SOU 1880:1

BETÄNKNING

ANGAAENDE

DE AF CHEFEN FOR DET KONGELIGE SVENSKE JUSTITSDEPARTEMENT FORESLAAEDE FORANDRINGER I UDKAST TIL

VEXELLOVE FOR DE TRE NORDISKE RIGER AF APRIL 1878,

AFGIVEN AF DE UNDER 20 JANUAR OG 3 FEBRUAR 1877 NEDSATTE KOMMISSIONER TIL UDARBEJDELSE AF

VEXELLOVE FOR DANMARK OG NORGE.

TILLIGEMED

REVIDERET UDKAST TIL VEXELLOVE

FÖR

DANMARK, NORGE OG SVERIGE.

CHRISTIANIA.

Trykt i det MALLINGSKE BOGTRYKKERI.

1879.

Betänkning.

Efteråt de danske, norske og svenske Kommitteredes

Udkast til overensstemmende Vexellove for

de tre nordiske Rigel- under 24de Juni f. A. var

iudgivet til de forskjellige Regjeringer, blev i Medför

af den svenske Regjeringsforms § 87, hvorefter

etlivert Privatretten vedkommende Lovudkast, forinden

det som kongelig Proposition fremsmttesfor Rigsdagen,

skal forelsegges Rigets Hojesteret til Granskning,

den nsevnte Domstols Erldsering over Udkastet begjseret.

Som Folge af de derefter under 16Decbr.

1878 af den svenske Hojesteret fremsatte Anmserkninger,

— der findes vedfojede som Bilag

— blev Udkastet undergivet Behandling i det sven- I

ske Justitsdepartement. Efter tidligere åt have gjort

enkelte af de saaledes paa Bane bragte Förändring

ger til Gjenstand for Brevvexling med den danske

Justitsminister og Chefen for det norske Justitsdepartement,

oversendte det nsevnte svenske Departements

Chef under 19 August d. A. det endelige Förslag

til de Forandringer, som han fandt, Udkastet

burde undergaa for åt kunne foreslaaes ophojet til Lov

för Sverige, med Henstilling, åt tilsvarende Forandringer,

forsaavidt Indholdet angik, maatte blive

optagne i Udkastet for Danmarks og Norges Vedkommende,

hvorhos der vedfojedes et Udkast til en

ny svensk Lovtext, der udviste, hvori Forandringerne

saavel i Henseende til Form som Indkold

burde bestaa. Under henholdsvis den 23 og 25

August d. A. har det kgl. norske Justitsdepartement

og det danske Justitsministerium anmodet den norske

og den danske Vexellovkommission om åt afgive

Betänkning angaaende de fra svensk Side

fremsatte Förslag til Forandringer, ligesom Kommissionerne

bemyndigedes til åt traede sammen

for indbyrdes åt forhandle om den nsevnte Betänkning.

Som Folge heraf sammentraadte Undertegnede

i Christiania den 4—13 September d. A. og

enedes om nservserende Fmlles-Udtalelse. I dette

Modes mundtlige Forhandlinger deltoge ogsaa —

sirligt med Hensyn til Redaktionen paa de Steder,

hvor der maatte blive Sporgsmaal om iEndringer —

ifolge dertil given Bemyndigelse Formanden i den

svenske Vexellovkommission, Landshövding Bergström,

og Expeditionschef i det svenske Justitsdepartement

Annerstedt, der ligeledes har föredraget

Lovudkastet i den svenske Hojesteret. Det bemserkes

derhos, åt, naar kun tvende danske Kommitterede

have deltaget i nservmrende Betänkning, forklares

dette derved, åt Grassera- Adler i Decbr. 1878

er afgaaet ved Doden, liden åt noget nyt Medlem

er udnsevnt i hans Sted.

Det svenske Justitsdepartements Förslag indeholder,

som mevnt, dels nogle Forandringer i Udkastets

Indhold, dels en Rsekke af deraf uafluengige

Forandringer i den svenske Text, navnlig saadanne,

som ere fundne fornodne af Hensyn til det ssedvanlige

svenske Lovsprog.

Undertegnede have fremdeles vmret af den i Motiverne

til Vexellovudkastet p. X udviklede Mening, åt

den dansk-norske og den svenske Text i de vordende

Love for de 3 Rigel- ogsaa i Ordlyden bor vmre saa

overensstemmende som muligt. Hvor det uden Skade

kunde ske, have vi derför strsebt åt bringe Udkastets

dansk-norske Text i nsermeste Overensstemmelse

VII

VIII

med den nye svenske Text. Det vil imidlertid

sees, åt Overensstemmelsen ikke er saa vidtgaaende

i vedlagte nye Udkast som i det oprindelige. Dette

Andel- sin Förklaring dels i Sprogforskjelligheder,

som trsede mere frem efter de af det svenske Justitsdepartement

foretagne Forandringer i den svenske

Text, dels i enkelte Uligkeder ndenfor Vexelretten,

der paa sit Sted ville Andes nsermere

omtalte. Det maa dog paa den anden Side

bemserkes, åt man paa enkelte Steder har fundet åt

kunne bringe Texterne endnu nsermere til hinanden,

end det i det oprindelige Udkast var gjort.

Hvad de af det svenske Justitsdepartement foreslaaede

Forandringer i Lovudkastets Indhold angaar,

vil det sees, åt disse, ligesom Tilfseldet ogsaa er med

de Aeste Redaktionssendringer, ere begrundede i den

svenske Hojesterets Anmserkninger. Dels ere disse

ligefrem tagne til Folge, og dels have de fremkaldt

andre, mindre vidtgaaende, om end i det Vsesentlige

i samme Retning som Hojesterets Anmserkninger

sigtende, Forandringer. I ganske enkelte Tilfselde

have de nsevnte Anmserkninger derimod ikke ledet

til Förslag fra det svenske Justitsdepartement, idet

dette af Hensyn til, åt iEndringer her vilde mode

en bestemt Modstand fra dansk og norsk Side, for

åt naa Enighed om Udkastet i dets Helhed har

fundet, åt det i disse Punkter kunde staa uforandret;

dette gjselder navnlig om den paa Bane bragte

Ophsevelse af NotiAkationspligten. De Punkter, hvor

Hojesterets Anmserkninger ere fastholdte eller ialfald

delvis fulgte af det svenske Justitsdepartement,

ere navnlig saadanne, hvor Udkastet havde afveget

saavel fra den tyske som fra den svenske Lov, idet

de af det nsevnte Departement fremsatte Förslag

ialfald have segt åt gjore saadan Afvigelse mindre.

Vi gaa derefter over til åt udtale os om de enkelte

Förslag til Forandringer i Udkastets Indhold,

idet vi kun undtagelsesvis have fundet åt burde

ytre os om de foreslaaede Redaktionsforandringer;

heraf folger altsaa, åt, hvor der i vedlagte Udkast

Andes Forandringer, som ej af os nedenfor ere omtalte,

ved rare de efter vor Opfattelse ikke Indholdet.

Det bemserkes, åt paa de Punkter, hvor vedlagte

Udkasts svenske Text afviger tfa det svenske

Justitsdepartements Förslag, er dette skeet med Billigelse

af de svenske Delegerede for åt opnaa en

större Overensstemmelse mellem de tvende Texter.

Endelig ville vi gjore opmserksom paa, åt der uaf

-

hsengigt af det nsevnte svenske Förslag er företaget

enkelte Redaktionsforandringer i begge Texter, om

hvis Onskelighed man er bleven enig; det Samme

er paa et Sted (§ 75) ogsaa Tilfseldet med en Förändring

i Udkastets Indhold.

§ I*) jfr. § 4. I det svenske Justitsdepartements

Förslag er Betalingsstedet optaget blandt

Vexlens nodvendige Indhold; som Grund herfor er

det i den svenske Hojesterets Betänkning anfört, åt

der efter Udkastets Regel (§ 4) kan beredes Vexelejeren

forskjellige Vanskeligheder i de Tilfselde, i

hvilke det er tvivlsomt, hvor Trassatus skal ansees

åt bo. Som det vil sees af Motiverne S. 8, have

de Kommitterede ingenlunde vseret uopmserksomme

herpaa, og vi anse framdeles af de der anforle

Grunde en Bestemmelse som den foreslaaede unodvendig.

Da vi imidlertid ikke tillsegge dette Punkt

nogen serdeles stor Vsegt, og Udkastet ved åt tage

Forslaget til Folge ikke blot vil blive stemmende

med den svenske, men ogsaa med den tyske og

forskjellige andre Vexellove, Ande vi ikke Fojé til

åt fraraade den foreslaaede Förändring. Denne er

i lioslagte Udkast udfort ved nsermest åt folge den

tyske Lovs Redaktion. Vedtages denne Förändring

i § 1, er det nodvendigt, åt sidste Punktum

af § 4 udgaar, saaledes som det ogsaa er skeet i

det svenske Förslag. Der kunde vsere Sporgsmaal,

om det ikke vilde vsere rettest åt Aytte den tilbagevserende

Del af § 4, 2det Stykke, op til den i § 1

indskudte nye Bestemmelse, saaledes som det er

gjort i den tyske og svenske Lov. Man har imidlertid

fundet det rigtigst, åt Udkastet heri lades

uforandret, af Frygt for, åt Fastssettelsen af den domicilierede

Vexels Begreb ellers kunde tabe i

Skarphed.

§ 13. Vi have ingen Grund fundet til overensstemmende

med det svenske Förslag åt förandra

Ordet »Vexelejer« til »Vexelindehaver« (jfr. Motiverne

S. 12—13); nogen Forskjel i Indhold kan ikke

folge af den Forskj el i Udtrykkene, der som Folge

heraf gjennemgaaende vil Andes i de to Texter.

*) De §§, hvis Zifre ere trykte med udhaevet Skrift, ere de, i

hvis Indhold Forandringer ere foreslaaede.

IX

X

Den udforligere Lydelse, §en hav faaet, udtrykker

kun, hvad der allerede tidligere har vseret Meningen

(jfr. Motiverne S. 12).

§ 14 har optaget Udtrykket »uden Retur«, da

dette i Sverige er almindeligere end de allerede

forhen nsevnte.

§ 18. Det svenske Förslag har her indskrsenket

Forevisningspligten til saadanne domicilierede

Vexler, livor Trassenten ikke har opgivet

Domiciliatens Navn paa Vexlen. Allerede i Motiverne

S. 16 er det antydet, åt det naturlige Krav

paa en Forevisningspligt ikke har den Styrke, hvor

Domiciliatus allerede er nsevnt, og da dette derhos

vistnok kun sjeldent sker, har man nu saameget

mindre fundet Grund til åt fraraade den foreslaaede

Förändring. Denne bringer ogsaa Udkastet nsermere

den tyske Lovs Art. 24. Det folger imidlertid

af den i Motiverne S. 15 udviklede Fortolkningsregel,

åt Oversiddelsen af et Paalseg fra Trassentens

Side om åt forevise til Akcept en domicilieret Vexel,

hvor Domiciliatus er nsevnt, ikke — saaledes som

efter den nsevnte tydske Lovartikel — vil have

Vexelrettens Tab til Folge; et saadant Paalseg förekommer

forovrigt vistnok kun meget sjeldent i dette

Tilftelde. Det svenske Förslag har i §en udeladt

Ordene »i betimelig Tida, da saa ubestemte Angivelser

ikke findes passende i en Vexellov; herimod

have vi forsaavidt intet Vsesentligt et indvende,

idet vi forudssette, åt Meningen ligefuldt bliver den

samme (jfr. Motiverne S. 16). — Den lier foretagne

Indskrsenkning af Forevisningspligten vil have en

tilsvarende Indskrsenkning til Folge i § 56.

§ 21. Saavel den svenske Hojesteret som Professor

Konrad Maurer i den lsengere Anmeldelse,

han har vist Udkastet den Opmserksomhed åt meddele

i Krit. Vierteljahrschr. N. F. II. 328—64

(jfr. Norsk Retstidende 1879 S. 402), have

udtalt sig mod den i Motiverne S. 20 fremsatte Fortolkning

af § 21 jfr. § 32, åt den i § 21 opstillede

Betsenkningsfrist ikke tilkommer Trassatus ved Sigtvexler.

Skjont vi fremdeles fastholde den i Motiverne

udtalte Mening, vilde vi dog, ialfald for åt

forebygge en forskjellig Fortolkning inden Rigerne,

have foretrukket åt fastslaa Ssetningen i selve Loven,

dersom vi ikke havde anseet Sporgsmaalet

for upraktisk; det antages nemlig af sig selv åt

lose sig derved, åt den Trassatus, der ved en Sigtvexels

Förevisning til Akcept maatte gjore Fordring

paa 24 Timers Betsenkningsfrist, af Vexelejeren

strax vilde blive modt med Krav paa Betaling, som

ifolge § 32 kan fordres paa Stedet.

§ 22. Ved denne § findes maaske den vsesentligste

Afvigelse, som Forslaget gjor fra Udkastet.

Den svenske Hojesteret har erklseret dettes Regel —

åt ethvert Tillseg, der ophsever, indskrsenker eller

paa anden Maade forandrer Akcepten, skal ansees

som uskrevet, medmindre en sfer egen Fremgangsmaade

er iagttagen ved Akceptens Tegning — som

altför ströende mod almindelige Retsgrundssetninger

til åt kunne antages i Sverige. Chefen for det svenske

Justitsdepartement har gjort denne § til Gjenstand

for smidig Förhandling og har lierunder overensstemmende

med Hojesterets Anmärkning foreslaaet

åt optage den nugjseldende svenske og tyske

Lovs Regel — hvorefter en modificeret eller betinget

Akcept af Vexelejeren kun kan benyttes i sin

Helhed, medens det, bortseet fra partiel Akcept, paa

den anden Side staar ham tidt for åt begynde Regres

for manglende Akcept —, men har dog ogsaa,

forsaavidt der fra dansk og norsk Side maatte rejses

bestemt Modstand herimod, for åt opnaa den onskelige

Enhed mellern de 3 Rigel- erklseret åt kunne

indgaa paa et af den danske Justitsminister in subsidium

fremsat Förslag, hvorefter andre Indskrsenkninger

eller Vilkaar ved Akcepten i hvert Fald

skulle ansees som uskrevne, men Akceptens Indskrsenkning

til åt gjselde en Del af Vexelsummen

(partiel Akcept) skal vsere gyldig — naturligvis

forudsat åt den gjores samtidig med Akcepten

(jfr. § 21 i. f.) —, saaledes åt Vexelejeren i dette

Tilfselde kun skal kunne gjore Regres gjseldende

for den ikke akcepterede Del (jfr. § 25); for åt

spare Tid er derför i det svenske Förslag §

22 affattet i den sidstnsevnte Skikkelse, uden åt dog

Onsket om fortrinsvis åt se den nuvarande svenske

Lov fulgt, derför maatte vsere åt anse som opgivet.

— Den saaledes i Forslaget indeholdte § 22 er

udenfor den partielle Akcept strängera end Udkastet,

idet den uden Hensyn til, under hvilke Omstmndigheder

Akcepten er tegnet, erklserer Indskrsenkninger

og Vilkaar ved Akcepten åt vsere

uskrevne, medens Udkastet havde aabnet en Udvej

til med Retsvirkning åt foretage dem. Vi Ande

dog ikke tilstrsekkelig Grund til her åt fastholde

Udkastets Ordning, da der vistnok udenfor partiel

Akcept ikke er synderlig praktisk Trång til åt mo

-

I

XI

XII

dificere Akcepten, — ialfald neppe nogen saadan,

der fortjener åt imodekommes, — og Forslaget

ker, foruden ganske åt slutte sig til den

gjseldende danske og norske Retsregel, bevarer

fuld Overensstemmelse med den i § 21 i. f.

fastslaaede Grundssetning for Akceptens förbindande

Kraft. Hvad derimod den partielle Akcept angaar,

indebolder Forslaget en saameget vigtigere Förändring,

idet det for et särdeles praktisk Tilfselde

lorstyrrer Udkastets Iloldning og fraviger de strängt

konsekvente Regler, som ere nodvendige for en sand

Gjennemfarclse af det nsevnte Princip i § 21. Naar

vi alligevel bave troet ikke åt burde fraraade Udkastets

Förändring overensstemmende med den i

det svenske Förslag indtagne § 22, da er det dels,

fordi vi anse det haablost åt opnaa eu videregaaende

Regel for Sveriges Vedkommende, og vi paa

den anden Side Ande, åt Vexellovens Enbed ikke

bor ssettes paa Spil for denne Sags Skyld, — dels

fordi den nsevnte § dog kun indeholder, hvad der

allerede nu er Lov i Danmark, og den neppe heller

vil slappe den i Norge praktisk fulgte Regel,

idet det vistnok ikke staar klart for den norske

Forretningsverden, hvor sträng den gjseldende Ret

(Cbr. V.s N. L. 5. 13. 10) ner egentlig er. Det folger

imidlertid af, hvad her er anfört, åt vi maa fraraade

en b ver Förändring i Udkastet, der gaar endnu

videre i Retning af den svenske og tyske Lovs Regel.

Vi tilfoje, åt, bvis Forslaget folges ved § 22,

vil det bringe Udkastet i endnu större Overensstemmelse,

end det allerede forhen er, med Bremerkonferentsens

Resolutioner (se disses No. 11). — Den i

Udkastets § 22 i. f. udtalte Sotning, åt en gyldig

partiel Akcept indskrsenker Regressen til den ikke

akcepterede Del, vil der, hvis Forslaget antages,

saa meget mere vsere Brug för; men da den

partielle Akcepts Gyldighed ifolge den foreslaaede

§ 22 ikke er betinget af den i Udkastets § 22 foreslaaede

Fremgangsmaade, vil det vsere rigtigst med

Forslaget åt flytte Regien til § 25, saaledes som

man ogsaa vil ände den i de til denne svarende §§

af den svenske og tyske Lov.

§ 29. I det svenske Förslag ere Ordene »med

beh0rig AäkomsU udeladte af Flygt for, åt deres

Bibeholdelse kunde lede til Tvivl paa andre Steder,

hvor de ikke findes tilfojede. Vi anse det ogsaa

unodvendigt åt beholde dem, da det vistnok alligevel

vil vsere klart, åt alene den, der kan give libe

-

ratorisk Kvittering, vil kunne krseve Betaling overensstemmende

med denne §.

§ 35. Ordet »Penge« er ber forandret til »Mynt«,

ikke blot fordi en tilsvarende Förändring er nodvendig

i den svenske Text, men ogsaa fordi man derved

kommer i Overensstemmelse med Udkastets egen

Sprogbrug i § 51. — Ordet »kunne« er udeladt i

sidste Linje for klarere åt betegne, åt det er den

almindelige Pris, som er den afgjorende.

§ 39 i Udkastet bar det svenske Justitsdepartement

onsket udeladt, da §en stemmer mindre vel

med den nu gjseldende svenske Privatret. Som allerede

i Motiverne S. 43 udtalt, ere vi tilbojelige til

åt tro, åt §en i Hovedsagen ikke indeholder Andet,

end hvad der alligevel folger af den danske og

norske Civilrets almindelige Ssetninger. Om det nu

end kunde bave sin Nytte åt beholde den, kunne

vi derför heller ikke se nogen vsesentlig Hindring

för åt borttage §en, naar det for Enhedens Skyld

ansees önskelig!.

For saa lidet som muligt åt förandra Nummerne i

Udkastets §§, er som Folge af denne Förändring sidste

Stykke af den hidtilvserende § 40 udskilt som en egen§.

§ 39 (hidtil § 40). De to sidste Linier i denne

§ (den förrige § 40s lste Stykke) ere udeladte i

Forslaget, da de findes ikke åt hore hjemme i

Vexelloven. Vi have herimod intet Vsesentligt åt

indvende, idet vi antage, åt den almindelige Civilret

vil medlare den samme Begränsning af Betalerens

Ansvarsfrihed, som Tillsegget udtrykkelig vilde have

udtalt.

§ 47 er i Forslaget undergaaet eu liden Förändring,

idet den af Hensyn til svenske Forhold

kun indeholder, åt Postattest beviser Underretningens

Afsendelse, ikke dens Modtagelse. Vi anse denne

•ändring temmelig ligegyldig, da der efter dansk

og norsk Ret i det i §en forudsatte Tilfselde ogsaa

maa vsere Formodning for, åt Underretningen er

modtagen, saa åt den blötte Nsegtelse heraf uden

Bevis neppe vil kunne komme i Betragtning.

§ 49. Förändringen i §ens sidste Stykke har

isser til Hensigt klart åt udtale, åt §en ikke angaar

Udstrygning af Akceptantens Navntegning (jfr. Motiverne

S. 57—8).

§ 50 jfr. § 52. Forslaget bar forandret: »åter

gångslcraf

vare inskränkt till»--til »— — vid

återgångskraf — ege — rätt att bekomma«. Vi indromme,

åt Udkastets fra den tyske Lov hentede

XIII

XIV

Udtryk er mindre naturligt, om det end finder sin

Förklaring ved 0nsket om åt udelukke videregaaende

Erstatningskrav.'' Vi antage ogsaa, åt §en

heller ikke i en til det svenske Förslag svarende

Form vil kunne tilläde en större Regresfordring end

deri udtrykkelig hjemlet.

§ 56 i det tidligere Udkast forpligter Ejeren åt''

en domicilieret Vexel, kvis kan vil soge Regres for

manglende Sikkerked, til först åt kraeve Akcept kos

de Nodsadressater, som ko paa Forevisningsstedet.

Dette hsenger imidlertid nöje sammen med den i §

18 opstillede Forevisningspligt, og da denne nu,

som forken forklaret, er foreslaaet indskraenket til

åt gjselde de Domicilvexler, kvor Domiciliatus ikke

er nsevnt paa Vexlen, bor — kvis dette Förslag folges

— Vexelejeren keller ikke i andre Tilfselde

vmre forpligtet til åt opsoge Nodsadressaten paa

Forevisningsstedet, kvorimod ved Domicilvexler med

opgiven Domieiliat den almindelige Regel bor

komme til Anvendelse.

§ 57. Det förste Punktum i det tidligere Udkasts

§ 57 maa indrommes åt vsere mindre heldigt

affattet, og en Omredaktion har derför vaeret önskelig.

Denne er ogsaa foretagen i Forslaget, saaledes

åt det heri er gauske utvetydigt, hvilke Personers

Akcept Vexelejeren er forpligtet til åt modtage.

Herved er der imidlertid ogsaa gjort en liden,

med den nu gjmldende svenske Vexellov stemmende,

Förändring i Indholdet, idet en Nodsadressat,

der bor udenfor Betalingsstedet (Forevisningsstedet),

er behandlet som en Intervenient, naar ban

af egen Drift tilbyder Betaling, og Vexelejeren altsaa

ikke skal vsere forpligtet til åt modtage den af

Nodsadressaten tilbudne Akcept i andre Tilfselde

end de, hvori han selv efter § 56 er forpligtet til

åt opsoge ham, medens efter det tidligere Udkasts

§ 57 Vexelejeren maatte modtage enhver Nodsadressats

Akcept, naar det ikke voldte ham nogen Ulejlighed

(jfr. Motiverne S. 64). Vi se heller ikke lier

nogen vsesentlig Hindring for åt folge Forslaget.

§ 75 er i Forslaget paa et Par Steder affattet

noget anderledes end i Kommissionernes Udkast,

navnlig med det Maal for 0je åt ssette bestemte

Tidsfrister istedetfor de i almindelige Udtryk holdte

Paatog om »ufortovet« eller »uoplioldelig« åt foretage

de i §en omhand]ede Skridt. Hvorvel Forslaget

saaledes ikke har Pligt den svenske Höjesterets

Henstilling om åt lade hele §en udgaa, har Sporgsmaalet

om §ens rigtige Affattelse naturligen ledet

til en fornyet Overvejelse af §ens bele Indhold,

kvortil vi ogsaa opfordredes ved andre Udtalelser,

der ere komne til vor Kundskab (se navnlig

Professor Maurers Anmeldelse 1. c. S. 357, Norsk

Retst. 1879 S. 418). En yderligere Anledning til

åt gjenoptage Provelsen af denne § indeholdes

fremdeles i den Förändring, som vi — ifolge det

svenske Förslag — have troet åt burde indgaa paa

ved Udkastets § 93, kvorom der nedenfor vil blive

nsermere tält. Jo lettere Adgang der nemlig aabnes

for den materielle Rets Fyldestgjorelse i Tilfselde af

Vexelrettens Tab — og dette vil i den nye Affattelse

af § 93 i nogen Grad findes gjort ligeoverfor

Endossenterne — desto mindre stork fremtrseder den

Billigkedsfordring, åt der bor gives nye Regler for

åt vserne imod Tabet af Vexelretten ved ufrivillige

Forsommelser af Vexelomgangen, og desto mindre

nodvendigt synes det derför ogsaa åt indfore det i

den nordiske Vexelret hidtil ukjendte Institut, som

i Udkastets § 75 af den nsevnte Grund var bragt i

Förslag. Paa den anden Side have vi derhos maattet

erkjende, åt Bestemmelser som de i § 75 foreslaaede

kunne före til Misbrug, navnlig forsaavidt

Vexelretten liden nogen Sikkerhedsstillelse vilde

kunne bevares selv mod Endossenterne maaske i

lång Tid, efteråt de foreskrevne Forevisninger og

Protester skulde have fundet Sted. Vi ere derför

ved de fortsatte Overvejelser komne til det Resultat,

åt § 75 rettest bor indskrsenkes til åt gjore det

lettere muligt for Ejeren af en bortkommen Vexel

åt gjore Brug af den kam i § 74 ligeoverfor Trassenten

og Akceptanten tilstaaede Ret. For disse

Tilfselde have vi nemlig anseet det obilligt, om den

Ret, som det er fundet rigtigt åt give Vexelejeren,

naar kan har ladet Mortifikationsstovning forkynde,

skulde blive betydningslos derved, åt de foreskrevne

Frister for Förevisning og Protest imidlertid vare

forlobne og al Vexelret dermed tabt, — Noget

som ialfald i Danmark og Norge let kunde

hsende paa Grund af den for Mortifikationsstovningers

Udferdigelse nodvendige Omgång. Her have

vi derför fremdeles fundet det onskeligt åt aabne

Vexelejeren en Mulighed for åt hindre Vexelrettens

fuldstendige Tab ved Forlobet af de nsevnte Frister

gjennem Optagelse af en saadan Protest, som i §

75 er foreslaaet indfort. I Overensstemmelse her

-

XV

XVI

med er derför nu § 75 forandret i nedenstaaende

Udkast. Efter denne Förändring vil Udkastet selv

ikke laengere indeholde nogen Forudsajtning om, åt

der efter den bortkomne Vexels Mortifikation kan

anstilles Regres. Under den Droftelse, som Professor

Maurers Kritik af den herom i Motiverne S. 80

udtalte Mening har fremkaldt under Modet, har der

ogsaa fra svensk Side vseret opkastet ialfald staerk

Tvivl om den nmvnte Menings Rigtighed.

§ 79. Ordet »Bon i Slutningen af Udkastets §

79 er i Sverige fundet for omfattende, idet det efter

svensk Ret kun er det under Konkurs vserende Bo,

der behandles saaledes, åt en Anmeldelse findes åt

burde afbryde Prseskriptionen. Den hertil sigtende

Förändring i den svenske Text gjor det saameget

onskeligere åt tilfoje i den dansk-norske Text Ordene

»under offentlig Behandling staaende«, hvad

der ialfald for de fleste Tilfaelde ogsaa i det tidligere

Udkast maatte underforstaaes. I Anledning af

en i Motiverne S. 87 fremsat Ytring bor det udtrykkelig

bemaerkes, åt der ikke i den her foreslaaede

fyldigere Form maa indlaegges nogen Forudsaetning

om, åt offentlig Behandling efter norsk Ret altid

udelukker den almindelige Gjaeldsforfolgning (jfr.

dansk Skiftelov 30 Novbr. 1874 § 37). Derimod er

det forudsat, åt Anmeldelse for executores testamente

efter dansk Ret — i Norge staar Sägen anderledes

— maa stilles lige med Anmeldelse for

Skifteretten og omfattes af de nu foreslaaede Udtryk.

§ 80. Efter den Förändring, som Forslaget

har gjort i Udkastets svenske Text, er der lier

fremkommet en tilsyneladende ikke länge Afvigelse

fra den dansk-norske Text, da vi have anseet

det nodvendigt åt bibeholde denne i det Vaesentlige

uforandret. Denne Forskjel mellem de

to Texter er dog af rent formel Natur og er

en nodvendig Folge af Procesreglernes Forskjellighed.

I den svenske Civilproces er nemlig en sseregen

Form for litis denunciatio ukjendt, og 0jemedet

med en saadan opnaaes ved en saedvanlig Domsstaevning,

idet den, der er indstaevnt i en Vexelsag,

strax kan indstaevne sin Formand og nedlsegge Paastand

paa eventuel Betaling af, hvad han selv maatte

blive idomt. I den danske og norske Civilproces

vilde Domsstaevning ikke kunne benyttes paa denne

Maade, og Afbrydelse af Preskription maa saaledes

kunne ske ved en litis denunciatio. Ved de foretagne

iEndringer i den dansk-norske Text har man

navnlig tilsigtet staerkere åt fremhaeve, åt Underretningen

om Processen ogsaa ligeoverfor Akceptanten

(jfr. Motiverne S. 84 og 87) altid skal ske paa formel

Maade, med Benyttelse af Staevnevidner eller

Notarius publieus.

§ 83 indeholder egentlig kun en Sportelregel,

idet Vexleu i det i §en omhandlede Tilfaelde kun

skal bebyrdes med Omkostningerne ved én Protestforretning.

Den foreslaaede nye Affattelse af §en

angiver skarpere og rigtigere Betingelserne for, åt

kun en Protestforretning er förnöden. I den svenske

og den dansk-norske Text er Hovedsaetningen udtrykt

paa en lidt forskjellig Maade, der imidlertid

haenger sammen med Forskjelligheder, der ligge

udenfor Vexelretten. Af den dansk-norske Text antages

det dog med ligesaa stor Sikkerhed som af

den svenske åt folge, åt Notarius publieus, der i

det i §en omhandlede Tilfaelde af egen Drift udstykker

Protestforretningen, dog kun kan beregne Sportler

for én Forretning, og åt der ligeledes under

Regressen kun kan soges Erstatning for Omkostningerne

ved én Forretning (jfr. »andre nodvendige

Udgifter« i § 50).

§ 89 er i det svenske Förslag foroget med et

af den svenske Lovs § 74 optaget Tillaeg for det

Tilfaelde, åt Forretningslokale eller Bolig vel er

kjendt, men Vedkommende ikke der traeffes. Vi

antage, åt man i Danmark og Norge selv uden

saadant udtrykkeligt Tillaeg ikke vilde vaere i Tvivl

om, åt den deri udtalte Regel maatte folges, men

indromme, åt det i en Lov som denne, der vil

blive saameget benyttet af Ulovkyndige, kan have

sin Nytte, åt Tillaegget indtages.

§ 92. I Forslaget er Udtrykket den »almindelige

Samfaersels Stansning« brugt istedetfor den

»offentligen o. s. v. for bedre åt tilkjendegive, åt

ikke ganske enkeltstaaende Forstyrrelser i Samfaerslen

skulle tillaegges den i §en omhandlede Virkning.

Imod denne AEndring kan der formentlig ikke

rejses nogen vaesentlig Indsigelse, saameget mindre

som det dog först er ved den praktiske Fortolkning

gjennem Domstolene, åt Begrebet vis major

vil faa sin fulde Skarphed.

§ 93. Forslaget har her istedetfor Udkastets

Regel —hvorimod forskjellige Betaenkeligheder ville

XVII

XVIII

findes udtalte i Hojesterets Anmserkninger — optaget

den nugjseldende svenske Vexellovs § 96, dog

med nogen Forskjel i Affattelsen, navnlig den, åt

Forslaget ogsaa udtrykkelig nsevner prseskriberede

Vexler — hvilke dog maa ansees indbefattede under

den svenske Lovs Regel — samt åt det har

udeladt Omtalen af Vexelskyldnerens mala fides som

överflödig. Den i Forslaget saaledes indsatte § 93

aabner saavel ved den prseskriberede som ved den

prsejudicerede Vexel Adgang for et »BerigelsesS0gsmaal«.

Det er i Motiverne til det tidligere

Udkast udtalt, åt man ikke var tilbojelig til udtrykkelig

åt opstille et saadant for den danske og norske

Lovanvendelse temmelig fremmed Begreb, Det

maa imidlertid paa den anden Side indrommes, åt,

om end de Bertil sigtende Udtryk neppe forekomme

i tidligere Love, er Tingen selv dog neppe

ukjendt hverken for de danske eller de norske

Domstol, og ialfald Ande vi, åt Billighed oftere

vil krseve Anerkjendelsen af et saadant Grundlag

for en Fordring, hvorfor dets udtrykkelige Opstilling

i nservserende Tilfselde kan vmre et nyttigt Skridt.

Der er ogsaa i Motiverne S. 101 jfr. 103 antydet

Muligheden af, åt man efter Udkastets § 93 vilde

kunne tilläde et lignende Sogsmaal for visse Tilfselde.

Det nsevnte Berigelsessogsmaal er i den foreslaaede

§ 93 hjemlet ligeoverfor enhver Vexelskyldner,

liden åt der er gjort Forskjel mellem prseskriberede

og prsejudicerede Vexler eller mellem de

forskjellige Slags Vexelskyldnere, navnlig ikke mellem

Trassenten og Endossenterne. Vi antage imidlertid,

åt, selv uden nogen skreven Retsregel, vil

der her i Lovanvendelsen opstaa en noget lignende

Forskjel, som der i Udkastets § 93 udtrykkelig

var opstillet, fordi der i de forskjellige Til

faelde ganske naturlig vil udvikle sig en forskjellig

Ordning af Bevisbyrden. Vi tro nemlig åt kunne

forudssette, åt medens ligeoverfor Trassenten (ved

Domicilvexler ogsaa Akceptanten) ved den prsejudicerede

Vexel Formodningen vil vsere for, åt han

vilde beriges paa Vexelejerens Bekostning, hvis etlivert

Krav bortfaldt, saa åt han nsermest vil faa

Bevisbyrden for en modsat Paastands Rigtighed, —

vil Sägen stille sig omvendt for Endossenternes

Vedkominende, om vi end indromme, åt Forslaget

— saaledes^som ovenfor ved § 75 antydet — aabner

en noget större Adgang til åt snge Endossenterne,

end Tilfseldet vilde vaere efter det tidligere

Udkasts § 93 (jfr. Motiverne S. 103). Ligeledes tro

vi, åt man ved de prseskriberede Vexler mindre let

vil antage en Berigelse end i Tilfselde af Prsejudice,

fordi eu lsengere Tid her vil vsere forloben. Naar

endelig i Forslaget Vexelejerens Fordring ikke i noget

Fald, naar den er prsejudiceret, bliver åt anse

som hvilende paa Gjseldsbrev, — hvilket nemlig

efter Hojesterets Anmärkning vilde stride mod

svenske Retsregler — skulle vi henvise til, hvad

der i Motiverne S. 102 er udviklet om Anvendelsen

af Fdn. 9 Febr. 1798 paa prsejudicerede Vexler,

hvoraf det sees, åt Forskjellen fra det tidligere Udkast

heller ikke paa dette Punkt er af vsesentlig

Betydning. — Overensstemmende hermed have vi ikke

fundet nogeu afgjorende Betsenkelighed ved åt affatte

Udkastets § 93 overensstemmende med Forslaget.

§ 95. I Forslaget er det for Tydeligheds Skyld

udtrykkelig sagt, åt Reglerne om Vexelduplikater i

det lOde Kapitel ikke blive åt anvende paa egne

Vexler; herimod have vi Intet åt indvende (jfr. Motiverne

S. 108).

Den i det tidligere Udkasts Slutning indtagne

»Overgangsbestemmelse« er udeladt i det svenske

Förslag, da saadanne Bestemmelser efter svensk

Ssedvane indtages i en särskilt Indforelseslov, saaledes

som det vil sees af det i Bilaget trykte Udkast

til en saadan. Vi have derför fundet åt burde

udelade Bestemmelsen ogsaa af Udkastets dansknorske

Text. Vi tro desuden, åt Regien om Lovens

Ikrafttrseden maaske burde formes noget anderledes

end i det tidligere Udkast foreslaaet. Om end nemlig

denne Ikrafttrseden i det enkelte Land vistnok

ikke i Loven selv udtrykkelig bär gjores afhängig

af, åt lignende Love vedtages i de andre nordiske

Lande, maa det dog formenlig vsere Forudssetningen

for Lovens Ikrafttrseden i det enkelte Land, åt

eu tilsvarende Lov kommer til åt gjselde i de to

andre Lande, uden hvilket der maaske kunde findes

Betsenkelighed ved Indforelsen i det enkelte

Land af en med Udkastet ganske overensstemmende

Vexellov. Navnlig af Hensyn til den

i Norge gjseldende Regel om den Tid, inden

hvilken Love kunne sanktioneres, tilläde vi os

derför åt lienstille til Overvejelse, om der ikke i de

Förslag, som i livert af Landene maattc blive

XIX

XX

fremsatte, kunde optages en Slutningsbestemmelse,

udvortes adskilt fra det nvrige Indhold, gaaende

ud paa, åt Loven trseder i Kraft fra den Tid,

Kongen bestemmer. Herved vilde der aabnes Adgang

til åt se Lovudkastets Skjebne i de andre

Lande, forend Loven ssettes i Kraft.

Da der ifolge det Ovenanforte er företaget et

ikke länge Antal, om end i de fleste Tilfjelde mindre

vsesentlige, yEn dr inger i det af de tre Kommissioner

tidligere afgivne Lovudkast, liave vi anseet det for

rettest åt vedlaegge et nyt fuldstsendigt Udkast til

Vexellove for Danmark og Norge med tilsvarende

svensk Text, saadan som denne endelig er vedtagen

af de svenske Delegerede, og er dette nye reviderede

Udkast saaledes åt anse som Kommissionernes

endelige Lovforslag.

De Punkter, hvori Indholdet af dette nye Udkast

afviger fra det foregaaende, ere ovenfor fremhaevede.

Hvad Afvigelserne fra andre Vexellove angaar,

vil det nye Udkast medfnre folgende Forandringer

i den i Motiverne p. XIV IT. meddelte Fortegnelse

:

Afvigelserne fra den tyske Lov ere formindslcede

derved, åt Betalingens Sted er optaget blandt

Vexlens nodvendige Indhold, åt Forevisningspligten

ved Domicilvexler i § 18 er bleven indskrsenket

til de Vexler, hvor Domiciliatus ikke er nmvnt, åt

partiel Akcept ubetinget er gyldig, og ved Berigelsessogsmaalets

Anerkjendelse i § 93, — hvorimod

de omvendt ere forggede ved Udeladelsen af § 39

(Depositionsretten) og ved den lille Udvidelse af

Intervenientbegrebet i § 57. — Hvad den svenske

Lov angaar, har det nye Udkast i alle de nsevnte

Punkter formindsket Afvigelsen fra den, hvad der

ogsaa er Tilfsel let med Hensyn til det ovrige Indhold

af § 93. Det vil altsaa sees, åt de Punkter,

hvori det nye Udkast afviger fra det förrige, isser

ere saadanne, hvor dette afveg saavel fra den tyske

som den svenske Lov, idet det nye Udkast herved

er kommet disse Love endnu nsermere.

Derimod afviger det nye Udkast forsaavidt mere

end det förrige fra den nugjseldende danske og norske

Vexelret, som samtlige de Punkter, hvori Udkastet

er blevet förän dref — dog § 22 undtagen — ere

saadanne, hvor det tidligere stemmede mere med

dansk-norsk Ret.

Paa Grund af den Förändring, der paa et enkelt

Sted er företaget med §§nes Nummere, vedfoje

vi en ny Tabel over Forholdet mellem Udkastets,

den svenske og den tyske Lovs Artikler.

Christiania i September 1879.

L. M. B. Auhert

0. A. Baclike.

Tli. Joll. Heftye.

C. S. Klein.

A. Klnhien.

1

2

3

4

4,

5

6

7

8

0

9

''}*

II

12

13

14

15

0

16

17

18

19

20

21

22

0

23

24

0

25

0

Tabel

over

§§ og do tilsvarende §§ i den svenske (8. L.) og den tyske (D. W. O.) Vexellov.

(Hvor der nedenfor findes et 0, betyder det, åt der ikke findes nogen tilsvarende Artikel).

D. W. 0.

S. L.

1

Udk.

D. TV. 0.

S. L.

•

I

0

27

27

32

2

jfr. 86 og 87

28

28

30

4

1

29

0

33

6

2

30

29

31

4,4

3

31

30 og 33

35

jfr. 24 init.

2 init.

32

31

37

ce

1 f.

33

30 og 32

36 jfr. 94 i. f

7

1 init.

34

34

0

5

4

0

35

0

7 i. f. (Novello)

0

35

37

38

8

5

36

0

39

0

6—<-10

37

38

41

9

11 og 16, 1 P.

38

39

40,i og 41 i. f.

] o

0

0 (fort. § 39)

40

0

14

° 9) (förbön

36

42

11

13

40 j § 40)

0

0

12

12

41

41

43

13

i 2 i. f.

42

42

0

14

15

43

43

44

15

16, 2 P.

44

44

0

16

0

45

45 jfr. 47

0

17

17

46

45 i. f.

0

18

18

47

46

0

jfr- 24,2

0

48

48

0

19 og 20

19 og 21,2

49,i

49

45

0

0

49.2

0

0

21

20, 21,b 25

501

22

24

SO

46

0

22

52

51

47

23

26

0

52

0

24,i

23

53

53

0

0

27

54

54

48

25,,

28

55

55

0

25,2

o 1

56

56 jfr. 29

49

26

29

57

57

50 og 55

Udk.

D. W. 0.

S. L.

j Udk.

D. W. 0.

S. L.

58

59 jfr. 62

51 jfr. 53

80,i_2

80

jfr. 79

59

58

52 og 49 jfr. 51 og 53

80,3

0

0

60

60

56

81

87 jfr. 90

72 jfr. 75

Öl

61

54

82,]

88

73

62

62

57, 58 og 60

82,2

0

0

65

63

61

83

89

0

64

64

jfr. 59 og 62

0

0

74 2 P.

65

65

63

84

84

81

66|

66

64

85

85

82

67)

86

86

80

68

67

65

0 (ifr. 94)

0

83—88, 90

69

68

66

0

82

89

70

69

67

8 7

81

91

71

70

68

88

3, 75 og 76

93

0 (jfr. 11)

71

0 (jfr. 11)

89

91

74, 1 P. jfr. 72

72

72

09

90

32,2

94

73)

) 70

91

92

95

u\

73

}>.

92

0

0

75

0

0

93

83

96

76

74

42 2 P.

94

0

0

77

77

76

0

93

0

78

78

77

0

94—95

0

79

79

78

95

96—100

92

Reviderad^ Utkast

till

Vexellagar

för

Danmark, Norge och Sverige.

Revideret Udkast

til

V exellove

for

Danmark, Norge og Sverige.

Kristiania.

September 1879.

Första Afdelningen.

Om dragna (trasserade) yexlar.

Första Kapitlet.

Om vexels form.

§ 1.

Vexel skall innehålla:

uttrycklig, i sj elfva texten införd, benämning af

vexel eller, der den är affattad å främmande

språk, motsvarande uttryck å detta språk;

det penningebelopp, som skall betalas (vexelsumma);

dens namn, till hvilken betalning skall ske (vexeltagare,

remittent);

dens namn, som skall infria vexeln (vexelbetalare,

godkännare, trassat);

tid och ort för vexelns utställande;

den ort, hvarest betalningen skall ske;

dens underskrift, som utställer vexeln (vexelgifvare,

vexelutställare, trassent).

§2.

Vexel kan lyda på betalning till vexelgifvaren

sjelf (vexel till egen order).

Är vexel dragen att inlösas af vexelgifvaren

sjelf (trasserad egen vexel), skall den anses såsom

egen vexel, hvarom i § 95 sägs.

§ 3.

Betalningstiden skall vara en och densamma för

hela vexelsumman.

Vexeln kan endast lyda på betalning:

å viss dag;

vid uppvisandet (vid sigt, a vista);

å viss tid efter uppvisandet (efter sigt, a viso); eller

å viss tid efter utställandet (a dato).

Är icke någon betalningstid nämnd, anses vexeln

såsom betalbar vid uppvisandet.

§ 4.

Vexel kan lyda på betalning å annan ort, än

der vexelbetalaren bor (domicilierad vexel).

Förste Afdeling*.

Om trnkne (trasserede) Vexler.

Förste Kapitel.

Om Vexelformen.

§ 1.

En Vexel skal indeholde:

udtrykkelig Bensevnelse af Vexel, indfort i selve Texten,

eller, hvis Vexlen er affattet i et fremmed

Sprog, et tilsvarende Udtryk i dette Sprog;

den Pengesum, der skal betales (Vexelsummen);

dens Navn, til hvem Betalingen skal ske (Vexeltager,

Remittent);

dens Navn, der skal. indfri Vexlen (Vexelbetaler,

Trassat);

Tid og Sted for Vexlens Udstedelse;

det Sted, hvor Betalingen skal ske;

dens Underskrift, der ndsteder Vexlen (Vexelgiver,

Vexeludsteder, Trassent).

§ 2.

En Vexel kan lyde paa Betaling til Trassenten

selv (Vexel til egen Ordre).

Lyder en trasseret Vexel paa åt indfries af

Trassenten selv (trasseret egen Vexel), ansees den

som en egen Vexel (§ 95).

§ 3.

Betalingstiden skal for den hele Vexelsum vsere

en og den samme.

Vexlen kan kun lyde paa Betaling:

paa en bestemt Dag;

ved Förevisning (ved Sigt, a vista);

en vis Tid efter Förevisningen (efter Sigt, a viso); eller

en vis Tid efter Udstedelsen (a dato).

Er ingen Betalingstid nsevnt, ansees Vexlen som

betalbar ved Sigt.

§ 4.

En Vexel kan lyde paa Betaling et andet Sted

end der, bvor Trassaten bor (domicilieret Vexel).

4

Är särskild betalningsort ej nämnd, gälle såsom

vexelns betalningsort den vid vexelbetalare^ namn

utsatta ort, hvilken jemväl anses såsom hans boningsort.

§ 5-

Är handlingen icke affattad i öfverensstämmelse

med här ofvan gifna föreskrifter, medföre den icke

vexelrätt. Icke heller hafve de på sådan handling

tecknade förbindelser, såsom godkännande, öfverlåtelse

eller borgen, någon verkan efter vexellag.

§ e.

Är vexelsumma flere gånger utsatt, men till olika

belopp, gälle det, som minst är.

§ 7.

Utfästes i vexel ränta, vare det ogilt.

Andra Kapitlet.

Om vexelgifvares ansvarighet.

§ 8.

Vexelgifvare svare efter vexelrätt för vexels godkännande

(accept) och betalning.

Tredje Kapitlet.

Om öfverlåtelse af vexel (indossament, giro).

§ 9.

Vexel må öfverlåtas till annan (indossatarie),

ändå att ej något härom är i vexeln nämndt. Har

vexelgifvaren i vexelns text med orden «icke till

order» eller dylikt förbjudit öfverlåtelse, gifve öfverlåtelse,

som ändå sker, ingen vexelrätt.

§ io.

Genom öfverlåtelse (indossament, giro) varda

alla af vexeln härflytande rättigheter, deribland ock

rätt att vidare öfverlåta vexeln, öfverflyttade på den,

till hvilken öfverlåtelsen skett. Vexel kan öfverlåtas

äfven till vexelgifvare, till vexelbetalare, till godkännare

eller till föregående öfverlåtare och af dessa

åter till andra.

5

Er särskilt Betalingssted ikke nmvnt, gjselder som

Vexlens Betalingssted det ved Trassatens Navn anforte

Sted, hvor han tillige antages åt bo.

§ 5.

Er et Dokument ikke affattet overensstemmende

med de förän givne Forskrifter, medföra- det ikke

Vexelret. Heller ikke liave de paa et saadant Dokument

tegnede Erklseringer, saasom Akcept, Endossement

eller Borgen, nogen vexelretlig Virkning.

§ 6.

Er Vexelsummen nsevnt flere Gånge, men med

forskjellige Belob, gjmlder det, som mindst er.

§ v.

Indeholder en Vexel Tilsagn om Rente, ansees

det som uskrevet.

Andet Kapitel.

Om Trassentens Ansvar.

§ B.

Trassenten svarer efter Vexelret for Vexlens

Godkjendelse (Akcept) og Betaling.

Tredie Kapitel.

Om Overdragelse af Vexlen (Endossement, Giro).

§ 9.

En Vexel kan ved Endossement överdrages til

en Anden (Endossatar), selv om Intet beröm er

nsevnt i Vexlen. Har Trassenten i selve Vexlens

Text ved Orden e »ikke til Ordre« eller deslige

forbudt dens Overdragelse, medföra saadan ingen

vexelretlig Virkning.

§ 10.

Ved Endossement gaa alle af Vexlen flydende

Rettigheder, deribland! ogsaa Retten til åt endossere

Vexlen videre, over paa Endossataren. Vexlen kan endosseres

ogsaa til Trassenten, til Trassaten, til Akceptanteu

eller til en tidligere Endossent og af disse

igjen til Andre.

6

§ 11.

Öfverlåtelse skall tecknas å sjelfva vexeln eller

å en afskrift deraf (kopia) eller å ett vid vexeln

eller afskriften häftadt blad (alonge).

§ 12.

Öfverlåtelse kan ske antingen sålunda, att

öfverlåtaren utsätter dens namn, till hvilken öfverlåtelsen

sker, och dervid skrifver sin namnteckning

(fullständigt indossament), eller ock medelst öfverlåtarens

blotta namnteckning å vexelns eller afskriftens

baksida eller å det vidhäftade bladet (öfverlåtelse

in blanco, indossament in blanco).

§ 13.

Öfverlåtelse, som skett medelst öfverlåtarens

blotta namnteckning, må af vexelinnehafvare fyllas

genom insättande af indossataries namn.

§ 14.

Hvar, som vexel öfverlåter, stånde för dess godkännande

och betalning i ansvarighet efter vexelrätt

till alla dem, som efter honom blifva deraf innehafvare,

så framt han ej i öfverlåtelsen med orden »utan

förbindelse», (»utan ansvar», »utan obligo», «utan retur»

eller dylikt uttryckligen förbehållit sig att vara

från sådan ansvarighet fri.

§ 15.

Innehåller öfverlåtelse uttryckligt förbud att

vexeln vidare öfverlåta, och öfverlåtes den ändå,

hafve senare vexelinnehafvare icke vexelrätt mot den

öfverlåtare, som förbudet gaf.

§ 16.

Öfverlåtelse, som innehåller blott en fullmakt eller

ett uppdrag «till inkassering» eller dylikt (procuraindossament),

medföre icke eganderätt till vexeln, utan

vare sysslomannen endast behörig att vidtaga erforderliga

åtgärder till vexelrättens bevarande samt att utsöka

och uppbära vexelsumman, så ock att, derest

det icke blifvit uttryckligen i öfverlåtelsen förbjudet,

öfverlåta vexeln genom nytt procura-indossament.

7

§ 11.

Endossementet skal skrives paa selve Yexlen eller

paa en Afskrift af den (Kopi) eller paa et til

Vexlen eller Kopien hseftet Blad (Alonge).

§ 12.

Endossement kan ske enten saaledes, åt Endossenten

indsaetter Endossatarens Navn og underskriver

sit eget (fuldstsendigt Endossement), eller

og derved, åt Endossenten blot tegner sit Navn

paa Vexlens eller Vexelkopiens Bagside eller paa

det vedhseftede Blad (Endossement in blanco).

§ 13.

Blanko-Endossement kan af Vexeleieren udfyldes

ved Indsaettelse af en Endossatars Navn.

§ 14.

Enhver Endossent svarer alle efterfalgende Eiere

af Vexlen efter Vexelret for dens Akcept og Betaling,

saafremt han ikke i sit Endossement ved Ordene »uden

Forbindtlighed«, »uden Ansvara »uden Obligo«, »uden

Retur» eller deslige udtrykkelig har forbeholdt sig

åt veere fri for saadant Ansvar.

§ 15.

Indeholder et Endossement udtrykkeligt Förbud

mod åt endossere Vexlen videre, og överdrages den

desuagtet, have senere Vexeleiere ikke Vexelret mod

den Endossent, som gav Forbudet.

§ 16.

Et Endossement, som kun indeholder en Fuldmagt

eller en Bemyndigelse til Inkassering eller deslige (Prokura-Endossement),

overf0rerikkeEiendomsret til Vexlen,

men giver alene Fuldmsegtigen Hjemmel til åt tage

de til Vexelrettens Bevaring fornödne Forholdsregler

og til åt indtale og oppebsere Vexelsummen, samt,

saafremt saadant ikke er udtrykkelig forbudt i Endossementet,

til åt overdrage Vexlen ved nytProkuraEndossement.

8

Fjerde Kapitlet.

Om vexels uppvisande till godkännande.

§ 17-

En livar, som bär vexel i bänder, är berättigad

att strax uppvisa densamma till godkännande och

att, der sådant icke inom den i § 21 stadgade tid

erhålles, protestera för uteblifvet godkännande (de

non acceptatione). Aftal, som strider häremot, hafve

icke verkan efter vexellag

§ 18.

Lyder vexel på betalning å annan ort än der

vexelbetalaren bor, och har ej vexelgifvaren i vexeln

utsatt, af hvem betalning bör å den andra orten erläggas,

skall den före förfallodagen förevisas vexelbetalaren

till godkännande och, derest sadant icke

erhålles, protesteras. Försummas det, förloras vexelrätten

mot vexelgifvare och öfverlåtare.

§ 19.

Är vexel stöld att betalas viss tid efter uppvisandet,

skall den uppvisas till godkännande inom

tid, som dertill i vexelns text föreskrifven är, eller,

der sådan föreskrift saknas, inom sex månader från

utgifningsdagen, om den är dragen tran eller på någon

ort i Europa, med undantag af Island och Färöarne,

samt inom ett år, om den är dragen från

eller på sistnämnde orter eller någon ort utom Europa.

Varder vexeln icke godkänd eller blifver godkännande

icke dateradt, skall vexeln före uppvisningstidens

utgång protesteras; och räknas i sådan händelse

förfallotiden från protestdagen. Försummas

hvad här är stadgadt, förloras vexelrätten mot vexelgifvare

och öfverlåtare.

Öfverlåtare, som i öfverlåtelse af sådan vexel

föreskrifvit särskild uppvisningstid, vare fri från

vexelansvarighet, om den tid försittes.

I förhållande till godkännare, som icke daterat

sitt godkännande, skall, i händelse protest icke

skett, förfallotiden räknas från uppvisningstidens

sista dag.

9

Fjerde Kapitel.

Om Vexlens Förevisning til Akcept.

§ 17.

Enhver, som har en Vexel i Hmnde, er berettiget

til strax åt forevise den til Akcept og, hvis saadan

ikke erholdes inden den i § 21 bestemte Tid, åt optage

Protest for manglende Akcept (de non acceptatione).

Aftale, som strider herimod, har ikke vexelretlig

Virkning.

§ 18.

Lyder en Vexel paa Betaling et andet Sted end

der, hvor Trassaten bor, og har Trassenten ikke paa

Vexlen opgivet, ved hvem Betalingen paa det andet

Sted skal erlägges, skal den for Forfaldsdag fforevises

Trassaten til Akcept og, saafremt saadan ikke

erholdes, protesteres. Forsommes dette, tabes Vexelretten

mod Trassenten og Endossenterne.

§ 19.

Lyder en Vexel paa Betaling efter Sigt, skal

den foievises til Akcept inden den Tid, som maatte

vaere foreskreven i Vexlens Text, eller, naar saadan

Förskrift mangler, inden 6 Maaneder fra Udstedelsesdagen,

hvis den er trukken fra eller paa noget

Sted i Europa med Undtagelse af Island og Faeroeine,

og inden et Aar, hvis den er trukken fra eller

paa sidstnsevnte Steder eller noget Sted udenfor

Europa. Bliver Vexlen ikke akcepteret, eller bliver

Akcepten ikke dateret, skal Vexlen inden Forevisningsfristens

Udlob protesteres, og regnes i saadant

Tiltaelde k orfaldstiden fra Protestdagen. Forsommes,

hvad her er bestemt, tabes Vexelretten mod Trassenten

og Endossenterne.

Den Endossent, som i sit Endossement af saadan

Vexel har foreskrevet eu smidig Forevisningstid, er

fri för Vexelansvar, hvis Fristen oversiddes.

I Forhold til den Akceptant, som ikke har dateret

sin Akcept, regnes Forfaldstiden, naar Protest

ikke er optagen, fra Forevisningsfristens sidste Dag.

10

§ 20.

I hvarje fall, då på grund af uteblifvet godkännande

protest skett, skall underrättelse (notifikation)

derom gifvas på sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47

sägs.

Femte Kapitlet.

Om vexels godkännande.

§ 21.

När vexel uppvisas till godkännande, skall bestämdt

svar, jakande eller nekande, gifvas inom

tjugofyra timmar. Gifves icke svar inom den tid,

anses godkännande vägradt.

Godkännande skall skrifvas på vexeln och förses

med godkännarens underskrift. Giltigt godkännande

kan ock lemnas medelst godkännarens blotta

namnteckning på vexelns framsida.

Sedan godkännande blifvit å vexeln tecknadt,

kan det icke med laga verkan utstrykas, ändras eller

återkallas.

§ 22.

Vexel skall godkänr.as efter sin lydelse utan

vilkor eller förbehåll; dock må godkännande inskränkas

till en del af vexelsumraan. Göras andra inskränkningar

eller vilkor, vare de utan verkan.

§ 23.

Hvar, som vexel godkänt, svare efter vexelrätt

för betalning af det godkända beloppet å förfallodagen.

Godkännare vare till följd af sitt godkännande

äfven vexelgifvaren ansvarig efter vexelrätt. Deremot

kåfve godkännaren icke vexelrätt mot vexelgifvaren.

§ 24.

År vexel stäld att betalas å annan ort än der

godkännaren bor, och har ej vexelgifvaren i vexeln

utsatt, af hvem betalning å den andra orten skall erläggas,

sätte godkännaren det ut å vexeln. Gör han

det ej, vare det så ansedt, som ville han sjelf inlösa

vexeln på betalningsorten.

11

§ 20.

I ethvert Tilfselde, hvor paa Grund af manglende

Akcept Protest er optagen, skal Underretning

(Notifikation) derom gives paa den Maade og under

det Ansvar, som i §§ 45-47 fastssettes.

Femte Kapitel.

Om Vexlens Akcept.

§ 21.

Naar en Vexel forevises til Akcept, skal bestemt

Svar, bekrseftende eller nmgtende, gives inden 24

Timer. Gives ikke Svar inden denne Tid, ansees

Akcept nsegtet.

Akcepten skal skrives paa Vexlen og forsynes

med Akceptantens Underskrift. Gyldig Akcept kan

ogsaa gives ved Akceptantens blötte Navntegning paa

Vexlens Forside.

Akcept kan ikke, efteråt den er tegnet paa

Vexlen, med Retsvirkning udstryges, forandres eller

tilbagekaldes.

§ 22.

Vexlen skal akcepteres efter sit Lydende liden

Vilkaar eller Forbehold; dog kan Akcepten indskramkes

til en Del af Vexelsuminen. Gjores andre Indskramkninger

eller Vilkaar, ansees de som uskrevne.

§ 23.

Den, som har akcepteret en Vexel, svarer efter

Vexelret for Betaling paa Forfaldsdagen af det akcepterede

Belob.

Akceptanten er ifolge sin Akcept vexelretlig forpligtet

ogsaa ligeoverfor Trassenten. Derimod har

Akceptanten ikke Vexelret mod Trassenten.

§ 24.

Lyder en Vexel paa Betaling et andet Sted end

der, hvor Trassaten bor, og bar Trassenten ikke paa

Vexlen opgivet, ved hvem Betalingen paa det andet

Sted skal erlsegges, skal Akceptanten tilfbie det paa

Vexlen. Gjor han det ikke, antages det, åt han selv

vil indfri Vexlen paa Betalingsstedet.

12

Sjette Kapitlet.

Om återgångstalan för uteblifvet eller osäkert godkännande.

§ 25.

Varder vexel icke godkänd inom den i § 21

stadgade tid, eller inskränkes godkännande till en

del af vexelsummau, vare innehafvare^ sedan han derför

protesterat, berättigad att af hvilken som helst

bland öfverlåtarne eller af vexelgifvaren, mot protestens

aflemnande, med vexelrätt fordra säkerhet för

betalning å förfallotiden icke allena af vexelsumman

eller af det icke godkända beloppet, utan ock af de

genom det uteblifna eller ofullständiga godkännandet

vållade omkostnader.

§ 26.

Öfverlåtare kåfve, på grund af protesten för

uteblifvet eller ofullständigt godkännande, likaledes

rätt att, mot protestens aflemnande, fordra säkerhet

af hvilken som helst bland föregående öfverlåtare

eller af vexelgifvaren.

§ 27.

Har vexelgäldenär lemnat säkerhet åt någon af

dem, som följa efter honom, galle den äfven till fördel

för säkerhetsgifvarens öfriga efterföljare, när

de fordra sådant. Ej må någon, som följer efter

säkerhetsgifvaren, fordra ytterligare säkerhet af någon

vexelgäldenär, så framt det ej visas, att den

redan stälda säkerheten är otillräcklig.

§ 28.

Vill den, å hvilken vexel är dragen, efter protesten

meddela fullständigt godkännande, och ersätter

han de genom det uteblifna godkännandet vållade

omkostnader, må uppvisaren icke vägra att

mottaga godkännandet, så framt vexeln ännu är i

hans värjo. Sedan godkännande skett, efter

ty nu är sagdt, upphöre rätten att fordra säkerhet.

Var sådan redan stäld, skall den återlemnas. Likaledes

skall stäld säkerhet återlemnas, derest icke

13

Sjette Kapitel.

Om Regres for manglende eller ikke betryggende Akcept.

§ 25.

Bliver en Vexel ikke akcepteret inden den i §

21 bestemte Frist, eller indskrsenkes Akcepten til en

Del afVexelsummen, er Vexeleieren, efteråt Protest

er optagen, berettiget til af hvilkensomhelst blandt

Endossenterne eller af Trassenten mod Protestens

Udlevering med Vexelret åt kraeve Sikkerhed for Betaling

til Forfaldstid afVexelsummen eller det ikke

akcepterede Belob tilligemed de ved den manglende

eller ufuldstsendige Akcept forvoldte Omkostninger.

§ 26.

Enhver Endossent bar i Kraft af den for manglende

eller ufuldstmndig Akcept optagne Protest ligeledes

Bet til mod Protestens Udlevering åt kraeve Sikkerhed

åt hvilkensomhelst blandt de foregaaende

Endossenter eller af Trassenten.

§ 27.

Har en Vexelskyldner stillet en af sine Eftermaend

Sikkerhed, gjselder den ogsaa til Fordel for

Sikkerhedsstillerens ovrige Eftermsend, naar de fordre

saadant. Ingen afSikkerhedsstillerens Eftermsend

har Ret til åt forlange yderligere Sikkerhed af nogen

Vexelskyldner, medmindre det paavises, åt den

allerede stillede Sikkerhed er utilstrsekkelig.

§ 28.

Vil Trassaten efter Protesten meddele fuldstsendig

Akcept, og erstatter han de ved den manglende

Akcept forvoldte Omkostninger, maa Prsesentanten

ikke vsegre sig ved åt modtage Akcepten, saafremt

Vexlen endnu er i hans Besiddelse. Naar

Akcept saaledes er given, ophorer Retten til åt krseve

Sikkerhed. Var saadan allerede stillet, skal den tilbageleveres.

Ligeledes skal en stillet Sikkerhed gives

tilbage, naar der ikke inden et Aar efter Vexlens

14

inom ett år efter vexelns förfallodag käromål om

dess inlösen blifvit anstäldt emot den, sömhål- lemnat

säkerheten, så ock när vexeln infriats, eller när

vexelansvarigheten på annat sätt upphört.

§ 29.

Har den, som på grund af protest för uteblifvet

godkännande är berättigad till säkerhet enligt § 25

eller § 26, vexeln i händer, ege han utan att afvakta

förfallotiden i stället för säkerhet strax fordra

betalning af vexelsumman eller det icke godkända

beloppet tillika med de genom det uteblifna godkännandet

vållade omkostnader och provision enligt §§

50—52; dock må vexelgäldenär å vexelsumman eller

det icke godkända beloppet afkorta ränta derå, efter

fem för hundra om året, under den tid, som vid

betalningen kan återstå till vexelns förfallotid.

Fordrar vexel innehafvare säkerhet, men vill

vexelgäldenär hellre strax med ofvannämnda vilkor

infria vexeln, stånde det honom fritt.

§ 30.

Har den, som godkänt vexel, före förfallotiden

kommit i konkurstillstånd eller vid utmätning funnits

sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han

är köpman, instält sina betalningar, och har han ej,

när den, som vexeln i händer häfver, af sådan anledning

det äskat, stält säkerhet för vexelns inlösen

å förfallotiden, vare vexelinnehafvaren och öfver

låtare, sedan förhållandet blifvit styrkt genom protest,

berättigade att mot protestens aflemnande fordra

säkerhet af föregående öfverlåtare eller vexelgifvaren,

som i §§ 25—27 sägs.

Om sådan protest skall underrättelse gifvas på

sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47 stadgas.

Sjunde KLapitlet.

Om vexels förfallotid och betalning.

§ 31.

Vexel skall å förfallodagen infrias; och ege

förty uppskofsdagar ej rum.

§ 32.

Vexel, som lyder å betalning vid uppvisandet,

varde vid uppvisandet inlöst. Om tiden, inom hvil

-

15

Forfaldsdag er reist Sag til dens Betaling mod den,

som har stillet Sikkerheden, saa og naar Vexlen er

indfriet eller den vexelretlige Förpligtelse paa anden

Maade er oph0rt.

§ 29.

Har den, som paa Grund af Protest for manglende

Akcept er berettiget til Sikkerhed efter §§ 25 eller

26, Vexlen i Heende, kan han liden åt afvente

Forfaldstiden i Stedet for Sikkerhed strax krseve

Betaling af Vexelsummen eller det ikke akcepterede

Belob, tilligemed de ved Akceptens Nmgtelse forvoldte

Omkostninger og Provision efter §§ 50—52.

Dog kan Vexelskyldneren i Vexelsummen eller det

ikke akcepterede Befob afkorte 5 Procent aarlig

Rente for Vexlens tilbagestaaende Lebetid.

Kravel- Vexeleieren Sikkerhed, men vil Vexelskyldneren

hellere strax paa ovennievnte Vilkaar indfri

Vexlen, staar dette barn tidt.

§ 30.

Er den, som bar akcepteret en Vexel, forinden

Forfaldstid kommen under Konkurs eller ved Exekution

fonden åt mangle Midler til åt betale sin

Gjseld, eller har lian, hvis han er Handlende, standset

sine Betalinger, og har han ikke, efter i saadan

Anledning åt vsere opfordret dertil af Vexlens Ihamdehaver,

stillet Sikkerhed for dens Indfrielse til Forfaldstid,

ere Vexlens Eier og Endossenter, naar disse

Omstsendigheder godtgjores ved Protest, berettigede

til mod Protestens Udlevering åt krave Sikkerhed

overensstemmende med §§ 25—27 hos de foregaaende

Endossenter eller Trassenten.

Om saadan Protest bliver Underretning åt

give paa den Maade og under det Ansvar, som i

§§ 45—47 fastssettes.

Syvende Kapitel.

Om Vexlens Forfaldstid og Betaling.

§ 31.

Vexlen skal indfries paa Forfaldsdagen, og finde

Lnbedage saaledes ikke Sted.

§ 32.

En Vexel, som lyder paa Betaling ved Sigt, skal

indfries ved Förevisningen. Om Tiden, inden hvil

-

16

ken sådan vexel skall uppvisas till betalning, och

om påföljden af uraktlåtenhet deraf galle hvad i § 19

är stadgadt om uppvisande till godkännande af vexel,

den der lyder å betalning viss tid efter uppvisandet.

§ 33.

År vexels förfallotid bestämd till början af en

månad, skall den infrias å månadens första dag.

Med midten af en månad förstås månadens femtonde

dag och med slutet af en månad dess sista dag.

År vexels förfallotid utsat i visst antal dagar

efter utställandet eller efter uppvisandet, värde dagen

för utställandet eller uppvisandet ej räknad. Half

månad räknas lika med femton dagar. Lyder betalningstiden

på en eller flere hela månader jemte en

half månad, varde den halfva månaden räknad sist.

§ 34.

År vexel utgifven å ort, hvarest tidräkning efter

gamla stilen begagnas, anses tidsbestämmelserna i

vexeln gifna efter nämnda stil, derest icke annat af

vexeln framgår.

§ 35.

Vexel skall betalas i det myntslag, hvarå den

lyder. Är det mynt ej gångbart på betalningsorten,

och har icke vexelgifvaren genom ordet »effektiv»

eller motsvarande uttryck särskildt föreskrifvit betalning

i det främmande myntslaget; då må vexelsumman

gäldas i inländskt mynt efter den vexelkurs,

hvartill på den ort, der betalningen sker, eller på

närmaste inländska vexelplats vexlar, utstälda i det

främmande myntslaget och lydande på betalning vid

uppvisandet, köpas å den tid, inlösen sker.

§ 36.

Infriar icke godkännare vexel, när den å eller

efter förfallodag uppvisas till betalning; vare han

skyldig att å vexelsumman gälda ränta efter sex

för hundra om året från den iiag vexeln till betalning

honom förevistes, så ock att gifva full ersättning

för de vexelinnehafvaren genom dröjsmålet

17

ken saadan Vexel skal forevises til Betaling, og om

Folgerne af Forsommelse heraf gjselder, hvad der i

§ 19 er bestemt om Förevisning til Akcept afVexler,

der lyde paa Betaling efter Sigt.

§ 33.

Er Vexlens Forfaldstid bestemt til Begyndeisen

åt en Maaned, skal den indfries paa Maanedens

förste Dag. Ved Midten af en Maaned forstaaes

Maanedens femtende Dag og ved Slutningen af en

Maaned dens sidste Dag.

Er Vexlens Forfaldstid bestemt til et vist Antal

Dage efter Udstedelsen eller efter Sigt, medregnes

ikke Udstedelses- eller Forevisningsdagen. En

halv Maaned regnes lige med et Tidsrum af

15 Dage; lyder Betalingstiden paa en eller flere

hele Maaneder og en halv Maaned, bliver den halve

Maaned åt regne sidst.

§ 34.

Er en Vexel udstedt paa et Sted, hvor der benyttes

Tidsregning efter gammel Stil, skulle Tidsbestemmelserne

i Vexlen ansees givne efter denne

Stil, naar ikke Andet fremgaar af Vexlen.

§ 35.

Vexlen skal betales i den Myntsort, paa hvilken

den lyder. Er denne ikke gångbar paa Betalingsstedet,

og har Trassenten ikke ved Ordet »effektiv»

eller tilsvareude Udtryk sirlig foreskrevet Betaling

i den fremmede Myntsort, kan Vexelsummen erlajgges

i indenlandsk Mynt efter den Vexelkurs, hvortil

paa det Sted, hvor Betalingen sker, eller paa nmrineste

indenlandske Vexelplads Vexler, udstedte i

den fremmede Myntsort og lydende paa Betaling

ved Sigt, kjobes paa den Tid, Indfrielsen sker.

§ 36.

Indfrier Akceptanten ikke Vexlen, naar den paa

eller efter Forfaldsdagen forevises barn til Betaling,

er han pligtig åt svare 6 Procent aarlig Rente af

Vexelsummen fra Forevisningsdagen samt til åt give

fuld Erstatning for de Vexeleieren ved Forhalingen

forvoldte Omkostning^’. Skal Betalingen ske efter

18

åbragta kostnader. Skall betalning ske efter vexelkurs

och har den efter vexelns uppvisande fallit, varde

den kurs beräknad, som gäldenär uppvisandet skedde;

dock må vexelinneliafvaren, om han dröjt med vexelns

uppvisande, icke beräkna högre kurs än den, som

gälde å förfallodagen.

§37.

Vexelinnehafvaren må ej vägra att mottaga afbetalning

å vexelsumman.

§ 38.

Vexelgäldenär vare ej skyldig betala, der ej

vexeln till honom atlemnas med påtecknadt qvitto.

Betalar han en del af vexelsumman, varde afbetalninaen

å vexeln tecknad, så ock, om det äskas, särskildt

qvitto honom meddeladt å en afskrift af

vexeln.

§ 39.

Då förfallotid inne är, vare den, som vexeln i

händer häfver, berättigad att fordra och uppbära betalning

för vexeln, så framt han genom innehållet af

dess text eller genom behörigen sammanhängande och

till honom fortgående följd af fullständiga öfverlåtelser

eller öfverlåtelse!- in blanco visar sig vara rätt

innehafvare af vexeln. Ej vare den, som då infriar

vexeln, förbunden pröfva, om öfverlåtelserna äro äkta.

§ 40.

Infrias vexel före förfallodagen, och visar sig

sedan, att betalning erlagts till obehörig innehafvare,

svare då den, som vexeln inlöst, för deraf uppkom

mande skada.

Åttonde Kapitlet.

Om återgångstalan för bristande betalning.

§ 41.

Vill vexelinnehafvare emot vexelgifvaren och

öfverlåtare bevara sin rätt till återgångstalan för

bristande betalning, skall han, ehvad vexeln förut

blifvit godkänd eller ej, till betalning uppvisa

den förfallna vexeln för den, å hvilken vexeln är

dragen, samt, om denne icke erlägger full betalning,

derför protestera (de non solutione) å förfallodagen

19

Vexelkurs, eg er denne falden efter Vexlens Förevisning,

beregnes den Kurs, som gjaldt paa Forevisningstiden;

dog kan Vexeleieren, livis han har förhålet

Vexlens Förevisning, ikke beregne hoiere Kurs end

den, der gjaldt paa Forfaldsdagen.

_ § 37.

Vexeleieren man ikke vsegre sig ved åt modtage

Afdrag paa Vexelsummen.

§ 38.

Vexelskyldneren er ikke pligtig åt hetale, medmindre

Vexlen udleveres ham med paategnet Kvittering.

Betaler han en Del af Vexelsummen, skal

Af betalingen paategnes Vexlen, og, saafremt det

forlanges, särskilt Kvittering meddeles ham paa

en Afskrift af Vexlen.

§ 39.

Naar Forfaldstid er kommen, er Vexlens Ihsendehaver

berettiget til åt kraeve og oppebaere Betaling

for Vexlen, saafremt han ved Indholdet af dens Text

eller ved en behörig sammenheengende og til ham

fortsat Rmkke af fuldstsendige eller Blanko-Endossementer

viser sig åt vsere Vexlens Eier. Den, som

da indfrier Vexlen, er ikke pligtig åt prove Endossementernes

AEgthed.

§ 40.

Indfries en Vexel for Forfaldsdag, og viser det

sig senere, åt Betalingen er erlagt til en uretmaessig

Ihaendehaver, svarer den, der indfriede Vexlen, for

deraf folgende Skade.

Ottende Kapitel.

Om Regres paa Grund af mangiende Betaling.

§ 41.

Vil Vexeleieren bevare sin Ret til Regres

for mangiende Betaling mod Trassenten og Endossenterne,

skal han forevise den forfaldne Vexel,

hvad enten den forud er akcepteret eller ikke, til

Betaling for Trassaten og, hvis denne ikke erlsegger

fuld Betaling, optage Protest (de non solutione) paa

Forfaldsdagen eller senest paa anden Sognedag

20

eller sist å andra söckendagen derefter. Sådan uppvisning

och protest vare dock icke af nöden, der

protest för uteblifvet godkännande förut skett samt

derjemte vexeln är vorden enligt § 29 inlöst eller på

grund af stadgandet i samma § käromål blifvit anstäldt

om vexelns betalning.

§ 42.

Uppmaning att ej protestera («utan protest»,

«utan kostnad» eller dylikt) fritage från skyldighet

att protestera, men icke från skyldighet att i rätt

tid uppvisa vexeln till betalning. Uteblifver betalningen,

vare vexelinnehafvaren skyldig att derom

gifva underrättelse på sätt och vid påföljd, som i

§§ 45—47 sägs. Påstår vexelgäldenär, att uppvisande

icke egt rum i rätt tid, åligge det honom

att bevisa sådant. Från skyldighet att ersätta protestkostnad,

njir oaktadt uppmaningen protest skett, vare

han icke fritagen.

§ 43.

Är vexel stäld att betalas å annan ort än der

vexelbetalaren bor, skall vexeln å betalningsorten uppvisas

för den, af hvilken betalningen skall erläggas

(domiciliaten), eller, der en sådan ej är i

vexeln nämnd, hos godkännaren sjelf. Erhålles ej

betalning, eller kan den, för hvilken vexeln borde

uppvisas, icke trätfas å betalningsorten; då skall

vexelinnehafvaren, så framt han vill bevara sin rätt till

återgångstalan emot vexelgifvaren och öfverlåtare,

på den ort protestera, efter ty i § 41 sagdt är. Skall

betalningen erläggas af annan man än godkännaren,

och försummar vexelinnehafvaren att hos den man

protestera, förloras vexelrätten äfven emot godkännaren.

§ 44.

För bevarande af vexelrätt emot godkännaren

erfordras, med undantag af det i § 43 nämnda fall,

hvarken vexelns uppvisande till betalning, ej heller

protest.

§ 45.

Innehafvare af en för bristande betalning protesterad

vexel skall inom tvenne söckendagar efter

den dag, då protesten skett, gifva skriftlig underrättelse

(notifikation) om protesten till den honom närmast

föregående vexelgäldenär, vid hvars namn å

vexeln uppgift om ort finnes.

21

efter denne. Saadan Förevisning og Protest er dog

ufornoden, saafremt Protest for Klängande Akcept

forud er optagen samt derhos Vexlen er indfriet

overensstemmende med § 29 eller Sag i Medför af

samme § reist til dens Betaling.

§ 42.

Fn Opfordring til ikke åt optage Protest(»uden Pro

test«, »udenOmkostninger« eller desl.) fritager tfa Forpligtelsen

til åt protestere, men ikke tfa Forpligtelsen

til i rette Tid åt forevise Vexlen til Betaling. Udebliver

Betalingen, er Vexeleieren pligtig til åt give

Underretning derom paa den Maade og under det

Ansvar, som i §§ 45—47 fastssettes. Paastaar en

Vexelskyldner, åt Förevisning ikke har fundet Sted i

rette Tid, paahviler det ham åt bevise saadant. Fra

Forpligtelsen til åt erstatte Protestomkostninger, naar

Protest uanseet Opfordringen er skeet, er han ikke

fri tagen.

% 43.

Er Vexlen domicilieret, skal den forevises paa

Betalingsstedet for den, ved hvem Betalingen skal

erlsegges (Domiciliaten), eller, hvis en saadan ikke

er nsevnt paa Vexlen, for Akceptanten sel v. Opnaaes

ikke Betaling, eller kan den, for hvem Vexlen

skal forevises, ikke trmffes paa Betalingsstedet, skal

Vexeleieren, saafremt han vil bevare sin Ret til Regres

mod Trassenten og Endossenterne, dersteds optage

Protest overensstemmende med de i §41 givne

Forskrifter. Skal Betalingen ske ved en Anden end

Akceptanten, og forsommer Vexeleieren åt optage

Protest hos ham, tabes Vexelretten ogsaa mod Akceptanten.

§ 44.

Til Bevaring af Vexelret mod Akceptanten udfordres,

med Undtagelse af det i § 43 nsevnte Tilfselde,

hverken Vexlens Förevisning til Betaling eller

Optagelse af Protest.

§ 45.

Ihsendehaveren af en for manglende Betaling

protesteret Vexel skal inden to Sognedage efter den

Dag, da Protesten blev optagen, give skriftlig Underretning

(Notifikation) om Protesten til den nrnrmeste

af sine Formsend, ved hvis Navn paa Vexlen

Stedsbetegnelse findes anfört.

22

Denna skyldighet må anses uppfyld, när skriftlig

underrättelse inom nämnde tid blifvit inlemnad å

posten eller, der post ej går, på annat ändamålsenligt

sätt afsänd.

Hvarje om protesten underrättad öfverlåtare

vare pligtig att inom tvenne söckendagar efter underrättelsens

mottagande på lika sätt underrätta den

honom närmast föregående vexelgäldenäv, vid hvars

namn å vexeln uppgift om ort finnes. Vexelgifvare,

hvilken mottagit underrättelse, att vexel, som är

stäld att betalas å annan ort än der godkännaren

bor, blifvit protesterad hos den, af hvilken betalning

skall erläggas, vare likaledes pligtig åt härom

underrätta godkännaren.

§ 46.

Hvar, som försummar att gifva sådan underrättelse,

som i § 45 sägs, svare den eller de föregående

vexelgäldenärer, som till följd deraf saknat underrättelse,

för den genom försummelsen vållade skada.

Han må af dem icke fordra godtgörelse för utgifter,

utan vare blott berättigad åt erhålla vexelsumman

jemte ränta efter fem för hundra om året från den

dag, betalning sökes.

§ 47.

Företer den, som var pligtig gifva underrättelse,

intyg från postanstalt derom, att han inlemnat

bref till föregående vexelgäldenär, galle det såsom

bevis, att å den tid, intyget innehåller, underrättelse

blifvit till vexelgäldenären afsänd, så framt

ej styrkt varder, att brefvet haft annat innehåll.

§ 48.

Hvarje vexelgäldenär ege, mot erläggande af

vexelsumman jemte ränta och omkostnader, rätt att

af vexelinnehafvaren utbekomma den protesterade

vexeln med påtecknadt qvitto tillika med protesten.

§ 49.

Atergångstalan för bristande betalning må anställas

på en gång emot flere eller alla vexelgäldenärer

eller särskildt emot hvilken som helst af dem.

Vexelinnehafvare vare ej bunden vid öfverlåtelsernas

ordning eller det val, han en gång gjort.

År af vexelinnehafvaren eller med hans samtycke

vexelgifvarens eller någon öfverlåtares namn utstruket

å vexeln, vare sådan vexelgäldenär, äfvensom öfverlåtare,

hvilka följa efter honom, frie från vexelansvarighet.

23

Denne Förpligtelse ansees fyldestgjort, naar

skriftlig Underretning inden nsevnte Tidsfrist er indleveret

til Posten eller, hvor Post ikke gaar, paa

anden försvarlig Maade afsendt.

Enhver om Protesten underrettet Endossent er

pligtig til inden to Sognedage efter Underretningens

Modtagelse paa samme Maade åt give Underretning

til sin nsermeste Formand, ved livis Navn Stedsbetegnelse

findes anfört paa Vexlen. Ligeledes

er den Trassent, som har modtaget Underretning

om, åt en domicilieret Vexel er protesteret hos

den, ved hvem Betalingen skal erlaegges, forpligtet til

herom åt underrette Akceptanten.

§ 46.

Den, som forsommer åt give saadan Underretning,

som i § 45 er foreskreven, svarer de Formsend,

der som Folge deraf ere forbigaaede, for den ved

Försummelsen forvoldte Skade. Han kan af dem

ikke krseve Godtgjurelse for Udgifter, men er kun

berettiget til Vexelsummen med 5 pCt. aarlig Rente

fra den Dag, Sag til Betaling reises. .

§ 47.

Foreviser den, som var forpligtet til åt give Underretning,

Postattest om, åt han har indleveret

Brev til vedkommende Formand, gjmlder dette

som Bevis for, åt Underretning paa den Tid,

Postattesten opgiver, er bleven afsendt til Formanden,

medmindre det godtgjures, åt Brevet havde et

andet Indhold.

§ 48.

Enhver Vexelskyldner har mod åt erlsegge

Vexelsummen med Renter og Omkostninger Ret til

åt faa den protesterede Vexel med paategnet Kvittering

tilligemed Protesten udleveret af Vexeleieren.

§ 49.

Regressugsmaal for manglende Betaling kan paa

en Gång reises mod flere eller alle Vexelskyldnere

eller särskilt mod hvilkensomhelst af dem. Vexeleieren

er ikke bunden ved Endossementernes Rsekkefolge

eller ved det Valg, han en Gång har gjort.

Er Trassentens eller nogen Endossents Navn af

Vexeleieren eller med här s Samtykke udstruget paa

Vexlen, er en saadan Vexelskyldner saavel som alle

hans Eftermsend frie for Vexelansvarlighed.

24

§ 50.

Vid återgångskraf på grund af bristande betalning

för vexeln ege vexelinnehafvaren rätt att bekomma

:

den obetalda vexelsumman jemte ränta derå efter

sex för hundra om året från vexelns förfallodag;

ersättning för protestkostnader, postpenningar och

andra nödiga utgifter; samt

provision till en tredjedel för hundra af vexelsumman.

§ 51.

Lyder vexeln på utländskt mynt; gånge med

betalningen deraf i inländskt mynt, som i § 35

sagdt är; dock skall betalningen, i händelse kursen

efter vexelns förfallodag fallit, erläggas efter den

kurs, som då var gällande.

. § 52''

Har öfverlåtare inlöst återgången vexel, ege han

vid återgångskraf rätt att bekomma:

hela det belopp, han jemlikt §§ 50 och 51 varit

nödgad att betala, jemte ränta derå efter sex

» för hundra om året från betalningsdagen;

ersättning för egna nödiga utgifter; samt

provision till en tredjedel för hundra af vexelsumman.

Rätten att beräkna provision upphöre, när provisionernas

sammanlagda belopp redan uppgått till

två för hundra af vexelsumman.

. §

Atergångsfordran må uttagas genom ny vexel,

dragen tillbaka pa den, hos hvilken betalningen

äskas (recambio-vexel, återvexel). I ty fäll må till

fordrans belopp läggas mäklarearfvode för återvexelns

försäljning samt stämpelafgift, så vidt sådan skall

erläggas.

Sådan vexel skall lyda på betalning vid uppvisandet

och dragas omedelbart (a drittura).

§ 54.

Den, mot hvilken återgångskraf framställes, vare

eJ pligtig betala, med mindre protesten och qvitten

räkning å hvad som betalas (returräkning)

jemte vexeln till honom aflemnas.

§ 55.

Öfverlåtare, som godtgjort någon af dem, som

följa efter honom, ege utstryka sin egen och efterföljande

öfverlåtelser.

25

§ 5°-

I Tilfselde af Regres paa Grund af manglende

Betaling er Vexeleieren berettiget til åt fordra:

den ubetalte Vexelrim med 6 pCt. aarlig Rente

fra Vexlens Forfaldsdag;

Erstatning for Protestomkostninger, Porto og

andre nodvendige Udgifter; samt

Provision f Va pCt. af Vexelsummen.

§ 51.

Lyder Vexlen paa udenlandsk Mynt, forholdes

med Hensyn til Betalingen i indenlandsk Mynt, saaledes

som det er fastsat i §35; dog skal Betalingen,

b vis Kursen er falden efter Vexlens Forfaldsdag, erlsegges

efter den Kurs, som da var gjseldende.

§ 52.

Har en Endossent således indiost Vexlen, omfatter

hans Regresfordring:

hele det Belob, han overensstemmende med §§ 50

og 51 har vaeret nodt til åt betale, samt 6 pCt

aarlig Rente deraf fra Betalingsdagen;

Erstatning for egne nodvendige Udgifter; samt

Provision af Va pCt. af Vexelsummen.

Retten til åt beregne Provision opborer, naar

Provisionernes samlede Sura allerede er naaet op til

2 pCt. af Vexelsummen.

§ 53.

Regresfordringen kan inddrages ved en ny Vexel,

trukken filbåge paa den, hos hvem Betalingen soges

(Rekambiovexel, Modvexel). Isaafald kan der

til Fordringens Belob lsegges Mmglergebyr för Modvexlens

Sälg samt Stempelafgift, forsaavidt saadan

skal erlsegges.

Saadan Vexel skal lyde paa Betaling ved Sigt

og trsekkes umiddelbart (a drittura).

§ 54. .

O Hen, mod hvem Regresfordring fremsrettes, er

ikke foipligtet til åt betale, medmindre Protesten

og en kvitteret Regning over, hvad der betales (Retourregning),

udleveres ham tilligemed Vexlen.

§ 55.

Euhver Endossent, som har fyldestgjort en af

sine Eftermamd, kan udstryge sit eget og elterfolgende

Endossementer.

26

Nionde Kapitlet.

Om vexels godkännande eller betalning efter nödfallsadress

eller till heder.

§ 56.

Är vexel, som blifvit protesterad för uteblifvet

eller osäkert godkännande, försedd med anvisning

till någon å betalningsorten eller, om stadgandet i

§ 18 eger tillämpning å vexeln, till någon å uppvisningsorten

att vexeln i nödfall godkänna (nödfallsadress);

då skall, innan återgångstalan på grund af

protesten må anställas, godkännande äskas bos den,

å hvilken sådan anvisning lyder (nödfallsadressat),

och, der detsamma vägras, protest hos honom verkställas.

Aro nödfallsadresser gifna å flera, som äro

villiga att meddela godkännande, hafve den företräde,

genom hvilken de fleste vexelgäldenärer befrias.

§ 57.

Varder vexel ej godkänd af någon bland dem,

på hvilka den är stäld, som i § 56 sägs, må annan

man (intervenient), sedan protest skett, godkänna

vexeln till heder för vexelgifvaren eller någon af öfverlåtarne;

dock vare ej vexelinnehafvaren pligtig att

sådant godkännande antaga, der det ej bjudes af

den, å hvilken vexeln dragen är. Bjudes godkännande

jemväl af någon bland dem, på hvilka nödfallsadress

lyder, och befrias genom honom lika många

vexelgäldenärer, hafve han företräde.

§ 58.

Godkännande efter nödfallsadress eller till heder

skall tecknas å sjelfva vexeln; dock må, derest å

en afskrift deraf finnes nödfallsadress i original eller

originalöfverlåtelse, godkännande efter adressen eller

till heder för öfverlåtaren tecknas å afskriften. Der

ej af godkännandet eller af detsamma i förbindelse med

nödfallsadress synes, för hvars räkning det är gifvet,

skall det anses meddeladt för vexelgifvarens räkning.

§ 59.

Den, som efter nödfallsadress eller til heder

godkänner vexel, vare berättigad att mot ersättning

för protestkostnaderna utbekomma protesten för

uteblifvet eller osäkert godkännande, försedd med

påteckning om hans eget godkännande och om tiden,

då det meddelades. Senast å andra söckendagen

efter dagen för godkännandet skall han med posten

eller, der post ej går, på annat ändamålsenligt sätt,

öfversända protesten till den, för hvars räkning

vexeln blef godkänd. Underlåter han detta, svare

till skadan.

27

Ni ende Kapitel.

Om Vexlens Akcept eller Betaling efter Nadsadresse eller ved

Intervention.

§ 56.

Er en Vexel, som er bleven protesteret for manglende

eller ikke betryggende Akcept, forsynet med

Anmodning til Nogen paa Betalingsstedet eller, hvis

Forskriften i § 18 kommer til Anvendelse paa Vexlen,

til Nogen paa Forevisningsstedet om i Nodsfald åt akceptere

den (Nodsadresse), skal der, för Regres paa

Grund afsaadan Protest kan gjores gjaeldende, kneves

Akcept hos den, til hvem saadan Anmodning er rettet

(N0dsadressaten),og, ifald den nsegtes, optages Protest

ogsaahosham. Blandt flere Nodsadressater, som ere

villige til åt meddele Akcept, har den Fortrinet, ved

hvem de fleste Vexelskyldnere befries.

§ 57.

Bliver Vexlen ikke akcepteret af nogen af de i

§ 56 nmvnte Nodsadressater, kan en Anden (Intervenient),

efteråt Protest er optagen, akceptere Vexlen

til Jilre for Trassenten eller nogen af Endossenterne;

dog er Vexeleieren ikke pligtig til åt modtage

saadan Akcept, medmindre den tilbydes af

Trassaten. Tilbydes Akcept tidige af en Nodsadressat,

ved hvem ligesaa mange Vexelskyldnere befries,

har han Fortrinet.

§ 58.

Akcept af eu Nodsadressat eller en Intervenient

skal tegnes paa selve Vexlen; dog kan, livor original

Nodsadresse eller originalt Endossement

findes paa en Kopi, Akcept efter Adressen eller til

iEre for Endossenten legnes paa Kopien. Hvis det

ikke af Åkcepten eller af denne i Förbindelse med en

Nodsadresse fremgaar, for hvis Regling den er given,

skal den ansees meddelt for Trassentens Regning.

§ 59.

Den, som akcepterer en Vexel som Nodsadressat

eller Intervenient, er berettiget til mod Godtgjorelse

af Protestomkostningerne åt faa den for

manglende eller ikke betryggende Akcept optagne

Protest udleveret, forsynet med Paategning om hans

egen Akcept og om Tiden, da den meddeltes. Senest

den anden Segnedag efter Akceptdagen skal

han med Posten eller, livor Post ikke gaar, paa anden

försvarlig Maade oversende Protesten til den,

for hvis Regning Vexlen blev akcepteret. Undlader

han dette, svarer han til Skaden.

28

§ 60.

Den, som efter nödfallsadress eller till heder

godkänt vexel, svare såsom annan godkännare för

vexelns betalning till hvarje öfverlåtare, som följer

efter den, för hvars räkning han meddelat sitt godkännande,

så framt vexeln med förut verkstäld protest

förevisas honom till betalning inom den i § 62

stadgade tid.

§ 61.

Har vexel blifvit godkänd efter nödfallsadress

eller till heder, hafve hvarken vexelinnehafvaren, ej

heller någon af de öfverlåtare, som följa efter den,

för hvars räkning vexeln blef godkänd, rätt till

återgångstalan för uteblifvet eller osäkert godkännande.

Deremot kan sådan talan göras gällande

åt den, för hvars räkning godkännandet gafs, och

af de öfverlåtare, som föregå denne.

§ 62‘

År en för bristande betalning protesterad vexel

försedd med nödfallsadress eller är godkännande till

heder å vexeln tecknadt, och lyder adressen eller

godkännandet å betalningsorten, skall vexeln tillika

med protesten sist å andra söckendagen efter förfallodagen

till betalning uppvisas och, der sådan ej erhålles,

protesteras hos alla dem, på hvilka nödfallsadresser

lyda, och hos den, som lemnat godkännande

till heder. Försummas detta, vare vexelinnehafvaren

förlustig sin återgångstalan mot hvarje vexelgäldenär,

som skulle blifvit befriad genom betalningen.

Lag samma vare, derest vexelinnehafvaren vägrar

mottaga betalning, som honom erbjudes till heder för

någon vexelgäldenär.

§ 63.

Hvar, som efter nödfallsadress eller till heder

betalar vexelsumman med ränta och ersätter de genom

protesten vallade omkostnader, ege att utbekomma

vexeln och protesten med påteckning om

betalningen och för hvem den skett, samt inträde i

vexelinnehafvarens rätt mot den, för hvars räkning

han betalt, mot de öfverlåtare, som föregå denne,

samt mot godkännaren.

§ 64.

Erbjuda sig flere att efter protest betala, hafve

den företräde, genom hvilken de fleste vexelgäldenärer

befrias. Den, som med betalning mellankommit,

oaktadt af vexeln eller protesten framgick, att

annan, som erbjudit betalning, var närmare berätta

29

§ 60.

Den, som i Egenskab af Nodsadressat eller Intervenient

har akcepteret en Vexel, svarer ligesom

anden Akceptant for Vexlens Betaling til enhver af

d ens Eftermsend, for hvis Regning han har meddelt

sin Akcept, saafremt Vexlen med forud optagen Protest

forevises ham til Betaling inden den i § 62 fastsatte

Frist.

§ 61.

Er en Vexel akcepteret af en Nodsadressat eller

en Intervenient, have hverken Vexeleieren eller nogen

anden af dens Eftermsend, for hvis Regning

Vexlen er bl even akcepteret, Ret til Regres for manglende

eller ikke betryggende Akcept. Derimod kan

saadan Regres gjores gjseldende af den, for hvis Regning

Akcepten blev given, samt af dennes Formaend.

§ 62.

Er en for manglende Betaling protesteret Vexel

torsynet med Nodsadresse, eller er Interventionsakcept

tegnet paa Vexlen, og lyder Nodsadressen

eller Akcepten paa Betalingsstedet, skal Vexlen tilligemed

Protesten senest, den anden Sögnedag efter

Forfaldsdagen forevises til Betaling, og, hvis saadan

ei erholdes, protesteres hos samtlige Nodsadressater

og Interventionsakceptanten. Forsommes dette, taber

Vexeleieren sin Regres mod enhver Vexelskyldner,

som vilde vsere bleven befriet ved Betalingen. Det

samme gjselder, hvis Vexeleieren vsegrer sig ved åt

modtage Betaling, der til Mre for nogen Vexelskyldner

tilbydes ham.

§ 63.

Enhver, som i Egenskab af Nodsadressat eller

Intervenient betaler Vexelsummen med Renter og

erstatter de ved Protesten forvoldte Omkostninger,

kan fordre Vexlen og Protesten udleverede med Paategning

om den skete Betaling og for hvem den er

skeet, samt indtrader i Vexeleierens Ret mod den,

för hvis Regning han bär betalt, mod dennes Formmnd

paa Vexlen og mod Akceptanten.

§ 64.

Tilbyde Flere sig åt betale efter Protest, har

den Fortrinet, ved hvem de fleste Vexelskyldnere befries.

Den, som trader til med Betaling, uagtet det

af Vexlen eller Protesten fremgaar, åt en Anden,

som havde tilbudt Betaling, var nsermere berettiget til

so

gad til vexelns inlösande, bafve icke återgångstalan

mot de vexelgäldenärer, som skulle blifvit befriade,

om den andre betalt.

§ 65.

Den, som efter nödfallsadress eller til heder

godkänt vexel, men från betalning hindras deraf, att

annan infriar vexeln, vare berättigad att af denne

erhålla provision till en tredjedel för hundra.

Tionde Kapitlet.

Om duplett och afskrift af vexel.

§ 66.

Vexel må utgifvas i flera exemplar (dupletter),

af hvilkahvarje särskilt exemplar skalli sjelfvatexten

utmärka sin- ordning, såsom första, andra, tredje

o. s. v. (prima, secunda, tertia o. s. v.), men som för

öfrigt skola(vara lika lydande. Aro exemplaren icke

sålunda betecknade, galle hvarje af dem såsom sjelfständig,

i ett exemplar utgifven vexel (solavexel).

§ 67.

Såväl vexeltagaren som senare innehafvare af

vexeln vare berättigade att af vexelgifvaren, mot ersättning

för kostnaderna, erhålla dupletter af vexeln.

Senare vexelinnehafvare ege jemväl vända sig med

begäran derom till den, som vexeln till honom öfverlåtit,

denne till sin man och så vidare, till dess begäran

hinner vexelgifvaren. Öfverlåtare vare pligtige

att på duplettexemplar förnya öfverlåtelserna

efter deras ordningsföljd.

§ 68.

Infrias ett vexelexemplar, vare de öfriga kraftlösa.

Dock svare godkännare fortfarande för hvarje

efter infriandet utelöpande exemplar, som finnes försedt

med hans godkännande. Likaledes svare öfverlåtare,

som till olika personer öfverlåtit vexelexemplar,

äfvensom senare öfverlåtare af dessa, för hvarje

efter infriandet utelöpande exemplar, hvarå deras

öfverlåtelse finnes tecknad.

§ 69.

Är ett exemplar af vexeln till godkännande atsändt,

då skall, när annat exemplar öfverlåtes, å detta

31

Vexlens Indlosning, har ingen Regres mod deVexelskyldnere,

som vilde vsere blevne befriede, hvis den

Anden havde betalt.

§ 65.

Den Nodsadressat eller Intervenient, som har

akcepteret en Vexel, men som hindres i åt hetale

derved, åt en Anden indfrier Vexlen, er berettiget

til af denne åt erholde en Provision af ''/a pCt.

Tiende Kapitel.

Om Vexelduplikater og Vexelkopier.

§ 66.

En Vexel kan udstedes i flere Exemplarer (Duplikater),

af hvilke hvert enkelt i selve Texten skal

betegne sin Orden som förste, anden, tredie o. s. v.

(prima, secunda, tertia o. s. v.), men som forovrigt

ere enslydende. Ere Exemplarerne ikke saaledes

betegnede, gjmlder ethvert af dem som en selvstsendig,

i et Exemplar udstedt Vexel (Solavexel).

§ 67.

Saavel Vexeltageren som senere Vexeleiere ere

mod Godtgjorelse af Omkostningerne berettigede til

afTrassenten åt fordre Duplikater af Vexlen. En senere

Vexeleier kan tillige henvende sig med saadan

Begjsering til sin umiddelbare Formand, denne

igjen til sin Formand og saa fremdeles, indtil Begjseringen

naar Trassenten. Paa Duplikaterne ere

Endossenterne pligtige til efter Raekkefolgen åt gjentage

Endossementerne.

§ 68.

Indfries et Exemplar af Vexlen, ere de ovrige

liden Kraft. Dog svarer Akceptanten fremdeles for

ethvert efter Indfrielsen loben de Exemplar, som findes

forsynet med hans Akcept. Ligeledes svarer

den Endossent, som til forskjellige Personer har endosseret

Vexelexemplarer, samt senere Endossenter

af disse for ethvert efter Indfrielsen lobende Exemplar,

paa hvilket deres Endossement findes tegnet.

§ 69.

Er et Exemplar af Vexlen sendt til Akcept, skal

der, naar et andet Exemplar endosseres, bemierkes paa

32

tecknas, hos hvem det till godkännande afsända

exemplaret tinnes. Den, som har detsamma i förvar,

vare pligtig- att utlemna det till den, som jemlikt

§ 39 eller på annat sätt visar sin rätt att det utfå.

§ 70.

Innehafvare af vexelduplett, hvarå antecknadt

är, hos hvem det till godkännande afsända exemplaret

tinnes, vare icke berättigad att anställa återgångstalan

för uteblifvet godkännande eller för bristande

betalning, innan han genom protest ådagalagt,

att han icke kunnat utfå nämnda exemplar och

att han ej heller å dupletten kunnat få godkännande

eller betalning.

§ 71.

Tages afskrift af vexel i afsigt att derå teckna

öfverlåtelse, då skall afskriften innefatta äfven de

å vexeln redan befintliga öfverlåtelser och öfriga påteckningar.

Afskriften skall förses med anmärkning,

huru långt den är afskrift eller hvar originalöfverlätelserna

vidtaga samt hos hvem originalvexeln finnes.

§ 72.

Hvar, som har originalvexeln i förvar, vare pligtig

att densamma aflemna till den, som jemlikt §39

eller på annat sätt visar sin rätt att den utfå. Innehafvare

af en afskrift af vexeln vare, när han icke

kan utfå originalvexeln, berättigad att, efter protest

för vägradt utlemnande, anställa återgångstalan mot

de öfverlåtare, hvilkas originalöfverlåtelser finnas på

afskriften.

Elfte Kapitlet.

Om förkommen vexel.

§ 73.

Har vexel förkommit, må den kunna dödas på

sätt derom särskildt stadgas.

§ 74.

När stämning i sådant mål blifvit i stadgad ordning

kungjord, vare vexelgifvaren pligtig att utställa

nytt vexelbref. Var den förkomna vexeln godkänd,

åligge det godkännaren att, när förfallotid är inne,

betala till den, som visar sin rätt att betalningen upp

-

33

dette, hos hvem det til Akcept sendte Exemplar findes.

Den, som har dette i Förvaring, er pligtig åt

udlevere det til den, der i Medför af § 39 eller paa

anden Maade godtgjor sin Ret til Udlevering.

§ 70.

ihamdehaveren af et Vexelduplikat, paa hvilket

det er bemserket, hos hvem det til Akcept afsendte

Exemplar findes, er ikke berettiget til åt soge Regres

for manglende Akcept eller for manglande Betaling,

forinden han ved Protest har godtgjort, åt

han ikke har kunnet faa det nsevnte Exemplar udleveret,

og åt han ikke heller har kunnet faa Akcept

paa eller Betaling efter Duplikatet.

§ 71.

Tages der Kopi af en Vexel i den Hensigt åt

tegne Endossement paa den, skal Kopien ogsaa indeholde

Afskrift af de allerede paa Vexlen vmrende

Endosseinenter og ovrige Paategninger. Kopien skal

forsynes med Bemserkning om, hvor långt Afskriften

gaar, eller hvor de originale Endossementer begynde,

samt hos hvem Originalvexlen findes.

§ 72.

Den, som har Originalvexlen i Förvaring, er

pligtig åt udlevere den til den, der i Medför af § 39

eller paa anden Maade godtgjor sin Ret til Udlevering.

Ihamdehaveren af Vexelkopien er, naar han

ikke kan faa Originalvexlen udleveret, berettiget til

efter Protest for megtet Udlevering åt söge Regres

hos de Endossenter, hvis originale Endossementer

findes paa Kopien.

Ellevte Kapitel.

Om bortkomne Vcxler.

§ 73.

Er en Vexel bortkommen, kan den blive mortificeret

overensstemmende med de om Modifikation

ellers givne Regler.

§ 74.

Naar Stsevning i Mortifikationssagen er lovlig

kundgjort, er Trassenten forpligtet til åt udstede nyt

Vexelbrev. Var den bortkomne Vexel akcepteret, er

Akceptanten, naarForfaldstid er kommen, pligtig til åt

betale til den, som godtgjor sin Ret til åt oppebaere

34

bära. Åt vexelgifvaren eller godkännaren skall i ty

fall ställas antaglig säkerhet till dess vexeln blifvit

dödad eller hvarderas ansvarighet för den förkomna

vexeln eljest upphört.

§ 75.

År vexelrätten beroende deraf, att vexel inom

viss tid varder uppvisad eller protesterad, kan den,

för hvilken vexeln förkommit, bevara den rätt mot

vexelgifvare och godkännare, hvarom i § 74 sägs,

genom att före protesttidens utgång protestera i anledning

af vexelns förlust. Om sådan protest skall

underrättelse gifvas till nämnde vexelgäldenärer på

sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47 sägs.

§ 76.

Den, som med sådan åtkomst, som i § 39 omförmäles,

har vexel i händer, vare, der ej visas, att

han vid vexelns förvärfvande icke varit i god tro

eller att han dervid förfarit med grof vårdslöshet, icke

pligtig att utlemna vexeln till den, för hvilken densamma

förkommit.

Tolfte Kapitlet.

Om vexels preskription.

§ 77.

Vexelfordrau mot godkännare vare preskriberad

efter en tidrymd af tre år, räknade från vexelns

förfallodag. Är vexel betalbar vid uppvisandet, räknas

tiden från utgången af den i § 32 stadgade tid

eller, om vexeln tidigare blifvit till betalning uppvisad,

från den dag uppvisandet skedde.

§ 78.

Atergångsfordran, som jemlikt § 29 eller § 50

tillkommer vexelinnehafvare, vare i förhållande till

vexelgifvaren och öfverlåtare preskriberad sex månader

efter förfallodagen, om vexeln var betalbar å

någon ort i Europa med undantag af Island och Färöarne,

samt ett år efter nämnde dag, om vexeln var

betalbar på sistnämnde orter eller någon ort utom

Europa.

§ 79. _

Atergångsfordran, som tillkommer öfverlåtare,

hvilken vexel infriat, preskriberas i förhållande till

35

Betalingen. Dog skal der i disse Tilfselde stilles

Trassenten eller Akceptanten antagelig Sikkerhed,

indtil Vexlen er bleven mortificeret eller deres Ansvar

efter den bortkomne Vexel paa anden Maade

er ophort.

§ 75.

Er Vexelretten afhsengig af, åt Vexlen inden en

vis Tid bliver forevist eller protesteret, kan den, for

hvem Vexlen er bortkommen, bevare den ham i

§ 74 mod Trassenten og Akceptanten givne Ret ved

inden Protestfristens Udlnb åt optage Protest i Anledning

af Vexlens Tab. Om saadan Protest skal

Underretning gives de naevnte Vexelskyldnere paa

den Maade og under det Ansvar, som i §§ 45—47

er fastsat.

§ 76.

Den, der har en Vexel i Hsende med saadan

Adkomst, som § 39 nsevner, er ikke pligtig åt udlevere

den til den, fra hvem den er bortkommen,

medmindre det godtgjores, åt han ved Erkvervelsen

ikke har vajret i god Tro eller har handiet med

grov Uagtsomhed.

Tolvte Kapitel.

Om Vexlers Preskription.

§ 77.

Vexelfordringen mod en Akceptant praeskriberes

i et Tidsrum aif tre Aar, regnede fra Vexlens Forfaldsdag.

Er Vexlen betalbar ved Sigt, regnes Tiden

fra Udlobet af den i § 32 fastsatte Frist eller,

hvis Vexlen tidligere har vseret forevist til Betaling,

fra Forevisningsdagen.

§ 78.

Den Regresfordring, der ifnlge § 29 eller § 50

tilkommer en Vexeleier, praeskriberes i Forhold til

Trassenten og Endossenterne i sex Maaneder fra

Forfaldsdagen, saafremt Vexlen er betalbar noget

Sted i Europa med Undtagelse af Island og Faeroerne,

og i et Aar fra den naevnte Dag, saafremt

Vexlen er betalbar paa sidstnaevnte Steder eller noget

Sted udenfor Europa.

§ 79.

Den Regresfordring, der tilkommer en Endossent,

som har indfriet en Vexel, praeskriberes i Forhold

36

vexelgifvaren och föregående öfverlåtare, efter sex

månader om öfverlåtaren, som vexeln infriat, bor i

Europa med undantag af Island och Färöarne, och

efter ett år, om han hor på sistnämnde orter eller

någon ort utom Europa; och skall tiden räknas från

betalningsdagen, derest han utan rättegång infriat

vexeln, men i annat fall från den dag, då stämning

i vexelmålet blef honom delgifven eller vexelfordringen

i hans till konkurs afträdda bo bevakad.

§ 80.

Vexelpreskription afbrytes genom stämnings delgifvande

eller vexelfordringens bevakning i gäldenär

till konkurs afträdda bo.

Preskription afbrytes icke i förhållande till annan

vexelgäldenär, än den, mot hvilken någon af

nämnda åtgärder vidtagits, men dess afbrytande galle

till fördel för alla vexelgäldenärer, hvilka föregå den,

som åtgärden vidtagit.

Har afbrott af preskription egt rum, utan att

vexelmålet föres till slut, skal ny preskriptionstid

begynna att löpa från den dag, målet sist af rätten

handlades.

Trettonde Kapitlet.

Om verkställighet af protest.

§ 81.

Protest skall verkställas af Notarius Publicus

eller annan dertill i lag bemyndigad person; och

skall deröfver protokoll föras.

§ 82.

Den öfver protesten upprättade handling skall

innehålla: afskrift af vexeln eller vexelkopian med

allt hvad derå finnes tecknadt; den sökandes begäran

eller påstående; det svar, som gifves af den,

mot hvilken protesteras, eller anmärkning, att svar

ej kunnat erhållas, eller att han ej kunnat träffas;

uppgift på orten hvarest och tiden när protesten

sker, samt slutligen underskrift af den, som protesten

verkställer.

37

til Trassenten og foregaaende Endossent^- i sex

Maaneder, hvis den Endossent, der har indfriet

Vexlen, bor i Europa med Undtagelse af Island og

Fsernerne, og i et Aar, hvis han bor paa sidstnsevnte

Steder eller noget Sted udenfor Europa; og skal Tiden

regnes fra Betalingsdagen, saafremt han uden

Rettergang har indfriet Vexlen, men ellers fra den

Dag, da Stening i Vexelsngsmaalet blev forkyndt

for ham, eller Vexelfordringen blev anmeldt i hans

under offentlig Behandling staaende Bo.

§ 80.

Vexelprseskriptionen afbrydes ved Forkyndelse

af Stsevning eller ved Vexelfordringens Anmeldelse

i Skyldnerens under offentlig Behandling staaende Bo,

saa og derved, åt den, mod hvem saadant Sogsmaal

er reist, indvarsler en Formand for Processens Skyld

(litis denunciatio). Den, som har modtaget saadan

Indvarsling, kan afbryde den i § 77 omhandlede Preskription

ved ligeledes åt give Akceptanten Procesvarsel.

Preskriptionen afbrydes ikke i Forhold til andre

Vexelskyldnere end den, mod hvem nogen af

de ovennevnte Handlinger rettes; men Afbrydelsen

virker til Fordel for alle dens Formend, der har

företaget Afbrydelsen.

Har Afbrydelse af Preskription fundet Sted, uden

åt Vexelsogsmaalet bringes til Afsittning, begynder

en ny Preskriptionsfrist åt Inbe fra den Dag, da Sägen

sidst foretoges i Retten.

Trettende Kapitel.

Om Foretagelse af Protest.

§ 81.

Protest skal foretages af Notarius publicus eller

af en anden dertil i Lovgivningen bemyndiget Person,

og bliver den åt indfore i en Protokol.

§ 82.

Protesten skal indeholde: Afskrift af Vex

len

eller Vexelkopien med Alt, hvad derpaa findes

tegnet, Rekvirentens Begjaering eller Paastand,

det Svar, der gives af den, hos hvem der protesteres,

eller Bemserkning om, åt intet Svar har vseret

åt erholde, eller åt han ikke har kunnet trseffes, Angivelse

af Stedet hvor og Tiden naar Protesten sker,

og endelig Underskrift af den, som foretager Protesthandlingen.

38

Om verkstad protest skall anteckning göras å

vexeln eller afskriften deraf.

§ 83.

Begäres vexelprotest mot flere personer på samma

ort, må endast ett protokoll deröfver upprättas.

Fjortonde Kapitlet.

Om förhållandet till utländsk lag.

§ 84.

Utländtngs rätt att ingå vexelförbindelse varde

pröfvad efter hans eget lands lag. Är han efter den

lag oberättigad dertill, och åtager han sig här i riket

sådan förbindelse, vare han ändå derför ansvarig,

så vida han efter här gällande lag må vexelförbindelse

ingå.

§ 85.

Giltigheten af hvarje vexelförbindelses form

värde pröfvad etter lagen å den ort, der förbindelsen

är ingången. Men uppfylla utomlands tecknade vexelförbindelser

här gällande lags fordringar, vare då

de förbindelser, som sedan här i riket å vexeln tecknas,

giltiga, ändå att de utomlands ingångna förbindelserna

voro bristfälliga efter utländsk lag. Likaledes

hafve vexelförbindelser, som inländsk man

utomlands åtager sig till Svensk, Norsk eller Dansk

man, giltighet, så vidt de uppfylla här gällande lags

fordringar.

§ 86.

I fråga om sättet att verkställa åtgärder, som å

utrikes ort böra vidtagas till utöfvande eller bevarande

af vexelrätt, lände till efterrättelse den å sådan

ort gällande lag.

Femtonde Kapitlet.

Allmänna bestämmelser.

§ 87.

Vexelgäldenärer svare en för alla och alla fölen

för sina förbindelser.

Den eller de, som å vexelförbindelse tecknat

borgen (aval), samt den, för hvilken sådan borgen

tecknats, svare ock en för alla och alla för en för

samma förbindelse.

39

Om den optagne Protest skal der gjores Bemserkning

paa Vexlen eller Vexelkopien.

§ 83.

Begjsres Vexelprotest kos flere Personer paa

samme Sted, udfordres kun en Protestforretning.

Fjortende Kapitel.

Om Forholdet til udenlandsk Lov.

§ 84.

En Udlmndings Evne til åt indgaa Vexelforplig

telser bednmmes efter hans eget Lands Lov. Er han

N efter denne uberettiget dertil, og paatager han sig

saadan Förpligtelse her i Riget, bliver han dog ansvarig

for den, forsaavidt lian efter den her gjrnldende

Ret kan indgaa Vexelforpligtelser.

§ 85.

Gyldigheden af en Vexelforpligtelses Form

bedommes efter Loven paa det Sted, hvor Forpligtelsen

er indgaaet. Fyldestgjnre imidlertid de i Udlandet

indgaaede Vexelforpligtelser nservserende Lovs

Fordringer, ere de Erklmringer, som senere her i

Riget paategnes Vexlen, gyldige, uanseet åt de i

Udlandet indgaaede Förpligtelse!- vare mangelfulde

efter den udenlandske Lov. Ligeledes have Vexelforpligtelser,

som en Indlsending i Udlandet paatager

sig overfor dansk, norsk eller svensk Mand, Gyldighed,

saafremt de fyldestgjnre nmrvmrende Lovs Forskrifter.

§ 86.

Med Hensyn til Fremgangsmaaden ved de Handlinger,

som paa et udenlandsk Sted skulle foretages

til Vexelrettens Udovelse eller Bevaring, er den paa

dette Sted gjasldende Ret afgjnrende.

Femtende Kapitel.

Forskjellige Bestemmelser.

§ 87.

Vexelskyldnere svare en for alle og alle for en

for Vexelforpligtelsen.

Den eller de, der have tegnet Borgen (Aval)

paa en Vexel förpligtelse, og den, for hvem saadan

Borgen er tegnet, svare ogsaa en for alle og alle

for en for Forpligtelsen.

40

§ 88.

Förekomma å vexel underskrifter, som äro falska

eller tecknade af personer, de der icke kunna med

laga verkan ingå vexelförbindelse, eller finnas derå

underskrifter, livilka på annan grund icke äro Förbindande

för dem, i hvilkas namn de äro tecknade,

lände sådant icke till förändring i öfriga vexelgäldenärers

ansvarighet.

§ 89.

Vexels uppvisande till godkännande eller betalning,

verkställande åt protest samt alla öfriga åtgärder

enligt denna lag, livilka hos någon vidtagas,

skola, der annan öfverenskommelse ej träffas, verkställas

mellan kl. 9 förmiddagen och 7 eftermiddagen

i hans affärslokal eller, om han icke har sådan, i

hans bostad. Träffas ej den, mot hvilken skall protesteras,

varde protesten verkstäld vid hans affärslokal

eller bostad. Är hans affärslokal eller bostad icke

känd, och kan upplysning derom af den, som verkställer

protesten, icke heller erhållas hos ortens polismyndighet,

varde förhållandet i protesten anmärkt.

§ 90.

Då förfallodag eller annan tid, som i denna lag

är omförmäld, skall räknas efter vecka, månad eller

år, varde den dag för förfallo- eller slutdag ansedd,

som genom sitt namn i veckan eller sitt tal i månaden

motsvarar den, från hvilken tidräkningen börjas.

Finnes ej motsvarande dag i slutmånaden, varde den

månadens sista dag ansedd för förfallo- eller slutdag.

§ 91.

Inträffar vexels förfallodag å söndag eller annan

allmän helgedag, vare nästa söckendag ansedd såsom

förfallodag. Infäller tid, då åtgärd enligt denna

lag sist bör företagas, på söndag eller annan allmän

helgedag, må den å nästa söckendag företagas. Likaså

må vexelduplett, godkännande och dylikt endast

å söckendag äskas.

§ 92.

Varder det, i följd af antingen lagbud (moratorium)

eller ock afbrott i den allmänna samfärdseln

eller liknande utomordentliga tilldragelser (vis major),

för någon omöjligt att företaga en handling, hvaraf

vexelrättens bevarande är beroende, hafve han, utom

i de fall, som i tolfte kapitlet omförmälas, sin rätt

förvarad, derest han oförtöfvadt efter sådant hinders

upphörande företager hvad honom ålåg.

41

§ 88.

Förekommer der paa en Vexel Underskrifter, som

ere falske eller tegnede af Personer, der ikke retsgyldig

kunne indgaa Vexelforpligtelser, eller findes derpaa

Underskrifter, som af anden Grund ikke ere forbindende

for dem, i hvis Navn de ere tegnede, medforer saadant

ingen Förändring i de ovrige Vexelskyldneres Ansvar.

_ § 89.

Vexlens Förevisning til Akcept eller Betaling,

Optagelse af Protest samt alle ovrige vexelretlige

Handlinger, der skulle foretages hos Nogen, skulle,

saafremt anden Overenskomst ikke trseffes, ske imellem

Kl. 9 Förmiddag og Kl. 7 Eftermiddag i hans

Forretningslokale eller, hvis han ikke har saadant, i

hans Bolig. Traeffes ikke den, hos hvem der skal

protesteres, bliver Protesten åt optage i eller ved hans

Forretningslokale eller Bolig. Er hans Forretningslokale

eller Bolig ikke kjendt, og kan Oplysning derom

af den, der foretager Protesten, heller ikke erholdes

hos Stedets Politimyndighed, bliver dette åt

anfore i Protesten.

§ 90.

Skal Forfaldsdag eller anden Tid, som i denne

Lov er omhandlet, regnes efter Uger, Maaneder eller

Aar, ansees deri Dag som Forfalds- eller Slutningsdag,

der ved sit Navn i Ugen eller sit Tal i Maaneden

svarer til den, fra hvilken Tidsregningen begynder.

Findes ingen tilsvarende Dag i Slutningsmaaneden,

ansees dennes sidste Dag som Forfaldseller

Slutningsdag.

§ 91.

Indtrseffer en Vexels Forfaldsdag paa en Sondag

eller anden almindelig Ilelligdag, ansees deu nseste

Sngnedag som Forfaldsdag. Indtrseffer den Tid, paa

hvilken en vexelretlig Handling senest skal foretages,

paa en Sondag eller anden almindelig Helligdag, kan

den foretages den nseste Sognedag. Ligeledes kunne

Vexelduplikater, Akeepter og deslige kun forlanges

paa en Sognedag.

§ 92.

Bliver det som Folge enten af Lovbud (Moratorier

og deslige) eller af den almindelige Samfserdsels

Standsning eller lignende overordentlige Tildragelser

(vis major) umuligt for Nogen åt foretage en Handling,

hvoraf Vexelrettens Bevaring er afhsengig, beholder

han, udenfor de i tolvte Kapitel omhandlede

Tilfselde, sin Ret, saafremt han ufortovet efter saadan

Hindrings Ophor foretager, hvad der paalaa ham.

42

§ 93.

Är vexelfordran preskriberad, eller har vexelrätten

gått förlorad genom försummelse att företaga

någon för dess bevarande föreskrifven handling,

stånde dock vexelinnehafvaren öppet att, såsom i

vanligt skuldfordringsmål, hos vexelgäldenär utsöka

livad denne till lordringsegarens skada skulle vinna,

der fordringen förfölle.

§ 94.

I fråga om de regler, som skola tilllämpas i

vexelmål för att främja deras skyndsamma afgörande,

gälle hvad derom särskild! stadgas.

Andra Afdelningm

Om egna yexlar.

§ 95.

Hvad i denna lag är stadgadt om dragna vexlar

galle äfven om vexlar, som äro stälda att inlösas af

vexelgifvare!! sjelf (egna vexlar), dock med de undantag,

som följa deraf, att vexelgifvaren häftar såsom

vore han godkännare, att särskilt godkännande

af sådana vexlar ej erfordras, samt att hvad i tionde

kapitlet stadgas angående vexeldupletter å dem icke

eger tilllämpning. Ej heller må dylika vexlar utställas

till egen order.

43

§ 93.

Er Vexelfordringen praeskriberet, eller er Vexelretten

tabt ved Fors0mmelse af den til dens Bevaring

foreskrevne Omgång, er dogVexeleieren ikke udelukket

fra som almindelig Gjaddsfordring åt indtale

hos en Vexelskyldner, hvad denne vilde blive beriget

med paa hans Bekostning, hvis ethvert Krav bortfaldt.

§ 94.

Med Hensyn til de Regler, som blive åt anvende

i Vexelsager for åt fremme deres hurtige

Afgjorelse, gjselder, hvad derom saerligt fastsaettes.

Anden Afdeling*.

Om egne Vexler.

§ 95.

Hvad der i denne Lov er fastsat om trasserede

Vexler, gjselder ogsaa om Vexler, der lyde paa åt

indfries af Vexeludstederen selv (egne Vexler), dog

med de Undtagelser, som folge deraf, åt Udstederen

hsefter, som om han var Akceptant, og åt sirlig Akcept

af saadanne Vexler ikke udfordres, samt åt, hvad

der i tiende Kapitel er fastsat omVexelduplikater, ikke

paa dem bliver åt anvende. Ei heller maa deslige

Vexler udstedes til egen Ordre.

Bilag.

Protokoll

öfver lagärenden, hållet uti Kong!. Maj:ts Högsta Domstol Måndagen den 16 December 1878.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: CARLESON,

WRETMAN,

VON SEGEBADEN,

LINDHAGEN,

HERNMARCK,

„ ÖSTERGREN,

WEDBERG.

Efter det handlingarne i de till Högsta Domstolens

utlåtande öfverlemnade lagärenden, hvarom

protokollet för den 16 nästlidne Augusti förmäler,

cirkulerat mellan de ledamöter, som öfvervarit ärendenas

föredragning, så företogs nu till förnyad handläggning:

l-o).

Utkast till vexellag; i tryckt exemplar bilagdt

detta protokoll.

Högsta Domstolens underdåniga utlåtande innefattades

i följande anmärkningar, så vidt ej blifvit,

rörande vissa delar af lagutkastet för enskilda ledamöters

mening redogjordt, nemligen:

§ 1.

I öfverensstämmelse med allmänt gällande vexelrätt

är i svenska vexellagen vexelns betalningsort

upptagen bland det nödvendiga innehållet afen vexel,

och då i vexelns ändamål ingår att vexelsumman

skall på en bestämd ort betalas, samt denna ort

sålunda är vid vexeln af väsentlig betydelse, kunde

de skäl, som gälla för nödvändigheten att öfriga för

en vexel väsentliga omständigheter skola ur sjelfva

vexeln framgå, åberopas jemväl för behöfligketen

deraf, att vexeln innehölle bestämd uppgift om be

-

talningsorten, en uppgift, som icke lämpligen läte

sig annorledes ersättas. I den händelse att acceptanten

under vexelns omloppstid ändrade vistelseort,

som ock i de fall, att personer med det namn,

som i vexeln angåfves såsom acceptantens, funnes

på olika orter, eller att acceptanten på flere ställen

hade kontor för bank- eller annan affärsrörelse, kunde

ock lätteligen tvekan uppstå i fråga om orten, hvarest

de för återgångstalans bevarande erforderliga åtgärder

borde vidtagas, och i följd af misstag i afseende

å denna ort vexelinnehafvaren utan eget förvållande

ådragas förlust. Derför och då någon anmärkningsvärd

fördel ej vunnes genom att från vexelns nödvendiga

innehåll utesluta uppgiften å betalningsorten,

förordades att i denna § måtte intagas ett nytt moment,

lika lydande med mom. f. i 1 § af nu gällande

vexellag.

Benämningen »vexelbetalare» syntes äfven vara

mindre egentlig än den i gällande vexellag begagnade

benämningen »godkännare» och fördenskull

böra mot den senare utbytas.

§ 4.

Derest anmärkningen vid 1 § godkändes, borde

senare mom. i denna § utgå.

47

48

§ 13.

Då jemväl den innehafvare af vexeln, som till

densamma icke är egare, kan enligt vexellagen vidtaga

den åtgärd, hvarom i denna § är fråga, samt

utöfva öfriga rättigheter, som med vexelns innehafvande

äro förenade, allenast han är så legitimerad,

som i 40 § föreskrifves, syntes den af gällande

vexellag, i öfverensstämmelse med den tyska, använda

beteckningen vexelinnehafvare ega företräde

framför det i utkastet begagnade ordet vexelegare.

Den omständighet att, för utöfvande af de på vexelns

innehafvande grundade rättigheter erfordrades legitimation,

på sätt i 40 § stadgades, torde icke föranleda

dertill att benämningen innehafvare skulle

blifva mindre nöjaktig. Ej heller borde det förhållande,

att i 16 § stadgades en begränsad befogenhet

för den, som genom procura-indossament blifvit

innehafvare af en vexel, rätteligen kunna åberopas

såsom skäl att i stället för vexelinnehafvare använda

uttrycket vexelegare.

I betraktande häraf tillstyrktes, att i denna §

ordet »vexelegare« måtte utbytas mot uttrycket

»vexelinnehafvare« eller »innehafvaren af vexeln«,

samt att äfven å öfriga ställen i lagen, der ordet

»vexelegare« användes, en sådan förändring måtte

ske, med undantag likväl för de §§, i hvilka för

sammanhangets skull de till antagande föreslagna

uttrycken icke lämpligen kunna begagnas såsom i

§§ 73—75 och hvarest följaktligen i stället för »vexelegare«

annat passande uttryck skulle väljas.

§ 14.

Den åsyftade meningen torde öfverensstämma

med den i 15 § af gällande vexellag, men syntes

icke vara riktigt uttryckt, under det den deremot

klart framstode i sistnämnda lagparagraf. Skulle

det anses nödigt att i lagen framställa exempel på

ord, hvarmed frikallelse från ansvar efter vexelrätt

vanligen plägar uttryckas, borde bland exemplen icke

saknas det uttryck: »utan retur«, som i Sverige lärer

mycket allmänt användas.

§ 18.

Den i denna § föreslagna ovilkorliga skyldigheten

att förevisa domicilierade vexlar stadgades icke

i gällande vexellag, och någon olägenhet af bristen

på ett dylikt stadgande lärer icke hafva i Sverige

visat sig. Vid sådant förhållande syntes betänkligt

att för vexelrörelsen föreskrifva en hy formalitet med

det stränga äfventyret af vexelrättens förlust. Icke

heller vore i tyska vexellagen denna förevisningsskyldighet

upptagen i den utsträckning, hvari densamma

i förslaget förekommer, och på grund jemväl

deraf tillstyrktes, att denna § måtte utgå eller att

åtminstone förevisningsskyldigheten inskränktes till

det fall, då densamma efter tysk vexelrätt förefinnes,

vid hvilket förhållande §:n kunde affattas i öfverensstämmelse

med 24 art. 2 mom. i tyska vexellagen.

Derjemte erinrades, att en sådan tidsbestämmelse,

som »i god tid« före en viss dag, icke lämpligen

kunde utgöra en fatalietid, hvars försummande

skulle medföra vexelrättens förlust.

§ 19.

Med erforderlig tydlighet vore ej utmärkt att, i

de fäll då annau uppvisningstid än den i §:n bestämda

funnes i vexeln utsatt, försummelse att förevisa

vexeln och protestera inom den i vexeln utsatta

tiden medförde förlust af vexelrätten.

Justitierådet Wedberg ansåg att det borde tydligare

utmärkas, att stadgandena i mom. 2 och 3 afsågo

endast vexel, som lydde på betalning viss tid

efter uppvisandet.

§ 20.

För den händelse att, på sätt här nedan vid

45—47 §§ komme att hemställas, notifikationsskyldighet

vid protest för bristande betalning icke skulle

ega rum, saknades skäl att stadga denna skyldighet

vid protest för uteblifvet godkännande, helst i sistnämnda

fall dylik skyldighet ej heller förefunnes

enligt tyska vexellagen.

I följd häraf tillstyrktes, att ifrågavarande §20

måtte uteslutas.

§ 21.

För så vidt något hinder ej mötte att låta stadgandet

om trassatens rätt till 24 timmars betänketid

vid fråga om vexels godkännande tilllämpas äfven

49

50

på sigt-vexlar, der vexelinnehafvaren, i stället för

att yrka betalning genast, endast fordrar vexelns

godkännande, lemnades §:n utan anmärkning, — men

om, i likhet med hvad i de vid förslaget fogade

motiverna antagits, stadgandet ej skulle gälla om

nyssnämnda slags vexlar, borde sådant till undvikande

af missförstånd särskildt utmärkas.

Justitierådet Hernmarck yttrade: I sammanhang

med föreskrift om sättet och formen för godkännande

af vexel är i 21 § af gällande vexellag stadgadt,

att om vexel är stäld att betalas viss tid efter uppvisandet,

skall ock dagen utsättas, å hvilken godkännandet

sker. Något dylikt stadgande förekommer

ej i utkastet, antagligen emedan det ansetts obehöfiigt

på grund deraf att i § 19, som hufvudsakligen

handlar om tiden för eftersigt-vexels uppvisande

till godkännande och påföljden för försummelse i

detta afseende, inskjutits en så lydande bestämmelse:

»Kan dateradt godkännande icke erhållas, skall vexeln

före uppvisningstidens utgång protesteras«. Härigenom

är dock icke med den tydlighet, som bör utmärka

ett lagbud, förklaradt, att utsättande af datum

i godkännande å eftersigt-vexel är ett åliggande för

godkännaren; och då utkastets öde kapitel, till hvilket

§ 21, men ej § 19 hörer, just har till föremål

att bestämma ej mindre trassatens skyldigheter i

fråga om vexels godkännande, än äfven innehållet

och formen för en giltig accept, anser jag att — till

förekommande af hvarje tvekan om utkastets mening

i förevarande afseende samt jemväl ur den synpunkten,

att för vinnande af reda och klarhet i uppställningen

det är afvigt att i hvarje kapitel af lagen

sammanföras alla de rättsregler, som äro hänförliga

till det i kapitlet enligt dess rubrik behandlade

ämne — i utkastets § 21 bör införas en före skrift motsvarande

den, som, efter hvad ofvan sagdt är, innehålles

i gällande vexellags 21 §.

§ 22.

Ur teoretisk synpunkt läte sig svårligen försvaras,

att en påskrift, som innefattade vägradt godkännande

af en vexel, förklarades vara att anse lika med ett

gifvet godkännande. Detta skulle dock blifva följden

af förslagets stadgande, att tillägg, som upphäfva

ett godkännande, skola anses såsom oskrifna, och

betydelsen af en påskrift sådan som t. ex. »godkännes

ej« skulle enligt nämnda stadgande blifva motsatsen

till den, som orden innebära.

Äfvenledes torde det föreslagna stadgandet att

tillägg, som inskränka eller på annat sätt förändra

ett godkännande, derest de ej blifvit tecknade under

den för uteblifvet godkännande verkstälda protest

eller under annan nolariel förrättning, skola anses

såsom oskrifna, vara mindre väl förenligt icke blott

med grunderna för svensk lagstiftning angående aftal

och deras afsilande, utan äfven med de i allmänhet

inom handelsrätten uppstäda principer.

Redan på dessa skäl kunde införandet i vår

vexelrätt af de i denna § föreslagna bestämmelserna

angående betydelsen af tillägg, hvilka upphäfva, inskränka

eller på annat sätt förändra godkännandet,

icke annat än afstyrkas. Men dertill komme, att

införandet af de ifrågasatta bestämmelserna i praktiskt

afseende skulle komma att medföra ej ringa

olägenheter, i det nemligen vexlar i Sverige vunnit

en vidsträckt användning icke blott mellan köpmän,

utan äfven af öfrige samhällsmedlemmar, samt ett

stadgande, hvilket för allmänna rättsuppfattningen i

Sverige sannolikt skulle under en längre tid förblifva

mer eller mindre främmande, lätteligen kunde

missbrukas till föröfvande af bedrägerier utaf hvarjehanda

slag.

Anmärkningsvärd! vore ock, att förslag i samma

syfte, som ifrågavarande bestämmelser i utkastet afse,

blifvit under öfverläggningarne angående tyska vexellagen

framstälda, men efter vidlyftiga förhandlingar

förkastats.

På grund deraf och då någon förändring af nu

gällande vexellags stadgande rörande betydelsen och

verkan af ofullständigt godkännande hittills icke visat

sig vara af behofvet påkallad, tillstyrktes att i stället

för ifrågavarande § måtte införas 24 § i gällande lag.

§ 25.

Derest den vid 22 § framstälda anmärkning

godkändes, borde förevarande § omskrifvas i öfverensstämmelse

med 28 § i nu gällande vexellag,

dock med iakttagende att framför ordet »fordra» infördes

orden »med vexelrätt».

§ 29.

Att i denna § särskildt uttala, att regress-sökande,

för att ega befogenhet att kräfva betalning, skall

innehafva vexeln med behörig åtkomst, syntes obe

-

51

52

höfligt och endast föranledande till oriktig tolkning

af öfriga stadgande! i vexellagen, der ett dylikt

vilkor förutsattes utan att vara uttryckligen uttaladt.

Justitieråden Hernmarck och Östergren ansågo

att jemväl borde erinras, att då det i 1 mom. af

denna § talas icke om något särskilt sätt för vexels

infriande utan om vilkoren för betalning af vexel i

visst fall, syntes de i sista mom. af §:n begagnade

orden »på ofvannämnda sätt» böra utbytas mot andra,

lämpligare.

§ 30.

I öfverensstämmelse med hvad som yttrats vid

20 § hemstäldes, att senare momentet i denna §

måtte utgå.

Justitierådet Hernmarck anförde: Det synes

ligga en inkonseqvens deri, att då i fråga om rättigheten

till säkerhetsregress uti § 29 hänvisas till §§

25 och 26, deremot i § 30 åberopas utom nyssnämnda

två §§ äfven § 27, hvarför jag hemställer,

att hänvisningen i begge ifrågavarande §§ måtte

blifva lika (jfr. 31 och 33 §§ svenska vexellagen).

§ 37.

Justitierådet Hernmarck yttrade: Så väl af 41 §

i gällande svenska vexellag, som ock af motsvarande

stadgande i tyska vexellagen, nemligen art. 38,

framgår, att vexeliunehafvarens skyldighet att mottaga

betalning af en del af vexelsumman inträder

först efter förfallotiden, hvilket äfven är meningen

med utkastet, såsom af motiven (sid. 44) inhemtas.

Ordalagen i § 37 utesluta dock icke den tolkning,

att nämnda skyldighet skulle förefinnas redan före

förfallotiden, hvarför det synes nödigt att, till förekommande

af misstydning, i ifrågavarande § efter

orden »må ej« införa »efter förfallotiden«.

§ 39.

Genom rättigheten för godkännare att på vexelinnehafvarens

kostnad och äfventyr låta, utan underrättelse

till honom, nedsätta vexelsumman, vare sig

hos offentlig myndighet eller i säker bankinrättning,

kunde vexelinnehafvaren tillskyndas obehörig kostnad

och omgång. Eu sådan rättighet öfverensstämde

icke med de allmänna reglerna inom privaträtten i

fråga om betalning af gäld. Dessutom saknades i

Sverige sådan myndighet, som vore behörig att emottaga

dylika deposita, och förslaget anvisade ej huruledes

bankinrättnings säkerhet skulle pröfvas och

afgöras. Paragrafen syntes derför böra utgå.

§ 40.

Enär meningen i första momentets första punkt

med orden: Innehafvare af vexel vare berättigad att

vid förfallotiden fordra dess inlösen, så framt han

visar sin åtkomst genom vexelns text, torde vara

oriktigt uttryckt, samt bestämningen i momentets

senare punkt rörande verkan deraf att den, som inlöser

vexel, ej handlar i god tro eller förfar med

grof vårdslöshet, icke tillhörde vexellagen, tillstyrktes,

att första momentet måtte omskrifvas med ledning

af 1 och 3 punkterna i 42 § af gällande vexellag;

och som den vidsträcktare skadeersättningsskyldighet,

som enligt senare momentet skulle drabba godkännare,

hvilken före förfallodagen inlöste vexel,

icke stode väl tillsammans med den i 10 § godkännare

gifnarätt att före förfall idagen genom öfverlåtelse

förvärfva vexeln, ansågs detta senare moment

böra uteslutas.

§ 41.

Af ordalagen i sista punkten af denna § vore

man berättigad antaga, att 29 § skulle stadga något

särskilt sätt för vexels inlösande och handla om

ordningen för anställande af rättegång om sådant

inlösande; men då så icke vore förhållandet, ansågs

punkten böra omskrifvas på sådant sätt, att deraf

meningen med uttrycket »i öfverensstämmelse med

§ 29« klart framginge, hvarvid uppställningen i 43

§ af gällande lag lämpligen kunde följas.

§ 42.

Lika litet som något uttryckligt stadgande angående

verkan af en uppmaning att icke protestera

hittills visat sig vara behöfligt, torde upptagandet i

lagen af ett dylikt stadgande vara af behofvet påkalladt.

Hvad särskilt angår frågan, huruvida det

kunde vara erforderligt att i lagen bestämma om en

slik uppmanings verkan på notifikationsskyldigheten,

derest sådan varder föreskrifven, så vore denna

53

54

fråga naturligtvis beroende på den lydelse, § 45

komme att fä. Med den lydelse sistnämnde § i utkastet

både vore det klart, att om den, som erhållit

uppmaning att ej protestera, stälde sig uppmaningen

till efterrättelse, så hade han ingenting att fullgöra

enligt § 45, men att, om han, oaktadt uppmaningen,

protesterade, den i § 45 ovilkorlig^ stadgade notifikationsskyldigket

måste af honom fullgöras. Äfven om

notifikationsskyldighet föreskrefves, på sätt i § 45

skett, skulle den i förevarande § derom intagna bestämmelse

vara öfverflödig.

§§ 45-47.

1 det af Lagberedningen afgifna förslaget till

lag för inrikes och utrikes vexlar var i 42 § upptaget

ett stadgande, att innehafvare af en för bristande

betalning protesterad vexel skulle med första

post, som afgick efter den dag protesten skedde eller,

der post ej gick, annorledes utan dröjsmål skriftligen

gifva den, som vexeln till honom öfverlåtit,

underrättelse att betalning ej blifvit erlagd; att hvarje

öfverlåtare, soöi erhållit dylik underrättelse var skyldig

att derefter likaledes skriftligen underrätta den

honom närmast föregående vexelgäldenären, samt att

den, som uraktlät att i sin ordning lemna sådan

underrättelse, skulle svara till skadan. Vid förslagets

föredragning inför Konungen i Statsrådet den 22

April 1851 yttrades af Justitiestatsministern:

»Beträffande den i 42 § stadgade skyldigheten

att man ifrån man underrätta närmast föregående

vexelgäldenär om vexelns uteblifna betalning, så enär

ett underlätet fullgörande af denna skyldighet ändock

icke skulle kunna hindra vexelns innehafvare att om

betalningen hålla sig till hvilken af gäldenärerna

han behagade, samt vid sådant förhållande fördelen

af berörda stadgande enligt hvad sakkunnige personer

intygat icke skulle kunna anses uppväga olägenheterna

af den mängd skadeståndsprocesser, som

deraf kunde föranledas, särdeles med hänseende till

svårigheten att i hvarje fall kunna styrka att den

med posten afsända underrättelsen till rätter man

framkommit, synes hela detta stadgande desto hellre

böra utgå, som det, så snart den så kallade hoppande

regressen medgifves, rätteligen måste öfverlemnas åt

vexelgäldenärens egen omtanka att göra sig förvissad

om vexelns öde, eller genom anvisad nödfallsadress

skydda sig mot äfventyret af ett oför

-

väntadt kraf i återgångsväg«. På dessa grunder blef

ur 1851 års vexellag stadgandena om notifikationsskyldighet

uteslutna, och under den tid af närmare

tre decennier, som denna lag haft gällande kraft,

har, så vidt erfaras kunnat, någon olägenhet utaf

saknaden af lagstadgad notifikationsskyldighet icke

varit i Sverige förspord.

Vid sådant förhållande och då hvad Justitiestatsministern

i berörda henseeude andragit syntes

fortfarande ega giltighet samt något här i Sverige

allmänt lämpligt sätt att ådagalägga notifikationens

fullgörande ej vore anvisadt, tillstyrktes, att §§ 45—47

måtte ur förslaget utgå.

§ 49.

Justitieråden Hernmarck, Östergren och Wedberg

ansågo, att 2 mom. af denna § borde så uppställas

att det blefve tydligt, att med ordet »vexelgäldenär«

ej afsågs godkännaren.

§ 53.

Justitierådet Wedberg yttrade: Då föreskrifter

angående det sätt, hvarpå fordran på grund af regressanspråk

kan uttagas, ej höra till vexelrätten,

hemställer jag att denna § måtte utgå.

§ 56.

Derest den vid 18 § framstälda anmärkning

blefve godkänd, borde i denna § orden »eller om

vexeln är domicilierad, till någon å uppvisningsorten«

uteslutas.

§ 57.

Då af §:s redaktion icke med tillräcklig tydlighet

framginge hvad som med godkännande till

heder betecknades eller att, innan dylikt godkännande

mottages, protest för uteblifvet godkännande borde

hafva skett, tillstyrktes, att §:ns första punkt måtte

omskrifvas i närmare likhet med 50 § i nu gällande

vexellag.

§ 67.

Justitieråden Hernmarck och Wedberg hemstälde,

att §:n måtte omskrifvas så, att den komme

55

5(3

att tydligt uttrycka meningen att den, som efter

öfverlåtelse vore innehafvare af vexel, egde att med

begäran om duplett vända sig så väl till vexelgifvaren

som till sin närmaste föregångare.

§ 74.

Till förekommande af tvekan, när, i de fall som

i §:n afses, vexelinnekafvarens rätt att erhålla nytt

vexelbref eller betalning inträdt, torde orden »blifvit

kungjord« böra utbytas mot meningen »blifvit sä

kungjord, som särskildt är stadgadt».

§ 75.

Då för vexelrättens bibehållande genom protest

i anledning af vexelns förlust blifvit såsom vilkor

uppstälda tidsbestämmelser, hvilka i lagen ej kunnat

närmare angifvas än med uttrycken »oförtöfvadt»

och »utan dröjsmål«, syntes det ifrågasatta stadgandet,

hvilket, såsom motiven utvisa, hemtats från en vexellagstiftning,

byggd på ett annat system än det i utkastet

följda, komma att i tilllämpningeu föranleda

så många rättstvister, att dess införande i vexellagen

antagligen skulle medföra olägenheter vida öfverstigande

de fördelar, som dermed kunde vara förenade.

Vid sådant förhållande tillstyrktes, att §:n

måtte utgå.

§ 77.

Sista meningen i denna § syntes påkalla omskrifning

till förtydligande af hvad dermed åsyftades,

eller att om vexel, som vore betalbar vid uppvisandet,

blifvit-förevisad tidigare, än den i 19 och 32

§§ stadgade sista tid, preskriptionstiden skulle räknas

från uppvisuingsdagen.

§ 79.

I slutet af §:n torde böra bestämdt uttalas,

att med gäldenär bo afses hans till konkurs afträdda

bo.

§ BO.

Att jemte stämning och bevakning i gäldenär

till borgenärer afträdda bo upptaga den s. k. litis

denunciatio såsom ett särskildt sätt för afbrytande

af vexels preskription syntes ej väl stå tillsammans

med stadgandena i den svenska civilprocessen.

Icke heller vore det med vexellagens fordran

på en betryggande form för de handlingar, hvilka

för bevarande af vexelrätt äro föreskrifna, öfverensstämmande

att medgifva det preskription af vexelfordran

kan mot godkännare afbrytas blott genom

att underrätta godkännaren om att talan blifvit genom

stämning anhängiggjord.

Med afseende härå tillstyrktes, att första stycket

i denna § måtte omskrifvas, så att deri upptoges

endast stämning och bevakning i gäldenärs till borgenärer

afträdda bo såsom sätt för afbrytande af vexels

preskription.

§ 83.

Då meningen i denna § torde vara, att, der

vexelprotest skall ske mot flera personer i fråga om

ett anspråk på grund af vexelrätt, blott ett protokoll

deröfver är erforderligt, men deuna mening icke

otvetydigt framginge af den använda redaktionen,

ansågs att §:n, om den funnes nödig, borde omskrifvas.

§ BO.

Uti 74 § af gällande vexellag föreskrifves, att,

derest den, mot hvilken protesteras skall, ej anträffas,

protesten skall verkställas vid hans bostad. Då ett

stadgande kan vara nödigt huru förfaras skall för

det fall att, fastän gäldenärens affärslokal eller bostad

är känd, tillträde dertill likväl ej kan i och för

protestens verkställande beredas, tillstyrktes att bristen

härutinnan måtte medelst ett tillägg till förevarande

§ afhjelpas.

§ 92.

Enär den i denna § medgifna suspensiva verkan

af så kallad vis major torde böra vara inskränkt

till endast de fall, då utomordentliga tilldragelser inträffa,

men genom bibehållande af orden »afbrott i

den offentliga samfärdseln» icke blott ringa rubbningar

i samfärdsmedlens ostörda bruk utan äfven

temligen vanliga ofall kunde hänföras under de tilldragelser,

hvilkg, skulle medföra en dylik verkan,

v

57

58

tillstyrktes att de nyssanförda orden måtte ur §:n

uteslutas.

Justitierådet Wedberg yttrade: Äfven om det

vid detta lagstiftningsarbete, mera än vid andra dylika,

skulle anses nödigt att taga i betraktande hvad

verkan må tilläggas tilldragelser, så utomordentliga

och sällsynta, som de i denna § afsedda, anser jag

att åt desamma, i syftning att berättiga till undantag

från lagens föreskrifter, ej bör gifvas större betydelse,

än i andra lagar af privaträttslig natur, der

äfven rättigheter äro beroende på ett noggrant iakttagande

af vissa former eller fatalietider, utan att

något »laga förfall» kan åberopas till ursäkt för hvad

derutinnan blifvit försummadt. Derföre och då, i

allt fall, den som förlorat rätt till återgångstalan enligt

vexellag likväl har sig öppet att i vanlig rättegång

utsöka sin fordran hos vexelgäldenär, som enligt

93 § finnes böra densamma gälda, tillstyrker

jag att förevarande § måtte utelemnas.

§ 93.

I afseende å innehållet af denna § anmärktes:

att det vore tvifvelaktigt huruvida första momentet

i §:n skulle, på sätt i motiverna blifvit antyda

komma att vid tilllämpningen gifvas den betydelse,

att vexelinnehafvaren skulle i trots af preskriptionen

kunna göra något fordringsanspråk gällande

på grund af de rättsförhållanden, som legat till grund

för det ingångna vexelslutet;

att den i §:n uppstälda skilnaden mellan verkningarne

af vexels preskription och dess prejudicering

ej vore, i fråga om rättigheten att i vanlig civil

rättegångsväg söka ersättning för den skada vexelinnehafvaren

genom vexelrättens förlust lidit, grundad

på nogon i förhållandenes natur liggande olikhet

emellan de båda fallen;

att det icke syntes vara riktigt, att såsom en

allmängiltig regel förklara att en prejudicerad vexel

vore jemngod med ett skuldebref;

att i allmänhet gällande bevisningsregler borde

iakttagas vid fördelningen af bevisningsskyldigheten

emellan vexelinnehafvaren och den, emot hvilken

han rigtade sin talan, och att giltiga grunder ej funnos

att i förevarande fall åtnöja sig med ringare.grad

af visshet än eljest erfordrades; samt

att skäl saknades, att i afseende å ifrågavarande

betalningsskyldighet uppställa någon skilnad emellan

vexelgifvaren och i visst fall godkännaren, å ena sidan,

samt öfriga vexelgäldenärer, å den andra.

Den föreslagna §:n syntes derföre icke vara att

föredraga framför 96 § i nu gällande vexellag och

tillstyrktes derför att stadgandena i sistnämnda §

måtte bibehållas.

Justitierådet Wretman yttrade: Då uppställningen

af stadgandena i denna § är sådan, att antagas

kunde'' det en innehafvare af en efter vexellag preskriberad

vexel skulle vara förhindrad att göra något

fordringsanspråk gällande på grund af de rättsförhållanden,

som legat till grund för det ingångna

vexelaftalet, och den i §:n uppstälda skilnaden emellan

verkningarne af vexels preskription och dess prejudicering

i afseende å rättigheten att i vanlig civil

rättegångsväg söka ersättning för den skada vexelinnehafvaren

genom vexelrättens förlust lidit icke

synes grundad på någon i förhållandenas natur liggande

olikhet emellan de båda fallen, hemställer jag

att §:n bör i sådan syftning omredigeras.

§ 95.

Enligt § 67 skulle det åligga vexelgifvare att,

der sådant fordras, utgifva vexeln i flera exemplar

och från detta stadgande är i förevarande § 95 undantag

icke gjordt för den, som utgifver egen vexel.

Då likväl utställaren af sådan vexel för densamma

häftar såsom godkännare samt detta förhållande i och

för sig icke, såsom i motiven antages, kan anses utesluta

behofvet af en uttrycklig föreskrift, att den allmänna

regeln om utfärdande af vexel i flera exemplar

ej är tilllämplig i fråga om egna vexlar, tillstyrktes,

att en sådan föreskrift måtte varda införd.

Enär föreskrift angående tiden då den nya vexellagen

skall träda i kraft blifvit intagen i förslaget

till promulgationslag, erinrades att det i utkastet till

vexellagen upptagna öfvergående stadgandet kunde

uteslutas.

I öfrigt anmärktes, att i den mån de nu gjorda

framställningarne godkändes, borde ändringar ske i

paragrafföljden, och jemväl iakttagas vid de på särskilda

ställen förekommande hänvisningar till andra §§.

Slutligen fästades uppmärksamheten derpå att

användandet i svensk lag af latinska uttryck hémtade

från rättsvetenskapen näppeligen kunde hädanefter

blifva mindre otjenligt än det hittills funnits

vara; att utkastet nyttjar onödigtvis eu mängd för

59

60

det vårdade lagspråket främmande ord, såsom »fyllesgöra«,

»vexelrättlig*, »sigt«, »notifikation*, »indossament«,

»kopia«, »domicilierad« med flera, och understundom

använder för språket främmande ordställningar,

såsom bland annat »upptaga protest*, den

som »protesthandlingen verkställer«, understundom

begagnar svenska ord i oriktig betydelse, såsom t.

ex. ordet rättegångshandling i betydelsen af förhandling

inför rätta; samt att gällande vexellags stadganden

ofta omskrifvits utan att någon ändring af meningen

varit åsyftad eller tankens uttryck vunnit i

klarhet eller språkriktighet.

2:o).

Förslag till förordning om nya vexellagens införande

och hvad i afseende derå iakttagas skall, så

lydande:

Förslag

till förordning om nya vexellagens införande och hvad

i afseende derå iakttagas skall;

1 §•

Den vexellag, som nu gillad och antagen är, så

ock hvad här nedan stadgas, skall gälla från den 1

Januari 18** för alla vexlar, som derefter utgifvas.

2 §■

Genom nya lagen upphäfves Vexellagen den 23

Augusti 1851, tillika med 21 § i Förordningen den

10 Augusti 1877 om nya Utsökningslagens införande

och hvad i afseende derå iakttagas skall.

3 §•

Angående förfarandet då vexel förkommit förordnas

som följer:

Har vexel förkommit, ege den, som vexeln förlorat,

hos Rätten i betalningsorten göra ansökan om

vexelns dödande, och inlemne då afskrift af samma

vexel, eller sådan uppgift om dess innehåll, som

Rätten pröfvar nödig för vexelns säkra igenkännande.

Viser sökanden sannolik anledning att vexeln verkligen

förkommit; varde offentlig stämning af Rätten

utfärdad och å dess dörr anslagen, så ock tre gånger,

minst fjorton dagar emellan hvarje gång, i allmänna

tidningarna införd, hvarigenom innehafvare af vexeln

kallas att den vid Rätten uppvisa inom år och dag

sedan stämningen i tidningarna sist infördes, om

vexeln då var förfallen, men eljest inom år och dag

från förfallo tiden. Varder ej vexeln inom föreskrifven

tid uppvist, och fullföljes derefter ansökningen; gifve

Rätten utslag, hvarigenom veseln dödas.

4 §•

I fråga om verkställande af protest stadgas:

Protest må verkställas, förutom af Notarius Publicus,

på sätt i 81 § nya Vexellagen stadgas, i stad

af magistratsperson och å landet af kronofogde eller

länsman i orten eller af magistratsperson från närmaste

stad; och skall dervid ojäfvigt och skrifkunnigt

vittne närvara.

Protokoll, i hvilket protest blifvit införd, skall

ock af vittnet underskrifvas.

5 §•

Om laga domstol och rättegång i vexelmål gälla

följande stadgangen:

1. Domstol i vexelmål vare Rådstufvurätt i den

stad, der svaranden bor eller anträffas, men, om han

å landet bor eller anträffas, Rådstufvurätten i närmaste

stad derintill.

2. Vexelinnehafvare må för hela sin fordran

stämma en af vexelgäldenärerna, och stånde det i

hans fria val hvilken af dem han först stämma vill.

3. Stämning i vexelmål skall, der sökanden det

äskar, meddelas till samma dag, som den sökes, om

Rätten då sitter och svaranden är så till hands, att

han kan före rättegångstimmans slut sig infinna.

4. Pröfvar Rätten sökandens påstående vara af

den beskaffenhet att det genast bifallas må; döme

då till betalning och förordne tillika att, i brist deraf,

utmätning strax ske må; dock skall för inrikes vexel,

som blifvit för bristande betalning protesterad, utmätning

mot vexelgifvaren eller öfverlåtare ej verkställas

förr än tre dagar förflutit från det han bevisligen

blifvit kräfd.

5. Är målet af den beskaffenhet, att det ej kan

å första rättegångsdagen afgöras; då må Rätten, der

käranden det äskar och omständigheterna pröfvas

61

dertill föranleda, ålägga svaranden att nedsätta penningar

i allmänt ränteri eller ställa antaglig pant

eller borgen samt förbjuda honom att, der sådant ej

fullgöres, resa från orten före sakens slut, vid det

äfventyr, som för öfverträdande af reseförbud är i

153 § Utsökningslagen stadgadt.

6. Dom i vexelmål gånge, der den vinnande

det äskar, i verkställighet genom utmätning och det

utmättas försäljning ändå att ändring i domen sökes;

vare dock den, som vunnit, skyldig att ställa pant

eller borgen för hvad honom tildömdt hlifvit, der

han, innan domen vunnit laga kraft, det lyfta vill.

7. Vexelgäldenär ege begagna endast sådana

jäf eller invändningar, som äro grundade på vexelns

beskaffenhet och i sjelfva vexelrätten, eller till hvilka

han kan vara befogad på grund af sitt omedelbara

förhållande till käranden.

8. Beropar sig någon på utländsk lag eller sedvana

och vill han att afseende derå fästas skall;

vare han skyldig att sin uppgift styrka, der den ej

af vederparten medgifves.

Högsta Domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.

In fidem

E. Adlerstråhle.