SOU 1880:2

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

ANGÅENDE

KOimOlLAPPARATM VID DE SVENSKA BRlNRERIERIA

MED

'' LÖMTADT FÖRSLAG TILL FÖRORDNING

ANGÅENDE

TILLVERKNING AF BRÄNVIN.

APGIFVET AF

DERTILL AF KONGL. MALT FÖRORDNADE KOMITERADE

DUN 23 JANUARI 1 880.

STOCKHOLM, 1880.

KONGL. B08TS Y C K E R t U T ,

P. A. NORSTEDT & SÖNER,

STORMÅGTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

J-^en af Eders Kongl. Maj:t i nåder tillsatta komité för öfverseende

af gällande bränvinslagstiftning bär i sitt under den 20

december 1878 afgifna underdåniga betänkande med förslag till.

4

bland annat, förordning angående vilkoren för tillverkning af

bränvin icke förutsatt någon förändring i hittills an vän dt sätt för

det tillverkade bränvinets uppmätning och profning; men uti sedermera

aflåten underdånig skrifvelse den 19 maj 1879 uttalade

komitén på anförda skäl önskvärdheten af, att vid de svenska

brännerierna infördes sådana mekaniska kontrollapparater, förmedelst

hvilka bränvinets uppmätning och profning kunde ske

omedelbart och utan direkt åtgärd af kontrollörerne; och då komitén

inhemtat, att dylika apparater, konstruerade af Hrr Siemens &

Hätske (numera Gebr. Siemens) i Berlin, blifvit införde och sedan

flera år använde i Ryssland samt enligt officiela meddelanden derstädes

lemnat tillfredsställande resultat, men de anordningar och

detaljbestämmelser, som måste vara förenade med deras införande

vid de svenska brännerierna vore af beskaffenhet att icke kunna

föreslås utan en föregående fullständigare utredning, än som kunnat

verkställas med ledning af komitén meddelade reglementariska stadgande^

hemstälde komitén i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

måtte uppdraga åt sakkunnig person att i Ryssland inhemta noggrann

och fullständig kännedom om dithörande förhållanden.

Sedan Eders Kongl. Maj:t åt Justeringsdirektören D:r L. A.

Forssman uppdragit att för nämnda ändamål afresa till Ryssland,

och Forssman efter återkomsten afgifvit underdånig berättelse, så

har Eders Kongl. Maj:t den 28 sistlidne november i nåder anbefalt

komitén att i anledning deraf skyndsamt afgifva underdånigt

utlåtande, huruvida och under hvilka vilkor ofvannämnde kontrollapparat

ansåges böra införas vid de svenska brännerierna.

I sammanhang härmed har Eders Kongl. Maj:t, enär komiténs

ordförande, Landshöfdingen i Kopparbergs län m. m. S. de Maré

tillkännagifvit sig vara af sjukdom förhindrad att vidare deltaga

i komiténs arbeten, uppdragit åt undertecknad, Fock, att vara komiténs

ordförande, äfvensom förordnat Justeringsdirektören f orssman

att vara ledamot af komitén under den tid, ifrågavande ärende

handlades; hvaremot komiténs ledamot Herr C. Hammarhjelm varit

hindrad att under denna tid i komitén tjenstgöra.

5

Då komité!) nu går att afgifva det af Eders Kongl. Maj:t infordrade

underdåniga utlåtandet, torde den först, med ledning af

undertecknad Forssmans berättelse och dervid fogade bilagor, böra

redogöra för den grad af noggrannhet, hvarmed enligt anstälda

undersökningar den Siemenska apparaten verkställer uppmätningen..

Apparaten, som uppställes i bränneriet emellan kylredskapen och

sprithållaren eller det kärl, hvaruti spriten uppsamlas efter tillverkningen,

angifver förmedelst två visare såväl volumen af det

genomrunna bränvinet som samma bränvins volum, reducerad till

normalstyrka. De vid åtskilliga tyska brännerier under flera år

fortsatta undersökningar gifva vid handen, att vid mätning med

en enda apparat under kortare tid man i allmänhet kunde vara

viss, att felet ej öfverstege en procent, och att blott i synnerligen

ogynsamma fall, eller då någon särskild felkälla hos apparaten

utöfvade eu öfvervägande verkan, större fel kunde uppstå, hvilka

dock ytterst sällan uppginge till U procent; att vid mätning med

eu enda apparat under en hel tillverkningsperiod t. ex. ett helt

år felet i allmänhet ej uppginge till ^ procent, och endast vid särdeles

ytterliga under större delen af tiden i samma rigtning verkande

temperaturinflytelser eller andra dylika felkällor afvikelserna

kunde uppgå till en procent; samt att vid mätning med ett större

antal apparater under hela tillverkningsperioder den af apparaterna

angifna summan af alkoholen öfverensstämde med den verkliga

inom få tiondelar af en procent.

Vid i Österrike och Italien anstälda försök uppgick största

afvikelsen aldrig till 2 procent, och den i Ungern nedsatta undersökningskommissionens

slutresultat angifver äfven mätningsfelet

vara, mindre än det nyss nämnda.

Äfven i Sverige anstäldes med Eders Kongl. Maj:ts tillstånd

för några år sedan försök med eu dylik apparat under omedelbar

ledning af en tekniskt bildad kontrollör, som genom vågning

och profning med normalinstrument bestämde qvantiteten tillverkadt

bränvin, hvilket samtidigt uppmättes af kontrollapparaten.

Försöken fortsattes oafbrutet under fem månader, och resultatet

var enligt Eders Kongl. Maj:t meddelad berättelse, att hela den

tillverkade bränvinsqvantiteten, som af kontrollören uppmättes till

55,944 kannor, af apparaten angafs till 56,003 kannor, allt af

6

normalstyrka, således en skilnad af endast 59 kannor eller något

öfver TV procent af hela tillverkningen.

Härvid bör äfven erinras, att de ofvan anförda afvikelserna,

som erhållits mellan apparatens angifvelser och den direkt medelst

alkoholometer samt mätning eller vågning bestämda alkoholmängden,

helt och hållet tillskrifvits apparaten, eller med andra ord,

att den direkta uppmätningen betraktats såsom fullt exakt, hvilket

dock naturligtvis aldrig kan vara fallet.

Erfarenheten i Ryssland, der dessa slags apparater redan

under eu tid af sex år varit använde, har också till fullo bekräftat

mätningsresultatens tillförlitlighet, i följd hvaraf ett annat

slag derstädes äfven använda kontrollapparater (af Stumpe) nu är

i fråga att utbytas mot de Siemenska, så att dessa senare skulle

komma att finnas vid alla brännerier inom det ryska riket.

För att rätt kunna bedöma betydelsen af dylika apparaters

införande vid de svenska brännerierna torde först vara nödigt att

i korthet erinra om det sätt, hvarpå enligt nu gällande lagstiftning

skatten å bränvinstillverkningen inom Sverige bestämmes. —

I hvarje svenskt bränneri uppsamlas bränvinet i ett särskildt kärl,

den s. k. sprithållaren, så stort att det rymmer minst ett dygns

tillverkning och uppstäldt i ett särskildt rum, det s. k. sprithållarerummet,

hvilket likasom sjelfva sprithållaren är stäldt under

kronans lås, så att det ej för tillverkaren är tillgängligt. I allmänhet

hvarje helgfri dag och vid förut bestämd timma öppnar

den vid bränneriet anstälde kontrollören sprithållarerummet och

sprithållaren och uppmäter med vanliga målkärl eller krönta

transportkärl det i den senare befintliga bränvinet, hvarefter detsamma

profvas till sin alkoholhalt med termo-alkoholometer. Af

det uppmätta kannetalet och den observerade alkoholhalten beräknas

samma bränvins kannetal till normalstyrka eller 50 procent

alkoholhalt vid +15° å Celsii termometer, hvilket kannetal, efter

afdrag af 3 procent för afdunstning, utgör det bränvin, hvarför

skatten skall utgå. År skatten i förskott erlagd, utlemnas

omedelbart motsvarande qvantitet bränvin till tillverkarens fria

förfogande; i motsatt fall skall bränvinet genast efter verkstäld

uppmätning och profning läggas under kronans lås. Hvad å nederlag

inlägges skall antecknas i en efter faststäldt formulär upp

-

7

rättad journal. — Vid mätnings- och profningsförrättningarne skall

derjemte såsom vittne närvara eu af kommunalmyndigheten utsedd

trovärdig och skrifkunnig person, som ej utöfvar bränvinstillverkning.

Kontrollören har i öfrigt dels att tillse, det redskapen är

i författningsenligt skick, dels att öfvervaka tillverkningen, så att

ej försnillning eller andra olagligheter vid bränneriet eller nederlaget

föröfvas.

Statens säkerhet för utbekommande af ett mot tillverkningen

fullt svarande skattebelopp är, såsom af det föregående inses, helt

och hållet beroende af den noggrannhet, hvarmed mätningarne

och profningarne verkställas. Äfven vid ett fullkomligen samvetsgrant

tillvägagående härutinnan kunna ej undvikas fel, genom

■ hvilka staten blifver lidande. Sålunda skall alkoholhalten angifvas

noggrant endast på half procent och värmegraden bestämmas i

hela centesimalgrader, och de toleranser, som häruti medgifvas,

räknas alltid till tillverkarens fördel, helst, i fall tvist uppkommer

och det vid efterprofning visar sig, att kontrollören haft orätt,

lian sjelf får gälda undersökningskostnaden. Kontrollören har så

mycket mer anledning att i detta hänseende vara försigtig, som

dels alkoholometrarne kunna vara något olika, dels någon afdunstning

af det tagna profvet är att befara. Lägges härtill, att äfven

vid uppmätningen med målkärl, synnerligen då den qvantitet, som

skall uppmätas, är betydlig, lätteligen något fel begås, så torde

väl den förlust, som staten på detta sätt lider, ej kunna uppskattas

under en procent, eller mer än det fel, som äfven under

missgynnande förhållanden, såsom ofvan är anfördt, visat sig i

allmänhet kunna uppkomma vid användning af de Siemenska

kontrollapparaterna. Men härtill kommer en annan, efter koiniténs

förmenande, långt vigtigare omständighet. Kontrollören är

vanligen under sin tjenstgöring dagligen i beröring med tillverkaren;

han har bostad i hans hus och kost vid hans bord, och

det torde under sådana förhållanden ej vara synnerligen oväntadt,

om de till ett antal af emellan fyra och femhundra tillfälligt anstälde

kontrollörer icke alla hafva den moraliska styrka och pligttrohet,

som fordras, för att ej på ett och annat ställe skall inträffa,

att statens rätt i någon mån ännu mera eftersättes genom

slapphet vid mätningen och profningen. Utom förlust för stats

-

8

verket, följer häraf naturligtvis äfven ojemnhet i beskattningen

samt deraf alstrad ovilja och misstankar både mot kontrollörer

och tillverkare. Klart är äfven, att betydelsen af dessa omständigheter

blir större, ju högre skatten är. — Det är dessa icke

blott financiel skäl, som kraftigt tala för införande af kontrollapparater,

sådana som den Siemenska, genom hvilka kontrollörerne

befrias från ansvaret med såväl uppmätningen som profningen.

Och då nu de Siemenska apparaternas tillförlitlighet

ådagalägges dels af de af undertecknad, Forssrnan, i Ryssland

inhemtade upplysningarne om resultaten af deras användning derstädes,

dels af öfrige komitén meddelade uppgifter och undersökningshandlingar

och dels deraf, att de, enligt komitén den 12

i denna månad meddelad officiel underrättelse, blifvit påbjudne

till införande vid de italienska brännerierna, samt härtill slutligen

kommer, att, såsom längre fram skall visas, en ej ringa besparing

i kostnaderna för kontrollen bör kunna vinnas genom

deras användning, anser komitén sig ega fullt skäl att under vissa

vilkor tillstyrka införandet af de Siemenska kontrollapparaterna

vid de svenska brännerierna.

Hvad beträffar dessa vilkor, får komitén först såsom eu särdeles.

vigtig omständighet framhålla, att, om dessa apparater införas

i det svenska kontrollsystemet, de uti detta få eu annan

betydelse än i Ryssland. I sistnämnda land äro nemligen kontrollapparaternas

utslag ingalunda ensamt bestämmande för den qvantitet

bränvin, hvarå skatt skall påföras, utan denna qvantitet bestämmes

enligt ett ganska kompliceradt system, hvaruti ingå både

jäskarens rymd, jäsningstiden samt naturen af de inmäskade råämnena,

och blott för den qvantitet, hvarmed tillverkningen enligt

apparatens utslag möjligen öfverstiger en häraf beräknad norinaltillverkning

och skattefri öfvertillverkning, ingår nämnda utslag i

bestämmandet af skattebeloppet. Då nu komitén ingalunda finner

skäl att föreslå någon förändring i den här i landet tillämpade

oblandade produktbeskattningen, hvars fördelar vunnit allmänt

erkännande, så följer redan häraf, att äfven efter kontrollapparaternas

införande vid de svenska brännerierna dessa måste egnas

en långt trägnare tillsyn från kontrollpersonalens sida, än hvad

som kan vara erforderligt i Ryssland, der staten i den kompli

-

9

ceratle beskattningsmetoden har säkerhet för, att eu viss, någorlunda

efter mängden af använd t råmaterial lämpad skatt alltid utgår.

Det blifver sålunda, enligt komiténs mening, icke möjligt att inskränka

kontrollörernas antal till ett sådant fåtal, som i Ryssland

kan vara fallet med motsvarande tjensteman; och i vissa orter,

der brännerierna ligga aflägset från hvarandra, torde till och med

fortfarande få bibehållas en kontrollör vid hvarje bränneri. I de

delar af landet åter, der tillverkningen bedrifves i större skala,

kan flertalet af brännerier ordnas i särskilda tjenstgöringsoinråden

och brännerierna inom hvarje sådant ställas under tillsyn af en

gemensam kontrollör; och enligt ett af öfverkontrollörerne uppgjordt

förberedande förslag, omfattande samtlige de brännerier,

som till ett antal af 379 under tillverkningsåret 1878—1879 voro

i verksamhet, skulle, om kontrollapparater då varit införde, 320

kunnat sammanföras i 183 dylika tjenstgöringsoinråden, hvart och

ett bestående af 2 till 4 brännerier, hvaremot de återstående 59

icke kunnat på sådant sätt ordnas. Områdena äro härvid ej bestämde

större, än att kontrollören bort kunna åtminstone en gång

hvartannat tillverkningsdygn inspektera hvarje bränneri och äfven,

om behofvet någon gång så skulle kräfva, under loppet af en

och samma dag besöka dem samtlige. Komitén anser nemligen,

att åtminstone under den första tiden af det nya systemets tillämpning

områdenas storlek bör begränsas efter denna grund.

Öfverlemnandet till samma person af tillsynen öfver flere brännerier

och bränvinets uppmätning förmedelst kontrollapparaten

medföra, enligt komiténs uppfattning, pligt och rätt för tillverkaren

att sjelf taga hand om och vårda det emellan de på hvarandra

följande inspektionerna af kontrollapparaten uppmätta bränvinet,

och således äfven rätt för honom att hafva tillträde till

sprithållarerummet. Ett motsatt förfarande skulle nemligen i flera

fall möta hinder deruti, att sprithållarne ej rymma flere dagars

tillverkning, hvarjemte det synes rigtigast, att tillverkaren ensam

står i ansvar för, att det tillverkade och uppmätta bränvinet vid

kontrollörens ankomst till bränneriet behörigen redovisas.

De betänkligheter, som kunna uppstå mot den föreslagna

rättigheten för tillverkaren att sjelf i första hand taga vård

om det tillverkade bränvinet, torde ej vara af synnerlig bety

-

10

(lenhet, helst komiterade i lagförslaget inlagt så strängt ansvar

för förskingring af nämnda bränvin, att sådan visserligen ej bör

vara att befara. För att emellertid kunna föreslå detta ansvar

så strängt, bör dock, enligt komiterades åsigt, tillämpningen ej

ske omedelbart, utan något anstånd lemnas tillverkaren för att

genom tillverkning eller skatteliqvid fylla en brist, som möjligen

kan hafva uppkommit af förbiseende och utan brottslig afsigt,

hvarför ock tillvaron af en sådan brist, om den inom den bestämda

korta tiden fylles, icke bör anses vara mera straffbar, än

andra mindre försumligheter, till hvilka bränvinstillverkare kan

göra sig skyldig.

Af det bränvin, som enligt kontrollapparatens utslag tillverkats,

eger tillverkaren naturligtvis att fritt förfoga öfver det, hvarför

skatt blifvit erlagd. Hvad åter beträffar det bränvin, hvarför

skatt ej gnidits, skulle betydliga svårigheter möta, om, såsom hittills,

allt detta bränvin ovilkorligen skulle vid kontrollörens ankomst

inläireas å nederlaget. Kontrollören vore nemligen i sådant fall nödsakad

att med yttersta noggranhet uppmäta detta bränvin, för att

förvissa sig att allt vore förhanden, och oaktadt all omsorg koinme

dock till följd af de vid hvarje mätning oundgängliga felen aldrig

resultatet att fullkomligt öfverensstämma med kontrollapparatens

utslag, hvarigenom eu mängd förvecklingar måste uppstå, hvarjemte

särdeles vid större brännerier betydlig tidsutdrägt skulle

uppkomma. Enda eller åtminstone enklaste sättet att undvika

dessa svårigheter synes vara, att tillverkare af bränvin erhåller

samma rätt som importör af utländska tullpligtiga varor, att å

nederlag inlägga blott så stor del, att derigenom statens säkerhet

är fullt betryggad. Antages denna grundsats, kan bränvinet

vid kontrollörens ankomst till bränneriet vara fyldt på krönta

kärl, och tillverkaren har då endast att för inläggning på nederlag

öfverlemna minst så mycket, att den ifrågavarande säkerheten

vinnes. Öfver det återstående bränvinet må tillverkaren fritt förfoga

utan att behöfva omedelbart erlägga skatten derför. Det

ligger i sakens natur, att denna skatt bör utgå enligt de bestämmelser,

som gälde, då tillverkningen skedde och nämnda rätt börjar

att finnas, enär stadgandet icke innebär annat, än att bränvinstillverkaren

må erhålla anstånd med skattens betalning, hvarför

11

det belopp, staten har att af honom fordra, icke kan ökas på grund

af stadganden, som tillkommit sedan anståndet beviljades. Angående

tiden för skattens gäldande i nu afsedda fall skall kornitén

bär nedan yttra sig.

Den myckenhet bränvin, som i hvarje fall minst bör ligga å

nederlag, beror tydligen af skattens storlek och af bränvinets eget

värde, och bör naturligtvis bestämmas så, att statens säkerhet ej

må kunna äfventyras genom tillfälliga vexlingar i bränvinspriset.

Komiterade antaga detta ändamål vinnas, om ständigt minst 80

procent af det bränvin, hvarför skatt ej är gulden, ligger å nederlag.

Med den tillverkningsskatt, som vid 1879 års riksdag bestämdes,

eller eu krona för hvarje beskattningsbar kanna, förutsätter

då statens säkerhet, att bränvinspriset ej skall sjunka under

1 krona 25 öre, något som väl ej lärer vara antagligt. Komiterades

förslag till ny tillverkningslag upptager visserligen skatten

20 öre högre eller till 1 krona 20 öre, under förutsättning, att

tillverkningsskat.ten sammanslås med försäljningsafgiften. Godkännes

denna höjning, skulle naturligtvis bränvinets handelspris

komma att stiga med ungefärligen samma belopp. Statens säkerhet

vore äfven i detta fall betryggad, så vida nyss nämnda

handelspris ej sjunker under 1 krona 50 öre, hvilket icke heller

synes vara sannolikt. I förra fallet förutsattes således, att bränvinets

eget värde ej är lägre än 25 och i det senare ej lägre än

30 öre för kannan.

Enligt gällande tullstadga är den kredit, som kan erhållas å

en del af tullafgiften begränsad till tre månader. En fullt lika

bestämmelse i fråga om kredit å bränvinsskattcn skulle möta betydliga

svårigheter med afseende derå, att under pågående tillverkning

nästan dagligen bränvin inlägges å nederlaget och äfven

uttag ganska ofta eger rum, i följd hvaraf det utan erlagd skatt

eller mot kredit disponerade beloppet härunder ständigt komme

att växla. Kornitén har derför ansett lämpligast och enklast, att

någon viss tidpunkt under hvarje år bestämmes, då skatten för

sålunda disponeradt bränvin alltid skall vara gulden, och har

kornitén i detta afseende föreslagit slutet af tillverkningsåret, då

under normala förhållanden äfven minsta qvantiteten bränvin bör

qvarligga å nederlagen.

12

Komiterade hafva i sammanhang härmed äfven föreslagit att

godkändt nederlagsmagasin skall finnas vid hvarje bränneri. erigenom

förenklas nemligen ej oväsentligt författningen och underlättas

kontrollen, hvilket senare är af vigt, särdeles då kontrollören

ej är ständigt närvarande vid bränneriet och således ej

heller kan, såsom nu gällande tillverkningslag och ordningsstadga

föreskrifva, tillse, att vid bränneri, der ej godkändt nederlagsmagasin

finnes anvisadt, tillverkningen afbrytes, i fall den öfverskjuter

det belopp, hvarför skatt blifvit i förskott erlagd. Det

föreslagna stadgandet kan ej heller medföra några nämnvärda olägenheter,

enär dylika magasin redan finnas vid de allra flesta

brännerier inom landet.

Då kontrollpersonalen inskränkes och således endast undantagsvis

kontrollör har tillsyn öfver allenast ett bränneri, bör äfven den

tillverkarne för närvarande åliggande skyldigheten att utan ersättning

lemna kontrollörerne bostad och kost upphöra. Det kan

nemligen ej vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande

att lägga ett dylikt onus på några tillverkare, under det andre

och kanske flertalet äro derifrån befriade. Att åter fördela denna

kostnad på brännerierna inom tjenstgöringsområdet skulle, medföra

ej ringa praktiska svårigheter, då dessa brännerier ej i

allmänhet äro i verksamhet lika långa tider och ej heller alltid

samtidigt. Obilligheten skulle i alla fall ej härigenom undanrödjas,

då dels olika områden komma att omfatta olika många

brännerier och dels stundom kontrollör finge tillsyn öfver allenast

ett bränneri. Med rättvisa och billighet mest öfverensstämmande

synes derför vara, att denna kostnad, likasom kostnaden för

annan kronans uppbörd, bestrides af statsverket, som deremot

tager ersättning af samtlige tillverkarne inom landet, på sätt som

komitén i sammanhang med några andra dylika ersättningar längre

fram skall föreslå. Utgående från denna grundsats har komitén

vidare föreslagit, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom sina

underlydande skulle låta träffa aftal med den eller de personer

inom tjenstgöringsområdet, som kunde vara villiga att lemna kontrollören

bostad och kost mot ersättning, hvilken komitén föreslagit

till tre kronor om dagen. Endast i det fall, att sådant

aftal om lämpligt belägen bostad inom området ej kunde träffas,

13

skulle Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämma, hvilken bland

tillverkarne inom området det borde åligga att mot ofvan nämnda

ersättning lemna kontrollören i fråga varande naturaprestationer,

en skyldighet som, då tjenstgöringsområdet omfattade allenast ett

bränneri, i allmänhet torde komma att åläggas dettas cgare. Förmedelst

denna anordning, genom hvilken kontrollören i allmänhet

ej skulle hafva sin bostad hos tillverkaren, har komitén äfven

afsett att ytterligare i väsentlig mån minska den enskilda beröring

dem emellan, som för närvarande eger rum och gifvér anledning

till anmärkningar af flere slag

Då

hvad här ofvan yttrats om obilligheten af att under de

nya förhållandena bibehålla bränvinstillverkaren vid skyldigheten

att utan ersättning gifva kontrollören bostad och kost i ännu

högre grad gäller en sådan skyldighets påläggande i afseende å

kontrollörens resor inom tjenstgöringsområdet, och det för dessa

resor skulle i många fall medföra svårigheter och äfven öfverflödigt

'' stora kostnader, om vanlig gästgifveriskjuts anlitades, har

komitén för beredande af denna skjuts föreslagit liknande bestämmelser

som för anskaffning af bostad och kost, så att, endast

i fall aftal derom ej kunnat träffas, tillverkarne skulle vara skyldige

att mot ersättning besörja kontrollörens skjutsande vid tjenstgöringen

inom området.

Enär dels kan inträffa, att kontrollapparater ej före den nya

författningens trädande i kraft kunna införas i alla brännerier,

dels kan vara att befara, att en eller annan apparat till äfventyrs

kommer i olag eller bör utbytas mot annan, äro i förslaget intagna

bestämmelser, huru under tiden bör förfaras med det tillverkade

bränvinets uppmätning och profning m. in. äfvensom för

bestämmande af den myckenhet bränvin, som, innan sådan särskild

mätning och profning kommit i gång, blifvit tillverkadt utan att

vara af apparaten uppmätt. Komiterade anse sig likväl härvid

böra erinra, att enligt i Ryssland vunnen erfarenhet fall, då kontrollapparat

kommit i olag, äro ytterst sällsynta.

Med bibehållande af förut föreslagna bestämmelser, huru tvist

mellan tillverkare och kontrollör om bränvinets alkoholhalt skall

slitas, hafva komiterade ansett angeläget att bereda tillverkare,

som anser sig hafva skäl till missnöje med kontrollapparatens

14

matning, rättighet att få noggrann undersökning anstäld, och äro

för sådant ändamål i förslaget intagna erforderliga bestämmelser.

Enligt nu gällande tillverkningslag äro brän vinstillverk are

skyldige att på egen bekostnad anskaffa och underhålla särskilda

instrument för bestämmande af det tillverkade bränvinets kannetal,

derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna för godt förordna om

sådana instruments införande; och i sitt under den 20 december

1878 afgifna förslag till ny tillverkningslag hafva komiterade

äfven’ bibehållit detta stadgande. Emellertid torde denna anordnings

lämplighet kunna med skäl betviflas för ifrågavarande

slag af apparater, med hvilka bestämmes icke blott skenbara

kannetalet utan detta reduceradt till normalstyrka. Dessa

apparater äro nemligen i ej ringa grad komplicerade och deras

åtminstone under längre tid fortfarande noggrannhet beroende

af ett synnerligen omsorgsfullt arbete. Sjelfva anskaffandet

af apparaterna synes derföre under alla förhållanden böra ske

genom statens försorg hos en fullt tillförlitlig fabrikant, och ej

öfverlåtas åt den enskilde, då lätt nog en önskad prisbillighet

skulle kunna föranleda uppoffring af noggrannhet och soliditet i

arbetet. Det vill ock synas lämpligast, att sjelfva kontrollredskapen

fortfarande är statens tillhörighet, likasom förhållandet nu

är med profningsinstrumenten med hvad dertill hörer. 1 någon

mån torde äfven häruti ligga rättvisa, då, i fall tillverkaren sjelf

skulle bekosta apparaterna, kostnaden blefve jemförelsevis betydligt

drygare för de tillverkare, som i mindre skala eller under

kortare tid utöfva handteringen. Samtliga dessa olägenheter undvikas

utan någon förlust för staten, om den ersättning, som tillverkarne,

enligt hvad förut är nämndt, böra vidkännas derför, att

de befrias från eu del dem nu åliggande skyldigheter, tilltages

så, att staten derigenom blir betäckt jemväl för ränta och amortering

å kostnaden för kontrollapparaternas anskaffande. Deremot

hafva komiterade ansett tillverkarne böra hvar för sig bestrida

vissa med kontrollapparaternas transporterande och uppsättning

i brännerierna förenade kostnader, mindre för den besparing,

som derigenom uppkommer, än för svårigheten att redovisa

de häraf härrörande utgifterna, om äfven de skulle af staten

bestridas. Komiterade hafva derjemte ansett, att tillverkarne äfven

skola vara skyldige att vårda de mellan olika tillverkningsperioder

15

hos dem qvaivstående apparaterna och ersätta den skada å dem,

som kunnat genom omsorgsfull vård förekommas.

Komiterade anse sig nu äfven i sammanhang med det framstälda

förslaget om kontrollapparaters införande vid de svenska

brännerierna böra lemna en approximativ utredning öfver resultaten

deraf i ekonomiskt hänseende, hvad kontrollkostnaderna

beträffar, hvarvid komiterade först få göra följande erinringar. *

Genom bifall till ett förslag, att staten skall utan ersättning

öfvertaga såväl kostnaderna för kontrollörernes bostad och kost

som utgifterna för deras tjensteresor inom områdena, skulle obestridligt

medelbarligen ega rum en nedsättning i den bränvinstillverkningen

pålagda beskattning, hvilket komiten ingalunda vill

förorda. Komiterade anse, såsom förut angifvits, att desse kostnader

böra drabba tillverkarne och ersättningen för såväl nämnde

kostnader som för statens utgifter för kontrollappax^aternas anskaffande

utgå i förhållande till storleken af hvars och ens tillverkning,

hvilket naturligast kunde ske genom en motsvarande höjning af

tillverkningsskatten. Men då det likväl ej torde vara skäl att

blott af denna anledning höja nämnde skatt med det ringa belopp,

som härför vore erforderligt, synes enklaste sättet att faktiskt

bibehålla bränvinsbeskattningen oförminskad vara att med ett

ofvannämnda ersättning fullt motsvarande belopp nedsätta den

eftergift af skatt, som enligt § 26 i nu gällande tillverkningslag

är medgifven, och som motsvarar skatten för 3 procent af det

tillverkade bränvinet.

Med kontrollapparaternas införande torde brännerivittnena

kunna indragas och kostnaderna för dem statsverket besparas.

Genom kontrollbyrån har komitén från öfverkontrollörerne

erhållit af dem uppgjorda förslag till tjenstgöringsområden för de

brännerier, som de senaste åren varit i verksamhet, hvilka förslag

äro uppgjorda under förut angifven förutsättning i afseende

å områdenas storlek. Med ledning af dessa förslag och i byrån

tillgängliga handlingar har komitén beträffande tillverkningsåret

1878—1879 låtit uppgöra approximativ beräkning dels öfver

kontrollkostnaden, sådan den varit, och dels öfver denna kostnad,

sådan den skulle blifvit, i fall den nu föreslagna lagen under

nämnda tillverkningsår varit tillämpad. I bifogade tabell äro resultaten

af dessa beräkningar länsvis sammanförda.

Jemförelse mellan kostnaderna för kontrollen vid bränner urna1) enligt 1876 ars tillverkning slag

och korniterades förslag, båda tillämpade på tillverkning sår et 1878—1879.

Efter 1876 års tillverkningslag

Efter

korniterades förslag.

Antal

brän-

nerier.

Till-

verk-

nings-

peri-

oder.

Till-

verk-

nings-

dygn.

Tjenst-

görings-

dagar.

Kontrollkost

□ ad.

Tjenst- görings- om rå- den.

Till-

verk-

nings-

peri-

oder.

Tjenst-

görings-

dagar.

Kontrollkostnad.

Kon-

trollörs

arfvo-

den.

Dagtrakta- mente åt

bränneri- vittnen.

Summa.

Kon-

trollörs

arfvo-

den.

Bostad

och

kost.

Summa.

Stockholms stad...............

2

2

606

730

4,380

909

_

5,289

1

1

365

2,555

1,095

3,650

Stockholms län................

3

3

212

263

1,578

318

—

1,896

—

2

2

240

1,440

720

2,160

Upsala d:o .....................

9

12

1,357

1,535

9,210

2,035

50

11,245

50

5

6

885

5,740

2,655

8,395

Södermanlands d:o.............

4

5

576

706

4,236

864

-

5,100

—

3

3

614

3,776

1,842

5,618

Östergötlands d:o ............

64

102

5,255

7,172

43,032

7,882

50

50,914

50

31

48

4,209

27,918

12,627

40,545

Jönköpings d:o ...............

9

11

736

906

5,436

1,104

—

6,540

-

6

8

844

5,133

2,532

7,665

Kronobergs d:o ...............

14

19

1,316

1,599

9,594

1,974

—

11,568

—

7

9

1,011

6,536

3,033

9,569

Kalmar d-.o.....................

7

13

687

825

4,650

1,030

50

5,980

50

4

8

580

3,721

1,740

5,461

Gotlands d:o...................

2

2

195

240

1,440

292

50

1,732

50

2

2

240

1,440

720

2,160

Blekinge d:o ..................

50

74

4,517

5,468

32,808

6,775

50

39,583

50

27

37

3,499

18,618

10,497

29,115

Kristianstads d:o...............

113

193

10,578

12,846

77,076

15,867

—

92,943

—

43

62

6,718

45,602

20,154

65,756

Malmöhus d:o..................

29

32

3,656

4,297

25,782

5,484

—

31,266

—

18

19

3,003

19,094

9,009

28,103

Hallands d:o ...................

5

6

362

442

2,652

543

—

3,195

—

2

2

259

1,770

777

2,547

Göteborgs och Bohus d:o...

3

3

501

641

3,846

751

50

4,597

50

3

3

641

3,846

1,923

5,769

Elfsborgs d:o ..................

16

22

1,707

2,074

12,444

2,560

50

15,004

50

6

7

1,120

7,715

3,360

11,075

Skaraborgs d:o ................

40

52

4,603

5,617

33,702

6,904

50

40,606

50

18

19

3,136

21,412

9,408

30,820

Örebro d:o .....................

6

8

557

677

4,062

835

50

4,897

50

2

3

321

2,142

963

3,105

Kopparbergs d:o...............

1

1

26

30

180

39

—

219

—

1

1

30

180

90

270

Jemtlands d:o..................

1

1

26

36

216

39

—

255

—

1

1

36

216

108

Vestmanlands d:o ............

1

1

154

189

1,134

231

—

1,365

—

1

1

189

1,134

567

1,701

Summa

379

562

37,627

46,293| 277,758

56,440

50

334,168

50

183

242

27,940

179,988

83,820

263,808

Sålunda äro här ej upptagna kostnaderna dels för öfverkontrollörer och dels för brännerinederlagen jemte åtskilliga mindre utgifter.

17

Tabellen upptager å ena sidan och med tillämpning af nu

gällande lag bränneriernas antal, antalet tillverkningsperioder, tillverkningsdygn

och tjenstgöringsdagar, kontrollörernes arfvoden,

beräknade efter 6 kronor för hvarje tjenstgöringsdag och vittnenas

dagtraktamenten efter 1 krona 50 öre för hvarje tillverkningsdygn;

samt å andra sidan och med det nya förslagets tillämpning under

samma tillverkningsår antalet tjenstgöringsområden efter öfverkontrollörernes

förslag, antalet tillverkningsperioder äfvensom

tjenstgöringsdagar, bestämde efter nyss nämnda förslag jemförde

med de tider brännerierna verkligen varit i gång, kontrollörernas

arfvoden, beräknade af dels tjenstgöringsdagarnes antal och dels

bränneriernas antal inom hvarje område, samt dels slutligen kostnaderne

för rum och kost, beräknade efter 3 kronor för hvarje

tjenstgöringsdag.

Hvad beträffar kostnaden för kontrollörernes resor inom

tjenstgöringsområdena, har det mött större svårighet att ens

approximativt beräkna densamme, men antager man, att af de

uppgifne 27,940 tjenstgöringsdagarne 23,400 äro helgfria, och

att kontrollören inom hvarje tjenstgöringsområde måst resa en

mil hvarje helgfri dag, skulle nämnde kostnad efter 1 krona''80

öre för mil hafva uppgått till ungefärligen 42,000 kronor. Att

samma kostnad ej skulle hafva öfverstigit detta belopp synes så

mycket sannolikare, som dels ett ej ringa antal brännerier svårligen

kan sammanföras med andra under gemensam kontrollör,

dels inom ett stort antal områden stundom endast ett bränneri

varit i verksamhet, i hvilka fall, om kontrollörens bostad är lämpligt

vald, nu ifrågavarande kostnad bör blifva betydligt lägre, än

hvad här antagits.

På den grund, att staten skall hållas skadeslös äfven för sina

utgifter för apparaternas anskaffande m. m., tillkommer en ytterligare

kostnad. Enligt af Gebr. Siemens gjordt anbud utgör priset

för hvarje apparat, inberäknadt kostnaderna för inpackning, 720

riksmark eller 684 kronor; således för 400 apparater 273,600 kronor,

hvarå komitén antager, att en annuitet af 10 % ell er27,360

kronor bör tillverkarne påföras. Sammanställas nu de belopp,

för hvilka statsverket enligt komiténs uppfattning bör erhålla

godtgörelse, så utgöra dessa:

Betänkande ang. bränvinstillverkning.

2

18

Bostad och kost åt kontrollörerne ....................................... kr. 83,820.

Kontrollörernes tjensteresor ................................................... » 42,000.

Annuitet på apparaternas anskaffningskostnad ............... » 27,360.

Summa kr. 153,180

eller i afrundadt tal 154,000 kronor.

För att bereda statsverket full ersättning'' för dessa utgifter,

hemställa komiterade, att förut omnämnde afdunstningsprocent, som

för närvarande utgår med 3 %, måtte nedsättas till 2 %. Med

tillämpning på tillverkningsåret 1878—1879, då tillverkningen uppgick

till 17,090,606 beskattningsbara kannor, skulle med nu gällande

tillverkningsskatt denna nedsättning hafva beredt staten eu

ökad skatteinkomst af omkring 170,000 kronor, således med 16,000

kronor öfverstigande det belopp, hvartill kostnaderna enligt ofvanstående

skulle uppgått, men hvilket öfverskott torde i väsentlig

mån tagas i anspråk till betäckande af transportkostnader m. fl.

för apparaternas införande för en gång erforderliga utgifter. Under

år, då tillverkningen blir mindre, minskas naturligtvis äfven i någon

mån motsvarande utgifter.

Utom den väsentliga fördelen af det tillverkade bränvinets

säkrare uppmätning skulle således genom kontrollapparaternas användning

under det tillverkningsår, som här tagits till exempel, hafva

åstadkommits en direkt besparing i kontrollkostnader af skillnaden

emellan 334,198: 50, hvartill kontrollörernes arfvoden och brännerivittnenas

dagtraktamenten då uppgingo, och 179,988 kronor, hvartill

kontrollörsaflöningen skulle hafva uppgått, i fall kontrollapparaterna

varit införda, en besparing således af 154,210: 50 eller

i afrundt tal 150,000 kronor.

19

Genom bränvinets inläggande på nederlag beredes möjlighet

för, att bränvinstillverkningsafgiften, som till sin natur är en konsumtionsskatt,

äfven kommer att ingå till statsverket i den mån

bränvinet utgår till förbrukning. Den fullständiga tillämpningen

af denna grundsats motverkas dock i väsentlig grad derigenom,

att bränvinet i allmänhet utgår till förbrukning icke från de vidt

spridda brännerinederlagen utan från större reningsverk, enär för

allt det bränvin, som är upplagdt vid dessa senare, skatten med

nu gällande lagstiftning i allmänhet -måste vara erlagd, ett förhållande,

som får ökad betydelse, derest i enlighet med komiterades

förslag blir stadgadt, att det bränvin, som säljes i minut

eller detalj, skall hafva en högre renhetsgrad än den, som med nu

gällande bestämmelser vanligen åstadkommes. En följd af nu angifna

förhållande blir, att ett stundom ganska betydligt kapital,

som eljest kunde komma industrien och den allmänna rörelsen till

godo, hålles bundet, hvarförutom utförseln af renad sprit härigenom

tydligen måste motvei-kas, då exportören nödgas i förskott erlägga

en skatt, som är 2 till 3 gånger större än varans eget värde,

hvilken skatt han först efter en temligen lång tid och sedan han

styrkt, att utförseln blifvit fullgjord, får återlyfta. Det har af

dessa skäl åtskilliga gånger varit väckt fråga att möjliggöra förflyttning

af bränvin, för hvilket, skatt ej erlagts, från brännerinederlag

till ett mindre antal andra nederlag, belägna invid reningsverk

eller exportorter, hvarigenom äfven skulle kunna vinnas

minskning i den kostnad, som tillsynen öfver de många stundom

helt små brännerinederlagen föranleder. Komiterade hafva äfven redan

i sammanhang med sitt den 20 december 1878 afgifna underdåniga

förslag till ny tillverkningslag i särskild underdånig skrifvelse

hemstält om åtgärders vidtagande för möjliggörande af förflyttning

af bränvin, hvarför skatt ej erlagts, till andra nederlag

än vid tillverkningsstället.

I händelse af bifall till komiterades förslag om tillverkares

rätt till kredit å en del af skatten för tillverkadt bränvin torde

de svårigheter, som hittills mött mot dylik förflyttning, kunna i

väsentlig mån undvikas. Om nemligen det bränvin, hvaröfver

tillverkaren eger förfoga utan skattens omedelbara gäldande, inlägges

å allmänt nederlag, kommer staten att för skatten å hela

20

den sålunda flyttade qvantiteten bränvin hafva säkerhet i samma

bränvin. Efter en sådan åtgärd svarar följaktligen det å brännerinederlaget

qvarliggande bränvinet icke för större skatt, än den

som belöper på hvad der verkligen finnes, hvadan ur synpunkten

af statens säkerhet ej hinder möta för att 20 proc. af detta senare

bränvin uttages från brännerinederlaget, för att i sin ordning inläggas

å det allmänna nederlaget o. s. v. Om med ett sådant förfaringssätt

bränvin från flera olika nederlag flyttas till ett och

samma allmänna nederlag, blir det möjligt att med bibehållen

nederlagsrätt från ett eller annat af dem till sådant allmänt nederlag

öfverflytta allt der liggande bränvin. Enär sålunda genom de

nu föreslagna bestämmelserna om kredit å tillverkningsskatten

större möjlighet än förut finnes att åstadkomma allmänna nederlag,

hafva komiterade trott sig böra i förslaget till författning

angående tillverkning af bränvin intaga bestämmelser om sådana

allmänna nederlag.

Då emellertid till dylikt allmänt nederlag kan komma att förflyttas

bränvin, tillverkadt i annat län än det, der nederlaget är

beläget, och i följd deraf äfven skatteliqviden komma att erläggas

å annat ställe, än der tillverkningen blifvit ursprungligen bokförd;

då dessa nederlag kunna komma att inrymma högst betydliga

qvantiteter bränvin och äfven derför ej synas böra få förläggas

hvar som helst; då måhända äfven torde blifva nödvändigt att

förekomma, det ej utländskt bränvin kan i något fall der blifva

inlagdt, och då följaktligen bestämmelserna och vilkoren för de

vanliga brännerinederlagen ej torde i alla delar vara tillämpliga

å de allmänna, hafva komiterade ansett lämpligast att åtminstone

till en början rätt till sådant nederlag äfvensom bestämmandet

af vilkoren derför och kontrollen deröfver m. m. göres beroende

af Eders Kongl. Maj:ts särskilda nådiga pröfning i hvarje fall;

hvarför komiterade inskränkt sig till att i en ny §, den 18:de,

lemna särskild hänvisning till den ordning, i hvilken rätt till

dylika allmänna nederlag må vinnas.

21

Komiterade hafva i det föregående anfört skäl för de ändringar,

hvilka i följd af kontrollapparaters införande vid de svenska

brännerierna erfordras i komiterades den 20 december 1878 afgifna

underdåniga förslag till ny tillverkningslag. Dessa förändringar

omfatta hufvudsakligen §§ 13 —18, 21, 22, 25, 29, 32 och

45 i nämnda förslag.

Komiterade hafva derjemte:

i § 8 föreslagit en mindre förändring, föranledd deraf, att med

kontrollapparaternas införande kontrollör i allmänhet kommer att

utöfva tillsyn öfver flera än ett i verksamhet varande bränneri;

i § 11 infört ett 3:e mom. i enlighet med Eders Kongl.

Maj:ts nådiga kungörelse den 16 maj 1879, dock med en förändring

för att bringa detsamma i öfverensstämmelse med den

föreslagna lydelsen af § 13 mom. 1;

under § 18 infört stadgande angående allmänna nederlag

annorlunda än i förening med tillverkning af bränvin;

i § 19 sammanfört stadgandena angående såväl öfverkontrollörers

som kontrollörers antagande och aflöningsvilkor m. m.;

i § 23, som i det äldre förslaget innehåller föreskrifter om

brännerivittnens antagande m. m., hvilka vittnen med kontrollapparaternas

införande skulle indragas, intagit stadgande angående

sistnämnda apparaters anbringande och vård m. in., samt

i § 24, i stället för dess lydelse i äldre förslaget, intagit föreskrifter

om apparaternas aflysning och kontrollörs åliggande i

sammanhang dermed.

Slutligen torde komiterade böra uttala sig om tiden för den

nya författningens trädande i kraft.

Enligt från Gebr. Siemens erhållen skrifvelse kan visserligen

det behöfliga antalet kontrollapparater aflemnas inom 41 månader

efter emottagen definitiv beställning; men äfven om apparaterna

sålunda kunna vara anskaffade före början af nästa tillverkningsår,

synes det oaktadt ej lämpligt att till samma tidpunkt obligatoriskt

bestämma deras användning. Apparaterna måste undergå justering;

öfverkontrollörerna böra erhålla praktisk undervisning om

deras sammansättning, sättet för deras anbringande i brännerierna

och användande derstädes; ny och väsentligen ändrad ordningsstadga

måste utarbetas och af Eders Kongl. Maj:t fastställas, hvar

-

22

jemte det torde vara af vigt, att uppsättningen icke allt fö mycket

påskyndas, enär det säkerligen i sådant fall skulle möta svårighet

att erhålla tillräckligt antal sakkunnige ledare dervid. Med

afseende å dessa omständigheter synes det lämpligast, att den nya

författningen i allmänhet träder i kraft med början af kalenderåret

1881, och att apparaterna successivt insättas i brännerierna

under höstmånaderna innevarande år. Brännerierna äro till allra

största delen i gång under denna tid, så att de tjenstgörande

kontrollörerne få närvara vid apparaternas uppsättning samt göra

sig förtrogne med deras inrättning och verksamhet redan innan

deras utslag ensamt skall ligga till grund för skattens bestämmande.

I händelse af bifall till komiterades framställning i afseende

å såväl sjelfva lagen som tiden för dess tillämpning bör naturligtvis

det öfvergångsstadgande, som förekommer i förra förslaget

under § 48, utgå och § 49 med § nummer 48 erhålla den förändrade

lydelse, som komiterade i det framlagda författningsförslaget

intagit.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda:

Stormägtigste Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

A. H. FOCK.

Sten Stenberg. Moritz Rubenson. Sven Nilsson. C. O. Berg.

Fredrik Hederstjerna. L. Norm. L. A. Forssman.

A. L. van der Hagen.

Stockholm den 23 januari 1880.

23

FÖRSLAG

till

Förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Art. I.

Om rättighet till bränvins tillverkning och destillering.*

§ 1 (n. v. § 1).

1. Bränvin må tillverkas af en hvar, som är behörig att idka

fabriksrörelse eller ock eger eller innehar i mantal satt eller särskildt

skattlagd jord; och må flere till bränvinstillverkning berättigade

förena sig om bedrifvande ä samma ställe af sådan tillverkning.

De, som vilja ingå bolag för bränvinstillverkning, skola

upprätta skriftlig bolagsordning. Är det aktiebolag, skola aktierna

vara stälda till viss person.

2. Domare på landet, embets- eller tjensteman eller annan,

som till följd af sin befattning kan komma att deltaga i beslut

om bränvinstillverkning eller i kontroll derå, så ock ecklesiastik

embets- eller tjensteman, kyrkobetjént och folkskolelärare må dock

icke befatta sig med dylik tillverkning.

3. Å allmänna boställen så ock å annan kronans jord, som

ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden,

såvida icke tillåtelse dertill meddelas af den myndighet, som

öfver sådan jord eger att utöfva tillsyn; dock vare den, som å den

* Skiljaktigheter mellan förslaget och gällande förordning äro utmärkta med

kursiv stil.

24

tid, kongl. förordningen den 18 januari 1855 angående vilkoren

för bränvinstillverkning kungjordes, på grund af kontrakt med

kronan, vederbörande myndighet, korporation eller boställsinnehafvare,

såsom brukare eller arrendator innehade sådan jord, för

sin person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka bränvin, på sätt

om jordinnehafvare är stadgadt, likväl icke i något fall längre,

än samma kontrakt gäller.

§ 2 (n. v. § 2).

1- Den, som vill tillverka bränvin utan att genom jords

innehafvande vara dertill behörig, göre ansökning, om bränneriet

är beläget å landet, hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande och, om

bränneriet är beläget i stad, hos magistraten eller, der sådan ej

finnes, hos stadsstyrelsen. Vid ansökningen fogas bevis, som styrker

hans behörighet. Derest sökanden finnes vara till handteringens

utöfning behörig, värde- tillståndsbref för honom utfärdadt.

2. Besvär i sådan fråga anföres öfver magistrats- eller stad.sstyrelses

beslut hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom fjorton

dagar och öfver Kongl, Maj:ts befallningshafvandes beslut hos

Kong]. Maj:t i dess finansdepartement inom tretio dagar efter delfåendet

af beslutet.

§ 3 (n. v. § 3).

1. Bränvinstillverkning skall vara tillåten hela tillverkningsåret,

så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda Kongl. Maj:t

att föi eskrifva dess inställande under viss tid. Tillverkning sår et

i äknas jran kl. 12 på dagen första, helgfria dag i september månad

det ena till nämnde timme a första helgfria dag i samma månad

det nästföljande året.

2. Bråne t nstil l verkning må på grund af tillståndsbevis, hvarom

häi nedan i § 3 sägs, utöfvas intill slutet af tillverkningsåret, derest

ej tillverkning sr ätten dessförinnan upphör i följd af Kongl. Maj-.ts

ofvan nämnda föreskrift eller sådan anmälan, som i § 7 omförmäles.

25

3. Under hvarje tid, tillständsbeviset gäller, ehvad tillverkningen

oafbrutet fortgått eller ej, vare tillverkningen minst 3,000 kannor samt

derjemte begränsad mellan 100 och 2,400 kannor i medeltal för hvarje

tillverkning sdygn. Stadgandet om minsta tillverkningen af 3,000 kannor

gälle dock ej för de fall, att tillverkning srättens upphörande grundar

sig på anmälan efter olyckshändelse, hvarom i § 7 sägs, eller på Kongl.

Map.ts ofvan omförmälda föreskrift. Har tillverkningsrätten upphört

på grund af anmälan efter olyckshändelse, hvarom i § 7 nämnes, skall

vid med eltalsb er åkning en icke det tillverkning sdygn medtagas, hvarunder

afbrottet skedde.

4. Med tillverkningsdygn förstås tiden från kl. 12 på dagen

den ena till samme timme å nästföljande helgfria dag.

5. Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare ej

medgifven från kl. 10 om aftonen näst före sön- eller helgedag

till kl. 10 om| aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda

tillverkningsmetoders begagnande undantag från denna bestämmelse

skulle finnas oundgängligen nödigt, Kongl. Maj:t vill på särskild

underdånig ansökning pröfva, huruvida sådant undantag må medgifvas.

§ 4 (n. v. § 4).

För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek

och beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar,

som för kontrollens handhafvande äro eller varda föreskrifna.

§ 5 (n. v. § 5).

Minst fjorton dagar före den, då bränvinstillverkning är afsedd

att börja, skall densamma hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande

skriftligen anmälas samt dervid tillika uppgifvas såväl stället

för tillverkningens bedrifvande som ock dagen, då den skall taga

sin början. Vid anmälningsskriften fogas antingen tillståndsbref,

som i § 2 omförmäles, eller ock bevis, att tillverkaren eger eller

innehar i mantal satt eller särskild t skattlagd jord. Dä tillverkningen

är afsedd att af flera personer bedrifvas ä samma ställe,

26

skola samtlige delegarne i sådan förening göra anmälan derom till

Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Af bolag tillämnad tillverk ing

skall anmälas af bolaget eller dess styrelse med ingifvande af bolagsordningen

samt förteckning på delegarne. Finner Kongl. Maj:ts

befallningshafvande hinder icke möta för handteringens utöfvande,

varde tillståndsbevis utfärdadt.

§ 6 (n. v. § 6).

Vill den, som anmält sig till bränvinstillverkning, afstå derifrån,

ege han hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande återkalla sin

anmälan minst åtta dagar, innan tid inträdt för sådan tillverknings

utöfvande; sker återkallelsen senare, vare han skyldig att enligt

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning ersätta de kostnader,

som möjligen uppstå genom kontrollörs inkallande i tjenstgöring.

§ 7 (n. v. § 7).

1. Vill bränvinstillverkare före tillverkningsårets slut afstå ifrån

tillverkning srätten, skall han derom göra skriftlig anmälan hos kontrollören

minst tre dagar före utgången af det tillverkning sdygn, med

hvilket han anmäler sig vilja af sluta tillverkningen, dock att, om bränneri

eller deri begagnad redskap . genom, vådeld eller annan olyckshändelse

blifvit väsentligen skadad, tillverkning srätten må upphöra omedelbart efter

det egaren gjort skriftlig anmälan derom. Kontrollören åligger att

dels lemna tillverkaren bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen

underrätta Kongl. Maj:ts befallningshafvande, öfverkontrollör

och kronobetjent om tiden för tillverkning sr ättens upphörande.

2. I bränneri, der tillverkningen sålunda blifvit anmäld att

upphöra, må den ej efter den utsatta tiden ega rum utan förnyad

anmälan, som i § 5 sägs.

§ 8 (n. v. § 8).

Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem tillverkningsdygn

efter den i anmälan uppgifna tid, eller bränvins

-

27

tillverkning afbrytes utan sådan anmälan, som i § 7 omförmäles,

eller utan Kongl. Maj:ts derom meddelade föreskrift och ej inom

fem tillverkningsdygn, det oräknadt, hvarunder afbrottet inträdde,

ånyo företages, åligger det bränvinstillverkaren att för hela den

tid, hvarunder tillverkningen sålunda icke utöfvats, till Kong!

Maj:ts befallningshafvande inbetala på bränneriet belöpande kontrollkostnader.

§ 9 (n. v. § 9).

Öfver anmälningar och uppgifter, som enligt §§ 5, 6 och 7

inkomma till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, läte han förteckningar

tillställas öfverkontrollörer äfvensom i stad polismyndighet

och å landet vederbörande kronobetjent.

§ 10 (n. v. 18—22).

1. Vill någon under den tid, då han är till bränvinstillverkning

berättigad, ä tillverkningsstället genom särskild destillering rena

bränvin, må sådant ske under tillsyn af kontrollör.

2. 1 öfrigt må bränvins rening, vare sig genom destillering eller

på kall väg, verkställas såsom annan handtering, enligt hvad i gällande

närings!anordning stadgas.

Art. II.

Om bränvins beskattning och uppläggande på nederlag.

§ 11 (n. v. § 11).

1. För bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas

en skatt af en krona 20 öre för hvarje kanna, så bestämd som i

§ 22 sägs. Denna skatt skall inbetalas till landtränteriet, dock hvarje

gäng icke för mindre än 500 kannor.

2. Vid utförsel af bränvin, för hvilket skatt blifvit erlagd,

må, efter hvad särskildt stadgas, åtnjutas restitution med en krona

é

28

26 öre för hvarje kanna renadt och med en krona 20 öre för hvarje

kanna icke renadt bränvin af normalstyrka.

3. För bränvin, som uttages från sådant nederlag, hvarom hav

nedan sägs, skall med det undantag, som följer af § 13 mom. 1, erlägges

den skatt, som är gällande, dä inbetalningen sker.

§ 12 (n. v. § 12).

1. Har tillverkningen vid något bränneri öfver stigit det i § 3

mom. 3 bestämda högsta kannetal af 2,400 kannor i medeltal för hvarje

tillverkning sdygn eller icke uppgått till det der bestämda minsta kannetal,

vare sig af 3,000 kannor för hela den tid, tillverkning sr ätten gält,

eller af 100 kannor i medeltal för hvarje tillverkning sdygn, då skall

utöfver den i nästföregående § faststälde skatt erläggas en särskild

afgift af 25 öre för hvarje kanna bränvin, hvarmed tillverkningen antingen

öf verstiger det högsta eller varit mindre än det i hvarje fall medgifva

lägsta kannetalet.

2. Den i nästföregående moment bestämda särskilda afgift skall

inom fjorton dagar efter tillverkning sr ätt ens upphörande jemlikt

uträkning, som kontrollören åligger att genast lemna tillverkaren,

af denne inbetalas till landtränteriet. Sker det ej, läte Kongl. Maj:ts

befallningshafvande ofördröjligen utmäta afgiften; och skall emellertid

det vid bränneriet tillverkade och vid afverkningstidens slut under

offentlig vård qvarvarande bränvin utgöra pant för afgiften.

§ 13 (n. v. § 13).

1. Af det bränvin, för hvilket skatt ej blifvit erlagd, skola såsom

säkerhet för skatten vara liggande på nederlag minst 80 procent under

kronans läs. Öfver återstoden egen tillverkaren fritt förfoga, dock med

skyldighet att före tillverkningsårets slut inbetala den skatt, som gälde

vid tiden för samma bränvins tillverkning, vid påföljd, att Kongl. Majds

befallningshafvande eljest låter ofördröjligen utmäta skatten.

2. Då bränvinsbr tinning af bry tes af någon bland de i § 3 mom.

3 omförmäla anledningar, må återbäring beviljas af så stor de!

29

af erlagd skatt, som ej motsvaras af tillverJcadt bränvin. Ansökan

derom, åtföljd, der olyckshändelse vållat afbrottet, af undersökningshandlingar

rörande dennas tillkomst och förloppet dervid, ingifves

till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken pröfvar ansökningen

och underställer sitt beslut Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt.

§ 14 (n. v. § 14).

Magasin eller rum för nederlag af bränvin skall finnas vid

hvarje bränneri, vara beläget i dess närhet och af tillverkaren uteslutande

för ändamålet upplåtet samt så inrättadt och godkändt, som ordningsstadgan

för bränvinsbrännerierna i riket föreskrifver. Sådant

nederlagsmagasin skall förses med två olika lås, hvilkas nycklar

skola förvaras, den ene hos bränvinstillverkaren och den andre hos

den, som å kronans vägnar utöfvar tillsynen öfver nederlaget. Denne

åligger att föra journal öfver nederlaget enligt föreskrifterna i ordningsstadgan.

I journalen skall tillverkaren eller hans befullmägtigade

ombud, hvarje gång bränvin inlägges ä eller uttages från

nederlaget, teckna sitt erkännande.

§ 15 (n. v. § 15).

1. Bränvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande mot

nederlag saf gift hafva bränvin, dock icke under 1,000 kannor, qvarliggande

ä nederlag vid bränneriet, om anmälan derom blifvit gjord hos

Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom tio dagar före tillverkningens

upphörande.

2. Sättes bränneri ånyo i gång inom sex månader från tillverkningsrättens

upphörande, och har nederlaget emellertid icke blifvit utrymdt,

skall detta senare, på sätt i ordning sstad g an föreskrifves, öfvertagas

af den i tjenstgöring inträdande kontrollör.

3. Har åter bränneriet icke satts i gäng inom sex månader från tillverkning

sr ättens upphörande och nederlaget emellertid icke blifvit utrymdt,

dä må efter ny anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande senast

inom tio dagar före nämnda tids utgång bränvinet fortfarande ligga på

30

nederlag emot förnyad ned erlag saf gift och i öfrigt oförändrade vilkor.

Dylik förnyelse för högst sex månader i sänder må under enahanda

vilkor ega rum mot, ny nederlag saf gift för hvarje gång.

4. Nederlag saf giften, som utgår med tio kronor för hvarje helt

tusental kannor bränvin, skall beräknas

a) vid tillverknings upphörande ä den myckenhet, som dä finnes

liggande ä nederlaget, med afdrag likväl af hvad å nederlaget qvarläg

vid samma tillverknings början, samt

b) vid förnyelse af nederlagsrätt enligt mom. 3 å den myckenhet,

som då qvarligger på nederlaget.

Nederlag saf giften skall erläggas för minst 3,000 kannor, äfven

om det inneliggande bränvinet ej utgör så mycket.

5. Ne derin g saf giften skall i sin helhet gäldas senast i sammanhang

med betalning af tillverkning sskatt, då uttag från nederlag första

gängen sker, men bör alltid vara gulden, då tillverkning ånyo börjar

eller anmälan göres om förlängd nederlagsrätt.

6. Nederlag saf gift, som är ogulden, dä tillverkning ånyo börjar,

skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen låta utmäta.

7. För den nederlagsrätt, som ätnjutes under fortgående tillverkning,

erlägges ej särskild afgift.

§ 16 (n. v. § 16). •

1. Inträffar minskning, vare sig genom läckning, afdunstning

eller olyckshändelse i det å nederlag upplagda bränvinets kannetal

eller styrka, skola ändock tillverkning sskatt och nederlagsafgift

erläggas för allt .det bränvin, hvarför enligt journalen skatt är ogulden,

dock vill Kongl. Maj:t, der minskningen utan egarens vållande

uppkommit genom olyckshändelse, medgifva den lindring i afgifterna,

hvartill omständigheterna kunna föranleda.

o

2. A nederlag befintligt bränneri utgör pant för ogulden

skatt och nederlagsafgift. Till ytterligare säkerhet för berörde afgifters

utbekommande skall det bränvin, som vid tillverkningens

upphörande finnes qvar å nederlaget, vara mot eldskadajförsäk

-

31

radt till ett värde ej understigande afgiftemas belopp; och åligger

tillverkaren att vid nämnda tid till den,. som öfver nederlaget utöfvar

tillsyn, aflemna försäkringshandlingarna jemte behörigt bevis,

att kronan eger rätt till så stor del af försäkringssumman,

som fordras för afgifternas gäldande. Går för säkring stiden till

ända, innan nederlag sr ätten uppliör eller nederlaget blifvit af kontrol

t

lör

öfvertaget på sätt i § 15 mom. 2 sägs, skall försäkringen förnyas.

Underlåter tillverkare att fullgöra hvad sålunda är föreskrifvet,

vare afgifterna genast till betalning förfallna, och skall

nederlaget, enligt hvad i ordning sstadgan närmare föreskrifves, ställas

under särskild uppsigt samt kostnaden härför bestridas af nederlagets

innehafvare.

§ 17 (n. v. § 17).

1. Frän nederlag eger bränvinstillverkare icke utbekomma mera

bränvin, än att det qvarligg ande utgör minst 80 procent af allt det tillverkade

bränvin, för hvilket qvitto å erlagd skatt ej blifvit afiemnadt. Uttag

må endast ske i helt eller hela kärl, der ej fasta cisterner begagnas.

Sedan tillverkningen vid bränneriet upphört, må från nederlaget

för hvarje gång icke uttagas mindre än 500 kannor. I öfrigt galle i

afseende ä uttagningarna de föreskrifter, som i ordning sstadgan meddelas.

2. Uppgår bränvin, som qvarligger ä nederlag, sedan tillverkningen

upphört, ej till 1,000 kannor, skall bränvinet senast inom

åtta dagar på föreskrifvet sätt uttagas från nederlaget. Sker det

ej, läte Kongl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen utmäta de

afgifter, för hvilka bränvinet utgör pant; och skall på samma sätt

förfaras, der nederlagsmagasin icke blifvit utrymdt inom den i

§ 15 mom. 3 bestämda tid, utan att förlängd nederlagsrätt i föreskrifven

ordning inträdt.

§ 18.

På särskild pröfning af Kongl. Maj:t skall i hvarje fall bero, om

och under hvilka vilkor och kontroller annat slag af bränvinsnederlag,

än här ofvan omförmäles, må medgifvas.

32

Art. in.

Om tillsyn vid bränvinstillverkning och nederlag.

§ 19 (n. v. § 15, 23, 24 och 31).

1. Öfverkontrollörer för ordnas af Kongl. Maj:t till erforderligt

antal att hafva tillsyn å förordningens efterlefnad. Öfverkontrollör

lyder under chefen för den vid kongl. finansdepartementet inrättade

byrå för kontrollen å tillverkningsafgifter och åtnjuter det arfvode

samt den skjuts- och traktamentsersättning, som i ordningsstadgan

bestämmes.

2. Tillsyn vid bränneri skall, då bränvin der tillverkas eller

med stöd af § 10 destilleras, utöfvas af edsvuren kontrollör. Efter

förslag af vederbörande öfverkontrollör bestämmer Kongl. Maj:ts befallningshafvande

det eller de brännerier inom länet, hvilka skola ställas

under hvarje kontrollörs tillsyn.

3. Kontrollör utses af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och

lyder i allmänhet under öfverkontrollör, men är i län, der öfverkontrollör

ej blifvit inkallad i tjenstgöring, stäld omedelbart under

chefen för kontrollbyrån.

4. Kontrollör erhåller af staten under tjenstgöring stiden arfvode

till följande belopp, nemligen:

vid tillsyn å 1 bränneri 6 kronor om dagen,

» » å 2 brännerier 7 » » »

» » å 3 eller flere d:o 8 » » »

Kontrollör åtnjuter tillika af staten enligt gällande ordningsstadga

skjuts- och traktamentsersättning för resa till och från tjenstgöring en

äfvensom ersättning för skaf- och försegling smaterialier samt postporto.

5. Kongl. Majits befallningshafvande låter träffa aftal med den

eller de personer inom tjenstgöring sområdet, som kunna vara villige att

mot ersättning af statsverket tillhandahålla kontrollören bostad och kost

för högst 3 kronor om dagen samt skjuts inom tjenstgöringsområdet

mot högst den gällande skjutslegan för en häst med åkdon■ Skulle dy

-

33

lika aftal ej kunna träffas, värr den tillverkare, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

bestämmer pligtig att emot förut nämnda ersättning

lemna kontrollören kost och eget möbleradt, eldadt och städadt boningsrum

å plats, som af Kongl. Maj-.ts befallningshafvande godkännes, och

hvarje tillverkare eller nederlagsinnehafvare pligtig att senast en timme

efter deromc af kontrollören erhållen tillsägelse lemna honom skjuts af

en häst med åkdon ''och körsven till annat inom tjenstgöringsområdet beläget

bränneri eller nederlag eller hans bostad mot ersättning efter gällande

skjutslega. Rörande tiden, sättet och vilkoren för här ofvan bestämda

ersättningars utbetalande meddelas i ordningsstadganföreskrifter.

6. Kontrollör vare, sä länge lian är i tjenstgöring, tillika tillsyningsman

å de inom hans tjenstgöring sområde befintliga nederlag.

För nederlag, som ej står under tjenstgörande kontrollörs tillsyn, skall

särskild tillsyningsman förordnas af Kongl. Maj-.ts befallningshafvande,

som tillika bestämmer det eller de nederlag, som skola std under hvarje

tillsy ning smans uppsigt.

7. Tillsyningsman vid nederlag, hvilken ej tillika utöfvar leontrollörsjenst

inom området, erhåller af staten dels arfvode till belopp

af fyra kronor för hvarje förrättning vid nederlaget, hvarför godtgörelse,

enligt hvad i mom. 8 sägs, icke skall lemnas af nederlagets innehafvare,

dels ock enligt gällande ordning sstadgas bestämmelser ersättning

för skjuts, skrifmaterialier och postporto.

8. Nederlagets innehafvare vare skyldig ätt för hvarje förrättning

utöfver en gång i veckan, som tillsyningsman på begäran

vid nederlaget verkställer, lemna honom fri skjuts eller skjutsersättning

enligt ordningsstadgans föreskrift och derjemte, i fall tillsy

ning smannen ej är tjenstgörande kontrollör inom området, arfvode

af 4 kronor.

§ 20 (n. v. § 25).

1. Öfverkontrollörer, kontrollörer och tillsy ning smän ställe

sig till efterrättelse de föreskrifter, som i ordningsstadgan äro

meddelade.

Betänkande ang. bränvinstillverkning.

3

34

2. Bränvinstillverkare ställe sig till efterrättelse hvad n randa

stadga om hans åligganden innehåller samt de föreskrifter, '' fverkontrollören

eller kontrollören i enlighet med densamma meddelar.

§ 21 (n. v. § 30).

1. Bränvinstillverkning må ej företagas, innan tillständsbeviset

blifvit för kontrollören uppvisadt samt bränneriet och nederlag smagasinet

af honom besigtigade samt befunne icke vara annorlunda inrättade,

än ordningsstadgan medgifver. Sådan besigtning bör anställas,

innan tiden för bränvinstillverkningen infaller. Varder besigtningen

af kontrollör fördröjd, förhålles som i ordningsstadgan

föreskrifves. Vid besigtningen skall kontrollören öfver bränneriet

och nederlaget upprätta beskrifning i tre exemplar, hvilka skola

af honom och bränvinstillverkaren undertecknas. Ett exemplar

insändes till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, och skola kontrollören

och bränvinstillverkaren till sig taga hvardera ett.

2. Då redskap i bränneri ombytes eller förändras, skall kontrollören

likaledes, innan bränvinstillverkning må der företagas,

öfver de verkstälda förändringarna upprätta beskrifning i tre exemplar,

med hvilka förfares på sätt i mom. 1 är stadgadt i afseende

på der omförmälda beskrifning.

§ 22 (n. v. § 3, 26 och 28).

1. Det tillverkade bränvinet uppmätes■ och reduceras till normalstyrka

förmedelst, en i bränneriet uppstäld, behörigen justerad kontrollapparat.

Från hvad denne angifver afdrages för afdunstning 2 pro

o

cent.

Återstoden utgör det bränvin, för hvilket skatt samt öfriga afgifter

beräknas och som ligger till grund för bestämmande af gränserna

för tillverknings- och nederlag srätten.

Med bränvin af normalstyrka förstås sådant, som innehåller 50

volumprocent alkohol vid + 15° å Celsii termometer.

2. Vid bränneri, der kontrollapparat ej finnes anbragt eller apparaten

kommit i olag, skall bränvinet, på tillverkningsstället af kontrol

-

35

loren uppmätas och profvas samt reduceras till normalstyrka, hvarefter

sä förf arvs, som i mom. 1 sägs om det förmedelst apparaten uppmätta

bränning. Brän vinsti 11 verk aren, som bör om tiden för uppmätningen

underrättas, eger att dervid sjelf eller genom ombud vara

tillstädes, utan att dock förrättningen må för hans uteblifvande

inställas. All för uppmätningen behöflig handräckning och redskap

skall tillhandahållas af bränvinstillverkaren.

3. Skulle kontrollapparat under pågående tillverkning komma i

olag, skall tillverkaren omedelbart derom underrätta kontrollören, och

skall under dennes tillsyn apparaten frånskiljas redskapen samt särskilt

rör för spritens ledning till sprithällaren anbringas. Om förhållandet

gör kontrollören genast anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och hos öfverkontrollören, der sådan finnes i tjenstgöring.

Skulle kontrollören i följd af annan tjenstgöring inom området vara

hindrad, att utöfva nödig tillsyn vid bränneriet, eger han att tillkalla

sakkunnig person att såsom kontrollör tjenstgöra, till dess öfverkontrollör

eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande besluta om kontrollens

uppehållande; Och skall denne särskilde kontrollör, der sä nödigt

finnes, af tillverkaren erhålla rum och kost mot den ersättning som i §

19 mom. 5 sägs. Det bränvin, som tillverkats från närmast föregående

aflösning af kontrollapparaten till dess sprithällaren blifvit satt under

kronans läs, beräknas efter tillverkningens storlek under motsvarande tid,

innan apparaten kommit i olag, så vida tillförlitlig uppgift ej kan på

annat sätt erhållas; och skall i hvarje fall beräkningen underställas

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning.

§ 23 (n. v. § 28).

1. Kontrollapparat anskaffas och underhålles af staten.

2. Tillverkaren är skyldig att på egen bekostnad låta afhemta

kontrollapparaten från den plats inom länet, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

bestämmer, samt att likaledes bestrida kostnaden för apparatens

uppsättning i enlighet med ordningsstadgan.

36

3. Efter tillverkningens upphörande qvarstannar kontrollap araten

vid hränneriet under tillverkarens värd, sä vida denne ej hos Kong Maj ds

befallningshafvande anmäler sig vilja återlemna apparaten eller Kongl.

Majds befallningshafvande finner skäl att återfordra densamma; och

skall i båda dessa fall apparaten på tillverkarens bekostnad inpackas

och forslas till den plats inom länet, som Kongl. Majds befallningshafvande

anvisar, allt i öfverensstämmelse med ordning sstadgan.

4. All å apparaten eller dess tillbehör uppkommen skada, som

kunnat förekomrnas genom omsorgsfull vård, ersättes af tillverkaren

enligt faststäld taxa.

§ 24.

1. Kontrollören skall ä tider, som i ordning sstadgan bestämmas,

afläsa kontrollapparaten, och eger bränvinstillverkaren att dervid sjelf

eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock förrättningen må för

hans uteblifvande inställas.

2. Omedelbart efter den aflösning ä kontrollapparaten, hvarom

i mom. 1 sägs, åligger tillverkarem att, på sätt ordning sstadgan föreskrifver,

under kontrollörens tillsyn låta uppmäta och å nederlaget inlägga

det bränvin, som i § 13 bestämmes.

3. Skulle det bränvin, som skall inläggas å nederlag, ej af tillverkaren

aflemnas, skall kronans lås sättas för sprithållarcn och sprithållarerummet,

och derest icke klockan 12 å nästföljande helgfria dag

minst 80 procent af allt det bränvin, för livilket skatt är ogulden, blifvit

stälde till statens säkerhet, tillverkningen då afbrytas samt kontrollören

om förhållandet ofördröjligen gorå anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

som genast låter utmäta den bristande tillverkning sskatten.

§ 25 (n. v. § 29).

1. Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist

om brämvinets alkoliolhalt, skall af bränvinet tagas prof, livilket under

bådas försegling af tillverkaren insändes till kontrollbyrån jemte bestyrkt

utdrag af journalen för dagen. Chefen för byrån undersöker derefter

eller låter genom annan sakkunnig person undersöka prof v et och meddelar

skriftligt yttrande derom till Kongl. Ma.j:ts befallningshafvande,

soin afgör tvisten genom beslut, hvaröfver klagan ej må föras.

Den, som tvisten tappar, skall gälda den af undersökningen uppkommande

kostnad samt ersätta vederparten hans utgifter och besvär.

2. Anmäler tillverkare hos kontrollören inom sex tillverkning sdygn

före tillverkning sr ättens upphörande missnöje med kontrollapparatens mätning,

skall, sd fort sig göra later, kontrollmätning verkställas enligt ordningsstadgans

föreskrifter. Om efter tre tillverkning sdygns kontrollmätning

skilnaden emellan dennas resultat och apparatens icke uppgår

till en och half procent af det förra, föranleder anmälningen ingen

vidare åtgärd, och åligger tillverkaren att betala kostnaden för kontrollmätningen.

År åter nämnda skilnad en och en half procent eller deröfver,

skall apparaten genast undergå inre revision och omjustering

eller utbytas mot annan. Hvad i detta fall genom apparatens felaktighet

blifvit i tillverkning sjournalen för högt upptaget afdrages, dock

e) för längre tid än från den aflösning, som närmast föregick anmälan

om missnöje.

§ 26 (n. v. § 32).-

Finner kontrollör eller tillsyningsman olaglighet vara begången

vid något under hans uppsigt stäldt bränneri eller nederlagsmagasin,

gifve ofördröjligen sådant tillkänna för allmän åklagare, hvilken

har att i laga ordning anställa åtal.

Art. IV.

Om ansvar för öfverträdelser af förordningens föreskrifter.

i

§ 27 (n. v. § 33).

1. Den, som tillverkar bränvin utan dertill erhållet behörigt

tillstånd eller under tid, då på grund af Kongl. Maj:ts nådiga beslut

bränvin stillverkning blifvit instäld, gälde den i § 11 stadgade tillverk

-

38

ningsskatt och böte för lönbränning första gången ett med skatten

lika belopp och andra, gången dubbelt. Den, som andra gången

beträdes med sådan förbrytelse, hafve derjemte förverkat rättighet

att tillverka bränvin. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd,

erlägge tillverknings skatt och böte fyra gånger skattens belopp.

2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld

drifven redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga,

som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger

pannans rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes

skatten efter 100 kannors tillverkning under dygn. Är tillverkningen

utöfvad med mera sammansatt eller medelst ånga drifven

redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter hvad utredas

kan, blifvit tillverkad, dock för minst 300 kannor på dygnet.

I begge dessa fall skall skatten utgå för minst en månad; men har

tillverkningen blifvit utöfvad in på andra månaden, utgöres skatt

för två månader, in på tredje månaden för tre månader o. s. v.

§ 28 (n. v. § 35).

Då lönbränning skett, vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap,

det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum vid beslagstillfället

belintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras,

förbrutna. Kan det styrkas, att någon del af bränvinet är lofligen

tillverkad, vare dock sådan del icke förbruten.

§ 29 (n. v. § 36). •

Den, som vid bränvinstillverkning från beskattning undansnillar

något af det bränvin, som tillverkas, eller för sådant ändamål

begagnar tillverkningsredskap eller sprithållare med dold öppning

eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas,

eller på något annat sätt försnillar den skatt, som bör erläggas,

eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,

som kontrollör åsatt till förekommande af det tillverkade bränvinets

lönliga uttagande, eller gör åverkan ä den i bränneriet

39

uppsatta kontrollapparaten, eller af tillverkadt bränvin icke å den i

§ 24 mom. 3 utsatta senaste tid till statens säkerhet för skatten öfverlemnar

hvad föreskrifvet är, straffes med böter från och med 500

till och med 1,500 kronor, gälde den skatt, som belöper sig för

det undansnillade bränvinet, och hafve förbrutit redskapen, det i

bränneri, vid beslag stillfället befintliga bränvin och de kärl, i hvilka

det förvaras.

§ 30 (n. v. § 37).

Till redskap, som enligt § 28 eller 29 är förbruten, räknas

hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning

inrättäd redskap äfvensom sprithållare.

§ 31 (n. v. § 39).

1. Öfverträder bränvinstillverkare det förbud, som är gifvet

i § 3 mom. 5, böte för hvarje gång, sådant sker, från och med

20 till och med 200 kronor.

2. Verkställes annat till bränneri hörande arbete utom tillsyn

vid malt- eller jästberedning mellan klockan 8 på morgonen och

kl. 5 om aftonen å sön- eller helgdag, böte bränvinstillverkare från

och med 5 till och med 50 kronor.

§ 32 (n. v. § 40).

För öfverträdelse af hvad i § 20 mom. 2, § 22 mom. 2 och

§ 24 mom. 2 angående bränvinstillverkare stadgas vare ansvaret

böter från och med 20 till och med 200 kronor.

-5

§ 33 (n. v. § 41).

Vägrar man den, som eger anställa undersökning i afseende

å förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad,

der enligt § 43 inom. 3 undersökning får ske, böte från och

med 100 till och med 1,000 kronor,

40

§ 34 (n. v. § 42).

1. När förbrytelse mot denna förordning åtalas, ansvare bränvinstillverkare

för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet

anstälde arbetares gerningar, i fall bötesansvar eller förlust af

redskap eller tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakommer,

derest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen

skett utan hans vetskap och vilja.

2. Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras,

skola, fastän bränvinstillverkare icke är egare deraf, dömas förbrutna,

när förbrytelse, som medför sådan påföljd, är begången

af bränneriets arrendator eller föreståndare eller ock efter arrendators

eller föreståndares föreskrift.

3. ''Då förbrytelse, som enligt denna förordning medför förlust

af redskap, tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, blifvit

begången af annan än dessas egare, och denne senare finnes vara

berättigad att dem behålla, skall den brottslige utgifva redskapens,

varans eller kärlens värde.

§ 35 (n. n. § 43).

Bränvinstillverkare, som åt den vid hans bränneri anstälde

kontrollör eller tillsyningsman såsom muta något gifver eller erbjuder,

böte från och med 20 till och med 200 kronor. Kontrollör

eller tillsyningsman, som mottager mutan, vare underkastad

lika ansvar och miste derjemte befattningen.

§ 36 (n. v. § 44).

Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri

eller vid nederlag, eller den, hvilken är tjenstepligtig att åtala förbrytelse

mot denna förordning, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning

eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller tillverkares

försnillning af den skatt, han bör erlägga; varde dömd till

41

fängelse eller straffarbete från oeh med sex månader till och med

O

två år. Visar han försummelse eller vårdslöshet i fullgörande af

sina åligganden, varde antingen för alltid eller under viss tid från

tennsten eller befattningen skild eller ock fäld till högst 200

kronors böter.

§ 37 (n. v. § 45).

Om undersökning, hvarom i § 43 sägs, hos någon anställes, men

förbrytelse ej upptäckes, böte förrättningsmannen från och med 5

till och med 50 kronor, der han ej haft giltig anledning till undersökningen.

§ 38 (n. v. § 47).

Böter, som efter denna förordning åd ömas, skola, om t illgång

till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 39 (n. v. § 48).

Då tillverkning sskatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna

förordning, må, der tillgång saknas till skatten eller någon del

deraf, böterna ej kunna med. penningar gäldas, utan skall den

sakfälde i stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.

§ 40 (n. v. § 49).

1. Af böter, som ådömas enligt denna förordning, samt värdet

af bränneriredskap och annan egendom, som anses förbruten, tillfälle

två tredjedelar åklagaren och en tredjedel den stads eller

sockens fattigkassa, hvari den åtalade förbrytelsen är begången.

Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.

2. Efter anmälan af Kongl. Maj:ts befallningshafvande kommer

att på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något

fall åklagare för ådagalagdt nit vid efterspanande och beifrande

af förbrytelse mot denna förordning gjort sig förtjent af någon

särskild uppmuntran utöfver honom möjligen tillkommande andel

i ådörada böter samt redskap eller annat förbrutet gods.

42

Art. T.

Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.

§ 41 (n. v. § 50).

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver

iakttagande af hvad i denna förordning är stadgadt.

§ 42 (n. v. § Öl).

1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente

samt de personer, hvilka särskildt förordnas att vaka öfver denna

förordnings efterlefnad, åligger att åtala förbrytelser mot densamma.

2. I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser

anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon

mot hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han

njuter kost eller underhäll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej

heller tjenare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjensten.

3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd

i mom. 1, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt,

att denne må kunna öfvervara målets utförande.

§ 43 (n. v. § 53, 54 och 55).

1. De i § 42 mom. 1 omförmälde allmänne åklagare ega att

anställa undersökning om förbrytelse mot denna förordning äfvensom

att verkställa beslag.

2. Den, som förrättar undersökningen, bör, för att tillgodonjuta

det skydd, honom dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen

på sig synbart bära påbjudet tjenstetecken eller, innan förrättningen

företages, uppvisa fullmagt eller förordnande. I orten

boende eller känd krono- eller stadsbetjent vare likväl frikallad

från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet. •

3. Undersökningen må anställas i bränneri sä ock i annat

rum eller byggnad, som kan begagnas för bränvinstillverkning.

43

§ 44 (n. v. § 56).

Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af

hvad i beslag tages eller i hans frånvaro hans ombud på stället

eller någon af hans husfolk skall förut tillsägas om beslaget.

§ 45 (n. v. § 57).

Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin

och sig dertill behörigen anmält, må ej panna utbrytas eller

någon del af tillverkningsredskapen honom fråntagas eller han

från tillverkningens fortsättande hindras, innan förste domstol i

målet dömt redskapen förbruten, der ej vid tillverkningen i ändamål

att undansnilla bränvin från beskattning begagnats redskap eller

sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin

kan lönligen uttagas, eller åverkan skett å kontrollapparaten.

§ 46 (n. v. § 58).

Redskap, som tages i beslag, skall till förekommande af dess

utbyte mot annan af beslagaren utmärkas med särskild stämpel,

der ej redskapen vid beslaget fråntages egaren, i hvilket fall den

skall sättas i allmänt förvar.

§ 47 (n. v. § 59).

Vid beslag skall till säkerhet för den skatt och de böter, som

kunna ådömas, det i bränneriet och dertill hörande, förvaringsrum

jemte nederlagsmagasin befintliga, lofligen tillverkade bränvin tagas

i förvar.

Öfvergående stadgande.

§ 48.

Bränvin, som ligger ä nederlag vid tiden för denna förordnings

trädande i kraft, må enligt bestämmelserna i kongl. förordningen den

44

23 augusti 1876 angående vilkoren för tillverkning af bränvin samt

ordning sstadgan för bränvinsbrännerierna i riket af samma dag qvarligga

å nederlaget intill den l oktober det är, dä denna förordning träder

i gällande kraft, dock att, om bränneriet dessförinnan sättes i gäng,

nederlaget skall öfvertagas af den i tjenstgöring inträdande kontrollör

och dervid förfaras, på sätt denna förordning bestämmer.

STORMÅGTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Med anledning af framställning från komitén för öfverseende af

gällande bränvinslagstiftning har Eders Kongl. Maj:t den 20 sistlidne

juni åt undertecknad uppdragit att i Ryssland inhemta nog

-

46

grann och fullständig kännedom ej mindre om de anordningar

och detaljbestämmelser, som äro förenade med användandet af

den af firman Siemens et Halske konstruerade spritkontrollapparaten,

än äfven om resultaten af densammas användning, samt

att derefter inkomma med underdånigt utlåtande, huruvida nämnda

apparat kan vara lämplig att införas vid de svenska brännerierna.

Med anledning af det sålunda meddelade nådiga uppdraget,

och sedan Eders Kong]. Maj:ts minister i St. Petersburg, derom

anmodad, i skrifvelse till utrikesdepartementet upplyst att, enligt

vederbörande rysk myndighets utsago, sommaren vore för en resa

till Ryssland i det i fråga varande syftet en mindre lämplig tidpunkt,

enär nästan ingen bränvinsbränning då förekomme, anträddes

resan först den 10 sistlidne oktober. Under den tid af

omkring tre veckor, jag tillbragte i Ryssland, vistades jag dels i

St. Petersburg, sysselsatt med att anskaffa och taga kännedom

om gällande författningar angående bränvinstillverkning och kontrollen

derå samt med att direkt af vederbörande centralmyndigheter

inhemta behöfliga upplysningar, dels i Reval och trakten

deromkring, hvarest tillfälle bereddes mig att på i gång varande

brännerier icke blott inhemta praktisk kännedom om kontrollförfarandet

i dess helhet, utan ock att öfverfara och sjelf deltaga

i uppsättning, undersökning och tarering af apparater. Att det

största tillmötesgående från de ryska myndigheternas och tjenstemännens

sida härvid visades mig, torde jag icke böra underlåta

att för Eders Kong!. Maj:t i underdånighet anmäla.

I sammanhang med beskrifningen af de anordningar och detaljbestämmelser,

som äro förenade med den Siemenska kontrollapparatens

användning i Ryssland, kan jag icke undgå att i korthet

redogöra för vissa delar af den ryska bränvinslagstiftningen, hvilka,

ehuru icke innehållande några särskilda bestämmelser angående

den i fråga varande apparaten, dock stå i närmaste samband.med

grunderna för sjelfva kontrollsystemet och således icke kunna

förbigås vid en framställning af detta system i dess helhet.

47

Tillverkningsskatten bestämmes efter material, jäskarsrymd,

jäsningstid och tillverkad vara. Innan bränning börjar, skola

samtliga jäskar-vara uppmätta och bränneriegaren genom en deklaration

gifva tillkänna, hvad slags material han, under den tid

deklarationen omfattar, ämnar använda, huru stor qvantitet, som

dagligen skall inmäskas och jäsningstidens längd. I statuterna

för accisen på drycker bestämmes, huru mycket af hvarje slags

material, som svarar mot en viss jäskarsrymd, så att på ett pud

rågmjöl, torrt malt och andra sädesslag beräknas 6 vedro (1 vedro

= 12,3 liter) jäskarsrymd, på ett pud potatis eller hvitbetor lf

vedro och på ett pud grönt malt 4 vedro. På grund häraf beräknas

den qvantitet material, som dagligen skall inmäskas och

derefter qvantiteten tillverkad vara. Härvid gälla vissa så kallade

normer, hvilka angifva, huru mycket sprit, som motsvarar ett pud

af de olika råmaterialen. Enheten vid beräkning af accisen är en

grad eller ^ vedro vattenfri sprit (motsvarande 9,4 kubiktum

bränvin af normalstyrka). Normerna, som äro tre angifvas af

nedanstående schema:

Antal grader enligt

lägsta mellersta högsta

normen.

af ett pud råg-, hvete-, korn-, hafre-, ärt-, bo-

normen.

normen.

hvete-, hirs- och speltmjöl samt af torrt malt

och majs...................................................................

35

37

38

» d:o grönt malt...............................................

231

24|

25J

» d:o potatis..........................................................

9

It

12

» d:o hvitbetor.....................................................

61

7

74.

Tillverkaren är skyldig att betala accis för hela den qvantitet

sprit, som beräknas enligt den af honom sjelf valda normen, äfven

om densamma vid tillverkningen icke uppnås. Erhälles deremot

en öfverbrand, d. v. s. mer än normen angifver, så erlägges ingen

accis för den öfverbrand, som ej öfverstiger en viss procent af

hela tillverkningen, efter följande beräkning, lika för alla slags

material:

Vid en vald jäs- Accisfri öfverbrand i procent

ningstid af af hela tillverkningen, vid

lägsta mellersta högsta norm.

5 dygn.......................................... 3 4 5

4 » .......................................... 4 5 8

3 » .......................................... 5 7 10.

48

För den del af öfverbranden, som öfverskjuter ofvanstående procent

af det hela, betalas accis. Bränvinstillverkning utan norm och

med beräkning af accis uteslutande efter qvantiteten tillverkad vara

tillätes endast i vissa fall efter särskildt tillstånd af finansministern.

Åccisen inbetalas i allmänhet endast i den mån bränvin eller

sprit afyttras från brännerikällare eller engroslager, och kontrollen

har till ändamål icke blott, att tillverkningen må försiggå i stadgad

ordning och ingen hemlig tillverkning förehafvas eller afledning

ske, utan ock att tillse, det accisen erlägges i den mån, som det

färdiga fabrikatet bortföres, eller att för densamma ställas stadgade

säkerheter. Handhafvandet af alla de lagar, som afse accis

på bränvin och sprit, öl, tobak, salt m. m., åligger accisförvaltningarne,

hvilka subordinera under departementet för de indirekta

skatterna, en afdelning af finansministeriet. Hvarje guvernement

utgör ett accisförvaltningsområde, deladt i distrikter. Distriktsaccisförvaltningarne

stå under en öfveruppsyningsman, biträdd af

uppsyningsman. Öfveruppsyningsmannen fördelar brännerierna och

engroslagren för* sprit inom distriktet på sina underlydande uppsyningsman

och dem biträdande underuppsyningsmän (accissubalterner).

Alla dessa tjensteman äro fast anstälda med bestämd lön

och reseersättning. Några särskilda tekniska insigter fordras af

dem icke.

Redan 1868 och 1869 började kontrollmätningsapparater att

användas, och föreskrifter finnas med anledning häraf redan på

denna tid meddelade af finansministern. Det var dock först under

år 1873, som de Siemenska apparaterna i större mängd anskaffades.

Från september 1872 till december 1873 levererades enligt Eif

firman meddelad uppgift 1,200 stycken och under åren 1874—78

ytterligare 1,300 stycken. Jemte de Siemenska infördes äfven

apparater efter Stumpes system, och finnas af dessa ännu mer än

1,200 uppstälda.

I sammanhang med införandet af kontrollapparaterna skedde

ingen väsentlig förändring i grunderna för beskattningen, utan

förut gällande bestämmelser om normer, öfverbrand och underbrand

m. m. bibehöllos.

För pröfning af alla apparater, som användas till bestämmande

af accis, finnes i Petersburg en expedition för accisinstru

-

49

merit och sedan 1874 två expeditioner för kontrollapparater, en i

Warschau och en i Orel. De arbeten, som expeditionen i Petersburg

har att ombesörja, äro uppmätning och kröning af normalmått,

undersökning af alkoholometrar, saltmätare och alla slags

apparater, hvilka användas i och för bestämmande af accis, att på

reqvisition af accisförvaltningarne utsända kontrollapparater, att

besörja deras reparation, samt att undervisa accistjenstemännen

om apparaternas konstruktion och användning. Kontrollexpeditionen

i St. Petersburg består af en direktör, ledamöter och tjensteman.

Ledamöternas åliggande är att yttra sig om alla de frågor,

det tillkommer expeditionen att handlägga, särskildt i tvistiga mål

angåeende accisapparater; de löpande göromålen besörjas af expeditionens

tjensteman.

Anskaffandet af kontrollapparaterna, deras transport och uppställning

i brännerierna sker alltså på kronans föranstaltande;

bränneriegaren är endast skyldig att lemna nödigt arbetsbiträde,

men erhöll, då apparat första gången anbringades, för de förändringar

af lokalen och den omflyttning af redskapen, som möjligen

deraf föranleddes, en ersättning, lämpad efter tillverkningens

storlek. Såväl apparaterna som alla tillbehör äro under

transport inneslutna i väl plomberade lådor.

Apparaten placeras antingen i samma rum som kylaren eller

i ett från denne skiljdt rum; i hvarje fall måste sådant utrymme

beredas, att man på alla sidor kan komma omkring och utan

svårighet undersöka till- och afloppsrören. Rummet skall vara

torrt och ljust samt vid besigtningar, om de ske sedan mörker

inträdt, behörigen upplyst. Temperaturen i detsamma får ej vara

lägre än + 3° Réaumur (= 3f° C.), hvarken medan afverkningen

pågår eller under afbrott, då apparaten icke är tom och skild

från kylaren.

Till undvikande af skakning skall apparaten hvila på ett

grundfast postament af sten, hvars afstånd från kylaren ej får

vara mindre än 65 cin., på det att ett filtrum må kunna uppställas

mellan kylaren och kontrollapparaten. Kan afståndet icke

göras så stort, måste filtret ställas åt sidan och ledningsrören

böjas derefter. För postamentet upptages en grop, 60 till 120 cm.

djup allt efter markens beskaffenhet, och i densamma utlägges,

Betänkande ang. bränvinstillverkning. ^

50

om grunden är lös, eu rustbädd af tillräckligt grofva stockar,

hvilka helst böra vara infälda i hvarandra, så att, de bilda ett

galler med rutor af omkring 0,5 meters sida. Ofvanpå detta

galler lägges stundom ett lager af tjocka bräder eller plank. På

den sålunda bildade bädden uppmuras postamentet, hvars nedersta,

under och närmast öfver jordytan liggande hvarf icke alltid göras

af tegel utan af annan lämplig sten, då sådan finnes att tillgå;

deremot skall postamentets öfre del alltid vara af tegel. Längs

igenom hela postamentet anbringas ett vertikalt rör af metall eller

tätt hopfogadt trä, afsedt till att leda ner i jorden den sprit, som

vid öfverfyllning af kontrollapparaten icke hinner att genomgå

densamma. Om alltså destillationen genom bristande uppmärksamhet

drifves så ojemnt, att en dylik händelse inträffar, går den

öfverflytande spriten förlorad.

Postamentet göres så stort, att den sockel, på hvilken apparaten

hvilar, utan svårighet får rum. Det upptar vanligen i längd

4 tegel eller ungefär 1,2 in. och i bredd 21 till 3 tegel, ungefär

80 cm. Grunden, hvarpå postamentet hvilar och följaktligen den

grop, som upptages i marken, får ej vara mindre än 1,3 m. lång

och 90 cm. bred. Vid uppmurningen af postamentets öfre del

inlägges ett tvåarmigt ankare af jern, vid hvars öfre ända den

platform, som tjenar till underlag för apparaten, fastkilas; härvid,

iakttages, att tegelstenarne i de öfverstå lagren inmuras så, att

ankaret omöjligen kan uttagas, utan att dessa lager upprifvas.

Ankaret ligger så djupt, att, endast dess öfre med ett öga försedda

ända skjuter upp öfver den på postamentet hvilande platformen,

dock endast så mycket, att ögats underkant tigger i nivå med

platformens öfre yta. Genom ögat indrifves en kil, som dessutom

med plomberadt snöre fästes vid ankaret. Platformen är äfven

af jern och afsedd till stöd och fäste, såväl för den jernsockel,

hvilken utgör apparatens omedelbara underlag, som för det fodral

af zink, hvilket bildar den yttre betäckningen. Till fäste för

apparatens sockel tjena fyra i platformen fastsittande skrufvar,

som passa i motsvarande öron på sockeln. Vid de fyrkantiga

klackarne i hörnen fästes det yttre fodralet.

Postamentets öfveryta, på hvilken platformen lägges, göres

fullkomligt jemn och horizontel. Platformen kista,lies efter vatten

-

Öl

pass, hvarvid man hjelper under med kalk- eller cementbruk;

dess plan måste ligga minst 90 cm. lägre än underkanten af spritröret,

på det ställe, der detta träder ut ur kylaren. Vanligen

påfylles med cement ett lager, så att platformen blir helt och

hållet inbäddad i detsamma; endast ankarets spets, klackarne vid

platformens hörn och skrufvarne skjuta upp öfver cementlagret,

som putsas af, så att dess yta blir fullkomligt jemn; endast på

det stället är en liten fördjupning, der det för afledning af öfverflytande

sprit afsedda röret utmynnar. Äfven alla fogar bruka

bestrykas med cement, och postamentet bör derefter lemnas att

torka, till dess bruk och cement hårdnat. På de uppstående

skrufvarne dragas emellertid tillhörande muttrar, hvilka förbindas

med plomberade snören. Afloppsröret, tillslutes med en träplugg.

Alla apparatens tillbehör, som möjligen under uppmurning af

postamentet tagits fram, nedläggas åter i sina lådor, hvilka plomberas

och lemnas i bränneriegarens förvar.

Kontrollapparatens uppställning får verkställas endast af de

accistjenstcmän, som af chefen för departementet för de indirekta

skatterna eller af guvernements-accisförvaltaren erhållit bemyndigande

att öppna apparat och besigtiga dess inre delar; ty en

stor del af de vid kontrollen använda aceistjenstemän och subalterner

har icke rättighet dertill. Sedan apparaten uttagits ur

sin låda, fråntagas de vid kontrollexpeditionen anbragta plomberna

på det skåp af jernplåt, som »-omsluter apparaten. Man förvissar

sig om, att alla fasta delar äro oskadade samt att mottagningscylindern

vid ifyllning med varmt vatten är tät. Derpå undersökes,

huruvida trumman, flottören och vigterna in. in. äro i behörigt

skick, samt om apparatens alla lösa delar hafva samma

nummer. Alla rörliga delar, som för transporten varit fastgjorda,

lossas, och man öfvertygar sig om, att de röra sig obehindradt

och regelbundet. Om allt är . i ordning, uppställes apparaten på

postamentet, sedan såväl muttrarne på platformens uppstående

skrufvar, som träpluggen i afloppsröret borttagits. De fyra skrufvarne

gå igenom hvar sitt öra på sockelplattan, och genom muttrarnes

påskrufning blir apparaten stadigt fästad vid den inmurade

platformen och derigenom vid postamentet. Sockelplattan inställes

efter vattenpass, hvilket, om så behöfves, lätt sker genom under

-

52

lägg af tunna plåt- eller bleckbitar; muttrarne tilldragas, och de

två som befinna sig på samma sida genomdragas med ett snöre,

hvars ändar plomberas, så att ingendera muttern kan vridas, utan

att plomben skadas. Derpå lossas klämskrufvarne vid basen af

den stora fjäder, på hvilken flottören hänger och fjädern lyftes

upp, så att trumman, om den transporterats skiljd från apparaten,

kan läggas in, och dess inre kanal sättas i förbindelse med mottagningscylindern,

hvarefter fjädern åter lägges ner i sitt vanliga

läge.

Derefter företages reglering och tar er ing, hvarigenom man

öfvertygar sig, att de rörliga delarne under transporten icke kommit

i oordning. De vigtigaste manipulationerna, som härvid förekomma,

äro:

1) Man känner efter, att den friktionsfjäder, som ligger an

mot hjulet R (se figuren) och hvars ändamål är att hämma hjulets

rörelse utan att förhindra densamma, har passande spänstighet, så

att den trycker hvarken för hårdt eller för löst mot hjulet; detta

uppnås genom att med handen vrida omkring alkoholräknarens

drifhjul och med en skruf öka eller minska friktionsfjäderns tryck

mot hjulet. Derpå belastar man fjädern Q med en sådan vigt, att

spetsen x vid trummans kringvridning icke kommer att träffa

skalan utan ligga lägre än denna. Om friktionsfjädern gör rigtig

tjenst, skall den t. ex. vid lätta slag mot alkoholräknarens tafla

förhindra hjulet R och följaktligen däfven visarne att röra sig.

2) Tillses, att märket på utsprånget af det excentriska hjulet

noga passar in med märket på häfarmens ända och att, om detta

icke är fallet, felet afhjelpes.

3) Upphängas vigterna 0 och 0 på fjädern Q, och ställskrufvarne

vid fjäderns fasta ända inställas så, att spetsen x träffar

skalans nollpunkt.

4) Trumman vrides långsamt omkring och dervid efterses:

om rullen går omkring, då den passerar öfver rosettens periferi,

utan att hvarken glida eller trycka för hårdt, om spriträknaren

ger utslag, samt om alkoholräknaren * förblir i oförändrad ställning,

* tiar nedan förutsattes, att apparaten angifver absolut alkohol och sprit, såsom fallet

är med de i Ryssland använda apparaterna.

53

hvilket den naturligtvis bör blifva, då apparaten är instäld för

nollgradig sprit.

5) Vigterna 0 och 0 utbytas mot 100 och 100, och man ser

efter, om spetsen träffar 100 på skalan. År detta ej fallet, så

korriveras halfva felet genom att medelst de två muttrarne vid

fjädern Q:s fria ända flytta belastningens anbringningspunkt längre

ut på fjädern, eller längre in på densamma; andra hälften af felet

afhjelpes medelst ställskrufvarne vid fjäderns fasta ända.

6) Om nu apparaten är rigtig vid belastning med vigterna

100 och 100, har man att efterse, om den också är rigtig med 0

och 0. Alltså aftagas de förstnämnda vigterna, de senare påhängas;

inträffar då, att spetsen icke träffar skalans nollpunkt, så

regleras spetsens läge medelst ställskrufvarne vid basen af fjädern Q.

7) Sedan felet vid belastningen 0 och- 0 afhjelpts, sker ännu

eu gång undersökning vid belastningen 100 och 100. Dessa operationer

upprepas ända till dess apparaten i båda fallen visar rätt.

8) År detta fallet, påhängas vigterna 80 och 80, då spetsen

bör träffa denna punkt på skalan; en afvikelse af en tand är dock

tillåten.

9) Undersökes om apparaten räknar rätt. Då trumman kringvrides

ett visst antal hvarf, skall spriträknaren angifva den volym,

som svarar mot dessa hvarf, och alkoholräknaren samma volym,

multiplicerad med det procenttal, hvilket spetsen träffar. År, t.

ex. genom anbringande af en godtycklig belastning på fjädern,

spetsen så instäld, att den träffar skalan i punkten 75, och trumman

för hand sakta vrides omkring så många hvarf, som motsvara

t. ex. 12 volymsenheter, så skall alkoholräknaren angifva

9 volymsenheter o. s. v.

Vid alla ofvan anförda manipulationer är naturligtvis en viss

försigtighet och uppmärksamhet af nöden, hvarom ock i instruktionen

för uppställningen erinras, med särskildt omnämnande af

de fel, som lättast begås och som kunna menligt inverka på apparatens

tillstånd.

Sedan apparatens reglering och tarering sålunda försiggått,

påhänges flottören och nedsänkes i den förut med sprit påfylda

mottagningscylindern. Styrkan af denna sprit är undersökt så

noggrant som möjligt medelst alkoholometer. Sedan flottören

54

fatt hänga i spriten så länge, att den hunnit fullständigt antaga

dess temperatur, föres skalan försigtigt mot spetsen och man ser

efter, om utslaget öfverensstämmer med den förut verkstälda gradermgen.

Jernskåpet sättes derefter öfver apparaten; det tillslutes

och plomberas med två plomber på främre och två på bakre

sidan, nämligen en vid hvardera sprinten till de gångjern, hvarmed

skåpets främre och dess bakre vägg fasthållas vid sockelplattan.

Skåpets främre och dess bakre väggar sammanhållas

med en smal stålten, som i närheten af taket genomgår dem båda

samt fasthålles med en mutter på framsidan. Afskrufning af

denna mutter är genom ploinberadt snöre omöjliggjordt. Öfver

jernskåpet sättes ett zinkfodral. Detta är på främre och bakre

väggens underkant försedt med två vinkelrätt utstående öron, som

passa omkring klackarne på platformen. Genom hål i dessa klackar

skjutas riglar; i rigelns ena ända är ett öga för genomdragning

med snöre, hvilket på ena rigeln plomberas och på den andra

med tjenstemannens sigill förseglas vid ett papper, hvarå tjenstemannen

antecknar namn, datum, månad och år, då förseglingen

skett. På zinkfodralets framsida är ett fenster, skyddadt af eu

lucka, som vid apparatens afösning fälles ned.

Slutligen tillstängas apparatens in- och utloppsöppningar med

träproppar, som äfvenledes fästas med plomber; visarnes. ställning

antecknas, och öfver hela förrättningen uppsättas akter.

Till hvarje kontrollapparat hör ett filtrum, som har sin plats

mellan kylaren och apparaten. Filtrets ändamål är att befria

spriten från sådana, icke lösta föroreningar, som kunna afsätta

sig inom apparaten och föranleda, att angifvelserna blifva mindre

tillförlitliga. Inuti den cylinder, i hvilken spriten inströmmar,

sitter en cylinder af koppartråd, utvändigt omgifven med öfverdrag

af ett slags filt. Spriten tränger genom denna filt, stiger

upp i trådcylindern och i ett vertikalt rör, ur hvars öppna ända

den flyter öfver och går vidare till kontrollapparaten. Locket

utgöres af en glaskupa, öfver hvilken två korslagda jernband bruka

anbringas till. skydd mot stötar. Hela filtret omgifves af ett jerneller

kopparfodral med botten, som kan skrufvas lös, då filtret

skall rengöras, hvilket sker genom att skölja detsamma i hett

vatten. Filtret skall äfven vara försedt med ett rör, genom hvilket

55

spriten vid öfverfyllning kan komma ut. Detta rör ledes antingen

direkt ner i jorden eller in i det rör, som genomgår postament^!,.

Vid uppställningen gäller för öfrigt, att öppningen af det vertikala

röret under klockan, der spriten rinner öfver, skall ligga omkring

20 cm. lägre än nedre kanten af spritröret, på det ställe, der detta

träder ut ur kylaren. Fastän nödiga stöd för filtret samt afloppsrör

för öfverflytande sprit vanligen anbringas, då postamentet uppmuras,

brukar man i allmänhet icke uppsätta filtret förr än vid

bränningens början, utan det förvaras på bränneriet under försegling.

Då bränningen skall börja, åligger det bränneriegaren att ställa

i ordning alla rör och alla till destillationsapparaten hörande

delar samt att göra dem så rena som möjligt genom påsläppning

af ånga. Derpå förenas filtret med kylarens utloppsrör samt med

ett till kontrollapparaten ledande rör och detta senare med apparatens

inloppsöppning. Vid dessa förbindningar gå rören antingen

i hvarandra med en öfver fogen påskjuten och med svårsmält lod

fastlödd ring, eller också sluta de med flensar, som tillskrufvas

hårdt mot hvarandra och tätas med packningsskifvor. Der fogen

icke är lödd, anbringas alltid plomber på skrufmuttrarne. På

filtret genomdragas de skrufvar, som fästa locket och den yttre

bottnen med snören, hvilkas ändar plomberas. Slutligen förenas

kontrollapparaten med sprithållaren. Detta sker genom ett rör

med flens, som dock sitter 4 till 5 cm. in på röret, så att detta

kan skjutas in i kontrollapparatens utloppsöppning; en fet pappeller

läderpackning anbringas vid fogen, som tillskrufvas och plomberas.

Vid bränningens början skall en accissubaltern alltid vara

närvarande. Det händer nämligen, att oaktadt rengöringen med•

följer från redskapen smuts i sådan mängd, att filtret måste tagas

ifrån och rensas. Öfver den nu beskrifna förrättningen uppsättes

protokoll enligt formulär.

Under det bränning pågår, bör apparat åtminstone hvar tredje

månad eller oftare, om så pröfvas nödigt, undergå inre besigtning.

Denna verkställes af person, som har bemyndigande att öppna

kontrollapparat. Besigtning af filtrum kan deremot verkställas af

hvarje accistjensteman.

56

Enligt gällande instruktibn sker apparatens besigtning i följande

ordning:

Visarnes ställning afläses vid ett tillfälle, då apparaten icke

är i verksamhet.

Tillses, att plomber och sigill på de riglar, som fasthålla

fodralet, äro oskadade, hvarvid plombernas nummer antecknas i

attesten öfver besigtningen.

Sedan fodralet är aftaget, efterses, om färgen på dess insida

eller, om det är omåladt, dess inre yta är oskadad, samt om ej

tecken finnas, att fodralet blifvit genomborradt i afsigt att komma

åt apparaten. /

Plomberna på jernskåpet undersökas och deras nummer antecknas

i besigtningsattesten. Derefter borttagas plomberna, det

inre fodralet öppnas och undersökes, om det är oskadadt.

Alla fasta delar såsom sockelplatform, rör, räkneverkens yttreomfattningar,

mottagningscylindern och dess understycke o. s. v.

dammas utaf utvändigt, och efterses, att i dem ej finnas hål eller

öppningar. Om rost visar sig på dessa delar, göras de rena och

torrgnidas med bomolja.

Tillses, att bottensats ej finnes på flottören eller på mottagningscylinderns

botten, att fjädern är fri från rostfläckar.

Undersökning, att apparaten räknar rätt, kan ske medan den

är i gång och på det sätt, att man observerar såväl antalet af de

hvarf, trumman vrider sig, som de värden på skalan, hvilka spetsen

för hvarje vridning utvisar. Den volym, som svarar mot observerade

antalet hvarf, skall angifvas af spriträknaren, och samma

volym, multiplicerad med medeltalet aflasta procent på skalan,

skall öfverensstämma med alkoholräknaren. För att vid denna

kontroll uppnå ett tillfredsställande resultat, måste man dock låta

en någorlunda betydlig qvantitet genomgå apparaten. Tarering •

med vigterna på samma sätt, som ofvan är beskrifvet, sker äfven i

allmänhet, men kan dock underlåtas, om man genom flera föregående

revisioner förvissat sig om, att apparaten visar rätt. Visar

sig bottensats på flottören eller bottnen af mottagningscylindern,

så tömmes denna med häfvert och bottensatsen aflägsnas genom

torkning med en lapp eller en svamp. Alla felaktigheter, som

möjligen iakttagas hos någon af de rörliga eller lösa delarne, af

-

57

hjelpas så noggrant som möjligt, och särskild uppmärksamhet

rigtas vid hvarje besigtning på friktionsfjädern, så att den alltid

har sin tillbörliga spänstighet. Äfven filtret undersökes vid hvarje

besigtning och urtvättas, om det visar sig nödvändigt. Innan

plomberna aftagas från filtret, granskas de, och nummern antecknas

i attesten, hvilket äfven sker med de nya plomberna.

Efter slutad besigtning uppskrifves båda räkneverkens ställning

med såväl siffror som bokstäfver och rörande allt, som vid

besigtningen förekommit, göres anteckning i bränneriboken.

idåvidt jag kunnat finna, går man vid dessa besigtningar, vid

hvilka egentligen två tjensteman skola närvara, temligen summariskt

tillväga; åtminstone äro merändels anteckningarne i bränneriböckerna

ganska kortfattade och inskränka sig till ett omnämnande,

att plomber och förseglingar voro oskadade samt att intet olagligt

iakttagits. Visarnes ställning antecknas naturligtvis alltid. Vid

de vanliga revisionerna öppnas ej apparaten; sådan revision skall

ske åtminstone en gång i månaden och dervid alltid i bränneriboken

antecknas, huru mycket sprit, som sedan sista revisionen

gått igenom, samt deremot svarande absolut alkohol. — Vanligen

har hvarje tjensteman under sin uppsigt flera brännerier, och beständig

tillsyn torde numera endast på ytterst få ställen förekomma.

Distriktsaccisförvaltningarne äro dock berättigade att

anställa beständiga uppsyningsman, om anledning dertill förekommer.

Så snart något slags skada eller obestånd observeras å apparaten,

dess plomber eller sigill, är bränneriegaren eller dess ombud

skyldig att deröfver uppsätta ett protokoll, och förse det med sin

egen, brännarens och tre arbetares underskrift samt inom tid, som

för liknande fall är stadgad (lämpad efter afståndet), tillställa det

en accistjensteman, som vid ankomsten till bränneriet har att likaledes

deröfver uppsätta protokoll, förnya och i ordning ställa plomber

in. m. samt göra anteckning om förhållandet i bränneriboken.

På hvarje bränneri skall genom bränneriegarens försorg föras

en bränneri- och en källarebok enligt faststälda formulär. I bränneriboken

antecknas för hvarje dag såväl sprit- som alkoholvisarens

ställning i form af ett bråk; på täljarens plats skrifves näst föregående

och på nämnarens sista afläsningen. Vid bränningens

58

början, vid dess slut samt vid hvarje revision uppskrifves visarnes

ställning'' med både siffror och bokstäfver. Vid revision, der apparaten

öppnats och undersökts, måste tydligen sådan anteckning

ske både vid revisions början och dess slut, på det att afdrag må

kunna göras för den förändring i visarnes ställning, som föranledts

genom apparatens undersökning.

För den tid, hvarje deklaration omfattar, sker afräkning öfver

normalqvantitet, tillverkad vara (enligt apparaten) och öfver- eller

underbrand. Denna afräkning inskrifves i bränneriboken och

undertecknas af bränneriegaren och accistjenstemannen. Omfattar

deklarationen längre tid, är bränneriegaren pligtig att vid slutet

af hvarje månad hopsummera bränneri- och källarebok, uträkna

öfverbrand, normalbrand och myckenheten tillverkad vara samt

utbetald och återstående accis. Före den 10 i följande månad

skall kopia deraf insändas till accisförvaltningen. Till grund för

beräkning af skatt och af öfver- eller underbrand läggas endast

apparatens angifvelser; om bränneriegarens uppmätning anger mer,

föranleder detta ingen tillökning i skatten, och om den anger

mindre än apparaten, sker icke något afdrag. Om apparat varit

skadad, så att den ej kunnat fungera, beräknas accisen efter vald

norm och enligt deklarationen; för sådana brännerier, som med

särskildt tillstånd bränna utan norm, sker beräkningen efter den

mellersta normen. — 1 källareboken antecknas för hvarje dag

huru många grader som inlagts, huru många som beräknats enligt

normen samt mot dessa svarande accis. A motstående sidan upptages

allt det, som bortförts, summan af den accis, som för revisionsperioden

(vanligen en månad) bort utgöras, huru mycket, som

erlagts genom inbetalning i ränteri eller genom afskrifning till

följd af andra orsaker, såsom spritens öfverflyttning till engroslager

och afräkning af öfverbrand, samt slutligen återstående

oguldna accisbeloppet. Härvid torde böra anmärkas, att innehafvare

af engroslager åtnjuta samma rätt som tillverkare, att

nämligen innehafva sprit, för hvilken tillverkningsskatt icke är

betald. På sådant engroslager föres);äfven källarebok. För den

sprit, som efter anmälan och med iakttagande af stadgade formaliteter

ur brännerikällare transporteras till engroslager, eller från

ett engroslager till ett annat, måste egaren ställa säkerhet upp

-

59

gående till skattens halfva belopp, ända till dess styrkt blifvit,

att spriten är på destinationsorten mottagen och bokförd. Vid

export gälla samma reglor; exportören företer qvitten, att han

stält säkerhet för skattens halfva belopp, och så snart vederbörande

tullmyndighet gifvit intyg om, att spriten passerat gränsen,

blifva de stälda säkerheterna fria. Genom särskild förordning är

stadgadt hvilka säkerheter, som antagas. För sprit, som ur brännerikällare

eller engroslager på annat sätt afyttras, betalas skatten

successivt, dock beviljas egaren en kredit icke öfverstigande 1000

rubel. Den 1 i hvarje månad afslutas källareboken och den

oguldna skatten skall då, äfven om den icke uppgår till 1000

rubel, betalas, senast den 7 påföljande månad. Innehafvare af

engroslager är dock skyldig att senast inom aderton månader

hafva inbetalt hela den accis, för hvilken kredit blifvit honom

beviljad, d. v. s. att den under de 18 månaderna betalda skatten

skall fullständigt betacka det förråd, som innehades vid början

af denna termin.

0,’ För vinnande af bättre öfversigt torde det tillåtas mig att

här kort sammanfatta hufvudmomenten i det ryska systemet för

kontrollen öfver bränvinsaccis.

Sedan bränneriegaren anmält sin önskan att bränna och ingifvit

af accistjensteman bestyrkt beskrifning öfver bränneri (stundom

åtföljd af ritning, hvilket dock icke är obligatoriskt), pröfvas ansökningen

och tillståndsbevis (patent) utfärdas. Detta skall alltid

finnas i bränneriet uppsatt, och bredvid detsamma uppsättes det

besigtningsinstrument öfver kontrollapparaten, hvilket enligt föreskrift

skall åtfölja densamma från kontrollexpeditionen. Innan

bränningen börjar skola

1) jäskaren uppmätas och numreras samt protokoll deröfver

uppsättas enligt formulär. Denna förrättning behöfver icke ske

annat än vid nya brännerier och sådana, der kärlen undergått

reparation;

2) inätkaren uppmätas och numreras;

3) destillationsapparaterna beskrifvas och besigtigas samt en

akt uppsättas häröfver. Äfven denna beskrifning behöfver ej upprättas

annat än, då bränneri är nytt eller undergått ombygnad;

4) kontrollapparaten uppställas;

60

5) kontrollapparaten tareras;

6) » förbindas med redskapen och apteras till

användning;

7) deklaration ingifvas, innehållande uppgift om tiden (vanligen

14 dagar), som deklarationen omfattar, det valda jässystemet.

och normen, jäskärlens antal och nummer samt en detaljerad plan

för mäskningsarbetena, så att för hvarje dag uppgifves, huru

många mäskningar, som skola göras, huru mycket af hvarje slags

material, som skall inmäskas samt den ordning, i hvilken jäskaren

skola användas, jemte uträkning öfver accisen enligt norm;

Anm. Det är i allmänhet för bränneriegare tillåtet att äfven

under den tid, för hvilken deklaration är ingifven, förändra

afverkningsplanen och ingifva ny deklaration.

Under bränningen skall

8) föras bränneribok;

9) » källarebok;

10) förrättas revisioner å bränneri och källare, hvarom anteckning

göres i böckerna;

11) upprättas afräkning för bränneri öfver hvarje deklarationsperiod,

för källare i allmänhet en gång i månaden.

Någon publicerad officiel redogörelse för resultaten af de

Siemenska kontrollapparaternas användning i Ryssland har jag

mig icke bekant, men att den erfarenhet, man vunnit under de

sex år, dessa apparater varit der införda, talar till deras fördel,

torde klart framgå icke blott deraf, att deras antal årligen ökats,

utan ock deraf, att man, enligt hvad chefen för departementet

för de indirekta skatterna meddelat mig, är betänkt på att ersätta

alla nu i bruk varande Stumpe’s apparater, uppgående till mer

än 1200, med Siemenska, så att dessa senare komma att finnas i

alla brännerier inom det ryska riket. Af de estländska accistjenstemännen

hade jag också tillfälle inhemta, att i Estland, der

bränneriernas antal lär vara relativt större än i någon annan del

af ryska riket, hafva ytterst få afbrott och oregelbundenheter

förekommit. Den anmärkningsvärdaste anledningen till svårighet

och obehag för accistjenstemännen har varit den misstanke, som

61

någon gång uppstått hos bränneriegarne, att apparaten åstadkommit

ett för dem ofördelaktigt mätningsresultat, då nämligen

deras egen mätning och gradering icke stämt öfverens med apparatens.

Sådana klagomål öfver förmenta felaktigheter hafva dock

merändels upphört efter en af accistjensteman öfvervakad kontrollmätning,

» då det visat sig, att skillnaden i mätningsresultat varit

allt för ringa för att med visshet kunna tillskrifvas fel hos apparaten.

Innan jag går att pligtskyldigast yttra mig om lämpligheten

af de Siemenska kontrollapparaternas införande vid de svenska

brännerierna, torde det tillåtas mig att i korthet redogöra för

resultaten af de vigtigaste undersökningar, som blifvit gjorda för

att utröna apparaternas noggrannhet vid praktisk användning i

brännerier. Främst bland dessa undersökningar torde böra ställas

de, som innehållas i (den här bilagda) ”Denkschrift betreffend den

Siemenschen Spiritusmessapparat und den Siemenschen Probenehmer

mit besonderer Berucksichtigung der Anwendbarkeit dieser

Apparate zu einer steuerlichen Ermittelung der Fabrikatmengen

absoluten Alkohols.” Denna af kejserliga tyska NormaleichungsKommissionen

utgifna skrift innehåller, jemte en fullständig och

uttömmande diskussion öfver apparatens sammansättning, teoretiska

grunder och användningssätt, äfven en systematiserad samling

observationer, under flere år anstälda vid åtskilliga tyska

brännerier och följaktligen omfattande apparatens olika utvecklingsstadier.

De slutligt sammanfattade resultaten af dessa undersökningar

gifva vid handen, att

vid mätning med en enda apparat under en kortare tid kan

man i allmänhet vara viss om, att felet icke öfverstiger en procent

af den mängd absolut alkohol, som genomrunnit apparaten; blott

i synnerligen ogynsamma fall, eller då någon särskild felkälla hös

apparaten kommer att utöfva en öfvervägande inverkan, kunna

större fel uppstå, hvilka dock endast ytterst sällan uppgå till 1^

procent;

vid mätning med en enda apparat under en hel bränningsperiod,

t. ex. ett helt år, är afvikelsen åtminstone inom en half

62

procent af den genomrunna alkoholqvantiteten; endast under särdeles

ytterliga, under större delen af tiden i samma rigtning verkande

temperaturinflytelser eller andra dylika felkällor kunna afvikelserna

uppgå till en procent;

vid mätning med ett större antal apparater under hela bränningsperioder

öfverensstämmer den genom apparaterna angifna summan

af alkoholen med den verkliga inom fä tiondelar af en procent.

De försök, som anstälts i Italien, ehuru på långt när icke

så omfattande som de tyska, gifva dock ett ytterligare stöd åt

det fördelaktiga slutomdöme Normaleichungskotnmissionen uttalat.

I sin till finansministern afgifna berättelse, tryckt i Milano 1879

med titel ”Sugli Esperimenti Instituti coi misuratori Siemens e

Dolainski, per accertare la qvantitå e la forza dellalcool prodotto

nelle distillera”, anställer den italienska kommissionen en jemförelse

mellan de båda nämnda apparaterna (Siemens’ och Dolainski’s)

och kommer till det resultat, att den Siemenska är i

hvarje hänseende att föredraga långt framför Dolainskis. Felet

visar sig på en uppmätt qvantitet af omkring 9000 liter uppgå

till mindre än en half procent såväl hos sprit som alkoholmätaren.

Äfven om apparatens varaktighet uttalar kommissionen

det bästa omdöme, i det den yttrar, att, tack vare de förbättringar

Siemens på senare tider infört, det är alldeles otvifvelaktigt, att

hans apparater kunna vara i bruk flere år utan att undergå

någon märkbar förändring, i hvad slags alkoholfabriker de än

uppställas, samt att detta bevisas såväl genom deras användning

i Ryssland som ock genom de officiela undersökningarne i Tyskland.

Äfven i Österrike—Ungern är den Siemenska apparaten enligt

vederbörande ministeriers förordnande undersökt. Enligt protokollen

öfver de i Österrike anstälda försöken uppgick största afvikelsen

aldrig till 0,5 %, och den ungerska kommissionens slutresultat

angifver äfven, att mätningsfelet är mindre än den nämnda

qvantiteten.

Vid alla de ofvan anförda undersökningsresultaten bör dock

anmärkas, att de afvikelser, som erhållits mellan apparatens angifvelser

och den direkt medelst alkoholometer samt mätning eller

vågning bestämda alkoholmängden, helt och hållet tillskrifvits

apparaten, eller med andra ord, att den direkta uppmätningen

63

betraktats såsom fullt exakt, hvilket naturligtvis dock aldrig alfabet.

De vid den direkta uppmätningen oundvikliga observationsfelen

måste således hafva föranleda att apparatens mätningsfel

uppskattats något högre, än de i verkligheten varit.

De anledningar till fel, som förekomma'' vid gradering och

mätning för hand, såsom dessa operationer ske i våra brännerier,

äro: alkoholometerns fel, termometerns fel, afläsningsfel på profvarespindeln,

afläsningsfel på termometern, felaktig bestämning af

volymen, beroende dels på mätkärlen och dels på sjelfva mätningen.

Det förstnämnda felet får enligt gällande författning

uppgå till 0,25 %, utan att bränvinsprofningsinstrument anses origtigt;

lägges härtill afläsningsfelet på spindeln, som med säkerhet

ofta uppgår till 0,t å 0,2 % samt för termometerns origtighet cell

felaktiga afläsning 0,i %, så utgör summan redan i %, utan att

möjliga fel vid bestämning af volymen äro tagna med i räkningen.

Med stöd häraf synes det kunna antagas, att den Siemenska apparatens

mätning är åtminstone lika säker som den, hvilken för

närvarande ligger till grund för skattens beräkning i de svenska

brännerierna; men härtill kommer, att apparaten inbesparar allt

det arbete, som behöfves för direkt uppmätning, hvilket icke är

ringa, synnerligast om uppmätningen sker med målkärl.

Men ehuru det således torde kunna anses ådagalagdt, att

kontrollapparaten mäter med fullt tillräcklig noggrannhet, samt

att oregelbundenheter och afbrott i dess gång ytterst sällan inträffa,

är det dock endast en del af kontrollörens åligganden, som

apparaten kan fullgöra, och kontrollören blir alltså oumbärlig,

äfven om apparater införas. Antagligt är dock, att den dagliga

tillsynen i bränneri kan genom deras användning minskas och

sålunda en besparing i kontrollkostnad vinnas, utan att kronans

rätt äfventyras. I Ryssland äro sjelfva grunderna för beskattningen

sådana, att frestelsen till lagöfverträdelser måste vara

mycket mindre, än om accisen såsom hos oss utginge såsom en

ren produktskatt, proportionel mot qvantiteten tillverkad vara; ty

det är sjelfkärt, att då skatten utgöres efter deklaration och

norm, har fabrikanten ingen fördel af underslef, så länge hans

öfverbrand icke är större än den, som efter lag är accisfri.

Staten har i normen en garanti att eu viss, någorlunda efter det

64

använda materialet och jäskarens rymd lämpad skatt alltid utgår;

oneklig! är dock, att såväl beräkningen af skatten som kontrollen

derigenom kompliceras.

Då en förändring af hittills i Sverige gällande grunder för

tillverkningsskattens utgörande icke torde kunna i fråga sättas,

måste således det spörjsmålet noggrant utredas, på hvad sätt,

med bibehållande af nämnda grunder, de med kontrollapparaters

användning förenade fördelarne, en säkrare och en Ulligare kontroll,

bada kunna vinnas. Eu sådan utredning, hvilken förutsätter

större erfarenhet och insigter, än som stå mig tillbuds, synes med

nödvändighet böra föregå beslutet om de Siemenska kontrollapparaternas

införande i de svenska brännerierna.

Med djupaste vördnad, trohet och nit:

Sto r in <ä. g ti gs te, Allom a, d i g s te Konung!

Eders Kong!. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåte

E. A. FORSSMAN.

Stockholm den 27 november 1879.

Siemenska Kontrollapparateii

o® @

<00,000

BRÄNVIN AF NORMALSTYRKA

wmmm.

Gen. Stab. L it. An st.

Förslag till Topografisk Ekonomisk karta i skala b 2oooo

Bil. IX.

Sundstajy*

IB

plMSjp

Élilill

Xis>

sigf,rw''

gnfegfe

Sjrv

-

£*. ''SK.VÄE

rt X<|

S§Ä

Q -

JVytorp

f:" ^ ''''fl!

y*j*s

skede

llltJIII

HPOlj

Mi

[@3öW*- T* -k.**

KSi®£

ffiMp

måwm

JXX -ji.

t-åk!fs

mm.

mm

H

mm

isig

-.j

ras

■ >■. 0:.

!<g».

#11

Stil

Fotolito^rafi

Gen. Stab, Lit._ånst

TOPOGRAFISK KARTA

i skala hsoooo

Originalet ritadt

i .toooo. för hello gravering till

Bil. jern.

ÉÉgiSa

^ o WU\

as\.

^H§«yi

§§ä®

oXVresv^ sy

»Hg

!.''■• v.

Sä&rf

m.b ■vill

Xk 0%.

0^hi„

FVevt

fe-WWi

ikarängi

m;w

Fotolitoérafi

Gen. Stab. L

"j d.-j.

gara

''ifiiilnnii

mm

m&Bi

''mmm

mm

py:y*>»im\vv\\

in

GEOLOGISK - EKONOMISK-TOPOGRAFI SK KARTA

öfver

TRAKTEN NÄRMAST S. OM STOCKHOLM.

Genomskära i nyår:

Mom/ GlUtgOn-.

~T3]L

j

s.

Gl.S.

GIL

Gh.lt.

(Mj

Somt/ Gungan- .

B.

SL.

S.

S.

GIL.

(Mj

S V. onv Enskede-. S Vbm/Magnéberg.

XO. o rrv Efiske de

0. om/ Sandsborg

L

GU.

GIL

(M.)

L.

GIL.

(Mj

J.rjr.

Skalav för Genomskära irra ärna/

5 3 s ‘f- s e 7 s o -ro fot

-

Biojv:

-.K

Sundstajl

uulmUMulul

TgäfitMi

\Y<d:\

''idsuf

mm

+XX

■r&A > "St

_______

SM

» i.

''mmm

ii

•Xr-T,

"\.x§

:ek''- Tv-''.

‘ff//- -

■ *m&.

.

L

« K

Mshorty

-

g 95

Undersökningen- utfärd af Axel, Lindström/

och/ Leont Holmström/ ur tull

Gem Stall Lit Ans/-.

fe-......X

VWrrt.

yMspIHI

esa

?Z2Z>

MS

sa»:

KygKv

sepc

tf; ''•

3be8IoBHS

Postgluciala aflagring ar Claciala/ aflagring ar

Xyare

och

nutida

Äldre

\

TT

ÄT

Dytorf

Svämlera.

(tvt ja/

Åkerlera-

.Mosand/

ClaciaUcnv

diet drifsand - Rudstensgrus

.Takelgrus

Gneis.

(Tc.rrassandJ

och'' mergel

(Krossiensgrus)

Skala''/ l-loooo af naturligen storleken-.

300 UOO fttoo 3000 3000 ffOOO SOOO OOOO ibis.

l.-r^i 1- -i—t—i-----=-----+-------------r—-T--------l—— —;------T--------

Åker

-Ang.

Uarrskog.

Löfskog.

Sochengräns.

Egogräns.

Å kerns gräns.

Ängens gräns''.

lera/

sand

lättlera-.

humus rik- Jorden on

-

Jf.

G.

L:

GIL.

Jgr.

M

Gn-.

Zr5’

S5’

3,5''K

j 70*

\»

Y

115

vattensjuk.

+ -+- + L +

aftorka i högre grad/

mark-.

+ *- + + +

besvärad-'' jordmån .

stenar och/

a st

stenar och-’ block- i. stör-

block ,spridtta/

LA

re mängd.

humus.

O.

dytorf

ari™

SL.

svämlera/

lera-.

s.

sand/

glarialiera.-\

Öl. s.

glacialsand/

Jokelgrus.

L.

rolls tens grus

mergel/.

LS.

lerig sand och- lättlera''.

gneév

K.

kalkhaltig jordmån/.

del'' i- dagen- gående jordlagrets mägtighet här £ > fot.

sundens nuiglighet här 5 fot.

kalkhaltig jordmån- vidtager på 3fs fot.

gneisens strykning och stupning,

refflomas rigtning.

kolik till a .

afväg A punkt''. o borrhål

höjd öfver hafvel i- fot.