SOU 1883:1

UNDERDÅNIGA YTTRANDEN

I ANLEDNING AP

LANDTFÖRSVARSKOMITÉNS

DEN 19 JUNI 1882 AFGIENA

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

LANDTFÖRSVARETS ORDNANDE.

/

STOCKHOLM,

Tryckt hos k. l. beckman.

1882.

A.

Kongl. krigsuiidervisniiigskommissionen

angående den del af förslaget till grunder för ny härordning, som rörer officersbildningen.

Underdånigt memorial.

Genom nådig remiss af den 9 augusti detta år har Eders Kongl

Maj:t behagat infordra krigsundervisningskommissionens underdåniga

yttrande öfver den del af förslaget till grunder för ny härordning,

afgifvet den 19 juni 1882 (art. III, §§ 42 och 45 och art. IV §§ 51—

53) som rörer officersbildningen, och går nu kommissionen att afgifva

detta utlåtande.

Ifrågavarande förslag föreskrifver såsom vilkor för vinnande af

anställning såsom officer att, utom deltagande i de för alla gemensamma

militäröfningarne uti skolorna, hafva aflagt maturitetsexamen,

hvaruti ingår såsom fordran att hafva deltagit i sammanlagdt 4 månaders

rekryt- och förberedande korpralskola vid regemente eller

trängbataljon, fördelade på 2 år, och att hafva förvärfvat de. militära

kunskaper och färdigheter, som anses behöfliga för att blifva vice

korpral; att derefter hafva bevistat en 6 månaders officerskurs och

aflagt officersexamen, hvilken sednare antagligen, utom praktiska

öfningar, kommer att omfatta hufvudsakligen endast krigslagar, tjenstgöringsreglemente

och exercisreglemente för det vapen, volontären

tillhör, någon närmare kännedom om detta samma vapen och dess

stridssätt jemte grunderna för de öfriga vapnens organisation och användande.

Derefter kan befordran till värnpligtig underlöjtnant ega

rum, såvida den sökande i öfrigt visat sig ega lämpliga befälsegen

-

A 4

Officersbildningen.

skaper. Den, som derefter önskar befordran till fast aflönad löjtnant,

skall genomgå 6 månaders instruktionstjenstgöring vid trupp, hvarefter

han kan beordras till krigsskolan, om han dertill anmäler sig och befinnes

lämplig. Derstädes aflagd examen gör honom kompetent för

befordran till fast aflönad löjtnant.

Enligt nu gällande bestämmelser för inträdet vid krigsskolan

fordras, utom de vanliga fysiska och moraliska vilkoren, att hafva aflagt

maturitetsexamen, med för artilleriet och fortifikationen vissa höga

betyg i matematik, samt att hafva fullgjort de för befordran till underofficer

stadgade vilkor och vara vid regemente eller corps anstäld

såsom sergeant öfver stat. Tillser man nu hvilka de anspråk äro, som

vid de skilda vapnen skola uppfyllas för utnämning till sergeant, och

den tjenstgöringstid, som dertill erfordras, så blir resultatet att de vid

krigsskolan under de föreslagna bestämmelserna inträdande eleverne

komma att vara ungefär jemngoda med de under nu gällande föreskrifter

dit beordrade, och om något företräde möjligen torde böra

tillräknas eleverne efter den nya planen, så torde deremot kursen vid

krigsskolan i det stället komma att något litet förkortas, så att de

från krigsskolan utgående eleverne i båda fallen med skäl kunna antagas

vara ungefär lika dugliga i teoretiskt och praktiskt hänseende.

Men, om så är fallet, blir dock skilnaden mellan den nuvarande och

den föreslagna organisationen, hvad officerscorpsernas lägre grader

vidkommer, ej oväsentlig derigenom, att den under nuvarande organisation

från krigsskolan utexaminerade eleven endast vinner anställning

såsom underlöjtnant, under det att han enligt det nya förslaget

med ens skulle inträda uti löjtnantsgraden. Redan under nuvarande

förhållanden anmärkes ej utan skäl, att de nyutnämnde unge officerarne

ej äro fullt mogna att leda manskapet och föra befäl öfver stundom

hela kompaniet, (sqvadronen, batteriet). Detta är en brist, som troligen

alltid kommer att förefinnas hos flertalet unge män, som ej ännu hunnit

förvärfva den erfarenhet i tjensten och den befälsvana, som fordras

för att rätt fylla anspråken på en officer. Men denna brist är dock

af mindre betydenhet, om den endast uppenbarar sig uti lägsta officersgraden.

Under nuvarande organisation qvarstår den nyutnämnde officern

vanligen 4 å 5 år såsom underlöjtnant före sin befordran och

har derigenom tillfälle att under gemensam tjenstgöring och umgänge

med något äldre kamrater inhemta kännedom om den vigtiga del af tjensten,

som endast genom praktik som befäl kan förvärfvas. Under dessa

första år inskränkes hans tjenstegöromål vanligen till den dagliga tjensten

och de dithörande exercisöfningarne, och endast undantagsvis

Officers bildningen.

A 5

kommer han i tillfälle att föra eget befäl öfver någon talrikare trupp.

Visserligen skulle nu genom komiténs förslag de nyutnämnde löjtnanternes

tjenstgöring, sedan antalet officerare inom denna grad blifvit i

ej ringa mån tillökt mot för närvarande, till stor del komma att öfverensstämma

med underlöjtnanternes. Men man får icke glömma, att

anspråken på en officer i löjtnantsgraden måste ställas högre än på en

i underlöjtnantsgraden. Löjtnanten står närmare kompani-, (sqvadron-,

batteri-) chefen än hvad underlöjtnanten kan göra. Tjenstens detaljer

hvila till stor del på löjtnanterne och åtminstone de äldre bland dem

måste vara beredde att, när som helst så påfordras, fylla kompani-,

(sqvadron-, batteri-) chefens plats så i afseende på det rent militära,

som det ekonomiska inom kompanierna.

Väl kan man säga att, då ett rikligare urval till fäste officerare

bland samtlige värnpligtige underlöjtnanter kommer att stå vederbörande

till buds emot förhållandet för närvarande, måhända något

större naturlig fallenhet för yrket öfverhufvud borde kunna påräknas

inom den nya löjtnantsgraden, men detta är ej nog. Erfarenhet och

befälsvana äro de oundgängliga egenskaperna löjtnantsgraden framför

allt behöfver och detta desto mer då truppen utgöres af rekryter eller

värnpligtige ynglingar, än då den består af gammalt invandt manskap,

som känner sina åligganden.

Om krigsundervisningskommissionen ej kunnat undgå framhålla

denna anmärkning mot de vilkor, som den nya härordningen uppställer

för vinnande af anställning som fast aflönad löjtnant, så vill kommissionen

ej dermed säga, att den ogillar komiténs förslag i ämnet

eller anser den utbildning de unge officer skandidaterna skola erhålla

otillfredsställande, men oundgängligt torde vara, att de nyutnämnde

löjtnanterne i regeln under de första åren, efter sedan de lemnat krigsskolan,

komma att flitigt användas uti regementenas rekryt- och

korpralskolor, och således der beredas tillfälle att komplettera hvad

som enligt kommissionens ofvan uttalade åsigt, felas för deras fulla

kompetens. Emellertid synes det kommissionen, att de anspråk, som

härordningsförslaget uppställer för ernående af löjtnantsgraden, äro

ett verkligt minimum, hvaraf ej det ringaste kan eftergifvas.

Det värnpligtiga befälet är i alla arméer, der det finnes infördt,

en nödfallshjelp, som man måst tillgripa för att vid en mobilisering

fylla behofvet af befäl, hvilket ingenstädes kan under freden hållas

fulltaligt. Att anspråken på detta befäl icke kunna sättas så högt som

på stambefälet ligger i sakens natur. Huruvida nu den uti härordningsförslaget

ifrågasatta utbildning för de värnpligtige officerarne skall

Officer sbildningen.

å 6

komma att visa sig tillfyllestgörande eller ej, synes krigsundervisningskommissionen

utomordentligen svårt att bedöma, innan institutionen

ännu trädt i verksamhet och blifvit pröfvad åtminstone under fredstjenstgöring.

Bland de ynglingar, som årligen aflägga maturitetsexamen, finnes

otvifvelaktigt ett antal, som eger bestämda anlag för militäryrket, och

desse äro sjelfskrifne att vinna anställning såsom fast aflönade officerare.

Men man må ej antaga att sådana anlag äro allmänt förherrskande,

och sjelfva det af komitén anförda faktum, att för närvarande

de fleste regementschefer äro öfverlupne med ansökningar af ynglingar,

som önska blifva anstälde såsom officerare, är i det hänseendet ej fullt

bevisande, då säkerligen många andrå motiv än varmt intresse för

krigsyrket dertill bidraga. Af de aspiranter, som blifva utgallrade vid

kommendering till krigsskolan, eller som redan på förhand motse, att

de af en eller annan anledning ej der skola vinna inträde, komma

måhända icke så få, och kanske just de, som hafva starkaste hederskänslan,

att genast vända sig från en bana, som för dem bjudit på

missräkningar. Huruvida sedan bland de öfriga, som qvarstå och ingå

bland det värnpligtiga befälet, mera allmänt kan påräknas det intresse

och den energi, som ensamme äro i stånd att af dem bilda ett användbart

befäl i första officersgraden, detta synes vanskligt att afgöra. Om

kommissionen emellertid vill fasthålla hoppet, att de under de af komitén

föreslagna vilkor antagna värnpligtige underlöjtnanter kunna blifva

af verkligt gagn, stöder kommissionen detta hopp derpå, att alla dessa

unge män dock genom föregående studier erhållit en grad af förståndsodling,

som, då ett allvarligt upprop ställes till dem, bör tillåta dem,

att under mera erfarna kamraters och förmäns ledning inom ej allt

för lång tid göra sig dugliga till fyllande af den för dem afsedda plats

uti landets försvar. Att emellertid den befäl sutbildning, de erhålla under

freden, är nog svag, har komitén redan såsom sin åsigt uttalat,

och hvarje minskning deruti skulle ofelbart göra hela institutionen

förfelad.

Angående de redan befintliga officersskolorna, krigsskolan, artillerioch

ingeniörhögskolan samt krigshögskolan, har komitén ej ifrågasatt

annan förändring än den som kan blifva en följd af ett ökadt antal

elever. Krigsundervisningskommissionen anser ej heller att vid dem

behöfva vidtagas några väsentligare förändringar med anledning af den

nya härordningen, och om denna äfven skulle komma att öfva något

Officer sbild ningen.

A 7

inflytande på t. ex. tiden för lärokursen vid krigsskolan, torde Eders

Kongl. Maj:t tillåta kommissionen att i sinom tid derom afgifva underdånigt

utlåtande.

Stockholm den 25 september 1882.

B. ABR. LEIJONHUFVUD.

C. G. Breitholtz. „J. O. B. Stecksén. Axel Rappe.

H. Thulstrup. Knut Posse.

Ch. D, Tottie.

B.

Kougl. medicinalstyrelsen

öfver komiténs förslag till ordnande af härens sjukvård

Stormägtigste, Allernådigste Konung.

Genom nådig remiss den 9 sistlidne augusti har Eders Kongl.

Maj:t täckts infordra medicinalstyrelsens yttrande, senast före utgången

af oktober månad, öfver underdånigt betänkande angående landtförsvarets

ordnande den 19 juni 1882 af den till förslag i ämnet i nåder

förordnade komité, i hvad detta betänkande angår härens sjukvård.

Med anledning häraf får styrelsen afgifva följande underdåniga

utlåtande i de punkter styrelsen funnit vara från dess sida särdeles

förtjenta af uppmärksamhet.

Till en början får styrelsen i underdånighet fästa afseende dervid

att, kort innan nu ifrågavarande af landtförsvarskomitén afgifna betänkande

till Eders Kongl. Maj:t afgafs, ett annat förslag angående

ordnande af arméns sanitetsväsende blifvit i underdånighet afgifvet,

nemligen af militära helsovårdskomitén den 12 april förlidet år, hvilket

kommit till styrelsens kännedom genom ordföranden i denna

komité. Enligt i nåder lemnadt uppdrag innefattades deri förslag till

en förändrad organisation af militärläkarecorpsen och sjukvårdsmanskapet

på grund af den erfarenhet, som vunnits under de senare årens

krig och derefter erhållit tillämpning i de flesta europeiska härar, samt

framstäldes dels organisation af sanitetsväsendet med förutsättning af

en härordning, hufvudsakligen grundad på allmän värnpligt, dels ett

öfvergångsförslag, afsedt att tillämpas på den organisation, hvilken

Härens sjukvård.

B 9

armén för närvarande eger. De principiela utgångspunkterna i dessa

båda förslag äro från hvarandra afvikande, och styrelsen har derföre

velat underkasta desamma en jemförande granskning.

Utbildningen af sanitetstruppen och dess underbefäl samt sanitetsväsendets

organisation i fred och i fält synas härvid vara de båda

frågor, som i främsta rummet förtjena att uppmärksammas.

Hvad som hufvudsakligast skiljer landtförsvarskomiténs förslag

från det närvarande förhållandet i afseende på utbildning af sanitetstruppen

är, att redan under fred sjuk vårds-underbefäl för densamma

vid särskilda undervisningsanstalter eller sjukvårdsskolor utbildas och

erhålla fast anställning vid arméns regementen och corpser, nemligen

sjukvårdssergeanter äf första och andra klass, Indika under fälttjenstgöring

kunna befordras till sjukvårdsfanjunkare; samt sjukvårdskorpraler

och vice korpraler af stammen. Vid hvarje trängbataljon skulle

nemligen finnas en gemensam stamrekryt-, korpral- och sergeantskola,

som fortgår under 12 månader, med undantag af korpralskolan, hvilken

fortgår 8 månader. Denna skola omfattar en trängskola och en sjukvårdsskola.

Äfven värnpligtig! sjukvårdsmanskap vid trängen skall redan under

fred utbildas och undervisas vid särskilda skolor, enligt bestämmelserna

att vid hvarje trängbataljon skola finnas beväringsrekrytskolor,

fördelade i trängskolor och sjukvårdsskolor, till hvilka manskap

till ett bestämdt antal inkallas och erhåller utbildning under 70 dagar,

rent militär vid stamträngskolan, och i sjukvård vid stamsjukvårds

skolan, hvarom dock några närmare bestämmelser icke finnas

angifna.

Denna utbildning af sjukvårdsunderbefäl och manskap redan under

fred utgör tvifvelsutan ett stort framsteg med afseende fäst vid sanitetstruppens

framtida duglighet.

Militära helsovårdskomiténs förslag i detta hänseende synas dock

innefatta ännu säkrare garanti för sjukvårdsmanskapets ändamålsenliga

utbildning.

Detta förslag innehåller nemligen, att till underofficerare vid sanitetscorpsen

befordras för dessa befattningar lämpliga sanitetskorpraler,

hvilka genomgått sanitetsunderofficerareskolan vid allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm, der undervisningen, utom militära ämnen och

trängtjenst, omfattar grunddragen af militärhygienen, kännedom om

den reglementerade sanitetsmaterielen, lilla chirurgien, blodstillningsmedlen,

antiseptiska förbandsmetoden, öfning i anläggning af immobiliseringsförband,

i anEesteséring samt i förvaltningen vid fältsjukhus

2

B 10

Härens sjukvård.

och sanitetskompanier, allt under ledning af vederbörande läkare. Hvad

sanitetskorpraler och stamsoldater angår, antages årligen, bland såsom

sanitetssoldater approberade rekryter vid sanitetscorpsen, ett erforderligt

antal underbefälsämnen, hvilka anställas till tjenst vid sanitetscorpsen

såsom stamsoldater under ett år samt derunder genomgå en

sanitetsunderbefälsskola vid militärsjukhuset i distriktets hufvudgarnisonsort,

i hvilken skola, utom militära ämnen och trängtjenst, alla de kunskapsämnen,

hvari sjukvårdssoldater för närvarande undervisas, skola

inläras. De skickligaste och dugligaste befordras till korpraler, de

öfrige qvarstå som stamsoldater i sanitetscorpsen; de, som af båda

kategorierna icke äro behöfliga vid sjukvården i fred eller vid sanitetskompaniernas

kadrer, hemförlofvas med andra årets sanitetsrekryter,

men äro skyldiga att inställa sig till två allmänna repetitionsöfningar

inom militärdistriktet. Den värnpligtiga sanitetstruppen består af

sjukvårds-, sjukvaktare- och förbinderisoldater. Rekryter för de båda

förra kategorierna öfvas i 70 dagar vid militärsjukhusen, der de erhålla

undervisning i sjukskötsel i allmänhet och särskildt öfvas i sårades

upptagande, i anläggande af första förbandet samt bårexercis, och fördelas

derefter på grund af kunskaper och skicklighet i sjukvårdssoldater

(den högre klassen) och sjukvaktaresoldater (den lägre klassen).

Förbinderisoldaterna undervisas dels, i trängtjenst, dels i sjukes och

sårades .transport. Till en början, innan sanitetscorpsens organisation

blifvit genomförd, kan undervisningen i trängtjenst, men ej i andra

ämnen, försiggå vid militärdistriktets trängbataljon. Det värnpligtiga

sanitetsmanskapet skall inställa sig till en af sanitetscorpsens inom

militärdistriktet allmänna repetitionsöfningar.

Sanitetstrupperna jemte befäl och underbefäl lemnas, enligt landtförsvarskomiténs

förslag, af tv ängbataljonerna, af hvilka eu tillhör hvarje

arméfördelning, och vid krigsutbrott mobilisera trängbataljonerna såväl

sjiikvårdskompanier som flyttande sjukhus.

Sanitetsmanskapets utbildning vid trängen och ställande under ledning

af dess officerare och underbefäl synes vara en för detta vapenslag

mindre lämplig uppgift, då utbildningen der ej kan blifva fullständig

och befälet ej kan antagas vara hemmastadt i de tekniska delarne

af den tjenstegren dem åligger samt antagligen icke ens eger de detaljinsigter

deri, som besittas af den simple sjukvårdssoldaten, eller kan

bedöma, huruvida denne handlar rätt eller orätt, utan att derom rådföra

sig med den sakkunnige läkaren, hvars utsago således i alla fall

måste blifva bestämmande.

Härens sjukvård.

B 11

Hvad vidare organisationsfrågan angår, skulle enligt militära helsovårdskomiténs

förslag sanitetscorpsen redan under fred organiseras till

en fristående militär med densamma tillhörande sanitetstrupp, som

öfvertager sjukvården vid trupperna och de större taktiska förbanden

samt göres lika sjelfständig i sin verksamhet som t. ex. artilleri- eller

ingeniörvapnen. Läkande skulle vara militäriskt utbildade och borde

alla hafva fullgjort sin värnpligt under vapen, hvilket skulle utgöra ett

kompetensvilkor vid första inträde i sanitetscorpsen; de skulle föra befälet

öfver sjukvårdstrupperna såväl på sjukhusen, som vid sjukvårdskompanierna.

Organisationen skulle under fred och krig hufvudsakligen

vara densamma, på grund deraf att för sanitetspersonalen lika

mycket som för öfriga delar af en armé tvifvelsutan är gällande, att

allt bör under freden vara förbereda så att kriget endast medför en

utvidgning af fredsförhål],andena.

Enligt landtförsvarskomiténs förslag åter, skulle sanitetsväsendet

under fred, särdeles i hvad detsamma beträffar militärläkarnes ställning,

i hufvudsak förblifva detsamma som för det närvarande. Läkarne

skulle vara civile personer liksom hittills; medicinalstyrelsen, i hvilken

öfverfältläkaren har sin plats, skulle liksom nu hafva högsta ledningen

af arméns helso- och sjukvårdsangelägenheter. I krig skulle, efter föreskrifterna

i Kongl. författningen den 13 juni 1855 angående hvad i

afseende på arméns sjukvård under fälttjenstgöring är att iakttaga, en

generalfältläkare förordnas till chef för arméns helso- och sjukvård,

då äfven sjukvårdsanstalterna mobiliseras och som ofvan är anfördt

erhålla sitt manskap genom trängen, hvars befäl och underbefäl, utom

vid sjukhusen, leda sanitetsmanskapet.

Bedömes organisationen uteslutande från synpunkten af arméns

gagn af densamma, synes helsovårdskomiténs förslag i detta hänseende

förtjena det främsta erkännandet, hvilket företräde ej heller landtförsvarskomitén

förnekat, då den uttalat den åsigt, att en organisation,

som städse hålles i det skick, hvari den skall uppträda och verka i

fält, bättre torde uppfylla det med densamma afsedda ändamål, än en

organisation, som först i krigstid blifvit till sina delar fullt ordnad,

samt att stater finnas, hvilka för sina stridskrafter ordnat sjukvårdsväsendet

på sätt den militära helsovårdskomitén föreslagit.

Såsom förebild för svenska arméns sanitetsorganisation har landtförsvarskomitén

likväl framhållit tyska härens, der »oaktadt många förbättringar

i dess härordning vidtagits efter senaste krig, föreningen

mellan sjukvårdstrupper och träng likväl bibehållits». Härvid torde

dock böra anmärkas, att tyska sanitetsväsendet af dess egna målsmän

B 12

Härens sjukvård.

ingalunda anses för det närvarande vara fullkomligt, utan tvärtom anses

erfordra en ändring just i den riktning helsovårdskomitén nu föreslagit,

hvarpå såsom ett bevis kan anföras, att dess förslag i Tyskland

af sakkunnige helsats såsom ett stort framsteg, i hvilket afseende anföres

att »derigenom i Sverige skulle vinnas det mål, till hvilket, om

också motsträfvande och i fullt medvetande af den uppoffring, hvartill

det leder, alla konseqvent tänkande militärläkare se upp, nemligen

sanitetscorpsens organisation i likhet med arméns andra tekniska vapenslag;

en åsigt, som oupphörligen framstälts och vunnit erkännande,

men hittills ej der lyckats vinna praktisk tillämpning)).

Bland skäl, som anföras mot den militära helsovårdskomiténs organisationsförslag,

har landtförsvarskomitén framhållit det ekonomiska

såsom af betydande giltighet, men ovisst torde vara om detsamma kan

tillerkännas någon hufvudsaklig betydelse i detta fall. Enligt militära

helsovårdskomiténs öfvergångsförslag skulle kostnaderna för fältläkarecorpsen

uppgå till 467,656 kronor och enligt landtförsvarskomiténs till

439,885 kronor, dertill dock vid det senare förslaget måste läggas aflöningen

till de militärer, som skola föra befälet öfver sanitetsmanskapet.

Sanitetsväsendets fredsorganisation, på sätt landtförsvarskomitén

densamma förslagit, anser styrelsen, på grund af hvad ofvan anförts,

ej kunna leda till önskadt mål, i främsta rummet emedan öfvergången

till en mot behofvet svarande fältorganisation derigenom i hög grad

försvåras och nära omöjliggöres, då militärläkarne helt plötsligt måste

uppkallas till en för dem ovan verksamhet, som säkerligen ej skall

kunna gifva gynsamma resultater. Styrelsen får derföre i princip

ansluta sig till det i militära helsovårdskomitén väckta förslag om

sanitetsväsendets fredsorganisation.

Senare tiders sträfvanden för en förbättrad helso- och sjukvård i

fält hafva deri uti humanitetens intressen framkallat helt andra förhållanden

än förr, en omständighet som ej heller af landtförsvarskomitén

blifvit förbisedd, enär denna del af förslaget innehåller stora

och vigtiga förbättringar.

Sjukvårdsväsendet i fält är nemligen organiseradt på tre linjer?

första linien, tillhörande fälthären, består af,

l:o) sjukvårdspersonalen vid trupperna, som utgöres af militärläkare

med nödig trupp och materiel för dagliga sjukvisitationer samt

äfven med uppgift att under smärre strider uppsamla och förbinda

sårade;

Härens ^sjukvård.

B 13

2:o) sjukvårdskompanier, som, organiserade på två plutoner med

32 bårar och utrustade med erforderlig materiel i öfrigt, äro tilldelade

fördelningarna, 2 till hvarje;

3:o) flyttande sjukhus, 8 vid hvarje fördelning, afsedda att gifva

sårade och sjuke den vård, som kan vara erforderlig, tills de kunna

sändas från armén till bakom densamma belägna sjukvårdsanstalter.

Hvardera sjukhuset är afsedt att innehålla 150 sängar, således 1,200

på fördelningen, motsvarande 7 procent af styrkan.

andra liniens sjukvårdsanstalter bakom fälthären bestå af:

l:o) etappsjukhus, hufvudsakligen å etappstationerna närmast den

opererande hären samt etappliniernas begynnelsestationer i hemorten;

2:o) transportkommissioner, som ordna de sjukes och sårades

forsling till hemorten;

3:o) sjuktåg, som ombesörja förflyttningen å förbindelselinien mellan

operationsbasen och den opererande hären;

4:o) sjukhuspersonalreserven och reservmaterielen, hvilka finnas att

tillgå i närheten af operationsbaserna.

tredje liniens sjukvårdsanstalter, förlagda till den del af landet,

som ligger utom krigsskådeplatsen eller bakom operationsbasen, nemligen

depötsjukhus, vid depöterna i härdelarnes centralpunkter; de sårade

och sjuke, för hvilka utrymme der ej kan beredas, fördelas på

de civila sjukvårdsinrättningarna i hemorten.

Mot denna fältorganisation, som finnes uppgjord i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den af militära helsovårdskomitén föreslagna,

har styrelsen intet egentligt att invända; dock torde den ofvannämnda

fördelningen af sjuke och sårade på • de civila, af kommunerna bekostade

sjukvårdsinrättningarne i hemorten ej kunna bereda särdeles

utrymme vid dessa, som vanligen äro till stor del af sjuke upptagne.

För att kunna anskaffa ett så stort antal läkare i fält, som omständigheterna

kräfva, har laridtförsvarskomitén, i öfverensstämmelse

med 1877 års trängkomités förslag, ansett nödvändigt att bibehålla

underläkareinstitutionen, hvilken deremot helsovårdskomitén förkastat, i

hvad densamma angår medicine studerande, som ej aflagt medicine

candidatexamen, så framt ej dessa i egenskap af elever och biträden

anstäldes vid tredje liniens sjukvårdsanstalter i hemorten, der de under

noggrann uppsigt kunde vinna sådana insigter, att de möjligen efter

någon tids undervisning och öfning kunde användas vid fältsjukhusen

i samma egenskap.

Erfarenheten om underläkareinstitutionen från föregående krig är

ej uppmuntrande till efterföljd. Anmärkas bör äfven, att medico-philo

-

B 14

Hälens sjukvård.

sofias candidater med nuvarande examensfordringar ej erhålla någon

som helst utbildning i sjukvård med undantag endast för det fåtal,

som i egenskap af underläkare äro eller varit anstälde vid allmänna

garnisonssjukhuset i Stockholm och äro disponible, hvarföre landtförsvarskomiténs

antagande, att otvifvelaktigt icke få medico-philosophice

candidater skulle finnas, hvilka under sin kurs för candidatsexamens

undergående hunnit inhemta ett mått af kunskaper, tillräckligt att göra

dem användbara till extra läkare i fält, synes förtjena mindre afseende.

Annorlunda är deremot förhållandet med de för härens sjukvård

vid krigstillfällen påräknade medicine candidaterna, hvilka nästan utan

undantag äro i värnpligtsåldern och sålunda till största delen, utan att

på förhand anställas, blifva disponibla.

Af alla i ämnet afgifna komitébetänkanden har blifvit. ådagalagdt,

att med anledning af det ringa läkareantalet i vårt land, den största

hushållning med läkarekrafter måste i fält iakttagas. Landtförsvarskomitén

har på grund deraf föreslagit, att ett större fotfolksregemente

skall förses med en bataljonsläkare och två extra läkare för liniebataljonerna

samt med en sjukvårdsfanjunkare för reservbataljonen, hvarvid

således bataljonsläkaren måste tillika leda sjukvården vid hela regementet.

För ett rytteriregemente anses en examinerad eller ock en

extra läkare vara tillräcklig. Vid ett fältartilleriregemente skall finnas

en andre bataljonsläkare för regementet i dess helhet och derjemte

för en af dess divisioner, en extra läkare för andra divisionen, en

sjukvårdsstyckjunkare för hvardera af liniedivisionen och kolonndivisionen

samt sjukvårdssergeanter för reservdivisionerna.

Äfven om dessa extra läkare och framför allt sjukvårdsunderbefäl

utväljas bland de bästa som finnas tillgängliga, torde en sådan åtgärd

vara betänklig, då dessa personer ej kunna erbjuda de qvalifikation er,

som vid armén i fält anstälde läkare böra ega för att kunna gagna

sjukvården. Genom de af militära helsovårdskomitén föreslagna reservläkares

användande, hvarom vidare här nedan, synas sådana åtgärder

kunna förebyggas.

Med en sådan inskränkt tillgång på läkare, som den vårt land

kan lemna armén i fält, är det nödvändigt att läkarekrafterna då centraliseras

och användas der de för tillfället bäst behöfvas, hvilket ej

torde kunna vinnas utan en snabb evakuation och en fortgående vexelverkan

mellan sjukvårdspersonalen vid trupperna, vid sanitetskompanierna

samt vid de flyttande sjukhusen; förhållanden, som äfven af båda

de nu i frågavarande komitéerna synas vara insedda.

Härens sjukvård.

B 15

Militära helsovårdskomitén har för att fylla inträffad brist i sanitetspersonalen

föreslagit en reservläkarecorps, bestående af läkare, Indika,

efter att hafva fullständigt genomgått de för militärläkare erforderliga

kurser och tjenstgöringar, skulle mot ett skäligt arfvode qvarstå i

sanitetscorpsen, utan andra skyldigheter i fred än att deltaga i de allmänna

repetitionsöfningar, Indika förslagsvis hvart tredje år skulle

företagas med hela sanitetspersonalen inom det militärdistrikt, till hvilket

de voro fördelade. I händelse af krig skulle de deremot vara förpligtade

till den tjenstgöring, som blefve dem ålagd. Genom denna

institution skulle hären med relativt ringa kostnad blifva försedd med

så stor läkarepersonal som i vårt land rimligtvis kan för detta ändamål

anskaffas. Deremot synes den af landtförsvarskomitén föreslagna

åtgärd att för transportkommissionerna och tjenstgöring på etappsjukhusen

uttaga värnpligtige läkare, tillhörande landtstormen, i åldern

mellan 32 och 40 år, vara mindre ändamålsenlig, då derigenom dessa

ganska vigtiga befattningar möjligen skulle komma att bestridas af

personer, ovana vid sådan verksamhet samt anstälde i civila sjukvården,

som derigenom skulle beröfvas behörig tillsyn, hvarjemte genom en

sådan åtgärd en betungande tjenstgöring skulle påläggas en yrkesklass

tillhörande landtstormen, under det att andra personer tillhörande densamma

vore fritagne från tjenstgöring vid hären.

Att provincial-, distrikts-, lasaretts- och stadsläkare i viss mån äro

förpligtade att i krigstid tjenstgöra vid arméns sjukhus och depöter

inom sina respektive tjenstgöringsområden, med bibehållande af sin lön

och mot särskildt arfvode är deremot af militära helsovårdskomitén

ifrågasatt och finnes äfven. i hufvudsak upptaget i föregående författningar

i detta hänseende.

I landtförsvarskomiténs förslag om fältläkarecorpsens löner, dagaflöning

och inqvartering efter samma grunder som motsvarande grader

af officerare får styrelsen instämma utom i afseende på förste

bataljonsläkare eller deremot svarande tjenstemän, hvilka synas böra

erhålla lön lika med kaptener af första klass, likasom med dem likstälde

regementsintendenter, hvilkas tjenstegöromål ej torde vara mera

maktpåliggande och hvilkas utbildning fordrar betydligt kortare tid än

läkarnes.

Med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt får styrelsen i hufvudsak

uttala sig till förmån för ordnandet af härens sanitetsväsende, på sätt

det af militära helsovårdskomitén i dess den 12 april förlidet år afgifna

underdåniga betänkande blifvit föreslaget, allt på grund deraf

B 16 Härens sjukvård.

att tillämpningen af detta förslag synes skänka hären en betryggad

helsovård i fred och i fält.

Till sist anser sig styrelsen ej böra lemna oanmärkt ett förhållande,

som styrelsen äfven vid föregående tillfällen hos Eders Kongl.

Maj:t anfört, nemligen angående önskvärdheten af framflyttning af

den ålder vid hvilken de värnpligtige böra inkallas till vapenöfning. I

betraktande af svenska folkets i allmänhet långsamma kroppsutveckling

är antalet beväringsynglingar, som för närvarande af sådan anledning

kasseras, oproportionerligt stort och intet tvifvel finnes, att icke

många af dem, som af nämnda anledning kasseras, redan inom ett

eller ett par år efter mönstringen så utvecklat sig, att de ernått alla

för krigstjenst erforderliga egenskaper. Hänföras sådana värnpligtige

till klassen för tillfället oduglige, uppskjutes väl det definitiva afgörandet,

men en framflyttning af beväringsåldern, förslagsvis till 22.

året, skulle säkerligen lemna en både talrikare och kraftfullare ålderskontingent,

än hvad för närvarande är fallet. En jemförelse mellan

en första och en andra årets beväringsklass visar tillräckligt att kroppen

vid denna ålder är stadd i stark utveckling. Säkerligen skulle en

framflyttning af värnpligtsåldern till 22. året föranleda en talrikare,

mera uthållig och vapenför beväringsstyrka, än hvad för närvarande

är förhållandet.

Styrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormägtigste, Allernådigste Konung,

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigate, tropligtigste tjenare

. och unders åter

N. J. BERLIN.

O. F. Hallin. Edv. Edholm. D. M. Pontin. Carl Edling.

Stockholm den 16 oktober 1882.

A. J. Bruzelius.

G.

Generalintendenten

öfver komiténs förslag till ordnande af intendenturväsendet.

Underdånigste memorial.

Sedan den under den 19 juni 1880 till utarbetande af förslag till

landtförsvarets ordnande i nåder utsedda komité till Eders Kongl.

Maj:t inkommit med underdånigt betänkande i berörda ämne, bar Eders

Kongl. Maj:t täckts genom remiss meddela mig nådig befallning att

öfver det af komitén framstälda förslag till ordnande af härens intendenturväsende

före den 1 nästkommande oktober afgifva underdånigt

yttrande; och får jag, till åtlydnad af nämnda nådiga befallning, nu i

underdånighet anföra följande:

Emot komiténs förslag till bestämmande af den för intendenturen

erforderliga personal finner jag icke anledning till anmärkning beträffande

personalens antal, vare sig på det hela eller inom de olika

tj enstegraderna.

Deremot synes mig komiténs förslag rörande intendenturpersonalens

aflöningsförmåner mindre tillfredsställande, hufvudsakligen dock

blott beträffande de lägre tj en stegraderna.

När komitén för intendenturens chef — generalintendenten —

föreslagit generals aflöningsförmåner, har komitén för ett sådant förslag

egt fullgiltigt stöd, ej allenast i sjelfva embetets vigt och beskaffenhet,

utan äfven i den ställning generalintendenten gent emot arméns

öfrige embets- och tjenstemän nödvändigt måste intaga. Enahanda är

förhållandet, enligt min uppfattning, med komiténs förslag, att den

3

C 18

Intendent urväsende t.

blifvande öfverfältintendenten skulle erhålla lika aflöningsförmåner med

hvad för öfverste blefve bestämdt. Men då komitén för den sålunda

för generalintendenten och öfverfältintendenten föreslagna och genom

nyss anförda förhållanden tillräckligen motiverade löneförhöjning velat

hemta ytterligare skäl från det af komitén, i sammanhang med beräknandet

af kostnaden för arméförvaltningen, framstälda förslag om indragning

af nämnda embetsverks civila departement, anser jag mig

icke böra underlåta att uttala min, från komiténs åsigter i denna organisationsfråga

skiljaktiga mening.

Redan den så kallade löneregleringskomitén hade, såsom bekant

är, i sitt förslag till reglering af arméförvaltningens personal, ifrågastält

indragning af förvaltningens civila departement, men förslaget

härom blef af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen ogilladt. De nya

skäl, landtförsvarskomitén velat för en dylik indragning hemta från det

af komitén framstälda härordningsförslag, synas bära vittne om en

mindre fullständig kännedom om arten och beskaffenheten af de ärenden,

hvilkas handläggning nu tillhör och äfven framgent måste tillhöra

arméförvaltningens särskilda departement. Uti andra delen af sitt betänkande

(pag. 207) har komitén uppräknat vissa af de ärenden, som

för närvarande tillhöra civila departementets handläggning, hvarvid

komitén dit hänfört äfven förvaltningen af de under arméförvaltningen

hörande kassor.

Då med sistnämnda bestyr naturligtvis icke lärer kunna afses den

förvaltning af kassor och fonder, som tillförene tillhört arméförvaltningen,

men redan för omkring 10 år tillbaka eller långt före förvaltningens

senaste reglering, blifvit från arméförvaltningen till statskontoret

Överflyttad; och således med de af komitén antydda kassor torde

få förstås endast arméförvaltningens, af fjerde hufvudtitelns samtliga

anslag bestående kassa, bör jag i underdånighet anmärka, att bland

annat just inseendet öfver nämnda kassa äfvensom öfver förvaltningens

bokslut gör det synnerligen angeläget, att civila departementet med

särskild chef fortfarande bibehålies.

Vidare yttrar komitén, hurusom en granskning af de ärenden,

hvilka af civila departementet handläggas, skulle visa, att vid tillämpning

af ett härordningsförslag, bygdt på af komitén föreslagna grunder,

en stor del af detta departements göromål skulle bortfalla, såsom

frågor rörande indelningsverket, manskapets pensionering o. s. v., hvarföre

återstående göromål lämpligast borde kunna öfverflyttas på de

andra departementen, särskildt på intendentsdepartementet, till hvilket

departement komitén ansåge härens löneväsen desto hellre böra höra,

Intendent ii rväsende t.

C 19

som lönerna vid de särskilda truppafdelningarne utbetaltes genom de till

intendenturen hörande tjensteman. Med inrättande af fördelningsintendenturerne

komme dessutom, enligt komiténs förmenande, en del

göromål att till dessa från intendentsdepartementet öfverflyttas, till

följd hvaraf en stor del göromål, som nu ålåge det civila departementet,

utan olägenhet borde kunna till förutnämnda departement öfverlemnas.

I anledning häraf, och då komitén — bland de civila departementets

ärenden, hvilka enligt komiténs förmenande skulle genom tilllämpning

af dess härordningsförslag komma att bortfalla — uttryckligen

uppgifvit -endast frågor rörande indelningsverket och manskapets

pensionering samt jag icke tilltror mig bedöma, hvilka slags ärenden

komitén anser böra under orden o. s. v. innefattas, får jag i afseende

å de två nämnda grupperna af ärenden endast i underdånighet anmärka,

att den förra af dem, eller frågorna rörande indelningsverket, hittills

varit för arméförvaltningens civila departement af ringa omfattning och

betydelse, men att under de 15 år, som enligt komiténs beräkning

fordras för öfvergången från nuvarande till den nya härordningen,

frågor af ganska invecklad beskaffenhet angående indelningsverket i

allmänhet och särskildt rust- och rotehållares skyldigheter tvifvelsutan

skeda uppstå och fordra handläggning, samt att ärenden, tillhörande

den senare gruppen eller manskapets pensionering, icke allenast under

öfvergångsåren utan äfven länge derefter torde komma att taga arméförvaltningens

tid och arbete i anspråk; och lärer, vid sålunda nu anförda

förhållanden, det skäl för indragning af civila departementet få

anses hafva förfallit, som komitén velat finna i det förmenta upphörandet

af ofvanberörda två grupper af ärenden.

Den omständigheten, att lönerna vid arméns särskilda truppafdelningar

utbetalas af intendenturens tjenstemän, lärer icke heller i och

för sig, såsom komitén förmenat, utgöra giltigt skäl för aflöningsärendenas

öfverflyttning till intendentsdepartementet. Bemälde tjenstemän

hafva sig ålagda åtskilliga göromål äfven för de andra departementen,

men icke lärer detta förhållande kunna anses utgöra skäl för öfverflyttning

af dessa departements ifrågavarande åligganden till intendentsdepartementet.

Något annat skäl än det att lönerna utbetalas genom

intendenturtjenstemän borde derföre kunna anföras, för att utgöra nöjaktig

grund'' för aflöningsärendenas öfverflyttning till intendentsdepartementet,

men ett sådant skäl har icke af komitén blifvit uppgifvet.

Hvad slutligen angår den af komitén antydda öfverflyttning af

göromål från intendentsdepartementet, som af fördelningsintendentu

-

C 20

I liten den tur väsende t.

remas inrättande skulle blifva en följd, så kommer den häraf föranledda

minskningen i göromål å intendentsdepartementet hufvudsakligen endast

intendenten (den blifvande öfverfältintendenten) och hans assistent

samt i någon mån äfven generalintendenten till godo, enär räkenskapsgranskningen,

senast tillökad med handläggningen af de årsredogörelser,

hvilka förut undergått speciel granskning endast i kammarrätten, fortfarande

måste tillhöra det centrala embetsverket. Redan nyssnämnda

från kammarrätten öfverflyttade granskningsgöromål jemte i öfrigt

uppkommen tillökning i göromålen å intendentsdepartementet hafva

haft till följd, att ärendenas handläggning derstädes, oaktadt verklig

öfveransträngning för tjenstemännen, icke alltid kunnat inom behörig

tid medhinnas. Under de nära två år, som förflutit sedan den senaste

regleringen trädde i kraft, hafva tjenstemännen å intendentsdepartementet

icke kunnat få tillgodonjuta för dem afsedd semester i annat

fall, än när sjukdom nödgat till beredande af ledighet, som för återställande

af tjenstemannens helsa varit oundgängligen erforderlig. Vid

sådant förhållande är det, enligt mitt förmenande, fullkomligen omöjligt

att, på sätt komitén ifrågastält, civila departementets nuvarande

åligganden, åtminstone till ojemförligt största delen, skulle af intendentsdepartementet

kunna öfvertagas utan tillökning i sistnämnda departements

personal och derjemte med en betydlig minskning i arméförvaltningens

nuvarande anslag till vikariatsersättning, extra biträden

m. m.; hvartill dessutom kommer att beskaffenheten af en stor del af

civila departementets ärenden, på sätt redan blifvit antydt, skulle göra

en sådan öfverflyttning i hög grad olämplig.

På grund af hvad jag nu haft nåden anföra och enär, på sätt

Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref till arméförvaltningen den 28 februari

1865 förklarat, intendentsdepartementet — hvars verksamhet för närvarande

hufvudsakligen omfattar ärenden som angå: arméns underhåll

och sjukvård under marscher, möten, mönstringar, öfningar eller kommenderingar;

arméns beklädnad, utredning, tross m. m.; arméns remontering;

arméns mötesfält och en del byggnader m. m. — redan

under fredstillståndet bör gifvas en så beskaffad tilldelning af göromål,

att departementet vid inträffande krig och skildt från bestyr, som för

detsamma äro främmande, genast må kunna, med en lämplig tillökning

i sin tjenstemannapersonal, såsom central förvaltning öfvertaga vården,

fördelningen och redovisandet af de för krigets utförande afsedda medelstillgångar,

får jag i underdånighet hemställa, att den nu ifrågastälda

öfverflyttningen till intendentsdepartementet af civila departementets

ärenden icke måtte få ega rum, utan sistnämnda departement såsom

Intendenturväsendet.

C 21

sjelfständigt departement bibehållas, helst de detta departement nu tilldelade

ärenden ingalunda kunna anses vara af den art, att de till följd

deraf böra till annat departement öfverflyttas.

I afseende särskild! å generalkrigskommissariebefattningen bar,

på sätt det vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen

af den 23 januari 1880, angående ny lönestat för arméförvaltningen, fogade

statsrådsprotokoll utvisar (pag. 26 i det tryckta protokollet), dåvarande

chefen för landtförsvarsdepartementet yttrat, hurusom det icke

kunde skattas som en ringa förmån för bemälde chef att, utom de

militäriskt tekniskt bildade cheferne för de tre militära departementen

i arméförvaltningen, äfven ega tillgång till biträde af eu civil embetsman

af den framstående duglighet och erfarenhet, som hos generalkrigskommissarien

måste förutsättas, och då bibehållande af denna befattning

— den enda rent civila inom landtförsvaret, som vore af beskaffenhet

att kunna för de civila embetsmännen inom arméförvaltningen,

liksom för en ej obetydlig del af den militära förvaltningens

öfriga civilstat, framstå såsom eftersträfvansvärdt slutligt mål för en

civil embetsmannaförmåga af första klassen — utgjorde vilkoret för

bevarandet af sagda förmån, vore detta ett ytterligare skäl för förstnämnda

departements chef, att icke kunna lemna sitt förord åt löneregleringskomiténs

då framstälda förslag om ifrågavarande befattnings

indragning, så mycket mindre som den direkta vinst, statsverket derigenom

skulle erhålla, komme, efter departementschefens förmenande,

att föra i sitt följe en mångdubbel indirekt förlust; och lärer detta af

dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet afgifna yttrande, jemte

hvad af honom i öfrigt vid berörda tillfälle till statsrådsprotokollet i

ämnet anförts, få anses innefatta ett ytterligare kraftigt stöd för min

ofvan uttalade åsigt om lämpligheten och behofvet af civila departementets

bibehållande.

I sammanhang med förestående fråga rörande arméförvaltningens

organisation anser jag mig i öfrigt endast böra i underdånighet anmärka,

att den af komitén ifrågastälda indragning af två vaktmästarebefattningar

hos arméförvaltningen icke utan ett högst menligt inflytande

på vaktmästaregöromålen derstädes kan ega rum.

Då jag nu öfvergår till frågorna om de af komitén för öfrige

intendenturtjenstemän föreslagna aflöningsförmåner, får jag i underdånighet

anmäla, det jag icke funnit skäl till erinran mot komiténs

förslag i afseende å fältintendenter, fästningsintendenten å Karlsborg

samt utredningsförvaltare, som vid fördelningsförråden’böra anställas.

C 22

Intendenturväsendet.

Beträffande åter regementsintendentsbefattningarne, skulle det,

enligt mitt förmenande och i betraktande af nämnda befattningars stora

vigt och det med dem förenade trägna arbete och betydande ansvar,

varit i hög grad önskligt, om komitén för dessa befattningar föreslagit

enahanda aflöningsförmåner, hvarom arméförvaltningen senast uti underdånig

skrifvelse den 2 december 1879 för intendenterne vid indelta

armén gjort hemställan; men då komitén ansett sig icke kunna för

regementsintendent ifrågasätta högre aflöning än för innehafvare af

motsvarande militärgrad eller kaptén af lista klass, och härigenom i

allt fall eu, om ock mindre betydlig, aflöningsförbättring blefve flertalet

af nuvarande regementsintendenter beredd, har jag funnit mig

icke för närvarande böra påyrka tillämpning af arméförvaltningens

nyssberörda underdåniga förslag, utan tillstyrker i underdånighet nådigt

bifall till hvad komitén i denna del föreslagit.

För utredningsförvaltaretjensterna vid arméns central- och hufvudförråd

på Karlsborgs fästning och arméns utredningsförråd i Stockholm

har komitén föreslagit lika aflöningsförmåner som för öfrige utredningsförvaltare,

nemligen: lön 1,800 kronor med två ålderstillägg,

hvartdera å 300 kronor, det ena efter fem och det andra efter tio års

tjenstgöring i befattningen, hvarigenom alltså innehafvare af dylik tjenst

skulle efter tio års tjenstgöring komma i åtnjutande af en lön af 2,400

kronor jemte inqvartering. Då emellertid den förra af ifrågavarande

två befattningar, eller förvaltarebefattningen vid centralförrådet på

Karlsborg, enligt Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut, för närvarande

åtföljes af ej obetydligt högre och efter befattningens vigt

och det dermed förenade trägna arbete och dryga ansvar bättre lämpade

aflöningsförmåner, nemligen: inqvartering in natura samt i lön

och tjenstgöringspenningar 3,000 kronor med förhöjning i lönen af

500 kronor efter fem års tjenstetid, får jag, enär nyssnämnda högre

förmåner, med hänseende till tjenstens beskaffenhet, ingalunda kunna

anses för högt tilltagna, i underdånighet hemställa, att desamma fortfarande

måtte för utredningsförvaltarebefattningen vid centralförrådet

på Karlsborgs fästning få oförminskade bibehållas. Förvaltaretjensten

vid utredningsförrådet i Stockholm åtföljes för närvarande, enligt 1880

års stat, visserligen endast af arfvode till belopp af 3,000 kronor utan

ålderstillägg; men enär äfven denna befattning är af synnerligen trägen

beskaffenhet samt, i -likhet med befattningen vid centralförrådet på

Karlsborg, åtföljes af ej ringa medelsuppbörd, anser jag densamma

böra för innehafvaren medföra rätt till enahanda förmåner, som för

Intendentur väs en de t.

förvaltaretjensten vid centralförrådet på Karlsborg ofvan blifvit af mig

föreslagna.

Till hvad komitén föreslagit i fråga om aflöningen för utredningsförvaltaretjensten

vid de mindre persedelförråden på Karlsborgs fästning

anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka nådigt bifall.

Beträffande härefter förrådsförvaltaretjensterna vid regementsförråden

— hvilka befattningar vid de indelta infanteriregementena för

närvarande aflönas med ett såsom arfvode bestämdt årligt belopp af

1,600 kronor, jemte fri bostad när kronan å mötesplatsen eger dertill

passande byggnad — har komitén för dem föreslagit en lön af 1,200

kronor, med ålderstillägg lika som för utredningsförvaltarebefattningen

vid fördelningarnes förråd. Härigenom skulle visserligen innehafvare

af sådan befattning efter tio års tjenstgöring ernå en aflöning, som

med 200 kronor öfverstege det nu utgående arfvodet, men deremot

måste den af komitén föreslagna aflöningen under de tio första tjensteåren

anses otillräcklig för tjensteinnehafvarens nödtorftiga utkomst,

helst när i betraktande tages den ansträngande dagliga tjenstgöring,

som för behörig tillsyn och vård af de åt dessa tjenstemän anförtrodda

betydliga förråd ovilkorligen påkallas, och hvilken tjenstgöring, med

hänseende till mångfalden af de i regementsförråden för såväl stam

som beväring förvarade persedlar, äfven är förenad med stort äfventyr

af förlust för tj en stemannen. Med afseende å nu anförda förhållanden

nödgas jag i underdånighet hemställa, att, med ändring af komiténs

förslag äfven i denna del, lönen för förrådsförvaltare vid regementsförråd

måtte bestämmas till 1,600 kronor, med ålderstillägg efter fem

år af 500 kronor samt med rätt för tjenstemannen till fri bostad i

förrådets omedelbara närhet;

Och lära, vid bifall härtill, enahanda förmåner böra tillerkännas

jemväl förvaltare vid trängbataljonernas förråd, med bibehållande af

föreslaget särskildt arfvode af 500 kronor för dem bland dessa förvaltare,

hvilka hafva medelsuppbörd sig anförtrodd.

Stockholm den 28 September 1882.

G. SANDELS.

Generalintendent.

D.

Kongl. arméförvältningen

angående komiténs kostnadsberäkningar.

l:o) Kongl. arméförvaltningens plenum.

Till Konungen.

Uti nådig remiss af den 9 sistlidne augusti har Eders Kongl. Maj:t

anbefallt arméförvaltningen att före utgången af nu innevarande oktober

månad inkomma med underdånigt yttrande angående de i det den 19

juni detta år afgifna underdåniga förslag till landtförsvarets ordnande

förekommande kostnadsberäkningar.

Till fullgörande af denna nådiga befallning får arméförvaltningen,

med aflemnande af särskilda underdåniga yttranden från förvaltningens

departement i hvad hvartdera rörer, angående det, som i förevarande

förslag vidkommer för arméförvaltningen gemensamma angelägenheter,

underdånigst å plenum anföra,

att arméförvaltningen, som i afseende å frågan om dess civila

departements behöflighet icke funnit skäl frångå sin flera gånger uttryckta

åsigt, hvilken öfverensstämmer med den, som nu nyss blifvit

uttalad af generalintendenten i hans underdåniga utlåtande af den 28

nästlidne september, anser sig, angående den i det remitterade förslaget

beräknade framtida kostnaden för embetsverket, böra uttala, att,

derest Eders Kongl. Maj:t emot hvad Kongl. Maj:t med riksdagen två

gånger förut — senast år 1880 — beslutit, skulle anse sig böra nu

vidtaga åtgärd för nämnda departements indragning, arméförvaltningen

Kostnadsberäkning ar ne.

B 25

icke kan finna annat än att det, efter en sådan indragning — äfven

med utförande af den tilltänkta decentralisationen i intendenturväsendet

— skall blifva omöjligt för intendentsdepartementet att utan förstärkning

i personal öfvertaga de civila departementets byrå åliggande

göromål, hvarför således de för arméförvaltningen såsom framtida

kostnadssumma i komitéförslaget upptagna 110,000 kronor komma att

befinnas för ändamålet otillräckliga; samt

att, enligt arméförvaltningens uppfattning, behofvet fortfarande

kommer att i vissa fall kräfva arfvodens bibehållande i förening med

dagaflöning, synnerligast vid artilleriet och ingeniörtrupperna.

I afseende å frågan om civila departementets indragning och öfverflyttande

af dess ärenden till intendentsdepartementet, får undertecknad,

Sandels, med åberopande af sitt härom i ofvannämnda underdåniga

memorial den 28 sistlidne september afgifna yttrande, nu endast

i underdånighet anmäla sin åsigt, att det skall för intendentsdepartementet

blifva omöjligt att öfvertaga de civila departementets byrå

åliggande göromål under annat vilkor än att, med bibehållande af såväl

byråchefsbefattningen som öfriga tjenstebefättningar å nämnda

departement, samtliga dessa befattningar komma att till intendentsdepartementet

förläggas, äfvensom att anslaget till vikariats ersättning,

extra biträden m. in. värdet vid sitt nuvarande belopp, 26,000 kronor,

bibehållet.

Stockholm den 26 oktober 1882.

Underdånigst:

G. Sandels. B. Ark. Leijonhufvud .

G. G:son Leijonhufvud. Alfred Sjöberg. B. Elfström.

C. N. Forsman. C. Ljungberg. W. Kuylenstjerna.

C. L. Forsberg. A. E. Malmgren.

Carl Angelin.

4

1) 23

Kostnadsberäicningarné.

2:o) Artilleridepartementöt.

Underdånigt yttrande!

Sedan Eders Kongl. Maj:t, genom nådig remiss den 9 nästlidne

augusti, anbefallt arméförvaltningen att inkomma med underdånigt yttrande

öfver de kostnadsberäkningar, som förekomma uti det underdåniga

betänkande angående landtförsvarets ordnande, hvilket afgifvits

af den till utarbetande af förslag i ämnet i nåder förordnade komité,

har arméförvaltningen å artilleridepartementet, med anledning häraf,

till en början sökt utreda, hvilka af de uti komiterades betänkande

upptagna anslag skulle komma att för framtiden bestrida de utgifter,

som för närvarande utgå från departementets andel i anslaget till försvarsverket

till lands i allmänhet, samt nu finnas å departementets

ordinarie stat upptagna; och har departementet dervid trott sig finna,

att omförmälda kostnader, hvilka nu uppgå till sammanlagdt 481,687

kronor 25 öre, för framtiden böra bestridas från följande uti komiterades

förslag, för nedan uppräknade ändamål, utförda anslag, nemligen

:

från anslaget till Dunderhåll af fästningar och kronans byggnaden:

de uti departementets nu gällande stat under tit. I, IV, V, VI, VII

VIII och IX utförda kostnader till byggnadsreparationer, samman-?

lagdt ....................................................................................... kr. 27,097: 40.

från anslaget till öfning skostnader:

de uti förenämnda stat under tit. IV, VI och VIII utförda

kostnader till exercisbehof................................... » 58,350: —

från anslaget till undervisningsanstalter:

alla uti samma stat under tit. X (artilleri- och ingeniör

högskolan)

utförda kostnader ......................................... » 24,462: 85.

Transport kr. 109,910: 25.

(

Kost nadsbe räkningarna.

D 27

Transport kr. 109,910: 25.

frän anslaget till rese- och trdktamentskostnader:

de för dylika kostnader i departementets stat nu särskilt

anvisade medel ....................................................... » 10,000: —

frän anslaget till diverse kostnader:

de uti samma stat nu upptagna posterna: statsersättning,

tit. XII (transportkostnader) ock de under tit.

I, IV, V, VI, Vill ock IX i samma stat utförda arfvoden,

skrifmaterialier, kyreskostnader ock diverse

bekof........................................................................................ » 18,853: 50.

samt frän anslaget till Dkrigsmaterielens underhälh:

alla öfriga, kär ej särskild! uppräknade kostnader ...... » 342,923: 50,

Summa kr. 481,687: 25.

I afseende å frågan om ock i kvad mån sistnämnda, eller för

krigsmaterielens underliåll utförda post, 342,923 kronor 50 öre, för

framtiden kan anses tillräcklig, kar departementet, vid öfvervägande

liäraf, trott sig finna, att de omförmälda bekofven, med undantag af

ammunition, kunna tillgodoses med det nu angifna beloppet.

Enligt en ungefärlig kostnadsberäkning öfver årliga ammunitionsförbrukningen

under nuvarande arméorganisation, ock under förutsättning

att ny fält- ock positions-artillerimateriel uteslutande begagnas,

skulle årliga kostnaden för artilleri- ock infanteri-ammunition komma att

uppgå till omkring..................................................................... kr. 397,000: —

Då för närvarande för ammunitionsförbrukning årligen

användas följande belopp, nemligen:

å departementets ordinarie stat anvisade poster:

tit. I, ammunitionsbekof .................. kr. 7,000: —

» IV, d:o _ _ .................. » 25,000: —

d V, löner, ammunitionskostnad

och kopparpatrontillverkning )) 159,000: —

D Vill, ammunitionsbekof .................. »_100: —______

Transport kr, 191,100: — kr. 397,000: —

D 28

Kostnadsberäkningarne.

Transport kr. 191,100: — kr. 397,000: —

tit. IX, kruttillverkning och arfvoden » 51,050: —

samt af anslaget till salpeteruppköp,

omkring ................................................... » 40,000: - » 282,150: -

skulle utöfver nu anvisade medel för ifrågavarande

ändamål erfordras ett tillskott af.................................... » 114,850: —

och om sistnämnda belopp lägges till ofvan under anslaget

till krigsmaterielens underhåll upptagna......... » 342,923: 50,

erhålles det belopp, eller ...................................................... kr. 457,773: 50,

som under nuvarande arméorganisation och ofvannämnda förutsättning

skulle komma att för krigsmaterielens underhåll af artilleridepartementet

tagas i anspråk.

I hvad mån sistnämnda summa skulle, efter införandet af en ny

härordning, behöfva öfverskridas, är till en stor del beroende på de

instruktioner, som kunna komma att utfärdas för den nya härens skjutöfningar;

hvadan departementet i berörda hänseende icke anser sig

kunna uppgöra några beräkningar.

Beträffande öfriga ofvan utförda poster, eller de, som skola bestridas

af anslagen till »underhåll af fästningar och kronans byggnader»,

»öfningskostnader», »undervisningsanstalter», »rese- och traktamentskostnader»

samt »diverse kostnader», har departementet ej ansett sig

böra afgifva något särskildt yttrande, då dessa anslag torde komma att

ställas under annat departements förvaltning.

Deremot finner departementet sig böra i underdånighet framhålla,

att uti komiterades betänkande några kostnader icke upptagits för inköp

af skjutfält för de nya artilleriregementena, samt att någon anskaffningskostnad

utöfver redan anvisade belopp för fält-, positionsoch

fästningsartillerimaterielen icke finnes upptagen, likasom ej heller

några tillgångar blifvit beräknade för det ökade antal gevär, som af

den nya härordningen betingas.

Slutligen får departementet i underdånighet erinra, att uti komiterades

betänkande icke finnas beräknade åtskilliga arfvoden m, m.,

som dels uti nuvarande riksstat och dels genom särskilda nådiga bref

finnas anvisade, och hvilka, enligt departementets förmenande, äro för

framtiden, lika väl som hittills, erforderliga.

Sålunda saknas:

arfvoden för artilleristaben (riksstaten);

arfvode för tillsyn öfver kanontillverkningen (kongl. brefven den

24 januari 1826 och den 1 oktober 1847);

Kostnadsberäkningarne.

D 29

arfvode till fälttygmästaren (kongl. brefvet den 5 mars 1846);

arfvode för uppbörd, vård och redovisning af det vid Råbelöf förvarade

krut (kongl. brefven den 2 september 1862 och den 10 februari

1874);

resestipendier åt artilleriofficerare (kongl. brefvet den 20 november

1866);

kostnaden för underhåll af sockenvägen vester om Tånga bed

(kongl. brefvet den 19 november 1867);

expenser för artillerikomitén (kongl. brefvet den 6 mars 1868);

arfvoden till tygstaten (kongl. brefvet den 24 november 1874); samt

bidrag till upprätthållande af samfärdseln inom Vaxholms fästnings

försvarsområde (kongl. brefvet den 21 november 1879).

Stockholm den 26 oktober 1882.

Underdånigst^

C. G:SON LEIJONHUFVUD.

W. Kuylenstjeena. C. L. Forsberg.

J. V. Gestrin.

3:o). Fortifikationsdepartementet.

Underdånigt yttrande.

Uti det af komiterade den 19 sistlidne juni afgifna underdåniga

betänkande angående landtförsvarets ordnande hafva komiterade till

kasern- och inqvartering sutgifter beräknat 436,000 kronor årligen, hvilken

summa på följande sätt fördelats:

a) utgifter för truppens kasernering, såsom till ved, ljus, servis, sängkläder,

kaserninventarier, kokinrättning, lysning i stall, stallpersedlar,

sotning och rensning af eldstäder, brandredskap och pumpar,

kaserngårdens underhåll samt hyra af skjutbana och exercisplats,

der så behöfves, m. m........................................... kr. 256,000: —

Transport kr. 256,000: —

D 80

Kostnadsberäkningarne.

Transport kr. 256,000: —

b) expeditionslokaler med eldning och städning, ex

penser

o. s. v. för generalbefälen, fördelningsintendenturerna

samt regementenas chefsembeten och

intendenturer........................................................................... » 30,000: —

c) reparationer af kaserner m. fl. i och för truppernas

kasernering och öfning behöfliga byggnader............ » 150,000: —

Summa kr. 436,000: —

Förenämnda, till kasernutgifter m. m. beräknade belopp af 256,000

kronor hafva komiterade ansett böra på följande sätt disponeras:

för 2 i Stockholm förlagda fotfolksregementen å 8,000

kronor .................................................................................... kr. 16,000: —

» 19 andra större d:o å 5,000 kr.................................. » 95,000: —

)) 4 norrländska d:o å 4,000 kr................ » 16,000: —

» 1 gotländskt d:o.................................................................. j> 3,000: —

» 1 gardesrytteriregemente ................................................ » 7,000: —

» 9 andra d:o å 5,000 kr................................ » 45,000: —

» 6 fältartilleriregementen å 6,000 kr............................ » 36,000: —

» 2 fästnings- och position sartilleriregementen å

4,000 kr.............................................................................. )» 8,000: —

» 2 ingeniörregementen å 6,000 kr. ............................. » 12,000: —

» 6 st. trängbataljoner å 3,000 kr.................................. » 18,000: —

Summa kr. 256,000: —

Af en å departementets civilbyrå verkstäld uträkning öfver kasernering

sutgifterna vid nuvarande värfvade arméen framgår emellertid, bland

annat, att dessa utgifter under åren 1879—1881 i medeltal uppgått:

för bvartdera af de båda fotgardesregementena till när

-

mare ...............................................................

lifgardet till bäst till...................................

svea artilleriregemente till ........................

pontonierbataljonen till ..............................

vendes artilleriregemente ...........................

husarregementet Konung Carl XYT till...

kr.

öfver

»

»

»

var

fvade

närmare »

öfver

» »

arméen

ej

28,000

21,000

42.000

22.000

32.000

17.000

kunna be

-

samt att desamma för den nuvarande

räknas lägre än till 235,000 kronor.

Läggas härtill kostnaderna för hyror och underhåll af skjutbanor

och exercisplatser, som, enligt å vederbörande departement inhemtade

upplysningar, år 1881 uppgått till kronor 22,056: 92, behagade Eders

Kostnadsberäkningarna.

I) 31

Kongl. Maj:t sålunda inhemta, att ifrågavarande kostnader redan nu för

ett fåtal värfvade regementen och corpser uppgå till det af komiterade

för 46 regementen och 6 trängbataljoner beräknade belopp.

Utan att kunna ingå i pröfning, huruvida det under mom. b) föreslagna

belopp af 30,000 kronor till anskaffande af expeditionslokaler

möjligen kan blifva derför tillräckligt, anser sig departementet ej böra

undgå att framhålla, att, då de njm kasernbyggnadernas uppförande

antagits komma att medföra en utgift af 10,800,000 kronor, men till

årligt underhåll af så beskaffade byggnader måste, enligt hvad erfarenheten

utvisat, beräknas minst två och en half procent af nybyggnadskostnaden,

torde följaktligen berörda underhållskostnad komma att

uppgå till minst 270,000 kronor årligen.

Då emellertid uti mom. c) upptagits 150,000 kronor till »reparationer

af kaserner m. fl. i och för truppernas kasernering och öfning

behöfliga byggnader)) och sistnämnda belopp, att döma af denna ordställning,

synes komma att tagas i anspråk jemväl till underhåll af redan

nu befintliga kasernetablissement, ehuru endast dessas underhåll, med

frånräknande af de i ofvanberörda uträkning upptagne så kallade diverse

utgifter, under åren 1879—1881 i medeltal uppgått till 98,135 kronor

81 öre, torde det vara uppenbart, att det sålunda föreslagna beloppet

blefve alldeles otillräckligt för dermed afsedda ändamål.

Den i betänkandet upptagna summa af 200,000 kronor till »underhåll

af fästningarne och kronans byggnader», torde ej komma att lemna

något öfverskott till bestridande af reparationskostnader å de blifvande

kasernetablissementen, då i betraktande tages det stora antal byggnader,

som tillhöra landtförsvaret, men ej äro att hänföra till sådana

etablissement.

Slutligen får departementet i underdånighet öfverlemna och åberopa

en af chefen för dess militärbyrå upprättad promemoria, rörande

kostnaderna för den föreslagna härens inqvartering.

Stockholm den 26 oktober 1882.

Underdånigst

B. ABR. LEIJONHUFVUD.

C. Ljungberg. C. L. Forsberg.

L. It. Lindbohm,

D 32

Kostnadsberäkningarna.

P. M.

angående landtförsvarskomiténs förslag till inqvartering för den nya

hären samt kostnaden derför.

Utgående från de af landtförsvarskomitén faststälda »allmänna

grunder för beräkningen af behofvet utaf lägenheter», och med ledning

af de från de särskilda regementena erhållna uppgifter å de vid mötesplatserna

befintliga, kronan och befälet tillhöriga byggnader, har komitén,

medelst generela och approximativa beräkningar, för alla de byggnadsarbeten,

som den nya härordningens genomförande skulle kräfva,

i detta förslag kommit till en totalkostnad af 10,800,000 kronor.

Då man emellertid ej kan begära att i ett så generelt förslag som

det nu föreliggande, uppgjordt utan föregångna, ens okulära undersökningar

och utan stöd af detaljerade, på faktiska förhållanden grundade

beräkningar, finna annat än ungefärliga, det rätta mer eller mindre sig

närmande uppgifter, måste det af samma skäl och då tiden ej medgifvit

att verkställa ens de flyktigaste lokala undersökningar, här mindre

blifva fråga om, att ingå i någon noggrannare pröfning af de i förslaget

uttalade antaganden, eller af de deri angifna siffror, än att framlägga

de allmänna erfarenhetsrön, som i hithörande frågor blifvit gjorda,

och att framställa till beaktande de allmänna anmärkningar, hvartill

man med tillämpning deraf trott sig finna anledning i detta förslag.

Hvad först infanteriets byggnadsbehof beträffar, så anföres i förslaget,

att å de flesta af regementenas mötesplatser »finnas eller komma

att uppföras» en större barack, afsedd för 20 underofficerare och 408

man, och Henne mindre dylika, afsedda för 20 underofficerare och 324

man, eller tillsammans sommarbostäder för 80 underofficerare och

1,380 man, hvadan och då ett stort regemente, enligt tabellen A fotfolk,

består af 99 sergeanter och 1,724 korpraler och manskap samt

lokaler sålunda skulle fattas för 19 sergeanter och 424 (bör rätteligen

vara 344) korpraler, spel oeh manskap, föreslås att för de regementen,

Kostnadsberäkningar ne.

D 33

som skola hafva sina skolor å mötesplatserna, uppföra tvänne skolpaviljonger,

hvilka vintertiden rymma skolorna och sommartiden genom

tätare beläggning kunna rymma den styrka, som ej får plats i de redan

befintliga sommarbarackerna.

Kostnaden för de baracker, som sålunda antagas komma att uppföras

å vissa regementens mötesplatser —• häri ej inbegripna de för

svea gardet och lifregementet erforderliga — är enligt förslaget beräknad

till 451,500 kronor, hvilken summa anses kunna bestridas från

den s. k. barackfonden.

Om emellertid från dessa.............................................................. 451,500 kr.

afdragas............................................................................................... 132,000 »

för hvilket belopp diverse baracker å Ljungby, Frösön

och Notviken sedermera blifvit uppförda, blifver det

belopp, som för ändamålet påräknas från barack

-

fonden reduceradt till..........................................................

Då nu å extra anslaget till barackbyggnader å mötesplatserna

finnes återstående disponibelt ett belopp

af omkring......................................................... 107,475 kr.

skulle visserligen, under förutsättning: dels

att, utöfver den i komiténs förslag beräknade

totalkostnad, 10,800,000 kronor,

anvisas återstoden af de utaf 1877 års

riksdag beviljade extra anslagsmedel...... 200,000 »

och dels att Kongl. Maj:t skulle i nåder finna

skäligt att till uppförande af barackbyggnader

anvisa den å allmänna beväringsfonden

befintliga behållning....................... 129,000 ))

319,500 kr.

436,475 »

med den sammanlagda summan af dessa 3 sistnämnda poster, det återstående

behofvet af barackbyggnader å mötesplatserna kunna tillgodoses,

men för svea gardets och lifregementets baracker och förråder

skulle det öfverblifvande beloppet af omkring 117,000 kronor ej blifva

tillräckligt, helst dessa byggnader, derest de skola förläggas å Ladugårdsgärdet

inom Stockholms stads område, torde böra blifva af en

solidare beskaffenhet.

Den skolpaviljong, hvartill modell lemnas i bilagan A och som

beräknats kosta 40,000 kronor, kan ej användas vintertiden utan en

efter våra klimatiska förhållanden lämpad förändring i konstruktionen,

hvilken förändring sannolikt kommer att förhöja priset med omkring

25 procent

5

D 34

Kostnad sberäkningar ne.

Att för ändamålet tjenliga matskjul och exercishus i medeltal kunna

byggas, de förra för 4,000 och de senare för 27,500 kronor samt kök

vinterinredas för 1,500 kronor betviflas.

Hvad beträffar kostnadsberäkningen för ett officershus af trä synes,

äfven med måttliga anspråk på snygghet och beqvämlighet, medelpriset

af 1,000 kronor för vinterinredt och 600 kronor för sommarinredt

rum vara allt för lågt tilltaget, hvarjemte antalet lägenheter

blifvit väl knappt tillmätt. Så t. ex. tyckes det, som om öfversten väl

kunde behöfva tvänne rum, hvaraf det ena till förmak och orderrum,

och då antalet rum i officersmessen föreslagits till 3 vanliga rum med

kök, har hänsyn ej tagits dertill att 64 officerare behöfva, utom en

matsal, i storlek motsvarande 3 vanliga rum, äfven ett rum för hushållerskan,

samt ett serverings- och ett samlingsrum. Den beräknade

kostnaden för dylik officersbyggnad, 40,000 kronor, är följaktligen

otillräcklig och torde böra förhöjas med 20 å 25 procent.

För förrådslägenheternas utvidgning har kostnaden, vid vissa regementen,

approximativt beräknats till 10,000 kronor. De förrådshus,

som nu finnas, äro i allmänhet ingenting mindre än beqväma och för

sitt ändamål lämpliga, samt rymma endast beklädnad och utredning för

en klass beväring samt en del för regementet erforderliga trossfordon;

men då man besinnar att, med den nya härordningens införande, dessa

förrådslägenheter måste kunna emottaga regementets hela utredning af

beklädnad, remtygspersedlar, vapen, ammunition m. m. på krigsfot

jemte nödiga fordon; att de, för att vara beqväma och tidsenliga, måste

inredas med ordentliga fack, lafvar och hängare för förvarande af alla

dessa olika slags persedlar, samt lemna utrymme för bostadslägenheter

åt förrådsförvaltaren m. m., och att, enligt den nya härordningen,

regementets mobiliseringsstyrka är nära fem gånger så stor som den,

för hvilken förrådshusen äro byggda, kan lätt inses, huru liten och

otillräcklig den i förslaget härför anslagna summa är, och att dessa

förrådsbyggnader och deras inredning för hela arméen kommer att

kräfva stora kostnader.

Huruvida regementenas nu befintliga sjukhus blifva för det kommande

behofvet tillräckliga eller tarfva tillökningar och förbättringar,

är ej utredt, men i sådant fall antagas kostnaderna derför kunna bestridas

från de till oförutsedda utgifter för härordningsförslagets genomförande

reserverade 780,000 kronor. Att likväl detta belopp, motsvarande

7 procent af hela summan, ej ens kommer att blifva tillräckligt

för betäckande af andra brister kan med visshet förutses.

Kostnadsberäkningar ne.

1) 35

Hvad slutligen beträffar en del andra byggnader å mötesplatserna,

hvilka enligt förslaget äro afsedda att tillbyggas, vinterinredas m. m. d.,

kan man svårligen, i saknad af detaljuppgifter och kännedom om dessa

byggnaders lämplighet för det ifrågasatta ändamålet, yttra sig angående

de härför beräknade kostnaderna, men det vill dock synas, som

om dessa öfver hufvud taget blifvit fixerade efter en väl låg beräkningsgrund.

Hvad här ofvan i allmänhet blifvit anmärkt mot infanteriets byggnader

gäller äfven i tillämpliga delar med afseende å motsvarande

byggnader för de öfriga vapnen.

Rörande beräkningen af kostnaderna för de vid de särskilda regementena

erforderliga byggnads- och inredningsarbeten kunna följande

anmärkningar framställas:

Östgöta lifgrenadierregemente: tvänne mindre beväringsbaracker äro

afsedda att vinterinredas, för en kostnad af 24,000 kronor, men det

är mycket tvifvel underkastadt, huruvida dessa baracker äro härför

lämpliga; »

Kronobergs regemente: bostad under sommaröfningarne saknas för

21 underofficerare, och bör sålunda ytterligare en byggnad för detta

regemente i förslaget upptagas;

Uplands regemente: för inredning af vinterlägenheter i Upsala slott

för officerare, underbefäl och manskap jemte skolor och nödiga expeditionsrum

äfvensom för inventarier, är anslaget ett belopp af 140,000

kronor. Hå det ej är bekant huru detta skall utföras eller hvilka lägenheter,

som härför äro lämpliga och disponibla, kan något omdöme

om summans tillräcklighet ej fällas. Emellertid är det af erfarenheten

konstateradt, att gamla slott i sanitärt och andra afseenden äro otjenliga

att apteras till kaserner och det är att förmoda att förhållandet

med Upsala slott är enahanda.

Det för nybyggnad och inlösen af en officerspaviljong vid Polacksbacken

upptagna belopp 19,000 kronor, synes väl lågt;

Vestmanlands regemente: vinterlägenheter för officerarne anses

kunna beredas å Strömsholms slott för 5,000 kronor, häri inberäknadt

kostnaden för servis och inventarier. Huruvida detta ringa belopp är

tillräckligt, kan i anseende till bristande utredning om de lokala förhållandena

ej afgöras;

Vermlands regemente: vid beräkningarne för detta regemente kan

anmärkas, att för inlösen af officerspaviljongen å Trossnäs fält anslagits

endast 30,000 kronor, ehuru densamma är i regementets uppgift

upptagen till ett värde af 38,500 kronor;

D 36

Kostnadsberäkningar ne.

slcänsJca lifgrenadier regementet: vinterlägenheter för officerarne, underbefäl

och manskap antagas kunna erhållas vid Herrevads kloster, utan

att någon kostnad upptagits för ominredning, servis och inventarier;

Blekinge regemente: samma anmärkning kan göras vid detta regemente,

som är ämnadt att inqvarteras i f. d. marinregementets kasern.

Emellertid synes med skäl kunna antagas, att detta ej kan ske utan

särskild bekostnad för ominredning m. m.

södra skånska infanteriregementet: förslaget upptager aptering af

ridhuset i Ystad till exercishus för eu kostnad af 9,000 kronor, men

det betviflas att denna byggnad är dertill lämplig;

Bohusläns regemente: vinterlägenheter för ett skoletablissement för

officerare, underbefäl och manskap skulle erhållas i gamla chefshuset

och kasernbyggnaderna n:is 49, 50 och Öl vid nya varfvet i Göteborg,

hvartill anslås i ett för allt 100,000 kronor. Utan tillgång på detaljerade

uppgifter angående förhållandena på stället kan intet yttrande

afgifvas angående summans tillräcklighet. Vid Backamo skall för repetitionsöfningarne

underbefäl och manskap förläggas i der befintliga

baracker, men då uti regementets egen uppgift endast en dylik finnes

upptagen, synes som om ytterligare byggnader skulle behöfva för

ändamålet uppföras;

svea lifgarde och lifregementet till fot: dessa regementen anses i

sina nuvarande etablissement, så snart dessa med barackfondens tillhjelp

varda tillökade med bostäder för det under beväringsmötena

tjenstgörande befälet och manskapet, erhålla fullständigt utrymme för

sina skolor och den ständiga garnisonsstyrkan, samt för expeditioner

och jourbefäl, hvarföre det ock endast ansetts behöflig!, att för de

under repetitionsöfningarne tjenstgörande officerare, underbefäl och

manskap uppföra trenne baracker å Ladugårdsgärdet för en sammanlagd

kostnad af 128,000 kronor. Då det emellertid är kändt, dels

huru otidsenliga och i sanitärt afseende otillfredsställande de nuvarande

trånga kasernlägenheterna för dessa tvänne regementen äro, och dels

att barackfonden, såsom ofvan visats, ej eger tillräckliga medel till

uppförande af några beväringsbyggnader för dessa regementen, synes

att, förutom nyssnämnde 128,000 kronor, ett högst betydligt belopp

erfordras för att försätta dessa etablissementer i ett mot den nya härordningens

kraf svarande skick, hvartill komma kostnaderna för anskaffande

af lokaler för regementenas olika förråd in. m.

lifgardet till häst: för skolorna och den i garnisonstjenstgöring

liggande styrkan antages tillräckligt utrymme finnas i regementets nuvarande

etablissement, hvaremot för repetitionsöfningarne ansetts be

-

Kostnadsberäkningar ne.

D 37

höfligt att uppföra en sommarbarack och ett sommarstall för 250

hästar, för hvilka byggnader kostnaden beräknats till i rundt, tal 72,000

kronor. Som likväl detta regementes etablissement i verkligheten bar

många och stora brister hvad logementer, mathållningslokaler, arrester

m. m. vidkommer och ej utan ominredning kan lemna lägenheter för

skolornas behof och garnisonsstyrkans tidsenliga inqvartering, kommer

äfven detta etablissements vederbörliga iordningställande, oberäknad!

anordnandet af erforderliga förrådslokaler, att kräfva rätt betydlig kostnad,

som i förslaget bort tagas i beräkning;

husarregementet honung Carl XV: alldenstund den kasern, som i

detta regementes förläggningsort, Malmö, nu tinnes, lemnar utrymme

för endast en af regementets skolor, har i förslaget upptagits nybyggnad

af en kasern för de öfriga skolorna och beväringen samt stabslokaler

m. m. jemte ett exercishus samt förråds- och uthuslägenheter,

hvilka byggnader, under antagande att de komma att uppföras å dertill

lämplig, kronan tillhörig mark, beräknats kosta omkring 200,000

kronor. Då nu kronan ej eger någon annan för ändamålet tillgänglig

mark än den utanför citadellet belägna, i det att dispositionsrätten till

sjelfva citadellet med tillhörande byggnader hufvudsakligen tillkommer

kongl. fångvårdsstyrelsen, synes det ej vara lämpligt att förlägga delar

af detta regemente på tvänne så skilda platser, och då gjorda undersökningar

utvisa att kronans mark utanför citadellet lider af högt

stående grundvatten och af denna anledning är opassande till byggnadsplats

för en kasern, torde annan utväg ej finnas än att försälja den

tomt, hvarpå det nuvarande etablissementet är uppfördt, och anskaffa

annan passande plats för ett nytt etablissement;

Huru stor kostnad dessa anordningar kräfva, kan svårligen på förhand

bestämmas, då man ej känner, hvar någon passande tomt för det

nya etablissementet kan erhållas, och såväl försäljningspriset för den

gamla tomten som inköpspriset för den nya äro obekanta, men sannolikt

kommer kostnaden i sin helhet att uppgå till mångdubbelt det belopp,

som af komitén beräknats;

Östgöta dragonregemente och 2:a göta artilleriregementet äro föreslagna

att förläggas i Vadstena slott, med undantag af officerarne och

deras vederlikar, hvilka erhålla inqvarteringsersättning. Manskapet

uppgifves få 600 kub.-fot luftutrymme och 30 qv.-fot ytutrymme

per man, och ritningar och kostnadsförslag äro uppgjorda för slottets

aptering till kasern, skollägenheter m. m., det senare slutande å

250,000 kronor. Utan lokalkännedom och fullständiga ritningar —

sektioner till dessa felas nemligen — kan man ej granska detta för

-

D 38

Kostnadsberäkningarne.

slag, men att detta slott med sina 8 till 15 fot tjocka murar, i hvilka

genomgångar och rökgångar in. m. skola beredas, och sin obeqväma

inredning med djupa fönstersmygar m. m. d., ej kan erbjuda helsosamma,

rymliga och tidsenliga kasernlokaler, är så mycket sannolikare

som, enligt hvad redan här förut blifvit nämndt, erfarenheten såväl i

vårt land som utomlands visat, att gamla slott och fästningslinier med

sina tjocka murar äro högst otjenliga och dåliga fredskaserner, hvarföre

de kostnader, man på deras inredning dertill nedlägger, illa svara

mot de resultat, som dermed vinnas. Att båda regementena erhållit

endast en gemensam ridhusbyggnad anmärkes såsom olämpligt, och

torde ridhuset blifva så mycket otillräckligare som det synes vara

konstrueradt för endast 4 volter.''

Då man tager i betraktande, hvilken mängd byggnader, som erfordras

för att rymma ett artilleriregementes förråder, förefaller det

som om kostnaden för dessa tvänne regementens etablissement, 770,000

kronor, blifvit ovanligt lågt beräknad;

l:a göta artilleriregementet: att, såsom föreslaget blifvit, förlägga

regementets skolor och garnisonsmanskap vid nya varfvet utanför

Göteborg, under det att tyghuset och verkstäderna m. m. qvarblifva i

staden och äfven befälet derinom har sina bostäder, tyckes vara mindre

lämpligt. För öfrigt synes högst osannolikt, att försäljningssumman

för de tomter kronan kan afyttra blifver tillräcklig för de nya byggnadernas

uppförande, exercisfältets exproprierande m. m.;

2:a svea och Norrlands artilleriregementen: till diverse byggnader

för dessa båda regementen, hvilka skola förläggas, det förra å Sannahed

och det senare å Frösön, har anslagits ett belopp af 620,000

kronor utan att någon fördelning på de särskilda regementena blifvit

gjord. I brist på detaljuppgifter kan man ej yttra sig om tillräckligheten

af denna summa, hvilken likväl synes väl låg;

2:a eller svea ingeniör regemente: här föreligga 2 alternativa förslag:

antingen att genom expropriation af mark utvidga det nuvarande

pontonier-etablissementets område, för hvilken expropriation samt uppförande

af behöfliga kasern-, stall- och förrådsbyggnader blifvit anslagna

tillhopa 450,000 kronor, eller ock att förlägga regementet till

Carlbergs slott och flytta krigsskolan till pontonierkasernen, varande

till de härför erforderliga ominrednings- och apteringsarbeten anvisade

belopp å respektive 75,000 och 25,000 kronor.

Huru fördelaktigt det, än vore för regementet att få sitt etablissement

förlagdt till Carlberg, der det finnes god tillgång på öfnings- och

exercisplatser, hvilka deremot vid det nuvarande etablissementet sak

-

Kostnadsberäkning ar ne.

I) 39

nas, måste dock anmärkas att, äfven om andra kinder deremot ej möta,

ett dylikt utbyte af etablissementer ej kan ske utan högst betydliga

kostnader, till hvilkas bestridande de i förslaget anvisade belopp utan

tvifvel på långt när ej förslå. Denna fråga kräfver emellertid en

grundlig utredning.

Huruvida förrådsbyggnaden med den i förslaget upptagna nybyggnaden

kan blifva tillräcklig för all den materiel, som skall tillkomma,

är mer än tvifvelaktigt.

Tv ängbataljoner na: mot 4:e och 5:e bataljonernas förläggande, den

förra till Marieberg och den senare till Örebro, kan invändas, att det

synes osäkert, dels huruvida dessa orter äro dertill lämpliga, samt om

dugliga och ändamålsenliga exercisfält der kunna erhållas, och dels om

den härför beräknade kostnad kan anses tillräcklig.

I hvad mån de beräknade kostnaderna för inköp och aptering af

nya exercisfält kunna vara tillräckliga, är omöjligt att a priori bedöma.

Deremot är ringa sannolikhet att kronan, vid försäljning af de äldre

ej mera behöfliga execishedarne, skall få dem betalade med 200 kronor

per tunnland.

Stockholm i kongl. arméförvaltningens fortifikationsdepartements

militärbyrå den 26 oktober 1882.

C. LJUNGBERG.

Öfverste.

4:o) Intendentsdepartementet.

Underdånigt yttrande.

Sedan Eders Kongl. Maj:t under den 19 juni 1880 behagat åt en

särskild komité uppdraga utarbetandet af fullständigt förslag till landtförsvarets

ordnande samt berörda komité numera till Eders Kongl.

Maj:t inkommit med betänkande och förslag i sådant hänseende, har,

medelst remiss af den 9 sistlidne augusti, Eders Kongl. Maj:t anbefallt

arméförvaltningen att öfver de i samma förslag förekommande kostnads

-

D 40

Kostnadsberäkningarne.

beräkningar afgifva underdånigt yttrande; och får, till fullgörande af

denna nådiga föreskrift, arméförvaltningens intendentsdepartement, i

hvad nämnda departement rörer, underdånigst anföra:

Under rubriken »landtförsvarets kostnad», komiterades betänkande

del II pag. 196 m. fl., hafva, vid beräknandet af landtförsvarets kostnad

efter genomförandet af det nya härordningsförslaget, komiterade,

i fråga om de belopp, som för härens förseende med naturaförnödenheter

borde i komiterades beräkningar upptagas, yttrat, att de för sin

del ansåge kostnaden för beklädnads-, remtygs- och utredningspersedlar

kunna upptagas till 30 öre vid längre och 35 öre vid kortare kommendering

per man och tjenstgöringsdag. Dessa siffror, hvilka icke bestyrkas

af de från arméförvaltningen på begäran meddelade uppgifter

å kostnaden för ifrågavarande persedlar under tioårs-perioden 1871 —

80 — af hvilka uppgifter framgår, att medeltalet af kostnaden för

stammen, med undantag af rytteriet, vexlat mellan 35 och 41 öre, under

det att kostnaden för beväringsmanskapets beklädnad m. m. under

samma period uppgått till omkring 50 öre per man och tjenstgöringsdag

—, stödja komiterade hufvudsakligen på meddelanden, som från

grannländerna Norge och Danmark samt från Tyskland erhållits rörande

härens förseende med dylika förnödenheter.

Då komiterade, såsom norm för sina beräkningar i omförmälda

hänseende, hufvudsakligen fästat sig vid de från Norge genom arméintendenten

derstädes meddelade siffror, kan, i anledning af detta förfaringssätt,

arméförvaltningen icke underlåta att erinra, hurusom härvid

komiterade synas icke tillräckligt hafva fästat uppmärksamheten derå

att — under det att norska arméintendentens siffror, på sätt han äfven

uppgifvit, beteckna för beklädnaden de beräknade kostnadsbeloppen,

om hvilkas tillförlitlighet icke något, ännu åtminstone, kunnat med

säkerhet utrönas, helst desamma vid de flesta afdelningarne af

norska armén ej visat sig tillräckliga i det att de delvis blifvit

icke obetydligt öfverskridna — de af arméförvaltningen meddelade

siffror deremot, såsom stödda'' på verklig erfarenhet under en längre

tidföljd och hemtade ur granskade räkenskaper, återgifva kostnadernas

utrönta verkliga belopp.

Om således, till följd häraf, de från Norge erhållna sifferuppgifterna

rörande arméns beklädnad i arméförvaltningens tanka icke kunna

lemna något väsendtligt stöd vid beräknandet härstädes af de kostnader,

hvartill dithörande förnödenheter vid tillämpandet af den föreslagna

nya härordningen skulle komma att uppgå, torde detta i än

högre grad ega sin tillämplighet på de från Norge meddelade siffer

-

Kostnadsberäkningar ne.

D 41

uppgifterna i afseende å dagkostnaden för remtygs- och utredningspersedlarne,

då, enligt uttryckligt förklarande af den, som lemnat dessa

siffror, han ej varit i tillfälle att häröfver meddela exakta uppgifter

utan måst stödja sig på approximativa beräkningar.

Under erinran att, hvad beträffar de erhållna kostnadsuppgifterna

från Danmark, de der förekommande siffror väl i vissa hänseenden

derstädes visat sig vara för låga, men att, efter någon af förhållandena

i sådant hänseende påkallad förhöjning, kostnaden för beklädnads-,

remtygs- och utredningspersedlarne derstädes, uppgående till 25 öre

per man och tjBotgöringsdag, ändock betydligt understege hvad komiterade

antagit som beräkningsgrund i afseende å motsvarande utgifter

här i landet vid den föreslagna nya härordningens genomförande, hafva

komiterade vidare, med hänsyn till de från Tyskland erhållna lägre

siffror å utgifterna för såväl underhåll som beklädnad vid dervarande

armé, yttrat att, om än kostnaden för sjelfva beklädnaden hos oss alltid

måste komma att ställa sig högre än i Tyskland, den låga kostnaden

derstädes i berörda hänseende dock berättigade till den förhoppning,

att en väl ordnad förvaltning äfven här borde kunna nedbringa

motsvarande utgift till betydligt lägre belopp än hvad nu vore förhållandet.

Förutom det att arméförvaltningen, hvad beträffar de från Danmark

och Tyskland erhållna sifferuppgifterna, ännu en gång anser sig

böra framhålla hvad ofvan redan blifvit antydt, eller att det ingalunda

kan anses vara ådagalagdt, att de utifrån meddelade siffrorna vunnits

på sådant sätt och i den ordning, att desamma kunna, lika med arméförvaltningens

sifferuppgifter, anses beteckna munderingskostnadens utrönta

verkliga belopp under en ej allt för kort tidrymd, har förvalt-''

ningen, vidkommande särskildt komiterades hänvisning till vissa inom

tyska armén uppgifna förhållanden, hvilkas tillämpning härstädes ansetts

böra leda till förmånliga resultat i afseende å kostnaden för vår

nya armés beklädnad, skolat i underdånighet genmäla att, förutom den

af komiterade antydda olikheten i klimat in. m., som betingade vissa

skilj aktigheter i sjelfva beklädnadens beskaffenhet hos oss mot i Tyskland,

äfven torde böra tagas i betraktande att i tyskland, till följd af

lägre pris å råämnen, mer uppdrifven fabrikation med flera gynnande

omständigheter, prisen å klädes- och lädervaror, likasom i allmänhet

arbetskostnaden, måste ställa sig betydligt lägre än här i Sverige. Då

nu härtill kommer dels att, enligt gällande författningar, begagnandet

inom svenska armén af utom landet tillverkade varor icke får ega rum,

så framt ej Kongl. Maj:t i särskildt fall dertill undantagsvis lemnat

6

D 42

Kostnadsberäkningarnö.

nådigt bifall, samt till följd af ''detta förhållande — hvilket, förutom

främjandet, af inhemska slöjden, väl hufvudsakligen lärer böra tillskrifvas

syftet att söka vänja vår industri vid oafbruten tillverkning af för

armén erforderlig materiel i det dubbla ändamålet, att landets betydliga

kostnader för försvaret må, åtminstone i någon mån, i ekonomiskt

hänseende komma detsamma tillgodo, samt att en armés blifvande utrustning,

der sådant ifrågakomme, skulle framgent kunna försiggå

oberoende af ställningen till eller inom utlandet, derifrån, åtminstone

i händelse af krig, varuleveranser icke alltid torde med säkerhet kunna

påräknas — klädestillverkningen för kronans räkning måste ega rum

inom landet, der densamma, åtminstone i nämnvärd mån, endast bedrifves

vid två klädesfabriker, hvilka utifrån nödgas hemta sina råmaterialier,

dels ock att de låga kostnadsbeloppen å soldatförnödenheterna

vid tyska armén i icke ringa mån kunna tillskrifvas den omständigheten

att derstädes såsom ett bihang till allmänna värnepligten

räknas åliggandet för de värnepligtige att sjelfva till någon del vidkännas

kostnaden för deras underhåll och beklädnad m. m., har det, i

betraktande af alla dessa omständigheter, synts förvaltningen, som om

det af komiterade i afseende på soldatbeklädnaden framhållna exemplet

från tyska armén svårligen kan på våra förhållanden ega tillämpning,

likasom ock att, i följd häraf, komiterades uttalade förhoppning om

beklädnadskostnadens nedbringande i förhållande till hvad vid tyska

armén i sådant hänseende kunnat ernås, icke lärer, äfven med största

ansträngning från förvaltande myndigheters sida, kunna realiseras.

På samma gång komiterade framhålla, hurusom de af arméförvaltningen

lemnade uppgifter å kostnaden för beklädnads-, remtygs- och

utredningspersedlar visa särdeles höga siffror, hafva de dock ansett sig

böra påpeka dels de orsaker, som bidragit att hittills göra dessa kostnader

höga, dels de omständigheter, hvilka redan nu, men särdeles vid

genomförandet af en ny härordning, säkerligen komma att verka till

deras nedbringande. I sådant hänseende framhålles, förutom beväringsmanskapets

korta tjenstgöringstid, som i så väsendtlig män bidragit

till de höga kostnaderna för dess beklädnad, äfven det sätt, hvarpå

såväl stam som beväring varit inqvarterade, i det att de intill senaste

åren i allmänhet legat förlagda i tältläger, der endast halm funnits utlagd

på bara marken. En följd häraf hade varit, att manskapet äfven

under natten måst behålla beklädnaden på sig till skydd mot köld,

fuktighet eller dam och sand. Kappan hade måst utgöra karlens täcke

under hvilan, till följd hvaraf detta plagg, en af munderingens dyrbaraste

persedlar, tidigare förslitits än om det blott blifvit begagnadt till

Koatnadsberäkningarno.

D 4d

sitt egentliga ändamål. Sedan numera manskapets inqvartering i baracker

under mötena snart för kela hären blifvit genomförd samt

madrasser och filtar anskaffats, blefve deraf, säga komiterade, en gifven

följd, att munderingen kunde hädanefter bättre vårdas och äfven derför

längre begagnas.

Erkännande att, ’ sedan manskapets inqvartering i baracker blifvit

allmänt genomförd, munderingsslitningen, såsom komiterade riktigt

erinrat, bör väsendtligen minskas, likasom ock att, på sätt äfven af

komiterade framhållits, flera omgångar persedlar, anskaffade till dagligt

bruk, jemväl böra medföra samma gynnsamma resultat, anser sig förvaltningen

äfven böra erinra, hurusom främjandet af omförmälda önskningsmål

— förminskad slitning af munderingen — icke mindre torde

bero derpå, att, för beredande af bättre utrymme för och vård om

persedlarne, de hittills befintliga förrådslokalerna varda i väsendtlig

mån utvidgade och förbättrade. I fråga derom, huru komiterade tänkt

sig tillgodoseendet af denna vigtiga förvaltningsdetalj, blifver arméförvaltningen

i tillfälle att här nedan sig yttra; inskränkande sig förvaltningen

nu endast till den allmänna erinran att, innan samtliga här

omförmälda åtgärder blifvit fullständigt genomförda, vilkoren för den

deraf förväntade slitningsbesparingen saknas.

I anledning af hvad komiterade vidare anmärkt om förtidig kassation

af beklädnadspersedlar vid indelta armén till följd af manskapets

rättighet till det kasserade, har förvaltningen endast skolat i underdånighet

erinra om det i § 23 af förnyade nådiga instruktionen den

22 juli 1875 gifna stadgande, enligt hvilket beklädnadspersedlar vid

indelta roterade infanteriet få med nya ersättas först när de till vidare

bruk i kronans tjenst äro oanvändbara. Att någon allmännare passevolans,

åtminstone till vinst för kronan, skulle, enligt hvad komiterade

antagit, komma till stånd inom en sådan armé som den nu ifrågasatta,

torde vara mindre sannolikt, och, om än, såsom uppgifvits, vid göta

och vendes artilleriregementen persedelpassevolans med manskapet

blifvit, delvis med framgång, försökt, måste sådant uteslutande tillskrifvas

den fleråriga tjenstetiden. Hvad beträffar komiterades förmälan

att passevolantörer vid värfvade armén under 1870-talet, enligt

hvad utdrag af räkenskapen ådagalagt, kunnat nedbringa kostnaden

för beklädnads-, remtygs- och utredningspersedlar till 25 öre per man

och tjenstgöringsdag, får arméförvaltningen i underdånighet anföra att,

äfven om nyssnämnda kostnadsbelopp tagits ur vederbörande räkenskap

med tillämpning af enahanda förfaringssätt, som nu i afseende på de

från arméförvaltningen meddelade siffror blifvit begagnadt, den frågan *

%

1) 44

Kostnadsberäkningame.

dock alltid återstår obesvarad, huruvida ej beloppet erhållits blott ur

ett eller tvänne års räkenskaper, deri för öfrigt någon större anskaffningskostnad

för nya persedlar icke förekommit. Komiterade hafva

sjelfva anmärkt en utgift, såsom i icke ringa mån bidragande att höja

dagkostnaderi för stammens och beväringens beklädnad, nemligen den

höga slitningsersättning, som bestås manskapet för så kallade småpersedlar

(skjortor, strumpor och stöflor), hvilka anskaffas och underhållas

genom manskapets egen försorg och hvilken slitningsersättning

uppgår till 16 öre för hvarje tjenstgöringsdag och dessutom vid indelta

trupper utbetalas för minst 30 dagar om året. Om än icke bör

förnekas, att ju denna passevolans kan synas för passevolantören under

längre kommendering medföra en nog stor fördel, är det å andra sidan

alldeles obestridligt, att passevolans om sådant underhåll, hvilken, för

undvikande af en mängd olägenheter för kronan, ansetts nödvändig,

omöjligen till följd af manskapets obenägenhet derför, kunnat mot

lägre afgift vid armén upprätthållas. I sådant afseende tillåter sig

förvaltningen underdånigst i minnet återföra att, sedan indelta manskapet

vägrat ingå på erbjuden förlängning af mellan dem och vederbörande

beklädnadsdirektioner träffade aftal om nyttjande vid tjenstgöring

af egna skjortor, strumpor och skodon mot ersättning af 12

öre om dagen, Eders Kongl. Maj:t på underdånigt förslag af arméförvaltningen

och sedan Riksdagen beviljat höjd slitningsersättning med

16 öre om dagen åt beväringsmanskapet, genom nådiga brefvet den

19 april 1875 täcktes medgifva äfven en sådan förhöjd slitningsersättning

åt det indelta manskapet. Vid betraktandet häraf synes det förvaltningen

vara än mer tydligt, att munderingspassevolans i sin helhet,

med inberäkning af remtygs- och utredningspersedlar, endast för något

enstaka år kunnat nedbringas till ofvannämnda låga belopp af 25 öre

per dag.

Hvad komiterade särskilt för »tvätt och puts» under det föreslagna

sammanlagda uuderhållsbeloppet beräknat, eller 2 öre för hvarje

man om dagen, kan ej med någon sannolikhet anses tillräckligt under

de strängare vapenöfning^!-, som för den kort tid Renande värnpligtshären

äro förutsatta och hvilka torde medföra en dyrare renhållning.

Redan nu har erfarenheten visat, att den i förhållande till indelta manskapet

högre kostnaden för beväringsmanskapets beklädnad i icke

oväsendtlig mån kan tillskrifvas tvätten och iståndsättandet af deras

persedlar, som, under det att stammen sjelf tvättar och lagar sina

persedlar, bekostas af kronan och verkställes icke allenast under den

• korta tiden emellan de årliga vapenöfningarne utan äfven efter de

-

Kostnadsberäkningarno.

D 45

sammas slut. Någon förhöjning i det för berörda ändamål afsedda

ersättningsbelopp torde derför vara af nöden, helst under den varma

årstiden äfven linnerock och linnebyxor till tvättpersedlarne hänföras.

Om än förvaltningen gerna biträder den åsigten att genom införandet

af längre tjenstetid, anordnandet af lämpligare förrådslokaler,

m. m., flere af de hittills förekommande anledningarne till de höga

kostnaderna för beklädnaden — hufvudsakligen beväringsmanskapets —•

varda undanröjda, anser dock för sin del förvaltningen klokhet och försigtighet

hellre bjuda att, åtminstone till en början och i afvaktan på

hvad erfarenheten af de motsedda nya förhållandena kan gifva vid

handen, såsom grund för anslagen uppställa siffror af utrönt otvifvelaktig

säkerhet, än att genom beräkningar, hufvudsakligen stödda på

antydningar, äfventyra fyllandet af de nödiga anslagsbehofven; och då

förvaltningen af hvad komiterade anfört icke hemtar tillräckliga skäl

att, lika med komiterade, utgå från det vissa antagandet af väsendtligen

nedsatt munderingskostnad i jembredd med införandet af ny härordning,

anser sig förvaltningen böra i underdånighet förorda någon

förhöjning i de af komiterade föreslagna siffror, så mycket hellre

som, derest erfarenheten, sedan de nya förhållandena vunnit stadga

och antagna förutsättningar gått i fullbordan, skulle ådagalägga möjligheten

af en billigare anslagsberäkning, hinder för en sådan förändring

icke då möter.

Med stöd af hvad sålunda anfördt blifvit får arméförvaltningen i

underdånighet förorda, såsom af giltiga skäl påkallad, eu förhöjning i

komiterades här ofvan angifna förslagssiffror med 8 öre, hvarigenom,

med inberäkning af 60 öre för matportion och bröd samt de af komiterade

för tvätt och puts beräknade 2 öre, kostnaden för soldatens

underhåll och beklädnad skulle upptagas till 1 krona per man och

tjenstgöringsdag vid längre kommendering samt 1 krona 5 öre vid

kortare kommendering.

Kostnaden för hästars utfodring, medikamenter, skoning och stallpersedlar

har af komiterade upptagits till 1 krona per öfningsdag, under

det att de från arméförvaltningen meddelade uppgifter i sådant hänseende

ställa sig något högre. Medeltalen för åren 1871—1880 af

dagkostnaden för utfodring, medikamenter och skoning hafva nemligen

enligt dessa uppgifter uppgått vid värfvade rytteriet till omkring

1,03 kfona och vid artilleriet till omkring 1,10 krona per tjenstgöringsdag,

hvartill kommer kostnaden för stallpersedlar, hvilken vid värfvade

rytteriet uppgått till 0,75 öre per dag.

D 46

Kostnadsberäkningar ne.

Orsaken dertill, att dessa kostnader sålunda stält sig något högre

än hvad komiterade upptagit, synas komiterade hufvudsakligen vilja

söka i de olika principer, som vid fourageupphandlingen gjort sig gällande.

Då medelkostnaden, exempelvis för lifgardet till häst, uppgått

till 1,02 krona, under det att kostnaden för öfriga i Stockholm garnisonerade

trupper varit icke så obetydligt högre, yttra komiterade i anledning

häraf att, derest gemensam upphandling af fourage m. in. för

alla kronans i Stockholm varande hästar egt rum efter samma grunder

som vid lifgardet till häst, vore otvifvelaktigt, att kostnaden för dem

alla icke öfverstigit det för lifgardet till häst. Härå har arméförvaltningen

skolat genmäla att, om än i allmänhet rationspriset torde blifva

beroende af de upphandlade rationsqvantiteterna och såsom följd häraf

vid artilleriet och pontoniererna, der mindre fourageqvantiteter erfordrades,

utfallit dyrare, korrektivet deremot dock alldeles icke enligt

arméförvaltningens tanke är att söka uti ett anbefaldt gemensamt tillvägagående

vid upphandlingar af fourage, hvilket torde verka förtyngande

samt omintetgöra en helsosam täflan i hushållningen mellan de

särskilda trupperna. Det kloka tillvägagåendet, som vid lifgardet till

häst medfört en jemförelsevis mindre kostnad, bör ju lika väl kunna

tillämpas äfven vid annan trupp, utan att sådant lägger hinder i vägen

för hvardera truppens frihet att för sig sköta sina bestyr. En sådan

handlingsfrihet öfverensstämmer ju ock med de af komiterade uttalade

åsigter i afseende å utförandet af förvaltningsbestyren vid de särskilda

truppdelarne. För betingande af prisbillighet vid fourageupphandling i

större mängd erfordras, enligt arméförvaltningens tanke, hufvudsakligen

förmåga att rätt bestämma tidpunkterna derför, att icke på en

gång upphandla vare sig för stora eller för små partier, att, med begagnande

af tillfälliga prisfall, äfven göra uppköp under hand å marknaden

för dagen — hvilket sistnämnda förfaringssätt nu ock är medgifvet

— samt att kunna disponera öfver foderrum, tillräckliga för

stora upplag, när sådana pröfvas vinstgifvande.

På grund af det nu anförda hemställer förvaltningen i underdånighet

att, i närmare öfverensstämmelse med de faktiska förhållanden

som hittills egt rum, dagkostnaden för utfodring, medikamenter, skoning

och stallpersedlar må beräknas till 1,04 krona för längre och

1,1J krona för kortare kommendering, helst detta ändock understiger

hvad af vederbörande utskott blifvit efter frågans förberedande behandling

hos komiterade föreslaget, eller 1,05 krona om dagen för

hästar, som äro i ständig tjenstgöring samt 1,15 krona om dagen för

dem, som inkallas blott till tjenstgöring under kortare tid af året.

Kostnadsberäkningarna

D 47

Vid beräknandet af landtförvarets årliga kostnad efter genomförandet

af det nya härordningsförslaget hafva komiterade, del II pag.

212, äfven tagit under ompröfning, bland annat, de belopp, som —

förutom musikpersonalens aflöning — borde ställas till vederbörandes

disposition för bestridande af vissa med musiken i öfrigt förbundna

utgifter, såsom för inköp af instrumenter och noter m. m. Efter angifven

fördelningsgrund hafva komiterade för den nya hären beräknat

dessa kostnader, som uti nu gällande stater upptagas till 2,000 kronor

för regemente och 1,000 kronor för kår, till sammanlagdt 52,900 kronor,

att årligen utgå: till 2 fotfolksregementen, förlagda i Stockholm,

å 2,500 kronor, till 19 större fotfolksregementen å 1,500 kronor, till 4

norrländska fotfolksregementen å 1,000 kronor, till 1 gotländskt fotfolksregemente

och 1 gardesrytteriregemente å 800 kronor, till 9

andra rytteriregementen å 600 kronor, till 6 fältartilleriregementen å

900 kronor, till 2 fästnings- och positionsartilleriregementen å 250

kronor, till 2 ingeniörregementen å 500 kronor, och till 6 trängbataljoner

å 250 kronor.

Arméförvaltningen, som icke varit i tillfälle att ingå i närmare

granskning af de beräkningsgrunder, hvilka legat till grund för ofvan

angifna siffror, anser sig dock böra erinra derom att, åtminstone hvad

angår indelta armén, dess regementen och corpser för det närvarande

hafva till sina musikkassor, förutom de å stat upptagna aflönings- och

anslagsbeloppen, anslagna inkomsterna af en hel mängd indragna rustoch

rotehållsnummer, uppgående till ett sammanlagdt antal af 701. Då

nu af en ny härordning, lik den nu föreslagna, följer, att någon inkomst

af indragna nummer icke vidare tillgodokommer vederbörande

musikkassor, för hvilkas utgifter de nu utgående anslagsmedlen äro,

enligt hvad arméförvaltningen inhemtat, otillräckliga, samt, enligt komiterades

förslag, regementena, oafsedt bortfallandet af inkomsten af

indragna nummer, hädanefter skulle få att disponera öfver icke så

obetydligt mindre anslagsbelopp än hvad nu åtnjutes, har arméförvaltningen

för sin del ansett sig icke böra lemna oanmärkt detta förhållande,

som torde komma att för regementena medföra stora svårigheter

att uppehålla sina musikcorpser i ett mot tidens fordringar någorlunda

svarande skick.

Vidare hafva komiterade, del II pag. 242 in. fl., ingått i beräkning

af den kostnad, landtförsvaret antagligen kunde komma att kräfva

under den tid af 15 år, hvarinom den nya härordningen borde till

alla delar vara genomförd, dervid komiterade icke ansett nödigt anställa

beräkningar för hvart och ett af de särskilda åren utan blott

D 48

Kostnadsberäkningarna.

sökt uppvisa kostnaden under vissa skeden af öfvergången, nemligen

l:a, 4:de och 9:de åren. I fråga om de utgifter, som för nämnda år

ansetts böra utgå från ordinarie anslag, visa, säga komiterade, verkstälda

utredningar en kostnad uppgående för l:a året till 16,700,000

kronor, för 4:de året till 19,250,000 kronor och för 9:de året till 22,800,000

kronor. Af skäl, hvilka synas arméförvaltningen välbetänkta, hafva

emellertid komiterade ansett dessa summor böra något höjas och derför

upptagit de ordinarie anslagen för l:a öfvergångsåret till 17,500,000

kronor, för 4:de året till 19,500,000 kronor och för 9:de året till 23,000,000

kronor. På samma gång förvaltningen således för sin del förordar

komiterades förslag i denna del, hvilket synes böra verka till ej ringa

lättnad vid genomförandet af komiterades organisationsplan, har åter,

i hvad gäller de utgifter, som under form af extra anslag beräknats för

byggnader och exercisfält under de 12 första öfvergångsåren — den

tid, inom hvilken byggnaderna enligt komiterades åsigt borde vara

uppförda — och som upptagits till 900,000 kronor för hvartdera af

l:a, 4:de och 9:de öfvergångsåren, förvaltningen, särskildt med hänsyn

till de i förvaltningens tanke otillräckliga belopp, som blifvit i bil.

litt. I del. III upptagne för tillbyggnad och utvidgning af förrådshusen

— en utvidgning, som äfven afsåge att vid desamma bereda bostad

åt förrådsförvaltarne — funnit sig manad att häremot afgifva sin

reservation. Väl hafva i allmänhet de rörande arméns byggnader m. m.

uppgjorda kostnadsberäkningar, som legat till grund för komiterades

yttrande, synts förvaltningen, för så vidt någon granskning af desamma

härstädes kunnat eg a rum, vara väl lågt upptagne, men i ännu

högre grad gäller detta om förråden, för hvilkas utvidgning och tillbyggnad

ett belopp af 10,000 kronor för hvarje regemente, der sådan

åtgärd blifvit föreslagen, ansetts tillfyllestgörande. Otillräckligheten

af denna summa, som i öfrigt icke är grundad på någon slags, åtminstone

synbar, utredning, ligger i öppen dag. Förvaltningen har redan

här ofvan sökt framhålla vigten och nödvändigheten deraf att kunna

disponera lämpliga och rymliga förrådslokaler, hvarförutan ett behörigt

handhafvande af persedelvården städse måste omöjliggöras. Af den

högst betydliga tillökningen i dyrbar materiel, som betingas af ökade

stridskrafter, följer ock i än högre grad nödvändigheten att anskaffa

tillräckliga lokaler till densammas förvarande på ett ändamålsenligt

sätt. Underlåtenhet att i detta hänseende tillgodose det bjudande behofvet

skall, förvaltningen är derom förvissad,, medföra, förutom stora

olägenheter och svårigheter, som måste blifva en följd af tvånget att

i otillräckliga förrådslokaler sammanhopa persedlar och effekter af olika

Kostnadsberäkningarne.

D 49

slag, äfven verkliga förluster, föranledda deraf att, i anseende till bristande

utrymme, ej åt persedlarne kan egnas erforderlig tillsyn och

vård. Ett ytterligare stöd för ofvan uttalade betänkligheter hemtar

förvaltningen dessutom af den omständigheten att, utom all för den

nya hären erforderlig materiel, hädanefter äfven sådana munderingsm.

fl. persedlar, som, hvad beträffar indelta armén, under nuvarande

förhållanden förvaras å roten, skulle, med antagandet af det nya organisationsförslaget,

komma att uti förråden inrymmas. Ehuru slutligen

förvaltningen visserligen icke nu kan vara beredd eller i tillfälle att

framlägga bestämda uppgifter och beräkningar rörande de kostnader,

hvilka kunna blifva af nöden för beredande af ändamålsenliga och tillräckliga

förrådslokaler åt en armé i den af komiterade föreslagna utsträckning,

har emellertid förvaltningen ansett sig böra å förhållandet

fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet, på det att icke, till

följd af bristande anslagsmedel, må äfventyras fyllandet af ett så vigtigt

behof, som ifrågavarande. Stockholm den 24 oktober 1882.

Underdånigst

G. SANDELS.

B. Elfström. A. E. Malmgren.

Ref.

C. J. von Hofsten.

5:o). Civila departementet.

Underdånigt yttrande.

Genom nådig remiss den 9 sistlidne augusti har arméförvaltningen

blifvit anbefald att afgifva underdånigt yttrande öfver de i landtförsvars

7

-

D 50

Kostnadsberäkningar ne.

komiténs den 19 förutgångne juni afgifna förslag till landtförsvarets

ordnande förekommande kostnadsberäkningar.

Till åtlydnad af denna nådiga befallning har arméförvaltningen å

civila departementet — som således enligt den nådiga remissen egt

att yttra sig endast derom, huruvida komiténs kostnadsberäkningar i

de delar af landtförsvaret, hvilka nu tillhöra departementets förvaltning,

äro rigtigt utförda på de af komitén gjorda antaganden och förutsättningar

— låtit revisoriskt granska ifrågavarande del af kostnadsberäkningarne;

och får nu i underdånighet anmäla, att de missräkningar,

som departementet anser sig hafva upptäckt, äro så få och angå så

obetydliga belopp, att de ej i någon mån minska giltigheten af komiténs

beräkningar af landtförsvarets framtida kostnad i sin helhet.

Stockholm den 26 oktober 1882.

Underdånigst

ALFRED SJÖBERG.

C. N. Forsman.

Carl Angelin.

Öfverståthållare-embetet och Kong! Maj:ts

betållmngshafvande

angående förslaget till lag om upprätthållande af härens stamtrupp.

l:o. Öfverståthållare-embetet.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Till underdånig åtlydnad af eders Kongl. Maj=ts nådiga befallniug

att afgifva utlåtande öfver det af landtförsvarskoinitén framställda förslag

till lag om upprätthållande af härens stamtrupp, får öfverståthållareembetet

anföra följande:

Uti motiverna till ifrågavarande lag yttrar komitén pag. 153, att

den visserligen ansett den af några ledamöter uti 1878 års särskilda utskott

föreslagna utväg att, derest nödigt antal stamsoldater, mot åtnjutande

af den utaf Konung och Riksdag bestämda aflöning, icke erhölles,

det bristande antalet skulle genom lottning bland de värnepligtige uttagas,

vara den mest verksamma och tillfredsställande garanti för upprätthållande

af härens stamtrupp, men komitén har icke desto mindre, med den uppfattning

komitén haft, att någon utsigt till genomdrifvande inom Riksdagen

af en dylik garanti åtminstone för närvarande icke förefunnes,

ansett sig ej kunna föreslå en sådan, utan i dess ställe hemställt, att det

skulle åligga vederbörande kommuner att fylla bristen i årskontingenten

af rekryter.

Att vidmakthållande af härens stamtrupp på ett verksamt och tillfredsställande

sätt skulle genom lottning åstadkommas lider väl icke

något tvifvel, men lika visst torde äfven vara, att ett förslag derom för

närvarande har ringa utsigt att vinna framgång. Vid sådant förhållande

måste, derest det nya arméförslaget i öfrigt anses vara antagligt, någon

E 52

La''gen om upprätthållande af härens stamtrupp.

annan utväg att hålla stammen fulltalig utfinnas, och bland de i detta

afseende väckta förslag är det af komitén framstälda egnadt att på ett

för staten jemförelsevis billigt sätt uppfylla denna fordran, i hvad angår

den af komitén antagna årliga rekrytkontingent af 5,500 man, ty det

lärer icke kunna ifrågasättas, att ju ej kommunerna kunna anskaffa det

antal rekryter, som icke frivilligt anmäler sig. Deremot delar öfverståthållareembetet

icke komiténs förhoppning, att ifrågavarande kommunalgaranti

endast undantagsvis skulle komma att utkräfvas. Hittills vunnen

erfarenhet synes icke berättiga härtill. Enligt den uppgift, komitén

meddelat i tabell n:o 3 i bihanget rörande militär-statistiska uppgifter,

har nemligen det högsta antal rekryter och volontärer, som något år

alltsedan år 1861 inträdt i arméen, uppgått till 3,542 man, deraf 1,692

vid den värfvade arméen oeh 1,850 vid den indelta, och fäster man

uppmärksamheten endast vid den värfvade arméen, som är närmast jemförlig

med den nya härens stamtrupp, så finner man. af komiténs uppgift,

att rekryternas och volontärernas antal vexlat mellan endast 705 år

1862 och 1884 år 1877, och sådant har icke uteslutande berott på det

större eller mindre behofvet af rekryter, ty det är väl bekant, att den

värfvade arméen tidtals haft ett mycket stort antal vacanser, som då

icke kunnat fyllas, utan det har berott på andra förhållanden, såsom

lättare eller svårare tillfällen till arbetsförtjenst för den delen af befolkningen,

ur hvilken den värfvade arméen rekryteras, m. m. Sådana förhållanden

komma nog också för framtiden att blifva bestämmande faktorer

vid rekryteringen. Med ofvan anförda siffror för ögonen förefaller

det öfverståthållare-em betet tvifvelaktigt, huruvida det ens något år skall

lyckas att finna 5,500 man, som frivilligt låta anvärfva sig för de förmåner,

komitén tänkt sig en soldat skulle åtnjuta, ehuru visserligen dessa äro

vida högre än en värfvad soldat för närvarande uppbär, men deremot

förefaller det mycket antagligt, att under vissa tider det blir svårt, om

icke omöjligt, att på frivillighetens väg anvärfva ens större delen af

årets rekryter, och kommunernas garanti kan då komma att i stor utsträckning

tagas i anspråk. Denna garanti, som sålunda blir för kommunerna

ganska känbar, kommer derjemte att drabba dem väsendtligen

olika. Olika lokala och ekonomiska förhållanden inom de särkilda rekryteringsområdena

komma helt visst att högst betydligt inverka på benägenheten

hos personer att antaga värfning, på storleken af det tillskott

.till legan, kommunerna nödgas utbetala in. m., och derigenom utbildas

inom landet en olikhet i dessa afseenden, som, när den ena kommunen

finner sig för samma ändamål vara ojemförligt mera betungad än den

andra, kommer att framkalla ett icke oberättigadt missnöje.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 53

För att afhjelpa dessa olägenheter och utjemna ifrågakommande

bördor, har herr Oscar Evers uti afgifven särskild mening framstäf

förslag om bildande af en rekryteringskassa, ett förslag, som synes vara

förtjent af stor uppmärksamhet och som öfverståthållare-embetet, för sin

del, vill förorda.

Genom antagande af detta förslag skulle till en början de garantiområden,

som hårdare än andra drabbas af skyldigheten att anskaffa soldat,

kunna lindras i sina bördor, och så småningom tillgång beredas att,

utan kommunernas betungande, upprätthålla icke allenast årskontingenten

af rekryter 5,500 man, utan äfven den öfriga delen af stamtruppen, för

hvilken, såsom beroende på rekapitulation, någon fullständig garanti icke

linnes.

Hvad sjelfva lagförslaget i öfrigt angår, har öfverståthållare-embetet

ingenting hufvudsakligt att deremot anmärka; endast i nedanskrifna hänseenden

torde något förtj7dligande vara af nöden.

De på flere ställen förekommande uttrycken »rekryteringsområden,»

»regementsområden,» »rekryteringsdistrikt,» om också begripiige för den i

förhållandena fullt invigde, kunna dock lätt med hvarandra förvexlas,

och, derest dessa uttryck, på sätt öfverståthållare-embetet antager, anses

böra bibehållas, hemställer öfverståthållare-embetet, att eu fullt tydlig

definition på hvad tned det ena eller andra rätteligen skall förstås, måtte

uti denna lag införas.

Då Stockholm icke utgör någon inom ett län befintlig stad, men

deremot till följd af sin folkmängd och de enligt förslaget, i Stockholm

förlagda fotfolksregementen väl måste betraktas såsom ett län och hafva

sin egen rekryteringsnämnd, torde ett förtydligande i berörda afseende

böra i 11 § inläggas.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigaste

tjenare och undersåte

DUST. af UGGLAS.

Stockholm den 18 September 1882.

G. Edgren.

E 54

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

2:o. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Till följd af nådig remiss den 9 sistlidne augusti får Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande härmed afgifva underdånigt utlåtande öfver

det af utsedda komiterade den 19 förutgångna juni framlagda förslag

till lag om upprätthållande af härens stamtrupp.

Förslaget om bestämmande af härens effektiva styrka och den årliga

rekrytkontingenten lärer icke egentligen utgöra föremål för Eders

Kongl. Majrts befallningshafvandes bedömande; och anser sig Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i dessa hänseenden endast böra anmärka,

att, då afgången af manskap från hären, antaget första gången

på 2, högst 6 år, sannolikt blir större, än att full ersättning vinnes genom

den fixa årskontingenten, upprätthållandet af härens effektiva styrka

lärer blifva beroende deraf, om erforderlig rekapitulation, enligt 40 §

af förslaget till grunder för ny härordning, kan beredas.

I fråga om den större eller mindre lättheten att erhålla soldater vid

den nuvarande indelta arméens corpser till häst och fot torde erfarenheten

inom rikets särskilda provinser måhända vara något olika, men inom

Stockholms län har rekryteringen hittills försiggått utan känd svårighet.

Anledningarne till detta förhållande, som veterligen eger rum på åtskilliga

ställen i riket, äro fyrfaldiga och kunna, såsom många gånger framstälda,

här förbigås.

Att härens rekrytering genom frivilligt aftal efter det nya förslaget

kommer att understundom och synnerligen då tillfällen till god arbetsförtjenst

äro för handen möta betydande svårigheter, är, efter Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes omdöme, högst sannolikt; och lärer följaktligen

eu lag med bestämda föreskrifter om rekryteringens upprätthållande

vara oeftergiflig.

Förslaget innehåller också sådana föreskrifter, vid hvilka Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillåter sig erinra, dels att, då, såsom

ofvan är nämndt, rekrytkontingenten är fix, men afgången från hären

icke kan beräknas, säkerhet för upprätthållandet af härens stamtrupp till

i lagen faststäldt antal saknas, dels ock att, som antagligen rekryteringsområdenas

uppoffringar för manskaps anskaffande ofta nog komma att

blifva betungande, önskligt skulle vara, att en rekryteringsfond, på sätt

komiterade antydt och reservanter föreslagit, kunde bildas och bidrag

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 55

derifrån i vissa fall utgå — ett anordnande, som åtminstone i någon

mån aflägsnade behofvet af den utaf statsmedel utgående legan och

månadslönens höjande; åberopande Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande

för egen del den af komiterade vid förslagets afgifvande uttryckta åsigt,

att den mest verksamma och tillfredsställande garanti för upprätthållande

af härens styrka vore, att det bristande antalet rekryter uttoges genom

lottning bland de värnpligtige.

Att kostnaden för anskaffande af hästar till den beridna delen af

hären blifver stor, torde kunna tagas för afgjordt; och fördelaktigt för

statskassan vore, om en remonteringsfond bildades hufvudsakligen efter

nyssberörda grunder för rekryteringsfonden.

Slutligen får Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande hemställa, att

för det uti 12 § af förslaget till lag om upprätthållande af härens stamtrupp

förutsatta fall, att rekryts anskaffande sker genom vederbörande

chef på rekryteringsområdets bekostnad, lagen må innehålla bestämda

föreskrifter i fråga om uttagande af beloppet, fördeladt enligt 9 § 2

momentet, med eller utan hinder af besvär, äfvensom om sättet för sådana

besvärs anförande.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste och tropligtigste

tjenare och undersåtare

W. STRÅLE.

Matths Falk.

Stockholm å landskansli den 9 september 1882.

E 56

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

4:o. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län.

Underdånigt utlåtande.

Sedan den af Eders Kongl. Maj:t förordnade komité för utarbetande af

förslag till landsförsvarets ordnande under den 19 sistlidne juni afgifvit

underdånigt betänkande i ämnet, har genom nådig remiss den 9 påföljande

augusti Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande fått sig anbefaldt att

före den 15 i denna månad inkomma med underdånigt utlåtande öfver

den del af berörda komitébetänkande, som innefattar förslag till lag om

upprätthållande af härens stamtrupp.

Till underdånig åtlydnad af denna befallning får Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande anföra:

att, ehuruväl mot det ifrågavarande underdåniga förslaget torde

kunna anmärkas, att detsamma icke bereder samma säkerhet för uppehållande

af den blifvande stamtruppens nummerstyrka, som det nuvarande

indelningsverket lemnar för den indelta stammens erhållande, då

förslaget å ena sidan afser garanti allenast för anskaffande af en mindre

del af stamtruppen och å den andra icke i likhet med indelningsverket

gör denna garanti till en realsäkerhet, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

dock jemväl för sin del, på de af komiterade anförda grunder,

hyser den föreställning, att, derest icke de förmåner, staten lemnar sina

stamsoldater, sättas alltför lågt, endast serskilda undantagsförhållanden

skola komma att medföra svårighet att på frivillighetens väg erhålla så

stor del af manskapet, som af komiterade beräknats, och att sålunda den

föreslagna garantien för det öfriga manskapets erhållande, hvad antalet

deraf beträffar, i allmänhet skall befinnas tillräcklig, likasom Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ock tror, att, ehuru obestridligt det än må

vara, att, vid borttagande af den med indelningsverket förenade realsäkerhet,

den vissaste garantien för arméens fulltalighet vore att söka i

bestämmelse om det erforderliga manskapets uttagande genom lottning,

likväl då ett förslag i sådan syftning åtminstone för det närvarande torde

hafva föga utsigt att varda antaget, komiterades förslag att göra fyllandet

af möjligen uppkommande brist i den årliga rekrytkontingenten till en

kommunal angelägenhet är lyckligt funnet; samt att detta förslag tillika

bereder nöjaktig säkerhet för de med rekryteringsskyldighetens fullgörande

förenade kostnader.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 57

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser sålunda det ifrågavarande

förslaget till lag om upprätthållande af härens stamtrupp innefatta

all den säkerhet för arméens uppehållande vid beräknad nummerstyrka,

som under vanliga förhållanden kan finnas erforderlig.

Men då, i händelse vid genomförande af den nya härordningen indelningsverket

kommer att upphäfv.as och den rust- och rotehållare hittill

åli gg ande skyldigheten att uppsätta och underhålla manskap sålunda

till den°väsentligaste delen varder på andra samhällsklasser Överflyttad,

det vill synas Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vara i hög grad

billigt, att en sådan öfverflyttning icke sker genom total afskrifning af

den på den berustade och roterade jorden nu hvilande bördan, hvilken

åtgärd innebure en förmån, som väsentligen tillgodokomine allenast denna

jords nuvarande innehafvare, utan att för vinnande af denna förmån de rustnings-

och roteringsskyldige böra vidkännas någon ersättning i form af aflösning

afen del af deras nuvarande onus, och då med afseende derpå, att

efter den nya härorganisationen de föreslagna rekryteringsområdena skola

bildas uteslutande efter folkmängden utan hänsyn till kommunernas förmåga

att utgöra skatten, de med rekryteringsskyldigheten förenade kostnader

torde komma att drabba de serskilda områdenas skattskyldige invånare

högst olika och denna börda sålunda icke så utjemna^, som ju

afsedt. varit, anser sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sin

del böra i underdånighet förorda det af herr Oscar Evers i dess reservation

föreslagna tillägg till ifrågavarande lag, enligt hvithet det skulle

åligga rust- och rotehållare att, i mån åt det indelta manskapets afgång

och mot erhållande af fri dispositionsrätt till ryttare- och soldattorpen,

der sådana finnas, antingen på en gång eller under vissa år till statsverket

erlägga 1,000 kronor för hvarje nummer till bildande af en fond,

hvaraf räntan i främsta rummet skulle användas till bestridande af den

kostnad för rekryters anskaffande, som kan komma att uppstå utöfver

det af staten dertill anvisade belopp, och i den mån densamma ej derför

tages i anspråk, läggas till. kapitalet för astadkommande af en kassa,

tillräcklig för uppehållande af stamtruppens hela beräknade nummerstyrka,

hvarefter vidare garanti icke vore erforderlig.

"Uti någon närmare granskning af detaljbestämmelserna såväl i den

föreslagna garantilagen som i nyssberörda tillägg till densamma torde

det icke tillkomma Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att ingå.

Upsala i landskontoret den 11 september 1882.

A. HAMILTON.

Joll. Malmberg.

8

£ 58

Lagen om upprätthållande af härens stamtriipp.

4:o. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län.

Underdånigt memorial.

Till åtlydnad af derom undfången föreskrift får Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande härmed i underdånighet afgifva utlåtande öfver det

af i nåder förordnade koiniterade ingifna förslag till lag om upprätthållande

af härens stamtrupp.

Beträffande den af förslagets hufvudgrunder, som angår garanti för

stamtruppens anskaffande, håller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

för sin del före, att lottning bland de värnepligtige innebär den enda

rättvisa och tillfyllestgörande lösning, som åt denna fråga kan gifvas,

och att hvarje annat förfaringssätt för det åsyftade målets vinnande

blifver i mera eller mindre mån otillfredsställande. Men då med komiténs

uppfattning, att nämnda garanti ej för närvarande kan inom Riksdagen

genomdrifvas, det ansetts ändamålslöst att föreslå densamma, utan

koinitén i stället ifrågasatt att, om, för de af statsmakterna anvisade förmåner,

det stadgade antalet stamsoldater ej frivilligt anmäler sig, det

skall åligga vederbörande kommuner i enlighet med särskild fördelning

att fylla bristen och, der stamrekryt ej för legan erhålles, vidkännas den

ytterligare härför erforderliga kostnaden, torde, med frånseende af lottningssystemet,

den af komitén förordade utväg för denna angelägenhets

ordnande vara den mest användbara. Härvid framställer sig dock den

anmärkningen, att det af komitén andragna skäl mot anskaffning af stamsoldater

uteslutande genom statens försorg, nemligen legans hastiga och

oupphörliga stegring, kan med lika giltighet åberopas äfven i fråga om

den föreslagna kommunala rekryteringsskyldigheten. Det intresse för

stammens hållande vid fulltalighet, som genom kommunernas bindande

till deltagande i rekryteringsbesväret skall ingifvas de skattdragande, men

hvars tillvaratagande måste blifva beroende af några få delegerades mera

eller mindre nitiska åtgöranden härutinnan, lär antagligen i de flesta fall

icke förmå åstadkomma återhållsamhet i aflöningsanspråken, synnerligast

under sådana förhållanden, då inkomstgifvande förvärf i flera riktningar

står arbetaren till buds och uppjagar arbetsprisen; för hvilken åsigt Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemtar stöd af vunnen erfarenhet under

nuvarande rekryteringssätt inom detta län, der ej sällan inträffat

att, oaktadt den obestridligen kraftiga lockelse till antagande af krigstjenst,

som goda soldattorp utöfva, rust- och rotehållare ändock först

efter långa mellanskof kunnat mot antagliga vilkor återbesätta uppkomna

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 59

vakanser. Och om härjemte tages i betraktande dels den korta och med

fästadt afseende på landtmannagöromålen olämpligt valda tid, som i förslaget

är tillmätt rekryteringsområde för fullgörande af dess rekryteringsskyldighet,

dels den åt vederbörande militärchef inrymda obegränsade

rätt att omedelbart derefter anskaffa rekryt på rekryteringsområdets bekostnad,

synes skälig anledning förefinnas till farhåga, att rekrytanskaffandet

kan varda förenadt med stora svårigheter och dryga uppoffringar

å de skattdragandes sida. Vid det förhållandet, att rekryteringsområdena

skola bestämmas med hänsigt endast till folkmängden och ej tillika till

skatteförmågan, lär utan tvifvel denna börda komma att trycka mycket

ojemnt och derigenom gifva befogad anledning till missnöje och klagan

af de hårdast betungade. Och häraf torde åter framkallas nödvändigheten

af ständiga jemkningar och förändringar i soldatlegan för olika

orter, för att såmedels utjemna de uppkomna missförhållandena.

De speciela bestämmelserna uti ifrågavarande förslag har Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke funnit föranleda till någon väsentlig

anmärkning. Nyköping i landskansliet den 14 september 1882.

G. LAGERBJELKE.

Gustaf Nordeman.

5:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län.

Underdånigste memorial.

Till åtlydnad af nådig föreskrift i remiss den 9 nästlidne augusti

får landshöfdinge-embetet härmed afgifva infordradt yttrande öfver det

af särskildt, för utarbetande af fullständigt förslag till landtförsvarets

ordnande, utsedde- komiterade afgifna förslag till »lag om upprätthållande

af härens stamtrupp».

Vidkommande dervid först frågan om sjelfva anskaffandet af det för

härens kompletterande erforderliga manskap, så torde visserligen under

fredliga och i öfrigt normala förhållanden några synnerliga svårigheter

icke komma att möta för rekryteringsskyldighetens fullgörande på nu före

-

E 60

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

slagna sätt, synnerligen vid infanteriet eller de vapen, der tjenstgöringen

icke blifver allt för betungande; men, så länge tjenstantagningen å rekrytens

sida är fotad uteslutande på frivilligt aftal, torde, om krig förestår,

eller på orter, der större utveckling af industrien eller andra lyckliga

konjunkturförhållanden göra det möjligt att bereda unge män tillfälle

till större arbetsförtjenst under fria och i allmänhet mera angenäma

förhållanden än soldatyrket medför, eller till och med om det

lyckats dem, som bearbeta och således småningom bilda den s. k. allmänna

opinionen, att vända dess vindkast mot befälet vid något visst

regemente, kunna tänkas fall, der omöjligt blifver att för något pris genom

frivilligt aftal erhålla antaglige rekryter, eller åtminstone anskaffandet

deraf kommer att förenas med uppoffringar, om hvilka man nu icke

torde gorå sig en föreställning och hvilka, synnerligen om de komma

att drabba, landets kommuner ojemnt, lära medföra ett missnöje fullt

lika stort och för visso mera berättigad^ än det som nu i förevarande

afseende eger rum med indelningsverket, samt för sist ofvan angifna fall

ej rätteligen böra drabba de rekryteringsskyldige.

För sådan händelse torde icke förefinnas annan utväg, än att genom

lottning mellan de värnepligtige anskaffa dem, som erfordras för fyllande

af härens stamtrupp; och anser landshöfdinge-embetet för den skull att

i lagen bör, för det fall att icke rekryt kan mot ett visst bestämdt

maximum af städja från den rekryteringsskyldiga kommunens sida anskaffas,

vai’a intagen bestämmande om lottning bland de till rekryteringsområdet

hörande värnepligtige, i hvilkas intresse då för undgående af lottningen

äfven ligger att rekryt på frivillighetens grund erhålles, hvaremot de i

motsatt fall hafva allt skäl att för städjans uppdrifvande till det högsta

möjliga motverka rekrytering på frivillighetens grund, så länge de kunna

hoppas att genom sammanhållning i sådant afseende framtvinga högre

städja.

Med afseende å möjligheterna för rekryteringarnes underlättande,

anser sig landshöfdinge-embetet äfven böra fästa uppmärksamheten derå

att, enligt dess åsigt, det tillfälle, som beredes eu ung man att génom

soldattorpets erhållande gifta sig och förskaffa sig och de sina ett stadigt

hem, torde utgöra den förnämsta anledningen till den lätthet, hvarmed

rekryteringen vid indelta armén nu vanligen verkställes, på samma gång

detta förhållande, efter hvad allmänt erkändt är, förlänat den indelta

soldaten det anseende för pålitlighet och moralisk öfverlägsenhet i allmänhet

framför den värfvade, som utgör eu bland indelningsverkets största

förtjenster. Då förhållandet är sådant och landets rust- och rotehållare,

som nu icke hafva rätt till någon inkomst från eller annan fördel af

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 61

soldattorpen, hvilka, äfven om de ursprungligen varit uttagna på hemmanens

egor, blifvit derifrån för så lång tid tillbaka afskilde, att deras

beräkning såsom ingående del deruti för länge sedan upphört, borde

känna sig fullt tillfredsstälde genom befrielsen från de bördor, hvilka

rekryteringsskyldigheten jemte bidragen till soldatens beklädnad samt till

hans och" torpets underhåll i öfrigt medföra, utan att derutöfver göra

anspråk på förvärfvandet utan all ersättning åt soldattorpen, synes det

landshöfdinge-embetet synnerligen lämpligt, om dessa bibehöllos och i

jordeböckerna antecknades såsom sjelfständiga kronolägenheter för att af

vederbörande rekryteringsskyldige kommuner öfvertagas och upplåtas till

bostad åt stamsoldaterna med skyldighet för kommunerna, som skulle

dem i fullgodt stånd emottaga, att ansvara för deras för berörda ändamål

erforderliga framtida underhåll. Genom bostadslägenheternas bibehållande

åt stamtruppen, kunde då åt denna bevaras de fördelar, den

indelta armén, på sätt ofvan berördt är, deraf haft, jemte det lättheten

att rekrytera torde blifva lika stor för kommunerna, som den hittills

varit för rust- och rotehållarne.

Skulle möjligen ur rent militärisk synpunkt det icke anses ändamålsenligt,

att stamsoldaten åtminstone under de första tjensteåren, eller under

sin egentliga utbildning, hade fast bostad och egde familj, borde

torpen kunna för kommunens räkning utarrenderas, intilldess antagen

stamsoldat hunnit den utbildning, att regementschefen ansåge honom

böra komma i åtnjutande af den fördel, torpets innehafvande medförde,

och genom de sålunda erhållna arrendemedlen bildas kassor till underlättande

af kommunens utgifter i och för rekryteringsbördan, då dessa

tillfälligtvis stego öfver ett visst maximum.

Skulle åter torpens bibehållande för stamtruppen, pa sätt landshöfdinge-embetet

här ofvan vågat antyda, anses icke vara ändamålsenligt

eller annars medföra olägenheter, som man genom det nya härordningsförslaget

velat afhjelpa, så synes åtminstone billigheten fordra, att

deras värde öfvergår från de nu rekryteringsskyldige till dem, hvilka

för framtiden skulle komma att ansvara för denna skyldighets fullgörande,

samt att torpen fördenskull, derest icke vederbörande hemmansegare

ville dem efter värdering lösa, å offentlig auktion såsom

sjelfständiga frälselägenheter försäljas och de genom sådan lösen eller

auktion erhållna medel användas till bildande af en fond för rekryteringens

underlättande å sådana ställen i riket, der den komme

att medföra jemförelsevis allt för stora kostnader, eller bidrag till sådana

rekryteringar, som eldigt lagens 12 § skola af regementschefen

verkställas. Beträffande derefter de kostnader, rekryteringsområde måste

E 62

Lagen om upprätthållande af härens stamt

nipp.

vidkännas för rekryteringsskyldighetens fullgörande, och grunderna för

desammas fördelning pa de särskilda kommunerna, anser landshöfdingeembetet

nödvändigt att för det i 12 § oinförtnälda fall, då regementschef

• eger draga försorg om rekryts anskaffande på rekryteringsområdets

bekostnad, årligen bestämmes eu maximistädja öfver hvilken chefen icke

eget'' gå, utan bör, för den händelse att landshöfdinge-einbetets ofvan

angifna förslag om lottning i sådant fall icke skulle vinna nådigt afseende,

anmäla förhållandet hos Eders Kongl. Maj:t, som då må af fonder,

som erhållits genom torpens utarrenderande eller försäljning, eller andra

för sådant ändamål anvisade medel anordna hvad som i hvarje särskildt

fall kan utöfver maximistädjan erfordras för rekrytens erhållande; hvarjemte

landshöfdinge-embetet, enligt hvars åsigt den föreslagna fördelningen

på de särskilda kommunerna af rekryteringskostnaderna är lika inconseqvent

som orättvis, måste deremot göra eu bestämd erinran.

Då nemligen det af komiterade föreslagna sätt för rekryteringen af

härens stamtrupp ingalunda grundar sig på personligt tjenstskyldighetsförhållande

till samhället, utan, synnerligen om förslaget att i nödfall

lottning mellan .de värnpligt.ige skall tillgripas för erhållande af erforderligt

manskap icke vinner tillämpning, uteslutande blifvit gjord till eu

ersättnings- eller penningefråga, så bör ej heller något så rent personligt

förhållande som folkmängden kunna läggas till grund för deltagandet uti

denna skyldighet, utan borde detta bero endast på förmögenhetsförhållandena,

. bedömde efter bidragen till staten eller kommunen. Synnerligen

obilligt synes derjemte vara om eu kommun, belastad med en stor

mängd fattiga eller, såsom i fabriks-, bergverks- eller sågverksdistrikter

ofta är. händelsen, till större delen bestående af der anställde arbetare,

hvilka i ingen eller jemförelsevis ringa mån bidraga till kommunens gemensamma

utgifter, skulle få kostnaderna för sin rekryteringsskyldighet

ökade deraf, att eu större behöfvande och till kommunalutgifterna långt

ifrån bidragande, utan på dem tvärtom blott tärande befolkning inom

dess gränser befunnes. Landshöfdinge-embetet nödgas derför hemställa

om sådan ändring i denna del af förslaget, att ifrågavarande kostnad i

stället måtte på kommunerna fördelas i förhållande till deras allmänna

fyrktal, som efter förslaget ju äfven skulle utgöra grunden för deltagandet

i dessa kostnader inom hvarje kommun.

Slutligen tillåter sig landshöfdinge-embetet att erinra, hurusom det

torde blifva nödigt att till 1 mom. i § 9 göra ett tillägg, som stadgar

pa hvad sätt eller genom hvilka delegationer de till samma rekryteringsområde

hörande kommuner skola sig emellan öfverenskomma om sättet

för rekryteringens verkställande, samt huru och af hvem framställning''

Ö

Lagen om upprätthållande af hårens stamtrttpp.

É 63

i ämnet skall hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande göras, derest

icke den stadgade öfverenskommelsen kan träffas. Linköpings slott i

landskansli den 14 september 1882.

På landshöfdinge-embetets vägnar:

o o

ADOLF WALLENBERG. MAURITZ HALL.

6:o) Kong!. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län.

Underdånigt utlåtande

Till fullgörande af erhållen nådig föreskrift att afgifva underdånigt

utlåtande öfver det af komiterade för utarbetande af förslag till landtförsvarets

ordnande afgifna förslag till »Lag om upprätthållande af härens

stamtrupp» har Kongl. Maj:ts befallningshafvande tagit kännedom

af berörda förslag och får härmed i underdånighet afgifva utlåtande i

ämnet.

Lika med komiterade anser Kong]. Maj:ts befallningshafvande särskilda

lagbestämmelser till betryggande deraf, att härens stamtrupp städse

vidmakthålles vid föreskrifven styrka, vara af klok omtanke om hvad

statens säkerhet krafvel'' påkallade och således nödvändiga. Denna nödvändighet

har också blifvit inom Riksdagen erkänd, då frågan om landtförsvarets

ordnande varit föremål för behandling, om än meningarne

varit delade angående lämpligaste sättet för åstadkommande af ett sådant

betryggande. Vid jemförelse emellan det vid 1878 års riksdag framlagda

förslag till »Lag om upprätthållande af arméens starntrupp» och det af

komiterade nu utarbetade förslaget, synes visserligen det förra icke kunna

frånkännas företrädet af större »enkelhet och allmänlighet», på sätt af

riksdagsman Ola Andersson och hans medreservanter anmärkts; men då

berörda förslag, med afseende å de emot detsamma så väl under öfverläggningarne

inom Riksdagen, som af komiterade framstälda anmärkningar,

synes icke vara af beskaffenhet att böra läggas till grund för

lagstiftning i ämnet, samt den i allmänhet rådande motviljan mot lottningsprincipens

införande i vårt lands arméorganisation torde lägga

hinder i vägen för sakens ordnande på sådant sätt, att bland de värn

-

E 64

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

pligtige skulle genom lottning uttagas det antal stamsoldater, som må

behöfva anskaffas utöfver dem, hvilke sjelfve anmält sig att varda till

stamsoldater antagne, så och då det af komiterade nu föreslagna sätt för

betryggande deraf, att härens stamtrupp må för hvarje år erhålla den

fullständiga kontingent rekryter, som enligt härordningen skall årligen

tillföras densamma, i sjelfva verket hvilar på samma grundsats, som i

1878 års förslag tillämpats, eller att kostnaden för vinnandet af det

med garantilagen åsyftade ändamål, stamtruppens ständiga fulltalighet,

skall drabba alla de skattskyldige inom samhället, anser Kongl. Maj:ts

befallningshafvande för sin del komiterades förevarande förslag innefatta

en väl funnen utväg för denna maktpåliggande angelägenhets ordnande;

och har Kongl. Maj:ts befallningshafvande, vid granskning af de särskilda

bestämmelserna i förslaget, funnit desamma väl motiverade och

icke gifvande anledning till någon väsentligare anmärkning.

Onekligt torde dock vara, att, på sätt af reservanter anmärkts, rekrytanskaffandet

möjligen å somliga orter af landet kan komma att kosta

långt mera än i andra, samt att i följd häraf den skyldighet att anskaffa

rekryter, som under vissa förhållanden det enligt förslaget skulle åligga

vederbörande kommuner att fullgöra, kan komma att för dem blifva

mycket olika betungande och på grund deraf gifva anledning till klagomål

och missnöje med den nya anordningen. För att i någon mån förebygga

en sådan verkan af lagens bestämmelser har en af komiterade,

godsegaren O. Evers, framstäf och i sin vid betänkandet bifogade reservation

motiverat ett förslag, i syfte att åvägabringa en rekryteringsfond,

hvars afkastning skulle användas till beredande af lindring i de penningebidrag

kommunerna möjligen kunde för stamrekryts anskaffande få vidkännas

utöfver den af statsmedel utgående legan; samt i framtiden göra

alla bidrag från kommunernas sida umbärliga. Detta förslag har visserligen

icke af komiterade upptagits till behandling och sålunda icke heller

utgjort föremål för deras yttrande; men då förslaget, uti hvilket, sådant

det blifvit i reservationen framstäldt, trenne af komiterade instämt, synts

Kongl. Maj:ts befallningshafvande vara stödt på fullt giltiga grunder och

förtjena att uppmärksammas, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett

sig icke öfverskrida gränserna för detta utlåtande genom att uttala

sig för önskvärdheten deraf, att det af ofvan bemälde reservant framstälda

förslag må vinna framgång. Jönköping i landskansliet den 8

september 1882.

C. EKSTRÖM.

J. J. Smith.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 65

7:o) Kongl. Majits befallningshafvande i Kronobergs län.

Underdån igste memorial.

Genom nådig remiss den 9 sistlidne augusti har Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes underdåniga utlåtande blifvit infordradt öfver det

af komiterade i fråga om landtförsvarets ordnande den 19 sistlidne Juni

afgifna förslag N:o 2 till lag om upprätthållande af härens stamtrupp.

Vid företagen granskning af berörda lagförslag har Eders Kongl.

Majits befallningshafvande icke funnit något att erinra emot de bestämmelser

detsamma innehåller. Då likväl, enligt de föreslagna stadgandena

i §§ 5 och 6, kommunerna inom hvarje garantiområde skulle åligga att

fylla Uppkommande brist i årskontingenten af stararekryter samt tillskjuta

hvad som erfordras utöfver den af statsmedel utgående lega för dessa

rekryters anskaffande, hvarigenom en möjligen rätt känbar utgift årligen

komme att drabba kommunernas skattskyldiga innevånare, kännbar i synnerhet

inom de garantiområden, der kommunernas förmåga att bära

skatter vore jemförelsevis ringa, synes det Eders Kongl. Majits befallningshafvande,

som den af herr Oskar Evers (sidan 334 i komiterades

betänkande II) uttalade särskilda mening för åstadkommande af en så

kallad rekryteringsfond, af hvars årliga ränta icke allenast kostnaderna

för omförmälda rekryters anskaffande kunde utan kommunernas betungande

bestridas, utan jemväl det framtida upprätthållandet af stamstyrkan

vid 25,000 man möjliggjordes, förtjenar Eders Kongl. Majits nådiga

afseende.

Rust- och rothållare skulle visserligen, enligt nu nämnda förslag,

drabbas af en aflösningssumma, motsvarande en tredjedel af uppskattade

värdet af det besvär, dem i medeltal för närvarande åligger, men alldenstund

två tredjedelar af samma besvär blefve afskrida, och genom

den fond, som bildades af de inbetalta medlen väsentliga fördelar för

all framtid vore att förvänta ej mindre för statsverket, än äfven och i

synnerhet för kommunernas skattdragande befolkning, tvekar Eders Kongl.

Majits befallningshafvande ej att inför Eders Kongl. Majit i underdånighet

uttala den åsigt, att

l:o. Derest indelningsverket upphäfves, rust- och rothållare borde,

mot erhållande af full dispositionsrätt öfver det till rusthållet eller roten

9

E 66

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

hörande torp, åläggas att, antingen kontant eller under loppet af vissa

år, till statsverket inbetala en summa af 1,000 kronor, och

2:o att af dessa belopp bildades en rekryteringskassa, hvaraf den

årliga räntan i första rummet användes som bidrag till de kommuner,

hvilka vid anskaffande af stamsoldat hafva att utbetala skilnaden mellan

legans verkliga belopp och det som af staten dertill lemnas, samt att

den del af räntan, som för detta ändamål ej användes, lägges till kapitalet

för att öka rekryteringskassan, tills denna uppnått det belopp, att

årliga räntan deraf blifver tillräcklig att ersätta legan, ej allenast vid

anskaffningen af hela den årliga stamrekrytkontingenten, utan äfven till

upprätthållandet af stammens nummerstyrka till 25,000 man, hvarefter

all annan garanti Upphör.

Vexiö i landskontoret, den 12 september 1882,

G. WENNERBERG.

E. J. Hagman.

8:o) Kongl. Maj-.ts befallningshafvande i Kalmar län.

Stormägtigste, Aller nådigste Konung.

Länsstyrelsen, som enligt Eders Kong]. Maj:ts nådiga remiss den 9

nästlidne augusti åligger att afgifva underdånigt utlåtande öfver det i

komiterades underdåniga betänkande angående landtförsvarets ordnande

intagna »förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp», får i

sådant afseende underdånigst anföra följande.

Sedan, under förutsättning af indelningsverkets upphörande, komiterade

föreslagit en ny härordning, grundad på stam och beväring, af

hvilka stammens för fredstid till 25,000 man antagna nummerstyrka

skulle hållas fulltalig genom dels en årlig rekrytkontingent af 5,500 man,

och dels rekapitulation, så hafva komiterade, ehuru de föreställt sig, att

den för stamtruppens uppehållande erforderliga årliga rekrytering kunde,

om icke helt och hållet, åtminstone till största delen åstadkommas ge

-

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 67

nota frivilliga erbjudanden, likväl ansett det vara nödvändigt att, i stället

för den lagstadgade rekryteringsskyldighet, som nu åligger den indelta

arméns rust- och rotehållare, bereda annan osviklig trygghet för

erhållande till fulla antalet af de rekryter, som hvarje år borde insättas

i starntruppen för att hålla densamma fulltalig. Det är i detta syfte

komiterade uppstält det ofvannämnda lagförslaget; och då, enligt den

nådiga remissen, endast denna del af det nya härordningsförslaget utgör

föremål för det nu infordrade underdåniga yttrandet, har länsstyrelsen

ingen anledning eller ens befogenhet att ingå i granskning af förslagets

ölriga delar, utan måste så uppfatta sin föreliggande uppgift, som ålåge

det länsstyrelsen att, för den händelse ifrågavarande härordningsförslag

blefve i öfrigt till sina hufvudgrunder antaget, tillse, huruvida något

vore att i underdånighet erinra vid det sätt, hvarpå, enligt det föreslagna

särskilda lagförslaget, erforderlig säkerhet för stamtruppens nödiga

årsrekrytering skulle ernås, eller vid de reglementariska bestämmelser,

som till detta ändamåls vinnande i samma förslag upptagits.

1 de flesta andra länder, hvilkas härväsende är grundadt på allmän

värnpligt och en öfvad stam, tillgår så, att den årliga rekrytering, som

för stammens hållande vid bestämdt antal är nödig, åstadkommes, i den

mån den ej sker på frivillighetens väg, genom det erforderliga antalets

utlottande Ibland de värnpligtige. Komiterade hafva i det ifrågavarande

lagförslagets motiver medgifvit, att lottningssystemets användande skulle

för angifna ändamålets vinnande utgöra den mest verksamma och tillfredsställande

garanti, i synnerhet som detta systems tillämpning, hvarigenom

eljest oundvikliga kostnader kunde besparas, komme att drabba

alla medborgare lika, enär hvar och eu kunde träffås af lotten; men i

öfvertygelse om omöjligheten, åtminstone för det närvarande, att hos Riksdagen

genomdrifva en sådan garanti, hafva komiterade ansett sig ej böra

derpå grunda sitt förslag. Äfven länsstyrelsen hyser den åsigt, att den

årskontingent af rekryter till stamtruppen, som må vara nödig för att

gifva den föreslagna nya härorganisationen erforderlig fasthet, både lättast

och lämpligast skulle åstadkommas derigenom, att medelst lottning

bland de värnpligtige fylldes den brist, som efter frivillig rekrytering

uppkomme. Ett dylikt system kan, under förutsättning af garantier för

en oväldig tillämpning, icke sägas innefatta någon orättvisa. Det skulle

drabba alla värnpligtige lika, utan afseende på stånd eller förmögenhetsvilkor;

och till de åsigter, som vilja deruti se något förhatligt, är det

svårt att finna någon annan förklaringsgrund, än att man underkastar

sig penningeuppoffringar hellre, än man vill se sina söner blottstälde för

äfventyret att, inskrifne i den stående hären, tvingas till ett långvarigt

E 68

Lagen om upprätthållande af härens stam rupp.

militärlif med dertill hörande öfningar, i stället för att de eljest, med

jemförelsevis mycket kort öfningstid, skulle tjena vid beväringsmanskapet

i hopp att ej blifva uppbådade till verklig krigstjenst. Med de fördelar

af tillräckligt underhåll och lämplig aflöning, god både medborgerlig

och militärisk undervisning, tillfällen till befordran och ökade utsigter

till framtida bergning, som enligt det nya härordningsförslaget

skulle beredas stamtruppens manskap, synes inträdet i denna trupp icke

böra vara afskräckande; och om verkligt krig skulle utbryta — en olycka,

hvars möjlighet just är arméorganisationens hufvudsakliga anledning__

är stamsoldaten, med sin redan vunna krigsbildning och duglighet till

befäl, i en vida bättre ställning, än beväringssoldaten, som med endast

ringa öfning inskjutes i ledet. Om, dessa fördelar oaktadt, det erforderliga

rekrytantalet vid stamtruppen ej skulle vinnas genom frivilliga aftal, åsyftar

förslaget skyldighet för kommunerne att efter viss fördelning fylla bristen

af rekryter eller att vidkännas kostnaden af de ökade betalningsvilkor,

hvarmed de rekryter, som fattas, varda af vederbörande befäl

anskaffade. Detta förslag hvilar således på en grund, som länsstyrelsen

för sin del icke kan gilla, den nämligen, att penningen under eu eller

annan form må kunna ersätta det personliga fullgörandet af den medborgerliga

pligt, som bjuder hvarje vapenför ung man att i farans stund

hasta till sitt fäderneslands försvar och att redan under freden göra sig

dertill fullt duglig och användbar. Endast genom lottningssystemets

tillämpande blefve denna skyldighet lika för alla, utan möjlighet för någon

att under skyddet af egna eller andras penningeuppoffringar bereda

sig säkerhet för äfventyret att nödgas på fullt verksamt sätt egna sig åt

fosterlandets värn.

För den händelse likväl, att nödig garanti för stamtruppens hållande

vid magt anses icke böra sökas i användande af lottningssystemet, har

länsstyrelsen icke något väsendtligt att anmärka mot det nu föreliggande

lagförslaget, i motiverne hvartill komiterade sökt visa olämpligheten af

vissa andra förslag att utan lottning betrygga nämnda trupps årliga rekrytering

till nödigt antal. Afseende torde ock böra tillerkännas hvad

komiterade i motiverne anfört om fördelen deraf, att kommunerne genom

faran för kommunalutskyldernes ökning, antagligen skulle föranledas att

egna synnerlig omsorg åt de felande rekryternas anskaffande.

Hvad lagförslagets detaljbestämmelser angår, får länsstyrelsen i underdånighet

erinra:

vid §§ 6 och 8, att, om antalet rekryter, som inom ett rekryteringsdistrikt

skall anskaffas, är så stort, att det låter med en eller flere rekryter

fördela sig på samma distrikts alla rekryteringsområden, hvarje sådant

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 69

område torde böra fullgöra sin del af rekryteringsskyldigheten och den

genom lottningen bestämda ordningsföljden mellan områdena således

gälla endast i fråga om det rekrytantal, som möjligen finnes återstå efter

sådan jemn fördelning och af hvilket antal utdelning då kunde ske

på det sätt, att i tur varande områden anskaffade hvar sin rekryt till

antalets fyllande;

vid § 9 mom. 1, att efter ordet »kommunalstämma» torde böra tillläggas

»och för stad af stadsfullmägtige, eller der sådane ej finnas, allmän

rådstuga»; samt

vid § 11 4:de stycket, att, då de här föreslagna bestämmelserna, att

ingen annan än vederbörande kommuner finge öfver rekryteringsnämndens

beslut anföra besvär, och att missnöje med beslutet skulle vid talans

förlust till anteckning i protokollet anmälas innan nämnden åtskiljdes,

synes förutsätta närvaro af de intresserade kommunernes i § 9 af

förslaget nämnda ombud, sådant lämpligen torde böra angifvas genom

inflickande af orden »af kommunernes rekryteringsombud» näst efter ordet

»anmälas».

Slutligen har länsstyrelsen ej kunnat undgå att fästa uppmärksamheten

dervid, att det ifrågavarande lagförslaget, om det än i öfrigt må

anses betrygga den årliga anskaffningen af det antal rekryter, som, med

antagande af'' normal afgång, erfordras för att hålla stamtruppen fulltalig,

likväl icke innehåller bestämmelser för det under nu icke förutsatte,

men dock möjligen inträffande förhållanden, tänkbara fall, att afgången

ur stammen blefve under något år större, än att de vakanta numren

kunde fyllas genom dels en alltid oviss rekapitulation och dels rekrytering

af 5,500 man. För eu sådan händelse torde den föreslagna rekryteringsskyldigheten

böra utsträckas, i den mån det tillfälliga behofvet af

ökadt rekrytantal må finnas kräfva.

Med djupaste vördnad, nit och trohet framhärdar,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

undersåte och tjenare

G. J. EDELSTAM.

C. A. Palme.

Calmar i landskansliet den 8 september 1882.

E 70

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

9:o. Kong!. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län.

Underdånigste memorial.

Enligt nådig befallning i remiss den 9 sistlidne augusti, hvilken den

11 i samma månad kom Eders Kongl Maj:ts befallningshafvande tillhanda,

skall det åligga Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att före den 15

innevarande månad afgifva underdånigt utlåtande öfver komiterades förslag

till lag om upprätthållande af härens stamtrupp, hvilket lagförslag

är stödt på de grunder, som af komiterade i sin helhet uppgjorts angående

landtförsvarets ordnande.

Under förutsättning alltså, att omförmälde grunder för landtförsvarets

ordnande skulle vara antagligt, får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

härmed afgifva anbefalla underdåniga utlåtandet öfver

det ämne, som för sådant ändamål hit remitterats. Den knappt tillmätta

tiden tillåter icke Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i

sitt underdåniga utlåtande annorlunda än i sin största allmännelighet

vidröra och yttra sig öfver förslagets vigtigaste delar.

Beträffande sättet för rekryteringens inom arméen verkställande, så

finner Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, lika med komiterade, behöfliga

rekryters anskaffande i första hand böra ske på frivillighetens

väg och att det antal af stammen, som icke skulle kunna på detta sätt

erhållas, borde i annan ordning anskaffas. Komiterade hafva emellertid

antagit, att under vanliga förhållanden och med de löne- och andra förmåner,

hvilka blifvit för stamsoldaten beräknade, den årliga rekryterings-,

kontingenten skulle kunna utan bidrag af kommunerna på frivillighetens

väg anskaffas. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande håller dock före,

att, då kändt blifver, att, derest behöfligt antal rekryter icke kunna inom

den 10 juli erhållas, det bristande antalet skall genom högre årlig lega

anskaffas, en naturlig följd deraf är att förvänta, den nemligen, att sådana

personer, som vilja blifva till stamsoldater antagna, för att bereda sig

högre aflöning afvakta tiden efter den 10 juli, då sådana skola af rekryteringsområdena

till hvad pris som helst anskaffas. Af denna anledning

är det Eders Kongl. Majffs befallningshafvandes öfvertygelse, att i regeln

den årliga legan blifver vida högre än den, som komiterade föreslagit

böra af statsmedel bekostas. Om derföre kommunerna eller rekryterings

-

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 71

områdena, på sätt komiterade föreslagit, skulle vidkännas den högre kostnaden

för legan, kan detta, i synnerhet för de fattigare kommunerna, som

förut i allmänhet dragas med höga kommunalskatter, blifva i hög grad

känbart. Dessutom blefve, om komiterades förslag godkännes, rustningsoeh

roteringsbesväret dymedelst förändradt i väsentlig del till en kommunal

rustnings- och roteringsskyldighet, i stället för att detta onus nu

ligger å vissa fastigheter, och genom hvilken förändring dessa fastigheters

pålagor uti synnerlig hög grad minskas, då deremot öfriga skattdragandes

utgifter, i synnerhet deras, som beskattas efter inkomst, i samma mån

förhöjas. Såsom ett exempel på verkan af sådan omkastad beskattning

torde få anföras Lefvide socken i Gotlands Södra härad. Från denna

socken utgår för innevarande år bevillning efter 2:dra artikeln med 258

kronor 12 öre, hvaraf 135 kronor 71 öre utgår af jordbruksfastigheter

och 122 kronor 41 öre af andra beskattningsföremål. Bevillningen af

inkomst utgöres af kyrkoherden i församlingen med 22 kronor 41 Öre

och af ortens domare med 80 kronor. Denne sistnämnde skulle, om

komiterades förslag vunne bifall, ensam utgöra nära 1/a af socknens rekryteringskostnad

och kyrkoherden omkring 1/10 deraf, då deremot socknens

jordbruksfastigheter tillsammanstagne skulle få vidkännas endast

omkring hälften af sagda kostnad. Detta exempel är icke enstaka, utan

synes vid granskning af taxeringslängderna, att i allmänhet här å landsorten,

der jordegande allmoge utgör öfvervägande antalet, i synnerhet

presterskapet skulle genom föreslagna beskattningen i synnerlig grad

betungas. Genom sådan beskattning kunde ock innevånarne i en kommun

komma att i känbarare mån få sig ålagd beskattning för sagda

ändamål än skattdragande i annan kommun, hvadan motses kunde, att

denna beskattning i allmänhet blefve i hög grad ojemn.

Rättvisare och träffande alla statsmedborgare lika vore derföre, att,

derest icke tillräckligt antal rekryter kunde i första hand anskaffas på

frivillighetens väg, det felande antalet uttoges medelst lottning. För att

minska behofvet af lottning, hvaremot en inrotad fördom finnes, kunde

t. ex. stadgas, att rekryt, som frivilligt anmält sig till stamsoldat, finge

under tjenstgöringstiden åtnjuta en något högre aflöning, än den, som

ingått såsom sådan efter lottning. Säkrare vore dessutom att genom

lottning få stammen vid befarad krigstid fulltalig, än att då lita på

frivilligheten; ty hända kunde då, att det behöfliga antalet på frivillighetens

väg ej kunde äfven till oskäligt höga pris anskaffas. Fn stam

kan vid befarad krigstid behöfva i hast rekryteras. Skulle sådant verkställas

genom lottning, kunde det ske fort; men eljest torde dertill erfordras

längre tidrymd; och härpå kunde landets hela väl eller ve bero.

E 72

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

Af dessa anledningar får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

underdånighet framställa såsom sin åsigt, att det stadgande måtte i lagen

om upprätthållande af härens stamtrupp inryckas, att, der icke inom

föreskrifven lämplig tid rekryteringen kunde på frivillighetens väg åstadkommas,

lottning mellan värnepligtsskyldige skulle fylla stammen.

Om sådant förslag icke skulle vinna nådigt bifall, anser sig Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra, på de af ena komitéledamoten

herr Oscar Evers m. fl. i deras särskilda reservation uttalade grunder, i

underdånighet förorda nådigt bifall till deras förslag angående bildande

medelst rustnings- och roterings-skyldighetens partiella aflösande af eu

rekryteringskassa, dock med de modifikationer, som här nedan oinförmälas.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande finner icke sig kunna

biträda pluralitetens af komitén åsigt, att behandlingen af ett förslag i

berörda riktning icke legat inom gränsen för dess verksamhet, ty då

fråga blifvit väckt om förändring af härens organisation och om afskrifning

i sammanhang dermed af indelningsverkets onera och öfriga

grundskatter, torde väl hinder ej möta att för indelningsverkets

upphörande uppställa såsom vilkor, att en del af sagda onus finge

afskrifvas och en annan del aflösas. Hvad deremot beträffar bemälte

reservanters förslag angående utlösningens belopp, som de föreslå

lika för hvarje rusthåll eller rote till 1,000 kronor, så finner Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande detta förslag vara oantagligt i så måtto,

att aflösningskostnaden skulle blifva lika för alla, oaktadt rustning och

rotering* kostar betydligt olika på olika orter. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anser derföre, att aflösningen rättvisare skulle bestämmas

på det sätt, att en värderingskommission blefve tillsatt, som till ett

medeltal uppskattade årliga kostnaden å rustningen och roteringen inom

hvarje nuvarande regemente eller corps, och att hvarje rusthåll eller rote

efter sålunda gjord värdesättning skulle aflösa under loppet af vissa år,

till exempel 15 år, sagda onus med hälften eller en tredjedel af den

summa, som utgör kapitalvärdet efter fem procent af sålunda uppskattade

årliga värdebeloppet.

Emot reservanternas förslag vill Eders Kongl. Majrts befallningshafvande

vidare underdånigst föreslå, att å sagde rekryteringskassa endast

af räntan skulle årligen få såsom rekryteringsbidrag åt kommunerna

användas, och att öfverskottet måtte läggas till fonden och årligen förhöja

denna till dess räntan deraf fullt försloge till rekryteringens upprätthållande.

Slutligen anser sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke

kunna underlåta påpeka orimligheten af stadgandet i 9 § 2 mom. af la

-

Lagen om upprätthållande af härens, stamtrupp.

E 73

gen, att hvarje rekryteringsområdes kostnader å rekryteringen skulle

inom hvarje kommun utgöras enligt de grunder, som äro för kommunalutskylder

gällande. Bevillningen för jordbruksfastighet utgår för närvarande

med lägre procent än bevillningen för annan fastighet och för inkomst.

Anledningen till denna lägre beskattning torde sökas deri, att,

som jordbruksfastighet hittills i allmänhet dragit grundskatt, beskattningen

i bevillningsstadgan blifvit bestämd lägre för sådant beskattningsföremål.

Om nu grundskatterna till eu del eller helt och hållet afskrifvas,

torde ej vara billigt, att slik förmån vidare förunnades jordbruksfastighet.

Detta förhållande har ock blifvit af statsmagterna erkändt,

då i nya skjutsstadgan, 22 §, förordnats, att, vid fördelning af

skjutsafgift efter 2:dra artikelns bevillning, denna afgift, så länge bevillningen

för jordbruksfastighet utginge med lägre procent än bevillning

för annan fastighet, skulle utgöras med dubbelt större belopp för bevillning

af jordbruksfastighet än för bevillning af annan fastighet, frälseränta

och hvarje annat beskattningsföremål. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anser sig derföre böra i underdånighet hemställa, att stadgandet

1 9 § 2 mom. af föreliggande lagförslag måtte förändras till öfverensstämmelse

med hvad 22 § i skjutsstadgan i likartadt fall bestämmer.

Ett stadgande i denna riktning skulle åtminstone verka derhän, att, för

den händelse bevil!ningsförfattningen i omförmälda syfte framdeles ej

blefve ändrad, beskattningen ej komme att alltför mycket trycka innehafvarne

af de beskattningsföremål, hvilka nu draga högre bevillning.

Under ofvan gjorda förutsättning har Eders Kongl. Majrts befallningshafvande

ej något vidare att erinra mot komiterades ifrågavarande

underdåniga lagförslag. Visby landskansli den 13 september 1882.

RUD. HORN.

G. N• Donner.

10

E 74

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

10:o). Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län.

Underdånigt utlåtande.

Såsom infordradt, underdånigt utlåtande öfver ett uppgjordt förslag

till lag om upprätthållande af stamtruppen till den föreslagna nya hären,

får Eders Maj:ts befallningshafvande i underdånighet anföra följande:

Då Eders Maj:ts befallningshafvande dertill ej eger erforderlig sakkunskap,

torde det ej vara meningen, att Eders Maj:ts befallningshafvande

skall utlåta sig i fråga om tillräckligheten af föreslagna nummerstyrkan

för härens stamtrupp, hvarföre Eders Maj:ts befallningshafvande anser

sig kunna förbigå hvad härom, äfvensom i sammanhang dermed, hvad

rörande den årliga rekrytkontingenten i förslaget, förekommer.

Beträffande garantien i förslaget för stamtruppens behöriga anskaffande,

anser Eders Maj:ts befallningshafvande densamma vara fullt betryggande.

De anmärkningar mot förslaget i öfrigt, som Eders Maj:ts befallningshafvande

funnit sig böra framställa, äro:

mot § 9, mom. 1.

Paragrafen lemnar icke någon föreskrift, huru den deri omförmälda

öfverenskommelsen lagligen må kunna ingås. Komitén har visserligen

förestält sig, att densamma lättast skulle kunna åstadkommas derigenom,

att, såsom komitén uttrycker sig, vederbörande kommunalstyrelser gemensamt

utsåge en nämnd, som i frågor rörande rekryteringen, inginge aftal

å samtliga kommunernas vägnar. Äfven under förutsättning, att komitén

med vederbörande kommunalstyrelse, menar fullmäktige i stad och kommunalstämma

på landet, torde dock hinder för frågans lösning, på sätt

komitén tänkt sig, möta i det förhållande, att gällande kommunallagar

för stad och land icke medgifva öfverflyttandet af den kommunen deri

tillerkända beslutanderätt, i densamma rörande frågor, åt någon nämnd,

eller delegation. Första paragrafen i nådiga förordningarne om kommunalstyrelse

så väl i stad som på landet, stadgar nemligen, att kommunens

medlemmar ega att sjelfve vårda sina, såsom här är i fråga,

gemensamma hushållningsangelägenheter. Något undantag från denna

Lagen om upprätthållande af härens stam trupp

E 75

generel» bestämmelse förefinnes icke, utom i det fall, som omförmäles

uti 27 § af förordningen om kommunalstyrelse på landet.

För att ett aftal, såsom komité» förestält sig, må med förbindande

kraft kunna ingås, torde det alltså befinnas nödigt, att kommunallagarne,

hvilka äro af civil-lags natur, i behörig ordning erhålla för ändamålet

lämpliga tillägg.

Eders Maj:ts befallningshafvande föreställer sig emellertid, att i fråga

komna överenskommelser om ej lättast, så lagligast, bör och^kan åstadkommas

på det sätt, att frågan derom väckes i behörig ordning och

genom motiveradt förslag antingen uti eu eller annan af de gemensamt

rekryteringsskyldige kommuner eller ock helst uti alla samtidigt samt

behandlas derefter hos stadsfullmäktige, om stad med landtkommun deltager

i rekryteringen, eller å kommunalstämma för landtkommun i

den ordning för öfrigt, som kommunallagarne bestämma. På så sätt

kunna överenskommelser träffas genom beslut, som tillkommit i öfverensstämmelse

med kommunallagarne, sådana de nu lyda.

Vidare förekommer, att, om öfverenskommelse ej träffas, Eders Maj:ts

befallningshafvande skall, då framställning derom göres, bestämma det

antal personer, som skall af hvarje kommun å kommunalstämma utses,

för att gemensamt ombesörja rekryteringen för området.

Bestämmelsen gäller således endast landet, men om, beträffande

rekryteringsområde, som omfattar en eller flera städer, eller uti hvilket

stad med "landskommuner ingår, öfverenskommelse ej träffas, huru skall

då förhållas för besörjandet af rekryteringen för området? Härpå lemnar

lagförslaget icke något besked och komitén har härom ej yttrat sig.

Eders Maj:ts befallningshafvande skall ingripa, då framställning göres

derom, att öfverenskommelse ej träffats. Hvem som skall göra framställningen,

det omnämnes icke; man får dock antaga att sådant åligger

någon af de rekryteringsområdet tillhörande kommunerna. Men om sådan

anmälan ej inkommer och Eders Maj:ts befallningshafvande eljest ej få

kännedom om saken, huru bör i frågan för sådant fall förfaras?

Mot §10, mom. 3.

Af samma skäl, som rörande § 9, mom. 1 blifvit omförmäldt, torde

ordet »kommunalstyrelserna» böra utbytas mot annat eller andra ord, så

att visshet må förefinnas till hvilken myndighet inom stads- eller landskommunen,

Eders Maj ts befallningshafvande eger att hänvända sig.

Emot Eders Maj:ts befallningshafvandes föreläggande, att föranstalta

rekrytering, eger klagan rum, på sätt af § 13 närmare inhemtas- Då

Eders Maj:ts befallningshafvandes åtgärd, öfver hvilken klagan skall föras,

E 76

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

inskränker sig endast dertill, att lemna ett föreläggande, i fråga om

anskaffandet af ett, utaf annan myndighet bestämdt, behörigt antal rekryter

för rekryteringsområdet, torde eu sådan klagan vara obehöflig,

och dessutom, då rekryteringen i alla fall kommer att fortgå, resultatlös.

Mot § 11.

Beträffande militärledamoten i länsrekryteringsnämnden, förekommer

i början af paragrafen, att Eders Maj:t härtill beordrar regementschef.

Längre ner i paragrafen heter det åter, att »i beraälde regementschefs

ställe inträde såsom ledamot af nämnden vederbörande chef för rekryterande

regemente eller trängbataljon, der lian tillstädes är». Äro nu bestämmelserna

härom sa att fatta, att den af Eders Maj:t beordrade regementschef

i regel skall inställa sig vid förrättningen och deri deltaga,

men att, om af en händelse förutnämnde chefer skulle vara tillstädes*

den beordrade regementschefen skall för dem vika tillbaka och från förrättningen

afresa utan annat resultat än att hafva onödigt ådragit statsverket

kostnad, så torde paragrafen böra ändras derhän, att med tydlighet

och bestämdhet må framgå, huru härmed i verkligheten bör förhållas.

Bestämmelsen i paragrafen rörande suppleanter för ledamöterna från

landsting och stad, som ej till landsting hörer, torde jemväl böra förtydligas,

så att någon tvekan ej må uppstå om och huru dessa ledamöter

vid förfall böra suppleras.

Mot § 13.

För Eders Maj:ts befallningshafvande, som fått sig tillagdt att skilja

mellan olika kommuner i tvistefrågor rörande rekryteringen, hade det

tvifvelsutan varit af stort intresse att få en närmare inblick uti och

kännedom om beskaffenheten af de tvisteämnen, som, enligt komiténs förmenande,

kunna kommunerna emellan härom uppstå. Man hade då

satts i tillfälle att kunna bedöma, huruvida icke, vid det förhållande att

dessa tvister ej få verka uppehåll i rekryteringen och då uti dem en helt

annan utredning och bevisning kan i fråga komma än som står Eders

Maj:ts befallningshafvande, såsom förvaltningsmyndighet, till buds, skäl

kunde förefiunas, att dem hänvisa till behandling vid och afgörande af

vederbörande domstolar.

»På det minsta möjliga dröjsmål måtte uppstå vid det vakanta numrets

besättande», har komitén bestämt en kortare tid för besvärs anförande

öfver rekryteringsnämnds beslut, samt, för »beredande af större

skyndsamhet vid besvärens handläggning», jemväl föreslagit, ätt, sedan

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 77

besvären af klaganden inlemnats till Eders Maj:ts befallningshafvande,

det skulle åligga denna myndighet att skyndsamt insända desamma till

Eders Maj:t tillika med eget utlåtande och nämndens protokoll. Då lagförslaget

ej föreskrifver, att det skall åligga, vare sig klaganden att inlemna

eller rekryteringsnämnden att insända nämndens protokoll i ärendet,

måste komitén hyst den mening, att protokollet skall genom Eders

Mapts befallningshafvande infordras. En sådan åtgärd föranleder dock

till obehöflig tidsutdrägt med ett ärende, som skall med all möjlig skyndsamhet

handläggas; och torde det derför böra föreskrifvas, att rekryteringsnämnden

skall före dess afresa från förrättningen föranstalta, att

behörigt utdrag af dess protokoll till Eders Maj:ts befallningshafvande

skyndsamt insändes uti hvarje mål, i hvilket missnöje med nämndens beslut

blifvit hos nämnden antecknadt.

Slutligen kan Eders Maj:ts befallningshafvande ej undertrycka den

uppfattning, som genast vid förslagets genomläsande och jemväl sedermera

vid detsammas granskning gjort sig gällande, att förslaget, förinnan

detsamma varder upphöjdt till lag, tarfvar en sorgfällig omredigering.

Carlskrona i landskansliet den 21 augusti 1882.

Landshöfdinge-embetet.

CARL CHRISTOPHERSON. A. HOLMQVIST.

1 l:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads iän.

Underdånigste memorial.

Till följe af Eders Kongl. Maj:ts landtförsvarsdepartements skrifvelse

den 9 dennes får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifva underdånigt

utlåtande öfver nådigst förordnade komiténs förslag till lag om

upprätthållande af härens stamtrupp.

Ehuru det torde kunna tagas för gifvet att det till en början skall

komma att möta icke obetydlig svårighet, åtminstone för den mindre

E 78

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

upplysta delen af landets befolkning, att fullt sätta sig in i de uti

ifrågavarande förslag gifna föreskrifter, och att sålunda deras tillämpning

skall under någon tid troligen komma att orsaka så högre som lägre

myndigheter icke obetydligt bråk och besvär, särdeles hvad beträffar den

i 5:e och följande §§ föreslagna kommunal rekrytering, så torde dock

genom tidens kraf på en förändrad arméorganisation, och frågans redan

långvariga diskuterande man och man emellan, allmänhetens sinne hunnit

vid lagens trädande i verksamhet redan så vänja sig vid tanken på

en förändring i nu angifna riktning, att dennas genomförande dock bör

komma att möta mindre hinder än man möjligen kunde hafva haft anledning

befara under andra förhållanden; och då emot förslaget, för så

vidt dess bedömande i öfrigt ligger inom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

gebiet, icke synes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

något att anmärka, anser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förberörda

omständighet icke böra utgöra hinder för förslagets antagande.

Kristianstads landskansli den 21 augusti 1882.

TROLLE WACHTMEISTER.

A. W. E. Andersson.

12:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län.

Underdånigste rme m o r i a 1.

Enligt nådig remiss af den 9 sistlidne augusti har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande att afgifva underdånigt utlåtande öfver det

förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp, som uppgjorts

af den i nåder förordnade komité, hvilken fått i uppdrag att utarbeta

förslag rörande landtförsvarets ordnande; och får till följd häraf Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdånighet andraga följande:

Vid granskningen af de i förevarande förslag upptagne bestämmelser

rörande rekryteringens verkställande och Eders Kongl. Maj:ts befallnings

-

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 79

hafvandes befattning dermed, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

icke något annat att erinra än att enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

underdåniga förmenande någon anledning icke finnes att, på

sätt som i förslaget skett, genom anordnande af en rekryteringsnämnd i

hvarje län frångå nu gällande ordning, enligt hvilken Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande vid beväringsmönstringar eger beslutande rätt i fråga

om manskapets approbation och kassation.

Derjemte torde det tillåtas Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

att i underdånighet nämna, att bestämmelsen om stamsoldatens tjenstetid,

som kan utsträckas ända till femton år, deremot visserligen icke

någon anmärkning torde kunna göras, för så vidt angår tjenstbarheten,

föranledt betänklighet hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, då

frågan skärskådats ur social synpunkt. Erfarenheten visar nemligen att,

ju längre tjenstgöringen utsträckes, desto svårare blifver det för soldaten

att efter afsked^ erhållande bereda sig en fast och bergad ställning, så

att en icke ringa del af de försvarslöse utgöres af afskedade värfvade

soldater. Ehuru det måste medgifvas, att lefnadsförhållandena för de

blifvande stamsoldaterna kunna antagas blifva gynsammare än hvad de

äro för nuvarande värfvade arméns soldater, vore dock, enligt Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes underdåniga förmenande, en förkortning

af stamsoldatens tjenstetid af anförde skäl önskvärd.

Malmö landskansli den 13 september 1882.

GOTTH. WACHTMEISTER.

P. Krok.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 80

13:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län.

Underdånigste memorial.

Till följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga resolution den 9 sistlidne

augusti åligger det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att öfver ett

af komiterade för utarbetande af förslag till landtförsvarets ordnande

upprättadt, i tryck tillgängligt förslag till lag om upprätthållande af

härens stamtrupp afgifva underdånigt utlåtande; och får Eders Kong].

Maj:ts befallningshafvande, som icke hunnit noggrannt genomgå de med

berörda lagförslag nära sammanhängande förslagen till öfriga författningar

om landtförsvarets ordnande, beträffande nu ifrågavarande lagförslag

underdånigst anföra, att, då den bestämda årliga rekrytkontingentens

tjenstetid kan inskränkas till endast två år och rekapitulation är helt

och hållet frivillig å stamsoldatens sida, utan att någon garanti finnes

för rekapitulationens genomförande i erforderlig grad, det synes Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande mycket tvifvelaktigt, huruvida stamtruppen

verkligen kan genom rekrytkontingenten och rekapitulationen

hållas fulltalig i 25,000 man, eller i allmänhet få serdeles mycket större

nummerstyrka, än som betingas af den fullständigt garanterade rekrytkontingenten,

en styrka, som ej lärer kunna beräknas till tjugofemtusen

man, men att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande eljest icke har

något att emot den föreslagna lagen erinra. Halmstads slott den 14

september 1882.

F. W. LEIJONANCKER;

H. G. Nycander.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 81

14:o) Kongl. Majits befallningshafvande i Göteborgs och Bohuslän.

Underdån igste memorial.

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i

remiss den 9 dennes att inkomma med underdånigt utlåtande öfver ett

af den för landtförsvarets ordnande i nåder tillsatta komité utarbetadt

förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp, får landshöfdingeernbetet

underdånigst andraga, att embetet, vid genomgående af ifrågavarande

lagförslag, icke funnit anledning att emot detsamma framställa

någon erinran. Göteborg å landskansliet den 14 augusti 1882.

Landshöfdinge-embetet.

C. U. TILLII. CARL HAFSTRÖM.

15:o) Kongl. Majits befallningshafvande i Elfsborgs län.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Majits befallning i nådig

remiss den 9 riästlidne augusti får Eders Kongl. Majits befallningshafvande

härmed afgifva underdånigt utlåtande angående det af särskildt

i nåder förordnade komiterade utarbetade förslag till lag angående upprätthållande

af härens stamtrupp.

Eders Kongl. Majits befallningshafvande anser sig dervid till en

början böra anmärka, att förslagets innehåll ingalunda motsvarar hvad

dess benämning angifver. Stamtruppen utgöres nemligen af 25,000 man,

li

£ 82

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

af hvilka 5,500 årligen uppsättas genom rekrytering, och de öfriga genom

rekapitulation. Det är endast för upprätthållande af deri förstnämnda

delen, eller rekrytkontingenten, utgörande föga mer än en femtedel af

truppen, som förslaget anvisar en utväg. För anskaffande af den öfriga

finnes icke någon garanti.

Komiterade hafva sannolikt i stadgandet, att den, som ingår i stamtruppen,

icke derigenom undgår att, sedan han uttjenat sin tid, om han

qvarstår i beväringen, lika med denna deltaga i dess öfningar, trott sig

finna^ en garanti, för att den öfriga delen af stamtruppen skall hållas

fulltalig; men det torde vara betänkligt, att obetingadt godkänna denna

åsigt, och en sådan förmodan kan icke anses innebära garanti för truppens

existens.

Erfarenheten har gifvit vid handen, att det under vissa tidpunkter

varit omöjligt att upprätthålla den nuvarande värfvade styrkan; och man

kan icke förutse hvad framtiden bär i sitt sköte. 1 allt fall borde lagen

icke hafva annan benämning, än som motsvarar dess innehåll, eller upprätthållande

af stamtruppens rekrytkontingent. Vill man åter bibehålla

föreslagna benämningen, så torde icke någon annan utväg finnas, än att

ålägga kommunerna att anskaffa ytterligare rekryter, för att fylla vakanserna.

Äfven genom dödsfall och rymningar, hvarpå under senaste tid,

vid de inom länet befintliga regementen, flera exempel förekomma, kan

såväl rekrytkontingenten, som den öfriga delen af stamtruppen betydligt

förminskas, och, med afseende på den föreslagna stamtruppens låga

numerär, torde det icke vara råd ligt att lemna alla såmedelst tillkomna

vakanser obesatte.

Beträffande sättet för åstadkommande af den afsedda garantien, för

det fall att Eders Kongl. Maj:t, skulle finna den innehafvarne af roterad

jord hittills åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla denna stamtrupp

böra efterskänkas och på samhällets alla klasser öfverflyttas, så

och då, på sätt komiterade anmärkt, den naturliga utvägen att fylla

möjligen blifvande luckor i rekrytkontingenten genom lottning icke torde

kunna vinna representationens bifall, kan det icke nekas, att det är en

nära till hands liggande utväg att ålägga kommunerna anskaffandet af

denna stamtrupp.

Väl måste det erkännas, att detta är ett för kommunernas ändamål

fullkomligt främmande ämne, men såsom medlemmar af det stora samhället,

staten, böra de icke kunna undandraga sig att medverka till dess

försvar; och då någon lämpligare utväg att ernå målet icke kunnat uppgifvas,

anser sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdånighet

höra tillstyrka detsamma.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 83

I fråga om fördelningen emellan de särskilda kommunerna af denna

skyldighet hafva kommiterade ansett denna fördelning emellan de serskilda

regemente- och rekryteringsområdena böra ske med afseende på

kommunernas folkmängd, hvaremot den kostnad, utöfver de af Riksdagen

för rekryterna bestämda förmåner, som för rekryteringen erfordras, skulle

fördelas på innevånarne inom de serskilde kommunerna i förhållande till

dem, efter andra artikeln bevillningsstadgan, påförde utskylder. En

sådan fördelning af rekryteringsskyldigheten, om den också med afseende

å de större regementsområdena kunde tillämpas utan allt för stor synbar

orättvisa, skulle åtminstone, med afseende på de mindre rekryteringsområdena,

befinnas särdeles olämplig.

Komiterade hafva utgått från den åsigt, att de folkrikaste trakterna

i de flesta fall äfven äro de förmögnaste.

Denna förutsättning är icke riktig. Fyrfaldiga exempel förefinnas

på folkrika kommuner, inom hvilka förmögenheten är ytterst ringa.

Inom Elfsborgs län kunna anföras fyrfaldiga exempel på kommuner, der

folkmängden icke står i något förhållande till förmögenheten inom kommunen.

Inom en kommun af Valbo härad, Gesäter, med en befolkning

af 1,464 menniskor, uppgår hela bevillningsafgiften efter II:dra artikeln

endast till 194 kronor 56 öre; inom en annan; Nössemark, med 2,241

personer, till 231 kronor 35 öre.

Om i dessa trakter rekryteringen på frivillig väg ej låter sig verkställas,

hvilket är att befara, då man icke såsom hittills vid den indelta

armén har att erbjuda soldaten ett hem, ett torp och en jemförelsevis

sjelfständig ställning, men deremot årslånga öfningar under fanan, så

skulle fattigare kommuner kunna komma att öfver höfvan betungas

genom anskaffande af flera rekryter.

Då komiterade vidare såsom skäl för sin åsigt anfört det billiga

deruti, att, om innevånarne uti en trakt visa mindre offervillighet att på

frivillig väg fylla sin rekryteringsskyldighet, dessa få vidkännas en större

utgift, än i en annan, der någon brist i det stadgade rekrytantalet icke

förekommer, så torde härvid höra erinras, dels att antagandet af värfning

ingalunda lärer ske af offervillighet, men till följd af helt andra orsaker,

dels att ett rekryteringsområde, eller en kommun, inom hvilken den aldra

största beredvillighet visat sig, i det att flera derifrån låtit värfva sig till

rekryter, kan på grund af den i 8 § bestämda ordning emellan rekryteringsområdena

komma att plikta för ett helt annat områdes förmenta synder.

Komiterade hafva såsom hufvudsakligt skäl för sitt förslag slutligen

anfört svårigheten om ej omöjligheten att verkställa en fördelning emellan

kommunerna på grund af innevånarnes förmögenhetsvilkor, då dessa äro

E 84

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

underkastade ständig och hastig vexling. Härvid måste anmärkas, att

jemväl folkmängdsförhållandena, serdeles till följd af den i vissa orter

ytterst starka emigrationen vexla; och då komiterade, just med afseende

härå, föreslagit, att indelningen hvart tionde år skulle öfverses och rättas,

så skulle, om till exempel medium af fem års bevillningstaxering lades

till grund för fördelningen af rekryteringsskyldigheten kommunerna

emellan, medelst sådana rättelser orättvisor kunna afhjelpas.

I allt fall och då här ytterst är fråga om en utgift att utgöras af

en kommun, synes det i högsta måtto orättvist att pålägga denna utgift

endast med afseende å kommunens folkmängd och utan allt afseende på

dess tillgångar. Den tröst, som komiterade velat finna i förhoppningen

att »Riksdagen icke lärer underlåta att för en sådan landsdel bevilja en

förhöjning i den lega, som af staten rekryt eljest tillerkännes», torde

blifva föga tillfredsställande för den kommun, som i och för rekrytering

fatt vidkännas med afseende å dess tillgångar öfverdrifna utgifter.

Med afseende å hvad nu blifvit anfördt tillåter sig Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i underdånighet hemställa, om icke rekryteringsskyldigheten

rekryteringsområdena emellan kunde fördelas efter

medium af de fem nästföregående årens bevillningstaxeringssummor.

Vidkommande derefter ordningen för inträdandet af rekryteringsområdenas

ifrågavarande skyldighet, har komiterade icke funnit annan,

utväg att bestämma denna ordning än genom lottning (8 §).

Då komiterade såsom det förnämsta skälet för sitt förslag anfört,

»att hvarje kommun, hvarje individ derigenom blefve intresserad af att

stammen hölles fulltalig, och i stället för att afråda krigsduglige män

från inträde i stammen, skulle hvar och en söka i sin mån tillstädja

och uppmana ynglingar att frivilligt deri ingå», så skulle konseqvensen

fordra, att den kommun, ifrån hvilken det i lag bestämda antal rekryter

redan frivilligt ingått i stammen, befriades från sin rekryteringsskyldighet.

I full motsats härtill kunde nu på grund af nyssnämnde §• just .

denna kommun komma i tur att uppsätta hela det antal rekryter den på

grund af sin folkmängd är skyldig att uppsätta. Vidare om den i 6 §

■bestämda omreglering af rekryteringsområdena derefter inträffade, i sammanhang

med hvilken omreglering ny lottning torde böra verkställas,

så kunde samma kuinmun påföljande år, om den finge lägsta numret,

komma att drabbas af samma skyldighet.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser sig för den skull böra

i underdånighet hemställa, huruvida denna grund för rekryteringsskyldighetens

fullgörande må anses lämplig, likasom huruvida hela antalet

rekryter, som kommunen är skyldig anskaffa, bör på en gång uppställas.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 85

Slutligen anser Eders Kongl. Majrts befallningshafvande sig höra

förorda det inom komitén ifrågasatta och af en reservant förordade

tillägg att rust- och rotehållare skulle i mån af den indelta stammens

afgång, mot erhållande af full dispositionsrätt öfver det till roten hörande

torp, der sådant tinnes, till staten inbetala en summa af ett tusen kronor

för hvarje rote, samt att räntan å det derigenom bildade kapitalet skulle

i första rummet användas såsom bidrag till de kommuner, hvilka vid

anskaffandet af stamsoldat komme att utbetala lega till högre belopp,

än det, som af staten lemnades.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda:

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter

E. SPARRE.

Ludv. Almqvist.

Venersborg, i landskansli, den 14 September 1882.

l6:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län.

Underdånigt me m o r i a 1.

Med öfverlemnande i tryckt exemplar af utsedde komiterades underdåniga

betänkande angående landtförsvarets ordnande har Eders Kong!.

Maj:t genom nådig remissresolution den 9 i denna månad anbefalt sin

befallningshafvande i Skaraborgs län att afgifva underdånigt utlåtande

öfver det i detta betänkande framstälda förslag till lag om upprätthållande

af härens stamtrupp.

Följande den ordning, hvari förslagets bestämmelser förekomma, har

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vid fullgörande af berörde nådiga

föreskrift att först yttra sig öfver de uti §§ 1 och 2 intagna

E 86 Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

synnerligen vigtiga stadgandena angående nummerstyrkan för härens stamtrupp,

huru denna nummerstyrka skall hållas fulltalig, rörande sättet för

stamsoldats anskaffande samt om vilkoren för att blifva antagen till stamsoldat

och sådan soldats tjenstetid. Samtliga nu nämnda stadganden

sammanhänga dock oskiljaktigt med komiterades förslag till ny härordning,

hvaruti de äfven finnas ordagrant intagna, och någon ändring i

dessa stadganden lärer icke kunna ifrågasättas, utan att på samma gång

rubba de ^ grundvalar, hvarpå sistberörda förslag hvilar. Under förutsättning

således att härordningsförslaget, hvilket icke skolat utgöra föremål

för granskning af Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande, åtminstone

i alla hufvudsakliga delar, vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande

har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke annan erinran att framställa

emot bestämmelserna i §§ 1 och 2 af nu ifrågavarande lagförslag

än. att, på grund af hvad komiterade upplyst och anfört, Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande anser 25,000 man vara »om icke ett allt för

ringa» likväl det minsta möjliga antal, hvartill nummerstyrkan för härens

stamtrupp kan bestämmas.

Hvad derefter angår den uti § 5 intagna, för lagförslaget egentligen

kännetecknande bestämmelsen, att, derest något år rekryter till fulla

antalet icke inom stadgad tid anmäla sig till inträde i stammen mot de

af staten erbjudna förmåner, vederbörande kommuner skola vara skyldige

fylla bristen, så anhåller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

få förutskicka den erinran, att behofvet af ett sådant stadgande helt och

hållet är beroende af den för härordningsförslaget bestämmande grundsatsen,

att härens linie- och reservtrupper skola sammansättas af en

fullständigt öfvad, genom legning anskaffad stam samt af mindre fullständigt

öfvade värnpligtige (beväring). Godkännes denna grundsats, framträder

den oafvisliga nödvändigheten att försäkra sig om erforderligt

antal rekryter för stammen, derest de af staten erbjudna atlöningsförmåner

icke finnas vara för ändamålet tillfyllestgörande, och, enligt Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning, är det uti förevarande §

framställda förslag att i berörda hänseende anlita kommunernas medverkan

den enda utväg, som under för handen varande förhållanden

lämpligen kan ifrågasättas. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser

sig således, under angifven förutsättning, kunna förorda bifall till

stadgandet i § 5.

De för genomförande af detta stadgande i §§ 6—13 af lagförslaget

meddelade föreskrifter och bestämmelser, synas Eders Kongl. Majffs befallningshafvande

vara följdriktiga och väl afvägda. Dock tillåter sig

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framställa följande erinringar.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 87

Enligt § 9 mom. 1 ega de kommuner, som höra till samma rekryteringsområde,

sig emellan öfverenskomma om sättet för rekryteringens

verkställande. Den sålunda kommunerna inom ett rekryteringsområde

tillerkända rättighet torde icke vara för dem af något egentligt värde.

Deremot synes densamma kunna leda till förvecklingar och svårigheter

vid tillämpningen, enär uti gällande författningar saknas föreskrift, huru

öfverenskommelse skall tillvägabringas mellan kommuner, rörande deras

gemensamma angelägenheter. Då nu dessutom en så vigtig angelägenhet,

som den ifrågavarande, skäligen bör behandlas lika öfverallt inom

fäderneslandet och för denna angelägenhets ordnande icke rätt gerna kan

utfinnas något lämpligare och bättre sätt än det, som komiterade i motiverna

till förevarande § anvisat och hvithet i brist af öfverenskommelse

emellan kommunerna skulle till iakttagande påbjudas, så hemställer Eders

Kong! Maj:ts befallningshafvande, huruvida icke § 9 mom. 1 bör ändras

derhän, att inom hvarje rekryteringsområde, som hestår af flera kommuner,

ovilkorligen skall utses en nämnd, hvilken ombesörjer rekryteringen och

således i frågor derom ingår aftal å samtlige kommunernas vägnar.

Finnes svårighet möta att i lagen bestämma antalet ledamöter i

denna nämnd och huru många bland dem skola i förhållande till folkmängden

af hvarje kommun i nämnden insättas, lärer rättigheten att''

meddela beslut härom kunna, såsom i förslaget blifvit vilkorligt ifrågasatt,

öfverlemnas åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande. I hvarje fall

torde emellertid vid ifrågavarande moment böra tilläggas den föreskrift,

att i afseende på vilkoren för valbarhet till ledamot eller suppleant i

nämnden äfvensom angående rättighet att uppdraget sig afsåga samt ordinarie

ledamöters tjenstgöringstid och afgång skall gälla, å landet hvad

om kommunalnämnd, och i stad hvad om stadsfullmäktige är stadgadt.

§ 10 mom. 3 innehåller, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall

inom viss tid hvarje år låta tillställa »kommunalstyrelse» i rekryteringsskyldigt

område skriftlig uppgift å den rekryteringsskyldighet, som skall

fullgöras, med föreläggande att föranstalta om behörigt antal rekryters

anskaffande. Med det här förekommande uttrycket »kommunalstyrelse»

kan, enligt gällande författningar, icke förstås annat än å landet kommunalstämma

eller kommunalfullmäktige samt i stad stadsfullmäktige

eller allmän rådstuga, men då i de flesta fall icke kan vara behöfligt att

dessa kommunala myndigheter skola sammanträda för att emottaga omförmälda

uppgift samt bereda verkställighet åt det gifna föreläggandet,

hvilket väl i allmänhet kommer att ske genom särskild nämnd eller utsedde

ombud, anser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ifrågavarande

moment böra omarbetas i sådant syfte, att uppgiften och föreläggandet

E 88

Lagen om upprätthållandn af härens stamtrupp.

skola tillställas nämnde myndigheters ordförande eller i stad, der stadsfullmäktige

ej finnas, magistraten. I sammanhang härmed torde tagas i

öfvervägande, huruvida icke dels för rekryteringsområde, som består af

två eller flera kommuner, må anses tillfyllestgörande, att ofta nämnda uppgift

och föreläggande tillställdes allenast vederbörande i en af kommunerna,

till äfventyrs den bland dem, hvars antal innevånare är störst,

dels ock uttrycklig föreskrift bör meddelas derom, att de från Kongl.

Maj:ts befallningshafvande emottagna handlingarna skola genast öfverlemnas

till den särskilda nämnd eller annan, som har sig ålagdt rekryteringens

ombesörjande. Uppgiften och föreläggandet böra ock, så fort

ske kan, i rekryteringsområdets kyrkor uppläsas.

Varder föreskrift härom meddelad, torde i § 13 mom. 1 kunna införas

den bestämmelse, att tiden för Överklagande af sådant föreläggande,

hvarom i § 10 mom. 3 förmäles, skall beräknas från den dag, då detsamma

blifvit i kommunens kyrka uppläst.

Emot innehållet af § 14 och förslagets »öfvergående stadganden» har

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande intet att erinra.

Beträffande slutligen språket uti förevarande lagförslag, lemnar detsamma

icke så litet öfrigt att önska. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

håller före, det lagstiftaren bör söka att, så vidt möjligt är, rikta

sitt språk och derigenom uttränga sådana främmande ord, som ännu icke

deri vunnit fullständigt burskap. Men om denna åsigt icke skulle anses

riktig, så böra väl åtminstone uti svenska lagar icke användas utländska

ord, då motsvarande lika lämpliga och uttrycksfulla svenska ord finnas

att tillgå. Detta oaktadt förekomma i lagförslaget sådana uttryck som

»rekrytkontingent», »rekapitulation», »approbera», »approbation» och »kassation»,

hvilka utan ringaste svårighet kunnat utbytas mot »rekrytstyrka»,

»förnyad värfning eller omväljning», »godkänna», »godkännande» och förkastande».

Ordställningen och satsbildningen torde derjemte på flera

ställen tarfva förbättring, hvilket i synnerhet gäller om § 3. Uti § 2

mom. 1 synas orden »som kan blifva erforderlig» rätteligen böra utbytas

mot »som kan betingas».

Marieholrn i landskansliet den 26 Augusti 1882.

C. A. SJÖCRONA.

Ernst Hedenstierna.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp,

E 89

17:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län.

Underdånigste memorial.

Anbefald att afgifva utlåtande öfver af vederbörande komité uppgjordt

förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp, går Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande nu att i frågan underdånigst sig yttra,

dervid det icke kunnat undvikas, för bedömande af möjligheten att anskaffa

den erforderliga rekryt-årskontingenten, att jemväl taga kännedom

om bestämmelserna i förslaget till grunder för härens aflöning och underhåll

in. m. samt i förslaget till grunder för ny härordning.

Möjligheten att anskaffa rekryt är naturligtvis i de flesta fall beroende

af de förmåner, hvilka kunna tillförsäkras honom vid antagandet

till stamsoldat; och då dess första utbildning enligt förslaget skall beredas

genom en ettårig rekrytskola och en året derpå följande korpralskola

under åtta eller tolf månader, beroende på det vapenslag rekryten

tillhör, blifver nödigt tillse, att det arbete, som sålunda kommer att af

honom fordras, fullt ersättes genom de löneförmåner, honom af staten

erbjudas och hvilka utgöras af lega 40 kronor och månadslön 10 kronor

jemte öfriga förmåner in natura under den tid han är inkallad till tjenstgöring,

hvarförutom han under denna skoltid egen rätt till vissa permissionsdagar,

under hvilka dock månadslönen skall upphöra och rekryten

således vara hänvisad att genom tillfälligt arbete i hemorten eller annorstädes

förskaffa sig sitt lifsuppehälle. '' Ett sådant arbete torde dock

icke alltid vara att med säkerhet påräkna, helst som permitteringstiden

sannolikt komme att inträffa under vintertiden, då arbetsförtjenst ej alltid

är att påräkna.

Då de sålunda af staten utfästade löneförmåner för rekryten väsentligen

understiga de betingelser den frie arbetaren under -normala förhållanden

vid fast anställning i annans tjenst kan sig bereda, och då det

enligt förslaget skulle tillkomma kommunerna att fylla årskontingenten

af rekryter, för den händelse sådana icke till erforderligt antal inom bestämd

tid frivilligt sig anmäla, måste detta kommunernas åliggande —

företrädesvis uti en ort, der en mera omfattande industriel verksamhet

är utvecklad eller hvars befolkning genom från fädren ärfd vana har för

sed att uti från hemmen aflägsna orter söka ernå det förvärf, en karg

12

É 90

Lagen oni upprätthållande af härens stamtrupp.

natur i den egna bygden nekar — för dem blifva särdeles betungande;

ty otvifvelaktigt är, och det torde med full visshet kunna antagas, att

den yngling, som vill blifva antagen till stamsoldat och vet, att kommunen

i sista hand måste vidkännas den förhöjning uti legan utöfver statens

pris, han vill sig betinga, icke antager tjensten emot statspriset,

utan afvaktar den tid, då kommunen måste betala honom det pris, han

sjelf sätter på sitt erbjudande att i stammen ingå. Härigenom skola

kommunalutskylderna, som redan nu äro så tryckande, att inom Vermlands

län förekommer t. ex. en kommunalbeskattning af 14 gånger bevillningskronan,

blifva alltför betungande och obilliga.

Utaf bilagan tab. n:o 3 framgår, att under senast förflutna 5-årsperioden

antalet rekryter och volontärer i årligt medeltal utgjort 3,043

man; men helt annorlunda kommer rekryteringen efter den nu föreslagna

anordningen antagligen att ställa sig, och man får icke taga exemplet

från den tillgång på volontärer, som för närvarande lärer visa sig, enär

deras aftal icke är förbindande för någon längre tid, utan volontären

kan afgå, när han så för godt finner, ej heller från den hittills rådande

lättheten för rust- och rotehållare att i uppkomna ledigheter insätta rekryter,

enär denna lätthet tvifvelsutan är en följd af den med anställningen

vid den indelta arméen i allmänhet förenade förmånen af torp

och andra natura förmåner, förutom karlens visshet att i allmänhet under

största delen af året kunna genom arbete bidraga till sitt uppehälle

och sin förkofran i ekonomiskt hänseende.

När nu något lämpligare sätt för fyllande af årskontingenten af

rekryter icke torde kunna förvänta framgång inom Riksdagen (då det

enda rätta, eller lottning emellan de värnepligtigé, icke ansetts kunna

föreslås) är att, såsom föreslaget blifvit, öfverflytta en del af bördan på

kommunerna, der så deraf göres behof och hvilket, såsom visadt är,

måste inträffa, så torde nödigt blifva, dels att rekrytens inånadsaflöning

antingen ut,fästes något högre, än hvad förslaget innehåller, eller ock att

densamma utsträckes äfven till permissionstiden, hvilket otvifvelaktigt

skulle underlätta rekryteringen, dels ock till lättnad för kommunen, att

staten åtminstone till hälften med den deltager uti den förhöjning, som

karlen kan komma att sm betinga.

Endast under förutsättning, att kommunernas skyldighet i fråga

om anskaffande af rekryter till stamtruppen på sådant sätt lindras, anser

sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande kunna tillstyrka antagandet

af lagen om upprätthållande af häi’ens stamtrupp.

Uti förslagets 9 § förekommer, att, derest ej kommun kan träffa

öfverenskointnelse om sättet för rekryteringens verkställande, Eders Kongl.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 91

Maj:ts befallningshafvande skall, då framställning derom göres, bestämma

det antal personer, som skall af hvarje kommun å kommunalstämma utses,

för att gemensamt ombesörja rekryteringen för området; men af hvilken

en sådan framställning skall göras, omnämnes icke. Då otvifvelaktigt

är, att rekryteringen lämpligast ombesörjes af ett visst antal personer,

2 å 3 inom hvarje kommun, torde till förebyggande af tvetydighet härom

böra föreskrifvas, att det skall åligga hvarje kommun att efter en viss

tid, sedan Eders Kongl. Maj:t utfärdat lagen om rekryteringsområdenas

fördelning, till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet ingifva

uppgift om de personer, hvilka blifvit utsedde att å kommunens vägnar

om händer hafva områdets rekryteringsskyldighet, och att denna nämnd

inom sig utser en ordförande, hvars adress bör till Eders Kongl. Maj:ts

befallninghafvande uppgifvas. En dylik anordning skulle äfven förekomma

den tidsutdrägt, som blifver eu följd af föreskriften uti 10 §

mom. 3, att kommunalstyrelserna skola underrättas om den rekryteringsskyldighet,

som ett rekryteringsområde har att fullgöra, enär denna underrättelse

skulle afgå direkte till nämndens ordförande.

Carlstad å landskontoret den 9 september 1882.

H. GYLLENRAM.

Axel Anderson.

18:o. Kongl. IVlaj:ts befallningshafvande i Örebro län.

Underdånigt Memorial.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den

9 sistlidne augusti får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande häiuned

afgifva underdånigt utlåtande öfver ett i sådant afseende till Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande öfverlemnadt, af en i nåder förordnad komité

utarbetadt förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 92 Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

Enligt den föreslagna nya härordningen skall den svenska hären utgöras

af en, på frivillighetens väg, emot lega anskaffad stamtrupp med

en sammanräknad nummerstyrka af 25,000 man och af värnpligtige eller

beväring. Stammens nummerstyrka skall hållas fulltalig dels genom en

årlig rekrytkontingent af 5,500 man och dels genom rekapitulation.

Då nu, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande,

stamtruppens antal blifvit satt temligen lågt och betydligt lägre än i

1878 års förslag, som bestämde stamstyrkan till 30,000 man, så är det

så mycket angelägnare, att garantier förefinnas derför, att stamtruppen

städse hålles fulltalig. Det förevarande lagförslaget innehåller emellertid

endast garanti derför, att rekryter till antal af 5,500 man årligen komma

att inträda i stamtruppen, men innebär deremot icke någon säkerhet för,

att den öfriga, vida större delen af stamtruppen, hvilken del bör uppgå

till 19,500 man, kan genom rekapitulation hållas fulltalig. Visserligen

har komitén uttryckligen förklarat, att sådan säkerhet icke behöfver beredas,

enär »komiténs förslag på ett tillfredsställande sätt sörjer för, att

stamtruppens förseende med rekapitulanter i tillräckligt antal icke må

möta någon svårighet och för öfrigt en eller annan vakans för kortare

tid i stammens fredsstyrka icke kan vara förenad med någon större fara»;

men Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vågar hysa en motsatt åsigt.

Under de flera på hvarandra följande goda år på 1870-talet kunde, enligt

hvad erfarenheten visade, den värfvade arméens nummerstyrka icke

upprätthållas, utan vakanser i densamma till mycket stort antal uppkommo.

När en i ekonomiskt afseende lika blomstrande tidrymd som

den nyss omförmälda en gång, förr eller senare, åter inträder, skall det,

enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande, visa sig, att

de vakanser i stamtruppen, hvilka äro afsedda att, men icke kunna,

fyllas genom rekapitulation, icke inskränka sig till en och annan sådan,

utan komma att uppnå ett ganska betydande antal. Vid sådant förhållande

föreställer sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att man på

lagstiftningens väg bör sörja derför, att de vakanser i stamtruppen, hvilka

icke komma att, såsom afsedt är, genom rekapitulation besättas, dock

på annat sätt varda fyllde. Möjligen skulle detta mål kunna vinnas

derigenom, att årligen, utöfver den en gång för alla faststälda rekrytkontingenten

af 5,500 man, anskaffades ytterligare så många rekryter,

som erfordrades för att fylla de icke genom rekapitulation besatta vakanserna

i stamtruppen. Anlitas denna utväg, lär deraf en omarbetning

af lagförslaget i flera delar blifva en följd.

Enligt lagförslaget skall garantien derför, att rekryter till det faststälda

antalet af 5,500 man årligen varda tillförda stamtruppen, ligga

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

K 93

deri, att, om nämnda antal icke frivilligt anmäler sig, det skall åligga

rikets samtlige kommuner att i föreslagen ordning ansvara för fyllande

af bristen. Det är att antaga, att under vanliga förhållanden omförmälda

garanti skall göra till fyllest; men tiderna kunna blifva sådana, att det

fcke skall lyckas att till något pris lega stamrekryter. I sådan händelse

blir den kommunerna ålagda ansvarsskyldighet utan betydelse. Det torde

vara nog att i detta afseende åberopa Halland såsom exempel. Ehuru

kommunerna der, hvilka hafva skyldighet att rekrytera milisen, uppbjuda

all sin förmåga att på frivillighetens väg anskaffa det behöfliga antalet

rekryter, visar det sig likväl, att under åren 1870 - 1879 endast tre man

anmält sig som frivillige i milisen. Hela antalet af dem, som utan lottning,

således frivilligt, införlifvats med milisen, utgjorde den 1 Juli 1879

17 ”nan. Den enda fullt verksamma och tillfredsställande garantien för

den fasta årliga rekrytkontingentens anskaffande blir således lottningen;

och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hyser den fasta öfvertygelsen,

att, om än för närvarande föga utsigt förefinnes att i lagstiftningen

införa denna garanti, den dock förr eller senare skall varda stadgad såsom

det yttersta och enda säkra medlet att, om ock i den mån kommunernas

ifrågasatta ansvarsskyldighet kommer att visa sig vara kraftlös,

anskaffa det erforderliga antalet stamrekryter.

Enligt § 9 mom. 2 i lagförslaget skola efter de grunder, som gälla

för kommunalutskylders utgörande, jemväl inom hvarje särskild kommun

uttaxeras bidrag till gäldande af kommunens andel i de kostnader, som

af rekryteringsskyldighetens fullgörande må blifva eu följd. Då emellertid,

enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, dessa grunder,

hvad landskommunerna angår, icke äro sådana, att med deras, tillämpning

en rättvis och billig fördelning å kommunens skattskyldige medlemmar

af bidragen till kommunens utgifter kan ernås, utan tvärtom

en jemförelsevis mindre börda deraf faller på jordbruksfastigheterna än

på andra beskattningsföremål; förefaller det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

synnerligen betänkligt, att äfven till förutsatta fall utsträcka

tillämpningen af samma grunder. När senast en sådan utsträckning

hvad angick kostnaderna för uppförande af folkskolebyggnader å landet

genom nådiga kungörelsen den 30 November 1876 påbjöds, förspordes

från flera kommuner i vårt land en efter Eders Kongl. Maj:s befallningshafvandes

omdöme icke obefogad klagan att de, hvilka utgjorde bevillning

för inkomst, fingo"vidkännas en alltför dryg andel af bidragen till

gäldande af dylika kostnader. Endast under förutsättning, att i sammanhang

med lösningen af försvars- och skattefrågorna en tillfredsställande

ändring af nu gällande grunder för kommunalutskylderna åstadkommes

E 94

Lagen om upprätthållande af härens stamtr

upp.

kan Eders Kongl. Maj:s befallningshafvande tillstyrka bifall tillförslaget,

att kostnaderna till följd af rekryteringsskyldighetens fullgörande slfola

uttaxeras efter samma grunder som kommunalutskylder.

Enligt § 2 inom. 3 får tjenstetid för stamsoldat vid första aftalet

icke bestämmas till flera än 6 ar. Med afseende derå, att enligt tjenstehjonsstadgan

städjeaftal icke får slutas för mera än ett år i sänder och

att enligt kongl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18

Juni 1864 § 15 mom. 1 öfverenskommen tjenstetid för handelsbetjent och

arbetare i fabrik, handtverk eller annan handtering icke må öfverstiga tre

år, håller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande före, att omförrnälda

maxiinibestämmelse af 6 år lämpligen kunde och borde något nedsättas,

t. ex. till 5 eller 4 år. Huru än emellertid maximum för stamsoldats tjenstetid

varder, hvad angår första aftalet, bestämdt, synes samma maximum

jemväl höra stadgas för rekapitulation och denna således icke få afse

längre tid än första aftalet. En sådan begränsning saknas emellertid uti

förevarande moment, Den kan åstadkommas genom att i satsen: »och

kan sedermera, förlängas, hvarje gång med ett eller flera är» mellan »flera»

och »är» inskjuta »högst 6» (5 eller 4).

Den i 11 § tredje stycket föreslagna tid för rekryt.eringsnämndens

sammanträde torde lämpligen kunna och böra utsättas till någon tidigare

än den 30 Oktober infallande dag t. ex. till den 27 eller 28 i samma

månad. Den kommunerna förunnade tidrymd för anskaffande af rekryter

varder derigenom icke i afsevärd mån inskränkt; men uppvisad och antagen

rekryt får längre rådrum och tid att inställa sig å vederbörande

regementes eller corps’ förläggningsort.

Vidare anser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande önskligt, att

bestämmelse meddelas, huruledes, i händelse den af Eders Kongl. Maj:t

till deltagande i rekryteringsnämndens förhandlingar förordnade regementschef

plötsligen får laga förfall att öfvervara nämndens sammanträde,

ställföreträdare för honom må kunna tillkallas.

Hvad angår den befattning Konungens befallningshafvande enligt

lagförslaget hafva att taga med deri omförrnälda ärenden, finner Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke något att erinra vid de af komitén

i detta afseende föreslagna bestämmelser.

I somliga af lagförslagets §§ äro deri förekommande särskilda stycken

eller moment utmärkta med siffror; i andra deremot icke. Så väl

för vinnande af likformighet i nämnda afseende som ock för beredande

af beqvämlighet och säkerhet vid förekommande citat af bestämmelser i

den blifvande lagen torde i de §§, hvarest de särskilda momenten sakna

sifferbeteckning, sådan böra anbringas.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 95

Slutligen får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, utan att framställa

detaljerade anmärkningar i afseende å redaktionen af förevarande

lagförslag, i allmänhet uttala den åsigt, att samma redaktion å flera ställen

är emottaglig för mycken förbättring.

Örebro slott i landskontoret den 5 september 1882.

AXEL BERGSTRÖM.

J. 0. Högström.

19:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län.

Stormägtigste, Aller nådigs te Konung!

Genom nådig remiss den 9 innevarande augusti har Eders Kongl.

Maj:t, med bifogande af den, till utarbetande af förslag i ämnet, förordnade

komités afgifna underdåniga betänkande, angående landtförsvarets

ordnande, infordrat Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utlåtande

öfver förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp,

och får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, till underdånig åtlydnad

häraf,

beträffande 11. paragrafen i förslaget till nämnda lag, i underdånighet

anföra, att, då samma paragraf icke innehåller någon bestämmelse derom,

huru förfaras skall, i händelse den af Eders Kongl. Maj:t beordrade regementschef

varder af laga förfall hindrad att sitta ledamot i nämnden,

stadgande för sådant fall torde böra i paragrafen intagas; äfvensom att

till förekommande af misstydning i afseende på antal suppleanter, som

för den ledamot i nämnden, som af landsting eller stadsfullmägtige väljes,

tillika skola utses, — orden »och som jemte två suppleanter för hvarje

år utses» torde utbytas mot orden »och som jemte suppleant för hvarje

år utses», helst blott en suppleant för hvarje ledamot torde vara genom

stadgandet afsedd,

E 96

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

samt, hvad förslaget till lag om upprätthållande af härens stamtrupp

i öfrigt vidkommer, förklara, det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

icke har något emot detsamma att i underdånighet erinra.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåte

REINHOLD CHARPENTIER.

C. E. Stålhös.

Westerås slott i landskansli den 16 augusti 1882.

20:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län.

Underdånigt memorial.

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:t,s befallning i nådig

remiss den 9 sistlidne augusti får länsstyrelsen härmed afgifva underdånigt

utlåtande öfver det af vederbörande komiterade den 19 förutgångne

Juni afgifna »förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp»,

dervid, till följd af den korta tid, som för förslagets granskning blifvit

medgifven, länsstyrelsen nödgas inskränka sig till att framställa och i

största korthet motivera endast följande anmärkningar emot förslaget,

hvilka synas länstyrelsen sjelfmant erbjuda sig och vara af vigt.

Frågan, huruvida stamtruppens föreslagna nummerstyrka af sammanlagt

25,000 man må, med hänsyn till den utbildning, som är afsedd att

gifvas åt ej mindre stamtruppen sjelf, än äfven åt de värnepligtige, anses

tillräckligt stor för åstadkommande af ett »betryggande försvar», tilltror

sig länsstyrelsen, i saknad af erforderlig sakkännedom, icke att kunna

bedöma, hvaremot den frågan, huruvida lagförslaget kan anses innefatta

nödig garanti derför, att den för stamtruppen sålunda påräknade nummerstyrka

ständigt skall hållas fulltalig, synes länsstyrelsen vara lättare

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 97

att besvara. Då nemligen komitén föreslagit, att stamtruppen skall hållas

fulltalig dels genom en bestämd årlig rekrytkontingent af 5,500 man och

dels till återstående delen genom rekapitulation, men minimum af tjenstetiden

för stamsoldat är bestämdt till två år, så och då tider kunna uppstå,

då det hvarken låter sig göra att erhålla rekapitulanter och ej heller

de af kommunerna anskaffade eller de «af vederbörande chefer på kommunernas

bekostnad legde rekryter kunna förmås att vid stamtruppen

taga anställning för längre tid än tvänne år, måste ju häraf blifva en

följd, att stamtruppen icke uppnår ens hälften af den normala styrkan.

Enda utvägen att afhjelpa detta missförhållande, så vidt man nemligen

vill fortgå på den af komiterade anvisade väg och sålunda undvika lottningen,

synes vara att minimum af tjenstetiden för stamsoldat minst fördubblas,

hvarigenom dock legokostnaderna naturligtvis måste komma att

fördyras.

Då vidare, efter hvad som framgår af 5, 6 och 9 §§ i lagen, kommiterade

föreslagit att, derest rekryt ieke kan af rekryteringsområdet anskaffas

mot den af statsmedel utgående lega och rekryteringsområdet

sålunda nödgas tillskjuta hvad derutöfver erfordras, dessa kostnader skola

inom hvarje kommun utgöras »efter de grunder, som äro för kommunalutskylder

gällande», så får länsstyrelsen härvid erinra, att förslaget i den

delen icke lärer kunna anses antagligt under annan förutsättning, än att

man lyckas åstadkomma en nu saknad, men af behofvet högt påkallad

rättvis lagstiftning rörande den kommunala beskattningen. Att, innan

sådant skett, utvidga området af de skattegrupper, hvilka skola utgå efter

de grunder, som äro gällande för kommunal-utskylder, synes ingalunda

vara tillrådligt.

Falun i landskansliet den 13 september 1882.

CURRY TREFFENBERG.

Edvard Bolin.

13

E 98

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

21 ro) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gefleborgs län.

Storm ägtigste, Allernådigste Konung!

Öfver det af komiterade afgifna förslag till lag om upprätthållandet

af härens starntrupp får, likmätigt nådig föreskrift, Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Gefleborgs län afgifva det underdåniga utlåtande

att samma förslag, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning,

innefattar så beskaffade hufvudgrunder och bestämmelser, hvilka

böra anses både erforderliga och under vanliga förhållanden ändamålsenliga.

Till betryggande af stamtruppens ständiga vidmakthållande torde

jemväl böra tagas i öfvervägande den af komiténs ordförande jemte

andra ledamöter särskildt framhållna mening om bildande af en rekryteringskassa

för sådana fall, då rekryter icke utan en för statsverket

alltför betungande utgift torde i första hand erhållas. För folkets vanor

och föreställningssätt är den ifrågastälda åtgärden desto mindre främmande

som särskilda legokassor blifvit, åtminstone i vissa län, bildade

i ändamål att åt de rotar, som pröfvas vara deraf i behof, lemna understöd

vid rekrytering, äfvensom vid öfriga roteringsskyldigheters utgörande

af i allmänhet svaga eller tillfälligtvis genom olyckor försvagade

rotar. Exempelvis tillåter sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

åberopa Eders Kongl. Maj:ts förnyade nådiga instruktion den 7 augusti

1855 för förvaltning af de för nyssnämnda ändamål inrättade så kallade

uddemantalskassorna inom Gefleborgs län.

Bildande af en för hela riket gemensam rekryteringskassa till upprätthållande

af härens stamtrupp skulle måhända i väsentlig mån bidraga

till den stora och vigtiga samhällsfrågans ändamålsenliga lösning.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

Underdånigate, tropligtigste

tjenare och undersåte

F. ASKER.

C. W. Lundberg. C. Ad. Fagerlund.

Gefle landskansli den 15 augusti 1882.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 99

22:o) Kongl. Majits befallningshafvande i Vesternorrlands län.

Underdånigt memorial.

Genom nådig remiss den 9 sistlidne augusti anbefald att afgifva

underdånigt utlåtande öfver det af serskildt utsedde komiterade den 19

nästförutgångne Juni afgifna förslag till lag om upprätthållande af härens

stamtrupp, får Eders Kongl. Majits befallningshafvande i sadant hänseende

underdånigst anmäla, att Eders Kongl. Majts befallningshafvande

icke har i hufvudsak att emot berörda förslag erinra något vidare, än

att § 5 deri torde böra sålunda ändras, att den kommer att afse icke

allenast det fall, då rekryter till fulla antalet af årskontingenten icke

inom den stadgade tiden anmält sig att ingå i stammen, utan jemväl

det fall, då rekryter icke blifvit inom samma tid till fulla antalet approberade

och godkända. Hernösand i landskontoret den 7 september 1882.

G. RYDING.

Axel Arnell.

23:o) Kongl. Maj-.ts befallningshafvande i Jemtlands län.

Stormägtigste, Allernådigste Konung.

Enligt erhållen nådig befallning, får landshöfdinge-embetet i Jemtlands

län härmed afgifva underdånigt utlåtande öfver det af komiterade

för försvarsverkets ordnande uppgjorda förslag till lag om uppehållande

af härens stamtrupp.

E 100 Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

Instämmande i komiterades åsigt om behofvet af en sådan garantilag,

stiftad af Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt, anser landshöfdinge-embetet

deremot den af komiterade föreslagna lagens grunder vara

sådana, att densamma icke bör antagas.

Skola grundskatter och indelningsverk efterskänkas såsom eu obillig

och ojemnt tryckande börda, så torde böra tillses, att i afseende å den

börda, som träder i stället, icke kan med skäl göras enahanda anmärkning.

Med de grunder, hvarpå den föreslagna garantilagen är fotad, skulle

emellertid detta säkerligen blifva förhållandet i ganska kännbar grad.

Det lider nemligen icke tvifvel, att rekryters anskaffande skall erfordra

långt större kostnader i somliga orter, än i andra. Detta torde komma

att bero icke, såsom komiterade tyckes förutsätta, ensamt eller alltid på

större obenägenhet för soldatyrket å ena orten, än å den andra, och

deraf framkallade större löneanspråk för att kunna lockas in på denna

bana. Långt oftare torde det bero på väsentlig skilnad i tillfällen till

riklig och högre arbetsförtjenst på ena orten och den andra. Då sålunda

de knappt tillmätta förmåner för stamsoldaten, som föreslagits

böra utgå af staten, antagligen skola finnas i större och mindre grad

otillräckliga eller otillfredsställande inom vissa orter för anskaffande af

rekryter, komma sådana orter att af försvarsväsendet tryckas hårdare,

ej blott i förhållande till andra orter, der förmånerne förslå, utan äfven

sins emellan. Vansklig synes ock den förutsättningen vara, att Riksdagen

skulle finnas villig att i sådane fall partielt höja förmånerna. Och

när staten förr eller senare nödgas träda emellan, blir detta, på sätt i

en af reservationerna mot den föreslagna lagen riktigt framhålles, »i sjelfva

verket eu statsgaranti, men icke, såsom i 1878 års garantilag, redan i

första hand en allas garanti för det hela, utan det blir en garanti ifrågasatt

och framkallad af några hårdare tryckta orter på bekostnad af andra

mera gynnade, med alla deraf följande frön till split och strider.»

Nu anmärkta ojemnhet, redan framkallad af de skiljaktiga förhållanden,

som betinga, så att säga, olika pris på rekryter inom skilda orter,

måste också väsentligen stegras i följd af grunderna för såväl rekrytområdenas

bildande som ansvarighetens fördelning inom desamma.

I förra hänseendet är folkmängden ensam afgörande. Såsom grund

för ansvarets fördelning mellan innevånarne inom ett rekryteringsområde

tjenar åter beloppet af dem enligt 2:a artikeln bevillningsstadgan påförda

utskylder.

Häraf kan uppstå det missförhållande, att ett område med storfolkmängd,

men ringa bevillning finge, äfven med antagande af samma anskaffningspris,

vidkännas större rekryteringskostnader, än ett område med

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 101

ringa folkmängd, men stor bevillning; ett missförhållande, som komme

att ytterligare förvärras, i den mån anskaffningspriset vore större inom

det förra området.

Vid undersökning, huru det af komiterade uppgjorda förslag till

rekryteringsområden inom detta län skulle i nämnda hänseende utfalla,

visar sig i följande tolf undersökta fall, att en rekryt skulle belöpa: inom

öfver- och Ytterhogdals område på 478 kronor af den området åro1881

påförda bevillning, inom Sunne och Frösöns på 390, Rödöns och As på

332, Hammerdals på 248, Lits pastorats på 242, Hackås och Näs samt

Tönnäs och Starsjö skilda rekryteringsområden på 224, Näskatt och Aspås

på 223, Ragunda på 193, Offerdals på 156, Fällinge på 142 samt Hatagens

på 53 bevillningskronor.

Missförhållanden af enahanda beskaffenhet kunna jemväl uppstå

mellan kommuner af antydd skiljaktighet i afseende å folkmängd och

förmögenhet, hvilka tillsammans komme att utgöra ett rekryteringsområde.

Kostnaderna för fullgörande af hela områdets rekryteringsskyldighet

skola nemligen, enligt § 9 inom, 2, fördelas på de skilda kommunerna

efter hvarderas folkmängd, men inom hvardera af dem efter de

grunder, som äro gällande för kommunalutskylder.

Liknande anmärkningar, som de nu anförda, hafva, såsom det synes,

blifvit inom komitén framstälda. De upptagas nemligen i viss mån till

besvarande af komitén, som söker gendrifva dem på följande märkliga

skäl.

»De folkrika trakterna», yttrar komitén,'' »äro i de flesta fall äfven

de förmögnare». Detta påstående är emellertid ingalunda ett axiom.

Tvärtom torde det jäfvas af erfarenheten från skilda håll. Redan ofvannämnda

exempel innebära sådane jäfsförhållanden. Dessa exempel äro

säkert icke ensamt stående undantagsfall, ens inom detta län. Dylika

fall måste helt visst yppa sig i stort antal äfven inom många andra delar

af riket. Men äfven om fallen, såsom komitén antager, äro få, böra väl

icke garantilagens grunder uppställas så, att vissa kommuner, om än ett

fåtal, deraf måste komma att obilligt tryckas.

Vidare åberopar komitén »det billiga deruti, att, om innevånarne

i en trakt visa mindre offervillighet att på frivillig väg fylla sin rekrytcringsskyldighet,

dessa få vidkännas en större utgift, än i eu annan, der

någon brist i det stadgade rekrytantalet i mindre mån eller icke alls

förekommit».

För att bevisa befogenheten af sitt förslag till garantilag, enligt

hvilket ansvaret för rekryteringens fullgörande skulle från staten, som

eljest har detsamma, öfverfiyttas på kommunerna, söker komitén sålunda

E 102 Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

stöd i förhållanden, som först genom förslaget skulle uppstå. Utan detta

förslag, tillhör nämligen rekryteringsansvaret icke innevänarne i någon

trakt, utan staten. Antagandet af härens stammanskap göres icke enligt

bestämmelserna derför beroende af någon »offervillighet», utan af frivilligt

aftal och den aflöning, som kan blifva erforderlig. Äfven om detta innebure

kraf på »offervillighet», kunde det väl endast gälla dem bland de

värnpligtige, som kunna till stamsoldater antagas. För bristande villighet

hos ett fåtal värnpligtige inom en ort att egna sig åt soldatyrket

mot de af staten erbjudna, enligt uppfattningen inom orten allt för ringa

förmånerna, finner komitén billigt att ålägga ortens alla skattskyldige

innevånare ett penningstraff, mycket påminnande om förgångna tiders

»dulgaböter».

En annan oegentlighet bör jemväl framhållas. De, som äro villige

att på statens vilkor ingå i stammen, anmäla sig väl icke för visst rekryteringsområde,

utan för ett visst regementsområde. När sedan det

bristande antalet fördelas på detta områdes rekryteringsområden, så kan

inträffa, att något af dessa finge vidkännas skyldighet att fylla en stor

del af denna brist, ehuru ett dess allmänna rekryteringsskyldighet, motsvarande

antal rekryter frivilligt anmält sig från detta område. Åtminstone

synes lagen ej tydligt förebygga detta.

Den föreslagna garantilagens största förtjenst förmenas ligga deri,

att genom dess antagande hvarje kommun, hvarje individ blefve intresserad

af att stammen hölles fulltalig, enär han i annat fall, likasom förhållandet

nu vore med rust- och rotehållare, komme att röna kostnader

och obehag. Hvarje individ borde derföre antagas komma att lifligt söka

förebygga brist i reki’yteringen eller deltaga i fyllandet af yppad brist

och sålunda snart sagdt sjelf anses uppträda såsom värfvare, hvilket i

hög grad borde bidraga att befordra rekryteringen. Egentligen syftar

dock koiniténs uppfattning om individens berörda deltagande blott derpå,

att han, tvärt emot hvad händelsen förmodades blifva enligt 1878 års

förslag, skulle söka att i sin mån uppmana och tillstädja ynglingar att

— äfven mot vilkor, som ej vore tillfredsställande — ingå i stammen.

Tror man då, att öfvertalning i detta fall skulle hjelpa, eller att annat

än anbud på ökade förmåner skulle undanrödja eu på de allmänna förmånernas

underhaltighet grundad obenägenhet att inträda i stammen.

Helt visst misstager man sig då. De mera direkt verksamma åtgärderna

till bristens fyllande skulle, i brist af åsämjande om annat sätt för rekryteringens

verkställande, vidtagas af en kommunal kommission, som

« hade att gemensamt ombesörja rekryterings-förfullständigande inom hela

rekryteringsområdet. Föga antagligt är emellertid, att denna kommis

-

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 103

sion kunde bättre eller billigare fullgöra detta uppdrag, än om det för

statens räkning verkstäldes genom några bland regementsområdets underbefäl,

hvilka torde ega lika stor förmåga dertill, som kommunala värfvare.

Mot den garanti, som i 1878 års förslag innehölls, eller ställande af

ett förslagsanslag till Kongl. Maj:ts disposition, har komiten anmärkt,

att det skulle föranleda stor svårighet att med någon grad af sannolikhet

bestämma budgetens storlek. Denna olägenhet, som, enligt komiténs

förslag, likaledes skulle drabba kommunerna i afseende å deras budget,

torde väl också icke förtjena synnerligt afseende, helst, enligt komiténs

antagande, det endast skulle blifva i få undantagsfall, som förslagsanslaget

behöfde anlitas och dess anvisande således icke torde medföra

större olägenheter, än anvisandet af andra dylika.

Komitén antager vidare, att med 1878 års garantilag skulle inträffa,

att i följd af åtskilliga förhållanden, såsom industriens hastiga uppblomstring

och derigenom uppdrifven arbetsförtjenst, o. a. d., stamsoldatens

löneanspråk tillfälligtvis kunde betydligen stegras och svårighet derefter

uppstå att åter nedbringa lönen till antagliga och mera normala proportioner.

Enahanda olägenhet måste dock uppstå äfven med antagande af

komiténs förslag, Skilnaden blefve endast, att, när en sådan tillfällig

stegring uppstode inom vissa orter, den komtne att för deras innevånare

ännu kännbarare öka trycket af den af andra anledningar redan ojemna

fördelningen, hvaremot i sådant fall, enligt 1878 års förslag, trycket af

stegringen blefve mera jemnt fördeladt och derföre föga märkbart.

På dessa skäl, hvartill antagligen kunde läggas än flera, om den

knappt tillmätta tiden medgåfve en genomgående granskning af förslagets

detaljer, anser sig landshöfdinge-embetet icke kunna tillstyrka den af

komitén föreslagna garantilag, åtminstone icke utan väsentliga förändringar

i ofvan anmärkta hänseenden och endast under förutsättning,

att det af reservanten Evers framstälda förslag om bildande af en rekryteringskassa

tillika komme till stånd.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

Underdånigste och tropligtigste

tjenare och undersåter

På landshöfdinge-embetets vägnar:

P. G. RISSLER. ASTOLF STRÖM.

Östersund å landskansliet den 12 september 1882.

E 104

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

24:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbotfens län.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Sedan Eders Kongl. Maj:t affordra! mig underdånigt utlåtande öfver

de af Eders Kongl. Maj:t utsedde komiterades förslag till lag om upprätthållande

af härens stamtrupp, utbeder jag mig att i sådant afseende

endast få uttala dels farhåga derför att, om indelningsverket kommer att

upphöra, svårighet skall uppstå att genom frivilligt aftal hålla härens

föreslagna stamtrupp fulltalig med en erforderlig årlig rekryteringskontingent

af 5,500 man, hvilket antal sannolikt kommer att ej obetydligt

öfverskridas i följd af tillfälliga vakanser, och hvilken farhåga

betingas deraf att erfarenheten visat att under i ekonomiskt afseende

goda tider stora svårigheter mött att upprätthålla den värfvade arméens

nummerstyrka, och dels önskvärdheten deraf att, då det enligt förslaget

skall åligga kommunerna att fylla den brist i årskontingenten, som kan

uppstå derigenom att icke fulla antalet rekryter anmäla sig att emot de

af staten erbjudna förmåner ingå i stammen, samt de kostnader, som

kommunerna sålunda nödgas för rekryteringsskyldigheten vidkännas, skola

utgöras inom kommunen efter de grunder, som äro för kommunalutskylder

gällande, ifrågavarande förslags antagande måtte föregås af en

väsendtlig förändring i nu gällande bestämmelser om bevillningens utgörande,

ledande derhän, att eu jemn och rättvis fördelning mellan bevillningsafgift

för fastighet samt För inkomst af kapital och arbete måtte

komma att ega rum.

Hvad komiterades förslag innehåller med afseende på de bestämmelser,

som beröra Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes befattning med

rekryteringsväsendet, anser jag vara välbetänkt samt icke något dervid

att erinra.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!.

Eders Kongl. Maj:ts

Underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåte

AXEL WÄSTFELT.

B. Ljungberg.

Landskontoret i Umeå den 3 oktober 1882.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 105

25:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län.

Underdånigste Memorial.

Öfver det af landtförsvarskomitén den 19 sistlidne juli afgifna förslag

till lag om upprätthållande af härens stamtrupp har Eders Kongl.

Maj:t under den 9 sistlidne augusti anbefallt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

att afgifva underdånigt utlåtande.

Lagförslaget innebär, så vidt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

kan dömma, en verklig säkerhet derför, att den bestämda årliga rekrytkontingenten

skall hållas fulltalig; det torde äfven upphöjdt till lag,

verka derhän, att befolkningen varder intresserad att underlätta anskaffandet

af stamrekryter och att mana, att dertill lämpliga personer taga

anställning såsom sådana, men Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

vågar dock hålla före, att svårighet skall möta för förslagets antagande

samt att det sålunda antagligen, sådant det nu föreligger, kan komma

att utgöra ett väsentligt hinder för hela den vigtiga frågan om landtförsvarets

tidsenliga ordnande. Det kan nemligen ej förnekas — komiterades

flertal har icke heller i motiven gjort detta, ehuru det anser

anmärkningen vara af mindre betydenhet — att den föreslagna garantien

icke tar hänsyn till folkmängden och ej till den större eller mindre förmågan

att bära skatter. Folkmängden ligger till grund för rikets indelning

i rekryteringsområden, men den utgift, som kan drabba ett sådant

område för stamrekryts anskaffande, skall enligt, förslaget fördelas på

områdets skattskyldige invånare efter de grunder, som för kommunalutskylders

utgörande äro eller blifva stadgade. Häraf skall uppkomma

en ojemn beskattning. Detta varder åtminstone förhållandet inom Norrland,

der bevillningen inom kommuner med ungefär lika folkmängd kan

vara mycket olika. Uti lappmarksförsainlingarne är den t. ex. många

gånger mindre än i flertalet med dem i afseende på folkmängden likstälda

församlingar inom nedre landet och inom de bland dessa församlingar,

der storartad trävarurörelse drifves, är den många gångerstörre

än inom närbelägna sådana, der sådan rörelse icke förekommer. Det vill

derföre synas Eders Kongl. Maj:ts "befallningshafvande, som skulle det

vara oklokt framlägga ett lagförslag, som tillämpadt skall trycka medlemmarne

uti en kommun mycket mera, än i en annan. Detta varder

14

E 106

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

så mycket mindre välbetänkt vid en tidpunkt, då sträfvandet går ut på,

att söka så jerant och rättvist som möjligt fördela skattbördorna på

landets skattdragande invånare. Komiterade framhålla i sina motiv det

billiga deruti, att, der invånarnc i eu trakt visa mindre offervillighet att

på frivillig väg fylla sin rekryteringsskyldighet, dessa få vidkännas en

större utgift än i en annan, der någon brist i det stadgade rekrytantalet

i mindre mån eller icke alls förekommer; men månne det kan kallas

offervillighet hos en kommuns medlemmar, om unge män derinom i tillräckligt

antal finnas, som är o villige att varda stamrekryter? Det är väl

dessa män, som visa offervillighet, ej kommunens öfrige invånare, af

hvilka det icke kräfves något offer alls, derföre att det är så lyckligt

för dem, att det finnes inom kommunen personer, som äro lifvade för

att taga anställning vid stammen, mot den lega staten erbjuder. Genom

det uti Norrland mycket vexlande värdet på arbete, kan man motse, att

det vissa år icke skall möta någon svårighet få antalet stamrekryter fyldt

för den lega, som staten lemnar eller för obetydliga bidrag derutöfver,

då man deremot andra år skall hafva svårt att erhålla sådana mot flerdubblad

ersättning.

På grund af hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdånighet

anfört, kan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke tillstyrka

det framlagda förslaget till lag om upprättande af härens stamtrupp.

Rättvisare vorde den garanti, som 1878 års förslag, om det än

varder dyrare för landet i dess helhet, innehåller. Denna garanti skulle

äfven vara tillfyllest, för så vidt för stamrekryters anskaffande alltid

kunde påräknas, att ett tillräckligt reservationsanslag varder stäldt till

Eders Kongl. Maj:ts disposition, det fria aftalet kunde då helt och hållet

varda tillämpad^ hvilket vore högt att skatta. För öfrigt anser sig

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra i underdånighet omnämna,

att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande finner det af herr O. Evers

såsom reservation framlagda förslaget om bildande af rekryteringskassor

tilltalande. Genomfördt skulle kommunernas börda af rekryteringen

blifva mindre och mindre kännbar, till dess den omsider helt och hållet

skulle upphöra att finnas till, detta naturligtvis dock blott i de orter

dei’ rotering och rusthåll finnes.

Landskansli i Luleå den 5 september 1882.

H. A. WIDMARK.

Oskar Rutbäck.

Kong], Maj:ts och rikets kammarkollegium

angående de af Komitén föreslagna bestämmelser om rust- och rotehållare» skyldigheter

under öfvergången till ny härordning.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 26 nästlidne september har Eders Kong!.

Maj:t anbefallt kammarkollegium att inom den 22 dennes inkomma med

underdånigt utlåtande öfver landtförsvarskomiténs den 19 Juni innevarande

år afgifna förslag till allraännna grunder för öfvergång från den

nu varande till ny härordning så vidt angår de rörande rust- och rotehållen

i 10, 11, 14 och 19 punkterna af förslaget upptagna bestämmelser,

jemförda med det af skatteregleringskomitén den 13 i förstnämnda

månad afgifna förslag angående rustnings- och roteringsbesvären; och

får med anledning häraf kollegium i underdånighet anföra:

Vid förslaget i 10:de punkten, att rekryteringen af manskap vid

rust- och rotehållsregementena skulle upphöra omedelbart efter härordningsförslagets

antagande, och att under återstående delen af det år,

då detta skett, ledigblifna nummer skulle i stället besättas med volontärer,

har kollegium ansett sig endast böra fästa uppmärksamheten derå,

att rotehållare och följaktligen äfven rusthållare, enligt kongl. resolutionen

på allmogens allmänna besvär den 29 november 1756, § 27, icke äro

skyldige att mottaga volontär för roten eller rusthållet; hvilken omständighet

likväl icke torde utgöra något hinder för att i sammanhang med

rustnings- och rote ringsbesvärens afskrifning ålägga vederbörande en

dylik förpligtelse; och då dessutom volontären icke är berättigad till

F 108 Rust- och rotehållares skyldigheter under öfvergångstiden.

någon lega, utan endast till de löneförmåner i öfrigt, som af roten''eller

rusthållet böra utgå, synas rote- och rusthållarne sakna anledning att

emot denna anordning göra någon invändning.

I ll:e punkten har komitén bland annat föreslagit, att, då rusthållsmanskap

afgår eller enligt 14:de punkten öfvertages af staten, skulle

mundering och persedlar till staten öfverlemnas, så ock den afgångne

ryttarens häst med tillhörande persedlar. Detta förslag, hvilket, beträffande

hästar med tillhörande persedlar för de nummer, som äro anslagna

eller indragna till vissa ändamål, på enahanda sätt, utom i fråga om

tiden för öfverlemnandet, framställes i 19:de punkten under litt. a, måste

enligt kollega åsigt innebära, att rusthållaren till staten skall afstå eganderätten

till mundering med flera persedlar samt hästen. I motiven till

förslaget yttras, att komitén, i fråga om skyldighet för rusthållare att

vid manskapets afgång till staten öfverlemna mundering och persedlar

samt vid ryttares afgång likaledes häst med tillhörande persedlar, i

hufvudsak anslutit sig till de år 1878 i detta afseende föreslagna bestämmelser;

och vid nämnda års riksdag har ett större antal motionärer i

andra kammaren hemställt att, för underlättande af öfvergången från

nu varande till då föreslagen ny härordning, måtte bestämmas, att vid

karls afgång från rusthåll skulle till statsverket utan ersättning öfverlemnas

häst och persedlar vid uppsutna regementen och kårer, men blott

persedlar vid de afsutna, allt i mönstergilt skick enligt gällande bestämmelser.

Särskilda utskottet vid samma riksdag har deremot yttrat, att

bifall till denna motionärernas hemställan skulle innebära ett ingrepp

från statens sida i rust- eller rotehållarnes eganderätt till hästar och

persedlar, ett ingrepp, hvars befogenhet syntes utskottet kunna med

skäl ifrågasättas, samt att det med nämnda hemställan afsedda ändamål,

att bereda staten rätt att använda hästarne och persedlarne, äfven vunnes

genom rust- och rotehållares förpligtande att utan ersättning tillhandahålla

statsverket desamma, så länge de kunde användas för det med dem

afsedda ändamål; i hvilken syftning utskottet för den skull ansett sig

böra affatta sitt förslag, helst det vore antagligt att, om eganderätten

till hästarne stannade hos rust- eller rotehållarne, desse komme att egna

hästarne en omsorgsfullare vård än hvad måhända eljest blefve fallet.

Denna åsigt har jemväl af skatteregleringskomitén blifvit omfattad, i det

densamma beträffande rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning föreslagit

under litt. s, att den häst och de persedlar, som å rusthåll eller

rote funnes, då karl aflinge, vakanskontrakt blefve uppsagdt eller ock

utan föregången uppsägning tilländaginge, äfven derefter, och sa länge

hästen eller persedlarne kunde för det med dem afsedda ändamål be

-

Rust- och rotehållare» skyldigheter under öfvergångstiden.

F 109

gagnas, skulle af rust- eller rotehållare utan ersättning tillhandahållas

staten. Nödig öfverensstämmelse saknas alltså emellan afskriftngsplanen

och landtförsvarskomiténs här ifrågavarande förslag.

Att rust- eller rotehållare^ så länge han har skyldighet att anskaffa

remonter och nya munderingar med flera persedlar, får såsom sin egendom

behålla den gamla nummerhästen och de persedlar, som icke vidare

äro för militära ändamål användbara, synes vara fullt rigtigt. Den tunga,

som rustningen eller roteringen medför, blifver derigenom i någon mån

minskad. Men förhållandet ställer sig annorlunda, sedan nämnda skyldighet

af staten öfvertagits. Då för rust- och roteringsbesvären åtnjutes

direkt understöd i rusthållsräntor och andra förmåner, lärer vederbörande

rust- eller rotehållares eganderätt i ifråga varande hänseende ingalunda

kunna anses obestridlig; och i alla händelser synes ingen obillighet eller

rättskränkning ligga deruti, att rust- och rotehållarne, emot befrielsen

från skyldigheten att anskaffa remonter Och nya munderingar med flera

persedlar, till kronan afstå eganderätten till de gamla nummerhästarne

och de kasserade persedlarne. Det torde härvid möjligen göras den invändning,

att en del rusthållare för rustningen åtnjuter förmåner, som i

värde motsvara eller till och med öfverstiga hela rustningskostnaden,

hvarigenom de således icke hafva någon fördel af rustningsbesvärets afskrifning,

och rigtigheten häraf bekräftas af åstadkommen utredning i

ärendet; men med desto mindre skäl lärer under sådana förhållanden

påstående om eganderätt till häst och persedlar kunna å rusthållarnes

sida framställas. För den skull och äfven om möjligen uppkommande

svårigheter att hålla reda på rätte egareri till rustningspersedlarne och

hästen, sedan de upphört att af rust- eller rotehållaren vårdas och underhållas,

icke förtjena något afseende, anser kollegium sig böra biträda

det af landtförsvarskomitén i förevarande fall afgifna förslag; hvilket

dock torde böra ändras derhän, att detsamma må anses omfatta äfven

häst vid roterade kavalleriet.

Enligt komiténs förslag i 14:de punkten skulle allt vid öfvergångstidens

slut qvarvarande indelt manskap af staten öfvertagas; och då,

detta oaktadt, den del af samma manskap, som derförinnan varit med

torp försedd, borde vid denna förmån under återstående tjenstetiden

bibehållas, så skulle rust- eller rotehållare af staten erhålla det medelvärde

af torpets afkastning, som för hvarje regemente beräknades, mot

skyldighet att fortfarande såväl underhålla som under soldatens (antagligen

äfven ryttarens) frånvaro bruka ifrågavarande torp. Den medelafkastning,

som härvid torde afses, finnes i det af kammarrådet Anderson

den 15 September 1874 afgifna betänkande, angående sättet och vilkoren

f no

Rust- och rotehållares skyldigheter under öfvergångstiden.

för grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning,

angifven och beräknas (t.ab. n:o 17) särskildt för hvarje regemente eller

kår till visst belopp för hvarje qvadratref åker samt för hvarje qvadratref

äng och hagmark utan afseende å egornas bättre eller sämre beskaffenhet

eller å andra större eller mindre förmåner, som med torpets innehafvande

kunna vara förenade. Men om denna beräkning kunde anses

tillfyllestgörande för bestämmande af medelvärdet å rustnings- och roteringsprestationerna

för ett rusthåll eller rote, så skulle densamma nu

utan tvifvel visa sig i de allra flesta fall vara otillfredsställande, då frågan

gäller att bestämma den godtgörelse, som borde rust- eller rotehållaren

tillgodokomma för torpets fortsatta upplåtande åt ryttaren eller soldaten.

Särskild uppskattning torde ej heller böra ifrågasättas, utan kollegium

anser för sin del förhållandet lämpligast kunna och böra ordnas på det

sätt att, der med torp aflönadt, indelt manskap vid den af komitén föreslagna

öfvergångstidens slut qvarstår i tjenst, rust- eller roteringsskyldigheten

fortfarande af rusthållet eller roten utgöres efter samma grunder,

som för effektiva rusthåll eller rotar under öfvergångstiden varit gällande.

En ändring i sådant syfte af här ifrågavarande förslag synes äfven öfverensstämma

med den af skatteregleringskomitén beträffande rustnings- och

roteringsbesvärens afskrifning under litt. d gjorda framställning. Men

oaktadt manskapet sålunda för vissa rusthåll eller rotar icke komme att

af staten öfvertagas vid den tid, då öfvergången från nu varande till

den nya härordningen beräknas i allmänhet vara fullbordad, synas likväl

rust- och rotehållare vid kavalleriet kunna bibehållas vid sin rätt och

äfven skyldighet enligt .förslaget att vid nämnda tidpunkt till staten öfverlemna

hästen med tillhörande persedlar, om nemligen de värden, som i

skatteregleringskomiténs betänkande och det af kollegium, arméförvaltningen

och marinförvaltningen den 10 dennes afgifna underdåniga utlåtande

blifvit för rustnings- och roteringsprestationerna i deras helhet

föreslagna, fördelas med visst belopp för hästen med tillhörande persedlar

att i förevarande fall vid liqviderna mellan staten å ena, samt rusteller

rotehållaren, å andra sidan, lända till efterrättelse; och får kollegium

i sådant afseende med någon jemkning af de i 1874 års betänkande (tab.

n:o 18) gjorda beräkningar, i underdånighet föreslå, att följande värden

måtte bestämmas: för häst- och sadelmundering vid lifregementets dragonoch

husarkårer till 190 kronor, vid Smålands husarregemente till 180

kronor och vid skånska husar- och dragonregementena till 170 kronor samt

för hästen vid Jemtlands hästjägarekår till 160 kronor.

Och slutligen får kollegium, angående förslaget i 19:de punkten

under litt. a, åberopa sitt ofvan vid 11 :te punkten afgifna yttrande med

Rust- och rotehållares skyldigheter under öfvergångstiden.

F in

tillägg att, på sätt af skattqregleringskoraiténs förslag beträffande rustnings-

och roteringsbesvärens afskrifning, pag. 244 litt c. c., jemväl framgår,

gällande vakanskontrakt torde anses utgöra hinder för rust- och

rotehållares förpligtande att, såsom i förevarande fall är föreslaget, redan

vid öfvergångstidens början till staten öfverlemna hästar med tillhörande

persedlar.

Deremot har kollegium i anledning af den nådiga remissen, som

härmed återställes, ej funnit något att i öfrigt erinra vid landsförsvarskomiténs

förslag.

Fr. Bergström.

J. K. M. Martin.

Hugo Boström.

Stockholm den 17 november 1882.

Underdånigst:

HANS FORSSELL.

Fr. M. Sivard. Th. S. Lundberg.

Föredragande.

J. Löfdahl. Sten Forsberg.

Stockholm, 1882. Kongl. Boktryckeriet.