SOU 1883:2

I

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

ANGÅENDE INRÄTTANDE AF

EN ALLMÄN POSTSPARBANK

AFGIFT ET

AF DE FÖR DENNA FRÅGAS BEHANDLING

I NÅDER FÖRORDNADE KOMITERADE

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS K. L. BECKMAN,

1882.

TILL KONUNGEN.

Genom nådigt bref af clen 16 december nästlidna år

behagade Eders Kongl. Maj:t åt undertecknade uppdraga

att afgifva yttrande och förslag i fråga om inrättande af

2

en under Statens garanti och förvaltning stäld allmän postsparbank.

Till närmare ledning beträffande syftemålet med det komiterade

lemnade uppdrag, hafva komiterade fått emottaga utdrag

af det vid ärendets underdåniga föredragning inför Eders

Kongl. Maj:t i Statsrådet förda protokoll, innefattande det af

Statsrådet och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Finansdepartement

i ämnet afgifna yttrande.

Enligt detta yttrande skulle första spörj smålet vara, huruvida

öfverhufvud en utaf Staten garanterad och förvaltad sparkassa,

som förmedelst de särskilda postanstalterna utsträckte

sin verksamhet till landets olika delar, kunde anses vara ho&

oss af behof påkallad. Äfven med erkännande, att de enskilda

sparbankerna i vårt land utöfvat en synnerligen gagnande

verksamhet och att man i allmänhet icke haft att beklaga

sådana missgrepp vid deras förvaltning, som i andra

länder varit en af anledningarne till postsparbankers inrättande,,

syntes det nemligen vara förtjent af öfvervägande, huruvida

sparbankernas verksamhet egde den utsträckning, som vore

nödig för uppsamlande, i den grad önskvärd! vore, af den

del af arbetsförtjensten, som möjligen kunde afses för framtida

ändamål, eller huruvida icke här, såsom annorstädes, vid

sidan af sparbankerna kunde finnas ett stort utrymme för en

postsparbanks verksamhet, och detta så mycket hellre som

denna senare anstalt äfven vore afsedd att betjena en annan

publik än den enskilda sparbanken, nemligen den mera rörliga

delen af befolkningen, som just i anledning deraf, att

den ofta ombytte vistelseort, endast i ringa mån kunde draga,

nytta af den enskilda sparbanken.

Vidare och under förutsättning, att inrättandet af en postsparbank

i vårt land befunnes önskvärd!, borde komiterade söka

utreda, hvilka af de särskilda i sådant hänseende följda grundsatser

kunde anses mest lämpa sig för de hos oss bestående

förhållanden, och dervid tillse, bland annat, på hvad sätt och

under livilka vilkor en sådan anstalts verksamhet, i hvad den

afsåge beröringen med allmänheten, kunde öfvertagas af postverket.

Då, med afseende på de fördelar en postsparbank erbjöde,

det med ej ringa sannolikhet kunde antagas, att kapitaluppsamlingen

genom en dylik anstalt äfven i vårt land skulle

3

komma att representera högst betydliga belopp, borde det

blifva en af komiterades vigtigaste uppgifter att behandla frågan

om lämpligaste sättet för sparmedlens förvaltning; och

borde, vid bestämmande såväl åt hvilken myndighet, denna

förvaltning skulle anförtros, som ock af de grundsatser, hvilka

vid medlens förvaltning borde följas, hänsyn tagas dertill, att

Staten måste vara i möjligaste måtto skyddad mot förlust till

följd af sin garanti för de deponerade medlen, på samma

gång den blefve tillförsäkrad en afkastning af medlen, tillräcklig

att bestrida ränta och nödiga förvaltningskostnader.

Vid fullgörande af det komiterade sålunda lemnade uppdrag,

hafva komiterade i första rummet fäst uppmärksamhet

vid de i landet redan befintliga sparbankernas utvecklingshistoria

och närvarande tillstånd. Utan att dock här ingå i

en utförligare behandling af detta ämne, tillåta sig komiterade

vitsorda de i det stora hela både jemna och hastiga framsteg

vårt enskilda sparbanksväsende gjort nästan allt från de första

sparbankernas uppkomst och särskildt under senaste årtionden.

Såsom bevis härpå torde vara tillräckligt anföra, hurusom,

medan i vårt land, enligt uppgifter i Statistisk Tidskrift

för åren 1865 och 1882, funnos

år 1834, 34 sparbanker,

af hvilka 26 hade tillsammans 22,964 delegare,

» 1840, 60 » » » 49 » » 48,445 »

» 1850,86 » » » 77 » » 100,194 »

uppgick sparbankernas och folkbankernas antal

år 1860 till 151 ........................................ med 187,675 delegare,

» 1870 » 235 » 354,357 » ,

» 1880 » 351 ........................................ » 770,551 »

I afseende å sparbanksdelegarnes antal intager Sverige,

med ungefär 17 sparbanksböcker per 100 invånare, eu ganska

framstående plats, i det att endast några få, smärre stater

hafva att i detta hänseende uppvisa gynsammare förhållanden.

Deremot lemna de samlade sparbanksmedlens belopp i Sverige

mycket öfrigt att önska, oaktadt sparbanksdelegarnes behållning

för närvarande är flera gånger större än den var ännu för

ett tjugotal år sedan. Denna behållning utgjorde nemligen,

enligt Statistisk Tidskrift, vid slutet af

Nuvarande

sparbanker.

4

Tiderna för

Sparbankskontorens

öppethållande.

år 1860 kronor 27,291,937.

» 1865 j> 35,983,636.

» 1870 » 57,376,611.

» 1875 )> 134,119,697.

» 1876 » 144,296,760.

b 1877 » 146,127,365.

» 1878 b 139,914,761.

b 1879 b 136,564,383.

b 1880 b 147,555,662;

hvarjemte sparbankeimas egna fonder sistnämnda år uppgingo

till i 1,365,954 kronor. Medelbehållningen var således på hvarje

sparbanksbok 191 kronor 49 öre eller för hvarje innevånare

i riket 34 kronor 81 öre; ett belopp, som torde föga öfverträffas

af det motsvarande medeltalet för hela Europa. Men med hänsyn

till den ringa utveckling andra sparanstalter för de mindre

bemedlade folkklasserna hittills vunnit i vårt land, torde

icke kunna förnekas behofvet af särskilda åtgärder för att,

om möjligt, åstadkomma en ytterligare tillväxt af i synnerhet

nyssnämnda folkklassers besparingar. Att vårt nuvarande sparbankssystem

icke på ett fullt tillfredsställande sätt beredt

tillfälle till små besparingars tillvaratagande, framgår klart vid

en blick på de uppgifter, som till Statistiska Centralbyrån

blifvit insända, rörande tiderna för insättningars emottagande

vid de särskilda sparbankernas hufvud- och afdelningskontor.

Ehuru dessa uppgifter angående en del sparbanker äro sväfvande

— innefattande exempelvis tillkännagifvande derom, att

Btiderna bestämmas af sparbanksstyrelsenB eller dylikt —

torde dock kunna antagas, att af Sveriges mer än 900 sparbankskontor

knappt mer än 5 proc. äro tillgängliga alla

dagar i veckan eller åtminstone alla helgfria dagar. Hvad

angår största antalet sparbankskontor, är den tid, hvarunder

de hållas öppna, inskränkt till en gång i veckan, och om

minst fjerdedelen af samtliga kontor torde gälla, att de icke

äro för allmänheten tillgängliga mer än en gäng i månaden

och vanligen blott en timma för gången. Att tillfällena till

insättning i sparbank äro mycket olika i olika delar af landet

och mångenstädes alltför sällsynta, är för öfrigt en olägenhet,

hvilken i afseende å enskilda sparbanker svårligen kan

undvikas, då icke å alla orter kunna finnas att tillgå personer,

som äro på eu gång lämpliga såsom ledare af en sparbanks

5

verksamhet och villiga att för liten eller ingen ersättning egna

tid och omtanke åt hithörande förrättningar.

Denna olägenhet är icke den enda, som plägar vidlåda

hvarje system af enskilda sparbanker och som äfven framträder

i vårt enskilda sparbanksväsende.. Visserligen torde

med fullt skäl kunna sägas, att det öfvervägande flertalet af

våra enskilda sparbankers styrelser, långt ifrån att missbruka

den onekligen mycket vidsträckta befogenhet, som af lagstiftningen

blifvit dem medgifven i fråga om handhafvandet af

sparbanksmedlen, tvärtom med berömvärd klokhet och samvetsgrannhet

motsvarat detta vigtiga förtroende, likasom äfven

bör medgifvas, att högst få fall äro kända, då större belopp

af de hopsparade medlen blifvit af sparbankstjenstemän förskingrade.

Men blotta möjligheten af sådana missförhållanden

som t. ex. de, hvilka sistlidna år kommo i dagen med afseende

på Thorsåkers sparbank, är väl egnad att ingifva de

allvarligaste bekymmer. Komiterade tillåta sig att såsom ett,

enligt deras åsigt, tillräckligt talande bevis härför meddela

följande utdrag ur en skrifvelse från ordföranden i nyssnämnda

sparbanks styrelse till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Gefleborgs län: »H. har alltifrån bankens stiftelse enväldigt

styrt dess angelägenheter och någon inventering har aldrig

egt rum, utan H. har på god tro år ifrån år fått med banken

styra och ställa som honom behagat, ehuru de i bokföring

och sparbanksverksamhet oerfarna direktörerna stundom pro

forma af honom sammankallats för att underrättas om, hvilka

låneansökningar beviljats o. s. v. Kassabristen började 1865

och hafva revisorerna aldrig förr än i år (1881) tagit sitt

uppdrag på allvar eller undersökt, om bankens tillgångar på

papperet också funnits i verkligheten.» — Äfven om man

vågade antaga, att ifrågavarande fall vore både till art och

grad alldeles ensamt stående, är det dock visst, att sättet för

sparbanksmedlens placering icke i alla sparbanker är sådant,

att detsamma ej gifver skäl till anmärkning. Särskilt i många

af de mindre och minsta sparbankerna har utlåningen mot

endast namnsäkerhet tagit eu, efter komiterades mening, alltför

betydlig utsträckning. Af samtliga medel, som innestå i

hvar och en af de sparbanker, i hvilka delegarnes behållning

icke uppgår till 100,000 kronor, äro mer än 70 proc. utlånade

mot skuldförbindelser med borgen; i åtskilliga fall

SparbanJcsmedlens

handhafvande.

6

bilda dylika fordringsbevis mer än 90 proc. af en sparbanks

alla säkerhetshandlingar. Det kan väl med skäl sättas i fråga,

huruvida ett sådant placeringssätt innebär all den trygghet,

som oeftergifligen måste fordras för de mindre bemedlades små

besparingar; och en sådan fråga framställer sig så mycket

hellre, som det är bekant, att dessa borgenslån stundom af

sparbankerna gifvas på ända till 10-årig afbetalning, om också

med förbindelse för låntagaren att inbetala lånet redan en

månad efter uppsägning från sparbankens sida. Ännu större principiella

betänkligheter torde kunna anföras mot ett annat placeringssätt,

som dock förekommer endast hos ett mindre antal

sparbanker, i det att nemligen betydligare belopp blifvit nedlagda

i jern vägsaktier eller lån till jernvägsföretag, som ansetts

vara af vigt för orten. Visserligen torde fullgiltiga skäl

finnas för den äfven af komiterade delade mening, att en

noggrann pröfning af hvarje särskild sparbanks ekonomiska

ställning i vårt land skulle ådagalägga, att endast i sällsynta

undantagsfall någon fara föreligger, för att delegarne kunna

gå miste om en större eller mindre del af de insatta medlen.

Likväl anse sig komiterade böra särskild! framhålla, att det

stora flertalet af de personer, för hvilka sparbankernas fenster

i främsta rummet borde vara afsedda, nemligen i allmänhet

de mindre bemedlade, företrädesvis kroppsarbetare och

deras anhöriga, alldeles icke kunna förutsättas ega förmåga

att ingå i någon pröfning af den säkerhet, hvarje särskild

sparbank erbjuder, äfvensom att just för dylika insättare ett

val emellan olika sparbanker under närvarande förhållanden i

de allra flesta fall nära nog omöjliggöres genom de långa afstånden

mellan sparbankskontoren. Af dessa skäl måste det

anses vara högligen önskvärd!, att i alla delar af landet tillfälle

funnes till insättning af smärre belopp i en sparinrättning,

hvilken erbjöde sådan säkerhet, att någon särskild pröfning

deraf alldeles icke vore behöflig. Hvad som fördenskull,

enligt komit.erades åsigt, i främsta rummet talar för inrättande

af en svensk postsparbank under Statens garanti och förvaltning

är, att en sådan anstalt skulle komma att i hög grad

besitta de tvenne egenskaper, lätt tillgänglighet och otvifvelaktig

säkerhet, hvilka göra eu sparbank synnerligen gagnrik för de

mindre bemedlade folkklasserna, men hvilka, till följd af sjelfva

7

■sakens natur, icke kunna finnas i lika mån hos alla enskilda

■sparbanker.

För närvarande finnas i riket omkring 1,680 fasta postanstalter,

i hvilkas antal torde vara att motse en ytterligare

tillökning, allt efter som folkmängden och den allmänna rörelsen

tillväxa. Om alla dessa postanstalter blefve använda så•som

filialer af en central sparbank, skulle detta innebära en

tillökning på en gång af mer än 180 proc. till det nuvarande

antalet af sparbanksställen i landet. Då dertill kommer, att postanstalterna

äro tillgängliga ett större eller mindre antal timmar

dagligen, skulle insättare ojemförligt lättare än hittills

kunna välja lämpliga tider för sina sparbanksbesök och göra

insättningar, när helst några besparingar börjat bildas; en för

sparsamhetens befrämjande i hög grad betydelsefull omständighet.

Det kunde väl ifrågasättas, huruvida nämnda fördel ej

skulle, äfven utan inrättande af någon statssparbank, kunna

vinnas derigenom, att postanstalterna erhölle uppdrag att tillhandagå

enskilda sparbanker med sparmedels uppbärande och

utbetalande. Försök med införande af en dylik ordning hafva

■också blifvit gj orda i utlandet, särskilt i Frankrike, Nederländerna

•och vestra Tyskland. Dessa försök hafva dock ingenstädes

krönts med någon nämnvärd framgång och hafva derför blifvit

helt och hållet eller i det närmaste uppgifna. Nederländerna och

Frankrike hafva nemligen inrättat allmänna postsparbanker,

och i Tyska riket lära förberedelser göras för samma ändamål.

Utom det att postanstalternas nuvarande föreståndare

svårligen skulle kunna åläggas att i omförmälda hänseende

tillhandagå enskilda sparbanker, skulle också af en dylik anordning

härflyta åtskilliga olägenheter, bland hvilka icke minst

förtjenar nämnas den svårighet i afseende å medelsförvaltningens

behöriga öfvervakande, som alltid måste uppkomma,

då samma person är redovisningsskyldig inför mer än en

myndighet, enär den möjligheten då ligger nära tillhands för

redogöraren, att med medel tillhörande en kassa, skyla den

brist, som i en annan kassa kan förefinnas.

Komiterade anhålla få fästa uppmärksamheten derå, hurusom

genom en väl organiserad postsparbank kunna vinnas

äfven andra fördelar än de, som här ofvan blifvit i underdånighet

omförmälta.

Postanstalternas

användande

till sparbankskontor.

Postanstalternas

begagnande

såsom kommissionskontor

för

enskilda sparbanker.

8

Befrämjande

af skol- m. fl.

sparkassor genom,

postsparbanken.

Sparkort och

spann är ken.

Såsom bekant är, kafva, särskildt under de senaste åren,,

i åtskilliga länder kraftiga bemödanden blifvit med framgångs

gjorda att befordra folkens såväl ekonomiska som moraliska

uppfostran genom inrättande af skolsparkassor, fabriks- och

verkstads-sparkassor m. fl. slags smärre sparinrättningar. Då.

det gemensamma kännetecknet för dylika s. k. »supplementära»

sparanstalter är, att de icke sjelfva förvalta influtna

medel, utan blott tjenstgöra såsom mellanhänder mellan insättare

och en större sparbank eller annan penninganstalt, som

sörjer för medlens fruktbargörande, är det tydligen af vigt,

att i alla delar af landet någon sådan större anstalt af obetviflad

soliditet finnes lätt tillgänglig, så att ledarne af de

smärre sparanstalterna må kunna, utan mycket besvär, med

korta mellantider lemna ifrån sig de åt dem anförtrodda medel

och sålunda frikallas från vidare ansvar för dessa medels

förvaltning. Inrättandet af dylika supplementära sparanstalter

i vårt land, der de med hänsyn till geografiska och andra förhållanden

måste anses vara af behof högligen påkallade,,

skulle betydligt underlättas, om postanstalterna blefve använda

såsom afdelningskontor för en allmän stats sparbank.

Användandet af s. k. sparkort och sparmärken har redan

flerstädes visat sig vara ett mycket verksamt medel till befrämjande

af små besparingars tillvaratagande. Sålunda hafva,

exempelvis i England, sedan pennymärken i oktober 1880 derstädes

börjat användas till insättning i postsparbanken, under

år 1881 1,553,920 sparkort, hvart och ett med 12 pennymärken,

blifvit inlösta, d. v. s. förvandlade till en behållning

i postsparbanken af 77,696 i*, motsvarande omkring 1,411,000

kronor. Visserligen hafva liknande åtgärder äfven i Sverige

blifvit vidtagna af enskilda inrättningar; men ett allmännareanvändande

af privata sparmärken, utfärdade af en mängd

olika anstalter, skulle kunna medföra stora olägenheter, särskild!

en ganska betydlig fara för märkenas eftergörande.

Om Staten genom postsparbanken toge omhand utfärdandet

och inlösandet af sparmärken, skulle deremot, enligt komiterades

åsigt, eu sådan fara i väsentlig män minskas. Och

säkerligen blefve i alla händelser denna fara mindre än den,,

som redan nu, i vårt land likasom i andra länder, postverken

löpa derigenom, att dels frimärken kunna eftergöras, dels en

gång använda frimärken varda, efter det makuleringssvärtan

utplånats, ånyo begagnade till postafgifters utgörande.

9

Allt efter som kommunikationsanstalterna och den allmänna

samfärdseln utvecklas, blir landets befolkning mera

rörlig. I flera af Sveriges provinser är det vanligt, att en

del af den kroppsarbetande befolkningen tillbringar vissa tider

af året å annan ort, der rikare tillfällen gifvas till god arbetsförtjenst,

antingen mera regelbundet vid jordbruk, sågverk

och dylikt, eller blott tillfälligtvis såsom vid jernvägsbyggnad.

Ofta bildar då arbetsfört] ensten under bortovaron

från hemmet den väsentligaste delen af arbetarens årsinkomst.

Under sådana omständigheter är det af stor vigt, att tillfälle

beredes dylika vandrande arbetare att sätta i säkert förvar

de besparingar, som kunna göras å den dagliga arbetsförtjensten,

så mycket hellre som frånvaron från hemmet lätteligen

medför särskilda frestelser till ett oregelbundet lefnadssätt,

och arbetaren, äfven om han eljest är sparbankskund,

nu, då han bäst vore i tillfälle att göra insättningar, icke kan

verkställa dessa, utan att antingen blifva insättare i en annan

än hemortens sparbank eller ock underkasta sig icke obetydligt

besvär med penningförsändelser och dylikt. Genom en postsparbanks

inrättande skulle vinnas den fördel, att sådana arbetare,

likasom äfven andra personer, som befinna sig på resor

eller eljest aflägsnade från den egentliga hemorten, kunde, så

att säga, föra sin sparbank med sig, enär insättningar — och,

efter vederbörlig uppsägning, äfven uttagningar — skulle

kunna på samma motbok göras å hvilken postanstalt i riket

som helst, så snart sparbanksrörelse blifvit der anordnad.

För hvarje land med statsskuld, i synnerhet om skulden

uppgår till större belopp, måste det anses såsom en vigtig

fördel, om åtminstone någon väsentlig del af skulden kan

placeras inom landet å så många händer som möjligt. Härigenom

kunna starka band knytas mellan Staten och befolkningen,

i det att den sistnämnda blir direkt intresserad i upprätthållande

af god ordning och undvikande af sådana förvecklingar,

som skulle skada Statens kredit och betalningsförmåga.

Derjemte måste spridningen af Statens skuldförbindelser äfven

bland de mindre bemedlade samhällslagren utgöra ett synnerligen

kraftigt medel att praktiskt befordra utöfvandet af sparsamhetens

dygd. Dessa ändamål skulle utan tvifvel i icke

oväsentlig mån äfven här i landet befrämjas genom inrättande

af en postsparbank, bland hvars åligganden jemväl inginge att

2

Insättning och

uttagning ä

samma motbok

inom alla de*

lar af landet.

Förmedling af

oblig ationsköp.

10

Postsparbankers

införande

i andra länder.

Skäl mot postsparbankers

införande.

Statens befattning

med privatekonomiska

företag.

för insättares räkning förmedla köp af inhemska obligationer

och att för insättning i postsparbanken emottaga och inkassera

förfallna räntekuponger till dylika obligationer.

Många och betydande äro således de fördelar, som af

en rätt organiserad postsparbank kunna erbjudas. Också

hafva — enligt den redogörelse för postsparbanksinrättningarne

i andra länder, hvilken, utarbetad på föranstaltande af Statsrådet

och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Finansdepartement,

sistlidna år blifvit till tryck befordrad — postsparbanker redan

blifvit inrättade i fem europeiska och tre utomeuropeiska länder,

nemligen Storbritannien med Irland, Belgien, Italien,

Nederländerna och Frankrike samt Nya Zeeland,^ Kanada och

Japan; hvartill innevarande år äfven kommit Österrike och

Britiska Indien. Nästan i alla dessa länder har postsparbankernas

verksamhet redan från början krönts med afgjord framgång;

och om någonstädes ett annat förhållande egt rum, har

sådant utan tvifvel haft sin grund deri, att de träffade anordningarne

behöft undergå förändringar, för att fullt motsvara

de behof, som desamma skolat tillgodose.

Postsparbankernas införande har emellertid i allmänhet

till en början mötts af motstånd, och mot denna anordning

hafva anförts åtskilliga skäl. De hufvudsakligaste af dessa

hafva komiterade ansett sig böra till bemötande här upptaga.

Såsom ett skäl mot postsparbankers inrättande har

åberopats den grundsats, att Staten icke bör befatta sig

med privatekonomiska företag. Hvilken större eller mindre

betydelse än i allmänhet må tillerkännas denna sats, hafva

dock under mansåldrar blifvit af erfarenheten vitsordade fördelarne

af att Staten öfvertagit grenar af rörelsen, om hvilka

ej må sägas, att desamma icke skulle hafva kunnat, om också

endast med mindre fördel, handhafvas jemväl af bolag eller

af enskilde. Har nu en dylik anordning befunnits lämplig,

der fråga varit om sådan rörelse, som kunnat i vissa fall

lemna ett öfverskott, men i andra gifva anledning till årliga

utgifter af statsmedel, så synes någon tvekan ännu

mindre böra möta att, der i öfrigt sådant af omständigheterna

påkallas, anlita Statens mellankomst till förmån för

en inrättning, som i allmänhet icke är afsedd att å Statens

utgifter och inkomster utöfva något inflytande i annan mån,

än att under första tiden af inrättningens verksamhet de för

11

densamma erforderliga medel skulle, mot framtida ersättning,

förskjutas af postverket.

Det starkaste motståndet mot förslag om postsparbankers

inrättande har vanligen framkallats af en i viss mån lätt förklarlig

fruktan, att sådana banker skulle komma att hindra de

enskilda sparbankernas nyttiga verksamhet. Emellertid har

erfarenheten redan visat, att dylika farhågor varit ogrundade;

och orsaken till detta lyckliga förhållande ligger nära

tillhands. Postsparbanken kan i allmänhet icke gifva så

hög ränta som de enskilda sparbankerna, hvadan personer,

som redan ega någon nämnvärd behållning i en enskild sparbank,

icke kunna antagas komma att utan tvingande skäl öfverflytta

dessa medel till postsparbanken. Och äfven för sådana

nya insättare, som hafva utsigt att inom kort hopspara

något mera betydande belopp, spelar räntans höjd en icke

ovigtig rol vid valet mellan postsparbanken eller en solid enskild

sparbank. För de minst bemedlade åter, hvilka kunna

hopspara endast mycket små belopp, kan räntans höjd ofta

blifva af mindre betydelse, i jemförelse med fördelarne af särdeles

lägliga tillfällen till insättning och full visshet derom,

att det lilla kapitalet icke är utsatt för någon fara att gå förloradt.

Det är hufvudsakligen sådana'' insättare postsparbanken

söker, och erfarenheten visar, att det också företrädesvis

är de mindre besparingarne, för hvilka postsparbanken anlitas.

På sådant sätt utbildar sig mellan postsparbanken och alla solida

enskilda sparbanker i riket en äfven i detta fall gagnande

arbetsfördelning. Sålunda hade, för att anföra ett exempel, den

engelska postsparbanken efter en tjugoårig verksamhet, vid

slutet af 1881, 2,607,612 insättare med en samlad behållning,

som vid nämnda tidpunkt uppgick till 36,194,495 £, motsvarande

657,292,029 kronor eller 252 kronor för hvarje insättare.

De enskilda sparbankerna i England hade vid slutet af år

1860, omkring 60 år efter de första sparbankernas inrättande,

. 1,585,778 delegare; detta antal har visserligen sedan dess

något minskats, så att det den 20 november 1880 utgjorde

1,519,805; men delegarnes behållning har dock under tiden

vuxit från 41,258,368 £ till 44,254,850 £ eller från 472,48

till 528,80 kronor på hvarje sparbanksbok. Härvid bör särskild!

märkas, dels att vid tiden för postsparbankens inrättande

ett starkt och säkerligen icke alldeles oberättigadt miss

-

Postsparbankens

inverkan

på de enskilda

sparbankernas

verksamhet.

12

Statsgarantien.

Placering af

postsparbanksmedel.

troende rådde mot eu stor del af de enskilda sparbankerna i

Storbritannien, hvadan åtskilliga sådana funno sig föranlåtna

att på postsparbanken öfverflytta sin rörelse, dels ock att den

ränta de enskilda sparbankerna i Storbritannien gifva sina insättare,

är endast obetydligt högre än postsparbankens inlåningsränta,

emedan äfven de enskilda sparbankernas medel

derstädes förvaltas af Staten. I Italien har efter postsparbankens

inrättande lotteriväsendet lidit märkbart afbräck; deremot

hafva både de enskilda sparbankernas och deras insättares

antal samt dessas sparbanksbehållning betydligt förökats.

De enskilda sparbanker, som skötas med vederbörlig omsorg

och samvetsgrannhet, synas således icke hafva något att

frukta af täflan med en postsparbank. Lika litet förekommer

anledning befara, att Staten, genom öfvertagande af garanti

för de i postsparbanken inflytande medel, skulle, såsom man

någon gång sökt göra sannolikt, utsätta sig för något afsevärdt

äfventyr. En förlust för Staten skulle härvid naturligtvis,

kunna uppkomma hufvudsakligen på tvenne sätt: dels genom

försnillning, dels genom ofördelaktig placering af postsparbankens

medel. I förra hänseendet har erfarenheten likväl

visat, att utan allt för stora kostnader kan åstadkommas en

kontroll, jemngod med den, som i afseende på andi’a allmänna

medels förvaltning anses tillfredsställande. Hvad åter angår

placeringen af postsparbankens medel, bör denna i vårt land

kunna utan svårighet så anordnas, att ingen förlust rimligtvisbehöfver

befaras. Komiterade antaga nemligen, att för medel,

hvilka icke beliöfde hållas tillgängliga för löpande utgifters

bestridande, skulle inköpas räntebärande obligationer af sådan

beskaffenhet, som allmänt anses innefatta fullgod säkerhet, såsom

Svenska Statens, Sveriges Allmänna Hypoteksbanks samt

Svenska Hypoteksföreningars mellan jordegare å landet.

En sådan anordning torde äfven befinnas innefatta tillräcklig

vederläggning af det stundom hörda påståendet, att

postsparbankens verksamhet skulle hafva till följd, att kapital ,

dragés från landsbygden, för att koncentreras i hufvudstaden

och företrädesvis komma denna till godo. Här är nemligen

icke fråga om de inflytande medlens utlånande på ett sätt,

som skulle komma företrädesvis den ena eller den andra

orten till godo, utan om en sådan placering, som, på samma

gång den innebure största trygghet för postsparbanken, möjlig

-

13

gjorde en minskning i den utländska skuldsättning, hvilken dels

redan egt rum, dels framdeles kan ifrågakomma såväl för

Statens egna behof som ock för beredande af nödigt förlagför

jordbruksnäringen. För öfrigt bör icke lemnas oanmärkt,

att ifrågavarande medel vanligen bildas genom inskränkning

i de mindre bemedlades utgifter för njutningar, som kunna

anses umbärliga, om icke skadliga; hvilka utgifter i många

fall för konsumtionsorterna medföra en verklig kapitalförlust.

I enlighet med nu anförda åsigter och då, efter hvad

komiterade komma i tillfälle att i det följande visa, hinder

icke bör möta för att vid de fasta postanstalterna i riket på

ändamålsenligt sätt, under iakttagande af erforderliga kontroller,

anordna sparbanksrörelse, hafva komiterade uppgjort och få

härjemte i underdånighet öfverlemna förslag till reglemente

för en svensk postsparbank.

För de vigtigare punkter i detta förslag, hvilka icke

redan blifvit behandlade, torde det tillåtas komiterade att här

särskildt redogöra, med anställande derjemte af en jemförelse

med vissa bestämmelser i lagstiftningen för utländska postsparbanker.

Det i § 3 föreslagna minsta beloppet för insättning, en

krona, är högre än hvad som finnes stadgadt i afseende å de

utländska postsparbankerna. Minsta insättningsbeloppet är

nemligen i

engelska postsparbanken 1 shilling — i det närmaste 91 öre;

österrikiska » 50 kreuzer » » » 90 »

nederländska » 25 cents » » » 38 »

belgiska » 1 franc, motsvarande.............. 72 »

franska » » » » y> »

italienska » 1 lira » » »

För att ej för mycket fördyra postsparbankens verksamhet,

hafva komiterade ansett sig böra föreslå vår myntenhet,

en krona, såsom minimum för insättning, och detta så

mycket hellre, som det i § 4 medgifna användandet af sparkort

och sparmärken gör det på sätt och vis möjligt att verkställa

successiva insättningar med så små belopp som 10 öre.

Med antagande af denna valör bör utväg finnas att, utan större

Minimum för

insättning.

14

uppoffring än af omständigheterna medgifves, åstadkomma

sparmärken af sådan beskaffenhet, att deras eftergörande i

högre grad försvåras. Medelst lämpliga anordningar bör det

ock blifva möjligt att här, såsom annorstädes, genom skolsparkassor

och liknande anstalter uppsamla jemväl mindre

besparingar, hvilka, då de uppgått till 10 öre, omsättas i

sparmärken.

Förhud mot in- I § 6 mom. 3 har, i öfverensstämmelse med lagstiftningen

‘åTm9motbok för de flesta utländska postsparbanker, intagits förbud mot

för samma insättning af medel för en och samma persons räkning på.

person'' mer än en motbok. Detta förbud åsyftar tydligen, dels att

bespara postsparbanken såväl besvär som kostnader, dels ock

att hindra ett kringgående af bestämmelsen derom, att på en

och samma motbok icke godtgöres ränta för mer än ett visst,

i förväg bestämdt belopp, hvilket för den svenska postsparbanken

ansetts lämpligen kunna fastställas till 2,000 kronor

Undnämndaån (§ ® mom. 3). Ett undantag från nyssnämnda förbud synes

förbud. dock böra medgifva^. Om någon uttagit motbok, i ändamål att

å densamma för minderårigs räkning insätta medel, skulle, med

tillämpning af föreskriften om endast en motboks utfärdande,

nämnda omständighet kunna komma att afhålla den minderårige

från att sjelf göra insättningar, enär han icke förr än

vid uppnådd myndighetsålder kunde få disponera öfver medel,

som blifvit insatta å en sålunda, på reqvisition af annan person,

utfärdad motbok. Eu anordning åter af den beskaffenhet,

att af medel, som blifvit å samma motbok insatta, eu del borde

tillhandahållas äfven minderårig, under det att en annan del,

först sedan motbokens egare uppnått myndig ålder, finge till

denne utbetalas, skulle, i afseende å bokföring och ränteberäkning,

för postsparbanken medföra stora olägenheter. För

att göra det kraftiga — moraliska såväl som ekonomiska —

uppfostringsmedel, som bildas af en egen sparbanksbok, tillgängligt,

för äfven sådan minderårig, för hvars räkning medel

redan blifvit af annan person i postsparbanken insatta,

hafva komiterade föreslagit den inskränkning i förbudet mot

insättning på mer än en motbok, att för insättning af egna

medel minderårig kan utbekomma särskild motbok.

I sammanhang härmed hafva komiterade, i öfverensstämmelse

med hvad allmän lag stadgar i fråga om minderårigs

rätt att sjelf förfoga öfver medel, som han sig förvärfvat,

15

föreslagit, att minderårig må ega att, vid uppnådd ålder af 15

år, sjelf lyfta medel, som blifvit å särskild motbok af honom

i postsparbanken insatta (§ 12 mom. 2).

Någon särskild påföljd för insättning af medel på mer

än en motbok i annat fall, än som i reglementsförslaget medgifves,

hafva komiterade ansett icke behöfva stadgas. De i

lagstiftningen för vissa andra länders postsparbanker upptagna

stränga straffbestämmelser, enligt hvilka åtminstone

räntan å de på otillåtna motböcker innestående belopp eller

till och med — såsom i England — sjelfva dessa kapitalbelopp

förverkas, hafva utan tvifvel sin grund deri, att i dessa

länders banker oftast alldeles icke någon eller ock endast

en mycket obetydlig ränta plägar godtgöras för insättning

af medel på upp- och afskrifningsräkning eller deposition

på kort tid, hvarför med något skäl kunde antagas, .att

affärsmän och bemedlade personer i allmänhet skulle, för att bereda

sig räntevinst, i postsparbanken insätta större penningbelopp,

fördelade på olika motböcker. Ett dylikt missbruk

kan, med vårt lands penning- och kreditförhållanden, icke gerna

vara att befara, och torde för öfrigt tillräckligt förebyggas

derigenom, att för lyftande af större belopp fastställes en något

längre uppsägningstid.

Bland de postsparbanken rörande frågor är det knappt

någon, som kräfver större omtanke än den, hvilka anordningar

må böra träffas för att, i all möjlig mån, förekomma förskingring

af medel, som blifvit å postanstalterna aflemnade för att

insättas i postsparbanken.

I England, hvarest början gjordes med inrättande af postsparbanker,

har i sådant afseende blifvit föreskrifvet att, samma

dag insättning sker, skall af den postanstalt, som emottagit

medlen, till generalpostmästaren insändas anmälan derom,

hvarefter från centralförvaltningen qvitto å beloppet varder

ofördröjligen till insättaren öfversändt.

Har icke inom fyra, i vissa fall sex, dygn sådant qvitto

kommit insättaren tillhanda, eller förekommer, i afseende å

qvittot, någon anledning till anmärkning, tillhör det insättaren

att i bref, hvartill formulär afgiftsfritt tillhandahålles å postanstalterna,

om förhållandet göra anmälan hos generalpostmästaren,

samt att, om icke rättelse följer, hvar tionde dag

förnya denna anmälan.

Kontrollåtgärder

för postsparbanksmedlens

behöriga

redovisande.

I England.

16

Denna kontroll har i England befunnits synnerligen verksam.

Och utan tvifvel skulle äfven annorstädes förhållandet

blifva sådant, derest med säkerhet kunde påräknas, att, åtminstone

i de flesta fall, då qvitto uteblifvit eller felaktighet

förefinnes i qvitto, som erhållits, anmälan derom skulle göras

hos centralförvaltningen.

Svårligen kan dock antagas, att en dylik föreskrift

skulle blifva vederbörligen iakttagen, derest icke omsorgen

om bevarande af egen rätt manade insättaren att göra den

skriftliga anmälan, hvarom här är fråga. Sådant kunde emellertid

icke vara att påräkna i annat fall, än att antingen alldeles

icke något qvitto meddelades af den postanstalt, å hvilken

medlen af insättaren inbetaltes, eller ock det qvitto, som

af postanstalten utfärdades, blefve gällande endast några få

dagar, eller så lång tid som kunde erfordras, för att hos postsparbankens

styrelse göra sådan anmälan, som här ofvan omförmäles,

och ''derefter erhålla ett qvitto, hvars gällande kraft

icke lede af den inskränkning, som i afseende å postanstalternas

mottagningsbevis vore föreskrifven.

Olägenheterna af det förra alternativet äro alltför mycket

i ögonen fallande, för att någon närmare utredning af desamma

skulle kunna anses erforderlig. Också i England blir

hvar insättning genast attesterad genom vederbörande posttjenstemans

namnteckning, hvilken införes i motboken, jemte

det att postanstaltens datostämpel der anbringas. Och i den

sålunda gjorda anteckningen eger insättaren laga bevis på sin

fordran.

Beträffande det senare alternativet tillåta sig komiterade

anmärka, att om äfven, hvad en del insättare angår, någon

synnerligen afsevärd svårighet icke skulle uppkomma derigenom,

att den gällande kraften af postanstalternas qvitton å

inbetalta sparbanksmedel blefve inskränkt på det sätt, som här

ofvan blifvit ifrågasatt, skulle i andra fall betydliga olägenheter

blifva följden af en dylik anordning. Särskildt gäller

detta personer, h vilka lifnära sig genom kroppsarbete; en samhällsklass,

hvilken dock postsparbanken företrädesvis är afsedd

att betjena, Nödgas dertill insättarne, för att finna arbetsförtjenst,

flera gånger om året ombyta vistelseort, eller

äro de mindre skrifkunniga, blefve det för dem så mycket olägligare

att — för bevarande af sin rätt till medel, dem de sjelfve

17

insatt — behöfva underhålla en skriftvexling, hvilken i de

flesta fall val äfven komme att för dem medföra någon

utgift.

Under det att i Italien det engelska sättet att kontrollera i italien och

postsparbanksmedlens behöriga redovisande blifvit antaget, har

inom Nederländerna denna kontroll ansetts böra åstadkommas

på det sätt, att det inbetalta beloppet, äfvensom dagen för

mottagandet, varda med siffror angifna i en längd, så beskaffad,

att från hvart blad en del deraf, innefattande en qvittensblankett,

kan beqvämligen frånskiljas; att jemväl å denna blankett

beloppet angifves, men icke med siffror, utan med bokstäfver;

att nämnda blankett medelst gummerade pappersremsor

fästes vid motboken; att den posttjensteman, som mottagit

beloppet, bekräftar sådant genom att i motboken teckna

sitt namn, med bifogande derjemte, i aftryck, af postanstaltens

datostämpel; att, då å samma motbok blifvit inbetalta

minst 10 floriner, insättaren har att från centralförvaltningen

bekomma ett tillkännagifvande derom, att beloppet blifvit honom

tillgodofördt, samt att, åk sådant tillkännagifvande icke inom

fem dygn kommit insättaren tillhanda, han eger att- derom

gorå anmälan hos centralförvaltningen.

Slutligen har under senaste tiden i Belgien gjorts försök / Belgien.

att, till beredande af ökad trygghet för postsparbankens uppbörd,

mot ett nytt slag af tryckta qvittenser utbyta de förut använda,

handskrifna mottagningsbevisen. I sådant afseende har

blifvit meddelad föreskrift derom, att för qvitterande å postanstalt

af inbetalta postsparbanksmedel visserligen skall, såsom

i Nederländerna sker, användas särskild blankett eller, i

vissa fall, för samma inbetalning flere blanketter, som i motboken

anbringas, men att dessa blanketter skola utgöras af

tryckta kuponger, lydande å vissa belopp, s. k. »couponsrefus»,

hvilka användas till ett emot insättningen svarande

belopp och, likasom i Nederländerna, förses med tjenstemannens

namnteckning och aftryck af postanstaltens datostämpel.

Då derjemte inom postsparbankens centralförvaltning föres

noggrann förteckning öfver de kuponger, somt blifvit postanstalterna

tillstälda, kan, med tillämpning af det belgiska systemet,

vinnas en nrycket afsevärd fördel, hvilken icke så lätt

ernås, derest kontrollen ordnas så som fallet är i England och

3

18

i Nederländerna. Vid inventering å postanstalt måste nemligen,

om det belgiska systemet användes, kunna utan tidsutdrägt

utrönas, huruvida levereringsbrist eger rum eller icke.,

då skilnaden mellan beloppen af de mottagna och de å postanstalten

qvarliggande qvittenskuponger alltid angifver beloppet

af de å motbok insatta medel, för Indika det åligger

postanstaltens föreståndare att redogöra.

Jemlikt meddelande från belgiska postförvaltningen till

undertecknad ordförande, har i Belgien detta system visat

sig synnerligen verksamt till förekommande af förskingring.

Och om äfven stora fördelar befunnits vara förenade med

det engelska så väl som med det nederländska systemet,,

synes dock, för så vidt dömas kan, innan ännu rörande

dessa förhållanden vunnits någon erfarenhet inom eget land,,

företräde böra tillerkännas det sätt att kontrollera uppbörden,,

som inom Belgien blifvit antaget och hvilket, enligt officiel!

meddelande, kommer att äfven inom Frankrike införas.

Man har visserligen i afseende å detta system anmärkt,,

det en fara skulle ligga i möjligheten att eftergöra qvittenskupongerna.

Om också ej någon säkerhet förefinnes, att icke

någon gång försök i denna väg skulle komma att göras, så bör

dock frestelsen härtill i väsentlig mån minskas genom medvetandet

derom, att motbok skall årligen till postsparbankens centralförvaltning

insändas (§ 14). Skulle äfven ganska många motboksegare

underlåta att fullgöra ifrågavarande föreskrift —

såsom verkligen lärer varit förhållandet i Belgien — bör densammas

tillvaro dock bilda en icke oväsentlig tillökning i.

sannolikheten för att posttjenstemännen allmänt skola med

ordning och redbarhet handhafva postsparbankens angelägenheter,

alldenstund ingen tjensteman kan vara säker, att icke

motbok, honom ovetande, inkommer till postsparbankens styrelse,

hvarvid, om icke förr, möjligen gjorda misstag eller bedrägerier

böra komma i dagen. En ytterligare kontroll bör

jemväl vinnas på det sätt, att, hvarje gång medel å motbok

uppsägas, uppgift å det belopp, som å motboken finnes innestående,

meddelas postsparbankens styrelse, hvarigenom, äfven om

motboken icke skulle blifva till styrelsen insänd, möjliga skiljaktigheter

mellan motboken och postsparbankens räkenskaper böra

blifva upptäckta, Synnerligt afseende förtjenar derjemte den

omständigheten, att någonting motsvarande den förlust till följd.

19

af bedrägligt förfarande, för hvilken postverken lättast utsättas,

eller användande ånyo af frimärken, från hvilka makuleringssvärtan

utplånats, icke kunde komma att drabba postsparbanken,

hos hvars styrelse borde förvaras alla en gånganvända

qvittenskuponger, af hvilka motboksegare icke vidare

hade behof för att styrka sin fordran hos postsparbanken;

hvadan dessa kuponger icke blefve för allmänheten tillgängliga

på samma sätt som fallet är med makulerade frimärken.

Vid skärskådande af fördelarne utaf det ena och det

andra kontrollsystemet, bör icke heller lemnas oanmärkt, att om

en oredlig tjensteman skulle söka genom förfalskning dölja

förskingring af anförtrodda medel, öfversändande af qvitto

från centralförvaltningen icke mer än användande af qvittenskuponger,

på det sätt här ofvan blifvit omförmält, kan anses

egnadt att förekomma dylikt bedrägeri, då svårigheten att

förfalska centralförvaltningens qvitto, hvilket åtminstone i de

flesta fall komme att genom samma tjensteman till insättaren

utlemnas, icke kunde vara större än den att förfalska en qvittenskupong.

Med afseende såväl å hvad i underdånighet blifvit anfördt,

som ock å den större kostnad tillämpningen af det, engelska

systemet medför, är det i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det i Belgien antagna kontrollsystem som komiterade

ansett böra affattas de i § 7 intagna bestämmelser rörande

sättet för qvitterande af medel, hvilka å postanstalt inbetalas

för att i postsparbanken insättas.

Räntefoten å de i postsparbanken insatta medel är i England,

Nederländerna och Frankrike faststäld genom sjelfva postsparbankslagen

och kan således endast genom ny lag förändras.

Utan tvifvel är det också af stor vigt, att räntefoten må undergå

. så få förändringar som möjligt, enär det torde vara obestridligt,

att nedsättning af en redan faststäld högre inlåningsränta

skulle göra postsparbankens rörelse större afbräck, än

bestämmandet af en jemförelsevis låg räntefot redan från början

af inrättningens verksamhet. Emellertid och då det å

andra sidan måste anses önskligt, att allmänheten å sina i

postsparbanken insatta medel erhåller så hög ränta, som kan

beviljas, utan att Staten lider någon förlust vid fruktbargörandet

af dessa medel, hafva komiterade trott sig böra föreslå,

att räntefoten måtte fastställas af Eders Kongl. Maj:t; en an

-

Räntefoten

m. m.

20

ordning, som i hufvudsak öfverensstämmer med hvad i sådant

afseende iakttages inom Belgien och Italien. För den österrikiska

postsparbanken har till eu början räntan blifvit genom

lag faststäld till 3 procent per år, men förändring af densamma

kan emellertid utan representationens hörande vidtagas.

Skulle Eders Kongl. Maj:t finna lämpligt, att någon likartad

bestämmelse intages i reglementet för den svenska postsparbanken,

anse komiterade räntefoten till en början kunna fastställas

till 3,0 procent per år eller 0,3 procent per månad,

hvarigenom, under iakttagande af det utaf komiterade föreslagna

beräkningssätt, att räntan löper från och med månaden

näst efter den, då insättningen egt rum, till den månad, då

medlen få lyftas (§ 8 mom. 1), den verkliga räntan icke torde

komma att mycket öfverstiga 3,5 procent per år. Med den

af komiterade föreslagna placering af postsparbankens medel

bör i sådant fall erhållas ett öfverskott af minst en half procent,

hvilket, enligt i utlandet vunnen erfarenhet, är fullt tillräckligt

för bestridande af de med postsparbankens förvaltning

och rörelse förenade utgifter. För den händelse att

något betydligare öfverskott småningom skulle uppkomma,

hafva komiterade genom bestämmelsen, att sådant öfverskott

skall användas uteslutande för postsparbankens egna ändamål

(§ 20 mom. 3), velat, bland annat, hålla den möjligheten öppen

att, i öfverensstämmelse med den italienska postsparbankens

förfaringssätt, periodiskt utdela räntepremier eller tillskott till

de räntebelopp insättarne ega rätt att uppbära. Ett sådant

tillvägagående torde vara att föredraga framför räntefotens

fastställande till något högre belopp utan att med någon

högre grad af sannolikhet kunna påräkna, att den högre räntesatsen

skulle kunna under eu längre tid bibehållas. Komiterades

förslag, att förändring i räntefoten icke må träda i verket

under löpande kalenderår (§ 9 mom. 2), har tillkommit ensamt

med afseende på den lättnad, som derigenom kan vinnas för

såväl ränteberäkningen som bokföringen. Förslaget om förändringens

tillämpande först 4 månader efter det nådig kungörelse

i ämnet blifvit utfärdad, står åter i sammanhang dermed,

att förfallotiden för uppsagda belopp, öfverstigande 1,000

kronor, utsträckts till 3 månader. En mellantid af en månad

har nemligen ansetts erforderlig, för att personer, som, i

händelse af räntefotens nedsättande, skulle vilja uppsäga sitt

21

tillgodohafvande, måtte hinna utfå detsamma, innan den nya

räiftesatsen börjar att tillämpas.

Såsom af § 10 inhemtas, hafva komiterade ansett, att

uppsägningstiderna för utbekommande af innestående postsparbanksmedel

böra lämpas efter de uppsagda beloppens storlek,

och i betraktande deraf föreslagit, att uppsägning skall

i allmänhet verkställas minst 10, högst 90 dagar före den

dag, då medlen skola vara att lyfta. Med iakttagande af dessa

föreskrifter, hufvudsakligen öfverensstämmande med lagstiftningen

för den belgiska och den italienska postsparbanken,

är det så mycket mindre sannolikt, att uppsägningar i massa

af medel, hvilka innestå i postsparbanken, någonsin komma

att eg a rum, som postsparbankens fordringsegare i regeln böra

tillhöra sådana samhällsklasser, hvilkas inkomster och förmögenhetsförhållanden

endast medelbart påverkas af äfven de

häftigaste handelskriser. Då insättarne derjemte kunna antagas

blifva, om icke jemnt fördelade, åtminstone någorlunda

spridda öfver hela landet, kunna icke heller andra häftiga lokala

kriser komma att utöfva något synnerligen stort inflytande

på uppsägningarne i postsparbanken. Högst lärorikt

är i detta hänseende Englands exempel. Trots de stora vexlingar

de ekonomiska förhållandena i nämnda land varit underkastade

under loppet af de senaste 20 åren, hafva uttagningarne

i postsparbanken dock icke under något år, ej ens

under den bekanta bomullskrisen (the cotton famine), öfverstigit

insätta]''ngarne, utan har det i postsparbanken innestående

beloppet befunnit sig i jemn stigning år ifrån år. Under

sådana omständigheter har det synts komiterade kunna utan

äfventyr åt postsparbankens styrelse öfverlemnas att, i förekommande

fall, låta utbetala uppsagda medel äfven före de i

allmänhet stadgade förfallotiderna.

Enär postsparbankens verksamhet i främsta rummet bör

afse att gagna de mindre bemedlade klasserna, och då det

torde vara ett obestridligt sakförhållande, att ordning och välstånd,

särskildt i nyssnämnda folkklassers familjelif, i väsentlig

män äro beroende af hustruns ordningssinne, förtänksamhet

och sparsamhet, hafva komiterade, ledda af de åsigter, som

legat till grund för nådiga förordningarne den 11 december

* 1874, och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med lagstiftningen

för utländska postsparbanker, föreslagit, att gift qvinna må

Uppsägnings

tider.

Gift qvinnas

rättighet att

lyfta innestående

medel.

22

ega fri dispositionsrätt öfver de för hennes räkning i postsparbanken

innestående medel (§ 12 mom. 1).

En och samma Den i S 13 införda bestämmelsen, att en och samma mot

motboks

an- 0 ° , *111 , , , ...

vändbarhet vid bok ma anvandas vid alla postsparbankskontor, har redan i

alla postspar- föregående blifvit vidrörd. Enligt komiterades åsigt är en

häri k-<il''nn i nr- *—^ O v

dylik bestämmelse -— det i England så kallade »cross-entry»- systemet, fransmännens »livrét national» — så väsentlig fölen

ändamålsenlig organisation af postsparbanken, att den olägenhet

och de svårigheter, som onekligen förekomma vid

nämnda bestämmelses tillämpning, icke böra hindra densammas

antagande. Olägenheten består deri, att utbetalning af uppsagda

medel icke gerna kan ske vid anfordran. De antydda

svårigheterna åter röra kontrollen öfver sparbanksoperationerna

å postanstalterna, hvilken kontroll naturligtvis blifver betydligt

mer invecklad, än den behöfde vara, om insättningar och uttagningar

på samma motbok finge eg a rum endast å den postanstalt,

som utfärdat motboken, eller å annan postanstalt först

sedan motboken blifvit i vederbörlig ordning dit Överflyttad.

Ett sådant förfaringssätt eger rum i Italien, under det att öfriga

europeiska postsparbanker numera antagit »cross-entry»-systemet,

den nederländska dock med någon inskränkning. Ifrågavarande

olägenhet och svårigheter synas emellertid icke böra

tillmätas alltför mycket afseende. Hvad angår uttagningarne,

torde väl böra erkännas, att den af de flesta enskilda sparbanker

delegarne medgifna rättighet, att vid anfordran lyfta

åtminstone smärre innestående belopp, kan vara af väsentlig fördel

för delegarne. Dock torde å andra sidan icke heller kunna

nekas, att en alltför lätt tillgång till de i sparbank insatta

medel kan missbrukas och föranleda, att mödosamt hopsparade

medel utan tvingande skäl uttagas och bortslösas. Beträffande

åter kontrollen öfver handhafvandet å postanstalterna af postsparbankens

angelägenheter, hafva komiterade redan haft tillfälle

framhålla, att erfarenheten rörande möjligheten af en tillräckligt

säker sådan kontroll i England, cross-entry-systemets

hemland, är mycket gynsam. Ehuru komiterade af skål,

som ofvan anförts, anse sig icke böra förorda det engelska

förfaringssättet vid qvitterande af de medel, som för insättning

i postsparbanken varda å postanstalt aflemnade, har, vid

sidan af qvittenskupongers användande och de redovisningsåtgärder,

som i öfrigt ansetts böra ifrågakomma, ur lagstift

-

23

ningen för Englands och flera andra länders postsparbanker

upptagits den bestämmelsen, att motbok bör en gång årligen

insändas till postsparbankens styrelse (§ 14). Då motboksegare

endast genom att ställa sig denna föreskrift till efterrättelse

kan få den honom tillkommande ränta i motboken inskrifven

och dessutom, ifall föreskriften icke fullgöres, möjligtvis

kan komma att lida förlust derigenom, att, vid skiljaktighet

mellan anteckningarne i motboken och i postsparbankens räkenskaper,

de sistnämnda skola ega vitsord, är det sannolikt, att de

flesta motboksegare skola å postanstalt vederbörligen aflemna

sina motböcker, för att till postsparbankens hufvudkontor öfversändas;

detta så mycket hellre som föreskriften härom bör finnas

tryckt med stor stil på ett i ögonen fallande ställe i

hvarje motbok, och egare, som underlåtit att sin motbok

aflerrfna, dessutom bör vid hvarje insättning erinras om vigten

•af föreskriftens iakttagande.

Då under postsparbankens fortgående verksamhet insätt- Preskription.

ningar antagligen komma att ega rum af ett stort antal personer,

bland hvilka icke så få torde finnas, som i anseende till

det insatta beloppets ringhet, af glömska eller annan anledning

icke återfordra sina insatta medel, och det för postsparbanken

skulle medföra stora olägenheter att för sådana

insättare allt framgent hålla räkning öppen samt år från år

balansera belopp, hvilka antagligen aldrig komme att uttagas,

hafva komiterade funnit angeläget, att en preskriptionstid för

fordringars utbekommande från postsparbanken stadgas. Förslag

härtill återfinnes ock uti 15 § af reglementet. Vid densammas

utarbetande hafva komiterade tagit hänsyn till hvad

nådiga förordningen den 4 Mars 1862, om tioårig preskription

m. m., innehåller, och ansett de deri upptagna allmänna bestämmelser

böra i förevarande hänseende hufvudsakligen blifva tilllämpliga.

Den som under loppet af tio år hvarken verkstält insättning

eller uttagning å sin motbok med postsparbanken samt

ej heller vidtagit sådan åtgärd för fordringsrättens bevarande,

som föreskrifves i nyssnämnda förordning, kan väl antagas

i allmänhet hafva frånträdt anspråk på medlens återbekommande.

Undantagsfall ligga visserligen icke utom möjlighetens

•område, och komiterade hafva derför föreslagit, att postsparbankens

styrelse skulle ega att, med afseende å förekommande omständigheter,

medgifva medlens utbetalande till motbokens egare

24

äfven sedan preskription åkommit, och medlen af denna anledning

tillfallit postsparbanken. Förslaget till stadgande i sistberörda

hänseende har icke till grund någon benägenhet att

söka bereda postsparbanken vinst på den enskildes bekostnad,,

utan hvilar uteslutande på den antydda olägenheten att fortfarande

hålla räkning öppen med personer, som upphört att

vara postsparbankens kunder. Komiterade föreställa sig ock, att

vid tillämpning af detta stadgande en sådan uppfattning hos

postsparbankens styrelse kommer att göra sig gällande, som

tillgodoser den enskildes bästa, på samma gång den underhåller

och stärker allmänhetens förtroende för inrättningen och ökar

benägenheten att med densamma stå i förbindelse. Och någon

fara för allmänheten af stadgandet synes så mycket mindre

vara att förutse, som erfarenheten i ett annat, temligen likartadt

fall ådagalagt, att Staten icke vill göra en vinst på den enskildes

bekostnad, då allenast en formel rätt till stöd derför

kunde åberopas. Riksgäldskontorets sedlar inlösas nemligen

fortfarande, så vida de befinnas riktiga, oaktadt dessa sedlar

för länge sedan lagligen äro preskriberade.

Komiterade hafva i sammanhang härmed ansett sig höra

till besvarande upptaga ett vid frågans behandling uppkommet

spörsmål, huruvida det ifrågasatta preskriptionsstadgandet kan

vara förenligt med nu gällande lagstiftning, eller om för dessgenomförande

eu lagförändring skulle vara erforderlig. Detta,

senare alternativ af spörjsmålet hafva komiterade emellertid

trott böra nekande besvaras. Föreskriften i 20 § af nyssberörda

1862 års nådiga förordning, att angående medel,

som blifvit insatta i landtränteri, i Rikets Ständers Bank

eller numera Riksbanken, i Riksgäldskontor eller under annan

allmän vård, skulle gälla hvad derom vore särskildt stadgadt,

innefattar nemligen, enligt komiterades åsigt, medgifvande att,

utan rubbning af allmänna bestämmelserna i samma förordning,

meddela specialföreskrifter angående preskription af fordringsanspråk,

som mot Staten i dess olika förvaltningsgrenar

kunna uppkomma. Sådana föreskrifter hafva ock, jemväl efter

nämnda förordnings tillkomst, blifvit utfärdade, exempelvis uti

nådiga förordningen af den 12 november 1872, angående postverkets

ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflemnas.

ykrädekvid Enligt komiterades förslag skulle samtliga de medel, som

medlens frukt- genom insättning i postsparbanken uppsamlas vid de särskilda

bargörande.

25

postanstalterna och som icke tagas i anspråk för verkställande

af erforderliga utbetalningar för postsparbankens räkning, inlevereras

till postsparbankens hufvudkassa å samma tid och i

enahanda ordning, som för leverering af postanvisnings-, postförskotts-

och tidningsmedel äro stadgade, följaktligen tre gånger

i månaden, i allmänhet hvar tionde dag.

Vid öfvervägande af frågan, åt hvilken myndighet förvaltningen

af de sålunda influtna sparbanksmedlen må lämpligast

anförtros, hafva komiterade ansett för postsparbanken

mest betryggande och äfven i andra afseenden fördelaktigast,

om denna förvaltning blefve öfverlemnad åt Fullmäktige i

Sveriges Riksbank. Större säkerhet än Riksbanken lemnar,

kan icke någon annan penningeinrättning i riket erbjuda. Med

hänsyn till det uppdrag desse Fullmäktige af Riksdagen erhållit,

måste de ock anses lämplige och företrädesvis i tillfälle

att, så fördelaktigt för postsparbanken som är möjligt, icke

blott verkställa ifrågavarande medels placering, utan äfven vid

förekommande behof realisera större eller tnindre del af de

säkerheter, i hvilka medlen blifvit nedlagda. Och vid tillfällen,

då en dylik realisation af eu eller annan anledning funnes

för postsparbanken ofördelaktig eller eljest mindre lämplig, skulle

Riksbanken, under hvars säkra vård de för postsparbankens

räkning anskaffade värdehandlingar borde förblifva, tvifvelsutan

i de flesta fall kunna, emot pant af desamma, till erforderligt

belopp tillhandagå postsparbanken med de tillfälliga försträckningar,

af hvilka denna vore i behof.

Den befattning med förvaltningen af postsparbankens

medel, som skulle tillkomma Fullmäktige i Riksbanken, borde

emellertid, hvad angår medlens placering, enligt komiterades

mening blifva inskränkt till inköp af endast vissa bestämda

slag af värdepapper. Såsom sådana hafva redan i det föregående

angifvits obligationer, utfärdade af Svenska Staten,

Sveriges Allmänna Hypoteksbank samt Svenska Hypoteksföreningar

mellan jordegare å landet. Då vid förräntande af

postsparbankens medel hufvudsyftemålet alltid måste vara vinnande

af en i möjligaste måtto fullt betryggande säkerhet,

hafva komiterade ansett sig icke böra föreslå inköp för postsparbankens

räkning af andra slag af värdepapper än de ofvannämnda,

hvilka, till en del utfärdade i utländska myntslag,

för närvarande finnas till stora belopp placerade utom Sverige

4

26

och samtliga äro att hänföra till första klassens papper. Först i den

händelse att, med en betydligare utsträckning af postsparbankens

rörelse, det skulle visa sig, att väsentliga svårigheter möta för att

på nämnda sätt med fördel fruktbargöra postsparbankens medel,

synes tiden vara inne att besluta, om och hvilka ytterligare slag

af obligationer eller andra värdepapper må för dessa medel anskaffas.

För öfrigt har det synts komiterade, att Fullmäktige borde

inom det belopp, som af postsparbankens styrelse för hvarje tillfälle

bestämdes, verkställa obligationsköpen, likasom att, då

bemälta styrelse funne sig föranlåten att, för fullgörande af

postsparbankens förbindelser, hos Fullmäktige göra framställning

om försäljning till visst uppgifvet belopp af de för postsparbankens

räkning inneliggande obligationer, Fullmäktige

skulle om en sådan försäljning föranstalta. Vid verkställigheten

häraf torde Fullmäktige i allmänhet icke böra bindas

vid några inskränkande föreskrifter, enär samverkan mellan

postsparbankens styrelse och Fullmäktige i viss män kunde

ega rum genom den ledamot af st}rrelsen, som, enligt komiterades

förslag, borde bland Fullmäktige i Riksbanken utses.

Skulle styrelsen i särskildt fall äska uppköp eller försäljning

af vissa obligationer, och sådant utan olägenhet kan ske, lära

Fullmäktige icke undandraga sig att derom gå i författning.

Förutom det verksamma biträde postsparbanken sålunda

skulle komma att vid sin medelsförvaltning påräkna af Riksbanken,

hafva komiterade funnit angeläget, att postsparbanken

beredes förmånen af att i Riksbanken öppna upp- och

afskrifningsräkning samt begagna kreditiv. På sätt af § 19

i reglementsförslaget inhemtas, är af komiterade förutsatt,

att alla medel, som till postsparbankens hufvudkassa inflyta,

skola, i den mån desamma icke erfordras till bestridande af

löpande utgifter, insättas i Riksbanken på upp- och afskrifningsräkning,

hvarifrån postsparbankens styrelse sedermera

hade att till Fullmäktiges förfogande för obligationsköp anvisa

de belopp, som styrelsen, med ledning af vunnen erfarenhet,

ansåge icke nödigt att låta på räkningen qvarstå, för att möta

ifrågakommande uppsägningar af insatta sparbanksmedel. Genom

erhållande af ett kreditiv till lämpligt belopp, att begagnas

hufvudsakligen såsom reserv vid tillfällen, då oförutsedda

utbetalningar förestode, skulle en väsentlig fördel uppenbarligen

beredas postsparbanken, synnerligast under början af dess

27

verksamhet, innan rörelsen ännu hunnit inbringa någon

vinst.

Nu gällande Bankoreglemente innefattar emellertid uttryckligt

förbud mot upp- och afskrifningsräknings öppnande

i Riksbanken för Staten, dess allmänna verk och kassor. Sålänge

detta förbud utan all inskränkning fortfar, lärer postsparbanken

icke kunna tillåtas att i Riksbanken hålla upp- och

afskrifningsräkning. Då ränta, enligt Fullmäktiges bestämmande,

kan räkningshafvare tillgodoföras å en på en gång

innestående summa af ända till 400,000 kronor, skulle en sådan

förmån, om den beviljades postsparbanken, för denna

blifva af värde. Från åtnjutande af kreditivrätt i Riksbanken

äro Statens inrättningar i allmänhet äfven uteslutna, men då

likväl undantag härifrån medgifvits för en af dessa inrättningar,

nemligen Riksgäldskontor, som är berättigadt till kreditivs

erhållande, utan erläggande af inträdesafgift, och jemväl befriadt

från skyldigheten att för kreditivet ställa säkerhet, synes

en lika beskaffad förmån utan olägenhet för Riksbanken

äfven kunna tillerkännas en så allmännyttig statsinrättning som

postsparbanken.

Komiterade anhålla nu få öfvergå till frågan om ordnande

af postsparbankens styrelse.

Då den allmänhet, som må komma att begagna sig af

postsparbanken, skall i sådant afseende uteslutande betjenas

af postanstalternas tjensteman, är det tydligt, att ledningen

af postsparbankens angelägenheter bör uppdragas åt den myndighet,

hvilken styrelsen öfver postverket är anförtrodd.

Jemlikt § 53 af den för Generalpoststyrelsen den 5 december

1873 i nåder utfärdade Instruktion, eger generalpostdirektören

ensam beslutanderätt i de postverket rörande ärenden,

i hvilkas pröfning han deltager.

Dessa ärenden föredragas af byråchefer, hvilka, då de

icke låtit i protokollet anteckna sin uttalade mening i mål,

der den afviker från det af generalpostdirektören fattade beslut,

anses hafva detsamma biträdt.

Med undantag för en del, vigtigare ärenden — såsom

frågor om inrättande af nya postgångar eller poststationer,

förhyrande af postkontorslägenheter och inköp af dyrbarare

inventarier, upprättande af liqvider med utländska postverk,

afskrifnings- och balansmål, befordran till lediga fenster, mist

-

Postsparbankens

styrelse.

28

ning af tjenst på viss tid eller för alltid, m. m. — kunna

ärendena af generalpostdirektören afgöras i närvaro ensamt

af föredragande byråchefen.

Enligt hvad komiterade haft tillfälle inhemta, kunna icke

de utan tvifvel tidsödande och mödosamma göromål, till hvilka

en postsparbanks inrättande kommer att gifva anledning, uppdragas

åt förutvarande byråchefer i Generalpoststyrelsen, hvilkas

göromål under senare tiden så betydligt ökats, att nödigt

befunnits adjungera en fjerde ledamot, hufvudsakligen för

handläggning af revisionsärenden.

Förefinnes också anledning antaga, att denne ledamot kan,

åtminstone tills vidare, öfvertaga föredragningen af äfven sådana

anmärkningsmål, som angå förvaltningen af postsparbanksmedel,

så blifver likväl oundgängligt anställa — till en början

dock endast på förordnande — en särskild byråchef för föredragningen

af alla sådana ärenden, som egentligen afse postsparbanksrörelsens

bedrifvande. Hit höra hufvudsakligen den

behöriga bokföringen hos centralförvaltningen af alla de medel,

som å olika orter till postsparbanken inflyta; utfärdande

af föreskrifter om utbetalning, genom det ena eller andra

bland de närmare 1,700 sparbankskontoren, af medel, som

blifvit i behörig ordning uppsagda; motböckesnas granskning

och införande i desamma af upplupna räntor; afgifvande

af årsberättelse och upprättande af månatliga redogörelser för

insättningar och uttagningar från postsparbanken m. m.

Om än sålunda det ojemförligt största antalet postsparbanksärenden

kan och bör handläggas ensamt af generalpostdirektören

och en för denna förvaltning särskildt anstäld byråchef,

så återstår dock en del ärenden, som äro af beskaffenhet

att påkalla en mera mångsidig pröfning. Denna kan dock

icke lämpligen åstadkommas på samma sätt, som om postärenden

är föreskrifvet-, helst en hvar af byråcheferne hos

Generalpoststyrelsen är af de till hans byrå hörande mål allt

för mycket upptagen, för att han skulle kunna, så som vederborde,

sätta sig in i de med dessa mål så väsentligt olikartade

postsparbanksärendena. Icke heller kan en sådan ärendenas

behandling, som i afseende å postmål i allmänhet befunnits

fördelaktig, anses fullt ändamålsenlig, der fråga är om en så

betydlig medelsförvaltning "som den, hvilken kan komma att

öfvertagas af postsparbankens styrelse. Komiterade anse för

-

29

denskull, att, då till handläggning förekomma frågor af större

vigt, postsparbankens styrelse bör förstärkas, så att densamma

kommer att utgöras af fem personer, nemligen, förutom generalpostdirektören

och byråchefen för postsparbanksärenden, tre

af Eders Kongl. Magt i nåder förordnade ledamöter, af hvilka.

med afseende å beskaffenheten af den verksamhet, som skulle

åt denna styrelse anvisas, en borde vara fullmäktig i Riksbanken

och en fullmäktig i Riksgäldskontoret.

De ärenden, för hvilkas behandling postsparbankens styrelse

borde på förenämnda sätt förstärkas, finnas angifna i

§ 25 mom 3 af reglementsförslaget, och utgöras hufvudsakligen

af frågor rörande meddelande af reglementariska bestämmelser

om hvad iakttagas bör i afseende å postsparbankstjenstgöringen

i allmänhet; afgifvande af underdånigt förslag

angående den ränta, som skall räkningshafvare tillgodoföras;

eftergift i vissa fall af postsparbankens rätt till innestående

medel; bestämmande af det belopp postsparbanksmedel,

som må i hufvudkassan innestå; inköp eller försäljning af

räntebärande obligationer samt vidtagande i allmänhet af åtgärder

för beredande af de rörelsemedel, som för postsparbanken

erfordras, m. m.

I olikhet med hvad i afseende å postsparbanksärenden i

allmänhet skulle iakttagas, borde, enligt komiterades åsigt,

efter flertalets afgifna röster afgöras alla sådana frågor, som

komme att af den förstärkta postsparbanksstyrelsen handläggas.

För den händelse emellertid att någon gång sålunda fattadt

beslut rörande sparbanksgöromålens handläggning å postanstalt

skulle befinnas menligt för posttjenstens behöriga bestridande,

har i § 26 intagits föreskrift derom att, i sådant fäll, ärendet

skall, på yrkande af generalpostdirektören, hos Eders

Kongl. Maj:t, i underdånighet anmälas, och med beslutets tilllämpning

anstå, till dess att Eders Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift

i ämnet meddelats.

I hvad mån det kan visa sig behöfligt att, utöfver den

förenämnde byråchefen, hos postsparbankens styrelse anställa

flere tjenstemän, låter sig icke i förväg beräkna. Tydligt är

det att, om ock till en början ett ringare antal insättningar

och uttagningar minskar arbetet med bokföring af sparbanksuppbörden,

med anordnande af medel, som blifvit till lyftande

30

Förskott af

postmedlen till

förvaltningskostnaderna.

Godtgörelse till

posttjenstemännen.

Postsparbanksärendenas

handläggning å

postanstalterna.

.

uppsagda och med motböckernas granskning, såblifveri stället,

under det första året, arbetet så mycket större med utfärdandet

af alla de detalj föreskrifter, som, utöfver i allmänhet gällande

instruktion, erfordras för att vid postanstalterna —

äfven sådana, hvilkas föreståndare ega mycket ringa insigt i och

vana vid bokföring — postsparbanksverksamheten måtte fortgå

i den ordning som vederbör. Utan tvifvel skall en väsentlig

del af de hos postsparbanken förekommande göromål kunna

handläggas af extra biträden.

De förvaltningsutgifter, som blifva nödvändiga, såsom för

personalens aflönande, för att godtgöra postanstalternas tjenstemän

för besväret med sparbanksmedels uppbärande och redovisande,

för bekostande af blankettryck och för expenser

in. m. torde, intilldess att postsparbankens räntevinst dertill

lemnar tillgång, enligt Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande, få

bestridas af postverkets öfverskottsmedel.

Utom det att billigheten påkallar, att posttjenstemännen

erhålla någon godtgörelse för den tillökning i dem åliggande

göromål, som blifver en följd af en postsparbanks inrättande,

bar det ansetts ligga i inrättningens eget välförstådda intresse,

att, genom någon andel i räntevinsten, postanstalternas tjensteman

manas att, i hvad på dem kan ankomma, söka verka för

ett allmännare anlitande af postsparbanken.

Denna godtgörelse utgår annorstädes antingen ensamt med

en afgift för hvar insättning, eller ock med såväl eu dylik

mindre afgift som äfven en viss procentdel af inbetalta medel.

Det bar synts komiterade, som skulle, åtminstone till en

början, i Sverige ersättningen kunna bestämmas till 2 öre

för hvar insättning och en krona per inbetalta 1,000 kronor.

För att fullständigt åskådliggöra det sätt, hvarpå, enligt

komiterades uppfattning, sparbanksärendena lämpligen kunde

och borde å postanstalterna handläggas samt erforderlig kontroll

vid redovisningen vinnas, har af komiterade blifvit uppgjordt

ett förslag till instruktion för ifrågavarande del af tjenstgöringen,

hvilket, jemte dertill hörande formulärblanketter,

härhos underdånigst bifogas.

31

Då en af de väsentligaste fördelarne af eu postsparbanks

inrättande är att, genom postanstalternas användande till sparbankskontor,

tillfällena till insättning i sparbank så mycket

som möjligt ökas, är det naturligtvis i hög grad önskligt,

att bestyret med sparbanksmedels uppbärande och utbetalande

efter hand varder utsträckt till hvar postanstalt i riket, hvilken

icke, såsom fallet är med några få poststationer, endast

under någon del af året hålles öppen för allmänheten.

Någon anledning förekommer också icke till tvifvel derom,

att inom jemförelsevis kort tid skola, med undantag för

hvad angår sistnämnda slag af postanstalter, kunna för sparbanksrörelsen

anlitas, om icke alla, så åtminstone i det närmaste

alla postkontor och poststationer.

Möjligen skall dock vid en och annan poststation, företrädesvis

der postgöromålen handläggas af jernvägsstationsföreståndare,

åtminstone till en början möta någon svårighet att

anordna äfven sparbanksrörelse.

Med afseende å dessa och andra hithörande förhållanden

har flerstädes i utlandet sparbanksverksamheten icke blifvit

med ens utsträckt till alla postanstalter, utan åt vederbörande

myndighet öfverlemnats att, efter hand och i den mån omständigheterna

sådant medgåfvo, mer och mer utvidga fältet för

postsparbankens verksamhet. Och i öfverensstämmelse härmed

torde äfven befinnas lämpligt tillvägagå vid en postsparbanks

inrättande inom vårt land.

Derest beslut fattas om inrättande af en allmän postsparbank,

erfordras, innan densamma kan träda i verksamhet,

vidtagande af särskilda, förberedande åtgärder, för livilka bär

ofvan delvis blifvit redogjordt. Bland dessa lära några vara

af beskaffenhet att påkalla äfven Riksdagens medverkan. Först

sedan Riksdagens beslut meddelats rörande de frågor, hvilka

sålunda kunna varda dess pröfning understälda, torde till behandling

upptagas öfriga frågor beträffande sättet och vilkoren

för postsparbankens verksamhet. Och en blifvande styrelse

öfver postsparbanken lärer det få anses tillkomma att hos

Eders Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå de för postsparbanken

erforderliga, närmare reglementariska bestämmelser,

Inskränkning

t. v. af postsparbanksrörelses

anordnande

vid alla

postanstalter.

32

hvilka kunna befinnas vara af beskaffenhet att erfordra Eders

Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse.

För den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle finna den

erfarenhet, som inom andra länder vunnits angående de välgörande

verkningarne af postsparbanksrörelsen, innebära anledning

att inom vårt land inrätta en postsparbank, ordnad

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, hvilka

innefattas uti de af komiterade uppgjorda förslag till författningar

i ämnet, anse sig komiterade böra i underdånighet

hemställa,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen

göra framställning derom, att Riksdagen måtte, för

sin del, medgifva,

dels att Staten ikläder sig ansvarighet för gäldandet

af de fordringar, som grunda sig på insättning

i postsparbanken,

dels ock att, der ej uppkommande vinst å postsparbankens

rörelse lernnar full tillgång till bestridande

af de, .enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga hoproffande,

erforderliga förvaltningsutgifter, af postverket

må, förskottsvis och mot framtida ersättning

af postsparbanksmedel, utbetalas hvad i sådant afseende

kan befinnas ytterligare behöflig!.

Derjemte hemställa komiterade i underdånighet,

det behagade Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen,

dels att åt Fullmäktige i Riksbanken uppdraga

att för de medel, som af postsparbankens styrelse

anvisas, inköpa obligationer, utfärdade af Svenska

Staten, Sveriges Allmänna Hypoteksbank eller Svenska

Hypoteksföreningar mellan jordegare å landet; att

låta för postsparbankens räkning i Riksbanken afgiftsfritt

förvara sålunda inköpta obligationer, och att,

när postsparbankens styrelse derom gör framställning,

föranstalta om försäljning eller pantsättning af

berörda värdehandlingar till det belopp, som styrelsen

finner nödigt,

dels ock att medgifva, det postsparbanken må

ega ej mindre att i Riksbanken öppna upp- och afskrifningsräkning

med åtnjutande för derå insatta

33

medel, inom högst 400,000 kronor, af den ränta, som

af Fullmäktige bestämmes, än äfven att, utan ställande

af säkerhet och inträdesafgifts erläggande, i

Riksbanken begagna kreditiv till det belopp och under

de vilkor i öfrigt, som Fullmäktige finna skäligt föreskrifva.

-Stockholm den 23 december 1882.

underdånigst

Wilhelm Roos.

F. Richter.

Johan Leffler.

Per Samzelius.

G. Fr. Sandberg.

Underdånigt förslag

till

Reglemente för Postsparbanken.

§ i

Postspar-

Postsparbankens ändamål är att, under Statens garanti,,

ändamål ©mottaga penningar, desamma förränta och genom räntas läg«n

amu. gan(je pp kapitalet ytterligare förkofra samt, på sätt och i

den ordning, som här nedan omförmälas, medlen vederbörande

tillhandahålla.

§ 2.

insättning i Mom. 1. En hvar eger att för egen eller annans räkning

allmänhet, isätta medel i Postsparbanken.

Mom. 2. Insättning kan ega rum vid fast postanstalt

(postkontor eller poststation), å alla de tider, då postanstalten

hålles öppen för allmänheten.

Mom. 3. Första gången insättning verkställes, skall uppgift

lemnas om namn, födelseår, månad och dag, hemvist

och, der sådant kan ske, lefnadsyrke för den, till hvars förmån

insättningen eger rum. Göres insättningen till förmån

för minderårig, böra, om så ske kan, äfven föräldrarnes namn

uppgifvas.

Mom. 4. Dessa uppgifter införas af vederbörande posttjensteman

å tryckt blankett och skola, der insättaren är skrifkunnig,

af denne undertecknas.

§ 3.

Minimum för Minsta belopp, som på en gång må i Postsparbanken ininsättnmg.

gittas, utgör en krona. Derutöfver får insättning ske endast

i helt krontal.

35

§ 4.

Mom.. 1. För att underlätta besparing af äfven min- SparmärTcen

dre belopp än en krona, tillhandahållas å postkontoren och0CÄ s^“}källos

särskildt antagne försäljningsmän sparmärken och sparkort.

Mom. 2. Sparmärke lyder å tio öre och betalas med

samma belopp, hvaremot sparkort afgiftsfritt utbekommes af den,

som vid emottagandet å detsamma anbringar minst ett sparmärke.

Mom. 3. Sparkort indelas i tio rutor. Sedan hvar och

en af dessa rutor blifvit med sparmärke försedd, kan insättning

i Postsparbanken verkställas genom sparkortets inlemnande

å postanstalt.

Mom. 4. Sparmärke må icke såsom betalningsmedel användas

utom i de fall, som i denna § mom. 3 och här nedan

i § 5 mom. 2 omförmälas.

§ 5.

Mom. 1. För insättning i Postsparbanken kan äfven be- insättning

gagnas förfallen räntekupong till obligation af sådant slag,

som, jemlik! nedanstående § 19 mom. 2, för Postsparbankens

egen räkning inköpes.

Mom. 2. Den, som för insättning å postanstalt aflemnar

räntekupong, erhåller derå interimsqvitto. Detta qvitto skall

till postanstalten återställas, sedan kupongen hos Postsparbankens

Styrelse befunnits riktig och hvad af beloppet utgör

helt krontal blifvit den, för hvilken insättningen skett,

tillgodoföidt; hvarvid Överskjutande belopp i öretal skall med

sparmärke eller kontant återbetalas. Varder kupongen ej godkänd,

bör ock, i utbyte mot densamma, qvittot till postanstalten

återställas.

§ 6.

Mom. 1. Vid första insättning erhåller insättaren afgifts- Motbok.

fritt dels en med seriebokstaf och ordningsnummer försedd

motbok, utfärdad för den person, till förmån för hvilken insättningen

eger rum, dels ock blanketter till qvittenser, afsedda

att användas vid lyftande af innestående medel.

Mom. 2. I motbok skall vid utlemnande! finnas infördt

36

Qvitto å insatta

medel.

Räntegodt

görelse.

Räntefot.

sammandrag af de författningar, hvilka röra allmänhetens förhållande

till Postsparbanken.

Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning

å mer än en motbok ej eg a rum; dock må minderårig,

för hvars räkning medel blifvit af annan person insatta, kunna

utbekomma särskild motbok för insättning af egna medel.

§

Insättning skall, för att vara gällande, af vederbörande

tjensteman å den postanstalt, der insättningen sker, qvitteras

medelst anbringande i motboken af en eller flere qvittenskuponger

till ett mot insättningen svarande belopp, dervid

hvarje kupong förses med tjenstemannens namnteckning och

postanstaltens datostämpel. Dessa kuponger kunna icke såsom

betalningsmedel användas.

§ 8.

Mom. 1. Ränta å insatta medel godtgöres endast för

hel månad och beräknas från och med månaden näst efter

den, då insättningen egt rum, till den månad, då medlen få

lyftas.

Mom. 2. Upplupen ränta lägges vid kalenderårs slut till

kapitalet. Å hvad af det sålunda uppkommande beloppet utgör

helt krontal, beräknas ränta från och med början af

näst derpå följande år.

Mom. 3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta

för högre belopp än 2,000 kronor.

§ 9.

Mom. 1. Räntefoten å de medel, som äro eller varda i

Postsparbanken insatta, bestämmes af Kongl. Maj:t.

Mom. 2. Varder i räntefoten förändring beslutad, träder

densamma dock icke i verket under löpande kalenderår, ej heller

förr än 4 månader efter det Kongl. Maj:ts nådiga beslut i

ämnet blifvit kungjordt.

37

§ io.

Mom. 1. Den, som vill lyfta innestående behållning eller Uppsägning.

del deraf, skall, med uppvisande af motboken, beloppet å postanstalt,

skriftligen uppsäga och dervid uppgifva, genom hvilken

postanstalt medlen böra utbetalas, öfver uppsägningen

meddelas bevis af postanstalten.

Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:

för belopp af högst 50 kronor .................. minst 10 dagar,

» » öfverstigande 50, men ej 500 kronor» 30 »

» » ''» 500, » » 1,000 » » 60 »

)) » )> 1,000 kronor................. » 90 )) ,

allt före den dag, då medlen skola vara att lyfta.

Mom 3. På Postsparbankens Styrelse ankommer emellertid

att i särskilda fall, der sådant begäres och utan olägenhet för

Postsparbanken kan ske, medgifva utbetalning af insatta medel

äfven inom kortare tid, än här ofvan stadgas.

Mom. 4. Befinnes åter tiden för postens gång påkalla,

att vid någon postanstalt uppsägningstiden äfven för belopp

af högst 50 kronor utsträckes till mer än tio dagar, bör Postsparbankens

Styrelse meddela nödiga föreskrifter i ämnet,

hvilka skola å postanstalten anslås.

Mom. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet,

må densamma ej lyda å annat än helt krontal.

Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande

lyftade inom tio dagar efter den dag, då desamma

skolat tillhandahållas, anses uppsägningen hafva förfallit, och

beräknas räntan å dessa medel, såsom vore de i Postsparbanken

ånyo insatta.

§ ii.

Mom. 1. Anmäler sig innehafvare af motbok till lyftande uttagning.

af medel, som blifvit uppsagda, tillhör det honom styrka sin

behörighet dertill genom meddelande af sådana uppgifter, som

här ofvan i § 2 mom. 3 omförmälas.

Mom. 2. Finnas dessa uppgifter vara öfverensstämmande

med dem, som vid första insättningen afgifvits, verkställes utbetalningen.

I annat fall öfverlemnas ärendet till Postsparbankens

Styrelse, som eger att efter omständigheterna förordna

om medlens utbetalande eller om frågans hänvisande till laga

domstol.

38

Mom. 3. Vid medlens lyftande aflemna» till postanstalten

qvitto, tecknadt å sådan blankett, som i § 6 mom. 1 omförmäles.

Mom. 4. Beloppet af de lyftade medlen skall af vederbörande

tjensteman i motboken införas.

Mom. 5. Omfattar uppsägning kela det i motbok införda

belopp, skall, jemte kapitalet, äfven upplupen ränta utbetalas,

dervid motboken till postanstalten återställes.

§ 12.

Gift finnas Mom. 1. Gift qvinna må, äfven utan mannens samtycke,

årigsTättuil uppsäga och lyfta medel, som för hennes räkning innestå i

uttagning. Postsparbanken.

Mom. 2. Likaledes må minderårig, som uppnått 15 år,

jemväl utan särskild tillåtelse af målsman, förfoga öfver medel,

insatta å sådan motbok, som han på grund af § 6 mom. 3

för insättning af egna medel utbekommit.

§ 13-

Motboks an- Eu och samma motbok må, för så väl insättning som utV°oiä>oiviia

tagning af medel, användas vid hvar postanstalt, der sparpostanstalter.

banksrörelse finnes anordnad.

§ 14-

Motboks in- Mom. 1. En gång hvart år, före utgången af den månad,

sändande till}lvarun(Jer första insättningen egt rum, bör motbok å postansparbankens

stalt mot qvitto aflemna», för att genom postanstaltens försorg

Styrelse. ingandas till Postsparbankens Styrelse, som besörjer motbokens

granskning och införande i densamma af den för nästförflutna

kalenderår upplupna ränta, hvarefter motboken genom

vederbörande postanstalt, i utbyte mot omförmälta qvitto, till

egaren återställes.

Mom. 2. Underlåter motboks egare att densamma, inom

tid som ofvan säges, till insändning aflemna, och yppar sig

sedermera skiljaktighet mellan motbok och Postsparbankens

räkenskaper, då skola, i fråga om egarens tillgodohafvande,

räkenskaperna ega vitsord.

39

§ 15-

Innestå medel å motbok, på hvilken under loppet af tio

år hvarken insättning eller uttagning egt rum, och har i afseende

å dylik fordran icke vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens

bevarande, som i Kongl. Förordningen den 4 mars

1862, om tioårig preskription och om årsstämning, föreskrifves,

då skola medlen tillfalla Postsparbanken. Dock eger Postsparbankens

Styrelse att, med afseende å förekommande omständigheter,

medgifva medlens utbetalande till motbokens egare.

§ 16.

Mom. 1. Öfvergår eganderätt till motbok från en till annan,

vare sig genom arf eller testamente eller ock till följd af konkurs

eller utmätning, skall anmälan derom ofördröjligen göras

hos Postsparbankens Styrelse.

Mom. 2. Innan sådan anmälan skett och blifvit godkänd,

medför öfverlåtelsen ej någon rätt mot Postsparbanken.

Mom. 3. Öfverlåtelse af motbok må ej ega rum i annat

fall, än som i mom. 1 af denna § säges.

§ 17.

Mom. 1. Förloras motbok, bör sådant hos Postsparbankens

Styrelse ofördröjligen anmälas, med uppgift å tid och

omständigheter, under hvilka boken förkommit.

Mom. 2. Har sådan anmälan skett, eger Styrelsen gå i

författning derom, att motboken varder, på egarens bekostnad,

tre gånger i allmänna tidningarne efterlyst.

Mom. 3. Sex månader efter det sådan efterlysning sista

gången egt rum, må ny motbok, i den förkomnas ställe, utfärdas

af Postsparbankens Styrelse, på hvars pröfning ankommer,

dels huruvida för den nya motbokens erhållande säkerhet

bör ställas, dels ock om och, i sådant fall, med hvilket belopp

.särskild afgift skall för motboken erläggas.

Mom. 4. Genom ny motboks utfärdande anses den förra

motboken till kraft och verkan mot Postsparbanken dödad.

Preskription..

Öfverlåtelse

af motbok.

Förlust

af motbok.

40

Förmedling

af obligationsköp.

Medlens

fruktbar

görande.

Förvaltningskostnader,

m. m.

§ 18.

Gör egare af motbok till Postsparbankens Styrelse framställning

derom, att för medel, som på hans räkning i Postsparbanken

innestå, må inköpas räntebärande obligation af

det slag, som för Postsparbankens egen räkning anskaffas,

tillhör det Styrelsen föranstalta, att, såvidt ske kan och inom

den i § 10 mom. 2 stadgade uppsägningstid, dylik obligation

varder, utan särskild afgift till Postsparbanken, inköpt till förmånligaste

kurs, som kan betingas. Obligationen skall derefter

genom vederbörande postanstalt motbokens egare tillhandahållas,

mot erläggande af belöpande franko- och assuransafgifter,

i fall obligationen, för att egaren tillställas, skall med

post från en till annan ort befordras.

§ 19-

Mom. 1. De i Postsparbanken inflytande medel, som ickeerfordras

för löpande utgifters bestridande, insättas på uppoch

afskrifningsräkning i Riksbanken.

Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som Postsparbankens

Styrelse anser icke behöfva hållas tillgängliga för att

möta uppsägning af medel, hvilka i Postsparbanken innestå,,

skola för Postsparbankens räkning inköpas räntebärande obligationer,

utfärdade af Svenska Staten, Sveriges Allmänna Hypoteksbank

eller Svenska Hypoteksföreningar mellan jordegareå

landet.

§ 20.

Mom. 1. De med Postsparbankens förvaltning förenade

utgifter skola bestridas med den räntevinst, som på Postsparbankens

rörelse kan uppkomma.

Mom. 2. Till en början och så länge icke denna räntevinst

dertill lemnar full tillgång, bör af Postverket förskjutas,

hvad utöfver räntevinsten kan för ändamålet, erfordras.

Mom. 3. Sedan hvad sålunda förskjutits blifvit Postverket

ersatt, skola de öfverskott, som kunna uppkomma,

användas uteslutande för Postsparbankens egna ändamål.

41

§ 21.

Mom. 1. Efter bokslut, som för hvarje kalenderår verk- Årsberättelse

ställes, skall Styrelsen till Kong]. Maj:t afgifva underdånig m''

berättelse om Postsparbankens tillstånd och förvaltning.

Mom. 2. Vid afgifvande af denna berättelse åligger det

Styrelsen att yttra sig rörande det belopp, som af Postsparbankens

medel må under det löpande året användas för vidtagande

af åtgärder, hvilka afse främjande af sparsamhet,

särskildt inom de mindre bemedlade samhällsklasserna.

Mom. 3. A insättningar i och uttagningar från Postsparbanken

skall summarisk uppgift månadsvis offentliggöras.

§ 22.

Mom. 1. I fråga om granskning af Postsparbankens rä- Revision,

kenskaper och förvaltning gäller hvad i sådant afseende om m'' m''

Postverket är stadgadt.

Mom. 2. I afseende å befordran, tjenstledighet eller afsked

för de tjensteman och betjente, som anställas särskildt

för handläggning af postsparbanksärenden, samt i fråga om

ansvar för tjenstefel och försummelser, som af nämnde tjenstemän

och betjente begås, gäller likaledes hvad i dylikt hänseende

för Postverket är föreskrifvet.

§ 23.

Hvad i denna författning rörande posttjensteman stadgadt Föreståndare

är, tillämpas ock i afseende å föreståndare för poststation. poststation.

§ 24.

Styrelsen öfver Postsparbanken utgöres af Generalpost- spc^^kem

direktören såsom ordförande, en byråchef, som föredrager styrelse. ''

frågor rörande Postsparbanken, samt ytterligare tre ledamöter,

som af Kongl. Maj:t i nåder förordnas, och af hvilka en bör

vara Fullmäktig i Riksbanken och en Fullmäktig i Riksgäldskontoret.

6

42

§ 25.

Sättet för Mom. 1. I afseende å sättet för handläggning hos Postärendenas

sparbankens Styrelse af de Postsparbanken rörande ärenden

hos ipost- ^ särskiljas sådana, om hvilka Generalpostdirektören eger att

sparbankens ensam besluta, och sådana, hvilka afgöras efter flertalets röster

inom Styrelsen.

Mom. 2. De mål, i hvilka Generalpostdirektören eger att

ensam besluta, äro alla sådana, som angå det behöriga bestridandet

å postanstalterna af de till postsparbanksrörelsen börande

göromål, inflytande medels redovisning, anordnande af

medel, som böra genom postanstalterna för Postsparbankens

räkning utbetalas, samt i allmänhet sådana ärenden, om hvilka

icke i nästföljande mom. annorlunda förordnas.

Mom. 3. De ärenden, hvilka afgöras efter flertalets röster

inom Postsparbankens Styrelse, äro frågor rörande:

a) meddelande af reglementariska bestämmelser, angående

hvad iakttagas bör i afseende å postsparbankstjenstgöringen

i allmänhet;

b) fastställande af blanketter till motbok, till qvittenser

å medel, som lyftas i Postsparbanken, till qvittenskuponger

för insättningar i Postsparbanken, till sparmärken och sparkort,

m. in.;

c) antagande af särskilda försäljningsmän för tillhandahållande

af sparmärken;

d) afgifvande af underdånigt förslag angående den ränta,

som skall räkningshafvare tillgodoföras;

e) bestämmande, på grund af § 10 mom. 4, af längre

uppsägningstid, än som i allmänhet gäller för lyftande af medel,

hvilka i Postsparbanken innestå;

f) utbetalande af medel i det fall, hvarom handlas i § 11

mom. 2;

g) eftergift, jemlikt § 15, af Postsparbankens rätt till

innestående medel;

b) vilkoren för utlemnande af ny motbok i stället för motbok,

som förkommit;

i) bestämmande af det belopp, som må i hufvudkassan

innestå;

j) inköp eller försäljning af sådana räntebärande obligationer,

som i § 19 omförmälas, äfvensom vidtagande i allmän

-

43

het af åtgärder för beredande af de rörelsemedel, som för

Postsparbanken erfordras;

k) afgifvande af årsberättelse och besvarande af remisser,

som från Kongl. Maj:t ankomma;

l) sådana, tjenstemän och betjente rörande ärenden, som

i § 22 mom. 2 omförmälas; samt slutligen

m) andra ärenden, i hvilka Gieneralpostdirektören finner

öfrige Styrelseledamöters mening böra inhemtas.

§ 26.

Mom. 1. I behandlingen och afgörandet af de ärenden, Ärendenas

som här ofvan i § 25 mom. 3 omförmälas, skola deltaga Ge- iJom^Postneralpostdirektören,

vederbörande byråchef och i allmänhet sparbankens

minst två bland öfrige ledamöter. Dock må äfven i det fall, l,Jiesem-m

att utom Generalpostdirektören och vederbörande byråchef endast

en af de öfrige Styrelseledamöterna är vid sammanträde

närvarande, hithörande frågor kunna afgöras, då ordföranden

och begge ledamöterne äro om beslutet ense.

Mom. 2. Ärendena föredragas af byråchefen. Uppkommer

vid omröstning lika röstetal, gäller den mening ordföranden

biträdt.

Mom. 3. Har emellertid i fråga, som rör sparbanksgöromålens

handläggning å postanstalt, blifvit af flertalet bland

Styrelsens ledamöter fattadt beslut, som Generalpostdirektören

finner vara menligt för posttjenstens behöriga bestridande,

skall ärendet hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas och

med beslutets tillämpning anstå, till dess att Kongl. Maj:ts

nådiga föreskrift i ämnet meddelats.

Mom. 4. År Generalpostdirektören hindrad att i handläggning

af postsparbanksärendena deltaga, vill, uppå anmälan

härom, Kongl. Maj:t i nåder förordna någon af byråclieferne

hos Generalpoststyrelsen att under tiden, i Generalpostdirektörens

ställe, såsom ordförande i Postsparbankens Styrelse

tjenstgöra.

Mom. 5. Erfordras vikarie för den i Postsparbankens

Styrelse föredragande byråchefen, förfares dermed i enlighet

med de föreskrifter, som i sådant afseende äro eller varda

för Generalpoststyrelsen gällande.

44

Utgående expeditioner.

Ändrings

sökande.

Mom. 6. Har för eu eller flere bland öfrige ledamöter i

Postsparbankens Styrelse inträffat hinder, som gör nödvändigt,

att annan person för någon tid förordnas att såsom ledamot

af Styrelsen tjenstgöra, tillhör det ordföranden att derom hos

Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan.

§ 27.

Mom. 1. Skrifvelser, som till Kongl. Maj:t i underdånighet

aflåtas, skola, kontrasignerade af tjensteman, som dertill

förordnas, undertecknas af Generalpostdirektören och de ledamöter

af Postsparbankens Styrelse, som i målens handläggning

deltagit.

Mom. 2. Anordningar, assignationer och dispositioner

skola, behörigen kontrasignerade, underskrifvas af Generalpostdirektören

och föredragande byråchefen.

Mom. 3. Alla öfriga från Postsparbankens Styrelse utgående

skrifvelser expedieras, sedan de, kontrasignerade af

vederbörande tjensteman, blifvit af Generalpostdirektören med

underskrift försedda.

§ 28-

Ändring i beslut, som af Postsparbankens Styrelse meddelas,

sökes genom anförande af underdåniga besvär, hvilka

böra till Kongl. Maj:ts Finansdepartement ingifvas inom den

tid, som finnes stadgad i Kongl. Förordningen den 14 december

1866 angående ändring af gällande stadganden om tid för

besvärs anförande i mål, som handläggas af förvaltande myndigheter

och embetsverk.

Förslag

till

Instruktion

för handläggning å postanstalt af

postsparhanksgöromål.

§ i.

Mom. 1. Då någon, i ändamål att för första gången för Första inegen

eller annans räkning insätta medel i Postsparbanken, in- saMnmfJställer

sig vid postanstalt å tid, då densamma hålles öppen för

allmänheten, tillhör det vederbörande posttjensteman att affordra

insättaren de nppgifter, som omförmälas i § 2 mom. 3

af nådiga reglementet för Postsparbanken, och dem å vederbörlig

blankett (form. 1) införa.

Mom. 2. Blanketten nnderskrifves derefter af insättaren

eller, om denne ej är skrifkunnig, af posttjenstemannen; i

senare fallet bör insättaren förse underskriften med sitt bomärke.

Mom. 3. Uppgiften förses af posttjenstemannen med

motbokens seriebokstaf och ordningsnummer samt insändes

med först afgående post till Postsparbanksbyrån.

§ 2.

Mom. 1. Har första insättningen verkstälts med kontanta Motbok m. m.

penningar eller sparkort, erhåller insättaren en med seriebokstaf

och ordningsnummer försedd motbok (form. 2), uti hvilken

det insatta beloppet bör vara af posttjenstemannen infördt

och qvitteradt på sätt och i den ordning, här nedan stadgas.

Mom. 2. Verkställes deremot första insättningen medelst

räntekupong, tillhörande sådan obligation, som i § 5 af reglementet

omförmäles, erhåller insättaren endast interimsqvitto

(form. 3); och åligger det posttjenstemannen att med först

afgående post kupongen till Postsparbanksbyrån insända. Se

-

46

clan underrättelse till postanstalten ingått, att kupongen befunnits

riktig, utfärdas motbok, hvilken till insättaren öfverlemnas,

efter det att deri på föreskrifvet sätt införts och qvitterats,

hvad af kupongens värde utgör helt krontal.

Mom. 3. Motbok bör vid första utlemnandet åtföljas af

tio med motbokens seriebokstaf och ordningsnummer försedda

blanketter (form. 4) att användas vid lyftning af innestående

medel. Dylika blanketter tillhandahållas sedermera vederbörande

insättare i mån af behof.

Mom. 4. Vid motboks öfverlemnande till insättaren bör

denne erinras, att hvarje följande år, före utgången af den

månad, hvarunder första insättningen egt rum, till postanstalt

aflemna motboken för att till Postsparbanksbyrån insändas.

Mom. 5. Motbok bör vid hvarje insättning, uppsägning

och uttagning af medel å postanstalt företes.

Mom. 6. Vid insättning och uttagning iakttages:

a) att beloppet införes med siffror uti den derför afsedda

kolumn;

b) att insatt belopp qvitteras medelst anbringande i motboken

af qvittenskuponger (form. 5) och med iakttagande i

öfrigt af hvad i § 7 af reglementet stadgas;

c) att, om mer än en kupong behöfves för qvitterande af

insatt belopp, de använda kupongerna ordnas efter deras inbördes

värde, så att den å högsta beloppet lydande sättes

främst och den i värde närmast dernäst o. s. v.; börande

minsta möjliga antal kuponger användas för qvitterande af

insatt belopp;

d) att, der, i öfverensstämmelse med § 5 af reglementet, för

insättning användes räntekupong, beloppet på vanligt sätt införes

och qvitteras i motboken, först sedan föreskrift härom

erhållits från Postsparbanksbyrån;

e) att för uttaget belopp antecknas år, månad och dag för

utbetalningen, namnet eller begynnelsebokstäfverna till namnet

å den tjensteman, som verkställer utbetalningen, och ordet »uttaget»;

samt

f) att insättares förut varande tillgodohafvande hvarje gång

ökas med hvad som blifvit insatt och minskas med hvad som

blifvit uttaget.

47

§ 3.

Mom. 1. Med sparmärken (form. 6) fyldt sparkort (form. Sparmärken

1), som för insättning i Postsparbanken inlemnas å post-OCÄ sParkortanstalt,

anses och behandlas såsom kontant insättning af en

krona. Till följd häraf behöfver hvarken i motbok eller i

redovisningshandling angifvas, att insättningen skett medelst

sparmärken.

Mom. 2. De sparkortet åsätta sparmärken makuleras med

postanstaltens datostämpel, hvarefter kortet vid leverering

gäller i räkning för en krona.

§ 4.

Mom. 1. Då innehafvare af motbok anmäler sig å post- Uppsägning.

anstalt för utbekommande af medel, som innestå i Postsparbanken,

bör, efter det posttjenstemannen af motboken förvissat

sig derom, att på densamma finnes innestående minst så stort

belopp, som uppsägningen afser, blankett för uppsägning

(form. 8) tillställas innehafvaren, samt underrättelse honom

meddelas, huru blanketten bör ifyllas. År den, som verkställer

uppsägningen, ej skrifkunnig, åligger det posttjenstemannen

att ifylla blanketten. Sedan uppsägningsblanketten blifvit försedd

med vederbörandes namnteckning eller bomärke, insändes

densamma genom postanstaltens försorg till Postsparbanksbyrån.

Mom. 2. För det i § 10 mom. 1 af reglementet omförmälda

uppsägningsbevis begagnas blankett (form. 9), som af

posttjenstemannen underskrifves.

§ 5.

Mom. 1. Utbetalning af uppsagdt belopp må icke ega rum, Utbetalning

utan att tillstånd dertill erhållits från Postsparbanksbyrån, och

ej heller före den tidpunkt, som i tillståndsbeviset angifves.

Mom. 2. Sedan tillståndsbevis till postanstalt ankommit,

åligger det posttjenstemannen att före medlens utbetalning

göra sig förvissad derom, att de uppgifter, som, enligt § 11

mom. 1 af reglementet, böra vid medlens lyftande meddelas,

öfverensstämma med tillståndsbeviset.

48

Monn. 3. Har uppsagdt belopp ej blifvit inom den i 10 §

6 mom. af reglementet stadgade tid lyftadt, eller har annat

hinder för utbetalningen mött, bör tillståndsbeviset, försedt med

påskrift härom, återsändas omedelbart till Postsparbanksbyrån,

derest medlen skolat utbetalas vid postkontor, men, om medlen

skolat tillhandahållas vid poststation, till det postkontor, under

hvilket poststationen lyder; och åligger det då postkontoret

att beviset till Postsparbanksbyrån insända.

Mom. 4. Då, på grund af stadgandet i 11 § 5 mom. af

reglementet, motbok blifvit till postanstalt återstäld, bör densamma

till Postsparbanksbyrån ofördröjligen insändas.

§ 6-

Motboks in- Mom. 1. Närhelst motbok företes å postanstalt, vare sig

mpostspar-Uför insättning, uppsägning eller utbetalning af medel, tillhör

banksbyrån, det posttjenstemannen efterse, att boken varit å bestämd tid

till Postsparbanksbyrån insänd för granskning och räntas införande.

Mom. 2. Har sådant icke iakttagits, och icke heller sedermera

motboken blifvit till Postsparbanksbyrån insänd, åligger

det posttjenstemannen att erinra bokens innehafvare om föreskriften

i § 14 af reglementet samt att, om egaren sådant

medgifver, motboken emot qvitto (form. 10) omhändertaga

och till Postsparbanksbyrån ofördröjligen öfversända. ■

§ 7-

Redovisning. Redovisningen af medel, som för Postsparbankens räkning

omhänderhafvas, försiggår på olika sätt å poststation och å

postkontor.

§ 8.

Redovisning Mom. 1. Sker å poststation insättning af medel i Posta

poststation. gparbanken, vare sig kontant, medelst sparmärken eller med

räntekupong, som efter verkstäld granskning å Postsparbanksbyrån

befunnits riktig, bör, innan motboken till insättaren

öfverlemnas, det insatta beloppet införas uti poststationens

sparbanksjournal (form. 11), med angifvande af ordningsnum

-

49

mer, motbokens nummer och serie, för- och tillnamn å bokens

egare samt namnet å den postanstalt, der första insättningen

ogt rum.

Mom. 2. Sedan poststation upphört att för dagen hållas

tillgänglig för allmänheten, åligger det föreståndaren att

omedelbart derpå summera journalen samt med först derefter

afgående post till det postkontor, hvarunder stationen lyder,

insända journalen i två exemplar,]emte influtna kontanta medel,

fylda och makulerade sparkort samt från Postsparbanksbyrån

erhållna bevis om inleverering för insättares räkning af räntekuponger.

Mom. 3. Har under dagens lopp någon insättning ej

egt ruin, insändes en vakatjournal, behörigen underskrifven.

Mom. 4. Sedan journalen blifvit å postkontoret granskad

och riktig befunnen, återsändes till poststationen det ena exemplaret,

behörigen qvitteradt.

Mom. 5. Tillståndsbevis till utbetalning vid poststation

af uppsagda medel öfversändes från Postsparbanksbyrån till

det postkontor, hvarunder stationen lyder. Å postkontoret upptages

beviset i en förteckning (form. 12), hvarefter beviset tilllika

med de för utbetalningen nödiga medel tillsändes poststationen.

Så snart beloppet blifvit å poststationen till vederbörande

utbetalt samt på föreskrifvet sätt i motboken infördt, återsändes

till postkontoret beviset jemte behörigt qvitto å de

lyftade medlen.

§ 9.

Mom. 1. A postkontor skola såväl insättningar som ut- Redovisning

tagningar — de senare vare sig de skett å postkontoret eller åå postkontor.

underlydande poststation — införas uti en sparbanksjournal,

(form. 13), hvilken den 10, 20 och sista dagen af hvar månad

af slutas.

Mom. 2. De å postkontor verkstälda insättningar införas

i . nämnda journal på samma sätt, som i fråga om insättning

vid poststation föreskrifvits, med iakttagande deraf, att jemväl

dagen för medlens insättning angifves, samt att i journalen

införes namnet eller begynnelsebokstäfverna till namnet å den

posttjensteman, som qvitterat det insatta beloppet.

7

50

Mom. 3. Sker vid postkontor uttagning af uppsagda

medel, bör, förrän motboken till vederbörande återställes, det

uttagna beloppet införas i sparbanksjournalen, med angifvande

af utbetalningsdag, ordningsnummer, motbokens nummer och

serie, för- och tillnamn å bokens egare, namnet å den postanstalt,

der första insättningen egt rum, samt den dag, då

medlen varit för vederbörande att tillgå.

Mom. 4. Postförvaltaren bör noga vaka deröfver, att de,

jemlikt mom. 5 i nästföregående §, poststation tillstälda tillståndsbevis

angående utbetalning af medel inom föreskrifven

tid till postkontoret återkomma, hvart och ett åtföljdt antingen

af vederbörligt qvitto eller, om utbetalning ej kunnat ega ruin,

af uppgift rörande orsaken dertill.

Mom. 5. Så snart beviset jemte behörigt qvitto till postkontoret

återkommit, införes beloppet i sparbanksjournalen, på

sätt härofvan uti mom. 3 finnes föreskrifvet, med uppgift derjemte

å den poststation, som verkstält utbetalningen.

Mom. 6. Omedelbart efter det emottagning af bref för

dagen upphört, skola å de dagar, då enligt mom. 1 af denna

§ sparbanksjournalen bör afslutas, de i journalens debet och

kredit upptagna belopp summeras, och sammandrag (form. 14)

upprättas öfver de sparbanksjournaler, som inkommit från

underlydande poststationer.

Mom. 7. De uppkomna slutsummorna införas derefter på

vederbörliga ställen uti postkontorets sparbanksmedelsräkning

(form. 15).

Mom. 8. Uti denna räkning införas dessutom beloppen

af in- och utgående balanser i debet och kredit, kontanta förskott

samt levereringar till hufvudkassan.

Mom. 9. Den utgående balansen i kredit får icke upptaga

någon annan innehållning än sådana uppsagda belopp, som

antingen vid redovisningens afslutande qvarligga å postkontoret

eller ock derförinnan blifvit till poststation utsända, men

å hvilka belopp qvittenser icke ankommit; börande specifikation

(form. 16) öfver de balanserade beloppen räkningen biläggas.

Mom. 10. Sparbanksmedelsräkningen jemte dertill hörande

journaler och bilagor, nemligen postkontorets och underlydande

poststationers sparbanksjournaler, tillståndsbevis och

qvittenser å lyftade medel, äfvensom specifikation öfver utgå

-

51

ende kreditbalansen och sammandrag af poststationernas sparbanksjournaler,

insändes till Postsparbanksbyrån med första

post, som afgår, sedan 48 timmar förflutit, efter det mottagandet

af bref den 10, 20 eller sista dagen i månaden vid postkontoret

uppbört.

Mom. 11. Samtidigt härmed skall, jemte reversal (form.

17) i två exemplar, till hufvudkassan insändas det belopp, som

på grund af sparbanksmedelsräkningen bör af postkontoret

levereras, vare sig detta belopp utgöres af kontanta medel,

sparkort eller bevis om inlevererade räntekuponger.

§ 10.

Mom. 1. Postkontor eger att, för såväl egen som under- Redovisning

lydande poststations räkning, efter reqvisition från Postspar- af cLclttenfiubanksbyrån,

utbekomma sådana kuponger, som, jemlikt § 7 v°n,Jclaf

reglementet, skola användas såsom qvittenser å de i Postsparbanken

insatta medel.

Mom. 2. Redovisning öfver de förskott af dylika kuponger,

som af postkontor tillstälts underlydande poststationer,

afgifves till postkontoret månadsvis senast den 15 i månaden

näst efter den, hvilken redovisningen omfattar.

Mom. 3. Uti denna redovisning (form. 18) upptagas såväl

behållningen af kuponger vid månadens ingång, som ock

de förskott af kuponger, hvilka under månadens lopp af poststationen

emottagits.

Förenämnda behållning och förskott sammanslås, och från

den erhållna summan dragés beloppet af de kuponger, som

vid månadens utgång finnas qvarliggande å poststationen. Den

sålunda uppkomna återstoden utvisar sammanlagda beloppet

af de insättningar, som under månaden egt rum vid poststationen

och hvilka blifvit medelst kuponger qvitterade. För

kontrollerande häraf införes i redovisningen sammanlagda beloppet

af de enligt sparbanksjournalerna under månaden gjorda

insättningar.

Mom. 4. Sedan denna redovisning jemte de vid poststationen

befintliga exemplar af sparbanksjournalerna inkommit

till vederbörande postkontor, bör redovisningen derstädes

52

Redovisning

af sparmärken.

granskas och tjena till ledning vid upprättandet af den enahanda

slags redovisning postkontoret har att afgifva.

Mom. 5. Sistnämnda redovisning (form. 19) bör för hvart

kalenderqvartal upprättas och vara till Postsparbanksbyrån insänd

inom sex veckor efter utgången af det qvartal, redovisningen

omfattar. Redovisningen upprättas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad här ofvan blilvit i fråga om poststationernas

kupongredovisning stadgadt, under iakttagande

deraf att postkontorets redovisning innefattar redogörelse jemväl

för de af underlydande poststationer använda qvittenskuponger.

Mom. 6. Till följd häraf bör uti postkontorets redovisning

såsom behållning vid början och slutet af kalenderqvartalet

upptagas sammanlagda beloppet åt de qvittenskuponger,

som vid nämnda tidpunkter förefinnas dels å postkontoret dels

å de postkontoret underlydande poststationer, hvarjemte införas

slutsummorna af de belopp, som under qvartalet blifvit

å dessa postanstalter insatta.

Mom. 7. Till nyssnämnda redovisningshandling böra vid

insändande till Postsparbanksbyrån fogas behörigen bestyrkta

inventeringsinstrument öfver det förråd af qvittenskuponger,

som vid kalenderqvartalets utgång förefanns å postkontoret

och underlydande poststationer. Äfvenså bör redovisningshandlingen

åtföljas af poststationernas kupongredovisningar

jemte dertill hörande exemplar af sparbanksjournalerna.

§ 1L

Mom. 1. Har af Postsparbankens Styrelse blifvit antagen

sådan försäljningsman, som i § 4 af reglementet omförmäles,

kommer underrättelse derom att meddelas det postkontor,

genom hvilket sparmärken och sparkort böra försäljningsmannen

tillhandahållas.

Mom. 2. Sparkort utlemnas till det antal, som anses

nödigt. Sparmärken tillhandahållas försäljningsmannen på

grund af reqvisition 5 dervid lakttages, att hvarje försäljningsman

eger att förskottsvis utbekomma och innehafva sparmärken

till ett sammanlagdt värde af 20 kronor, der ej högre

belopp blifvit af Postsparbankens Styrelse medgifvet.

53

Mom. 3. De sparmärken och sparkort, hvilka sålunda

böra antingen till försäljningsman utlemnas eller ock å postkontoren

allmänheten tillhandahållas, ega postkontoren, efter

reqvisition, utbekomma från Postsparbanksbyrån, dervid i förskott

lemnas sparmärken till belopp, som af Styrelsen särskildt

föreskrifves.

Mom. 4. Redovisning (form. 20) för de sparmärken, som

blifvit, postkontoren tillställa, afgifves för hvarje kalenderqvartal

och bör vara till Postsparbanksbyrån insänd före utgången

af månaden näst efter det qvartal, redovisningen omfattar.

Mom. 5. Vid redovisningens uppgörande intagas:

i debet dels behållningen af sparmärken från föregående

qvartal, dels ock de sparmärkesförskott, som under qvartalet

erhållits, samt

i kredit dels de sparmärkesmedel, som blifvit antingen till

hufvudkassan levererade eller vid postkontoret användts till

utbetalningar för Postsparbankens räkning, dels ock den behållning

af sparmärken, som vid qvartalets utgång förefinnes

vid postkontoret och, såsom förskott, hos underlydande försäljnings

män.

Mom. 6. Sistnämnda behållning bör verificeras genom

behörigen bestyrkt förteckning å de sparmärken, som vid

qvartalets utgång finnas vid postkontoret qvarliggande, äfvensom

af specifikt sammandrag öfver värdet af de sparmärken,

som vid nämnda tidpunkt äro såsom förskott utestående

hos underlydande försäljningsmän.

Mom. 7. De medel, hvilka för försålda sparmärken vid

postkontor influtit, böra, i den mån desamma icke åtgått till

utbetalning för postsparbankens räkning, till hufvudkassan inlevereras

å de tider, som för insändande af vanliga sparbanksmedel

blifvit här ofvan i 9 § mom. 11 föreskrift^.

§ 12-

Mom. 1. För verkställande af medgifna utbetalningar för

Postsparbankens räkning användas i första rummet de till postkontoret

influtna sparbanks- och sparmärkesmedel.

Tillgångar

för medgifna

utbetalningar.

54

Jernväg spostmspektion.

Afgiftsfritt

biträde,

in. m.

Mom. 2. Lemna dessa medel ej full tillgång till bestridande

af utbetalningarne, eger postkontoret att disponera

nödigt belopp af de allmänna postmedel samt postanvisningspostförskotts-

eller tidningsmedel, som för tillfället icke äro

för Postverkets utgifter erforderliga.

Mom. 3. Visar sig, att sålunda tillgängliga medel icke

äro för ändamålet tillräckliga, bör postkontoret i god tid hos

Postsparbanksbyrån reqvirera behöfligt förskott.

Mom. 4. Vid afgifvandet af denna förskottsreqvisition

(form. 21) bör uppgift lemnas å beloppet dels af förestående

utbetalningar, dels af tillgängliga sparbanks- och sparmärkesmedel,

dels ock af de allmänna postmedel samt postanvisnings-,

postförskotts- eller tidningsmedel, som för tillfället

icke erfordras för Postverkets utgifter.

Mom. 5. Vid disposition af sparmärkesmedel, allmänna

postmedel, postanvisnings-, postförskotts- eller tidningsmedel

för Postsparbankens räkning bör det disponerade beloppet

debiteras i sparbanksmedelsräkningen och krediteras i vederbörande

räkenskaper (sparmärkesräkningen, postmedelsräkningen

eller tiodagsuppgiften).

§ 13-

Hvad i denna instruktion finnes för postkontor föreskrifvet

rörande dess förhållande till underlydande poststationer,

gäller äfven för jernvägspostinspektion.

§ 14-

Motbok, anmälnings- och qvittensblanketter samt alla andra

formulär och blanketter, hvilka genom posttjensteman skola

allmänheten tillhandahållas, utlemnas afgiftsfritt. För biträde

med blanketters ifyllande eller annat biträde, som vid insättning,

uppsägning eller uttagning af medel lemnas, må ej heller

någon ersättning af posttjensteman uppbäras.

Form. 1.

Anhållan om motbok.

Ånhålles om utfärdande af motbok med Postsparbanken

för ((y.tzb ''/''

född

hemvist: rfän

yrke eller tjenst:

föräldrarnes namn: *)......................................................................................................

den 3’

C{\ A^ffitr//yint

rf,

■tzM lLrf uÄ ''S&twid&be-n

på hvilken första insätt

-

På grund häraf är till förmån för

utfärdad motboken N:o <å'',(yser.

ningen verkstälts meåy^fl kronor.

Post- i den rf.rfrfA.

<§/K ts/!"

*) Uppgifvas endast i det fall att motbok begäres för minderårig.

Form. 2 a).

i''

ggSg

Sveriges Postsparbank.

Motbok

13,092.

ser. B.

''-''ne/tzte-n

Obs. Denna motbok bör, för jemförelse med Postsparbankens

räkenskaper och för räntas införande, årligen under loppet af

månad, emot qvitto, aflemnas till någon postanstalt

med uppgift å den postanstalt, genom hvilken motboken skall

till egaren återställas. *)

*) Med afseende å föreskriften i § 11 mom. 1 af reglementet bör egarens förnamn

ej bär angifvas.

Form. 2 b).

N:o Jå,éy2 ser. ($f.

År och

månad.

Dag.

Insätta eller uttagna belopp.

Kronor.

Öre.

JSS#

an.

T

S

JO

Postsparbanken.

Insatt TIO kronor.

Postsparbanken.

Insatt FEMTIO kronor.

N. N.

Postsparbanken.

Insatt TJUGO kronor.

N. N.

amma

ze/

dn/a di J tf S#.

JO...

JO

So

Jc5

SS

J.

3å

Form. 3.

Qvitto å inlemnad räntekupong.

En räntekupong, tillhörande ^/a/enö <5-obligation

af Jo''/0 års lån, Litt. X:r o-5>''///. , lydande å kronor

........... öre och förfallen den har nedannämnda dag blifvit af

■,)jf;<mf//fiUf/eu #39;'/«//(/£ - jfffy&dffl&iy å härvarande postanstalt inlemnad,

för att till Postsparbanksbyrån insändas.

t. post- jårn/iM den -&å ■/SS#..

V

Obs. Detta qvitto bör till ofvannämnda postanstalt återställas, sedan

beloppet blifvit i motboken behörigen infördt och qvitteradt.

Har kupongen ej kunnat för insättning användas, återbekommes densamma

i utbyte mot detta qvitto.

Form. 4.

•. har jag denna dag utaf det å motboken

Genom postanstalten i

innestående belopp utbekommit

kronor, som härmed qvitteras.

den JO

✓

Farm. 5.

Postsparbanken.

Postsparbanken.

Insatt ETT HUNDRA kronor.

Insatt FEMTIO kronor.

N. N.

N. N.

Form. 6.

Sveriges Postsparbank.

Sparmärke

ä

tio (10) öre.

Form. 7.

Sparkort.

Qvittenskuponger och sparmärken förses med konstgrayyr.

Form. 8.

/

kronor

Uppsägning af sparbanksmedel samt tillståndsbevis

för deras utbetalande.

Undertecknad anhåller härmed, att utaf den i motboken N:o...........

S4Ä<?å.. ser. (^^upptagna behållning, stor fåOJ

öre, måtte genom postanstalten i @/f. @0/. den ZO

''tcdZt- Z(O(f 0^. utbetalas ett belopp af

fåSJ kronor.

...........<«»

''Zd?. O . rmr/y i-fm.

X:o ZZZZ

Till

Postmästaren i

O

■O i /{/*

'' @4C

På grund af förestående ansökning eger

d/a/nt/a-Un t att utbetala det uppsagda beloppet till mot

bokens

innehafvare, så framt denne genom meddelande af nedanstående

uppgifter styrker sin behörighet till medlens lyftande. Stockholm i Postsparbanksbyrån

den 6 <^//uyrfd/( OZ.Z.df:....

På befallning

©/>: ©i

Förnamn: "F/d}.

Födelseår, månad och dag: Zm dfytaM.................................

Hemvist vid första insättningen: :.r Or/-

/e/mj /O//,

Yrke eller tjenst vid samma tillfälle: fåjJnaJutMZe/ate.

Föräldrarnes namn: ................................................................................................

Form. 9.

Bevis öfver verkstad uppsägning.

Att å härvarande postanstalt denna dag blifvit å motboken N:o

uppsagdt ett belopp af

kronor

A’

vid postanstalten i (Q//.

varder härigenom till bevis meddeladt.

Postanstalten i

Form. 10.

Qvitto å motbok, som till postanstalt aflemnats.

Motboken N:o

ser.

utfärdad för

''en

och upptagande en behållning, stor jemfre^e/u /<5<5J kronor

öre, har denna dag blifvit härstädes aflemnad, för att till Postsparbanksbyrån

insändas; och skall, sedan motboken blifvit jemförd med Postsparbankens

räkenskaper, och den till och med nästlidna års slut upplupna

räntan i motboken införts, densamma genom postanstalten i

hållas egaren tillhanda mot återställande af detta qvitto.

1 postanstalt den yanuetit 4886.

Form. 11 ci)

Journal

öfver de vid poststationen i den zfieÅt/a-u verk

stälda

insättningar i Postsparbanken.

Ord-

nings-

n:r.

Motbokens

nummer

och

serie.

För- och tillnamn å mot- bokens egare.

Postanstalt, der första

insättningen å motboken

egt rum.

Insatt

belopp.

Kronor

Anmärk-

ningar.

i

25,865, A

A. P. Larsson

N. K.

70

2

13,592, B

F. Holmqvist

N. N.

10

B

24,718, A

0. J. Brogren

A''. N.

65

Summa

145

♦

Form. 11 b).

Omstående J&S kronor levereras härmed till postkontoret i

''/l- poststation den

\

Specifikation:

Kontant......................................... kr. fS:—_

Sparkort: J st. ä /kr.......... » J.- —

Bevis om godkända räntekuponger:

J st. å Jc-5 kr................... » SO: — . ,

- y.gv kronor.

Förenämnda

//.£•£/ kronor qvitteras.

'' postkontor den ^edutate'' -/Sfi#-.

Form. 12,

Förteckning

å de till postkontoret i från Postsparbanksbyrån under

qvartalet ankomna tillståndsbevis för utbetalning vid underlydande

poststationer af uppsagda sparbanksmedel.

Ordningsnummer.

Bevisets

datum

och

nummer.

Mot-

bokens

nummer

och

serie.

För- och till- namn å motbo- kens egaro.

Till ut- betalning

medgifvet

belopp.

Kr. öre

För-

fallo-

dag.

Poststation,

der medlen

skola

utbetalas.

Öfver-

sändt

den

Åter-

kom

den

i

84 »It,

N:o 8,518

10,809, C

G. Hallgren

100

—

84 10/V

N. N.

6/j 84

12A 84

2

84 10/V,

1,517, A

S. Andrén

500

_

84 21A

N. N.

12/j 84

23/j 84

N:o 4,082

3

84 Vs,

N:o 5,115

13,692, B

C. E. Lundgren

25

84 I0/s

N. N.

6/e 84

12/s 84

Form. 13,

Sparbank

öfver insatta och uttagna medel vid postkontoret i ^ under tiden

underly

I

— n— s — ä — t — t —

Ord-

Dag.

Motbokens

nummer

Namn å motbokens

nings-

och

egare.

n:r.

1

21

serie.

375, B

C. Schweder

2

J>

19,870, A

P. Svensson

S

23

7,809, A

G. Berglund

4

24

18,910, B

0. Sandin

5

26

6,975, C

C. Engdahl

6

28

13,692, B

C. E. Lundgren

i...........

i

l

-

n — i — n — g — a — r.

Postanstalt,

der första insättningen

egt rum.

Belopp.

Kronor.

Namnet å d

tjensteman, so

qvitterat belop

N. N.

55

N. N.

N. N.

................

65

N. N.

N. N.

25

N. N.

N. N.

50

N. N.

N. N.

18

N. N.

Sala

10

N. N.

Summa

223

|

1

urnal

fMtm/f samt öfver uttagningar, som under samma tid redovisats af

stationer.

d

gs

-

U — t —t —a — g— n-

~i —n —g-

-a — r.

Ut-

betal-

Motbokens

nummer

Namn å motbokens

Postanstalt,

der första

Utbetalnings-

För-

fallo-

dag.

Belopp.

Kr.

långs-

dag.

och

serie.

egare.

insättningen

egt rum.

postanstalt.

•

öre.

22

6,870, B

J. Ersson

N. N.

K. N.

20

10

19

10,809, C

G. Hallgren

N. N.

N. N.

15

60

26

17,963, A

0. Holm

N. N.

K. N.

26

75

29

24,718, A

0. J. Brogren

N. K

N. N.

29

15

29

187, A

F. Kjellberg

N. N.

N. N.

29

1,857

60

&

umma

2,017

60

..................

\

................

Postkontoret i

Form. 14,

Sammandrag

af de sparbanksjournaler, som till postkontoret i /.<. /. från under

lydande

poststationer inkommit under perioden-^

Poststation.

Journalens datum.

Kronor.

Kronor.

K N.

20 Februari

315

21

145

22

63

23

-

24 »

78

25

267

_26........”...........................

27

9

28

145

1,022

N. N.

19 »

_

20

_

21

89

22

6

23

—

24

100

25 .

12

26 »

100

27 »

142

449

Summa

1,471

Postkontoret i

/• //. ilen / /f.

J

Form. 15.

Sparbanks medels

för postkontoret i

lind

Kr.

Debet.

Balans från föregående period.

Innehållna medel

Uppbörd.

Enligt postkontorets sparbanksjoumal

Enligt underlydande poststationers sparbanksjoumaler och sammandrag deraf

Förskott.

Från Postsparbankens hufvudkassa

Disponerad tillgång.

Af sparmärkesmedel

» allmänna postmedel

» postanvisnings-, postförskotts- och tidningsmedel

Utgående balans.

Undertecknads tillgodohafvande

Summa

210

60

223 —

1,471 —

300

25

100

200

17

2,546 \ 6

åkning

perioden /<fcf^.

K r ed it.

Balans från föregående period.

Undertecknads tillgodohafvande

Utgifter.

Enligt postkontorets sparbanksjournal

Leverering.

Till Postsparbankens liufvudkassa samtidigt härmed

Utgående balans.

Innehållna medel, enligt bifogade specifikation

Summa

Kr. öre.

23

2,017

287

219

60

2,546 \ 60

Postkontoret i

Form. 16.

Specifikation

å den uti utgående kreditbalansen af ''pM.,.....Pp:_. postkontors sparbanksmedelsräkning för perioden

J/—Jf upptagna innehållning.

0

Tillstan cl sbevisets

|

Till utbetalning vid

postkontoret medgift»

och förfallna, men ej

lyftade sparbanks- medel.

Till underlydande poststationer utsända

sparbanksmedel, å Indika qvittenser

ännu ej inkommit.

Datum.

N timmer.

Förfallo-

dag.

Belopp.

Kr. öre.

Poststation,

dit medlen

utsändts.

Utsänd-

ningsdag-

dag.

Förfallo-

dag.

Belopp.

Kr. öre.

Den 12 Februari 1884

1,987

24/2 84

115

—

—

—

—

—

—

» 20

2163

— _

—

—

N. N.

23A 84

; .Cfc

; i*

: CO

:

90

—

» 21 » »

2,240

—

—

—

N. N.

24/2 84

27/2 84

14

—

Summa

115

—

—

—

—

104

—

219: —

Postkontoret i ''-0-den ^

Form. 17.

rereras:

Till Postsparbankens hufvudkassa leve

på grund af Sparbanksmedelsräkningen för perioden 3Y 3/

éffieAtmU S<fé%....................kronor J J/V

influtna spärmärkesmedel................... » -

Summa kronor jfd/c

Postkontoret

den •/ //cflt-; /(/(//.

Qvitteras.

Stockholm, af Postsparbankens hufvudkassa, den 3

-/w,.

Annot. å Postsparbanksbyrån.

Form. 18.

Poststationens i 3/1. C/l. redovisning för

''em.ifsa.i.i mOm-nr/, Y3 3

qvittenskuponger under

Kronor.

Behållning fränvmånad . . .

/,é3o

Erhållna qvittenskuponger under (l^ediaaH .

3,000

Summa

3,22do

Behållning den 3tf <''Q^-e/iUMU ....

</,os?

Rest

3,(;3/

Insätta sparbanksmedel under (Q^eJiuaU månad, enligt

härhos bifogade sparbanksjournaler och sammandrag deraf

3,2)33

Poststationen

''02. den 0/i<léJ /öö‘//.

Form. 19.

Postkontorets i Y/i. Y/i. redovisning för qvittenskuponger under

2: r/l-rr- qvartalet 06‘Y^. ■

Behållning- från föregående qvartal.......

Kronor.

YS,YYY

Bekomna under qvartalet:

enligt reversal af den Yå 666^/hY/. . . .

YO, OOO

» » » den (].......

6,000

Y6, OOO

Summa

JY,YY‘/

Behållning den 6O^ltWH Y''66//1 , enligt bi- fogade förteckningar:

vid postkontoret...............

yy£

» underlydande poststationer......

j, Y60

Y6,?éé

Best

Y//_, Y6Y

Insatta sparbanksmedel under qvartalet:

vid postkontoret, enligt förut insända spar-

banksjournaler...............

vid underlydande poststationer, enligt bi-

Y,6y6

fogade kupongredovisningar.......

Y//.,Y6Y

I 1

Postkontoret i '' den V YYY^..

Form. 20.

Sparmärkes

-

för postkontoret i

Debet.

Balans från föregående qvartal.

Kontanta medel, levererade den 10 April

Behållning af sparmärken:

vid postkontoret

hos underlydande försäljningsman

Förskott.

Erhållna sparmärken, enligt reversal af den 15 April

» » » » » den 15 Juni

133

258

140

200

300

70

60

Kronor, öre.

532

500

Summa I 1,032

30

30

i

redovisning

under ~ qvartalet /£''1’^.

Kronor.

öre.

K r e d i t.

Levereringar.

Till Postsparbankens hufvudkassa under qvartalet

368

—

Disponerade till sparbanksutgiftor

125

—

Balans till nästföljande qvartal.

Kontanta medel, levererade den 13 Juli

198

20

Behållning af sparmärken:

vid postkontoret, enligt bifogade inventeringsbevis

191

10

hos underlydande försäljningsman, jemlikt hosföljande sammandrag

150

—

539

30

Summa

1,032

30

Postkontoret i yi den J/yu/c /6''d''^.

Fo r m . 21.

Reqvisition

å kontant förskott för sparbanksutgifter.

Jemlikt hit ankomna tillståndsbevis, N:is 3198, 3412, 3619, 3788

och 3829, har postkontoret att utbetala ett sammanlagdt

belopp af............................kronor 2698: —

Då emellertid för närvarande finnas tillgängliga:

Sparbanksmedel..............kronor 326: —

Sparmärkesmedel............. » 114:50

Allmänna postmedel........... » 625: —

Postanvisnings-, postförskotts- och tidningsmedel

till belopp af....... , 1134:— » 2199:50,

reqvireras, till fyllande af den uppkommande bristen . . kronor 498: 50,

ett kontant förskott af....................kronor 500: —

Postkontoret i N. N. den 15 J-faj 1884.

6é: