SOU 1877:6

UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE,

AEGIEVET DEN 22 EEBRTJARI 1875

A F

i

KAMMARKOLLEGIUM och STATSKONTORET

ÖFVER

KAMMARRÅDET A. ANDERSONS BETÄNKANDE ANGÅENDE SÄTTET OCH

Y ILKOREN EUR GRUNDSKATTERNAS SAMT RUSTNINGS- OCH ROTEE

INGSBESYÄRENS AESKRITNING.

--A

-

STOCKHOLM,

ISA A C MARCrs’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG.

1875.

Stormägtigste, Allem&digste Konung!

Sedan 1873 års Riksdag, med anledning af åtskilliga bos Riksdagen

väckta förslag dels om grundskatternas aflösning eller afskrifning

och dels om lindringar i eller afskaffande af indelningsverket, uti skrifvelse

den 24 Maj samma år, enär, enligt Riksdagens åsigt, hvarför flera

skäl i skrifvelsen anföras, ej mindre en successiv afskrifning af grundskatterna

borde ega rum, dock under en längre följd af år, hvarigenom

4

ersättning för de förluster, statsverket genom afskrifningen småningom

komine att vidkännas, genom tillökning i inkomster säkrare kunde beredas,

än äfven, under förutsättning, att en ny organisation af landets

försvarsväsende, grundad på en vidsträcktare tillämpning åt den allmänna

värnepligten, blefve af statsmagterna antagen, rustnings- och

rote ringsbesvären, Indika stode i nära sammanhang med trägen om

orundskatternas bibehållande eller upphörande, småningom eftergitvas,

hos Eders Kong!. Maj:t anhållit, det täcktes Eders Kongl. Magt, under

berörda förutsättning, i sammanhang med förslag till försvarsväsendets

nya organisation, i nåder föreslå stadganden, genom livilka, ofta en

allmän måttstock af tre procent årlig afskrifning, ej mindre rustningsoch

roteringsbesvären med deraf härflytande kostnader komine att eltei

hand minskas och slutligen försvinna, än äfven grundskatterna upphöra,

mot det att jordbruksfastighet åsattes bevillning efter för all annan

fastighet gällande grunder, dock så att förhöjningen i jordbruksfästighetsbevillning

icke inträdde förr än motsvarande lindring i skattebördorna

blitvit vidtagen, samt, i följd af Eders Kongl.^Maj:ts nadiga uppdiag,

kammarrådet och riddaren A. Anderson till Kongl. finansdepai temeritet

afgifvit betänkande och förslag, huruledes afskrifning af grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären, som sålunda. blitvit af

Riksdagen ifrågasatt, borde ske, äfvensom beträffande de atgäidei i

ötriot, som deraf föranleddes, har Eders Kongl. Maj:t genom nådig lemiss

den 23 Oktober sistlidet år anbefallt arméförvaltningen, förvaltningen

af sjöärendena, kammarkollegium och statskoutoiet att öf\o

berörde betänkande och förslag gemensamt underdånigt utlåtande afgifva.

Efter det dels redogörelse leinnats för i jordeboken förekommande

räntors och kronotionde^, äfvensom frälseräntors uppkomst och beskaffenhet,

dels ock, under åberopande i öfrigt, beträffande uppkomsten af och

förhållandet med rustnings- och roteringsbesvären af den utredning, som

af särskild t i nåder tillförordnade, komiterade blitvit meddelad uti underdåniga

hetänkanden, angående soldathållet af den 27 Maj 1868 och

angående båtsmanshållet af den 10 December 1870, omförnnilts atskillioa

med dessa besvär sammanhang egande omständigheter, livilka med

afseende på den ifrågasatta afskrifningen af samma besvär ansetts vala

örtjente af uppmärksamhet, jemte de förändringar i fråga om rustning

IV/* uj v/» * vw *- I r ---------- 7 ,1 • n -I • •• iY* 1

och rotering, som efter berörde betänkandeus afgifvande in ti anat, i

lar.

under förutsättning af ej mindre

ordninp'' och dess befästande

O

hvad nu i afseende på

en utaf Konung och Kiksdag

antagandet

i>dk ä 11 d

af en betryggande härmotsvarande

finnes stadgadt, än ock dels af

eu om grundlagsbestämmelse,

indelningsverket

''g

rörande i angifven syftning

förändrade grunder för bcvillningens utgörande, dels ock af deråt föranledda

förändringar i konununallagarne, hvarom allt det icke torde

tillkomma kollegierne att sig yttra, beträffande grundskatternas samt

rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning uti betänkandet foieslagits,

bland annat, hvarvid "kollegierne icke haft något att erinra, följande:

A) Beträffande grundskatternas afskrifning.

Ränta och kronotionde å hemman eller lägenhet sammanföras i

jordebok och räkenskaper till en summa under benämning grundskatt.

En sådan sammanföriug af ränta och kronotionde finna äfven kolleföerne

lämplig, men innan den sker, höra de dagsverksräntor, som af

vissa hemman och lägenheter i Skåne ännu till kronan utgå på grund

af Kon.ed. brefvet den 22 Mars 1814, hvilket numera gäller för alla till

Fliiu<-o" och Dalhy kungsgårdar f. cl. arbetsskyldiga hemman, samt

Kong!, brefven den 15"Mars och 11 Oktober 1861, omsättas till penningar

efter medium af 1864—1873 årens markegångspris eller annat

skäligt pris å dagsverken.

’V) O rundskatt å jord af skatte- eller frälsenatur, — .med undantag

för sådan efter år 1809 kronan arhänd fast egendom, hvilken näst före

öfvcrlåtelsen icke varit under stadgad åborätt upplåten —, äfvensom kronan

behållen grundskatt å ecklesiastika boställen samt a hominem tllei

lägenheter, h vilka innehafvas af enskildt verk, menighet eller inrättning,

afskrifves på sätt nedan sägs; varande såsom skäl för undantaget, hvithet

afser räntornc å a) rekognitionsskogshemman, b) skogar, forsa Ida

enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 13 Juni 1818, c)

skogslotter, försålda enligt kammarkollegii cirkulärbref den 14 April

1824, d) jagbackar, e) vid afvittring uppkomna öfverloppsmarker i

rikets norra län, f) utmarken på Öland, //) fiskeri och h) egendomar, som

jemlikt särskilda Kongl. beslut blifvit till enskilde försålda, jemte den

kronotionde, som är åsatt de under a) och li) upptagna egendomar, anförd

t: att, så vidt desamma blifvit å auktion till den högstbjudande försålda,

de åsätta räntornc, äfvensom kronotionde!), der sådan varit påförd,

uppenbarligen måst i icke ringa grad nedtrycka köpeskillingsbeloppet:

att eganderätten till eu del af dessa egendomar kommit i enskildes

ego utan någon köpeskilling, med föroinuelse allenast att erlägga

åsätta utskylder, samt att, oberäknadt den till belopp af 6 ars räntor

efter kronovärdi; er lagda skalteköpeskillingen för rekognitionsskogshemmanen,

dessa hemmans räntor, liv lika tillkommit i stallet för den

stubböresafgift eller det arrende, som förut erlagts lör nyttjanderätten

6

till de skogar, hvaraf hemmanen blifvit bildade, jemte den till beloppet

alltid obetydliga krono!iondeu af samma hemman numera, sedan

jernverkens skyldighet att erlägga tackjernstionde upphört, utgör den

enda ersättning staten åtnjuter för de betydande skogar, som blifvit

jernverken under eganderätt upplåtna.

Härvid få kollegierne underdånigst erinra: att all kronotionden

och vissa andelar af räntorne å rekognitionsskogshemmanen äro åsätta för

torp och odlingar å f. d. rekognitionsskogarne och böra af samma skäl

som skatteköpta nybyggens grundskatt afskrifvas; att, om afskrifning af

vanliga skatteförsålda kronohemmans grundskatt, emot köpeaftalet, medgifves,

det icke är oskäligt, att grundskatten å rekognitionsskogshemmanen,

livilkas egovälde före skatteköpet innehades, såsom i betänkandet angifves,

med lika ständig besittningsrätt som den till åboer upplåtna

kronojorden, äfven afskrifves; att, ehuru köpeskillingarne för de å auktion

till den högstbjudande försålda kronolägenheter nedtryckts af lägenheternas

räntor, de dock i det hela varit vida högre än de ringa skatteköpeskillingar,

kronolägenheternas åboer erlägga; att de skäl, som i

Riksdagens ofvanomförmälda skrifvelse anförts för behöfligheten af

grundskatternas afskrifning, äfven kunna anföras för afskrifning af de

antagligen högt uppdrifna räntorne å kronoegendomar, som utan någon

köpeskilling afyttrats åt dem, hvilka vid auktion stadnat för högsta

ränteanbuden, helst sedan dessa egendomar numera, åtminstone till

större delen, öfvergått från inroparne till andra egare; att, hvad särskildt

angår den utmarksskatt, som af hemmanen på Öland utgöres, densamma

redan blifvit, enligt 17 inom. i kammarkollegii kungörelse den

27 Oktober 1856, angående upprättande al nya jordeböcker, tillagd

hemmanens räntor, likasom hvarje utmarkslott blifvit alldeles införlifvad

med det hemman, den tillfallit, vid hvilket förhållande skattens särskilda

upptagande i jordeboken, som blefve nödigt, om den icke finge i likhet

med vanliga skattelägenheters räntor afskrifvas, icke skulle vara lämpligt;

att, derest ifrågavarande skatteegendomars grundskatt undantages

från afskrifning, aflösning af densamma, såsom i betänkandet föreslås,

torde böra medgifva:-;, men hvilken, såsom kammarkollegium och statskontoret

i sitt underdåniga utlåtande den 12 Oktober 1867, om grundskatternas

aflösning, anmärkt, skulle vid tillämpningen möta svårigheter;

att en sådan rättighet efter afl sannolikhet icke skulle, så framt

ej lösesumman sattes mycket lågt, begagnas af egarne till en mängd

små lägenheter, h vilkas räntor komme att qvarstå i jordeboken, sedan

andra räntor försvunnit; samt slutligen att, om all skattejord skall, såsom

i betänkandet tillstyrkes, åsättas bevillning efter samma grunder,

den äfven bör åtnjuta lika lindring i skattebördor. T öfrigt få kollegierne

7

anmärka, att såsom ett särskildt slag af hithörande egendomar bort i

betänkandet upptagas de andelar af kronans parker och alhnänningar,

som, i enlighet med kannnarkollegii ofvan berörde cirkulärbref den 14

April 1824 blifvit försålda till hemman, hvilka derå begagnat skog eller

mulbete, samt att äfven före år 1809 åtskilliga fastigheter, som icke

varit under åborätt upplåtna, blifvit kronan afhände.

3) Afskrifningen verkställes på det sätt, att första året eftergifvas

tio procent och sedermera hvart annat år fem procent af grundskattens

ursprungliga belopp, med undantag för grundskatt under eller till belopp

af fem kronor, hvilken oafkortadt utgöres under de första 14 åren

af afskrifningstiden eller till och med år 1890 och derefter helt och

hållet upphör.

Mot denna allmänna måttstock för afskrifningen, som nära öfverensstämmer

med den af Riksdagen föreslagna, men medför större lättnad

vid tillämpningen, hafva kollegierne icke något att anmärka; ej

heller mot undantaget för grundskatt, som icke öfverstiger 5 kronor,

så vida äfven den under åborätt upplåtna kronojord ens grundskatt,

hvarom kollegierne längre fram skola sig vidare yttra, får afskrifvas.

1 motsatt fall skulle vid skatteförsäljning af kronoandelen utaf eu lägenhet,

som i öfrigt är af skattenatur, denna andel icke kunna tilläggas

skatteandelen, om denna senares grundskatt vid afskrifningstidens början

icke öfverstigit fem kronor, enär de särskilda andelarnes grundskatt

skulle på olika sätt afskrifvas, hvarigenom uppkomme oreda i jordeboken.

Någon föreskrift erfordrades dessutom, huru förfaras borde vid

afskrifning: af den ränta å en skatteförsåld hemmans- eller lägenhetsdel,

som vore så ringa, att den icke kunde med vissa procent successivt

afskrifvas. Uti nya jordeboken är lör hemman och lägenhet af dels

skatte, dels krononatur hela räntan och kronotionden vid skatteandelen

upptagen.

4) Den vissa embets- eller tjensteman samt deras arfvingar nu

åliggande skyldighet att från och med månaden näst efter den, hvarunder

embets- eller tjensteman afgår från innehafvande tjenst, hvarmed

förmånen af boställe är förenad, och intill den 1 Januari det år, bostället

afträdes, utbetala boställsräntan (hvars uteslutande ur jordebok

och räkenskaper är förut i betänkandet föreslaget) upphäfves och i stället

för boställsräntan utbetalas i förevarande fall !/4:del af boställets i

stat upptagna afkastning, med rättighet likväl för nuvarande boställsinnehafvare

att varda bibehållna vid nu gällande stadganden i detta

hänseende.

Såsom skäl för ett sådant stadgande är anfördt: att, sedan boställsväntan,

uteslutits ur jordebok och räkenskaper, all kontroll öfver det

belopp, hvarmed samma ränta i nyssberörda fall bör utgöras, blifver

omöjlig. Men är en sådan kontroll omöjlig’, bör icke stadgas, att nuvarande

innehafvare af hithörande boställen skola vid tjenstens afträdande

erlägga boställsränta. All svårighet i afseende på kontrollen af~

hjelpes dermed, att i jordebokens annotationskolumn omnämnas boställsräntan

och de fall, då den bör utgöras.

5) Grundskatt å de under stadgad åborätt upplåtna hemman och

lägenheter utgöres oafkortad*, intill dess skatteköp egt rum, då grundskatten

nedsättes till hvad som enligt den allmänna måttstocken för

afskrifningen då må för öfrige egendomar qvarstå och afskrifves sedermera

efter samma måttstock.

Från teoretisk synpunkt kan väl icke vara något att erinra dervid,

att grundskatten å de under stadgad åborätt upplåtna kronohemman

och lägenheter, som tillika utgör jordegarens enda afrad, bibehålies

oförminskad till skatteförsäljningen; men skall denna grundsats följdriktigt,

tillämpas, måste skattläggningar å jord, som i betänkandet äro

föreslagna att upphöra, när annan grundskatts afskrifning börjar, fortfara

så länge kronolägenheter under enskild disposition finnas att skattlägga

samt tillika- förekomma?;, att efter afskrifningstidens slut krononybyggen

icke omföras till skatte och dymedelst befrias från grundskatt,

innan de i skatt ingått. Kammarkollegium har i sitt underdåniga

utlåtande den 8 Januari 1869, angående upphörande af styrelseverkens

domsrätt m. m., på skäl, om livilkas giltighet det fortfarande är öfvertygadt,

föreslagit, att alla kronans hemman och lägenheter, som under

stadgad åborätt innehafvas och enligt gällande författningar få till skatte

lösas, finc-e utan löseskilling omföras till skatte, sedan innehafvarens

besittningsrätt befunnits lagligen befästad; och då nu i betänkandet på

goda skäl tillstyrkts, att skattläggningar af jord måtte upphöra, hvaraf

skulle blifva en följd, att alla ännu icke skattlagda kronoegendornar,

som af enskilde under ständig besittningsrätt nu innehafvas med rätt

att desamma skatteköpa, måste på innehafvarnes begäran omföras till

skatte utan köpeskilling, enär beloppet deraf icke kunde bestämmas,

begagna kollegierne detta tillfälle att ånyo framställa kämmarkollegii

berörda förslag. Mot grundskattens bibehållande å den under stadgad

åborätt upplåtna krono jorden, hvilket kollegierne, äfven om en allmän

skatteomföring deraf icke sker, afstyrka, få kollegierne dessutom anmärka,

att i sådant fall bevillning icke rättvisligen kan åsättas denna

jord efter enahanda grunder, som för fastigheter i allmänhet antagas.

Vid åboombyten å vissa kronoegendornar i Skåne, Halland och

Blekinge erlägges ännu städja, hvilken, derest egendomarnes grund

-

9

skatt får afskrifvas, torde efter afskrifning'',stidens början helt nedi hållet,

eftergifvas.

6) Räntor å skattefrälsehemman, eller sådana räntor, hvilka

genom köp, byte eller gåfva kommit från kronan i enskild persons

hand, äfvensom kronotionde, hvilken åtföljer patronrätt inom vissa

församlingar eller under annan enskild eganderätt innehafves, inlösas

vid afskrifningstidens början af staten, räntorna efter 1872 års taxeringsvärde

och kronotionde!!, sedan dess värde efter medium af 1864........

1873 årens medelmarkegångspris med tillagd forsellönsersättning af

8 öre kubikfoten för råg och korn och. 6 öre kukikfoten för hafre

blifvit kapitaliseradt efter fem för hundradel, med det sålunda erhållna

kapitalbelopp; dock att, der vederbörande rånte-eller tiondeegare icke

åtnöjes med detta lösningspris, eller värdet å skattefrälseränta icke är

i 1872 års taxeringslängd upptaget, inlösningspriset bestämmes af tre

gode män, af hvilka Kongl. Maj:ts befallningshafvande, ä kronans

vägnar, samt rånte- eller tiondeegaren utse en hvardera och domstolen

i den ort, hvarest räntan eller fienden utgår, den tredje.

Der frälseränta är intecknacl, bör inteckningshafvare, som icke

kan erhålla sin fordran gulden af den öfverenskomna lö,sesumman, ega

lika rätt som ränteegaren att få inlösningspriset bestämdt af tre gode

män; och synas i allmänhet föreskrifterna uti Kongl. förordningen den

14 April 1.866, om annan fast. egendoms afstående för allmänt behof,

böra, utom i afseende på gode männens antal, uti tillämpliga delar

tjena till efterrättelse vid expropriation af ifrågavarande frälseräntor.

Särskild! stadgande torde erfordras angående dispositionen af lösesummorna

för skattefrälseräntor af fideikommissnatur.

På lika sätt som frälseräntor torde böra exproprieras dels den

kronotionde, hvilken åtföljer patronrätt inom vissa församlingar eller

under annan enskild egal ide rätt innelmfves, dels ock den rätt till arbete

af vissa hemman, som ännu tillkommer egaren af skatteförsålda

kungsgården Börringe kloster i Malmöhus län på grund af ett före

skatte försäljningen upprättad!, i afskrift härhos bifogad! arbetskontrakt.

Vid expropriation af denna senare rättighet måste gode männen äfven

uppskatta årliga arbetet till ett visst penningebelopp, att tilläggas

hemmanens räntor och tillsammans med dessa afskrifvas. Dylik arbetsskyldighet

eger måhända äfven rum vid skatteförsålda kungsgården

Lindholmen i. nämnda län.

10

7) Räntor, som äro af frälseskattenatur eller äro med dessa jemförlig^,

blifva, för så vidt de äro i jordebok och räkenskaper upptagna,

derifrån uteslutna, utan rubbning i öfrig! af skyldigheten att desamma

utgöra.

Af föreskrifterna i kammarkollegii kungörelse den 28 Januari

1870, om ny jordebok» upprättande, följer, att frälseskattehemmans räntor,

som icke till kronan utgöras, böra från jordeboken uteslutas; hvarföre

ytterligare stadgande derom är öfverflödigt; men de med dessa jemförliga

räntor, som i betänkandet åsyftas, måste i jordeboken qvarstå,

enär de eljest borde intecknas i de egendomar, af livilka de utgöras,

för att icke gå för ränteegarne förlorade.

8) Hvad nu i Kongl. förordningen den 10 April 1810 är stadgadt

derom, att frälseräntor skola anses och behandlas såsom fast

egendom, upphäfves, likasom ej mindre Kongl. kungörelsen den 17

Maj 1861, angående försäljning till skatte af vissa Danviks hospital

tillhöriga hemman, än ock Kongl. kungörelsen den 11 September

1863, angående försäljning till skatte af do Halländska kyrkohemmanen;

dock må egare af frälseränta fortfarande under tio år, räknade

från afskrifningstidens början, åtnjuta den förmånsrätt till räntans utbekommande,

som nu är honom tillerkänd, och derefter genom inteckning,

som i laga ordning förnyas, försäkra sig om tillgodonjutande af

en lika förmånsrätt.

De här föreslagna stadga liden äro icke af grundskattens afskrifning

betingade och torde ej heller vara erforderliga, sä länge det vid

försäljning af skatteegendom icke är säljaren förment att förbehålla

sig en viss årlig afgift deraf, hvilken afgift, om den intecknas och

inteckningen behörigen förnyas, kan komma att i långliga tider betunga

egendomen. Att frälseränta, hvari inteckning kan vara meddelad,

skall sjelf intecknas, lärer väl icke kunna föreskrifvas.

9) Egare af hemman eller lägenhet, hvars grundskatt får alskrifvas,

medgifves att när som helst under afskrifningstiden friköpa

sig från skyldigheten att utgöra grundskatt, medelst inbetalning till

statsverket af ett belopp, motsvarande det, efter en räntefot af fem

för hundrade, uträknade kapitalvärdet å den vid friköpande! ännu icke

afskrifna del af grundskatten.

Då antagligen få fastighet-segare skulle komma att begagna sig

af rättigheten att med det föreslagna beloppet aflösa grundskatt, som

vid afskrifningstidens slut upphörde, torde sistnämnda stadgande icke

vara behöflig!.. Det skulle vålla myndigheterna icke litet besvär, i fall

aflösningsrätten mera allmänt begagnades, och dessutom, såsom kammarkollegium

och statskontoret i sitt förberörda utlåtande erinrat, leda

till stor oreda i jordeboken, om rättigheten begagnades al egare till

brukningsdelar af hemman och lägenheter.

10) Frosternas utlagor varda vid afskrifningstidens början helt

och hållet eftergifna samt ur jordebok och räkenskaper uteslutna.

De här afsedda utlagor är o aftvå slag: n) sådana, som utgöras

för prestgårdarne, och hvartill höra boskapspenningarne, hvilka numera

äro i jordeboken med prostgården och taxen sammanslagna, samt

den prestgårdarne i Skåne påförda altarhafre med formarskpenningar,

och l)) de af prestkallet utgående, eller gärden och taxen, jemte

prestkallspenningarne i Skåne, kungsskatten i Halland och Blekinge,

silfverskatten på Gotland och kontributionen i Bohus län. (Till hvilket

af dessa slag det s. k. afväxte smör i Bohus län bör_ räknas, är

ovisst.) För eftergift annorlunda än genom vanlig afskrifning af presternas

under a) upptagna utlagor, hvilka. utan svårighet kunna från

de öfrige skiljas, finnes icke något skäl; och annan eftergift af dessa

senare torde ej heller vara påkallad, då presterskap^ genom prestgårdarnes

frälsefrihet är för desamma ersatt.

11) Någon ny eller tillökad grundskatt åsättes icke efter afskrifningstidens

början, med undantag för

a) rekognitionsskog^!!- samt sådan jord, hvilken, utan uppodlingsskyldighet,

till följd af redan meddeladt beslut, skall, emot erläggande

af skatteköpeskilling och utgörande af grundskatt, till enskilde öfver1

ätas; hörande, då upplåtelse under enskild Äganderätt af dylik egendom

framdeles sker, köparen förpligtas att, jemte erläggande af skatteköpeskilling

enligt nu gällande stadganden, friköpa sig från skyldigheten

att utgöra grundskatt genom erläggande af en löseskilling,

motsvarande femton gånger grundskattens belopp;

b) sådana skogsområden, som tilldelas sågverk i de norra länen

i ersättning för privilegierad stocki ångst.

Kollegierne, som ansett undantag i fråga om grundskattens afskrifning

icke böra göras för rekognitionsskogshemman, tillstyrka i

öfverensstämmelse dermed äfven afskrifning af den grundskatt, som,

efter afskrifningstidens början, varder nyssnämnda under a) upptagna

egendomar åsatt, dock med iakttagande att, sedan grundskatt blifvit

för någon af dessa egendomar bestämd, derå genast afkortas så stort

belopp, att återstoden kan efter antagen måttstock inom samma tid

som annan grundskatt afskrifvas. På skatteköpeskillingens belopp

får denna afkortning naturligtvis icke inverka.

Instämmande deruti att grundskatt efter afskrifningstidens början

med förberörda undantag icke bör åsättas, anse dock kollegierne, att,

så länge mantalet utgör grunden för deltagandet i vissa allmänna be

-

]2

svär, nybyggen å kronans alhnänning-ar böra efter skattläggningsmetoclerna

påföras mantal, men alla kostnader för mantalets bestämmande,

då sådant icke sker i sammanhang med afvittring, af nybygge,sinnehafvaren.

bestridas.

12) Redan åsatt grundskatt, hvilken, först sedan afskrifningen

börjat, efter åtnjutna frihetsår skall utgöras, eftergifves.

Med sådan grundskatt anse kollegierne böra förfaras såsom med

den under afskrifningstiden åsätta.

Ett besvär, som icke omnämnes i betänkandet, men, enligt kollegiernas

mening, bör i sammanhang med grundskatterna afskrift as,

är den arbetsskyldighet, hvilken ännu åligger en del hemman och

lägenheter i Skåne mot afkortning ä hemmanens och lägenheternas

räntor, och hvarom arméförvaltningen och kammarkollegium denna

dag afgifva särskild! underdånigt utlåtande. Med denna afskrifning

torde så kunna tillgå, att, sedan den spanmålsafgift, som af hemmanen

fordras såsom ersättning för befrielse från arbetsskyldigheten, och hvilken,

likasom det penningebolopp, hvartill en del lägenheters arbetsskyldighet

bliftit uppskattad, kan antagas motsvara arbetets värde,

samt de dagsverken, öfriga lägerdieterna höra utgöra, blifvit, för erhållande

af ett visst under hela afskrifningstiden gällande värde a

arbetet, förvandlade till penningar, spanmålen efter medium af 1804 —

1873 årens inedelmarkegångspris och dagsverken efter medium af

samma års markegångsvärden, ogarne af hemmanen och lägenheterna,

som böra under afskrifningstiden vid arbetsskyldigheten bibehållas,

erhålla ersättning af statsverket efter samma grunder, som för rotehållares

godtgörelse äro i betänkandet föreslagna.

B) Beträffande rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning.

1) Dessa besvär, utom sådana, som vid afskrifningstidens början

helt och hållet eftergifvas, äfvensom de utskyld er, Indika, mot befrielse

från eller lindring i roteringen, uti vissa orter utgöras, afskrifvas sam

-

tidigt med och efter samma måttstock som grundskatterna a frålseoch

skattehemman i allmänhet. _ /

I stället för rotering utgöras icke allenast, såsom i betänkandet

uppgifves, af Skå, Hänga, Faren tunn och Hill ersjö socknar, utan äfven

af Ekerö, Munsö och Adelsö socknar, som jemte de förra tillhöra

Färentuna härad, drängespanmål och hjelpedagsverken, hvilken utskyld

bör för alla sockname på lika sätt afskrilvas.

Derest afl rotevingsskyldighet afskrifva‘S, böra äfven de tjenst—

härin:for, som af Garpenbergs socken, mot frihet Iran rotering, utgöras

till Garpenbergs kopparverk, upphöra. 1 sadant fall och så vida dessa

tjenstbarheter icke skulle kunna utan ersättning indragas, svnes kollegierne

det af verkets egare gjorda och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Stora Kopparbergs län i underdånig. skiifvelse

den 20 Januari 1873 hos Eders Kongl. Maj:t anmälda erbjudande att

afstå från tjenstbarlietermi mot befrielse Iran koppart iondes utgörande

och några andra vilkor böra för vinnande al eu snar uppgörelse utan

synnerlig uppoffring å kronans sida antagas.

2) Extra roleringen och frälserusttjensten, äfvensom ej mindre

de nio båtsmansrotar i Kalmar län, för Indika prestorskapet, emot

eftergift af sina utlagor, erlägger vakansafgift, än ock presterskapets

åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spanmal upphöra

vid afskrift ungs ti d ens början helt och hållet.

Pa de af kollegierne mot den föreslagna eftergiften af presternas

utlagor anförda skäl kunna kollegierne ej eller tillstyrka, att vak

an s af gifter ne för här omförmälda nio batsmansrotar annoi lunda än

genom successiv afskrifning upphöra. Presterskapets krigsgärd toide

deremot, likasom extra rote ringen och frälserusttjensten, vid afskrifningstidens

början eftergifvas.

o) Prestationerna bestämmas lön- hvarje rusthåll eller rote i och Un

ifrågavarande besvärs afskrifning till följande värden:

för rusthåll vid det berustade kavalleriet..........400 kronor

7, ,, ,, infanteriet ..........320

dubbelrote vid det roterade kavalleriet..........320

rote vid det roterade infanteriet..............130

rusthåll eller rote vid båtsmanshållet..........120

V

V

o

7>

17

Då kollegierne anbefalls att sitt underdåniga utlåtande i detta

ärende skyndsamligen afgifva, bar det ej varit möjligt att i kollegierna

granska de uträkningar, som för erhållande af berörda medelvärden

II

å rust- och roteliållarnes prestationer blifvit gjorda. Af samma skäl

liar ej eller någon granskning af de betänkandet åtföljande tabeller

kunnat ske; och då rubbning i de grunder, som vid medelvärdenas

beräkning blifvit följda, skulle leda till synnerligen tidsödande uträkningar

af nya värden, hafva kollegierne trott sig kunna dessa beräkningar

alldeles förbigå. J omförde med de vakansafgifter, rust- och

rotehållare på grund af kontrakter utgöra, synas de föreslagna medelvärdena

icke oantagliga. Kostnaden för båtsmansrustningen i Södra

Möre härad af Kalmar län torde dock vara icke obetydligt mindre, än

vid öfriga båtsmanshållet; men bestämmande af ett särskild! värde å

denna kostnad, hvilket i allt fall icke kunde blifva fullt tillförlitligt, är

väl mindre nödigt.

4) De Göteborgs stad anslagna rotar inom Säfvedals härad indragas

till statsverket.

Uti nådig proposition till Riksdagen den 19 Januari 1869, angående

landtförsvarets organisation, har Kongl. Maj:t föreslagit dessa

rotars indragning till staten utan någon ersättning till Göteborgs stad;

hvaremot Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 11 Maj samma år

väl lemnat bifall till indragningen, men ansett staden böra för samma

rotar åtnjuta den ersättning, hvartill den kunde vara lagligen berättigad

; hvilket kollegierne trott sig böra här nämna.

5) De rustnings- och roteringsunderstöd i räntor och tionde, som

efter årlig medelmarkegång nu utbetalas, omsättas till penningar efter

medium af 1861—1873 årens medelmarkegångspris och godtgöras

vederbörande med oförändradt belopp.

Till de understöd vid roteringsbesväret, som staten lenmar, anse

kollegierne vara att hänföra det i betänkandet ej omnämnda bidrag

till soldaternas vid Södermanlands regemente aflöning, hvilket, enligt

knektekontraktet, utgår af statsverket med värdet efter medelmarkegångspris

å 1,200 tunnor spanmål. För liqviden emellan statsverket

och rotehållarne torde detta understöd böra förvandlas till penningar

efter den för rustnings- och roteringsunderstöd i allmänhet uti betänkandet

föreslagna grund.

6) Der rustnings- eller roteringsbesväret fullgöres genom erläggande

af vakansafgift, medgifves vederbörande rust- och rotehållare

att när som helst under afskrifningstiden friköpa sig från samma besvär

medelst erläggande af en lösesumma, motsvarande det, efter en

räntefot af fem för hundrade, uträknade kapitalvärdet å den vid friköpande!

ännu icke afskrifna del af vakansafgiften, rotehållarne vid

soldathållet inom Westerbottens och Norrbottens län dock icke förr

än de inom dessa län förlagda tvenne fältjägarekårer blifvit upplösta.

is

I öfverensstämmelse med hvad kollegierne yttrat i fråga om aflösning

af grundskatt, afstyrka kollegierne jemväl den här föreslagna

utlösningen af rust- och rotehållares vakansafgifter.

De i nåder remitterade handlingarne jemte protokollsutdrag,

innefattande en ledamots särskilda mening, bifogas underdånigst och

kollegierne framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

uuderdånigste, tropligtigste

tjenare och uudersåter

C. J. THYSELIUS.

0. F. af SILLEN.

E. von FEILITZEN.

N. A. VARENIUS.

E. DAHLQVIST.

P. VIRGIN.

CARL AUG. FEHR. P. 0. BACKSTRÖM.

S. BORGSTRÖM. AUG. HAGGBLADH.

Ref.

A. E. MALMGREN.

L. W. RIBEN.

C. J. Hassell. J. M. Ahlmark.

Stockholm den 22 Februari 1875.

16

Afskrift af afskrift,

Vi underskrifne samtl. bönder, som till Bön-inge elosters afvel och

arbete äro underlagda, gjör vitterligit, åt såsom efter den Kongl. Coramissionens

sluth, wi uppå hosgående specification antecknade bönder, äro till

Böringe elosters arbete anslagna och lagda; altså hafva vi noga öfverlagt

huruledes vi bäst skulle kunna gårdens egendoms nödiga arbete oss antaga

och hvad vi derföre uti räntan skulle kunna korta, och änteligen för godt

funnit, att vi oss påtaga, efter ofvanbemälte specification gårdens åker och

äng till helt, hälft och fjerdedel arbete emellan oss att dehla och fördenskull

vilja vi efter denna gjorda fördelning emot 8-1- Daler snut afkortning

i våra räntor, för de som gjöra helt arbete och de andra i proportion der

efter,

bermte arbete oss antaga, redeligen att förrätta som följer:

Boj Alla de gårdar, som gjöra helt, hälft och Ddels arbete skola gårdens

åkerjord på följande vis mellan sig dela, att den som gjör helt arbete,

upptager vid pass 61 skieppeland råg och kornjord och CD skieppland

hafrejord, och de andre i proportion derefter som de stå i arbete upsatte

före, skolandes vi sedan jorden är sålunda delter, den väl och

med fullkomlig plogh, bruka, dieka, såå och inhösta, samt gjödningen i

rättan t idb uthföra och uthsprida, att det för hvar redelig man skall

vara försvarligit.

2:do) 1 lika måtto vehle vi oss gårdens äng således på taga, att den som

gjör helt arbete antager 12 lass äng dock när åhrsväxten skulle an

tingen till eller aftaga hufva vi hööhöstningen därefter att proportionera;

och ängen som den då sig befinner, emellan oss dela, skolandes

vi sedan ditt är sked t, densamma i rättan tid, rensa, slå, refsa och

inhösta, som vi tänk ia för hvarjom och enom att ansvara.

;i:tio) Tröskningen vid gården villia vi efter oss emellan upprättat fördelning

försvarligen förrätta.

Bto) Sammaledes villia wi gjerdslegårdarne och täppen åhrl. i rättnu tid

reparera och vidhmachthålla, således ar den som gjör helt arbete, antager

sig BIO fambnars täppen, hvarefter de andra proportioneras.

;>:to) Efter ofvan hem:ta proportion skola också uthaf en hel gårds arbete,

till elosteret, tre dum bilar ved om åhret framföras;

17

6:to) Af den gård som gjör helt arbete, påtaga \vi oss vidli arrendatorns

påfordran om åhret utgjöra 2:ne lång och 2:ue stackota eckor, hvarefter

de som gjöra i och |:dels arbete proportioneras.

7:imo) i följe af samma proportion påtaga vi oss som gjöra helt arbete uthom

höst och våhr åhrl. 2:ne drängedagsverken utgjöra.

8:tavo) Sammaledes vilja vi af den gårdh som gjör helt arbete, påtaga os

10 trafvar vass till taaken utskiära.

9:no) Elliest hvad reparation, som på gården kan tarfvas och vid vårt arbete

kan låta sig gjöra, påtaga vi oss efter proportion sammaledes åt

förrätta; detta är allt vi godvilligen som skyldigst hafva ingåt med

underdånigst förmodan den Kongl. (kommissionen detta confirmerandes

varder; Datum Malmö den 7 December Anno 1688.

Uppå våra egna som våra

skrifva vi som fullmäcktige

hemmavarande inedbröders vägnar underKnud

Knudsen i Nödesiö

Adam

i

Pär (P. A. S.) Andersson i Håkanstorp

Anders Ifvarson i Råckarp.

(A. L.) Larsson

V. Böringe.

.löns (J. P.) Pärson.

i Håkanstorp.

Carl Ohlson

i Lemmeströ.

Ur här förvarade handlingar rätteligen afskrifvet; betygas Malmö

landskansli den Ö December 1869.

Ex officio.

P. Krok-.

Utan lösen.

Rätteligen afskrifvet betygar Stockholm och

andra provinskontor den 27 Februari 1875.

Kongl. kammarkollegii

T. F. Wahlberg.

t. f. kamererare.

S

18

Utdrag af Protokollet-, hållet vid sammanträde med Kongl. Arméförvaltningen,

Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena, Kong!. Kammarkollegium

ock Kongl. Statskontoret den 22 Februari 1875.

Kongl. Kammar k ollegii stora sessionsrum:

Kongl. Kammarkollegium, f. d. Statsrådet, Kommen

.

..................................................................... Thyski.ii s,

Kongl. Statskontoret, Kommendören af Sillen,

Närvarande å

Herr Presidenten i

dören .............

Herr Presidenten i

Herr t. f. Chefen för Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena,

Kommendören

Herr Generalkrigskommissarien och Kommendören

Herr Kommendören och Riddaren ...........................

Herr Kammarrådet och Riddaren ...............................

Herr Amiralitetskammarrådet och Kommendören ....

Herr Krigsrådet och Riddaren.....................................

Herr Kammarrådet och Riddaren ............................

Herr Statskommissarien och Riddaren ......................

Adjungerade Ledamöterne, Sekreteraren ................

Kamererare''.!......................................................................

von Feilitzen,

Varenius,

Virgin,

Fehr,

Bäckström,

Dahlquist,

Borgström

IIåggbladii,

Malmgren och

Ririin.

S. D. Herr Kammarrådet Borgström föredrog de tre provinskontorens

gemensamma memorial den 31 sistlidne December jemte handlingarna till

Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 23 förutgångne Oktober å dåvarande Herr

Expeditionschefen A. Andersons afgifna betänkande angående sättet för

grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning; och beslöts

underdånigt utlåtande till Kongl. Maj:t af det innehåll registraturet

utvisar.

Från Kongl. kollegiernas underdåniga utlåtande var Herr Kammarrådet

Fehr i vissa delar af skiljaktig mening och yttrade:

10

»Vid puii k It 11 2. Dä man öfverväger do förhållanden, som inträffa

med de kronohemman, som försåldes till skatte dels enligt särskilda, den 21

April och den 25 September 1629 samt den 22 Mars 1683 meddelade nådiga

föreskrifter och dels pa grund af de allmänna författningarne om

skatteköp (Kong!, bref vet den 20 Mars 1701 och Kongl. förordningen den

19 September 1723) skall man finna, att åboen i allmänhet sou efter far besutit

hemmanet och hade derå tryggad besittningsrätt samt åtnjöt förmånsrätt

att framför andra köpa hemmanet till skatte redan innan genom Kongl.

resolutionen på allmogens besvär den 3 Juni 1719 sådan rätt honom uttryckligen

tillerkändes. Denna förmånsrätt bekräftades sedermera genom

Kongl. förordningen den 19 September 1723 och Kongl. brefvet den 10

Oktober 1793. Genom skatteköpet inträdde åboen i samma rätt, som egarne

af de gamla skattehemmanen, och vann fullkomlig likställighet med dem.

Någon väsentlig skillnad i afseende å kronans rätt till utskylder mellan

dessa hemman förefinnes nu mera icke i det allmänna rättsmedvetandet, och,

om afskrifning af grundskatt beviljas, bör den tillkomma med lika skäl de

sålunda till skatte köpta kronohemman, som de gamla skattehemman. Annorlunda

förhåller sig med de i Herr Kammarrådet Andersons betänkande

anförda egendomar, hvilka icke varit under stadgad åborätt upplåtna, då

kronan af hände sig eganderätten dertill, och hvilka egendomars grundränta

lian ansett icke böra blifva föremål för afskrifning, derest sådan skulle ega

rum, utan i stället böra afiösas.

Dessa egendomar kunna hänföras till följande kategorier:

a) De, jemlik t Kong], kungörelsen den 4 Februari 1811 med flera om

rekognitionsskogar utfärdade författningar, skattlagde och till skatte

försålde rekognitions-skogshemman, utgörande, enligt den vid betänkandet

fogade tabell N:o 1, 229,om» mantal med en ränta af 26,432 kronor

28 öre.

b) De med tillämpning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 13

Juni 1818 skattlagde och till den högstbjudande försålde kronoskogar,

utgörande, enligt tabellen N:o 2, 45 lotter med en ränta der upptagen

till 2,872 kronor 50 öre.

c) De jemlik! Kongl. brefvet den 16 Mars 1824, kungjordt genom kammarkollegii

cirkulärbref den 1 4 April samma år, skattlagde och till den

högstbjudande försålda kronoskogar, bestående enligt tabellen N:o 3 af

375 lotter med ränta, 4,875 kronor 38 öro.

d) Åtskilliga inom Södermanlands län förr befintliga jagbackar, hvilka

enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 23 Maj 1818 och

Kong], brefvet den 16 Juli 1823 blifvit utan förbehåll af någon skatte

-

20

köpeskilling under skaftemannarätt upplåtna åt den, som å offentlig

auktion erbjöd högsta spanmålsafgitt i årlig ränta, utgörande räntorne

härå tillhopa öl)2 kronor 20 öre.

e) Sådane öfverloppsmarker i de norra länen, hvilka, såsom icke användbara

till kronoparker, blifvit till den högstbjudande under skattemannarätt

försålde, utgörande, enligt tabellen N:o 4, 32 skiften med en ränta

af 1,251 kronor 28 öre.

1) Utmarken på Öland eller s. k. Allvaret med en ränta åt 1,151 kronor

5 öre.

g) Sådana ilsken, som jemlikt Kong], brefvet den 22 Mars 1850 blifvit

till den högstbjudande under skatternannarätt försålde, utgörande, enligt

tabellen N:o 5, 340 stycken med en ränta af 5,834 kronor 87 öre.

b) Sådana staten förr tillhöriga hemman och lägenheter, deribland äfven

fisken, som pa grund af särskilda för hvarje hemman eller lägenhetmeddelade

föreskrifter blifvit antingen å offentlig auktion eller för eljest

öfverenskommen köpeskilling försålda med förbindelse för köparen

att framgent utgöra ränta och kronotionde, uppgående, enligt tabellen

n:o G, till 20! 11 mantal och 16 lägenheter med en ränta af 4,700 kronor

71 öre och kronotionde af 315 kronor 46 öre.

Hvad nu omförmälda egendomar beträffar och deribland först rekognitionsskogshemman,

så finner man af den utredning, betänkandet innehåller,

att de till bruken och bergverken anvisade skogar till en början innehades

afgiftsfritt, men att, i den mån landets uppodling fortgick och rikedom af

skog minskades samt värdet å skogseffekter i förhållande derefter stegrades,

jernverken belädes med ett visst årligt arrende (vederkänsla) eller rekognitionsafgift,

som tid efter annan förhöjdes i enlighet med skogsprodukternas

då gällande värde. Enligt Kongl. bref vet den 14 Mars 1689, da afgiften

synes hafva först blifvit bestämd, utgjorde den för stångjernshamrar 2 öre

och för masugnar 1 öro silfvermynt för hvarje stafrum ved eller 18 tunnor kol,

som etter uppskattning antogs vara för bruksdriften erforderligt och med

skogens bestånd kunde af verkas.

De vilkor, hvarunder bergverksidkare» egde begagna dessa skogar,

vore att bergverksrörelsen upprätthölls och art skogarna ej anlitades utöfver

verkens behof.

Yäl måste medgifvas att, om dessa vilkor fullgjordes, kronan ansågs

icke ega rätt att återkalla det en gång gifna understödet, derest den vid

verkens anläggning privilegierade tillverkning var grundad på skogsfång

från någon kronan tillhörig skog, men man torde härvid dock

ej böra förbise hvarken den omständighet, att dessa skogar ej kunde af in

-

21

nehafvaren disponera» och öfverlåta» såsom de under stadgad åborätt upplåtna

kronohemman, och icke heller de förmåner Rikets Ständer vid 180''J

års riksdag och sedermera medgåfVo bergverken och bruken och hvilka i

afseende ä nämnde skogar hufvudsakligen innefattas i Kongl. kungörelsen

den 4 Februari 1811. Genom nyssnämnda författning föreskrefs nemligen

att vid undersökningen af den areala vidd af skog, som för hvarje bruk vore

behöflig, borde iakttagas, att hvad bruket tillädes blefve heldre öfver än under

dess behof; att för hvarje på skogen för brukets räkning anlagdt torp

eller odling skulle, utom den för brukets behof anslagna skog, tilläggas hvad

som erfordrades till bränsle, byggnadstimmer och stängsel; att vid hemmanens

indelning skogen borde efter grad af återväxt och jordmånens bördighet

rikligen tilltagas och hemmanet, i samma mån det hade mindre förmåner,

erhålla en vidsträcktare skogstillgång elller ifrån 1200 ända till 3,000

tunnland; att, sedan don bruksegaren tillerkända skogen blifvit indel t i hemman

och påförd grundränta äfvensom kronotionde, der sådan kunde ifrågakomma,

hemmanen skulle skatteköpas mot erläggande af 6 års räntor, beräknade

efter kronovärde, och borde i det skattebref, som kammarkollegium

derom utfärdade, intagas att hemmanen alltid skulle blifva oskiljaktiga från

de bruk, hvarunder de lyda; hvarjemte uti Kongl. bref ve t den 26 Juni

1831 stadgades, att dessa hemman borde i jordeboken upptagas uti särskild

kolumn under rekognitions-kronoskattehemman, h vilket val ock bevisar, att

de ej voro att betrakta lika med andra skattehemman.

Vid skattläggning af åtskilliga rekognitions-skogsheimnan visade sig

äfven, att, i anseende till de betydligt lägre skattläggningsmetoder i åtskilliga

provinser, den årliga räntan, uträknad efter medium af de sista tio årens

markegångspris, utgjorde mindre belopp än hvad kronan af skogarne den

senare tiden åtnjutit i rekognitionsafgift och kolfrihetsbovillning. Det stadgades

derföre genom Kongl. bretvet den 3!) Januari 1824, att räntan då

borde till ett sådant belopp förhöjas, utan att likväl hemmantalet behöfde

derefter rättas, h vilket senare stadgande tillkom genom Kongl. brefvet den

6 Mars 1 830.

Dessa kufvudgrunder, eller Indika förhållandet emellan staten, såsom

egare, och bergverksidkare!], såsom innehafvare afrekognitionsskogen, då bestämdes,

torde icke nu böra undergå, någon väsentlig rubbning, helst eljest den fördel,

staten på grund af sin eganderätt sig betingat, blefve till spillo gifven. Frågan

är af privat-rättslig natur och måste efter mitt, omdöme sålunda bedömas.

Då för vanliga kronohemman skatteköpeskillingen utgör 10 års kronovärderingsräntor,

uppgår den för rekognitionsskogshemmnn, på sätt ofvan är

nämnd t, endast till 6 års dylika räntor. Så erlades t. ex. för hvarje helt

mantal å Svartå bruks rekognitionsskog i Nvsunds socken, Örebro län, i

»katteköpeskilling 60 kronor, för ett mantal Bergsbo i Grangärdes socken,

Störa Kopparbergs län, 72 kronor 50 öre, för hvarje mantal under Ludvika

bruk i samma län 72 kronor 50 öre, för ett mantal Skogstorp å Aboholmsbruks

och Igelbäcks masugns rekognitionsskog i Skaraborgs län 92 kronor

70 öre, för f mantal Ållmänningen å Eiddarhytte rekognitionsskog i Westmanlands

län 57 kronor 56 öre, för 1 mantal Hammartorp å Hörnefors

bruks rekognitionsskog 60 kronor och för ett mantal Köse å Olofsfors bruks

rekognitionsskog i Westerbottens län 57 kronor 84 öre o. s. v.

Denna obetydliga skatteköpeskilling kan ej i ringaste mån motsvara

värdet af de högst betydliga skogsområden, staten öfverlåtit för bildandet af

rekognitionsskogsbemman, sedan jernverken numera befriats från skyldigheten

att utgifva hammarskatt, tackjernstionde samt skatte- och hyttegälsjern.

En del af dessa hemman hafva icke någon kronotionde sig åsatt,

emedan de vid skattläggningen saknat åker, men flertalet hafva sådan,

ehuru merändcls till ringa belopp. Om afskrifning medgifves för räntan

och kronotionde!! i allmänhet, torde den äfven för tionden å nyssnämnde

hemman böra ega rum, såsom afseende äldre uppodlingar inom skogsområdet,

men deremot anser jag i underdånighet, att någon annan del af räntan

ä ett rekognitionshemman icke bör afskrifvas än den, som vid hemmanets

skattläggning eller derförinnan blifvit åsatt den uppodling eller torplägenhet,

som var ä skogen befintlig, innan den till hemmantal indelades och hvilken

ränta i allmänhet utan någon svårighet kan från hemmanets öfriga ränta

afräknas.

Beträffande de under b) här ofvan upptagna skogar ; så afse de dels

norra och södra lotterna af Klunckhytte rekognitionsallmänning i Hidinge

socken af Örebro län, som försåldes till skatte år 1826, hvars ränta, omsatt

enligt Kong!, förordningen den 23 Juli 1869, utgör 108 kronor 42 öre,

dels de på Öland belägna, före försäljningen med ypperlig skog beväxta

kronoparkorna Köpings-, Ramsättra-, Sörby-, Lindby- och Ralla tallar samt

Strandskogen, hvilka fördelade i lotter såldes mellan åren 1821 —1823

och två lotter år 1833. Ralla tall innehöll 598 tunnland 26 kappland och

Strandskogen 832 tunnland 25 kappland. De å dessa lotter före försäljningen

bestämda räntor upptagas i tabellen N:o 2 till 2,766 kronor 89 öre; men

sedan, till följd af Kongl. brefvet den 18 Augusti 1817 rörande några

lotter på Köpings tall, Kongl. brefven den 30 Oktober 1845 och den 7

Augusti 1863 angående lotterna 2 — 13 af Rälla tall samt Kongl. brefvet

den 11 Maj 1851 i fråga om lotterna H:is 2—12 på Strandskogen, dessa

undergått förmedlingsskattläggning, utgör räntan för samtliga dessa forna kronoparker

på Öland, efter omsättning enligt 1869 års Kongl. förordning,

endast 1,116 kronor 30 öre och kronotionden 108 kronor 20 öre, och, då

härtill lägges omförmälda ränta för lägenheter i Örebro län 108 kronor 42

öre, blir tabellens slutsumma rätteligen 1,254 kronor 72 öre i ränta och

dessutom 108 kronor 20 öre i kronotionde.

De räntor, som för ofvannämnde lägenheter nu utgöras, kunna icke anses

vara af någon betydenhet i förhållande till det värde, skogen derå egde

och marken ännu innehar.

_ lotterna under Klunckhytfe rekognitionsallmänning äro till hufvudsaklig

del jemförliga de under c) i tabellen n:o 3 upptagna skogar, bestående

af kronoparkerna Orlösan, Hammarby, Berga, Knisslinge och Råby i

Upsala län, Klosters allmänning i Södermanlands in. fl., h vil ka försåldes

mellan åren 1829—1868.

De under d) anmärkta i Södermanlands län befintliga jagbackar bletvo

försålda mellan åren 1825 — 1881, äfvensom en, fördelad i 2 lotter, år 1840

och den sista, eller Näsbacken år 1849. Räntorna å dessa lägenheter äro

mycket varierande, såsom exempel hvarpå torde få underdånigst anföras, att

för följande lägenheter utgjorde räntan nedan antecknade belopp:

Härad.

Socken.

_

Jagbaclcons namn.

Yt-

inne-

hållet.

Ränta span- mål hälften

råg hälften

korn.

Dag. då skatte- 1

köpet egt rum.

Öster Rekarnc.

Kloster.

Dahfbergot.

Tunn-

land.

9

K“Ppl.

30

Tun-

nor.

Kappar

i

1825

December

20

ltönö.

Svärta.

Walmesta,

s

12

—

_g

1826

Juli

25

Spolviks.

Ufvesta störa.

21

15

2

14

__

Oct.

31

Öster Rekarne.

Holgona.

Berga.

oo

OO

22

i

10

1828

No v.

10

-fäder.

Oxlötli.

45

13

—

16

1830

Nov.

29

V)

Kjula.

Kjulåns Norra lotten.

58

81

—

8

1840

Febr.

21

Daga.

D

f):o södra d:o

59

3!

_

8

Björnlunda.

Näsbacken.

11

9

—

9

O

1849

Juli

20

För alla ifrågavarande jagbackar, innehållande 551 tunnland 31| kappland,

utgjorde räntan 290 kubikfot 2,or kannor, hvilken, omsatt till penningeranta

enligt 1869 års högstberörda nådiga förordning, utgör 592 kronor

20 öre.

\ id granskning af dessa räntebelopp kan

mänhet hafva blir vit för högt uppdrifva, utan

ligt, att de snarare understigit än motsvarat h

al i all framtid bort kunna påräkna.

man väl icke anse dem i alldet

deremot vara fullt antagvad

kronan i afkastning der

-

Oeh gällei'' såväl om dessa smn öfriga lägenheter af enahanda beskaf1

enhet, att det stora misstag, som i den statsekonomiska lagstiftningen begieks,

isynnerhet under de första decennierna af detta århundrade, och som

24

föranledde dertill, att statens skogar, vanligen fördelade i mindre lotter, öfverlätos

under enskild eganderätt, hvarigenom skada och förlust för staten

uppkom, väl icke bör hafva till följd en ytterligare förlust för staten genom

afskrifning af dylika räntor.

Alla" de här ofvan under e) i tabellen \vo 4 förekommande öfverloppsmarker

skattesåldes åren .1871 och 1874. För dem i Bjurholms socken.

Westerbottens län, utgörande en areal af 6,718,ras qvadratret, deraf 4,876,375

qvadratref duglig mark, försålde enligt Kongl. bref vet den 20 Januari 1871,

utgjorde skattekö]>eskillingen endast, 20 kronor 4 öre, men räntan 407 kronor

16 öre; för andra öfverloppsmarkcr i samma socken med en areal af

4,091,1)75 qvadratref, deraf 2,716,so qvadratret duglig mark, försålde enligt

Kongl. bref ve t den 9 December 1871, utgjorde köpeskilligen 7 kronor 29

öre, men räntan 242 kronor 27) öre och för 20 särskilda öfverloppsmarker

i Degerfors socken, nyssnämnda län, med en areal åt 23,568,912 qvadratref,

deraf 9,401,3 qvadratref duglig mark, försålde enligt Kongl. brefvet den 20

Januari 1871, utgjorde köpeskillingen JO kronor 49 öre, men räntan deremot

7)71 kronor 47> öro.

Om ogarne af dessa skogsmarker, som blott för tre ar sedan förvärfvat

sig eganderällon dertill, medgifves afskrifning af räntan,som väl maste anses motsvara

den verkliga, köpeskillingen, finge de åtnjuta en förmån på statens bekostnad,

som de vid köpslutet icke kunnat ana.

I)å utmarken på Oland, anmärkt under f) här ofvan, till såväl egandesom

dispositionsrätt tillhörde kronan, ehuru hemmanen af gunst och nåd derstädes

åtnjutit rätt till mulbete; och enär utmarksskatten, som genom Kongl.

brefven förn 29 Oktober 1816 och den 12 Maj 1819 faststäldes till 874

tunnor spanucmål, nu mera, jemlik!; Kongl. brelvet den 2.1 Juli 1847^ blifvit

nedsatt till 90 tummr r’/4S kappar spanmål eller 1,17)1 kronor 5 öre,

torde ej vara. skäl att medgifva någon ytterligare afskrifning deraf, helst utmarken

till hemmansegarnes egen fördel bl it v it emellan hemmanen under

evärdelig ego fördelad och sådant icke eldigt törfattningarne kunnat och icke

eller lämpligen bonit ske utan bestämmande af särskild skatt åt staten för det

den af stod sin eganderätt till marken, hvilken skatt, som blott åsatt» odlad

eller odlingsbar jord, vid betraktande af den förmån hemmanen genom eganderätien

till marken vunnit, måste vara. särdeles billig och utan ringaste betungande

kunna utgöras.

Uti 1827) års jordebok är skattebeloppet utförd t för hvarje hemmans

nummer särskildt, och ehuru det i nya jordeboken är intaget bland hemmanets

öfriga. ränta, måste dock uppgift a detta skattebelopp i nya jordeboken

antecknas enligt föreskriften uti 15 punkten t) af kammarkollegit

kungörelse angående upprättande af nya jordeböcker den 28 Januari 1870,

i följd hvaraf beloppet med lätthet kan beräknas.

25

Vidkommande de under g) i tabellen N:o 5 upptagna fisken, så förekommer

att räntan å dessa fisken, som i allmänhet blifvif bestämd till medelbeloppet

af arrendeafgifterna under de tre nästförflutna arrendeperioderna, i hög grad

nedtryckt den erbjudna och antagna köpeskillingen, likasom vid om förmäl

de öfverloppsmarkers försäljning egt rum.

För att åskådliggöra detta förhållande och derjemte visa huruledes

köpeskillingen ofta varit ganska obetydlig och flerestädes icke stått i något

afse värd t förhållande till räntan, torde följande exempel få i underdånighet

anföras:

!

Län.

Socken.

1

Fiskets namn.

i

Skatte-

köpe-

skilling.

"Ränta, om- j

satt ti ii pen-!

ningar enl. |

K. f. den

23/,1869.

1

Skattebrefvets datum.

Kronor.

öre.

Kronor.

. i

ore.;

Södermanlands

Nykyrka

Hakvarpet..................

15

—

45

—

1855, Maj 31.

Östergötlands

Motala

Motala ålfiske............

25

—

40

75

1851 Okt. 21.

Calmar

Misterhult

Buseviks notvarp......

—

75

5

25

1852 Mars 8.

Kersviks och Kafle-

holms fjärds notvarp

1

25

8

25

D:o d:o.

Chris tianstads

Åhus

Yngsjö åledrätter N:is

5—10..................

75

—

179

75

1851 Aug. 1.

D:o 56—59''..............

6

209

25

1852 Febr. 9.

D:o 25—27 ...............

15

—

51

—

1853 Jan. 24.

1

Wää 12 åledrätter

i

44—55...................

34

50

360

50

1855 Okt. 8.

Gefleborgs

Arbrä

Ljusne elfs laxfiske.

10

9

16

23

1851 Nov. 12.

Wester Norrland

Öfverlännäs

Holmsvarpet ...........

1

50

30

89

1852 Aug. 5.

Gudmundrå

2 st.akagårdar vid

Svanösundet, lax-

fiske .....................

1

56

13

48

„ „ 12-

Thorsåker

Harf och Hoiavarpet

75

—

85

61

1853 Jan. 25.

Grundsund

Gideåbacka nejonögon-

fiske ...................

—

50

10

94

1854 April 25.

Liden

Brådö Kronofors ......

—

37

43

14

„ Juli 27.

Nju runda

Fiske vid Åhvemäns

egor .....................

—

37

15

10

„ Okt. 3.

Timrå

Mag rafs lax och sik-

|

varp .....................

3

06

30

89

1855 Sept. 20.

Nätra

Trysunda...................

1,253

116

i 1,597

38

1857 April 28.

Alnö

Spika ro ....................

15

i—

41

44

1861 Juni 25.

Westerbottens

Umeå

Alhällan jemte Ålder-

!

udden.....................

10

5(1

95

90

1852 Aug. 12.

4

26

Bland de hemman och lägenheter, som under h) här otvan i tabellen

N:o G alses, förekomma några, hvilkas räntor icke uppgå till högre belopp

än de för egendomarne förut erlagda arrendeatgifter, t. ex. förra tullhuslägenheten

å Kungsholmen Piludden och säteriet Sannagården i Lundby socken,

Göteborgs och Bohus län. Den förra försåldes enligt Kongl. brefvet den

31 Oktober 1829 för 782 kronor 50 öre med en ränta af 98 kronor 25 öre

och säteriet Sannagården enligt Kongl. brefvet den 26 April 1867 emot

en köpeskilling af 24,250 kronor och ränta 2,185 kronor samt kronotionde

12 kronor 61 öre.

Till denna kategori hänförliga hemman och lägenheter äro, bland andra,

följande, hvilkas räntor och kronotionde blifvit omsatte enligt Kongl. förordningen

den 25 Juli 1869.

—

tou,uu, r VMam “ ^“8*-

----------— s>: : Maj:ts beslut,

N i Hemmans och. Lä-

izj g g i hvarigenom be- | Skatteköpe-

Ränta.

Krono-

Län.

Härad. socken. . genheters namn.

g s g loppet af skatte- skilling.

B £ V köpeskillingen

?■ '' Antal. blifvit godkänd.

tionde.

Östergöt

lands.

Krono

bergs

Calmar.

Gelle

borgs.

Stora

Koppar

bergs.

Aska. ; Motala.

Kongo.

Aspe

lands.

Slättebo.

Walbo.

Bispmotala Kuugs-i

ladugård ...........

Silandsmåla, f. d.

Krigsmanshusfog

deboställe

.........

Karlstorp. Påuliströms jernbruk

med tillhörande

hemman...

Skedemosse .........

2 laxfisken i Gaf

|

velån...................

„ Sätra stig och Te-;

stebo sikfisko ... j

Stora Hushagen ...........j

Tima.

Wisse

fjerda.

Köping.

GeflestadJ

02,

Ar. i

x ;

Månad.

Oag.

Kr. i ö. j

Kr.

d. ■

— 1865

Okt.

13

40,000 —

886

75

i

— 186 T

Febr.

12

15,050 —

45

43

- 1882

Dec.

8

30,150 _;

862

84:

— 1821

Sept.

10

9,750 ■

159

oV

1 1828

Aug.

19

500 —

71

41

i! „

i 1872

Maj

24

200 —

100,000 _

142

202

i 62

''75

99

44

90

18

Uti betänkandet, sidan 24, förekommer ock såsom hit hänförliga de

räntor, hviika komma att åsättas Ohre sockens öfverloppsmark i Stora Kopparbergs

län, hvilken till en egovidd af omkring 200,000 qvadratref, enligt

Kono-1. brefven den 17 Oktober 1857 och den 27 November 1849, bliivit

Ohre socknemän tillagd utöfver den skogsmark, som vid afvittringen inom

socknen blifvit socknemännen skattefritt tilldelad med vilkor, att ötvei loppsmarken

skulle lika på hvarje besutenhet fördelas, samt emot skyldighet för

sooknemänuen att, sedan öfverloppsmarken bliivit skattlagd, samma mark

emot köpeskilling, uträknad efter räntan, till sig lösa och derför årligen erlägga

ränta.

Men utom de i förenämnde betänkande särskild! omförmälda egendomai

förefinnas äfven andra, som äro att räkna till samma klass. De bestå i allmänhet

af sådane skogslotter, hvilka, jemiikt Kongl. brefvet den 16 Mars

18-24 och kammarkollegii derpå grundade cirkulärbref den i4 April samma

år, blifvit från kronoparker och ailmäuningar utbrutna såsom ersättning för

enskilda hemmansegares derå begagnade skogsfång och mulbete. Dylik mark

upplåts såsom en oskiljaktig tillhörighet till hemman mot ränta i spamnål och

skulle vanligen skatteköpas för en köpeskilling, motsvarande sex års räntor.

Sä t. ex. förordnade Kongl. Maj:t uti nådigt bref den 19 Mars 1836, atr

kronoallmirnuiugarue Grälaveden och Trehörningen inom Ahs härad, Elfsborgs

län, innehållande tillhopa eu areal af 9,172 tunnland 20 2/10 kappland,

deraf 7,244 tunnland 16 7/io kappland vore skogbärande, skulle åt

hemmansegarne inom Rångedahla, Toarps, Espereds, Hvarnums och Bremhults

socknar under full eganderätt emot en ränta af V4 kappe spamnål af

hvarje geometriskt tunnland skogbärande mark till delning upplåtas. Skattläggning

förrättades derå den 17 September 1861 och kammarkollegium har

genom utslag den 9 November 1 86ö fastställt räntan till sammanräknadt 34J

kubi klot 3,37 kannor spamnål, 1 3 råg och 2/3 korn, att årligen utgöras. Efter

omsättning enligt Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 bestiger räntan sig

till 703 kronor 78 öre.

Likaså hav, i fråga om reglering af kronoparkeu Omberg i Östergötlands

län, Kongl Maj:t, med utseende ä den mulbetes rätt inom parken,

som åtskilliga, inom Lysing* och Dahls härader belägna hemman från längre

tid tillbaka af gunst och nåd fart begagna emot stadgad afgift, föreskrifvit.

att betesmark skulle dom tilldelas i Dagsmosse, innefattande en del af parkens

område, samt att den sålunda tilldelade marken borde behörigen skattlägga*.

Med anledning häraf skattlades år ! Hö.8 414 tunnland 12,1 kappland

duglig mark, fördelade på åtskilliga kronoskatteheraman och */2 mantal

frälse Knifstorp, till viss spanmåisränta, som år 1864 af kammarkollegium

fastställdes, och utgör, efter omsättning i penningar enligt högstberörda nådiga

förordning, räntan 209 kronor i i öre och kronotionden 33 kronor

1 ö öre.

< )m det i nåder pröfvas lämpligt och med statens fördel öfverensstämmande

att i allmänhet medgifva afskrifning af grundskatten, har jag

trott mig böra underdånigst fästa Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet derpå,

huruvida sådan afskrifning bör tillkomma omförmälda egendomar och, hvad

särskild! angår rekognitionsskogshemman, i vidsträcktare mån än hvad jag

ofvan vågat i underdånighet tillstyrka.

28

Pa de skäl, som blifvit anförda, och då genom räntans och tiondens

omsättning till fix penningeränta enligt 1869 års Kongl. förordning en ganska

betydlig nedsättning redan skett i grundskatten, hemställer jag underdånigst.

att grundskatten af meranämnde egendomar må i stället blifva föremål för

aflösning enligt de grunder, som i betänkandet blifvit närmare utvecklade,

hvarvid jag icke finner något annat vara att i underdånighet erinra än att,

då de fleste hemman äro klufna i mindre delar, aflösningen bör ifrågakomma

samtidigt för hvarje hemmansnummers eller lägenhets grundskatt, men icke

för särskilda brukningsdelar deraf, till förekommande af de flera svårigheter

och invecklade förhållanden, som eljest skulle uppstå, pa sätt kammarkollegium

och statskontoret i underdånigt utlåtande den 12 Oktober 1867

anfört.

Det bör härvid icke heller lemnas oanmärkt, att äfven före år 1809

åtskilliga hemman eller lägenheter, som icke varit under stadgad åborätt upplåtna

blifvit, enligt särskilda nådiga beslut, till skatte försålda, men deras

antal har antagligen icke varit betydligt, i jemförelse med dem, hvilka efter

nämnde tidpunkt försålts, och det skulle leda till tidsödande undersökningar

i jordeböcker och räkenskaper för utredande, hvilka dessa egendomar varit.

Uti hvad Kongl. kollegierna i det underdåniga utlåtandet under punkten

11) yttrat om afskrifning af den grundskatt, som varder rekognitionsskogshemman

åsatt, sedan afskrifningen för hemmanen i allmänhet tagit sin

början, kan jag för min del ej instämma, utan anser af skäl, som nyss blifvit

i underdånighet anförda, sådan grundskatt höra triköpas enligt i betänkandet

anförda grunder.“ Stockholm som ofvan.

In fidem

C. J. Hassel!.

STOCKHOLM, I3AAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1375.