SOU 1879:1

FÖRSLAG

TILL

LAG OI INTECKNING 1 JERNVÄG

I SAMMANHANG DERMED ERFORDERLIGA FÖRFATTNINGAR

AFGIFNA

AF DEN DERTILL UTAF KONGL. MAJ:T FÖRORDNADE KOMITÉ.

STOCKHOLM

TVÄR H^EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan i underdånig skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t af den 23

sistlidne Maj Riksdagen anhållit, att, enär det vore af den största vigt,

att de nya rättsförhållanden, som uppstått genom enskilda jernvägsanläggningar

och de för deras åstadkommande upptagna lån, blefve på

ett för såväl staten som öfriga långifvare rättvist och ändamålsenligt

sätt ordnade, Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och så snart ske

kunde för Riksdagen framlägga förslag till lag om säkerhet i jernvägar

och dermed jemförliga anläggningar, har Eders Kongl. Maj:t den 12

sistlidne Juli behagat uppdraga åt undertecknade att utarbeta förslag

till erforderliga lagstadganden i ifrågavarande ämne.

Då komitén under sitt arbete icke kunde undgå att finna, hurusom

en lagstiftning angående säkerhet i jernväg svårligen kunde komma att

— särskilt hvad beträffade redan förefintliga jernvägar — fullt uppfylla

det ändamål, som med ifrågavarande lagstiftningsarbete afsåges,

derest ej tillika gällande föreskrifter angående förfarandet, då gäldenär

afträdt sina tillgångar till borgenärers förnöjande, blefve i vissa delar

ändrade med afseende å de jernvägar, i Indika säkerhet blifvit lemnad,

hvarföre det syntes komitén önskvärdt, att i sammanhang med det lagförslag,

som utgjorde föremål för koiniténs verksamhet, stadgande!! beträffande

vissa delar af konkursförfarandet i fråga om dylika jernvägar

4

äfven blefve utarbetade, beslöt komitén, som ansåg tvekan kunna uppkomma,

huruvida det komitén dittills gifna uppdrag medförde befogenhet

för densamma att utarbeta förslag jemväl till bestämmelser i sistberörda

ämne, söka utverka nådigt bemyndigande dertill. Och har till svar å

den i sådant afseende uti en den 2 nästlidne Januari till Herr Statsministern

och Chefen för Justitiedepartementet aflåten promemoria gjorda

framställning Eders Kong! Maj:t enligt nådigt bref den 3 i samma månad

förklarat komitén behörig att utarbeta förslag jemväl till stadganden

beträffande vissa delar af konkursförfarandet i fråga om jernvägar,

i hvilka säkerhet blifvit lcmnad.

Genom särskilda skrivelser den 31 sistlidne Januari och 3 innevarande

Februari har emellertid Herr Statsministern och Chefen för

Justitiedepartementet meddelat komitén, att med afseende derpå, att

under närvarande förhållanden det kunde finnas synnerligen önskvärdt

att ett förslag till stadganden om säkerhet i jernvägar af Eders Kongl.

Maj:t framlades till antagande af den nu församlade Riksdagen, komitén

borde inkomma till Eders Kongl. Maj:t med sitt förslag i detta ämne

så skyndsamt som möjligt, utan hinder deraf att komiténs uppdrag i

öfrigt icke samtidigt kunde fullgöras, och utan afseende derpå att förslaget

vid sådant förhållande icke kunde åtföljas af motiv; och få komiterade

med föranledande häraf till Eders Kongl. Maj:t härmed i underdånighet

öfverlemna:

Förslag till lag om inteckning i jernväg;

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 7,

13, 14 och 15 §§ Handelsbalken;

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 4 och 5 §§

Konkurslagen den 18 September 1862;

Förslag till förordning om särskilda föreskrifter angående utmätning

af vissa jernvägar;

Förslag till förändrad lydelse af 3 § i förordningen den 4 Mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 8 § i förordningen

angående lagfart å fång till fast egendom den 16 Juni 1875;

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 16 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875;

Förslag till Kongl. kungörelse angående tillägg till Kongl. kungörelsen

den 14 Oktober 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola

inrättas och föras, samt

Förslag till Kongl. kungörelse angående lösen vid underdomstolarne

för vissa expeditioner rörande inteckning i jernväg;

5

Skelande komiterade, så fort ske kan, till Herr Statsministern och

Chefen för Justitiedepartementet öfverlemna en promemoria upptagande

de hufvudsakligaste grunderna till förenämnda lagförslag.

Derest förslaget till lag om inteckning i jernväg varder godkändt,

torde vid det förhållande, att förslaget innehåller föreskrift att med afseende

å de af jernvägsaktiebolag redan upptagna obligationslånen inteckning

till säkerhet för hela lånet skall fastställas, när dylik säkerhet

sökes allenast af en obligationsinnehafvare, ett stadgande af Riksdagen

blifva nödigt, att de till dylika lån hörande obligationer, då de intecknas,

äro från stämpelpapper fria, hvarjemte närmare bestämmelser af

Eders Kongl. Maj:t erfordras angående det i samma förslag föreskrift^

bevis i fråga om den jord, som uppgifves ingå i område för jernväg tillhörande

redan befintliga aktiebolag.

Med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärda

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:te

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

PEHR EIIRENHEIM.

L. Annerstedt.

J. W. Arnberg.

O. R. Themptander.

L. W. Lothigius.

Stockholm den 10 Februari 1879.

6

Förslag till lag om inteckning i jernväg.

1 §•

Egare till jernväg, för hvars anläggning Konungen medgifvit rätt

till förvärfvande af erforderlig mark enligt gällande författningar om

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, må, der han vill att

jernvägen skall utgöra pant för fordran, låta fordran intecknas i den

ordning nedan stadgas.

2 §.

Ärenden angående inteckning enligt denna lag upptagas och pröfvas

af den Rådstufvurätt, hvilken Konungen på ansökan af jernvägens egare

förordnar. Om förordnandet låter Konungen utfärda allmän kungörelse.

3 §.

Förr än inteckning må beviljas, skall den jord, som till jernvägen

hörer, så ock gäldenärens eganderätt till jernvägen inskrifvas hos den

Rätt, som enligt 2 § blifvit af Konungen förordnad.

4 §.

1 mom. Jernvägsegare, som vill för jernvägens intecknande vinna

inskrifning, hvarom i 3 § sägs, åligger att till hvarje Rätt, under hvilken

jernvägens område lyder, ingifva af landtmätare bestyrkt uppgift å

den till jernvägen hörande jord, som inom Rättens domvärjo är belägen,

samt å de tomter, hemman eller lägenheter, från hvilka denna jord

är afskild eller hvilka deri ingå, så ock visa, att han till jorden är

egare; att han derå erhållit lagfart, så vidt han ej varit enligt äldre lag

befriad från skyldighet att lagfara; att för jord, hvilken är förvärfvad

i öfverensstämmelse med gällande författningar angående jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof, lösen blifvit i stadgad ordning

utgifven; samt att, om jord blifvit på annat sätt förvärfvad, inteckning

för fordran i sådan jord icke är beviljad eller på pröfning beroende,

och tiden för inteckning deri af ogulden köpeskilling tilländagått; och

ege Rätten, der ej talan, hvarom 13 § i Förordningen den 16 Juni 1875

angående inteckning i fast egendom förmäler, blifvit instämd eller lag

-

7

fart samma dag af annan sökes, förklara att inskrifning må sökas vid

den i 2 § omförmälda Rätt samt i lagfartsprotokollet anteckna, att jorden

tillhör jernvägens område. I lagfarts- eller fastighetsboken skall

anmärkas, att sådan anteckning skett.

2 mom. Sedan jernvägens egare derefter till den Rätt, som enligt

2 § blifvit förordnad att upptaga frågor angående inteckning i jernvägen,

ingifvit karta och beskrifning öfver jernvägen och visat, att anteckning,

som i 1 mom. sagd är, blifvit i fråga om den till jernvägen hörande

jord vcrkstäld, late Rätten i en sådan inskrifningsbok för jernvägen,

hvarom i 19 § förmäles, inskrifva jorden och sökandens eganderätt

till jernvägen, samt ofördröjligen tre gånger i allmänna tidningarna införa

kungörelse om inskrifningen.

3 inom. Förvärfva!’ sig egare af jernväg, utöfver det område, som

på sätt i 2 inom. sägs blifvit inskrifvet, annan jord för utvidgning af

området eller för omläggning af någon del af jernvägen, vare han pligtig

att låta inskrifva sådan jord såsom hörande till jernvägens område.

Hvad ofvan i 1 mom. är stadgadt angående vilkoren för anteckning i

lagfartsprotokollet, att jord tillhör jernvägsområde, galle ock i tillämpliga

delar i fråga om dylik anteckning angående denna jord. Bevis om

sådan anteckning, så ock derom att jorden den dag, anteckningen skedde,

ej var utmätt, skola af egaren ingifvas till den Rätt, som blifvit förordnad

att upptaga frågor angående inteckning i jernvägen, och läte Rätten

i inskrifningsboken inskrifva jorden såsom hörande till jernvägen. Den

jord häfte derefter lika med jernvägen i öfrigt för inteckning, som i

jernvägen är faststäld. Underlåter egaren att låta inskrifva sådan jord,

ege Rätten på framställning af den, som har inteckning i jernvägen,

genom vite tillhålla den försumlige att fullgöra sitt åliggande.

4 mom. Afträdes i den ordning, som om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof är stadgad, någon del af den jord, hvilken

är inskrifven såsom tillhörande jernvägen, läte Rätten på ansökan af

den, hvars rätt är i fråga, sådan del från jernvägens område i inskrifningsboken

afföras. Lag samma vare, der det visas, att annorledes från

jernvägens område afskild jord ej vidare häftar för fordran, som är i

jernvägen intecknad.

5 mom. Har jernväg, i fråga om hvars område i lagfartsprotokollet

skett anteckning, som ofvan i 1 mom. sägs, öfvergått till ny egare, vare

han pligtig att, innan lagfart af honom sökes, hos den Rätt, som blifvit

förordnad att upptaga frågor om inteckning i jernvägen, förete sin

fångeshandling och söka inskrifning af sin eganderätt. Rätten förklare

ansökningen hyllande och göre anteckning härom i inskrifningsboken.

8

Visas ej, då lagfart af nya egaren sökes, att ansökan om inskrifning af

hans eganderätt förklarats hyllande, som nu är sagdt, varde ansökningen

om lagfart genast afslagen. Då nya egaren hos Rätten, der ansökning

om inskrifning af hans eganderätt är hvilande, företett bevis, att han å

jernvägens område erhållit lagfart, läte Rätten inskrifva hans eganderätt

till jernvägen i inskrifningsboken.

5 §•

Vid ansökan om inteckning skall jernvägens egare, sjelf eller genom

laga ombud, till Rätten ingifva i hufvudskrift den förbindelse, hvarå

fordran grundas, eller, der inteckning sökes till säkerhet för lån, som

upptages mot tryckta eller graverade obligationer, de till lånet hörande

obligationerna.

Har sökanden, på sätt i 4 § stadgas, erhållit sin eganderätt inskrifven,

varde inteckningen beviljad, och läte Rätten införa den i inskrifningsboken

samt förse förbindelsen eller obligationerna med bevis att

inteckningen är vorden meddelad.

6 §•

Sökes å samma dag, då ny egare till jernvägen sökt inskrifning af

sin eganderätt, eller derefter, af förre egaren inteckning, varde inteckningsansökningen

afslagen.

7 §•

Jernväg må endast i sin helhet intecknas.

8 §■

Inteckningshafvaren ege i den till jernvägen hörande fasta egendom,

hvilken är inskrifven, den förmånsrätt, som enligt 17 kap. 9 § Handelsbalken

inteckning för fordran medför i annan fast egendom; njute ock

näst efter de borgenärer, som i 4 och 5 §§ i samma kapitel nämnas,

förmånsrätt från den dag inteckningen söktes i den rörliga materiel och

de inventarier till stationer, verkstäder och andra byggnader, hvilka äro

för jernvägen afsedda och höra jernvägens egare till.

Har inteckningen blifvit sökt inom en månad före den dag gäldenärens

konkurs börjades, vare den inteckning utan verkan. Ej heller

galle inteckning, som blifvit sökt samma dag konkurs börjats eller derefter.

9 §•

Inteckning enligt denna lag galle fortfarande utan förnyelse.

t

9

10 §.

Vill egare till jernväg låta helt och hållet eller till viss del döda

inteckning, som blifvit faststäld till säkerhet för handskrifven förbindelse,

uppvise förbindelsen i hufvudskrift för den Rätt, som beviljat inteckningen,

och läte Rätten anteckna dödandet i inskrifningsboken samt teckne

bevis derom å handlingen.

Uppgifver egaren, att han infriat den intecknade förbindelsen, men

att han ej kan den förete, förty att förbindelsen förkommit; visar han

skäl för riktigheten af den uppgift och äro 10 år förflutna, sedan inteckningen

beviljades eller anteckning rörande densamma i inskrifningsboken

senast gjordes, ege Rätten utfärda kallelse å den, som saken röra

kan, att hos Rätten anmäla, om han mot inteckningens dödande har

något att påminna; och varde Rättens beslut om sådan kallelse i inskrifningsboken

antecknadt. Kallelsen skall genom sökandens försorg

tillställas dem, som, efter hvad utrönas kunnat, varit innehafvare af förbindelsen,

och derjemte af Rätten å dess dörr anslås samt årligen under

fem år införas i Konungens Befallningshafvandes i länet allmänna kungörelser.

Kallelsen skall ock genom sökandens försorg under samma

tid årligen införas i allmänna tidningarna tre gånger, deraf en gång

under de första fjorton dagarne af December månad, äfvensom i de öfriga

tidningar, som af Rätten bestämmas.

Göres ej inom fem år från den dag, kallelsen varit första gången i

allmänna tidningarna införd, påminnelse mot ansökningen, eller ogillas

påminnelse, som blifvit gjord, varde inteckningen dödad, och göre

Rätten derom anteckning i inskrifningsboken.

11 §•

Vill jernvägens egare låta inteckning, som blifvit faststäld till säkerhet

för lån upptaget mot tryckta eller graverade obligationer, helt och

hållet dödas, ingifve till den Rätt, som beviljat inteckningen, de till

lånet hörande obligationerna. Kunna ej alla obligationerna företes, vise

jernvägens egare i fråga om de felande obligationerna att fordringsrätten

på grund af dem emot honom förlorats. Rätten göre anteckning

i inskrifningsboken om inteckningens dödande och läte å de ingifna

obligationerna öfverkorsa inteckningsbeviset.

Vill jernvägens egare, innan obligationslån blifvit till fullo guldet,

låta döda inteckning, så vidt den utgör säkerhet för infriade obligationer,

ingifve till Rätten dessa obligationer, hvarefter Rätten förfar i

enlighet med hvad här ofvan är sagd!.

2

10

12 §.

År jernväg, i hvilken inteckning blifvit faststäld, efter utmätningsåld

ä offentlig auktion eller under konkurs, i den ordning, som för

försäljning af konkursbos fasta egendom är stadgad, och tinnes deri inteckning

för fordran, som icke kunnat af köpeskillingen gäldas, eller har

inteckning i jernväg, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom

laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan, då må, på ansökan

af ny egare, hvars eganderätt till jernvägen blifvit inskrifven, inteckningen

dödas, utan hinder deraf att den handling, hvarå inteckningen

beviljats, ej företes i hufvudskrift. Egaren gifve till Rätten in bevis om

de inteckningar, som vid jernvägens försäljning deri funnos, så ock

handling, som visar köpeskillingens fördelning borgenärerna emellan,

samt intyg att denna fördelning blifvit af dem godkänd eller vunnit

laga kraft. Rätten förfar derefter som i 23 § af förordningen angående

inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875 stadgas.

13 §.

Har aktiebolag, som enligt af Konungen faststäld bolagsordning är

bildadt i ändamål att anlägga jernväg, erhållit rätt att enligt gällande

författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof förvärfva

till jernvägen erforderlig jord, och vill bolaget, innan den till

jernvägen hörande jord och bolagets eganderätt till jernvägen blifvit,

på sätt i 4 § sägs, inskrifna, upptaga lån, under vilkor att långifvaren

skall åtnjuta förmånsrätt i jernvägen, som i 14 § stadgas, läte då bolaget

till den Rätt, som jeinlikt 2 § är vorden förordnad att upptaga

frågor angående inteckning i jernvägen, ingifva i hufvudskrift den förbindelse,

hvarå fordran grundas, tillika med skriftligt af vittnen styrkt

medgifvande af sådan förmånsrätt, eller, der förmånsrätt blifvit utfäst

för lån emot tryckta eller graverade obligationer, de till lånet hörande

obligationerna jemte medgifvande, som sagdt är. Rätten inskrifve förmånsrätten

i inskrifningsboken för jernvägen och läte med bevis derom

förse förbindelsen eller obligationerna.

14 §.

Då inskrifning af förmånsrätt för fordran skett, på sätt i 13 § sägs,

njute fordringsegaren näst efter de borgenärer, hvilkas fordringar skola

utgå med förmånsrätt efter IT Kap. Handelsbalken, förmånsrätt från

inskrifningsdagen i den till jernvägen hörande fasta egendom samt i den

11

rörliga materiel och de inventarier till stationer, verkstäder och andra

byggnader, hvilka äro för jernvägen afsedda och höra jernvägens egare

till; dock galle ej förmånsrätt till ränta, som före utmätning eller början

af konkurs upplupen är, för längre tid än tre år. Inskrifning af förmånsrätt,

som skett inom en månad före den dag gäldenärs konkurs

börjades, vare utan verkan.

15 §.

Söker borgenär, för hvars fordran förmånsrätt enligt 13 § blifvit

inskrifven, inteckning i jernvägen inom ett år sedan kungörelse om inskrifning

af gäldenärens eganderätt till jernvägen blifvit tredje gången

i allmänna tidningarna införd, då må inteckningen beviljas ändå att

gäldenären det ej medgifvit; och skall, der förmånsrätt är inskrifven

för lån, upptaget mot tryckta eller graverade obligationer, inteckning

beviljas till säkerhet för hela obligationslånet, om än inteckning för

blott en af obligationerna är vorden sökt.

Fastställes inteckningen till säkerhet för lån mot tryckta eller graverade

obligationer, utfärde Rätten derom kungörelse, som genom Rättens

försorg ofördröjligen införes i allmänna tidningarna tre gånger;

och vare innehafvare af obligation hörande till sådant lån berättigad

att, när han hos Rätten obligationen företer, få den försedd med bevis

om den beviljade inteckningen.

16 §.

År förmånsrätt för fordran inskrifven på sätt i 13 § sägs, och sökes

derefter inom den i 15 § stadgade tid inteckning för samma fordran,

galle den inteckning, der den faststäld varder, framför inteckning för

fordran, för hvilken förmånsrätt ej varit inskrifven, ändå att den inteckning

äldre är eller å samma dag sökt blifvit. Sökes inom den i

15 § bestämda tid inteckning för fleras fordringar, för hvilka sådan förmånsrätt

blifvit inskrifven, galle inteckningarna sins emellan med rätt

från den dag, inskrifningen af förmånsrätten skedde.

o'' O

17 §•

Har för fordran, som skall utgå med förmånsrätt enligt 14 §, inteckning

i jernvägen icke blifvit sökt inom den i 15 § föreskrifna tid,

njute ej sedermera innehafvare!! af den fordran förmånsrätt.

12

18 §.

Försummar jernvägsaktiebolag, hvilket erhållit lagfart å den jord,

som till jernvägen hörer, att låta inskrifva samma jord och sin eganderätt

till jernvägen, ege Rätten, på framställning af den, som för sin

fordran har förmånsrätt enligt 14 §, att genom vite, minst femhundra

kronor, tillhålla ledainöterne i bolagets styrelse att fullgöra hvad på

dem beror för att inskrifningen må varda verkstäld.

19 §.

Inskrifningsboken för jernvägen skall innehålla, jemte öfverskrift

upptagande jernvägens namn, två afdelningar, den ena för inskrifning

af eganderätt och den andra för inskrifning af pant och förmånsrätt.

I afdelningen för eganderätt införas: egarens namn och den till

jernvägen hörande jord, tillika med dagen då inskrifningen blifvit verkstäld,

så ock anteckningar, hvarom i 4 § 4 och 5 mom. förmäles, samt

dagen, då sådan anteckning skett.

I afdelningen för pant- och förmånsrätt införas:

dagen då inteckning eller förmånsrätt sökes;

beloppet af fordran och beskaffenheten af derför utfärdad förbindelse,

eller, der inteckningen eller förmånsrätten sökes till säkerhet för

lån mot tryckta eller graverade obligationer, deras antal och nummer,

det eller de belopp, hvarå de särskilda obligationerna lyda, dagen för

deras utfärdande och tiden för deras infriande;

dagen då inteckning blifvit beviljad eller förmånsrätt inskrifven,

dervid tillika skall utsättas den dag, från hvilken förmånsrätt för beviljad

inteckning gäller; samt

dagen då inteckning blifvit dödad.

I öfrigt skall vid inskrifningsbokens förande följas det vid denna

lag fogade formulär.

Den till Rätten ingifna karta och beskrifning öfver jernvägen skall

jemte inskrifningsboken af Rätten förvaras.

20 §.

Öfver ärenden enligt denna lag skall hos Rätten särskildt protokoll

föras. Till protokollet göres i inskrifningsboken hänvisning genom införande

af den § i protokollet, hvari ärendet förekommer.

För hvarje år sände Rätten detta protokoll in till Hofrätten inom

utgången af nästa månad. Har ärende, som nämndt är, icke förevarit,

göre Rätten inom samma tid derom anmälan hos Hofrätten.

IS

Öfvergiingsstadganden.

21 §•

Vill aktiebolag, som enligt af Konungen faststäld bolagsordning är

bildadt i ändamål att anlägga jernväg och hvilket förr än denna lag

trädt i kraft förvärfvat någon del af jernvägens område i enlighet med

gällande författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof, låta inskrifva den till jernvägen hörande jord och sin eganderätt

till jernvägen; och säger bolaget sig icke häfta för lösen eller köpeskilling

för jorden men ej kunna fullgöra hvad i 4 § 1 mom. stadgas

såsom vilkor för anteckning i lagfartsprotokollet af jorden såsom hörande

till jernvägens område, då må bolaget, på sätt nedan sägs,

styrka sin eganderätt till jorden, samt att den ej häftar såsom pant för

fordran.

22 §.

Jernvägsaktiebolag, som af den rätt, hvarom i 21 § sägs, vill sig

begagna, åligger att till hvarje Rätt, under hvilken jernvägens område

lyder, ingifva, jemte karta, af landtmätare bestyrkt uppgift å den till

jernvägen hörande jord, som inom Rättens domvärjo är belägen, samt

å de tomter, hemman eller lägenheter, från hvilka denna jord är afskild,

eller hvilka deri ingå. Bolaget inlemne ock uppgift å de fång, hvarigenom

jorden blifvit förvärfvad, samt bevis, att i det uppgifna området

icke ingår annan mark än som för jernvägen och dess drift är

erforderlig.

De närmare föreskrifterna angående detta bevis meddelas af Konungen.

23 §.

Rätten utfärde derefter offentlig stämning å okände egare af jord,

hörande till jernvägens område, eller innehafvare af panträtt i sådan

jord att sist före klockan tolf å viss dag efter ett år muntligen eller

skriftligen anmäla sin egande- eller panträtt.

Stämningen varde å Rättens dörr anslagen ett år före inställelsedagen

och i allmänna tidningarna kungjord tre gånger, första gången tio

och tredje gången sist fyra månader innan den dag inträffar. Rätten

insände ock stämningen till Konungens Befallningshafvande, hvilken har

att ofördröjligen intaga densamma i länskungörelserna.

14

24 §.

Uraktlåter egare af jord, hörande till jernvägens område, eller innehafvare

af panträtt i sådan jord att sin rätt å den i stämningen utsatta

inställelsedagen anmäla, och har han den ej heller förut anmält,

hafve förlorat sin talan, så vidt den inverkar på deras rätt, hvilka i

jernvägen hafva inteckning för fordran.

25 §.

Varder ej inom den tid, som i stämningen blifvit utsatt, eganderätt

eller panträtt anmäld, eller visar jernvägsaktiebolaget, att anmäld

eganderätt eller panträtt icke vidare är emot detsamma gällande, förklare

Rätten i fråga om den jord, som enligt 22 § blifvit uppgifven,

att inskrifning deraf må sökas vid den i 2 § omförmålda Rätt, och anteckne

jorden såsom tillhörande jernvägens område, hvarefter om inskrifning

af jorden och eganderätten till jernvägen gäller hvad i 4 §

2 mom. stadgas.

Då ny egare söker lagfart å sålunda inskrifven jernväg, skall förre

egarens laga åtkomst anses styrkt, der det visas att hans eganderätt

blifvit inskrifven, som nu är sagdt..

26 §.

Har någon fordran hos aktiebolag, som enligt af Konungen faststäld

bolagsordning är bildadt i ändamål att anlägga jernväg, hvarom i

1 § sägs, och har den fordran tillkommit innan denna lag trädt i kraft,

då må, der borgenären för sin fordran söker inteckning i jernvägen

inom sex månader efter det kungörelsen om förordnande af den i 2 §

omförmälda- Rätt är vorden utfärdad, och ansökningen tillika är till

Rätten ingifven före utgången af år 1880, inteckningen beviljas, ändå

att gäldenären den ej medgifvit.

27 §.

Sökes inteckning enligt 26 §, skall jernvägsaktiebolaget öfver ansökningen

höras; och galle angående förfarandet dervid samt i fråga

om invändning, som af bolaget göres mot sökandens fordran, hvad i 5,

6, 7, 8, 9 och 10 §§ i förordningen om inteckning i fast egendom den

16 Juni 1875 stadgas.

År inteckning sökt för fordran, hvarför sådan säkeidiet ej utfäst

varit, hafve gäldenären våld betala, när han vill, ändå att förfallotiden

ej inne är.

15

28 §.

Finner Rätten, efter bolagets hörande fordran vara sådan, att inteckning

inå beviljas efter ty i 26 § sägs, men äro ännu icke den till

jernvägen hörande jord och bolagets eganderätt till jernvägen inskrifna,

förklare Rätten inteckningsansökningen hyllande i afbidan på sådan inskrifning.

Varder ej inteckningsansökning, som förklarats hyllande, fullföljd

inom ett år, efter det kungörelse om inskrifningen, som i 4 § 2

mom. sägs, blifvit tredje gången i allmänna tidningarna införd, vare

ansökningen förfallen.

29 §.

Då inteckningsansökan enligt 26 § göres eller ansökning afslås eller

förklaras hyllande, göre Rätten derom anteckning i inskrifningsboken.

När på sådan ansökan inteckning beviljas, galle om inteckningens

införande i inskrifningsboken hvad i 5 § stadgas.

30 §.

Inteckning till säkerhet för lån, upptaget mot tryckta eller graverade

obligationer, skall anses vara sökt, då innehafvare af en utaf obligationerna

söker enligt 26 § inteckning för sin fordran. Fullföljes hyllande

inteckningsansökan af innehafvare utaf en obligation, galle sådant

för hela det lån, hvartill obligationen hörer.

31 §•

Har ansökan om inteckning till säkerhet för lån, upptaget mot tryckta

eller graverade obligationer, förklarats hyllande, läte Rätten kungörelse

derom ofördröjligen införas i allmänna tidningarna tre gånger.

Lag samma vare, då inteckning till säkerhet för sådant lån blifvit

faststäld; och vare innehafvare af obligation hörande till lånet berättigad

att, då han hos Rätten obligationen företer, få den försedd med bevis

om den beviljade inteckningen.

32 §.

Har ej aktiebolag, som eger sådan jernväg, som i 1 § sägs, inom

två månader, efter det denna förordning trädt i kraft, hos Konungen

gjort ansökan om förordnande af domstol att upptaga frågor angående

inteckning i jernvägen, utfärdar Konungen sådant förordnande på begäran

af borgenär, hvars fordran tillkommit innan denna lag blef gällande.

33 §.

Fullgör ej jernvägsaktiebolaget ofördröjligen hvad för vinnande af

16

inskrifning af bolagets eganderätt till jernvägen är föreskrift, ege Rätten

på framställning af sådan fordringsegare, som i nästföregående §

sägs, genom vite, minst femhundra kronor, tillhålla ledamöterne i bolagets

styrelse att fullgöra hvad på dem beror för att inskrifningen må

varda verkstäld.

34 §.

Öfverlåter jernvägsaktiebolaget, efter det denna lag trädt i kraft,

jernvägen till annan, och sökes inom den i 26 § stadgade tid inteckning

för sådan fordran, som i nämnda § sägs, då utgör öfverlåtelsen

ej hinder för inteckningens beviljande.

35 §.

Är inteckning inom den i 26 § stadgade tid sökt till säkerhet för

fordran som i nämnda § sägs, och har under samma tid, men innan inteckningen

söktes, konkurs uppstått, vare ändock inteckningen gällande.

Lag samma vare, då konkurs börjas samma dag inteckningen söktes eller

inom en månad derefter.

36 §.

Är ansökan om inteckning för fordran enligt 28 § förklarad hyflande,

och varder, förr än inskrifning af den till jernvägen hörande jord

skett, jernvägen efter utmätning såld å offentlig auktion eller under

konkurs i den ordning konkurslagen bestämmer, skall fordringen utgå

ur köpeskillingen med samma rätt, som vore inteckningen beviljad.

37 §.

Inteckning i jernväg för fordran, som i 26 § sägs, skall, der inteckningen

blifvit sökt inom den i samma § stadgade tid, gälla framför inteckning

i jernvägen för annan fordran, ändå att den inteckning äldre är.

Hafva flere borgenärer för fordringar, som tillkommit innan denna

lag gällande blef, sökt inteckning i jernvägen inom den i nämnda § stadgade

tid, ege lika rätt; dock att, der i förbindelse, som sålunda blifvit

intecknad, förbehåll finnes om bättre rätt för annan borgenär, och sådan

borgenär inom tid, som sagd är, sökt inteckning i jernvägen, brist för

den borgenär fylles af hvad belöper å den intecknade förbindelse, deri

dylikt förbehåll finnes intaget.

Inskrifningsbok

för

N. N. J e r n v ä g.

N. N. Rådstufvurätt enligt Kongl. Kungörelsen den .... 1879

förordnad att upptaga frågor angående inteckning i denna jernväg.

TS. N,

Eganderätt.

Nummer.

Den till jernvägen hörande jord och dagen,

då inskrifning deraf skett.

Nummer.

Egarens namn och dagen, då

eganderätten blifvit inskrifven.

w

Jernväg,

19

Pant- och förmånsrätt.

Dagen, då ansökningen blifvit gjord, beloppet

af fordran och beskaffenheten af

derför utfärdad förbindelse.

Rättens åtgärder och dagen derför

jemte anmärkningar.

/

20

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 7, 13, It

och 15 §§ Handelsbalken.

7 §■

Häfver någon sådant bilbref, som i sjölagen beskrifvet är; ege han

förmån i skeppet, så ock i godset, då skeppsfolk betaldt är, som i 5 §

är sagdt. Dernäst gånge det lån ut, som skeppare på bodmeri tagit;

hafve ock det yngre bil- eller bodmeribref företräde för det äldre. Gifver

någon förlag, att dermed drifva bergsbruk eller andra sådana verk;

njute förlagsman förmån till det som dermed tillverkadt är. Frakt, som

förvaltning af jernväg, i följd af samtrafik, uppburit för annan jernvägs

räkning, tages derefter ut ur gäldenärens lösa egendom, der ej frakten

stått inne längre än fyra månader.

13 §.

Om företräde till betalning för fordran, för hvilken i jernväg inteckning

är beviljad eller förmånsrätt inskrifven, galle hvad särskildt är

stadgadt.

14 §.

Borgenär, som efter 4 § eger förmånsrätt i allt det gods, löst eller

fast, som gäldenären tillhörer, må ej njuta rätt till det, hvaruti andra

särskild, fast lägre, förmånsrätt hafva, för mera än som i den öfriga

egendomen brister: och fylles bristen efter ordningen af de andras förmånsrätter,

så att den lägre viker förr, än den som högre är; dock ege

ej förmånsrätt efter 4 § rum i fast egendom, så länge lös egendom finnes

att tillgå.

15 §.

1 mom. Räcker gäldenär egendom för desse borgenärer ej till;

njute då de, som lika rätt med hvarannan hafva, betalning hvar i förhållande

till sin fordran.

2 mom. De, som hafva förmånsrätt endast i visst gods, njute, för

hvad deri brister, ej bättre rätt än andre borgenärer, efter hvad i

16 § sägs.

21

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 4 och 5 §§ Konkurs

lagen

den 18 September 1862.

4 §‘

1 mom. År gäldenär köpman, och visas sådana omständigheter, på

grund hvaraf antagas kan, att han öfver eu vecka sina betalningar instält;

då ege borgenär, ändå att hans fordran ej förfallen är, söka, att

gäldenär egendom afträdas må. Har borgenär genom Notarius publicus

eller i vittnens närvaro uppmanat köpman att betala klar och förfallen

gäld, och är den gäld icke inom en vecka derefter gulden; då ege ock

den borgenär söka, att gäldenär egendom till konkurs afträdas skall.

2 mom. Borgenär, som för sin fordran har inteckning i jernväg

eller förmånsrätt i jernväg inskrifven, på sätt särskilt är stadgadt, ege

söka att gäldenärens egendom till konkurs afträdas skall, då jernvägen

blifvit för annans fordran utmätt eller då gäldenären afhändt sig eller

för annan borgenärs fordran lemna! såsom pant till jernvägen hörande

rörlig materiel eller inventarier i den omfattning, att skälig anledningar

att befara, att återstående materiel och inventarier ej blifva för jernvägens

drift tillräckliga.

5 §•

Der likväl borgenärs fordran tillkommit senare än de omständigheter,

på hvilka han sin ansökning om egendomsafträdet grundar; vare den

ansökning utan verkan.

Har borgenär för sin fordran säkerhet genom pant eller inteckning;

ege ej heller den rätt i 2 och 3 §§ samt i 4 § 1 mom. omförmäld är,

der häri ej gitter visa, att panten eller inteckningen till gäldande af

hans fordran otillräcklig är.

Förslag till förordning om särskilda föreskrifter angående utmätning

af vissa jernvägar.

1 §•

Jernväg, för hvars anläggning Konungen medgifvit rätt till förvärfvande

af erforderlig mark enligt gällande författningar om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof, må ej delvis utmätas. Ej

heller må rörlig materiel eller inventarier till stationer, verkstäder eller

andra byggnader, der den lösa egendom år för jernvägen afsedd och

22

hörer jernvägens egare till, särskild! utmätas. Utmätes jernvägen, skall

sådan lös egendom tillika i mät tagas.

2 §•

Utmätningsman i den ort, der jernvägens egare har sitt bo och

hemvist, eger verkställa utmätning af hela jernvägen, tillika med den

lösa egendom, som i 1 § sägs.

3 §•

Då utmätningsmannen, till följd af hvad i 85 § Utsökningslagen

stadgas, hos öfverexekutor gjort anmälan om utmätning af jernvägen,

läte öfverexekutor genast införa kungörelse om utmätningen i allmänna

tidningarna äfvensom i länskungörelserna.

4 §•

Auktion å jernvägen tillika med den lösa egendom, hvilken, på

sätt i 1 § sägs, blifvit jemte jernvägen utmätt, skall förrättas af öfverexekutor;

och gånge den lösa egendomen i samma utrop som jernvägen.

5 §•

Om betalning af köpeskillingen galle hvad stadgadt är i fråga om

köpeskilling för utmätt fast egendom, och skall köpeskillingen skiftas

emellan jernvägen och den lösa egendomen efter de vid utmätningen å

dem satta värden.

Vid fördelning af den å jernvägen belöpande andel i köpeskillingen,

varde ock hvad å den lösa egendomen faller af öfverexekutor fördeladt;

och skall vid fördelningen af köpeskillingen för lösegendomen

utdelning enligt förmånsrättsordningen beräknas för hvad af inteckningshafvares

fordran icke kan ur köpeskillingen för jernvägen utgå, ändå

att för den fordran utmätning ej skett. I öfrigt galle i fråga om inteckningshafvares

rätt till utdelning jemväl ur denna köpeskilling hvad

om rätt. till utdelning ur köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom

för deri intecknad fordran är stadgadt.

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 3 § i förordningen den

4 Mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

3 §•

Afbetalning å hufvudstol eller räntebetalning, som af gäldenär,

eller med hans vetskap, gjord är, så ock annat gäldenär erkännande

28

af fordringens tillvaro, galle såsom hade fordringen hos honom bevakad

blifvit. Inteckningsförnyelse hafve ock lika verkan emot egare af den

intecknade egendomen: vill borgenären hålla talan emot annan öppen;

bevake då sin fordran mot denne, såsom i 1 § sägs.

Fordran, till säkerhet för hvilken inteckning, på sätt särskildt stadgadt

är, blifvit faststäld i jernväg, vare gällande mot egare af den intecknade

jernvägen, ändå att den fordran ej så bevakad blifvit, som i

1 § sägs.

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 8 § i förordningen

angående lagfart å fång till fast egendom den 16 Juni 1875.

8 §.

Sökes lagfart å egendom, som till ny egare öfvergått innan föregående

egare, hvilken varit skyldig att med sitt fång lagfara, sådant fullgjort,

må lagfart å sista fånget ej beviljas förr än med förre egarens

fång blifvit lagfaret.

Har det fång, hvarmed lagfaras skall, skett i enlighet med gällande

författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om ändring eller utrifning af vattenverk, vare för lagfarts beviljande ej

af nöden att med föregående fång lagfares, eller att åtkomst styrkes, på

sätt i 7 § är föreskrifvet.

Hvad särskildt skall iakttagas vid lagfart å jord, som blifvit inskrifven

såsom tillhörande jernvägs område, derom galle hvad i lagen

angående inteckning i jernväg stadgas.

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 16 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875.

16 §.

Jord, hvilken blifvit, på sätt särskildt stadgas, i lagfartsprotokollet

antecknad såsom hörande till jernvägs område, må ej intecknas enligt

denna lag. Ej heller må jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig

anläggning, hvartill marken till större eller mindre del blifvit förvärfvad

enligt gällande författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof, med inteckning enligt denna lag belastas, ändock att sådan

anteckning, som nu är sagd, om den till jernvägen hörande jord ej skett.

24

Förslag till Kong], kungörelse angående tillägg till Kong!, kungörelsen den 14

September 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras.

AU inom samma tingslag eller stad belägen jord, hvilken blifvit, på

sätt särskild! är stadgadt, i lagfartsprotokollet antecknad såsom tillhörande

en jernvägs område, skall öfverföras till ett särskild! upplägg

för jernvägen.

Förslag till Kongl. kungörelse angående lösen vid underdomstolarne för vissa

expeditioner rörande inteckning i jernväg.

För underrätts protokoll i ärende angående Rättens förklarande, att

inskrifning af jord, tillhörande jernvägs område, må vid vederbörlig Rätt

sökas, skall såsom lösen erläggas 1 krona för hvarje fastighet eller fastighetsdel,

hvilken Rätten i lagfarts- eller fastighetsboken antecknat såsom

tillhörande jernvägens område.

I denna lösen inbegripes ock lösen för utdrag af fastighetsbok, som

i sammanhang med dylikt protokoll meddelas.

Lösen för utdrag af inskrifningsbok för jernväg erlägges med 1 krona

för hvarje ark; dock att, när den till jernvägens område hörande jord

i inskrifningsboken införes, i lösen för utdrag af inskrifningsboken erlägges

50 öre för hvarje fastighet eller fastighetsdel, som inskrifves.

För särskild! protokoll öfver ärenden angående inteckning i jernväg

erlägges lösen som för annat protokoll vid underrätt; och skall protokoll

utskrifvas i ett sammanhang för all den jord, hvilken samtidigt anmäles

till inskrifning.

När Rätten låter förse tryckta eller graverade obligationer med

bevis angående inteckning i jernväg eller deri inskrifven förmånsrätt,

erlägges för hvarje bevis 25 öre, om sökanden bekostat anbringande å

obligationerna af tryckt eller graverad text till beviset, men eljest 50 öre.

Sökes offentlig stämning på grund af 22 och 23 §§ i förordningen

den angående inteckning i jernväg, må endast en stämning

utfärdas med afseende å all den jord ansökningen angår; och skall lösen

för såväl stämningen som protokollet deröfver utgå med 2 kronor för ark.

25

Ö. P. M.

Förbud mot inteckning i jord, hörande till jernvägs område, infördes

i svenska lagstiftningen först genom förordningen om inteckning i

fast egendom den 16 Juni 1875, hvilken i 16 § innehåller:

»Jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig anläggning, hvartill

marken till större eller mindre del blifvit förvärfvad enligt gällande författningar

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, må ej

med inteckning enligt denna lag belastas.»

Lagbyrån, hvars förslag till ifrågavarande § skilde sig från den sedermera

antagna lydelsen af § deri, att orden »enligt denna lag)) i Byråns

förslag icke förekommo, anförde i motiven såsom skäl för sådant

förbud, att de egendomliga förhållanden, som egde rum med jernvägar

och andra farleder, syntes göra det omöjligt att på dem tillämpa de

bestämmelser, som gälde för inteckning i annan fast egendom. De

borde fortfara såsom ett helt för att kunna motsvara sin bestämmelse.

Det behöfdes blott att ett eller annat stycke af en dylik farled gjordes

otillgängligt för rörelsen, för att hela ändamålet med farleden skulle

blifva förfeladt, men ett sådant afbrott i dispositionen öfver farleden

skulle lätt inträffa, om ifrågavarande slags anläggningar finge belastas

med inteckning efter de härför i allmänhet gällande regler, enär, då

hvarje, äfven den minsta, del kunde särskildt intecknas, den ock borde

få särskildt utmätas och säljas till betäckande af den intecknade fordran.

Mot sönderstyckning genom frivillig öfverlåtelse kunde säkerhet

vinnas derigenom, att i koncessionerna intoges bestämmelse derom, att

farlederna icke finge till annan öfverlåtas utan Kongl. Maj:ts tillstånd,

och för vinnande af dylik trygghet i afseende å pantsättning, derest

sådan komme att medgifvas, samt utmätning och exekutiv försäljning,

behöfde stadgas, att dessa åtgärder icke finge vidtagas annorledes än

med hela farleden. Men om det blefve föreskrifvet, att en farled icke

4

26

finge annorlunda än i sin helhet intecknas, så kunde de i afseende på

forum allmänt gällande rättsreglerna ej iakttagas och äfven i öfrigt

skulle formerna för intecknings meddelande blifva afvikande från de

vanliga, dels emedan vid inteckning till säkerhet för lån, upptaget mot

obligationer, det ej kunde komma i fråga att inteckna hvarje obligation

särskildt, dels ock till följd deraf, att särskilda bestämmelser från statsmyndighetens

sida kunde finnas i koncessionen eller eljest meddelade,

hvilka inverkade på inteckningsförfarandet. Om rätt till intecknande

uteslutande tillädes de obligationer, hvilka utgifvits för beredande af

tillgång till trafikledernas anläggning eller åtminstone hvarje annan inteckning

i trafikleden finge sämre rätt än dessa, vore alla de allmänna

grunderna för rätt till inteckning och för den rätt, inteckningen medförde,

uppgifna. Såsom svårighet mot inteckning i jernvägar anmärktes

vidare, att den mark, som borde med inteckningen belastas, ofta ej förblefve

fortfarande densamma som vid inteckningstillfället, enär vid hvarje

omläggning af ett litet stycke af en jernväg, den komme att gå öfver

mark, som icke vore inbegripen uti den meddelade inteckningen, under

det en del af den intecknade marken icke vidare komme att begagnas

till jernväg, samt att för lånen tillika behöfdes säkerhet i den rörliga

materielen, hvilken åter utgjorde lös egendom, hvarå inteckning ej hade

tillämpning.

På dessa skäl fann Lagbyrån inteckningsförfarandet med dess förutsättningar

och former icke lämpa sig för jernvägar, kanaler och dermed

jemförliga anläggningar, då dessa såsom allmänna färdvägar voro till

sin beskaffenhet och sin bestämmelse så väsentligen olika med annan

fast egendom; utan borde säkerhet för jernvägslånen sökas på annat

sätt, bland annat genom tryggande bestämmelser vid meddelandet af

koncession för anläggningarne och af tillåtelsen att för dem expropriera

mark samt vid fastställelse!! af bolagsordning för de bolag, som verkstälde

anläggningarne och af dem blefve egare. Men ett oeftergifligt

vilkor för att trygghet sålunda skulle kunna beredas vore, att anläggningarne

ej måtte kunna för andras räkning belastas med inteckningar,

som skulle göra hvarje åtgärd för beredande af trygghet åt obligationsinnehafvarne

maktlös.

Från Lagbyråns förslag var eu ledamot skiljaktig och yttrade, att

ehuru det vore ostridigt, ej mindre att inteckningsförfarandet, såsom

det i vår rätt vore ordnadt, icke utan svårighet kunde tillämpas vid

förpantning af jernvägar eller kanaler, än äfven, att, derest detta förfarande

utan inskränkning finge för pantsättning af dylika anläggningar

användas, olägenheter skulle uppstå, hvilka det för lagstiftningen måste

27

vara af vigt att söka undanrödja, hade dock behofvet att hos oss erhålla

eu laglig form för panträtt i jernväg så tydligt trädt i dagen, att vid

ordnandet af panträtten med afseende å fast egendom man icke, utan att

samtidigt införa någon särskild form för dylika anläggningars pantsättning,

syntes kunna stanna vid ett. blott förbud-att inteckna dem. Vid

sådant förhållande och då de modifikationer uti inteckningsförfarandet,

som vore nödiga för att göra detta förfarande fullt användbart jemväl i

afseende å jernvägar eller kanaler, icke vore af den betydenhet, att de

kunde afskräcka från inteckningsinstitutionens tillämpning i eu något

modifierad form jemväl i fråga om dylika anläggningar, samt dessa

modifikationer syntes från rättslig synpunkt kunna rättfärdigas af den

undantagsställning, som kommunikationsanstalterna intoge inom staten,

förefunnes det fullt skäl att söka göra inteckningsförfarandet, om ock i

något förändrad form, tillämpligt på jernvägar och kanaler, helst inom

vår rätt i förlagsinteckningen redan funnes ett rättsinstitut, der inteckningen

i modifierad form blifvit för ett analogt ändamål begagnad.

Af sådan anledning ansåg denne ledamot 16 § i Inteckningslagen böra

innehålla hänvisning till särskild förordning angående inteckning af vissa

jernvägar och kanaler, hvartill han framlade ett utkast af hufvudsakligt

innehåll: att jernväg och kanal, hvartill jord blifvit exproprierad, kunde

med Konungens tillstånd af egaren intecknas till säkerhet för fordran

vid den allmänna underrätt, som af Konungen för hvarje jernväg eller

kanal särskildt bestämdes; att sådan inteckning skulle gälla med förmånsrätt

som i 17 kap. Idandelsbalken stadgas; samt att förnyelse af

inteckningen ej skulle erfordras; hvarjemte i förslaget upptogos stadganden

om meddelanden från inteckningsdomst.olen till de särskilda Rätter,

under hvilka delar af jernvägen eller kanalen lydde, angående de fastigheter,

som i farledens område inginge, för anteckning i de särskilda

Rätternas lagfartsprotokoll. Ansåges nödigt, att den föreslagna panträtten

jemväl innefattade förmånsrätt i den rörliga materielen vid en

jernväg, kunde, enligt denne ledamots åsigt, till de antydda bestämmelserna

utan svårighet fogas det stadgande, att inteckningen skulle medföra

jemväl sådan förmånsrätt i materielen, som vid förlagsinteckning

egde rum med afseende å inventarier.

Vid granskning af Lagbyråns förslag i Högsta Domstolen anmärkte

dess flesta ledamöter i fråga om 16 §, bland annat, att med afseende

derå att särskilda bestämmelser om sättet att vinna panträtt i anläggningar

af der ifrågavarande beskaffenhet möjligen framdeles torde finnas

böra i lagstiftningen upptagas, syntes försigtigt!eten bjuda att i

stället för slutorden »må ej med inteckning belastas», valdes några andra,

som endast utmärkte, att samma anläggningar icke utgjorde föremål

för inteckning enligt den förordning, som då var under granskning.

Fråga om antagande af en lag angående inteckning i jernväg,

kanal och annan dermed jemförlig anläggning väcktes vid riksdagen

1876 genom motion i Andra Kammaren, i anledning hvaraf Riksdagen

med bifall till Lag-Utskottets förslag (Lag-Utskottets betänkanden Kris

20 och 34), för sin del antog en författning af innehåll: att aktiebolag,

som erhållit tillstånd till anläggning af jernväg med rätt att expropriera

dertill erforderlig mark, egde, der bolaget ville i jernvägen bereda

säkerhet för lån, hos Konungen derom göra ansökan; att då Konungen

funne skäl att ansökningen bifalla, hvarom allmän kungörelse

borde utfärdas, innehafvare af de för sådant lån utgifna förbindelser

skulle i all jernvägens fasta egendom, i den mån denna vore eller blefve

af bolaget förvärfvad, ega panträtt såsom vore inteckning beviljad, samt

i bolagets till jernvägen och dess drift hörande lösegendom enahanda

förmånsrätt, som förlagsman i det som med förlaget tillverkats; att förnyelse

ej erfordrades; att, der säkerhet af Konungen beviljades för flera

lån, det lån egde företräde, hvarom kungörelse först blifvit utgifven;

att hvad sålunda vore stadgadt ej finge lända till förfång för fordran,

som före författningens utfärdande uppstått; att sådan fordran, der säkerhet

i anläggningen för densamma blifvit utfästa skulle ega företräde

framför annan, hvarför pantsättning enligt författningen komme att ske;

samt att författningen skulle gälla äfven om sådan aktiebolag tillhörig

kanal eller annan anläggning, som ej finge med inteckning enligt förordningen

den 16 Juni 1875 belastas.

Vid granskning i Högsta Domstolen af detta förslag anmärktes af

fyra utaf Högsta Domstolens i granskningen deltagande ledamöter bland

annat: att förslaget icke följdrigtigt vidhölle begreppen »pant och panträtt»,

då enligt förslaget i fråga om fast egendom panträtt skulle få

beviljas, utan att gäldenären ännu egde något af den egendom, hvari

panträtten komme att gälla, och beviljandet skulle ske under former,

vidt skilda från dem, som iakttoges vid pantsättning af annan fast

egendom och hvilka med skäl ansetts nödiga för betryggande af allmänna

rättssäkerheten och den enskildes rätt. Ett bolag, som ville åstadkomma

jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig anläggning, behöfde

i allmänhet, för att försäkra sig om tillgång till det för anläggningen

nödiga kapital, uppgöra aftal om lån, hufvudsakligen innan arbetet

29

ännu börjats eller i nämnvärd mån fortgått, och således innan bolaget

egde någon anläggning eller den för densamma behöfliga mark. Medgifvandet

att under sådana förhållanden bevilja panträtt i obestämd fast

egendom, som dels i denna egenskap ännu ej alls funnes till, dels icke

funnes i gäldenärens ego, innebure en fullkomlig brytning i begreppet

panträtt i fast egendom, sådant detta stadgats genom inteckning, hvilken

ej finge ske i annat än bestämd fast egendom, som lagligen visades

vara gäldenären tillhörig. Den sålunda införda förvirringen i begreppsbestämmelserna

minskades ingalunda genom förslagets föreskrift

derom, att den beviljade panträtten skulle träda i kraft och blifva en

verklighet på helt och hållet obestämda tider, nemligen i den mån den

egendom, hvari han skulle gälla, vore eller blefve af bolaget förvärfvad.

Då det nemligen icke kunde vara förslagets mening, att, i händelse af

kollision, den panträtten åtföljande förmånsrätt till betalning skulle för

olika delar af anläggningen räknas från dessa obestämda och mången

gång obestämbara tider, då jordeganderätt förvärfvats och öfver hvilka

eu offentlig kontroll ej torde vara möjlig och icke heller blifvit i förslaget

förutsatt, utan förmånsrätten synts skola räknas från den dag,

Kong! Maj:ts kungörelse om beviljandet utfärdats, så visade sig en ytterligare

förvirring af de juridiska begreppen deri, att en god del af

de på panträtten grundade rättigheter skulle finnas till långt innan

panträtten sjelf tillkommit.

Dessa ledamöter ansågo deremot, att en tillfredsställande säkerhet

för de i förslaget afsedda lånen kunde vinnas utan rubbning af lagens

allmänna grunder, genom att meddela blott förmånsrätt i stället för

panträtt, på sätt jemväl inom Riksdagen af åtskilliga ledamöter blifvit

satt i fråga.

Tre af Högsta Domstolens ledamöter anmärkte bland annat: att det

vore olämpligt, att i strid mot lagstiftningens allmänna grunder medgifva

stiftandet af panträtt i egendom, som vid pantsättningstillfället

ännu ej är i pantgifvarens ego, samt att då till följd af sättet för expropriationslagens

tillämpning åtskilliga enskilde bolag till deras_ anläggningar

innehafva och nyttja jordområden, som icke blifvit till omfång

och gränser behörigen bestämda, skulle det kunna leda till betänkliga

rättsförvecklingar om panträtt finge i dessa anläggningar beviljas innan

deras jordområde blifvit tillförlitligen bestämdt.

Af samtliga Högsta Domstolens ledamöter erinrades, att de stadganden

i förslaget, hvilka vore afsedda att ordna äldre långifvares förhållanden

till dem, som efter författningens utfärdande försträckte penningar,

kunde i tillämpningen leda till rättsvidriga följder. Om ett

30

jernvägsaktiebolag före författningens utfärdande upptagit exempelvis två

lån och utfäst säkerhet i jernvägen för det ena, men icke för det andra,

skulle de begge långifvarne, hvilka enligt nu gällande lag hade lika betalningsrätt,

på grund af säkerhetsutfästelsen, hvilken då den gjordes

saknade all rättslig betydelse, komma i olika ställning till den, som enligt

författningen erhållit panträtt i jernvägen. I dylikt fall inträffade

äfven, att ett efter författningens utfärdande upptaget lån, hvilket ej

hade panträtt, råkade i förhållande till ett äldre lån erhålla bättre betalningsrätt,

än om panträtt blifvit beviljad.

I skrifvelse till 1877 års Riksdag har Kongl. Maj:t, under åberopande

deraf, hurusom inom Högsta Domstolen mot författningsförslaget

blifvit anmärkt, att det icke syntes lämpligt, att på sätt i förslaget skett,

i strid mot lagstiftningens allmänna principer medgifva stiftandet af

panträtt uti egendom, som vid pantsättningstillfället ej vore i pantgifvarens

ego, samt att de stadganden i förslaget, hvilka voro afsedda att

ordna äldre långifvares förhållande till dem, som efter författningens utfärdande

försträckte penningar, kunde leda till rättsvidriga följder, för- •

klarat, det Kongl. Maj:t med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt,

funnit sig ej kunna godkänna Riksdagens förslag.

Den inom Högsta Domstolen gjorda antydan derom, att säkerhet i

jernvägar skulle kunna vinnas genom att meddela blott förmånsrätt i

stället för panträtt, föranledde vid 1877 års riksdag en motion i Andra

Kammaren, hvari föreslogs antagande af en lag om förmånsrätt i jernväg,

kanal eller annan dermed jemförlig anläggning. Lag-Utskottet'' (utlåtande

N:o 35) tillstyrkte antagandet af en sådan lag, af innehåll: att

aktiebolag, hvars ordning blifvit af Konungen faststäld och hvilket erhållit

tillstånd till anläggning af jernväg med expropriationsrätt, egde,

der bolaget ville bereda säkerhet i jernvägsanläggningen för lån, hos

Konungen derom göra ansökan; att om Konungen funne skäl att bifalla

ansökningen, hvarom allmän kungörelse skulle utfärdas, innehafvare af

de för lånet utfärdade förbindelser skulle ega förmånsrätt uti den till

jernvägsanläggningen hörande fasta och lösa egendom enligt 17 kap.

Handelsbalken näst efter utskylder till Kronan, do der ej för fast egendom

utgå; att der förmånsrätt blifvit för flera lån beviljad, den långifvare

skulle ega företräde, som säkerhet först vunnit; att förmånsrätten

ej hnge lända till förfång för fordran, som uppstått innan den föreslagna

författningen blefve utfärdad eller till minskning i den bättre rätt, som

lagligen kunde sådan fordran tillkomma; att intilldess lån, för hvilket

förmånsrätt beviljats, blifvit till fullo guldet, bolaget icke egde rätt att

afyttra den till jernvägsanläggningen hörande fästa egendom eller någon

31

del deraf, utan att Konungen dertill gåfve lof; att nämnda fasta egendom

ej finge delvis utmätas; att utmätning af den fasta egendomen samt

försäljning, pantsättning eller utmätning af så stor del af bolagets lösa

egendom, att skäl funnes att befara, att återstoden ej blefve för anläggningens

drift tillräcklig, skulle utgöra konkursanledning; att Konungen

vid pröfning af ansökan om förmånsrätt skulle ega meddela de bestämmelser,

som till betryggande af fordringsegares rätt funnes erforderliga;

samt att författningen skulle gälla äfven om kanal och sådan anläggning,

som ej finge med inteckning enligt förordningen den 16 Juni 1875

belastas.

Detta förslag blef af begge Kamrarne afslaget, enligt hvad mot detsamma

framstälda anmärkningar synas utvisa, hufvudsakligen på grund

deraf: att den föreslagna inskränkningen i bolagets rätt att förfoga öfver

sin egendom, ehuru betingad af föreskriften att endast förmånsrätt,

men ej panträtt i denna egendom kunde borgenär tillerkännas, ansågs

skola, derest den antoges, komma att ytterst menligt inverka på bolagets

verksamhet; att den åt innehafvare af förbindelse, hvarför säkerhet

i anläggningen erhållits, medgifna rätt att vid inträffande förlägenhet

för bolaget genast få detsamma försatt i konkurstillstånd, hvilken rätt

jemväl måste blifva en följd af fönnånsrättsprincipens tillämpning, icke

ansågs stå i öfverensstämmelse med konkurslagens stadganden och komma

att leda till uppenbara vådor; samt att författningen icke gåfve verklig

säkerhet för de betydliga statslån, som redan lemnats till understöd åt

enskilda jernvägsanläggningar.

Vid 1878 års riksdag väcktes i Första Kammaren motion om antagande

af en lag angående borgenärers rätt och företräde för hvar annan

till den gäldbundna egendom, som tillhör jernväg^- eller kanalaktiebolag,

till hvars anläggningar marken blifvit förvärfvad eller skulle förvärfvas

medelst expropriation, hvilket lagförslag jemväl grundades å förmånsrättsprincipen.

I anledning af denna motion hemstälde Lag-Utskottet (utlåtande

N:o 36) och beslöt Riksdagen — som fann de mot 1877 års förslag

framstälda anmärkningar vara i allmänhet i lika och i vissa fall i ännu

högre grad tillämpliga på den år 1878 väckta motionen — att hos

Kong!. Maj:t anhålla, att enär det vore af den största vigt, att de nya

rättsförhållanden, som uppstått genom de enskilda jernvägsanläggningarne

och de för dessas åstadkommande upptagna lån blefve på ett för så väl

staten som öfriga långifvare rättvist och ändamålsenligt sätt ordnade,

men de skiljaktiga åsigter, hvilka vid de föregående tillfällen då frågan

varit under Riksdagens handläggning gjort sig gällande beträffande de

32

grunder, på hvilka en lagstiftning i ämnet borde byggas, gifvit Riksdagen

anledning att antaga, det frågan icke kunde vinna sin lösning, innan

den undergått den omsorgsfulla och fullständiga behandling, som endast

genom dess hänskjutande till Kongl. Maj:t kunde erhållas, Kongl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och så snart ske kunde för Riksdagen framlägga

förslag till lag i ämnet.

Innan komitén öfvergår till redogörelsen för de hufvudsakligaste

grunderna för förslagets stadganden, anser sig komitén böra lemna en

kortfattad framställning af principerna för lagstiftningen angående ifrågavarande

ämne dels i några af Europas större stater, dels ock i våra

grannländer.

Frankrike. ‘Enligt rättsuppfattningen i detta land, äro innehafvarne

utaf en jernvägskoncession icke verkliga egare af den jord, som till

jernvägen blifvit använd, utan betraktas jernvägarne såsom till sin

natur lika med allmänna landsvägar, hvilka icke kunna blifva föremål

för privat eganderätt. Denna grundsats uttalades redan uttryckligen

i lagen den 15 Juli 1845 (art. I) och gäller om jernvägens område

blifvit förvärfvadt vare sig genom expropriation eller genom frivilliga aftal.

Den rätt, som anses tillkomma koncessionsinnehafvaren, och hvilken

rätt tinnes bestämdt uttalad i 42 art. af det formulär, som lägges

till grund för den urkund, hvari koncessionsinnehafvares rättigheter och

skyldigheter bestämmas, är allenast rätten att uppbära transportafgift af

dem, som begagna jernvägen, icke eganderätt till sjelfva vägen; och den

omständighet, att i några bestämmelser uti koncessionsurkunderna benämningen

»eganderätt» användes för betecknande af jernvägsbolagens

rätt till jernvägen, antages icke i något afseende förändra naturen af

den rättighet, som åt koncessionsinnehafvaren upplåtits, utan allenast

vara en mindre exakt beteckning för denna rättighet. Såsom grunden

dertill, att eganderätt till jernvägen icke kan tillerkännas enskilda personer,

anföres af den fransyska jurisprudensen: att en dylik väg, som

inrättas till nytta för alla, icke bör vara underkastad de förändringar, som

egendom, hvartill enskilde hafva eganderätt, kan komma att undergå i

följd af försäljning eller andra kontrakter, samt att, då hela vägens förstörande

kan blifva en följd af förändring utaf en ringa del deraf, det,

såsom stridande emot syftet med vägens inrättande, icke kan tillåtas,

att någon del af vägen genom aftal emellan enskilde blifver dragen från

sitt ändamål.

33

Då sålunda irmehafvarne af en jernväg icke betraktas såsom jernvägens

egare, följer deraf, att en jernväg icke såsom privategendom kan

blifva föremål för utmätning i den ordning, som för annan fast egendom

är stadgad; att en jernväg icke utan statens samtycke kan till annan

person eller annat bolag öfverlåtas; samt att densamma, då statens

intresse sådant kräfver, kan beläggas med seqvester, d. v. s. tagas under

statens förvaltning, dervid statsadministrationen sedermera förhjelper

fordringsegarne till deras rätt emot jernvägsinnehafvaren.

Enär jernvägsinnehafvarnes rättsliga ställning är sådan, och då härtill

kommer, att koncessioner å jernvägar numera meddelas allenast på

viss tid, efter hvars utgång staten inträder i alla bolagets rättigheter

till jernvägen, är det uppenbart, att i Frankrike fråga icke kan uppstå

att hypotisera jernvägar genom något förfarande mer eller mindre analogt

med pantsättning af fast egendom. Något behof att erhålla en

form, hvarunder bolagen kunna lemna säkerhet för sina förbindelser, har

icke heller i Frankrike uppstått, då i de fall, der någon säkerhet, utöfver

bolagsordningens bestämmelser derom, att vinsten af trafiken å jernvägen

skall i främsta rummet användas till liqviderande af ränta och

amortering af de upplånade medlen, varit erforderlig, staten trädt emellan

och lemnat sin räntegaranti.

England. För bildande af jernvägsbolag i England är tillåtelse

genom särskild parlamentsakt erforderlig, hvari bolagets aktiekapital äfven

bestämmes. Endast på grund af en speciel parlamentsakt eller i

vissa särskildt bestämda fall på grund af ett utaf »Board of trade» utfärdadt

certifikat, hvilket sistnämnda dock skall underställas parlamentets

pröfning och inom viss föreskrifven tid kan af hvardera Huset förkastas,

erhålla jernvägsbolag likaledes rätt att emot panträtt i företaget

— såsom panträttens föremål pläga vanligen angifvas banans inkomster

— eller emot skuldförbindelse upplåna penningar; och äro jernvägsbolagen

vid pantsättningen underkastade de vilkor, som i den speciella

akten bestämmas. Pantsättningen sker genom utfärdandet enligt formulär

af en »Mortgage-Deed» (Pantsättningsurkund), hvari åberopas den akt,

som beviljat rätten att pantsätta företaget, och hvilken urkund förses

med påskrift af två styrelseledamöter samt en af bolagets tjensteman,

att det emot pant upptagna lånet icke öfverstiger hvad bolaget på grund

af akten eger rätt att upptaga. Bolagets rätt att utgifva obligationer

plägar vara begränsad till en tredjedel af aktiekapitalet. Alla på grund

af en akt gjorda pantsättningar ega sins emellan lika rätt, hvaremot de

ega företräde framför sådana, som ega rum på grund af en efterföljande

akt. Hvarje jernvägsbolag åligger, att hos registratorn för aktiebolagen

5

34

i England hafva antecknade namnen på dess sekreterare, räkenskapsförare

och kassör, samt att för hvarje halfår efter faststäldt formulär

uppgöra räkning öfver dess upplånta kapital och insända en afskrift af

denna räkning till nämnda registrator. Bolagets låneräkning skall utan

afgift hållas tillgänglig hos bolaget för innehafvarne af dess förbindelser,

och hvarje annan eger rätt att emot afgift hos registrator! taga kännedom

af jernvägsbolagens låneräkningar, samt att deraf erhålla afskrift.

Preussen. Lagstiftningen derstädes angående jernvägsanläggningar

(lagen den 3 November 1838 angående jernvägsbolag) hvilar på den

princip, att jernvägar, afsedda för allmän trafik, endast på grund af erhållen

koncession få anläggas och trafikeras, i följd hvaraf koncessionens

öfverlåtande till och med genom tvångsförsäljning å annan än den, som

ursprungligen erhållit koncessionen, för honom icke medför rätt att

trafikera jernvägen, utan att han dertill erhåller samtycke från statens

sida. I full öfverensstämmelse med denna princip är ock föreskrifvet,

att jernvägsbolagen i fråga om rätt att upptaga lån äro skyldige att

förskaffa sig samtycke dertill af handelsministeriet. Denna inskränkning

i deras lånerätt afser dock ej rättigheten att köpa på kredit, utan dermed

lärer i sjelfva verket vara åsyftadt att gifva samma bestämmelse,

som innehålles i kabinettsorder!! den 17 Juni 1833, nemligen att för rätt

att utgifva skuldförbindelser, stälda till innehafvare!!, måste ett privilegium

erhållas af regeringen. I dylika privilegier, då de utfärdas i fråga

om lån, som upptages af jernvägsbolag, intagas bestämmelser, afsedda

dels att betrygga långifvarne mot försäljning af jernvägen från bolagets

sida, dels att förskaffa det lån, hvarå privilegiet har afseende, företräde

framför lån, som bolaget framdeles kan komma att upptaga. I dessa afseenden

innehålla privilegierna angående jernvägsprioritetsobligationer

vanligen: att jernvägsbolaget till dess obligationerna blifvit infriade icke

ege*r rätt att sälja den till banan och stationerna använda jorden; att

obligationsinnehafvarne skola hafva företräde framför alla framdeles

upptagna lån, eller att förbehåll om deras förmånsrätt skall göras vid alla

lån, som framdeles upptagas, eller att upptagande af senare lån är förbjudet

för bolaget, såvida ej det äldre lånet uttryckligen förbehålles förmånsrätt,

eller, någon gång, att obligationslånet tillerkännes förmånsrätt

framför alla öfriga bolagets fordringsegare. Verkan emot tredje man

antagas dylika förbehåll erhålla endast såvidt i aftalet med denne blifvit

intaget förbehåll om företrädesrätt för den fordran, med afseende å

hvilken sådan rätt i privilegiet förklarats skola ega rum. Detta lärer i

de flesta fall hafva skett, ehuru enligt uppgift fall icke saknas, i Indika

vid efterföljande låneaftal sådant försummats. Upptagandet i privilegiet

35

af förenämnda förbehåll gifver desamma icke någon vidsträcktare kraft

och verkan än som tillkommer dem i följd af de efterföljande aftalen,

och någon allmän förmånsrätt framför jernvägsbolagens öfriga fordringsegare

erhålla ej obligationslånen genom de i privilegierna förekommande

bestämmelserna om förmånsrätt. (Entscheidung des Reichs-Oberhandelsgerechts

Bd. 13 p. 120 tf.) Likaledes skapas ej någon panträtt genom

det stadgande, som i ett större antal af privilegierna förekommer, att

banan skall utgöra pant för obligationslånet.

Enligt uppgift i »Zeitung des Vereins Deutscher Eisenbahn Verwaltungen»

för den 6 December 1878 är Tyska Riksregeringen betänkt

»genom lagstiftningsåtgärder stärka penningemarknadens nästan utslocknade

förtroende till jernvägsföretagen». Detta mål skulle enligt samma

uppgift vinnas derigenom, att jernvägsegarnes fordringsegare inrymmes bestämda

rättigheter i jernvägarne, dessa betraktade såsom enheter, dervid

»det icke synes nog att medgifva ensamt en förmånsrätt, — en personal

kredit», utan lagens uppgift bäfver, »att försätta jernvägsegarne i

det läge, att de genom att gifva panträtt i jernvägen kunna erhålla en

verklig real-kredit».

Österrike. Genom lagen af den 19 Maj 1874, angående upprättandet

af fastighetsböcker för jernvägarne, har i Österrike blifvit infördt ett

fullständigt grundbokssystem i fråga om de jernvägar, hvilka fått expropriationsrätt.

Dylika jernvägar betraktas såsom en enhet (bucherliche

Einheit) icke blott i fråga om den för deras trafikerande erforderliga

fasta egendomen, utan äfven med afseende ä den lösa egendom, såsom

rörlig materiel och annat sådant, som i och för jernvägstrafiken användes.

1 den fastighetsbok, som för jernvägen skall föras, intages i en afdelning

de särskilda fastighetsdelar, hvilka ingå i jernvägens område, i

den andra afdelningen jernvägsföretagets firma och orten, hvarest dess

säte är, samt i den tredje sådana sakrätter i jernvägen, hvilka sträcka

sig till banan i dess helhet, och i en särskild underafdelning deraf sakrätter,

hvilka hvila endast på en särskild del af banan. Fastighetsboken

för jernvägen skall föras af underrätten i den ort, som är säte för styrelsen

(politische Behörde) för den landsdel, inom hvilken jernvägen är

belägen. Sträcker sig eu jernväg genom flera landsdelar, kan jernvägsegaren

välja emellan underdomstolarne i de orter, hvarest dessa landsdelars

styrelser befinnas. I afseende å jernvägsfastighetsbokens förande

gäller i allt, hvarom speciallagen icke innehåller några särskilda bestämmelser,

den allmänna lagen om fastighetsböcker.

Jernvägsinnehafvarne äro skyldige att inom viss tid, räknad i fråga

om de anläggningar, hvilka då lagen träder i kraft redan finnas, eller

36

åtminstone äro till rigtningen bestämda, från lagens utfärdande, men vid

blifvande jernvägar från den dag, deras rigtning blifvit bestämd, hos den

domstol, som skall föra fastighetsboken för jernvägen, söka provisorisk

inskrifning af densamma.

Vid denna ansökan skall ingifvas ett intyg från handelsministeriet

angående banans rigtning, karta öfver banlinien och koncessionsurkunden.

Kungörelse derom, att det provisoriska inskrifningsförfarandet börjats,

utfärdas genom ett edikt, och, efter det detta förfarande blifvit inledt,

kan inskrifning af sakrätter, gällande i hela banan, taga sin början, ehuru

jernvägens område ännu icke blifvit i fastighetsboken inskrifvet.

Egaren till jernvägen eger att vända sig till fora rei sitee för åstadkommande

af behörig utredning om hvilken jord tillhör jernvägens område,

dervid af honom skall ingifvas, jemte förteckning å den jord han

förvärfvat, de urkunder, hvilka äro nödiga för bedömandet af de rättsförhållanden,

som af honom åberopas, samt bevis att han är i besittning af

jorden. Panträtt, som hvilar på någon del af jernvägens område, får ej

i fastighetsboken inskrifvas, utan jernvägsegaren är skyldig att vidtaga

erforderliga åtgärder för undanrödjande af dylika rättigheter. Sådana

sakrätter deremot, hvilka icke synas kunna åstadkomma någon kollision

med panträtterna i hela jernvägen, få qvarstå.

Finner domstolen egaren rätteligen hafva fullgjort allt som honom

åligger, utfärdas ediktalstämning å dem, som anse sig lida skada genom

jernvägsområdets inskrifning i fastighetsboken för jernvägen, att inom

viss tid anmäla sig hos domstolen. Anmäles anspråk på en rätt, som

skulle hindra inskrifningen af någon del utaf jernvägens område, inledes

ett särskildt förfarande, åsyftande att möjliggöra jordens befriande från

dylika rättigheter, dervid jernvägsegaren vid behof hänvisas att expropriera

jorden.

Sedan alla hinder för inskrifning af jorden blifvit undanröjda, verkställes

afskrifning af den jord som är i fråga ur den allmänna grundboken,

hvarefter handlingarne öfversändas till inteckningsdomstolen. Denna

domstol tillser att utredningen angående jernvägens område och de derå

hyflande rättigheter försiggått i laglig ordning, samt inskrifver derefter

ej mindre jernvägens område i fastighetsbokens första afdelning än ock

i den tredje de å särskilda delar af jernvägen hyllande rättigheter, hvilka

äro af den beskaffenhet, att de fått i jernvägen qvarstå. Sedan handlingarne

angående jernvägen från alla fora rei sitae inkommit och befunnits

i ''ordning, samt hela jernvägens område sålunda blifvit hos inteckningsdomstolen

inskrifvet, blifver den provisoriska inskrifningen förvandlad

till definitiv.

37

tiar ett jernvägsbolag före det ifrågavarande lag trädt i kraft utgifvit

obligationer och i desamma eller i någon särskild urkund utfäst,

att jernvägsbolagets kapitalförmögenhet eller afkastningen deraf, eller

hela dess fasta egendom eller viss sådan egendom skall häfta för inlösen

eller förräntande af obligationerna, tillkommer innehafvarne af dylika

obligationer panträtt i all fast egendom, å hvilken utfästelsen har

afseende, och hvilken, då ansökan om panträttens inskrifning i fastighetsboken

för jernvägen göres, befinner sig i jernvägsbolagets besittning;

och bestämmes företrädet emellan flere på grund af detta stadgande

förvärfvade panträtter af tidpunkterna för utfästelserna.

Det åligger jernvägsbolagen att samtidigt med ansökning om provisorisk

inskrifning af jernvägen jemväl söka inskrifning af panträtt till

säkerhet för de af dem utgifna jernvägsprioritetsobligationerna. Efter

det ifrågavarande lag trädt i kraft är det ej tillåtet för jernvägsbolag

att utfärda prioritetsobligationer utan att panträtt för dem förut blifvit

inskrifven i fastighetsboken för den jernväg, hvilken för dem skall utgöra

säkerhet.

Företräde framför de fordringar, för hvilka panträtt i jernvägen är

inskrifven, tillägges såväl fordringar uppkomna genom utgifter i och

för trafikens ordentliga upprätthållande, som äfven samtrafiksmedel, förutsatt

att dylika fordringar ej innestått längre tid än ett år.

Schweiz. Enligt förbundslagen den 24 Juni 1874 angående förpantnings-

och tvångsliqvidation af jernvägar inom Schweiziska Edsförbundets

område betraktas jernvägen med dess materiel och förråd såsom

en enhet, hvilken såsom sådan kan blifva föremål för panträtt. För

panträtt i jernväg erfordras samtycke af förbundsrådet. Såsom vilkor

för erhållande af ett sådant samtycke skall visas, att det lån, för

hvilket panträtt begäres, skall användas till banans fullbordande, materielens

ökande, afbetalning å äldre lån, eller till något annat för jernvägsföretaget

nyttigt ändamål. Finnes redan panträtt beviljad i en jernväg,

anmärkes detta vid senare beviljande af panträtt i samma bana,

och den äldre panträtten bibehåller sitt företräde. Genom förbundsrådets

samtycke anses panträtten hafva eventuel uppstått. Panträtten

omfattar bansträckan med bangårdar och stationsplatser, alla derpå uppförda

byggnader samt all materiel för trafik och underhåll, öfver hufvud

all jernvägsbolagets fasta och lösa egendom. Jernvägens egare är genom

panträtten icke hindrad i sitt fria förfogande öfver de särskilda beståndsdelarne

af såväl jernvägens fasta egendom som den dertill hörande materielen,

utan såsom panträttens objekt betraktas jernvägen med tillbehör,

sådan den befinnes vid den tidpunkt, då panträtten göres gällande,

38

d. v. s. jernvägsbolagets liqvidation. Panträtten i jernväg kan nemligen

här endast göras gällande i sammanhang med liqvidation för jernvägsbolaget.

En särskild pantbok, omfattande alla schweiziska jernvägar,

föres, men då, såsom redan är nämndt, i följd af egarens fria dispositionsrätt

föremålet för panträtten kan komma att undergå förändring,

vore införandet i pantboken af den till jernvägen hörande fasta egendom

utan ändamål och eger icke heller rum.

Danmark. Förr än konkurslagen af den 25 Mars 1872 trädde i

kraft, var det enligt den danska lagstiftningen tillåtet att gifva underpant

(hypotek) oj mindre i en samling af lösegendom, betecknad endast

med eu allmän benämning (universitas rerum) antingen särskildt för sig

eller i förening med fast egendom, än äfven i allt hvad pantgifvaren

egde och skulle komma att ega. Dylika pantsättningar skulle, om deri

ingick fast egendom, tingläsas såväl vid pantgifvarens personliga »värneting»,

som ock vid den rätt, under hvilken den fasta egendomen välbelägen.

Då vid dylik pantsättning det äfven var tillåtet att gifva en sådan

panträtt, att den skulle utgå först efter en annan dylik rätt, kunde ett

jernvägsbolag,. med användande af de allmänna formerna för pantsättning,

efter behof för sin obligationsskuld lemna panträtt i jernvägen

med dertill hörande byggnader och materiel, utan att derför någon

speciallagstiftning var af nöden.

Sedan ofvannämnda konkurslag trädt i kraft, enligt hvilken det är

förbjudet att stifta underpant i allt hvad man eger eller kommer att

ega, eller i samlingar åt likartade eller till ett gemensamt bruk bestämda

lösören, derifrån dock undantagas inventarier vid landtegendomar, fabriker

och andra industriella anläggningar, uti hvilka i förbindelse med

fastigheten underpant fortfarande kan gifvas, erhålla jernvägsbolagen,

när behof för dem uppstår att kunna gifva säkerhet för ett särskildt lån,

genom speciallag tillåtelse att upptaga lån till visst belopp emot prioritetsobligationer.

Så t. ex. erhöll Seländska Jernbansällskapet genom

lagen den 24 Maj 1875 tillåtelse att till förökande af sin driftmateriel

under inrikesministerns kontroll antingen upptaga ett prioritetslån å högst

1,000,000 kronor eller öka sitt aktiekapital eller ock samtidigt vidtaga

båda dessa åtgärder, allt efter inrikesministerns bestämmelse.

I Norge lärer ej förekommit något behof att lemna underpant i

jernväg, enär staten sjelf anlägger eller åtminstone ingår som delegare

i jernvägarne.

Finland. Sedan derstädes till 1872 års landtdag blifvit afgifven en

proposition om antagande af en förordning angående underpant i jern

-

39

vägsanläggningar med dertill hörande fast och lös egendom, men

nämnda proposition af Ständerna icke godkändes, framlades vid 1877

års landtdag en proposition om en förordning angående inteckning i enskilda

jernvägsanläggningar, och detta förslag blef sistlidet år af Ständerna

med några modifikationer antaget. Såsom de hufvudsakligaste

bestämmelser i det af Ständerna antagna förslaget torde kunna anföras:

Inteckning i jernväg, hvarå koncession blifvit beviljad eller hvilken

anlägges af egaren med laglig rätt på egen mark, är tillåten till säkerhet

för fordringar, hvilka försträckas jernvägens egare till vägens fullbordande,

underhåll eller begagnande, så ock för annan hans gäld, som

omedelbart härrör af jernvägen. Inteckning i jernväg medför enahanda

pant- och förmånsrätt i jernvägsområdet med derå befintliga byggnader

och öfriga fasta inrättningar, äfvensom i de till jernvägen hörande lokomotiv

och vagnar samt annan för trafiken anskaffad rörlig materiel, som

inteckning i fast egendom enligt allmän lag. Jernväg må endast i sin

helhet intecknas. Forum för inteckningsärenden är underdomstol i den

ort, der jernvägens hufvudstation är belägen, dock att, der styrelse

för jernvägen är enligt koncessionen eller särskild! stadgande tillsatt

å viss ort, styrelsens forum är inteckningsdomstol. Vid ansökan om

inteckning skall inlemnas behörig utredning om egarens åtkomst af

jernvägsområdet, så ock derom, att detsamma blifvit lagligen afskildt,

samt att de, som egt panträtt i särskilda delar af jernvägsområdet, blifvit

förnöjda. Inteckning till säkerhet för obligationslån gäller utan förnyelse

under hela den tid, som för lånets återbetalning blifvit bestämd.

Särskild bok skall föras öfver ärenden angående inteckning i jernväg.

Jernväg må endast i sin helhet utmätas och försäljas.

Af de två olika principer — panträtt eller förmånsrätt — hvilka,

på sätt föregående redogörelse för främmande länders lagstiftning samt

hos oss framstälda förslag utvisar, kunna ifrågasättas såsom utgångspunkt

för lagstiftningen angående säkerhet i jernvägar, har komitén ansett den

förra eller panträtten vara den, som erbjuder det ändamålsenligaste sättet

för ordnandet af hithörande förhållanden.

Bygges nemligen lagstiftningen i fråga om jernvägarnes kreditförhållanden

på sådana grunder, att för egarne till dylika anläggningar beredes

möjlighet att till säkerhet för deras förbindelser lemna panträtt i

jernvägarne under former, hvilka medgifva upprätthållandet af specialitetsprincipen

i fråga om panträttens föremål, undvikes ej mindre att inskränka

ifrågavarande lagstiftnings omfång allenast till jernvägar till

-

40

hörande aktiebolag, bildade i uteslutande ändamål att bygga och trafikera

jernvägar, än ock att låta endast de fordringar, hvilka af administrativ

myndighet förklarats dertill berättigade, komma i åtnjutande af

den särskilda säkerhet i jernvägarne, hvilken genom de påyrkade lagstiftningsåtgärderna

skall möjliggöras. Antages åter förmånsrättsprincipen,

kunna förenämnda inskränkningar ej undvikas. Någon generel förmånsrätt

för fordringar, uppkomna i följd af jernvägsföretag, skulle nemligen

i fråga om jernvägar tillhörande enskilde personer eller bolag, som

bildats för annat ändamål än jernvägsanläggning, icke kunna ltiedgifvas,

utan att öfrige fordringsegares rätt i dessa fall uppenbart förnärmades,

och äfven införandet af en speciel förmånsrätt skulle med afseende å

dylika gäldenärer blifva förenadt med sådana rättsförvecklingar af hvarjehanda

art, att alla de förslag, hvilka grundats på förmånsrätt, med allt

skäl varit inskränkta till att afse blott sådana bolag, hvilka uteslutande

hafva till ändamål att anlägga och trafikera jernvägar. Och skall en

lagstiftning angående ifrågavarande ämne, hvilken grundas å förmånsrättsprincipen,

kunna medföra erforderlig säkerhet att den fordringsegare,

som tillerkänts förmånsrätt, blifver tillbörligen skyddad i sin rätt, måste

i lagen upptagas bestämmelser afsedda att hindra att andra fordringsegare,

om hvilkas tillvaro och rätt den förstnämnde saknar kännedom,

kunna komma att med honom konkurrera. I följd häraf har städse i

de på förmånsrätt grundade förslagen framtvungits bestämmelsen att för

förmånsrätt i jernväg erfordras ett af Konungen meddeladt beslut om

tillåtelse för jernvägsegare att utgifva vissa slags förbindelser (obligationer),

gällande- med förmånsrätt framför andra fordringar hos jernvägsegaren.

Då det emellertid synes komitén icke kunna bestridas, att i fråga

om lagstiftningen angående ifrågavarande ämne det måste vara en bestämd

fördel ej mindre att densamma kan vinna tillämpning å hvarje

egare till jernväg, af den beskaffenhet att densamma kan anses såsom

en allmän trafikled —- en fördel, hvilken, då erfarenheten redan gifvit

vid handen att dylika jernvägar kunna tillhöra enskilde personer, bruksbolag

o. s. v., icke torde kunna förbises, -— än ock att nödvändigheten

af den administrativa myndighetens ingripande inom privaträttens område

för att bestämma det förmånsrätt skall tillkomma en borgenär framför

andra helt och hållet undvikes, ligger redan häri, enligt komiténs

uppfattning, ett icke oväsentligt företräde hos panträttssystemet.

Vidare undvikes genom användningen af panträttsprincipen största

delen af de inskränkningar i jernvägsegarnes fria dispositionsrätt öfver

sin egendom, hvilka den lagstiftning, som grundas å endast förmånsrätt,

41

måste stadga, om den skall bereda fordringsegaren någon säkerhet för

den rätt han vid försträckningsaftalet beräknat sig hafva förvärfvat; och

hvarpå de hos oss framstälda förslag, som grunda sig å sistnämnda princip,

erbjuda tillräckliga exempel. Att dylika inskränkningar, derest de

ej äro ovilkorligen nödiga för uppnående af det åsyftade ändamålet,

böra inom lagstiftningen undvikas, torde vara allmänt erkändt.

Men icke blott ofvan anförda negativa fördelar äro, enligt komiterades

åsigt, förbundna med användandet af panträtt, såsom den form,

under hvilken säkerhet i jernväg skall kunna lemnas, utan derigenom

vinnes ock den positiva fördel, att de rättsförhållanden emellan jernvägsegare

och äldre fordringsegare samt emellan dessa sistnämnda inbördes,

hvilka förelinnas, då den ifrågasatta lagen träder i kraft, kunna ordnas,

å ena sidan på ett med rättvisans fordringar fullt öfverensstämmande

sätt, och å den andra, utan att antingen jernvägsegarne utsättas för

faran att äldre fordringsegare, för bevarande af sin rätt, nödgas inom

någon kort i lagen bestämd tid af dem utsöka sina fordringar, eller ock

sådana bestämmelser behöfva intagas i lagen, genom hvilka det för obligationsinnehafvarne

omöjliggöres, att under en längre framtid erhålla

tillförlitlig kännedom om den rätt i gäldenärens egendom dem i sjelfva

verket tillkommer.

Skall nemligen den åsyftade säkerheten för jernvägsegarnes förbindelser

åstadkommas derigenom, att vissa fordringsegare, t. ex. obligationsinnehafvarne,

genom särskildt förordnande tilläggas förmånsrätt, måste,

i fråga om redan befintliga jernvägar, för bevarande af äldre fordringsegares

rätt, stadgas antingen, på sätt det af Lag-Utskottet, vid 1877 års

riksdag, framstälda förslag innehåller, att den beviljade förmånsrätten

ej må lända till förfång för fordran, som uppstått innan lagen utfärdades,

eller ock — i enlighet med det år 1876 i Nytt Juridiskt Arkiv (2:a afdeln.,

N:o 5) offentliggjorda författningsförslag, hvari förmånsrättsprincipen

konseqvent utvecklats, — att bestämmelserna angående förmånsrätt i vissa

jernvägsbolags konkurser icke skola vinna tillämpning i de konkurser,

som börjas inom någon viss tid från det författningen utfärdats. Med den

förstnämnda bestämmelsen blifver det, för de obligationsinnehafvare, som

tillerkännas förmånsrätt, uppenbart omöjligt, att, förr än fordringsegarens

obestånd inträdt, erhålla visshet om beloppet af de fordringar, hvilka, på

grund af denna bestämmelse, skola utgå med lika eller bättre rätt än obligationslånen;

och vid sådant förhållande kan den förmånsrätt, som kan

varda obligationerna tillerkänd, icke i någon nämnvärd grad bidraga till

förbättrande af jernvägarnes kreditförhållanden, utan komrne sålunda det

gagn, som med förevarande lagstiftning åsyftas, i väsentlig mån att förfelas,

6

42

efter som det just är på de redan existerande bolagen och deras till

betydliga belopp uppgående obligationslån denna lagstiftning bör under

en ganska lång framtid få sin hufvudsakligaste tillämpning. Välde man

åter den senare af ofvan angifna utvägar, eller att låta förmånsrätten

inträda först någon tid efter det den lag, som medgaf sådan rätt, blifvit

offentliggjord, men deremot, sedan den inträdt, blifva gällande äfven

emot äldre fordringsegare, torde ej kunna undvikas, att, med afseende

å alla sådana bolag, hvilka sakna förmåga att, omedelbart efter lagens

promulgerande, om ej infria sin äldre, sväfvande skuld, åtminstone på

ett tillfredsställande sätt reglera densamma, de äldre fordringsegarne,

som ej för sina fordringar innehade obligationer, icke egde annan utväg

för bevarande af sin rätt, än att före den dag, som för förmånsrättens

inträdande blifvit bestämd, söka jernvägsegarens försättande i konkurs.

Och utan fara att misstaga sig torde man kunna påstå, att minsta antalet

af de enskilda svenska jernvägarne för det närvarande äro i den

ställning, att de inom en tid af omkring ett år förmå vidtaga den konvertering

af sin äldre, sväfvande skuld, som på sätt nämndt är, för undvikande

af konkurs, ovilkorligen vore af nöden, derest efter sistnämnda

tid deras obligationslån och skulder till staten skulle tillerkännas förmånsrätt

framför deras öfriga fordringsegare.

Medgifves deremot öfriga äldre fordringsegarne rätt att i likhet

med innehafvarne af de obligationer, som blifvit af jernvägsegarne utfärdade

före det den ifrågasatta lagen om säkerhet i jernvägar trädt i

kraft, inom viss tid söka panträtt i jernvägen, och blifver tillika stadgadt,

att den panträtt, som dessa äldre fordringsegare erhålla, medför

bättre rätt än den pantsättning af jernvägen som sker för fordringar,

hvilka tillkomma efter lagens utfärdande, så att de äldre fordringsegarne

göras oberoende af bolagens fortsatta skuldsättning, synas derigenom

jernvägens äldre borgenärer vinna den trygghet, att de icke, till följd

af jernvägsegarnes förlägenhet, under närvarande förhållanden behöfva

i konkurs försätta sådane jernvägsegare, hvilkas förmåga att inom en ej

allt för långt aflägsen tid kunna fullgöra sina förbindelser, synes antaglig.

På ofvan anförda skäl hafva komiterade uppstält, såsom förslagets

grundprincip, att säkerhet i jernväg bör gifvas under formen af panträtt

i jernvägen. Icke heller har det synts komiterade underkastadt något

tvifvel, att med afseende å den panträtt, hvilken medgifves i jernväg,

samma allmänna principer, som i fråga om panträtt i annan fast egendom,

böra^ vara gällande. Offentlighet vid panträttens stiftande och specialitetsprincipens

obetingade användande i fråga om föremålet för densamma

hafva komiterade sålunda, på de skäl som bjuda dessa princi

-

43

pers tillämpning inom lagstiftningen angående panträtt i annan fast

egendom, ansett böra tillämpas jemväl vid lagstiftningen om panträtt i

jernvägar. Äfven öfriga grunder, hvarå vår lagstiftning, angående panträtt

i fast egendom — inteckningsförfarandet •— hvilar, hafva likaledes

synts komiterade kunna, om ock med några af förhållandena med nödvändighet

påkallade modifikationer, göras användbara för nämnda speciallagstiftning.

Visserligen har man mot inteckningsförfarandets användning, i fråga

om jernvägar, äfven anmärkt, att detsamma icke lämpade sig för redan

befintliga obligationslån, eftersom dels dessa äldre lån icke skulle kunna

annorledes än genom tvångsinteckning komma i åtnjutande af den nya

lagstiftningens förmåner, och tvångsinteckningar ju i princip blifvit i

1875 års inteckningsförordning afskalande, och dels inteckningsförfarandet

vore för de smärre obligationsinnehafvarne alltför kostsamt och besvärligt.

Men redan nyssnämnda förordning stadgar vissa undantagsfall, der

tvångsinteckningar fortfarande äro medgifna, och något principielt hinder

synes komiterade för öfrig! icke förefinnas, att i eu speciallagstiftning

såsom ett öfvergångsstadgande tillåta äldre fordringsegare att förvärfva

inteckning äfven utan gäldenärens medgifvande, helst derigenom förekommes,

att jernvägsegaren kan använda den rätt att låta inteckna jernvägen,

som först genom den nya lagen honom medgifves, till förnärmande

af hans äldre fordringsegares rätt. Genom de af komiterade

föreslagna bestämmelser, att ansökan om inteckning af en obligationsinnehafvare

skall gälla för alla obligationer, som tillhöra samma lån,

torde ock farhågan, att inteckningsförfarandet skulle, för innehafvare af

obligationer till ringa belopp, blifva för besvärligt och kostsamt, kunna

antagas blifva fullständigt undanröjd, öfriga anmärkningar, som med

afseende å inteckningsförfarandets användbarhet blifvit framstälda, såsom

t. ex. att inteckning icke bör kunna få beviljas i särskilda delar af en

jernväg, att de vanliga reglerna, i fråga om forum för ärenden angående

intecknande af fastighet, icke vid jernvägar äro tillämpliga; att formerna

för inteckning af ett obligationslån måste i viss mån blifva olika med

inteckning af en annan fordran; att förändringar i jernvägens område

inträffa; att obligationslånen behöfva säkerhet jemväl i den rörliga materielen

m. fl., synas komitén icke kunna tilläggas något afgörande inflytande

på frågan om möjligheten att tillämpa inteckningsförfarandet

jemväl vid jernvägar. Dessa anmärkningar, ehuru befogade de än kunna

vara i fråga om möjligheten att utan någon förändring använda det

allmänna inteckningsförfarandet, hafva nemligen, enligt komiténs uppfattning,

blifvit förebyggda genom de modifikationer i detta förfarande,

44

hvilka i den föreslagna speciallagen angående inteckning i jernväg af

komitén ansetts kunna införas, utan att derigenom det nödiga sammanhanget

och öfverensstämmelsen med den allmänna inteckningslagstiftningen

torde hafva blifvit upphäfda.

Då sålunda komiterade i förslaget antagit panträtt såsom den form,

i hvilken säkerhet i jernväg skall gifvas, men komiterade tillika, för att

förekomma den anmärkning, som af Högsta Domstolen framstäldes mot

det af Riksdagen år 1876 antagna förslag, att nemligen pantsättning ej

borde kunna ske af annan egendom än den, gäldenären vid pantsättningen

eger, föreslagit, att, innan inteckning må beviljas, jernvägsegaren

skall styrka sin eganderätt till jernvägens område, hafva komiterade icke

kunnat förbise, att derigenom behofvet för jernvägsegare, att redan under

byggnadstiden kunna upptaga lån mot säkerhet i jernvägsanläggningen,

icke blifver uppfyldt.

Erfarenheten från de hittills verkstälda jernvägsanläggningarne i

vårt land gifver nemligen vid handen, att jernvågsegarne i vanliga fall

icke fullständigt förvärfvat sig eganderätt till jernvägens område förr

än efter det byggnadsarbetet å jernvägen redan blifvit fullbordadt, under

det att egarnes lånebehof städse under bj^ggnadstiden framträder. Detta

förhållande, hvilket, enligt hvad från skilda håll blifvit upplyst, äfven

måste antagas komma att för framtiden fortfara, och hvilket icke utan

synnerlig olägenhet för egarne till jernvägsanläggningar skulle kunna

förändras derhän, att eganderätten till jorden, vid anläggningens påbörjande,

af jernvägsegaren förvärfvades, har gifvit, komiterade anledning

att genom särskilda bestämmelser, afsedda att vinna tillämpning under

byggnadstiden, söka med bibehållande af de hufvudgrunder för förslaget,

för hvilka förut redogjorts, bereda jernvägsegare möjlighet att under

denna tid genom en särskild anordning ställa säkerhet för de byggnadslån,

han upptager.

En dylik möjlighet skulle — efter komiterades tanke utan några

större olägenheter — kunna beredas derigenom, att jernvägsegare finge

under byggnadstiden och förr än jernvägen kan blifva föremål för inteckning

medgifva förmånsrätt i densamma för lån, som af honom upptages,

hvilken förmånsrätt jemväl skulle medföra rätt för dess innehafvare,

att när jernvägsanläggningen kommit i det skick, att inteckning

deri kunde meddelas, erhålla sin förmånsrätt utbytt mot inteckning. Af

skäl, som i det föregående redan blifvit antydda, i fråga om förmånsrättsförfarandets

otillämplighet för andra jernvägsegare än jernvägsaktiebolag,

måste nyssnämnda anordning dock inskränkas till dylika

bolag.

45

I följd af hvad sålunda blifvit anfördt anse korniterade, att för lagstiftningen

angående säkerhet i jernväg kan antagas hufvudsakligen följande

grundsatser, hvilka synas komitén kunna härledas från förenämnda

principer, nemligen:

att egare till jernväg, för hvars anläggning expropriationsrätt erhållits,

der han för fordran vill gifva säkerhet i jernvägen, skall låta fordran

intecknas;

att, förr än inteckning må beviljas, skall den jord, som till jernvägen

hörer, inskrifvas hos inteckningsdomstolen;

att innan inskrifning af jorden må ske, egaren åligger visa, att jorden

är fri från inteckning för fordran;

att, der jernvägsegare förvärfvar sig jord för utvidgning af jernvägens

område, eller omläggning af jernvägen, egaren är skyldig att

låta inskrifva dylik jord;

att jernväg endast i sin helhet må intecknas;

att inteckningen jemte förmånsrätten i den fasta egendomen tillika

medförer förmånsrätt i rörlig materiel och inventarier till stationer, verkstäder

och andra byggnader;

att aktiebolag, som är bildadt i ändamål att anlägga jernväg, eger

innan jernvägens jord blifvit inskrifven låta medgifva förmånsrätt för af

bolaget upptaget lån, i hvilket fäll förmånsrätten skall hos inteckningsdomstolen

inskrifvas;

att borgenär, för hvars fordran förmånsrätt blifvit inskrifven, eger

för sin fordran söka inteckning inom ett år sedan offentligen kungjorts

att inskrifning af jernvägens jord skett; men att om borgenär försummat

söka inteckning inom nämnda tid, förmånsrätten derefter förfallit;

samt, i fråga om tillämpningen af dessa grunder med afseende å

redan befintliga jernvägar,

att sådana jernvägsaktiebolagens borgenärer, hvilkas fordringar tillkommit

innan den föreslagna lagen träder i kraft, må inom viss tid söka

inteckning till säkerhet för sina fordringar, och att inteckningarne för

sådana fordringar, der de blifvit sökta inom föreskrifven tid, skola dels

sins emellan erhålla lika rätt, — dock med iakttagande af de förbehåll

om bättre rätt för annan fordringsegare, hvilka kunna finnas intagne i

de förbindelser, hvilka intecknas, -— dels utgå med förmånsrätt framför

inteckningar som fastställas för fordringar, hvilka tillkommit först efter

det lagen trädt i kraft.

Hvad åter angår kanaler och andra med jernvägar eller kanaler jemförliga

anläggningar, har, enligt komitén uppfattning, för dylika anläggningars

kreditförhållanden det icke visat sig vara af något synnerligt

46

behof påkalladt, att deras egare kunna gifva någon realsäkerhet i anläggningar^

eller förmånsrätt i den dertill hörande egendom, utan att

detsamma kan på annat sätt lämpligare fyllas. Vid sådant förhållande

hafva komiteracle ansett den ifrågasatta speciallagstiftningen böra inskränkas

till att afse endast jernvägar och detta så mycket hellre, som

dess utsträckning till nyssnämnda slags inrättningar otvifvelaktigt skulle

medföra nödvändigheten af ytterligare och delvis afvikande bestämmelser

i ämnet än de i förslaget upptagna.

1 §•

I förslaget är rättigheten att enligt den särskilda lagstiftningen låta

inteckna jernväg inskränkt till de jernvägar, för hvars anläggning expropriationsrätt

blifvit medgifven. Endast dylika jernvägar kunna nemligen

antagas vara af den betydenhet för den allmänna rörelsen, att de

skäl, som tala för nödvändigheten af en speciallagstiftning angående

jernvägarnes kreditförhållanden, ega tillämplighet. De jernvägar åter,

hvilka utan medgifven expropriationsrätt tillkomma, äro rättast att betrakta

såsom blott adpertinenser till den industriella anläggning för hvars

räkning de kommit till stånd; och dylika jernvägars intecknande i sammanhang

med den jord, hvarå de hvila, synes utan betänklighet kunna

tillåtas.

Att förslaget på grund af de allmänna principer, hvarå det hvilar,

icke behöfver inskränka sitt omfång till allenast aktiebolag, är redan i

det föregående vidrördt. Då vi redan i vårt land hafva en jernväg af

den betydenhet som Frövi—Ludvikabanan, hvilken ej eges af aktiebolag,

förutom de flera om än mindre, dock för allmän trafik upplåtna jernvägar,

hvilka egas af bruksbolag eller enskilda personer, samt fall lätteligen

kunna tänkas inträffa, då en jernväg tillhörande ett egentligt jernvägsaktiebolag

vid bolagets inträffade obestånd och eu deraf föranledd

tvångsförsäljning åtminstone för en tid kommer att öfvergå till någon

enskild person eller bolag, som ej är bildadt i ändamål att uteslutande

trafikera jernvägen, framgår deraf att möjligheten af lagens tillämpning

äfven i dylika fall icke saknar sin praktiska betydelse.

I öfverensstämmelse med grunderna för lagstiftningen angående

panträtt i allmänhet, uppställer förslaget den regel, att endast egaren

till jernvägen är berättigad att låta inteckna densamma såsom pant för

fordran; någon tvångsinteckning i jernväg är, med det undantag som

öfvergångsstadgandena innehåller, enligt förslaget icke tillåten.

47

2 §•

Enär jernvägarne måste fortfara såsom ett helt för att kunna motsvara

sin bestämmelse, följer deraf, att desamma endast i sin helhet böra

få pantsättas. Skall vid sådant förhållande inteckningsförfarandet kunna

tillämpas i fråga om jernvägarnes pantsättning, blifver det nödvändigt

att åtgärderna för intecknandet i fråga om jernvägen i dess helhet vidtagas

vid en och samma domstol. Då nu flertalet af de jernvägar, å

hvilka ifrågavarande lagstiftning eger tillämpning, sträcka sig utöfver

området för en och samma Rätts domvärjo, har den allmänna regeln

att inteckningsärenden tillhöra forum rei sits® ej kunnat i förslaget följas.

Någon allmän giltig regel enligt hvilket forum för ärenden angående

inteckning i jernväg skulle komma att bestämmas har komitén

ansett icke kunna uppställas, enär jernvägar förekomma af den olika utsträckning

och under i öfrigt så olika förhållanden, att de regler som i

sådant afseende skulle kunna ifrågasättas, såsom t. ex. residensstaden i

det län, der jernvägen är belägen; den ort, der styrelsen har sitt säte

o. s. v. icke kunna anses i hvarje fall leda till ett lämpligt resultat.

Komitén har vid sådant förhållande ansett det vara lämpligast att inteckningsdomstol

för hvarje jernväg skall bestämmas af Konungen, utan

annan inskränkning vid valet af domstol, än att denna skall vara Rådstufvurätt,

hvilken, såsom ständigt tillgänglig, synts komitén för ändamålet

lämpligare än Häradsrätt.

Då allmän kungörelse om förordnandet kommer att utfärdas, torde

saknaden af i lag stadgad regel, enligt hvilken forum i dylika mål

komme att bestämmas, icke kunna antagas medföra någon praktisk olägenhet,

helst förslaget utgår derifrån, att endast jernvägens egare är den

som kan söka inteckning i jernvägen. Ej heller synes någon teoretisk

betänklighet möta för att i lag medgifva Konungen rätt att i fråga om

ett extrajudicielt ärende bestämma behörigt forum.

3 §•

I öfverensstämmelse så väl med den anmärkning, som vid granskningen

af det af 1876 års Riksdag antagna förslaget angående pantsättning

af jernväg inom Högsta Domstolen framstäldes, att det icke kunde

vara lämpligt att i strid mot lagstiftningens allmänna principer medgifva

stiftandet af panträtt uti egendom, som vid pantsättningstillfället ej är i

pantgifvarens ego, som ock med den inom inteckningslagstiftningen antagna

specialitetsprincipen, har i denna § föreslagits, att den till jernvägens

48

område hörande jord och gäldeuärens eganderätt till jernvägen skola

vara hos inteckningsdomstolen inskrift^, innan inteckning må beviljas.

4 §•

Här hafva blifvit sammanförda de åtgärder, jernvägsegaren har att

vidtaga för erhållande af inskrifning af jernvägens område och sin

eganderätt dertill.

1 mom. I detta mom. äro intagna bestämmelserna om hvad jernvägsegaren

har att iakttaga vid forum rei sitse för att i lagfartsprotokollet

vid denna Rätt erhålla anteckning om jorden såsom hörande till

jernvägens område. Genom de här upptagna stadgandena, att jernvägsegaren

för erhållande af anteckning i lagfartsprotokollet hos de särskilda

domstolar, under hvilka jernvägens område ligger, derom att denna jord

tillhör jernvägens område och att hinder för inskrifning deraf ej möter,

skall vara skyldig styrka: att han är egare till jorden; att för exproprierad

jord lösen blifvit i öfverensstämmelse med expropriationslagen

utgifven, hvarigenom pant- och nyttjanderättsinnehafvares rätt i sådan

jord upphört att gälla; att jord, som på annat sätt förvärfvats, är gravationsfri;

att klandertalan, hvarom i 13 § inteckningslagen förmäles, ej är

anhängig; och att lagfart ej samma dag af annan blifvit sökt, torde faran

för kollision emellan dem, som efter det jernvägen blifvit inskrifven

deri erhålla panträtt, samt dem, hvilka på egande- eller äldre panträtt

kunna framställa anspråk på delar af jernvägens område, vara undanröjd.

Då i förslaget till förordning om särskilda föreskrifter angående

utmätning af vissa jernvägar intagits bestämmelse, att jernväg

ej må delvis utmätas samt att kungörelse om utmätningen skall i allmänna

tidningarne införas, torde i de fall, som i 1 mom. afses, icke vara

af nöden att, på sätt nedan i 3 mom. för der afsedda fall föreskrifves,

fordra att intyg skall företes derom att jernvägen icke blifvit utmätt.

2 mom. Här förekomma de stadganden, hvilka afse förfarandet vid

inteckningsdomstolen för inskrifning af den jord, som till jernvägen hörer,

och af jernvägsegarens eganderätt. Den vid denna domstol förda inskrifningsbok

bör innehålla fullständig uppgift å all den i jernvägen ingående

jord, och såsom ett bihang till denna bok skall förvaras karta

öfver jernvägen. Föreskrift om kungörelse i tidningarne angående inskrifning

af jernväg har ansetts böra stadgas, enär dylik kungörelse

torde vara af nöden vid det öfvervägande antalet fall, nemligen icke

blott med afseende å sådana jernvägar, i hvilka enligt 13 § förmånsrätt

för fordran blifvit inskrifven, utan ock i fråga om alla redan befintliga

jernvägar, å hvilka öfvergångsstadgandena skola ega tillämpning.

49

3 mom. Genom den stadgade sk)ddigheten för egare till jernväg

att låta inskrifva jemväl den jord, som efter jernvägens fullbordan ytterligare

för jernvägens ändamål förvärfvas, jemte den föreslagna bestämmelsen

att sålunda inskrifven jord skall lika med jernvägens ursprungliga

område häfta såsom pant för de i jernvägen inteeknade fordringar,

torde kunna förekommas den mot inteckningsförfarandet framstälda anmärkningen,

att genom banans omläggning den i''jernvägen gifna realsäkerhet

skulle kunna till fordringsegares skada i väsentlig grad förminskas.

I fråga om förfarandet vid inskrifningen af dylik jord gälla enahanda

föreskrifter som de i föregående mom. gifna, allenast att i de i

3 mom. afsedda fall, till förekommande af kollision med den rätt utmätning

medför, stadgats, att intyg skall af egaren ingifvas derom, att

jorden den dag den antecknades såsom tillhörande jernvägens område

ej var utmätt.

4 mom. Då erfarenheten ådagalagt, att jord kan komma att frånskiljas

ett jernvägsområde vare sig genom expropriation eller eljest

för att tilläggas annan dylik anläggning, hafva bestämmelser lemnats

huru dylik jord skall kunna upphöra att utgöra en del af den förstnämnda

jernvägens inskrifna område, och sålunda icke vidare komma

att häfta för inteckningar, som blifva i denna jernväg beviljade.

ö mom. Genom bestämmelserna i detta mom. skall förekommas,

att sedan ny egare sökt lagfart förre egaren ändock skulle kunna inteckna

jernvägen till säkerhet för af honom utfärdade förbindelser.

5 §•

Inteckning i jernväg kan enligt 1 § ej sökas af annan än jernvägens

egare. Genom föreskriften att egaren skall sjelf eller genom laga ombud

ingifva sin ansökan har man velat förekomma att icke i detta fall,

såsom i andra intecknings- och dylika ärenden vid domstolarne lärer

brukas, eu person utan fullmakt skulle kunna uppträda såsom ombud

för jernvägsegaren.

Då det är nödigt, att de förbindelser och obligationer, för hvilka

inteckningssäkerhet blifvit faststäld, blifva från möjligen förefintliga andra

gäldenärens skuldförbindelser tydligen utmärkta, har, i öfverensstämmelse

med allmänna inteckningslagens föreskrift, blifvit föreslaget, att

förbindelser och obligationer skola förses med bevis om inteckningen.

Besväret att med sådana bevis förse ett ofta stort antal obligationer

torde kunna väsentligen minskas derigenom, att vid obligationernas

7

50

tryckning eller sedermera tryckt text till bevis derå anbringas, hvilket

derefter af Rätten endast behöfver dateras och underskrifvas.

6 §•

I analogi med hvad i 14 § inteckningslagen föreskrifves är i förslaget

intaget stadgande, att om inteckningsansökning af förre egaren

göres å samma dag, då ny egare söker inskrifning af sin eganderätt,

inteckningsansökningen skall afslås.

7 §•

Såsom i det föregående redan blifvit antydt, måste jernvägarne för

att kunna användas för det ändamål, hvartill de äro afsedda, fortfarande

bibehållas såsom ett helt. Vid sådant förhållande kan det tydligen ej

tillåtas att särskilda delar af dem få med inteckning belastas; hvadan i

denna § intagits stadgande att jernväg endast i sin helhet må intecknas.

8 §•

I fråga om den rätt, som inteckning i jernväg bör tillerkännas, kan

det ej blifva föremål för någon tvekan, att densamma med afseende å

den fasta egendom, som ingår i en jernvägsanläggning, måste blifva fullkomligt

lika med den som inteckning i annan fast egendom medför.

Men härvid kan, enligt komiterades uppfattning, man ej stanna utan att

allt för mycket inskränka den säkerhet, som inteckning i jernväg bör

kunna gifva. Jernvägen är nemligen ett föremål af den beskaffenhet,

att den fasta egendomen, som deri ingår utan rörlig materiel för dess

begagnande, är fullkomligt oanvändbar för det ändamål som dermed är

afsedt, och det värde som jernvägens fasta egendom kan antagas representera

är sålunda i så väsentlig grad beroende derpå att rörlig materiel

för trafikens uppehållande finnes att tillgå, att en säkerhet i fastigheten

utan åtföljande säkerhet i den rörliga materielen förlorar eu väsentlig

del af sin betydelse. Vid detta oskiljaktiga sammanhang mellan

materiel och fastighet synes det icke böra möta betänklighet att låta

inteckningen i fastigheten äfven medföra förmånsrätt i den lösa egendom,

hvilken utgör den nödvändiga förutsättningen för den fasta egendomens

begagnande, om ock ur andra synpunkter möter hinder att förklara

dylik egendom såsom en adpertinens till den fasta. Den sålunda

utsträckta förmånsrätten torde icke kunna medföra någon olägenhet från

den allmänna kreditens synpunkt; och då föremålet för densamma blifvit

noggrant begränsadt till den lösegendom, hvilken är bestämd att an

-

51

vändas för trafikens uppehållande å den pantsatta banan, kan någon

osäkerhet om dess omfattning icke uppstå.

Med afseende å den plats inom förmånsrättsordningen, hvilken bör

tillkomma den förmånsrätt i lösegendom, som med inteckningen förenas,

synes analogien med förlagsinteckningarne berättiga dertill att intaga

den näst efter de i 4 och 5 §§ i 17 kap. Handelsbalken stadgade generella

förmånsrätter.

9 §•

De skäl som vid 1867 års förslag till lag om inskrifning i fastighetsbok

anfördes mot bibehållande af stadgandet om intecknings förnyelse,

äro i fullt mått tillämpliga i fråga om inteckningar i jernväg. De flesta

lån, som i jernvägar komma att intecknas, blifva otvifvelaktigt upptagna

mot obligationer. Föreskrift om förnyelse af inteckning för hvarje särskild

obligation skulle uppenbarligen utöfva eu så skadlig inverkan på

obligationernas kredit, att, då i följd af den föreslagna fastighets- eller

inskrifning sb oken ett af de starkaste skälen, som i fråga om inteckning i

annan egendom tala för inteckningsförnyelsens bibehållande, bortfallit

med afseende å inteckningarne enligt denna lag, komitén ansett sig böra

föreslå borttagande af inteckningsförnyelsen.

10 och 11 §§.

I de fall antingen att med sannolika skäl visas att intecknad handskrifven

förbindelse är af jernvägsegaren inlöst, men för honom sedermera

förkommit, eller att det ådagalägges efter förloppet af den tid,

under hvilken för intecknadt lån utfärdade obligationer enligt amorteringsplan

bort inlösas, att de obligationer, som icke blifvit af jernvägsegaren

infriade, förlorat gällande kraft, till följd af det vilkor, som i de

flesta obligationer förekommer, om upphörande af betalningsrätt för

obligation, som icke inom 10 år efter kungörelse om dess utlottning

till inlösen företes, måste, då skyldigheten att förnya inteckning i jernväg

blifvit borttagen, utväg beredas egaren till jernvägen att befria den

från inteckning för dylika fordringar, som i verkligheten upphört att

gälla, ehuru fordringsbeviset ej. kan af honom företes. I sammanhang

med det i 9 § föreslagna borttagandet af förnyelseskyldigheten hafva

derföre af komiterade i de två följande §§ föreslagits stadganden afsedda

att i fråga om ej mindre inteckning till säkerhet för handskrifven förbindelse

än ock inteckning till säkerhet för obligationslån i vissa fall

tillåta dödande af inteckningen utan att den intecknade handlingen företes.

De i fråga om det förra slaget af intecknade förbindelser gifna före

-

52

skrifter om sättet för kungörande af ansökning om dödandet,* nemligen

kommunikation med dem, som veterligen innehaft förkommen skuldförbindelse,

kallelsens intagande i länskungörelserna, hvilka uppläsas i

kyrkorna, annonser i tidningarne, införda till beqvämlighet för dem, som

innehafva papper af ifrågavarande slag, en gång hvarje är vid eu för

alla dylika kungörelser bestämd tidpunkt, samt den långa tid, under

hvilken inteckningens dödande kan af rättsegare förhindras, synas komitén

tillräckliga för undanrödjande af all farhåga derför, att inteckning

för en verkligen bestående fordran skulle kunna blifva obehörigen dödad.

Skulle någon anse dessa försigtighetsmått otillräckliga, står honom

öppet att genom uppvisande hos Rätten hvart tionde år af sitt fordringsbevis

få anteckning derom i inskrifningsboken verkstäld, och derigenom

förhindra det i 10 § föreslagna mortifikationsförfarande.

Hvad åter angår det andra slaget af intecknade förbindelser, torde

likaledes genom stadgandena, att amorteringstiden skall vara tilländagången

samt att fordringsrätten på grund af de obligationer, hvilka icke

kunna af jernvägens egare företes, skall enligt obligationernas lydelse

vara emot honom förlorad, all nödig försigtighet vara iakttagen för att

omöjliggöra att inteckningsrätt för utelöpande, ännu gällande, obligatiotioner

skulle kunna dödas.

12 §.

Här föreslagna bestämmelser öfverensstämma helt och hållet med

de i 23 och 24 §§ i allmänna inteckningslagen gifna stadganden,

13 §.

Området för en blifvande jernväg kan icke på förhand med noggrannhet

bestämmas. Under arbetet med dess anläggning förekomma

anledningar att i större eller mindre mån ändra den först utstakade

linien, och tillstånd att i en viss grad göra afvikelser från den fast.stälda

planen utan att derför behöfva inhemta bifall af den myndighet, som

faststält den, lemnas alltid. Först i den mån arbetet fortskrider blifva

platserna för stationer, bangårdar, mötesplatser, vaktstugor m. in. och de

härtill nödiga jordområden noggrant .bestämda. I följd af dessa förhållanden

uppskjutas i allmänhet vid jernvägsanläggningar expropriations-

och andra åtgärder för jordens förvärfvande till dess jernvägen är

i det närmaste färdig och stängsel omkring dess område uppfördt; men

redan under byggnadstiden behöfver jernvägens egare upptaga lån för

företagets fullbordan. Då i följd af nyss antydda förhållanden inteckning

i jernvägen under denna tid icke kan fastställas, måste en annan

/

58

utväg för beredande af säkerhet i jernvägsanläggningen under tiden intill

dess inteckning kan vinnas medgifvas, om genom de ifrågsatta lagstiftningsåtgärderna

jernvägsegarens behof skall kunna anses nöjaktigt

fyllas. Af sådan anledning är här föreslaget, att jernvägsegare må under

byggnadstiden låta inskrifva förmånsrätt för lån, som han vill gifva

säkerhet i den honom tillhörande anläggningen. En dylik rättighet har

dock, såsom redan i det föregående är antydt, ansetts icke kunna lemnas

andre egare än aktiebolag, bildade i ändamål att anlägga jernväg, då

utsträckningen af en sådan rätt till enskilda personer eller bolag, som

jemte jernvägsanläggningen hafva annan uppgift, skulle leda till förnärmande

af deras öfriga borgenärers rätt.

14 §.

Den här föreslagna plats i förmånsrättsordningen torde för långifvare

till jernvägsföretag under tiden tills förmånsrätten kan förvandlas

till panträtt vara nöjaktig. De fordringar, som enligt 17 kap. Handelsbalken

ega bättre rätt, torde ej kunna antagas uppgå till synnerligen

stora belopp. Utmätes jernvägen för annans fordran, utfärdas enligt 3 §

i förslaget till förordning om särskilda föreskrifter angående utmätning

af vissa jernvägar derom kungörelse, och det står då öppet för de fordringsegare,

som hafva förmånsrätt inskrifven, att genom konkursansökan

inom 30 dagar efter utmätningen skydda sin rätt mot den minskning,

som genom utmätningen skulle förorsakas.

15 §.

Har jernvägsaktiebolag enligt 13 § låtit verkställa inskrifning af förmånsrätt

i dess jernväg med tillbehör, kan detta betraktas jemväl såsom

ett på förhand gjordt medgifvande att inteckning i jernvägen för den

fordran, hvarför förmånsrätt är inskrifven, må ske, så snart sådant i följd

af jernvägens inskrifning blir möjligt. Innehafvare af sådan fordran har

derföre blifvit berättigad att utan bolagets hörande få inteckning faststäld.

Genom stadgandet att ansökan om inteckning för hela obligationslånet

skall anses vara gjord, så snart innehafvare.!! af någon utaf

de till lånet hörande obligationer sökt inteckning, torde tillräckligt vara

sörjdt derför, att icke någon obligationsinnehafvare genom en möjlig försummelse

att iakttaga den för inteckningsansökningen stadgade fatalietid

skall gå miste om sin rätt. Då inteckningen sålunda på ansökan af en

obligationsinnehafvare blifvit för hela lånet faststäld, underrättas öfrige

obligationsinnehafvare derom genom kungörelse i tidningarne, och kunna

54

de derefter, om de sådant önska, låta förse sina obligationer med inteckningsbevis.

16 §.

Skall den rätt fordringsegaren genom den medgifna förmånsrätten

erhållit icke kunna af jernvägens egare godtyckligt förminskas, derigenom

att han till säkerhet för annan fordran låter inteckna jernvägen

förr än den förre enligt nästföregående § sökt inteckning, är ett stadgande

af nöden, hvarigenom den inteckning som inom stadgad tid vinnes

till säkerhet för fordran, för hvilken förmånsrätt blifvit inskrifven,

bibehålies vid sin rätt, oaktadt derförut inteckning för fordran, för

hvilken förmånsrätt ej varit inskrifven, blifvit faststäld. På sådan grund

har stadgande i sådan syftning i denna § intagits, och för de obligationers

kredit, för hvilka förmånsrätt är inskrifven, synes ett dylikt stadgande

vara ovilkorligen nödvändigt.

17 §•

Borgenär, som försummar att förvandla sin förmånsrätt till panträtt,

bör ej under obegränsad tid få bibehålla förmånsrätten. Genom

den i 4 § 2 mom. föreskrifna kungörelse är han i tillfälle att erhålla

kunskap om att hans fordran kan intecknas, och underlåter han derefter

under ett år att söka inteckning, har han sig sjelf att skylla för

förmånsrättens förlust.

18 §.

Detta stadgande tillika med föreskriften i 3 § lagfartslagen lemna

innehafvare!! af inskrifven förmånsrätt medel i händerna att tvinga ett

tredskande jernvägsaktiebolag att vidtaga sådana åtgärder, att förmånsrätten

kan genom inteckning förvandlas till panträtt.

Då det synts komitén med all säkerhet kunna antagas, att den långifvare,

hvilken mot obligationer, försedde med allenast förmånsrätt, försträcker

penningar till ett aktiebolag för fullbordande af en jernvägsanläggning,

icke underlåter att vid lånekontraktets upprättande betinga

sig erforderliga garantier derför, att ej genom försäljning af anläggningen,

innan densamma blifvit för hans fordran intecknad, utbytet af hans förmånsrätt

emot inteckning omöjliggöres, har komitén, vid det förhållande

att dylika garantier i de särskilda fallen böra uppställas på det sätt,

som under för handen varande omständigheter kan anses lämpligast,

ansett det icke vara erforderligt att i lag intaga något stadgande som

förbjuder aktiebolag, i hvars jernväg förmånsrätt enligt 16 § finnes in

-

f

55

skrifveri, att afyttra jernvägen. De, som försträcka ett bolag penningar

till utförande af ett jernvägsföretag, måste i många andra afseenden

skaffa sig särskilda garantier, t. ex. för att jernvägen kan med de för

bolaget beräknade tillgångar fullbordas, att den blir byggd på ett tillfredsställande

sätt och att de upplånta medlen ej användas för andra

ändamål. Dylika garantier, hvarom vid obligationslån lånekontrakten

meddela bestämmelser, beredas genom borgen eller af ledamöterne i

bolagets styrelse afgifven förbindelse om personligt ansvar för gälden i

händelse kontraktet i förenämnda afseende ej uppfylles. På enahanda

sätt kunna långifvare ock värja sig för faran af jernvägens försäljning

på ett sätt, som kunde kränka deras rätt, innan de fått panträtt för sin

fordran, och man kan derigenom undvika ett med civillagstiftningens

grunder föga öfverensstämmande stadgande om förbud mot jernvägens

försäljning.

19 §.

Enligt komiterades förslag blifver inskrifningsboken den hufvudhandling,

hvari beviljade inteckningar införas, och till hvilken protokollet

kommer att utgöra ett bihang. Vid detta förhållande hafva bestämmelserna

angående inskrifningsbokens beskaffenhet ansetts böra intagas

i lagen.

Af denna inskrifningsbokens ställning till protokollet följer uppenbart

att i fråga om jernvägar de vanliga gravationsbevisen komma att

blifva ersatta genom afskrift af nämnda bok.

Föreskrifterna om hvad i inskrifningsboken skall införas öfverensstämmer

till alla delar med de stadganden, hvilka i fråga om fastighetsböcker

eljest pläga lemnas.

20 §.

Då ärenden angående inteckning enligt denna lag vid de särskilda

inteckningsdomstolarne icke torde under hvarje år förekomma annat än

till ett ringare antal, synes det vara tillräckligt att föreskrifva det protokollet

endast för hvarje år skall till Hofrätten insändas.

Öfvergångsstadganden.

Då gagnet af ifrågavarande lagstiftning till en början torde hufvudsakligen

komma att bestå deri, att för de till enskilda jernvägsföretag

beviljade statslån och de i allmänna rörelsen till stort belopp redan befintliga

så kallade jernvägsobligationer må kunna beredas panträtt, men

56

detta mål icke synes möjligt att vinna utan att med afseende å dessa

lån och obligationer föreskrifvas särskilda bestämmelser, afsedda att i fråga

om dem underlätta tillämpningen af föregående stadganden, har hvad

i sådant afseende synts nödigt blifvit af komitén sammanfördt under

benämningen: öfvergångsstadganden.

Hufvudsyftet med dessa stadganden är, dels

att bereda möjlighet för redan bestående jernvägsbolag att få sin

jernväg inskrifven, ehuru bolagen icke kunna fullgöra de i 4 § derför

föreslagna vilkor; och dels

att medgifva dessa bolags borgenärer, hvilkas fordringar tillkommit

förr än ifrågavarande lag blifver gällande, rätt att söka inteckning äfven

om gäldenären ej medgifvit sådan säkerhet.

21-25 §§.

Anledningarne dertill att för de redan existerande jernvägarne jorden

esomoftast förvärfvats på sådant sätt, att inskrifning af densamma

icke kan ské på det i 4 § föreskrifna sätt, äro dels att i många fall jorden

förvärfvats genom gåfva, utan att derom upprättats särskildt gåfvobref

för hvarje fastighet, utan gåfvans utfästelse endast förekommer i

en kommunalstämmas protokoll eller i eu jordegares anteckning å eu

aktieteckningslista eller annan vid ett jernvägsföretags början kringsänd

handling, dels att, der köp skett, icke heller alltid iakttagits fullt legala

förmer, såsom köpebrefs upprättande, utan endast på förhand afslutats

kontrakt med jordegare om priset å den jord, som för jernvägen sedermera

kunde befinnas erforderlig, dels och att såväl vid köp och gåfva,

som ock när expropriation egt rum, nödig omsorg icke egnats deråt

att den förvärfvade jorden blifvit befriad från gravationer. För att i

trots af nu nämnda och andra likartade förhållanden, som i stor utsträckning

förekomma vid våra jernvägar, förskaffa deras egare möjlighet

att vinna inskrifning, har komitén ansett den böra medgifvas rättighet

att erhålla en ediktalstämning, hvarigenom det förelägges dem, som

förmena sig ega rätt till jorden, vare sig såsom egare eller innehafvare

af panträtt, att inom viss tid anmäla sina anspråk. Att jernvägsegare

i verkligheten hafva både på lagligt sätt förvärfvat jorden och, der den

ej varit skänkt, äfven utgifvit köpeskilling eller lösen för densamma,

derom råder i de flesta fall intet tvifvel, men bristande iakttagande af

de legala formerna skulle i många fall vålla svårighet och till och med

omöjliggöra för dem att bevisa sin eganderätt. Lika litet lära ifrågavarande

jernvägsegare i allmänhet kunna ådagalägga att alla de som

haft panträtt i den för jernvägen förvärfvade mark, hvartill eganderät

-

57

ten utan expropriation vunnits, lemnat sitt medgifvande till markens

afsöndring för jernvägens räkning och tillåtit jordegaren lyfta den derför

bestämda ersättning. Att dessa panträttsinnehafvare i allmänhet

icke tillskyndats någon materiel skada, torde med full säkerhet kunna

påstås, ty dels äro de flesta afsöndringarne af obetydlig areal i förhållande

till den fastighet hvarifrån afsöndringen skett, och dels hafva

panträttsinnehafvarne oftast fått mer än nöjaktigt vederlag i det förökade

värde, den återstående fastigheten erhållit genom jernvägens framdragande

deröfver. Dessa panträttsinnehafvare anse sig ock säkerligen i

allmänhet ej hafva några anspråk mot jernvägsegarne, men dessa senares

försummelse att vid förvärfvande af eganderätten till jernvägens område

tillse, att icke några inteckningar deri qvarstode, utgör ett formelt

hinder för tillämpning af 4 §.

Derjemte vinnes genom ediktalförfarandets användning, utom den

möjlighet derigenom åstadkommes att inteckna de gamla jernvägarne,

den fördel för deras egare, att reda och trygghet beredas dem i fråga

om deras rätt till jernvägens område.

I 21 § bestämmes hvilka nuvarande jernvägsegare få begagna sig af

ediktalförfarandet för vinnande af inskrifning af jernvägens jord, och

angifves deri sålunda på hvilka af de nu befintliga jernvägarne öfvergångsstadgandena

komma att ega användning. Komitén har härvid måst

inskränka dessa stadgandens tillämpning till de egentliga så kallade jernvägsaktiebolagen,

ty, då enligt den efterföljande 26 § hvarje fordringsegare

skulle ega rätt att söka inteckning i jernvägen för sin fordran,

kan detta ej lämpligen medgifvas i fråga om sådana jernvägar, hvilkas

egare äro enskilda personer eller bolag med hufvudsakligen annan verksamhet

än att bedrifva jernvägstrafik.

Då dessutom behofvet att kunna inteckna de gamla jernvägarne

företrädesvis gör sig gällande för att bereda säkerhet åt statslånen och

jernvägsobligationerna, kan någon synnerlig olägenhet ej antagas uppstå

genom att inskränka öfvergångsstadgandenas tillämpning till jernvägsaktiebolag.

Andra] jernvägsegare hafva nemligen hvarken för sina jernvägsanläggningar

undfått statslån eller utgifvit obligationer, grundade på

utfäst säkerhet i deras jernvägar, utom i ett fall, der emellertid obligationerna

ej äro befintliga inom riket (Frövi—Ludvika jernväg).

De följande (22—25 §§) innehålla föreskrifter om sättet för redan

befintliga jernvägsaktiebolag att gå till väga för vinnande af inskrifning.

På samma sätt som i 4 § stadgas, skall, innan inskrifning får ske vid

den dertill förordnade domstolen, förklarande, att hinder för inskrifningen

ej möter, afgifvas af de särskilda fora rei sita?, och för att sätta

8

58

dem i tillfälle att lemna ett sådant förklarande, får det i dessa §§ beskrifna

ediktalförfarande ega rum.

Såvidt möjligt har i fråga om detta förfarande komitén sökt lämpa

stadgandena efter de för årsstämning meddelade föreskrifter.

Då ett jernvägsbolag möjligen kali ega fastighet utöfver det egentliga

jernvägsområdet, men sådan fastighet icke bör få göras till föremål

för det här beskrifna ediktalförfarandet och den derpå skeende inskrifningen,

liar i 22 § fordrats bevis, att i det uppgifna området icke ingår

annan mark än som för jernvägen och dess drift är erforderlig, hvilket

bevis skall utfärdas af den myndighet Konungen dertill förordnar. Såsom

lämplig dylik myndighet har komitén förestält sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

eller densamma underlydande distriktchefer.

Såsom skäl för stadgandet i sista momentet af 25 §, hvilket stadgande

egentligen innefattar ett tillägg till förordningen den 16 Juni 1875 angående

lagfart å fång''‘till fast egendom, synes komitén kunna åberopas,

att, sedan ediktalförfarandet en gång tillämpats för en jernväg och jernvägen

blifvit inskrifven, dylik vidlyftig procedur icke bör behöfva upprepas,

då, efter öfverlåtelse af jernvägen till annan egare, denne söker

inskrifning af sin eganderätt till jernvägen. Såsom vilkor för inskrifningen

af hans eganderätt, synes i dylikt fall vara fullt tillräckligt, att

nya egaren lagfarit med sitt fång till jernvägsområdet, hvarvid häri, i

stället för att på eljest föreskrifvet sätt styrka sin fångesmans åtkomst

till jorden, synes böra få åberopa den efter ediktalstämning hans fångesman

beviljade inskrifning af jernvägen.

§ 26.

Som redan är nämndt, har vigten af att kunna bereda de redan

till enskilda jernvägsföretag gifna statslånen och de utelöpande jernvägsobligationerna

panträtt i jernvägarne varit till väsentlig del bestämmande

för yrkandena på en särskild lagstiftning i detta ämne. En dylik

rätt är ock för statslånen och i åtminstone de flesta jernvägsobligationer

utfäst, till långifvarnes säkerhet. Dels har detta skett i uttryckliga

ordalag, med förbindelse för bolagen att, så snart lagstiftningen medgåfve

intecknings fastställande i jernväg, bereda långifvarne en sådan

säkerhet, dels innehålla förskrifningarne, att jernvägen med dess tillhörigheter

utgör pant för fordran eller »säkerhet för fordran», hvilka senare

uttryck i detta fall måste antagas åsyfta detsamma som uttrycket »pant

för fordran», dels äro bestämmelser i förskrifningarne meddelade derom,

att de på dem grundade fordringar, vare sig de tillhöra statsverket eller

59

obligationsinnehafvare, ega förmånsrätt framför andra fordringar bos bolagen,

och dels innehålla förskrifningarne understundom vissa påföljder

för bolagen eller dess styrelser, i den händelse bolagen ytterligare upptaga

lån, utan att förbehålla förmånsrätt för dem, till hvilka sådant är

utfäst. Komitén har ansett den ifrågasatta lagstiftningen böra hafva

till uppgift att förverkliga den utfästelse åt panträtt eller förmånsrätt i

jernvägar, som sålunda skett för stats- och obligationslån, men på samma

gång har komitén icke kunnat undgå att finna, hurusom eu dylik utfästelse

hittills icke beredt stats- eller obligationslånen någon bättre rätt

framför andra fordringsegare, så snart icke desse senare inedgifvit en

dylik bättre rätt.

Väl har till stöd för den åsigt, att till jernvägsföretag beviljade

statslån för det närvarande skulle ega företrädesrätt till betalning

framför jernvägsbolagens öfriga skulder, blifvit åberopadt, att, när Konung

och Riksdag gång efter annan sammanstämmande meddelat bestämmelser

om statens panträtt i jernvägar för utlemnade lån, någon

tvekan om giltigheten af dessa beslut icke borde kunna hysas; Men

häremot har, enligt komiténs uppfattning, med fullt skäl blifvit erinradt,

att då dessa beslut icke gifvits af Konung och Riksdag gemensamt,

i en under stadgade former stiftad, för alla bindande lag, utan

blott intagits i lånekontraktet eller andra dylika ensamt kontrahenterne

förbindande handlingar, någon verkan å tredje mans rätt genom dessa

beslut icke kunnat åstadkommas; och vid sådant förhållande synes det

komitén otvifvelaktigt, att lika litet för statslånen som för jernvägarnes

obligationslån någon förmånsrätt i jernvägarne för det närvarande eger

rum. Skola sålunda öfriga borgenärer, hvilkas fordringar uppkommit

förr än den nya lagstiftningen blef gällande, icke förnärmas i den rätt

de redan förvärfvat, måste, då en utväg för dem, hvilka för sina fordringar

ega en utfästelse om pant- eller förmånsrätt, gifves att få utfästelsen

infriad och erhålla en verklig panträtt, samma utväg att erhålla

panträtt utsträckas till alla, som vid den nya lagens tillkomst ega fordran

hos bolagen. Dessa erhålla visserligen derigenom en säkerhet för

sin fordran, som icke varit dem utlefvad, men härvid bör tagas i betraktande,

att deras fordringar uppkommit på en tid, då,, ingen annan

fordringsegare hos bolagen kunde, på grund af panträtt i jernvägen, ega

bättre rätt än de; och för att framgent vidmakthålla denna likställighet,

som ju icke bör af lagstiftningen rubbas, måste, då den ena kan, genom

att låta inteckna sin fordran, derför vinna säkerhet, detsamma äfven

stå öppet för den andre, utan att den ene för sin fordran erhåller

bättre rätt än den andre för sin. Derigenom komma de gamla fordon

-

60

garne att bibehålla den inbördes ställning, de förut innehaft, ehuru de

genom panträtten förvärfva ett företräde framför fordringar, som tillkomma

efter det denna lag trädt i kraft. För dylika fordringsegare,

då de blifvit fordringsegare först efter lagens tillkomst och således

måste känna, hvilken bättre rätt tillkommer de äldre fordringsegarne,

kan detta ej innebära någon rättskränkning. Väl kan härigenom möjligen

för bolagen komma att försvåras tillfället att ytterligare skuldsätta

sig, att, t. ex., kunna på kredit förskaffa sig kol och andra materialier;

men denna svårighet inträder ej vid andra banor, än der trafikinkomsterna

äro otillräckliga för betäckande af ränta och amortering på

bolagens skulder, och vid dylika jernvägar lära redan nu några på kredit

skeende inköp ej kunna ske utan särskild säkerhet, såsom borgen af

styrelsemedlemmarne eller inköpens verkställande för deras räkning.

Såsom förut är nämndt, har i följd af nödvändigheten att medgifva

inteckningsrätt för alla, som ega fordran vid den nya lagens tillkomst,

öfvergångsstadgandena måst inskränkas att gälla de egentliga jernvägsaktiebolagen.

För att de gamla fordringsegarne skulle komma i åtnjutande af den

förmån, man velat bereda dem, har denna rätt gjorts oberoende af någon

ansökning derom från jernvägsegarens sida. Fordringsegaren får sjelf

söka inteckning; men för att icke ett sådant exceptionelt förhållande må

fortgå huru länge som helst, hvarigenom en ständig osäkerhet skulle

uppstå för senare tillkomne fordringsegare, hvilka erhållit inteckning i

jernvägen, har en begränsning af tiden för de äldre fordringsegarne att

göra ansökning om inteckning, om de vilja bibehålla sitt företräde, måst

vidtagas. För att påskynda öfvergångsförhållandenas afsilning har man

jemte stadgandet af en viss tid, efter det förordnandet om inteckningsdomstol

för jernvägen blifvit kungjordt, inom hvilken äldre borgenärer

skola hafva sökt inteckning för sina fordringar, derest de vilja bibehållas

vid sin rätt, tillika utsatt en bestämd tidpunkt, efter hvilken dylika

ansökningar af de äldre borgenärerne ej vidare må ega rum. Af efterföljande

32 § framgår, att sådana borgenärer, derest ej jernvägsegaren

inom viss kort tid efter utfärdandet af denna lag hos Konungen gör ansökan

om förordnande af inteckningsdomstol för jernvägen, äro berättigade

att söka att dylik domstol varder förordnad, hvarefter på dem

sjelfva beror att inom den föreskrifna tiden göra ansökning om inteckning.

27-29 §§.

Förfarandet vid pröfningen af giltigheten utaf den fordran, till säkerhet

hvarför inteckning sökes, synes lämpligen kunna blifva enahanda,

61

som vid ansökan om inteckning för fordran i annan fast egendom, hvadan

i 27 § kunnat hänvisas till föreskrifterna i 5 —10 §§ i förordningen

om inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875.

Finnes fordran sådan att inteckning må beviljas, men har gäldenärens

eganderätt till jernvägen ännu ej hunnit inskrifvas, måste, då inteckning

vid sådant förhållande i följd af den i 3 § uppstäda princip

icke kan genast beviljas, inteckningsansökningen förklaras hvilande med

skyldighet för sökanden att inom viss tid, efter det inskrifningen skett,

fullfölja sin ansökan, vid äfventyr att den eljest förfaller.

30 §.

Af de skäl, som vid 15 § äro anförda, måste åtgärd, som af eu

obligationsinnehafvare vidtages för att förskaffa sig inteckning till säkerhet

för de obligationer, som af honom innehafvas, tillerkännas den verkan

att innehafvarne af alla till samma obligationslån hörande obligationer

antagas hafva gemensamt uppträda En obligation är ej någon fristående

förbindelse, utan en förskrifning på en viss andel i ett lån, för

hvilket i dess helhet gälla vissa för de särskilda obligationerna gemensamma

bestämmelser.

31 §.

Sedan en obligationsinnehafvare fullgjort hvad för tryggande af ett

obligationslåns säkerhet enligt denna lag fordras, böra de öfriga obligationsinnehafvarne

erhålla kunskap derom, för att de icke må onödigtvis

besväras med vidtagande af åtgärder i samma syftning. Af sådan anledning

är i denna § föreskrifvet, att kungörelse skall ofördröjligen införas

i allmänna tidningarne ej mindre då ansökan om inteckning till

säkerhet för obligationslån förklarats hvilande än ock då inteckning till

säkerhet för sådant lån fastställes.

32 och 33 §§.

Såsom redan i det föregående blifvit antydt, är den i 32 § äldre

borgenärer tillerkända rätt erforderlig för att dylika borgenärers rätt att

söka inteckning må kunna af dem göras gällande, äfven om gäldenären

ej vill föranstalta om förordnande af inteckningsdomstol. Sedan dylik

domstol är förordnad kan borgenär både söka inteckning och, om så erfordras,

enligt 33 § få gäldenären tillhållen att låta inskrifva jernvägen.

62

34—36 §§.

Då komitén utgått från flen förutsättning, att den för stats- och

obligationslånen gjorda utfästelse af panträtt i jernväg bör bereda dem

rätt att, efter denna lags utfärdande, få utfästelsen uppfödd, och att, för

undvikande af rättskränkning mot öfriga äldre borgenärer, samma rätt

till inteckning måste äfven dem tillerkännas, synes rättsförhållandet

emellan jernvägsegaren och hans äldre borgenärer, sådant detta enligt

förslaget ordnats, kunna uppfattas på det sätt att alla de, hvilka hos

ett jernvägsaktiebolag vid tidpunkten för lagens trädande i kraft hafva

fordringar, tilläggas genom lagens blotta förordnande en panträtt till en

viss tid, med skyldighet att, om de vilja af denna rätt sig begagna, gifva

sådant till känna genom ansökan om inteckning, samt med rätt att, derest

de inom föreskrifter) tid göra sådan ansökning, erhålla den legala panträtten

utbytt mot inteckning. En dylik uppfattning synes kunna väl

stå tillsammans med den allmänna lagstiftningen angående panträtt; och

den praktiska fördelen deraf torde vara uppenbar.

Af denna uppfattning blifver en gifven konseqvens, att den legala

panträtt, som sålunda tillkommer jernvägsaktiebolags äldre fordringsägare

under tiden för dess giltighet, icke bör kunna omintetgöras genom några

ensidiga åtgärder af jernvägens egare eller af dennes öfriga borgenärer;

och i följd häraf synes med fullt skäl kunna stadgas, att jernvägens frivilliga

öfverlåtelse till annan efter det lagen utkommit ej kan kränka

borgenärernas ofvannämnda rätt (34 §); att jernvägsegarens konkurs, der

den inträffar medan borgenären har sig öppet att gorå sin panträtt

gällande, ej heller bör hindra panträttens fastställande (35 §); och slutligen

att tvångsförsäljning af jernvägen förrän den hunnit inskrifvas ej

betager borgenär, som gjort sitt panträttsanspråk behörigen gällande,

samma rätt till köpeskillingen som skulle hafva tillkommit honom derest

inteckning blifvit för hans fordran beviljad (36 §).

37 §.

I denna § bestämmes den rätt, som tillkommer den, hvilken eger

fordran hos jernvägsbolag innan denna lag trädt i kraft, derest han

inom föreskrifven tid gör sitt panträttsanspråk behörigen gällande. Såsom,

ofvan är nämndt får han då företräde framför yngre borgenärer, äfven

om för dessas fordringar inteckning fastställes förr än inteckning blifvit

af honom sökt. Beträffande åter de äldre borgenärernas rätt sins emellan,

efter det de intecknat sina fordringar, kan tydligen förhållandet

emellan dem icke ändras genom panträttens beviljande. Deras inbördes

63

rätt är således efter inteckningen densamma som förut, det vill säga de

njuta i regeln lika rätt, der ej borgenär i det fordringsbevis, hvarpå

hans fordran grundas, låtit intaga medgifvande om annan borgenärs

bättre rätt. I sistnämnda fall får den sämre berättigade, vid fördelning

af jernvägens afkastning eller af influten köpeskilling, låta sin andel

deri, så långt som tarfvas, användas till fyllande af möjligen befintlig

brist för den bättre berättigade. Att detta förhållande dela emellan

skall iakttagas, äfven då inteckning till säkerhet för dem blifvit inom

stadgad tid faststäld, hafva komiterade ansett nödigt att tillförekommande

af en möjlig missuppfattning af inteckningens verkan i förevarande fall

särskildt i förslaget utsätta.

Då det af komitén afgifna förslag till lag angående inteckning i jernväg

åsyftar att tillförsäkra vissa borgenärer företrädesrätt till betalning

ur jernvägen med dertill hörande rörlig materiel och inventaiier, blii

derigenom för en icke solvent jernvägsegares öfrige borgenärer utsigten

att ur gäldenärens tillgångar erhålla godtgörelse för sina fordringar i

motsvarande grad minskad. De, livilka inlåta sig i affär med en jernvägsegare

utan att för sina fordringar erhålla någon företrädesrätt till

betalning, veta emellertid hvithet äfventyr de i sådant afseende löpa,

och lära° ej underlåta att på annat sätt skaffa sig garantier för sina fordringars

utbekommande. Det finnes dock ett slag af. fordringar, med

afseende å hvilka särskilda skäl, hemtade företrädesvis ur synpunkten

af ett allmänt intresse för jernvägstrafikens ändamålsenliga anordnande,

synas tala för att desamma icke i följd af den nya lagstiftningen om inteckning

i jernväg försättas uti eu i jemförelse med de nuvarande förhållandena

alltför mycket försämrad ställning. Såsom bekant är, underhålla

de olika jernvägarne med hvarandra eu samtrafik, hvarigenom för

passagerare och gods, hvilka befordras mellan stationer på olika jeinvägar°

afgifterna icke erläggas särskildt för hvarje jernväg, utan uppbäras

för hela våglängden på ett ställe, hvarefter den jernvägsförvaltning,

som uppburit frakten, deraf utbetalar till den eller de andra jernvägsförvaltningarne

hvad på dem belöper. Enligt hvad allmänneligen

här i landet iakttages, verkställas de af samtrafiken föranledda liqvider

mellan jernvägarne, så snart räkningarne deröfver för hvarje månad hunnit

uppgöras och granskas. Af hvilket stort gagn för den allmänhet,

som begagnar jernvägarne, en dylik samtrafik och uppbörd på ett ställe

af fraktafgifterna måste vara, är lätt att inse; och det allmänt erkända

behofvet deraf har äfven gjort samtrafikens underlättande och utveckling

till en af de angelägnaste omsorger för en jernvägsförvaltning.. De

fordringar och skulder, som uppkomma mellan jernvägarne i följd af

64

samtrafik^!], äro ock af skiljaktig beskaffenhet från en jernväg^ vanliga

fordringar och skulder. De förra grunda sig derpå, att den ena jernvägen

utöfvar ett slags ombudsmannaskap för den andra, i följd hvaraf

den förra uppbär medel för den senares räkning. Det är kändt, att den

ena jernvägens rörliga materiel användes i samtrafik på den andra jernvägen,

och ingen ifrågasätter, att icke, om en jernvägsegare försättes i

konkurs, den å hans jernväg vid tillfället befintliga rörliga materiel, som

tillhör annan jernväg, skall till denna utlemnas. Kunde man tänka sig,

att vid uppbörden af frakt kunde tillgå på det sätt, att hvad som uppbars

för annan jern vägs räkning genast frånskildes och förvarades särskilt

på ett sätt, som tydligen utmärkte, att medlen tillhörde en annan,

skulle väl ock i följd af stadgandet i 17 kap. 2 § Handelsbalken egaren

till dylika medel vara skyddad derför att den frakt, som var intjenad

på hans jernväg, komme att användas till betalning af eu annan jernvägsegares

skulder. Men då ett sådant särskiljande af dessa medel af

praktiska skäl är outförbar! synes det förefinnas tillräckliga skäl att

medelst en i lag stadgad förmånsrätt bereda de i följd af samtrafik uppkommande

fordringar ett skydd, som eljest icke kan vinnas utan att tillskynda

den allmänhet, som af samtrafiken hemtar fördel, väsentliga

olägenheter. Af sådan anledning har komitén föreslagit förmånsrätt för

samtrafiks-fordringar. Då den panträtt i den fasta egendomen, som inteckningen

medför, icke synes böra stå tillbaka för den tysta förmånsrätt

som blifvit tillagd frakt som jernvägsförvaltning för annan jernvägs räkning

uppburit, har förmånsrätten för nämnda fordringar blifvit inskränkt

till gäldenärens lösa egendom; och äfven den förmånsrätt i viss lös

egendom, som blifvit förbunden med inteckningen, har antagits utan

olägenhet kunna ställas framför den samtrafiks-fordringarne tillkommande

rätt, enär denna senare skulle omfatta all lös egendom, således äfven

kontanta tillgångar, utestående fordringar och inventarier eller förråd

af förbrukningsartiklar, såsom kol, ved, oljor m. m. De tillgångar

af sistnämnda beskaffenhet, hvilka alltid måste antagas förefinnas hos

en jernväg, lära tvifvelsutan lemna full tillgång till betäckande af

samtrafiks-fordringarne, hvilka ej kunna i följd af de månadsvis skeende

uppgörelserna hinna uppgå till några mycket stora belopp. För att

förekomma uppgörelsernas fördröjande har komitén dessutom tillagt den

bestämmelse, att fordran ej skall hafva stått inne längre än fyra månader.

Det åsyftade stadgandet har komitén ansett lämpligen kunna åstadkommas

medelst ett tillägg till 7 § i 17 kap. Handelsbalken. Den förändring

komitén i öfrigt föreslagit i nyssnämnda kapitel består endast

deri, att komitén framför kapitlets nuvarande 13 § inskjutit en ny §,

65

innefattande hänvisning till de särskilda stadganden angående förmånsrätt,

som blifvit meddelade i lagen angående inteckning i jernväg. 14 §

i förslaget är oförändradt lika med nuvarande 13 §, och för att ej rubba

paragrafantalet i kapitlet hafva de nuvarande 14 och 15 §§ sammanförts

till en § med två moment.

Till förekommande deraf, att vare sig annan borgenär genom utmätning

eller jernvägens egare genom försäljning eller pantsättning af

jernvägens rörliga materiel och inventarier skall helt och hållet omintetgöra

den förmånsrätt, som fordringsegare i enlighet med föreskrifterna

i lagen om inteckning af jernväg vunnit, har ett tillägg till 4 § konkurslagen

blifvit föreslaget, i hvilket skulle komma att stadgas, att, der jernvägen

blifvit för annans fordran utmätt eller då gäldenären afhändt sig

eller för annans fordran lemnat såsom pant rörlig materiel och inventarier

i den utsträckning, att skälig anledning är att befara, att återstoden

ej blifver för jernvägens drift tillräcklig, inteckningsinnehafvare

eller den, som har förmånsrätt i jernvägen inskrifven, eger söka att

gäldenärens egendom skall afträdas till konkurs.

I en särskild författning äro sammanförda de ytterligare föreskrifter

angående utmätning af jernväg, som blifva erforderliga i följd af den

föreslagna lagen om inteckning i sådana anläggningar. I full konseqvens

med stadgandet, att endast jernvägen i sin helhet får intecknas, föreskrifves

här, att jernväg, för hvars anläggning expropriationsrätt erhållits,

ej må delvis utmätas, hvarjemte, till skydd för inteckningsinnehafvares

och förmånsrättsegandes rätt i jernvägens rörliga materiel och inventarier

föreskrifvits, ej mindre att dylik lösegendom ej må annorledes

än i sammanhang med jernvägen utmätas, än ock att kungörelse om utmätning

af jernväg genast skall i allmänna tidningar^ införas. Genom

sistnämnda stadgande erhålla innehafvare af förmånsrätt i jernvägen möjlighet

att förskaffa sig kännedom om jernvägens utmätning och blifva

derigenom i tillfälle att, till bevarande af sin rätt, låta försätta jernvägens

egare i konkurs inom sådan tid efter utmätningen, att den derigenom

af annan borgenär vunna förmånsrätten förfaller. Till bevarande

af inteckningsinnehafvarnes rätt äro derjemte i förslaget intagna föreskrifter,

att, då jernväg utmätes, gäldenären tillhöriga för jernvägen afsedda

rörlig materiel och inventarier tillika skola utmätas; att dylik lösegendom

skall gå i samma utrop som jernvägen, samt att inteckningshafvarne,

vid fördelningen af köpeskillingen, skola ega rätt att jem

9

-

66

val ur den del deraf, som faller på den lösa egendomen, utfå hvad på

deras fordringar enligt förmånsrättsordning belöper.

Då nya utsökningslagens stadganden i fråga om utmätning, den utmätta

egendomens försäljning samt fördelning af köpeskillingen äro gällande

jemväl vid utmätning af jernväg i allt, hvarom förslaget ej innehåller

särskilda bestämmelser, torde af 98 § utsökningslagen tillräckligt

tydligt framgå, att erforderliga handlingar, utvisande hvilka inteckningar

ej mindre för fordringar än ock för nyttjanderätter och servituter finnas

i den utmätta jernvägen, skola före försäljningen från vederbörande

domstolar anskaffas, utan att något stadgande derom i förslaget behöft

intagas.

Slutligen hafva några bestämmelser blifvit tillagda till lagfarts-, intecknings-

och preskriptionsförfattningarne, hvilka bestämmelser äro afsedda

att bringa särskilda stadganden i dessa förordningar till öfverensstämmelse

med de i förslaget till lag om inteckning i jernväg förekommande

bestämmelser.