SOU 1887:2

U D K A S T

TIL

LOV Öl HANDELSREGISTRE, FILM 00 PROKURÅ

UDARBEIDET

DE RANSK-NORSK-SYENSKE KOMMITTEREDE.

FÖ RSLAG

HO ANGÅENDE HANDELSREGISTER, FILM OCH PROKURÅ

UTAFBETADT

AF

DE DANSK-NORSK-SVENSKE komiterade.

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS -K. L. BECKMAN,

1884.

2

TT dkast

til

Lov om Handelsregistre, Firma og Prokura.

F0rste Kapitel.

Handelsregistre.

§ 1.

(Dansk.)

I Kjöbenhavn og de andre Kjöbstseder

skal der af Magistraten og andetsteds af Politimesteren

föres et Handelsregister, i hvilket

blive åt halföre de Anmeldelser, som omhandles

i denne Lov, eller hvis Optagelse i

Registret ellers maatte blive lovhjemlet.

(Norsk.)

I Kjöbstsederne og Ladestederne skal

der af Magistraten og paa Landet af Fogden

föres et Handelsregister, i hvilket blive åt

halföre de Anmeldelser, som omhandles i

denne Lov, eller hvis Optagelse i Registret

ellers maatte blive lovhjemlet.

§ 2.

Fyldestgjör en Anmeldelse ikke Lovens Forskrifter, eller indeholder den Noget, hvis

Indförelse i Registret ikke er lovhjemlet, skal Anmeldelsen afvises.

§ 3.

(Dansk.)

Den Myndighed, som forestaar Registrets

Rörelse, skal uopholdelig paa Anmelderens

Bekostning lade enhver i Registret indfört

Anmeldelse indrykke i den Berlingske politiske

og Avertissementstidende. Kundgjörelsen

skal, naar ikke Andel sirligt er fast

-

(Norsk.)

Den Myndighed, som forestaar Registrets

Rörelse, skal uopholdelig paa Anmelderens

Bekostning lade enhver i Registret indfört

Anmeldelse indrykke i den offentlige Kundgjörelsestidende

samt i den stedlige Tidende,

som för saadanne Kundgjörelser af vedkom

-

3

Förslå, g*

till

lag angående handelsregister, firma och prokura.

1 Kap.

Om handelsregister.

Ilos öfverståthållareembetet, Konungens befallningshafvande, magistrat och annan

stadsstyrelse, som egen mottaga anmälan om idkande af handel eller annat näringsyrke,

skall föras handelsregister för inskrifning af de anmälanden, om hvilka i denna lag förmäles,

eller hvilkas intagande i registret kan varda annorledes föreskrifvet.

2 §•

Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas för hvarje särskilt

fall stadgade, eller förekommer i anmälan något, som ej må i registret intagas, skall registrering

vägras.

3 §•

Den myndighet, hos hvilken registret föres, skall låta ofördröjligen på den anmälandes

bekostnad dels i stadens tidning eller, om flere tidningar finnas, i den af dessa,

der allmänna påbud för staden vanligen meddelas, dels ock i allmänna tidningarna kungöra

innehållet af hvarje i handelsregistret intagen anmälan. Finnes ej tidning i den stad, der

myndigheten har sitt säte, skall först nämnda kungörelse införas i den tidning i närmaste stad,

der allmänna påbud för denna stad vanligen meddelas. Bilaga till anmälan skall ej kungöras

4

sat i Loven, omfatte Anmelclelsens bele Individ,

men dike de samme vedlagte Bilag.

mende Regeringsdepartement for Registreringskredsen

er bestemt. Kundgjorelsen skal,

naar ikke Andet sirligt er fastsat i Loven,

omfatte Anmeldelsens hele Indbold, men ikke

de samme vedlagte Bilag.

§ 4.

Ved offentlig Föranstaltning skal en for hele Riget fselles Samling af de kundgjorte

Anmeldelser efterbaanden i Aarets Leb udgives og snarest muligt forsynes med Aarsregister.

Andet Kapitel.

Firma.

§ 5.

Enbver, Enkeltmand eller Selskab, der driver saadan Handel eller dermed ligestillet

Virksomhed, som ombandles i § 35, er pligtig til, overensstemmende med de i det Felgende

givne Forskrifter, åt aumelde til Handelsregistret det Navn, hvorunder Forretningen

drives og Underskrift med Hensyn til samme meddeles (Firma).

Forsaavidt angaar Aktieselskaber og andre Selskaber med begrsenset Ansvar, paabviler

Anmeldelsespligten Selskabets Bestyrelse; for andre Selskabers Vedkommende paabviler

den samtlige personligt ansvarlige Medlemmer.

§ 6.

Enkeltmands Firma skal indeholde hans Familienavn (borgerlige Navn) med eller

liden Fornavn. Det maa ikke indeholde Noget, som antyder et Selskabsforhold.

Et ansvarligt Selskabs Firma skal, naar ikke alle Medlemmers Navne ere optagne i

samme, indeholde mindst et Medlems Navn samt et Tillseg, der antyder et Selskabsforhold.

Et Kommanditselskabs Firma skal indeholde mindst et fuldt ansvarligt Medlems

Navn med et Tillseg, der antyder et Selskabsforhold.

I et ansvarligt Selskabs eller Kommanditselskabs Firma maa ikke optages Navnet

paa andre Personer end fuldt ansvarlige Medlemmer. Intet af de i denne Paragraf omhandlede

Firmaer maa indeholde .Noget, der gaar ud paa åt begrsense Ansvaret for Enkeltmand

eller for Selskabets personligt ansvarlige Medlemmer.

Firma for Aktieselskaber eller andre Selskaber med begrsenset Ansvar skal, forsaavidt

der i samme findes noget Personnavn, euten udtrykkelig betegne Selskabet som

Aktieselskab eller indeholde Ordene »begrsenset Ansvar» eller »limiteret».

5

4 §•

En samling för hela riket af de i allmänna tidningarna kungjorda anmälanden skall

genom det allmännas försorg efter hand under året befordras till trycket och förses med

årsregister.

2 Kap.

Om firma.

5 §•

Hvar, som vill idka handel eller annan näring, med hvars utöfvande följer skyldighet

att föra handelsböcker, vare, ehvad det är enskild man eller bolag, pligtig att, enligt hvad

här nedan närmare stadgas, till handelsregistret anmäla det namn, han skall nyttja vid

näringens idkande och undertecknande af dervid i fråga kommande skriftliga afhandlingar

(firma). Sådan anmälan skall göras för aktiebolag, som vunnit konungens stadfästelse,

ändock att bolaget ej är skyldigt att föra handelsböcker.

För aktiebolag och annat med särskild styrelse försedt bolag, hvars ansvar är på ett

eller annat sätt begränsad^ åligger bolagets styrelse att verkställa anmälan.

6 §•

Enskild näringsidkares firma skall innehålla hans slägtnamn (borgerliga namn) med

eller utan förnamn. Ej må i firman uptagas något, som antyder ett bolag.

Firma för bolag, som i 15 kapitlet handelsbalken omförmäles, skall, då icke alle

bolagsmännen äro deri namngifue, innehålla namnet å minst eu af dem med ett tillägg,

som antyder, att flere bolagsmän finnas. I handelsbolags firma må ej förekomma namn

å annan än bolagsman.

Ej må firma, hvarom i denna § sägs, innehålla något, som syftar på begränsning

af enskild näringsidkares eller bolagsmans ansvar.

7 §•

Aktiebolags firma skall utmärka bolagets egenskap af aktiebolag. Firma för annat

bolag med begränsad! ansvar skall utmärka det slag af rörelse, bolaget drifver.

6

§ 8.

Ingen maa I sit Finna liden Hjemmel optage Andenmands Navn eller Navnet paa

Andenmands fäste Ejendom. Ejlieller maa et Firma indeholde nogen Angivelse af Foretagender,

der ikke staa eller have staaet i Förbindelse med Forretningen.

Et Firma skal tydeligt adskille s.ig fra andre i samme Kommune bestaaende og i

Registret indforte Firmaer. Den, som anmelder et Firma, hvori hans Navn findes, skal

derför, naar det samme Firma allerede er indfort i Registret for nogen Anden i samme

Kommune, ved et Tillag til sit Navn eller paa anden Maade tydeligt adskille sit Firma

fra det seldre.

§ 9.

Enke, som fortsgetter sin afdode Mands Forretning, samt iEgtemand, som fortsgetter

den af lians Hustru för iEgteskabet drevne Forretning, kan benytte Firmaet uforandret.

Arvinger, som med fuldt personligt Ansvar fortsaette den Afdodes Forretning, have samme

Ret, saafremt den Afdode har tilladt det, eller alle Arvinger samtykke deri, og den Afdode

ikke har taget anden Bestemmelse.

§ 10.

Indtraeder Nogen som Medlem i en bestaaende Forretning, der hidtil har vinref dreven

af Enkeltmand, et ansvarligt Selskab eller et Kommanditselskab, kan Firmaet vedblivende

fores uforandret. Det Samme gjaelder, hvis et Medlem udtrseder af et ansvarligt Selskab

eller af et Kommanditselskab; dog maa lians Navn ikke bibeholdes i Firmaet, medmindre

han har tilladt det, eller, hvis han er död uden åt have taget anden Bestemmelse, alle

hans Arvinger samtykke deri.

§ 11.

Udenfor de ovenngevnte Tilfselde kan Overdragelse af Firma ikke Ande Sted. Dog

skal det ved Overdragelse til Enkeltmand, ansvarligt Selskab eller Kommanditselskab af

en af de i § 10 omhandlede Forretninger vgere tilladt åt vedtage, åt den nye Indehaver

bibeholder Firmaet med et Tillseg, som antyder Efterfolgerforlioldet.

§ 12.

Er det vedtaget i et ansvarligt Selskab, åt Rutten til åt t-egne Firmaet (Signaturen)

kun kan udoves af flere Medlemmer i Förening, skulle de, som ere berettigede til åt

tegne Firmaet, tillige underskrive deres Navne.

Firmategning for et Aktieselskab eller andet Selskab med begrsenset Ansvar skal

vaere ledsaget af Underskrift af dem, der ere berettigede til åt tegne Firmaet.

§ 13.

Stilles en Forretning under Bestyrelse af Tillidsmsend (Likvidatorer, Administratörer)

med Ret for dem til åt tegne Firmaet, eller fortsattes en Forretning efter Indehaverens

Död midlertidig af Arvingerne, skal Firmategningen ske paa saadan Maade, åt det forandrede

Forhold deraf fremgaar.

Ej må någon i sin finna obehörigen intaga annans namn eller namnet å annans

fasta egendom. Icke heller må i firma omnämnas företag, som ej angår eller angått

rörelsen.

Firma skall tydligt skilja sig från andra för samma kommun förut i handelsregistret

intagna, ännu bestående firmor. Den, som vill anmäla firma, hvari lians namn

ingår, skall förty, om samma firma redan är intagen i registret för annan näringsidkare

inom samma kommun, genom tillägg till sitt namn eller annorledes tydligt skilja sin

firma från den äldre firman.

9 §•

Enka, som fortsätter sin aflidne mans rörelse, så ock gift man, som fortsätter

hustruns före äktenskapet drifna rörelse, må begagna firman oförändrad. Enskild näringsidkares

arfvinge, så ock flere sterbhusdelegare, som skola i handelsbolag fortsätta enskild

näringsidkares rörelse, ega samma rätt, derest den aflidne det medgifvit eller samtlige

sterbhusdelegare äro derom ense och den aflidne ej annorlunda förordnat.

10 §.

Inträder någon såsom delegare i enskild näringsidkares eller handelsbolags rörelse,

må firman fortfarande begagnas oförändrad. Lag samma vare, om delegare utträder ur

handelsbolag, dock att hans namn icke må i firman qvarstå, med mindre han det sjelf''

medgifvit eller, om han aflidit utan att hafva annorlunda förordnat, hans samtlige sterbhusdelegare

dertill samtyckt.

11 §•

Firma må icke i andra än de här ofvan förutsatta fall öfverlåtas; enskild näringsidkare

och handelsbolag dock obetaget att vid rörelsens öfverlåtande till enskild näringsidkare

eller handelsbolag medgifva den nye egaren att nyttja firman med ett tillägg, som

visar, att öfverlåtelse egt rum..

12 §.

År genom aftal bestämdt, att rättighet att teckna handelsbolags firma (signatur)

endast tillkommer flere bolagsmän i förening, skola desse verkställa firmateckningen så,

att de jämte firman underskrifva sina namn.

Till firmateckning för aktiebolag eller anuat bolag med begränsad! ansvar hörer,

att de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva sina namn.

ld §■

Sättes rörelse under förvaltning af sysslomän (liqvidatorer, administratörer) med rätt

för dem att teckna firman, eller fortsättes enskild näringsidkares rörelse af sterbhusdelegare,

enligt hvad för viss tid är medgifvet, skall finnateckningen ske på sådant sätt, att

det ändrade förhållandet deraf framgår.

8

it

§ 14.

(Dansk.)

Anmeldelsen af et Firma skal, f0r Forretningen

trseder i Virksomhed, ske skriftligt

til Handelsregistret i den Kreds (§ 1), hvor

Forretningskontoret findes. Det samme gjselder,

naar dér oprettes en under sserskilt Bestyrelse

staaende Forretningsafdeling (Filial);

ligger Filialen ikke i samme Kreds som

Ho vedkontoret, skal vedkommende Myndighed

snarest muligt efter Anmeldelsens Registrering

oversende Anmeldelsen til Optagelse i Handelsregistret

paa det Sted, hvor Filialen er beleende;

den i § 3 foreskrevne Bekjendtgjorelse

foranstaltes i dette Tilfmlde inden

Oversendelsen af den Myndighed, til hvilken

Anmeldelsen er indgiven. Udenlandsk Forretnings

Filial betragtes som selvstsendig

Forretning og skal anmeldes af sin Bestyrelse.

("Norsk.)

Anmeldelsen af et Firma skal, för Forretningen

trseder i Virksomhed, ske skriftligt

til Handelsregistret i den Kreds (§ 1), hvor

Forretningskontoret findes. Det samme gjselder,

naar der oprettes en under sserskilt Bestyrelse

staaende Forretningsafdeling (Filial);

ligger Filialen ikke i samme Kreds som

Hovedkontoret, skal vedkommende Myndighed

snarest muligt efter Anmeldelsens Registrering

bekjendtgjore Anmeldelsen i den offentlige

Kundgjorelsestidende og oversende den til Optagelse

i Handelsregistret ogKundgjorelse i den

stedlige Tidende paa det Sted, hvor Filialen

er beliggende. Udenlandsk Forretnings Filial

betragtes som selvstsendig Forretning og skal

anmeldes af sin Bestyrelse.

Anmeldelsen skal vsere underskreven af samtlige anmeldelsespligtige Personer. Forsaavidt

Anmelderne ikke give personligt Mode for Registreringsmyndigheden, skulle deres

Underskrifter vsere notarielt bekrseftede.

§ 15.

Enkeltmands Anmeldelse skal förliden Firmaet angive:

1) hans fulde Navn og Bopsel,

2) Forretningens almindelige Beskaffenhed samt

3) den Kommune, hvor Forretningskontoret (Filialen) findes.

§ 16.

Et ansvarligt Selskabs Anmeldelse skal foruden Firmaet angive:

1) samtlige Medlemmers fulde Navn og Bopsel,

2) Forretningens almindelige Beskaffenhed,

3) den Kommune, hvor Forretningskontoret (Filialen) findes,

og, saafremt ikke hvert enkelt Medlem har Ret til åt tegne Firmaet,

4) hvem saadan Ret tilkommer, samt om. denne Ret kun kan udoves af Flere i Förening.

Det Samme gjselder om Kommanditselskabers Anmeldelse, dog åt denne tillige skäl

indeholde en udtrykkelig Angivelse af denne Selskabets Egenskab og, hvis det er et almindeligt

Kommanditselskab, Oplysning om hver enkelt Kommanditists Navn og Indskud,

9

14 §.

Anmälan om firma skall, innan näringens utöfvande börjas, ske för rörelse, som

drifves i Stockholm, hos öfverståthållareembetet och för rörelse i annan stad eller under

stad lydande köping hos stadens magistrat eller, der sådan icke finnes, hos vederbörande

stadsstyrelse, och, om rörelsen drifves å landet eller i köping, som icke är beroende af

viss stad, hos Konungens befallningshafvande i länet eller kronofogden i orten eller den

person, Konungens befallningshafvande kan hafva förordnat att för visst område mottaga

anmälan om idkande af handel eller annat näringsyrke. Drifves rörelsen i flere kommuner,

skall anmälan ske till handelsregistret för den kommun, hvarifrån rörelsen ledes.

Inrättas jämte hufvudkontor afdelningskontor med sjelfständig förvaltning (filial) i annan

kommun, skall anmälan till registret för den kommun ske, innan firman får der begagnas.

Filial för rörelse, som har hufvudkontoret utom riket, anses såsom fristående rörelse,

för hvilken anmälan skall göras af den, som förestår rörelsen.

För aktiebolag och annat med särskild styrelse försedt bolag med begränsad! ansvar

skall anmälan göras till registret för den ort, der bolagets styrelse har sitt säte. Då

aktiebolag vunnit Konungens stadfästelse å bolagsordningen, skall ock anmälan ske af

Konungens beslut.

Anmälan, hvarom i denna § förmäles, skall vara underskrifven af alle anmälningsskyldige.

Då anmälan aflemnas genom ombud, skall underskriften vara af vitnen styrkt.

Kronofogde eller den, som erhållit ofvan omförmälda särskilda förordnande, skall

omedelbart till vederbörande länsstyrelse insända mottagen anmälan.

15 §.

I enskild näringsidkares anmälan skall upgifvas utom firman:

1) den anmälandes fulla namn och hans hemvist;

2) rörelsens allmänna beskaffenhet;

3) orten, der rörelsens hufvud (afdelnings) kontor är beläget.

16 §•

I handelsbolags anmälan skall upgifvas utom firman:

1) samtlige bolagsmäns fulla namn och deras hemvist;

2) rörelsens allmänna beskaffenhet;

3) orten, der rörelsens hufvud (afdelnings) kontor är beläget; och,

der ej hvar bolagsman för sig skall hafva rätt att teckna firman,

4) hvem bland dem sådan rätt tillkommer, samt huruvida rättigheten endast kan

utöfvas af flere i förening.

Förslag till lag om firma‘Och prokura.

2

/

10

eller, hvis det er et Kommanditaktieselskab, en med Selskabets Yedtsegter bilagt Meddelelse

om de i § 17 under 1 og 4 til 7 omhandlede Punkter. Derhos skal som Bilag vedlsegges

en Erklaering fra Kommanditisterne eller, forsaavidt tilstraekkelig Legitimation föreligger,

deres Tilsynsraad om, åt Anmeldelsen sker med deres Samtykke. Kommanditisternes

Navne og Belöbet af deres Indskud bekjendtgjöres ikke.

§ 17.

Et Aktieselskabs Anmeldelse skal ''förliden Firmaet angive:

1) Yedtsegternes Dato,

2) Forretningens Art,

3) den Kommune, hvor Forretningskontoret (Filialen) findes,

4) den tegnede Aktiekapitals Störrelse og Fordeling i Aktier,

5) om Aktierne ere udstedte paa Nära eller til Ihsendehaver,

6) om Aktierne ere fuldt indbetalte og i modsat Fald, naar Indbetaling kan krseves,

7) om Bekjendtgj örelser til Medlemmerne skulle ske i offentlige Tidender, og i saa

Fald i hvilke,

8) Bestyrelsesmedlemmernes fulde Navne og Bopsel.

9) hvem af disse der er berettiget til åt tegne Selskabets Firma.

Med Anmeldelsen skal som Bilag fölge Selskabets Vedtsegter samt behörig Legitimation

for Bestyrerne.

§ 18.

Hvad der ovenfor er fastsat om Anmeldelse af et Aktieselskabs Firma, Under tilsvarende

Anvendelse paa andre Selskaber med begrsenset Ansvar, saaledes åt der i Anmeldelsen

skal meddeles Oplysning om de Bestemmelser, som maatte vsere vedtagne angaaende

Medlemmernes Ansvar ligeoverfor Tredjemand.

§

(Dansk).

Indtrmder Förändring i noget til Handelsregistret

anmeldt Forhold, eller indtrseder

noget af de i § 13 omhandlede Forhold, skal

Anmeldelse herom snarest muligt gjöres under

Iagttagelse af Forskrifterne om Frenigangsmaaden

ved Anmeldelse af Firma; dog

behöver Förändring af Bopsel ikke åt anmeldes.

Foregaar der i andre Tilfselde end

de ovenfor nsevnte nogen Förändring i Vedtsegterhe

for et af de i § 17 jfr. § 16 2:det

Led og § 18 omhandlede Selskaber, skal

Yedtsegtsforandringens Dato anmeldes og et

Exemplar af iEndringen vedlsegges.

19.

(Norsk).

Indtrseder Förändring i noget til Handelsregistret

anmeldt Forhold, eller indtrseder

noget af de i § 13 omhandlede Forhold, skal

Anmeldelse herom snarest muligt gjöres under

Iagttagelse af Forskrifterne om Fremgangsmaaden

ved Anmeldelse af Firma; dog

behöver Förändring af Bopsel ikke åt anmeldes.

Foregaar der i andre Tilfselde end

de ovenfor nsevnte nogen Förändring i Vedtsegterne

for et af de i § 17 jfr. § 16 2:det

Led og § 18 omhandlede Selskaber, skal

Vedtmgtsforandringens Dato anmeldes og et

Exemplar af AEndringen vedlsegges.

11

.17 §.

I aktiebolags anmälan skall upgifvas utom.firman:

1) dagen för bolagsordningens antagande och, då stadfästelse anmäles, dagen för

Konungens beslut;

2) det slag af rörelse, bolaget skall drifva;

3) orten, der styrelsen har sitt säte eller afdelningskontoret är beläget;

4) det tecknade aktiekapitalets storlek och fördelning i aktier;

5) huruvida aktierna äro stälda på viss man eller innehafvaren;

6) huruvida aktierna äro till fullo inbetalta, och, om så ej skett, när dylik inbetalning

kan påfordras;

7) huruvida tillkännagifvanden för aktieegarne skola intagas i tidning och, om så

skall ske, i hvilken eller hvilka;

8) styrelsens medlemmars fulla namn och deras hemvist;

9) hvem bland desse, som är berättigad att teckna firman.

Vid anmälan skola såsom bilagor fogas bolagsordningen, bevis om val af styrelse

samt, då bolagsordningens, stadfästelse anmäles, Konungens beslut.

18 §.

Hvad ofvan är stadgadt angående aktiebolags firma gäller äfven i tillämpliga delar

för annat bolag med begränsadt ansvar.

Häftar delegare personligen för bolagets förbindelser, skall tillika upgift lemnas å

alle så ansvarige delegares fulla namn och deras hemvist samt å de förhållanden, som

bestämma vidden af hvar och ens ansvar.

19 §.

Sker ändring i något förhållande, som blifvit anmäldt till handelsregistret, eller inträffar

något af de i 13 § omtalade fall, skall anmälan derom genast göras i den ordning,

som stadgats för den första anmälan; dock att ändrad hemvist icke behöfver anmälas.

Har i andra fall, än nu är sagdt, ändring skett i bolagsordning, som afses i 17 eller 18

§, skall jämväl dagen för beslutet härom samt för Konungens stadfästelse anmälas och ett

exemplar af ändringen och stadfästelsen bifogas.

12

Anmeldelsespligten paahviler, naar Forretningen ophorer, Enhver, som paa den Tid,

og i andre Tilfselde Enhver, som efter Förändringen er Indehaver af eller ansvarlig Deltager

i Forretningen eller Medlem af Bestyrelsen for et Aktieselskalr eller andet Selskab

med begrsenset Ansvar. Ophorer en af Enkeltmand eller ansvarligt Selskab dreven Forretning

som Folge af Dodsfald, er ogsaa Boet anmeldelsespligtigt.

Flyttes Forretningen til et Sted, hvis Handelsregister fores af en anden Myndighed

end den, hos hvem Firmaet er blevet registreret, eller forandres selve Firmaet, skal tillige

fuldstseudig Firmaanmeldelse gjores. Flyttes den til en anden Kommune, gjselder Forskriften

i § 8, 2:det Led.

Er det ved Dom blevet afgjord åt en Anmeldelse ikke burde have vseret optagen

i Handelsregistret, eller åt et anmeldt Forhold er forandret eller ophort, skal der beröm

paa Forlangende af nogen af Parterne i Registret optages en Bemserkning, der bliver åt

kundgjore overensstemmende med § 3.

I Tilfselde af Konkurs skal Skifteretten foranledige tilfort Handelsregistret en Bemserkning

om Konkursbehandlingens Aabning og Ophor.

§ 20.

Samtidigt med, åt et Firma anmeldes, skulle de, der ere berettigede til åt tegne

Firmaet, egenhändigt indskrive Firmategningen i Handelsregistret eller i et sserligt Tillseg

til dette, forsaavidt saadan Firmategning ikke er meddelt paa Anmeldelsen. Paa samme

Maade forholdes, naar der sker Anmeldelse om, åt Nogen faar Ret til åt tegne et tidligere

anmeldt Firma.

§ 21.

(Dansk).

Det, som overensstemménde med denne

Lov er blevet registreret og kundgjort, skal

anses for åt vsere kommet til Tredjemands

Kundskab, saafremt Omstsendighederne ikke

give Grund til åt antage, åt han hverken har

eller burde have vseret vidende derom.

(Norsk).

Det, som overensstemmende med denne

Lov er blevet registrerat og kundgjort i nogen

af de i § 3 nsevnte Tidender, skal anses for

åt vsere kommet til Tredjemands Kundskab,

saafremt Omstsendighederne ikke give Grund

til åt antage, åt han hverken har eller burde

have vseret vidende derom.

Saalsenge det Forhold, der skal anmeldes, ikke er saaledes kundgjort, kan det ikke

gjores gjseldende imod Tredjemand, medmindre det bevises, åt han har havt Kundskab

derom.

§ 22.

Undladelse af åt foretage de i dette Kapitel paabudne Anmeldelser straffes med

Boder fra 5 til 500 Kr.

13

Anmälan, hvarom i denna § förmäles, skall, då rörelse uphör, verkställas af en hvar,

som vid den tiden, och i öfriga fall af en hvar, som efter ändringen egde eller var delegare

1 rörelsen eller, då fråga är om aktiebolag eller annat med styrelse försedt bolag med

begränsad! ansvar, var ledamot i bolagets styrelse. Har dödsfall vållat inkörande af

enskild näringsidkares rörelse eller af handelsbolag eller annat bolag, som icke var försedt

med särskild styrelse, åligger jämväl sterbhusdelegarne att göra denna anmälan.

Flyttas rörelse till ort, hvars handelsregister föres hos annan myndighet än den,

hos hvilken firman är registrerad, eller sker ändring i sjelfva firman, skall tillika fullständig

firmaanmälan göras. Vid hvarje flyttning af rörelse från ort till annan lände 8 §

2 mom. till efterrättelse.

Har^ genom dom blifvit förklarad!, att anmälan icke bort intagas i registret, eller att

något anmäldt förhållande ändrats eller uphört, skall på begäran af någondera parten anteckning

derom ske i registret. Underrättelse om sådan anteckning skall så kungöras,

som i § 3 sägs. ''

Inträffar konkurs, skall underrättelse om den offentliga stämningen samtidigt med

kungörelsen derom genom rättens försorg afsändas till registreringsmyndigheten för att

inskrifvas i handelsregistret. Sådan anteckning skall afföras, då gäldenären visar, att han

eger få den afträdda egendomen till sig återstäld, eller att konkursen eljes är att anse för

afslutad

-

20 §.

Då firma anmäles, skall en hvar, som är berättigad att teckna firman, på samma

gång egenhändigt inskrifva firmateckningen i handelsregistret eller i ett särskildt tillägg

till detta, så vida icke denna teckning verkstälts å anmälan och blifvit af vitnen styrkt.

På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker derom, att någon blifvit berättigad att

teckna förut anmäld firma.

21 §.

Yppas tvist derom, huruvida någon haft vetskap om det, som blifvit i enlighet med

denna lag registreradt och kungjordt i ortstidningen, skall sådan vetskap anses vara fullt

bevisad, der ej af omständigheterna framgår, att han hvarken haft eller bort hafva kunskap

om det kungjorda förhållandet.

Innan sådan kungörelse utfärdats, kan det förhållande, som blifvit eller bort blifva

anmäldt, icke med laga verkan åberopas mot annan, än den, som visas hafva derom haft

vetskap.

22 §.•

Underlåter enskild näringsidkare, bolagsman, ledamot i styrelse för aktiebolag eller

annat bolag med begränsadt ansvar eller annan att göra anmälan, som ofvan föreskrifves,

böto 5—500 kronor.

14

Tredje Kapitel.

Prokura.

§ 23.

Naar Indehaveren af et i Henhold til denne Lov anmeldt Firma giver Nogen en

Fuldmagt, der udtrykkelig betegner sig som Prokura, eller han paa anden Maade bemyndiger

Nogen til åt handle som Prokurist, er Fuldmagtsgiveren bunden ved de Retshandler,

Prokuristen paa hans Yegne indgaar i Anliggender, der angaa Forretningen. Dog maa

Prokuristen ikke uden udtrykkelig Bemyndigelse afflående eller behsefte Fuldmagtsgiverens

fäste Ejendomme.

§ 24.

Prokura kan meddeles flere Personer saaledes, åt den kun kan benyttes af disse i

Forening (Kollektivprokura).

§ 25.

Den Prokuristen i Med för af § 23 tilkommende Beföjelse kan ikke med Retsvirkning

ligeoverfor godtroende Tredjemand indskrsenkes til bestemt Tid eller paa andeu Maade

begrsenses.

§ 26.

Prokuristen skal, naar han meddeler Underskrift, til Firmaet fojé et Tillseg, der

antyder Prokuraforholdet (per procura, p. p. eller anden Forkortelse af disse Ord), og

sit Navn. Ved Kollektivprokura bliver åt iagttage, hvad der med Hensyn til Antallet af

Underskrifter er foreskrevet ved Prokuraens Meddelelse.

§ 27.

Fn Prokurist kan ikke överföre Prokuraen til en Anden.

§ 28.

Prokura kan til enhver Tid tilbagekaldes. Fuldmagtsgiverens Död medförer ikke

Prokuraens Ophör.

§ 29.

Prokura kan anmeldes til det Handelsregister, hvori Firmaet er indfört, men maa f

saa Fald ikke indeholde nogen Begränsning eller noget Forbehold, der ikke er hjemlet

ved §§ 23 og 24. Underskriften paa saadan Anmeldelse, der sker skriftligt, skal, naar

denne ikke indleveres af Fuldmagtsgi veren personligt, vaere notarielt bekrseftet.

15

3 Kap.

Om prokura.

23 §.

Då innehafvare af en enligt denna lag anmäld firma gifvit åt annan fullmakt, som

uttryckligen förklaras vara prokura, eller annorledes bemyndigat annan att å hans

vägnar handla såsom prokurist, vare hufvudmannen bunden af de aftal, prokuristen å

hans vägnar sluter i det, som angår rörelsen: dock må prokuristen ej afhända hufvudmannen

eller med gäld belasta hans fasta egendom, med mindre han blifvit dertill

uttryckligen bemyndigad.

Skriftlig prokura gäller såsom rättegångsfullmakt med rätt för prokuristen att sätta

annan i sin stad och att saken förlika.

24 §.

Prokura kan gifvas flere på sådant sätt, att den endast må begagnas af dem gemensamt

(kollektivprokura).

25 §.

Den behörighet, som jämlikt 23 § tillkommer prokurist, kan icke med laga verkan

mot tredje man, som är i god tro, begränsas till viss tid eller annorledes.

26 §.

''Vid skriftliga afhandlingars undertecknande skall prokurist till firman foga ett tillägg,

som utmärker prokuran (per prokura, p. p. eller annan förkortning af dessa ord), och jämväl

underskrifva sitt namn. I afseende å kollektivprokura skall iakttagas hvad angående

antalet underskrifter är vordet vid prokurans meddelande bestämdt.

27 §.

Prokurist eger icke öfverlåta prokuran å annan.

28

Prokura kan när som helst återkallas. Hufvudmannens död medför ej prokurans

uphörande.

29 §.

Prokura må, om deri ej förekommer begränsning eller förbehåll, som icke medgifvits

i 23 eller 24 §, anmälas till det handelsregister, i hvilket firman inskrifvits. Sådan anmälan

skall ske skriftligen, och underskriften skall, der anmälan ej aflemnats af fullmaktsgifvaren,

vara af vitnen styrkt.

16

Samtidigt med, åt Prokuraen anmeldes, skal Prokuristen tegne Firmaet og sin Underskrift

i Handelsregistret eller i et sirligt Tillseg til samme, forsaavidt det ikke er sket

paa Anmeldelsen.

§ 30.

Forandringer i eller Tilbagekaldelse af en anmeldt Prokura skal skriftligt anmeldes

til Handelsregistret. I saa Henseende Ande Bestemmelserne i § 21 tilsvarende Anvendelse.

Fjerde Kapitel.

Almindelige Bestemmelser.

§ 31.

Ved Anvendelsen af Bestemmelserne i denne Lov bliver Folgende åt iagttage:

a) Ved Kommanditselskab förstaas et Selskab, der bestaar af et eller flere Medlemmer,

som med deres hele Formue, En for Alle og Alle for En, hsefte .för Selskabets Förpligtelse!’

(fuldt ansvarlige Medlemmer), og af et eller flere Medlemmer, der kun hsefte

med de Indskud eller den Aktiekapital, hvormed de til Handelsregistret anmeldes

som deltagende i Forretningen (Kommanditister). Findes der i et saadant Selskab

flere fuldt ansvarlige Medlemmer, er det tillige et ansvarligt Selskab.

b) Åt der, uden åt derom sker Anmeldelse til Handelsregistret, af Nogen er gjort Indskud

i den paagjseldende Forretning, er uden Indflydelse paa de angaaende Indehaverne

af saadan Forretning, v a? re sig Enkeltmand eller Selskab, i denne Lov indeholdte

Bestemmelser.

c) Som Selskab med begrsenset Ansvar betragtes ethvert Selskab med vexlende Medlemsantal

eller vexlende Kapital (Forbrugs- og Produktionsforeninger o. desl.), selv om

dets Medlemmer ere fuldt ansvarlige.

§ 32.

De nmrmere Regler om Handelsregistrets

Forelse gives ved kongelig Anordning.

Justitsministeren kan trmffe förnöden Bestemmelse

om de i § 3 omhandlede Kuudgjorelser

og om Betaling for dem samt om Udgivelsen

af den i § 4 ommeldte Samling.

De mermere Regler om Handelsregistrets

Forelse gives af Kongen eller den, han

dertil bemyndiger. Paa samme Maade kan forjioden

Bestemmelse trseffes om de i §3 omhandlede

Kundgjorelser og om Betaling for dem samt

om Udgivelsen af den i § 4 ommeldte Samling.

1?

• Då prokura anmälas, skall prokuristen på samma gång egenhändigt teckna firman

och sin underskrift i handelsregistret eller i ett'' särskildt tillägg till detta, så vida icke

denna teckning verkstälts å anmälan och blifvit af vitnen styrkt.

Med insändande till länsstyrelsen af sådan anmälan om prokura, som icke omedelbart

dit aflemnats, förfares så, som angående dylik anmälan om firma är ofvan stadgadt.

30 §.

Ändring samt återkallelse af anmäld prokura skäll skriftligen anmälas till handelsregistret.

Med sådan anmälans insändande till länsstyrelsen skall förhållas så, som om första

anmälan är stadgadt.

Angående vetskap om ändring eller återkallelse af anmäld prokura gäller hvad för

motsvarande fall stadgas i .21'' §.

4 Kap.

Allmänna bestämmelser.

4

31 §.

Med annat bolag med begränsadt ansvar än aktiebolag förstås i denna lag rederi för

fartyg med flere delegare samt annan under förordningen om aktiebolag ej hänförlig förening

af flere näringsidkare, hvilka icke äro så ansvarige, som i 15 kapitlet 2 § handelsbalken

sägs. Med särskild styrelse för sådant bolag afses vid rederier hufvudredaren och i öfriga

fall en hvar, som är satt att tala och svara å bolagets vägnar med den behörighet, som

vid aktiebolag tillkommer styrelsen.

32 §.

Närmare föreskrifter om registrets förande, så ock om de i § 3 påbudna kungörelser

och betalningen för kungörelsen i allmänna tidningarna samt om tid och sätt för. utgifvande

af den samling, hvarom § 4 förmäler, meddelas af Konungen.

Betalningen för kungörelserna skall erläggas vid anmälans aflemnande.

Förslag till lag om firma och prokura.

3

18

v

§ 33.

(Dansk).

Afvises en Anmeldelse (§ 2), og Anmelderen

ikke vil indbringe Sporgsmaalet om

Afvisningens Lovlighed for Domstolene, kan

han forelsegge Sägen for Justitsministeren,

ved hvis Afgjorelse det da i Forhold til Anmelderen

har sit Forblivende.

Sager angaaende en Anmeldelses Afvisning

hehandles som Handelssager.

(Norsk).

Afvises en Anmeldelse (§ 2), kan Anlnefderen

forlange Sporgsmaalet om Afvisningens

Lovlighed förelagt vedkommende

Regeringsdepartement, ved hvis Afgjorelse

det da i Forhold til Anmelderen har sit Forblivende.

Förlänger han Sporgsmaalet indbragt

for Domstolene, skal Registreringsmyndigheden

paa hans Forlangende strax oversende Anmeldelsen,

ledsaget af dens Bilag og de Forklaringer,

som fra begge Sider maatte vsere

afgivne, til vedkommende Underret, som inden

8 Dage eller snarest muligt skal afgive Kjendelse.

§ 34.

Sager, hvorunder Indehaveren af et Firma

soges i ''noget Forretningen vedrorende

Anliggende, kunne indbringes for Forligelseskommissionen

og Retten paa det Sted, hvor

Forretningskontoret ifolge den til Handelsregistret

afgivne Anmeldelse findes. Derhos

kan i saadanne Sager Forretningskontoret

med Hensyn til Forkyndelse og Varsel betragtes

som Bopsel. Har Forretningen Filial

paa andet Sted, og Förpligtelse!! er paadragen

ved dennes Bestyrelse, kan Sägen tillige

indbringes for dette Steds Forligelseskommission

og Ret, og Filialens Kontor med

Hensyn til Forkyndelse og Varsel betragtes

som Bopsel.

De i § 22 ommeldte Sager ‘behandles

som offentlige Politisager, saaledes åt de i

Kjobenhavn, naar ikke Förseelsen erkjendes

af den Sigtede, stedse blive åt henvise til

Behandling i Overensstemmelse med de for

Lov af 11 Februar 1863 for offentlige Politisager

gjseldende Regler.

Det Sted, hvor et Selskabs Forretningskontor

ifolge den til Handelsregistret afgivne

Anmeldelse findes, anses i alle Selskabets

retslige Amliggender som hets Hjemsted.

Indehaves et anmeldt Firma af en Enkeltmand,

er han i alle Forretningen vedrorende

Anliggender pligtig åt modtage Sogsmaal

ved det anmeldte Forretningssteds Forligelseskommission

og Ret.

Har Enkeltmand eller Selskah Filial

paa andet Sted, og Forpligtelsen er paadragen

ved dennes Bestyrelse, kan Sägen tillige

indbringes for dette Steds Forligelseskommission

og Ret.

Med Hensyn til Forkyndelse og Varsel

kan det nservserende eller, hvis intet kan

paa vises, det senest benyttede Forretningskontor

(Filialkontor) eller Forretningslejlighed

betragtes som Bopsel.

De i § 22 omhandlede Sager paatales

ved Politiret.

19

33 §.

Angående tid och sätt för anförande af besvär öfver vägran att intaga anmälan i

handelsregistret gäller hvad i allmänhet är stadgadt om öfverklagande af förvaltande myndigheters

och embetsverks beslut.

34 §.

Öfverträdelse af de i denna lag gifna föreskrifter skall åtalas hos polisdomstol, der

särskild sådan är inrättad, men eljes hos poliskammare och, der poliskammare icke finnes,

vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål hvad i allmänhet angående besvär i brottmål är stadgadt.

Böter, som stadgas i denna lag, fördelas lika mellan kronan och åklagaren och förvandlas,

der tillgång saknas, efter de grunder, som äro bestämda i strafflagen.

\

20

§

(Dansk).

Denne Lov finder Anvendelse paa:

a) Enhver, Enkeltmand eller Selskab, som

driver, Handel i Henhold til Borgerskab

eller Nseringsbevis paa Handel, Braendevinshandél

ikke . herunder indebefattet,

eller som soger stadigt Erhverv ved åt

drive Forlagsvirksomhed, Vexeller- eller

Bankforretninger, Spedition, Assuranceforretninger

mod Prsemie eller Assuranceagentur,

eller som driver Fabriksvirksomhed

som Hovednseringsvej.

b) Aktieselskaber og Kommanditaktieselskaber,

der drive en hvilkensomhelst

paa Erhverv rettet Yirksomhed, samt

c)

Sparekasser.

Undtagne ere:

a) Selskaber, hvis Statuter ere fastsatte

ved Lov, og

b) Hokere, samt de, der drive,’ saadan

Handel, som omhandles i Lov om Haandvserks-

og Fabrikdrift m. in. af 29 December

1857 §§ 49, 50, 52 og 57.

Handlende, som ikke ere anmeldelses

pligtige,

samt gjensidige Forsikringsselskaber

kunne dog foretage Anmeldelse til Handelsregistret

og blive da i det Hele underkastede

denne Lovs Bestemmelser.

35.

(Norsk).

Denne Lov finder Anvendelse paa:

a) Enhver, Enkeltmand eller Selskab,’ som

driver Handel eller Udskibning i Henhold

til Handelsborgerskab eller Handelsbrev

eller nogen paa almindelig Kjobmandshandel

rettet Bevilling, eller som seger

stadigt Erhverv ved åt drive Forlagsvirksomhed

eller anden Bog-, Musikeller

Kunsthandelen vedkommende Yirksomhed,

Vexeller- eller Bankforretninger,

Spedition, Assuranceforretninger mod

Prsemie eller Assuranceagentur, eller

som driver Fabrik eller Bergvserk,

b) Aktieselskaber og Kommanditaktieselskaber,

der drive en hvilkensomhelst

paa Erhverv rettet Virksomhed, samt

c) Sparebanker.

Undtagne ere Selskaber, som have faaet

sine Vedtsegter ved Beslutninger af Rigets

lovgivende Magt.

Handelsmsend og Handelsselskaber, som

ikke ere anmeldelsespligtige, samt gjensidige

Forsikringsselskaber kunne dog foretage Anmeldelse

til Handelsregistret og biive da i

det Hele underkastede denn$ Lovs Bestemmelser.

§

For Modtagelsen af de i denne Lov

foreskrevne Anmeldelser og for Meddelelse

af (^plysning af Handelsregistret og de ved

samme beroende Aktstykker bliver der (jfr.

dog § 37 Nr. 1) åt erla3gge nedenanforte

Betalinger, som for Kjobenhavns Vedkommende

tilfalde Stadens Kasse og andetsteds Statskassen:

for

en Firmaanmeldelse efter § 14 fra

et Selskab .............,....................... 8 Kr.

for en lignende Anmeldelse fra Enkeltmand

samt for en Prokuraanmeldelse ’

(§29).............................................. 4 -

36.

For Registrering af den förste Anmeldelse

af et Selskabs Firma betales 8 Kr.*og

af Enkeltmands Firma eller af en Prokura

4 Kr.

For Registrering af Anmeldelser efter

§§ 19 og 30 betales 2 Kr.

I det i § 14, andet Punktum, jfr. § 19,

omhandlede Tilfaelde erlsegges kun enkelt

Registreringsafgift.

For Registrering af Anmeldelser vedkommende

autoriserede Sparebanker samt

Selskaber med vexlende Medlemsantal eller

vexlende Kapital erlsegges ingen Betaling.

21

§ 35.

Hvad i denna lag stadgas gäller icke för enskilda banker med rätt att utgifva egna

banksedlar.

i

36 §.

Denna lag skall vara till efterlefnad gällande från och med — — —----—

Föreskrifterna i lagen afse jämväl näring, som utöfvas då lagen träder i kraft; dock att

firma för dylik näring må intagas i registret, ändock att den icke är så beskaffad, som i

6, 7 och 8 §§ föreskrifves. Den i 5 § stadgade anmälningsskyldighet skall för sådan näring

vid bot, som i 22 § sägs, fullgöras senast tre månader sedan lagen trädt i kraft, oberoende

af anmälan, som förut kan hafva egt rum på grund af kungl. förordningen angående

hvad bolag iakttaga böra, som under så kallad firma eller särskild! antagen handteckning

vilja handels- och fäbriksrörelse idka, den 28 juni 1798 eller kungl. förordningarna angående

aktiebolag den 6 oktober 1848 och angående tillägg till gällande föreskrifter om

aktiebolag den 30 maj 1879.

22

(Dansk).

för Anmeldelser i Henhold til §§ 19

og 30.............................................. 2 Kr.

I det i § 14, 2det Punktum, jfr. § 19,

omhandlede Tilfselde erlägges kun enkelt

Gebyr.

For Anmeldelser vedrorende Sparekasser

samt Selskaber med vexlende Medlemsantal

eller vexlende Kapital erlsegges ingen Betaling.

For tidskrift af Registret for et enkelt

Firmas Vedkommende med alle

samme angaaende Oplysningér betales 4 Kr.

for tidskrift af en enkelt Anmeldelse 2 —

for mundtlig Meddelelse af (^plysning

for et enkelt Firmas Vedkommende 80 0re.

Alle offentlige Myndigheder, derunder

indbefattet Grosserersocietetets Komité, kunne

begjsere tidskrifter af Handelsregistret eller

mundtlig Oplysning om de i samme indtagne

Forhold uden Betaling.

For Notarialforretninger i Henhold til

denne Lov betales ............................. 2 Kr.

»

(Norsk).

För tidskrifter af Handelsregistret eller

af en original Anmeldelse saavelsom for

Attester erlaegges samme Betaling, som for

tidskrifter og Attester af Panteboger er eller

bliver bestemt. tidskrifter og Attester udstedes

paa ustémplet Papir.

Mod aarligt Gebyr af 40 Kr. i Christiania

og 20 Kr. andetsteds i Riget kan

Enhver forlange sig ugentlig meddelt Udskrift

af Alt, hvad der anfores paa Handelsregistret.

Ligesaa kan Enhver mod et Gebyr

af 80 0re forlange sig meddelt mundtlig Oplysning

af Registret og Anmeldelsen.

Blive Underskrifter paa en Anmeldelse

bekraftede af Notarm s her i Riget, betales

2 Kr. for et enkelt Navn eller for hvert enkelt

af to samtidigt bekraftede Navne. Bekraftes

3 eller flere samtidigt meddelte eller

vedkjendte Underskrifter, erlsegges den i

Sportellovens § 78 béstemte Betaling.

Uanset om vedkommende Embedes

ovrige Sportelindtsegter i Henhold til Lov af

14de Mai 1872 indflyde i Statskassen, tilfalde

de ovenfor nsevnte Gebyrer af 40 Kr., 20 Kr.

og 80 0re Embedsmanden selv.

§ 37.

Denne Lov, de! trseder i Kraft den 1 Januar nseste Aar, floder ogsaa Anvendelse paa

bestaaende Firmaer med folgende nsermere Bestemmelser:

(Dansk).

1. De blive åt anmelde i Henhold til

denne Lov inden 3 Maaneder efter dens Traden

i Kraft. Forsaavidt Anmeldelse tidligere

har fundet Sted i Henhold til Lov om Benyttelsen

af Firmaer samt af Fuldmagter til

åt underskrive per procura m. m. af 23de

Januar 1862, bliver Registreringen åt foretage

uden Betaling.

(Norsk).

1. De blive åt anmelde i Henhold til

denne Lov inden 3 Maaneder efter dens Traden

i Kraft. Forsaavidt Anmeldelse tidligere

har fundet Sted i Henhold til Lov om Firmaregistre

af 3die Juni 1874, bliver Registreringen

åt foretage uden Betaling.

2. De kunne anmeldes med de samme Vilkaar og Begransninger, hvormed de tidligere

lovligt ere anmeldte, og kunne, forsaavidt de liidtil have vseret lovligt forte, optages i Handelsregistret,

selv om de ikke fyldestgjöre Forskrifterne i denne Lovs §§ 6 til 8. Dog

skal der i ethvert Fald, hvor Iudehavere af eu Forretning have begranset deres personlige

Ansvar, uden åt dette har fundet sit Udtryk i det brugte Firma'', til dette fojes

et saadant Tillseg som i § 7 foreskrevet.

/

\

I*

24

(Dansk.) |

Efter Udlobet af den i denne Paragrafs

Nr. 1 satte Frist träde samtlige i Henhold til

ovennmvnte Lov af 23de Januar 1862 stedfundne

Anmeldelser af Firmaer og Fuldmag- ’

ter ud af Kraft.

Regeringen bemyndiges til ved kongelig

Anordning åt ssette denne Lov i Kraft

paa Fseroerne med de Lempelser, som ifolge

disse 0ers sseregne Forhold maatte findes

hensigtsmsessige.

*

I

MOTIV

TILL

DET AE DE DANSK-NORSK-SVENSKE KOMITERADE

UTARBETADE

r ö rslaCt

TILL

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS K,. L. BECKMAN,

1884.

Sedan undertecknade, af danska, norska och svenska regeringarna hvar för sig utsedde

komiterade, den 12 augusti 1882 afgifvit förslag till lag angående skydd för varumärken,

hafva vi till fullgörande af den åter stående delen af vårt updrag utarbetat ofvan intagna

"förslag till lag angående handelsregister, firma och prokura. Arbetet härmed har fortgått

på det sätt, att, sedan vi redan vid sammanträdet i Kristiania i oktober 1881 hlifvit ense

om vissa ledande grundsatser i ett blifvande förslag, samt ett derefter upgjordt utkast

gjorts till föremål för öfverläggningar vid sammanträdet i ''Sandefjord i augusti 1882,

den slutliga lydelsen å lagförslaget och motiven bestämts dels genom skriftvexling, dels

vid sammanträden i Stockholm i mars 1883, i Kjöbenhavn från och med den 14 till och

med den 19 augusti detta år samt i Stockholm från och med den J7 innevarande november

till denna dag.

Jämte det vi i afseende å de bestämmelser i andra länders lagstiftningar, som kom- - mit i Betraktande vid lagförslagets utarbetande, hänvisa till den vid detta utlåtande såsom

bilaga fogade, af komiténs sekreterare utarbetade sammanfattning af dessa lagstiftningar,

skola vi, innan skälen till de särskilda delarna af vårt förslag upgifvas, lemna en kortfattad

öfversigt öfver den gällande rätten i ämnet inom de tre länderna.

För Danmark har lagen om begagnande af firma samt af fullmakter att underskrifva

per prokura in. m. den 23 januari 1862 påbudit förande af register, till hvilka

under de förutsättningar, som lagen närmare angifver, anmälan skall ske af en näringsidkares

firma samt af varaktiga fullmakter, hvarigenom en näringsidkare bemyndigar någon

att teckna hans firma. Dessa register föras enligt lagens 10 § i Kjöbenhavn och i öfriga

städer af magistraten samt på landet af polismästaren enligt de närmare föreskrifter,

som äro lemnade i justitiedepartementets cirkulär af den 7 maj 1862. Mot en i lagen

(§ 16) närmare bestämd afgift eger en hvar att muntligen eller genom skriftliga utdrag

erhålla uplysningar ur registret. Myndighetel’ skola icke erlägga någon betalning för

sådana uplysningar (§ 11). Anmälan skall genom förenämnda registreringsmyndigheters

försorg intagas i registret och (§ 10) på den anmälandes bekostnad införas i »den

Berlingske politiske och Avertissementstidende». Närmare föreskrifter om detta kungörande

äro gifna i ett cirkulär af inrikesdepartementet den 24 juli 1862.

Den, som vill idka borgerlig näring, vare sig enskild person eller bolag, skall (§§ 1 och

6) anmäla sin firma till registret, enskild person dock endast under nedan angifna förutsättning

i afseende å firmans beskaffenhet. Med borgerlig näring förstås enligt en af Kjöbenhavns

magistrat den 20 november 1862 kungjord skrifvelse från justitiedepartementet

hvarje handels-, kommissions-, handtverks- eller fabriksrörelse, som någon drifver såsom

yrke, oafsedt om derför fordras näringsbevis eller icke. Idkas rörelse af ett bolag med

flere ansvariga delegare eller af ett oansvarigt bolag, skall anmälan alltid ske. För det

4

förre af dessa fall säges uttryckligen (§ 1 n:r 2), att bolaget är skyldigt att anmäla sig,

vare sig rörelsen idkas i alla delegares personliga namn eller i eu delegares namn eller

under särskild firma. För enskild näringsidkare åter finnes eu sådan skyldighet endast så

vida han vill nyttja en firma, som innehåller annat eller mer än hans eget namn, och

äfven i sådant fall fordras icke anmälan då en enka vill begagna sin aflidne mans namn

med tillägg af ordet »enka». En rörelse anses enligt 1862 års lag vara drifven af enskild

näringsidkare, äfven om en eller flere personer äro såsom kommanditdelegare intresserade

deri1).

I fråga om firmas beskaffenhet förekommer i lagens § 3 st. 2 den bestämmelse, att,

då en eller flere ansvariga delegare finnas, firman icke får innehålla namn på personer,

som ej äro eller varit (ansvariga) delegare, eller nämna företag, som icke hafva eller haft

något sammanhang med firman. Deremot föreskrifves icke, att sådana firmor skola vara

personfirmor. Lagen nämner ej heller något om den civilrättsliga verkan deraf, att i en

firma, som enligt lagen skall anmälas, uptagits ett namn, som, efter hvad nyss är omtaladt,

icke får der förekomma, vare sig att anmälan försummats eller registrering egt rum

genom registratorns förbiseende. Huruvida-en kommanditdelegare, hvars namn obehörigen

uptagits i en firma, i följd deraf skall häfta såsom bolagsman,, är vid sådant förhållande

underkastadt tvifvel2). Om beskaffenheten af firman för ett bolag med begränsadt ansvar

innehåller lagen icke någon uttrycklig bestämmelse, vid hvilket förhållande det derför

är osäkert, huruvida det kan förmenas ett sådant bolag att hafva en firma, som består

af personnamn3).

Jämlikt lagens § o st. 1 skall hvarje ny firma, som anmäles enligt § 1, 3. v. s.

enskild näringsidkares eller handelsbolags firma, tydligen skilja sig från de på samma ort

bestående, förut enligt § 1 anmälda firmor. I öfverensstämmelse härmed stadgas äfven

i första punkten af § 4, att den, som först valt en firma, råder öfver densamma intill

dess, att firman förklaras skola uphöra eller öfverlåtes på en annan. Då en bolagsman,

hvars namn förekommer i firman, afgår ur bolaget, fordras hans samtycke för namnets

fortsatta begagnande (§ 4 andra punkten). När enskild näringsidkare eller bolagsman,

hvars namn finnes i bolagets firma, aflider, inträda hans sterbhusdelegare i hans rätt i

förenämnda hänseende, dock att anmälan om firmans öfvergång på dem skall göras

inom ett år från dödsfallet, vid äfventyr att firman eljes'' anses hafva uphört (§ 4 sista

punkten). Den uteslutande rätt att nyttja eu vald firma, som sålunda tillagts en enskild

näringsidkare och ett handelsbolag, kan af enahanda lagens grund (jfr § 6) anses tillkomma

oansvariga bolag.

Anmälan af enskild näringsidkares eller handelsbolags firma skall (§ 2) innehålla:

1) firman, näringsidkarens hemvist eller bolagets säte samt näringens beskaffenhet;

2) namnen ä alla, som ansvara för förbindelserna;

samt (vid handelsbolag):

3) upgift om, hvilka bland bolagsmännen äro berättigade att teckna firman, huruvida

och på hvad sätt inskränkning kan hafva blifvit gjord i den ansvarighet för bolagets

förbindelser, som i allmänhet åligger samtliga delegare, samt huruvida någon del af hvad

som hörer till den upgifna näringen är undantagen från rörelsen.

I firmaanmälan för ett bolag (förening) med begränsadt ansvar skall upgifvas (§ 6):

1) bolagets (föreningens) firma och säte samt näringens beskaffenhet;

2) namnen på dem, hvilka såsom styresmän eller annorledes äro bemyndigade att

handla och meddela underskrifter å bolagets (föreningens) vägnar.

’) Aagesen: Ugeskrift för Retsvsesen 1877 ss. 4-7, 48.

Aagesen, a. st. s. 43.

3) Aagesen, ss. 66, 67.

5

Anmälan för sådant bolag (förening) skall vara åtföljd af ett exemplar af bolagsordningen

eller åtminstone af ett utdrag deraf med alla bestämmelser, som röra tredje

mans förhållande till bolaget.

Till registret skall anmälan göras så snart en rörelse (firma) uphör eller eljes

någon ändring inträffar i ett förhållande, hvarom upgift enligt § 1, jämförd med 2,

eller 6 § skall vid första anmälan lemnas till registret (§§ 5 och 7). Särskilt stadgas

(§ 4 punkten 3), att anmälan skall ega rum när firmans innehafvare eller, om de äro

flere, någon af dem afliden Samtliga nu senast omtalade anmälningar skola verks''tällas

inom 3 dagar efter uphörandet, ändringen eller dödsfallet.

Jämte nu ömförinälda anmälningar till firmaregistret har lagen (§ 8), såsom redan

blifvit i förbigående upgifvet, föreskrifvit anmälan till registret af en fullmakt, hvarigenom

någon, som idkar borgerlig näring (se ofvan), updrager åt annan att underskrifva på

firmans vägnar (per prokura). Skyldigheten att anmäla sådan fullmakt är icke inskränkt

till de fall, då hufvudmannen har skyldighet att anmäla sin firma l). Föreskriften är

gifven endast för enskild näringsidkare och handelsbolag, men ofvan omtalade bestämmelser

i § 6 jämförda med § 7 visa, att väsendtligen samma skyldighet finnes för bolag (förening)

med begränsad! ansvar 2). Hvad fullmakten i öfrigt skall innehålla för att vara hänförlig

under anförda § 8, är icke närmare angifvet i lagen. Att den skall uttryckligen omtala

underskrift per prokura, eller att den skall vara obegränsad, kan icke på grund af lagen

fordras. Deremot har lagen uppenbarligen förutsatt, att fullmakten skall innehafvas under

längre tid3).. Anmälan skall göras inom 3 dagar efter fullmaktens utgifvande och åtföljas

af en afskrift af fullmakten (§ 8). På samma sätt skall enligt § 9 anmälan ske af

hvarje ändring eller förnyelse af en sådan fullmakt inom 3 dagar samt, om i fullmakten

icke angifves tiden för updragets uphörande, fullmaktens återkallande anmälas inom 3

dagar från det återkallandet gäller.

Anmälan, hvarom lagen talar, skall ske hos förut angifna myndighet i den stad

eller domsaga (0vrighedskreds), inom hvilken rörelsen idkas, eller hvarifrån den ledes

(§§ 1 och 6). I öfverensstämmelse härmed antages, att anmälan endast i det fall får

ske i den krets, hvarifrån rörelsen ledes, när icke någon krets finnes, inom hvilken den

idkas4).

Första anmälan af enskild näringsidkares firma skall vara underskrifven af honom,

handelsbolags firma af hvarje (ansvarig) delegare (§ 2). Underskrifterna skola vara

notarielt bekräftade eller personligen vidkännas inför registreringsmyndigheten. För bolag

med begränsadt ansvar (förening) skall denna anmälan (§ 6) verkställas af styrelsen. Om

styrkande eller erkännande af namnteckningarna stadgas icke något i detta fall. Lagen har

ej heller uttryckligen föreskrifvit, hvem som skall göra en senare anmälan, men det måste

förutsättas, att meningen varit, att stadgandena i detta hänseende om första anmälan

skulle vara tillämpliga jämväl på hvarje senare anmälan 5). Uttrycklig bestämmelse saknas

ock i lagen derom, att det är fullmaktsgifvaren, som skall göra den i §§ 8 och 9

omförmälda anmälan af der omtalade fullmakter; men detta är tydligen förutsatt.

Vid mottagandet skall enligt § 10 registreringsmyndigheten tillse, att anmälan upfyller

lagens fordringar. Besvär öfver myndighetens beslut att godkänna eller icke godkänna

en firma anföres hos inrikesdepartementet, vederbörandes rätt att få frågan afgjord

af domstol dock oförkränkt (§ 12).

''t .Jfr Aagesen a. st. ss. 100, 101.

P Jfr Aagesen a. st. ss. 101, 102.

s) Jfr Aagesen ss. 102 ff.

4) Kjöbenhavns öfVerrätts domar i Ugeskr. for Retsv. 1867 s. 451 och 1879 s. 590.

6) Jfr Kjöbenhavns öfverrätts dom i Ugeskr. for Retsv. 1878 s. 235.

6

Börjar någon, som av skyldig att anmäla sin firma, rörelsen utan sådan anmälan,

eller försummar någon att inom föreskrifven tid göra annan i lagen påbuden anmälan,

straffas lian med böter enligt § 18. Lagen har tillika låtit vigtiga civilrättsliga verkningar

följa af påbudna anmälningar. De vigtigaste reglerna härom förekomma i §

14 jämförd med § 2 n:r 3 (se ofvan). I § 14 säges till en början, att hvad som enligt

lagen anmälts och kungjorts är bindande för alla vederbörande i förhållande till

tredje man, och stadgas i sammanhang dermed, att, så länge icke annat är anmäldt och

kungjordt så, som § 2 n:r 3 föreskrifver, man måste antaga, att ett handelsbolags rörelse

omfattar alt, som hör till en näring af den i anmälan upgifna beskaffenhet, och att alla

bolagsmän i ett sådant bolag äro en för alla och alla för en ansvariga för bolagets förbindelser

samt berättigade att handla i bolagets namn och .underskrifva å dess vägnar, alt

detta i förhållande till tredje man, som icke erhållit särskild underrättelse om annat.

Genom förenämnda bestämmelse i § 2 n:r 3 jämförd med nyss omtalade stadgande i. § 14

har lagen gjort det möjligt för delegare i ett handelsbolag att med firmaregistrets tillhjelp

med bindande verkan mot tredje man göra vissa inskränkningar i sin ansvarighet

för bolagets förbindelser. Särskildt kunna de på sådant sätt med laga verkan besluta,

att de blott efter visst förhållande skola svara för bolagets gäld ''). Genom anmälan och

kungörelse torde åter gällande kraft icke kunna beredas åt en inskränkning, som icke låter

förena sig med bolagsmännens egenskap af ansvariga delegare, t. ex. en sådan inskränkning,

att de skola inför tredje man endast svara med sina insatser* 2). Samma lagstadgande

möjliggör äfven giltiga beslut om inskränkningar i rätten till signatur för ett handelsbolag,

hvilka inskränkningar kunna afse så väl tiden, stället och sättet för rättighetens utöfvande

som ock innehållet af de förbindelser, i fråga varande person eger ingå. I sist

nämnda hänseende kunna inskränkningar äfven göras genom anmälan, att något visst af

hvad som tillhör näring af den anmälda beskaffenheten undantages från bolagets rörelse3).

På samma sätt kunna hvarjehanda inskränkningar med verkan mot tredje man vidtagas

i det bemyndigande att förbinda ett bolag (förening) med begränsadt ansvar, som tillkommer

styrelsen, samt i de fullmakter, som omförmälas i §§ 8 och 9 4). För försummelse

att helt och hållet anmäla ett bolag, som är skyldigt göra sådan anmälan, har lagen icke

stadgat några civilrättsliga påföljder, utan låtit det bero vid hvad som kan följa af grundsatserna

i den allmänna lagstiftningen 5).

Anmälan och kungörelse af ändringar i eller tillbakakallelse af en äldre anmälan

hafva efter förloppet af 6 veckor preklusiv verkan mot tredje man. Huruvida åter tillbakakallelse

eller förändring kan vid aftal, som blifvit ingångna under dessa 6 veckor, åberopas

mot tredje man, beror utom vid dödsfall derpå, huruvida denne på grund af omständigheterna

kan anses vid aftalet hafva haft vetskap om det anmälda förhållandet (§ 14).

I § 15 göres för rörelse, hvars firma anmälts, ett undantag från de allmänna reglerna

om laga domstol, då der stadgas, att denna bestämmes af det hemvist eller säte,

som upgifvits i anmälan, äfven om delegarna eller styrelsens ledamöter lyda under annan

rätt, samt att äfven der befintlig förlikningskommission skall uptaga sådana saker. Keglerna

för stämnings delgifvande modifieras i samma lagrum så, att endast de delegare eller

*) Se Aagesen a. st. ss. 16 tf.

2) Se So- och Handelsrettens domar den 18 febr. 1875 i Ugeskr. f. Eetsv. 1875 s. 239 och Kjöbenliavns

Gjasldskommissions domar den 12 sept. 1879 och 8 april 1880 i Ugeskr. f. Betsy. 1881 s. 175 samt

Aagesen a. st. ss. 41—47.

3) Se Aagesen s. 90.

4) Se Aagesen ss. 93 ff. och 104, 105.

ä) Se Aagesen ss. 31 ff., 68, 71 och 86.

7

styrelseledamöter, som bo å det upgifna stället, behöfva få del af stämningen, samt att, om

icke någon af dem bor der, stämningen delgifves någon å kontoret eller i affärslokalen.

I Norge har lagen om firmaregister den 3 juni .1874, hvilken lag till en del följt

danska lagen af år 1862, föreskrifvit förande af register, till hvilka de näringsidkare, som

närmare angifvas, skola anmäla sina firmor. Angående anmälan af prokura har lagen icke

någon föreskrift. Likaledes har den norska lagen i motsats mot den danska helt och

hållet underlåtit att gifva regler för firmas beskaffenhet, i hvilket hänsende de näringsidkande

icke äro underkastade andra inskränkningar än dem, som kunna följa af den allmänna

lagstiftningens grundsatser. Under åberopande af dessa grundsatser har det blifvit

antaget, dels att medlemmarne af ett bolag, som bildats såsom ett bolag med begränsadt

ansvar, blifva personligt ansvariga för bolagets förbindelser derigenom, att bolaget nyttjar

personfirma, dels att en utanför bolaget stående person eller eu kommanditdelegare,

som medgifver sitt namns intagande i ett handelsbolags firma, derigenom ådrager sig sådan.

ansvarighet, så vida han icke förut varit bolagsman och på vederbörligt sätt tillkännagifvit

sitt utträdande 1).

Firmaregistret föres likasom i Danmark för städer och domsagor (0vrighedsdistrikt),

i stad och köping af magistraten och å landet af fogden (§ 3 jfd med 5). När en anmälan

blifvit registrerad, drager vederbörande tjensteman försorg om dess offentliggörande på den

anmälandes bekostnad minst en gång i den eller de tidningar, der offentliga stämningar i

konkurs införas (§ 5). Närmare bestämmelser om registreringen och kungörandet äro enligt

bemyndigande i § 5 och den derpå stödda kungl. resolutionen den 21 sept. 1874 gifna genom

indredepartementets cirkulär den 12 nov. s. å. jämfördt med lagen om den allmänna

kungörelsetidningen den 17 juni 1880 § 1. Hufvudskriften af hvarje anmälan skall jämte

bilagor förvaras vid registret (§ 5). Enhvar eger rätt att mot en i § 10 faststäld afgift

erhålla uplysning ur registret, muntligen eller genom skriftligt utdrag. Mot en årlig

afgift af 40 kronor i Kristiania och 20 i det öfriga landet kan en hvar begära att få

hvarje vecka skriftligt utdrag af alt, som antecknas i registret

Hvilka

näringsidkare, som äro skyldiga att anmäla firma, bestämmes i lagens § 1

jämförd med § 2. Gränsen är dervid dragen trängre än i danska lagen, i det att särskilt

handtverkare äro helt och hållet uteslutna. I § 1 nämnes idkande af handel, fabriks-

och bergverksrörelse samt skeppsrederi, detta sista för så vidt det idkas af bolag

med begränsadt ansvar. Med idkande af handel förstås enligt paragrafens tredje stycke

att såsom yrke idka försäljning af varor, som inköpts för ändamålet, eller kommissionshandel

eller att utskeppa varor eller drifva bankrörelse. Deri inbegripes dock icke det

slag af handel, som enligt handelslagen den 8 augusti 1842 § 16 är alldeles fri, d. v. s.

handel med vissa upgifna slag af trädgärdsalster, lifsmedel och andra nödvändighetsartiklar,

tryckta böcker, konstsaker m. in. Huruvida skyldigheten till anmälan upkommer

genom handelns faktiska utöfvande eller den först inträder med näringsrättens förvärfvande,

är omtvistadt2).

Inom nu angifna gränser äro följande skyldiga ått anmäla firma:

1) enskild näringsidkare, hvilken såsom firma brukar vare sig ett annat namn än

sitt eget eller sitt eget namn med ett tillägg, som antyder ett bolag; dock kan en enka

utan att blifva skyldig att anmäla sig nyttja sin aflidne mans namn med tillägg af ordet

enka i stället för sitt eget namn (§ 1 lit, a jfd med 2);

i) Hallager: Den norske Obligation,siet. 2:dra npl. utg. af Anbert (1879) It ss. 221, 222 och ,280 jfil

med 217, 218.

*) So Platon: Lov om Firmaregistor den 8 juni 1874 (Kristiania 1875) ss. 17—19.

8

2) handelsbolag (ansvarligt Selslcab), hvilket såsom finna nyttjar antingen en annan

benämning än samtlige bolagsmäns egna namn eller dessa namn med ett tillägg, som

antyder bolaget (§ 1 lit. b.):

3) bolag med begränsad! ansvar (uansvarligt Selskab (§ 1 lit. c.).

Betydelsen af benämningarna ansvarligt Selskab (handelsbolag) och uansvarligt Selskab

(bolag med begränsad! ansvar) förklaras i § 1 närmare så, att det förre eller senare

slaget. föreligger, alt eftersom någon eller ingen personligen svarar för bolagets förbindelser.

Kommanditbolag utgöra lika litet efter norska som efter danska lagen någon sjelfständig

kategori, utan måste, alt efter som de hafva en eller flere ansvariga delegare,

iakttaga reglerna för anmälan af enskild näringsidkares eller handelsbolags firma1).

Befriade från anmälan äro enligt lagens § 2 dels bolag, hvilkas reglementen faststälts

af den lagstiftande makten, dels af offentlig myndighet auktoriserade, sparbanker. Den

omständighet, att försäkrings-, lifränte-, pensions- och försörjningsanstalter förränta egna

medel, förklaras ej heller göra lagen på dem tillämplig.

I afseende å första anmälan föreskrifver § 4, att den skall innehålla firman och

upgifva, hvar kontoret är beläget. Finnes inom annat distrikt en afdelning (filial), hvars

styrelse eller föreståndare (Tilsyn) eger att träffa förbindande aftal (.§ 3), skall anmälan

tillika innehålla upgift härom. Det är tvifvelaktigt, huru detaljerade upgifterna om läget

skola vara, dock anses å landet församlingen böra utsättas2). I anmälan skall derjämte

upgifvas rörelsens beskaffenhet samt den eller de personers fulla namn, som bemyndigats

att teckna firman. Deraf följer dock icke skyldighet att anmäla prokura, men det har

blifvit i fråga satt, att sådan skyldighet skulle finnas då i ett handelsbolag icke någon

af bolagsmännen, utan t. ex. endast en teknisk föreståndare leder rörelsen3). Anmälan

skall slutligen vid fråga om:

1) enskild näringsidkare upgifva dennes fulla namn och vid

2) handelsbolag samtlige bolagsmännens fulla namn samt vid

3) bolag med begränsad! ansvar antingen innehålla fullständig upgift om, hvad som

skall gälla i förhållande till tredje man, eller ock vara åtföjcl af ett exemplar af bolagsordningen

(statuterna). I cirkuläret af den 12 november 1874 föreskrifves, att, om den

senare utvägen anlitats, registratorn skall under vederbörlig rubrik i registret införa nödig

uplysning om förhållandet till tredje man, hvarpå såsom exempel i afseende å aktiebolag

nämnas det tecknade kapitalets storlek, aktiernas antal och storlek, huru mycket

af kapitalet är inbetalt o. s. v.

Då ändring sker i något, som anmälts till firmaregistret, skall anmälan härom göras

på samma sätt som vid första anmälan (§ 8). Sådan anmälan skall verkställas senast 8

dagar sedan ändringen inträffat. Denna tid räknas vid dödsfall från det, att detta blef

kunnigt för någon, som eger rätt att teckna firman, eller för »Skifteretten» i den ort, der

den aflidna både sitt hemvist (§ 8 lit, a.).

Anmälan skall vara skriftlig och under skr ifvas, enskild näringsidkares af denne

och handelsbolags af samtlige bolagsmännen eller, om minst tre bolagsmän äro ledamöter

i styrelsen, af denna. Styrelsen för ett bolag med begränsad! ansvar eger alltid underskrifva

anmälan. Underskrifterna skola antingen vara styrkta af notarius publicus eller

personligen vidkända inför den magistrat eller fogde, hos hvilken anmälan skall göras,

eller till hvilken intyg, att den är verkstäld, skall öfversändas (§ 3 jfd med början af § 8).

Nu omtalade regler undergå dock någon jämkning vid fråga om anmälan af ändring i ett

*) Jfr Platou a, st, sid. 3 och samme författare i Norsk Retstidende år 1882 ss. 511 ff. samt Hallagor-Aubert

II. ss. 229 not och 232.

2) Platou: Lov om Pirmareg. ss. 29, 30. Jfr dock Hallager-Aubert II. s. 239.

?) Se Platou a, st. ss. 80—32 jfda. med s. 27 och Hallager-Aubert II. s. 239.

9

förut anmaldt förhållande. Då sådan anmälan afser annat än firmans ändring eller öfvergång

på ny innehafvare, intagande af ny bolagsman, bemyndigande att teckna firman eller

firmans uphörande, kan den nämligen undérskrifvas af en hvar, som enligt äldre anmälan

är behörig att teckna firman, och behöfver ej heller underskriften vara så styrkt eller

vidkänd, som nyss är sagdt. Detsamma gäller för anmälan om ny bolagsmans inträde i

ett handelsbolag, när han sjelf skriftligen förklarat sig vara ansvarig för bolaget och hans

underskrift är på det i § 3 stadgade sätt styrkt eller vidkänd (§ 8 lit. b). Slutligen kan

enligt § 8 lit. c. en förut anmäld bolagsman anmäla sin afgång ur bolaget, så vida han

bifogar förklaring härom af någon, som förut anmälts vara behörig att teckna firman.

Enligt grunderna för § 8 lit. a. tillhör skyldigheten att anmäla en bolagsmans dödsfall

den eller de qvarlefvande bolagsmännen och en enskild näringsidkares »Skifteretten» å den

ort, der han hade sitt hemvist, eller hans arfvingar 1).

Anmälan skall göras (§ 3 jfd med 8) hos magistraten eller fogden i det distrikt, der

rörelsens kontor är beläget. Finnes hufvudkontoret inom ett distrikt och inom annat distrikt

en filial, hvars styrelse eller föreståndare eger ätt ingå förbindande aftal i firmans namn,

skall anmälan göras inom hufvudkontorets distrikt, hvars registreringsmyndighet blir skyldig

att till det . andra distriktets myndighet insända skriftligt bevis om när anmälan inkommit

(§ 3). Detta bevis skall enligt § 5 af den senare myndigheten i utdrag intagas i dess

firmaregister, hvaraf följer, att beviset måste innehålla så mycket af anmälan, att filialens

registrering kan blifva lika fullständig som hufvudkontorets 2). Filial till rörelse, hvars

hufvudkontor är utom riket, skall anmälas omedelbart till myndigheten i det distrikt, der

filialen har sitt kontor. Innan anmälan registreras har myndigheten endast att tillse, att

det iakttagits, som lägen i § 3 föreskrifvit till säkerhet derför, att underskrifterna äro

äkta (§ 5'')3).

Då rörelse, som bort anmälas, idkas af någon utan anmälan eller efter anmälan,

som icke öfverensstämmer med lagens föreskrifter, följer bötesansvar (§ 6 jfd med 8).

Jämte böter stadgar lagen (§ 7) civilrättsliga påföljder för försummad anmälan och

har i detta hänseende på det sätt gått längre än danska lagen af år 1862, att dylika

påföljder bestämts för helt och hållet underlåten anmälan. I § 7 st. 1 säges nämligen,

att, så länge påbuden anmälan icke '' är registrerad och kungjord, en hvar, som ej bevisligen

känner eller af veterliga saker bort sluta till, att det verkliga förhållandet var

annorlunda, har rätt att anse alle bolagsmän personligt ansvarige för bolagets förbindelser

och behörige att handla å dess vägnar och teckna firman. I följd af denna

bestämmelse kan tredje man, soip är i god tro, utkräfva personligt och solidariskt ansvar

så väl af medlemmarna i ett bolag med begränsadt ansvar, hvars anmälan försummats,

som af kommanditdelegare i ett egentligt kommanditbolag4)! Har anmälan skett men

utan upgift, huruvida någon eller hvem som häftar för bolagets förbindelsei'', skall (§ 7

st. 2) jämväl nyss angifna regel för bolagsmäns ansvar gälla. Saknas i anmälan upgift

å hvem, som är behörig'' att teckna firman, antages sådan behörighet finnas hos hvarje delegare,

som står i personligt ansvar för bolagets förbindelser. Nu omtalade regler för

bristfällig anmälan öfverensstämma, såsom af det föregående synes, med bestämmelserna

*) Jfr Platou a. st. ss. J>5, 56.

2) Jfr Platou a. st. ss. 23, 24.

“) Jfr Platou a. st. sid. 34 och Hallager-Aubert II ss. 238, 239.

4) Jfr angående kommanditbolag Hallager-Aubert II. ss. 231, 232 och i synnerhet Platou a. st. ss.

47—50 och densamma i Ketstidende 1882 ss. 469 ff., der han närmare utvecklat sin åsigt, att bestämmelsen

icke är tillämplig på den form af kommanditbolag, som motsvarar tyska lagstiftningens »Stille Gesell

schaft»,

och hvilken form kan anses vara den enda, som hittils förekommit i Norge.

Motiv till firmalagskomiténs förslag. 2

10

i danska lagens 14 § punkt 2, hvilken dock i det hänseendet ar strängare, att den fordrar särskild

underrättelse till tredje man såsom vilkor för, att han skall blifva bunden af en icke anmäld

inskränkning i ansvarigheten eller i rätten till signatur. I afseende å anmälans betydelse

skiljer sig den norska lagen deruti från den danska, att han icke medgifvit att genom registrering

på ett mot tredje man verksamt sätt inskränka bolagsmäns solidariska ansvarighet'').

Den norska lagen tillägger likasom den danska anmälan om ändring af ett till registret

anmäldt förhållande preklusiv verkan mot tredje man efter 6 veckor från den dag,

anmälan registrerats och kungjorts, så att ändring utom i fråga om dödsfall under dessa

6 veckor icke verkar mot den, som utan vetskap om ändringen inlåtit sig i aftal om

något, som angår rörelsen (§ 8 lit. d.).

Enligt § 9 anses det hemvist eller säte (hufvudkontor), sam anmälts på grund af

§ 3, vara det, till hvilket hänsyn skall tagas vid rättsliga åtgärder mot firmans innehafvare,

såsom bestämmande af laga domstol (förlikningskommission). Stadgandet härom går i det

hänseende längre än motsvarande föreskrift i danska lagens § 15, att det medgifver, att

rätten i den ort (distrikt), der kontoret finnes, kan blifva laga domstol i fråga om intagningar

i inteckningsprotokollet. Om filialafdelning finnes och dennas styrelse eller föreståndare

ingått någon förbindelse, kan ock (§ 9 st. 2) rättegång derom instämmas till domstolen

(förlikningskommisionen) i den ort (distrikt), der filialen är anmäld. Vidare innehåller § 9

samma afvikelse från de allmänna reglerna för stämnings delgifvande som den förut omtalade

i danska lagens § 15, men går äfven i detta fall något längre, i det att rättigheten

att aflemna stämningen å kontoret icke är blott subsidiär, enär der stadgas, dels (st. 1

punkt 2) att sista kontoret eller affärslokalen betraktas såsom hemvist, dels (st. 2) att

i rättegång, som instämmes till förlikningskommisionen eller laga domstolen för en filial,

stämningen får- delgifvas någon å filialkontoret. I olikhet med den danska lagen innefattar

§ 9 slutligen ett undantag från de allmänna reglerna om stämningstid, i det att

denna icke behöfver vara längre än för den, som bor på den ort, der kontoret är beläget2).

Sverige har alldeles icke någon lagstiftning om prokura, hvadan till ledning vid

tolkning af prokuraupdräg i detta land endast finnes att tillgå den allmänna lagens bestämmelser

om syslomän eller ombudsmän i kap. 18 handelsbalken och det handelsbruk,

som kan hafva utbildat sig i ämnet.

Den svenska firmalagstiftningen åter är ytterst torftig. De många näringsidkare,

som drifva sin rörelse utan meddelegare, äro icke underkastade några föreskrifter i afseende

på firman. De kunna välja denna helt och hållet efter behag, och fall hafva

förekommit, då lagen stått maktlös mot personers försök att obehörigen skaffa sig kredit

genom att till sin firma välja annans väl kända namn. Anmälan till näringens idkande

behöfver icke heller vara åtföljd af upgift å firman.

Endast för bolag finnes en, om ock bristfällig firmalagstiftning. För aktiebolag innehållas

några regler om firman i kungl. förordningen angående aktiebolag den 6 oktober

1848. De inskränka sig dock till bestämmelserna i § 2, att den benämning, hvarunder

bolaget drifver sin rörelse, skall upgifvas i bolagsordningen och utmärka bolagets egenskap

af aktiebolag, samt i § 8, att alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen ingår för

ett sådant bolag, skola undertecknas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna

benämning, vid äfventyr att eljes styrelsens ledamöter, som arfhandlingen underskrifva,

skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara såsom för egen skuld,

en för alla och alla för en. Derutöfver äro i de delar, som beröras af det här framlagda

lagförslaget, icke några andra .föreskrifter om aktiebolag gifna än dels stadgandena i nyss 9

9 Jfr Hallager-Aubert ss. 271, 272.

2) Se Platou a. st. sid. 59.

11

omförmälda förordnings § 1, att bolagsordningen och Konungens beslut, hvarigenom denna

stadfästats, skola företes hos rådstufvurätten eller häradsrätten i den ort, der bolagets

styrelse enligt bolagsordningen bär sitt säte, och att rätten skall fullständigt i protokollet

intaga bolagsordningen och låta underrättelse om bolaget på detsammas bekostnad införas

i allmänna tidningarna, d. v. s. post- och inrikes tidningar, derest ej efter Konungens förordnande

allmän kungörelse i ämnet blifvit utfärdad, samt dels den i kungl. förordningen den

30 maj 1879 innehållna föreskrift, att styrelsen för ett aktiebolag, hvars bolagsordning stadfästats

af Konungen, åligger att inom 30 dagar efter hvarje val till styrelse eller styrelseledamot

om valets utgång göra skriftlig anmälan hos rådstufvurätten eller domhafvanden i

den ort, der styrelsen har sitt säte. Dessa sista anmälningar skola antecknas i en särskild

dagbok, som hålles tillgänglig för allmänheten. Underlåtenhet att göra sådan anmälan medför

ansvar af böter för en hvar af styrelsens ledamöter, som gjort sig skyldig till försummelsen.

Hvad slutligen angår handelsbolag, eller, såsom lagen i kap. 15 § 1 handelsbalken

uttrycker sig, de, som »drifva handel samman», hvarunder med några få undantag förstås

all i större skala drifven näringsverksamhet, så hafva dessa bolag, hvilkas delegare (bolagsmän)

skola enligt kap. 15 § 2 handelsbalken svara alla för en och en för alla till

den handel, som för bolaget slutes, sedan längre tid tillbaka haft sin särskilda firmalag

i kungl. förordningen angående hvad bolag iakttaga höra, som under så kallad firma eller

särskild antagen handteckning vilja handels- eller fabriksrörelse idka, den 28 juni 1798.

Denna förordning gäller emellertid alldeles icke de handelsbolag, i hvilkas firma samtlige

bolagsmäns namn förekomma, och af de begagnade ordalagen torde man kunna sluta sig

till, att. ej heller de handelsbolag, i hvilkas firma icke något personnamn ingår, beröras

af förordningen. Denna stadgar nämligen skyldighet till anmälan blott för sådant enskildt

bolag, det vare sig i handels- eller fabriksrörelse, som antingen består af flere eller

andra i lifvet varande personer, än de, hvilka i bolagets antagna firma eller handteckning

tydligen namngifvits, eller vill nyttja redan aflidna personers namn och handteckning.

Anmälan skall göras skriftligen hos magistraten i staden och häradsrätten å landet i den

ort, hvarest rörelsen idkas, och intagas i rättens inteckningsprotokoll. Första anmälan

skall innehålla rätta namnet å ''de personer, som taga del i bolaget och äro ansvariga för

firman, och sedermera skall anmälan ega rum då antingen någon skiljes från bolaget

eller någon deri intages, som icke förut vaiiit anmäld. Tiden för anmälan är bestämd

till tre månader från bolagets ingående eller inträffad ändring. Försummelse är belagd

med bötesansvar. Då bolaget skall uphöra eller firman ändras, äro bolagsmännen skyldige

att derom underrätta sina in- och utrikes korrespondenter och till allmänhetens kännedom

låta införa kungörelse derom i post- och inrikes tidningar.

Det bristfälliga i de sålunda för handelsbolags firma gifna bestämmelser faller lätt

i ögonen. Utom den redan angifna ofullständigheten lider 1798 års förordning bland annat

af de brister, att deri icke påbudits vare sig förande af något register, hvarest alla anmälningar

kunna lätt öfverskådas, eller bringande till allmänhetens kunskap af en firmas

första anmälan eller af anmälan om bolagsmäns ingående i eller utträdande ur bolaget;

att något äfventyr icke blifvit stadgadt för underlåtenhet att verkställa offentliggörandet

i de fall, då det är påbudet; samt-att föreskriften om underrättelses meddelande saknar

nödig tydlighet och utan påföljd .för underlåtenhet icke kan vara ''synnerligen verksam.

Lägges till det nu anförda de i §§ 6, 18 och 23 af kungl. kungörelsen angående

enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874 intagna föreskrifter,

att namnen å de solidariske bolagsmännen och styrelsens ledamöter i sådana hankbolag

samt å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets banksedlar och öfriga förbindelser, skola

upgifvas, bolagsmännens namn hos rådstufvurätten i den stad, der bolagets hufvudkontor

är beläget, och de öfrigas hos Konungens befallningshafvande, samt i likhet med kun

-

12

görelse om bolagets ingående införas i allmänna tidningarna, samt att bolagsmännens namn

så väl som tillståndsresolutionen och bolagsreglerna skola införas i rättens inteckningsprotokoll,

är redogörelse lemnad för det.väsendtligaste af den svenska lagstiftningen i det

föreliggande ämnet.

Denna lagstiftnings nu antydda brister hafva redan länge varit kända och gifvit

anledning till anmärkningar. Bemödanden hafva icke heller saknats att få dem afhulpna.

Sedan år 1877 ingaf Stockholms handels- och sjöfartsnämnd till svenska regeringen ett

af motiv åtföljdt förslag till förordning angående handelsregister, firma och prokura.

Detta förslag, som i de deröfver af vederbörande myndigheter och föreningar af näringsidkare

i de svenska städerna afgifna yttranden i allmänhet blifvit i hufvudsak förordadt,

torde hafva utgjort en bland anledningarna till denna komités nedsättning. De i nämnda

förslag uptagna grundsatser äro ock i väsendtliga delar desamma, som återfinnas i det af

oss utarbetade lagförslaget.

Det är naturligt, att de olikheter, som Danmarks och Norges materiela bolagsrätt

företer jämförd med Sveriges, och särskilt den omständighet, att å detta område i Sverige

finnas åtminstone delvis uttryckliga lagbestämmelser, under det att så icke eger rum i

de båda andra länderna, vållat komitén betydliga svårigheter vid det förhållande, att

vår upgift vid utarbetande af föreskrifter om firmors registrering varit begränsad till

att föreslå bestämmelser af formel beskaffenhet, så att alla frågor om ändring i ländernas

materiela rätt blifva beroende af framtida utredningar. Att det oaktadt förslagen

till de två första kapitlen, om handelsregister och firma, blifvit i de liufvudsakligä delarna

lika lydande, är att tillskrifva det sätt, hvarpå ämnet .fördelats, i det att från

detta kapitel afskilts de väsendtliga bland de bestämmelser, som närmare fastställa gränserna

för det område, inom hvilka föreskrifterna skola tillämpas, och särskilt för de

grupper, i hvilka de olika slagen af bolag blifvit delade i förslaget. Dessa sålunda afskeda

bestämmelser hafva åter införts i förslagets sista kapitel. Bakom de på angifvet

sätt åstadkomna lika lydande föreskrifterna dölja sig dock materiela olikheter på ett eller

annat ställe och särskild! vid fråga om bolag med begränsad! ansvar.

Äfven med nu omtalade anordning a/ förslagets särskilda delar återstå i de två

första kapitlen några, dock icke många olikheter. Så afviker den danska texten i §§ 3,

14 och 21 från de två andra ländernas på den grund, att förhållandena i Sverige och

Norge medfört nödvändigheten af kungörelse i två slag af tidningar, under det Danmarks

ringa geografiska utsträckning medgifver, såsom ock enligt nu gällande firmalag är förhållandet,

kungörelsernas intagande endast i en för hela landet gemensam tidning. En annan

olikhet beror derpå, att det för Sverige ansetts lämpligt att vid valet af de myndigheter,

som skola mottaga anmälan och föra handelsregistren, sluta sig så nära som möjligt till

gällande lagstiftning om anmälan till närings idkande. Detta i förening med den dermed

sammanhängande omständighet, att registren för de å landsbygden bosatta näringsidkare

skulle föras för hvarje län hos Konungens befallningshafvande, har i § 14 orsakat en från

de öfriga ländernas något afvikande bestämmelse om .tillvägagåendet vid anmälans'' ingifvande

och befordran till registrering. Äfven förfarandet vid anmälan och kungörande

af filialer har till en del af samma anledning blifvit i sist omtalade paragraf af det svenska

förslaget ordnadt på annat sätt än enligt de danska och norska förslagen, hvilket åter

medfört en olikhet i § 21. En ytterligare skiljaktighet är den, att föreskrifter om inrättande

och anmälan af kommanditbolags firma måst, då sådana bolag kunna bildas

enligt Danmarks och Norges rätt, uptagas i §§ 6, 10, 11 och 16 af förslagen för dessa länder,

hvaremot några sådana bestämmelser icke föreslagits för Sverige, då dess lagstiftning

13

ej känner kommanditdelegare annat än vid sedelutgifvande bankbolag, hvilka åter enligt

det svenska förslaget icke skulle vara hänförliga under den nya lagen.

Öfriga afvikelse!'' i de två kapitlen äro af ringa vigt. Redogörelse för dem skall

lemnas här nedan vid de särskilda paragraferna.

Hvad angår förslagets tredje kapitel, som handlar om prokura, hafva icke några

svårigheter funnits att vinna likhet i det väsendtliga, enär upgiften der just varit att

föreslå materiela bestämmelser på ett område, der ej några hinder för en sådan likhet

mötte i lagstiftningen för något af de tre länderna. Några mindre olikheter i detta kapitel

skola längre fram omförmälas på vederbörligt ställe.

Utom ofvan omtalade bestämmelser, som begränsa grupperna -för de särskilda slagen

af bolag, hafva till fjerde kapitlet förlagts de föreskrifter, i afseende å hvilka enligt sakens

natur någon likhet icke kunnat komma i fråga, då de antingen bestämmas af förhållandena

på andra områden, såsom näringslagstiftningen, domstolarnas beskaffenhet och den administrativa

organisationen, eller ock innehålla öfvergångsstadganden om den ordning, i hvilken det

nu'' bestående skulle utbytas mot det, som föreslås i den nya lagen. I samma kapitel af

de danska och norska förslagen hafva ''tillika, utan att något motsvarande behöfts för

Sverige, uptagits processuela föreskrifter, motsvarande dem, som nu finnas i danska firmalagens

§ 15 och den norska § 9.

Efter dessa förutskickade uplysningar gå komiterade öfver till redogörelsen för lagförslagets

särskilda bestämmelser.

§ I

Komiterade

hafva förestält sig, att handelsregistrets förande bör öfverlemnas åt

administrativ myndighet, i enlighet med hvad nu i Danmark och Norge egen rum och äfven

för. Sverige blifvit år 1877 af Stockholms handels- och sjöfartsnämnd i nära öfverensstämmelse

med den svenska näringslagstiftningen föreslaget. Utan att förbise de fördelar,

som äro förenade med att, såsom i Tyskland och Österrike är förhållandet, låta registret

föras af judiciela myndigheter, särskildt handelsdomstolar, hafva vi trott den i

Danmark och Norge liittils följda ordning icke lämpligen kunna öfvergifvas i de nordiska

länderna, der handelsdomstolar endast undantagsvis finnas och rättegångsformerna särskildt

med hänsyn till besluténs Överklagande icke lämpa sig för detta bestyrs öfvertagande

af domstolarna. De invändningar, som ur allmänhetens synpunkt kunna göras

mot registrens förande af annan än judiciel myndighet, torde för Danmark och Norge

förlora mycket af sin betydelse derigenom, att det der alltid skulle stå vederbörande

fritt att i domstolsväg öfverklaga den administrativa myndighetens vägran att intaga

en anmälan i registret på grund af det dansk-norska förslagets § 33, hvars bestämmelser

å andra sidan medföra den fördel, att den, hvars anmälan icke uptagits, har tillfälle att,

om han så hellre vill, välja den genare vägen att deröfver klaga hos den öfverordnade

administrativa myndigheten. För Sverige kan förslaget i denna del så mycket, mindre

möta någon betänklighet, som de administrativa myndigheternas i tämligen stor utsträckning

lagstadgade domsrätt i frågor, som icke helt och hållet ligga inom det rent privaträttsliga

området, ännu stödjes af det allmänna föreställningssättet, hvartill kommer, att

möjlighet genom den föreslagna anordningen blifvit beredd att låta den vanliga näringsanmälan

upgå i anmälan af firma. Slutligen bör upmärksamheten fästas derå, att en anteckning

i registret kan enligt det för alla tre länderna i denna punkt gemensamma förslaget

göras kraftlös genom registrering af en dom, som kan hafva blifvit gifven angående det,

som införts i registret. De norske komiterade äro af den åsigt att registerföringens anförtroende

åt domstolarna erbjuder öfvervägande fördelar, men med hänsyn till de pågående bemödandena

att vidtaga genomgripande ändringar i den norska bolagsrätten hafva de trott

tiden ännu icke vara inne att i angifna hänseende ändra hvad som nu gäller enligt 1874

14

års lag om firmaregister. De hafva så mycket hellre funnit sig kunna behålla detta, som

den, hvilka fått en anmälan afvisad af registreringsmyudigheten, kan med mindre omgång

enligt § 33 få frågan underkastad domstols pröfning.

Att såsom i lagen angående skydd för varumärken föreslå central- i stället för

lokalregistrering har icke kunnat i fråga sättas redan på grund af den vidsträckta anmälningsskyldigheten.

Det är ock endast i England, som ett sådant system genomförts,

men der registreras icke enskild näringsidkares firma eller andra bolag än de, som

hafva ett större antal delegare. Särskild! för Norge och Sverige med deras stora afstånd

och i vissa trakter ännu föga utvecklade samfärdsmedel skulle väsendtliga olägenheter

vållas af den långa tid, som i aflägsna landsdelar måste åtgå innan en anmälan

blefve registrerad och kungjord, hvilket skulle blifva synnerligen känbart, framför alt då

prokura återkallas. Det bör ej heller lemnas oanmärkt, att centralregistrering ej kan

tillämpas utan upoffring af fördelen af att å den ort, der rörelsen drifves, eller åtminstone

å en närbelägen ort kunna taga kännedom om deras underskrifter, som ega teckna

en firma. Den nödiga sammanföringen åter har man i förslaget sökt vinna genom föreskrifterna

(§ 3) om alla anmälningars kungörande i en för hela riket gemensam tidning

och (§ 4) om utgifvande af en särskild samling af dessa kungörelser.

Bestämmelsen i de danska och norska förslagen om de myndigheter, som skulle

hafva registrets förande om hand, är densamma, som för närvarande gäller i dessa länder

och innehåller likasom motsvarande ställen i de nu varande lagarna den förklaring,

att det territoriela område, för hvilket registret föres, sammanfaller med »Underovrighedskredsen».

Om hit hörande stadgande i det svenska förslaget är redan förut taladt.

Medan hvarken i 1862 års danska eller 1874 års norska lag finnes någon uttrycklig

bestämmelse, som hindrar anmälan till firmaregistret af något, som ej är föreskrifvet ’),

har i förslaget (§ 1 jfd med 2) förbjudits att i registret intaga något, hvarom anmälan

icke är i lag eller, hvad angår Sverige, annorledes påbudet eller medgifvet. Detta öfverensstämmer

med hvad i andra länder2) är stadgadt och torde äfven kunna anses vara i och

för sig riktigt. För öfrigt må erinras, att upgiften i § 1 om hvad som tillhör registret

i det hänseendet icke är fullt uttömmande, att enligt § 19. vissa anteckningar kunna der

införas på grund af en begäran, som icke är hvad förslaget kallar anmälan, och på hvilken

således reglerna för anmälan icke utan särskild föreskrift få tillämpas.

§ 2.

I motsats mot stadgandet i nu gällande norska lags § 5 att registreringsmyndigheten

endast har att tillse, att de formaliteter iakttagits, som äro föreskrifua för att

trygga äktheten af underskrifterna under anmälan, afser förslaget lika med den danska

lagen, att denna myndighet skall, innan en anmälan registreras, pröfva, huruvida lagens

föreskrifter äro fullgjorda, och att, om något häri brister, anmälan ej skall uptagas.

Komiterade hafva tagit i öfvervägande, huruvida ickevi paragrafen borde intagas en bestämmelse

derom, att, när eu inlemnad anmälan icke är sådan, som vederbör, den anmälande

skulle få sig förelagd viss tid att göra rättelse. Som emellertid en sådan bestämmelse

icke skulle lämpa sig för anmälan om en rörelse, hvilken ännu icke påbörjats, enär *)

*) I Norge anses derför icke något hinder finnas för sådana anmälandons intagande i registret,

Platon a. st. ss. 20, 32, 55, 57 och 02 samt Hallager-Aubort (II. s. 243 jfd med 232 och 241), Indika anse det

vara tillåtet att anmäla så väl sådana firmor, hvilka icke beröras af lagön, som prokura och kommanditdelegaros

namn och insatser. Jämväl enligt danska lagen antager Aagesen (Ugeskr. f. Eetsv. 1877 s. 75)

det vara medgifvet.

2) Tyska handelslagen art. 12 och schweitziska obligationsrättslagen art. 859. .

15

försittande af den förelagda tiden endast då kan föranleda ansvar, om rörelsen under tiden

påbörjas, har det ansetts riktigast att icke föreslå, ett dylikt stadgande. A den andra

sidan är det emellertid uppenbart, att, då en anmälan göres men på grund af brister

icke- uptages, något ansvar för underlåten anmälan icke kommer att påyrkas, så vida en

felfri anmälan ingifves inom ''lämplig tid. När en dylik brist genast afhjelpes, kan

naturligtvis icke någon fråga upstå om att vägra uptagandet. Att de underordnade myndigheter,

som, enligt det svenska förslaget ega att å landsbygden mottaga anmälande!! till

handelsregistret, böra låta sig angeläget vara att göra de anmälande upmärksamma på.

möjligen förekommande brister, kan, om sådant skulle anses vara af nöden, lätteligen

åläggas dem genom särskild instruktion.

§ 3.

Denna paragrafs föreskrifter om, i hvilka tidningar kungörelsen skall intagas, och

hvem som skall draga försorg om införandet, äro, hvad angår Danmark och Norge, desamma

som de för närvarande gällande och för Sverige affattade med ledning af hvad lagen

angående skydd för varumärken, ordningsstadgan för rikets städer, helsovårdsstadgan för

riket med flere dylika, i administrativ väg utfärdade författningar föreskrifva i jämförliga

fall. Den skilnad, som i förevarande hänseende skulle upkomma mellan Danmark å ena

samt Norge och Sverige å andra sidan, är redan förut vidrörd. De närmare bestämmelser,

hvilka kunna blifva af nöden i fråga om kungörelserna och betalningen för dem, har man

ansett det tillhöra de administrativa myndigheterna att gifva. Bemyndigandet härtill är

lemnadt i § 32. Uti i fråga varande kungörelse skall likasom i registret intagas alt, som

finnes i anmälan. Det särskilda förbehåll, som vid denna uttryckliga bestämmelse är

gjordt i den dansk-norska textens andra punkt, syftar på slutstadgandet i § 16 af samma

text. Föreskriften,- att kungörelsen skall omfatta anmälans hela innehåll innebär naturligtvis

icke, att anmälan skall ordagrant intagas i tidningarna. Det behöfver knapt sägas,

att stadgandet ej heller betyder, att firmateckningar, som på grund af § 20 eller

29 kunna vara gjorda å anmälan, skola uptagas i kungörelsen. Efter förslagets redan

förut omtalade språkbruk kunna denna paragrafs bestämmelser, hvilka endast afse kungörande

af »anmälan», icke utan vidare tillämpas på de anteckningar, som undantagsvis

kunna utan formlig anmälan blifva införda i registret, hvadan för deras kungörande enligt

§ 3 fordras särskild föreskrift derom.

Det har funnits vara öfverflödigt att stadga, att inkomna anmälande!! skola registreras

genast efter emottagandet. Hvad i detta hänseende kan behöfva särskildt bestämmas

kan alltid uptagas i de närmare föreskrifter, som omtalas i § 32. Att det endast

är sjelfva anmälans innehåll, icke bilagornas, som skall införas i registret, torde tillräckligt

tydligt framgå af § 1 och deraf, att bilagorna städse omtalas såsom något från

anmälan fristående.

§ 4.

Till grund för denna paragrafs bestämmelser, hvilka förut äro omtalade, ligger hvad

som redan nu egen rum i Norge, hvarest under namn af »Firmaanmeldelser for Kongeriget

Norge» utkommer eji årlig samling af de förut i »Rigstidenden», nu mera »Kundgjorelsestideiiden»

intagna anmälanden.

§ 5.

Det är förut omtaladt, att de nu gällande danska och norska firmalagarna icke

till enskild näringsidkare sträckt skyldighet att göra anmälan af firma i andra fall,

16

än då denne nyttjar ett från hans eget namn skiljaktigt affär snamn, att den norska

endast under en snarlik förutsättning ålägger handelsbolag sådan skyldighet, samt att den

svenska firmalagstiftningen endast gäller bolag och dessa blott med betydliga inskränkningar.

I motsats härtill innehåller förevarande paragraf förslag, att, i likhet med hvad sonreger

rum så väl enligt tyska handelslagen som enligt den ungerska af år 1875 och 1881 års

schweitziska obligationsrättslag, skyldighet att anmäla firma skall hvila å en hvar, enskild

näringsidkare eller bolag, som idkar handel, hvilken icke är af endast ringa betydelse,

eller utöfvar en dermed jämförlig verksamhet. De närmare bestämmelserna om, huru

vidsträckt anmälningsskyldigheten skulle vara, innehållas i förevarande paragraf af den

svenska texten samt i de danska och norska förslagens i sista kapitlet intagna § 35.

Anmälningsskyldigheten är dervid i det svenska förslaget utom vid fråga om aktiebolag

begränsad så, att den sammanfaller med skyldigheten att föra handelsböcker. Närmare

förklaring af dessa stadganden lemnas här nedan vid redogörelsen för omförmälda

§ 35.

Redan under förhandlingarna om förslagen till Danmarks och Norges nu gällande

firmalagar medgafs det, att väsendtliga fördelar skulle vinnas genom att göra anmälningsskyldigheten

så vidsträckt, att uplysning kunde i handelsregistret erhållas om idkare af hvai''je

näring, som ej är så obetydlig, att någon fråga icke kan upstå om någon egentlig kredits

anlitande vid näringens drifvande *). Hufvudanledningen, hvarför man det oaktadt beslöt

sig för en mindre vidsträckt anmälningsskyldighet, är att söka i önskan att, då genom

dessa lagar eu ny sådan skyldighet infördes, genom dess ''begränsning undvika att

från början väcka näringsidkarnas ovilja mot lagen. Det, som sålunda stadgades, betraktades

emellertid isynnerhet vid behandlingen af det norska förslaget endast såsom ett

första steg. Det bör äfven särskildt märkas, att Kjöbenhavns grosserersocietets komité,

som i yttrandet öfver förslaget till den danska firmalagen uttalade sig mot att i denna

lag stadga skyldighet för enskild näringsidkare, som drifver rörelse under sitt eget namn,

att anmäla detta, sedermera i en år 1876 hos det danska inrikesdepartementet gjord

framställning om revision af 1862 års lag förordat anmälningsskyldighet äfven i detta

fall. I samma utsträckning har Stockholms handels- och sjöfartsnämnd i sitt förslag af

år 1877 funnit anmälan böra ske. I en del af de utlåtanden, som, efter hvad förut omtalats,

infordrades öfver nämndens förslag, har visserligen en så stor utsträckning af anmälningsskyldigheten

framför alt å landsbygden afstyrkts, men i det öfvervägande antalet

af utlåtandena har förslaget äfven i denna punkt förordats, såsom behöfligt för att afhjelpa

den nu varande oredan i alt, som rör firma. Tages vidare i betraktande, att anmälan

till handelsregistret skulle enligt detta förslag kunna ske med lika liten omgång som^

den nu stadgade näringsanmälan, torde samma förslag icke träffas af de betänkligheter, som

uttalades mot nämndens förslag, enligt hvilket anmälan alltid skulle göras omedelbart

hos Konungens befallningshafvande. Enligt erfarenheten från de länder, der sådan vidsträckt

skyldighet att anmäla firma finnes, har denna i förening med den dermed sammanhängande

uteslutande rättigheten till en anmäld firma äfven i de fall, då firman icke

består i annat än en persons namn, visat sig vara ett verksamt medel i den allmänna

kreditens tjenst.

I paragrafens andra stycke är närmare bestämdt, hvem det åligger att göra anmälan

för bolag vid det å annat ställe stadgade äfventyr af böter för underlåtenhet derutinnan.

Den der gifna regeln öfverensstämmer med hvad i motsvarande fall är i de tre ländernas

!) So Dansk Riksdagstidende 12:te sand. (1860—01). Folkstingets Forhandlinger ss. 3978 och 4012,

4018 jfda med Tillägg B sp. 291, 292 ock 13:de saml. (1861—62) Tillsåg A sp. 698, 699 samt komitéutlåtanden

i Norges Storthings Forhandlingor, 22:o ordentlige Störtning (1873) VII ss. 188, 189 och 23:e ordentlige

Störtning (1874) VII ss. 169, 170.

i?

lagstiftningar och för detta fall i andra länder stadgadt och tarfvar derför icke någon

vidare förklaring än, hvad angår Sverige, en hänvisning till hvad enligt § 31 skall förstås

med annat bolag med begränsadt ansvar än aktiebolag samt med särskild styrelse för

sådant bolag.

§§ 6-11.

Dessa paragrafer bestämma, huru en firma skall vara beskaffad. Komiterade hafva

icke hyst det ringaste tvifvel derom, att den nu varande friheten i val af firma bör, såsom

vilseledande för allmänheten, öfvergifvas och, i likhet med hvad i andra länder skett,

bemödanden göras att genomföra den grundsats, att hvarje firma skall visa verkliga förhållandet

och framför alt icke gifva föreställning derom, att de, som ega rörelsen, äro andra

eller deras ansvarighet annorlunda beskaffad än i verkligheten.

Nyss angifna grundsats, tillämpad på enskild näringsidkares firma, innebär, att firman''

skall innehålla näringsidkarens namn, och att deri icke får finnas något, som kan

gifva anledning antaga, att rörelsen eges af ett bolag. Hvad åter angår handelsbolag,

har grundsatsen kommit till sin rätt när i firman uptagits antingen samtlige bolagsmännens

namn eller ett eller flere bland dem med ett tillägg, som antyder, att flere finnas.

Ett kommanditbolags firma kan. följaktligen innehålla en eller flere ansvariga delegares

namn med ett sådant tillägg. Derjämte måste fordras, att i en dylik firma icke uptagas

namn på andra personer än ansvariga delegare. Det hör slutligen icke vara tillåtet att

i firman för bolag af något bland nu omförmälda slag eller i enskild näringsidkares firma

intaga något, som antyder en begränsning i de ansvariga firmainnehafvarnas ansvarighet,

icke blott derför, att sådan begränsning skulle vara oförenlig med hvad enligt den materiela

rätten i detta hänseende gäller för dem, utan äfven af den anledning, att, i synnerhet

när ett sådant bolag angifves såsom ett aktiebolag, den föreställning lätt kan upkomma,

att ett större- kapital är nedlagdt i rörelsen.

Under det att, såsom den i bilagan intagna redogörelsen för främmande länders lagar

visar, så godt som alla nyare lagstiftningar i ämnet*) på nu angifna sätt tillämpat

grundsatsen, om sanning i firma på ny rörelse, skilja de sig i fråga om firma för en redan

bestående rörelse, som öfvergår på ny egare och derigenom skulle få ;en firma, som

icke längre utvisade det sanna förhållandet. Så har den franska lagstiftningen och efter

denna de belgiska, schweitziska och italienska lagarna äfven i denna punkt vidhållit

omförmälda grundsats, hvaremot den tyska handelslagen och jämväl den ungerska af år

1875 afvikit derifrån, i det de i allmänhet medgifva, att en firma får bibehållas oförändrad,

oaktadt den rörelse, för hvilken den dittils nyttjats, gått öfver till ny egare, allenast

den förre egaren det medgifvit. Angående dessa båda lagars närmare bestämmelser

i detta hänseende hänvisas till bilagan sid. 5 jämförd med sidd. 15 och. 16.

Att grundsatsen om sanning i firman ovilkorligen bör blifva gällande vid nya firmor,

derom kunna meningarna ej gerna vara delade. Det kan icke finnas något berättigadt intresse,

som derigenom • trädes för nära, och något redbart upsåt kan svårligen tänkas ligga

till grund för åtgärden att börja en rörelse under en annan persons eller ett updiktadt

namn. De regler, som för detta fall intagits i förslagets § 6, och som i hufvudsak äro

desamma som i Stockholms handels- och sjöfartsnämnds förslag, torde finnas i- det hela

öfverensstämma med ofvan utvecklade grundsatser. Bestämmelsen i första stycket är affattad

i nära likhet med tyska handelslagens art. 16 2). Anledningarna dertill, att jämte

*) Ett undantag härifrån förekommer utom i danska lagen af den 28 januari 1862 endast i Hollands

handelslag af år 1838. Se bilagan sid. 84.

2) Jfr äfven .ungerska handelslagens § 11 och schweitziska obligationsrättslagens art. 867.

Motiv till finnalagskomiténs yörslag. ’ H

18

slägtnamn begagnats uttrycket »borgerliga namn», hafva varit, dels att det förre uttrycket

möjligen icke kan anses fullt egentligt då en hustru eller enka begagnar sin mans slägtnamn

med eller utan tillägg, exempelvis af ordet enka, dels att på många ställen i

Sverige och Norge fasta slägtnamn ej brukas. Äfven med detta förtydligande kan emellertid

det svenska förslaget icke fullständigt utestänga missbruk vid val af enskild näringsidkares

firma, enär Sverige saknar all lagstiftning om tillvägagåendet då en person

vill ändra sitt namn. Dessa brister tillhör det dock icke firmalagen att afhjelpa,

men det är att hoppas, att denna lag skall påskynda en tidsenlig lagstiftning i ämnet.

Vidare märkes, att ordalydelsen är så vald, att, såsom uttryckligen är sagdt i nyss anförda

främmande lagar, intet hindrar, att till namnet göres ett tillägg, som närmare utmärker

rörelsen eller egaren, enär enligt andra punkten blott sådana tillägg äro förbjudna, som

antyda ett bolag, och enligt sista stycket sådana, som syfta på inskränkning i ansvaret.

Föreskriften i andra punkten hindrar enskild näringsidkare att taga en firma sådan som

»N. N. & C:ie» eller »Bröderne N. N.» eller dylikt eller att jämte sitt nyttja en annans

namn på sådant sätt, att det kan gifva anledning till det antagande, att denne är bolagsman,

men hindrar deremot icke, att rörelsens egares namn begagnas i adjektiv firma

(Gyldendalska eller Lundeqvistska bokhandeln eller dylikt).

Det andra stycket och dansk-norska textens tredje stycke jämförda med nästa styckes

första punkt hafva en lydelse, som motsvarar främmande lagars bestämmelser i ämnet.

Det sist i paragrafen intagna gemensamma stadgandet för enskild näringsidkares samt handels-

och kommanditbolags firma har åter fått ett -något mera omfattande innehåll än

motsvarande bestämmelse i tyska handelslagens art. 17, som endast föreskrifver, att ett

handels- eller kommanditbolag icke må kalla sig aktiebolag *).

Huruvida deremot sanningsgrundsatsen bör genomföras äfven i de fall, då någon

öfvertager en rörelse, som är i gång, är mera tveksamt. Det kan icke bestridas, att det

för den, som öfvertager en sådan rörelse, kan vara af vigt att fortsätta verksamheten med

begagnande af den gamla firma, hvarunder rörelsen är känd. Såsom bekant, betalar ofta

den, som förvärfva!'' en rörelse, höga belopp för rätten att behålla firman. Ä den andra

sidan måste man medgifva, att hvarje afvikelse i dylika fall från i fråga varande, för nya

firmor upstälda grundsats ovilkorligen minskar den säkerhet, som skolat vinnas genom grundsatsen.

Med tyska lagens bestämmelser kan man aldrig af firman för en rörelse sluta

sig till, hvem'' som eger denna, enär det alltid är möjligt, att man har för sig en öfverlåten

firma. Det kan ej heller undvikas, att den, som handlar under en känd äldre firma,

genom dennas goda klang får en kredit, som han icke skulle hafva upnått endast på grund

af hvad som kan vara bekant om hans person och tillgångar. Med ett system, som lemnar

frihet till firmas öfverlåtelse, kan det också hända, att en person tillhandlar sig två

eller flere särskilda firmor och på sådant sätt skaffar sig en kredit, hvilken icke skulle

hafva beviljats honom af någon, som vetat, att innehafvaren af de särskilda firmorna för

de olika, möjligen på skilda orter drifna rörelserna var en och samma person. Man bör

ej heller förbise, att det är fördelar af ganska tvifvelaktig beskaffenhet, som ett system

med fri öfverlåtelse af en firma i förening med den rörelse, i hvilken firman nyttjats, erbjuder

den, som förvärfva!'' en bestående rörelse. Mången gång skall nämligen den, som

tillhandlat sig en val känd äldre firma, få erfara, att en sådan firma mera blir till hinder

än gagn för honom, enär han, hvars finansiela krafter minskats genom de utgifter,

firmans förvärfvande medfört, lätteligen låter den gamla firmans besittning förleda sig till

att fortsätta rörelsen i samma stil och omfattning, som den förut drifvits, utan afseende

derå, att det i verkligheten öfverstiger hans krafter.

*) Jfr äfven ungerska handelslagen § 13 och schweitziska obligationsrättsiagen art. 871.

19

Det nu anförda hafva komiterade funnit vara af den vigt, att, oaktadt så väl flertalet

af Kiöbenhavns grosserersocietets komité i sin ofvan omtalade framställning som

Stockholms handels- och sjöfartsnämnd i förenämnda lagförslag slutit sig till den tyska

handelslagens system i denna punkt, komiterade borde förorda en modifikation af detta

system, i synnerhet som det icke är osannolikt, att åsigterna om gamla firmors betydelse

inom handelsverlden i Sveriges hufvudstad kunna hafva på senare tiden undergått

en icke obetydlig förändring. Men å den. andra sidan hafva komiterade icke kunnat förorda

en så genomgripande ändring i det nu bestående som att med den franska lagstiftningen

och de lagstiftningar, som följt denna, ovilkorligen förbjuda bibehållande af

gamla firmor, utan trött sig böra föreslå en medelväg mellan nämnda två system på det

sätt, att rättigheten att bibehålla en äldre firma oförändrad inskränkes till sådana tillfällen,

då vare sig ett nära personligt förhållande mellan rörelsens äldre och nya egare

eller den omständighet, att de personer, som fortsätta rörelsen, till en del äro desamma

som förut, å ena sidan kan antagas enligt regeln hafva till följd en verklig kontinuitet

vid rörelsens utöfvande och å den andra gör önskan att behålla det gamla namnet mera

berättigad än i de fall, då detta skulle öfvertagas af främmande personer endast i beräkning

på att med dess tillhjelp komma i åtnjutande af den förre innehafvarens kredit och

affärsförbindelser.

De fall, då i enlighet med nyss angifna synpunkter det anses lämpligt att undantagsvis

lemna tillfälle att behålla en firma oförändrad, oaktadt den icke längre är i öfverensstämmelse

med reglerna i § 6, finnas uptagna i §§ 9 och 10. Enligt den förre paragrafen,

som i följd af sitt innehåll icke är tillämplig annat än å enskild näringsidkares

rörelse, skulle enka, som fortsätter sin aflidne mans rörelse, samt gift man, som fortsätter

hustruns före äktenskapet drifna rörelse, kunna behålla den förre firman utan att

dertill behöfva göra ett tillägg, som antyder ändringen. Samma rätt är äfven gifven arfvingar,

som ensamma eller tillsammans med enkan fortsätta den aflidnes rörelse med fullt

personligt ansvar. Dock är rättigheten att behålla den gamla firman i detta fall fästad vid det

vilkor, att den döde tillåtit det eller alla- sterbhusdelegare dertill samtyckt och den aflidne

icke annorlunda förordnat. Den aflidnes tillåtelse kan icke gerna vara meddelad

annorlunda än under formen af en uttrycklig förklaring. Deremot kan ett förbud från

hans sida mot firmans fortsatta begagnande vara lemnadt vare sig i en förklaring, som

uttryckligen gått derpå ut, eller medelbart, t. ex. om han förordnat, att rörelsen skall

under den dittils begagnade firman öfvertagas af en upgifven son, som emellertid vägrar

att fullgöra denna bestämmelse. Om derefter vid arfskiftet en annan son får rörelsen

på sig öfverlåten, skulle denne enligt förslaget icke hafva rätt att behålla firman oförändrad,

då den aflidnes förklaring måste anses innebära, att han icke velat, att denne son

skulle hafva en dylik rätt. Derest flere arfvingar i förening öfvertaga don aflidnes rörelse

men med begränsad! ansvar, må de enligt paragrafens lydelse icke behålla den förre firman.

Deras firma måste följaktligen bildas i enlighet med § 7.

Af bestämmelserna i § 10 medgifver den i första punkten intagna en afvikelse från

reglerna i § 6 deruti, att ett handels- eller kommanditbolag kan komma att begagna enskild

näringsidkares firma. Vidare kan enligt paragrafens andra punkt ett dylikt bolags

firma öfvergå på en enskild näringsidkare, hvarjämte namn på eu person, som icke längre

är bolagsman, kan behållas i firman, allenast han det medgifvit eller, om han aflidit utan

att hafva gjort ett förordnande, som lägger hinder i vägen derför, hans sterbhusdelegare

dertill samtyckt. Att rättigheten att hindra bibehållande af den aflidnes namn i firman

jämväl enligt dansk-norska förslaget tillkommer hans enka är sjelfkärt. Det har icke

ansetts lämpligt att enligt den tyska handelslagens föredöme från rättigheten att i firman

20

behålla namnet på en bolagsman göra särskildt undantag för de fall, då denne går öfver

till att blifva kommandit- eller tyst delegare. Det ligger naturligtvis utanför området för

denna lag att afgöra, Indika de civilrättsliga följderna blifva, när den, hvars namn på

sådant sätt qvarstår i firman, fortfarande inför det allmänna upträder såsom deltagande

i rörelsen.

Utom i. förut anförda fall förbjudes enligt § 11 firmas öfverlåtande. Deremot medgifver

denna paragraf, att vid öfverlåtande till enskild näringsidkare, handels- eller kommanditbolag

af en rörelse af något bland de slag, som omtalas i § 10, d. v. s. sådan rörelse,

som dittils drifvits af enskild näringsidkare, handelsbolag eller kommanditbolag,

det aftal träffas, att den nya egaren behåller firman med ett tillägg, som visar, att öfverlåtelse

skett. Denna bestämmelse torde å ena sidan tillräckligt se det behof till godo,

som utöfver de i §§ 9 och 10 berörda fall kunna yppa sig att låta kontinuiteten inom en

affär få ett uttryck i namnet, och å andra sidan för detta ändamål anvisa en form, som

tillräckligt varskor allmänheten derom, att rörelsen öfvergått på nya bänder. Att jämväl

den nya egarens'' namn skall uptagas i firman, behöfves naturligtvis icke enligt förevarande

paragraf. Rättigheten åter att med den förre egarens samtycke bilda en firma på nyss

angifna sätt har fått ett uttryck i den allmänna regeln i § 6. Såsom förutsättning för 4

tillämpning af stadgandet i § 11 är upstäld en verklig öfverlåtelse af rörelsen. Det behöfver

knappt sägas, att en i enlighet med denna paragraf bildad finna icke i andra

fall än de, som angifvas i § 9 eller 10, får ytterligare öfverlåtäs utan ett nytt tillägg,

som visar den senare öfverlåtelsen.

Hvad dernäst angår de i § 7 omtalade bolag med begränsad! ansvar, hafva de flesta

främmande lagar upstält den regel,, att aktiebolag icke må hafva personfirma, och ofta

stadgas i dem uttryckligen, att deras firma skall'') eller enligt regien skall2) bildas efter

föremålet för bolagets verksamhet, eller'' att de skola hafva ett på sådant sätt bildad!

namn eller en annan särskild benämning 3). Den. tyska handelslagen lemnar derjämte den

uttryckliga föreskrift, att namn å bolagets medlemmar eller andra personer icke må uptagas

i ett aktiebolags firma. Den schweitziska. obligationsrättslagen4) har i afseende å

dylik firma inskränkt sig till sist nämnda bestämmelse affattad så, att firman icke får innehålla

namnet på en bestämd lefvande person. Regler motsvarande de sålunda för aktiebolag

gifna förekomma i flere nyare lagar i synnerhet i afseende å beskaffenheten af

firmor för bolag (föreningar) med ett vexlande antal medlemmar ä). I några lagar föreskrifves

derjämte, att sådan firma skall upgifva denna bolagets beskaffenhet6).

I motsats mot dessa i de flesta af fastlandets stater gifna detaljerade föreskrifter om

firmans beskaffenhet gör den engelska rätten icke någon annan inskränkning i friheten

för ett bolag med begränsad! ansvar att välja firma, än att denna skall såsom slutord

hafva ordet »limited»7). Ett liknande system är uptaget i ungerska handelslagen, som icke

har någon annan föreskrift, än att i firman för ett aktiebolag eller bolag med vexlande

antal medlemmar (förening) skall upgifvas denna bolagets egenskap 8). Såsom redan omtalats,

har den svenska förordningen om aktiebolag den 6 oktober 1848 beträdt samma

9 Enligt franska och holländska handelslagarna. Se bilagan ss. 26 och 34.

2) Enligt tyska handelslagen. Se bilagan s. 5.

3) Enligt belgiska lagen af år 1873 och italienska handelslagen. Se bilagan ss. 80 och 37.

4) So bilagan s. 18.

5) So bilagan s. 5 (Tyskland och Österrike), 18 (Schweitz), 30 (Belgien) och 34 (Holland).

8) So bilagan s. 5 (Tyskland och Österrike) och 34 (Holland). Jämför ock i afseende å do af samma

anledning i franska, belgiska och italienska lagstiftningarna för aktiebolag och ekonomiska föreningar gifna

bestämmelser om utsättande af bolagets natur i skrifna och tryckta meddelanden bilagan ss. 26, 30 och 37.

7) Se bilagan ss. 45, 46. !

8) Se bilagan sid. 16.

21

väg. I fråga varande bestämmelse i denna förordning h r ock uptagits oförändrad i förslagets

svenska text. De båda andra ländernas förslag åter Imf a för så väl aktiebolag söm andra bolag

med begränsadt ansvar ännu närmare tillämpat gru dsatserna i den engelska lagen. Den

synpunkt har dervid varit afgörande, att man borde fö ekomma, att en firma af förevarande

slag blir sådan, att den kan gifva anledning till anta andel, att någon står i personligt ansvar

för bolagets (föreningens) förbindelser. Samma må är åsyftadt med tyska handelslagens

föreskrift, att ett aktiebolags firma icke får innehålla namn å eu medlem af bolaget eller

annan person. Denna föreskrift har uppenbarligen en ast haft till syfte att hindra personnamns

intagande i firman på sådant sätt, att det väcl er föreställning om en personlig ansvarighet.

I öfverensstämmelse härmed har ock det ättsbruk utbildat sig i Tyskland, att

föreskriften oaktadt dess ovilkorliga form icke lägger inder i vägen''för att i ett aktiebolags

firma använda historiska namn, hvarjämte t. ex. nam et »Lloyd» betraktas såsom eu tillåten

benämning. Den schweitziska lagen har sökt åt samma tanke gifva ett riktigare uttryck

genom föreskriften, att icke någon lefvande persons namn får finnas i en sådan firma.

Men äfven så affattad är föreskriften, om den skall t lkas efter ordalydelsen, för vidsträckt,

enär densamma , utan ofvan omtalade inskränkning, s m icke framgår af de nyttjade ordalagen,

skulle hindra att i firman begagna en upfinna es namn för att beteckna den vara,

som bolaget har till upgift att tillverka. A andra si an kan man tänka sig fall, då föreskriften

ej omfattar alt, som dermed äfsetts.

Regeln i den danska och norska textens § 7 t rde kunna anses innehålla alt hvad

som åsyftats genom ofvan omtalade bestämmelser i f ammande lagar och derjämte hvad

som vid der afsedda bolag kan fordras för att lå a grundsatsen om sanning i firman

komma till sin rätt utan att på friheten att välja firma lägga större band, än hänsyn

till nämnda grundsats verkligen kräfver. Fordran på en i firman intagen, uttrycklig upgift,

att ansvaret är begränsadt, har endast då ansetts af nöden, när firmans innehåll i öfrig!

kan gifva den föreställning, att personligt ansvar ege rum, något som icke torde inträffa

i andra fall, än då ett personnamn förekommer i fi man. Orsaken till förslaget, att ett

af de i paragrafen nämnda uttrycken (»Aktieselskab» »begramset Ansvar» eller »limiteret»)

nödvändigt skall brukas för att utmärka ansvarets begränsning, är att söka i vigten af

att nyttja ett bestämdt och allmänt kändt märk för att varsko allmänheten. Denna

föreskrift skall t. ex. iakttagas när ett aktiebolag e ler annat bolag med begränsad! an"

svar, som öfvertager en rörelse, hvilken förut inneh fts af en enskild näringsidkare eller

ett handelsbolag, vill bilda sin firma efter öfverl tårens, något som enligt paragrafens

ordalydelse är tillåtet, om vederbörligt samtycke der ''11 erhållits.

Af de bolag eller föreningar (intressentskap) tom aktiebolag, som skulle i Sverige

blifva hänförliga under den begagnade benämninge bolag med begränsadt ansvar (jfr §

31), hafva endast rederier med flere delegare uttryc ligen af lagstiftaren i vissa fall förklarats

icke vara ''så ansvarige som handelsbolag. efrielsen från sådant ansvar vid öfriga

tillfällen, då flere personer, utan att hafva ing tt aktiebolag, i gemenskap utöfva eu

näringsverksamhet, såsom vid bruksrörelse, beror en ast deraf, att verksamheten icke anses

utgöra sådan handel, som kap. 15 handelsbalk om alar. Följden af denna lucka i lagstiftningen

har blifvit den, att gränsen mellan hand Isbolag å ena sidan och förenämnda

bolag eller föreningar (intressentskap) med begrän adt ansvar å den andra ganska ofta

är svår att i verkligheten updraga. Under sådana o ständigheter hafva afgörande betänkligheter

mött mot .att i den svenska texten intaga e bestämmelse derom, att sist nämnda

slag af bolag eller föreningar skola i sin firma genom ett särskild! ord utmärka, att medlemmarnas

ansvarighet är begränsad. Intagande det offentliga registret af en sådan

firma skulle ock lätt kunna förleda dem, som under densamma idkade en rörelse, till det

antagande, att de af registreringsmyndigheten fått si tillförsäkradt att för dervid ingångna

förbindelser icke behöfva svara annorledes än hvar efter sina andelar eller på annat sätt,

som kan vara dem emellan aftaladt. Det föreslagna påhudet, att firma skall utmärka verksamhetens

beskaffenhet, skulle åter, utan att medföra nyss omtalade olägenhet, i de flesta

fall hafva samma verkan som motsvarande stadgande i den danska och norska texten och

erbjuder derjämte fördelen att nära sluta sig till nu bestående förhållanden i Sverige,

hvarförutom det. väl lämpar sig för både det fall, att skyldigheten att föra handelsböcker

utsträcktes till förbruks- och andra dylika föreningar, och det fall, att Kongl. Maj:t skulle

finna skäl att i öfverensstämmelse med förslagets § 1 förordna om intagande i handelsregistret

af föreningar af ett eller annat slag, som icke äro underkastade skyldigheten att

föra handelsböcker.

För att förekomma, att lagen genom sin tystnad skulle kunna gifva anledning till

det missförstånd, att det vore tillåtet att i en firma intaga annans namn eller namnet

å annans fasta egendom utan dennes samtycke, och för att tillika göra det uppenbart,

att registrerföraren skall vid anmälans aflemnande på tjenstens vägnar vägra

registrering, när rättigheten till ett sålunda begagnadt namn icke visas, har det ansetts

riktigast att, i likhet med hvad som föreskrifvits i § 4 i det af komitén utarbetade, i

Norge och Sverige antagna förslag till lag angående skydd för varumärken, i detta

förslag uptaga en uttrycklig bestämmelse af angifna innehåll. Den återfinnes i första

punkten af § 8 första stycket. I andra punkten har komitén infört en med nu gällande''

danska firmalags stadgande i § 3 öfverensstämmande föreskrift, att i en firma icke

må omnämnas något företag, som ej angår eller angått rörelsen. Det har visat sig, att

en dylik bestämmelse i Danmark icke saknar praktisk betydelse. Der har nämligen händt,

att personer hafva försökt att få i registret införd en firma, som skulle gifva allmänheten

ett falskt begrepp om den derunder drifna rörelsens beskaffenhet, och att sådant endast

kunnat hindras genom den omtalade bestämmelsen. Det torde ock medgifvas vara

af vigt, att man förmår hindra någon, som i öfrigt ställer sig lagens regler till efterrättelse,

att t. ex. för eu vanlig kommissionshandel med smör antaga en firma, sådan som

»den danske Smorbors» eller dylikt.

''En väsentlig upgift för hvarje firmalagsstiftning är att hindra, att lika lydande firmor

begagnas för olika rörelser under sådana omständigheter, att förvexlingar lätt inträffa.

Derför har ock öfver alt, der registrering af firmor stadgats, den regel gjorts gällande, att

en firmas lagliga anmälning till registret medför uteslutande rätt för innehafvaren att

bruka firman inom ett visst tcrritorielt område. Denna regel har intagits i förslagets § 8

andra stycket, der det föreskrifves, att en firma skall tydligt skilja sig från andra

i samma kommun bestående, förut i handelsregistret intagna firmor. På samma sätt

som i den nu gällande danska lagen och i främmande lagar medför denna regel icke blott

rätt för en registrerad firmas innehafvare att motsätta sig, att andra antaga samma eller

en väsentligen liknande firma, utan äfven kontroll derå, att lika lydande firmor icke förekomma

å samma ort, en kontroll, som anses vara af vigt för tryggande af den allmänna

handeln. Äfven om en person gifvit sitt samtycke dertill, att den firma, han nyttjar,

får begagnas af en annan, skall den registrerande myndigheten på tjenstens vägnar

vägra att registrera firman ånyo (§ 2). Den senare punkten i stycket innehåller i

likhet med motsvarande ställen i tyska, ungerska och schweitziska lagarna en tillämpning

af den stadgade regeln på det fall, då en näringsidkare, hvilken vill såsom firma bruka sitt

namn under någon af honom vald form, som enligt §.6 är tillåten, hindras derifrån på

den grund, att firman i denna form redan förut registrerats för en annan i samma kommun.

Den olikhet, lagen för sådant fall fordrar, kan naturligtvis åstadkommas t. ex. så, att,

om i den förut registrerade firman namnet förekommer med förnamnen utskrifna, den

nya firman uptager blott begynnelsebokstäfverna till förnamnen, eller så, att till nam

-

23

net lägges »senior», »junior», upgift å näringens bes affenhet, orten, der den idkas, eller

dylikt.

'' § 12.

Denna paragraf har på samma sätt som t. ex. tyska handelslagbokens art. 229 till

syftemål endast att i lag stadga det sätt för underskrifters meddelande, som enligt bruket

skall anses vara det normala, och hvars användande derför utvisar, att vederbörande

handlat på grund af det erhållna bemyndigandet. Deremot kan det naturligtvis icke hafva

varit meningen att göra underskriftens verkställande på det angifna sättet till vilkor för

dess förbindande kraft, enär underskriften måste, äfven om hon fått annan form, binda

bolaget, när det uplyses, att hon verkstälts å bolagets vägnar af den, som varit dertill

berättigad. Det -vanliga tillfället, att hvarje bolagsman har signatur, är icke vidrördt, då

det i sådana fall är brukligt, att firman underskrifves utan tillägg.

§ 13.

Äfven denna paragraf innehåller likasom den näst föregående blott en ordningsföre-,

skrift. Under första delen hör det fall, att, utan att konkurs eger rum, någon får i updrag

att afveckla eu rörelse eller att för tillfället sköta den med närmaste upgift att bereda

fordringsegarna betalning. Vidare beröres der det fall, att det updrages någon att

afveckla ett bolags rörelse, i svfte att, sedan tillgångarna realiserats och skulderna betalats,

behållningen delas mellan delegarna. Senare delen af paragrafen afser det fall,

att efter enskild näringsidkares död hans rörelse, utan att vara enligt § 9 öfvertagen af

enka eller arfvingarna eller någon af dessa, blir, på sätt särskildt är i Sverige medgifvet

under ett år genom § 5 i kungl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18

juni 18G4, fortsatt för tillfället för sterbhusdelegarnas räkning antingen för afveckling,

hvilken dock icke sällan torde updragas åt någon af sterbhusdelegarna eller tredje man,

hvarvid det i paragrafens förre del förutsatta fall inträffar, eller ock i afvaktan på beslut

om rörelsens öfvertagande åt enkan eller någon bland arfvingarna eller om dess öfverlåtande

på annan. Paragrafens föreskrift kan exempelvis fullgöras på det sätt, att i de först

nämnda fallen till underskriften fogas tillägget »i liqvidation» eller »under administration»

eller dylikt, och att i det sista fallet underskriften göres å. »sterbhusdelegarnas vägnar».

Begagnandet af en sådan underskrift är hufvudsaklig n af vigt för att fästa tredje mans

upmärksamhet derå, att det icke är en rörelse, som är full gång, och vid enskild näringsidkares

rörelse eller handels(kommandit)bolag, att de, som örhandla med honom, icke göra det

såsom. ansvariga egare eller delegare. Firman skall naturligtvis åter skrifvas på vanligt

sätt, näi t. ex. den, som stått under administration fö att med rörelsens behållning förnöja

fordringsegarna, ånyo sjelf öfvertager rörelsen, e er när sterbhusdelegare enligt § 9

öfvei tagit en rörelse med oförändrad firma. Komiter de hafva tagit under öfvervägande,

huruvida icke, så som förhållandet är i nu gällande danska firmalags § 4, en bestämd

tidsgräns borde sättas för sterbhusdelegarnas rätt att egagna i fråga varande öfvergångsfirma,

men man har stannat vid att icke föreslå en så an bestämmelse, såsom till sin natur ''

hörande till den materiela rätten. Det stadgande i d tta hänseende, som, efter hvad den

svenska texten antyder, i Sverige begränsar sterbhusd legarnas rätt till ett år, förekommer''

äfven i näringslagstiftningcn.

I denna paragraf bestämmes stället och tiden för firmaanmälan, samt huru .och af

hvem den skall göras. Det i enlighet med § 3 i nu varande norska lag om firmaregister

och den allmänna regeln i främmande lagstiftningar i först nämnda hänseende för Danmark

och Norge föreslagna stadgande, att anmälan skall ske till registret i den krets,

der rörelsens kontor är beläget, är. liktydigt med, att anmälan skall göras der, hvarest

rörelsens egare skrifver sina bref, utställer sina vexiar, mottager beställningar, inbetalningar

o. s. v. Enligt denna regel skulle, när en fabrik ligger i en krets och har sitt kontor

i en annan krets, anmälan ske å sist nämnda ställe, i hvilket hänseende förslaget

brutit med den danska firmalagens i §§ 1 och 6 gifna, mindre lyckliga föreskrifter i denna

punkt. Naturligtvis förutsätter nu omtalade föreskrift icke med nödvändighet, att för

rörelsen skall finnas en särskild lokal, der vederbörande kunna träffas vissa tider på dagen,

eller dylikt. Det svenska förslaget åter skiljer sig från de båda andra ländernas deri,

att anmälningarna från landsbygden skola intagas i ett hos länsstyrelsen för hvarje landskommun

fördt register och aflemnas antingen omedelbart till detta register eller hos en

i den anmälandes närhet bosatt tjensteman, som vidare befordrar dem till registreringsmyndigheten.

Det ställe, för hvilket anmälan skall ske, har visserligen detta förslag be.

tecknat annorlunda än danska och norska förslagen, nämligen såsom .den kommun, der

rörelsen drifves, eller, om den drifves i flere kommuner, den, derifrån rörelsen ledes, och

vid aktiebolag, der bolagets styrelse har sitt säte, m6n af det förut sagda är klart, att

dessa uttryck äro liktydiga med hvad de båda andra lagarna afse med »Forretningskontor».

Det danska och norska förslagets föreskrifter om, hvar anmälan skall ske af en

filial, som uprättas i annan krets än den, der firman anmälts, samt huru med dess registrering

vidare skall förfaras, äro hemtade från nu gällande norska lag med den ändring,

att i stället för stadgandet, att ett intyg om anmälan skall tillställas filialens registreringsmyndighet,

föreslagits, att anmälan skall i hufvudskrift (jämte åtföljande bilagor)

öfversändas till denna myndighet, hvarigenom den fördel vinnes, att dessa handlingar alltid

äro att tillgå på det ställe, der de kunna antagas blifva behöfliga. Genom att i förevarandé

''fall anordna de för Norge föreskrifna dubla kungörelserna så, som förslaget uptager,

undvikes, att samma sak två gånger kungöres i den centrala tidningen, och vinnes, att

kungörelse i lokaltidningen endast i fråga kommer å den ort, der den kan antagas vara

af intresse. Det för Sverige föreslagna förfaringssättet för anmälan af hufvudrörelse kan

utan vidare tillämpas på anmälan af filial.

Huruvida en anmälningsskyldig filial är för handen, beror enligt förevarande paragraf

derpå, om ett med hufvudkontoret sidoordnadt afdelningskontor inrättats med särskild

förvaltning, som eger att fullständigt förbinda rörelsens egare vid sådana affärer, som äro

fristående och icke endast af underordnad vigt, och hvilka icke äro bundna af en bestämd

anvisning från hufvudkontoret. Fn fabrik, hvars kontor ligger på annat ställe, kan följaktligen

icke anses såsom en anmälningsskyldig filial, äfven om de, som leda fabriksdriften,

hafva rätt att antaga arbetare och afsluta andra dylika för fabrikens gång nödiga,

mindre omfattande aftal. Lika litet kunna ett jernvägsbolags särskilda jernvägsstationer

betraktas såsom anmälningsskyldiga filialer, då biljettförsäljning, mottagande af gods till

befordran med mera sådant icke är af sjelfständigt slag, enär dervid noggranna förhåll''

ningsregler från hufvudkontoret skola iakttagas. Filials anmälan har man icke tänkt sig

vara i den mening obligatorisk, att det skulle vara den, som har sådana på olika ställen,

förmenadt att anmäla firman för hvar och en af dem såsom sjelfständig rörelse.

Föreskriften, att filial för rörelse, som clrifves utom riket, anses såsom fristående

rörelse under egen firma, är väsendtligen lika med hvad som är stadgadt i norska lagens

§ 3. Att anmälningsskyldigheten i detta fall måste tillhöra filialens styrelse, följer naturligen

deraf, att det blefve faktiskt omöjligt att låta ansvaret drabba rörelsens i utlandet befintliga

innehafvare eller styresmän.

Regeln att firmaanmälan skall vara underskrifven af alla anmälningsskyldiga gäller

enligt danska firmalagen och i hufvudsak äfven enligt norska lagens § 3. Deremot halhet

så mycket mindre ansetts vara skäl att från den senare lagen uptaga bestämmelsen

derom, att ett handelsbolags anmälan kan i vissa fall vara underskrifven endast af styrelsens

ledamöter, Som de bolag, hvilka dermed hufvudsakligen afsetts, skulle blifva hänförliga

under, förslagets regler om bolag med begränsad! ansvar. Ej heller hafva komiterade trott sig

böra i danska och norska förslagen efter föredömet af de tyska, ungerska och schweitziska

lagarna foidia, att ett kommanditbolags anmälan skall underskrifvas af kommanditdelegarna

hvilket kunde medföra besvär och kostnader, som icke stode i skäligt förhållande till det mål,

som dermed skulle vinnas. Trygghet derför, att icke någon orätt upgifves såsom kommanditdelegare,

har man sökt upnå genom den i sista stycket af de dansk-norska förslagens

§ IG gifna föreslåift, att vid anmälan skall fogas en af kommanditdelegarna afgifveri

förklaring, att anmälan sker med deras samtycke.

Andra punkten i det danska och norska förslagets sista stycke är likadan med

norska lagens § o sista stycket och den danska lagens § 2. A motsvarande ställe i den

för Sverige afsedda texten har enligt det vanliga förhållandet i detta land icke fordrats

mer, än att underskriften sMl vara styrkt af vitnen.

§ 15-18.

I dessa paragrafer är uptaget hvad komiterade tänkt sig firmaanmälan skola innehålla

för enskild näringsidkare, handels-, kommandit- och aktiebolag samt annat bolag

med begränsad! ansvar. Anledningen hvarför i §§ 15 och 10 n:r 1 samt 17 n:r 8 fordrats

upgift å hemvist, är att söka deri, att personen bör skiljas från andra med lika namn,

och att registreringsmyndigheten må kunna, om firmaanmälan dertill gifver anledning’

sätta sig i förbindelse med honom. Med hänsyn till den jämförelsevis mindre vigt, denna

upgift har, är föi densamma ett undantag gjordt från den i § 19 upstälda regel om anmälan

af hvarje ändring i ett förut anmäldt förhållande.

Den i förslagets §§ 15, 16 och 17 n:r 3 jämförda med § 18 efter föredömet af danska

firmalagen §§ 2 och 6 samt norska lagen för firmaregister § 4 påbudna upgift om

rörelsens beskaffenhet anses egentligen kunna få betydelse såsom vägledning vid bestämmandet

af vidden af den behörighet, som tillkommer en särskild! till signatur berättigad

ansvarig delegare i handels(kommandit)bolag eller styrelsen för ett aktiebolag eller

annat bolag med begränsad! ansvar eller en prokurist (jfr angående prokurister § 23).

Vid enskild näringsidkares eller handels(kommandit)bolags rörelse bör dock den begränsning,

som kan pa sådant sätt göras, icke sträcka sig längre än att angifva vissa större

grupper, enär tillåtelsen af en starkare begränsning lätt kunde leda till den föreställning,

att dess intagande i handelsregistret medförde den verkan, att tredje man skulle

vara bunden af en sådan begränsning. Upgiften bör derför för ofvan angifna slag af

näringsidkare endast innehålla rörelsens hufvudsakliga beskaffenhet, såsom handel, bankrörelse,

fabriksdrift eller någon annan af de i § 35 omförmälda slag af näringar, hvaremot

en så litet omfattande upgift, som att den anmälande vill idka spanmålshandel,

manufakturhandel, tvålfabrik eller dylikt, icke bör mottagas. Vid aktiebolag och andra

bolag med begränsad! ansvar ligger det i sakens natur, att en mer detaljerad upgift

Motiv till firmalagslcomiténs förslag. 4.

26

lemnas. Denna skilnad har blifvit uttryckt derigenom, att i §§ 15 och 16 fordrats upgift

å rörelsens allmänna beskaffenhet och i § 17 jämförd med 18 å det slag af rörelse, bolaget

drifver.

Den i n:r 3 af §§ 15—17 jämfördå med 18 upstälda fordran å upgift om orten (kommunen),

der hufvud(afdelnings)kontoret är beläget eller (se den svenska texten) bolagets styrelse

har sitt säte, är af vigt med hänsyn till kontrollen å efterlefnaden af föreskriften i § 8.

Enligt § 16 n:r 4 jämförd med § 21 är tillfälle lemnadt att till handelsregistret

anmäla, att i ett handels(kommandit)bolag rättigheten att på ett mot tredje man bindande

sätt handla å bolagets vägnar och underskrifva firman (signatur) endast tillkommer

visse bolagsmän eller endast kan utöfvas af flere bland dem i förening. Att,

såsom nu gällande danska och norska lagar göra, föreskrifva, i hvad mon tredje man bör

anses bunden af en i ettdera af nyss angifna syften gjord bestämmelse, som icke anmälts

till registret, tillhör icke denna lag. Då det enligt dansk och norsk rätt synes vara klart,

att uteblifven anmälan i förevarande afseende har till gifven, i lagförslaget, enligt hvad de

begagnade ordalagen visa, förutsatt följd, att hvarje bolagsman kan förbinda bolaget, har

icke heller något härom uptagits i de särskilda danska och norska bestämmelserna. Om

man frånser den allmänna begränsning, som ligger i-upgiften om rörelsens beskaffenhet,

får icke någon annan inskränkning än den nyss omtalade uptagas i anmälan. Den i

denna punkt i 1862 års danska lag medgifna frihet kommer följaktligen att försvinna.

Med en dylik rätt att få hvilka inskränkningar som helst intagna i registret med rättslig

verkan blir detta register snarare vilseledande än inlysande. Hvad särskilt angår aktiebolag

och andra bolag med begränsadt ansvar, finnes knappast någon i Danmark och

Norge allmänt erkänd rättsregel derom, huruvida en eller flere styrelseledamöter eller endast

de samtliga eller ett flertal af dem kunna, då bolagsordningen icke bestämmer något

derom, förbinda bolaget. Den i förslagets § 17 n:r 9 jämförd med § 18 innehållna ovilkorliga

fordran på upgift i denna punkt har icke kunnat undvikas för dessa länder, men

är under samma form intagen jämväl i det för Sverige afsedda förslaget, enär det alltid

är till gagn för allmänheten, att upgiften kommer till dess kunskap äfven i de fall, då

man af uttryckliga lagbestämmelser kan sluta sig till, huru förhållandet i sjelfva verket

är. Det .är på grund af förslagets § 2 klart, att anmälan icke får uptagas så länge nu

omförmälda upgift deri saknas.

De fordringar, andra stycket af § 16 i det dansk-norska förslaget ställa på ett

kommanditbolags firma, äro, oafsedt kommanditdelegarna, desamma som gälla enligt § 15

och första stycket af § 16 för enskild näringsidkare och handelsbolag. Derjämte skall

vid fråga om ett vanligt kommanditbolag anmälan innehålla upgift om hvarje kommanditdelegares

namn och insats. År kommanditdelegarnas insatta kapital deladt i aktier, skall

anmälan i afseende å aktiekapitalet innehålla samma upgifter som för aktiebolag (se

nedan) samt likasom vid detta slag af bolag vara åtföljd af bolagsordningen. Slutligen

skall i anmälan förekomma upgift å bolagets egenskap af ett kommanditbolag, hvilken

upgift är af vigt hufvudsakligen för tidningskungörelsen, enär enligt det i stycket

sist uptagna, från tyska handelslagen hemtade stadgandet denna kungörelse icke skall

vid ett vanligt kommanditbolag innehålla den i ett sådant bolags anmälan intagna

upgift om kommanditdelegarnas namn och storleken å deras insatser. För att hindra ansvariga

delegare att obehörigen anmäla någon såsom kommanditdelegare gifves, såsom redan

omtalats, en föreskrift i paragrafen derom, att med anmälan skall följa en förklaring

af kommanditdelegarna, att anmälan sker med deras goda minne. Då fordran å en sådan

underskrift af alla kommanditdelegare lätt kan vålla mycket besvär när deras antal är

stort, något som i synnerhet kan inträffa vid ett kommanditaktiebolag, medgifver paragrafen,

att, om ett förvaltnings(tillsyns)råd är valdt af kommanditdelegarna, detta råd

27

får afgifva förklaringen, å deras vägnar. I detta fal skall naturligtvis medfölja bevis, _

att de, hvilka handla i den upgifna egenskapen, blifvi dertill utsedda på det sätt, bolagsordningen

stadgar.

Utom hvad förut är omtaladt skall enligt § 17 n:r 4—6 i ett aktiebolags anmälan

upgifvas det tecknade aktiekapitalets storlek och fördelning i aktier, d. v. s. dessas antal

och storlek, samt dels huruvida de äro stälda på viss man eller innehafvaren, hvilket

torde tillräckligt tydligt utvisa, att, om båda slagen finnas, antalet af hvardera slaget

skall upgifvas, och dels slutligen huruvida aktierna äro till fullo inbetalta, och, om så ej

skett, när dylik inbetalning kan påfordras. De norske komiterade hafva förutsatt, att, om

några af dessa upgifter skulle behöfva styrkas, den komité, som har att utarbeta en lag

om aktiebolag, kommer att föreslå de föreskrifter, som i detta hänseende kunna anses

nödiga. Den upgift, som påbjudes i n:r 7, har egentligen intresse för aktieegarna, men

kan äfven vara af vigt för fordringsegarna. Af föreskriften i n:r 8 jämförd med § 19

följer, att hvarje ändring i styrelsens sammansättning måste anmälas. Om i bolagsordningen

för ett aktiebolag blifvit bestämdt, att jämte styrelsens medlemmar någon annan,

t, ex. en bokhållare eller kassör, skall underteckna bolagets afhandlingar, får emellertid

hvarken en dylik bestämmelse eller namnen å dem, hvilkas underskrift på grund deraf

kan i de ett särskilt fordras, intagas i handelsregistret. Åt eu sådan bestämmelse kan

icke tillerkännas annan egenskap än en inre ordningsföreskrift. Till grund för bestämmelsen,

att anmälan slutligen skall enligt n:r 1 innehålla upgift å dagen för bolagsordningens

antagande och efter det svenska förslaget jämväl å dagen för Konungens stadfästelse

derå, ligger den tanken, att allmänheten skall i den i § 3 föreskrifna tidningskungörelsen

erhålla ledning för inhemtande af önskade uplysningar ur den enligt slutstycket

i § 17 såsom bilaga till anmälan aflemnade bolagsordning.

Bestämmelserna i § 17 om innehållet i ett aktiebolags anmälan skola enligt § 18

äfven tillämpas på andra bolag med begränsad! ansvar, dock med de jämkningar, hvilka

bolagets olika natur kan göra nödvändiga. Till närmare förklaring af denna för de tre

länderna upstälda gemensamma regel tillägges i den dansk-norska texten, att upgifter

skola i anmälan lemnas om hvad som kan vara bestämdt i afseende å medlemmarnas

ansvarighet gent emot tredje man, hvilket motsvarar för aktiebolag upgifterna om aktiekapitalet.

I enlighet med denna föreskrift skall i anmälan af ett bolag (förening) med

vexlande antal medlemmar, hvilka skola vara personligt ansvariga för förbindelserna, upgifvas

t. ex. huru vidsträckt inträdande medlemmars ansvarighet för förut ingångna förbindelser

blifvit bestämd, eller huru länge afgångna medlemmars ansvarighet skall räcka.

Då enligt svensk rättsupfattning delegarnas beslut om vidden af hvar och ens ansvarighet

icke kunna i vidsträcktare mon blifva bestämmande för denna ansvarighet, än för

så ''vidt de på ett för delegarna bindande sätt angifva de faktiska förhållanden, som vid

ansvarighetens bestämmande i händelse af tvist skola komma i betraktande, t. ex. vid

rederier med flere delegare hvar och ens andel i fartyget, vid bruksrörelse hvarje intres-*

sents andel i bruket, har i den svenska texten endast fordrats sådana faktiska upgifter.

§ 19.

I början af denna paragraf föreskrifves, att hvarje ändring i något till handelsregistret

anmäldt förhållande skall anmälas. Det är naturligt, att rörelsens uphörande hör

till sådana ändrade förhållanden och derför faller under föreskriften om anmälan. Likaså

är klart, att anmälan skall ske när någon, hvars namn enligt någon af föreskrifterna i

§§ 15—18 anmälts till handelsregistret, aflidit. Om undantaget från regeln med hänsyn

till ändring i hemvist, som anmälts enligt §§ 15 och 16 n:r 1 eller § 17 n:r 8, är förut

talaclt. När något af de i § 13 förutsatta fall inträffar, d. v. s. när en rörelse sättes

under liqvidation eller administration eller sterblmsdelegarna under en öfvergångstid fortsätta

eu rörelse, kan icke någon ändring i ett anmäldt förhållande sägas hafva skett.

Som det emellertid funnits vara lämpligt, att i sådana fall anteckning göres i handelsregistret,

är i paragrafen skyldighet att göra anmälan derom uttryckligen påbuden.

Vidare är i första styckets andra punkt stadgadt, att, när i bolagsordningen för något

bland de i § 17 (jfd för Danmark och Norge med andra stycket af § 16) och § 18

omtalade bolag sådan ändring gjorts, som, enär den ej berör någon af de i § 17 u:r 2—9

omtalade förhållanden, icke är inbegripen under regeln i förevarande paragrafs första

punkt, anmälan skall ske om dagen för sådan ändring. Med dylik anmälan, som följaktligen

endast skall innehålla, att den och den dagen ändring skett i bolagsordningen, skall

följa ett exemplar af ändringen samt enligt det svenska förslaget af den derå meddelade

kungliga stadfästelse. Anledningarna till det nu omtalade stadgandet äro, dels att vid

handelsregistret bör finnas ett exemplar icke allenast af bolagsordningen utan äfven af

hvarje ändring i denna, äfven om ändringen icke berör några af de i § 17 n:r 2—9

särskild! omtalade punkter, som skola uptagas i firmaanmälan, dels att allmänhetens

upmärksamhet bör genom en kungörelse i de i § 3 omtalade tidningar fästas derå, att

en ändring vidtagits.

Någon regel, som motsvarar den, att första anmälan skall göras innan näringens

utöfvande börjas, kan icke stadgas för en senare anmälan. I afseende å en dylik anmälan

kan endast i allmänhet sägas, att den skall ske genast. Tillräckliga skäl saknas enligt

komiterades åsigt att, såsom egt rum i nu varande danska lagens §§ 4, 5 och 7 och

den norskas § 8, utsätta en bestämd tid för denna anmälan.

Enligt första punkten i den dansk-norska texten skola de närmare föreskrifterna

för den ordning, i hvilken firmaanmälan skall göras, i tillämpliga delar komma till användning

vid här i fråga varande anmälningar. Detsamma är i svenska texten åsyftadt

med orden »i den ordning, som stadgats för den första anmälan». På sådant sätt har med

de jämkningar, som följa af de olika förhållandena, föreskrifvits tillämpning af bestämmelserna

i § 14 om, hvarest och på hvad sätt anmälan .skall göras, samt i § 17 sista stycket

jämfördt med § 18 och dansk-norska textens § 16 andra stycket om de bilagor, som

skola åtfölja anmälan.

Ivomiterade hafva ansett det vara riktigast att uttryckligen bestämma, hvem som har

skyldighet att göra anmälan om ändring. Det föreslagna, allmänna stadgandet i detta

hänseende i andra styckets första punkt öfverensstämmer med hvad i § 5 är föreskrifvet

angående den första anmälan. Den särskilda regel, som i nästa punkt upstälts för den

händelse, att enskild näringsidkares eller handelsbolags rörelse uphör i följd af dödsfall,

blir vid det förre slaget af rörelse tillämplig, när rörelsen vid dödsfallet hvarken definitivt

öfvertages af enkan eller arfvingarna enligt § 9 eller af någon bland dem fortsättes

på det sätt, som omtalas i § 13. Anmälningsskyldigheten i båda dessa fall följer nämligen

af den allmänna regeln i första punkten. Uphör åter ett handelsbolag på grund af

en bolagsmans död, innefattar den särskilda regeln i andra punkten, att anmälningsskyldigheten

hvilar på sterbhusdelegarna i förening med den eller de öfverlefvande bolagsmännen.

Fortsättes deremot rörelsen af desse med oförändrad firma (§ 10), äro de ensamme

anmälningsskyldige. Träder åter den aflidnes enka eller någon af hans arfvingar

in i bolaget i hans ställe, är naturligtvis jämväl den sålunda inträdande skyldig att deltaga

i denna anmälan. Slutligen bör erinras, att ordalagen i den dansk-norska texten

omfatta det fall, att ett vanligt kommanditbolag med flere ansvariga delegare uphör i

följd af en sådan delegares död (se § 31 lit. a). Att bestämmelsen äfven skall gälla när

29

ett kommanditbolag, som har endast en ansvarig delegare, uphör på grund af dennes

dödsfall, torde icke kunna vara underkastadt något tvifvel.

Enligt förevarande paragraf jämförd med § 14 skola de, hvilket det åligger att göra

anmälan, äfven underskrifva denna med iakttagande af sist nämnda paragrafs dit hörande

föreskrifter. Komiterade hafva tagit under öfvervägande, huruvida icke, såsom norska

lagen om firmaregister § 8 medgifver, någon eftergift i detta hänseende kunde i vissa fall

ega rum, och särskildt huruvida det icke under de i samma lags § 8 lit. c. bestämda

vilkor kunde medgifvas en bolagsman i ett handelsbolag att anmäla sitt utträdande ur

bolaget utan att vara beroende af alla de öfrige bolagsmännens medverkan. Slutet har

emellertid blifvit, att komiterade funnit sig böra vidhålla den i § 14 gifna allmänna regeln

om underskrifter. Hvad särskildt angår det sist berörda fallet, har man icke funnit

tillräckliga skäl vara för handen att i förslaget göra ett undantag för det i anförda ställe

af norska lagen tänkta egendomliga förhållande, att eu delegare i ett handelsbolag med

flere bolagsmän biträdes af åtminstone en till signatur berättigad bland dessa men råkar

ut för tredska från de andras sida. Ännu mindre hafva komiterade kunnat förorda eu

allmän bestämmelse, af innehåll att en delegare utan annans medverkan skulle hafva rätt

att anmäla sin afgång, när han inför registreringsmyndigheten visar, att han är berättigad

dertill enligt bolagsaftalet, enär rättighet att pröfva giltigheten af en dylik upgift icke

bör tilläggas denna myndighet.

Deremot hafva komiterade icke dragit i betänkande att låta anteckning i registret

ske på begäran af en bland flere i saken intresserade, när det genoni dom i en rättegång,

i hvilken han varit part, konstaterats,'' att något, som blifvit intaget i handelsregistret,

icke bör der finnas. En bestämmelse härom är uptagen i paragrafens fjerde stycke.

Enligt denna bestämmelse skulle t. ex. den, som oriktigt anmälts såsom kommanditdelegare,

så väl som en rätteligen anmäld sådan delegare eller bolagsman, som lagligen utträdt

ur bolaget, vara behörig att få i registret införd och sedermera i tidningarna kungjord

en anteckning om den dom, hvarigenom förklarats, i förre fallet, att han icke. är

kommanditdelegare, oe}i i senare att han utträdt ur bolaget. Likaså skulle en allmän

åklagare, som fört talan mot styrelsen i ett aktiebolag, kunna låta i handelsregistret införa

och derifrån få i tidningskungörelserna intagen eu underrättelse derom, att genom

målet afgjorts, att det såsom inbetalt i registret upgifna aktiekapitalet icke någonsin funnits.

På den kungörelse, som i sådana fall utfärdas, blir .den allmänna regeln i första

stycket af § 21 tillämplig. • Då begäran om en dylik anteckning i registret icke i förslaget

kallas för anmälan, är det uppenbart att reglerna för den ordning, i hvilken anmälan

till registret skall ske, icke kunna gälla för detta fall. Blir den dom, om hvilken

anteckning intagits i registret, sedermera uphäfd i högre rätt, är det klart, att upgift om

den senare domens innehåll skall på vederbörande parts begäran införas i registret och

vidare kungöras.

När en firma ändras eller rörelsen flyttas från en ort till annan, för hvilken registret

föres hos annan myndighet än den, hos hvilken firman före flyttningen var inskrifven, skall

enligt paragrafens tredje stycke utom anmälan, i förre fallet om den gamla firmans uphörande

och i det senare om rörelsens uphörande på. det gamla stället, göras fullständig firmaanmälan

(§ 14), hvilken utom firman skall meddela alla de upgifter, som omförmälas i §§

15—18. Slutbestämmelsen innehåller det uttryckliga stadgandet, att § 8 gäller vid hvarje

flyttning till annan kommun. Detta innebär, att stadgandet skall tillämpas, vare sig fullständig

firmaanmälan måste ske på det nya stället af den anledning, att detta ligger

inom annat registreringsområde, eller endast en enkel anmälan om flyttningen behöfver

göras. Äfven i sist angifna fall bör sådan, uteslutande rätt till firma, som omförmäles

■

30

i § 8, skyddas. Alla nu omtalade bestämmelser afse naturligtvis flyttning så väl af ett

filialkontor som af hufvudkontoret. Det är klart, att den rätt, som i sista kapitlet tillagts

innehafvare af firmor, Indika egt bestånd före lagens tillkomst, att oberoende af reglerna

i §§ 6 och 7 få dessa firmor registrerade, icke kan lida något afbräck genom

rörelsens flyttning till annan ort, hvaremot ändring i firman måste vidtagas, om flyttning

sker till en kommun, hvarest förut finnes en firma, som har sådan likhet med den

flyttade rörelsens firma, att de icke kunna enligt § 8 bestå jämte hvarandra i samma

kommun.

När innehafvaren af en firma gör konkurs, skall enligt paragrafens sista stycke

konkursdomstolen (Skifteretten) till handelsregistret insända underrättelse om konkursens

början och slut. Af det sätt, hvarpå denna bestämmelse är affattad, framgår, att den

underrättelse, som konkursdomstolen (Skifteretten) insänder till registreringsmyndigheten,

icke är hvad lagen kallar en anmälan, och att lagens bestämmelser -om anmälningar, såsom

i § 3 om deras kungörande och § 21 om kungörelsens verkan, icke äro tillämpliga

på sådan underrättelse. Den offentliga underrättelsen om konkurs meddelas tredje man

på det sätt, konkurslagen föreskrifver, och reglerna om verkan af detta meddelande kunde,

om underrättelsen till handelsregistret kungjordes, lätt råka i strid med reglerna för

verkan af denna kungörelse. Att den svenska texten skilt sig från de båda andra ländernas

i afseende å den ordning, i hvilken underrättelse om konkurs skall afföras då konkursen

uphört, beror på olikheten i hit hörande delar af ländernas konkurslagar.

§ 20.

Den här gifna regeln, som öfverensstämmer med hvad som föreskrifvits i flere främmande

lagar *), har till ändamål att bereda det skydd mot namnförfalskningar, som kan

åstadkommas derigenom, att tillfälle finnes vid handelsregistret att jämföra en underskrift

med en annan, hvilken bevisligen verkstälts af den, som upgifves hafva gjort den förre.

Tillämpningen af denna paragraf torde icke komma att vålla någon omgång, då der medgifvits

att verkställa firmateckningarna på anmälan.

§ 21.

Den i denna paragraf innehållna bestämmelsen om hvad det i civilrättsligt hänseende

betyder, att den påbudna kungörelsen egt rum eller icke, förutsätter, såsom ock af de

nyttjade ordalagen framgår, att fråga är om förhållanden, i afseende å hvilkas verkan

mot tredje man det enligt den materiela rätten är af vigt, huruvida denne har känt dem

eller ej, och, om han ej haft dylikt vetskap, huruvida han haft sådant tillfälle att derom

vinna kännedom, som en omsorgsfull man skulle hafva begagnat. Handelsregistret och den

till registreringen knutna ytterligare offentliggörelsen i tidningarna hafva just den betydelse,

att sådant tillfälle beredes att om de så kungjorda förhållandena taga kännedom,

som icke blott lian utan äfven bör begagnas af tredje man, vid påföljd för den, som det

underlåter, att den bristande vetskapen länder honom till skada. Det är denna upfattning

af handelsregistrets betydelse, som ligger till grund för bestämmelserna i förevarande

paragraf.

Nu an gifna förutsättning, att kännedom eller tillfälle att kunna taga kännedom om

ett förhållande skulle binda någon i sådana fall, då han eljes icke skulle vara bunden,

inträffar å det område, som handelsregistret berör, hufvudsakligen vid fråga om

i) Se bilagan ss. 11 och 14 (tysk och österrikisk) ss, 16, 17 (ungersk) och ss, 23, 24 (schweitzisk rätt).

31

ändring i det, som finnes förut infördt i registret, ågot som följer af registrets ändamål.

Då detta ändamål är att bereda tredje man tillfälle att skaffa sig uplysning om

det der intagna, skall han också kunna lita på registret. Han bör derför vara berättigad

förutsätta, att det, som der intagits, öfverensstämmer med verkligheten, så

länge det icke på samma sätt kungjorts, att ändring inträffat, eller sådant på annan väg

kommit till hans kunskap.

Utom vid ändringar i ett i handelsregistret intaget förhållande inträder nämnda

förutsättning vid fråga om beslut, som enligt § 16 n:r 4 anmälts om undantag från den

allmänna regeln, att en hvar bolagsman har signatur. Enligt hvad der blifvit förutsatt

och äfven antydt, måste nämligen en''hvar, för hvilken annat icke vant eller på grund af

det sätt, hvarpå det kungjorts, borde hafva varit bekant, anses berättigad att gå ut derifrån,

att hvad som i detta hänseende är och jämväl af lagen upfattas såsom det normala

eger rum i verkligheten.

På samma sätt skulle, såsom redan förut omtalats, reglerna i § 21 kunna få betydelse

för den i firmaanmälan enligt §§ 15—18 intagna upgift å rörelsens beskaffenhet, så

vida som denna beskaffenhet enligt allmänna lagstiftningsgrundsatser medför en viss begränsning

i den behörighet att binda bolaget, som tillkommer ett handelsbolags till signatur

berättigade delegare eller styrelsen för ett aktiebolag eller annat bolag med begränsad!

ansvar.

Innehållet af paragrafens regler är väsentligen detsamma som motsvarande bestämmelser

i tyska handelslagen ’) och schweitziska obligationsrättslagen2). Komiterade

hafva icke kunnat godkänna den i danska och norska firmalagarna samt flere främmande

lagar 3) uptagna grundsats, att kungörelsen om ändringar i hvad som förut anmälts skall

åtminstone efter en viss tids förlopp hafva preklusiv verkan mot tredje man, enär denna

grundsats anses, träffa tredje man altför hårdt, så vida icke den tid, då den preklusiva

verkan skall inträffa, sättes så aflägset, att man å andra sidan väsendtligen minskar den

säkerhet, kungörandet skulle gifva den anmälande. Deremot torde bådas intresse på

bästa sätt ses till godo genom komiténs förslag, enligt hvilket kungörelsens verkan i. allmänhet

beror derpå, huruvida de för handen varande omständigheterna gifva skälig anledning

till det antagande, att det anmälda förhållandet kunnat på det sätt, lagen förutsatt,

komma till vederbörandes kännedom. När kungörelsen utfärdats i stadgad ordning,

skulle efter förslaget den, som åberopar det anmälda förhållandet, i allmänhet endast behöfva

visa, att så skett samt, der omständigheterna kunna så fordra, tillika, att tiden

mellan kungörandet och det i fråga varande aftalets ingående varit tillräckligt lång, för

att underrättelse om det, som anmälts, kunnat under vanliga förhållanden på det förutsatta

sättet hinna fram till den ort, der vederbörande kontrahent bor eller ingått aftalet. I

fråga om möjligheten af underrättelsens framkomst torde emellertid sällan särskild bevisning

behöfvas, enär det enligt regeln är fråga om allmänt kända saker. Men mot

den sålunda åstadkomna presumtion, att en person känt eller bort känna det anmälda,

står det honom fritt invända, att han på grund af särskilda omständigheter, hvilka han

naturligtvis måste bevisa, t. ex. afbruten postgång, icke haft det förutsatta tillfället att

taga reda på det, som blifvit ånmäldt. Det är emellertid klart, att ett sådant bevis icke

hjelper, när det kan antagas, att han på annan väg än den vanliga fått eller kunnat få

b So bilagan s. 12.

a) So bilagan s. 24.

8) Angående belgiska rätton so bil. s. 113. Enligt ungersk, Iransk och italiensk rätt (bil. ss. 15, 29

och 41) synes den preklusiva verkan inträda straxt, enligt holländsk rätt (bil. ss. 35, 35) till och med genom

anmälans ingifvande.

men genom försummelse underlåtit att taga kännedom om det anmälda förhållandet, något

som det'' naturligtvis tillkommer motparten att bevisa.

Anledningen, hvarför svenska texten utgått från den tidpunkt, då kungörelsen införts

i ortstidningen, är, att denna tidning enligt regeln utkommer först. Det vore då orimligt,

att den der intagna kungörelsen icke skulle kunna ens mot dem, som äro å den ort,

der nämnda tidning utgifves, åberopas under den kanske långa tid, som förflyter, innan

kungörelsen intages i den officiela tidningen. Skulle åter omständigheterna vara sådana,

att kungörelsen i ortstidningen icke kan få utan vidare bevis göras gällande mot tredje

man, exempelvis derför att denna tidning vid den i fråga varande tidpunkten icke kunnat

hinna fram till den ort, der han vistades, eller att denna ort ligger utanför det

område, der tidningen brukar hållas, framgår klart af de begagnade uttrycken i slutet af

första punkten, att, om öfriga förutsättningar inträda kungörelsen i den officiela tidningen

kan åberopas mot denna person såsom skäl derför, att han bort hafva kunskap

om det anmälda. Grundsatsen i det norska förslaget är densamma som i det svenska,

men med hänsyn till det sätt, hvarpå registreringen och kungörelsen skola enligt det

norska förslagets § 14 jämförd med § 19 ske för filialer inom annan krets än hufvudkontorets,

har för Norge den tidpunkt angifvits såsom den afgörande, när den ena eller

andra af de två kungörelserna först skedde. Genom den sista satsen i paragrafens första

punkt har det förekommits, att den så uttryckta regeln skulle utvidga skyldigheten att

känna det anmälda längre, än som fordras med hänsyn till den grund, hvarpå bestämmelsen

hvilar.

När registrering och kungörelse icke på angifna sätt egt rum, kan enligt paragrafens

senare del det förhållande, som skolat anmälas, icke åberopas mot tredje man, så

vida det icke visas, att han derom haft vetskap. I detta fall kan således icke under

några omständigheter fråga upstå, att någon skulle kunna stödja sig derpå, att tredje

man bort hafva kunskap om ett dylikt förhållande.

Att tillägga kungörandet i något fall en vidsträcktare betydelse hade icke kunnat

ske utan ätt öfverskrida de för den gemensamma delen af lagförslaget afstuckna gränser.

Icke heller hafva några särskilda bestämmelser funnits böra uptagas i de danska och

norska förslagens slutkapitel. Så återfinnes icke i förslaget något, som motsvarar bestämmelsen

i nu gällande norska firmalags § 7, att kungörandet är ett vilkQr för verkan

af begränsning i ansvarighet för medlemmarna i ett aktiebolag eller bolag med begränsad!

ansvar. Ännu mindre har med det i dansk-norska förslaget följda system för

kommanditbolag fråga kunnat upstå om att göra begränsningen i en kominanditdelegares

ansvarighet beroende på behörig kungörelse, enär, såsom nedan skall vidare omtalas, egenskapen

af delegare i ett sådant bolag skulle enligt förslaget bero på anmälan.

§ 22.

Hvem som i hvarje särskild! fall drabbas af det här stadgade ansvar, framgår af

§§ 5 och 19 samt motiven till dem och till § 14. När ansvar följer, visa §§ 14

och 19!

§§ 23-30.

De lagstiftningar, hvilka medtagit prokura bland det, som skall kungöras genom det

vid handelsregisters inrättande ordnade publicitetsförfarande, hafva dervid följt olika system.

Danska lagen af år 1802 har, såsom ofvan omtalats, påbudit anmälan till registret

af hvarje varaktig fullmakt, hvarigenom någon, som drifver borgerlig näring, bemyndigar

33

annan att teckna hans firma. Denna lag har icke inskränkt stadgandet till fullmakter,

som gå ut på att teckna en firma med tillägget »per prokura» eller dylikt, och ej heller

i lagen bestämt en viss omfattning för de fullmakter, som skola anmälas, utan låtit det

bero af fullmaktsgifvaren att begränsa det i fullmakten innehållna updrag så, som han

finner för godt. På sådant sätt gjorda begränsningar blifva bindande för tredje man

genom att införas i firmaregistret.

Ett motsatt system är följ dt i den tyska handelslagen, hvars regler utan väsendtlig

ändring öfvergått i ungerska handelslagen. Så vidt som anmälan af prokura till handelsregistret

i fråga kommer enligt tyska lagen, är den tillika såsom enligt den danska tvungen;

men de fullmakter, hvilkas anmälan sålunda är påbuden, skola hafva ett bestämdt

formelt innehåll, i det att de måste lyda på att teckna firman »per prokura» *). Vidare har

denna lag bestämt omfattningen af det genom fullmakten gifna bemyndingande, vare sig

fullmakten verkligen anmälts eller icke. Denna omfattning är så vidsträckt som möjligt,

då bemyndigandet gäller hvarje afhandling, som en (hvilken som helst) näring kan medföra,

allenast att prokuristen icke kan utan särskildt bemyndigande afhända hufvudmannen

eller med gäld belasta hans fasta egendom. .1 det sålunda bestämda innehållet kan icke

någon inskränkning göras med laga verkan * 2). Den schweitziska ohligationsrättslagen af år

1881 har, dock med vissa jämkningar, följt den tyska lagen. Så har prokurafullmaktens

i lag bestämda innehåll gjorts något trängre än i tyska lagen, eller så, att fullmakten

omfattar alla slags afhandlingar, som hufvudmannens rörelse medför, dock med ofvan omtalade

inskränkning i afseende å fast egendom. Derjämte bestämmer schweitziska lagen,

att i fullmakten gjorda inskränkningar i updragets omfattning blifva bindande för tredje

man, som icke är i god tro, d. v. s. som haft eller bort hafva vetskap om dem; men

intagandet i handelsregistret kan icke åberopas såsom grund för tredje mans skyldighet

att känna inskränkningen. Slutligen har samma lag, jämte det han gjort anmälan af

prokura tvungen i samma utsträckning som firmaanmälan, tillika utan sådant tvång medgifvit

anmälan af prokura för de näringsidkare, som efter lagen kunna men icke äro

skyldiga att anmäla firma, i hvilka fall prokuran upstår först genom registreringen, d. v. s.

att först då lagens bestämmelser om prokura och särskildt om dennas omfattning blifva

tillämpliga på sådan fullmakt3).

Hvad slutligen angår hit hörande bestämmelser i den italienska handelslagen4),

förutsätta'' dessa icke så som förut omtalade främmande lagar ett visst formelt innehåll i

de fullmakter,- för hvilka de gälla. Bestämmelserna afse nämligen hvarje bemyndigande,

som någon handlande meddelar annan att förestå hufvudmannens rörelse. Då sådant bemyndigande

meddelats uttryckligt, skall det anmälas. Denna anmälan synes dock vara

föreskrifven endast såsom ett medel att göra inskränkningarna i bemyndigandet bindande

för tredje man.

Komiterade hafva icke trott sig böra i alla punkter följa något af de sålunda

föreliggande system. Den danska firmalagen, med hvilken den italienska handelslagen erbjuder

stor likhet, har enligt komiterades åsigt särskildt i det hänseende på ett mindre

lyckligt sätt ordnat hit hörande förhållanden, att den gjort registret försåtligt för tredje

man, derigenom att deri med bindande verkan för honom få intagas hvarjehanda inskränkningar

i fullmakten. Rättigheten att göra sådana inskränkningar öfverensstämmer

*) Angående det sätt, hvarpå detta bemyndigande kan meddelas, se de närmare bestämmelserna i

bil. s. 10. Till det der sagda må ytterligare läggas, att bemyndigandet kan lernnas så väl uttryckligt

som genom tyst samtycke. Se v. Halm kommentar till lagbokens art. 41.

2) Se bil. ss. 10, 11.

3) Se bil. ss. 22, 23.

4) Se bil. s. 42.

Motiv till firmalagskomiténs förslag, 5

34

med de allmänna grundsatser, som genomgå den danska lagen, och är för öfrigt en nödvändig

följd deraf, att lagen sträckt anmälningsskyldigheten så långt, att derunder innefattas

så till sägande alla af en näringsidkare utgifna varaktiga underskriftsfullmakter. Det

torde kunna anses vara en i det hela mera ändamålsenlig anordning, som vidtagits i de

tyska, ungerska och schweitziska lagarna, då de tillämpat förevarande publicitetssystem

endast på ett bestämdt begränsad^ genom ett visst formelt yttre kännetecken utmärkt

slag af underskriftsfullmakter, för hvilka lagen förmår att bestämma en viss, efter de

befintliga förhållandena afpassad omfattning. I öfverensstämmelse med det nyss anförda

måste man särskildt erkänna det riktiga deri, att dessa lagar icke tillstädja, att genom

anmälan till handelsregistret tredje man blir. bunden af inskränkningar inom det område,

som sålunda blifvit i lagarna bestämdt för fullmakterna. Deremot hafva komiterade med

hänsyn till den rådande upfattningen i de tre nordiska länderna icke kunnat följa

den tyska handelslagen, för så vidt denna, på samma gång han påbjuder anmälan af

hvarje prokura, förklarar alla inskränkningar i en sådan vara ogiltiga äfven i förhållande

till tredje man, som bevisligen haft derom vetskap. Med hänsyn särskildt till det

gängse bruket att i mycket stor utsträckning begagna beteckningar, sådana som »per prokura»,

»p. p.» o. s. v. hafva komiterade icke tilltrott sig att antaga en så sträng regel,

som att icke någon inskränkning, hvilken kan hafva blifvit gjord i det lemnade updraget

åt en person, som utan motsägelse från sin principals sida begagnar ett tillägg af omförmalda

slag då han underskrifver något å dennes vägnar, får under några omständigheter

åberopas mot tredje man. Den synnerligen vidsträckta omfattning, som prokuran fått i

den tyska handelslagen, torde icke heller ligga i prokurans natur. En regel sådan som den

tyska lagens skulle ock på grund af nyss angifna förhållande möta stora betänkligheter

i de nordiska länderna. Så väl härutinnan som i afseende å inskränkningars verkan gent

emot tredje man, hvilken haft kännedom om dem, hafva komiterade trott sig böra föredraga

reglerna i den schweitziska lagen. Men, på samma gång följaktligen enligt denna

lags föredöme inskränkt prokura icke förbjudits i förslaget, har å andra sidan tillfälle att

till uptagande i registret anmäla en sådan prokura ansetts icke böra beredas. Det måste

nämligen blifva vilseledande, att anmälan skulle få intagas i registret, men att det oaktadt

tredje man egde rätt att förbise den uplysning, som i nämnda hänseende finnes derstädes.

Denna synpunkt har åter måst leda till förslaget, att anmälan af en meddelad prokura i

allmänhet endast blir en frivillig sak. En prokura, i hvilken icke någon inskränkning förekommer,

skulle således kunna men icke behöfva anmälas. Atertages en anmäld prokura, bör

ock anmälan härom göras till handelsregistret, enär tredje man med skäl kan förutsätta, att

den fullmakt, som intagits i registret, gäller intill dess åter kallelsen på samma sätt bragts

till allmän kännedom. A den andra sidan måste kungörandet af återkallelsen hafva den

verkan, som i förre delen af § 21 angifves för firma. Med en sådan anordning antages

en skarp gräns komma att i verkligheten förefinnas mellan anmäld prokura och andra

underskriftsfullmakter. Mången skulle säkerligen draga i betänkande att inlåta sig i förhandlingar

med någon, hvars prokurafullmakt icke blifva anmäld, hvilket åter komme att

verka såsom en kraftig sporre att anmäla lemnad prokura. Ett verksamt medel att vinna

samma ändamål torde ock ligga i bestämmelsen, att en anmäld prokura kan återkallas

genom anmälan till handelsregistret, enär på grund häraf en prokura måste intagas i registret,

för att den skall kunna på ett fullt verksamt sätt återkallas.

'' Angående de särskilda bestämmelserna i tredje kapitalet må följande anföras.

Det lagstadgade innehållet af de i förevarande kapitel afsedda fullmakter är i enlighet

med förut omtalade grundsatser angifvet i § 23 på väsendtligen samma sätt som i

den schweitziska obligationsrättslagen. Det formela kännetecken, som enligt denna paragraf

jämförd med den 26:te fordras, för att on fullmakt skall blifva hänförlig under la

-

35

gen, är detsamma som ’ enligt nyss nämnda samt tys a ocli ungerska lagarna och lämpar

sig äfven för de tre nordiska länderna med hans n till der gängse bruk. Angående

fullmaktsgifvarens person upställer paragrafen den for rån, att han skall vara innehafvare

af en enligt lagen anmäld firma. Orden »det, som angår rörelsen» innebära, att prokuristen

på grund af prokura endast kan förbinda h fvudmannen vid afhandlingar, som

höra till den rörelse, för hvilken prokuran gifvits, säl des icke vid sådana, som angå en

annan af principalen under annan firma drifven rör lse, eller sådana, som alldeles icke

ligga inom affärslifvets område. Vid afgörande af frågan, huruvida en person, som

inlåtit sig i handel med prokuristen, varit befogad tt anse det afhandlade ligga inom

rörelsens område, kan, såsom af det förut sagda f amgår, den i firmaaanmälan lemnade

upgift om rörelsens beskaffenhet blifva att ta a i betraktande. Bemyndigandet

att afhända hufvudmannen eller med gäld belasta h ns fasta egendom kan naturligtvis

gifvas vare sig i sjelfva prokuran eller särskildt. För laget att för denna rätt skall fordras

uttryckligt bemyndigande öfverensstämmer med schweitziska obligationsrättslagen.

Slutstadgandet i den svenska texten är nödvändiggjord af hit hörande bestämmelser i kap.

15 §§ 4 och 7 rättegångsbalken. Det faller af sig sj lft, att en prokurist måste för att

kunna begagna sig af prokuran såsom rättegångsfullm kt visa, antingen att prokuran icke

blifvit anmäld till registret, eller ock, om den anmälts, att a mälan ej skett om dess återkallande.

För Danmark och Norge har icke någon uttrycklig fö eskrift i denna punkt varit behöflig.

Den i § 24 föreslagna bestämmelsen förekommer i ofvan anförda främmande lagar :).

I det der angifna fallet är ej fråga om flere prokuror, utan endast om eu, enär fullmakten

är gifven flere i förening.

Enligt hvad redan förut omtalats, är regeln i § 25 densamma som i schweitziska lagen.

Såsom exempel på begränsningar, hvilka blifva utan erkan, nämner tyska handelslagen

utöfver den i komiterades förslag uttryckligen omtalad jämväl, att prokuran skulle gälla

endast för vissa affärer eller slag deraf, eller att den e dast må begagnas under vissa omständigheter

eller på upgifna ställen. Såsom ett ytte ligare under paragrafen inbegripet

fall kan anföras ett förbehåll derom, att två person r, hvilka af en .firmas innehafvare

fått hvar sin prokurafullmakt, endast kunna i förening göra påskrifter å vexlar.

Första punkten i § 26 motsvarar reglerna i § 1 och får lika litet som denna förstås

så, att en underskrift, som verkstälts på anna än''det angifna sättet, icke skulle

vara bindande, när det uplyses, att den är gjord på llmaktsgifvarens vägnar. I andra

punkten är för att förekomma hvarje tvifvel uttryck igen sagdt hvad som är en gifven

följd af regeln i första punkten jämförd med § 24.

Det från tyska handelslagens art. 53 och ungers lagens § 50 hemtade stadgandet

i förslagets § 27, att en prokurist icke eger öfverlåta rokuran på annan, innebär naturligtvis

icke, att prokuristen skulle vara obehörig att gifva annan ett mindre vidsträckt

bemyndigande att ingå athandlingar å hufvudmanne s vägnar, enär behörigheten att

gifva sådana updrag ligger inom prokurans omfång, s dan denna blifvit bestämd i § 24,

och den här gjorda inskränkningen blott gäller prokur ns öfverlåtande i dess helhet, eller

med andra ord rättighet att göra annan till hufvudma nens prokurist* 2).

Föreskrifterna i § 28 äro likadana med tyska, ngerska och schweitziska lagarnas

motsvarande bestämmelser 3). Regeln i andra punkten skiljer sig i väsendtlig mon från de

0 So tyska Ifandelslagen art. 41 st. B ungerska lagen § 7 ocli schweitziska obligationsrättslagen

art. 424. *

2) Jfr do uttryckliga bestämmelserna i detta hänseende i tyska handelslagen art. 42 och ungerska

lagen § 38 samt för schweitziska rätten den i bilagan flerstäd s anförda kommentarie af Schnoider och

Fick n:r 3 till art. 423.

8) Se tyska handelslagen art. B4, ungerska § 51 samt schw itziska obligationsrättslagen ärt. 428.

36

allmänna civilrättsliga reglerna för vanligt syslomannaskap meh finner sin förklaring i

det förhållande, att det nästan alltid skulle lända dem, som inträda i fullmaktsgifvarens

ställe, till skada, om den af honom drifna rörelsen måste afstadna så snart han dött.

För förslaget i första punkten af § 29 är redogörelse redan lemnad. Då derstädes

jämte begränsning begagnas uttrycket »förbehåll», har anledningen dertill blott varit den, att

en bestämmelse, att flere endast i förening må begagna prokuran, svårligen kan kallas för

en begränsning. Öfriga stadganden i paragrafen motsvaras af stadganden i §§ 14 och

20. Att det är fullmaktsgifvaren, som skall besörja anmälan, torde få anses klart på

grund af första styckets andra punkt.

Med det i § 30 begagnade uttrycket ändring af prokura syftas på de fall, då sådan

fullmakt, meddelad flere personer hvar för sig, förvandlas till kollektivprokura eller tvärtom,

eller flere eller andra än de från början bestämda skola underskrifva en kollektivprokura.

Oaktadt i dessa fall, strängt taget, en eller flere prokuror återkallas och nya.

i stället utfärdas, har det allmänna språkbruket ansetts fordra att nyttja omförmälda benämning.

I afseende å denna paragraf må i öfrigt upmärksamheten fästas derå, att det

ansetts onödigt upställa den fordran, att der omtalade anmälanden skola ske personligen

eller vara af vitnen styrkta. Ansvar för underlåten anmälan har af den anledning icke

föreslagits, att de i samma paragraf uptagna civilrättsliga påföljderna af sådan underlåtenhet

ansetts komma att blifva tillräckligt verksamma.

§ 31.

Bristen för Danmark och Norge på lagbestämmelser inom bolagsrättens område har,

såsom redan förut omtalats, medfört nödvändigheten att i förslaget intaga förklaringar

öfver betydelsen af de benämningar, som begagnats för de särskilda slagen af bolag, så

vidt icke denna betydelse kan antagas vara ostridig. Det bör ock genast erinras, att de

här gifna förklaripgar, såsom ock i början af paragrafen antydes, endast afse att angifva,

huru benämningarna blifvit i denna lag begagnade med hänsyn till dess bestämmelsers

tillämpande, så att afsigten icke varit att gifva förklaringar, som skulle räcka utanför det

område, som gjorts till föremål för lagens föreskrifter. Då det dansk-norska förslagets

§ 31 lit. a jämförd med lit. b bestämmer kommanditbolaget såsom det bolag, som består

af en eller flere delegare, hvilka med hela sin förmögenhet en för alla och alla för

en svara för bolagets förbindelser (fullt ansvariga delegare), samt af en eller flere delegare,

hvilka svara endast med de insatser eller det aktiekapital, med hvilka de till handelsregistret

anmälas skola deltaga i rörelsen (kommanditdelegare), har följaktligen bestämmelsen

endast den betydelse, att derigenom angifvits de vilkor, under hvilka förslagets

föreskrifter om kommanditbolag äro tillämpliga. Dess väsendtliga ändamål är att gifva

registerföraren ett påtagligt kännetecken vid pröfningen af frågan, huruvida en aflemnad

firmaanmälan skall behandlas såsom ett kommanditbolags anmälan. Deremot är genom

denna bestämmelse icke något afgjordt derom, huruvida den, som utan anmälan till handelsregistret

gjort insats i och upburit andel af vinsten af en rörelse (jfr § 31 lit. b),

kan komma att i förhållande till fordringsegarna betraktas såsom kommanditdelegare

eller bör anses som vare sig en vanlig borgenär eller en borgenär, som intager en särskild

ställning till öfriga fordringsegare.

Andra punkten af paragrafens lit. a innebär hufvudsakligen, att reglerna i första

stycket af § 12 samt i andra punkten af andra stycket i § 19 äro tillämpliga äfven på

här omtalade bolag. Bestämmelsen i lit. b åter har väsendtligen sin betydelse i att.klargöra,

att rätt att begagna en firma, som antyder ett bolag, icke tillkommer enskild nä

-

37

ringsidkare på den grund, att personer, utan att vara enligt lit. a upgifna såsom kommanditdelegare,

insätta medel i rörelsen, en formation, som enligt regeln skulle motsvara den

tyska handelslagens »stille Gesellshaft».

Hvad som nu är sagdt om den allmänna beskaffenheten af stadgandena i § 31

gäller äfven den svenska texten, hvilken i öfrigt skiljer sig från de båda andra ländernas

* först och främst deri, att den berör endast de i § 18 omtalade bolag. Orsaken härtill

•är, såsom redan i det föregående blifvit antydt, den, att den svenska bolagslagstiftningen

icke känner kommanditbolag mer än i ett fall, som icke skulle blifva hänförligt under

firmalagen. Tillvaron af en lagstiftning för aktiebolag har ock gjort det möjligt att i den

svenska texten bestämma de i § 18 omförmälda bolag (intressentskap, föreningar), så som de

der icke tillhöra något bland de slag af bolag, för hvilka särskilda regler annorstädes blifvit

gifna. En sådan negativ bestämning skulle åter för Danmark och Norge taga sig ganska

egendomlig ut, i det att den komme att innefatta, att med annat bolag med begränsadt

ansvar förstås ett bolag, som hvarken är- handels- eller kommandit- eller- aktiebolag.

En dylik allmän begreppsbestämning har för öfrigt ansetts kunna undvaras, enär af sjelfva

den begagnade benämningen torde otvätydigt framgå, att derunder inbegripes hvarje

bolag, som står utanför de under särskilda grupper samlade bolagen, kommanditbolag

och aktiebolag, och hvars delegare icke alla äro fullt ansvariga (jfr lit. a). För att förebygga

ett missförstånd, som ligger nära till hands, har det dock ansetts lämpligt att

i lit. c förklara, att såsom bolag med begränsad! ansvar anses hvarje bolag med

vexlande antal delegare eller vexlande kapital (förbruks- och produktionsföreningar

o. dyl.), äfven om delegärna äro fullt ansvariga.. Att de om bolag med begränsad! ansvar

i förslaget uptagna föreskrifter böra gälla dylika föreningar, torde icke kunna vara tvifvelaktigt

och öfverensstämmer för öfrigt med hvad som gäller i andra länder. Benämningen

»bolag med begränsad! ansvar» kan ej heller anses alldeles oegentlig för slika föreningar,

enär det tillfälle, delegarna på grund af så väl bolagets beskaffenhet som den gällande

lagstiftningen hafva att genom sitt utträdande ur bolaget undandraga sig. ansvar för dess

gäld, gör, att det personliga ansvaret, hvarpå bolagets kredit skall grundas, icke har

samma stadga som i ett vanligt handelsbolag.

Då styrelse enligt svenskt språkbruk i allmänhet afser flere personer, som enligt

särskilda föreskrifter ega fatta gemensamma beslut för dens räkning, af hvilken de fått

sitt updrag, har i den svenska texten måst intagas en förklaring för att visa, att förevarande

lag under detta uttryck äfven inbegriper en person, som eger utöfva den makt, hvilken

vid aktiebolag tillkommer styrelsen, och hvilken är densamma, som sjölagen i § 14 tilllägger

hufvudredaren för fartyg med flere delegare. Om anledningen, hvarför det svenska

förslaget gjorts tillämpligt på rederier för fartyg med flere delegare, skola närmare uplysningar

lemnas här nedan vid redogörelse för det område, inom hvilket lagen är afsedd

att gälla.

§§ 32 och 33.

Bestämmelserna i den första af dessa paragrafer äro redan till en del omtalade vid

redogörelsen för förslagets § 3. De torde icke behöfva någon närmare förklaring.

Såsom ofvan vid § 1 omtalats, har den dansk-norska textens § 33 lemnat den,

hvars anmälan afvisats, fritt val mellan att vända sig till domstolen eller att söka ändring

i administrativ väg. Enligt den norska texten kan han, om han bestämmer sig

för domstolsvägen, utan vidare omgång få saken afgjord i första instansen. Föredrager

han åter att klaga hos den högre administrativa myndigheten, blir han bunden af dess

beslut; men detta beslut kan naturligtvis lika litet som ett utslag, fäldt af domstolen i

ett mål mellan åklagaren och den, som gjort anmälan, inverka på tredje mans rätt.

38 •

Denne är följaktligen oberoende af ett sådant utslag oförhindrad att få genom domstols

pröfning den frågan afgjord, huruvida han förnärmats i sin rätt derigenom, att en annan

på grund af justitieministerns eller regeringsdepartementets resolution förklarats berättigad

att få sin firma införd i registret.

De norske komiterade böra derjämte uplysa, att de vid förslagets affattande åsyftat

vinna det mål, att endast en ohetydlig ändring skulle blifva af nöden, om förandet af

handelsregistren öfverlåtes åt domstolarna. Under denna förutsättning skulle nämligen''

icke något vidare behöfvas än att åt § 1 gifva denna lydelse:

»I Christiania skal der af Byretten og Byskriveren, i de andre Kjobsteder og i

»Ladestederne af vedkommende Underdommer og paa Landet af Sorenskriveren fores

»ett Handelsregister----».

och ersätta § 33 med en ny, så lydande:

»Afvises en Anmeldelse (§ 2), kan Anmelderen kraeve Beslutningen afgifven i Form

»af Kjéndelse.»

Om för detta fall det skulle anses nödvändigt, att medgifva.ett mera beqvämt sätt för

klagan än enligt nu gällande norska rättegångsregler, kunde detta ske genom att till sist

anförda bestämmelse foga ett tillägg af detta innehåll:

»og Paaanke af samme ivserksat af Registreringsmyndigheden. Denne skal i saa

»Fald strax oversende Anmeldelsen, ledsaget af dens Bilag og de Forklaringer, som fra

»begge Sider maatte vsere afgivne, til vedkommende Ret, der efteråt Sägen er bleven

»sat i Omlob mellem eller er bleven föredraget for Rettens Medlemmer, afgjor om

»Kjendelsen skal opretholdes eller ikke».

För Sverige har i fråga om ändring i beslut öfver vägran att intaga en anmälan''!

registret icke behöft eller kunnat föreslås annat än i § 33 en hänvisning till hvad i allmänhet

är i ämnet stadgadt.

På grund af bestämmelsen i andra stycket af den danska textens § 33 skulle der

berörda slag af tvister i Kjöbenhavn instämmas till sjö- och handelsrätten och utanför

Kjöbenhavn behandlas enligt reglerna för »Gjsesteretsbehandling». Se lagen om inrättande

af en sjö- och handelsrätt i Kjöbenhavn den 19 februari 1881 § 61.

§ 34.

Den norska texten har uptagit innehållet i nu gällande firmaregisterlags § 9 under

en något ändrad form. Man har nämligen förestält sig, att, medan det för bolag

med begränsad! ansvar är sjelfklart och för handelsbolag naturligast, att laga domstol i

alla saker, således äfven vid fråga om intagning i inteckningsprotokollet (Thinglsesninger)

bestämmes efter det ställe, der rörelsen drifves (Forretningeas Hjemsted), tillämpning af

samma grundsats på enskild näringsidkare skulle möta afgörande betänkligheter. Redan

nu är det mindre lämpligt, att tredje man för att få reda på de i inteckningsprotokollet

införda utmätningar af lösören och fartyg samt förpantningar af fartyg, måste, när enskild

näringsidkares rörelse drifves på annat ställe, än der han bor, genomgå inteckningsboken

(Panteregistret) både vid hans personliga och vid hans efter rörelsen bestämda forum,

och att den laga domstolen skall bero af en ofta oklar skilnad mellan gäldenärens

enskilda förbindelser och dem, som angå hans rörelse. De svårigheter, som följa af ett

sådant särskiljande af rörelsen och enskilda angelägenheter, blefve väsendtligen ökade,

om regeln framdeles skulle tillämpas jämväl på enskild näringsidkare, som drifver rörelsen

under eget namn, i hvilket fall icke något yttre kännetecken skulle finnas.'' Derför

39

har den omtalade regeln inskränkts vid enskild näringsidkare till stämning i tvistemål

(Sögsmaalstilfselde).

Äfven bestämmelsen i den danska textens första stycke är väsendtligen öfverensstämmande

med den norska firmaregisterlagens § 9; dock att föreskriften om laga domstol

i första punkten måst i allo begränsas till stämning i tvistemål. I afseende å de ''

afvikelser, som det danska förslaget följaktligen gjort från 1862 års firmalag § 15, hänvisas

till hvad ofvan sid. 10 yttrats vid fråga om nyss omförmälda bestämmelser i den

horska lagen.

Hvad som föreslagits i sista stycket af de danska och norska texterna är detsamma

som'' för närvarande gäller. Se danska lagen af år 1862 § 13 och norska af år 1874 § 6.

Det svenska förslaget till denna paragraf är affattädt i nära öfverensstämmelse med

hit hörande delar af kungl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864.

§ 35 jfd med svenska § 5.

I den dansk-norska § 35 äro de olika slag af verksamhet angifna, vid hvilka lagens

bestämmelser och särskildt skyldigheten att anmäla firma äro tillämpliga. Den gräns,

lagförslaget i sådant hänseende utstakar, öfverensstämmer i det väsendtliga med nu gällande

norska lag om firmaregister och sammanfaller i hufvudsaken häri med den, som i

nu gällande lagstiftning updragits för skyldigheten att föra auktoriserade handelshöcker,

och jämväl med konkurslagstiftningens (norska konkurslagen den 6 juni 1863 § 6 och danska

den 25 mars 1872 § 45) begränsning vid upställande af särskilda regler för köpmän. Skyldigheten

att anmäla firma torde lika väl som den särskilda ställningen i konkursrättsligt hänseende

och skyldigheten att föra handelshöcker enligt sakens natur böra förutsätta en verksamhet,

som åtminstone i de aldra flesta fall har en köpmannamessig karakter, och vid hvilken

fråga kan upstå om begagnande af kredit i större omfattning. I full öfverensstämmelse härmed

har förslaget i olikhet med 1862 års danska, men i enlighet med 1874 års norska

lag från det område, inom hvilket lagen skulle gälla, uteslutit sådana handtverkare, som

endast på beställning tillverka eller sälja af dem sjelfva tillverkade varor och således

alldeles icke äro köpmän (handlande). Då förslaget derjämte, hvad vidkommer handlande,

inskränkt anmälningsskyldigheten till dem, som drifva handel på grund af tillståndsbevis

till handel, skulle deraf följa, att äfven sådan handel, som idkas på grund af tillståndsbevis

till annan näring, särskildt handtverk (se danska näringslagen den 29 december

1857 § 23 och norska handelslagen den 8 augusti 1842 § 9), icke äro att hänföra under

lagen. Detta torde få anses väl öfverensstämma med ofvan angifna synpunkt, då i fråga

varande näringsidkare, äfven om de kunna kallas handlande, icke äro skyldiga att föra

egentliga handelshöcker eller hänförliga under konkurslagstiftningens bestämmelser om

köpmän och följaktligen icke heller i den öfriga handelslagstiftningen upfattas såsom

handlande i egentlig mening (köpmän). Det hör ock erinras, att, då de inskränkningar

i afseende å en begagnad firmas beskaffenhet, som för närvarande äro fästade vid anmälningsskyldigheten,

skulle enligt förslaget bortfalla, lagens tillämpning på handtverkare

komme att göra registerföreningen synnerligen omfattande. Följden häraf skulle blifva

ett belamrande af registren, så att de i hufvudsaklig mon blefve beröfvade sin öfverskådlighet,

utan att det besvär, som derigenom vållades det allmänna så väl som näringsidkarna,

stode i något skäligt förhållande till det gagn för den allmänna rörelsen,

som lagens tillämpning på i fråga varande näringsgrenar kunde medföra. Då ofvan

omtalade begränsning af anmälningsskyldigheten för handlande tillika medför, att sådan

handel, som är fri näring, icke träffas af lagen, öfverensstämmer äfven detta med den

angifna synpunkten. På grund af samma åskådningssätt har slutligen från det danska för

-

40

slaget sådan handel uteslutits, som idkas på grund af hvad man kallar bevillning (se

näringslagen af år 1857 §§ 51 och 57), bränvinshandel (samma lag § 48 samt § 56 jämförd

med lagen angående utvidgad näringsfrihet i Kjöbenhavns omgifningar den 23 februari

1866 § 2) samt handel med hökarevaror och handel, som idkas på grund af de i näringslagens

§§ 49, 50 och 52, jämförd med nyss omtalade lag af den 23 februari 1866 § 2,

samt § 57 omtalade slag äf burskap eller näringsbevis. Flere .särskilda liknande slag

af handel äro, om än icke alldeles på samma sätt eller i samma utsträckning, för Norge

af enahanda grund undantagna redan på grund af hufvudregeln. Med hänsyn till formen

för bestämmelserna om lagens tillämpning på handel har det ansetts öfverflödigt

förklara, att de gälla icke blott när någon drifver handel i eget namn och för egen räkning,

utan äfven när han drifver den i eget namn men för annans räkning (kommissionshandel).

Deremot har det för Norge funnits vara nödvändigt .att särskilt omtala den

handel, som innefattas under skeppningsrörelse.

Jämte handel nämnes i § 35 särskild! förlagsverksamhet, som svårligen kan, strängt

taget, hänföras under handel men dock torde vara af beskaffenhet att böra dermed

likställas, vidare för Norge tillika annan till bok-, musik- eller konsthandel hörande

verksamhet, hvilken enligt handelslagen den 8 augusti 1842 § 16 der är fri näring.

Efter föredömet af lagstiftningen om konkurs och om bokföringsskyldighet och i öfverensstämmelse

med den danska firmalägen och den. norska lagen om firmaregister hafva

vidare både i det danska och det norska förslaget penninge- och bankrörelse gjorts lik

stälda

med den handel, som hänföres under lagen. Denna likställighet har på samma

sätt som i den danska konkurslagen utsträckts till de i andra länder under handel inbegripna

speditions- och försäkringsrörelserna, dervid för det senare slaget icke någon skilnad

på grund af de stora intressen, som deraf beröras, gjorts derpå, huruvida innehafvarcn

drifver rörelsen för egen eller främmande räkning, i eget namn eller såsom agent.

För de ömsesidiga försäkringsbolagen hafva dock lagens regler icke gjorts ovilkorligen bindande.

Slutligen är i lagen medtagen fabriksdrift, dock för Danmark med den begränsning,

som följer af 1872 års konkurslag § 45, samt i den norska texten i enlighet med 1874

års lag jämväl bergverksdrift. Ått deremot rederirörelse icke är bland de yrken, för

hvilka anmälningsskyldighet skulle finnas enligt § 35 a, har för Danmark sin förklaring

deri, att de nödiga uplysningarna om dem, som drifva denna verksamhet, lemnas

i de skeppsregister, som inrättats enligt lagen om danska fartygs inregistrering den 13

mars 1867 (se § 7). Det är äfven tvistigt, huruvida rederier för fartyg med flere delegare

(Partsrederier) äro anmälningsskyldiga enligt nu gällande lag af den 23 januari 1862. I

Norge finnas visserligen ännu icke några skeppsregister, men med hänsyn å ena sidan till

sannolikheten deraf, att förslag till bestämmelser om sådana register snart nog skola framläggas,

och å den andra till det besvär, tillämpning»! af firmalagens bestämmelser på de

i Norge utomordentligt talrika rederierna af nämnda slag skulle vålla för dessas ofta i

affärer ringa förfarna delegare, och det öfverfyllande af registerna, som deraf blefve en

följd, har det äfven för Norge, i enlighet med hvad som gäller enligt 1874 års lag om

firmaregister,'' i allmänhet ansetts riktigt att hålla detta slag af verksamhet utanför

förevarande lagförslag. Yigten af först nämnda skäl synes icke i någon väsendtlig grad

förringas deraf, att, äfven om sådana rederier medtoges i förslaget, det alltid stode öppet

att, derest föreskrifter om deras intagande i egna skeppsregister sedermera komme till

stånd, göra den ändring i firmalagen, som tarfvades för att förekomma dubbel registrering.

Det har nämligen ansetts vara icke blott i och för sig mindre önskligt att föreslå något,

som enligt all sannolikhet i en nära framtid måste ändras, utan äfven olämpligt att orsaka

i fråga varande personer det besvär, som anmälningsskyldighet efter förevarande

41

lag skulle medföra, då anledning funnes dertill, att n ny lag snart skall beröfva anmälan

dess betydelse och ny anmälan till ett annat regist r kräfvas. Endast när rederirörelse

drifves af aktie- eller kommanditaktiebolag, torde mera omfattande uplysningar än de,

som naturligen höra till ett skeppsregister (jfr. 1867 års danska lag), vara af nöden, och

för detta fall är äfven anmälan till firmaregistret på liden i § 35 lit. b.

Enligt sist omtalade ställe gälla förslagets öreskrifter i allmänhet aktie- och

kommanditaktiebolag oafsedt föremålet för deras v rksamhet, allenast denna går ut på

förvärf. Så är ock förhållandet enligt tyska och ungerska handelslagarna samt den

schweitziska obligationsrättslagen, hvilka lagar till ch med inbegripa sådana aktiebolag

och kommanditaktiebolag, hvilkas verksamhet icke h fva förvärf till ändamål.

Att enligt lit. c. anmälningsskyldigheten utstr"ckts till sparbanker, hvilka i de flesta

fall torde hafva sådana organisation, att de ic e äro hänförliga under några af de

förut omtalade slagen, är för Danmark särskilt p alladt deraf, att sådan anmälningsskyldighet

redan nu finnes enligt lagen angående sparbanker och lånekassor den 28

maj 1880 § 10. Deremot har i olikhet med en del främmande länders lagar i öfrigt

föreningar med vexlande antal delegare eller vexlande kapital inrymts i lagen, endast

så vida de drifva en verksamhet, som är hänförlig under § 35 lit. a. Orsaken härtill

är att söka deri, att till dylika föreningar, hvilkas förhållanden icke ordnats genom några

allmänna lagstiftningsregler, räknas en mängd olika slag, hvilkas verksamhet i många

fall är så ringa och begränsad, att tillämpning på dem af lagens regler om bolag med

begränsadt ansvar skulle blifva orimlig och dertill utan gagn, enär den skulle sakna verklig

betydelse för den allmänna rörelsen. Den omtalade bristen på lagbestämmelser inom

detta område skulle ock leda till ständiga tvifvelsmål, huruvida en anmälningsskyldig förening

vore för handen eller ej.

Det i andra stycket af § 35 gjorda undantag för föreningar, hvilkas reglementen

faststälts af den lagstiftande magten, är hemtadt från den norska firmaregisterlagen § 2.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda komme att gälla enligt de danska och norska

förslagen, har det svenska förslaget upstält såsom hufvudgrundsats, att lagen skall

afse de personer, som äro skyldiga att föra handelsböcker och intaga en särskild

ställning enligt konkurslagen; och då det der låtit sig göra att upställa regeln

utan särskildt upräknande af de olika slag af näringsidkare och bolag, som skulle

falla under densamma, har stadgandet kunnat och bort intagas på sin naturliga plats

i § 5, hvarest på motsvarande ställe i de båda andra ländernas texter en hänvisning

till § 35 förekommer. Betraktar man nu ordalagen i den svenska textens § 5, skall man

finna, att med två undantag, hvarom mera nedan, anmälningsskyldigheten enligt lagen

skulle hvila på en hvar, som vill idka handel elle annan näring, med hvars utöfvande

följer skyldighet att föra handelsböcker. De bestäm elser, till hvilka firmalagen sålunda

hänvisar, förekomma i §§ 1 och 2 af kungl. föror ningen angående handelsböcker och

handelsräkningar den 4 maj 1855. Dessa lagrum stadga, att en hvar, som i den ordning,

särskilda författningar innehålla, i stad eller, p landsbygden gjort till sitt yrke att

i gross eller i minut idka handel såsom näring, skall ehvad det är enskild man eller bolag,

föra ordentliga handelsböcker, sådana förordninge närmare föreskrifver; att detsamma

gäller för den, som gjort till sitt yrke att tillverka eller bearbeta varor till försäljning;

att under förenämnda stadgande inbegripas de, so drifva penningehandel och bankrörelse;

de, som för egen räkning eller i kommissi n emottaga varor till utsäljning; de,

som för in- eller utrikes sjöfart bygga eller utrusta* kepp eller fartyg för att uplåta dem

på frakt eller försälja dem; de, som öfvertaga försä ring mot sjö- eller eld- eller annan

skada; idkare af apoteks-, boktryckeri- och bokförla srörelse, af gröfre eller finare smides

Motiv

till firmalagskomiténs förslag. 0

42

bruk, af verk för tackjernsblåsning och jerngjuteri, af fabriker och manufakturverk och

af de borgerliga yrken, som hafva till ändamål att till försäljning bereda lifsmedel eller

drycker, samt slutligen de, som gjort till sitt yrke att på beting öfvertaga upförande och

bättrande af hus och bygnader; men att från samma stadgande äro undantagna jordbrukare

och idkare af de näringar, hvilka sammanhänga med jordbruket eller äro att

betrakta såsom föremål för liusflit; idkare af grufvedrift och bergsmannahandtering; handtverkare,

som hufvudsakligen på beställning förfärdiga varor, och de, som utan biträde af

annan än hustru och barn idka mångleri eller annan sådan mindre handelsrörelse eller

bereda lifsmedel eller drycker eller andra varor till försäljning.

Det allmänna vilkoret för bokföringsskyldighet är således, att en rörelse skall drifi*- vas såsom yrke. Detta sammanfaller ganska nära med motsvarande vilkor enligt de

danska och norska förslagen, såsom af förestående redogörelse för dessa förslag framgår.

Den här gjorda upräkningen af de särskilda slag af näringsidkare, som enligt den svenska

lagstiftningen äro skyldiga att föra handelsböcker, visar ock, att äfven det sätt, hvarpå

* den allmänna regeln i Sverige tillämpats, företer väsendtliga likheter med de två andra

länderna, så att det, hvad beträffar enskilde näringsidkare eller handelsbolag endast är

undantagsvis, som en rörelses egare skulle blifva hänförlig under lagen endast i ett eller två

af de tre länderna. Ett vigtigt sådant undantag innehåller det i svenska textens § 35

intagna stadgandet, att sedelutgifvande enskilda banker äro stälda utanför förslaget.

För sådana bolag finnes en särskild lag, som uptager hvarjehanda publicitetsföreskrifter.

På grund häraf, och då denna lagstiftning för närvarande är under omarbetning, har

det ansetts riktigast att helt och hållet undantaga dylika bankbolag från lagens bestämmelse!''.

Skulle det sedermera visa sig, att sedelutgifvande bankbolag böra i finnaregistret

uptagas, kan sådant helt enkelt ske genom att borttaga denna parägraf och, om

behofvet så kräfver, på vederbörande ställen införa för kommanditbolag bestämmelser motsvarande

dem, som finnas i de båda andra ländernas texter. I fråga om aktiebolag åter

har, såsom förut omtalats (sid. 16), anmälningsskyldigheten icke enligt det svenska,

förslaget gjorts beroende af skyldigheten att föra böcker, utan skulle alla aktiebolag*

vara underkastade lagens bestämmelser. Närmaste anledningen härtill har varit den,

att de i gällande aktiebolagslag intagna bestämmelser, som öfverflyttats till förslaget och

der fullständigats, icke gjort någon skilnad mellan olika slag af sådana bolag. Då det

vida öfvervägande antalet af aktiebolag i Sverige har en verksamhet, som går ut på

förvärf, torde ej heller i denna punkt någon skiljaktighet af praktisk betydelse finnasmellan

det svenska förslaget å ena och de båda öfriga ländernas å andra sidan.

Att deremot i fråga om det område, inom hvilket lagen skall gälla för andra bolag

med begränsadt ansvar, en väsendtlig olikhet i tillämpningen kommer att visa sig i Sverige

jämfördt med Danmark och Norge, har icke kunnat undvikas på grund af den förut

(sid. 21) omtalade bristen på svensk lagstiftning i ämnet.

Vid jämförelse med svenska texten till § 31 framträder en annan hit hörande skiljaktighet,

som torde fordra närmare förklaring. Oaktadt den utsigt, som kan finnas derför, att

komitén för utarbetande af likartade sjölagar för do tre nordiska länderna kommer att

föreslå rederiers uptagande i skeppsregister, hafva de svenske komiterade icke tilltrott sig

att hemställa, att de under § 18 hänförliga rederier för fartyg med flere delegare skulle nu

undantagas från firmalagens bestämmelser. Den allmänna regeln enligt det svenska förslaget

är, att alla bokföringsskyldiga näringsidkare skola uptagas i handelsregistret, och

undantag från denna regel är icke medgifvet mer än i ett enda fall, i hvilket annat publicitetsförfarande

är föreskrifvet. Mot ett sådant undantag kan icke vara något väsendtligt

att invända, men deremot torde afgörande betänkligheter möta att under öfvergångstiden,

intill dess skeppsregister hinna påbjudas, låta bokföringsskyldiga rederier för fartyg med

43

flere delegare vara fria från alla bestämmelser, som gå ut på att i den allmänna kreditens

intresse göra redarnas namn och andelar i fartyget, tillsättande af hufvudredare in. in.

bekanta. Om sedermera dylika rederier skola intagas i ett skeppsregister, vålla de nu i

angifna hänseende föreslagna bestämmelser i den svenska texten icke den ringaste svårighet

för denna ändrings genomförande, enär då allenast tarfvas, att, såsom nu skett med

sedelutgifvande banker, dylika rederier undantagas och de på dem syftande orden i §

31 uteslutas.

I afseende å slutstadgandet i de danska och norska förslagens § 35 må följande

anföras. Vid det förhållande, att gränserna för lagens tillämplighet å handlande blifvit

bestämda efter ett så yttre och formelt kännetecken som burskap eller annat näringsbevis

på handel, har det icke kunnat undvikas att utestänga en och annan handlande, som

på grund af rörelsens betydelse kunde med skäl göra anspråk på att få komma under

lagen, och för hvilken det med hänsyn till behofvet af kredit och de förbindelser, han

ikläder sig, kunde vara af vigt att få sin firma anmäld till handelsregistret. Af denna

anledning har genom omförmälda bestämmelse, som till en del återfinnes i den schweitziska

obligationsrättslagen, tillfälle blifvit beredt handlande, vare sig enskilda personer eller

bolag, som icke enligt förut uptagna stadganden äro anmälningsskyldiga, att anmäla

sig till handelsregistret med den verkan, att de blifva helt och hållet underkastade

lagens bestämmelser. På samma skäl har en dylik möjlighet blifvit beredd ömsesidiga

försäkringsbolag.

För Sverige har ett dylikt stadgande icke varit behöfligt eller kunnat förenas med

sättet för bestämmande af området för lagens verksamhet.

Dansk-norska § 36.

De i denna paragraf uptagna taxebestämmelser öfverensstämma i hufvudsak med nu

gällande regler. Se 1862 års danska firmalag § 16 och 1874 års norska lag om firmaregister

§ 10. Dock har för Danmark föreslagits enstaka nedsättningar, såsom i afgiften

för enskild näringsidkares firmaanmälan, likasom ock i den danska texten uptagits en

särskild lägre afgift för de på grund af lagen verkstälda notarialförrättningar. Från skyldighet

att erlägga afgifter för anmälan hafva undantagits i det danska förslaget sparbanker,

i det norska auktoriserade sparbanker, för hvilka lagen gäller, vare sig. att de

äro organiserade såsom föreningar med vexlande kapital eller icke. Det allmännyttiga

ändamålet torde kunna utgöra en tillräcklig grund för denna befrielse. Af delvis samma

orsak har både för Danmark och Norge föreslagits, att alla föreningar med vexlande

antal delegare eller vexlande kapital skulle vara fria från afgifter. Att någon afgift icke

skall erläggas för de i de två sista styckena af § 19 omförmälda anteckningar, följer

deraf, att paragrafen bestämmer afgifter endast för registrering af anmälanden. Hvad

angår Norge, märkes dessutom, att hela sportelväsendet är föremål för utredning.

Svenska § 36. Dansk-norskä § 37.

Den tid, inom hvilken de bestående firmor, som lagen afser, skola anmälas till- det

af lagen föreskrifna firmaregister, har blifvit bestämd till tre månader från lagens trädande

i kraft. Stadgandet härom afser naturligtvis, såsom ock de begagnade ordalagen

visa, sä väl de firmor, hvilka blifvit anmälda enligt gällande lagstiftning, som de, hvilka

icke förut anmälts, dock att i först nämnda fall registreringen skall enligt det dansknorska

förslaget ske utan betalning. Af samma omfattning är regeln (dansk-norska för

-

44

slaget n:r 2)- att omförmälda firmor, så vida de dittils varit lagliga, må intagas i handelsregistret,

äfven om de icke upfylla fordringarna i §§ 6—8. Om en firma förut varit lagligen

anmäld med vilkor eller begränsningar, som icke medgifvas i den nya lagen, kunna

dessa enligt den dermed sammanhängande dansk-norska textens bestämmelse äfven

uptagas i den nya anmälan; dock att vid alla de tillfällen, då delegarne i en rörelse

begränsat sitt personliga ansvar, utan att detta framgår af firman, till denna skall

göras ett sådant tillägg, som föreskrifves i § 7. Det behöfver knapt erinras, att de omtalade

bestämmelserna icke gifva ett enligt nu gällande- danska firmalag såsom ansvarigt

(namngifvet), men med begränsning i ansvarigheten registreradt bolag rätt att med begränsningens

bibehållande anmäla sig såsom handelsbolag, utan skall ett sådant bolag

anmälas såsom bolag med begränsad! ansvar (§ 18), hvilket ock tydligen är förutsatt i

sista punkten af n:r 1.

Enligt ett i paragrafens danska text tillagdt stadgande förfalla vid utgången af omförmälda

tid af tre månader samtliga på grund af lagen den 23 januari 1862 gjorda

anmälningar af firmor och fullmakter. Under nämnda tre månader kunna följaktligen,

intill dess ny anmälan registrerats enligt denna lag och, då fråga är om att åberopa registreringen

mot tredje man, tillika det i § 21 upstälda vilkor upfylts, anmälan enligt

den äldre lagen fortfarande kunna åberopas, dock att, så snart någon låtit registrera en

ny anmälan han naturligtvis icke. längre må åberopa en i en tidigare anmälan gjord, inskränkning,

som ej inbegripes i den nya anmälan.

Stockholm den 22 november 1884.

OSCAR ALMGREN. O. A. BACHKE. TH. JOH. HEFTYE.

A. KLUBIEN. C. F. RICARD. MORITZ RUBENSON.

V. C. Thomsen.

MOTIVER

TIL

DET AF DE SVEN SK-N ORSK-D AN SKE KOMMITTEREDE

UDARBEJDEDE

UDKAST

TIL

I

KJ0BENHAVN.

TRYKT HOS J. LI. SO HULTZ.

1884.

-Litterat underfegnede af den danske, norske og svenske Regering udnsevnte Kommitterede

under 12. August 1882 havde afgivet det af os udarbejdede Udkast til Lov om

Beskyttelse for Varemserker, have vi i Fortssettelse af det os overdragne Hverv udarbejdet

det foranstaaende Udkast til Lov om Handelsregistre, Firma og Prokura. Dette Arbejde

er, efteråt vi allerede paa vört Made i Christiania i Oktober 1881 vare enedes om visse

ledendo Grundssetninger for et eventuelt Förslag, og efteråt et forelebigt Udkast var blevet

behandlet paa det af os i August 1882 i Sandefjord afholdte Made, blevet tilendebragt

dels ved Brevvexling, dels paa fselles Moder, der af os ere afholdte i Stockholm i Marts

Maaned 1883, i Kjobenhavn fra den 14. til den 19. August d. A. og i Stockholm fra

den 1 7. d. M. til idag.

Forinden vi gaa over til en Redegjarelse for de enkelte Bestemmelser i ovenstaaende

Udkast, skulle vi — idet vi med Hensyn til de Bestemmelser i fremmede Lovgivninger,

til hvilke Hensyn er taget ved dettes Udarbejdelse, kunne henvise til den vor Betäckning

som Bilag vedfejede, af de Kommitteredes Sekretär udarbejdede Sammenstilling af kerhenharende

Lovbestemmelser —- forudskikke en Oversigt over den Ordning, som for Tiden i de

tre Riger er gjseldende paa det foreliggende Omraade.

For Danmarks Vedkommende har Lov om Benyttelsen af Firmaer samt af Fuldmagter

til åt underskrive per proeura in. m. af 23. Januar 1862 paabudt Ferelsen af

Registre, til hvilke der under de i Loven nsermere angivne Forudssetninger skal ske Anmeldelse

om Nseringsdrivendes Firmaer samt om staaende Fuldmagter, hvorved Nseringsdrivende bemyndige

Nogen til åt underskrive deres Firma. De nsevnte Registre, om hvis nsermere Indikning

instruktoriske Forskrifter ere givne ved Justitsministeriets Cirkulsere af 7. Maj 1 862,

feres ifolge Lovens § 10 af hvert Steds Gvrighed, i Kjobenhavn og Kjobstsederne af Magistraten,

paa Landet af Politimesteren. Af Registret kan Enhver imod en i Loven nsermere

fastsat Kjendelse (§ 16) erholde Oplysninger, enten mundtligt eller ved Udskrifter;

offentlige Myndigheder meddeles saadanne Oplysninger liden Betaling (§ 11). — Ved Siden

af åt indfore de modtagne Anmeldelser i Registret skal vedkommende Dvrighed ifolge § 10

foranstalte samme paa vedkommende Privates Bekostning offentliggjorte i den Berlingske

politiske og Avertissementstidende; nsermere Forskrifter om Ivserkssettelsen af denne Kundgjorelse

ere givne i Indenrigsministeriets Cirkulsere af 24. Juli 1862.

Pligt til åt anmelde Firma paahviler — forsaavidt angaar Enkeltmand, dog kun under

de nedenfor nsermere angivne Forudssetninger i Henseende til Beskaffenheden af det Firma,

han vil bruge — ifolge Lovens §§ 1 og 6 Enhver, Enkeltmand eller Selskab, der vil drive

1

2

nogen borgerlig Näring, hvorved ifolge en ved Bekjendtgjorelse fra Kjobenhavns Magistrat

af 20. Novbr. 1862 kundgjort Skrivelse fra Justitsministeriet förstaas enhver Handels-,

Kommissions-, Haandvserks- eller Fabrikdrift, der drives som selvstsendigt Erhverv, liden

Hensyn til om den er bunden Nafring eller ikke. Drives paagjseldende Forretning af et

Selskab med flere ansvarlige Deltagere eller af et uansvarligt Selskab, kraeves ingen yderligere

Betingelser for Anmeldelsespligten, jfr. sairligt med Hensyn til det forstnaevnte Tilfelde

Lovens § 1 Nr. 2, bvorefter Pligt til åt gjore Anmeldelse paahviler Selskabet, hvad enten de

Paagjseldende ville drive Neeringen under Deltagernes forenede personlige Navne eller under en

enkelt Deltagers Navn eller under et andet saerligt Forretningsnavn. Drives Forretningen

derimod af Enkeltmand, indtrader Anmeldelsespligt kun, forsaavidt han vil bruge et Forretningsnavn,

der indeholder andet eller mere end hans eget Navn; og selv da kraeves Anmeldelse

ikke, naar Vedkommende er en Enke, som vil benytte sin afdode Mands Navn

med Tilfojende af Ordet »Enke». Sam dreven af Enkeltmand bliver en Forretning efter

Loven af 1862 åt anse, uanset åt Vedkommende maatte have en eller flere kommanditaere

Interessenterx).

Med Hensyn til Forretningsnavnets Dannelse föreskriver Lovens § 3, 2det Stykke,

for saadanne Forretningers Vedkommende, som have en eller flere ansvarlige Indebavere,

åt et Firma ikke maa indeholde noget Navn enten paa Personer, som ikke ere og heller

ikke have vseret (ansvarlige) Deltagere i Firmaet, eller paa Foretagender, der ikke staa og

ikke have staaet i nogen Förbindelse med Firmaet. Derimod indeholder Loven ikke

noget Paabud om, åt saadanne Forretningers Firma skal vtere et Personfirma. Ejheller

indeholder Loven nogen Bestemmelse om civilretlige Virkninger af, åt der i et anmeldelsespligtigt

Firma er optaget et Navn, som efter det anforte ikke maa findes i samme,

— vsere sig nu, åt Anmeldelse er undladt, eller åt en Fejl er begaaet fra vedkommende

Registerforers Side. Det er saaledes navnlig et uafgjort Sporgsmaal, hvorvidt en kommanditaer

Deltager, hvis Navn med Urette er optaget i Firmaet, som Folge heraf kommer

til åt haefte som an svarlig Deltager* 2). Om Dannelsen af uansvarligt Selskabs Forretningsnavn

indeholder Loven ingen udtrykkolig Bestemmelse, og det er saaledes Gjenstand for

Tvivl, om det kan formenes et sligt Selskab åt före et Firma, der bestaar af Personnavne

''”''b

Ifelge Lovens §3, Iste Stykke, skal ethvert nyt Firma, hvorom Anmeldelse gjeres i

Henliold til § 1 o: af Enkeltmand eller ansvarligt Selskab, tydeligt adskille sig fra de paa

samme Sted bestaaende, ifelge § 1 anmeldte Firmaer. Overensstemmende hermed bestemmer

derhos § 4, lste Punktum, åt den, der först har valgt et Firma, har Raadighed over

samme og beholder denne saa laenge, indtil Firmaet opbaeves, eller Retten til dels Benyttelse

af barn överdrages en Anden. Udtrseder af et Selskab en ansvarlig Deltager, hvis

Navn har vseret benyttet i Selskabets Firma, kraeves hans Tilladelse til dets fortsatte Benyttelse

(§ 4, 2det Punktum). Der Eneindehaveren af et Firma eller en Deltager i et Selskab,

hvis Navn förekommer i dettes Firma, traeder hans Bo eller Arvinger i den ommeldte

Henseende i hans Sted; dog maa i dette Tilfaelde Anmeldelse om Firmaets Övergång ske

inden et Aar fra Dedsfaldet, idet det i andet Fald betragtes som ophaevet (§ 4, sidste

Punktum). — En lignende Eneret, som saaledes tilkommer Enkeltmand og ansvarligt Selskab

med Hensyn til det af dem valgte Firma, tor i Kraft af de anforte Bestemmelsers

'') Se Aagesen i Ugeskr. for Retsvsesen 1877. S. 47—48.

2) Se heroin Aagesen ant. St. S. 43.

“) Se med Hensyn til dette Spdrgsmaal Aagesen ant. St. S. 66—67.

3

Analogi, jfr. Lovens § 6, antages åt tilkomme uansvarligt Selskab med Hensyn til det af

samme anmeldte Navn.

Anmeldelsen om Enkeltmands eller ansvarligt Selskabs Firma skal ifolge L. 1862

§ 2 indeholde:

1) Firmaets Navn, Hjemsted og Nseringsvej;

2) Navnene paa alle ansvarlige Deltagere i Firmaet,

og (for ansvarligt Selskabs Vedkommende)

3) Oplysning om, hvem af Deltagerne der ere berettigede til åt underskrive Firmaets

Navn, samt om der maatte rare gjort nogen og da hvilken Indskraenkning i det

samtlige Deltagere i Almindelighed paahvilende solidariske Ansvar med Hensyn til enhver

Firmaet paadragen Förpligtelse, saavelsom om, hvorvidt nogen af de under den

opgivne Nseringsvej faldende Forretninger maatte rare undtagen fra Firmaets Omraade.

Uansvarligt Selskabs (Förenings) Firmaanmeldelse skal angive:

1) Selskabets Navn, Hjemsted og Nseringsvej;

2) Navnene paa de Personer, der i Egenskab af Bestyrere eller paa anden Maade ere

bemyndigede til åt handle og underskrive paa Selskabets Vegne,

samt vsere ledsagede af et Exemplar af Selskabets Vedtsegter eller i det mindste et

Udtog, omfattende alle de Bestemmelser, som vedkomme Tredjemands Forhold til Selskabet.

Förliden den förän omhandlede förste Anmeldelse bliver Anmeldelse dernsest åt gjore,

naar Forretningen (Firmaet) ophseves eller der iovrigt indtrseder Förändring med Hensyn

til noget Forhold, hvorom Oplysning henholdsvis ifolge § 1, jfr. § 2, eller § 6 skal meddeles

til Firmaregistret, se §§ 5 og 7; säfligt föreskriver § 4, 3dje Punktum, Anmeldelse,

naar en Deltager i et Firma dor. Samtlige her naevnte Anmeldelser skulle ske inden 3

Dage henholdsvis efter Ophsevelsen eller Förändringen (Dodsfaldet).

Ved Siden af de i det Foregaaende omhandlede Anmeldelser har Loven endvidere, som

ovenfor berört, paabudt Anmeldelse til Registret af Fuldmagter, hvorved Nogen, der driver

borgerlig Nsering (se ovenfor), bemyndiger en Anden til åt underskrive paa Firmaets

Vegne (per procura), se § 8. Pligten til åt anmelde saadan Fuldmagt er ikke betinget

af, åt Fuldmagtsgiveren er pligtig til åt anmelde Firma1). Bestemmelsen omfatter

kun Enkeltmand og ansvarligt Selskab; men ifolge de ovenanforte Regler i § 6,

jfr. § 7, vil en rasentlig lignende Anmeldelsespligt Ande Sted ved uansvarlige Selskaber2).

Hvilke nsermere Fordringer der maa stilles til Fuldmagtens Jndhold, for åt

denne skal blive anmeldelsespligtig efter § 8, er ikke sserligt angivet i Loven; åt Fuldmagten

udtrykkeligt skal lyde paa Underskrift per procura, eller åt den skal vsere ubegrsenset,

haves der ingen Hjemmel til åt fordre; derimod er det aabenbart forudsat i Loven,

åt Fuldmagtsforholdet har en varigere Karakter3). — Anmeldelsen, der skal vsere ledsaget

af en bekrseftet Afskrift af Fuldmagten, skal gjores inden 3 Dage efter dennes Meddelelse,

se § 8. Ifolge § 9 skal der paa samme Maade om enhver Förändring eller Förnyelse

af en saadan Fuldmagt saavelsom om sammes Tilbagekaldelse, forsaavidt dens Ophor

ikke har vseret fastsat forud i selve Fuldmagten, ske Anmeldelse inden 3 Dage, efter åt

henholdsvis Förändringen eller Förnyelsen er sket eller Tilbagekaldelsen er traadt i Kraft.

'') Se Aagesen anf. Sted. S. 100—1.

2) Se Aagesen S. 101—2.

3) Se herred i det hele Aagesen S. 102 ff.

4

De i Loven omhandlede Anmeldelser skulle ske til Dvrigheden i den övrighedskreds,

hvorunder eller hvorfra Nseringen drives, se §§ 1 og 6 ; det er i Overensstemmelse hermed

antaget, åt Anmeldelse kun kan Ande Sted i den Kreds, hvorfra Virksomheden drives, naar

der ikke findes nogen bestemt Kreds, hvorunder den drives1).

Med Hensyn til den förste Anmeldelse om et Firma, der har en eller flere ansvarlige

Indebavere, föreskriver Lovens § 2, åt den skal vtere underskreven af samtlige (ansvarlige)

Deltagere, hvis Underskrifter skulle vsere notarialiter bekrseftede eller vedkjendte af de

Paagjseldende ved personligt Mode for övrigheden. For uansvarligt Selskabs Vedkom- .

roende siges med Hensyn til den förste Anmeldelse i § 6, åt samme skal ske ved dets

Bestyrelse; om Bekräftelse eller Vedkjendelse af Underskrifterne siges intet. Om, hvem

der skal indgive de senere Anmeldelser, har Loven ikke udtrykkeligt udtalt sig, men

maa i saa Hänseende forudssettes åt have henholdt sig til, hvad der gjselder om den

förste Anmeldelse2 3). Åt det er vedkommende Fuldmagtsgiver, som skal indgive Anmeldelsen

om en af de i Lovens §§ 8 og 9 ommeldte Fuldmagter, er ikke udtrykkeligt sagt,

men er aabenbart forudsat i Loven.

Ved Modtagelsen af de i Loven foreskrevne Anmeldelser skal Övrigheden ifelge § 10

paase, åt de ere overensstemmende med Lovens Bestemmelser. Anke over en af Övrigheden

tagen Beslutning om Anerkjendelse eller Ikke-Anerkjendelse af et Firma rettes til Indenrigsministeriet,

uden åt dog Vedkommendes Adgang til åt faa Sporgsmaalet afgjort ved

Eettergang derved indskrsenkes, se § 12.

Begynder Nogen, der er pligtig til åt anmelde Firma, sin Forretning uden åt have

gjort saadan Anmeldelse, eller undlader Nogen inden den foreskrevne Tid åt indgive nogen

anden af de i Loven paabudne Anmeldelser, ifalder han Bodeansvar efter dens § 13.

Men ved Siden heraf har Loven knyttet vigtige civilretlige Folger til de i samme foreskrevne

Anmeldelser. Hovedbestemmelserne herom indeboldes i § 14, jfr. § 2 Nr. 3 (se ovenfor).

§ 1 4 begynder med åt udtale, åt de i Medför af Loven skete Anmeldelser og Bekjendtgjorelser

ero bindendefor alle Vedkommende i Forhold til Tredjemand, og bestemmer i Förbindelse

hermed for ansvarligt Selskabs Vedkommende, åt, saa Imnge andet ikke er anmeldt og

offentliggjort i Henhold til § 2 Nr. 3, antages det, åt Firmaet omfatter enhver under den,

paagjseldende Nseringsvej henhorende Forretning, og åt alle Deltagerne ere En for Alle og

Alle for En ansvarlige for allé Firmaets Forpligtelser, samt åt de alle ere berettigede til åt

handle i Firmaets Navn og åt underskrive paa dets Vegne, alt forudsat, åt ikke andet er

sserligt meddelt til den enkelte Tredjemand. Ved Bestemmelsen i § 2 Nr. 3 sammenholdt

med den nysanforte Bestemmelse i § 1 4 har Loven aabnet Deltagerne i et ansvarligt Selskab

Adgang til ved Hjselp af Firmaregistret med bindende Virkning for Tredjemand åt undergive

deres Ansvar for Selskabets Forpligtelser visse Bogrsensninger; navnlig ville de saaledes ad denne

Vej med bindende Virkning kunne fastssctte, åt de kun skulle svare til Selskabets Gjseld pro

rata8); derimod tor det antages, åt der ikke ved Anmeldelse og Offentliggjorelse kan

skaffes en Indskrsenkning Gyldighed, som maa anses uforenelig med de Paagjseldendes Egenskab

af ansvarlige Deltagere, jfr. saaledes navnlig, åt det vedtages, åt Deltagerne kun skulle

hsefte med deres Indskud overfor Tredjemand4 *). Fremdeles har Loven ved de anforte Be

-

'') Se Kj0benli. Overrets Domme i TJ. f. R. 1867 S. 451 og 1879, S. 590.

’) Jfr. berved en Kbh. 0. R. D. i U. f. R. 1878 S. 235.

3) Se Aagesen anf. St. S. 16 ff.

4) Se Sfi- og Hand. R. DD. 18. Febr. 1875 i U. f. R. 1875 S. 239 og Kbh. Gjseldskommissions DD. af

12. Sept. 1879 og 8. April 1880 i TJ. f. R. 1881 S. 175 samt Aagesen S. 41—47.

5

stemmelser aabnet Adgang til med bindende Virkning for Tredjemand åt undergive den Deltagerne

i et ansvarligt Selskab tilkommende Signaturret vilkaarlige Begransninger, saavel i

Hcnseende til Tiden, Stedet og Maaden, hvorpaa denne Bet kan udoves, som i Henseende

til Indholdet af de Förpligtelse!-, som af Vedkommende kunne stiftes; i sidstnsevnte Henseende

ville Indskrsenkninger navnlig ogsaa kunne gjeres derigjennem, åt det anmeldes, åt

visse under den opgivne Nseringsvej faldende Forretninger skulle vaire undtagne fra Selskabets

Omraade 1). Paa samme Maade ville allehaande Indskrsenkninger i den Bestyrelsen

'' for et uansvarligt Selskab tillagte Bemyndigelse til åt förpligta Selskabet saavelsom i de i

Lovens §§ 8 og 9 omhandlede Fuldmagter ad den herombandlede Vej kunne gjores bindende

for Tredjemand2). — Til fuldstaendig Undladelse af åt anmelde et anmeldelsespligtigt

Selskab bär Loven ikke knyttet sserlige civilretlige Folger, men har med Hensyn til det i

dette Tilfaelde indtrsedende Resultat ladet det bero ved, hvad ''der maatte vsere hjemlet ved

Lovgivningens almindelige Grundssetningera).

Anmeldelse og Offentliggjorelse af Tilbagekaldelser af eller Forandringer i tidligere

Anmeldelser medforer efter 6 Ugers Forlob prseklusiv Virkning i Forhold til Tredjemand;

forsaavidt angaar Retsbandler, der ere indgaaede indenfor det nsevnte Tidsrum, vil derimod

udenfor Tilfaelde af Dodsfald Sporgsmaalet, om Tilbagekaldelsen eller Förändringen kan

paaberaabes imod vedkommende Tredjemand, bero paa, om han efter de i det enkelte

Tilfaelde foreliggendo Oplysninger maa antages ved Retshandlens Indgaaelse åt have havt

Kundskab om samme, se § 14.

I § 15 har Loven for firmaanmeldte Forretningers Vedkommende hjemlet en Afvigelse

fra de saedvanlige Vaernetingsregler, idet efter den citerede Paragraf det i Henhold til

§ 2 Nr. 1 eller § 6 Nr. 1 opgivne Hjemsteds Ret betragtes som Firmaets, Selskabets

eller Föreningens Hjemting, om end Deltagerne eller Bestyrerne alle eller nogle have

andet personligt Hjemting, ligesom - Sager mod Selskabet, Firmaet eller Föreningen kunne

indklages for samme Steds Forligskommission. Paragrafen hjemler derhos yderligere en

Modifikation i Reglerne om Stsevnings Forkyndelse, idet det efter samme skal vaere tilstrsekkeligt

åt give Kald og Varsel til den eller de Deltagere eller Bestyrere, som bo paa det opgivne

Hjemsted, og hvis ingen af dem bor der, da paa Interessentskabets eller Selskabets

Kontor eller Forretningslejlighed.

I Norge har Lov om Firmaregistre af 3. Juni 1874, tildels med den danske

Lov af 1862 som Forbillede, anordnet Farelsen af Registre, hvortil indenfor de i Loven

nsermere afstukne Grsenser Nseringsdrivendes Firmaer skulle anmeldes. Om Anmeldelse

af Prokura har Loven ikke givet nogen Förskrift, Ligeledes kan det strax bemaerkes, åt

Loven af 1874, i Modssetning til den danske Lov, ganske har afholdt sig fra åt give Regler

om Forretningsnavnets Dannelse, i hvilken Henseende de Paagjaeldende altsaa ikke ere undergivne

andre Begrsensninger end dem, som maatte felge af Lovgivningens almindelige Grundsoetninger.

I sidstnsevnte Henseende synes det åt vaere antaget, dels åt Medlemmerne af et som uansvarligt

stiftet Selskab blive personligt ansvarlige for Selskabets Forpligtelser derved, åt Selskabet

ferer et Personfirma, dels åt en uvedkommende Tredjemand eller en kommanditser Deltager,

som taaler, åt hans Navn benyttes i et ansvarligt Selskabs Firma, derved paadrager sig

'') Se Aagesen S. 90.

’) Se Aagesen S. 93 tf. og 104—5.

3) Se Aagesen S. 31 tf., 68, 71 og 86,

6

personligt Ansvar for dels Förpligtelse^ saafremt han ikke er en forhenvserende ansvarig

Deltager, som paa regelmsessig Maade har kundgjort sin Udtraden1).

Firmaregistret fores ligesom i Danmark af ethvert Steds Dvrighed, i Kjobstad og

Ladested af Magistraten og paa Landet af Fogden, se Lovens § 3, jfr. § 5. Naar en

Anmeldelse er registreret, beserges den af vedkommende Embedsmand paa Anmelderens

Bekostning offentliggjort mindst en Gång i den eller de Tidender, hvori Proklamata

skulle indrykkes (§ 5). Naermere Bestemmelser om Amneldelsernes Begistrering og Offentliggjorelse

ere fastsatte ved Indredepartementets med Hjemmel i Lovens § 5 og Kgl. Kesol.

21. Sept. 1874 givne Cirkulaere af 12. Nov. s. A., jfr. Lov om den offentlige Kundgjeielsestidende

af 19. Juni 1882 § 1. Af Firmaregistret — ved hvilket de original

Anmeldelser med Bilag blive åt opbevare (§ 5) — kan Enhver mod et i Lovens

§ 10 mermere fastsat Gebyr förlänga sig meddelt saavel mundtlig Oplysning som

Ddskrifter. Mod et aarligt Gebyr af 40 Er. i Christiania og 20 Er. andetsteds i Riget

kan Enhver forlange sig ugentlig meddelt Tidskrift af alt, hvad der an fe re 3 paa Registret.

Eredsen af Nseringsveje, indenfor hvilken Loven paalsegger Anmeldelsespligt, er i:aermere

angiven i § 1, jfr. § 2; den er snsevrere end efter den danske Lov, idet navnlig

Haandvserk ganske er holdt udenfor samme. I § 1 nsevnes i saa Henseende: Handels-,

Fabrik- og Bergverksdrift samt Skibsrederi, forsaavidt dette drives af uansvarligt Selskab.

Ved Handelsdrift förstaas ifelge Paragrafens 3dje Led åt gjore sig en Nseringsvej

af åt afflående dertil indkjobte Varer eller af åt drive Eommissionshandel, Udskibning

eller Bankforretninger. Dog indbefattes ikke derunder den Art af Handel, som efter Lov

om Handelen af 8. August 1842 § 16 er aldeles fri, nemlig Handel med en Del i

den anforle Bestemmelse nsermere betegnede Haveprodukter, Levnetsmidler og andre Nodvendighedsartikler

samt trykte Boger, Eunstsager in. m. Hvorvidt Anmeldelsespligt begrundes

allerede ved den faktisk drevne Handel, eller om den kun indtrader, naar Vedkommende

har taget Handelsborgerskab, er Gjenstand for Tvivl2 3 *).

Indenfor den saaledes givne Ramme paahviler Anmeldelsespligt:

1) Enkeltmand, der som Firma benytter enten et andet end sit eget Navn eller sit eget

Navn med et Tillseg, der antyder et Interessentskabsforhold; dog kan en Enke uden

åt blive anmeldelsespligtig benytte sin afdode Mands Navn med Tilfejende af Ordet

Enke i sit eget Navns Sted (se § 1 Litr. a, jfr. § 2);

2) ansvarligt Selskab, der som Firma benytter enten en anden Betegnelse end samtlige

ansvarlige Deltageres egne Navne eller disse med et saadant Tillseg, som ovenfor

nsevnt (§ I Litr. b);

3) uansvarligt Selskab (§ 1 Litr. c).

Betydningen af Udtrykkene ansvarligt og uansvarligt Selskab er mermere förråret

i Slutningen af Lovens § 1, hvarefter et Selskab er ansvarligt eller uansvarligt, eftersom

Nogen eller Ingen personligt hsefter for dets Förpligtelse!''. Eommanditselskabet danner

ligesaa lidt som etter den danske Lov nogen selvstsendig Eategori men maa, alt eftersom

der er en eller flere ansvarlige Deltagere, felge Reglerne om Anmeldelse af Enkeltmands eller

af ansvarligt Selskabs Firma8).

'') Se Hallager, Den norske Obligationsret, 2det Oplag ved Aubert (1879) II. S. 221—22 og S. 230,

jfr. S. 217—18.

2) Se Platon, Lov om Firmaregistre af 3. Juni 1874 (Christiania. 1875). S. 17 til 19.

3) Jfr. Platou ovenanf. Vaerk S. 3 og samme Forfatter i Norsk Retstidende f. 1882, S. 511 S. samt

Hallager-Aubert. II. S. 229 Noten og 232.

7

Fritagne för åt gjore Anmeldeise ere ifolge Lovens § 2 dels Selskaber, der have

faaet deres Statuter ved Beslutninger af Eigets lovgivende Magt, dels offentlig autoriserede

Sparebanker. Det udtales derhos, åt den OmstaBndigbed, åt Forsikrings-, Livrente-, Pensions-

og Forsargelscsselskaber drive Diskontovirksomhed med deres egne Midler, ikke

medferer, åt naervaerende Lov paa dem bliver anvendelig.

Den förste Anmeldeise skal ifolge § 4 indeholde Forretningsnavnet (Firmaet) og angive,

livor Forretningskontoret er; ifald Forretningen i en anden Hvrighedskreds maatte”have en

Afdeling (Filial), hvis Bestyrelse eller Tilsyn kan paadrage Firmaet Forpligtelser (§ 3),

skal Anmeldelsen ogsaa indeholde Oplysning herom; det er tvivlsomt, hvor nöje Betegnelse

der i disse Stedsangivelser kan fordres; dog antages det, åt paa Landet i d”et

mindste Prsestegjseld maa opgives1). Anmeldelsen skal derhos angive Forretningens Gjenstand

og fuldt Navn paa den eller de Personer, som ere bemyndigede til åt underskrive

Firmaets Navn; herunder indbefattes dog ikke Prokurister; dog er det af Nogle antaget,

åt Prokura maa anmeldes, naar ingen af Deltagerne i et ansvarig Selskab deltager i

Bestyrelsen , men denne alene fores f. Ex. af en teknisk Dirigent2)- Endelig skal ”Anmeldelsen,

hvis den angaar:

1) Enkeltmand, angive det fulde Navn paa Firmaets Indehaver;

2) ansvarligt Selskab, det fulde Navn paa eamtlige ansvarlige Deltagere;

3) uansvailigt Selskab, enten give fuldstfendig Förklaring om de Bestemmelser, som vedkomme

Forholdet til Tredjemand, eller vaere ledsaget af et Exemplar af Selskabets Statuter.

— Med Hensyn til dette sidstnsevnte Punkt paalaegger det ovenanforte Cirkuhere

af 12. November 1 87 4 Registerforeren, forsaavidt et Selskab alene har ledsaget Anmeldelsen

med Exemplai al Selskabets Statuter, i vedkommende Rubrik af Firmaprotokollcn åt

meddele den fornodne Förklaring om Forholdet til Tredjemand, i hvilken Henseende Cirkulseret

exempelvis for Aktieselskabers Vedkommende ntevner den tegnede Kapitals Storrelse,

Aktiornes Antal og Storrelse, hvormeget af Kapitalen der er indbetalt m. v.

Naar der senere foregaar Förändring i Henseende til Noget, som er anmeldt til

Firmaregistret, skal herom paa samme Maade ske Anmeldeise, se § 8. Saadan Anmeldeise

skal gjores senest 8 Dage, efter åt Förändringen er indtraadt, hvilken Frist, naar

Förändringen er begrundet i Dodsfald, regnes fra den Tid, da Dodsfaldet er blevet bekjendt

for Nogen, som er bemyndiget til åt underskrive Firmaets Navn, eller for Skifteretten paa

den Afdodes Hjemsted (§ 8 Litr. a).

Anmeldelserne skulle vaere skriftlige og, forsaavidt angaar Enkeltmand eller ansvarligt

Selskab, underskrevne af Enhver, dor er personligt ansvarig. Dog er det for ansvarligt

Selskabs Vedkommende tilstraekkeligt, åt Anmeldelsen underskrives af dets Bestyrelse, naar

mindst 3 personligt ansvarlige Deltagere have Saede i denne. For uansvarligt Selskabs

Vedkommende kan Anmeldelsen altid underskrives af Bestyrelsen alene. Underskrifterne

skulle vaere enten notarialiter bekrseftede eller vedkjendte under personligt Mode for den

•Dviighed, til hvem Anmeldelsen skal gjores, eller til hvem Bevidnelse om, åt den er gjort,

skal oversendes, se § 3 sammenholdt med § 8 i Begyndeisen. — De anferte Regler

modificeres dog noget, forsaavidt Talen er om Anmeldeise af Forandringer i et tidligere

anmeldt Forhold, En saadan Anmeldeise kan, hvis den gaar ud paa noget andel °end

Förändring af Forretningsnavnet, Firmaets Övergång til ny Indehaver, Optagelse af nyt

ansvarligt Medlem, Bemyndigelse til åt underskrive Firmaets Navn, eller åt Firmaet skal

‘) Se Plattra ovenanf. Vserk S. 29—30, jfr. dog Hallager-Aubert II. S. 239.

2) Se Platou S. 30-32. jfr. S. 27, og Hallager-Aubert II. S. 239.

B

ophore, underskrives af Enhver, som ifolge tidligere Anmeldelse er bemyndiget til åt underskrive

Firmaets, Navn, og Underskriften behover i de heromhandlede Tilfselde ikke åt vane

bekrseftet eller vedkjendt som ovenfor sagt. Den samme Regel gjselder derhos om Anmeldelse, som

gaar ud paa, åt nyt ansvarligt Medlem er indtraadt, naar dette Medlem skriftligt har erkjendt

sig ansvarlig, og Erkjendelsens Underskrift er bekrseftet eller vedkjendt overensstemmende

med § 3, se § 8 Litr. b. Endelig kan ifolge § 8 Litr. c en tidligere anmeldt Deltager

selv anmelde sin Udtrsedelse af Selskabet; men han har da åt vedlsegge skriftlig Erklsering

herom fra Nogen, som ifolge behörig Anmeldelse er bemyndiget til åt underskrive Firmaets

Navn. Forpligtelsen til åt anmelde Dodsfald paahviler overensstemmende med Forudsaetningen

i § 8 Litr. a, naar et Medlem af et ansvarligt Selskab dor, den eller de efterlevende

Deltagere, og naar en firmaanmeldt Enkeltmand dor, efter Omstaendighederne Skifteretten

paa hans Hjemsted eller de selvskiftende Arvinger1).

Anmeldelserne gjores ifolge § 3, jfr. § 8, til Dvrigheden paa det Sted, hvor Vedkommende

har Forretningskontor. Har Firmaet Hovedkontor i en Dvrighedskreds og desuden

i en anden Ovrighedskreds en Forretningsafdeling, hvis Bestyrelse eller Tilsyn kan paadrage

Firmaet Förpligtelse!'', skal Anmeldelsen gjores til Hovedkontorets Dvrighed. Denne skal

da til Afdelingens Dvrighed oversende skriftlig Bevidnelse om, åt Anmeldelsen er modtagen

og naar, hvilken Bevidnelse ifolge § 5 af sidstnsevnte Dvrighed extraktvis bliver åt indfore

i dens Firmaregister; i denne sidstnsevnte Bestemmelse ligger, åt Bevidnelsen maa

gjengive Anmeldelsens Indhold saa vidt, åt Filialafdelingens Register kan blive ligesaa

fuldstsendigt som Hovedkontorets2)- For Filialer af Firmaer, der have Hovedkontor i

Udlandet, skal Anmeldelsen gjores direkte til Filialens Uvrighed. — Ved Modtagelsen af en

Anmeldelse har Dvrigheden, forinden den registrerer samme, ikkun åt paase, hvad der i

Lovens § 3 er paabudt for åt sikre, åt Underskrifterne ere segte (§ 5)3).

For Ikke-Efterkommelse af Anmeldelsespligten fastsaetter Loven Bodeansvar, se § 6,

jfr. § 8, hvorefter saadant Ansvar rammer, naar Nogen driver en Virksomhed, som begrunder

Anmeldelsespligt, forinden denne Pligt er efterkommet, eller naar en indgiven Anmeldelse

ikke tilfredsstiller Lovens Fordringer.

Ved Siden af Bodeansvaret knytter Lovens § 7 civilretlige Folger til Ikke - Fyldestgjorelse

af Anmeldelsespligten. Loven er paa dette Punkt for saa vidt gaaet videre end

den danske Lov af 1862, som den ogsaa har knyttet saadanne Folger til fuldstsendig

Undladelse af åt gjore Anmeldelse. Det bestemmes i saa Henseende i den citerede Paragrafs

förste Led, åt saalsenge paabuden Anmeldelse ikke er registreret og offentliggjort,

kan Enhver, som ikke bevisligen kjender til eller af vitterlige Kjendsgjerninger har maattet

skjonne, åt det virkelige Förkola er anderledes, betragte alle Deltagere i Selskabet som

personligt ansvarlige for Firmaets Forpligtelser og som berettigede til åt handle paa dets

Vegne og underskrive dets Navn. I Kraft af denne Bestemmelse vil Tredjemand, som er

i god Tro, kunne gjore personligt og solidarisk Ansvar gjseldende mod Deltagerne i et

uansvarligt Selskab, for hvis Vedkommende Anmeldelse er forsomt, saavelsom mod de kommanditsere

Deltagere i et egentligt Kommanditselskab4)- Er der gjort Anmeldelse, men

*) Jfr. herved Platon ant. V. S. 55—56.

J) Jfr. Platou S. 23—24.

3) Jfr. Platou S. 34, Hallager-Aubert II. S. 238—39.

4) Jfr. i0vrigt med Plensyn til Bestemmelsens Anvendelse paa det sidstnsevnte Slags Selskaber Hallager-Aubert.

II. S 231—32 og isser Platou ovenanf. V. S. 47—50 og samme Förfäder i Retstidende

1882, S. 469 tf., hvor det er nsermere udviklet, åt Bestemmelsen er uden Anvendelse paa

den Form af Kommanditforhold, som svarer til den tyske Lovgivnings „stille Gesellschaft" og som

efter den naevnte Forfatters Vidnesbyrd er den, der hidtil alene har haft nogen Udbredelse i Norge.

9

denne lader det uoplyst, om Nogen haefter for Firmaets Förpligtelse^ eller hvem, gjselder

ifolge § 7, 2det Led, om Deltagernes Ansvarlighed samme Regel, som ovenfor angivet.

Har indgiven Anmeldelse den Mangel, åt den ikke oplyser, hvem der er berettiget til åt

underskrive Firmaets Navn, antages saadan Berettigelse åt tilkomme enhver Deltager, mod

hvem personligt Ansvar for Selskabets Forpligtelser kan gjores gjseldende. De saaledes för

Tilfelde af ufuldstsendig Anmeldelse givne Regler stemrne, som det ses, med Bestemmelserne

i dansk Lov af 1862 § 14, 2det Punktum, der dog for saa vidt er strsengere, som den fordrer

sandig Underretning til den paagjseldende Tredjemand, for åt denne skal bindes ved en

ikke anmoldt Indskrsenkning i Ansvaret eller Signaturretten. — I Hänseende til den Anmeldelsen

tillagte Betydning skiller iovrigt Loven af 1874 sig i den Henseende fra den danske Lov,

åt den ikke som denne har gjort det rimligt ved Registrering og Offentliggjorelse åt gjore

Indskrsenkninger i det de ansvarlige Deltagere i et Selskab paahvilende solidariske Ansvar

bindende for Tredjemand1).

Anmeldelse om Förändring i et til Registret anmeldt Forhold faar ligesom efter

dansk Rot pncklusiv Virkning i Forhold til Tredjemand efter Udlobet af 6 Uger fra den

Dag, da Anmeldelsen er indregistreret og behörigt bekjendtgjort, medens Förändringen, om

den er indtraadt paa anden Maade end ved Dodsfald, indenfor det nsevnte Tidsrum bliver

liden Virkning i P orhold til Enhver, som uvidende om samme har indladt sig i nogen

Retshandel med Firmaet, se § 8 Litr. d.

Ifolge Lovens § i) anses det ifolge § 3 anmeldte Hjemsted (^vedkontor) som saadant

i alle retslige Anliggender, saasom ved Bestemmelse af Firmaets Forligelseskommission

og Vserneting — eu Bestemmelse, der forsaavidt raikker videre end den tilsvarende

Bestemmelse i den danske Firmalovs § 15, som den ogsaa hjemler et srerligt Tinglysningsvaerneting

der, hvor horretningskontoret er. Ifolge Paragrafens 2det Led kan derhos,

forsaavidt et Firma har Forretningsafdeling og Förpligtelse!! er paadragen ved dennes

Bestyielse eller ''lilsyn, Sägen tillige indbringes for Afdelingskontorets Forligelseskommission

og Rot. Paragrafen hjemler dernaist en tilsvarende Afvigelse fra de saidvanlige Regler om

Staivnings Forkyndelse, som finder Sted efter den danske Lovs § 15, men gaar ogsaa her

videre end denne, idet Adgangen til åt forkynde Stievning paa Forretningskontoret ikke

blot ei subsidisei, se förste Led, 2det Punktum, hvorefter Firmaets nservserende eller,

om intet saadant kan paavises, dets sidste Kontor eller Forretningslejlighed gjselder som

Bopiel. I 2det Led hjemles derhos Adgang til i Sager, som indbringes for en Filials

Forligelseskommission eller Ret, åt give Varsel paa Filialens Kontor. Endelig hjemler Paragrafen,

foiskjelligt fra den danske Lov, en Afvigelse träde ssedvanlige Regler om Stsevnevarslet,

idet det efter samme maa antages, åt dette ikke behover åt vtere Isengere end til

en paa Forretningsstedet boende2).

I S ver ig existera- der ingen sserlige Lovbestemmelser om Prokura, hvorfor man i

dette Land, naar Spergsmaalet er om Bestemmelsen af en Prokurafuldmagts Indhold, alene

har de almindclige i Handelsbalkens Kap. 18 om Fuldmagtsforhold indeholdte Bestemmelser

samt den ssedvansmsessige Opfattelse, som i Handelsverdenen har udviklet sig med Hensyn

til det heromhandlede Forhold, åt holde sig til.

Den svenske Lovgivnings Bestemmelser om Firma ere yderst mangelfulde. Den store

Msengde af Nseringsdrivende, der drive deres Forretning uden nogen Deltager, ere i saa

Henseende ikke undergåvne nogen indsknenkende Förskrift. De kunne vrelge et Firma,

ganske som de Ande for godt; og det har i forefaldne Tilfelde vist sig, åt den gjseldende

‘) JK. Ilallager-Aubert II. S. 271—72.

2) Se Platon ovenanf. Yuerk S. 59.

10

Rot ikke yder noget Vsern mod den, der ved som Firma åt antage en Andens vel kjcndte

Navn seger åt skatte sig en ufortjent Kredit. Den Anammelse, som efter den svenske

Nteringslovgivning skal gjores af den, som vil drive Narring, bcliover ikke åt värre ledsaget

af Opgivelse af Firma.

Ikkun forsaavidt angaar Selskaber, findes en, om end mangelfuld Firmalovgivning.

For Aktieselskabers Vedkommende indeholdes nogle Regler om Firma i Kong! Förordning

angaaende aktiebolag af 6. Oktober 1848. Men disse Regler indskraenke sig til en Bostemmelse

i Forordningens § 2 om, åt det Navn, hvorunder Selskabet driver sin Virksomhed,

skal vsere indeholdt i dets Vedtsegter og angive Selskabets Egenskab af Aktieselskab,

samt en Bestemmelse i dens § 8 om, åt alle skriftlige Kontrakter, som af Selskabets Bestyrelse

indgaas i dets Navn, skulle underskrives paa dets Vegne og med Angivelse af dets

Navn, idet de Bestyrelsesmedlemmer, som liave underskrevet, i andet Fald som Selvskyldnere

og En for Alle og Alle for En staa Medkontrahenten til Ansvar for Opfyldolsen af den

Selskabet ved Kontrakten paadragne Förpligtelse. Ved Siden Deraf findes for Aktieselskabers

Vedkommende ikke andre Bestemmelser om de Forhold, som berores af nservserende

Udkast, end Bestemmelserne i ovennsevnte Forordnings § 1 om, åt Selskabets Vedtargter

og den paa disse meddelte kongelige Stadfästelse skal forevises for Raadstueretten eller

Herredsretten paa det Sted, hvor Selskabets Bestyrelse efter Vedtsegterne bär sit Säde, og

åt Retten skal foranstalte Vedtregterne i deres Hellied indforte i Retsprotokollen, og eu

Bekjendtgjorelse om Selskabet paa dettes Bekostning indrykket i „allmänna tidningarna

d. v. s. Post- och Inrike stidning ar, forsaavidt der ikke allerede i Henhold til et i saa Hänseende

i den kongelige Stadfästelse ogtaget Paafäg har fundet en offentlig Bekjendtgjorelse

Sted — samt Bestemmelsen i Kgl. Förordning af 30. Maj 1879, åt Bestyrelsen for et

Aktieselskab, hvis Vedtargter ere stadfästede af Kongen, inden 30 Dage, efter åt et Valg

af Bestyrelse eller af et eller flere Bestyrelsesmedlemmer har fundet Sted, til Raadstueretten

eller Herredshovdingen paa det Sted, hvor Bestyrelsen har sit Ssede, skal iudgive en skriftlig

Anmeldelse om Valget. Disse sidste Anmeldelser skulle indferes i en sandig Journal, som

skal vsere tilgaengelig for Allo og Enhver. Undladelse af åt indgive Anmeldelse medforer

Bodeansvar for ethvert Bestyrelsesmedlem, hvem Forsommelsen kan lsegges til Last.

Hvad endelig angaar ansvarlige Selskaber (handelsbolag), eller som Handelsbalkens Kap.

15 § 1 kalder dem: »de, som i Förening drive Handel» — hvorved, bortset fra nogle faa Undtagelser,

förstaas enhver i et större Omfång dreven Nseringsvirksomhed — have disse Selskaber,

hvis Medlemmer (bolagsmän) ifolgo Handelsbalkens Kap. 1 5 § 2 hrefte En for Allé og Alle for

En for Selskabets Förpligtelse)-, allerede temmelig Edligt faaet deres sserlige Firmalov i Kongl.

förordning af 28de Juni 1 798 angående hvad bolag iakttaga böra, som under sä kallad

firma eller särskild antagen handteckning vilja handels- eller fabriksrörelse idka. Denne

Forordnings Bestemmelser ere imidlertid liden Anvcndelse paa Selskaber, hvis Firma

indeholder samtlige Medlemmers Navne, og det maa vistnok efter de i Forordningen brugte

Udtryk antages, åt heller ikke de Selskaber, i hvis Firma intet Personnavn findes, bereres

af samme Forordningen fordrer nemlig kun Anmeldelse af saadant enten til Handelseller

Fabrikdrift stiftet Selskab, som enten bestaar af flere eller andre i Live vserende

Personer end dem, hvis Navne ere tydeligt angivne i det af Selskabet antagne Firma, eller

som vil brage afdode Personers Navn og Firma. Anmeldelsen skal ske skriftligt og indgives

i Kjobstad til Magistraten og paa Landet til Herredsretten paa det Sted, hvor Forretningen

drives, og skal indferes i Rettens Jntechnngsprotokoll. Den förste Anmeldelse

skal indeholde Navnet paa samtlige ansvarlige Medlemmer. Ny Anmeldelse skal Ande

Sted, naar Nogen udtreeder åt Selskabet, eller Nogen, som ikke tidligere er bleven anmeldt,

deri indtrseder. Anmeldelse skal ske henholdsvis inden tre Maaneder, efter åt Selskabet

11

er stiftet eller Förändringen indtraadf. Undladclse af åt gjore Anmeldelse inedferor Bodeansvar.

1 Tilfselde af Selskabets Ophor eller Förändring af Firmaet ere Deltagerne pligtige

derom åt underrette deres inden- og udenlandske Korrespondenter samt åt lada eu

Bekjendtgjerelse indrykke i Pont- och Inrikestidningar.

Det mangelfulde i de saaledes om ansvarlige Selskabers Firma givne Bestemmelser

er iojnefaldende, Förliden den ovenfor omtalte Ufuldstsendighed frembyder Forordningen af

1798 bl a. den Mangel, åt den ikke föreskriver Forelsen af noget Register, i hvilket man

bekvemt kan Ande enhver Anmeldelse, saalidt som nogen offentlig Bekjendtgjerelse om den

förste Anmeldelse eller om Anmeldelser om Deltageres Ind- eller Udtrseden. Ligeledes er

det en Mangel, åt intet Ansvar er fastsat for Undladelse af åt foranstalte Offentliggjerelse

i de Tilfselde, i hvilken en saadan er paabudt, samt åt Forskriften om Meddelelse ad

anden Vej savner den fornedne Tydelighed, ligesom den Omstsendighed, åt intet Ansvar er

fastsat for dens Ikke-Efterlevelse, vsesentlig- betager den dens Virksomhed.

Naar det til Foranstaaende endnu fejes, åt det i §§ 6, 18 og 23 i Kongl. Kundgjorelse

af 12. Juni 187 4 angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar

er foreskrevet, åt Navnene paa de solidarisk ansvarlige Deltagelse samt Bestyrelsesmedlemmerne

i et saadant bankbolag, saavelsom deres Navne, som skulle underskrive Bankens

Sedlar og ovrige Förpligtelse]-, skulle anmeldes, de ansvarlige Deltageres Navne for Raadstueretten

i den By, hvor Selskabets ^vedkontor ligger, de andre nysnsevnte Personers

Navne for Kongens Befalingshavende, samt paa samme Maade som Bekjendtgjorelsen om

Selskabets Stiftelse indrykkes i den otfentlige Kundgjorelsestidende, hvorhos de ansvarlige

Dellageres Navne saavelsom den Selskabet meddelte Autorisation og dettes Vedtregter skulle

indferes i Bettens Intecknirigsprotokoll, er hermed i det vaesentligste angivet de Bestemmelser,

som den svenske Ret indeholder om det foreliggende gEmne.

Manglerne i den bestaaende Tilstand have allerede lsenge vaeret Gjenstand for Opmserksomhed

og givet Anledning til Kritik, og Bestnebelser have ogsaa vaeret gjorte for åt

faa dem afbjulpne. Allerede i Aaret 187 7 indgav Stockholms Handels- och Sjöfartsnåmnd

til den svenske Regjering et af Motiver ledsaget Förslag til en Förordning om Handelsregistre,

Firma og Prokura. Dette Förslag, som i alt Fald i Hovedsagen gjennemgaaende

blev tiltiaadt i de Betsenkninger, som over samme bleve indhentede fra vedkommende Myndigheder

og Foreningerne af Naeringsdrivende i do svenske Kjebstaeder, ter betragtes som

eu af Anledningerne til, åt naervaerende Kommission er bleven nedsat. De Grundsaetninger,

som vare optagne i det nsevnte Förslag, ere ogsaa i det vaesentlige de samme, som ere

lagte til Grund for det af os udarbejdede Udkast.

Ved Udarbejdelsen af det foreliggende Udkast har det selvfelgelig ikke kunnet vaere

andet, end åt de Forskjelligheder i den materielle Selskabsret, som adskille Danmark og

Norge fra Sverig, og sirligt ogsaa den Omstsendighed, åt i Sverig dette Omraade i alt Fald

til Dels er ordnet ved udtrykkelige Lovbestemmelser, medens saadant ikke er Tilfseldet i

de to forstnaevnte Lande, har maattet Begge de Kommitterede betydelige Vanskeligheder i

Vejen, idet vor Opgave, forsaavidt den gik ud paa åt udarbejde Bestemmelser om Firmaers

Registrering, var indskrsenket til Tilvejebringelsen af Bestemmelser af formel Natur, saaledes

åt derimod enhver Förändring i Landenes materielle Ret maatte vaere forbeholdt

senere Forhandlinger. Naar ikke desmindre Udkastene for de to förste Kapitlers Vedkommende,

der indeholde Bestemmelser om Handelsregistre og om Firma, i Hovedsagen

fremtrmde som enslydende, skyldes dette den i Udkastet fulgte Ordning af Stoffet, idet man

fra de to ntevnte Kapitler i det vaesentlige har holdt ude de Bestemmelser, som mermere

12

fastsaette det Omraade, indenfor hvilket deres Forskrifter skulle Ande Anvendelse, derunder

navnlig ogsaa Omfanget af de Kategorier, hvorunder de forskjellige Slags Selskaber i Odkastet

ere henforte, hvilke Bestemmelser ville findes optagne i Udkastets sidste Kapitel;

som Felge heraf have enslydende Bestemmelser kunnet gives, uanset åt der stundom,

saaledes navnlig naar Talen er om de Bestemmelser, der angaa Selskaber med begrsenset

Ansvar, bagved dem ligger visse materiel^ Forskjelligheder.

Selv under denne Ordning af Stoffet ere dog nogle Forskjelligheder blevne tilbage ogsaa

i de to nsevnte Kapitler, om end ikke mange. I §§ 3, 14 og 21 frembyder saaledes

den danske Text nogle Afvigelser fra Udkastene for Norge og Sverig som Folge af,

åt Forholdene i de to sidstnsevnte Lande gjore en dobbelt Avisbekjendtgjorelse nedvendig,

medens det efter Danmarks länge geografiske Udstrsekning turde vsere tilstraekkeligt, i Overensstemmelse

med hvad der finder Sted efter den nugjseldende Firmalov, åt lade Bekjendtgjorelserne

ske i den for hele Landet ftelles Kundgjorelsestidende. En anden Uoverensstemmelse

er foranlediget ved, åt man for Sverigs Vedkommende har anset det rettest ved

Valget af de Myndigheder, som skulle före Handelsregistrene og modtage Anmeldelserne, åt

slutte sig saa nser som muligt til de gjaddende Regler om Anmeldelse af Näringsdrift; dette

i Förbindelse med den dermed i Sammenhseng staaende Omstsendighed, åt Registrenes Rörelse

for Landets Vedkommende vil vsere åt henlsegge under Kongens Befalingshavende,

har medfört, åt der i § 14 har maaltet optages Bestemmelser, som noget afvige fra dem,

der ere bragte i Förslag for de to andre Lande, om den Fremgangsmaade, der skal felges

ved Anmeldelsers Indgivelse og videre Fremsendelse til den registrerende Myndighed. Ogsaa

er, til Dels som Folge heraf, Fremgangsmaaden ved Anmeldelse og Kundgjorelse vedrorende

Filialer i den anforte Paragraf af det svenske Udkast bleven ordnet paa en anden Maade end

efter det danske og norske Udkast, hvilket atter har medfört en Uoverensstemmelse i § 21.

Endvidere er en Uoverensstemmelse fremkommen ved, åt det i det danske og norske Udkasts

§§ C, 10, 11 og 1 6 har vseret nödvändigt åt optage Bestemmelser om Dannelse og Anmeldelse

af Kommanditselskabers Firma, idet den gjseldende Ret ikke udelukker Dannelsen af saadanne

Selskaber, medens derimod tilsvarende Bestemmelser ikke have kunnet Ande Plads

i Udkastet for Sverig, hvis Lovgivning ikke kjender kommanditsere Deltagere i andet

Slags Selskaber end saadanne, som drive Bankforretninger (bankbolag) med Ret til åt ud~

give Sedler, og disse ifolge det svenske Udkast ville falde udenfor den nye Lov.

De ovrige Uoverensstemmelser, som Andes i de to förste Kapitler, ere af liden Betydning

og ville blive berorte nedenfor i Bemserkningerne til de enkelte Paragrafer.

Forsaavidt angaar Udkastets 3dje Kapitel, der indeholdor Bestemmelserne om Prokura,

har det ikke frembudt nogen Vanskelighed i alt vsesentligt åt opnaa Ensartethed, da Opgaven

netop gik ud paa åt foreslaa materielle Bestemmelser paa et Omraade, hvor den

bestaaende Lovgivning ikke for noget af Landenes Vedkommende lagde Hindring i Vejen.

Nogle ubetydelige Forskjelligheder, som Ande Sted i dette Kapitel, ville blive nsevnte paa sit

Sted i det folgende.

Til Udkastets fjerde Kapitel har man foruden de ovenfor berorte Bestemmelser, som

fastslaa Omfanget af de Kategorier, hvorunder de forskjellige Arter af Selskaber i Udkastet

ere henforte, i det hele henvist de Bestemmelser, hvis Bekaffenhed paa Forhaand maatte

udelukke fuldkommen Ensartethed, idet de betinges enten af den paa andre Omraader,

navnlig Nseringsvaesenet samt Rots- og -Ovrighedsorganisationen, stedAndende Ordning, eller,

som Overgangsbestemmelserne, af den bestaaende Ordning, som Udkastets Forskrifter ere

bestemte til åt aAose. I det nsevnte Kapitel af det danske og norske Udkast have ogsaa

processuelle Bestemmelser svarende til dem, der Andes i den nugjseldende danske Firma

-

13

lovs § 15 og den norske Firmaregisterlovs § 0, fundet deres Plads, modens tilsvarende

Bestemmelser have maattet ligge udenfor det svenske Udkasts Kamme.

Efter disse forelobige Bemaerkninger skal man med Hensyn til Udkastets enkelte Bestemmelser

bennerke folgende:

Til § 1.

De Kommitterede have troet, åt Ferelsen af Handelsregistret i Overensstemmelse

med den for Tiden i Danmark og Norge stedfindende Ordning saavelsom med, hvad der

ogsaa for Sverigs Vedkommende i Aaret 1877 var, i inknytning til den svenske Naeringslovgivnings

Regler, bragt i Förslag af Stockholms Handels- och Sjöfarts-Sårnad, ber lien1

segges til administrativ Myndighed. Uden åt överse de Fordele, der ere forbundne med, åt

Registrets Ferelse, saaledes som Tilfaddet er i Tyskland og Ds tern g, er henlagt til judicielle

Myndigheder, navnlig Handelsretter, have vi antaget, åt det for Tiden i de nordiske

Lande, i hvilke der kun undtagelsesvis er indrettet Handelsretter, og hvis Procesformer

sirligt med Hensyn til Paaanke ikke ere afpassede efter saadanne Funktioners Henlaeggelse til

Domstolene, vilde vaere mindre hensigtsmaessigt åt fravige den i Danmark og Norge hidtil fulgte

Ordning. Vatten åt de Indvendinger, som ud fra Hensynet til vedkommende Private kunne

rejses imod åt henlargge Registrets Ferelse til anden end judiciel Myndighed, formindskes

formentlig for Danmarks og Norges Vedkommende vsesentlig derved, åt det her altid vil

staa den, hvis Amneldelse er bleven afvist, aabent åt faa -Ovrighedens Beslutning beröm

undergiven judiciel Provelse, se det dansk-norske Udkasts §33, hvis Ordning paa den anden

Hide frembyder den Fordel, åt den aabner Vedkommende Adgang til, om han foretraekker

det, istedetfor Domstolsvejen åt benytte den lettere administrative Rekurs. I Sverig vil

Henlsggelsen åt Registrets Ferelse til administrativ Myndighed saa meget mindre kunne

frembyde Betrenkelighed, som den Domsmyndighed, der ved den svenske Lovgivning i temmelig

stort Omfång er tillagt de administrative Myndigheder i Spergsmaal, som ikke helt

ligge indenfor Privatrettens Omraade, endnu har Rod i den almindelige Bevidsthed, medens

Udkastets Ordning her saerligt ogsaa vil medlare den Fordel, åt den vil gjere det muligt

åt lade Anmeldelsen af Firma erstatte den saedvanlige Anmeldelse af Näringsdrift. Endelig

kan det erindres, åt alle tre Ländes Udkast aabne Vedkommende Adgang til eventuelt

åt faa en i Registret gjort införsel gjort uskadelig ved Tilferelse af en Bemaerkning om

en det registreredo Forhold vedrorende Dom. De norske Kommitterede have vel ment, åt

Henlaeggelsen åt Registrets Ferelse til Domstolene frembyder overvejende Fordele; men de

have dog under de paagaaende Forseg paa åt undergive den norske Selskabsret en gjennemgribende

Reform ikke troet, åt Tiden endnu er kommen til i denne Henseende åt foretage

en förändring i, hvad der nu efter Lov om Firmaregistre af 1874 er gjaeldende Ret. De

have saameget hellere troet åt kunne blive staaende herved, som det norske Udkasts § 33

letter den Anmelder, hvis Anmeldelse afvises af Registreringsmyndigheden, Adgangen til

åt erholde Spergsmaalet afgjort ved en Retskjendelse.

Om, i Lighed med hvad der bragtes i Förslag i Udkastet til Lov om Beskyttelse for

Varem aer k er, istedetfor stedlige Registraturer åt etablere en Centralregistrering, har der

allerede etter Omfanget af den i Udkastet opstillede Anmeldelsespligt ikke kunnet vaere

Spergsmaal. Et saadant System findes ogsaa kun gjennerafert i England, hvor imidlertid

ingen Registrering finder Sted af Enkeltmands Firma eller af Selskaber, der ikke bestaa af

et större Antal Deltagare. Saerligt vilde i Norge og Sverig med deres store Afstande og i visse

Egne lidet udviklede Samfaerselsmidler en saadan Ordning med före den vaesentlige Ulempe,

14

åt der for saadanne Steders Vedkommende, som laa fjeernt fra Registreringskontiret, maatte

hengaa laengere Tid, inden en Anmeldelse kunde faas registreret og kundgjort, cn Ulempe,

som navnlig starkt vilde lade sig fåle, naar Talen er om Tilbagekaldelse af en Prokura.

Endelig kan det ogsaa bemserkes, åt en Ordning, som var baseret paa Centralregistrering,

ikke vilde kunne gjennemferes liden samtidigt åt opgive de Fordele, som

det bär, åt man paa det Sted, hvor en Forretning findes, eller dog ikke långt derfra, kan

gjere sig bekjendt med de Personers Underskrifter, som ere berettigede til åt tegnc et

Firma. Den fornodne Centralisering bär Udkastet segt åt opnaa, foruden derigjennem, åt

alle Anmeldelser skulle bekjendtgjores i et for bele Iliget fselles Blad (§ 3), igjennem Bestemmelserne

i § 4 om Udgivelse af en aarlig Samling af det i Aarets Lob kundgjorte.

Den Bestemmelse, som i Udkastene for Danmark og Norge er given om de Myndigheder,

der ville hare åt forestaa Registrets Forelse, stemmer ganske med den Ordning,

som for Tiden finder Sted i disse to Lande; igjennem samme er, paa lignende Maade som

i de tilsvarende Bestemmelser i de nugjsldende Love, tillige angivet, åt det territoriale

Omraade, for hvilket Registret föres, falder sammen med Underovrighedskredsen. Den i

det svenske Udkast indeboldte Bestemmelse om det ommeldte Punkt er allerede berört

ovenfor.

Medens hverken den danske Lov af 1862 eller den norske Lov af 1874 indeholder

nogen udtrykkelig Tilkjendegivelse, som udelukker, åt der til Firmaregistret sker Anmeldelse

om andet end det, hvis Anmeldelse er paabudt O, vil Udkastets § 1, jfr. § 2, udelukke fra

til Handelsregistret åt modtage Anmeldelse om noget, livis Optagelse i Registret ikke er

sirligt bjemlet ved Lov eller, for Sverigs Vedkommende, paa anden Maade foreskrevet eller

tilladt. Dette stemmer med, hvad der gjtelder andetsteds2), og vil formentlig i sig befindes

rigtigt. Iovrigt kan det beimerkes, åt Angivelsen i § 1 af, hvad der kan bli ve åt

optage i Handelsregistret, forsaavidt ikke er fnldt udtommende, som ifolge Bestemmelserne

i § 19 visse Bemserkninger kunne blive åt indtage i Registret i Henhold til en Henvendelse,

som ikke falder ind under, hvad Udkastet betegner som en Anmeldelse, og paa hvilken

folgelig de om Anmeldelser givne Regler ikke uden videre ville vaere anvendelige.

Til § 2.

Medens den norske Firmaregisterlovs § 5 ikkun paalsegger Registerforeren inden

Registreringen åt paase, åt de Formaliteter ere iagttagne, som ere forcskrevne til Sikring af

de paa Anmeldelsen vaerende Underskrifters JEgthed, er Udkastet i Overensstemmelse med

den danske Firmalov gaaet ud fra, åt Registerforeren i det bele, inden han registrera- en

Anmeldelse, maa have åt paase, åt denne fyldestgjor Lovens Forskrifter, og åt han i

manglende Fald maa afvise den. I Overensstemmelse hermed er denne Paragraf affattet.

Det har vseret Ojenstand for de Kommitteredes Overvejelser, om der i Paragrafen burde

optages en Bestemmelse om, åt der, naar en indgiven Anmeldelse ikke er behörig, skal

forelsegges Anmelderen en vis Frist til sammes Berigtigelse. Da imidlertid en stig Bestemmelse

ikke vilde passo i de Tilfaelde, hvor Anmeldelse indgives angaaende en Forretning,

som endnu ikke er traadt i Virksomhed, idet Fristens Oversiddelse kun vilde kunne be

-

'') I Norge antages der derför heller ikke åt vaere noget til Hinder for åt modtage saadanne Anmeldelser,

se Platou ovenanfarte Vserk S. 20, 32, 55, 57 og 62 og Hallager-Auliert II. S. 243, jfr.

S. 232 og 241, hvorcfter det navnlig antages åt staa aabent åt an.nelde saavel saadant Firma, der

ikke omfattes af Lovens Bestemmelser, som Prokura, ligesom ogsaa kommanditsere Interessenters

Navne og Indskud antages åt kunne faas optagne i Registret. Ogsaa for den danske Firmalovs

Vedkommende synes et lignende Resultat antaget af Aagesen i U. f. R. 1877 S. 75.

i) Se tysk Handelslovbog Art. 12 og schweizisk Obligationsretslov Art. 859.

15

grunde Ansvar under Forudssetning af, åt Forretningen imidlertid var begyndt, har man

anset det rettest ikke åt optage nogen saadan. Paa den anden Side anser man det

for en Selvfelge, åt der, naar en Anmeldelse er bleven afvist paa Grund af Mangler,

ikke af det Offentlige vil blivo gjort Ansvar gjaddende mod Yedkommende, medmindre det

viser sig, åt berigtiget Anmeldelse ikke fremkorrimer inden en rimelig Tid. Om en egentlig

Afvisning bliver der naturligvis ikke Spergsmaal, naar en tilstedevaerende Mangel ved

Anmeldelsen strax afhjselpes. Åt de underordnede Myndigheder, til hvem efter det svenske

Udkast Anmeldelserne paa Landet kunne indgives, ber beflitte sig paa åt gjero Anmelderne

opmaerksomme paa de Mangler, deres Anmeldelse maatte indeholde, vil, om saadant

maatte findes nedvendigt, kunne paalsegges dem i en Instrux.

Til § 3.

Bestemmelserne i denne Paragraf om de offentlige Tidender, hvori Kundgjerelsen skal

indrykkes saavelsom om Maaden, paa hvilken Indrykkelsen foranstaltes, stemme for Danmarks

og Norges Yedkommende med den gjseldende Ret, og ere for Sverigs Vedkommende i Overensstemmelse

med, hvad der for abaloge Forliold er foreskrevet i Loven om Beskyttelse for

Varemaerker, samt i ordning sstadgan för rikets städer, helsot-årdsstadg an og flere lignende

ad administrativ Yej udstedte Anordninger. Om den Forskjel i Bekjendtgjerelsesmaaden,

som vil Ande Sted mellem Danmark paa den ene Side og Norge og Sverig paa den anden

Side, er tält ovenfor. Det er fundet rettest åt forbeholde Adgang til ved administrativ

Anordning åt trseffe naermere Bestemmelse om de heromhandlede Kundgjarelser og om Betalingen

for samme; det fornodne i saa Henseende vil findes udtalt i § 32. — Den

omhandlede Kundgjerelse vil, ligesaavel som den i Registret gjorte Indfersel, have

åt gjengive alt, hvad der er indeholdt i Anmeldelsen. Det Forbehold. som i saa

Henseende er gjort i den udtrykkeligo Bestemmelse om dette Punkt i den dansk-norske

Texts 2det Punktum, sigter til Slutningsbestemmelsen i det danske og norske Udkasts

§ 16. Naar det hedder, åt Kundgjerelsen skal omfatte Anmeldelsens hele Indliold,

har det herved selvfelgelig ikke vseret Meningen åt tilkjendegive, åt Anmeldelsens

Indhold skulde ordret optages i Avisbekjendtgjerelsen. Åt Bestemmelsen heller ikke

hjemler, åt de Firmategninger, som i Henhold til § 20 eller § 29 maatte värre

meddelte paa Anmeldelsen, skulle gjengives i Bekjendtgjorelsen, behover nseppe åt siges.

Eftei den Terminologi, der, som ovenfor berert, er fulgt i Udkastet, ville Bestemmelserne i

naervarrende Paragraf, der alene anordne Kundgjerelse åt do til Registret gjorte „Anmeldelser1-,

ikke uden videre Ande Anvendelse paa de Bemaerkninger, som undtagelsesvis kunne

faas tilferte Registret uden en formelig Anmeldelse; men en Kundgjerelse af samme i

Overensstemmelse med § 3 vil kun have åt Ande Stod, forsaavidt saadant er säfligt foreskrevet.

Man har fundet det unedvendigt udtrykkeligt i Loven åt sige, åt indkomne Anmeldclser

blive åt registrere uopholdeligt efter Modtagelsen; forsaavidt en udtrykkelig Bestemmelse i

saa Henseende maatte anses hensigtsmsessig, vil en saadan kunne optages i den i § 32, lste

Punktum, ommeldte Anordning. Åt det kun er,Indholdet af selve Anmeldelsen, men ikke de

denne medfulgte Bilag, som bliver åt optage i Registret, vil formentlig allerede tilstrsekkeligt

tydelig! fiemgaa af § 1, sammenholdt med, åt Bilagene i Udkastet stedse

naevnes som noget lfa Anmeldelsen forskjelligt.

Til § 4.

Bestemmelsen i denne Paragraf, der allerede er berert ovenfor, har sit Forbillcde i.

hvad der for Tiden Andel'' Stod i Norge, livor der under Kärn af „Firmaanmeldelser for

16

Kongeriget Norge “ udkommer en aarlig Samling af de tidligere i „Rigstidenden“, nu i

„Kundgjerelsestidenden“ optagne Anmeldelser.

Til § 5.

Medens den nugjseldende danske og norske Firmalov ikke har udstrakt Pligten til åt

anmelde Firma til nseringsdrivende Enkeltmand, medmindre denne bruger et fra hans eget

Navn forskjelligt Forretningsnavn, og den norske Lov endog kun under en lignende Forudssetning

paalsegger ansvarlige Selskaber saadan Pligt, og medens 1''remdeles den Anmeldelsespligt,

som den svenske Lovgivning hjemler, overhovedet kun finder Anvendelse paa

Selskaber, og dette endog kun indenfor temmelig snaevre Grsenser, har man i denne Paragraf

foreslaaet Pligten til åt anmelde Firma udvidet til, i Lighed med hvad der finder Sted saavel

efter den tyske Handelslovbog som efter den ungarske Handelslov af 1875 og den

schweiziske Obligationsretslov af 1881, åt omfatte Enhver, vatre sig Enkeltmand eller Selskab,

der driver en ikke aldeles ubetydelig Handel eller anden Yirksomhed, som dermed kan

stilles i Klasse. Den nsermere Angivelse af, hvilket Slags Yirksomhed der härefter vil

rammes af Anmeldelsespligten, vil tor det danske og norske Udkasts Vedkommende findes

i dettes § 35, men er for Sverigs Vedkommende optagen allerede i naervaerende Paragraf,

idet Anmeldelsespligten her for Andre end Aktieselskaber, hvilke det liden Indskraenkning

er gjort til Pligt åt anmelde Firma, har kunnet afgranses saaledes, åt den falder

sammen med Pligten til åt före Handelsbeger. Nsermere Förklaring af disse Bestemmelser

vil blive given i Bemserkningerne til § 35.

Allerede under Behandlingen af Forslagene til de i Danmark og Norge gjaeldende

Firmalove erkjendtes det, åt det vilde frembyde vaesentlige Fordele, om Anmeldelsespligten

kunde straekkes saa vidt, åt man i Handelsregistret kunde Ande Oplysning om Indehaveren af enhver

Forretning, som ikke er af en saa lidet betydlig Karakter, åt der ikke ved dens Drift bliver

Spergsmaal om videre Brug af Kredit. *) Naar man imidlertid i sin Tid indskrsenkede sig til åt

paalaegge Anmeldelsespligt i det Omfång, som sket er, var det ledende Hensyn herved

vsesentlig det, åt det ansaas önskelig! åt bolde den förbön ukjendte Anmeldelsespligt, som

ved de anferte Love indfertes, indenfor saa snaevre Graenser som muligt, for ikke fra förste

Faerd åt vaekke Uvilje mod Loven hos de Nseringsdrivende. Men det erkjendtes navnlig

under Behandlingen af Udkastet til den norske Lov, åt det, man der anordnede, kun valet

lorelobigt Skridt. Sirligt kan det ogsaa fremhaeves, åt Kjobenhavns Grosserersocietets

Komité, som i sin Tid havde udtalt sig imod i den nugjseldende danske Firmalov åt optage

et Paabud om, åt ogsaa den Enkeltmand, som driver Forretning under sit eget Navn, skulde

anmelde dette, senere i it i Aaret 1876 til det danske lndenrigsministerium indgivet Andragande,

hvori Komiteen anbefalede en Revision af Loven af 1862, har taget Oidet for

ogsaa åt paalaegge Anmeldelsespligt i det naevnte Tilfaelde. Ligeledcs var en saadan vid

Anmeldelsespligt hjemlet i Stockholms Handels- och Sjöfarts-Hämnds Förslag af 1877. Og

medens ganske vist en Del af de over dette Förslag indhentede Betaenkninger udtalte sig

imod navnlig paa Landet åt stiaekke Anmeldelsespligten saa långt, gave de fleste Betaenkninger

Forslaget Medhold i, åt den paa dette Punkt foreslaaede Forholdsregel var nodvendig

til åt afhjselpe det Virvar, som nu hersker i alt, hvad der angaar Firma. De Betaenkeligheder,

som rejstes mod Forslaget åt 1877, efter hvilket Anmeldelserne altid skulde

indgives umiddelbart til Kongens Befalingshavende, turde derhos ikke ramme naeivaerende

Udkast, idet efter samme Anmeldelserne til Handelsregistret kunne ske med ligesaa liden

’) Se dansk Rigsdagstidende läte Samling (1860—61), Follcetingets Forhandlinger, Sp. 3973 og

4012—13, jfr. Tillagg B. Sp. 291-92, og 13de Samling (1861—62) Tillseg A. Sp. 698—99 samt

Komiteindstillinger i Norges Stortings Forhandlinger, 22de ordentlige Storting (1873) VII. S. 188

89 og 23de ordentlige Storting (1874) VII. S. 169—70.

17

Vidlyftighet! som den nu foreskrevne Anmeldelse om Nseringsdrift. Efter de Vidnesbyrd,

som foreligge fra de Lande, hvor en slig omfattende Pligt til åt anmelde Firma er foreskreven,

har denne i Förbindelse med den dermed Haand i Ilaand gaaende Udstrsekning åt Eneretten

til et anmeldt Firma ogsaa til det Tilfselde, åt Firmaet kun indeholder et enkelt Personnavn,

vist sig som et virksomt Middel til åt befordre den almindelige Kredit.

I Paragrafens 2det Stykke er det nsermere angivet, hvem Anmeldelsespligten for Selskabers

Vedkommende paahviler, og hvem folgelig Boder for Pligtens Ikke-Efterlevelse blive

åt ilsegge. Det i saa Henseende i Paragrafen indeholdte stemmer med tilsvarende Regler i

den i de tre Lande bestaaende Lovgivning og med, hvad der Under Sted andetsteds, og

behover formentlig ikke nogen naermere Begrundelse; kun maa for det svenske Udkasts Vedkommende

med Hensyn til, hvad der förstaas ved Bestyrelse for andet Selskab med begrsenset

Ansvar end Aktieselskab, henvises til dette Udkasts § 31.

Til §§ 6-11.

I disse Paragrafer indeholdes Udkastets Regler om, hvorledes Firma skal vsere be»

skaffent. Der har ikke gjort sig nogen Tvivl gjseldende hos de Kommitterede om, åt jo

den nu stedfrndende Frihed i Henseende til Valget af Firma, som ikke kan andet end virke

vildledende for Trcdjemand, bor opgives, og åt det, i Lighed med hvad der er sket andetsteds,

bor tilstrsebes åt gjennemfere den Grundssetning, åt ethvert Firma skal stemme med

de virkelige Forhold og navnlig ikke maa vsere saaledes beskaffent, åt det leder Forestillingen

hen paa, åt Forretningens Indehavere ere andre, eller åt deres Ansvar er anderledes

ordnet, end Tilfseldet i Virkeligheden er.

Den nmvnte Grundssetning forer, forsaavidt Talen er om Enkeltmands Firma, til, åt

dette skal indeholde hans eget Navn, og åt det ikke maa indeholde noget, som kunde lede

til åt tro, åt Indehaveren er et Selskab. Forsaavidt angaar ansvarlige Selskaber, erGrundssetningen

fyldestgjort, naar Selskabets Firma indeholder enten samtlige Deltageres Navne

eller et eller flere af disse med et Tillägg, som antyder, åt der er flere Deltagere; et Komroanditselskabs

Firma vil overensstemmende hermed kunne indeholde enten et eller flere

ansvarlige Deltageres Navne med et Tillseg som nys nsevnt. Det maa derhos krseves, åt Navne

paa andre Personer end ansvarlige Deltagere ikke optages i slige Selskabers Firma. Endelig

bor det vsere udelukket, åt der i noget af de nsevnte Selskabers, endsige i Enkeltmands,

Firma optages noget, der kunde antyde en Begrsensning i Ansvaret for Forretningens

ansvarlige Indehavere, idet ikke blot en saadan efter den materielle Ret vilde vsere uforenelig

med disses Stilling, men derved ogsaa — saaledes navnlig naar et af de nsevnte Slags

Selskaber betegnedes som et Aktieselskab — den Forestilling let kunde vsekkes, åt en större

Kapital er tilvejebragt til Forretningens Drift.

Medens nu de anforte Konsekvenser af Grundssetningen om Sandhed i Firmaet, som

det fremgaar af den i Bilaget givne Fremstilling, ere gjennemforte i saa godt som alle

nyere herhenherende Love1), forsaavidt angaar Firma for Forretninger, der etableres fra nyt

af, gjor der sig derimod en Forskjel gjseldende, naarTalen er om Firma for en allerede bestaaende

Forretning, som overgaar til nye Indehavere, for hvis Vedkommende det hidtil brugte Firma

ikke vilde indeholde Sandhed. Den franske og med den den belgiske, schweiziske og

italienske Lovgivning har ogsaa paa dette Punkt fastholdt den nsevnte Grundssetning. Derimod

er denne her fravegen i den tyske Handelslovbog og ligeledes i den ungarske Handelslov

af 1875, hvilke Love i Almindelighed hjemle, åt et Firma kan bibeholdes uforandret, uanset

'') En Undtagelse danner, förliden den danske Lov af 23de Januar 1862, kun den holländske Handelslovbog

af 1838, se Bilaget S. 32.

3

18

åt den Foi retning, for hvilken det hidtil har vseret fort, er gaaet o ver til ny Indehavere,

naar kun den hidtilvserende Indehaver deri samtykker. MedHensyn til de nsermere Bestemmelser,

som i saa Henseende indeholdes i de naevnte to Love, kan henvises til det nedenfor

i Bilaget S. 3, jfr. S. 13, anforte.

Åt nu Grundsaitningen om Sandhed i Firmaet ubetinget vil vaere åt antage, forsaavidt

Talen er om nyt Firma, derom ville formenlig alle vaere enige. Nogen berettiget Interesse,

som derved skulde traedes for nser, kan ikke erkjendes atforeligge; der kan naeppe taenkes

noget hederligt Motiv, som kunde bringe Nogen til åt etablere sig under et fremmed eller

et fingeret Navn. De Regler, som i den ommeldte Henseende ere optagne i Ddkastets

§ 6, og som vaesentlig ere de samme, som vare opstillede i Stockholms Handels- och

Sjöfarts-Nåmnds Udkast, ville findes i det hele åt stemme med det oven udviklede. Bestemmelsen

i Paragrafens furste Stykke er affattet i vaesentlig Overensstemmelse med den tyske

Handelslovbogs Art. 16x). Naar man her vedSiden af Familienavn har tilfejet „borgerligt

Navn“, er herved sigtet dels til, åt den forstnaevnte Betegnelse maaske ikke er aldeles

adaekvat, naar en gift Kone eller Enke ferer sin Mands Familienavn med eller uden

Tillseg, f. Ex. af Ordet „Enke“, dels til, åt fäste Familienavne ikke överalt i Sverig og

Norge ere i Brug. Ganske vist vil Forslaget selv med denne Tydeliggjorelse ikke i

Sverig ganske kunne udelukke Misbrug ved Valget af Enkeltmands Firma, idet man her

mangler Bestemmelser om, hvorledes der skal gaas frem, naar Nogen vil have sit Navn

forandret. Disse Mangler er det selvfolgelig ikke Firmalovens Sag åt afhjselpe, men deter åt

haabe, åt denne Lov maa bidrage til, åt der snart tilvejebringes tidssvarende Bestemmelser om

dette Forhold. Åt der, som udtrykkeligt fremhsevet i de ovennaevnte fremmede Love, ikke er

noget til Hinder for åt give Navnet en Tilfojning, som kan tjene til nsermere åt betegne

Forretningen eller Indehaverens Person, ligger i Bestemmelsens Affattelse. Udelukkede ere

ifolge Stykkets 2det Punktum kun Tilfojninger, som antyde et Selskabsforhold, samt ifelge

Paragrafens Slutningsbestemmelse Tilfojninger, som vilde gaa ud paa en Indskraenkning i

Indehaverens Ansvar. Bestemmelsen i 2det Punktum vil udelukke, åt Enkeltmand antager

et Firma som „N. N. & Co.“ eller „Brudrene N. N.“ eller deslige, eller åt noget andet

Navn optages i Firmaet ved Siden af hans paa en saadan Maade, åt det kan vsekke den

Forestilling, åt Vedkommende er Deltager. Derimod vil Bestemmelsen naeppe vaere til Hinder

for, åt Firmaets Indehavers Navn angives i adjektivisk Form (.deri „Gyldendalske“ eller

„Lundqvistske Boghandel“ eller desl).

Bestemmelserne i Paragrafens 2det og den dansk-norske Texts 3dje Stykke, jfr. samme

Texts sidste Stykkes furste Punktum, ere affattede i Overensstemmelse med tilsvarende Bestemmelser

i fremmede Love. Paragrafens Slutningsbestemmelse har man fundet det rigtigt

åt give en lidt videre Affattelse end den tilsvarende Bestemmelse i den tyske Handelslovbogs

Art. 17, som alene siger, åt et ansvarligt Selskab eller Kommanditselskab ikke

maa betegne sig som Aktieselskab2).

Spergsmaalet om, hvorvidt den ovenomhandlede Grundsaetning bur gjennemfures ogsaa

overfor dem, som overtage en i Gång vaerende Forretning, frembyder derimod mere Tvivl.

Det lader sig ikke nsegte, åt det for den, som övertager en bestaaende Forretning, kan

vsere af Vigtighed åt kunne fortsaette denne under det gamle Firma, hvorunder Forretningen

engang er bleven kjendt. Som bekjendt, betales der ofte af Erhververen af en Forretning

betydelse Belub for Indremmelsen af Retten til åt bibeholde det hidtil brugte Firma. Paa

den anden Side maa det erkjendes, åt enhver Lempelse paa dette Punkt i den for nyt

Firmas Vedkommende gjennemferte Grundsaetning uundgaaeligt formindsker den Sikkerhed,

‘) Jfr. ligeledes den ungarske Handelslovs § 11 og den schweiziske Obligationsretslovs Art. 867.

SJ Jfr. ligeledes den ungarske Handelslovs § 13 og den schweiziske Obligationsretslovs Art. 871.

19

som gjennem denne tilstrsebes opnaaet. Under den efter tysk Ret stedfindende Ordning vil

man aldrig af en Forretnings Navn kunne slutte sig til, hvem dens Indehaver er, idet der

stedse vil vsere en Mulighed for, åt man har med et överdraget Firma åt gjere. Og det vil

ikke kunne undgaas, åt den, som handier under et addre bekjendt Firma, ofte ved Hjaelp

af dettes gode Klang vil opnaa en Kredit, som der blot paa Grundlag af Kjendskab til

hans Person og Midler ikke vilde vsere blevet tilstaaet ham. Sserligt vil det under et

System, som saaledes hjemler Overdragelsesfrihed, kunne hyende, åt en Person tilforhandler

sig to eller flere forskjellige Firmaer og ad den Vej tidender sig en Kredit, som Ingen

vilde haveydet, naar det havde vseret ham bekjendt, åt Indehaveren af de forskj ellige Firmaer,

som rimligt föres for Forretninger, der drives paa forskjellige Steder, er en og samme Mand.

Det ber ejheller lades ubemserket, åt de Fordele, som et System, der hjemler fri Overdragelse

af et Firma i Förbindelse med den Forretning, for hvilket det hidtil har vseret fort,

byder den, der erhverver en bestaaende Forretning, i sig ere af en tvivlsom Natur. Ofte vil

. den, der tilforhandler sig et seldre renommeret Firma, komme til åt gjere den Erfaring, åt

dette mere bliver en Byrde end en Hjselp for ham, idet Indehavelsen af det gamle Navn

let vil drive ham — hvis finansielle Krsefter i Regien ville vsere blevne svsekkede ved de Udgifter,

Firmaets Erhvervelse har medfart — til åt fortssette Forretningen i den samme Stilog

det samme Omfång, hvori den hidtil har vseret dreven, uagtet saadant i Yirkeligheden

ligger over hans Krsefter.

Af de her fremhsevede Grunde have de Kommitterede, uagtet saavel Majoriteten af

Kjobenhavns Grosserersocietets Komité i dennes ovennsevnte Andragande som ogsaa Stockholms

Handels- och Sjöfarts-Nämnd i dens tidligere omtalte Udkast havde sluttet sig til det

i den tyske Handelslovbog fulgte System, dog ikke troet åt burde anbefale en umodificeret

Optagelse af dette. Man har haft saa meget mindre Betsenkelighed ved åt fravige den af

de nsevnte Korporationer i sin Tid udtalte Opfattelse, som i alt Fald den i Handelsverdenen

i Sverigs Hovedstad raadende Opfattelse af gamle Firmaers Betydning vistnok tor antages

i den siden forlebne Tid åt vaere undergaaet en ikke ubetydelig Förändring. Paa den anden

Side have de Kommitterede heller ikke troet åt burde tilraade en saa vidtgaaende Förändring

i den bestaaende Tilstand, som det vilde vaere med den franske Lovgivning og de Lovgivninger,

som have Pligt denne, ubetinget åt udelukke Bibeholdelsen af et seldre Forretningsnavn.

Man har troet åt burde lade Forslaget gaa en Mellemvej mellem de nsevnte

to Systemer, saaledes åt Adgangen til uforandret Bibeholdelse af et seldre Firma indskrankes

til saadanne Tilfadde, hvor enten et nsert personligt Forhold mellem den hidtilvserende og

den nye Indehaver af Forretningen eller den Omstsendighed, åt de Personer, som fortssette

dennes Drift, delvis ere de samme som tidligere, paa den ene Side normalt vil medfore,

åt der virkelig ogsaa faktisk vil vsere en Kontinuitet i Forretningens Drift, og derhos paa den anden

Side vil give -Onsket om åt bibeholde det seldre Navn en större Berettigelse, end hvor

dette skulde övertages af fremmede Personer blot paa Spekulation om ved sammes Hjselp

åt tilvende sig de hidtilvserende Indehaveres Kredit og Forretningsforbindelser.

De Tilfselde, i hvilke man i Overensstemmelse med dette Synspunkt mener, åt der

undtagelsesvis bor aabnes Adgang til åt bibeholde et seldre Firma uforandret, uanset

åt det ikke lsengere vil fyldestgjore Reglerne i § 6, ere angivne i §§ 9 og 10. I Kraft

af den forstnsevnte Paragraf, der efter sit Indhold alene vil Ande Anvendelse ved den af

Enkeltmand drevne Forretning, vil en Enke, som fortssetter sin afdode Mands Forretning,

eller en iEgtemand, som fortssetter den af hans Hustru för iEgteskabet drevne Forretning,

kunne bibeholde det tidligere Firma, uden åt der til dette behover åt fojes noget Tillseg,

som antyder Förändringen. Lignende Ret tillsegges framdeles Arvinger, som med fuldt

personligt Ansvar fortssette den af Arveladeren drevne Forretning; dog er Adgangen til

Bibeholdelse af det gamle Firma i dette Tilfselde betinget af, åt den Afdode har tilladt det,

20

eller åt alle Arvinger samtykke deri, o g den Afdode ikke har taget anden Bestemmelse.

Medens den Afdodes Tilladelse nseppe vil kunne foreligge paa anden Maade end i en udtrykkelig

derpaa rettet Tilkjendegivelse, vil et Förbud fra hans Side mod Firmaets fortsatte

Forelse kunne foreligge saavel udtrykkeligt udtalt som indirekte tilkjendegivet; naar

saaledes f. Ex. den Afdode har bestemt, åt Forretningen vil under det hidtil forte Firma

vsere åt overtage af en bestemt Son, men denne Son vsegrer sig ved åt overtage Forretningen

og denne derpaa ifolge Beslutning paa Skiftet överdrages en anden Son, maa der

formenlig siges åt foreligge en Tilkjendegivelse fra den Afdode om, åt han ikke vil, åt

den sidstnaevnte Son skal bibeholde Firmaet. Forsaavidt flere Arvinger i Förening overtage

den Afdodes Forretning, men saaledes åt de begrsense deres Ansvar, er efter Paragrafens

Affattelse en uforandret Bibeholdelse af det seldre Firma udelukket; det Firma, som i saadant

Tilfselde antages, vil folgelig have åt fyldestgjore Bestemmelsen i § 7.

Af Bestemmelserne i § 10 vil Bestemmelsen i lste Punktum navnlig forsaavidt hjemle

en Afvigelse fra Reglerne i § 6, som det ifolge samme kan trseffe, åt et ansvarligt Sel-,

skab eller Kommanditselskab kommer til åt före Enkeltmands Firma. Ifolge Paragrafens

2det Punktum vil et saadant Selskabs Firma kunne gaa over til åt fores af

Enkeltmand, ligesom Navnet paa en Person, som ikke laengere er Deltager i Forretningen, vil

kunne bibeholdes i Firmaet, kun åt hertil krseves Samtykke fra ham, eller, hvis

han er död liden åt have taget en Bestemmelse, som er til Hinder for saadan Bibeholdelse,

hans Arvinger. Åt i sidstnaevnte Tilfselde den samme Rot til åt ssette sig imod Bibeholdelsen

af den Afdodes Navn i Firmaet ogsaa efter den dansk-norske Text ligesaavel vil

tilkomme hans Enke som enhver anden Arving, er en Selvfolge. Der er ikke fundet Anledning

til efter den tyske Handelslovbogs Forbillede saerligt åt udelukke fra i Firmaet åt bibeholde

Navnet paa en tidligere ansvarig Deltager, som er gaaet over til åt vsere Kommanditist

eller saakaldet stille Deltager. Sporgsmaalet om, hvilke civilretlige Felger det

maatte kunne have, åt den, hvis Navn saaledes er bibeholdt, vedblivende optraeder overfor

Tredjemand i Forretningens Anliggender, ligger selvfolgelig udenfor denne Lovs Omraaade.

Udenfor de heromhandlede Tilfselde tillader Udkastet ikke Övergång af Firma, se § 11.

Derimod indrommer denne Paragraf Adgang til ved Overdragelse til Enkeltmand, ansvarligt

Selskab eller Kommanditselskab åt en af de i § 10 omhandlede Forretninger, d. e.

af en Forretning, som hidtil har vaeret dreven af Enkeltmand, ansvarligt Selskab eller

Kommanditselskab, åt vedtage, åt den nye Indehaver bibeholder Firmaet med et Tillse^,

som antyder Efterfolgerforholdet. Ved denne Bestemmelse tror man tilstrsekkeligt åt have

imodekommet den Trång, som der udenfor de i §§• 9 og 10 ommeldte Tilfselde kan vsere

til åt lade en Forretnings Kontinuitet give sig tilkjende igjennem Navnet, medens paa

den anden Side den Form, hvori dette maa ske, vil indeholde tilstreekkelig Advarsel til

Tredjemand om, åt den paagjaddende Forretning nu er i nye Hinder. Åt den nye

Indehavers Navn ogsaa skal optages i Firmaet, krseves selvfolgelig ikke efter nservaerende

Paragraf; Hjemmelen for med Vedkommendes Samtykke åt danne et Firma paa denne

Maade vil vsere åt soge i Udkastets § 6. En Forudssetning for Anvendelsen af Paragrafens

Regel er det, åt virkelig en Overdragelse af Forretningen har fundet Sted. Det behöver

nseppe åt bemserkes, åt Paragrafen ikke bjemler, åt et i Henhold til samme dannet Firma

udenfor de i §§ 9 og 10 omhandlede Tilfaflde kan gaa over ved en ny Overdragelse paa

anden Maade end med et nyt Tillseg, som antyder, åt en Övergång til Andre atter har

fundet Sted.

Hvad dernsest angaar Firma for Selskaber med begrsenset Ansvar (§ 7), er det for

Aktieselskabers Vedkommende en gjennemgaaende Regel i de fleste fremmede Love, åt disse

ikke maa före noget Personfirma. Som oftest siges det udtrykkeligt, åt deres Forretnings

-

21

mvn skal dannes1) — eller i Regien dannes3) — efter Gjenstanden for Selskabets Virksornhed,

eller åt der enten skal gives dem et paa denne Maade dannet Navn eller en anden

smidig Benmvnelse5). Den tyske Handelslovbog fojer hertil udtrykkeligt, åt Navne paa Deltagere

eller andre Personer ikke maa optages i et Aktieselskabs Firma. Den schweiziske

Obligationsretslov4) bar indskrsenket sin Regel om Aktieselskabers Firma til denne sidstnaevnte

Bestemmelse, som den har affattet derhen, af Firmaet ikke maa indeholde Navnet paa en

bestemt levende Person. Tilsvarende Regler til de saaledes om Aktieselskaber givne ere i

flere nyere Love givne navnlig om Dannelsen af Forretningsnavn för Selskaber med vexlende

Medlemsantal5); for dette Slags Selskabers Yedkommende foreskrives det derhos i nogle Love,

åt Firmaet skal indeholde en Angivelse af denne Selskabets Egenskap6)

I Modssetning til disse mere indgaaende Forskrifter om Forretningsnavnets Dannelse,

som saaledes ere optagne i de fleste kontinentale Staters Love, opstiller den engelske Ret

ingen anden Indskrsenkning i Henseende til det Navn, som kan antages af et Selskab, hvis

Deltageres Ansvar er begraenset, end åt det som sidste Ord skal indeholde Ordet Jimited“7).

Et vaesentligt lignende System er fulgt i den ungarske Handelslov, som ikke föreskriver andet,

end åt Firma for Aktieselskab (dier Selskab med vexlende Medlemsantal (Förening) skal indeholde

en Angivelse af denne Selskabets Egenskab8). Med denne Regel i den ungarske Lov

stemmer den tidligere omtalte Bestemmelse om det ommeldte Punkt i den svenske Förordning

om Aktiebolag af 6te Oktober 1848. Denne Bestemmelse er i uforandret Form optagen

i naervmrende Udkasts svenske Text. Udkastene for de to andre Lande hare derimod

i det hele, saavel for Aktieselskabers Vedkommende som med Hensyn til andre Selskaber

med begraenset Ansvar, sluttet sig endnu nsermere til den engelske Rets System.

Den Betragtning har herved vseret ledende, åt det, hvorpaa det for de Selskabers Vedkommende,

som Talen her er om, kommer an, er åt hindre, åt deres Firma bliver saaledes

beskaffent, åt det kan lede til åt tro, åt Nogen hsefter med personligt Ansvar for Selskabets

Förpligtelse)''. Det er ogsaa dette Hensyn, som maa forudsaettes åt have vaeret bestemmende

ved den tyske Handelslovs Förskrift om, åt et Aktieselskabs Firma ikke maa indeholde Navne

paa Deltagere eller andre Personer. Hvad der herved haves for Hje, er aabenbart kun åt

hindre, åt Personnavne forekomme i Firmaet paa en saadan Maade, åt derved den Forestilling

vsekkes, åt et personligt Ansvar finder Sted. I Overensstemmelse med dette

Synspunkt er det derför ogsaa i den tyske Retsbrug blevet antaget, åt den nrevnte Bestemmelse

trods sin absolute Form ikke er til Hinder for, åt historiske Navne anbringes

i et Aktieselskabs Finna, ligesom ogsaa f. Ex. Navnet „Lloyd“ er blevet behandlet som en

tilstedelig Betegnelse. Den schweiziske Lov har segt åt skäfte den samme Tanke et bedre

Udtryk ved åt sige, åt ingen levende Persons Navn maa findes i Firmaet; ogsaa denne

Affattelse er imidlertid, bogstaveligt taget, for vid; Bestemmelsen vilde, naar man ikke undergav

den den ovenangivne, ikke i Ordene udtrykte Begränsning, vaere til Hinder for, åt

et Opfindernavn optages i Firmaet som Led i Betegnelsen af en vis Industrigjenstand, hvis

’) Saaledes den franske og den holländske Handelslovbog, se Bilaget S. 24 og 32.

2) Saaledes den tyske Handelslovbog, se Bilaget S. 3.

3) Saaledes den belgiske Löv af 1873 og den italienske Handelslovbog, se Bilaget S 28 og 36.

4) Se Bilaget S. 15 — 16.

*) Se Bilaget S. 3 (tysk og 0sterrigsk Ket), 15—16 (Schweiz), 28 (Belgien), 32 (Holland).

B) Se saaledes Bilaget S. 3 (tysk og osterrigsk Rot) og 32 (Holland), jfr. herved ogsaa med Hensyn

til de Bestemmelser, som med samme Mani for 0je i fransk, belgisk og italiensk Ret for Aktieselskabers

og okonomiske Foreningers Vedkommende ere givne om Angivelse af denne Selskabets

Egenskab i skriftlige og trykte Udfserdigelser, Bilaget S. 24, 28 og 36.

1) Se Bilaget S. 44—45.

V Se Bilaget S. 13.

22

Frembringelse danner Gjenstanden for Selskabets Virksomhed; paa den anden Side vil Bestemmelsen

ogsaa efter Omstsendighederne kunne tsenkes åt raskke kortere end tilsigtet.

Den i det danske og norske Udkasts § 7 foreslaaede Regel vil formentlig befindes

åt yde alt, hvad der er tilsigtet ved de förän ombandlede Bestemmelser i

fremniede Love, og hvad der for det heromhandlede Slags Selskabers Vedkommende kan

udkrfeves til åt fyldestgjore Grundssetningen om Sandhed i Forretningsnavnet, medens

den paa den anden Side ikke lugger et större Baand paa den fri Adgang til åt vaelge

Firma, end det angivne Hensyn virkelig kraver. En Tilfojning i Firmaet, som udtrykkeligt

giver tilkjende, åt Ansvaret er begiranset, har man kun anset det nedvendigt åt forlange

gjort, forsaavidt dets ovrige Indhold er et saadant, åt Forestillingen kan ledes paa, åt et

personligt Ansvar hinder Sted. Dette vil formentlig] kun vsere Tilfseldet, naar deri findes

noget Personnavn. Naar det i Paragrafen er förlängt, åt et af de tre i samme naevnte

Udtryk ^Aktieselskab1'', „begraenset Ansvar11 eller „limiteret“) skal bruges til åt tilkjendegive

Begrsensningen i Ansvaret, er dette sket, for åt der kan haves et bestemt og tilvant

Kjendemserke, soin advarer Tredjemand. Den heromhandlede Förskrift vil f. Ex. blive åt

iagttage, naar et Aktieselskab eller andet Selskab med begraenset Ansvar, som övertager en

Forretning, der hidtil bar va?ret dreven af Enkeltmand eller ansvarligt Selskab, vil antage

et efter Overdragerens Firma dannet Forretningsnavn, noget som der naturligvis efter den

Maade, hvorpaa Paragrafen er affattet, under Forudssetning af åt Vedkommende dertil har

gives sit Samtykke, ikke er noget til Hinder for.

Af de Selskaber eller Foreninger, som i Sverig förliden Aktieselskaber ville blive åt

henfore under den i Udkastet brugte Betegnelse Selskaber med begiranset Ansvar (jfr.

§ 31), er det alene Partsrederier, med Hensyn til hvilke der föreligger udtrykkelig

Lovregel om, åt der under visse Forudssetninger ikke floder et saadant personligt

Ansvar Sted for Deltagerne som i saedvanlige ansvarlige Selskaber (handelsbolag). Den

Fritagelse for saadant Ansvar, som finder Sted i andre Tilfselde, hvor flere Personer liden åt

danne noget Aktieselskab i Fsellesskab drive Nseringsvirksomhed , saasom Udsmeltning af

Jern, Robber eller andetMetal (bruksrörelse), beror alene derpaa, åt den i saadanne Tilfaelde drevne

Virksomhed ikke betragtes som en saadan Handel, som Handelsbalkens 15de Kapitel taler

om. Som F^elge åt denne Ufuldstsendighed i Lovgivningen er det ofte moget vanskeligt i

Livet åt drage Grsensen mellem egentlige ansvarlige Selskaber (handelsbolag) paa den ene

Side og de naevnte Selskaber eller Foreninger med begiranset Ansvar paa den anden Side.

Under disse Omstsendigheder er der fundet afgjorende Betsenkelighed ved i Udkastets svenske

Text åt optage en Bestemmelse om, åt Selskaber eller Foreninger af det her nsevnte Slags i

deres Firma skulle anbringe et vist Ord, som giver tilkjende, åt Medlemmernes Ansvar er

begiranset. Ved Indforelsen i det offentlige Register af et saadant Firma vilde ogsaa de,

som derunder drev en Virksomhed, let forledes til åt tro, åt det af den registrerende Myndighed

var blevet dem tilsikret, åt de for de derved paadragne Förpligtelse!'' kun skulde

haefte hver med sit Indskud eller paa saadan anden Maade, som maatte vsere vedtaget af

dem. Den Förskrift, som man derför har foretrukket åt optage i den svenske Text, åt

Firmaet skal angive Beskaffenheden af den af Selskabet drevne Virksomhed, vil formentlig,

foruden åt derved den nys berorte Ulempe utidgaas, vistnok i de fleste Tilfselde yde den

samme Tjeneste som den tilsvarende Bestemmelse i det dansk-norske Udkast og frembyder

derhos den Fordel, åt den nöje slutter sig til de nu i Sverig bestaaende Forhold, ligesom

den vil passe godt saavel i det Tilfselde, åt Pligten til åt före Handelsbeger maatte blive

udstrakt til Forbrugs- og andre lignende Foreninger, som i det Tilfselde, åt der maatte

findes Grund til i Overenstemmelse med Udkastets § 1 ved kongelig Anordning åt be

-

23

stemme, åt et eller andet Slags Föreningar, som ikke ere pligtige åt före Handelsboger,

skulle anmeldes til Handelsregistret.

For åt ikke Loven ved sin Taushed skal kunne give Anledning til den Misforstaaelse,

åt det efter samme skulde vrere tilladeligt i noget Firma åt optage Andenmands Navn eller

Navnet paa Andenmands fäste Ejendom uden hans Samtykke, og for navnlig ogsaa åt stille

det klart, åt Registerforeren i paakommende Tilfselde ex officio maa afvise Anmeldelsen,

naar det fornedne Samtykke til et saadaut Navns Optagelse i Firmaet ikke behörigt dokumenteres,

har man anset det rettcst, i Lighed med den tilsvarende Bestemmelse, som finde3

i § 4 åt det af naervserende Kommission udarbejdede, nu i Norge og Sverig som Lov vedtagne

Udkast til Lov om Beskyttelse for Yaremserker, herom i Udkastet åt optage en udtrykkelig

Bestemmelse. En saadan findes given i förste Punktum af § 8, lste Stykke. I

samme Stykkes andet Punktum har man, i Lighed med, hvad der er fastsat i den nugjseldende

danske Firmalovs § 3, optaget en Bestemmelse om, åt et Firma ikke maa indeholde

nogen Angivelse af Foretagender, der ikke staa eller have staaet i Förbindelse med Forretningen.

Tilfselde, som ere forefaldne i Danmark, have vist, åt en saadan Förskrift ikke er

uden praktisk Betydning. Det er her haendt, åt Personer have forsegt åt faa et Firma,

hvorved der vilde gives Tredjemand en fejlagtig Forestilling om den paagjaeldende Forretnings

Karakter, indfort i Firmaregistret, hvilket alene er blevet forhindret ved Hjajlp af

den anforte Bestemmelse. Det vil formenlig erkjendes åt have sin Betydning, åt det kan

hindres, åt Nogen, selv under Iagttagelse af de ovrige i Udkastet givne Regler, antager et

Firma, hvori han f. Ex. betegner en Kommissionshandel med Smör som „den danske Smörhöna

“ eller desl.

Et^vaesentligt Punkt i enhver Firmalovgivning er det åt forhindre, åt enslydende

Firmaer fores for forskjellige Forretninger under saadanne Omstaendigheder, åt dette kan

lede til Förvexling. I Overensstemmelse hermed er det överalt, hvor en Registrering af Firmaer

er indfort, Region, åt lovlig Anmeldelse af et Firma til Registret begrunder en udelukkende

Ret for dets Indehaver til indenfor et vist territoiialt Omraade åt före samme. Udkastets

Regel i saa Henseende indeholdes i andet Stykke af § 8, hvorefter et Firma

tydeligt skal adskille sig fra andre i samme Kommune bestaaende, i Handelsregistret

indforte Firmaer. I Overensstemmelse med hvad der er Tilfaeldet saavel efter den

nugjaeldende danske Firmalov som efter fremmede Love, begrunder Bestemmelsen iovrigt

ikke blot on Ret for Indehaveren af et indfort Firma til åt modssette sig, åt det samme

eller et vsesentligt ligelydende Firma antages af en Anden. Men Overhoidelsen af, åt enslydende

Firmaer ikke forekomme paa samme Sted, er ogsaa en Sag, der er af Vigtighed

for den almindelige Samhandels Sikkerhed. Registerfereren maa derför, selv om Nogen

skulde have givet Samtykke til, åt det af ham forte Firma ogsaa fores af en Anden,

ex officio vsegre sig ved åt registrere samme paa ny. Stykkets andet Punktum

indeholder, i Lighed med de tilsvarende Bestemmelser i den tyske, ungarske

og schweiziske Lovbog, en Anvendelso af den anforte Regel paa det Tilfaelde,

hvor den vil vaere en Nseringsdrivende til Hinder for som Firma åt brage sit

eget Navn i en saadan, med § 6 stemmende Form, som han finder for godt, paa Grund af

åt det i denne Form allerede er registreret for en Anden i samme Kommune. Den Adskillelse,

Bestemmelsen i saadant Tilfselde fordrer foretagen, kan naturligvis ske ved, åt

Yedkommende, naar det tidligere registrerede Firma indeholder sin Indehavers, med hans

enslydende Fornavne skrevne fuldt ud, i sit Firma kun anforer Forbogstaverne, eller paa anden

tilsvarende Maade, eller ved, åt han tilfejer „senior“, „junior“, en Betegnelse af sin

Nseringsdrifts Art eller Sted osv.

24

Til § 12.

Bestemmelsen i denne Paragraf (ilsigter alene, paa samme Maade som f. Ex. Bestemmelsen

i den tyske Handelslovbogs Art. 221), legalt åt lastslaa den Maade åt underskrive

paa, som i Overensstemmelse med stedfindende Skik o g Bärg maa anses som den normale,

og livis Benyttelse derför viser, åt de Vedkommende liave handiet i Henhold til den dem

tillagte Bemyndigelse. Derimod har det selvfolgelig ikke vaeret Meningen åt gjere Underskriftens

Meddelelse paa den angivne Maade til en Betingelse for dens forpligtende Kraft;

men Underskriften vil, selv om den er meddelt paa anden Maade, binde Selskabet, naar

det kan oplyses, åt den er tegnet paa dets Vegne af dem, som dertil have vaeret kompetente.

Det ssedvanlige Tilfselde, åt bvert enkelt Medlem af et ansvarligt Selskab har Signatur, er

ikke omtalt, idet det her er Skik og Brug, åt de Vedkommende undertegne Firmaet uden

videre Tilfejning.

Til § 13.

Ogsaa denne Paragraf indeholder kun en Ordensforskrift af samme Karakter som den

i den foregaaende Paragraf indeholdte. Under Paragrafens förste Saetning falder det Tilfaelde,

åt det, uden åt Forretningens Indehaver kommer under Konkurs, överdrages Nogen

åt forestaa dens Afvikling eller midlertidigt åt drive den med det naermeste Djemed åt

skaffe Kreditorerne Daekning for deres Fordringer. Ligeledes rummes derunder det Tilfaelde,

åt det överdrages Nogen åt beserge Afviklingen af et Selskabs Affaerer med det Ojemed,

efter åt dets Aktiver ere realiserede og Gjaelden dsekket, åt dele dets Formue mellem Medlemmerne.

Det andet i Paragrafen nsevnte Tilfelde er det, åt Enkeltmands Forretning efter

hans Död, uden i Overensstemmelse med § 9 endeligt åt vaere övertagen af Arvingerne eller

Nogen af disse, midlertidigt, saaledes som det sserligt for Sverigs Vedkommende er

hjemlet lor en Tid af et Aar ved § 5 i Kongl. Förordning angående utvidgad näringsfrihet

af 1 Sde Juni 1864, fortsaettes for Arvingernes (Boets) Regning, enteti for åt afvikles —• i

hvilket Tilfaelde Afviklingen vel ievrigt faktisk ofte vil blive överdragen en eller nogle af Arvingerne

eller en Tredjemand, saa åt Tilfaeldet vil rummes under Paragrafens Begyndelsespassus

— eller for åt afvente, åt Bestemmelse kan blive tagen om dens endelige Overtagelse af

Nogen af Arvingerne eller dens Overdragelse til Andre. Den i Paragrafen stillede Fordring

vil f. Ex. vane fyldestgjort, naar i det i samme först nsevnte Tilfaelde de Paagjaeldende til Fiimaet

fojé „i Likvidation11, „under Administration11 eller deslige, og i det andet Tilfaelde, naar der

underskrives „paa Dedsboets (Arvingernes) Vegne11. Betydningen af, åt Firmategningen

sker paa saadan Maade, er navnlig den, åt Tredjemands Opmserksomhed derved henledes

paa, åt der ikke er Tale om en i fuld Drift väsende Forretning, og, forsaavidt Talen er

om Enkeltmands eller ansvarligt Selskabs (Ivommanditselskabs) Forretning, åt de, som

optriede overfor barn, ikke handle som ansvarlige Indehavere. Firmaet vil paa ny blive

åt före paa saedvanlig Maade, naar f. Ex. den, hvis Forretning har vaeret under Administration

for åt skaffe hans Kreditera- Daekning åt Udbyttet, paa ny faar den udleveret

til fri Drift, eller naar Arvinger i Henhold til § 9 endeligt have övertaget den Afdodes

Forretning under det af barn brugte Firma. — Det har vaeret Gjenstand for de Kommitteredes

Overvejelse, om der, i Lighed med hvad der er sket i den danske Firmalovs § 4, i

Loven burde saettes en bestemt Graense for den Tid, i hvilken en Forretning saaledes midlertidigt

kan fortsaettes af Arvingerne. Man har imidlertid anset det i ettest ikke åt optage en saadan

Bestemmelse, der efter sin Beskaffenhed henhorer under den materiel^ Ret. Den Bestemmelse,

der, som anlydet i den svenske Text, i saa Henseende i Sverig begraenser Arvingernes

Ret til en Tid af et Aar, indeholdes ogsaa i Naeiingslovgivningen.

25

Til § 14.

I denne Paragraf indeholdes Reglerne om Stedet, hvor, og Tiden, naar Anmeldelse om

Firma skal ske, samt om, ved hvem og i hvilken Form den skal gjores. Naar Paragrafen i

forstnsevnte Hänseende bestemmer, åt Anmeldelsen skal ske til Registret i den Kreds, hvor

Forretningskontoret findes — o: det Sted, hvorfra Forretningens Indehaver forer sin Korrespondance,

daterer sine Vexelerklaeringer, hvor han modtager Ordrer, Indbetalinger o. s. v.,

— stemmer dette med, hvad der er Regien efter den norske Firmaregisterlovs § 3, saavelsom

med, hvad der i Almindelighed gjselder andetsteds. I Kraft af den anforte Regel vil

f. Ex., naar en Fabrik ligger i én Kreds, dens Kontor i en anden Kreds, Anmeldelsen blive

åt indgive det sidstnsevnte Sted. Den beifra afvigende Regel, som indeholdes i den danske

Firmalovs §§ 1 og 6, maa formentlig betegnes som mindre heldig. Naturligvis indeholder

Udtrykket Forretningskontor ikke nogen Forudsaetning om, åt der nodvendigvis maa findes

et sirligt Forretningslokale, hvor Vedkommende regelmsessigt er åt traeffe visse Timer

af Dagen, eller deslige. — Det svenske Udkast skiller sig forsaavidt fra Udkastene for de

to andre Lande, som Anmeldelserne for Landets Yedkommende skulle indfores i et ved

vedkommende Lensbestyrelse fort Register og indleveres enten umiddelbart til dette

Register eller hos en i Anmelderens Naerhed boende Embedsmand, som sender dem

videre til den Myndighed, som forestaar Registrets Ferelse. Derhos er Stedet, til hvis

Register Anmeldelsen skal ske, betegnet noget anderledes end i det danske og norske

Udkast, nemlig som den Kommune, hvor Virksomheden drives, eller, saafremt den drives

i flere Kommuner, den, hvorfra den ledes, eller, forsaavidt Talen er om Aktieselskab, hvor

Selskabets Bestyrelse har sit Srede; men af det nys bemaerkede fremgaar, åt disse Udtryk

ere enstydige med, hvad de to andre Udkast have betegnet med „Forretningskontor“.

Det danske og norske Udkasts Regler om, hvor Anmeldelse for en Filial, som

oprettes i en anden Uvrighedskreds, bliver åt indgive, og om den videre Fremgangsmaade,

som med Hensyn til sammes Registrering bliver åt folge, ere hentede fra den nugjaeldende

norske Lov. Dog har man fundet det rettest istedetfor med denne Lov åt foreskrive,

åt en Bevidnelsc om den modtagne Anmeldelse skal tilstilles Filialens Dvrighed, åt lade selve den

originale Anmeldelse (tilligemed de med samme fulgte Bilag) oversendes til denne Dvrighed,

hvorved opnaas, åt disse Dokumenter baves paa det Sted, hvor der naermest kan forudsaettes åt

blive Brug for samme. Ved den Maade, hvorpaa den for Norges Vedkommende foreskrevne

dobbelte Kundgjorelse i det heromhandlede Tilfaslde er foreslaaet merksat, vil det undgaas, åt

en dobbelt Bekjendtgjorelse finder Sted i den frelles Tidende om en og samme Ting, og åt

Bekjendtgjerelse i stedlig Tidende sker paa andet Sted end der, hvor den maa forudsaettes

naennest åt vane af Interesse. Den i den svenske Text foreslaaede Fremgangsmaade ved

Anmeldelse af Hovedkontoret vil uden videre vaere anvendelig paa Anmeldelse af Filial.

Hvorvidt der föreligger en anmeldelsespligtig Filial, vil i Overensstemmelse med Paragrafen

bero paa, om der er etableret et Hovedkontoret sideordnet Afdelingskontor, som

forestaas af en sserskilt Bestyrelse, der selvstaendigt kan paadrage Forretningens Indehaver

Forpligtelser ved Retshandler, som ikke iiave en blot akcessorisk og underordnet Karakter,

og hvis Indliold ikke er nöje bundet til en fra Hovedkontoret udgaaet Anvisning. I Overensstemmelse

hermed vil en Fabrik, hvis Kontor ligger paa andet Sted, ikke derför blive

åt betragte som en anmeldelsespligtig Filial, selv om de. der lede dens Drift, maatte vaere

bemyndigede til åt antage Arbejdere og afslutte lignende med den lobende Drift forbundne,

mindre omfattende Retshandler. Ligeledes blive for Jernbaneselskabers Vedkommende de

enkelte Stationer ikke åt anse som anmeldelsespligtige Filialer, idet de Retshandler, som

her afsluttes ved Billetsalg eller Modtagelse af Gods til Befordring o. s. v., ikke have

nogen selvstaendig Karakter, men alene afsluttes i Henhold til en staaende, fra Hovedkontoret

udgaaet nöje detailleret Instrux. Paragrafens Bestemmelser om Anmeldelse af Filialer

4

26

ere ikke i den Förstånd obligatofiske, åt de udelukke den, der saaledes har Kontor paa

flere Steder, fra, om han foretrsekker det, åt anmelde Firma för hver isser af disse Forretninger

som for en selvstsendig Forretning.

Bestemmelsen om, åt udenlandsk Forretnings Filial betragtes som selvstsendig Förstning,

stemmer vsesentlig med, hvad der er bestemt i den norske Lovs § 3; åt Anmeldelsespligten

i dette Tilfselde maa paahegges Filialens Bestyrelse, er en naturlig Folge af,

åt det faktisk vilde vsere ugjerligt åt lade Ansvar ramme de i Udlandet v;erende Indehavere

eller Bestyrere.

Beglen om, åt Firmaanmeldelsen skal vsere underskreven af alle Anmeldelsespligtige,

stemmer med, hvad der gjselder efter den danske Firmalov o g i det vsesentlige ogsaa efter

den norske Lovs § 3. Der er saa meget mindre fundet Anledning til åt optage denne sidste

Lovs Kegel om, åt et ansvarligt Selskabs Anmeldelse efter Omstsendighederne kan underskrives

alene af de Personer, der have Ssede i dets Bestyrelse, som de Selskaber, man

ved denne Bestemmelse fortrinsvis har havt for 0je, ville indgaa under nservaerende Udkasts

Regler om Selskaber med begrsenset Ansvar. Man har ikke med den tyske, ungarske og

schweiziske Lov anset det nodvendigt åt fordre, åt et Kommanditselskabs Anmeldelse skal

vsere underskreven ogsaa af Kommanditisterne, noget, der efter Omstsendighederne kunde

medfere aldeles uforholdsmsessigt Besvser og Omkostninger for de Paagjseldende;’ Garantien

for, åt Ingen med Urette bliver opgiven som Kommanditist, har man segt tilvejebragt

gjennem Bestemmelserne i Slutningen af 2det Stykke af det dansk-norske Odkasts § 16 om,

åt der med Anmeldelsen skal felge en Erklsering fra Kommanditisterne om, åt Anmeldelsen

sker med deres Samtykke.

Bestemmelsen i det dansk-norske Udkasts sidste Stykkes 2det Punktum stemmer med

den norske Firmaregisterlovs § 3, sidste Stykke, og med den danske Firmalovs § 2. For

Sverigs Vedkommende er det efter de der stedfindende Forhold fundet tilstrsekkeligt åt

fordre Vitterlighedsvidners Underskrift.

Til §§ 15-18.

I disse Paragrafer indeholdes Keglerne om det Indhold, Firmaanmeldelsen skal have

henholdsvis för Enkeltmands, ansvarligt Selskabs (Kommanditselskabs) og Aktieselskabs

Vedkommende, samt forsaavidt angaar andre Selskaber med begrsenset Ansvar. Naar der

i §§ 15 og 16 Nr. 1 samt § 17 Nr. 8 er förlängt Opgivelse af henholdsvis'' de ansvarlige

Indehaveres og Bestyrelsesmedlemmernes Bopsel, er dette kun sket for najrmere

Individualiserings Skyld samt for åt give Registerforeren et Middel til, om Firmaanmeldelsen

dertil maatte give Anledning, åt ssette sig i Förbindelse med de Paagjseldende; det er

derför under Hensyn til den mere underordnede Betydning af denne Opgivelse ikke fundet

nodvendigt her åt lade den almindelige Regel i Udkastets § 19 om, åt Anmeldelse skal

ske om enhver Förändring i et anmeldt Forhold, Ande Anvendelse for sammes Vedkommende.

Naar der ifolge §§ 15, 16 og 17 Nr. 3, jfr. § 18, i Lighed med den danske Firmalovs

§§ 2 og. 6 og den norske Firmaregisterlovs § 4 fordres en Opgivelse i Anmeldelsen

om Forretningens Beskaffenhed, vil den i Henhold hertil stedfundne Opgivelse navnlig kunne

have Betydning som Vejledning ved Bestemmelsen af Omfanget af den Bemyndigelse, som

tilkommer henholdsvis et enkelt signaturberettiget Medlem af et ansvarligt Selskab (Kommanditselskab)

eller Bestyrelsen for et Aktieselskab eller andet Selskab med begrsenset Ansvar

eller en Prokurist, jfr. herved for Prokuristens Vedkommende § 23. Forsaavidt angaar

Enkeltmands eller ansvarligt Selskabs (Kommanditselskabs) Forretning, bor dog den Begrsensning,

som paa denne Maade kan gjeres, ikke kunne gaa ud over visse större Grupper,

idet Tilstedelsen af en snsevrere Angivelse let vilde kunne lede til den Forestilling, åt en

saadan Begraensning ved åt optages i Handelsregistret blev bindande for Tredjemand.

Anrneldelsen ber derför for de heromhandlede Forretningers Yedkoramende -kun opgive den

Hovedbranche, hvortil Forretningen henherer, saasom Handel, Bankforretning, Fabrikdrift eller

anden af de i §35 nsevnte Kategorier; derimod ber saadanne snrevre Opgivelser, som åt Vedkommende

driver Kornbandel, Manufakturhandel, Ssebefabrikation o. s. v., ikke admitteres. Forsaavidt

angaar Aktieselskaber og andre Selskaber med begramset Ansvar, vil derimod ifelge

Forboldets Beskaffenbed en mere detailleret Opgivelse findes naturlig. Denne Förspel

bar man segt udtrykt derigjennem, åt man i §§ 15 og 16 bar förlängt Angivelse af Forretningens

almindelige Beskaffenhet!, i § 17, jfr. § 18, af Forretningens Art.

Den i §§ 15—17, jfr. § 18, under Nr. 3 forlangte Opgivelse af den Kommune — i

den svenske Text „Stedet“ — hvor Forretningskontoret (Filialen) findes, eller (jfr. den

svenske Text) Selskabets Bestyrelse har sit Ssede, vil vaere af Betydning med Hensyn til

Overholdelsen af Bestemmelsen i § 8.

Ifelge § 16 Nr. 4, jfr. § 21, er Adgang holdt aaben til ved Anmeldelse til Handelsregistret

åt gjere en Bestemmelse om, åt i et ansvarligt Selskab (Kommanditselskab) Ketten

til åt handle i Selskabets Navn og underskrive Firmaet (Signaturen) kun kan udeves af visse

Medlemmer, eller kun kan udeves af flere Medlemmer i Förening, bindende for Tredjemand.

1 Overensstemmelse med den nugjseldende danske og norske Lov i Udkastet åt optage en udtrykkelig

Förskrift om, hvorvidt Tredjemand kan bindes ved en saadan Bestemmelse, naar

denne ikke er anmeldt, vilde ligge udenlor den faelles Ramme. Da det derhos saavel i

Danmark som i Norge kan ansés for en, uafbaengigt af udtrykkelige Lovbestemmelser, tilstraekkeligt

fastslaaet Regel, åt Tredjemand, som er i god Tro, i saadant Tilfselde, saaledes som

det ogsaa forudssettes i Paragrafens Ord, er berettiget til åt anse ethvert ansvarligt Medlem for

bemyndiget til åt forpligte Selskabet, er det heller ikke fundet nödvändigt åt optage en udtrykkelig

Bestemmelse i saa Hänseende i det dansk-norske Udkasts sserlige Bestemmelser. Om

andre Indskraenkninger end den nffivnte, bortset fra den almindelige Begrafning, som

ligger i Opgivelsen af Forretningens almindelige Beskaffenhed, kan intet optages i Anmeldelsen.

Den Frihed, som i saa Henseende er hjemlet ved den danske Lov af 1862, vil

altsaa henned bortfalde. Registret vilde, naar, som efter denne Lov, slige vilkaarlige Indskrankninger

skulde kunne optages i samme med bindende Virkning for Tredjemand, ligesaa meget

blive en Snare for denne som en Kilde til Underretning. — Forsaavidt angaar Aktieselskaber og

andre Selskaber med begranset Ansvar, haves i Danmark og Norge tiseppe nogen fastslaaet

almindelig Retsregel om, hvorvidt et enkelt af flere Bestyrelsesmedlemmer eller kun den

samlede Bestyrelse eller en Majoritet af denne i Mangel af udtrykkelig Bestemmelse i Vedtregterne

kan binde Selskabet ved Retshandler. Ligesom det derför for disse to Ländes

Yedkommende maatte anses nodvendigt, som sket i Udkastets § 17 Nr. 9, jfr. § 18, i de

naevnte Selskabers Anmeldelse ubetinget åt forlange optaget en Opgivelse om dette Punkt,

saaledes er en lignende Bestemmelse ogsaa blevet optagen i det svenske Udkast, idet det,

selv om en udtrykkelig Lovbestemmelse bar ordnet Forholdet, ikke kan vaere andet end til

Tredjemands Gavn, åt det bringes til hans Kundskab, hvad der gjaelder. Ifolge Udkastets

§ 2 vil altsaa en Anmeldelse, hvori den omhandlede Opgivelse mangler, blive åt rilbagevise

som ikke behörig.

De Fordringer, som ifelge det dansk-norske Udkasts § 16, 2det Stykke, stilles tillndholdet

af et Kommanditselskabs Firmaanmeldelse, stomme, bortset fra Kommanditisterne,

med hvad der, alt eftersom der er et eller flere ansvarlige Medlemmer, vilde felge henholdsvis

af § 15 eller § 16, förste Stykke. Ved Siden heraf skal Anrneldelsen, naar Talen er

om et almindeligt Kommanditselskab, indeholde Oplysning om hver enkelt Kommanditists

Navn og fndskud. Er Kommanditisternes Kapital derimod fordelt paa Aktier, maa Anmeldelsen

med Hensyn til Aktiekapitalen yde de samme Oplysninger, som fordres for Aktie

-

28

selskabers Vedkommende — hvorom nsermere strax nedenfor — samt ligesom disse sidste

Selskabers Anmeldelse vsere bilagt med Selskabets Vedtsegter. Sedelig skal Anmeldelsen

indeholde en Angivelse af Selskabets Egenskab af Kommanditselskab, hvilken Angivelse

navnlig har Betydning for Avisbekjendtgjerelsens Skyld, idet denne ifelge Stykkets Slutningsbestemmelse,

der er tagen fra den tyske Handelslovbog, ikke skal indeholde den i et almindeligt

Kommanditselskabs Anmeldelse optagne Angivelse af Kommanditisternes Navne og

Belebet af deres Indskud. — Til Silning imod, åt den eller de ansvarlige Deltagere ubefejet

anmelde Nogen som Kommanditist, fordrer Paragrafen, som ovenfor berört, åt der med

Anmeldelsen skal folge en Erklaering fra Kommanditisterne om, åt Anmeldelsen sker med

deres Minde. Da det, naar der findes et stort Antal Kommanditister, hvad navnlig kan

bsende, naar Talen er om et Kommanditaktieselskab, kan volde Besvaer åt tilvejebringe

hver enkelt Kommanditists Underskrift, aabner Paragrafen Adgang til istedet herfor, ifald et

Tilsynsraad af Kommanditisterne maatte vsere valgt, åt producera en Erklaering fra dette.

Men der maa selvfelgelig i saa Fald medfolge behörig Legitimation for, åt de, der optraede

som Tilsynsraad, dertil ere behörigt valgte i Overensstemmelse med Selskabets Vedtsegter.

For Aktieselskabers Vedkommende föreskriver §17, foruden de tidligere naevnte Punkter,

under Nr. 4 til 6, åt Anmeldelsen skal indeholde Oplysning om den tegnede Aktiekapitals

Storrelse og Fordeling i Aktier o.: disses Antal og Storrelse; framdeles om Aktierne

ere udstedte paa Navn eller til Ihsendehaveren, hvori formentlig mod tilstraekkelig

Tydelighed ligger, åt saafremt en Del ere udstedte paa Navn, en anden Del til lhsendehaveren,

maa nsermere Oplysning gives om, hvor mange der ere udstedte paa den ene,

hvor mange paa den anden Maade; endelig fordres Angivelse af, om Aktierne ere fuldt

indbetalte og i modsat Fald, naar Indbetaling kan krseves. De norske Kommitterede ere

herved gaaede ud fra, åt forsaavidt enkelte af disse Angivelser skulde findes åt burde forsynes

med Legitimation for deres Kigtighed, vil den Kommission, hvem Udarbejdelsen af

eu Lov om Aktieselskaber er betroet, bringe i Förslag de Bestemmelser, som i saa Hänseende

maatte anses fornedne.

Den under Nr. 7 forlangte Oplysning vil navnlig have Interesse for Selskabets Aktionaerer,

men vil dog ogsaa kunne have Betydning för dets Kreditera’. Af Bestemmelsen

under Nr. 8, sammenholdt med § 19, vil det folge, åt enhver Förändring i Bestyrelse^

Sammenssetning bliver åt anmelde. Forsaavidt det i et Aktieselskabs Vedtsegter

maatte vaere bestemt, åt Bestyrelsesmedlemmers Underskrift skal vsere ledsaget af Medunderskrift

åt nogen Anden, t. Ex. en Bogholder eller Kasserer, vil dog hverken en saadan

Bestemmelse eller Navnene paa de Personer, hvis Medunderskrift i Kraft af samme til et

givet Ojeblik krseves, kunne optages i Handelsregistret; eu slig Förskrift bor kun have

Karakter af en indre Ordensregel. Naar man endelig under Nr, 1 har förlängt i Anmeldelsen

optaget en Angivelse af Vedtaegternes Dato, er Tanken hermed den, åt Tredjemands

Opmserksomhed ved den i § 3 foreskrevne Avisbekjendtgjorelse bor henledes paa,

åt de yderligere Oplysninger, han maatte kunne önska, ville kunne soges i de som Bilag til

Anmeldelsen indleverede Vedtsegter.

De Bestemmelser, som i § 17 ere givne om, hvad der skal indeholdes i et Aktieselskabs

Anmeldelse, ville ifolge § 18 ogsaa Ande Anvendelso paa andre Selskaber med begraenset

Ansvar, dog med de Lempelser, som Selskabets forskjellige Skikkelse gjor fornodne.

Til nsermere Förklaring af denne for de tre Lande opstillede fselles Kegel tilfojes i den

dansk-norske Text, åt Anmeldelsen skal indeholde Oplysning om de Bestemmelser, som

maatte vsere vedtagne angaaende Medlemmernes Ansvar overfor Tredjemand, hvilket her

vil svaro til de Oplysninger, som i et Aktieselskabs Anmeldelse forlanges om de Bestemmelser,

som vedrere Aktiekapitalen. I Kraft heraf vil der f. Ex. i Anmeldelsen for et Selskab

med vexlande Medlemsantal, naar der skal paahvile dettes Medlemmer personligt An

-

29

svar for Selskabets Förpligtelse!*, vaere åt optage (plysning om de Bestemmelser, som maatte

vaere trufne om det Omfång, hvori indtrsedende Medlemmer k jette for allerede stiftede Förpligtelse^

eller om det Tidspunkt, da udtrsedende Medlemmers Ansvar opherer. Efter

svensk Ret ville Deltagernes egne Vedtagelser om Omfanget af deres Ansvar ikkun forsaavidt

faa Betydning ved Bestemmelsen af dette Ansvar, som deri vil haves en for dem

bindende Angivelse af de faktiske Forhold, til hvilken i paakommende Tilfselde Hensyn vil

vaere åt läge ved Bestemmelsen af Enhvers Ansvar, saasom ved Partsrederier Enhvers Part

i Slöhet, ved „bruksrörelse“ enhver Interessents Andel i det paagjseldende bruk-, som Felge

heraf har den svenske Text indskreenket sig til åt forlange Oplysning om saadanne faktiske

Forhold.

Til § 19.

Denne Paragraf begynder med åt udtale den Regel, åt enhver Förändring i noget

Forretningen vedkommende, til Handelsregistret anmeldt Forhold ligeledes skal anmeldes

til dette. Åt Forretningens Ophor indbefattes under de Forandringer, som saaledes skulle

anmeldes, er en Selvfolge. Ligeledes falder det af sig selv, åt Anmeldelse i Kraft af den

almindelige Regel maa ske i ethvert Tilfselde, naar Nogen, hvis Navn i Henhold til nogen

af Bestemmelserne i §§ 15 til 18 er anmeldt til Handelsregistret, afgaar ved Doden. Den

Undtagelse, som fra den ovenanforte Regel er gjort med Hensyn til Förändring i den i

Henhold til § 15 Nr. 1, § 16 Nr. 1 eller § 17 Nr. 8 anmeldte Bopael, er berört ovenfor.

Naar noget af de i § 13 forudsatte Tilfselde indtraeder o: naar en Forretning kommer

under Likvidation eller Administration, eller naar Arvinger overtage en Forretning til

midlertidig Fortssettelse, kan der ikke siges åt vaere foregaaet en Förändring i et anmeldt

Forhold. Da det imidlertid maa anses hensigtsmsessigt, åt der i sligt Tilfelde sker

en Tilforsel til Handelsregistret, er Pligt til i dette Tilfselde åt gjore Anmeldelse udtrykkeligt

paalagt i Paragrafen. Ifeige Bestemmelsen i dennes 2det Punktum skal der

framdeles, naar der i Vedtaegterne for et af de i § 17, jfr. § 16, 2det Stykke, og § 18

omhandlede Selskaber sker en Förändring, der, som Folge af åt den ikke angaar noget af

de i § 17 under Nr. 2 til 9 naevnte Punkter, ikke indbefattes under Regien i förste Punktum,

indgives Anmeldelse om Vedtaegtsforandringens Dato; med Anmeldelsen, der saaledes

blot vil have åt lyde paa, åt der under den og den Dato er gjort Förändring i Selskabets

Vedtaegter, skal folge et Exemplar af iEndringen samt, ifolge det svenske Udkast, af den

paa denne meddelte kongelige Stadfaestelse. Tanken med den ommeldte Bestemmelse er,

åt der ikke mindre end af Selskabets Vedtaegter ved Handelsregistret bor forefindes et

Exemplar af enhver Bestemmelse, hvorved der gjores Förändring i disse, selv om Förändringen

ikke berorer noget af de i § 17 under Nr. 2 til 9 saerligt naevnte Punkter, der

skulle optages i selve Firmaanmeldelsen, samt åt Tredjemands Opmaerksomhed ved en Kundgjorelse

i de i § 3 naevnte Tidender bor henledes paa, åt en Förändring er foregaaet.

Medens den förste Anmeldelse ifolge § 14 skal indgives, inden Forretningen traeder i

Yirksomhed, vil en tilsvarende Regel ikke kunne opstilles med Hensyn til de senere Anmeldelser;

det lader sig med Hensyn til disse kun i Almindelighed sige, åt Anmeldelsen

skal ske snarest muligt; til i Lighed med den danske Lovs §§ 4, 5 og 7 og den norske

Lovs § 8 åt fastsaette en vis Frist i saa Henseende er der efter de Kommitteredes Mening

ikke tilstraenkelig Anledning.

Ifolge Bestemmelsen i den dansk-norske Texts förste Punktum Ande de naermere

Regler, som ere givne om Fremgangsmaaden ved Anmeldelse af Firma, tilsvarende Anvendelse

ved de heromhandlede Anmeldelser; det samme er i den svenske Text tilkjendegivet

ved Ordene: „i den ordning, som, stadgats för den första anmälanHerved vil

vaere hjemlet Anvendelse, eventuel med de af Forholdets Forskjeilighed flydende Lem

-

30

pelser, af Eeglerne i § 14 om Stedet, hvor, og Formen, i hvilken Anmeldelsen skal indgives,

saavelsom af Reglerne i sidste Stykke af § 17, jfr. § 18, og i det dansk-norske

Udkasts § 16, 2det Stykke, om de Bilag, som skulle ledsage de der omhandlede

Anmeldelser.

Med Hensyn til hvem Pligten til åt anmelde Forandringer paahviler, er det fundet

rettest i Paragrafen åt optage en udtrykkelig Bestemmelse. Den almindelige Regel, som i

saa Henseende gives i dens 2det Stykkes lste Punktum, vil ievrigt findes åt svare til, hvad

der i §5 er foreskrevet med Hensyn til den förste Anmeldelse. Den smidige Regel, som i det

paafolgende Punktum er given for det Tilfaelde, åt Dedsfald medferer Ophor af en af Enkeltmand

eller ansvarig Selskab dreven Forretning, vil, forsaavidt Talen er om Enkeltmands

Forretning, vise sin Betydning, naar denne ved hans Död hverken definitivt övertages

af hans Enke eller Arvinger i Overensstemmelse med § 9 eller övertages til midlertidig

Fortssettelse af hans Bo (§ 13). I de tvende sidstnaevnte Tilfselde vil Pligt henholdsvis

for den eller dem, som endeligt have övertaget Forretningen, eller for Dodshoet vaere

hjemlet ved den forudgaaende almindelige Regel. Er det et ansvarligt Selskab, der

opherer som Felge af et Medlems Död, medferer den omhandlede Bestemmelse, åt Anmeldelsespligt

vil paahvile Dedsboet i Förening med den eller de tilbagevserende Deltagare.

Fortssettes derimod Forretningen af disse med uforandret Firma (§ 10), vil Anmeldelsespligtcn

alene paahvile dem; indtrseder den Afdodes Enke eller nogen af hans

Arvinger i hans Sted, ville naturligvis de saaledes Indtrsedende have åt deltage i Anmeldelsen.

Endnu skal det blot bemserkes, åt Ordene i 2det Punktum om fatte det Tilfaelde,

åt et almindeligt Kommanditselskab, som har flere ansvarlige Medlemmer, opherer som

Felge af, åt et af disse der, se § 31 Litra a; men åt Bestemmelsen ligeledes vil blive åt

anvende, naar et Kommanditselskab, som kun har ét ansvarligt Medlem, opherer som Felge

af dennes Död, vil naeppe volde nogen Tvivl.

I Overensstemmelse med § 14, sammenholdt med naervmrende Paragrafs lste Stykke,

ville de, hvem Pligten til åt gjere Anmeldelsen paahviler, ogsaa have åt underskrive denne

under Iagttagelse af de det forstanforte Sted foreskrevne Former. Det har ganske vist vseret

Gjenstand for de Kommitteredes Overvejelse, om der ikke, i Lighed med hvad der floder

Sted elter den norske Firmaregisterlovs § 8, kunde Ande nogen Lempelse Sted i saa Henseende

for nogle af disse Anmeldelser. Sirligt har det ogsaa vaeret Gjenstand for Droftelse,

om der ikke maatte vaere Anledning til, saaledes som den naevnte Lovs § 8 Litr. c under

den der angivne Betingelse gjer, åt aabne en Deltager i et ansvarligt Selskab Adgang til

selv åt anmelde sin Udtrmdelse af samme, uden herved åt vaere afbaengig af samtlige andre

Deltageres Medvirkning. Man har imidlertid fundet, åt det vil vaere rettest i det hele åt

blive staaende ved den almindelige Regel i§ 14. Hvad säfligt det sidstomhandlede Tilfaelde

angaar, har man ikke fundet, åt der var tilstraekkelig Anledning til i Hdkastet åt opstille

en Undtagelse med den i den citerede Bestemmelse i den norske Lov forudsatte ejendonrmelige

Situation for -Oje, åt et udtraedende Medlem af et ansvarligt Selskab med flere end

to Medlemmer har Medhold hos idetmindste et signaturberettiget Medlem, men moder

Vrangvilje hos andre Medlemmer. Men endnu mindre har man kunnet tilraade ved en

almindeligere Bestemmelse åt give Vedkommende Adgang til, uden åt behove noget andet

Medlems Medvirkning, åt anmelde sin Udtraeden, naar han for Registerforeren oplyser, åt

hans Udtraeden har Hjemmel i Selskabskontrakten; der vilde herved paalaegges Registerforeren

en Bevisbedommelse, som ikke bor hare under hans Ressort. Derimod har man

fundet, åt det uden Betaenkelighed vil kunne tilstedes en enkelt af flere Interesserede oden

de andres Medvirkning åt faa gjoit en Tilfersel til Handelsregistret, naar det ved Dom

i en Sag, hvorunder han har vaeret Part, er konstateret, åt noget, som staar i Registret,

ikke burde staa deri. En Bestemmelse beröm er optagen i Paragrafens 4de Stykke.

31

I Kraft af den her givne Bestemmelse vil det f. Ex. staa den, der med Urette er

bleven anmeldt som Kommanditist, saavelsom et redelig anmeldt ansvarligt eller kommanditsert

Selskabsmedlem, der lovligt er udtraadt, aabent åt faa Bemaerkning indfort i Registret

og kundgjort i de i § 3 naevnte Tidender om den Dom, kvorved det er afgjord benboldsvis

åt han ikke er Kommanditist, eller åt han er udtraadt. Ligeledes vil det Offentlig®,

naar Samme bar vseret Part f. Ex. under en mod Bestyrelse for et Aktieselskab anlagt

Straffesag, kunne foranledige tilfert Handelsregistret og bekjendtgjort en Bemserkning om,

åt det ved den i en saadan Sag afsagte Dom er konstateret, åt den i Selskabets Firmaanmeldelse

som indbetalt opgivne Aktiekapital aldrig har vseret tilstede. Paa den Kundgjerelse,

der saaledes Under Sted, vil den almindelige Regel i lste Led af Udkastets § 21

Ande Anvendelse. Derimod ville, idet den Begjsering om Anmserkning i Registret, som

sker i Henliold til naervaerende Bestemmelse, efter de i denne brugte Udtryk ikke bliver åt

anse som en egentlig Anmeldelse, de om Formen for Anmeldelser givne Regler ber vsere

uden Anvendelse. Forsaavidt en saaledes i Registret anmserket Dom senere forandres af

hej e ro Ret, fe Igel- det af sig selv, åt der om Överinstansens Dom af vedkommende Part kan

forlanges gjort Bemserkning i Registret og indrykket Bekjendtgjerelse i vedkommende

Tidender.

Ifolge Paragrafens tredje Stykke bliver der, naar Firmaet forandres, saavelsom naar

Forretningen flyttes til et Sted, hvis Handelsregister fores af en anden Myndighed end

den, hos hvem Firmaet er blevet registreret, foruden Anmeldelsen henholdsvis om

det seldre Firmas Ophar eller om, åt Forretningen opharer åt drives paa det tidligere

Sted, paa vedkommende Sted (se § 14) åt gjere en fuldstsendig Firmaanmeldelse,

som foruden Firmaet meddeler samtlige de i §§ 15 til 18 ommeldte Oplysninger.

Ved Stykkets Slutningsbestemmelse er det udtrykkeligt tilkjendegivet, åt

Forskriften i § 8, 2det Led, bliver åt iagttage ved enhver Flytning til anden Kommune, vsere

sig nu, åt denne tillige er en Flytning til anden Registreringskreds, og saaledes fuldstsendig

Firmaanmeldelse paa dette Sted (eller til Oversendelse til dette Steds Dvrighed)

bliver åt gjere, eller åt saadant ikke er Tilfseldet, saa åt der kun skal ske en simpel

Anmeldelse om Flytningen. Ogsaa i sidstnsevnte Tilfselde maa en i Medfar af § 8

erhvervet Eneret blive åt opretholde. Saavel den ene som den anden af de heromhandlede

Bestemmelser omfatter selvfelgelig ikke mindre Flytning af et Filialkontor end af Forretningens

Hovedkontor. Det er en Seivfelge, åt den Ret, som i Udkastets sidste Kapitel er tillagt

Indehaverne af Firmaer, som allerede have bestaaet inden Lovens Traeden i Kraft, til

åt faa disse registrerede, uanset åt de ikke fyldestgjore Reglerne i §§ 6 og 7, ikke vil lide

Afbisek derved, åt Forretningen flyttes til en anden Kommune; derimod maa et saadant

Firma forandres, naar Flytning sker til en Kommune, hvor der allerede findes et Firma,

som har saa stor Lighed med den flyttede Forretnings Firma, åt de ifolge § 8 ikke begge

kunne bestaa i samme Kommune.

Ifolge Bestemmelsen i Paragrafens sidste Stykke skal, naar Forretningens Indehavei''

kummer under Konkurs, Skifteretlen foranledige tilfert Handelsregistret en Bemserkning

om Konkursbehandlingens Aabning og Ophor. Yed den Maade, hvorpaa Bestemmelsen er

affattet, er det tilkjendegivet, åt den Meddelelse, Skifteretten i saadant Tilfselde lader tilflyde

Registerforeren, ikke er en Anmeldelse i Lovens Förstånd, og åt Lovens Forskrifter om Anmeldelser,

derunder navnlig Kundgjorelsesbestemmelserne i dens § 3 saavelsom Bestemmelserne

i § 21 om Offentliggjorelsens Virkning, her ere uden Anvendelse. Den for Tredjemands

Skyld fornedne Avisbekjendtgjerelse om Konkursen ivserkssettes i Overensstemmelse med

Konkurslovgivningen, hvis Regler om Bekjendtgjerelsens Virkning for Tredjemand ikke

taale åt brydes af de Regler, som i saa Henseende gjselde om de i Firmaloven hjemlede

Kundgjerelser. Naar den svenske Text har opstillet en foa den for de to andre Lande

32

foreslaaede forskjellig Regel om den Maade, paa hvilken en sket införsel om Konkurs

efter dennes Ophor igjen bliver åt bevirke udslettet, beror dette paa de mellem de herhenhorende

Besteinmelser i de tre Ländes Konkurslovgivninger stedflndende Forskjelligheder.

Til § 20.

Den her indeholdte Regel, som stemmer med, hvad der er foreskrevet i flere fremmede

Lovgivninger1), tilsigter åt yde den Garanti mod Falsk, som kan haves ved, åt der er

Adgang til ved Handelsregistret åt sammenligne en meddelt Underskrift med en, om hvilken

der haves Visbed for, åt den er meddelt af den, fra hvem den nu foreliggende angives åt

hidrere. Da Paragrafen tilsteder åt meddele de i samme ommeldte Firmategninger paa

Anmeldelsen og ikke förlänger dem sserligt bekrseftede, antager man ikke, åt dens Bestemmelsers

Efterlevelse vil kunne medlare noget Besvaer.

Til § 21.

Anvendelsen af de her givne Regler om Betydningen i civilretlig Henseende af, om

den hefalede Kundgjorelse har eller ikke har fundet Sted, forudssetter, som det ogsaa fremgaar

af Paragrafens eget Indhold, åt der er Tale om et Forhold, med Hensyn til hvis Virksomhed

overfor Tredjemand det efter den materielle Rets Grundstetninger er af Betydning,

om han har kjendt det eller ikke, eller, i sidstnaivnte Fald, om der dog har bestaaet en

saadan Adgang for ham til åt kjende det, som han som en ordentlig Mund burde have benyttet

sig af. Handelsregistret og den i Förbindelse med Registreringen anordnede yderligere

Offentliggjerelse gjennem de offentlige Tidender har nu netop den Betydning åt skabe

en slig Adgang til åt soge (plysning om de Forhold, der ad denne Vej kundgjores, som

ikke blot kan benyttes af Tredjemand, men ogsaa bor benyttes af ham, naar han ikke for

sin Undladelse af åt skaffe sig Kundskab om det saaledes kundgjorte vil tage Skade for

Hjemgjaeld. Denne Opfattelse af Handelsregistrets Betydning er det, som ligger til Grund

for Bestemmelserne i nservrerende Paragraf.

Den ovenangivne Forudssetning, åt Tredjemands Kundskab eller Adgang til Kundskab

kan gjore bindende for ham, hvad der ikke vilde vsere bindende for ham, om saadan Kundskab

eller Adgang ikke forelaa, vil nu, naar Talen er om de Forhold, som indfores i

Handelsregistret, navnlig vaere tilstede, naar der er Sporgsmaal om Förändring i noget i

Registret indfort Forhold. Dette er utter en Konsekvens af Djemedet med dette Registers

Indforelse. Idet Handelsregistret er bestemt til åt skaffe Tredjemand Adgang til

åt vide Besked om de Kjendsgjerninger, som deri optages, maa han ogsaa kunne stole

paa Registret. Han maa derför vaere befojet til åt gaa ud fra, åt det, som deri er indfort,

svarer til de virkelige Forhold, saalaenge som det ikke ad samme Vej er blevet

publiceret, åt Forholdet er forandret, eller dette dog ad anden Vej virkelig er kommet til

hans Kundskab.

Foruden med Hensyn til Forandringer i et engang til Handelsregistret anmeldt Forhold

vil den heromhandlede Forudssetning dernsest tillige vsere tilstede med Hensyn til Vedtagelser,

som i Medför af § 16 Nr. 4 maatte vaere anmeldte om Afvigelse fra den almindelige

Regel, åt hvert enkelt Medlem af et ansvarligt Selskab har Signatur. Som det ogsaa

forudsaetningsvis er antydet i den citerede Bestemmelse, maa nemlig Tredjemand, naar ikke

andet er kommet til hans Kundskab eller dog gjort kundbart paa en saadan Maade, åt det

kan siges, åt han burde have vaeret bekjendt dermed, vsere befojet til åt gaa ud fra, åt den

’) S Bilaget S. 9—10 og 12 (tysk og osterrigsk Bet), S. 14—15 (ungarsk Ret) og S. 21—22

(schweizisk Bet).

33

Ordning Andel- Sted, der säavel faktisk som efter Lovens Opfattelse er åt anse som

det normale.

I Overensstemmelse med det ovenangivne Synspunkt ville, som ogsaa tidligere berört,

Reglerne i § 21 fremdeles kunne faa Betydning med Hensyn til den i Firmaanmeldelsen

i Medför af §§ 15 til 18 optagne Angivelse af Forretningens Beskaffenhed, forsaavidt nemlig

Forretningens Beskaffenhed ifelge Lovgivningens almindelige Grundsaetninger vil seette visse

Graenser for den Bemyndigelse til åt forpligte Selskabet, der tilkommer et ansvarligt Selskabs

signaturberettigede Medlem mer eller Bestyrelsen for et Aktieselskab eller andet Selskab

med begraenset Ansvar.

I Hänseende til deres Indliold stemme de i Paragrafen udtalte Regler i det vaesentlige

med de tilsvarende Bestemmelser i den tyske Handelslovbogx) og i den schweiziske

Obligationsretslov 2). Man har ikke anset det rigtigt med den gjaeldende danske og norske

Firmalov og med flere fremmede Love3) åt lade Kundgjerelsen om Forandringer i et tidligere

anmeldt Forhold i alt Fald efter en vis Tids Forlob have praeklusiv Virkning overfor Tredjemand.

I en saadan Regel indeholdes formentlig en stor Haardhed mod Tredjemand,

naar der ikke for den praeklusive Virknings Indtraeden ssettes en saa lång Frist, åt paa

den anden Side den Sikkerhed, som Offentliggjerelsen skulde yde Anmelderen, vaesentlig

svsekkes. Begges Interesse!- ville formentlig vaere bedst varetagne ved en Ordning som den

i Udkastet foreslaaede, hvorefter Sporgsmaalet om en stedfunden Kundgjerelses Virkning i

Almindelighed vil bero paa, om det efter en Bedemmelse af de konkrete Omstaendigheder

maa anses muligt, åt det anmeldte Forhold ad den af Loven forudsatte Vej kan vaere

kommet til Vedkommendes Kundskab. Efter Udkastets Bestemmelser vil det, naar Kundgjerelse

bär fundet Sted som foreskrevet, ordentligvis kun vaere nödvändigt for den, der paaberaaber

sig det anmeldte, åt oplyse dette, samt eventuelt, åt den Tid, som er forloben

imellem Offentliggjorelsen og det Ojeblik, da den Retshandel, hvorom Talen er, blev indgaaet,

har vaeret tilstraekkeligt lång til, åt Efterletning om det anmeldte under normale Omstaendigheder

ad den omhandlede Vej har kunnet naa hem til det Sted, hvor vedkommende

Tredjemand bor, eller hvor han har kontraheret; i sidstnaevnte Henseende vil dog sjaeldnere

saerlig Oplysning vaere nödvändig, idet der i Regien vil vaere Tale om notoriske Kjendsgjerninger.

Men overfor den saaledes tilvejebragte Formodning for, åt Vedkommende har

vidst eller dog burdet vide Besked om det anmeldte, vil det staa denne aabent åt paaberaabe

sig, åt han paa Grund af saerlige Omstaendigheder — som han naturligvis eventuelt

maa före Bevis for — f. Ex. en stedfunden Standsning i Postgången, ikke har haft den i

Loven forudsatte Adgang til åt blive bekjendt med det anmeldte Forhold. Selvfolgelig vil

dette Bevis ikke kunne hjselpe barn, naar det dog maa antages, åt han ad anden Vej enten

har faaet Kundskab om det paagjaeldende Forhold eller i alt Fald hertil har haft en Adgang,

som det kan siges åt vaere hans Fejl, åt han ikke har benyttet sig af. Men for saadanne

saerlige Omstaendigheder vil det naturligvis atter vaere den anden Parts Sag åt

före Beviset.

Naar den svenske Text laegger det Tidspunkt til Grund, da Kundgjerelsen i den stedlige

Tidende har fundet Sted, beror dette paa, åt denne Kundgjerelse som oftest vil ske furst;

det vilde vaere urimeligt, om den i det muligvis länge Tidsrum, som hengaar, inden Bekjendt

-

'') Se Bilaget S. 10.

3) Se Bilaget S. 22-23.

3) Se om belgisk Ret Bilaget S. 31; efter ungarsk, fransk og italiensk Ret (se Bilaget S. 13, 27 og

40) synes den prseklusive Virkning åt indtrsede strax; efter "holländsk Ret (Bilaget S. 33—34)

synes den endog åt indtnede ved Anmeldelsens Indgivelse.

34

gjorelsen faas indrykket i den offentlige Kundgjorelsestidcnde, ikke skulde kunne paaberaabes

selv overfor dem, der ere paa det Sted, kvor den stedlige Tidende udgives. Forsaavidt

Bekjendtgjorelsen i den stedlige Tidende efter Omstsendighederne ikke lader sig paa - beraabe mod den paagjseldende Tredjemand, idet den naevnte Tidende f. Ex. ikke til det

omkandlede Tidspunkt har kunnet naa frem til det Sted, hvor han var, eller dette Sted overhovedet

ikke ligger indenfor det Omraade, hvor den holdes, felger det dog af Paragrafens

Indhold, se Slutningsordene i lste Punktum, åt det ikke er udelukket, under Forudsaetning

åt i övrigt Betingelserne i saa Henseende ere tilstede, paa Grundlag af Bekjendtgjorelsen

i den offentlige Kundgjorelsestidende åt gjore gjseldende imod Vedkommende, åt

han burde have vaeret vidende om det anmeldte. Det norske Udkast stemmer i Principet

med det svenske; kun har man som Folge af den Maade, hvorpaa Registreringens og Kundgjorelsens

Ivaerkssettelse i dets § 14, jfr. § 19, er ordnet for Filialers Vedkommende, som

ligge i anden -Ovrighedskreds end Hovedkontoret, ment her åt maatte naevne det Tidspunkt

som det afgjorende, da den af de to Kundgjorelser, som i det enkelte Tilfselde maatte ske

först, har fundet Sted; ved Slutningsssetningen i Paragrafens lste Punktum vil det vaere

tilstrsekkeligt afvserget, åt Regien, saaledes affattet, kommer til åt strsekke Pligten til åt

kjende det anmeldte videre, end det Synspunkt, hvorpaa dens Bestemmelser hvile, virkelig

hjemler.

Naar Registrering og Kundgjorelse som anfört ikke har fundet Sted, vil i Henhold til

Bestemmelsen i Paragrafens 2det Punktum det Forhold, som skulde have vaeret anmeldt,

ikke kunne paaberaabes overfor Tredjemand, medmindre det bevises, åt han har havt Kundskab

derom. Der vil altsaa ikke i dette Tilfselde under nogen Omstsendigheder kunne blive

Sporgsmaal om, åt Vedkommende skulde kunne paaberaabe sig, åt Tredjemand burde have

havt Kundskab om Forholdet.

Efter Omstsendighederne åt lade Offentliggjorelsen have en videregaaende Betydning

vilde ikke kunne lade sig gjore uden åt overskride den fselles Ramme. Men der er heller

ikke fundet Anledning til i det danske og norske Udkast åt optage sserlige hertil sigtende

Bestemmelser. Navnlig er der ikke fundet Fojé til med den nugj se Blende norske Lovs § 7

åt l^de Offentliggjorelsen vaere en Betingelse for, åt Begraensningen i Ansvaret for Medlemmerne

af et Aktieselskab eller andet Selskab med begraenset Ansvar kan faa Virkning.

Endmindre har der efter det i det dansk-norske Udkast med Hensyn til Kommanditselskaber

fulgte System kunnet blive Sporgsmaal om åt betinge Begraensningen i en Kommanditists

Ansvar af, åt behörig Offentliggjorelse har fundet Sted; thi, som nedenfor naermere skal

omtales, har Udkastet netop gjort Vedkommendes Behandling som Selskabsmedlem afhängig

af, åt Forholdet er anmeldt.

Til § 22.

Med Hensyn til hvem det her fastsatte Ansvar eventuel rammel-, henvises til §§ 5

og 19 og Bemaerkningerne til disse Paragrafer samt til § 14; med Hensyn til hvornaar

Ansvar er paadraget, kan henvises til §§ 14 og 19.

Til §§ 23- 24.

I Henseende til Ordningen af Prokuraforholdet frembyde de Lovgivninger, som have

draget dette Forhold ind under det ved Indretningen af Handelsregistre etablerede Publici

tetsapparat,

forskjellige Systemer. Den danske Lov af 1862 har, som ovenfor omtalt, paabudt

Anmeldelse til Registrering af enhver staaende Fuldmagt, hvorved Nogen, der driver

borgerlig Nafring, bemyndiger en Anden til åt underskrive hans Firma. Den har ikke begrsenset

dette Paabud til Fuldmagter, som udtrykkeligt gaa ud paa åt underskrive et Firma

med Betegnelsen „per proeura“ eller lignende; den har fremdeles ikke fastsat et vist legalt

Omfång for de Fuldmagter, med Hensyn til hvilke Anmeldelse foreskrives, men lader det

35

staa Fuldmagtsgiveren frit for åt begraenso Fuldmagtens Indhold, saaledes som han Andelför

godt; de Begrsensninger, som saaledes ere satte, blive ved åt tilfores Firmaregistret

bindande for Tredjemand.

I Modssetning hertil staar det System, som er fulgt i den tyske Handelslovbog, hvis

Regler after liden vsesentlig Förändring ere overgaaede i den ungarske Handelslov. Ligesom

efter den danske Lov er Anmeldelsen til Handelsregistret, forsaavidt den efter den

tyske Lovbog er hjemlet, ogsaa obligatorisk. Men de Fuldmagter, hvis Anmeldelse saaledes

foreskrives, skulle have et vist formelt Indhold, idet de maa gaa ud paa åt tegne Firmaet

„per procura"1). Fremdeles har Loven legalt fastsat Omfanget af den i en saadan Fuldraagt

— vsere sig nu, åt den faktisk er bleven anmeldt eller ikke — indeholdte Bemyndigelse.

Dette Omfång er saa vidt som vel muligt, idet Bemyndigelsen strsekker sig til Indgaaelse

af enliver Retshandel, som en (hvilkensomhelst) Forretningsvirksomhed kan före med

sig, kun åt Prokuristen ikke uden sserlig dertil meddelt Bemyndigelse kan afhsende eller belisefte

Principalens fäste Ejendomme. I det saaledes fastsatte Omfång kan ingen Indskraenkning

gyldigt gjores2). — Denne Ordning er ogsaa fulgt i den schweiziske Obligationsretslov

af 1881, dog kun med visse Lempelser. For det förste er Prokurafuldmagtens legale Indhold

fastsat noget snsevrere end efter den tyske Lov; det omfatter Indgaaelsen af ethvert

Slags Retshandler, som Principalens Forretning kan före med sig, dog med den samme

Begramsning med Hensyn til Afhsendelse og Behseftelse af fäste Ejendomme som efter sidstnaivnte

Lov. Dernaist hjemlcr den schweiziske Lov, åt Indskrmnkninger i Bemyndigelsens Omfång

blive bindende for den Tredjemand, som ikke er i god Tro o: som har kjendt eller

burdet kjende den; men Indforelsen i Handelsregistret kan ikke paaberaabes som begrundende

en Pligt for Tredjemand til åt kjende Begraensningen. Endelig har den, ved Siden

af åt den paabyder Anmeldelse af Prokura i samme Omfång, i hvilket den hjemler Pligt til

åt anmelde Firma, hjemlet en Adgang — men ikke en Pligt — til åt anmelde Prokura

for de Nteringsdrivende, som efter denne Lovbog kunne, men ikke ere pligtige til, åt anmelde

Firma; i dette sidste TilMde stiftes Prokuraforholdet först ved Registreringen

o: först da kommer Forholdet ind under Lovens Bestemmelser om Prokura, navnlig om

dennes Omfång3).

Hvad endelig angaar de herhenhorende Bestemmelser i den italienske Handelslovbog4),

forudssette disse ikke saaledes som de förän ntevnte fremmede Love et vist formelt Indhold

af de Fuldmagter, som skulle rammes af dem. De angaa enhver Bemyndigelse, som af

Nogen, der driver Handel, meddeles en Anden til åt forestaa Fuldmagtsgiverens Forretningsvirksomhed.

Forsaavidt saadan Bemyndigelse er meddelt udtrykkeligt, skal den anmeldes.

Men denne Anmeldelse synes nsermest kun åt vsere hjemlet som et Middel til åt gjore de

Begraensninger, som ere gjorte i Vedkommendes Bemyndigelse, bindende for Tredjemand.

De Kommitterede have nu ikke troet åt burde lade Udkastet i et og alt slutte sig

til noget enkelt af de saaledes foreliggende Systemer. Den i den danske Firmalov fulgte

Ordning, med hvilken den italienske Handelslovbogs frembyder en vsesentlig Lighed, har

man saerligt af den Grund raaattet anse for uheldig, åt den, idet den aabner Adgang

til med bindende Virkning for Tredjemand åt faa allehaande Indskraenkninger tilforte Re

-

l)

3)

4)

Om den nsermere Maade, hvorpaa denne Bemyndigelse kan vaere meddelt, se Bilaget S. 8; til det

der bemserkede kan endnu fejes, åt Bemyndigelsen kan vmre meddelt saavel udtrykkeligt som

stiltiende, so v. Hahns Kommentar § 3 til Lovbogens Art. 41.

So Bilaget S. 8—9.

Se Bilaget S. 20—21.

Se Bilaget S. 40—41.

36

gistret, i Virkeligheden gjor dette til en Snare for Tredjemand. Den naevnte Adgang til

åt gjere vilkaarlige Begrsensninger i Fuldmagtens Indhold hunger, foruden åt den stemmer

med de i den danske Lov i det hele fulgte Principer, (illige nödvändigt sammen med, åt

Loven har strakt Anmeldelsespligten saa vidt, åt saa åt sige enhver staaende Underskriftsfuldmagt,

som af Nogen, der driver Nafring, meddeles en Anden, gaar ind derunder. Det

maa formentlig i det hele anses for en heldigere Ordning, naar den tyske Handelslov og

med den den ungarske og schweiziske Lov kun liave ladet det heromhandlede Publicitetssystem

Ande Anvendelse paa en bestemt afgrsenset, ved et vist formelt ydre Kjendemserke

betegnet Krasse af Underskiiftsfuldmagter, for hvilke Loven bliver i Stånd til åt fastssette

et vist legalt, efter de forhaandenvaerende Porhold afpasset Omfång. Man maa derhos i

Overensstemmelse med det nys bemserkede navnlig ogsaa anse det for rigtigt, naar de naivnte

Love udelukke fra ved Anmeldelse til Handelsregistret åt faa vilkaarlige Indskrsenkninger

i det saaledes fastsatte Omfång for Fuldmagten gjorte bindende for Tredjemand. Derimod har

man, under sserligt Hensyn til den bestaaende Opfattelse i de tre nordiske Lande, ikke kunnet

anbefale åt lade Udkastet slutte sig til den tyske Handelslovbogs Ordning, forsaavidt denne,

samtidigt med åt den förlänger Anmeldelse af enhver Prokura, udelukker enhver Begrafning i

en saadan fra Gyldighed selv i Forhold til den Tredjemand, som bevislig! har kjendt samme.

Det vilde sserligt under den for Tiden stedfindende Skik og Brug, hvorefter Betegnelser

som „per procura11 eller „p. p.“ anvendes i saa overmaade stort Omfång ved Underskriven

paa en Andens Vegne, vsere betsenkeligt åt gaa over til en saa sträng Kegel, hvorefter ingensomhelst

Begransning, som maatte vsere gjort i dens Bemyndigelse, som, ved åt underskrive

paa sin Principals Vegne, liden Protest fra dennes Side betjener sig af et Tillseg som

det nsevnte, under nogen Omstsendigheder skulde kunne paaberaabes mod Tredjemand. Ejheller

kan man anse det särdeles vide Omfång, som den tyske Lovbog har givet Prokuristens

Bemyndigelse, for åt stemme med dette Forholds Natur, ligesom ogsaa en Kegel som

den tyske Lovs paa Grand af den nys fremhaevede Omstsendighed vilde frembyde srerlige

Betsenkeligheder i de nordiske Lande. Saavel i Hänseende til dette sidstnsevnte Punkt som

i Henseende til Virkningen af Indskrasnkninger i Forhold til den Tredjemand, som har

kjendt dem, har man fundet åt maatte give den schweiziske Lovs Regler Fortrinet. Men

medens man altsaa overensstemmende med denne sidstnrevnte Lov har fundet ikke ubetinget

åt burde udelukke Muligheden af en begrsenset Prokura, har man dog paa den anden Side

ment, åt der ikke ber vane Adgang til åt anmelde en saadan begrsenset Prokura til Optagelse

i Handelsregistret, Det synes nemlig ikke åt kunne andet end virke vildledende, åt Anmeldelsen

vel kan faas optagen i Registret, men åt Tredjemand dog skal kunne ignorere den

Oplysning, som i den ommeldte Henseende findes i Registret. Men denne Betragtning har

maattet före til i det hele åt gjere Anmeldelsen af Prokura fakultativ, saaledes åt der altsaa

aabnes en Adgang, men ikke paalaegges nogen Pligt til åt anmelde Prokura, hvori ingen

Begransning er gjort. Tilbagekaldes en saadan anmeldt Prokura, ber da ogsaa Anmeldelse

herom ske til Handelsregistret, idet Tredjemand maa kunne gaa ud fra, åt den Fuldmagt,

som er bleven indfert i dette, gjselder, indtil dens Tilbagekaldelse ad samme Vej er bragt

til almindelig Kundskab; paa den anden Side maa Tilbagekaldelsens Offentliggjerelse ad

denne Vej ogsaa i Forhold til Tredjemand virke i Overensstemmelse med Udkastets § 21.

Under denne Ordning antager man, åt der af sig selv vil udvikle sig en skarp Granse

imellem anmeldt Prokura og andre Underskriftsfuldmagter. Forretningsmsend ville let have

Betamkelighed ved åt indlade sig med den, hvis Fuldmagt ikke er anmeldt, og dette vil

afgive en stserk Bevseggrund til åt anmelde Prokura. Ligeledes vil det i saa Henseende

vsere et virksomt Motiv, åt Tilbagekaldelsen af en anmeldt Prokura kan ske ved Anmeldelse

37

til Handelsregistret, idet det, for åt Prokura skal kunne tilbagekaldes med Virkning överför

Alle og Enhver, vil vsere nodvendigt, åt den först anmeldes til Handelsregistret.

Med Hensyn til nservserende Kapitels enkelte Bostemmelser skal endnu bemserkes

folgende.

I § 23 er det legale Indhold af de i nservserende Kapitel omhandlede Fuldmagter i

Overensstemmelse med det foranstaaende blevet bestemt vsesentlig paa samme Maade som

i den schweiziske Obligationsretslov. Het formelle Kjendetegn, som ifolge Paragrafen, jfr.

ogsaa § 26, kraves til åt bringe en Fuldmagt ind under dens Förskrift, er det samme som efter

den nsevnte saavelsom efter den tyske og ungarske Lov, og vil ogsaa passe til den i de tre

nordiske Lande stedfindende Skik og Brug. I Henseende til Fuldmagtsgiverens Person

kravel’ Paragrafen, åt han skal vsere Indehaver af et i Henhold til nservserende Lov anmeldt

Firma. I Ordene „ Anliggender, som angaa Forretningen“-ligger, åt en Prokura kun

ssetter Prokuristen i Stånd til åt forpligte Fuldmagtsgiveren ved Retshandler, som vedrore

den Forretning, for hvilken den er meddelt, ikke derimod ved saadanne, der angaa en anden

af Principalen under et forskjelligt Firma dreven Forretning, eller som overhovedet ikke

angaa noget Forretningsanliggende. Med Hensyn til, hvorvidt Tredjemand kan anses

befojet til åt betragte en given Retshandel som liggende indenfor Forretningens Omraade,

vil efter det tidligere bemserkede den i Firmaanmeldelsen indeholdte Opgivelse

af Forretningens Beskaffenhed kunne blive af Betydning. Den i Paragrafen ommeldte

Bemyndigelse til åt afhsende eller behsefte fast Ejendom kan naturligvis vsere given

saavel i selve Prokuraen som saerskilt. Åt saadan Bemyndigelse maa vsere udtrykkelig,

stemmer med den schweiziske Obligationsretslov. Den i Paragrafens svenske Text optagne

Slutningsbestemmelse har vaeret nodvendig af Hensyn til Bestemmelserne i Rättegångsbalkens

Kap. 15 §§ 4 og 7. Det folger af sig selv, åt en Prokurist for åt kunne

benytte Prokuraen som Rettergangsfuldmagt maa oplyse, enten åt Prokuraen ikke er bleven

anmeldt til Handelsregistret, eller, om den er det, åt der ikke er sket Anmeldelse om

dens Tilbagekaldelse. For Danmarks og Norges Vedkommende maatte en udtrykkelig Bestemmelse

om dette Punkt anses överflödig.

Bestemmelsen i § 24 stemmer med, hvad der gjselder efter de ovennaevnte fremmede

Love 1). I et Tilfselde som det i Paragrafen omhandlede vil der ikke foreligge flere men

kun ét Prokuraforhold, idet Fuldmagten kun er given de Paagjaddende i Förening.

Regien i § 25 stemmer efter det tidligere bemserkede med den schweiziske Lov. Som

Exempler paa Indskrankninger, der saaledes blive uden Betydning, nsevner den tyske

Handelslovbog foruden den i nservserende Paragraf udtrykkeligt nsevnte, endvidere, åt Prokuraen

kun skal gjselde for visse Forretninger eller Klasser af Forretninger, eller åt den

kun skal kunne benyttes under visse Omsta-ndigheder eller paa bestemte Steder. Bestemmelsen

vil fremdeles f. Ex. Ande Anvendelse paa et Forbehold om, åt to Personer, hvem

der iovrigt af vedkommende Principal er meddelt Prokura hver for sig, kun i Förening

skulle kunne underskrive Vexelerklseringer.

Bestemmelsen i § 26, förste Punktum, svarer til Reglerne i § 12 og tilsigter ligesaalidt

som disse åt gjore en Underskrift, som er meddelt paa anden Maade end i Loven

angivet, uforbindende, naar det dog oplyses, åt den er meddelt af Vedkommende paa Fuldmagtsgiverens

Vegne. 1 Paragrafens* 2det Punktum udtales for Tydeligheds Skyld, hvad

der i og for sig kun er en Konsekvens af Regien i förste Punktum, sammenholdt med §24.

§ 27 udtaler i Overensstemmelse med den tyske Handelslovbogs Art. 53 og den un

-

) Se tysk Handelslovbog Art. 41, 3dje Led, ungarsk Handelslov § 37 og schweizisk Obligationsretslov

Art. 424.

38

garske Lovs § 50, åt en Prokurist ikke kan överföre Prokuraen til en Anden. Heri ligger

naturligvis ikke, åt Prokuristen skulde vsere udelukket fra åt meddele en Anden en mindre

vidtgaaende Bemyndigelse til Indgaaelse af Retshandler paa Principalens Vegne. Meddelelsen

af en saadan mindre omfattende Fuldmagt ligger indenfor den almindelige Gramse,

som i § 24 er saf for Prokuraens Omfång, og Bestemmelsen i närvarande Paragraf taler

alene om en Overdragelse af den fulde i Prokuraen liggende Bemyndigelse til en Anden

eller med andre Ord om åt gjere en Anden til Principalens Prokurist1).

Bestemmelserne i § 28 stemme med tilsvarende Bestemmelser i den tyske, ungarske

og schweiziske Lov-). — Regien i 2det Punktum indeholder en vsesentlig Afvigelse fra de

almindelige civilretlige Regler, men finder sin Förklaring i den Betragtning, åt det normalt

vil vaere til Skade for dem, som indtraede i Fuldmagtsgiverens Sted, om den af barn drevne

Forretnings Gång aldeles ejeblikkeligt skulde standses ved hans Död.

Med Hensyn til Bestemmelsen i förste Punktum af § 29 kan henvises til det ovenfor

bemserkede. Naar her ved Siden af Begrsensninger naevnes „Forbeholdu, er herved alene sigtet

til. åt det maaske ikke vil stemme med almindelig Sprogbrug åt kalde en Bestemmelse

om, åt to skulle underskrive sammen, en Begränsning. De evrige i Paragrafen indeholdte

Regler stemme med, hvad der er sagt henholdsvis i §§ 14 og 20. Åt Anmeldelsen maa udgaa

fra Fuldmagtsgiveren, turde med tilstraekkelig Tydelighed ligge i Bestemmelsen i förste

Stykkes 2det Punktum.

Naar der i § 30 ved Siden af Tilbagekaldelse er naevnt Forandringer, er herved

sigtet til Förändring af Prokura til flere Enkelte til Kollektivprokura eller omvendt eller

Förändring af en Kollektivprokura saaledes, åt flere eller andre skulle underskrive sammen

end efter den tidligere anmeldte Prokura; ihvorvel der naturligvis straengt taget i saadanne

Tilfolde altid vil foreligge Tilbagekaldelse af en eller flere Prokuraer og Meddelelse af ny

Prokura, vil det dog stemme med almindelig Sprogbrug her åt tale om en Förändring.

Med Hensyn til Paragrafens Bestemmelser bemrerkes iovrigt, åt det ikke er fundet nodvendigt

åt forlange, åt de heromhandlede Anmeldelser skulle afgives af Anmelderen personligt

eller vaere notarialiter bekrseftede. Åt fastsrette Sträf for Ikke-Anmeldelse er anset

ufornodent, idet den i Paragrafens 2det Punktum hjemlede civilretlige Folge af Undladelse

af åt gjore Anmeldelsen vil indeholde et tilstrsekkeligt virksomt Motiv til ikke åt forsomme

denne.

Til § 31.

Under Hensyn til åt Selskabsretten i Danmark og Norge ikke er ordnet ved udtrykkelige

Lovbestemmelser, har det, som paa et tidligere Sted berört, vseret nödvändigt i Udkastet

åt optage en Förklaring af de Kategorier, hvorunder de forskjellige Slags Selskaber ere

henforte, forsaavidt disse ikke ere saadanne, om hvis Betydning der paa Forhaand turde forudssettes

ikke åt ville opstaa nogen Tvivl. Med Hensyn til de Bestemmelser, der i saa Henseende

ere givne i nservaerende Paragraf, maa det imidlertid strax bemserkes, åt de, som

ogsaa antydet i Paragrafens Begyndelse, aiene tilsigte med Hensyn til Anvendelsen af nservserende

Lovs Bestemmelser åt angive, i hvilken Betydning do i samme forklarede Benaevnelser

i denne Lov ere brugte. Derimod har det ikke vseret Meningen åt give Bestemmelser,

der skulde finde Anvendelse udenfor det Omraade, som er Gjenstand for nservaerende *)

*) Jfr. herved de udtrykkelige Bestemmelser i deri ommeldte Hänseende i den tyske Handelslovbogs

Art. 42 og den ungarske Lovs § 38, jfr. ogsaa med Hensyn til schweizisk Bet den i Bilaget paa

flere Steder citerede Kommentar af Schneider og Fick. Nr. 3 til Art. 423.

2) Se tysk Handelslovbog Art. 54, ungarsk Handelslov 51 og schweizisk Obligationsretslov

Art. 428.

39

Lovs Forskrifter. Na av saaledes deri dansk-norskc Texts § 31 Litra a, jfr. Bestemmelsen

under Litra b, bestemmer Kommanditselskabet som et Selskab, der bestaar af

et eller flere Medlemmer, som med deres bele Formue En for Alle og Alle for En hsefte

for Selskabets Förpligtelse!'' (fuldt ansvarlige Medlemmer), samt af et eller flere Medlemmer,

der kun haefte med de Indskud eller den Aktiekapital, hvormed de til Handelsregistret anmeldes

som deltagende i Forretningen (Kommanditister), er Betydningen af denne Bestemmelse

kun den åt angive de Betingelser, hvorunder Udkastets Bestemmelser om Kommanditselskaber

blive åt bringo i Anvendelse. Dens vaesentlige Ojemed er åt give Registerforeren

et haandgribeligt Kriterium, hvorefter han kan afgjore, om en modtagen Firmaanmeldelse

vil vaere åt behandle som et Kommanditselskabs Anmeldelse. Derimod afgjor Bestemmelsen

intetsomhelst om, hvorvidt den, der, liden åt derom er sket Anmeldelse til Handelsregistret,

har gjort Indskud i og oppebserer Andel i Udbyttet af en Forretning (jfr. § 31,

Litr. b.), rimligt i Forhold til dennes Kreditorer maatte kunne blive åt behandle som kommanditser

Interessent, eller om han selv maatte blive åt behandle som en, vaere sig almindelig

eller paa saerlig Maade stillet, Kreditor.

Bestemmelsen i 2det Punktum af Litra a vil navnlig indeholde Hjemmel for, åt

Reglerne i furste Led af § 12 og i 2det Punktum af § 19, 2det Led ere anvendelige

ogsaa ved det heromhandlede Slags Selskaber. — Bestemmelsen i Paragrafens Litra b

har vsesentlig sin Betydning ved åt fastslaa, åt den Omstamdighed, åt Personer, der,

liden åt vaere opgivne som Kommanditister overensstemmende med Litra a, gjore Indskud i

Enkeltmands Forretning — en Formation, der i Regien vil svare til den tyske Handelslovbogs

„stille Gesellschaft“ — ikke giver Enkeltmand Ret til åt optraide under noget et Selskabsforhold

antydendo Firma.

Hvad ovenfor er bemserket om den almindelige Karakter af Bestemmelserne i § 31,

passer ogsaa for den svenske Texts Vedkommende. Ievrigt skiller denne sig fra de to andre

Udkast först og fremmest i den Henseende, åt den ikkun bererer de i § 18 omhandlede

Selskaber. Grunden hertil er den, åt den svenske Lovgivning, som allerede paa et tidligere

Sted berört, bortset fra et enkelt Tilfselde, som imidlertid ikke vil falde ind under Firmaloven,

ikke kjender noget til Kommanditselskaber. Tilvserelsen af en Aktieselskabslovgivning

har derhos gjort det muligt i den svenske Text åt bestemme de i § 18

omhandlede Selskaber (Interessentskaber, Foreninger) som dem, der ikke henhere til nogen

af de Klasser af Selskaber, för hvilke sserlige Regler ere givne andetsteds. En saadan

negativ Bestemmelse vilde derimod for Danmarks og Norges Vedkommende komme til

åt tage sig noget besynderligt ud; den vilde have åt gaa ud paa, åt der med andet Selskab

med begrsenset Ansvar menes et Selskab, som hverken er et ansvarligt Selskab eller et

Kommanditselskab eller et Aktieselskab. Men man har ogsaa maattet anse en saadan

almindelig Begrebsbestemmelse for i sig åt vaere undvserlig, idet selve den brugte Bemevnelse

formentlig nseppe vil efterlade nogen Tvivl om, åt derunder indbefattes ethvert

ikke under de under sserlige Bensevnelser udsondrede Grupper — Kommanditselskaber og

Aktieselskaber .— faldende Selskab, hvis Medlemmer ikke alle ere fuldt ansvarlige (jfr.

Litra a). Dog har man, for åt afvserge en ellers naerliggende Vildfarelse, anset det

hensigtsmsessigt åt sige (se Litra c), åt som Selskab med begrsenset Ansvar betragtes

ethvert Selskab med vexlende Medlemsantal eller vexlende Kapital (Forbrugs- og Produktionsforeninger

o. desl.), selv om dets Medlemmer ere fuldt ansvarlige. Åt de

om Selskaber med begrsenset Ansvar i Udkastet indeholdte Forskrifter bor komme til

Anvendelse paa slige Selskaber, vil formentlig nseppe mode nogen Tvivl, ligesom dette

ogsaa vsesentligt stemmer med, hvad der gjselder andetsteds. Ogsaa kan det fremhseves,

åt selve Betegnelsen „Selskab med begrsenset Ansvar" heller ikke for disse Sel

-

40

skabers Yedkommende er aldeles inadaekvat, idet i alt Fald den af Selskabets Beskaffenhed

og den bestaaende Lovgivning flydende lettere faktiske Adgang, som Medlemmerne have til

ved Udtrseden åt unddrage sig Ansvar for den i Föreningens Navn stiftede Gjseld, gjor,

åt det personlige Ansvar, som skal danne Grundlaget for Selskabets Kredit, ikke har den

samme fäste Karakter som i et almindeligt ansvarligt Selskab.

Da Ordet Bestyrelse (styrelse) efter svensk Sprogbrug i Almindelighed betegner et

Indbegreb af flere Personer, hvem det er överdraget indenfor naermere bestemte Gränser i

Frellesskab åt tage Beslutninger paa dens Yegne, hvis Hverv de udfore, har der i den

svenske Text maattet optages en naermere Förklaring, som viser, åt nservaerende Lov under

det naevnte Udtryk indbefatter ogsaa en enkelt Person, hvem det maatte vaere overladt åt

udeve de Befejelser, som ved et Aktieselskab tilkomme dettes Bestyrelse, hvilke atter

falde sammen med dem, som ved Solovens § 14 ere tillagte den korresponderende Beder i

et Partsrederi. Om Grunden til, åt det svenske Udkast under sine Bestemmelser har inddraget

Partsrederier, vil naermere Oplysning blive given nedenfor i Bemaerkningerne om

Lovens Omraade.

Til §§ 32 og 33.

Bestemmelserne i den förste af disse Paragrafer, der tildels allerede ete omtalte ovenfor

i Bemaerkningerne til Udkastets § 3, bebove formenlig ingen naermere Förklaring.

Som allerede berört ovenfor i Bemaerkningerne til § 1, er der i § 33 givet den Anmelder,

hvis Anmeldelse er bleven afvist, Valg imellem åt vende sig til Domstolene med sin Anke

eller åt benytte den administrative Kekurs. I den norske Text er der, forsaavidt Anmelderen

vaelger åt gaa til Domstolene, aabnet ham Adgang til uden videre Omsvob åt

erholde judiciel Afgjorelse i förste Instans. Vaelger han åt indbringe sin Klage for hojere

administrativ Myndighed, bor den Afgjorelse, Sägen her faar, vaere bindende for ham. Derimod

vil naturligvis en slig Afgjorelse, ikke mindre end en imellem det Offentlige og Anmelderen

passeret judiciel Afgjorelse, vaere uden Praejudice for Tredjemand; denne vil

saaledes ikke derved vaere afskaaren fra åt faa det Sporgsmaal, om et Firma, som Anmelderen

ved vedkommende Ministeriums eller Regeringsdepartements Resolution er kjendt

berettiget til åt faa registreret, efter § 8 strider mod hans Ret, undergiven judiciel Provelse.

De norske Kommitterede Ande åt burde tilfeje, åt Udkastet er affattet med det Hensyn

for Dje, åt der kun skal tiltraenges en liden ^lindring, om man vaelger åt henlaegge

Handelsregistrets Forelse til Domstolene. Det vil nemlig i saa Henseende vaere tilstraekkeligt

åt give § 1 en saadan Redaktion:

„I Christiania skal der afByretten og Byskriveren, i de andre Kjobstaeder og i Ladestederne

af vedkommende Underdommer og paa Landet af Sorenskriveren fores et Handelsregister.

og erstatte § 33 med en ny Paragraf af saadan Lydelse:

„Afvises en Anmeldelse (§ 2), kan Anmelderen kraeve Beslutningen afgiven i Form

af Kjendelse“.

Skulde det anses nodvendigt for dette Tilfaelde åt anordne en mere bekvem Paaanke

end den, som folger af de nugjaeldende norske Procesregler, kunde dette ske ved åt give

sidstnaevnte Bestemmelse folgende Tillseg:

„og Paaanke af samme ivaerksat af Registreringsmyndigheden. Denne skal i saa Fald strax

oversende Anmeldelsen, ledsaget af dens Bilag og de Forklaiinger, som fra begge Sider

maatte vaere afgivne, til vedkommende overordnede Ret, der, efteråt Sägen er bleven sat i

Omlob mellem eller er bleven föredraget for Bettens Medlemmer, afgjer, om Kjendelsen

skal opretholdes eller ikke“.

For Sverigs Yedkommende har det hverken vaeret nndvendigt eller gjerligt med Hen

-

4i

syn til Anker over Ovrighedens Vsegring ved åt registrere en Anmeldelse åt optage andet

i Udkastet end en Hänvisning til de om Paaanke af Ovrighedsbeslutninger gjseldende almindelige

Regler.

I Medför af den i 2det Stykke af den danske Texts § 33 indeholdte Bestämmelse vil

det omhandlede Slags Säger i Kjebenbavn blive åt anlsegge ved Se- og Handelsretten,

udenfor Kjebenbavn i Overensstemmelse med Reglerne for Gjaesteretsbehandling, se Lov om

Oprettelse af en Se- og Handelsret i Kjebenbavn af 19. Febr. 1861 § 61.

Til § 34.

Denne Paragrafs norske Text gjengiver Indholdet af den nugjaddende Firmaregisterlovs

§ 9 i en noget rendret Form. Man bar nemlig antaget, åt medens Regien om, åt

Forretningens Hjemsted skal anses som saadant i alle retslige Anliggender, altsaa ogsaa

med Hensyn til Tinglsesninger, er for de uansvarlige Selskabers Vedkommende selvsagt og

for de ansvarlige Selskabers den naturligste, frembyder den overvejende Betsenkeligheder

for Enkeltmands Vedkommende. Allerede som Sägen nu stiller sig, er det mindre heldigt,

åt Tredjemand for åt faa Rede paa, hvad der maatte vsere tingest af Exekutioner i Lesere

og Skibe og af Pantebseftelser i Skibe, naar Enkeltmand driver sin Forretning paa et andet

Sted end der, hvor han boer, er nedt til åt gjennemgaa Panteregistrene baade ved hans

personlige og ved hans Forretnings Vserneting, og åt Tinglsesningsvsernetinget skal bero

paa eu ofte uklar Söndring niellera de Förpligtelse!-, som vedkomme Debitors private

Forhold, og dem, som vedkomme hans Forretning. De Vanskeligheder, som ere forbundne

med en slig Söndring mellem Forretningen og de private Anliggender, vilde väsentlig föreges,

om der nu skulde gives Regien Anvendelse ogsaa paa Enkeltmand, der driver sin

Forretning under eget Navn, et Tilfselde, hvor et ydre Maerke paa Forpligtelsens Oprindelse

ganske vilde mangle. For Enkeltmands Vedkommende er derför den ommeldte Regel foreslaaet

begrsenset til Segsmaalstilfaelde.

Ogsaa Bestemmelserne i den danske Texts förste Stykke ere affattede i vmsentlig

Overensstemmelse med den norske Firmaregisterlovs § 9, idet dog den i förste Punktum

givne Vsernetingsbestemmelse her helt har maattet indskrsenkes til Sogsmaalstilfaelde.

Med Hensyn til de Afvigelser, Udkastet saaledes for Danmarks Vedkommende frembyder

fra Loven af 1862 § 15, kan henvises til det ovenfor S. 9 i Bemserkningerne til den nysnaevnte

Bestemmelse i den norske Lov anforte.

Bestemmelsen i den danske og norske Texts siste Stykke stemmer med, hvad der ogsaa

nu er Regel, se dansk Lov 1862 § 13, norsk Lov 1874 § 6.

Det svenske Udkast til denne Paragraf er affattet i nser Overensstemmelse med tilsvarende

Bestemmelser i Kongl. Förordning angående utvidgad näringsfrihet åt 18de

Juni 1864.

Til § 35, jfr. svensk § 5.

I det danske og norske Udkasts § 35 er angivet de Arter af Virksomhed, Menför

hvilke Lovens Bestemmelser, navnlig om Pligten til åt anmelde Firma, Ande Anvendelse.

Den Grsense, som Udkastet i saa Henseende afstikker, vil befindes åt vsere i vresentlig Overensstemmelse

med den nugjseldende norske Firmaregisterlov og i Hovedsagen åt falde meget

naer sammen med den, Menför hvilken den gjseldende Lovgivning i de to Lande hjemler Pligt

til åt före Handelsboger. Ligeledes er det i det vsesentlige det samme Omraade, Menför

hvilket Konkurslovgivningens sserlige Regler om Handlende Ande Anvendelse, se norsk

Konkurslov af 6te Juni 1863 § 6 og dansk Konkurslov af 25de Marts 1872 § 45. Pligten

til åt anmelde Firma har formentlig ligesom den sserlige Stilling i konkursretlig Henseende

ti

42

saavelsom Pligten til åt före Handelsbeger til sin naturlige Forudssetning, åt der er Sporgsmaal

om en Virksomhed, der i alt Fald i det overvejende Antal af Tilfselde har en egentlig

handelsmsessig Karakter, og ved hvis Drift der kan blive Sporgsmaal om en mere omfattende

Brug af Kredit. Det er i fuld Overensstemmelse hermed, åt Udkastet, forskjelligt

fra den danske Firmalov af 1862 men overensstemmende med den norske Lov af 1874, fra

Lovens Omraade har udelukket saadanne Haandvserkere, som udelukkende arbejde efter Bestilling

eller saelge af dem selv forarbejdede Varer og altsaa slet ikke ere Handlende. Idet

derhos Udkastet for Handlendes Vedkommende har indskrsenket Anmeldelsespligten til dem,

der drive Handel i Henhold til Adkomstbrev paa Handel, vil dette före med sig, åt ogsaa

saadan Handel, der drives i Henhold til Adkomst paa anden Nsering, navnlig Haandvserk

(se dansk Nseringslov af 29de December 1857 § 23 og norsk Lov angaaende Handelen af

8de August 1842 § 9), falder udenfor Lovens Bestemmelser. Dette er formentlig vel begrundet

ifelge det oven angivne Synspunkt, idet de heromhandlede Nseringsbrugere, om de

end kunne betegnes som Handlende, hverken falde ind under Forpligtelsen til åt före egentlige

Handelsbeger eller under Konkurslovgivningens Bestemmelser om Handlende, altsaa

heller ikke af den ovrige Handelslovgivning ere opfattede som Handlende i egentlig Förstånd.

Det kan herved ogsaa fremhseves, åt idet de Indskrsenkninger i Henseende til det

brugte Firmas Beskaffenhed, hvortil Anmeldelsespligten for Liden er knyttet, efter Udkastet

ville bortfalde, vilde en Anvendelse af Lovens Bestemmelser paa Haandvserkere give Registerforelsen

et serdeles stort Omfång. Ligesom dermed vilde felge en Overfylden af Kegistrene,

som vsesentlig vilde betage disse deres Overskuelighed, saaledes vilde det deraf saavel for det

Offentlige som for de paagjseldende Nseringsbrugere flydende Besvser nseppe staa i noget rimeligt

Forhold til det Udbytte for Omssetningsforholdene, som Anvendelsen af Loven paa disse

Nseringsveje vilde give. Naar den foreslaaede Begränsning af Anmeldelsespligten for Handlende

fremdeles forer med sig, åt saadan Handel, som er fri Nsering, ikke rammes af samme,

er ogsaa dette i Overensstemmelse med det oven angivne Synspunkt. I Kraft af dette

har man endelig ogsaa for Danmarks Vedkommende maattet udelukke saadan Handel,

som drives i Henhold til saakaldet Bevilling (se Naeringslov 1857 §§ 51 og 57),

Brsendevinshandel (samme Lovs § 48 samt § 56 sammenholdt med Lov om udvidet

Nseringsfrihed i Kjebenhavns Omegn af 23de Februar 1866 § 2) samt Hokerhandel og

Handel, der drives i Henhold til de i Nseringslovens §§ 49, 50 og 52, jfr. den nysanforte

Lov af 23de Februar 1866 § 2, samt § 57 omhandlede Arter af Borgerskab eller Nseringsbevis.

Om ikke ganske paa samme Maade og i samme Omfång ere forskjellige lignende

Arter af Handel for Norges Vedkommende af samme Grund udelukkede allerede ved

Hovedreglen. Efter den Form, Bestemmelserne om Lovens Anvendelse paa Handel have

faaet, er det fundet överflödigt åt sige, åt de Ande Anvendelse, ikke blot naar Vedkommende

driver Handelen i eget Navn og for egen Regning, men ogsaa naar han vel driver

den i eget Navn, men for fremmed Regning (Kommissionshandel). Derimod er det for

Norges Vedkommende fundet iornodent sirligt åt fremhseve den Handel, som indgaar under

Begrebet om Udskibning.

Ved Siden af Handel nsevnes i § 35 ssedigt Forlagsvirksomhed, hvilken Virksomhed

vel nseppe falder ind under det strsengere Begreb om Handel, men dog formentlig egner sig

til åt ligestilles dermed, for Norges Vedkommende tillige anden Bog-, Musik- eller

Kunsthandelen vedkommende Virksomhed, der ifolge Lov om Handelen af 8de August

1842 § 16 her er fri Nsering. Med den under Lovens Omraade faldende Handelsdrift er

fremdeles baade i det danske og det norske Udkast efter det i Lovgivningen om Konkurs

og Bogforing givne Exempel og i Overensstemmelse med den danske Firmalov og den

norske Firmaregisterlov ligestillet Vexeller- og Bankforretninger. Denne Ligestilling er

derhos efter det af den danske Konkurslov givne Forbillede udstrakt til de i andre Lande

43

under Begrebet om Handel faldende Speditions- og Assuranceforretninger, de sidste, paa

Grund af de Interesse!’, bvorom der handles, uden Förspel, om de drives af Vedkommende

for egen eller fremmed Regning, i eget Navn eller som Agentur; dog er den ubetingede Indelning

under Lovens Regler ikke udstrakt til de gjensidige Forsikringsselskaber. Endelig

er medtaget Fabriksvirksomhed, for Danmarks Vedkommende med den i Konkurslov af

1872 § 45 bjemlede Begränsning, samt i den norske Text, overensstemmende med Loven

af 1874, Bergverk. Naar derimod Rederi ikke er medtaget blandt de i Henhold til § 35

Litra a. anmeldelsespligtige Nseringsveje, finder dette for Danmarks Vedkommende sin Förklaring

deri, åt de fornodne Oplysninger om Udoverne af dette Slags Virksomhed, naar

bortses fra Aktieselskaber, ville findes i de ved Lov angaaende danske Skibes Registrering

af 13de Marts 1867 anordnede Skibsregistre, se denne Lovs § 7; det er ogsaa for Parts

rederiets

Vedkommende tvivlsomt, hvorvidt disse ere anmeldelsespligtige efter den nugjarldende

Lov af 23de Januar 1862. I Norge findes ganske vist for Tiden ingen Skibsregistre.

Men under Hensyn paa den ene Side til den Sandsvnlighed, der tor forudsaettes

åt vaere for, åt Förslag til Bestemmelser om Indretningen af deslige Registre i en

nsermere Fremtid ville fremkomme, paa den anden Side til det Besvär, som Anvendelsen

af Firmalovens Bestemmelser paa de i Norge saa overordentlig talrige Partsrederier vilde

volde for disse ofte af meget lidet forretningskyndige Personer bestaaende Selskaber

og den Overfylden af Firmaregistrene, som deraf vilde blive en Folge, bar man troet

ogsaa for Norges Vedkommende, i Lighed med hvad der nu er gjaeldende Ret efter

Firmaregisterloven af 1874, i Almindelighed åt burde holde dette Slags Virksomhed

udenfor naervserende Udkast. Vsegten af det ferstnsevnte Hensyn synes ikke i nogen

vsesentlig Grad åt formindskes derved, åt det, selv om Rederier medtages i nservaerende

Lovudkast, altid vil staa aabent, saafremt Bestemmelser om deres Indtagelse i egne Skibsregistre

senere maatte blive tilvejebragte, åt gjore den til Forhindring af en dobbelt Registrering

nodvendige Förändring i Firmaloven. Ikke blot har man maattet anse det for

i og för sig lidet onskeligt åt bringe noget i Förslag, som det efter al Udsigt i en nsermere

Fremtid vilde vise sig nodvendigt åt forandre; men sserligt synes der ogsaa Grund til åt

fremhaeve det mislige i åt paafere de Paagjseldende det Besvser, som Forpligtelsen for dem

til åt gjore Anmeldelse efter nservaerende Lov vilde medfore, naar der er en ikke fjern

Udsigt til, åt en ny Lov vil betage den skete Anmeldelse dens Betydning og kraeve ny

Anmeldelse til et andet Register. Kun forsaavidt Rederi drives af Aktieselskaber eller

Kommanditaktieselskaber, turde mere omfattende Oplysninger vaere nodvendige end de, som

naturligt horebjemme i et Skibsregister, jfr. i saa Henseende den danske Lov af 1867 § 7,

og er i dette Tilfselde Pligt til åt gjore Anmeldelse til Firmaregistret hjemlet ved Bestemmelsen

i § 35 Litra b.

Ifolge denne sidstnaevnte Bestemmelse rammes overhovedet Aktieselskaber og Kommanditaktieselskaber

af Udkastets Forskrifter uden Hensyn til Beskaffenheden af den af

dem drevne Virksomhed, naar blot denne er rettet paa Erbverv. Dette stemmer med, hvad

der er Regel saavel efter den tyske og ungarske Handelslov som efter den schweiziske

Obligationsretslov, hvilke Loves herhenhorende Bestemmelser endog omfatte selv saadanne

Aktieselskaber og Kommanditaktieselskaber, hvis Virksomhed ikke gaar ud paa Erhverv.

Naar endelig Paragrafen under Litra c har udstrakt Anmeldelsespligten til Sparekasser

(Sparebanker), der vistnok som oftest ville vaere saaledes organiserede, åt de ikke ville indgaa

under nogen af de i det foregaaende omhandlede Kategorier, er dette for Danmarks

Vedkommende sserligt begrundet i, åt saadant for Tiden er hjemlet i Lov om Spare- og

Laanekasser af 28. Maj 1880 § 10. Naar Udkastet derimod, forskjelligt fra hvad der er Tilfseldet

efter en Del fremmede Love, ievrigt ikke under sine Bestemmelser har inddraget andre

Selskaber med vexlende Medlemsantal eller vexlende Kapital end saadanne, der drive en Vildt

-

44

somhed, som falder ind under § 35 Lika a, finder dette sin Grund deri, åt der under dette

Slags Selskaber, hvis Forhoid hidtil ikke ere blevne Gjenstand for en almindelig Ordning ad

Lovgivningsvejen, jumraes en Maengde af Selskabsformationer, hvis Virksomhed for en stor

Del har en saa indskrsenket og ubetydelig Karakter, åt en Anvendelse paa dem afUdkastets

Regler om Selskaber med begraenset Ansvar vilde vise sig urimelig og forsaavidt i det hele

hensigtslos, som den i Virkeligheden vilde v;ere uden al Betydning for Omssetningsforholdene;

ogsaa vilde Manglen af Lovordning paa dette Omraade före med sig, åt Tvivl ideligt

vilde opstaa, om der virkelig var dannet et anmeldelsespligtigt Selskab eller ikke.

Den i Paragrafens andet Stykke gjorte Undtagelse for saadanne Selskaber, livis Statuter

ere fastsatte ved Beslutninger af Lovgivningsmagten, stemmer med, hvad der er bestemt

i den norske Firmaregisterlovs § 2.

I Overensstemmelse med hvad der saaledes vil komme til åt gjselde efter det

danske og norske Udkast, har det svenske Udkast fulgt den Hovedgrundsaetning, åt

Loven ber Ande Anvendelse paa dem, som ere pligtige åt före Handelsbeger og som

indtage en saerlig Stilling efter Konkurslovgivningen. Da det derhos her har vaeret

Kärligt åt formulere Regien uden nsermere åt opregne de forskjellige Slags Nseringsdrivende

og Selskaber, som falde ind under samme, har Bestemmelsen kunnet og maattet

optages paa sin naturlige Plads i § 5, medens der paa det tilsvarende Sted i de to andre

Ländes Text er sket en Hänvisning til § 35. Helge den svenske Texts § 5 paahviler Anmeldelsespligten

bortset fra to Dndtagelser, hvorom n serra ere nedenfor, Enhver, som vil

drive Handel eller anden Näring, hvis Drift medferer Förpligtelse til åt före Handelsbeger.

De Bestemmelser, til hvilke Firmaloven saaledes vil komme til åt henvise, findes i §§log2 af

Kongl. Förordning angående It an delsböcker och handelsräkningar af 4de Maj 1855. Det bestemmes

her, åt Enhver, Enkeltmand eller Selskab, der i Overensstemmelse med de derom givne

Bestemmelser i Kjebstad eller paa Landet som Nserings vej (jrke) driver Handel i stort eller

smaat, skal före ordentlige Handelsboger i Overensstemmelse med de i Forordningen givne

nsermere Forskrifter, samt åt det samme gjselder om Enhver, der gjor sig en Nseringsvej af

åt tilvirke eller bearbejde Varer til Sälg. Under ovennrevnte Förskrift indbefatter Forordningen

dem, som drive Pengehandel og Bankforretninger, dem, som for egen Regning eller i Kommission

modtage Varer til Sälg, som til Bortfragtning eller Sälg bygge eller udruste Skibe

eller Fartojer til inden- eller udenrigsk Fart, eller som overtage Forsikring mod So-,

Brand- eller anden Skade; fremdeles dem, som drive Apotheker-, Bogtrykker- eller Forlagsvirksomhed,

visse Arter af Fabrikation afJernvarer, Udsmeltning af Råjern, Jernsteberi, Fabriksvirksomhed

eller nogen af de borgerlige Nseringer, som bestaa i Tilberedelse af Levnetsmidler eller

Drikkevarer til Förhandling, samt endelig dem, der gjore sig en Naeringsvej af i Entreprise åt

overtage Opforelse og Istandssettelse åt Bygninger. Forordningen undtager derimod fra sine

Forskrifter Jordbrugere saavelsom dem, der drive nogen Nseringsvirksomhed, som hsenger

sammen med Landbrug eller er åt betragte som Gjenstand for Husflid; dem, der drive

Bjergvserk; Haandvserkere, som hovedsagelig arbejde efter Bestilling, samt dem, der uden Bistånd

af andre end deres Hustru og Bern drive Marschandiserhandel eller anden saadan ringere

Handelsvirksomhed eller tilberede Levnetsmidler eller Drikkevarer eller andet til Förhandling.

Den almindelige Betingelse for Pligten til åt före Handelsboger er saaledes, åt en

Virksomhed drives som stadigt Erhverv. Som det fremgaar af det Foranstaaende, falder

dette vsesentligt sammen med Betingelsen for Anmeldelsespligt efter det danske og norske

Förslag. Ligeledes fremgaar det af den nu givne Opregning af de forskjellige Klasser af

Nseringsdrivende, som efter svensk Lovgivning ere pligtige åt före Handelsboger, åt ogsaa

den Maade, hvorpaa den nievnte almindelige Regel i Sverig er gjennemfort, frembyder

vaesentlig Lighed med Ordningen i de to andre Lande, saaledes åt det, forsaavidt angaar

nseringsdrivende Enkeltmand og ansvarligt Selskab, kun undtagelsesvis vil hsende, åt Inde

-

45

haveren af et vist Slags Forretning knn i et eller to af de tre Lande vil rammes af Lovens

Forskrifter. Fn vigtig Undtagelse indeholdes i den i det svenske Udkasts § 35 optagne

Bestemmelse, hvorefter private Banker, som have Seddelemission, falde udenfor Udkastets

Bestemmeiser. Om dette Slags Seiskaber findes en sandig Lov, som indeholder visse

Publicitetsforskrifter. Som Felge heraf og da de herommeldte Bestemmeiser for Tiden ere

Gjenstand for Revision, har man anset det rettest helt åt holde det nsevnte Slags Seiskaber

udenfor nservserende Lov. Forsaavidt det senere maatte vise sig, åt Bankbolag med

Seddelemission ber anmeldes til Firmaregistret, kan dette simpelthen ske ved åt lade

sidstnsevnte Paragraf gaa ud samt, om saadant maatte vise sig fornedent, paa sit Sted

åt optage Bestemmeiser om Kommanditselskaber svarande til dem, som findes i de to andre

Ländes Texter. Fremdeles er, som ligeledes tidligere omtalt (se ovenfor S. 16), i det

svenske Udkast for Aktieselskabers Yedkommende Anmeldelsespligten ikke betinget af, åt der

paahviler Selskabet Pligt til åt före Handelsboger, men alle Aktieselskaber rammes

uden Undtagelse af Lovens Bestemmeiser. Dette er nsermest begrundet i den Örnsten - dighed, åt de i den gjseldende Lov om Aktieselskaber indeholdte Bestemmeiser, som

ere blevne optagne og fuldstendiggjorte i Udkastet, ikke have gjort nogen Söndring niellera

forslcjellige Klasser af saadanne Seiskaber. Da derhos det aldeles overvejende Antal Aktieselskaber

i Sverig drive en Virksomhed, som gaar ud paa Erhverv, turde i Virke 1ig

heden

heller ikke paa dette Punkt det svenske Udkast frembyde nogen praktisk vigtig

Forskjel fra de to andre Ländes Udkast.

Derimod har det som Folge af den tidligere omtalte Omstsendighed, åt der i Sverig

mangler Lovbestemmelser angaaende andre Seiskaber med begrsenset Ansvar (se ovenfor S.

22), ikke kunnet undgaas, åt der i Henseende til det Omfång, i hvilket Loven vil

Ande Anvendelse paa dette Slags Seiskaber, vil komme til åt vise sig en vsesentlig Forskjel

mellem Sverig paa den ene Side og Danmark og Norge paa den anden Side.

En Sammenligning af det svenske Udkasts § 31 med de to andre Udkast viser

endnu en anden Uoverensstemmelse, som det her er Stedet åt formare. De svenske Kommitterede

have, uanset den Sandsynlighed, der maatte luinne vsere for, åt den til Udarbejdelse

af overensstemmende Udkast til Solove for de tre nordiske Lande nedsatte Kommission vil

foreslaa Rederier optagne i egne Skibsregistre, dog ikke dristet sig til åt foreslaa åt

holde Partsrederier — en Formation, som maa henferes under Udkastets § 18 — udenfor

Firmalovens Bestemmeiser. Den almindelige Regel efter det svenske Udkast er, åt

alle bogforingspligtige Nseringsdrivende skulle optages i Handelsregistret. Undtagelse

fra denne Regel er kun gjort i et eneste Tilfselde, for hvis Vedkommende andre

Publieitetsforanstaltninger ere foreskrevne. Imod en saadan Undtagelse kan der

ikke vsere nogen vsesentlig Indvending. Derimod turde afgjorende Betenkeligheder

gjore sig gjseldende imod i den Övergångstid, som der kan blive, inden Skibsregistre blive

indforte, åt fritage bogforingspligtige Partsrederier for ethvert Paabud om i den almindelige

Kredits Interesse åt gjore Redernes Navne og deres Andele i Fartojet, Udnsevnelse

af korresponderende Reder m. in. bekjendt for Tredjemand. Ifald slige Rederier senere

hen maatte blive åt optage i et Skibsregister, ville de i den heromhandlede Henseende

foreslaaede Bestemmeiser i den svenske Text ikke paa nogen Maade vanskeliggjore Gjennemforelsen

af denne Förändring, idet det ikkun vil behoves i nservserende Lov åt gjore en

lignende Undtagelse for deslige Rederier, som er gjort for seddeludgivende Banker samt åt

stryge de sasrligt til Partsrederier sigtende Ord i § 31.

Med Hensyn til Slutningsbestemmelsen i det danske og norske Udkasts § 35 maa

endnu bemserkes Folgende. Naar Grsenserne for Lovens Anvendelse paa Handlende bestemmes

efter et saa udvortes og formelt Mserke som Handelsborgerskab eller andet Nseringsbrev

paa Handel, kan det ikke undgaas, åt enkelte Handlende ville blive udelukkede, som

46

efter Betydningen af deres Forretninger med Fojé vilde kunne indordnes under Lovens

Omraade, og for hvem det paa Grund af den Kredit, de sege, og de Förbindelser, hvori de

trade, vil kunne vsere af Vigtighed åt faa deres Firma anmeldt til Handelsregistret. Af

denne Grund er der ved den ommeldte Bestemmelse, der til Dels har sit Forbillede i, hvad

der er foreskrevet i den schweiziske Obligationsretslov, aabnet Handlende, vrere sig enkelte

Handelsmsend eller Handelsselskaber, som ikke efter det Foregaaende ere anmeldelsespligtige,

Adgang til åt företage Ånmeldelse til Handelsregistret med den Virkning, åt

de i det bele blive underkastede Lovens Bestemmelser. Af samme Grund er en lignende

Adgang aabnet gjensidige Forsikringsselskaber.

For Sverige Vedkommende haren tilsvarende Bestemmelse ikke vseret nedvendig eller

overhovedet kunnet forenes med den Maade, hvorpaa Lovens Omraade er bestemt.

Til dansk-norsk § 36.

De i denne Paragraf indeholdte Gebyrbestemmelser stomme i det vsesentlige med de

gjseldende Regler, se dansk Firmalov af 1862 § 16 og norsk Firmaregisterlov af 1874 § JO.

Dog er der for Danmarks Vedkommende sket enkelte Nedssettelser, saaledes navnlig af

Gebyret for Enkeltmands Firmaanmeldelse, ligesom ogsaa Paragrafens danske Text har

fastsat et eget lavere Gebyr för Notarialforretninger, som foretages i Henhold til nservserende

Lov. Fra Pligten til åt erlsegge Gebyr for Anmeldelser har man rnent åt burde fritage

i det danske Hdkast Sparekasser, i det norske Udkast autoriserede Sparbanker, hvilke efter

Udkastet, hvad enten de nu maatte värre organiserede som Selskaber med vexlende Kapital

eller paa anden Maade, ville falde ind under dettes Forskrifter; det almennyttige Djemed,

som forfelges af dette Slags Instituter, turde tilstrsekkeligt begrunde en saadan Fritagelse.

Af tildels lignende Grunde har man ment fra Gebyrpligten i det bele åt burde

undtage alle Selskaber med vexlende Medlemsantal eller vexlende Kapital. Åt Registreringen

af de i de to sidste Stykker af § It) omhandlede Bemserkninger vil ske gebyrfrit, felger

af, åt Paragrafen kun fastssetter Gebyr for Registrering af Anmeldelser. Hvad Norge

angaar, bemserkes forevrigt, åt Bestemmelserne om Sportelvsesenet i det Hele for Tiden

ere undergivne en Revision.

Til svensk § 36, dansk-norsk § 37.

Den Tid, inden hvis Udleb bestaaende Firmaer, som rarnmes af Lovens Bestemmelser,

blive åt anmelde til det i Henhold til samme indrettede Register, har man foreslaaet fastsat

til 3 Maaneder, regnet fra Lovens Traden i Kraft. Bestemmelsen beröm omfatter

selvfelgelig, som det ogsaa fremgaar af de brugte Udtryk, saavel de Firmaer, som have

vseret anmeldte i Henhold til den bestaaende Lovgivning, som dem, der ikke have vseret

det, kun åt i ferstnsevnte Tilfselde i fel ge det dansk-norske Udkast den nye Registrering

bliver åt foretage uden Betaling. Begge de nsevnte Tilfselde rummes ligeledes under Paragrafens

Regel (det dansk-norske Udkasts Nr. 2) om, åt de paagjseldende Firmaer, forsaavidt de

hidtil have vseret lovligt forte, kunne optages i Handelsregistret, selv om de ikke fyldestgjere

Forskrifterne i nservserende Lovs Paragrafer 6 til 8. Har et Firma tidligere lovligt vseret

anmeldt med Vilkaar eller Begrsensninger, som ikke have Hjemmel i den nye Lov, ville

disse itolge den i Förbindelse hermed givne Bestemmelse i det danske og norske Udkast

ogsaa kunne optages i den nye Ånmeldelse, dog åt der i ethvert Tilfselde, hvor Indehavere

af en Forretning have begrsenset deres personlige Ansvar, uden åt dette har fundet sit Udtryk

i det brugte Firma, til dette maa fojes et saadant Tillarg, som i § 7 foreskrevet. Det

behöver nseppe åt bemserkes, åt de anforte Bestemmelser ikke indeholde Hjemmel for, åt

et i Henhold til den gjseldende danske Firmalov som ansvarligt (navngivet), men med Be

-

47

grisning i Ansvaret registreret Selskab, skulde, med Bibeholdelse åt Be graensningen, ogsaa

i Henhold til den nye Lov kunne anmeldes som ansvarligt Selskab, men åt det derimod

maa blive åt anmelde som et Selskab med begraenset Ansvar (§ 18); dette er ogsaa

klarligen forudsat i Bestemmelsen i sidste Punktum af Nr. 1.

Ifolge den i Paragrafens danske Text i saa Henseende tilfojede Bestemmelse trsede ved Udlobet

af den ovennsevnte Frist af 3 Maaneder samtlige i Henhold til Lov af 23de Januar

1862 skete Firmaanmeldelser saavelsom de i Henhold til samme Lov skete Anmeldelser af

Fuldmagter ud af Kraft. Som Felge af denne Bestemmelse vil indenfor den naevnte Tidsfrist,

saa lsenge indtil en ny Anmeldelse er registreret efter na3rvaerende Lov, og, forsaavidt

det er i mod Tredjemand, åt denne skal paaheraabes, Betingelserne herfor efter § 21

eie tilstede, den i Henhold til den Heldre Lov skete Anmeldelse vedblivende kunne paaberaabes;

dog vil der naturligvis, saasnart en ny Anmeldelse er registreret, ikke blive Sporgsmaal

om åt paaberaabe sig en ved den tidligere Anmeldelse gjort Indskrsenkning, som ikke

ogsaa er optagen i den ny Anmeldelse.

Stockholm, den 22de November 1884.

Oscar Almgren.

A. Klubien.

0. A. Bachke. Tho. Jo. Hcftye.

C. F. Ricard. Moritz Rubenson.

V. G. Thomsen.

De Kommitteredes Sekretär’.

OVERSIGT

OVER

UDARBEJDET

AF

Assistent i det danske Justitsministerium

Cand. jur. V. C. THOMSEN,

DE KOMMITTEREDES SEKRETÄR.

KJBBENHAVN.

TRYKT HOS J. H. SCHULTZ.

Tyskland og 0sterrig.

För det tyske Riges og Osterrigs

Vedkommendo findes Bestemmelser om Handelsregistre,

Firma og Prokura i den almindelige

tyske Handelslovbog, hvis heilienherende Bestemmelser

vedrorcnde Åktieselskaber og Kommanditaktieselskaber

dog for Tysklands Vedkommende

ere imdergaaede nogle iEndringer

ved Lov om Kommanditselskaber paa Aktier

og Åktieselskaber af lite Juni 1870. I den

efterfolgende Gjengivelse af de paagjseldende

Bestemmelsers Indhold er Hensyn kun taget

til den Form, disse nu have faaet efter den

nysnsevnte Lov, og er altsaa for saa vidt den

i ^stenig for Djeklikket gjaeldende Rot ikke

gjengiven, hvorved iovrigt er åt bemaerke,

åt der gjentagne Gånge, senest i 1883,

liar vaeret förelagt det osterrigske Rigsraad

Förslag til en Lov om Åktieselskaber

og Kommanditaktieselskaber, hvilket Förslag —

der i det vsesentlige har optaget de iEndringer,

som den ovennsevnte tyske Lov paa de Punkter,

som her ere af Interesse, havde gjort i

Ilandelslovbogen — vistnok kan ventes om

ikke lång Tid åt ville blive til Lov.

Til Handelslovbogens Forskrifter om Handelsregistre

og Firma, hvilke ikkun omfatta

Forretninger, som drives enten af en Enkeltmand

eller af et Selskab, der er organiseret

paa en af de fire i Loven hjemlede Maader

o: enten som ansvarligt Selskab (offimc Handelsgescllschaft),

Kommanditselskab, Kommanditaktieselskab

eller Aktieselskab — slutto sig

derhos, forsaavidt angaar Selskaber (Foreninger)

i ekonomiske öjemed med ikke sluttet Medlemstal

(Genosscnschaftcn), Bestemmelserne i

tysk Lov (nu Rigslov) af 4de Juli 1868

{Gesets betreffend die privatrechUkhc Stdlung

der Erwerbs- und Wirthschaftsgenosscnscliaften)

og i den med denne Lov väsentligt overensstemmende

osterrigske Lov af 9de April 1873

{Gesets ''tiller Erwerbs- und Wirthscliafts(jcnossenschaften)

*). Med Hensyn til Omraadet

för de herhenhorende Forskrifter i Handelslovbogen

bemaukes i evrigt forelebigt, åt do

Ande Anvendelse henholdsvis paa Enkeltmand,

der driver „Handelsforretninger“ somNaringsvej,

se Art. 4 smil. m. Artt. 271 og 272 —

og paa „Handelsselskaber“, d. v. s. Selskaber

af et af de ovennavnte fire Slags, der drive

saaaan Virksomhed, som nys navnt, dog åt

Åktieselskaber og Kommanditselskaber paa

Aktier betragtes som Handelsselskaber, uansét

åt Gjenstanden for deres Virksomhed ikke bestaar

i Handelsforretninger, se Artt. 5, 208,

lste Stykke og 174, lste Stykke (saaledes som

disse Artikler nu ere affattede efter den tyske

Lov af lite Juni 1870)**). Dog undtages fra

de heromliandlede Bestemmelser — som ogsaa

*) De under de omhandlede to Love faldende Foreninger

karakterisera s i begge Loves § 1 som

,, Gesellschaften (osterrigsk L. har Vereine) von

nicht geschlossener Mitgliederzahl welche die Forderung

(tysk L.: des Kredits,) des Frwerbes

oder der Wirthschaft ihrer Mitglieder mittelst geni

einscha/tlichen Geschäftsbetriebes (osterr. L.: oder

mittelst Kr editgew åkning) bezwec]cen“, og som

Exempler nsvnes: Vorschuss- und Kreditvereine,

Rolistoff- und Magazinvereine, Productivgenossensekajten,

Konsumvereine und Wohnungsgesellschqften,

jfr. derhos for Tysklands Vedkommende Lov

Hide Maj 1871 om, åt en Förening ikke ophorer

åt. vsere et Génossenschaft derved, åt

den ndstrrekker sine Forretninger til Andre

end Medlemmer.

**) I Art. 5, sidste Stykke, fremhaeves sserligt, åt

Lovens Regler om „Handlende“ ogsaa Ande

Anvendelse paa de offentlige Banker.

I

tVa Lovbogens Forskrifter om Handelsboger —

visso Smaahandlende (i snsevrere Förstånd),

Wirthe (herunder Gjsestgivere, Vsertshusholdere,

Restauraterer, Konditore), almindelige Skippere

og Fragtmsend (medens derimod Enhver, der i

noget större Omfång för egen Regning besorger

Transport af Gods til Lands eller af Personer

og Gods til Sos, falder ind under de almindelige

Regler), samt alle Haandvserkere (i

Modssetning til Fabrikanter), se Lovens Art. 10 *).

De almindelige Forskrifter om Forelse af

Handelsregistre indekoldes i Lovbogens Artt.

12 til 14. Efter den ferstmevnte Artikel skal

der ved enhver Handelsret — eller, hvor ingen

Handelsret findes, ved Stedets almindelige Ret,

se Art. 3 — fores et Handelsregister, hvori

''införsel skal ske af alt, livorom saadant er

paabudt i Handelslovbogen, — til hvis Forskrifter

i saa Hänseende i övrigt adskillige

andre Love, navnlig mange af de Love, hvorved

Lovbogen er saf i Kraft i de enkelte tyske

Stater, har fejet Paabud om Indforelse i Handelsregistret

af Oplysning om et og andet,

hvorom saadant ej var foreskrevet i Handelslovbogen.

Andet end det, hvis Optagelse i

Handelsregistret saaledes er paabudt i Lovgivningen,

kan ikke optages deri, Adgang til

åt soge Oplysninger i Registret staar i

den smdvanlige Kontortid aaben for Enhver,

ligesom Enhver mod Erlaeggelse af det foreskrevne

Gebyr kan erholde tidskrifter af

samme. Hvad der indfores i Handelsregistret,

skal ved vedkommende Hets Föranstaltning

*) Den nsevnte Artikel forbeholder ievrigt de enkelte

Staters Lovgivning Adgang til — förliden,

om fornedent, ncermere åt bestemme do enkelte

i Artiklen naivnte Klasser af Nseringsdrivende

— enten åt drage flere Nseringsdriveude ind I

under Undtagelsen eller omvendt åt indskrsenke

eller helt åt stryge denne. I Henhold hertil

ere i Dsterrig (Einfuhrunr/sgesets af 17de December

1862 § 7) Handelslovbogens Bestemmelser

om Firma, Prokura og Handelsselskaber

gjorte anvendelige paa alle Nreringsdrivende

med Undtagelse af Bissekriemmere (Hausirer),

forsaavidt de af deres Näringsdrift betale et

narmere fastsat Belob i direkte Afgifter.

Ogsaa enkelte andre tyske Stater have med

visse Modifikationer udvidet de ommeldte

Grupper af Forskrifter til do i Art. 10 omhandledc

mindre Nseringsdrivende (so v. Ilabn:

Commentar zum allgemeinen deutschen Handelsgesetzbuch

I. [3. Udg. 1877] § 18 ad Art. 10].

bringes til almindelig Kundskab ved en eller

flere Avisbekjendtgjorelser, der, hvor Loven

ikke i enkelte Tilfselde har foreskrevet andet,

skulle indeholde alt det Registret tilforte.

Valget af de Blade, hvori Bekjendtgjerelserne

skulle indrykkes, er overladt til den paagjteldende

Ret, som i hvert Aars December Maaned

derom tager Bestemmelse tor det kommende

Aar, og hvis Beslutning i saa Henseende

offentliggjeres. — Ved Siden af det i

Handelslovbogen paabudte Register skal der

ifelge de ovennsevnte tvende Foreningslove

af 4de Juli 1868 (for Tyskland) og 9de April

1873 (for Dsterrig) ved enhver Handelsret

fores et Register til Optagelse af Anmeldelser

vedrorende de i disse Love omhandlede Foreninger

(Genossenschaftsregister). Med Hensyn

til Ferelsen af dette Register — der i den

tyske Lov ligefrem siges åt udgjore en Del

af Handelsregistret — Ande de om dette sidstnsevnte

Registers Forelse m. v. i Handelslovbogen

givne Regler i det hele Anvendelse, se

tysk L. § 8, ost. L. § 7.

Om Benyttelsen af Firma — der i

Handelslovbogens Art. 15 bestemmes som det

Navn, hvorunder en Handlende (Kaufmann*),

jfr. ovenfor) driver sine Forretninger og afgiver

Underskrift — inxleholdes de nsermero

Forskrifter i dens Artt. 16—27. Medens Loven

ikke er gaaet saa vidt åt indromme absolut

Frihed i Valget af Firma, har den paa den

anden Side heller ikke gjennemfort Fordringen

om, som man udtrykker det, Sandhed i Firmaet,

o: åt Firmaet skal indeholde dets Indehavers

eller Indehaveres Navne og derhos ikke

maa indeholde andre Personers Navne. Loven

har i saa Henseende gjort en Forskjel, eftersom

Talen er om Afsägelse af et Firma fra

nyt af eller om Bibeholdelsen af et aeldre

Firma, efter åt den Forretning, for hvilken

dette hidtil har vseret fort, er overgaaet til

Andre eller dog Indehaverne af Forretningen

tildels ere blevne andre end tidligere. I det

forstnaevnte Tilhelde fordrer Loven Sandhed i

Firmaet; dog gaar den ikke saa vidt, åt den

fordrer, åt et Firma, hvorunder fleie i Förening

ville drive Ntering, skal indeholde samtlige

Deltageres Navne. Lovens Regler om nyt

*) Under denne Benasvnelse rummes, ifelge Bestemmelsen

i Lovbogens Art. 5, ogsaa Handelsselskabet,

3

Finna indelioldes i Allt. It) til 18. Ifolge |

don lorstnaevnte Artikel, jfr. ogsaa Art. 251,

maa en Naeringsdrivende, som driver sin Forretning

oden nogen Deltager eller kun med

en saakaldet stille Deltager, som Firma kun

brage sit Familienavn (borgerlige Navn) med

eller oden Fornavne. Han maa ikke til Firmaet

fojé noget Tillaeg, der antyder et Selskabsforbold.

Derimod ere andre Tillneg,

der tjene til naermere åt betegne Personen

eller Forretningen, tilladte. Ifolge Art. 17

skal et ansvarig! Handelsselskabs Firma,

naar ikke samtlige Deltageres Navne deri ere

optagne, i det mindste indeholde en af Deltagernes

Navn med en Tilfojning, der antyder

Tilstedevaerelsen af Selskabsforbold. Ligeledes

skal et Kommanditselskabs Firma indeholde

mindst én personligt ansvarig Deltagers Navn

med en Tilfojning som nysnaevnt (Art. 17,

2det Stykke). Andre Personers Navne end de

personligt ansvarlige Deltageres maa ikke optages

i et Handelsselskabs Firma; heller

ikke maa et ansvarligt Selskab eller et

Kommanditselskab betegne sig som Aktieselskab,

selv om Kommanditisternes Kapital

maatte vsere fordelt paa Aktier (Art. 17, 3dje

Stykke). Et Aktieselskabs Firma skal i Regien

dannes efter (cntlehnt sein) Gjenstanden for

Selskabets Virksomhed*), Aktionaerers eller

andre Personers Navne maa ikke optages deri

(Art. 18). — I Lighed med denne sidstmevnte

Bestemmelse er det i tysk Lov af 4de Juli

1868 § 2 og osterr. Lov af 9de April 1873 §4

foreskrevet, åt en ekonomisk Förenings Firma

skal viere dannet efter Gjenstanden for Föreningens

Virksomhed samt indeholde Betegnelsen

cingetragme (est. L : registrirté) GeHussmschaft,

hvortil efter den esterrigske

Lov — efter hvilken der ikke som efter den

tyske nedvendigvis paahviler en slig Förenings

Medlemmer ubegrsenset personligt og solidarisk

Ansvar for Föreningens Förpligtelse!- — yderli

*)

Som Felge af Tilfejelsen af Ordene „i Reglen“

udelukker Bestemmelsen ikke andre, f. Ex.

allegoriske Benrevnelser; den indeholder derför,

livor, saaledes som Tilfseldet er i det tyske

Hage, Nodvendigheden af den i Handelslovbogen

foreskrevne Stadfästelse fra Statens Side

af et Aktieselskabs Statuter er bortfalden (se

tysk Lov af lite Juni 1870), nsermest kur, eu

Vejledning for den registrerende Myndigbed,

se v. Hahn § 2 ad Art. 18.

gere, alt eftersom saadant Ansvar i det enkelte

Tilfaelde skal paahvile eller ikke, skal fejes:

,,mit uribeschränkter Haftung“ eller „mit beschränUer

Haftung“.

Hvad dernäst angaar Bibeholdelsen af et

seldre Firma, uagtet dette ikke stemmer med

den paagjaeldende Forretnings nuvaerende Indehavers

eller Indehaveres Navne, bestemmer

Handelslovbogens Art. 22, åt den, som ved

Overdragelse eller Arv erhverver en bestaaende

Forretning, kan fortsaette denne under det tidligere

Firma med eller liden et Tillteg, der

antyder, åt Forretningen nu fortsaettes af en

Anden end tidligere (ein NachfolgeverhäUniss),

saafremt den tidligere Indehaver af Forretningen

eller hans Arvinger eller Erhververens

Medarvinger give deres udtrykkelige Samtykke

til, åt Firmaet fremdeles fores. Åt afhaendo

et Firma som saadant, o: paa anden Maade end

i Förbindelse med den Forretning, for hvilken det

hidtil har vaeret fort, er ikke tilladt (Art. 23).

I Art. 24 udtales det derhos, åt naar Nogen indtraeder

som Deltager i en bestaaende (af Enkoltmand

dreven) Forretning, eller naar der indtraider

en ny Deltager i eller udtraeder en Deltager

af et Handelsselskab, kan det hidtil forte

Firma uanset de indtraadte Forandringer fremdeles

bibeholdes. Dog er, naar en Deltager,

hvis Navn indelioldes i Selskabets Firma, udtraeder,

hans udtrykkelige Samtykke nödvändigt

til Firraaets fortsatte Forelse. Naigtes

dette Samtykke, maa altsaa et nyt Firma

antages, med Hensyn til hvilket Reglerne i

Ålit. 16 og 17 vide komme til Anvendelse,

hvoraf folger, åt hvis det tidligere Firma indeholder

Navnet paa en Person, som ikke nu er

Indehaver af Forretningen eller ansvarig Deltager

i denne, kan dette Navn ikke medtages

i det Firma, som för Fremtiden skal fores, se

v. Hahn § 3 ad Art. 24. — VedSiden af de

anforte Forskrifter maa imidlertid maukes

Bestemmelserne i Lovens Ålit. 168 og 257,

hvorefter eu Kommanditists eller en „stillc“

Deltagers Navn aldrig maa indelioldes i et

Firma, idet den Paagjieldende i andet Fald

bliver fuldt ud ansvarig for Forretningens

Gjaid in solidum med den eller de andre Deltagelse,

hvilken Regel ogsaa gjaelder, om end

Vedkommendes Navn fra först af med Kette

maatte have v oj re t optaget i Firmaet, idet han

] f. Ex. tidligere har vaeret ansvarig Deltager i

! Forretningen.

1*

4

Den, som liar ladet det af barn antagne

Firma filtare Handelsregistret (Art. 19), liar

dermed erhvervet en udelukkende Ket til paa

det paagjseldende Sted åt före detta Firma.

1 saa Henseende bestemmer Lovens Art. 20,

åt ethvert nyt Firma tydelig! skal adskille sig

fra alle paa samme Stod eller i samme Kommune

allerede bestaaende, i Handelsregistret

indforte Firmaer. Har en Narringsdrivende

samme For- og Efternavn, som en allerede i

Handelsregistret indfort Naeringsdrivende, og

agter ogsaa lian åt brage samme*) som sit

Firma, skal lian til sit Navn fojé et Tillägg,

livorved hans Firma kommer til tydelig! åt adskille

sig fra det i Forvejen indforte (Art. 20

2det Stykke). Paa samme Maade skal der i

det Tilfaelde, åt der paa et andet Sted eller i

en anden Kommune oprettes en Filial af Forretningen,

saafremt der sammesteds allerede

bestaar et lignende Firma, gives Firmaet et

Tillag, livorved det tydeligt adskiller sig fra

det heldre Firma. (Art. 21, 2det Stykke). 1

Lighed hermed bestemmer tysk Lov af 4de

Juli 1868 § 2 og osterrigsk Lov af 9de April

1873 § 4, åt de deromhandlede Föreningars

Firma tydeligt skal adskille sig fra alle paa

samme Stod eller i samme Kommune liidtil

bestaaende registrerede Foreningers Firmaer.

Itnod den, der benytter et Firma, som

lian efter de foranforte Regler ikke er berottiget

til åt före, skal vedkommende Handelsret

i Embeds Medför bringe Tvangsstraffe

(Ordnungsstrafen) i Anvendelse, se Art. 26,

smil. t. Ex. med den preussiske Einfiihrungs(jcset.

j af ‘24de Juni 1861 Art. 6, jfr. ligeledes

Art. 251, 2det Stykke, — hvorhos Loven

bjemler den, hvis Ket er kramket ved saadan

uberettiget Brug, Ket til åt sagsoge Vedkommende

til Skadeserstatning samt til atkjendes

uberettiget til åt före Firmaet. I Dommen

kan det besternmes, åt denne bliver åt bekjendtgjure

paa Domfeldtes Bekostning (Art.27).

I Förbindelse med Foranstaaende kan

endnu bemserkes, åt naar et Handelsselskab

er overgaaet til Likvidation (Art. 133), skulle

Likvidatorerne, naar de underskri ve Forret

-

*) Det forudssettes naturligvis, åt Navuet skal

bruges ganske paa samme Maade som i det

addre Firma, altsaa henholdsvis med Fornavnene

skrevne helt ud eller blot betegnede ved deres

Begyndelsesbogstaver, se v. Hahn g 3 ad

Art. 20.

ningens Firma, give dette en Tilfojning, som

antyder, åt den er under Likvidation, so Art.

139 smil. in. Allt. 172, 205 og 244. — Underskrives

et Firmas Navn af Nogen, der ikke er

enten Eneindehaver af eller ansvarlig Deltager

i den paagjseldende Forretning, skal Vedkommende

tilfeje sit eget Navn, se Art. 139 (Likvidatorer),

Art. 229 (Aktieselskabs Bestyrelse) og

Art. 44 (Prokurister), jfr. ligeledes Art. 48 smil.

in. 49 (andre Handelsfuldmregtige), samt endelig

tysk Lov 4de Juli 1868 § 19, osterrigsk Lov

9de April 1873 § 17 (Förenings Bestyrelse) og

forstmevnte Lovs § 45, sidstnsevnte Lovs § 46

(Likvidatorer). Dog er Iagttagelsen heraf

ikke en Betingelse for Underskriftens forpligtende

Kraft, so v. Halm § 2 ad Art. 44.

Hvad dernaest angaar de naermere i Lovbogen

givne Forskrifter om, hvad der skal optages

i Handelsregistret, hvem der skal indgive

Anmeldelserne, samt Virkningen af Anmeldelsen

eller dens Undladelse, bennerkes Folgende.

I. En kel t in ands Porretning. Ifolge

Art. 19 skal enhver Nseringsdrivende (Kalifmarin),

som ikke falder ind under Undtagelsen

i Lovens Art. 10, til Handelsregistret

gjore Anmeldelse om sit Firma. Derhos skal

Anmeldelse gjores om enhver Förändring i

Firmaet eller dets Indehavere saavelsom om

dets Opher (Art. 25).

II. For ansvarlige Selskabers

Vedkommende skal der ifolge Art. 86 om Selskabets

Oprettelse af samtlige Deltagere indgives

en Anmeldelse, der indeholder Oplysningom:

1) enhver Deltagers fulde Navn, Stilling og

Hopa?!;

2) Selskabets Firma og Hjemsted (det Sted,

hvor det har sit Siede);

3) Det Tidspunkt, da det har begyndt sin

Virksomhed;

4) forsaavidt kun en eller nogle af Deltagerne

skulle vaere berettigede til åt handle i Selskabets

Navn (die Gesellschaft vertreten),

Angivelse af, hvem der liertil er berettiget,

samt om de Paagjseldende kun kunne

udove denne Ket i Förening.

Med de tvende sidstanfoite Punkter maa

jsevnfores Bestemmelserne i Artt. 110 og 114.

Ifolge den forstnsevnte Artikel skal et allsvåldig!

Handelsselskab betragtes som traadt i

Virksomhed i Forhold til Tredjemand — o:

5

det bele Indbegreb af Regler, som bereve Selskabets

Forhold til Tredjemand, navnlig Reglerne

om, hvorledes det forpligtes ved Retshandler,

og om Interessentskabsformuen, skal

Ande Anvendelse — lfa det Tidspunkt, da

Anmeldelsen om Selskabets Stiftelse er indfort

i Handelsregistret, eller fra det tidligere Tidspunkt,

da Selskabet bär begyndt sine Forretninger,

og er en Yedtagelse om, åt Selskabet först

skal tage sin Begyndelse fra et senere Tidspunkt

end Indforelsen i Handelsregistret, uden Betydlig

i Forbold til Tredjemand. 1 Art. 114

bestemmes Omfanget af den en signatnrberettiget

Deltager tilkommende Befojelse til åt

forpligte Selskabet; denne strsekker sig efter

Artiklen til ethvert Slags Formueretshandler,

derunder navnlig ogsaa Afhamdelse og Behaeftelse

af Selskabets fäste Eiendomme. En

Vedtagelse af Indskrsenkninger i denne Befojelse

er ifolge Art. 116 virkningsles i Forbold

til Tredjemand, livilket navnlig ogsaa

gjaelder om en Yedtagelse, hvorved en Deltagers

Befojelse i saa Henseende indskrsenkes

til åt angaa visse Forretninger eller Arter af

Forretninger eller til kun åt gjeelde under

visse Omstaendigheder eller for en vis Tid

eller paa visse enkelte Steder.

Om andet end de angivne Punkter bebover

Anmeldelsen ikke åt indebolde Öppning;

findes andet deri, kan dette dog ikke

optages i Handelsregistret; og i ethvert Fald

er dets Optagelse deri uden retlig Betydning.

Dette gjselder saaledes navnlig om Angivelse

om Selskabets Nseringsvej eller om den Tid,

för hvilken Interessentskabet maatte vaere indgaaet,

jf. medHensyn til det sidstnaevnte Punkt

Art. 129, 2det og 5te Stykke (v. Hahn § 7

ad Art. 86), — Endnu kan det ber fremhasves,

åt der ikke ved Indforelse i Handelsregistret

kan gives en Vedtagelse Gyldigbed, hvorved

der gjores Indskrasnkning i det samtlige Deltagelse

efter Loven paabvilende solidariske Ansvar,

se Art. 112*).

Paa samme Maade som om et ansvarligt

Selskabs Oprettelse skal Anmeldelse gjores

om enbver Förändring af Selskabets Firma

eller Hjemsted, om Optagelse af nye Deltagelse,

saavelsom om Bestemmelser, hvorved

en Deltager, der hidtil bar halt Bemyndigelse

til åt underskrive Selskabets Navn,

*) Se ligeledes Bestemmelsen i Art. 113 om, åt

der ikke med Retsvirkning for Tredjemand kan

udelukkes beifra, eller omvendt en Deltager,

der ikke hidtil bar haft saadan Befojelse,

senere erholder den (Art. 87); fremdeles om

Selskabets Ophor — hvorom Anmeldelse

navnlig ogsaa skal ske i det Tilfselde, åt Interessentskabets

Ophor er en Folge af, åt

den Tid, for hvilken det er indgaaet, er udloben

— saavelsom om enkelte Deltageres

Udtraden eller Udelukkelse af Selskabet (Art.

129)*). Endelig skal, naar Interessentskabet

i Overensstemmelse med Art. 133 overgaar

til Likvidation, Anmeldelse ske om Likvidatorerne,

ligesom Anmeldelse ogsaa skal gjores,

naar en af disse udtraeder eller den ham meddelte

Bemyndigelse bortfalder (Art. 135).

III. For K o m man di t sel s kabel- s

Vedkommende skal der ifolge Art. 151 om

Selskabets Oprettelse af samtlige Deltagere

indgives en Anmeldelse, der indeholder Öppning

om:

1) enbver ansvarig Deltagers fulde Navn,

Stilling og Bopsel;

2) enbver Kommanditists fulde Navn, Stilling

og Bopsel med udtrykkelig Frembsevelse

af hans Egenskab af Kommanditist;

gjores nogen Afvigelse fra den der trufne Ordning

af en senere indtraedende Deltagers Ansvar

for Selskabets Grj seid, jfr. ogsaa en tilsvarende

Bestemmelse i Art. 166 med Hensyn

til senere indtr»dende kommanditaere Deltagere

i et Kommanditselskab.

*) Saavel denne som de nedanför anferte Artikler,

der foreskrive Anmeldelse til Handelsregistret

om et Handelsselskabs Ophor, undtage dog det

Tilfelde, åt Selskabets Ophor er en Folge af,

åt det er kommet under Konkurs (Art. 123

Nr. 1 m. fl. Artt.) — i hvilket Tilfelde Hemlig

de evrige i de paagjaeldende Artikler givne Bestemmelser,

navnlig om Betingelserne for, åt

Selskabets Ophor kan gjores gj®ldende mod

Tredjemand, ikke vilde passe. Ligesom imidlertid

allerede tidligere en Maengde Indferelseslove

ogsaa for dette Tilfeldes Vedkommende

foreskreve införsel til Handelsregistret, se v.

Hahn § 3 ad Art. 129 med Note 3, saaledes indeholdes

nu for det tyske Riges Vedkommende

i Reichs-Konkursordnung af Hide Februar 1877

et almindeligt Paabud om Anmeldelse til Handelsregistret

(Foreningsregistret) om den Kjendelse,

hvorved Konkursbehandling besluttes, saavelsom

om enhver Kjendelse, hvorved Behandlingen

endes, se §§ 104, 105, 151, 175, 184 og

191; jfr. ligeledes den osterrigske Einfiihrungsgeselz

§ 14. Anmeldelsen sker i det heromhandlede

Tilfelde ved Föranstaltning af den Ret,

hvor Konkursboet behandles.

6

3) Selskabets Firma og Hjemsted;

4) Stnrrelsen af enhver Kommanditists Ind

skud.

Er der mere end én ansvarlig Deltager,

maa, idet der da forsaavidt föreligger et ansvarig

Handelsselskab, se Art. 150, 2det Stjkke),

tillige de for saadanne Selskaber givne Forskrifter

komme til Anvendelse, se T li ö 1. Das

Ilandelsrccht. I. (5te Udg. 1875) S. 170 Note 25.

Anrceldelsen maa som Folge heraf i dette Tilfselde

indebolde Oplysning ogsaa om de ovenfor

under II. Nr. 3*) og 4**) angivne Punkter. I

Art. 163 indeholdes tilsvarende Bestemmelser

til dem, der i Art. 110 indeholdes for ansvarlige

Selskabers Vedkommende; men derhos bestcmmes

i den ntevnte Artikels 3dje Stykke, åt Kommanditisten,

i Tilfselde åt Selskabet har begyndt

sine Forretninger, forinden Anmeldelsen

om dets Stiftelse er optagen i Handelsregistret,

i Forhold til Tredjemand for de Selskabet forinden

Optagelsen paadragne Förpligtelse!- hjerter

paa samme Maade som en personligt ansvarlig

Deltager, medmindre han beviser, åt paagjneldende

Tredjemand var bekjendt med, åt hans

Ansvar ikkun var begraenset.

Fremdeles skal Anmeldelse ske om Förändring

af Selskabets Firma eller Hjemsted

(Art. 155), om Optagelse af nye Kommanditister

(Art. 156), om Selskabets Opher, saavelsom

naar en kommanditser Interessent udtrseder

enten med sit bele Indskud eller med

en Del deraf (Art. 171). Åt Anmeldelse skal

ske, naar en personligt ansvarlig Deltager udtraeder,

eller naar en saadan mister eller senere

erholder Befejelse til åt handle i Selskabets

Navn, felger af det ovenanferte, jfr. ogsaa

med Hensyn til det forstnaevnte Tilfielde Henvisningen

i Art. 171, 3dje Stykke til Art. 129.

Endelig gjaelde ogsaa i Tilfselde af Selskabets

Övergång til Likvidation de samme Forskrifter

som ved ansvarlige Selskaber om Anmeldelse

af Likvidatorerne, af en Likvidators Udtrseden

eller Bortfald af den barn meddelte Bemyndigelse,

se Art. 172 smil, m. Art 135.

*) Jfr. dog Renaud. Das Reda der Kommanditgesellschaften

S. 145 — 46. Af det der anforte

ses det i övrigt, åt det alcne skyldes en Inkurie,

naar Oplysning om det heromhandlede Punkt

ikke er foreskreven i Anmeldelsen om et Kommanditselskab

ligesaa vel som i Anmeldelse om

et ansvarligt Selskab.

**) Se Renaud anf. Sted.

I Avisbekjendtgjorelsen om et Kommanditselskabs

Oprettelse, om en ny Kommanditists

Optagelse i samme eller om en Kommanditists

Udtrseden optages ingen Angivelse af

vedkommende kommanditaere Interessents eller

Interessenters Navne m. v. eller om Storrelsen

af deres Indskud eller af den Del af samme,

hvormed Vedkommende udtrader (Artt. 151,

156 og 171).

IV. For Aktioselskabers Vedkommende

skal ifelge Art. 210 ske Anmeldelse

om Selskabets Statuter (der Gesellschaftsvertrag),

der i deres Helhed skulle optages i

Handelsregistret*), og som ifelge Art. 209

skulle indeholde de fornedne Bestemmelser

om folgende Punkter:

1) Aktieselskabets Firma og Hjemsted;

2) Gjenstanden för''dets Virksomhed;

3) den Tid, til hvilken dets Virksomhed er

begramset — forsaavidt saadan Gramse

skal saettes;

4) Aktiekapitalens og de enkelte Aktiers

eller Aktieandeles Storrelse;

5) om Aktierne skulle udstedes til Ihsendehaveren

eller paa Navn, eventuel hvor

mange der er bestemt åt skulle udstedes

paa den ene, hvor mange paa den anden

Maade, samt, forsaavidt Ihsendehaveraktier

skulle kunne gaa over til åt lyde paa Navn

eller omvendt, naermere Regler beröm;

6) Udnsevnelse af et Tilsynsraad;

7) De Regler, efter hvilke Balancen skal

opgjores og Udbyttet beregnes og udbetales,

samt Maaden, paa hvilken Balancens

Provelse sker;

8) Bestyrelsens Udnsevnelse og Sammensset■

ning, samt paa hvilken Maade dens Med

lemmer

og Selskabets Bestillingsmamd

skulle legitimere sig som saadanne;

9) Formen, i hvilken Åktionserernes Sammenkaldelse

finder Sted;

*) Ifelge det preussiske Justitsministeriums Instruktion

af läte Decbr. 1861 optages dog i

det skeraatisk indrettede Hovedregister kun et

Udtog, hvorimod selve Statuterne — saavelsom

Generalforsamlingsbeslutninger om Forandringer

i disse — indferes i et särskilt Beilageband,

se §§ 74—75 (jfr. §§ 65 og 67 om Kommanditaktieselskaber);

dette sidste synes åt foregaa

paa den Maade, åt en af vedkommende Retssekretaer

bekraeftet Gjenpart indlemmes i eu

Protokol.

10) Betingelserne för Aktionaerernes Stemmeret

og den Form, i hvilken denne udeves;

11) de Gjenstande, om hvilke der ikke kan

tages Besinning ved simpel Stemmeflerhcd

af de paa en sammenkaldt Generalförsamling

i nåd to Aktionärer;

12) Formen for de fra Selskabet udgaaende

offentlige Bekjendtgjorelser samt de offentlige

Tidender, i hvilke de skulle indrykkes.

Endelig skal, ifald nogen Del af Aktiekapitalen

skal indgaa paa anden Maade end i

redo Penge, eller Aktieselskabet skal overtage

industrielle Anlieg eller andet, i Statuterne

indeholdes förnöden Bestemmelse om Vserdien

af, hvad der saaledes indskydes eller övertages,

saavelsom henholdsvis om Antallet af

de Aktier eller om det Vederlag, som derför

skal ydes (Art. 209 b).

Af de i Art. 210 a jfr. Art. 209 a indeholdte

Forskrifter om de Oplysninger, hvormed

Anmeldelsen om Selskabets Oprettelse skal

vaere ledsaget, folger det derhos, åt der ved

Handelsregistret vil findes Oplysning om, åt

Aktiekapitalen er fuldt tegnet, samt om, hvor

meget der af hven Akties Paalydende ved Anmeldelsen

er indbetalt*).

Avisbekjendtgjorelsen om Selskabets Anmeldelse

skal indeholde et Uddrag af Statuterne,

hvori foruden Angivelse af disses Datum

indeholdes Oplysning om de ovenlor under 1

til 5 og 12 narvnte Punkter samt, forsaavidt

Statuterne fastsaette en vis Form, hvori Bestyrelsen

skal afgive Viljeserklaeringer og underskrive

for Selskabet, Oplysning beröm

*) I det esterrigske Odkast (Art. 210 a) kraeves

endnu mere specialiserede Oplysninger om dette

Punkt end efter de anferte Bestemmelser i dea

tyske Lovbog (jfr. L. lite Juni 1870), livorhos

der her yderligere forlanges med Anmeldelsen

indleveret en Fortegnelse over samtlige Aktietegnere

med Angivelse af Enlivers Navn, Stilling

og Bopael samt Antallet af de af barn

tegnede Aktier. Ifolge Udkastets Art. 210 kraeves

derhos i Förbindelse med Uddraget af Statuterne

offentliggjort en Meddelelse om, hvor

meget der af Aktiekapitalen er indbetalt, samt

hvor, naar og hvormed Indbetalingen er sket.

Endelig kraeves ifolge Udkastets Art. 214 Anmeldelse

til Handelsregistret og Bekjendtgjerelse

om enhver senere Indbetaling paa Aktiekapitalen,

ligesom Anmeldelse og Bekjendtgjerelse

ogsaa maa ske, naar Aktionserernes

Förpligtelse til yderligere Indbetaliuger i Medför

af Loven og Statuterne ophorer.

(Art. 210). Indeholdes ingen Bestemmelse om

dette Punkt i Statuterne, kan Underskrift i

Selskabets Navn kun meddeles af samtlige

Bestyrelsesmedlemmer i Förening (Art. 229).

I Förbindelse hermed kan det bemierkes, åt

medens Bestyrelsen overfor Selskabet er pligtig

åt bolde sig indenfor de Gränser, der i

Statuterne eller ved Beslutning af Generalförsamlingen

maatte vaere satte for dens Kompetence

til åt forpligte Selskabet (Art. 231, Iste

Stykke), ere ifolge Artiklens 2det Stykke deslige

Begraensninger liden Betydning overfor Tredjemand,

hvilket efter Artiklen navnlig gjaelder om

Bestemmelser, hvorved Bestyrelsens Myndighed

til åt handle i Selskabets Navn indskraenkes til

visse Forretninger eller Arter af Forretninger

eller til kun åt kunne udeves under visse Örnsten

digheder eller indenfor en vis Tid eller

paa visse enkelte Steder, eller hvorefter det til

visse Ketshandlers Gyldighed kraeves, åt do

ere tiltraadte af Generalförsamlingen eller et

Bestyrelsesraad, en Kontrolkomité eller andet

Organ for Aktionaererne. Bestyrelsens Kompetence

er med andre Ord, idet Loven ikke selv

begraenser samme men indskraenker sig til i Almindelighed

atudtale, åt Selskabet forpligtes ved

de af Bestyrelsen i sammes Navn sluttede Eetshandler(Art.

230), ligeoverforTredjemandligesaa

ubegraenset som den en Deltager i et ansvarig

Selskab tilkommende Signaturret, uden åt

det er muligt heri åt gjore nogen Förändring

ved Tilforsler til Handelsregistret.

Saaltenge Indforelsen i Handelsregistret

endnu ikke har fundet Sted, bestaar der ikke noget

Aktieselskab (Art. 211). For de Förpligtelse!-,

der forinden Indforelsen maatte vaere indgaaede

i Selskabets Navn, haefte in solidum de, der

have afsluttet Retshandlerne (die Handelnden),

berunder eventuelt indbefattet dem, der uden

selv åt vaere traadte i Förbindelse med Tredjemand

efter Omstaendigbederne kunne betragtes

som Fuldmagtgivere *).

Ifolge Art. 214 skal der fremdeles gjores

Anmeldelse om enhver Generalforsamlingsbe

*)

I Henhold hertil antager v. Hahn (§9 ad Art.

211), åt forsaavidt det maatte vaere bestemt i

Statuterne, åt Aktieselskabets Virksomhed skal

begynde, forinden det er registrerat, eller forsaavidt

dets Virksomhed maatte vaere begyndt

i Henhold til en af en Del af Aktionaererne

tagen Beslutning, haefte i forstnaevnte Tilfselde

samtlige Aktiomerer, i sidstnsevnte Tilfselde de,

som have deltaget i Beslutningen.

8

slutning, der gaar ud paa en Förändring i

Statuterne, sirligt ogsaa om en Beslutning

om, åt Selskabets Virksomhed skal fortsattes

ud o ver den oprindelig fastsatte Tid; jfr. ligeledes

Art. 248, der sserligt udtaler saadant med

Hänsyn til Generalforsamlingsbeslutninger om

delvis Tilbagebetaling til Aktionsererne eller

Nedsmttelse af Aktiekapitalen. Forinden en Beslutning

om Förändring i Statuterne er indfort

i Handelsregistret, bar den ingen Betsvirkning.

Med Hensyn til dens Offentliggjerelse gjaelde

lignende Regler som med Hensyn til selve

Statuterne. — Endvidere skal Anmeldelse ske

om Medlemmerne af Aktieselskabets Bestyrelse

(Art. 228) saavelsom om enliver Förändring i

Bestyrelse^ Sammensaetning (Art. 233); Anmeldelsen

om et Beslyrelsesmedlems Valg maa

värre ledsaget af behörig Legitimation (Art. 228).

Endelig skal Anmeldelse ske om Aktieselskabets

Oplosning, se Art. 243, jfr. Art.

247 Nr. 4 med Hensyn til det Tilfaelde, åt

Oplesningen er en Folge af Aktieselskabets

Sammensmeltning med et andet Aktieselskab,

samt, i Tilfaelde af Selskabets Övergång til

Likvidation, om Likvidatorerne og disses Udtraeden

m. v. (Art 244, jfr. Art. 135). —

Sluttelig maa endnu som en Förskrift, der

sigter til åt tilvejebringe Publicitet med Hensyn

til et Aktieselskabs Forhold, nsevnes Bestemmelsen

i Art. 239 om, åt der inden 6 Maaneder

efter ethvert Regnskabsaars Udgang skal offentliggjeres

en Balance for det forlebne Aar*).

V. Forsaavidt angaar Kommanditaktieselskaber,

skulle paa samme Maade

som ved Aktieselskaber Selskabets Statuter anmeldes

til og i deres Helhed indfores i Handelsregistret,

se Art. 176 smh. m. Art. 175, ligesom

ogsaa tildels de samme Regler som ved

x\ktieselskaber her gjaelde om de Oplysninger,

hvormed Anmeldelsen skal vaere ledsaget, se

Art. 177. Ogsaa for Kommanditaktieselskabets

Vedkommende gjaelder det, åt Statuternes Ind

-

*) Denne Förskrift, der skyldes Loven af lite

Juni 1870, gjcnfindcs i det ovenomtalte osterrigske

Ddkast, der yderligere som Aktstykker,

der saaledes skulle offentliggjores, har medtaget

eu Eegnskabsoversigt samt en „ Aarsberetning“,

hvorhos det foreskrives, åt Balancen senest 8

Dage, efter åt den af Generalförsamlingen er

godkjendt, tilligemed Aarsberetningen skal indleveres

til vedkommende Handelsret til Opbevaring

ved Begisterakterne.

ferelse i Handelsregistret er en nodvendig

Betingelse for Selskabets retlige Existens, se

Art. 178, hvis Bestemmelser i det hele svare

til Reglerne i Art. 211. Avisbekjendtgjerelsen

om Selskabets Oprettelse skal foruden Oplysning

om Statuternes Datum indeholde Oplysning

om de ovenfor under IY. 1, 4 og 12

naevnte Punkter samt derhos om enhver ansvarlig

Deltagers fulde Navn, Stilling og Bopsel;

forsaavidt det i Statuterne maatte vaere

bestemt, åt en eller flere ansvarlige Deltageres

Udtrseden af Selskabet ikke i Overensstemmelse

med, hvad der er bestemt i Art. 199,

skal have deltes Oplosning til Folge, skal denne

Bestemmelse medtages i Bekjendtgjorelsen. —

Fremdeles gjaelde lignende Regler som ved

Aktieselskaber med Hensyn til Anmeldelse om

Forandringer i Statuterne (Art. 198, jfr. Art.

203), om Selskabets Oplier (Art, 201) og om

dets Övergång til Likvidation (Art 205 smh.

med Artt. 172 og 135).

VI. Foruden om de under I. til V. omhandlede

Forhold skal ifolge Handelslovbogen

Anmeldelse til Handelsregistret fremdeles af

vedkommende Principal gjores om Fuld mag ter,

hvorved Nogen bemyndiges til åt underskrive

et Firmas Navn per procura*), saavelsom om

Ophor af et Prokuraforhold (Art. 45). Det

kan herved bemaerkes, åt ligesom Indskraenkninger

i den en Deltager i et ansvarligt eller

Kommanditselskab eller et Medlem af et Aktioselskabs

Bestyrelse tillagte Signaturret i Forhold

til Tredjemand efter det ovenanferte ere

uden Retsvirkning, saaledes gjaelder ifolge Art.43

det samme om Indskrsenkninger iden Bemyndigelse,

som en Prokurafuldmagt efter Handelslov

*)

I Art. 41 gives eu Bestemmelse af Proku risten

som den, der .. von dem Eigenlhiimer einer Handelsniederlnssung

(Principal) beauftragt ist, in dessen

Namen lind fur dessen Rechnung das Handelsgeschuft

zu betreiben lind per procura die Firma zu

zeichnen''\ hvorhos det i Artiklens 2det Stykke

hedder, åt Ansarttelse af en Prokurist kan ske

ved Meddelelse af en udtrykkeligt som Prokura

betegnet Fuldmagt, eller ved udtrykkelig Betegnelse

af Fuldmaegtigen som Prokurist, eller

ved Bemyndigelse til åt underskrive Principalens

Firma per procura, jfr. om det formentlig

ukorrekte i denne Bestemmelse v. Hahn § 2 ad

Art. 41. Om Meddelelse af Prokura til flere

Personer i Förening (Kollektivprokura) se Artiklens

sidste ritykke.

§

bogen hjemlerProkuristen*)—- hvilken Bemyndigelsestrsekber

sig til Indgaaelse af enhver Retshandel,

som et (hvilketsomhelst) Nseringsbrug

kan före med sig, dog åt Prokuristen ikke

uden sirligt dertil given Bemyndigelse

kan afhsende eller belisefte Principalens fäste

Ejendomme, se Art. 42. Saadanne Indskraenkninger

kunne altsaa navnlig heller ikke ved åt

tilfores Handelsregistret blive bindende for

Tredjemand Det an forte g jaeld er efter den

citerede Artikel navnlig om saadanne Indskraenkninger,

som åt Bemyndigelsen kun skal gjselde

med Hensyn til visse Forretninger eller Arter

af Forretninger, eller åt der kun skal kunne

gjeres Brug af den under visso Omstamdigheder,

indenfor en vis Tid eller paa visse

enkelte Steder.

De i det foregaaende omhandlede Anmeldelser

indgives til den Handelsret, i livis

Jurisdiktion vedkommende Naeringsdrivende

eller Handelsselskab har Kontor, se Artt. 19

(.. in dessen Bezirk seine Handelsniederlassuny

sicli befindet11), 86 („in dessen Bcsirlc die

Gesellschaft ihren Site hat“), 151, 176 og

210, jfr. v. Halm § 3 ad Art. 19. Har paagjaeldende''Naeringsdrivende

eller Selskab Kontor

(Handelsniederlassuny) paa flere Steder, maa

Anmeldelse gjeres til hvert Steds Handelsret,

se v. Halm §§ 1 og 2 ad Art. 21, paa hvilket

Sted (se ligeledes ant. V. § 3 ad Art. 19) det J

naermere omhandles, efter hvilke Synspunkter

det bliver åt afgjere, om der föreligger én

eller flere Niederlassunyen, jfr. ogsaa anf. Y.

§ 2 ad Art. 45. Det anferte gjaelder navnlig j

ogsaa, naar den ene Forretning er åt anse som

Filial af den anden (Zweiyniederlassuny), se

Artt. 21, 86, 152, 179, 198, 212 og 214. I

dette sidstnaevnte Tilfaelde skal dog for Aktieselskabers

og Kommanditaktieselskabers Vedkommende

Registrering af Selskabets Statuter

ikkun sko ved den Handelsret, i hvis Kreds

hets Hjemsted (det Sted, hvor dets ^vedkontor

findes,) ligger, hvorimod Anmeldelsen

om Filialens Oprettelse ikke behever åt indeholde

andet end de Punkter af Statuterne,

som skulle medtages i Avisbekjendtgjerelsen,

se Artt. 179 og 212. Derhos bemserkes, åt

det ikkun er Anmeldelsen til Handelsregistret

paa Selskabets Hjemsted, livis Indferelse har

de i Artt. 163, 178 og 211 samt 198 og 214

*) Eu lignende Bestämmelse indeholdes ogsaa i

Art. 11-18 med Hensyn til Likvidatorer.

ommeldte sserlige Virkninger, se v. Halm § 3

ad Art. 21. — Forinden Indregistreringen af

Filialen kan Ande Sted, maa det godtgjores,

åt Hovedforretningen erindfort i vedkommende

Handelsregister (Art. 21, 3dje Stykke).

Annreldelserne skulle af Vedkommende

afgives personligt eller indleveres i behörigt

bekrseftet Form.*) Åt de skulle vaere skriftlige,

ses kun åt vaere foreskrevet med Hensyn

til Anmeldelserne om Handelsselskaber**), se

Artt. 88,151,152,155,156, 177, 179, 198, 210 a,

212 og 214, hvorefter Anmeldelserne skulle

underskrives, forsaavidt angaar ansvarlige Selskaber

og Kommanditselskaber, af samtlige

Deltagere — dog åt Anmeldelser om Oprettelse

af Filialer af Kommanditselskaber (Art. 152)

ikkun skulle underskrives af de ansvarlige

Deltagere — forsaavidt angaar Kommanditselskaber

paa Aktier, af samtlige ansvarlige Deltagere,

og endelig for Aktieselskabers Vedkommende

af samtlige Medlemmer af Selskabets

Bestyrelse. Underskrifterne paa Anmeldelserne

skulle enten meddeles af de Paagjmldende

under personligt Mode for Retten eller vsere

behörigt bekrseftede. Vedkommende Naeringsdrivende

(Art. 19), de signaturberettigede Deltagere

i et ansvarligt Selskab (Art. 88), et

Kommanditselskab (Art. 153) eller et Kommanditselskab

paa Aktier (Art. 179), de, hvem

et Handelsselskabs Likvidation er överdragen

(Artt. 135, jfr. 172, 205 og 244) saavelsom endelig

den, hvem en Prokura-Fuldmagter meddelt

(Art. 45), skulle under personligt Mode for vedkommende

Handelsret tegne Firmaet tilligemed

deras Navns Underskrift eller indlevere saadan

Tegning i behörigt bekrseftet Form. Paa

samme Maade skulle Medlemmerne af et

Aktieselskabs Bestyrelse for Handelsretten tegne

eller til samme indlevere deres Underskrift

(Art. 228). De heromhandlede Aktstykker, saavelsom

de Bilag, der i övrigt maatte vaere

medfulgte Anmeldelserne (se f. Ex. Artt. 177

og 210 a), blive åt opbevare ved Handelsregi

-

*) Se Artt. 19 og 45 samt de evrige i Texten anferte

Artikler; for de Tilfasldes Vedkommende,

hvor Handelslovbogen ikke udtrykkeligt har foreskrevet

dette, er den fornodne Supplering i saa

Hänseende given i de fleste Indferelseslove, so

v. Halm § 7 ad Art. 12.

**) Åt Anmeldelse om Enkeltmands Firma og om

Prokura kan ske mundtligt, er ogsaa forudsat i

det preuss. Justitsministeriuins Instruktion af

12te Decbr. 1861 § 3 Nr. 1 og 2.

stret og ere ligesom dette til Eftersyn for

Alle og Enhver, se v. Halm § 6 ad Art. 12.

— Ansvaret for, åt de befalede Anmeldelser

m. v. blive indgivne, paahviler for Aktieselskabers

Yedkommende Selskabets Bestyrelse

(Art. 228, jfr. ogsaa Art. 239), for andre Handelsselskabers

Vedkommende de ansvarlige

Deltagere (se Artt. 88, 154, 155 og 179; eller,

forsaavidt Talen er om Anmeldelser om Prokuraforhold,

de signaturberettigede Deltagere

(Thol. T. S. 173). Undlades Anmeldelserne,

bär vedkommende Handelsret i Embeds Medför

åt fremtvinge deres Indgivelse ved Hjselp af

Tvangsmulkter (Ordnungsstrafen), se Artt. 26,

45, 89 m. fl. Artt. I Art. 249 er givet sserlige

Strafbestemmelser for det Tilfselde, åt

Medlemmer af et Aktieselskabs Bestyrelse

(Tilsynsraad) gjore sig skyldige i urigtige Opgivender

om de der nsevnte Punkter.

Hvad endelig angaar Virkningen af

Anmeldelsernes Indferelse i Handelsregistret

eller af, åt en foreskreven Anmeldelse undlades,

er det allerede ovenfor omtalt, åt Til försel til

Handelsregisteret af et Aktieselskabs eller

Kommanditaktieselskabs Statuter er- et nodvendigt

Led i de Kjendsgjerninger, hvorved et

saadant Selskab stiftes (Artt. 211 og 178), og

åt Registreringen ligeledes er nödvändig, for

åt en Vedtagelse om en Förändring i Statuterne

kan vinde retlig Gyldighed (Artt. 214

og 198). Ligeledes kan henvises til det ovenfor

bemserkede med Hensyn til Registreringens

Betydning for kommanditsere Interessenters

Stilling (Art. 163). — I övrigt har Loven,

forsaavidt Talen er om Ophor af eller Förändring

i et hidtil bestaaende Forhold —■ om

der om dette er sket den befalede Tilfersel

til Handelsregistret, lsegges der i saa Henseende

ingen Vaegt paa, se v. Hahn: Vorbemerlcung

til lste Bog 2den Tit. § 6 (I. S. 63) o. fl. St.,

jfr. dog Thol. I. S. 173 överst og S. 174 —

bestemt Registreringens Virkning derhen, åt

den paagjseldende Kjendsgjerning, saalsenge

ikke Tilfersel derom er gjort til Handelsregistret

og den foreskrevne Bekjendtgjorelse

har fundet Sted, ikkun kan paaberaabes

overfor Tredjemand, naar denne bevislig dermed

har vseret bekjendt, hvorimod Tredjemand,

naar Tilfersel og Bekjendtgjorelse bär

fundet Sted, maa Ande sig i, åt den indtraadte

Kjendsgjerning paaberaabes imod barn, mcdmindre

Omstaendighederne give Grund til åt

antage, åt han hvarken bär kjendt eller bundet

kjende den. En vis Frist, efter hvis TJdleb

Registreringen bliver ubetinget bindende for

Tredjemand, er ikke fastsat. Den anforte

Regel er udtalt i Art. 25 med Hensyn til

Förändring eg Ophor af — Enkeltmands eller

Selskabs —• Firma og Förändring i Firmaets

Indehavere; i Art. 46 med Hensyn til Ophor

af Prokuraforhold; i Art. 87 med Hensyn til

Förändring af et ansvarligt Handelsselskabs

Firma eller Hjemsted og med Hensyn til

Ophor af den en Deltager hidtil tillagte Befojelse

til åt handle i Selskabets Navn; i Art.

115 saavel med Hensyn til Ophor af en Deltagers

Signalurret som med Hensyn til hans

Udelukkelse fra denne Ret fra förste Fserd

af*); i Art. 129 med Hensyn til Ophor af et

ansvarligt Handelsselskab og en enkelt Deltagers

Udtrseden eller Udelukkelse af et saadant;

i Art. 135 med Hensyn til Udnsevnelse

af Likvidatorer, en Likvidators Udtrseden eller

Bortfald af den ham tillagte Bemyndigelse; i

Art. 155 med Hensyn til Förändring af et

Kommanditselskabs Firma eller Hjemsted; i

Art. 171 med Hensyn til Ophor af et Kommanditselskab

eller eu Kommanditists Udtrseden;

i Alt. 233 med Hensyn til Forandringer

i Sammensaetningen af et Aktieselskabs

Bestyrelse.

De i de to Foreningslove af 4de Juli

1868 (for Tyskland) og af 9de April 1873

(for -0''sterrig) indeholdte Bestemmelser om

Anmeldelse af de i samme omhandlede Foreninger

til det ved disse Love anordnede Föreningsregister

(G-enossenschaftsrcgister) svara

gjennemgaaende med de fornodne Lempelser

til de tilsvarende i Handelslovbogen for Aktieselskabers

Vedkommende givne Forskrifter.

Dette gjselder saaledes for det förste med

Hensyn til Reglerne om de Forhold, hvorom

Anmeldelse skal ske, samt om Anmeldelsernes

Indhold, se saaledes tysk Lov § 3, osterrigsk

Lov g 5 (om, hvad en Förenings Vedtsegter

skulle indeholde); tysk Lov § 4, osterrigsk

Lov §§ 3 og 6 (Indlevering til vedkommende

Handelsret og Registrering af Föreningens

Vedtsegter og Bekjendtgjorelse af et Uddrag

*) I dette sidstmevnte Tilfselde er der i övrigt ikke

Sporgsmaal om Ophor af et allerede bestaaende

Forhold, men alene om en Afvigelse fra, hvad

Loven forudssotter som det normale og felgelig

som det, Tredjemand, naar andet ej er bragt

til hans Kundskabj kan gira ud fra föreligger.

11

af disse); tysk Lov § 6, osterrigsk Lov § 9

(Forandringer i Vedtsegterne); tysk Lov § 7,

osterrigsk Lov § 10 (Anmeldelse af Filialer)*);

tysk Lov § 18, osterrigsk Lov § 16 (Anmeldelse

af Bestyrelsesmedlemmer); tysk Lov § 23,

osterrigsk Lov § 16 (Forandringer i Bestyrelsens

Sammenssetning og Yalg af midlertidige

Stedfortrsedere for et eller flere Bestyrelsesmodlemmer);

tysk Lov § 36 jfr. § 35, esterrigsk

Lov § 40 jfr. § 39 (Föreningens Oplosning,

jfr. tysk Lov § 37 med Hensyn til det

Tilfselde, åt Oplosningen er en Felge af, åt

Föreningen er kommen under Konkurs); tysk

Lov § 41, osterrigsk Lov § 42 (Udnaevnelse

af Likvidatorer, en Likvidators Udtrseden eller

Bortfald af den ham meddelte Bemyndigelse).

Istedetfor Bestemmelserne i et Aktieselskabs

Statuter om Aktiekapitalens og Aktiernes

Sterrelse samt om, hvorvidt disse sidste skulle

lyde paa Navn eller paa Iluendehaveren, trasde

her Bestemmelser om Betingelserne for Indtraeden

i og Udtraeden af Föreningen samt om

Storrelsen af de enkelte Medlemmers Indskud

(„Geschäftsantheileu), og Maaden, hvorpaa disse

dannes (tysk Lov § 3 Nr. 4 og 5, osterrigsk

Lov § 5 Nr. 4 og 5). Ifelge den osterrigske

Lovs § 5 Nr. 12 skulle Vedtsegterne derhos —

idet den nsevnte Lov med Hensyn til Ordningen

af Medlemmernes Ansvar for Föreningens

Gjafld giver Valg mellem åt lade disse

hsefte enten med ubegrsenset solidarisk Ansvar

(§ 53) eller ikkun indtil et vist Belob, hvilket,

for det Tilfselde åt ikke et större Belob i

Vedtsegterne er fastsat, i Lovens § 76 er sat

til det dobbelte af ethvert Medlems Indskud

— indeholde Bestemmelse om, hvorvidt

Medlemmernes Ansvar skal vsere ubegrsenset

eller begrsenset, samt, i sidstnsevnte

Tilfselde, forsaavidt Ansvaret skal strsekke sig

udover den i § 76 satte Grsense, nsermere

Angivelse af dets Omfång. Den heromhandlede

Bestemmelse i Vedtsegterne bliver åt optage

i det Udtog af disse, som offentliggjores (§ 6

Nr. 7). Om et lignende Valg bliver der derimod

ikke Sporgsmaal efter den tyske Lov,

idet der etter denne ufravigeligt paahviler

*) Forskjelligt fra hvad der er foreskrevet for

Aktieselskaber (H. G. B. Art.. 212), skal ogsaa

for Filialers Vedkommende Föreningens Vedtsegter

(ikke blot et Uddrag af samme) indleveres

til vedkommende Handelsret og indfores

i sammes Föreningsregister.

Medlemmerne fuldt personligt og solidarisk*)

Ansvar for Föreningens Gjseld, hvorom udtrykkelig

Bestemmelse skal findes i Vedtsegterne

(se § 3 Nr. 12 smil. m. 12, Og

62). — I Förbindelse med de her nsevnte

Forskrifter maa derhos nsevnes Bestemmelserne

i den tyske Lovs § 4, hvorefter der ved Anmeldelsen

om en Förenings Oprettelse skal

indleveres en Fortegnelse over Föreningens

Medlemmer, og i § 25, hvorefter Föreningens

Bestyrelse vedUdgangen af hvert Kvartal skal

tilstille Handelsretten en skriftlig Anmeldelse

om de i Kvartalets Lob stedfundne Optagelser

af nye og TJdtraedelser af heldre Medlemmer,

hvorhos der i hvert A ars Januar Maaned til

Retten skal indleveres en fuldstsendig, alfabetisk

ordnet Fortegnelse over Föreningens

Medlemmer. I Bekjendtgjorelsen om Föreningens

Oprettelse skal optages en Bemserkning

om, åt Fortegnelsen over Föreningens

Medlemmer til enhver Tid er til Eftersyn paa

Rettens Kontor**). Om Offentliggjerelse af

aarlig Balance indeholdes en til Bestemmelsen

i Handelslovbogens Art. 239 svarende Förskrift

i tysk Lov § 26, osterrigsk Lov § 22; den

sidstnaevnte Lov krsever derhos foruden Balancen

ogsaa en Regnskabsoversigt offentliggjort,

hvorhos Bekjendtgjorelsen skal indeholde

Oplysning om Medlemstal, om Antallet af

skete Ind- og Udtraedelser, samt om Antallet

af samtlige Medlemmers Indskud (Geschäftsantheile)

og af de i Debet af det paagjaeldende

*) I övrigt er saavel efter den tyske som efter den

osterrigske Lov dette Ansvar forsaavidt kun et

subsidirert, som der ikke bliver Sporgsmaal om

åt soge de enkelte Medlemmer, medmindre Föreningen

först har vseret under Konkurs og dens

Bo er sluttet, eller der slet ikke er nogen Förmur,

som kan inddrages under Konkursbehandling,

se tysk Lov §§ 12 og 62 jfr. §§ 52—61,

osterrigsk Lov §§ 53, 60 og 72 jfr. §§ 61—70

samt tysk Konkurslov af 1877 § 197.

**) Disse Bestemmelser ere ikke optagne i den

osterrigske Lov, hvorimod dennes § 14 bestemmer,

åt der saavel ved Föreningens Hovedkontor som

ved enhver af dens Filialer skal fores en Bog

over alle dens Medlemmer, hvori anfores ethvert

Medlems fulde Navn og Stilling, den Dag, da

han er indtraadt, saavelsom den Dag, han udtrseder,

samt Antallet af Enhvers Indskud

(Geschäftsantheile), og hvorvidt noget af disse

maatte va;re opsagt. Adgang til åt soge Oplysninger

i denne Bog skal staa aaben for Alle

og Enhver.

2»

12

Aar tilkomne, opsagte og tilbagebetalte!

Indskud.

Med Hensyn til Bestyrelsens Myndighed

til åt forpligte Föreningen ved Retshandler

gjselde ganske lignende Regler som ved Aktieselskaber,

se tysk Lov §§ 19 og 20, osterrigsk

Lov §§ 17 og 18 samt tysk Lov § 21, osterrigsk

Lov § 19 (om, åt Indskrsenkninger i

denne Myndighed ere uden Retsvirkning i

Forhold til Tredjemand).*)

Ogsaa om Maaden, hvorpaa Anmeldelserne

skulle indgives, og om legning af Underskrifter

give de tvende Love lignende Regler

som dem, Handelslovbogen indeholder for Aktieselskabers

Vedkommende, se i sidstnsevnte

Henseende tysk L. §§ 18, 23 og41, osterrigsk

L. §§ 16 og 42. Ansvaret for, åt de befalede

Anmeldelser m. v. ske, paahviler Föreningens

Bestyrelse eller efter Omstsendighederne Likvidatorerne;

efterkomme de Paagjaeldende

ikke godvilligt deres Förpligtelse i saa Henseende,

skal Handelsretten ex officio skride til

Anvendelse af Tvangsmulkter, se tysk L. § 66,

osterrigsk L. § 87, jfr. om Sträf för urigtige

Opgivender tysk L. § 67 jfr. § 68, osterrigsk

L. §§ 87 og 89. Yedtsegternes Registrering

har efter den osterrigske Lov den samme Betydning

som et Aktieselskabs Registrering har

efter Handelslovbogen, idet den nemlig er en

Betingelse for Föreningens retlige Tilvserelse,

se §§ 3 og 8, hvilken sidstnaevnte Paragraf

indeholder en med Bestemmelsen i Handelslovbogens

Art. 211 stemmende Regel om Ansvaret

for de Retshandler, der forinden Registreringen

maatte vsere indgaaede i Föreningens

Navn. Efter den tyske Lov er Vedtaegternes

Registrering ikke en ligefrem Betingelse for,

åt en med et af de i Lovens § 1 nsevnte Formaal

stiftet Förening kan komme i Stånd,

hvorimod Registreringen ifolge § 1 jfr. § 4 og

§ 5 er en Betingelse for, åt Föreningen kan

opnaa de Rettigheder, som ved Loven ere tillagte

registrerede Foreninger.— Beslutningerom

Forandringer i de oprindelige Vedtsegter faa efter

begge Love först Virkning fra Registreringen,

se tysk L. § 6, osterrigsk L. § 9. Forsaavidt

Talen er om Forandringer i Bestyrelsens Sammensretning

eller om Udnsevnelse af Likvidatorer

eller saadannes Udtraeden eller Bortfald

*) Jfr. ligeledes tysk Lov §44, osterrigsk Lov §45

med Hensyn til Likvidatorer.

af den dem meddelte Bemyndigelse, komme

tilsvarende Regler til de i Handelslovbogens

Artt. 25 og 46 indeholdte til Anvendelse, se

tysk L. §§ 23og42, osterrigsk L. §§ 16og43.

Sluttelig kan endnu bemserkes, åt ved

Siden af de saaledes i den tyske Handelslovbog

og de nysomtalte tvende Foreningslove

givne Bestemmelser have Storstedelen af de

Love, hvorved Handelslovbogen er sat i Kraft

i de enkelte tyske Stater, foreskrevet Anmeldelse

til Handelsregistret om forskjellige andre

Forhold foruden de ovenfor ommeldte. Det er saaledes

allerede ovenfor lejlighedsvis berört, åt flere

af disse Love og nu den tyske Konkurslov al

1877 have foreskrevet Anmeldelse til Handelsregistret

om Konkurserklseringer m. v. Ligeledes

er der nogle enkelte Indforelseslove, der

foreskrive Antegning af Umyndighedscrklaeringer,

der overgaa de under Handelslovgivningen

faldende Nseringsdrivende (sev. Hahn

§ 5 ad Art. 12). Fremdeles paabyde eu

Msengde Indforelseslove Anmeldelse til Handelsregistret

og Bekjendtgjorelse om Nseringsdrivendes

segteskabelige Formuesforhold, jfr.

saaledes t. Ex. den preussiske Einfuhrungsgesets

Art. 20, hvorefter der for saadanne

Nseringsdrivendes Vedkommende, som ikke

falde ind under Undtagelsesbestemmelsen i

Handelslovbogens Art. 10, skal ske Anmeldelse

til Handelsregistret af iEgtepagter, hvorved

det segteskabelige Formuesfsellesskab helt eller

delvis udelukkes eller ophseves, se v. Hahn

Zusats 2 ad 1 Bog 1 Tit. (I. S. 57). Ligeledes

foreskrive nogle Love for gifte Koners

Vedkommende, der ville drive Nsering, Anmeldelse

til Handelsregistret om, åt Manden i

Overensstemmelse med Handelslovbogens Art.

7 dertil har meddelt sit Samtykke, saavelsom

om Tilbagekaldelsen af sligt Samtykke, med

Hensyn til livilket sidstna3vnte Tilfadde de

lade Anmeldelsen eller dens Undladelse have

lignende Virkning som foreskrevet i Handelslovbogens

Art. 25, se v. Hahn Note 6 ad Art.

7. — Endelig er der nogle Indforelseslove,

som tilläde Registrering af en Handelsfuldmagt

(ikke Prokurafuldmagt), se v. Hahn §5

ad Art. 12 og § 8 ad Art. 47. — Sluttelig

kan endnu nsevnes, åt ifolge Rigsloven om

Beskyttelse af Varemserker af 30te Novbr.

1874 sker Registreringen af Varemserker i

Handelsregistret.

13

Ullgarn.

Do i den ungarske Handelslov af 1875

givno Bestemmelser om Handelsregistre, Firma I

og Prokura stemme i det hele med de tilsvarende

Forskrifter i den tyske Handelslovbog

og i den osterrigske Lov om ekonomiske Foreninger

af 9de April 1873. Dog er der paa

enkelte Punkter nogle Afvigelser, som nedenfor

nsermere skulle angives.

I saa Henseende kan först bemserkes, åt

Kredsen af de Personer, paa hvilke de herommeldte

Bestemmelser Ande Anvendelse, i den

ungarske Lov er bestemt noget videre end i

den tyske Handelslovbog. Under Begrebet

„Handlende“ — der ievrigt vsesentlig er bestemt

som i sidstnaevnte Lov, se § 3 smil. m.

§§ 258 og 259 — indbefatter den saaledes

Producenter, der bearbejde eller forarbejde

deres egne Produkter, saavelsom dem, der

drive Bjergvserk, naar dette iiber den Umfang

des Kleingewerbes Mnausgeht (§ 3 smh. m. §

259 Nr. 6); og dernäst bär dens § 5, som

svarer til den tyske Lovs Art. 10, fra Bestemmelserne

om Firmaer, (Handelsboger) og Prokura

samt om Handelsselskaber kun undtaget

Hokere og Bisseknemmere, medens derimod

Marchandisere, Gjsestgivere m. fl. (Wirthe),

Fragtmsend og Skippere samt andre Nseringsdrivende

er undergivne disse Bestemmelser,

forsaavidt deres Näringsdrift iibcr

den Umfang des Kleingewerbes Mnausgeht.

Paa den anden Side har Loven ikke med

den tyske Lov af lite Juni 1870 draget

alle Aktieselskaber, liden Hensyn til Gjenstanden

for deres Virksomhed, ind under sine

Bestemmelser, men forudssetter ogsaa for deres

Vedkommende, åt de for åt rammes af dens

Forskrifter maa drive Näring („Handel“). Paa

Staten Ande, naar denne driver „Handelsforretninger“,

ifolge § 4, 2det Stykke Lovens Bestemmelser

om Handlende Anvendelse, forsaavidt

ikke andet er bestemt i gjseldende Love

eller gesetdiche Vcrordnungen; hvorvidt Bestemmelserne

om Firmaer, (Handelsboger) og

Prokura i saadant Tilfselde skulle komme til

Anvendelse, fastssettes ved Anordning (§ 4,

3dje Stykke).

Hvad dernaest angaar de almindelige Bestemmelser

om Forelsen af Handelsregistre

eller, som Loven kalder dem, Handelsfirmaregistre,

(§§ 7 til 9), kan bemserkes, åt det i §

7, der svarer til den tyske Händelse vbogs

Art. 12, er fundet rigtigt udtrykkeligt åt udtale,

åt Udskrift ogsaa kan forlanges af de Anmeldelsorne

medfulgte Bilag, hvad i övrigt ogsaa

maa anses for åt vsere den tyske Lovs

Mening, se v. Hahn, § 6 ad Art. 12.

-- Af Bestemmelserne i § 8 om Bekjendtgjorelsen

af de skete Registreringer kan fremhaeves,

åt denne sker i et for hele Landet

(med Undtagelse af Kroatien og Slavonien)

fselles Blad, der til dette Gjemed udgives

af Ministeriet for Agerdyrkning, Industri og

Handel, samt åt vedkommende Ret paa Begjsering

kan foranstalte Bekjendtgjorelse indrykket

ogsaa i andre Blade*). — Endelig

indeholdes i § 9 en almindelig Regel om Virkningen

af Registreringen, der ikke uvsesentligt

afviger fra den tyske Lov. Medens det Hemlig

efter det Ovenanforte efter denne Lov er

Region, åt en sket Registrering, naar Talen

er om Förändring i et hidtil bestaaende Förhör,

ikke, selv om den foreskrevne Bekjendtgjorelse

har fundet Sted, kan paaberaabes imod

Tredjemand, naar Omstsendighederne give Fojé

til åt antage, åt han hverken har haft eller

burdet have Kundskab om samme, udtales det

her ganske i Almindelighed, åt Registreringen

er bindende for Tredjemand fra den Dag, den

har vy ret bekjendtgjort i paagjseldende officielle

Tidende, samt åt Ingen kan undskylde

sig med Uvidenhed om den stedfundne Bekjendtgjorelse.

Har derimod behörig Registrering

og Bekjendtgjorelse ikke fundet Sted,

staar Sägen paa samme Maade som efter den

tyske Lov, se §§ 19, 42, 66, 91, 104, 110,

130, 145, 184 og 241.

I Afsnittet om Firmaer (§§ 10 til 24,

jfr. §§ 114 og 142) indeholdes kun uvaesentlige

Afvigelser fra den tyske Lov. I § 13

(svarer til den tyske Lovs Art. 17) er det i

tredje Stykke tilfojet, åt et ansvarligt eller

Kommanditselskab ikke maa kalde sig Genossenschaft.

— Ifolge § 14 skulle Aktieselskaber

og ekonomiske Foreninger (Genossenschaften)

udtrykkeligt i deres Firma betegnes

som saadanne; derimod har Paragrafen ikke

i övrigt givet nogen Bestemmelse om, hvorledes

deres Firma skal dannes. — I Bestemmelserne

i § 16 om Forpligtelsen til åt anmelde

Firma til Handelsregistret er tilfojet, åt

Anmeldelse skal ske, samtidigt med åt Vedkommende

begynder sin Näringsdrift Ifolge

Paragrafens 2det Stykke er der derhos tillagt

*) Ogsaa i Tyskland antages de Paagjieldende åt

kunne förlänga saadant, v. Hahn § 4 ad Art. 13.

14

Undladelsen af Anmeldelse den Virkning, åt

paagjaddende Nseringsdrivende, saalsenge Registrering

ikke er sket, ikke er delagtig i de

[{jobroa''ml i Loven tillagte Rettigbeder, medens

lian derimod for de af ham iudgaaede

Forpligtelser hjerter overfor vedkommendo

Tredjemand i Overensstemmelse med Handelslovens

Förskrifter.

Bestemmelserne om Anmeldelse m. v. af

ansvarlige og Kommanditselskaber stemme saa

godt som ordret med de tilsvarende Bestemmelser

i den tyske Lov, se henholdsvis §§ 65

—67, 87-92, 104 og 110; og §§ 126-131,

138, 140, 142, 145 og 146. Som Afvigelser

kunne — foruden åt det ogsaa i §§ 65 og

126 (om Anmeldelse til Handelsregistret om

Selskabets Oprettelse) er tilfejet, åt Anrrieldelsen

skal indgives, naar Selskabet begynder

sin Virksomhed — marrkes, åt de til den tyske

Lovs Art. 110 og 163 svarende Bestemmelser

i §§ 87 og 138 saette Tidspunktet, da Selskabet

trader i Virksomhed i Forhold til

Tredjemand, til det Ojeblik, da Registrering

og Bekjendtgjorelse har fundet Sted.

Derhos er der i Bestemmelserne om Bekjendtgjerelsen

af Anmeldelser om Kommanditselskaber

gjort deniEndring, åt Kommanditisternes

Navne og Storrelsen åt deres Indskud blive åt

optage i Bekjendtgjerelsen, naar de Paagjseldende

forlange saadant, se §§ 126 og 145.

Anmeldelser vedrorende et Kommanditselskab

skulle altid underskrives af samtlige Deltagere

(§ 126 jfr. §§ 130, 131 og 145).

Ogsaa for Aktieselskabers Vedkommende

ere Lovens Bestemmelser om Anmeldelse m.

v.*) i det bele overensstemmende med den

tyske Lovbog, dog atter her med nogle Afvigelser

i Enkeltheder. I Opregningen i § 157

af do Punkter, hvorom Bestemmelser skulle

indeholdes i et Aktieselskabs Statuter, er fojé t

flere ny Punkter til de i den tyske Lovs Art

209, jfr. Art. 209 b nsevnte, af hvilke sserligt kan

fremhseves Nr. 7: Antal og Paalydende af de

Prioritetsobligationer, som skulle udstedes, og

Nr. 12: hvorledes Selskabets Firma skal

tegnes**). Bestemmelserne om de to ncevnte

*) Se §§ 157 jfr. § 156, 158, 159, 160, 181, 185,

190, 202, 203 og 208 Kr. 3 samt §§ 218—21.

**) For Forsikringsselskabers Vedkommende er derhos

sserligt i §§ 453, 454, 455 og 457 foreBkrevet

visse yderligere Oplysninger, som skulle

indleveres i Förbindelse med Anmeldelsen til

Handelsregistret.

Punkter skulle ogsaa optages i Avisbekjendtgjorelsen,

se § 158 Nr. 5 og 7. Derhos skulle

ifolge § 159 ogsaa ved Anmeldelsen af

Filialer selve Statuterne — ikke blot som efter

den tyske Lovs Art. 212 et Uddrag af disso

— indleveres til Registrering ved vedkommende

Ret. Fremdeles kan det bemserkes, åt

§ 160 ikke med den tyske Lovs Art. 211

nojes med åt gjore Statuternes Registrering

til Betingelse for et Aktieselskabs Tilblivelse,

men åt den i saa Henscende yderligere

krsever, åt den foreskrevne Bekjendtgjorelse

har fundet Sted. Endelig kan endnu som en

ny tilkommen Bestemmelse, der sigter til åt

fremme det Formaal, åt man ved Handelsregistret

skal kunne Ande alle fornodne Oplysninger

om et Aktieselskabs Forhold, ntevnes

§ 198, som föreskriver, åt der, naar den aarlige

Balance er godkjendt af Generalförsamlingen,

uden Ophold til vedkommende Ret skal

indleveres et Exemplar af samme, hvilket derefter

henligger til Eftersyn for Alle og Enhver,

jfr. ligeledes § 180, hvorefter den over en afholdt

Generalförsamling optagne Protokol i

Original eller bekraftet Gjenpart skal forelaegges

vedkommende Ret. — I §§ 210 til

217 indeholdes en Raekke Bestemmelser vedrerende

udenlandske Aktieselskaber*).

Om Kommanditselskaber paa Aktier indeholder

Loven ingen Bestemmelser.

Hvad endelig angaar ekonomiske Foroninger

med ikke sluttet Medlemstal (Genosscnschaften,

se § 223 **)), ere den ungarske

Lovs Bestemmelser om Registrering m. v. af

slige Foreninger***) i det vasentlige overensstemmende

med den esterrigske Lov af 9de

April 1873. Navnlig har den ogsaa i den

Henseende fulgt denne Lov, åt den har overladt

det til Vedtsegterne åt traffe Bestemmelse

om, hvorledes Medlemmerne skulle häfte för

Föreningens Forpligtelser, se § 225 Nr. 14 og

§ 226 Nr. 7 sammenholdt med § 231, 2det

Stykkef).

*) Jfr. ligeledes § 230 med Hensyn til udenlandske

Foreninger (Genossenschaflen),

**) Imellem de i Paragrafen, hvis Definition väsentlig

stemmer med den tyske og esterrigske

Lovs, anferte Exempler paa saadanne Foreninger

findes ogsaa medtagne gjensidige Forsikringsforeninger.

***) Se §§ 225 til 231, 233, 241, 212, 246, 249 og

250.

f) I Henseende til den Gramse, der saaledes kan

15

Ligesom ved Aktieselskaber skulle Vedtsegterne

og Bekjendtgjorelsen indeholde Oplysning

om, hvorledes Föreningens Firma skal

tegnes (§ 225 Nr. 10 og § 226 Nr. 5). Om

Indlevering af den aarlige Balance indeholdes

i § 243 Regler, som svale til Bestemmelserno

i § 198 om Aktieselskaber, ligesom ogsaa Bestemmelserne

i § 180 her komme til Anvendelse,

se § 240. I § 242 har Loven optaget

Bestemmelserne i den tyske Lov af 4de Juli

1868 § 25 om Anmeldelse ved hvert Kvartals

Udgang af de i Kvartalets Leb skete Ind- og

Udtrsedelser samt om Indlevering i hvert Anis

Januar Maaned af en alfabetisk ordnet Fortegnelse

over Föreningens Medlemmer. Kvartalsanmeldelsen

skal tillige oplyse Antallet af

de Geschäfts antheile, som i Kvartalets Leb

maatte värre opsagte; og ligeledes skal Aarsfortegnelsen

indeholde Oplysning om de enkelte

Medlemmers Andele i Forretningen.

Bestemmelserno om Prokura (§§ 37 til 42)

frembyde ikke nogen vsesentlig Afvigelse fra

den tyske Handelslovbog; kun kan det bemrerkes,

åt Loven har opgivet i Bestemmelsen

af Begrebet om Prokura åt optage noget om

den Paagjaeldendes Virksomhedskreds (se § 37).

Sluttelig kan endnu naevnes, åt § 23 föreskriver

Utförsel til Handelsregistret, naar

Enkeltmand eller Selskab, der driver Näring, |

eller en ansvarlig eller kommanditser Deltager

i et Selskab kommer under Konkurs. Registreringen

foranstaltes i dette Tilfelde i Embeds

Medför af den Ret, som behandler Konkursboet.

Schweiz.

För Schweizes Ycdkommende bär

Forbnndslov om Obligationsretten af 1881

— der er traadt i Kraft den 1. Januar

1883 — givet fselles Regler om de beröm

handlede Forhold.

Med Hensyn til Forelsen af Han del sregi

stre indeholdes for det förste en Rsekke

almindelige Bestemmelser i Lovens nsestsidste

Afsnit. Ifolge disse skal der i hvert Kanton

föres et Handelsregister, hvori de Anmeldelser,

som ske i Medför af bemeldte Lov

sarttes for Medlemmernes Ansvar, er Loven i

evrigt gaaet endnu lasngere ned end den esterrigske

Lov, idet den tillader åt begraanse ethvert

Medlems Ansvar til hans Andel.

eller andre Forbundslove, skulle indfores*).

Til hvilke Myndigheder Forelsen af Handelsregistret

og Tilsynet med samme skal överdrages,

bestemmes af de enkelte Kantoners Lovgivningsmagt.

Det staar derhos ethvert Kanton

frit for åt anordne sserlige Handelsregistre for

enkelte Distrikter og åt overdrage disses Forelse

m. v. til srerlige dertil ansatte Embedsmsend

(Art 859), De nsermere Regler for lndretningen

og Forelsen af samt Tilsynet med

Handelsregistrene m. v. ere i Henhold ti!

Lovens Art. 893 fastsatte ved en af Forbundsraadet

udstedt Anordning af 29. August 1882.

Alt, hvad der tilfores Handelsregistret,

skal ifolge Art. 862 uden Ophold foranstaltes

indrykket i Handelsamtsblatt, der ifolge nysanforte

Anordnings Art. 34, udgives af det

schweiziske Handels- og Landvsesensdepartement

og udkommer mindst én Gång ugentlig.

Bekjendtgjorelsen skal, hvor ikke andet er

fastsat i Loven, indeholde alt det Registret

tilforte, jfr. Art. 862, 2det Stk. I den naevnte

Artikels sidste Stykke siges derhos, åt vedkommende

Myndighed i Embeds Medför skal

sarge for, åt disse Bestemmelser efterkommes,

jfr. ovennsevnte Anordnings Art. 36, som paalaegger

Registerforerne uden Ophold åt tilstille

Handelsamtsbladets Redaktion bekraeftet GjenI

part af det Registret tilforte.

Hvad dernäst angaar Benyttelsen af Pirra

aer, bemserkes forelobigt, åt den schweisiske

Lov ikke har optaget den tyske Handelslovbogs

Söndring imellan nye og seldre Firmaer,

men överalt uden Undtagelse fordrer Sandhed

i Firmaet. Med Hensyn til nyoprettede Forretningers

Firma stemme i övrigt Lovens

Regler, forsaavidt angaar Enkeltmands (Art.

867) og ansvarlige og Kommanditselskabcrs

Firma (Artt. 869 til 871) ganske med de beröm

i den tyske Lovbogs Artt. 16 og 17 indeholdte

Forskrifter, jfr. ligeledes Bestemmelsen

i Art. 600 om Folgen af, åt en Kommanditists

Navn optages i et Firma. For Aktieselskabers

og Foreningers (Genossenschaften) Vedkommende

udtaler Art. 873, åt disse frit kunno

vselge deres Firma, dog åt dette tydeligt maa

*) Ifolge Bundesrathsverordnung af 29. Aug. 1882 (so

nedanför) Art. 4 er det Kantonerne tilladt under

lagttagelse af de nrermere Forskrifter, som af

Forbundsregeringen derom gives, åt bruga

Handelsregistret til Registrering af Bestemmelser

vedr0rende det segteskabelige Formuesforhold.

IG

adskille sig fra ethvert allerede indfert Firma,

ligesom det ikke maa indeholde nogen bestemt

i Live vserende Persons Navn, jfr. ogsaa Art.

G12. De beromhandlede Regler komme derhos,

i Modssetning til livad der gjselder efter den

tyske Handelslovbog, i det hele ogsaa til Anvendelse,

naar Nogen ifelge Overdragelse eller

paa anden Maade erhverver en bestaaende

Forretning, dog åt han, naar den tidligere

Indehaver af Forretningen eller dennes Arvinger

udtrykkelig eller stiltiende dertil give deres

Samtykke, til sit Firma kan fojé et Tillse",

som antyder, åt det er den aeldre Forretning,

der af barn er övertagen (Art. 874). I Overénsstemmelse

hermed udtaler ogsaa Art. 872,

åt, naar en Person, hvis Navn indeholdes i et

ansvarligt eller Kommanditselskabs Firma, ophorer

åt vaere Deltager i Selskabet, kan det

tidligere Firma ikke bibeholdes, selv om den

Paagjseldende eller hans Arvinger dertil maatte

havo givet deres Samtykke. — Åt en Enke,

der fortsaetter sin afdede Mands Forretning,

som Firma benytter Mandens Navn med Tilfejelse

af Ordet Enke, antages der ikke åt

vaere noget til Hinder for, se Schneider und

Fick. Das sehweizcrische Obligationenrecht

mit Erläuterungen. Nr. 3 ad Art 867.

De förän förte Regler Ande ogsaa Anvendelse

paa de ved Lovens Emanation bestaaende

Firmaer, som ere i Strid med dens Forskrifter,

dog åt det ifelge Art. 902 er tilladt åt före

dem uforandrede indtil Udgangen af Aaret

1892, medmindre der forinden dette Tidspunkt

maatte indtraede nogen Förändring i den paagjaddende

Forretnings Indehaver m. v.

Naar et Firma paa foreskreven Maade er

indfort i Handelsregistret ög bekjendtgjort i

Handelsamtsblatt, har dets Indehaver dermed

erhvervet en udelukkende Ret til paa det paagjaeldende

Sted åt betjene sig af samme, se

Art. 876, jfr. Art. 868, hvis Indhold svarer

til den tyske Handelslovbogs Art. 20, men

hvis Afifattelse er bleven nejagtigere end denne

sidstnaevnte Artikels. For Aktieselskabers og

ekonomiske Foreningers Vedkommende synes

det efter den ovenfor anferte Bestemmelse i

Art. 873, åt Eneretten til Firmaet ikke er indskraenket

til det Sted, hvor Selskabet (Föreningen)

har sit Ssede. *) Om Segsmaal i Anledning

af uberettiget Brug af et Firma se Art.

*) Jfr. Miller: Die Lehre von der Geschäfisfirma nach

schiveizerisrhem Obliqationenrecht S, 17.

876, 2det Stykke, jfr.*Adg. 2Ö, Åug. 1882

Artt. 21 Nr. 3 og 24.

Hvad dernäst angaar Lovens Forskrifter

om, hvad der skal optages i Handelsregistret,

saa stemme disse, som det af det

efterfolgende vil fremgaa, gjennemgaaende med

den tyske Handelslovbogs Bestemmelser i saa

Henseende. Dog kan her strax som en

gjennemgribcnde Forskjel mserkes, åt Loven

ved Siden af, åt den for visse nsermere betegnede

Klasser Nseringsdrivendes Vedkommende

paabyder Anmeldelse til Handelsregistret

om forskjellige Forhold, for Andres Vedkommende,

der ikke falde ind under nogen af de

saaledes sandigt fremhsevede Klasser, till åder

Optagelse i Handelsregistret, om Vedkommende

maatte enske saaledes.

I. Til Handelsregistret skal for det förste

ifelge Art. 865 Enhver, der driver Handelseller

Fabriksvirksomhed eller anden Nseiingsvirksomhed,

der har eu handelsmsessig Karakter

(undercs nach Icaufmännischer Art gefuhrtcs

Gcicerbc)*), anmelde sit Firma. Anmeldelsen

sker til Handelsregistret paa det

Stod, hvor han har sit Forretningskontor, og

forsaavidt han har en Filial paa et andet Sted,

tillige til dette Steds Handelsregister. Men

derhos kan, efter den anferte Artikel, ogsaa

den, der under et Firma driver en Nseringsvirksomhed,

som ikke falder ind under den

ovennrevnte Kreds, om han vil, lade sit Firma

indforo i Handelsregistret paa de Steder, som

nys er naevnt**), ligesom endelig Enhver, der

er myndig til åt förpligta sig ved Retshandler,

kan lade sig indfere i Handelsregistret

paa det Sted, hvor han bor. Med Hensyn til

Betydningen af denne fakultative Anmeldelse

kan erindres, dels åt den, der saaledes lader

et Firma registrera, sikrer sig Ret til dettes

Benyttelse, dels åt Enhver, der lader sig indfere

i Handelsregistret, derved ifelge Lovens

Art. 720, 2det Led kommer ind under do

s seid ige Regler om Vexelprocessen. Naar eu

*) Herunder falde Kommissions- og Speditionsforretninger,

Transportindretninger, Forsikringsanstalter,

se Schneider u. Fick Nr. 9 ad Art.

552, jfr. ogsaa Nr. 1 ad Art. 422, hvor der

som andre Exempler nasvnes „ein kaufmännisch gefiihrtes

Stellenvermitdungsbureau, eine Theater- eder

Koncertagentur, eine Zeitungsexpedition''1.

**) Forsaavidt han vil lade Firmaet registrera der,

hvor han har en Filial, maa han oplyse, åt Regi»

strering har fundet Sted paa det Sted, hvor

Hovedforretningen fin des.

17

Forretning, for hvilken et Firma er indfort i

Handelsregistret, opherer eller overgaar til en

Anden, skal den hidtilvserende Indehaver af

samme eller, hvis han er död, hans Arvinger

hide deri sköte Tilforsel udslette (Art. 866).

Endnu kan det her bemaerkes, åt medens

Loven ligesaa lidt i sine Bestemmelser om

Anmeldelse af Enkeltmands Firma som i Bestemmelserne

om Anmeldelse af ansvarlige

Selskaber og Kommanditselskaber har optaget

noget Paabud om, åt Anmeldelsen skal indeholde

Öppning om Forretningens Art*), giver

Anordningen af 29. August 1882, Art. 17,

sidste Stykke Enhver, der anmelder et Firma,

Ket til åt forlange, åt der i Handelsregistret

oplages (plysning saavel om det naevnte Punkt

som om Forretningens Sted, samt åt ogsaa

disse Oplysninger bringes til offentlig Kundskab.

II. For ansvarlige Selskaber s

(Lovens Titel XXIV) og K omm andi tselskabers

(Titel XXV) Vedkommende maa

der i Henseende til Sporgsmaalet om Anmeldelsespligt

skjelnes imellem, om vedkommende

Selskab driver Handels- eller Fabriksvirksomhed

eller anden Virksomhed, som har

en handelsmsessig Karakter, eller om det har

et andet Formaal. Drives en Virksomhed som

nys nsevnt under et faelles Firma af to eller

flere Personer, liden åt disse have begrsenset

deres Ansvar saaledes som ommeldt i Lovens

Titel XXV, föreligger efter Art. 552, Iste

Stykke et ansvarligt Selskab (Kollektivgeséllschaft),

og skulle ifolge Artiklens 2det Stykke

Selskabets Deltagere lade samme indfore i

Handelsregistret som ansvarligt Selskab. Ganske

paa samme Maade siges det i Art. 590,

lste Stykke, åt naar to eller flere Personer

forene sig om under et faelles Firma åt drive

en Nseringsvirksomhed af den ovenmeldte Beskaffenhed

saaledes, åt mindst én afDeltagerne

skal haefte for Selskabets Förpligtelse!'' med

sin hele Formue, medens de ovrige kun skulle

haefte med de af dem indskudte Belob, foieligger

der et Kommanditselskab; og i samme

Artikels 2det Stykke, åt et saadant Selskab

af Deltagelse skal anmeldcs til Indforelse i

Handelsregistret som Kommanditselskab. Har

*) Jfr. derimod med Hensyn til Åktieselskaber og

ekonomiske Foreninger lienholdsvis Art. 616 Nr.

. 2 jfr. Art. 621 Nr. 3 og Art. 680 Nr. 3 jfr.

Art. 681.

et Selskab derimod et andet Formaal end oven

angivet, k un ne Deltagerne ved åt lade samme

registrere lienholdsvis som ansvarligt Selskab

eller som Kommanditselskab bringe det ind

under Lovens Regler om dissa Selskaber, se

Ålit. 552, 3die Stykke og 590, 3die Stykke.

— Med Hensyn til, hvad Anmeldelsen om et

ansvarligt Selskab eller Kommanditselskab skal

indeholde, stemme Lovens Regler (Ålit. 553 og

591) med de tilsvarende Bestemmelser i den

tyske Handelslovbog; dog behöver Interessenternes

Livsstiiling ikke åt opgives; derhos

krseves udtrykkeligt ogsaa i Anmeldelsen om et

Kommanditselskab Oplysning om det Tidspunkt,

da Selskabet begynder sin Virksomhed. Hvad

sirligt angaar de ansvarlige Deltageres Befojelse

til åt underskrive i Selskabets Navn,

gjtelder det ogsaa her, åt der, saafremt denne

Befojelse ikke skal tilkomme enhver enkelt af

disse Deltagere, derom maa indeholdes förnöden

Oplysning i Anmeldelsen, se Artt. 553

Nr. 4 og 560 samt Art. 561, 3die Stykke (med

Hensyn til Vedtagelse om, åt kun flere Deltagere

i Förening skulle kunne underskrive

Firmaet), sammenholdte for Kommanditselskabers

Vedkommende med Art. 593 og 598.

Ligeledes stemme Lovens Regler om Signaturretten

ogsaa för saa vidt med den tyske Lovs

| Bestemmelser, som Indskraenkninger i