SOU 1889:3

UNDERDÅNIGT FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNING

ANGÅENDE

PRESTERSKAPETS BOSTÄLLEN

JEMTE

INLEDNING OCH MOTIV

PÅ KONGL. MAJ:TS NÅDIGSTE BEFALLNING UTARBETADT.

STOCKHOLM, 1879.

KONGL. BOKTKYCKBKIKT,

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

INNEHÅLL.

9.

Underdånig skrifvelse............................... pa„. |

Inledning ______________________.. ^

I. Om prestboställenas upkomst.................................... »

Upkomsten af bostadsboställen för kyrkoherdar______________ »

* * » » biskopar.................. »

* » » » komministrar.. ........... »

>; » » andra hjelpprester______ »

Löningsboställenas upkomst_____________________________________ »

Prestenkesätenas » .................................. »

II. Kort redogörelse för det hufvudsakliga af den lagstiftning,

som rörande prestboställenas bebyggande och underhåll

hittills blifvit meddelad_______________________________________ »

111. Om de särskilda slag af pr estbo ställen, som för närvarande

finnas, samt om de undantag sfiörhållanden i afseende

på deras bebyggande och underhåll, hvilka inom

vissa orter äga rum.......................................... -»

A. Bostadsboställen_____________________________________________ »

a) . Bostadsboställen för biskopar........................ »

b) . Om bostadsboställen för kyrkoherdar............... »

Om kyrkoherdars bostadsboställen på landet...... »

l:o). Undantagsförhållanden i fråga om antalet

och beskaffenheten af de laga husen_____ »

2:o). Undantagsförhållanden i fråga om byggnadsoch

underhållsskyldigheten inom:

Erkestiftet___________________________________ » 40.

Linköpings stift____________________________ » 41.

Vesterås » ............................ » 44.

Vexiö » ............................ » 41.

Lunds » ____________________________ », 42.

Göteborgs » ............................ » 43.

Calmar » .......................... » 50.

Carlstads » ............................ » 51.

Hernösauds » ____________________________ » 51.

Visby » ............................ » 52.

Om kyrkoherdars bostadsboställen i stad___________ » 52.

u). Om bostadsboställen för komministrar_____________ » 54.

30.

30.

30.

32.

37.

38.

Öl Öl Öl

IV

d). Om bostadsboställen för andra ordinarie hjelp

prester

än komministrar_______________________— Pag- 58.

B. Löningsboställen -------- * 61.

IV. Hittills vidtagne åtgärder för utarbetande af en eklesiastik

boställsordning-----___------------------------------------------ » 63.

Förslag till förordning, angående presterskapets boställen- » 79.

I Kap. Om hvad med boställen förstås och de särskilda

slagen af desamma................................- » 81.

II Kap. Om boställens laga hus.......... » 82.

III Kap. Om byggnads- och underhållsskyldigheten--........ » 86.

IV Kap. Om, brandförsäkring--------------- » 93.

V Kap. Om öfverloppshus samt om fördelning till godt

görande

på vissa år af kostnad eller förlust,

som boställshafvare kan få vidkännas--------- » 94.

VI Kap. Om ägornas vård och bruk—..... » 95.

VII Kap. Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe

och om vanvård af detsamma.................... » 97.

VIII Kap. Om af- och tillträde............ -..... » 99.

IX Kap. Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska be

sigtningar

och husesyner................-.......... » 100.

X Kap. Allmänna bestämmelser------------- » 116.

XI Kap. Om tillämpning af denna boställsordning och

öfver qånqsstadqanden.............. » 117.

Motiv.....................................-.............................. » 121.

till den föreslagna benämningen på boställsordningen---------- » 123.

» I Kap. ________ » 126.

» II Kap............... —----- » 130.

» III Kap_______________________________ » 148.

» IV Kap-------------- -..... » 169.

» V Kap........................................-................. » 172.

» VI Kap......................-................................... » 181.

» VII Kap__________ » 198.

» VIII Kap_________________________________________________-.......- » 203.

» IX Kap__________________ » 208.

» X Kap__________________________________________________________ » 246.

» IX Kap............-________________________________•------------- » 252.

Reservationer:

af häradshöfding Norm_________________________-..................... » 261.

» prosten Rabe.............................-.....................- » 281.

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÅMGSTE KONUNG!

3

Sedan Rikets Ständer i underdånig

Januari 1863 anhållit, att Eders Kong],

låta utarbeta och för Rikets Ständer

skrifvelse den 28

Maj:t måtte täckas

framlägga förslag

1

Betänk, ang. Ekles. Boställen.

2

till en, om än i vissa delar efter särskilda förhållanden

inom olika orter lämpad, likväl, såvidt sådant sig göra

läte, för hela Riket gällande eklesiastik boställsordning;

samt Eders Kongl. Maj:t i anledning deraf medelst nådig

skrifvelse den 13 Februari 1863 anbefallt Eders Kong],

Maj:ts Kammar-Kollegium att utarbeta och till Eders Kongl.

Maj:t inkomma med förslag till förordning i den syftning,

Rikets Ständers skrifvelse angåfve; så, och efter-det sådant

förslag jemte underdånigt utlåtande af den 30 Mars

1865 från Kammar-Kollegium till Eders Kongl. Maj:t aflåtits

samt Kammar-Kollegium på Eders Kongl. Maj:ts

nådiga befallning efter åtskillige vederbörandes hörande

den 29 April 1867 nytt underdånigt utlåtande i ämnet

afgifvit, har, sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse

den 10 Maj 1876 förnyat Rikets Ständers förenämnda

underdåniga anhållan, det täckts Eders Kongl. Maj:t dels

att den 30 December 1876 åt mig Skärm lemna nådigt

uppdrag att, efter granskning af Kammar-Kollegii ofvanberörda

utlåtanden och förslag, i den mån numera förändrade

förhållanden eller eljest förekomne anledningar

dertill kunde föranleda, utarbeta förslag till de jemkningar

i författningsförslagets särskilda delar, som deraf

kunde blifva eu följd, äfvensom i öfrigt biträda Chefen

för Eders Kongl. Maj:ts Eklesiastik-Departement vid detta

ärendes beredande till föredragning, dels att den 19

Oktober 1877 förordna, att en af Domkapitlet i Carlstad

i skrifvelse den 17 November 1875 gjord underdånig

framställning om utfärdande af en författning, angående

huru i vissa fall med af- och tillträdessyner å prestboställen

borde förhållas, skulle beredas till underdånig

föredragning i sammanhang med förslaget till eklesiastik

3

boställsordning, dels och, efter det, till underdånig åtlydnad

af Eders Kong!, Maj:ts nådiga vilja härutinnan,

ett nytt förslag till författning rörande presterskapets

boställen blifvit af mig Skärm utarbetadt och till Chefen

för Eklesiastik-Departementet aflemnadt, att medelst nådigt

förordnande af den 1 November 1878 åt oss Norm,

Rabe, Ehrenborg och Gustaf Jonsson uppdraga att deltaga

i granskning af det utaf mig Skarin sålunda utarbetade

författningsförslaget.

För sådan granskning hafva vi samtlige undertecknade

å den af Chefen för Eklesiastik-Departementet bestämda

dag, den 20 i sistnämnde månad, här i Stockholm

sammankommit och, efter att hafva hållit inalles 51 sammanträden,

nu afslutat vårt arbéte, dervid vi, som ansett

oss i följd af ofvanberörda nådiga uppdrag jemväl böra

föreslå de ändringar i sistberörda förslag, till hvilka den

gemensamma granskningen föranledt, slutligen, allenast

med de skiljaktigheter, som bilagda reservationer utvisa,

förenat oss om det förslag till Förordning, angående presterskapets

boställen, hvilket, jemte inledning och motiv, vi

härmed i underdånighet till Eders Kongl. Maj:t öfverlemna.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kong]. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

L. Noein.

Ricin Ehrenborg.

Stockholm den 28 Mars 1879.

REINHOLD SKARIN.

Oscar Erh. Rabe.

Gu st. Jonsson.

Inledning.

I. Om prestboställenas upkomst.

Åt de Hosta biskopar, kyrkoherdar och komministrar i Riket

äro hemman eller andra lägenheter till bostad och aflöning anslagno.

Äfven de i en del pastorat, utom komministrarne, anstälde

ordinarie hjelp-prester, såsom kapellpredikanter, pastoratsadjunkter,

sockenadjunkter m. fl., äro i de flesta fall försedde med

bostadslägenheter.

Alla åt presterskapet anslagna hemman och lägenheter, för

Indika efterföljande förslag till boställsordning är afsedt att gälla,

betecknas deri med benämningen boställen-, och indelas boställena,

såsom framdeles skall vidare omförmälas, i två hufvudafdelningar:

bo stadsbo ställen, eller sådana boställen, som äro bestämda till bostäder

åt presterna, samt löningsbostållen, eller sådana boställen,

som äro afsedda endast att lemna bidrag till presternas aflöning.

Af bostadsboställena förekomma kyrkoherdarnes tidigast.

Kyrkoherdarnes bostadsboställen hafva blifvit anskaffade eller

uplåtna dels af socknemännen, dels af enskilda -personer och dels af

kronan.

Redan i landskapslagarne förekomma stadganden om soclcnernånnens

skyldighet att, sedan kyrka blifvit upbygd, till densamma

anskaffa jord eller, såsom det hette, göra skötning, derå presten

skulle hafva sin bostad.'') Uplands Lagen säger härom (Kirkiu B. II.):

»Nu sär kirkiae byriseth maeth grundvali ok lycöeth owaen maeth

liuwi. Tha skal kirkise bol hafwae, thaer praestr skal a bygghe.

tha3t skal waerae markland iorthaer undir hund »ris kirkiu hwariae.

ok half mark undir tolfptas kirkiu.»

'') Östg. L Kristna B. I. Westg. L. den yngre Codex. Kirkyu B. II.

6

Den skötning eller det kirkiobol, som till bostad åt pimsten

upläts, bär sedermera blifvit kalladt prestbol eller ''prestgård, med

hvilka ord i allmänhet förstås endast sådana bostadsboställen, som

äro åt kyrkoherdar anslagna. Jord till prestgård har stundom blifvit

af socknemännen inköpt eller af ödeland uppodlad, men har också,

särdeles i de äldsta tiderna, blifvit anskaffad medelst sammanskott.1)

Då jord af det föreskrifna omfånget ej kunde i kyrkans närhet på

ett ställe erhållas, måste de ägolotter, som till fyllnad erfordrades,

på annat håll, ofta på afstånd från hufvudägorne, anskaffas; hvarjemte

under katolska tiden prestgården, oaktadt dess ägor redan

hade föreskrifvet omfång, ofta tillökades derigenom, att särskilda

ägoområden af enskilda personer skänktes eller testamenterades

till prostgårdens förbättring. Häraf förklaras, hvarföre prestgårdarnes

ägor ofta legat vidt kringspridda och inneslutna inom

andra hemmans eller byars gränser, ett förhållande, som, ehuru

mångenstädes genom skiften och ägoutbyten ändradt, likväl ännu

ej sällan äger ruin.2)

De äldsta och flesta bostadsboställen för kyrkoherdar hafva

blifvit af socknemännen anskaffade. Dessa boställens ålder torde i

allmänhet motsvara åldren af de kyrkor, till hvilka de höra; och

hafva således dylika boställen funnits alltsedan elfte och tolfte

århundradena.3)

Såväl före som efter Reformationen hafva bostadsboställen åt

kyrkoherdar blifvit skänkta af enskilda personer, hvilka derigenom

förvärfvade sig jus patronatus. (Jfr. 19 K. 12 § Kyrk. L.)

De prostgårdar, som blifvit af kronan uplåtna, hafva alla tillkommit

efter Reformationen för de derefter nybildade pastorat.

Samma rätt, som tillkom enskild person, hvilken gifvit prestgården,

ansågs tillkomma konungen i de pastorat, till hvilkas prest

-

'') Wilskman Eecl. W. p. 482, 484, 485 not. Von Bonsdorff. Stort. Finlands

Kameral-Lagf. Del I. p. 88.

2) Jfr. Rabenii Kyrkolagfarenhet p. 209, 210.

3) Wilskm. p. 478, 479.

7

gärdar kronohemman anslagits, hvadan sädana pastorat blefvo

regala.*)

Näst efter bostadsboställena för kyrkoherdar komma i ålder

bostadsboställena åt biskopar i de gamla, före Reformationen befintliga

stiften (Upsala, Linköpings, Skara, Strengnäs, Westerås,

Wexiö, Lunds), hvilka boställen lära utgöras af gods, som dels i

hednatiden tillhört afgudatemplen, dels ock sedermera blifvit

skänkta eller testamenterade för sitt nuvarande ändamål. Bostadsboställen

åt biskoparne i de efter Reformationen bildade stiften

(Göteborgs, Cälmar, Carlstads, Hernösands och Wisby) hafva, der

sådana boställen finnas, blifvit i senare tider på hvarjehanda sätt

anskaffade.

Kapellans- eller komministerstjensterna i deras nuvarande betydelse

inrättades först efter Reformationen. Till bostadsboställen åt

innehafvarne af dessa tjenstår anvisades först gamla klockarebol,

som upkommit under katolska tiden, ofta samtidigt med prestgårdarne;*

2) men sedermera, isynnerhet efter det genom Garl Xl:s

reduktion tillgången på kronohemman blifvit större, anvisades

sådana till boställen åt kapellanerne. Genom flera under Garl

XI:s tid och sedermera utfärdade författningar (K. Er. d. 31 Juli

1688, K. Res. på presterskapets besvär d. 6 Mars 1689, § 1, K.

Br. d. 14 Nov. 1693 och K. Ees. på pr. besv. d. 10 Mars 1719, §

41, m. fl.) föreskrefs i allmänhet, att de kapellaner, som derförut

ej erhållit några boställen eller blifvit försedde med olägliga sådana,

skulle förses med lägliga boställen, såvida några lediga

hemman voro att tillgå, »hvilka till andra tarfvor intet funnos

vara disponerade».3)

Stundom ehuru mera sällan hafva till bostadsboställen åt

komministrar stom- och annexhemman blifvit använda, eller hemman

af socknarne eller enskilda personer upplåtits.

’) Jfr. Wilskman, Rabenius och v. Bonsdorff.

2) Jfr. Wilskman p. 317 not.

3) Jfr. Wilskman p. 94—96.

8

Uti 9 § af K. Res. på presterskapets besvär den 10 Mars

'' 1719 stadgas, att uti vidtbegrepne och folkrika församlingar, derest

jemte ordinarie kapellanen en adjunkt eller hjelpprest vore

nödig, skulle till dess bättre underhåll kyrkan eller socknen vara

efterlåtet att inlösa något lägligt hemman till skatte eller besittningsrätt,

såvida kronan eller någon annan i sin rätt icke komrne

att lida.

Ehuru derförut och redan under 1600-talet kapellpredikantstjenster

omnämnas,1) har flertalet af de nuvarande ordinarie hjelppr

estbefattning ar, Indika utom komministerstjensterna på vissa orter

förekomma, inrättats först efter utfärdandet af sistberörde Konerl.

Resolution; och de till bostadsboställen åt innehafvarne af. dessa

hjelpprestbefattniugar anslagna hemman och lägenheter hafva,

der de ej af enskilda personer uplåtits, blifvit af församlingarne

inlösta från kronan eller på annat sätt anskaffade.

Löningsbostållen förekomma under åtskilliga benämningar, såsom

prebendehemman, stomhemman, annexhemman m. fl. här

nedan nämnda.

Prebendehemman torde numera ej finnas anslagna åt några

andra prestman än biskopar, till förbättring i hvilkas löneinkomster

dessa hemman skola hafva blifvit under förra hälften af 1600- talet anvisade.

Stomhemman hafva upkommit hufvudsakligen på två sätt.

Under katolska tiden hade, utom prestgårdarne, åt kyrkoherdarne

till förbättring i deras underhåll på hvarjehanda sätt uplåtits åtskilliga

andra hemman, hvilka kyrkoherdarne i allmänhet läto

brukas af landtbönder mot landtgille. Vid Reformationen blefVo

visserligen i allmänhet dessa kyrkoherdarnes landbohemman till

Kronan indragna mot ständigt vederlag, men en del sådana hemman

bibehöllos dock fortfarande till kyrkoherdarnes underhåll och

benämndes sedermera stommar (egentligen stomnar). Upkomsten

’) De äldsta nuvarande kapellpredikantstjenster torde vara den i Nämdö af Österhanninge

pastorat, hvilken inrättades år 1627, och den i Thorö af Sorunda

pastorat, hvilken inrättades år 1692,

9

af andra nuvarande stomhemman härleder sig derifrån, att vid

Reformationen liera pastorat sammanslagits till ett, då kyrkoherden

i det sålunda nybildade pastoratet fick behålla de gamla

prestgårdarne, af hvilka de, som ej till bostadsboställe användes,

sedermera benämnts stomhemman. Dessa löningsboställen förekomma

egentligen endast i gamla Sverige. De motsvaras i det

nya Sverige af

Annexhemman, hvilka fordom lära hafva varit bostadsboställen

åt prestman.

Dessutom finnas i nya Sverige liera andra löningsboställen,

som på hvarjehanda sätt blifvit presterskapet anslagna under olika

benämningar, såsom mensal-, predikstols-, kanike-, altar- och sodalitiehemman,

annexfåsta, fästa, mensalgrund, vederlagsjord, mensaljord,

gatuhus och mensalhus.

Genom Konung Fredrik III:s i Danmark Bref af den 29 Aug.

1648 bestämdes, att löningsboställen, anslagna åt kyrkoherdarne i

Bohuslän, skulle utgöra enkesäten för kyrkoherdarnes enkor; och

genom Kongl. Resolutioner den 11 Aug. 1756 för Halland och

den 30 September 1761 för Domprosteriets och Marks kontrakt

af Göteborgs stift har fastställelse meddelats åt överenskommelser,

ingångne af kyrkoherdarne i dessa delar af sagda stift, derom;

att dem anslagna löningsboställen skulle till enkesäten åt deras

enkor användas; dock att, der enka ej funnes, kyrkoherden skulle

äga sjelf sitt löningsboställe disponera.1)

11. Kort redogörelse för det hufvudsakliga af den lagstiftning,

som rörande prestboställenas bebyggande och underhåll

hittills blifvit meddelad.

Redan i Westg. L:s Kirkyu B. II. stadgas, att socknemän

skulle hålla presten fyra hus, stufva, bakherberge, nöthus och

'') I Ekeby pastorat af Linköpings stift finnes ett hemman, som af enskild person

anslagits till enkesäte åt enkorna efter komministrarne i pastoratet.

2

Betänk, ang. Eliles. Boställen.

10

lada, hvilka lins prosteri borde underhålla.1) I Uplands Lagens

Kirk. B. II. föreskrifves, att socknemännen skulle å prestgård bygga

sju laga hus, hvilka sedan borde af prestera och socknemännen gemensamt

underhållas.

Uplands Lagens stadgande härom har följande lydelse:

»§ 1. Nu aghu bondeer hus a kirkiu bol förse, thet seru siu

laglig hus. stuwse ok steksersehus. lathse ok kornhserbserghi. wistse

hus. ok sympnhus. ok fse hus. Nu kunnu ther delse prsestser ok

soknsemsen um laghse hus. prsestser sighser thsem fserri wserae-am

han with thor!!’. Tha slculu ther afl'' andrum soknum takse twa

prsesti ok twa böndser sum thset aghu skodhse. Ok hwat ther

sighise. swa a bathi prsestser ok böndser åt Utse, § 2. Sithsen

prsestins hus seru vsel boin, tha skal prsestr åt husum giömse åt

ther sei aff .wanrökt fordaerwins. ok bose lakse a husum ok dyrt1

före giörse. ok allt thset han ma them bose sellr bsetrse. giöre thset

a sin eghin kost. tha sen husin thorfse mykin bonaeth with. tha

skulu böndser bonaethin til förse ok kost före haldse ok husin upbyggise.

Nu kunnu kirkiu hus nithser fallse aff praestins wanrökt.

tha a praestaer them up bose a sin kost ok bote kirkiunni thre

markser. sighise böndser åt husin seru fordserwseth aff prsestins wanrökt.

och prsestin nekser. tha skutta thset twe prsestir ok twe bändsel''

aff andrum soknum. hvat husin seru afl’ wanroet fordserwseth

ellser sei.»

Till den af Konung Chrisloffer den 2 Maj 1442 stadfästade

Lands Lagen hörde (enl. Schlyter. Företalet till Konung Christoffers

Lands Lag p. LXXXI1, LXXX11I.) ej någon Kirkio Balk; men

såväl i handskrifterna, som i de aldre tryckta uplagorna af denna

lag, finnes vanligen såsom tillhörande densamma Uplands Lagens

Kirkio Balk intagen; hvadan den föreställningen länge varit rådande,

att denna Balk utgjort en del af Lands Lagen, och då i

senare författningar eller eljest talas om »Kirkio Balken» eller * *

'') »Nu ser kirkia gör. tha skal skötninga til gorå halfmarka land» — — »oc

fyughur huus, stuuv, bakhaerbserghi, nöthuus oc lathu, them skull! bönder up

göra oc präster uppe halda sithan.»

*

11

»Lands Lagens Kirkio Balk», torde dermed alltid böra förstås

Uplands Lagens Kirkio Balk, hvilken synes hafva i fråga om

prestgårdsbyggnad blifvit för hela Riket tillämpad.

Kirkio Balkens förenämnda stadganden, hvilka väl endast voro

afsedda att gälla för prestgårdarne på landet, hafva dock, såsom

senare författningar visa, blifvit tillämpade jemväl för prestgårdarne

i städerna.

Uti en af Gustaf 1 år 1559 utfärdad förordning om landtpresternas

upbörd och huru denna vid ombyte af prest skulle

delas emellan företrädaren och efterträdaren stadgas, att upbördsåret

skulle räknas »a principlo Maji»; och i 1571 års kyrkoordning

bestämmes, att prestboställen skulle afträdas den 1 Maj, hvilken

dag således blef laga fardag för dessa boställen.1)

Uti en år 1590 utfärdad förordning, som blifvit kallad »Konung

Carl IX:s husesynsordning»2) eller »Hertig Carls synestadga»

och som synes hafva afsett hela Riket, oaktadt Carl då ännu endast

var hertig, åberopas stadgandena i Kirkio Balken om de sju

laga hus, som socknemännen skulle å prestgård bygga, med den

närmare bestämmelse, att till ladan skulle höra »tu golf», att

sompnehuset3) skulle vara »en stugu otte alnar innan knuthe»

och att till socknemännens hus jemväl skulle höra stall, hvilket, då

såsom nu, gemensamt med fähuset räknades som ett hus och således

antagligen varit afsedt att med fähuset sammanbyggas.

I denna husesynsordning meddelas, jemte föreskrifter om

prostens och socknemäunens gemensamma underhållsskyldighet ä

de sju laga husen, äfven stadgande, att, om prestebol behöfde

liera än sju laga hus, presten då skulle bygga af sin egen be

-

*) Genom K. Br. till Kons. i Göteborg den 28 Januari 1697, till Kons. i Upsala

den 7 Dec. 1753 och till Kons. i Strengnäs d. 1 Mars 1773 hafva, såsom framdeles

nämnes, närmare bestämmelser om af- och tillträde å prestboställen

blifvit gifna.

2) Se afskrifterna af denna husesynsordning på Riksarkivet. Jfr. 1607 års mandat

här nedan.

3) Motsvarande Kirkio Balkens »sympnhus».

12

kostnad1) samt att »våra fougder och häradzhöfdingz nemnd uthaff

utsochnes män» skulle »holla huusesyn i prestgården såwäll i städerna

som på landzbygden och om sochnbönderna ej byggt hafva

som lagh säger, thå böte och fullkomne byggningen, lather och

presten huusen rottna och förderfvas aff wahngömmo, thå böthe han».

Den 20 Augusti 1607 utfärdade Carl IX rörande prestgårdarnes

bebyggande ett »mandat» af detta innehåll:

»Wi Carl then nijonde etc. göre weterligt, åt endoch både

laghen gifver thet med, och wij eljest när man skref 1590 hafve

lathet göra ther en synnerligh ordning på huru prästegårdarne

öfver alt Eijket skola hållas widh macht, hwad huus, som almoghen

efter laghen uti hwart prästegäld för sig är plichtig att byggia

och sedhan the äre upbygde huru åther igen presterne skole vara

förtänkte att hålla them widh macht, så åt när then eene anthen

genom döden eller andre missfal trädher therifrån eller blifver

afsatt åt tå prästegården altijdh och iempt måtte wara bygd och

widh macht hållen för them, som efterkomma: Så förnimme wij

doch ther utti som alt annat, åt sådane vår giorde ordning, then

doch Rijket til godo är giord, föge blifver achtet, uthan mäste

parten af almogen häfver slätt eller intet til samma byggning

kört eller hulpit, En part kunna och hafva rättat sig therefter,

och giort theres lagha byggningar til prästegården, och sedhan en

hoop odugse och försummelige präster komma tijt som sittia och

rööta thet nidher, och slätt intet beflijta sigh om them åt täckia

eller förbättra, menandes thet är inthot theres arfvegodz, som wij

hafve förnummit alt för mycket skeer, så åt någre prästegårdar,

som wij medh ögonen hafve sedt, see så uth, åt thär är icke een *)

*) Såsom hus, hvilka presten borde på egen bekostnad upbygga, upräknas: »en

herrestugu, en god kiällare, en sänghstugu eller två ladher med tu golff, portte

och annat mällte- eller torrkhuus, item fåårahuus, svijnahuus, stall till tree

eller fyra hästar» (förmodligen utom socknemännens) »och hööladhu efter som

hans afEvell och nödtorft kräfEver.»

Originalet till 1590 års husesynsordning har ej kunnat i Riksarkivet anträffas,

utan endast afskrifter af densamma, hvilka ej alldeles med hvarandra

öfverensstämma,

13

stufvu, thär prästen kan sittia torr och odruppen uti. Therföre

åt sådhane godh och lagligh ordning, som heele Kijket är nyttig]!,

måtte hållas widh macht, så hafve wij latedt thette vårt mandat

uthgå och i befaldning gifvit oss elskelige wåre trogne män och

tienare i hwar landzände för sigh öfver alt Kijket therom ransaka,

som wij och nu härmedh befaldning gifve thesse wåre tienare

Edhle och Väl bördige N. N. therom ransaka och hwar the förnimme,

åt sådhane laghlige hus, som äre Stufvu, Ladhu, Stekerhws,

Kornhärberg, Wisterhws, Sompnehus, Stall och fähus, icke äre efter

Lagh och ordning af almogen i prästegårdarne upbygde eller och

af Borgerskapet i städerne, Tå skola the hålla them ther til åt

the them ännu uthan någhen försummelse late byggia: och skal

almogen eller Borgerskapet i then stadh eller prestegäld thet skedt

är böthe för hwart hus the icke hafva upbygdt hwart år efter

annet tree mark. Finnes och åt Borgerskapet eller Almogen

hafve bygt samma hus, och prästerne sedhan icke hafve hållit

them widh macht medh dörar, Taak och hwad annet ther til hörer,

Tå skole och prästerne böthe för hwart hus the hafve latet förderfva,

hwart åhr efter annet tree mark, och sedhan hålles them

före bådhe Borgerskapet och Almogen, åt the härefter byggia

husen i prästegårderne och prästerne, åt the them sedhan flije

och hålla widh macht, så frampt the större böther och sträf icke

vele vänta; men penningarne, som så i böthe falla, skole wåre

utskickade tagha til sigh och late leverere til wår rånte Cammar.

Ther bådhe våre utskickade så väl som Biscopar, präster, och Almogen

i then Landzända, the tilskickade blifva, hafva sigh efter

rätta, Ty all godh ordning som Kijket är nyttig!! måste intet så

afläggias uthan warda hållen vidh macht».

Uti fredsfördragen i Brömsebro d. 13 Aug. 1645, i Roskild

d. 26 Febr. 1658 och i Köpenhamn d. 27 Maj 1660, genom hvilka

Gotland, Jemtland, Herjeådalen, Halland, Skåne, Blekinge och

Bohuslän till Sverige afträddes, tillförsäkrades innevånarne i dessa

provinser att få bibehålla dittills åtnjutna privilegier och förmåner,

såvidt de ej stredo mot Sveriges grundlagar; hvilken försäkran

14

sedan genom Malmö Recess, den 18 September 1862 för Halland,

Skåne och Blekinge och särskildt för presterskapet i dessa provinser

ytterligare bekräftades. I följd häraf har, i fråga om skyldigheten

att bygga och underhålla prestgårdarne i de eröfrade

provinserna, ansetts att derutinnan borde förblifva så som förut i

hvarje provins varit stadgadt eller vanligt.

I Skåne, Gotland och i vissa delar af Halland ägde vid tiden

för dessa provinsers förening med Sverige ett helt annat förhållande

rum, i fråga om byggnads- och underhållsskyldigheten å

prestgårdarne, än i Sverige, sålunda att i Skåne kyrkoherdarne

ensamme voro skyldige att bygga och underhålla sina prestgårdar,

hvaremot i Gotland och i vissa gäll af Halland detta åliggande

synes hafva tillkommit församlingarnc ensamme; och som, enligt

fredsfördragen och Malmö Recess, dittills åtnjutna privilegier och

förmåner skulle fortfarande åtnjutas, förhållcs, såsom framdeles

skall närmare omförmälas, på dessa orter ännu i dag olika mot i

det öfriga Sverige, beträffande prestgårdarnes bebyggande och

underhåll.

I de öfriga eröfrade provinserna torde denna fråga redan vid

tiden för eröfringen varit ordnad mera i öfverensstämmelse med

hvad i Sverige ägde rum. Åtminstone förhålles derutinnan för

närvarande i allmänhet på samma sätt som i det öfriga Sverige,

utan att veterligen i dessa provinser några mot förut existerande

förhållanden stridande förändringar blifvit införda.

Enligt 7:de punkten i presterskapets privilegier den 1 Oktober

1675, skulle alla pastores i städerna och kapellaner af städerna

försörjas »med beqväma publique hus och gårdar, och församlingarnc

vara förpligtade dem tillbörligen med laga byggning, äfvensom

å landet, vidmakthålla, alldeles som i kyrckiobalken therom

förmäles.»

I Kongl. Husesynsordningen den 18 Juli 1681, § 32, *) upprepas

hvad Kirkio Balken i fråga om de sju laga husens byggande

'') Denna § lyder sålunda: »Om prästegårdsbygnat innehåller kyrckiebalken åt

soknebönder äga sill hus i prästebole byggia och när samma hus äro färdiga

15

och underhåll innehåller, hvarefter stadgas, att kronans fogdar

skulle hafva noga inseende deröfver och att Häradshöfdingarne

med någre utsocknes nämndemän skulle hvar i sina härader hålla

husesyn uti prestgårdarne såväl i städerna som på landsbygden,

dervid, om försummelse i byggnad eller underhåll låg socknemän

eller borgerskapet eller presten till last, den försumlige skulle

fällas till böter. Om presten behöfde flera hus, än lagen förmälde,

skulle han bygga dem på egen bekostnad. Men i de stift, der

allmogen åtagit sig all prestgårdsbyggnad och det oqvaldt kunde

hålla, skulle dervid förblifva så länge allom åsämjde.

Här föreskrifves först husesyn af häradshöfding och nämnd.

Hvad sålunda blifvit föreskrifvet i 1590 års husesynsordning,

1607 års mandat, 1675 års privilegier och 1681 års husesynsordning

torde gifva vid handen, att de i Kirkio Balken och i nu

nämnda författningar meddelade stadganden om prestgårdarnes

bebyggande och underhåll tillämpats såväl å de i stad som å de

på landet belägna pestgårdarne, hvadan således under den tid,

för hvilken sagda lagstadganden gällde, kyrkoherdarne i städerna

likasom deras embetsbroder på landet synas sjelfve fått bygga

med Tak och alt inrede samt prästenom väl lagade i hand lefvererade, tå

skal han åt husom göm a, åt the ej förderfvas af vanrykte. Präster skal bota

Taka och dropp och dör låta före glöra, kommandes alt tlict han låter bota

och bättra’ på thess egen kostnad. Men tarfva Hus mycken förbättring, tå

skola socknemän alt hvad som behöfves tilföra och husen opbyggia med sin

egen kostnad. Och emedan thetta skier på många orter försummeliga; ty

skole Cronones fogdar hafva ther noga inseende på och Häradshöfdingarne

med några af utsoehnes nämbdemän hålla hvar i sine härader husesyn uti

prostgårdarna såväl i städerna som på landsbygden. Finnes tå felet hos Soknemän

eller Borgerskapet i städerna, tå skola the straxt byggia prästegården

och böte för hvart buus the försumat hafva sex mark och rätte ändå up allan

skadan. Finnes och åt the hafva bygt samma hus och prästen sedan icke

häfver hållit them wid macht, tå böte han som Soknemän och Borgare och

rätte up allan skadan. Ty all god ordning, som Bijket är nyttig, måste intet

afläggias utan hållen warda. Behöfver prestebol flere huus än lagen förmäler,

tå bygge prästen af egen bekostnadt och förbättre prästebolet uti hvad som

behöfves med hägnad, ängerödning, dikning och annat mera som honom sjelf

til godo kommer. Men i the Stift, som almogen har påtagit sig all prästegårdsbygnad

åt giöra och thet oqvalt hålla kunna, blifve dervid så länge

allom åsämjer.»

t

16

och underhålla de hus, som utöfver de sju laga husen vid prestgården

erfordrades, och derjemte gemensamt med församlingarne

underhålla dessas sju laga hus.

Man finner, att på 1680-talet församlingarne i åtskilliga pastorat

i Vestmanland, Dalarne och Norrland genom särskilda konventioner

åtagit sig all byggnadsskyldighet å prestgårdarne, och i

flera pastorat i Vestmanland och Dalarne äfven å kapellansbolen,

hvilken skyldighet på dessa ställen ännu fortfar.

1686 års Kyrkolag innehåller rörande presthoställena egentligen

(i 24 Kap. 19 §) endast den föreskrift, att prosten vid visita-''

tionerne skulle låta i närvaro af någon kronobetjent, som landshöfdingen

dertill förordnade, hålla husesyn med kyrkoherde-,

kapellans- och klockarebol, så att de till hus, åkrär och .ängar

blefvo som sig tillhörde skötte, upplagade, vidmakthållne och

förbättrade.

Den i kyrkolagen stadgade husesyn, som prosten skulle vid

visitationerna låta hålla i någon kronobetjents närvaro, och

som motsvarar hvad sedan kallats ekonomisk besigtning, är

således att skilja från den i 1681 års husesynsordning föreskrifna

husesyn, som borde af häradshöfding med nämnd förrättvis

•

Kongl. Res. på allmogens besvär den 25 Maj 1720, § 41,

innehåller, att allmogen, anbelangande prestgårdsbyggnad, skulle

»handhafvas» vid 1681 års husesynsordning och att de sju laga

hus, som Sveriges lag, 1607 års »patent» och 1681 års husesynsordning

pålade allmogen att bygga å prestbol, skulle vara: l:o) och

2:o) En sätesstuga med 2 kamrar och 1 kök samt en förstuga

under ett tak (denna byggnad, hvilken således kom i stället för

Kirkio Balkens stuvas och stekasrashus, räknas derföre ännu för

två hus); 3:o) ett brygghus med bakugn och köksspis (i stället

för Kirkio Balkens sympnhus); 4:o) en bod med dubbel botten

och loft (motsvarande Kirkio Balkens kornhEerbsergi); 5:o) ett visthus;

6:o) en lada med 2 golf och en loge midt uti; 7:o) ett fähus

med skulle derofvanpå samt stall med nödiga spiltor.

17

Denna resolution torde, såsom meddelad på allmogens besvär,

afse endast prestgårdar på landet.

Genom 48 § i Kongl. Res. på allmogens besvär den 17 September

1723 tilläts allmogen att till uppbyggande och reparerande

af de sju laga husen taga timmer och torf på prestgårdens

ägor; dock att, der tillgången ej förslog till både allmogens och

prestens behof, pimsten hade bästa rätten.

Presterskapets ännu gällande privilegier af den 16 Oktober

1723 innehålla i 4 punkten, att alle biskopar, praspositi, pastores i

städerne och på landet och alle prester i gemen skola oförändradt

njuta och behålla efter gammal häfd, bland annat, sina prebendehemman,

prestgårdar i städer och på landet, indelningsstommar

vid deras annexer, tomter, kapellanshemman och boställen, utjordar,

ängetegar, torp, bergsbruk och qvarnställen med alla tillhörigheter;

och vidare, att till presterskapet konfirmeras »all härtills

åtnjuten tijonde samt theras pastoralier och rättigheter.» —

— »Wid prestegårdsbyggnaden hafva the åt åtniuta Irsvad wår

Nådiga Resolution uppå samteligen Allmogens besvär uti thess 41

§ vid Riksdagen åhr 1720 presterskapet tillegger, eller och hvad

uti somliga orter allmogen genom conventioner sig åtagit, såvida

the skäligen theröfver sig icke besvära», — — »Hwad Skåne,

Halland, Blekingen och Bohus lähn vidkommer, så skal presterskapet

efter fredsfördragen och Malmö Recessen niuta och behålla

under vanlig frihet theras prestgårdar, mensalrättigheter och

annexer» — — »jemte the inkomster och förmåner, som the i

kraft af förbemälte fredsfördrag och Malmö Recess af ålder

haft hafva.

Hvad i denna punkt stadgas derom, att angående prestgårdsbyggnad

skulle förblifva efter 1720 års resolution, synes vid jemförelse

med 7:e punkten i privilegierna afse endast prestgårdarne på

landet. I sistnämnde punkt stadgas nämligen: »Så skola och alle

Pastores i städerna, Scholarmästare och Capellaner, samt Klockare,

vara af städerna försörgde med beqvämlige publique hus och

gårdar, såvida the ej i mangel af sådana hus, nutit penningehyror,

3

Betänk, ang. FJdes. Boställen.

18

vid hvilken hendelse the them och hädanefter skola lemnas.

Sådana Embetes hus och gårdar, sedan the äro lagligen byggde,

böra the som them bebo, behörigen vårda och icke låta them

förderfvas eller af vårdslöshet förfalla. Skola the byggas ånyo

eller förbättring therpå ske, åligger them, som i städerna boende

och ej genom särskilda privilegier therifrån frie äro, thoruti hafva

dehl och thertil bidraga».

I fråga om prestgårdsbyggnad i stad åberopas nu ej längre

Kirkio Balken, utan skola, enligt 1723 års privilegier, pastores i

städerna, der hyresersättning ej åtnjutos, af städerna försörjas med

beqvämliga hus och gårdar, utan inskränkning till endast de laga

hus, som i Kirkio Balken omförmälas. All nybyggnad och all

förbättring af dessa beqvämliga hus och gårdar (icke blott »mykin

bonasth», som i Kirkio Balken sägs,) åligger staden, och pastor i

stad har, beträffande sina boställshus, derefter ej någon annan

förpligtelse, än att dem behörigen vårda och icke låta dem förderfvas

eller af vårdslöshet förfalla.

1723 års privilegier synas således för kyrkoherdarne i städerna

hafva medfört den förmån, att de befriades från all den

byggnads- och underhållsskyldighet å boställshuscn, hvilken förut

ålegat dem i likhet med kyrkoherdarne på landet. Den fördel,

som sålunda tillagts »alle pastores i städerna», har likväl ansetts

tillkomma endast de kyrkoherdar i stad, hvilkas bostadsboställen

varit i stad belägna; hvaremot, när en kyrkoherdes i stad prestgård

legat på landet, med byggnads- och underhållskyldigheten

förhållits efter hvad för prestgårdar på landet i allmänhet varit

stadgadt; hvilken tolkning äfven torde med 26 Kap. 3 § B.B. af

1734 års lag öfverensstämma.

De nu gällande, efter år 1723 meddelade föreskrifter om antalet

och beskaffenheten af de laga husen å prestgårdarno afse

endast prestgårdarno på landet; hvadan i afseende på antalet och

beskaffenheten af de laga husen å prestgård i stad bestämmelser

numera torde böra af vederbörande synerätter meddelas efter

som i hvarje fall pröfvas behöfligt.

19

7:de punkten af 1723 års privilegier innehåller vidare rörande

biskoparnes bostadsboställen: »Hvad biskopsgårdarne i städerne

beträffar, så hafva the, som af Cronans eller kyrkornas medel

för åhr 1707, tå Kongl. Maj:ts bref thet förändrade, äro underhållne,

hädanefter åhrligen till reparationshjelp af domkyrkotunnan

åt undfå, hvad them igenom särskild resolution nu eller framdeles

tillagt varder. Hvilket vederbörande Biskop till husens förbättring

och byggnad använder och beräknar samt står i ansvar om husen

icke äro tillbörligen vidmakthålla; Och hvad til ährlig reparation

ej upgår, förvaras i kyrkan til påkommande behof af nybyggnad

eller kostsammare förbättring. Men the biskopssäten och

prebendehemman, som äro å Landet belägna, måste af vederbörande

biskopar utan någon tillhjelp af publique medel blifva

underhållna».

Uti 9:de punkten af berörda privilegier stadgas hufvudsakligen,

att till anläggning af torp å kyrkoherde- eller kapellansbol erfordras

landshöfdingens och kammarkollegii approbation, och att sålunda

anlagdt torp får behållas äfven af anläggarens enka och

barn till dess anläggningskostnaderna blifvit ersatt medelst den

årliga nyttan af torpet, der ej efterträdaren det förut lösa vill.

Genom K. Ees. på allmogens besvär den 1 Aug. 1727, § 12,

meddelas i fråga om storleken och beskaffenheten af de sju laga

hus, som allmogen, efter 41 § i 1720 års resolution, borde i prestgårdarne

bygga, följande närmare bestämmelser: »Thetförsta och

andra huset bör bestå i en byggning, som är 26 alnar lång och

12 alnar bred inom knutarne med väggar 4 alnar höga inuti. På

ena ändan af samma byggning kommer att blifva 2 kamrar, hvar- ,

dera 6 alnar bred och 7 alnar lång; och midt uti byggningen

sätestugan, 12 alnar i längden och 9 alnar i bredden. Förstugan

blir utanför sätestugan 3 alnar bred och 12 alnar lång; men på

then andra ändan af byggningen blir kiöket, som svarar i storlek

mot begge kamrarne, dock bör uti kiöket ingen bakugn vara

utan allenast en köksspis. Det tredje huset blir brygghuset, 10

alnar i fyrkant, med bakugn och köksspis. Det fjerde skall vara

20

en bod med dubbel botten och låft, 8 alnar bred och 10 alnar

lång. Femte, visthuset, 6 alnar bredt och 8 alnar långt utan låft.

Sjette ladan med tvänne gålf, och en loga midt uti, kommer att

proportioneras efter tertialtiondens storlek uti församlingen. Sjunde

fähuset bör bestå af 9 alnar i bredden och 16 alnar i längden

allt inom knutarne räknadt, och stallet af sex spiltor inalles.

Thesse hus men inga flera, hvarken Hållare eller lada för gårdsens

gröda, tillkommer allmogen att å prestebolet byggia: och när

de äro färdiga med tak och all inreda samt prestenom väl lagade

i hand levererade, så åligger thet honom åt draga försorg thet

the ei af wanrykt förderfvas och likmätigt den. 32 § uti 1681 års

husesynsordning them vidmakthålla på egen bekostnad: men tarfva

husen mycken och ansenlig förbättring, tå skola socknemän alt

hvad som behöfves tilföra och på theras bekostnad husen upbyggia.

Skulle presten behöfva flera hus, än ofvan förmält är,

så bör han dem af egen bekostnad byggia och underhålla.» I små

församlingar under 30 mantal, säterierna oberäknade, hvilka omöjligen

kunde åstadkomma sådan byggnad, skulle hvad byggnad

bestås borde bestämmas af landshöfding och konsistorium. Hade

allmogen någonstädes konventioner om prestgårdsbyggnad, borde

de fullgöras, såvida den skäligen sig deröfver icke besvärade.

»Ilwad Skåne och Halland angår, så förblifver therstädes tillsvidare

som härtills vanligit varit.»

Uti 1734 års lag meddelas i 26 kap. 2 § B.B., hvilken § torde

afse endast prestgårdar på landet, följande bestämmelser om prostgårdars

bebyggande och underhåll:

»I prestgård skall vara stufva med två kamrar, kök, brygghus

med bakugn, bod med dubbel botten och loft, visthus, lada med

två golf och loge, fähus och stall, alle till den storlek, som särskildt

derom stadgadt är. Dessa hus, och ej flera, ega socknemän

med tak och innanredet kyrkoherden färdiga antvarda, och vare

han sedan skyldig, att hålla dem vid makt med egen kostnad.

När de af ålder och bruk, och ej af prostens vanryckt förfalla; då

21

skola socknemän dem bygga och bättra på deras kostnad, och

''må virke å prestebolets. egor tagas, om der tillräcklig skog är.»

Dessa stadganden i fråga om antalet af de hus, socknemännen

skola å prestgård bygga, och om underhållet af samma hus afvika

således föga från hvad härom blifvit redan i Uplands Lagen förordnadt.

Beträffande de sju laga husens storlek hänvisas till hvad

1727 års resolution derom innehåller.

Om prestens egen byggnadsskyldighet sägs:

»Tarfvar prestgård, efter dess ägor och lägenheter, derå hus,

bygge och uppehälle prest dem sjelf, eller gälde det, som brister;»

men någon allmän föreskrift om hvilka och hurudana hus,

presten sjelf bör bygga, meddelas här icke.

»Flyttas han ifrån det gäll, och finnes han vid husesyn hafva

byggt mer, än han i årlig byggnad bort, njute derföre betalning

af den, som efterkommer; dock må hus, som i 27 Kap. 3 § står

för tre års byggnad, räknas å prestbol för fem års byggnad, och

de mindre derefter.»

Här meddelas första stadgandet om årsberäkning å prestgård,

hvilket stadgande, såsom naturligt är och sedermera1) uttryckligen

förklaras, ej afser andra hus än dem, det tillkommer presten sjelf

att bygga. Alla sådana hus, som, utom de sju laga husen, presten

sjelf å prestgård upfört, hade tillförene stundom betraktats såsom

öfverflödiga hus, hvilka utgjorde prestens enskilda egendom och

hvilka han ej var pligtig att utan ersättning till efterträdaren

lemna. (K. Res. för Skara stift d. 11 Febr. 1732, § 12). Nu stad

gas

deremot, att sådana hus, som prestgården tarfvar, skall presten

sjelf bygga mot rätt till årsberäkning, så att, om han bygger mer,

än som efter årsberäkning mot hans besittningstid svarar, han

äger af efterträdaren njuta ersättning för den öfverskjutande byggnaden

(öfverbyggnad), hvaremot, om han af de hus, prestgården tarfvar,

bygger mindre, än som på hans besittningstid belöper, honom

kan åläggas bekosta den bristande nödiga byggnaden (»gälda det

'') I K. Ees. på presterskapets besvär den 10 Aug. 1762, § 4.

22

som brister»). Bestämd skilnad göres sålunda mellan de hus, som

prostgården tarfvor, och de så kallade öfverloppshusen, dem prest,

utöfver hvad prestgård tarfva!'', till sin beqvämlighet bygger, om

hvilka det heter:

»Bygger prest flera hus, än prestgård tårfvar, till sin beqvämlighet,

och vill ej den, som sedan i hans ställe kommer, dem behålla

efter laga mätning; då må han, som byggt häfver, dem bortföra.

År timmer dertill taget af prestgårds skog, betale det efter

ty, som synemän det pröfva, och komme do penningar socknemännen

till godo vid deras byggning å prestgård.»

Enligt 26 Kap. 3 § B. B., jemförd med Kongl. För. d. 11)

Juli 1859, skola - i staden alla, som å kyrkostämma rösträtt äga,

bygga och förbättra hus och gård för prest; och »sedan de hus

lagligen bygde äro; värde dem prest, att de ej förderfvas och af

vårdslöshet förfalla.»

Härigenom synes ytterligare bekräftas, hvad redan torde följa

af 7:de punkten i presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723,

att de i staden belägna prestgårdarne byggas och underhållas af

församlingarne och att kyrkoherdarne, beträffande de laga husen

å dessa prostgårdar, ej hafva annat åliggande än att vårda husen,

så att de ej förderfvas och af vårdslöshet förfalla.

Kongl. Instruktionen för landshöfdingarne den 4 November

1734, § 35, innehåller att, utom de ekonomiska besigtningar, hvilka

Kyrkolagen föreskrifver för kyrkoherde-, kapellans- och klockarebol,

landshöfdingen skall vid ombyten, eller så framt eljest nödigt

pröfvas, förordna en ordentlig husesyn genom häiadshöfdingen

och nämnden att i samtlige vederbörandes närvaro förrättas.

Sedan genom K. Ees. på presterskapets besvär den 7 Juli

1752, § 9, stadgats, att syningsmän för husesyner å prestgårdarne

skola erhålla godtgörelse af tillträdaren (stadgandet afser således

endast af- och tillträdessyner), bestämdes deremot genom K. Res.

på presterskapets besvär den 12 Januari 1757, § 8, att för syn å

kapellansbol domaren och syningsmännen ej äro berättigade till

23

arvode;1) hvarjemte i sistnämnde resolution stadgas, att kapcllanerne

må njuta samma förmån som i 26 Kap. 2 § B. B. tillägges

prestgård, så att hvad som efter 27 K. 3 § B. B. räknas

för tre års byggnad bör å deras boställen gälla för fem år.

Uti Kongl. Br. den 10 Aug. 1757 förklaras, att husesyner å

prostgårdar i städerna, »hvilka af stadsinnevånarne byggas», skola

förrättas af rådstufvurätt och således ej längre af häradshöfding

och nämnd, såsom i 1681 års husesynsordning bestämdes.

Kongl. Res. på presterskapets besvär den 10 Augusti 1762

innehåller i 4 §: »Kongl. Maj:t finner i nåder thet med lag och

billighet alldeles likmätigt att vid årliga byggnadsskyldighetens

utsättande å prestebol then icke bör uträknas efter alla husen,

them inbegrepne, som socknen tillkommer att bygga; utan bör

then endast uträknas efter the hus och byggnader, som innehafvaren

sjelf åligger att verkställa. Och allthenstund Kongl. Maj:t

uppå allmogens allmänna besvär år 1727 i nåder resolverat, till

förekommande af egenvillighet å begge sidor, huru många hus

icke allenast till antalet, utan ock till ett visst mått eller alntal,

församlingen åligger bygga; alltså och på thet vid then öfriga

byggnaden, som af presterne sjelfve bör besörjas, i lika måtto

Lag och icke Domarens godtycke må äga rum, vill Kongl. Maj:t

härmedelst hafva följande föreskrifvit; hvarvid dock the Landsorter

i Riket undantagas, hvarest efter särskildt ingångne öfverenskommelser,

församlingarne, till sitt prestorskaps hjelp och

understöd, all nödig byggnad vid prestegårdarne sig åtagit.

I Mangården:

l:o) En Källare af åtta alnars längd och sju alnars bredd.

2:o) En Drängstuga innehållande sju alnar i längd och bredd

inom knutarne.

3:o) Et Torkhus eller så kallad Badstufva, tio alnar lång och

åtta alnar bred med sine behörige lafvar. •)

•) Enligt K. K. d. 30 Dec. 1863, angående nämndemäns rätt till ersättning för

extra förrättningar, njuta dock numera nämndemän för syner å kapellansbol

ersättning af kyrkornas eller församlingarnes medel.

24

I Ladugården:

4:o) Et Svinhus af tvenne rum, åtta alnar långt och sex alnar

bredt.

5:o) Et Wagnhus eller Redskapslider, tio alnar långt och åtta

alnar bredt.

6:o) Hemligithus, efter beqvämligheten.

7:o) Et Fårhus med skrilla tio alnar långt och åtta alnar bredt.

8:o) En Sädeslada med Loga och tvännc golf, lämpad efter

nödtorften och Gårdsbrukets storlek; hvarvid dock the orter undantagas,

ther presten efter gammal praxis och överenskommelser

äger frihet att betjena sig af Tionde-Ladan. I fall och Boskapen

ej rymmas skulle uti socknens fähus, må presten äfven bygga ett

sådant efter nödtorften; äfvensom thet ock är nödigt, åt i skoglösa

orter, hvar någre af thesse hus äre sammanbyggde, tå et hus

af tre väggar icke må casseras, när thet nyttja fjerde väggen af

et annat» — — »och hvarest flera hus antingen redan äro, eller

hädanefter för presternas egen beqvämlighet förfärdigade varda,

lämnas then efterträdande frihet efter godtycke, afföra eller till

then tillträdande föryttra en sådan öfverbyggnad».

Sedan genom 1727 års res. på allmogens besvär samt 26 kap,

2 § i 1734 års lag noggranna föreskrifter blifvit meddelade i afseende

på antalet och storleken af de laga hus, socknemännen

borde å prestgård bygga, samt i sistnämnda lagrum derjemte stadgats,

att, om prestgård efter dess ägor och lägenheter tarfvade

flera hus, presten skulle dem sjelf bygga och uppehålla eller gälda

det som brister, utan att likväl någon närmare bestämmelse eifvits

om hvilka eller hurudana dessa senare hus skulle vara, så

lemnas nu i 1762 års resolution, »på thet vid then öfrige byggnaden,

som af presterne sjelfva bör besörjas, i lika måtto lag och

icke domarens godtycko må äga rum», noggranna stadganden om

antalet och storleken äfven af dessa senare hus. Häraf torde

följa, att inga andra eller annorlunda beskaffade hus, än de i 1762

års resolution föreskrifna, lagligen kunna kyrkoherdarne till byggande

och underhåll föreskrifvas eller vid årsberäkning tagas i

25

betraktande och att således alla andra hus, som kunna å prestgårdar

förekomma, (t. ex. torp- och qvarn-byggnader, fäbodar,

ängslador, tröskverk, hönshus m. fl.) böra såsom öfverloppshus

anses !)•

Hvad i 1762 års resolutioft stadgas om afträdarens frihet att

efter godtycke förfoga öfver de hus, som till presternas egen beqvämlighet

äro upförda, torde ej öfverensstämma med hvad 26 kap.

2 § B.B. i samma ämne innehåller. Ordet »öfverbyggnad» användes

i denna resolution såsom i flera äldre författningar för att

dermed beteckna hvad som nu förstås med öfverloppsbyggnad.

Uti Kongl. Förordn. om skogarna i Riket den 1 Aug. 1805,

§§ 24 och 26, stadgas ytterligare om socknemäns rätt att till prestgårds

byggnad och bättrande å prestbostäiles ägor taga nödigt

timmer och virke, der tillgången utan men för boställets öfriga

behof sådant medgifver, samt om boställshafvares skyldighet att

till anläggning af nytt torp begära tillstånd af konungens befallningshafvande.

Af Kongl. Kung. den 17 Mars 1824, angående ekonomiska

besigtningar å kyrkoherdeboställen m. m., inhämtas, att Rikets

Ständer i lind. skrifvelse den 2 Augusti 1823 anhållit, att, då

genom någon författning icke vore uttryckligen stadgadt, huru

ofta de uti kyrkolagen föreskrifna ekonomiska besigtningar å

kyrkoherdebol, till utrönande af deras häfd till jord och hus,

borde hållas, föreskrifvas måtte, att sådana besigtningar hvart

tredje år hölles; och förklaras i kungörelsen, att som i berörda

afseende en bestämd föreskrift i författningarne dittills saknats ej

allenast i anseende till kyrkoherdeboställen utan äfven hvad beträffade

kapellans- och klockarebol samt de prestestomhemman,

som icke vore till skatte köpta, alltså förordnades, att ekonomiska

besigtningar å alla förenämnda boställen och lägenheter skulle

!) Det har emedlertid ej sällan inträffat, att dylika hus, särdeles torp- och qvarnbyggnader,

af synerätterna vid prestgårdarne »insynats», hvarigenom boställshafvaren

fått sig ålagdt att sådane byggnader vidmakthålla och vid behof nybygga,

dock utan att årsberäkning för desamma ansetts böra äga rum.

Betänk, ang. Ekles. Boställen.

4

26,

förrättas, de två första gångerna hvart tredje år och derefter endast

hvart femte år; i sammanhang hvarmed föreskrefs, att sådane

besigtningar skulle förrättas af kronofogden i orten eller

annan af konungens befallningshafvande förordnad kronobetjent

med biträde af två nämndemän Samt i närvaro af häradsprosten

eller annan af honom utsedd ordinarie prestman inom prosteriet

äfvensom af boställshafvare och socknemän, samt att inom en

månad efter besigtningen skulle af instrumentet deröfver ett

exemplar tillställas boställshafvaren och ett exemplar häradsprosten,

som ofördröjligen borde öfverlemna sitt exemplar till

konsistorium.

Vid jemförelse med hvad den under samma dag, d. 17 Mars

1824, utfärdade Kongl. Förordn., angående prestgårdsbyggnader i

Skåne, om ekonomiska besigtningar i 17 och 18 §§ innehåller,

synes ändamålet med dessa besigtningar, likasom med de ekonomiska

besigtningar, som sedermera i Mil. Bost. Ordn. d. 23 Januari

1836, § 53, och i den nu för Skånska prestgårdarne gällande

Kongl. Förordn. den 16 Dec. 1870, § 19, föreskrifvits, endast hafva

varit att utröna boställets tillstånd till hus och ägor samt bringa

kännedom derom till den myndighet, under hvars inseende bostället

lydde, på det, i händelse missbyggnad eller vanhäfd sig

yppat, laga syn måtte föranstaltas, dervid bristernas afhjelpande

kunde blifva vederbörande ålagdt.1'')

Det synes nemligen ej hafva tillkommit förrättningsmannen

vid den ekonomiska besigtningen att sjelf meddela några föreskrifter

om bättrande af befunne brister; och förmodligen af sådan

anledning saknas i dessa författningar stadgande om rätt att öfverklaga

besigtningen.

1824 års kungörelse uphäfdes dock redan den 28 Maj 1830

genom den då utfärdade, ännu gällande K. Kungörelsen om ekonomiska

besigtningar å kyrkoherdeboställen, kapellans- och klockarebord

samt prestestomhemman, hvilken kungörelse, i fråga om

’) Jfr. K. Br. d. 12 Juni 1843.

27

huru ofta de ekonomiska besigtningarne skulle hållas, af hvem

de skulle förrättas och hvilka dervid borde vara närvarande, hufvudsakligen

öfverensstämmer med 1824 års kungörelse, dock med

den närmare bestämmelse, att ekonomiska besigtningar i allmänhet

ej böra hållas förr än fem år efter nästföregående laga husesyn,

men att af vigtiga skäl sådana besigtningar likväl kunna föranstaltas

oftare än i regeln är föreskrifvet.

1830 års kungörelse innehåller i öfrigt hufvudsakligen följande

stadganden:

Kontraktsprosten lemnar inom slutet af Februari månad hvarje

år till konungens befallningshafvande upgift å de ekonomiska besigtningar,

som under året böra inom prosteriet hållas. Den af

konungens befallningshafvande förordnade kronobetjenten utsätter,

med iakttagande, att besigtningar å kyrkoherde-, kapellans- och

klockarebol, när så ske kan, »på samma gång» inom pastoratet

hållas och att besigtningarne endast när mark är bar, men ej i

Juli och Augusti månader, förrättas, dag för besigtningen och

underrättar derom minst en månad förut kontraktsprosten, hvilken

gifver dagen tillkänna för boställshafvaren, som, derest församling

är byggnadsskyldig, föranstaltar utseende af ombud att å dess

vägnar vid besigtningen närvara. Uti instrumentet antecknas befunne

brister och kostnaden för deras afhjelpande, hvarjemte den

tid utsättes, inom hvilken genom den byggnadsskyldiges försorg

bristerna böra vara afhulpne. Af instrumentet aflemnas skyndsamt

två exemplar till kontraktsprosten, som lemnar det ena till

boställshafvaren och inom årets slut till konsistorium insänder det

andra att i dess arkiv förvaras. År församling byggnadsskyldig,

skall genom kyrkoherdens försorg instrumentet densamma delgifvas.

Missnöje med förrättningen tillkännagifves genast och

fullföljes inom 30 dagar efter erhållen del af instrumentet medelst

anhållan hos domaren om laga syn. Uraktlåtes sådant och fullgör

vederbörande byggnadsskyldig ej inom förelagd tid sin skyldighet,

gör kontraktsprosten skyndsamligen anmälan derom hos

konsistorium, »som har att vidtaga de åtgärder, hvilka nödige

28

pröfvas till bevarande af boställets och efterträdarens rätt, antingen

medelst begäran bos konungens befallningshafvande, att genom

dess embetsåtgärd, bristerna må blifva för lega, å den byggnadsskyldiges

bekostnad, afhulpne, eller att hos denne må sökas

säkerhet för husrötebristen.» Kostnaden för den ekonomiska besigtningen

bestrides af kyrkornas medel. Då kontraktsprost fullgjort

hvad enligt denna kungörelse honom åligger, är han befriad

från den ytterligare tillsyn å boställena, som i 24 Kap. 19 § Kyrkolagen

föreskrifves.

Den ekonomiska besigtning, som föreskrifves i 1830 års kungörelse,

har således vida större befogenhet än den besigtning,

som omförmäles i K. Kung. af år 1824. Enligt 1830 års kungörelse

synes hvad som vid den ekonomiska besigtningen beslutes

och föreskrifves, om förrättningen ej i stadgad ordning öfverklagas,

vinna laga kraft och kunna exsekutivt verkställas. Laga

syn omtalas endast såsom en slags högre instans öfver den ekonomiska

besigtningen och torde ej, äfven om missbyggnad och

vanhäfd i aldrig så hög grad skulle vid besigtningen yppas, böra

föranstaltas, med mindre än att talan emot besigtningen i behörig

ordning föres. ''

Det torde böra anmärkas, att den nuvarande lagstiftningen

om ekonomiska besigtningar å prestboställen synes angå endast

prestboställen på landet, hvaremot några bestämda särskilda föreskrifter

om dylika förrättningar i stad veterligen ej finnas.

Genom Kongl. Kung. den 10 Juni 1841, »angående domfört

antal nämndemän vid husesyner å prestebol», är stadgadt, att husesyner

å prestbol må verkställas af häradshöfding med biträde af

två nämndemän eller flere, högst half nämnd, allt efter som syneförrättaren

för synens vidlyftighet nödigt pröfvar.

Enligt 26 § i Kongl. Instruktionen för landshöfdingarne den

10 November 1855, äga stiftsstyrelser och kontraktsprostar påkalla

konungens befallningshafvandes medverkan i hvad de eklesiastika

boställenas rätt och bästa rörer; hvarjemte konungens befallningshafvande

skall tillse, att husesyner och ekonomiska besigtningar

29

i behörig tid och ordning hållas; men något åliggande eller någon

befogenhet för konungens befallningshafvande att, »så framt eljest

Höfligt pröfvas», förordna om husesyn omtalas ej i denna instruktion

såsom i den af år 1734.

Genom Kong!. Kung. den 6 November 1863 är stadgadt, att

vid husesyn å boställen skall pröfvas och afgöras huruvida badstuga

och malthus derstädes må anses erforderliga eller icke,

hvilket stadgande torde böra tillämpas på det i 1762 års resolution

på presterskapets besvär för prostgårdar föreskrift^ »Torkhus

eller så kallad Badstuga.»

I följd af Kongl. Förordn. den 27 April 1877 äro församlingarno

å landet hädanefter, i den män do af Kongl. Maj:t fastställda

regleringarne af presterskapets löner tillämpas, i allmänhet

befriade från skyldigheten att bygga och underhålla den i 12 §

af 1727 års resolution på allmogens besvär samt 26 Kap. 2 § B. B.

omförmälda lada med två golf och loge, eller den så kallade tiondeladan.

1)

De stadganden, som, gemensamma för såväl eklesiastika som

andra boställen, för närvarande äro gällande uti åtskilliga'' detaljfrågor,

såsom om brandförsäkring, odlingsersättning, fördelning af

kostnader för laga skifte, vattenafledningsföretag, allmänna byggnader

m. m., förbigås har, men skola framdeles vidröras.

Den lagstiftning, som meddelats i fråga om prestboställenas

bebyggande och underhåll, angår således förnämligast prestgårdarne

eller bostadsboställena för kyrkoherdar. Endast för dessa

boställen äro föreskrifter gifna om de laga husens antal och bc

'')

Förordningen lyder: »Församling å landet, der reglering af presterskapets löner

. försiggått och vunnit Kongl. Maj:ts fastställelse, skall, så framt å prestgården

finnes sådan lada, som, enligt 4 § i Kongl. Besolutionen på presterskapets besvär

den 10 Augusti 1762, åligger presten att sjelf bygga och underhålla, under

den tid regleringen tillämpas vara befriad från skyldigheten att bygga

och underhålla den i 26 Kap. 2 § B. B. och 12 § i Kongl. Resolutionen på

allmogens besvär den ,1 Augusti 1727 föreskrifna lada; dock skall, derest genom

särskild! stadgande eller skriftligt aftal annorledes är bestämdt eller för

särskilda orter andra stadganden rörande byggnadsskyldigheten äro meddelade,

sådant lända till efterrättelse.»

30

skaffenhet; och torde de stadgande!!, som i detta afseende för

närvarande gälla, vara tillämpliga endast för prestgårdarne på

landet.

Någon allmän föreskrift om hvilka och hurudana hus höra

finnas å bostadsboställena lör biskopar eller å bostadsboställcna

för komministrar eller andra hjelpprester har veterligen ej blifvit

gifven. Man antager vanligen, att på landet belägna bostadsboställen

för komministrar böra bebyggas såsom kronohemman

och således skola förses med dfe i 2 K. 1 § och 27 K. 3 § B. B.

föreskrifna hus;1) men de uplysningar, som från presterskapet erhållits,

gifva vid handen, att ganska ofta andra än de för ''kronohemman

föreskrifna hus, isynnerhet drängstuga och brygghus,

finnas såsom laga hus å komministrars bostadsboställen på landet

insynta, samt att i allmänhet sätesbyggningarne å dessa boställen

föreskrifvas och upföras till vida större dimensioner, än som, enligt

27 K. 3 § B. B., gälla för de boningshus, som böra å kronohemman

finnas, hvilket förfarande äfven blifvit af Kongl. Maj:t

godkändt. (Se K. M:ts dom den 13 April 1859 angående komministersbostället

Long Skyttegården. Jur. För:s Tidskr. XX. 145).

III. Om de särskilda slag af prestboställen, som för närvarande

finnas, samt om de undantagsförliållanden i afseende

på deras bebyggande och underhåll, livilka inom vissa orter

äga rum.

A) Bostadsboställen.

a) Bostadsboställen för biskopar.

I tio af Rikets tolf stift finnas bostadsboställen för biskoparne,

nemligen i Erkcstiftot, Linköpings, Skara, Strengnäs, Westerås,

Wexiö, Lunds, Göteborgs, Carlstads och Hernösands stift. I Calmar

stift saknar biskopen bostadsboställe, och det bostadsboställe, *)

*) Se y. Bonsdorff. Stort. Finlands Kamerallagfarenhet. Del. I. p. 98. Branting.

Sv. Författningar, p. 286. Rabenius. Kyrkolag!, p. 246.

31

biskopen i Wisby stift innehar, torde tillkomma honom såsom

kyrkoherde i Wisby pastorat och icke såsom biskop. Biskoparne

i Carlstads och Hernösands stift äro jemväl kyrkoherdar i städerna

af samma namn och innehafva i denna senare egenskap särskilda’

bostadsboställcn.

Af de tio bostadsboställena för biskopar äro två, de i Skara

och Wexiö stift, belägna på landet och de öfriga åtta i stad.

Begge bostadsboställena på landet och några af bostadsboställena

i stad äro förenade med jordbruk.

Af 7:de punkten i prestcrskapets privilegier den 16 Oktober

1723 torde framgå, att biskoparnes bostadsboställcn på landet

skola byggas och underhållas af boställshafvarne, men att deremot

till byggande och underhåll af. bostadsboställena i stad åtnjutes

af domkyrkornas medel hvad genom särskilda resolutioner blifvit

eller blifver bestämdt.

Af de två på landet belägna bostadsboställena bygges och

underhålles likväl endast det ena, eller det i Skara stift, af biskopen

ensam. Biskopens i Vexiö bostadsboställc bygges och

underhålles blott till någon del af biskopen samt i följd afKongl.

Br. den 13 December 1872 i öfrigt af Domkyrkans medel.

Af de åtta i stad belägna bostadsboställena för biskopar

byggas och underhållas två, de i Göteborg och Ilernösand, af

särskilda, för sådant ändamål bildade fonder1).

De öfriga sex i stad belägna bostadsboställena, de i Upsala,

Linköping, Strcngnäs, Vcsterås, Lund och Carlstad, byggas ocli

underhållas till större eller mindre del af domkyrkornas medel

enligt särskilda, för hvarje boställe, meddelade Kongl. bref eller

resolutioner2).

'') Jfr. Kongl. Er. den 22 Maj 1816, den 9 Sept. 1819 och den 16 Juni 1876, angående

bostadsbostället i Hernösand.

2) Sådana äro meddelade för''boställena i Upsala den 19 Deo. 1692; i Linköping

den 27 Nov. 1747, den 14 Mars 1776 och den 23 April 1869; i Strengnäs den

22 Juli 1779 samt i Lund den 18 April 1689, den 9 Juli 1728 och den 8

Aug. 1774.

32

b) Om bostadsbostållen för kyrkoherdar.

Enligt de af Kongl. Maj:t hittills faststälda löneregleringar

och eljest meddelade beslut, kommer antalet af pastoraten i Riket

att utgöra 1,358''). Som likväl åtskilliga beslutade förändringar i

afseende på pastoratens sammansättning ännu ej trädt i verksamhet,

motsvarar pastoratens antal f. n. ej nämnda siffra. Enligt

1879 års statskalender finnas i Biket 1,331 pastorat. 31 nya pastorat

komma dock, enligt meddelade men ej verkstälda beslut,

att inrättas, nemligen: i Erkestiftet ett: Regnsjö; i Linköpings stift

fem: Norrköpings Norra, S:t Johannes, Krokek, S:t Annse, Törnsfalla;

i Strengnäs stift tre: Bo, Annestad, Almby; i Westerås stift

två: Aspeboda, Sala landsförsamling; i Wexiö stift ett: Sandsjö

(af Linneryds p.); i Lunds stift två: Malmö S:t Pauli, Glumslöf;

i Göteborgs stift ett: Lindberg; i Calmar stift två: Långemåla och

Borgholm; i Carlstads stift sju: Nordmark, Westra Sund, Östra

Sund, Westra Emtervik, Östra Emtervik, Gräsmark, Animskog; i

Hernösands stift sju: Bjertrå, Ytter Lännäs, Jörns, Nedre Luleå,

Hallen, Borgsjö, Fors; hvaremot fyra nu befintliga pastorat komma

att försvinna, nemligen: Danviks och Siklaö, Ekers, S:t Olofs,

Sunne.

Vid de beräkningar, som här nedan göras, läggas till grund

de förhållanden, som blifvit bestämda genom Kongl. Maj:ts beslut,

utan afseende derpå om dessa ännu trädt i verkställighet eller icke.

Af de 1,358 pastoraten höra till Stockholms stad 11; Erkestiftet

169; Linköpings stift 151; Skara stift 123; Strengnäs stift

106; Westerås stift 105; Wexiö stift 95; Lunds stift 239; Göteborgs

stift 105; Calmar stift 45; Carlstads stift 60; Hernösands

stift 105 och Wisby stift 44.

41 pastorat bestå uteslutande af stadsförsamlingar, nemligen:

i Stockholm: S:t Nicolai, S:t Clara, S:t. Jakob, S:t Gertrud (Tyska),

Maria Magdalena, S:t Katarina, Ulrika Eleonora, Fredrik (Finska),

'') Häri inberäknas ej K. Hofförsaml. i Stockholm, ej heller garnisonsförsamlingarne.

33

Hedvig Eleonora, Adolf Fredrik, Skeppsholmen; i Erkestift: hopsala,

Norrtelge, Waxholng Gefle, Söderhamn; i Linköpings stift:

Norrköpings S:t Olai, Norrköpings Hedvig, Norrköpings Norra,

Westervik; i Skara stift: Lidköping, Mariestad; i Strengnäs stift:

Trosa stadsförsamling, Örebro, Askersund; i Westerås sift: Sala

stadsförsamling; i Lunds stift: Malmö S:t Pétri, Malmö Caroli,

Malmö S:t Pauli, Skanör, Landskrona, Carlskrona stadsförsamling,

Carlshamn; i Göteborgs stift: Göteborgs Gustavi, Göteborgs Christinas,

Marstrand, Warberg; i Valmar stift: Borgholm; i Hernösands

stift: Umeå, Luleå, Sundsvall.

Af dessa äro fyra, Waxholm, Gefle, Söderhamn och Sundsvall,

förenade med mindre, på landet belägna områden, hvilka ej

utgöra särskilda församlingar.

64 pastorat utgöras af både stads- och landsförsamlingar, nemligen:

i Erkestift: Börstil, Öregrund, Enköping, Sigtuna, Hudiksvall:

i Linköpings stift: Linköping, Wadstena, Söderköping, Wimmerby,

Skenninge, Ekesjö; i Skara stift: Skara, Wenersborg,

Falköping, Hjo, Sköfde, Ulricehamn, Borås, Alingsås; i Strengnäs

stift: Strengnäs, Mariefred, Nyköpings Westra, Nyköpings Östra,

Södertelge, Eskilstuna, Thorshälla; i Westerås stift: Westerås,

Köping, Arboga, Linde, Nora, Säther, Falun, Hedemora; i Wexiö

stift: Wexiö, Jönköping, Grenna; i Lunds stift: Trelleborg, Lund,

Ystad, Helsingborg, Cimbrishamn, Munka Ljungby, Christianstad,

Sölvesborg; i Göteborgs stift: Kongelf, Uddevalla, Skee, Kongsbacka,

Falkenberg,, Halmstad, Laholm; i Calmar stift: Calmar,

Döderhult; i Carlstads stift: Carlstad, Christinehamn, Filipstad,

Amål; i Hernösands stift: Hernösand, Skellefteå, Piteå, Neder

Torneå, Brunflo; i Wisby stift: Wisby.

I sex af dessa sistnämnda 64 pastorat äro följande stadsförsamlingar

annexförsamlingar, nemligen: Östhammar till Börstil, Engelholm

till Munka Ljungby, Strömstad till Skee, Oskarshamn till

Döderhult, Haparanda till Neder Torneå och Östersund till Brunflo.

I alla de öfriga 58 pastoraten äro stadsförsamlingarne moderförsamlingar.

Betänk, ang. Eklog. Boställen.

5

34

1,253 pastorat bestå af endast landsförsamlingar.

Som ett pastorat (Göteborgs Christinse) har två kyrkoherdar,

utgör antalet af kyrkoherdebeställningar i Riket ett mer än antalet

af pastoraten, således 1,359.

Med kyrkoherdebeställningarne i följande 14 pastorat äro

bostadsboställen icke förenade, nemligen: i Upsala, Wenersborg,

Ulricehamn, Wexxö, Malmö S:t Petri, Malmö Caroli, Malmö S:t

Pauli, Trelleborg, Lund, Ystad, Landskrona, Christianstad, Kungsbacka,

Örgryte. Dessutom finnas eller komma att finnas några

kyrkoherdebeställningar, hvilkas innehafvare, enligt löneregleringarne,

hafva »rätt till fri bostad», utan att i desamma någon

viss lägenhet nämnes. Så är t. ex. förhållandet i Söderfors, Forsmarks,

Trollhättans och Höganäs pastorat samt i de blifvande

pastoraten Norrköpings Norra och S:t Johannes. I några af dessa

fall (t. ex. i Söderfors och Forsmarks pastorat) synas dock de

lägenheter, som blifvit af vederbörande till bostäder åt kyrkoherdarne

uplåtne, böra betraktas såsom boställen och vara underkastade

de föi,'' sådana i allmänhet gällande föreskrifter.

Antalet af bostadsboställen för kyrkoherdar i Riket torde i

det närmaste upgå till 1,340 ’)•

Af dessa äro i stad belägna 73 bostadsboställen i följande

pastorat, nemligen: i Stockholms stad: S:t Nicolai, S:t dåra, S:t

Jakob, S:t Gertrud (Tyska), Maria Magdalena, S:t Katarina, Ulrika

Eleonora, Fredrik (Finska), Hedvig Eleonora, Adolf Fredrik,

Skeppsholmen; i Erkestift: Öregrund, Norrtelje, Enköping, Sigtuna,

Waxholm, Gefle, Söderhamn, Hudiksvall; i Linköpings stift:

Linköping, Wadstena, Norrköpings S:t Olai, Norrköpings Hedvig,

Söderköping, AVestervik, Skenninge; i Skara stift: Lidköping, Hjo,

Mariestad, Sköfde, Borås; i Strengnäs stift: Strengnäs, Nyköpings

AVestra, Örebro, Askersund; i Wester ås stift: AVesterås, Köping,

’) Siffran, som ej kan med full säkerhet angifvas, enär det ej alltid kunnat afgöras

huruvida, der kyrkoherde har »rätt till fri bostad», bostadsboställe bör

anses vara med tjensten förenadt eller icke, torde dock i det närpiaste motsvara

verkliga antalet.

35

Arboga, Linde, Nora, Falun, Säter, Sala; i Wexiö stift: Jönköping,

Ojaby; i Lunds stift; Skanör, Helsingborg, Cimbrishamn, Munka

kjungky, Carlskrona, Carlshamn, Sölvesborg; i Göteborgs stift:

Göteborgs Gustavi, Göteborgs Christinse (ett bostadsboställe för

svenske och ett för tyske kyrkoherden), Kongelf, Marstrand, Uddevalla,

Warberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm; i Calmar stift;

Calmar, Borgholm; i Carlstad» stift: Carlstad, Christinehamn, Filipstad;

Amål; i Hemö sands stift: Hernösand, Umeå, Luleå, Sundsvall;

i Wisby stift: Wisby.

Af de 73 i stad belägna bostadsboställena höra

35 till följande af blott stadsförsandingar bestående 34 pastorat,

nemligen: de 11 Stockholm spastoraten; Norrtelge, Waxholm,

Gcfle, Söderhamn; Norrköpings S:t Olai, Norrköpings Hedvig,

Westcrvik; Lidköping, Mariestad; Örebro, Askorsund; Sala; Skanör,

Carlskrona, Carlshamn; Göteborgs Gustavi, Göteborgs Christina:

(med 2 boställen), Marstrand, Warberg; Borgholm; Umeå, Luleå,

Sundsvall;

37 till lika många pastorat, bestående af både lands- och stadsför

samling ar, nemligen: Öregrund, Enköping, Sigtuna, Hudiksvall;

Linköping, Wadstena, Söderköping, Skenningc; Hjo, Sköfdc, Borås;

Strengnäs, Nyköpings Westra; Westerås, Köping, Arboga, Linde,

Nora, Falun, Säter; Jönköping; Helsingborg, Cimbrishamn, Munka

Ljungby, Sölvesborg; Kongelf, Uddevalla, Falkenberg, Halmstad,

Laholm; Calmar; Carlstad, Christinehamn, Filipstad, Åmål; Hernösand

; Wisby ''); samt

ett till pastorat, bestående af blott landsförsamling: Öjaby.

1,267 bostadsboställen för kyrkoherdar skulle således vara belägna

på landet. Af dessa bostadsboställen höra

ett till pastorat, bestående af blott stadsförsamling: Trosa; och

19 till pastorat, bestående af både lands- och stadsförsarnlingar:

Börstil, Wimmcrby, Ekesjö, Skara, Falköping, Alingsås,

Mariefred, Nyköpings Östra, Södertelge, Eskilstuna, Thorshälla,

'') Ett af dessa bostadsboställen ligger i annexförsamling, nemligen kyrkoherdens

i Munka Ljungby pastorat i annexstaden Engélholm belägna bostadsboställe

36

Hedemora, Grenna, Skee, Döderhult, Skellefteå, Piteå, Neder

Torneå, Brunflo.

I 14 af sistnämnda 19 pastorat äro stadsförsamlingarne moderförsamlingar,

nemligen i Wimmerby, Ekesjö, Skara, Falköping,

Alingsås, Mariefred, Nyköpings Östra, Södertelge, Eskilstuna,

Thorshälla, Pledemora, Grenna, Skellefteå, Piteå.

I fem af pastoraten, Börstil, Skee, Döderhult, Neder Torneå,

Brunflo, äro stadsförsamlingarne annexförsamlingar.

1,247 på landet belägna bostadsboställen för kyrkoherdar skulle

således tillhöra pastorat, bestående af blott landsförsamlingar.

Behofvet af byggnader å bostadsboställena är naturligtvis väsentligen

beroende deraf huruvida jordbruk är med bostället förenadt

eller icke; och erfordras olika bestämmelser i afseende på

antalet af de laga husen för de boställen, som äro förenade med

jordbruk, och för dem, som sakna sådant. Om man antager, att

ett boställe, för att kunna anses vara förenadt med jordbruk, skall

omfatta minst så stora och goda ägor, som till besutenhet under

benämning af hemman, enligt hvad derom är stadgadt, erfordras,

så att alla vanliga ladugårdshus för jordens skötsel äro behöfliga,

måste de aldra flesta af kyrkoherdarnes bostadsboställen på landet

och äfven flertalet af deras bostadsboställen i stad räknas till

boställen med jordbruk.

Åtskilliga bostadsboställen finnas dock, förnämligast i stad,

men äfven några på landet, hvilka antingen sakna all jord utom

sjelfva tomten, eller ock omfatta så ringa jordområde (ofta endast

trädgård eller kryddland, stundom dock äfven någon mindre åker-,

ängs-, betes- eller skogsäga), att oj några eller åtminstone icke

alla vanliga ladugårdshus erfordras.

De uplysningar, som i detta afseende erhållits, äro ej så fullständiga,

att det alltid varit möjligt med full visshet afgöra hvilka

boställen böra anses vara förenade med jordbruk och hvilka sakna

sådant; dock torde till senare slaget kunna hänföras af bostadsboställen

på landet: de i Forsmarks, Söderfors, Högbo och Woxna

pastorat af Erkestiftet; det i Törnsfalla pastorat af Linköpings

stift; de i Silf bergs1) och Gustafs pastorat af Westerås stift;

och det i Styrsö pastorat af Göteborgs stift; samt af bostadsboställen

i stad: de i alla elfva Stockholmspastoraten; de i Waxholms

och Hudiksvalls pastorat af Erkestiftet; de i Linköpings, Norrköpings

Hedvigs och Westerviks pastorat af Linköpings stift;

det i Mariestads pastorat af Skara stift; det i Askersunds pastorat

af Strengnäs stift; det i Lindes pastorat af Westerås stift; xle i

Jönköpings och Ojaby pastorat i Wexiö stift; de i Munka Ljungby,

Carlskrona, Carlshamns och Sölvesborgs pastorat af Lunds stift;

de 3 bostadsboställena i Göteborg samt det i Marstrands pastorat

af Göteborgs stift; de i Calmar och Borgholms pastorat af Calmar

stift; det i Christinehamns pastorat af Carlstads stift; de i Umeå

och Sundsvalls pastorat af Hernösands stift; samt det i Wisby

pastorat af Wisby stift; äfvensom möjligen något eller några,

ehuru säkerligen ej många andra bostadsboställen.

Antalet af kyrkoherdars bostadsboställen utan jordbruk torde

således kunna beräknas ungefär till 8 på landet och 35 i stad eller

tillhopa 43, hvadan antalet af de med jordbruk förenade boställena

skulle blifva 1,259 på landet och 38 i stad eller tillhopa 1,297.

I afseende på dels antalet och beskaffenheten af de laga husen

samt dels församlings och kyrkoherdes ömsesidiga skyldighet att dem

bygga och underhålla är, såsom af hvad förut blifvit nämndt torde

framgå, för närvarande, beträffande de på landet belägna bostadsboställen

för kyrkoherdar, i allmänhet stadgadt i K. Res. på allmogens

besvär den 1 Aug. 1727, § 12, 26 Kap. 2 § B. B., K. Res.

på presterskapets besvär den 10 Aug. 1762, § 4, K. Kung. den 6

Nov. 1863 och K. Förord, den 27 April 1877:

l:o) i fråga om husens antal och beskaffenhet,

att ovilkorligen skola finnas tretton laga hus: l:o) och 2:o)

sätesbyggning, innehållande tre boningsrum, kök och förstuga,

3:o) brygghus, 4:o) bod, 5:o) visthus, 6:o) fähus och stall, 7:o)

källare, 8:o) drängstuga, 9:o) svinhus, 10:o) vagnshus eller red

'') Till detta pastorat kommer dock jord framdeles att inköpas.

38

skapslider, Iko) hernligthus, 12:o) fårhus och 13:o) en sädeslada

med loge och 2 golf;

att dessutom två hus, torkhus '' eller badstuga samt ett ytterligare

fähus, kunna föreskrifvas; och

att, utom hemligthuset, sädesladan med loge och 2 golf samt

det ytterligare fähuset, hvilka byggnaders storlek lämpas efter

behofvet i hvarje fall, de öfriga husen skola vara af vissa, till

längd och bredd bestämda dimensioner;1) samt

2:o) livad anyår byggnads- och underhållsskyldigheten,

dels att de förstnämnda sex husen: sätesbyggning, brygghus,

bod, visthus samt fähus och stall, skola byggas af församlingen.,

men de öfriga sju: källare, drängstuga, svinhus, vagnshus eller

redskapslider, hernligthus, fårhus, sädeslada med loge och 2 golf,

äfvensom torkhus eller badstuga och det ytterligare fähuset, när

dessa två hus finnas, af kyrkoherden; och

dels att församlingen och kyrkoherden gemensamt underhålla de

sex hus, församlingen har skyldighet att bygga, hvaremot de öfriga

husen underhållas af kyrkoherden ensam.

Från hvad sålunda i allmänhet är för kyrkoherdars bostadsboställen

på landet stadgadt förekomma dock åtskilliga undantag:

ko) I fråga om antalet och beskaffenheten af de laga husen.

Redan i K. Förordn. den 17 Dec. 1734 »angående prästegårdarnes

byggande i Skåne» meddelas i afseende på antalet och beskaffenheten

af de laga husen andra bestämmelser, än söm i 1734

ars lag äro lör prestgårdarne i det öfriga Riket gifna; och i de

sedermera angående prästgårdsbyggnader i Skåne utfärdade förordningar

den 17 Mars 1824, den 5 Oktober 1839, den 3 Februari

1860 och den 16 December 1870 föreskrifvas fortfarande för prestgårdarne

på landet i denna provins andra och annorlunda beskaffade

hus, än de, som äro för prestgårdarne i det öfriga Riket

stadgade. • Sistnämda, ännu gällande förordning föreskrifver sålunda

t. ex. ett karaktershus med minst 9 boningsrum jemte kök

'') Om stallet sägs dock endast, att det skall innehålla sex spiltor.

39

och spiskammare samt, bland andra hus, torfbod, vedbod och

mangelbod, men deremot ej ovilkorligen spanmålsbod.

Hvad Halland angår, torde i följd af stadgandet i 12 § af

1727 års resolution på allmogens besvär, att »i Skåne och Halland

förblifver tillsvidare som härtills vanligit varit», gammal sedvänja

på åtskilliga ställen hittills varit bestämmande i afseende på både

antalet och beskaffenheten af de laga husen; dock synes, såvidt af

tillgängliga uplysningar kunnåt inhämtas, i afseende på antalet ej

någon väsentlig olikhet i allmänhet äga rum mellan denna provins

och det öfriga Riket; hvaremot i afseende på beskaffenheten

särskilt af sätesbyggningarne förekommer, att, der sådan byggning

af ålder varit rymligare än lag säger, församling fått sig

ålagdt att fortfarande bygga sådan sätesbyggning, som vanlig varit,

äfvensom att församling, som af ålder haft skyldighet förse prestgården

med all nödig byggnad, förpligtats bygga sådan sätesbyggning

som skäligen kunde anses motsvara pastors behof.1)

För Gotland gäller ännu den s. k; konventionsstadgan af den

20 Sept. 1648, hvars 3:dje punkt lyder: »Om prestgård sbyggnad är

så beslutadt, att vid hvar prestgård skall hållas en syn och då.

rätteligen pröfvas och stadgas hvilka hus kunna vara nödiga och

hvilka till öfverflöd. De som nödiga äro, skola af allmogen hållas,

de andra efter handen afskafläs. Dock lofvar presterskapet sig

vela emot sina åhörare häruti vara discrete och icke alltid låta

husen flickas utan allena när höga nöden det kan fordra och kräfva.»2)

I följd af denna stadga torde de föreskrifter, som i afseende

på antalet och beskaffenheten af de laga husen å prestgårdar gälla

1) Se K. M:ts dom . den 5 Juli 1836 rörande Tvååkers prestgård och K. M:ts dom

den 8 Mars 1849 rörande Wärö prestgård.

2) Denna stadga har sedermera blifvit ytterligare bekräftad genom K. Ees. d. 30

Okt. 1747, d. 28 Sept. 1752, d. 29 Nov. 1756, d. 31 Juli 1783 och d. 21 Nov.

1786, genom hvilka resolutioner stadgan dock icke i fråga om prestgårdsbyggnad

blifvit förändrad. Genom K. Res. d. 29 Nov. 1756, § 78, tilläts kyrkoherdarne

och församlingarne på Gotland att rörande de nödiga husen med

hvarandra träffa konventioner, hvilka borde vid tinget öfverses samt af landshöfdingen

och konsistorium till beständig efterrättelse stadfästas.

40

för det öfriga Riket, icke vara tillämpliga på Gotland, der antalet

och beskaffenheten af de laga husen beror på hvad vid syn för

hvarje prestgård funnits nödigt eller på innehållet af den behörigen

stadfästade konvention, som härutinnan kan vara emellan

kyrkoherde och församling ingången. Erhållna uppgifter rörande

de nuvarande laga husen å prestgårdarne derstädes föranleda likväl,

att för närvarande i allmänhet ej någon olikhet äger rum, i

afseende på de laga husens antal och beskaffenhet, emellan Gotland

och det öfriga Riket.

Några andra undantägsförhållanden i detta afseende inom

öfriga delar af Riket äro ej bekanta vidare, än att i Söderfors

pastorat af Erkestiftet, enligt löneregleringen, kyrkoherdens bostad

skall innehålla sex rum och kök.

2:o) I fråga om byggnads~ och underhållsskyldigheten.

Undantagsförhållanden från hvad i detta afseende i allmänhet

är stadgadt förekomma flerestädes, dels i följd af veterligen meddelade,

särskilda stadganden eller ingångna öfverenskommelser för

hela landsorter eller vissa pastorat, dels ock på grund af gammal häfd.

De uplysningar, som erhållits beträffande dessa undantagsförhållanden,

äro ej så fullständiga, ej heller, särdeles hvad angår

de undantagsförhållanden, som grunda sig på häfd, så tillförlitliga,

att någon noggrann redogörelse kan lemnas för alla befintliga afvikelser

från allmänna lagens föreskrifter härutinnan, helst mångenstädes,

der undantagsförhållande å någondera sidan påstås ägä

rum, utan att något särskildt Kongl. Maj:ts eller domstols beslut,

utan endast äldre öfverenskommelse eller gammal häfd till stöd

derför åberopas, frågan härom torde vara så tvistig, att den endast

genom rättegång kan afgöras.

För de undantagsförhållanden, som uppgifvits eller eljest äro

bekanta, skall här nedan stiftvis redogöras.

Erkestiftet.

I Forsmarks, Söderfors och Woxna pastorat äro, enligt löneregleringarne,

kyrkoherdarne befriade från byggnads- och under

-

41

hållsskyldighet, hvilken åligger ägarne till Forsmarks, Söderfors

och Woxna bruk.

Linköpings stift.

1 det blifvande Törnsfalla pastorat får församlingen skyldighet

att upföra och för framtiden underhålla tillräckligt boningshus

och nödiga uthus, hvadan kyrkoherden derstädes ej kommer att

få någon byggnads- och underhållsskyldighet (K. Er. d. 20 Apr.

1866).

Westerås stift.

Enligt de upgifter och uplysningar, som lemnats af konsistorium

och presterskapet samt erhållits af löneregleringarne, hafva

inom sextioåtta af stiftets pastorat församlingarne genom äldre

konventioner, af hvilka de flesta ingåtts åren 1687 och 1688, åtagit

sig all byggnadsskyldighet och all eller största delen af underhållsskyldigheten

å prestgårdarne, hvilken församlingarnes skyldighet

för trettiosex pastorat]) i löneregleringarne finnes bekräftad.

I ett och annat af dessa sextioåtta pastorat åligger det

kyrkoherden att sjelf bekosta mindre reparationer.

I några få pastorat är byggnadsskyldigheten delad emellan

kyrkoherden och församlingen på annat sätt än i allmänhet är

stadgadt och alltid så, att församlingen fått sig tillagd större del

af denna skyldighet än församlingen enligt lag tillkommer.* 2)

Wexiö stift.

I Oj aby och Härlöfs af blott landsförsamlingar bestående pastorat

hafva församlingarne af ålder ensamme bekostat byggandet

'') Bland dessa pastorat är äfven Engsö, der ägaren till Engsö säteri tillsläpper

alla materialier till prestgårdsbyggnaden och arbetet bekostas af underlydande

tiondegifvare.

2) Sådant är förhållandet i Ramnäs, Himmeta, Medåkers, Westra Fernebo och

Kila pastorat.

Betänk, ang. Ekles. Boställen.

6

42

och underhållet af pastoratets i staden Wexiö belägna kyrkoherdeboställe.

'')

Lunds stift.

Skåne. Kyrkoherdarne derstädes hafva af ålder och innan

provinsen blef med Sverige förenad haft skyldighet att ensamme

bygga och underhålla de laga husen å prestgårdarne på landet.

Denna kyrkoherdarnes skyldighet omnämnes i K. Res. och För kl.

den 13 Dec. 1672 på Allmogens besvär, § 4, i 12:te punkten af

K. Förordn. den 16 Oktober 1723 om Skånska presterskapets upbörd

samt i de förut omnämnda, rörande prestgårdsbyggnader i

Skåne, utfärdade särskilda förordningar, i hvilka det heter, att

denna skyldighet åligger »boställshafvarne ensamme utan något

församlingens deltagande, ehvad kyrkoherden ripbär helgonskyld

eller ej».2)

I denna provins hafva således församlingarne ej någon byggnads-

och underhållsskyldighet å prestgårdarne.

Blekinge. Uti en af Kong!. Maj:t den 9 Juni 1747 stadfästad

förening emellan presterskapet och allmogen i Blekinge om

presträttigheterna stadgas i ll:te punkten:

'') Genom K. B. den 23 Febr. 1838 har fastställelse meddelats å en för detta

stift å prestmöte 1836 ingången öfverenskommelse, enligt hvilken, öfverloppsbyggnad

(i K. Br. kallad öfverbyggnad), bestående, å prestgård, af hel öfvervåning

på sätesbyggning samt, å bostadsboställe för komminister, af hel öfvervåning

på sätesbyggning och derjemte af drängstuga, der sådan ej förut är

bland de laga husen insynt. skall ersättas, efter värdering af en utaf prestman

bestående byggnadskomité, med högst 500 kr. (333 rdr 16 s:r bio) å

prestgård och högst 200 kr. (133 rdr 16 s:r bio) å bostadsboställe för komminister,

sålunda att ersättningen årligen amorteras »genom en supponerad årlig

betalning af sex procent af primitiva summan»; af hvilka sex procent en del

anses »såsom ränta, beräkuad till fem procent, och återstoden såsom afbetalning

å capitalet, hvarigenom öfver»(lopps)»byggnads-summan skulle efter bankometod

hel och hållen försvinna på omkring trettiosju års tid». Efterträdaren

är alltid skyldig att gälda hvad af dylik ersättning kan vid hans tillträde befinnas

icke vara sålunda amorteradt.

2) Helgonskyld är en gammal, ända sedan 13:de seklet i de fordna danska provinserna

från jorden utgående afgift, som ursprungligen varit afsedd till uppehållande

af sången i kyrkorna och understöd åt skolorna, men som sedermera

på åtskilliga ställen blifvit tillagd presterskapet.

43

»I)cn så kallade helgonskylden betala de socknar, hvilka efter

förra vanligheten och Kongl. resolutioner den utgjort, och blifver

allmogen deremot, enligt nu skedd öfverenskommelse, fri för

prestgårdsbyggnad».*)

I de aldra flesta pastoraten inom denna provins hafva emellertid

sedermera församlingarne deltagit efter lag i prestgårdsbyggnad,

men deremot sluppit helgonskyld. Endast i Asarums,

Mjellby och Gammalstorps pastorat upburo kyrkoherdarne helgonskyld

mot skyldighet att ensamme bebygga och underhålla prestgårdarne.

Af löneregleringarne för dessa tre pastorat omnämner

endast den för Gammalstorps pastorat helgonskyld, såsom fortfarande

utgående till kyrkoherden, hvadan i detta pastorat byggnads-

och underhållsskyldigheten hädanefter såsom hittills torde

åligga kyrkoherden ensam. För Mjellby pastorat bestämmer lönereglerigen,

att församlingen, som befrias från utgörande af helgonskylden

till kyrkoherden, deremot åligger »enligt författningarne»

fullgöra byggnadsskyldigheten å prestgården. I löneregleringen

för Asarums pastorat namnes ej något om huru med byggnadsoch

underhållsskyldigheten förhållas skall.

I Hellaryds pastorat åligger, enligt löneregleringen, byggnadsoch

underhållsskyldigheten »af mangården vid kyrkoherdebostället

med hvad dertill hörer församlingarne men af ladugården och

öfriga för jordbruket erforderliga hus boställsinnehafvaren»; och

är således i detta pastorat byggnads- och underhållsskyldigheten

delad emellan pastor och församling på annat sätt, än som i allmänhet

är stadgadt.

Göteborgs stift.

Bohus län. Inom denna provins äger veterligen endast det

undantagsförhållande rum, att i Styrsö pastorat församlingen ensam,

enligt'' gammalt bruk, bygger och underhåller alla de laga

husen å prestgården.

’) Härifrån undantogs dock allmogen i Jemsjö socken, som skulle slippa helgonskyld,

men deltaga i prestgårdsbyggnad.

44

Halland. Innan Halland blef med Sverige förenadt, fanns

veterligen icke något allmänt stadgande om huru med byggnadsskyldigheten

å prestgårdarne derstädes förhållas skulle. Inom

åtskilliga gäll af denna provins hafva dock, i olikhet med hvad i

Skåne ägde rum, församlingarne af ålder byggt och underhållit

alla eller en del hus å prestgårdarne. Uti de fördrag, genom

hvilka Halland med Sverige förenades,1) tillförsäkrades presterskapet

i Halland likasom öfriga innebyggare i denna provins att

bibehålla dittills åtnjutna privilegier, rättigheter och förmåner, såvidt

de icke stredo mot Sveriges leges fundamentales. Denna

försäkran har, hvad presterskapet angår, sedan blifvit uprepad

dels i Malmö Recess den 18 September 1662, § 9, och dels i en

emellan presterskapet och allmogen i Halland den 29 Juni 1722

ingången, af Kongl. Maj:t den 26 Februari 1723 och den 22

Februari 1804 faststäld förening, i hvilken det heter, att »presterskapet

i Halland bibehålies och handhafves vid de inkomsters,

förmåners och rättigheters nyttjande, hvilka i förmågo af gamla

tiders ordinantier, Kongl. Förordningar och resolutioner, uprättade

föreningar och uråldrigt bruk samt loflig sedvana dem tillkomma

och äro tillständige vordne».

Kongl. Resol. den 28 No v. 1660 för Göteborgs stift, till

hvilket sedan år 1646 Halland hörde, innehåller i 3 §,'' att hvad

»allmogen hav varit van till att giöra till prästgårdarnes byggning

och vidmakthållande där i provincien, därtill skall han ock af

dem, som vederbör, härefter hållen blifva, att prästgårdarne måtte

vidmakthållne varda».

Deremot sägs i en den 27 Nov. 1680 utfärdad Kongl. Res.

på Biskopens i Göteborg insinuerade punkter, 28:de §: »Åt prästgårdarne

så i Halland, som i Bohus län och Westergjöthland, må

i följe af Sveriges lag med deras vederbörliga hus utaf allmogen förses

och vidmagthållas, däröfver åligger General Gouvenören och

Landshöfdingen hvar å sin tillbörliga ort hand åt hålla».

'') Fredsfördraget i Brömsebro den 13 Aug. 1645, § 27, Tostrupska Fridspunkterna

den 18 Febr. 1658, § 13, fredsfördraget i Boskild den 26 Februari 1658,

§ 9, och fredsfördraget i Köpenhamn den 27 Maj 1660, §§ 11, 12.

45

En den 16 Mars 1689 meddelad Kongl. Resolution på besvär

af allmogen i Halmstads, Höks och Tönnersjö härader uttalar

åter, att med byggnads- och underhållsskyldigheten- å prestgårdarne

skulle förhållas efter som förut vant vanligt. )

Uti Kongl. Instruktionen för kyrkoinspektorerne i Halland

den 30 Augusti 1697 förekommer den, påtagligen icke med verkliga

förhållandet åtminstone öfverallt i Halland öfverensstämmande

upgiften, att i denna provins skulle hafva varit vanligt, att prestgårdarne

byggdes och underhöllos af presterne. 23 § af denna

instruktion innehåller nemligen: »Såsom både uti husesyns- och

kyrkoordningen är förordnadt huru med prästgårdarnes byggnad

förhållas skall, besynnerligen här uppe i landet, hvarest allmogen

i'' socknarne dem underhålla, men der nedre i Halland blifva byggda

och underhåldne af prästerna eftersom förr varit vanligit; thy åligger

jemväl Inspektören att hafva ett noga inseende det prestgårdarne

vid de kyrkior som sortera under hans inspection måge icke allenast

med huus och byggnadh hållas behörigen vid mackt, utan

och vähl häfdas och bruukas, isynnerhet böör Inspektören därom

på vederbörlig ort giöra påminnelse, när han finner något eftersat

blifva, på det derigenom måtte kunna betagas den klagan,

som kyrckioherdarnes successorer elliest torde föra öfver prästegårdarnes

missbyggiande och vahnbruuk».

Denna upgift har emellertid, såsom straxt skall nämnas, haft

inflytande på lagskipningen.

’)■ I 4:de § af denna resolution sägs: »Så föfhålles härmed» (om byggnads- och

underhållsskyldigheten å prestgårdarne) »efter den sist gjorda afhandlingen

och förordningen emellan presterna och åhörarne samt ortens gamla göda och

alla tiders öfliga sedvänja; och så framt presterne tillförene varit vahne att

sjelfva bebyggia och vidmakthålla sina prestegårdar utan någon allmogens

gravation the» (allmogen t) »också för thetta besväret nu hädanefter äfven väll

måga befrias, theröfver Kongl. Rådet, General Gouvernören, Landshöfdingen

och Biskopen noga inseende hafva att allmogen må med intet mera belastas,

än tillbörligt är, och presterna ej heller betagas hvad the med gode skäl bevisa

kunne sig uti en och annan måtto vara berättigade till.» (Jfr. K. Res.

på presterskapets i Göteborgs stift besvär den 6 Febr. 1714, § 15, K. Res.

på presterskapets i Halland och Göteborgs stift besvär den 27 Maj 1719, § 6,

och K. Res. för presterskap^ i Göteborgs stift och Halland den 1 Aug. 1720, § 13.)

46

Sedan genom Kongl. Ees. på allmogens besvär den 25 Maj

1720, § 41, bestämmelse meddelats om hvilka sju laga hus allmogen

borde å prestgårdarne bygga, sägs i 4:de punkten af presterskapots

privilegier den 16 Okt. 1723,’) att presterskapet hade att

vid prestgårdsbyggnad åtnjuta hvad 41 § i 1720 års resolution

presterskapet tilläde eller ock hvad uti somliga orter allmogen

genom konventioner sig åtagit, så vida de skäligen sig deröfver

icke besvärade, och att, hvad Skåne, Halland. Blekinge och Bohus

län vidkomme, presterskapet skulle efter fredsfördragen och Malmö

Recess njuta under vanlig frihet sina prestgåirdar äfvensom de

inkomster och förmåner, som de i kraft af fredsfördragen och

Malmö Recess af ålder haft; och skulle presterskapet i Skåne och

Halland uti upbörd och inkomst af sina åhörare rätta sig alldeles

efter den förordning, som uppå dåvarande Riksdag komme att göras.

En sådan förordning för Skåne har visserligen samma dag, den

16 Oktober 1723, blifvit utfärdad, hvilken i 12 punkten innehåller

stadgande om presternas uteslutande byggnads- och underhållsskyldighet

å prestgårdarne derstädes; men någon motsvarande

förordning för Halland har veterligen ej utkommit.

I 12:te § af K. Res. på allmogens besvär den''l Aug. 1727

stadgas, att hvad Skåne .och Halland angår, så förblifver derstädes

(i afseende på prestgårdarnes bebyggande) tills vidare som härtills

vanligt vant.* 2)

K. Res. på presterskapets besvär den 7 Juli 1752, 9 §, förcskrifver,

att syningsmiin för deras å prestgårdar förrättade husesyner

al tillträdaren undfå arvode och betalning »och det så mycket

mer, som kyrkoherdarne på en del orter undfå så kallad helgonskyld

för prestgårdarnes byggnad och underhållande.»

År 1754 ingals till Kongl. Magt af riksdagsmannen för Södra

Halland, Paul Svensson, en »underdånig supplique», att allmogen i

Södra Halland måtto bibehållas vid 12 S i K. Res. den 1 Auff. 1727- hvarpå Kongl. Magt i resolution den 29 Nov. 1754 svarade, att

'') Jfr. p. 17.

2) Jfr. p. 20.

47

alldenstund 1727 års resolution i 12 § tydligen stadgade, att med

pre stgård sbyggn ad er i Halland såväl som i Skåne skulle förblifva

som vanligt varit; ty borde ock allmogen i Södra Halland efter

dess i förberörde måtto gjorda ansökning dervid handhafvas.

Dessa nu anförda stadganden hafva hufvudsakligen legat till

grund för lagskipningen i fråga om byggnads- och underhållsskyldigheten

& de Halländska prestgårdarne; men olika åsigter

hafva på olika tider hos domstolarne och äfven hos Kongl. Maj:t gjort

sig gällande i afseende på rätta förståndet af berörda stadganden.

Då i 1697 års instruktion för kyrkoinspektorerne i Halland

upgifves, att i Halland skulle förr varit vanligt, att kyrkoherdarne

sjelfve byggde och underhöllo sina prestgårdar, samt 12 § i 1727

års resolution på allmogens besvär stadgar, att i Halland härutinnan

skulle förblifva såsom dittills varit vanligt, hvilken resolution x

denna del .genom K. Res. d. 29 Nov. 1754 (på riksdagsmannen

Paul Svenssons und. supplique) ytterligare bekräftats, hat man

stundom velat anse all byggnads- och underhållsskyldighet å prestgårdarne

åligga kyrkoherdarne. Denna åsigt synes vara uttalad

i Kongl. Maj:ts dom dgn 17 Jan 1780 i tvist emellan kyrkoherden

i Pjärås och Förlanda pastorat samt församlingen, angående ifrågasatt

skyldighet för församlingen att deltaga i prestgårdsbyggnad

derstädes; uti hvilken dom yttras, att alldenstund icke allenast

Kongl. Instruktionen för kyrkoinspektorerne i Halland den 30

Aug. 1697 uttryckligen innehåller, att pi’esterna der böra bygga

prestgårdarne efter som förr varit vanligt, utan ock Kongl. Res.

den 1 Aug. 1727 uti 12 §, som tillika med 26 Kap. 2 § B. B.

föreskref allmogens skyldighet i allmänhet med prestgårdars byggande,

med tydeliga ord derifrån undantoge allmogen i Skåne

och Halland, hvarmed borde förhållas efter vanligheten, hvilken

hade sitt afseende på de författningar, som i orten varit allmänneligen

gällande, hvartill komme, att Kongl. Maj:t än ytterligare - genom resolution den »9» November 1754’) uppå Södra Hallands

*

’) Någon resolution af den 9 Nov. 1754 rörande detta ämne har ej i Eiksarkivet

kunnat anträffas. Kongl. Ees. af den 29 November 1754, för hvars innehåll

48

allmoges und. besvär förordnat, att med prestgårdsbyggnad i Skåne

och Halland borde förblifva såsom vanligt varit, och förty befriat

allmogen i Södra Halland derifrån, fördenskull befriades Fjärås

och Förlanda församlingars innevånare från prestgårdsbyggnad.

På grund af denna dom åligger kyrkoherden i Fjärås och

Förlanda pastorat ännu ensam all byggnads- och underhållsskyldighet

å prestgården.

De skäl, som ligga till grund för detta domslut, torde lika

väl kunna gälla för alla prestgårdar i Halland eller åtminstone i

Södra Halland, hvadan det då verkligen synes hafva varit Kongl.

Maj:ts mening, att i allmänhet presterna i Halland borde ensamme

bygga och underhålla sina prestgårdar.

Denna åsigt har emellertid aldrig sedermera gjort sig gällande;

men i stället har den uppfattning uttalats, att då i 1752

års resolution på presterskapets besvär, 9 §, sägs, att syningsmän

för husesyner å prestgård vore berättigade till arvode af tillträdaren,

»och det så mycket mer som kyrkoherdarne på en del orter

undfå så kallad helgonskyld för prestgårdarnes byggnad och underhållande»,

så vore dermed också förklaradt, att denna afgift öfverallt,

der den kyrkoherdarne tillkomme, erlades med vilkor, att de

ensamme skulle, utan församlingarnes betungande, bygga och

underhålla sina prestgårdar, hvadan således församlingens frihet

från byggnads- och underhållsskyldighet å prestgården skulle vara

beroende deraf, huruvida helgonskyld till kyrkoherden erlades

eller icke.

Genom Kongl. Maj:ts dom den 9 Juli 1781 emellan Knäreds

socknemän och kyrkoherden derstädes förklarades, att då, enligt

1752 års resolution på presterskapets besvär, helgonskyld upbäres

af kyrkoherdarne till prestgårdarnes byggnad och underhållande,

fordrade billigheten att de kyrkoherdar, som icke åtnjöte helgonskyld,

med prestgårds byggnad och underhållande försåges; i följd

hvaraf, och då Knäreds socknemän, som ej visat, att de i äldre tider

förut redogjorts, angår dock egentligen ej Skåne och innehåller icke, att allmogen

i södra Halland befriats från prestgårdsbyggnad.

49

varit frikallade från skyldighet att bygga och underhålla prestgård,

icke påstått, att de erlagt helgonskyld, men deremot ej

mindre uti denna än långt flera församlingar i Halland från äldre

tider varit vanligt, att de församlingar, som icke erlagt helgonskyld,

varit skyldiga besörja prestgårdsbyggnaden, socknemännen

förpligtades att prestgården förse och underhålla med laga hus

(d. v. s. med de 7 laga husen).

Samma upfattning har äfven gjort sig gällande i K. Göta

Hofrätts utslag den 22 April 1803, genom hvilket, enär kyrkoherden

i Ormevalla undfår helgonskyld, som, enligt 1752 års resolution

på presterskapets besvär, upbäres till prestgårds-byggnadens

underhåll, pastoratsboarne befriats från all byggnadsskyldighet å

prestgården; i följd af hvilket utslag kyrkoherden i Örmevalla

ännu har ensam all byggnads- och underhållsskyldighet å sitt bostadsboställe.

-

Denna åsigt, eller att upbärandet af helgonskyld skulle för

kyrkoherden medföra åliggande att ensam bygga och underhålla

prestgården, har dock sedan blilvit af domstolarne frånträdd; och

i domar, som på senare tider af Kongl. Maj:t rörande prestgårdsbyggnader

i Halland meddelats, har förklarats, dels att erläggandet

af helgonskyld icke befriar församling från prestgårdsbyggnad,

enär icke någon äldre eller nyare författning stadgar, att helgonskyld

tillfaller kyrkoherden med förbindelse för honom att hålla

husen å prestgården vid magt (Kongl. Maj:ts dom ang. Grimethons

prestgård den 29 Jan. 1819 och Kongl. Maj:ts dom ang. Tvååkers

prestgård den 5 Juli 1836), och dels att i allmänhet församling

är skyldig enligt 26 Kap. 2 § B. B. bygga och underhålla deri

omförmälda sju laga hus, men att församlingens byggnads- och

underhållsskyldighet beträffande öfriga laga hus beror på hvad

som kan visas hafva i detta afseende af ålder ägt rum, enär dervid

borde, enligt 12 § i 1727 års resolution på allmogens besvär,

förblifva. Så hafva församla garn e i Grimethons och Tvååkers

pastorat genom Kongl. Maj:ts två nyssnämnda domar fått sig

ålagdt att bygga och underhålla alla laga husen, enär visadt blif.

Betänk, ang. Eklest. Bast allen

7

50

vit, att sådan skyldighet af ålder ålegat församlingarne i dessa

pastorat. Deremot hafva församlingarne i Thorups pastorat genom

K. Göta Hofrätts utslag den 18 Mars 1846 och i Slättåkra pastorat

genom K. Maj:ts utslag den 18 Mars 1851 förklarats icke kunna

åläggas att bygga flera än de sju laga husen, enär ej kunnat visas,

att församlingarne dertill på grund af åtagande eller gammal sedvänja

vore förbundna.

Som i afseende på byggnadsskyldigheten å prestgårdarne i

Halland af ålder olika förfarits på olika ställen och lagstiftningen

äfven på olika tider blifvit olika tillämpad, äga härutinnan ganska

omvexlande förhållanden rum uti de särskilda pastoraten. Sålunda

äro i två pastorat, Fjärås och Ormevalla, kyrkoherdarne ensamme

skyldige bygga och underhålla prestgårdarnes alla laga

hus. De i öfrigt tillgängliga upgifter föranleda, att i tjugofyra

pastorat byggnads- och underhållsskyldigheten åligger församlingarne

ensamma och att i tre pastorat denna skyldighet är emellan

kyrkoherdarne och församlingarne delad på annat sätt, än i allmänhet

är stadgadt, i alla tre fallen så, att församlingarne bygga

och underhålla mera, än som enligt 26 K. 2 § B. B. församling

i allmänhet tillkommer. I de öfriga fjorton, af blott landsförsamlingar

bestående pastoraten i Halland synes med byggnads- och

underhållsskyldigheten å prestgårdarne efter allmän lag förhållas.

Calrnar stift.

Enligt upgift från vederbörande presterskap, skall i alla pastorat

på Oland, utom i Kastlösa samt As och Ventlinge pastorat,

den landssed äga rum, att församlingarne ensamma bygga och

underhålla alla de laga husen å, prestgårdarne. Något allmänt

stadgande eller någon allmän öfverenskommelse har dock icke till

stöd för denna landssed upgifvits. Uti ett den 12 Dec. 1876 meddeladt

utslag har, oaktadt åberopandet af denna landssed, Kong!.

Maj:t dock förklarat Södra Möckleby och Smedby församlingar

icke kunna förpligtas bygga och underhålla de laga hus,-Indika,

51

*

enligt 4 § i K. Ees. på presterskapets besvär den 10 Aug. 1762,

borde af kyrkoherden byggas och underhållas.

Carlstads stift.

I Hammare* prebendepastorat åligger, enligt Kongl. res. den

15 Juli 1803, kyrkoherden ensam all byggnads- och underhållsskyldighet

å prestgården; hvaremot, enligt stadgande i löneregleringarne,

uti Näsräms och Gåsborns pastorat samt, enligt upgift,

äfven i Brattfors pastorat församlingarne äro skyldiga att alla de

laga husen å prestgårdarne bygga och underhålla.

Hernösands stift.

Det hav blifvit påstådt, *) att i hela Norrland den seden skulle

vara gängse, att församlingarne byggde alla husen å prestgårdarne;

och i afgifna yttranden från ett par prestman i stiftet förekommer

den upgiften, att i Westerbotten och Norrbotten församlingarne

skulle vara skyldige att bygga och underhålla prestgårdarnes alla

laga hus; till stöd för hvilken upgift hufvudsakligen åberopats

K. Maj:ts resolution öfver presterskapets i Westerbotten insinuerade

desiderier den 27 Nov. 1680* 2) samt så kallade Landstingsbeslut,

ett i Juli månad 1681 och ett af den 24 Mars 1688.3)

De upplysningar, som från öfrige prester inom detta stift erhållits,

gifva emellertid vid handen, att i de flesta pastorat såväl

'') Se Lindes Kamerallagfarenhet. Andra upl. p. 96, jfr. not. 6.

2) Denna resolution innehåller härom: »Hvad presterskapet uti denna landsorten

angående prestgårdsbyggningarne andragit, det remitterar Hans Kongl. Maj:t

till Landshöfdingarnes vidare skärskådande med nådig vilja och befallning att

maintenera dem vid det, som af ålder var och brukligt varit häfver, efter som

den ortens särskilda natur och egenskap torde tilläfventyrs fordra något mera

än hvad annorstädes gängse är och allmogen det icke eller för någon tunga

räkna må.»

3) Enligt tillgängliga transsumt af dessa så kallade Landstingsbeslut, innehåller

det förra, att »landstingsmännen fullkomligen slutit, att prestegårdshusen skola

efter lag och Kongl. Förordningar och gammalt bruk nödtorfteligen upsätjas

och sedan af det vördiga presterskapet likmätigt Kongl. Husesyns-ordningen

vidmakthållas», samt det senare, som angifves vara uprättadt i Skellefteå

socken, att »allmogen måste blifva vid det gamla bruket» härutinnan.

52

A

inom Westerbotten och Norrbotten som inom öfriga delar af stiftet

med byggnads- och underhållskyldighet af prestgårdarnes laga hus

efter allmän lag förhålles.

Endast för fyra pastorat äro afvikelser från detta allmänna

förhållande upgifna, nemligen för Bygdeå och Löfångers pastorat

der byggnads- och underhållsskyldigheten på grund af, bland annat,

särskilda Konungens Befallningshafvandes resolutioner anses åligga

församlingarne ensamma, Nysätra pastorat, der alla de laga husen

å prestgården, utom ett »får- eller svinhus», skola af församlingarne

byggas och underhållas, samt Råneå pastorat, der, enligt konvention,

församlingen bygger alla de laga husen, hvilka deremot med

undantag af »ladorna» underhållas åf’ kyrkoherden.

A prestgården i biskopens prebendepastorat Säbrå underhållas

vissa delar af den mer än vanligt rymliga, med bidrag af biskopen

och af allmänna medel upförda sätesbyggningen af biskopen, enligt

en emellan honom och församlingen träffad öfverenskommelse.

Wisby stift.

På grund af den förnt omnämnda 3:dje punkten i konventionsstadgan

den 20 September 1648, äro kyrkoherdarne fria från all

byggnads- och underhållsskyldighet å prestgårdarne i detta stift,

hvilken skyldighet åligger församligarne ensamma.

Angående de i stad belägna bostadsboställen för kyrkoherdar har

redan blifvit nämndt, att på dessa bostadsboställen icke äro tillämplige

nu gällande föreskrifter i fråga om antalet och beskaffenheten

af de laga husen å prestgårdar på landet, utan att , antalet och

beskaffenheten af de laga husen å prestgårdar i stad i allmänhet

torde böra bestämmas af synerätt efter som för hvarje fall pröfvas

nödigt, äfvensom att byggnads- och underhållsskyldigheten af de laga

husen å dessa prestgårdar på grund af 7:de punkten i presterskapets

privilegier den 16 Oktober 1723 och 26 kap. 3 § B.B. åligger

församlingen ensam, så att kyrkoherden, beträffande dessa hus, ej

53

liar något annat åliggande än att vårda dem, »att de ej förderfvas

och af vårdslöshet förfalla.»L)

Från hvad sålunda i allmänhet i fråga om byggnads- och underhällskyldigheten

å prostgårdar i stad gäller, hafva dock undantag

på vissa ställen upgifvits äga rum. Sålunda skall i Enköpings och

Strengnäs pastorat (möjligen äfven i Söderköpings och Sköfde)

byggnads- och underhållsskyldigheten å de i stad belägna prestgårdarne

vara delad emellan kyrkoherde och församling. 2)

I Åmåls pastorat, der byggnads- och underhållskyldigheten å

prestgården är delad emellan kyrkoherden och församlingen efter

samma grund, som för prestgårdar på landet är stadgad, torde prestgården,

som utgöres af ett till staden doneradt hemman, kunna,

oaktadt den lär i rättegång förklarats ligga inom rådstufvurätten

>) I allmänhet, der ej särskild! stadgande''eller särskild öfverenskommelse för

visst pastorat är gällande, bestämmer prestgårdens läge, på landet eller i stad,

huruvida byggnads- och underhållsskyldigheten antingen skall vara efter lag

delad emellan kyrkoherde och församling eller åligga församlingen ensam;

dervid ej inverkar om pastoratet består af blott stadsförsamling eller af både

stads- och landsförsamling, eller i sistnämnda fall hvilkendera församlingen

är moderförsamling. Så t. ex. är byggnads- och underhållsskyldigheten efter

26 K. 2 § B.B. delad emellan kyrkoherde och församling i Trosa stadsförsamlings

af blott stadsförsamling bestående pastorat, hvars prestgård är på

landet belägen. På enahanda sätt förhålles med byggnads- och underhållsskyldigheten

i Vimmerby, Ekesjö, Skara, Falköpings, Alingsås, Mariefreds,

Nyköpings Östra, Södertelge, Eskilstuna, Thorshälla, Grenna, Skellefteå och

Piteå pastorat, hvilka bestå af både stads- och landsförsamlingar med stadsförsamlingarne

såsom moderförsamlingar, men hvilkas prestgårdar ligga på

landet. I Öjaby pastorat, som består af blott landsförsamlingar, men hvars

prestgård ligger i stad, hafva församlingarne ensamma all byggnads- och underhållsskyldighet.

Frågan huru den byggnads- och underhållsskyldighet å prestgård, som i

pastorat, bestående af både stads- och landsförsamling, tillkommer församlingarne,

bör emellan stadsförsamling och landsförsamling fördelas, torde böra

bedömas efter K. Res. på städernas besvär d. 17 Aug. 1762, § 21, samt (eller.'')

Kongl. Kam. Koll. Instruktion d. 16 Febr. 1838, § 7 mom. 8 (Jfr. Landshöfd.

instr. d. 10 Nov. 1855, § 27. mom. 5).

2) Skälet till detta undantagsförhållande, hvad Enköpings och Strengnäs pastorat

beträffar, upgifves vara, att prestgårdarne i dessa pastorat äro förenade med

jordbruk, hvilken omständighet dock eljest, beträffande andra i stad belägna,

med jordbruk förenade prestgårdar, ej ansetts befria församlingarne från skyldighet

att bygga och underhålla alla prestgårdens laga hus.

domvärjo, möjligen vara närmast ätt hänföra till prostgårdar på

landet.

Prestgården i Skanörs pastorat bygges af pastoratet, men underhålles

af Skanörs kyrka. Den till Munka Ljungby pastorat hörande,

i annexstaden Bngelholm belägna prestgården skall, enligt

upgift, byggas och underhållas af ägaren till Skillinge egendom.

c) Om bostadsboställen för komministrar.

Enligt faststälda löneregleringar och eljest af K. M:t hittills

meddelade beslut, kommer antalet af komministersbeställningar i

Piket att utgöra 835, hvilken siffra dock ej motsvarar det nuvarande

antalet, enär dels åtskilliga ''beslutade indragningar af komministerstjenster

ännu ej blifvit verkstälda, dels ock flera nya

komministraturer blifvit beslutade, men ännu ej tillsatte.

Här tagas i betraktande endast de förhållanden, som komma

att äga rum, sedan hittills meddelade beslut trädt i verksamhet.

Af de 835 komministerstjensterna tillhöra 17 Stockholms stad,

107 Erkestiftet, 108 Linköpings, 113 Skara, 73 Strengnäs, 60

Vesterås, 99 Yexiö, 26 Lunds, 67 Göteborgs, 34 Calmar, 52 Carlstads,

74 Hernösands och 5 Yisby stift.

39 komministrar (6 på landet och 33 i stad) sakna bostadsboställen,

nemligen på landet: komministrarna i Stiernorp af Vreta

klosters pastorat, i Motala, Vestra Karups, Lösens och Morlanda

pastorat samt i Ny af Arvika pastorat; och i stad: komministern i

Ulrika Eleonora och 2:dre komministern i Adolf Fredriks pastorat

i Stockholm, komministern i Upsala, 2:dre komministern i Gefle,

2:dre komministern i Norrköpings St. Olai, komministrarne i Norrköpings

Hedvig, Norrköpings Norra, Venersborg, Thorshälla, Örebro,

Vexiö, 2:dre komministern i Jönköping, komministern i Arboga

stadsförsamling, 2:dre komministern i Hedemora, komministrarne i

'') Der för (ifrigt i några få fall upgifvits, att ett och annat hus å prestgård i

stad bygges och underhålles af kyrkoherden, torde detta förklaras deraf, att

sådant hus ej blifvit af synerätt såsom laga hus å prestgården”insynt och

derföre är att anses såsom öfverloppshus.

Malmö St. Petri, Malmö Paroll, Malmö St. Pauli, alla tre komministrarne

i Lund, komministrarne i Landskrona, Helsingborg, båda

komministrarne i Göteborgs Gustavi, komministrarne i Göteborgs

Christinse, Kongelf, Uddevalla, Strömstad, 2:dre komministern i

Calmar, komministrarne i Oskarshamn, Hernösand, Haparanda,

Sundsvall.

Af dessa komministrar hafva dock några (komministrarne i

Thorshälla, Örebro och Helsingborg) löningsjord, samt andra (komministrarne

i Stiernorp, Ulrika Eleonora, 2:dre komministern i Adolf

Fredrik, 2:dre komministern i Norrköpings St. Olai, komministrarne

i Norrköpings Hedvig, Norrköpings Norra, Göteborgs Christinas,

Strömstad, Oskarshamn och Sundsvall samt möjligen några flera)

rätt till fri bostad.

Med de öfrige 796 komministersbeställningarne äro bostadsboställen

förenade. Af dessa äro 54 belägna i stad, nemligen: 15

i Stockholm samt komministerns i Östhammar, l:ste komministerns

i Gefle, komministrarnes i Söderhamn och Hudiksvall, två komministrars

i Linköping (af hvilka ett hör till en landsförsamling, St.

Lars), luste komministerns i Norrköpings St. Olai, l:ste komministerns

i Vadstena, komministerns i Söderköping, båda komministrarnes

i Skeninge, komministrarnes i Vestervik, Ekesjö, Skara,

Lidköping, Mariestad, Sköfde, Borås, Strengnäs, Nyköpings Vestra,

Nyköpings östra, Eskilstuna, Vesterås, Köping, Nora, Linde, Säther,

båda komministrarnes i Falun, komministerns i Sala, l:ste komministerns

i Jönköping, komministerns i Carlshamn, l:ste komministerns

i Calmar, samt komministrarnes i Carlstad, Christinehamn,

Filipstad, Piteå, Östersund (f. n. stadspredikant) och Visby.

De öfriga 742 bostadsboställena ligga på landet.

Af skäl, som redan i fråga om kyrkoherdarnes bostadsboställen

är angifvet, kan, beträffande komministrarnes bostadsboställen, ej

heller bestämdt upgifvas antalet af dem, som äro förenade med

jordbruk, och dem, som sakna sådant. Följande 14 bostadsboställen

på landet: de i Djurö och Moja af Vermdö pastorat, i Skogs, Färja,

Ununge, Riala, Hille, Delsbo pastorat, i Dalarö af Tyresö

pastorat, i Sätterbo af Arboga pastorat, 2:dre komministerns i

Rättviks pastorat, 2:dre komministerns i Tossene pastorat, de i

Graninge af Långsele pastorat och i Alnö af Sköns pastorat, samt

följande 34 bostadsboställen i stad: de 15 i Stockholm, l:stc komminnisterns

i Gefle, komministrärnes i Söderhamn och Hudiksvall,

båda komministrärnes i Linköping, l:ste komministerns i

Norrköpings S:t Olai, komministrärnes i Vestervik, Borås, Strengnäs,

Nyköpings Vestra, Nyköpings Östra, Eskilstuna, Nora, l:stc

komministerns i Jönköping, komministerns i Carlshamn, l:ste komministerns

i Galmar, komministrärnes i Carlstad, Christinehamn,

Visby, äfvensom möjligen några andra torde kunna räknas till

de bostadsboställen, som sakna jordbruk.

Då antalet af komministrars bostadsboställen utan jordbruk

således föga torde öfverstiga 48, skulle antalet af de med jordbruk

förenade bostadsboställena utgöra omkring 748, deraf 728 på

landet och 20 i stad.

Det har redan förut blifvit anmärkt, att någon allmän föreskrift

om antalet och beskaffenheten af de laga hus, som böra å bostadsboställen

för komministrar finnas, veterligen ej blifvit meddelad,

att man väl vanligen antager, att sådana bostadsboställen

på landet böra bebyggas såsom kronohemman, men att äfven andra

och bättre hus, än de för kronohemman stadgade, blifvit af domstolarne,

till och med, hvad sätesbyggningar angår, af Kongl.

Maj:t å bostadsboställen för komministrar på landet föreskrifna.

Att byggnads- och underhållsskyldigheten å komministrars bostadsboställen

på landet i allmänhet åligger boställshafvaren är

visserligen ingenstädes veterligen bestämdt stadgadt, men torde

följa deraf, att sådan skyldighet ej är ålagd församlingen eller

någon annan.

Komministrärnes bostadsboställen på Gotland skola dock, enligt

K. Br. den 10 April 1693, af församlingarne byggas och underhållas.

Eljest äger ej något undantagsförhållande i detta afseende

rum för någon hel provins eller landsort. Men i följd af gammal

häfd, konventioner eller särskilda stadganden, ej sällan meddelade

57

i löueregleringsresolutionerna, byggas och underhållas de laga husen

å liera särskilda bostadsboställen helt och hållet eller till större

eller mindre del af församlingarne4), af ägarne till vissa egendomar2),

af särskilda fonder3) eller af statsmedel4).

Någon fullständig redogörelse för alla undantagsförhållanden

i detta afseende kan, såsom redan vid kyrkoherdeboställena blifvit

anmärkt, ej lemnas, helst i många fall endast genom rättegång

torde kunna afgöras, huruvida och i hvad mån byggnads- och underhållsskyldigheten

lagligen åligger någon annan än boställshafvaren.

Beträflande byggnads- och underhållsskyldigheten af komministrars

bostadsboställen i stad, torde af 7:de punkten i presterskapets

privilegier den 16 Oktober 1723 följa, att alla laga hus å

dessa boställen skola af stadsförsamlingarne byggas och underhållas.

Exempel förekommer dock, att komministers bostadsboställe

i stad till någon del bygges och underhålles af komministern sjelf.

Sådant är förhållandet i Nyköpings Östra pastorat; men orsaken

härtill har hvarken konsistorium eller boställshafvaren kunnat

upgifva0).

'') Såsom å kommun strames bostadsboställen i Djurö och Moja församlingar i

Vermdö pastorat, i Nora va. fl. pastorat af Erkestiftet, i Hjorteds pastorat och

i Hannäs församling i Tryserums pastorat af Linköpings stift, (l:ste kom:ns)

i Vesta, Vingåkers pastorat af Strengnäs stift, i Sura församling i Ramnäs

pastorat, i Odensvi, Skinnskattebergs och ganska många andra pastorat af

Vesterås stift, i Ljungarums församling i Jönköpings pastorat af Vexiö stift,

i Elfsbacka församling i Nyeds pastorat, i Lysviks församling i Fryksände

pastorat af Carlstads stift och i Thorsåkers pastorat af Hernösands stift.

2) A komministerns bostadsboställe i Riala pastorat af Erkestiftet.

3) Å komministerns bostadsboställe i Säbrå pastorat af Hernösands stift.

4) A komministerns bostadsboställe i Jockmocks pastorat af Hernösands stift.

5) Ett i stad beläget bostadsboställe för komminister tillhör landsförsamling, nemligen

komministerns i S:t Lars i Linköping belägna bostadsboställe. Enl. K.

Br. den 11 Maj 1860 äger komministern, mot erläggande af en viss årlig afgift

till församlingen, fordra, att denna skall verkställa all nybyggnad å bostället;

men underhållsskyldigheten åligger komministern.

Betänk, ang. Ekles. Boställen. b

58

d). Om bostadsbostållen för andra ordinarie hjelpprester än

t

komministrar.

44 kapellpredikantsbefattningar finnas eller komma, enligt hittills

meddelade beslut, att finnas i Riket, nemligen vid följande

kapell: i Erkestiftet vid Amot i Ugglebo (Ockelbo) pastorat, Sändande

i Söderhamns pastorat, Annefors och Katrineberg i Bollnäs

pastorat, Svabensverk i Alfta pastorat och Nianfors i Enångers

pastorat; i Linköpings stift vid Blåvik i Ekeby pastorat; i Skara

stift vid Bjurbäck i Bottnaryds pastorat; i Strengnäs stift vid

Thorö i Sorunda pastorat, Muskö i Vesterhanninge pastorat samt

vid Ornö, Nämdö och Utö i Österhanninge pastorat; i Vester ds stift

vid ett kapell, hvars namn ej är utsatt i löneregleringen, i Lindes

pastorat, vid Viker i Nora pastorat, Tyngsjö i Malungs pastorat,

Djura i Leksands pastorat, Mockfjärd i Gagnefs pastorat, Skatunge

i Orsa pastorat, Idrc i Sårna pastorat och Svartnäs i Svärdsjö

pastorat; i Göteborgs stift vid Rönnäng i Tjörns pastorat, Kärringön,

Gullholmen och Grundsund i Morlanda pastorat samt vid ett

kapell, hvars namn ej är utsatt i löneregleringen, i Qville pastorat;

i Carlstads stift vid Gustaf Adolf i Ekshärads pastorat, Nyskoga i

Ny pastorat, Norra Finnskoga i Finnskoga pastorat, Lekvattnet i

Fryksände pastorat, Bogen i Gunnarskogs pastorat, Borgvik i Nors

pastorat och Carlsda-1 i Carlskoga pastorat; samt i Hernösands stift

vid Trehörningsjö i Gideå pastorat, Ohrträsk i Lycksele pastorat,

Tärna i Stensele pastorat, Holmsund i'' Umeå landsförsamlings

pastorat, Flolmö i Säfvars pastorat, Mala i Arvidsjaurs pastorat,

Korpilombolo i öfver Torneå pastorat, Muonionalusta och Tärendö

i Pajala pastorat, Hotagen i Föllinge pastorat samt Svartvik i Njurunda

pastorat.

Tre af kapellpredikantsbefattningarne, de vid Sandarne, Holmsund

och Svartvik, omnämnas ej i löneregleringarne. Tnnehafvarne

af dessa befattningar äflönas samt förses med bostad af firman

James Dickson & C:ie.

Alla kapellpredikanterne hafva boställen eller rätt till fribostad.

I sistnämnda fall är, såsom förut är antydt, ofta svårt

59

att afgöra huruvida den till bostad uplåtna lägenheten bör anses

såsom boställe eller icke. Dock torde de flesta kapellpredikantsbefattningarne

kunna anses vara förenade med bostadsboställen,

hvillta alla äro på landet belägna.

Rörande åbyggnadernas antal och beskaffenhet finnes ej något

allmänt stadgande. I ett par särskilda fall (för kapellpredikanternc

vid Katrineberg i Bollnäs pastorat och vid Garlsdal i Carlskoga

pastorat) är föreskrifvet, att kapellpredikantens bostad skall innehålla

3 rum och kök samt uthus.

De flesta af kapellpredikanternes bostadsboställen synas vara

förenade med jordbruk. Men följande 18 kapellpredikanter hafva

till sina bostadsboställen eller bostadslägenheter antingen alls icke

någon jord eller så obetydligt jordområde, att jordbruk vid dem icke

kan sägas äga rum, nemligen: de vid Sandarne, Annefors, Katrinebergs,

Svabensverks, Nianfors, Muskö, Nämdö, Utö kapell, den

vid kapellet i Lindes pastorat, de vid Vikers, Rönnängs, Kärringöns,

Gullholmens, Grundsunds kapell, - den vid kapellet i Qville

pastorat samt de vid Carlsdals, Holmsunds och Svartviks kapell.

Om byggnads- och underhållsskyldigheten finnes ej något allmänt

stadgande; men denna skyldighet torde i regeln åligga boställshafvaren,

då någon allmän föreskrift icke är gifven derom,

att sagde skyldighet åligger församlingen eller någon annan. Härpå

syftas antagligen i en del löneregleringar, der det heter, att

med byggnads- och underhållsskyldigheten å kapellpredikantsboställe

skall förhållas efter lag, eller att boställe, sedan det en gång

på församlingens bekostnad blifvit upbygdt, skall byggas och underhållas

efter lag (se löneregleringarne rörande Leksands, Ny

och Finnskoga pastorat).

Emellertid förekomma i detta fall undantagen vida oftare än

regeln. Kapellpredikantstjensterna hafva merendels inrättats på

särskild ansökan utaf aflägsna delar af en församling eller af ägarne

till vissa industriella inrättningar, såsom bruk, grufvor eller

lastageplatser, dervid sökanden i allmänhet förbundit sig bygga

och underhålla bostad för den blifvande kapellpredikanten. En

-

60

dast 11 bostadsboställen för kapellpredikanter (de vid Bjurbäcks,

Ornö, Djura, Nyskoga, Norra Finnskoga, Trehörningsjö, Mala,

Korpilombolo, Muonionalusta, Tärendö och Hotagens kapell) byggas

och underhållas af innehaftaren. I alla andra fall åligger byggnads-

och underhållsskyldigheten af bostadsbostället eller anskaffandet

af bostad vederbörande församlingar (såsom vid Blåviks,

Thorö, Muskö, Nämdö kapell, vid kapellet i Lindes pastorat,

vid Vikers, Tyngsjö, Mockfjärds, Skatunge, Idre, Svartnas, Rönnängs,

Kärringöns, Gullliolmens, Grundsunds kapell, vid kapellet i

Qville pastorat, vid Lekvattnets, Bogens, Borgviks, Carlsdals, Ohrträsks,

Tärna och Holmöns kapell), eller ägarne af vissa bruk eller

andra industriella inrättningar (såsom vid Ainots, Sandarne, Annefors,

Katrinebergs, Svabensverks, Nianfors, Utö, Gustaf Adolfs,

Holmsunds och Svartviks kapell).

14 pastoratsadjunkter, alla inom Carlstads stift, äro försedda

eller komma, enligt hvad redan är beslutadt, att förses med bostadsboställen,

hvilka alla byggas och underhållas af boställshafvarne.

Inom samma stift finnas eller komma, enligt hvad f. n. är

beslutadt, att finnas, fyra sockenadjunktsbefattningar, af hvilka endast

en1 *), den i Carlsskoga pastorat, är försedd med bostadsboställe7),

hvilket bebygges och underhålles af församlingen, enligt en Kongl.

Res. af d. 1 Nov. 1872.

Inom Erkestiftet finnes en ordinarie vice pastorstjenst3) i Upsala

Domkyrkoförsamling, till hvilken tjenst hörer ett bostadsboställe,

bestående af ett på Domkyrkans bekostnad upbygdt stenhus,

hvilket jemväl af Domkyrkan underhålles4).

'') Sockenadjunkten i Kåda af Ekshärads pastorat} innehar eu på behaglig tid

af Uddeholms bolag upplåten bostadslägenhet.

*) Åt denne sockenadjunkt är jemväl anslagen afkomsten af ett utarrenderadt

löningsboställe.

3) Inrättad genom Kongl. Br. d. 30 Nov. 1629.

4) V. pastorn åtnjuter äfven afkomsten af ett utarrenderadt löningsboställe.

61

Inom Mola pastorat af Vesterås stift finnes en klockareprest,

försedd med bostadsboställe, hvilket, enligt löneregleringen, skall

af församlingen bebyggas och underhållas.

Dessutom finnas för närvarande i Skara stift en tredje predikant,

(i 11 ominne af Skara pastorat) samt i Hernösands stift en stadspredikant

(i Östersund af Brunflo pastorat) och en sockenpredikant

(i Fors socken af Ragunda pastorat), hvilka innehafva bostadsboställen;

men enligt hvad i löneregleringarne rörande dessa pastorat

redan förordnats, skola dessa tre tjenster indragas och de

med dem förenade bostadsboställen för »andra ändamål användas;

hvarefter dylika bostadsboställen icke vidare komma att inom

Riket finnas.

De bostadslägenheter, som till följd af särskilda aftal äro af

af ägarne till vissa bruk och fabriker uplåtna åt dervid anstälda

bruks- eller fabrikspredikanter, torde ej kunna hänföras till boställen,

rörande hvilkas bebyggande och underhåll några allmänna stadganden

behöfva eller ens böra meddelas. Dessa tjensteman omnämnas

ej i löneregleringarne.

De boställen, som äro anslagna till garnisonspredikanten vid

Carlsborg samt regementspastoren vid Bohus läns regemente och

möjligen några flera, regementspastorer, synas rättast, såsom fallet

hittills varit med nämnda regementspastorsboställe, böra betraktas

såsom militieboställen.

B. Löningsboställen.

Dessa boställen torde, när de äro med jordbruk förenade, hvad

antalet och beskaffenheten af de laga husen beträffar, i allmänhet

böra förses med de byggnader, som i 2 Kap. 1 § samt 27 Kap.''3 §

B.B. för kronohemman föreskrifvas. Dock äga från hvad sålunda

i regeln gäller åtskilliga undantag rum.

Enligt 5 § i Kongl. Förordningen d. 11 Juli 1862 om allmänt

ordnande af presterskapets inkomster, skall presterskapet anslagen

02

jord,J) som icke utan olägenhet • kan i förening med bostadsboställe

brukas, utarrenderas efter derom meddelade särskilda föreskrifter.

1 2)

På behofvet af byggnader å löningsboställen inverkar väsentligen

om bostället är i författningsenlig ordning utarrenderadt, eller

om det af löntagaren sjelf disponeras och i förening med hans bostadsboställe

brukas, i hvilket sistnämnda fall ofta alla eller åtskilliga

af de för kronohemman föreskrifna hus kunna undvaras;

så att flera löningsboställen finnas, å hvilka antingen alls inga eller

åtminstone endast en deL af de laga husen förekomma. 3 4)

Till löningsboställen räknas jemväl sådane lägenheter, som icke

äro förenade med jordbruk, af hvilka en del med afseende på sin

särskilda bestämmelse erfordra derefter lämpade byggnader, såsom

qvarn- och såglägenheter, andelar i fisken, *) m. m. Ä dylika lägenheter

måste byggnaderne naturligen efter behofvet och omständigheterna

i hvarje fall lämpas.

Enligt 7:de punkten i presterskapets privilegier den 16 Oktober

1723, åligger byggnads- och underhållsskyldigheten å biskoparnes prebendehemman

biskoparne sjelfva. Denna skyldighet å andra löningsboställen

åligger uppenbarligen, ehuru derom veterligen icke något

bestämdt stadgande finnes, vederbörande löntagare, om han disponerar

bostället, eller arrendator, om bostället är utarrenderadt. 1

några få fall inom Erkestiftet samt Strengnäs och Yesterås stift

skola, enligt presterskapets upgifter,5) församlingarne med presterna

deltaga äfven i löningsboställenas bebyggande; men såvida

1) Härifrån undantogos dock i sagde Kongl. Förordn. enkesäten, men sedermera

har genom K. Br. d. 9 Sept. 1873 stadgats, att prestenkesätena i Göteborgs

stift skola i föreskrifven ordning utarrenderas.

2) Dessa föreskrifter meddelas i K. Skrifvelserna d. 12 November 1858 och d.

11 Juli 1862 samt, hvad enkesäten angår, i det ofvannämnda Kongl. Br. d.

''9 Sept. 1873.

3) På Gotland äro, enligt uppgift från konsistorium i Visby, löningsboställena i

allmänhet obebygda.

4) Kyrkoherdarne i Neder-Torneå och Öfver-Torneå pastorat hafva andelar i laxfisken

åt sig anslagna.

5) Jfr K. Kam. Koll. utlåtande d. 30 Mars 1865, p. 117, 118.

detta förhållande härrör från någon församlingarne åliggande skyldighet,

grundar sig denna antagligen på särskildt åtagande.

IV. Hittills vidtagne åtgärder för utarbetande af eu

eklesiastik boställsordning.

Enligt nu gällande författningar om ersättning för odlingar å

boställen i allmänhet (Kongl. För kl. den 17 Juli 1747, Kongl.

Förkl. den 12 Aug. 1752, Kongl. Br. den 4 Aug. 1778, Kongl.

Br. den 15 Juli 1803, Kongl. Krigs- och Kammarkollegiernas kungörelse

den 6 September 1803 och Kongl. Circ. den 28 Maj 1830),

erhålles sådan ersättning på det sätt, att odlaren berättigas under

vissa, så kallade frihetsår behålla den odlade lägenheten, äfven om

bostället i öfrigt skulle före frihetsårens slut afträdas.

Genom K. Brefven den 23 Febr. 1838 för Vexiö stift, den 29

Maj 1843 för Carlstads stift och den 18 April 1844 för Erkestiftet

meddelades på framställningar af vederbörande presterskap särskilda

bestämmelser om ersättning för vissa odlingsarbeten å kyrkoherdars

och komministrars bostadsboställen inom sagda tre stift,

enligt hvilka bestämmelser sådan ersättning gäldas på det sätt, att

odlingskostnaden fördelas till godtgörande eller amortering på vissa

år, i följd hvaraf odlaren, i händelse han före utgången af dessa

år afträder bostället, äger af efterträdaren upbära hvad af odlingskostnaden

vid afträdet sålunda ej blifvit godtgjordt eller amorteradt.

År 1844 gjordes af presterskapet i Linköpings stift hos Kongl.

Maj:t und. framställning, att äfven för detta stift måtte i fråga om

odlingsersättning stadgas i öfverensstämmelse med hvad derutinnan

vore för Vexiö och Carlstads stift samt Erkestiftet förordnadt. 1

skrifvelse den 6 Augusti samma år infordrade Kongl. Maj:t från

presteståndet vid den då församlade riksdagen yttrande huruvida

det kunde finnas lämpligt att utfärda en allmän författning, rörande

ersättning för odlingar å prestboställen. Ståndet svarade i underdånig

skrifvelse den 8 Febr. 1845, att ståndet funne utfärdandet af

en allmän författning i ämnet önskvärdt, och bifogade förslag till en

64

dylik författning, bygdt på grundsatsen »att genom årliga afbetalningar

inom vissa bestämda år godtgöra primitiva ersättningssumman»,

d. v. s. att odlingskostnaden skulle fördelas till godtgörande

eller amortering på vissa år.

Öfver detta förslag infordrades Kongl. Kammarkollcgii utlåtande,

hvilket afgafs den 27 Mars 1850.

Någon allmän författning, rörande denna fråga, för hvilken

framdeles skall närmare redogöras, har sedermera ej utkommit, utan

har det blifvit, såsom straxt skall nämnas, förordnadt, att erforderliga

föreskrifter om ersättning för odlingsföretag på eklesiastika

boställen skola inflyta i en blifvande eklesiastik boställsordning.

I det föregående har blifvit nämndt, att redan i UplandsLagens

Kirkio Balk finnes stadgadt om kyrkoherdes och socknemäns skyldighet

att gemensamt underhålla de sju laga hus, hvilka socknemän

borde å prestgård bygga. Denna kyrkoherdens och socknemännens

gemensamma underhållsskyldighet beträffande sagda hus äger ännu

rum, enligt 26 K. 2 § B. B., hvilket lagrum dock, i hvad det angår

berörda gemensamma underhållsskyldighet, blifvit olika uttydt, i

det man än velat ålägga kyrkoherden all underhållsskyldighet, utom

när husen tarfvat mycken eller ansenlig förbättring, såsom anbringande

af nytt tak, ny väggbeklädnad, nya golf och takpanel, än

åter velat anse kyrkoherden pligtig att afhjelpa endast sådane

brister, som genom hans »vanryckt» upkommit. *) Då det obestämda

i gränsen emellan den underhållsskyldighet af de sju laga

husen, som åligger å ena sidan kyrkoherden och andra sidan socknemännen,

ofta gifvit anledning till tvister emellan prest och församling,

hafva sedan längre tider tillbaka vid riksdagarne förslag blifvit

väckta om förändring eller förklaring af ifrågavarande lagstadgande.

1 underdånig skrifvelse den 4 Avig. 1854 3) anhöllo Rikets Ständer

hos Kongl. Maj:t om en lagförklaring i ämnet, hufvudsakligen i den

syftning, att gränsen emellan kyrkoherdes och socknemäns under

'')

Jfr. Sammansätta Lag- och Ekonomi-Utskottets het. N:o 26 vid riksd. 1866 1868.

2) Vid Riksdagarne 1834—1836, 1860-1851 och 1853—1854.

3) N:o 88.

65

hållsskyldighet måtte bestämmas i enlighet med hvad, rörande

underhåll af karakterslös å militieboställen, vore i Mil. Bost.

Ordn. den 23 Jan. 1836, §§ 7, 8, för b o ställ skafvare och kronan

stadgadt, sålunda, att botandet af alla mindre Bristfälligheter ålades

kyrkoherden, och ondast anbringande af nytt tak, ny väggbeklädnad,

nya golf och takpancl samt ombyggnad, när behof af dylika arbeten

utan kyrkoherdens försummelse eller vållande upstode, skulle

tillkomma församling.

Kongl. Maj:t fann emellertid detta förslag innefatta en verklig

lagförändring och ansåg detsamma skola gifva anledning till större

stridigheter än nu gällande bestämmelser samt vägrade förty sanktion.

Vid riksdagen 1856—1858 väcktes flera motioner om förändring

eller förklaring af stadgandet i 26 K. 2 § B. B. om underhållsskyldigheten

af de sju laga husen å prestgårdar; och, i öfverensstämmelse

med Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottets i

anledning af dessa motioner afgifna betänkande, '') anhöllo Rikets

Ständer i underdånig skrifvelse den 22 Aug. 1857 hos Kongl. Maj:t

att genom utfärdande af en författning i detta hänseende måtte förklaras

: »att vården och underhållet af de sju laga husen till alla

deras särskilda delar åligger kyrkoherden samt att soeknemännens

skyldighet i berörde hänseende icke vidtager förr än husen genom

ålder och bruk eller genom vådeld, storm, husets sättning eller

annan tillfällighet, som innehafvaren bevisligen icke kunnat förekomma,

befinnas så bristfälliga, att ny- eller ombyggnad eller

annan, hela huset eller dess väsendtligare beståndsdelar omfattande

större förbättring är af nöden.»

Kongl. Maj:t ansåg likväl, att äfven detta förslag till lagstadgande

till följd af uttryckens obestämdhet sannolikt icke skulle

leda till det åsyftade ändamålet att förekomma tvister, och att

förslaget medgåfve en tydning, hvarigenom prestens underhållsskyldighet

skulle kunna utsträckas längre, än som vore med nu

'') N:o 26.

Betänk, ung. Eklog. Boställen.

9

gällande lagbestämmelser förenligt; hvadan ej heller åt detta förslag

sanktion meddelades.

Sedan derefter en komité blifvit tillsatt för upgörande af

förslag till allmänt ordnande af presterskapets aflöning, afläts

den 18 Nov. 1861, enligt Kongl. Maj:ts nådiga befallning, till

denna komité, från herr chefen för Kongl. Bklesiastik-Departementet

en skrifvelse, i hvilken hufvudsakligen anfördes: att tydligare

bestämmanden rörande underhållsskyldigheten af de sju

laga husen, än de, som innefattades i 26 Kap. 2 § B. B., utan

tvifvel vore behöfligå, helst någon motsägelse torde förefinnas

i detta lagrums bestämmelse, att prest skall hålla husen vid makt

med egen kostnad, och att socknemännen skola dem bättra på

deras kostnad, när de af ålder och bruk och ej af prestens

vanrykt förfalla; att, dä af de vid flera riksdagar framstälda

olika förslag att på nu stadgad grund närmare bestämma gränsen

emellan pastors och församlings underhållsskyldighet icke något

befunnits tillfredsställande, det torde kunna ifrågasättas om icke

ämnets svårigheter skulle kunna lättare lösas derigenom, att

byggnads- och underhållsskyldigheten af alla de laga husen å

prestgårdar delades så, att pastor finge vissa och församlingen

vissa hus att ensam både bygga och underhålla, dervid syntes

ändamålsenligt, att alla hus, som för en passande bostad åt pastor

erfordrades, af församling på landet likasom i stad byggdes

och underhöllos, men att deremot pastor likasom andra boställshafvare

sjelf byggde och underhölle de hus, som för boställets

skötsel erfordrades, derigenom ock boställenas utarrenderande torde

kunna underlättas; samt att den bostad, församling för närvarande

hade skyldighet att åt pastor bygga, ej motsvarade nutidens måttligaste

fordringar på utrymme och beqvämlighet, hvadan det äfven

torde vara nödigt att meddela förändrade bestämmelser i afseende

å bostadens beskaffenhet; i följd hvaraf, och då dessa frågor ansågos

hafva gemenskap med den om förändring i sättet för presterskapets

aflöning, åt komitén updrogs att med underdånigt utlåtande

i ämnet till Kongl. Maj:t inkomma.

67

Detta updrag fullgjordes af komitén medelst ett den 14 December

1861 afgifvet underdånigt utlåtande, deri komitén dels, i

fråga om förändrade föreskrifter angående fördelningen af byggnads-

och underhållsskyldigheten emellan kyrkoherde och socknemän,

framställe förslag till indelning af de laga husen i sådana

hus, som erfordrades för kyrkoherdens bostad och borde, af soeknemännen,

samt sådana hus, som''voro nödiga för boställets jordbruk

och borde af kyrkoherden byggas och underhållas, dervid dock

anmärktes, att af de laga husen drängstuga, stall samt vagnshus

eller redskapslider erfordrades både för kyrkoherdens bostad och

för jordbruket, hvadan antingen särskilda sådana hus för bostaden

och särskilda för jordbruket måste till ökad tunga för de byggnadsskyldige

upföras, eller ock gemensamhet i byggnads- och

underhållsskyldighet beträffande dessa hus icke skulle kunna undvikas,

dels ock, beträffande frågan om förändring i hvad rörande

bostadens beskaffenhet vore stadgadt, förklarade sig sakna nödig

detaljkännedom om dithörande förhållanden och derföre ej kunna

uttala något bestämdt omdöme, utan hemstälde att, innan Kongl.

Maj:t i saken fattade beslut, kyrkoherdarne måtte lemnas''tillfälle

yttra sig och utlåtande från konsistorierna infordras.

Till följd af nådig remiss den 28 December 1861 afgaf derefter

Kongl. Kammarkollegium den 28 Februari 1862 i ämnet underdånigt

utlåtande, deri tillstyrktes tillämpning af den uti herr chefens

för Kongl. Eklesiastik-Departementet omförmälda skrifvelse

uttalade grundsats i fråga om fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten

å prestgårdar emellan kyrkoherden och församlingen

samt anfördes, att all gemensamhet i afseende på denna

skyldighet emellan kyrkoherde och socknemän kunde och borde

undvikas derigenom, att drängstuga, stall och vagnshus, såsom

hufvudsakligen för jordbruket erforderliga, fördes till sådana hus,

som borde af kyrkoherden byggas och underhållas; hvarjemte

Kollegium instämde med komitén om önskvärdheten att i afse

ende å bostadens beskaffenhet lemna vederbörande tillfälle att

sig yttra.

68

Äfven dessa frågor om förändrade föreskrifter, i afseende på

dels fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten å prestgård

emellan kyrkoherde och socknemän, dels och beskaffenheten

af kyrkoherdens bostad, hafva, såsom af det följande framgår, hänskjutits

till erhållande af lösning i en blifvande eklesiastik boställsordning.

Vid riksdagen 1862—1863 väcktes inom presteståndet af Dokt.

P. B. Thyselius en motion, x) deri framhölls, att nu gällande lagstiftning

rörande de eklesiastika boställena vore föråldrad och

olämplig, särskildt med afseende å dels den mängd laga hus, som

borde vid dessa boställen finnas, och dels förbudet mot bortförande

af foder från boställe, hvilket förbud förmenades försvåra

jordbrukets utvidgande och förbättring, utan att det med förbudet

åsyftade ändamål, eller jordens behöriga gödning och häfd,

med säkerhet upnåddes; hvaraf motionären föranläts föreslå, att

Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande

af en eklesiastik boställsordning.

Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet, till hvilket motionen

remitterades, afgaf i anledning af densamma den 18 December

1862 betänkande* 2), deri utskottet först erinrade, att utskottet

af motionens innehåll saknade grundlagsenlig anledning att utlåta

sig, beträffande frågan om hvem som skulle bygga och

underhålla prestgårdar eller om grunden för denna skyldighet

och dess fördelning, och att den nu väckta frågan afsåg endast

sättet för husbyggnad å de eklesiastika boställena äfvensom ordningen

för deras häfd; hvarefter utskottet vidare hufvudsakligen

yttrade: att utskottet lika med motionären funne nu gällande, för

mer än 100 år sedan tillkomna lagstiftning i ämnet, med hänseende

till förändrade lefnadsvanor och behof äfvensom den omgestaltning,

jordbruket undergått, föråldrad och olämplig, särskildt

i fråga om boställshusens antal och beskaffenhet samt i fråga om

tillgodogörande af ett boställes afkastning; att särskild och senare

'') N:o 6.

2) N:o 20.

lagstiftning för Skåne visserligen funnes, men att ett sådant undantagsföihållande

för en provins ingalunda vore önskvärdt; samt

att då boställsordning för militieboställen blifvit utfärdad och en

sådan för de civila boställena inom kort kunde emotses, tidpunkten

torde vara lämplig att äfven för de eklesiastika boställena

åvägabringa en tidsenlig lagstiftning; hvadan utskottet föreslog,

att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer

framlägga förslag till en, om än i vissa delar efter särskilda förhållanden

inom olika orter lämpad, likväl, såvidt sådant sig göra

läte, för hela Riket, gällande eklesiastik boställsordning.

Utskottets förslag blef godkändt af Rikets Ständer, från hvilka

den 28 Januari 1863 till Kongl. Maj:t afläts följande underdåniga

skrifvelse:

»Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, att allmänna lagens

stadganden så väl om de eklesiastika boställenas bebyggande, som

om deras häfd, vore föråldrade, ofta otillämpliga samt till och

med stundom framkallande just det, som man med dem velat

förekomma; i hvilka hänseenden blifvit erinradt dels om den

mängd hus, som vid en prestgård måste finnas och hvilka, särdeles

i skogfattiga trakter, medförde en utomordentlig tunga, dels om

det på sin tid nödiga, men nu alldeles olämpliga stadgandet, att

från bostället foder ej får af bole föras, ett stadgande som omöjliggjorde

ett tidsenligt närmande till ett bättre ordnadt jordbruk,

men ej hindrade, att jorden kunde vanhäfdas, och hvilket stadgande

dessutom lätt kunde kringgås derigenom, att, i stället för

foder, odlades och såldes tobak, vissa frösorter m. m. Af boställen

inom riket vore de eklesiastika snart de enda, hvilka fortfarande

drabbades af dessa olägenheter. De militära boställena

hade redan 1836 fått eu ny boställsordning, som man dock redan

funnit böra förbättras, och för de civila boställena vore en ny

ordning på väg att utgifvas. Vid dessa förhållanden syntes det

ej vara för tidigt, att lagstiftningen rörande de eklesiastika boställena

äfven bragtes i öfverensstämmelse med den närvarande

70

tidens erfarenhet och anspråk, och att man sålunda ginge i författning

om utarbetande af en eklesiastik boställsordning.

I afseende på denna fråga kunde det knappast vara nödigt

att åberopa mera än ett skäl: att nemligen de hufvudsakligaste

nu gällande lagstadganden angående sättet för husbyggnad å de

eklesiastika boställena äfvensom ordningen för deras häfd, äro icke

mindre än 100 år äldre än de, som gälla för ett annat slag af

boställen, eller militiae-statens. Det ligger i sakens natur, att de

förra ej kunna vara lämpliga för nu varande förhållanden, enär,

efter en så lång tidrymd, med .hänseende ej mindre till förändrade

lefnadsvanor och behof, än till ett alldeles omgestaltadt jordbrukssätt,

dels boställshusen, sådana de efter den gamla lagen skola

till antal och beskaffenhet upföras, befinnas ömsom otillräckliga,

ömsom öfverflödiga, dels ock åtskilliga bestämmelser rörande, vilkoren

för tillgodogörande af ett boställes afkastning måste i våra

dagar förefalla onyttiga och föråldrade, om ej till och med menliga.

Enligt 26 Kap. 2 § Byggning^ Balken, höra till prestgårdsbyggnad

följande hus, dem församlingen skall upföra, nemligen:

stufvubyggnad, brygghus, bod med loft, visthus, lada med loge,

fähus och stall; och skall boställshafvaren, jemlikt Kongl. Resolutionen

på Presterskapets besvär den 10 Augusti 1762, sjelf hålla:

källare, drängstufva, torkhus eller badstufva, svinhus, vagnshus

eller, redskapslider, hemlighus, fårhus och sädeslada med loge.

Till följd af sättet för dessa många byggnaders upförande ifrån

början samt svårigheten att utverka en öfvergång till något bättre,

enär vid af och tillträdessyner antingen någon af parterne icke

velat, eller det allmännas målsmän icke vågat något eftergifva,

och man sålunda gång efter annan låtit vid det gamla förblifva,

befinnes mångenstädes ännu, likasom för ett och ett hälft sekel

tillbaka, flertalet af nämnda hus jemte ytterligare några s. k.

öfvcrloppshus, under hvar sitt tak. Tungan häraf är lika stor för

dem, Indika skola bygga, som för den, hvilken skall underhålla;

men för en förändring till något bättre lägger lagen merändels

sjelf hinder i vägen.

71

Provinsen Skåne gör visserligen härifrån ett undantag, men

detta härleder sig från ett förhållande, som i sig sjelf icke är för

lagstiftningen önskvärdt, att nemligen denna provins eger i fråga

om denna byggnadsskyldighet annan lag än det öfriga riket.

Då af det ofvan anförda torde vara uppenbart, att en ny

byggnadsordning är lika mycket för de byggnadsskyldige, som för

boställsinnehafvarne, ett trängande behof, samt tidpunkten för

åvägabringandet af en sådan nu synts Rikets Ständer lämplig, då,

efter hvad Rikets Ständer inhemtat, boställsordning för de civila boställena

innan kort lärer kunna mötses, hafva Rikets Ständer funnit

sig böra hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga

förslag till en, om än, i vissa delar, efter särskilda förhållanden

inom olika orter lämpad, likväl, såvidt sådant sig gorå låter, för hela

Riket gällande eklesiastik boställsordning».

Vid samma riksdag utarbetades inom presteståndet ett »förslag

till ny byggnadsordning för kyrkoherdeboställen i det öfriga Riket,

utom Skåne», hvilket förslag, ehuru icke åberopadt uti Rikets

Ständers skrifvelse af den 28 Januari 1863, eller veterligen officielt

Kongl. Maj:t meddeladt, likväl torde äga betydelse såsom uttryckande

Ståndets dåvarande önskningar om hvad den blifvande eklesiastika

boställsordningen i afseende på de laga husen å prestgårdarne

borde innehålla.

Enligt detta förslag borde de laga husen delas i bostadshus

hus i mangården)-eller de hus, som erfordrades för kyrkoherdens

bostadsbehof, äfven om jordbruk ej vore med prestgården förenad!,

samt ladugårdshus (hus i ladugården) eller de hus, som för

prostgårdens jordbruk voro nödiga1). Bostadshusen borde helt och

hållet byggas och underhållas af församlingarne; hvaremot ladugårdshusen

skulle af kyrkoherdarne byggas och underhållas.

'') Således samma grundsats, som uttalades i hr eklesiastik-ministerns skrifvelse

den 18 November 1861.

72

Till bostadshusen räknades1): sätesbyggning, visthusbod, källare,

brygghus, vedlider, hcmligthus, drängstuga, vagnshus samt badstuga eller

torkhus och mangelbod.

Till ladugårdshusen hänfördes deremot: spanmålsbod, redskapslider,

stall, fähus, fårhus, svinhus, en sädeslada med loge och två golf,

oxhus, samt, om behofvet fordrade, en höbod, eu ytterligare sädeslada

och en eller två brunnar.

Vedlider, vagnshus och mangelbod skulle inrymmas i en

byggnad, samt i allmänhet fähus, oxhus och fårhus i en.

Dimensionerna af hvarje hus utom ladorna och brunnarne

voro bestämda. Skulle de sålunda förcskrifna bostads- eller ladugårdshusen

ej vara tillräckliga för boställets behof, borde kyrkoherden

sjelf bygga och bekosta derutöfver behöfliga hus, hvilka

skulle komma.att såsom öfverloppshus betraktas.

Spanmålsbod skulle byggas och underhållas, så länge tiondespanmålen

in natura utgjordes, af församlingen, men, sedan detta

hus icke längre komme att blifva för sådant ändamål, utan endast

för boställets gröda nödigt, af kyrkoherden.

De hus, som sålunda komme att till byggande och underhåll

öfvergå från pastoratet till kyrkoherden och tvertom, borde vid

utbytet lemnas i fullt laggildt stånd, eller ock skulle befintlige

brister kontant ersättas.

Beträffande komministrarnes bostadsställen, uttalades i bifogade

anmärkningar den önskan och förhoppning, att de till bostadshusen

å dessa boställen hörande laga hus äfven måtte komma att

af församlingarne byggas och underhållas, hvarjemte förbehölls,

att, der byggnads- och underhållsskyldigheten å bostadsboställcn

för kyrkoherdar eller komministrar genom särskilda författningar

och konventioner eller efter urgammal häfd och sed hittills varit fördelad

och fullgjord på annat sätt, än som med hvad derom i allmänhet

nu vore stadgadt öfverensstämde, rubbning i sådant undantagsförhållande

ej måtte af den blifvande boställsordningen föranledas.

'') Husen upräknas för lättare jemförelses skull i samma ordning, som är iakttagen

uti 16 § af följande förslag till Förordning, angående presterskapets boställen.

73

I anledning af Rikets Ständers i skrifvelsen den 28 Januari

1863 framstälda underdåniga anhållan, befallde Kongl: Maj:t uti

en den 13 Februari 1863 från Kongl. Eklesiastik-Departementet

expedierad nådig skrifvelse Kongl. Kammarkollegium att utarbeta

och till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till förordning i den

syftning, Rikets Ständers skrifvelse angåfve, uti hvilken författning

äfven skulle inflyta erforderliga föreskrifter beträffande den

ersättning, som borde äga rum för odlingsföretag å eklesiastika

boställen; för hvilket ändamål presteståndets den 8 Februari 1845

afgifna, förut omnämnda förslag till författning om odlingsersättning

samt Kamin arkollegii deröfver den 27 Mars 1850 afgifna

utlåtande till Kollegium öfverlemnades; hvarjemte Kongl. Maj:t

uti en den 31 Mars 1863 från Kongl. Justitie-Departementet expedierad

nådig skrifvelse, med återställande af Kammarkollegii

utlåtande den 28 Februari 1862, ytterligare anbefallde Kollegium

att, utan hinder af hvad i detta utlåtande vore anfördt, i sammanhang

med upgörandet af det'' anbefallda förslaget till boställsordning,

taga i förnyadt öfvervägande de frågor, som i utlåtandet

förekomme (om förändrade föreskrifter i afseende på dels fördelning

af byggnads- och underhållsskyldigheten å prestgård emellan

kyrkoherde och socknemän samt dels beskaffenheten af kyrkoherdarnes

bostad).

Genom cirkulär den 24 April 1863 infordrade derefter Kammarkollegium,

utgående från den i hr chefens för Kongl. Eklesiastik-Departementet

skrifvelse den 18 November 1861 uttalade

grundsats, att å prestgårdar bostads- eller mangårdshus borde ensamt

af församlingen och ladugårdshus ensamt af kyrkoherden

byggas och underhållas, från presterskapet och konsistorierna i

Riket, utom i fråga om prestgårdarne i Skåne, för hvilka den

blifvande eklesiastika boställsordningen, enligt Kollegii tanke, ej

borde komma att gälla, yttranden om hvilka hus borde hänföras

till bostads- eller mangårdshusen och hvilka till ladugårdshusen,

om husens beskaffenhet samt om de särskilda öfverenskommelser,

10

Betänk, ang. Ekles. Boställen.

74

hvilka i olika landsorter kunde härutinnan vara ingångna och

gällande.

Sådana yttranden hafva sedan blifvit afgifna från Rikets konsistorier

(utom från Stockholms Stads konsistorium) och från presterskapet

i de flesta församlingar i Riket. I dessa yttranden hafva

dels uplysningar lemnats om eklesiastika boställen af alla slag på

landet och i stad, om hvilka byggnader som på dem för närvarande

finnas, om huru med byggnads- och underhållsskyldigheten för

närvarande förhålles, och om de särskilda stadganden, överenskommelseroch

sedvänjor, som i sådant afseende varit bekanta,

samt dels utlåtanden afgifvits om hvilka hus borde föras till bostads-

och hvilka till ladugårdshus och om huru byggnaderne ansetts

böra vara beskaffade.

Det är dock att anmärka, att yttranden från ganska många

pastorat uteblefvo, att uplysningarne ofta voro mer eller mindre

ofullständiga och otydliga samt, särdeles i fråga om byggnads- och

underhållsskyldigheten, ej alltid fullt noggranna, äfvensom att de

förhållanden, som ägde rum vid tiden för dessa yttrandens afgifvande,

sedermera blifvit, isynnerhet genom löneregleringarne,

i flera afseenden väsentligen förändrade.

Sedan yttrandena inkommit, upgjorde Kammarkollegium förslag

till eklesiastik boställsordning, hvilket förslag jemte utlåtande

af den 30 Mars 1865, deri för innehållet af sagda yttranden redogjordes,

inlemnades till Kongl. Maj:t, som förordnade, att vederbörande

presterskap kontraktsvis, samtliga konsistorier äfvensom

alla konungens befallningshafvande skulle öfver förslaget höras

och inom viss tid yttranden afgifva, att Kammarkollegii utlåtande

och förslag skulle tryckas och göras tillgängligt i bokhandeln, samt

att Kammarkollegium skulle genom kungörelse i allmänna tidningar

uppmana dem, som kunde finna sig dertill föranlåtne, att

yttranden öfver förslaget inom viss tid till Kollegium ingifva;

hvarefter Kollegium hade att till Kongl. Maj:t inkomma med det

ytterligare underdåniga utlåtande, hvartill omständigheterna kunde

föranleda.

75

Sedan de från vederbörande presterskap oeb myndigheter sålunda

infordrade yttranden kommit Kammarkollegium till hända,

samt, i anledning af omförmälda, i tidningarne införda upmaning,

yttrande dessutom från en person afgifvits, aflat Kammarkollegium

den 2,9 April 1867 ett nytt underdånigt utlåtande, deri, hufvudsakligen

till följd af de anmärkningar, som blifvit mot förslaget

framstälda, och för hvilka i utlåtandet fullständigt redogjordes, åtskilliga,

till en del ganska'' väsentliga ändringar i detsamma föreslogos.

Kammarkollegii förslag, äfven sådant det lyder enligt Kollegii

utlåtande af den 29 April 1867, innehåller ej någon bestämmelse

rörande fördelning af församlings byggnads- och underhållsskyldighet

å prestgård emellan församlings särskilda medlemmar, utan

hänvisar Kollegium endast till hvad lag och särskilda författningar

derom stadga (jfr § 16 i Kollegii förslag). Yäl hade framställningar

blifvit .gjorda dels derom, att de från byggnadsskyldighet

å prestgårdar nu befriade fastigheter måtte förklaras pligtige att

i denna tunga deltaga, och dels derom att församlingens byggnadsskyldighet

måtte utgöras efter fyrk; men Kollegium förklarade

uttryckligen dessa framställningar omfatta ämnen, som icke vore

föremål för stadgande i en eklesiastik boställsordning1).

Vid 1876 års riksdag väcktes följande tre motioner rörande

bebyggandet af prestgårdar:

Herr Anders August Andersson föreslog, att Riksdagen måtte

hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kdfogl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och nästkommande Riksdag meddela förslag till sådana förändrade

stadganden, angående skyldigheten att bygga och underhålla, bland

annat, hvarom nu ej är fråga, prestgård, att denna skyldighet

blefve för kommunens medlemmar efter billiga och rättvisa grunder

gemensam;

’) Se Kammarkollegii utlåtande den 30 Mars 1868, p. 130, och Kammarkollegii

utlåtande den 29 April 1867, p. 98.

76

Herr A. W. Westerdahl: att mjöl- och sågqvarnar samt andra

verk och inrättningar skulle, efter dem åsatt taxeringsvärde såsom

jemförelsegrund med hemmans, deltaga i (kyrko- och) prestgårdsbyggnad,

der den efter mantalsheräkning utginge; och

Herr P. Benjaminsson: att Riksdagen måtte besluta, att den

byggnadsskyldighet å prestgård, som hittills ålegat församlingarne,

öfverflyttades på kyrkoherdarne sjelfve.

De två första motionerna beröra således frågan på hvad sätt

församlings byggnadsskyldighet å prestgård bör emellan dess särskilda

medlemmar fördelas.

Lagutskottet, till hvars behandling alla tre motionerna remitterades,

har i sitt utlåtande,*) efter omnämnande, att Kongl.

Kammarkollegium, enligt Kong!. Maj:ts befallning, uppgjort förslag

till eklesiastik boställsordning och afgifvit utlåtande i ämnet, yttrat:

»Då förevarande ämne, hvarom detaljerade bestämmelser finnas i

omförmälda förslag intagne, äfven lämpligast torde böra komma

under öfvervägande i sammanhang med antagandet af en ny

eklesiastik boställsordning; men, af det förhållande, att nära nio

år förflutit, sedan Kongl. Kammarkollegii ofvanberörda utlåtande i

ämnet till Kongl. Maj:t inkommit, utan att, såvidt kändt är, några

vidare åtgärder blifvit deri vidtagna, vill synas antagligt, att Kongl.

Maj:t lemnat frågan tillsvidare åsido, föranlätes utskottet, med

fästadt afseende på vigten deraf, att do öfverklagade bristerna i

nu gällande föreskrifter varda så snart som möjligt afhjelpta,

vördsamt hemställa, att Riksdagen ville besluta att, under förnyande

af sin vid 1862—1863 årens riksmöte gjorda hemställan, i

underdånig skrifvelse anhålla det täcktes Kongl. Maj:t, så snart ske

kan, för Riksdagen framlägga förslag till en, om än i vissa delar

efter särskilda förhållanden lämpad, likväl, såvidt sådant sig göra

låter, för hela Riket gällande eklesiastik boställsordning.»

Från detta utlåtande var en ledamot i lagutskottet, herr S.

Ribbing, skiljaktig och ansåg, att framställning borde hos Kongl.

Maj:t göras derom, att församlingarnes byggnadsskyldighet å prest

-

'') N-.o 32.

77

gårdarne måtte öfvertagas af boställshafvarne mot en motsvarande

förhöjning i dessas löneinkomster. '')

Lagutskottets utlåtande godkändes af kamrarne, och Riksdagens

den 10 Maj 1876 expedierade underdåniga skrifvelse * 2 3) innehåller:

»Sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 16 Januari^)

1863 gjort hemställan om utarbetande af Förslag till ny Eklesiastik

boställsordning samt Kongl. Kammarkollegium på nådig befallning

den 24 Maj 4) 1865 afgifvit ett sådant förslag, så, ock efter det samtlige

domkapitlen och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkommit

med anbefallda yttranden i ämnet, har bemälda K. Kollegium

den 16 Juli 5) 1867 afgifvit infordradt förnyadt utlåtande i

frågan.

Då nu ifrågasatt förändring i stadgandena rörande byggnadsskyldigheten

å prestgård lämpligast torde böra komma under öfvervägande

i sammanhang med antagandet af ny eklesiastik boställsordning,

samt Riksdagen anser förstnämnda fråga vara af den vigt,

att den bör så snart som möjligt erhålla sin lösning, föranlåtcs

Riksdagen, under förnyande af sin vid 1862—1863 årens riksmöte

gjorda hemställan, i underdånighet anhålla det täcktes Eders Kongl.

Maj:t, så snart ske kan, för Riksdagen framlägga förslag till en, om

än i vissa delar efter särskilda förhållanden lämpad, likväl, såvidt

sådant sig göra låter, för hela Riket gällande eklesiastik boställsordning.

»

Den 30 December 1876 aflät herr chefen för Kongl. Eklcsiastik-Departementet

till mig, Skarin, en skrifvelse, deri jag underrättades,

att Kongl. Maj:t samma dag meddelat mig nådigt updrag

att, efter granskning af de utaf Kammarkollegium den-30 Mars

1865 och den 29 April 1867 afgifna utlåtanden och förslag till

•) Enahanda åsigt har blifvit uttalad af Lagutskottet vid 1870 års Riksdag i

dess uti. N:o 10.

2) N:o 58.

3) Den und. skrifvelsen bär dock datum af d. 28 Januari.

4) Kollega utlåtande och förslag äro daterade d. 30 Mars 1865.

5) Kollega utlåtande är dateradt d. 29 April 1867.

78

eklesiastik boställsordning, i den mån nu mera förändrade förhållanden

eller eljest förekomna anledningar dertill kunde föranleda,

utarbeta förslag till de jemkningar i författningsförslagets

särskilda delar, som deraf kunde blifva en följd, äfvensom att i

öfrigt biträda herr chefen för Kongl. Eklesiastik-Departementet

vid detta ärendes beredande till föredragning.

Sedermera har, enligt Kongl. Maj:ts beslut den 19 Oktober

1877, till beredande och föredragning i sammanhang med förslaget

till eklesiastik boställsordning öfverlemnats en af Domkapitlet i

Carlstad i skrifvelse den 17 November 1875 gjord underdånig

framställning om utfärdande af'' en författning, angående huru i

vissa fall med af och tillträdessyner å prestboställen förhållas

skulle, för innehållet af hvilken framställning och af deröfver från

vederbörande afgifna yttranden framdeles skall i korthet redogöras.

Efter det ett nytt förslag till förordning rörande de eklesiastika

boställena blifvit af mig, Skärm, utarbetadt och till herr

chefen för Kongl. Eklesiastik-Departementet öfverlemnadt, har, enligt

nådigt förordnande den 1 November 1878, åt oss, Norm, Rabe,

Ehrenborg och Gustaf Jonsson, updragits att, jemte mig, Skärm,

i granskning af sistsagda förslag deltaga.

Sedan denna granskning blifvit verkstäld, hafva vi, samtlige

undertecknade, som ansett oss, i följd af ofvanberörda nådiga

updrag, jemväl böra föreslå de ändringar, hvartill den gemensamma

granskningen föranledt, nu, allenast med de skiljaktigheter,

bilagde reservationer visa, förenat oss om efterföljande

Förslag-till Förordning, angående presterskapets boställen, med ty åtföljande

motiv, vid hvilkas affattande vi ansett oss kunna använda

den vanliga benämningen »komiteradt», för att dermed beteckna

oss alla eller flertalet af oss.

FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNING,

ANGÅENDE

PRESTER8KAPETS ROSTALLEN.

#

Förslag

till

Förordning, angående presterskapets boställen.

I Kap.

Om hvad med boställen förstås och de särskilda slagen

af desamma.

l.§-

1 mom. Såsom boställen anses i denna boställsordning

alla de hemman och lägenheter, som äro anslagne

till ständig bostad och aflöning åt biskopar, kyrkoherdar,

komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter

samt till prestenkesäten, äfvensom de hemman och lägenheter,

hvilkas afkomst ingår till presterlig löner egleringsfond.

2 mom. Boställen, som äro afsedda till löntagares

ständiga bostad, kallas bostadsboställen; och må för

hvarje presterlig befattning endast ett boställe såsom

bostadsbostäile anses. Andra boställen, afsedda att af

löntagare brukas eller att i författningsenlig ordning

utarrenderas, kallas löningsboställen.

Betänk, ang. Elden. Boställen.

11

82

2 §•

Bostadsboställen indelas i tre klasser; och omfattar

första klassen: bostadsboställen för biskopar;

andra klassen: bostadsboställen för kyrkoherdar; och

tredje klassen: bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter

och pastoratsadjunkter.

3 §•

Boställe anses vara med jordbruk förenadt, när till

detsamma höra ägor, minst motsvarande hvad till besutenhet

under benämning af hemman, enligt hvad derom

särskildt är stadgadt, erfordras.

II Kap.

Om boställens laga hus.

4 §■

A bostadsboställen, förenade med jordbruk, på landet

och i stad skola finnas följande laga hus: 1.) sätesbyggning,

2.) visthus, 3.) hushållskällare, 4.) brygghus,

5.) vedbod, fi.) hemligthus, 7.) drängstuga, 8.) vagnshus,

9.) spannmålsbod, 10.) redskapshus, 11.) stall, 12.)

fähus, 13.) fårhus, 14.) svinhus och 15.) en eller flera

lador samt loge eller logar efter behofvet; hvarjemte,

der så nödigt pröfvas, å dessa boställen må såsom laga

hus ytterligare föreskrifvas: badstuga och mälthus, källare

för rotfrukter samt eu brunn för hushållet och en för

ladugården.

83

5 §■

Bostadsboställen utan jordbruk på landet och i stad

skola vara försedda med dessa laga hus: 1.) sätesbyggning,

2.) visthus, 3.) bushållskällare, 4.) brygghus, 5.)

vedbod och 6.) hemligthus; hvarförutom å första klassens

bostadsboställen samt, der boställshafvaren för

tjensteresor behöfver hålla häst och åkdon, äfven å bostadsboställen

af andra och tredje klassen skola finnas:

7.) drängstuga, 8.) stall och 9.) vagnshus. Erfordras

å bostadsboställe utan jordbruk flera hus än nu sagdt

är, må efter omständigheterna föreskrifväs ytterligare

något eller några af de i 4 § omförmälda hus.

6 §•

1 mom. A bostadsboställe af tredje klassen må

brygghus eller drängstuga eller begge dessa hus uteslutas,

när de pröfvas kunna undvaras och lindring i

byggnadsskyldigheten är af behofvet påkallad.

2 mom. Der, i följd af ortens förhållande eller något

med jordbruk förenad!, bostadsboställes särskilda beskaffenhet,

skötsel af får eller svin ej lämpligen kan äga

ruin, må fårhus eller svinhus kunna uteslutas.

7 §•

Löningsboställen bebyggas efter ty för'' kronohemman

stadgadt är, der ej dessa boställen antingen, med afseende

på särskild bestämmelse, erfordra derefter lämpade

ljus, eller ock, såsom brukade, gemensamt med bostadsboställen,

eller af annan anledning pröfvas kunna alla

84

eller vissa af de för kronohemman föreskrift^ hus undvara.

8 §•

Sedan enligt 71 § bestämdt blifvit hvilka laga hus

skola å boställe finnas, må, utan hinder deraf, att beslut

härom vunnit laga kraft, på grund af sedan inträffade

förhållanden synerätt i detta afseende annorlunda förordna.

9 §.

1 mom. Sätesbyggning å bostadsboställe af första

klassen bygges efter ritning, som för hvarje fall af Kongl.

Maj:t fastställes.

2 mom. För sätesbyggning å bostadsboställe af

andra klassen må föreskrifvas minst sju, högst tio boningsrum

jemte kök, skafferi, erforderliga kontor samt

en eller två förstugor.

3 mom. För sätesbyggning å bostadsboställe af

tredje klassen må föreskrifvas minst fyra, högst sex boningsrum

jemte kök, skafferi, erforderliga kontor och en

förstuga.

10 §.

Sätesbyggning å bostadsboställe upföres, der läget

så medgifver, skild från öfriga bus, på stenfot af minst

fem decimeters böjd, med väggar företrädesvis af tegel

eller timmer, men äfven, der något af dessa ämnen ej

lämpligen kan föreskrifvas, af annat ändamålsenligt, i

orten brukligt byggnadsämne. Till byggnaden i öfrigt

användas de ämnen, som lämpliga finnas och med ortens

85

sed öfverensstämma. Boningsrummen göras så stora,

som behofvet i hvarje fall fordrar, minst två meter

sju decimeter höga, och skola i allmänhet vara försedda

med ugnar af kakel; dock må äfven ugn eller spis af

sten eller ugn af jern kunna i något rum tillåtas. Framför

ugns- eller spisöppningarne anbringas jernplåt eller

plansten. Alla boningsrum förses med dubbelfönster,

tapeter på väggarne, gipsade eller spända tak samt oljemålning

å panel, dörrar, dörr- och fönsterinfattningar.

11 §•

1 mom. Ofriga laga hus å bostadsboställen upföras

af ändamålsenliga byggnadsämnen efter ortens sed, till

den storlek, behofvet i hvarje fall fordrar. Stenfot å

dessa hus göres minst tre decimeter hög. Husen må

upföras särskilda eller sammanbyggas, efter som, med

afseende å belägenheten och ortens sed, lämpligt pröfvas.

På mindre bostadsboställen må i ett hus inrättas visthus

och spanmålsbod samt i ett hus vagnshus och redskapshus,

när sådant för behofvet är tillräckligt och lämpligen

kan ske; och må källare under annan byggnad läggas.

T allmänhet bör dock undvikas sådant sammanförande af

hus, att derigenom sammanblandning af boställshafvares

samt annans byggnads- och underhållsskyldighet upstår.

2 mom. Brygghus skall i allmänhet innehålla ett

rum för brygd och tvätt samt ett rum för bak med bakugn

i ettdera; dock må vid mindre bostadsboställen

brygghus med endast ett ruin tillåtas.

3 mom. Stall, fähus och fårhus förses med skullar

eller andra foderrum.

8(5

12 §.

Sätesbyggning af trä skall förses med brädfodring

eller annan tjenlig beklädnad samt anstrykas med rödfärg

eller annan färg. För sätesbyggning af annat ämne

äfvensom för andra laga lins å bostadsboställen må efter

behofvet och ortens sed tjenlig beklädnad och anstrykning

föreskrifvas.

13 §.

Alla hus skola läggas och inrättas så, att eldfara,

så vidt möjligt, undvikes samt brandförsäkring af desamma

ej förhindras eller fördyras.

14 §.

Vid meddelande af föreskrift om storleken, inredningen

och öfriga beskaffenheten af sätesbyggning å bostadsboställe

af andra eller tredje klassen iakttages, att,

såvidt med 9 § 2 och 3 momenten är förenligt, å ena sidan

boställshafvarens skäliga behof af utrymme tillgodoses

och å andra sidan den byggnadsskyldige icke öfver hö.fvan

betungas.

III Kap.

Om byggnads- och underhållsskyldigheten.

15 §.

Med skyldigheten att bygga och underhålla de till

första klassens bostadsboställen hörande laga hus förliålles

såsom för hvarje sådant boställe är förordnadt.

87

16 §.

1 mom. A andra klassens bostadsboställen på landet

byggas och underhållas sätesbyggning, visthus, hushållskällare,

brygghus, vedbod, hemligthus, drängstuga, vagnshus

och brunn för hushållet af pastoratet; samt spannmålsbod,

redskapshus, stall, fähus, fårhus, svinhus, lador

och logar, badstuga och mälthus, källare för rotfrukter

och brunn för ladugården af boställshafvaren.

2 mom. Å bostadsboställen af andra klassen i stad

byggas och underhållas alla laga hus af pastoratet.

I pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamlingar,

skall fördelning dem emellan af den pastoratet

åliggande byggnads- och underhållsskyldighet å andra

klassens bostadsboställen, i brist af godvillig öfverenskommelse,

bestämmas af Konungens Befallningshafvande;

dervid dock, när bostadsbostället är i stad beläget, landsförsamling

icke må påföras andel i mer, än som motsvarar

den, enligt 16 § 1 momentet, pastorat åliggande

byggnads- och underhållsskyldighet å bostadsboställen

af andra klassen på landet.

1 inom. Å komministrars i stad belägna bostadsboställen

byggas och underhållas de laga husen af stadsförsamlingen.

2 mom. Å öfriga bostadsboställen af tredje klassen

byggas och underhållas de laga husen af boställshafvaren.

17

18 §.

88

19 §.

Ä Jöningsboställen åligger byggnads- nedi underhållsskyldigheten

boställshafvaren.

20 §.

Församling, hvilken byggnads- och underhållsskyldighet

å boställe åligger, äge med boställshafvare öfverenskomma,

att denna skyldighet skall för viss tid eller

för all framtid på boställshafvaren öfverflyttas mot det

att församlingen till honom erlägger en viss, skyldigheten

motsvarande årlig afgift. Sådan öfverenskommelse varde,

der Ivongl. Maj:ts stadfästelse å densamma erhålles,

sedan för blifvande boställshafvare bindande.

21 §.

1 mom. I afseende på boställshafvares och församlings

rätt att till nybyggnad och iståndsättande af boställes

hus samt boställshafvares rätt att i öfrigt till

husbehof använda boställes skogstillgång, länder till

efterrättelse hvad angående hushållningen med de allmänna

skogarna i Riket är stadgadt.

2 mom. Andra å boställe tillgängliga, byggnadsämnen,

som icke äro att hänföra till den boställshafvaren

ensam tillkommande afkastningen af bostället, må jemväl

af annan byggnads- och underhållsskyldig till nybyggnad

och förbättring å bostället användas. Förslår tillgången

ej till både boställshafvares och annan byggnadsskyldigs

behof, hafve boställshafvare bästa rätten.

89

22 §.

Inkommande brister å boställes laga hus skola afhjelpas

och nybyggnad af dessa hus verkställas i den

män sådant vid ekonomisk besigtning eller husesyn föreskrifves

eller eljest deremellan nödigt blifver.

23 §.

1 mom. i)å boställshafvare sålunda är skyldig verkställa

all den under hans besittningstid nödiga nybyggnad

af de laga hus, hvilkas byggande’ honom åligger, skall,

på det tungan af byggnadsskyldigheten, så vidt möjligt,

må lika drabba föregående och efterföljande boställshafvare,

för nybyggnad af dessa hus årsberäkning äga

rum, såsom här nedan sägs; dock att boställshafvare,

utan rätt till årsberäkning, verkställer:

a) den nybyggnad, för hvilken vid af- och tillträdessyn

företrädaren förklarats skyldig svara och som icke

före hans afträde blifvit fullgjord;

b) den nybyggnad, som efter synerätt^ uppskattning

motsvarar det byggnadsbidrag,'' boställshafvare enlfg-t 25

§ af företrädaren erhåller; och

c) den nybyggnad, som i följd af brandskada å

sådana hus, hvilkas byggande boställshafvare åligger,

blifver erforderlig, i den mån dylik nybyggnad motsvarar

upburen brandskadeersättning eller, der sådan ej erhållits,

värdet af det brunna.

2 mom. AD annan nybyggnad af boställshafvares

laga hus, hvilken han under sin besittningstid i öfverensstämmelse

med denna boställsordning verkställer, skall

Betänk, ang. Ekles. Boställen. 12

honom godtgöras medelst årsberäkning, å löningsboställen

efter hvad för kronohemman är stadgadt, eller, der andra

hus, än de för kronohemman föreskrifna, erfordras, efter

ty för hvarje sådant fall särskildt bestämmes, och å bostadsboställen

sålunda, att

sätesbyggning................ räknas för minst 20 högst 35,

visthus.............................. » » » 14 » 34,

hushållskällare.............. » » » 4 » 2,

brygghus........................ » »» 2 » 44,

vedbod................ » » » A » 1,

hemligthus..................... » » » 1 » 4,

drängstuga..................... » » » 3 » 5,

vagnshus........................ » » » 1 » 14,

spanmålsbod.................. » » » 24 » 5,

redskapshus.................... » » » i 8 14,

stall................................ » » » 3 » 6,

fähus............................... » 8 » 4 » 8,

fårhus................... » » » 5 8 2,

svinhus.............. » » » 4 » 14,

logar med tillhörande

ladör, tillsammans.... ''» » >» 4 » 8,

särskildt byggd lada... » » » 4 » 1A,

badstuga och mälthus » » » A » 3,

källare för rotfrukter » » » A » 1. A

och brunn...................... » » » l » 4

års byggnad.

3 mom. Den årsberäkning, som för hvarje hus bör

tillgodonjutas, bestämmes inom ofvan stadgade gränser

med afseende å dels den mindre eller större, till husets

ändamålsenlighet och varaktighet bidragande kostnad,

91

som derå användes, samt dels den olika tunga, husets

införande för boställshafvaren medför i följd deraf, att

byggnadsämnen finnas i större eller mindre mån för

honom utan inköps- eller betydligare forselkostnad till- r

gängliga, eller deraf, att huset sammanbygges med annat

eller uppföres särskild!, eller ock deraf, att byggnadskostnaden

genom olika arbetspris eller andra tillfälliga

omständigheter blifver mindre eller större; men ej må

husets storlek härvid komma i betraktande.

4 mom. Till nybyggnad må ock hänföras påläggning

af nytt tak äfvensom brädfodring eller annan ända- *

målsenlig beklädnad å gammalt bus; och skall efter de

grunder, som i nästföregående moment stadgas, för tak

minst V20, högst Vs samt för brädfodring eller annan

beklädnad minst Vis, högst Vio af den för sjelfva huset

föreskrifna årsberäkning åtnjutas.

24 §.

tiar boställshafvare verkstält nybyggnad, för hvilken

han är till årsberäkning berättigad, utöfver hvad på hans

besittningstid belöper, skall sådan Överskjutande byggnad,

eller öfverbyggnad, efter synerätts upskattning, honom

godtgöras af efterträdaren och sedan denne vid hans afträde

såsom egen nybyggnad tillgodoräknas.

25 §.

1 mom. Åro vid af- och tillträdessyn de laga hus,

bvilkas byggande boställshafvare åligger, i sådant skick,

att någon nybyggnad af dem icke erfordras, anses afträdande

boställshafvares byggnadsskyldighet vara full

-

92

gjord, äfven om han icke skulle hafva verkstält mot hans

besittningstid efter årsberäkning svarande nybyggnad.

Erfordras nybyggnad, svare derför så långt på besittningstiden

belöper.

2 mom. Befinnes vid af- och tillträdessyn å bostadsboställe

samt å löningsboställe, som af löntagare innehafves,

boställshafvarens laga lins i mycket godt stånd,

så att på längre tid föga eller ingen nybyggnad af dem

synes förestå; och blifver tillträdaren ej förpligtad att

för någon betydligare öfverbyggnad afträdare!! ersätta,

skall synerätt fastställa ett visst årligt penningebidrag

till husens framtida nybyggnad, lämpadt efter den större

kostnad, som i sådant afseende framdeles förestår.

3 mom. Dylikt byggnadsbidrag må, der säkerhet

för detsamma hos konsistorium ställes, innestå lios boställsliafvaren

till hans afträde. Ställes ej säkerhet, äger

konsistorium bidraget årligen infordra. Vill efterträdaren

bidraget lyfta, ställe, om så påfordras, derför säkerhet.

Gitter han ej, stånde medlen hos konsistorium. Byggnadsbidrag,

som konsistorium omhänderhar, skall till

boställshafvare utbetalas i den mån han, efter konsistorii

bepröfvande, medelst verkstäld nybyggnad visar sig berättigad

att bidraget upbära.

26 §.

Boställshafvare vare skyldig väl vårda sådana till

hans begagnande uplåtna hus, som af annan byggas

och underhållas. All skada, som genom boställshafvares

vanvård eller vårdslöshet å dem vållas, skall af honom

ersättas,

93

IV Kap.

Om brandförsäkring.

27 §.

1 mom. Boställshafvare vare pligtig att uti allmänt

brandförsäkringsverk eller brandstodsförening med reglemente,

faststäldt af Kongl. Maj:t, eller uti brandstodsförening

för helt län med reglemente, faststäldt af Konungens

Befallningshafvande, brandförsäkra alla laga hus,

hvilkas byggande och underhåll honom åligger, till deras

fulla värde, äfvensom att sådan försäkring vidmakthålla.

Öfver fullgörandet häraf bulle konsistorium tillsyn; och

svare boställshafvare, som sin pligt härutinnan försummar,

sjelf för brandskada samt bygge nytt upp för hvad som

brunnit, utan rätt till årsberäkning, såsom förut sagdt är.

2 mom. År brandförsäkring tagen med vilkor, att

afgiften derför skall betalas på en gång eller under

vissa år, må hvad boställshafvare i brandförsäkringsafgift

erlagt honom godtgöras såsom nybyggnad medelst årsberäkning

efter synerätt® pröfning.

3 mom. Brandskadeersättning må ej af boställsbafvare

lyftas utan tillstånd af konsistorium, som, der

så nödigt finnes, äger förordna, att, innan lyftning får

ske, säkerhet hos konsistorium ställes för medlens användande

till återställande af hvad genom branden blifvit

förstördt.

4 mom. Upburen brandskadeersättning skall vid

nästa ekonomiska besigtning eller husesyn redovisas.

94

V K .ap.

Om öfverloppshus samt om fördelning till godtgörande

på vissa år af kostnad eller förlust, som boställshafvare

kan få vidkännas.

28 §.

Vid anläggning å boställe af qvarn och torp iakttages

hvad för ty fall särskildt är föreskrifvet. Till sådane

inrättningar hörande, till de laga husen ej hänförliga

byggnader äfvensom andra öfverloppshus, hvilka

boställshafvaren med egen kostnad upfört eller inlöst,

äger han, der efterträdaren ej vill dem efter laga mätning

behålla, rätt och, om efterträdaren så yrkar, äfven

skyldighet att bortföra; vare dock pligtig att för byggnadsämne,

som hämtats från boställets skog och icke

utgjorts af sådan andel i densammas afkastning, som,

enligt hvad särskildt är stadgadt, i vissa fall kan, utöfver

husbehofvet, boställshafvaren tillkomma, utgifva ersättning,

hvars belopp och användande till boställets nytta

synerätt bestämmer.

29 §.

/ mom. Om fördelning till godtgörande på vissa år

af den kostnad, boställshafvare kan hafva under sin be''sittningstid

fått vidkännas i ock för laga skifte, deltagande

i vattenafledningsföretag för samfällig jords odling

eller förbättring, nybyggnad af kyrka eller andra allmänna

hus, upförande af broar eller anläggning af vägar,

95

galle hvad derom särskildt är stadgadt; och vare efterträdare

ej skyldig att annorlunda än på grund af sådan

fördelning vidkännas de kostnader, som i sagda afseenden

bort före hans tillträde af bostället utgå.

2 mom. Har nybyggnad eller förbättring, eller annan

åtgärd, derför företrädande boställshafvare förklarats

skyldig svara, blifvit af efterträdande boställshafvare verkstad;

och kan det visas, att denne, utan egen försummelse,

ej kunnat den härför bestämda kostnadsersättning

hos företrädaren utfå; må den förlust, som sålunda för

efterträdaren upstått, efter synerätts bepröfvande fördelas

till godtgörande på vissa, högst tjugo år-, räknade från

denne boställshafvares tillträde.

VI Kap.

Om ägornas vård och bruk.

30 §.

Boställshafvare skall boställes åker väl häfda och

göda, ängar och hagar rödja och vårda samt nödiga

diken, efter hvad derom särskildt är stadgadt, gräfva

och vidmakthålla.

31 §.

1 inom. Boställhafvare skall trädgård väl vårda och

vidmakthålla.

2 mom. Om å bostadsboställe trädgård är otillräcklig

eller alldeles saknas, bör, der det med fördel ske kan,

96

den gamla utvidgas eller ny anläggas efter ty synerätt

skäligt pröfvar.

32 §.

♦

I afseende på skogens skötsel och vård lände till

efterrättelse hvad derom särskildt är stadgadt.

33 §.

Torfmosse skall ändamålsenligt behandlas. Sker

annorlunda, må vid ekonomisk besigtning eller husesyn

rättelse föreskrifvas.

34 §.

1 mom. Om hägnad i ägoskilnad mot annans jord

gälle hvad derom särskildt är stadgadt. Den hägnad,

boställshafvare åligger i ägoskilnad hålla, skall vid boställes

afträdande i fredgildt stånd lemnas.

2 mom. Inom boställes ägoområde vare boställsI

nafvare ej skyldig hägnad hålla.

35 §.

1 mom. Vill boställshafvare för tillämna^ odling af

kärr, mosse eller annan oländig mark, deraf i dess närvarande

skick föga eller ingen afkomst kan erhållas,

tillförsäkra sig rätt till frihetsår, enligt hvad derom särskildt

stadgadt är, göre anmälan om företaget hos Konungens

Befallningshafvande, som derefter iakttager hvad

gällande författningar i ty fall föreskrifva. När frihetsår

beviljas, bestämmer Konungens Befallningshafvande om

och hvilka särskilda byggnader å den odlade lägenheten

97

böra finnas; och må Konungens Befallningshafvande, der

så skäligt pröfväs och utan men för efterträdande boställshafvares

rätt till skogsfång ske kan, efter vederbörande

skogstjenstemans hörande och med iakttagande, att beslut,

ledande till rubbning i faststäld skogshushållningsplan,

ej, utan infordrande af Skogsstyrelsens yttrande, meddelas,

tillägga den boställshafvare, som odlingen verkställer,

rätt att under frihetsåren å bostället efter utsyning erhålla

bränsle samt virke till de hägnader och byggnader,

som i följd af odlingen blifva erforderliga.

2 mom. Vid frihetsårens slut skall den odlade lägenheten,

till åker och äng behörigen häfdad, jemte erforderliga

hägnader och byggnader i försvarligt skick utan

ersättning till bostället afträdas.

36 §.

Med odling genom flåhackning och bränning af torf

förhålles enligt hvad derom särskildt är stadgadt.

VII Kap.

Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe och om

vanvård af detsamma.

37 §.

/ mom. Hvad boställe tillhörer eller från dess ägor är

hämtadt och icke till dess årliga afkastning räknas kan

må boställshafvare ej, utan att sådant är särskildt tillåtet,

boställe afhända. Gödsel får icke bortföras från boställe,

förenad! med jordbruk; ej heller stråfoder, när förbud

Betänk, ang. M-le». Boställen. 1 3

98

deremot enligt 49 § 7 momentet meddelas; men eljest äger

boställsliafvare att öfver boställes årliga afkastning fritt

förfoga; och skall förty det i 27 Kap- 10 § Byggninga

Balken stadgade förbud att före fardag ■ föra fä eller

foder af bole ej på dessa boställen tillämpas.

2 mom. Bryter boställshafvare emot hvad i 1 momentet

af denna § sägs, straffes, der gerningen icke är att till

åverkan hänföra, såsom för öfverträdelse af nyttjanderätt,

enligt 24 Kap. 4 och 7 §§ Strafflagen; vare ock skyldig

ersätta all skada.

38 §.

Varder något med jordbruk förenadt boställe, som

icke är i författningsenlig ordning utarrenderadt, af löntagare

1 synnerligen vanvårdadt, så att den honom åliggande

byggnads- och underhållsskyldighet eller ägornas

vård och bruk i hög grad försummas; och har hvad i

anledning deraf blifvit vid ekonomisk besigtning eller

vid husesyn föreskrifvet hvarken af löntagaren godvilligt

fullgjorts eller i följd af hans meddellöshet kunnat verkställas;

må Konungens Befallningshafvande, på anmälan

härom af konsistorium, äga, der sådant till boställets

bevarande från förfall pröfvas nödigt och lämpligen ske

kan, förordna, att bostället skall på tid, som Konungens

Befallningshafvande bestämmer, men som ej må öfver

löntagarens tjenstetid utsträckas, under hand och genom

enskild öfverenskommelse, i den ordning, som för presterskapets

löningsjord i allmänhet är stadgad, under arrende

eller brukning uplåtas med skyldighet för arrendator!^

eller brukaren att fullgöra hvad eljest löntagaren i af

-

99

seende på boställets bebyggande och underhåll samt

ägornas vård och bruk för uplåtelsetiden ålegat. Vid

sådan uplåtelse af bostadsboställe skall dock alltid löntagaren

förbehållas sätesbyggning och trädgård äfvensom,

efter Konungens Befallningshafvandes bepröfvande, hvad

af öfriga byggnader löntagaren för sitt husbehof samt

inrymmande af de för tjensteresor och hushållet erforderliga

hästar och andra kreatur jemte nödigt foder

tarfvar. Körningens Befallningshafvandes beslut härutinnan

öfverklagas i den för ekonomimål stadgade ordning.

VIII Kap.

Om af- och tillträde.

39 §.

1 mom. Med afträde å de löningsboställen, som skola

vara i författningsenlig ordning utarrenderade, förhålles

efter allmän lag.

2 mom. Alla andra boställen afträdas såsom hittills

den 1 Maj. Å dessa boställen, när de äro med jordbruk

förenade, skall året före afträdesåret minst en åttondedel

af åkerjorden lemnas i träda; och äger tillträdaren om

höstbruket draga försorg. Afträdesåret skola å sådana

boställen åt tillträdaren uplatas från den 15 Februari

nödiga förvaringsrum för spanmål, foder och husgerådssaker,

som han vill ditföra, samt från den 14 Mars nödiga

hus för arbetsfolk och kreatur till vårbruket, hvilket tillträdaren

äger från sistnämnde dag ombesörja. År icke

100

bestämdt hvem som kommer att boställe tillträda, skall

konsistorium föranstalta, att bostället emellertid varder

behörigen brukadt och vårdadt intill dess detsammas skötsel

och vård kan af tillträdare öfvertagas.

3 mom. A alla med jordbruk förenade boställen

vare afträdare!! skyldig att utan ersättning tillhandahålla

efterträdaren den efter vanliga förhållanden nödiga gödsel

till första höst- Och vårutsädet.

IX Kap.

Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besigtningar

och husesyner.

40 §.

1 mom. Konsistorium bör egna noggrann tillsyn

deröfver, att inom stiftet belägna boställen varda till

hus och ägor behörigen vidmakthållna samt att boställshafvare

ej lemnas tillfälle genom försummande af honom

åliggande byggnads- och underhållsskyldighet, till förnärmande

af boställets och efterträdares rätt, ådraga bostället

större husröta, än som kan af den försumliges

tillgångar gäldas. Finner konsistorium boställes rätt vara

genom något af domstol eller annan myndighet meddeladt

beslut förnärmad, skall konsistorium föranstalta,

att beslutet varder i behörig ordning öfverklagadt.

2 mom. För att vid tillsynen öfver boställena konsistorium

tillhandagå, äger konsistorium för stiftet eller

för vissa områden af detsamma antaga ständiga ombud,

hvilka skola å konsistorii vägnar och i öfverensstämmelse

101

med dess föreskrifter dels hvart inom sitt område i allmänhet

utöfva den närmare tillsynen öfver boställena

och dels, der ej för särskildt fall annorlunda bestämmes,

efter konsistorii förordnande utföra och bevaka dess talan

i fråga om boställena såväl vid ekonomiska besigtningar

och liusesyner, som äfven i öfrigt vid domstolar och

myndigheter.

41 §.

Å alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till

hus och jord hållas ekonomiska besigtningar så ofta sådane

nödige finnas och sist å femte året efter det, då

husesyn eller ekonomisk besigtning nästförut å bostället

förrättats.

42 §.

Konsistorium skall före utgången af Februari månad

hvarje år till vederbörande Konungens Befallningshafvande

ingifva uppgift på de boställen, å livilka ekonomiska

besigtningar böra under året hållas; ägande konsistorium

att i händelse af särskildt behof äfven å annan

tid ekonomisk besigtning å visst boställe hos Konungens

Befallningshafvande äska.

43 §.

Dessa besigtningar förrättas, efter Konungens Befallningshafvandes

förordnande, på landet af kronofogden

i orten eller annan kronobetjent, biträdd af två nämndemän,

och i stad af magistratsperson med biträde af två

utaf magistraten utsedde sakkunnige män.

102

44 §.

\

1 mom. Såsom jäf mot förrättningsman gäller: om

lian är med boställshafvare uti deri skyldskap eller det

svågerlag, som i 13 Kap. 1 § Rättegångs Balken om jäf

mot domare sägs; eller om förrättningsman är boställsliafvares

vederdeloman eller uppenbare ovän; eller om

förrättningsman eller den, som står till honom i sådan

skyldskap eller svågerlag, som nämndt är, eller förrättningsmans

vederdeloman eller uppenbare ovän kan af

förrättningen vänta synnerlig nytta eller skada, dervid

dock den omständighet, att förrättningsman eller hans

bemälde skyldeman eller vederdeloman eller uppenbare

ovän, såsom medlem af församlingen, är byggnadsskyldig,

ej må såsom jäf räknas. Har förrättningsman å tjenstens

vägnar rättegång med boställshafvare eller annan, som

af förrättningen kan vänta synnerlig nytta eller skada,

eller söker någon sak med förrättningsmannen eller tillfogar

honom något med ord eller gerning i upsåt att

honom dermed jäfvig göra, det må ej heller för jäf

räknas.

2 mom. Vet förrättningsman, att sådant jäf mot

honom är, anmäle det genast, och utan att dag till förrättningen

utsätta, hos Konungens Befallningshafvande,

som förordnar annan förrättningsman.

45 §.

Förrättningsman utsätter tid för de åt honom updragne

ekonomiska besigtningar, med iakttagande, att

de hållas å tjenlig årstid och att, der så ske kan, be

-

103

sigtningar i samma ort förrättas omedelbart efter hvarandra.

46 §.

1 mom. Om tiden för besigtningen skall förrättningsmannen

minst sex veckor förut underrätta konsistorium,

som dels förordnar sitt ständiga eller annat ombud

att å konsistorii vägnar vid besigtningen närvara,

dels’ ock, när församlings rätt i frågakommer, föranstaltar,

att kyrkostämma för utväljande af ombud för församlingen

att dess rätt vid besigtningen bevaka varder hållen;

börande konsistorium och ordföranden i kyrkostämman

före besigtningens början underrätta förrättningsmannen

om Indika personer blifvit till ombud utsedde, eller, i

händelse församling undandragit sig att ombud utse,

derom att kyrkostämma blifvit för sådant ändamål hållen.

Boställshafvare och annan byggnadsskyldig skola minst

fjorton dagar före besigtningen till densamma af förrättningsmannen

kallas.

2 mom. Förrättningsmannen kalle ock nämnd eller

de i 43 § omnämnde sakkunnige män samt begäre, der

så nödigt finnes, hos Konungens Befallningshafvande,

att byggnadskunnig person äfvensom skogstjensteman

till biträde vid förrättningen förordnas.

47 §.

När förrättningsman bevisligen iakttagit hvad, enligt

1 momentet af hästföregående §, honom åligger samt erhållit

underrättelse, att ombuden blifvit utsedda, eller att

kyrkostämma till utväljande af ombud för församling

104

hållits, må ombuds, boställshafvares eller annan byggnadsslcyldigs

uteblifvande ej utgöra hinder för besigtningens

företagande.

48 §.

Anmäles vid förrättningen jäf mot förrättningsman,

skall han beslut deröfver meddela och, om jäfvet pröfvas

lagligt, förfara såsom i 44 § 2 momentet sagdt är. Ogillas

jäfvet, skall förrättningen fortgå; vederbörande obetaget

att i sammanhang med hufvudsaken öfver beslut, hvarigenom

jäfsanmärkning ogillats, klaga.

49 §.

Vid besigtningen har förrättningsman nen att iakttaga

hvad i efterföljande, särskilda moment af denna

§ sägs.

1 mom. Boställshafvaren affordra^ redovisning för

byggnadsbidrag, husröte- eller brandskadeersättning eller

andra medel, hvilka böra för boställets räkning redovisas.

2 mom. Med ledning af instrumentet öfver sista

ekonomiska besigtning eller husesyn efterses och antecknas

i hvad mån då föreskrifna nybyggnader, förbättringar och

andra åtgärder blifvit verkstälda.

3. mom. År sedan sista ekonomiska besigtning eller

husesyn laga hus nybygdt, tillses huruvida det är i öfverensstämmelse

med gifna föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt

och med omsorg upfördt. Förrättningsmannen

■ meddele derefter beslut huruvida det må såsom laga hus,

x befintligt skick, eller sedan derå anmärkte felaktigheter

105

och brister blifvit afhulpne, insynas, eller om det skall

alldeles utsynas.

4 inom. Hvarje laga hus i öfrigt besigtigas. Finnes

hus vara så bristfälligt, att det icke vidare kan för sitt

ändamål användas eller med fördel bättras, skall det utsynas,

och byggande af nytt föreskrifvas, dertill utses

plats, hvilken, så vidt utan skada för bostället eller oskälig

tillökning i den byggnadsskyldiges tunga ske kan, efter

boställshafvares önskan lämpas. Utsynes eller felas sätesbyggning

å bostadsboställe af första klassen, hänvisas

vederbörande att om ritning och fastställelse derå, efter

hvad derom föreskrifvet är, föranstalta. Utsynes eller

felas sätesbyggning å bostadsboställe af andra eller tredje

klassen, skall förrättningsmannen, sedan tillstädesvarande

boställliafvare, byggnad sskyldig och ombud lemnats till - fälle att sig yttra, upgöra förslag till den blifvande sätesbyggningens

storlek, inredning och öfriga beskaffenhet,

med beräkning af derför erforderlig kostnad; hvilket

förslag skall underställas pröfning af den underrätt, inom

hvars dom värjo bostället är beläget. Utsynas eller felas

annat laga hus, bestämmer förrättningsmannen storleken,

inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya samt

upgör kostnadsförslag.

5 mom. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra

bibehållas, föreskrifvas, med utsättande af derför erforderlig

kostnad. •

6 mom. Boställets ägor besigtigas. De brister, boställshafvarc

låtit komma sig till last i afseende på åkrens

häfdande, öfriga ägors skötsel och vård, hägnaders och

dikens anbringande och underhåll samt skogs och torf

Butiink.

ang. Ehles, Boställen, 14

106

mosses behandling, allt efter hvad för hvarje fall särskilt

är stadgadt, antecknas, de åtgärder och förbättringar,

som i följd deraf erfordras, föreskrifvas, och kostnaden

för desamma utsättes. Finnes det af boställshafvare

antagna brukningssätt uppenbart leda till skada för

bostället, må nödig rättelse föreskrifvas.

7 mom. Vinnes utredning derom, att åkerjordens

behöriga gödning försummats, ålägges boställshafvare

att tillföra bostället gödningsämnen efter ty behofvet

fordrar; hvarjemte, i händelse gödningens försummande

finnes härleda sig deraf, att stråfoder bortförts, utan att

motsvarande gödningsämnen anskaffats, boställshafvare må

förbjudas att under vissa år stråfoder från bostället bortföra.

Sådant förbud vare ej för följande boställshafvai’e

bindande.

8 mom. Derefter bestämmes tid, inom hvilken föreskrifne

nybyggnader, förbättringar och andra åtgärder

skola vara verkstälde, samt meddelas yttrande i fråga

om gäldandet af kostnaderne för förrättningen.

9 mom. Slutligen tillkännagifves, att den med förrättningen

missnöjde äger inom två månader efter densammas

afslutande till häradsrätt på landet eller rådstufvurätt i

stad klander instämma, dervid såsom parter för instämmandet

anses boställshafvaren, konsistoriiombudet samt

församlingen, när dess rätt är i fråga, äfvensom annan,

som kan vara å bostället byggnadsskyldig. År enligt 4

momentet förslag till sätesbyggning å bostadsboställo af

andra eller tredje klassen upgjordt, tillkännagifves derjemte,

att vederbörande boställshafvare, byggnadsskyldig

och ombud äga, om de så nödigt akta, på landet inför

107

häradsrätt å första rättegångsdagen af det ting eller det

häradsrättens sammanträde, som näst efter två månader

i häradet, och i stad inför rådstufvurätten å den rättegångsdag,

som näst efter två månader i staden infaller,

sig inställa för att då eller å annan dag, som rätten kan

för ärendets handläggning utsätta, sin talan utföra; men

att vederbörandes utevaro likväl ej kommer att utgöra

hinder för ärendets handläggning och afgörande.

10 mom. Uti instrumentet öfver förrättningen antecknas

fullständigt allt hvad rörande densamma förekommit.

50 §.

1 mom. Kronobetjent, nämndeman och skogstjensteman

erhålla reseersättning och dagtraktamente enligt

hvad i gällande resereglemente bestämmes. Magistratsperson

och de honom biträdande sakkunnige män samt

konsistoriiombud njuta reseersättning och dagtraktamente

enligt 7 klassen af resereglementet. Biträdande

byggnadskunnig person tillägges af förrättningsmannen

ersättning efter som skäligt pröfvas.

2 mom. Dessa ersättningar äfvensom lösen för ett

exemplar af instrumentet, som skall vid bostället förvaras,

gäldas å första kasssens bostadsboställen och de

löningsboställen, som af biskopar innehafvas eller skola

vara i författningsenlig ordning utarrenderade, af boställshafvare,

å boställen i Lappmarken af: Lappska Eklesiastikfonden,

men å alla andra boställen af kyrkornas

medel eller, om sådana saknas, af församlingarne; dock

att, der besigtning i följd af någon vederbörandes tredska

108

eller försummelse särskild! påkallas, kostnaden för sådan

besigtning bör af den tredskande eller försumlige gäldas.

51 §.

Husesyn förrättas å tjenlig årstid, på landet af domare

jemte minst två,, högst sex nämndemän, allt efter som

domaren för synens vidlyftighet pröfvar nödigt, samt i

stad af rådstufvurätt.

52 §.

Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.

53 §.

Laga syn hålles, dels då klander å ekonomisk besigtning

instämts samt antingen rätten finner det, som listigt

är, ej kunna utan syn slitas, eller ock laga syn

begäres, dels ock då förslag till sätesbyggning blifvit enligt

49 § 4 momentet rättens pröfning understäldt, och rätten

finner nödigt syn hålla; ägande rätten att, der så erfordras,

hos Konungens Befallningshafvande begära, att

byggnadskunnig person äfvensom skogstjensteman förordnas

att vid synen biträda.

54 §.

/ mom. Af- och tillträdessyn hålles i anledning af

ombyte utaf boställshafvare.

2 mom. Å boställe, förenadt med jordbruk, skall

sådan syn hållas året näst före afträdet, när så tidigt

ledigheten inträffat och bestämdt är hvem som efter af

-

109

trädaren skall bostället öfvertaga, att syn kan sagda år

å tjenlig årstid medhinnas. Kan syn ej det året hållas,

må den äga rum under afträdesåret, sist inom sex månader

efter afträdet.

S mom. Å boställe utan jordbruk vare af- och tillträdessyn

ej nödig, der ej byggnads- och underhållsskyldighet

åligger boställshafvaren, eller denne eller

vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden

sådan syn hos konsistorium äskar, eller konsistorium eljest,

med afseende å bostället tillhörande jordområde, eller af

annan anledning pröfvar syn böra hållas; dock skall vid

ombyte af boställshafvare å sådant boställe, när af- och

tillträdessyn ej äger rum, ekonomisk besigtning förrättas

till utrönande huruvida genom afträdarens vanvård eller

vårdslöshet vållats skada, som bör af honom ersättas.

Af- och tillträdessyn eller ekonomisk besigtning bör i

dessa fall hållas, der så ske kan, året före afträdet och

sist inom sex månader efter detsamma.

4 mom. Då boställe för allmän kassas räkning stått

under konsi stork förvaltning, vare i anledning af dess

afträde af- och tillträdessyn ej nödig med mindre sådan

syn å någondera sidan äskas; börande efterträdande

boställshafvare, om han påyrkar syn, sist vid tillträdet

derom hos konsistorium göra framställning. Mottager

boställshafvare boställe af konsistorium utan af- och tillträdessyn,

svare sedan för allt hvad konsistorium under

dess besittningstid i afseende på boställets bebyggande,

underhåll och vård ålegat.

no

55 §. .

När af- och tillträdessyn, enligt hvad ofvan sagdt

är, bör äga rum, skall konsistorium med öfverlemnande

af instrumentet öfver sista ekonomiska besigtning:, om

sådan senare än husesyn hållits, i god tid af- och tillträdessyn

begära hos domaren på landet eller rådstufvurätten

i stad.

56 §.

1 mom. När af- och tillträdessyn sålunda är begärd,

skall domaren eller rätten utsätta tid för densamma,

derom underrätta Konungens Befallningshafvande, och,

der så nödigt finnes, hos honom begära, att byggnadskunnig

person äfvensom skogstjensteman måtte förordnas

att vid synen biträda; kungöre ock tiden minst två månader

förut för konsistorium, som dels förordnar sitt

ständiga eller annat, ombud att å dess vägnar vid synen

närvara, dels, såsom förut i fråga om ekonomisk besigtning

sagdt är, der församlings rätt ifrågakommer, ombesörjer,

att kyrkostämma för utväljande af ombud till

bevakande af församlingens talan varder hållen, dels ock

föranstaltar, att vederbörande af- och tillträdare äfvensom

annan byggnadsskyldig varda minst fjorton dagar, om

de inom pastoratet bo, eljest en månad före synen till

densamma kallade; börande domaren låta genom kronobetjent

nämnd till synen kalla.

2 mom. Skall vid afträdet boställe af konsistorium

för allmän kassas räkning öfvertagas, och är, då kallelse

till af- och tillträdessyn, enligt hvad nu sagdt är, ut

-

in

färdas, den löntagare nämnd, som efter konsistorium

kommer att bostället tillträda, då bör jemväl sådan löntagare

genom konsistorii försorg till synen kallas; och

varde han vid densamma jemte konsistorium såsom tillträdare

ansedd.

■3 mom. Bevis, att hvad konsistorium, enligt 1 och

2 momenten af denna §, åligger blifvit behörigen fullgjordt

äfvensom att ombud för församling blifvit utsedt eller

att kyrkostämma för sådant ändamål hållits, skola sist

vid synens början genom konsistorii och ordförandens i

kyrkostämman försorg synerätten tillhandahållas.

57 §.

Syn må ej uppehållas deraf, att behörigen kallad

part eller utsedt ombud uteblifver.

58 §•

Vid laga syn behandlas de ämnen, som blifvit i här

föreskrifven ordning under rättens pröfning dragna. Vid

af- och tillträdessyn länder synerätten till efterrättelse

hvad i de 8 första momenten af 49 § rörande ekonomisk

besigtning sägs. Dock skall, när vid laga syn eller afoch

tillträdessyn å bostadsboställe af andra eller tredje

klassen nybyggnad af sätesbyggning föreskrifves, synerätten

meddela bestämmelse om den blifvande sätesbyggningens

storlek, inredning och öfriga beskaffenhet. För

öfrigt skall vid af- och tillträdessyn synerätten i allt,

hvartill denna boställsordning föranleder, undersökning

anställa samt nödiga beslut och föreskrifter meddela.

Särskild! iakttages, att

112

dels årsberäkning bestämmes för ej mindre de utaf

afträdare» under hans besittningstid upförda laga hus,

för hvilka han är till årsberäkning berättigad, och för

hvilka årsberäkning ej förut blifvit faststäld, än äfven

de laga hus, hvilkas nybyggande vid synen föreskrifves;

dels, i händelse afträdaren antingen verkstält öfverbyggnad,

såsom i 24 § sägs, eller försummat den nybyggnad

honom ålegat, vare sig utan rätt till årsberäkning, eller

mot rätt till årsberäkning, så vidt på hans besittningstid

belöper, värdet af öfverbyggnaden eller af den försummade

nybyggnaden uppskattas;

och dels beslut meddelas om fördelning på vissa år

af sådan kostnad eller sådan förlust, som i 29 § omförm

äles.

59 §.

1 mom. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn

af rätten bestämdt blifvit skall, der så erfordras, emellan

afträdare och tillträdare uprättas och i synerättens utslag

intagas liqvid, deri afträdaren påföres:

1. ) upskattade värdet af försummad nybyggnad, för

hvilken afträdaren, efter hvad förut sagdt är, bör svara;

2. ) kostnaden för afhjelpandet af alla under synen

å boställets hus och ägor anmärkte brister, för hvilka

afträdaren är ansvarig;

3. ) den ersättning, afträdaren, enligt 28 och 37 §§,

känts skyldig gälda, för såvidt tillträdaren berättigats att

sådan ersättning upbära; och

4. ) det byggnadsbidrag, tillträdaren, enligt 25 §,

befunnits berättigad att af afträdaren upbära;

hvaremot afträdaren tillgodoföres:

113

1. ) upskattade värdet af verkstäld öfverbyggnad; och

2. ) den ersättning, afträdare!!, i följd af beslutad

fördelning på vissa år af sådan kostnad eller sådan förlust,

som i 29 § omförmäles, bör af tillträdaren erhålla.

2 mom. Liqviden, som för öfrig! inrättas efter hvad

behofvet i hvarje fall fordrar, skall tydligt utvisa hvad

afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller får till godo.

60 §.

Har af- och tillträdessyn hållits före afträde!, må

afträdaren vid upgörelse med tillträdaren tillgodoräkna

sig kostnaden för de afträdaren ålagda arbeten, som häri

före afträdet verkstält. Efter afträdet må han ej befatta

sig med några arbeten å bostället, utan skall hvad då

brister af det, som på honom ankommer, verkställas af

tillträdaren mot rätt till derför uptagen kostnad. Nödiga

föreskrifter i dessa hänseenden skola i synerättens utslag

meddelas.

61 §.

År vid af- och tillträdessyn, enligt hvad i 56 § 2

momentet sägs,- både konsistorium och efterträdande löntagare

att såsom tillträdare anse, då skall, sedan rättsförhållandet

emellan afträdaren och konsistorium bestämts,

synerätten, efter ty ske kan, emellan konsistorium och

efterträdande löntagare skilja.

62 §.

1 mom. För husesyner njuta dels domare, nämnd

och skogstjensteman reseersättning och dagtraktamente

Betänk, ang. Ekles. Boställen. 15

114

enligt gällande resereglemente, dels ordförande och ledamot

i rådstufvurätt samt konsistoriiombud reseersättning

och dagtraktamente, ordföranden enligt 5 samt ledamot

och konsistoriiombud, enligt 7 klassen af resereglemente!,

och dels biträdande byggnadskunnig person godtgörelse

efter synerättens bestämmande. I kostnaden för husesyn

inberäknas, utom dessa ersättningar, jemväl lösen för ett

exemplar af syneinstrumentet, hvilket skall vid bostället

förvaras.

2 mom. Vid laga syn skall sådan kostnad gäldas

för boställen af första klassen samt de löningsboställen,

som innehafvas af biskopar eller äro i författningsenlig

ordning utarrenderade, af vederbörande boställshafvare,

för boställen i Lappmarken af Lappska Eklesiastikfonden,

men för alla andra boställen af kyrkornas medel, eller,

om tillgång saknas, af församlingarne; dock att, der laga

syn finnes vara af obefogadt klander föranledd, kostnaden

skall drabba den, som synen föranledt.

3 mom. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall

gäldas för bostadsboställe af första klassen samt de löningsboställen,

som innehafvas af biskopar eller äro i

författningsenlig ordning utarrenderade, utaf afträdare och

tillträd are till hälften hvardera, för bostadsboställen af

andra klassen och de löningsboställen, som af kyrkoherdar

innehafvas, af församlingen, afträdare och tillträdare, till

en tredjedel hvardera, samt för alla andra boställen af

kyrkornas medel eller, om sådana saknas, af församlingarne.

115

63 §.

Om fullföljd af talan mot härads-, syne- eller rådstufvurätt»

äfvensom mot hofrätts beslut i dessa mål,

galle hvad derom särskild! är stadgadt; och skall domstolen

meddela fullständig underrättelse om hvad i sådant

afseende är att iakttaga.

64 §.

Inom sex dagar efter afslutande af ekonomisk besigtning

eller husesyn skall ett exemplar af besigtnings- eller

syneinstrumentet för konsistorii räkning afgiftsfritt till •

konsistoriiombudet öfversändas. Inom samma tid tillhandahållas

enskilde vederbörande eller parter mot lösen nödiga

exemplar af instrumentet antingen å förrättningsstället

eller å annat ställe inom häradet eller tingslaget, derom

vid förrättningens slut underrättelse meddelas. År vid

ekonomisk besigtning förslag till sätesbyggning enligt 49

§ 4 momentet upgjordt, skall ett exemplar af besigtningsinstrumentet

insändas till vederbörande domstol i god tid

innan, enligt 9 momentet i samma §, -ärendet skall vid

domstolen förekomma.

65 §.

Vederbörande byggnads- och underhållsskyldig skall

inom en månad efter förloppet af den tid, då, enligt

hvad honom genom laga kraft ägande beslut förelagdt

blifvit, anmärkte brister ock felaktigheter bort vara afhulpne

eller föreskrifven nybyggnad verkstäld, om fullgörandet

till konsistorium ingifva anmälan, vitsordad, för

11(5

annan byggnads- och underhållsskyldig än boställshalvare,

af denne, och, beträffande boställshafvaren åliggande arbeten,

af två utaf församlingen för sådant ändamål å kyrkostämma

utsedda ombud. Försummar byggnads- och underhållsskyldig

hvad nu sagdt är, skall öfverexekutor, på

anmälan härom af konsistorium, vidtaga erforderliga åtgärder

för verkställighet på den försumliges bekostnad

af hvad eftersatt blifvit. Skulle hvad konsistorium såsom

boställshafvare ålagts ej fullgöras, äger församling eller

efterträdande boställshafvare verkställighet hos öfverexekutor

påkalla.

X Kap.

N Allmänna bestämmelser.

66 §.

Instrument öfver ekonomiska besigtningar och husesyner

samt andra bostället rörande handlingar skola,

jemte förteckning å desamma, af boställshafvare derstädes

eller i kyrkan förvaras, vid besigtningar och syner

tillhandahållas samt vid afträde till efterträdaren öfverlemnas.

67 §.

Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är

föreskrifvet gälle äfven för arrendator eller brukare, som

är i författningsenlig ordning antagen, samt, i tillämpliga

delar, äfven för konsistorium för den tid, konsistorium

för allmän kassas räkning boställe innehafver.

117

68 §. ‘

Då löntagare, som saknar visst boställe, är berättigad

till fri bostad, skall bostadens beskaffenhet lämpas efter

hvad derom för motsvarande boställe är stadgadt.

69 §.

1 mom. Denna boställsordning gäller ej för andra

klassens bostadsboställen på landet i Skåne.

2 mom. Der eljest å viss ort eller för visst boställe,

i följd af särskildt stadgande, öfverenskommelse eller

annan giltig grund, i fråga om hvem byggnads- och underhållsskyldigheten

åligger eller om fördelningen af densamma,

ett annat förhållande äger rum, än som med

hvad hittills derom i allmänhet varit stadgadt öfverensstämmer,

må ändring i sådant förhållande icke af denna

boställsordning föranledas.

XI Kap.

Om tillämpning af denna boställsordning och öfvergångs

stadganden.

70 §.

/ mom. Denna boställsordning skall, med iakttagande

af hvad här nedan sägs, tillämpas från och med

år 188

2 mom. Hittills utnämnd löntagare vare ej, mot sitt

bestridande, underkastad andra än de före denna boställsordnings

utfärdande gällande föreskrifter i afseende på

118

de laga husens byggande och underhåll; och skall boställsordningen

i detta afseende, så länge den ej är för

boställshafvaren gällande, icke heller för annan, som å

boställe är byggnadsskyldig, tillämpas.

3 mom. Å andra klassens bostadsboställen på landet

skall pastoratet, enligt hittills gällande föreskrifter, fortfarande

bygga och underhålla spanmålsbod, så länge

boställsliafvaren uppbär löningssäd i skäppan. När detta

förhållande upphör och spanmålsbod ändock bör å bostället

finnas, inträder kyrkoherdens skyldighet att, enligt

denna boställsordning, spanmålsbod bygga och underhålla.

4 mom. Den rätt, som i följd af särskilt, stadgande

eller landssed hittills på vissa orter ansetts tillkomma

afträdande boställshafvare att efter sitt afträde njuta

skörden af den näst förut å bostället utsådda höstsäden,

vare ej gällande för löntagare, som härefter utnämnes.

5 mom. Stadgandet i 62 § 3 momentet beträffande

bostadsboställen af andra klassen och de löningsboställen,

som af kyrkoherdar innehafvas, skall tillämpas först vid

de af- och tillträdessyner, som hållas vid härefter utnämnd

löntagares afträde.

6 mom. Hvad för Kussa stift är i fråga om ersättning

för odlingsarbeten å prestboställen genom särskilda

Kongl. Bref stadgadt skall härefter tillämpas endast beträffande

de odlingar, hvilka äro påbörjade före år 188

7 mom. De laga hus, som blifvit uppförda innan

denna boställsordning, efter hvad nu sagdt -är, skall

tillämpas, må ej, der de, enligt förut gällande stad

-

119

ganden, äro godkända eller antagliga, utdömas derföre,

att de ej med boställsordningen öfverensstämma.

71 §•

Vid den af- ock tillträdessyn, som å boställe hålles

i anledning af första härefter inträffande ombyte af boställshafvare,

skall synerätten dels, i den mån förhållandena

sådant påkalla, enligt förut gällande stadganden,

bedöma afträdare^ byggnads- och underhållsskyldighet

samt rättsförhållandet emellan honom och tillträdaren,

dels ock, såvidt stadgandena i 70 § 2 momentet medgifva,

med tillämpning af denna boställsordning, bestämma

Indika laga hus böra å bostället finnas samt hvem byggnads-

och underhållsskyldigheten af desamma derefter

skall åligga. De hus, som dervid till byggande och underhåll

från en till annan öfvergå, skola i fullgodt stånd

lemnas; och böra förty alla å dessa hus vid synen anmärkte

brister afhjelpas eller ersättas af den, hvilken

dessa bristers afhjelpande, enligt förut gällande stadganden,

ålegat.

72 §.

Hittills utnämnd löntagare, som boställe tillträdt och

i anledning af hvars tillträde af- och tillträdessyn hållits

innan tillämpning af denna boställsordning vidtager, vare

ej berättigad att af,annan byggnadsskyldig å bostället

fordra andra laga hus än dem, som dittills blifvit derstädes

insynta; men åstundar sådan boställshafvare, att

boställsordningen, utom beträffande de laga husens antal,

i öfrigt, i fråga om deras byggande och underhåll, må

120

redan under hans besittningstid vinna tillämpning, göre

derom anmälan vid ekonomisk besigtning; och skall

förrättningsmannen, der i följd af sagde anmälan annan

fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten af

denna boställsordning föranledes, om sådan fördelning,

med iakttagande af hvad i nästföregående § sagdt, är,

förordna. Sådan anmälan må dock ej göras af löntagare,

hvars efterträdare vid boställsordningens utfärdande

är nämnd.

M O T I V.

Betänk, ang. Ekl. Boställen.

It)

Motiv.

Med ordet boställe betecknas i föreliggande förslag alla de

hemman och lägenheter, för hvilka förslaget är afsedt att gälla.

1 fråga om hvilka löntagares boställen den blifvande boställsordningen

bör omfatta, förekommer, att Rikets Ständer i skrifvelsen

den 28 Januari 1863 anhållit om utarbetande af förslag till eu eklesiastik

boställsordning och att Kongl. Maj:t i nådiga Brefvet till

Kongl. Kammarkollegium den 13 Februari 1863 anbefallt uppgörande

af förslag till förordning i den syftning, Rikets Ständers skrifvelse ångare,

men att hvarken i denna skrifvelse eller i Kongl. Majrts Bref

närmare bestämmes hvad som bör förstås med en eklesiastik boställsordning,

eller hvilka boställen böra för densamma blifva föremal.

Söker man i Rikets Ständers förenämnde skrifvelse och i den

af Riksdagen den 10 Maj 1876 aflåtna skrifvelsen med förnyad underdånig

framställning i ämnet närmare förklaring öfver hvad som i

dessa skrivelser menas med orden »eklesiastik boställsordning»,

torde man närmast komma till den slutsats, att den begärda

boställsordningen skulle afse endast prestgårdar, möjligen endast

prestgårdar på landet; ty hvad i dessa skrivelser påpekas såsom

bristfälligt i den nuvarande lagstiftningen synes, åtminstone hvad

byggnaderna angår, i allmänhet vara hänförligt endast till prestgårdarne

på landet; och några andra slag af boställen omnämnas

icke; men då en sådan inskränkt tolkning motsäges af det begagnade

uttrycket »eklesiastik boställsordning», och det i ifrigt ej

heller torde vara lämpligt att utfärda en boställsordning ensamt

för prestgårdarne med förbigående af de i så många afseenden

med dem lika stälda öfriga slagen af prestboställen, hafva komiterade

antagit, att den blivande boställsordningen bör omfatta

åtminstone boställen för prestman i allmänhet.

124

Efter ordalydelsen skulle val emellertid en eklesiastik boställsordning

gälla för alla eklesiastika boställen, eller för alla boställen,

som äro åt eklesiastike tjensteman anslagna. Med eklesiastike

tjensteman torde i vidsträcktaste mening böra förstås de tjensteman,

som lyda under Kong!. Eklesiastik-Departementet; och till eklesiastika

boställen skulle således kunna räknas icke allenast boställen

för prestman, utan äfven boställen för klockare, orgelnister, domkyrkosyssloman,

lärare vid allmänna läroverken, folkskolelärare

samt möjligen äfven boställen för provincial- och distriktsläkare.

Uti inskränktare mening torde alla vid kyrkorna anstälde tjensteman,

således presto-, orgelnister, klockare och domkyrkosyssloman,

böra såsom eklesiastike anses; och i denna mening skulle således

till eklesiastika boställen räknas, utom prestboställen, äfven boställen

för klockare, orgelnister och domkyrka syssloman.

I underdånig skrifvelse d. 13 Febr. 1841 gjorde Rikets Ständer

hos Kongl. Maj:t framställning om utfärdande af en allmän

författning, angående klockareboställens bebyggande och underhåll.

• Uti Kammarkollegii i anledning deraf på nådig befallning afgifna

utlåtande af d. 16 April samma år anfördes: att boställen

för klockare utgjordes af dels hemman eller andra med jordbruk

försedda lägenheter, hvilka i allmänhet af boställshafvarne sjelfve

bebyggdes och underhölles, och dels lägenheter utan jordbruk,

bestående af antingen endast särskilda boningshus eller bostadsrum

i sockenstuga eller skolhus, hvilka lägenheter oftast af församlingarne

byggdes och underhölles; att sistnämnda slag af boställen

vore på olika ställen af ganska olika beskaffenhet, än, såsom

i de flesta församlingar, lämpade efter klockarnes skäliga

behof, än, i de minsta församlingarne, inskränktare än behofvet

kunde anses fordra, och än, der klockarne jemväl vore orgelnister

och skollärare eller, af annan anledning hade större löneinkomster,

af bättre och dyrbarare beskaffenhet än på de andra ställena;

samt att, äfven om, hvad anginge de med jordbruk förenade klockareboställena,

, genom en allmän författning kunde bestämmas,

hvad ty förutan torde af 27 Kap. B. B. följa, att dessa boställen

skulle såsom kronohemman bebyggas, det likväl syntes »svårt,

om icke omöjligt, att till cn allmännare belåtenhet reglera hurudan

åbyggnaden vid klockareboställen allestädes borde vara», hvadan

Kollegium ansåg sig icke böra tillstyrka rubbning i de existerande

förhållandena rörande de klockareboställen utan jordbruk, hvilka

af församlingarne byggdes och underhöllos.

125

Uti den derefter i anledning af Rikets Ständers berörda framställning

den 19 Juli 1841 utfärdade Kong!. Kungörelsen förklarades:

att klockarelägenheterna vore, på sätt Kammarkollegium utreda,

i afseende å tillkomst och egenskaper af den skiljaktiga beskaffenhet,

att någon allmän föreskrift rörande bebyggandet och

underhållet af dem icke lämpligen kunde meddelas; att för sådana

med jordbruk försedda klockarebol, der underhållsskyldigheten

ålåge boställsbafvaren- erforderliga föreskrifter redan funnes uti

27 Kap. B. B. tillika med 35 § i Landshöfdingeinstruktionen den

4 November 1734, jemförd med 8 § i Kongl. Resolutionen på presterskapets

besvär den 12 Januari 1757; samt att i fråga om öfriga

klockareboställen måste, i anseende till olika förhållanden, efter

omständigheterna och sedvana inom särskilda orter förhållas; hvadan

Rikets Ständers framställning icke i vidsträcktare mån bifölls,

än att, såsom Rikets Ständer jemväl hemstält, stadgande med

delades derom, att kostnaden för laga husesyn å klockarebol

skulle gäldas på sätt om ekonomiska besigtningar vore föreskrifvet

i 8 § af Kongl kungörelsen den 28 Maj 1830.

I 1841 års kungörelse är således på grund af då vunnen utredning

uttryckligen förklarad!, att klockarelägenheterna vore af

den skiljaktiga beskaffenhet, att någon allmän föreskrift rörande

deras bebyggande och underhåll icke lämpligen kunde meddelas;

och som någon förändring i denna deras beskaffenhet sedermera,

komiterade veterligen, ej inträffat, torde samma skäl, som då

utgjorde hinder för utfärdande af en allmän författning i sagda afseende,

fortfarande äga giltighet.

För öfrigt, om än i viss mån lagstiftningen i fråga om husesyner

och ekonomiska besigtningar varit och är gemensam för

dessa boställen och för prestboställen ''), med hvilka klockareboställena

äfven i fråga om fardag anses likstälda, torde likväl så

väsentliga olikheter, särdeles i afseende å behofvet af byggnader,

äga rum emellan dessa boställen och prestboställen, att,

äfven i händelse närmare bestämmelser, än de nuvarande, rörande

klockareboställena .skulle behöfvas och kunna meddelas, sådant

lämpligast torde låta sig göra i en särskild författning utan sammanhang

med prestboställena.

'') Se Kyrkol. 24 Kap. 19 §, Landshöfdingeinstr. den 4 Nov. 1734, § 35, Kongl.

Resolutionen på prestérskapets besvär den 12 Januari 1757, § 8, Kong!. Kungörelserna

den 17 Mars 1824 och den 28 Maj 1830.

126

I följd häraf hafva komiterade ansett klockareboställena icke

böra i den blifvande boställsordningen uptagas; vid hvilket förhållande

och då de få orgélnistboställen, som i Riket förekomma,

närmast äro med klockareboställena jern förliga, boställsordningen

ansetts ej heller böra omfatta orgélnistboställen.

Hvad angår de öfriga boställen, hvilka härofvan antagits såsom

hänförliga till eklesiastika, eller boställen för domkyrkosyssloman,

lärare vid allmänna läroverken, folkskolelärare samt möjligen

äfven boställen för provincial- ock distriktsläkare, torde införandet

af dessa boställen i samma boställsordning som prestboställena,

med hvilka de förra hafva föga gemensamt, svårligen kunna ifrågakomma;

och en sådan omfattning af den »eklesiastika boställsordningen»

har antagligen ej heller varit af Representationen åsyftad.

Då komiterade sålunda ansett, att den blifvande boställsordningen

bör omfatta endast boställen för prestman, hafva komiterade

äfven funnit benämningen »eklesiastik boställsordning» lämpligen

böra utbytas mot »förordning, angående pr ester skåpets boställen».

I Kap.

1, 2 §§.

Det har redan blifvit anmärkt, att i komiterades förslag med

benämningen boställen betecknas alla uti detsamma afsedda hemman

och lägenheter och att boställena, hvilka kunna vara bestämda

antingen till ständig bostad1) åt vederbörande löntagare eller endast

till fyllnad i hans aflöning, i följd deraf naturligen sönderfalla

i två afdelningar:

Bostadsboställen eller sådana boställen, som äro bestämda

till löntagares ständiga bostad och hvilka erfordra särskilda, för

sådan bestämmelse lämpade byggnader; samt

Löningsboställen, till hvilka torde kunna räknas alla andra

boställen, eller alla de boställen, som äro afsedda endast att lemna

bidrag till löntagares aflöning och som ej behöfva förses med andra

byggnader, än sådane, som erfordras för boställenas brukande och

för tillgodogörande af deras afkastning.

'') De lägenheter, hvilka, der presten är berättigad till »fri bostad», utan att

någon viss lägenhet dertill bestämts, åt honom förhyrts eller på behaglig

tid upplåtits och som kunna af vederbörande församlingar eller enskilde

mot andra lägenheter efter godtfinnande utbytas, torde ej kunna betraktas

såsom boställen eller vara underkastade de för sådana gällande bestämmelser.

127

Då för hvardera afdelningen af boställen uppenbarligen i åtskilliga

afseenden erfordras olika föreskrifter, har det synts nödigt

att i boställsordningen skilja emellan båda afdelningarne och använda

de hvardera, afdelningen betecknande benämningarne: bostadsboställen

och löningsboställen.

Förslaget omfattar, såsom nämndt, endast boställen för prestman;

men då likväl icke ovilkorligen alla boställen för prestman,

efter komiterades åsigt, böra blifva föremål för boställsordningen,

utan några få sådana boställen af skäl, som straxt skola nämnas,

uteslutits, har det funnits nödigt noggrannt bestämma hvilka prestboställen

skola i boställsordningen ingå.

Då boställsordningen ansetts böra omfatta i allmänhet boställen

för prestman, hafva i förslaget intagits alla de prestboställen,

för hvilka gemensamma föreskrifter ansetts lämpligen kunna

i en allmän författning meddelas, till hvilka boställen komiterade

räknat bostads- och löningsboställen, anslagna åt biskopar, kyrkoherdar,

komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter.

Dessutom finnas, såsom redan är omtaladt, inom Riket en

sockenadjunkt, eu vice'' pastor, en klockareprest, en tredje predikant,

en stadspredikant och en sockenpredikant, hvilka innehafva bostadsboställen;

hvarjemte åt hvar af sockenadjunkten och vice

pastoren ett löningsboställe är anslaget. Rörande byggnads- och

underhållsskyldigheten å sockenadjunktens, vice pastorens och

klockareprestens bostadsboställen äro för hvarje boställe särskilda

bestämmelser gällande.

Det har icke synts komiterade lämpligt att i en allmän författning

meddela bestämmelser, afsedda för sådana slag af boställen,

af hvilka inom hvarje slag endast ett förekommer. Skulle beträffande

ett sådant boställe något särskildt stadgande blifva behöfligt,

torde det lämpligast kunna, såsom för åtskilliga boställen

redan skett, meddelas uti ett särskildt, rörande bostället utfärdadt

nådigt Bref. Hvad tredje predikantens, stadspredikantens och

sockenpredikantens boställen angår, är för öfrigt genom redan

meddelade Kongl. Maj:ts beslut bestämdt, att sagde tre befattningar

framdeles skola uphöra och dithörande boställen för andra ändamål

användas.

De få boställen, som finnas anslagna åt prestman, anstälde

vid krigsmakten, såsom garnisonspredikants- och regementspastorsboställen,

torde närmast vara hänförliga till militieboställen.

128

Ur förslaget hafva derföre af befintliga prestboställen sockenadjunMs,

vice pastors-, hlockareprests-, tredje predikants-, stadspredikants-,

sockenpredikants-, garnisonspredikants- och regementspastorsboställen

uteslutits.

. De löningsboställen inom Göteborgs stift, som äro bestämda

att användas till enkesäten eller till underhåll åt kyrkoherdars

enkor, hafva väl egentligen blifvit anslagna åt kyrkoherdarne, till

hvilka, när enka ej finnes, boställenas afkomst ingår, och torde

derföre kunna anses inbegripna i dei till kyrkoherdarnes aflöning/

anslagna boställen men till undvikande af otydlighet hafva komiterade

trott prestenkesäten böra i boställsordningen såsom boställen

särskildt omnämnas.

Vid nyligen verkstälda regleringar af biskopars samt andra

prestmäns löner hafva i åtskilliga fall, enligt Kong]. Brefvet den 26

Februari 1864 och 9 § 2 momentet i Kongl. Förordningen den 11

Juli 1862, angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster,

hemman och lägenheter blifvit skilde från de tjenstebefattningar,

till hvilkas aflönande de förut varit anslagne. De hemman och

lägenheter, som härvid frångått biskopstjenst, hafva på grund af

nyssnämnda Kongl- Bref indragits till biskopslöneregleringsfonden

(se löneregleringen för biskopen i Lund). De hemman och lägenheter,

som frångått öfriga presttjenster, hafva väl i de aldra flesta

fal! redan blifvit till aflöning af andra sådana befattningar disponerade,

men några få sålunda frånskilda hemman och lägenheter

finnas dock, som ännu icke blifvit åt någon viss presttjenst anslagne

och hvilkas afkomst, intill dess sådant skett, jemlikt Kongl.

Brefvet till Kongl. Kammarkollegium och Kongl. Statskontoret den

14 Februari 1868, skall ingå till presterskapets lönereglerings fond.

Dessa hemman och lägenheter, hvilkas afkomst icke omedelbart

användes till aflöning åt någon viss presterlig befattning utan

ingår till någon af förut omnämnda löneregleringsfonder, torde

likväl fortfarande som tillförene böra vara likstälda med andra,

presterskapet anslagna löningsboställen; hvadan komiterade ansett

bland de boställen, för hvilka boställsordningen skall gälla, jemväl

böra uptagas de hemman och lägenheter, hvilkas afkomst till

presterlig löneregleringsfond ingår.

Några andra till prestboställen hänförliga hemman eller lägenheter

än de härofvan omnämnda finnas, komiterade veterligen, icke.

Enligt förslaget, skall således boställsordningen gälla för biskopars,

kyrkoherdars, komministrars, kapellpredikanters och pa

-

129

storatsadjunkters boställen, för boställen, anslagna till prestenkesäten,

och för boställen, hvilkas afkomst ingår till presterlig lönereglerings

fond, men icke för några andra prestboställen.

Det torde vara gifvet, att, der flera boställen äro med samma

tjenst förenade, endast ett bör anses såsom bostadsboställe och

förses med de för sådana erforderliga byggnader. Föreskrift härom

hafva komiterade emellertid ej ansett öfverflödigt meddela,

helst enligt ordalydelsen i åtskilliga löneregleringar till samma

tjenst skulle höra flera »boställen», med hvilket ord ofta betecknats

hvad som i förslaget förstås med bostadsboställen. (Se löneregleriugarne

för biskopen i Strengnäs, kyrkoherdarne i Söderköping

och Luleå, förste komministern i Vadstena, begge komministrarne

i Skeninge, komministern i Ekesjö in. fl.).

Som i afseende på, bostadsboställenas bebyggande, och underhåll

olika föreskrifter i vissa afseenden erfordras, allt efter ''som

bostadsboställena äro anslagna åt biskopar, åt kyrkoherdar eller

»åt komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter, för

hvilka sistnämnde tre slag tjenstemäns bostadsboställen enahanda

stadganden torde kunna meddelas, har det synts komiterade lämpligt

i boställsordningen indela bostadsboställena med afseende å

boställshafvarnes tjenstegrader i tre klasser och hänföra

till första Idassen: bostadsboställen för biskopar;

till andra Idassen: bostadsboställen för kyrkoherdar; och

till tredje Idassen: bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter

och pastoratsadjunkter.

Hvad beträffar löningsboställena, hvilka, utan afseende på

hvem deras afkomst tillfaller, tarfva endast sådane byggnader,

som för boställenas brukande och tillgodogörande af deras afkastning

äro nödige, kan någon indelning efter samma grund som för

bostadsboställena ej ifrågakomma. , Men löningsboställena erfordra

dock i vissa fall olika föreskrifter, allt efter som de antingen brukas

och disponeras af vederbörande löntagare sjelfve, eller skola

vara i författningsenlig ordning utarrenderade; hvadan det synts

komiterade nödigt, att i början af boställsordningen antyda dessa

båda särskilda slag af löningsboställen.

3 §.

Som i många afseenden olika föreskrifter måste meddelas för

boställen, hvilka äro förenade med jordbruk, och för dem, hvilka

Betänk, ang. Eld. Boställen. 17

130

sakna sådant, men hvad som bör förstås med ett boställe, förenad!

med jordbruk, icke torde vara genom allmänna språkbruket

så gifvet, att ej ganska olika meningar i sådant afseende skulle

kunna upstå, har det synts komiterade behöflig!, att i boställsordningen

uttryckes hvad der menas med boställe, förenadt med

jordbruk.

I förslaget betyder »boställe, förenadt med jordbruk», ett boställe,

till hvilket höra minst så stora och goda ägor, att för deras

brukande och tillgodogörande af deras afkastning i allmänhet de

vanligaste ladugårdshus: stall, fähus, fårhus, svinhus samt loge och

lador, äro behöfliga. Men införandet af en sådan definition i boställsordningen

har synts komiterade mindre lämpligt, särskildt

med afseende derå, att komiterade i förslaget velat undvika att

använda uttrycket ladugårdshus och att updraga den svårbestämliga''

gränsen emellan sådana hus och bostadshus; och då, enligt den

orden: »boställe, förenadt med jordbruk», sålunda tillagda betydelse,

till ett sådant boställe torde få anses böra höra ägor, minst motsvarande

hvad, enligt Kong]. Förordningen den 6 Augusti 1864,

till besutenhet under benämning af hemman erfordras, samt besutenhet

är ett gammalt, i lagstiftningen för längesedan infördt

begrepp, med hvilket det allmänna medvetandet redan är förtroget,

har det synts komiterade lämpligast definiera »boställe, förenadt

med jordbruk», medelst hänvisning till hvad om besutenhet i allmänhet

är stadgadt. De särskilda bestämmelser om besutenhet,

som undantagsvis äro för olika delar af Stora Koppparbergs län

gällande, torde böra, ifall fråga derom skulle förekomma, tillämpas

inom de områden, för hvilka dessa undantagsbestämmelser äro

gifna.

II. Kap.

Detta kapitel handlar om boställens laga hus, med hvilka i

förslaget förstås de hus, som. af synerätt å boställen föreskrifvas.

4, 5, 6 §§.

I dessa §§ bestämmes antalet af de laga husen å bostadsboställen,

eller hvilka laga hus å sådana boställen böra finnas.

Antalet af de laga hus, som på ett bostadsboställe behöfvas,

beror väsentligen af huruvida jordbruk är med bostället förenadt

131

eller icke, men äfven af åtskilliga andra omständigheter, såsom

boställenas olika beskaffenhet, ortens särskilda förhållanden m. m.

Det torde derför ej lämpligen låta sig göra att i boställsordningén

ovilkorligen föreskrifva hvilka laga hus skola finnas å alla bostadsboställen

eller ens å alla bostadsboställen inom någon viss klass,

utan, om än en del hus kunna i boställsordningén föreskrifvas såsom

under alla förhållanden nödiga, måste det, beträffande andra,

åt synerätt medgifvas en mer eller mindre utsträckt rätt till pröfning

i hvarje särskildt fall af deras behöflighet.

Förslaget meddelar föreskrifter om antalet af de laga husen,

i § 4 för bostadsboställen, förenade med jordbruk, och i § 5 för

bostadsboställen utan jordbruk; hvarefter § 6 innehåller undantagsbestämmelser

för vissa fall från hvad i de två nästföregående

§§ i allmänhet stadgas.

a) Om antalet af laga hus 1 allmänhet å bostadsboställen,

förenade med jordbruk.

Det är redan nämndt, att endast beträffande prestgårdar eller

bostadsboställen af andra klassen på landet för närvarande allmänna

stadganden om de laga husens antal finnas.

Alla de 13 laga hus, som enligt nu gällande lagstiftning ovilkorligen

böra å prestgårdar på landet finnas, eller sätesbyggning,

visthus, bod, källare, brygghus, hemligihus, drängstuga, vagnshus

eller redskapslider, stall, fähus, fårhus, svinhus samt lada med

loge, måste efter komiterades omdöme i allmänhet anses behöfiiga

på alla med jordbruk förenade bostadsboställen, antingen

dessa äro belägna på landet eller i stad, eller tillhöra den ena

ellei andra klassen, om än, såsom framdeles skall nämnas, undantag

i vissa särskilda fall någon gång böra kunna medgifvas.

Hvad som således för närvararande i detta afseende gäller

för prestgårdar på landet bör derföre efter komiterades åsigt, med

några få förändringar, i allmänhet stadgas för alla bostadsboställen

med jordbruk.

För sagde, af komiterade nödige ansedde förändringar skall

här nedan, särskildt för hvarje hus, redogöras.

En källare har synts komiterade icke vara på alla dessa boställen

tillräcklig, då utom den källare, som alltid behöfves till

förvarande af de för hushållet närmast afsedda födoämnen och

drickesvaror, en särskild källare för rotfrukter ofta, i synnerhe

132

för större boställen, torde vara nödvändig. I Kongl. Förordningen,

angående prestgårdsbyggnader i Skåne, den 16 December 1870

föreskrifves en källare under sätesbyggningen eller på annat tjenligt

ställe och dessutom potateskällare efter behofvet. För militieboställen

af första klassen äro två källare föreskrifna. De från

åtskillige prestman afgifna yttranden visa, att på flera bostadsboställen

två källare finnas eller äro behöflige.

Komiterade hafva derföre ansett, att en hushällskällare ovilkorligen

bör finnas på alla dessa boställen och att synerätt må

kunna, när så behöfligt finnes, derutöfver föreskrifva ytterligare

en ''källare för rotfrukter.

Vedbod är för närvarande ej såsom laga hus å prestgårdar i

allmänhet föresknfven; men behöfligheten af detta hus, som är

stadgadt för prestgårdarne i Skåne och uptages i det förut omnämnda,

i presteståndet uprättade förslag till byggnadsordning,

synes komiterade näppeligen kunna bestridas; hvadan vedbod i

komiterades förslag uptagits bland de ovilkorligen föreskrifna laga

husen.

För närvarande är, såsom nyss nämndes, för prestgård på

landet föreskrifvet vagnshus eller redskapslider, dermed efter

kommiterades upfattning måste förstås ett hus, afsedt till förvaring

af både bättre åkdon samt åker- och körredskap. Då emellertid

det ej torde vara lämpligt att i samma hus eller åtminstone i

samma rum förvara bättre åkdon samt åker- och körredskap, hafva

komiterade ansett särskilda vagnhus och särskildt redskapshus,

hvilka torde motsvara de för kronohemman i 2 Kapitlet 1 § B. B.

föreskrifna redskapshus och port, böra såsom laga hus ^allmänhet

finnas, dock, såsom i § 11 sägs, att på mindre boställen förvaringsrum

för såväl de bättre åkdonen som för åker- och körredskapen

må kunna i samma hus inrättas.

Om den sädeslada med loge och tvenne golf, som i 1762 års

resolution på presterskapets besvär föreskrifves till förvaring af

prestgårds gröda, säges, att den skall lämpas efter nödtorften och

gårdsbrukets storlek. Det bar emellertid af några prester framhållits,

att en loge med lador på flera boställen är otillräckligt;

och af presterskapets uppgifter framgår, att på åtskilliga bostadsboställen

äfven af tredje klassen finnas två, till och med tre logar

med tillhörande lador. På många ställen torde, utom de logarne

tillhörande ladorna, särskilda foderlador framme vid gården eller

ute på aflägset belägna ängsmarker behöfvas. För Skånska prest

-

133

gårdar äro föreskrifna två logar med tillhöriga ladugolf eller ock

blott en loge, om ej mera behöfves. Af 2 och 3 §§ i 1836 års

Militieboställsordning torde framgå, att å militieboställen böra

finnas logar med lador samt foder- och ängslador till det antal

som vid hvarje boställe är behöfligt; och i förenämnda, i presteståndet

uprättade förslag till byggnadsordning uptagas, utom sädeslada

med loge och två golf, der behofvet så fördrar, dessutom en

höbod och en ytterligare sädeslada.

I följd häraf hafva komiterade ansett å ifrågavarande bostadsboställen

böra föreskrifvas en eller flera lador samt loge eller logar,

efter behofvet, med rätt för synerätt att bestämma huru många hus

af ena eller andra slaget, som i hvarje fall må kunna anses nödiga.

För Skånska prestgårdar äro föreskrifna en eller flera brunnar

efter behofvet, och det i presteståndet uprättade förslag till byggnadsordning

uptager en eller två brunnar.

Då brunnar ej torde behöfvas på alla ställen, eller der beqvämlig

vattentillgång ty förutan finnes, men deremot äro oundgängliga,

der sådan saknas, hafva komiterade ansett, att, när behofvet

så fördrar, af synerätt må kunna föreskrifvas en, brunn för

hushållet och en för ladugården.

Det i 1762 års resolution på presterskapets besvär föreskrifna

torkhus eller badstuga torde motsvara hvad som i Kongl. Kungörelsen

den 6 November 1863 benämnes badstuga och malthus.

Enligt berörde kungörelse beror det på särskild pröfning vid husesyn

huruvida sådan byggnad skall å boställe anses erforderlig

eller icke; och hafva komiterade ansett, att i öfverensstämmelse

härmed åt synerätt bör öfverlemnas att bestämma huruvida badstuga

och malthus skall å bostadsboställe med jordbruk finnas

eller ej.

Enligt 1762 års resolution på presterskapets besvär, kan utom

det till dimensionerna bestämda fähus, som socknemännen alltid

skola å prestgård bygga, när detta befinnes otillräckligt för prestgårdens

behof, ett ytterligare fähus föreskrifvas. Då det fähus,

som i förslaget föreskrifves, enligt 11 §, skall upföras till den

storlek, behofvet i hvarje fall fordrar, lärer det icke böra komma

i fråga, att mer än ett fähus får föreskrifvas.

Enligt komiterades förslag, skola således å alla med jordbruk

förenade bostadsboställen i allmänhet och med undantag endast

för de särskilda fall, som i § 6 omförmälas, alltid finnas följande

15 laga hus: sätesbyggning, visthus, hushållsltällare, brygghus,

134

vedbod, hemligthus, drängstuga, vagnshus, spanmålsbod, redskapshus,

stall, fähus, fårhus, svinhus samt åtminstone en byggnad,

innehållande loge och lador; hvarförutom hunna föreskrifvas, när

behofvet så fordrar, badstuga och mälthus, hållare för rotfrukter

samt en brunn för hushållet och en för ladugården äfvensom ytterligare

log- och ladubyggnader.

Vid jemförelse med hvad för närvarande för prestgårdar på

landet gäller finnes således, att alla de nu ovilkorligen föreskrifna

13 husen äro bibehållna, med tillägg af vedbod och vagnshus eller

redskapshus, samt att af de hus, hvilkas behöflighet beror på

pröfning i hvarje fall, torkhus eller badstuga bibehållits under benämning

badstuga och mälthus, imen det extra fähuset uteslutits,

hvaremot bland dessa hus ytterligare införts källare för rotfrukter

samt en brunn för hushållet och en för ladugården, äfvensom

hvad utöfver en loge med lador af log- och ladubyggnader vidare

kan erfordras.

b) Om antalet af laga hus i allmänhet å bostadsboställen utan

jordbruk.

Någon allmän föreskrift om antalet af laga hus å sådana bostadsboställen

finnes för närvarande icke. Gifvet torde vara, att

för sådana boställen i allmänhet endast de för innehafvarens bostadsbehof

nödiga hus böra föreskrifvas. Såsom sådana hus hafva

komiterade ansett sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus,

vedbod och hemligthus, hvilka sex hus torde i allmänhet böra finnas

å alla dessa boställen. Men derutöfver kunna af åtskilliga anledningar

å dessa boställen äfven andra hus erfordras.

Å bostadsboställen af första klassen synas, med afseende å

boställshafvarens samhällsställning samt deraf följande behof att

hålla hästar och åkdon, drängstuga, stall och vagnshus böra finnas.

Der innehafvare af bostadsboställe utan jordbruk af andra eller

tredje klassen för tjensteresor behöfver hålla häst och åkdon, torde

hans boställe äfven böra vara försedt med sistsagda tre hus. Dessa

hus hafva derföre i förslaget föreskrifvits alltid för bostadsboställe

af första klassen och i nämnda fall äfven för bostadsboställe af

andra och tredje klassen.

Bostadsboställen utan jordbruk kunna dock i följd af särskilda

förhållanden erfordra ytterligare något eller några ladugårdshus*.

Till en del sådana boställen höra mindre jordområden, väl ej

af det omfång, att bostället enligt § 3 kan anses vara med jord

-

1,35

bruk förenad!;, eller behöfva alla för sådana boställen föreskrifna

hus, men likväl af den betydenhet att för jordens brukande och

tillgodogörande af dess afkastning något eller några särskilda

ladugårdshus kunna erfordras. )

Å andra bostadsboställen utan jordbruk ingår bland löntagarens

löneförmåner kreatursfoder och kreatursbete,2) hvadan förvaringsrum

för kreatur och foder erfordras, äfven om behofvet af sådana

hus ej ''är af något bostället tillhörande jordområde betingadt.

I allmänhet finnas för närvarande å de på landet belägna

bostadsboställena utan jordbruk fähus och lada, äfven om hvarken

något jordområde är med bostället förenadt, eller kreatursfoder

och bete ingår bland boställshafvarens löneförmåner,3) förmodligen

af den anledning, att boställshafvaren för att skaffa sig de

för hushållet nödiga ladugårdsprodukter, hvilka han ej i närheten

kan få köpa, måste hålla sig kreatur.

Äfven torde brunn, när sådan behöfves, böra kunna å bostadsboställe

utan jordbruk föreskrifvas.

Hvilka hus som, utöfver de här ofvan upräknade: sätesbyggning,

visthus, hushållsTcällare, brygghus, vedbod och hemligthus

samt drängstuga, stall och vagnshus, ytterligare kunna å bostadsboställe

utan jordbruk erfordras, torde, såsom beroende af de särskilda

förhållandena i hvarje fäll, ej kunna genom något allmänt

stadgande bestämmas, utan har det synts komiterade höra åt

synerätt öfverlemnas att derom efter omständigheterna förordna,

dervid dock ej några andra hus böra komma i fråga än sådana,

som enligt § 4 kunna för bostadsboställen med jordbruk föreskrifvas.

Af de hus, som enligt §§ 4 och 5 i allmänhet ovilkorligen

böra å bostadsboställen finnas, torde dock, efter komiterades åsigt,

i ett par särskilda undantagsfall något eller några böra kunna

uteslutas.

>) T. ex. bostadsboställena för kyrkoherdarne i Forsmarks, Söderfors och Högbo

pastorat af Erkestiftet, i Styrsö pastorat af Göteborgs stift, för komministrarne

i Söderhamns, Skogs, Färila och Delsbo pastorat åt Erkestiftet, m. n.

2) T. ex. bostadsboställena för komministern i Moja i Vermdö pastorat af

Erkestiftet, kapellpredikanten i Muskö i Vesterhanninge pastorat af Strengnäs

stift, m. fl.

3) T. ex. å bostadsboställena för komministern i Djurö i Vermdö pastorat af

Erkestiftet, kapellpredikanterna i Grundsund, Gullholmen och Käringön i

Morlanda pastorat af Göteborgs stift, m. fl.

136

Dessa undantagsfall afhandlas i § 6, hvars 1 inom. angår

bostadsboställen af 3:dje ldassen och hvars 2 mom. afser bostadsboställen,

förenade med jordbruk, af alla tre Masserna.

Hvad bostadsboställen af 3:dje Mässen angår, är redan nämndt,

att, komiterade veterligen, ej någon allmän föreskrift finnes om

antalet af de laga hus, som å dessa boställen böra finnas, samt

att i allmänhet visserligen antages, att de böra bebyggas såsom

kronohemman, d. v. s. efter de föreskrifter, som 2 Kap. 1 §, 27

Kap. 3 § B.B. samt K. Kung. d. 6 Nov. 1863 i ty fäll meddela,

men att ganska ofta andra och bättre hus än de för kronohemman

föreskrifna finnas såsom laga hus å dessa boställen insynta.

I alla händelser torde den byggnadsskyldighet, som åligger

innehafvare af kronohemman, kunna anses vara den minsta, som

för närvarande kan ifrågakomma för vederbörande byggnadsskyldige

å 3:dje klassens bostadsboställen. Om nu denna byggnadsskyldighet

jemföres med den, som, enligt § 4 i förslaget, skulle

komma att utgöras å 3:dje klassens bostadsboställen, torde, under

antagande att de för kronohemman föreskrifna »port och lider»

ungefärligen kunna anses motsvara de i § 4 stadgade »vagnshus»

och »vedbod», framgå, att, enligt förslaget, hvad antalet af de laga

busen angår, byggnadsskyldigheten skulle ökas endast med brygghus

och drängstuga.

Af de från presterskapet erhållna upgifter inhämtas emellertid,

att dessa begge bus eller åtminstone ettdera redan nu ganska

ofta finnes såsom laga hus å ifrågavarande bostadsboställen insynt,

och att i allmänhet, der så ej är förhållandet, begge husen

eller ettdera förekommer såsom öfverloppshus. Efter nutidens måttligaste

fordringar på utrymme och beqvämlighet torde också ett

hus, afsedt för brygd och tvätt, å alla bostadsboställen samt en

drängstuga å alla bostadsboställen, der dräng måste hållas, vara

väl behöfliga. Då likväl bostadsboställen af 3:dje klassen finnas,

å hvilka hvarken brygghus eller drängstuga förekomma ens såsom

öfverloppshus, skulle vederbörandes byggnadsskyldighet ostridigt

blifva, enligt §§ 4 och 5, på dessa boställen ej obetydligt ökad.

Det har synts komiterade nödvändigt att, såvidt möjligt och

med boställenas ändamålsenliga bebyggande förenligt är, undvika

att öka den byggnadstunga, som, beträffande 3:dje klassens bostadsboställen,

åligger vederbörande byggnadsskyldige, särdeles

de svagt aflönade innehafvande af hithörande tjenster, hvilken

nödvändighet, såsom också af flera prester framhållits, blifver så

137

mycket mera bjudande, om, såsom komiterade nu föreslagit, denna

byggnadstunga kommer framdeles i lika mån som hittills att hvila

på boställshafvarne.

Oaktadt således komiterade funnit i allmänhet brygghus och

drängstuga nödiga äfven å bostadsboställen af 3:dje klassen (utom

å de bostadsboställen utan jordbruk, der dräng ej behöfver för

skötande af häst hållas, å hvilka drängstuga ej är föreskrifven),

hafva komiterade dock ansett det böra stå synerätt öppet att,

när å dylika boställen ettdera eller begge dessa hus anses kunna

undvaras och lindring i byggnadsskyldigheten derjemte är af behofvet

påkallad, medgifva att ettdera eller begge husen uteslutas.

Det i 6 § 2 mom. meddelade undantagsstadgande, hvilket

afser alla med jordbruk förenade bostadsboställen, är föranledt

deraf, att, enligt upgift från en del prester (i Fernebo kontrakt

af Vesterås stift samt i Vesterbottens tredje kontrakt afHernösands

stift), fårhus och svinhus ej äro på alla orter behöfliga; hvilket

förhållande måste, såsom rörande svinhus särskilt upgifvits, grunda

sig derpå, att ej på alla boställen det låter sig med fördel göra

eller är med ortens sed förenligt att hålla dessa kreatur.

7 §.

Denna #§ bestämmer huru löningsboställen böra bebyggas.

Löningsboställen erfordra, såsom nämndt är, endast de byggnader,

som för boställenas brukande och tillgodogörande af deras

afkastning äro nödige.

Då de aldra flesta af dessa boställen utgöras af fastigheter,

afsedda för jordbruk, hvilka hittills bebyggts såsom kronohemman,

torde det vara tillräckligt att i fråga om löningsboställenas bebyggande

hänvisa till hvad i ty fäll för kronohemman är stadgadt.

Det synes gifvet, att de löningsboställen, som af löntagare

sjelfve disponeras och som gemensamt med bostadsboställen brukas,

af sådan anledning i allmänhet skola kunna undvara alla eller

vissa af de för kronohemman föreskrifna hus, äfvensom att inskränkning

i husens antal jemväl kan påkallas af annan anledning,

såsom att löningsbostället har ringa jordområde, att får eller svin

derstädes ej med fördel kunna hållas m. m.; och torde vid sådant

förhållande synerätt böra äga att medgifva uteslutande af eljest i

allmänhet föreskrifna hus.

Betänk, ang. Ekles. Boställen.

18

138

I regeln är vederbörande byggnadsskyldig ej pligtig å löningsboställe

bygga och underhålla flera hus, än som för en åbo erfordras.

Dock möter naturligtvis ej hinder att, i händelse löningsboställe,

som skall vara i författningsenlig ordning utarrenderadt,

befinnes kunna med större fördel utarrenderas i särskilda lotter

än ostyckadt, uti arrendekontrakten tillförbinda arrendatorerne att

särskildt bebygga hvarje utarrenderad lott.

Enligt förslaget räknas till löningsboställen äfven presterskapet

anslagne lägenheter, bland hvilka finnas sådane, som icke

äro afsedde för jordbruk, såsom qvarn- och såglägenheter, fisken

in. m. När lägenheter af detta slag höra till ett hufvudsakligen

för jordbruk afsedt boställe, kunna de ej anses såsom sjelfständiga

boställen; och gäller i ty fall om lägenheternas bebyggande

hvad framdeles vid § 28 sägs. I några, ehuru visserligen

ganska få fall förekomma dock sådane lägenheter, utan att vara

förenade med något annat boställe, och äro då enligt förslaget

att betrakta såsom sjelfständiga boställen.'') För sådana boställen

kan naturligtvis ej gälla hvad om kronohemmans bebyggande

är stadgadt; men någon allmän föreskrift om de byggnader,

som å sådana boställen böra finnas, lärer svårligen kunna

meddelas; och då dessa boställen, hvilkas antal, såsom nämndt,

är obetydligt, torde vara eller komma att vara utarrenderade,

kunna erforderliga bestämmelser om deras bebyggande, oberoende

af hvad i förordningen om löningsboställen i allmänhet stadgas,

i arrendekontrakten intagas.

8 §.

Uti §§ 4—7 meddelas de stadganden, på grund af hvilka

antalet af laga hus å boställen böra bestämmas. Bland öfvergångsstadganden

förekommer i § 71 föreskrift om hvad synerätt

i detta afseende har att iakttaga vid den af- och tillträdessyn,

som kommer att hållas i anledning af det näst efter boställsordningens

utfärdande inträffande ombyte af boställshafvare. Det

torde likväl vara gifvet, att bekofvet af laga hus, såsom beroende

af åtskilliga föränderliga omständigheter,- kan vid olika

'') T. ex. 2:dra pastoratsadjunkten i Bolstads pastorat af Carlstads stift åtnjuter

afkomsten af en utarrenderad qvarnlägenhet. Kyrkoherden i Eds

pastorat af samma stift har afkomsten af en utarrenderad qvarn- och såglägenhet.

139

tider vara ganska olika. Sålunda kan ett boställe, som, ehuru

omfattande ängs- och betesmark, likväl ej är hänförligt till boställen,

förenade med jordbruk, genom odlingar framdeles komma

i det stånd, att det bör räknas till de med jordbruk förenade boställena

och såsom sådant bebyggas. Äfven kan det behof, som

för en innehafvare af bostadsboställe utan jordbruk af 2:dra och

3:dje klassen förefinnes att för resor i tjensten hålla häst och

åkdon, i följd af förändrade bestämmelser rörande tjenstgöringen,

uphöra, hvarigenom de förut nödiga husen, drängstuga, stall och

vagnshus, blifva öfverflödiga.

Det har derföre synts komiterade, att, sedan synerätt, enligt

§ 71, första gången, med tillämpning af boställsordningen, meddelat

beslut om antalet af de laga husen å ett boställe, ett sådant

beslut, äfven om laga kraft detsamma åkommit, ej bör utgöra

hinder för en senare synerätt att på grund af förändrade förhållanden

derutinnan annorledes förordna. Härom stadgas i § 8,

af hvilken §, jemförd med §§ 53 och 71, äfven torde följa, att,

enligt förslaget, bestämmelser i fråga om de laga husens antal

hunna i första hand meddelas endast af synerätt vid af- och tillträdessyn.

9-13 §§.

Dessa fem §§ innehålla föreskrifter, rörande beskaffenheten

af de laga husen å b o stadsbo ställen.

§§ 9—10 angå sätesbyggningar, § 11 öfriga laga hus och §§

12, 13 både sätesbyggningar och öfriga laga hus.

§ 9 handlar om det utrymme, sätesbyggningarne böra innehålla.

Då nybyggnad af de tio sätesbyggningar å bostadsboställen

af lista klassen, som i Riket finnas, säkerligen ytterst sällan ifrågakomma-,

samt behofvet af utrymme ej torde vara vid alla biskopssäten

lika, hafva komiterade ansett lämpligast, att någon

allmän föreskrift om utrymmet i dessa byggning^- hädanefter såsom

hittills ej meddelas, utan att nybyggnad af dem sker efter

ritning, som för hvarje fall af Kongl. Maj:t fastställes.

Om utrymmet i sätesbyggningarne å bostadsboställen af andra

klassen eller prestgårdar i allmänhet stadgas i 1727 års resolution

på allmogens besvär samt i 26 Kap. 2 § B.B., enligt hvilka

stadganden, dessa sätesbyggningar skola vara 26 alnar långa, 12

140

alnar breda inom knutarne, med väggar, 4 alnar höga inuti, samt

innehålla på ena ändan 2 kamrar, hvardera 7 alnar lång och 6

alnar bred, midt i byggningen eu sätesstuga, 12 alnar lång och 9

alnar bred, utanför sätesstugan en förstuga, 12 alnar lång, 3 alnar

bred, och på andra ändan köket, i storlek lika med begge kärnrarne.

Om storleken af sätesbyggningarna å bostadsboställen af

3:dje klassen torde ej något bestämdt, allmänt stadgande finnas.1)

Att efter nutidens måttligaste fordringar det för prestgårdarnes

sätesbyggningar föreskrift^ utrymme är alldeles för litet, äfven för

de minsta prestgårdarne, torde vara obestridligt.

Visserligen hafva, åtminstone på senare tider, församlingarne

1 allmänhet å prestgårdarne upfört större sätesbyggningar än de

lagligen föreskrift^; men på ganska många, om ej de aldra flesta

prestgårdarne hafva kyrkoherdarne sjelfve, för att erhålla mot

behofvet svarande bostad, måst antingen upföra särskilda boningshus

eller vanligast göra tillbyggnader å församlingens sätesbyggning,

i hvilket sistnämnda fall en del af denna byggning, såsom

öfverloppshus, är kyrkoherdens enskilda egendom, ett förhållande,

som vid ombyten ofta vållar tvister och förvecklingar.

Det torde derföre ej kunna bestridas, att, såsom i herr eklesiastik-ministerns

skrifvelse den 18 November 1861 också framhållits,

förändrade föreskrifter, rörande storleken af sätesbyggningarne

på prestgårdarne, äro i hög grad af behofvet påkallade;

likasom det också torde vara nödigt, att bestämda stadganden

härutinnan äfven för sätesbyggningar å bostadsboställen af 3:dje

klassen meddelas.

För Skånska prestgårdarne gäller det särskilda stadgande (i

2 § af Kongl. Förordningen den 16 December 1870), att sätesbyggningarne,

der benämnda karaktershus, skola vara 108, högst 120

fot långa, 32 fot breda samt innehålla minst 9, högst 10 boningsrum

jemte kök, spiskammare och två förstugor; dock att å mindre

prestgårdar sätesbyggningar af ej fullt denna storlek kunna för

giltiga antagas.

'') X ett särskilt fall har Kongl. Maja genom dom den 13 April 1859, med

ändring af Hofrättens beslut, enligt hvilket, å komministersbostället Kong

Skyttegården skulle upföras en mangårdsbyggnad af allenast den storlek

och beskaffenhet, som i 2 Kap. 1 § samt 27 Kap. 3 § B.B. för kronohemman

stadgas, förordnat, att mangårdsbyggnaden å sagda "boställe skulle göras

24 alnar lång, 14 alnar bred, 6 alnar hög och inredas till kök, förstuga,

4 rum, fyra alnar höga, samt derjemte 2 gafvelrum på vinden; såsom skäl

för hvilket förordnande hufvudsakligen anförts, att en sådan mangårdsbyggnad

ej kunde anses öfverstiga boställshafvarens billiga anspråk på utrymme

för sig och sin familj.

141

Det inom prestestånd^ upgjorda förslag till byggnadsordning

uptager sätesbyggning, 30 alnar lång, 16 alnar bred, innehållande

i två våningar 9 boningsrum jemte kök, skafferi eller handkammare,

samt 2 förstugor.

Enligt Kongl. Kammarhollegii förslag i utlåtandet den 29

April 1867 skulle sätesbyggning å prestgård alltid innehålla 9

boningsrum jemte kök, spiskammare, handkammare och två förstugor,

samt sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen

alltid 6 boningsrum jemte kök, spiskammare och en förstuga; och

skulle enligt detta förslag föreskrifter om storleken af sätesbyggningen

och de särskilda rummen samt deras inrättande och inredning

meddelas af synerätt, der ej för helt stift eller större del

deraf ritning till sätesbyggningar å ena eller andra klassens bostadsboställen

kunde varda af Kong!. Maj:t faststäld.

Några fullständiga upgifter rörande nuvarande antalet af insynade,

boställena tillhörande boningsrum i sätesbyggningar å

bostadsboställen af 2:dra och 3:dje klassen hafva icke varit för

komiterade tillgängliga. De erhållna upgifterna visa dock, att

detta antal i hög grad vexlar såväl å prestgårdarne som å bostadsboställena

af 3:dje klassen. Antalet boningsrum och storleken af

sätesbyggningarna synas i vissa orter, såsom t. ex. i Dalarne och

Norrland, vara betydligt större än i andra, såsom t. ex. i Upland

och Skaraborgs län. Uti Linköpings och Vexiö stift, från Indika

de fullständigaste uppgifterna i detta afseende erhållits, är antalet

af boningsrum å prestgårdarne minst 4, högst 15, och å bostadsboställena

af 3:dje klassen minst 2, högst 9, samt medeltalet af

boningsrum å prestgårdarne något öfver 7 (omkring 7|) samt å

3:dje klassens bostadsboställen omkring 44, ungefärligen lika i

begge stiften, allt oberäknadt kök, förstuga, skafferi samt öfverloppsrum

eller boställshafvaren enskildt tillhöriga rum, der sådana

varit särskildt angifna.1)

Enligt komiterades åsigt, som öfverensstämmer med hvad

rörande denna fråga blifvit uti afgifva yttranden från såväl åtskilliga

konsistorier och prester som från en del Konungens Befallningshafvande

uttaladt, måste vid meddelande af föreskrifter

rörande sätesbyggningarnes storlek och antalet af de rum, de skola

innehålla, hänsyn väsentligast tagas till dels boställshafvarens

behof af utrymme, såvidt detta kan på förhand beräknas, och dels

'') Dessa meddelanden rörande Linköpings och Vexiö stift grunda sig hufvudsakligen

på de för dessa stift senast utgifna stiftsmatriklar.

142

den tunga, som kommer att drabba vederbörande byggnadsskyldige,

samt deras förmåga att den bära.

Hvad boställshafvarens behof af utrymme beträffar, synes

detta, såsom af det föregående torde framgå, ingalunda vara lika

hvarken på alla prestgårdar eller på alla bostadsboställen af tredje

klassen, utan tvärtom ganska olika, allt efter ortens sed, församlingens

och boställets olika storlek samt i synnerhet boställshafvarens

större eller mindre löneinkomster. De mindre pastoraten

torde äfven, likasom de tjenster, till hvilka tredje klassens bostadsboställen

höra, i allmänhet höra betraktas såsom expektansplatser,

hvilkas innehafvare merändels vid framskriden ålder, då

familjens tillväxt påkallar ökadt bostadsutrymme, förflyttas till de

bättre pastoraten.

Klart är äfven, att tungan af byggnadsskyldigheten skall

hårdare drabba de byggnadsskyldige i små pastorat, der skyldigheten

mellan ett fåtal fördelas, än de byggnadsskyldige i ett större

pastorat, der bördan emellan flere delas1), och hårdare en komminister

med små inkomster än en bättre aflönad, samt att således

ett större pastorat eller en bättre aflönad komminister skall lättare,

än ett mindre pastorat eller en svagare aflönad komminister, kunna

upföra en, boställshafvarens behof fullt motsvarande sätesbyggning

Då

således båda de omständigheter, hvilka, efter komiterades

upfattning, böra utöfva väsentligaste inflytandet på antalet af rummen

och sätesbyggningarnes storlek, äro för bostadsboställen inom

samma klass på olika ställen ganska vexlande, hafva komiterade

ansett att hvarken något bestämdt antal rum eller någon bestämd

storlek lämpligen kan stadgas, vare sig för sätesbyggningarne å

prestgårdarne eller för sätesbyggningarna å bostadsboställena af

tredje klassen. Dock som, till förekommande af olikhet och

ojemnhet i lagtillämpningen, boställsordningen torde böra innehålla

så noggranna föreskrifter, som möjligen kunna i en hela

Riket afseende författning meddelas, hafva komiterade trott, att

antalet af boningsrum i sätesbyggningarne (oberäknad! förstuga,

kök och skafferi) skulle lämpligen kunna fixeras inom ett visst

minimum och ett visst maximum, särskild! för prestgårdarne och

särskild! för bostadsboställena af tredje klassen, så att vederbörande

’) Med hänsyn till detta förhållande medgifver också 1727 års resolution på

allmogens besvär å prestgårdar i små församlingar ringare byggnad än

den i allmänhet föreskrifna.

143

myndighet hade att inom dessa gränser bestämma det för hvarje

boställe skäliga antalet, med afseende å såväl boställshafvarens

behof af utrymme som de bvggnadsskyldiges förmåga att byggnadstungan

utgöra.

Sätesbyggningarnes dimensioner till längd, bredd och höjd

äro naturligtvis beroende af dels antalet och storleken af föreskrifna

rum, och dels dessas anordning, särskild! om de läggas i

en eller två våningar. Några närmare allmänna föreskrifter om

sätesbyggningarnes storlek synas vid sådant förhållande ej kunna

meddelas, utan torde vederbörande myndighet böra i sammanhang

med bestämmandet af rummens antal äfven meddela föreskrifter

om deras storlek och anordning samt om sätesbyggningarnes deraf

beroende dimensioner.

I afseende på minimi- och maximisiffran för boningsrum i

sätesbyggningar hafva komiterade, med hänsyn till hvad nutidens

fordringar påkalla och hvad skäligen kan af vederbörande byggnadsskyldige

fordras, ansett att i sätesbyggningar å prestgårdar

böra finnas, utom kök, skafferi, erforderliga kontor samt en eller

två förstugor, minst sju boningsrum, hvilka komiterade tänkt syskola

användas: ett till embetsrum, ett till sängkammare, ett till

barnkammare, ett till dagligt rum, ett till förmak och två efter

omständigheterna till gästrum eller bostad för embetsbiträde eller

hemma varande äldre barn, och högst tio boningsrum; samt att i

sätesbyggningar å bostadsboställen af tredje Iclassen böra finnas,

utom kök, skafferi, erforderliga kontor och en förstuga, minst fyra

boningsrum, hvilka komiterade tänkt sig skola användas: ett till

embetsrum, ett till sängkammare, ett till barnkammare och ett till

dagligt rum, samt högst sex boningsrum.

Det särskilda ändamålet af hvarje boningsrum, hvilket ju alltid

beror af boställshafvarens godtfinnande, hafva komiterade ansett

cj böra i boställsordningen angifvas. Rörande boningsrummens

storlek, har endast i afseende på minimihöjden bestämdt stadgande

ansetts kunna meddelas. Denna minimihöjd hafva komiterade

föreslagit till 2 meter 7 decimeter (= 9 fot 9,39 linier), hvilken

minimihöjd, närmast motsvarande den för boningsrummen i Skånska

prestgårdarne föreskrift^ (9 fot), synts komiterade å mindre

boställen fullt tillräcklig. Beträffande öfriga dimensioner af hvarje

särskilt boningsrum torde svårligen några allmänna stadganden

kunna meddelas; utan hafva komiterade ansett afgörandet härutinnan

böra i hvarje särskild! fäll tillkomma vederbörande myn

-

144

dighet, sota dervid tillser att rummen göras så stora, som behofvet

fordrar.

I allmänhet torde boningsrummen böra förses med s. k. kakelugnar,

såsom de efter våra förhållanden ändamålsenligaste eldstäder

i boningsrum. Undantagsvis har ansetts böra tillåtas inrättandet

i ett eller annat rum af ugn eller spis af sten eller ugn

af jern. För att boningsrummen skola motsvara nutidens fordringar

på trefnad och beqvämlighet, erfordras, enligt komiterades tanka,

att rummen förses med dubbelfönster, tapeter på väggarne, gipsade

eller spända tak samt oljemålning å panel, dörrar, dörr- och fönsterinfattningar,

hvilka tillbehör, som hittills ej alltid ansetts behöfliga,

derför blifvit i förslaget föreskrifna. Rörande sätesbyggningarnes

beskaffenhet i öfrigt torde i eu författning för hela Riket

endast de aldra allmännaste föreskrifter kunna meddelas. Alla

detalj bestämmelser måste åt vederbörande myndighet öfverlemnas.

De föreskrifter, som härom i §§ 10, 12 och 13 meddelas, grunda

sig på hvad komiterade i hvarje fall ansett ändamålsenligast och

lämpligast.

I städerna och äfven på landet, der endast ett ringa tomtområde

tillhör boställe, kan sätesbyggning ofta ej läggas skild

från öfriga hus, hvilket dock eljest, såvidt möjligt, i allmänhet

torde böra ske.

Den minimihöjd för stenfot (en fot), som alltsedan år 1824

varit och fortfarande är för sätesbyggningar å Skånska prestgårdar

föreskrifven, har synts komiterade för liten; likasom den

för stenfot till boningshus å militieboställen föreskrifna minimihöjd

ll/2 aln eller 3 fot torde vara alldeles för stor. Komiterade hafva

ansett stenfotens minimihöjd lämpligen kunna bestämmas till 5

decimeter (=1 fot 6 tum 8,41 linjer). Någon allmän bestämmelse

om hvilka byggnadsämnen skola få användas till särskilda delar

af sätesbygguingarne torde ej lämpligen kunna meddelas, då byggnadsämnena

måste vara beroende på hvarje orts särskilda förhållanden

och tillgångar, och med industriens stigande utveckling

nya sådana ämnen alltjemt blifva tillgängliga. Endast det stadgande

bär ansetts böra lemnas att till väggarne skola användas

företrädesvis tegel eller timmer, såsom varande de i vårt land

lättast tillgängliga och för sådant ändamål mest passande materialier.

Att sätesbyggning af trävirke brädfodras och anstrykes med

rödfärg eller annan färg torde vara nödigt för åstadkommande

af varma rum och för husets bevarande. Det har blifvit ifråga

-

145

satt, att någon viss tid efter sätesbyggningens införande borde

bestämmas, inom hvilken brädfodring och rödfärgning skulle vara

verkstäld (i Militieboställsordningen är stadgadt, att timrade hus

ovilkorligen böra inom trenne års tid till kuutarne med bräder

fodras samt med rödfärg anstrykas, eller ock förses med någon

för husets bevarande gagnelig beklädnad). Man har ansett, att

saknad af bestämmelse i detta afseende skulle kunna föranleda,

att dessa arbeten underlåtas eller uppskjutas längre, än som för

husets bestånd är fördelaktigt

Brädfodring

kan visserligen ej med fördel genast efter husets

införande anbringas, utan måste emellan upförandet och brädfodringen

någon tid för husets sättning förflyta. Ganska olika åsigter

om den för sättningen erforderliga tid hafva emellertid i afgifna

yttranden uttalats, i det några ansett med brädfodringen

höra upskjutas i 3 år, andra i 5 år och andra till och med i 10

år. Tiden för sättningen torde i någon mån vara beroende af

särskilda omständigheter, såsom grundens och byggnadsämnenas

olika beskaffenhet m. in., och synes derför, likasom tiden för alla

andra å boställen föreskrifna arbeten, lämpligast böra med afseende

å omständigheterna i hvarje fall af vederbörande myndighet

bestämmas. Föreskrift i detta afseende torde i allmänhet af myndigheten

kunna meddelas i sammanhang med föreskrift om husets

införande. Skulle hinder för meddelande af sådan föreskrift då

mota, åligger det ju alltid vederbörande förrättningsman vid de

minst hvart öde år förekommande ekonomiska besigtningarne, att,

når tid till brädfodring och anstrykning är inne, derom förordna.

Någon särskild fara för underlåtande eller obehörigt upskjutande

åt dessa arbeten torde derföre icke vara för handen, desto mindre

som det ju i allmänhet ligger i den byggnadsskyldiges eget intresse,

att sagda, för husets varaktighet vigtiga arbeten i behörigtid

verkställas.

Huruvida sätesbyggning af annat ämne än timmer, äfvensom

andra laga hus än sätesbyggningar böra förses med särskild beklädnad

och anstrykning kan, efter komiterades åsigt, ej genom

någon allmän regel bestämmas, utan måste efter beliofvet och

ortens sed i hvarje fall bedömas.

Att vid bestämmande af alla byggnaders läge, vid upförande

af eldstäder och vid byggnadernas inrättande i öfrigt, eldfara såvidt,

möjligt bör undvikas, ligger i sakens natur, men erinran härom

torde ej böra i boställsordningen saknas.

Betänli. ang. Ehles. Boställen.

19

146

Beträffande beskaffenheten i (ifrigt åt andra hus än sätesbyqgninqar,

derom § 11 handlar, torde endast de allmännaste

stadganden kunna i boställsordningen meddelas. Som pa olika

orter till sådana hus brukliga och användbara byggnadsämnen åt

ganska olika beskaffenhet förekomma, samt tegel eller timmer

icke är företrädesvis lämpligt till somliga af dessa hus, hvilka

med lika fördel kunna af billigare materialier upföras, har i fiåga

om materialierna endast stadgats, att de skola vara efter ortens

sed ändamålsenliga.

För närvarande äro dimensionerne på de flesta för prestgårdar

på landet föreskrifna hus noggrant bestämda. Om de härom

gifna bestämmelser skulle följas, hvilket likväl ingalunda i allmänhet

synes vara förhållandet, skulle säkerligen i följd åt boställenas

olika storlek åtskilliga hus på en del ställen blifva för

störa för behofvet, på andra deremot för små. Storleken af hvarje

hus bör gifvetvis lämpas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar;

och då detta behof ju ej är lika, utan tydligen i hög grad olika

på olika boställen, synes rörande dimensionerna af dessa, hus

lämpligen ej kunna meddelas någon bestämd eller annan allmän

föreskrift, än att de skola upföras till den storlek, som motsvarar

behofvet i hvarje fall.

Minimihöjdcn å stenfoten af dessa hus hafva komiterade satt

till 3 decimeter (l fot 1,04 linie) i närmaste öfverensstämmelse

med den minimihöjd, som för stenfot å sådana hus är för Skanska

prestgårdarne stadgad.

Om rättighet att sammanbygga de laga busen finnes för närvarande,

komiterade veterligen, ej något annat stadgande än det,

som meddelas i § 4 af K. Resolutionen på presterskapets besvär

den 10 Aug. 1762, der det heter, att i skoglösa orter, hvar några

af dessa bus (de hus, kyrkoherdar böra å prestgårdar på landet

bygga) äro sammanbyggda, ett hus af tre väggar icke må kasseras

när det nyttjar fjerde väggen af ett annat; hvaraf vill synas

framgå, att på orter, försedda med skog, en sådan sammanbyggnad

ej skulle vara tillåten. Det förbud mot sammanbyggnad, som

häri kan ligga, torde dock icke hafva blifvit, åtminstone på senare

tider, särdeles noggrann! iakttaget.

För Skånska prestgårdarne är stadgadt, att andra hus än sätesbyggningar

må »upföras särskilt eller sammanbyggas, allt efter

hvad i orten är brukligt och belägenheten kan medgifva»; och

då en sådan sammanbyggnad ostridigt minska!- byggnadskostna

-

147

deri utan att behöfva göra intrång på husens ändamålsenlighet

och varaktighet, hafva komiterade ansett sammanbyggnad böra

tillåtas, savidt, med afseende på belägenheten och ortens sed,

lämpligt pröfvas; hvaraf torde utan behof af vidare stadgande

följa, att, enligt förslaget, hus med två eller tre egna väggar

och med de öfriga väggarne gemensamma med andra lins kunna

godkännas.

Visthus och spanmålsbod förekomma ofta inrättade i ett och

samma hus så, att löftet, öfver visthuset är lämpadt till förvaringsrum

för spanmål. En sådan anordning torde på mindre boställen

vara ganska ändamålsenlig. Likaledes synas på mindre boställen

vagnshus och redskapshus böra kunna inredas i samma bus.

Då ett sådant byggnadssätt medför besparing samt tillåtligheten

af detsamma ej torde framgå af stadgandet, att husen må sammanbyggas,

har särskild föreskrift i berörda hänseende ansetts behöflig.

Naturligt är, att inrättande af visthus och spanmålsbod i

ett hus samt vagnshus och redskapshus i ett hus ej bör ifrågakomma

annorstädes, än der ett sådant byggnadssätt finnes för

bebotvet tillräckligt och i öfrigt lämpligen kan äga rum. Således

ä prestgårdar på landet, der enligt förslaget pastoratet skall bygga

visthus och vagnshus samt kyrkoherden spanmålsbod och redskapshus,

torde, till förekommande af sammanblandning af Iivarderas

byggnads- och underhållsskyldighet, ifrågavarande byggnadssätt

böra, såsom olämpligt, i allmänhet undvikas.

brygghuset är afsedt att begagnas vid större husliga sysslanden,

som ej kunna utan otrefnad i sätesbyggningen verkställas,

förnämligast brygd, tvätt och bak. Detta hus torde derföre i allmänhet

böra innehålla två rum, ett för brygd och tvätt, samt ett

för bak, med bakugn i ettdera, men på smärre boställen, der behofvet

åt utrymme är mindre och bebofvet af lättnad i byggnadsoch

underhållsskyldigheten i allmänhet större, har brygghus med

‘allenast ett rum ansetts böra tillåtas.

I alla hus, afsedda att förvara kreatur, som utfodras med

stråfoder, således stall, fähus och fårhus, erfordras förvaringsrum

för fodret. Dessa förvaringsrum utgöras vanligen af skullar ofvanpå

den plats, der kreaturen hysas. För fårhuset är för närvarande

skulle föreskrifven och i 1720 års resolution på allmogens besvär

föreskrefs äfven skulle för fähuset, hvilken senare föreskrift dock

ej återfinnes i 1727 års resolution på allmogens besvär. Mot

sluillar såsom förvaringsrum för foder bar blifvit anmärkt, att fö

-

148

dret lätt blifver unket af utdunstning^ från de nedanunder befintliga

kreaturen, och hafva komiterade, som ansett denna anmärkning

förtjena afseende, derföre trott skullar ej böra ovilkorligen

föreskrifvas, utan föreslagit, att sagda hus skola förses

med skullar eller andra foderrum.

14 §.

Det är redan sagdt, att antalet af rum i sätesbyggningarne å

bostadsboställen af 2:dra och 3:dje klassen äfvensom dessa byggningars

storlek i öfrig!, enligt komiterades åsigt, böra bestämmas

med hänsyn till dels boställshafvarens behof af utrymme och dels

vederbörande byggnadsskyldiges förmåga att bära byggnadstungan.

Sedan i de föregående §§ 9, 10, 12, 13 allmänna bestämmelser

om sätesbyggningarnes beskaffenhet blifvit gifna, har det ansetts

lämpligt att i nästföljande 14 § erinra om hvad sålunda vid til

lämpning af dessa bestämmelser är att iakttaga.

III Kap.

15 §.

Med byggnads- och underhållsskyldigheten å bostadsboställen

af lista klassen förhålles, såsom redan är närnndt, vid olika boställen

ganska olika på grund af hvad derom är stadgadt dels i

7:de punkten af 1723 års privilegier och dels särskildt för hvarje

boställe. Sålunda åligger byggnads- och underhållsskyldigheten å

bostadsbostället i Skara stift biskopen ensam, I Göteborgs och Hernösands

stift bekostas biskopsboställenas bebyggande och underhåll

af särskilda, för sådant ändamål bildade fonder. I de öfriga med

bostadsboställen för biskoparne försedda stiften, Upsala, Linköpings,

Strengnäs, Westerås, Wexiö, Lunds och Carlstads, byggas^

och underhållas bostadsboställena helt och hållet eller hufvudsakligen

af domkyrkornas medel, efter som för hvart och ett af dessa

boställen särskildt är stadgadt. Som ändring i hvad sålunda för

hvarje bostadsboställe i detta afseende för närvarande gäller ej

torde böra ifrågakomma, hafva komiterade ansett, att i fråga om

byggnads- och underhållsskyldigheten å bostadsboställen af lista

klassen något annat stadgande ej kan meddelas, än att dermed

skall förhållas såsom för hvarje bostadsboställe är eller framdeles

kan varda förordnadt.

149

16 §.

I lista momentet af denna § meddelas föreskrift om huru i allmänhet

förhållas skall med byggnads- och underhållsskyldigheten

å bostadsboställen af 2:dra ldassen på landet. 2:dra momentet

innehåller föreskrift i sagda afseende beträffande hostadsboställen

af andra klassen i stad.

Det har redan blifvit nämndt, att, enligt nu gällande lagstift-4*

ning, af de för pr estgårdar på landet ovilkorligen föreskrifna tretton

laga hus sex, eller sätesbyggning, visthus, brygghus, bod samt

fähus och stall, byggas af församlingen, samt de öfriga sju, eller

källare, drängstuga, svinhus, vagnshus eller redskapslider, hemligthus,

fårhus, sädeslada med loge och två golf, byggas af kyrkoherden,

som äfven har skyldighet bygga de två hus, torkhus

eller badstuga samt ett ytterligare fähus, hvilka dessutom kunna

föreskrifvas, samt att förstnämnda sex hus underhållas af församlingen

och kyrkoherden gemensamt, men att alla de öfriga husen

underhållas af kyrkoherden ensam.

Den skyldighet, som sålunda åligger församling att bygga och

till en del underhålla vissa af prestgårdens laga hus, leder sitt

ursprung från kyrkans äldsta tider, då presterskapets aflöning

uteslutande eller hufvudsakligen utgjordes af naturaprestationer,

dels stadgade i lag och dels påräknade att derutöfver genom

församlingens välvilja utgöras. Detta aflöningssätt, om än, efter

föregående tiders sedvänja och åskådningssätt, ändamålsenligt,

har likväl i senare tider befunnits olämpligt och oförenligt med

den ''sjelfständiga ställning, presten ansetts böra i förhållande till

sin församling intaga; hvadan också vid de nyligen verkstälda

regleringarne af presterskapets inkomster, i öfverensstämmelse

med hvad K. Förordningen den 11 Juli 1862 derom stadgar, alla

naturaprestationer i största allmänhet och såvidt möjligt blifvit

ersatta med kontanta utgifter. Den enda naturaprestation från församlingen,

som i allmänhet bibehållits, är byggnads- och underhållsskyldigheten

å prestgårdarne. Men påstående har blifvit framstäldt,

att äfven denna naturaprestation, såsom numera i åtskilliga

afseenden olämplig, bör afskaffas. Erfarenheten har visat, att

församlingens byggnads- och underhållsskyldighet, hvars gränser

ej äro och i vissa afseenden svårligen torde kunna blifva med

noggrannhet bestämda, icke sällan gifver anledning till osämja

150

och tvist emellan kyrkoherde och församling, i det än å ena sidan

obilliga pretentioner framställas, än å andra sidan befogade anspråk

mötas med oginhet; och nödvändigheten för kyrkoherden

att vid behof af nybyggnad eller reparation anlita eu ovillig eller

liknöjd församling torde ej vara behaglig. Antalet af de hus, församlingen

bör bygga, kan visserligen med noggranhet bestämmas;

men i afseende på deras beskaffenhet torde det vara svårt, om ej

omöjligt, att genom någon lagstiftning så noga bestämma hvad

''''som under alla förhållanden är prestens rätt och församlingens

skyldighet, att ej olika meningar derom lätteligen kunna upstå.

Ännu svårare torde det vara att, så länge skyldigheten för kyrkoherde

och församling att gemensamt underhålla de laga hus, som

skola af församlingen byggas, qvarstår, emellan begges förpligtelse!- härutinnan updraga någon bestämd, tydlig och tillfredsställande

gräns; hvilket bäst framgår af de många fruktlösa försök, som i

denna riktning blifvit från Representationens sida gjorda.

Ofvan antydda olägenheter af församlingarnes nuvarande

byggnads- och underhållsskyldighet å prestgårdarne synas komiterade

vara af den betydenhet, att komiterade ej tveka såsom sin

åsigt uttala, att det skulle vara särdeles önskvärd! såväl för kyrkoherdarne

som för församlingarne, om det utan förnärmande af

någonderas rätt kunde låta sig göra att, såsom flera gånger under

senare tider blifvit vid riksdagarne föreslaget, öfverflytta församMngarnes

byggnads- och underhållsskyldighet på kyrkoherdarne.

En sådan öfverflyttning utan motsvarande ersättning till kyrkoherdarne,

såsom senast af en motionär vid 1876 års riksdag föreslogs,

lärer väl näppeligen på allvar kunna ifrågakomma, helst

något skäl icke torde förefinnas till en sådan allmän nedsättning

af kyrkoherdarnes nyligen faststälda löneförmåner. Men äfven

öfverflyttande af församlingarnes byggnads- och underhållsskyldighet

till kyrkoherdarne mot ersättning synes komiterade, för

såvidt ett sådant öfverflyttande skulle ovilkorligen påbjudas, med

afseende på för handen varande förhållanden, möta betänkliga

svårigheter. En dylik ersättning skulle väl ej kunna utgå på annat

sätt, än i form af en viss årlig afgift, hvilken församlingen för

befrielse från sagde skyldighet skulle till kyrkoherden erlägga.

Vid de nyligen faststälda löneregleringarne hafva prestgårdarnes

behållna afkastning beräknats med afseende å endast den byggnads-

och underhållsskyldighet, som för närvarande åligger kyrkoherdarne.

Eu öfverflyttning till kyrkoherden äfven af försam

-

151

lingens byggnads- och underhållsskyldighet mot en viss årlig,

från församlingen utgående kontant afgift skulle föranleda rubbning

i löneregleringen, i det denna afgift skulle, utöfver församlingens

i löneregleringen stadgade bidrag, på församlingen utdebiteras;

och då dels svårighet möter att bestämma någon fullt rättvis

grund, hvarefter en sådan afgifts belopp skulle beräknas, dels

ock hvarken ägarne till de nu byggnadsskyldige fästigheterne

torde finnas villige att ensamme utgöra afgiften, eller församlingens

öfrige medlemmar torde vara benägna att någon del af densamma

sig åtaga, hafva komiterade, hur önskvärd en förändring i denna

riktning än förefallit, likväl ansett, att någon ovilkorlig föreskrift,

ledande till en så stor rubbning i de nuvarande och så nyligen

ordnade förhållandena emellan kyrkoherde och församling, ej bör

åtminstone för närvarande vederbörande påtvingas, utan att endast,

såsom vid § 20 närmare skall angifvas, utväg bör beredas åt

kyrkoherde och församling att med gällande verkan frivilligt

öfverenskomma om en sådan förändring, som sålunda synts komiterade

önskvärd.

De olägenheter, som följa åt församlingens byggnads- och

underhållskyldighet, torde dock kunna, om än ej helt och hållet

undanrödjas, dock i väsentlig mån minskas, om skyldigheten att

bygga och underhålla prestgårdens laga hus på ett ändamålsenligare

och bestämdare sätt, än nu är förhållandet, emellan

kyrkoherde och församling fördelas, med bibehållande af den

proportion, i hvilken denna skyldighet för närvarande kan anses

hvardera åligga. Den nu så mycket öfverklagade olägenheten af

kyrkoherdens och församlingens gemensamma underhållsskyldighet,

beträffande församlingens sex laga hus, kan derigenom helt och

hållet undvikas. Den grundsats för sådan fördelning, som uttalas

i herr eklesiastikministerns skrifvelse den 18 November 1861, att

alla de hus, som för kyrkoherdens bostadsbehof erfordras, böra

byggas och underhållas af församlingen ensam och alla de hus,

som för boställets skötsel behöfvas, af kyrkoherden ensam, har

synts komiterade medföra de väsentliga fördelarne, att kyrkoherden

och församlingen hvardera få mera likartade hus att bygga och

underhålla, att all gemensamhet i underhållsskyldigheten derigenom

undvikes samt att bostället kan af kyrkoherden utarrenderas,

utan att någon kollision emellan församlingen och arrendatorn,

behöfver upstå; och som denna grundsats derjemte, enligt komiterades

tanka, låter sig temlägen noggrant genomföras, utan att

152

den proportion, i hvilken byggnads- och underhållsskyldigheten

för närvarande åt kyrkoherde och församling utgöres, i någon

afse värd mån rubbas, hafva komiterade ansett fördelningen af

byggnads- och underhållsskyldigheten lämpligen böra i öfverensstämmelse

med sagda grundsats ordnas.

Af de laga hus, som enligt §§ 4 och 5 kunna å prestgård

föreskrifvas, torde temligen ostridigt höra hänföras

a) till bostadshusen eller de för kyrkoherdens bostad erforderliga

laga hus: sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus,

vedbod, hemligthus samt brunn för hushållet; och

b) till ladugårdshusen eller de laga hus, som behöfvas för

skötsel af boställets jordbruk: redskapshus, fähus, fårhus, svinhus,

lador och logar, källare för rotfrukter och brunn för ladugården.

Deremot hafva olika meningar blifvit uttalade huruvida drängstuga,

vagnshus, spannmålsbod, stall samt badstuga och mälthus

skola räknas till bostadshusen eller till ladugårdshusen.

Då särskild! redskapshus till förvarande af den för jordbruket

beliöfliga åker- och körredskap är föreskrifvet, torde vagnshus,

såsom afsedt att inrymma endast bättre åkdon, skäligen böra föras

till bostadshusen.

Spanmålsbod behöfves å prestgård till förvaring af dels

tiondesäd och dels boställets sädesafkastning.

I den mån de numera i det närmaste för hela Riket faststälda

löneregleringarna träda i verksamhet, kommer leverering af tiondesäd

in natura att uphöra; och spanmålsbod blifver derefter behöflig

endast till förvarande af boställets sädesafkastning. Komiterade

hafva derföre, i öfverensstämmelse med hvad det i presteståndet

uprättade förslag till byggnadsordning härutinnan innehåller,

ansett, att spanmålsbod bör, så länge den erfordras till

förvarande af tiondesäd, räknas till bostadshusen och fortfarande

såsom hittills af församlingen byggas samt af församlingen och

kyrkoherden gemensamt underhållas, men, sedan den endast för

boställets gröda behöfves, föras till ladugårdshusen samt byggas

och underhållas af kyrkoherden ensam.

Då församlingens byggnads- och underhållsskyldighet beträffande

detta hus sålunda skulle komma att efter hand till kyrkoherden

öfverfiyttas, hafva komiterade ansett lämpligast att, vid

.meddelande af föreskrift om fördelningen af byggnads- och underhållsskyldigheten

emellan kyrkoherde och församling, föra spanmålsbod

i regeln till de hus, som skola af kyrkoherden byggas

153

och underhållas, samt att bland öfvergångsstadgandena (70 § 3

mom.) införa föreskrift derom, att detta hus likväl, så länge det

till förvaring af tiondesäd erfordras, skall fortfarande såsom hittills

af församlingen byggas och i viss mån underhållas.

Badstuga och malthus torde näppeligen ifrågakomma vid andra

än de med jordbruk förenade boställena och synes komiterade derföre

närmast vara att hänföra till ladugårdshusen och således böra,

likasom för närvarande äger rum, af kyrkoherden byggas och

underhållas.

Hvad drängstuga och stall beträffar, torde onekligt vara, att

dessa båda byggnader i allmänhet äro nödige såväl vid boställsbafvarens

bostad som för skötsel af jordbruket, och att derföre

en oegentlighet upstår till hvilketdera slaget, bostadshus eller

ladugårdshus, dessa byggnader än hänföras. I följd häraf har

blifvit ifrågasatt, dels att särskild drängstuga och särskildt stall

bland boställshafvarens bostadshus och särskilde sådane byggnader

bland ladugårdshusen skulle föreskrifvas, hvarigenom dock

uppenbarligen ökad tunga för de byggnadsskyldige komme att

föranledas, och dels att kyrkoherde och församling skulle åläggas

att gemensamt bygga och underhålla dessa båda hus, hvarigenom

ej allenast skulle bibehållas den gemensamhet i underhållsskyldigheten,

som blifvit ansedd såsom en af de väsentligaste olägenheterna

af den nuvarande lagstiftningen i ämnet, utan äfven införas

den nya olägenheten af gemensam byggnadsskyldighet beträffande

dessa hus. Den åtgärd, som vidtagits uti det inom presteståndet

upgjorda förslag till byggnadsordning, att föra drängstugan

till bostads- och stallet till ladugårdshusen, har derföre synts komiterade

ganska lämplig, med afseende jemväl derpå, att drängstugan

lättast kan med andra bostadshus, t. ex. brygghuset, och

stallet lättast med andra ladugårdshus sammanbyggas samt att

en sådan fördelning efter komiterades åsigt länder till bibehållande

af den proportion, i hvilken kyrkoherdes och församlings

byggnads- och underhållsskyldighet af hvardera nu utgöres.-

Efter grundsatsen, att bostadshus böra af församlingen samt

ladugårdshus af kyrkoherden byggas och underhållas, skulle således

fördelningen af byggnads- och underhållsskyldigheten utfalla

sålunda, att

till församlingens hus komme att räknas: sätesbyggning, visthus,

hushållshällare, brygghus, vedbod, hemligthus, drängstuga, vagnshus

och brunn för hushållet; samt

Betänli. ang. Eldes. Boställen.

20

154

till kyrkoherdens hus: spannmålsbod, redskapshus, stall, fähus,

fårhus, svinhus, lador och logar, badstuga och malthus, källare

för rotfrukter och brunn för ladugården.

Jemföres nu den tunga, som för närvarande enligt lag åligger

församling, med den, som, enligt sagde fördelning, skulle församlingen

drabba, linnes, att, beträffande byggnadsskyldigheten,

församlingen skulle mista af de bus, den nu bygger, spanmälsbod

samt fähus och stall och i stället få hifshållskällare, vedbod, hemligthus,

drängstuga, vagnshus och brunn för hushållet, sistnämnde

byggnad dock endast, när behofvet sådan fordrade. Församlingen

finge således flera hus att bygga; men med afseende å fähusets

och stallets större dyrbarhet och dessa för röta mera utsatte byggnaders

mindre varaktighet, komme bytet härutinnan uppenbarligen

att lända till fördel för församlingen.

Till ökad byggnadstunga för församlingen torde deremot inverka

stadgandena, dels att uthusen skola göras så stora, som

behofvet i hvarje fäll fordrar, samt dels och i synnerhet det betydligt

större utrymme och den bättre beskaffenhet, som, enligt

förslaget, äro för sätesbyggningen föreskrifna.

Dertill kommer att, hvad angår underhållskyldigheten, församlingen,

som för närvarande endast har att till en del underhålla

sätesbyggning, visthus, brygghus, spanmälsbod samt fähus

och stall, visserligen skulle mista sin underhållsskyldighet beträffande

spanmälsbod, fähus och stall, men i stället få ensam underhålla

sätesbyggning, visthus, brygghus samt derjemte hushållskällare,

vedbod, hemlighus, drängstuga, vagnshus och brunn för

hushållet.

Den tunga af byggnads- och underhållskyldigheten, som för

närvarande enligt lag åligger församlingen torde genom den nu

föreslagna fördelningen väl blifva något förstorad; men tagel'' man

i betraktande, att redan nu församlingarne i allmänhet åt sina

kyrkoherdar godvilligt upföra större sätesbyggningar än lag föreskrifver,

stundom till och med större än nu föreslagits, samt att

församlingarne genom Kongl. Förordningen den 27 April 1877

kunna anses vara i allmänhet- befriade från skyldigheten att bygga

och underhålla tiondelada, synes åtminstone den byggnads- och

underhållsskyldighet, som församlingarne i allmänhet faktiskt utgjort,

ej blifva genom förslaget ökad.

Kyrkoherden skulle, enligt förslaget, slippa att bygga källare

(afsedd både för hushållet och för rotfrukters förvarande), dräng

-

155

stuga, vagnshus dier redskapslider (d, v. s. ett hus, afsedt att förvara

både bättre åkdon samt åker och kör-redskap) och hemligthus,

men i stället få bygga spanmålsbod, redskapshus (afsedt endast

att förvara åker- och körredskap), fähus, stall samt källare för

rotfrukter och brunn för ladugården, sistnämnde två byggnader

likväl endast när särskildt behof af dem förefunnes. Härvid bör

bemärkas, att församlingen för närvarande är skyldig att bygga

ett fähus endast af vissa, bestämda dimensioner (16 alnar långt

och 9 alnar bredt) och att det fähus, som derutöfver erfordras,

såsom ej sällan inträffar, skall byggas af kyrkoherden, hvilken

således redan nu byggnadsskyldighet af fähuset till en viss del

åligger. Kyrkoherdens byggnadsskyldighet torde emellertid genom

den nu föreslagna fördelningen blifva ökad.

Deremot kommer hans underhållsskyldighet att minskas. Hau

har för närvarande, såsom nämndt är, skyldighet att (oberäknadt

den underhållsskyldighet af fårhus, svinhus, lada med loge samt

badstuga, som både enligt nu gällande lagstiftning och enligt förslaget

tillkommer honom) underhålla dels gemensamt med för

samlingen sätesbyggning, visthus, brygghus, spanmålsbod, fähus

och stall, samt dels ensam källare (både för hushållet och för rotfrukter),

hemligthus, drängstuga samt vagnhus eller redskapslider

(ett hus, afsedt till förvarande af både bättre åkdon samt åkeroch

körredskap). Enligt förslaget skulle han slippa att vidare deltaga

i underhållet af sätesbyggning, visthus och brygghus äfvensom

att underhålla källare, hemligthus, drängstuga samt vagnshus eller

redskapslider, men i stället få skyldighet att ensam underhålla

spanmålsbod, fähus och stall, hvilka byggnaders underhåll nu endast

till en del åligger honom, samt redskapshus äfvensom källare för

rotfrukter och brunn för ladugården, när dessa två byggnader

behöfvas.

En fördel, som derjemte, enligt förslaget, för kyrkoherden upkommer,

är att han får större rymlighet i sätesbyggningen genom

lag bestämd och således slipper att, såsom hittills, när församlingen

ej finnes villig att upföra en mot behofvet svarande sätesbyggning,

sjelf bekosta öfverloppshus eller öfverloppsrum.

Då de laga hus, som för närvarande äro för prestgård föreskrifna,

befunnits, särdeles hvad utrymmet i sätesbyggningen beträffar,

otillräckliga, har det, vid uppgörande af förslag till afhjelpande

af denna olägenhet, ju ej varit möjligt undvika att öka

156

den tunga, som nu enligt lag åligger vederbörande byggnads- och

underhållsskyldige.

Enär församlingarne, såsom nämndt är, ganska allmänt redan

nu bygga åt sina kyrkoherdar vida utöfver hvad enligt lag församlingarne

åligger, stundom till och med utöfver hvad nu föreslagits,

torde väl kunna antagas, både att behofvet af bättre bostad

åt kyrkoherden än den i lag föreskrifna är af församlingarne

allmänt erkändt och att de äro villige åtminstone i någon mån

åtaga sig de bördor, som afhjelpandet af sagda behof oundgängligen

krafvel-: hvadan, och då, efter komiterades åsigt, förslagets

genomförande ej kommer att medföra ökning i den byggnads- och

underhållstunga, som församlingarne för närvarande i allmänhet

godvilligt utgöra och hvilken de således väl få antagas anse vara

med rätt och billighet öfverensstämmande, församlingarnes bifall

till den nu föreslagna förändringen synes böra kunna skäligen

påräknas.

Hvad kyrkoherdarne beträffar, komma fördelarne af nu föreslagna

förbättringar hufvudsakligen dem till godo; och billigt synes

sålunda, att de i sin mån vidkännas den ökade bördan. Från

presterskapets sida torde några väsentliga invändningar mot den

nu föreslagna fördelningen desto mindre vara att befara, som den

i det aldra närmaste öfverensstämmer med det i presteståudet vid

riksdagen 1862—1863 upgjorda förslag. (Den egentliga skilnaden

är att i sistnämnda förslag föras till bostadshusen eller församlingens

hus, badstuga och mälthus, som nu föres till kyrkoherdens

hus, samt en mangelbod, som nu är utesluten, och till ladugårdshusen

eller kyrkoherdens hus ett oxhus, som nu är uteslutet såsom

särskild byggnad, och båda brunnarne, af hvilka. den ene nu föres

till församlingens hus, hvarjemte nu till kyrkoherdens hus räknas

källare för rotfrukter, när sådan behöfves, hvilken byggnad ej

förekommer i presteståndets förslag.)

Det torde böra redan här erinras, hvad framdeles skall närmare

omförmälas, att de i förslagets 16 § 1 mom. meddelade föreskrifter

äro afsedde att tillämpas endast beträffande de prestgårdar,

för hvilka i afseende på byggnads- och underhållsskyldighetens

fördelning de allmänna stadgandena härom i 1727 års resolution

på allmogens besvär, 26 Kapitlet 2 § B.B. samt 1762 års resolution

på presterskapets besvär för närvarande gälla, och att således, der

sistnämnda allmänna stadganden redan äro ersatta med särskilda,

för vissa orter eller vissa pastorat gällande bestämmelser,

157

sådana undantagsbestämmelser skola enligt förslaget fortfarande

såsom hittills lända till efterrättelse.

Å prestgårdar i stad torde, enligt 7:de punkten i presterskapets

privilegier den 16 Oktober 1723 och 26 Kapitlet 3 § B.B., jemförde

med Kongl. Brefvet d. 10 Aug. 1757 och Kongl. Resolutionen på

städernas besvär den 17 Aug. 1762, § 21,*) församlingarne i allmänhet

böra ensamme bygga och underhålla alla de laga husen,

beträffande hvilka kyrkoherden ej har någon annan förpligtelse

än att vårda dem, att de ej förderfvas och af vårdslöshet förfalla.

Någon ändring häri hafva komiterade ej funnit skäl att föreslå.

17 §.

Ett af både stads- och landsförsamling bestående pastorat skall,

enligt nu gällande lagstiftning, i allmänhet å prestgård bygga och

underhålla, när prestgårdeu ligger på landet, sex laga hus, och,

när den är belägen i stad, alla laga husen. Enligt förslaget skall

ett sådant pastorat bygga och underhålla i förra fallet de hus, som

för kyrkoherdens bostadsbehof erfordras, i senare fallet alla de

laga husen.

Fördelning emellan stadsförsamling och landsförsamling af

pastoratets byggnads- och underhållsskyldighet å prestgård synes

hittills i allmänhet hafva blifvit bestämd genom öfverenskommelse

emellan församlingarne. De stadganden, som beröra frågan huru

förfaras skall, der öfverenskommelse ej kan träffas, äro, såvidt

komiterade hafva sig bekant, Kongl. Resolutionen på städernas

besvär den 17 Aug. 1762, § 21, samt 7 § 8 mom. af Kongl. Kammarkollegii

instruktion d. 16 Febr. 1838, dermed kan jemföras 27

§ 5 mom. i Landsköfdingeinstruktionen d. 10 November 1855.

Numera lära dylika frågor, förmodligen på grund af sistnämnda

två stadganden, anses böra upptagas och afgöras, i första hand

af konungens befallningshafvande och fullföljas såsom ekonomimål

■) Denna resolutions 21 § innehåller: »Kongl. Maj:t har icke egentligen kunnat

finna att någon närmare förklaring kan vara nödig öfver 2 och 3 §§ i 26

Kap. B.B. beträffande prestgårds byggande och vidmakthållande då stad

och land utgöra en församling och nyttja en kyrka och prestgård, emedan

lagen häruti är tydelig och klar; och när, som sig bör, vid husesyner åtskiljes,

hvilka hus tilldelas staden och hvilka landsförsamlingen tillhöra

att uppbygga, så kan icke någon tvist hafva rum om then enas skyldighets

fullgörande för then andra utan hvardera tillkommer både att bygga sina

hus och them med sådan förbättring förse, som ej till kyrkoherdens vanskötsel

räknas kan.»

158

i allmänhet. Då berörda stadganden likväl ej i detta afseende

synts komiteradc fullt tydliga, har det ansetts icke öfverflödigt,

att i boställsordningen intages bestämd föreskrift om huru i ty

fall förhållas bör.

Hvad grunden för fördelningen beträffar lärer väl någon allmän

sådan, hädanefter såsom hittills, svårligen kunna upställas,

utan torde derutinnan böra efter omständigheterna i hvarje fall

förfaras; dock som landsförsamling, hvilken ensam eller i förening

med annan landsförsamling utgör pastorat, för närvarande i allmänhet

är underkastad byggnads- och uöderhållskyldighet endast

beträffande sex af de i 26 Kap. 2 §. B.B. omförifiälda laga husen

och, enligt förslaget, skulle få att bygga och underhålla endast

bostadshusen, torde landsförsamling, som jemte stadsförsamling utgör

pastorat, ej böra hårdare betungas, äfven om prestgården ligger

i stad och således alla husen höra af pastoratet byggas och underhållas.

Stadsförsamlingen, som, enligt 7:de punkten i presterskapets

privilegier och 26 Kapitlet 3 § B.B., är skyldig förse sin kyrkoherde

med alla behöfliga hus, torde i detta afseende hafva större

förpligtelse!*.

Häraf skulle således följa, att i ett af stads- och landsförsamlingar

bestående pastorat, hvars prestgård är i stad belägen,

stadsförsamlingen och landsförsamlingen borde gemensamt bygga

och underhålla bostadshusen, efter den fördelning, som kunde öfverenskommas

eller af konungens befallningshafvande bestämdes, och

stadsförsamlingen ensam ladugårdshusen. De upplysningar, som

från presterskapet erhållits, visa emellertid, att, der för närvarande

byggnads- och underhållsskyldigheten är, enligt Kong!. Resolutionen

på städernas besvär den 17 Aug. 1762, § 21, mellan stadsförsamling

och landsförsamling fördelad så, att stadsförsamlingen fått

vissa och landsförsamlingen vissa hus att bygga och underhålla,

landsförsamlingen, öfverallt, der förhållandet är upgifvet, fått just

ladugårdshusen sig tilldelade. '') Det har sålunda hittills befunnits

lämpligast, att vid en sådan fördelning låta landsförsamlingen

bygga och underhålla ladugårdshus; och då lagstiftningen ej torde

böra lägga något hinder mot det sätt att verkställa fördelningen,

som sålunda befunnits ändamålsenligast, hafva komiteradc ansett,

att endast den proportion vid fördelningen bör stadgas, att landsförsamling,

förenad med stadsförsamling, ej betungas med högre

*) Sådant uppgifves förhållandet vara i Strengnäs, Nyköpings Vestra, Vesterås,

Köpings, Arboga, Kongelfs, Uddevalla, Falkenbergs och Halmstads pastorat.

159

byggnads- och underhålsskyldighet än andra landsförsamlingar,

i följd hvaraf endast hvad som motsvarar den byggnads- och underhållsskyldighet,

som å prestgårdar på landet åligger kyrkoherden,

bör påföras stadsförsamlingen ensam, samt endast hvad

som motsvarar pastoratets byggnads- och underhållsskyldighet.å

prestgårdar på landet delas emellan stadsförsamlingen och landsförsamlingen;

men vederbörande bör öppet lemnas att, med iakttagande

af denna proportion, tilldela hvardera församlingen de

hus, hvilkas byggande och underhåll må för densamma befinnas

lämpligast att, ombesörja.

18 §•

Denna § innehåller bestämmelser om huru byggnads- och

underhållsskyldigheten å bostadsboställen af tredje klassen skall

utgöras.

Å komministrars ''bostadsboställen i stad, de enda bostadsboställen

af denna klass, som i stad förekomma, torde, enligt 7:de

punkten i presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, all

byggnads- och underhållsskyldighet åligga stadsförsamlingen. Häri

gör förslaget ej någon ändring.

Å bostadsboställena af denna klass på landet åligger i regeln

byggnads- och underhållsskyldigheten helt och hållet boställshafvaren.

Från presterskapets sida har temligen allmänt uttalats den

önskan och förhoppning, att äfven å dessa boställen byggnadsoch

underhållsskyldigheten måtte fördelas emellan församling och

boställshafvare på samma sätt som å prestgårdarne på landet.

Komiterade hafva redan uttalat sin åsigt om olägenheterna af

församlings byggnads- och underhållsskyldighet å prestgårdarne,

hvilka olägenheter visserligen, med hänsyn till förhanden varande

förhållanden, efter komiterades tanka, måste tills vidare fördragas;

men af hvad härom förut blifvit sagd! torde vara klart, att komiterade

ingalunda kunna tillstyrka några stadganden, genom hvilka

enahanda olägenheter skulle framkallas äfven å de hittills derifrån

förskonade bostadsboställena af tredje klassen, å hvilka dessutom

icke, såsom å prestgårdarne, någon historisk grund för församlingarnes

byggnads- och underhållsskyldighet förefinnes.

Från presterskapets sida har framhållits behofvet för de svagt

aflönade komministrarne och deras vederlikar på landet af lindring

160

i den dem nu åliggande byggnadstungan; men äfven om ett sådant

behof förefunnes, torde detsamma kunna på lämpligare sätt

afbjelpas än medelst församlingens förpligtande till en naturaprestation,

som hittills, der den utgått, visat ett allt annat än välgörande

inflytande på förhållandet emellan prest och församling.

Komiterade äro likväl af den åsigten, att ett sådant behof numera

ej skäligen kan, om ej i något särskilt undantagsfall, anses

äga rum. Väl är det sannt, att de tjenster, till hvilka tredje klassens

bostadsboställen höra, ännu vid den tid, då presterskapets yttranden

i ämnet afgåfvos, i allmänhet voro öfver höfvan svagt aflönade;

men denna olägenhet är ju genom löneregleringarne åtminstone

nödtorfteligen afhjelpt; och det torde utan tvifvel hafva varit riktigare

att, såsom vid löneregleringarne skett, förbättra dessa tjenstemäns

ekonomiska ställning medelst ökande af deras kontanta

aflöning, än att ålägga församlingarne att in natura deltaga i byggandet

och underhållet af boställena.

Vid den beräkning af boställenas afkastning, som legat till

grund för löneregleringarne, har ju hela byggnadskostnaden, enligt

4 § i Kongl. Förordningen den 11 Juli 1862 om allmänt ordnande

af presterskapets inkomster, afdragits, så att den behållna afkastning

af bostället, som jemte öfriga tjensten tillagda löneförmåner

ansetts tillräcklig att bereda tjensteinnehafvaren en anständig utkomst,

ej af någon byggnads- eller underhållskostnad minskas.

Att nu ytterligare bereda komministrarne och deras vederlikar

förmånen att få en del af byggnads- och underhållsskyldigheten

på församlingen öfverflyttad, skulle ju innebära en löneförbättring,

som, med afseende derå, att deras behof härutinnan så nyligen

blifvit pröfvade och tillgodosedda, måste för närvarande anses

obehöflig.

Komiterade tillstyrka derföre, att byggnads- och underhållsskyldigheten

af tredje klassens bostadsboställen fortfarande såsom

hittills ålägges boställshafvarne.

19 §.

Denna § bibehåller den skyldighet, som för närvarande åligger

innehafvarne af löningsboställen, att deras byggnader upföra och

underhålla.

/

Anledningen till de stadganden, som i denna § meddelas,

framgar af hvad vid 16 § blifvit anfördt. Då en öfverenskommelse

om öfverflyttning på boställshafvaren af församlings byggnadsoeh

underhållsskyldighet, mot det att församlingen till boställs

halvaren erlägger en skyldigheten motsvarande ärlig afgift, ju

maste medföra en rubbning i de förhållanden emellan boställshafvaren

och församlingen, som blifvit genom löneregleringen bestämda,

torde en sådan öfverenskommelse, för att blifva bindande

mot efterkommande boställshafvare, böra lika väl som löneregleringen

af Kong], Maj:t fastställas; och då Kong], Maj:t dervid lärer,

såsom vid löneregleringarne skett, inhämta yttrande från Kammarkollegium

och konsistorium, torde all möjlig trygghet vinnas, att

sådan öfverenskommelse ej fastställes, med mindre den årliga afgilten,

hvilken lämpligast torde bestämmas i någon räntepersedel,

som efter markegångspris löses, motsvarar den ökade byggnadsoch

underhållstunga, som boställshafvaren genom öfverenskommelsen

ålägges.

Den fråga har blifvit framstäld huruvida ej någon säkerhet

borde ställas, att den årliga afgiften verkligen blifver af boställshafvaren

till boställets bebyggande och underhåll använd; men då

en boställshafvare, som för närvarande är ensam skyldig att bebyggft

och underhålla sitt boställe, ej behöfver ställa säkerhet för

denna skyldighets fullgörande, och en boställshafvare, som till följd

al öfverenskommelse- med församling får ensam öfvertaga byggnads-

och underhållsskyldigheten, ju kommer i alldeles samma

ställning som den förre, synes skäl ej förefinnas att mera i det

senare än i det förra fallet fordra säkerhet för skyldighetens fullgörande,

hvilken säkerhet torde, såvidt möjligt, upnås genom noggrant

iakttagande af hvad detta förslag rörande tillsyn öfver boställena

föreskrifver.

21 §.

I fråga om boställshafvares och församlings rätt att till nybyggnad

och reparation å boställe samt om boställshafvares rätt

att i öfrigt till husbehof använda boställes skogstillgång meddelas

bestämmelser i Kong!. Förordningen, angående hushållningen med

de allmänna skogarne i Riket, den 29 Juni 1866, Kap. V, Indika

Betänk, ang. K/des. Boställen. 21

162

f

bestämmelser, hvad boställshafvarens rätt angår, afse såväl eklesiastika

som andra boställen.

Det har synts komiterade tillräckligt, att i boställsordningen

till berörde skogsordning hänvisas.

Anmärkas kan, att i skogsordningens 26 § väl är stadgadt

om församlings rätt att till nybyggnad och reparation å prestgård

använda skogstillgången derstädes eller å annat dertill hörande

hemman, men att deremot föreskrift saknas om sådan rätt för församling

å bostadsboställen af tredje Idassen, när byggnads- och

underhållsskyldighet å sådana boställen församling åligger. När

församling har åtagit sig den byggnads- och underhållsskyldighet

å bostadsboställen af tredje klassen på landet, hvilken i-regeln

eljest boställshafvare åligger, torde kanske utan vidare vara klart,

att lörsamling vid fullgörandet i boställshafvarens ställe af denna

skyldighet har samma rätt att använda skogen som boställshafvaren.

Men huruvida stadsförsamling, som efter lag har skyldighet

att bygga och underhålla alla de laga husen å komministers

bostadshoställe i stad, har, enligt nu gällande stadganden, rätt att

dervid använda boställets skogstillgång, synes komiterade kunna

ifrågasättas. För den händelse likväl, att åt 26 § i skogsordningcn

ej skulle kunna gifvas den vidsträckta tolkning, att sådan

rätt derigenom kan anses vara stadsförsamling inrymd, torde det

särskilda stadgande, som af ett sådant förhållande kan vara påkalladt,

lämpligare meddelas såsom tillägg till eller förklaring af

skogsordningen än uti boställsordningen.

Andra byggnadsämnen, som utom skogseffekter kunna vara

att å ett boställe tillgå, (såsom sten, lera, kalk, sand, grus m. m.)

böra naturligtvis få användas såväl af boställshafvare som af församling

eller annan byggnadsskyldig till nybyggnad eller reparation

å bostället, dervid dock, när tillgången ej förslår för både

boställsbafvares och annan byggnadsskyldigs behof, boställshafvaren

synes böra, likasom i fråga om skogseffekter. hafva bästa

rätten; hvarjemte måste iakttagas, att sådana byggnadsämnen, som

äro att till boställes afkastning hänföra, (t. ex. halm och rör) få

endast af boställshafvare disponeras.

22 §.

Denna § innehåller bestämmelser i afseende på tiden, då erforderliga

nybyggnads- och reparationsarbeten skola af veder

-

163

börande verkställas. Som bostället alltid bör hållas i laga skick,

torde nybyggnader och förbättringar böra verkställas så snart

behof deraf inträder och i alla händelser inom den tid, som vid

ekonomisk besigtning eller husesyn bestämmes. (Jfr §§ 21, 28

i Militieboställsordningen.)

23, 24, 25 §§.

Enligt nu gällande lagstiftning för så väl eklesiastika som

andra boställen (26 Kapitlet 2 § B.B. Militieboställsordningen,

§ 28,) torde i allmänhet, såsom i nästföregående § är föreskrifvet,

en boställshafvare vara pligtig verkställa all den under hans besittningstid

nödiga nybyggnad af de laga hus, hvilkas byggande

honom åligger. Byggnadstungan kan till följd häraf högst olika

drabba föregående och efterföljande innehafvare af samma boställe.

Under den enes besittningstid kan mycken nybyggnad erfordras,

men under den andres obetydlig eller alls ingen sådan blifva behöflig.

Till utjemnande af detta missförhållande har stadgats årsberäkning

för nybyggnad af de laga husen (26 Kapitlet 2 §, 27

Kapitlet 3 § B.B. Militieboställsordningen, §§ 25, 26), dermed

åsyftas att, såvidt möjligt, fördela tungan af byggnadsskyldigheten

så, att den lika drabbar alla innehafvare af samma boställe i förhållande

till deras besittningstid. Denna årsberäkuing äger, hvad

prestboställen angår, naturligtvis ej rum för andra hus än dem,

hvilka det, åligger boställsbafvaren sjelf att bygga. (Kongl. Resolutionen

på presterskapets besvär den 10 Augusti 1762, § 4.)

Hvarje boställshafvare anses åligga en viss årlig byggnadsskyldighet,

å hvilken han i allmänhet får afräkna efter bestämd

årsberäkning för hvarje hus hvad han under sin besittningstid

nybygger, med rätt att för öfverbyggnad, d. v. s. för hvad han

byggd- utöfver hvad efter årsberäkning på hans besittningstid

belöper, erhålla godtgörelse af efterträdaren, som för hvad han

sålunda utgifver njuter afräkning å sin egen årliga byggnadsskyldighet.

Befinnes en boställshafvare vid sitt afträde hafva byggt mindre,

än som efter årsberäkning mot hans besittningstid svarar, och

erfordras då nybyggnad, måste han verkställa eller bekosta all

den behöfliga nybyggnaden, för så vidt på hans besittningstid belöper.

(26 Kapitlet 2 § B.B. Militieboställsordningen, § 28.)

164

Erfordras deremot vid hans afträde ej vidare nybyggnad, oaktadt

han ej byggt så mycket, som mot hans besittningstid svarar, anses

han ändock (27 Kapitlet 3 § B.B. Militieboställsordningen, § 28)

hafva fullgjort sin byggnadsskyldighet och njuter, såsom det i

synerätternas utslag vanligen heter, afskrifning för den ej in natura

fullgjorda byggnadsskyldigheten. En sådan rätt till afskrifning

utgör för boställshafvaren en upmuntran till noggrant underhåll

och aktsam vård om husen samt torde ur sådan synpunkt under

vissa förhållanden hafva skäl för sig, men skulle dock, vidsträckt

tillämpad, kunna föranleda, att en boställshafvare alldeles undginge

all tunga af byggnadsskyldigheten till men för efterträdarne.

Om nemligen vid en boställshafvares tillträde alla de laga husen,

hvilka det tillkommer honom att bygga, äro nybyggda och i godt

stånd, utan att företrädaren befinnes berättigad till ersättning för

öfverbyggnad, så skulle den tillträdande boställshafvaren, under

hvars besittningstid möjligen ej någon nybyggnad ifrågakommer,

och vid hvars afträde något hus ej ännu är så förfallet, att det

kan utsynas, helt och hållet undslippa afl byggnadstunga, hvilken

skulle komma att så mycket hårdare drabba efterträdarne. I 66

§ af Militieboställsordningen föreskrifvcs för sådant fall, att, om

vid af- och tillträdessyn boställe till dess åbyggnad är i särdeles

godt stånd, så att på längre tid föga eller ingen nybyggnad, förestår,

och tillträdaren ej heller förpligtas ersätta någon betydligare

öfverbyggnad, synerätten skall fastställa ett visst ärligt penningebidrag

till boställets framtida nybyggande och iståndsättande. 1

följd af detta stadgande kommer byggnadstungan att fördelas

äfven på den boställshafvare, under hvars besittningstid någon

nybyggnad ej blifver behöflig. Sådant byggnadsbidrag måste dock

alltid vara vid tillträdet för framtiden bestämdt och kan ej vid

afträdct för förfluten tid stadgas, äfven om afträdaren ej skulle

hafva verkstält eller vid af- och tillträdessynen få sig ålagd nybyggnad,

som motsvarar hans besittningstid.

I öfverensstämmelse med dessa allmänna grundsatser, som

redan äro, för militieboställena och till en del älven för andra

boställen stadgade, hafva föreskrifterna i förslagets 23, 24 och 25

§§ blifvit affattade.

En boställshafvare kan dock blifva skyldig verkställa nybyggnad,

för hvilken årsberäkning ej bör honom tillgodokomma:

och det har synts komiterade nödigt, att i boställsordningen be

-

<

165

stämdt angifves hvilken nybyggnad han bär ulan rätt titt årsbok

åkning verkställa.

Till sådan nybyggnad bör, efter komité rades tanka, hänföras:

1.) den nybyggnad, för hvilken vid af- och. tillträdessyn företrädaren

förklarats skyldig svara och som icke före hans afträde

blifvit fullgjord.

Om företrädaren ej före afträde! verkställer honom vid aloe!]

tillträdessynen ålagd nybyggnad, blifver det enligt förslaget

(§ 60), såsom hittills, tillträdarens skyldighet verkställa den af

företrädaren eftersatta nybyggnaden mot rätt till ersättning för den

uptagna kostnaden. Om nu tillträdaren åt företrädaren utbekommer

sagde, kostnadsersättning, torde vara klart, att den nybyggnad,

tillträdaren för denna ersättning verkställer, ej bör tillträdaren i

årsberäkning tillgodoföras. Han skulle ju eljest för sådan nybyggnad

blifva på dubbelt sätt godtgjord. Men helt annorlunda

ställer sig förhållandet, i händelse tillträdaren, till följd af bristande

tillgång hos företrädaren, ej utbekommer den tillträdaren

tilldömda kostnadsersättningen och ändock blifver tvungen att

verkställa företrädarens eftersatta nybyggnad. I sådant fall synes

billigheten fordra, att tillträdaren för sådan nybyggnad beredes

någon ersättning.

Komiterade hafva dock funnit betänkligt föreslå, att årsberäkning

för sådan nybyggnad må tillträdaren tillgodokomma.

Öfvcrflyttandet till afräkning på tillträdarens besittningstid af den

nybyggnad, som rätteligen bort på företrädarens besittningstid

beräknas, skulle, särdeles vid förnyandet af dylikt förhållande,

för lång framtid kunna föranleda skada för bostället och blifvande

efterträdare, samt, då den eftersatta nybyggnaden omsider fullgjordes,

vålla upkomst af fordran för öfverbyggnad, som kunde

göra det svårt att ett sådant boställe öfvertaga.

Dessutom, i händelse en tillträdare berättigades till årsberäkning

för nybyggnad, som han, utan att erhålla derför bestämd

kostnadsersättning, måste för sin företrädare fullgöra, torde konscqvensen

fordra, att en tillträdare, som nödgas verkställa åt företrädaren

eftersätta reparationer utan att utfå ersättning för desamma,

också berättigas till någon motsvarande afräkning på sin

årliga byggnadsskyldighet, hvarigenom skulle föranledas ytterligare

inkräktning på årsberäkningen för framtiden.

Det i 23 § 1 momentet a) i förslaget meddelade stadgande,

hvilket torde öfverensstämma med hvad både Militieboställsord

-

166

ningen, § 28, och Kong], Majiis nådiga proposition till 1877 års

Riksdag, angående förvaltningen af kronans domäner, C. 14, i denna

fråga innehåller, innebär, att årsberäkning icke tillkommer tillträdaren

för den af företrädaren eftersatta nybyggnad, som tillträdaren

får verkställa, äfven om tillträdaren ej utfår den derför

bestämda kostnadsersättning. Den förlust, som härigenom för

tillträdaren upkommer, hafva komiterade ansett lämpligare böra

fördelas till godtgörande på vissa år, hvilket sätt för godtgörelse

lämpar sig äfven för den förlust, tillträdare kan få vidkännas derigenom,

att han i följd af företrädarens insolvens går miste om

annan tilldömd husröteersättning (jfr 29 § 2 momentet). Men komiterade

våga tro, att de föreskrifter i afseende på tillsynen öfver

boställena, förslaget innehåller, skola sätta konsistorierna i stånd

förekomma, att dylika förluster, åtminstone till betydligare belopp,

annat än i sällsynta undantagsfall inträffa.

2. ) den nybyggnad, som efter synerätts uppskattning motsvarar

det byggnadsbidrag, boställshafvaren af företrädaren erhåller;

och

3. ) den nybyggnad, som i följd af brandskada blifver erforderlig,

i den mån dylik nybyggnad motsvarar upburen brandskadeersättning,

eller, der sådan ej erhålles, värdet af det brunna.

Det synes gifvet, att eu tillträdare, som af sin företrädare

mottager byggnadsbidrag, hvilket ju utgör ett slags godtgörelse

för det företrädaren undgått in natura fullgöra den på hans besittningstid

belöpande byggnadsskyldigheten, ej bör för den nybyggnad,

som för byggnadsbidraget utgöres, njuta årsberäkning,

enär i annat fall tillträdaren skulle för sådan nybyggnad erhålla

dubbel godtgörelse. Af samma skäl torde ej årsberäkning böra

komma i fråga för nybyggnad, som en boställshafvare för upburna

brandstodsmedel verkställer. Har boställshafvare försummat

brandförsäkring och går han i följd deraf miste om brandskadeersättning,

torde, såsom framdeles sägs, han sjelf böra vidkännas

förlusten och således vara skyldig bygga nytt upp för hvad som

brunnit, utan rätt till årsberäkning. Klart är, att, om ett hus

brinner upp och boställshafvaren i stället upför ett nytt bättre

sådant, som bör till högre årtal än det upbrunna uptagas, boställshafvaren

bör, efter synerätts upskattning, njuta årsberäkning för

skilnaden, och att således endast den nybyggnad, som motsvarar

den erhållna brandskadeersättningen eller, der sådan ej erhållits,

värdet af det brunna, i årsberäkning icke uptages.

i

167

Hvad beträffar den årsberäkning, som för hvarje, särskild! hus

bör tillgodonjutas, hafva komiterade ansett nödigt skilja emellan

Våning sbo ställen och bostadsboställen. Då löningsboställena enligt

förslaget skola, såsom hittills, bebyggas efter ty för kronohemman

är stadgadt, hafva komiterade trott den för sådana hemmans hus

i 27 Kap. 3 § B. B. stadgade, ännu gällande årsberäkning, som

veterligen ej föranledt missnöje, lämpligen kunna bibehållas, åtminstone

till dess att stadgandena härom äfven för kronohemman

ändras. Denna årsberäkning kan dock naturligtvis ej tillämpas å

sådana löningsboställen, som bestå af lägenheter, afsedde för annat

ändamål än jordbruk, såsom sjelfständige qvarn- och såglägenheter,

fisken m. fl., hvilka erfordra andra än de för kronohemman

föreskrifna hus. Någon allmän föreskrift om årsberäkning för

byggnaderne å de få sådana lägenheter, som i Riket finnas, torde

dock svårligen kunna meddelas; och då dessa lägenheter, såsom

redan förut är nämndt, äro eller komma att vara utarrenderade,

kan, oberoende af hvad boställsordningen om årsberäkning i allmänhet

stadgar, för hvarje sådant boställe i arrendekontrakten

särskildt bestämmas huru med arrendatorns byggnadsskyldighet

och årsberäkning för hvarje byggnad skall förhållas.

För de laga husen å bostadsboställen för kyrkoherdar och

komministrar gäller f. n. i fråga om årsberäkning, att hus, som å

kronohemman står för tre års byggnad, å dessa boställen räknas

för fem års byggnad, och de mindre derefter (26 Kap. 2 § B. B.

och K. Resolutionen på presterskapets besvär den" 12 Januari

1757, § 8). Om årsberäkning för de laga husen å andra eklesiastika

bostadsboställen finnes, komiterade veterligen, ej något särskildt

stadgadt.

Efter komiterades tanka ligger vida större vigt på beskaffenheten

af bostadsboställenas laga hus, hvilka i viss mån äro för

löntagarnes tjenstutöfning nödvändiga, än på beskaffenheten åt

löning sbo ställenas hus, hvilka endast äro atsedda för dessa boställens

brukande och tillgodogörande af deras afkastning. Den

nu gällande årsberäkningen för bostadsboställens laga hus,

hvilken ej kan lämpas efter den större eller mindre kostnad,

som blifvit vid upförandet af ett hus använd, och således ej medför

någon fördel för den boställshafvare, som, mera än en annan,

vinlägger sig om att förse sitt bostadsboställe med ändamålsenliga

och varaktiga hus, har derföre synts komiterade mindre tillfredsställande.

Särskildt torde det för »stufva» nu stadgade årtal ej

gerna kunna- lämpas på de i förslaget föreskrifna sätesbyggningar,

hvilkas upförande fordrar vida större kostnad, än som skäligen

motsvaras af det nu föreskrifna årtalet för »stufva».

Komiterade hafva derföre funnit nödigt i förslaget intaga nya

bestämmelser i afseende på årsberäkuingen för de laga husen å

bostadsboställena. Vid upgörande af tabell till årsberäkning hafva

komiterade sökt iakttaga dels att den byggnad, som enligt tabellen

motsvarar viss tid, alltid under lika förhållanden såvidt

möjligt blifver lika betungande, utan afseende på Indika hus som

upföras, dels att byggnadstungan någorlunda jemt på hvarje år

fördelas, utan att i allmänhet öfverbyggnad kommer att uppstå,

och dels att genom bestämmande af en viss latitud i årsberäkningen

för hvarje hus möjlighet beredes synerätt att lämpa årtalet

etter såväl den mindre eller större, till husets ändamålsenlighet

och varaktighet bidragande kostnad, som derpå användts, som ock

den olika tunga, husets upförande för boställshafvaren medfört i

följd åt andra, särskilda, i 23 § 3 momentet närmare omförmälda

omständigheter.

Att i en årsberäkningstabell, afsedd att gälla för hela Riket

under en längre tid, årtalsbestämmelserna skola blifva i viss mån

godtyckliga och svårligen kunna grundas på noggranna sifferkalkyler

öfver byggnadskostnaden, torde ligga i sakens natur.

Komiterade hafva väl förskaffat sig uppgifter rörande de nuvarande

byggnadsplan inom olika delar af Riket, och vid sina beräkningar

i detta afseende anlitat biträde af byggnadskunnig person;

men då dessa vidlyftiga, sins emellan ganska olika upgifter,

Indika visserligen tjenat komiterade till någon ledning, likväl icke

uteslutande ligga till grund för tabellen, hafva komiterade ej ansett

nödigt att för dem här redogöra.

Komiterade våga emellertid tro, att de bestämmelser rörande

årsberäkuingen, hvilka nu föreslagits, skola, utan att göra densamma

allt för mycket beroende af synerätt® subjektiva infattning,

sätta rätten i tillfälle att noggrannare, än hittills kunnat

ske, lämpa denna beräkning efter byggnadens beskaffenhet och

den tunga, densammas upförande medför, samt att sålunda genom

högre årsberäkning för ändamålsenligare och varaktigare

byggnader uppmuntra till bostadsboställenas bättre bebyggande.

Lika med Militieboställsordningen, § 22, samt K. Förordningen,

angående prestgårdsbyggnader i Skåne, den 16 Dec. 1870, § 3, hafva

komiterade ansett påläggning af nytt tak samt brädfodring eller

annan beklädnad å gammalt hus böra såsom nybyggnad anses.

Föreskriften om årsberäkning för sådan nybyggnad öfverensstämmer

med hvad Militiebo,ställ,sordningen, § 26, derom stadgar.

Byggnadslidrag hafva komiterade ansett böra föreskrifvas

endast för sådana boställen, som af löntagare innehafvas, men

deremot icke för sådana boställen, som skola vara i författningsenlig

ordning utarrenderade. Det har synts komiterade betänkligt,

att synerätt skulle kunna, utöfver hvad arrendekontraktet

föreskrifver, ålägga arrendator!! en utgift, som han vid kontraktets

ingående ej kunnat beräkna.

För att ändamålet med byggnadsbidraget skall upnås, torde

det vara nödigt, att säkerhet ställes för att bidraget, sedan det

vid en boställshafvares tillträde blifvit föreskrifvet, vid hans afträde

verkligen utbetalas och sedermera för sitt ändamål användes.

De föreskrifter, 25 § 3 momentet innehåller, afse att sätta

konsistorium i tillfälle att härutinnan behörigen bevara bostäl

lets rätt.

26 §.

Ehuru boställshafvare, enligt förslaget, ej är skyldig deltaga

i underhållet af sådana laga hus, som af församling eller annan

byggas och underhållas, torde han dock böra vara skyldig att väl

vårda dessa hus och att godtgöra afl skada, som å dem genom

hans vanvård eller vårdslöshet förorsakas. Denna § torde öfver

ensstämma med hvad 26 Kap. 3 § B. B. derutinnan innehåller.

IY Kap.

27 §.

I öfverensstämmelse med hvad för närvarande är för boställen

i allmänhet genom Kongl. Förordningen den 23 Februari 1847

och för militieboställen särskildt genom Kongl. Kungörelsen den 7

Februari 1856 rörande brandförsäkring föreskrifvet, stadgas i förslaget

skyldighet för boställshafvare att brandförsäkra de hus,

hvilkas byggande honom åligger, och att brandförsäkringen framgent

vidmakthålla. För att en sådan brandförsäkring skall lemna

nödig trygghet, torde den, efter komiterades tanka, böra få tagas

endast i de allmänna försäkringsverk eller brandstodsföreningar,

Betänk, ang. Eltles. Boställen. 22

170

hvilkas reglementen äro faststälda af Kongl. Maj:t, eller i de

brandstodsföreningar, som äro ingångne för helt län och hvilkas

reglementen äro af konungens befallningshafvande stadfästade.

Reglementena för de brandstodsföreningar, som omfatta mindre

områden än helt län, innehålla ofta bestämmelser, hvilka göra det,

om icke osäkert, så åtminstone förenadt med svårigheter och om

vägar att vid inträffande brandskada utfå brandskadeersättningen;

hvadan komiterade ansett brandförsäkring i sådana, mindre områden

omfattande föreningar böra för boställena undvikas.

Den allmänna tillsyn öfver prestboställen, hvilken för närvarande

åligger och, enligt förslaget, fortfarande skall åligga konsistorium,

torde äfven böra innefatta tillsyn deröfver, att föreskrifterna

om brandförsäkring fullgöras. Konsistorium torde således

böra, om boställshafvare åsidosätter sin skyldighet härutinnan,

föranstalta, att på hans bekostnad husen brandförsäkras och tagen

brandförsäkring vidmakthålles. Det synes derjemte vara en rättvis

påföljd för en boställshafvare, som ej fullgör denna sin skyldighet,

att han sjelf får stå risken och således, om bus brinner, måste

bygga nytt i stället utan rätt till årsberäkning; hvilken påföljd

öfverensstämmer med hvad för ty fall är i 24 § af Kongl. Förordningen

den 16 December 1870 om Skånska prestgårdar stadgadt.

. Om en boställshafvare medelst erläggande af brandförsäkringsafgift

på en gång eller under vissa år försäkrar boställes laga

hus, så att försäkringen sedan utan vidare afgift blifver äfven

under hans efterträdares besittningstid gällande, synes billigheten

fordra, att den förres utlägg varder honom på något sätt godtgjordt.

Det har i detta afseende synts komiterade lämpligt, att

ett hus, hvilket insättes såsom laga hus, brandförsäkradt för alla

tider, skall i årsberäkning uptagas för mera, än ett lika beskaffad!

hus, hvars brandförsäkring måste genom årliga afgifter under hela

brandförsäkringstiden underhållas; och i öfverensstämmelse med

hvad 26 § af sistberörda Kongl. Förordning innehåller, bestämmer

derföre förslaget, att hvad i sådant fall i brandförsäkringsafgift

erlägges skall godtgöras såsom nybyggnad medelst årsberäkning

efter synerätts pröfning.

När brandförsäkringsafgift sålunda skall medelst årsberäkning

godtgöras, lian årsberäkningen för ett brandförsäkradt hus komma

att sättas högre än det årtalsmaximum, som O 23 § 2 momentet

stadgas.

171

Enligt Kong]. Förordningen den 23 Februari 1847 och Kongl.

Kungörelsen den 7 Februari 1856, är boställshafvare, när eldskada

timar, ej skyldig, men väl berättigad att sjelf draga försorg om

skadans afhjelpande. Vill han sjelf afhjelpa skadan, äger han

lyfta brandskadeersättningen, dock endast mot borgen. Vill han

deremot ej sjelf befatta sig med skadans afhjelpande, eller kan

han ej ställa borgen, skall den embetsmyndighet, under hvars

inseende bostället lyder, gå i författning om skadans botande,

dervid, om kostnaden öfverstiger brandskadeersättningen, skilnaden

skall tillsläppas af boställshafvaren, som derför njuter afdrag på

sin årliga byggnadsskyldighet.

Då en boställshafvare eljest, när behof af nybyggnad inträffar,

är skyldig derom besörja, torde sådan skyldighet ej mindre böra

åligga honom, när behofvet förorsakas af brandskada. Han kan

visserligen så i ena som i andra fallet undandraga sig fullgörandet

åt denna skyldighet och således tvinga vederbörande myndighet

att låta skadan å exekutiv väg afhjelpas; men någon rättighet

att i detta fall påkalla myndighetens biträde synes honom ej höra

tillkomma.

Då skyldigheten att ställa borgen alltid medför besvär och

stundom kanske äfven obehag, samt i de flesta fall, åtminstone

hvad löntagare angår, borgen torde vara obehöflig, hafva korn!

terade ansett lämpligast föreskrifva, att brandskadeersättning väl

ej må utan konsistorii tillstånd lyftas, men att det skall bero på

konsistorium att i hvarje fäll bestämma huruvida, innan lyftning

får ske, borgen eller annan säkerhet bör för medlen ställas.

År no boställshafvare i ekonomiskt hänseende ej så vitsordad,

att medlen anses kunna honom utan säkerhet anförtros, och formar

han ej ställa sådan, måste således konsistorium låta brandskadan

i exekutiv väg afhjelpas.

Att, när brandskadeersättning lyftats, redovisning derför vid

ekonomisk besigtning eller husesyn afgifves, torde vara med god

ordning öfverensstämmande. Finnes vid sådan förrättning, att

brandskadan icke blifvit afhulpen och att boställshafvaren ej heller

eljest kan för de lyftade medlen göra redo, torde sådant böra utgöra

särskild maning för konsistorium att till bevarande af boställets

rätt skyndsamt mot honom vidtaga de lagliga åtgärder,

hvartill boställsordningen föranleder.

172

V Kap.

28 §.

Nästföregående tre kapitel angå boställenas laga hus; men

utom de laga husen, som äro för ett boställe nödvändiga, kunna

derå förekomma andra inrättningar och byggnader, som, utan att

vara för bostället nödvändiga, äro afsedde till nytta för bostället

eller till nytta eller beqvämlighet för boställshafvaren, såsom: qvarn,

torp, tröskverk, sjöbod, smedja, fäbod, lusthus, drifhus m. 11. Om

dessa andra inrättningar och byggnader handlas i 28 § af detta

kapitel.

I Militieboställsordningen skiljes emellan laga hus, gagneliga

inrättningar och öfverloppsbyggnader.

De laga husen, till hvilka räknas de för bostället nödvändiga

husen, (Militieboställsordningen, 28 §) skola af boställshafvaren

byggas mot afräkning på hans årliga byggnadsskyldighet.

De gagneliga inrättning ar ne, hvartill räknas skattlagda qvarnar,

jemte torp, tröskverk och andra med behörigt tillstånd anlagda

inrättningar, hvilka synerätt ansett böra, såsom för bostället gagneliga,

derstädes bibehållas, skola af boställshafvaren byggas utan

afräkning på hans årliga byggnadsskyldighet samt vid afträdet

i godt stånd lemnas. (Militieboställsordningen, 4 §.)

Öfverloppsbyggnader, till hvilka räknas de byggnader, som

anses bestämda endast för boställshafvares nytta eller nöje, såsom

smedja, sjöbod, drifhus m. 11., kan boställshafvaren ej förpligtas

att bygga och underhålla. (Militieboställsordningen, § 5.) Finnas

sådane byggnader vid hans afträde, äger han bortföra eller till

efterträdaren öfverlåta dem, i förra fallet dock med skyldighet

att utgifva ersättning för det virke, som till dem kan vara taget

från bostället eller annan kronans egendom. (Militieboställsord

ningen, § 31.)

De stadganden, som angå andra inrättningar och byggnader

än de laga husen å prestboställen, äro, såvidt komiterade hafva

sig bekant, — utom 9:de punkten i presterskapets privilegier den 16

Oktober 1723, — Kongl. Kungörelsen den 30 December 1863 (om

anläggning af qvarnar), Kongl. Förordningen den 29 Juni 1866,

§ 39, 26 Kapitlet 2 § B.B. och Kongl. Resolutionen på presterskapets

besvär den 10 Augusti 1762, 4 §.

Enligt Kongl. Kung. flen 30 December 1863 och 39 § i Kong],

Förordn. den 29 Juni 1866, hvilka författningar gälla såväl för

prestboställen som för andra boställen, erfordras, för rätt till anläggning

af qvarn äfvensom till anläggning af torp åtminstone på

skogsmark, att tillstånd dertill sökes hos konungens befallningshafvande,

hvars beslut, i händelse ansökningen bifalles, underställes

Kongl. Kammarkollegii pröfning.

Föreskrifterna i 26 Kap. 2 § B.B. och i 4 § af Kongl. Res.

d. 10 Aug. 1762 angå deremot endast prostgårdar.

Såsom uti inledningen blifvit anmärkt, göres i 26 Kap. 2 §

B.B. skilnad emellan de 7 laga hus, som soclcnemännen skola

bygga, de flera hus, som prostgården efter dess ägor och lägenheter

tarfvor, och hvilka presten sjelf skall bygga, samt de hus,

som presten lian, utöfver hvad prostgården tarfvor, till sin beqvämlighet

bygga.

Genom 4 § i Kongl. Resolutionen d. 10 Aug. 1762 bestämmes,

på det härutinnan »lag och icke domarens godtycke må äga rum»,

noggrant antalet och beskaffenheten af de flera hus, (än socknemännens

7 laga hus) som presten är skyldig för prestgårdens behof

bygga och för hvilka ensamt årsberäkning åtnjutes (d. v. s. pastors

laga hus); och förklaras uttryckligen, att de ytterligare hus, som

äro eller blifva »förfärdigade» för presternas egen beqvämlighet,

skola anses såsofn »öfverbyggnad» (= öfverloppsbyggnad), den afträdaren

äger efter godtycke afföra eller till tillträdaren föryttra.

Den nuvarande lagstiftningen rörande prestgårdarna synes

således ej veta af någon skilnad emellan gagneliga inrättningar

och öfverloppsbyggnader, utan betrakta alla hus, som, utom de

laga husen (socknemännens och pastors), å en prestgård förekomma,

såsom öfverloppshus, til! hvilkas byggande och underhåll kyrkoherden

ej kan mot sin vilja förpligtas och hvilka i allmänhet äro

att anse såsom afträdande boställshafvarens egendom.J)

Finnes sådant öfverloppshus å boställe vid ombyte af boställshafvarc,

är (26 Kap. 2 § B.B.) afträdaren ej skyldig qvarlemna

detsamma med mindre han af tillträdaren derför erhåller godtgörelse.

Tillträdaren kan ej mot sin vilja åläggas att lösa huset

eller att det för framtiden bygga och underhålla; men han är dock,

'') För Skånska prestgårdarne äger dock härutinnan ett olika förhållande rum,

ty, enligt 6 § i Kongl. Förordn. den 16 Dec. 1870, åligger boställshafvare

»vidmakthålla», dermed väl äfven förstås nybygga, lagligen insynt torp eller

qvarn.

174

om han så vill, berättigad behålla ett sådant hus efter det värde,

som genom laga mätning bestämmes; och afträdaren är således

skyldig lemna huset till detta värde.'') Vill tillträdaren ej lösa

huset, får afträdaren bortföra detsamma, dock med skyldighet att

för timmer, som dertill kan vara från boställets skog taget, efter

synerättens pröfning utgifva ersättning, som skall socknemännen

vid deras byggnad å prestgården tillgodokomma.

Någon särskild lagstiftning i detta ämne för andra presterliga

bostadsboställen än prestgårdar och för presternas löningsboställen

tinnes, komiterade veterligen, icke. Emellertid torde hvarken af

2 Kap. 1 § B.B., eller af något annat, komiterade bekant lagstadgande,

kunna dragas den slutsats, att innehafvare af sådana

boställen f. n. äro skyldige bygga och underhålla andra än de

laga husen.

Den grundsats synes således uti den nuvarande lagstiftningen

för prestboställen i allmänhet vara antagen, att en bostälishafvare

ej kan förpligtas bygga och underhålla andra än de för

bostället med afseende på dess bestämmelse nödvändiga laga

husen.

Denna grundsats torde äga giltighet i allmänhet och i all synnerhet

för de boställen, som af presterna sjelfva innehafvas. Af

en prestman måste ju i första rummet fordras, att han hufvudsakligen,

om ej uteslutande, egnar sin tid och sin verksamhet åt

fullgörande af de pligter, som med hans presterliga kall följa.

Om från det allmännas sida i detta afseende med rätta stora fordringar

kunna på honom ställas, torde deremot af honom såsom

boställshafvare ej böra begäras synnerligen mycket, eller mera än

hvad till boställets vidmagthållande för dess ändamål är oundgängligt.

Som de laga husen äro för bostället nödvändiga, kan

han ej befrias från deras byggande och underhåll eller från skyldighet

att, då företrädaren byggt af sådana hus mera än honom

ålegat, gälda värdet af den efterträdaren tillgodokommande öfverbyggnaden.

Annat är deremot förhållandet med sådane byggnader,

Indika, om än för bostället nyttiga, likväl kunna undvaras,

utan att boställets ändamål ändock förfelas, och i synnerhet med

sådane byggnader, som alls icke äro af någon nytta för bostället

utan endast afsedde för boställshafvarens beqvämlighet.

’) Härmed synes dock ej öfverensstämma stadgandet i 4 § af Kong!. Res. den

10 Aug. 1762, att afträdaren äger sådant hus efter godtycke afföra eller

till tillträdaren föryttra.

175

Det är komiterade icke obekant, att på åtskilliga prestbostälien,

särdeles prestgårdar, för närvarande torpbyggnader och på ett och

annat ställe äfven qvarnbyggnad er finnas, såsom det heter, insynta.

Vederbörande synerätter hafva, när torp eller qvarnar blifvit med

vederbörligt tillstånd anlagde och ansetts, såsom för bostället

nyttiga, böra derstädes bibehållas, insynat dithörande byggnader

och sålunda förpligta! boställshafvarne att byggnaderna för framtiden

bygga och underhålla, samt att dem vid afträdet i laga stånd

lemna. För nybyggnad af sådane byggnader lärer dock årsbcräkning

icke åtnjutas; ej heller anses efterträdaren skyldig att

för dem lemna någon ersättning.

Såvida en prestmans förpligtelse!-, beträffande hans boställe,

böra, såsom ofvan nämndt är, inskränkas till hvad som är oundgängligt

för boställets vidmakthållande för dess ändamål, torde

mot hans vilja ej böra honom åläggas att bygga och underhålla

andra byggnader än de nödvändiga husen och således ej sådana

byggnader, som kunna undvaras. Fn tillträdare synes ej heller

rättvisligen böra äga fordra att andra än de för bostället nödiga

husen åt honom utan ersättning öfverlemnas.

De för ett boställe nödvändiga husen äro, efter komiterades

åsigt, de hus, som enligt 4, 5 och 7 §§ af förslaget kunna såsom

laga hus föreskrifvas. Några andra hus anse komiterade icke dit

hänförliga.

Hvad torp angår, torde meningarne vara eller åtminstone kunna

vara delade, huruvida dylika inrättningar ens äro för bostället eller

dess innehafvare nyttiga, och huruvida det ej i allmänhet är fördelaktigare

att på annat sätt anskaffa de för bostället behöfliga

arbetskrafter. En boställsbafvare kan anse det vara fördelaktigt

att använda jordtorpare, och det står honom då öppet att anlägga

och under sin besittningstid använda torp; men hårdt synes vara,

om efterträdaren, som möjligen föredrager ett annat sätt att anskaffa

arbetare, likväl skulle vara pligtig att bygga och underhålla

byggnader, som han ej vill begagna och som ej heller äro för

bostället nödiga. Lika litet torde det vara med billighet öfverensstämmande

att ålägga eu boställshafvare att bygga och underhålla

qvarnbyggnader eller andra för boställets egentliga ändamål

främmande hus, hvilka han möjligen ej behöfver eller önskar använda.

Att, såsom hittills, efter hvad nyss nämndt är, stundom förfarits,

å boställen insyna torp- och qvarnbyggnader med förpligtelse

för boställshafvare att dem framdeles bygga och underhålla och

vid afträde!; i laga stånd lemna, utan att stadga någon rätt till

ersättning för anläggningskostnaden *) och utan att föreskrifva

rätt till årsberäkning, verkar visserligen derhän, att en sådan inrättning,

när synerätt ansett den för bostället gagnelig, kommer

att der bibehållas, men föranleder för boställshafvaren tungan att

få bygga och underhålla för bostället umbärliga byggnader, Indika

han möjligen ej vill begagna, och vållar dessutom, att denna tunga

kan högst ojemt drabba den ene eller andre boställshafvaren. Af

ett sådant förfaringssätt kan följa, att en boställshafvare, som med

betydlig kostnad å boställe anlagt och bebyggt en qvarnlägenhet,

som synerätt funnit böra bibehållas, vid sitt möjligen straxt derefter

inträffande afträde får icke allenast utan ersättning lemna

byggnaderne till efterträdaren, utan ock vidkännas kostnaden för

afhjelpande af de brister, som å dem kunna förekomma.

Ett sådant missförhållande har man sökt i Militieboställsordningen

undvika genom stadgandet (Militieboställsordningen, 29

och 30 §§,) att en boställshafvare, som anlagt en sedermera af

synerätt insynad gagnelig inrättning, men icke fått behålla bostället

så länge, att han medelst den afkastning, inrättningen

lemnat, kan anses till fullo godtgjord för anläggningskostnaden,

skall för den icke godtgjorda delen af denna kostnad njuta ersättning

af efterträdaren i fall denne vill och kan ersättningen

gälda. I annat fall skall bostället utarrenderas på högst 3 år och

en viss del (Va) af arrendeafgiften användas till sagde ersättnings

gäldande samt endast återstoden af samma afgift under tiden tillfalla

tillträdaren.

Det torde ej behöfva bevisas, att ett sådant sätt att gå tillväga,

som Militieboställsordningen föreskrifver, skulle vara i höggrad

olämpligt för prestboställena, hvilkas tillträdande för utnämnd

prestman ändock nog mycket fördröjes genom nådåren och de så

kallade konsistoriiåren, eller de år, under hvilka vid ledighet afkomsten

af tjensten ingår till byggnads- eller enke- och pupillkassa.

Det har blifvit föreslaget (jfr Kammarkollegii förslag), att

qvarn- och torpbyggnader och andra för bostället gagneligt! in

1)

Af 9:de punkten i presterskapets privilegier synes dock framgå att, om å

ett kyrkoherde- eller kapellansboställe med behörigt tillstånd torp blifvit

af kyrkoherden eller kapellanen anlagdt, anläggaren eller hans sterbhus

äger, äfven om bostället i öfrigt afträdes, behålla torpet till dess anläggningskostnaden

blifvit medelst den nytta, torpet lemnat, ersatt, der ej efterträdaren

dessförinnan torpet lösa vill. Komiterade hafva sig ej bekant

huruvida detta stadgande, hvilket ej synes öfverensstämma med hvad sedermera

blifvit rörande odlingar mot frihetsår föreskrifvet, numera tillämpas.

177

rättningar skulle kunna insynas såsom laga hus, dem boställshafvaren

blefve pligtig att bygga och underhålla, och för hvilkas

nybyggande han njöte årsberäkning liksom för andra laga hus.

Detta förfaringssätt har hittills ej veterligen varit för något

slag af boställen påbudet eller försökt.

Af hvad förut blifvit yttradt, torde framgå, att, enligt komiterades

åsigt, ej några andra än de för bostället nödvändiga husen

böra kunna såsom laga hus insynas. Mot gagneliga inrättningars

hänförande till de laga husen synes dessutom kunna anmärkas,

att det blifver synnerligen svårt bestämma någon för boställen i

allmänhet passande rättvis årsberäkning för dessa til! antal och

beskaffenhet på förhand temligen obestämbara byggnader, och

att årsberäkning för dem alltid skall inkräkta på årsberäkningen

för de nödvändiga laga husen samt vålla, att på boställen, försedda

med insynade gagneliga inrättningar, mera än på andra

boställen öfverbyggnad upstår till tunga för efterträdaren, som sålunda

tvingas att både till sig lösa och för framtiden bygga och

underhålla byggnader, af hvilka han möjligen ej vill sig begagna.

Det har derföre synts komiterade mest lämpligt och, enligt

komiterades upfattning, med den nuvarande lagstiftningen också

öfverensstämmande, att alla å prestboställen utom de nödvändiga

laga husen förekommande, för boställets nytta eller boställshafvarens

nytta eller beqvämlighet afsedda byggnader fortfarande

betraktas såsom öfverloppshus, hvilkas byggande och underhåll

således ej kan någon boställsbafvare påtvingas, men hvilka deremot,

när de äro af honom på egen bekostnad inlösta eller uppförda,

äro hans enskilda egendom, hvilken han ej är skyldig att

annorlunda än mot ersättning afstå.

Flera bland presterskapet hafva också uttalat eu härmed öfver

ensstämmande åsigt.

Det torde möjligen böra erinras, att hvad nu är sagdt om

öfverloppshus ej gäller för de byggnader, som å löningsboställen

med särskild bestämmelse, t. ex. sjelfständiga qvarn- och såglägenheter,

fisken m. m., kunna enligt 7 § i förslaget varda såsom

laga hus insynta.

Förslaget betraktar således alla andra å ett boställe förekommande

byggnader än dem, som enligt 4, 5 och 7 §§ blifvit

såsom laga hus insynta, såsom öfverloppshus, till hvilkas byggande

och underhåll boställshafvaren ej kan förpligtas. Är sådant

öfverloppshus af boställshafvaren med egen kostnad upfördt eller

Betänk, ang. Eltles. Boställen. 23

178

inlöst, utgör det hans egendom, hvilken han vid sin aflyttning är

skyldig qvarlemna endast i händelse han derför erhåller godtgörelse.

Häraf torde följa att, om å ett boställe vid boställsordningens

utfärdande redan finnas torp eller qvarnbyggnader insynta,

hvilka den dåvarande boställshafvaren utan godtgörelse mottagit

af sin företrädare och således icke med egen kostnad upfört eller

inlöst, slipper boställshafvaren visserligen från skyldigheten att

vidare bygga och underhålla dessa byggnader, men de blifva

derför icke hans egendom, hvilken han vid sitt afträde är berättigad

bortföra eller få ersatt, utan de utgöra en boställets tillhörighet,

hvilken (likasom ett insynt laga hus, t. ex. badstuga, som

synerätt förklarar icke vidare böra vid bostället bibehållas) får till

dess nytta användas.

Den rätt, som, enligt 26 Kap. 2 § B. B., tillkommer tillträdaren

att behålla eft öfverloppshus till det värde, som genom laga mätning

bestämmes, hvilket värde afträdaren således får underkasta

sig, är i förslaget bibehållen. Ett nytt stadgande är, att afträdaren,

om ej tillträdaren vill behålla ett öfverloppshus, skall vara

skyldig bortföra detsamma. Tillträdaren, som möjligen kan vilja

för annat ändamål begagna den af ett dylikt öfverloppshus uptagna

platsen, synes böra vara berättigad fordra, att platsen utan

kostnad för honom afrödjes. Stadgandet härom torde vara af vigt

i synnerhet för stadsboställen och i allmänhet de boställen, till

hvilka höra ringa områden. En motsvarande föreskrift förekommer

i 6 § af Kongl. Reglementet den 15 Mars 1856.

I nära öfverensstämmelse med nn gällande stadgande är i

förslaget afträdaren ålagdt att i händelse byggnadsämne (ej endast

timmer såsom i 26 Kap. 2 § B. B. sägs) till öfverloppshus, som

han vill bortföra, är hämtadt från boställets skog, derför utgifva

ersättning. Enligt 24 § i Kongl. Förordningen angående hushållningen

med de allmänna skogarne i Riket den 29 Juni 1866, kan

boställshafvare i visst fall få sig tillagd, utöfver hvad för husbehofvet

tarfvas, viss andel i skogens afkastning såsom godtgörelse

för sitt besvär med skogens vård; och torde det vara gifvet, att

sålunda erhållna skogseffekter ej böra ersättas.

Det nuvarande stadgandet, att dylik ersättning skall komma

socknemännen till godo vid deras byggning å prestgård, kan ej

tillämpas på andra boställen än dem, å hvilka socknemännen äro

byggnadsskyldige, och synes ej ens för alla dylika boställen vara

fullt rättvist. Är bostället t. ex. utan någon kostnad för sockne

-

179

männen uplåtet af kronan eller donerad t af enskild person, torde

det näppeligen vara mera skäl att gifva sådan ersättning åt socknemännen

än åt den jemväl byggnadsskyldige boställshafvaren.

Komiterade hafva derföre ansett frågan om hur denna, säkerligen ej

otta eller till betydligt belopp förekommande ersättning skall till

nytta för bostället användas lämpligen kunna åt synerätts pröfning

i hvarje fäll anförtros.

Den rätt, som, enligt 9 punkten j presterskapets privilegier

den 16 Oktober 1723, kan tillkomma kyrkoherde eller komminister

eller deras sterbhus att efter boställes afträdande behålla eller

njuta ersättning för derförut å bostället anlagdt torp, skulle enligt

förslaget ej vidare äga rum i annan händelse, än att frihetsår för

verkstäld odling i föreskrifven ordning beviljats.

Slutligen må anmärkas, att ängslador, som för närvarande

torde böra betraktas såsom öfverloppsbus, enligt 4, 5 och 23 §§ af

förslaget, kunna såsom laga hus å prestboställen insynas, hvilket

öfverensstämmer med hvad Militieboställsordningens 2, 3 och 26

§§ härom stadga.

29 §. ''

Uti 111 § af Kongl. Skiftesstadgan den 9 November 1866

stadgas om de grunder, efter hvilka kostnaden för skiftesförrättning

skall å eklesiastika och andra boställen fördelas; hvarjemte

i 19 § 3 momentet af Landtmäteritaxan den 8 Februari 1867 bestämmes,

att af eklesiastikt boställes andel i hela förrättningskostnaden

gäldas V6 af boställshafvaren och ä/6 af kyrkans eller

församlingens medel.

Uti Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827, §§ 3, 4, 5, bestämmes,

att såväl den på boställshafvare för skiftets verkställighet belöpande

kostnad, som ock de utgifter, boställshafvare i öfrig! i och

för skiftet får vidkännas för egen eller andra delegares husflyttning,

odling, hägnad eller dikning in. m., skola på föreskrifvet

sätt fördelas till godtgörande på 20 år från och med det år, då

skiftet tillträdes.

I Kongl. Förordningen den 6 Juli 1849 stadgas, att alla kostnader,

en innehafvare af eklesiastikt eller annat boställe får vidkännas

i och för deltagande med behörigt tillstånd i vattenafledningsförslag

för samfällig jords odling eller förbättring äfvensom

för den tillvunna eller förbättrade jordens odling, inhägnande och

180

bebyggande, skola till godtgörande fördelas pa vissa, högst 20 ai,

räknade från den tid, då vattenafledningen blifvit fullbordad. Detta

stadgande gäller dock ej sådan å boställe skeende odling, hvarför

gemensamhet med annan fastighet ej äger rum.

Liknande föreskrift om fördelning på vissa, högst 20 år meddelas

i Kongl. Kungörelsen den 16 Januari 1863 i afseende på

den kostnad, en innehafvare af eklesiastikt eller annat boställe

fått vidkännas för nybyggpad af kyrka eller andra allmänna hus,

införande af större broar eller anläggning af nya vägar. Aren

räknas från och med det år, hvarunder byggnads- eller anläggningsföretaget

blifvit fullbordadt.

Som någon ändring i ofvanberörde författningar, hvilka angå

boställen af alla slag, såväl prestboställen som andra, ej torde

böra, åtminstone i boställsorduingen, ifrågakomma, hafva komiterade

ansett tillräckligt, att deri endast hänvisas till hvad i dessa

frågor särskild! är stadgadt.

Enligt §§ 53 och 58 i förslaget kan beslut om fördelning på

vissa år af ifrågavarande kostnader meddelas endast af synerätt

vid af- och tillträdessyn. Derutinnan synes förslaget öfverensstämma

med hvad Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 om skifteskostnaders

fördelning stadgar. Uti Kongl. Förordningen den 6

Juli 1849, 1 §, och Kongl. Kungörelsen den 16 Januari 1863, 1 §,

sägs visserligen, att synerätt vid först inträffande laga syn skall

om fördelning af de i dessa författningar omförmälda slag af kostnader

bestämma; men då tydligt synes vara, att ett sådant, pa

efterträdarens rätt väsentligen inverkande beslut ej behöfver eller

bör meddelas förr än han är i tillfälle att sin rätt bevaka, torde

orden »laga syn» få antagas likabetydande med »af och tillträdessyn»;

och under förutsättning af detta antagandes riktighet skulle

således förslaget ej föranleda någon förändring i nuvarande stadganden

härutinnan.

Hvad af ifrågavarande kostnader belöper på en företrädande

boställshafvares tid synes ej böra, äfven om denne ej fulkjör sin

betalningsskyldighet, drabba efterträdaren, hvilken ej torde böra

vidkännas af sagde kostnader mer än hvad efter lagligen verk

stäld fördelning på hans besinningstid belöper. Eu föreskrift i

någon mån motsvarande det stadgande, förslaget i detta afseende

innehåller, förekommer i 50 § af Militieboställsordningen.

Såsom i motiven till §§ 23, 24, 25 är omförmäldt, skall, enligt

förslaget, till godtgörande på vissa år fördelas jemväl den förlust,

181

som för tillträdare kan upstå derigenom, att han i följd af företrädares

medellöshet ej kunnat utfå denne ådömd husröteersättning.

Den tillträdare, som på en sådan fördelning gör anspråk,

torde böra styrka, både att en sådan förlust verkligen ägt rum,

och att den icke genom hans egen försummelse upkommit. Som

förlusten väl bör anses upstå då tillträdaren vid boställets tillträdande

öfvertager ansvaret för husrötan, utan att bekomma

derför stadgad ersättning, har tiden för fördelningen ansetts böra

räknas från tillträdet.

VI Kap.

30 §.

I afseende på åkerns samt ängs- och hagmarkens vård och

bruk hafva endast de mest allmänna föreskrifter ansetts kunna i

boställsordningen meddelas. Stora fordringar i dessa hänseenden

torde ej böra ställas åtminstone på de presterlige boställshafvarne.

Närmare bestämmelser kunna, der sådane anses behöflige, meddelas,

hvad de utarrenderade löningsboställena angår, i arrendekontrakten,

samt för boställen i allmänhet vid ekonomiska besigtningar

och husesyner, då felaktigheter i brukningssättet, ländande

till boställets skada, blifvit anmärkta (jfr 49 § 6 mom.), äfvensom

särskildt för hagmarkerna i den plan för deras ändamålsenliga

skötsel och vård, som skall i sammanhang med hushållningsplan

för skogen enligt Kongl. Brefvet den 8 Maj 1868 uprättas.^

Om dikning är stadgadt i allmänhet i 4 Kap. 2 § samt 6

Kap. 2 och 3 §§ B. B., hvilka lagstadganden dock endast angå

öppna diken; men genom Kongl. Kungörelsen den 2 September

1859 hafva boställshafvare tillåtits att, utan hinder af hvad i allmänhet

om öppna dikens underhållande är stadgadt, använda det

dikningssätt, som boställshafvarne för jorden finna lämpligast, således

äfven medelst täckta diken''; dock att, om den nyttjade me

toden ej finnes ändamålsenlig, synerätt äger föreskrifva rättelse.

31 §.

Finnes trädgård å boställe, synes den böra vidmakthållas;

hvarjemte komiterade ansett att å bostadsboställen, der trädgård

182

saknas eller är otillräcklig, synerätt bör kunna föreskrifva anläggande

af ny eller utvidgning af den gamla, dock endast der

sådant med fördel kan ske; hvaraf följer att en sådan anläggning

endast för prydnad ej kan boställshafvare förcskrifvas.

32 §.

I afseende på skogens skötsel och vård hafva komiterade ansett

de i Kongl. Förordningen, angående hushållningen med de

allmänna skogarne i Riket, den 29 Juni 1866 och dithörande senare

författningar härutinnan meddelade föreskrifter ej behöfva eller

ens böra genom några särskilda stadgauden i boställsordningen

ändras eller kompletteras.

33 §.

Om torfmosses behandling torde ej några närmare föreskrifter

kunna i boställsordningen lernnas, än att, der felaktig behandlingtinnes

äga rum, rättelse må af vederbörande myndighet föreskrifvas.

34 §.

I afseende på hägnaders beskaffenhet gäller för boställshafvare

de stadganden, som derom i allmänhet äro gifna i 5 Kap. 3 §

B. B.. Kongl. Förordningen den 31 Januari 1815 samt Kongl. Brefvet

den 25 Juli och Kongl. Kammarkollegii Kungörelse den 17

Oktober sistnämnda år.

1 mom. handlar om hägnad i ägoskilnad mot annans jord.

I fråga om sådan hägnad är boställshafvare underkastad föreskrifterna

i Kongl. Förordningen om stängselskyldighet m. m. den

21 December 1857. Som enligt 17 § 1 momentet i denna förordning

hägnad, som någon är skyldig i ägoskilnad hålla, ej behöfver

ens finnas under tiden från det om hösten käle kommer i

jord till den 15 Maj, skulle en boställshafvare, som den 14 Mars

eller den 1 Maj afträder boställe och som dermed efter afträdet

ej äger taga någon befattning, möjligen kunna anse sig fri från

ansvar för hägnad, som först den 15 Maj behöfver vara i laga

stånd. Naturligtvis bör en afträdande boställshafvare i fredgildt

stånd lemna från sig sådan hägnad, som han är skyldig hålla;

och af ofvan antydd anledning har uttryckligt stadgande härom

ansetts ej vara öfverflödigt.

183

2 mom. handlar om hägnad inom boställes ägoområde,

Enligt 40 § i Militieboställsordningen är innehafvare af militieb-oställe

pligtig att inom ägorna hålla stängsel, der sådan varit

och nödig finnes; dock att i skoglösa orter undantag från denna

föreskrift må af synerätt medgifvas.

Något bestämdt stadgande, på grund hvaraf innehafvare af

prestboställe skulle vara skyldig hålla inre hägnad, finnes, komiterade

veterligen, icke. Synerätterna lära i detta afseende förfara

olika. Stundom förbigås helt och hållet den inre hägnaden,

stundom åter ingår den i synen.

I Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

förvaltning af kronans domäner den 26 Februari 1877 (C. 20.)

föreslås, att arrendator ej skulle, der icke annorlunda genom kontraktet

vore stadgadt, vara förbunden att inom det arrenderade

området hägnad uppehålla.

En boställshafvare är icke ovilkorligen skyldig hålla hägnad

i rågång. Hägnad der kan undvaras i följd af underlätet begagnande

af stängselvitsord eller i följd af sådan förening, som i 19

§ af stängselförordningen omförmäles; och då behof af hägnad

inom ägorna ju helt och hållet beror på brukningssättet, som boställshafvaren

sjelf bestämmer, samt derpå om boställshafvaren

vill genom vallning eller på annat sätt taga vård om sina kreatur,

synes det, såsom ock blifvit från en del konungens befallningshafvande

och åtskilliga prestman anmärkt, böra bero af boställshafvaren

sjelf om sådan inre hägnad skall hållas eller icke. Vill

boställshafvare hålla hägnad inom ägorna och upsätter han sådan

af köpta materialier, torde den böra anses såsom hans enskilda

egendom. År sådan hägnad deremot upförd af virke, hämtadt

från bostället, får den enligt 37 § icke från bostället bortföras.

35 §.

Uti 2 momentet af Kongl. Förklaringen den 5 Oktober 1741

(öfver Kongl. Förordningen den 25 November 1740 om Landskulturen)

stadgades, att om eu boställshafvare läte, efter föregången

besigtning af två nämndemän, till åker eller äng uppodla oländig

och stenbunden mark utom eller inom förra hägnaden, skulle han

njuta »full ersättning af den tillträdande efter öfverenskommelse

eller mätismanna ordom».

184

Detta stadgande synes dock vara uphäfdt genom de sedermera

rörande ersättning för odlingar å prestgårdar och andra

boställen utfärdade, ännu gällande författningar, hvilka, såsom förut

blifvit nämndt, äro: Kongl. Förklaringen den 17 Juli 1747, Kongl.

Förklaringen den 12 Augusti 1752, Kongl. Brefvet den 4 Aug.

1778, Kong]. Brefvet den 15 Juli 1803, Kongl. Krigs- och Kammarkollegiernas

derpå grundade Kungörelse den 6 September 1803

samt Kongl. Cirkuläret den 28 Maj 1830, genom hvilka författningar

ersättning för odlingar medelst så kallade frihetsår införts.

Dessa författningar innehålla hufvudsakligen följande bestämmelser:

Endast

odling af kärr, mossar och oländig mark men ej af

inhägnade, till fodertägt eller mulbete begagnade ägor, berättigar

till ersättning medelst frihetsår. Dessa få bestämmas till högst

50 och räknas från den dag, odlingen börjats. Under frihetsåren

äger odlaren eller hans rättsinnehafvare att besitta och njuta afkastningen

af den odlade lägenheten, äfven om bostället i öfrigt

skulle före frihetsårens slut afträdas, såvida öfverenskommelse

om lösen ej kan med efterträdaren träffas. Då en boställshafvare

vill för en tilltänkt odling förvärfva rätt till frihetsår,

skall han, innan odlingen börjas, ingifva ansökning derom till

konungens befallningshafvande, som låter dels genom landtmätare

mäta och beskrifva lägenheten samt dels genom »vederbörande»

(kronobetjent) i närvaro af allmänna ombud lägenheten »skådas

och till sin beskaffenhet undersökas,» dervid beräkning göres öfver

odlingskostnaden samt tiden, inom hvilken odlingen kan vara

fullbordad; hvarjemte antalet af frihetsår föreslås. Alla handlingar

rörande landtmäteriförrättningen och besigtningen insändas

derpå till konungens befallningshafvande, som, när prestboställe

är i fråga, inhemtar yttrande från konsistorium och derefter öfver

ansökningen meddelar utslag, deri bestämmes tiden för odlingsarbetet

samt fastställes »såväl frihetsåren som besittningstiden».

Utslaget underställes, när det angår prestboställe, Kammarkollegii

pröfning. Lägenheten återfaller utan lösen till bostället vid frihetsårens

slut och äfven dessförinnan, i händelse den icke hålles

i behörigt stånd och bruk.

Militieboställsordningen hänvisar i 43 § till dessa stadganden,

men innehåller i 44 § det endast för militieboställen gällande

tilläggsstadgande, att i »tillståndsresolutionen» föreskrift skall

meddelas om införande af de hus, som kunna för lägenheten er

-

185

fordras, samt derom att vid frihetsårens slut lägenheten, till åker

och äng behörigen häfdad samt med åbyggnaden i försvarligt

stånd, skall utan vidare ersättning till bostället afträda».

På senare tider har emellertid hos presterskapet temligen

allmänt försports sträfvan efter sådan förändring i lagstiftningen

rörande ersättning för odlingar, att denna ersättning måtte, i stället

för vdet nuvarande sättet medelst frihetsår, erhållas sålunda, att _

odlingskostnaden fördelas till godtgörande eller amortering på

vissa år, med skyldighet för efterträdande boställshafvare att vid

tillträdet gälda så stor del af odlingskostnaden, som efter fördelningen

på tiden efter tillträdet belöper.

Vid prestmöte i Vexiö år 1836 uttalades den mening, att, ehuru

ersättning för odlingar vore tillerkänd genom »Kongl. Förordningen

den 5 Oktober 1741,» »husesynsordningen af år 1752,»'')

Kongl. Brefvet den 15 Juli 1803 samt »Kongl. Circulaire-Brefvet

den 28 Mars 2) 1830,» denna ersättning likväl »alltid skulle ernås

med omvägar och besvär, ofta med osäkerhet.» Till afhjelpande

af denna olägenhet träffades af stiftets presterskap en öfverenskommelse,

hufvudsakligen af följande innehåll: Ersättning skulle

äga rum för stenbrytning å ny eller gammal åker, för stenens

bortförande och dess användande till gärdesgårdar. Sedan odlingsarbetet

verkstälts, skulle det besigtigas och ersättningsbeloppet

föreslås af socknemän eller »socknehushållskomité.» Men ersättningen

skulle bestämmas vid nästföljande ekonomiska besigtning

eller laga syn, dock med iakttagande, att ersättningsbeloppet finge

sättas å kyrkoherdeboställen till högst 333 riksdaler 16 skilling

och å komministersboställen till högst 133 riksdaler 16 skilling

samt beräknas till högst 25 riksdaler, allt banko, å geometriskt

tunland. Ersättningen »skulle amorteras genom 6 procents årligt

afdragande från primitiva beloppet, och en del däraf anses såsom

ränta, beräknad till 5 procent, samt återstoden såsom afbetalning

på capitalet, hvarigenom odlingsersättningen, beräknad från den

tid, arbetet blifvit verkstäldt, skulle efter bankomethod, hel och

hållen försvinna på omkring 37 år.» Hvad som vid boställes afträdande

sålunda ej var amorteradt skulle af efterträdaren till

företrädaren betalas.

'') Förmodligen menas »Kongl. Maj:ts förnyade Husesyns och Boställsordning

för the indelta regementena till häst och fot» den 15 September 1752,

hvilken författning dock ej angår prestboställen.

2) Menas antagligen Kongl. Cirk. den 28 Maj 1830.

Betänk, ang. Ekles. Boställen.

24

186

Denna, endast för Vexiö stift gällande öfverenskommelse laststäldes

genom Kongl. Brefvet den 23 Februari 1838 till iakttagande

från den 1 derpäföljande Maj.

Genom Kongl. Brefvet den 29 Maj 1843 fäststäldes ett åt

Carlstads stifts presterskap vid allmänt sammanträde den 25 .Vag.

1842 fattadt beslut, att för »odlingar af alla slag på prestboställen

skulle erhållas ersättning af efterträdaren i stället för frihetsår.»

Enligt detta beslut skulle besigtning af förfarne och redlige socknemän

hållas såväl före som efter odlingsarbetet. Vid sista besigtning^

borde ersättningsbeloppet föreslås, men summan skulle

bestämmas först vid nästa ekonomiska besigtning eller syn. Ersättningsbeloppet,

som finge bestämmas till högst 500 riksdaler på

kyrkoherde- och till högst 200 riksdaler på komministersboställc

samt till högst 25 riksdaler, allt banko, på geometriskt tunland,

skulle »amorteras genom afdrag med ränta räknad på ränta, hvarje

år efter det, då odlingsarbetet blifvit verkstäldt, af en procent

från primitiva ersättningssumman, hvars oguldna del skulle åt

efterträdaren vid tillträde af bostället utbetalas till företrädaren».

Genom Kongl. Brefvet den 18 April 1844 har Kongl. Maj:t

uti ifrågavarande afseende meddelat för Erkestiftet alldeles samma

stadganden, som genom Kongl. Brefvet den 23 Februari 1838

blifvit för Vexiö stift gifna; hvarjemte Kongl. Maj:t uti 1844 års

bref förklarat sig vilja vid näst derpå följande Riksdag inhämta

presteståndets tanka huruvida utförandet af en allmän författning

i ämnet skulle vara lämpligt.

Sedan derefter, såsom förut är nämndt, *) från presterskapet i

Linköpings stift underdånig framställning gjorts om förändrad

lagstiftning i ämnet äfven för sagda stift, samt Kongl. Maj:t i

nådig skrifvelse den 6 Augusti 1844 infordrat presteståndets tanka,

förklarade ståndet i underdånig skrifvelse den 8 Februari 1845

sin mening vara, att i ämnet borde utfärdas en allmän författning,

hvilken, enär odlingsersättning medelst frihetsår, enligt hvad erfarenheten

skulle nogsamt intygat, ej kunde utan fyrfaldiga besvär

och omvägar ernås, samt derjemte för efterträdare medförde i

flera hänseenden hinder och olägenheter, borde byggas på grundsatsen,

att för odlingsersättning »företrädesvis borde användas

methoden att genom årliga afbetalningar inom vissa bestämda år

godtgöra primitiva ersättningssumman», såsom »i de flesta fäll både

'') Se Inledningen p. 63.

187

lämpligare och rättvisare.» Vid denna skrifvelse fogades följande,

af motiv och uplysningar åtföljda förslag:

»Förslag till stadga om ersättning för stenbrytning och

odlingar å ecclesiastik^ boställens jord.

l:o. Ersättning för odling å ecclesiastik boställsjord må ej

ega rum, utan att laga syn, på sätt här nedan stadgas, föregått.

Dylik ersättning må icke eller sökas för odling af annan beskaffenhet

än sådan, för hvilken frihetsår, likmätigt gällande författningar,

kunna sökas och beviljas. Synen förrättas af kronooch

Consistorii-fullmägtige jemte 2:ue församlingens ombud. Boställshafvaren

anmäle den tillämnade odlingen hos vederbörande

Consistorium, som utser fullmägtig och tillika hos Konungens Befallningshafvande

begär förordnandet af kronoombud. Protocollet

vid förrättningen föres af sistnämnde ombud. *

2:o. Odlingslägenheten besigtigas af synemännen, hvarvid

densamma till jordart, mer eller mindre oländighet, areal, läge,

gränsor och öfriga beskaffenhet noga undersökes och beskrifves;

börandes för sådant ändamål jemväl tillkallas landtmätare att

lägenheten uppmäta, på charta affatta och beskrifva. Lägenhetens

afkastning i dess närvarande skick calculeras, äfvensom ungefärliga

kostnaden för den tillämnade odlingen, vid hvars upskattning

tillika bör komma i betraktande den fördel, som, genom

samma odling, kan bostället tillskyndas. Befinnes denna icke

lända bostället till verklig nytta och fördel, vare synemännen

pligtig^ att densamma afstyrka.

3:o. Der stenbrytning ifrågakommer, bör vid synetillfället

derjemte dels utses den plats, der stenen, utan mehn för bostället

kan upläggas, dels också bestämmas, huruvida densamma må

såsom stängsel i mur anbringas.

4:o. Efter det odlingen blifvit till fullo verkställd, sammanträde

synerätten ånyo och undersöke, huruvida denna blifvit behörigen

fullgjord. Öfver den nedlagde kostnaden aflomne boställshafvaren

detaillerad räkning, som af synerätten granskas bör,

hvarefter denne eger bestämma ersättningsbeloppet jemte tiden,

inom hvilken kostnaden kan anses varda genom afkastningen

ersatt. Atnöjes icke boställskafvaren med synemännens åtgörande

och beslut härutinnan, anmäle sådant vid synen och fullfölje sine

besvär vid vederbörande häradsrätt vid det lagtima ting, som in

-

188

(aller näst efter sex veckor sedan synen egt ram. Lyder lägenheten

under stadsrätt, äligge boställshafvaren att inom trettio dagar

efter synen till nämnde domstol sine besvär ingifva. Aro tvenne

stadsrätter till, ingifve då till den som högre är.

5:o. Den kostnadsersättning, som i och för dessa ~besigtningar

kan komma ifråga, beräknas och utgöres efter den tariff,

som i gällande förordning om ekonomiska besigtningar å ecclesiastika

boställen fästställes, samt ersättes boställshafvaren efter ena

hända grund, som för sjelfva odlingen fastställd varder.

6:o. Synerätt eger, enligt ofvanstående 4:de punkt, fastställa

ej mindre det belopp i penningar, som i ersättning skäligen bör

boställshafvaren tillkomma, än jemväl tiden för dennas amortering,

efter nedan upgifna särskilda grunder.

a) För stenbrytning å ny eller gammal åker, äfvensom för

ny odling å oländig och eljest obrukbar mark, ersättes kostnaden

genom årlig amortdring å 6 procent af primitiva beloppet, hvaraf

4 procent anses såsom ränta, och återstoden såsom afbetalning

å capitalet, hvarigenom ersättningen efter bancomethod hel och

hållen försvinner efter 28 års förlopp.

b) Moss- och kärrodlingar ersättas äfven, men på det sätt, att

kostnaden fördelas lika på det antal år, hvilkas afkastning synerätten

pröfvar kunna ersätta arbetet; så att, t. ex., en odling, som

fordrar 10 års afkastning, amorteras genom Vio ärlig minskning

eller afbetalning å hufvudstolen.

Tiden för amorteringen må i förevarande fall icke utsträckas

längre än till högst tio år.

c) Odlingar med vändplog komma ej i fråga till ersättning.

7:o. Odlingsersättning må i intet fall öfverstiga vid kyrko

herdebohl

333 R:dr 16 sk. och vid capelians dito 133 R:dr 16 sk.,

allt banco; så att en ecclesiastik tjensteman, vid sitt tillträde under

intet vilkor må belastas med ersättning utöfver nu stadgade maximum

för de af hans företrädare vid bostället gjorda en eller flere

odlingar. Dock vare hvarje boställsbafvare obetaget, att, sedan

större eller mindre del af amorteringssumman gulden blifvit, genom

ny odling, under ofvan föreskrifua vilkor, ytterligare förbättra bostället

till här fastställda högsta ersättningsbelopp. För hvarje

geometriskt tunnland må icke i något fäll den nedlagda kostnaden

fastställas till högre belopp än 25 R:dr banco.

8:o. Tiden för den bestämda ersättningen skall räknas från

det år, då boställshafvaren första gången genom skörd njuter af

-

189

kastningen af den odlade lägenheten, hvilket under fntet vilkor

får ske utan att den ifrågavarande odlingen förut blifvit behörigen

afsynad. Hvad som af sagde ersättning icke blifvit af boställshafvaren

amorteradt, påföres efterträdaren att till företrädaren

eller dess rätts innehafvare betala vid tillträdet.

9:o. Hvarje boställshafvare åligge vid ansvar att den till

odling bestämda lägenheten behörigen bruka och häfda; i sammanhang

hvarmed, vid hvarje påföljande ekonomisk besigtning

samt af- och tillträdes husesyn, odlingslägenheten bör af synemännen

i thy afseende undersökas och besigtigas; hvarvid i händelse

vanvård eller uraktlåtenhet skulle komma boställshafvaren

till last, synerätten eger efter omständigheterna bestämma ansvarspåföljd,

såsom för vanhäfd i lag bestämd är.

10. Då synerätt meddelat sitt yttrande och beslut, angående

det tillämnade odlingsföretaget, och detsamma vunnit laga kraft,

aflemne krono-omhudet, till boställshafvaren skyndsamlingen 3:ne

exemplar af det vid förrättningen förda protocollet, al hvilka det

ena insändes till Consistorium, det andra aflemnas till CJontraktsprosten

och det tredje qvarstannar hos boställshafvaren, att bland

boställets handlingar förvaras.

Motiver och upplysningar.

Mom. 1. Sedan genom Kong]. Brefvet den 15 Juli 1803 samt

Kongl. Krigs- och Kammarkollegiernas härå grundade kungörelse

den 6 Sept. s. å., föreskrifter blifvit meddelade om sättet och vilkoren

för beviljandet af frihetsår å odlingar vid miiitia3 och andra

boställen samt presthohl, är högstberörde Kongl. bref sedermera

i så måtto ändradt och förklaradt, att »ingå frihetsår må beviljas

för uppodlingar å boställens inhägnade, till fodertägt eller mulbete

begagnade, egor.» Kong], cirkulär-brelvet d. 28 Maj 1830.

— Synerätten torde icke behöfva vara talrikare till personal, än

som här föreslås, och hvilket öfverensstämmer med hvad för ekonomiska

besigtningar stadgadt är. Äfven vid dessa besigtningar

förer krono-ombudet protocollet.

2:o. I enlighet me''d hvad Kongl. Cammarcollegium, uti sina

till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden i mål af likartad beskaffenhet

med detta, hemställt, anser preste-ståndet lämpligt att landtmätare

vid synetillfället tillstädeskommer, för det i förslaget omnämnda t

ändamål. Att omkostnaderna för den tillämnade odlingen ensamt

skola bestämma ersättningen, är icke rättvist. Å andra sidan vore

190

det lika litet rättvist att, utan afseende å den större eller mindre

kostnaden för ersättningens bestämmande lägga till grund endast

boställets fördel. Båda dessa momenter böra således gemensamt

komma i öfvervägande.

3:o. Dessa båda alternativer upptagas här, för att, med hänseende

till särskilda locala förhållanden, tillämpas. Se vidare mom.

0 Lutt. a bär nedan.

4:o. Denna sednare besigtning kan väl också, der så passar

sig, i anseende till tiden, förenas antingen med ekonomisk besigtning

eller laga af- och tillträdeshusesyn; hvarvid dock torde

inträffa, att synerätten kommer att utgöras af helt andra pei^soner

än dem, som öfvervarit den första eller förberedande synen, bvilket

för saken icke vore fördelaktigt.

Här meddelade besvärshänvisning öfverensstämmer med hvad

Kong], Cammarcollegium för thy fall föreslagit.

5:o. Det vill icke synas rätt billigt att dessa kostnader ensamt

skola drabba boställshafvaren, som odlingen verkställt. Såsom

oundgänglige, dels för bestämmandet af ersättningsbeloppet, dels

för betryggandet af efterträdarens rätt, synes det tvärtom skäligt,

att dessa upptagas och inberäknas bland de samfällda utgifterne

1 och för den ifrågaställda odlingen.

6:o. a) Presteståndet har sig bekant hurusom å åtskilliga

orter, förnämligast i södra Sverige, stenbrytning anses af mycket

värde, i anseende till den materiel till stenmur, som härigenom

erhålles, så att man icke sällan anser det löna mödan att nära

nog enkom för detta ändamål företaga odling. Att kostnaden

härvid bör i ersättningssumman få en plats, tyckes vara så mycket

billigare, som efterträdare derigenom att slik stenmur uppföres,

befrias från den stängselskyldighet, som eljest ålegat honom.

För amorteringen af kostnadsbeloppet, såvidt den angår de

i detta moment omnämnde slag af odlingar, har tiden skäligen

icke ansetts böra utsträckas längre än till 28 år, i enlighet hvarmed

den föreslagna methoden för amortering jemväl är uppgjord, genom

hvilken method ersättningen årligen minskas i förhållande till

hvarje boställshafvares tjenstetid.

b) Då moss- och kärrodlingar å ena sidan visserligen fördra

betydliga förlager, men å den andra, genom en rikare afkastning,

innan kort återgälda de nedlagda kostnaderna, har man icke ansett

längre tid än den föreslagna här erforderlig; äfvensom methoden

för amorteringen blifvit lämpad härefter.

191

7:o. Om än indelningshafvare på särskilde tider och ställen

odlar å boställe, får dock sammanräknade beloppet af ersättningssumman

icke, under något vilkor, öfverskrida nu stadgade maximum.

Dock, på det att antingen samma boställshafvare eller ock efterträdare

icke måtte härigenom hindras att, der så kan ske, ytterligare

genom odling förbättra bostället och öka dess afkastning,

lemnas hvar och eu öppet att företaga ytterligare odling, dock

med iakttagande, att föreskrifna maximum icke öfverskrides.

8:o. Boställshafvare, som vill tillgodonjuta ersättning för tillämnad

odling, må ej till efterträdares förfång af samma odling

hemta frukt och nytta förr än lägenheten blifvit behörigen afsynad,

samt tiden för amorteringens början bestämd.»

Öfver detta förslag infordrades medelst nådig remiss den 21

Maj 1845 Kammarkollegii utlåtande, hvilket efter en vidlyftig

votering afgafs den 27 Mars 1850.

Uti detta utlåtande, i hvilket Kammarkollegium utan särskild

motivering ansluter sig till den af presteståndet uttalade grundsatsen

om sättet för odlingsersättningens erhållande, framställas

dock mot presteståndets förslag i öfrigt åtskilliga anmärkningar, för

hvilka, då ett särskildt af Kammarkollegium sedermera utarbetadt

förslag till stadgande i ämnet nu föreligger i 34 § af Kammarkollegii

förslag till eklesiastik boställsordning, det torde vara öfverflödigt

redogöra. Allenast må anmärkas, att en ledamot i Kammarkollegium

vid utlåtandets afgifvande varit af den, från presteståndets

och Kammarkollegii pluralitets mening afvikande åsigt,

att »i bredd med bestämmandet af odlingskostnaden och godtgörelsen

deraf alternativt borde fastställas vissa, det kontanta ersättningsbeloppet

motsvarande besittningsår», och odlarens efterträdare

lemnas optionsrätt att vid boställets tillträde antingen,

mot erläggande af hvad utaf odlingsersättningen på tiden efter

tillträdet belöpte, genast tillträda odlingslägenheten, eller och, om

efterträdaren ej fann sig vid att ersättningen gälda, låta odlaren

eller hans rättsinnehafvare behålla lägenheten till besittningsårens

slut; i öfverensstämmelse med hvilken åsigt särskildt förslag till

stadga i ämnet af denne ledamot uppgjorts.

På sätt förut är nämndt, har sedermera af Kongl. Maj:t förordnats,

att erforderliga föreskrifter om odlingsersättning skulle i

den blifvande boställsordningen inflyta.

192

34 § i Kammarkollegii nu föreliggande förslag till eklesiastik

boställsordning, sådan denna § lyder i Kammarkollegii utlåtande

den 29 April 1867, innehåller, jemte föreskrifter om sättet för

anhängiggörande och behandling af frågor om odlingsersättning,

bland annat, att ersättning äger rum för odling endast af oländig

mark, hvaraf i dess närvarande skick bostället föga eller ingen

nytta kan draga, såsom kärr, mossar och mycket stenbunden

jord; att kostnaden för såväl förberedande åtgärder, som odlingsföretaget

»med tillhörande byggnader» skall, innan odlingen företages,

af konungens befallningshafvande beräknas till beloppet,

för hvilket något maximum ej är stadgadt, samt fördelas till godtgörande

på vissa, högst 50 år; att odlaren, om han afträder bostället

före utgången af de bestämda åren, är berättigad af efter

trädaren njuta ersättning för hvad af sagde kostnad på tiden efter

afträdet belöper; samt att, om bostället afträdes af odlaren innan

odlingen är fullbordad, efterträdaren är skyldig till honom betala

kostnaden för de förberedande åtgärderna, äfvensom de kostnader,

som blifvit på odlingen nedlagde.

Det ligger i sakens natur, att en boställshafvare, hvars besittningstid

å bostället är oviss, ej skall kunna med samma intresse,

som en jordägare, egna sig åt boställets uppodling och

förbättring eller för sådant ändamål göra uppoffringar, hvilkas

frukter möjligen ej komma boställshafvaren eller hans rättsinnehafvare

till godo. Då det likväl för det allmänna är af vigt, att

boställen såväl som all annan jord icke allenast på ändamålsenligt

sätt skötas och vårdas, utan äfven, såvidt möjligt, förbättras

och, med tillgodogörande af befintliga resurser, till allt

högre värde och afkastning upbringas, måste det ock ligga i det

allmännas intresse, att boställshafvare till odlingars företagande

erhåller den uppmuntran, att honom tillförsäkras ersättning för

lians på odlingsföretag å bostället nedlagde kostnader, för den

händelse han skulle komma att lemna bostället innan han genom

odlingens afkastning blifvit för dessa kostnader fullt godtgjord.

Som här likväl icke lärer kunna blifva fråga om annan ersättning

än sådan, som kan från den odlade lägenheten sjelf eller från efterträdande

boställshafvare erhållas, torde vid lagstiftande i detta

ämne sorgfälligt böra undvikas allt, som kan förnärma efterträdares

rätt, hvilken vid kollision med det allmännas intresse väl

miste hafva företrädet, och hvilken lagstiftaren synes böra med

desto större omsorg tillgodose, som efterträdare i allmänhet ej

193 ’

kunna göra sin röst gällande hvarken vid sjelfva lagens stiftande

eller då särskilda beslut om odling och odlingsersättning meddelas.

I fråga om Indika odlingsarbeten skola för odlaren medföra

rätt till särskild ersättning, för den händelse han konuner att

lemna bostället, innan han medelst odlingens afkastning blifvit

för sina kostnader fullt godtgjord, öfverensstämma presteståndets

*) och Kammarkollegii nyss omförmälda förslag med den

nuvarande allmänna lagstiftningen deruti, att endast odling af

kärr, mossar eller oländig mark medför rätt till ersättning.

Härtill sluter sig ock komiterades förslag. Det för Yexiö stift

och Erkestiftet särskild! meddelade stadgande, att för stenbrytning

å gammal åker, stenens bortförande och användande till hägnad

ersättning skall äga rum, synes af skäl, som straxt skola nämnas,

ej väl förenligt med efterträdares rätt; och svårt synes vara att

förstå hvarföre dylika arbeten, som väl i allmänhet snart sjelfya

betala sig, skola mera än t. ex. täckdikning berättiga till ersättning

af efterträdare.

1 fråga om sättet för ersättningens erhållande afvika deremot

från den nuvarande allmänna lagstiftningen, hvilken, såsom nämndt,

föreskrifver ersättning medelst frihetsår, såväl de särskilda stadgande^

Indika äro för Vexiö och Carlstads stift äfvensom för

Erkestiftet gifna, som ock presteståndets och Kammarkollegii förslag,

enligt Indika alla stadganden och förslag ersättningen erhålles

sålunda, att odlingskostnaden fördelas till amortering eller

godtgörande på vissa år, med skyldighet för efterträdaren att

gälda hvad af sagde kostnad på tiden efter hans tillträde belöper.

De skäl, som blifvit anförda mot sättet medelst frihetsår, äro

att, enligt detsamma, »ersättningen alltid skulle ernås med omvägar

och besvär, ofta med osäkerhet» och att detta sätt derjemte

skulle »för .efterträdare medföra hinder och olägenheter»,

hvaremot det andra sättet, medelst odlingskostnadens fördelning

till amortering eller godtgörande, ansetts »i de flesta fall vara

både lämpligare och rättvisare.»

Det kan väl ej nekas, att, under förutsättning af efterträdares

solvens, det senare sättet är synnerligen fördelaktigt för odlaren

och således utgör en kraftig upmaning till odlingars företagande,

'') I sjette mom. af presteståndets förslag talas om ersättning för stenbrytning

å gammal åker, för hvilket slags arbete frihetsår ju ej kunna beviljas,

hvilket synes strida mot den i l:a mom. uttalade allmänna grundsats, att

ersättning icke äger rum.för annan odling än sådan, för hvilken frihetsår

likmätigt gällande författningar kunna beviljas.

Betänk, ang. Elden. Boställen. 25

194

särdeles om, såsom äfven blifvit föreslagetl), något maximum för

ersättningssumman ej bestämmes och tiden för densammas fördelning

kan utsträckas så långt som 50 år samt odlaren derjemte

berättigas att, i händelse han ej hinner afsluta odlingen,

ändock få sina derpå nedlagda kostnader ersatta. Ur synpunkten

blott af de nuvarande boställshafvarnes fördel och det allmännas

intresse att få boställena uppodlade torde derföre detta sätt äga

företräde. Men enligt komiterades åsigt varder derigenom efterträdares

rätt i betänklig grad förnärmad.

I allmänhet torde väl, enskilde personer emellan, ingen böra

tvingas betala en fördel, som han icke begärt och hvilken han

möjligen ej önskar erhålla. För eu prestman, som tillträder en

presterlig beställning i afsigt att uteslutande egna sig åt sitt vigtiga

kall, kan det vara med synnerlig olägenhet förenadt, särdeles

om han är meddellös, att för en, äfven ändamålsenlig och

för bostället fördelaktig odling få sig ålagdt utbetala en kontant

ersättning, som han kanske ej utan svårighet och uppoffringar,

kanske äfven alldeles icke förmår anskaffa. Han har vid tillträdet

åtskilliga andra oundgängliga utgifter, såsom för boställets

uppsättning med kreatur och redskap m. m., samt torde i ganska

många fäll vida heldre föredraga att undvara den förbättring, bostället

genom odlingen vunnit, än att betala större eller mindre

del af odlingskostnaden. Att likväl tvinga honom att gälda nedlagd

kostnad på en halffärdig odling, hvilken han kanske har

hvarken lust eller förmåga att fullborda, eller på en färdig sådan,

hvilken han ej vill för den på honom belöpande andel i odlingskostnaden

förvärfva, synes komiterade vara ett våldförande af

hans rätt, hvilket icke ursäktas med den större utsigt till boställets

uppodlande och förbättrande, som derigenom möjligen

vinnes; och en lagstiftning i denna riktning torde vara så mycket

betänkligare, som tillträdaren derigenom skulle kunna tvingas till

skuldsättning eller andra åtgöranden, hvilka. menligt kunde inverka

på hans ställning till församlingen och på hans förmåga

att sköta sitt embete. Ännu hårdare skulle en sådan lagstiftning

drabba en efterträdare, i händelse odlingsföretaget, oaktadt det

vid förberedande undersökning ansetts förmånligt och oaktadt i

följd deraf fördelning på vissa år af kostnader^ beviljats, likväl

skulle, såsom ju möjligen lian inträffa, alldeles misslyckas, eller

åtminstone ej lemna förväntadt resultat. Äfven i detta fall skulle,

'') Kammarkollegii förslag.

195

enligt den förändrade lagstiftning, man nn velat införa, efterträdare

vara skyldig deltaga i den helt och hållet, eller till större

eller mindre del förspilda odlingskostnaden och således äfven i

den genom det misslyckade, af hans företrädare inledda odlingsföretaget

upkomna förlust.

Den, enligt nu gällande allmänna lagstiftning, föreskrifna ersättning

medelst frihetsår synes komiterade tillfredsställa odlarens

skäliga anspråk, utan att förnärma efterträdares rätt. Ersättningen

blir derigenom väl lämpad efter den insigt, omsorg och möda,

hvarmed odlingen verkstälts; och i händelse odlingen skulle misslyckas

eller ej lemna förväntadt resultat, kommer förlusten rättvisligen

att drabba den, som otvungen inlåtit sig på företaget.

Då odlaren tillförsäkras att få njuta afkastningen af den odlade

lägenheten under så lång tid, som anses erforderlig för att odlingskostnaden

såmedelst skall blifva ersatt, synes han, som vid odlingens

påbörjande ju bestämdt vet, hvarefter han har att sig rätta,

äga all den säkerhet för ersättningen, han skäligen kan begära;

och då frihetsår få beviljas endast för odlingar å förut oduglig

eller i det närmaste oduglig mark, synes efterträdares rätt också

vara behörigen iakttagen; ty den i alla händelser högst ringa

minskning i boställets afkastning, som möjligen i något fall kan

upkomma deraf, att ett före odlingen ej alldeles odugligt område

icke får under frihetsåren af efterträdaren disponeras, torde i allmänhet

upvägas åt utsigten för honom att vid frihetsårens slut

utan någon uppoffring komma i besittning af samma område i

förbättradt och värdefullt skick. Deremot skulle stadgande om

ersättning medelst frihetsår för stenbrytning å gammal åker eller

för andra arbeten till förbättrande af förut värdefull jord medföra

under frihetsåren för efterträdaren verklig minskning i boställets

afkastning och således menligt på hans rätt inverka.

Det torde kunna invändas, att någon inkonseqvens ligger deri,

att komiterades förslag ej afser någon ändring uti de i Kongl.

Förordningen den 6 Juli 1849 meddelade föreskrifter om fördelning

till godtgörande på vissa år af kostnaderne för vattenafledning,

som af boställshafvare gemensamt med andra fastighetsinnehafvare

företages för odling af samfällig jord, men ändock bibehåller

ersättning medelst frihetsår för kostnader^ å odling, som

utan gemensamhet med andra fastigheter å boställe företages.

Till stöd för en dylik invändning kan anföras, att det i begge

fallen beror af boställshafvaren sjelf att inlåta sig på företaget,

19G

samt att, om det i senare fallet är orätt och för efterträdares rätt

förnärmande att ålägga honom, antingen han vill eller icke, att

deltaga i kostnaderna för ett af företrädaren inledt odlingsföretag,

sådant är icke mindre orätt i det förra fallet.

Härvid torde dock böra bemärkas att, om det än, enligt komiterades

infattning, i principielt hänseende torde vara lika oriktigt

att tillförbinda en efterträdare att deltaga i kostnad för vattenafledning

till samfällig jords odling som i kostnaden för odling

utan gemensamhet med annan fastighet, det svårligen later sig

gorå att stadga frihetsår för hvad boställe genom deltagande i en

vattenafledning, som kan afse förut ganska värdefull jord, möjligen

vinner, och att vid sådant förhållande annan utväg till beredande

af nödig godtgörelse till den boställshafvare, som i vattenafledningsföretaget

ingått, näppeligen torde finnas, än att fördela kostnaderne

på vissa år. I Kongl. Förordningen den 6 Juli 1849

stadgas också att genom densamma någon ändring ej gjordes i

dittills (och ännu) gällande föreskrifter om godtgörelse medelst

frihetsår för sådane odlingar å boställe, för Indika gemensamhet

med annan fastighet ej ägde rum; och således har redan länge

olika förfarits i afseende på ersättning åt boställshafvare för deltagande

med andra i vattenafledningsföretag och i afseende på

ersättning för odling, som han ensam å bostället verkställer.

Det har blifvit ifrågasatt, huruvida icke den förändring uti

nuvarande lagstiftning röranda frihetsår, borde införas, att tillträdaren

erhölle rätt vid sitt tillträde lösa en odlingslägenhet, för

hvilken frihetsår beviljats, till det värde, som kunde af synerätt

bestämmas, till hvilket värde afträdaren således sknlle blifva skyldig

afstå lägenheten. Fn sådan förändring, derom någon önskan ej

blifvit från presterskapets sida uttalad, skulle dock gorå odlarens

ställning sämre, än nu är förhållandet, enär odlaren, i ovisshet

om huru länge han skulle komma att besitta lägenheten, ej skulle

kunna med fördel utarrendera den eller eljest rörande densamma

vidtaga dispositioner för längre tid än sin egen ovissa besittningstid

till sjelfva bostället; och som en sådan förändring alls icke

med hänsyn till efterträdarens rätt torde påkallas och ej heller

i öfrigt synes behöflig, utan skulle i sin mån verka afskräckande

från odlingsföretag, har det ansetts höra fortfarande såsom hittills

bero af afträdares och tillträdares godvilliga öfverenskommelse,

om en odlingslägenhet skall åt tillträdaren lösas eller åt eftei - trädaren under frihetsåren behållas.

197

Komiterade hafva således ej funnit skäl föreslå ändring i de

för närvarande gällande, enligt komiterades tanka, lättvisa och

välbetänkta stadgande^ om ersättning för odlingar ä boställen;

och dä dessa stadganden afse såväl prestboställen som andi a boställen,

samt Kongl. Maj:ts i nådiga skrifvelsen till Kong! kammarkollegium

den 13 Februari 18631) meddelade bestämmelse, att

erforderliga föreskrifter om ersättning för odlingstöretag å eklesiastika

boställen skulle i den blifvande boställsordningen inflyta,

efter komiterades upfattning, uppenbarligen atsett endast det fall,

att, såsom ifrågasatt blifvit, förändrade stadganden i ämnet skulle

finnas behöfliga, men icke det fallhatt den nuvarande lagstiftningen

komme att bibehållas, hafva komiterade funnit det vara hvarken

nödigt eller lämpligt, att de nu gällande stadgande™* härom

införas i boställsordningen, lika litet som sådant skett i Militieboställsordningen.

Sistnämnde förordning innehåller, såsom nämdt

är, ett tillägg om byggnader å odlingslägenheter samt om det

skick, hvari sådaue lägenheter skola vid frihetsårens slut afträdas.

Ett tillägg i samma syfte har synts nödigt äfven för

prestboställeua; och hafva komiterade derjemte föreslagit ett ytterligare

tillägg om rätt för odlaren att till nödigt bränsle samt nödiga

hägnader och byggnader under frihetsåren erhålla skogsfång

å bostället, med hvilket tillägg afsetts att bereda odlaren eu särskild,

med efterträdares rätt förenlig fördel, hvilken torde i någon

mån verka upmuutrande till odlingsföretag.

Som något skäl, hvarför särskild lagstiftning i detta ämne

skulle gälla för Vexiö och Carlstads stift samt Erkestiftet, ej toide

förefinnas, komma, enligt komiterades förslag, de undantagsstadgauden,

som för närvarande gälla för sagda tre stift icke att

tillämpas för de odlingar, som inom dessa stift påbörjas efter det

boställsordningen trädt i verksamhet (70 § 6 momentet).

36 §.

Stadganden om odling genom flåhackning och bränning äro

meddelade i Kongl. Brefvet den 8 Maj 1821 samt Kongl. Kiigsoch

Kammarkollegiernas kungörelse den 5 Juli samma år, hvilka

stadganden, såsom afseende alla slag af boställen, såväl prestboställen

som andra, ansetts endast böra i boställsordningen åberopas.

’) Se p. 73.

198

VII Kap.

37 §.

Ett boställes årliga afkastning1) torde i allmänhet vara boställshafvarens

tillhörighet, hvilken han äger till sin nytta använda.

Enligt nu gällande lagstifning (27 Kap. 10 § B. B., Militieboställsordningen,

§ 42, Kongl. Förordningen den 16 December 1870, § 10)

är likväl hans dispositionsrätt till den årliga foder- och gödselafkastningen

i viss mån inskränkt. Enligt Militieboställsordningen

och Kongl. Förordningen den 16 December 1870, få foder och

gödsel alls icke bortföras från'''' de boställen, för hvilka dessa författningar

gälla, d. v. s. militicboställeu och prestgårdar i Skåne2).

På enahanda sätt synes äfven 27 Kap. 10 § B. B., hvilket lagrum

väl är i detta afseende för prestboställen i allmänhet gällande,

höra tolkas i fråga om (födsel. Men hvad foder angår, stadgar

sistnämnda lagrum, att foder ej får före fardag af bole föras, men

att, om, då fardag inne är, afträdare har foder öfver, som han

vill sälja, detsamma skall åt efterträdaren bjudas; hvaraf torde

följa, att afträdaren, i händelse han ej vill sälja fodret, äger vid

flyttningen medtaga det, äfvensom att han, i händelse han diskar

sälja detsamma, men efterträdaren ej vill det köpa, äger afyttra

det till någon annan, som då är oförhindrad att fodret bortföra.3)

Någon förändring i nu gällande föreskrifter om boställshafvares

dispositionsrätt öfver gödseln har ej blifvit påyrkad. Komiterade

hafva dock ansett, att förbudet mot gödsels bortförande

bör gälla endast för innehafvare af boställe, förenadt med jordbruk;

hvaremot från boställe utan jordbruk, med ingen eller obetydlig

jord att göda, boställshafvare synes böra äga bortföra eller

försälja gödseln, dervid dock alltid skyldighet för honom qvarstår

att, enligt § 30, väl göda det ringa åkerområde, som kan

till ett sådant boställe höra.

’) Dertill räknas ej här afkastningen af skogen, om hvilken är särskild! stadgadt

i Kongl. Förordningen den 29 Juni 1866.

2) Dock kan hvad militieboställen angår särskilt tillstånd till foders försäljning

i vissa fall af vederbörande myndighet meddelas. (Militieboställsordningen,

§ 42.) •

•!) 1559 års förordning om landtpresternas upbörd innehöll: »Alt Fodher, som

på prästabohlet fallet är, vari sig höö eller halm, skall ther efter nödtorfften

uptärt och nödt varda»; hvilket stadgande väl får anses vara genom

27 Kap. 10 § B. B. ändradt. (Jfr Lagutskottets utlåtande N:o 7 vid

Riksdagen 1878.)

199

%

I fråga om foder har det redan blifvit nämndt, att i den af

Dokt. Thyselius vid riksdagen 1862—1863 väckta motion om utarbetande

af en eklesiastik boställsordning uttalades den åsigt,

att det numera föråldrade och olämpliga förbudet mot foders bortförande

från boställe vore en af de brister i den nuvarande lagstiftningen,

hvilka borde genom den blifvande boställsordningen

undanrödjas.

Denna åsigt omförmäles uti Rikets Ständers skrifvelse den

28 Januari 1863, hvilken skrifvelses ordalydelse synes antyda, att

Rikets Ständer då härutinnan varit af samma mening som motionären.

Enahanda åsigt om olämpligheten af förbudet mot foders bortförande

före fardag har ock uttalats af flera utaf de myndigheter

och de prestman, från hvilka yttranden i ämnet afgifvits.

Uti dessa yttranden har anförts, bland annat, följande:

Betydelsen af ordet »foder» är ej i lagen tillräckligt noga

bestämd. I vidsträckt mening kan derunder inbegripas allt, som

till kreaturens utfodring användes, således ej endast hö och halm

utan äfven rotfrukter, spanmål, oljekakor m. in., hvilka ämnen

efter nutidens utfodringssätt äro ej mindre vigtiga foderämnen än

stråfodret. Uti vanlig mening förstås med »foder» väl endast stråfoder,

hö och halm, möjligen äfven säf och rör, men ordet tolkas

dock stundom så, att höstsädeshalm icke såsom »foder» anses.

På många orter, särdeles i Norrland, är hö- och halmtillgången

i hög grad olika det ena året mot det andra, hvadan vissa år

vid rikligare foderafkastning öfverskott af foder uppstår. Detta

öfverskott skulle, om det ej finge försäljas, ofta blifva alldeles

värdelöst såväl för boställshafvaren som för bostället. För innehafvare

af boställen på vissa slättbygder är det af synnerlig vigt

att få sälja något af den för boställenas eget behof merändels

öfverflödiga halmtillgång, som der erhålles, helst den öfverflödiga

halmen eljest ej kan tillgodogöras bostället i annan form än att

direkt såsom gödsel användas. Om ett boställe är beläget i närheten

af en stad eller annan ort, som erbjuder fördelaktigt tillfälle

på en gång till afsättning för foder och till inköp af gödsel,

kan det vara såväl för boställshafvaren som för bostället fördelaktigast

att å bostället producera foder till afsalu, från hvilket

brukningssätt boställshafvaren dock af förbudet mot foders bortförande

hindras. Om det således torde kunna anses obestridligt,

att sagda förbud för boställshafvare medför väsentliga och kän

-

200

bara olägenheter samt under vissa förhållanden utgör hinder för

införande af det mest inbringande och äfven för bostället fördel

aktigaste brukningssätt, så lemnar förbudet å andra sidan ringa

eller ingen garanti mot boställets utmagrande och uppfyller således,

oaktadt alla de olägenheter, förbudet medför, alls icke det

dermed åsyftade ändamål. Utan hinder af förbudet kan ett boställe

på mångahanda sätt utarmas. Så kan t. ex. eu boställshafvare,

utan att hålla någon ladugård, å bostället odla endast

säd eller frösorter eller fabriks- eller andra växter, som ej lemna

någon fodertillgång. Korrektiv mot jordens vanhäfd ligger i

boställshafvarens skyldighet att åkren väl häfda och göda och

kan ytterligare erhållas genom föreskrift att, efter vederbörande

myndighets bestämmande, ett visst antal kreatur skall derstädes

vinterfödas.

Komiterade hafva för sin del funnit de skäl, som sålunda

blifvit anförda mot bibehållande af förbud mot foders bortförande

före fardag, vara af den afgörande vigt, att komiterade ansett sig

böra föreslå borttagande af detta förbud för prestboställen, helst

andra och efter komiterades åsigt mera betryggande korrektiv

mot åkerjordens vanhäfd kunna utan olägenhet för ordentliga boställshafvare

stadgas; vid hvilket förhållande det torde vara för

det allmänna alldeles likgiltigt, om fodret användes vid bostället

eller icke.

Hvad beträffar betydelsen af ordet »foder», synes för komiterade

tvekan ej gerna böra upstå derom, att med detta ord i

27 Kap. 10 § B. B. förstås såväl hö som alla slag af halm eller

i allmänhet allt foder i stråform, men icke några andra foderämnen.

Komiterade hafva valt ordet »stråfoder», som betecknar

endast foder i stråform, men som också torde omfatta alla slag

af stråfoder, då icke något är särskildt undantaget.

De korrektiv, som i förslaget föreskrifvas mot missbruk af

rättigheten att bortföra foder, äro, utom hvad som stadgas i §

30 om boställshafvares skyldighet att åkren väl häfda och göda,

dels (§ 49 momentet 7, § 58) att, om vid ekonomisk besigtning

eller husesyn kan utredas, att boställshafvare till skada för

bostället derifrån bortfört stråfoder, utan att hafva i stället tillfört

erforderlig gödning, honom kan åläggas ditföra nödig gödsel

samt förbjudas att under viss tid något stråfoder vidare bortföra,

dels (§ 39 momentet 3) att boställshafvare skall vid boställes

afträdande utan ersättning tillhandahålla efterträdaren den efter

201

vanliga förhållanden nödiga gödsel till dennes första höst och

vårutsäde,

och dels (§ 38) att, om boställshafvare gör sig skyldig till

vanhäfd i högre grad, utan att ställa sig till efterrättelse hvad i

anledning deraf vid ekonomisk besigtning eller husesyn honom

föreskrifves, boställets jordbruk må kunna honom fråntagas och

för hans räkning utarrenderas.

Hvad deremot boställe tillhörer eller från dess ägor är hämtadt

och icke till dess årliga afkastning räknas kan, såsom hus,

hägnader, broar, sten, grus, sand, lera, torf in. m., (hvari äfven

torde böra inbegripas i allmänhet hvad som från skogen erhålles)

lär boställshafvare, enligt förslaget, ej boställe afhända, utan att

sådant är honom särskildt tillåtet.

Om boställshafvare bryter mot hvad i 37 § 1 momentet sägs,

och är hans gerning till åverkan hänförlig, är straff derför utsatt

- i Strafflagens 24 Kapitel, 3, 4 och 7 §§, hvilken sistnämnde §,

oaktadt deri omnämnes endast »brukare», väl torde vara äfven

för boställshafvare tillämplig. Deremot synes det komiterade ej

fullt tydligt efter hvilka lagrum skulle kunna straffas andra förbrytelser

mot förslagets 37 § 1 moment, såsom om boställshafvare

afhänder bostället dess hus eller hägnader, om han för bort derifrån

gödsel eller, mot förbud, stråfoder, eller sten, grus, sand,

lera eller dylikt. Närmast synas sådane förbrytelser vara hänförlige

till missbruk af nyttjanderätt, derom i 24 kapitlet 7 §

Strafflagen omförm kies. Komiterade hafva emellertid ansett, att ett

förklarande härom ej skulle vara i boställsordning^! öfverflödigt,

äfvensom att straff för sådan, till missbruk af nyttjanderätt hänförlig

förbrytelse skäligen bör endast efter 24 Kapitlet 4 § Strafflagen

bestämmas. (Jemför Militieboställsordningen, 32 §.)

38 §.

Denna § innehåller alldeles nya stadganden. Skälen till desamma

torde af §:ns ordalydelse tillräckligt tydligt framgå.

Då, såsom någon gång händer, en löntagare i afseende på

boställets angelägenheter af oförstånd i dithörande ämnen eller af

vårdslöshet är alldeles oefterrättelig, så att, om boställets bebyggande,

underhåll och brukande fortfarande skulle på honom

bero, fara synes för handen, att bostället förfaller och för framtiden

förderfvas, torde det ligga både i det allmännas och i en

Betänk, ang. Ekles. Boställen. 26

202

sådan löntagares eget välförstådda intresse, att denne skiljes från

brukningen af bostället.