SOU 1885:4

Underdånigt betänkande och förslag

angående

inrättande och underhållande i hufvudstaden

af

Ett Museum

för

Konstindustri och Slöjd.

afgifvet den 3 December 18 77

af

I Nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM

INNEHÅLL.

Sid.

Inledning.................................................................................... 1

I. Historisk öfverblick................................................................ 8

Konstindustriens utveckling under 1500-, 1600- och 1700-talen, sid. 8—19.

Åtgärder till konstindustriens höjande i främmande länder, sid. 19—31.

Be konstindustriela sträfvandenas resultat, sid 31—31.

II. Konstindustriela samlingar, öfver hvilka staten kan

förfoga ........................................................................... 85

Behofvet af ett konstindustrimuseum, sid. 35—37.

Införseln af konstindustrialster, sid 37—39.

Konung Carl XV:s samling............................................. 40

Nationalmusei samling ................................................... 64

Svenska Slöjdföreningens samling .................................... 69

Jemförande öfversigt....................................................- 72

III. Förslag rörande inrättande och underhållande i huf

vudstaden

af ett museum för konstindustri och

slöjd................................................................................. 75

Förslag till stadgar ....... 77

Byggnad för ett lconstindustrimuseum................................. 88

Beräknade årliga kostnaden för ett museum för konstindustri

och slöjd............................................................... 92

Bilaga. Åtgärder vidtagna i några af Europas länder

till konstindustriens befrämjande.

Reseberättelse af F. Dardel och G. R. Dahlander.

STORMÄGTIGSTE ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Till Eders Kongl. Maj:t inlemnade Svenska Slöjdföreningen

den 20 Sept. 1875 en underdånig skrifvelse, hvari framstäldes behofvet

af ett statens museum för konstindustri och slöjd med ändamål

att bibringa så väl handtverkare!! och slöjdidkare!! som hela

1

Svenska Slöjdföreningens

skrifvelse.

2

den stora allmänheten stilkännedom och sinne för skön form. Föreningen

framhöll föredömet från andra länder, särskildt England

och Österrike, der dylika inrättningar visat sig utöfva en högst

gagnelig inverkan, samt påpekade, hurusom anläggandet af ett

museum, sådant som det åsyftade, vore af om möjligt ännu större

vigt för en mindre och från kulturens medelpunkter så aflägsen

stat som Sverige, för hvars handtverkare det vore vida svårare

än för de större ländernas, »att få tillfälle att se vackra modeller,

att sätta sig in i de historiskt gifna stilarternas för honom

så oumbärliga egendomligheter och att tillegna sig nya idéer».

»Det är sålunda klart», yttrar Föreningen vidare, »att, under det

utländska handtverksalster äfven inom vårt eget land uttränga

våra egna medborgares arbete ur marknaden, dessa aldrig kunna

tänka på att i en tid, hvars blick är så ofrånvändt riktad på

formernas förädlande, uthärda konkurrensen, med mindre deras

sträfvanden underlättas genom samlingar, som sätta dem i stånd

till att sjelfständigt och med lätthet studera de bästa och mönstergillaste

former, sådana endast ett museum under en upplyst och

förnuftig ledning kan tillhandahålla dem. Ej mindre vigtig^ torde

det vara att taga reda på och bevara de värdefulla inhemska

industriela motiv, som tillhöra vårt eget lands folk- och husindustri,

och som kunde blifva en värdefull grundval för utvecklingen

af karakteristiska och egendomligt nationela former i den

högre industrien — den enda väg, på hvilken det vore tänkbart,

att vi kunde bereda äfven en utländsk marknad för vår industri,

särskildt den textila». Efter att vidare hafva omtalat svårigheten,

att icke säga omöjligheten för en enskild förening att för

all framtid upprätthålla en inrättning af den vidtomfattande art,

som den åsyftade, en inrättning, »på hvilken fordringarna ej få

ställas för lågt, emedan allt för stora luckor i de representerade

afdelningarna i hög grad minska värdet af det som finnes», hänvisar

Föreningen till den rikedom på konstindustriela mönster

-

3

arbeten, som staten redan eger i de af konung Carl XV testamenterade

samlingarna, hvilka tillsammans med Föreningens egna

skulle kunna bilda en värdig grundval till ett museum för konstindustri

och slöjd, samt slutar med att i underdånighet föreslå

tillsättandet af en komité för den vigtiga frågans närmare behandling

och utredning.

Svenska Slöjdföreningens skrifvelse remitterades den 22 i

samma månad till Kongl. Kommersekollegium, som genom skrifvelser

af den 25 nästföljande Oktober dels till Öfverståthållareembetet

i Stockholms stad, dels till Magistraterna i Göteborg,

Malmö och Norrköping infordrade yttranden från Fabriks- och

Handtverksföreningarna i dessa städer rörande Svenska Slöjdföreningens

ofvan anförda underdåniga framställning. Sedan

Kommersekollegium med anledning''häraf fått emottaga uttalanden

från Fabriksföreningen och Handtverksföreningen i Stockholm,

från Handtverks- och Industri-föreningen i Göteborg, från Handtverksföreningen

i Malmö, samt från Fabriksföreningen och Handtverksföreningen

i Norrköping, hvilka alla uttrycka sitt gillande

ej mindre af Slöjdföreningens åtgärd än af dess framstälda

underdåniga förslag, afgaf Kommersekollegium den 17

påföljande December underdånigt utlåtande i frågan. Kollegium

förklarar sig häri dela Svenska Slöjdföreningens åsigt

rörande nyttan och behofvet af ett museum för konstindustri och

slöjd med »syftemål att befordra och höja den inhemska handtverks-

och slöjdskickligheten», samt anser, »att ett sådant museum,

derest det upprättas och ordnas efter en på sakkunskap och med

hänsyn till dess hufvudsakliga uppgift grundad plan, och vidare,

såsom äfven Slöjdföreningen uttryckligen förutsatt, under en upplyst

och förnuftig ledning lemnar den inhemske arbetaren tillfälle

att sjelfständigt och med lätthet studera de bästa och mest

mönstergilla former, är förtjent af statens medverkan för sin tillkomst

och understöd». Såväl på grund häraf som med stöd af

Kommer sekollegii

utlåtande.

4

Komiténs för

den tillfälliga

låneutställningen

skrifvelse.

hvad de nämnda yrke,sföreningarna yttrat, tillstyrker Kommersekollegium,

»att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder förordna en komité

af sakkunniga personer för att fullständigt utreda denna fråga

samt afgifva yttrande och förslag angående de ytterligare åtgärder,

som för det afsedda ändamålet af omständigheterna påkallas».

För att understödja Svenska Slöjdföreningen i dess bemödanden

för den inhemska konstindustriens höjande, för att väcka

och underhålla intresset för denna vigtiga angelägenhet samt

bibringa allmänheten en påtaglig föreställning om nyttan och

beskaffenheten af ett konstindustrielt museum i hufvudstaden,

beslöto i Februari 1876 ett antal industriidkare och konstvänner

att, efter föredömet från flere utländska städer och föreningar,

i Slöjdföreningens museum under då instundande höst anardna

eu s. k. låneutställning af framstående föremål inom vissa af

konstindustriens grenar. Det till allmänheten i detta syfte stälda

uppropet rönte från dess sida ett så välvilligt tillmötesgående,

att utställningskomitén, inseende otillräckligheten af den tilltänkta

lokalen för mängden af anmälda eller väntade föremål,

sökte och erhöll H. M. Konungens tillstånd att för ändamålet

använda eu våning i II. K. H. Arffurstens palats, der utställningen

också den 2 December 1876 kunde öppnas. Den

3 påföljande Januari inlemnade Komitén för denna tillfälliga

utställning till Eders Kongl. Maj:t en underdånig skrifvelse,

hvari framställes behofvet af ett efter eu fullständig måttstock

anlagdt konstindustrimuseum. Efter att hafva omnämnt det omfång

och den nationalekonomiska betydelse, som vår svenska industri

under de senare åren vunnit, och som synes berättiga

till de bästa förhoppningar för framtiden, framhåller komitén,

med särskild hänsyn till svårigheten för vårt lands tillverkningar

att på verldsmarknaden kunna täfla med äldre och rikare

kulturländers produkter, det oafvisliga behofvet af och bristen

på de hjelpmedel för konstfärdighetens utbildande och smakens höjande,

5

hvilka man i andra länder redan länge vetat att förskaffa sig,

och som der visat sin välgörande inverkan. Jemte och utöfver

den i landets slöjdskolor och andra dermed jemförliga undervisningsanstalter

meddelade utbildning erfordras, »att icke blott

arbetaren, utan framför allt den i sitt yrke redan verksamme

handtverkare!! eller fabrikanten samt den i deras tjenst arbetande

mönsterritaren eller konstnärligt bildade medbjelparen kan sättas

i tillfälle att på ett billigt och lätt tillgängligt sätt inhemta

kännedom om olika tiders och olika länders konstindustri och de

förnämsta af dess alster samt uti dessa ega tillgång till mönstergiltiga

förebilder för sina egna tillverkningar, eller ännu bättre

genom ett flitigt beskådande och studerande af utmärkta dylika

föremål öfva sina krafter till ett fritt användande vid egna skapelser.

Det erfordras jemväl, att de lärare, hvilka hafva det vigtiga

uppdraget att i våra slöjdskolor och företrädesvis uti en

högre konstindustriel skola, i fall eu sådan kommer till stånd,

hos sina lärjungar utbilda konstfärdighet och smak, ega en riklig

tillgång till framstående föremål inom konstindustriens områden

för att genom deras förevisande och förklarande vid undervisningen

kunna bibringa lärjungarne det största möjliga gagn

af den kunskap, de der skola inhemta. Och slutligen, hvad som

ingalunda får förbises, allmänhetens smak och omdöme i hithörande

ämnen, hvilket i sin mån inverkar på industriidkare!!, t. ex.

vid beställningar, behöfver i konstindustriens intresse höjas och

ledas». Medlet till vinnande af dessa mål anser utställningskomitén

ligga uti upprättande af ett konstindustrielt museum,

»innehållande originala arbeten eller goda kopior af mera framstående

alster inom den menskliga konstflitens många och olika

områden, gipsafgjutningar af erkände mästares arbeten, ett rikt

urval af mönsterblad, teckningar och fotografier, samt sist, men

icke minst vigtig^, en rikhaltig boksamling, förutan hvilken äfven

de bästa samlingar endast bibringa en half kunskap». På grund

6

Komiténs

tillsättande.

häraf anhöll komitén i underdånighet: »att Eders Kong!. Maj:t

täcktes genom sakkunniga personer, eller på annat lämpligt sätt,

låta utarbeta ett fullständigt förslag till anläggande och underhållande

i hufvudstaden af ett konstindustri-museum, samt af

Riksdagen äska de medel, hvilka för ändamålet erfordras».

Med omnämnande af dessa Svenska Slöjdföreningens och

Komiténs för den tillfälliga låneutställningen underdåniga skrifvelse!'',

täcktes Eders Kongl. Maj:t under den 9 sistlidna Mars i

nåder förordna nedsättandet af eu komité för att efter verkstäld

utredning af alla på frågan inverkande förhållanden afgifva betänkande

och förslag rörande inrättande och underhållande i

hufvudstaden af ett museum för konstindustri och slöjd. Den 6

sistlidna April hade Komiterade sitt första förberedande sammanträde,

dervid till sekreterare utsågs förste amanuensen vid

Ration al om sei Konstafdelning, F. D:r G. Upmark, hvarefter vid

en förnyad sammankomst den 7 Maj arbetsordning uppgjordes,

och de egentliga arbetena togo sin början. Dessa fortsattes

till midten af Juni, då tvenne af Komiterade med understöd af

statsmedel anträdde en resa till utlandet för att taga kännedom

om organisationen och förvaltningen af der anlagda konstindustrimuseer,

och åt en tredje äfvensom åt sekreteraren uppdrogs att

under sommaren verkställa åtskilliga nödiga förarbeten. Sedan

från midten af Augusti arbetena åter fortgått och här såsom bilaga

meddelade reseberättelse blifvit afgifven, få Komiterade

härmed för Eders Kongl. Maj:t framlägga underdånigt betänkande

och förslag rörande inrättande och underhållande i hufvudstaden

af ett museum för konstindustri och slöjd.

Efter en kort historisk öfversigt af konstindustriens vexlande

öden i Europas kulturländer under den nyare tiden, samt

af de åtgärder, som sedan midten af detta århundrade blifvit

vidtagna i de flesta europeiska stater för att å ny o höja

den till sin forna ståndpunkt, eu afdelning, till hvilken den

7

ofvan nämnda reseberättelsen sluter sig som bilaga, ha Komiterade,

jemte anförande af de skäl, som tala föi"oeh nödvändiggöra

upprättandet af ett konstindustrielt museum i hufvudstaden, dels

redogjort för omfanget och beskaffenheten af de samlingar, öfver

hvilka för detta ändamål kan förfogas, dels slutligen framstält

förslag till de åtgärder, som behöfva vidtagas för att ett sådant

museum skall komma till stånd och utöfva en för landet gagnelig

verksamhet; och ha Komiterade i sammanhang härmed

framlagt ett motiveradt förslag till stadgar för ett blifvande

konstindustrimuseum, ett af approximativ kostnadsberäkning åtföljdt

förslag till en för detta museums inrymmande afsedd

bygnad och slutligen en beräkning öfver de kostnader den nya

anstalten framdeles årligen skulle taga i anspråk.

I.

Historisk öfverblick.

Konstindustrien

under 1500- talet.

Renässansens

uppkomst och

karakter.

Konsthandtverket hade vid medeltidens slut nått en hög

grad af fulländning, och de orter, der det i synnerhet och med

största framgång utöfvades, voro de italienska handelsrepublikerna

och små furstendömena, de rika flandriska och brabantska städerna

samt de stora tyska handelsplatserna, företrädesvis i landets

södra och vestra del. Det var gotikens inom och genom

den katolska kyrkan utbildade stiltraditioner, som här väsentligen,

om ock med större eller mindre lokala afvikelse!’ och egendomligheter,

gjorde sig gällande, men om någon kraftigare vexelverkan

mellan de olika konstorterna kan man ej egentligen tala.

Med den nyare tidens inbrott börjar Italien att utöfva ett bestämmande

inflytande på det öfriga Europas odling. Gotiken

efterträddes och undanträngdes af renässansen, denna i Italien

framalstrade kulturriktning, som hvilade på en förnyad bekantskap

med den antika, företrädesvis romerska odlingen, och som

skulle blifva af den mest genomgripande verkan på alla den

menskliga odlingens, men företrädesvis vetenskapens och konstens

områden. På det senare framträdde hon till en början som en

medveten och afsigtlig efterbildning af den klassiskt-romerska

konsten; men i den mån antikens skönhets verld upplät sina skatter,

öppnades ögat äfven för naturens betydelse, och denna, hvil

-

9

ken hittills varit förbisedd och föraktad, kom åter till heders.

Konsten vann genom dessa antik- och naturstudier herravälde öfver

formen och de tekniska hjelpmedlen samt härmed förmåga

att fullt harmoniskt uttrycka sin tids föreställningar och känslor;

och uppburen af väldiga krafter, slog hon ut i en praktfull blomstring.

Konstslöjden följde henne troget i spåren, främjad genom

gynnande yttre omständigheter, en tilltagande allmän välmåga,

en stigande förfining i seder och vanor, ett utbildadt konstsinne

hos mägtige och sakförståndige konstvänner. Man samlade och

aftecknade, studerade och beskref romerska fornlemningar af alla

slag, och genom de nu gjorda samlingarna lades i sjelfva verket

grunden till den i våra dagar så lifligt framträdande böjelsen

att grunda museer. Frukterna af detta flitiga och nitiska arbete

dröjde icke att visa sig. De romerska formerna framträdde först

i arkitekturen, senare inom handtverket, i början troget efterhärmade,

sedermera friare ombildade. Fornromerska kärl och

redskap lemnade mönstren för motsvarande nyare, motiv till

möbler, panelningar o. d. togos från arkitekturen, den gamla romerska

eller den i fornromersk anda nyskapade samtida. Prydnadsmotiven

hemtades dels från de s. k. grotteskerna, i stuck och målning

utförda löfverks- och figurdekorationer i åtskilliga af de

gammalromerska baden eller andra hvälfda rum, s. k. »grotte»,

dels från byggnadskonstens detaljer. Med oförminskad kraft och

uppfinningsförmåga samt den mest öfversvallande fantasirikedom

fortgick denna rörelse under de tre första fjerdedelarna af det

sextonde århundradet, och hvad Italiens konstslöjd under denna

tid åstadkom, särskildt på metallarbetets och möbelsnickeriets,

på keramikens'' och glasindustriens område står i konstnärligt och

stundom äfven i tekniskt afseende på en sådan höjd, att arbeten af

detta ursprung ännu i dag utgöra de offentliga och enskilda samlingarnas

stolthet samt i många fall lemna den moderna konstindustrien

dess tacksammaste och mönstergillaste förebilder. Men

2

10

-Renässansens

utbredning.

mot århundradets slut börja tecken till en afmattning att visa

sig. I stället för att sjelf uppfinna, söker konsthandtverkaren nu

sina motiv på den egentliga konstens, särskildt den samtida redan

något öfverlastade arkitekturens område. Den fina konstnärliga

smaken och takten försvinner, och i stället framträder en äflan

efter starka effektmedel. Redan nu börjar detta slösande med

räta eller spiralvridna kolonner och pilastrar, med grupper och

figurer i full rundning (ronde bosse), med brutna gaflar, nischer

och fantastiska infattningar, som utmärker senrenässansen och

når sin höjd under följande period.

Men redan långt före detta hade renässansen blifvit utbredd

till Europas öfriga länder. Tidigt nådde den Spanien, vid denna

tid Europas i flere afseenden tongifvande stat, och utbildades

här, under påverkan af äldre gotiska och moriska stilhågkomster

till en egendomlig dekorationsforin, den s. k. plateresk- eller

guldsmeds-stilen. Den religiösa och politiska ofördragsamheten utöfvade

likväl här snart sitt hämmande och förlamande inflytande

samt afbröt den begynnande blomstringen. Annorlunda gick det

i Frankrike, som redan nu började grundlägga sin framtida öfverlägsenhet

på konstslöjdens område, och der den nya stilriktningen

utvecklade sig på ett kraftfullt sätt, till eu början under inflytande

af de italienske konstnärer och konsthandtverkare, hvilka

inkallades af den praktälskande konung Frans I. Medan den

inhemska, högt uppdrifna byggnadskonsten, af sengotisk karakter,

genom beröringen med den nya stilen snart nog utbildades till

en egen fransk renässanstil. leddes till en början konsthandtverket

så godt som uteslutande af italienske konstnärer och i italiensk

riktning. Emellertid utjemnades så småningom de skiljaktigheter,

som på denna grund kunna märkas mellan de båda olika konstgrenarna,

och vid början af 1570-talet ha de så närmat sig,

att alla förutsättningar äro gifna för den begynnande omkastning,

hvilken vi ofvan påpekat, d. v. s. för senrenässansen, på

11

hvars utbildning, äfven i Italien, Frankrike ej varit utan inflytande.

Nederländerna följa i afseende på den nya stilens tilllämpning

i det allra närmaste Frankrikes föredöme. I Tyskland

deremot börja renässansens former först mot århundradets midt

att allmännare upptagas och förenas nu med de fäderneärfda

gotiska stiltraditionerna på ett egendomligt fantastiskt sätt.

Mot århundradets slut börjar härjemte, vid sidan af de direkt

italienska inflytelserna, den franska nyss omtalade senrenässansen

att visa sig verksam. För de skandinaviska länderna

torde, på grund af den lifliga förbindelsen med Tyskland, detta

land öfver hufvud hafva varit i konstindustri ela frågor tongifvande,

medan i England den nya riktningen först mot århundradets

slut synes hafva vunnit inträde.

Med alla dessa vexlingar herskade hela 1500-talet ige''s««d“

nom den största liflighet på konstslöjdens, ej mindre än på ,so°-taleu

den stora konstens område. Italien och Nederländerna intaga

som producerande länder första rummet, efter dem komma

Frankrike och Tyskland, företrädesvis landets södra del. Emellertid

börjar redan nu skilnaden mellan konst och konstslöjd,

hvilken under föregående århundraden varit så godt som okänd,

att allt klarare framträda för det allmänna medvetandet; konstverket

aktas för sin egen skull, konstslöjdsföremålet måste derjemte

tjena ett yttre ändamål. Visserligen stå under blomstringstiden

konstnärer och konsthandtverkare i en liflig personlig beröring;

en oupphörlig vexelverkan eger rum dem emellan, och

den ene är ingalunda främmande för den andres arbetssätt; men

det låg dock i sakens natur, att konstnärerna både genom sitt

fåtal, sitt vidsträcktare verksamhetsområde och sin i allmänhet

högre bildning snart nog skulle komma att i den allmänna meningen

intaga främsta rummet. Härtill kom å andra sidan, att

den stigande allmänna välmågan med deraf följande lyx redan

nu började medföra nödvändigheten af en produktion i massa,

12

Konstindustrien

under 1600- talet.

ett slags fabrikation, och att i följd häraf anspråken på den enskilde

konstslöjdidkaren, hans verksamhet och alster måste sänkas.

Dessa omständigheter inverka i sin mån ofördelaktigt på

handtverkets konstnärliga hållning i dess helhet, enär detta hädanefter

i brist på egen skapande förmåga, tvingas att antingen oupphörligt

upprepa sina gamla mönster eller låna från konsten i egentlig

mening, företrädesvis arkitekturen. Och häraf uppstår å ena

sidan faran för idélöshet, å den andra för stilvidrighet, då en lånad

form ej alltid lämpar sig för ett annat föremåls material

och ändamål, detta nödvändiga vilkor för ett stilfullt arbete.

Detta hindrar emellertid icke, att i de olika länderna, särskildt

i de stora yrkesidkande städerna, äfven under denna sista period

framstå många enskilde konsthandtverkare af första rang, hvilkas

namn historien har bevarat, samt att öfver allt den största lifaktighet

förspörjes. Man gör försök att tillämpa de nya iaktagelserna

på naturkunskapens område — smaken för konstiga automater,

för komplicerade urverk, för »perpetuum mobile» m. in.

var allmänt —, man uppfinner nya arbetssätt, pröfva!'' nya råämnen,

och konstslöjden vinner i yttre utbredning, i allmännare

användning, i ökad afsättning, i herravälde öfver teknik

och material, hvad hon kan hafva förlorat i sjelfständigt konstnärligt

värde.

Under sådana omständigheter börjar 1600-talet, hvars första

årtionden ej utmärkas af några genomgripande förändringar på

konstslöjdens område. Man fortgår i den mot förra århundradets

slut beträdda riktningen, oupphörligt försökande nya förbindelser

och sammanställningar af det redan gifna, utan att inom konstindustrien

alstra något egentligen nytt; den från Frankrike och

Italien utgångna senrenässansen blir härvid bestämmande äfven

för de öfriga länderna. Man går blott ännu längre i sin fordran

på väldiga massor, på rikare detaljer, på kraftigare fördelning,

på pittoreska effekter. Med kraftig hand griper italienaren Gio

-

13

vanni Lorenzo Bernini, (1598—1680) in i dessa massor af godtyckliga

enskildheter och lyckas att skapa ett ordnadt och lagbundet

helt af kraftfull och imponerande verkan, den äldre, ädlare

barockstilen, hos hvilken ännu förnimmes en fläkt af klassisk

värdighet. Men huru stora resultat han än personligen uppnådde,

särskildt på byggnadskonstens och bildhuggeriets område,

är det dock egentligen hans fel och öfverdrifter, som finna efterföljare.

Dessa sluta sig till hans landsman och samtida, den

utan tvifvel i hög grad talangfulle Francesco Borromini (1599—

1667), hvilken kan anses som skaparen af den öfverdrifna barockstilen

med alla dess ytterligheter. Med honom förlorar, som man

sagt, den räta linien sin betydelse inom arkitekturen och den

dermed sammanhängande konstslöjden; genom honom vinna alla

dessa underligheter burskap, som utmärka stilens alster: vidt

framspringande socklar och gesimser, burna af fantastiska mennisko-figurer

eller väldiga konsoler, balustrader, blomstersirade

obelisker, urnor, grinande masker och underliga djurskepnader,

efterbildningar af musslor och fiskar, af nät och djurhudar,

af blomster- och fruktgirlander, af klippblock, droppstensbildningar,

ja till och med af vattenfall. Hans inflytande uppenbarar

sig först i Italien, der den s. k. jesuitstilen nu utbildas i den

kyrkliga arkitekturen och dekorationen, och den utbreder sig

härifrån till andra länder.

Äfven i Frankrike gör sig den ofvan skildrade böjelsen

för kraftigare proportioner, rikare detaljer, väldigare massor

allt mer och mer gällande, men såväl arkitekturen, som konsthandtverket

bibehåller i det hela taget en prägel af ädel

måtta, åtminstone till århundradets midt, på samma gång som

detaljerna erhålla den rikaste utbildning. Härtill bidrager i

väsentlig mån den helgd, hvari man fortfarande håller de gamla

klassiska formerna: man märker vid sidan af barockstilens

besynnerliga enskildheter månget rent klassiskt motiv, framför

Barockstilens

uppkomst i

Italien.

V

Frankrike.

14

Nederländerna.

allt behåller grotteskdekorationen sitt anseende. Konsthandtverkets

alster bära vittne om ett lifligt skönhetssinne, på samma gång

de utmärka sig genom öfverskådlighet i anordningen af det hela,

och huru öfversvallande detaljernas rikedom än må vara, blir

dock liniernas spel oftast af en på samma gång ädel och intagande

verkan. Yäl framträder under århundradets senare hälft,

Ludvig XIY:s tid, en benägenhet för prunkande effekt af en ytlig

och ofta ganska ihålig beskaffenhet, fullkomligt i öfverensstämmelse

med den herskande tidsriktningen och den s. k. pseudoklassiska

literaturens anda, men denna benägenhet gör sig företrädesvis

gällande på den yttre och inre arkitekturens samt

de bildande konsternas område. På konstslöjden i inskränktare

mening har den ej någon synnerlig verkan; fastmer tvingas

denna härigenom att lösgöra sig från sitt beroende af arkitekturen

och dels fritt begagna dennas motiv, dels öka dem

med nya. Ja mot århundradets slut utbildar sig inom ornamentiken,

under inflytelsen af framstående konstnärer och konsthandtverkare,

en Bérain, Boulle in- fl., och med användande

af vissa renässans- och barockstilens motiv, bandslingor och

ramstycken, blommor, musslor, masker, attribut m. m., ett

högst prydligt och anslående dekorationssätt af en på samma

gång fin och elegant karakter, hvilket längre fram öfvergår till

rococostilen.

Nederländerna genomlefva under 1600-talet sin egentliga

storhets- och blomstringstid på politikens, konstens och vetenskapens

områden, och äfven konstslöjden bär spår af detta lyckliga

förhållande. Den under förra århundradet beträdda riktningen

fortsättes, men nederländarnes öfver hufvud konservativa

anda, deras medfödda kärlek till naturen och det naturliga bevarar

dem i det hela för de förvillelser, som på andra håll

visa sig och ger de nederländska konstslöjdsalstren från denna

tid karakteren af en kraftfull, gedigen enkelhet, hvilken gör

15

dem mången gång lämpliga som förebilder för den moderna

konstindustrien. Genom de lifiiga handelsförbindelserna med

det aflägsna Österlandet, med Kina och Japan, börja äfven inflytelser

från detta håll att framträda inom vissa industrigrenar,

särskildt fajanstillverkningen och något senare den textila

industrien.

Englands konstslöjd fortgår i det hela taget i samma riktning,

som under föregående århundrades slut, med ännu qvarlefvande

hågkomster af gotiken. Efter restaurationen (1660) börjar dock

äfven här den franska smakriktningen att blifva förherskande.

I Tyskland af brytas 1500-talets traditioner, som fortlefva ännu

under århundradets första fjerdedel, genom det krig, af hvilket

landet i trettio år förhärjades, och som ombildade ej

blott de rent politiska, utan äfven de industriela förhållandena.

Då landet efter vestfaliska freden å nyo började att

hemta krafter och taga del i det stora europeiska kulturarbetet

korsade italienska, nederländska och franska inflytelser hvarandra,

till dess de senare omsider, här som annorstädes, vunno seger.

De skandinaviska länderna påverkades under århundradets första

tre fjerdedelar hufvudsakligen af Tyskland och Nederländerna,

men närmare 1700-talets slut blef äfven här den franska smakriktningen

den herskande.

Den redan under förra århundradet i allmänna meningen framträdande

skilnaden mellan konstnär och konsthandtverkare blir

under 1600-talet allmänt erkänd, och den senare blir i det hela

blott utförare af den förres mönster och förebilder, hvarvid dock

bör anmärkas, att beröringen mellan de båda klasserna fortfarande

är ganska liflig. Konsthandtverket vidgar å andra sidan ytterligare

sitt herravälde öfver tekniken och materialet. Intet råämne

synes omöjligt att behandla, ingen teknik för svår att utöfva.

Deu stigande välmågan, i synnerhet under århundradets senare

hälft, den ökade lyxen och förfiningen inverkar nu, som vid

England, Tyskland,

Skandinavien.

Konstindustriens

ställning under

1600-talet.

16

Konstindustrien

under

4 7 OO-talet.

Rococostilens

uppkomst.

början af föregående århundrade i hög grad fördelaktigt på

konstslöjden. I de flesta länder börjar man redan nu få en

aning om industriens stora national-ekonomiska betydelse, och

det är Frankrike, som härvid går i spetsen för de öfriga

folken. Ludvig XIV:s kraftige och insigtsfull minister Colbert

(j 1683) egnade den största uppmärksamhet åt handelns

och industriens förkofran. Gamla näringsgrenar uppmuntrades

och hägnades, nya skapades, och Frankrike lade genom dessa

och liknande åtgärder redan nu systematiskt grunden till den

öfverlägsenhet på konst- och lyxindustriens områden, som det

ända till våra dagar i det hela bibehållit.

Den franska smakriktningen hade vid 1600-talets slut vunnit

insteg i alla det bildade Europas länder, och Frankrike fortfor

ännu en lång tid bortåt att i smakfrågor, vare sig inom literaturen

eller konsten, det allmänna lifvet eller konstslöjden, vara tongifvande.

Med begagnande af de från närmast föregående period ärfda

motiven utbildas inom den sistnämnda, under inflytelsen af talangfulle

mönstertecknare, en ny ornamentstil, den s. k. rococostilen.

Denna, äfven lämpligen kallad Ludvig XY:s stil, karakteriseras

förnämligast genom sitt användande af svängda lister, till

hvilka sluta sig ett slags skålformiga, ofta genombrutna eller refflade

ornament i form af taggiga musslor, läderlappsvingar eller

oliksidiga blad, sina vridna bladformer och den öfver allt genomförda

osymmetriska anordningen, det hela här och der smyckadt

med eu ledigt anbringad blomma eller ranka, eu lekande amorin,

ett sirligt emblem, af eu täck, glad och elegant karakter. Stilen,

såsom det synes sannolikt, ursprungligen utbildad för gips-tekniken,

vann snart insteg äfven på andra områden, såsom på det

pressade eller drifna metallarbetet, på träskulpturen, framför allt

på porslinstillverkningen, och den utbreddes snart till Europas

öfriga länder.

17

Emellertid hade härmed de af den första renässansen upptagna

motiven utbildats, så långt ske kunnat, i den eu gång angifna

riktningen, och eu omkastning förbereddes. Man började

å nyo rikta sin uppmärksamhet på naturen och det naturenliga,

hvars talan fördes af snillrike både författare och konstnärer, och

för hvars tillgodogörande äfven inom industrien stämmor höjde sig.

Men man var dock för ovan att ge akt på naturen för att rätt

kunna förstå att tillämpa de nya ideerna, och under sådana omständigheter

sökte man och ansåg man sig finna det naturliga och naturenliga

pa ett annat hall, nämligen inom antiken. Hågen för antikstudier

hade visserligen aldrig fullkomligt legat nere, men den vaknade

vid denna tid till nytt lif, främst genom upptäckten (1748)

af de genom vulkaniska utbrott förstörda romerska städerna

Pompeji och Herculanum samt de under gräfningarna derstädes

gjorda fynd, men äfven genom en mängd vetenskapliga detaljarbeten,

som vid denna tid på olika håll framstodo. Dessa studier blefvo

ej utan verkan på konstindustrien, t. ex. i England, der det fina

af Wedgwood, till en del efter ritningar af bildhuggaren Flaxman,

utförda stengodset med sina efterbildningar af antika former och

prydnadsmotiv just är ett af de första uttrycken af denna anda.

Ungefär samtidigt utbredde sig en genomgående smak för kinesisk

formgifning och dekoration, hvilken yttrade sig inom åtskilliga

konstslöjdens grenar (exempelvis de lackerade möblerna), och

fjenade som ett slags förmedlande element mellan den äldre

stilens fantastiska, rörliga former och de nyupptäckta antikernas

raka och stela linier. I Frankrike alstrade likaledes förbindelsen

af antika hufvudformer med de traditionela prydnadsmotiven och

dekorationssättet, på konstslöjdens område den täcka, eleganta

och i vara dagars Frankrike så omtyckta stil, som af fransmännen

kallas Ludvig den X VI:s och hvilken snart utbreddes till andra

europeiska länder, äfven till Sverige. Den blinda och tanklösa efterhärmningen

af de antika formerna tilltog emellertid efter hand,

8

Den antikiserande

riktningens

uppkomst.

18

Konstindustriens

sjunkande.

i det hela ofördelaktigt inverkande på konstslöjdens karakter och

alstringskraft, och då med franska revolutionens utbrott de gamla

stil traditionerna alldeles försvunne, och antikhärmningen faun ett

starkt stöd i det allmänna tänkesättet — den nya franska republiken

rörde sig afsigtligt och medvetet i antika former — uppstodo

efter hvarandra direktoriets, konsulatets och kejsardömets

ofruktbara stilarter, med sina stela, raka former, sina påsatta,

magra prydnader, sitt förbiseende af råämnets egenskaper, sin

oförmåga af hvarje kraftig färgverkan.

De stora politiska och sociala hvälfningarna under 1700- talets sista och vårt århundrades första period hade, oberäknadt

stilförändringarna, betydligt inverkat på konstslöjdens allmänna

ställning. Genom omstörtningen af de bestående egendomsförhållandena

och de privilegierade klassernas fall hade den franska

konstindustrien förlorat sina förnämsta kunder, sitt hufvudsakliga

afsättningsområde. Den medelklass, som i stället kom till magten

hade andra vanor, andra behof och fordringar. De ständiga krigen

inverkade härjemte förlamande på den industriela verksamheten.

Den konstnärliga uppfinningsförmågan, för hvilken den öfverdrifna

antikhärmningen dessutom ej varit någon helsosam skola,

kunde här ej längre finna någon tillfredsställande användning,

utan vände sig hellre åt den bildande konsten. Skråtvånget, som

hittills nödtorftigt sammanhållit arbetarne inom samma yrke och

dragit försorg om åtminstone de tekniska traditionernas vidmagthållande,

upphörde efter hand alldeles eller åtminstone minskades.

Härtill kom slutligen det intresse, med hvilket man vände sina

blickar mot maskinarbetet, då visserligen ännu föga utveckladt,

men egnadt att ingifva de bästa förhoppningar, förhoppningar,

som på vissa områden i en ej anad grad besannats, medan

det deremot med afseende på konstens tillämpning inom industrien

ännu lemnar mycket öfrigt att önska. Det är ej underligt,

om, under inflytelsen af alla dessa samverkande omständigheter,

19

hvilka i större eller mindre grad göra sig gällande öfver hela

Europa, gamla traditioner afbrytas, gamla arbetssätt glömmas.

En förfallets och osäkerhetens tid inträder för konstslöjden,

osäker både med afseende på utföringssätt och formgifning, en

tid, hvarunder man vacklar mellan inflytelser från olika håll,

mellan den gamla rococo-stilen och en modern naturefterhärmning,

stundom med hågkomster från antiken, från gotiken eller från

renässansen. Det var endast på några af de mest framstående

konstorterna, t. ex. i Paris, som arbetsskickligheten höll sig uppe.

Man insåg mer eller mindre klart behofvet af en förändring,

men hade ännu ej funnit medlen för åstadkommande af något

bättre. Det torde öfver hufvud kunna sägas, att hela

denna period förnämligast karakteriseras af en sträfvan att

möjliggöra vetenskapens tillämpning på industrien hufvudsakligen

genom maskinarbetet, och man har blott eu aning om att

äfven konsten kan ha en uppgift att fylla i samma afseende.

Under dessa omständigheter öppnades år 1851 i London

den första verldsutställningen, hvilken särskild! ur konstindustriel

synpunkt kan kallas epokgörande. England fick här tillfälle

att jemföra sin konstindustriela produktion med hvad

man på andra håll, särskild! i Frankrike, kunde åstadkomma,

och jemförelsen utföll ingalunda till den britiska industriens fördel.

England fann, att det på alla områden, der konst och

smak borde utöfva en bestämmande inverkan, var skäligen underlägset,

men det insåg tillika, att kraftiga åtgärder behöfde och

borde vidtagas för att afhjelpa dessa brister.

Den allmänna meningen fann ett uttryck i regeringskommissariernas

s. k. tilläggsrapport angående utställningen, hvari

på ett kraftigt och öfvertygande sätt framhölls nödvändigheten

af en mera omfattande och systematisk, vetenskaplig och konstnärlig

undervisning för de yrkesidkande klasserna. Betänkandet

fann hos regeringen ett villigt öra. Bedan i Februari följande

Verldsutställningen

i London

1851.

England.

20

South-Kensington

museum i

London.

år (1852) upprättades en särskild regeringsafdelning för tillämpad

konst (Department of practical art), lydande under handelsministeriet,

och samma år öppnades dels ett litet konstindustrielt

museum i Marlborough-house, dels en elementär ritskola

(Elementary scliool of design) i Westminster i London. Genom

ett regeringsbeslut utvidgades redan år 1858 den nämnda afdelningen

till ett departement för vetenskap och konst (Department

of Science and art), hvilket något senare (1856) skildes från

handelsministeriet och förlädes under regeringsafdelningen för undervisningsärenden.

Året derpå öppnades (den 22 Juni 1857),

i en ny lokal i South-Kensington det under tiden betydligt utvidgade

konstindustrimuseet, denna verldsberömda förebild för de

talrika nyskapade konstindustrimuseerna i Europa.

Man utgick vid alla dessa sträfvanden från den utan tvifvel

riktiga grundsatsen, att det vid konstindustriens främjande kommer

an på två saker, den ena, att hos allmänheten väcka skönhetssinnet

och utbilda smaken, den andra att dana duglige konstnärer

och arbetare för industrien, och för vinnande af det uppstälda

målet tänkte man sig tre olika slag af medel, nämligen

1) upprättande af elementära ritskolor, genom hvilka konstens

element kunna göras till eu beståndsdel af den allmänna bildningen;

2) utbildande af duglige lärare och upprättande af konstskolor,

i hvilka dessa finna användning; 8) upprättande af offentliga

museer för industriel konst, i hvilka den stora allmänhetens

skönhetssinne kan utvecklas, och der hvar och eu har tillfälle att

öfva sitt öga och bilda sin smak. Att här skildra det omfattande

och i väsentlig mån på lokal och kommunal medverkan

grundade system, genom hvilket de två första slagen af medel

framkallats och hållas i verksamhet, anse Komiterade ligga utom

området för sin närvarande uppgift. Blott i förbigående må

nämnas, att undervisning i konstens element eller praktiska tilllämpning

enligt Departementets år 1S75 afgifna berättelse, utom

21

vid den stora centralundervisningsanstalten i London (The national

art tvålning school) i South-Kensington, meddelas vid 2,944 Elementary

dag schools, i det närmaste motsvarande våra folkskolor,

i 776 aftonskolor (Art night classes) samt i 137 konstskolor (Art

schools). Här torde hnfvudsakligen böra tagas i betraktande den

väldiga undervisningsmateriel, hvarigenom man sökt att ge den

konstindustriela bildningen en fullt konkret grundval och karakter:

samlingarna i South-Kensington. Museets kärna utgöres af

eu mindre konstindustriel mönstersamling, till hvilken grunden var

lagd redan år 1846, och som hade till uppgift att upplysa lärjungarne

vid eu några år tidigare upprättad, men temligen lamt arbetande

»Centralskola för mönstertecknare» om »formgifningens, ornamentikens

och färgharmoniens principer». Af de sålunda samlade

föremålen, i förening med de efter 1851 års verldsutställning

inköpta, bildade man, såsom ofvan nämndes, år 1852 ett museum

för ornamental konst, hvilken under de följande åren ansenligt

förökades, dels genom förvärfvande af några större enskilda samlingar,

dels genom inköp vid 1855 års verldsutställning. Museets

ändamål var ursprungligen »att å verkliga föremål, särskilt sådana

som äro afsedda för praktiskt bruk, visa ornamentets användning»

och man uppstälde härvid till en början den grundsatsen,

att endast sådana föremål borde förvärfvas, som ännu

ej vore representerade i hufvudstadens museer, som vore nya

och tilldragande för allmänheten och af direkt nytta för de studerande.

En grundsats, så tänjbar som denna, kunde dock ej

länge vidhållas, och man insåg nödvändigheten af att som ögonmärke

uppställa bildandet af en så vidt möjligt »fullständig och

metodiskt anlagd samling», hvarvid man framför allt »borde ha uppmärksamheten

fästad vid hvad England åstadkommit på den dekorativa

konstens område». Genom gynsamma tillfällen till förvärf

vidgades denna plan ytterligare, utan att dock samlingen i det hela

förlorade karakteren af ett konstindustrielt museum. Med flyttnin

-

22

gon till de nya rymliga lokalerna i South-Kensington inträffade

dock i detta senare afseende eu förändring, i det att med den

ursprungliga samlingen efter hand förenats åtskilliga specialsamlingar,

dels af en rent konstnärlig art, dels af praktiskt-vetenskaplig

karakter.

Det egentliga konstindustriela museet i South-Kensington

omfattar enligt stadgarna »föremål samlade ur synpunkten att

belysa^ den dekorativa konstens historia, teori och praktiska tilllämpning»

och fördelade på följande 18 afdelningar:

1. Skulpterade arbeten i marmor och andra stenarter.

2. Mosaiker i sten eller glas.

3. Sniderier i ben, elfenben, sköldpadd o. d.

4. Träarbeten och möbler.

5. Metallarbeten.

6. Mynt och medaljer.

7. Vapen och rustningar.

8. Guld- och silfverarbeten.

9. Juvelerarearbeten.

10. Emaljer på metall.

11. Keramiska föremål.

12. Glasföremål.

13. Glasmålningar.

14. Läderarbeten.

15. Textila föremål och broderier.

16. Spetsar.

17. Musikinstrument.

18. Målningar i olja, vattenfärg in. in.

I närmaste förbindelse med konstsamlingarna står det utmärkta

biblioteket, det rikaste i sitt slag i Europa, omfattande

dels böcker som belysa konstens historia och praktiska tillämpning,

dels teckningar, gravyrer, fotografier o. s. v. efter konstverk

23

och konstslöjdsföremål. Ben lifliga förbindelsen med allmänheten

uppehälles ej blott genom de dagliga förevisningarna, utan äfven

genom de s. k. låneutställningarna och de vandrande utställningarne

(circulating exhibitions). Museet utställer nämligen i sammanhang

med sina samlingar enstaka föremål af mera framstående

värde, hvilka af egarne för längre eller kortare tid utlånas,

eller föranstaltar i särskilda lokaler specialutställningar af hela

klasser af i vetenskapligt eller konstnärligt afseende intressanta

föremål. Dessa blifva sedermera, med egarnes tillåtelse, på

fotografisk eller annan väg, t. ex. genom galvanoplastik, gipsafgjritning

o. s. v., afbildade och kunna på detta sätt ingå i det

stora mönsterkapital, som ställes till industriidkarens eller konstnärens

förfogande. Af en lika stor, om ej större betydelse äro

de vandrande utställningarna. Yissa delar af samlingen, nämligen

föremål ej behöfliga för centralmuseets utställning, reproduktioner,

grupper af fotografier, gravyrer, teckningar, oljemålningar

och aqvareller, stå så att säga på resande fot och kunna under

vissa vilkor reqvireras för utställningar i landsorterna. Museet

eger för detta ändamål en rörlig utställningsmateriel af glasskåp,

lådor, ramar o. d., hvilka i särskild! inredda jernvägsvagnar befordras

till ort och ställe. Äfven utställningsmateriel till bevarande

af inom orten upplånade föremål kan från museet erhållas

till låns under utställningstiden.

Kort efter öppnandet af det nya engelska konstindustri- Tyskland.

museet grundades på kontinenten tvenne nya museer, som, om

de ock haft eu öfvervägande kulturhistorisk karakter, likväl

genom sina samlingars art och omfång ej varit utan betydelse

för konstindustrien och framför allt haft förtjensten att hafva

riktat uppmärksamheten åt detta håll. Dessa äro det germaniska

museet i Nurnberg och det bayerska nationalmuseet i Miinchen.

Det förra, stiftadt 1852 af Tysklands furstar och folk,

har till uppgift att i alla riktningar främja kännedomen om

24

Bayerska National-museet

i

Manchett.

Yerldsutställning

ärna 1885

och 1862.

Österrikiska

museet i Wien.

Tysklands forntid, samt särskildt att samla och bevara minnena

af dess historia, konst eller konstslöjd och literatur. Det senare,

grundadt 1855 af konung Maximilian II, hade ursprungligen

till ändamål att samla och vårda minnen af det Wittelsbachska

furstehuset, men utvidgades snart nog till ett historiskt museum

för konungariket Bayern, likväl med den uttryckliga uppgiften

att äfven verka i praktiskt syfte och liksom South-Kensingtonmuseet

i London lemna den moderna industrien en samling förebilder

från alla kulturperioder. Museet, hvarom den åtföljande

reseberättelsen lemnar närmare underrättelser, eger en utomordentlig

rikedom på konstindustriela alster ända från den gamla

romartiden in till våra dagar. De betydelsefullaste föremålen

blifva genom gipsafgjutning eller på annat sätt mångfaldigade

och kunna sålunda i vida kretsar komma konstslöjden till godo.

Museet lemnar en rik undervisningsmateriel åt stadens betydande

konstindustriskola, hvilken år 1857 grundades af konstslöjdföreningen

i Munchen, år 1868 öfvertogs af staten samt år 1875

utvidgades och erhöll eu ny organisation.

Verldsutställningen i Paris 1855, den andra i ordningen,

sammanföll till tiden med det då pågående orientaliska kriget,

hvilket af naturliga skäl drog uppmärksamheten från de industriel

a frågorna. Först vid den tredje verldsutställningen i London

1862 vaknade dessa åter till lif, och det var denna gång Österrike,

som följde det i England vid första verldsutställningen

gifna föredömet. Professoren vid universitetet i Wien K. v. Eitelberger

erhöll af d. v. ministerpresidenten erkehertig Rainer

i uppdrag att afgifva en berättelse öfver Österrikes konst

och konstindustri, jemförd med andra länders, samt att tillika

inkomma med förslag rörande smakbildningens höjande i Österrike.

Ett memorial kunde redan på hösten samma år (1862),

öfverlemnas till kejsaren, och sedan åtskilliga förberedande undersökningar

blifvit verkstälda, framlades ett formligt förslag till

25

grundande af ett Österrikiskt museum för konst och industri.

Förslaget gillades oeh den 7 Mars 1863 utfärdades kejserlig befallning

om upprättande af ett sådant museum, för livilket en

provisorisk lokal anvisades i f. d. kejserliga Bollhuset. Den 31

i samma månad utnämndes erkehertig Rainer till det blifvande

museets protektor och samma dag stadfästes de ännu gällande

statuterna. Museet har enligt dessa till uppgift »att befordra

den konstindustriela verksamheten och verka för den allmänna

smakbildningens höjande genom att anskaffa de hjelpmedel, hvilka

konst och vetenskap erbjuda industrien samt möjliggöra deras

användning för det åsyftade ändamålet». Sedan ett tillräckligt

antal föremål blifvit samlade, hufvudsakligen genom lån ur äldre

samlingar, kunde museet redan den 31 Maj 1864 öppnas för allmänheten

i den provisoriska lokalen. Denna visade sig emellertid

snart så otillräcklig, att en nybyggnad måste beslutas, hvartill

grunden lades 1868, och i November 1871 stod den nuvarande

prydliga och ändamålsenliga museibyggnaden färdig. De

här inrymda samlingarna äro indelade i följande 24 klasser:

1. Flätverk.

2. Textil konst och efterbildningar deraf.

3. Lackerade arbeten.

4. Emaljer.

5. Mosaiker.

6. Glasmålning.

7. Målning.

8. Skrift, tryck, grafisk konst.

9. Bokband.

10. Läderarbeten.

11. Glaskärl och andra glasföremål.

12. Keramiska föremål.

13. Arbeten af trä.

14. Arbeten af horn, ben, elfenben, vax o. d.

4

26

15. Kärl, husgeråd, smärre skulpturarbeten i. marmor, alabaster

eller andra stenarter.

16. Arbeten i koppar, messing, zink, tenn.

17. Arbeten i jern.

18. Ur och klockor.

19. Arbeten i brons.

20. Guldsmedsarbeten.

21. Juvelerarearbeten.

22. Gravörarbeten.

28. Allmänna ornamentteckningar för utförande i relief.

24. Större skulpturarbeten.

Det bör emellertid anmärkas, att den angifna gruppindelningen,

såsom äfven den bilagda reseberättelsen utvisar, af

hänsyn till utrymmet ej alltid vid samlingarnas ordnande

kunnat följas. Till dessa sluta sig för öfrigt såsom särskilda

underafdelningar en samling gipsafgjutningar, ett rikhaltigt konsthistoriskt

och konstindustrielt bibliotek samt eu synnerligen

dyrbar samling ornamentstick. Museet inrymmer härjemte en

permanent utställning af moderna konstindustrialster, anordnar

låneutställningar och vandrande utställningar samt söker att

genom offentliga föredrag och utgifvandet af talrika literära arbeten,

hvaribland en veckoskrift, sprida kännedomen om och

väcka intresset för konstens tillämpning på industrien. Med

museet äro förenade verkstäder för gipsafgjutning och fotografering,

och i samband med det samma verkar sedan 1868 en högre

konstindustriel läroanstalt, hittills inrymd i museibyggnaden,

men innevarande år förflyttad till en särskild ny byggnad i den

förras omedelbara närhet. Museet och skolan utgöra tillsammans

medelpunkten för det system af konstindustriela fackskolor, som

utbreder sig öfver hela riket, och som från museet förses med

lärare och undervisningsmateriel. För organisationens och undervisningssystemets

detaljer redogöres utförligt i den bifogade

27

reseberättelsen. Större konstindustrimuseer eller samlingar af

konstindustriel karakter ha härjemte blifvit upprättade i Salzburg

(se reseberättelsen) samt i Prag, Brunn, Lemberg och Budapest.

Den fjerde verldsutställningen i Paris 1867 blef ej heller utan^‘niPar^isfj.

inflytelse på den konstindustriela rörelsen. Ordningen kom denna

gång till Preussen, der en enskild förening sjelfva utställningsåret

väckte tanken på bildandet af ett konstindustrimuseum i Berlin, Berlinh

vilket också följande år tillika med en konstindustriel skola

öppnades i en förhyrd lokal. Samlingarna utgjordes dels af gåfvor

och lån från enskilda personer, dels af åtskilliga å utställningen

i Paris föregående år af staten inköpta föremål, hvilka

tillika med en del ur andra statens samlingar öfverflyttade konstsaker

deponerades i museet. Företaget gick emellertid blott

sakta framåt, till dess dels staten, dels staden Berlin skänkte

det en kraftigare medverkan. För museet bereddes 1878 en

rymligare, ehuru blott provisorisk lokal i eu af den gamla kongl.

porslin,sfabrikens byggnader, och de konstskatter, som efter upplösandet

af den äldre kongl. konstkammaren hitflyttades, göra

dess nuvarande samling till en af de rikaste i verlden. Äfven

med detta museum äro förenade en samling gipsalgjutningar

och ett bibliotek, samt anstalter för gipsgjutning och fotografering.

Moderna konstalster kunna på vissa vilkor utställas,

liksom äfven s. k. vandrande utställningar ingå i museets program.

Fn summa af 2,400,000 mark är anslagen till en ny

byggnad. Rörande såväl museet som den dermed förenade skolan

äfvensom de konstindustriela läroanstalterna och mönstersamlingarna

i Hannover och Hassel hänvisas i öfrigt till den H<Kas°eu’

åtföljande reseberättelsen.

Ett annat museum, hvilket synes komma att blifva af stor Nurnher<>- betydelse, och som jemväl leder sitt ursprung från tiden efter

1867 års verldsutställning, är det bayerska slöjdmuseet i Hornberg.

Fråga om dess upprättande väcktes 1868 och följande år

28

beslöts vid ett sammanträde af deputerade från nästan alla

Bayerns städer, att planen skulle sättas i verkställighet, dock

först sedan ett grundkapital af 500,000 gulden blifvit anskaffadt.

Härmed dröjde till i Juni 1871, då genom frikostiga

bidrag af enskilda personer, af staden Hornberg, dess slöjdförening

och några andra korporationer samt ett mindre tillskott

från statens sida den bestämda summan var åstadkommen. År

1872 började det nya museet sin verksamhet i Hornberg uti

slöjdföreningens lokal, och två år senare kunde det flytta in i

en egen för ändamålet lämpad äldre byggnad, som dock redan

blifvit otillräcklig, så att statsanslag beviljats till en ny. Samlingarna

äro ordnade i tre hufvudafdelningar: den konstindustriela

mönstersamlingen, samlingen af förebilder, d. v. s. planche!’

och gipser, samt maskinafdelningen. Den första är fördelad i

12 grupper:

1. Textila arbeten.

2. Efterbildningar af textila arbeten.

8. Arbeten i läder, papp och papper.

4. Skrift, tryck, grafisk konst.

5. Dekorativ målning.

6. Smärre arbeten i horn, elfenben, sten, sköldpadd, perlemor

o. d.

7. Arbeten af glas.

8. Keramiska arbeten.

9. Arbeten i sten och efterbildningar häraf.

10. Arbeten i metall.

11. Arbeten i trä.

12. Kostymer och kostymtillbehör.

Jemte samlingarna finnas ett fackbibliotek och en byrå

för meddelande af upplysningar och råd i industriela angelägenheter.

Museet verkar härjemte genom utgifvande af en egen

tidskrift, genom anordnande af föredrag och tillfälliga utställnm

-

29

gar m. m. — I Nurnberg finnes äfven en konstindustriel läroanstalt,

den äldsta i Tyskland, daterande sig på visst sätt från

1600-talet, men ej arbetande i direkt förbindelse med museet.

(Se för öfrigt den bifogade reseberättelsen.)

Till anläggande af ett konstindustrimuseum i Hamburg väck- Hamburntes

de första förslagen äfven efter 1867 års verldsutställning,

men det sedermera utbrytande fransk-tyska kriget hindrade planens

utförande. Först efter utställningen i Wien 1873 bragtes

frågan å nyo å bane af en enskild förening, och med understöd

af staden kunde det nya i förbindelse med en slöjdskola stående

museet öppnas 1874. Det bar innevarande år helt och hållet

öfvertagits af staden och erhållit en ny och ändamålsenlig lokal.

Närmare upplysningar meddelas i den bifogade reseberättelsen.

Från verldsutställningen i Wien 1873 utgick äfven den rö-gZTwtlnis^s

relse, som kallade till lif det lilla konstindustrimuseet i Leipzig. Leip^- Äfven här var det en enskild förening, som först upptog frågan.

Ett program framlades i Februari 1874 och på hösten öppnades

museet i en förhyrd lokal. I samlingen ingår staden Leipzigs

skatt af dyrbarheter, äfvensom det lyckats museet att förvärfva

en synnerligen rik och dyrbar samling äldre ornamentgravyrer. I

förening med museet står jemväl en byrå för rådfrågningar, och

man har med hela museets verksamhet företrädesvis åsyftat att

tillgodose de för staden vigtiga industrigrenarnas, boktryckeriets,

bokbinderiets o. s. v. behof. Museet underhålles genom

bidrag af staten, staden och enskilde. I sammanhang med dess

upprättande har stadens gamla konstakademi öfvergått till en

konstindustriel läroanstalt.

Ett år senare än Leipzig erhöll Sachsens hufvudstad JDres- Dresden,

den sitt konstindustrimuseum. Sommaren 1875 anordnades en

storartad låneutställning, och i sammanhang härmed beslöts upprättandet

af en permanent mönstersamling, hvarjemte en äldre

läroanstalt samtidigt utvidgades till en konstindustriel skola.

30

öfrig a tyska

städer.

Ryssland.

Italien.

Frankrike.

Samlingarna äro ännu små, men väl valda och väl uppställa,

samt afse till eu början blott fyllandet af de närmaste praktiska

behofven. (Se reseberättelsen.)

Utom i de nämnda tyska och österrikiska städerna finnas

äfven på andra håll konstindustrimuseer eller dermed likartade

samlingar. Så framför allt i Stuttgart, der en s. k. »Centralstelle

fur Gewerbe lind Handel» upprättades redan år 1848, närmast

efter belgiskt mönster, samt år 1850 ett »Wiirttembergisches

Musterlager», men dess samlingar ha dock en öfvervägande allmänt

teknisk karakter och omfatta hufvudsakligen nyare alster.

Äfven i Karlsruhe finnes ett konstindustrimuseum, och både

i Frankfurt am Main och Köln ha förberedande åtgärder i form

af tillfälliga låneutställningar blifvit vidtagna för att äfven å

dessa orter skapa liknande institutioner.

Det är emellertid ej blott i England, Österrike och Tyskland,

som man riktat sin uppmärksamhet på den vigtiga frågan: konstindustriens

och den allmänna smakens förädling. I Ryssland existera

sedan några år tillbaka konstindustriela museer och undervisningsanstalter

både i S. Petersburg och Moskva. Italien, rikt

på konstindustriela skatter af alla slag, i kyrkor, stadshus, offentliga

och enskilda palats, har icke dess mindre funnit sig föranlåtet

att upprätta flere konstindustri-museer, såsom i Turin, i Florens

och i Kom. Det eger härjemte åtskilliga konstindustriela läroanstalter,

såsom i Venedig, i Bologna, i Florens. Till och med

Frankrike, der den konstindustriela verksamheten sedan århundraden

har fastare rötter än i något annat europeiskt land, har,

af fruktan för den på de senare åren uppvuxna konkurrensen,

funnit nödvändigt att följa den år 1851 begynnande rörelsen,

och oaktadt landet eger konstindustriela fackskolor i olika riktningar

samt i sina museer (Louvre-samlingen, Hotel de Cluny,

Conservatoire des arts et des métiers, provinssamlingar m. m.) den

största rikedom på konstslöjdsalster från förgångna århundraden,

31

har dock regeringen i Mars detta år tillsatt en komité för att

afgifva förslag rörande upprättandet af ett museum för dekorativ

konst. Frågan har hittills väsentligen hållits uppe af en enskild

förening »TAmion centrale», som dels föranstaltat flere tillfälliga

större utställningar, dels lagt grunden till en permanent samling

och ett bibliotek.

Äfven i våra närmaste grannländer har frågan om konst- mark, Finland.

industrimuseer blifvit bragt å bane. Från enskilda personer i

Kristiania utgick i Mars förlidet år en inbjudning till upprättande

af ett konstindustri-museum, hvilket också sedermera, om

ock efter eu anspråkslös måttstock, kommit till stånd, och som

jemte ett bibliotek omfattar en samling för norsk husslöjd, en

allmän konstindustri-historisk samling och en mönstersamling af

företrädesvis moderna alster. I Danmark ha förberedande åtgärder

vidtagits för skapande af ett konstindustri-museum, och äfven

i Finland är man betänkt på upprättande af ett Ateneum, som

bland annat skall inrymma en konstindustriel samling och skola.

Denna sträfvan att genom konstindustrimuseer och under- ^Zr^anlevisningsanstalter

främja konstens tillämpning på industrien och

verka för utbredande af en förädlad smak, hvilken på ett så

kraftigt sätt uppenbarar sig inom hela den europeiska bildningens

område — ja äfven Amerika och Australien ha sin andel

deri — utgör likväl icke, så egendomlig för vår tid den kan

synas, uttrycket af något först nu framträdande behof.* Behofvet

har funnits till äfven under föregående perioder, men då blifvit

tillgodosedt genom andra medel. Äfven då funnos ställen, der

de förnämsta alstren af en närmare eller fjärmare tids konstslöjd

funnos samlade och tillgängliga. Sådana voro t. ex. kyrkorna

med deras skatter af rikt sömmade dukar, fanor och skrudar, af

dyrbara kärl och redskap i ädla metaller, i brons och messing,

Jfr J. Lessing: Das Kunstgewerbe ant der Wiener Weltausstellung 1873, s. 233.

32

I England.

af träskulptur och glasmålningar, sådana städernas rådhus och

gillestugor eller handtverksskrånas samlingsrum, der dyrbara

bordskärl, karakteristiska möbler och prydnadsföremål ofta i stor

mängd voro att skåda. Men kyrkornas skatter ha nu försvunnit

eller minskats, rådhusen äro blott em betslokaler, gillen och skrän

ha blifvit upplösta. Det är behofvet att ersätta det förlorade,

att å nyo gifva uppfinningsförmågan medel att stärka sig, som

i grunden framkallat hela den nya rörelsen. Att uttala sig beträffande

denna rörelses resultat i allmänt konstnärligt hänseende

eller dess förmåga att framkalla en för vår tid egendomlig

konststil, torde ännu vara för tidigt, då ej stort mer än ett

fjerdedels sekel förgått, sedan det första konstindustrimuseet skapades.

I ekonomiskt afseende kunna deremot bestämda verkningar

för de olika länderna uppvisas. I England, der, såsom ofvan

visades, konstindustriela läroanstalter varit i verksamhet sedan

1852, och der undervisning i de under departementet för vetenskap

och konst stående skolor år 1875 meddelades åt 515,424

personer, medan South-Kensington-museet besöktes af 830,212

och dess bibliotek rådfrågades af 21,922 personer, märktes redan

vid 1862 års verldsutställning en betydlig förändring till det

bättre i den inhemska konstindustriens alster. Vid 1867 års

utställning i Paris utmärkte sig den engelska glasfabrikationen

och keramiska industrien, vissa grenar af metallarbetet samt

tillverkningen af mattor och dukar för sin konstnärliga hållning,

hvarjemte nästan alla industrigrenar i en framstående grad

visade sig ega förtjensten af ett i tekniskt afseende fullgodt

arbete. I Wien 1873 kunde Englands utställning af en fackman*

erhålla det omdömet, att »England, fordom den sista, nu

stält sig bland de främsta staterna på konstindustriens område,

att det i många grenar med framgång uthärdar konkurrensen

* I. Falke i »Das Kunstgewerbe auf der Wiener Weltausstellung».

33

med Frankrike, och att dess egen smak i sjelfva verket under

de sista tjugo åren blifvit omdanad». Särskildt framhölls äfven

här glas- och fajansindustrien, vissa arter af smiden i medeltidsstil,

fabrikationen af mattor och dukar. Äfven på verldsutställningen

i Filadelfia förlidet år intog England en synnerligen framstående

plats. Samtidigt har utförseln af hithörande alster ökats i betydlig

grad, t. ex. af väfnader, der den mer än fördubblats, af

glas, der den tredubblats.

Äfven af Österrikes sträfvan för konstindustriens höjande

visade sig på verldsutställningen i Paris 1867 de bästa resultat.

Det intog der den utan all jemförelse främsta platsen bland tysktalande

länder. Särskildt utmärkte sig de finare läderarbetena,

den i Österrike, särdeles i Böhmen, högst betydande glasfabrikationen,

bronsarbeten och praktväfnader. Ännu bestämdare framstod

denna öfverlägsenhet på Wiener-utställningen 1878, der man,

vid sidan af åtskilligt gammalt och slentrianmässigt, tydligen

kunde urskilja den nya, till renässansen sig närmast anslutande

riktning, som företrädesvis hyllas af de konstindustriela läroanstalterna,

och hvilken på det fördelaktigaste uppenbarade sig i glasfabrikationens

alster, i silfver-, emalj- och bronsarbeten, i smidjernsornament,

i finare lädervaror och bokbinderier, i möbeltillverkningen

och praktväfnaderna. J. Lessing, direktör vid konstindustrimuseet

i Berlin, yttrar med anledning häraf i sin förut

nämnda skrift »Das Kunstgewerbe auf der Wiener Weltausstellung»:

»Ledde af väl utbildade konstnärliga krafter, ha duglige

fabrikanter under de sista tio åren på ett anmärkningsvärdt sätt

höjt sina tillverkningar i fråga om form och färg såväl som

teknik» och vidare, »det österrikiska museets inflytande är omisskänligt

i afseende på dessa konstformer, hvilka, oberoende af den

franska moderiktningen, sluta sig till de bästa gamla förebilder».

Vid en år 1875 i Wien föranstaltad utställning af arbeten från

samtliga de österrikiska konstindustriela fackskolorna utmärkte

I Österrike.

5

34

Tyska riket.

sig de utställa ritningarna och modellerna genom helgjutenhet och

gemensamhet i stiluppfattning, och vid den storartade specialutställning

för tysk konst och konstindustri, som förlidet år var anordnad

i Munchen, den första af detta slag, liäfdade den österrikiska

konstindustrien fortfarande sin öfverlägsenhet. En betecknande

omständighet är det äfven, att s. k. galanterivaror utgöra en af

de förnämsta exportartiklarna från de österrikiska kronländerna.

De för konstindustriens främjande afsedda anstalterna i det

tyska kejsardömet äro i allmänhet af yngre datum; de flesta

räkna blott några få års tillvaro och det är derföre vanskligare

att af deras verksamhet påvisa några bestämda resultat.

På 1867 års verldsutställning framstod den tyska konstindustrien

ingalunda fördelaktigt. Ännu 1873 kunde det på utställningen

i Wien, åtminstone af den flyktige betraktaren, allvarsamt sättas

i fråga, huruvida ej den tyska konstindustrien åter hade lidit

ett nederlag. »Man saknar», säger J. Palke, i sitt ofvan anförda

arbete, »klarhet, bestämd ledning, goda förebilder, som

rena smaken och bilda ögat, man saknar på hela området allvar,

gemensamhet och beslutsamhet i sträfvandena». Dock gjorde

sig redan här på vissa områden, såsom inom möbeltillverkningen,

guld- och silfverarbetet ansatser till något bättre gällande; och i

ännu högre grad var detta fallet vid den omtalade utställningen

i Munchen, der i synnerhet möbeltillverkningen och bostadsdekorationen,

men äfven andra industrigrenar, såsom de finare metallarbetena,

visade sig stå ganska högt, och detta i synnerhet i

rikets sydligare delar, konstslöjdens gamla hemorter, der äfven

de konstindustriela läroanstalterna längst varit verksamma.

II.

Konstindustriela samlingar, öfver hvilka staten

kan förfoga.

Redan uti omfånget och beskaffenheten af denna sträfvan

att främja konstens tillämpning på industrien, hvilken sedan omkring

tjugufem år tillbaka kraftigt framträder i nästan alla

Europas länder, ett föremål för regeringars, kommuners, föreningars

och enskildes omtanke och intresse, ligger en maning att

följa det gifna föredömet. Behofvet häraf har också länge varit konstindustrimOm

vårt land erkändt, och detta erkännande har på flere sätt

funnit sitt uttryck. I Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadga af den

31 Dec. 1868 angående vården och förvaltningen af de i Nationalmuseum

förvarade konstsamlingar, finnes bestämdt, att i dessa

skall ingå jemväl en samling konstindustriföremål: keramiska

och toreutiska arbeten, mosaiker, emaljer, lackeringar m. in., men

denna del af museum har dels af brist på nödiga anslag, dels i

följd af otillräckligt utrymme ej kunnat erhålla någon behofvet

motsvarande utveckling. Svenska Slöjdföreningen lade på hösten

1872 grunden till ett konstindustrielt museum, hvars sträfvanden

vid förnyade tillfällen rönt prof på Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens

erkännande, men den verksamhet det är i stånd att utveckla,

är dock af allt för ringa omfång för att kunna anses

tillfyllestgörande. Tanken på upprättandet af ett konstindustrielt

36

museum torde ej heller hafva varit främmande för konung Carl

XV, då han genom testamente öfverlät sina rika och dyrbara

samlingar af konstslöjdsalster till svenska staten; och det var

säkerligen i afsigt att underlätta upprättandet af en offentlig, ordnad

och systematisk samling, som grefve Axel Bielke till Nationalmuseum

testamenterade det stora antal värdefulla och sällsynta

konstslöjdsföremål, som efter hans detta år timade frånfälle blifvit

statens egendom. Den af ett antal enskilda personer föranstaltade,

af Eders Kongl. Maj:t understödda och med intresse

både från industriidkares, konstvänners och den stora allmänhetens

sida omfattade laneutställningen i H. IC. [ I. Arffurstens

palats, hvilken afslutades innevarande år, hade, såsom ofvan blifvit

antyd t, bland annat till uppgift, att bibringa allmänheten

en påtaglig föreställning angående vigten och betydelsen af ett

museum för konstindustri; och hvad slutligen gagnet och behofvet

af eu konstindustriel skol-Uldning beträffar, har detta blifvit

framstäldt i ett af särskilda komiterade den 11 Nov. 1875 afgift

underdånigt betänkande och förslag angående Slöjdskolan

i Stockholm, der upprättandet af en högre konstindustriel läroanstalt

i förening med nämnda skola föreslås och motiveras.

De närmare skäl, som i öfrigt tala för anläggandet af ett

museum för konstindustri och slöjd, svårigheten för Sverige att

utan de konstnärliga och vetenskapliga hjelpmedel, som ett sådant

erbjuder, kunna uthärda konkurrensen med utlandet, nödvändigheten

för industriidkare, mönstertecknare och arbetare att

ega tillgång till goda förebilder vid utförandet af nya och sjelfständiga

arbeten, behofvet af att förädla allmänhetens smak och

leda dess omdöme i hithörande frågor, omöjligheten slutligen för

en enskild förening att se dessa mångfaldiga och vidtomfattande

behof till godo ha på ett öfvertygande sätt blifvit framstälda i

de ofvan anförda underdåniga skrifvelserna från Svenska Slöjdföreningen

och från Komitén för den tillfälliga låneutställningen i

37

hufvudstaden, hvarför Ivomiterade anse sig i fråga härom kunna

hänvisa till dessa, för hvilkas hufvudsakliga innehåll blifvit redogjordt

i inledningen till föreliggande betänkande. Här må ytterligare

blott framhållas, hurusom ganska många för vårt land

nödvändiga och naturliga industrigrenar kunna och böra draga

fördel af den hjelp ett väl ordnadt museum kan erbjuda.

Sådana äro t. ex. guld- och silfverarbetet, det finare meta,11- gjuteriet och jernsmidet, vidare stenhuggerierna, porfyr- och marmorverken,

möbelindustrien, tyg- och tapettrycket, de finare väfverierna,

bokbindarens och portfölj makarens yrken, porslins-, fajansocli

glasfabrikationen, samt slutligen den inhemska husslöjden,

för hvilken lofvande förutsättninger på många håll finnas, såsom

i fråga om tillverkningen af möbler, träsniderier, korgarbeten,

vissa väfda, stickade eller knypplade arbeten in. m.

Genom att höja arbetsskickligheten inom dessa områden och

på samma gång det konstnärliga värdet af de tillverkade produkterna,

skulle utan tvifvel en god del af de summor, hvilka

nu utgifvas för i utlandet förfärdigade prydnadsartiklar och lyxvaror,

kunna komma vår inhemska industri till godo. För att

visa, af hvad art dessa äro, samt att de i vårt land ega en ej

obetydlig marknad, ha Komiterade slutligen ansett, det ej vara

utan intresse, att på grund af Kommersekollegii underdåniga berättelse

angående Sveriges utrikes handel och sjöfart år 1875,

meddela några uppgifter rörande värdet af sådana under nämnda

år införda varor, vid hvilkas förfärdigande konstindustrien i mer

eller mindre grad behöfver tagas i anspråk.

Siden- och halfsidenvaror .................................... Kr. 3,144,915: —

Yllevaror:

filtar och mattor............................................ » 986,322: —

Bomullsvaror:

gaz, halflinon, musslin in. m...................... » 720,148: —

damast, dräll, mattväfnad........................... » 66,723: —

Införseln af

konstindustriprodukter.

38

tryckta eller pressade..................................... Kr.

Linne och hampvaror:

batist, flor, kammarduk .............................. »

mattväfnad ......................-............................... »

drällväfnad ...................................................... »

Yaxade och lackerade väfnader:

mattor............................................................... »

Rullgardiner.............................................................. »

Konstgjorda blommor............................................. »

Broderade arbeten................................................... »

Spetsar m. m.......................................................... »

Snörmakarearbeten................................................... ''»

Div. läderarbeten (ej sko- eller sadelmakare

arbeten)

................................................... »

Div. arbeten af ben, horn m. m......................... »

Div. svarfvarearbeten............................................. »

Div. snickare- och stolmakarearbeten............... »

Möbler med stoppning och öfverdrag............... »

Div. slöjdvaror......................................................... »

Papperstapeter och border.................................... »

Portföljer m. m....................................................... »

Album........................................ ))

Div. papparbeten och bokpermar........................ »

Div. korgmakarearbeten ....................................... »

Sten, arbetad...................................................... ))

Marmor, arbetad...................................................... »

Piphufvud.................................................................. »

Gipsarbeten............................................................... »

Krnkmakarearbeten................................................ »

Porslin och fajans................................................... »

Glas:

2,676,345: —

1,097,634: —

30,165: *—

171,867: —

88,795: —

83,723: —

230,294: —

112,996: —

197,923: —

462,545: -

71,789: —

174,069: —

74,430: —

268,067: —

38,866: —

259,540: — .

334,947: —

248,198: —

125,559: —

190,655: —

41,980: —

47,804: —

49,899: —

65,723: —

21,972: —

''18,777: —

317,889: —

ljuskronor, karabinier, speglar

» 496,165: —

39

Alabaster, arbetad................................................... Kr.

Juveler, infattade .................................................. »

Div. gjutjernsvaror:

eldställ, paraplyställ, basreliefer, ljusstakar

m. m..............................................

Bleckslagarearbeten, lackerade ...........................

Bijouterivaror af annat ämne än guld och

silfver ......................................................

Guldarbeten...............................................................

Silfverarbeten............................................................

Förgylda, försilfrade in. in. arbeten af sammansatta

metaller .......................................

Väggur och studsare i foder af brons, metall,

alabaster, trä in. m............................

Solfjädrar ..................................................................

Etuier, dosor in. in.................................................

Leksaker.....................................................................

»

»

»

»

»

»

»

10,155:

22,400:

26,762:

139,620:

243,108

155,023

161,708

529,106:

700,361

11,228

123,881

119,314

Summa Kr. 15,159,390

Efter att sålunda hafva redogjort såväl för de hufvudsak - liga åtgärder, hvilka i åtskilliga andra länder blifvit vidtagna

för konstindustriens höjande, som för de skäl, hvilka äfven inom

vårt land kunna tala för ett kraftigt ingripande från statens sida

i denna vigtiga angelägenhet, öfvergå Komiterade till en framställning

af de medel, som för det angifna ändamålets vinnande

redan stå det allmänna till buds. Dessa medel äro i de länder,

för hvilkas förhållanden i berörda hänseende blifvit redogjordt,

tvenne, nämligen konstindustriela skolor och konstindustriela

museer. Såsom medelpunkt för de förra får vårt land, om det

redan nämnda af särskilde komiterade afgifna underdåniga för

-

Befintliga medel

till konstindustriens

höjande.

Högre

konstindustriel

läroanstalt,

Tekniska aftonoch

söndagsskolor.

Samlingar.

40

slag rörande slöjdskolan i Stockholm kommer till utförande, vid

denna skola eu högre konstindustriel undervisningsanstalt, hvilken,

företrädesvis afsedd för personer af något mognare ålder

och med anlag för konstindustriel verksamhet, i regeln torde

erhålla sina lärjungar från de tekniska afton- och söndagsskolorna

i riket, till hvilka Riksdagen redan beviljat nödigt understöd.

Beträffande de samlingar, hvilka erfordras för grundandet af ett

konstindustrielt museum, är vårt land lika lyckligt lottadt som de

flesta andra. Svenska staten eger nämligen till sitt omedelbara förfogande

en betydande rikedom på konstindustriela föremål af just

det slag, som bäst lämpar sig att ingå i ett museum, hvilket

skall hafva till uppgift att åskådliggöra konstens tillämpning på

industrien under olika tider och i olika material. Dessa föremål

skulle, sammanförda på ett ställe, bilda en samling fullt jemförlig

med, ja i många fall öfverträffande hvad de flesta andra

länder haft att från början för ändamålet tillgå. De utgöras

dels af dem, som ingå i den af konung Carl XV till svenska

staten testamenterade samlingen af konstslöjdsalster, dels af sådana,

som f. n. tillhöra National-musei konstafdelning, häri in- •

begripen grefve A. Bielkes testamentariska gåfva, dels af enstaka

andra statens tillhörigheter, som möjligen skulle kunna på längre

eller kortare tid för ett konstindustrielt museum disponeras, dels

slutligen af de samlingar, som Svenska Slöjdföreningen förklarat

sig beredvillig att till ett blifvande statens museum öfverlåta.

För att visa huru betydande dessa samlingar i sjelfva verket

äro, ha Komiterade ansett det vara lämpligt att här meddela en

öfversigt af deras hufvudsakliga innehåll.

Konung Carl XV:s samling.

Grunden härtill lades af konung Carl XV, medan han ännu

var kronprins, genom inköp af eu större, från ''Nurnberg härstam

-

41

mande samling, som under den följande tiden betydligt tillökad,

efter konungens år 1872 timade frånfälle öfverläts till svenska

staten enligt testamente af följande ordalydelse:

»Härmed förklarar Jag Min yttersta vilja vara, att efter

Min död ej mindre den konstsamling af porcellaine, glas, emalj

m. m., som finnes upptagen uti en år 1871 i Wien tryckt katalog,

jemte ett i nummerföljd dermed fortgående handskrifvet bihang,

än ock den Mig tillhöriga samling dels af medeltids och

orientaliska vapen, dels af Nordiska konstnärers taflor skola tillfalla

Svenska Staten mot förbindelse att dessa samlingar, af

hvilka den sistnämnda bör till National-Museum och vapensamlingen

till Lifrustkammaren förflyttas, för all framtid vårda och

underhålla.»--— — — — — — — — — — — — —

Stockholms slott den 3 Februari 1872.

Carl.

Sedan detta testamente blifvit delgifvet intendenten vid

Nationalmuseum, och denne anhållit om föreskrift i fråga om

sättet för samlingarnas mottagande för statens räkning samt

deras förvarande, förordnades genom skrifvelse af den 12 April

1873, att de af konung Carl XV till svenska staten testamenterade

samlingar skulle för statens räkning af nämnde intendent

emottagas, på sätt i testamentet vore föreskrifvet och i

enlighet med deruti åberopade förteckningar eller eljest i befintligt

skick, samt att de konstföremål, hvilka funnes upptagna uti den i

testamentet nämnda katalog med dertill hörande handskrifvet

bihang, d. v. s. den konstindustriela delen af samlingarna, hvilka

komme att ställas under intendentens inseende och vård, hufvudsakligen

tills vidare måtte qvarblifva å sina dåvarande platser,

ehuru smärre eller dyrbarare föremål kunde till Nationalmuseum

omedelbart öfverflyttas, så vidt utrymme der kunde beredas, och

C

42

särskild^ arbeten i guld och silfver, intill dess annorlunda kunde

vara föreskrifvet, till förvarande emottagas i Statens Historiska

Museum. Uti en senare skrifvelse af den 23 Maj 1873 underrättades

intendenten, att Riksdagen bifallit Eders Kongl. Maj:ts

framställning om anvisande af ett anslag af 20,000 kronor till

mottagande och kompletterande af de testamenterade samlingarna;

hvarpå, sedan dessas inventering blifvit afslutad samt

de föreslagna kompletteringsinköpen verkstälda, underdånig berättelse

angående emottagandet af samlingarna den 14 Augusti

1873 till Eders Kongl. Maj:t afgafs af t. f. intendenten vid Nationalmuseum.

Den ofvan omtalade katalogen öfver de konstindustriela

samlingarna upprättades sommaren 1870 på konung Carl XV:s

särskilda uppdrag af vice-direktören vid Österrikiska museet

för konst och industri Jacob Falke och är till trycket befordrad

under titel: »Die Kunstsammlungen Seiner Majestät des

Königs KaiTs XV von Schweden und Norwegen zu Stockholm

und Ulriksdal. Wien 1871» samt utgör VIII + 254 sidor stor

oktav. Till de i den samma förtecknade konstsakerna komma

ytterligare de föremål, som af konungen efter 1870 förvärfvades,

och hvilka finnas förtecknade i det i testamentet omtalade

handskrifna bihanget, aftryckt i Nationalmusei intendents

ofvan nämnda underdåniga berättelse, samt slutligen några i

samma berättelse omförmälda ur den aflidne konungens dödsbo

till samlingarnas kompletterande inköpta föremål. Härvid bör

dock bemärkas, att äfven från den ursprungliga samlingen åtskilliga

föremål blifvit afsöndrade och följaktligen saknats vid inventeringen,

men att utredningsmännen i boet tillåtit att ett i värde

motsvarande antal andra föremål finge till ersättning i samlingen

upptagas. Enligt J. Falkes katalog upptager denna 2,200 nummer,

utom senare tillkomna föremål, en summa som dock ej

exakt uttrycker det verkliga antalet, enär mångenstädes, så

-

43

som både i fråga om fajans, porslin och möbler hela serier af

sammanhörande föremål, såsom serviser eller möbler blifvit upptagna

under ett nummer. För samlingarnas nuvarande tillgångar

med gjorda tillägg och förändringar redovisas utförligt uti

den nedan införda öfversigtstabellen. För att ge ett begrepp

om dessas konstnärliga värde och betydelse för konstindustrien

meddelas här en öfversigt af innehållet i de olika afdelningarna,

uppstäld i enlighet med gruppindelningen i Falkes omnämnda

katalog, och såsom allmänt resultat häraf framgår, att 1600- talets konstslöjd, företrädesvis den tyska och holländska, är rikt

representerad; att äfven på föremål från 1700-talet tillgången

är riklig, men deremot mindre från föregående eller efterföljande

perioder.

I. Stengods och fajans (ogenomskinliga lerarbeten).

1. Stengods från nedre Rhentrakten.

Denna tillverkning, som af ålder bedrifvits i en del orter

utefter nedre Rhen, från det nuvarande Nassau och fram till

Nederländerna, nådde sin högsta blomstring under senare hälften

af 1500-talet och början af följande århundrade, samt har här och

der fortsatts till våra dagar. Hithörande föremål, hvilka såsom

prydnadskärl fordom till en del ersatte porslinet och dessutom voro

ytterst vanliga som dryckeskärl, äro till färgen hvita, ljusgrå,

gråblå eller bruna, de vanligaste prydnadsfärgerna äro blått eller

brunviolett. Som dekoration användes för öfrigt dels i den råa

massan graverade, dels med stämpel i relief påtryckta ornament,

rosetter, löfverk, figurframställningar efter samtida målare, vapensköldar,

tänkespråk m. m. Samlingen eger 79 prof på dessa

arbeten, de flesta dryckeskannor af olika form, storlek och dekorationssätt.

Särskild! förtjena att framhållas de dyrbara hvita

44

krusen från staden Siegburg från sista delen af 1500-talet, med

rik reliefornering af vapen och figurer, några s. k. »Sorgenkruge»,

ljusgrå, med svarta, hvita och gula emaljprydnader, samt dryckeskannor

med de andlige och verldslige kurfurstarnes vapen

eller med genrescener efter samtida konstnärers arheten.

2. Stengods från Kreussen och andra tyska fabriker.

Under denna grupp äro sammanförda åtskilliga fabrikat af

temligen olika beskaffenhet och ursprung. Främst märkas de

från Kreussen nära Baireuth i Oberfranken härstammande dryckeskannorna

och kärlen från 1600-talet, af en i allmänhet föga

prydlig form och en mörk svartbrun massa, men prydda med

relieforneringar, vanligen emalj er ade i de lifligaste färger och framställande

dels Kristus och de tolf apostlarne, s. k. »Apostelkruge»,

dels personifikationer af de sju planeterna, dels bröstbilder, dels

slutligen jagtstycken efter samtida konstnärers teckningar. Närmast

dem komma fabrikaten från Regensburg af en liknande

mörk massa, medan deremot några dryckeskannor från andra

sydtyska fabriker, t. ex. Nwrnberg, mera påminna om de nederrhenska

tillverkningarna. Till denna afdelning hänföras slutligen

äfven några nyare arbeten af fint svart stengods, efterbildningar

af den i förra århundradet mycket omtyckta engelska »basaltware».

Afdelningen räknar 59 nummer.

3. Italiensk maj olika.

Den italienska majolika-fabrikationen, så kallad efter ön

Majorca (: Majolica), öfver hvilken konsten från morerna i Spanien

antages hafva fortplantat sig till Italien, når sin blomstringstid

under andra fjerdedelen af det ''sextonde århundradet,

45

hvarefter den så småningom förlorar i konstnärligt och tekniskt

afseende. Den italienska majolikan får sitt hufvudsakliga

värde genom dekorationen, hvilken utgöres dels af grotteskornament,

dels af figurframställningar med mytologiskt eller

genreartadt innehåll efter samtida framstående målares arbeten,

i få, men starka och glänsande färger: gult, blått eller grönt

mot hvit botten, de äldre och bättre fabrikaten med metallglans.

Hufvudorterna för tillverkningen äro åtskilliga städer

och orter i mellersta Italien, ehuru den samma åtminstone senare

bedrefs äfven i andra delar af landet. Representerade i

samlingen äro Urbinofabrikaten efter 1540 med dekoration dels

af mytologiska och historiska scener: Venus och Vulkanus, Icari

fall, Alexander och Diogenes m. m., dels af genrestycken: musicerande

och lustvandrande personer, dels af grotteskornament och

heraldiska emblem. Arbeten finnas äfven från Pesaro, från Neapel,

från Nord-Italien och från maj olikans senaste period. Det

största antalet föremål utgöres af tallrikar, dock finnas äfven

några andra pjeser, såsom en synnerligen dyrbar s. k. pilgrimsflaska,

kannor, apotekskärl in. m. Nummer antalet är 45.

4. Holländsk fajans.

Den holländska fajanstillverkningen omtalas redan på 1500- talet, men sin egentliga betydelse når den dock först under det

följande århundradets midt och senare del, sedan holländarne

börjat träda i liflig handelsförbindelse med det aflägsna österlandet,

med Kina och Japan. Den äldre holländska fajansen utgör

nämligen ett försök att, innan ännu porslinsleran var känd i

Europa, i ett annat och gröfre material efterbilda det dyrköpta

och eftersökta porslinet österifrån, hvars inflytande röjer sig i de

holländska fabrikatens både form och dekorationssätt. Hufvudorten

för denna tillverkning, som snart nådde ett betydande om

-

46

fång, var Delft, der en tid ej mindre ån 48 fabriker voro i verksamhet,

men verkstäder och ugnar funnos äfven i andra städer, såsom

Harlem, Utrecht, Amsterdam. De bättre holländska fajanserna

utmärka sig genom det lätta och tina godset, den vackra glasyren

och den ledigt och fritt hållna dekorationen, oftast i blått mot

hvitt, framställande dels löfverk, ornament och figurer efter kinesiska

och japanska mönster, dels bibliska eller genre- och landskapsscener

m. m. af inhemsk uppfinning. Rikast representerade äro

i samlingen tillverkningarna från 1700-talets början, dernäst

från 1600-talets slut. Här finnas bords- och dryckeskärl, såsom

fat, skålar och tallrikar, kannor och muggar af olika dekoration,

prydnadsföremål såsom väggtaflor med bibliska scener, landskap,

sjöstycken eller porträtt, vidare blomställ, vaser och statyetter

samt slutligen ej mindre än fyra kakelugnar. Nummerantalet

utgör 65.

5. Tyska fajanser och diverse.

De första spåren till en tysk fajanstillverkning, hvars historia

i (ifrigt är mycket dunkel, finner man i Niirnberg, der medlemmar

af familjen Hirschvogel tidigt utmärkte sig såsom skicklige

fajansemaljörer. Konung Carl XV:s samling eger ett prof

på dessa nu mycket sällsynta och eftersökta fabrikat, en stor

dryckeskanna med reliefframställningar efter gravyrer af den

berömde Aldegrever (f 1558), utförda i gult, grönt, blått och

brunt. Niirnberg var äfven en af hufvudorterna för den berömda

fabrikationen af kakel med relieffigurer, glaserade i olika

färger, hvaraf samlingen eger ett par, ehuru obetydliga prof.

Något senare finner man i Tyskland grofva efterbildniugar af den

italienska majolikan. Tvenne fat från 1600-talets början representera

dessa tillverkningar. Mot århundradets slut synas holländska

inflytelser ha gjort sig gällande. Från tiden omkring år 1700

47

förskrifva sig en hel mängd kannor och dryckeskärl från sydtyska

fabriker, det förut omtalade Kreussen vid Bayreuth, Rumberg

in. fl., hvilka till dekorationssättet mycket påminna om de

holländska fajanserna, ehuru med i allmänhet blekare färger och

en mera blåaktig glasyr. Till förevarande afdelning äro äfven

hänförda några tidiga engelska fajanser efter holländska och kinesiska

mönster. Vidare märkas här ett fat af den gamla Rhodos-fajansen,

samt några små kannor af s. k. terra sigillata. Afdelningen

räknar 59 nummer.

6. Svensk fajans.

Uppkomsten af en lreramisk fabrikation i Sverige står i sammanhang

med de rörelser till industriens och näringarnas främjande,

som utmärka den första delen af frihetstiden. Den äldsta

af de svenska fabrikerna, Rörstrand, leder sitt ursprung från 1726,

då ett bolag bildades för att tillverka »porcellaine efter det delftiska,

» d. v. s. fajans. Privilegier erhöll bolaget först 1729, och

sedermera år efter år betydliga statsunderstöd i eu eller annan

form, men fabrikationen gick lamt, till dess ett nytt bolag bildades

år 1753, efter hvilken tid fabriken varit i oafbruten verksamhet.

Vid Rörstrand tillverkades under denna tid och inemot 1780-talet

fajans i egentlig mening, till en början i enklare former efter

holländska samt undantagsvis franska mönster, vanligen dekorerade

i blått eller blått och hvitt mot en blåaktig glasyr; senare,

efter år 1760, blifva modellerna mera omvexlande, reliefprydnader

användas ofta och med smak, mönstren tagas från samtida

franska fajanser, Strassburg och Marseille, och eu mångfärgad

dekoration kom i bruk, vanligen föreställande blommor, blad,

frukter, insekter o. d. Den framgång Rörstrands tillverkning

hade under denna senare period, föranledde år 1758 upprättandet

af en ny fabrik vid det närbelägna Marieberg, hvilken var i verk

-

48

samhet åren 1760-82, då den öfvergick i samma egares hand

som Rörstrand. Äfven vid Marieberg tillverkades hufvudsakligen

fajans och i det hela efter samma franska mönster som vid Rörstrand,

med liknande relief-ornering och mångfärgad dekoration,

ehuru äfven sachsiska förebilder hafva varit använda. Men härjemte

fabricerades äfven äkta porslin af olika slag och efter franska

mönster, ehuru ej i någon större myckenhet. Efter år 1782

aflöses så väl den gamla fajansen som det äkta porslinet af det

s. k. flintporslinet eller den fina fajansen, en från England införd

uppfinning, och de gamla mönstren försvinna. — Den svenska

afdelningen af konung Carl XV:s samling är jemförelsevis svagt

representerad. Af de äldsta Rörstrandstillverkningarna efter holländskt-kinesiska

mönster finnas blott ett par prof, likaså af de

i färger dekorerade, hvaribland en prydlig soppskål. Det senare

flintporslinet efter engelskt mönster och med dekoration i antik

stil representeras af koppar i höggul färg med svarta ornament.

Rikare är tillgången på Mariebergsfajanser: här finnas prof på både

olika slag af föremål och dekorering. Främst märkes en bordservis

af 43 pjeser, soppterrin, fat, tallrikar in. in. efter gamla Strassburgmönster,

presenterbrickor, fruktskålar, vaser, blomkrukor in. m.

slutligen äro under denna afdelning upptagna, ehuru strängt taget

ej hithörande, åtskilliga porslinsföremål af de gamla Mariebergstillverkningarna:

kaffekoppar, krämkoppar, ett rikt utfördt skriftyg

och eu tedosa, den senare märklig såsom ett af de få daterade

svenska porslinsföremål från äldre tid, som äro bekanta:

den bär årtalet 1781. Afdelningen räknar 104 nummer.

7. Kinesiska ogenomskinliga lerarbeten.

Under denna afdelning äro sammanförda en del keramiska

alster, Indika till sin beskaffenhet dels närma sig det europeiska

stengodset, dels porslinet, blott skilda derifrån genom det tjockare

mörka godset och den egendomliga glasyren. Till det förra

slaget hör det s. k. bucaro-godset, hvarmed förstås ett fabrikat af

en mer eller mindre rödbrun massa, vanligen utan glasyr, men

stundom prydd med emalj er ade ornament och figurer i lifiiga färger.

Samlingen eger åtskilliga prof på föremål af denna art, tekannor,

dryckesbägare, koppar, de senare invändigt glaserade,

några med inskrifter. Till det senare slaget hänföres af Falke

det s. k. craquelée-porslinet, * af en gråbrun färg, hvars hufvudsakliga

dekoration utgöres af med konst i glasyren åstadkomna

sprickor, hvilka äro tätt fördelade öfver hela föremålets yta och

ge denna utseendet af ett slags mosaik. Samlingen förvarar ej

mindre än 19 praktfulla och dyrbara prof på dessa egendomliga

tillverkningar, af hvilka flere i förra århundradet erhållit en i

och för sig ganska konstrik montering i förgyld brons, af franskt

ursprung. Både större och mindre vaser, flaskor och skålar finnas.

Till denna klass äro äfven hänförda tvenne ovanliga vaser

med tjockt glasyröfverdrag, den ena mörkröd, den andra rödoch

blåstrimmig. Här kunna slutligen nämnas några gamla och

dyrbara skålar af tjockt, ogenomskinligt gods med öfverdrag af

grågrön emalj (s. k. celadonfärg), hvari äro intryckta löfverk

och andra ornament. Afdelningen räknar 35 nummer.

* Såsom sjelfva namnet gifver vid handen, hade dessa föremål rätteligen bort

hänföras till nästföljande afdelning.

7

II. Porslin.

1. 2. Kinesiskt och japanskt porslin.

Tillverkningen af porslin går i Kina upp till en epok långt

före vår tidräknings början. Möjligt är, att detta kinesiska porslin

varit kändt redan af de klassiska folken, och säkra antydningar

gifva vid handen, att enstaka föremål, åtminstone under

medeltidens senare del, ingått i de kungliga och furstliga hofvens

skattkamrar. Först på 1500-talet, efter upptäckten af sjövägen

till Indien, börjar det dock mera regelbundet införas till

Europa af portugisiske sjöfarande; sedan deras handelsvälde blifva

tillintetgjordt af holländarne, är det genom de senare, som införseln

till Europa förmedlas; det kinesiska porslinet blir nu allmännare

bekant samt inverkar ganska mycket på de europeiska

fajanstillverkningarnas form och färg. Bruket af kinesiskt och

japanskt porslin, hos oss vanligen kalladt ostindiskt, är i tilltagande

under större delen af 1700-talet, då särskildt till vårt land

hela skeppslaster årligen infördes med det ostindiska kompaniets

fartyg. Sedermera har dock importen till Europa nästan upphört,

i samma mån som den europeiska tillverkningen vunnit i omfång

och konstnärligt värde.

Kinas och Japans äldre tillverkningar af detta slag ega i hög

grad de för det äkta porslinet karakteristiska egenskaperna, genomskinlighet

och hårdhet. Deras dekoration, som ej sällan på ett mönstergillt

sätt löst den svåra uppgiften att utan enformighet fylla

eu viss gifven yta, hemtar sina motiv från de mest olika områden.

Jemte figurmålningar med ämnen ur de båda folkens mytologi, historia

och dagliga lif, förekomma landskap, blommor och frukter,

djur och foglar samt vissa slag af ornament, allt i en egendomlig

51

uppfattning, utan perspektiv eller symmetrisk anordning, fritt

dekorativt återgifvet i klara harmoniska färger, mot en med dem

i tonen öfverensstämmande bakgrund. Såväl det kinesiska som

det japanska porslinet, mellan hvilka en bestämd åtskilnad är

svår att uppställa, ehuru det japanska i många afseenden är öfverlägsen

plägar efter den förherskande dekorationsfärgen indelas

i vissa grupper eller familjer: den blå, den rosafärgade, den

gröna, den med chrysanthemum och pioner dekorerade o. s, v.,

alla, med undantag af den sällsyntare gröna, ganska rikt representerade.

I synnerhet är detta fallet med den blå gruppen, inom

hvilken märkas pjeser ända från 1400-talet samt flere stora och

praktfulla vaser. Härjemte eger samlingen åtskilliga prof på

mindre vanliga tillverkningar; så utom de redan nämnda craquelerade

eller celadonfärgade föremålen, ej mindre än 8 stora

dyrbara svartlackerade vaser med perlemorinläggning, ljusgröna

vaser med knottrig yta och reliefprydnader, koppar af s. k. äggskalsporslin

o. s. v.; slutligen en del i Kina på svensk beställning

och efter svenska mönster utförda pjeser, t.ex. bålar med

afbildningar af gamla svenska bankosedlar, föremål ur den gamla

Gripsholmsservisen m. m. De båda afdelningarna räkna tillsammans

447 nummer.

3. Meissen-porslin.

Sachsen var det första land i Europa, der äkta porslin af

samma slag som det kinesiska tillverkades, och äran af uppfinningen

tillhör kemikern eller rättare alkemisten Johan Fredrik

Böttger, som genom en tillfällighet lyckades att få reda på ett

lager af den lera, kaolin, som utgör det äkta porslinets hufvudbeståndsdel.

Detta skedde år 1709, men redan förut hade det

lyckats honom att framställa ett egendomligt rödbrunt fabrikat,

nära liknande det kinesiska stengodset och vanligen kalladt rödt

52

porslin eller Böttgers försöksporslin. Af dessa intressanta tillverkningar

eger samlingen både dekorerade och odekorerade prof;

likaså af det äldsta egentliga porslinet. När tillverkningen snart

härefter började att i Meissen bedrifvas fabriksmessigt, ehuru

uppfinningen så länge som möjligt hemlighölls, sökte man efterbilda

den kinesiska dekorationen. Senare utbyttes denna mot

eller omvexlade med ornament i tidens stil, afbildningar af blommor,

foglar, insekter o. d. eller kopior efter kände franske och

nederländske målares taflor. Utom prydnads- och bordskärl, tillverkades

der i stor myckenhet statyetter och grupper, eller ljusstakar,

kronor, spegelramar o. d. med den vackraste relief-ornering.

Samlingen förvarar prof på alla dessa olika dekorationssätt,

många af utmärkt beskaffenhet. Dock förskrifva sig äfven

flere föremål från en senare period. Föremålens antal utgör 162.

4. Öfriga tyska, engelska, ryska, holländska och danska porsliner.

Huru stora försigtighetsmått man än sökte vidtaga för att

bevara hemligheten af den för kurfurstlig räkning bedrifna porslinstillverkningen

i Meissen, spred sig dock genom opålitlige arbetare

kännedomen härom snart till andra håll, och det blef under

1700-talet ett allmänt bruk, att för nästan hvarje hof anlägga

en privilegierad porslinsfabrik. Sålunda uppstodo efter hand

fabrikerna i Wien (1720), i Ansbach i Franken, i Höchst vid Mainz,

i Berlin (1743), i Fiirstenberg i Braunschweig, i Fulda i Hessen,

vid Nymphenburg nära Munchen, vid Ludvigsbnrg i Wurttemberg,

i Gotlia, Niederwiller o. s. v., samtliga omedelbart eller medelbart

utgångna från den sachsiska fabriken. Konung Carl XV:s

samling eger prof på arbeten från alla dessa orter, bland hvilka

Berlin och Fiirstenberg, Nymphenburg och Ludvigsburg äro rikast

representerade, både med serviser och de under 1700-talet så omtyckta

statyetterna och grupperna. — Samtidigt spred sig små

-

53

ten för porlinstillverkning äfven till andra länder. Så till England,

der efter hand nppstodo fabriker i Ghelsea (omkring 1730)

i Derby (1750), i Wyreester, i Burslem, ryktbart genom de efter

uppfinnaren Josiah Wedgwood (f. 1730) uppkallade fabrikaten,

i Nantgarw, af hvilkas tillverkningar samlingen eger åtskilliga

prof; särskildt må framhållas de dyrbara Wedgwood-fabrikaten i

ljusblå s. k. jasperware med hvita reliefer. — Från fabriken i

Petersburg, grundlagd på 1740-talet, härstamma flere praktfulla

föremål, tillverkade under kejsarinnan Catharina flis regeringstid.

Slutligen eger samlingen åtskilliga alster af de holländska porslinsfabrikerna

i Amsterdam och Haag, grundade på 1770-talet,

samt af den kungliga fabriken i Köpenhamn, anlagd ungefär vid

samma tid. Antalet föremål inom hela denna afdelning uppgår

till 190.

5. Sévres och andra franska porsliner.

I Frankrike hade man redan mot 1600-talets slut lyckats

tillverka ett slags porslin af på kemisk väg sammansatta ämnen,

det s. k. »porcellaine tendre», uti hvilket likväl intet af de

för det äkta porslinet karakteristiska grundämnena, kaolin eller

fältspat, ingick. En fabrik för tillverkning häraf upprättades i

S:t Cloud, och efterföljdes af flere andra, såsom i Chantilly, af

hvars tillverkningar prof finnas, i Mennecy-Villeroy, som lemnade

mönstren för en del af det gamla Mariebergsporslinet, samt slutligen

i Vincennes, hvilken omsider öfverflyttades till Sévres, sedan

den 1753 gjorts till kunglig fabrik. Här tillverkades nu det berömda

och redan på den tiden högst dyrbara Sevresporslinet, utmärkt

både genom den på kemisk väg sammansatta, omsorgsfullt

beredda massan, den präktiga glasyren, den vackra modelleringen,

den konstnärliga målningen och förgyllningen. Sedan emellertid

äfven i Frankrike kaolinlager blifvit upptäckta, började man ef

-

54

ter år 1768 att tillverka jemväl naturligt äkta porslin af samma

slag som det kinesiska och sachsiska, en fabrikation, som fortgick

vid sidan af den äldre till början af innevarande århundrade, hvarefter

den länge varit den enda, som bedrifvits. Samlingen eger

prof såväl på de gamla Vincennes-tillverkningarna, som på de äldre

och yngre Sévres-fabrikaten ända fram till våra dagar. Särskild!

torde böra nämnas en stor och högst dyrbar bål, inuti helt

förgyld, utanpå prydd med figurer i kinesisk stil, samt ett par

koppar med rika förgyllningar och infattade perlor m. m. Antalet

föremål utgör 41.

6. Porslin från okända fabriker.

Under denna afdelning äro sammanförda 38 nummer, till

större delen statyetter och grupper, de flesta utförda i s. k. biscuit

eller oglaserad porslinsmassa och sannolikt till en del af

franskt ursprung.

III. Arbeten i glas.

Hithörande föremål äro delade i fem grupper: venetianska,

tyska och böhmiska glas, speglar och glasmålningar. Den venetianska

glastillverkningen går tillbaka långt in i medeltiden, men

det är först i och med renässansen, som den antager sin egendomliga

och utmärkande karakter; förfallets tid inträder under

början af 1700-talet, sedan de böhmiska glasen på verldsmarknaden

börjat undantränga Yenedigs produkter. De gamla venetianska

glasen utmärka sig genom sin ovanliga finhet och lätthet,

sina omvexlande och eleganta former, sin rika och egendomliga

dekoration, öfver hufvud genom den höga grad af konstfärdighet,

med hvilken man förstått att behandla den ännu ej stelnade

glasmassan; sådana dekorationssätt som slipning och gravyr

55

förekomma deremot sällan och hufvudsakligen under en senare

tid. Samlingen eger ej få af dessa dyrbara alster: filigranglas,

med genom massan löpande regelbundna nät eller spiraler af

fina hvita trådar, isglas med eu skroflig, isliknande yta, smärta

pokaler med bandlika prydnader, krusade m la pincette», fantastiska

dryckeskärl i form af vapen, djur o. d., slutligen åtskilliga

ljuskronor och ljusarmar. Denna grupp räknar 53 nummer.

Äfven den tyska glasfabrikationen är af hög ålder, men bibehåller

vida längre än den venetianska sin medeltidskarakter.

Egendomligt är öfver hufvud det mer eller mindre grönaktiga

godset; som prydnader användes dels relief-ornering i form af

knappar, bucklor, ränder, löfverk o. d., dels och oftast målning

i emalj färger. Formerna äro föga omvexlande; blomstringstiden

infaller under senare hälften af 1500-talet och under 1600- talet. Samlingen förvarar många af de gamla cylindriska välkommorna,

prydda med den tyska riksörnen och de olika riksständernas

vapensköldar i emalj f ärger eller med enskilda familjvapen

o. d., de äldsta från 1500-talets senare del, några från

1600-talet daterade, vidare s. k, passglas, bägare och tumlare,

hvaribland af den berömde J. Schabers (f 1670) tillverkningar

med målningar i svart; ett glas är till och med signeradt. Afdelningen

omfattar 55 nummer.

Under den tredje af delningen, böhmiska glas, äro upptagna ej

blott sådana, som kunna antagas vara förfärdigade i Böhmen, utan

äfven sådana, som äro utförda efter de böhmiska glasens mönster.

Häribland befinna sig sålunda arbeten af både nederländskt och

svenskt ursprung. I Böhmen uppblomstrade glasindustrien först

på 1600-talet, men har med framgång fortsatts intill våra dagar.

Det karakteristiska för de böhmiska glasen är det tunga, men

genomskinliga godset samt dekoreringen medelst gravyr, slipning

eller etsning. Formerna, mindre eleganta och omvexlande än de

venetianska, öfverträffa i båda dessa afseende!! de tyska. I denna

56

afdelning märkes en mängd pokaler, remmare, vinglas o. d. med

svenska vapensköldar, kungliga namnchiffer eller inskrifter, med

tyska, engelska och holländska vapen, samt efter många olika

modeller. Bland de 127 numren finnas äfven flere större och

mindre ljuskronor.

Den fjerde afdelningen, speglar, räknar 26 nummer, arbeten

af venetianskt, tyskt, bölimiskt och nederländskt ursprung, från

17:de och 18:de århundradet, med praktfulla ramar dels af glas,

dels af trä med rika sniderier eller metallbeslag.

Den femte afdelningen, innehållande målningar på glas, lemnar

prof såväl på det äldre medeltida förfaringssättet, då hvarje

färg fordrade sin särskilda glasbit, och figurerna sålunda bildade

ett slags mosaik, sammanhållen genom blyinfattningar, som på

det yngre, då man lärt sig att med full säkerhet på en och samma

glasskifva anbringa olika färger. Både det nederländska och tyska,

härunder inbegripet det schweitziska, glasmåleriet är representeradt.

De äldsta arbetena förskrifva sig från 1300-talet; från

1400-talet förekomma ganska många behandlingar af religiösa

ämnen; men talrikast äro de sydtyska och schweitziska arbetena

från en något senare tid, återgifvande både bibliska och verldsliga

ämnen, men framför allt vapensköldar med ornament, löfverk,

inskrifter o. d. Afdelningen räknar 60 nummer, men då de flesta

af dessa omfatta ett flertal, hufvudsakligen ur dekorativ synpunkt

sammanförda smärre målningar, så uppgår hela antalet till något

öfver 250.

IT. Emaljer.

Af emalj arbetets båda hufvudgrupper, guldsmedsemaljen och

målaremaljen, den inkrusterade eller målade, representeras den

förra genom några få prof på s. k. gropemalj (émail champlevé)

på koppar, nämligen ett par små kolonner från ett relikskrin, en

57

tafla med den heliga familjens flykt till Egypten samt ett par

plattor med bilder af apostlarne Petrus och Paulus, samtliga troligen

från 1100-talet och förfärdigade i nedre Rhentrakten, möjligen

Köln. Rikare är deremot tillgången på arheten inom den

andra gruppen, de målade emaljerna. I Europa har denna konstart

företrädesvis blomstrat i Frankrike, der staden Limoges redan

under medeltiden var känd för sina emaljarbeten. Samlingen eger

åtskilliga af dessa tillverkningar, utförda under 16:de och 17:de

århundradet af flere, till en del namngifne konstnärer, såsom

Pierre Reymond, Jean Limousin in. fl. Af öfriga europeiska arbeten

märkas vidare en skål från 1500-talet, venetianskt arbete,

åtskilliga yngre franska arbeten i en senare tids stil samt några

tyska. Bland de temligen talrika liknande arbetena af kinesiskt

och japanskt ursprung intages främsta rummet af ett bord och

en tvättservis med blommor och foglar i brokiga färger mot hvit

botten. Afdelningen räknar 72 föremål.

T. Arbeten i guld och silfver.

Inom denna afdelning är 1600-talets konsthandtverk rikast

representeradt; närmast komma arbetena från följande århundrade

, men äfven af 1500-talets sällsyntare alster förvarar samlingen

några prof. Häribland märkas i främsta rummet en kalk

af förgyldt silfver med niellerade plattor på foten, norditalienskt

arbete, samt en dryckeskanna af delvis förgyldt silfver, hvilken

tillhört hertig Johan af Östergötland och antagligen är af svenskt

ursprung. Från samma tid och antagligen äfven från vårt land

torde likaledes förskrifva sig en dubbelbägare i form af eu qvinnofigur,

som i sina uppräckta händer håller ett på en axel roterande

dryckeskärl. De svenska verkstädernas alster från de två

följande århundradena äro ganska talrika: kannor, pokaler, bägare,

bland de sistnämnda en med en afbildning af slaget vid

8

58

Lund, andra med prydnader af infattade mynt eller medaljer,

vidare tvenne gamla skråpokaler, ljusstakar i olika stilarter, talrika

prof på de i Sverige omtyckta filigransarbetena, slutligen

åtskilliga allmogesmycken af svenskt eller norskt ursprung. Ännn

rikare äro de sydtyska konst-orterna Niirnberg och Augsburg

m. fl. företrädda: kannor i drifvet och ciseleradt arbete, pokaler,

hvaribland en s. k. ananaspokal, egentligen framställande en afbildning

af piniekotten, Augsburgs stadsvapen, bägare af olika

former, presenterbrickor in. in. finnas bland hithörande föremål,

bland hvilka äfven märkas ett par arbeten i bergkristall,

tvenne s. k. nautiluspokaler med kalk af snäckor, samt ett par

prof på användandet af s. k. kall emalj. Uppmärksamhet förtjena

äfven ett par statyetter af Gustaf IT Adolf, den ena till

häst och afsedd att användas som bordsprydnad eller dryckeskärl.

För öfrigt finnas några genuesiska filigransarbeten samt ett mindre

antal föremål af nederländsk, fransk, ungersk eller rysk tillverkning.

Samlingen räknar för närvarande 166 nummer.

VI. Ur.

Ur såsom prydnader i rum kommo först under 1500-talet, sedan

spiralfjädern blifvit uppfunnen, i allmännare bruk, och nästan

samtidigt uppfunnos äfven fickuren. Från 1500-talet förskrifva

sig ock de äldsta uren i samlingen, tyska arbeten, af hvilka ett

bär årtalet 1587. De fristående uren erhöllo dels formen af små

tornlika byggnader med pilasterställningar, kolonner, spiror och

andra arkitektoniska prydnader, dels af runda eller fyrkantiga

askar med horisontal visarskifva, och äro vanligen utförda i förgyld

metall. Det är uren af den senare, i synnerhet under 1600- talet mycket vanliga formen, som hos oss kallas polska ur, ehuru

de äfven tillverkades i Sverige. Samlingen eger ett exemplar,

som är förfärdigadt i Wilna 1633. Senare, och efter det pen

-

59

olein blifvit uppfunnen, egnar man större omsorg åt urfodren, som

nu utföras i de mest omvexlande material. Ett i samlingen befintligt

pendelur har foder af elfenben med liknande konsol, och

är prjdt med allegoriska figurer och ornament samt bär Ludvig

XIY:s namnchiffer och årtalet 1660. För öfrigt märkas arbeten

jemväl från holländska, svenska och engelska verkstäder. Det

äldsta fickuret, ett s. k. nurnberger-ägg, aflångt, med boett af bergkristall,

härrör från 1600-talets början. Härjemte finnas ur med

boetter af brons, silfver, sköldpadd eller emalj. Afdelningen

räknar 31 nummer.

VII. Arbeten i jern, koppar, brons, messing och tenn.

Afdelningen omfattar en mängd föremål af olika material,

bestämmelse och tillverkningssätt. Såsom arbeten af mera sjelfständigt

konstnärlig art må anföras några reliefer i jern, koppar

och messing, drifna, pressade eller gjutna. Den äldsta, från

1500-talet, framställer drottning Elisabeth af England, en annan,

af svenskt ursprung, Carl XI i slaget vid Lund. Af arbeten i

drifven koppar eller messing: fat, skålar och kannor med bibliska,

allegoriska eller ornamentala framställningar, af tyskt eller svenskt

ursprung, från 17:de och 18:de århundradena, finnes ett ej obetydligt

antal. Bland gjutna arbeten märkas en mängd ljuskronor

och stakar af messing, de äldsta från 1500-talet och i allmänhet

äfven dessa af tyskt ursprung, äfvensom en liten gryta

af brons med prydliga ornament och plattysk inskrift, signerad

Hans Haberkamp 1539. Afdelningens värderikaste del torde dock

vara den betydliga samlingen af till större delen konstarbetade

tennföremål af tyskt eller svenskt ursprung, i allmänhet härrörande

från 1600-talet, sällsynt och dyrbar, enär tennkärl i en

något senare tid mest värderades för sitt material och derför

60

ofta nedsmältes. Här linnes ett stort antal tallrikar med fina reliefprydnader

och figurer: Kristus och apostlame, Gustaf II Adolf

och hans härförare, genreframställningar in. m., vidare dryckeskannor,

pokaler och bägare, af Indika många tillhört svenska

handtverksskrån, ljusstakar och kronor, träkärl med inläggningar

eller beslag af tenn, och bland allt detta åtskilliga föremål ur

de gamla kungliga serviserna på Gripsholms, Strömsholms och

Svartsjö slott. Katalogen upptager lod nummer, samlingen utgör

genom senare kompletteringsinköp 180, hvaribland 98 föremål

af tenn.

Till. Arbeten i trä.

Hufvudmassan af föremål inom denna afdelning, den i materielt

afseende dyrbaraste och, näst den keramiska, den talrikaste

inom hela samlingen, utgöres af möbler. Rikast representeradt

bland förflutna konstperioder är äfven här 1600-talet med omkring

hälften af samtliga föremål, närmast kommer 1700-talet med

omkring en tredjedel, medan den återstående sjettedelen omfattar

föremål från andra tider. Med afseende på tillverkningsorterna är

det Tyskland, särskild! konstslöjdens urgamla stamhåll det nuvarande

Bayern, som intager det främsta rummet; närmast komma

Holland och de nordiska länderna, fåtaligast äro alstren af Italiens

konst. Den tyska senrenässansen eller barockstilen är det

sålunda, som ger samlingen dess hufvudkarakter.

Främsta rummet bland föremål från äldre tid och öfver

hufvud i hela samlingen intaga två stora och högst dyrbara kabinettskåp

af ebenholtz med konstnärligt komponerade och utförda

reliefframställningar af mytologiskt, allegoriskt och bibliskt

innehåll, det äldre från 1500-talets förra* hälft, det andra från

* Enligt Falkes katalog utfördt af Bagcio Bandinelli, Michelangelos medtäflare och

samtida.

61

dess senare, men båda af italiensk härkomst. Af tyska föremål

från samma tid må framhållas fyra s. k. svängstolar, en den tiden

ny uppfinning, hvaraf tvenne med gotiska dekorationsmotiv,

samt ett rikt skulpteradt skåp med karyatider, fruktfestoner och

löfverk. Den italienska konstslöjden från följande århundrade

företrädes likaledes af ett dyrbart kabinettskåp, prydt med florentinsk

pietradura-mosaik, äfvensom af några få andra föremål.

Från detta tidehvarf härstammar äfven flertalet af de arbeten,

som utgått från nederländska verkstäder, nästan samtliga prydda

med »marqueterie», d. v. s. inlagda figurer af olika träslag.

Jemte åtskilliga större och mindre skåp, bord och ett större antal

stolar, märkas här fyra dörrar från det gamla herresätet Tidö,

prydda med inlagda figurer och ornament samt med Axel Oxenstjernas

och hans gemåls vapen och initialer. De nordiska arbetena

från denna tid utgöras af skåp, kistor och sängar med sniderier

af bibliskt innehåll eller ornamental karakter, några med

inskrifter. Tyskland är dock, såsom ofvan nämndes, ojemförligt rikast

representeradt. Bland de många föremålen af tyskt ursprung:

skåp af allehanda art, större och smärre, skrin, kistor, bord, sängar

och stolar finnas prof på de mest olika arbetssätt och material,

ek, valnöt, ebenholtz med sniderier eller med inläggningar

i olika träslag, i elfenben, i sköldpadd, i tenn, silfver och marmor.

Lika rik är vexlingen i form, i profileringar och i ornering

med figurframställningar af i allmänhet bibliskt eller mytologiskt

allegoriskt innehåll, fantastiska sagoskepnader, efterbildningar af

löfverk, blommor, frukter o. d., eller med de för den tyska barockstilen

egendomliga band- och listverks-prydnaderna. Särskildt

må framhållas en fullständig väggpanel till ett helt rum, härstammande

från slottet Schleissheim i Bayern, med kolonnindelning,

löfverk och vapensköldar, allt skuret i ek, en säng med

den nurnbergska familjen Imhofs vapen, enligt uppgift nyttjad

af konung Gustaf II Adolf under hans vistelse i Niirnberg, flere

62

andra föremål: skåp, stolar och bord, med gamla niirnbergska slägters

vapensköldar, en möbel bestående af soffa, två länstolar och

tolf andra stolar med Sachsens och Polens förenade vapen, snidade

stolar och länstolar af omvexlande former och med beklädnad

af gyllenläder,gammalt siden eller sammet. Af 1700-talets arbeten

förskrifva sig de flesta från århundradets första del och

från Tyskland, der de franska rococoformerna först något senare

vunno insteg på möbelindustriens område. Till egendomliga alster

från denna tid böra möbler med bronsbeslag och svängda

profiler, hvaraf samlingen eger några prof; spår af en nyare

tids inflytelser märkas för öfrigt här och der i figurdekoration

och ornament. Antalet föremål utgör 500.

Bland öfriga träarbeten hvilka bilda en från möblerna skild

grupp, märkes främst en del dryckeskärl, till större delen af nordiskt

ursprung, s. k. bollar af rödmåladt trä med påskrifna tänkespråk,

konstsvarfvade pokaler, kannor och bägare, de flesta af

masurbjörk, med den för norden egendomliga prydnaden af hvita

benknappar, häribland tvenne s. k. dryckeskapell, det ena med 9,

det andra med 11 små skålar eller »bolkar». Återstoden af föremålen

inom denna underafdelning utgöres af arbeten af mera

sjelfständigt konstnärlig betydelse, byster, statyetter och reliefer,

eller taflor i trämosaik, till större delen af tyskt, men äfven

af flandriskt, italienskt och franskt ursprung, dels med bibliska,

dels med historiska framställningar, särskildt bilder af Gustaf

II Adolf. Till denna afdelning hänföras slutligen några nordiska

runstafvar samt åtskilliga prof på användandet af halmmosaik.

Föremålens antal utgör här 74.

IX. Arbeten i ben, elfenben, sköldpadd och kokosnöt.

De yigtigaste föremålen inom denna afdelning utgöras af elfenbenssniderierna,

hvilken konstart å nyo uppblomstrade under 1600- talet, efter att hafva varit mycket använd under medeltiden, i synnerhet

den äldre. Hufvudorter för den nyare elfenbensindustrien

voro i synnerhet de sydtyska städerna, och det är från dem, som de

i samlingen befintliga föremålen förskrifva sig. Här märkas tvenne

små skåp eller skrin samt några dryckeskannor och bägare från

17:de och 18:de århundradena, rundtomkring omgifna af höga reliefer

med bibliska och mytologiska stycken, jagter och ryttarestrider,

vidare några reliefer och statyetter, bland de senare tvenne

i den under 1700-talets början omtyckta sammansättningen af

ben och trä. Bland föremålen i annat material är det egentligen

de väl utförda sniderierna i kokosnöt från 1600-talet, som förtjena

att framhållas. Afdelningen räknar 29 nummer.

X. Arbeten i bernsten och sten.

Bernsten, som af ålder haft en vidsträckt användning i

smycken af allehanda art, började under senare hälften af 1600- talet i Tyskland bearbetas äfven till större föremål. Samlingen

eger 14 nummer i detta bräckliga material, hvaribland ett litet

altare på ett postament med trappsteg, inuti hvilket ses en framställning

af nattvarden i fritt skulpterade elfenbensfigurer, vidare

en liten öppen kolonnbyggnad med elfenbensfigurer och reliefer,

ett skrin, en dryckeskanna, ett schackspel in. in. Bland arbeten

i sten märkas tvenne små relieftaflor med lekande barn och ge

-

64

nier, enligt uppgift arbeten af den nurnbergske konstnären Adam

Krafft (f 1507). Afdelningen omfattar 31 nummer.

XI. Textila arbeten.

Till denna afdelning kunna hänföras beklädnaderna å flertalet

af de äldre sittmöblerna, hvilka erbjuda många vackra och

egendomliga mönster i siden, sammet och brokad. De arbeten,

som äro upptagna ensamt under förevarande grupp äro deremot

mycket få, ehuru af eu framstående beskaffenhet: en bordduk

af rödt sammet, rikt stickad i guld, silfver och silke med arabesker,

nereider och tritoner, italienskt arbete från början af 1500- talet; ett sängtak och sängomhänge af hvitt siden med broderier

i silke och guld, kantadt med spanska guldspetsar, antagligen

äfven detta ett italienskt arbete, ehuru från 1600-talets början;

vidare ett par täcken af broderadt siden och silfverbrokad samt

slutligen ett par svenska arbeten från förra århundradet, nämligen

ett skärmbroderi med svenska vapnet och en gobelinstafla

af den sedermera som målare bekante Per Hilleström.

Nationaimusei samling.

I Nationaimusei Konstafdelnings samlingar ingå, såsom ofvan

blifvit antydt, jemväl åtskilliga konstindustrialster, hvilka

dock hittills varit ganska få till antalet och hufvudsakligen utgjorts

af eu serie till en del synnerligen dyrbara Tteramisha föremål.

Bland dessa bör i främsta rummet nämnas eu stor vas af spansktmoriskt

ursprung, antagligen från 1300-talet, ett sällsynt och dyrbart,

äfven af utlandets forskare på detta område uppmärksammadt

arbete. * Af ett högt både konstnärligt och materielt värde

Jfr. A. Darcel: Recueil des faiences italiennes etc.. Paris.

65

är vidare samlingen af italiensk majolika, till någon del från

denna fabrikations blomstringstid, 101 olika föremål, bland

hvilka i synnerhet må framhållas tvenne låga runda vaser på

tre fotter, ett par äggformiga vaser, tvenne pilgrimsflaskor, ett

saltkar, ett stort ovalt fat m. m., alla med de ypperligaste målningar,

och kända äfven de i utlandet. * Närmast majolikan

kommer den efter denna bildade Neversfajansen, här representerad

genom fyra större praktpjeser med mytologisk figurdekoration.

National-museum eger för öfrigt några spanska majolikafat

och vaser samt en samling svensk fajans af Rörstrands och Mariebergs

gamla tillverkningar, hvaribland särskildt må framhållas

en tallrik från den förra fabriken med årtalet 1737, det äldsta

hittills kända daterade föremål af verkligen svensk tillverkning

utfördt af Håkan Ångman. Af porsliner märkas några få tyska

(Furstenberg) och dyrbara engelska, prof på de olika Mariebergstillverkningarna

samt några föremål af kinesiskt-japanskt ursprung,

hvaribland ett par dyrbara celadonfärgade bålar af hög ålder.

Men en högst betydande tillökning har denna del af statens a\%vteft7mente.''

samlingar erhållit genom den storartade gåfva, som Nationalmuseum

innevarande år efter grefve Axel Bielkes den 17 sistlidna

Januari timade frånfälle fått emottaga enligt testamente

af följande lydelse:

»Till svenska staten för att med National-musei samlingar förenas,

skänker jag alla härunder närmare specifierade konstsamlingar,

nemligen:

l:o. Gravyrsamlingen — — — — •— — — — — —

2:o. Den keramiska samlingen (omkring 2000 N:r) innefattande

a) Porsliner: Kinesiska, japanska, ostindiska och europei

-

*Jfr. det nyss nämnda arbetet, der flere af hithörande föremål finnas afbildade.

9

66

ska; de senare hufvudsakligen bestående af Sachsiska, Franska,

Wiener m. fl. fabrikat; vidare af

b) Fajanser, deribland Holländska, Franska, och en särskild

samling Svenska af Rörstrands och Mariebergs gamla tillverkningar.

c) En samling af s. k. »Gres de Flandre» eller Rhenska

lerkäril, jemte Hörn berger kakelugnskakel och holländska väggkakel

af fajans.

3:o. Af mina vapensamlingar skänker jag — — — — —

Ro. Allt hvad jag eger af gamla glas och pokaler, så här

i staden som vid Thureholm, med undantag af här nedan nämnde

5:o. Vidare gifver jag till svenska staten och Nat.Museum

alla de antiqviteter och konstsaker, som innefattas under den

tyska benämningen »Klein-kunste», och hvaribland må nämnas:

ett schackspel med figurer, skulpterade och lackerade, ett utmärkt

arbete från medlet af 1500-talet; ett annat senare schackspel

med figurer af elfenben, båda med tillhörande lådor; tvenne

tockadill- eller brädspel, det ena af ebenholtz med inläggningar

af graverad perlemor och messing, ifrån slutet af 1500-talet;

det andra med inläggningar af graveradt elfenben; ett tredje

större sådant af valnötsträd med rutor af ebenholtz och elfenben

samt prydliga messingsbeslag; till de båda först och sist nämnda

spelen finnes fullständigt antal brickor och tärningar; en pokal

af kristall med infattning af förgyldt silfver, ett okänd! vapen

i locket, ett Augsburger-arbete ifrån början af 1500-talet; några

äldre silfverpjeser, såsom kaffekanna, thekanna m, m.; några

prydligt arbetade fickur och snusdosor; en fyrkantig, låg bordstudsare

af brons med medaljonger af silfver; en dylik högre

sådan med spiror och knappar ofvantill; en fullständig Chinesisk

kostym af sidentyg med strumpor af guldbrokad, jemte ett fyr

-

67

kantigt Chin. skrin af träd, inlagdt med jade, färgadt elfenben

och metall i relief; äfvensom alla arbeten i Chinesisk emalj på

koppar; vidare i elfenben, tenn, träd, vieux laque med flere

onämnda arbeten.»

Stockholm den håle Februari 1876.

A. Bielke.

Samlingens betydligaste del utgöres af den keramiska afdel- Beskrifning.

ningen, hvilken är mer än dubbelt så stor som motsvarande del

af konung Carl XV:s samling och på det utmärktaste sätt fullständigar

denna. Bland de i stengods utförda föremålen märkas

äfven här en mängd prof på tillverkningar från nedre Bhentrakten

och från Franken, hvaribland med konung Carl IX:s och

hans gemåls vapen, samt vidare af kinesiskt bucaro-gods och

slutligen af spanskt eller moriskt ursprung. Inom fajansafdelningen

finnas åtskilliga prof på den gamla tyska kakeltillverkningen

med relieffigurer, en stor samling holländska fabrikat från

Belft eller andra städer, rik på vexlande former och dekorationssätt,

samt omfattande många dyrbara och sällsynta föremål*,

vidare ett stort antal pjeser från äldre franska fabriker, företrädesvis

Nevers och Rouen, hvilka alls icke äro representerade i konung

Carl XY:s samling, slutligen den rika och högst betydande

samlingen af äldre svenska fajanser från Börstrand och Mariéberg,

en ibland de största och fullständigaste, som finnas. Bland porslinerna

utgöres största antalet af orientaliska tillverkningar, en utomordentligt

rik och dyrbar samling, hvartill man i vårt land svårligen

hädanefter skulle kunna åstadkomma något liknande. Alla i

öfversigten af konung Carl XV:s samling omtalade grupper, äfven

* Jfr. Henry Havard: La faience de Delft (Gazette des Beaux-Arts 1877, s. 250) der

grefve Axel Bielkes samling af holländska fajanser nämnes bland de märkligare enskilda

i Europa.

68

den sällsynta gröna, äro bär rikt och väl representerade, hvarjemte

finnas åtskilliga enstaka praktföremål af egendomlig form

och dekoration eller afvikande tillverkningssätt. En särskild

underafdelning bildas af de efter svenska mönster och på svensk

beställning utförda föremålen, bland hvilka en stor mängd äro

prydda med svenska vapensköldar eller namnchiffer. Inom porslinsafdelningen

äro för öfrigt en mängd europeiska fabriker från

föregående århundrade representerade, hvaribland åtskilliga af

hvilka inga eller få exemplar förekomma i konung Carl XV:s

samling. Hela den keramiska afdelningen räknar tillsamman

i rundt tal vid pass 2,300 nummer.

Glasafdelning en, ehuru ej jemförlig med den föregående, innehåller

många vackra och värderika föremål. Jemte ett par venetianska

arbeten märkes här ett stort antal tyska och böhmiska

eller dermed likartade, bland hvilka i synnerhet de tyska äro af

stort intresse; bland de andra torde särskildt kunna nämnas en

hel uppsättning vinglas med egenhändiga inskrifter och ornamentgraveringar

af skalden Olof von Dalin. Emalj samlingen innehåller

hufvudsakligen föremål af orientaliskt ursprung, men äfven

ett par franska arbeten från föregående århundrade. Bland arbetena

i ädla metaller märkas, jemte den i testamentet nämnda

pokalen af bergkristall, en sockerdosa af silfver, prydd med de

finaste figurgraveringar, sannolikt ett holländskt arbete från 1600- talet, ett par i silfver monterade kannor af kokosnöt med fina

sniderier, signerade och daterade, slutligen en silfverbägare från

1600-talet med svenska vapensköldar samt några svenska arbeten

från 1700-talet. Af uren äro de två största beskrifna i

testamentet, men härjemte finnas några dyrbara och intressanta

fickur. Bland föremål af oädla metaller, märkas jemte arbeten

i jern och messing ett par vackra föremål i drifven koppar,

nämligen eu vattenhållare med bäcken, samt tallrikar och fat i

tenn med fina och omvexlande reliefprydnader. Beträffande ofri

-

69

riga märkligare föremål torde kunna hänvisas till det meddelade

testamentet; här må blott nämnas, att af den ena omgången

schack])]eser, hvilka framställa turkar och kristne, några förete

porträttlikhet med namnkunniga personer från 1500-talet. I samlingen

ingå slutligen ett par tärningsbägare af elfenben med

sniderier samt en mängd kinesiska figurer i s. k. späcksten.

Svenska Slöjdföreningens samling.

Grunden till Svenska Slöjdföreningens Museum lades på hö- Mmrdf’dfun''

sten 1872 dels genom inköp, dels genom gåfvor af åtskilliga föremål,

och samlingen har sedermera småningom tillvuxit, så att

den för närvarande inberäknadt gipsafgjutningar omfattar vid pass

2000 nummer jemte ett litet bibliotek och en samling handteckningar,

gravyrer, litografier och fotografier efter konstindustriela

alster. Ehuru ej innehållande några egentliga dyrbarheter, eger

dock museet en mängd föremål, som på ett gagneligt sätt kunna

anses fylla åtskilliga brister i de ofvan beskrifna samlingarna. Inom BesSamungLf4

afdelningen stengods och fajans märkas sålunda några prof på

Ithentraktens tillverkningar, på holländsk och svensk fajans, samt

på det finare engelska stengodset, åtskilliga nyare ryska tillverkningar

efter gamla mönster: bords- och dryckeskärl samt kakel,

vidare ungerska fajanser samt en ganska vacker samling turkiskt

lergods, till en del med inlagda metallornament. Bland porslinet

utgöres största delen af efterbildningar af kinesiska eller

andra orientaliska mönster från Fischers fabrik i Herendt i Ungern;

härjemte finnas några vackra Wedgwood-fabrikat, en dyrbar

Sévres-kopp med fat o. s. v. Glasafdelning en eger, jemte

några vackra äldre pokaler och bägare efter böhmiskt mönster,

en ganska talrik samling moderna österrikiska prydnadsvaser

och dryckeskärl, till en del efter gamla tyska mönster, åtskilliga

70

prof på nyare ryska tillverkningar samt några vackra arbeten,

opalglas in. m., från Salviatis nuvarande glasfabrik å Murano nära

Venedig. Emalj samlingen utgöres till större delen af moderna ryska

arbeten. Bland föremål i guld och silfver eller efterbildningar

deraf märkas en del allmogesmycken af svenskt eller norskt

ursprung, några smärre lyxföremål från förra århundradet, samt

galvanoplastiska af bildningar af det vid Hildesheim år 1866

gjorda fyndet af praktfulla romerska dryckes- och bordskärl från

första århundradet af vår tideräkning; likaså eger museet en

samling på galvanoplastik väg utförda moderna danska arbeten.

I afdelningen för träarbeten finnas dels några möbler af äldre

och nyare ursprung, hvaribland en stol af ek, ett medeltidsarbete

från Gotland, dels en större samling moderna småarbeten, afsedda

att användas som förebilder för hemslöjden. Till afdelningen

träföremål sluter sig närmast en del lackerade eller snidade arbeten

af orientaliskt ursprung, en gåfva till museet af H. M. Konungen.

Bland arbeten i ben, elfenben, sten m. m. märkas några

smärre föremål af svensk porfyr samt en ganska stor och vacker

samling slipade prof på brokiga italienska marmorarter. En vigtig

del af museets samlingar utgöra slutligen de talrika textila

föremålen, bland Indika finnes ett stort antal skånska eller andra

allmogeväfnader från äldre och nyare tid efter olika arbetssätt

och i de mest omvexlande mönster, vidare broderier af olika

ursprung och teknik samt slutligen en ganska betydande samling

virkade och knypplade arbeten i stilfulla mönster, till större delen

skånska allmogearbeten, men äfven af annan tillverkning.

Läderarbetet representeras genom ett fåtal äldre, prydliga bokband.

Slutligen märkes den till omkring 750 nummer uppgående

samlingen af gipsa!gjutning ar, framställande, i ett urval af föremål

från gipsgjutningsanstalterna vid museerna i Louvre, Berlin,

Wien och Miinchen, en öfversigt af ornamentikens utvecklingshistoria,

samt i facsimilerade exemplar derjemte en serie efter

-

71

bildningar af karakteristiska finare metallarbeten samt elfenbensoch

trä-sniderier från konstslöjdens blomstringstider.

I sammanhang med Slöjdföreningens museum böra äfven

nämnas åtskilliga i det samma för närvarande deponerade dyr-1

bara föremål, hvilka af ett antal enskilda personer hösten 1876

inköptes å en konstauktion i hufvudstaden för att öfverlemnas

till ett blifvande statens konstindustrimuseum,; när ett sådant en

gång komme till stånd. Dessa föremål utgöras af en stor och

dyrbar emaljmålning af J. G. Henriksen, svensk bofemaljör på

1700-talet, en dopskål af silfver, prydd med graverade bibliska

framställningar och bibelspråk, en reliefplatta i drifvet och ciseleradt

silfver med en figurkomposition, båda dessa svenska arbeten

från 1600-talet, det senare signeradt och dateradt P. Öhr

1678, en kanna af snidadt elfenben, fattad i förgyldt silfver, inköpt

för eu summa af 3,600 kronor, samt en elfenbensstatyett,

Minerva, båda från 1600-talet. Senare har till samma afdelning

blifvit af enskild person skänkt ett exemplar af de sällsynta,

ofvan omtalade Siegburg-krusen.

För att lemna en öfversigt af de här beskrifna samlingarnas

tillgångar i olika riktningar, meddelas slutligen en tabella- TahMaljlöfver''

riskt ordnad uppgift å innehållet i de särskilda grupperna, uppstäld

i öfverenstämmelse med den af J. Falke i katalogen öfver

konung Carl XV:s samling följda indelningen, ehuru med de

förändringar och tillägg, som kunnat blifva en följd af de två

andra samlingarnas beskaffenhet. I redogörelsen för konung Carl

XV:s samling är verkliga antalet föremål uppgifvet, ej katalogens

nummertal, då enligt detta senare på flere ställen hela grupper

af likartade saker äro upptagna under en siffra. I den andra

kolumnen redogöres såväl för Nationalmusei äldre samling af

231 nummer keramiska föremål, som för den nyligen af grefve

Bielke testamenterade samlingen.

Öfversigt af konung Carl XV:s, Nationalmusei och Svenska

Slöjdföreningens samlingar.

Stengods och fajans.

C. XV.

N.M.

Slöjd!

Summa

1.

Stengods från nedre Rhen...

79

51

5

135

2.

Stengods från andra fabri-

ker.............................

59

61

29

149

3.

Morisk och spansk fajans...

—

23

—

23

4.

Italiensk fajans (majolika)...

45

106

6

157

5.

Fransk fajans ......................

—

66

6

72

6.

Holländsk fajans ..................

65

220

13

298

7.

Tysk, engelsk, nngersk, rysk

fajans ..............................

59

no

74

243

8.

Svensk fajans ........................

102

321

6

429

9.

Opaka kinesiska lerarbeten...

35

28

1

64

Porslin.

1.

2. Kinesiskt och japanskt...

447 1000 *

7

1454*

3.

Meissen..............................

162

2

4.

Öfriga tyska, engelska in. fl.

5.

fabriker..............................

Sevres och andra franska fa-

190

•

500 *

75

1011*

briker .................................

41

2

6.

Okända ..................................

38

1

Glas.

1.

Venetianska ..........................

51

t

2.

3.

Tyska....................................

Böhmiska svenska och nio-

55

128

135

496

derna ryska .....................

127

* Approximativ summa, då inventeringen af denna afdelning ännu ej är till

fullo afslutad.

73

C. XV.

N. M.

Slöjdf.

Summa

4. Speglar ....................................

26

2

28

5. Glasmålningar........................

259

2

—

261

IV.

Emaljer ..........................................

72

37

30

139

V.

Arbeten i guld och silfver samt

efterbildningar deraf...............

166

42

123

331

VI.

Ur......................................................

31

6

1

38

VII.

Arbeten i jern, koppar, brons,

messing, tenn ...........................

180

47

108

335

VIII.

Arbeten i trä, (möbler m. m.)...

574

23

250*

847*

IX.

Arbeten i ben, elfenben o. d....

29

2

80**

in

X.

Arbeten i bernsten, sten o. d....

31

45

25***101

XI.

Textila arbeten..............................

6

1

300 f

307 f

XII.

Lackerade arbeten........................

—

6

15

21

XIII.

Läderarbeten .................................

—

—

12

12

XIV.

Gipsafgjutningar ...........................

—

10

760

770

Summa 2929 2835 2068. 7832

Såsom af ofvanstående redogörelse synes, uppgå de konstföremål,

öfver hvilka staten för ett blifvande konstindustrimuseum

kan omedelbart förfoga, till det betydliga antalet af

7832. Deras materiela värde torde efter en ungefärlig, ingalunda

hög beräkning kunna uppskattas till omkring en million

kronor, hvarvid dock är att bemärka, att värdet af liknande föremål

oupphörligt är i stigande, dels i följd af de många med hvarandra

konkurrerande museerna, dels i följd af det alltmera sig

utbredande samlareintresset. För iemförelses skull må slutli- Jemförelse med

° utlandet.

* Approximativ samma, hvari ingår en större samling moderna småarbeten.

** Större delen moderna småarbeten.

*** Under ett nummer är här upptagen en större samling prof på italienska

marmorarter.

f Approximativ summa.

10

74

gen några upplysningar meddelas rörande ett par andra museers

konstskatter. Samlingarna i South-Kensington i London räknade

fjorton år efter museets stiftande och åtta år efter dess förflyttande

till sin nuvarande lokal ett antal af 7,209 föremål, bokförda

till ett värde af i rund summa 62,000 pund. Den rikaste af

dess afdelningar, den lteramiska, omfattade samtidigt 2,319 nummer,

(de svenska samlingarna omkr. 4,000), möbelafdelningen

blott 230. Vid tyska slöjdmuseet i Berlin uppgick föremålens

antal vid 1874 års slut till 11,670 till ett bokfördt värde af

372,000 thaler. De förenade svenska samlingarna torde inom

vissa afdelningar ej vara dessa allt för underlägsna, och de uthärda

otvifvelaktigt jemförelsen med öfriga konstindustrimuseers,

det berömda österrikiska ej ens undantaget. De luckor, som för

närvarande i dem förefinnas, torde framdeles kunna fyllas dels

genom depositioner af andra i statens ego befintliga föremål, dels

genom inköp af noggranna efterbtidningar.

III.

Förslag rörande inrättande och underhållande i

hufvudstaden af ett museum för konstindustri

och slöjd.

Svenska staten eger, som Komiterade tiar hafva sökt visa,

ett af hufvudvilkoren för en fruktbärande konstindustriel undervisning,

nämligen högst betydande samlingar af i ett eller annat

afseende mönstergilla konstföremål från olika länder och tidehvarf.

Men att åtminstone större delen af dessa samlingar under nuvarande

omständigheter i blott eu ringa mån komma den inhemska

odlingen och särskildt vår konstindustri till godo, att de

tills vidare utgöra ett i det stora hela dödt kapital, torde knappast

kunna bestridas. Af konung Carl XV:s samlingar förvaras

större delen på Ulriksdals slott, der de mer eller mindre fullständigt

upptaga hela hufvudvåningen eu trappa upp, en del af

bottenvåningen i högra flygeln och trenne rum i den venstra.

Anordningssättet är, hvad angår möbler, speglar, ljuskronor, glasmålningar,

keramiska alster och gröfre metallarbeten, väsentligen

det samma som under konungens lifstid, d. v. s. föremålen ingå

i rummens möblering och dekoration. Samlingen hålles visserligen

dagligen mot en ringa afgift tillgänglig för besökande, men

afståndet från hufvudstaden och framför allt de besvärliga kommunikationerna

under större delen af året, höst, vinter och vår,

De nuvarande

lokalernas

otillräcklighet.

76

lägga väsentliga hinder i vägen för flitigare besök och nästan

omöjliggöra för konstindustriidkaren, tecknaren eller arbetaren

hvarje noggrannare och utförligare studium af de här befintliga

föremålen. Härtill kommer, att slottet ej af staten disponeras,

samt att föremålen, i följd af att de ifrågavarande lokalerna ej

kunna eldas, äro utsatta för alla temperaturvexlingars skadliga

inflytelser. De återstående delarna af samlingen äro förvarade

i Stockholm, nämligen guld- och silfverarbeten i Statens Historiska

Museum, emaljer, ur, elfenbenssniderier, bernsten- och andra

smärre föremål i Nationalmusei Konstafdelning. I denna senare

inrymmas jemväl de konstindustrialster, som af ålder tillhört statens

konstsamlingar, och här har man slutligen sökt uppställa

ett urval af föremål ur grefve Bielkes nyligen förvärfvade samlingar.

Det har blifvit nödvändigt att på ett föga prydligt sätt

inkräkta på det för den snabbt tillväxande gravyr- och handteckningssamlingen

samt för skulpturafdelningen afsedda utrymme,

utan att likväl plats ännu kunnat beredas åt ens hälften af

de ifrågavarande konstslöjdsföremålen. Slöjdföreningens Museum

slutligen, i en förhyrd lokal, som består af en enda, visserligen

ganska stor sal med tillhörande galerier, lemnar för närvarande

ett nödtorftigt utrymme åt föreningens samlingar, men är ej

egnadt att kunna mottaga någon större tillväxt. Då de befintliga

konstindustriela samlingarna sålunda äro splittrade på

fyra olika håll, och derjemte äro, hvad åtminstone större delen

beträffar, på ett mycket ofullständigt sätt tillgängliga, så torde

lätteligen inses omöjligheten af att bibehålla det nuvarande tillståndet,

så vida allmänheten och konstindustrien af samlingarna

skall draga det gagn, hvilket de otvifvelaktigt af sina stiftare

eller gifvare varit afsedda att utöfva. Och ur denna sistnämnda

synpunkt framgår äfven, enligt Komiterades åsigt, olämpligheten

af att med Nationalmusei Konstafdelning förena de ifrågavarande

samlingarna, äfven om, hvad som nu ej är fallet, ett nöd

-

77

torftigt utrymme der skulle för en kortare tid kunna beredas.

Den egentliga konstafdelningen, som, enligt hvad intendentens årsberättelser

utvisa, sedan 1866 är stadd i en stark och efter våra

förhållanden ovanligt snabb tillväxt, skulle utan tvifvel genom upptagande

af ett så olikartadt element hämmas i sin framtida utveckling,

och önskliga utvidgningar omöjliggöras; konstindustriafdelningen

å sin sida skulle genom en sådan förening, mot hvilken för öfrigt

andra länders erfarenhet talar, beröfvas sin sjelfständiga karakter,

och möjligheten till en lefvande vexelverkan med det praktiska

och industriela lifvet afskäras.

Under sådana omständigheter ha Komiterade stadgat sin

öfvertygelse, att den enda åtgärd, genom hvilken ett verkligt och

varaktigt gagn skall kunna vinnas, är upprättandet af ett sjelfständigt

museum för konstindustri och slöjd i en egen och tillräckligt rymlig

lokal, med egen förvaltning och egna tillgångar. För att angifva

arten och beskaffenheten af ett sådant museum, af dess verksamhet

och förvaltning, få Komiterade här nedan meddela ett förslag

till stadgar för ett konstindustrimuseum jemte beräkning af

de för dettas upprättande och årliga underhåll nödiga kostnader.

Behofvet af ett

nytt museum.

Förslag till stadgar för ett museum för konstindustri och slöjd.

Musei ändamål.

§ 1. Museum för konstindustri och slöjd har till uppgift

att, hufvudsakligen genom anskaffande och utställande af mönstergilla

konstindustrialster af alla slag, främja den svenska konstindustriens

och slöjdens utveckling samt bidraga till en förädlad

smaks utbredande i fråga om konstens tillämpning inom hithörande

områden.

78

Samlingarnas bildande och omfattning.

§ 2. Musei samlingar utgöras:

a) af konung Carl XV:s till svenska staten testamenterade

samling af konstindustrialster;

b) af föremål, som af Kongl. Maj:t, efter förslag af musei

styrelse, pröfvas lämpliga att från andra statens samlingar till

museum för en viss tid eller för alltid öfverflyttas;

c) af föremål, som af kommuner, enskilda föreningar eller

personer till museum såsom gåfva, lån eller deposition öfverlemnas,

och af musei styrelse emottagas;

d) af föremål, som för musei räkning inköpas, förfärdigas,

eller genom byte förvärfvas;

§ 3. Musei samlingar omfatta följande afdelningar:

a) alster från alla konstindustriens områden, så vidt de i ett

eller annat afseende, och särdeles beträffande sitt konstnärliga

värde, kunna, förnämligast som ledning för fabriksarbetet, handtverket

eller husslöjden, bidraga till förverkligandet af musei

syfte;

b) gipsafgjutningar och andra efterbildningar af mönstergilla

konstindustriela föremål;

c) böcker, gravyrer, fotografier, teckningar m. m. af vigt för

konstindustrien.

§ 4. Moderna konstindustriela alster, som erbjudas till utställning

under någon tid och af styrelsen för sådant ändamål

antagas, böra i en särskild lokal i museum förevisas. Härvid

böra företrädesvis svenska arbeten emottagas, men äfven utländska

må kunna utställas, när sådant af styrelsen pröfvas

lämpligt. Utställare erlägge icke någon afgift för begagnande

af musei lokal; men det åligge honom att bekosta de utstälda

föremålens transport till och från museum.

79

Samlingarnas användande.

§ 5. Musei samlingar böra vara för allmänheten tillgängliga

utan afgift under sex dagar i veckan å timmar, som af styrelsen

bestämmas.

§ 6. De utstälda föremålen böra tillhandahållas för studium

och afbildning, så långt detta med deras säkerhet är förenligt.

Föremål må likväl icke afbildas, när utställaren sådant

förbjuder.

§ 7. Så vidt möjligt böra de utstälda föremålen förses

med tydlig uppgift öfver ändamål, material, konststil, in. m.

§ 8. I museum böra antingen genom dess tjensteman eller

andra personer, med hvilka styrelsen härom kan träffa aftal,

föredrag hållas, tjenliga att närmare belysa de i museum utstälda

föremålens konstnärliga och tekniska betydelse eller andra till

konstindustrien hörande ämnen.

§ 9. I den mån tillgångarna medgifva, bör från museum

och helst genom dess tjensteman en konstindustriel tidskrift

utgifvas.

§ 10. I museum anordnas, när så lämpligt kan ske, tillfälliga

utställningar inom olika grenar af konstindustrien.

§ 11. Till konstindustriutställningar, som å andra orter

inom landet föranstaltas, vare sig genom museum eller af lokala

myndigheter och föreningar, må ur musei samlingar de föremål

utlånas, hvilka styrelsen dertill pröfvar lämpliga.

§ 12. Vid museum böra lokaler inredas, der genom gipsafgjutning,

galvanoplastik eller fotografi sådana i det samma utstälda

föremål kunna mångfaldigas, hvilkas konstindustriela betydelse

dertill ger anledning. Sålunda åstadkomna afbildningar

böra hållas industriidkare och tekniska skolor till hända för möjligast

billiga pris.

80

§ 13. Böcker, planchverk och fotografier kunna på kortare

tid och mot nöjaktig säkerhet utlånas. Konstindustriela föremål

må endast i särskilda fall och efter styrelsens medgifvande som

lån utlemnas. Utlånade föremål skola vid anfordran återställas.

Tjensteman.

§ 14. Den närmaste vården af museum tillhör en af Kongl.

Maj:t på förordnande tillsatt intendent. Honom tillkommer förnämligast

a)

att vara föredragande i styrelsen;

b) att, i öfverensstämmelse med dessa stadgar och styrelsens

närmare föreskrifter, ordna och leda musei verksamhet samt till

styrelsen framställa de förslag, som för den skull påkallas;

c) att antaga och afskeda nödig betjening;

d) att tillse, att underlydande tjensteman och betjening fullgöra

sina skyldigheter samt att god ordning vid museum vidmagthålles;

e)

att hafva tillsyn öfver musei såväl fasta som lösa egendom;

t) att föra och afsluta musei räkenskaper samt enligt gällande

utgiftsstat och styrelsens särskilda anordningar verkställa

nödiga utbetalningar;

g) att inkomma med de utlåtanden rörande musei verksamhet,

som af styrelsen infordras.

§ 15. Till biträde åt intendenten vid ordnandet och vården

af musei samlingar förordnas af styrelsen efter förslag af intendenten

en förste och en andre amanuens, hvaraf den förre vid förfall

för intendenten inträder i dennes tjenstgöring. En af amanuenserna

tjenstgör tillika i egenskap af bibliotekarie vid museum.

§ 16. Extra ordinarie amanuenser antagas af styrelsen efter

intendentens förslag, i den mån behof vet kräfver, och tillgångarna

medgifva.

§ 17. Intendenten och amanuenserna höra jemväl tillhandagå

industriidkare med råd och upplysningar i afseende å tillämpandet

för industriens behof af de i museum utstälda föremålen.

§ 18. Efter den fördelning, hvilken styrelsen bestämmer,

ega musei tjensteman rättighet till sex veckors årlig tjenstledighet.

O

§ 19. Genom af styrelsen utfärdade instruktioner bestämmas

närmare intendentens och amanuensernas åligganden.

Styrelse och förvaltning.

§ 20. Ledningen af musei angelägenheter uppdrages åt eu

af Kongl. Maj:t utsedd styrelse, bestående af en ordförande,

intendenten för museum och tre andra ledamöter, jemte två

suppleanter.

Styrelsens hufvudsakligaste åligganden äro:

a) att hafva högsta uppsigten öfver museum och kontrollen

öfver stadgarnas noggranna efterlefnad;

b) att, när intendentsbefattningen är ledig, hos Kongl. Maj:t

framställa underdånigt förslag till den sammas besättande;

c) att på sätt §§ 15 och 16 föreskrifva, antaga samt afskeda

såväl ordinarie som extra ordinarie amanuenser;

d) att i enlighet med § 18 bevilja tjenstledighet, hvilken,

när så pröfvas skäligt, må kunna utsträckas till tre månader,

samt att förordna om tjenstens bestridande under tiden; börande

styrelsen, när längre tjenstledighet för intendenten ifrågakommer,

derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan;

e) att meddela närmare bestämmelser rörande samlingarnas

ordnande och förevisande, special- och lokalutställningar samt utfärda

de i § 19 omförmälda instruktioner;

f) att besluta öfver inköp eller lån af föremål, till samlingarnas

förökande, äfvensom i fråga om byte af afbildningar i

11

82

gips, fotografi eller dylikt; egande styrelsen likväl, att af den

för året till inköp anslagna summa ställa ett visst belopp till

intendentens omedelbara förfogande att för ändamålet användas;

g) att årligen, före Mars månads utgång, till Civildepartementet

eller annan af Kongl. Maj:t bestämd myndighet insända

berättelse om musei verksamhet och tillstånd under näst förflutna

år;

h) att om händer hafva och förvalta musei statsanslag och

öfriga penningemedel;

i) att årligen, inom den derför bestämda tid, till Kammarrätten

för behörig granskning insända musei räkenskaper

för näst föregående år;

k) att med uppmärksamhet följa konstindustriens framsteg

och hos Kongl. Maj:t göra de underdåniga framställningar, som

kunna vara behöfliga för vinnande af musei ändamål samt i allmänhet

för främjande af svensk konstindustri och slöjd.

§ 21. Styrelsen sammanträder på kallelse af ordföranden,

så ofta ärendena dertill föranleda, och böra vid dess sammankomster,

för att besluten skola vara gällande, minst tre ledamöter,

ordföranden inberäknad, vara tillstädes.

Är ordföranden frånvarande, väljer styrelsen inom sig ordförande

för tillfället.

Besluten bestämmas af de flesta rösterna; vid lika antal

röster för olika meningar, galle den mening, som ordföranden

biträder.

§ 22. Styrelsen utser inom sig en kassadirektör, som emottager

musei penningemedel och till intendenten verkställer utbetalningar

i öfver en stämmelse med gällande utgiftsstat och särskilda

anordningar.

§ 23. Att föra protokollet vid styrelsens sammanträden

utses af styrelsen eu sekreterare, helst någon af musei tjensteman.

För renskrifning må särskildt biträde begagnas.

83

§ 24. Den åt museum upplåtna fasta egendom skall det

tillhöra Öfverintendents-embetet, att, i likhet med andra kronans,

under dess uppsigt stälda egendomar behörigen underhålla. Styrelsen

eger dock, i den mån tillgångarna medgifva, låta vidtaga

de smärre förändringar i inredningen, som för musei behof kunna

finnas nödiga.

Beträffande det här sålunda framlagda förslaget till stadgar,

torde som förklaring och motivering följande böra anföras.

Hvad musei allmänna ändamål vidkommer, synes detta med

tillräcklig tydlighet framgå af såväl de redogörelser för utländska

förhållanden som för vår egen industris kraf, hvilka i det föregående

blifvit framlagda. I första paragrafen ha Komiterade ansett

sig dock böra antyda de två hufvudvägar, på hvilka detta

mål uppnås, nämligen industriidkarnes och deras medhjelpares utbildning

i riktningen af en förädlad produktion å ena sidan och å

den andra höjandet af den stora allmänhetens smak och omdöme

i hithörande frågor, samt vidare det hufvudsakliga medel, som

ett museum härvid måste använda, nämligen anskaffande och

utställande af mönstergilla föremål inom alla konstindustriens

områden. Härvid är dock att märka, att dessa samlingars konstnärliga

och vetenskapliga bearbetning äfven är ett nödvändigt

vilkor för att museet skall kunna uppfylla sin bestämmelse.

I det föregående ha de konstindustriela samlingar blifvit beskrifna,

öfver hvilka staten eger att förfoga. Bland dessa ha

Komiterade ansett konung Carl XV:s samling i främsta rummet

kunna påräknas, då den dels är den största, dels blifvit till staten

öfverlåten utan alla andra vilkor än att för framtiden vårdas

och underhållas, och då den slutligen blott tills vidare är stäld

under Nationalmusei intendents uppsigt och vård. De föremål,

som ur andra statens samlingar skulle kunna till ett blifvande

Motivering.

Musei ändamål.

Musei bildande.

84

konstindustrimuseum öfverlåtas, äro hufvudsakligen de, som för

närvarande ingå i Nationalmusei Konstafdelning, häri inbegripen

grefve A. Bielkes nyligen testamenterade gåfva, och torde uti

det ofvan anförda testamentets ordalydelse intet hinder möta

för ett sådant öfverflyttande, hvilket ur alla synpunkter måste

anses önskligt och naturligt. Men Komiterade ha äfven ansett,

att åtskilliga andra statens tillhörigheter skulle kunna, i likhet

med hvad som skett i Berlin och Wien, till ett konstindustrimuseum

på längre eller kortare tid och för att fullständiga

dess samlingar öfverflyttas; och ha härmed afsetts dels sådana

föremål ur Statens Historiska Museum, ur Kong! Lifrustkammaren

och Klädkammaren, hvilka äro utan egentlig historisk

betydelse och utan skada för dessa samlingars fullständighet

kunna undvaras, dels föremål, t. ex. äldre möbler, gobeliner,

gyllenläderstapeter o. d. ur Kongl. Husgerådskammaren, hvilka

ej vidare ifrågakomma att användas, dels slutligen sådana Slöjdskolan

i Stockholm tillhöriga gipsafgjutningar och planschverk,

hvilka ej vid den derstädes lemnade undervisning behöfvas. Det

torde vidare få antagas, att åtskilliga kommuner ej kunde vara

obenägna att till museum skänka eller under vissa vilkor der deponera

äldre konstslöjdsalster, af hvilka de äro i besittning. Detta

har i utlandet skett flerestädes, och äfven hos oss förekomma i

Statens Historiska Museum åtskilliga på båda dessa sätt ditkomna

föremål. Svenska Slöjdföreningen har i sin ofvannämnda skrifvelse

af den 20 September 1875 förklarat sig villig att låta sina samlingar

ingå i ett statens konstindustrimuseum, och redan nu äro

i dess vård af enskilda personer anförtrodda åtskilliga dyrbarare

konstindustrialster (jfr. sid 71), hvilka äro afsedda som gåfva till

ett blifvande statsmuseum. Med kännedom för öfrigt om den

frikostighet, hvarå våra offentliga samlingar från enskilda personers

sida oaflåtligt rönt de kraftigaste prof, och då nästan alla

de konstindustriela skatter, som staten eger, blifvit som gåfva

85

till den samma öfverlemnade, torde det få antagas som högst sannolikt,

att samlingarna fortfarande komma att på detta sätt förökas,

och genom upprättandet af ett museum många dyrbarheter

räddas, som eljest skulle förskingras för att slutligen hamna i utländska

samlingar.. Den tillväxt, som museum på detta sätt skulle

kunna erhålla, är emellertid af en tillfällig art; för de egentliga

samlingarnas och bibliotekets systematiska ökande med nyare föremål

och deras komplettering blifva årliga inköp nödvändiga. I

detta afseende kunna äfven de reproduktioner, som inom musei

verkstäder åstadkommas på fotografisk, galvanoplastisk eller annan

väg blifva af betydelse, på samma gång de jemte utkommande

literära alster kunna användas som bytesmedel med främmande

museer eller enskilda samlingar.

Musei omfattning framgår till större delen af den lem- Mumn.°™fa“- nade redogörelsen för de redan befintliga samlingarnas innehåll,

hvaraf det visat sig, att vissa grupper, t. ex. af keramiska föremål,

glas, messing, tenn, möbler äro förträffligt eller tillfredställande

representerade, medan andra, t. ex. mosaiker, lackerade

och läder-arbeten, äldre textila föremål m. m. förete stora luckor.

De blifvande inköpen måste dels gå ut på att fylla dessa,

dels på att anskaffa mönstergilla alster af den moderna konstslöjden.

Yäl bör härvid i främsta rummet fästas afseende på föremålens

praktiska betydelse, men det torde dock böra lemnas

musei styrelse obetaget, att när lämpligt tillfälle yppar sig, söka

förvärfva äfven sådana industrialster, som utan att direkt uppfylla

detta vilkor, kunna tjena att belysa ett arbetssätts eller en stilarts

historia. Till samlingen af originalföremål bör sluta sig en

samling gipsafgjutningar, hufvudsakligen Renande att belysa arkitektur-

och möbel-ornamentikens historia, samt galvanoplastiska

efterbildningar af guldsmeds- och andra finare metallarbeten från

sådana perioder eller af sådana typer, som ej i samlingen äro

förut representerade. Ett nödvändigt bihang till denna är vidare

Bibliotek.

86

Utställning af

moderna alster

Samlingarnas

användande.

Musei verksamhet.

Tidskrift.

ett bibliotek, omfattande arbeten rörande konsten och dess tillämpning

på slöjden under olika kulturperioder, inom olika länder

och industrigrenar, samt en systematiskt ordnad samling mönsterblad,

i hvilken den besökande lätt kan finna de motiv, som

för utförande af ett visst gifvet arbete kunna vara önskliga. För

att underhålla ett lifligare samband mellan museum och den arbetande

industrien torde slutligen, i likhet med hvad som vid

andra museer är brukligt, tillfälle böra beredas enskilda personer

och företrädesvis industriidkare att för kortare tid i en särskild

lokal inom museum utställa moderna tillverkningar, när

dessa genom formens och utförandets godhet visa sig vara af

framstående art.

Rörande samlingarnas användande torde föga behöfva sägas

utöfver det i förslaget till stadgar redan anförda. Dock ha Komiterade,

i olikhet med hvad som vid en del liknande museer i

utlandet är brukligt, trott det vara lämpligast, att tillträdet till

samlingarna å de bestämda förevisningstiderna vore afgiftsfritt,

enär det är önskligt, att museum så flitigt som möjligt besökes,

och att det äfven för den mindre bemedlade är så ofta som

möjligt tillgängligt. Den obetydliga inkomst, hvarom museum

härigenom kunde gå miste, bör mer än väl uppvägas af ett

ökadt antal besök; och genom att dessa jemnare fördelas på

alla förevisningsdagarna, skola de hinder för studier och de svårigheter

i afseende å bevakning undvikas, hvilka t. ex. i Nationalmuseum

stundom förekomma å de s. k. fridagarna, då antalet

af besökande är i medeltal 20 gånger så stort som på betalningsdagarna.

Den från museum utgifna tidskriftens uppgift skulle

vara att i vidare kretsar sprida och underhålla intresset för de

konstindustriela frågorna genom att lemna redogörelse såväl för

musei samlingars innehåll, deras tillväxt och betydelse som för

märkligare företeelser inom konstslöjdens och dess historias områden.

Ur samma synpunkt ha Komiterade ansett lämpligt att

87

i förslaget till stadgar intaga en antydan om nödvändigheten af vJ~u^''gar.

att tid efter annan i museum anordna utställningar inom vissa

särskilda grenar af konstindustrien eller närstående områden, t.

ex. af keramiska produkter, glas, smycken, spetsar och andra

textila föremål, af mönsterblad från någon viss konstperiod, af husslöjdsalster

o. s. v., och till utställningar af konstindustriel art,

hvilka i landsorten kunna anordnas, t. ex. af föreningar och tekniska

skolor, vid allmänna landtbruksmöten och liknande tillfällen,

bör museum af samma anledning efter förmåga medverka.

I fråga om musei tjensteman, styrelse och förvaltning torde ej riiToThfarvluheller

några utförligare förklaringar vara behöfliga. De förres antal

är det samma som vid de närmast jemförliga institutionerna

Nationalmusei Ivonstafdelning och Statens Historiska Museum;

tjenstemännens åligganden och ställning är o i det hela de samma.

Dock har med afseende å konstindustrimusei egenskap att vara

en i direkt beröring med det industriela lifvet stående institution

det synts Komiterade, att i stadgarna särskildt borde framhållas

tjenstemännens skyldighet att med råd och upplysningar tillhandagå

industriidkare i fråga om tillämpandet för industriens behof

af de i museum utstälda mönstren. Förvaltningens ledning

genom eu af flere personer sammansatt oaflönad styrelse står i

öfverensstämmelse med den i fråga om Hallon almusei Konstafdelning,

Tekniska Högskolan, Slöjdskolan m. fl. undervisningsanstalter

följda grundsats, hvilken äfven vid åtskilliga utländska museer

blifvit tillämpad. Särskildt ha Komiterade ansett ömkligt, att

styrelsen egde rätt att förlänga den i vanliga fall tjenstemännen

medgifna ledighet af sex veckor till tre månader, för att härigenom

åtminstone i någon mån kunna underlätta jemförande studier

i utlandet, så nödvändiga vid vården af ett museum, utgifvande!

af literära arbeten, ordnandet af utställningar i landsorten

o. d. Likaledes torde det böra medgifvas styrelsen, att till

intendentens omedelbara förfogande ställa ett visst belopp af årets

88

inköpsanslag, enär det ofta kan inträffa, att hembjudna, för en

konstindustriel samling önskliga föremål äro af ett obetydligare

materielt värde, eller att särskilda omständigheter fordra, det

ett köp hastigt afgöres.

Hvad öfriga punkter i förslaget till stadgar beträffar, ha

Koinitcrade ansett dem ej behöfva någon särskild förklaring eller

motivering, då de i det stora hela öfverensstämma med hvad

som vid liknande statsinstitutioner är vanligt och stadgadt.

Byggnad för ett konstindustrimuseum.

Fordringar å en

museibyggnad.

Ifrågasatta

befintliga byggnader.

I fråga om byggnad för ett konstindustrimuseum torde på

grund af det redan sagda följande fordringar böra uppställas:

Den bör ega tillräckliga golf- och väggytor för ett fullt ändamålsenligt

uppställande af de samlingar, som der skola inrymmas;

och då bland dessa möbelafdelningen är af ovanlig rikedom och

framstående beskaffenhet, är det i högsta grad önskligt, att åtminstone

några rum kunna anordnas dekorativt i olika tidehvarfs

stil, t. ex. såsom sängkammare, matsal, hvardagsrum o. s. v.

Lokalen bör derjemte ega tillräckligt utrymme för de närmaste

årtiondenas tillväxt, och åtminstone en sal för utställning af

moderna konstslöjdsalster. Biblioteket, samlingen af mönsterblad

och samlingen af gipsafgjutningar fordra särskilda lokaler, och

i dessa bör jemväl utrymme med tillräckligt antal arbetsplatser

beredas för biblioteksbesökande och tecknare. Museum bör

vidare ega åtminstone en sal för föreläsningar, en fotografisk

atelier samt lokaler för gipsgjritning och galvanoplastik, slutligen

nödiga arbetsrum för styrelse och tjensteman, lokaler för

smärre restaurationsarbeten och uppackning, samt boningsrum

för portvakt och gårdsdräng.

Komiterade ha vidare tagit i öfvervägande, huruvida en lokal,

uppfyllande de angifna fordringarna, skulle kunna för sam

-

89

lingal na beredas i någon staten tillhörig äldre byggnad, eller om

en nybyggnad vore erforderlig. De befintliga byggnader, som

skulle kunna ifrågasättas äro, enligt Komiterades åsigt endast

1) de af Geologiska undersökningen och Landtbruksakademien begagnade

lokaler i samma hus som Slöjdskolan, samt 2) Akademiens för

de fria konsterna egendom vid Rödbodtorget.

Undei förutsättning, att dessa lokaler och byggnader skulle

kunna för ett konstindustrimuseum disponeras, låter sig mot

båda i första hand anmärkas, att de ursprungligen äro afsedda

för helt andra ändamål och i öfverensstämmelse dermed inredda.

De kräfva således en mer eller mindre genomgripande ombyggnad,

utan att ändock kunna antagas blifva fullt lämpliga för sin

nya uppgift; erfarenheter både från London, Wien, Berlin och

Nurnberg, tala, enligt hvad i det föregående blifvit antydt, mot

ett sådant förfaringssätt, och det torde derjemte hafva visat sig,

att kostnaderna för dylika ändringar stiga till ganska höga belopp.

Sammanläggas dessa med kostnaden för anskaffande af

n3ra lokaler åt någon af de ofvannämnda institutionerna, uppstå!

en summa, som utan tvifvel betydligt kommer att öfverstiga

den, som erfordras för en ny och verkligen ändamålsenlig

byggnad. Hvad särskildt de i samma byggnad som slöjdskolan

befintliga lokalerna beträffar, så erbjuda dessa ej tillräckligt utrymme

för en ändamålsenlig uppställning af de konstindustrialster,

öfvei hvilka staten för närvarande kan förfoga, än mindre

för de i sammanhang med museum stående inrättningarna

eller för samlingarnas tillväxt, hvartill kommer, att de största

i jordvåningen belägna salarna äro mörka och erbjuda en ringa

väggyta, olägenheter af en högst betänklig art för ett konstindustrimuseum.

Akademiens för de fria konsterna egendom lider

till en stor del af samma olägenheter: låga, trånga och mörka ha

dess salar visat sig synnerligen olämpliga som utställningslokaler;

härjemte befinna sig byggnaderna i ett ganska förfallet och brist

-

12

90

Behofvet af en

nybyggnad.

fälligt skick, och det torde slutligen vara temligen ovisst, huruvida

de vilkor, hvarunder de af staten disponeras och till den

samma blifvit donerade, medgifva deras användande för ett sådant

ändamål som ett konstindustrimuseum.

Under sådana omständigheter, och då hvarje provisorisk åtgärd

endast skulle tjena att till en obestämd framtid undanskjuta

en tidsenlig och verklig lösning af frågan om upprättandet af ett

museum för konstindustri och slöjd, en angelägenhet, som under nu

rådande förhållanden kan anses för en af vår industris lifsfrågor,

ha Komiterade ansett, att en nybyggnad är af behofvet i högsta

grad påkallad; och ha i fråga om plats för en sådan, Komiterade

efter pröfning af flere alternativ kommit till den öfvertygelsen,

att tomten vid södra ändan af Hötorget är den ur alla

synpunkter ändamålsenligaste. Den tillhör, liksom hela det bakom

liggande qvarteret, staten och medgifver härigenom möjligheten

af en musei successiva utvidgning, om sådant framdeles skulle befinnas

nödvändigt. De på den för museum afsedda delen uppförda

byggnaderna, hvilka för närvarande begagnas som reserv-vagnshus

för hofstallet, äro af föga värde och skulle lätteligen på annat håll

kunna ersättas, synnerligen som de äldre konstarbetade vagnarna

med fördel kunna inrymmas uti ett blifvande museum. Äfven

den framför tomten liggande platsen, den södra delen af Hötorget,

tillhör staten, ehuru af Eders Kongl. Maj:t, på begäran af allmogen

i Stockholms och Upsala län, för torghandel upplåten åt

Stockholms stad; och det torde med skäl kunna antagas, att

kommunen, i fråga om en jemväl för den samma så betydelsefull

angelägenhet, skall befinnas villig att, om så behöfves, för en blifvande

museibyggnad afstå några fot af torget utanför den nuvarande

tomtlinien. Tomten erbjuder vidare en förträfflig byggnadsgrund,

den har ett centralt läge, ej synnerligen aflägset från

andra tekniska och vetenskapliga undervisningsanstalter, och, hvad

som enligt Komiterades åsigt är af stor vigt, den är belägen i

91

det omedelbara grannskapet af Slöjdskolan, hvilken inom kort,

såsom Komiterade våga antaga, torde komma att inrymma statens

högre konstindustriela läroanstalt.

Då en nybyggnad vid Hötorget sålunda är det förslag, hvilket nybyggnad.

Komiterade ansett sig, efter pröfning af alla på frågan inverkande

omständigheter, böra på det kraftigaste tillstyrka, har

undertecknad Jacobsson verkstält de för eu sådan nybyggnad

nödvändiga förberedande undersökningar och beräkningar, hvarvid

till grund för beräkningen af utrymme tagits de i det föregående

framstälda fordringarna, äfvensom plats beräknats för de

hofstallet tillhörande vagnar från 1600- och 1700-talet, hvilka

numera ej begagnas; och få Komiterade härmed öfverlemna för

ändamålet uppgjorda ritningar jemte approximatvt kostnadsförslag,

slutande å en summa af 881,000 kronor.

Härtill komma ytterligare kostnaderna för föremålens flyttning

till den nya byggnaden, för deras ändamålsenliga ordnande

och utställning inom den samma, för anskaffande af nödigt innanrede

och möblering i biblioteket och mönsterbladsamlingen med

dertill hörande läse- och arbetsrum samt öfriga lokaler. Ehuru

Komiterade ej anse sig kunna med full tillförlitlighet beräkna

storleken af det härför erforderliga belopp, så torde dock, synnerligen

som någon utställningsmateriel redan finnes att tillgå,

en summa af 85,000 kronor vara för ändamålet tillräcklig.

Beräknade årliga kostnader för ett museum för konstindustri

och slöjd.

Det återstår slutligen att beräkna de kostnader, hvilka framdeles

blifva nödvändiga för byggnadens och samlingarnas underhall

och vard samt i öfrigt för musei verksamhet. De härvid

erforderliga utgifter kunna fördelas i fyra hufvudgrupper: nämligen

löner, samt kostnader för byggnadens underhåll, för samlingarna,

och för öfriga i samband med museum stående ändamål.

Om tjenstemännens antal har förut i sammanhang med förslaget

till stadgar blifvit taladt; vid beräkningen af deras löneförmåner

ha Komiterade i det hela följt samma grunder, som gjort sig

gällande vid regleringen af andra i flere afseende likartade institutioners

stater, nämligen Kongl. Biblioteket och Riksarkivet

samt Statens Historiska Museum; Nationalmusei stat är nämligen

af allt för provisorisk art för att kunna tjena till ledning.

Komiterade lia jemväl ansett sig böra följa den vid senare löneregleringar

i allmänhet tillämpade grundsatsen om löneförmånernas

fördelning i fast lön och tjenstgöringspenningar samt, beträffande

de två yngre tjenstemännen, om ålderstillägg. I likhet

med hvad som vid de nämnda institutionerna är stadgadt, ha

Komiterade äfven ansett ett särskildt mindre anslag böra uppföras

till arvoden åt vetenskapligt, tekniskt eller konstnärligt

bildade extra biträden, då det nämligen är af stor vigt, att

yngre personer efter hand få sätta sig in i de vid museum

föiefallande göromål och kunna finna med sin ekonomiska fördel

ej allt for oförenligt att egna sig åt teoretiska studier af

93

de konstindustriela frågorna. Under titeln expeditionskostnader

är ett mindre belopp uppsatt för att utgå som ersättning åt

sekreterare eller skrifbiträde. För den ständiga tillsynen af

museibyggnaden samt för åtskilliga förefallande gröfre göromåls

utförande äro en portvakt och en gårdsdräng behöflige, af

hvilka den förstnämnde äfven torde kunna bestrida en del af

katalog- och fotografi-försäljningen. Den magtpåliggande och

ytterst nödvändiga bevakningen under förevisningstiderna, för

hvilken åtminstone två personer i hvarje våning äro erforderlig©,

ha Iiomiterade tänkt sig uppdragen åt dels ordinarie, dels

extra bevakningsbiträden, af hvilka de förre skulle ega en efter

deras tjenstgöring afpassad fast årlig lön, de senare betalas efter

dag och timme. Eu af de ordinarie skulle lemna nödig handräckning

i biblioteket och mönsterbladsamlingen. — Genom att tillgodogöra

de ändamålsenligaste anordningar i afseende på värmeledning,

och då gasbelysning endast torde förekomma vid föreläsningar

samt undantagsvis i arbetsrummen eller biblioteket, bör

det i förslaget till utgiftsstat för dessa båda ändamål upptagna

beloppet, 3,000 kronor, vara tillräckligt. Den närmast följande

utgiftsposten, 1,500 kronor, är afsedd för golfvens, museilokalernas

och fönstrens omsorgsfulla underhåll och rengöring, och

torde för jemförelses skull härvid böra nämnas, att det motsvarande

anslaget vid Nationalmuseum utgör 2,700 kronor. —

Det för samlingarnas vård och underhåll föreslagna beloppet

skulle dels användas för smärre rengörings- och restaurationsarbeten

inom samlingarna, t. ex. af metallföremål, möbler och väfnader,

hvilka fordra en ständig tillsyn och putsning, dels till

bestridande af kostnaderna för smärre förändringar och tillökningar

i utställningsmaterielen, dels för omflyttningar och liknande

arbeten inom museilokalerna. För samlingarnas ökande,

i enlighet med de i motiveringen af förslaget till stadgar anförda

grunder, har ett belopp af 5,000 kronor synts Komiterade

94

vara tillräckligt, enär den befintliga samlingen kan anses vara i

vissa afseenden temligen fullständig, och åtminstone till en början

hufvudsakligen inköp af nyare föremål och af reproduktioner torde

förekomma. Deremot ha Komiterade ansett sig böra för biblioteket

föreslå den jemförelsevis höga summan af 2,000 kronor.

Dels utgör nämligen biblioteket och den deri ingående samlingen

af mönsterblad en synnerligen vigtig del af museet, Renande att

fullständiga samlingarna och i många fall ersätta bristen på originalföremål,

hvarför det samma vid hvarje mera noggrant studium

måste rådfrågas, dels äro de arbeten, som ingå i ett konstindustrielt

bibliotek, i allmänhet planschverk och i följd deraf dyrbara

samt för den enskilde svåra att anskaffa, och dels råder inom den

konstindustriela literaturen för närvarande en synnerligen liflig

verksamhet, hvilken museum i sin mån måste med uppmärksamhet

följa. Slutligen ha Komiterade föreslagit uppförandet af tvenne

smärre belopp som understöd för musei literära eller reproducerande

verksamhet, detta dock under förutsättning, att såväl de

på literära arbeten som på reproduktioner nedlagda kostnader

skola till hufvudsaklig del genom försäljningar betäckas.

Den årliga utgiftsstaten skulle enligt denna beräkning erhålla

följande utseende:

Löner:

En intendent............................................. Kr. 6,000: —

hvaraf i fast lön 4,000, i tjenstgöringspenningar

2,000.

En förste amanuens................................. » 3,000: —

hvaraf i fast lön 2,000, i tjenstgöringspennin

gar 1,000.

En andre amanuens................................. » 2,500: —

hvaraf i fast lön 1,500, i tjenst-_

Transport Kr. 11,500: —

95

Transport Kr. 11,500: —

göringspenningar 1,000; för båda

amanuenserna bör lönen efter fem

års förlopp kunna höjas med 500

kronor, efter tio år med ytterligare

500 kronor.

Vetenskapligt bildade extra biträden...

»

2,000

—

Expeditionskostnader ..............................

»

500

—

En portvakt (jemte fri bostad)............

»

600

—

En gårdsdräng (jemte fri bostad) ......

))

600

—

Bevakning under förevisningstiderna...

3,000

— 18,200: —

Byggnaden:

Uppvärmning och belysning..................

Kr.

3,000: —

Underhåll af golf, fönster o. d.............

1,500

— 4,500: —

s

Samlingarna:

Underhåll och vård .................................

Kr.

2,000

—

Samlingarnas ökande ..............................

5,000

—

Boksamling ................................................

»

2,000

— 9,000: —

Öfriga utgifter:

Tidskrift, föreläsningar o. d...................

Kr.

1,500: —

Gipsgjutningsanstalt, galvanoplastisk

och fotografisk atelier.....................

1,000: — 2,500: —

Summa Kr. 34,200: —

Till ledning vid bedömandet af ofvanstående utgiftstats storlek,

meddelas här en jemförande öfversigt af motsvarande utgiftsstater

vid några främmande museer under de sista åren.

De ha sålunda uppgått

vid Österrikiska museet i Wien till omkring 145,000 kronor.

» Slöjdmuseet i Berlin » » 111,000 »

96

vid Slöjdmuseet i Hamburg till omkring 36,000 kronor.

» » i Dresden » 70,000 »

» » i Nurnberg » 100,000 »

Hvarjemte slutligen torde böra erinras, att det anslag af

4,000 kronor, som under de sista åren utgått till Svenska Slöjdföreningen

såsom hyres- och inköpsbidrag för dess museum, efter

upprättandet af ett museum för konstindustri och slöjd, blir

obehöfiigt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, få Komiterade i

underdånighet föreslå,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen

äska:

dels till uppförande och inredning af en

byggnad vid Hötorgets södra ända, afsedd att

inrymma ett museum för konstindustri och slöjd

ett belopp af.............................................................. Kr. 381,000: —

att utgå med 140,000 kronor under hvartdera

af åren 1879 och 1880 samt återstoden under

år 1881;

dels till anskaffande af utställningsmateriel

jemte biblioteks- och verkstadsinredning, möblering,

flyttning m. m. ett belopp af ..................... » 35,000: —

att utgå under året 1881; samt

dels slutligen till bestridande af kostnaderna

för ofvan upptagna löner och andra utgifter för

musei verksamhet ett årligt anslag af

att utgå från och med år 1881.

97

Er. 34,200: —

Med underdånig vördnad, trohet och nit framhärda

Eders Kong!. Maj:ts

underdånigste och tropligtigste

tjenare och undersåter

G. af UGGLAS.

F. BAKDEL. C. TH. SVANBERG. I. WALLBERG.

G. H. STRÅLE. G. R. DAHL ÅNGER, E. JACOBSSON.

Stockholm den 3 December 1877.

G. Upmark.

13

BILAGA.

Åtgärder vidtagna i några af Europas länder för

konstindustriens befrämjande.

Reseberättelse, enligt komiterades särskilda uppdrag afgifven af

F. DARDEL och G. R. DAHLANBER.

Sedan ett par årtionden tillbaka ha i flere af Europas länder kraftiga

åtgärder blifvit vidtagna i ändamål att åt industriens alster gifva en konstnärlig

prägel. Man Iran räkna ursprunget till denna sträfvan från den första

verldsutställningen i London. Vid denna internationela täflan visade det

sig nämligen, att Frankrike stod ojemförligt öfver nästan alla andra länder

i fråga om de industrigrenar, der en utbildad smak och färdighet i teckning

hos industriidkarne tagas i anspråk. England stod lagt i detta hänseende,

huru hög ståndpunkt dess teknik ock i andra riktningar hunnit. Regeringen

och parlamentet i England insågo hvilken fara ett sådant förhållande medförde

för landets industri, och de bemödade sig att genom förbättringar

i undervisningen och genom anskaffandet af goda förebilder utbilda smaken

hos såväl industriens idkare som allmänheten, för att sålunda frambringa en

konstindustri af verkligt konstnärligt värde. För den skull upprättades i London

vid South Kensington ett museum för ornamental konst, och i samband dermed

ett mönsterläroverk för de sköna konsternas tillämpning pa industrien, hvaijemte

upprättandet af ritskolor i landsorten pa allt sätt gynnades och underlättades.

De anstalter, som på detta sätt grundlädes, sattes under en särskild

styrelses öfveruppsigt. Betydande summor anslogos för ändamålet.

Det dröjde icke länge innan dessa åtgärder buro de önskade frukterna, som

rikligen ersatte den möda och de kostnader dera blifvit nedlagda. Englands

konstindustri har, såsom de senare verldsutställningarna otvifvelaktigt adagalagt,

gjort högst betydande framsteg, hvilka ådragit sig uppmärksamhet i

andra länder och der framkallat sträfvanden i samma riktning, för att kunna

uthärda en täflan, som eljest skulle verka ruinerande för den svagare industrien.

I sjelfva verket har genom Englands och nagra andra länders ansträngningar

för konstindustriens utveckling förhållandet blifvit sadant, att

Allmänna anmärkningar.

Konstindustrien

i England.

2

Konstindustrien

i Frankrike.

Konstindustrien

i Österrike.

antingen måste öfriga länder följa exemplet och genom alla till buds stående

medel söka att förädla smaken och utbilda den tekniska färdigheten hos idkarne

af de konstindustriela yrkena, eller ock döma dessa till en säker undergång.

Det är förnämligast detta, som föranledt den lifliga rörelse, hvilken nu i

flere länder är rådande, för att genom anläggning af museer och läroanstalter

höja konstindustriens ställning. Äfven till Frankrike — hvilket land

genom sin sedan lång tid tillbaka vunna öfverlägsenhet i detta hänseende,

kunde anses sxyddadt från täflan — har denna rörelse sträckt sig, och man

har allt mer och mer kommit att inse nödvändigheten af allvarliga bemödanden

för att bibehålla den uppnådda ställningen. Ännu kraftigare har

detta behof visat sig i länder, hvilkas industri arbetar under mindre gynsamma

förhallanden, och de i dessa länder vunna resultaten ådagalägga, huru

man genom ganska enkla medel och med jemförelsevis ringa uppoffring kan

framkalla och utveckla en konstindustri, af lika stor betydelse i nationalekonomiskt

hänseende, sorti för den högre kulturen.

Det sätt, som man i England användt för i fråga varande ändamåls

vinnande, är visserligen af ganska stort intresse och utan tvifvel vittnande

om stor organisatorisk förmåga, men det tager sa stora medel i anspråk och

de förhållanden, hvarunder det i England uppstått och utvecklats, äro så

väsentligt olika med dem i vårt land, att det är obehöfligt, att här närmare

än hvad redan skett redogöra derför.

För Sverige passande mönster äro deremot i detta fall att söka i några

andra länder, för hvilkas åtgärder till konstindustriens befrämjande nu skall

redogöras.

Österrike.

Bland de stater, som efter Englands exempel sökt framkalla en kraftig

utveckling af konstindustrien, bör i främsta • rummet Österrike anföras, enär

man här genom en följd af synnerligt väl beräknade och med stor ihärdighet

och skicklighet fullföljda åtgärder frambragt resultat af verkligen

genomgripande betydelse för landets industriela ställning, så att denna från

en i konstnärligt hänseende låg ståndpunkt inom några år höjdes i den grad,

att den väckt det öfriga Europas uppmärksamhet och aktning. Det var

verldsutställningen i London år 1862, som gaf impulsen till rörelsen i Öster

-

3

rike. Detta lands utställning gaf nämligen ur ren konstnärlig synpunkt en

ingalunda tillfredsställande bild af den österrikiska industrien, och detta föranledde

regeringen och för saken nitälskande personer att söka förädla smaken

icke blott hos industriidkarne utan hos den stora allmänheten. Redan

år 1863 gaf kejsaren sitt bifall till grundandet af ett konstindustrielt museum Grundandet af

i Wien, »Oesterreichisches Museum för Kunst und Industrie», hvilket till en

början förnämligast innehöll till låns lemnade föremål ur statens och kejsarens

samlingar, såsom hofbiblioteket, galleriet vid Belvedere, förrådet af

tapeter och möbler ur de kejserliga slotten, antikkabinettet, Ambrasersamlingen,

skattkammaren och arsenalen. Derjemte uppmanades staden Wien,

adeln och allmänheten att ur dem tillhöriga samlingar till museum såsom

lån för någon tid öfverlemna dertill passande konstverk. En komité af sakkunnige

män erhöll uppdrag att utarbeta stadgar för den nya anstalten.

Erkehertig Rainer utnämndes till protektor, professoren Eitelberger v. Edelberg

till direktör samt den bekante konstkännaren Jacob Falke till förste

custos och direktörens suppleant. Det är desse män, som i första rummet

äran tillkommer, att det Österrikiska museet verkat i så hög grad gagnande

icke blott för landets, utan äfven för hela Europas industri. Vid deras sida

verkade ett curatorium, sammansatt af framstående män, hvilka i en eller

annan riktning kunde främja anstaltens framgång och tidsenliga utveckling.

År 1864 öppnades i eu provisorisk lokal anstalten med eu konstindustriel

utställning, förnämligast bestående af lånade föremål. Men genom inköp och

gåfvor utvidgades snart musei egna samlingar, så att behofvet af en ny, för

ändamålet särskild afpassad byggnad blef allt känbarare. Anslag för eu sådan

beviljades äfven, och år 1871 kunde museum inflyttas i den nya lokalen.

Den synnerligen vackra och ändamålsenliga byggnad, i hvilken det Byggnader,.

Österrikiska museet inrymmes, är utförd efter arkitekten Ferstels plan.

Kostnaden för den samma jemte inredning uppgår till 700,000 gulden (omkring

1,200,000 kronor). Den inre arkitektoniska anordningen i byggnaden

är sa väl afpassad, att man lyckats undvika den stela enformighet, som

stundom vidlåder dylika museer, och som gör ett oangenämt intryck. Genast

vid inträdet fägnas ögat af eu praktfull, från taket belyst vestibul, omgifven

af arkader i två våningar och deröfver en våning svicklar, som böja sig

mot glastaket. Denna vestibul är prydd med en rik samling statyer, dels

af marmor, dels afgjutningar i gips af antikens yppersta skulpturverk.

Man har från första början genom denna anordning velat gifva åt museum

en konstnärlig prägel ''och antyda den högre synpunkt, hvarur man vill inverka

på industrien. Från vestibulen, som upptager byggnadens midtparti,

4

Samlingarna.

Biblioteket.

ingår den besökande i musei samlingar, Indika upptagas å hvardera sidan i

flere stora salar, olika hvarandra till utstyrsel och dekoration, men hvilka för

öfrig t äro temligen enkla, så att de ej vända uppmärksamheten från de i

salarna utstälda föremålen.

Efter uppställningen kan man indela dessa i tio grupper:

l:o. Textila föremål och möbler, äfvensom korgmakeriarbeten, nålarbeten,

pappers- och läder-tapeter samt ornamentalt träsnideri.

2:o. Guldsmedsarbeten, hvartill räknas, utom föremål af ädla metaller

och bijouterier, äfven arbeten af andra metaller med guld- och silfverbeläggning

och emaljerade arbeten.

3:o. Keramiska föremål.

4:o. Glas, nämligen glaskärl och andra föremål af glas, glasmålningar,

äfvensom porslinsmålningar.

5:o. Oädla metaller: föremål af brons, jern, koppar, bly, zink, tenn

o. s. v. äfvensom ringklockor och ur.

6:o. Väggdekorationer, såsom väggmålningar och målade tapeter, skrift,

tryck- och bokbinderi-arbeten m. m., såsom miniatyrer, böcker, handskrifter,

bokpermar, lackerade och läder-arbeten, föremal af sten, elfenben, horn och

vax samt mosaikarbeten.

7:o. Stora plastiska föremål af marmor, gips, brons m. m.

8:o. Gipsafgjutningar af ornament och af smärre plastiska föremal.

9:o. Graverade arbeten, såsom mynt, sigill, skurna stenar samt aftryck

efter sådana.

10:o. Ornamentsritningar och andra grafiska föremål.

En vexlande utställning i en af salarna framlägger de väsentligaste

beståndsdelarna af denna senare samling och åskådliggör tillika den historiska

utvecklingen af konstindustriens förnämsta grenar.

Till denna samling höra äfven fotografierna och ritningarna till konstindustriela

föremål af alla slag, hvilka antingen tillhöra museet eller vai it

der en gång utstälda.

I förening med detta museum och inrymdt i samma byggnad star äfven

ett rikhaltigt konstindustrielt bibliotek, omfattande böcker och planscher

öfver såväl konstens estetik, filosofi och historia som öfver arkitekturen och

snart sagdt alla tekniska yrken, inom hvilka de sköna konsterna ega någon

tillämpning. Detta bibliotek räknar redan omkring 11,000 band.

En särskild afdelning utaf museum bildar den s. k. sphragistiska samlingen,

hvilken ursprungligen bildad af en enskild person, sedermera blifvit

af museum inköpt. Denna samling, som lärer vara den fullständigaste

i sitt slag, omfattar originala sigillstampar, originala vaxsigill, gipsafgjutningar

och modeller till sådana. Den samma erbjuder ett rikligt material icke blott

för konstindustrien, utan äfven för den historiska forskningen.

För öfrigt har visserligen det Österrikiska museet icke i sin ego en så

stor mängd af gamla dyrbara originalalster från föregående konstperioder,

som förhållandet är med South Kensington museum i London, Gewerbemuseum

i Berlin eller Nationalmuseum i Miinchen. De af konung Carl XV

till svenska staten testamenterade samlingar af detta slag äro till och med

i det hela taget rikare än det Österrikiska museets. Gamla föremål af utmärkt

konstvärde äro nämligen i Wien som annorstädes numera ganska

sällsynta i handeln och betalas mycket högt, enär de många olika konstindustriela

museer, som'' de senaste åren uppstått, täfla med hvarandra

att draga till sig dylika föremål, hvadan museum i Wien icke kunnat

sätta sig i besittning af ett synnerligen stort antal sådana. Men denna

brist har i viss mån motvägts genom det förut antydda medgifvandet af

kejsaren, att såväl hans enskilda som statens samlingar egde att till det

Österrikiska museet såsom lån på kortare eller längre tid öfverlemna sådana

konstverk och böcker, som kunde tjena till konstindustriens befrämjande.

Denna förordning medförde önskade följder, och den tillämpas fortfarande.

När i museum fattas mönstergilla prof från äldre konstindustriela perioder,

t. ex. för att åstadkomma en utställning af förebilder inom glas- eller möbelfabrikationerna,

eller för att i enskilda fall få passande motiv till förädling

af vissa slags konstindustriela alster, som inom landet tillverkas, lånas från

andra samlingar föremål, som dertill äro lämpliga. Af dessa tagas kopior,

afgjutningar eller teckningar, som förblifva vid museum, under det att originalen

efter någon tid återlemnas. Äfven de offentliga biblioteken användas

på samma sätt: böcker lånas, hvarur illustrationer och ornament

kopieras, eller af hvilkas permar aftryck tagas. Flere af landets enskilde

samlare af konstskatter hafva i museum deponerat dyrbara konstalster, såsom

statyer, gobelinstapeter, arbeten af guld, silfver och elfenben, emaljer m. in.,

hvilka ofta under åratal få förblifva derstädes. På detta sätt har det blifvit

möjligt att åstadkomma special-utställningar, t. ex. af Murano-glas- ,

arbeten, af väfnader, af gammalt Wiener-porslin, af äldre mästares handteckningar,

af de grafiska reproducerande konsternas alster o. s. v., hvilka utställningar

under någon tid fortfarit.

För att kunna afbilda de till låns erhållna föremålen äro med museum förenade

ett gipsgjuteri samt en galvanoplastik och eu fotografisk atelier. De

båda förstnämnda äro inrymda i de till byggnaden hörande källarelägenheter.

14

6

Grunder för

samlingarnas

förökande.

Utställning af

nya konstindustriela

alster.

I fråga om inköp af konstindustrialster kar man uppstält såsom hufvudregel,

att föremålet bör vara användbart på ett eller annat sätt såsom förebild

för vår tids industri, så att det vare sig till form, material eller dekoration

erbjuder egenskaper, lämpliga att studera. Är föremålet fullt lämpligt

för det afsedda syftet, tvekar man icke att betala det högt. Men om det

till köp erbjudna föremålet icke är af verkligt gagn för någon af landets

industrigrenar, inköpes det på inga vilkor, äfven om dess historiska värde

är betydligt, Den historiska betydelsen underordnas här alltid den praktiska,

hvilket ingalunda är förhållandet med alla konstindustriela museer.

Vid allmänna ver ^utställningar inköpas prof å andra länders mest utmärkta

konstindustriela produkter. Isynnerhet har man förskaffat sig en utmärkt

samling af orientens rikt dekorerade alster i keramik, inlagda metallarbeten

och väfnader. Man spårar också ett starkt orientaliskt inflytande på den

österrikiska konstindustrien, särdeles inom dennas textila grenar, der den

orientaliska ornamenteringen och färgprakten göra sig märkbart gällande.

Inom bronsindustrien, hvars fabrikat utgöra en af Wiens förnämsta

exportartiklar, men som hittills hufvudsakligen frambringat förgylda mindre

föremål, söker det Österrikiska museet att genom lämpliga förebilder såväl

höja smaken som ock att införa föremål mera passande för praktiskt användande,

såsom kandelabrar, ljuskronor m. in. i olika bronslegeringar. Man hoppas

kunna i en ej aflägsen framtid täfla med Paris, som hittills ensamt försett

Europa med konstnärligt utförda bronsartiklar.

En vigtig afdelning af det Österrikiska museet utgör den i en af

musei salar anordnade utställningen af nya konstindustriela alster af såväl inhemskt

som utländskt ursprung. Endast sådana föremål, som äro af mönstergill

beskaffenhet mottagas härvid. Det anses äfven af fabrikanterna som

en heder att få sina industrialster antagna till utställning vid det Österrikiska

museet. Flere af de utstälda industrialstren försäljas pa stället. Hvarje

år anordnas vid jultiden under några veckor en större utställning af konstindustriela

föremål, tillverkade inom Österrike. Öfre arkadgaleriet jemte

två närgränsande salar anordnas då till en storartad bazar, flitigt besökt af

alla samhällsklasser. Äfven vid denna utställning mottagas endast föremal,

som vid pröfning befunnits vara af verkligt konstnärligt värde.

Samlingarna äro öppna tre af veckodagarna klockan 9—4 utan afgift,

om Söndagen 9—1 också utan afgift, samt två dagar från 9—4 mot en

inträdesafgift af 30 kreutzer (omkring 50 öre). Konstnärer och handtverkare,

som arbeta i samlingarna, kunna emellertid erhålla fritt tlltråde äfven

de två sistnämnda dagarna. En dag, nämligen Måndagen, är museum stängdt

7

för allmänheten. Denna dag användes för de större omflyttnings- och rengöringsarbeten,

som vid en anstalt af detta slag tid efter annan maste

vidtagas.

Någon fullständig katalog öfver de utstälda föremålen finnes icke, men

deremot äro dessa i allmänhet försedda med uppgift öfver nummer, namn,

ämne och arbetssätt, ursprung och egare. Derjemte utgifvas, så ofta det

erfordras, till vägledning för den museum besökande allmänheten, smärre

handböcker, innehållande en redogörelse för de artiklar i museum, som äro

af det största allmänna intresse.

Men det är icke endast genom förevisande i samlingssalarna af forna

tiders och den nyare tidens industrialster af konstnärligt värde och genom

biblioteket, som det Österrikiska museet utöfvar sin verksamhet. För att

bereda en riktig uppfattning af anstaltens sträfvanden och för att sprida i

vidsträcktare kretsar kännedom af och intresse för den reformatoriska rörelsen

inom smakens område, har man anordnat serier af föredrag i musei lokal.

Redan år 1864 började direktören för det Österrikiska museet en följd af

nio föredrag öfver dettas mest framstående konstverk, hvarefter hans närmaste

man höll fyra föredrag öfver ornamentikens teori och historia samt

en annan vetenskapsman elfva föredrag öfver optik och färglära. Sedermera

ha årligen under vintern ett eller två föredrag i veckan hållits inom museum,

afhandlande antingen dettas omedelbara verkningskrets, dels frågor rörande

smak och stil eller historiskt kritiska upplysningar öfver enskilda perioder

eller riktningar inom konsten och industrien, och dels beträffande framstående

konstverk, eller öfver tekniken och materialierna o. s. v. Exempelvis

må anföras några ämnen, afhandlade vid dessa föredrag: »den moderna smakens

utveckling», »om perspektiv», »om pappers- och tapet-fabrikationen»,

»om träet såsom material inom de konstindustriela yrkena», »om galvanoplastik

och fotografi», »om Hildesheimer-silfverfyndet», »om bostadens prydnad

och utstyrsel», »om Albrecht Durer», »om industrien i Böhmerwald»,

»om den tyska konstreformen i det 16:de århundradet», »om Benvenuto

Cellini och renässansens guldsmedskonst», »om qvinnans deltagande i fabriksarbetet»,

»om kopparstickets historia» o. s. v. Dessa föredrag, som hållits

dels af musei personal, dels af andra personer, ha i allmänhet varit talrikt

besökta. Eu rymlig, för föreläsningarna särskildt afsedd sal är ock inom

museum inredd, men på så sätt att den tillika kan begagnas för andra ändamål,

t. ex. tillfälliga utställningar.

I samma riktning som genom föredragen verkar anstalten genom de

literära och artistiska publikationer, som derifrån utgå. Dessa äro mycket

Föredrag.

Publikationer.

8

Filial

utställningar.

talrika och af stor betydelse. Först och främst bör bland dem nämnas en

tidskrift »Mittheilungen des Oesterreichischen Museums», som utgifves med

ett häfte i månaden, och hvilken är egnad åt alla konstindustriens område

berörande frågor, sålunda redogörelse för de i museum utstälda föremål, om *

nya inköp, föreläsningar o. s. v., om beslägtade sträfvanden på andra ställen,

om ritskolor och fackskolor, om forskningar och uppfinningar rörande konsttekniken

m. m. dylikt. Bidragen lemnas nästan uteslutande af den vid museum

anstälda personalen. Bland andra från anstalten utgifna arbeten må

anföras: »Konturerna af antika lerkärl», »Ornamenten till antika lerkärl»,

»Hans Sibmachers stick- och spetsmönsterbok», »Ottavio Stradas utkast till

praktkärl i silfver och guld», »Ornament från den italienska renässansens

blomstringstid», »Inlagda marmorornament från den italienska renässansen»,

»Studier öfver kinesisk emalj» o. s. v.

Utom de af museum omedelbart utgifna och de verk, hvilkas utgifvande

möjliggjorts genom understöd derifrån, ha flere af dess tjensteman

utgifvit vigtiga arbeten rörande de sköna konsterna och dessas tillämpning.

Äfven på detta sätt har museum verkat gagnande för konstindustrien.

Redan genom sina publikationer sträcker det Österrikiska museet sina

verkningar långt utom hufvudstadens gränser, men ännu mera omedelbart

söker det att utöfva sitt inflytande på konstindustrien inom alla delar

af den stora monarkiens vidsträckta områden genom att föranstalta filialutställningar

i olika städer med betydande industriel verksamhet. Icke lång

tid efter de museum blifvit öppnadt, anordnades en sådan utställning i Leitmeritz,

hvarvid museum ditsände keramiska alster, väfnader, stickerier, galvanoplastik

efterbildningar af metallkärl samt dessutom gipsafgjutningar

och fotografier, hvarjemte flere industriidkare föranledts att ditsända prof på

sina fabrikat; dessutom hade från omgifvande trakt dertill lämpliga konstskatter

blifvit utstälda. Denna utställning, hvilken fortfor omkring eu

månad, lyckades synnerligen väl och äfven i ekonomiskt hänseende var resultatet

så gynsamt, att af öfverskottet stadens realskola kunde förses med

lämplig materiel för undervisningen i frihandsteckning.

Härigenom föranleddes man till att föranstalta likartade utställningar

i andra städer, såsom Brunn, Graz, Linz, Eeichenberg, Prag, Pilsen, Innsbruck,

Znairn, Klagenfurt, Olmiitz. Vanligen hafva filialutställningar företagits

samtidigt med landtbruksutställningar eller vid andra tillfällen, då

större folkmassor samlats. Kostnaden för föremålens inpackning har bestridts

af museum, men transport och öfriga kostnader af de lokala myndigheterna.

Genom dessa med hänsyn till de lokala industrigrenarnas behof anordnade

9

utställningar har icke Mott dessas behof af ledning och af lämpliga förebilder

i konstnärligt hänseende blifvit tillgodosedt, utan äfven ritundervisningen

vid realläroverken och de tekniska skolorna blifvit befrämjad. Stundom

ha med filialutställningarna förenats serier af konstindustriela föredrag.

Såsom ofvan blifvit anfördt, finnas vid det Österrikiska museet sär- verkstäder för

gipsgj ättling

skilda verkstäder för åstadkommande af gipsafgjutningar, fotografier och m. m.

galvanoplastiska efterbildningar. Dessa försäljas sedermera för tillverkningspriset.

Genom understöd af regeringen, af handelskamrarna, af slöjdföreningarna

o. a. ha sålunda real-, slöjd- och fack-skolorna inom den Österrikiska

monarkien blifvit försedda med afgjutningar efter de bästa ornamentala och

plastiska förebilder, af pelarordningarna, af arkitektoniska detaljer o. s. v.,

en åtgärd, som i hög grad medverkar för utbredandet af en förädlad smak.

Redan hafva omkring 600 olika gipsafgjutningar blifvit tagna, dels af hela

figurer, hufvud och andra kroppsdelar efter antiken, dels af anatomiska detaljer,

dels af trä- och stenreliefer, bokpermar, kärl, vapen och delar af rustningar,

pelarordningarna, tektoniska detaljer och ornament från alla konstperioder.

Fotografier, äfven till antalet flere hundrade, återgifva dels teckningar

af de gamla mästarne, dels miniatyrer, bokband, arbeten i ädla metaller,

brons och jern, glas- och lerkärl, skulpturer o. s. v. De galvanoplastiska

efter bildningarna äro icke inskränkta till kärl och andra föremål, utan

de tagas stundom efter arbeten af läder m. m. dylikt.

Beträffande vården af samlingarna, tillhör den en direktör, som har till Förvaltning

sitt biträde fyra custoder. Den förste af dessa är direktörens suppleant och

föreståndare för afdelningen för den moderna industrien, en annan förestår

biblioteket och kopparstickssamlingen, en tredje är sekreterare och byråföreståndare.

Dessutom äro flere biträden till dessa tjensteman anstälda.

Direktörens lön uppgör till 4,000 gulden, förutom fri bostad; custodernas

lägsta lön uppgår till 2,000 gulden, men hvilket belopp ökas med 500 gulden

efter fem års tjenstgöring. Dessutom hafva tjenstemännen särskilda

arvoden för de af dem hållna föredrag och för sin skriftställareverksamhet.

Hvad åter angår den högre ledningen af det Österrikiska museets angelägenheter,

tillhör den jemte direktören, ett curatorium och en protector.

Denne utnämnes af kejsaren och har till uppgift att befordra musei framgång

och utveckling i alla riktningar; han utnämner ledamöterna i curatorium

och förer ordet vid deras sammanträden, hvarjemte han förmedlar

beröringen mellan regeringen och museum. Curatoriet åter, i hvilket direktören

och förste custos ega rösträtt, är hufvudsakligen rådgifvande, men med

10

Utgiftsstat.

Konstindustriskolan

i Wien.

rätt att framställa förslag och att afgöra vissa frågor rörande utställningen

af industri alster och öfver inköp för samlingarna.

Genom denna organisation blir faktiskt direktören den ende magtegande

inom anstalten, och med den stora förmåga och de förtjenster om det

Österrikiska museets grundande och utveckling, som den nuvarande direktören

eger, torde detta kunna förklaras. Enligt gällande stadgar tillkommer

honom att vaka och besluta öfver utställningen och samlingarna äfvensom

öfver katalogernas affattning, att föra korrespondensen, att i allmänhet afgöra

om inköp för samlingarna samt öfver innehållet af tidskrifter och de

konstnärliga publikationerna; att månadtligen afgifva redogörelse till curatoriet

och årligen till regeringen öfver anstaltens verksamhet; slutligen har

han den högsta ledningen af de med museum förenade verkstäder och bestämmer

hvilka föremål, som der skola efterbildas.

Hela den årliga utgiftsstaten för Österrikiska museet uppgår för närvarande

till 80,594 gulden, af hvilka 6,000 äro afsedda för bibliotekets

ökande.

Men huru stort gagn det Österrikiska museet än utöfvat genom sina

utställningar, sina föreläsningar och publikationer, torde det likväl hafva

haft sin största betydelse genom den förträffliga konstindustriela undervisning,

som i samband dermed meddelats i den högre konstindustriela läroanstalten

och i fackskolorna. Den förstnämnda »Die Kunstgewerbeschule des

k. k. Oesterreichischen Museums» inrättades år 1868, sedan Handels- och

Industrikammaren derom gjort ansökan, och direktionen för museum afgifvit

sitt utlåtande. Några utdrag ur detta torde tydligast angifva det syfte

denna skola eger och den ställning hon intagit till moderanstalten. »Museum

är afsedt att framkalla insigt om konstindustriens väsende; det skall utbreda

den riktiga smaken och lemna skolor och fabriker mönster att efterbilda.

Men dels räcker musei verksamhet, oaktadt filialutställningarna i olika

delar af riket, icke nog långt och icke samtidigt öfverallt, dels ligger det

icke i dess magt att bilda handen och öfva uppfinningsförmågan. Och dock

kommer det väsentligt derpå an, att hvad i museum och med dess hjelp

läres, i den inhemska konstslöjden kommer till sjelfständigt och verkligen nytt

användande. Museum skall aldrig fullständigt åstadkomma den afsedda verkan,

om vid dess sida icke står en skola, som omedelbart företräder handtverkets

konstnärliga riktning och sålunda lägger grunden, på det att det

11

sköna och konstnärliga i de förelagda mönstren genom konsthandtverkaren må

öfvergå i kött och blod.» — »En högre konstindustriskola bör vara en anstalt,

som har att bilda icke arbetarne, utan konstnärerna och lärarne. Yid

henne skola bildas konstnärer i ordets sanna bemärkelse, sådana konstnärer

nämligen, hvilka kunna motsvara alla fordringar, till och med de högsta,

så att man icke längre nödgas taga sin tillflykt till ofullständigt eller i

utlandet bildade tecknare. Hon skall utbilda för fabrikerna tecknare och

modellörer, hvilka nästan helt och hållet fattas i landet, konstnärer, som

med uppfinningsrikt hufvud förena skönhetssinne och fullkomligt öfvad hand,

och sålunda i våra fabriker åstadkomma en konstnärlig lyftning; hon skall

göra guldsmeden, möbelsnickaren, porslinsmålaren och i allmänhet konsthandtverkaren

till mästare, icke i ordets industriela, utan i dess konstnärliga

betydelse.» — »Skall den konstindustriela läroanstalten verkligen motsvara

det syfte, för hvilket den är bestämd, måste de tre förnämsta konsterna,

målarekonsten, plastiken och arkitekturen, på det sorgfälligaste sätt der vårdas,

ty konstindustrien är ju icke annat än dessa tre konster tillhopa, använda

vid det dagliga lifvets behof.» — I enlighet med denna uppgift består

läroverket af fyra fackskolor, för byggnadskonst, för bildhuggeri, för djur-, blomster-

och ornaments-målning samt för figurteckning och målning med afseende

å konstindustrien, hvartill kommer en förberedande afdelning. Den sistnämnda

har till ändamål att åt elever, som icke ega tillräckliga förkunskaper i teckning,

meddela undervisning i detta ämne före inträdet i fackskolan. Fackskolan

för byggnadskonst meddelar undervisning i läran om de arkitektoniska

stilarterna, och de arkitektoniska formerna i allmänhet, men förnämligast

med hänsyn till deras användande för de konstnärliga byggnadsyrkena, såsom

byggnadssnickeriet, möbeltillverkningen, fabrikationen af kakelugnar och

kaminer, öfverhufvud taget i fråga om deras användande vid bostadens och kyrkans

inredning. Fackskolan för bildhuggeri åter lemnar undervisning i modellering

såväl af figurer som af ornament, och med hänsyn till deras användande

inom olika grenar af tekniken, såsom guldsmedskonsten, stenhuggeriet, träsnideriet,

stuccaturarbetet, tillverkningen af kärl af metall, lera och glas

o. s. v. Fackskolan för teckning och målning har slutligen till uppgift att

meddela undervisning i väggdekoration, teckning eller målning på glas och

porslin, för emalj och mosaik; hon omfattar äfven det vidsträckta området

af väfnaders ornamentering o. s. v. De ämnen, som ingå i läroplanen, äro

derför förnämligast:

1. Arkitektur och arkitektonisk ritning.

2. Teckning efter modell.

Läroämnen.

12

Inträde sfor dringar.

3. Teckning efter antiken.

4. Målning efter figurer.

5. Teckning och målning af ytornament jemte målning af blommor.

6. Modellers förfärdigande.

7. Modellering.

8. Träsnideri.

9. Öfning i komposition och modellering af konstindustriela föremål.

Men utom i dessa hufvudämnen ingå i undervisningsplanen åtskilliga

biämnen, såsom projektions-, perspektiv- och skugglära, anatomi, läran om

konststilarna, konsthistoria, konstindustriens historia eller enskilda delar af

denna i förening med nationalekonomi, färglära och färgkemi, läran om de

i yrkena använda materialierna och deras tekniska bearbetning. Dock föredrages

i allmänhet ett biämne icke årligen, utan hvart annat eller hvart

tredje år.

För inträde i den förberedande afdelningen fordras: 14 års ålder, intyg

öfver slutade studier i ett lägre gymnasium, ett realgymnasium eller eu lägre

realskola, eller i annat fall ådagalagd färdighet och framstående anlag för

teckning. Inträdet i någondera af fackskolorna förutsätter antingen att hafva

genomgått den förberedande afdelningen eller att på annat sätt hafva inhemtat

den färdighet i teckning och de kunskaper för öfrigt, som fackskolans undervisning

tager i anspråk. Såsom regel bör den i fackskolan inkommande lärjungen

hafva fyllt 16 år.

Utom de ordinarie lärjungarne, hvilka begagna undervisningen i samtliga

till deras fack hörande läroämnen, finnas »hospitanter», hvilka endast

begagna undervisningen i vissa läroämnen. Såsom hospitanter inträda vanligen

ritare, modellörer, verkmästare i fabriker m. fl., som redan ingått i

det praktiska lifvet och icke kunna egna hela sin tid åt skolan.

Man finner häraf, att lärjungarne antingen inkomma efter att hafva erhållit

eu mer eller mindre omfattande allmän bildning, men utan någon praktisk

erfarenhet, eller också, att de öfvergå från verkstaden till skolan, i hvilket

fall deras förkunskaper vanligen äro ganska obetydliga. Det anses dock, att

i det hela taget det är fördelaktigare om lärjungen, före inträdet i skolan,

inlärt det praktiska af ett tekniskt yrke.

Såsom man lätt kan förmoda, uppstår vid en skola sådan som denna eu

stor svårighet derigenom att lärjungarne, hvilka i allmänhet tillhöra de mindre

bemedlade klasserna, sakna medel att uppehålla sig i Wien och egna sin

tid åt läroanstalten. Med anledning häraf bildade sig ett sällskap för befrämjande

af »konstindustriskolan», med syfte att understödja talangfulle

13

lärjungar vid skolan genom meddelande af stipendier, reseunderstöd ock uppdrag,

och detta utan hänsyn till hvilken nationalitet och religion lärjungen

tillhör. Detta sällskap, för hvilket kejsaren och flere medlemmar af den

kejserliga familjen stälde sig i spetsen, har samlat betydande medel och utdelar

ett stort antal stipendier, hvarjemte det låtit skolans lärjungar utföra

flere uppdrag. Dessutom ha dels af andra korporationer, dels af enskilda

personer många stipendier för samma ändamål blifvit upprättade, så att numera

läroanstalten i detta fall kan anses vara ganska väl utrustad.

Antalet elever, manliga och qvinliga, uppgår för närvarande till omkring

220, af hvilka 70 egna sig åt lärarekallet.

Årligen anordnas en utställning af elevarbeten.

Undervisningen meddelas af en professor för hvardera äf fackskolorna Lärare.

och af två professorer vid den förberedande afdelningen samt dessutom af

flere docenter i särskilda läroämnen. En af professorerna tjenstgör tillika

såsom skolans direktör.

Läroanstalten öfvervakas af en särskild styrelse, bestående af direktören styrelser.

för konstindustrimuseet, af tre curatoriets ledamöter, utsedde af protectorn,

och en ledamot af handels- och industrikammaren i Wien, vald af denna

korporation.

Utgiftsstaten belöper sig för innevarande år till 26,742 floriner. utgifunat

Hittills har konstindustriskolan varit inrymd i musei byggnad, men i

anseende till såväl lärjungeantalets hastiga tillväxt, som utvidgningen af

musei samlingar, har en ny lokal för skolan blifvit behöflig. En ganska nv byggnad för

rymlig byggnad är äfven för ändamålet uppförd bredvid konstindustrimuseet

samt medelst en passage förenad dermed; läroanstalten skall redan innevarande

höst ditflyttas.

Den högre konstindustriela skolan i Wien har utan tvifvel i det hela

taget utöfvat en för den Österrikiska industrien synnerligen gagnande verksamhet.

Till en början möttes såväl hon som sjelfva museet af misstro

från flere af de store industriidkarne, men nu mera synes dess framgång

och anseende betryggade. Mellan industrien och skolan eger en liflig

förbindelse rum. Lärarne kunna knappast mottaga alla beställningar, som

ingå på utkast till arbeten i glas, lera, metall, trä, till mönster för väfnader,

till dekorationer o. s. v.

De utgående lärjungarne erhålla i allmänhet utan svårighet anställning

uti industriens tjenst, och lärarne få tillse, att lärjungarne icke allt för tidigt

öfvergå från skolan till det praktiska lifvet.

Och det är icke endast genom det omedelbara inflytandet på industri

15

-

14

idkarne, som det Österrikiska museet har verkat. Tvärtom har man vid

dettas anordning och verksamhet ständigt haft för ögonen, att bildandet af

allmänhetens smak är en uppgift, som äfven tillkommer anstalten, och att

det här är lika mycket fråga om afnämare som om tillverkare. Man har

försökt och lyckats att göra museum populärt i detta ords bästa betydelse,

att göra det till en mötesplats, en ständig källa till nöje och bildning för

alla samhällsklasser. Det verkligen betydande inflytande, som detta museum

under det fåtal år det varit i fullständig verksamhet, redan hunnit utöfva

såväl på Österrikes industri som på dess befolknings konstsinne och bildning,

finner häraf sin förklaring.

För att befrämja den konstindustriela verksamheten samt husslöjden i

de Österrikiska provinserna har man dels lemnat understöd och förbättrat

Fackskolor i pro- redan varande fackskolor och dels upprättat nya sådana, der de ansågos vara

tmsema. ^ behofvet påkallade. Den Österrikiska regeringen har fullständigt uppfattat

den stora såväl nationalekonomiska som sociala betydelsen af sådana för

den stora massan af de industriele arbetarne afsedda läroanstalter och de

lokala myndigheterna ha gått regeringens sträfvanden till mötes. I följd

deraf har det lyckats att under de senaste åren framkalla ett antal konstindustriela

fackskolor, hvilka väsentligt medverkat till det mål, som det

Österrikiska museet för sig utstakat. Dessa läroanstalter stå äfven i en

nära beröring med såväl museum som med dettas högre konstindustriela

skola. Från museum sändas lämpliga modeller och öfrig undervisningsmateriel

till fackskolorna; dessa hemta oftast sina lärare från den högre

konstindustriela läroanstalten, och de sända ofta till utställning i museum

sina mest framstående arbeten.

I allmänhet verka de nu ifrågavarande skolorna för utbildning af arbetare

inom enskilda fack. De äro derför också företrädesvis anlagda i trakter,

der någon gren af industrien, vare sig såsom fabrikshandtering eller husslöjd,

hunnit någon vidsträcktare utbredning. Icke sällan har förhållandet varit

sådant, att en fabriksmässigt idkad industrigren i tekniskt hänseende varit

förträfflig, men deremot underhaltig från konstnärlig synpunkt betraktad.

I så fall har man grundat en fackskola just med hänsyn till denna industrigrens

förkofran. Så t. ex. fackskolan i Feldkirch, som är upprättad för det på

väfverier och spinnerier rika Vorarlberg, samt porslinsmålningsskolan i Carlsbad,

som äfven är belägen vid centrum af flere industriela anstalter. Vid

15

andra tillfällen har husslöjd bedrifvits sedan lång tid tillbaka i en ort eller

trakt, men denna slöjd har sjunkit ned under trycket af ogynsamma omständigheter.

Problemet har då varit att genom fackskolan höja den samma

i konstnärligt och tekniskt hänseende, så att den erhållit en tidsenlig utveckling.

Sålunda har i det icke långt från Friedland belägna Sleindorf, der ett

stort antal familjer sysselsatt sig med svarfning såsom husslöjd, upprättats

en fackritnings- och modelleringsskola i förening med en läroverkstad föi

träsvar flinig; i Hallein och Gröden, der träsnideriet idkats såsom husslöjd,

ha fackskolor för dennas lyftning blifvit anlagda; i några orter i Bökmen,

der glasindustrien bedrifves både såsom fabriksindustri och husslöjd, har man

genom fackskolor, särskild! afpassade för denna industrigren, lyckats att

gifva åt den samma en ny lyftning. I några fall har man genom fackskolor

sökt framkalla en för orten ny konstindustrigren, när förekomsten derstädes

af särskilda lämpliga materialier dertill gaf anledning. Sålunda gaf i Tetsclien

och Teplitz tillvaron af siderolit, i Znaim af krukmakarelera, i Hallstadt

af brokig marmor samt i Laas af förträfflig hvit marmor anledning

till fackskolors upprättande derstädes, pa det att befolkningen skulle lära

rätt känna värdet af dessa materialier och deras rätta bearbetning. Men

äfven i trakter, der icke naturen sjelf lemnat anvisning på vissa industrigrenar

såsom de mest passande, har man i flere fall sökt genom fackskolor,

afsedda för undervisning i träskärning, spetsknyppling in. m. öppna nya förvärfskällor

för den fattiga befolkningen, i synnerhet för qvinnorna.

Den högre ledningen af de konstindustriela fackskolorna tillhör handelsministeriet,

som i alla vigtigare frågor först inhemtar utlåtande af de tekniska

eller artistiska uppsigtsråden i Wien, allt efter som frågan är af teknisk

eller konstnärlig natur. Den närmare ledningen åter tillhör särskilda lokalstyrelser.

Skolornas föreståndare tillsättas af nämnda ministerium. Vanligen

underhåller staten icke ensamt en fackskola, utan kommunen eller enskilda

föreningar och personer bidraga dertill. Så t. ex. har fackskolan för glasindustri

i Steinschönau ett årligt statsbidrag af 600 gulden samt dessutom

600 gulden af landstinget, 300 gulden af det förut omnämnda sällskapet för

befrämjande af konstindustriskolor, hvarjemte kommunen anskaffar lokaler.

Hela den summa, som från statens sida årligen utgar för upprättande, underhåll

och utvidgning af fackskolor, är för närvarande 49,2o0 gulden.

Bland de Österrikiska konstindustriela fackskolorna förtjenar den högre

konstsömnadsskolan i Wien att särskildt omnämnas, emedan hon med fram

-

Konst sömnadsskolan

i Wien.

16

t*

Museum i

burg.

gång verkar för införande af en renare smak och förbättrad teknik i det

qvinliga handarbetet och derigenom i vida kretsar bidrager till konstindustriens

främjande, och detta så mycket mera som flere af de utgångna

eleverna såsom lärarinnor verka vid andra skolor. -Denna skola öppnades år

1874 och erhöll till uppgift att utbilda konstöfvade sömmerskor och att för

den skull lemna undervisning i alla grenar af sömnadskonsten, att eftersträfva

upplifvandet af äldre och införandet af utländska sömnadsmetoder,

och att genom utförandet af stilfulla mönstergilla arbeten samt genom konstens

tillämpning vid sömnaden bidraga till utbildandet af en renare smak.

Undervisningen meddelas i en två- till tre-årig kurs 36 timmar i veckan och

omfattar följande läroämnen: sömnad, frihandsteckning, öfverförande af mönsterteckningar

på tyget, mönsterteckning, förande af arbetsbok, föredrag

öfver sömnadens användande på konstindustriela föremål, konsthistoriska föredrag

samt kostymkännedom. — Två lärarinnor samt två lärare verka vid

läroanstalten. Eu af lärarinnorna är tillika dess föreståndarinna. — För

inträde erfordras fyllda 14 år, intyg öfver med framgång genomgången folkskola

och öfver någon färdighet i sömnad samt derjemte färdighet i teckning.

Skolan är grundad genom handelsministeriet och står närmast under en

särskild styrelse.

Innan vi sluta denna redogörelse för i Österrike vidtagna åtgärder till

konstindustriens främjande, torde uppmärksamheten böra fästas vid ett i

sate- staden Salzburg anlagdt museum »Carolino Augusteum», hvilket innehåller,

jemte åtskilligt annat, mycket rika och synnerligen väl ordnade konstindustriela

samlingar. Dessa inrymmas uti tio rum, hvartdera representerande en

viss konstperiod och dessutom afsedt till ett särskildt bruk, enligt tidens sed.

Man inträder t. ex. uti ett borgerligt kök från 1600-talet, som tillika är

matsal och sällskapsrum. I ena hörnet finnes eu stor spis, i dess grannskap

spinnrock, strykjern, våffel- och smörpressar in. m. Midt på golfvet

står ett dukadt bord med borduppsats af trä, lerbägare och krukor, deromkring

stolar. Kring väggarna skåp med tallrikar och annat husgeråd. Ett

annat rum gifver den besökande bilden af festsalen i ett rikt hus från 1600- talet. Dörrarna äro af marketeriarbete, väggarna boiserade, kakelugnen ett

mästerstycke af Hirschvogel, bordet är prydt med eu broderad duk, hvarpå

stå dyrbara bägare, kring väggarna hänga porträtt eller stå skulpterade

skåp. Ett tredje rum visar en lärds studerkammare från 1500-talet. På

17

skrifbordet ses dyrbart inbundna böcker samt pergamentsbref med stora

vaxsigill-aftryck. Fönstret är prydt med dyrbara glasmålningar, väggarna

med gyllenläderstapeter. Skulpterade skåp och stolar, taflor i bronseller

elfenbensrelief och andra konstarbeten fullända rummets utstyrsel och

gifva denna dess rätta karakter. Ett fjerde rum åter är inredt såsom ett

götiskt bönkapell från A. Durers tid med kyrkliga redskap och ceremonitillbehör,

reliqvarier, monstranser o. s. v. Vidare finnes ett jagtrum med dertill

hörande vapentroféer, dryckesbägare, klädedrägter m. m. Slutligen en sängkammare

med inredning från 1600-talet, förmak från olika konstperioder o. s. v.

. En af staten underhållen teknisk skola, i hvilken äfven en konstindustriel

undervisning af icke ringa omfattning och värde meddelas, är helt

nära belägen intill detta museum och gifver dettas konstnärliga skatter eu

ännu högre betydelse för industrien.

Museet i Salzburg har här blifvit omnämndt, enär man vid det samma

fullständigare än vid något annat museum lyckats att i ett sammanhang

återgifva äldre konstindustriela perioders alster. Det här använda sättet för

samlingarnas ordnande erbjuder så stora fördelar både genom det intresse,

hvilket ett museum derigenom erhåller för allmänheten, som ock genom den

lättnad det bereder för konstindustriela studier, att det manar till efterföljd

vid de museer, der lokalernas och samlingarnas beskaffenhet medgifva sådant.

I Österrikiska museet i Wien ämnar man ock, när samlingarna vunnit

erforderlig utsträckning, antaga det samma. Början kommer redan snart att

ske genom ordnandet af ett orientaliskt rum, hvartill detta museum eger

fullständiga materialier.

Preussen.

I detta land gifves det visserligen ännu icke ett så fullständigt genomfördt

system för konstindustriens uppmuntran som förhållandet är i Österrike,

men det erbjuder flere lärorika exempel på särskilda anstalter, verkande

i samma syfte. Bland dem måste i första rummet anföras »Deutsches Gewerbe-Museum

zu Berlin», hvilket innehåller en bland de rikaste konstindustriela

samlingar, som finnas.

Detta museum grundlädes för omkring ett årtionde sedan. Vid den

senaste verldsutställningen i Paris lät nämligen den preussiska regeringen

Grundandet af

tyska slöjdmuseum

i Berlin.

18

Samlingarna.

inköpa ett stort antal konstindustriela föremål, Indika jemte andra sådana,

öfverlåtna från statens samlingar, utgjorde eu grundstomme, som snart utvidgades

genom skänker och lån från medlemmar af den kungliga familjen,

föreningar och enskilda personer. Emellertid skulle den nya anstalten icke

blifva eu statsinstitution, utan den skulle underhållas af en enskild förening,

som för den skull bildades. Eu styrelse af femton personer utsågs af denna

förening att öfvervaka musei angelägenheter. Likväl skulle, i följd af det

ringa intresse såväl industriidkarne som allmänheten visade den nya anstalten,

föga blifvit uträttadt, om icke staten fortfarande lemnat sitt understöd, och

det är förnämligast härigenom, som detta museum vunnit sin storartade utveckling,

ehuru visserligen staden Berlin äfven lemnat ett betydande bidrag

till anstaltens upprätthållande genom att anvisa 100,000 Thaler, att under

loppet af tio år utgå till museum. Till en början inrymdes samlingarna

och den i samband med museum upprättade konstindustriela läroanstalten i

en hyrd lokal, men år 1873 upplätos af staten den kungliga porslinsfabrikens

gamla byggnader, hvilka visserligen äro för ändamålet såväl genom

läge som beskaffenhet föga lämpliga och föga värdiga att inrymma de många

utmärkta konstverk, som detta museum innehåller. Utan tvifvel är denna

omständighet en af dem, som mest förhindrat anstalten att verka så kraftigt,

som man på grund af samlingarnas rikhaltighet skulle haft anledning

förmoda. Emellertid kan man snart vänta, att de af lokalerna härrörande

bristerna blifva afhjelpta, emedan staten anslagit en summa af icke mindre

än 2,400,000 mark (omkring 2,100,000 kronor) för uppförande af en ny

byggnad.

Vid ordnandet af detta museum har man hufvudsakligen utgått från

den historiska synpunkten, och man synes hafva underordnat det tekniska

intresset för det vetenskapliga, hvartill visserligen samlingarnas konsthistoriska

värde och beskaffenhet äfven gifvit anledning.

Hvilken rikedom på föremål i samlingarna förefinnes, kan man sluta

deraf, att vid början af år 1875 funnos af

textila föremål,............ 2,036 stycken

föremål af läder, halm, papper samt lackerade arbeten,______ 823 »

keramiska föremål, ................................................. 6,004 »

föremål af guld och silfver,............. 299 »

d:o af andra metaller, .......................................... 1,634 »

möbler, ............................................................. 63 »

andra föremål af trä, elfenben, sten samt mosaik, __.......... 603 »

diverse ........................... 204 »

19

Sedan nämnda tid har likväl en betydande utvidgning af samlingarna egt

rum, synnerligen derigenom att de konstindustriela föremål, som innehöllos

i kongl. konstkammaren i Berlin, till museum öfverflyttades. På detta sätt

bär en rik skatt af träsniderier, glas, majolika, emaljer, smiden o. s. v.

kommit till museum, hvilket dermed blifvit eu af de förnämsta anstalter i

sitt slag.

Bland de museum tillhörande konstindustriela alstren torde särskilt

böra nämnas: mönstersamlingen af moderna glas och mosaiker från Salviati

i Venedig, prof å indiska och egyptiska konstväfnader, sömnadsarbeten, mattor

o. s. v., orientaliska lackerade arbeten, jernarbeten från Zuloaga, ryska

guldsmedsarbeten, emaljerade glas från Brocard, persiska fajanser, en nära

nog fullständig samling af den tyska keramikens alster, böhmiska glas, tyska

silfversmedsarbeten, äldre japanesiska sidentyger, persiska sömnadsarbeten,

mattor, metallkärl och golfstenar, ryska möbler, smidjernsgaller, galvanoplastiska

arbeten o. s. v. Äfven må nämnas en mängd alster af husslöjd

från Turkiet, de sydslaviska länderna, Ungern, Italien, Portugal m. m.

De olika samlingarna äro uppstälda uti långa salar, hvilka medelst sju

fot höga skärmar äro indelade i ett antal större eller mindre rum, de flesta

dock omkring 15 fot i fyrkant, så att en bred gång lemnas fri längs ena

väggen. Då omständigheterna det medgifva, har man för att göra sig till

godo utrymmet nära fönstren anbragt invid fönsteröppningarna rörliga ramar,

som under glas innehålla mindre föremål. Från fönsterpelarna utgå dessutom

skåp, omslutna af glasväggar på alla fyra sidorna. Formen hos dessa skåp

är olika allt efter de föremål der inneslutas. Hyllorna uppbäras af smala

jernstänger. Utvändigt äro skåpen målade i mörkbrunt, invändigt åter olika

efter innehållet, vanligen mörkrödt, men äfven i ljusare ton. I de rum, der

de keramiska föremålen förvaras, har man uppstält större vaser, fat m. m.

fritt på etagerer af halfrund form, stödda mot väggen och beklädda med

rödbrunt ylletyg. Prof å mosaik-emalj er ade golf äro infattade i träramar.

I den textila afdelningen, som innehåller ett stort antal mönster, äro större

stycken upphängda på en rörlig horisontal stång, likasom en rullgardin, så

att blott en del af tyget synes; mindre stycken äro fästade på pappskifvor

och förvaras i lådor. Det dyrbaraste förvaras under glas.

Ett särskilt från den öfriga samlingen afskildt rum är bestämdt för

utställningen af nya, särdeles lyckade konstindustrialster. En för ändamålet

utsedd komité granskar de inlemnade föremålen och afgör, huruvida de få

utställas eller icke. Vanligen medgifves 8 veckors utställningstid. Alla kostnader

för transporten till och från museum får utställaren vidkännas, och

Utställning af

nya konstindustricla

alster

20

Bibliotek.

Filial

utställningar.

på honom falla äfven de kostnader, som möjligen uppstå för den speciela

utställningen.

Äfven detta museum innehåller en gipssamling. I den samma finnas af^gjutningar

af konstindustriela föremål samt af dekorativa och skulpturarbeten.

Museum eger ett gipsgjuteri för att kunna till andra museer och

till skolor lemna önskade gipsafgjutningar. Efterbildningarna af de konstindustriela

föremålen — förnämligast husgeråd och kärl — tillhöra merendels

medeltidens perioder af den romaniska och den götiska tiden, under det att

de ornamentala arbetena förnämligast ligga inom antikens och den italienska

renässansens områden.

Musei samlingar äro utan afgift tillgängliga för allmänheten från klockan

10—3 alla dagar utom måndagen.

En särskild, ganska vigtig afdelning utaf Berlin-museet är det i samband

dermed stående konstindustriela biblioteket, hvilket innehåller omkring

2,000 band, böcker och planschverk, hvartill komma många tusen fotografier,

förläggsplanscher vid undervisning i ritning och modellering, väggtaflor samt

originalafbildningar af konstindustriela föremål. Dessa dels fotograferade,

dels tecknade originalafbildningar äro af ganska stort intresse. De äro dels

skänkta till museet, dels tagna efter föremål, som der varit utstälda, och

dels genom musei föranstaltande tagna efter värderika äldre konstalster, som

icke kunna flyttas till museet. Ritningarna och fotografierna äro uppklistrade

på papp och ordnade så, att hvarje gren af konstindustrien bildar

en särskild samling för sig, antingen i bokformiga trälådor eller i portföljer,

hvilket sistnämnda sätt visat sig såväl ändamålsenligare som mindre kostsamt.

Mellan det egentliga biblioteket och närmaste arbetsrum är i dörröppningen

anbragt en rörlig disk af samma bredd som dörren. Af de båda

arbetsrummen är det ena inredt till läsrum och det andra för afteckning af

planscher. Båda dessa rum äro åtskilda genom en vägg med glasrutor, så

att bibliotekarien kan från sitt skrifbord öfvervaka hela lokalen.

Från detta museum, likaväl som från det Österrikiska, har man tid efter

annan föranstaltat om utställningar af konstindustriela föremål äfven i andra

städer än hufvudstaden. Sådana »Wander-Ausstellungen» ha egt rum i Magdeburg,

Hannover, Görlitz, Hanau, Hassel o. s. v. Begäran derom måste

utgå från någon lokalkomité, som öfvertager ansvaret för ersättning af kostnaden

vid föremålens transport, den öfvervakande museitjenstemannens resekostnad

och underhåll samt dessutom ansvaret för möjligen inträffande skada.

En sådan utställning varar vanligen tre till fyra veckor under sommaren.

Den omfattar såväl föremål, ofta dupletter, ur musei samlingar, äfvenså

21

biblioteksverk, fotografier och smärre gipsafgjutningar; större gipser sändas

endast undantagsvis. Derjemte utvidgas dessa utställningar genom lån af

alster utaf den lokala konstindustrien, äfvensom med arbeten från de tekniska

ritskolorna samt med derför passande lärlingsarbeten. Elev- och lärlingsarbeten

uppmuntras med premier.

Förvaltningen af museum är uppdragen åt en styrelse, bestående af 19 Fiinaltninimedlemmai.

Af dessa väljas 8 af den förut omnämnda föreningen, som

bidragit till musei grundande, 3 af staden Berlin och 8 af regeringen. Styrelsen,

som bland sina medlemmar sjelf utser en ordförande, öfvervakar och

leder anstalten, utnämner och afskedar tjenstemännen samt meddelar föreskrifter

öfver skötseln af musei angelägenheter.

Tjenstemännen vid museum utgöras af en förste direktör, en direktör

för samlingarnas vårdande, en bibliotekarie, en byråföreståndare och en inspektor,

en bokhållare, en sekreterare, en restaurator och en kontrollör.

Enligt den senast afgifna kassaberättelsen, för år 1875, hade musei

årliga inkomster uppgått till 125,517 mark, hvaraf från staten utgått 84,000,

från staden 15,088, från föreningen 7,002 mark o. s. v. De årliga utgif- miftutai.

terna hade deremot utgjort 124,041 mark, hvaraf 15.961 till samlingarnas

förökande, 48,749 som förvaltningskostnad, 2,820 för biblioteket o. s. v. I

dessa inkomster och utgifter äro emellertid äfven de inberäknade, som tillhöra

den i samband med museum stående läroanstalten.

Den konstindustriela skolan i Berlin utgör eu särskild afdelning af det Konstindustrityska

slöjdmuseet, och man fäster med allt skäl stor vigt vid den samma. Si°‘an ''

Huru behöfliga kraftiga åtgärders vidtagande voro för att genom konstindustriel

undervisning gifva en bättre riktning åt den nordtyska industrien,

ha verldsutställningarna visat, och att man äfven i Tyskland insett

bi is terna, framgar bland annat deraf, att i en af styrelsens för museum årsberättelser

anföres: »den till större delen otillräckliga beskaffenheten af undervisningen

vid folk-, slöjd- och realskolorna, den nästan fullständiga bristen

pa hvarje tillfälle för handtverkare och slöjdidkare att vidare utbilda sig i

teckning och modellering, den omisskänliga andel, som denna brist på framstående

sätt haft i fördröjandet af vår konstindustris framåtskridande i jemförelse

med andra nationers allt detta gjorde till en tvingande nödvändighet och

till styrelsens vigtigaste uppgift att skyndsamt och energiskt skapa en anstalt,

hvilken, ledd af dugliga krafter och utrustad med goda läromedel,

16

22

erbjöd den unge handtverkare]! och slöjdidkaren billigt och i afseende å tid

och ruin beqvämt tillfälle att lära sig ritning och modellering».

Den nya läroanstalten började redan år 1868 sin verksamhet med fyra

söndags-, fyra afton- och två dagkurser. Småningom har hon utvidgats, så

att hon erhållit en icke obetydlig omfattning och numera med fog kan räknas

bland de högre konstindustriskolorna. Hon utgöres af två afdelningar:

förberedningsskolan och kompositionsskolan, hvartill kommer en ritklass

för lärare. Den förstnämnda har enligt stadgarna till uppgift att i ritning

och modellering utbilda ungdom, som vill egna sig åt ett konsthandtverk,

och att göra dem bekanta med elementen af konstens formspråk,

för att derigenom sätta dem i stånd till att konstnärligt drifva sitt yrke ellei

att förbereda dem till inträde i kompositionsskolan.

I den förberedande afdelningen meddelas undervisningen om aftnarna

och söndagarna. Kompositionsldassen utgör den i vanlig mening högre konstindustriela

läroanstalten och är endast bestämd för sadana lärjungar, som

vilja, med användande af sina fulla arbetskraft och tid, utbilda sig till sjelfständigt

skapande konstnärer inom sitt fack, d. v. s. till mönstertecknare,

modellörer etc. för verkstäder och fabriker. Denna afdelning har sin arbetstid

om dagen kl. 9—4. I båda afdelningarna erhålla lärjungar af båda könen

samtidigt undervisning från början af Oktober till slutet af Juni.

Förberedningsskolan innehåller följande tretton klasser:

1. Elementar ornamentritning.

2. Ornamentritning och formlära.

3. Linearritning och projektionslära.

4. Arkitektonisk ritning.

5. Ornamentritning efter gipser.

6. Figurritning efter gipser.

7. Figurritning för studium efter antiken och efter lefvande modell.

8. Djurritning och målning.

9. Anatomi.

10. Blomsterritning och målning.

11. Modellering af ornament.

12. Modellering af figurer.

13. Konststilarnas historia och läran om konststilarna.

Af dessa 13 klasser lemna 1 och 2 den behöfliga grundläggningen till

alla de följande. De lärjungar, för hvilkas yrken arkitekturen är af öfvervägande

betydelse, genomgå klasserna 3 och 4; de åter, hvilkas yrken stå i

närmare sammanhang med målarkonsten, klasserna 5, 6, 7, 8, 9 och 10,

23

klasserna 11 och 12 äro deremot ämnade för lärjungar, i hvilkas yrken

modellering är af öfvervägande betydelse; klassen 13 slutligen är afsedd för

alla de mest framskridne lärjungarne i förberedningsskolans högre klasser.

Genomgåendet af den förberedande skolan tager vanligen tre till fyra

år i anspråk.

Kompositionsskolan sysselsätter till en början sina lärjungar med efterbildningar

af konstindustriela föremål, sedermera med gifna skizzers öfverförande

i arbetsritningar och slutligen med den sjelfständiga kompositionen

samt, der sådant är möjligt, utförandet af egna kompositioner. Denna skola

innehåller fyra klasser, ordnade efter deras samband med arkitekturen, målarkonsten

eller plastiken, nämligen:

1. För komposition af möbler, kärl och andra husgeråd samt byggnadsornament.

2. För komposition af ornamentsmålning vid användandet på dekoration

af byggnader, vissa husgeråd och textila alster.

3. För komposition till figurdekoration, behandlande teckningar och

målningar af figurer vid deras användande i de dekorativa konsterna.

4. Modellerklassen, i hvilken läres den plastiska kompositionen för bildhuggeriet

i sten och trä, för stuccatur och formning i keramiska fabriker,

för metallarbeten och ciselering, hvarvid undervisningen omfattar direkta

studier efter naturen samt sjelfständiga kompositioner.

Årligen anordnas en utställning jemte prisbelöning af elevarbeten.

Lärarnes antal är i den lägre afdelningen 14 och i den högre 4.

Antalet lärjungar under sista qvartalet år 1874 utgjorde 542, hvaraf

83 qvinliga. De erlägga en temligen ringa skolafgift. Ett antal stipendier,

uppgående ända till 800 mark stycket, är af staten beviljadt för understöd

af handtverkare för deras studier vid skolan.

Denna läroanstalt lyder under slöjdmusei styrelse. Den närmare ledningen

är öfverlemnad åt en af lärarne.

Utgifterna för läroanstalten utgjorde under år 1874 30,670 mark, hvaraf

9,319 mark betäcktes genom lärjungarnes afgifter.

Det är icke endast i Berlin, utan äfven i en och annan af den preussiska

monarkiens större städer, såsom Hannover och Hassel, der slöjdmuseer och

läroanstalter för konstindustriens befrämjande uppstått. Någon synnerlig

betydenhet ha visserligen icke några af dessa anstalter uppnått. Dock för

-

Lär ar t.

Lärjungar.

Utgiftsstat.

24

Mönstersamling

i Hannover.

Konstindustriskolan

i Hannover.

Museum för

konst och slöjd

i Hamburg.

Slöjdskolan i

Hamburg.

tjenar den af Slöjdföreningen i Hannover grundade permanenta utställningen

samt mönstersamlingen att anföras. Den är visserligen allmänt teknisk,

sålunda äfven innehållande maskiner, verktyg, materialier, serier af fabrikat

i olika stadier af tillverkningsprocessen, men den är likväl företrädesvis af

konstindustriel natur. Numera är den samma inrymd uti en särskild, ganska

ändamålsenlig byggnad, i hvars första våning bland annat maskinutställning

och i andra våningen den konstindustriela utställningen innehålles. I samma

byggnads tredje våning är en konstindustriel skola, i hvilken under sex

månader af året, nämligen vintermånaderna, undervisning meddelas sex aftnar

i veckan. Denna undervisning omfattar ornament- och figur-teckning, föredrag

öfver ornamentik och öfver figurteckning jemte dermed förenade öfningar,

kostymteckning, teckning efter lefvande modell samt modellering. 8

lärare meddela denna undervisning. Antalet lärjungar uppgick under vintern

1876 till 215, manliga och qvinliga. Enär skolan öppnades först i

November 1875, kan man ännu icke göra anspråk på några betydande resultat

af dess verksamhet, och detta så mycket mindre, som undervisningen

endast meddelas om aftnarna.

Slöjdföreningens årliga inkomster, hvilka till större delen tagas i anspråk

för utställningen och den konstindustriela skolan, utgöra omkring 44,000

mark. Föreningen, som dessutom genom sin tidskrift, sin skola för eldare

vid ångpannor o. m. d., utöfva!- en gagnande verksamhet, åtnjuter af staten

ett årligt anslag af 30,000 mark.

Af större betydelse i konstindustrielt hänseende än de tekniska museer

och skolor, som finnas i preussiska provinsstäder, är det i Hamburg nyligen

bildade »Museum fur Konst lind Gewerbe», samt den i samma byggnad som

detta inrymda stora slöjdskolan. Detta museum grundlädes år 1874 af slöjdföreningen

i Hamburg, men det öfvertogs år 1877 af staden, som för det

samma gifver ett årligt anslag af 40,000 mark, hvaraf 15,000 mark användas

för inköp till samlingarnas förökande. Dessa samlingar, som nästan helt

och hållet ligga inom konstindustriens område, äro, till följd af de rika

skänker museum fatt emottaga, af icke ringa värde och omfattning, och det

synes af den aktningsvärda ställning, detta museum på kort tid hunnit intaga,

som om det skulle blifva fullt värdigt den rika handelsstad det tillhör.

Slöjdskolan i Hamburg (Die allgemeine Gewerbeschule und die Schule

för Bauliandwerker zu Hamburg) är visserligen icke någon speciel konstindustriel

läi oanstalt, utan en allmänt teknisk arbetareskola med en särskild

25

afdelning för byggnadsfacket, men den konstindustriela undervisningen drifves

bär på ett sådant sätt och har uppnått en sådan ståndpunkt, att skolan

väl förtjenar att räknas bland de läroanstalter, som gagna industrien genom

att hos dennas idkare framkalla en renare smak och förmåga af de sköna

konsternas tillämpning vid de tekniska yrkena. Man finner bland de 26

läroämnena äfven fackritning för byggnadshandtverkare, möbelsnickare, målare,

bildhuggare, biografer m. fl., teckning efter växter och djur, ornamentteckning

och komposition, konstindustriel form- och färglära, dekorativ målning,

modellering efter teckningar och egna kompositioner. Och i dessa

läroämnen drifves undervisningen ganska vidsträckt och med ständig hänsyn

till teknikens behof. Undervisningen i komposition spelar härvid en ingalunda

oväsentlig rol. Flere af de utaf lärjungarne komponerade arbetena

utföras i verkligheten efter de gjorda utkasten. Undervisningen meddelas

hufvudsakligen om aftnarna och om söndagarna, men en ritsal är öppen hela

dagen, der de lärjungar, som dertill ega tillfälle, sysselsätta sig med teckning,

särdeles fackritning.

Skolan, som endast är afsedd för manliga lärjungar, hade under vintern

1876—1877 icke mindre än 1,812 lärjungar, af hvilka ett stort antal egnade

sig åt de konstindustriela yrkena.

Utgifterna uppgingo under år 1875 till 70,218 mark, men de äro stadda

i en temligen hastig tillväxt. Staden Hamburgs anslag utgjorde nämnda år

48,268 mark.

I sammanhang med hvad nu blifvit anfördt om den konstindustriela

undervisningen vid slöjdskolan i Hamburg, må nämnas, att i den af föreningen

för befrämjande af qvinlig förvärfsverksamhet grundade slöjdskolan i

samma stad meddelas äfven undervisning i åtskilliga till konstindustrien

hörande läroämnen, såsom mönsterteckning, teckning efter lefvande blommor,

litografering samt porslinsmålning. Denna undervisning begagnades år 1875

af 202 qvinliga elever.

S a c h s e n.

Äfven i konungariket Sachsen har man vidtagit i förhållande till landets

storlek ganska omfattande åtgärder för konstindustriens befrämjande.

Helt nyligen har man i Dresden upprättat ett konstindustrielt museum och

i samband dermed en högre konstindustriel läroanstalt, hvilken kan betraktas

Konstindustrimuseum,

i Dresden.

26

Samlingarna.

Konstindustriskolan

i Dresden.

såsom eu utvidgad fortsättning af den konstindustriskola »Königl. Scliuler tlf

Modelliren, Ornamenten- und Muster-zeielmen» som i nämnda stad förut var

till finnandes. Den rymliga ock för ändamålet ganska lämpliga byggnad, som

förut varit begagnad af polytekniska skolan i Dresden, har blifvit inredd för

museum och den konstindustriela läroanstalten samt för byggnadsyrkesskolan.

Denna byggnad är belägen vid ett af stadens mest besökta torg och i centrum

för bandtverksverksamheten; den är till sin fasad enkel, men monumental.

Museum upptager större delen af andra våningen; bibliotek, lärosalar

och direktionsrum äro belägna eu och två trappor upp. Lokalerna äro ganska

ljusa; undre våningen belyses medelst breda, parvis sammanhängande fönster

och ritsalarna, som hafva sin plats i byggnadens midtelparti, genom fönster,

grupperade tre och tre tillsammans. Museisalarna indelas i kabinett medelst

fasta skärmar, utgående från inre långväggen, med en höjd af omkring s/4 af

salarnas höjd, och hvilka sträcka sig till omkring 2/s af salarnas bredd. De

sålunda bildade kabinetten hafva olika längd, allt efter beskaffenheten af de

föremål de innehålla. Nära fönstren äro smärre föremål utstälda i passande

montrer. Vid ingången passerar den besökande Denne, hvardera af ett par

fönster upplysta kabinett, hvilka äro möblerade med föremål från femtonoch

sextonhundratalen: skåp, bord, stolar, speglar, keramiska föremål och

glasvaror tillhörande samma epok, gifvande en ganska trogen framställning af

dess konstindustriela ståndpunkt. Moderna föremål, imiterade efter nämnda

epok, hafva äfven här sin plats, men deras ursprung är å dem angifvet.

Samlingarna i Dresden-museet äro i allmänhet mera framstående genom

det sorgfälliga urval, med hvilket de äro gjorda, än genom sin omfattning och

sitt penningvärde. Anslaget till inköp af föremål användes till stor del för

gipsafgjutningar, galvanoplastiska eller fotografiska arbeten o. a. jemförelsevis

föga kostsamma mönster inom de olika konstindustrigrenar i landet, som

man anser företrädesvis hafva behof af förbättring i konstnärligt hänseende,

t. ex. guldsmeds- och låssmedsyrkena, träsnideriet, de textila industrigrenarna.

Sådana mindre samlingar uppställas hvar för sig i ett kabinett. Föremålen

äro dels anbragta i skåp, dels infattade i på väggen upphängda ramar.

I midten af ett kabinett står ett bord, och derpå finnas böcker och planschverk

angående de industrigrenar eller den konstperiod, som de i kabinettet

utstälda föremålen tillhöra.

Den konstindustriela skolan står här i ett närmare samband med museum

än hvad förhållandet är vid någon af de öfriga anstalterna af detta slag.

Enligt stadgarna är hennes uppgift att för alla grenar af industrien meddela

den erforderliga konstnärliga utbildningen, i synnerhet åt mönsterteck

-

27

nare, modellörer m. m., äfvensom att bilda lärare i konstindusteiela läroämnen,

lärare i ritning vid folkskolor, realskolor o. s. v. Pa grund deraf

utgöres skolan af tre afdelningar: en förberedande skola, en högre afdelning,

indelad i tre fackskolor, samt en afdelning för ritlärare. Den förberedande

skolans kurs är i allmänhet ettårig, den högre afdelningens kurs minst treårig,

1 ärareafdelningens kurs tvåårig. De tre fackskolorna, hvilka tillsammans

utgöra den egentligen konstindustriela läroanstalten, är o:

A. fackskolan för teckning och komposition af föremål, bestämda för

byggnaders, särdeles vissa inre delars utsmyckande;

B. fackskolan för modellering af konstindustriela föremål af alla slag;

G. fackskolan för mönsterteckning och målning, i hvilken förnämligast

utbildas mönstertecknare för väfnadsindustrien, för sömnad och spetsarbeten,

äfvensom dekorationsmålare samt tecknare och målare för glas, porslin,

mosaik o. s. v,

Läroämnena äro:

i den förberedande afdelningen, frihandsteckning, linearritning, projektionslära;

i

fackskolan A, arkitektonisk ritning samt komposition af konstindustriela

föremål;

i fackskolan B, modellering efter plastiska förebilder, efter egna utkast

och efter naturen;

i fackskolan G, teckning och målning efter plastiska förebilder, ornament

och naturen samt komposition af ornament och af mönster.

Derjemte är för lärjungarne tillfälle beredt att begagna undervisning i

matematik, perspektivlära, anatomi, färglära, tyska språket och literaturhistorien,

konstindustriens historia samt mytologi.

Undervisningen fortgår från och med Oktober till och med Augusti

månad. Af lärjungarne fordras vid inträdet minst 15 års ålder, ett allmänt

kuiiskapsmått, åtminstone motsvarande folkskolans, men med större färdighet

i teckning, samt om möjligt ett års praktisk sysselsättning i ett tekniskt

yrke. I allmänhet är undervisningen obligatorisk, men äfven här mottagas

»hospitanter», som blott begagna en del af undervisningen, tillhörande

deras fack.

Ett bibliotek, ehuru ännu af blott ringa betydenhet, står i förening

med anstalten.

Tjenstemännen vid museum äro: en direktör, eu custos samt en assistent;

vid skolan undervisa utom direktören 8 lärare.

Utgiftsstaten vid museum uppgår för innevarande år till 78,000 mark

28

och vid skolan till 94,000 mark. Direktören, som står i spetsen för häda

anstalterna, har vid museum 1,500 och vid skolan 5,400 mark i lön; custos

åtnjuter 4,200 mark, assistenten 2,100 mark; lärarnes sammanlagda löner

belöpa sig till 38,975 mark. Dör biblioteket utgör årliga anslaget 8,000

mark, för gipssamlingen 11,200 mark.

Förvaltningen af museum och skolan är nästan helt och hållet lagd i

händerna på direktören under inrikesministeriets uppsigt.

Under den korta tid, som det konstindustriela museet och dess läroanstalt

i Dresden varit i verksamhet, har det redan hunnit att vinna förtroende

bland de industriidkande klasserna. Ofta ingå beställningar på ritningai

till industriela föremål, och åt de skickligaste lärjungarne anförtros att

efter motiv, hemtade ur samlingarna, utarbeta kompositioner till sådana

föremål, hvilka sedermera utföras i verkligheten under ledning af direktören.

Äfven i Leipzig har nyligen ett konstindustrielt museum blifvit bildadt,

ehuru det visserligen ännu är af mindre betydenhet.

Bayern.

Bayern tillhör de länder, som gjort de största ansträngningar för att

höja sin konstindustri. Det egendomliga förhållandet har här inträffat, att

tva fullkomligt af hvarandra oberoende centra för dessa sträfvanden uppstått,

nämligen i hufvudstaden Miinehen och i den betydande industriidkande staden

Nurnberg.

Bayerska

Nationalmuseum

i Miinehen.

Hvad först beträffar Miinchens ställning i detta hänseende, så eger denna

stad sedan flere år tillbaka såväl ett på konstindustriela skatter utomordentligt

likt museum, som ock en ganska betydande konstindustriel skola. Men

detta museum, »Bayerisches National-Museum», som grundades år 1855, är

snarare ett kultur- och konsthistoriskt mnseum, än en för industriens befrämjande

afpassad anstalt, ehuru man visserligen under de senaste åren

vidtagit åtgärder för att göra de samlade rikedomarne fruktbärande för de

tekniska yrkena. Härigenom har åter en skärande motsats uppstått mellan

saväl byggnadens inre dekoration och de deruti utstälda samlingarna, som

ock mellan dessa inbördes. Väggarna äro prydda med freskomålningar, föreställande

de mest minnesvärda händelser ur landets historia. På detta sätt

29

inskränkes det väggutrymme, som vore behöflig! för uppställningen af samlingarna,

och uppmärksamheten dragés från dessa. Väfnader och draperier

hänga på uppstående träställningar, altarskåp och stora möbler sta midt på

golfvet; man har nödgats till de olämpligaste anordningar, för att lemna de

målade väggarna synbara.

Emellertid äro så väl de textila som de keramiska samlingarna af stort

intresse, de senare dock mest hvad beträffar det mellersta Europas produkter.

Arras’ haute lisse och gobelinstapeter samt persiska mattor från femtonoch

sexton-hundratalen finnas i mängd, äfvensom otaliga prof på sidenväfnader,

broderier och spetsar ända från tolfhundratalet till närvarande tid.

Den rikaste af delningen i museet torde dock utgöras af dess medel tidssamlingar,

hvilka upptaga tio salar, eller ungefär hälften af bottenvåningen.

Här finnas götiska fönster, afgjutningar efter grafvardar, statyer m. m. från

Niirnberg, Regensburg, Mainz o. a. ställen, konstverk utförda i elfenben och

metall, altaren, glasmålningar, tak- och väggbeklädnader, dörrar, skåp, stolar

m. m., rikt ornerade.

Bland de i öfre våningarna utstälda samlingarna ma nämnas: vapensamlingen

med flere dyrbara rustningar och vapen, samlingarna af drägter,

af musikaliska instrument från 1450 till 1800, af smidesarbeten från 1400

till 1800 samt framför allt de i nitton salar uti andra våningen uppstälda

konstverken från renässansen och den nyare tiden, ända till den napoleonska

perioden. Rikt smyckade plafonder, skåp, bord samt dyrbara arbeten i ädla

metaller och stenar, i elfenben, perlemor, koraller in. in., vidare gobeliner,

reliefer i sten, brons, trä o. s. v.

1 bottenvåningen gifvas utom rummen innehållande de förut omnämnda

götiska samlingarna, några rum med samlingar af mindre intresse för flertalet

af den besökande allmänheten, men af icke ringa vigt för industriidkare!!;

det finnes nämligen här ett stort antal träsniderier, afgjutningar i gips och

stearinmassa, galvanoplastiska efter bildningar, fotografier efter konstindustriela

föremål samt biblioteket. Särdeles förtjena!'' samlingen af gipsafgjutningar

att anföras såsom i sitt slag framstående. Ett gipsgjuteri finnes i museum,

hvarifrån utmärkta arbeten till lindrigt pris tillhandahallas allmänheten.

Främmande museer begagna sig också häraf för att föröka sina samlingar

med afgjutningar efter de härför användbara bland de vackraste föremålen

i museum.

Alla samlingarna ordnas kronologiskt, och här likasom vid Berlinermuseum

har den konsthistoriska synpunkten synnerligen varit bestämmande

vid valet af föremål och vid samlingarnas uppställning. Man gör emellertid

17

Samlingar*

30

numera — och i synnerhet efter konstindustriutställningen i Milnchen år

1876 — mycket för att göra samlingarna af verklig nytta för industrien.

Dock utlånas icke några föremål ut musei lokaler.

Någon vexlande utställning af den moderna industriens alster är icke

vid detta museum anordnad; en sådan är föranstaltad af konstslöjdföreningen

i Munchen. Den af detta sällskap upprättade permanenta utställningen

Kumtgewerbe- »Die Kunstgewerbehalle» har för ändamål att dels förevisa och dels försälja

'' alster af den tyska konstindustrien. Alla Tysklands konstindustriidkare kunna

hit sända sina arbeten, ehuru föreningens medlemmar ega företräde i händelse

af bristande utrymme. En särskild komité pröfvar, om föremålen äro

lämpliga att emottagas eller icke. Någon afgift erlägges icke för utställningen.

Föreningens lokal är belägen nära Nationalmuseum. Utom genom sin

utställning verkar denna förening gagnande genom utgifvande af en tidskrift,

genom föreläsningar o. s. v.

Konstindustri- Redan år 1857 grundlädes af nyssnämnda förening en konstindustriskola,

öken. som år 1868 öfvertogs af staten. År 1875 reorganiserades den samma och

erhöll en ändamålsenlig lokal, i det hon inrymdes i den förra glasmålningsanstaltens

vidsträckta byggnad. En konstskola för flickor, som år 1872

öfvertagits af staten, införlifvades dermed såsom en särskild afdelning, men

med inskränkning af undervisningen till uteslutande konstindustriel.

Läroämnena äro:

för manliga elever:

Ornament- och figurteckning, arkitektonisk ritning, teckning af konstindustriela

föremål, dekorationsmålning, blomstermålning, ornaments- och

figurmodellering, praktisk modelleringskurs (utförande af ornament och figurer

för byggnader etc.), träskärning, arbete i metall (ciselering, drifning och

emaljering), xylografi samt dessutom konsthistoria jemte läran om konststilarna

och perspektiv- jemte skugg-läran;

för qvinliga elever:

Ornament- och figurteckning, geometrisk ritning, teckning af konstindustriela

föremål, målning, litografi, xylografi. samt dessutom konsthistoria

jemte läran om konststilarna samt perspektiv- jemte skugg-lära.

Undervisningen meddelas af 15 lärare, dels professorer, dels hjelplärare;

en af professorerna är den tekniska skolans direktör. Antalet elever är omkring

230, af hvilka likväl flere äro »hospitanter». Äfven här bildas en liten

konstindustriel samling, dock uteslutande för undervisningens behof. Något

samband med Nationalmuseum finnes icke.

31

Skolan står i nära beröring med industrien. Ofta emottagas beställningar

å mönster till väfnader, tapeter o. s. v., hvilka af lärjungarne mot

betalning utföras.

Det tekniska museet (Bayerisches Gewerbemuseum) i Niirnberg bar uppkommit

genom enskilda personers nitälskan för industriens framsteg. Genom

sammanskott erhölls en betydande grundfond, hvilken förökades af staden

Niirnberg genom en gåfva af 150,000 gulden, så att år 1871 ett kapital af

icke mindre än 514,600 gulden var att tillgå för upprättande af ett museum.

Detta började sin verksamhet år 1872 och inrymdes till en början i slöjdföreningens

lokal, men inflyttade år 1874 i en egen, ganska vidsträckt byggnad,

som likväl redan blifvit för trång för ändamålet. Man är också redan

betänkt på att uppföra en ny storartad byggnad, och staten har för den

skull anslagit en million gulden, hvilken summa likväl anses otillräcklig.

Enligt de gällande stadgarna för museum i Niirnberg är dess ändamål

att befrämja industriens framsteg i afseende å formens skönhet och tekniska

fulländning, särdeles beträffande framställningen af landets industriel alster.

För att uppnå detta syfte begagnar museum följande medel:

1. Permanenta samlingar för de konstindustriela yrkena, innehållande

såväl utförda föremål och afbildningar af dem, som ock råämnen, hel- och

half-fabrikat, verktyg, modeller, smärre maskiner m. m.

2. En permanent utställning af nya industrialster af ofvaunämnda slag

och de förnämsta i Bayern utförda dylika arbeten.

3. Tid efter annan anordnade utställningar af industrialster, som genom

lån kunna bekommas från enskilda personer, korporationer och museer, samt

af nya och förträffliga alster från enskilde slöjdidkare och af arbeten af alla

slag från Bayerns tekniska skolor.

4. »Vandrande utställningar» i olika städer i Bayern.

5. Ett tekniskt fackbibliotek med läsrum.

6. En ritsal för kopiering och för uppgörande af ritningar under sakkunnig

ledning.

7. Befrämjande af undervisningen i de tekniska läroanstalterna genom

öfverlemnande af modeller och ritningar, meddelande af premier till utmärkte

lärare eller elever, grundande af stipendier och föranstaltande af täflingsutställningar

af de i de olika läroanstalterna förfärdigade modellerings- och

teckningsarbeten, äfvensom af de använda läromedlen.

8. Grundande af tekniska fackskolor för enskilda industrigrenar.

Bayerska slöjdmuseum

i Nurnberg.

Ändamål.

32

Samlingar.

9. Grundande af fackkurser med verkstäder för enskilda grenar af

konstslöjden.

10. Anordnande åt föredrag såväl vid museum som annorstädes i Bayern

öfver ämnen, som stå i samband med rnusei syfte.

11. En byrå, stående i förening med sakkunnige agenter i olika länder

och industriel platser, för att kunna så vidt möjligt är meddela industrioch

slöjdidkare önskade alfärs- eller tekniska underrättelser, och derjemte

grundandet af försöksstationer för kemisk-tekniska och mekaniska försök.

12. Utgifvandet af en som organ för museum tjenande tidskrift.

Det är gifvet, att ett så omfattande program icke på en gång kan

genomföras, men i alla fall har detta museum under den korta tid det varit

i verksamhet hunnit uppnå eu aktningsbjudande ståndpunkt. Samlingen omfattar

i tio salar tolf grupper, hvilka innehålla ett stort antal mycket värdefulla

arbeten från äldre och nyare tid, lämpliga att tjena till mönster i konstnärligt

eller tekniskt hänseende. Den första gruppen omfattar textila arbeten,

hvartill här räknas flätade, stickade, väfda och sydda föremål af olika

slag samt spetsar m. m. Här finnes en under glas anbragt samling äldre

väfnader, af intresse i afseende å mönster, färg eller utförande, samt orientaliska

mattor. De andra och tredje grupperna innehålla efterhärmningar

af textila arbeten, äfvensom af läderarbeten, papp- och pappersarbeten. Hit

höra målade, pressade och tryckta pappersarbeten, färgad! papper, tapeter

och möbelöfverdrag af läder, bokpermar, kartonerade arbeten in. nr. Den

fjerde gruppen innehåller föremål hörande till skrift, tryck och grafisk konst

samt den femte dekorativa målningar. Här finnas bland annat skrifprof

med initialer och arabesker, miniatyrmålningar, lackerade och enraljerade

föremål från Persien, Kina och Japan, träsnitt, raderingar, litografier, fotografier,

porslinsmålningar o. s. v. Bland de enraljerade föremålen ma nämnas

eu samling gamla kinesiska vaser, som tillhörde det byte, hvilket marskalken

Palikao medförde från Kina. Den sjette gruppen omfattar smärre

arbeten af horn, sköldpadd, elfenben o. s. v. och den sjunde glasarbeten.

Här finnes ett skåp med venetianska glas från femtonde till sjuttonde århundradet

äfvensom moderna efterbildningar deraf samt ett skap med äldre

tyska, böhmiska, nederländska och franska glas, till större delen malade,

slipade eller färgade och tillhörande tiden från slutet af det femtonde till

det adertonde århundradet; vidare blasta eller gjutna glasskifvor, hvilkas

framställningssätt är åskådliggjort, stora glasvalsar samt ramaterialier och

olika verktyg för glasarbetens framställning m. in. Till den åttonde gruppen

höra de keramiska föremålen och till den nionde arbeten af sten och efter

-

33

bildningar deraf. Den keramiska samlingen vid detta museum är visserligen

icke synnerligen stor, men den är väl vald ock innehaller till eu del ganska

värderika alster från olika länders och tiders teknik; nästan alla de mer

betydande fabrikerna äro här representerade genom alster från deras bästa

perioder. Här finnas äfven prof å råmaterialier, redskap och verktyg för

de keramiska industrigrenarna.

Den tionde gruppen innefattar alla metallarbeten. Här finnas äldre

smidjernsarbeten, nyare arbeten af brons och zink, tenn och messing; vidare

lås från det femtonde till det adertonde århundradet, rikt ornerade äldre

ur och dosor, dyrbara äldre prydnader. En mängd arbeten af stor formfulländning

och förträffligt utförande förekomma i denna grupp. Tillika

visas här råmaterialier och verktyg samt prof å olika sätt för metallens

bearbetning.

Den elfte gruppen innehåller träarbeten af olika slag, deribland dyrbara

möbler, träsniderier, lådor, ramar m. m. från femtonde till det nittonde århundradet.

Häribland finnas stora skåp med förträffligt träarbete och rika

metallbeslag, vidare ett synnerligen väl utfördt elfenbensskåp med steninläggning

från Augsburg, en sachsisk spegelram af synnerlig skönhet, italienska

träsniderier m. m.

Slutligen omfattar den tolfte gruppen klädedrägter och föremål, som

hafva afseende å olika folkslags seder och bruk.

En med glas öfvertäckt gård användes för utställning af maskiner samt

större arbeten i sten, lera, cement m. in.

I en särskild stor sal är anordnad den permanenta utställningen af nya

konstindustrialster. Denna utställning är ett slags bazar, der bland mycket

förträffligt äfven mycket medelmåttigt förekommer. Den är emellertid af

ganska stort intresse för allmänheten och är talrikt besökt samt bidrager

mycket att göra anstalten populär.

I en annan sal finnes en ganska betydande samling af förebilder för

konstindustrien. Planscherna äro uppklistrade pa tjock papp och ordnade

i grupper efter det slags föremål, som framställas. En grupp af sadana planscher

innehålles i en papplåda, försedd med tydlig uppgift öfver innehållet.

Lådorna förvaras i låga skåp, stående fritt i rummet, så att i ett skåp 30

lådor innehållas. De stå på bottnar, hvilka löpa på rullar, hvarigenom en

lådas uttagning och inläggning kan ske mycket hastigt. Den besökande eger

att sjelf framtaga de planscher, hvaraf han har behof, men de inläggas åter

.af betjeningen. Skåpens öfre del är pulpetformig och derpå läggas under

glas de nyaste planscherna eller ock omvexlande delar af samlingen. Salens

Permanent ut''

ställning.

Utställning af

förebilder för

konstindustrien,

34

Tidskrifter.

Förvaltning.

väggar äro beklädda med gipsafgjutningar af ornament från de olika stilperioderna,

sa att man pa detta sätt erhåller en öfversigtlig framställning

af ornamentets historia. I granskapet af denna sal är ett rum med ritbord,

för att begagnas vid afteckning af förebilderna. Äfven biblioteket är beläget

nära derintill, för att kunna beqvämare göra bruk af sådana böcker,

som sta i samband med afbildningarna. Dessutom finnes ett särskildt läsrum.

Från det Bayerska museet utgifvas två tidskrifter »Kunst und Gewerbe»

samt »Mittheilungen des Bayer. Gewerbe-museums», hvarjemte föredrag der

hallas. Under det senast förflutna året höllos vid museum 20 föredrag

rörande frågor, stående i samband med anstaltens verksamhet. Äfven i

andra af Bayerns städer än Niirnberg hafva sådana föredrag genom musei

försorg blifvit hallna. I allmänhet hafva föredragen varit talrikt besökta.

Till museum höra ett gipsgjuteri samt eu galvanoplastisk anstalt, och

derifrån lemnas efterbildningar af de i museum utstälda föremålen antingen

genom försäljning eller genom utbyte mot andra till museer, skolor och

enskilda personer. Flere mycket vackra arbeten äro i dessa verkstäder förfärdigade.

Vidare finnes här ett kemiskt laboratorium för tekniska undersökningar

samt snickare- och bokbindareverkstäder för anstaltens eget behof.

Det Bayerska museet är utan afgift öppet fyra dagar i veckan samt

tva dagar mot afgift. Lördagen är det icke för allmänheten tillgängligt.

Filialutställningar äro redan bildade i Augsburg och Kaiserslautern,

hvarjemte tillfälliga utställningar i flere olika städer i Bayern blifvit anordnade.

Ledningen och förvaltningen af det Bayerska museum tillhör dels ett

utskott af 40 personer, valda vid generalförsamling af de personer, som lemnat

bidrag till grundfonden, dels ett förvaltningsråd af 9 personer, utsedt

åt utskottet, och dels anstaltens direktör jemte den honom underordnade

byran. Utskottet besluter bland annat i fråga om byggnaders förvärfvande,

försäljning och uppförande, om anställning och entledigande af tjensteman

med lön af 3,000 gulden och deröfver samt om tillfälliga utgifter, öfverstigande

10,000 gulden. Utskottet sammanträder åtminstone en gång årligen.

Förvaltningsrådet, som sammanträder åtminstone en gång i månaden,

och i hvilket direktören är ledamot och föredragande, har att pröfva de af

denne framstälda förslag, att förbereda utgiftsstatens upprättande, att fatta

beslut öfver försäljningar och inköp, gällande summor mellan 3,000 och

10,000 gulden, att anställa och afskeda vissa af tjenstemännen och afl till

regeringen afgifva årliga berättelser öfver musei verksamhet.

Hvad slutligen beträffar direktören, tillkommer honom att vaka och

35

"besluta öfver samlingarnas och utställningarnas anordning samt att för öfrigt

leda musei verksamhet, att besluta öfver inköp och öfriga tillfälliga utgifter,

understigande 3,000 gulden, samt öfver de lägst aflönade tjenstemännens anställning.

Det åligger honom att vid sina åtgöranden rådgöra med underlydande

tjensteman.

Utgiftsstaten för detta museum uppgick för år 1876 till 111,186 mark;

statens årliga bidrag utgjorde 50,000 mark.

Det nu beskrifna slöjdmuseet i Niirnberg intager utan tvifvel ett af

de främsta rummen bland de tekniska museerna i alla länder, och detta icke

genom samlingarnas dyrbarhet, utan genom ett i det hela taget lyckligt

urval vid deras anskaffande och ännu mera genom det särdeles ändamålsenliga

sätt, på hvilket de göras fruktbärande för industrien. Under den

korta tid det varit i verksamhet har det redan hunnit att göra märkbart

gagn, ehuru visserligen enligt sakens natur ett konstindustrielt museum tager

i anspråk temligen lång tid för att fullkomligt göra sitt inflytande gällande

bland såväl industriidkarne som den stora allmänheten. Af synnerlig stor

nytta har samlingen af förebilder visat sig vara, och den härför använda

materielen och anordningen för öfrigt har tagits till mönster vid andra

museer. Ritsalen begagnas icke blott till kopiering af de utstälda föremålen,

utan äfven för att med ledning af dessa utföra utkast och fullständiga arbetsordningar.

Det lifliga intresse, hvarmed anstalten omfattas såväl af kommunen

som af hela landet, och hvilket fortfarande yttrar sig genom rika

skänker till den samma, ger anledning vänta, att den kommer att uppnå en

ännu större betydelse, än den redan förvärfva^

Den högre konstindustriskolan (Königl. Kunstgewerbeschule) i Niirnberg

står icke i något omedelbart samband med det bayerska museet i samma

stad. Enligt stadgarna aligger det henne att i alla fack eftersträfva konstens

utbildning ända till högsta fulländning och tillika dess användande på

de tekniska yrkena, äfvensom dessas förädling. Fördenskull meddelas undervisning

i frihandsteckning, målning, skulptur, arkitektur, förfärdigande af

arbetsritningar för konstindustrien, förfärdigande af fullständiga konstnärliga

och konstindustriela föremal, samt dessutom i perspektiv- och skugglära, anatomi

och konsthistoria. Vid läroanstalten finnas fotografisk atelier, gipsgjuteri

och modellsnickareverkstad äfvensom metallgjuteri jemte verkstäder

för ciselering och gravering.

Denna skola har varit af ganska stor betydelse för konstindustrien, men

den synes ej numera åtnjuta samma anseende som fordom.

Utgifts stat.

Konstindustriskolan

i Niirnberg.