SOU 1878:1

Kammarkollegii och Statskontorets

den 10 Oktober 1877

afgifna

underdåniga utlåtande

i fråga om

lönereglering för vissa till landsstaten

hörande tjenster.

Stockholm,

tryckt lios K. L. Beckman,

1877.

1

STORMÅKTIGSTE ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Sedan den särskilda komité, som enligt nådigt beslut den 22

Februari 1873 blifvit nedsatt för att i afseende å slutlig lönereglering

för landsstaten, efter behörig utredning af alla dithörande förhållanden,

afgifva underdånigt betänkande och förslag, under den 13 Oktober 1875

sådant betänkande och förslag till allmän tjenste- och lönereglering för

landsstaten samt till ordnande af uppbörds- och redovisningsväsendet

för länen afgifvit, samt dels Rikets Hofrätter, Fångvårdsstyrelsen,

Arméförvaltningen, Förvaltningen af Sjöärendena, Öfver-Intendentsembctet,

Skogsstyrelsen, Sundhetskollegium och Statskontoret öfver

vissa särskilda delar af ifrågavarande betänkande och förslag, dels och

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samtliga länen öfver komiterades

betänkande och förslag i sin helhet afgifvit infordrade underdåniga

yttranden, äfvensom nionde och tionde allmänna landsstatsmötena

till Eders Kongl. Maj:t ingifvit särskilda underdåniga framställningar

i ämnet; så har, enligt nådigt Bref den 24 sistlidne Maj,vid detta

ärendes föredragning i de delar, som redan då ansetts kunna pröfvas,

Eders Kongl. Maj:t, som framdeles i sammanhang med frågan om utfärdande

af ny instruktion för länsstyrelserna ville taga i öfvervägande

de af komitén föreslagna förändrade bestämmelser i afseende å

länsstyrelsernas organisation och sättet för utöfvande af desammas

verksamhet, så vidt dessa bestämmelser icke omedelbart afsåge eller

vore en ovilkorlig följd af komitén åsigt rörande den embetsställning

Landssekreterare och Landskamererare framdeles borde intaga,

funnit hvad komitén föreslagit i fråga om förändring af bemälde

tjenstemäns embetsställning icke förtjena afseende, likasom Eders Kongl.

Maj:t ej heller funnit skäl bifalla komiténs förslag om gemensam

diariiföring för Landskansli och Landskontor, likväl under förklarande,

att Eders Kongl. Maj:t framdeles, i sammanhang med frågan om lönereglering

för de vid länsstyrelserna anstälde tjenstemän och utfärdande

af ny instruktion för dem, ville taga i nådigt öfvervägande huruvida, i

anledning af komiténs sistberörda framställning, förändrade bestäm

1

-

2

meker rörande diariiföringen å länsstyrelsernas särskilda af delningar

kunde vara af behofvet påkallade; hvarjemte, beträffande derefter komiténs

förslag att kronofogde- och länsmanstjensterna skulle sammanslås

till en tjenstemannaklass, kronofogdarnes, hvilka tjensteman

skulle, med biträde af så kallade fogdefullmäktige, bestrida de kronofogdar

och länsmän nu hufvudsakligen åliggande göromål, Eders Kong!

Maj:t funnit samma förslag icke böra bifallas, samt, med förklarande

att kronofogde- och länsmansbefattningarne borde bibehållas med hufvudsakligen

enahanda åligganden som hittills, ej mindre anbefallt Eders

Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande att hvar för sig, så fort

ske. kunde, och före den 1 nästlidne Augusti, inkomma med underdånigt

yttrande, huruvida inom det enhvar anförtrodda län antalet af

kronofogde- och länsmanstjensterna kunde genom förändring af nu bestämda.

tjenstgöringsområden minskas eller tillökning i detta antal eller

förändring i öfrigt af tjenstgöringsområdena kunde finnas vara af omständigheterna

oundgängligen påkallad, än äfven i nåder förordnat att,

derest kronofogde- eller länsmanstjenst är eller blifver ledig, med åtgärd

för densammas återbesättande skulle anstå och tjensten genom

vikarie uppehållas intill dess Eders Kongl. Maj:t, efter det berörda yttranden

inkommit, vidare föreskrift meddelat;

Och har, med anledning af de sålunda i nåder fattade besluten,

Eders Kongl. Magt vidare funnit godt ej mindre förklara, att hvad nådiga

cirkulären den 7 Mars 1873 och den 11 December 1874 innehålla

i fråga om tillsättande af landsstatstjenst icke vidare skulle ega tillämpning

beträffande Landssekreterare-,Landskamererare-, Länsnotarie-, Länsbokhållare-,

Landskanslist- och Landskontoristtjenster samt derjemte anbefallt

.Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, när någon af dessa

befattningar kungjordes till ansökning ledig, tillkännagifva, att innehafvaren

af befattningen skulle vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden, som ock den reglering

af löneförmåner, som kunde varda föreskrifven, äfvensom att vid

tillsättandet af do utaf nämnda befattningar, till hvilka utnämningsrätt

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tilkomme, nyssberörda förbehåll

iakttaga, än äfven förständiga Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att i sammanhang med förutnämnda yttranden meddela uppgift

å de Landssekreterare, Landskamererare eller Kronofogdar, som

pa grund af ofvan omförmälda cirkulär erhållit förordnande att endast

tillsvidare bestrida innehafvande befattningar, samt huruvida något hinder

mötte att för sådan befattnings innehafvare utfärda fullmakt eller

konstitutorial, med iakttagande af omförmälda förbehåll och för krono

-

3

fogde jemväl, der så funnes nödigt, att lian skulle vara underkastad

reglering af tjenstgöringsområde, hvarefter och sedan oftanämnda yttranden

inkommit Eders Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande om

och i hvad mån tillämpning af förberörda cirkulär kunde jemväl i afseende

å kronofogde- och länsmansbefattningar upphöra,

I sammanhang med sålunda omförmälda beslut har, jemte öfverlemnande

af samtlige till ärendet hörande handlingar, Eders Kongl.

Maj:t slutligen i nåder anbefallt Kammarkollegium och Statskontoret

dels att så fort ske kunde och före den 1 Oktober innevarande år

inkomma med underdånigt utlåtande och förslag i fråga om löneregleringen

för de vid Landsstaten anstälde embets- och tjenstemän,

med undantag af Landshöfding, Räntmästare och Häradsskrifvare, dels

ock att gemensamt med Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt

afgifva underdånigt utlåtande öfver komiténs förslag angående uppbörds-

och redovisningsväsendet jemte dermed sammanhang egande

frågor, såsom om förändring af räntmästarebefattningarne, indragning

af häradsskrifvaretjensterna och bestridande af do med dessa befattningar

förenade göromål och aflöningen derför; hvarjemte Eders Kongl.

Maj:t meddelat, att Kammarrätten dessutom erhållit nådig befallning att

särskildt afgifva yttrande i anledning af komiténs förslag till förändrade

bestämmelser angående mantalsskrifningen i riket och hvad

dermed sammanhang egen

Enär vidare, enligt hvad åtskilliga af de till Eders Kongl. Maj:t

inkomna utlåtanden i fråga om tjenste- och löneregleringen för landsstaten

såväl som en utaf tionde allmänna landsstatsmötet gjord underdånig

framställning i ämnet gåfve vid handen, flerestädes stor svårighet

mötte för länsmannen att inom sitt tjenstgöringsområde förskaffa sig

lämplig bostad, äfvensom att utan alltför betungande kostnader bereda

sig tillgång till de för tjensteresor erforderliga dragare och dessutom

flera af de nuvarande länsmansboställena vore mindre lämpligt belägna

samt ett eller annat antagligen af sådan beskaffenhet, att innehafvaren

icke kunde med fördel och utan åsidosättande af tjenstens fordringar

detsamma sjelf bruka och bebo, har med afseende härå Statsrådet

och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Civildepartement ansett det

böra i sammanhang med frågan om löneregleringen tagas i öfvervägande,

huruvida icke omförmälda svårighet, der den förefunnes, kunde

och borde genom statens mellankomst afhjelpas på det sätt, att åt

länsmannen anvisades någon lämpligt belägen jordlägenhet eller mindre

hemmansdel, försedd med nödiga åbyggnader och omfattande så stor - jordrymd, att derå kunde födas en eller två hästar; på grund hvaraf,

4

och då antagligen redan nu inom flera länsmansdistrikt funnes någon

kronan tillhörig, för statsverkets räkning utarrenderad eller till försäljning

afsedd fastighet, som lämpligen skulle kunna för ifrågavarande

ändamål användas, och tillgången på sådana fastigheter i icke oväsentlig

mån torde ökas derigenom, att i den närmaste framtiden ett stort

antal åt arméen och till hospitalens underhåll förut anslagne mindre

hemman och lägenheter komme att till statsverket indragas, bemälde

statsråd genom cirkulär den 12 sistlidne Juni anmodat Eders Kongl.

Maj:ts samtlige Befallningshafvande att, såvidt ske kunde, före den 1

påföljde Augusti till Civildepartementet inkomma med yttrande, huruvida

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande delade den ofvan omförmälda

åsigten om nyttan och behöfligheten deraf, att länsmännen blefve

med boställslägenheter försedde, äfvensom att i sammanhang med detta

yttrande lemna uppgift, om inom länets särskilda länsmansdistrikt funnes

eller kunde beredas lämplig bostadslägenhet för der anstäld länsman,

jemte upplysning rörande ej mindre de för sådant ändamål afsedda

fastigheters senaste taxeringsvärde och beskaffenheten af derå

uppförda byggnader, än äfven om hvad i öfrigt för frågans bedömande

kunde anses erforderligt; och har, efter det sådane yttranden och uppgifter

från de fleste af rikets län inkommit, Eders Kongl. Maj:t, med

öfverlemnande af handlingarne, jemlikt derå tecknad nådig remiss den

10 sistlidne September, anbefallt Kammarkollegium och Statskontoret

att, i sammanhang med ofvanberörda utlåtande och förslag rörande

lönereglering för landsstaten, taga i betraktande, huruvida öfvervägande

skäl kunde förefinn as derför, att åtgärder varda vidtagna för att åt

länsmän, som vore i saknad af boställslägenhet, söka bereda en dylik

förmån, samt till hvad utsträckning, på hvad sätt och under Indika

vilkor sådant lämpligen kunde eg a rum.

Vid fullgörande af den Kammarkollegium och Statskontoret sålunda

meddelade nådiga befallning att gemensamt afgifva underdånigt utlåtande

och förslag rörande lönereglering för de vid landsstaterna i länen

anstälde embets- och tjensteman!, med undantag af Landshöfdingar,

Räntmästare och Häradsskrifvare, äfvensom att i sammanhang dermed

meddela yttrande i fråga om beredande af boställslägenheter åt

de länsmän, Indika nu sakna dylik förmån, torde det så mycket mindre

vara nödigt att lemna någon särskid redogörelse för de åtgärder och

beslut, som, i anledning af den redan vid 1823 års riksdag af Rikets

Ständer väckta frågan om ny lönereglering för landsstaten, sedermera

tid efter annan vidtagits utan att samma fråga ännu blifvit definitivt

pröfvad och afgjord, som dels en dylik redogörelse, omfattande den

5

då förflutna tiden, redan förut blifvit uti underdånig skrifvelse i ämnet

den 10 November 1865 af Kammarkollegium och Statskontoret meddelad,

dels ock det nu till Kollegiernas utlåtande öfverlemnade komitébetänkandet

innehåller erforderliga upplysningar rörande denna frågas

behandling till och med år 1875, efter hvilken tid några beslut af allmännare

betydenhet i detta ämne icke blifvit fattade.

Då Kammarkollegium och Statskontoret sålunda omedelbart öfvergå

till egentliga föremålet för deras utlåtande, anse sig Kollegierna först

böra taga under öfvervägande de allmänna grunder, som vid en lönereglering

för landsstaten böra tillämpas, och lärer härvid frågan om

lämpligheten af boställen eller löningsj ordar intaga främsta rummet.

Redan vid den lönereglering, som genom nådigt bref den 31 Januari

1856 provisoriskt faststäldes och hvilken, med de ändringar, som

sedermera tid efter annan och hufvudsakligen genom beslut vid

1856—58 års riksdag vidtagits, ännu är gällande, tillämpades i allmänhet

den grundsats, att Landssekreterare, Landskamererare och Landträntmästare

icke borde förses med boställen eller löningsj ordar, utan

blefvo sådana boställen och jordar med några få undantag då till statsverket

indragna mot penningeersättningar, som med lönerna sammanslogos.

Deremot blefvo kronofogde-, häradsskrifvare- och länsmansboställena

vid nämnda lönereglering i allmänhet bibehållna. I enlighet

med derom gjorda nådiga framställningar beslöto emellertid vid 1862 —

63 års riksdag Rikets Ständer, dels att fem särskild! uppgifva länsmansboställen

skulle emot kontant ersättning för boställenas ränta och

afkastning jemte särskild hyresersättning till statsverket indragas, dels

ock att i sådana fall, der vederbörande kronofogde, häradsskrifvare

eller länsman förklarade sig villig afträda innehafvande boställe och

Eders Kong!.. Maj ds Befallningshafvande i länet tillstyrkte samt Eders

Kong]. Majd, efter Kammarkollegii och Statskontorets hörande, pröfvade

indragning af sådant boställe lämplig, desse indelningshafvare då,

emot boställets afträdande till kronan, skulle berättigas att, efter

det belopp, hvartill boställsafkastningen och räntan i staten upptoges,

åtnjuta ersättning i kontant till fyllnad i förut utgående aflöning samt

att'' de derjemte skulle undfå särskild hyresersättning till belopp af 300

kronor för kronofogde och häradsskrifvare samt 150 kronor för länsman.

I följd af sistnämnda beslut hafva sedermera eu mängd kronofogde-,

häradsskrifvare- och länsmansboställen blifvit till kronan afträdda,

hvarförutan vid inträffade ledigheter efter år 1873 kronofogdeoch

häradsskrifvareboställen blifvit, enligt särskilda nådiga bref, till

statsverket indragna, så att för närvarande boställen icke finnas anvi

-

6

sade för flere än 36 kronofogdar, 30 häradsskrifvare och 201 länsmän,

hvarjemte fem landssekreterare, sex landskamererare och fyra landt

räntmästare

innehafva boställen eller löningsjord.

Komiterade, som ansett annat giltigt skäl för landsstatsboställenas

bibehållande icke förefinnas än omöjligheten för tjenstemännen att eljest

bereda sig nödig bostadslägenhet inom sitt distrikt, och som föreslagit

indragning af häradsskrifvare- och länsmanstjensterna, så att, enligt

deras förslag, frågan sålunda endast komme att gälla kronofogdebefattningarne,

för hvilkas innehafvare några oöfvervinneliga svårigheter

vid lämplig bostads anskaffande icke vore att befara, hafva icke hyst

någon betänklighet vid att tillstyrka indragandet af samtlige landsstatsboställen

i den män sådant lagligen kan ske.

Riktigheten af den åsigt, att nuvarande kronofogde- och häradsskrifvareboställen

äfvensom de boställen och löningsjordar, hvilka nu

åro med vissa landssekreterare-, landskamererare- och räntmästaretjenster

förenade, böra till statsverket indragas och för dess räkning

utarrenderas, kunna Kollegierna så mycket mindre underkänna, som, på

sätt ock komiterade erinrat, Kollegierna, vid det tillfälle, då, i följd af

beslutet om rättighet för landsstatstjensteman att mot viss kontant ersättning

till statsverket afträda sitt boställe, fråga först uppstod rörande

en mera allmän indragning af landsstatsboställena, uti underdånigt

utlåtande redan den 8 Februari 1864, såsom allmän grundsats uttalade

den mening, att bibehållandet af boställena såsom löneförmån

vore menligt ej mindre för tjensternas behöriga utöfning än ock för

tjenstemännen sjelfve, äfvensom för staten. Denna mening måste Kollegierna

fortfarande vidhålla, och skälen dertill äro hufvudsakligen de

redan då anförda, eller att då tjenstemän, hvilka hafva trägna tjenstegöromål,

måste dela sin tid emellan dessa och skötseln af ett stundom

rätt vidsträckt jordbruk, göromålen derigenom komma att i större eller

mindre grad eftersättas, hvarförutan det är klart, att tjenstemännen, om

lian, såsom ofta kan vara fallet, vid boställets mottagande saknar erforderliga

insigter i landtbruksskötsel och derjemte nödsakas att, i anseende

till otillräckligheten af de så kallade laga husen, låta uppföra

nya eller tillhandla sig redan befintliga öfverlopp shus, äfvensom att förskaffa

sig de för jordbruket behöfiiga inventarier, härigenom lätt kan,

såvida han ej eger enskild förmögenhet, bringas på ekonomiskt obestånd,

ett förhållande, som åter måste hafva ett skadligt inflytande på

tjenstens handhafvande. Att genom boställenas indragning och utarrendering

för statsverkets räkning i allmänhet större fördelar äro att

förvänta kan svårligen betviflas, enär antagligt är, att de då komma att

7

skötas af personer, som ega större insigter i jordbruket och kunna

deråt egna en mera odelad uppmärksamhet, hvarförutan, då boställena

på längre tid utarrenderas, arrendatorerne bättre äro i tillfälle att nedlägga

kostnader på jordens uppodling och förbättring samt derigenom

bringa bostället till högre värde, än då det utarrenderas af boställshafvaren

på några få år eller under hans ovissa tjenstetid eller ock af

honom sjelf under eget bruk innehafves. Någon anledning att för

landssekreterare, landskamererare och kronofogdar göra undantag från

ofvan åberopade, i andra afseenden, såsom vid löneregleringen för häradshöfdingarne,

tillämpade allmänna grundsats, är så mycket mindre

för handen, som landssekreterare och landskamererare i allmänhet icke

kunna till bostad begagna de åt dem upplåtna lägenheter, och för de

kronofogdar, hvilka ännu innehafva boställen, det icke bör möta synnerligen

stora svårigheter att inom de jemförelsevis större områden,

fögderierna omfatta, finna lämpliga bostäder, helst desse tjensteman till

fördel och beqvämlighet vid tjensteutöfningen ofta torde kunna välja

sin bostad inom någon stad, köping eller eljest merabebygd ort inom fögderi6^

der jemväl skjuts lättare än eljest lärer kunna erhållas. Fögderierna

ega ock. i allmänhet samma utsträckning som domsagorna i

riket, och då det icke ansetts nödigt bibehålla häradshöfdingeboställena,

bör ej heller ifrågasättas annat förfaringssätt med kronofogdarnes nuvarande

boställen.

I samma mån, som området minskas, inom hvilket bostaden bör

vara belägen, ökas naturligen, i allmänhet taget, svårigheterna vid anskaffandet

af fullt lämplig bostadslägenhet. Om också ej särskilt blifva

ådagalagda de flerfaldig^ olägenheter, som, enligt hvad de flesta af

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vitsordat, uppstå i följd deraf

att fast bostad för länsman saknas, skulle det derför icke kunna betviflas,

att för länsmännen understundom verkligt behof af bostadsboställe

tillhörande tjensten förefinnes, helst det möjligen kan inträffa

att bostad icke kan af länsmannen förhyras och någon längre tid bibehållas,

utan att derigenom i större eller mindre mån äfventyras den

sjelfständighet, som för tjenstens behöriga skötande måste vara af

mycken vigt, enär den utgör vilkor för vinnande af den aktning och

det förtroende, hvaraf länsmännen, till följd af sin nästan dagliga beröring

med .befolkningen, icke mindre utan snarare mera än andra

tjensteman, i sin tjensteutöfning äro beroende. För ett nitiskt och

verksamt handhafvande af den polisuppsigt, som å landet närmast åligger

länsmännen, äfvensom för deras tjensteutöfning i allmänhet måste

det likaledes anses angeläget att tjensteresorna kunna verkställas med

8

minsta möjliga kostnad, och alltså ur synpunkten af allmänt gagn fördelaktigt,

om länsmännen äro försatta i tillfälle att sjelfve hålla sig erforderliga

tjenstehästar. Med afseende å dessa omständigheter och då de

flesta af Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande, livilka i en fråga sådan

som denna måste förutsättas ega bästa sakkunskap, icke blott förordat

länsmansboställenas bibehållande, utan tillstyrkt, att nya boställen skulle

för de länsmän, som nu sakna sådan förmån, anskaffas, bör det icke

ifrågasättas att ju icke i detta fall undantag från ofvan åberopade allmänna

grundsats må vara berättigadt.

Men om öfvervägande skäl sålunda synas tala derför att länsmännen

i allmänhet varda försedde med boställen, följer likväl icke deraf,

att alla de nuvarande länsmansboställena böra vid tjenstenit bibehållas

eller att under hvarje förhållande boställe, der sådant nu saknas, bör

anskaffas och länsmannen till bostad anvisas. Hvad de nuvarande boställena

angår, förekomma, enligt hvad kändt är och jemväl i de från

länsstyrelserna inkomna yttranden upplyses, i flera fall omständigheter,

som göra dem olämpliga eller oandvändbara för sitt ändamål. Sådana

omständigheter äro af flera slag. Boställena äro belägna än utom det

område, hvithet blifvit länsmannen för sin tjenstgöring anvisadt, än vid

yttersta gränserna af samma område eller eljest så aflägset från allmän

väg och de orter, der länsmannens närvaro oftare påkallas, att de derföre

icke kunna af honom bebos. I andra fall saknas erforderliga boningshus

och ändtligen är med eu del af dessa boställen förenadt jordbruk

af sådan omfattning, att skötseln deraf måste blifva skadlig och

hinderlig för tjenstegöromål!!. Någon gång inträffar ock, att till länsmansboställena

höra utjordar samt qvarnlägenheter, och möjligen äfven

vidsträckta skogstrakter, livilka för boställshafvaren icke äro nödige

eller hvaraf han icke kan draga nytta, under det att desamma, om de

blefve bostället frånskiljda, möjligen skulle kunna på annat sätt fördelaktigare

för statsverket disponeras. I hvarje dylikt fall fordras särskild

undersökning och pröfning, huruvida och på hvad sätt olägenheterna

må kunna afhjelpas genom utbyte mot annan mera passande lägenhet,

genom afsöndring af öfverflödig egendom eller annorledes, eller ock

om icke bostället helt och hållet bör indragas.

I fråga åter om boställsförmåns beredande åt de länsmän, livilka

nu sakna boställen, bör erinras att, på sätt ock flere bland länsstyrelserna

anmärkt, sådana lägenheter, livilka blott innefatta tillräckligt jordområde

för en eller tvänne hästars underhåll, i allmänhet icke kunna

uppfylla de anspråk, som måste ställas på eu för länsmannen fullt tjenlig

9

och passande bostad. Så framt icke tillfälle finnes att, utom de för

tjensteresor och jordens skötsel nödige dragare, underhålla några kor, så

att utan särskilda uppköp länsmannens och hans familjs dagliga behof

af mjölk kan af ladugårdens afkastning fyllas, är det nemligen att befara,

det ett sådant boställe i längden skall befinnas alltför obeqvämt,

äfvensom att tillräcklig gödsel för underhåll af åkerjordens växtkraft

skall brista, i följd hvaraf säkerligen, då de ekonomiska omständigheterna

sådant medgifva, första lägliga tillfälle skall begagnas att välja

annan bostad, der svårigheterna för lefnadsbehofvens fyllande äro mindre

och, då tillstånd till sådan flyttning icke torde kunna eller böra

förvägras i annat fall än om hinder för tjenstens behöriga utöfning

derigenom uppstår, kunna måhända boställena sålunda mångenstädes

komma att uthyras eller skötas af brukare, hvilka sakna intresse för

deras vård och underhåll på sådant sätt, att de med trefnad kunna af

tjenstemän äfven i länsmänens anspråkslösa ställning bebos, hvarigenom

åter förfelas det syfte, som med boställets anvisande varit afsedt. Vidare

och då på landet tillfälle till uppköp af dagligen bchöfliga lifsförnödenheter

i allmänhet sällan förefinnes, skulle länsmannen genom brist

på de nödvändigaste ladugårdsalster till äfventyrs sättas i ett beroende

af närmaste grannar, som icke kan vara för hans anseende eller tjensten

gagneligt. Med afseende å den byggnads- och stängselskyldighet,

som åligger boställshafvare i allmänhet, och hvarutinnan undantag för

länsmännen icke bör ifrågasättas, enär sådant säkerligen skulle ådraga

statsverket högst betydliga kostnader, synes ock fördelaktigt vara att

i de orter, der sådant kan ske, till boställena anslås nödig skogstillgång

för åbyggnadernas underhåll och förbättrande äfvensom till egornas

inhägnande och boställshafvarens eget behof af vedbrand, helst

saknaden af denna förmån otvifvelaktigt i många fall blefve för länsmannen

särdeles betungande och måste öfva betydligt inflytande på boställets

afkastning, hvilken genom afdrag på den kontanta lönen kommer

statsverket till godo. I alla de fall, der icke länsmannens bostad

med fördel kan förläggas till någon ort med lifligare rörelse, torde derföre

behofvet af bostadsboställe icke kunna ändamålsenligt afhjelpas

utan att en mindre hemmansdel eller lägenhet af motsvarande storlek

varder dertill anvisad. För många länsmansdistrikt inom södra och mellersta

delarne af riket, der för närvarande boställen saknas, skulle också,

enligt hvad som upplyses af de till Kollegierna i nåder remitterade

handlingarna, livilkas närmare granskning under den knappa tid, som

varit Kollegierna derför tillmätt, icke medhunnits, och icke heller nu

2

10

lärer vara nödig, denna brist framdeles kunna undanrödja genom indelning

för detta ändamål af mindre hemman, som hittills antingen varit

anvisade till militiestaten och hospitalen eller ock för statsverkets

räkning utarrenderats, och jemväl inom rikets nordligare län saknas

icke helt och hållet tillfällen till enahanda förfaringssätt. Endast

i mera sällsynta undantagsfall kunna likväl dessa hemman eller

lägenheter, hvilka i allmänhet äro på längre tid utarrenderade eller

fortfarande under boställsrätt besittas, blifva disponibla att under den

närmaste framtiden för annat ändamål användas, så framt icke de nuvarande

innehafvarnes rätt, efter överenskommelser, som med dem

kunde träffas, af statsverket inlöstes, en åtgärd, som tvifvelsutan skulle

medföra högre kostnader än ifrågasättas bör. Likaledes synes ej’ heller

böra ifrågakomma, åtminstone ej annat än i särskilda undantagsfall, att

enskilde tillhörige lägenheter för statsverkets räkning inköpas till boställen

åt länsmännen, på sätt några bland länsstyrelserne föreslagit. Utom det

att i de flesta fall köpeskillingen otvifvelaktigt skulle blifva hög, torde i

allmänhet icke få antagas, att de mindre lägenheter, som härvid kunde

ifrågakomma, vore försedda med erforderliga åbyggnader, för hvilkas

uppförande statsverket skulle ådragas kostnader, vida högre än hvad

som af de beräknade fördelarno motsvarades.

Af dessa anledningar anse, för sin del, Kollegierna öfvervägande

skäl saknas för vidtagande af åtgärder till beredande af boställsförmån

åt länsman i annat fall, än då inom tjenstedistriktet finnes kronan tillhörig

jordegendom af lämplig storlek, läge och beskaffenhet i öfrigt,

hvilken kan för ändamålet upplåtas, och att endast i den mån, gällande

arrendekontrakt eller andra i afseende på dylika egendomars användande

meddelade bestämmelser det medgifva, sådan upplåtelse bör ske.

Beträffande derefter sättet och vilkoren, hvarunder ny upplåtelse

af boställslägenheter åt länsmännen må ega rum, så är redan i fråga

om bibehållandet af do nuvarande boställena anmärkt, att i hvarje fall

på särskild pröfning bör göras beroende huruvida dessa för framtiden

må för sitt hittills varande ändamål användas eller i sin helhet eller

till någon del utbytas eller indragas; och jemväl, då fråga är om nya boställens

anvisande, bör en dylik särskild pröfning för hvarje fall iakttagas.

Att på förhand, långt innan ett sådant användande kan ske, bestämma,

hvilka hemman eller lägenheter, som i framtiden skola till länsmansboställen

upplåtas, kan icke vara lämpligt, då under tiden förändrade distriktsregleringar

och dylikt kunna föranleda, att dessa hemman eller lägenheter

sedermera icke kunna användas eller ock blifva otjenliga. Såsom ock utaf

åtskilliga af de från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande infordrade

11

yttrandena i ämnet framgår, kunna ej heller de nu, efter blott kortare

tids rådrum, afgifna förslagen å lägenheter, som till boställen äro användbara,

anses innefatta fullt tillförlitlig säkerhet derför att icke möjligen

i ett och annat fall andra, till äfventyrs mera lämpliga lägenheter kunna

finnas, och dessa förslag torde derföre öfver hufvud taget icke böra

betraktas annorlunda ån såsom ledning för bedömande i hvad mån

tillgångar nu finnas för handen till boställsbristens afhjelpande, men

icke läggas till grund för definitivt beslut i ämnet.

Under åberopande af hvad sålunda anfördt blifvit, få Kollegierna i

underdånighet tillstyrka, att samtlige de till landssekreterare, landskamererare

och kronofogdar nu såsom aflöningsförmån under boställsrätt

anvisade hemman och lägenheter måtte, i mån af innehafvarnes afgång

från tjensten eller derförinnan, då sådant lagligen kan ske, till statsverket

efter åtnjutande af laga fardag indragas och för kronans räkning

utarrenderas, men att, hvad deremot länsmansb o ställena angår, nådigt

beslut nu endast måtte fattas derom, dels att sådana för statsverkets

räkning utarrenderade eller till utarrendering afsedda egendomar,

livilka i anseende till storlek och läge befinnas vara för ändamålet

lämpliga, må, i mån som gällande arrendekontrakt eller annan enskild

besittningsrätt löpa till ända, efter Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande i

hvarje särskildt fall kunna till boställen för länsmän anvisas, dels ock att

uppå nådig pröfning jemväl i hvarje särskildt fall må få bero, huruvida

de nuvarande länsmansboställena böra såsom sådana i sin helhet eller

till någon del bibehållas, indragas eller utbytas emot annan tjenlig kronoogendom;

lärande, i händelse detta förslag vinner Eders Kongl. Magt nådiga

godkännande, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samtliga länen

böra anbefallas ej mindre att i god tid före upphörandet af nuvarande arrende-

eller annan enskild besittningsrätt å sådan kronoegendom, hvilken

finnes vara tjenlig till boställe för länsman, som nu saknar dylik förmån,

hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning om samma egendoms

upplåtande till länsmansboställe, än äfven att vid först inträffande ledighet

af länsmansbefattning, med hvilken något af de nuvarande boställena

är förenadt, med uppgifvande af boställets namn, egovidd, taxeringsvärde

och beskaffenhet i allmänhet samt lämplighet att vid tjensten

för framtiden bibehållas, likaledes hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning

i fråga om boställets användande i sin helhet eller till någon del

för dess förutvarande ändamål eller dess utbytande mot annan tjenlig

boställslägenhet, hvarå i sådant fall förslag bör afgifvas, samt att med

återbesättande af sådan länsmanstjenst, annorledes än medelst förord

-

12

nande tillsvidare, skall anstå intilldess Eders Kongl. Maj:t meddelat nådigt

beslut öfver berörda framställning rörande boställets användande.

De fördelar i afseende å länsmännens tjensteställning, som genom

anvisande af b o stadsbo ställen skulle beredas, motverkas emellertid i

väsentlig grad derigenom, att boställena icke genast, på samma gång

som tjensten tillträdes, äro lediga att af den nye tjensteinnebafvaren

öfvertagas. Enligt nu gällande, på allmänna lagens stadgande i 16 kap.

5 § Jordabalken grundade bestämmelser angående boställens af- ock

tillträdande, eger innehafvare af tjenst, hvartill boställe å landet hörer,

att efter tjenstens frånträdande qvarsitta vid bostället under tjensteoch

fardagsåren, hvarigenom bostället icke blifver åt efterträdaren till

fullo upplåtet förr än minst ett år och närmare tre månader samt högst

två år och nära tre månader förflutit sedan förre tjensteinnehafvaren

lemnade tjensten. Till förberedelser för afflyttning och frånträdande

af boställen med det mindre omfång och jordbruk, Kollegierna bär ofvan

för länsmanstjensterna föreslagit, kan likväl icke vara nödig så långtid,

som den för jordbruksfastigheters afträdande i allmänhet föreskrift^

fardagstiden, utan synes det af denna anledning böra i afseende å

länsmansboställena stadgas, att det så kallade fardagsåret skall upphöra

och dessa boställen, efter afgång ur tjensten, emot ersättning för

verkstäldt höstutsäde och dertill användt arbete samt den öfriga åkerjordens

beredning, från trädas ett år tidigare, än enligt hittills gällande

bestämmelser skall ske.

Någon rubbning af nuvarande boställshafvares rätt till fardagsförmån

enligt lag lärer dock icke böra ifrågasättas, utan desse, som vid

tjenstens tillträdande måst vidkännas afkortning i löneförmånerna med

ett års boställsafkastning, äfven efter en förändrad lönereglerings tillämpning,

komma i åtnjutande af den ersättning för nämnda afkortning,

som hittills medelst boställsförmånens bibehållande utöfver tjensteåren

utgått. Deremot kan, enligt Kollegiernas åsigt, öfvergången till fardagsårets

afskaffande lämpligen verkställas på det sätt, att länsman, hvilken

efter nya löneregleringens vidtagande tillträder tjenst med boställe,

derå företrädaren eller dennes rättsinnehafvare åtnjuta fardagsår, blifver

af statsverket för boställets afsaknad under samma år godtgjord

med det belopp i kontant, hvartill boställsförmånen finnes i stat upptagen,

så att lian alltså för nämnda år finge uppbära full lön enligt stat

och derföre icke egde vidare anspråk på ersättning för tjenstens upprätthållande

under den tid företrädaren med fardagsrätt vid bostället

bibehållits.

13

Beträffande derefter frågan om den inkomst, bostadsförmånen, der

den komnio att antingen allt framgent eller ock endast tillsvidare under

nuvarande innehafvares tjenstetid fortfara, må anses medföra, så

bör erinras, att redan vid 1856—58 års riksdag, i sammanhang med

den då beviljade löneförhöjningen för de fleste af landsstatstjenstemännen,

Rikets Ständer i underdånighet anhöllo, att före den definitiva regleringen

af kronofogdarnes, häradsskrifvarnes och länsmännens löner

en förnyad noggrann uppskattning af dessa tjenstemäns boställen måtte

ega rum, och att, i anledning af denna anhållan, Kammar Kollegium

och Statskontoret den 1 December 1860, uppå nådig befallning, afgåfvo

förslag till do åtgärder och stadganden, som för en dylik uppskattning

af boställenas behållna afkastning ansågos nödiga. Detta förslag, enligt

hvilket en särskild kommision borde tillsättas för granskning och

fastställande af de uppskattningsvärden, som vid förrättning å sjelfva

boställena blifvit åsätta, ansågs emellertid medföra alltför stora omgångar

och kostnader och har icke vunnit nådigt godkännande. I stället

gjordes vid 1862—63 års riksdag den nådiga framställning, att, som

den då nyligen utfärdade bevillningsstadgan, hvilken från och med 1862

års början trädde i tillämpning, innehölle nya och mera bestämda grunder

för uppskattning af fast egendom än de dittills gällande, och det

med eu förnyad uppskattning af landsstatsboställena afsedda ändamål

syntes kunna på ett enklare och mindre kostsamt sätt, än det af Kollegierna

föreslagna, vinnas genom antagande af det värde, som af pröfningskomitéerna

åsattes boställena, och beräkning af deras afkastning

efter den i bevillningsförordningen i allmänhet för jordbruksfastighet

antagna grund till 3 procent af värdet, Rikets Ständer måtte godkänna

den beräkningsgrund att ifrågavarande landsstatstjenstemäns boställen

derefter skulle i stat upptagas till en afkastning af tre procent

af det värde, som vid bevillning^taxering af pröfningskomité dem

åsattes. Sedan denna nådiga framställning af Rikets Ständer bifallits,

upptogs och beräknades uti den förslagsstat, som Kammar Kollegium och

Statskontoret derefter uppå nådig befallning upprättade och med underdånig

skrifvelse den 10 November 1865 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnade,

landsstatsboställenas afkastning enligt berörda af Rikets Ständer godkända

beräkningsgrund; men nämnda förslagsstat har likväl af meilankomna

hinder sedermera icke vunnit fastställelse, utan qvarstå uti nu

gällande stat do afkastningsvärden å ännu bibehållna boställen, Indika

vid 1856 års lönereglering beräknades, men som redan vid efterföljande

riksdag af Rikets Ständer ansågos mindre tillförlitliga.

Att den sålunda upptagna boställsafkastningen, äfven om densamma

14

ursprungligen blifvit efter då varande förhållanden med all omsorg och

noggrannhet beräknad, numera efter ett tidsförlopp af mer än 20 år,

derunder penningevärdet högst betydligt sjunkit, icke kan motsvara den

verkliga afkomst, boställena lemna, ligger i öppen dag. Oberoende af

penningevärdets fallande, har dessutom jordbrukets afkastning i allmänhet

under denna långa tidrymd, till följd af nya och förbättrade brukningsmetoder

och de rikligare afsättningstillfällen, som nya och ständigt

utvidgade samfärdsmedel erbjuda, vunnit en betydlig värdeförhöjning,

och dessa med flera på boställsafkastningen inverkande omständigheter

synas oeftergifligen fordra, att, till undvikande af allt för stora

ojemnheter i aflöningsförmånerna för likstälde tjenstemän, den af boställsförmån

härflytande inkomst vid en ny reglering af landsstatstjenstemännens

löner varder beräknad och upptagen till belopp, som, så

vidt möjligt är, med verkliga förhållandet öfverensstämma.

Huru noggrannt den ock må verkställas, blifver likväl hvarje uppskattning

af boställenas afkastning af helt naturliga skäl inom kort mindre

pålitlig och måste derföre, så framt öfriga aflöningsförmåner skola

efter boställsinkomsten regleras, ofta förnyas. I sådant hänseende erbjuda

visserligen do årliga bevillningstaxeringarne, vid hvilka ny uppskattning

å afl fast egendom hvart tredje år skall verkställas för att sedermera,

der icke särskilda omständigheter föranleda ändringar, lända

till efterrättelse under påföljande år intilldess å ny o allmän fastighetstaxering

eger rum, en synnerligen beqväm utväg att utan särskilda kostnader

erhålla sådana uppskattningsvärden, som vid hvarje tidpunkt

kunna anses motsvara behållna inkomsten, men begagnandet af denna

utväg förutsätter ock att aflöning^staten skulle vara underkastad nästan

ständiga^ förändringar, allt efter som taxeringsvärdet höjdes eller sänktes,

samt skulle derjemte hafva till följd att tjenstemännen stäldes i

ett beroende af taxerings- och pröfningskomitéerna, som måste anses

synnerligen olämpligt. Mot de värden, som vid taxeringsförrättningarne

åsättas jordbruksfastigheter och det sätt, hvarpå bevillningsstadgan och

den för taxeringsmännen gällande instruktion i berörda hänseende å

särskilda orter tillämpas, hafva dessutom på senare tider framstälts

flere anmärkningar af sådan beskaffenhet, att tillförlitligheten af de på

denna väg vunna uppgifterna om jordbruksfastigheternas värde i och

för sig eller i jemförelse med andra fastigheter med goda skäl kan

ifrågasättas, och anse, på dessa grunder, Kollegierna för sin del att den

vid ett föregående tillfälle visserligen godkända och jemväl nu af några

bland länsstyrelserna förordade beräkningsgrunden efter taxeringsvärde

bör i fråga om boställsafkastningen öfvergifvas; och hafva

15

Kollegierna för denna åsigt jemväl hemtat stöd af det förhållande, att,

enligt hvad närlagde uppgift närmare ntvisar, i många om icke de

flesta fall boställsafkastningen, beräknad till 3 procent af taxeringsvärdet,

icke ens skulle uppgå till det belopp, som i nu gällande stat

finnes för boställsförmånen upptaget, ehuruväl, på ofvan angifna grunder,

^ antagas måste, att i allmänhet af kastningens värde betydligen

stigit, sedan detsamma beräknades till det i staterna nu åsätta penningebelopp.

Då den inkomst, hvilken genom afkortning å lönen tillflyter statsverket

för boställen, som äro åt tjenstemän upplåtna, skäligen bör motsvara

hvad statsverket af samma boställe kunde påräkna, derest detsamma

blefve för dess räkning på vanligt sätt utarrenderadt, synes det

deremot Kollegierna, att den rätta beräkningsgrunden för ett boställes

afkastning är att söka på enahanda väg, som för bestämmande af minimi-

och maximiarrendebcloppen för statens utarrenderade egendomar

nu är i nådiga kungörelsen den 7 Augusti 1863 föreskrifven. Penna

författning innehåller, bland annat, att ett minimum, hvarunder, och ett

maximum, hvaröfver det årliga arrendet ej får gå, bör utsättas med

hänseende dels till lägenhetens beskaffenhet, utrönt genom tillgängliga

kartor och egobeskrifningar m. m., dels till beloppet af de för andra

egendomar i orten utgående arrenden, hvilka med arrendatorns utkomst

och egendomens behöriga skötsel anses förenliga, och att förslag

till sådant minimum och maximum skall, vid sammanträde på

stället, uppi ättas af kronofogden i orten med biträde af landtmätare

samt, efter egendomens större eller mindre betydenhet, en eller två i

landtbruk kunnige och för oväld kände, ojäfvige män, hvilka af Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för hvarje särskildt tillfälle utses,

äfvensom att öfver denna förrättning af kronofogden bör uppsättas

protokoll, hvilket af samtlige förrättningsmännen undertecknadt skall

af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemte eget yttrande insändas

till Kammarkollegium, som har att fastställa minimi- och maximiarrendenas

belopp. Med vidtagande af sådana utaf sakens egen natur

påkallade förändringar i förestående föreskrifter, att dels, då fråga är

om kronofogdeboställe, annan kronobetjent blifver i kronofogdens ställe

förordnad att förrättningen verkställa samt dels att den af Kammarkollegium

meddelade fastställelsen kommer att afse det belopp, hvartill

boställsafkomsten, till skäligt arrende beräknad, skall i stat upptagas,

synas i öfrigt omförmälda stadgande!! kunna tillämpas jemväl för det

ändamål, hvarom nu är fråga, och om, såsom Kollegierna för sin del

anse billigt, det faststälda värdet å boställsförmånen förklaras böra,

16

der ej särskilda anledningar till undantag förekomma, blifva bestående

för lika lång tid, som arrenden å kronans egendomar numera i allmänhet

omfatta, så torde på sådant sätt vara i möjligaste mån tillgodosedda

såväl statsverkets som boställshafvarnes skäliga anspråk.

Blifver på nu omförmälda sätt boställsafkastningen i stat upptagen till

hvad arrendet skulle utgöra, derest bostället utarrenderades, så kan

naturligtvis eu med boställe försedd tjensteman icke anses vara i något

hänseende, hvad aflöningen för tjensten angår, försatt i bättre ställning

än hans vederlikar, livilka sakna boställsförmån, och den skilnad, motsvarande

hyresersättningen, som hittills gjorts emellan aflöningsbeloppen

för dem som sakna och dem som innehafva boställsförmån, bör sålunda,

då en dylik beräkning af boställsafkastningen vidtager, upphöra,

enär bostadsförmånen måste anses vara vid sjelfva arrende- eller afkastningsbeloppets

fastställande beräknad och endast utgör en del af

den ersättning, som för boställets brukning tillfaller innehafvaren deraf,

ehvad han besitter bostället under arrende- eller boställsrätt. En annan

likaledes gifven följd af boställenas uppskattning till arrendevärdet är

att utöfver don faststälda boställsafkastningen icke kan beräknas eller

upptagas någon särskild inkomst, motsvarande den i nu gällande stat

uppförda b o ställsräntan, hvilken jemväl bör vara uti afkastningen inbegripen.

Ränta och tionde, åsätta boställen, böra ock, enligt Kollegiernas

tänka, för framtiden från jordebok och räkenskaper uteslutas, oberoende

deraf, huruvida dessa grundskatter äro boställsinnehafvarne på lön anordnade

eller jemlikt Kong!, förordningen den 23 Juli 1869 numera

till statsverket '' indragna. Om, såsom härofvan blifvit ifrågasatt, boställenas

afkastning i stat beräknas till belopp, motsvarande skäligt

arrende, utan afdrag för de å boställena hyflande rånte- och tiondebelopp,

kan naturligen dessa afgifters afskrifning icke föranleda någon

förlust för statsverket, som derför undfår ersättning genom ett lika

stort afdrag å den kontanta aflöningen, och enär det icke lärer kunna

ifrågakomma, att hädanefter boställena, om de icke för sitt nuvarande

ändamål användas, blifva annorlunda disponerade än till utarrendering

för kronans räkning, i hvilket fall afskrifningen af räntan och tionden

derå endast har till följd motsvarande förhöjning af arrendet, kan oj

heller för framtiden någon olägenhet vara att befara af en dylik åtgärd,

som i öfrigt leder till enkelhet i förvaltning och redovisning.

Det enda skäl, som synes kunna anföras till stöd för boställsräntornas

fortsatta redovisning såsom indelning på hittills vanligt sätt, är att

17

dymedelst räkenskaperna i någon mån närmare än eljest angifva de

verkliga kostnader, som till vederbörandes aflöning af statsmedlen utgå,

men detta skäl, hvilket egde full giltighet på den tid räntorna i det

närmaste motsvarade hvad som i arrendeinkomst kunde påräknas, förtjena!-

numera så mycket mindre att beaktas, som dessa räntor i allmänhet

utgöra endast en ringa del af boställsförmånens hela värde,

under det att återstoden deraf helt och hållet förbises, ett förhållande,

som gör att det genom redovisningen i detta hänseende erhållna resultat

måste anses mer än otillfredsställande. Skall uti förevarande

fall fullt nöjaktig redovisning åvägabringas, hvilken sak nu likväl icke

är under pröfning, så lärer annan utväg derför ej förefinnas, än att i

räkenskaperna upptages den efter behörig uppskattning faststälda afkastningen

af boställena, icke endast den ringa del deraf, hvilken motsvaras

af räntan.

Eu för boställsräntan i förhållande till annan boställsafkastning

egendomlig, af dess egenskap utaf indelning beroende omständighet

föranleder dock att genom samma räntas afskrifning de nuvarande boställshafvarne,

till direkt eller indirekt skada för statsverket, beredes

en obehörig förmån, derest boställets afkastning utan afdrag för räntan

tillerkännes dem under hela den tid, de enligt nu gällande bestämmelser

äro till boställsbesittningen berättigade. Boställsräntan åtnjutes nemligen

af tjensteinnehafvaren på enahanda vilkor som den kontanta lönen,

och han är sålunda skyldig att vid afgång ur tjensten frånträda

boställsräntan på samma gång som den kontanta aflöningen, d. v. s.

från och med månaden efter afgången. Vid boställsförmåner i öfrigt

eger deremot den afgångne Ijenstemannen eller hans arfvingar att bibehållas

intill tjenste- och fardagsårens slut, och under tiden skall räntan

från och med månaden näst efter den, då tjensten frånträddes,

och intill den 1 Januari det år, då fardagstiden löper till ända, utgöras,

så länge tjensten står ledig, till statsverket, men derefter till den nye

tjensteinnehafvaren. Rättigheten att qvarsitta vid bostället och njuta

dess afkastning i öfrigt intill fardagstidens slut grundar sig på motsvarande

intrång af företrädaren vid tjenstens tillträdande, men dylik

grund för b o ställsräntans bibehållande längre än till tjenstetidcns slut

förefinnes icke, och om nuvarande boställshafvare berättigades att efter

tjenstens frånträdande under tjenste- och fardagsåren bibehålla boställ ts

hela afkastning utan afdrag för räntan, skulle de derigenom komma i

åtnjutande af högre lön än som för tjenstetiden belöper, under det att

antingen efterträdaren för samma tid måste vidkännas motsvarande

3

18

minskning i sin lön eller ock statsverket bereda denne godtgörelse.

Vid det förhållande att räntorna å landsstatsboställena tillsammans utgöra

omkring 20,000 kronor och att tiden, hvarunder dessa räntor efter

afgång ur tjenst skola af boställshafvarne erläggas, minst utgör ett år

och högst två år, torde det belopp, som sålunda komme nuvarande boställshafvare

utöfver deras rätta lön till del, kunna antagas uppgå till

omkring 30,000 kronor, och att de nu med boställen försedde tjenstemännen

eller deras rättsinnehafvare skulle särskild! framför andra i

öfrigt likstälde tjensteman beredas förmåner, svarande mot denna summa,

saknar allt fog, enär, till följd af låg beräkning å boställsafkastningen,

de förre under hittills förfluten tjenstetid, i allmänhet måste anses hafva

varit bättre lönta än de sednare. Boställsräntans afskrifning bör derföre

icke föranleda rubbning af nuvarande tjensteinnehafvares skyldighet

att efter tjenstens frånträdande samma ränta vidkännas, men, på

det att alla med boställsrätt förenade förmåner må kunna vid samma

tid af- och tillträdas och reda i detta hänseende alltså för framtiden

åvägabringas, bör, då, efter afskrifningens verkställande, med boställe

förenad tjenst första gången afträdes, räntan till statsverket erläggas

för hela den tid, som förflyter emellan tjenstens frånträdande och början

af det kalenderår, hvarunder fardagsrätten upphör.

Till de många förrättningar och andra åtgärder, som böra vidtagas

för åstadkommande och fastställande i enlighet med ofvan angifna

grunder af en allmän uppskattning af landsstatsboställena, kräfves naturligen

någon tid, och det lärer knappast kunna antagas att ett i sammanhang

med löneregleringen för landsstatens tjenstemän af Eders Kongl.

Maj: t och Riksdagen fattadt beslut om ett dylikt förändradt beräkningssätt

af boställsafkastningen skall kunna fullständigt genomföras samtidigt

med löneregleringens tillämpning i andra delar. I sådant fall

är det nödvändigt, att bestämmelse finnes meddelad, huruledes under

tiden b o ställsförmånen skall beräknas i penningevärde, och synes då

denna förmån kunna upptagas till enahanda belopp, hvartill hittills de

särskilda titlarne af ränta och afkastning sammanlagdt beräknats med

tillägg af den för tjenster utan boställe nu uppförda hyresersättning

af 300 kronor för kronofogde och 200 kronor för länsman, hvarigenom

för tjenstebefattningar, hvilkas boställen ännu icke undergått förnyad

uppskattning, bibehålies den minskning i aflöning, som hittills iakttagits

för sjelfva bostadsförmånen.

Närmast efter frågan om boställena och deras afkastning torde,

beträffande de allmänna grunderna för löneregleringen, böra tagas

19

under öfvervägande frågan om bibehållandet i större eller mindre mån

af det hittills brukliga aflöningssättet medelst sportler.

Åberopande ej mindre Riksdagens uti underdånig skrifvelse den

13 Maj 1868 framstälda begäran om undersökning och utredning, huruvida

och på hvad sätt det med vissa tjenstebefattningar förenade aflöningssättet

medelst expeditionslösen eller andra sportler skulle, till

båtnad för det allmänna, kunna helt och hållet eller till en del afskaffas,

än ock de skäl, som, i fråga om löneregleringen för häradshöfdingarne,

blifvit anförde mot sportelsystemets lämplighet, hafva

komiterade i detta ämne förmält sig icke kunna annat än erkänna

giltigheten af de grunder, hvarpå af allmänna meningen detta aflöningssätt

numera blifvit utdömdt, hvarjemte komiterade, hvad särskildt

beträffar aflöningssättet för landssekreterarne, erinrat, att möjligheten

för desse tjenstemän att erhålla äfven den tarfligaste bergning vore

beroende af ett mer eller mindre allmänt obestånd inom länet. Väl

anfördes såsom fördelar af sportelsystemet, dels att detta företrädesvis

vore egnadt att på ett rättvist sätt väga lön emot arbete och dels,

hvad expeditionslösen anginge, att det skulle utgöra en sporre för expeditionshafvanden

att utan onödigt dröjsmål ombesörja expeditionernas

uppsättning och utlemnande, men intetdera af dessa förmenta skäl

egde, enligt komiterades åsigt, någon giltighet. Landsstatstjenstemännens

rätt till expeditionslösen vore af större betydelse endast för

landssekreterarne och desses inkomst af lösen hemtades hufvudsakligen

från utsökningsmålen, hvarmed besväret emellertid vore jemförelsevis

ringa, enär, hvad största antalet anginge, landssekreterarnes åtgärd inskränkte

sig till underskrifvande af kommunikationsresolutioner och

andra beslut enligt formulär, samt, i afseende å de öfriga, till justering

af do utaf länsnotarie]), uppsatta utslagen. Det arbete, för hvilket

uppbördsprocent eller provision skulle utgöra ersättning, vore icke heller

af den omfattning och besvärlighet, att dessa för vissa tjenstemän till

betydligt högre belopp än sjelfva lönerna uppgående inkomster kunde

anses vara genom nämnda arbete välförtjenta, och föreställningen att

det intresse, som vore förenadt med inkomst af lösen, skulle utgöra

ett verksamt och behöfligt medel att befordra skyndsamhet i expeditionen

saknade allt berättigande. Fastmer syntes det förtroende till

tjenstemännens nit och pligtkänsla, som vore både allmänt och berättigadt,

utgöra borgen derför, att äfven denna del af deras åligganden

blefve, sedan rättigheten till lösen upphört, fortfarande behörigen påaktad;

och hafva på grund häraf komiterade icke ansett skäl vara

förhanden, att såsom löneförmån bibehålla rättigheten till sportler för

20

landsstatstjenstemännen, hvilka i stället borde förses med fasta penningelöner.

Hvad särskilt angår sådana sportler, som under form af uppbördsprocenter

och provisioner tillfalla en del af landsstatens tjensteman, så

uttalades redan 1828 i det då af Kollegierna afgifna underdåniga förslag

till lönereglering för landsstaten den mening, att dylika inkomster

borde upphöra, och denna åsigt blef icke blott gillad uti den nådiga

proposition, som rörande detta ämne afläts till Rikets Ständer vid

1828 —1830 års riksdag, utan äfven sedermera vid 1840 års riksmöte

af Rikets Ständer godkänd enligt deras underdåniga skrifvelse

den 23 September samma år, ehuru tillämpningen sedermera icke kommit

till stånd. Vid afgifvande den 10 November 1865 af då infordradt

underdånigt yttrande och förslag angående lönereglering för vissa landsstatstjenstemän

blef jemväl samma mening af Kollegierna uttalad och

yttrades dervid, bland annat, att, för tillvägabringande af enhet i löningssättet

vid landsstaten och af likhet derutinnan med andra stater,

en bestämd aflöning för hvarje syssla, lämpad efter beskaffenheten af

tjenstemannens åligganden, borde anslås, samt särskilda extra inkomster

icke anvisas för bestyr, hvilka tillhörde tjensten; att derföre de uti

lönerna för vissa tjensteman, såsom landskamererare, landträntmästare,

kronofogde och häradsskrifvare, ingående extra inkomster, hvilka genom

äldre eller senare författningar blifvit nämnde tjensteman tillagda

och utginge antingen genom afdrag å de statsinkomster, för uppbörden

och redovisningen hvaraf de åtnjötos, såsom å stämpelpappers-, bränvinstillverknings-,

möteskostnads- med flera slags medel, eller genom

anordning a för ändamålet i nksstaten uppförda särskilda statsanslag,

såsom till mantalsskrifningsprovision, observations- och uppbördsprocenter

m. m., borde upphöra och dessa lönebidrag i stället besparas

statsverket såsom tillgång för de löner i ett för allt, som deremot

komme att åt tjenstemännen anslås; att en slik förändring i aflöningssättet,

hvarmed likväl icke afsågs upphörandet af andra extra inkomster

än dem, som å statens eller andra allmänna medel beräknades och utginge,

men icke sådana, som vore af enskild art, såsom provisionen

af landstings- och kurhus in. fl. medel, obestridligen skulle medföra

förenkling i uppbörds- och redogörelseverket, enär beräkningen af omförmälda

efter olika grunder utgående provisioner och procenter samt

kontrollen derå fordrade särskilda åtgärder, som ej obetydligt ökade

besväret ej mindre för redogörarne, än för de myndigheter, hvilka dermed

egde befattning, hvartill komme den fördel, att man sålunda erhölle

säker kännedom om hvarje löntagares verkliga löneinkomst, samt

21

slutligen att det icke lede tvifvel, att förändringen måste blifva förmånlig

för löntagaren sjelf, hvilken derigenom med bestämda belopp

och vid vissa tider komme i åtnjutande af sin aflöning samt ej blefve

beroende deraf, att en del af hans aflöning, de extra inkomsterna, kunde

i följd af deras natur betydligt omvexla samt till och med, genom inträffande

förändringar af författningarne, förminskas eller alldeles försvinna.

Någon anledning att nu frånträda den sålunda redan förut flere

gånger uttalade åsigten om olämpligheten af landsstatstjenstemännens

aflönande medelst provisioner å de af dem uppburna eller redovisade

allmänna medel förefinnes icke. Såvidt dessa provisioner utgöra aflöning

för göromål, tillhörande sjelfva tjensten, böra de otvifvelaktigt

upphöra och med bestämd penningelön ersättas. Komiterade, som

i fråga om uppbörds- och redogörelseverkets ordnande föreslagit sådana

förändringar, att den landsstatstjenstemännen nu åliggande uppbörds-

och redovisningsskyldighet för en del kommunalafgifter och

andra medel af mera ''enskild natur för framtiden skulle upphöra, för

att af kommunernas egna tjenstemän eller andre öfvertagas, hafva

emellertid hemställt, att. alla uppbörds- och redovisningsprovisioner,

utan undantag, skulle indragas, och med afseende härå anse sig Kollegierna,

ehuru frågan om uppbörds- och redogörelseverket nu icke är

föremål för utlåtande, böra erinra att, som å ena sidan en slik befrielse

för landsstatstjenstemännen från uppbörden af de nu i sammanhang

med allmänna kronouppbörden inflytande afgifterna till kommuner

eller enskilda inrättningar af flera slag, nödvändigt måste ådraga

dessa senare så betydliga kostnader och i öfrigt medföra så stora

olägenheter, att förslaget derom nu icke torde kunna eller böra bringas

i verkställighet, å andra sidan billigheten ock synes kräfva, att någon

om än ringa ersättning för uppbördsbesväret af kommunernas eller

de enskilda inrättningarnes medel utgår, helst ett motsatt förhållande

möjligen skulle kunna gifva anledning till den oberättigade föreställningen,

att kostnaden för uppbörd och redovisning af kommunala och

andra afgifter af mera enskild natur borde af statsmedel bestridas; och

Kollegierna anse derföre, att provisioner af sist omförmälda slag, hvilka

endast uppgå till en obetydlig del af de kostnader, som uppbörden, på

annat sätt verkstad, skulle medföra, böra framdeles såsom hittillls

landsstatstjenstemännen tilläggas utan afdrag på den aflöning, de för sjelfva

tjensten åtnjuta. Då i följd af förändrade förhållanden eller afgifternas

upphörande de förut å folkskole-, kurhus-, jagtkasse- och kronobrefbärings-

m. fl. medel beräknade provisioner numera ej utgå, och så

-

22

ledes, enligt hvad de vid komiterades betänkande fogade sammandrag

gifva vid handen, hufvudsakligen blott komma att qvarstå uppbördsprovisioner

å landstings- och brandstodsmedel, riddarhusafgifter

och af gifter för minuthandel med och utskänkning af spritdrycker äfvensom

åtskilliga afgifter af än mera enskild natur, blifva för öfrigt

ifrågavarande extra inkomster icke af någon betydenhet, äfven om deri

inberäknas den provision af tre procent å resterande kommunalutskylder,

hvilken för indrifning tillfaller kronobetjeningen, men af komiterade

icke synes vara tagen i betraktande. Så länge stämmoböter såsom

korrektiv mot försummelse att å behörig tid erlägga påförda utskylder

varda bibehållna, torde jemväl den kronofogdarne nu tillkommande

tredjedelen af dessa böter, hvilka för öfrigt äro anslagna åt de

fattige, fortfarande få af dem åtnjutas, helst kronofjerdingsmännen

för de rester, som af dem indrifvas, äro berättigade att med kronofogdarne

dela denna inkomst.

Men äfven bland de landsstatstjenstemännen nu i vissa fall tillkommande

extra inkomster, hvilka genom afkortning eller anordning å allmänna

medel utgå, förekomma sådana, hvilkas indragning icke torde

böra ifrågakomma, enär de, enligt Kollegiernas tanke, icke kunna utan

skada för det allmänna upphöra. Så beskaffade inkomster äro ännu

utgående anklagare-andelar af sakören och arfvode, enligt nådiga cirkuläret

den 22 November 1867, för beslag å olofligen afverkadt skogsvirke.

Den förstnämnda af dessa inkomster torde nemligen numera i

de flesta fall, om icke uteslutande, tillfalla kronobetjeningon för beifrande

af öfverträdelser och förbrytelser mot författningarne angående

försäljning och utskänkning af bränvin samt angående försäljning till

förtäring på stället af vin, maltdrycker och kaffe, samt utgå af de böter

och afgifter, som härför varda ådömda, och såväl dessa åklagareandelar

som det utaf försäljningsmedlen för olofligen afverkadt virke

utgående beslagsarfvodet af 20 eller, i fall afverkaren icke kunnat upptäckas

och till förbrytelsen bindas, 6 procent torde icke kunna anses

olämpliga för att i det allmännas intresse befordra ett nitiskt och verksamt

sträfvande för lagens upprätthållande på ett område, der öfverträdelser

synnerligen ofta förekomma.

Det skulle jemväl kunna ifrågasättas, att framgent såsom hittills

borde bibehållas de arfvoden, som af den till pröfningskomiténs

inom hvarje län förfogande stälda andel af länets hela bevillningssurnma,

jcmlikt 75 § bevillningsstadgan, nu tilldelas vissa landsstatstjenstemän

för det desse såsom krono-ombud eller eljest med upplysningar

och biträde taxeringsförrättningarne tillhandagå, men då i all

-

23

mänhet de bestyr, till ersättning hvarför dessa arvoden utgå, icke kunna

annorlunda betraktas än såsom tjensteåligganden anse Kollegierna något

undantag för denna extra inkomst icke böra ske, utan dessa arfvoden

lika med provisionen å statsmedel i allmänhet kunna upphöra, hvarigenom

den för dylika och andra ändamål afsedda och nu till pröfningskomitéernas

disposition stälda andelen af allmänna bevillningen

kunde i betydlig män minskas.

De härofvan omförmälda provisioner och andra extra inkomster,

vid hvilka landsstatstjenstemännen borde bibehållas, utgöra sålunda antingen

alldeles tillfälliga belöningar för nit i tjensten eller ock obetydliga

ersättningar för tjensten rätteligen ej medföljande uppbördsoch

redovisningsbesvär, samt kunna derföre vid löneregleringen ej

tagas i betraktande. Extra inkomster, hvilka Kollegierna, lika med komiterade,

anse böra upphöra och som, utom nyss omförmälda arfvode

af allmänna bevillningsmedlen, utgöra provisioner å stämpelpappersmedlen,

bränvinstillverkningsmedlen, testamentsbevillningen, möteskostnadsmedlen,

salpetermedlen, kavalleriregementenas hästvakansspanmål,

båtsmans- och rotevakansafgifterna samt biskops- och presterskapets

löneregleringsfonders inkomster m. m., uppgå deremot till ej obetydliga

belopp, hvilka genom löneregleringen komma det allmänna till

godo i den mån omförmälda inkomster icke åtnjutas af sådana tjensteman,

räntmästare och häradsskrifvare, som nu icke äro i fråga.

Oberäknadt de nu omförmälda uppbörds- och redovisningsprovisionerna

m. m. åtnjuta vissa af de landsstatstjenstemän, för hvilkas lönereglering

Kollegierna nu hafva att afgifva förslag, expeditionslösen äfvensom

arfvode enligt Kongl. Förordningen den 30 November 1855 för

exekutivt försålda fastigheter på landet. Till dessa sportler, af hvilka

expeditionslösen till beloppet utgör den betydligaste af samtlige till

landsstatens aflöning nu anvisade extra inkomster, äro landssekreterarne

nästan helt och hållet hänvisade för sin utkomst, hvarförutan jemväl

landskamererare samt kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän i någon

mån hemta inkomst af den ena eller den andra af ifrågavarande sportler.

Enligt de af komiterade meddelade sammandrag af landsstatstjenstemännens

löneförmåner i meddeltal under de tio åren 1863—72,

kan expeditionslösen beräknas uppgå till omkring 333,000 kronor, deraf

närmare 14,000 kronor belöpa för häradsskrifvarne och 319,000 kronor

för öfrige landsstadstjenstemän, räntmästarne deri likväl icke inberäknade.

Af sistnämnda summa har allra största delen eller vid

pass 277,000 kronor tillfallit landssekreterarne, hvaremot landskamererarne

blott åtnjutit omkring 15,000 kronor samt kronofogdar och läns

-

24

män m. fl. tillsammans omkring 27,000 kronor. Arfvodena för exekutiva

auktioner å fastigheter på landet hafva åter under samma tid uppgått

till omkring 29,400 kronor, deraf 16,800 kronor tillfallit landssekreterarne

och 12,600 kronor kronofogdar och länsmän; utgörande alltså

det bidrag, som, ehuru synnerligen vexlande och de särskilda länen

emellan högst ojemnt fördeladt, ifrågavarande båda sportelinkomster

lemnat till landssekrcterarnes aflönande, ej mindre än 293,800 kronor

hvarvid dock bör bemärkas, att de, för åtnjutande af dessa inkomster,

äro förbundne att bekosta det arbetsbiträde, som för göromålens skötande

erfordras utöfver den med statsmedel aflönade kanslipersonalen.

Vid det tillfälle, då, enligt hvad förut är nämndt, Kollegierna senast

afgåfvo underdånigt yttrande rörande en allmännare lönereglering för

landsstatens tjenstemän, var förslag om förändring i landssekreterarnes

lönevilkor icke väckt, och anledning saknades derföre att då ifrågasätta

en i do förut bestående aflöningsförhållandena så djupt ingripande åtgärd,

som expeditionslösens indragande och ersättande medelst stämpelpapper.

Allt större tvekan rörande lämpligheten af sportelaflöning,

jemväl under denna form, har emellertid på senare tider försports,

hvithet ock haft till följd, att vid den lönereglering, som nyligen faststälts

för en annan, förut likaledes med expeditionslösen till väsentligaste

delen aflönad, tjenstemannaklass, häradshöfdingarnes, frågan

härom af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen tagits under särskild! öfvervägande.

Ej mindre de anmärkningar, som vid behandligen af frågan

om häradshöfdingarnes lönereglering framstäldes mot sportelaflöningens

bibehållande, än ock de skäl, livilka föranledde dertill, att ifrågavarande

aflöningssätt för sistnämnde tjenstemän icke helt och hållet

afskaffades, äro, enligt Kollegiernas tanke, fullt tillämpliga jemväl ifråga

om den expeditionslösen, som nu utgår till landsstatens tjenstemän, men

särskild! äro, framför andra landsstatstjenstemän, landssekreterarne i

detta hänseende likstälde med häradshöfdingarne. Ehuru erkännas

måste, att de med sportelaflöning i allmänhet och siirskildt expeditionslösen

vid landskanslierna förenade olägenheter, förnämligast de oundvikliga

vexlingarne såväl emellan aflöningsbeloppen för samma tjenst

under olika år som emellan löneförmånerna vid skilda men likstälda

tjenster, förtjena allt afseende och nödvändigt kräfva rättelse, kan det

å andra sidan icke bestridas, att aflöning medelst lämpligen afpassad

lösen medför stora fördelar för det allmänna, hvilka icke på annat sätt

stå att vinna. Hvad länsstyrelsernas afdelningar, synnerligen landskansli!,

angår, är en sådan fördel att finna i det förhållande att lönen,

25

såvidt den under ifrågavarande form åtnjutes, icke utgår i annan män,

än det arbete, som med lösen ersättes, blifvit fullgjordt, och att således

sjelfva aflöningsmetoden innebär trygghet för arbetets verkställande.

Om det ock i allmänhet icke bör eller kan förutsättas annat,

än att nit och pligtkänsla innebära tillräcklig borgen för behörigt fullgörande

af de bestyr, hvilka äro med inkomst af lösen förenade, får

likväl icke helt och hållet förbises, att i detta afseende undantag kunna

förekomma och att intet medel, som manar till tjenstepligtens iakttagande,

bör åsidosättas. En annan måhända ännu vigtigare fördel af

löningssättet med lösen är det intresse, som den till lösen berättigade

tjenstemannen har att sjelf åstadkomma så stor arbetsprodukt som

möjligt och att, så långt ske kan, nedbringa kostnaderna för det arbete

med expeditioners uppsättning och utskrifning, som af honom icke

medhinnes. Upphör rätten till lösen, så bortfaller ock, såvidt på tjenstemannens

ekonomiska fördel beror, detta intresse, och de högre kostnader

för biträde i tjensten, hvilka härigenom uppkomma, måste af statsverket

bestridas.

Dessa begge med expeditionslösen i allmänhet förenade fördelar,

hvilka hufvudsakligen föranledde, att vid liäradshöfdingarnes lönereglering

aflöningssättet medelst lösen, ehuru till nedsatt belopp, bibehölls,

äro, enligt Kollegiernas tanke, af den vigt, att jemväl i fråga om löneregleringen

för landsstaten behörigt afseende, om möjligt, bort å dem

fästas. Så länge landssekreterarnes och landskamererarnes aflöning, såsom

hittills, hufvudsakligen eller till stor del utgjorts af sportler, hvilka

de åtnjutit emot skyldighet att bekosta allt det arbets- och skrifbiträde,

som, utöfver den å stat uppförda personal, för göromålens bestridande

erfordrats, hafva anspråk på förstärkning af arbetskrafterna, der de

framstälts, lätteligen kunnat afvisas, men annat blifver förhållandet,

om, såsom vid sportlernas afskaffande naturligen måste ske, för nämnde

tjensteman anslås bestämda aflöningsbelopp, beräknade endast för ersättande

af deras eget arbete. Otvifvelaktigt vore det derföre, synnerligen

ur ekonomisk synpunkt, för att möta säkerligen skeende framställningar

om behof af förstärkningar i länsstyrelsernas personal, en

stor fördel, derest, i likhet med hvad vid regleringen af häradshöfdingarnes

löner iakttogs, expeditionslösen, nedsatt till sådant belopp, att

densamma i allmänhet icke för någon tjenst medförde större behållen

inkomst, än hvad till tjensten såsom aflöning skäligen kunde bestås,

blefvo mot enahanda skyldighet att bekosta arbetsbiträde som hittills

bibehållen, och att för de tjenster, vid hvilka lösen ej lemnade behåll

4

-

26

ning, uppgående till det belopp, som i aflöning borde tjensten åtfölja,

fyllnad af statsmedel anvisades. En dylik reglering af lönerna förutsätter

likväl särskilda beräkningar å ena sidan öfver den inkomst, som

af expeditionslösen är att förvänta, derest den ena eller andra sportelsatsen

fastställes, och å andra sidan öfver de kostnader, som för nödiga

arbetskrafter till göromålens skötande erfordras, men för anställande

af dylika beräkningar saknas för närvarande all tillförlitlig grund.

Oafsedt det förhållande att, enligt hvad komiterade anmärkt och i

allmänhet af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i deras öfver

komiterades betänkande afgifna utlåtanden lemnats ovederlagdt, arbetsredogörelserna

för olika län blifvit uppstälda efter så olika grunder,

att deraf icke kan hemtas någon ledning för beräknandet af de

vid länsstyrelserna handlagda målens verkliga antal, förekommer nemligen

i detta hänseende, att på senaste tider sådana förändringar i

lagstiftningen vidtagits, att antalet af skuldfordringsmålen vid länsstyrelserna,

af Indika mål dock vid landskanslierna den ojemförligt största

delen af expeditionslösen härflyter, dels redan torde hafva i ej ringa

mån minskats dels ock inom kort måste i betydlig grad ytterligare nedgå.

Utan tvifvel har den från och med år 1873 tillämpade nådiga

förordningen af den 17 Maj 1872 angående ändringar i vissa fall af

förut gällande bestämmelser om häradsting, jemlikt hvilken förordning

numera i många af rikets domsagor häradsrätten vida oftare än förut

sammanträder, gifvit anledning dertill, att en del skuldfordringsmål,

som eljest skolat hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anhängiggöras,

numera instämmas till häradsrätt, der sakens pröfning och afgörande

ofta icke torde fordra längre tid än om målet blifvit i exekutiv

väg handlagdt, men ännu större inflytande på skuldfordringsmålens

antal är att förvänta genom den vid innevarande års Riksdag antagna

och af Eders Kongl. Majd sedermera gillade nya lits ökningslagen,

hvarigenom dels till magistraterna i städerna kommer att öfverflyttas

all den domsrätt i utsökningsmål, hvad städerna angår, som nu åligger

Eders Kongl. Majds Befallningshafvande, dels ock vissa fordringar, nemligen

för inrop af lös egendom å offentlig auktion, som nu icke kunna

utan särskild ordres af Eders Kongl. Majds Befallningshafvande utmätas,

omedelbart af kronofogdar eller länsmän komma att i vissa fall

indrifvas. Att beräkna hvad inflytande dessa förändringar kunna utöfva

är uppenbarligen omöjligt, och, då å andra sidan ej heller finnes uppgifvet

eller, under sådana omständigheter, för närvarande ens torde

kunna med någon tillförlitlighet uppgifvas de kostnader, som för arbetsbiträde

till göromålens behöriga skötande erfordras, måste naturli

-

27

gen förfalla all fråga derom att nu reglera landssekreterarnes och

landskamererare^ löner; efter enahanda grunder, som dem, Indika vid

löneregleringen för häradshöfdingarne följdes. Säkerligen skulle ock

af andra anledningar hinder uppstå för en sådan reglering hvad landskamererarnes

löner angår, ty de inkomster, som under form af expeditionslösen

åtfölja dessa tjenster, äro redan nu i de flesta fall så obetydliga,

att desamma icke kunna i någon afsevärd mån beräknas för

mätande af tillfälligt behof af ökadt arbetsbiträde, och, då nedsättning

af lösen borde iakttagas lika för länsstyrelsens båda afdelningar, skulle

denna sportelinkomst derefter ännu mindre för sagda ändamål förslå.

Af dessa skäl och då en någorlunda billig och jemn lönereglering

sålunda, åtminstone hvad landssekreterare vidkommer, icke synes kunna

med expeditonslösens bibehållande för närvarande åstadkommas,

måste Kollegierna, på sätt ock flera af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

gjort, hufvudsakligen biträda komiterades förslag derom,

att denna lösen varder till statsverket indragen och med stämpelpapper

ersatt. Att, såsom uti en vid komiterades besänkande fogad särskild

mening blifvit ifrågasatt och sedermera jemväl af några bland länsstyrelserna

förordats, landssekreterarne skulle, emot skyldighet att bestrida

kostnaderna för det extra arbetsbiträde, som för uppsättning och utskrifning

af den å kansliet förekommande expedition erfordras, tilläggas

en viss andel af inflytande afgifter för det stämplade papper, hvarmed

expeditionerna beläggas, kan icke af Kollegierna tillstyrkas, enär

dels denna andel, för att motsvara sitt ändamål, nödvändigt måste för

olika län olika bestämmas, dels ock kontrollen å det belopp, hvartill

landssekreteraren sålunda skulle berättigas, blefve synnerligen besvärlig

och icke torde kunna nöjaktigt verkställas med mindre än att fullständiga

expeditionslistor blefve räkenskapen såsom verifikation i

detta afseende bilagda. Som likväl en del expeditionslösen, nemligen

den, hvilken inflyter för diarii- och vederhäftighets- m. fl. bevis äfvensom

för afskrifter och utdrag af räkenskaper och andra handlingar,

icke kan anses utgöra ersättning för någon del af det arbete, som i

och för tjenstebefattningen åligger vederbörande, utan fasthellre måste

betraktas såsom godtgörelse för ett utom sjelfva tjensten fallande besvär

med expeditioner, hvilka dock i allmänhet endast kunna af tjensteinnehafvaren

med laga vitsord utfärdas, anse Kollegierna, lika med

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar och Malmöhus län,

dylik lösen, hvilken jemväl bibehållits för tjensteman inom de centrala

embetsverken, hvarest eljest afl lösen blifvit mot stämpelpapper utbytt,

böra fortfarande förbehållas landsstatstjenstemännen. Denna förmån, in

-

28

skrank! som den blefve till blott sådana expeditioner, dem parter eller

sökande ej enligt författningarne iiro skyldige att lösa, lärer i allmänhet

icke kunna beräknas till så högt belopp, att dervid kan fästas skyldighet

att i någon mån bekosta ökadt arbetsbiträde, då sådant erfordras,

men något afseende synes likväl böra derå fästas vid aflöningens

bestämmande, så att förlust derigenom icke kan anses uppstå, och bör

den för dylika expeditioner nu gällande lösen, hvilken måste anses utgöra

full ersättning för arbetet, lemnas oförändrad, hvarigenom undanrödjes

en eljest ganska förklarlig motvilja för bestyr, hvilka, icke alldeles

utan grund, skulle kunna anses i mer eller mindre mån lönlösa.

I fråga om arfvode för auktion å utmätt fastighet på landet innehåller

ofvan åberopade nådiga förordning den 30 November 1855, att,

då auktion å utmätt fastighet förrättas, skall, utom lösen för protokollet

dervid och salubrefvet, i arfvode för auktion sförrättningen, köpeskillingens

indrifvande och liqvids upprättande mellan fordringsegarne och gäldenären

samt all annan åtgärd, af köpeskillingen betalas:

då den icke öfverstiger 1,500 kronor, 114 för hundrade!, och,

då den går deröfver, för Överskjutande beloppet

från 1,500 till och med 7,500 kronor, 1 för hundrade!

)> 7,500 x> » » 15,000 » 3U )) »

» 15,000 och allt vidare Va » »

hvithet arfvode, då auktionen förrättas å landskanslist, tillfaller landssekreteraren,

men eljest skall, sedan af detsamma, så långt det förslår,

ersättning för skjuts och dagtraktamente till auktionsförrättaren utgått,

delas till hälften mellan denne och landssekreteraren. Det sålunda beräknade

arfvode! skulle, enligt hvad komitorades särskilda författningsförslag

angående dels upphörandet af landsstatstjenstemans rätt till

expeditionslösen, provisioner, uppbördsprocent och andelar af sakören,

samt dels stämpelpappersafgiften och hvad vid kontrollen och uppbörden

deraf bör iakttagas (pag. 292 och 293) närmare utvisa, lika med

expeditionslösen till statsverket indragas och utgöras medelst stämpelpapper,

som borde biläggas köpeskillingsliqviden. Utom det stämpelpapper,

som till följd af expeditionslösens indragning blefve åsatt hvarje

expedition, innefattande beslut rörande fördelning af köpeskilling för

utmätt fastighet å landet, borde sålunda samma expedition beläggas

med stämpelpapper för ett belopp, motsvarande auktionsarfvodet, likväl

på det sätt, att i de fall då auktionen förrättats å annat ställe än å

landskansli! och sålunda ersättning för skjuts och dagtraktamente till

auktionsförrättare utginge, från arfvode! först borde, så långt det der

-

29

till försloge, afräknas sagda ersättning, så att blott ett återstoden motsvarande

stämpelpappersbelopp komme att åsättas. Ett dylikt sätt att

tillvägagå kan dock icke. i förevarande hänseende vara lämpligt. Så

länge ifrågavarande arfvode åtnjutes af de tjenstemän, som med auktionen

och köpeskillingens liqviderande taga befattning, innebär stridigheten

emellan de skilda intressena å ena sidan hos dem, hvilka till

arfvodet äro berättigade, och å andra sidan hos den eller dem, som för

arfvodets betäckande måste vidkännas intrång i sin rätt, tillräcklig säkerhet

mot missbruk vid arfvodets beräknande, men på samma gång

arfvodesrätten fråntages tjenstemännen och öfverflyttas på statsverket

rubbas ock den jemnvigt emellan olika intressen, hvarpå säkerheten

mot missbruk vid författningens tillämpning måste anses hvila, och behof

uppstår af särskild kontroll derå, att det allmännas rätt varder behörigen

förvarad. Mot missbruk vid stämpelpappers användande till

expeditioners beläggning, är, med undantag blott för sådana handlingar,

hvilka skola förses med så kallade dubbla stämplar, i allmänhet ej anordnad

annan kontroll än den, hvilken kan utöfvas af parter och andra, som

till expeditionernas utlösande äro förbundne, äfvensom, der expeditionen

skall för annan myndighet företes, af denna sistnämnda. Att uti fall,

så beskaffade som ifrågavarande, der afgiften stundom kan uppgå till

rätt ansenligt belopp, öfverlåta kontrollen å stämpelpappersafgiftens beräknande

åt den enskilde rättsökanden, måste anses så mycket mindre

tillrådligt, som dels dennes intresse är stridigt med det allmännas, hvilket

han dock skulle bevaka, dels ock en sådan kontroll, om den eljest

vore lämplig, icke skulle kunna vid de tillfällen, då rese- och traktamentsersättning

för auktionsförrättningen beräknades, utöfvas utan att

med expeditionen redovisning jemväl lemnades för de kostnader, som

till resan och förrättningen åtgått, och att denna redovisning blefve af

rättsökanden granskad, någonting, som knappast kan ifrågasättas. Då

af sådan anledning omförmälda arfvode svårligen kan mot stämpelpappersafgift

utbytas och arfvodets indragning till statsverket på annat sätt

ej heller med beqvämlighet torde kunna verkställas, samt dessutom

samma arfvode hvarken synes utgöra mera än skälig godtgörelse för det

arbete och stora ansvar, som med utmätnings auktionen samt köpeskillingens

uppbärande och behöriga fördelning emellan inteckningshafvare

och öfrige rättsegande är förenadt, eller torde öfverstiga den provision,

som för frivilliga fastighetsauktioner i allmänhet till enskilde auktionsförrättare

utgår, anse Kollegierna för sin del, att landsstatstjenstemännen

böra fortfarande få uppbära denna extra inkomst, hvilken för öfrigt

är af så tillfällig natur, att vid löneregleringen något afseende derå icke

kan fästas.

Vidare bör vid bestämmande af de allmänna grunderna för löneregleringen

tagas under öfvervägande, huruvida kostnaderna för resor

eller för skrifbiträde och skrifmaterialier jemte andra expenser, som

lör tjensternas skötande måste utgå, skola af statsverkets medel direkt

ersättas, eller ock tjenstemännen tillförbindas att, mot aflöningsförmånerna

eller särskild! derför beräknadt anslag, vidkännas de i dessa hänseenden

nödiga utgifterna. Det senare alternativet medför obestridligen

den fördel, att derigenom på förhand säker kännedom vinnes om samtliga

de kostnader, som för landsstatstjensternas uppehållande statsverket

måste vidkännas, men tillämpningen deraf förutsätter ock, att, såframt

anledningar till berättigad! missnöje skola undvikas, aflöningarne

och de för vissa utgifter bestämda anslagen fastställas till belopp, som

under temligen vanliga förhållanden blifva fullt tillräckliga, och utom

det att kostnaderna sålunda i många fall skulle blifva större än nödigt

vore, möter för behofvens beräknande och verkställigheten i öfrigt detta

alternativ så stora svårigheter, att detsamma icke kan annat än delvis

genomföras.

För de resor, som af de vid länsstyrelsernas kansli och kontor

anstälde embets- och tjensteman i tjensten företagas, utgår enligt nu

gällande bestämmelser ersättning enligt reseglementet, och vid detta förhållande,

deri förändring icke föreslagits, lärer framgent få förblifva.

Kronofogdar och länsmän deremot åtnjuta icke ersättning för sina tjensteresor

inom distriktet i andra fall, än då sådan ersättning finnes uti

särskilda författningar medgifven. För utgifter af så obestämd och

vexlande beskaffenhet, som sistnämnde tjenstemäns resekostnader äro,

låter det knappast tänka sig att, med iakttagande af billighet, fastställa

vissa oföränderliga belopp, och det förslag, som af komiterade vid

ordnandet af kronofogdarnes aflöningsförmåner i berörda hänseende

framstälts, har jemväl blifvit föremål för så många anmärkningar, att

hvarje försök i sådan riktning torde böra undvikas. Arten af den verksamhet,

som åligger kronofogdarne och ännu mera länsmännen, fordrar,

att desse tjensteman ofta, såsom för tillsyn å ordningens upprätthållande,

för vägsyner, för inhemtande af upplysningar rörande begångna

brott eller misstänkta personer m. m., måste företaga resor, hvilkas

ändamål eller nödvändighet i allmänhet icke kan på sådant sätt styrkas,

att ersättning derför bör af allmänna medel utgå, och dylika med flere

resor böra utan tvifvel betraktas såsom en del af de åligganden, för

hvilka sjelfva lönen åtnjutes. Kollegierna anse derföre, att särskilda an

-

31

slag till resekostnader icke böra för kronofogdarne och länsmännen anvisas,

men att framdeles såsom hittills desse tjensteman må berättigas

till ersättning för sådana resor, som icke i och för sjelfva tjenstebefattningen

kunna anses dem åligga, och att de i detta Påseende nu gällande

bestämmelser må utan annan ändring bibehållas, än att, i de fall,

då reseersättning skall utgå på grund af nådiga kungörelsen den 30

December 1863, den för hvarje mil nu, enligt Kungörelsen den 8 November

1867 faststälda godtgörelsen af 1 krona 30 öre per häst bör

varda förhöjd till ett belopp, som närmare motsvarar den verkliga kostnaden,

hvilken, i följd af skjutslega^ höjning, numera i allmänhet måste

antagas öfverstiga nämnda ersättning i icke ringa män.

På grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 29 Maj 1874 varda

redan nu de vid länsstyrelserna förekommande utgifter, som kunna hänföras

till s. k. skrifmaterialier och expenser, af statsmedlen ersatta och

utgå af det för dylika utgifter å 6:te hufvudtiteln uppförda förslagsanslag.

Om, såsom Kollegierna här ofvan tillstyrkt, landssekreterarnes

och landskamererarnes sportelinkomster till allra väsentligaste delen

varda till statsverket indragna, måste naturligtvis ock dermed upphöra

den nu med dessa inkomster förenade skyldigheten för berörde tjensteman

att bekosta erforderligt arbets- och skrifbiträde för utförande

af de göromål, som icke af dem sjelfve eller den till deras biträde anstälda

och af statsmedel aflönade personal medhinnas, och nämnda

skyldighet måste då öfverflyttas på statsverket. Kollegierna, som härnedan

komma att meddela yttrande angående sättet för annat arbetsbiträdes

bekostande, anse, hvad särskildt renskrifningsgöromål angår,

lika med komiterade, att de härför erforderliga biträden icke böra

med lön eller arfvode förses, utan att all den renskrifning, som icke

kan af den på sådant sätt aflönade personalen vid länsstyrelserna förrättas,

bör af statsmedel ersättas och af förenämnda förslagsanslag anordnas

enligt behörigen attesterade räkningar, som innefatta tydlig uppgift

å grunden, hvarefter ersättningen beräknas.

För kronofogde- och länsmansbefattningarne åter kan svårligen

ifrågakomma, att utgifter till skrifmaterialier och expenser äfvensom

till godtgörelse för renskrifnings- och annat biträde, der sådant erfordras,

skulle direkt af statsmedel bestridas, enär den kontroll mot missbruk,

som af eu sådan anordning påkallas, synes omöjlig att åstadkomma.

I detta afseende är derför att föredraga den utväg, enligt

hvilken särskilda medel till bestämdt belopp för det angifna ändamålet

åt hvarje tjensteman anvisas, mot skyldighet för, denne att sjelf vidkännas

de med tjensteutöfningen förenade kostnader af omförmälda

32

slag, och som dessa utgifter vid nämnda befattningar icke kunna uppgå

till större belopp eller vara synnerligen vexlande olika tjänster emellan,

torde utan olägenhet det härför afsedda anslag kunna bestämmas lika

för hvarje tjenst af samma grad.

Innan förslag framställes å de aflöningsbelopp, som må till hvarje

tjenst anvisas eller eljest yttrande meddelas rörande särskilda detaljei

af löneregleringen, bör, för befrämjande af öfversigt och till undvikande

af vidlyftighet, ytterligare i några frågor af mera omfattande beskaffenhet

Kollegiernas åsigt uttalas; och få i sådant afseende Kammarkollegium

och Statskontoret underdånigst tillkännagifva,

att aflöningsbeloppen i allmänhet ansetts böra bestämmas lika för

hvarje tjenst af samma grad, på sätt förut iakttaget varit, och att i

detta afseende undantag endast gjorts för landssekreterare och landskamererare

äfvensom för länsnotarier och länsbokhållare, derom Kollegierna

harnedan meddela vidare yttranden;

att löneförmånerna ansetts böra, i öfverensstämmelse med hvad

på senare tider vid löneregleringar allmänt iakttagits, fördelas i lön

och tjenstgöringspenningar, hvilka sistnämnda, med undantag blott för

det fall att semester åtnjutes,'' alltid skola tillfalla den, som tjensten

förrättar; . _ .

att, hvad denna fördelning beträffar, afseende synts böra fästas ej

mindre derå, att tjenstgöringspenningarne i allmänhet må blifva tillräckliga

för bestridande af vikariatsersättning under tjenstledighet, än ock

att lönen fastställes till sådant belopp, som, enligt tj enstens beskaffenhet,

skäligen må kunna, efter uppnående af den i sådant hänseende

stadgade lefnads- och tjensteålder, vid afskedstagande såsom pension

å allmänna indragnings staten bestås; samt

att, i likhet med hvad som förunnats flere andra tjenstemannaklasser,

’ ålderstillägg ansetts böra efter fem års väl vitsordad tjenstgöring

utgå och tilläggas lönen för de vid länsstyrelserna anstälde och

alltså till uppehälle inom städerna hänvisade landsstatstjenstemännen,

men att deremot dylik förmån icke synts vara af lika stort behof för

de tjenstemän, hvilka äro anstälde till tjenstgöring a landet.

Härefter öfvergå Kollegierna till aflöningsförhållandena vid de

särskilda tj enstegraderna.

33

Landssekreterare ocli Landskamererare.

Såsom redan i det föregående är angifvet, utgöres den hufvudsakligaste

delen af landssekreterarnes aflöning för närvarande utaf sportler,

nemligen expeditionslösen och arfvode för exekutiva auktioner å

fastigheter på landet, hvilka inkomster dock icke uti staterna blifvit

till visst belopp för hvarje tjenst beräknade. Derjemte åtnjuta de kontant

aflöning utaf statsmedel till belopp, som inalles uppgå till 37,222

kr., men hvilka äro de särskilda tjensterna emellan olika fördelade och

minst, för landssekreteraren i Malmöhus län, utgör 380 kr. samt högst,

för landssekreteraren i Stockholms län, uppgår till 3,000 kr. På sätt

jemväl meddeladt blifvit, innehafva dessutom fem landssekreterare,

nemligen de i Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Hallands och

Örebro län, boställen och löningsjordar, hvarjemte för innevarande och

nästkommande år ett extra anslag för hvartdera året af 8,000 kr. blifvit

beviljadt, att såsom dyrtidstillägg tilldelas de svagast aflönade landssekreterarne,

vid hvilket anslag dock är fästadt det vilkor, att deraf

icke må utgå löneförbättring till någon landssekreterare, hvars behållna

inkomst af tjensten uppgått till 6,000 kr. eller derutöfver; i följd hvaraf

ännu icke är eller kan vara kändt i hvad mån och till hvilka tjenster

sistomförmälda anslag kan komma att utgå.

Landskamererarne åter, hvilkas extra inkomster af provisioner och

uppbördsprocenter äro i stat till vissa belopp för hvarje särskild tjenst

beräknade, åtnjuta för närvarande, expeditionslösen oberäknad, löner i

allmänhet uppgående till 4,000 kr., med undantag af dels landskamereraretjensterna

i Gotlands, Jemtlands, Yesterbottens och Norrbottens

län, för hvilka lönerna utgöra 3,500 kr., dels ock enahanda tjenster i

Östergötlands och Göteborgs län, hvilka i stat beräknas, den förra till

4,483 och den senare till 4,733 kr. Inom sex län, Upsala, Södermanlands,

Östergötlands, Gotlands, Hallands och Örebro, innehafva

landskamererarne boställen eller löningsj ordar, hvilkas afkastning är i

ofvan uppgifna löner inbegripen. Dessutom är jemväl för de svagast

aflönade bland desse tjensteman anvisadt ett extra anslag af 8,000 kr.

till dyrtidstillägg, hvilket blifvit mellan 13 tjenster till olika belopp

fördeladt, så att med inberäknande deraf den högsta aflöningen enligt

stat för landskamererare, nemligen för den.i Göteborgs län, uppgår till

5,868 kr. I allmänhet utgöra dock landskamererarnes löneförmåner

34

vida högre belopp än de i staten beräknade, hvithet beror derpå, att

dels, likasom för landssekreterarne, inkomsten af lösen icke blifvit i

staten beräknad och dels öfriga, i staten beräknade, extra inkomster

i verkligheten influtit med högre belopp, än som vid den nu gällande

löneregleringens fastställande antagits.

För öfrigt må erinras, att, på sätt förut anfördt är, landssekreterare

och landskamererare nu äro skyldige att bekosta det biträde, som,

utöfver kansliernas och kontorens ordinarie personal, för göromålens besörjande

vid länsstyrelserna erfordras, äfvensom att landssekreterarne,

jemlikt nådiga Brefvet den 31 Januari 1856, äro pligtige att såsom

bidrag till länsnotariernes aflöning till desse sistnämnde afstå någon

del af den vid landskansliet fallande expeditionslösen, bvilket bidrag,

derest öfverenskommelse i detta hänseende icke kan åvägabringas, skall

af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämmas, dock med iakttagande

deraf att, så framt ej giltiga skäl deremot lägga hinder, länsnotarie^

andel af expeditionslösen vid landskansliet icke må bestämmas

lägre än att inkomsten deraf jemte notarielönen å stat motsvarar

hvad länsbokhållaren enligt stat åtnjuter. Dessa skyldigheter böra naturligtvis,

enligt hvad jemväl an ty dt blifvit, upphöra på samma gång,

som rättigheten till sportler för landsstatstjenstemännen på ofvan angifvet

sätt upphör.

Hvad nu beträffar sjelfva lönen för landssekreterarne och landskamererarne,

hvilken af komiterade för alla dylika tjenster föreslagits

till 5,000 kr., så äro Kollegierna så tillvida af samma mening som

komiterade, att någon skillnad emellan de fasta lönebeloppen för landssekreterare

eller landskamererare inom olika län eller de vid samma

länsstyrelse anstälde ifrågavarande tjensteman icke bör göras. Vid

beloppets bestämmande bör, utom hvad förut angifvet är, tagas i betraktande

ej blott den ställning, landssekreterare och landskamererare

i jemförelse med tjensteman af samma grad inom andra grenar af förvaltningsverken

och i domstolarne intaga, utan äfven de anspråk på

skicklighet och erfarenhet vid allmänna ärendens handläggning, som af

desse tjensteman måste, för tjensteman handhafvande på ett tillfredsställande

sätt, fyllas. I förra afseendet förekommer väl, att de

till benämningen äro likstälde med sekreterare och kamererare inom

de centrala embetsverken och rikets kollegier, men i öfrigt är, då behörig

hänsyn tages till landssekreterarnes och landskamererarnes föredragningsskyldighet

och ansvarighet för hvarje af länsstyrelsen meddeladt

beslut eller vidtagen eller underlåten åtgärd, ställningen i förhållande

till berörde tjensteman inom centralförvaltningen helt olika. Skick

-

35

låghet och erfarenhet kräfves ock i allmänhet hos ifrågavarande tjensteman

vid länsstyrelserna i vida högre grad än hos deras vederlikar

inom andra embetsverk, der göromålen vanligen äro af mindre olikartad

beskaffenhet. Oafsedt åliggandet att kontrasignera hvarje utgående

expedition och det dermed förbundna ansvaret för expeditionens öfverensstämmelse

med inneliggande koncept, kan det derföre icke nekas, att

landssekreterarnes och landskamererarnes tjensteställning är mera jemförlig

med ledamöternes i styrelseverken än med de i dessa verk anstälde

tjenstemän af närmast lägre grad; och lönerna synas i följd häraf lämpligen

böra bestämmas till ungefärligen lika belopp med dem, som vid

senaste löneregleringar blifvit för berörde ledamöter faststälda. Lägre

än liäradshöfdingelönen, hvilken komiterade tagit till jemförelse, torde

emellertid lönen för landssekreterare och landskamererare icke böra

bestämmas, och Kollegierna föreslå derföre, att denna lön måtte fastställas

till 4,500 kr., men med rätt att efter fem års tjenstgöring, under

de vilkor, som för dylik förmån i allmänhet blifvit vid löneregleringar

för civile embets- och tjenstemän på senaste tid stadgade,

komma i åtnjutande af förhöjning i lönen till belopp af 500 kronor

årligen.

Såsom norm för tjenstgöringspenningarnes bestämmande, hvilket

borde bero på tjensternas besvärlighet, hafva komiterade, vid uppgörande

af sitt löneförslag i denna del, ansett böra, för tjensternas

klassifikation, tagas i beräkning endast folkmängden inom de olika

länen, men ej de vid länsstyrelserna handlagda målens antal, och äro

härför anförda följande skäl, nemligen:

att, om än i ett eller annat län de hos länsstyrelserna förekommande

ärenden tidtals stå till länets folkmängd i ett annat förhållande

än i andra län, det likväl ytterst vore folkmängden, som hos en sådan

myndighet som länsstyrelsen förorsakade tjenstegöromålens omfattning

och besvärlighet;

att det icke kunde vara lämpligt att, sedan landssekreterare och

landskamererare, på sätt komiterade föresloge, till sitt biträde erhållit

kansli och kontor, hvilkas tjenstepersonal aflönades af staten och i allmänhet

komme att sjelf svara för sina göromål, man lade samtlige

tjenstemännens arbetsprodukt till grund för chefernes aflöning;

att, såsom med skuldfordringsmålen vore förhållandet, en stor del

af de hos länsstyrelsen förekommande ärenden icke i någon väsentlig

mån inverkade på landssekreterarnes och landskamererarnes arbetsskyldighet

såsom kansli- och kontorschefer;

att arbetsredogörelserna, hvarpå beräkningen af tjensternas be

-

36

svårighet skulle grundas, vore uppgjorda efter så olika grunder, att

deraf icke kunde hemtas någon ledning för beräknandet af de handlagda

målens verkliga antal;

att för öfrigt tjensternas besvärlighet icke berodde endast af ärendenas

antal, utan i vida väsentligare mån af deras mer eller mindre

vidlyftiga eller invecklade beskaffenhet, i hvilket afseende de största

olikheter förekomme;

att all grund saknades för en riktig jemförelse mellan göromålen

å kansli och kontor, å hvilken sistnämnda afdelning ärendena visserligen

i allmänhet vore till antalet färre än å kansliet, men deremot delvis

mera besvärliga och medtagande längre tid för handläggningen;

att göromålen, i synnerhet de å landskanslien, vore hos samma

länsstyrelse under olika år mera vexlande än under ett och samma år

de särskilda länen emellan;

att den stora tillökning i göromålen å landskontoren, som blefve

en följd af den utaf komiterade föreslagna indragningen af häradsskrifvaretjensterna,

gjorde det omöjligt att, efter de nuvarande förhållandena,

beräkna landskamereraretjensternas besvärlighet för framtiden;

samt slutligen

att den tid icke syntes vara aflägsen, då skuldfordringsmålen,

Indika, efter den med år 1873 inträdda förändring i ordningen för häradsrätternas

sammanträden i vissa domsagor, inom flera län redan till

betydlig del hade öfvergått från länsstyrelserna till häradsrätterna,

skulle komma att behandlas i annan ordning, än den nu bestämda,

hvaraf följde, att det icke vore lämpligt låta dessa mål blifva bestämmande

vid en definitiv reglering af landssekreterarues löner.

Då sålunda länens storlek efter folkmängd ansetts vara enda säkra

grunden för den klassifikation af landssekreterare- och landskamereraretjensterna,

efter hvilken tjenstgöringspenningarnes belopp borde beräknas,

har af komiterade blifvit föreslagen följande gruppering af länen

jemte nedanstående tjenstgöringspenningar, lika för landssekreterare

och landskamererare inom samma län, nemligen

Gotlands

län

med

54,284

innevånare

Tjenstgörings-

Jemtlands

»

»

73,593

3)

penningar.

Norrbottens

»

80,350

»

Vesterbottens

Upsala

»

»

»

96,084

102,629

3>

))

> 1,500 kr.

Vestmanlands

»

»

119,485

3)

Blekinge

»

3)

129,521

3)

Hallands

3>

))

130,008

3)

37

Södermanlands

V ester-N orrlands

Gefleborgs

Kronobergs

Örebro

Kopparbergs

Jönköpings

Stockholms

Kristianstads

Kalmar

Göteborgs

Skaraborgs

Östergötlands

Wermlands

Elfsborgs

Malmöhus

län med 138,696

33 » 143,614

» »'' 157,196

3) )) 162,233

» )) 174,893

» » 181,258

» » 184,210

» )> 133,552

» )> 227,008

» y> 236,914

)) )) 239,587

33 33 249,089

33 3) 261,891

33 3) 265,027

33 33 283,692

33 33 325,909

innevånare

3)

»

3)

33

33

33

33

33

33

33

3)

33

33

33

33

Tjenstgörings

penningar.

| 2,000 kr.

2,500 kr.

1 3,000 kr.

varande de höga bostadshyrorna i hufvudstaden anledningen dertill, att

Stockholms län blifvit hänfördt till en högre klass, än som på innevånareantalet

kunnat grundas. Enligt komiterades förslag skulle sålunda

hela aflöningen för landssekreterare och landskamererare efter

länens folkmängd komma att uppgå till 8,000, 7,500, 7,000 och 6,500 kr.

Ej blott inom komitén utan äfven hos eu del länsstyrelser har

detta af komiterades pluralitet framstälda förslag rönt motstånd. De

anmärkningar, som deremot blifvit riktade, afse hufvudsakligen den omständigheten,

att, i olikhet med hvad som skedde då regleringen af

häradshöfdingarnes aflöning egde rum, vid bedömandet af tjensternas

besvärlighet ingen hänsyn blifvit tagen till de vid särskilda länsstyrelser

och afdelningarne deraf afgjorda målens antal. Å en annan sida

har likväl utaf några bland länsstyrelserna erinrats, att tjensternas besvärlighet

icke kunde bedömas hvarken efter folkmängden eller de afgjorda

målens antal, utan att i detta afseende flera andra omständigheter

såsom ärendenas beskaffenhet, orternas näringslif, folklynne, den

mer eller mindre kraftiga utveckling, hvari rörelse och industri af ett

eller annat slag vore inom länet stadda, med flera för särskilda orter

egendomliga förhållanden, i vida högre grad inverkade på göromålen

vid länsstyrelsen, hvarförutan jemväl de olika lefnadskostnaderna å skilda

platser förtjenade att tagas i betraktande vid bestämmandet af tjenstgöringspenningarnes

belopp.

38

För sin del måste Kollegierna hufvudsakligen gilla de grunder,

som föranledt komiterade att vid bedömande af tjenstegöromålens

besvärlighet lemna utan afseende de uppgifter rörande antalet handlagda

eller afgjorda mål, som af arbetsredogörelserna varit att hemta,

och få, jemte erinran om det högst betydliga inflytande på skuldfordringsärendenas

antal, som af förändrad lagstiftning i utsökningsväsendet

snarligen är att förvänta, Kollegierna såsom stöd härför åberopa det

helt naturliga förhållandet, att intellektuelt arbetes besvärlighet i allmänhet

icke låter sig tillförlitligen medelst siffror mätas, allra minst

då arbetet, såsom förhållandet är med de vid länsstyrelserna förekommande

göromål, är af vidt skiljaktig och vexlande beskaffenhet.

Endast i samma mån som arbetet blifver mera likformigt och, så att

säga, mekaniskt, är nämnda måttstock användbar, men ungefär i lika

mån måste också arbetets intellektuela värde anses lägre. Emellertid

kan det icke förnekas, att landssekreterarnes och landskamererarnes

tjenstebefattningar äro till sin besvärlighet inom olika län ganska skiljaktiga

och att afseende derpå måste göras vid aflöningsförmånernas

fastställande, så framt icke det billiga anspråket på högre ersättning

för större och mera ansträngande arbete skall helt och hållet åsidosättas.

Hvarje försök att verkställa en gradering efter besvärlighet af

arbete, sådant som landssekreterarnes och landskamererarnes tjenstegöromål,

hvilka äro "af så mångfaldigt skiftande beskaffenhet, att de

icke kunna sins emellan mätas eller vägas, måste naturligen vara underkastadt

stor vansklighet, enär, äfven i det fall att icke mätare af

mera erkänd tillförlitlighet helt och hållet saknas, begränsningen emellan

de olika graderna alltid måste blifva godtycklig. Då emellertid,

enligt Kollegiernas förmenande, vid bedömande af ifrågavarande tjenstegöromåls

omfång och besvärlighet inom olika län, jemte folkmängden,

hvilken otvifvelaktigt öfvar stort inflytande, bör tagas i betraktande

antalet af de inom hvarje län befintliga fögderier och städer,

enär med kronofogdar och magistrater liflig skriftvexling måste underhållas

såväl från landskanslierna som landskontoren i hvarjehanda ekonomi-,

polis- och exekutions-ärenden samt handräcknings- och redovisningsmål,

och då det derjemte icke synes obilligt, att, på sätt ock

komiterade i ett fall gjort, afseende vid tjenstgöringspenningarnes

bestämmande varder fästadt vid de högre eller lägre lefnadskostnaderna,

som å olika orter tjenstemän i en samhällsställning, sådan som

landssekreterares och landskamrerares, äro underkastade, hafva Kollegierna,

ofvan angifna svårigheter oaktadt, trott sig böra framställa föl

-

39

jande, på nyss omförmälda grunder bygda förslag till länens klassifikation

för tjenstgöringspenningarnes bestämmande, nemligen

lista klassen: Malmöhus, Elfsborgs, Östergötlands, Skaraborgs,

Göteborgs och Bohus, Kalmar, Kristianstads och Wermlands län;

2:dra klassen: Jönköpings, Kronobergs, Stockholms, Kopparbergs,

Örebro, Gefleborgs, Vester-Norrlands och Södermanlands län;

3:dje klassen: Blekinge, Hallands, Westmanlands, Upsala, "VVesterbottens

och Norrbottens län; samt

4:de klassen: Jemtlands och Gotlands län.

Beträffande vidare tjenstgöringspenningarnes belopp, hvilket Kollegierna,

med afseende på den fullkomliga likställighet, som mellan

landssekreterare och landskamererare i öfrigt eger rum, funnit böra, såsom

komiterade föreslagit, blifva lika för desse tjensteman inom samma

län, äfven om i något fall den enes eller den andres göromål kunna

anses mera besvärliga, må visserligen icke förbises, att aflöningen i

sin helhet bör vara så stor, att fullt kompetente och skicklige sökande

till ifrågavarande synnerligen vigtiga och ansvarsfulla tjenstebefattningar

må kunna påräknas, men å andra sidan torde den ej heller

böra i någon väsentligare grad öfverstiga de löneförmåner, Indika enligt

senaste löneregleringar blifvit för ledamöter af centrala embetsverk

i hufvudstaden faststälda, helst desse senare embetsmäns verksamhet

ingalunda kräfver mindre skicklighet, och dessutom lefnadskostnaderna

i hufvudstaden i allmänhet äro vida högre än i länsresidensstäderna.

Med afseende härå och då Kollegierna härofvan föreslagit,

att en del expeditionslösen äfvensom arfvode för exekutiva auktioner

å utmätt fastighet å landet skola för de till sådana sportler nu

berättigade tjensteman bibehållas, få Kollegierna underdånigst tillstyrka,

att

måtte fastställas sålunda:

för lista klassens län 2,500: — kronor

b 2:dra » b 2,000: — b

b 3:dje b b 1,500: — b

b 4:d''e b b 1,000: — »

hvarigenom, med inberäknande af ålderstillägg, hela aflöningen skulle

komma att efter de särskilda klasserna uppgå till 7,500, 7,000, 6,500

och 6,000 kronor utom ofvanberörda smärre sportelinkomster.

Enligt komiterades förslag skulle till landssekreterarnes och

landskamererarnes aflönande erfordras:

40

Löner ............................................ 240,000: —

Tjenstgöringspenningar ............ 110,000: — grjQ qqq.

hvaremot för samme tjenstemäns aflönande, på

sätt Kollegierna hemstält, högst skulle åtgå:

Löner, häri inbegripna ålderstillägg af 24,000 kronor,

hvilket belopp dock aldrig till fullo torde

komma att utgå .................................... 240,000: —

Tjenstgöringspenningar....................... 94,000: — 334,000- _

hvadan enligt Kollegiernas förslag skulle uppstå besparing af minst

16,000 kronor, hvilket belopp torde i det närmaste motsvara den expeditionslösen,

som varder åt ifrågavarande tjenstemän bibehållen.

I fråga om de boställen och löningsjordar, som, enligt hvad nämndt

är, nu af visse landssekreterare och landskamererare innehafvas, hafva

Kollegierna redan i det föregående uttalat sin åsigt, att dessa vid

nuvarande innehafvares afgång eller derförinnan, der sådant lagligen

kan ske, böra, efter åtnjutande af laga fardag, till statsverket indragas

och för dess räkning utarrenderas. Till dess sådan indragning eger

rum, bör likväl för tjensteinnehafvaren afdrag ske å lönen till belopp,

motsvarande den inkomst, boställsförmånen anses utgöra; börande denna

förmån beräknas på det sätt, Kollegierna härofvan i fråga om boställsafkastnings

fastställande i allmänhet föreslagit, och, innan sådan

fastställelse å ny uppskattning egt rum, upptagas till sammanlagda beloppet

af boställets eller löningsjordens i nu gällande stat beräknade

ränta och afkastning.

Rörande landssekreterarnes och landskamererarnes nuvarande extra

inkomster är härofvan i sammanhang med frågan om landsstatstjenstemännens

sportelinkomster i allmänhet underdånigt yttrande meddeladt,

hvilket här endast torde behöfva åberopas.

Liinsnotarier och Länsbokhållare.

För Länsnotariorne utgör nu aflöningen enligt stat 750 kronor, ’

hvartill kommer dyrtidstillägg, som för innevarande år, jemlikt Eders

Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 8 December 1876, blifvit tillerkändt

länsnotarien i Jemtlands län med 265 kronor och länsnotarierne i

hvart och ett af de öfriga länen med 780 kronor, så att på det hela

länsnotarie-aflöningen uppgår för Jemtlands län till 1,015 kronor och för

hvarje af de öfrige länen till 1,530 kronor. Derjemte ega, enligt hvad

41

i det föregående är vordet upplyst, länsnotarierne att af landssekreterarne

undfå någon del af den vid landskanslierna inflytande expeditionslösen.

Länsbokhållarne åter åtnjuta aflöning enligt stat med 1,000 kronor

samt dyrtidstillägg för innevarande år enligt nyss åberopade nådiga

Bref med 780 kronor, eller tillsammans 1,780 kronor i hvarje län.

Komiterade hafva för en länsnotarie och en länsbokhållare i hvarje

län föreslagit för båda tjenstemännen lika aflöning af 2,700 kronor,

deraf en tredjedel såsom tjenstgöringspenningar. Att ålderstillägg, såsom

inom komitén ifrågasatt blifvit, skulle desse tjenstemän tillgodokomma,

har synts komiterades flertal olämpligt i anseende till tjensternas

egenskap af öfvergångsplatser.

Uti de af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen afgifna

yttranden öfver komiterades betänkande föreslås i allmänhet något

högre aflöning än hvad komiterade ansett tillräckligt, hvarjemte flera

länsstyrelser, lika med en af komiténs ledamöter, hemstält, att ålderstillägg

måtte ifrågavarande tjenstemän beviljas.

Enligt hvad redan förut blifvit antydt, har det synts Kollegierna,

att äfven för länsnotarier och länsbokhållare någon skilnad i aflöningsförmåner

bör, med afseende på de inom olika län förekommande göromålens

olika omfång och besvärlighet, iakttagas, enär jemväl dessa

tjensters besvärlighet måste vara, om än i något mindre grad än landssekreterares

och landskamererares, beroende af samma omständigheter,

som föranledt förslag om olika aflöning för sistnämnde tjenstemän.

För en lika vidsträckt klassifikation, som den hvilken i fråga om deras

närmaste förmän härofvan föreslagits, torde dock icke förhållandena i

afseende å länsnotarie och länsbokhållare gifva full anledning, utan synas

för ifrågavarande tjenstemän aflöningsklasserna kunna inskränkas

till två, den ena, omfattande de län, som beträffande landsselcreterareoch

landskamererare-aflöningarne hänförts till lista och 2:dra klassen,

och den andra, innefattande öfriga under 3:dje och 4:de klasserna uppgifna

län. Vid det förhållande att Kollegierna för ifrågavarande tjenster

ansett sig böra föreslå ålderstillägg — eu förmån, som endast torde

vara så mycket mera berättigad, om tjensterna komma att såsom öfvergångsplatser

anses — har den öfriga aflöningen synts Kollegierna

kunna bestämmas till något lägre belopp, än hvad komiterade föreslagit,

och lärer för denna åtgärd derjemte kunna hemtas stöd deraf,

att för länsnotarierne äfvensom, om ock i mindre grad, för länsbokhållarne

tillfälle att genom särskilda uppdrags utförande förskaffa sig

6

42

bi-inkomster icke i allmänhet saknas; och tillstyrka, under åberopande

af nu anförda skäl, Kollegierna i underdånighet, att aflöningen för läns

notarier

och länsbokhållare måtte bestämmas sålunda:

för lista och 2:dra klassens län:

lön ....................................................................... 1,500: —

tjenstgöringspenningar.................................... 1,000: — g 500- _

för 3:dje och 4:de klassens län:

lön ........................................................................ 1,200: —

tjenstgöringspenningar.................................... 800: — g qqq. _

samt att desse tjensteman derjemte måtte berättigas att efter fem års

väl vitsordad tjenstgöring och under de vilkor i öfrigt, som för dylik

förmån i allmänhet blifvit vid löneregleringar för civile embets- och

tjensteman på senaste tid stadgade, komma i åtnjutande af förhöjning

i lönen till belopp af 500 kronor.

För en del län, nemligen dem, i hvilka de afgjorda landskanslimålen

i medeltal uppgått till 8,000, hafva komiterade föreslagit anställande

på stat af en andre länsnotarie, för hvilken aflöningen, med

afseende derpå, att dennes tjenstgöring icke nödvändigt förutsatte samma

praktiska erfarenhet, som förste länsnotarie!! borde besitta, upptagits

till allenast 2,100 kronor. Behof af tvänne länsnotarier förefinnes

utan tvifvel i åtskilliga län, och redan nu äro vid flera länsstyrelser

andre eller extra länsnotarier anstälde, hvilka dock njuta aflöning

utaf landssekreteraren. Naturligt är ock att, då landssekreterarne blifva

aflönte med fasta löner, beräknade endast till ersättande af deras

eget arbete samt till bestridande af lefnadskostnaderna för dem och

deras familjer, statsverket måste vidkännas de kostnader, som för ifrågavarande

behofs afhjelpande erfordras, men att härför på ordinarie

stat uppföra särskilde tjenstemän i vissa län, kunna Kollegierna för sin

del icke tillstyrka. Den grund, som komiterade valt för bestämmande

af de län, vid hvilkas styrelser andre länsnotarier borde anställas, är

ock föga tillförlitlig. Komiterade hafva nemligen sjelfve, enligt hvad

ofvan blifvit visadt, beträffande länsstyrelsernas arbetsredogörelser, anmärkt,

att dessa äro uppgjorda efter så olika grunder, att deraf icke

kan hemtas någon ledning för beräknandet af de handlagda målens

verkliga antal, och vid sådant förhållande förtjenar det uppmärksammas,

att likväl de ur dessa redogörelser hemtade uppgifter blifvit tillagda så

stort värde, att uteslutande deraf gjorts beroende, huruvida särskilde

tjensteman i ett eller annat län skola anställas eller icke, synnerligen

då, på sätt jemväl visadt är, komiterade ingalunda förbisett, att just

å den afdelning, der desse tjenstemäns arbete skulle tagas i anspråk,

en ganska stor, ehuru nu ej beräknelig, minskning af ärendenas mängd

är att förvänta genom förändring af lagstiftningen rörande exekutionsväsendet

i civila mål.

Af dessa skäl och då af sistnämnda anledning ej heller de af Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen öfver komiterades betänkande

afgifna utlåtanden, der de rörande denna del af löneregleringsfrågan

innehålla något yttrande, kunna tillmätas afgörande vigt, anse

Kollegierna, för sin del, nödigt, att det, efter vederbörandes framställning

i hvarje fall, göres af Eders Kongl. Maj:ts särskilda nådiga pröfning

beroende, huruvida och i hvad mån äfvensom för huru lång tid

andre länsnotarier må vid landskanslierna anställas, och böra alltså ordinarie

tjenstemän med fast aflöning på stat icke, enligt Kollegiernas

förmenande, anställas för nu omförmälda ändamål, utan arfvoden till belopp

af högst 2,000 kronor, motsvarande den härofvan för länsnotarier

i 3:dje och 4:de klassens län föreslagna aflöning, dock utan ålderstillägg,

efter Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande ställas till Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes förfogande i do län, der med afseende å

gäromålens mängd andre länsnotarie^ anställande anses oundgängligen

behöflig!; kommande Kollegierna härnedan att vidare yttra sig angående

den anslagsti g ång, som för detta ändamål må antagas vara nödig.

Laiulskanslistcr och Landskontorister.

Desse tjenstemän åtnjuta nu hvar och en å stat 500 kronor, hvarjemte

för innevarande år, enligt ofvan åberopade nådiga Bref den 8

December 1876, dyrtidstillägg till lika belopp blifvit dem tillerkändt,

så att på det hela aflöningen utgör 1,000 kronor för hvarje.

Utom en för kansli och kontor gemensam registrator vid hvarje

länsstyrelse hafva komiterade, för uppehållande af nu förekommande göromål,

afsett de nu inom hvarje län å ordinarie stat uppförda tjensterna

för eu landskanslist och en landskontorist, hvarförutan föreslagits, att

i Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Elfsborgs, Skaraborgs och Wermlands, eller tillsammans åtta län,

skulle anställas ytterligare en kanslist eller kontorist å hvardera af

länsstyrelsens berörda afdelningar. Aflöningen för dessa tjenstebefattningar,

livilka ansetts i allmänhet komma att innehafvas af oexaminerade

personer, som icke kunde vänta vidare befordran inom lands

-

44

staten, har blifvit föreslagen till 1,200 kronor, hvarjemte komiterade,

som ansett det vara af vigt, att desse tjensteman, sedan de vunnit

nödig vana vid göromålen, qvarstannade vid sina tjenster, så länge de

vore tjenstduglige, funnit dem böra komma i åtnjutande af ålderstilllägg

sålunda, att lönen efter fem års tjenstgöring ökades till 1,500 och

efter ytterligare fem år till 1,800 kronor. Att fördela aflöningen uti

lön och tjenstgöringspenningar, skulle, enligt komiterades mening, vara

utan ändamål, enär de senare icke kunde sättas så högt, att under

tjenstledighet vikarien kunde vara belåten med ett mot tjenstgöringspenningarne

svarande arfvode. De göromål, för hvilka, enligt komiterades

förslag i afseende å tjensteregleringen, ifrågavarande tjenstemän

vore behöflige, utgjorde hufvudsakligen biträde vid registreringen,

uppsättning af enklare expeditioner samt framför allt brefafsändningen,

hvilken numera dagligen förekomme och vore allt för vigtig, för att

kunna åt hvilken som helst anförtros. Dessutom förekomma ofta, stundom

flera gånger om dagen, ärenden, som fordrade så skyndsam behandling,

att utskriften nödvändigt måste verkställas inom embetslokalen,

hvarförutan slutligen, efter hvad erfarenheten hade gifvit vid handen,

desse tjensteman vore oumbärlige för att vid tillfälligt förhinder

för en eller annan af de öfrige tjenstemännen kunna åtminstone delvis

öfvertaga dennes göromål.

Då, på sätt härofvan blifvit nämndt, komiterades förslag om gemensam

diarii-föring för landskansli och landskontor icke vunnit nådigt

bifall, men Eders Kongl. Maj:t förklarat Sig vilja, i sammanhang

med frågan om löneregleringen för de vid länsstyrelserna anstälde

tjensteman och utfärdande af ny instruktion för dem, taga i öfvervägande,

huruvida, i anledning af hvad komitén i nämnda hänseende anfört,

förändrade bestämmelser rörande diarii-föringen å länsstyrelsernas

särskilda afdelningar må vara af behofvet påkallade, torde Kollegierna

böra afgifva underdånigt yttrande, huruledes nödigt arbetsbiträde för

registreringsgöromålen och diariernas förande må kunna beredas,

och, då i sådant afseende Kollegierna icke kunna annat än gilla den

grundsats, på hvilken komiterades förslag om särskild registrator lärer

få anses vara bygdt, nemligen att ansvaret för diariernas behöriga

förande, hvilket utgör kontroll på föredraganden, bör af annan tjensteman

än denne uppbäras, samt de flesta bland länsstyrelserna icke för

registratorsbestyrens uppehållande ansett vidare åtgärd erforderlig, än

att nuvarande personalen å hvardera afdelningen blifver förstärkt med

en kanslist eller kontorist, få Kollegierna underdånigst tillstyrka, att,

med hufvudsakligt bifall härtill, de nuvarande landskanslisternes och

45

landskontoristernes antal måtte så ökas, att de diarier, register och anteckningar,

hvilka, enligt 48 § af den för landshöfdingarne samt tjenstemännen

vid länsstyrelserna gällande instruktion, äro föreskrifna, alltid,

må kunna af en på ordinarie stat anstäld kanslist eller kontorist på

hvarje landskansli eller landskontor föras, utan att derigenom brist uppstår

på biträde för öfrigt arbete af den beskaffenhet, att det, enligt

komiterades här ofvan angifna mening, bör af ordinarie landskanslister

och landskontorister verkställas, äfvensom att nådigt stadgande varder

meddeladt derom, att ansvaret för omförmälda registreringsarbetens

ordentliga verkställande skall å hvarje af länsstyrelsens af delningar

åligga den ordinarie kanslist eller kontorist, som dertill af Eders Kongl.

Maj ds Befallningshafvande förordnas.

Den tillökning af kansli- och kontorspersonalen, som, utöfver komiterades

förslag, i förevarande hänseende må vara nödig, lärer i allmänhet

kunna antagas till en kanslist och en kontorist inom hvarje län,

och skulle alltså antalet af ifrågavarande tjensteman komma att utgöra

på hvarje af länsstyrelsens afdelningar inom de större länen tre och

inom öfriga län två. Lika med komiterade hålla emellertid Kollegierna

före, att för renskrifning äfvensom för andra dermed jemförliga

enklare arbeten i allmänhet icke ordinarie tjensteman böra anställas,

och hafva, med afseende härpå samt då otvifvelaktigt den ordinarie

tjenstemannapersonalen bör inskränkas till det antal, som under alla

förhållanden är för göromålens bestridande oundgängligen nödigt, Kollegierna

trott, att aflöning för t vän ne landskanslister och tvänne landskontorister

bör å ordinarie stat anvisas för hvarje län, med undantag af de

tvänne minsta, Jemtlands och Gotlands län, der den nuvarande personalen

jemväl torde kunna utan olägenhet såsom hittills besörja om registreringen

samt åläggas derför ansvara. Kollegierna förbise härvid

icke, att inom vissa af de större länen äfvensom möjligen för nyssnämnda

tvänne län, utöfver denna personal, ständigt arbetsbiträde är

behöfligt äfven för sådana göromål, som icke äro att till renskrifningen

hänföra, men för afhjelpande af detta behof synes det Kollegierna vara

att, framför fast aflöning, föredraga arfvoden till något lägre belopp,

hvarmed extra biträden i mån af behof kunna godtgöras. Kollegiernas

förslag är sålunda, att ordinarie landskanslisternes likasom landskontoristernes

antal måtte för hela riket bestämmas till 46, deraf en i hvartdera

af Jemtlands och Gotlands samt två i hvarje af de öfriga länen.

Beträffande aflöningen för desse tjensteman, så synes beloppet deraf

böra, på sätt komiterade föreslagit, lämpligen kunna fastställas

till 1,200 kronor. Deremot kunna Kollegierna icke tillstyrka, att hela

46

detta belopp tillägges dem såsom lön, utan bör, i detta fall likasom i

andra, den grundsats tillämpas, att viss del af aflöningen utgår såsom

tjenstgöringspenningar, och synes den omständigheten, att tjenstgöringspenningarne

för att motsvara ändamålet att under tjenstledighet utgöra

vikariatsersättning måste sättas till ett jemförelsevis högt belopp af hela

aflöningen, icke innefatta giltig anledning till frånträdande af nämnda

grundsats. Då Kollegierna, i likhet med komiterade, anse nu ifrågavarande

tjensteman böra komma i åtnjutande af ålderstillägg till belopp

af 300 kronor, hvilken förmån Kollegierna dock för undvikande af aflöningens

höjande utöfver det belopp, Kollegierna såsom löneförmån

för länsmännen härnedan funnit sig böra föreslå, trott kunna inskränkas

till allenast ett, att efter fem års tjenstgöring utgå, samt detta

ålderstillägg bör, likasom för andre tjensteman, hänföras till lönen, torde

nemligen ingen obillighet vederfaras innehafvarne af landskanslist- och

landskontorist^ensterna, derest desses tjenstgöringspenningar fastställas

till hälften af den vid tjenstens tillträdande utgående aflöningen, eller

till 600 kronor, hvilket belopp åter i allmänhet torde vara tillräckligt

för beredande af godtgörelse åt vikarie under de tillfälliga ledigheter,

som för ifrågavarande, gemenligen oexaminerade och derföre till högre

tjenstebefattningars bestridande inkompetente, tjensteman kunna ifrågakomma.

För öfrigt bör i denna fråga hufvudsakligt afseende göras å

det inflytande, som lönens belopp utöfvar på vederbörandes rätt till

pension å allmänna indragningsstaten, och då, enligt nu gällande bestämmelser,

landskanslister och landskontorister icke undfå högre pension

än 500 kronor, men, enligt Kollegiernas förslag, pensionen komme att

utgöra enahanda belopp, som lönen, hvilken efter fem års tjenstgöring uppginge

till 900 kronor, så synas jemväl i detta afseende desse tjenstemäns

fördelar vara tillräckligt beaktade. Obemärkt bör ej heller lemna», att

ifrågavarande tjenstemän i allmänhet icke torde sakna tillfälle att såsom

ombud och genom kommissioner förvärfva extra inkomster, hvarföre, enligt

Kollegiernas åsigt, en förhöjning af deras nuvarande, med dyrtidstiHägget,

till 1,000 kronor uppgående aflöning, så att densamma efter fem

års tjenstgöring belöper till 1,500 kronor, måste anses fullt tillräcklig.

För hvarje ordinarie landskanslist och landskontorist, hvilkas antal

och fördelning inom länen härofvan blifvit angifven, föreslå Kollegierna

alltså följande aflöning:

lön.............................................................. 600: —

tjenstgöringspenningar........................ 600: —

jemte rätt att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta förhöj

-

4?

ning i lönen med 300 kronor under de vilkor i öfrigt, som för dylik

förmån i allmänhet blifvit vid löneregleringar för civile embete- och

tjensteman på senaste tiden stadgade.

I det föregående är det redan antydt, att inom flera län mängden

af de derstädes förekommande göromålen å landskanslien och å landskontoren

kräfva anställandet af särskilda arbetsbiträden utöfver de nu till

upptagande å ordinarie stat föreslagna, antingen för beständigt, hvilket

dock endast i färre län torde vara nödigt, eller ock endast tillfälligtvis,

då särskild anledning dertill förekommer. Detta förhållande, som

ock vitsordas i de af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen öfver

komiterades betänkande afgifna yttranden, påkallar med nödvändighet,

att, sedan landssekreterarnes och landskamererarnes skyldighet att bekosta

arbetsbiträden upphört, särskilda medel afses och göras tillgängliga

för mötande af de behof, som i sådant afseende förefinnas och

icke kunna afhjelpas medelst anlitande af renskrifningsbiträden, som

efter räkningar ersättas för sitt arbete genom anordning å förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser. Att nu för hvarje län beräkna

de utgifter, som för aflönande af dylikt arbetsbiträde äro nödiga

möter emellertid oöfvervinnerlig svårighet, enär dels beliofvet i många fall

måste vara af tillfälliga förhållanden beroende, dels ock de af länsstyrelserna

nu afgifna yttrandena i många fall endast ofullständigt och i

andra alldeles icke angifva i hvad mån särskilda medel för ifrågavarande

ändamål behöfva afses, hvarförutan en del af dessa yttranden

jemväl äro grundade på förutsättningar, som numera ej finnas för handen.

Det bör derför icke ifrågakomma, att, innan särskilda yttranden,

som kunna grundas på fullt tillförlitlig kännedom om den ordinarie personal,

hvilken vid hvarje länsstyrelse varder anstäld, från Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande afgifvits rörande behofvet af öfrigt med aflöning

af statsmedel försedt arbetsbiträde, bestämmelser meddelas rörande

beloppet af de medel, som för dylikt behof må för hvarje län afses.

Blott i fråga om beloppet af den godtgörelse, som högst må kunna,

efter år räknadt, tillerkännas de utöfver stat anstälda arbetsbiträdena

å landskansli eller landskontoret, med undantag af andre länsnotarie]'',

derom yttrande ofvan meddelats, synes nu böra, till ledning för medelsbehofvets

beräknande, såsom allmän regel fastställas, att denna godtgörelse

icke må i något fall öfverstiga 1,000 kronor, och att i de län,

der å hvardera afdelningen mera än ett ständigt biträde erfordras, arfvode!,

blott för ett å hvarje afdelning må med detta högsta belopp

utgå, men för öfriga biträden af ifrågavarande slag icke beviljas till

högre belopp än 600 å 800 kronor. Dessa arfvoden synas visserligen,

48

i jemförelse med nuvarande lefnadskostnader, vara ganska små, men

då i betraktande tages, att de i allmänhet torde komma att uppbäras

af yngre personer, som vid länsstyrelserna söka utbildning för befordran

till länsmans- eller andra landsstatstjenster, torde de likväl få anses

tillräckliga.

Enär, af den anledning härofvan blifvit nämnd, någon möjlighet att

beräkna det belopp, hvartill arfvoden för andre länsnotarier och öfriga

vid länsstyrelsernas kanslier och kontor erforderliga extra biträden kan

komma att uppgå, nu icke finnes, vore det otvifvelaktigt fördelaktigast,

att för bestridande af dessa utgifter ett förslagsanslag blefve anvisadt

och stäldt till Eders Kongl. Maj:ts disposition, men då å andra sidan

det möjligen kan befinnas mindre lämpligt att för bekostande af dylika

arfvoden å stat uppföras anslag, som kunna öfverskridas, hafva Kollegierna

funnit sig höra ifrågasätta, att för detta ändamål en summa med

natur af reservationsanslag måtte af Riksdagen äskas, och torde det

kunna antagas, att, om, såsom med anslag af dylik natur iakttages, de

under ett år uppkomande besparingar få för betäckande af tillfällig ökning

i utgifterna under ett annat år användas, en stimma af 75,000

kronor skall blifva tillräcklig.

Kronofogdarne.

Nuvarande löneförmåner för kronofogdarne, hvilkas antal, oberäknad

den för Färentuna härad i Stockholms län nu i stat upptagna expeditionskronofogdebefattningen,

hvilken, sedan förre innehafvare!! deraf

vunnit befordran till annan tjenst, jemlikt nådiga Brefvet den 10

September 1869 kommer att indragas, utgör 117, äro i allmänhet beräknade

till 2,500 kronor för dem, som innehafva boställe, och till 2,800

kronor för dem, som sakna sådan förmån; varande under dessa summor

inbegripna de extra inkomster, som tjcnsterna åtfölja och hvilka naturligen

äro till beloppet vexlande. Derjemte är för innevarande och

nästkommande år å extra stat anvisadt ett mot 20 % af den kontanta

aflöningen svarande dyrtidstillägg, som enligt senast faststälda riksstat

uppgår till 53,374 kronor. För några kronofogdetjenster, vid hvilka

aflöningen före sista löneregleringen uppgick till högre belopp, än hvad

då såsom normallön bestämdes, utgör aflöningen enligt stat fortfarande

något högre belopp än de ofvan angifna, men öfverstiger dock icke i

något fall 2,907 kronor, dyrtidstillägget likväl oberäknad^

49

Komiterade, hvilkas förslag dock afser vida mindre tjenstgöringsområden

än de nuvarande fögderierna samt en betydlig förändring i

kronofogdarnes tjensteverksamhet ock förhållanden i öfrigt, hafva hemstält,

att kronofogdarnes aflöning måtte lika för alla fastställas till

4,000 kronor, deraf 1,000 kronor till tjenstgöringspenningar, som vid

kronofogdens tjenstledighet borde tillfalla vikarien, hvarjemte till hvarje

kronofogdetjenst, under namn af kontor shåll, borde anslås särskilda

medel, vexlande mellan 400 och 900 kronor och afsedda till bestridande

af kostnaderna för kontdrskyra, skrifmaterialier och såväl egna

som de ifrågasatte fogdefullmäktiges resor i allmänna ärenden inom

fögderiet m. m.

Af de öfver komiterades betänkande afgifna underdåniga yttrandena

framgår, att de fleste af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen

ansett det utaf komiterade föreslagna aflöningsbeloppet, 4,000 kronor,

vara för de nuvarande kronofogdebefattningarne tillräckligt, derest detsamma

finge för innehafvarens egna lefnadsbehof användas och icke

behöfde, såsom komiterades förslag jemväl förutsatte, tagas i anspråk

för kosthåll och husrum åt de föreslagna biträdena eller fogdefullmäktige.

Också Kollegierna finna för sin del den sålunda ifrågasatta aflöningen

vara, efter nuvarande lefnadskostnader och kronofogdarnes tjensteställning

samt det uppbördsansvar, som desse åligger, lämplig, och ej

heller synes anledning förekomma till anmärkning mot det sätt, hvarpå

afloningens fördelning uti lön och tjenstgöringspenningar verkstälts,

helst i betraktande tages, att pensionen å allmänna indragningsstaten

icke skäligen bör för en tjensteman i kronofogdens samhällsställning

bestämmas lägre än 3,000 kronor.

Rörande frågan om kronofogdarnes ersättande för resor i allmänna

ärenden är redan i det föregående yttrande afgifvet; men deremot böra

Kollegierna nu framställa förslag å beloppet af de medel, som, enligt

hvad jemväl omförmäldt blifvit, böra för hvarje kronofogdetjenst anvisas

såsom godtgörelse för de med tjensten förenade utgifter till skrifmaterialier

och öfriga expenser samt skrifbiträde; och tillstyrka i underdånighet

Kollegierna, att detta belopp måtte bestämmas till 300 kronor

samt i stat upptagas under benämning expensmedel.

Genom en sålunda beskaffad lönereglering skulle kronofogdarnes

aflöning blifva:

lön............................................................ 3,000: —

tjenstgöringspenningar..................... 1,000: —

expensmedel.. .............. 300: — 4^300:_

7

50

Beträffande de boställen, som nu äro med vissa kronofogdetjenster

förenade, är redan förut liemstäldt, att dessa måtte vid nuvarande innehafvares

afgång’ ur tjensten eller derförinnan, när sådant kan ske, till

statsverket, efter åtnjutande af laga fardag, indragas, äfvensom underdånig

framställning blifvit gjord, huruledes, intilldess sådan indragning

kan varda verkstäld, boställsförmånen bör i stat upptagas och beräknas.

Likaledes är förslag afgifvet derom, att af kronofogdarnes nuvarande

extra inkomster från löneregleringens tillämpning måtte upphöra

att utgå: arfvode af allmänna bevillningen och provisioner å hästvakansspanmåls-afgifterna,

testamentsbevillningen, båtsmans- och rotevakansafgifterna

samt å biskops- och presterskapets löneregleringsfonders

uppbördsmedel, hvarjemte samtidigt till statsverket bör indragas

och med stämpelpapper utgöras sådan, kronofogdarne nu tillkommande

expeditionslösen, som enligt gällande författning parter eller sökande

äro skyldige att lösa. En annan i det föregående ej särskild omförmäld

förmån, tillkommande någre kronofogdar med inalles 320 kronor

och utgörande ersättning för dem genom strafflagens införande frångångna

bötesandelar, bör likaledes efter löneregleringens genomförande

statsverket besparas. Deremot skulle, enligt Kollegiernas förslag, kronofogdarne

fortfarande bibehållas vid sådan expeditionslösen, som erlägges

för bevis och afskrifter m. fl. handlingar, dem part eller sökande

icke är skyldig att lösa, äfvensom vid arfvode för exekutiva auktioner

å utmätta fastigheter på landet, åklagareandelen af sakören, arfvode af

försäljningsmedlen för i beslag taget virke, stämmoböter samt provisioner

å landstings- och brandstods- in. fl. uppbördsmedel af kommunal

eller enskild beskaffenhet.

I fråga om ersättning för resor i allmänna ärenden är i det föregående

meddeladt underdånigt yttrande, hvithet här endast åberopas.

Länsmännen.

Enligt nu gällande stat utgör aflöningen för länsmännen, hvilkas

antal uppgår till 520, i lön 700 kronor, hvartill för dem, som sakna

boställe, kommer hyresersättning 150 kronor. Derjemte är för innevarande

och nästkommande år anvisadt å extra stat dels dyrtidstillägg,

som för det förstnämnda året, jemlikt Kongl. Brefvet den 8 December

1876, tilldelats de fleste länsmän med högst 225 och lägst 175 kronor,

dels ock förhöjning i den å ordinarie stat för länsmän utan boställe

51

uppförda hyresersättning med 50 kronor till hvarje, så att, oberäknadt

tvänne länsmän, hvilkas boställen äro till högre belopp uppskattade,

högsta länsmanslönen för närvarande, med inberäkning af hyresersättning,

utgör 1,125 kronor. De länsman stj en ster, hvilkas löneförmåner

öfverskjuta sistnämnda belopp, äro:

i Södermanlands län, Idölebo härad kronor 1,500: —

i Kalmar län, Tunaläns härad ......... „ 1,491: —

För länsmanstjensterna, hvilka komiterade ansett böra indragas,

äro af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen, uti de öfver

komiterades betänkande afgifna utlåtanden, föreslagna aflöningsbelopp,

vexlande emellan 1,500 till 2,000 kronor och derutöfver, hvarförutan

framställningar gjorts om särskilda anslag .eller ersättningar för resekostnader

och till kontorshåll, skrifmaterialier och andra expensutgifter.

Otvifvelaktigt är, att, i jemförelse med de allt jemnt stegrade lefnadskostnaderna,

länsmännens nuvarande aflöning är otillräcklig, och

behofvet af rättelse i detta missförhållande är af samtlige Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande vitsordadt, dervid flere synnerligen kraftigt

framhållit angelägenheten deraf, att för ifrågavarande, visserligen underordnade

men likväl för allmänna ordningens upprätthållande högst

maktpåliggande tjenstebefattningar varder anvisad aflöning till sådant

belopp, att för tjensternas bestridande fullt lämplige och kompetente

personer må kunna påräknas. Af denna anledning hafva ock Kollegierna

funnit sig böra i underdånighet tillstyrka en ganska betydlig löneförbättring,

men, enär å andra sidan, till följd af länsmännens stora antal,

häraf statsverkets tillgångar tagas starkt i anspråk, har det synts nödigt,

att sjelfva aflöningsbeloppet icke fastställes högre än till 1,500

kronor, deraf 900 kronor lön och 600 kronor tjenstgöringspenningar.

Derjemte hafva, enligt hvad förut är nämndt, Kollegierna ansett billigt,

att länsmännen tillägges någon ersättning för skrifmaterialier och öfriga

dermed jemförliga expenser, som för tjenstegöromålen erfordras, och

få nu Kollegierna föreslå detta belopp till 100 kronor. Länsmansaflöningen

skulle alltså komma att utgöra:

lön........................................................................ 900:

tjenstgöringspenningar ................................. 600:

expensmedel............... 100: i 600:

Rörande länsmansboställena och sättet för boställsförmånens uppskattning

och beräknande i stat få Kollegierna i underdånighet åberopa

hvad förut blifvit i detta ämne särskildt anfördt, hvarjemte Kollegierna

nu, beträffande sådana länsmansboställen, hvilkas afkastning,

52

räntan deri inberäknad, enligt gällande stat nu uppgår eller kommer

att uppgå till högre belopp än som motsvaras af länsmannens lön,

900 kronor, anse sig böra, till undvikande af obehöriga kostnader för

statsverket under tjenstledighet, föreslå, det nådigt stadgande varder i

sammanhang med löneregleringens fastställande meddeladt derom, att

länsman, hvilken i kontant af statsmedel icke uppbär aflöning till så

stort belopp, som tjenstgöringspenningarne och expensmedelsanslaget

för länsmän i allmänhet utgöra, skall under ledighet vara skyldig att

till vikarien utgifva hvad som utöfver den kontanta aflöningen erfordras

till fyllnad i det belopp, hvartill tjenstgöringspenningarne och

expensmedelsanslaget enligt gällande bestämmelser böra uppgå.

Utom den expeditionslösen, som nu kan tillfalla länsmännen och

är af beskaffenhet att densamma, enligt författningarne, bör af part

eller sökande erläggas, och alltså, på sätt ofvan föreslagits, skulle till

statsverket indragas och med stämpelpapper utgöras, åtnjuta länsmännen

i allmänhet, inga så beskaffade extra inkomster, att desamma, enligt

hvad förut i fråga om sportlerna blifvit anfördt, böra för framtiden

upphöra. Endast inom Wester- och Norrbottens län förekommer så

till vida ett annat förhållande, att dervarande länsmän, hvilka, jern likt,

Kongl. Brefvet den 9 November 1866, förrätta mantalsskrifning inom

lappmarken, derför ega åtnjuta 4 kronor för hvarje hundradetal af befolkningen,

hvilken ersättning utgår af 7:de hufvudtitelns anslag till

mantalsskrifningsprovision, och synes denna ersättning böra efter löneregleringens

vidtagande upphöra, helst länsmännen äro pligtige att vid

mantalsskrifningsförrättningarne i andra orter närvara utan särskild

godtgörelse.

Utaf anslaget till ersättning för mistade bötesandelar i följd af

nya strafflagens införande ega deremot de fleste bland länsmännen

för närvarande att uppbära större eller mindre belopp, uppgående inalles

till 23,089 kronor, och dessa ersättningar, likasom några å allmänna

indragningsstaten uppförda personela godtgörelser för minskade inkomster,

tillsammans utgörande 208 kronor 90 öre, böra naturligen vid

löneregleringens genomförande indragas.

Beträffande länsmännens rätt till ersättning för resor i allmänna

ärenden få Kollegierna här endast i underdånighet åberopa hvad förut

i detta utlåtande blifvit derom yttradt.

Efter det förslag sålunda blifvit afgifvet angående de nu ifrågavarande

landsstatstjenstemännens löneförmåner, återstår för Kollegierna

att jemväl utlåta sig rörande några ännu icke behandlade frågor af

mera allmän beskaffenhet, hvilka med sjelfva löneregleringen ega ge

-

53

menskap. Sådana frågor äro: angående rätt till semester, angående

grunderna för arfvodesberäkning vid tillfälliga förordnanden och angående

pensionsrätt å allmänna indragningsstaten.

Hvad först vidkommer frågan om rätt till semester, så är af komiterade,

på sätt det af dem framlagda författningsförslaget angående

grunderna för arfvodesberäkning vid tillfälliga förordnanden inom landsstaten

(pag. 204) närmare utvisar, föreslaget, att landssekreterare, landskamererare

och kronofogde skulle åtnjuta rätt till sex veckors kostnadsfri

ledighet eller semester årligen och att annan innehafvare af

landsstatstjenst, hvarmed tjenstgöringspenningar vore förenade, med

undantag af länsmän, likaledes skulle ega rätt till dylik förmån, dock

icke för längre tid än eu månad årligen. Då, enligt den af komiterade

ifrågasatta tjenste- och lönereglering, samtlige nuvarande landsstatstjenstemän,

med undantag af landskanslister och landskontorister, skulle

till en del allönas med tjenstgöringspenningar, innebär följaktligen nyssberörda

förslag att, bland de tjenstemän, i fråga om hvilkas aflöning

Kollegierna nu hafva att yttra sig, rätt till semester borde förunnas

landssekreterare, landskamererare, länsnotarier, länsbokhållare och kronofogdar,

men icke landskanslister och landskontorister samt länsmän.

Förmånen af semester är utan allt tvifvel mera behöflig för de

tjenstemän, hvilka af sin tjenstgöring äro bundne vid tjensterummet,

än för dem, hvilkas verksamhet ofta gör resor och vistelse i fria luften

nödiga. Af denna anledning och då det derjemte säkerligen skulle

blifva ganska svårt att för kronofogdarne under dylik ledighet alltid

finna fullt lämplige och pålitlige vikarier, anse sig Kollegierna böra

tillstyrka, att förmånen af semester inskränkes till de tjenstemän, som

äro vid länsstyrelsen anstälde, hvaremot Kollegierna, som härofvan

föreslagit landskanslisternes och

del med tjenstgöringspenningar, icke finna giltig grund, hvarpå desse,

mera än andre vid länsstyrelsen anstälde tjensteman, borde ifrågavarande

förmån förvägras. Beträffande tiden, hvarunder semester må åtnjutas,

synes denna böra bestämmas för landssekreterare och landskaminererare

till högst en och en half månad samt för länsnotarie, länsbokhållare,

landskanslist och landskontorist till högst en månad årligen, dock att

sådan ledighet icke må ifrågakomma vid annan tid, än då sådant utan

hinder för göromålens behöriga skötande karl ske, eller begagnas utan

Eders Kongl. Maj:s Befallningshafvandes särskilda tillstånd.

I händelse nu omförmälda förmån varder ifrågavarande tjenstemän

beviljad, erfordras för ersättning åt de vikarier, som under semester

komrne att tjenstegöromålen bestrida, särskild an slagstillgång mot

-

54

svarande tjenstgöringspenningarne, och skulle, derest samtlige de tjensteman,

för hvilka Kollegierna här ofvan föreslagit rättighet att under

vissa vilkor komma i åtnjutande af semester, begagnade eller kunde

begagna sig af denna förmån, för dylik ersättning åtgå 20,083 kronor

33 öre eller i jemnt tal 20,000 kronor, hvilket belopp synes kunna sammanföras

med här ofvan föreslagna särskilda anslag till arfvoden åt

extra biträden och gemensamt dermed redovisas.

Komiterade hafva vidare föreslagit, att såsom undantag från regeln

om tjenstgöringspenningarnes åtnjutande af den, som tjensten förrättar,

måtte få gälla tjenstledighet till följd af sjukdom eller allmänt uppdrag,

i förra fallet dock endast under en tid af två månader, äfvensom

de tillfällen, då vikariat icke ifrågakomme för längre tid än fjorton dagar,

och att sålunda vid dylika ledigheter, likasom under semester, afdrag

å tjenstgöringspenningarne för tjenstens innehafvare icke skulle ega rum,

utan vikarien af allmänna medel tilläggas ersättning, svarande mot de

med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningarne. Då likväl,

att döma efter beloppet af de vikariatsersättningar, som för närvarande,

enligt lägre beräkningsgrunder, årligen utgå i följd af tillfälliga tjenstledigheter

vid landsstaten, de kostnader, som af sistnämnda förslag

skulle förorsakas, tvifvelsutan blefve ganska stora, och föröfrigt icke

vid andra löneregleringar, som på senare tider beslutits, blifvit medgifven

någon dylik befrielse från tjenstgöringspenningarnes afstående,

kan ifrågavarande framställning icke af Kollegierna understödjas.

Vidkommande derefter grunderna för arfvodesberäkning vid tillfälliga

förordnanden inom landsstaten och de nu ifrågavarande landsstatstjenstemännens

rätt till pension ä allmänna indragning sstaten, i fråga hvarom

komiterade jemväl gjort underdåniga framställningar, så äro i dessa

hänseenden särskilda bestämmelser icke af nöden, enär dels, såsom

ofvan blifvit föreslaget, tjenstgöringspenningarne skola utgå till den,

som tjensten förrättar, samt sålunda äro att såsom vikariats ersättning

anse, dels ock innevarande års Riksdag, med bifall till det af Eders

Kong!. Maj:t derom framstälda nådiga förslag, förklarat, att, oberoende

af hvad nu gällande stadganden innehålla om rätt till pension å allmänna

indragningsstaten, civile embets- och tjenstemän samt betjente,

hvilkas aflöning på grund af reglering, som skett vid 1876 års riksdag

eller derefter, är fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, skola — der

ej för särskilda fall andra bestämmelser äro eller blifva meddelade —

berättigas att, då de uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår vid

afskedstagandet från tjensten å allmänna indragningsstaten undfå pension

till lönens hela belopp. Att för öfrigt hittills gällande stadganden

55

rörande tjenstledighet och skyldighet att derunder vidkännas afdrag å

lönen äfvensom angående vikariatsersättning och pensionsrätt fortfarande,

intilldess annorlunda kan blifva beslutadt, böra lända till efterrättelse

beträffande räntmästare- och häradsskrifvaretjensterna, ligger

i sakens natur och behöfver knappast särskildt omförmälas.

I öfrigt äro af komiterade gjorda åtskilliga framställningar, såsom

om vilkoren för anställning i tjenst inom landsstaten, om ersättningar

för förrättningar i enskilda mål och om upphäfvande af nu gällande

föreskrifter angående skyldighet för sökande till vissa landsstatstjenster

att. vid ansökningen foga skriftlig så kallad ackordsafsägelse m. in.,

hvilka framställningar Kollegierna, för sin del, icke funnit ega det sammanhang

med frågan om löneregleringen, att särskildt yttrande i dessa

delar påkallats.

Enligt det förslag till tjenstereglering vid landsstaten, som af komiterade

framstälts, men af Eders Kongl. Maj:t i väsentligaste delen

ogillats, skulle för regleringens genomförande erfordras särskilda öfvergångsstater,

för hvilkas upprättande komiterade funnit nödigt undersöka

den rätt, nuvarande tjensteinnekafvare, med hänsigt till innehållet

af deras fullmakter, kunde ega att antingen bibehållas vid innehafvande

löneförmåner eller ock undfå ersättning för hvad dessa öfverstege

de af komitén föreslagna nya lönerna, i hvilket ändamål de

fullmakter och konstitutorialer, som af Eders Kongl. Maj:t blifvit utfärdade

för nuvarande innehafvare af landsstatstjenster hos komitén

granskats; och hade dervid visat sig, att de före år 1856 utfärdade

fullmakter, med endast två undantag, innehölle den bestämmelse, att

tjensteinnehafvaren egde åtnjuta den tjensten åtföljande lön och öfriga

förmåner, intilldess lönevilkoren dervid, i anledning af den under pröfning

varande frågan om en förändrad lönereglering för landsstaten i

allmänhet, framdeles kunde blifva annorlunda bestämda, då hans löneförmåner

komme att derefter utgå. Då, enligt komiterades förmenande,

nämnda löneregleringsfråga bragtes till slut genom nådiga Brefvet den

31 Januari 1856, vore dessa fullmakter, i hvad lönerna anginge, numera

att anse såsom ovilkorliga. De fullmakter, hvari omförmälda bestämmelser

saknades, voro under den 21 April 1837 och den 10 December

1844 utfärdade för kronofogdarne Gröthlin och Zetzell i Örebro

län och innehöllo i stället skyldighet för dem att underkasta sig den

förändrade reglering så i afseende å distrikt och tjenstebefattning som

löneförmåner, hvilken framdeles kunde varda i nåder beslutad — ett

vilkor, som tydligen endast hade afseende på den under pröfning då

varande frågan om ny fögderi-indelning inom nämnda län. Deremot vore,

56

enligt komiterades mening, i afseende på lönerättigheterna, de fullmakter,

som utfärdats från och med år 1856 till och med Januari 1873,

ovilkorliga, med undantag af fullmakterna för de efter år 1865 utnämnde

landssekreterare, enligt hvilka fullmakter tjensteinnehafvaren

vore skyldig underkasta sig den reglering af löneförmånerna vid tj ensten,

som framdeles kunde blifva faststäld; och hade sedermera ifrågavarande

tjenstemän, i enlighet med föreskrifterna i nådiga cirkuläret

den 7 Mars 1873, blifvit endast på förordnande tillsatte. •

Af dessa förhållanden hade det synts komiterade framgå, att de

före år 1865 utnämnde landssekreterare, äfvensom alla de då, vid tiden

för komiterades sammanträde, varande med fullmakter och konstitutorialer

försedde landskamererare, landträntmästare, kronofogdar och

häradsskrifvare, hvilka genom ny lönereglering komme i minskning af

löneinkomster, vore berättigade att derför undfå ersättning; varande

derföre uti de af komiterade framlagda öfvergångs stater särskild

sportelersättning beräknad för de tjenstemän, hvilka dertill ansetts berättigade.

Af denna redogörelse för komiterades åsigt om nuvarande landsstatstjenstemännens

rätt till ersättning för minskning i inkomster, som

genom ny lönereglering kan varda dem tillskyndad, framgår, att samma

åsigt uteslutande är grundad på förutsättningen, att genom ofvanomförmälda

nådiga Bref den 31 Januari 1856 en definitiv reglering af

landsstatstjenstemännens löneförmåner kommit till stånd. Detta är

emellertid så mycket mindre förhållandet, som ifrågavarande nådiga

bref, på sätt ock i komiterades betänkande (pag. 8) omförmäldt är,

uttryckligen innehåller, att den då å landsstatstjenstemännens aflöningsstater

meddelade fastställelse!! skulle blifva gällande endast ad interim

intill 1857 års utgång. Komiterade hafva ock sjelfve (pag. 8—10) vidare

upplyst, hurusom, vid pröfningen af det löneregleringsförslag,

hvilket vid 1856—1858 års riksdag af Kongl. Maj:t i nåder framstäldes,

Rikets Ständer väl, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med samma

nådiga förslag, beviljade löneförhöjningar för de fleste af landsstatens

tjenstemän, men dervid ock förklarade, att, enär svårigheter mötte att

för det dåvarande så uppgöra en definitiv aflöningsstat för landsstatens

embetsmän och betjente, att densamma icke kunde vara i behof af flere

ytterligare jemkningar, Rikets Ständer, på det möjligen nödiga rättelser

i staten måtte kunna ske, innan densamma för framtiden faststäldes,

ansåge den lönereglering för landsstaten, som då vid riksdagen

verkstäldes, böra blifva blott provisorisk och gällande för den tid, den

pågående statsregleringen (från 1858 års början) omfattade; äfvensom

57

att vid 1859—1860 års riksdag, då nådigt förslag framstäldes derom,

att den för kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän vid föregående

riksdag upprättade stat måtte äfven under då instundande statsregleringsperiod

få förblifva provisoriskt gällande, men att lönerna för öfrige

vid landsstaten anstälde tjenstemän skulle på stat definitivt uppföras,

Rikets Ständer, enär en fördelning af de till denna stat hörande

anslag på det sätt, att några af dem skulle endast provisoriskt beviljas,

men andra åter definitivt fastställas, hvarken vore lämplig eller

öfverensstämmande med de vid löneregleringen i allmänhet iakttagna

grunder, beslöto, att anslaget för landsstaterna i länen vid då skeende

statsreglering icke finge definitivt i stat uppföras.

Sedermera har ej ens framställning blifvit till Rikets Ständer eller

Riksdagen gjord derom, att löneregleringen för landsstaten skulle definitivt

fastställas.

Vid sådant förhållande uttalades ock utaf Kammarkollegium och

Statskontoret uti deras härofvan flere gånger åberopade underdåniga

utlåtande den 10 November 1865 beträffande verkställigheten af den

då föreslagna nya löneregleringen, hvilken likväl icke kommit till utförande,

den mening, att de tjenstemän, hvilka genom ökade extra inkomster

åtnjöte högre aflöning, än den i staten beräknade, utan tvifvel

voro underkastade äfventyret, att det i deras aflöning ingående lönebidrag

från statsverket blefve med ett öfverskottet motsvarande belopp

minslcadt, och att Kollegierna, enär, såvidt de kunnat inhemta, innehållet

af omförmälde tjenstemäns fullmakter icke innefattade något hinder

för den då föreslagna nya regleringen af deras löner, samt för öfrigt

den gällande aflöningsstaten blott vore provisorisk, för sin del ansåge,

att alla landsstatstjenstemännen, med undantag dock af dem, som enligt

äldre stater hade högre aflöning, än den då föreslagna, vore pligtig^

att på den då ifrågasatta löneregleringen ingå.

De omständigheter, hvarpå detta yttrande grundats, äro fortfarande

oförändrade; och, enligt hvad komiterade efter särskild granskning

upplyst, äro samtlige innehafvare af äldre, men ännu gällande fullmakter,

med undantag blott af tvenne kronofogdar, hvilka dock genom

den nu föreslagna regleringen komma i åtnjutande af betydlig förbättring

i löneförmåner, underkastade förändring i lönevilkoren. Någon

anledning att nu ifrågasätta beredande af tillgång för särskild sportelersättning

har således icke för Kollegierna förefunnits.

Slutligen böra Kollegierna, som anse sig hafva bär ofvan meddelat

underdånigt yttrande i alla de frågor, hvilka i den del, som nu af

8

-

58

ees, med löneregleringen för landsstatens tjensteman ega omedelbar

gemenskap, uppgifva de kostnader, som samma lönereglering kan anses

medföra och det anslagsbehof, som för ändamålet uppstår, och få

Kollegierna dervid underdånigst anmäla, att någon specifik stat, upptagande

hvarje särskild tjenst och den aflöning, som i kontant eller

under form af boställsförmån tjensten åtföljer, icke nu ansetts nödig

eller kunnat upprättas, enär beloppet af boställsförmånernas värde är

beroende på uppskattning i den ordning, som framdeles kan blifva bestämd,

och derjemte fråga är väckt derom, att inom flera län fögderiernas

och länsmansdistriktens antal skola förändras.

Under förutsättning att kronofogde- och länsmanstjensterna komma

att bibehållas vid det antal, som i nu gällande stat finnas upptagna,

blifva kostnaderna för den af Kollegierna föreslagna löneregleringen

följande:

48 Landssekreterare eller Landskamererare:

Löner å 4,500 kr........................................ 216,000: —

Tjenstgöringspenningar för

16 tjenster å 2,500 kr....... 40,000: —

16 » å 2,000 » ...... 32,000: —

12 3) å 1,500 » ...... 18,000: —

4 )) ■ a 1,000 » ...... 4,000: — 000- _

48 Länsnotarier eller Länsbokhållare:

deraf 32 med löner &

1,500 kr............................ 48,000: —

tj enstgöringsp enningar å

1,000 kr............................ 32,000: — 80,000: _

16 med löner å 1,200 kr. 19,200: —

tj enstgöringspenningar å

800 kr............................... 12,800: - 32,00,3. _

46 Landskanslister, nemligen en i hvartdera af Jemtlands

och Gotlands samt två i hvarje af de öfriga länen:

löner å 600 kr............................................. 27,600: —

tjenstgöringspenningar å 600 kr.......... 27,600: —

46 Landskontorister, likaledes...................................................

Reservationsanslag till arfvoden åt andre länsnotarier

och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt

Transport

310,000: —

112,000: —

55,200: —

55,200: —

532,400: -

59

Transport

till vikariatsersättning under semester för dertill berätti

-

gade tjensteman..............................................................................

117 Kronofogdar: löner å 3,000 kr................ 351,000: —

tjenstgöringspenningar å 1,000 kr.......... 117,000: —

expensmedelsanslag å 300 kr................. 35,100: —

520 Länsmän: löner å 900 kr........................ 468,000: —

tjenstgöringspenningar å 600 kr............. 312,000: —

expensmedelsanslag å 100 kr.................. 52,000: —

532,400: —

95,000: -

503,100: —

832,000: —

tillsammans kronor 1,962,500: —

hvartill kommer ålderstillägg för ofvannämnde vid länsstyrelserna anstälde

tjensteman, för bestridande hvaraf ett förslagsanslag af omkring

45,000 kr. torde vara erforderligt.

De tillgångar, som för bestridande af ofvannämnde tjensteman

aflöning nu finnas å landsstatens ordinarie anslag uppförda, utgöra

deremot:

Löner till Landssekreterarne .................. 37,222: —

» » Landskamererare .................. 75,404: —

» » Länsnotarierne ........................ 18,000: —

j> » Länsbokhållarne ......... 24,000: —

» j> Landskanslisterne..................... 12,000: —

» » Landskontoristerne.................. 12,000: —

» » Kronofogdarne, jemte hyres

ersättning.

............................. 292,802: —

» » Länsmännen, jemte dito ...... 349,273: 59.

härtill kommer i stat beräknade värdet af boställsförmå

måner

för landssekreterare ................................. 1,835: —

» landskamererare ................................ 2,155: —

» kronofogdar.......................................... 18,694: —

)) länsmän .............................................. 64,896: 41.

Vidare bör, enligt hvad förut blifvit angifvet, såsom

tillgång, så vidt ske kan, beräknas förhöjning i boställsförmånernas

värde, motsvarande hyresersättningen till

kronofogde 300 och till länsman 200 kronor eller

för 36 kronofogdeboställen å 300 kr ............ 10,800: —

» 199 länsmansboställen, tillhörande sådana

fenster, för hvilka aflöningen i nu gäl

Transport

10,800: —

820,701: 59.

87,580: 41..

908,282: —

60

Transport 10,800: —

lande stat icke uppgår till 1,400 kr., å

200 kr................................................................ 39,800: —

för 1 länsmansboställe, tillhörande länsmanstjensten

i Hölebo härad, för hvilken aflöningen

i nu gällande stat utgör 1,500

kronor .............................................................. 100: —

» 1 länsmansboställe, tillhörande länsmanstjensten

i Tunaläns härad, för hvilken

aflöningen enligt nu gällande stat uppgår

till 1,491 kr........................................... 109: —

hvarförutan jemväl lärer få såsom tillgång upptagas dels

ett å landsstatens anslag qvarstående odisponeradt belopp,

som förr varit anvisadt till en kronofogde- och

en häradsskrifvaretjenst inom Vestmanlands län, hvilka

numera indragits ........................................................................

och dels sammanlagda beloppet af den boställs- och hyresersättning,

som för indragna kronofogdeboställena Eke

i Stockholms län och Kärra i Örebro län belöper, och

hvilken ersättning, oberoende af den nu föreslagna löneregleringen,

bör å landsstatsanslaget uppföras med......

tillsammans kronor

Oberäknad! anslaget till ålderstillägg, skulle alltså å

landsstatens ordinarie anslag erfordras för löneregleringens

genomförande en förhöjning af ...................................

Denna siffra utvisar emellertid icke de verkliga kostnader,

som genom löneregleringen skulle uppstå. För beräknande

deraf måste afdrag iakttagas

dels för de anslag till löneförbättring in. in., som nu

äro å extra stat uppförda, men genom löneregleringen

blifva obehöfliga, nemligen:

tillfällig löneförhöjning för visse landssekreterare

................................................... 8,000

dito för visse landskamererare.................... 8,000

dito för länsnotarierne.................................... 18,205

dito för länsbokhållarne................................ 18,720

dito för landskanslister och landskonto

rister

............................................................. 24,000:

dito för kronofogdar.............

53,374:

Transport 130,299:

908,282: —

50,809: —

4,150: —

1,493: —

964,734: —

997,766: —

997,766: —

61

Transport 130,299

tillfällig löneförhöjning för länsman0......... 89,075

förhöjd hyresersättning åt länsmän............ 15,950

dels för de öfriga utgifter, hvilka genom regleringen

blifva statsverket besparda, och

hvilka kunna beräknas sålunda:

Ersättning till kronofogdar och läns

-

män för mistade bötesandelar..................... 23,409:

Arfvoden af allmänna bevillningen, omkring

......................................................••............. 16,000:

Provisioner å bränvinstillverkningsmedel, omkring.

............................................ 18,600:

j> » båtsmans- och rotevakansafgif

terna,

omkring.................. 340:

» d hästvakansafgifterna, omkring 2,150:

» » mantalspenningarne, omkring 1,100:

» möteskostnadsmedlen, omkr.... 3,400:

» » salpetermedlen, omkring ......... 400:

» » stämpelpappersmedlen, omkr. 25,000:

» » testamentsbevillningen, omkr. 600:

» » biskops- och presterskapets lö

neregleringsfonders

medel,

omkring....................................... 200:

Ersättningsanslag å allmänna indragnings

staten

......................... 209:

dels ock slutligen för den inkomst, som, derest

icke förändrad lagstiftning rörande utsökningsärendenas

handläggning mellankom

-

mit, genom expeditionslösens utbytande

mot stämpelpappersafgift skulle i följd af

löneregleringen tillfallit statsverket, och

hvilken med ledning af de utaf komiterade

meddelade uppgifter torde kunna beräknas

till omkring......................................... 300,000:

997,766: —

626,732: —

hvarefter återstår ett belopp af kr..................................... 371,034: —.

eller i jemn! tal 370,000 kr., som utvisar den verkliga tillökningen i

utgifter, statsverket måste vidkännas.

Vid denna beräkning får dock icke förbises, dels att genom förändrad

uppskattning af boställena i många fall torde inträffa, att det

62

efter sådan uppskattning faststälda värdet å boställsförmånen icke kommer

att uppgå till så högt belopp, som motsvaras af boställets nuvarande

ränta och afkastning enligt stat med tillägg af 300 kr. för kronofogde-

och 200 kr. för länsmansboställe, dels ock att särskild tillgång

erfordras för bestridande af de tillfälliga utgifter, hvillca blifva en följd

af fardagsrättens upphörande för boställen, tillhörande länsmanstjensterna.

Det anslagsbehof, som af dessa anledningar kan uppstå, är

emellertid icke på förhand beräknelig!, utan lärer för detsammas mötande

böra anlitas den utväg, som hittills vid landsstatsboställens indragning

varit följd för bestridande af stadgad boställs- och hyresersättning,

nemligen att utgiften förskottsvis af tillgängliga statsmedel

bekostas och att derefter hos Riksdagen göres framställning ej mindre

om förskottens ersättande än ock om uppförande på stat af de anslagsbelopp,

som för framtiden fortfarande äro behöfliga.

De med nådiga remissen den 10 nästlidne September följaktiga

handlingar rörande frågan om beredande af bostadsboställen för de

länsmän, hvilka nu sakna dylik förmån, varda härmed i underdånighet

återstälda, hvaremot de handlingar, som till Kollegierna öfverlemnades

genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 24 Maj innevarande år,

fortfarande äro behöfliga för afgifvande gemensamt med KammarRätten

af utlåtande öfver förslaget till uppbörds- och redovisningsväsendets

ordnande jemte dermed sammanhängande frågor, såsom om

förändring af räntmästarebefattningarna, indragning af häradsskrifvaretjensterna

och bestridande af de med dessa befattningar förenade göromål

och aflöningen derför.

Utdrag af det vid Kollegiernas sammanträde i detta ärende förda

protokoll, utvisande de särskilda meningar, som under öfverläggningen

yppats, bifogas jemväl i underdånighet; och Kammarkollegium och Statskontoret

framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

O. E. af SILLEN. TÖNNES HELLM. WBÄNGEL.

FR. BERGSTRÖM. ALB. ANDERSON. M. NORDLINDH. P. M. NILSSON.

Föredragande.

C. J. Ilassell.

Stockholm den 10 Oktober 1877.

63

Särskilda meningar af

a). Kammarråd it Anderson^

»Vid fördelning af aflöning i lön och tjenstgöringspenningar har

man följt den grundsats, att lönen äfven utan dyrtidstillägg utgjort ett

högre belopp än tjenstgöringspenningarne. Denna grundsats anser jag

böra tillämpas äfven i fråga om landskanslisters och landskontoristers

aflöning samt denna fördelas sålunda, att 700 kronor räknas till lön

och 500 kronor till tjenstgöringspenningar. Denna skilnad i beloppen

är, om ock långa, icke utan betydelse för vederbörande löntagare. Han

får nemligen vid inträffande sjukdom, då behofvet af inkomster är lika

stort, ja större än under vanliga förhållanden, behålla något mera af sina

löneinkomster än förhållandet skulle blifva enligt Kongl. Kollegiernas förslag,

och då man tager i betraktande, att lönen bör ökas med ett ålderstillägg

af 300 kronor, kan han komma i åtnjutande af pension å

allmänna indragningsstaten till belopp af 1,000 kronor årligen, hvilken

summa måste vara väl behöflig för hans nödtorftiga bergning.

Hufvudsakligen på de skäl, jag här ofvan anfört och enär länsmännens

lön icke bör bestämmas lägre än nyssnämnde tjenstemäns, anser

jag, att af de för länsmännen föreslagna löneförmåner 1,000 kronor böra

räknas såsom lön och 500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.»

b). Presidenten Grefve Wrangel.

»I afseende på länsmäns förseende med boställen anser jag, att

då, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vester- och

Norrbottens län intygat, länsmännen derstädes hittills med största fördel

både för sig sjelfva och för tjensterna förskaffat sig bostad i de

allestädes inom dessa län befintliga kyrkostäderna, hvilket förhållande

äfven lör framtiden vore att motse, något försök så mycket mindre

bör göras att förskaffa länsmännen i förenämnda tvänne län bostad å

annan kronans jord, som annan sådan icke lärer finnas att tillgå än

genom afvittring kronan tillfallen obebyggd öfverloppsmark, hvilken

både vore allt för aflägsen från de bebygga orterna och i öfrigt otjenlig

för att till boställe kunna användas.

Då genom 61 § i Kongl. Instruktionen för Skogs-och Jägeristaten

den 16 Mars 1838 redan varit stadgadt, att boställen och bohemman vid denna

stat skulle tillträdas den 14 Mars näst efter afgång från tjensten, mot

ersättning åt den afträdande för verkstäldt höstutsäde m. in., anser jag

denna föreskrift så mycket hellre nu. kunna och häxa å länsmännen

tillämpas som den tillkommit af san .W ;äl, oom aro gällande för desse,

nemligen att tjensteinnehafvarne r; • iså fort som möjligt komma i

besittning af tjenlig bostad inom tjenstgöringsdistriktet.

Vid uppskattning af arrendevärdet för en kronan tillhörig jordegendom

lemnas alltid fri bostad för arrendatorn utan beräkning. Om nu

samma metod användes vid uppskattning af länsmansboställens afkastning,

så skulle, andra förhållanden oafsedda, emellan de med boställen

försedde och de sådana saknande länsmän den löneskilnad inträffa, att

de senare, så vida de icke, såsom hittills skett, utöfver lönen förses

med särskild hyresersättning, måste af sina löneinkomster, i öfrigt upptagna

i stat till lika belopp med de förres, använda en del till att hyra

sig bostad, hvithet de länsmän, som hafva boställen, deremot icke behöfde.

Beräknas hyresvärdet för länsmän till den nu utgående ersättningen

200 kronor årligen, så anser jag derför motsvarande afdrag

böra göras på de länsmäns lön, hvilka innehafva boställen.

Med bibehållande af den klassifikation af länen, Kongl. Kollegierna

föreslagit i afseende på tjenstgöringspenningars åtnjutande af landssekreterare

och landskamererare, anser jag dock, att dessa tjenstgöringspenningars

belopp, på sätt komiterade föreslagit, bör inom lägsta klassen

blifva 1,500 kronor och för hvardera af de tre högre klasserna

ökas med 500 kronor, så att de inom den högsta klassen skulle uppgå

till 3,000 kronor, hvarigenom högsta lönerna inom do åtta folkrikaste

länen, oberäknadt vissa bibehållna sportelinkomster, komme att för desse

tjenstemän utgöra 8,000 kronor. Det är nemligen, efter min öfvertygelse,

af stor vigt, att för dessa ansvarsfulla och maktpåliggande befattningar

fastställas så stora löneinkomster, att deras innehafvare försättas

i en fullt oberoende ställning och att tjensterna således komma

att eftersträfvas och bibehållas af personer med större skicklighet.

Jemförelsen emellan dem och ledamöter i de centrala embetsverken är

icke heller fullt noggrann, ty i synnerhet en landssekreterare måste

ega en mycket större mångsidighet och kännedom af författningar än

som i allmänhet behöfves för en kollegiiledamot, hvilken kan och må

-

65

ste egna sig åt eu särskild detalj af administrationen, hvarjemte för

den förre erfordras en större praktisk förmåga än för den senare, i följd

af den närm 3 beröring, hvari han står till personer och förhållanden

inom länet. Då han således bör och måste vara Landshöfdingens ansvarige

och tillförlitlige rådgifvare i nästan alla förvaltningsfrågor, på

hvilkens författnings- och lokalkännedom denne må kunna lita, och då

han icke, såsom kollegiiledamöterne, har andra vid sin sida, hvilkamed

honom dela råd och ansvar, utan ytterst är hänvisad att lita på sig

sjelf, är en löneinkomst af C- till 8,000 kronor, oberäknadt sportler,

alldeles icke för mycket'' . sådan tjensteman, helst som 500

kronor deraf först skulle få åtnjutas efter fem års tjenstgöring. Hvad åter

angår landskamererare, så är väl hans verksamhetsområde icke så omfattande

som landssekreterarens, men då han alltid varit likstäld med denne,

och hans embetsbefattning, såsom ansvarig kontrollant å all kronans uppbörd

inom länet och kontrasignant af alla Landshöfdingens anordningar

af statsmedel, fordrar synnerlig vaksamhet och sjelfständighet, böra

landskamererare^ löneinkomster icke sättas ringare än landssekreterarens.

Enär dessutom de fleste landssekreterare och någre landskamererare

hittills haft betydligt större inkomster af sina fenster, vore det

för dessas behöriga skötande icke fördelaktigt om löneförmånerna

dervid på en gång allt för mycket förknappades. Jag anser deföre de

af Kongl. Kollegierna föreslagna tjenstgöringspenningarne för dessa

fenster böra förhöjas med 24,000 kronor eller från 94,000 till 118,000

kronor.

På de af Herr Kammarrådet Anderson anförda skäl anser jag allöningen

för landskanslister och landskontorister höra. bestämmas till

700 kronor i lön och 500 kronor i tjenstgöringspenningar för hvardera,

utom ålderstillägget 300 kronor. Med bemälde Herr Kammarråd

förenar jag mig jemväl i hvad angår fördelningen af lön och tjenstgöringspenningar

för länsmännen, men åberopar derjemte hvad jaghär

ofvan anfört angående afdrag för fri bostad å de länsmäns löner,

hvilka äro försedde med boställen, till ett belopp af 200 kronor för

hvardera.

Semester för tjenstemän vid landsstaten har hittills icke egt rum,

och det kan vara betänkligt att införa densamma, åtminstone för landssekreterare

och landskamererare; och skulle desse tjenstemän, för hvilka

semester vore mest behöflig, icke få åtnjuta någon sådan, så vore det icke

följdriktigt att tilldela deras underordnade biträden denna förmån. Göres

semester till regel, så förutsätter detta, att vid hvarje landskansli och

66

kontor skall finnas en fullt duglig person att under tiden sköta landssekreterarens

eller landskamererarens befattning, och detta borde nu

visserligen vara förhållandet på landskontoren, der länsbokhållaren har

skyldighet att vikariera för landskamereraren, men huruvida det så i

verkligheten förhåller sig, lemnar jag så mycket hellre derhän, som

jag allt för ofta haft erfarenhet deraf, att vid tjenstledighet för landskamererare

annan person än länsbokhållaren förordnats att sköta hans

tjenst. Men hvad som är ännu mindre antagligt är, att hvarje länsnotarie,

äfven nyligen tillsatt, skall kunna sköta landssekreteraretjenst,

ty man kan vara rätt användbar på den förra platsen utan att ega den

insigt och det omdöme, som fordras för att sköta den senare; och

skall det åter alltid bero på Landshöfdingens särskilda tillstånd om semester

må få begagnas eller icke, livilket naturligtvis måste förvägras,

icke allenast om göromålen för mycket hopat sig, utan ock om fullt

duglig vikarie icke finnes att tillgå, så ställas landssekreteraren och

landskamereraren i ett å ömse sidor allt för obehagligt beroende af

denne sin förman. Jag vill derföre allra helst afstyrka all semester

för landsstatstjenstemän, men skall den införas, så har jag allt för

gammal egen erfarenhet deraf, att en tid af två månader är den kortaste

semestertid på papperet, hvarmed man kan vara belåten, emedan

minst fjorton dagar vanligen åtgå innan man hinner uppsätta och expediera

de beslut, livilka fattats vid de sista föredragningarne, och får

derföre i sådant fall hemställa, att semestern måtte utsträckas till två

månader.

Kongl. Kollegiernas åsigt, att en landsstatstjensteman, som af sjukdom

förhindras att sin tjenst förrätta, icke skulle som nu under de

första två månaderna få behålla sina löneinkomster oafkortade, kan

jag icke dela, utan instämmer i detta hänseende med komiterade, helst,

såsom Herr Kammarrådet Anderson riktigt yttrat, ehuru på detta förhållande

icke tillämpat, en sådan tjenstemans, likasom hvarje annans,

behof af inkomster är vid inträffande sjukdom lika stort, ja större än

under vanliga förhållanden.»

67

Uppgift å nuvarande landsstatsboställen med undantag af landt,räntmästares och häradsskrifvares,

samt å dessa boställens i nu gällande stat beräknade räntor och

afkastning äfvensom å boställenas taxeringsvärde för år 1875.

—

Boställets

Nu

8

ällande

S t cl t.

i

T axe- rings-

värde.

3 proc.

deraf.

Tjenstebefattning.

namn.

N:o

mantal.

Ränta.

Afkastning.

S u in m a.

Upsala län.

Landssekreteraren, Löningsjord: 8 T:ld

—

—

—

—

—

85

—

85

1,800

—

54

—

Landskamererare!}, L:o 8 T:ld 12 k:pld

—

—

—

—

—

85

—

85

—

1,880

—

56

40

Kronofogden i nya 4:de fögderiet...........

W allby................

1

2

72

—

179

—

251

—

6,500

—

195

Länsmannen i Håbo härad...................

Bählby....................

1

i

100

—

251

354

—

2,700

—

81

D:o i Bro d:o .................................

Sylta......................

9

i

131

—

211

—

342

—

1,600

—

48

—

D:o i 8 socknar af Trögds d:o ..........

Grillby....................

3

1

152

—

301

—

456

—

7,200

—

216

—

D:o i Lagunda d:o ..........................

Störa Bärby.............

1

5

U

05

—

210

305

—

3,000

—

90

—

D:o i TJlleråkers d:o .........................

Fallby.....................

1

:i

4

118

—

158

—

276

—

5,100

—

153

—

D:o i Waksala d:o............................

Berga....................

3

b

133

—

197

—

330

—

3,200

—

96

—

4 Tnld 14 kplnd å Berga kronopark

—

—

—

—

—

—

—

—

—

20

—

—

60

D:o i Rasbo härad ...........................

Skeke......................

3

3

! 19

—

172

—

291

—

8,000

—

240

—

D:o i Tierps distrikt.........................

Eskesta....................

11

Y

88

—

146

—

234

—

6,100

—

183

samt länsmanstegen

—

—

—

—

—

—

—

—

100

—

3

D:o i Wendels d:o .........................

Thorsmyra................

2

i

75

—

115

—

190

—

4,700

—

141

—

samt en ängsodling

—

—

—

—

—

—

—

—

100

—

3

D:o i Elfltarleby d:o.........................

Then smyra................

i

i

62

—

104

—

166

—

5,100

—

153

D:o i Norunda härad........................

Jässta......................

4

Y

107

121

—

228

—

2,100

—

63

D:o i Olands d:o ........................

Svista......................

2

i

139

•—

240

—

379

—

7,400

—

222

samt en Utjord om 2^ öresland.

D:o i Leufsta tingslag.......................

Skjerplinge...............

6

62

—

81

—

143

—

4,500

—

135

—

Säger

—

—

—

1,453

—

2,662

—

4,115

71,L00

2,133

Stockholms län.

Kronofogden i Långhundra fögderi..........

Wennesta.................

2

ft

B

100

—

140

-

240

—

10,000

—

300

—

D:o i Lyhundra d:o ..........

Eneby......................

12

1

161

—

34 8

—

509

—

14,000

—

4 20

D:o i Åkers d:o ..........

Yäringsö..................

12

i

167

—

43/

—

604

—

10,000

—

300

—

1 Exp. kronofogde i Färentuna härad.....

Tr oxhammar..............

46

u

258

—

404

—

662

8,100

—

243

—

Länsmannen i Sollentuna d:o ......

Ur svik....................

5

B

71

—

354

—

42;>

—

7,000

—

210

—

D:o i Wallentuna d:o ......

Hassla....................

2

i

177

266

—

443

7,000

210

—

D:o i Danderyds skeppslag.................

Rinkeby..................

3

1

33

1-17

—

180

—

5,000

150

—

D:o i Färentuna härad .....................

Wäsby....................

3

130

156

286

—

9,000

21 0

—

I):o i Långhundra härads vestra distrikt

Lundby..................

1

155

62

—

217

6.1)00

180

—

D:o i Semingliundra härad..................

1 Bergby....................

2

1

146

15

—

161

|—

7,000

210

—

Trpt

—

—

—

| 1,398

| 2,329

1-

| 3,727

i-

| 83,100

2,493

—

68

Tjenstebefattning.

Länsm

D:o

D:o

D:0

D:o

D:o

D:o

D:o

D:o

D:o

D:o

D:o

D:o

D:o

Trpt

armén i Erlinghundra härad..........

Frösåkers härads södra distrikt...

D:o d:o norra d:o

Närd inglmndra härad.....

Lyhundra d:o .....

Sjuhundra d:o .....

i Bro och Wätö skeppslag.

Åkers d:o

Frötuna och Länna d:o .

i Wermdö skeppslags norra distrikt

Sotholms härads norra d:o

Ibo d:o södra d:o

Svartlösa härad......................

Öknebo d:o ......................

Södermanlands län.

Landssekreteraren

Säger

.......!

Landskamererare!! ............................j

Kronofogden i Oppunda härad...............

D:o i Åkers d:o ...............

Länsmannen i Jonåkers d:o ...............

D:o i Rönö d:o ...............

med en Utjord i Bogsta

D:o i Hölebo härad................

D:o i Oppunda härads vestra distrikt...

D:o i D:o d:o östra d:o

samt Pallaxekärret

D:o i Willåttinge härad.....................

samt Hagkärret

D:o i Öster Rekarnes härad................

D:o i Wester D:o d:o ...............

D:o i Åkers härad ...........................

D:o i Daga d:o ..........................

D:o i Selebo d:o .........................

Säger

Östergötlsnds län.

Landssekreterare!!....................

Landskamereraren.............. ...

Trpt

Boställets

Nu

gällande

stat.

Taxe

ö proc.

mantal.

namn.

N:o

Ränta.

Afkastning.

Summa.

rings-

värde.

deraf.

__

__

_

1,398

2,329

3,727

83,100

2,493

Tollsta.....................

1

3

*

112

—

9

—

121

—

3,000

—

90

—

Sanda......................

5

3

140

88

114

12

255

—

7,000

—

210

—

Forss.......................

5

1

U

59

—

68

—

127

—

7,000

—

210

—

B är by.....................

5

1

T

G2

—

140

—

202

—

5,000

—

150

—

Haggård...................

1

3

91

—

130

—

221

—

6,500

—

195

—

Stor-Tjäran...............

1

¥

153

—

97

—

250

—

5,000

—

150

—

Ösby.....................

3

i

i

62

—

60

—

122

—

3,200

—

96

—

Skånsta...................

2

i

i

35

—

51

—

86

—

3,000

—

90

—

Hårnacka..................

1

3

85

—

60

—

145

—

4,500

—

135

—

Ny varp....................

1

1

52

—

130

—

188

—

6,000

—

180

—

Mulsta............... .....

1

1

T

69

—

193

—

262

—

4,800

—

144

—

Tyrfvcd....................

2

1

_

132

50

133

8,000

7,000

240

210

Bränna....................

j

i

239

235

474

—

_

_

Neder Rumla.............

i

1

Y

100

—

232

—

332

—

5,500

—

165

—

2,658

38

3,986

62

6,645

''

158,600

4,758

—

Ahlsta.....................

1

1

T

| -

24,000

|

J- af lägenheten Spel- hagen.

in

—

1,135

—

1,246

—

4,000

—

> 1,290

-

Östra Kungsladugården

1

i

1 —

—

—

—

- x

—

15,000

—

1

Ahlsta......................

2

1

7

| -

—

—

—

—

—

24,000

—

|

J af lägenheten Spel- hagen.

in

—

1,135

—

1,246

—

4,000

l 1,290

—

Östra Kungsladugården

1

1 —

—

—

—

—

—

15,000

—

)

Wik........................

1

i

119

—

232

—

351

—

22,000

—

660

—

Qvarnberga.............

1

5

¥

97

—

704

—

801

—

18,000

—

540

—

Ullovi......................

1

1

156

—

145

—

301

—

23,000

—

690

—

Hammarby................

1

I

109

—

142

—

251

—

10,200

—

306

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

300

—

9

—

Aby.....................

2

l

226

—

1,274

—

1,500

_

19,000

—

570

—

Sköldnäs..................

3

i

122

—

108

—

230

—

15,000

—

450

—

Lundby....................

1

1

1

80

—

120

—

200

~

10,000

—

300

—

Malma.....................

1

1

127

—

124

—

251

—

12,900

—

387

—

2

3

¥

i

¥

64

77

699

141

835

7,500

30,000

225

900

Berga......................

j

136

—

—

_

_

_

Wahl sb erga...............

2

s

¥

96

—

318

—

414

—

13,500

—

405

—

1

7

130

_

300

296

430

20,125

17,500

603

525

75

Wånga ..................

1

3

"i

108

—

_

404

—

—

1,792

6,809

8,601

305,025

9,150

75

7

396

403

4,000

120

—

—

—

12

—

693

705

—

8,400

—

252

—

—

—

—

19

1,089 ;

—!

1,108

-1

12,400

—

372

-

69

Boställets

Nu

sällan de

stat.

Taxe-

6 proc.

Tjenstebefattning.

B

rings-

namn.

N:o

P

et-

P,

Ränta.

Afkastning.

Summ

a.

värde.

Trpt

10

1,089

1,108

_

12,400

_

372

_

Kronofogden i Gullbergs m. fl. här. fögd.

Gustad Pilgård..........

4

1

145

—

465

—

610

—

11,500

—

345

—

D:o i Åkerbo m. fl. d:o d:o

Bökesta med lönings-

jord — 12 Tunnland

2

3

I

124

—

597

—

721

—

10,900

—

447

)

4,000

—

D:o i Hammarkinds och Skärkinds d:o

Plämmestad........

1

1

87

—

200

—

287

—

9,000

14,000

—

270

—

D:o i Lösings m. fl. d:o d:o ............

Östra Helgestad........

1

i

171

—

290

—

461

—

—

420

—

D:o i Göstrings och Wifolka d:o d:o

Wäderstad...............

5

3

128

—

205

—

333

—

14,800

44 1

—

Länsmannen i Ydre härads norra distrikt

Bestorp....................

1

3

52

—

416

—

468

—

10,000

—

300

—

D:o i Kinda d:o norra d:o

Aska Mellangård........

1

1

40

—

210

—

250

—

8,400

—

252

—

D:o i D:o d:o södra d:o j

Norra Rothult...........

och Humpen...........

2

1

T

1

¥

50

—

401

z

451

_

13,600

4,400

_

| 640

—

D:o i Gullbergs härad.......................

Sjögestad.......... ......

7

i

210

—

490

—

700

—

15,000

—

450

—

D:o i Bobergs d:o .......................

Boberg....................

1

4

2

96

—

223

—

319

—

8,000

—

240

—

D:o i Walkebo d:o .......................

Lilla Greby.............

i

1

94

—

238

—

332

—

7,700

—

231

—

D:o i Åkerbo d:o ......................

Stratomta.................

2

1

187

—

314

—

501

—

12,600

—

378

—

D:o i Bankekinds d:o .......................

Unnerstad...............

2

1

102

—

350

—

452

—

10,800

—

324

—

D:0 i Hanekinds d:o .......................

Ånestad..................

1

i

205

—

654

—

859

—

27,800

—

834

—

D:o i Hammarkinds härads östra distrikt

Sjögerum...............

1

1

84

—

442

—

526

—

10,000

—

300

—

D:o i D:o d:o vestra d:o

Husby.................

4

5

tf

91

—

381

—

472

—

13,000

—

| 402

samt i Mörtnekärr

—

—

—

—

—

—

—

—

400

—

D:o i Skärkinds härad......................

Brånnestad...............

2

i

62

—

238

—

300

—

9,000

—

270

—

D:o i Hellestads tingslag...................

Sk åns torp................

3

i

83

—

218

—

301

-

10,000

—

300

—

D:o i Regna och Skedevi socknar........

Wistinge med Rudsjö

äng.....................

2

3

31

—

75

—

106

—

7,000

—

210

—

D:o i Tjellmo tingslag.......................

Und.......................

1

¥

57

—

351

—

408

—

25,000

—

750

—

D:o i Bråbo härad...........................

Döfvestad.................

1

1

66

—

312

—

378

—

10,000

—

300

—

D:o i Memmings d:o ......................

Thorlunda................

1

i

146

—

474

—

620

—

1 5,000

—

450

—

D:o i Lösings d:o .........................

Tornby..........;........\

3

1

7

) 127

—

169

—

296

—

13,500

—

405

—

samt en äng på Sylten

-- (

4

1

5 -

—

—

—

—

—

1,000

—

30

—

D:o i Östkinds d:o ...........................

Bossgård..................

3

i

194

—

253

—

447

—

14,000

—

1

samt Finn— eller Höktorpet samt

i 468

—

Sqvättarn och äng på Kolmården

Blackstad med tillhö-

—

—

—

—

—

—

1,600

1

D:o i Björkekinds härad...................j

rande andel i allmän- ningskärret Homogen

samt Kruskoppstorp

C

i

264

—

245

—

509

—

17.700

—

531

—

D:o i Göstrings d:o ........................

Ryckelsby.................

2

i

185

—

205

—

390

—

20,300

—

609

—

Ibm qvarn och såg, 73T

1,300

—

39

—

D:o i Wifolka härad..........................

Wiby.....................

14

1

84

—

248

—

332

—

12,400

—

372

—

D:o i Lysings d:o ..........................

Norrö.....................

1

i

194

—

635

—

829

—

24,500

—

735

—

D:o i Dahls d:o ..........................

Herrestad................

10

3

131

—

284

—

415

—

15,000

—

450

—

D:o i Aska härads södra distrikt.........

Råcklunda...............

5

l

137

—

226

—

363

—

24,000

—

720

—

Säger

—

—

—

3,646

—

10,898

—

14,544

—

439,600

—

13,188

—

Gotlands län.

Landskamereraren...............................

_

_

_

_

25

29

75

30

—

1,200

—

36

—

Länsmannen i Bähls och Lina tingslag —

Riddare..................

10

1

T

51

—

102

—

153

—

8,000

—

240

—

D:o i Halla och Kräcklinge d:o ____

Tjingvide..................

2

ft

¥

38

—

151

—

189

—

12,000

—

360

—

Säger

—

—

—

89

25

282 /75

j 372

l-

21,200 | —

63G

70

i

Bostället

S

Nu

gällande

stat.

Taxe-

3 proc

deraf.

Tjenstebe fattning.

namn.

N:o

B

P

C!

P

Ränta.

Afkastning.

Summa.

rings-

värde

Kalmar län.

Kronofogden i Tjusts härads fögderi. ..

Eldslösa...................

—

i

105

—

345

—

450

—

12,000

—

360

—

D:o i Norra Möre o. Stranda härads d:o

Näfva......................

—

i

81

—

407

—

488

—

12,000

—

360

—

(

Störa Bäck...............

4

3

1 -

—

—

—

—

—

10,000

—

I

D:o i Olands södra Mots härads d:o. <

Lilla Brunneby.........

2

B

} 123

—

445

—

568

—

3,500

—

i 489

—

1

Resmo......................

■1

B

72

1 -

—

—

—

—

—

2,800

—

1

Länsmannen i Dalhems m. fl. socknar af

Tjusts härad

Nelhammar...............

—

3

(i 8

—

334

—

402

—

27,000

—

810

—

D:o i Dofta socken af d:o..................

Fästad...................

2

1

19

—

81

—

100

—

5,300

—

159

—

D:o i Tunaläns härad ....................-.

D:o i Wimmerby m. fl- socknar af Sef-

Plittorp.................

—

1

2

2-1

—

1,456

1,480

—

12,500

375

vedes härad

Djurstorp.................

2

1

2

44

—

631

—

675

—

11,000

—

330

—

D:o i Mörlun^a m. fl. d:o af Aspelands d:o

Mörlunda.................

3

1

43

—

257

—

300

—

8,500

—

25a

—

D:o i Wirserums m. fl. d:o af d:o . ...

D:o i Fagerhults m. fl. d:o af Hand-

Wirserum .. ...........

2

1

2

47

—

353

400

10,000

300

börds d:o

Tämshult .................

2

3

58

—

202

—

260

—

7,000

—

210

—

D:o i Stranda härads södra distrikt......

H vite mål a................

—

3

73

—

302

—

37 5

—

9,000

—

270

—

D:o i Norra Möre härads norra d:o . ...

Råckneby.................

8

47

—

156

—

203

—

7,000

—

210

—

D:o i D:o d:o södra d:o.....

D:o i Hagby m. fl. socknar af södra

Förlösa...................

t)

3

7

45

—

99

—

144

5,500

165

Möre härad

ITageby torp...............

2

B

—

63

144

37

145

—

10,000

—

300

—

D:o i Åkerbo härad af Ölands norra Mot j

Hagelstad.................

Frönäs.....................

4

1

1

2

1

I - ) 66

—

266

—

332

_

10,000

3,800

_

| 414

—

D:o i Möckleby d:o af d:o södra d:o j

Norra Näsby.............

Bläsinge...................

5

2

1

6

1fl

1 57

_

168

_

225

I

3,700

3,000

z

| 201

—

D:o i Algutsrum d:o af d:o d:o d:o j

Carlevi.....................

Qvigerälla.................

6

2

1

1

5 7j

—

245

I

287

_

4,500

4,200

—

• 201

—

D:o i Gräsgårds d:o af d:o d:o d:o

Bredinge...................

9

A

37

—

225

—

262

—

6,000

—

180

—

Säger

—

—

—

979

03

6,116

37

7,096

—

188,300

—

5,649

—

Blekinge län.

Länsmannen i Tvinga distrikt................

Stora Näs................

91

1

7

6

28

299

72

306

—

10,000

—

300

—

D:o i Iijortsberga d:o ...............

Kärragården..............

77

2

7

8

44

209

56

218

—

10,000

—

300

—

D:o i Asarums d:o ...............

Hultet....................

72

fi

7

8

83

361

17

370

—

10,000

—

300

—

D:o i Gammeltorps d:o ................

Möllekulla.................

13

l

7

8

14

399

86

408

—

14,000

—

420

—

Säger

—

—

—

31

69

1,270

31

1,302

—

44,000

—

1,320

—

Jönköpings län.

Kronofogden i Tveta, Wista och Mo hä-

rads fögderi

Raestorp...................

i

£

64

—

386

—

450

—

16,000

—

480

—

D:o i norra och södra Wedbo d:o

Fogdeholm................

1

3

79

—

172

—

251

—

14,000

—

420

—

Länsmannen i Tveta härads Slotts distrikt

Eskilstorp Norregård...

3

3

4

73

~

378

—

451

—

15,000

—

450

—

D:o i Östra d:o ...............................

Rönjane Kronogården..

1

1

2''

45

—

330

—

375

—

9,500

—

285

—

D:o i Wista härads 1 andsdistrikt.........

Reaby Smedgården.....

5

7

50

—

550

—

600

12,500

—

37 5

—

D:o i Wisingsö distrikt......................

Lyckan....................

2

i

82

318

—

400

10,000

—

300

—

P;o i Mo härad................................

Stora Bosarp.............

1

3

7

85

306

—

391

10,000

—

300

—

Trpt

1 —

—

—

| 478

K

j 2,440

1“

2,918

1-

| 87,000

| 2,610

—

71

Boställets

Nu

gällande

stat.

Taxe

Tjenstebefattning.

namn.

Hlo

mantal.

Ränta.

Afkastning.

Summa.

rings-

värde

deraf.

Trpt

Mada Östergård..........

478

2,440

2,918

87,000

2,010

Länsmannen i Norra Wedbo härads l:a distr.

1

3

85

—

310

—

401

—

11,000

—

330

—

D:o i d:o 2:a d:o

Södra Isaryd Sörgården

4

1

50

—

205

—

201

—

6,600

—

198

—

D:o i Östra härads l:a distrikt.........

Ifplanda Kronogård____

3

1

T

40

—

210

—

250

—

8,500

—

255

—

D:o i D:o 2:a d:o ...........

Ekekull Lillegård.......

3

1

41

—

259

—

300

_

7,700

—

231

—

D:o i Westra härads östra d:o ...........

Hultsjö Bergagård......

—

1

1

46

—

184

—

230

—

6,000

—

180

—

D:o i Östra härads norra d:o ...........

Mjögaryd Mellangård...

2

1

Öl

—

194

—

255

—

8,000

—

240

—

D:o i Westbo härads 3:e d:o ...........

Föllinge Brunnsgård....

8

3

■ff

39

—

no

—

149

—

5,000

—

150

—

Säger

—

840

—

3,918

—

4,704

—

139,800

—

4,194

—

Kronobergs län.

Länsmannen i Uppvidinge härads öfre distr.

Galtabäck FÖringsgård

2

1

f

32

_

143

_

175

_

3,900

_

117

_

D:o i Kinnevalds d:o öfre d:o

Häringstorp...............

1

1

7

54

—

146

—

200

—

8.300

—

249

—

D:o i d:o d:o nedre d:o

Sånnahult Lillegård____

1

1

7

50

—

300

—

356

—

11,000

—

330

—

D:o i Allbo härad............................

Eskås Norregård........

2

1

7

44

-

156

—

200

—

10,000

—

300

~

Säger

180

—

745

—

931

—

33,250

—

990

—

Kristianstads län.

Länsmannen för en del af Åsbo och Bjäre

härads fögderi (Gråmanstorps distrikt)

Ny; ygget ................

1

2

Tf

13

03

299

97

313

—

10,000

—

480

_

1 länsman i Östra Göinge härad ............

Hönjarum................

2

3

55

05

292

95

348

_

14,400

_

( 462

)

Dufvemölla qvarn

1,000

_

1 d:o i Gärds härad, Wä m. fl. socknar

Öllsjö......................

7

Y

12

97

323

03

336

—

22,000

_

000

—

1 d:o i d:o ..........................

År röd....................

3

l\

12

82

105

18

118

—

14,000

—

420

_

1 d:o i d:o ...........................

Borråkra...................

3

T

T

7

23

102

77

170

—

8,000

—-

240

—

Säger

.

101

10

1,183

90

1,285

—

75,400

—

2,262

—

Malmöhus län.

Krönofogden i Oxie och Skytts härads

fögderi.................. ...

Wallby.....................

12

i

20

01

1,500

39

1,521

—

02,700

—

1,881

_

D:o i Luggude härads d:o..................

Fjerrestad.................

11

2

17

61

315

39

333

—

22,000

—

000

_

Länsmannen i Oxie härads södra distrikt

Anne och Alekärr......

—

1

09

89

31

91

_

_

_

| 93

3,100

16,000

—

D:o i Skytts härads vestra d:o............

Stora Hammar...........

14

1

5

42

231

58

237

_

_

480

D:o i Wemmenhögs d:o vestra d:o.......

Östra Torp ............

8

1

9

44

10G

50

no

—

6,900

_

207

_

D:o i OnsjÖ härads norra d:o.......

Sonnarp ..................

10

1

8

53

225

47

234

—

15,000

—

450

_

D:o i d:o södra d:o.......

Reslöf.....................

28

1

7

07

75

33

83

_

8,500

_

255

_

D:o i Eönneberga härad....................

Heralöf....................

3

1 >

14

09

299

91

314

—

27,000

_

810

_

D:o i Frosta härads vestra distrikt......

Skogstorp................

3

5

00

300

40

300

—

13,000

—

390

_

D:o i Ljunits härad..........................

Södra Wallösa...........

4

1

12

59

494

—

500

59

31,000

_

930

_

D:o i Herrestads d:o .....................

Lilla Köpinge...........

2

l

18

80

443

90

402

82

18,000

—

540

—

Säger

- |

—

1 22

11

4,082

SO

4,204

41

223,200

-

6,696

—

72

Bostället

Nu

g

ällande

stat.

Taxe-

3 proc

deraf.

Tjenstebefattning.

B

.

rings-

namn.

N:o

P

et-

sa,

Ränta.

Afkastning.

Summa.

värde

Hallands län.

Landssekreteraren................. .............

—

—

—

—

33

—

33

iTaxerin

?svärde syn

es

Landskamereraren................................

—

—

—

—

—

39

—

39

) icke

vara åsatt.

Kronofogden i Warbergs fögderi.............

Fastorp...................

3

1

17

—

433

—

450

—

26,000 |

—

780

—

Länsmannen i Wiske härad...................

Syllinge...................

5

7

48

252

—

300

10,500 |

3l5

Säger

—

—

—

G5

—

757

—

822

—

30,500

—

1,095

Göteborgs och Bohus län.

-

Kronofogden i Göteborgs fögderi............

Askim Knapegård.......

—

i

161

—

939

—

1,100

—

26,600

—

798

—

D:o i Orousts och Tjörns d:o ............

Toggestad.................

1

i

15

—

485

—

500

—

12,000

—

360

—

D:o i Sunnervikens d:o ............

Torp.....................

—

i

21

—

601

—

522

—

18,000

—

540

—

D:o i Norrvikens d:o ............

Wettelanda ..............

1

i

28

—

1,495

—

1,523

—

28,000

—

840

—

Länsmannen i Hisings härad................

Toften.....................

—

3

7

13

—

460

—

473

—

16,600

—

498

—

D:o i Inlands södra d:o .................

Östra Tunge..............

—

i

16

—

450

—

466

—

16,000

—

480

—

D:o i D:o Nordre d:o ................

Skandal..................

—

3

7

11

—

439

—

450

—

18,000

—

540

—

X):o i D:o Fräkne d:o .................

Östra Resteröd...........

—

i

17

—

410

—

427

—

18,000

—

540

—

D:o i Stångenäs d:o .................

Öfre Lyse.................

—

3

7

15

—

734

—

749

—

12,000

—

360

—

D:o i Tungo d:o .................

Tyft........................

—

9

—

612

—

621

—

14,000

—

420

—

D:o i Sörbygdens d:o .................

Nedre Hällesäter........

—

i

13

—

748

—

761

—

9,000

—

270

—

D:o i Qville d:o .................

Qville Mellangård.....

—

1

''i

16

—

284

—

300

—

9,000

—

270

—

D:o i Bullarens d:o .................

Bullareby..................

1

i

17

—

283

—

300

—

11,000

—

330

—

D:o i Tanums d:o .................

Norrkärra.................

1

i

20

—

550

—

570

—

26,000

—

780

—

D:o i Orousts östra distrikt................

Totorp.....................

i

i

14

—

736

—

750

—

15,500

—

465

—

D:o i D:o vestra d:o ................

Ihleberg ...................

1

i

15

~

585

600

—

14,000

—

420

—

D:o i Tjörns härad...........................

Höga.......................

1

i

16

—

734

—

750

—

11,500

—

345

—

Säger

—

—

—

417

—

10,445

—

10,862

—

275,200

—

8,256

Elfsborgs län

Kronofogden i Kull ingå fögderi..............

Fagerlid...................

1

3

7

59

—

300

—

359

—

12,100

-

363

—

Bulläng Pelle Bengtsg.

6

Tf

| -

—

—

—

—

—

4,400

i 351

D:o i Kinds d:o ...................... ......\

Ibidem Storgård.........

G

3

¥

} 87

—

207

—

294

—

4,400

—

—

1

Ibidem Kronogård......

7

1

7

1 -

—

—

—

—

—

2,900

—

i

660

D:o i Wedbo d:o .............................

Stommen..................

1

t

70

—

432

—

502

—

22,000

—

—

Länsmannen i Wäne härad Tunhems gäll

Artorp Kronogård.......

2

b

¥

64

536

—

600

—

15,000

—

450

—

D:o i d:o Wassända gäll....................

(

Hedetorpet................

1

1

7

21

—

129

—

150

8,000

—

240

—

Hökebräckan ............

1

7

I -

—

—

—

3,000

—

90

D:o i Bjelke härad.......................\

Lagmansered......... . •.

1

1

¥

J- 114

112

—

226

8,000

—

240

—

Mjölsered Berggård.....

3

7

1 -

—

—

—

9,000

—

270

D:o i Flundre d:o..........................

Fråstad Arvidsgård.....

5

3

7

63

313

—

370

14,000

—

420

-

D:o i Ahle d:o .........................j

Berggården eller Bil- lingdal..................

(■

3

7

84

394

478

16,500

—

495

-

D:o i Wätle d:o ..........................j

Lextorp Sörgården .....

3

i

f

—

—

8,500

—

255

-

Ytterstad Nolgården ..

5

i

i 93

407

500

8,500

255

—

D:o i Kullings härads vestra distrikt...

Hjelmslid................

1

T]

50

151

201

8,300

—

249

-

D:o i Gäseneds härad.......................

Grude Bregården........

4

i

79

22

101

6,000

180

-

D:o i Ås d:o .........................

Ulfvared..................

1

1 Ti

31

53

84

—

4,500

135

Trpt

—

1 —

| 815

| 3,056

i-

| 3,871

1-

-| 15 5,100

4,653

i-

73

Tjenstebefattning.

Trpt

Länsmannen i Marks härads östra distrikt|

D:o i D:o södra d:o ......j

D:o i D:o vestra d:o ......

D:o i Wedens härad.........................

D:o i Redvägs härads södra del..........

D:o i D:o norra d:o........j

D:o i Kinds härads södra del............j

D:o i D:o vestra d:o ............

D:o i D:o norra d:o ............

D:o i Sundals härads södra distrikt

Frändefors gäll........................

D:o i Walbo härads norra distrikt.......

D:o i Wedbo d:o vestra d:o .........

D:o i Tössbo härad.........................

Säger

Skaraborgs län.

Kronofogden i Norra Wadsbo fögderi......

D:o i Wartofta fögderi.................

D:o i Sköfde d:o ......................

D:o i Skara d:o ......................

D:o i Lidköpings d:o ......................

Länsmannen i Hasslerörs tingslag...........

D:o i Hofva d:o...............................

D:o i Walla tingslags vestra distrikt....

D:o i Binnebergs distrikt...................

D:o i Kåkinds härads öfre distrikt......

D:o i D:o nedre d:o ......

D:o i Walla härad............................

D:o i Gudhems härads östra distrikt —

D:o i D:o d:o vestra d:o ......

D:o i Dimbo tingslags d:o d:o ......

D:o i D:o d:o östra d:o ......

D:o i Slättängs tingslag3 vestra d:o ......

D:o i D:o d:o östra d:o ......

D:o i Frökinds härad........................

D:o i Kinne tingslag.........................

D:o i Skåningshärads norra distrikt-----

D:o i D:o södra d:o .....^

D:o i Laske härad..........................j

D:o i Wilske d:o ..........................

D:o i Barne d!o ..........................

D:o i Wiste d:o ..........................

_ Trpt

Boställets

Nu

gällande

stat.

Taxe

6 proc.

namn.

N:o

3

p

2

Ränta.

Afkastning.

Summa.

rings

deraf.

p

varde.

_

_

_

815

_

3,056

3,871

155,100

4,653

Gunbo Östergården.....

2

i

"JT

)

i

6,500

—

1 285

Nackersjö................

1

i

T

) 80

—

'' 83

—

1 163

—

3,000

—

Kullen.....................

1

S

■g"

s

>

—

)

8,000

—

| 378

Letsarebygd..............

1

1

2

( 73

—

> 153

—

1 226

—

4,600

—

Kråkered ..................

1

T

77

—

no

—

127

—

10,500

—

315

—

Aslätt......................

1

i

72

—

29

—

101

—

4,500

—

135

—

Halla...................

1

5

¥

55

—

279

—

335

—

11,000

—

330

—

Liared Backegården med

)

)

Tristeryd och qvarn

3

¥

) 41

—

104

—

145

—

3,000

—

) 90

—

Tranebäck................

Hulirgärde................

1

1

¥

l

T

) 55

_

) 56

_

i

i Hl

_

5,300

3,200

i

| 225

—

Hestra.....................

1

1

?

48

—

152

—

200

—

6,500

—

195

—

Säm Bossgården........

4

i

77

—

59

—

136

—

9,700

—

291

Bön.........................

1

t

T

81

—

460

_

541

_

11,000

_

330

_

Stommen..................

1

1

i

61

—

330

—

391

—

20,000

—

600

—

Ullerön....................

1

i

75

—

226

—

301

—

13,000

—

390

—

Näs........................

1

1

32

—

76

—

108

—

15,000

—

450

—

..

“

1,643

5,113

—

6,756

289,900

■

8,697

—

Karleby....................

3, fi

H

2

805

807

45,000

1,350

Slöta Bygården .........

(i

i

83

—

204

—

287

—

16,500

—

495

—

Stenstorp Frälsegården

3

i

64

—

421

—

485

—

12,000

—

360

—

Gällqvist..................

1

IT

51

—

153

—

204

—

12,000

—

360

—

Sörby Kronogården.....

1

i

no

—

116

—

226

—

15,000

—

450

—

Österberga Nolgården..

1

¥

56

—

260

—

3 i 6

—

18,000

—

540

—

Sofva Westergården.. .

(5

1

T

5

—

233

—

238

—

16,000

—

480

—

Mockeltorp Skatteg.....

2

t

68

—

549

—

617

—

22,500

—

675

—

T jäfva Frugården.......

11

1

Y

39

—

296

—

335

—

, 18,000

—

540

—

Hafstena Mellangärden

4

1

T

27

—

48

—

75

—

5,000

—

150

—

Igelstorp Millomgården

2

1

43

—

271

—

314

—

10,000

—

300

—

Stenum Stommen.......

3

1

57

—

143

—

200

—

6,500

—

195

—

Segerstad Erik Bengtsg.

15

1

1

46

—

151

—

197

—

5,000

—

150

—

Backabo Thorbjörnsg...

5

1

T

—

—

240

—

240

—

2,000

—

60

—

Hångsdala Trädgård....

lf.

1

7

42

—

108

—

150

—

7,000

—

210

—

Baltack Backegården..

1

3

T

62

—

179

—

241

—

18,000

—

540

—

Wättack Kungsgården.

2

1

7

50

—

93

—

143

—

6,300

—

189

—

Kämparp.................

—

1

7

34

—

266

—

300

—

15,000

—

450

—

Hassla Westergården...

2

3

60

—

80

—

140

—

6,000

—

180

—

Månstorp................

1

1

7

no

—

250

—

300

—

15,000

—

450

—

Pattorp Bengtsgård.....

O

1

7

40

—

227

—

267

—

8,000

—

240

—

Kullen ....................

Odensberg.................

1

1

3

T¥

T6

( 40

_

| 50

_

i 90

_

1.500

3.500

—

• 150

—

Lundby Stommen.......

6

1

7

! 87

—

) 87

—

\ 174

—

8,000

—

■ 480

JLbidem Håkan Jansg...

5

7

l

1

f

8,000

—

Marka Stommen.........

2

61

—

95

—

156

--

10,000

—

300

—

Wara Stommen..........

9

57

—

131

—

188

—

22,000

—

660

—

Askjum Germundsgård.

1

1

82

—

195

—

277

—

20,000

—

600

—

—

-

1,316

”

5,651

6,967

“

351,800

10,554

10

74

Boställets

Nu gällande

stat.

T axe-

Tj enstebefattnin g.

! P

rings-

namn.

N:

3 g_

Ränta.

1 Afkastning

S u m m a.

värde.

deraf.

Trpt

_

_

1,316

5,651

j

6,967

l_

351,800

|_

10,554

Länsmannen i Ase härad.......................

Thunhagen..............

54

-

60

114

|~

10,000

—

300

_

D:o i Kållands härads norra distrikt....

Nohlby....................

l

118

1 —

133

251

—

10,000

300

—

D:o i Kinnefjerdings härad . .............

Husaby Nils Rasegård

i| i

57

109

|—

166

—

6,000

180

—

Säger

—

—

—

1,545

5,953

7,498

377,800

11,334

—

Örebro län.

Landssekreteraren................................

—

—

—

—

—

68

—

68

—

/ Taxeri

ngs

värde sy

nes

Landskam erer aren................................

—

—

—

—

—

50

—

50

—

) icke vara åsatt

Kronofogden i Östra Nerikes fögderi.......

Attersta med qvarn____

7

i

117

—

570

—

687

—

23,000

—

690

_

Länsmannen i Örebro härads östra distrikt

Eker........................

5

59

—

241

—

300

—

9,000

—

270

_

D:o i Askers härad...........................

tVäla.......................

C

i

91

—

150

—

241

—

16,000

—

480

_

D:o i Sköllersta d:o ........................

Arla... ................

1

1

2

68

—

232

—

300

—

11,400

—

342

—

D:o i Hardemo d:o ........................

Kumla.....................

4

i

T

49

—

251

—

300

—

10,000

—

300

_

D:o i Edsbergs östra härad................

Knista.....................

2

1

79

—

327

—

406

—

16,000

—

480

—

D:o i Grimstens d:o ................

Ybby......................

1

1

87

—

314

—

401

—

14,000

—

420

_

D:o i Snndbo d:o ................

Östansjö..................

1

1

118

—

363

—

481

—

15,000

—

450

_t

D:o i Karlskoga bergslag.................

Storängen ..............

1

1

T

28

422

—

450

—

1 2,500

—

375

—

Säger

—

—

—

696

—

2,988

—

3,684

—

126.900

—

3,807

—

Wermlands län.

Kronofogden i Öster Sysslets fögderi.......

Södra Wee................

1

i

116

_

320

_

436

_

15,000

_

450

D:o i Söder Sysslets d:o ........j

Norra Kocklanda med

husbehofsqvarn.......

1

i

in

-

187

—

298

—

18,000

—

540

—

Länsmannen i Wäse och Ölme härad......

Karingerud ...............

1

1

■j

52

—

76

—

128

—

12,000

—

360

_

D:o i Wissnums härad.......................

Sommerstad ..............

1

i

118

—

601

—

719

—

30,000

—

900

_

D:o i Grums d:o .......................

Ölserud....................

1

1

33

—

117

—

150

—

18,000

—

540

_

D:o i Karlstads tingslag.....................

Solberg....................

1

i

122

—

583

—

705

—

33,000

_

990

_

D:o i Jösse härads östra distrikt ........

Sill vik......................

2

1

T

—

25

89

75

90

—

5,400

—

162

—

Säger

—

—

—

552

25

1,973

75

2,526

—

131,400

—

3,942

-

Westmanlands län.

Kronofogden i Salbergs fögderi.............

Håf.........................

1

9

11J

_

_

123

_

123

_

12,600

378

Länsmannen i Norrbo härad..................

Sösta......................

2

l

209

154

—

363

—

14,400

_

432

_

D:o i Tuhundra d:o ..................

Johnesta...................

2

S

84

82

—

166

—

7,200

—

216

_

D:o i Siende d:o .................

Högby......................

1

1

153

106

—

259

9,700

—

291

_

D:o i Kungsörs härads första distrikt...

Aspa........................

5

1

145

112

—

257

10,000

—

300

D:o i Skinnskattebergs härad..............

Laggarbo..................

1

1

19

144

—

163

2,700

—

81

D:o i Tärna, Kumla och Kila socknar ..

Tyskebo...................

1

1

28

22

—

50

2,900

87

D:o i Wåhla och Harbo d:o ..............

Kullarbo...................

1

1

93

—

—

93

4,600

138

D:o i Nora socken...........................

Östa........................

2

1

T

36

—

—

36

2,500

75

Säger

—

—

—

767

743

1,510

66,600

1,998

Kopparbergs län.

Länsmannen i Sårna socken...................

—-

—

—

—

51

51

1,200

-1

36

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1877.

Ko p a O ptd>

L. R. K.

Formulär H:o 21.

N. län.

Allmänna inkomst- och utgiftsräkningen för Januari månad år 1875.

Bilagans

littera till

i.

K.

L.

M.

N.

Q

-

Balans från förra månaden:

Kassa ------------------------------------------

På upp- och afskrifnings

räkning

innestående______ 30,000: —

Förskott_________________________ 1,200: —

Till uppbörd och redovisning:

Å) I rakning med Statskontoret.

Ränta ________________________________________

Tionde........................................

Arrendemedel...............................

Bergverkstionde ............................

Mantalspenningar _______________________

Kronans sakören _________________________

Kavalleriregementenas bästvakansspanmål

Tillfälliga

rotevakansafgifter__________

Vakansafgifter af nyroterad jord____

Rotevakansafgift af utsockne frälsehemman

i Halland __________________________

Vakansafgifter af bergslag _____________

Trosspassevolansafgift ..................—

Båtsmans vakansafgift________________________

Extra uppbörd _____________________________

Stämpelpappersmedel_______________________

Bränvinstillverkningsafgif t —.......- -

Hvitbetssockertillverkningsafgift ........

Allmän bevillning, art. I och II sam

III litt. A, B. 0, D och. I ...........

Dito, art. III litt. E, F, G, och II_____

Hufvudtitlames uppbördsmedel___________

medel ____________________________________

Undsättningsfondens medel ............

Drottningholms broars arrendemedel

Almare stäkes bros arrendemedel______

Biskopslöneregleringsfondens medel...

Transport

I

2

3

4

5

6

Ofverlevere- rade under

månaden.

Oredovisade

vid måna- dens Dörj an.

Uppdebi

terade.

Afkortade.

Oredovisade

vid måna- dens slut.

Kassa.

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4,650

35

40

37

63,688

34

63.676

97

51

74

—

—

66

38

2115 3 7

Si

—

—

21,055

88

548

3i

—

—

—

—

54,267

6l

—

—

54,267

61

—

—

—

—

IO

80

s°

1 ^

1 Ca

O

—

!7

So

7,900

So

342

310

20

—

-

—

—-

3,561

24

—

—

3,561

24

—

—

—

—

3

11

901

!3

—

—

901

13

3

I I

Z

_

_

—

2-531

24

—

—

2,53!

24

—

—

—

—

—

—

275

5°

—

—

275

5°

—

—

_

—

—

—

2,01 I

65

—

—

—

—

2,0 I I

65

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5,277

5°

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

16.000

—

—

1,020

—

—

—

40

70

44,937

25

20

80

41.881

02

3,076

''3

—

—

—

—

—

—

—

—

-—

—

519

33

—

—

—

33 7

51

—

"

297

51

40

—

—

—

—

333

34

—

—

333

34

—

—

—

—

—

i,583

°3

—

—

U583

°3

—

—

—

—

—

—

-

|-

33,850

32

Bila

gans

littera

till

-

Balans från förra månaden:

Öfver] evereringar __________________________________________ 4: —

Skulder __.Z...____________________________________________ 5,686:78.

Till utgift och omföring beordrade:

A) I fållning med Statskontoret.

Ordinarie riksstatsutgifter:

Första hufvudtiteln ....................................

Andra

Fjerde

F enite

Sjette

Sjunde

Åttonde

Nionde

dito

dito

dito

dito

dito

dito

dito

Extra ordinarie riksstatsutgifter:

Sjette bufvudtiteln..............................

Åttonde dito ____________________________

Norrbottens hästjägaresqvadronsfonds medel

Undsättningsfondens medel _____________________

Drottningholms broars arrendemedel ____

Ålmare stäkes bros arrendemedel..........

Biskopslöneregleringsfondens medel.......

Presterskapets löneregleringsfonds medel.

Elfdals pastorats regleringsfonds medel .

Odlingslån _____________________________________

Remisser till Kong!. Räntekammaren

B) Enligt särskilda räkningar med nedannämnda centrala

förvaltningsmyndigheter.

Fångvårdsstyrelsen____________________________________________________

Arméförvaltningen____________________________________________________

Transport

I

2

3

4

Återstående

Till utgift

° Öl

Återstående

utgifter vid

och om

utgifter vid

Kassa.

månadens

början.

föring be- ordrade.

månadens

slut.

—

—

123

81

—

—

123

Si

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

114

70

_

_

114

70

—

—

ss9

99

—

—

889

99

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

__

_

_

—

—

—

—

—

—

—

—

• —

—

—

—

—

—

—

—

—

—

■—

—

—

—

—

—

—

—

—-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

•—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

95,000

95,000

737

96

64

84

673

I 2

—

52

ÖO

—

52

ÖO

—

96,9I9

OÖ

64

84

96,854

| 2 2

Transport

Wadstena krigsmanshusfoncls medel.

Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfonds

medel _____________________

Ofveråriga depositioner__________________

Odlingslån _________________________________

Remisser från Eongl. Räntekammaren

B) Enligt särskilda räkningar med

nedannämnda centrala förvaltningsmyndigheter.

Fångvårdsstyrelsen__________________________

Arméförvaltningen..........................

Förvaltningen af sjöärendena ___________

Styrelsen för allmänna väg- och vatten''

byggnader ................................

Ofverdirektörsembetet vid mynt- och

kontrollverken .......................

Ofverin tendentsembetet__________

Skogsstyrelsen __________________________

Sundhetskollegium.......................

C) I räkning med enskilda myndigheter

och personer.

Upp- och afskrifningsmedel i N. bank.

Riddarhusmedel ............................

Brän vinsminuthandels- och utskänknings

rnedel

.....................................

Destilleringsafgift .........................

D) Depositioner................

E) Förskott __.................

Balans till nästa månad:

n

Skulder

Öfverlevereringar

70,541: 78.

Summa

I

2

3

4

5

6

2

3

I

2

3

4

—

—

—

—

—

33,850

32

Transport

—

96,919

06

64

84