

_ _

172,694

90

- -

—

- -

—

138

81)

1,325

90

_ _

121,177

61

- -

—

- -

___

—

_ _ |

17,857

44

13

29

- --

_

272

20

__

__

52,249

52

- 1—

—

272

60

____ j

1

39,555

12

—

—!

— — j

—

239

36

--1

—

--1

—

Lotshemman

räntor.

Sjette Hufvudtiteln.

Sjunde Hufvudtiteln.

Åttonde Hufvudtiteln.

Boställs

räntor.

Gastgifveri

bemmans

friheter.

För bergsbrukets

befrämjande.

Nionde

Hufvud

titeln.

Summa

För Färgor : För

och hästafvelns

Färgekarlar. j förbättrande.

För jordförluster

genom

kanal- och väganläggningar.

Kr.

Ö

329

65

01

Kr.

74

4,478,112 86 6,302

107 i 331 160,619 [57: 795,127 [24 77,292 [32

3,634

2,860

3,101

o, o35

1,547

659

2,533

156

59

103

144

470

640

2,151 | 81

3.277 34

929

1,099

1,148

202

342

25

25

56

69

25

68

75

85j

27

64

041

05!

96

58

12

Kr.

1,778

1,616

232

987

133

351

62

28

144

69

189

7

445

425

Kr.

77

89

29

54

24! —

78 —

3 | 75

29 79

238 81

Kr.

Kr.

Kr.

1,201 54 --

35--—■

3,524

61

41

98

4

833

24

21

404 1 67! 30,655 [ 76'' 6,744 [ 78| 3,586 I 39!

) "Den i provinsen Herjeådalen i stället för rotering utgående roteskatten är häri icke inbegripen, ehuru den i räkenskaperna redovisas under titel ränta.

*) Utl ofvanstående under titel: Kleresistatens boställsränlor upptagna belopp inbegripes jemväl den del af Presterskapets utlagor,

Boställs-

Städers

För skogs-

Kleresistatens

Elementar-

Pedagogier

Hospitaler

För

För

BostäMs-

anordnad.

Universiteten

och

och

kyrkors

räntor

friheter.

vården

boställsräntor

läroverken.

folkskolor

Lasaretter.

underhå

i.

fattigvården.

räntor.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

— —

—

— —

— __

—

5,439

86

17,817

96

- -

—

- -

—

1,230

51

---

—

---

—

_ _

_

97,345

52

---- __

—

1,089

82

- —

—

7,199

30

34,026

43

- -

—

85

28

5,681

16

38

96

- -

_

___

_

143,733

11

515

87

183

23

— —

—

4,999

26

- -

—

794

91

- -

—

-

—

_2

65

19

55

- -

_

45,642

87

335

87

—

—

—

—

10,102

74

---

—

1,634

68

4,129

03

2,228

52

45

65

— _

—

141

46

242,709

42

---

—

— —

—

776

19

12,716

08

--_

—

2,408

16

54

64

---

- -

—

- -

—

---

—

113,451

02

— —

—

— —

—

—

—

10,693

70

- -

—

402

75

- -

—

90

87

29

27

- -

—

- -

_

50,628

88

— ■—

—

696

55

— —

—

11.548

39

-

—

---

—

48

80

121

67

—

- -

111,617

48

- --

—

- -

—

— -

—

5,035

62

---

—

---

—

- -

—

- -

—

- --

—

- --

—

- -

_

5,360

59

— —

—

6

83

- —

—-

242

62

— —

—

- ----

—

- -

—

21

63

- -

—

---

—

---

—

14,930

17

---

—

___

—

— —

—

1,332

28

5

23

2

23

- -

—

66

39

986

94

- -

—

- -

—

32.678

82

— —

—

— -

--

— _

—

2,838

05

336

57

97

02

- -

—

645

48

1,656

76

- -

___

- -

—

39,851

77

—

—

121

55

- -

—

4,195

34

---

—

— - -

—

9

16

_ _

—

1,032

15

_ _

_

--- -

_

6,082

21

—

—

2,256

93

- —

—

664

08

- ....

—

- ---

—

---

—

---

—

- —

—

---

- -

—

12,745

99

33

35

22

02

— —

—

9,170

91

--- -

—

- -

—

_ _

—

___

—

- ---

_

_ _

_

- -

_

44,988

06

814

69

— ......

.... —

—

15,194

()8

—

—

1,042

92

—r -

—

512

94

- -

- -

—

3

—

141,429

41 [

— —

—

— —

—

— —

—

3,307

69

—

---

—

- -

_

---

- -----

- -

—

___

—

8,869

02

16

73

— —

-

— _

—

3.142

39

177

03

— -

—

- -

—

196

96

-

—

— _

—

- -

—

65,169

84

294

20

— —

—

- —

—

4,057

15

17,948

64

- -

---

- -

—

323

21

115

31

_ _

__

- -

—

115,290

69

---

—

1,489

46

---

—

363

44

____ _

---- ---

_

_

_

_

___

__

'' _ _

__

_ _

4,555

3l|

54

28

143

46

-- -

—

2,514

38

--- -

__

----.

_

_ ___

_ _

_

___

_

„ _

__

_ _

_

4,519

22

— •—

—!

242

63

- —

—

3,180

25

-----

—

----

___

-. -

____

_

_

____

_ _

__

_ _

_

3,422

88

- -

—.

- -

—

- ---

—

251

03

.......

__

- -----

_

___

_ _

_j

_ _

__

__

_____

_

540

27

- -

~!

29

66

---

""V

542

99!

-- ---

—

- ---

_

1

88

__

_ ._ -

___

_

_ _

__

935

04

— _

243 |

131

— —

—

384

55

— - ;

—

— —

—

----

__:

--- j

—

---

—

-

—

— _

—

1,105

85

2,064

99[

6,525 [

27

776

!9[

**) 119,116

18

70,311

86

J

CO

oo

10 j

67

4.328

79

11,119

34

3,907

69

19

55!

144

46

1,307,603

44,

Kronan

behållen.

Kr.

200,398

204,052

201,383

338,179

145,405

150.536

179,420

107.423

867

23,662

33,180

115,805

50,907

215,135

156,846

127,911

133,438

222,945

169,997

168,175

117,754

17,317

51,314

38.449

52

84

22

90

25

11

03

08

86

68

54

45

41

33

11

77

71

79

|49

68

73

17

48

27

42

som är detsamma anordnad med 3,115 Kr. 44 ör

Tabell N:o 17.

Jenitörelsetabell öfver rust- och rotehållares brukuingskostnad för en qvadratref åker äfvensom öfver behållen afkastning af en qvadratref åker

och af en qvadratref äng och hagmark.

Enligt den af komitén för rustnings- och roteringsbesvären vid

soldathållet följda beräkning.

Enligt den af komitén för rustnings- och roteringsbesvären vid

båtsmanshållet följda beräkning.

Nu antagen beräkningsgrund för både soldatoch

båtsmanshållet.

Efter lista

alternativet.

Efter 2:dra

alternativet.

Behållen afkastning

beräknad till 5 procent

af medelvärdet, enligt

Hypo''teksföreningarnee

värderingstabeller

Regemente

Bruknings

kostnad

Behållen afkastning

af

åker.

för åker

äng och

hagmark

JBåtsmanskompani.

Bruk

nings

kostnad

för

åker.

Stockholms..... Uplands regemente (243 N:r)

Upsala . . . .

Södermanlands

Östergötlands .

Jönköpings . .

Kronobergs . .

Uplands regemente (957 N:r)

Södermanlands regemente

Första Lifgrenadierregementet

Kalmar

Kalmar

( Kronobergs

\! Kalmar

Kalmar

d:o

(401 N:r)

d:0

d:o

(352 N:r)

d:o

(347 N:r)

1 !—

Kristianstads

Malmöhus .

/ Norra Skånska regementet (522 N:r)\

l Södra Skånska d:o (206 N:r)j

Norra Skånska d:o (462 N:r)

Södra Skånska d:o (796 N:r)

{;

Göteborgs och Bohus (

län

Elfsborgs .

Skaraborgs

Wermlands

Örebro län

Westmanlands . .

Stora Kopparbergs

Bohus läns regemente

Elfsborgs d:o (9 N:r)

Gefleborgs

Jemtlands . . .

Westerbottens

Norrbottens . .

Westgöta-Dals d:o

Elfsborgs d:o

Skaraborgs d:o

Westgöta-Dals d:o

Nerikes d:o

Wermlands d:o

Nerikes d:o

Westmanlands d:o

Westmanlands d:o

Westmanlands d:o

(900 N:r)

(1191 N:r)

(300 N:r)

(292 N:r)

(474 N:r)

(55 N:r)

(940 N:r)

(205 N:r)

1 —

Helsinge

d:o

Jemtlands fältjägarekår

Westerbottens d:o

Norrbottens d:o

1 ! -

i

i —i

i

i

2

1

80 —

2

1

80 —

2

1

80, —

2

!25

1

7c

I

—

2

j—

1

2b

■

2

!

1

25

- I

1

-! 2

|_

1

____

25

j

2

25

2

50

1

2

25

2

50

1

2

1

50

—

2

1

50

—

2

1

50

2

1

80

1

50

1 !

50

—

2

—

1 |

80

—

2

__

1

80

2

-*

1

80

—

1

50

1

50

—

_ j

1

_

—

1

50

1

25

1

25

1

25!

_

1

25

1 [

25,

—

50 ! Stockholms

Upsala.....

Södermanlands.

Östergötlands .

50 !

50

60 |

32,5

32,5

32,5 Kalmar

Första Södermanlands kompani

Södra Roslags l:a d:o

Södra Roslags 2:a d:o

Norra Roslags l:a d:o (77 N:r)

Norra Roslags 2:a d:o

Norra Roslags l:a d:o (61 N:r)

Andra Södermanlands d:o

Östergötlands d:o

Södra Möre 3:ne indelningskompanier

iFrälseroteringen i Södra Möre

Första och andra Ölands kompanier

Tjusts kompani

Smålands d:o

1 50

2 50

1 135

1 !50

5

80

3 I—

50

Stockholms

50! Upsala.....

50! Södermanlands

50j Östergötlands .

1 50

1

1

Behållen

Behållen

afkastning

afkastning

Bruk-

nings-

af

af

Län.

kostnad

af

af

åker.

äng och

för

åker.

äng och |

hagmark.

åker.

hagmark j

i

50! 3 25

| Gotlands........ | Gotlands l:a och 2:a kompanier j

. / Blekinge 6 indelningskompanier 1

i Blekinge........Frälseroteringen i Blekinge f

25 | ---

25 i ---

— Hallands........

37,51 Göteborgs oeh Bohus

1 50

1 75

1 50

3 -

37,5 Elfsborgs

37,5 — -

Norra och Södra Hallands kompanier

Bohus l:a och 2:a kompanier

Westergötlands d:o

50 ; \

30 ! /

50

30

50

50 ---

50 ---

I

i

25 Gefleborgs . . .

Westernorrlands

Westerbottens .

25

25

25

''so

50

25

50

J önköpings.

Kronobergs

50| Kalmar: Soldathållet

d:o Båtsmanshållet

50 Gotlands

50

5 |26

I

4 50

2 !50

Första Norrlands l:a kompanier 1

Första Norrlands 2:a d:o (64 N:r) / 1 75

Första Norrlands 2:a d:o (109 N:r) |

Andra Norrlands l:a d:o ''2 50

Andra Norrlands 2:a d:o (156 N:r) |

50

50

Blekinge . . .

Kristianstads

50

50

3 25

3 25

4 —

2 70:

701

so:

50 4

Malmöhus

Hallands........

Göteborgs och Bohus

50j Elfsborgs .

-I Skaraborgs

50

50

50

50

3 25

4

4

50 3

1 50

50

Andra Norrlands 2:a d:o (13 N:r)

50

4 —

50

Wermlands

Örebro . . .

Westmanlands

Stora Kopparbergs . .

Gefleborgs.......

50 Westernorrlands ....

■j Jemtlands . .

50, Westerbottens

Norrbottens .

50

50

50

50

50

50

25

25

3 25

4

2 70

3 25

3 25

3 !25

2 70

j

2 20

2 70

2 :20

2 |20

50

50

50!

60;

50;

5ol

50!

50

50!

50|

I

I

60,

25

50

50

I50:

I !

50;

50]

50

50

50!

50

50

50!

40:

40;

Tabell N:o 18.

Tabell öfver de vid beräkning af nuvarande Kastnings- och Roteringskostnader

antagne prisbestäninieiser a en del prestationer.

Regemente eller kår.

Torpbygg-

nader.

Bekläd-

nad.

Rem-

tyg-

Beväp-

ning.

Remon-

tering.

Hästens

underhåll

Sadel- munde- • ring.

Tross-

passe-

volans-

afgift.

Berustade kavalleriet.

|

1

:

Lifregementets dragoukår..........

12 50

35

__

1

2

i__

I

$!-

4f

i!—

130—

K

> _

1 4

175

„ hussarkår..........

12 50

35

—

_ö

i

‘e

n-

4(

)!—

131

; —

V

>!___

i

75

Smålands Hussarregemente........

12 50

35

! 2

i-

| c

i-

4(

—

! 130;—

11

> _

! €

75

Skånska ,, .......

12 50

35

! 2

j--

S i

$-

4C

)!-

13<

li

>____

£

75l

„ Dragonregementet........

i 12 50

35

;

! 2

j-

s~

4(

i —

j 13(

) —

11

> _

75:

Roterade kavalleriet.

Jemtlands Hästjägarekår..........

i_

—

,

I-

1 “

-i 4b

—

- 131

>!—

i-

__j

Berustade infanteriet.

Lifregementets grenadierkär........

12

50

35

—

2

C!

1

i 0

75

Andra Lifgrenadier-regementet......

12

50

35

—

2

|-

3

1

| -

1—

j _

! 1

37 ■

Vestgöta regemente.............

12

51

35

—

2

—

3

i --

_

_

! 3i75

Smålands Grenadier-bataljon........

12

50

35

--

2

....

3

1 —

—

—

—

j-

| 3 75

Roterade infanteriet.

1

;

Första Lifgrenadier-regementet......

Lp lands regemente ..........

1250

12 50

—

—

—

—

i

. —

—

-

-

-

—

Skaraborgs „ ..........

12

50

—

—

—

i--

—

—

—

__

!_

1__

_

j__

Södermanlands „ .........

12

50

—

_

i_

1 —

_

__

!_

|_

Kronobergs ,, ..........

12

50

—

—

—

—

—

___

L

j_

Jönköpings „ ..........

12

50

—

—

—

—

—

__

j_

_

I__

Helsinge „ ..........

11

25

—

—

—

—

__

i—

_

j_

_

Elfsborgs „ ..........

12

50

.....

...

—

—

—

—

—

1 _

_

_

--

Vestgöta-Dahls „ ..........

12

50

i

—

—

—

—

—

—

—

_

__

_

___

....

—

Bohusläns „ ..........

12

50

_

—

—

—

1-

_

—

___

_

_

Vestmanlands „ ..........

12

50

—

—

—

—

—

i_

_

_

Norrbottens Fältjägarekår.........

10

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

__

_

_

_

Vesterbottens „ .........

10

—

—

_

—

—

—

—

—

__

_

_

_

_

Kalmar regemente..............

12

50

...

...

—

—

—

—

—

—

—

—

_

_

_

Nerikes „ ..............

12

50

—

—

—

—

—

—

—

__

_

_

_

_

Vermlands ,, ..............

11

25

—

—

—

—

—

—

—

___

_

_

_

_

Norra Skånska Infanteri-regementet. . . .

12

50

—

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

Södra Skånska ,, ....

12

50

—

—

—

--

—

—

—

...

—

—

—

_I

Berustade båtsmanshållet.

Första Blekinge kompani..........

12

50

18

36

—

—

—

—

—

__

....

_

__

—

Andra „ ,, ..........

12

50

18

36

—

—

—

—

—

_

_

_

__

_

Tredje „ „ ..........

12

50

18

36

—

—

—

—

—

—

—

____

_

—

Fjerde „ „ ..........

12

50

18

36

—

—

—

—

—

—

____

—

—

Femte ,, „ ..........

12

50

18 30

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Sjette „ „ ..........

12

50

1830

—

—

—

—

—

—

—

_

_

—

—

Första S:a Möre „ ..........

12:50

8 97

—

—

—

—

—

—

—

_

_

—

—

Andra „ „ ..........

12 50

897

—

—

—

—

—

—

_

_

_

__

—

Tredje „ „ ..........

Roterade båtsmanshållet.

12 50

8;97

—

—

—

—

...

—

—

Tjust kompani........

12 50

7 21

—

—

—

—

—

—

( ....

—

—

—

—

—

Smålands „ .......•

12 50

7''21

—

—

—

_

—

—

i _

—

—.

—

—•

Östergötlands „ ........

1250

11 52

—

—

—

—

—

—

i —

—

—

__

Första Södermanlands „ ........

12150

1162

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Andra „ „ .......

12 50

12 41

—

—

—

—

—

—

—

_j

_

—

Södra Roslags l:sta „ ........

12 50

11557

—

—

—

—

—

—

—

—

_

—

„ „ 2:dra „ ........

12 50

11 61

—

-

—

—

—

]

—

—

_

_

—

Ölands l:sta „ ........

1250

8:28

—

—

—

—

—

j -

—

_

_

_

„ 2:dra „ ........

1250

8''28

—

—

—

—

—

i _

—

_

_

—

Gotlands l:sta ,, ........

12 50

1492

—

--—

—

) -

—

_

_

„ 2:dra .......

12;

50

14,92

—

—

—

—

—

—

—

_

_

_ j

Bohus l:sta s "

12

50

1H27

—

—

—-

—

—

--

—

_

—

__

—

„ 2:dra,. v .......

12

50

1128

—

—

—

—

—

—

_j

_

_

_

Norra JJ|ffiands » ........

12

50

11 59

—

—

—

—

■--

__

_

Södra „ „ .......

12

501

11,59

—

—

—

—

—

__

_

Yestergötlands „ .......

12

50

10 40

—

—

—

—

—

—

_

_

__

Norra Roslags lista ,, Stockhoh.

12

50

11 61

—

—

—

—

—

_

_

__

„ „ „ „ Upsala . . .

12

50

10

55

—

—

—

—

—

—

—

_

„ „ 2:dra „ ........

12

50

11

12

—

—

—

— J

_

_

Första Norrlands lista „ ........

11

25

12

18

—

—

—

_

_

„ ,, 2idra „ Gefleborg . .

11

25

12

18

—

—

—

—

—

—

_

„ „ „ „ Vesternorrl. .

11

25

10,

29

—

—

—

—

—

__

Andra „ lista ,, Vesternorrl. .

11

25

10i98

—

—

—

__

_

___

„ „ 2:dra „ Vesternorrl. .

11 i

25

1089

—

_!

—

___

—

_

__

„ „ ,, „ Vesterbotten

10

1204

8128

—

—

—

—

__

____

Frälseroteringen i Kalmar.........

12,

50

—

—

—

---

—

_

- _

„ i Blekinge ........

12,

50

13;21

—

—

—j-

—

i’

—1

—

-1

—

Tabell N:o 19.

Samman d r a g öfver rustningskostnaderna vid rusthållskavalleriet äfvensom det understöd, som af rusthållarne derför åtnjutes.

Antal nummer.

Regemente

eller

Kår.

Lifregementets Dragonkår

......

Lifrcgementets Hussa

rkår.......

Smålands Hussarregemente.

....

Skånska Hussarregemontet.

.....

Skånska Dragonregementet

.....

För hela rusthållskavalleriet

....

B

CD

ct

©

-

Y a k a n t e.

450

436

872

873,20

3,066

77

B ^

ffi c

pu pp

® aq

W ©!

<T+- H I

P ]

^ 5 :

M- P-l

£ © :

CJq _

t» 2

st e

|Zj u*

g B

B 5''

5''a,S i

qs §

38

49

45

87

307

20

20

64

65

128

127

W

©

3

©

K

n

s

n

n

S

s

o

s

n

a,

d.

F

o — r

f — f

k — t

n — n — m — m — e

r.

~n

<r+-

p:

&

ce (I 23

c+-

V* ! O

hj O

^ I ^

p j! ^

? I ©

aq

I p

505

710

500 1,809

500

122

68

21

53

1,000 150

l,00öi 2:;i 8;

439 3,505

3,024

33

2,465

1,416

7,672

67,786

Hemkall.

XJl

B ° 5** *5

P O n- P

‘ p* £ B

m b b

s n

P

(D f-.

49

13

68

96

49,870

13,815

1,145

19,092

68,124'' is'' 14,640

42

63

32

90

aq

- s: s £

B D- Pj c

• » er P*

2L ** er

b K p a>

B po B rjt

3

Pj?

aq -

8©

<

“ GC i

— t>r

Cu r-j

f-H © P

PL co c-tm-

O co

^ >

r 3 §

w

B

Torpen.

10,785

13,013

4,412

121

83 u53

147,465

39

98,565

10

28.886

47

92

17

08

80

44

5,030

3,083

1,700

616

2,146

12

41

35

24

pr ?

I S- S

g 3

r- aQ

2,713

11,743

6,264

i? K

p CD__

B P

-

Beklädnad. IRemtyg.

Beväp

-

Remon

tering.

20

32 5,512

5,450

43 4,0 37

30 3! >

08

278,07

50

94

50

p] 5951

6,421

30,162

34,257

1,878

880134

56

53

71

12,576

20

21,494 32

15,900

73,601

08

15,750

15,260

15,225

30,520

30,555;— 1,746!

900

872

870

,744

1,350

1,308

1,305

2,616

2,619]

107,310

6,132

9,198

18,000

17,440

17,400

34,880

34,920

122,640

Hästens

underhåll.

58,500

56,680

56,550

113,360

113,490

398,580

'' Sadelmundering.

5,400 - 5,232

5,220

10,464

10,476

Tross

passe

yolans

afgift.

Summa årlig

kostnad.

2,137 50

2,071

1,631

3,270

3,273|75

25

185,547

179,357

157,813

287,370

284,459

F — ö — r v — a — k —

a — n

n — u — m — m

r.

Hel v akant e.

Halfvakant

V akansaf

gifter.

Be

väp

ning.

Summa

Tross- årlig kostnad,

passevolansafgift.

H g Yakans

|

| j afgifter.

S p 1

*0

" o:

44

06

76

28

82

412

411

362

329

36,792

12,388

50

1,094,548

36

33

37