SOU 1891:1

BETÄNKANDE OCH LA&FÖESLAGr,

AFGIFVA

DEN 22 FEBRUARI 1887

AF

DEN KOMITÉ, ÅT HVILKEN ENLIGT KONGL. MAJ:TS BESLUT

DEN 8 SEPTEMBER 1882 I NÅDER UPPDRAGITS

ATT GRANSKA SJÖLAGEN.

STOCKHOLM, 1887.

KONGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

''

TILL KONUNGEN.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 8 September 1882 i Nåder

funnit godt att uppdraga åt en komité att granska Sjölagen

samt dervid träda i förbindelse med de komitéer, som kunde

IV

blifva i Norge och Danmark tillsatta för revision af dessa

rikens sjölagar, och med dessa komitéer sammanträda till

gemensamt ;ybete för vinnande, så vidt möjligt, af öfverensstämmelse

i de förslag, som komme att af de särskilda komitéema

afgifvas; har Eders Kongl. Maj:t enligt Nådigt Bref

den 24 November 1882 funnit godt förordna till ordförande

i berörda svenska komité undertecknad Bergström samt till

ledamöter undertecknade Afzelius, Peyron och Appelberg

jemte dispachören Wilhelm d’Aubigné; hvarjemte Eders

Kongl. Maj:t föreskrifvit, att de svenske komiterade skulle

för ofvannämnda ändamål sammanträda med de norske och

danske första gången å tid och ort, som kunde komma att

efter samråd mellan de särskilda komitéernas ordförande bestämmas,

och senare efter öfverenskommelse mellan de tre

rikenas komiterade.

Efter det dispachören d’Aubigné den 7 Januari 1883 aflidit,

har Eders Kongl. Maj:t den 6 Mars samma år förordnat

vice häradshöfdingen Leonard Nyman till ledamot i komitén.

Emellertid hade för enahanda ändamål komitéer blifvit

tillsatta i Norge den 9 December 1882 och i Danmark den

3 Februari 1883 samt till ledamöter förordnats: i den norska

komitén: höjesteretsadvokaten Jacob Thurmann Ihlen, ordförande,

samt skeppsredaren Johannes Vinding Harbitz, konsuln

Thomas Joiiannessen Heftye, byretsassessorn d:r juris

Oscar Ludvig Stoud Platou och konsuln, börskommissarien

Axel Winge; samt i den danska komitén: geheimeetatsrådet,

assessorn i Höjesteret, d:r juris Christian Sophus

Klein, ordförande, samt professorn i rättsvetenskapen vid

Köpenhamns universitet, extra ordinarie assessorn i Höjesteret,

d:r juris Henning Matzen, kommendören i flottan Martin

Andreas Christian Charles Wulff, höjesteretsadvokaten

V

Anton Hieronymus Fritzsche Ivlubien och grosshandlaren

Harald A. Hansen.

Af den norska komiténs ledamöter har konsuln Heftye

före afslutande af de gemensamma komitéarbetena den 5 sistlidne

Oktober aflidit.

De tre komitéerna hafva hållit gemensamma sammanträden

i Köpenhamn från och med den 15 Oktober till och

med den 13 November 1883, i Stockholm från och med den

17 November till och med den 13 December 1884, i Modum

i Norge från och med den 3 till och med den 29 Augusti

1885 och slutligen åter i Köpenhamn från och med den G

Oktober till och med den 1 November sistlidna år; hvarförutom

den svenska komitén hållit ett särskild! sammanträde

i Stockholm under tre veckor af Mars månad 1885. Under

tiden mellan sammanträdena har arbetet bedrifvits dels genom

enskilde medlemmar af komitéerna, dels ock genom ett, tid efter

annan af olika ledamöter från de särskilda landen bestående

redaktionsutskott. För detta utskotts sammansättning likasom

för gången af komité-arbetet i det hela har undertecknad

Bergström i särskilda, den 15 December 1884 och denna dag

till Herr Statsrådet och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts JustitieDepartement

aflåtna skrifvelser lemna! närmare redogörelse.

Såsom resultat af sitt arbete får komitén härmed i underdånighet

framlägga särskilda förslag dels till Sjölag och dels

till Lag angående nya. Sjölagens införande och hvad i afseende

derå skall iakttagas; varande båda lagförslagen åtföljda af motiv.

Med afseende å innehållet i Eders Kongl. Maj:ts ofvan

åberopade Nådiga Bref den 24 November 1882 har komitén antagit,

att, om än yrkanden — såsom vid 1882 års riksdag —

framkommit om revision af 1864 års Sjölag, det komitén lemnade

uppdrag likväl närmast föranledts mindre af behofvet att

VI

afhjelpa förefintliga bristfällig]!eter i gällande sjölagstiftning,

än af önskan att genom fortskridande på den väg, för hvilken

Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse den 9 Maj 187G

uttalat sig, ytterligare utvidga området för den gemensamma

skandinaviska handelslagstiftningen. Komitén har derför ansett

det vara sin förnämsta uppgift att söka vinna öfverensstämmelse

med de norska och danska förslagen; i följd hvaraf

komitén, der sådant varit förenligt med skyldig hänsyn till

de i Sverige bestående institutioner, till gällande svensk

nätt mom områden, som komitén icke haft att bearbeta, och

till svensk lagstiftnings allmänna principer, trött sig kunna

och böra lämpa föreslagna bestämmelser efter de åsigter,

som omfattats af flertalet bland de samlade komitéemas medlemmar,

äfven om det en eller annan gång kunnat inträffa,

att den svenska komitén i sin helhet eller en eller annan af

dess medlemmar skulle hafva föredragit en annan lösning af

ett föreliggande spörsmål. En jemförelse visar lätt, att verklig

öfverensstämmelse med den norsk-danska texten uppnåtts

i den ojemförligt största delen af förslaget. Till lättnad af

jemförelse och öfversigt har man ansett det synnerligen magtp

åliggande att i de elfva första kapitlen, som är o gemensamma

för de tre landen, bibehålla samma paragrafföljd, oaktadt

sträfvandet att vinna detta mål någon gång tvungit komitén

till eu sådan uppställning af ämnet, att stadganden, som helst

bort upptagas i särskilda paragrafer, sammanförts i eu, och

att deremot stadganden, som lämpligen kunnat gifvas i eu

paragraf, fått plats i särskilda sådana. I de återstående två

kapitlen har deremot denna anordning ej kunnat genomföras.

I 12:te kapitlet, som innehåller straffbestämmelserna,

äro de svenska och danska förslagen så till vida öfverensstämmande,

att enahanda slag af förseelser upptagits under samma

VII

paragrafnummer i båda förslagen; men det norska förslaget

har deremot valt en väsentligen afvikande uppställning; likasom

ock bestämmelserna i 13:de kapitlet om laga domstol

och rättegång, derom stadganden icke upptagits i det danska

förslaget, jemväl i de svenska och norska förslagen

oansedt paragrafernas lika antal äro till innehåll och anordning

sins emellan afvikande.

Det hade visserligen ur flere synpunkter varit ömkligt,

att lagförslagen åtföljts af motiv, gemensamma för de tre

landen. Men de skulle i sådant fall hafva kraft mera mödosamt

arbete och svällt ut till ett större omfång, än som påkallades

af eller ens rätt väl stode tillsammans med deras

närmaste uppgift: att motivera de med lagförslaget åsyftade

ändringar i gällande rätt. Man har derför ansett ändamålsenligare

att i motiven i allmänhet inskränka sig till att framhålla

de i det svenska förslaget förekommande afvikelse!'' å

ena sidan från 1864 års Sjölag och å den andra från det

norsk-danska förslaget samt att angifva skälen för dessa

afvikelser.

I förslagets l:a kapitel föreslår komitén dels väsentlig

ändring i hittills gällande bestämmelser om registrering af

fartyg och dels införande af ett i vårt land nytt rättsinstitut

— inteckning i fartyg (det s. k. maritima hypotheket);

och får komitén, som öfverlagt och enats om hufvudgrunderna

för de författningar, förslagets 2 och 5 §§ i sådant afseende

förutsätta och hvilka man icke tänkt sig gemensamma för de

tre landen, härmed i underdånighet öfverlemna särskilda, af

motiv åtföljda förslag dels till Lag angående registrering af

fartyg, utarbetad af undertecknad Bergström, och dels till

Lag angående inteckning i fartyg jemte tillhörande förfatfningsförslag,

som utarbetats af undertecknad Afzelius.

VIII

Till komiténs handläggning hafva öfverlemnats dels, enligt

Eders Kong!. Maj:ts Nådiga beslut den 21 September 1883,.

ej mindre det underdåniga betänkande, som en den 24 Maj

1877 tillsatt komité för utarbetande af förslag till ändringar

och tillägg i Sjölagen, i hufvudsakligt syfte att förekomma

olyckor till sjös, den 14 December 1878 afgifvit, än äfven

Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegii deröfver

den 6 November 1879 afgifoa underdåniga utlåtande jemte

infordrade yttranden från Handels- och Sjöfartsnämndema i

Hernösand, Sundsvall, Gefle, Karlskrona, Malmö, Helsingborg,

Göteborg och Stockholm äfvensom från Nautiska föreningen i

Göteborg och Stockholms Ångfartygsbefälhafvaresällskap, dels

ock, genom Nådig remiss den 3 Mars 1884, en af bestyrelsen

för det år 1883 i Göteborg hallna Sjöfartsmöte den 28 Fe

bruari 1884 till Kongl. Justitie Departementet ingifven underdånig

skrifvelse angående anställande af officiel undersökning

öfver olyckshändelser, timade till sjös m. m.

De särskilda framställningar och förslag, Indika innefattas

i nyssberörda till komitén remitterade handlingar, hafva, i den

mån komitén ansett sig kunna och böra understödja desamma,

upptagits i komiténs förslag till Sjölag, till hvilket äfvensom

till de dertill hörande motiv komitén i ifrågavarande afseende,

utan att derutinnan afgifva vidare yttrande, i underdånighet

hänvisar; och varda berörda handlingar härhos återstälda.

Redan här torde komitén böra fästa Eders Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet derå, att på sätt och af skäl, som närmare

utvecklas i motiven till förslagets 10:de kapitel, en mängd i

gällande Sjölag förekommande bestämmelser rörande sjöförsäkring''

icke upptagits i förslaget utan ansetts böra hänvisas

till en genom samverkan mellan försäkringsgifvare åstadkommen

allmän sjoförsäkringsplan. Då behofvet åt eu dylik

IX

plan, redan under nu gällande lagstiftning erkändt, torde blifva

oafvisligt, derest förslaget med väsentligen oförändradt innehåll

blifver lag, tillåter sig komitén framhålla önskvärdheten af,

att de här i riket bildade försäkringsbolag erinras om nödvändigheten

af att i nu antydda syfte vidtaga åtgärder i så

god tid, att en dylik plan må vara färdig samtidigt med det

att lagen träder i kraft.

Till sist har komitén att anmäla, att vice häradshöfdingen

Nyman af sjukdom hindrats att deltaga i komiteernas

sista sammanträde i Köpenhamn och arbetets utslutning; hvadan

denna underdåniga skrifvelse ej heller af honom undertecknas.

Underdånigst

AXEL BERGSTRÖM.

Ivar Afzelius. Ludw. Peyron.

Axel Appelberg.

Karl Herlitz.

Stockholm den 22 Februari 1887.

FÖRSLAG

TILL

SJÖLAG

SAMT

LÄS ANGÅENDE HA SJÖLAGENS INFÖRANDE

OCH HVAD I AFSEENDE DERÅ SKALL IAKTTAGAS

JEMTE

MOTIV.

FÖRSLAG

TILL

SJÖLAG.

Svensk text.

Första kapitlet.

Om fartyg.

1 §•

Fartyg skall anses såsom

svenskt, när det antingen till

minst två tredjedelar eges af

svenske undersåtar eller af

svenske ock norske undersåtar

i förening, eller ock, der fartyget

tillhör ett aktiebolag,

bolagets styrelse har sitt säte

här i riket och består af svenske

undersåtar; dock att hufvudredare

alltid skall vara

syensk undersåte och bosatt

här i riket.

2 §■

Öfver alla svenska fartyg,

Indika äro afsedda att nyttjas

till handelssjöfart eller resandes

fortskaffande och ega en

drägtighet af tjugu register

-

Dansk text.

Norsk text.

Förste Kapitel.

Om Skibe.

§ I

Et

Skib er dansk, naar

det enten eies udelukkende

af danske, i den danske Stat

bosiddende Undersaatter, som

have Indf0dsret eller i mindst

to Aar have vasret bosatte

i den danske Stat, eller tilh0rer

Aktieselskab, bvis Bestyrelse

har sit Ssede i den

danske Stat og bestaar af Aktieeiere,

der ere danske Undersaatter,

som fyldestgj0re de

nrnvnte Betingelser.

§ 2.

Over alle danske Skibe,

som have en Draegtighed af

20 Registertons eller derover,

f0res offentligt Register. Undtagne

fra Registrering ere

Förste Kapitel.

Om Skibe.

§ l.

Et Skib er norsk, naar

det enten eies udelukkende

af norske Undersaatter eller

tilh0rer Aktieselskab, hvis

Bestyrelse har sit Saede i

Norge og bestaar af norske

Undersaatter, der ere Aktieeiere.

Skibe, der eies af Nordmasnd

og Svensker i Förening,

ansees som norske, naar den

bestyrende Reder er norsk

Undersaat og bosat i Norge.

§ 2.

Over norske Skibe fores

offentligt Register, hvilket for

hvert Skib skal indeholde Alt,

som udfordres til Bestemmelse

af dels Identitet, samt

4

Svensk text.

ton eller derutöfver, skall

föras register, innehållande

för hvarje sådant fartyg de

uppgifter, som pröfvas nödiga

för fartygets säkra urskiljande,

så ock tillförlitlig upplysning

angående eganderätten till

fartyget; skolande, sedan fartyg

i registret antecknats,

derom utfördas bevis, som bör

åtfölja fartyget.

Huru fartygsregister skall

vara inrättadt och registrering

ske, derom är särskild!

stadgadt.

3 §■

Fartygs egare stånde fritt bestämma, hvilken hamnort

i riket skall såsom fartygets hemort anses.

År fartyget af den i 2 § angifna drägtighet, anmäle egaren

beslutet om hemorten hos den myndighet, som förer

registret för den ort; och läte sagda myndighet anteckna

5

Dansk text.

Orlogsskibe og andre Staten

tilh0rende Skibe, der ikke benyttes

som Fragt- eller Handelsskibe.

Skibsregistret skal for

bvert Skib indeholde Alt, som

udfordres til Bestemmelse af

dets Identitet, samt fuldstaendige

Oplysninger om dets

Eiendoms- og Rederi-Forhold.

Om Optagelsen i Registret udstedes

et med samme overensstemmende

Dokument (Certifikat),

der f0lger Skibet som

National] tetsbevis.

Om Skibsregistrets Indretning

og Indhold, Fremgangsmaaden

ved Indregistrering,

Forpligtelsen til åt gjore Anmeldelse

til Registret m. v.

gives nsermere Bestemmelser

i sirlig Lov.

Norsk text.

fuldstaendige Oplysninger om

dets Eiendoms- og Rederiforhold.

Som Uddrag heraf

meddeles ethvert Skib ved dets

Optagelse i Registret et Certifikat,

der folger Skibet som

N ationalitetsb e vis.

Ved särskilt Lov fastsaettes

Drsegtighedsgrmndsen for

de Skibe, som skulle indfores

i Registret, og gives naermere

Bestemmelser om dettes Indhold,

Fremgangsmaaden ved

Indregistrering og Forpligtelsen

til åt gj0re Anmeldelse

til Skibsregistret m. V.

Dansk-norsk text.

§ 3.

For Skib, som skal indf0res i Skibsregistret, staar det

Eieren flit for åt bestemme, hvilken Havn der skal ansees

som Skibets Hjemsted. For andet Skib gjaelder Rederens

eller, hvor der er flere Redere, den bestyrende Reders Hjemsted

som Skibets.

6

Svensk text.

hemorten å den handling, som i nämnda § omförmäles. År

fartyget icke af den drägtighet, som i 2 § sägs, göre egaren,

der stad är till hemort bestämd, hos magistraten i den

stad men, om fartygets, hemort är belägen å landet, hos

kronofogden i orten anmälan angående hemorten; hvaröfver

den myndighet, hos hvilken anmälan skett, har att utfärda

bevis, som skall åtfölja fartyget.

4 §•

Delegare i svenskt fartyg ege ej utan samtycke af öfrige

delegare till någon, som icke är svensk undersåte, öfverlåta

andel i fartyget, der till följd af sådan öfverlåtelse fartyget

skulle upphöra att vara svenskt; sker det ändock,

vare öfverlåtelsen ogild. Försäljes andel i fartyget efter

utmätning eller under konkurs, vare ändock lag, som nyss

är sagd.

Får utländsk man genom arf, testamente eller gifte lott i

svenskt fartyg, eller varder svensk eller norsk delegare i sådant

fartyg främmande magts undersåte, och skulle till följd

af fånget eller den timade förändringen fartyget upphöra att

vara svenskt, åligge sådan delegare att till svensk eller

norsk undersåte öfverlåta så stor del i fartyget, att dess

egenskap af svenskt må kunna bevaras. Har icke inom tre

månader, efter det fånget skedde eller förändringen timade,

sådan öfverlåtelse egt rum, så ock blifvit öfrige delegare

kungjord eller, hvad angår registreradt fartyg, hos vederbörande

myndighet, på sätt särskildt är stadgadt, anmäld;

ege en hvar af öfrige delegare låta genom utmätningsmannen

i fartygets hemort i den ordning, som för försäljning

af utmätt fartyg är föreskrifven, för egarens räkning

försälja den lott i fartyget, som, på sätt ofvan är

nämndt, kommit i utländsk mans eg o.

7

Dansk-Norsk text.

§ 4.

Naar dansk (norsk) Skib gaar over i Udkendings Eie,

udslettes det strax af Skibsregistret. Gaar Skibspart derved,

åt Eieren bliver udenlandsk Borger, eller ved Arv eller

iEgteskab over i Udlsendings Eie {norsk: saaledes åt Skibet

ophprer åt vivere norsk, jfr. § 1), bliver Skibet derimod fprst

åt udslette, naar der ikke inden Udgangen af 4 Maaneder

er gjort Anmeldelse om, åt der enten med Parten er truffet

saadan Ordning, åt Skibet ikke taber sin Ret til åt före

dansk (norsk) Flag, eller over samme er berammet Auktion

til bestemt Bortsalg inden 1 Maaned derefter. I sidste Tilfsel

de bliver Auktionens Udfald åt afvente.

{Dansk Tilfeielse: Yed Udslettelse af Skibsregistret forfalder

Gjseld, bvorfor der haves Panteret i Skibet, strax til

Betaling).

8

5 §•

Angående inteckning i fartyg är särskilt stadgadt.

6 §•

Till fartyg räknas såsom tillbehör fartygets båtar samt

öfriga redaren tillhöriga föremål, hvilka äro afsedda till bruk

å fartyget, dock med undantag af proviant, kol, bränsle

och olja.

7 §•

Fartyg, som lidit skada, skall anses icke vara iståndsättligt,

när genom besigtning, som i 43 § föreskrifves, utröna,

antingen att fartyget icke kan sättas i stånd, eller

att fartyget, der iståndsättning måste ega rum å annan ort,

icke kan föras till den ort, eller ock att fartyget icke är

värdi att iståndsättas.

Andra kapitlet.

Om redande i fartyg.

8 §•

Redare svare, der ej i denna lag annorlunda stadgas,

personligen, det är med allt sitt gods, för de förpligtelser,

han sjelf eller genom annan ikläder sig.

9

§ 5.

Retshandler om Eiendomsret og Panteret i registreringspligtigt

Skit), eller i Part, i saadant Skib, maa för åt have

Gyldighed som saadanne vsere indtegnede paa Skibets Folium

i Skibsregistret i Overensstemmelse med de Regler,

som derom gives i sajrlig Lov.

Dette gjaelder ikke med Hensyn til Bodmeri, heller

ikke med Hensyn til nogen anden Sopanteret efter Kapitel

11 eller Panteret efter § 18.

§ 6.

Under et Skibs Tilbeh0r indbefattes alle Rederen tilh0rende

Gjenstande, som ere bestemte til Skibets Brug,

navnlig ogsaa dels Bände, dog ikke Proviant, Kul, Bändsel

og Olie.

§ L

Som uistandssetteligt i denne Lovs Betydning ansees et

Skib ikke alene, naar det ved lovlig Besigtigelse skjonnes,

åt dets Istandstettelse enten overhovedet ikke kan udfores

eller ialfald ikke der, kvor Skibet befinder sig, eller paa

noget andet Sted, hvor det kan bringes hen, men ogsaa

naar det paa samme Maade skjonnes, åt Skibet ikke er

Istandssettelse vserd.

Andet Kapitel.

Om Rederi.

§ 8.

En Reder hefter, forsaavidt ei anderledes i denne Lov

bestemmes, personlig, det er med hele sin Formue, for de

Forpligtelser, som han selv eller gjennem Andre paadrager sig.

Allenast med fartyg och frakt häfte redaren:

1. för de förbindelser, fartygets befälhafvare i denna

sin egenskap, men icke på grund af redarens särskilda

fullmagt, ingår;

2. för fordringar, hvilka grunda sig på uteblifvet, ofullständigt

eller felaktigt fullgörande af förbindelser,

som redaren sjelf eller annan på grund af hans

fullmagt ingått, men hvilkas fullgörande ålegat

befälhafvaren i denna hans egenskap.

Har i ty fall redaren utfäst sig att ansvara för förbindelsens

uppfyllande, eller har han vållat, att den icke fullgjordes,

svare han med allt sitt gods.

För besättningens fordringar på grund af hyres- och

tjensteaftal, som befälhafvaren slutit, svare redaren personligen.

10 §.

För skada, som befälhafvare eller någon af besättningen

genom fel eller försummelse i tjensten tillskyndar annan,

häfte redaren med fartyg och frakt; vållas skada af någon,

som, Titan att tillhöra besättningen, förrättar skeppstjenst

eller utför arbete om bord, vare ock lag samma.

Var redaren jemväl sjelf vållande till skadan, svare

han personligen.

11 §.

Åro flere delegare i fartyg, som af dem gemensamt

nyttjas till - sjöfart, svare en hvar allenast i förhållande till

sin lott i fartyget för sådana rederiets förbindelser, för hvilka

redare svarar personligen.

11

§ 9.

Rederen hefter kun med Skibsformuen, det er med Skib

og Pragt

1. for de Forpligtelser, som Skipperen i denne sin

Egenskab og ikke ifplge sirlig Fuldmagt fra Rederen

paatager sig;

2, for Fordringer, der opstaa ved Misligholdelse af

Kontrakt, som er indgaaet. af Rederen selv eller

if0lge hans Fuldmagt, og hvis Opfyldelse h0rte til

Skipperens Pligter.

Dog hefter Rederen personlig, dersom han sirlig har

indestaaet for Forpligtelsens eller Kontraktens Opfyldelse,

eller han selv er Skyld i Misligholdelsen.

For Mandskabets Fordringer efter Hyre- og Tjenestekontrakter,

som Skipperen har indgaaet, hefter Rederen derhos

altid personlig.

§ io.

For Skade, der er foraarsaget af Skipperen eller nogen

af Mandskabet ved Feil eller Fors0mmelse i Tjenesten, hefter

Rederen med Skib og Fragt. Dette gjselder ogsaa, naar

Skade paa samme Maade er forvoldt af Nogen, som, uden

åt h0re til Skibsmandskabet, udforer Arbeide i Skibets

Tjeneste.

Har Rederen selv nogen Skyld i Skaden, hefter han

personlig.

§ 11.

Har et Skib flere Redere, som hver eier sin Part, svarer

hver Parteier kun i Forhold til sin Andel i Skibet for

saadanne Forpligtelser, hvorfor en Reder hefter personlig.

12

12 §.

För fartyg, hvari flere äro redare, skola desse utse eu

hufvudredare. År fartyget af sådan drägtighet, som i 2 §

sägs, skall anmälan om valet ske till fartygsregistret, på sätt

särskildt är stadgadt.

I sak, som angår rederiet, må hufvudredaren å dess

vägnar sökas. År hufvudredare ej vald, ege den, som vill

söka rederiet, instämma hvilken han vill af redarne att för

rederiet svara.

13 §.

I förhållande till tredje man ege hufvudredaren i kraft

af sitt uppdrag sluta alla afhandlingar och ingå alla förbindelser,

hvilka rederirörelsen vanligen medför; han ege

sålunda antaga och afsätta befälhafvare samt meddela honom

föreskrifter, uppbära medel, som för rederiets räkning inflyta,

äfvensom företräda rederiet inför rätta. Utan särskildt

bemyndigande ege hufvudredaren icke upplåna penningar i

rederiets namn eller sälja eller förpanta fartyget.

Har rederiet genom särskild föreskrift inskränkt den

befogenhet, som sålunda tillkommer hufvudredaren, vare rederiet

ej berättigadt att åberopa sådan inskränkning mot

tredje man, som i god tro inlåtit sig med hufvudredaren.

14 §.

Skall beslut i rederiets angelägenheter af redarne fattas,

gälle hvad de säga, som tillsammans ega mer än hälften

i fartyget; sammanstämma de, som tillsammans ega

hälften, gälle ock den mening, der den biträdes af hufvudredaren,

äfven om denne icke är delegare i fartyget. Har

13

§ 12.

For Skib, som eies af Partredere, skal der vaslges en

bestyrende Peder. Er Skibet registreringspligtigt, bliver

der om Valget åt gjore Anmeldelse til Skibsregistret i Overensstemmelse

med Registerlovens Regler.

Den bestyrende Reder kan i Rederiets Anliggender sagsoges

paa dets Vegne. Er ingen bestyrende Reder valgt,

staar det den, som vil s0ge Rederiet, frit for åt spge hvem

ban vil af Partrederne paa Rederiets Vegne. Sagg oger en

har Valget mellem deres personlige og Skibets Vasrnething.

§ 13.

I Forhold til Trediemand er den bestyrende Reder i

Kraft af sin Stilling berettiget til åt afslutte alle de Retshandler,

som Rederiforretningen efter sin Beskaffenhed sedvanlig

forer med sig. Han kan saaledes antage og afskedige

Skipperen og meddele ham Förskrifter, saa og oppebere

Penge, der indkomme for Rederiets Regning. Han kan sagspge

i Rederiets Anliggender og i det Hele repraesentere

det for Retten. Derimod er den bestyrende Reder ikke

uden sirlig Bemyndigelse berettiget til åt optage Pengelaan

i Rederiets Navn eller til åt saelge eller pantsgette Skibet.

Har Rederiet ved sgerlig Förskrift indskraenket den

Myndighed, som efter det Anforte i Almindelighed tilkommer

den bestyrende Reder, er saadan Indskramkning uden Betydning

for Trediemand, som i god Tro har indladt, sig med ham.

§ 14.

Naar Rederiets Anliggender skulle afgj0res ved Partredernes

Stemmegivning, gjgelder som Beslutning, hvad der

vedtages af den eller de Partredere, som eie mere end Halvdelen

af Skibet; hvad de, der eie Halvdelen, forene sig om,

gjgelder dog som Beslutning, naar det tiltrgedes af den be

-

14

vid val af hufvudredare någon af redarne erhållit hälften af

samtlige redarnes röster, är han till hufvudredare utsedd;

hafva två erhållit hvardera hälften af rösterna, skilje lotten

dem emellan.

Ej må någon, som icke eger del i fartyget, utses till

hufvudredare, utan att samtlige redarne äro ense om valet;

ej heller vare beslut, som strider mot det mellan redarne

slutna aftal eller faller utom rederiets ändamål, gällande,

utan att det af samtlige redarne biträdes.

15 §.

I förhållande till medredare gälle om hufvudredarens

befogenhet att å rederiets vägnar handla, hvad allmän lag

stadgar om syssloman. Der ej tvingande omständigheter

hindra, åligge honom att till öfverläggning sammankalla

medredarne eller annorledes inhemta deras föreskrift, när

vigtiga angelägenheter förekomma, såsom när fråga uppstår

om fartygets användande i annan fart, befälhafvares

antagande eller avskedande eller betydligare reparation å

fartyget.

16 §.

Hufvudredaren kan när som helst skiljas från sin befattning

genom beslut af de redare, som ega mer än hälften

i fartyget; eger han sjelf hälften eller derutöfver, må domstol

på medredares käromål skilja honom från befattningen,

om giltiga skäl dertill äro.

17 §•

Hufvudredaren skall föra särskild bok öfver förvaltningen

af rederiets angelägenheter och för denna aflägga

räkenskap inför rederiet. Sådan redovisning skall afgifvas

15

etyrende Reder, selv om denne ikke har Part i Skibet. Har

ved Valg af bestyrende Reder en Partreder erkoldt Halvdelen

af samtlige Stemmer, er han valgt; have tvende Partredere

erholdt hver Halvdelen, afgjores Sägen ved Lodtraekning.

For åt Nogen, som ikke er Medreder, kan vrnlges til

bestyrende Reder, krseves dog Enstemmighed, o g ligeledes

ere Beslutninger, som ere i Strid med Rederikontraktens

Indhold eller ligge udenfor Rederiets 0iemed, kun gyldige,

naar samtlige Medredere deri er enige.

§ 15.

I Forholdet til Medrederne komme de almindelige Regler

om Fuldmagt til Anvendelse paa den bestyrende Reders

Berettigelse til åt handle paa Rederiets Vegne. Forsaavidt

Omstsendighederne ei ere til Hinder derför, bor han sammenkalde

Medrederne til Overkegning eller paa anden Maade

indhente deres Mening, naar vigtigere Anliggender forefalde,

navnlig naar der er Sporgsmaal om åt sjette Skibet i

en Fart, der er vmsentlig forskjellig fra den tidligere, om

åt ansmtte eller afsastte Skipper eller om åt foretage nogen

betydeligere Reparation^

§ 16.

Den bestyrende Reder kan til enhver Tid afssettes ved

Beslutning af Partredere, der eie mere end Halvparten af

Skibet. Eier han selv Halvparten eller mere, kan den eller

de, som onske ham afsat, rnske Rettens Afgjprelse, om der

er skjellig Grund til hans Afskedigelse.

§ 17.

Den bestyrende Reder har åt före särskilt Bog over sin

förvaltning af Rederiets Anliggender o g for samme åt gjpre

Rede og Rigtighed. Regnskab for Medrederne har han åt

16

hvarje gång, fartyget efter slutad resa återkommit till hemorten,

så och när resa annorstädes slutat och besättningen

afmönstrats; ej må dock i någon händelse redovisning uppskjutas

öfver ett år, efter det sådan senast afgafs.

Vill redare klandra redovisning, göre det genom stämning

inom sex månader, efter det redovisningen afgafs och

redaren derom underrättats; försittes den tid, ege vidare

klander ej rum, der icke visas, att hufvudredaren handlat

svikligt eller att räknefel förelupit.

18 §.

Till bestridande af de utgifter, som af rederirörelsen

påkallas, åligge en hvar redare att i mån af behof bidraga

i förhållande till sin andel i fartyget. Försummar

redare att vid anfordran erlägga beslutet bidrag och varder

detta af hufvudredaren eller annan redare förskjutet, vare

den försumlige skyldig att å förskjutna beloppet erlägga

ränta efter åtta procent om året, tills betalning sker, äfvensom

ersätta kostnaden för den försäkring, som förskottsgifvaren

må hafva tagit till sin säkerhet. Borgenären njute för

sin fordran panträtt i den försumliges andel i fartyget och

förmånsrätt till] betalning enligt 17 kap. 7 § Handelsbalken;

ege ock, till dess förskottet guldits, i den försumliges

ställe uppbära den utdelning, som på hans andel belöper.

19 §.

Beslutes ny resa eller reparation af fartyget efter slutad

resa, ege redare, som ej deltagit i beslutet, utan lösen

afstå sin lott i fartyget till öfrige redare och dermed

blifva befriad från gäldande af tillskott för beslutets verkställande.

Den, som vill sålunda afstå sin lott i fartyget,

göre derom skriftlig anmälan hos hufvudredaren inom tre

dagar, efter det beslutet fattades eller, om han då icke var

17

aflaegge hver Gång Skibet kommer tilbage til Hjemstedet,

saa o g naar Reisen ender andetsteds og Mandskabet afskediges.

I ethvert Tilfaelde maa Regnskabsaflaeggelse ikke

udsgettes over et Aar, efteråt saadan sidst fandt Sted.

Indsigelser mod Regnskabet maa, forsaavidt de ikke

grunde sig paa Regnefeil eller Svig, gjores gjmldende ved

Sogsmaal inden sex Maaneder, efteråt Regnskabet er aflagt

og Underretning derom meddelt.

§ 18.

Til Bestridelse af de Udgifter, som kraeves af Rederiforretningen,

paaligger det enhver Partreder åt yde det forn0dne

Bidrag i Forhold til hans Andel i Skibet. Fors0mmer

nogen Partreder efter Paakrav åt betale sit Bidrag, og

dette forskydes af den bestyrende Reder eller nogen af Medrederne,

har den Forspmmelige åt erstatte Udlaegget med 8

pCt. aar lig Rente, fra det blev gjort, samt derhos ogsaa

Prasmien for den Forsikring, som den Forskudsydende til

sin Sikkerhed maatte have tegnet. For sin Fordring har

Kreditor Panteret i den Forsommeliges Part i Skibet med

Fragt, hvilken Ret. gaar förän heldre kontraktmasssigt Pant i

Parten, men staar tilbage for de i lite Kapitel omhandlede

S0panterettigheder saavelsom for aeldre kontraktmaessigt Pant

i det bele Skib.

§ 19.

Naar Beslutning tages om ny Reise eller om Skibets

Reparation efter fuldendt Reise og Tilskud krteves til Beslntningens

Udfprelse, er enhver Partreder, som ikke har

stemt for Reisen eller Reparationen, berettiget til åt frigj0re

sig for åt tilsvare sin Del af Tilskudet ved uden Vederlag

åt afstaa sin Part i Skibet, forsaavidt denne ikke er särskilt

pantsat. Men vil han gjore Brug af denne Ret, maa

2

18

tillstädes, efter det han erhöll del af beslutet. Den afträdda

lotten skall fördelas mellan öfrige redare efter förhållandet

mellan deras andelar i fartyget.

År å den afträdda lotten tagen försäkring, gällande för

tiden efter dess afträdande, vare öfrige redare, en för alla

och alla för en, förbundne att öfvertaga försäkringen och

gälda motsvarande andel af premien.

20 §.

Vinst och förlust, som af rederirörelsen uppkommer, skall

fördelas å redarne i förhållande till en hvars andel i fartyget.

Finnes enligt aflagd redovisning öfverskott, skall detta

till redarne utdelas, i den mån sådant kan ske utan hinder

för nödiga utgifters bestridande.

21 §.

Ej må rederi brytas derför, att lott i fartyget genom arf

eller annorledes öfvergår till annan man, eller att redare

förklaras omyndig eller forsättes i konkurs.

Redare, som vill afhända sig sin lott i fartyget, vare

ej skyldig förut hembjuda den till medredarne, och förköpseller

lösningsrätt ege i ty fall ej rum.

19

han skriftlig meddele det til den bestyrende Reder saa betimelig,

åt denne bar Underretning derom inden 3 Dage,

efteråt Beslutningen er bleven fattet, eller, hvis han ikke

har vasret tilstede ved Rederim0det, inden 3 Dage efteråt

den er bleven ham meddelt. Den afstaaede Skibspart fördeles

mellem de 0vrige Medredere i Forhold til deres tidligere

Andel i Skibet.

Er der tegnet en endnu gjaeldende Forsikring paa den

afstaaede Part, ere de pvrige Partredere solidarisk forpligtede

til åt overtage Forsikringen og tilsvare Prasmien for den

tilbagestaaende Tid.

§ 20.

Gevinst og Tab ved Rederiforretningen fordeles paa

Partrederne i Forhold til enhvers Andel i Skibet.

Findes der efter aflagt Rederiregnskab Overskud, skal

det nddeles til Partrederne, forsaavidt der ikke haves n0dvendigt

Brug derför i Rederiforretningen.

§ 21.

Rederiet oplpses ikke, fordi en Part i Skibet overgaar

til en anden Eier, eller fordi en Partreder d0r, erklaeres

umyndig eller kommer under Konkurs.

En Partreder, som vil overdrage sin Skibspart eller Del

af denne til Andemnand, beh0ver ikke dertil sine Medrederes

Samtykke, ligesom disse hverken liave nogen Forkj0bsret

eller L0sningsret. Dog udfordres samtlige Medrederes Samtykke,

för åt Overdragelse af Skibspart, selv om den sker

ved Tvangssalg, kan vaere gyldig, naar den vil medf0re, åt

Skibet taber Ret til åt f0re dansk (norsk) Flag.

Gaar en Skibspart derved, åt en Partreder bliver udenlandsk

Borger, eller ved Arv eller riUgteskab over i Udlaendings

Eie (norsk: saaledes åt Skibet oph0rer åt vrnre

norsk, jfr § 1), har enhver Medreder Ret til åt begjsere

20

22 §.

Ofverlåter redare sin lott i fartyget till annan man, inträder

nye egaren strax i alla en redares rättigheter och förpligtelser

mot medredarne. Hvad rederiet förr, än öfverlåtelsen

skedde, lagligen gjort och beslutit, vare jemväl mot

nye egaren gällande; häftar öfverlåtaren för oguldet tillskott

till rederirörelsen, ege medredare jemväl mot nye egaren

rätt att afräkna sådan fordran å den utdelning, som belöper

på den öfverlåtna skeppslotten. I förhållande till tredje man

svare nye egaren såsom redare för de förbindelser, rederiet

ingår, efter det öfverlåtelsen skett.

Det åligge öfverlåtaren att hos hufvudredaren eller hos

samtlige medredarne göra anmälan om öfverlåtelsen och tilllika

styrka, att denna blifvit af nye egaren godkänd; innan

sådan anmälan skett, ege öfverlåtaren icke mot medredarne

åberopa den skedda öfverlåtelsen till sitt fredande från ansvarighet.

I förhållande till tredje man, som i god tro inlåtit

sig med rederiet, ege öfverlåtaren icke åberopa den

skedda öfverlåtelsen.

23 §.

De redare, som tillsammans ega mer än hälften i fartyget,

må besluta, att rederiet skall upplösas.

En hvar redare ege fordra rederiets upplösning:

1. Om fartyget till följd af förändring i de förhållanden,

som i 1 § omförmälas, utan hans åtgärd eller samtycke

upphört att vara svenskt och på grund deraf blifvit, på

sätt särskild! är stadgadt, affördt ur fartygsregister

21

Parten solgt ved Auktion, saafremt Eieren ikke inden tre

Maaneder har truffet saadan Ordning, åt Skibet ikke taber

sin Ret til åt f0re dansk (norsk) Flag. Auktionen afholdes

efter samme Regler og med samme Virkning som Tvangsauktioner.

§ 22.

Naar Skibspart afhsendes, indfneder Erhververen overfor

Medrederne umiddelbart ved Overdragelsen i alle en Medreders

Rettigheder og Forpligtelser. Han maa derhos paa

samme Maade som Overdrageren lade gjselde mod sig alle

de af Rederiet fpr Overdragelsen tagne Beslutninger, indgaaede

Forpligtelser eller paabegyndte Foretagender, og

Medrederne kunne bringe i Modregning imod barn Fordringer,

som de if0lge Rederiforholdet bave paa Overdrageren.

Overfor Trediemand bliver han ansvarlig som Partreder for

alle de Rederiforpligtelser, som indgaaes efter Overdragelsen.

Det paaligger Overdrageren åt gjpre Anmeldelse til den

bestyrende Reder eller samtlige Medredere og åt godtgjpre,

åt den opgivne Erhverver vedkjender sig Overdragelsen;

saalaenge dette ikke er skeet, kan Overdrageren ikke overfor

Medrederne paaberaabe sig den stedfundne Overdragelse til

Fritagelse for nogen af Rederiforholdet flydende Förpligtelse.

Overfor Trediemand, der i god Tro har indladt sig med

Rederiet, er han ansvarlig ogsaa for de efter Overdragelsen

stiftede Rederiforpligtelser.

§ 23.

Den eller de Partredere, som eie mere end Halvdelen

af Skibet, kunne beslutte Rederiets Oplosning.

Enhver af Partrederne kan forlange Rederiet oplost:

1. naar Skibet liden hans Skyld eller Samtykke opliorer

åt värre dansk (norsk) og derför udslettes af

Skibsregistret, jfr §§ 1 og 4;

22

2. om hufvudredaren blifvit genom domstols beslut skild

från befattningen, såsom i 16 § sägs;

3. om redaren tilltror sig visa, att rederiet förvaltas på

sådant sätt, att hans rätt derigenom kränkes; och

4. om, när fartyget efter slutad resa befinner sig å ort

inom riket, rederiets gäld finnes öfverstiga dess

tillgångar.

Kunna i sist omförmälda fall parterne icke enas om det

värde, hvartill fartyget bör beräknas, utrönes värdet genom

besigtning, som i 43 § föreskrifves.

24 §.

Varder rederi upplöst, skall fartyget försäljas genom

offentlig auktion; ej må likväl sådan försäljning ega rum,

medan fartyget befinner sig utom riket. Kunna ej redarne

enas om vilkoren för försäljningen, skola dessa bestämmas

af skiljemän.

25 §.

Hvad här ofvan i 14—24 §§ är stadgadt angående rättsförhållandet

mellan flere redare i fartyg, ege ej tillämpning,

der genom öfverenskommelse mellan redarne annorlunda

bestämmes.

Tredje kapitlet.

Om fartygs befälhafvare.

26 §.

Åro flere delegare i fartyg, som af dem gemensamt

nyttjas till sjöfart, ege den, som har större andel i fartyget

än hälften, öfvertaga dess förande, om han dertill är behörig;

23

2. naar den bestyrelse Reder er bleven afskediget ved

Rettens Kjendelse i Medf0r af § 16;

3. naar han godtgj0r, åt vsesentlig Misligholdelse af

Rederikontrakten liar fundet Sted, eller åt hans Ret

i0vrigt krsenkes ved den Maade, hvorpaa Rederiets

Anliggender forvaltes;

4. naar det efter endt Reise her i Riget viser sig,

åt Rederiets Forpligtelser overstige Rederiformuen.

Er der i sidste Tilfselde Meningsforskjel om Skibets

Vrnrdi, bestemmes denne ved lovligt Skjpn.

§ 24.

Naar Rederiet oplpses, skal Skibet sselges ved offentlig

Auktion, men Sälg maa ikke Ande Sted, medens Skibet er

i Udlandet. I Tilfeelde af Uenighed bestemmes Konditionerne

af Retten (dansk: af Auktionsretten under Hensyn til

de om Tvangssalg gjseldende Regler).

§ 25.

De ovenfor i §§ 14—24 givne Regler om Retsforlioldet

mellem Partredere kunne ved sirlig Overenskomst n ger mer e

bestemmes eller forandres.

Tredie Kapitel.

Om Skipperen.

§ 26.

Skipperen antages af Rederiet eller paa dets Vegne af

den bestående Reder (§ 13). Den, der eier mere end Halvdelen

af Skibet, er berettiget til åt overtage dets Fprelse,

24

kan ej öfverenskommelse träffas om lönevilkoren, skola dessa

bestämmas af skiljemän.

27 §.

Befälhafvare!! ege antaga och afskeda besättningen. Han

må icke i tjenst antaga någon, som honom veterligen förut

är af annan förhyrd.

28 §.

Befälhafvare!! skall, innan resa anträdes, tillse, att fartyget

är i sjövärdigt skick för resan, fullständigt utrustadt,

behörigen bemannadt och tillräckligen försedt med proviant,

vatten, läkemedel samt, der fartyget är ångfartyg, med kol

och öfriga för maskinens drift nödiga ämnen, äfvensom att

nödiga signalapparater, bergningsredskap, sjökort och nautiska

instrument finnas om bord. Honom åligge ock tillse, att ej

större last intages, än fartyget kan beqvämligen bära och

rymma, att gods, som inlastas, behörigen stufvas, att fartyget

är försedt med allt, hvad till lastens betryggande erfordras,

såsom garnering, stöttor, underlag och skott, samt att skeppsluckorna

behörigen tillslutas och skalkas. Kan däckslast

lämpligen föras, bör den vara försedd med stöttor och så

anbragt, att den icke väsentligen försvårar fartygets manövrering.

Går fartyget i barlast, har befälhafvaren att tillse,

det barlasten är lämplig och tillräcklig samt så anbragt, att

den icke må förskjuta sig under resan.

29 §.

Befälhafvaren skall hafva om bord å fartyget alla nödiga

skeppshandlingar äfvensom ett exemplar af denna lag och af den

för besättningar å svenska handelsfartyg faststälda spisordning.

25

hvis han fyldestgj0r Lovens Betingelser; er der Uenighed.

om Lonningsvilkaarene, kan Sägen forelmgges S0retten til

Afgj0relse.

§ 27.

Skipperen antager o g afskediger Skibsmandskabet. Han

maa ikke tage Nogen i Tjeneste, som ham vitterligt allerede

er forhyret af en Anden.

§ 28.

Skipperen har, inden Reisen tiltrsedes, åt paase, åt Skibet

er i spdygtig Stånd, og maa i betimelig Tid sprge for, åt

det er beh0rig udrustet, tilstrmkkelig bemandet og försvarlig

forsynet med Proviant, Vand og Lsegemidler samt med Kul

og andre Maskinfornpdenheder, dersom det er Dampskib.

Han er ligeledes pligtig åt s0rge for, åt reglementerede

Signalapparater og Bjergningsredskaber findes ombord, saavelsom

n0dvendige Spkort og Instrumenter.

Han skal paase, åt Skibet ikke överlästes, åt Ladningen

beh0rig stuves, og åt til dens Betryggelse Skibet er forsynet

med n0dvendig Garnering, Underlag, Skotter, St0tter o. s. v.,

samt åt Lugerne försvarlig lukkes og skalkes. Kan Dtekslast

f0res, b0r den försvarlig sikres og anbringes saaledes, åt

den ikke i vmsentlig Grad vanskeliggj0r Skibets Manpvrering.

Gaar Skibet i Ballast, har Skipperen åt paase, åt den er

tilstrsekkelig og af försvarlig Beskaffenhed, samt åt den sikres

saaledes, åt den ikke kan forskyde sig under Reisen.

Ntermere Förskrifter og Regler for Skibes Udrustning,

Forsyning og Lastning, saa og for Indladning og Medtagelse

af Spramgs totte og ildsfarlige eller mtsende Varer gives af

Kongen, og Skipperen er ansvarlig for deres Overholdelse.

§ 29.

Skipperen skal have ombord alle forn0dne Skibspapirer,

saa og et Exemplar af denne Lov og af Forpleiningsreglement,

som maatte vsere udstedt i Medf0r af § 47.

26

30 §.

Utan redarens samtycke må befälhafvaren icke inlasta gods

för egen räkning eller i de rum, som ej äro afsedda för last,

medtaga varor för egen eller annans räkning; sker det,

ersätte han all skada och förlust, som derigenom tillskyndas

redaren, hvilken ersättning bestämmes af skiljemän och ej

må sättas lägre än högsta frakt, som för dylikt gods gälde

i afgångsorten för sådan resa, som fartyget företager.

Enahanda ersättningsskyldighet åligge befälhafvaren, der

han olofligen medtager passagerare å fartyget.

31 §.

Befälhafvaren må icke lemna fartyget utan att gifva

styrmannen eller, om denne icke är tillstädes, annan af

besättningen nödig underrättelse och föreskrift. När fartyget

icke ligger förtöjdt i hamn eller eljest å säker ankarplats,

må befälhafvaren icke, utan att sådant är nödvändigt, lemna

fartyget, äfven om lots är om bord; är fara för hand, må

han icke heller i hamn vara borta från fartyget.

32 §.

Nödgas befälhafvaren af sjukdom eller annan tvingande

anledning under resa lemna tjensten, bör redaren derom

ofördröjligen underrättas. Kan redarens föreskrift icke utan

skada afvaktas, åligge befälhafvaren att, å utrikes ort, så

vida ske kan, efter rådplägning med svensk konsul, uppdraga

åt styrmannen eller annan skicklig och pålitlig man att tills

vidare föra fartyget. Ofvergifver befälhafvaren fartyget eller

kan han icke, när han måste lemna befälet, vidtaga anordning

för resans fortsättande, ege å utrikes ort konsul förordna

befälhafvare.

27

§ 30.

Uden Rederens Samtykke maa Skipperen ikke indlade

Gods for egen Regning, ei heller i sin Kahyt eller andel

Rum for egen eller Andres Regning medtage Yarer. Gjpr

han det, er han pligtig åt erstatte Rederen al derved forvoldt

Skade og i ethvert Fald betale den hpieste Pragt, som til

den Tid gaves for saadant Gods for lignende Reise.

Samme Ansvar paahviler Skipperen, naar han uden

Tilladelse medtager Passagerer.

§ 31.

Skipperen maa ikke forlade Skibet uden åt give Styrmanden

eller, hvis denne ikke er tilstede, en anden af Mandskabet

förnöden Underretning og Ordre. Naar Skibet ikke

er fortpiet i Havn eller tilankers paa sikker Ankerplads,

maa Skipperen, selv om der er Lods ombord, ikke uden

Npdvendighed vane fravserende fra Skibet. Det samme

gjsekter overhovedet under farefulde Omstsendigheder.

§ 32.

Bliver Skipperen ved Sygdom eller anden tvingende

Aarsag forhindret fra åt fpre Skibet, b pr Rederen derom

uopholdelig underrettes. Kan Rederens Bestemmelse ikke

uden Skade afventes, paaligger det Skipperen, i Udlandet

saavidt muligt efter Overlseg med Konsulen, åt trseffe Foranstaltninger,

navnlig ved åt antage Styrmanden eller eu

anden kyndig Mand til midlertidig åt före Skibet. Er Skipperen

ude af Stånd til, eller undlader han åt udfpre, hvad

der saaledes paaligger ham, har Konsulen åt foretage det

Fornpdne.

28

33 §.

Befälhafvare!! skall tillse, att lastning och lossning behörigen

fortskynda^ och att fartygets afresa, sedan last intagits

eller lossats, icke fördröjes. Under resa må han icke

utan nödtvång afvika från vanlig väg eller göra uppehåll,

der det icke sker för att bispringa menniskor, som äro

stadda i nöd; allenast för bergande af annat fartyg eller af

gods må uppehåll icke göras, der icke bergningen kan utföras

utan äfventyr för fartyget och utan märkligt men för

redare eller annan, hvars rätt och bästa det tillhör befälhafvaren

att bevaka.

34 §.

Befälhafvare!! skall under resa göra hvad i hans magt

står för att hålla fartyget i sjövärdigt skick. Har fartyget

grundstött eller har eljest någon händelse inträffat, deraf skada

kan antagas hafva uppstått, åligge befälhafvaren att, så

snart fartyget anländt till ort, der undersökning kan ega

rum, föranstalta sådan.

35 §.

Befälhafvaren åligge att göra sig noga underrättad om

de skeppsfarten rörande påbud och föreskrifter, som äro

gällande å de orter, hvilka han under resan skall anlöpa.

I händelse af krig bör han söka upplysning om hvad han

till fartygets och lastens säkerhet liar att iakttaga.

36 §.

Befälhafvaren vare pligtig att till sådant antal och mot

den betalning, som af Konungen fastställes, till bestämmelseorten

eller annan hamn, som fartyget under resan skall anlöpa,

medtaga svenskt sjöfolk, hvars hemsändande det åligger

konsulerna att besörja. Samma förbindelse ege ock

29

§ 33.

Skipperen liar åt sarge for, åt Lastning og Lögning

behprig paaskyndes, og åt Skibets Afreise derefter ikke forhales.

Under Reisen man han ikke liden Nodvendighed afvige

fra rette Vei eller paa anden Maade gjore Ophold,

naar det ikke sker for åt komme Mennesker i Havsn0d til

Hja;lp. For åt bjerge andel Skib eller Gods man intet Ophold

gjores, naar Bjergningen ikke kan Ande Sted liden

Risiko for Skibet og liden vsesentlig Ulempe for Rederen eller

Andre, hvis Interesser det er Skipperens Pligt åt varetage.

§ 34.

Skipperen har under Reisen åt gjpre, hvad der staar i

hans Magt for åt holde Skibet i spdygtig Stånd. Har Skibet

grundstöd!, eller hvis ellers nogen Begivenhed er indtruffet,

hvoraf Skade kan antages åt vmre opstaaet, paaligger det

Skipperen åt foranstalte Undersogelse paa f0rste Sted, hvor

saadan kan foretages.

§ 35.

Det paaligger Skipperen åt gjpre sig noie bekjendt med

de Skibsfarten vedrprende Paabud og Forskrifter, der ere

åt iagttage paa de Steder, som han paa Reisen skal anlebe.

Ligesaa b0r han i Krigstilfselde skaffe sig Underretning om,

hvad der til Skibs og Ladnings Sikkerhed er åt iagttage.

§ 36.

I saadant Antal og mod saadan Betaling, som af Kongen

fastsmttes, er Skipperen pligtig, til Bestemmelsestedet

eller anden Havn, som Skibet under Reisen skal anlpbe, åt

medtage danske (norske) Sofolk, hvis Hjemsendelse det paaligger

Konsulen åt besprge. (norsk: Samme Förpligtelse

30

rum i afseende å norskt sjöfolk, så länge en motsvarande

bestämmelse är gällande i Norge.

Sjöfolk, som sålunda hemsändes, vare pligtigt att i afseende

å ordning ocli skick om bord iakttaga allt, hvad besättningen

åligger, samt att, der det finnes nödvändigt, biträda

vid skeppsarbetet.

37 §.

Å alla fartyg med undantag af fiskefartyg skall, när de

afgå till andra orter utom riket, än de vid Östersjön belägna

samt orter i Danmark och Norge på denna sidan om

Skagens fyr och Lindesnäs, föras skeppsdagbok; å ångfartyg

skall dessutom, såsom bihang till skeppsdagboken,

föras särskild maskindagbok.

Dagboken, som upprättas efter ett af Konungen faststäldt

formulär, tillhandahålles af sjömanshuset i afgångsorten.

38 §.

Skeppsdagboken föres af befälhafvare!! eller under hans

tillsyn och ansvar af styrmannen; maskindagboken föres,

likaledes under befälhafvarens tillsyn och ansvar, af maskinisten.

Anteckningarne i dagboken skola göras efter tidsföljden,

i hamn för hvarje dygn och till sjös för hvarje vakt;

31

paahviler ham med Hensyn til svenske S0folk, forsaavidt. en

tilsvarende Regel gjaslder efter svensk S0lov overfor norske

S0folk.)

Saaledes hjemsendte S0folk ere i Henseende til Skik 0g

Orden ombord pligtige åt iagttage, hvad der paaligger Mandskabet,

og derhos, naar N0dvendighed krasver det, efter

Evne åt yde Bistånd ved Skibsarbeidet.

§ 37.

Paa ethvert Skib, der gaar i ndenrigsk Fart (dansk:

i udenrigsk Fart Vest for Linien Texelen—Lindesnees og 0st

for Riigenwalde—Kalmar), skal fores en Skibsdagbog (Journal)

og paa Dampskibe derhos som Tillägg til denne en särskilt

Maskindagbog. Nsermere Regler om disse Bogers Indretning

og Autorisation fastssettes af Kongen. Dagbogen

skal ved Skibets Udklarering fra indenlandsk Havn forevises

Toldopsynet, der nden Betaling giver Bogen Paategning

om Förevisningen.

Dansk text.

Skibsdagbog krasves dog

ikke for Skibe, som kun gaa

paa Fiskefangst, i Nord- og

0sters0en udenfor de nsevnte

Linier, og ei heller for de

paa Fasr0erne hjemmeh0rende

Skibe, der ikkun fare imellem

selve 0erne.

§ 38.

Skibsdagbogen f0res af Skipperen eller under hans Tilsyn

og Medansvar af Styrmanden; Maskindagbogen under

Skipperens Tilsyn og Medansvar af Maskinmesteren. De

fores efter Tidsfolgen, i Havn for hvert. D0gn, i S0en for

hver Vagt. Hvad der passerer paa den enkelte Vagt, kan

32

livad under en vakt förekommer må tills vidare upptecknas

å en kladd, men det jantecknade skall inom dygnets utgång

införas i dagboken.

Dagboken skall föras med ordning och tydlighet; hvad deri

blifvit infördt må icke utplånas, öfverstrykas eller på annat

sätt göras oläsligt, utan bör, i händelse origtig anteckningskett,

rättelse införas å vederbörligt ställe i dagboken.

39 §.

I skeppsdagboken böra noggranna uppgifter införas om

allt, som under resan förefaller och hvarom kännedom kan

vara till nytta för redare, lastegare, försäkringsgifvare eller

annan, hvars rätt kan vara beroende af resans utgång. Deri

bör sålunda antecknas:

1. när besättningen inträder i tjenst och derifrån afgår;

när proviant och vatten tages om bord; när lastning

eller lossning börjar och slutar eller arbetet afbrytes samt

huru mycket för hvarje dag inlastas eller lossas; när barlast

intages, dennas beskaffenhet och vigt samt det sätt, på

hvilket den är anbragt; om och i hvilken utsträckningfrämmande

arbetsbiträde användes; fartygets djupgående för

och akter, då det lemnar hamn, så ock i allmänhet det skick,

hvari fartyget och dess redskap befinnas, samt lastens beskaffenhet

och tillstånd äfvensom, när däcklast intages, dennas

mängd och höjd; kompassernas justering och dervid

befunna devotion; tiden, när fartyget afgår från och ankommer

till eller förflyttas inom hamn; vind och väderlek,

barometerstånd, ström, kurs, fart, segelföring och tillryggalagd

väglängd; lödningar, pejlingar och observationer samt

de för hvarje dygn gjorda ortbestämningar; när och hvar

lots tages om bord och lemnar fartyget; huru ofta pumpning

eger rum, huru länge hvarje gång dermed fortsättes och

hvilken arbetsstyrka dervid användes samt hvilken vattenhöjd

iakttages vid pumparne;

33

forelpbig optegnes paa en Klädde, men skal indf0res senest

inden Etmaalets Ende.

Bogen bor fores ordentligt og tydelig! Hvad engang

er indfort, maa ikke raderes, overstryges eller paa anden

Maade gjores ulseseligt; bliver Rettelse nodvendig, bor den

tilfoies som Anmärkning.

§ 39.

I Skibsdagbogen b0r noiagtig optegnes enhver under

Reisen indtrmffende Begivenhed og Omstasndighed, bvorom

Kundskab kan vare til Nytte for Redere, Ladningseiere,

Forsikringsgivere eller Andre, der bave Interesse i Reisen.

Der bliver saaledes åt gj0re Bemserkning om, naar

Mandskabets Tjeneste begynder og ender, naar Proviant og

Vand tages ombord, naar Indladning eller Udlosning begynder,

afbrydes og fuldendes, saa og om hvad der hver Dag

indlades eller udlosses, om Indtagelse af Ballast, dens Vrngt,

Beskaffenhed og Maaden, hvorpaa den er sikret, om hvorvidt

fremmed Arbeidshjmlp benyttes, om Skibets Dybgaaende

for og agter og dets Tilstand for0vrigt, naar det forlader

Havn, om Lastens Beskaffenhed og Tilstand samt, hvis

Dmkslast fpres, tillige dennes Mängde og Höide, om Kompassernes

Regulering og Deviationen, om Tiden for Skibets

Afgång fra, Ankomst til og Flytning i Havn, om Vind,

Veir, Barometers tand, Ström, Kurs, Fart, Seilforing, tilbagelagt

Distance, Lodkast, Peilinger og Observationer, om naar

og hvar Lods kom ombord og gik fraborde, om Pumpning,

hvorofte den Under Sted, hvorlaenge hver Gång og med

hvilken Styrke, samt om Vandhoiden i Pumperne.

Bestikket indf0res for hvert Etmaal.

Naar Skibsraad holdes, blive saavel de afgivne Meninger

som Skipperens Beslutning åt indfore i Dagbogen og

Tilfprselen åt underskrive af de Raadslaaende. Fremdeles

3

34

2. när skeppsled kalles, de dervid yttrade meningar

och de beslut, befälhafvaren fattar; börande de, livilka med

befälhafvaren deltagit i skeppsrådet, med sin underskrift

bestyrka anteckningens rigtighet;

3. när någon af besättningen insjuknar, dör eller rymmer;

när någon begår brott eller gör sig skyldig till fel

eller försummelse i tjensten, samt hvad vid förhör, som med

anledning deraf hålles, förekommer;

4. när ofall träffar fartyg eller last, under angifvande

tillika af anledningen till olyckan, dermed sammanhängande

omständigheter samt den åtgärd, som vidtages.

I maskindagboken skall uppgifvas fartygets kolförråd

vid afgång från hamn, kolförbrukningen för hvarje dygn

samt i öfrigt allt, som rör maskinens gång och skötsel.

40 §.

Varder dagbok under resa fullskrifven eller af annan

anledning icke användbar, åligge befälhafvaren att, om fartyget

befinner sig i svensk hamn, anmäla sig hos ombudsmannen

vid dervarande eller närmaste sjömanshus till erhållande

af ny dagbok; är fartyget å utrikes ort, skall befälhafvaren

i öfverensstämmelse med det faststälda formuläret

upprätta ny dagbok, hvilken vid fartygets ankomst

till hamn, der svensk konsul finnes, bör för denne företes

och af honom genomdragas samt förses med hans embetssigill

jemte intyg om sidornas antal. När ny dagbok

sålunda utfärdas eller för konsul uppvisas, skall befälhafvaren

tillika förete den förra dagboken; och meddele vederbörande

sjömanshusombudsman eller konsul omedelbart efter

den deri sist införda uppgift intj^g derom, att dagboken

blifvit uppvisad och att ny sådan blifvit för fartyget utfärdad.

Kan befälhafvaren icke förete den förra dagboken,

skall anledningen uppgifvas och anteckning derom ske i den

nya dagboken.

35

bliver det i Dagbogen åt bemserke, naar Nogen af Mandskabet

bliver syg, flor, ro in in er eller gj0r sig skyldig i Forbrydelse

eller Disciplinserforseelse, jfr. § 49 og § 103.

Säfligt bliver der i Dagbogen åt indfore noiagtig Oplysning

om etbvert Uheld, der maatte tilstode Skib eller Ledning,

med Angivelse af Foranledningen, de nsermere Omstsendigheder

og de trufne Foranstaltninger.

I Maskindagbogen indfores Skibets Kulforraad ved Afgång

fra Havn, Knlforbrnget for bvert D0gn og iovrigt alt,

som vedrorer Maskinen, dens Gång og Pasning.

§ 40.

Naar Skibsdagbogen er udskreven eller af anden Grund

ikke lscngere kan bruges, bar Skipperen åt sorge for ny

Bog og for dennes Autorisation. I den gamle skal da annuerkes,

åt ny Bog er bleven autoriseret og naar dette er

skeet. Kan den seldre Skibsdagbog ikke bringes tilstede, skal

Grunden dertil oplyses og anfores i den nye.

Dansk text.

Naar saaledes en sel dre

Skibsdagbog skal ombyttes

med en ny, bar vedlcommende

Embedsmand åt undersoge,

om den er ordentlig fprt, Dag

for Dag, og i modsat Fald åt

foranledige Skipperen tiltalt.

Ligeledes skal Dagbogen inden

meste Dags Udgang indleveres

til saadan Underspgelse,

bver Gång Skibet faar

36

41 §.

Dagbok, som icke vidare må för anteckning användas,

skall, så snart ske kan, inlemnas till sjömanshuset i fartygets

hemort att der förvaras och hållas vederbörande sakegare

till hända.

42 §.

Inträffar å lastnings- eller lossningsort eller under

resa någon händelse, som vållar betydligare skada å fartyg

37

Dansk text.

en ny Forer, naar der tilstoder

Skibet en Ulykke, i Anledning

af hvilken Soforklaring

skal optages (§ 42), og

Skipperen anlober en dansk

Havn eller en fremmed Havn,

hvor dansk Konsul er ansat,

samt naar Mandskabet afmpnstres

eller Skibet kommer

tilbage til en dansk Havn

og der losser sin badning eller

den stprste Del deraf. I

Dagbogen gj eros Bemeerkning

om, hvornaar Indleveringen

er skeet og om den stedfundne

Underspgelse.

For Dampskibe, der gaa i

regelmasssig Fart mellem danske

og fremmede Havne, kan

ved kongelig Anordning fastssettes

Lempelser med Hensyn

til Eftersynet.

§ 41.

Enhver, som paaviser en retlig Interesse, kan forlange

Adgang til åt blive bekjendt med Skibsdagbogens Indhold.

Den bor, naar den er udskreven, opbevares mindst to Aar

efter Reisens Slutning og, hvis der for Retten er reist Sag

vedrorende Reisen, indtii Sägens endelige Udgang.

§ 42.

Iudtrgeffer paa Dåde- eller Lossested eller under Reisen

nogen Begivenhed, som medfprer Tab af Skib eller Badning

38

eller last eller som skäligen kan antagas kafva sådan skada

till följd, eller har genom olyckshändelse någon om bord

ljutit döden, eller har till följd af sammanstötning med annat

fartyg å detta timat sådan skada eller olycka, som nyss är

sagd, skall befälhafvaren, så snart ske kan, afgifva sjöförklaring

angående händelsen.

Inom riket afgifves sjöförklaring inför sjönämnden; och

åligge befälhafvaren att före utgången af nästa dag, efter

det olyckan inträffade eller skadan upptäcktes, om fartyget

då låg i hamn, der sjöförklaring kunde ega rum, men eljest

efter det fartyget anländt till sådan hamn, hos nämndens ordförande

skriftligen anmäla sig till förklarings afgifvande. När

anmälan sker, ingifve befälhafvaren en fullständig afskrift af

allt, hvad angående händelsen antecknats i dagboken, eller,

der dagbok icke förts å fartyget eller gått förlorad, en

skriftlig framställning af den timade olyckan; uppgifve ock

hela besättningen och de personer, hvilka antagas kunna

lemna upplysning i saken, äfvensom, såvidt ske kan, de personer,

saken kan angå, eller deras ombud.

Å utrikes ort afgifves sjöförklaring inför den myndighet,

som för sådan förklarings upptagande derstädes är behörig,

eller ock inför svensk konsul, der förklaringen kan med laga

verkan inför honom afläggas; åliggande det befälhafvaren

ej mindre att för konsuln uppvisa dagboken och taga hans

intyg om uppvisandet, som i 40 § sägs, än äfven att, der

förklaringen aflägges inför ortens myndighet, om tiden för

dess afläggande förut underrätta konsuln.

39

eller Skade af st0rre Betjening paa nogen af disse Gjenstande,

eller som med Grund kan formodes åt have saadan

Skade tilf0lge, saa og naar nogen af de Ombordvmrende

ved Ulykkestilfselde er omkommen, eller naar ved Sammenst0d

Skade eller Ulykke af den anforte Beskaffenhed er

tilfoiet andet Skib, skal Skipperen afgive Spforklaring.

Her i Rigel bar lian, inden Udlpbet af meste Dag efteråt

Ulykken fandt Sted eller opdagedes, atgj0re Anmeldelse til Stedets

Dommer, i Kjobenhavn til S0- og Handelsretten (norsk: Anmeldelse

til Rettens Formand); er Begivenheden indtruflfet paa

Spen, regnes Fristen fra Skibets Ankomst til Red eller Havn.

Ved Anmeldelsen skal indleveres en ordret Udskrift af,

hvad der om det Forefaldne er tilfprt Skibsdagbogen, eller,

hvis en saadan ikke er fprt eller den er gaaet tabt, en

skriftlig Fremstilling af Begivenheden og derhos en Fortegnelse

over Skibets Mandskab og andre Personer, der antages

åt kunne give Oplysning i Sägen, samt om muligt en

Angivelse af de i Sägen interesserede Personer eller deres

Befuldmsegtigede. Retten (norsk: Rettens Formand) berammer

derefter Retsmpde til Optagelse af Spforklaring eller Spforhor

og foretager det videre Fornpdne i den Anledning. Skipperen

har til Retsmpdet åt medbringe Skibsdagbogen.

Udenfor Riget har Skipperen snarest muligt åt afgive

Spforklaring for den Ret, 0vrighed, Notarms eller anden

Myndighed, under hvem saadanne Forretninger henhore.

Dansk text.

Norsk text.

Er der paa Stedet dansk

Konsul, skal der gives ham

Underretning, for åt han kan

vsere tilstede i Retten og paase,

åt Spforklaringen bliver saa

fuldstamdig og paalidelig som

muligt. Om det Foretagne indsender

Konsulen Beretning til

Er der paa Stedet norsk

Konsul, som kan modtage edelig

Spforklaring, afgives den

for ham; i ethvert Tilfmlde

skal Konsulen betimelig varsles

til Forretningen, og Skibsdagbogen

skal altid forevises

for ham og af ham paategnes.

40

43 §.

Har fartyget genom inträffad olyckshändelse under resa

lidit skada, som föranleder betydligare reparation eller längre

uppehåll, åligge befälhafvare!! att anordna besigtning af

fartyget. Besigtningsmännen skola ej mindre uppskatta den

genom olyckshändelsen uppkomna skada och värdet af fartyget

i skadadt skick, än äfven afgifva yttrande angående

de åtgärder, som för skadans botande böra vidtagas, samt

beräkna derför nödig kostnad. Sedan reparation afslutats,

bör genom ny besigtning utrönas, huruvida fartyget är i det

skick, att den tilltänkta resan kan företagas.

Har lasten under resa lidit betydligare skada genom

sjö°lycka, bård! väder eller annan orsak, eller förekommer

anledning, att lasten är i sådant tillstånd, att särskild åtgärd

för dess bevarande erfordras, eller är på grund af

skada å fartyget lossning nödvändig, skall befälhafvaren anordna

besigtning. af lasten. Finnes lasten vara skadad, skola

besigtningsmännen utlåta sig angående den orsak, som kan

antagas hafva vållat skadan, samt föreslå de åtgärder, som

böra vidtagas.

Besigtningsmän förordnas af den myndighet, som efter

ortens lag eller sed är behörig; bär i riket meddelas sådant

förordnande af magistrat eller, der fartyget finnes

å ort på landet, af kronofogden. Finnes fartyget å ort,

der enligt gällande sed besigtningsmän icke af offentlig

myndighet förordnas, inhemte befälhafvaren yttrande af sakkunnige

män.

41

Dansk text.

Justitsministeren, der forsaavidt

dertil findes Anledning

kan forordne yderligere Undersegelse

her i Riget.

§ 43.

Naar Skibet ved Ulykkeshsendelse paa Reisen har lidt

en Skade, som nodvendiggjör betydeligere Reparation eller

lsengere Ophold, paaligger det Skipperen åt lade afholde

lovlig Skj0nsforretning. Skjpnsmsendene skulle besigtige og

vurdere den ved Uheldet forvoldte Skade, afgive Skj en over,

hvad der bor foretages for åt ndbedre den, taxere, hvad

dette vil koste, samt ansastte Skibets Vserdi i beskadiget

Tilstand. Efter endt Reparation bör det ved ny Besigtigelse

afgjeres, om Skibet er i den Tilstand, åt det kan udfore den

forehavende Reise.

Har Ladningen under Reisen lidt betydeligere Skade ved

Soulykke, haardt Veir eller deslige, eller findes der Grund

til åt antage, åt den er i saadan Tilstand, åt Lösning eller

anden Föranstaltning til dens Bevaring er npdvendig, eller

maa Lösning ske for Skibets Skyld, skal Skipperen lade afholde

lovlig Besigtigelse og Skjonsforretning. Findes Lasten

åt vsere beskadiget, skulle Mmndene udtale sig om de Aarsager,

som kunne antages åt have foranlediget Skaden, og

om hvad der rettest bor foretages.

Skjonsmsendene beskikkes efter den paa hvert Sted

gjseldende Lov eller Smdvane; hvor saadan Beskikkelse ssedvansmsessig

ikke bruges, bör Skipperen erhverve Erklgeringer

af Sagkyndige.

42

44 §.

Förekommer anledning, att gods under resa tagit skada,

bör befälhafvare!!, der det kan antagas, att skadan må förmenas

vara vållad genom felaktig stufning, garnering eller

skalkning af luckorna eller genom annat dylikt fel, tillkalla

besigtningsman att närvara vid luckornas öppnande och

godsets islossning; förr än godset till lastemottagaren utlemnas,

bör befälhafvaren låta detsamma besigtigas af tillkallade

besigtningsmän.

45 §.

Råkar fartyg i sjönöd, vare befälhafvaren pligtig att göra

allt hvad i hans magt står för dess bevarande och må

icke öfvergifva det, så länge hopp om dess räddning

finnes. År räddning omöjlig och faran så hotande, att han

nödgas öfvergifva fartyget, åligge honom att i synnerhet sörja

för dagbokens och skeppshandlingarnes bevarande äfvensom

att draga försorg om bergning af fartyg och gods och dertill

söka anskaffa nödigt biträde.

Eger bergning rum, har befälhafvaren att leda bergningsarbetet,

der icke sådant genom ortens lag är honom

förbjudet eller genom aftal om bergningen förhindras. Öfver

allt, som bergås, så ock öfver antalet af manskap, som vid

bergningen och vid godsets forsling till upplagsställe medverkar,

samt det dervid utförda arbete före befälhafvaren,

sjelf eller genom styrmannen, noggranna anteckningar; vare

ock skyldig granska och genom sin påskrift till rigtigheten

bestyrka alla för bergningen afgifna kostnadsräkningar.

Befälhafvaren läte, så snart ske kan, anordna besigtning,

som i 43 § föreskrifves, af det förolyckade fartyget och af det

bergade godset och sörje för, att detta sättes under lämplig vård.

43

§ 44.

Hvor der kan opstaa Sp0rgsmaal om, åt Skade er foranlediget

af Mangler ved Stuvningen, Garneringen, Lugernes

Förkalkning eller deslige, bpr Besigtigelsesmamd vrnre

tilstede ved Lugernes Aabning og Lösningen. Findes der

Grund til åt befrygte, åt Gods under Reisen har taget

Skade, bor Skipperen lade afholde Besigtigelsesforretning,

forend Godset udleveres til Modtageren.

§ 45.

Kommer Skibet i Havsnpd, er Skipperen pligtig åt gjore

alt hvad der staar i hans Magt for dets Bevaring og raaa

ikke forlade det, saalsenge der kan vsere Haab om dets Redning.

Er Redning umulig og Faren saa truende, åt han

npdsages til åt forlade Skibet, paaligger det barn i Sserdeleshed

åt sprge for åt bringe Skibsdagbogen og Skibspapirerne

i Sikkerhed; han bor derhos drage Omsorg for Bjergning af

Skib og Gods og dertil s0ge åt skaffe förnöden Bistånd.

Finder Bjergning Sted, har Skipperen åt lede Bjergningsarbeidet,

medmindre Stedets Lovgivning eller sandig

Bjergningskontrakt derför maatte vane til Hinder. O ver

hvad der bjerges, saa og over Antallet af de Personer, som

medvirke til Bjergningen og det Bjergedes Transport til Oplagsstedet,

skal Skipperen selv eller ved Styrmanden gjdre

n0iagtige Optegnelser; ligesaa har han saavidt muligt åt

prpve og med sin Paategning åt bekrtefte Rigtigheden af

de i Anledning af Bjergning, Transport og Bevaring fremkommende

Regninger.

Over det forulykkede Skib saavelsom over det bjergede

Gods, for hvis Bevaring han bpr sorge paa bedste Maade,

har Skipperen saa snart som muligt åt foranstalte lovlig

Besigtigelse.

44

46 §.

Befälhafvare!! skall behandla sina underordnade så, som

en god husfader anstår, och vid anordnande af det arbete,

som erfordras, såvidt ske kan, taga hänsyn till en hvars ställning

i tjensten; kroppslig aga må han ej tilldela någon, som

fylt aderton år.

Befälhafvaren läte sig angeläget vara, att bön och gudstjenst

om bord icke försummas; å söndagar eller andra här

i riket brukliga helgdagar må han icke ålägga besättningen

annat arbete, än sådant som tarfvas för fartygets vanliga

rengöring, seglens torkning, erforderlig båttjenst, kostens

tillredning och nödiga anstalter för fartygets säkerhet, eller

som eljest icke kan tåla uppskof.

47 §.

Befälhafvaren skall tillse, att besättningen erhåller god

och tillräcklig kost i enlighet med den för besättningar å

svenska handelsfartyg faststälda spisordning. Finner befälhafvaren

under resa nödvändigt att nedsätta kosten, ege han

rätt dertill; dock skall besättningen derför undfå skälig ersättning,

hvilken i händelse af tvist bestämmes af skiljemän.

48 §.

Dör sjöman, under det han är i tjenst, besörje befälhafvaren

om hans begrafning, så ock om uppteckning af

hans å fartyget befintliga qvarlåtenskap. Inträffar dödsfallet

å utrikes ort, bör befälhafvaren, der qvarlåtenskapen icke

utan skada eller olägenhet kan behållas om bord, antingen

öfverlemna den till närmaste svenske konsul eller på lämpligt

sätt låta försälja densamma; för hvilket han efter återkomsten

till svensk hamn har att afgifva redovisning inför

ombudsmannen vid sjömanshuset i fartygets hemort.

45

§ 46.

Skipperen skal behandle sine Underordnede paa sommelig

Maade og ved Anordning af Arbeidet saavidt muligt

tage Hensyn til enbvers Stilling ombord. Legemlig Revselse

maa han ikke tildele Nogen, der har fyldt 18 Aar.

Skipperen bor lade sig det vaere magtpaaliggende, åt

Bön og Gudstjeneste ombord ikke forsömmes, og åt Arbeide

udover hvad der fordres til Skibets seedvanlige Renholdelse,

Seiltorring, förnöden Baadtjeneste, Kostens Tilberedning og

nodvendige Sikkerhedsforanstaltninger ikke paalsegges Mandskabet

paa Söndage eller andre i Hjemlandet anordnede

Helligdage, forsaavidt saadant Arbeide kan opstettes.

§ 47.

Skipperen skal paase, åt Mandskabet erholder god og

tilstraekkelig Kost, og han har i den Henseende åt underkaste

sig det Reglement, som af Kongen udfmrdiges. Finder

han det under Reisen nödvendigt åt mindske Kosten,

har Mandskabet Krav paa billig Erstatning, der i Tilfselde

af Tvist bestemmes ved Skjon.

§ 48.

Dör nogen af Mandskabet, skal Skipperen drage Omsorg

for hans Begravelse. Han bör derhos vidnesfast lade

optage Fortegnelse over Alt, hvad den Afdöde har efterladt

ombord; dette kan han, naar Dödsfaldet indtraaffer udenfor

Riget, aflevere til Konsulen eller sselge, hvis han ikke uden

Ulempe kan beholde det ombord.

46

49 §.

Begår någon af besättningen, när fartyget icke befinner

sig i svensk hamn, brott af den art, att svårare straff än

fängelse derå kan följa, skall befälhafvaren, der icke brottet

af ortens myndighet beifras, i närvaro af två de bäste männen

om bord hålla förhör med den brottslige och dervid jemväl

söka erhålla all den upplysning angående brottet, som af besättningen

eller af andra personer kan lemnas. Hvad vid

förhöret förekommer, skall skriftligen upptecknas och det antecknade,

sedan det blifvit för de närvarande uppläst, till

rigtigheten bestyrkas genom deras underskrift. Föres dagbok

om bord, skall anteckningen ske i denna.

Befälhafvaren skall tillse, att den brottslige icke lemnar

fartyget, och ege för sådant ändamål, der det pröfvas nödigt,

hålla honom i fängsligt förvar om bord, till dess han

kan till konsul eller till polismyndighet här i riket öfverlemnas;

befälhafvaren vare dock ansvarig, att den brottslige

ej behandlas strängare, än nödigt är.

50 §.

I förhållande till tredje man ege befälhafvaren i denna

sin egenskap, när fartyget befinner sig utom hemorten, för

redarens räkning sluta aftal och ingå förbindelser angående

allt sådant, som afser resans utförande, såsom fartygets utrustning,

proviantering och underhåll, äfvensom att bortfrakta

fartyget och att å redarens vägnar kära i mål, som angå

fartyget.

47

§ 49.

Gj er nogen af Skibsmandskabet sig skyldig i en Forbrydelse,

som er Gjenstand for offentlig Paatale (norsk:

for ubetinget offentlig Paatale) og Skibet ikke er i dansk

(norsk) Havn, skal Skipperen snarest muligt optage en forelobig

Förklaring saavel af den Skyldige som af Mandskabet

eller Andre, som derom kunne give Oplysning. Er Forbrydelsen

begaaet paa fremmed Territorium, skal saadan Förklaring

dog kun optages, hvis Forbrydelsen ikke forf0lges af

Stedets Myndigheder. Förklaringen indfores i Dagbogen

eller optegnes skriftlig'', hvis Dagbog ikke föres, under Iagttagelse

af de i § 103 foreskrevne Former.

Skipperen har saavidt muligt åt sikre sig den Skyldiges

Tilstedeblivelse og kan i saadan Hensigt om förnöden! indespserre

barn eller anvende andre Midler, men er ansvarlig

for, åt han ikke behandles stramgere, end 0iemedet krtever.

Hvis Forbrydelsen begaaes i udenlandsk Havn, hvor der

er dansk (norsk) Konsul, eller naar Skibet, efteråt Forbrydelsen

er begaaet, anl0ber saadan Havn, skal Skipperen snarest muligt

gjore Anmeldelse til Konsulen om den begaaede Forbrydelse

og tilstille ham en bekrmftet Gjenpart af den optagne

Förklaring. Konsulen undersoger da Sägen og bestemmerhvad

der videre skal foretages. Naar Henvendelse til Konsul i

udenlandsk Havn ikke har fundet Sted, bor Skipperen snarest

muligt efter Hjemkomsten gjore Anmeldelse for 0vrigheden.

§ 50.

I Forhold til Trediemand er Skipperen i denne sin

Egenskap naar Skibet befinder sig udenfor Hjemstedet, berettiget

til for Rederens Regning åt afslutte alle Retshandler,

der angaa Foranstaltninger, som sigte til Reisens Udfprelse,

saasom Skibets Udrustning, Proviantering og Vedligeholdelse,

saa og til åt bortfragte Skibet samt til paa Rederens Vegne

åt optrtede som Sagsoger i Skibets Anliggender.

48

Erfordras penningar för ändamål, som nyss är sagdt, ege

befälhafvaren anskaffa nödiga medel genom lån eller genom

försäljning., af redarens gods eller af lasten. Har lån upptagits

eller gods blifvit såldt, oaktadt befälhafvaren icke saknat

nödiga medel, vare det utan verkan till förringande af

långifvares eller köpares rätt, der lånet upptagits eller försäljningen

skett under sådana omständigheter, att långifvaren

eller köparen må antagas hafva handlat i god tro.

I fartygets hemort ege befälhafvaren icke utan särskilt

bemyndigande ingå aftal för redarens räkning, dock med

undantag af besättningens förhyrande.

51 §.

Utan redarens samtycke må befälhafvaren icke försälja

fartyget, der det icke efter vederbörlig besigtning blifvit

förklaradt icke vara iståndsättligt. Försäljningen bör ske genom

offentlig auktion.

52 §.

Har redaren gjort särskild inskränkning i den befogenhet,

som tillkommer befälhafvaren i denna hans egenskap,

må sådan inskränkning icke åberopas mot tredje man, som

i god tro inlåtit sig med befälhafvaren.

53 §.

Befälhafvaren skall under resans fortgång gifva redaren

underrättelse om fartygets tillstånd, resans förlopp, derunder

slutna aftal och ingångna förbindelser, samt angående allt,

hvarom kännedom eljest kan vara till nytta för redaren. När

åtgärder af vigt påkallas, bör han, der omständigheterna det

medgifva, inhemta föreskrift af redaren sjelf eller det ombud,

denne anvisat. Erfordras penningar för fartygets behof

och kan icke redarens föreskrift afvaktas, åligge befälhafvaren

att till medlens anskaffande anlita den utväg, som

för redaren är förenad med minsta uppoffring; ej må han

utan i yttersta nödfall föryttra något af lasten.

49

Udkreevcs der Penge til noget 0iemed, som her nsevnt,

er Skipperen berettiget til åt optage Laan eller til åt sselge

af Rederens Gods eller endog af Ladningen. Åt han ikke

har manglet de fornodne Midler, har ingen Indflydelse paa

Laangivers eller Kjobers Ret, naar denne efter Örnsten dighederne

maa antages åt have handiet i god Tro.

Paa Skibets Hjemsted kan Skipperen ikke nden sirlig

Bemyndigelse indgaa Retshandler, der forpligte Rederen,

naar undtages, åt han kan hyre Mandskab.

§ 51.

liden Rederens Samtykke kan Skipperen ikke saalge

Skibet, naar det ikke efter lovlig Besigtigelse, jfr. § 43, er

bleven erklseret for uistandssetteligt. Salget bpr ske ved

offentlig Auktion.

§ 52.

Åt Rederen har gjort sirlig Indskraenkning i den Skipperen

ifplge hans Stilling tilkommende almindelige Fuldmagt,

kan ikke paaberaabes mod Trediemand, naar denne har veeret

i god Tro.

§ 53.

Skipperen skal stadig give Rederen Underretning om

Skibets Tilstand, Reisens Fremgang, afsluttede Retshandler

og overhovedet om enhver Begivenhed, som kan vaere af Interesse

for Rederen. I alle vigtige Tilfmlde bor han, forsaavidt

Omstaendighederne tilläde det, indhente Ordre fra Rederen

selv eller den, til hvem denne har henvist ham.

Kraeves der Penge til Skibets Behov, og Rederens Ordre

ikke kan afventes, skal Skipperen spge dem tilveiebragt

paa den for Rederen billigste Maade; kun i yderste Npdsfald

maa han smlge af Ladningseierens Gods.

4

50

54 §.

Befälhafvare:!! skall under resan hafva noggrann vård om

lasten samt i öfrigt iakttaga lastegarens rätt och bästa.

Utan särskildt bemyndigande ege befälhafvaren för lastegarens

räkning ingå förbindelser angående allt sådant, som

afser lastens bevarande eller vidare fortskaffande, så ock å

hans vägnar kära i mål, som angå lasten. Uppstår behof

af penningar för ändamål, som nyss är sagdt, ege han anskaffa

nödiga medel genom lån eller genom att sälja af

lasten.

För de förbindelser, befälhafvaren sålunda ingår för lastegarens

räkning, häfte denne allenast med det inlastade godset.

55 §.

Finnes last vid derå jemlikt 43 § anstäld besigtning

vara i det tillstånd, att den icke utan fara för förskämning

kan förvaras, ege befälhafvaren försälja lasten; bar fartyget

förolyckats eller förklarats icke vara iståndsättligt, må, ändock

att godset utan skada kan förvaras, försäljning eg a

rum, der vid besigtning utrönes, att kostnaden för godsets

förvarande skulle blifva alltför hög i förhållande till dess

värde. Försäljning bör, så vida ske kan, ega rum genom

offentlig auktion.

56 §.

Har lastegare gjort särskild inskränkning i den befogenhet,

som tillkommer befälhafvaren i kraft af hans uppdrag,

må sådan inskränkning icke åberopas mot tredje man, som

i god tro inlåtit sig med befälhafvaren.

51

§ 54.

Skipperen skal under Reisen drage Omsorg for Ladningen

og i det Hele varetage Ladningseierens Interesse.

Han er liden sirlig Fuldmagt berettiget til for Ladningseierens

Regning åt indgaa Forpligtelser angaaende Foranstaltninger,

der sigte til Ladningens Bevaring eller Viderebefordring,

saa og til paa Ladningseierens Vegne åt optrsede

som Sagsoger i S0gsmaal, som angaa Ladningen.

Bliver det til Fremme af nogen saadan Föranstaltning nodvendigt

åt reise Penge, er Skipperen berettiget til for Ladningseierens

Regning åt optage Laan eller endog åt saslge

af Ladningen.

For de Forpligtelser, Skipperen saaledes indgaar for

Ladningseierens Regning, hefter denne alene med det indladede

Gods.

§ 55.

Naar det i Tilfselde, som omhandles i § 43, ved lovligt

Skjon godtgjores, åt Ladningen er i den Tilstand, åt den

ikke kan opbevares uden Fare for Bedmrvelse, er Skipperen

berettiget til åt salge den. Er Skibet forulykket eller erklasret

uistandssetteligt, kan Sälg ogsaa Ande Sted, naar

Skjonnet gaar ud paa, åt Omkostningerne ved Opbevaring

vilde blive for store i Forhold til Ladningens Värdi. Sälg

skal saavidt muligt ske ved offentlig Auktion.

§ 56.

Åt Ladningseieren har gjort sirlig Indskramkning i den

Skipperen iföl ge hans Stilling tilkommende almindelige Fuldmagt,

kan ikke paaberaabes mod Trediemand, naar denne

har vasret i god Tro.

52

57 §.

Innan befälhafvaren för lastens behof upptager lån eller

försäljer något af godset eller eljest vidtager särskild åtgärd

för lastegarens räkning, bör han, så vida ske kan, inhemta

föreskrift af lastegaren eller det ombud, denne anvisat.

Har fartyget förolyckats eller förklarats icke vara iståndsättligt,

åligge befälhafvaren, der lastegaren icke har ombud

på stället och hans föreskrift icke kan afvaktas, att, efter

omständigheterna, antingen mot den lindrigaste frakt, som kan

betingas, försända godset med annan lägenhet till bestämmelseorten

eller låta det upplägga eller ock försälja det, som i 55 §

sägs.

58 §.

Befälhafvaren svare icke för de förbindelser, han i denna

sin egenskap å redares eller lastegares vägnar ingått, der

han icke särskildt utföst sig att svara för förbindelsens uppfyllande

eller genom någon sin åtgärd eller försummelse

vållat, att den icke blifvit uppfykl.

Har befälhafvaren sjelf något förskjutit för fartygets eller

lastens behof, ege han ej mot redare eller lastegare bättre

rätt, än som skulle hafva tillkommit annan borgenär.

59 §.

Befälhafvaren vare pligtig ersätta all skada, som genom

hans fel eller försummelse tillskyndas redare, lastegare eller

annan, hvars rätt och bästa det åligger honom att bevaka;

har han i ty fall handlat efter redarens föreskrift, ege han dock

icke mot annan åberopa sådan föreskrift till sitt fredande

från ansvar. Har åtgärd vidtagits på grund af beslut, som

i skeppsråd fattats, vare befälhafvaren ändock ensam ansvarig

för åtgärden.

För skada, som någon af besättningen vållar genom fel

eller försummelse i tjensten, svare befälhafvaren, der icke

53

§ 57.

Forinden Skipperen til Ladningens Behov optager Laan

eller smlger af Godset, eller iovrigt, traeffer nogen smilig Föranstaltning

for Ladningseierens Regning, bor han saavidt

nådigt indhente Ordre af denne eller af den, til hvem han

er hemvist.

Er Slöhet forulykket eller erklseret uistandsastteligt, paaligger

det Skipperen for Ladningseierens Regning, forsaavidt

denne ikke har Fuldmmgtig paa Stedet og hans Ordre

ikke kan afventes, efter Omstmndighederne enten åt forsende

Godset til Bestemmelsesstedet paa billigste Maade eller åt

oplsegge det eller åt saelge det som i § 55 foreskrevet.

§ 58.

Skipperen hefter ikke personlig for de Forpligtelser,

som han i denne sin Egenskab indgaar paa Reders eller

Ladningseiers Vegne, naar han ikke sirlig har paataget

sig åt indestaa for Forpligtelsernes Opfyldelse eller selv er

Skyld i, åt de ikke opfyldes.

Har Skipperen af egne Midler gjort Udlasg til Bedste

for Skib eller Badning, har han ikke mod Reder eller Ladningseier

bedre Ret, end en anden Kreditor vilde have havt.

§ 59.

Skipperen er pligtig åt erstatte al Skade, som paalbres

Reder eller Ladningseier ved Feil eller Forspmmelse i Opfyldelsen

af de Pligter, der paahvile ham overfor dem, og

åt han har handiet efter Ordre fritager ham ikke for Ansvar

undtagen overfor den, som har givet Ordren. Omend

Beslutning er fattet i Skibsraad, er han selv ansvarlig for

de Foranstaltninger, der trseffes.

Ligeledes er han ansvarlig for Skade, som af Mandskabet

forvoldes ved Feil eller Forsommelse i Tjenesten,

54

antagas må, att han icke brustit i den omsorg och uppsigt,

som vederbort.

60 §.

När fartyget efter slutad resa ankommit till hemorten,

så ock eljest, när redaren det äskar, skall befälhafvaren aflägga

redovisning. Vill redaren klandra redovisning, göre

det genom stämning inom sex månader, efter det han mottog

densamma; försittes den tid, ege vidare klander ej rum,

der ej visas, att befälhafvaren handlat sviklig^ eller att räknefel

förelupit.

I redovisning skall befälhafvaren föra redaren till godo

all särskild godtgörelse, som befälhafvaren i denna sin egenskap

erhållit, der han ej fått redarens uttryckliga medgifvande

att den behålla.

61 §.

Befälhafvaren kan när som helst skiljas från sin befattning.

År han sjelf delegare i fartyget till mer än hälften,

ege domstol på medredares käromål skilja honom från befattningen,

om giltiga skäl dertill äro.

Har befälhafvaren utan att öfverskrida sin befogenhet

sjelf iklädt sig förpligtelser för fartygets eller lastens behof,

vare han ej skyldig lemna befälet förr, än säkerhet blifvit

stäld för hvad han på grund af sådan förpligtelse kan komma

att utgifva.

62 §.

Afskeda^ befälhafvare på grund af ådagalagd oduglighet

eller för fel eller försummelse i tjeu sten, ege han åtnjuta

hyra allenast för den tid, han varit i tjenst. Lag samma vare,

der befälhafvare afskedas, derför att resan inställes till

följd af krig, blokad, embargo, ut- eller införselförbud,

ishinder eller skada, som gör fartyget odugligt för resan,

55

medmindre det maa antages, åt han ikke har ladet det

mangle paa beh0rig Opmserksomhed og Tilsyn.

§ 60.

Naar Skibet efter endt Reise er kommet til Hjemstedet,

og ellers saa ofte Rederen förlänger det, er Skipperen pligtig

åt aflsegge Regnskab. Vil Rederen gjore Indsigelse mod

Regnskabet, maa .lian gjore det ved Stsevning inden 6 Maaneder

efter dets Modtagelse; oversiddes denne Frist, kan

der ikke mere reises Indsigelse, med mindre Svig eller Regnefeil

oplyses.

I Regnskabet skal Skipperen godskrive Rederiet enhver

särskilt Godtgjorelse, han som saadan har modtaget, naar

han ikke har faaet Rederiets udtrykkelige Tilladelse til åt

beholde den.

§ 61.

Skipperen kan til enhver Tid afskediges. Eier han selv

mere end Halvparten af Skibet, kan den eller de Medredere,

som en ske ham afsat, seske Rettens Afgjorelse, om der er

skjellig Grund til hans Afskedigelse.

Har Skipperen uden åt overskride sin Myndighed paataget

sig personlig Förpligtelse til Bedste for Skib eller

Badning, er han ikke pligtig åt frätande Tjenesten, forinden

Rederiet har stillet barn Sikkerhed för1 det deraf flydende

Ansvar.

§ 62.

Afskediges Skipper paa Grund af Uduelighed, Feil eller

Forsommelse i Tjenesten, tilkommer der ham kun Hyre indtil

Afskedigelsen. Det samme gjselder, naar Grunden til hans

Afskedigelse er den, åt Reisen eller dens Fortssettelse opgives

eller for lsengere Tid opsasttes förmedelst Krig, Blokade,

Embargo, Hd- eller Indforselsforbud, Ishindring eller

Skade, som gj er Skibet udygtigt til Reisen.

56

eller derför att fartyget af sådan anledning för längre tid

uppehälles i afgångshamnen eller under resa.

Förolyckas fartyget, eller varder det efter timad skada

förklaradt icke vara iståndsättligt, eller uppbringas det och

prisdömes, eller tages det af sjöröfvare, upphöre tjensteaftalet

att vara gällande .och befälhafvare! erhålle hyra till

den dag, då tjenstgöringen upphörde; dock åligge honom

att efter timad sjöolycka mot åtnjutande af skälig godtgörelse

qvarstanna å olycksstället, till dess de fartyget och

lasten rörande angelägenheter blifvit ordnade.

63 §.

Afskedas befälhafvare på grund af skada eller sjukdom,

som gör honom oförmögen att föra fartyget, erhålle han

hyra för tiden intill afskedandet. Hade han utan eget vållande

ådragit sig skadan eller sjukdomen i tjensten, vare

redaren pligtig bekosta hans sjukvård, dock icke för längre

tid efter afskedandet än fyra veckor, om han afskedas här

i riket eller å utländsk ort, der han enligt aftal skulle

lemna tjensten, men eljest åtta veckor.

64 §.

Afskedas befälhafvare utan att sådant skäl, som i 62

eller 63 § omförmäles, dertill föranleda ege han utan afkortning

tillgodonjuta den hyra, som genom tjensteaftalet

tillförsäkrats honom. Var han antagen på obestämd tid,

men hade han, när han afskedades, redan anträdt resa eller

med redarens begifvande vidtagit åtgärd för utförande af eu

sådan, ege han, utöfver hvad af hans hyra redan är förtjent,

undfå sådan för en månad, om han afskedas i hamn här i

riket eller vid Östersjön eller Nordsjön, för två månader, om

afskedandet eger rum i annan europeisk hamn, samt för tre

månader, om det sker i hamn utom Europa; dock att i

sådant hänseende de vid Medelhafvet, Svarta hafvet och

Naar Skibet forulykker, kondemneres, opbringes og prisdpmrnes

eller tages af Sorovere, ophprer Skipperens Tjenesteforhold

og dermed hans Ret til videre Hyre. Dog paaligger

det barn i Ulykkestilffelde åt forblive paa Stedet,

indtil de Skib og Ladning vedrorende Anliggender ere ordnede,

men han har da Krav paa passende Godtgjprelse i den

Tid, som hertil medgaar.

§ 63.

Afskediges Skipperen paa Grund af Sygdom eller Beskadigelse,

som gjpr ham uskikket til Forer, tilkommer der

ham ligeledes Hyre til Afskedigelsen. Er Sygdommen eller

Beskadigelsen uforskyldt paadragen i Tjenesten, er Rederiet

pligtig^ åt bekoste hans Kur og Pleie i 4 Tiger efter Afskedigelsen,

hvis denne Under Sted lier i Riget eller paa

Sted i Udlandet, hvor han i Med for af Kontrakten skulde

fratnede, men ellers i 8 Tiger.

§ 64.

Afskediges Skipperen, uden åt nogen af de i §§ 62—

63 n;evute Grunde er tilstede, har han Krav paa den hele

ham tilsagte Hyre. Var han antagen paa ubestemt Tid og

han paa den Tid, han afskedigedes, havde tiltraadt en Reise

eller med Rederiets Samtykke truffet Foranstaltninger til

Udforelse af en saadan, har han hunden Hyre for den Tid,

han har vseret i Tjenesten, Krav paa Tillasgshyre for 1

Maaned, hvis han afskediges i en Havn her i Riget eller

ved 0sters0en eller Nords0en, for 2 Maaneder, hvis han afskediges

i anden europeisk Havn, og for 3 Maaneder, livis

Afskedigelsen Under Sted i Havn udenfor Europa, dog åt i

denne Henseende de ved Middelhavet, det sorte og det azow

-

58

Azowska sjön utom Europa belägna hamnar räknas lika med

europeiska.

Lag samma vare, der befälhafvare lemnar tjensten på

grund af redarens underlåtenhet att uppfylla de honom åliggande

förpiigtelser emot befälhafvaren eller derför, att fartyget

upphör att vara svenskt.

65 §.

Afskedas befälhafvare eller upphör eljest hans tjenstgöring

å annan ort utom riket, än der han enligt aftal skulle

lemna tjensten, ege han, der han icke genom ådagalagd

oduglighet eller genom fel eller försummelse i tjensten sjelf

föranledt sitt afskedande, undfå godtgörelse för den kostnad,

som beräknas åtgå för resa till förhyrningsorten, om han

antagits här i riket, men eljest till fartygets hemort, äfvensom

för underhåll under resan.

Lag samma vare, der befälhafvare för sjukdom qvarlemnats

å utländsk ort, såvida redaren enligt 63 § var pligtig

att bekosta hans vårdande.

59

ske Hav udenfor. Europa beliggende Havne regnes lige med

europseiske.

Samme Regel gjselder, naar Skipperen fratrseder sin

Tjeneste paa Grund af vsesentligt Kontraktsbrud fra Rederiets

Side, eller fordi Skibet liar mistel Retten til åt f0re

dansk (norsk) Flag.

§ 65.

Norsk text.

Naar Skib i fremmed Land

forulykker eller efter indtruffen

Spulykke erklseres for

uistandsastteligt, udredes Omkostningerne

ved Skipperens

Hjemreise og hans Ophold

underveis af Statskassen. Det

samme gj sekler, naar Skib opbringes

og prisedpmmes, saafremt

Skipperen ikke kjendte

til Krigens Udbrud, da lian

sidst gik tilsos, og dette da

heller ikke var bekjendt paa

Afseilingsstedet.

Danslc-Norsk text. ''

I allé (norsk: alle andre) Tilfselde, hvor Skipperen afskediges,

uden åt dette er begrundet i Uduelighed, Feil

eller Forspmmelse i Tjenesten, eller denne ipvrigt ophprer i

Udlandet paa andet Sted, end hvor han efter Kontrakten skulde

fratraede, er han berettiget til af Rederen åt forlange Godtgjprelse

for de med Reise til Forhyringsstedet, hvis han

er antagen her i Riget, men ellers til Skibets Hjemsted forbundne

Utgifter, derunder indbefattet Kostpenge. Det samme

gjselder, naar Skipperen lädes tilbage i Udlandet paa

Grund af Sygdom, forsaavidt Rederiet efter § 63 er pligtig!

åt bekoste hans Pleie.

60

66 §.

Dör befälhafvare i tjensten, utgår hyran till dödsdagen;

förolyckas fartyg med man och allt, utan att upplysning kan

vinnas om tiden då olyckan inträffade, skall vid beräknande

af den hyra, som i ty fall bör utgå, olyckan anses hafva

timat, då hällten af den tid förflutit, som med sådant fartyg

å sådan årstid skäligen bort åtgå för resa från det ställe,

der fartyget sist afhördes, till bestämmelseorten.

67 §.

Har befälhafvare betingat sig att såsom vederlag för sin

tjenst bekomma viss andel af frakt eller annan inkomst, som

af fartygets resa kan uppstå, ege lian, der han lemnar tjensten

före resans slut, af det belopp, som under resan förtjenas,

erhålla så mycket, som i förhållande till resans hela

längd belöper på den tid, han varit i tjenst. År han jemlikt

64 § berättigad att erhålla aflöning för viss tid efter

afskedandet, skall den honom sålunda tillkommande ersättning

utgå med dubbla beloppet af förste styrmans hyra;

dock att, der i tjensteaftalet utöfver här omhandlade vederlag

tillförsäkrats honom viss hyra, ersättningen icke må beräknas

lägre, än hvad enligt 64 § tillkommer honom i hyra

för samma tid.

Uppstår tvist angående beräknande af den ersättning, som,

efter ty nu är sagdt, bör tillkomma befälhafvaren, skall beloppet

bestämmas af skiljemän.

68 §.

År befälhafvare icke antagen för bestämd resa, eller för

bestämd tid och innehåller icke heller tjensteaftalet eljest

någon bestämmelse om hans rätt att lemna tjensten, skall

han qvarstanna i tjenst, till dess fartyget efter slutad

resa ankommit till svensk hamn. Har han varit i tjenst tre

år, efter det fartyget senast anträdde resa från svensk hamn,

61

§ 66.

Naar Skipperen dpr, beregnes der ham Hyre til Dodsdagen.

Er der i Tilfmlde af Förlis T vivi om denne, antages

Ulykken og Dpden åt have fundet Sted ved Forlöbet

af Halvdelen af den Tid, som i Almindelighed medgaar for

et Skib som det forulykkede til en Reise paa samme A årstid

fra det Sted, hvorfra der sidst havdes Efterretning om

Skibet, til dettes Bestemmelsessted.

§ 67.

Er der i Stedet for eller förliden Hyre tilsagt Skipperen

som Vederlag for hans Tjeneste Procenter af Skibets Fragt

(Kaplak) eller Andel i anden Indtmgt af Reisen, skal han,

naar Tjenesteforholdet ophorer inden Reisens Slutning, deraf

have saa meget, som i Forhold til hele Reisens Lmngde

kan ansees åt falde paa den Tid, han var i Tjenesten. Har han

efter § 64 Krav paa Hyre for lasngere Tid, beregnes denne

efter Tjenestens Ophor i det Hele med dobbelt Styrmandshyre,

men med hans fäste Skipperhyre, hvis denne er hoiere.

§ 68.

Fn Skipper, som ikke er antagen for en bestemt Reise

eller for bestemt Tid, og hvis Kontrakt ikke indeholder nogen

Bestemmelse om Opsigelse eller Fratnedelse, kan opsige

sin Tjeneste, naar Skibet er kommet til indenlandsk

Havn og Reisen der er endt. Fremdeles er han berettiget

til, naar 3 Aar ere forlpbne, siden han senest afgik fra

62

eller efter det senaste tjensteaftal ingicks, om fartyget icke

derefter slutat någon resa i svensk hamn, ege han lemna

fartyget vid pågående resas slut; uppsäge dock tjensten

förut i så god tid, att redaren erhåller nödigt rådrum för

anskaffande af befälhafvare i hans ställe. Förordnar redaren,

när befälhafvaren sålunda uppsäger tjensten, att fartyget från

den ort, der han egde lemna tjensten, skall återvända till

hemlandet, vare befälhafvaren pligtig föra fartyget dit, äfven

om last förut skall intagas å den ort, der han egde lemna

fartyget, samt derefter utlossas i hamn under resan.

69 §.

Efter det fartyg utklarerats och i öfrigt är segelfärdigt,

må ej befälhafvaren för gäld förbjudas att afresa, ej heller

något af hvad han för tjenstens behof fört om bord tagas i

mät eller beläggas med qvarstad.

Fjerde kapitlet.

Om besättningen.

70 §.

När sjöman förhyres, bör, om han är inskrifven vid

sjömanshus, den vid inskrifningen honom tilldelade sjöfartsbok

öfverlemnas till befälhafvaren, hvilken eger förvara densamma,

till dess sjömannen lemnar tjensten.

63

indenlandsk Havn eller, hvis Skibet ikke bar endt nogen

Reise i Hjemlandet, siden han tiltraadte Tj enesten, åt opsige

denne med den lpbende Reises Ende, naar dette sker

saa betimeligt, åt der levnes Rederiet rimelig Tid og Leilighed

til åt skaffe en anden Forer af Skibet. Bestemmer

Rederiet, strax efter åt have modtaget Skipperens Opsigelse,

åt Skibet fra den Havn, hvor Skipperen vil fratrsede, skal

vende tilbage til Hjemlandet, er han forpligtet til åt före

Skibet hjem, efteråt det der paa Stedet har indtaget Badning,

selv om denne paa Veien skal afleveres i anden

Havn.

§ 69.

Naar Skibet er ndklareret for en Reise og iovrigt senfärdigt,

maa Skipperen ikke holdes tilbage for Gljseld, og ei

heller Beslag eller Udlasg gj0res i nogen af hans ombordvrerende

Eiendele, som ndkrasves til Tjenesten ombord.

Fjerde Kapitel.

Om Skibsmandskalbet.

§ 70.

Dansk text.

Norsk text.

Naar en S0mand forhyres,

blive de S0fartsb0ger, hvoraf

han er i Besiddelse, åt overlevere

til Skipperen, som tager

dem i Förvaring, saalasnge

Reisen varer.

Ved Forhyring af Mandskab

til udenrigs Fart skal

den Forhyredes Patent eller

Spfartsbog overleveres til Skipperen.

Derhos skal oprettes

en af begge Parter underskreven

Hyrekontrakt, og en

Afregningsbog (Kontrabog)

skal overleveres den Forhyrede.

64

71 §•

En hvar af besättningen skall, sedan han biifvit förhyrd,

af befälhafvaren förses med motbok, deri införes uppgift å

den resa, för hvilken sjömannen biifvit förhyrd, hans blifvande

befattning om bord samt den hyra, som betingats; är

hyran bestämd till visst belopp för resan, skall i motboken

anmärkas, huru lång tid antages åtgå till resan, hvilken anteckning

skall lända till efterrättelse vid beräkning af hyra

i de fall, då sådan, jemlikt de här nedan gifna bestämmelser,

skall beräknas för viss tid.

I motboken skola antecknas förskott, som vid förhyrningen

lemnas sjömannen, och de afbetalningar å hyran,

hvilka under resan ega rum.

65

§ 71.

Dansk text.

Norsk text.

Enhver af Skibsmandskabet

skal ved Forliyringen af

Skipperen forsynes med en

Afregningsbog, hvori Skipperen

under sit Navn förliden den

Forhyredes fulde Navn, Ålder

og Fpdested indfprer en tydelig

o g noiagtig Angivelse af

den Reise, hvortil ban er

antagen, hans Skilling ombord

og de Vilkaar, hvorpaa

han er antagen, derunder

Stprrelsen af den ham tilstaaede

Hyre. Betinges Hyren

med et vist Bel0b for den

bestemte Reise, bliver i Bogen

åt anmasrke, hvor lång TidReisen

forudsasttes åt medtage;

herefter sker i saa Fald Beregningen

i ethvert Tilfaslde,

naar efter Bestemmelser i dette

Kapitel Hyre skal beregnes

efter Tid.

I Afregningsbogen antegnes

hvad der ved Forliyringen er

givet i Forsknd saavelsom hvad

der senere under Reisen udbetales

paa Hyren. Spmanden er

paa Forlangende pligtig i Bogen

åt meddele sin Tilstaaelse

for de modtagne Belpb.

Hyrekontrakten skal indeholde

Angivelse af den Reise,

den Fart eller den Tid, for

hvilken Forhyringen g-j»lider,

den Egenskab eller Skilling,

hvori den Forhyrede er antaget,

den Hyre, der er betinget,

samt de saerlige Vilkaar,

der maatte vasre vedtagne.

Er Hyren betinget for

Reisen, skal derhos ogsaa angives,

hvor lång Tid denne

forudsasttes åt medtage; herefter

sker i saa Fald Beregningen

i ethvert Tilfaslde, naar

efter Bestemmelser i dette

Kapitel Hyre skal beregnes

efter Tid.

Afregningsbogen skal indeholde

bekraeftet Gjenpart af

Hyrekontrakten, og derefter

skal i samme indfpres, hvad

Forskud der er givet, ligesom

hvad der senere efterhaanden

udbetales paa Hyren. Herfor

kan Skipperen derhos forlange

Kvittering paa Hyrekontrakten,

som förbliver i

hans Besiddelse.

5

66

72 §.

Angående sjöfolks på- och afmönstring samt hvad dervid

skall iakttagas förordnar Konungen.

67

Dansk text.

Regjeringen foranstalter, åt

Afregningsboger, indeholdende

Formulär til Overenskomst

mellem Skipper og Mandskab,

kunne faas bos enbver Monstringsbestyrer

mod en bestemt

Betaling.

§

Dansk text.

De i § 71 nsevnte Oplysninger

om Forhyringen bar

Skipperen tillige åt indf0re i

Skibsbemandingslisten, der bliver

åt forsyne med Mandskabets

Underskrift, livorbos

de med dette indgaaede Overenskomster,

saaledes som de

ere tilf0rte Afregningsbpgerne

og Skibsbemandingslisten,

skulle godkjendes for Monstringsbestyreren,

forindenUdmonstring

finder Sted, saafremt

lieisen gaar lamgere end til

0sters0en eller Nordseen. Yil

Skipperen desforuden bave oprettet

särskilt skriftlig Overenskomst

med sit Mandskab

om Forhyringen, kan ban dertil

forlange Bistånd af M0nstringsbestyreren,

derligeledes,

alt imod den derför af Regj eringen

fastsatte Betaling, er

pligtig paa Skipperens Vegne

72.

Norsk text.

De samme Angivelser, som

ifolge § 71 skulle findes i

Hyrekontrakten, skulle ogsaa

indfpres i Bemandingslisten.

Med Hensyn til Sofolks Paaog

Afmpnstring komme iovrigt

de sirlig derom gjseldende

Bestemmelser til Anvendelse.

68

/

73 §.

Har sjöman förhyrt sig till flere och tvista de, som

honom förhyrde, om bättre rätt, ege den företräde, som först

hyrde, der ej den, som senare förhyrde, utan kunskap om

det äldre aftalet fått sjöfartsboken till sig öfverlemnad.

74 §.

Förhyrd sjöman skall inställa sig till tjenstgöring om

bord inom två dygn efter påmönstringen, der ej annan tid

för inställelsen blifvit af befälhafvaren bestämd, och må derefter

icke utan befälhafvare^ tillstånd gå från skeppsbord.

Der ej annorlunda aftalats, löper hyran från den dag,

sjömannen kom om bord.

75 §.

Underlåter sjöman, som blifvit påmönstrad eller som

skriftligen förbundit sig att å viss tid iakttaga inställelse,

att i rätt tid infinna sig om bord, eller går sjöman derifrån

69

åt udfylde Afregningsb0gerne

ogSkibsbemandingslisten. Findes

der nogen Uoverensstemmelse

mellem denne og Afregningsbogerne

eller den smrskilte

Overenskomst, som ikke

er rettet inden Udmonstringen,

gjselder den for Somanden gunstigste

Bestemmelse, forsaavidt

Yilkaarene ikke paa anden

Maade lade sig bevise.

I Henseende til Sofolks Paaog

Afm0nstring gjaelder, hvad

derom särskilt er foreskrevet..

§ 73.

Har en S0mand forhyret sig til Flere, gaar sel dre Kontrakt

förän yngre; dog har den Skipper Fortrinet, som har

faaet Mandens Spfartsbog (norsk: Mandens Patent eller S0- fartsbog) overleveret, saafremt han ikke havde Kundskab om

den eeldre Kontrakt.

§ 74.

\

Den Forhyrede er pligtig åt indfinde sig til Tjeneste

ombord til den af Skipperen bestemte Tid og maa derefter

ikke nden Tilladelse gaa fraborde. I Mangel af anden Aftale

Laber Hyren fra den Dag, han kom ombord.

§ 75.

Undlader en Forhyret, som er bleven paampnstret eller

som skriftlig har forpligtet sig til åt m0de til en bestemt

Tid, åt indfinde sig ombord til rette Tid, kan han paa Skip

-

70

utan befälhafvarens tillstånd, ege befälhafvaren rätt att till

hans inställande i tjensten anlita vederbörande polismyndighet.

De kostnader, som uppstå för sjömannens inställande i

tjenst, må af dragas å hans hyra.

76 §.

Hvad i 69 § är i afseende på befälhafvare stadgadt angående

reseförbud, utmätning och qvarstad gälle ock i afseende

på besättningen.

77 §.

En hvar af besättningen skall uppföra sig skickligt,

nyktert och fridsamt, noggrant iakttaga allt, som för bevarande

af ordning och skick om bord föreskrifves, med aktning

bemöta förmän och med uppmärksamhet mottaga deras

befallningar samt genom tydliga och lämpliga svar utmärka,

att dessa uppfattats.

78 §.

En hvar af besättningen åligge att i hamn och till sjös,

om bord och i land noggrant åtlyda förmans befallningar angående

tjensten, sorgfälligt vårda fartyg och gods samt i

öfrigt med omsorg och nit fullgöra tjensten, det vare sig

natt eller dag, helg- eller söckendag, allt vid äfventyr att

ersätta den skada, som genom hans fel eller försummelse

kan uppstå.

Råkar fartyget i sjönöd, skall besättningen göra allt hvad

i dess magt står för att rädda fartyget och må ej utan befälhafvarens

tillstånd före honom öfvergifva detsamma.

79 §.

Till styrmannens befattning hör särskildt att gå befälhafvaren

till hända vid seglatsen och dertill hörande ob

-

71

perens Forlangende ved Politiets Bistånd tvinges til åt

opfylde sin Förpligtelse; det samme gjselder, naar nogen af

Skibsmandskabet uden Tilladelse gaar fraborde.

Omkostninger, som den Skyldiges Ombordbringelse medfprer,

knnne indeboldes i hans Hyre.

§ 76.

Hvad der i § 69 er bestemt om Fritagelse for Arrest

og Udlseg for Skipperens Vedkommende, gjadder ligeledes

til Fordel for Skibsmandskabet.

§ 77.

Enbver af Mandskabet skal opfpre sig spmmeligt, sedrueligt

og fredsommeligt samt noie f0lge enbver Förskrift, som

gives for god Skik og Orden ombord. Han skal vise sine

Föresatte AErbpdighed, med Opmserksomhed modtage deres

Befalinger og ved tydelige og passende Svar give tilkjende,

åt de ere forstaaede.

§ 78.

Det paaligger enhver af Mandskabet baade i Havn og

tilsps, ombord og iland, åt adlyde sine Foresattes Befalinger

i Tjenesten ligesom i det Hele åt vise Omsorg for Skib og

Gods og udfore sin Tjeneste med Iver og Agtpaagivenbed,

Nät som Dag, Helligdag som Hverdag. Den Skade, som

ved hans Feil, Ligegyldighed eller Fors0mmelse maatte forvoldes,

er ban pligtig åt erstatte.

Kommer Skibet i Havsnpd er Mandskabet pligtigt åt

gjore Alt, hvad der staar i dets Magt, for åt redde Skibet

og maa ikke uden Skipperens Tilladelse forlade dette

f0r ham.

§ 79.

Det paaligger sserlig Styrmanden åt gaa Skipperen tilhaande

ved Seiladsen og de dertil bprende Observationer

72

servationer och beräkningar, att biträda vid skeppsdagbokens

förande samt att utöfva uppsigt öfver den öfriga besättningen

och tillsyn å fartyg, skeppsredskap och proviant.

Vid lastning och lossning före lian anteckning öfver godset

och ansvare befälbafvaren för allt, hvad lian mottager, så

ock för godsets stufning. Förer styrmannen skeppsdagboken,

vare lian lika med befälhafvare!! ansvarig för dess

rigtigbet.

Vid befälhafvare^ frånvaro eller förfall ege styrmannen,

der ej befälbafvaren annorlunda förordnat, i hans ställe fatta

beslut, så vida ärendet ej kan tåla uppskof. Aflider befälhafvaren

eller varder han eljest urståndsatt att föra fartyget

eller öfvergifver han tjensten, träde styrmannen i hans ställe,

till dess befälhafvare i den ordning, som i 32 § sägs, blifvit

förordnad.

80 §.

Maskinisten åligge särskilt att föra tillsyn å fartygets ångpannor

och maskiner samt ansvara för deras behöriga drift

och skötsel äfvensom att utöfva uppsigt öfver det för sådant

ändamål anstälda manskap. Han före maskindagboken

under befälhafvarens tillsyn och vare lika med honom ansvarig

för dess rigtighet.

81 §.

Ej må någon af besättningen utan befälhafvarens tillstånd

medtaga varor för egen eller annans räkning; sker

det, vare lag, som i 30 § sägs. Hvad olofligen medtaga,

ege befälhafvaren landsätta eller, om förhållandet uppdagas

först sedan fartyget gått till sjös och godset icke

utan äfventyr kan behållas i fartyget, kasta öfver bord.

Förekommer anledning, att varor olofligen medtagits

eller att något förts om bord, som kan vålla oordning bland

73

o g Beregninger, åt deltage i Skibsdagb ogens Forelse samt

åt före Tilsyn med det ovrige Mandskab, Provianten, Skibet

og dets Tilbehor. Yed Lastning o g Lösning bär han åt

gj0re Optegnelser over Godset og er Skipperen ansvarig

for alt, hvad han modtager, saavelsom for Godsets Stuvning.

Fprer Styrmanden Skibsdagbogen, er han lige med

Skipperen ansvarlig for dens Rigtighed.

Har Skipperen Forfald, eller er han fravasrende uden åt

have givet Forholdsregler for indtrasffende Tilfelde, fatter

Styrmanden Beslutning, forsaavidt Sägen ikke taaler Opssettelse.

Der Skipperen, eller bliver han ellers ude af

Stånd til åt före Skibet, traeder Styrmanden i hans Sted,

indtil der er taget Bestemmelse paa den i § 32 ommeldte

Maade.

§ 80.

Det paaligger sandig Maskinmesteren åt före Tilsyn

med Dampkjedler og Maskiner; han er ansvarlig for

deres Drift og Pasning, ligesom han har Opsigt med det

derved ansatte Mandskab. Han fprer Maskindagbogen under

Skipperens Tilsyn og er lige med denne ansvarlig for

dens Rigtighed.

§ 81.

Ingen af Skibsmandskabet maa uden Skipperens Tilladelse

medtage Varer for egen eller Andres Regning; sker

det, gjselder derom, hvad i § 30 er bestemt. Varerne kunne

bringes iland eller, hvis de f0rst opdages efteråt Skibet er

gaaet tilsos, kastes overbord, naar de ikke uden Fare eller

Risiko kunne beholdes ombord.

Findes der Grund til Mistanke om, åt Varer ulovlig

ere medtagne eller åt Noget er bragt ombord, som kan

74

besättningen eller hvars förande kan utsätta fartyg eller last

för äfventyr, ege befälhafvaren låta undersöka besättningens

gömmor.

82 §.

Förhyrd sjöman skall, der ej hyresaftalet annorlunda

bestämmer, qvarstanna i tjenst, till dess fartyget efter slutad

resa ankommit till förhyrningsorten eller, der han förhyrts

i Sverige, till annan svensk hamn. Har han förhyrt sig för

viss tid, skall han, ändock att denna utlöper under resa, åtfölja

fartyget till närmaste lossnings- eller lastningsort. År

han förhyrd för viss resa och ändras denna, innan fartyget

afgått från förhyrningsorten, ege han der begära entledigande;

sker förändringen under resan, skall han åtfölja fartyget

till resans slut, så vida icke till följd af förändringen

fartyget kommer att gå till utländsk hamn i stället för

inländsk eller till hamn utom Europa i stället för europeisk

hamn, i hvilka fall sjömannen eger begära entledigande i första

hamn, som efter förändringen anlöpes; skolande i berörda hänseende

de vid Medelhafvet, Svarta hafvet och Azowska sjön

utom Europa belägna hamnar räknas lika med europeiska.

Sjöman, som på grund af resans förändring afgår ur

tjenst, erhålle hyra för den tid, han tjenstgjort.

83 §.

Utan afseende på hvad i hyresaftalet må vara bestämdt angående

tjenstetidens längd ege sjöman, när han efter sista

påmönstringen å fartyget varit i tjenst två år, begära entledigande

å första ort, som för lossning eller lastning derefter

anlöpes, så vida icke fartyget derifrån skall omedelbart

afgå till ort, der sjömannen jemlikt hyresaftalet eger

erhålla entledigande.

Hyran utgår i ty fall, som i 82 § sägs.

75

udsaette Skib eller Lackning for Fare eller forvolde Uorden,

kan Skipperen lade Mandskabets Gjemmer undersoge.

§ 82.

Naar ikke Andet er vedtaget, ere Spfolk, som ere forhyrede

for ubestemt Tid, pligtige åt folge Skibet indtil det

er ankommet til Forhyringsstedet eller, hvis de ere forhyrede i

Danmark (Norge), hvilkensomhelst dansk (norsk) Havn og Reisen

der er endt. Ere de forhyrede for bestemt Tid, og denne

udlpber under Reisen, kunne de dog ikke forlange Afsked fprend

paa förste Sted, som Skibet derefter anlpber for Lösning

eller Lastning. Er Forhyringen skeet for bestemt Reise,

og denne forandres for Skibets Afgång fra Forhyringsstedet,

kunne Sofolkene undslaa sig for åt f0lge Skibet; men

sker Förändringen f0rst efter Skibets Afgång, er Forhyringen

bindende, indtil Skibet er ankommet til det nye Bestemmelsessted,

medmindre dette er forandret fra indenlandsk

til udenlandsk eller fra europeisk til ikke-europausk Havn.

I saa Fald har Mandskabet Ret til åt forlange Afsked i den

furste Havn, som Skibet anlpber efter Förändringen, men kan

da kun gjore Krav paa Hyre for den Tid, det har gjort

Tjeneste. Til europeisk e Havne henregnes i denne Henseende

alle Havne ved Middelhavet, det sorte og det azowske

Hav.

§ 83.

Uden Hensyn til, hvad der maatte vasre bestemt i Hyrekontrakten,

kunne Spfolk, der efter sidste Paamonstring have

vseret i Tjeneste paa et Skib i to Aar, forlange Afsked

paa fprste Sted, som det anlpber for Lösning eller Lastning,

medmindre Skibet derfra skal afgaa umiddelbart til Forhyringsstedet

eller til andet Sted, hvor Hyrekontrakten

hjemler Afm0nstring. Der tilkommer dem kun Hyre til

Fratrgedelsen.

76

84 §.

Sjöman, som på grund af bestämmelse i hyresaftalet

eller jemlikt 82 eller 83 § eger begära entledigande, vare

dock pligtig att, der befälhafvare!! det äskar, lemna nödigt

biträde vid fartygets aflossning, förtöjning, afläggning och

uppläggning; och må förty befälhafvaren låta med afmönstring

anstå, till dess sådant arbete afslutats.

85 §.

Visar sjöman, att han kan få fartyg att föra, ege han

lemna tjensten, om han utan ökad utgift för redaren sätter

annan duglig karl i sitt ställe. Lag samma vare, der anställning

såsom förste styrman eller ansvarsmaskinist erbjudes

sjöman, som är förhyrd i ringare ställning.

Hyran utgår i ty fall, som i 82 § sägs.

86 §.

Visar sjöman, att befälhafvaren mot honom öfvat grof

misshandel eller underlåtit att mot sådan misshandel, som af

annan om bord föröfvats, gifva honom påkalladt skydd, eller

att befälhafvaren längre tid förhållit honom hans lagliga

kost, ege han rätt att begära entledigande.

Sjöman, som af sådan anledning frånträder tjensten, erhålle

hyra för den tid, han tjenstgjort, och derutöfver för en

månad, så ock, derest han lemnar tjensten annorstädes än

å förhyrningsorten, hyra för den tid, som beräknas åtgå för

resa till afmönstringsorten, om sådan aftalats, men eljest till

förhyrningsorten; dock att, der hyran var bestämd till visst

belopp för resan, ersättningen ej må öfverstiga samma belopp.

Lemnar han tjensten annorstädes än å förhyrningsorten,

njute han ock godtgörelse för den kostnad, som beräknas

åtgå för underhåll och resa till afmönstringsorten,

om sådan aftalats, men eljest till förhyrningsorten.

77

§ 84.

S0folk, som if0]ge Hyrekontrakten eller Bestemmelserne

i §§ 82—83 ere berettigede til åt fratrsede Tjenesten,

ere dog paa Skipperens Begjmring forpligtede til åt udfore

den Tjeneste, som Omstasndigbederne krseve ved Ladningens

eller Ballastens Lögning, Skibets Fort0ining, Afrigning

eller Oplaeggelse, o g de kunne ikke forlange Afsked, f0rend

saadant Arbeide er färdigt.

§ 85.

Godtgjpr en Somand, åt ban kan faa Skib åt fpre eller,

naar ban er forbyret i ringere Stilling, åt han kan faa Plads

som lste Styrmand eller Maskinmester, er han berettiget

til åt forlange Afsked, naar han uden for0get Udgift for Rederiet

stiller en anden duelig Mand i sit Sted. Hyre kan

han fordre til Fratrsedelsen.

§ 86.

Godtgjor en Som and, åt der er ovet grov Mishan äling

mod barn ombord enten af Skipperen selv eller af Andre,

uden åt Skipperen efter Opfordring har taget ham i Beskyttelse,

eller åt Skipperen vedvarende har forholdt ham

hans lovlige Kost, kan han forlange Afsked. Den, som af

saadan Grund fratrasder, skal have Hyre for den Tid, han

har vseret i Tj enesten, og dertil Hyre for en Maaned samt,

naar han fratrseder paa andet Sted end Forhyringsstedet,

tillige for den Tid, der ndfordres for åt komme til Afmonstringsstedet

eller, hvis saadant ikke er vedtaget, til Forhyringsstedet;

han har derhos Krav paa i Penge åt erholde,

hvad Reisen derhen med Underhold koster. Var Hyren bestemt

for Reisen, skal han dog i intet Tilfselde have mere

end den fulde betingede Hyre og Reiseomkostninger.

78

87 §.

År fartyget icke i sjövärdigt skick för den resa, som

dermed skall företagas, ock underlåter befälhafvaren vidtaga

den åtgärd, som för dess försättande i sjövärdigt skick erfordras,

ege besättningen begära entledigande. Till utrönande

af fartygets sjövärdighet åligge befälhafvaren att, när

mer än halfva antalet af besättningen derom gör framställning,

låta besigtiga fartyget i den ordning, som i 43 § sägs;

förvägras det, ege besättningen rätt att begära entledigande.

Sjöman, som af sådan anledning lemnar tjensten, erhålle byra

och reseersättning, som i 86 § sägs.

Befinnes vid anstäld besigtning, att skälig anledning

till klagan saknats, skola de, som begärt besigtningen, ersätta

all derigenom orsakad kostnad och förlust.

88 §.

Försälj es fartyget till utländsk man eller upphör det

annorledes att vara svenskt, ege sjöman rätt att genast

blifva entledigad samt erhålla byra och reseersättning, som

i 86 § sägs. Timar annan förändring af eganderätten

till fartyget eller ombytes befälhafvare, vare det ej laga skäl

för besättningen att lemna tjensten.

89 §.

Finnes sjöman vara oduglig till den tjenst, för hvilken

han förhyrt sig, ege befälhafvaren entlediga honom ur tjensten.

Lag samma vare, der sjöman bär våldsam hand på

befälhafvaren eller annan förman eller beträdes med att hafva

om bord undanstuckit tullpligtigt eller till utförsel i afgångsorten

eller till införsel i bestämmelseorten förbjudet gods

eller upprepade gånger blifvit för fel i tjensten eller för brott

mot ordning och skick af befälhafvaren straffad, utan att

han låtit sig deraf rätta. Hyran utgår i ty fall, som i 82

§ sägs.

79

§ 87.

Er Skibet ikke i sodygtig Stånd til den Reise, som dermed

skal foretages, o g Skipperen undlader åt foretage de

Foranstaltninger, som udfordres til åt saette det i behörig

Stånd, er Mandskabet berettiget til åt forlange Afsked. Naar

Flertallet af Mandskabet fremseetter Begjasring derom, er

Skipperen forpligtet til åt lade foretage lovlig Besigtigelse

af Skibet til Bedömmelse af dets Södygtighed; vsegrer han

sig, har Mandskabet Ret til Afsked. Med Hensyn til Hyre

og Reisegodtgjorelse gjmlde i begge Tilfaelde Reglerne i § 86.

Findes det ved Besigtigelsen, åt de fremfbrte Anker

mod Skibets Södygtighed til den paatsenkte Reise have savnet

rimelig Grund, skulle de, som have förlängt Besigtigelsen,

erstatte al derved foraarsaget Bekostning og Skade.

§ 88.

Överdrages Skibet til Udlmnding, eller fortaber det paa

anden Maade Retten til åt före dansk (norsk) Flag, kan

Mandskabet strax forlange Afsked og har da Krav paa Hyre

og Reisegodtgjorelse efter Reglerne i § 86. Åt der ellers

foregaar Förändring i Rederiet, eller åt Skibet faar en anden

Förer, berettiger ikke Mandskabet til Fratreedelse.

§ 89.

Godtgjöres det, åt en Som and er uduelig tildenTjeneste,

hvortil han har ladet sig forhyre, kan Skipperen give

ham Afsked. Det samme gjsekter, naar en Somand lsegger

voldsom Haand paa Skipperen eller anden Foresat, eller befindes

ombord åt have skjult toldpligtigt Gods eller Gods,

hvis Udförsel fra Afgangsstedet eller Indförsel paa Bestemmelsesstedet

er forbudt, saa og naar en Sömand saa ofte er

bleven straffet for Förseelser i Tjenesten eller for Brud paa

god Skik og Orden, åt Skipperens Straffemyndighed efter §

102 maa blive uvirksom. Den Hyre, som tilkommer den

80

Afskedas icke sjöman, som är oduglig till tjensten, ege

befälhafvaren för framtiden nedsätta hans hyra, efter omständigheterna

intill hälften; dock med rätt för sjömannen

att öfverklaga beslutet i den ordning, som i 104 § stadgas.

De omständigheter, som föranleda sjömannens entledigande

eller nedsättande af hans hyra, böra skriftligen upptecknas

och det antecknade, sedan det blifvit för sjömannen

och den öfriga besättningen uppläst, till rigtigheten bestyrkas

genom intyg af två de bäste männen om bord; föres dagbok

om bord, skall anteckningen ske i denna. Beslut om hyrans

nedsättande vare utan verkan, der befälhafvaren icke iakttagit,

hvad sålunda är föreskrifvet.

90 §.

Blifver någon ~ af besättningen sjuk eller skadad, skall

befälhafvaren åt honom bereda nödig vård om bord eller i

land; är han till följd af sjukdomen eller skadan för längre

tid satt ur stånd att fullgöra sin tjenst, eller är han behäftad

med venerisk sjukdom, ege befälhafvaren entlediga honom

ur tjensten. Nödgas befälhafvare qvarlemna sjuk sjöman å

utländsk ort, skall han öfverlemna honom till svensk konsul

eller, om sådan der icke finnes, annorledes sörja för, att han

erhåller lämplig vård.

Afskedas sjöman till följd af skada eller sjukdom, som

han genom eget groft vållande ådragit sig, eller derför att

han funnits behäftad med venerisk sjukdom, njute han ej

hyra för längre tid, än han förrättat sin tjenst, och kostnaden

för hans skötsel och vård må afkortas på hans innestående

hyra. Entledigas han icke, njute han dock ej hyra

för den tid, han är ur stånd att förrätta sin tjenst, och ersätte

kostnaden för skötsel och vård.

81

Afskedigede, ber egnes kun til den Dag, da hans Tjeneste

opherte.

Kan eller vil Skipperen ikke strax afskedige en uduelig

Spmand, har lian Ket til åt nedsmtte hans Hyre for Fremtiden,

efter Omstaendighederne indtil det Halve; det staar

dog Somanden fri! för åt paaklage saadan Besinning af

Skipperen paa den i § 104 foreskrevne Maade.

De Omstanidigheder, som begrunde Somandens Afskedigelse

eller Nedssettelse af hans Hyre, bor indf0res i Skibsdagbogen,

hvis saadan f0res ombord, og ellers skriftlig optegnes,

og deres Rigtighed bekraeftes ved Vidnesbyrd af to

af de bedste Maend ombord, efteråt det Tilf0rte eller Nedskrevne

er bleven oplsest for S0manden og det pvrige Mandskab.

Sker dette ikke, er Beslutning om Hyrenedsaettelse

liden Gyldighed.

§ 90.

Bliver nogen af Mandskabet syg eller''beskadiget, er det

Skipperens Pligt åt skaffe barn förräderi Pleie ombord eller

iland; men er han i den Tilstand, åt lian for lasngere Tid

er uskikket til åt gjpre sin Tjeneste, eller lider ban af venerisk

Sygdom, kan han strax afskediges. Sker dette i

Udlandet, skal Skipperen overgive barn til Konsulen, eller,

b vis der ikke er dansk (norsk) Konsul paa Stedet, paa anden

Maade skaffe ham paalidelig Pleie.

Afskediges en Spmand paa Grund af Skade eller Sygdom,

som han bar paadraget sig ved egen Brpde, eller paa

Grund af venerisk Sygdom, faar han kun Hyre for den Tid,

han bar gjort Tjeneste, og deri kan afkortes Omkostningerne

ved hans Pleie. Afskediges ban ikke, faar han ingen

Hyre for den Tid, han ikke kan gjpre sit Arbeide, og maa

betale Omkostningerne ved sin Pleie.

I alle andre Tilfelde af Skade eller Sygdom nyder den

Syge, naar ban ikke afskediges, sin fulde Hyre under Syg

6

-

82

Sjöman, som eljest i redarens tjenst varder sjuk eller

skadad, njute full hyra äfvensom sjukvård på redarens bekostnad,

så länge lian är qvar i tjensten; varder lian entledigad,

erbålle han hyra, till dess han afmönstras, eller, om

afmönstring icke eger ruin, till den dag, då fartyget går

vidare, äfvensom sjukvård i land på redarens bekostnad

under fyra veckor, om han qvarlemnas å ort, der han lagligen

kunde begära entledigande, men eljest under åtta

veckor.

Har befälhafvare å ort, der konsul ej finnes, nödgats

för svensk sjömans sjukvård göra utgift, som, enligt hvad

ofvan är sagdt, icke ålegat redaren, eller förskjuta mer, än

honom ålegat, ege redaren derför undfå ersättning af allmänna

medel.

91 §.

Inställes resa till följd af krig, blokad, embargo, utefter

införselförbud, ishinder eller skada, som gör fartyget

odugligt för resan, eller varder fartyget i afgångshamnen

eller under resan af sådan anledning för längre tid uppehållet,

eller upplägges fartyget å utländsk ort i vinterhamn,

må besättningen entledigas mot åtnjutande af hyra

till afskedandet. Förolyckas fartyget, eller förklaras det efter

timad sjöolycka icke vara iståndsättligt, eller uppbringas det

och prisdömes, eller tages det af sjöröfvare, upphöre hyresaftalet

att vara gällande och besättningen erhålle hyra till

den dag, då tjenstgöringen upphörde; dock åligge besättningen

efter timad olycka att mot skälig ersättning deltaga

i bergningen äfvensom qvarstanna öfver sjöförklaringens afgifvande.

92 §.

Inställes resa af annan orsak, än i 91 § sägs, eller entledigas

sjöman eljest utan laga skäl, njute den entledigade

hyra och reseersättning, som i 86 § sägs.

83

dommen og n0dvendig Pleie for Rederiets Regning. Men

afskediges han, tilkommer der barn Hyre til Afm0nstringen

eller, hvis saadan ikke Under Sted, til den Dag, da Skibet

afseiler, og derhos Pleie for Rederiets Regning i 4 Uger fra

Afskedigelsen, naar denne foregaar paa et Sted, hvor han

lovlig kunde afm0nstres, men i 8 Uger, hvis Afskedigelsen

sker andetsteds.

Findes der ikke dansk (norsk) Konsul, til hvem den

Sy ge kan overgives, og Skipperen derför n0des til åt gjdre

Udlseg til Sygepleie i Udlandet for dansk (norsk) S0mand,

som Rederiet efter foranstaaende Bestemmelser ikke er forpligtet

til åt afholde, er Rederiet berettiget til åt kraeve Erstatning

af Statskassen.

§ 91.

Opgives Reisen paa Grund af Krig, Blokade, Embargo,

Ud- eller Indfprselsforbud, Ishindring eller Skade, som gj0r

Skibet udygtigt til Reisen, eller maa Skibets Reise eller

dennes Fortsmttelse af saadan Grund opsset-tes for kengere

Tid, eller oplaegges Skibet i Yinterhavn i Udlandet, kan

Mandskabet afskediges mod åt erholde Hyre til Afskeden.

Forulykker Skibet eller erklseres det efter indtruffen

S0ulykke for uistandssetteligt, eller opbringes og prisd0mmes

det eller tages det af S0r0vere, ophprer Mandskabets Tjenesteforhold

og dermed dets Ret til videre Hyre. Naar

Skibet har lidt Skibbrud, paaligger det dog Mandskabet

mod passende Godtgjprelse åt deltage i Bjergningen og åt

blive tilstede» i il S0forklarings Afgivelse.

§ 92.

Opgives Reisen af anden Aarsag end i § 91 nasvnt, har

Mandskabet, naar det afskediges, Krav paa Hyre og Reisegodtgjprelse

efter Reglerne i § 86; det samme gjmlder, naar

S0mand ellers uberettiget afskediges.

84

93 §.

Afliden sjömans hyra utgår till dödsdagen, der icke lians

rätt till hyra på grund af sjukdom eller af annan anledning

förut upphört. Kostnaden för hans begrafning skall redaren

vidkännas.

Förolyckas fartyg med man och allt, utan att upplysning

kan vinnas om tiden, då olyckan inträffade, vare om

hyrans beräknande lag, som i 66 § sägs.

94 §.

År sjöman förhyrd mot visst belopp för resa och ändras

denna, så att den kommer att vara längre tid, än vid förhyrningen

antogs, ege sjömannen åtnjuta motsvarande tillägg

till hyran; varder tjenstetiden genom resans förändring förkortad,

skall den betingade hyran ändock utgå till fullo.

Tilläggshyra skall ock beräknas icke allenast för uppehåll,

som af redare eller befälhafvare vållas, utan äfven för den

tid, fartyget nödgas ligga stilla för krig, blokad, embargo,

ut- eller införselförbud eller ishinder eller uppehälles i nödhamn,

när fartyget för reparation eller för lastens behof

nödgats anlöpa sådan, så ock för den tid, fartyget för

lastning eller lossning uppehälles utöfver derför bestämda

liggedagar; dock att tilläggshyra icke utgår för uppehåll,

som icke varat åtta dagar å rad.

95 §.

Sätter befälhafvare sjöman, som antagit tjenst i lägre

lönad ställning, att under längre tid utföra skeppstjenst, som

är vigtigare och bättre aflönad, njute sjömannen ock under

tiden lika hyra med den, hvars tjenst han förrättar.

85

§ 93.

D0r nogen af Skibsmandskabet, beregnes Hyrcn til

Dpdsdagen, forsaavidt hans Ret til Hyre ikke paa Grund

af Sygdom eller af anden Aarsag tidligere er ophgrt. Rederiet

er forpligtet til åt bekoste hans Begravelse.

Bliver Skibet borte, liden åt det kan oplyses, paa hvilket

Tidspunkt Ulykken indtraf, beregnes Mandskabets Hyre efter

Regelen i § 66.

§ 94.

Er Hyre betinget med bestemt Belpb for Reisen, o g

denne forandres saaledes, åt den kommer til åt vare hen ger e

end ved Forhyringen forudsat, have Skibsfolkene Krav paa

forholdsmasssigt Tillaeg; åt Reisen forkortes, har derimod

ingen Indflydelse paa deres Ret til den fulde betingede Hyre.

Derhos tilkommer der dem Tillasgshyre, ikke alene for Ophold,

som er en Fplge af Reders eller Skippers vilkaarlige

Beslutning eller hvori eu af disse paa anden Maade er Skyld,

men ogsaa for den Tid, Skibet npdsages til åt ligge stille

for Krig, Blokade, Embargo, Ud- eller Indf0rselsforbud eller

Ishindring eller opholdes i Npdhavn, som anlpbes for Skibets

Istandsmttelse eller for Ladningens Skyld, saa o g for Lastnings-

eller Losningstid, hvorfor der skal betales Overliggedagspenge;

saadan Tilhegshyre beregnes dog kun for Ophold,

der vaner 8 Dage i Tråk.

§ 95.

Siettes Nogen, der er antagen til Tjeneste i en lavere

1 (innet Stilling, af Skipperen til for lasngere Tid i anden

Mands Sted åt udfpre en vigtigere og bedre l0nnnet Skibstjeneste,

er han berettiget til i den Tid åt nyde samme Hyre

som den, hvis Tjeneste han forretter.

86

96 §.

Varder besättningen under resa förminskad, men fullgöres

ändock skeppstj ensten af de qvarvarande, skall den

sålunda besparade hyran för den tid, fartyget är till sjös,

fördelas mellan de qvarblifne efter förhållandet mellan deras

hyror.

Sådan fördelning må ej fordras, der besättningen minskats

genom rymning.

97 §.

Finner befälhafvare i trängande fall nödigt ålägga besättningen

att å söndagar eller andra här i riket brukliga

helgdagar utföra arbete för lossning eller lastning, erhålle

en hvar, som deltager i arbetet, särskild ersättning, hvilken

utgår med en half dags hyra för hvarje påbörjad arbetstid

af två timmar.

98 §.

Kommer resa på grund af bestämmelseortens förändring

att sluta å annan ort, än der afmönstring enligt hyres aftalet

skulle ske, eller upphör sjömans tjenstgöring af sådan anledning,

som i 91 § sägs, åligge redaren att bekosta sjömannens

resa till den ort, der afmönstring enligt hyresaftalet

skolat ske, eller, om redaren det hellre vill eller om viss

afmönstringsort icke aftalats, till förhyrningsorten eller ock,

om sjömannen förhyrts i Sverige, till annan svensk hamn,

så ock hans underhåll under resan. Samma skyldighet

åligge ock redaren, der sjöman under resa blifvit sjuk eller

skadad och till följd deraf icke kunnat medfölja fartyget,

så vida redaren enligt 90 § var pligtig att bekosta hans vårdande.

Kan åt sjöman, som skall sålunda fortskaffas, beredas

tjenst å annat fartyg, som är bestämdt till den ort, dit han

87

§ 96.

Dersom Mandskabet formindskes under Reisen, men

Skibsarbeidet udf0res af de Tilbageblivende, skal den ved

Formindskelsen besparede Hyre for den Tid, Skibet er i

Spen, fordeles mellem de Tilbageblivende i Forhold til enlivers

Hyre.

Saadan Fordeling kan dog ikke krseves, forsaavidt Formindskelsen

er bevirket ved Rymning.

§ 97.

Finder Skipperen det i paatrsengende Tilfselde npdvendigt

åt paalsegge Mandskabet Arbeide til Lösning eller Lastning

paa Spndage eller Hjemlandets Helligdage, erholder

enbver Mand, som deltager i saadant Arbeide, eu sirlig Godtgjprelse,

der bliver åt beregne med Va Dags Hyre for hvert

paabegyndt Tidsrum af 2 Timer.

§ 98.

Dersom Reisen paa Grund af Bestemmelsesstedets Förändring

ender paa andet Sted, end hvor Afmönstring efter

Hyrekontrakten skulde Ande Sted, eller ophprer Spfolkenes

Tjeneste af nogen af de i § 91 nasvnte Grunde, paaligger

det Rederiet åt bekoste deres Reiseffil vedtaget Afmpnstringssted

eller ogsaa, bvis Rederiet foretrmkker det eller intet

Afmpnstringssted er vedtaget, til Forbyringsstedet eller, bvis

de ere forbyrede i Danmark (Norge), til hvilkensombelst

dansk (norsk) Havn, saa og deres Undeivhold paa Reisen.

Samme Förpligtelse paabviler Rederiet overfor syge Sofolk,

der ikke bave kunnet medfplge Skibet, og hvis Pleie efter

§ 90 skal bekostes af Rederiet.

Kan der for en Spmand, som saaledes har Krav paa

Befordring til Afmpnstrings- eller Forbyringsstedet, skaffes

Tjeneste paa et andet Skib, der er bestemt til det Sted,

88

skall fort skaffas, eller till annan hamn, hvarifrån han beqvämligen

kan befordras vidare, vare han skyldig antaga tjensten,

så framt han anställes i samma egenskap som den,

hvari han förut var förhyrd, och på lika förmånliga vilkor.

Svensk, norsk eller dansk sjöman vare dock icke skyldig

antaga tjenst å annat fartyg än svenskt, norskt eller danskt.

99 §.

Af hyra ege sjöman, i den mån den är förtjent, under

resan utbekomma intill två tredjedelar; när fartyget ligger

i hamn, skall hyran utbetalas i reda penningar, men eljest

ege befälhafvaren för beloppet lemna anvisning å redaren.

En tredjedel af hyran ege befälhafvaren innehålla, till dess

sjömannen entledigas.

Finnes vid afräkning sjöman hafva i förskott uppburit

mer, än rätteligen tillkom honom i hyra, behålle han ändock

hvad han uppburit, der tjenstgöringen upphört af sådan

anledning, som i 86, 87, 88 §, 90 § tredje stycket, 91,

92 eller 93 § omförmäles.

89

hvortil han skal befordres, eller til anden Havn, livorfra det

faldér bekvemt åt sende ham frem, er han pligtig åt antage

saadan Tjeneste, forsaavidt den ikke er ringere end den,

hvori han fprst var forhyret. Dansk, norsk eller svensk

{norsk: norsk, svensk eller dansk) Spmand er dog ikke pligtig

åt tage saadan Tjeneste paa Skib, som ikke er dansk,

norsk eller svensk {norsk: norsk, svensk eller dansk).

Norsk text.

Hvad Rederiet maa udlasgge

for Mandskabets Befordring

og Underhold i Tilfgelde af åt

Skibet i fremmed Land er

forulykket eller efter indtruffen

Soulykke erklseret for uistandsastteligt,

erstattes af Statskassen.

Det samme gjseid er,

naar Skibet opbringes og prised0mmes,

saafremt Skipperen

ikke kjendte til Krigens Udbrud,

da han sidst gik tilsps

og dette da heller ikke var

bekjendt paa Afseilingsstedet.

§ 99.

Under Reisen kan en S0mand forlange sin fortjente

Hyre ndbetalt efterhaanden, enten i rede Penge, naar Skibet

ligger i Havn, eller ved Anvisning paa Rederiet, dog saaledes,

åt Skipperen i hvert Fald er berettiget til åt tilbageholde

en Trediedel af Hyren indtil Afm0nstringen.

Har en Spmand faaet. udbetalt mere i Forskud end der

ved Afregningen findes åt tilkomme ham i Hyre, kan dog

ingen Del af Forskudet fordres tilbagebetalt, naar Tilfgeldet

gaar ind under §§ 86—88, 90 3die Stykke eller 91—93.

90

100 §.

Åtnöjes sjöman icke med den afräkning, befälhafvare!!

för afmönstring upprättat, ege han äska mönstringsförrättarens

pröfning af dess rigtighet.

101 §.

Vägrar någon af besättningen hörsamma gifven befallning

eller är eljest motvillig i tjensten, ege befälhafvaren

eller vid hans frånvaro eller förfall den, som i hans ställe

förer befälet, medelst tvång skaffa sig lydnad. När fartyget

är stadt i fara eller myteri visar sig biand besättningen

eller eljest, när nöden kräfver, ege befälhafvaren bruka det

våld, som för framtvingande af lydnad eller återställande af

ordningen är nödvändigt; och åligge enhvar af besättningen

att i ty fall jemväl utan särskild anmaning lemna befälhafvaren

nödigt bistånd.

Får den, som vägrade lydnad, skada, vare det ogildt,

der ej befälhafvaren pröfvas hafva brukat större våld, än

nöden kräfde.

102 §.

Gör någon af besättningen sig skyldig till förseelse af

den art, här nedan sägs, må befälhafvaren ålägga den felande

bestraffning genom mistning af hyra

1) för högst en half månad: om någon öfvergifver sin

post vid rodret eller på utkik eller å sådan post

finnes sofvande eller drucken eller visar oaktsamhet

om elden eller uppför sig oskickligt mot förman

eller visar olydnad i tjensten;

2) för högst eu fjerdedels månad: om någon försummar

sin vakt eller annan honom ålagd tjenst, derunder

finnes sofvande eller drucken eller hemligen skaffar

91

§ ioo.

Er Nogen af Mandskabet misfornoiet med Skipperens

Afregning, kan han fordre denne prpvet af den Myndighed,

der foretager Afm0n stringen.

§ 101.

Naar Nogen af Skibsmandskabet nsegter åt efterkomme

en Befaling eller viser Gjenstridighed i Tjenesten, kan Skipperen

eller den, som i hans Fravserelse eller Forfald er den

Befalende, ved Tvang skaffe sig Lydighed. Naar Skibet er

stedt i Fare, eller der viser sig Mytteri blandt Mandskabet,

eller naar N0d ipvrigt krrnver det, er det tilladt åt anvende

ethvert til Ordens og Lydigheds Tilveiebringelse nodvendigt

Middel, og enhver af Skibsfolkene er endog uden Opfordring

förpligta til åt yde den Befalende Bistånd.

Faar den, som naegtede Lydighed, derved Skade, skal

derför intet Ansvar kunne gjOres gjasldende, forsaavidt den

Befalende ikke har brugt haardere Midler, end Omstsendighederne

kraevede.

§ 102.

Gjor Nogen af Mandskabet sig skyldig i nedenanlbrte

Tjenesteforseelser eller Brud paa Skik og Orden, kan han

af Skipperen ansees med Sträf, bestaaende i Tab af Hyre:

1) for

ved Roret eller paa Udkig eller paa saadan Post

findes sovende eller beruset, eller som viser Uagtsomhed

med Hd eller Lys, saa og den, som opforer

sig usgmmeligt mod sine Föresatte, eller som viser

Ulydighed. i Tj enesten;

2) for indtil V4 Maaned: den, som fors0mmer sin

Vagt eller ham paalagt Tjeneste eller i samme fin

-

92

bränvin eller andra rusdrycker om bord eller utan

lof förer sina tillhörigbeter från bord;

3) för högst en fjerdedels månad: om någon utan tillstånd

går i land, så vida han återvänder samma dag, men

för högst en half månad, om han kommer senare;

4) för eu eller två dagar: om någon efter erhållet tillstånd

gått i land, men icke återkommer i rätt tid,

så vida han dock kommer å utsatt dag, men för

högst en fjerdedels månad, om han kommer senare;

5) för högst fyra dagar: om någon utan tillstånd lemnar

farkost, hvarmed han blifvit sänd i land, yppar

gräl eller annan ofred om bord eller eljest i tjensten,

utan tillstånd låter obehörig person komma om bord

eller hålla sig dold å fartyget eller annorledes bryter

mot ordning och skick.

År den felande styrman eller maskinist, bote han dubbelt

mot annan sjöman.

Begär någon, efter det bestraffning ålagts honom, ånyo

enahanda förseelse, må bestraffningen skärpas intill dubbla

bötesbeloppet.

Ej må på grund af sålunda ålagd bestraffning innehållas

mer än hälften af det hyresbelopp, som vid skeende afräkning

finnes vara af den felande förtjent under resan.

103 §.

Innan befälhafvare utöfvar den rätt att straffa, som enligt

102 § tillkommer honom, skall han i närvaro af två de

bäste männen om bord anställa förhör med den, som förseelsen

tillvitas, dock icke förr, än tolf timmar förflutit, efter

det förseelsen begicks, der ej särskild anledning förekommer

att tidigare företaga förhöret. Hvad vid förhöret förekommer

skall skriftligen upptecknas, så ock hvilken bestraffning

befälhafvaren ålägger, och det antecknade, sedan det

93

des sovende eller beruset, eller som temmelig skaffer

Brtendevin eller anden berusende Drik ombord,

eller som uden Tilladelse f0rer sit T0i fraborde;

3)

for indtil V4 Maaned: den, som uden Tilladelse

gaar i Land, hvis han vender filbåge samme Dag,

men for indtil 1/2 Maaned, hvis han kommer senere;

4) for 1 eller 2 Dage: den, som efter erholdt Landlov

ikke kommer filbåge i rette Tid, hvis han dog

kommer samme Dag, men for indtil V4 Maaned,

hvis han kommer senere;

5) for indtil 4 Dage: den, som uden Tilladelse hålåder

Baad, hvormed han er sendt iland, eller som

ypper Klammeri eller anden Ufred ombord eller

i övrigt i Tj enesten, uden Tilladelse lader uvedkommende

Personer komme ombord eller holde sig

skjul! i Skibet, eller paa anden Maade gjpr Brud

paa Slak og Orden.

Er den Skyldige Styrmand eller Maskinmester, beder

han dobbel! mod anden Spmand. Gj0r Nogen, der engang

er straffet, sig paany skyldig i den samme Förseelse, kunne

B0derne forhpies til det Dobbelte.

Ei maa. dog paa Grund af saaledes paalagt Sträf indeholdes

mere ena Halvdelen af det Hyrebelöb, som den Skyldige

ved Afmpnstringen findes åt have förtjent- paa Reisen,

§ 103.

Inden Skipperen udpver den ham efter § 102 tilkommende

Straffemyndighed, skal han i Nmrvmrelse af to af

de bedste Msend ombord optage Forh0r over den, som har

begaaet Förseelsen, dog ikke fbrend 12 Timer ere forl0bne,

siden denne fandt Sted, medmindre der maatte vane smidig

Grund til åt holde Forhpret tidligere. Hvad derved fremkommer,

ligesom ogsaa den Sträf, som Skipperen paalaigger,

bpr indf0res i Dagbogen, hvis saadan fpres ombord, og ellers

94

blifvit för den brottslige och vittnena uppläst, till rigtigheten

bestyrkas genom de närvarandes underskrift; föres

dagbok å fartyget, skall anteckningen ske i denna.

Har befälhafvaren icke iakttagit, hvad sålunda är föreskrifvet,

vare beslutet utan verkan.

104 §.

Nöjes ej sjöman åt bestraffning, som befälhafvaren jemlik!

102 § ålagt honom, gifve det till känna vid afrnönstringen

eller vare vidare talan qvitt. Anmäles missnöje,

skall mönstringsförrättaren undersöka, huru vida vid bestraffningens

åläggande så förfarits, som i 103 § är föreskrifvet,

så ock, der berörda förfarande iakttagits, huruvida

bestraffningen må anses vara laglig och skälig; och

lände mönstringsförrättarens beslut till efterrättelse vid afräkningen,

dock med öppen rätt för den, som med beslutet

är missnöjd, att inom ett år från afmönstringen vid domstol

här i riket utföra sin talan.

Lemnar sjömannen fartyget utan afmönstring, skall han,

der han vill klaga öfver ålagd bestraffning, taga stämning

å redaren eller befälhafvaren till domstol här i riket inom

ett år, efter det han lemnade tj ensten, eller vare vidare

talan qvitt.

Afskrift af hvad jemlikt 103 § antecknats angående den

ålagda bestraffningen skall på begäran meddelas sjömannen.

105 §.

Hyra, som enligt 102 § på grund af ålagd bestraffning

frångår sjöman, tillfälle sjömanshuset i fartygets hemort,

95

skriftlig optegnes, det Tilfprte eller Nedskrevne opheses

for den Skyldige og Vidnerne, o g dets Rigtighed bekrseftes

ved de Tilstedevaerendes Underskrift. — Har Skipperen ikke

iagttaget disse Forskrifter, er Beslutningen nden Virkning.

§ 104.

Vil den, hvem Sträf er paalagt af Skipperen, klage over

Straffen, maa lian anbringe sin Klage for Retten inden 3

Dage efter åt Skibet er ankommet til indenlandsk Havn,

hvor det skal losse, lade eller oplsegges, og hvor det bliver

liggende mindst en Tid som naevnt. Skipperen maa ikke

ngegte barn Landlov for åt klage.

Afskediges lian derimod i fremmed Havn, har han Adgang

til åt fremfpre sin Klage for den danske (norske) Konsul

paa Stedet, hvis Afgjprelse forelpbig bliver åt lrngge til

Grund ved Afregningen. Det staar derefter saavel Skipperen

som Spmanden aabent, inden 1 Aars Forlpb åt indbringe

Sägen for Retten paa Skibets Hjemsted, for hvilken Spnianden

ligeledes inden 1 Aar efter Afskedigelsen kan paaklage

Skipperens Kjendelse og Afregning, naar der ikke var dansk

(norsk) Konsul paa det Sted i Udlandet, hvor han er bleven

afskediget. Spmanden er berettiget til åt faa Afskrift af hvad

der i Med for af § 103 er tilfprt Dagbogen, eller paa anden Maade

optegnet, angaaende den ham paalagte Sträf.

Dansk text.

De i denne § omhandlede

Retssager blive åt behandle

som private Politisager, i Kjpbenhavn

ved Sp- og Handelsr

etten, udenfor Kjpbenhavn

ved Spretterne.

§ 105.

Hyre, som indeholdes efter § 102, kan af Skipperen

anvendes til Erstatning for Udgifter og Skade, som den

96

dock att derå först må afdragas hvad till ersättande af kostnad

och skada, som den felande under resan tillskyndat

redaren, erfordras utöfver sjömannens innestående hyresfordran.

Det sjömanshuset tillkommande belopp skall vid

afmönstringen öfverlemnas till mönstringsförrättaren eller,

der sjömannen utan afmönstring lemnar fartyget, af befälhafvaren

redovisas till sjömanshuset.

106 §.

Rymmer sjöman och vänder han ej frivilligt till baka

före fartygets afgång från den ort, der rymningen skedde,

vare hans innestående hyra äfvensom de tillhörigheter, han

qvarlemnat om bord, förbrutna till redaren. Förslår det ej

till betäckande af den förlust, som genom rymningen tillskyndas

redaren, ege denne hos den brottslige utsöka bristen.

För den tid, sjöman utan lof är borta från fartyget, utgår

ej hyra.

107 §.

Förekommer anledning, att rymning tillämnas, må befäl - kafvaren, så länge faran för rymning fortvarar, hålla besättningens

tillhörigheter under särskild! förvar. Beträdes

sjöman med försök till rymning eller gripes förrymd sjöman,

ege befälhafvaren hålla honom i fängslig! förvar om

bord eller i land, till dess fartyget afseglar.

108 §.

De å fartyget anstälda personer, hvilka ej höra till den

egentliga besättningen, vare skyldige att hörsamma befälhafvare^

föreskrifter med afseende på ordning och skick

om bord, äfvensom att förrätta det arbete, som befälhafvaren

för fartygets säkerhet finner nödigt ålägga dem. Åro de

antagne af redaren eller befälhafvaren, tillkomme dem samma

rättigheter som besättningen.

97

Skyldige under Reisen har forvoldt Rederiet, forsaavidt S0- mandens tilgodehavende Hyre ikke dertil er tilstrsekkelig.

Hvad derefter maatte vivre i Behold, tilfalder en i S0fartens

eller de S0farendes Interesse indstiftet Indretning efter Kongens

nmrmere Bestemmelse; det udbetales ved Afm0nstringen

til M0nstringsbestyreren, i Udlandet til Konsulen, eller indsendes

af Skipperen til vedkommende Indretning, naar S0- manden fratrmder Tj enesten uden Afmönstring.

§ 106.

Den, som r0mmer uden frivillig åt vende tilbage f0r

Skibets Afgång, forbryder sin tilgodehavende Hyre o g sine

ombord efterladte Eiendele til Rederiet; bliver dette ikke

derved skadeslpst for det ved Rpmningen forvoldte Tab, er

han pligtig åt erstatte det Manglende. For den Tid, en

Spmand uden Tilladelse er borte fra Skibet, tilkommer der

ham ikke Hyre.

§ 107.

Findes der Grund til Mistanke om, åt R0mning tilsigtes,

kan Skipperen tage Skibsfolkenes T0i under Förvaring, saalamge

Forholdene give Leilighed til åt r0mme. Dersom Nogen

af Mandskabet trseffes ifserd med åt r0mme eller paagribes

efter åt vane r0mt, er Skipperen berettiget, til åt holde

ham arresteret ombord eller i Land, indtil Skibet afseiler.

§ 108.

Personer, som ere ansatte paa Skibet uden åt li0re til

det egentlige Skibsmandskab, ere pligtige åt vise Lydighed

mod Skipperens Befalinger med Iiensyn til Skik og Orden

ombord, samt efter Evne åt udf0re det Arbeide, som Skipperen

Under npdvendigt for Skibets Sikkerhed.

Forsaavidt de ere antagne af Skipperen eller Rederiet,

have de samme Rettigheder som Mandskabet.

7

98

Femte kapitlet.

Om befraktning.

109 §.

Slutes aftal om befraktning, skall derom upprättas skriftlig

afhandling (certeparti), om endera parten det äskar.

no §.

Befraktning af helt fartyg omfattar icke, utan att särskild!

förbehåll skett, fartygets öppna däck, icke heller kajuta eller

annat rum, som är afsedt för besättningens behof eller till

förvaring af skepp sredskap, proviant, bränsle eller annat,

som för resan erfordras. Ej må likväl å däcket eller i nyss

omförmälda rum utan befraktarens samtycke medtagas varor

för annans räkning; sker det, skall befälhafvare!! ersätta all

skada och förlust, som derigenom tillskyndas befraktare!!,

hvilken ersättning i händelse af tvist skall bestämmas af skiljemän

och ej må sättas lägre än högsta frakt, som för dylikt gods

gälde i afgångsorten för sådan resa, som fartyget företager..

in §.

Har i befraktningsaftal betingats viss tid för lastningens

början, och är ej å utsatt tid fartyget färdigt att intaga last,

ege befraktare!! rätt att håfva fraktslutet; dock åligge honom,

der han vill begagna sig af denna rätt, att derom underrätta

befälhafvaren inom tjugufyra timmar, efter det denne anmält,

att fartyget är tillstädes å lastningsorten; skolande

sådant besked, der befälhafvaren det äskar, skriftligen meddelas.

År ej viss tid för lastningens början aftalad, ege befraktare!!

ej håfva fraktslutet på grund af uppehåll, som icke

vållats af redare, befälhafvare eller besättning.

År redare, befälhafvare eller besättning vållande till dröjsmål,

njute befraktaren, ändock att han ej vill håfva aftalet,

99

Femte Kapitel.

Om Befraktning.

§ 109.

Ved Befragtning skal der oprettes skriftlig Kontrakt

(Certeparti), naar nogen af Parterne begjmrer det.

§ no.

Befragtning af Skib ansees ikke uden sirlig Aftale åt

omfatte Skibets aabne Dock, heller ikke Kahyt eller andre

Rum, som ere bestemte til Opholdssted for Mandskabet eller

til Opbevaring af Skibsinventar, Proviant, Brasndsel eller

Andet, som udkraeves til Reisen.

I saadanne Rum eller paa Deek maa dog ikke uden

Befragterens Samtykke medtages Varer for Andres Regning;

sker det, skal Skipperen erstatte ham al derved forvoldt

Skade og i ethvert Fald betale den h0ieste Fragt, som til

den Tid gaves for saadant- Gods for lignende Reise.

§ in.

Har Befragteren betinget en bestemt Tid for Indladningens

Begyndelse, og Skibet ikke i rette Tid er fåordigt

til åt indtage Badning, er han berettiget til åt hmve Kontrakten;

vil han gj0re Brug af denne Ret, maa han dog

tilkjendegive det for Skipperen inden 24 Timer, efteråt det

er anmeldt for ham, åt Skibet er tilstede, og saadan Erklaering

skal derhos, naar Skipperen förlänger det, afgives

skriftlig. Har Befragteren ikke bestemt nogen Tid for Indladningens

Begyndelse, maa han Ande sig i Ophold, hvori

Reder, Skipper eller Mandskab ikke har nogen Skyld.

Kan Forsinkelsen tilregnes Reder, Skipper eller Mandskab,

har Befragteren Krav paa Erstatning for al derved

100

ersättning efter pröfning af skiljemän för all skada och

förlust, som genom dröjsmålet honom tillskyndas; uppgifve

dock, innan hans gods till inlastning aflemnas, för befälhafvare^

att ''ersättning äskas, eller vare sitt anspråk qvitt.

112 §.

Befraktare ege till annan öfverlåta de rättigheter, honom

enligt befraktningsaftalet tillkomma, men svare ändock för

de förbindelser, aftalet ålägger honom.

113 §.

Ej må befraktares gods utan hans samtycke försändas

med annat fartyg än det, som befraktats, så vida icke sådant

nödfall, som i 161 eller 162 § omförmäles, dertill föranleder;

sker det ändock, njute befraktaren ersättning efter pröfning

af skiljemän för all derigenom uppkommande skada och

förlust.

114 §.

År ej viss lastningsplats genom aftal bestämd, skall

fartyget för lastens intagande förläggas till vanlig lastningsplats

i hamnen; dock ege befraktare af helt fartyg fordra,

att fartyget förlägges till den plats, han anvisar, så vida

hinder ej möter att dit förlägga fartyget och detta kan ej

mindre under lastningen der ligga flott och säkert än äfven

med intagen last åter derifrån utlöpa; åliggande det befraktaren,

der han vill hafva fartyget så förlagdt, att meddela

befälhafvaren behörig anvisning förr, än förhalning

skett till annan lastningsplats. Hafva flere befraktat fartyget,

hvar för viss del, och förena sig samtlige befraktarne

om viss lastningsplats, ege de enahanda rätt, som, efter tv

nyss är sagdt, tillkommer befraktare af helt fartyg.

Befälhafvaren vare, der fartyget befraktats i sin helhet

eller till viss del, pligtig att på befraktarens begäran från

101

foranlediget Skade, selv om han ikke hasver Kontrakten;

dog fortabes dette Krav, saafremt det ikke forbeholdes, forinden

Befragteren begynder åt levere Ladningen.

§ 112.

Befragteren kan overdrage sin Ret efter Befragtningskontrakten

til en Anden, men vedbliver ikke destomindre

åt vrnre ansvarlig for Opfyldelsen af de Förpligtelse!-, som

Fragtkontrakten modforer for ham.

§ 113.

liden Befragterens Samtykke maa hans Gods ikke forsendes

med andet Skib end det, som Kontrakten angaar,

medmindre Omladning foranlediges ved saadant Npdstilfeelde,

som omhandles i §§ 161 og 162. Handlös derimod, har Befragteren

Krav paa Erstatning for al deraf flydende Skade

og Tab.

§ H4.

Er der ikke vedtaget nogen bestemt Lasteplads i Havnen,

staar det Skipperen flit for åt vaelge, men kun en Plads,

som er sedvanlig Lasteplads. Dog har Befragteren Ret til

åt an vise saadan, naar han gj Or det, forinden Skibet henlsegges

til Plads, som Skipperen har valgt, og denne er

isaafald pligtig åt henlmgge Skibet til den Plads, som anvises,

saafremt Adgangen til samme er aaben, Skibet der

kan ligge Hot og sikkert samt uden Hinder komme ud derfra

med indtagen Last. Er der flere Befragtere, er saadan

Anvisning kun bindende for Skipperen, naar samtlige Befragtere

ere enige.

Den, som har befragtet det hele Skib eller vis Del deraf,

har Ret til åt forlange, åt Skibet forhales til anden bekvem

Lasteplads i Havnen, men Befragteren har åt betale alle

dermed forbundne Omkostninger.

102

den plats, dit fartyget för lastningen förlagts, vidare förhala

det till annan beqväm lastningsplats, men njute derför af

befraktaren ersättning, som i händelse af tvist bestämmes

af skiljemän.

115 §.

Aflastare, som inlastar gods, hvars förande kan medföra

äfventyr för fartyget eller för den öfriga lasten, utan att

angifva denna godsets beskaffenhet eller utan att iakttaga

de föreskrifter, som för försändande af sådant gods må

vara gifna, svare för all kostnad, skada och förlust, som

derigenom annan tillskyndas; skolande ersättningen i händelse

af tvist bestämmas af skiljemän. Lag samma vare,

der någon inlastar gods utan befälhafvarens vetskap eller

origtigt angifver gods, som inlastas; den, som godset inlastat,

vare ock pligtig derför erlägga högsta frakt, som för

dylikt gods gälde i lastningsorten för sådan resa, som fartyget

företager.

Gods, som sålunda inlastats, må på aflastarens bekostnad

åter landsättas eller, om förhållandet uppdagas först sedan

fartyget gått till sjös och godset icke utan äfventyr

kan behållas i fartyget, kastas öfver bord; men den, som

inlastat godset, gälde ändock full frakt.

116 §.

Vid inlastning åligge befraktaren att till fartygets

sida framföra godset, men öfriga lastningskostnaden äfvensom

kostnaden för godsets stufning samt för nödigt underlag

och garnering bestride befälhafvare!!.

År genom aftal viss plats bestämd för lastens intagande,

men är fartyget så djupgående, att det icke kan

förläggas till den plats, som aftalats, skall befälhafvaren

bekosta godsets framförande från land till fartygets sida;

lag samma vare, der icke viss lastningsplats aftalats, men

fartyget af anledning, som nyss är sagd, icke kan förläggas

till vanlig lastningsplats i hamnen.

103

§ 115.

Den, som indlader Gods, hvis Beskaffenhed medfprer

Fare eller Risiko for Skibet eller den 0vrige Ladning, liden

åt angive denne Godsets Beskaffenhed eller liden åt iagttage

de for Forsendelse af saadant Gods foreskrevne Regler,

er allsvåldig for al Skade og alle Omkostninger, som derved

foranlediges. Det samme gjselder, naar Nogen indlader

Gods liden Skipperens Vidende eller urigtigt betegner det

Gods, han indlader, i hvilke Tilfelde Afskiberen derhos er

pligtig åt betale den hpieste paa Afgangsstedet gjmldende

Fragt.

Godset kan bringes iland paa Afladerens Bekostning

eller, hvis det f0rst opdages efteråt Skibet er gaaet tilsps,

endog kastes overbord, naar det iklce liden Fare kan beholdes

ombord, men i ethvert Fald bliver dog fuld Fragt

åt betale.

§ H6.

Ved Indladning har Befragteren åt levere Godset ved

Skibets Side, men derfra bekostes Indladningen af Bortfragteren,

som ogsaa brnrer alle Udgifter ved Stuvningen og til

npdvendigt Underlag og Garnering.

Er Skibet saa dybgaaende, åt det ikke kan komme

ind til vedtagen eller, hvis ingen Vedtagelse har fundet

Sted, til sedvanlig Lasteplads i Havnen, har Skipperen dog

paa egen Bekostning åt besprge Godset fra Land ud til

Skibet.

104

117 §.

Utan befraktarens samtycke må hans gods icke lastas

å fartygets däck eller i dess båt eller hängas på sidan

utom bords.

118 §.

År fartyg befraktadt i dess helhet eller till viss del,

vare befälhafvaren skyldig att utan ersättning en viss tid

afbida, att godset aflemna^; den tid kallas liggedagar. År

ej lastningen inom liggedagarne fullbordad, vare befälhafvaren

skyldig att mot ersättning dertill lemna ytterligare rådrum;

den tid kallas öfverliggedagar, och dessa tillsammans med

liggedagarne utgöra fartygets lastningstid.

Lastningstiden räknas från och med nästa helgfria dag,

efter det fartyget är färdigt att å behörig lastningsplats mottaga

last och befälhafvaren derom underrättat aflastaren;

dock att, der sådan underrättelse meddelas å helgdag eller

senare än klockan fyra eftermiddagen å söckendag, underrättelsen

räknas såsom afgifven först följande söckendag.

År aflastaren icke känd eller icke att träffa, skall underrättelsen

meddelas genom kungörelse i tidning inom orten

eller på annat der brukligt sätt.

119 §.

Åro liggedagarne icke bestämda genom aftal, beräknas

de, olika för segelfartyg och för ångfartyg, sålunda:

För

Register

ton.

För fartyg, som icke är öfver 50

för fartyg öfver 50 men ej öfver 100

— — — 100 — 150

— — — 150 — 200

— 200 — 250

— — — 250 — 300

segelfartyg.

4 dagar.

6 “ 1

7 -

8 - |

9 ~

10 — J

För

ångfartyg.

2 dagar.

3 —

105

§ H7.

Skipperen maa ikke uden Befragterens Samtykke laste

hans Gods paa Skibets Dask (jfr § 191) eller i dets Baade,

ei heller htenge det udenbords paa dets Sider.

§ HB.

Befragteren har Krav paa, åt Skipperen holder Skibet

rede til Lastning i en vis Tid (Liggedage) uden Godtgj0- relse og derefter i en yderligere Tid (Overliggedage) mod

sasrlig Godtgjprelse.

Liggedagene begynde åt l0be fra den f0rste S0gnedags

Morgen, efteråt Skibet paa behörig Lasteplads er fserdigt

til åt laste og Skipperen derom har underrettet Afladeren,

dog f0rst fra anden S0gnedags Morgen, hvis Underretningen

er meddelt efter Klokken 4 om Eftermiddagen

eller paa en S0n- eller Helligdag. Er Afladeren ikke kjendt

eller ikke åt trasffe, skal Underretningen gives ved Bekjendtgj0relse

i Stedets Avis eller paa anden der brugelig Maade.

§ 119-

I Mangel af anden Aftale bestemmes Liggedagenes An

-

tal efter Nettodrasgtigheden

saaledes:

Register-

För

För

Tons :

Seilskib.

Dampskib.

Naar

Skibet ikke er over

50

4 Dage.

2 Dage.

over

50 men ikke over

100

6 — |

—

100

150

7 —

3 —

—

150 —

200

8 — j

—

200

250

9 - 1

i A

—

250 —

300

10 — |

f 4 —

106

Register-

För

segel-

För

ton.

fartyg.

ångfartyg.

för fartyg

öfver 300

men ej öfver 400

11 dagar.

4 dagar.

— —

— 400

— 500

12 - |

i K

— —

— 500

— 600

13 - ]

f5 “

— —

— 600

— 750

14 - |

i A

— —

— 750

— 900

15 - )

[ 6 -

— —

— 900

— 1100

16 —

7 —

— —

— 1100

— 1350

17 —

8 —

— —

— 1350

— 1650

18 —

9 —

— —

— 1650

— 2000

19 —

10 —

Har fartyget större drägtighet än

2000 registerton, be-

räknas ytterligare en liggedag för Överskjutande drägtighet

af högst 400 ton och så vidare.

Såsom liggedagar räknas icke sön- och helgdagar, icke

heller de dagar, under hvilka lastning ej kunnat ske till

följd af skeppsarbete eller annat från fartyget härrörande

hinder; dock att, der sådant hinder icke varat längre än en

half arbetsdag, endast en half dag afräknas.

Åro genom öfverenskommelse liggedagarne bestämda

till visst antal löpande dagar, inräknas jemväl sön- och

helgdagar.

År i befraktningsaftalet viss tid bestämd för intagande

af last å olika orter, ege befälhafvare^ sedan last å

en ort intagits, erhålla aflastare^ erkännande om den tid,

som dertill åtgått.

120 §.

Der ej annorlunda aftalats, skall antalet öfverliggedagar

utgöra hälften af liggedagarnes antal; de beräknas

såsom löpande dagar.

Ersättning för öfverliggedagar skall, der ej annat aftal

skett, utgå med trettio öre om dagen för hvarje ton af fartygets

107

Register

För

För

Tons.

Seilskib.

Dampskib.

over 300 men

ikke over

400

11 Dage.

4 Dage.

— 400

—

500

12 —

1 *

— 500

—

600

13 —

f5 “

— 600

—

750

14 —

1 6 —

750

—

900

15 —

J

— 900

—

1100

16 —

7 —

— 1100

—

1350

17 —

8 —

— 1350

—

1650

18 —

9 —

— 1650

—

2000

19 —

10 —

Er Skibet

over 2000

Tons,

gives saavel

for Seilskib

som for Dampskib 1 Dags Tilltag for Oversknd indtil 400

Tons o g saa fremdeles.

Som Liggedage medregnes ikke Spn- og Helligdage, ei

heller Dage, paa hvilke Lastning ikke har knnnet Ande Sted

paa Grund af Skibsarbeide eller andre Forhindringer fra

Skibets Side; en Tid, der ikke överskrider en halv Arbetsdag,

regnes dog kun for en halv Dag.

Ere Liggedagene bestemte til et vist Antal lpbende Dage,

medregnes ogsaa Spn- og Helligdage.

Skal Lastningen foregaa paa flere Steder, er Skipperen,

naar Indladningen paa et Sted er färdig, berettiget til åt

forlange Afladerens skriftlige Tilstaaelse for den Tid, som

dertil er medgaaet.

§ 120.

Overliggedagenes Antal er det halve af Liggedagenes,

hvis intet Andet er sirlig vedtaget. De beregnes som 10- bende Dage.

Godtgjprelsen for Overliggedage beregnes i Mangel af

anden Aftale med 30 0re om Dagen for Seilskib og med

108

drägtighet, om fartyget är segelfartyg, och med fyratio öre,

om det är ångfartyg; skolande ersättning för del af en dag

utgå såsom för hel öfverliggedag, der samma del utgör mer

än hälften af dygnets arbetstid, men eljest för en half dag.

Ersättningen är för hvarje dag förfallen till betalning.

Har betalning icke erlagts, när fartyget är färdigt att afgå,

ege befälhafvaren å konnossementet göra anteckning om fordrans

belopp.

121 §.

Hvad här ofvan är stadgadt angående viss lastningstid,

vare ej gällande för fartyg, som gör regelbundna resor

mellan vissa orter efter eu på förhand kungjord plan.

122 §.

Befälhafvaren vare ej pligtig att efter lastningstidens

utgång mottaga gods till inlastning. Allt gods, som före

lastningstidens utgång aflemnats, vare han pligtig medtaga,

ändock att fartyget för godsets intagande och stufning uppehälles

utöfver lastningstiden; njute dock af befraktaren ersättning

för skada och förlust, hvilken ersättning i händelse

af tvist bestämmes af skiljemän och ej må sättas lägre än

för öfverliggedagar.

123 §.

Angår befraktningen st}mkegods, åligge aflastaren att på

befälhafvarens tillsägelse aflemna godset till inlastning; är

aflastaren icke känd eller icke att träffa, sker tillsägelse på

sätt 118 § för sådant fall stadgar. Aflemnas icke, oaktadt

tillsägelse skett, godset så tidigt, att det beqvämligen kan

intagas och stufvas, vare befälhafvaren icke skyldig medtaga

godset, men ege ändock uppbära full frakt.

109

40 0re om Dagen for Dampskib pr. Registerton efter Nettodrsegtighed.

Den beregnes pr. halv Dag, saaledes åt hvad

der ikke överskrider Dagens halve Arbeidstid, regnes for

en halv Dag, o g hvad der er over for en hel.

Overliggedagspenge forfalde til Betaling for hver Dag.

Er Betaling ikke erlagt, naar Skibet er färdigt til åt seile,

er Skipperen berettiget til åt gj0re Paategning paa Konnossementet

om det skyldige Belpb.

§ 121.

De ovenfor givne Regler om bestemte Liggedage og

Overliggedage ere ikke anvendelige paa Skibe, som gjpre

regelmsessige Reiser mellem bestemte Steder efter en forud

offentliggjort Plan.

§ 122.

Efter Overliggedagenes Udlpb er Skipperen ikke pligtig

åt vente lamgere paa åt modtage Badning, men alt Gods,

som er leveret. luden deres Udlpb, man han tage med, selv

om dets Indladning og Stuvning krsever lsengere Ophold;

for dette har han dog Krav paa fuld Erstatning, mindst

som for Overliggedage.

§ 123.

Angaar Befragtningen Stykgods, har Afladeren åt levere

Godset efter Skipperens Tilsigelse; er Afladeren ikke kjendt

eller ikke åt traeffe, sker Tilsigelse paa den Maade, som i

§ 118 er foreskrevet for lignende Tilfmlde. Leveres Godset

derefter ikke saa betimelig, åt det bekvemmelig kan indlades

og stuves, er Skipperen ikke pligtig åt medtage det, men

kan alligevel fordre fuld Fragt, jfr. dog § 130.

no

Hvad här är sagdt om befälhafvares skyldighet att

tillsäga aflastare, vare ej gällande med afseende å fartyg,

som i 121 § omförmäles.

124 §.

Då inlastning sker, skall befälhafvaren, sjelf eller genom

styrmannen, på aflastarens begäran meddela bevis om godsets

mottagande, allt efter som det aflemnas. Sådant lastqvitto

bör till befälhafvaren återställas, när konnossement af honom

undertecknas; lossas godset, innan konnossement derå utfärdats,

skall beviset återställas, när godset utlemnas.

125 §.

Aflastaren åligge att inom den för lastningen bestämda

tid tillställa befälhafvaren alla nödiga, lasten rörande handlingar;

försummas det och fördröjes till följd deraf fartygets

afgång utöfver lastningstiden, njute befälhafvaren ersättning

för skada och förlust, efter ty i 122 § sägs,

Befälhafvaren vare pligtig sörja för, att fartyget, sedan

lasten intagits och nödiga handlingar aflemnats, kan ofördröjligen

anträda resan; underlåter han det eller fördröjer

eljest utan giltig anledning resans anträdande, njute befraktaren

ersättning efter pröfning af skiljemän för skada och

förlust, som genom dröjsmålet vållas.

126 §.

Vill befraktare af helt fartyg håfva fraktslutet, uppsäge

det hos befälhafvaren, innan fartyget afgått från den ort, der

resan skolat börja, och gälde då allenast half frakt äfvensom

ersättning för öfverliggedagar, der sådane egt rum;

har aflastaren icke inom lastningstiden aflemnat någon last,

anses fraktslutet från befraktarens sida häfdt, ändock att uppsägning

ej skett. Omfattar fraktslutet flere resor, erlägges

in

För Lavering af Gods til saadanne Skibe, som omhandles

i § 121, kan ingen smidig Tilsigelse krmves.

§ 124.

Naar det af Afladeren begjmres, skal Skipperen selv

eller ved Styrmanden meddele Bevis for Godsets Modtagelse

efterhaanden som det afleveres. Saadanne Beviser blive åt

tilbagelevere til Skipperen, naar Konnossement underskrives,,

eller naar Godset forinden udlosses, jfr § 126.

§ 125.

Afladeren er pligtig åt overlevere Skipperen de til

Godsets Forsendelse fornpdne Papirer inden Udlpbet af den

for Ladningens Levering bestemte Tid. Forspmmer han

dette, og Skibets Afgång derved forsinkes, kan Skipperen

förhänge Erstatning, mindst som for Overliggedage.

Skipperen har åt drage Omsorg for, åt han kan vaere

fasrdig til åt afseile, saasnart Ladningen er indtagen og de

forn0dne Papirer ere overleverede til ham. Viser han hermed

Forspmmelse eller i0vrigt forhaler Afreisen, er Befragteren

berettiget til Erstatning for Skade og Tab, som derved

foranlediges.

§ 126.

Befragter af helt Skib er berettiget til naarsomhelst for

Skibets Afgång fra det Sted, hvor Reisen skal begynde, åt

hasve Kontrakten, men har da åt betale halv Fragt og Godtgj0relse

for Overliggedage, hvis saadanne ere paalpbne. Er

ingen Last leveret inden Udl0bet af Overliggedagene, ansees

Befragteren åt have hrnvet Kontrakten. Omfatter Befragtningen

flere Reiser, erhegges halv Fragt for den f0rste og

112

half frakt för den första resan och fjerdedels frakt för de

öfriga, så vida icke aftalet angår utresa och hemresa, då half

frakt skall för båda gäldas.

Var gods redan inlastadt, när fraktslutet häfdes, skall

betraktaren ersätta alla utgifter för godsets inlastning och

lossning; varder befälhafvaren för lossningen uppehållen utöfver

lastningstiden, njute han ersättning för skada och förlust,

efter ty i 122 § sägs.

127 §.

Har lasten icke till fullo aflemnats, vare befälhafvaren

ej pligtig anträda resan, der icke betraktaren förut erlägger

frakt för det gods, som ej försändes, äfvensom ersätter den

kostnad, som kan uppkomma till följd af aflastarens underlåtenhet

att lemna full last, eller ock för beloppet ställer

säkerhet; har befraktaren icke före lastningstidens utgång

fullgjort hvad sålunda åligger honom, ege befälhafvaren anse

fraktslutet från befraktarens sida häfdt samt njute frakt och

ersättning, efter ty i 126 § sägs.

128 §.

Har, när fraktslut häfves, fartyget afgått från den ort,

der resan börjat, gälde befraktaren full frakt förutom ersättning

för öfverliggedagar, der sådane egt rum; dock att af

frakten endast tre fjerdedelar skola gäldas, der fartyget befraktats

att å annan ort intaga last och aftalet återgår, innan fartyget

lemnat lastningsorten, så ock der befraktning, som afser

både utresa och hemresa, häfves, innan hemresan begynt.

Befraktaren ege ej fordra, att fartyget för godsets utlossning

skall anlöpa hamn under resan; anlöpes af annan

anledning ort, der lossning kan ske, ege befraktaren der utbekomma

godset, men vare pligtig att efter pröfning af

skiljemän ersätta ej mindre den särskilda kostnad, som för

lossning å den ort må uppkomma, än ock den skada och

förlust, som kan genom lossningen vållas.

113

en Fjerdedels Fragt för de Ovrige, men halv Fragt for begge,

hvis det er Udreise o g Hjemreise.

Iheves Kontrakten, efteråt Last allerede er indtaget, er

Befragteren derhos pligtig åt godtgjpre Skipperen alle Omkostninger

ved Indladningen og Udlosningen, samt, hvis

Skibet opholdes udover Overliggedagene, åt betale ham Erstatning,

mindst som for Overliggedage.

§ 127.

Leverer Befragteren ikke den hele betingede Badning,

er Skipperen ikke pligtig åt tiltrsede Reisen, medmindre

Befragteren udbetaler ham fuld Fragt for det Gods, som

ikke forsendes, og derhos Erstatning for de Udgifter, som

foranlediges derved, åt ikke den hele Badning leveres, eller

stiller Sikkerhed for, hvad han saaledes har åt betale. Gjor

Befragteren ikke dette inden Udlobet af Overliggedagene,

er Skipperen berettiget til åt anse Kontrakten som hsevet

af Befragteren med de Folger, som i § 126 er ntevnt.

§ 128.

Er Skibet allerede afgaaet, kan Befragteren ikke hteve

Kontrakten uden åt betale Skipperen fuld Fragt; dog skal

kun tre Fjerdedele af Fragten betales, hvis Skibet er befragtet

til åt afgaa til et andet Sted for der åt indtage Badning,

og Kontrakten b teves inden Skibet afgaar fra Ladestedet,

saa og hvis Fragten er bestemt under Et for Udreise

og Hjemreise og Kontrakten liteves, inden Skibet er

afgaaet paa Hjemreisen. Paalobne Overliggedagspenge blive

derhos i ethvert Tilftelde åt betale.

Befragteren kan ikke efter Skibets Afgång fordre Udlosning

uden paa et Sted, som Skibet af anden Grund anlpber,

og maa foruden Fragt, som nsevnt, godtgjpre Skipperen

de steregne Utgifter og Tab, som foranlediges ved

Lösningen i Mellemhavnen.

8 •

114

129 §.

År fartyg befraktadt till vissa delar och förena sig samtlige

befraktarne om fraktslutets häfvande, vare lag, som

i 126 och 128 §§ sägs. Kunna de icke alla förena sig, gälde

den, som vill för sin del häfva fraktslutet, full frakt äfvensom

ersättning för öfverliggedagar i den mån, han är

derför ansvarig; ersätte ock den kostnad, som till följd

af fraktslutets häfvande kan för redaren uppkomma. Inlastadt

gods ege befraktare lossa, der det kan ske, utan att

skada genom resans fördröjande eller annorledes tillskyndas

öfrige befraktare; men befälhafvaren njute ersättning för

kostnad, skada och förlust, efter ty i 128 § sägs.

130 §.

År befraktare pligtig gälda full frakt för gods, som icke

med fartyget föres fram till bestämmelseorten, ege han åtnjuta

afdrag å frakten för de särskilda utgifter, som af

sådan anledning varda redaren besparade; intager befälhafvaren

i stället annat gods, skall af den frakt, som derför

betingas, hälften räknas befraktaren till godo.

131 §.

Tages inlastadt gods i mät, må det ej lossas under

andra vilkor än befraktaren egt utbekomma detsamma.

132 §.

När gods är inlastadt, skall befälhafvaren eller den, som

i befälhafvarens ställe dertill bemyndigats, på aflastarens

begäran utfärda bevis om mottagandet, innehållande tillika

utfästelse att i bestämmelseorten aflemna godset till lastemottagaren

(konnossement).

115

§ 129.

Er et Skib befragtet delvis, og alle Befragteme ere enige

om åt hseve Kontrakten, gjmlde för enhver af dem Bestemmelserne

i §§ 126 og 128. Ere de ikke alle enige, maa den,

som for sin Del vil hmve Kontrakten, betale fuld Fragt samt

efter Omstasndighederne Overliggedagspenge, og desuden Erstatning

for alle Udgifter, som foranlediges ved hans Tilbagetrmden.

Allerede indladet Gods kan den enkelte Befragter

kun forlange udlosset, naar saadant kan ske liden

Skade for de 0vrige Befragtere ved Forsinkelse af Reisen

eller paa anden Maade, og han er i hvert Fald pligtig åt

erstatte Skipperen Skade, Tab og Udgifter, som foranlediges

ved Udlosningen.

§ 130.

Befragter, som maa betale fuld Fragt for Gods, der ikke

fpres frem med Skibet til Bestemmelsesstedet, kan fordre

Afdrag for de smregne Udgifter, som i den Anledning blive

besparede for Skibet. Medtager Skipperen i Stedet derför

andet Gods, skal Halvdelen af Fragten for dette regnes den

f0rste Befragter tilgode.

§ 131.

Den, som gj0r Udlaeg i indladet Gods, kan ikke fordre

det udleveret under andre Betingelser end dem, hvorunder

Befragteren kunde forlange det udlosset.

§ 132.

Naar Godset er indladet, skal Skipperen eller den, som

i hans Sted dertil er bemyndiget, paa Afladerens Begjsering

udstede Konnossement, der indeholder hans Erkjendelse for

Modtagelsen og hans Förpligtelse åt levere Godset paa Bestemmelsesstedet

til rette Vedkommende.

116

133 §.

Konnossement skall förutom utfärdarens underskrift

innehålla uppgift å fartyget, det inlastade godset, lastemottagaren

och bestämmelseorten; der någon af parterna

det äskar, skall tillika i konnossementet uppgifvas befälhafvaren,

när handlingen icke af denne utfärdats, aflastare^

orten hvarest och dagen när konnossementet utfärdats,

fartygets hemort, huruvida det är ångfartyg eller

segelfartyg, lastens art och beskaffenhet, vigt, mängd och

märken samt den betingade frakten.

Konnossementet utställes i så många exemplar, som

aflastaren finner nödiga; önskar aflastaren särskilda konnossement

å delar af lasten, vare befälhafvaren skyldig att sådana

utfärda. Det åligge aflastaren att förelägga befälhafvaren

utskrifva exemplar af konnossementet till underskrift

äfvensom tillställa honom ett af aflastaren undertecknadt

exemplar deraf. Befälhafvaren må ej underteckna konnossement

förr, än godset inlastats.

Utfärdas konnossementet i flere exemplar, skall hvarje

exemplar utmärka, huru många blifvit utfärdade. Samtliga

exemplar skola vara af lika innehåll; dock må, der aflastaren

det äskar, de särskilda exemplaren i konnossementets

text betecknas med särskilda nummer, såsom första, andra,

tredje och så vidare.

134 §.

Konnossement må utställas till viss man, till viss man

eller order eller till innehafvaren; är handlingen stäld allenast

»till order», anses den stäld till aflastarens order. År

konnossement stäldt till viss man, må det ändock öfverlåtas så,

som vore det stäldt till viss man eller order, der icke genom

orden »icke till order» eller annat uttryckligt förbehåll i konnossementets

text öfverlåtelse blifvit förbjuden.

117

§ 133.

Konnossementet skal förliden Udstederens Underskrift

indeholde Angivelse af Skibets Navn, det indladede Gods,

Modtager og Bestemmelsessted, hvorhos enhver af Parterne

kan forlange anfört Skipperens Navn, i Tilfaelde denne ikke

selv har underskrevet, Afladerens Navn, Stedet, hvor, og

Dagen, naar Konnossementet er ndstedt, Skibets Hjemsted,

om det er Dampskib eller Seilskib, Godsets Art, Beskaffenhed,

Vaegt, Maengde og Mserker, ligesom ogsaa den betingede

Fragt.

Konnossementet bliver åt ndstede i saamange Exemplarer,

som Afladeren anser fornödne; han kan forlange

Konnossement udfterdiget for alt det indladede Gods under

Et eller särskilt for enkelte Bele. Det paaligger Afladeren

åt forelmgge Skipperen de fornödne Exemplarer til Underskrift

inden den i § 125 bestemte Tid, og Skipperen kan

for sig forlange et af Afladeren mednndertegnet Exemplar.

Skipperen maa i intet Tilfaelde udstede Konnossement for

Gods, som endnu ikke er indladet.

Naar Konnossementet udstedes i flere Exemplarer, skal

Antallet anfpres i Texten, og denne skal i alle vane ligelydende.

Dog kan Afladeren forlange, åt de forskjellige Exemplarer

i selve Texten betegnes som förste, andet, tredie o. s. v.

§ 134.

Et Konnossement kan udstedes til bestemt Person, til

bestemt Person eller Ordre eller til Iheendehaveren; er det

ndstedt »til Ordre» alene, forstaaes derved Afladerens Ordre.

Konnossement kan överdrages ved Transport (Endossement)

til bestemt Person eller in blanco, medmindre dets Overdragelse

ved Ordene »ikke til Ordre» eller ved andet udtrykkeligt

Forbehold i Konnossementets Text er forbudt.

118

En hvar, som genom innehållet af konnossementets text

eller genom behörigen sammanhängande och till honom

fortgående följd af öfverlåtelser eller genom öfverlåtelse in

blanco visar sig vara rätt innehafvare af konnossementet,

ege på grund af detsamma fordra godsets utlemnande.

135 §.

År icke viss lossningsplats genom aftal bestämd, skall

fartyget för godsets utlossning förläggas till vanlig lossningsplats

i hamnen; dock ege 1 astemottagare enahanda rätt att

för lossningen anvisa särskild plats, som, efter ty i 114 §

sägs, vid inlastning tillkommer befraktare. Angående lastemottagares

rätt att för lossningen fordra fartygets vidare förhalande

till annan plats i hamnen gälle ock, hvad i 114 §

är med afseende på lastning för befraktare stadgadt.

136 §.

Vid lossning skall befälhafvare! aflemna godset vid fartygets

sida, men öfriga lossningskostnaden bäres af lastemottagaren.

År fartyget så djupgående, att det icke kan förläggas

till vanlig lossningsplats i hamnen eller, der viss lossningsplats

är genom aftal bestämd, icke förläggas till denna,

skall befälliafvaren bekosta godsets framförande till behörig

lossningsplats.

137 §.

När fartyget är helt och hållet eller till viss del befraktadt,

vare befälhafvaren pligtig lemna 1 astemottagaren viss

119

Enhver, som ved Indlioldet af Konnossementets Text

eller ved en behörig sammenhsengende og til barn fortsat

Rsekke af Overdragelser eller ved Overdragelse in blanco

viser sig åt vane ret Indehaver af Konnossementet, kan i

Kraft af samme fordre Godset udleveret,

§ 135.

Er der ikke vedtaget nogen bestemt Losseplads i Havnen,

staar det Skipperen frit for åt vall ge, men kun en Pläds,

som er sedvanlig Losseplads. Dog har Ladningsmodtageren

Ret til åt anvise saadan, naar han gjör det, forinden Skibet

henlasgges til Plads, som Skipperen har valgt, og denne er

isaafald pligtig åt henleegge Skibet til den Plads, som anvises,

saafremt Adgangen til samme er aaben og Skibet der

kan ligge hot og sikkert. Er der flere Ladningsmodtagere,

er saadan Anvisning kun bindende for Skipperen, naar samtlig^

Modtagere ere enige.

Med Hensyn til Skipperens Förpligtelse til videre åt

forhale Skibet gjmlder lignende Regel, som den, der i § 114

er given for Indladning.

§ 136.

Ved Lösning har Skipperen åt aflevere Godset ved Skibets

Side, men de övrige Losningsomkostninger b snes af

Modtageren.

Er Skibet saa dybgaaende, åt det ikke kan komme ind

til vedtagen eller, hvis ingen Yedtagelse har fundet Sted,

til sedvanlig Losseplads i Havnen, har Skipperen dog selv

åt bekoste Godset bragt frem til behörig Losseplads i denne.

§ 137.

Ladningsmodtageren har Krav paa, åt Skibet holdes

rede til Lösning en vis Tid (Liggedage) uden Godtgjörelse

120

tid till godsets mottagande (lossningstid), dels utan ersättning

(liggedagar), dels mot ersättning (öfverliggedagar); dock

vare med afseende å fartyg, som i 121 § omförmäles, lag,

som der sägs. Angående befälhafvarens skyldighet att underrätta

lastemottagaren, när fartyget är färdigt att lossa, äfvensom

angående antalet af liggedagar och öfverliggedagar,

grunden för lossningstidens beräkning och den för öfverliggedagar

utgående ersättning gälle hvad i 118—120 §§ är för

lastning stadgadt.

Eger lossning och lastning rum i ett sammanhang för

samma persons räkning, må öfverliggedagar ej beräknas förr,

än liggedagarne för hvardera gått till ända.

År i befraktningsaftal bestämd viss tid gemensamt för

lastning och lossning, ege befälhafvaren före fartygets afgång

från lastningsorten af befraktaren erhålla bevis om det antal

dagar, som till inlastningen åtgått.

138 §.

Mottagare af styckegods skall genast på befälhafvarens

tillsägelse afhemta godset i den ordning, befälhafvaren bestämmer;

är mottagaren icke känd eller icke att träffa, sker

tillsägelse på sätt 118 § för sådant fall stadgar.

Styckegods, som befordras med fartyg, som i 121 § omförmäles,

ege befälhafvaren utan särskild tillsägelse utlossa.

139 §.

Vägrar lastemottagare mottaga lasten eller är mottagare

icke känd eller icke att träffa, åligge befälhafvaren att derom,

så vida ske kan, genast underrätta aflastaren; har icke någon,

som till lastens mottagande är behörig, anmält sig så tidigt,

att lossningen kan hinna afslutas före lossningstidens utgång

eller, der befraktningen angår styckegods, ega rum å den

af befälhafvaren bestämda tid, läte befälhafvaren lossa godset

121

o g derefter en yderligere Tid (Overliggedage) mod sirlig

Grodtgj0relse, jfr. dog § 121. I Hänseende til Underretning

om, åt Skibet er färdigt til åt losse, Beregning af Liggedage

og Overliggedage, deres Antal o g Godtgj0relse for

Overliggedage gjmlde lignende Regler som de, der i §§ 118—

120 ere givne for Indladning.

Sker Lösning og Lastning i Sammenhaeng for samme

Persons Regning, begynde Overliggedage ikke, f0rend de för

Lösning og Lastning tilsammen bestemte Liggedage ere

forl0bne.

Er der vedtaget eu bestemt samlet Tid for Lastning og

Lösning, kan Skipperen f0r Skibets Afgång fra Ladestedet

forlange Afladerens skriftlige Tilstaaelse for den Tid, som

er medgaaet til Indladningen.

§ 138.

Den, som skal modtage Stykgods, liar paa Skipperens

Tilsigelse åt indfinde sig for åt faa Godset udleveret. Hvis

Modtager ikke er kjendt eller ikke kan trmffes, sker Tilsigelse

paa den Maade, som i § 118 er foreskrevet for lignende

Tilfadde.

Stykgods, som befordres med saadant Skib, som omhandlesi§

121, kan Skipperen liden sirlig Tilsigelse strax losse.

§ 139.

Hvis den, til hvem Ladningen er bestemt, veegrer sig

ved åt modtage den, eller hvis Modtageren ikke er kjendt

eller ikke åt Ande, har Skipperen saavidt muligt strax åt

nnderrette Afladeren derom. Melder behörig Modtager sig

ikke saa betimelig, åt Ladningen kan vane losset inden Overliggedagenes

Udlob, eller Stykgods udleveret til den af

Skipperen i Medf0r af § 138 bestemte Tid, skal Skipperen

122

och upplägga det under säker vård. Uppehåller lastemottagaren

fartyget för lossningen, så att denna ej kan ega

rum i rätt tid, ege befälhafvaren lossa godset och upplägga

det, som nyss är sagdt.

Upplägges godset, underrätte befälhafvaren derom lastemottagaren,

der denne är känd och tillstädes å lossningsorten,

men kungöre det eljest på sätt 118 § för sådant fall

stadgar.

Varder befälhafvaren för godsets uppläggning eller

•eljest för lossningen utan eget vållande uppehållen utöfver

lossningstiden, njute han för skada och förlust, som genom

sådant uppehåll vållas, ersättning, efter ty i 122 § sägs.

140 §.

I bestämmelseorten skall befälhafvaren utlemna lasten till

den, hvilken är innehafvare af sådant exemplar af konnossementet,

som enligt 134 § berättigar honom att fordra

godsets utlemnande. Sedan lasten till lastemottagaren aflemnats,

skall konnossementet med åtecknadt bevis om aflemnande!

till befälhafvaren återställas. Der befälhafvaren

det äskar, åligge lastemottagaren att-, innan lossningen börjar,

sätta konnossementet i taka händer att vid lossningens afsilande

hållas befälhafvaren till hända, så ock att i mån af

lossningens fortgång göra anteckning å konnossementet om

hvad som aflemnats eller derom meddela särskild! bevis.

141 §.

Anmäla sig flere behörige innehafvare af konnossement,

må befälhafvaren icke till någon af dem utlemna godset,

utan åligge honom lemna det i förvar till den gode man,

parterne utse, eller, der de ej kunna om sådan enas, tipp

-

123

losse og opleegge Godset under sikker Förvaring. Forlialer

Ladningsmodtageren Lösningen saaledes, åt den ikke kan

vane tilendebragt i rette Tid, har Skipperen Ret til åt losse

og oplsegge Godset som naävnt.

Naar Gods saaledes ophegges, liar Skipperen derom åt

nnderrette den, til hvem det er bestemt, Er Modtager ikke

kjendt eller ikke åt trmffe, gives Underretning paa den

Maade, som i § 118 er foreskrevet for lignende Tilfadde.

For ethvert Ophold ndover Overliggedagene, som foranlediges

ved Ladningens Oplaggelse eller paa anden Maade

tiden Skyld fra Skibets Side, har Skipperen Krav paa fuld

Utslätning, mindst som for Overliggedage.

§ 140.

Paa Bestemmelsesstedet er Skipperen pligtig åt udlevere

Godset til den, som melder sig med et Exemplar af Konnossementet,

efter hvilket han er berettiget til affordra Godset

udleveret (§j 134). Dette Exemplar skal, naar Lösningen er

färdig, udleveres til Skipperen med paategnet Tilstaaelse for

Godsets Modtagelse, og for åt sikre sig dette kan Skipperen,

forinden han paabegynder Lösningen, forlange Konnosementet

deponeret, Efterhaanden som Lösningen skrider frem, kan

Skipperen forlange Afskrivning paa Kcfnnossementet eller

sterskilte Modtagelsesbeviser.

§ 14L

Melder der sig flere Modtagere, som i Henhold til torsk]

ellige Exemplarer af Konnossementet kunne gj0re Krav

paa Godset, maa Skipperen ikke udlevere det til nogen af

dem. Saafremt Parteme enes om Valget af en Modtager,

124

lägga, godset, sgm i 139 § sägs; upplägges godset, åligge

befälhafvare)! att derom ofördröjligen underrätta parterna.

Äro de särskilda exemplaren betecknade med särskilda

nummer, som i 133 § sägs, skall godset utlemna^ till den,

som är innehafvare af det exemplar, hvilket är utmärkt med

lägsta nummer.

142 §.

Annorstädes än i bestämmelseorten må befälhafvare)! icke,

ändock att fraktslutet häfves, innan resan begynt, eller denna

senare afbrytes, utlemna godset, utan att samtliga utfärdade

exemplar af konnossementet till honom återställas. Äro de

särskilda exemplaren af konnossementet betecknade med särskilda

nummer, som i 133 § sägs, ege innehafvare)! af det

exemplar, som betecknats såsom det första, erhålla godset

till sig utlemnadt, ändock att öfriga exemplar icke återställas.

143 §.

Enligt konnossementet skall rättsförhållandet mellan befälhafvare)!

och lastemottagaren bedömas och lasten till

den sistnämnde aflemnas; hvad befraktningsaftalet innehåller

vare förty icke mot lastemottagaren i denna hans egenskap

gällande, der icke konnossementet i något afseende dertill

hänvisar. Hänvisar konnossementet i fråga om frakten

genom orden »frakt enligt certeparti» eller annorledes till

befraktningsaftalet, anses sådan hänvisning icke angå jemväl

lossningstidens längd eller ersättningen för de öfverliggedagar,

som vid lossningen må ega rum.

Befälhafvare)! ege ej för godsets utlemnande till lastemottagaren

kräfva fullgörande af andra vilkor, än konnossementet

föranleder. Betalning för öfverliggedagar, som vid

godsets inlastning egt rum, må icke lastemottagaren affordras,

der ej konnossementet utvisar, att fordringen är ogulden.

125

liar han åt losse og overlevere Godset til denne, i modsat

Fald har han åt oplaegge det, saaledes som i § 139 er sagt,

og derom liden Ophold åt underrette Parterne.

Ere de forskjellige Exemplarer af Konnossementet paa

den i § 133 sidste Stykke angivne Maade betegnede med

Nummere, skal Skipperen dog udlevere Godset til den, som

har det laveste Nummer af dem, der have meldt sia\

§ 142.

Udenfor Bestemmelsesstedet maa Skipperen, selv om

F ragtkontrakten haives eller Reisen af bly des, ikke udlevere

Godset, medmindre samtlige af ham udstedte Exemplarer af

Konnossementet tilbageleveres; jfr. dog § 167. Dette gjselder

imidlertid ikke, naar de forskjellige Exemplarer paa den

i § 133 sidste Stykke angivne Maade ere betegnede med

Nummere, idet rette Ihamdehaver af det som »förste» betegnede

Exemplar kan forlange Godset udleveret, uagtet de

andre Exemplarer ikke ere komne tilstede.

§ 143.

Komiossementet er Grundlaget for Retsforholdet mellem

Skipperen og Ladningsmodtageren, og overensstemmende med

dets Indhold skal Ladningen afleveres til denne. Bestemmelser

i Fragtkontrakten, der ikke ere optagne i Konnossementet,

kunne derför ikke gjöres gjaddende mod Ladningsmodtageren,

liden forsaavidt Konnossementet henviser til dem eller Kontrakten

af anden Grund er bindende for ham. En Henvisning

til Fragtkontrakten med Hensyn til Pragt eu, f. Ex. ved

Ordene »Fragt efter Certeparti», omfatter ikke tillige Kontraktens

Bestemmelser om Liggedage, Overliggedage og

Godtgjörelsen for disse.

Skipperen kan ikke for Godsets Enlevering til Modtageren

stille Betingelser, som ikke ere anförte paa Konnossementet,

Skyldige Overliggedagspenge for Indladningen kan

han ikke forlange betalt af Ladningsmodtageren, medmindre

derom er taget Forbehold paa Konnossementet,

126

144 §.

Befälhafvare]! vare lastemottagaren ansvarig för rigtigheten

af de i konnossementet meddelade uppgifter angående

godset. Inlastas gods, som är slutet i packor, kistor eller

kärl, så att innehållet är befälhafvaren obekant, eller har

gods, som i konnossementet, uppgifves till mått, vigt eller

antal, icke af befälhafvaren mottagits efter mätning, vågning

eller räkning, ege befälhafvaren derom göra anmärkning i

konnossementet; har sådan anmärkning skett, vare befälhafvaren

utan ansvar, der uppgiften angående godsets art och

beskaffenhet eller dess myckenhet finnes origtig, så vida icke

vid inlastningen utrönts eller med användande af skälig omsorg

kunnat utrönas, att uppgiften var origtig.

145 §.

Har, efter det gods blifvit till inlastning mottaget och

innan det aflemnats, godset skadats eller minskats, vare redaren

derför ansvarig, der ej antagas må, att skadan eller

minskningen tillkommit genom sjöolycka, uppbringning eller

annan olyckshändelse, som det ej stått i befälhafvarens eller

besättningens magt att afvärja, eller orsakats af bristfällighet

i godsets inpackning eller af dess egen beskaffenhet att lätt

förderfvas, såsom när spanmål sammanbrinner, flytande varor

minskas genom afdunstning eller vanlig utlakning, eller när

kreatur do.

Har skada uppkommit derigenom, att fartyget vid resans

början varit i bristfälligt skick, vare redaren dock utan ansvar,

der bristen icke kunnat upptäckas, oaktadt all omsorg

blifvit använd.

146 §.

Har vid godsets inlastning icke kunnat säkert utrönas,

om godset var i oskadadt skick och försedt med behörig beklädnad,

ege befälhafvaren i konnossementet genom orden

127

§ 144.

Skipperen er Modtageren ansvarig for Rigtigheden af,,

hvad der i Konnossementet opgives om Godset. Forsendes

dette i likhet Kasse eller Indpakning, saa åt Indholdet er

Skipperen nbekjendt, eller anfores i Konnossementet Mani,

Vsegt eller Tal, liden åt Godset ved Indladningen af Skipperen

er modtaget efter Maaling, Vekling eller T ädling, kan

han derom gjhre Anmärkning paa Konnossementet, og han

er da fri for Ansvar, saafremt han ikke ved Indladningen har

seet, åt Anf0rsleme vare urigtige, eller ved Anvendelse af

almindelig Opmferksomhed havde maattet forstaa det.

§ 145.

Rederiet b ger er Ansvar (jfr. § 9) for al Beskadigelse og

Formindskelse, som Godset lider fira dets Modtagelse til dels

Aflevering, medmindre det maa antages, åt Skaden eller Formindskelsen

alene er bevirket, ved S0ulykke, Opbringelse

eller anden ulykkelig Händelse, som det ikke har staaet i

Skippers eller Mandskabs Magt åt afvairge, eller åt den er en

F0lge af Mangler ved Godsets Indpakning eller af indre Bedeervelse,

Svind, ssedvanlig Udikning, Dyrs D0d eller i0vrigt

af Godsets egen Beskaffenhed.

Er Skade foranlediget derved, åt Skibet ikke har vgeret

i beh0rig Stånd til Reisen, er Rederiet uden Ansvar, naar

Skibets Mangler ikke knnde opdages trods al anvendt Omhu.

§ 146.

Naar Godsets Tilstand eller Indpakningens Forsvarlighed

ikke kan kontrolleres ved Indladningen, kan Skipperen ved

Paategning paa Konnossementet, f. Ex. »fri for Lask, Brsek

128

»fri från läck, bräck eller skada» eller genom annat dylikt

förbehåll fritaga redaren från ansvarighet för skada, som

icke må antagas hafva tillkommit af sådan anledning, att redaren

jemlikt 145 § bör derför ansvara.

147 §.

Inlastas gods, som tydligen kan skönjas vara skadadt

eller illa beklädt, åligge befälhafvare!! att sådant i konnossementet

uttryckligen anmärka. Underlåter han det, vare han

lastemottagaren derför ansvarig, ändock att i konnossementet

tecknats sådant förbehåll, som i 146 § omförmäles.

148 §.

Inlastas gods, som fordrar särskild vård, skall sådant

för befälhafvaren uppgifvas och å godset tydligen utmärkas;

försummas det, må ersättning ej fordras för skada, som icke

utan sådan omsorg kunnat afvändas.

Penningar, värdepapper eller dyrbarheter ersättas icke,

så vida de icke blifvit till art och värde angifna.

149 §.

Förekommer vid fartygets ankomst till lossningsorten

anledning, att gods skadats eller förlorats, ege ej mindre

befälhafvaren än lastemottagaren anordna besigtning å godset.

Finnes vid besigtningen godset hafva tagit skada, meddele

besigtningsmäimen jemväl yttrande angående den orsak, som

må antagas hafva vållat skadan.

Har gods utan förutgången besigtning blifvit utlemnadt

till lastemottagaren, och vill han göra anmärkning angående

godsets tillstånd, åligge honom att före utgången af nästa

129

eller Skade», forbeholde Fritagelse for Ansvar efter § 145.

Saadant Forbehold fritager dog ikke for Ansvar, livis Beskadigelsen

eller Formindskelsen maa antages åt vsere opstaaet

paa saadan Maade, åt Rederiet er ansvarligt derför i Medfpr

af § 145.

§ 147.

Indlades Gods, som tydelig kan sees åt vane beskadiget

eller uforsvarlig indpakket, paaligger det Skipperen udtrykkelig

åt gj0re Bemmrkning derom i Konnossementet. Undlader

han dette, er han allsvåldig overfor Ladningsmodtageren,

selv om der i Konnossementet er taget saadant Forbehold

som i § 146 naevnt.

§ 148.

Indlades Gods, som udkraiver sirlig Omhu o g Forsigtighed

i Behandlingen, maa dette opgives for Skipperen o g

tydelig anmaerkes paa Godset. Forspmmes det, kan ingen

Erstatning krasves for Skade, som alene kunde vtere undgaaet

ved Anvendelse af saadan Omhu og Forsigtighed.

Penge, Vasrdipapirer eller andre Kostbarheder erstattes

ikke, medmindre de ere blcvne udtrykkelig angivne som saadanne

og deres Vand! opgivet.

§ 149.

Findes der ved Skibets Ankomst til Lossestedet Grund

til åt antage, åt der er skeet Skade paa Ladningen, eller åt

noget af den er gaaet tabt, kan ikke blot Skipperen (jfr.

§§ 43 og 44) men ogsaa Ladningsmodtageren lade afholde

Besigtigelsesforretning, under hvilken der, forsaavidt, Skade

forefindes, tillige bliver åt afgive Slejon angaaende Aarsagen.

Vil en Ladningsmodtager, som uden foregaaende Besigtigelse

har faaet Godset udleveret, senere gjore Indsigelse

9

130

söckendag efter utfåendet anordna besigtning af godset; försummas

det, ege han ej fordra ersättning för skada, der det ej

visas, att skadan tillkommit genom fel eller försummelse af

redare, befälhafvare eller besättning.

150 §.

Skall jemlikt 145 § ersättning utgifvas för förloradt eller

skadadt gods, bestämmes ersättningen, efter ty i 201 och 202

§§ stadgas om ersättande af gods i gemensamt haveri.

För gods, som under resan blifvit jemlikt 50 § såldt för

fartygets behof, beräknas ersättningen såsom för förloradt gods;

dock att, der den sålunda beräknade ersättningen understiger

hvad för godset verkligen influtit, sistnämnda belopp skall i

stället till egaren utgifvas.

151 §.

Har befälhafvare tagit gods om bord, utan att aftal skett

om fraktens belopp, erlägges frakt, efter hvad vid tiden för

inlastningen var gångbar frakt å lastningsorten. Har af gods,

derom aftal skett, mer inlastats, än aftaladt var, erlägges

derför frakt efter enahanda grund, som för det gods, aftalet

angick.

I brist af öfverenskommelse beräknas frakt, som skall

utgå efter mått, vigt eller mängd, i förhållande till det utlossade,

men ej till det inlastade godset.

152 §.

Skall frakt räknas efter tid, löper den från och med

nästa söckendag, efter det fartyget är färdigt att mottaga last

och befälhafvare!! derom underrättat befraktaren, till och med

den dag, då lossningen afslutas. År fartyget befraktadt att

intaga last å annan ort, räknas frakt från och med nästa

dag, efter det fartyget är färdigt att afgå och anmälan

derom skett.

131

med Hensyn til dets Tilstand, maa han inden Utgången af

nasste S0gnedag efter Godsets Udlevering begjaere Skj0n afholdt

snarest modigt. Fors0mmer han dette, kan han ikke

fordre Erstatning for Beskadigelse eller Formindskelse, medmindre

det godtgj0res, åt saadän er bevirket ved Feil eller

Fors0mmelse fra Reders, Skippers eller Mandskabets Side.

§ 150.

Na ar der skal gives Erstatning for manglende, tabt eller

beskadiget Gods, bliver Erstatningen åt bestemme efter Regleme

i §§ 201 og 202.

Paa samme Maade som for tabt Gods beregnes Erstatningen

for Gods, som under Reisen er solgt til Skibets Behov

i Medlem af § 50; dog kan det altid fordres erstattet med

det Bel0b, som er indvundet ved Salget.

§ 151.

Har Skipperen taget Gods ombord uden åt have truffet

Aftale om Fragtens St0rrelse, erlmgges Fragt efter hvad der

paa Indladningstiden var gångbar Fragt paa Afladestedet.

Er der af Gods, hvorom Aftale har fundet Sted, indladet

mere end aftalt, erleegges derför Fragt i Forhold til den betingede.

I Mangel af anden Overenskomst beregnes Fragt, som

er bestemt efter Mani, Vaegt eller Masngde, efter hvad der

udlosses og ikke efter hvad der er indladet.

§ 152.

Er Fragten bestemt efter Tid, beregnes den fra og med

nasste Spgnedag, efteråt Skibet er fåordigt til åt modtage

Badning og Skipperen har meldt dette til Befragteren, til og

med den Dag, da Lösningen afsluttes. Gaar Kontrakten ud

paa, åt Skibet skal afgaa til andet Sted for der åt indtage

Badning, beregnes Fragten fra og med Dagen efter, åt Skibet

er fter dig t og meldt färdigt til åt afgaa.

132

Fördröjes fartygets afsegling eller uppehälles eljest resan

utan redares, befälhafvare eller besättnings vållande, skall

frakten ändock utan afdrag gäldas; dock att frakt icke beräknas

för den tid, fartyget uppehälles af sådant hinder, som

i 160 § sägs, eller måste ligga stilla i nödhamn för att istånd - sättas efter timad skada.

153 §.

För gods, som icke finnes i behåll vid resans slut, utgår

icke frakt, så vida icke godset förlorats till följd af sin egen

beskaffenhet att lätt förderfvas eller dess bristfälliga inpackning

eller eljest till följd af aflastarens vållande, eller godset

blifvit under resan såldt för egarens räkning.

År frakt på förhand betald för gods, för hvilket befraktaren,

efter t}5" nu är sagdt, icke är pligtig att gälda frakt,

skall förskottet återbäras, der ej annat förbehåll skett.

154 §.

Befälhafvare!! vare ej pligtig att för betingad frakt taga

godset i stället. Kärl med flytande varor må dock egaren

öfverlåta för frakten, der mer än hälften finnes vara utläkt.

Denna rätt, som gäller hvarje särskildt kärl, må icke utöfvas,

efter det kärlet till mottagaren aflemnats, och ege ej rum,

der kärlet vid inlastningen varit bristfälligt eller illa beklädt,

så vida befälhafvare!! derom i konnossementet gjort anmärkning,

på sätt i 147 § sägs.

155 §.

Betraktaren vare ej skyldig ersätta skeppsumgälder, bogserings-,

karantäns- och andra dylika kostnader, som äro förbundna

med resan från lastningsorten till lossningsorten, utan

skall redaren allena vidkännas sådan kostnad.

133

For Forsinkelse eller Ophold, hvori Reder, Skipper eller

Mandskab ikke har nogen Skyld, gjpres intet Fradrag i Tidsfragt;

dog beregnes der ingen Fragt for den Tid, hvori

Skibet maa ligge stille i Havn paa Grund af nogen saadan

Hindring, som nsevnes i § 160, eller for åt istandssettes.

§ 153.

For Gods, som ikke findes i Behold ved Reisens Slutning,

erlasgges ingen Fragt, medmindre det er tabt som

Felge af dets egen naturlige Beskaffenhed (jfr. § 145), eller

af Mangler ved Indpakningen eller af anden Feil eller Forspmmelse

fra Afladerens Side, eller det under Reisen er solgt

for Eierens Regning.

Er Fragt forud betalt for Gods, hvorfor Fragt efter det

Anfprte ikke bliver åt erlasgge, kan den fordres tilbage, naar

ikke andel- er forbeholdt.

§ 154.

Skipperen er ikke pligtig åt tage Godset i Stedet for

den betingede Fragt. Flydende Varer har Modtageren dog

Rot til åt överläde som Betaling for Fragten, naar mere end

Halvdelen findes åt vasre udlaekket. Henne Ret, som gjselder

for hvert enkelt Kar, maa imidlertid gjpres gjasldende forinden

Modtageren har faaet det udleveret, og bortfalder desuden,

naar Varen er kommen ombord i brpstf{eldig eller uforsvarlig

Beholder, og Skipperen derom har gjort sandig Bemgerkning

paa Konnossementet, jfr. § 147.

§ 155.

Befragteren bserer ingen Hel af de Udgifter og Omkostninger,

som ere forbundne med Reisen fra Ladningens Modtagelse

til dens Afleverelse paa Bestemmelsesstedet. Saaledes

vedkomme f. Ex. Skibsafgifter, Karantaeneomkostninger,

Bugserpenge o. 1. ikke Befragteren.

*

134

156 §.

Mottagande af godset medför för mottagaren förpligtelse

att gälda frakt samt hvad befälhafvare!! eljest eger att fordra

af befraktaren enligt konnossement eller annan handling,

enligt hvilken godset mottages.

157 §.

Befälhafvare!! vare ej pligtig utlemna godset, innan lastemottagaren

guldit de i 156 § omförmälda fordringar äfvensom

ersättning för öfverliggedagar och annat uppehåll vid

lossningen, så ock haveribidrag samt annan fordran, för hvilken

godset må häfta, eller ock i taka händer nedsatt beloppet.

Varda penningar sålunda nedsatta, ege befälhafvare!! dem lyfta

efter godsets aflemnande; vare dock, der tvist emellertid

yppats angående lastemottagarens betalningsskyldighet, pligtig

ställa säkerhet för medlens återbärande i den mån, sådant

kan varda honom ålagdt. För ännu icke faststälda haveribidrag

må gods ej qvarhållas, om lastemottagaren för dem

ställer säkerhet.

Vägrar lastemottagaren att fullgöra hvad honom för godsets

utfående sålunda åligger, ege befälhafvare!! upplägga godset,

som i 139 § sägs.

Hvad här är stadgadt vare ock gällande, der lossning

af gods eger rum i lastningsorten eller under resan.

158 §.

Varder gods upplagd! af sådan anledning, som i 139,

141 eller 157 § omförmäles, ege befälhafvaren låta genom

offentlig auktion sälja så mycket af godset, att utom tull

och öfriga omkostnader de i 157 § omförmälda fordringar

dermed betäckas.

135

§ 156.

Ved åt modtage Godset bliver Ladningsmodtageren forpligtet

til åt betale Fragt og hvad Skipperen i0vrigt maatte

have Krav paa i Medf0r af Koimossementet eller andet

Dokument, i Henhold til livilket Leveringen sker.

§ 157.

Skipperen er ikke pligtig åt ndlevere Godset, f0rend

Modtageren betaler eller deponerer, hvad han efter § 156

har åt udrede, saa og Erstatning for Overliggedage eller

andet Ophold ved Lösningen, Havaribidrag og hvad der

i0vrigt maatte paahvile Godset, jfr § 277. Hvad saaledes

deponens, er Skipperen berettiget til åt hmve, naar Godset

er udleveret, dog kun mod Sikkerhedsstillelse, hvis der er

reist Tvist om Modtagerens Förpligtelse^ Er Belobet af

Havaribidrag endnu ikke bestemt, maa Gods ikke holdes

filbåge derför, naar Modtageren stiller behprig Sikkerhed.

Vmgrer Ladningsmodtageren sig ved åt opfylde sine

Forpligtelser efter det Anfprte, Lomme Reglerne i § 139 om

Godsets Oplseggelse m. v. til Anvendelse.

Bestemmelseme i nservmrende Paragraf gj ad de ogsaa,

naar indladet Gods begjseres udlosset paa Ladested eller i

Mellemhavn.

§ 158.

Naar Gods oplaegges saaledes som i §§ 139, 141og 157

omhandlet, er Skipperen berettiget til ved offentlig Auktion

åt lade sadge saameget deraf, som udfordres til åt daskke de

i § 157 nmvnte Fordringer foruden Told og Omkostninger.

136

159 §.

Utlemnas gods till lastemottagarens förfogande, ege

befälhafvare!! ej vidare talan mot befraktaren för fordran, som

bort af mottagaren gäldas; dock stånde honom öppet att

hos befraktaren utsöka hvad denne till befälhafvare^ skada

skulle vinna, om fordringen förfölle. Har befälhafvaren icke

utlemnat godset, men finnes det vid försäljning icke förslå

till fordringens gäldande, vare befraktaren ansvarig för bristen.

160 §.

Om före fartygets afgång från den hamn, der resan skall

börja,

antingen fartyget eller godset genom utbrott af krig blifver

ofritt;

eller fartyget belägges med embargo;

eller den hamn, der resan skall börja, eller den, dit den är

stäld, genom blokad stänges, eller det gods, befraktningen

angår, förbjudes till utförsel i allastningsorten eller

till införsel i bestämmelseorten;

eller genom annan åtgärd af högre hand fartygets resa

eller godsets försändning hindras;

då ege såväl befälhafvaren som befraktaren rätt att häfva

fraktslutet, och drage hvar sin kostnad och skada,

Angår sådant hinder endast en del af befraktares gods,

ege han ej rätt häfva aftalet utan att betala frakt, efter ty

i 126 och 129 §§ sägs; häfves icke aftalet, må inlastadt

gods, som af hindret träffas, på befraktarens bekostnad åter

lossas. Anmäler befraktaren före lastningstidens utgång sig

vilja i stället inlasta annat gods, som likaså beqvämt kan å

fartyget föras, vare befälhafvaren pligtig medtaga godset,

der det utan uppehåll aflemnas; njute dock af befraktaren

ersättning efter pröfning af skiljemän ej mindre för den ökade

137

§ 159.

Na ar Skipperen har udleveret Godset til Modtageren,

kan han ikke gj0re noget Krav mod Befragteren for de Betel),

som Modtageren var pligtig åt betale; dog har han Ret

til hos Befragteren åt indtale, hvad denne vilde blive beriget

med paa Skipperens Bekostning, hvis ethvert Krav bortfaldt.

Er Godset derimod ikke bleven udleveret, og Skipperens

Fordringer ikke fyldestgjpres ved dets Sälg, er Befragteren

ansvarlig for det manglende Beteb.

§ 160.

Enhver af Parterne kan liden åt give nogen Erstatning

haeve Fragtkontrakten, naar fpr Skibets Afgång fra det Sted,

hvor Reisen skal begynde,

enten Krig udbryder, som gjpr Skib eller Badning ufri,

eller Slöhet bekegges med Embargo,

eller Afgangshavnen eller Bestemmelseshavnen bliver blokeret,

eller Godsets Udfprsel fra hin eller Indfprsel til denne

bliver forbudt,

eller Skibets Reise eller Godsets Forsendelse hindres ved

nogen anden Föranstaltning af offentlig Myndighed.

Angaar saadan Hindring kun en Del af en Befragters

Gods, har denne ikke Ret til åt hteve Kontrakten uden åt

betale Fragt efter Regleme i §§ 126 og 129; hseves Kontrakten

ikke, kan indladet Gods, som trseffes af Hindringen,

igjen udlosses paa Befragterens Bekostning. Ampel der Befragteren

inden Udtebet af Overliggedagene, åt han vil indlade

andet Gods, er Skipperen pligtig åt medtage det, naar

det ligesaa bekvemt kan fpres paa Skibet og det leveres

uden Ophold; samtlige dermed forbundne Omkost,ninger kan

han kraive godtgjort af Befragteren, som derhos ogsaa er

pligtig åt betale Erstatning efter § 122, hvis Overliggedagene

overskrides. Er Skibet befragtet af Flere, maa det ikke i

138

kostnad, som för godsets inlastning må uppkomma, än äfven,

der inlastningen ej afslutas inom lastningstiden, för skada och.

förlust, som genom uppehållet vållas. År fartyget befraktadt

till flere, må det icke af sådan anledning utan samtlige befraktarnes

medgifvande uppehållas utöfver lastningstiden.

År fartyg befraktadt till flere, och varda på grund af

hinder för eu eller flere af befraktarne de med dem slutna

aftal häfda, ege befälhafvaren uppsäga jemväl öfriga fraktsluten,

der den frakt, som för resan skulle komma att utgå,

understiger hälften af hela det betingade fraktbeloppet.

161 §.

Går fartyg under resa förloradt eller förklaras det icke

vara iståndsättligt, upphöre befraktningsaftalet att vara gällande;

dock vare befälhafvaren pligtig att för lastegarens räkning vidtaga

sådan åtgärd med lasten, som i 57 § föreskrifves.

Frakt beräknas i ty fall efter det uppseglade afståndets

förhållande till hela den resa, fraktslutet afsåg, dock med

fäst afseende å den tid, som till resan åtgått, samt de dermed

förbundna särskilda svårigheter och kostnader i förhållande

till den öfriga resans (afståndsfrakt). Kunna parterna

icke enas om den frakt, som bör utgå, skall beloppet bestämmas

af skiljemän.

Vill lastegaren öfverlåta godset för frakten, stånde det

honom öppet.

162 §.

Inträffar sådant hinder, som i 160 § omförmäles, efter

det fartyget lemnat den hamn, der resan börjat, stånde ändock

hvardera parten fritt att häfva fraktslutet, men befraktaren

gälde för den vid aftalets häfvande tillryggalagda delen

af resan afståndsfrakt, beräknad efter ty i 161 § sägs. Häfves

aftalet från befälhafvarens sida, åligge denne att för last

-

139

saadan Anledning opholdes udover Overliggedagene liden

samtlige Befragteres Samtykke.

Er der flere Befragtere, og Kontrakten med en eller flere

af dem hmves paa Grund af Hindringer, der ramme Forsendelsen

af deres Gods, er Skipperen berettiget til åt lueve

Kontrakten ogsaa for de 0vriges Vedkommende, naar den

Pragt, han vilde faa for Reisen, er mindre end Halvdelen af

det hele betingede Fragtbelob.

§ 161.

Gaar Skibet tabt paa Reisen, eller erkleeres det for uistandssetteligt,

ophprer Fragtkontrakten åt vane gjeeldende. Skipperen

er dog pligtig for Eierens Regning åt traeffe hensigtsmfessige

Foranstaltninger med Hensyn til Ladningen, saaledes

som foreskrevet i § 57 sidste Stykke.

For Godset svares i saa Fald Afstandsfragt efter Laengden

af den tilbagelagte Del af Reisen i Forhold til den hele

Reise, dog under Hensyn til den Tid, som Reisen har medtaget,

og til de med samme forbundne sseregne Vanskeligheder

og Omkostninger i Forhold til den tilbagestaaende Del

af Reisen. Kunne Parterne ikke enes om den Fragt, som

skal betales, kan enhver af dem forlange den bestemt. ved

lovligt Skjpn.

Yil Eieren överläde Godset for Afstandsfragten, staar

det barn frit for.

§ 162.

Tndtradfer saadan Hindrmg, som omhandles i § 160, efteråt

Skibet er afgaaet fra det Sted, hvor Reisen begynder, er enhver

af Parterne ligeledes berettiget til åt haeve Kontrakten,

men Befragteren skal da betale Afstandsfragt beregnet efter

Regleme i § 161. Iheves Kontrakten fra Rederiets Side og

Ladningen losses, paaligger det Skipperen for Eierens Reg

-

140

egarens räkning vidtaga sådan åtgärd med lasten, som i 57 §

föreskrifves.

Varder fartyget af sådant hinder efter lastens intagande

nppehållet i lastningsorten eller i hamn, som under resan anlöpes,

skall kostnaden för nppehållet fördelas å fartyg, frakt

och last, som för gemensamt haveri stadgas; dock att, der

aftalet häfves, sådan fördelning ej eger rum i afseende på

kostnad, som derefter uppkommer.

163 §.

Häfves fraktslut på grund af sådant hinder, som i 160 §

omförmäles, och skall till följd deraf lossning af last ega rum,

vare befraktaren skyldig vidkännas all kostnad, som för lossningen

uppkommer, der hindret angår godset allena; angår

hindret tillika fartyget eller detta allena, eller har befälhafvare!!

gjort bruk af den i nämnda § honom medgifna rätt att uppsäga

fraktslut, vare om lossningskostnadens bestridande lag,

som i 136 § stadgas.

164 §.

Varder fartyg af någon anledning uppehållet i lastningsorten

eller å ort, som under resan anlöpes, och kan det skäligen

antagas, att uppehållet skall blifva af längre varaktighet,

ege befraktaren emellertid utlossa sitt gods, der han ställer

säkerhet för betalning af de fordringar, som i 157 § omförmälas,

för den händelse att godset icke på befälhafvarens tillsägelse

i rätt tid åter inlastas. År fartyget befraktadt till

flere, må lossning af en befraktares gods icke utan öfriges

samtycke ega rum, der skada eller förlust skulle dem genom

lossningen tillskyndas.

Vill befraktare håfva fraktslutet och förfoga öfver

godset, skall frakt gäldas, efter ty här ofvan är sagdt.

Har fartyget för liden skada nödgats anlöpa nödhamn och

befinnes vid anstäld besigtning, som i 43 § sägs, att tillföljd

af uppehållet för fartygets iståndsättning lasten i sin helhet

141

ning åt drage Omsorg for den overensstemmende med § 57

sidste Stykke.

Bliver Skibet ved saadan Hindring opholdt paa Ladestedet

efter der åt liave indtaget Badning, eller i Havn, som

anlpbes under Reisen, blive Omkostningerne ved Opholdet,

indtil Fragtkontrakten er hsevet, åt fordele paa Skib, Fragt

o g Badning efter Reglerne om almindeligt Havari.

§ 163.

Ila;ves Fragtkontrakten af saadan Grund, som i § 160

omliandles, og Gods som F0lge deraf skal udlosses, er Befragteren

pligtig åt bane alle derved foranledigede Omkostninger,

saafremt Hindringen for Kontraktens Fnldf0relse alene

angaar Godset. Angaar den tillige Skibet eller alene dette,

eller bär Skipperen gjort Brug af sin Opsigelsesret efter §

160 sidste Stykke, gjmlder derimod den almindelige Regel i

§ 136.

§ 164.

Bliver Skibet af en eller anden Aarsag opholdt paa

Badestedet eller senere paa Stod, som anl0bos under Reisen,

og der er Grund til åt antage, åt Opholdet vil blive af laengere

Varighed, staar det Befragteren frit for, midt ertidig åt

lade sit Gods udlosse, naar han stiller Sikkerbed for Betalingen

af de i § 157 neevnte Fordringer for det Tilfelde, åt

Godset ikke bliver betimelig indladet igjen efter Skipperens

Tilsigelse. Er der flere Befragtere, kan ingen forlange sit

Gods losset liden de 0vriges Samtykke, naar disse ved saadan

Rösning vilde lide Tab eller Skade.

Vil Befragteren hrnve Kontrakten og disponera over sit

Gods, er han pligtig åt betale Fragt efter de o venfor givne

Regler. Har Skibet paa Grund af Skade maattet s0ge N0dhavn,

og skj0nnes det, åt Kadningen i det Hele eller för dens

vmsentligste Del som F0lge af det Ophold, Istandssettelsen

142

eller till väsentlig del skulle förderfvas, ege betraktaren hafva

aftalet mot afståndsfrakt, beräknad efter ty i 161 § sägs;

dock att, der fartyget är beffaktadt till flere, den rätt, nyss

är sagd, icke eger rum, när någon af öfrige befraktare yrkar

resans fortsättande.

165 §.

Har någon till särskilda personer öfverlåtit särskilda

exemplar af konnossement, och tvista innehafvarne om bättre

rätt, ege innehafvaren af det exemplar, som först öfverlemnats,

bästa rätt, der icke de särskilda exemplaren betecknats med

särskilda nummer, som i 133 § sägs; äro exemplaren sålunda

betecknade, gälle det exemplar, som är utmärkt med lägsta

nummer. Har lossning rätteligen skett till annan innehafvare

af konnossement, vare denne dock icke pligtig utlemna godset,

der det icke visas, att han vid komiossementets förvärfvande

icke varit i god tro eller att han dervid handlat med

grof vårdslöshet.

166 §.

Vägrar köpare af varor, åhvilka konnossement till honom

öfverlemnats, att godkänna eller betala rätteligen dragen vexel

å köpesumman, eller undandrager han sig uppfyllande af de

för öfverlåtelsen eljest stadgade vilkor, ege säljaren rätt inställa

lossning af godset och deröfver annorledes förfoga.

Lag samma vare, der köparen, innan betalning för godset till

fullo erlagts, kommit i konkurstillstånd eller vid utmätning

funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han

är köpman, instält sina betalningar; dock med rätt för köparen

eller konkursboet att mot köpeskillingens erläggande utbekomma

godset. Har på grund af öfverlåtelse af köparen

konnossementet kommit i annan mans hand, ege säljaren mot

denne icke den rätt, nyss är sagd, der det ej visas, att innehafvaren

vid konnossementets förvärfvande icke varit i god

tro eller att han dervid handlat med grof vårdslöshet.

143

udkrasver, vil blive bedasrvet, er Befragteren berettiget til åt

hseve Kontrakten mod åt betale Afstandsfragt beregnet efter

Regleme i § 161. Er der flere Befragtere, gj tv klor dette

dog ikke, naar nogen af dem förlänger Reisen fortsat.

§ 165.

Er der överdraget sgerskilte Exemplarer af Konnossementet

til forskjellige Personer, har den Indehaver, hvis Exemplar

Overdrageren f0rst har leveret fra sig, bedste Ret, medmindre

Exemplarerne paa den i § 133 sidste Stykke angivne

Maade ere betegnede med Nummere, thi da har den Indehaver

Fortrinet, hyis Exemplar er betegnet med det laveste

Nummer. Er imidlertid Godset rettelig udlosset til en anden

Indehaver, er denne ikke pligtig åt udlevere det igjen, medmindre

det godtgjVres, åt han ved Konnossementets Erhvervelse

ikke har vmret i god Tro eller har handiet med grov

Uagtsomhed.

§ 166.

Naar Kjpber, til hvem et Konnossement er udstedt eller

överdraget, vrngrer sig ved åt acceptere eller betale den for

Kj0besummen rettelig trukne Vexel eller un ddrager sig for

åt opfylde andre for Overdragelsen stillede Vilkaar, har Smlgeren

Ret til åt hindre Udlevering af Godset og til åt raade

over det paa anden Maade. Det samme gjaelder, naar Kj0- beren, inden Betaling for Godset fuldt er erlagt, enten er

kommen under Konkurs eller ved Exekution er fonden åt

mangle Midler til åt betale sin Gjadd, eller ogsaa, hvis han

er Handlende, har standset sine Betalinger, alt medmindre

Kjobesumrnen fuldt betales. Er Konnossementet överdraget

til Trediemand, har Saelgeren ikke mod denne saadan Ret,

medmindre det godtgj0res, åt Indehaveren af Konnossementet

ved dets Erhvervelse ikke har vseret i god Tro eller har

handiet med grov Uagtsomhed.

144

Har i de fall, då köp af varor sålunda återgår, köparen

godkänt vexel å köpeskillingen eller derå gjort afbetalning

eller eljest fått vidkännas utgift för godset, vare säljaren skyldig

återställa vexeln eller det utbetalda beloppet äfvensom ersätta

köparens häfda utgifter.

167 §.

Har konnossement förkommit, ege den, som förlorat

konnossementet, hos rätten i fartygets bestämmelseort göra

ansökan om konnossementets dödande; inlemne då afskrift af

konnossementet eller sådan uppgift om dess innehåll, som må

vara nödig för konnossementets säkra igenkännande. Visar

sökanden sannolik anledning, att konnossementet verkligen

förkommit, läte rätten genom offentlig stämning, som å dess

dörr skall anslås och i allmänna tidningarne tre gånger, fjorton

dagar mellan hvarje gång, införas, kalla konnossementets

innehafvare att inom viss förelagd tid, räknad från den dag,

stämningen sista gången i tidningarne infördes, uppvisa konnossementet

vid rätten; skolande den tid, som förelägges,

icke sättas kortare än tre månader eller längre än ett år.

Varder icke konnossementet inom föreskrifven tid uppvist,

och fullföljes derefter ansökningen, gifve rätten utslag, hvarigenom

konnossementet dödas.

168 §.

Den, som med sådan åtkomst, som i 134 § sägs, har

konnossement i handom, vare ej pligtig utlemna det till den,

för hvilken det må hafva förkommit, der det ej visas, att

han vid konnossementets förvärfvande icke varit i god tro

eller att han dervid handlat med grof vårdslöshet.

145

Har Kj0beren accepteret Vexel for Kjobcsummen, betalt

Noget paa denne eller haft npdvendige Udlmg for Godset, er

Saelgeren, naar han vil gjdre den her omhandlede Ret gjaeldende,

pligtig åt udlevere Vexlen og tilbagebetale, hvad Kj0- beren har afbetalt eller udlagt.

§ 167.

Bortkommet Konnossement kan mortificeres ved Dom

paa det Sted, hvor Varerne skulle afleveres. Den, som attraar

Mortifikation, har derom til Retten åt indgive Andragende,

hvori han maa oplyse sin Adkomst til det bortkomne

Konnossement og under Edstilbud erklsere, åt han ikke har

överdraget det til nogen Anden. Indr0mmes Andragendet,

bestemmer Retten Varslet for Staevningen, hvilket ikke maa

smttes under 12 Uger og ikke over 1 Aar. Staevningen indrjkkes

3 Gånge i de for offentlige Bekjendtgjprelser bestemte

Tidender (norsk: i Kundgjprelsestidenden) med mindst 8 Båge

mellem hver Gång.

Er Konnossement udstedt her i Riget paa Gods, som

skulde leveres i Udlandet, men som bliver udlosset her i

Riget, fordi Fragtkontrakten haeves eller Reisen af bry des, kan

det s0ges mortificeret paa det Sted, hvor Konnossementet er

udstedt, naar Retten i Sägens Omstaendigheder finder Grund

til derför åt give Kjendelse.

Udlevering af de i Konnossementet omhandlede Varer

mod Sikkerhedsstillelse kan forlanges, naar Staevningen er

lovlig kundgjort; forinden dette er skeet, krmves sirlig Kjendelse

af Retten.

§ 168.

Den, som har et Konnossement ihaende med saadan Adkomst

som i § 134 nasvnt, er ikke pligtig åt udlevere det

til den, fra hvem det maatte vaere bortkommet, medmindre

det godtgj0res, åt han ved Erhvervelsen ikke har vaeret i god

Tro eller har handiet med grov Uagtsomhed.

10

146

169 §.

Den, som betingat sig plats å fartyg såsom passagerare,

vare skyldig att å utsatt tid infinna sig om bord; försummar

han det, och kommer han till följd deraf icke att medfölja

fartyget, vare ändock pligtig erlägga full afgift för

resan.

Angår aftalet befordrande af viss person, och varder denne

före resans anträdande af laga förfall hindrad att medfölja,

skall endast half afgift erläggas; inträffar sådant förfall efter

resans anträdande, skall full afgift utgå.

170 §.

Aftal angående passagerares befordrande vare utan ersättningsskyldighet

å någondera sidan förfallet, der fartyget

går förloradt eller förklaras icke vara iståndsättligt eller sådant

hinder för resan inträffar, som i 160 § sägs; var resan

börjad, när sådant fall inträffade, vare passageraren dock

pligtig att för den tillryggalagda delen af resan erlägga afgift,

beräknad efter ty 161 § bestämmer.

171 §.

Passagerare vare skyldig ställa sig till noggrann efterrättelse

allt, hvad med afseende å ordning och skick om

bord föreskrifves.

172 §.

Gods, som passagerare förer med sig om bord, skall,

när det öfverlemnats till befälhafvaren eller den, som af

honom dertill satt är, i händelse af förlust eller skada ersättas

såsom annat gods, efter ty här ofvan är stadgadt.

147

§ 169.

Den, gom har betinget sig Plads paa Skib som Passager,

er pligtig åt indfinde sig ombord til den bestemte

Tid; forspmmer han det, og kommer han som Fplge deraf

ikke til åt medf0lge Skibet, er han alligevel pligtig åt

betale fuld Fragt for Reisen.

Angaar Kontrakten Befordring af en bestemt Person,

og denne fpr Reisens Tiltrmdelse ved lovligt Forfald bliver

forhindret i åt medfplge, bliver kun halv Fragt åt erlmgge.

Indtrmffer saadant Forfald efter Reisens Tiltrsedelse, betales

fuld Fragt.

§ 170.

Kontrakt om Passagerbefordring bortfalder, uden åt der

fra nogen af Siderne kan gjpres Krav paa Erstatning, naar

Skibet gaar tabt eller erklanes uistandssetteligt, eller naar

nogen saadan Hindring indtrmffer, som omliandles i § 160.

Er Reisen begyndt, er Passageren dog pligtig åt betale

Fragt for den tilbagelagte Del af Reisen beregnet, efter

Reglerne i § 161.

§ 171.

Passagerer ere pligtige noie åt rette sig efter de Forskrifter,

som gives for god Skik og Orden ombord.

§ 172.

Med Hensyn til Ansvar for Gods, som Passagerer fpre

med sig, og som er overleveret til Skipperen eller til den,

som er sat til åt tage mod Godset, gjeelde de samme Regler,

som ovenfor i dette Kapitel ere givne angaaende Erstatning

for tabt eller beskadiget Gods.

148

173 §.

Befälhafvare» vare ej pligtig utlemna passagerares gods,

innan passagerareafgiften guldits och betalning erlagts för

kost under resan; ege ock, der betalning icke erlägges,

upplägga och försälja godset, som i 157 och 158 §§ sägs.

Sjette kapitlet.

Om "bodmeri.

174 §.

Upptager befälhafvare i nöd till resans fortsättande eller

lastens bevarande eller vidare fortskaffande penningelån och

pantförskrifver (förbodmar) derför, på sätt här nedan sägs,

fartyg, frakt eller last, ege borgenären för sin fordrans betalning

hålla sig allenast till de förbodmade föremålen, efter

det resan slutat, men njute för sin fordran förmånsrätt, efter

ty i 11 kapitlet sägs.

175 §.

För bodmerilån må befälhafvare» förpanta fartyg, frakt

eller last, hvar för sig eller gemensamt. Tages lån till bestridande

af utgift, som angår lasten allena, må denna särskildt

förpantas; för annan utgift må lasten icke förpantas utan

gemensamt med fartyg och frakt. Åro fartyg och last gemensamt

pantförskrifna, skall utan särskildt förbehåll jemväl

frakten anses vara under pantsättningen innefattad.

Har föremål förbodmats för utgift, som icke angår samma

föremål, och varder till följd af pantsättningen betalning ur

panten utsökt, ege pantens egare söka sitt åter ur de före

-

149

§ 173.

Skipperen er berettiget til åt tilbageholde Passageremes

Gods, indtil Passagerfragten og Betaling for, hvad de have

fortmret paa Reisen ombord, er erlagt. Han har derhos med

Idensyn til dette Gods samme Ret som i §§ 157—158 er

givet Skipperen over andet Gods, hvorfor Fragten ikke betales.

Sjette Kapitel.

Om Bodmeri.

§ 174.

Naar Skipperen i Nodstilfelde til Reisens Fortssettelse

eller Ladningens Bevaring eller Viderebefordring optager Pengelaan

og derför pantsaetter (forbodmer) Skib, Fragt eller Badning

paa den nedenfor angivne Maade, kan Kreditor for sin

Fordring alene holde sig til de forbodmede Yaerdier efter

Reisens Slutning, men i dem har han Söpanteret efter denne

Lovs Kapitel 11.

§ 175.

Bodmeri kan optages paa Skib, Fragt og Badning, eller

paa en eller flere af disse Gjenstande. Optages Laan til Bestridelse

af Udgifter, som alene vedkomme Ladningen, kan

denne särskilt forbodmes; for andre Udgifter maa Ladningen

kun forbodmes i Förbindelse med Skib og Fragt. Ere

Skib og Badning forbodmede under Et, ansees Fragten indbefattet

under Forbodmingen, men ellers kun hvor den särskilt

nsevnes.

Er nogen af de naevnte Vaerdier forbodmet for Udgifter,

som ikke vedkomme Pantet, og Fyldestgjörelse deri spgt af

150

mål, Indika rätteligen bort för lånet förbodmas, med enahanda

rätt, som, der samma föremål för lånet förbodmats, skulle

hafva tillkommit långifvaren.

176 §.

Innan befälhafvaren upptager lån å bodmeri, skall han låta

på tillförlitligt sätt bestyrka behofvets verklighet och omfång

genom besigtning i den ordning, 43 § stadgar, om sådan kan

ega rum, men eljest genom intyg af svensk konsul eller, der

sådan icke finnes, af annan myndighet.

177 §.

Har befälhafvaren utan laga anledning upptagit lån å

bodmeri, njute borgenären ändock sin rätt till godo, der lånet

upptagits under sådana omständigheter, att långifvaren må

anses hafva varit i god tro. Har behofvet blifvit bestyrkt

på sätt i 176 § sägs, vare vidare bevisning i berörda hänseende

icke af nöden.

178 §.

När bodmerilån upptages, skall derom upprättas skriftlig

handling (bodmeribref) med alla de vilkor, som betingats. Sådan

handling skall för att gälla såsom bodmeribref innehålla:

1) benämning af bodmeribref eller annan beteckning,

som angifver, att aftalet är ingånget såsom bodmeri;

2) långifvarens namn;

3) uppgift å det belopp, för hvilket panten häftar (bodmeriskulden);

4)

uppgift å de pantförskrifna föremålen;

5) fartygets namn;

6) uppgift å den resa, för hvilken lånet upptages (bodmeriresan);

och

7) befalhafvarens underskrift.

151

Bodmerikreditor, kan Pantets Eier for det Bel0b, som han

saaledes har maattet tilsvare, s0ge Betaling i de Vaerdier,

hvilke Udgifterne vedkorn, med samme Rot, som om de vare

forbodmede til ham.

§ 176.

Forinden Skipperen optager Laan paa Bodmeri, skal han

noiagtig oplyse de Omstaendigheder, som npdsage ham til åt

optage Laanet, saavidt ske kan ved saadan Forretning, som

omhandles i § 43, men ellers ved Erklaeringer af Konsul

eller, livor saadan ikke findes, af anden Myndighed.

§ 177.

Åt Skipperen har optaget Bodmerilaan uden åt de lovlige

Betingelser derför ere tilstede, har ingen Indflydelse paa

Fordringshaverens Ret, naar Laanet er optaget under saadanne

Omstaendigheder,. åt Laangiveren maa ansees åt have

vaeret i god Tro med Hensyn til dets Npdvendighed. Er

denne bestyrket paa den i § 176 anf0rte Maade, udkraeves

intet videre Bevis.

§ 178.

Naar Bodmerilaan optages, skal der udfaerdiges skriftligt

Dokument. Dette maa for åt gjaelde som Bodmeribrev indeholde:

1)

Benaevnelsen Bodmeribrev eller anden Betegnelse,

som angiver, åt Kontrakten er indgaaet som Bodmeri;

2) Laangiverens Navn;

3) Angivelse af det Bel0b, for hvilket det Forbodmede

hefter (Bodmerigjaelden);

4) Angivelse af de forbodmede Gjenstande;

5) Skibets Navn;

6) Angivelse af den Reise, for hvilken Laanet optages

(Bodmerireisen);

7) Skipperens Underskrift.

152

179 ;§.

Bodmeribref skall, der långifvaren det äskar, utfärdas i

flere exemplar, hvilka dock alla skola vara lika lydande och

utmärka, huru många blifvit utstälda.

År bodmeribref stäldt till viss man, må det ändock öfverlåtas,

såsom vore det stäldt till viss man eller order, der icke

genom orden »icke till order» eller annat dylikt förbehåll i bodmeribrefvets

text öfverlåtelse blifvit förbjuden. Emot den, till

hvilken bodmeribref öfverlåtits, _vare, ändock att handlingen

icke innehåller sådant förbehåll, som nyss är sagdt, invändning

derom, att laga anledning till lånets upptagande saknats,

lika gällande som mot långifvaren.

180 §.

För bidrag, som till gäldande af gemensamt haveri skall

utgå af förbodmadt föremål, sker ej afdrag å bodmeriskulden;

varder panten af sådan anledning otillräcklig till lånets betalande,

vare förlusten borgenärens.

181 §.

Befälhafvaren åligge noggrant sörja för de förpantade

föremålens vård och bevarande. Utan tvingande skäl må han

icke företaga någon handling, hvarigenom pant utsättes för

annan eller större fara, än i bodmeribrefvet förutsattes. Bryter

befälhafvaren häremot, svare han för all skada och förlust,

som deraf kommer.

Har befälhafvaren, utan nödtvång och utan att långifvarens

fördel sådant bjudit, ändrat den resa, som i bodmeribrefvet

finnes bestämd, eller afvikit från vanlig väg, eller har han

efter bodmeriresans slut utsatt panten för ny fara, vare befälhafvaren,

der panten sedan finnes otillräcklig till lånets gäldande,

ansvarig för bristen, så vida icke visas kan, att förlusten

snille hafva uppstått, äfven om befälhafvaren iakttagit

hvad honom ålegat.

153

§ 179.

Bodmeribrevet bliver, naar Laangiveren förlänger det, åt

udfserdige i flere Exemplarer; Texten skal i alle vaere ligelydende

o g angive, hvormange Exemplarer der ndstedes.

Åt Bodmeribrev överdrages til en Anden, afskjaerer ikke

den Indsigelse, åt de lovlige Betingelser for Bodmerilaans

Optagelse ikke have vseret tilstede.

§ 180.

Havaribidrag, som skulle betales af forbodmede Vserdier,

tilsvares af disse uden Afdrag paa Bodmerigjasiden; men

bliva Vserdierne derved utilstraekkelige til åt daskke denne,

baerer Bodmerikreditor Tabet.

§ 181.

Det paaligger Skipperen åt dragé Omsorg for de forbodmede

Gjenstandes Bevaring og Frelse. Uden tvingende Grund

maa han ikke foretage nogen Handling, hvorved de udsöettes

för anden eller stprre Fare, end Laangiveren ifplge Bodmeribrevet

har maattet forudsaette. Forser Skipperen sig herimod,

er han ansvarlig for den Skade, som derved foranlediges.

Har han uden Npdvendighed, og uden åt Laangiverens

Fordel kr te ver saadant, forandret den Reise, der er bestemt

i Bodmeribrevet, eller afveget fra den sa;dvanlige Yei, eller

har han efter Bodmerireisens Tilendebringelse udsat de forbodmede

Gjenstande for ny Fare, bliver han, naar disse senere

findes utilstraekkelige til Bodmerigjaeldens Ilaskning, ansvarlig

for det manglende Belpb, medmindre det godtgj0res,

åt Tabet vilde vane indtraadt, selv om Skipperen havde iagttaget

alt, hvad der paalaa ham.

154

182 §.

Bodmeriskulden skall, der icke annat är aftaladt, betalas

å deri ort, der bodmeriresan enligt aftalet slutar, å sjunde

dagen efter fartygets ankomst.

Slutar resan, innan fartyget hunnit till den i bodmeribrefvet

angifna bestämmelseort, vare lånet till betalning förfallet

å sjunde dagen, efter det resan instäldes, och skall betalning

erläggas å den ort, der resan slutar; åliggande det befälhafvaren

att ofördröjligen underrätta borgenären om resans

inställande. Inställes resan af annan anledning, än i 160 eller

161 § sägs, ege borgenären undfå ersättning för all kostnad,

som till. följd af resans inställande ådrages honom.

183 §.

Uteblifver betalning utöfver förfallo dagen, njute borgenären

laga ränta såväl å hufvudstol som å utfäst premie. Skall

premien räknas efter tid, löper den ej längre än till förfallodagen.

184 §.

Betalning skall erläggas till den, som å förfallodagen

visar sig vara behörig innehafvare af ett exemplar af bodmeribrefvet,

mot dettas återställande med åtecknadt bevis om betalning.

Anmäla sig flere innehafvare af bodmeribref, må icke

till någon af dem betalning erläggas, utan skall befälhafvare!!

i taka händer nedsätta det till betalning förfallna beloppet samt

derom underrätta parterne.

Före förfallodagen må befälhafvaren ej erlägga betalning,

utan att samtliga exemplar af bodmeribrefvet återställas.

185 §.

Så snart fartyget ankommit till den ort, der resan slutar,

ege befälhafvaren, ändock att förfallodag ej är inne, i taka

händer nedsätta det belopp, som å förfallodagen skall betalas,

och derefter förfoga öfver panten. År lasten allena pant

-

155

§ 182.

Naar ikke andet er vedtaget, forfalder Bodmerigjgeld til

Betaling paa det Sted, hvor Bodmerireisen efter Kontrakten

ender, Ugedagen efter Skibets Ankomst, uden Lpbedage.

Sluttes Reisen inden Skibet er ankommet til det i Bodmeribrevet

angivne Bestemmelsessted, forfalder Laanet til

Betaling Ugedagen efter Reisens Afsilning, og Betalingen

bliver åt erltegge paa det Sted, hvor Reisen saaledes sluttes.

Det paaligger Skipperen ufort0vet åt meddele Fordringshaveren

Underretning om Förändringen. Sker denne af anden

Grund end i §§ 160 og 161 naiv rit, har Fordringshaveren Krav

paa Erstatning for de Omkostninger, den medforer for ham.

§ 183.

Naar efter Forfaldstid Bodmerigjadd ikke betales ved

Paakrav, er Kreditor berettiget til derefter åt fordre Renter,

6 pCt. om Aaret, saavel af Kapital som af Premie.

Er Prsemien bestemt efter Tid, beregnes den kun ixidtil

F orfaldsdagen.

§ 184.

Naar Forfaldsdagen er kommen, kan Betaling fordres

efter et enkelt Exemplar af Bodmeribrevet, mod åt dette udleveres

med paategnet Kvittering. Melder der sig flere Ihsendehavere

med Fordring paa Betaling, maa den ikke erhegges

til nogen af dem, men Skipperen har åt deponere det förtal

dne Belpb i sikker Förvaring og derom åt underrette Parterne.

För Forfaldstid maa Skipperen ikke erkegge Betaling,

medmindre samtlige Exemplarer af Bodmeribrevet udleveres.

§ 185.

Naar Skibet er ankommet til det Sted, hvor Bodmerigjaslden

skal betales (jfr § 182), er Skipperen berettiget til

åt frigjpre de.t Forbodmede ved i sikker Förvaring åt deponere

det fulde Belob, som han paa Forfaldsdagen er plig

-

156

förskrifven, må befälliafvaren afsegla, sedan han låtit upplägga

den under säker vård. Varda sålunda penningar nedsatta

eller förbodmadt gods upplagd!, åligge befälliafvaren

att derom ofördröjligen meddela borgenären underrättelse.

186 §.

När fartyget ankommit till den i bodmeribrefvet angifna

bestämmelseort eller när det blifvit afgjordt, att resan skall

sluta å annan ort, ege borgenären, äfven om förfallodag ej

är inne, erhålla qvarstad å panten, så vida ej säkerhet för

betalningen ställes.

Betalas icke. förfallen bodmeriskuld, ege borgenären hos

vederbörande öfverexekutor äska, att förbodmadt fartyg

eller förbodmad last må säljas i den ordning, som för försäljning

af sådan egendom, den der blifvit utmätt, är stadgad,

äfvensom att förbodmad frakt till honom öfverlemnas.

187 §.

Inställes bodmeriresan, innan den börjat, vare lånet genast

förfallet till betalning i den hamn, der resan skulle börja;

och gälde låntagaren i ty fall i stället för premie ränta å

hufvudstolen efter fem procent om året jemte tre procent

provision. Har fartyget redan afseglat, skall betingad premie

gäldas, äfven om resan senare inställes.

157

tig åt betale. Er Ladningen alene forbodmet, kan Skipperen

afseile, naar han har ladet den oplsegge under sikker Förvaring.

Naar saaledes Penge deponeres eller forbodmet Gods

oplaagges, paaligger det Skipperen ufort0vet derom åt underrette

Fordringshaveren.

§ 186.

Saasnart Skibet er ankommet til det Bestemmelsessted,

som i Bodmeribrevet er nsevnt, eller saasnart Reisens Afsilning

paa andet Sted er bestemt, kan Fordringshaveren gjpre

Arrest i de forbodmede Gjenstande, uden Hensyn til om Gj selden

er forfalden eller ikke. Gjpres Arrest fpr Forfaldstiden,

behpver den ikke åt forfplges, fprend denne er kommen.

Betales forfalden Bodmerigjseld ikke efter Paakrav, er

Kreditor berettiget til strax, uden Lovmaal og Dom, åt lade

gjpre Udlaeg i det Forbodmede for sit Tilgodehavende og til

derefter åt lade det sselge ved offentlig Auktion. Naar der

er Grund til åt befrygte, åt forbodmet Badning vil blive

bedaervet ved åt henligge i bengere Tid, kan Kreditor seske

Fogdens Kjendelse for, åt Auktionen skal afholdes snarest

nådigt; dog b0r der ved Bekjendtgjprelsen i hvert Fald gives

mindst 1 Dags Varsel. Gjores der under Udlsegsforretningen

Indsigelse mod Bodmeribrevets PEgthed eller Fordringens

Gyldighed, eller fremkommer fra anden Mand Paastand om

bedre Ret til det Forbodmede, kan Retten (norsk: kan Administratör)

som Betingelse for Forretningens Fremme forlange,

åt Kreditor stiller Sikkerhed.

§ 187.

Opgives Bodmerireisen, forinden den er begyndt, er Laanet

strax forfaldent til Betaling paa det Sted, hvorfra Reisen skulde

udgaa, og Laantageren svarer i dette Tilfmlde i Stedet for

Proemie Renter af Kapitalen, 5 pCt. om Aaret, og 3 pCt. i

Provision. Er Skibet engang afseilet, bliver den betingede

Premie åt er!feg-ge, selv om Reisen senere opgives.

158

Sjunde kapitlet.

Om haveri.

188 §.

Såsom gemensamt haveri räknas all skada, som till räddning

ur en fartyg och last gemensamt hotande fara med afsigt

tillfogas fartyg eller last, äfvensom all annan uppoffring,

som göres för sådant ändamål, så ock skada och kostnad,

som vållas eller uppkommer till följd af dylik åtgärd. Gemensamt

haveri skall gäldas af fartyg, frakt och last gemensamt.

189 §.

Såsom gemensamt haveri ersättes i synnerhet:

1. Gods och fartygs tillbehör, som kastas öfver bord

för att lätta fartyget i sjönöd eller för att undkomma

fiende eller sjöröfvare, så ock gods och fartygs tillbehör,

som vid kastningen bortspolas, samt annan

skada, som är en följd af kastningen eller de derför

nödiga åtgärder.

2. Master, segel och annat redskap, som kapas, samt ankare

och ketting, som frånstickas, för att rädda fartyg och

last ur en dem gemensamt hotande fara, såsom för

att förekomma skeppsbrott eller sammanstötning, så

ock skada, som af dylik åtgärd föranledes.

3. Skada, som tillfogas fartyg eller last för att afvärja

eldfara eller släcka utbruten eld eller för att leda

vatten i fartyget till pumparne eller för att bereda

störtsjöar aflopp.

4. Kostnad för biträde, som i nöd anlitas för att rädda

fartyg och last ur en dem gemensamt hotande fara,

159

Syvende Kapitel.

Om Havari.

§ 188.

Til almindeligt Havari (Groshavari, Fselleshavari) henregnes

enhver Skade, som försåtlig tilf0ies Skib eller Ladning

for åt soge Frelse ffa en begge truende Fare, saavelsom

alle andre Opoffelser, der gj0res i det ntevnte 0iemed,

samt Skade og Omkostninger, der bave vasret förbundne med

eller vinref eu nmiddelbar F0lge af saadanne Foranstaltninger.

Almindeligt Havari bseres af Skib, Fragt og Ladning i Faellesskab.

§ 189.

Som almindeligt Havari erstattes saaledes navnlig:

1. Gods og Skibstilbeh0r, som kastes overbord for åt

lette Skibet i Havsn0d eller for åt undgaa Forfplgning

af Fiender eller S0r0vere, saa og Gods og Tilbeh0r,

der skjlles overbord ved Kastningen, ligesom

anden Skade, der f0lger af Kastningen eller af de

Foranstaltninger, den n0dvendiggj0r.

2. Mast, Seil eller andet Tilbeh0r, som kappes, Anker

og Kjetting, som frastikkes, samt Skade, som fplger

af Kapningen eller Frastikningen, naar Opofrelsen

sker for åt frelse Skib og Ladning ffa felles Fare,

saasom for åt hindre Skibbrud eller Sammenst0d.

3. Skade, som tilf0ies Skib eller Ladning for åt afvserge

Ildsfare eller slukke xidbrudt Hd, for åt bringe Vandel

til Pnmperne eller skaffe Styrtesper Aflpb.

4. Omkostninger for i Nod åt opnaa Bistånd til åt bringe

Skib og Ladning nd af en fadles Fare, saa og Skade,

160

så ock skada, som tillfogas fartyg eller last af fartyg,

hvars biträde anlitas.

5. Skada, som tillfogas fartyg eller last derigenom, att

fartyget med afsigt sättes på grund för att undgå

större gemensam fara, dock endast när utväg till

räddning annorledes kunnat beredas.

6. Skada, som tillfogas fartyg eller last, och kostnad,

som sker, för att taga fartyget af grund samt föra det

och lasten i säkerhet. Varder resan ej fortsatt, emedan

fartyget icke kan tagas af grund eller det förklaras

icke vara iståndsättligt, räknas såsom gemensamt

haveri allenast den skada och kostnad, som

skett förr, än det blef uppenbart, att resan icke kunde

komma att fortsättas.

7. Kostnad, som uppkommer derigenom, att fartyget

måste söka nödhamn för räddning af fartyg och last,

såsom då fartyget icke längre är i sjovärdigt skick,

eller resans fortsättande skulle till följd af utbrutet

krig eller uppkommen isgång utsätta fartyg och last

för uppenbar fara.

Till denna kostnad räknas i synnerhet: lotspenningar,

fyr-, båk-, hamn- och andra skeppsumgälder i nödhamnen;

kostnad för lastens lossning, uppläggning,

återinlastning och stufning, när lossning måste ske,

för att fartyget skall kunna inkomma i hamnen, eller

påkallas af samma orsak, som föranledt nödhamnens

anlöpande; befalhafvarens och besättningens aflöning

och underhåll i nödhamnen under den tid, fartyget

der uppehälles af den orsak, som föranledt nödhamnens

anlöpande, så vidt denna kostnad icke kunnat besparas

genom afmönstring. Deremot ersättes icke

befalhafvarens och besättningens underhåll och aflöning

för den tid, uppehållet af annan anledning förlänges,

såsom när resans fortsättande hindras af is

eller annan af väderleksförhållanden beroende orsak,

161

som tihbies Skib eller klädning af Fart0ier, hvis Hjaelp

benyttes.

5. Skade, som tihbies Skib eller Ladning derved, åt

Skibet, försåtlig siettes paa Grund for åt undgaa st0rre

ffelles Fare, dog kun forsaavidt Udvei til Frelse paa

anden Maade var tilstede.

6. Skade, som tihbies Skib eller Ladning, og Omkostninger,

som liaves for åt tage Skibet af Grund og

bringe dette samt Ladningen i Sikkerhed. Bliver

Reisen ikke fortsat, fordi Skibet ikke kan tages af

Grund eller fordi det erkleeres for uistandseetteligt,

henregnes til almindeligt Havari alene den Skade, som

er skeet, og de Omkostninger, som ere paal0bne, inden

det blev aabenbart, åt Reisen ikke vilde kunne lort saktes.

7. Omkostninger, som ere forbundne med åt s0ge N0dbavn

for åt frelse Skib og Ladning, saasom naar

Skibet er blevet us0dygtigt paa Reisen, eller dennes

Fortsaettelse paa Grund af udbrudt Krig eller Isgång

vilde udsfette baade Skib og Ladning for 0iensynlig

Fare.

De Omkostninger, der i Medf0r heraf blive åt

henregne til almindeligt Havari, ere navnlig: Lodspenge,

Fyr-, Mgerke- og Havneafgift samt andre Omkostninger

ved Skibets Ophold i N0dhavnen; Udgifterne

ved Ladningens Lösning, Lagring, Gjenindladning

og Stuvning, naar Lösningen enten er skeet for

åt bringe Skibet ind i Havnen eller n0dvendiggjort

af den samme Aarsag, som har tvunget Skibet til åt

s0ge N0dhavn, samt Kost og Maanedspenge til Skipper

og Mandskab for den Tid, Skibet n0des til åt

henligge i N0dhavnen af den Grund, som har tvunget

til åt s0ge den, dog kun forsaavidt disse Omkostninger

ikke have kunnet spares ved Afm0nstring.

Bliver Opholdet i N0dliavnen forlamgct af anden

Grund, saasom naar Reisens Fortsaettelse hindres ved

it

162

eller när fartygets iståndsättande onödigt fördröj es.

Slutar resan i nödhamnen, beräknas såsom gemensamt

haveri endast de utgifter, som skett förr, än det

blef afgjordt, att resan der skulle sluta.

Minskas lasten genom afdunstning eller utlakning,,

eller skadas den eljest till följd af uppehållet i nödhamnen,

skall det ej för gemensamt haveri räknas,,

ej heller kostnad, som göres för att förekomma sådan

skada. Skada, som träffar lasten vid lossning eller

inlastning i nödhamnen, hänföres icke till gemensamt

haveri, så vida icke skadan uppkommit derigenom, att

lossning eller inlastning måste ske medelst andra

farkoster eller på annat, icke vanligt sätt.

Särskilda kostnader, som i nödhamnen föranledas

deraf, att lasten är af farlig beskaffenhet, hänföras

icke till gemensamt haveri.

Utgift för tillfälligt afhjelpande i nödhamnen af

skada, som icke uppkommit i gemensamt haveri,

räknas såsom gemensamt haveri, så vidt derigenom

besparas eljest nödvändig utgift, som skolat hänföras

till gemensamt haveri.

8. Skada och förlust, som uppstår derigenom, att i nöd

lasten användes till att bereda utväg för resans fortsättande

eller annorledes till räddning af fartyg och

last, eller derigenom, att fartygs tillbehör begagnas

för ändamål, hvartill det ej varit afsedt,

Såsom gemensamt haveri räknas ock hvad af

ett ångfartygs kolförråd och andra för maskinens

drift afsedda ämnen förbrukas för att taga fartyget af

grund eller för pumpning, när fartyget sprungit läck,

eller för fartygets förflyttning till och från lossningsplats

äfvensom för lastens lossning och inlastning i nödhamn,

163

Is eller Veirforhold, eller bliver Istandssettelsen luddig

förhålet, henregnes ikke Kost og Maanedspenge

for den saaledes forlaengede Tid til almindeligt Havari.

Ender Reisen i Nodliavnen, blive Udgifteme åt henregne

til almindeligt Havari kun indtil den Tid, da

det blev bestemt, åt Reisen skulde ende der.

Tab ved Svind, Tidräkning og Beskadigelse af

Ladningen som Fplge af Opholdet i Nodhavn saavelsom

Omkostninger for åt forhindre saadant Tab henregnes

ikke til almindeligt Havari. Beskadigelse, der

tillöies Ladningen ved Lösning eller Indladning i Npdhavn,

horer kun til almindeligt Havari, naar den hidr0rer

derfra, åt Lösning eller Indladning har maattet

ske ved Hjselp af Lsegtere eller paa anden usasdvanlig

Maade.

De sserlige Omkostninger i Nodhavn, der foranlediges

derved, åt Ladning er af farlig BeskafFenhed,

henregnes ikke til almindeligt Havari.

Hd gifter til midlertidig Istandssettelse i Nodhavn

(Nodreparation) af en Skade, der ikke henregnes til

almindeligt Havari, erstattes dog som saadan, naar

derved er sparet Omkostninger, som ellers havde

vseret nodvendige og som vilde have henhort under

almindeligt Havari.

8. Tab og Beskadigelse, der tilfoies Ladningen ved i

Nod åt benytte indladet Gods til Reisens Fremme

eller paa anden Maade til Frelse for Skib og Ladning,

ligeledes Tab og Beskadigelse af Skibets Tilbehpr

ved i Nod åt benytte saadant i andet 0iemed,

end dets Bestemmelse tilsigter.

Hvad der forbruges af et Dampskibs Kulbeholdning

og MaskinfomOdenheder for åt bringe Skibet

af Grund og til Pumpning, naar det er sprunget lsek,

erstattes som almindeligt Havari, ligeledes hvad der

forbruges til Skibets Flytning samt til Lösning og

164

när kostnaden för sådan åtgärd eljest är att hänföra

till gemensamt haveri. Deremot ersättes icke hvad

som förbrukas för att löpa in i och åter ut ur nödhamn

eller eljest till följd af resans förlängning, äfven

om denna vållats af gemensamt haveri.

9. Skada, som för att underlätta försvar mot fiende eller

sjöröfvare med afsigt tillfogas eller under försvaret

träffaryfartyg eller last, krigsförnödenheter, som derunder

förbrukas, så ock hvad till räddning eller återlösen

af fartyg och last utgifves.

10. Kostnad för läkemedel, skötsel och underhåll åt den,

som under försvaret emot fiende eller sjöröfvare eller

vid verkställande af åtgärd till räddning af fartyg

och last blifvit skadad, kostnad för begrafning af den,

som ljutit döden, samt den ökade kostnad, som redaren

får vidkännas för anskaffande af annat manskap

i de sårades och dödes ställe.

11. Frakt, som förloras till följd af gemensamt haveri.

12. Kostnad och förlust vid anskaffande af medel till bestridande

af utgifter, Indika skola såsom gemensamt

haveri ersättas, såsom: provision, ränta och försäkringspremie

å förskjutna medel, bodmeripremie,

då penningar måste genom bodmerilån anskaffas, och

förlust, som uppkommer genom prisskilnad å gods,

som till medels anskaffande måste i nödhamn försäljas.

13. Arvode till ombud, som antagits för besörjande af de

haveriet rörande angelägenheter.

14. Kostnad för sjöförklaring, besigtning och värdering

samt för anskaffande af annan bevisning, som erfordras

för utredande af haveriet, äfvensom kostnad

för upprättande af haverifördelningen (dispache).

165

Gjenindladning i N0dhavn, naar disse Udgifter ere

almindeligt Havari, derimod ikke hvad der forbruges

ved åt s0ge ind til og ved ätter åt forlade Npdhavnen

eller i0vrigt paa Grund af Reisens Forlsengelse, selv

om denne er foraarsaget ved et almindeligt Havari.

9. Skade, som försåtlig tilfpies Skib eller Ladning for

åt lette Försvar mod Fiender eller S0r0vere, Skade,

som lides under Försvaret, Krigsmidler, der forbruges

ved samme, samt Gods eller Penge, som udgives for

åt frelse eller frigj0re Skib og Ladning.

10. Udgifter til Kur, Pleie og Underhold, medens Sygebehandlingen

varer, for Skibsfolk, som ere komne til

Skade ved Försvar mod Fiender eller S0r0vere eller

ved Udfprelse af Foranstaltninger, der träl Hes til Frelse

for Skib og Ladning, Begravelsesomkostninger för de

Dpde og den for0gede Udgift, som foranlediges derved,

åt andre Folk maa antages istedetfor de Saarede

og de D0de.

11. Fragt, som tabes som Fplge af et almindeligt Havari.

12. Omkostninger og Tab, som have vmret forbundne

med åt tilveiebringe de fom0dne Penge til Dikning

af et almindeligt Havari, navnlig Provision, Renter

og Assuranceprsemie af udlagte Penge, Bodmeriprsemie,

naar Bodmeris Optagelse har veeret npdvendig,

og Tab, der paa Grund af Prisforskjel lides

ved Sälg af Gods i Npdhavn til Havariets Dikning.

13. Salser til den Kommissionär, som har vteret antaget

til åt udfore de Havariet vedr0rende Forretninger.

14. Omkostningeme ved Soforklaring, Besigtigelses-,

Skjpns- og Taxationsforretninger samt ved Tilveiebringelsen

af andre Bevisligheder, der udfordres til Bergning

og Fordeling af et almindeligt Havari, saa

og Omkostningeme herved (Dispacheringen).

166

190 §.

Till gemensamt haveri räknas icke skada, som af olyckshändelse

timar under verkställande af åtgärd till räddning af

fartyg och last, äfven om uppoffring derigenom varder obehöflig,

ej heller skada eller förlust, som står i endast medelbart

eller tillfälligt samband med sådan åtgärd.

Sålunda ersättes icke i gemensamt haveri: stång, som

vinden bräckt, medan arbete med kapning af masten pågick,

äfven om kapningen till följd deraf instäldes; skada, som

åkommit fartyg eller last genom storm, eld, stöld eller annan

händelse under uppehåll i nödhamn; förlust, uppkommen derigenom,

att lasten till följd af gemensamt haveri icke kmmat

aflemnas i rätt tid; den tillökning i försäkringskostnad eller

den förlust af förväntad frakt, hvilken orsakats genom uppehåll,

som haveriet vållat.

191 §.

Såsom gemensamt haveri ersättes icke:

1. Gods, hvilket föres såsom däckslast, när det kastats

eller genom annan dylik åtgärd uppoffrats eller skadats,

så vida icke kastningen skett för att lätta fartyget,

när det kommit på grund.

Till däckslast räknas icke allenast det gods, som

stufvats å fartygets öppna däck eller i dess båtar

eller som varit hängdt vid sidan utom bords, utan

äfven hvad som lastats i sådant täckt rum, som

icke är infogadt i fartygets fasta spantresning eller

eljest lemnar tillräcklig säkerhet mot sjöskada och

bortspelning.

2. Fartygs tillbehör, som kastats eller genom arman

dylik åtgärd uppoffrats eller skadats, när det vid

tillfället var liggande å däcket utan att der hafva

sin rätta plats.

167

§ 190.

Til almindeligt Havari henregnes ikke Skade o g Tab,

der lides ved en ulykkelig Händelse, som indtrmffer under

Udf0relsen af de Foranstaltninger, der foretages til Frelse af

Skib og Ladning, selv om Opofrelsen derved undgaaes, ei

heller Skade og Tab, som kun staar i en tufaldig eller middelbar

Förbindelse med disse Foranstaltninger.

Saaledes godtgj ores ikke under almindeligt Havari Stång,

som brgekkes ved Vindens Magt, medens man er ifaerd med

åt kappe Masten, selv om Mastens Kapning derved afväges,

Skade paa Skib og Ladning ved Storm, Hd, Tyveri eller anden

Händelse under Opholdet i Npdhavn, Tab foraarsaget

ved åt Ladningen paa Grund af et almindeligt Havari ikke

kan leveres i rette Tid, fordyret Assurance af Skibet eller

Tab af forventet Fragt paa Grund af det Ophold, Havariet

har medfört.

§ 191.

Som almindeligt Havari erstattes ikke:

1. Dmkslast, som kastes, eller Skade paa Dmkslast, som

er en Folge af Kastning eller anden Föranstaltning,

der i Havsnpd trseffes til Frelse for Skib og Ladning,

medmindre Kastningen finder Sted for åt lette

Skibet, efteråt det er kommet paa Grund.

Til Daakslast regnes ikke alene Gods, som er

ladet paa Skibets aabne Dalk, i dets Bände eller

udenbords, men ogsaa hvad der er ladet i saadan

Overbygning, som ikke er bygget ind i Skibets fäste

Spantesystem eller paa anden Maade yder tilstraekkelig

Sikkerhed imod Spskade og Overbordskylning.

2. Skade, som ved saadanne Foranstaltninger tilfpies

Skibstilbeh0r, der var henliggende paa Dmkket uden

der åt have sin rette Plads.

168

3. Skada, uppkommen genom pressning med segel, äfven

om denna företagits för att undgå strandning eller undkomma

fiende eller sjöröfvare; annan skada å segel

eller skada å ångfartygs pannor eller maskin, der ej

skadan uppkommit vid försök att taga fartyget af

grund; skada å fartygs pumpar, uppkommen vid pumpning

för att hålla fartyget läns.

4. Mast, rundhult eller annat fartygets tillbehör, som

kapats, när det förut blifvit bräckt, äfven om åtgärden

var nödvändig till förekommande af fara för fartyg

och last.

5. Skada, som genom besprutning med vatten eller

annan släckningsåtgärd tillfogats last, som af sig

sjelf fattat eld eller tagit värme; skada, som vid

släckning af eld, hvilken annorledes uppstått, tillfogats

gods, hvilket redan var af elden angripet.

6. Kostnad, uppkommen derigenom, att fartyget på

grund af otillräcklig proviantering eller eljest bristfällig

utrustning eller till följd af ishinder eller annan

af väderleksförhållanden beroende orsak måst

inlöpa i nödhamn.

192 §.

Fördelning af skada i gemensamt haveri må egarum, oaktadt

den fara, som föranledt haveriet, uppstått genom någons

vållande, men den skyldige njute icke ersättning i haveriet för

den skada, han sjelf må hafva lidit. Var faran vållad genom fel

eller försummelse, hvarför redaren jemlikt 10 § bör ansvara,

njuta denne ej ersättning för den skada, honom tillskyndats..

Har befälhafvaren eller den, som egt handla å hans vägnar,

felat vid bedömande af farans beskaffenhet eller vid valet

af medel till dess afvärjande, må skadan ändock fördelas såsom

gemensamt haveri; men redaren vare, der åtgärden icke

169

3. Skade ved Presning med Seil (Prangning), selv om

denne sker for åt nndgaa Strandäng eller undkomme

fra Fiender eller S0r0vere; Skade paa Seil og paa

et Dampskibs Kjedler eller Maskine, medmindre saadan

Skade opstaar ved’ Fors0g paa åt tage Skibet

af Grund, samt Skade paa Skibspumperne foranlediget

ved Pumpning for åt bolde Skibet Isens.

4. Tab, foranlediget ved Bortkapning af Master, Rundbolter

eller andet Inventarium, der forinden er brsekket

ved et sserligt Havari, selv om Bortkapningen

er npdvendig for åt imdgaa en Skib og Badning

truende Fare.

5. Skade, som paaf0res selvanteendt eller varm Badning

ved Overbordkastning, Paasprpitning af Vand eller

anden Slukningsforanstaltning, saa og i ethvert Tilfselde

af Hd ombord Skade, som ved saadan Föranstaltning

tilfoies Dele af Badningen, der allerede

vare antsendte af liden.

6. Omkostninger, der ere en F0lge af, åt Skibet paa

Grund af Mangler ved dets Forsyning med Proviant

eller Udrustningsgjenstande eller som Fplge af

Ishindring eller anden fra Veirforhold hidrprende

Aarsag har maattet s0ge N0dhavn.

§ 192.

Havarifordeling udelukkes ikke derved, åt den Fare, som

gjpr Opoffelsen npdvendig, kan tibegnes Nogen, men den

Skyldige kan ikke fordre Erstatning for den Skade, lian selv

lider ved Havariet. Maa Faren tilregnes Skipperen eller Nogen,

for hvem lian i Medför af § 10 baerer Ansvar, har Rederen

ikke Ret til Erstatning for den Skade, han lider.

Har Skipperen eller Nogen, som ifolgc sin Stilling ombord

bär bandiet paa Skipperens Vegne, feilet ved Bed0mmelsen

af Farens Beskaffenhed eller ved Valget af Midler til

åt af vånge Faren, udelukkes ikke derved Havarifordeling, men

170

på grund af de omständigheter, under hvilka den vidtagits,

må anses ursäktlig, förlustig rätt till ersättning för den

skada, han sjelf lidit.

Den, som sålunda går förlustig rätt till ersättning eller

nödgas utgifva bidrag till haveriet, stånde öppet att söka

sitt åter af den, som lagligen bör ansvara för skadan.

193 §.

Fördelning af skada i gemensamt haveri må ega rum,

oaktadt det ändamål, som med uppoffringen afsågs, icke genom

densamma uppnåtts.

194 §.

Fördelning af skada i gemensamt haveri må ega rum,

oaktadt fartyget eller lasten för ändamålet fullständigt uppoffrats

eller efter olyckan endast fortyg eller endast last, helt

eller delvis, bergats.

195 §.

Skall uppoffring ske, åligge befälhafvaren tillse, att förlusten

icke blifver större, än för ändamålet är nödvändigt.

Vid kastning af gods och fartygs tillbehör skall, så vidt faran

det medgifver, iakttagas, att det, som är af svårare tyngd

eller mindre värde, först kastas, men det lättare och dyrbarare

godset så länge som möjligt behålles.

Har befälhafvaren genom felaktigt förfarande orsakat

större skada eller förlust, än nödigt var, vare lag, som i

192 § sägs.

196 §.

Förr än befälhafvaren vidtager åtgärd, hvaraf gemensamt

haveri kan följa, kalle lian, der faran det medgifver, de kunnigaste

och mest erforne af besättningen till rådplägning.

Berättelse om rådplägningen skall, så skyndsamt ske kan, af

befälhafvaren i dagboken intagas eller, der sådan icke föres,

171

Rederen kan ikke fordre den Skade, lian liar lidt, erstattet,

medmindre den begaaede Feil efter de forhaandenvmrende

Omstcendigheder niaa ansees som undskyldelig.

Den, som saaledes laber Ret til Erstatning eller har

maattet udrede Havaribidrag paa Grund af eu Andens Feil,

kan krmve Erstatning hos den, hvem Ansvaret paahviler.

§ 193.

Havarifordeling udelukkes ikke derved, åt det med Opofrelsen

tilsigtede 0iemed ikke opnaaes ved denne.

§ 194.

Havarifordeling udelukkes ikke derved, åt Opofrelsen

har omfattet enten hele Skibet eller hele Ladningen, ei heller

derved, åt der efter Ulykken kun bj erges af Skibet alene

eller af Ladningen alene.

§ 195.

Naar en Opofrelse man gj0res, er det Skipperens Pligt

åt paase, åt Tabet ikke bliver större, end 0iemedet udkraiver.

Saaledes bor i Tilfselde af Kastning af Rackling og Skibstilbolipr

de tungeste og mindst kostbare Gjenstande saavidt muligt

först kastes fre mfor de lettere og mere kostbare.

Har Skipperen ved urigtigt Forhold foraarsaget st0rre

Skade eller Tab end nodvendigt, kommer forsaavidt § 192

2det Stykke til Anvendelse.

§ 196.

Hvis Omstsendighederne tilläde det, bor Skipperen forinden

han foretager nogen Handling, der kan medfpre

Havarifordeling, raadfore sig med de Kyndigste og mest

Erfarne af Mandskabet. Beretning herom bor, saasnart ske

kan, af Skipperen indfores i Dagbogen eller, hvis ingen

172

annorledes upptecknas att vid sjöförklaringen framläggas; och

skall i berättelsen upptagas allt, som för haveriets utredning

kan vara af betydelse, dervid särskildt bör redogöras för anledningen

till uppoffringen samt meddelas en, så vidt ske kan,

fullständig uppgift å de uppoffrade föremålen eller annan upplysning

om skadans omfång.

197 §.

Skada å fartyg eller dess tillbehör skall af besigtningsmän,

utsedde på sätt 43 § bestämmer, värderas å den ort,

der reparation verkställes, om sådan sker under resan, men

eljest å den ort, der resan slutar.

Vid värderingen skall särskildt för hvarje skada upptagas

den för dess afhjelpande beräknade kostnad samt, der skadadt

redskap beräknas att med nytt ersättas, så väl kostnaden för

det nya som värdet af det skadade.

Skada, som härrör af fartygets ålder eller redskaps bristfällighet

eller arman dylik orsak, bör vid värderingen skiljas

från den skada, som genom haveri tillkommit.

198 §.

Vid beräkning af skada å fartyg eller dess tillbehör utgöres

skadans belopp af värderingssumman, när reparation ej

verkställes eller värderingssumman understiger det belopp, som

åtgått till verkstäld reparation, men af verkliga reparationskostnaden,

när denna understiger värderingssumman.

199 §.

Vid ersättande af skada å jernfartyg godtgöres beloppet

fullt ut för skada å skrof samt master och rundhult af jern,

om fartyget vid den tid, då haveriet inträffade, icke varit fem

år i sjön; timar dylik skada senare, men innan fartyget

173

Dagbog f0res ombord, optegnes paa anden Maade, for åt

kunne fremlsegges ved Spforklaringen. I Beretningen skal

optages alle de Omstendigheder, som kunne have Betydning

for Havariets Beregning og Fordeling, navnlig Grunden til

Opofrelsen, en saavidt mulig n0iagtig Fortegnelse over de

opofrede Gjenstande eller anden Oplysning om Skadens

Omfång.

§ 197.

Skade paa Skib og Tilbeh0r bliver åt taxere af sagkyndige,

efter Regien i § 43 beskikkede Mend paa det

Sted, hvor Istandsettelsen sker, hvis denne foretages underveis,

og ellers paa det Sted, hvor Reisen ender.

For hver enkelt Skade skal angives, hvad dens Afhjelpning

vil koste, og naar nye Gjenstande skulle anskaffes

istedetfor de beskadigede, skal der anf0res saavel, hvad de

nye ville koste, som hvad de beskadigede ere verd.

Al Skade, der hidr0rer fira yElde, BrOstfeldighed eller

deslige, b0r holdes adskilt fra den, der er lidt ved Havari,

og särskilt taxeres.

§ 198.

Ved Beregningen af almindeligt Havari paa Skib med

Tilbeh0r legges Taxationssummen til Grund, naar Skaden

ikke istandsettes, eller naar Taxationssummen er mindre end

det Belob, der er medgaaet til Istandsettelsen, hvorimod de

virkelige Istandsettelsesomkostninger begges til Grund, naar

disse ere mindre.

§ 199.

Ved Erstatning af Skade paa Jernskib godtgjdres Bel0bet

fuldt ud for Skade paa Skrog samt paa Master og

Rundholter af Jern, naar Skibet paa den Tid, Havariet indtraf,

ikke har veret 5 Aar i S0en. Er saadan Skade ind

-

174

varit tio år i sjön, afdrages en sjettedel för skilnad af nytt

mot gammalt och, om fartyget varit längre tid i sjön, en

tredjedel. Skada å ångmaskin ersättes fullt ut, om maskinen

icke varit i bruk tre år, när skadan skedde; timar skada senare,

men innan maskinen varit sex år i bruk, afdrages en

sjettedel och, om den varit i bruk längre tid, en tredjedel.

Skada å master och rundhult af trä samt å stående rigg ersättes

fullt ut, om fartyget icke varit ett år i sjön, samt

annan skada ock fullt ut, om fartyget icke varit ett hälft år

i sjön, när haveriet inträffade; timar skada senare, afdrages

en tredjedel, dock med undantag för ankare, som ersättes fullt

ut, och för ankarketting, för hvilken afdrag sker med endast

en sjettedel.

År fartyget af trä, ersättes skada å skrofvet fullt ut, om

fartyget icke varit i sjön två år, när haveriet inträffade;

timar skada senare, afdrages en tredjedel för skilnad af nytt

mot gammalt. Annan skada ersättes såsom för jernfartyg är

stadgadt.

Från det sålunda beräknade ersättningsbeloppet skall derefter

afdrag ske för sådant, som beräknats skola med nytt

ersättas, med det vid värderingen derå utrönta värde eller,

der det å auktion försålts, med behållna försäljningsbeloppet.

Skall fartyget förses med ny metallbeklädnad, skall ersättningen

beräknas sålunda, att, sedan från kostnaden för anbringande

af ny beklädnad af samma ämne som den skadade

och af samma vigt, som denna haft såsom ny, afdragits den

skadade beklädnadens metallvärde, öfriga beloppet godtgöres

med afdrag: för beklädnad af koppar eller gul metall af en

sextiondedel och för beklädnad af annan metall af en trettiondedel

för hvarje hel månad, räknad till trettio dagar, som

förflutit efter det den skadade beklädnaden åsattes fartyget.

Har beklädnad af koppar eller gul metall under mer än fem

år och beklädnad af arman metall under mer än två och ett

hälft år funnits å fartyget, ersättes den icke.

175

traadt senere, men inden Slöhet har vmret 10 Aar i S0en,

afdrages V0 för Forskjellen mellem Gammelt og Nyt, og har

Skibet vmret lsengere Tid i S0en, afdrages Vs- Skade paa

Dampmaskinen erstattes blidt ud, hvis Maskinen ikke har

vmret 3 Aar i Brug, da Skaden indtraf; sker Skaden senere,

men inden Maskinen har vmret 6 Aar i Brug, afdrages Ve?

og har den vaeret i Brug i laengere Tid, afdrages Skade

paa Master og Rundholter af Trm samt paa staaende Rig

erstattes fuldt, hvis Skibet ikke har vmret et Aar, og anden

Skade ligesaa, hvis det ikke har vmret et halvt Aar i Spen;

sker Skaden senere, afdrages V3; dog gjores intet Afdrag for

Ankere, og för Ankerkjettinger afdrages kun 1/,;.

Er Skibet et Trmskib, erstattes Skade paa Skroget fuldt

ud, naar Skibet ikke har vmret 2 Aar i Se en, da Havariet

indtraf; er Skaden skeet senere, afdrages Vs för Forskjellen

mellem Gammelt og Nyt. Anden Skade erstattes saaledes,

som ovenfor er bestemt med Idensyn til Jernskibe.

I den saaledes beregnede Erstatningssum afdrages Vmrdien

af de Gjenstande, der erstattes med nye, saaledes som

denne Vmrdi er fastsat i Taxationsforretningen, eller, hvis Auktionssalg

har fundet Sted, Nettondbyttet af Salget.

Skal Skibet have ny Metalhud, beregnes Erstatningen

saaledes, åt der fra hvad det koster åt underlmgge en ny

Hud af samme Materiale og af samme Vmgt, som den gamle

havde, da den var ny, fradrages Metalvmrdien af den beskadigede

Hud, hvorefter Restbelpbet godfgjores med et Fradrag

for Robber eller Yellowmetal af 1/60 og for Zink eller

andet Metal af Vso för hver hel Maaned, beregnet til 30 Dage,

som er forlobcn efter åt den Hud, som skal erstattes, blev

paasat Skibet. Har en Hud af Robber eller Yellowmetal

ligget mere end 5 Aar under og en Hud af andet Meta! mere

end 2 Vs Aar, gives ingen Erstatning.

176

200 §.

Har fartyg i gemensamt haveri antingen gått helt och

hållet förloradt eller lidit så betydlig skada, att det förklaras

icke vara iståndsättligt, utgår ersättningen med det belopp,

hvartill fartygets värde antages hafva uppgått vid den tid,

då uppoffringen skedde, med afdrag, der något blifvit bergadt,

af dettas behållna värde.

201 §.

Ersättning för gods, som i gemensamt haveri gått förloradt,

beräknas efter gångbart pris å sådant gods i bestämmelseorten,

när fartyget dit anländer, eller, om det öfriga

godset ej dit framkommer, efter priset å den ort, der resan

slutar. Från sagda värde afdragas frakt, tull och öfriga omkostnader,

som till följd deraf, att godset icke föres fram till

bestämmelseorten, varda egaren besparade.

Kan ej gångbart pris å godset bestämmas, utrönes värdet

genom uppskattning af sakkunnige män, utsedde på sätt

43 § bestämmer; kan icke sådan uppskattning ega rum, beräknas

ersättningen efter värdet i afgångsorten med tillägg af

omkostnaderna för afskeppning^.

202 §.

Har gods i gemensamt haveri blifvit skadadt, utgöres ersättningen

med skilnaden mellan värdet å godset i oskadadt

tillstånd, utrönt på sätt 201 § bestämmer, och värdet å godset

i skadadt skick med de i samma § stadgade afdrag. Sistnämnda

värde utgöres af behållna försäljningsbeloppet, der

godset före haveriets utredning blifvit försåldt, men bestämmes

eljest genom besigtning, som i 43 § föreskrifves.

203 §.

Har gods, som gått förloradt eller skadats i gemensamt

haveri, förut minskats i värde till följd af enskildt haveri eller

177

§ 200.

Er Skibet enten helt gaaet tilgrunde som Fplge af almindeligt

Havari, eller har det lidt saa stor Skade ved dette,

åt det erklseres åt veere uistandsastteligt, kommer den Vgerdi,

Skibet i Opoffelses0ieblikket maa antages åt have havt, til

Erstatning med Fradrag af Udbyttet af, hvad der maatte vaere

reddet.

§ 201.

Erstatningen for Yarer, der ere tabte ved et almin deligt

Havari, beregnes efter gångbar Pris for saadant Gods paa

Bestemmelsesstedet ved Skibets Ankomst dertil, eller, dersom

det 0vrige Gods ikke naar ffem til Bestemmelsesstedet, efter

Prisen paa det Sted, hvor Reisen ender. I denne Vgerdi afdrages

Fragt, Bold og andre Omkostninger, som bespares for

Eieren derved, åt Godset ikke naar trem til Bestemmelsesstedet.

Vter dien bliver, naar den ikke paa anden Maade kan bevislig]

0res, åt fastseette ved Skjpn af sagkyndige Msend, men

kan dette ikke Ande Sted, erstattes de tabte Yarer efter Vterdien

paa Afgangsstedet med Tillseg af Omkostninger ved Afskibningen.

§ 202.

Ere Varer beskadigede ved et almindeligt Havari, beregnes

som Erstatning Forskjellen mellem Varernes Veerdi i

ubeskadiget Stånd, bestemt paa den i foregaaende § angivne

Maade, og de beskadigede Varers Vaerdi med det i samme §

bestemte Afdrag. Den sidstnsevnte Vgerdi ansaettes til Nettoudbyt-tet

af de beskadigede Varer, saafremt de ere solgte inden

Havariet opgj0res, men bestemmes ellers ved Skj0n af sagkyndige

Maend.

§ 203.

Have de Varer, der ere tabte eller beskadigede ved et

almindeligt Havari, allerede forinden vseret forringede i Vserdi

12

178

genom förskämning eller af annan orsak, eller har gods, som

skadats i gemensamt haveri, derefter minskats i värde till

följd af omständigheter, som ej berott af haveriet, skall från

ersättningsbeloppet afdragas ett mot sådan minskning svarande

belopp. Afdragets storlek bestämmes genom uppskattning af

sakkunnige män, utsedde på sätt 43 § bestämmer; skolande

dervid särskild hänsyn tagas till skada, som vid samma tillfälle

eller af samma orsak träffat annat gods af dylikt slag,

hvilket icke i det gemensamma haveriet skadats.

204 §.

I gemensamt haveri ersättes icke gods, som i fartyget

inlastats utan befälhafvare^ vetskap, ej heller gods, derå konnossement

icke utfärdats och om hvars intagande i fartyget

icke genom anteckning å manifest eller i lastbok eller annorledes

tillförlitlig upplysning kan vinnas, icke heller penningar,

värdepapper eller dyrbarheter, hvilka ej blifvit, som i 148 §

sägs, angifna.

205 §.

Frakt för gods, som förlorats i gemensamt haveri eller i

nödhamn föryttrats till anskaffande af medel för gemensamt

behof, ersättes med det belopp, som skolat utgå, derest godset

funnits i behåll, när resan slutar. Från ersättningsbeloppet

afdragas de omkostnader, som varda redaren besparade derigenom,

att godset blifvit uppoffradt eller såld!.

206 §.

Har föremål, som skadats i gemensamt haveri, derefter

gått förloradt eller lidit ytterligare skada i enskild! haveri,

och kan för säkert antagas, att, der det gemensamma haveriet

icke föregått, den derigenom uppkomna förlust i stället skulle

179

som Folge af sirligt Havari, indre Bedanvelse eller paa anden

Maade, eller ere de ved et almindeligt Havari beskadigede

Yarer blevne yderligere forringede i Vaerdi ved Begivenbeder,

der ere det almindelige Havari uvedkommende,

bliver et til saadan Forringelse svarende Bel0b åt afdrage i

Erstatningsbelpbet. Afdragets Styrelse fastsaettes ved Skjpn

af sagkyndige Maend, ved hvilket der tages sirligt Hensyn

til den Skade, som andre Yarer af samme eller lignende Art,

der ikke ere blevne beskadigede ved det almindelige Havari,

have lidt ved samme Leilighed og af samme Aarsag.

§ 204.

For Varer, der ere indtagne i Skibet liden Skipperens

Yidende, ligesom for Varer, paa hvilke Konnossement ikke er

ndstedt, og om hvis Indladning heller ikke fyldestgjprende

(^plysning haves i Manifest, Ladningsbog eller paa anden

Maade, samt for Penge, Vandipapirer eller Pretiosa, som ikke

have vasret beh0rig angivne overensstemmende med § 148,

gives ingen Erstatning i almindeligt Havari.

§ 205.

Fragt for Gods, som er gaaet tabt ved et almindeligt

Havari, eller som er solgt i Nodhavn til Dikning af Havariomkostninger,

godtgj0res i Havariberegningen med det samme

Bel0b, som vilde have vseret åt erhegge af det, hvis det var

forblevet i Skibet indtil Reisens Ende. Fra Belobet af den

tabte Fragt dragés de sserlige Omkostninger, som maatte vane

besparede for Rederen derved, åt Godset er blevet opofret

eller solgt.

§ 206.

Retten til Erstatning bortfalder helt eller delvis, naar en

Gjenstand, efter först åt vane beskadiget ved et almindeligt

Havari, senere odelajgges eller lider Skade ved et sirligt

Havari, dersom det med Sikkerhed kan skjpnnes, åt Gjen

-

180

hafva till större eller mindre del vållats genom det senare

haveriet, då ersättes icke skadan i det gemensamma haveriet,

eller ock nedsättes ersättningsbeloppet, efter ty i hvarje

särskildt fall kan finnas skäligt. Lag samma vare, der

föremål, som i gemensamt haveri förlorats, skulle hafva gått

förloradt eller skadats i ett senare inträffadt enskild! haveri,

derest föremålet då ännu funnits om bord.

207 §.

Skada och förlust, som är att hänföra dels till gemensamt

och dels till enskild! haveri, samt kostnader, som äro

för båda haverierna gemensamma, skola mellan dessa efter

billighet fördelas.

208 §.

Fartyget deltager i gäldande af gemensamt haveri efter

det värde, hvartill fartyget vid besigtning, som i 43 § föreskrifves,

uppskattas vid ankomsten till den ort, der resan

slutar, med afdrag af det belopp, hvartill iståndsättning eller förbättring,

som fartyget efter haveriet undergått, kan vid resans

slut i värde uppskattas, men med tillägg af värdet af den skada,

som beräknas till ersättande i gemensamt haveri.

Hafva under samma resa flere gemensamma haverier egt

rum, må vid beräknande af det värde, hvarefter fartyget bör

deltaga i gäldande af ett senare haveri, tillägg ske för det belopp,

som utgår i ersättning för skada i ett tidigare haveri, endast

i den mån reparation af samma skada ej var verkstäld,

när de! senare haveriet inträffade.

209 §.

Lasten deltager i gäldande af gemensamt haveri efter:

1. värdet af allt det gods, som vid haveritillfället fans

om bord och som vid resans slut finnes i behåll,

hvilket värde för oskadad! gods utrönes på sätt i 201

181

stånden, selv om det almindelige Havari ikke havde fundet

Sted, vilde vane bleven helt eller delvis 0delagt ved det senere

sajrlige Havari.

Paa samme Maade bortfalder eller nedsmttes Havarierstatningen,

naar det med Sikkerhed kan skjpnnes, åt Gjenstande,

der ere tabte ved et almindeligt Havari, vilde vsere blevne

tilintetgjorte eller beskadigede ved et senere sirligt Havari,

saafremt de vare forblevne ombord.

§ 207.

Tab og Skade, der hidr0rer dels fra et almindeligt Havari,

dels fra et sirligt Havari, ligesom Omkostninger, der ere

fgelles for begge, blive efter et billigt Skj0n åt fordele mellem

begge Havarier.

§ 208.

Skibet bidrager til almindeligt Havari efter den Vterdi,

hvortil det taxeres ved Ankomsten til det Sted, hvor Reisen

ender, med Fradrag for den Vserdiforpgelse, som Skibet

skj0nnes åt have faaet ved Istandsmttelser og Forbedringer

efteråt det almindelige Havari fandt Sted, og med Tillägg af

hvad der i Havariberegningen godtgj0res for Skade paa

Skibet.

Ere paa samme Reise flere almindelige Havarier indtrufhe,

kan den Veerdi, hvorefter Skibet bidrager til et senere

Havari, kun forli0ies med det Belob, der godtgj0res for tidligere

indtruffet almindeligt Havari, forsaavidt den ved dette

lidte Skade ikke var istandsat, inden det senere Havari indtraf.

§ 209.

Ladningen bidrager til almindeligt Havari efter:

1. Yasrdien af det Gods, som fandtes ombord, da Havaritilfgeldet

indtraf, og som er i Behold, naar Reisen

ender, hvilken Vrerdi bestemmes overensstemmende

182

§ och för skadadt gods på sätt i 202 § stadgas, med

tillägg för skadadt gods af det belopp, hvilket tillkommer

lastegaren såsom ersättning för skada i gemensamt

haveri under resan;

2. det belopp, hvilket tillkommer lastegaren såsom ersättning

för gods, som förlorats i gemensamt haveri

under resan; och

3. det belopp, redaren är pligtig att till lastegaren utgifva

såsom ersättning för gods, hvilket under resan

förlorats eller skadats eller blifvit af befälhafvare

såldt för fartygets behof.

210 §.

Frakten deltager i gäldande af gemensamt haveri efter

halfva beloppet af:

1. den frakt, som är förtjent, när resan slutar; och

2. den ersättning, som i gemensamt haveri utgöres för

förlorad frakt.

År ej viss frakt aftalad, vare om dess bestämmande lag,

som i 151 § sägs.

211 §.

År fraktförskott lemnadt utan skyldighet för redaren att

det återbära i händelse af olycka, vare redaren ej pligtig

att för samma belopp deltaga i gäldande af gemensamt haveri.

212 §.

Vid belånande af de värden, å hvilka enligt 208—211

§§ gemensamt haveri fördelas, skall afdrag ske ej mindre för

bidrag till senare under resan inträffadt gemensamt haveri än

äfven för de särskilda kostnader, hvilka egt rum för att rädda

eller bevara de föremål, å hvilka haveriet fördelas.

183

med de i §§ 201 og 202 givne Regler; for beskadigede

Varers Vedkommende tillaegges de Belpb, der

beregnes som Erstatning for Skade ved almindeligt

Havari paa Reisen,

2. de Bel0b, der beregnes som Erstatning for Gods,

som er opoffet ved almindeligt Havari paa Reisen,

samt

3. de Erstatningssummer, som tilkomme en Ladningseier

bos Rederen for Gods, der under Reisen er tabt

eller beskadiget eller solgt til Skibets Behov; jfr § 150.

§ 210.

Fragten bidrager til almindeligt Havari efter Halvdelen

af

1. den Fragt, som er förtjent ved Reisens Ende, og

2. den Erstatning, der godtgj0res i Havariberegningen

for tabt Fragt.

Er ingen bestemt Fragt betinget, beregnes saadan efter

Regelen i § 151 förste Punktum.

§ 211.

Er Fragtforskud ydet saaledes, åt det ikke skal tilbagebetales,

hvis paa Grund af Ulykkestilfadde ingen Fragt fortjenes,

paahviler det ikke Rederiet åt bidrage til almindeligt

Havari for sammes Belöb.

§ 212.

1 de efter Reglerne i §§ 208—211 bestemte bidragspligtige

Ymrdier fradrages saavel Havaribidrag til senere

almindeligt Havari paa Reisen som sasrlige Omkostninger, der

maatte vane paalpbne for åt frelse eller bevare de bidragspligtige

Gj enstande.

184

213 §.

I gäldande af gemensamt haveri deltaga icke:

1. proviant, kol och andra för maskinens drift afsedda

ämnen samt krigsförråd;

2. befälhafvarens och besättningens hyra;

3. om bord varande personers kläder och reseförnödenheter

samt hvad de bära på sig.

Har likväl sådant föremål, som under 3) är nämndt, uppoffrats

eller skadats i gemensamt haveri, skall egaren för det

honom tillkommande ersättningsbelopp deltaga i haveriets

gäldande.

214 §.

Utredning och fördelning af gemensamt haveri skall ega

rum å den ort, der fartyg och last skiljas åt, efter der gällande

lag.

Dispache upprättas här i landet af dertill förordnad tjensteman

(dispachör).

215 §.

Befälhafvare!! åligge att utan dröjsmål föranstalta om upprättande

af dispache.

En hvar, som haveriet angår, vare skyldig att till dispachören

aflemna alla handlingar, hvilka denne för utredningen

och fördelningen anser nödiga, och att i öfrigt tillhandagå

honom med upplysningar.

Dispachören åligge att, när dispache begäres, så fort

ske kan, genom kungörelse, som en gång införes i allmänna

tidningarne samt i tidning inom orten, anmana dem, som i

haveriet hafva del, att inom viss förelagd kort tid skriftligen

anföra hvad de till bevakande af sin rätt akta nödigt, äfvensom

ingifva de handlingar, de åberopa; finnas ingifna handlingar

ofullständiga, bör dispachören, så fort ske kan, infordra

185

§ 213.

Fritagne for åt bidrage til almindeligt Havari ere:

1. Levnetsmidler, Kul og andre Maskinfom0denheder

samt Krigsforraad,

2. Skippers og Mandskabs Hyre, og

3. samtlige ombordvasrende Personers Kläder og Reisefornpdenheder,

samt livad de bane hos sig.

Ere saadanne Gjenstande, som henhpre under Nr. 3, imidlertid

opofrede eller beskadigede ved et almindeligt Havari,

deltager Eieren i Tabfordelingen med de Belpb, der godtgjpres

for dem i Havariberegningen.

§ 214.

Beregning og Fordeling af Tabet ved almindeligt Havari

sker paa det Sted, hvor Skib og Badning skilles ad, og efter

der gjaddende Lov.

Havariberegning udfores her i Landet af dertil beskikkede

Dispacliprer. Tvistigheder om en Dispaches Rigtighed

afgj0res af Domstolene.

§ 215.

Skipperen er pligtig til liden ufornpdent Ophold åt foranstalte

det Fompdne for åt faa Havarifordelingen udfprt.

Enhver, som har Del i Havariet, er pligtig til for sit

Vedkommende åt meddele alle Oplysninger og Bevisligheder,

som Dispachpren anser for npdvendige.

186

nödig- upplysning af vederbörande. Sedan den i kungörelsen

förelagda tid gått till ända och fullständiga handlingar inkommit,

åligge dispachören att inom två månader derefter å

dag, som genom anslag å stadens rådstufva samt kungörelse

i allmänna tidningame och i tidning inom orten tillkännagifves,

hafva dispachen upprättad och tvefaldt utskrifven med

derå tecknad underrättelse, inom hvilken tid den missnöjde

bör till sin talans bevarande göra målet anhängig! vid domstol;

utgifve ock det ena exemplaret till den, som dispachen

begärt, och hålle det andra öfrige delegare i haveriet till hända.

216 §.

Kommer föremål, som i dispache upptagits såsom förloradt

i gemensamt haveri, senare till rätta, eller varder

skada, som upptagits till fördelning, senare ersatt af den,

hvilken ersättningsskyldighet ålegat, skall dispachen genom tillläggsberäkning

derefter rättas. Ej må likväl dispachens upprättande

fördröjas allenast af den anledning, att utsigt må

finnas att återfå uppotfradt föremål eller erhålla ersättningför

skada.

217 §.

För haveribidrag, som af föremål bör utgå, häfte egaren

med samma föremål men svare ej personligen.

218 §.

Fartyg, som häftar för haveribidrag, må ej lemna den

ort, der fartyg och last skiljas åt, ej heller gods, som för

sådant bidrag häftar, af egaren tagas i besittning förr, än bidraget

blifvit guldet eller säkerhet derför stäld.

219 §.

All skada och kostnad, som uppkommer genom olyckshändelse

under sjöresa och hvilken ej kan hänföras till ge

-

187

§ 216.

Dersom Gjenstande, der i Havarifordelingen ere optagne

som tabte ved almindeligt Havari, senere lomme tilstede,

eller noget af det som almindeligt Havari beregnede Tab

senere erstattes af den, der bär forvoldt Sbaden, bliver den

bele Havarifordeling åt amdre ved en Tillmgsberegning. Derimod

maa Havariets Opgjprelse ikke udsasttes alene af den

Grund, åt der maatte v jure Udsigt til åt faa opofrede Gjenstande

filbåge eller til åt faa Erstatning for Skade.

§ 217.

For Havaribidrag befter Eieren af de bidragspligtige

Gjenstande kun med disse men ikke personlig.

§ 218.

F0rend Havaribidraget er betalt, eller der er stillet Sikkerbed

for samme, maa et Skib, hvorpaa saadant Bidrag

hviler, ikke forlade det Sted, hvor Skib og Badning skilles,

og Gods, som befter for saadant Bidrag, ikke udleveres til

Eieren.

§ 219.

Al Skade eller Omkostning for Skib og Gods, som hidr0rer

fra ulykkelig Händelse paa en Soreise og som ikke

188

mensamt haveri eller jemlikt 162 § skall fördelas efter enahanda

grund, fälle såsom enskildt haveri å det föremål, som

träffats af skadan eller föranledt kostnaden.

Hafva kostnader, som skola hänföras till enskildt haveri,

blifvit gjorda gemensamt för fartyg och last eller viss del af

lasten eller ock för delar af lasten, som tillhöra särskilda egare,

då skola dessa kostnader efter billighet fördelas å de föremål,

till hvilkas nytta de blifvit gjorda, enligt de- för gemensamt

haveri gifna regler. Kostnad för bergning af last

fördelas å dennas värde och den frakt, som för godset utgår.

Der någon, som har del i sådant haveri, det äskar, skall

utredning och fördelning af haveriet verkställas af vederbörande

dispachör.

Åttonde kapitlet.

Om skada genom fartygs sammanstötning.

220 §.

Hvad å fartyg bör iakttagas till undvikande af sammanstötning,

derom förordnar Konungen.

221 §.

Stöta fartyg samman med hvarandra, så att deraf uppstår

skada å det ena fartyget eller dess last, och är någon

å det andra fartyget vållande till sammanstötningen, ersätte

han all skada och förlust, som deraf kommer.

År sammanstötning orsakad genom vållande å båda sidor,

ege rätten med afseende på beskaffenheten af de å hvardera

sidan begångna fel bestämma, om och i sådant fall till hvil

-

189

lienli0rer under almindeligt Havari eller i Medf0r af sirlig

Förskrift, behandles efter de derom givne Regler (jfr. § 162

sidste Stykke), bliver som Sfer ligt (partikulsert) Havari åt

bsere af den eller de (tjenstande, som Skaden rammel- eller

Omkostningen vedkommer.

Ere Omkostninger, der blive åt henfore under sirligt

Havari, anvendte under Et for Skib og Ladning eller for flere

Dele af Ladningen, fordeles de i billigt Forhold over de Vserdier,

til livis Fordel de ere anvendte, idet de for Fordeling

af almindeligt Havari gj udden de Regler saavidt muligt komme

til Anvendelse. Omkostninger, der ere anvendte paa åt

bjerge Ladningen, bseres forholdsvis af denne og af den

Fragt, der udredes af det bjergede Gods.

Naar det forlanges af Nogen, som er interesseret i saadant

Havari, skal dets Beregning og Fordeling foretages af

Dispachpr.

Ottende Kapitel.

Om Skade ved Sammenst0d.

§ 220.

Hvad der paa Skib skal iagttages til Undgaaelse af

Sammenstpd, bestemmes ved Regler, som gives af Kongen.

§ 221.

Naar Skade paa Skib eller Ladning foraarsages ved

Sammenstpd mellem Skibe, og Nogen ombord i det ene af

disse er Skyld i Sammenstpdet, da skal lian erstatte al derved

foranlediget. Skade og Tab.

Er der Skyld paa begge Sider, bär Retten under Hensyn

til Beskaffenbeden af de paa bver Side begaaede Feil

åt bestemme, om og med bvor stort Belob Erstatning bpr

190

ket belopp ersättningsskyldighet bör endera sidan åläggas,

eller om hvardera sidan bör draga sin skada.

Vid bedömande af fråga om vållande till sammanstötning

skall rätten taga i särskilt betraktande, huruvida tiden medgaf

öfverläggning eller icke.

222 §.

Finnes sammanstötning hafva timat af våda, eller kan

det ej utredas, att den orsakats af vållande å endera sidan,

drage hvardera sidan sin skada,

223 §.

För den ersättning, som enligt 221 § skall utgå, häfte

redaren med fartyg och frakt, der sammanstötningen orsakats

genom fel eller försummelse, hvarför han jemlikt 10 §

är ansvarig. Lastegaren vare icke pligtig deltaga i skadans

gäldande.

224 §.

Stöta fartyg samman med hvarandra, åligge en hvar af

befalhafvame att, så vidt det kan ske utan fara för eget fartyg

samt besättningen och passagerarne derå, ej mindre

lemna det andra fartyget, dess besättning och passagerare

all hjelp, som är möjlig och behöflig för räddning ur den

genom sammanstötningen uppkomna faran, än äfven för dettas

befälhafvare uppgifva namnet å sitt eget fartyg, dess hemort

samt den ort eller hamn, hvarifrån det kommer och dit

det skall gå.

Underlåter befälhafvare utan giltigt skäl att iakttaga livad

sålunda åligger honom, skall han anses hafva vållat sammanstötningen,

der icke annat förhållande ådagalägges.

191

gives fra en af Sideme, eller om liv er t Skib b0r b före sin

Skade.

Ved Bed0mmelsen af Sp0rgsmaalet om Skyld skal Rutten

tage i sserlig Betragtning, hvorvidt der var Tid til Overlrng

eller ikke.

§ 222.

Er Sammenstpdet Folge af nlykkelig Händelse, eller

kan det ikke oplyses, åt det er foraarsaget ved Skyld paa

nogen af Siderne, brerer hvert Skib sm Skade.

§ 223.

For den Erstatning, som skal tilsvares i Henhold til §

221, hefter Rederen med Skib og Fragt, forsaavidt Sammenstpdet

er foraarsaget af Nogen, for hvem han i Medfpr åt

§ 10 brnrer Ansvar. Ladningseieren hefter ikke for Skaden.

§ 224.

Naar Skibe st0de sammen, paaligger det enhver af Skipperne,

saavidt det kan ske uden Fare for eget Skib, dets

Mandskab og Passagerer, åt yde det andet Skib og dettes

Besättning og Passagerer al Hjaslp, som er mulig og forn0den

til Frelse fra den ved Sammenstpdet opstaaede Fare, saa og

for sammes Skipper åt opgive sit eget Skibs Navn og Hjemsted

saavelsom Sted eller Havn, hvorfra det kommer og

hvortil det er bestemt.

Den Skipper, som uden gyldig Grund undlader åt efterkomme

disse Forskrifter, ansees åt vrere Skyld i Sammenstpdet,

medmindre Andet bevises.

192

Nionde kapitlet.

Om bergarlön.

225 §.

Hvar som bergar förolyckadt eller nödstäldt fartyg eller

dess last eller något, som hört till sådant fartyg eller dess

last, så ock en hvar, som till sådan bergning medverkar, ege

af det, som bergats, undfå bergarelön. Kunna parterna icke

enas om bergarelönens storlek, skall denna bestämmas af

domstol.

226 §.

Vid bestämmande af bergarelönens belopp bär rätten att

i synnerhet fästa afseende å följande omständigheter:

1. om'' det bergade var utsatt för synnerlig fara, om

fartyget var öfvergifvet af besättningen, om besättningen

biträdt vid bergningen eller om denna eljest

underlättats genom användande af fartygets egna

hjelpmedel;

2. den fara, för hvilken bergarne eller deras redskap

varit utsatta, och den skada, bergarne må hafva lidit

till lif, helsa eller gods;

3. den insigt och drift, hvarmed bergningsarbetet. utförts,

samt den tid och möda, som dertill användts;

4. antalet af det manskap, som biträdt vid bergningen,

värdet af dervid använda redskap och de utgifter,

bergarne sjelfve för bergningens utförande må hafva

fått vidkännas; och

5. det bergades värde.

193

Niende Kapitel.

Om Bjergelon.

§ 225.

Enhver, som bjerger Skib, der er forulykket eller stedt

i Npd, eller dets Ladning eller Noget, som har li0rt til saadant

Skib eller dets Ladning, saa og Enhver, som medvirker

til saadan Bjergning, har Ret til åt faa Bjergel0n af hvad

der bjerges. Kunne Parteme ikke enes om Bjergel0nnens

St0rrelse, bliver denne åt bestemme af Retten.

Hvad Bjergere i0vrigt have åt iagttage, navnlig naar

Eier eller Fuldmmgtig for ham ikke er tilstede, bestemmes i

sirlig Strandingslov.

§ 226.

Ved Bestemmelse af Bjergel0n b0r i Saerdeleshed tages i

Betragtning:

1. den Fare, hvorfor det Bjergede var ndsat; om Skibet

var forladt af sin Besättning; om demie har medvirket

til Bjergningen eller om Bjergningen i0vrigt

er bleven lettet ved egne Hjelpemidler;

2. den Fare, hvorfor Bjergerne eller deres Eiendele

have vseret udsatte, og den Skade, de have lidt, paa

Helbred eller Gods;

3. den Kyndighed og Dygtighed, hvormed Bjergernes

Arbeide har vmret ndfprt, og den Tid og Anstrsengelse,

det har kostet;

4. Bjergernes Antal, deres havte Udgifter og Veerdien

af de anvendte Redskaber;

5. det Bjergedes Vaerdi.

13

194

227 §.

Bergarlön må i allmänhet icke sättas högre än till en

tredjedel af det bergades värde, sedan derifrån afdragits tull

och öfriga afgifter, som böra af det bergade utgå, äfvensom

kostnad för dettas förvarande, värdering och försäljning; är

det bergade af ringa värde eller var bergningen förenad med

särdeles stor möda eller fara, må bergarelönen dock sättas

till högre belopp.

Under bergarelön innefattas jemväl godtgörelse för det

bergades förande i säkerhet och användande för sådant ändamål

af farkoster eller annan redskap.

228 §.

Har, medan nöden ännu varade, aftal träffats om viss

bergarelön, ege ändock den, som skall utgifva bergarelönen,

att, der det betingade beloppet betydligt öfverstiger hvad

skäligt är, vid domstol deri söka jemkning; instämme dock

klander inom två månader efter aftalets ingående eller hafre

förlorat sin talan.

Öfverenskommelse, som, medan nöden ännu varade,

träffats derom, att frågan om bergarelönens belopp ej må

dragas under domstols pröfning, vare ej bindande för den,

som skall utgifva bergarelönen, der han inom fjorton dagar,

efter det öfverenskommelsen slöts, hos bergarne uppsäger

aftalet.

229 §.

Tvista bergare inbördes om bergarelönens fördelning,

bestämmes denna af ratten med ledning af de i 226 § angifna

omständigheter.

Har fartyg under resa något bergat, skall af bergarelönen,

sedan deraf först godtgjorts de särskilda utgifter, redaren

fått vidkännas för bergningen, så ock den skada, som

195

§ 227.

Bjergelpn maa i Almindelighed ikke ssettes hpiere end

til en Trediedel af det Bjergedes Vserdi efter Fradrag af Told

o g andre offentlige Afgifter samt Omkostninger ved dets

Bevaring, Värdering og Sälg. Er Vaardien ringe eller kar

Bjergningen v ter et förbunden med stor [Fare eller ualmindelige

Anstraengelser, kan dog Bjergel0nnen s gettes h0iere.

Under Bjergel0n indbefattes Godtgjprelse for åt bringe

det Bjergede i Sikkerhed og for den dertil gjorte Brug af

Fart0ier eller andre Redskaber.

- § 228.

Er der, medens N0d stod paa, truffet Overenskomst om

Bjergelon, kan dog den, som skal betale samme, inden to

Maaneder efter Overenskomstens Afslutning bringe Sp0rgsmaalet

om Bjergelpnnens Stprrelse for Retten, som kan nedseette

den betingede Godtgjprelse, naar denne betydeligt

överstiger, hvad der skjpnnes åt vsere passende.

Overenskomst om, åt Bj ergelon skal fastssettes ved Voldgift

eller paa anden lignende Maade, er ikke bindende for

den, som skal betale Bjergelpnnen, naar han inden 14 Dage

efter Overenskomstens Afstötning opsiger denne.

§ 229.

Tviste Bjergere indbyrdes om Bjergelpnnens Fordeling,

bestemmes denne af Retten under Hensyn til de i § 226

angivne Omstsendigheder.

Har et Skib paa Reisen bjerget Noget, bliver af Bjergelpnnen

fprst åt godtgjpre den Skade og de sserlige Udgifter,

som Bjergningen maatte have medfört for Skib eller Badning;

derefter faar Rederiet to Trediedele, hvis det bjergende

196

genom bergningen må hafva tillfogats fartyg eller last-, redaren

erhålla två tredjedelar, om fartyget är ångfartyg, men eljest

hälften, samt återstoden lika fördelas mellan befalhafvaren

och besättningen; hvad besättningen tillfaller, skall fördelas

i förhållande till den hyra, en hvar åtnjuter. Aftal derom,

att af bergarlön, som kan med fartyg förtjenas, ringare

andel, än nu är sagd, skall tillfalla befalhafvaren eller besättningen,

vare ogildt, der ej fartyget är särskildt utrustadt för

bergningsarbete eller avtalet angår utförande af visst bergningsföretag.

230 §.

Utan bergarnes medgifvande må bergadt fartyg icke

lemna det ställe, dit det efter bergningen förts, ej heller

bergad! gods af egaren tagas i besittning, imian bergarelönen

blifvit gulden eller säkerhet derför stäld.

Tionde kapitlet.

Om sjöförsäkring''.

I.

Allmänna bestämmelser.

231 §.

Föremål för försäkring är hvarje lagligt intresse, som

kan uppskattas i penningar och som är beroende deraf, att

fartyg eller last, som utsättes för fara på sjön, icke förloras

eller i värde minskas till följd af sådan fara.

I synnerhet kunna följande föremål försäkras: fartyg, frakt,

fartygs utrustning, last, förmodad vinst och provision å varor,

bodmeripenningar, medel, förskjutna eller upplånta för haveri,

så ock andra fordringar, som skola gäldas ur fartyg, frakt

eller last. Försäkringsgifvare ege sjelf försäkra det föremål,

«

197

Skib er Dampskib, men Halvdelen, bvis det er Seilskib, og

Resten deles lige niellera Skipper og Mandskab; dettes Part

fordeles i Forbold til enlivers Hyre. Overenskomst, bvorefter

Skipper eller Mandskab skulle npies med mindre Andel

end ber nravnt, er uden Gyldigbed, medmindre Skibet er

sirlig '' udrustet for Bjergning eller Overenskomsten gj raider

Udfprelsen af et bestemt Bjergningsforetagende.

§ 230.

Bjergere bave Ret til åt modsratte sig, åt bjerget Skib

forlader Stedet eller bjerget Gods bortfpres, saalrange de ikke

ere fyldestgjorte for Bjergelonnen eller Sikkerhed er stillet

for samme.

Tiende Kapitel.

Om S0forsikring.

Förste Afsnit.

Almindelige Bestemmelser.

§ 231.

Gjenstand for Forsikring er enbver lovlig Interesse, som

lader sig ansratte i Penge, og som er afbrangig af, åt Skib

eller Badning, der ndsrattes for Fars paa S0en, ikke fortabes

eller forringes som Folge af saadan Fare.

Navnlig kunne forsikres: Skib, Fragt, Skibets Udrustning,

Badning, forventet Handelsfördel og Provision paa Varer, Bodmerifordringer,

Havaripenge og andre Fordringer, som skulle

drakkes af Skib, Fragt eller Badning. Forsikreren kan gjenforsikre

den af barn overtagne Risiko (Reassurance).

198

han åt annan försäkrat, för den fara, han öfvertagit (återförsäkring).

Aftal, som innefattar vad om sjöresas utgång, vare ogildt.

232 §.

Försäkring kan tagas för egen eller för annans räkning

eller ock utan tillkännagifvande, huru vida den tages för egen

eller för annans räkning (»för vederbörandes räkning» eller

dylikt).

Tages försäkring för annans räkning utan uppdrag, skall

den, som tager försäkringen, för försäkringsgifvaren uttryckligen

uppgifva denna omständighet; underlåter han det, vare

försäkringen ogild och den utfästa premien förverkad, ändock

att den, för hvars räkning försäkringen tagits, densamma derefter

godkänner.

233 §.

Försäkringsgifvaren åligge att, der det äskas, utfärda skriftligt

erkännande angående sluten försäkring (polis).

234 §.

Ett försäkradt föremåls verkliga värde är dess försäkringsvärde.

Tager någon försäkring å ett föremål till belopp, som

han vet öfverstiga försäkringsvärdet, vare försäkringsaftalet

eller, der försäkringen slutits genom flere särskilda aftal, samtliga

aftalen ogilda.

235 §.

Har föremål blifvit i god tro för högt försäkradt, vare

försäkringen gällande, dock icke för större belopp, än som

motsvarar försäkringsvärdet.

Är föremålet för samma fara försäkradt hos flere, och hafva

försäkringar ne slutits å samma dag, svare eu hvar af försäk

-

199

Kontrakter, der incleliolde Vaeddemaal om en Spreises

Udfald, ere ugyldige.

§ 232.

Forsikring kan tages for egen eller for en Andens Regning

eller uden Angivelse af, om Forsikringen er tegnet for

egen eller for Andens Regning (»for Vedkommendes Regning»

eller lignende).

Tages Forsikring for en Andens Regning nden Ordre, har

den, der slutter Forsikringen, udtry Idkelig åt opgive denne

Omstmndighed. Undlades dette, er Forsikringen ugyIdig, selv

om den senere godkjendes af den, for hvis Regning den er

bcgj ant, og Forsikreren har ikke destomindre Krav paa Forsikringsprmmien.

§ 233.

Forsikreren er paa Forlangende pligtig åt meddele Forsikringstageren

skriftligt Bevis for den afsluttede Forsikring

(Police).

§ 234.

En Gjenstands F or sikrings vandi er dens virkelige Vrnrdi.

Tager Nogen Forsikring paa en Gj enstand med Vidende

om, åt det forsikrede Bel0b överstiger Forsikringsvferdien,

bliver Kontrakten eller, hvis der om Forsikringen er afsluttet

flere saerskilte Kontrakter, da samtlige disse ugyldige.

§ 235.

Er Gjenstanden i god Tro bleven forsikret udover Vandien,

staar Forsikringen ved Magt, men alene for det Bel0b,

som svarer til Forsikringsveerdien.

Er Gjenstanden forsikret hos Flere mod samme Fare, og

ere Forsikringerne afsluttede paa samme Dag, hefter enhver

200

ringsgifvame för så stor del af försäkringsvärdet, som belöper

å den af honom tecknade försäkringssumma i förhållande till

samtliga försäkringssummornas belopp; äro försäkringarne

slutna å särskilda dagar, gälle en senare försäkring endast

för så stor del af försäkringsvärdet, som icke blifvit genom

en tidigare försäkring betäckt.

En senare försäkring vare dock gällande:

1. om vid dess ingående försäkringstagaren till försäkringsgifvaren

afstått de honom på grund af den tidigare

försäkringen tillkommande rättigheter;

2. om vid dess ingående försäkringstagaren förbehållit

sig att göra den gällande endast i den mån, han

ej blifver betäckt genom den tidigare försäkringen

till följd af vare sig dess ogiltighet eller försäkringsgifvarens

obestånd;

3. om den tidigare försäkringen är tagen för annans

räkning utan uppdrag, men den senare af försäkringstagaren

sjelf eller efter hans uppdrag, så vida han

vid den senare försäkringens ingående antingen varit

okunnig om den tidigare försäkringen eller förklarat

sig vilja derifrån afstå.

236 §.

Kommer tecknad försäkring på grund af bristande försäkringsintresse,

öfverförsäkring eller dubbel försäkring att

helt och hållet eller till en del förfalla, ege försäkringsgifvaren

ändock rätt till premien, der han ej vid försäkringens afskalande

egde kunskap om den omständighet, som gjorde försäkringen

ogild.

237 §.

Understiger försäkringssumman försäkringsvärdet, ersätte

försäkringsgifvaren vid timad skada endast så stor del deraf,

som svarar mot försäkringssummans förhållande till försäkringsvärdet.

201

af Forsikrerne for en saa stor Del af Forsikringsvserdien, som

den af ham tegnede For sikrings sum udgjor af det samlede

Belob af samtlige For sikrings glimmer. Ere Forsikringerne

derimod afsluttede paa forskjellige Dage, da gjålder den

yngre Forsikring kun for saa vidt som Forsikringsvardien

ikke er daekket ved den aäldre Forsikring.

Den yngre Forsikring beholder dog Gyldighed:

1. naar ved dens Afstötning Rettighederne ifplge den

aäldre Forsikring överdrages til den senere Forsikrer;

2. naar det ved dens Afstötning vedtages, åt den yngre

Forsikring kun skal kunne gjores gjeeldende, forsaavidt

som den Forsikrede ikke bliver dsekket ved den

äldre Forsikring, enten som Fplge af dennes Ugyldiglied

eller af Forsikrerens Uvederheftighed;

3. naar den aäldre Försilfring er afsluttet for den Forsikredes

Regning liden dennes Ordre, den yngre derimod

paa Beg j äring af den Forsikrede selv, og denne

ved Forsikringens Afstötning enten har vaeret ovidende

om den äl dre Forsikring eller tiar eridare t åt

ville give Afkald paa den.

§ 236.

Naar en Forsikring helt eller delvis bliver ugyldig paa

Grund af manglende Forsikringsinteresse, Overforsikring eller

dobbelt Forsikring, har Forsikreren ikke desto mindre Krav

paa Forsikringspraämien, medmindre han paa den Tid, han

overtog Forsikringen, var vidende om den Omstandighed, som

gjorde samme ugyldig.

§ 237.

Er For sikrings summen mindre end Forsikringsvardien,

erstatter Forsikreren kun en saa stor Del af Skaden, som

Forsikringssummen udgjpr af Forsikringsvardien.

202

238 §.

År föremål vid försäkringens ingående åsatt visst värde

(taxerad eller sluten polis), vare samma värde, ändock att det

öfverstiger det verkliga, mellan parterna gällande, der ej antagas

må, att svek eller misstag förelupit vid värdets bestämmande.

239 §.

Har försäkringsgifvare ersatt skada eller förlust, för hvilken

försäkringstagaren var berättigad att fordra ersättning af

tredje man, då inträde lian i försäkringstagarens rätt mot

denne.

År försäkring tagen å fordran, för hvilken ett för fara

å sjön utsatt föremål häftar, och skadas det föremål eller går

det förloradt, vare försäkringsgifvaren i den mån, han godtgör

försäkringstagaren, berättigad inträda i dennes rätt mot gäldenären.

Försäkringstagaren ege fordra sin ersättning af försäkringsgifvaren,

utan att först hafva gjort sitt anspråk gällande

mot den, som bör ersätta skadan, eller mot gäldenären.

240 §.

Har försäkringsgifvare kommit i konkurstillstånd eller

vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller

ock instält sina betalningar, ege försäkringstagaren rätt att

bäfva försäkringen och återfå premien, der icke försäkringsgifvaren

vid anfordran ställer säkerhet för aftalets fullgörande;

har, när försäkring sålunda återgår, det försäkrade föremålet

redan varit utsatt för fara, ege försäkringsgifvaren behålla

motsvarande andel af premien.

203

§ 238.

Er en Gjenstand ved Forsikringens Afslutning ansat til

en bestemt Vand] (taxeret Police), bliver saadan Ansaettelse

forbindende for Parterne, uagtet den överstiger Gjenstandens

virkelige Vmrdi, medmindre der man antages åt vane Svig

eller Vildfarelse tilstede.

§ 239.

Har Forsikreren betalt en Skade, for hvilken den Forsikrede

kan fordre Erstatning hos Trediemand, indtrseder

han i den Forsikredes Ret mod denne.

Har en Fordringshaver taget Forsikring paa Gjseldsfordring,

for hvilken en for S0fare udsat Gjenstand hefter, og

denne Gjenstand lider Skade eller gaar tabt, indtrseder Forsikreren

i Fordringshaverens Rot mod Skyldneren for saa

stor Del af Fordringen, som han har udbetalt i Erstatning.

Den Forsikrede kan fordre Erstatning af Forsikreren

liden fprst åt have gjort sin Rot gj seid ende mod den Erstatningspligtige

eller mod Skyldneren, jfr. dog § 250.

§ 240.

Er Forsikreren kommen under Konkurs eller ved Exekution

fonden åt mangle Midler til åt betale sin Gjmld, eller

har han standset sine Betalinger, har den Forsikrede Ret til

åt oplueve Forsikringen og foa Prannien tilbage, hvis ikke

Forsikreren paa Anfordring stiller Sikkerhed for Kontraktens

npiagtige Opfyldelse; har i dette Tilfmlde den forsikrede

Gjenstand allerede vaner udsat for Fare, har Forsikreren Ret

til åt beholde en forholdsmaessig Andel af Prsemien.

204

II.

Om försäkringstagarens förbindelser.

241 §.

Försäkringstagaren, den, som för hans räkning försäkringen

sluter, så ock en hvar annan, som med försäkringens afslutande

tager befattning såsom mellanman, vare skyldig att

vid aftalets ingående fullständigt och sannfärdigt uppgifva

alla de omständigheter, hvarom försäkringstagaren sjelf så väl

som de, livilka i afseende på försäkringen handla för hans

räkning, ega kännedom, så vida samma omständigheter kunna

vara af betydelse för bedömande af den fara, försäkringsgifvaren

öfvertager, och af vilkoren för dess öfvertagande.

242 §.

Försummas sådan uppgift, som i 241 § föreskrifves, vare

försäkringen ogild och den utfästa premien förverkad, der

icke den omständighet, som förtegats, vid aftalets ingående

var eller skäligen kunde förutsättas vara försäkringsgifvaren

bekant.

Har försäkringstagaren eller annan, hvilken det ålegat

att lemna uppgift, som i 241 § sägs, så sent erhållit kunskap

om den omständighet, som bort uppgifvas, att han icke utan

vi.dtagande af utomordentliga åtgärder kunnat vid aftalets ingående

derom underrätta försäkringsgifvaren, vare hans underlåtenhet

i berörda hänseende icke till hhider för aftalets giltighet;

ej heller må, när försäkring tagits för annans räkning

utan dennes uppdrag eller vetskap, bristande uppgift af någon

omständighet, som varit försäkringstagaren men ej den, som

tog försäkringen, bekant, verka till försäkringens återgång.

205

Andel Afsnit.

Om den Forsikredes Förpligtelser.

§ 241.

Den Forsikrede saavelsom den, der tager Forsikringen

for hans Regndag, o g enhver Anden, der som Mellemmand

medvirker til Forsikringens Istandbringelse, skal ved dens

Afslutning n0iagtig og sandfferdig opgive allé ham bekjendte

O m s t a: n di gh eder, der kunne vivre af Betydning med Hensyn

til Bed0mmelsen af den Fare, Forsikreren paatager sig, og

af Yilkaarene for Forsikringens Overtagelse.

§ 242.

Sker der Forspmmelse med Hensyn til de i § 241 ombandlede

Angivelser, og den fortiede Omstaendighed ved Kontraktens

Afslutning ikke var bekjendt og heller ikke med

Fpie kunde forudsaettes åt vsere bekjendt for Forsikreren, er

Kontrakten ikke bindende for denne; ban bar desuagtet Krav

paa den fulde Praemie.

Har den Forsikrede eller en Anden, der var forpligtet

til åt gj0re saadan Angivelse, saa sent erholdt Kundskab om

den Omstaendighed, der skulde veeret opgivet, åt han kun

ved åt anvende ganske usaedvanlige Foranstaltninger liavde

kunnet meddele Forsikreren Underretning derom inden Forsikringens

Afslutning, skal hans Undladelse heraf ikke medf0re

Forsikringens Ugyldighed. Er Forsikring taget uden

den Forsikredes Ordre og Yidende, bliver den ikke ugyldig,

fordi der ikke er-givet Forsikreren Meddelelse om en Omstsendigbed,

der vel var bekjendt for den Forsikrede, men

ikke for den, der sluttede Forsikringen.

206

243 §.

Har angående sådan omständighet, som i 241 § omförmäles,

origtig uppgift lemnats, vare, ändock att uppgiften

skett i god tro, försäkringen ogild och premien förverkad,

der icke rätta förhållandet var försäkringsgifvaren bekant, när

aftalet ingicks.

244 §.

Angår den omständighet, som förtegats eller origtigt

uppgifvits, endast en del af de försäkrade föremålen, vare

aftalet i afseende på den öfriga delen gällande, der icke antagas

må, att försäkringsgifvaren, om rätta förhållandet varit

honom bekant, icke skulle hafva tecknat försäkring å denna

del allena på de vilkor, som för det hela aftalats.

245 §.

Vid första underrättelse, försäkringstagaren erhåller om

olycka, som träffat försäkradt föremål och som faller under

försäkringsgifvarens ansvarighet, kungöre han det försäkringsgifvaren

och öfverenskomme med honom om lämpligaste åtgärder

för de försäkrade föremålens bergning och vård äfvensom

för afvärjande af större förlust; besörje ock sjelf, till dess

försäkringsgifvarens föreskrift ankommer, hvad i sådant hänseende

erfordras. Försummar försäkringstagaren något af hvad

sålunda åligger honom, ege han ej fordra ersättning för den

förlust, som deraf må uppkomma.

246 §.

År försäkringstagaren berättigad att för skada å försäkradt

föremål fordra ersättning af tredje man, åligge honom

att, till dess försäkringsgifvaren kommer i tillfälle att bevaka

sin rätt, vidtaga de åtgärder, som i sådant hänseende kunna

207

§ 243.

Er der gjort nrigtig Angivelse med Hensyn til nogen af

de i § 241 omhandlede Omsteendigheder, bliver Forsikringen

ugyldig og Prasmien forbrudt, selv om Angivelsen er ske et i

god Tro, medmindre Forsikreren ved Forsikringens Afsilning

havde Kjendskab til det rette Forhold.

§ 244.

Angaar den Omstaendighed, der ikke er bleven opgivet,

eller hvorom urigtig Angivelse er skeet, kun en Del af de forsikrede

Gjenstande, bliver Kontrakten gjseldende for den 0vrige

Del af disse, medmindre det maa antages, åt Forsikreren

ikke vilde have övertaget Forsikringen for denne Del alene

paa de for det Hele vedtagne Betingelser, hvis han havde

kjendt det rette Forhold.

§ 245.

Saasnart det bliver den Forsikrede bekjendt, åt en forsikret

Gjenstand er rammet af en Ulykke, der falder ind

under Forsikrerens Ansvar, skal han meddele denne Underretning

derom og trseffe Aftale med ham om de Foranstaltninger,

der bor trmffes til åt redde og bevare det Forsikrede

og afvtergc större Skade; han har derhos, indtil han erholder

Forholdsregler fr a Forsikreren, selv åt foretage, hvad der i

denne Henseende udfordres. ForsOmmer den Forsikrede Noget

af, hvad der saaledes paaligger ham, baerer han selv det deraf

folgende Tab.

§ 246.

Har den Forsikrede Ret til åt fordre Erstatning hos

Trediemand for Skade, der er tilfoiet en forsikret Gjenstand,

har han i denne Anledning åt traeffe de efter Omstsendigliederne

nodvendige Foranstaltninger, indtil Forsikreren bliver

208

vara af nöden. Försummas det, ege försäkringstagaren ej af

försäkringsgifvaren fordra ersättning för den förlust, som deraf

må uppkomma.

247 §.

Premien skall, der ej annorlunda är öfverenskommet, mot

polisens utbekommande erläggas genast efter aftalets afslutande.

III.

Om försakringsgifvarens förbindelser.

248 §.

Försäkringsgifvaren vare, der icke särskildt undantag skett,

skyldig vidkännas följden af hvarje fara, för hvilken det försäkrade

föremålet utsättes, medan försäkringen varar, så vida

icke skadan tillkommit genom försäkringstagarens vållande.

Skada, som genom fel eller försummelse af befälhafvare

eller besättning åkommer det försäkrade föremålet, ersättes af

försäkringsgifvaren; deremot ersättes icke förlust, som uppstår

såsom följd deraf, att af det försäkrade föremålet skall utgå

ersättning till tredje man för denne tillfogad skada, dock med

undantag af ersättning för skada, som vållats genom sammanstötning.

249 §.

Försäkringsgifvaren vare ej skyldig ersätta:

1. vid försäkring af fartyg eller af frakt för redarens

räkning — skada, som uppkommer deraf, att fartyget

vid resans början icke var sjövärdigt eller behörigen

209

i Stånd til selv åt varetage sit Tarv. Fors0mmer den Forsikrede

dette, bliver han ansvarig for det Tab, som maa antages

derved åt blive paaf0rt Forsikreren.

§ 247.

Mod Policens Overleverelse er den Forsikrede i Mangel

af anden Aftale pligtig åt erkegge Prasmien strax ved Kontraktens

Afsittning.

Tredie Afsnit.

Om Forsikrerens Forpligtelser.

§ 248.

Forsikreren svarer, saafremt ingen sandig Undtagelse er

gjort, for F0lgerne af enhver Fare, hvorfor den forsikrede

Gjenstand udssettes i Forsikringstiden, medmindre den Forsikrede

selv er Skyld i Skaden.

Skade, som tilfpies den forsikrede Gjenstand ved Skipperens

eller Mandskabets Feil eller Fors0mmelse, erstattes af

Forsikreren. Derimod erstatter Forsikreren ikke Tab, som

fplger af, åt Trediemand for Skade, der paa saadan Maade er

barn tilfpiet, holder sig til den forsikrede Gjenstand, dog med

Undtagelse af Erstatning for Skade ved Sammenstpd.

§ 249.

I fplgende Tilfadde er Skaden Forsikreren uvedkommende:

1.

Ved Forsikring af Skib eller af Fragt for Rederiets

Regning, naar Skaden hidr0rer derfra, åt Skibet ved

Reisens Begyndelse ikke var S0dygtigt eller tilb0rlig

14

210

utrustadt och bemannadt eller försedt med behöriga

skeppshandlingar eller försvarligt lastadt;

2. vid försäkring af fartyg — skada å fartyget eller dess

tillbehör, hvilken är en följd endast af slitning, ålder,

röta eller åverkan af mask, eller som härleder sig deraf,

att den skadade delen vid resans början icke var i

fullgodt skick;

3. vid försäkring af frakt, last eller förmodad vinst å

gods — skada, som härrör af godsets egen beskaffenhet

att lätt förderfvas, som i 145 § sägs; dock att

försäkringsgifvaren är skyldig ersätta dylik skada, der

resan blifvit genom olyckshändelse, för hvilken han

ansvarar, ovanligt länge fördröjd, så vida icke antagas

må, att skadan icke är en följd af uppehållet;

4. vid försäkring af last eller förmodad vinst å varor

eller af fraktförskott, som ej i händelse af olycka

skall återbäras, — skada, som uppstår genom vållande

af aflastare eller lastemottagare i sådan egenskap.

250 §.

Har utredning af gemensamt haveri egt rum å behörig

ort i öfverensstämmelse med der gällande lag, vare försäkringsgifvaren

pligtig att enligt utredningen ersätta ej mindre de

bidrag, som af försäkradt föremål skola utgå, än äfven de

bidrag, som för skada å samma föremål skola af annan deltagare

i haveriet utgöras, så vida försäkringstagaren visar, att

han ej kunnat samma bidrag utfå. Denna skyldighet åligge

försäkringsgifvaren, äfven om det försäkrade föremålet blifvit

i haveriutredningen åsatt högre värde än försäkringsvärdet.

Har behörig utredning af haveriet icke kunnat ega rum,

ege försäkringstagaren fordra ersättning för hela skadan enligt

försäkringsaftalets innehåll.

211

udrustet og bemandet, forsynet med de forn0dne Skibsdokumenter

eller försvarlig lästet.

2. Ved Forsikring af Skib, naar Skaden paa Skib eller

Tilbehwr alene er en Folge af Slid, Ålder, Raaddenskab

eller Ormestik {norsk: Ålder, Raaddenbed eller

Orm) eller deraf, åt den beskadigede Del ikke ved

Reisens Begyndelse var i försvarlig Stånd.

3. Ved Forsikring af Fragt, Ladning eller Handelsfördel

paa Ladning, naar Skaden bidrprer fra Godsets egen

Beskaffenhed som let bedserveligt (jfr. § 145); dog

tilsvarer Forsikreren ogsaa saadan Skade, dersom

Reisen er bleven förhålet ^sedvanlig ltenge ved

Ulykkeshaandelse, som bprer under Forsikrerens Risiko,

medmindre det maa antages, åt Skaden ikke er

en F0lge af Opholdet.

4. Ved Forsikring af Ladning eller af Handelsfördel paa

Ladning eller af Fragtforskud, som ikke skal filbågebetales

i Ulykke stilfadde, naar Skaden maa tilregnes Aflader

eller Ladningsmodtager i hans Egenskab som

saadan.

§ 250.

Er almindeligt Havari opgjort paa beh0rigt Sted i Overensstemmelse

med der gjseldende Lov, bar Forsikreren i Henhold

til Fordelingen åt tils vare saavel det Havaribidrag, der

falder paa den forsikrede Gjenstand, som de Bidrag til Erstatning

af Skade paa den forsikrede Gjenstand, der paahvile

andre Deltagere i Havariet, men som bevislig ikke have

kunnet erholdes hos de Bidragspligtige.

Forpligtelsen gjaslder uanseet om den forsikrede Gjenstand

i Havarifordelingen er ansat til b0iere Bel0b end Forsikringsvajrdien.

Har tilborlig Fordeling af Havariet ikke kunnet Ande

Sted, kan den Forsikrede fordre bele Skaden erstattet efter

Forsikringskontraktens Indhold.

212

251 §•

År utredning af gemensamt haveri upprättad af behörigperson

å behörig ort, ege försäkringsgifvaren ej mot försäkringstagaren

åberopa, att vid utredningen någon blifvit mot

den å utredningsorten gällande lag på försäkringstagarens

bekostnad gynnad, så vida icke försäkringstagaren sjelf vållat,

att hans rätt icke behörigen iakttagits; men försäkringstagaren

vare pligtig att till försäkringsgifvaren afstå sina

anspråk mot den, som sålunda gynnats.

252 §.

Kostnad och uppoffring, som i god tro blifvit gjorda för

att från försäkradt föremål afvända fara, för hvilken försäkringsgifvaren

svarar, eller för att efter timad skada berga eller

bevara försäkradt föremål eller eljest till förekommande af

ytterligare skada, vare försäkringsgifvaren skyldig ersätta,

ändock att de ej äro att hänföra till gemensamt haveri, så

ock kostnad för bestämmande af försäkringsgifvarens ersättningsskyldighet

i dylikt fall.

253 §.

Har under den tid, försäkringsgifvarens fara varar, haveri

flere gånger inträffat, ersätte försäkringsgifvaren skadan, ändock

att ersättningsbeloppen sammanlagda öfverstiga försäkringssumman.

De i 252 § omförmälda utgifter skola ock

fullt ut godtgöras, ändock att försäkringssumman öfverskrides.

254 §.

Förändras den vid försäkringen uppgifna resa, innan försäkringsgifvarens

fara begynt, då vare vid försäkring af fartyg

eller af frakt för redarens räkning försäkringsgifvaren fri

från sin ansvarighet; vid försäkring af frakt för annans räkning

213

§ 251.

Er Havariet opgjort paa rette Sted og af Nogen, som der

har offentlig Bemyndigelse til åt udfpre saadanne Forretninger,

kan Forsikreren ikke overfor den Forsikrede paaberaabe sig,

åt en Anden ved Dispachen er bleven begnnstiget til Skade

for den Forsikrede i Strid med Loven paa det Sted, hvor

Havariet er opgjort, saaffemt ikke den Forsikrede selv har

vseret Skyld i, åt hans Ref ikke tilborlig er varetaget. Den

Forsikrede er dog pligtig åt overdrage Forsikreren sin Fordring

paa de saaledes Begnnstigede.

§ 252.

Utgifter og Opofrelser, som i god Tro ere gjorte for åt

afvende Fare, hvorfor Forsikreren er ansvarig, eller efter indtruffen

Skade for åt bjerge og bevare forsikret Gjenstand og

afvserge stprre Skade, er Forsikreren forpligtet til åt erstatte,

selv om de ikke kunne lienregnes til almindeligt Havari, og

ligesaa Omkostninger, der medgaa til åt faa Forsikrerens Ansvar

bestemt i Tilfmlde som nsevnt.

§ 253.

Indtrseffe Spskader flere Gånge i den Tid, Forsikrerens

Risiko varer, har han åt erstatte disse, selv om Erstatningssummerne

tilsammen overstige Forsikringssummen. De i §

252 omhandlede Udgifter blive ogsaa fuldt ud åt erstatte, selv

om Forsikringssummen derved overskrides.

§ 254.

Forandres den ved Forsikringens Afstakning opgivne Reise

inden Forsikrerens Risiko er begyndt, bortfalder ved Forsikring

af Skib eller af Fragt for Rederens Regning al Forpligtigelse

for Forsikreren; ved Forsikring af Fragt for Andens

214

eller af annat föremål än fartyg och frakt vare försäkringen

ändock gällande, der resan förändrats utan försäkringstagarens

begifvande.

Utsättes försäkradt gods, innan försäkringsgifvarens fara

börjat, för fara med annat fartyg än det vid försäkringens

afsilande uppgifna, vare försäkringsgifvaren fri från sin ansvarighet.

255 §.

Har, efter det försäkringsgifvarens fara begynt, resan

ändrats eller faran annorledes förändrats eller förökats, vare

försäkringsgifvaren fri från ansvarighet för hvarje efter förändringen

timad olycka, så vida icke farans förändring eller förökande

egt rum utan försäkringstagarens begifvande eller till

följd af nödfall, föranledt af en fara, för hvilken försäkringsgifvaren

svarar, eller ock för att rädda menniskolif.

256 §.

Har, när försäkringsgifvarens fara förändrats eller förökats

utan försäkringstagarens begifvande, denne underlåtit att göra

hvad på honom ankom till förekommande af skada till följd

af farans förändring eller förökande, vare försäkringsgifvaren

fri från den ansvarighet, som eljest skolat åligga honom.

IV.

Om skadan och dess betalning.

257 §.

Inträffar total förlust af försäkradt föremål, gälde försäkringsgifvaren

hela försäkringssumman, dock med afdrag af

dels behållna värdet af det, som bergats, och dels det belopp,

som motsvarar hvad till följd af olyckshändelsen varder försäkringstagaren

besparadt å utgifter, som innefattas under för

-

215

Regning eller af andre Gjenstande end Skib og Fragt vedbliver

Forsikringen åt vsere gjseldende, naar Reisen er bleven

forandret uden den Forsikredes Samtykke.

Udsasttes forsikret Gods, forinden Forsikrerens Risiko er

begyndt, for Fare med et andet Skib end det ved Forsikringen

opgivne, bliver Forsikreren fri for sin Förpligtelse.

§ 255.

Forandres Reisen, eller for0ges eller forandres paa anden

Maade den Fare, mod hvilken der er forsikret, efteråt Faren

er begyndt, er Forsikreren fri for Ansvar for enhver Ulykke,

der finder Sted efter Förändringen, medmindre denne er skeet

liden den Forsikredes Samtykke eller i N0dstilfeelde, foranlediget

ved en Fare, for hvilken Forsikreren er ansvarig,

eller den er skeet for åt redde Menneskeliv.

§ 256.

Undlader den Forsikrede åt foretage, hvad der staar til

barn for åt forebygge de skadelige F0lger af, åt Faren uden

hans Samtykke er forandret eller forpget ved Trediemands

Handling, bortfalder det Ansvar, som ellers maatte paahvile

F orsikreren.

Fjerde Afsnit.

Om Skaden og dens Betaling.

§ 257.

I Tilfselde af Totalskade har Forsikreren åt udbetale den

hele Forsikringssum, dog med Afkortning dels af det Bjergedes

beholdne Vserdi, dels af hvad der bespares paa Udgifter,

som ere indbefattede under Forsikringen. Er Gjenstanden

kun forsikret for en Del af sin Vserdi, beregnes Afkortningen

216

säkringen. Var ej hela värdet försäkradt, må sådant afdrag

ske endast för så stor del, som motsvarar försäkringssummans

förhållande till hela värdet.

Kommer skada å försäkradt fartyg och varder fartyget

efter vederbörlig besigtning förklarad! icke vara iståndsättligt,

ege försäkringstagaren mot fartygets afträdande till försäkringsgifvaren

fordra ersättning såsom för total förlust.

258 §.

Har all underrättelse om fartyg uteblifvit under tre gånger

så lång tid, som kan antagas utgöra medellängden för ett

segelfartygs resa från den ort, der fartyget sist afhördes, till

bestämmelseorten, dock under minst tre månader; då må fartyget

anses förloradt och försäkringstagaren ega att mot afstående

af sin rätt till det försäkrade föremålet fordra ersättning

såsom för total förlust.

259 §.

Har fartyg eller gods blifvit lagdt under embargo eller

anhållet genom annan åtgärd af högre hand eller tagits af

sjöröfvare, eller har fartyg öfvergifvits af besättningen; då ege

försäkringstagaren rätt att mot afträdande af det försäkrade föremålet

fordra ersättning såsom för total förlust, så vida fartyget

eller godset icke blifvit frigifvet eller stäldt till försäkringstagarens

förfogande

inom sex månader, om uppbringningen eller öfvergifvandet

skett i europeiskt farvatten eller i en utom Europa belägen

del af Medelhafvet, Svarta hafvet eller Azowska sjön;

mom nio månader, om det skett i annat farvatten, beläget

på denna sidan Goda Hoppsudden eller Kap Horn; och

inom tolf månader, om det skett i farvatten på andra sidan

Goda Hoppsudden eller Kap Horn.

De ofvan angifna tider räknas från den dag, då försäkringstagaren

underrättat försäkringsgifvaren om olyckan.

217

kun med den Del, som Forsikringssummen udgj0r af Forsikringsvserdien.

Naar forsikret Skib lider Skade og ved lovlig Besigtigelse

erklasres for uistandssetteligt, er den Forsikrede berettiget

til åt fordre Erstatning som for Totalskade mod åt afstaa

Skib et til Forsikreren.

§ 258.

Naar der har manglet Efterretning om et Skib i tre

Gånge saa lång Tid, som der gjennemsnitlig medgaar til et

Seilskibs Reise fra det Sted, fra hvilket den sidste Efterretning

havdes om Skibet, til Bestemmelsesstedet, dog mindst 3

Maaneder, ansees Skibet for takt, og den Forsikrede kan mod

åt afstaa sin Ret til den forsikrede Gjenstand fordre Erstatning

for Totalskade.

§ 259.

Naar Skib eller Gods belsegges med Embargo eller paa

anden Maade tilbageholdes ved nogen Föranstaltning af offent.

lig Myndighed eller tages af S0r0vere, eller naar forsikret Skib

förlädes af Beseetningen, kan den Forsikrede fordre Erstatning

som for Totalskade mod åt afstaa sin Ret til den forsikrede

Gjenstand, saafremt Skib eller Badning ikke igjen er

bleven frigivet eller kommet i den Forsikredes Raadighed:

inden 6 Maaneder, hvis den nsevnte Begivenhed har bundet

Sted i europeiske Farvande, derunder indbefattet Middelhavet,

det sorte og det asowske Hav;

inden 9 Maaneder, hvis den har bundet Sted i andre Farvande

paa denne Side af det gode Iiaabs Forbjerg eller Kap

Horn, og

inden 12 Maaneder, hvis den har bundet Sted i Farvande

paa den anden Side af det gode Haabs Forbjerg eller Kap Horn.

De na;väte Tidsrum regnes fra den Dag, da Underretning

om Ulykken er meddelt Forsikreren af den Forsikrede.

218

260 §.

Vill försäkringstagare afträda försäkradt föremål, gifve han

försäkringsgifvaren det till känna, der fartyget förklarats icke

vara iståndsättligt, inom en månad efter erhållen kännedom

af besigtningen och i de fall, som omförmälas i 258 och 259

§§, inom sex månader efter utgången af den der för hvarje

särskildt fall utsatta tid.

261 §.

liar den i föregående § stadgade tid förflutit, utan att

försäkringstagaren begagnat sin rätt att afträda det försäkrade

föremålet, vare han samma rätt förlustig.

Har i det fall, 258 § omförmäler, den för afträdande bestämda

tid gått till ända, ege försäkringstagaren ändock fordra

ersättning såsom för total förlust, men vare, om det försäkrade

föremålet kommer till rätta, skyldig att, derest försäkringsgifvaren

det äskar, återbära försäkringssumman och

derå gälda ränta med en half procent i månaden, mot skyldighet

för försäkringsgifvaren att afstå rätten till det försäkrade

föremålet och ersätta den under försäkringen hörande skada,

föremålet må hafva lidit.

262 §.

Afträdande af försäkradt föremål skall ske utan vilkor

och förbehåll och omfatta hela det försäkrade föremålet eller

hvad deraf å dén tid, då olyckan inträffade, var utsatt för

fara, samt må ej återkallas. Var ej hela värdet försäkradt,

vare försäkringstagaren skyldig afträda endast så stor del åt

det försäkrade föremålet, som motsvarar försäkringssummans

förhållande till hela värdet.

219

§ 260.

Vil den Forsikrede afstaa den forsikrede Gjenstand, skal

lian underrette Forsikreren derom, i det i § 257 sidste Stykke

omhandlede Tilfelde inden 1 Maaned, efteråt lian er bleven

bekjendt med Besigtigelsens Udfald, og i de i §§ 258 og 259

omhandlede Tilfelde inden 6 Maaneder efter Udl0bet af den i

disse Paragrafer for hvert enkelt Tilfelde fastsatte Tidsfrist.

§ 261.

Er den i foregaaende Paragraf nsevnte Frist udl0bet,

liden åt den Forsikrede liar benyttet sin Ret til åt afstaa den

forsikrede Gjenstand, oph0rer hans Berettigelse dertil.

I det i § 258 omhandlede Tilfelde kan han dog, sel v

efter Afstaaelsesfristens Udl0b, fordre Erstatning som for Totalskade,

men livis den forsikrede Gjenstand senere kommer

tilstede, har han paa Forsikrerens Forlangende åt tilbagebetale

Forsikringssummen med 1/2 pCt. maanedlig Rente, mod

åt Forsikreren opgiver Retten til den forsikrede Gjenstand og

erstatter den under Forsikringen hprende Skade, som Gjenstanden

maatte have lidt.

§ 262.

Afstaaelse af forsikret Gjenstand skal vsere ubetinget og

uigjenkaldelig, hvorhos den maa omfatte hele den forsikrede

Gjenstand eller den Del deraf, söm paa den Tid, Ulykken

indtraf, var udsat for Fare.

Er Gjenstanden kun forsikret for en Del af sin Veerdi,

er den Forsikrede kun forpligtet til åt afstaa en saa stor Del

deraf, som Forsikringssummen udgj0r af den hele Forsik - ringsvEerdi.

220

263 §.

När försäkringssumman utbetalas, vare försäkringsgifvaren

berättigad att af försäkringstagaren erhålla skriftlig öfverlåtelse

af de rättigheter, som till följd af afträdandet skola öfvergå

till försäkringsgifvaren, äfvensom alla det afträdda föremålet

rörande handlingar, af hvilka försäkringstagaren må vara i

besittning.

264 §.

Erhåller försäkringstagare, sedan försäkradt föremål blifvit

afträdt, kunskap derom, att det kommit till rätta, åligge

honom ofördröjligen gifva det försäkringsgifvaren till känna.

265 §.

Uppstår tvist angående den ersättningsskyldighet, som

på grund af försäkringsaftal må åligga försäkringsgifvaren,

skall saken hänskjutas till utredande af dispachör. Sådan utredning

verkställes, der ej annorlunda aftalats, å den ort, der

försäkringen slutits eller der dispaclie för den ort vanligen

uppgöres; åliggande det dispachören att iakttaga hvad för

utredning af gemensamt haveri är i 215 § stadgadt.

Anspråk, som grundas på försäkringsaftal, upphöre, om

det ej genom stämning eller lagsökning göres gällande inom

fem år från den dag, anspråket uppkom.

V.

Om återbärande af premie (ristorno).

266 §.

Kommer försäkradt föremål icke att utsättas för sådan

fara, som faller under försäkringsgifvarens ansvarighet, ege

221

§ 263.

Naar Forsikringsgodtgj0relsen udbetales, kan Forsikreren

fordre, åt den Forsikrede skriftlig överdrager ham de Rettigheder,

der som F0lge af Afstaaelsen skulle overf0res paa

Forsikreren, samt åt erholde alle den afstaaede Gjenstand

vedkommende Doknmenter, hvoraf den Forsikrede er i Besiddelse.

§ 264.

Erfarer den Forsikrede efter Afstaaelsen, åt den forsikrede

Gjenstand er kommen tilstede, har lian ufort0vet åt

underrette Forsikreren derom.

§ 265.

Enhver Fordring ifplge Forsikringskontrakt har takt sin

Retskraft, naar den ikke er gjort gjseldende ved Spgsmaal

inden 5 Aar, efter åt den er opstaaet.

Femte Afsnit.

Om Tilbagebetaling af Prcemie (Ristorno).

§ 266.

Naar en forsikret Gjenstand ikke udsaettes for nogen

Fare, der falder under Forsikrerens Ansvar, kan den For

-

222

försäkringstagaren fordra, att försäkringen häfves och att premien

återbäres (ristorno); dock med afdrag, der ej annat aftal

skett, af en fjerdedels procent af försäkringssumman eller af

halfva premien, om denna är mindre än en half procent.

267 §.

Varder tecknad försäkring helt eller delvis ogild på grund

af bristande försäkringsintresse, öfverförsäkring, dubbel försäkring,

origtiga eller felande uppgifter eller af annan orsak,

men har den, som tagit försäkringen, vid försäkringens afsilande

och, när försäkringen tagits efter annans uppdrag,

jemväl denne vid den tid, då han lemnade uppdraget, varit i

god tro, må ristorno tillgodonjutas med sådant afdrag, som i

266 § sägs, så vida yrkande derom göres, innan det försäkrade

föremålet utsättes för fara.

Elfte kapitlet.

Om sjöpanträtt och om sjöfordringars preskription.

268 §.

Borgenär, som för sin fordran har panträtt i fartyg, frakt

eller inlastadt gods, efter ty här nedan sägs, njute betalning

ur panten framför de borgenärer, som i 17 kapitlet Handelsbalken

omförmälas.

269 §.

Panträtt i fartyg och frakt tillkommer nedanstående fordringar:

-

223

sikrede fordre, åt I orsikringen haeves, og åt Prsemien helt

eller delvis tilbagebetales (Ristorno); dog er Forsikreren berettiget

til en Godtgj0relse, der i Mangel af anden Overenskomst

saettes til 1/i pCt. af Forsikringssummen, men til det

Halve af den betingede Premie, hvis denne er mindre end.

Va pCt.

§ 267.

Naar en Forsikring paa Grund af manglende Interesse,

Overforsikring, dobbelt Forsikring, urigtige eller manglende

Angivelser eller af anden Aarsag bliver helt eller delvis

ugyldig, men den, der har tegnet Forsikringen, og i Tilfaelde

al Forsikring for fremmed Regndag tillige den Forsikrede

paa den Tid, da han gav Bemyndigelse til Forsikringens Afskafning,

har vaeret i god Tro med Hensyn til den Omstsendighed,

som bevirker Forsikringens Ugyldighed, kan Ristorno

af Prasmien forlanges mod det ovenfor bestemte Afdrag, dog

åt Begjtering herom fremsaettes, forinden Gienstanden udsaettes

for Fare.

Ellevte Kapitel.

Om Sopanteret og Sofordringers Preskription.

§ 268.

Fordringer, for livilke Kreditor efter Bestemmelseme i

nservserende Kapitel har S0panteret, (S0fordringer) ere fortrinsberettigede.

til Fyldestgj0relse af Pantet efter de offentlige

Afgift er, hvorfor Pantet hefter, men fremfor al anden Gjteld.

§ 269.

Sopanteret i Skib og Fragt tilkommer f0lgende Fordringer:

-

224

1) lotspenningar, bergarlön ocli ersättning för fartygets

befriande ur fiendes våld;

2) befälhafvarens och besättningens fordran å byra och

annan godtgörelse, hvartill de på grund af sin anställning

å fartyget äro lagligen berättigade;

3) fordran å bidrag till gäldande af gemensamt haveri

eller af annan kostnad, som skall fördelas efter enahanda

grund (162, 219 §§); bodmerifordran, så ock

lastegares fordran för gods, som blifvit under resa

såld! för fartygets behof; och

4) fordringar, som grunda sig på förbindelser, hvilka

befälhafvaren i denna sin egenskap ingått, eller på

uteblifvet, felaktigt eller ofullständigt fullgörande af

förbindelser, hvilka redaren sjelf eller annan på grund

af redarens fullmagt ingått och som skolat af befälhafvaren

i denna hans egenskap fullgöras (9 §), så

ock fordringar å ersättning för skada, hvilken vållats

genom fel eller försummelse, som i 10 § omförmäles,

äfven om redaren, efter ty i 9 och 10 §§ sägs,

är personligen ansvarig för sådan fordrans betalning;

befälhafvarens fordran för hvad han sjelf förskjutit

för fartygets behof eller på grund af egen utfästelse

för sådant ändamål nödgats utgifva.

Panträtt i fartyg omfattar jemväl fartygets tillbehör; panträtt

i frakt omfattar bruttofrakten för den resa, under hvilken

fordringen uppkommit. Panträtt för bodmerifordran omfattar

fartyg eller frakt eller beggedera, enligt bodmeribrefvets

innehåll.

270 §.

De i 269 § omförmälda fordringar skola sig emellan ega

rätt till betalning i den nummerordning, i hvilken de der äro

nämnda, om de alla uppstått under samma resa. Hafva

225

1) Lodspenge, Bjergel0n og Udgifter i Anledning af

Skibs Befrielse fira Fienden;

2) Skippcrens og Mandskabets Fordringer paa Hyre og

anden Godtgjprelse, hvorpaa de for Tjeneste paa

Skibet bave lovligt Krav;

3) Fordringer paa Bidrag til almindeligt Havari saavelsom

Omkostninger, der blive åt fordele efter lignende

Regler (§§ 162, 2det Stykke, og 219, 2det Stykke),

Bodmerilaan, saa og Ladningseieres Fordringer for

Gods, der er bleven solgt til Skibets Behov under

Reisen;

4) Fordringer, der grunde sig paa Kontrakter, som

Skipperen i denne sin Egenskab har indgaaet, eller

paa Misligholdelse af Kontrakt, som Rederen selv

eller ved Fuldmaegtig har afsluttet, og hvis Opfyldelse

h0rte til Skipperens Pligter, jfr. § 9, saa og

Fordringer paa Erstatning for Skäfte, som er forvoldt

ved Feil eller Forspmmelse i Tjenesten af Nogen

ombord, jfr. § 10, selv om der efter de nrnvnte Paragrafer

paahviler Rederen personligt Ansvar; Skipperens

Fordring for hvad han selv har udlagt eller

paataget sig åt tilsvare til Bestridelse af Udgifter

for Skibet.

Sppanteret i Skib omfatter ogsaa Skibets Tilbeli0r; Sppanteret

i Fragt omfatter Bruttoffagten for den Reise, hvorfra

Fordringen hidrprer. Sppanteret for Bodmerifordring omfatter

Skib eller Fragt eller begge Dele efter Bodmeribrevets Indhold,

jfr. § 175.

t § 270.

De i § 269 opregnede Spfordringer blive åt fyldestgjpre

i den Nummerfplge, i hvilken de der ere ntevnte, forsaavidt

de alle ere opstaaede under samme Reise. Af Fordringer fra

15

226

fordringarne uppstått under olika resor, skola de, som härleda

sig från en senare resa, ega företräde framför alla dem,

som uppstått under en tidigare; dock behålle befälhafvare

och besättning den dem tillagda förmånsrätt i fartyget för så

mycket af hvad de på grund af sist ingångna hyresaftal hafva

att fordra, som belöper å senaste tolf månader, ändock att

fartyget under tiden gjort flere resor.

Finnas af de i 269 § under 2) och 4) omförmälda fordringar

flere från samma resa, njute de, som äro upptagna

under samma nummer, lika rätt. Lag samma vare angående