SOU 1892:4

UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

OM ÅLDERDOMSUNDERSTÖD

LÄRARE OCH LÄRARINNOR VID SMÄSKOLOR

OCH MINDRE FOLKSKOLOR

ÄFVENSOM ICKE ORDINARIE LÄRARE OCH LÄRARINNOR YID FOLKSKOLOR

SAMT

FÖRSLAG TILL REGLEMENTARISK BESTÄMMELSER

FÖR ÅLDERDOMSUNDERSTÖD

ÅT DESSA LÄRARE OCH LÄRARINNOR.

AFGIFVET AF

DÄRTILL I NÅDER UTSEDDE KOMITERADE.

STOCKHOLM

TRYCKT I CKNTRAL-TRYCKERI ET

1891 .

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Skrifvelse till konungen ............................................. 1 — 3.

II. Betänkande och förslag om ålderdomsunderstöd åt

lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor

äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskolor ................................................................. 4—59.

Inledning ..................................................................... 4—12.

Stadgandet i 1842 års folkskolestadga om pension åt afgångna lärare.

— Försök att bereda folkskollärarne bestämd pensionsrätt; bildande

af folkskollärarnes pensionsinrättning. — Under tiden tillkomna

nya slag af lärare: lärare vid mindre folkskolor, lärare vid

småskolor, biträdande lärare vid folkskolor, extraordinarie folkskollärare,

lärare i öfningsämnen och slöjd. — Ökningen i de nu nämnda

lärarnes antal. — Olika anordningar och försök att bereda dessa ålderdomsunderstöd:

pensioner af skoldistrikten, insättningar i lifränteanstalter,

lokala pensionsföreningar, petitioner och riksdagsmotioner.

— Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1889.

1 Om den allmänna anordningen af ålderdomsunderstöd åt

här i fråga varande lärare och lärarinnor samt om formen

för statens och kommunernas medverkan härtill 13—21.

Om lämpligheten af understödsrättens utsträckning äfven till extraordinarie

ock vikarierande folkskollärare och lärarinnor samt lärare

och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd. — Böra lärarne och lärarinnorna

själfva bidraga till ålderdomsunderstödet? — Böra statens

och kommunernas bidrag insättas i försäkringsanstalter eller öfverlämnas

till de lokala pensionsföreningarna? -— Om lämpligheten af detaljerade

bestämmelser för understödsrätten. — Om sättet för kommunernas

medverkan: direkt understöd, föränderlig årlig afgift, fix årlig

afgift. — Är det billigt, att kommunerna erlägga afgifter äfven för extraordinarie

folkskollärare och lärarinnor?

2. Om villkoren för understödets erhållande och åtnjutande 22—29.

Bör läraren eller lärarinnan vid sökande af understödet äga anställning

af hithörande art? — Om två olika slag af understöd: helt och

afkortadt. — Erforderligt antal lefnads- och tjänsteår för rätt till helt

understöd. — Erforderligt antal lefnads- och tjänsteår för rätt till af

-

IV

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

kortadt understöd. — Om nedsättning af fordringarna på icfnadsoch

tjänsteår för nu anställda äldre lärare och lärarinnor. — Understöd

vid obotlig sjukdom. — Om sättet att beräkna tjänstetidens

längd: årlig undervisningstid i månader och veckotimmar för rätt till

tjänsteårsberäkning. — Om tjänsteårsberäkning vid anställning såsom

lärare eller lärarinna i öfningsämnen och slöjd. — Om examen såsom

kompetensvillkor för understödsrätt. — Speciella föreskrifter för

understödets åtnjutande.

3. Om understödets storlek....................-i..''...-.................. 30

Bör understödet vara lika för alla lärare och lärarinnor, som uppfyllt

de bestämda villkoren? — Om förhållandet mellan helt och afkortadt

understöd. — Om storleken af helt understöd. — Om storleken af

afkortadt understöd. — Om storleken af sjukdomsunderstöd. — Om

tiden för understödets börjande och upphörande.

4.

Om kostnaden för understödet och fördelningen däraf

mellan staten och kommunerna samt huru statens bidrag

bör utgå

Öl—47.

Ben allmänna gången af kostnadsberäkningen; dess resultat. — Fördelning

af kostnaden mellan staten och kommunerna; beloppet af

kommunernas årliga afgift för hvarje lärare och lärarinna. — Om

sättet för erläggande af statens bidrag: anvisande af förslagsanslag afpassadt

efter det årliga behofvet. — Beräkning af de successiva kostnadsbeloppen

för hvarje år intill 1930. — Kontroll öfver den förut

beräknade kostnadssumman. — Anmärkning rörande den relativt låga

kostnad, som enligt beräkningen skulle erfordras. — Olika skäl hvarför

kostnaden bör i verkligheten blifva ännu lägre. — Försök att

minska den beräknade kostnaden genom att taga hänsyn till villkoret

rörande lärarnes och lärarinnornas tjänsteålder för rätt till understöd.

— Om kostnaden för de extraordinarie folkskollärarne och lärarinnorna

och om afgifter för dem. — Om afgifterna för de lärare och

lärarinnor i öfningsämnen och slöjd, hvilka erhålla understödsrätt.

Förslagsanslagets belopp under år 1892.

5. Om den administrativa anordningen vid understödets

beviljande och utdelande samt afgifternas uppbärande 48—59.

Allmänna anmärkningar om de göromål, som komma i fråga, därest

understödsrätt beviljas hithörande lärare, samt särskildt om uppbärandet

af kommunernas afgifter. — Antalet årligen nytillkommande

understödstagare och hela årliga antalet understödstagare intill 1920.

— Om upprättande af eu särskild ålderdomsunderstödsanstalt för småskollärarekåren

och denna anstalts förenande med folkskollärarnes

pensionsinrättning. — Om pröfning af understödsrätt och beviljande

af understöd. — Om tjänsteböcker för lärare och lärarinnor. — Ett

par speciella föreskrifter vid profvande och beviljande af understöd.

Om särskilda uppgifter från skolråden för kontroll öfver tjänsteböckernas

anteckningar; om granskning af dåssa uppgifter. — Om un

-

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

V

Sill

derstöd

sbeloppen s utbetalande. — Om matrikel öfver understödstagarne.

— Om uppbärande af afgifter för öfnings- och slöjdlärare. —

Om årlig granskning af anstaltens räkenskaper och redogörelse för

anstaltens verksamhet. — Om förvaltningskostnaden. — Om uppbärande

af kommunernas afgifter; afdrag af lönetillskotten och insändande

af afdragen till statskontoret. — Sättet för afgifternas upptagande i

riksstaten. — Tillfälliga inkomster. — Om hela kostnaden för år

1892. — Om förslag till understödsstat. — Om önskvärdheten att efter

några års förlopp verkställa en på säkrare statistiskt material

byggd kostnadsberäkning.

III. Förslag till reglemente för Småskollärares m. fl. ål

derdomsunderstödsanstalt.

......................................... 60—70„

I. Om anstaltens ändamål. — II. Om kostnadernas bestridande. —

III. Om skoldistriktens afgifter och sättet för deras utgörande. —

IV. Om rätt till understöd och om understödets belopp. — V. Om

sättet huru understödet sökes och tillägges. — VI. Om utbetalning

af understöd. — VII. Om understödsanstaltens styrelse och förvaltning.

— VIII. Om redovisning af understödsanstaltens medel samt

om räkenskapernas granskning.

IV. Bilagor........................................................................ 71 — 75-

1. Formulär till tjänstebok.

2. Formulär till skolrådens uppgifter.

Anmärkning. Motivering till de olika paragraferna i förslaget

till reglemente finnes å följande sidor i betänkandet:

Motivering till § 1 å sid

.........13 — 15, 46

> J

§ 2 »

15—IG, 40—46,58

§3 »

»

... 16—21, 37—40

» »

§ I >

>

............ 56—58

» »

§ 5 »

......... 22,28-29,

» »

§ G »

»

23,30—32,33—34

> »

§7 »

>

......... 23, 24—25

* »

§ 8 »

*

23—25, 30—33,

34—35

i »

§9 »

X

......... 25—26, 36

Motivering till § 10 å sid.

......... 26—28-

»

§ 11»

»

............... 29

§ 15 »

............... 36

»

»

§18 .

§24 »

»

............... 52''

»

»

......... 54 — 55-

»

»

§26 »

•

......... 48—52-

»

§28 >

»

40—46, 55—66.

58—59

»

»

§ 29 »

»

......... 53—54

JO

§31 >

>

Till Konungen.

med anledning af dels Riksdagens skrifvelse den 14

maj 1889 angående uppgörande af förslag till grunder för beredande

af ålderdomsförsörjning åt de lärare och lärarinnor,

hvilka tjänstgöra vid småskolan eller biträda vid undervisningen

i folkskolan, dels ock en af styrelsen för tionde allmänna

svenska folkskolläraremötet i Stockholm gjord underdånig

framställning om vidtagande af erforderliga åtgärder

såväl i allmänhet för ett bättre betryggande i rättsligt och

2

SKRIFVELSE TILL KONUNGEN.

ekonomiskt afseende af småskollärarekårens ställning, som särskilt

för nämnda kårs understödjande på äldre dagar, täcktes

Eders Kungl. Maj:t den 17 oktober sistlidne år uppdraga åt

undertecknade komiterade att afgifva betänkande och förslag,

på bvilket sätt och under hvilka villkor i öfrigt, utan alltför

stora kostnader för staten och kommunerna, understöd på

ålderdomen måtte kunna beredas lärare och lärarinnor vid

småskolor och mindre folkskolor äfvensom biträdande lärare

och lärarinnor vid folkskolor, så ock att utarbeta förslag till

de reglementariska bestämmelser, som i ämnet blefve erforderliga.

Eders Kungl. Maj:t fann härvid för godt föreskrifva, att

komiténs arbete borde utföras med ledning af en utaf e. o.

amanuensen vid kungl. biblioteket Gr. Eneström verkställd

förberedande undersökning, innefattande dels utredning rörande

ålder, tjänstetid och aflöning m. in. för de vid småskolor

och mindre folkskolor anställda lärare och lärarinnor

äfvensom för biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor,

dels ock beräkning af de kostnader, som under olika förutsättningar

blefve erforderliga för beredande af ålderdomsunderstöd

åt nämnda lärare och lärarinnor.

Komitén sammanträdde första gången den 7 november

1890, vid hvilket tillfälle till dess sekreterare utsågs amanuensen

G. Eneström, och var sedermera samlad till och med

den 17 nästlidne december. Under denna tid fattades provisoriska

beslut rörande den föreliggande frågans hufvudpunkter,

samt utarbetades förslag till reglemente för Småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Därefter fortsattes arbetet

från och med den 18 december af ett utskott, bestående af

SKRIFVELSE TILL KONUNGEN.

3

undertecknade Gilljam och von Friesen äfvensom sekreteraren,

hvilket utskott hade till uppgift att med ledning af de fattade

besluten utarbeta betänkandet. Sedan utskottet fullgjort

sitt åliggande, sammanträdde komitén i dess helhet ånyo under

tiden från och med den 19 januari 1891 till nedanstående

dag, då justeringen af betänkandet och det tillhörande förslaget

till reglementariska bestämmelser afslutats.

Efter sålunda fullgjordt uppdrag får komitén härmed i

underdånighet öfverlämna dels betänkande och förslag om

ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor och

mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskolor, dels förslag till reglementariska bestämmelser

för ålderdomsunderstöd åt dessa lärare och lärarinnor.

Då den ofvannämnda förberedande undersökningen blifvit genom

Eders Kungl. Maj:ts ecklesiastikdepartements försorg af

trycket utgifven, har komitén i flere fall, särskildt i fråga

om den rent matematiska delen af kostnadsberäkningen, hänvisat

till eller åberopat densamma.

Underdånigst

G. F. GILLJAM.

Sixten von Friesen. F. W. Åmark. Hans Andersson.

(Jr. Eneström.

Stockholm den 4 februari 1891.

4

1842 års stadgande om folkskollärares pensioner; ändringsförslag.

Betänkande och förslag’

om ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid

småskolor och mindre folkskolor äfvensom

icke ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskolor.

Inledning.

Att folkskolans lärare i allmänhet icke af egna medel kunna

bereda sig en nödtorftig bärgning på ålderdomen, finnes förutsatt

redan i 1842 års folkskolestadga. Där föreskrifves nämligen i

§ 11 mom. 2, att »då skollärare, som sin tjänst oförvitligt förestått,

genom ålderdom eller sjuklighet är urståndsatt att den ytterligare

bestrida och af detta skäl måste entledigas, må det bero af församlingens

och skolstyrelsens pröfning att, i mån af hans behof

och af den längre eller kortare tid han tjänstgjort., större eller

mindre del af den utaf församlingen anslagna lönen såsom pension

honom tilldela».

Då emellertid missförhållanden lätt kunde befaras uppstå genom

den obestämda lydelsen af detta moment, och då på detta sätt hela

kostnaden för lärarnes ålderdomsförsörjning lades på kommunerna,

gjordes redan några få år efter folkskolestadgans utfärdande försök

att tillförsäkra folkskollärarne en bestämd rätt till pension medelst

bidrag af både kommunerna och staten. Vid 1847—1848 års riksdag

framlades nämligen en kung! proposition i detta syfte; denna

ledde visserligen icke till något resultat, men ärendet återkom under

Ordinarie folkskollärares pensionsrätt. Lärare vid mindre folkskolor. 5

olika förmer vid flere påföljande riksdagar och afgjordes slutligen

på det sätt, att en pensionsinrättning för folkskollärarne bildades,

hvilken trädde i verksamhet den 1 januari 1867.

Den rätt till pension, som sålunda blifvit tillerkänd folkskolans

lärare, gällde dock endast för det slag af lärare, som i 1842 års

folkskolestadga uttryckligen omnämndes, nämligen de lärare, som nu

kallas ordinarie folkskollärare. Men redan innan den nyssnämnda

pensionsinrättningen kom till stånd, hade nya slag af lärare börjat

i författningarna omnämnas, och antalet af dessa slag har under

de två sista årtiondena ytterligare ökats.

Redan genom kungl. kungörelsen den 29 september 1853 rörande

förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i 1842 års folkskolestadga

tillkom ett nytt slag af lärare, nämligen lärare vid

mindre folkskolor. I denna kungörelse förklarades nämligen, att

mindre skolor, afsedda att i viss mån ersätta de egentliga folkskolorna,

finge jämte den egentliga folkskolan inrättas i skoldistrikt,

där så aflägsna byar, hemman, torp eller lägenheter förefunnes, att

dit hörande barn icke utan svårighet kunde besöka den sistnämnda

skolan. Lärarne och lärarinnorna vid dessa mindre skolor behöfde

ej hafva aflagt folkskollärareexamen, utan blott inför pastor och

skolstyrelse ådagalagt förmåga att läsa svenskt och latinskt tryck,

skrifva läsligt, äga kunskap i katekesen och räknelärans elementer

samt undervisningsskicklighet. Läraren och lärarinnan skulle antagas

af husfädren inom den del af distriktet, där skolan inrättats,

och lönen skulle bestämmas genom aftal.

Ett annat slag af lärare finnes upptaget i kungl. förordningen

den 23 april 1858 angående ytterligare åtgärder för folkundervisningens

befrämjande. Genom denna förordning tillätos

nämligen kommunerna att inrätta mindre skolor öfverallt på landet,

oberoende utaf afståndet från den egentliga folkskolan, i ändamål

att det första förberedande kunskapsmåttet för nybörjare måtte i

dessa mindre skolor kunna inhämtas. Dessa skolor, som således

hade en väsentligen annan uppgift än de förut omförmälda skolorna,

6 Lärare vid småskolor, Inträdande lärare vid folkskolor.

fingo till skillnad från dem namnet småskolor, och deras lärarepersonal

kallades följaktligen lärare och lärarinnor vid småskolor;

äfven för dem gällde dock samma kompetensvillkor som för lärare

i de ursprungliga mindre skolorna.

Enligt ordalydelsen i nämnda förordningar skulle de mindre

skolor, hvilka voro afsedda att förbereda till de egentliga folkskolorna,

få inrättas öfverallt, men däremot de andra mindre skolorna,

hvilka hade till uppgift att i viss mån ersätta de egentliga folkskolorna,

blott i aflägsna bygder. Emellertid torde redan tidigt dels

den sistnämnda inskränkningen faktiskt förlorat sin betydelse, dels

lärare med samma lägre kompetens kommit till användning vid de

egentliga folkskolorna, och härigenom uppkom ännu ett slag af

lärare och lärarinnor, nämligen biträdande lärare och lärarinnor

vid folkskolor, d. v. s. sådana, hvilka i afseende på tjänstebefattningens

art voro fullt likställda med lärare och lärarinnor vid de

ursprungliga mindre folkskolorna, men hvilka icke undervisade i

aflägsna bygder, utan i själfva den egentliga folkskolans lokal eller

i dess omedelbara närhet. Detta tredje slag af lärare och lärarinnor

torde i författningarna hafva omnämnts först i kungl. kungörelsen

den 22 juni 1871 rörande lönetillskott af allmänna medel

åt lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor, men det

omtalas officiellt redan i kungl. maj:ts proposition (n:o 21) till

1871 års riksdag angående bidrag af statsmedel till aflöning af lärare

vid folkskolor och småskolor. Jämte dessa biträdande lärare

och lärarinnor nämnas där äfven lärare och lärarinnor vid småskolor,

men däremot icke lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, utan

tvifvel därför, att dessa, såsom ägande alldeles likartad tjänstebefattning

och samma kompetens som de vid folkskolor biträdande,

inbegrepos bland de sistnämnda. Äfven i följande kungliga förordningar

under 1870-talet upptogos jämte lärare och lärarinnor vid

småskolor blott biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, och

först i kungliga förordningen den 21 mars 1881 angående ytterligare

lönetillskott åt biträdande lärare och lärarinnor vid folk

-

Vikarierande och extraordinarie folkskollärare. 7

skolor förklaras uttryckligen, att bland dessa inbegripas äfven lärare

och lärarinnor vid mindre skolor. Slutligen upptogos i § 23

af den nya folkskolestadgan af den 20 januari 1882 jämte lärare i

småskolor och biträdande lärare i folkskolor äfven lärare vid mindre

folkskolor såsom med de förra två slagen af lärare samordnade.

I den redan nämnda kungliga kungörelsen den 22 juni 1871

rörande lönetillskott af allmänna medel åt lärare och lärarinnor vid

folkskolor och småskolor skiljes äfven mellan examinerade, i vederbörlig

ordning tillsatta, ordinarie folkskollärare och examinerade

vid folkskola antagna lärare. Under den senare benämningen innefattades

redan då utan tvifvel dels vikarier för ordinarie folkskollärare,

dels sådana lärare, hvilka sedermera i § 1 mom. 3 af 1882

års nya folkskolestadga infördes under benämningen extraordinarie

folkskollärare. Att behof af vikarier inom en så talrik lärarekår

som folkskollärarnes städse måste på grund af dödsfall och sjukdom

förefinnas, ligger i sakens natur; enligt § 25 af nya folkskolestadgan

bör, såvidt möjligt är, icke någon därtill förordnas, som ej är behörig

att innehafva tjänsten såsom ordinarie, och vikarierna skola

således i regeln hafva aflagt fullständig afgångsexamen från folkskollärareseminarium.

Hvad åter angår de extraordinarie lärarne,

så innehafva de inom folkskolorganisationen samma ställning som

extra lärarne vid de allmänna läroverken, d. v. s. de antagas, då

barnantalet i en skola blifvit så stort, att den ordinarie läraren

icke ensam kan sköta undervisningen, men kommunen af ett eller

annat skäl ej vill inrätta en ny ordinarie läraretjänst. De extraordinarie

lärarne hafva med afseende på antagningssättet samma

ställning som de ofvannämnda biträdande lärarne, med hvilka de

också i § 1 mom. 3 af nya folkskolestadgan samordnas. Från

dessa biträdande lärare skilja de sig hufvudsakligen dels därigenom,

att för dem afgångsexamen från folkskollärareseminarium är obligatorisk,

dels därigenom, att de äga en högre minimilön, nämligen

för närvarande minst 500 kronor jämte naturaförmåner eller ersättning

därför.

8 öfnings- och slöjdlärare. Icke ordinarie lärares pensionsförhållanden.

Ännu återstår att nämna tvänne slag af lärare i folkundervisningens

tjänst, nämligen öfningslärare och slöjdlärare. Intetdera

af dessa slag nämnes uttryckligen i folkskolestadgan, men då i § 12

mom. 1 och 2 såsom läroämnen i folkskolor och småskolor upptagas

bland annat teckning, sång, gymnastik, och då det icke på

något ställe uttryckligen stadgas, att undervisning i dessa ämnen

bör meddelas af lärare i läsämnen, så har däraf blifvit en följd,

att särskilda öfningslärare på flere ställen blifvit antagna. Hvad

åter angår slöjdlärare, så är det i § 12 mom. 1 föreskrifvet, att

sådana må kunna af skoldistrikt, som sådant önskar, antagas, för

att handleda de barn, hvilka af föräldrar eller målsmän anmälas

att deltaga i slöjdundervisningen. Alla slöjdlärare tillhöra dock

strängt taget ännu icke i egentlig mening folkskolan, utan en del

af dem betraktas såsom lärare i med folkskolorna samordnade slöjdskolor,

på grund hvaraf också här ofvan med särskild hänsyn till

dem valts benämningen lärare i folkundervisningens tjänst. —

Ingen af samtliga nu omförmälda lärare har någon rätt till pension

sig medgifven, utan för hela den icke ordinarie lärarekåren gäller

fortfarande i sak stadgandet i § 11 mom. 2 af 1842 års folkskolestadga,

hvilket genom § 31 i 1882 års nya folkskolestadga erhöll

följande lydelse: »Då en till pension icke berättigad lärare vid distriktets

skola, som oförvitligen förestått sin tjänst, genom ålder

eller sjuklighet är urståndsatt att nöjaktigt bestrida de till tjänsten

hörande göromål och af detta skäl måste entledigas .... må det

bero af distriktet att bevilja honom det understöd, hvaraf han kan

anses vara förtjänt».

Så länge de icke ordinarie lärarnes antal var ringa och så

länge platserna på grund af nyheten i själfva skolorganisationen

innehades af lärare med endast några få tjänsteår, kunde behof af

ålderdomsförsörjning för dem endast undantagsvis förekomma, och

den förpliktelse, nämnda stadgande pålade kommunerna, var därför

föga tryckande. Emellertid hafva numera förhållandena i detta afseende

väsentligen ändrat sig. Då antalet lärare vid småskolor

Frågan om ålderdomsimderstöd åt icke ordinarie lärare.

och mindre folkskolor år 1859 uppgick till blott 1017, hade detta

antal tio år senare mer än tredubblats och utgjorde vid 1889 års

slut, om äfven biträdande lärare däri inräknas, icke mindre än

6839. Antalet examinerade icke ordinarie lärare och lärarinnor

var vid 1882 års slut 462 och hade intill 1889 års slut tillväxt

med omkring ett åttiotal. Antalet lärare i öfningsämnen och

slöjd vid folkskolorna var vid 1876 års slut 316 och hade intill

1889 års slut mer än fördubblats, så att det då uppgick till 766;

måhända finnes ytterligare ett eller annat tiotal slöjdlärare, som

icke i detta antal blifvit inräknade. Antagligen beror den stora

tillväxten i det nämnda antalet hufvudsakligen just på slöjdlärarne;

under det nämligen år 1878 statsbidrag lämnades blott till 103 slöjdskolor,

hade antalet sådana skolor vid 1889 års slut vuxit till

1277. — Besinnar man nu härtill, att de skolor, vid hvilka dessa

lärare hufvudsakligen undervisa, redan varit i verksamhet mer än

30 år, så inses lätt, att den tidpunkt är inne, då frågan om betryggande

af lärarepersonalens ålderdom bör vara förtjänt af särskild

uppmärksamhet.

För de examinerade icke ordinarie lärarne ställer sig frågan

om ålderdomsförsörjning visserligen jämförelsevis gynnsam, enär

de i allmänhet kunna påräkna att förr eller senare erhålla ordinarie

tjänster med delaktighet i folkskollärarnes pensionsinrättning.

Hvad åter angår öfningslärare och slöjdlärare, så hafva dessa i

allmänhet sin tid endast till en mindre del upptagen af undervisning;

de måste således för att kunna lifnära sig väsentligen egna

sig åt någon annan verksamhet, och hvarken stat eller kommun

kan därför i allmänhet anses skyldig att draga särskild försorg om

deras ålderdom. Också hafva de åtgärder, som hittills blifvit vidtagna,

och de försök, som blifvit gjorda för att bereda den icke

ordinarie lärarepersonalen rätt till ålderdomsunderstöd, nästan uteslutande

hänfört sig till lärare och lärarinnor vid småskolor och

mindre folkskolor samt biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor.

De nämnda åtgärderna hafva hufvudsakligen bestått dels

10 Försök att bereda ålderdomsunderstöd åt icke ordinarie lärare.

i beviljande från kommunernas sida af pensioner till olika belopp,

dels i insättningar i lifränteanstalter, dels slutligen i bildande, med

eller utan kommunernas medverkan, af lokala pensionsföreningar.*

De svårigheter, som både i ekonomiskt och reglementariskt

afseende yppade sig vid försöken att bilda sådana enskilda pensionsinrättningar,

väckte hos de ifrågavarande lärarne snart till lif

tanken att genom en petition till regeringen söka åt sig vinna rätt

till ålderdomsunderstöd under statens medverkan. Redan år 1881

inlämnades en sådan petition, men denna föranledde icke till någon

åtgärd. Fyra år senare utgick ett upprop till småskollärarinnorna

inom hela riket att genom en petition hos riksdagen begära bildande

af en pensionsinrättning. Denna petition vann snart tillslutning

från flere håll, så att undertecknarnes antal uppgick till

inemot 400 och bragtes till riksdagens kännedom såsom bilaga till

en i första kammaren 1886 väckt motion, i hvilken efter en kortfattad

motivering föreslogs, att »riksdagen måtte i skrifvelse till

kungl. maj:t anhålla, att han täcktes låta utreda frågan om pensionering

af småbarnskolans lärarinnor och lärare, de inberäknade

som tjänstgöra i mindre folkskolor och s. k. medelskolor, samt

förelägga riksdagen utredning och förslag dessa angående». En

motion ''i liknande syfte väcktes samtidigt i andra kammaren, men

då förslaget, som i denna kammare först behandlades, där icke bifölls,

så förföll hela frågan för denna gång. Följande år väcktes

inom riksdagens andra kammare en motion i ämnet, men i anledning

af riksdagens upplösning hann denna motion ej blifva föremål

för något riksdagens beslut.

År 1888 blef frågan ånyo bragt på tal genom en af tionde

allmänna folkskolläraremötet i Stockholm till regeringen inlämnad

petition, hvari anhölls, att kungl. maj:t täcktes vidtaga erforderliga

åtgärder för lösning såväl i allmänhet af frågan om ett bättre betryggande

i rättsligt och ekonomiskt afseende af småskollärarekårens

ställning, som särskildt af frågan rörande nämnda kårs under

*

Jämför om dessa lokala pensionsföreningar Eneströms utredning, sid. 3i—36.

Petitioner och motioner om understöd åt lärare■ Riksdagsskrivelse 1889. 11

stödjande på äldre dagar. Innan denna petition hunnit föranleda

någon åtgärd, blef frågan ånyo föremål för riksdagens behandling. I

båda kamrarne väcktes nämligen vid 1889 års riksdag lika lydande

motioner, hvari hemställdes, att riksdagen måtte anhålla, det kungl.

maj:t. täcktes låta »dels uppgöra förslag till de grunder, enligt

hvilka understöd från statens och skoldistriktens sida bör för en

nödtorftig ålderdomsförsörjning komma de lärare och lärarinnor

till godo, hvilka tjänstgöra i småskolan eller biträda vid undervisningen

i folkskolan, sedan de, efter viss föreskrifven lefnads- och

tjänsteålder, frånträdt sina befattningar, och dels utreda frågan om

det för ändamålet erforderliga statsanslagets årliga belopp; samt

att kungl. maj:t därefter måtte till riksdagen inkomma med den

framställning i ämnet, hvartill frågans förberedande behandling kan

gifva anledning». Dessa motioner tillstyrktes i hufvudsak af vederbörande

utskott, och blefvo de afgifna förslagen af båda kamrarna

antagna. Med anledning häraf aflät riksdagen den 14 maj 1889

till regeringen en skrifvelse, hvari anhölls, att

»kungl. maj:t täcktes låta utreda, på hvad sätt och under

hvilka villkor i öfrigt, utan allt för stora kostnader för staten

och kommunerna, understöd på ålderdomen må kunna beredas

lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor

äfvensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, samt

därefter till riksdagen inkomma med den framställning i ämnet,

hvartill frågans förberedande behandling kan gifva anledning».

Till stöd för denna anhållan anfördes i riksdagens skrifvelse, att

här i fråga varande lärare och lärarinnor utförde ett arbete, lika

betungande, lika ansvarsfullt och lika nödvändigt som de ordinarie

folkskollärarnes och lärarinnornas, samt därför lika väl som dessa

borde genom statens medverkan erhålla ett väl behöfligt understöd

på ålderdomen. A andra sidan ansåg riksdagen, att en pensionsanstalt,

ordnad på samma sätt som folkskollärarnes pensionsinrättning,

ej borde ifrågasättas, enär här omförmälda lärare i motsats

till dessa kunde när som helst afskedas eller till och med själfva

12 Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1889-

skolorna kunde indragas; emellertid ville riksdagen för närvarande

ej uttala sig närmare om sättet och villkoren för beredande af det

åsyftade ålderdomsunderstödet, utan blott förslagsvis påpeka, att

statens och kommunernas bidrag möjligen skulle kunna utgå under

form af årliga insättningar under tjänstetiden i försäkringsanstalt

för beredande af lifränta vid uppnådd högre ålder, och att det

kunde sättas i fråga, om icke jämväl lärarne borde vara skyldiga

att göra insättningar i anstalten.*

Jämför Eneströms utredning, sid. 36—42.

Om utsträckning af understödsrätt till e. o. folkskollärare.

13

1. Om den allmänna anordningen af ålderdomsunderstöd

åt här i fråga varande lärare och lärarinnor samt om

formen för statens och kommunernas

medverkan härtill.

Då kungl. maj:t på grund af riksdagens ofvan nämnda skrif- Motivering till

velse gifvit komitén i uppdrag att afgifva betänkande och förslag, *regäZntet

på hvilket sätt understöd på ålderdomen må kunna beredas lärare

och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom biträdande

lärare och lärarinnor vid folkskolor, har den ingen anledning

att omständligare än redan skett ådagalägga, hvarför ålderdomsunderstöd

för dem är behöfligt. Däremot anser sig komitén böra

taga under särskild ompröfning frågan, huruvida ej rätt till ålderdomsunderstöd

äfven bör beredas extraordinarie folkskollärare

och lärarinnor samt lärare och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd.

Komitén tror sig böra göra detta så mycket hellre, som skillnaden

icke blott mellan biträdande lärare och extraordinarie lärare utan

äfven mellan biträdande lärare och öfningslärare i vissa fall är

mycket obetydlig. Då nämligen biträdande lärare finnas, som hafva

aflagt fullständig afgångsexamen från folkskollärareseminarium, gifves

det i själfva verket fall, då extraordinarie lärare och biträdande

lärare skilja sig från hvarandra blott genom löneförmånerna. Hvad

åter angår öfningslärare, så hafva dessa i Stockholm under flere

år faktiskt blifvit räknade såsom biträdande lärare, och kommunen

har på grund häraf för dem åtnjutit lönetillskott af allmänna medel.

Tages då först i betraktande frågan om lämpligheten af ålderdomsunderstöd

åt extraordinarie folkskollärare och lärarinnor, så

kan anmärkas — något som äfven i inledningen blifvit påpekadt —

att dessa i de flesta fall förr eller senare erhålla ordinarie tjän

-

14

Understödsrätt åt e■ o. lärare och åt vikarier

-

Motivering till ster med delaktighet i folkskollärarnes pensionsinrättning. Denna

§ 1 mom. 1 af o

reglementet, invändning mot lämpligheten af ålderdomsunderstöd åt dessa lärare

(Forts.) ocfj lärarinnor skulle visserligen vara fullt afgörande, om det ifrågasattes

att anordna understöd uteslutande eller hufvudsakligen för

dem. Är det däremot så, att i alla händelser ålderdomsunderstöd

kommer att anordnas för det stora flertalet af folkskolans

icke ordinarie lärarepersonal, så synes det icke förefinnas något

skäl, hvarför extraordinarie folkskollärare och lärarinnor skulle uteslutas

från en sådan förmån. Tv fall kunna förekomma, då en

sådan lärare eller lärarinna icke kan eller vill erhålla ordinarie

anställning, och det kan då icke anses vara med billighetens fordringar

öfverensstämmande, att en lärare, endast därför att han

aflagt ett högre kompetensprof, uteslutes från en förmån, som kommer

närstående slag af lärare till godo, ehuruväl den grupp, han tillhör,

endast undantagsvis behöfver begagna sig af denna förmån.

På grund häraf föreslår komitén, att rätt till ålderdomsunderstöd

må tillerkännas äfven extraordinarie folkskollärare

och lärarinnor. Det ligger i sakens natur, att samma

rätt äfven bör tillkomma vikarier på ordinarie folkskolläraretjänster,

eftersom dessa i allt hufvudsakligt äro likställda

med extraordinarie folkskollärare och lärarinnor.

Komitén har således velat åt samtliga hittills icke pensionsberättigade

slag af lärare och lärarinnor i läsämnen bereda rätt

till understöd. För att dock en bestämd begränsning måtte vinnas,

och särskildt med afseende på den i det följande föreslagna anordningen

för kostnadernas bestridande, synes understödsrätt böra

tilläggas endast de lärare och lärarinnor, för hvilka lönetillskott

af allmänna medel åtnjutes. I förbigående vill komitén

härvid anmärka, att den betraktat det för en tjänstledig ordinarie

lärare rekvirerade lönetillskottet såsom till hufvudsaklig

del utgående för den tjänstgörande vikarien.

Motivering till Hvad angår lärare och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd,

^reglementet^^ar komitén däremot icke ansett sig böra för närvarande för dem

15

Understöds rätt åt öfnings- och slöjdlärare■ Afgifter af lärarne.

föreslå ovillkorlig rätt till alderdomsunderstöd. Dels hafva näm- Motivering till

, ... ... . , § 1 mom. 3 af

ligen dessa lärare och lärarinnor i allmänhet en mera tillfällig anställ- reglementet..

ning och deras verksamhet är, såsom ofvan antydts, i vanliga fall (Forte-)

endast till en ringa del tagen i anspråk i folkundervisningens tjänst,

dels åtnjutes icke för dem lönetillskott af allmänna medel på samma

sätt som för öfriga lärare och lärarinnor. Å andra sidan kan

det icke nekas, att fall förekomma, då äfven dessa lärare, enär de

utföra en art af arbete, som för undervisningen och uppfostran är

af stort värde, kunna förtjäna ålderdomsunderstöd, nämligen om

de hafva sin hufvudsakliga verksamhet förlagd till undervisningens

område. Därför föreslår komitén, att lärare och lärarinnor i

öfningsämnen och slöjd, såvida de i afseende på arbetstiden

hafva en med lärares och lärarinnors i läsämnen

fullt jämförlig tjänstgöring, må kunna, efter vederbörande

skoldistrikts hos kungl. maj:t därom gjorda ansökan och

på af honom bestämda villkor, erhålla rätt till ålderdomsunderstöd.

Härefter öfvergår komitén till frågan om sättet för beredande Motivering till

af ålderdomsunderstöd åt de lärare och lärarinnor, hvilka i det ^ ’fe''

föregående blifvit omnämnda. I sin skrifvelse af den 14 maj 1889

har riksdagen ifrågasatt, huruvida icke lärarne och lärarinnorna

själfva borde vara skyldiga att bidraga till ålderdomsunderstödet.

Komitén har tagit denna fråga under närmare öfvervägande, och

då den därvid kommit till den åsikten, att några sådana bidrag

från lärarnes och lärarinnornas sida icke böra utkräfvas, anser den

nödigt att redogöra för skälen till denna sin åsikt. Först och främst

torde det vara klart, att några obligatoriska afgifter icke billigtvis

kunna påläggas lärarne och lärarinnorna, därest de för att erhålla

ålderdomsunderstöd måste kvarstå i tjänst ända till den tid, då

understödet börjar till dem utdelas. Ty då det icke uteslutande

beror på lärarne och lärarinnorna själfva att kvarstanna i tjänsten,

vore det orättvist, om de skulle tvingas att af sin knappa lön afstå

en del, utan någon säkerhet för att vinna en motsvarande fördel.

16

Böra lärarne skälfva bidraga till understödd?

Motivering till Något annorlunda ställer sig visserligen saken, om man föreskrefve,

§ 2 aj reglementet.

att de af lärarne och lärarinnorna erlagda bidragen i alla händelser

(Forts.) sjjQjie komma dem till godo under form af ålderdomsunderstöd.

Men äfven mot en sådan anordning kan med fog invändas, att

lönerna för de flesta bland hithörande lärare och lärarinnor äro

nätt och jämt afpassade efter lefnadsbehofven för dagen och

därför icke tåla vid någon afbränning. Härtill kommer, att bland

dessa lärare och lärarinnor en stor mängd stannar vid skolan blott

en kort tid, hvadan deras afgifter, äfven sedan de ökats med

statens och kommunens bidrag, blifva otillräckliga att förskaffa

dem en nödtorftig bärgning på ålderdomen. I sammanhang härmed

måste äfven framhållas, att stat och kommun icke kunna känna

något större intresse för dem, son^ blott några få år sysselsatt sig

med undervisning, och således icke böra gent emot dem åtaga sig

några särskilda förpliktelser. Bättre då, att alla dessa lämnas ur

räkningen, och att staten och kommunen, i stället för att förspilla

en mängd bidrag på dem, koncentrera sina uppoffringar på de jämförelsevis

få, som egnat en stor del af sitt lif och sina bästa krafter

åt folkundervisningen. För öfrigt är det tydligt, att förvaltningsbestyret

skulle blifva af den mest betungande art, om det blefve

nödvändigt, dels att uppbära afgifter af hvarje enskild lärare och

föra räkning öfver harts tillgodohafvande, dels att allt framgent

låta förvaltningen omfatta äfven dem, som redan lämnat skolans

tjänst. Komitén måste således äfven ur administrativ synpunkt afstyrka

den här ifrågasatta anordningen.

På grund af hvad komitén nu anfört, anser den, att något

bidrag till ålderdomsunderstödet icke bör från lärarnes och

lärarinnornas sida ifrågakomma och föreslår därför, att

kostnaderna måtte bestridas genom bidrag af kommunerna

och staten.

Motivering till

§ 3 af reglementet.

Hvad åter angår sättet för bidragens placerande, har riksdagen

i sin ofvannämnda skrifvelse ifrågasatt, huruvida icke lämp

-

ligen årliga insättningar kunde under lärarnes och lärarinnornas

Bär understödd utbetalas genom lifrånte anstalter ? 17

tjänstetid göras i försäkringsanstalt för erhållande af lifränta vid Motivering till

§ 3 aj regie

uppnådd

högre ålder. Riksdagen har härvid utan tvifvel tänkt sig, mentet.

att lärarne och lärarinnorna skulle genom egna insättningar öka (Fort8-)

statens och kommunens bidrag, men då komitén, enligt hvad nyss

framhållits, anser, att afgifter från lärarnes och lärarinnornas sida

icke böra ifrågakomma, har från dess ståndpunkt ett väsentligt skäl

för en sådan anordning bortfallit. För öfrigt, då, enligt hvad likaledes

här ofvan angifvits, understöd enligt komiténs åsikt bör tillkomma

blott de lärare och lärarinnor, som en längre tid egnat sig

åt skolans tjänst, måste, såvida ej staten och kommunerna skola

till försäkringsanstalternas förmån blifva lidande, antingen ett kontrakt

tänkas uppgjordt, enligt hvilket de erlagda afgifternas matematiska

värde återbetalas till staten, om läraren eller lärarinnan

afgår från tjänsten (utom på grund af dödsfall) före understödsålderns

ingång, eller också försäkringsanstalterna utföra särskilda beräkningar

och särskildt förvalta de från staten och kommunerna inflytande

medlen. Men säkerligen skulle på detta sätt förvaltningsbesväret

blifva högst betydligt och således äfven förvaltningskostnaden

alltför hög. Äfven andra skäl tala mot en sådan anordning.

Skulle medlen insättas i de olika länens lifränteanstalter —

och detta har antagligen varit deras mening, som formulerat riksdagens

skrifvelse —, så vill komitén först erinra, att sådana icke

finnas i alla län, och vidare skulle, på grund af de inom lärarekåren

talrikt förekommande flyttningarna från ett län till ett annat,

understödet till samma lärare eller lärarinna ofta komma att utgå

från mer än en lifränteanstalt, hvilket skulle medföra praktiska

olägenheter. Skulle äfven denna olägenhet genom samverkan mellan

de olika anstalterna kunna aflägsnas, så torde det i alla händelser

blifva svårt för staten, såsom den där i sista hand måste tänkas

ansvara för understödens ordentliga utbetalande, att för detta ändamål

vid de många anstalterna utöfva nödig kontroll och skalla sig

erforderlig trygghet. Komitén anser sig ock här böra framhålla,

att åt dessa anstalter icke kan öfverlämnas pröfningen af lärarnes

2

18 Pensionsföreningar såsom mellanhänder? Staten hör öfvertaga bestyret.

Motivering tilloch lärarinnornas rätt till understöd, så vida denna, såsom komitén

§ 3 af reglementet.

här nedan kommer att föreslå, skall göras beroende af särskilda

(Forts.) yjukor i afseende på tjänsteålder och undervisningens omfattning.

Ett annat sätt för understödsmedlens placerande vore, att statens

och kommunernas bidrag lämnades till de lokala pensionsföreningar,

hvilka redan bildats eller kunde komma att bildas inom de olika

länen. Emellertid gäller äfven här, och helt visst i ännu högre grad,

den nyss gjorda anmärkningen om svårigheten att erhålla full garanti

för medlens utbetalande och om de olägenheter, som lärarnes

och lärarinnornas flyttningar mellan olika län skulle medföra.

Af hvad som nu blifvit anfördt följer, att om staten besluter

sig för att med bidrag från kommunernas sida bekosta lärarnes och

lärarinnornas ålderdomsunderstöd, den också torde böra på ett eller

annat sätt själf ombesörja och öfvervaka utdelandet af detta understöd

— att de kommunala myndigheterna skulle göra det, synes

nämligen ej kunna ifrågasättas.

Härvid skulle man visserligen kunna tänka sig saken ordnad

så, att, efter särskild ansökan hos kungl. maj:t och enligt vissa allmänna,

af riksdagen angifna grunder, ålderdomsunderstödet beviljades

åt uttjänta lärare och lärarinnor till så stort belopp, som

i hvarje enskildt fall kunde pröfvas lämpligt och nödigt. Emellertid

torde denna anordning af understödet af flere skäl icke vara

att förorda. Redan den omständigheten, att i riksdagens skrifvelse

lärarnes och lärarinnornas rätt till ålderdomsunderstöd blifvit erkänd,

synes utgöra ett skäl häremot, hvilket skulle i någon mån

försvagas, endast om det mot all rimlighet kunde visas, att ett

afsevärdt antal lärare och lärarinnor vore i den gynnsamma ställning,

att de ej behöfde något ålderdomsunderstöd. Härtill kommer,

att, på grund af lärarepersonalens stora antal, besväret med pröfningen

af de många enskilda ansökningarna skulle komma att mer

än uppväga de fördelar, som genom nu omförmälda anordning

kunde vinnas. Skulle man för öfrigt som villkor för statsunderstödets

utbetalande fordra, att vederbörande kommun erlade ett visst mot

-

Precisering af understödsrätten. Formen för kommunernas bidrag.

10

svarande belopp, kunde därigenom lätt en behöfvande lärare eller Motivering till

... . Q §3 af regie

larannna

ga miste om understödet eller erhålla blott otillräckligt '' mentet.

sådant; i alla händelser skulle man svårligen kunna undvika, att (Fort*)

understödet blefve mycket ojämnt fördeladt. Om åter intet villkor

i nämnda hänseende stadgades, blefve det måhända i allmänhet staten

ensam, som finge bekosta ålderdomsunderstödet.

Det torde således vara af nöden att genom särskilda reglementariska

föreskrifter rätt till ålderdomsunderstöd tillerkännes alla hithörande

lärare och lärarinnor, under förutsättning att de uppfyllt

vissa bestämda villkor. Men om en sådan rätt tillerkännes dem, så

blir närmaste fråga att afgöra, under hvilken form de erforderliga

medlen böra af kommunerna och staten tillskjutas.

Hvad angår kommunernas bidrag, kan detta tydligen tänkas

utgå på två olika sätt. Antingen kan nämligen hvarje kommun förbinda

sig att till sina lärare och lärarinnor, då de med rätt till

ålderdomsunderstöd afgått från tjänsten, årligen betala en på förhand

bestämd del af understödet. Eller också kunna kommunerna

erlägga en årlig afgift för hvarje i deras tjänst anställd lärare och

lärarinna och därigenom vinna befrielse från något vidare kraf på

understöd från dessas sida. Vore nu fråga om en lärarekår med

fast och stadig anställning, så vore det tämligen likgiltigt, hvilketdera

af dessa två sätt valdes. Här är emellertid förhållandet helt

annorlunda. Lärarne och lärarinnorna kunna när som helst afskedas,

skolorna kunna indragas, och bland lärarepersonalen förekomma

årligen 200 å 300 tjänsteombyten. Stadgades det nu, att hvarje

kommun skulle vara skyldig att lämna understöd åt de lärare och

lärarinnor, som varit anställda i dess tjänst, men afgått därifrån

på grund af hög ålder, så vore det ej omöjligt, att vissa kommuner,

för att bespara sig en ofta rätt kännbar utgift, afskedade sina lärare

och lärarinnor, innan de blifvit berättigade till ålderdomsunderstöd.

Rättvisast torde understöden komma att utgå, och jämnast

torde bördorna fördelas, om hvarje kommun förbindes att för

hvarje i dess tjänst anställd lärare och lärarinna betala en viss

Motivering ti

§ 3 af regie

mentet.

(Forts.)

20 Kommunernas bidrag bär utgå under form af årsafgifter.

(konstant eller föränderlig) årlig afgift, hvaremot staten åtager sig

att utan vidare betungande af kommunerna garantera understödets

utbetalande. Att denna anordning också är den naturligaste, inser

man lätt, om man betänker, att kommunernas skyldighet till

hjälp åt sina lärare och lärarinnor ytterst beror därpå, att dessa

under en viss tid egnat sin arbetskraft åt kommunens tjänst, att

kommunens gagn af denna arbetskraft kan anses proportionellt mot

tiden, och att den med åren inträdande minskningen i arbetsförmågan

därför bäst ersättes genom erläggande af en årlig afgift för

hvarje lärare och lärarinna. Ökas från och med ett visst år antalet

i kommunens tjänst anställda lärare och lärarinnor, kommer

kommunens utgift också från samma år att ökas; minskas åter antalet

lärare och lärarinnor, inträder samtidigt en minskning i utgiften.

Om det sålunda får anses afgjordt, att kommunerna böra för

hvarje hithörande i deras tjänst anställd lärare och lärarinna erlägga

en årlig afgift, så är därmed ännu icke bestämdt, om afgiften

bör vara föränderlig eller fix. Man kan nämligen anordna saken

så, att staten förskottsvis utbetalar hela det för ett visst år erforderliga

understödsbeloppet, betäcker genom sitt bidrag en del af

kostnaden och fördelar det öfriga på kommunerna i förhållande till

deras lärareantal under detta år. Eller också kan en på förhand

bestämd, för alla år lika, afgift från kommunernas sida fastställas.

Mot intetdera af dessa båda sätt kan ur principiell synpunkt någon

anmärkning göras; däremot är ur praktisk synpunkt det senare

alternativet utan tvifvel att förorda, enär det dels medför mindre

besvär vid uppbörden af afgifterna, dels gifver kommunerna möjlighet

att på förhand beräkna utgifterna för understödet och få

dessa utgifter mera jämnt fördelade på de olika åren.

Därför föreslår komitén, att hvarje kommun årligen måtte

erlägga en till beloppet på förhand bestämd afgift — om

storleken kommer i det följande särskilt förslag att framställas —

för hvarje under året i dess tjänst anställd lärare och lä

-

21

Anmärkning rörande förslaget om årsafgifter.

rarinna af hithörande slag. Från kommunernas sida skulle Motivering till

$ 3 aj reglc

visserligen

kunna anmärkas, att de afgifter, som på detta sätt komma mentet.

att erläggas för extraordinarie folkskollärare och lärarinnor, ej med- (*orts->

föra någon motsvarande fördel, enär dessa lärare och lärarinnor i

de flesta fall förr eller senare blifva ordinarie och därigenom förlora

här i fråga varande rätt till understöd. Denna anmärkning

skulle visserligen vara befogad, om afgifterna inginge till en enskild

inrättning, hvilken sedermera hade att utbetala understödsbeloppen

och finge räkna sig till godo det möjligen uppkommande öfverskottet.

Betänker man däremot, att kommunernas afgifter erläggas

till staten, som jämväl i väsentlig mån uppehåller folkskollärarnes

pensionsinrättning, ställer sig saken helt annorlunda. Då nämligen

extraordinarie folkskollärare och lärarinnor äga rätt att, om de en

gång blifva ordinarie, vid pensions sökande räkna såsom tjänsteår

den tid utöfver 5 år, under hvilken de tjänstgjort såsom extraordinarie,

ehuru under denna tid icke för dem erläggas några afgifter

till folkskollärarnes pensionsinrättning, kan det icke anses obilligt,

att kommunerna i stället förpliktas till staten erlägga den obetydliga

afgift, som här kommer att föreslås; äfven om extraordinarie lärare

vid tillträdet af ordinarie befattning antagas hafva tjänstgjort

i medeltal blott 7 år, skulle kommunerna icke förlora något

härpå. Däremot har komitén ansett afgifter icke böra betalas för

vikarier å ordinarie platser, enär kommunerna för de tjänster,

hvilka af dessa vikarier förestås, erlägga pensionsafgifter till folkskollärarnes

pensionsinrättning. Härigenom komma således afgifter

att erläggas för alla lärare och lärarinnor, för hvilka lönetillskott

af allmänna medel åtnjutes, äfven där sådant icke redan nu sker för

folkskollärarnes pensionsinrättnings räkning.

Om den form, hvarunder komitén anser statens bidrag böra

utgå, får den tillfälle att här nedan yttra sig i sammanhang med

frågan om kostnaderna för ålderdomsunderstödet.

22

Bör läraren vid understöds sökande vara i tjänst anställd?

2. Om villkoren för understödets erhållande och åtnjutande.

Motivering till För att komma i åtnjutande af här ifrågasatta understöd bör

& of regie

mentet.

enligt komiténs åsikt i första rummet fordras, att läraren eller

lärarinnan, då understödet sökes, är anställd vid småskola

eller mindre folkskola eller ock såsom biträdande, extraordinarie

eller vikarie tjänstgör i folkskola. Från den allmänna

fordran, att lärare eller lärarinna vid sökande af understöd

skall vara i tjänst anställd, anser komitén dock ett undantag böra

ifrågakomma. Det kan nämligen inträffa, att en lärare utan eget

förvållande afskedas från sin tjänstebefattning, t. ex. därigenom, att

den skola, i hvilken han undervisat, indrages eller ombildas. Det

kan då också tänkas, att läraren, äfven om han redan skulle vara

berättigad till ålderdomsunderstöd, fortfarande anser sig i stånd att

tjänstgöra, och med anledning häraf icke vill begära ålderdomsunderstöd,

hvars belopp naturligtvis icke obetydligt understiger

hans aflöning såsom lärare. Han söker därför att vinna anställning

på annat håll, men finner efter åtskilliga månaders förlopp

sina ansträngningar fruktlösa. Han skulle då, om den ofvan ängifna

fordran strängt tillämpades, vara för alltid förlustig sin rätt

till ålderdomsunderstöd. Komitén anser dock billigheten kräfva, att

något rådrum i detta fall honom medgifves, och föreslår därför,

att rätt till ålderdomsunderstöd må tillkomma lärare eller

lärarinna af hit hörande slag, äfven om han eller hon afgått

från tjänsten, dock med villkor att vid ansökans inlämnande

mindre än ett år förflutit från tidpunkten för denna afgång.

Helt och afkortadt understöd. Villkor för erhållande häraf. 23

Vid frågan om de närmare villkoren för understödets erhållande

har komitén, i likhet med hvad som föreskrifvits för folkskollärarnes men tet.

pensionering, infört en gradering af understödets storlek, så att ett

större antal lefnads- och tjänsteår berättigar till större — äfven här

kalladt helt — understöd, under det däremot ett lägre understöd

— äfven här kalladt afkortadt — kan under vissa lindrigare

villkor i afseende på lefnads- och tjänsteålder erhållas. De skäl,

som ligga till grund för den folkskollärare beviljade rätten att något

tidigare, än hvad i regeln är fastställdt, afgå med afkortad pension,

förefinnas här i ännu högre grad. Det ringa kunskapsmått,

småskollärarne och med dem jämförliga lärare under några få månaders

kurs inhämtat, förkofras ofta alls icke, utan förflyktigas i

stället med åren, så att de i många fall redan efter ett par tiotal år

kunna anses för sin uppgift mindre lämpliga, och det är då ej blott

för dem, utan ännu mer för skolorna önskvärdt, att de kunna utbytas

mot yngre och för sitt kall bättre rustade efterträdare.

Hvad angår villkoren för helt understöds erhållande, anser sig Motivering till

§ 7 af regle

komitén

icke böra afvika från de föreskrifter, som gälla för folk- menta.

skollärarnes pensionering. Komitén föreslår därför, att för erhållande

af helt understöd måtte fordras minst 55 lefnadsår

och minst 30 tjänsteår. I själfva verket fordras på detta sätt

ett mindre antal tjänsteår för hithörande lärare, enär folkskollärarne

icke få räkna sig till godo de fem första af de år, under

hvilka de möjligen varit extraordinarie lärare eller vikarier.

Äfven beträffande det för afkortadt understöd erforderliga an-:Motivering till

§ 8 af regle

talet

lefnads- och tjänsteår har komitén i hufvudsak anslutit sig till menta.

hvad för folkskollärarnes pensionering föreskrifves. I tvänne hithörande

afseenden förekomma likväl undantag. I reglementet för

folkskollärarnes pensionsinrättning tillerkännes lärare ovillkorlig

rätt att afgå med afkortad pension vid uppnådda 50 lefnads- och

25 tjänsteår. Men då komitén fått sig förelagdt att föreslå ålderdomsunderstöd

åt uttjänte lärare och lärarinnor med blott extraordinarie

anställning, har den, vid motsvarande nedsättning i ålder

24

Villkor för afkorteult understöd. Öfvergångsstadgande.

Motivering till och tjänstetid för dessa, icke ansett sig böra därjämte tilldela dem,

mentet. äfven om de uppfyllt de föreskrifna villkoren, samma oinskränkta

O" °rt9.) rätt till afkortadt understöd, utan velat åt vederbörande skolråd

eller folkskoleinspektör förbehålla den afgörande rösten i detta afseende.

Vid förslaget om rätt till afkortadt understöd har komitén

nämligen haft till hufvudsakligt syfte att i skolans intresse möjliggöra

afskedandet af mindre lämpliga lärare och lärarinnor, utan

att dessa på samma gång utsättas för faran af verklig nöd. I sammanhang

med denna inskränkning af rätten till afkortadt understöd

har komitén trott sig kunna göra en annan afvikelse från reglementet

för folkskollärarnes pensionsinrättning. Komitén har nämligen

icke kunnat underlåta att taga i betraktande, att nu i fråga

varande lärarepersonal till mer än nio tiondedelar utgöres af kvinnor,

hvilka i fysiskt hänseende äga mindre motståndskraft än männen

och därför tidigare blifva utslitna, så mycket mer som de

vanligen med ansträngd ifver fullgöra det dem ålagda arbetet.

Med anledning häraf och till fullo stödd af erfarenhetens vittnesbörd,

har komitén icke tvekat att för lärarinnorna förorda rätt

till afkortadt understöd redan vid 45 års ålder. Komitén föreslår

alltså, att afkortadt understöd må efter 25 års tjänstgöring

beviljas lärare, som fyllt 50 år, och lärarinnor som

fyllt 45 år, dock endast om de af vederbörande skolråd eller

inspektör anses på grund af försvagad hälsa, bristande

syn eller hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning

icke vidare vara fullt lämpliga att sin tjänst sköta.

Motivering till Vid de här ofvan föreslagna villkoren i afseende på tjänstetid

ÖtVPTOflflOfi

stadgandena

i anser komitén dock, att jämkningar inom vissa gränser böra göras

^reglementet^c''° ^ tjänsteåren äldre lärare och lärarinnor, hvilka redan nu

äro i tjänst anställda. Dessa äldre lärare och lärarinnor hafva

nämligen inträdt på lärarebanan under andra förhållanden och under

mindre gynnsamma villkor än de yngre generationerna. Dels

hafva de i många fall blifvit antagna vid redan framskriden ålder,

dels hafva de för sitt arbete åtnjutit vida mindre lön än den, som

Öfvergångsstadgande för rätt till helt och afkortadt understöd.

25

nu erbjudes. Komitén, som således anser, att någon särskild för

mån med skäl kan medgifvas dessa, och dessutom betraktar möjlig- stadgandena i

„ §§ 7 och 8 af

heten att åt skolan förvärfva yngre och friskare lärarekratter såsom reglementet.

synnerligen eftersträfvansvärd, har trott sig ur båda dessa synpunk- (Forte.)

ter böra för nämnda lärare och lärarinnor, när de redan uppnått

en ålder, vid hvilken icke längre en tillräcklig arbetsduglighet kan

påräknas, dels något nedsätta fordringarna på tjänsteårens antal,

dels tillåta en för dem förmånlig sammanläggning af lefnads- och

tjänsteår, och föreslår därför, dels att helt understöd må tillerkännas

dem, äfven om summan af lefnads- och tjänsteår

uppgår till blott 80, dels att för afkortadt understöd må

fordras blott, att summan af lefnads- och tjänsteår uppgår

till minst 75; i båda fallen böra de dock vara minst 55 år

och äga minst 20 tjänsteår. På detta sätt kan vid fyllda 55 år

afkortadt understöd tilldelas de lärare och lärarinnor, hvilka inträdt i

tjänst vid 31—35 års ålder, och helt understöd erbjudas dem, som

inträdt i tjänst vid 30 års ålder, under det att dessa eljest till

skada för undervisningen måste kvarstå till inemot 60 års ålder

eller, om de afskedas, blottställas för nöd på gamla dagar. Naturligtvis

är det mycket svårt att bestämma tidpunkten, före hvilken de nu

anställda lärarne och lärarinnorna böra hafva inträdt i tjänst för

att få räkna sig den nu föreslagna förmånen till godo; komitén

tror dock, att denna fråga lättast löses genom att taga hänsyn

till kungliga förordningen den 11 jan. 1878, genom hvilken först ett

bestämdt kunskapsmått sattes såsom villkor för statsbidrags utbekommande

för småskollärare, och till följd hvaraf dessas utbildning

erhöll en fastare form, och antaga, att verkningarna af denna förordning

kunnat visa sig först efter ett par år. Komitén föreslår

därför, att den nämnda förmånen må tillkomma de lärare

och lärarinnor, som blifvit anställda före den 1 jan. 1880.

Komitén har äfven tagit under öfvervägande frågan, huruvida Motivering till

rätt till understöd bör tillerkännas lärare och lärarinnor, som icke^

uppfyllt ofvannämnda villkor i afseende på lefnads- och tjänsteålder,

2(3 Understöd vid obotlig sjukdom. Betydelsen af uttrycket »tjänsteår».

^°9Waflregie1 mm genom obolli" sjukdom blifvit urståndsätta att sin tjänst vimentet.

dåre sköta. I denna punkt har komitén varit tveksam, huruvida

01 t.s.) den (rainställa något förslag till stadgande. Dels har näm

ligen

inom riksdagen icke något understöd af förevarande art blifvit

ifrågasatt, dels gäller icke för dessa lärare och lärarinnor det

hufvudsakliga skälet för beviljande af sjukdomspension åt ordinarie

lärare och lärarinnor, nämligen att de eljest icke kunna aflägsnas,

äfven om de genom sitt kvarstående i tjänst skulle blifva till

skada för undervisningen. Emellertid har komitén, då ömmande

fall utan tvifvel kunna förekomma, trott sig böra föreslå, att understöd

må beviljas lärare och lärarinnor, som efter minst

15 års tjänstgöring på grund af obotlig sjukdom nödgas

från tjänsten afgå.

MotiveringUll j det föregående har komitén för rätt till understöd ansett sig

mentet. höra fordra ett visst minimiantal tjänsteår, och komitén öfvergår

nu till frågan om sättet att bestämma betydelsen af uttrycket »tjänsteår».

Då hithörande lärares och lärarinnors åligganden äro mer

obestämda och beroende af skolstyrelsens godtfinnande än de ordinarie

folkskollärarnes, så är det klart, att för dem här närmare

föreskrifter om tjänstgöringens art och utsträckning böra fastställas,

enär det eljest vore tänkbart, att lärare och lärarinnor kunde få

räkna sig till godo en tjänstgöring, som tagit dem i anspråk endast

ett fåtal veckor under året. Då i allmänhet för rätt till lönetillskott

fordras en tjänstgöring af minst 8 månader eller 34 veckor,

har komitén ansett detta böra bestämmas såsom tjänsteårets normala

längd, men vill på samma gång, för att, vid blifvande pröfning

af rätt till understöd, kortare afbrott på grund af sjukdom

och dylikt må kunna lämnas å sido, föreslå, att, om afbrott i lärarens

tjänstgöring under sammanlagdt högst en månad ägt

rum, tjänsteåret ändock måtte kunna för honom få räknas

såsom fullt, ehuru det sålunda utgjort endast 7 månader.

Skulle under några år tjänstgöringen icke uppgå till 7 månader,

anser komitén, att äfven dessa år må kunna tagas i

Betydelsen af uttrycket »hel tjänstgöring». 27

beräkning, dock så, att hela antalet läsmånader för dessa

år sammanlägges, summan divideras med 7, och den möjli- mentet.

gen uppkommande resten bortkastas.

I och med föreskriften om minst 7 månaders undervisningstid är

beskaffenheten af ett tjänsteår dock icke till fullo bestämd. Härför

erfordras ett tillägg angående ett minimiantal undervisningstimmar

i veckan, enär det eljest kunde inträffa, att en lärare eller

lärarinna finge för rätt till understöd räkna sig till godo en följd

af år, under hvilka han eller hon i det hela egnat blott några få

timmar i veckan åt skolans tjänst. Något dylikt bör efter komiténs

åsikt ej komma i fråga. Komitén har därför uppställt »hel

tjänstgöring» såsom villkor för rätt till understöd och ansett, att

en sådan tjänstgöring borde omfatta minst 20 undervisningstimmar

i veckan. — Om timantalet i detta fall finnes ingenstädes i folkskolestadgan

någon föreskrift gifven, och den 1889 utgifna »Normalplanen»

för rikets folk- och småskolor upptager minsta timantalet

till 23. Men dels därför, att under särskilda förhållanden

skolformer med 20 timmars undervisningstid i veckan väl låta

tänka sig, dels med hänsyn tagen till lärare och lärarinnor i öfningsämnen

och slöjd, dels ock för den betydande lättnad, som

vinnes vid pröfningen af de enskilda ansökningarna om understöd,

har komitén stannat vid en jämförelsevis så låg siffra som 20 och

föreslår därför, att med afseende på rätt till understöd hel

tjänstgöring må beräknas omfatta minst 20 undervisningstimmar

i veckan.

Då enligt komiténs åsigt allt arbete i skolans tjänst, så snart

det har den tillbörliga intensiteten, bör medföra grundade anspråk

på ålderdomsunderstöd, föreslår komitén vidare, att i lärarnes

och lärarinnornas tjänstetid må inräknas all hel tjänstgöring

i de till allmänna folkundervisningen hörande skolor,

af hvad slag den vara må. Men då i det föregående föreslagits,

att för lärare och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd delaktighet

i anstalten ej må vara obligatorisk, utan understödsrätt åt

28 Om rätt till tjänsteårsberäkning. Bör något stadgas om examen?

Motivering till dem endast på särskilda af kungl. makt föreskrifna villkor må med$

10 af reglementet.

gifvas, så ligger det i sakens natur, att dessa endast på samma

(Forts.) e|jer iikartade villkor böra äga rätt till tjänsteårsberäkning af här

ifrågavarande art. Komitén föreslår därför, att hel undervisning

i blott öfningsämnen och slöjd måtte få medräknas i

tjänstetiden endast på vederbörande skoldistrikts därom

hos kungl. maj:t gjorda ansökan och på af honom föreskrifna

villkor.

Motivering till Vid bestämmande af villkoren för rätt till understöd har komi

^

5mfntetle tén laferit i noggrann! öfvervägande frågan, huruvida därvid något

borde stadgas om aflagd examen. Äfven utan att allt för högt

uppskatta värdet af en aflagd examen, kan man dock medgifva, att

för den här i fråga varande lärarepersonalen, på grund af dess i

allmänhet ringa allmänbildning, en aflagd examen medför större garanti,

att undervisningen väl skötes. Och komitén anser ej osannolikt,

att om af de hädanefter inträdande lärarne och lärarinnorna

för rätt till understöd fordrades småskollärareexamen, aflagd under

statens kontroll, antalet oexaminerade lärare och lärarinnor skulle

härigenom minskas. Ty om en kommun då antoge oexaminerade

lärare eller lärarinnor, skulle den icke hafva någon ersättning

för sina afgifter, utan löpa fara att ensam fä taga vård om sina

lärare och lärarinnor, när de blefve oförmögna till arbete. Därför

har komitén ursprungligen ej varit alldeles obenägen att i skolans

intresse föreslå examen som villkor för understödsrätt för de

hädanefter inträdande lärarne och lärarinnorna, men vid närmare

undersökning af frågan har komitén dock ansett, att främjandet af

undervisningen genom uppställande af aflagd examen såsom villkor

för rätt till ålderdomsunderstöd vore för närvarande både mindre

lämpligt och mindre behöflig!. Det är mindre lämpligt dels därför,

att examinerade lärare ännu icke öfverallt stå att erhålla, och stadgandet

således i vissa fall kan innebära en orättvisa mot kommunen,

dels därför, att, så länge staten lämnar lönetillskott äfven till

oexaminerade lärare, jämväl dessa måste anses på ett tillfreds

-

Examen bör ej vara obligatorisk. Villkor för understödets åtnjutande. 29

ställande sätt fylla sitt kall; garantien härför är så mycket större,

som ju folkskoleinspektören, om han anser en oexaminerad lärare mentet.

eller lärarinna olämplig, kan inskrida för att få läraren eller lä- (Forts'')

rarinnan aflägsnad. Det är också mindre behöflig! därför, att enligt

hvad af tab. IV n:o 2 i den förberedande undersökningen framgår,

antalet nyinträdande oexaminerade lärare och lärarinnor år

från år minskas, så att det antagligen inom kort blir i det närmaste

lika med noll, äfven om intet stadgande i den antydda riktningen

här göres. Skulle för öfrigt ett sådant resultat anses böra

påskyndas, har staten ett ännu lämpligare och kraftigare medel

därtill, nämligen att göra lönetillskott af allmänna medel beroende

af aflagd examen.

På nu anförda grunder har komitén ansett sig icke

böra föreslå aflagd examen såsom villkor för rätt till understöd.

Med afseende på villkoren för understödets fortsatta åtnjutande Motivering till

föreslår komitén, att om någon understödstagare eniottager nytt för-*’ mentet?

ordnande såsom lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen

inrättad skola, han bör förlora understödet för den tid, han

uppbär lön såsom lärare.

Komitén inser visserligen de svårigheter, som kunna yppa sig,

om man vill kontrollera, att ingen understödstagare antager sådant

nytt förordnande, men då det är tydligt, att skolråd och folkskoleinspektör

ej gärna godkänna en lärare eller lärarinna, som redan

ansetts vara i behof af ålderdomsunderstöd, så torde det införda

stadgandet vara tillräckligt att förekomma missbruk. För öfrigt

anser komitén, att om det någon gång skulle inträffa, att en understödstagare

vid sjukdomsförfall för den tjänstgörande läraren

eller lärarinnan under några veckor vikarierade för denna, något

afdrag af understödsbeloppet i sådant fall ej bör ifrågasättas.

Omedelbart ur reglementet för folkskollärarnes pensionsinrätt- .Talför $ 12,

ning har komitén upptagit ytterligare några hithörande stadganden,

för hvilka någon siirskild motivering ej torde vara behöflig.

30

Bör understödet vara lika stort för alla lärare?

3. Om understödets storlek.

fs^oeh^af Vid frå£an om bestämmande af understödets storlek måste

reglementet, hänsyn tagas å ena sidan till lärarepersonalens behof af nödtorftig''

försörjning, å andra sidan, såsom ock riksdagen särskildt betonat,

till nödvändigheten att ej allt för mycket betunga staten och kommunen

med nya utgifter. Det sistnämnda är ock här så mycket mer behöfligt,

som ifrågavarande lärarekår, med inberäknande af de extraordinarie

lärarne och lärarinnorna, uppgår till mer än 7,000 personer

och kan beräknas åtminstone under den närmaste tiden årligen tillväxa

med omkring ett hundratal, hvadan en ganska obetydlig ökning

eller minskning i understödet för hvarje enskild understödstagare

kan i slutsumman åstadkomma en betydlig ändring.

Här möter då till en början frågan, huruvida understödet bör

vara lika för alla lärare, eller om det bör bestämmas i procent af

lönen. 1 sin skrifvelse till regeringen har riksdagen visserligen talat

om behofvet för lärarne att få ett efter deras lönevillkor lämpadt

understöd, men detta uttryck bör säkerligen ej fattas så, som

om riksdagen förordat understödets bestämmande till en viss procent

af lönen, utan så, att vid understödets bestämmande i allmänhet

hänsyn bör tagas till här ifrågavarande lärares lönevillkor.

Ett ytterligare stöd för denna uppfattning anser komitén vara, att

riksdagen icke talat om en pension, utan om ett ålderdomsunderstöd,

enär riksdagen härigenom synes hafva velat antyda, att understödet

icke bör betraktas såsom en del af lönevillkoren, utan

Understödet bör vara lika stort för alla lärare. 31

rätt och slätt som ett medel att skydda denna talrika kår från Motivering titt

§§ 6 och 8 af

verklig nöd på ålderdomen. Men om detta varit riksdagens mening, reglementet.

torde det ur principiell synpunkt vara riktigast, att understödet (Foits)

blifver lika för alla lärare, som uppfyllt de föreskrifna villkoren.

Visserligen kunna behofven för olika individer vara mycket olika,

men det är tydligen omöjligt att, då fråga är om lagstiftning för

flere tusenden, taga hänsyn till rent individuella förhållanden. Det

må väl vara sant, att ej sällan de högre lönerna betingas af större

lefnadskostnader, särskild! i fråga om de stora städernas lärarepersonal;

denna motsvarighet äger dock icke öfverallt rum, och

i sådant fall kan det med skäl sättas i fråga, om icke de, som

äga större löner, böra själfva afsätta en del däraf för ålderdomen.

Skulle åter inom några kommuner lefnadskostnaderna vara så höga,

att lärarne och lärarinnorna, oaktadt jämförelsevis stora löner, icke

kunna afsätta någon nämnvärd del däraf för ålderdomen, torde det

kunna antagas, att kommunen direkt kommer dem till hjälp, t. ex.

genom att årligen för dem i en lifränteanstalt insätta ett belopp,

som, för att ändamålet må vinnas, ingalunda behöfver blifva betungande.

Den afgift, som till det här föreslagna understödet utgår,

är nämligen så obetydlig, att den icke kan lägga något hinder i

vägen för ytterligare hjälp från kommunens sida, där särskild anledning

till sådan förefinnes.

Om understödet icke blefve lika för alla, utan bestämdes i

procent af lönen, så blefve det utan tvifvel nödvändigt att, såsom

fallet är vid folkskollärarnes pensionsinrättning, icke taga hänsyn

till löner utöfver ett visst belopp, och detta belopp skulle knappast

kunna sättas högre än 400 kronor, således en i förhållande till de

verkligt befintliga högsta lönerna obetydlig summa. Ytterligare

kommer härtill, att lönebeloppen äro mycket växlande, och att om

procentbestämningen användes, understödet antingen skulle blifva

otillräckligt för de lägst aflönade eller allt för kostsamt för staten.

Om sålunda på grund af nu anförda skäl ett för alla lika stort

ålderdomsunderstöd bör anses lämpligast, så återstår att bestämma

32

Motivering til

§§ 6 och 8 o,

reglementet.

(Forts.)

Motivering ti!

§ 8 af reglementet.

Om sättet att beräkna de afkortade understödens belopp.

■dess storlek. Dessförinnan vill dock komitén yttra sig om sättet

att beräkna de afkortade understödens belopp, för att sedan i ett

sammanhang få framlägga förslag om alla understödens storlek.

Såsom förut blifvit angifvet, äro i regeln de afkortade understöden

afsedda för dem, som afgå före fyllda 55 år. Beräkningen af dessas

storlek bör verkställas på samma sätt, som om här vore fråga om

en pensionskassa, och då skulle vara att tillse, att kassan genom

den förtidiga afgången ej tillskyndades någon förlust. Härvid kunna

dock två olika betraktelsesätt göra sig gällande. Antingen kan man

tänka sig, att då en delägare afgår före pensionsåldern, den i dess

ställe inträdande redan är exspektant och således inträder så många

år tidigare, som delägaren afgår för tidigt. Om således kassan

genom delägarens förtidiga afgång går miste om ett antal afgifter

för denna delägare, får hon i stället så många flere afgifter från den

nyinträdande. Genom den förtidiga afgången går kassan således

icke miste om någon beräknad inkomst, och i detta fall bör man

tydligen bestämma det afkortade understödet så, att kostnaden för

detsamma blir lika med kostnaden för det fulla understödet. —

Men man kan också tänka sig, att ingen exspektant finnes, och om

en delägare då afgår för tidigt, går kassan miste om ett antal afgifter,

hvilka icke under någon form ersättas. I detta fall bör man

således bestämma den afkortade pensionen så, att dess matematiska

värde blir lika med matematiska värdet af hela pensionen, minskadt

med matematiska värdet af de förlorade afgifterna. På detta sätt

blir understödet något mindre än i förra fallet.

Naturligtvis är det icke så lätt att afgöra, hvilketdera af de två

betraktelsesätten för här ifrågavarande lärare och lärarinnor är det

med förhållandena bäst öfverensstämmande. Det förra passar bäst,

då afgång i förtid är sällsynt, det senare då en sådan afgång ofta

förekommer eller långt i förväg äger rum. Man skulle möjligen kunna

gå en medelväg och välja det förra betraktelsesättet (enligt hvilket

folkskollärarnes afkortade pensioner beräknats) för dem, som afgå

vid 50—54 år, och det andra för de lärarinnor, som afgå vid

Beräkningssättet för afkortadt understöd. Storleken af helt understöd. 33

45—49 år. Emellertid har komitén ansett riktigast att i båda fallen Motivering till

§ 8 af rcgle

välja

det senare betraktelsesättet, enär den håller före, att åtmin- mentet.''

stone bland lärarinnorna afgång i förtid kommer att blifva ganska (Forts )

vanlig. Den har därför för alla åldersklasser användt den formel,

som finnes å sid. 90 i den förberedande undersökningen, och således

erhållit det afkortade understödets storlek, uttryckt i procent

af helt understöd:

vid

45

år lika

med.....

.... 45 %

vid

50

år

lika

med.....

.... 66

°/

/ o

»

46

» »

J» .....

.... 49 »

»

51

»

»

» .....

.... 72

»

»

47

» »

» .....

.... 53 »

»

52

»

»

» .....

.... 78

»

48

» »

» .....

.... 57 »

»

53

»

»

» .....

.... 85

»

»

49

» »

» .....

.... 61 »

»

54

»

»

» ....

.... 92

»

Komitén återgår nu till frågan om storleken af helt understöd. Motivering till

Enligt hvad i den förberedande undersökningen blifvit visadt, kan ^ ^mentet^

medellönen för samtliga lärare och lärarinnor, då däri inberäknas

äfven värdet af naturaförmåner utom bostaden, antagas vara 300

kronor. Ville man nu, i enlighet med det för folkskollärarnes

pensioner gällande förhållandet, låta understödet utgöra ’/« af lönen,

skulle således beloppet blifva 225 kronor. A andra sidan har vid

frågans föregående behandling i allmänhet föreslagits, att understödet

måtte bestämmas till ''/2 eller Va af lönen, och då dels,

såsom ofvan påpekats, redan en liten höjning af understödets belopp

kan åstadkomma en betydlig ökning i statsverkets utgiftspost, dels

i den beräknade medellönen äfven värdet af naturaförmåner ingår,

har komitén beslutat sig för att föreslå hälften eller 150 kronor.

Komitén har ansett sig så mycket hellre böra stanna vid detta

belopp, som utsikterna för frågans snara och lyckliga lösning därigenom

torde väsentligen ökas, och likaledes ansett sig hafva goda skäl

för en dylik begränsning, enär under de närmast följande 15 till

20 åren understöd nästan uteslutande komma att utgå till de äldre

bland redan nu anställda lärare, hvilka vid sitt inträde på banan

icke hade någon förhoppning att, då de blifvit gamla, få ens denna,

om också icke rikliga, dock säkra hjälp på sin ålderdom, och för

3

34 Skälen för bestämmande af helt understöd till 130 kronor.

Motivering till hvilkas rätt till understöd komitén därjämte låtit sig angeläget vara

§ 6 af reglementet.

att föreslå väsentligen lindrigare och förmånligare villkor än för

(Forts.) yngre Då den nuvarande äldre generationen, för hvilken inga

eller högst få afgifter vid afgången hunnit blifva erlagda, och hvilken

därför vållar staten de jämförelsevis drygaste kostnaderna, afgått

och lämnat rum för en kommande, skall man redan hafva vunnit

en säker och omfattande erfarenhet om de verkliga kostnaderna,

som nu blott med större eller mindre sannolikhet kunna beräknas.

Det skall då blifva den rätta tidpunkten att undersöka, huruvida

staten och kommunen böra gå än längre i uppoffringar, eller om

tilläfventyrs det i komiténs utredning beräknade anslaget kan i och

för sig medgifva en ökning af understödets belopp. Komitén vill

här å nyo betona, att den ansett sitt uppdrag inskränkt till att föreslå

ett understöd till det belopp, som under alla förhållanden kunde

anses oundgängligt behöfligt för att skydda denna talrika lärareklass

mot nöd på gamla dagar; detta understöd utesluter på intet

sätt tillfälle för den enskilde läraren och lärarinnan att genom egen

sparsamhet, där sådant är möjligt, bereda sig en bättre ställning

efter afgången från skolans tjänst, ej heller för kommunen att

genom sin välvilja, där sådant är behöfligt, vara behjälplig till

uppnående af samma mål. Om dessutom i fråga varande personer

också ej längre äro arbetsföre inom sitt förra område, måste de

dock i de flesta fall anses fortfarande i stånd att genom arbete på

annat sätt i någon mån öka sina inkomster eller åtminstone minska

sina utgifter. Vid tanken på att hithörande personal till allra

största delen utgöres af kvinnor, synes ock det föreslagna beloppet

lämpligen kunna ställas i jämförelse med de pensionsbelopp, som

för närvarande tillkomma enkor efter aflidne folkskollärare, och jämförelsen

utfaller icke i allo till de senares fördel, då man erinrar

sig, att deras pensionsbelopp, när minderåriga barn ej föranleda

ökning, i långt öfvervägande antal fall utgå med 120 till 140 kr.

Motivering till Då nu helt understöd blifvit satt till 150 kronor, följer däraf,

''S'' 8tnentetle att enligt sträng matematisk beräkning det afkortade understödet,

Storleken af de afkortade understöden.

35

på det att afgång i förtid ej må medföra någon särskild kostnad Motivering till

§ 8 aj regle

för

staten, bör utgöra: mentet.

(Forts.)

vid

45

år.....

.............. 67''50 kr.

vid

50

o

ar.........

........ 99 00 kr.

»

46

» .....

............... 73-50 »

»

51

» .........

........ 108 00 »

»

47

» .....

............... 79-50 »

»

52

» .........

........ 117-00 »

»

48

» .....

............... 85-50 »

»

53

» .........

........ 127-50 »

»

49

» .....

............... 91-50 »

»

54

» .........

........ 138-00 »

Emellertid anser komitén, att dessa belopp böra afrundas till

hela femtal kronor, och föreslår därför, att afkortadt understöd

må, under förutsättning att öfriga, här ofvan nämnda villkor

blifvit uppfyllda, utgå

vid

45

år

med ......

...... 70 kr.

vid

50

år med ....

..... 100

kr

»

46

>''

» ......

...... 75 »

»

51

» » ....

.... no

»

47

»

» ......

...... 80 »

»

52

» » ____

.... 120

»

»

48

»

» ......

...... 85 >

»

53

» » ____

.... 130

3>

»

49

»

» ......

...... 90 »

»

54

» » ____

.... 140

>

För dem, som blifvit anställda i tjänst före den 1 januari

1880 och därför på grund af det föreslagna öfvergångsstadgandet

äga rätt till afkortadt understöd, om summan af lefnads- och

tjänsteår uppgår till minst 75, föreslår komitén följande understödsbelopp:

-

om summan af lefnads- och

tjänsteår uppgår till

75 ...............

76 ...............

77 ...............

78 ...............

79 ...............

ett belopp af

100 kr.

110 >

120 >

130 »

140 »

d. v. s. samma belopp, som om i summan af lefnads- och tjänsteår

ingått 25 tjänsteår.

36 Storleken af sjukdomsunderstöä. Tiden för understödets börjande och upphörande.

Jämför § 9 Hvad angår beloppet af understöd vid obotlig sjukdom,

af reglementet., , , ,, , ,, .... „ .

har komitén satt detta till 70 kronor eller lika med det lägsta

afkortade understödet.

Jämför § 15 I sammanhang med frågan om understödets belopp föreslår

af reglementet.. ...

komiten, att tidpunkterna för understödets begynnande och upphörande

bestämmas enligt de i folkskollärarnes pensionsinrättning

gällande grunder. Sålunda bör understödet beräknas för fulla

månader (hvarvid ingången månad räknas som full), vidtaga med

månaden näst efter den, då läraren eller lärarinnan frånträdt

sin lön, och upphöra med utgången af den månad, under hvilken

understödstagaren aflidit eller förlorat rätt till understöd. Då

komitén emellertid här ofvan (se sid. 22) föreslagit, att läraren eller

lärarinnan efter erhållet afsked från en lärarebefattning måtte få

ett visst rådrum, innan han eller hon begagnar sin rätt till understöd,

anser komitén, att understödet äfven må kunna beräknas från

månaden näst efter den, då ansökan om understöd till skolrådet

ingifvits, och att sökanden i detta fall jämväl måtte få räkna sig

till godo sin efter afgången från tjänsten uppnådda högre lefnadsålder

med däraf möjligen härflytande rätt till högre under stödsbelopp.

Vill sökanden icke begagna sig häraf, betraktas han hafva inträdt

i sin rätt till understöd från och med månaden näst efter.tidpunkten

för lönens frånträdande, och han får då möjligen ett något lägre

årligt belopp, men i stället genast en summa motsvarande högst ett

års understöd.

Gången af kostnadsberäkningen. Afgångstabell för lärarinnor.

37

4. Om kostnaden för understödet och fördelningen däraf

mellan staten och kommunerna samt huru statens

bidrag bör utgå.

Vid undersökningen af kostnaden för ålderdomsunderstödet Motivering till

vill komitén till en början lämna utom räkningen de extraordinarie ^ ^mentet''

folkskollärarne och lärarinnorna. För de öfriga föreligger en fullständig

kostnadsberäkning i den af Eneström verkställda utredningen.

Denna är visserligen utförd under förutsättning, att helt

understöd bestämmes till 200 kronor, men blir omedelbart användbar

för det här afsedda ändamålet, om där förekommande kostnadsbelopp

nedsättas med 25 procent.

Komitén anser sig i största korthet böra redogöra för gången

af denna beräkning och de resultat, som därigenom erhållas, då

helt understöd bestämmes till 150 kronor. Komitén vill tillägga,

att den granskat de grunder, på hvilka beräkningen är byggd, samt

de matematiska formler, som af författaren blifvit härledda, och

icke därvid haft något att anmärka. Tvärtom anser sig komitén

kunna vitsorda, att de omständigheter, hvilka för här i fråga varande

fall äro egendomliga, blifvit uppmärksammade.

Då på grund af lärarinnornas ofta förekommande afgång af

andra orsaker än dödsfall, företrädesvis giftermål, icke här, såsom vid

andra dylika beräkningar, blott mortalitetstabeller kunna användas,

har en särskild afgångstabell med ledning af infordrade uppgifter

blifvit upprättad för lärarinnor under 45 år. Hvad angår lefnads

-

38 Mortalitetstabell. Den normala under stödskostnaden.

Motivering till åldrarna från och med 45 år. behöfver för dem endast en mortali§

3 af reglementet.

tetstabell användas, enär för lärarinnorna föreslagits rätt att afgå

(Forts.) mecj understöd vid nämnda ålder. Då inga särskilda uppgifter rörande

mortalitetsförhållandena för de äldre åldersklasserna varit att

tillgå, har för dem statistiska centralbyråns mortalitetstabell för

Sveriges kvinnor under årtiondet 1871—1880 blifvit använd. Samma

tabell har i hela sin utsträckning begagnats äfven för lärarne; på

grund af dessas ringa antal inverka nämligen deras särskilda

mortalitetsförhållanden ej märkbart på beräkningarna.

Då den statistiska undersökningen visat, att inträdesåldern varit

i medeltal för lärarne 25 år och för lärarinnorna 20 å», har, med

tillhjälp af mortalitets- och afgångstabellerna samt en särskild! för

ändamålet härledd formel för understödsbeloppet, beräknats den

årliga premie, som, under antagande af en räntefot af 4 %, skulle

behöfva från inträdesåret till och med det 55:te året, vid början af

hvarje år, erläggas för erhållande af helt understöd från och med

fyllda 55 år. Denna premie har befunnits vara för lärare 26''59

kr. och för lärarinna 10 73 kr. Antager man således, att alla lärare

inträda vid 25 år och alla lärarinnor vid 20 år, att hvarje lärare

efterträdes af en ny lärare och hvarje lärarinna af en ny lärarinna,

samt att lärarepersonalen allt framgent förblir till antalet densamma

som vid 1889 års slut, d. v. s. 661 lärare och 6,178 lärarinnor,

skulle tydligen för all framtid behöfvas för beredande af understöd

åt samtliga lärare och lärarinnor en årlig premiesumma af 83,866

kr., motsvarande ett kapital af 2,096,650 kr.

Med detta kapital skulle man kunna bestrida kostnaderna för

understödet under förutsättning, dels att alla lärare hädanefter anställas

vid 25 år och alla lärarinnor vid 20 år, dels att de lärare

och lärarinnor, som äro i tjänst, när förevarande anordning träder i

verket, äro, de förra 25 och de senare 20 år, dels slutligen att

antalet hithörande lärare och lärarinnor icke framdeles kommer att

ökas. Då emellertid för närvarande flertalet lärare och lärarinnor

äro äldre än respektive 25 och 20 år, så måste för beredande af

Extra kostnad. Hela kostnadm. Storleken af kommunernas afgift. 39

understöd åt dessa en extra kostnad blifva nödvändig, och då man Motivering till

9 3 af regle

känner

lärarnes och lärarinnornas åldersförhållanden vid slutet af mentet.

år 1889, kan man beräkna denna kostnads kapitalvärde vid den (Forts-)

tidpunkt, då understödet skall börja utbetalas, och om denna antages

inträffa år 1892, befinnes detta uppgå till 2,287,412 kr. Då

vidare lärarepersonalen utan tvifvel kommer att framdeles ökas,

och denna tillökning i den förberedande undersökningen på uppgifna

grunder antagits till 3,700, måste ytterligare ett kapital af 574,489

kronor, motsvarande ett årligt bidrag af 22,980 kr., beräknas såsom

från början behöflig!.

Sammanställer man de ofvan erhållna resultaten, sedan kapitalvärdena

blifvit afrundade till hela 10,000-tal kr., erhåller man nedanstående

tablå.

Kapitalvärde

kronor

Motsvarande

årlig kostnad

för all framtid

kronor

Den normala kostnaden för 6,839 lärare och lära-

rinnor ...................................................

Den extra kostnaden för de vid understödsrättens be-

2,100,000

84,000

viljande öfveråriga ....................................

2,290,000

91,600

Kostnaden för 3,700 nytillkommande platser .........

570,000

22,800

Således tillsammans kronor

4,960,000

198,400

Kostnaden bör nu fördelas mellan staten och kommunerna.

Hvad angår den första posten i tablån, föreslår komitén, att kommunerna

måtte därtill bidraga med 1/3 och staten med det återstående,

således på samma sätt som vid lönerna. Kommunernas hela årliga

bidrag härtill skulle sålunda utgöra 28,000 kr. eller, om denna

summa fördelas på de 6,839 lärarne och lärarinnorna, 4 09 kr. för

hvarje lärareplats. Hvad åter angår den andra posten, föreslår

komitén, att kommunerna måtte därtill bidraga med ''/„, motsvarande

för hvarje nu befintlig lärareplats en summa af 2 23 kr. Komitén

föreslår här denna för kommunerna fördelaktigare proportionering

Motivering ti

§ 3 af regie

mentet.

(Forts.)

Jämför §§

och 28 af

reglementet.

40 Kommunernas afgift. Statens kostnad bestrides genom förslagsanslag.

Mete därför, att, såsom i det följande kommer att visas, den verkliga

kostnaden antagligen kommer att understiga den nu beräknade,

dels därför, att kostnaden för de öfveråriga i vissa fall kan komma

att drabba kommuner, hvilka icke egentligen borde härtill bidraga.

Hela afgiften för hvarje lärareplats skulle således uppgå till 6-32

kr.; emellertid föreslår komitén, att denna afgift måtte afrundas

till 6 kr., med villkor att lika stor afgift erlägges äfven för de

hädanefter tillkommande platserna. Den del af kostnaden för de

nytillkommande platserna, som på detta sätt kommer att bestridas

af kommunerna, kan med ledning af sid. 97 i den förberedande

undersökningen lätt beräknas, och uppgår till 321,168 kr., motsvarande

ett årligt bidrag af 12,847 kr.

2 Den kostnad, som återstår för statsverket att bestrida, motsvarar

på grund af det föregående ett kapitalvärde af 3,610,000

kr. eller ett fixt årligt bidrag af 144,400 kr.

Komitén anser emellertid icke, att staten till ålderdomsunderstödet

bör lämna vare sig ett för all framtid tillräckligt kapital

eller ett fixt årligt bidrag. Man skulle visserligen kunna komma

på den tanken, att staten genom att välja endera af dessa anordningar

vunne den fördelen att blifva fri från alla vidare förpliktelser

till de understödsberättigade, men en sådan uppfattning torde icke

vara hållbar, så mycket mindre, som den motsäges af erfarenheten

från folkskollärarnes pensionsinrättning. Under sådana förhållanden

måste afgörande vikt tillmätas det praktiska skäl, som talar mot

båda de antydda alternativen. Vare sig nämligen en fond redan

från början förefinnes, eller efter hand bildas, uppstår nödvändighet

att placera och förränta denna fond, hvilket, efter hvad erfarenheten

visat, ej sällan medför rätt stora svårigheter och alltid ökar

förvaltningsbesväret.

Komitén föreslår därför, att statens bidrag måtte utgå

under form af ett förslagsanslag, hvars belopp bestämmes

för hvarje år, och som användes i den mån medel blifva behöfliga

för understöds utbetalande.

41

De successiva kostnadsbeloppen 1892—1930.

De successiva kostnadsbelopp, som sannolikt under de närmaste Jä^ö,^8 ^ 2

åren skulle blifva behöfliga, äro med ledning af den förberedande reglementet.

undersökningen här nedan sammanställda. (Forts.)

Tabell, angifvande den för åren 1892—1930 beräknade understödskostnaden,

om ingen hänsyn tages till föreskriften rörande antalet tjänsteår

såsom villkor för rätt till understöd.

År

Beräknadt

belopp

kronor

År

Beräknadt

belopp

kronor

År

Beräknadt

belopp

kronor

1892

41,000

1905

127,000

1918

238,000

1893

45,000

1906

136,000

1919

242,000

1894

49,000

1907

146,000

1920

252,000

1895

54,000

1908

154,000

1921

257,000

1896

60,000

1909

167,000

1922

266,000

1897

66,000

1910

176,000

1923

269,000

1898

73,000

1911

184,000

1924

271,000

1899

79,000

1912

194,000

1925

278,000

1900

87,000

1913

204,000

1926

275,000

1901

95,000

1914

212,000

1927

277,000

1902

102,000

1915

219,000

1928

278,000

1903

108,000

1916

226,000

1929

280,000

1904

117,000

1917

232,000

1930

281,000

Att längre fortsätta denna tabell skulle vara förspilldt arbete,

enär beräkningarna blifva allt mer osäkra, ju längre man fortskrider.

I själfva verket äro redan talen för åren 1921—1930 af ringa

värde, så mycket mer, som vid denna tid verkan af lärarekårens

tillökning i antal kommer att visa sig, och denna verkan här, för

att undvika synnerligen vidlyftiga räkningar, icke är tagen i betraktande.

Emellertid ser man af tabellen, att beloppen allt långsammare

tillväxa, ju längre fram i tiden man kommer; gränsen för

tillväxten har af komitén med ledning af den förberedande undersökningen

blifvit beräknad till 344,000 kronor.

42 Kontroll öfver beräkningen. Anmärkning om de lindriga kostnaderna.

Jämför §§

och 28 af

reglementet.

(Forts.)

2 Med tillhjälp af de nu anförda talen, kan man approximativt

kontrollera riktigheten af de förut å sid. 39 beräknade kostnadssummorna.

Antager man nämligen, att efter 1930 i medeltal årligen

behöfves ett belopp af 290,000 kronor — det är tydligt, att

detta belopp måste sättas ojämförligt mycket närmare 281,000 kronor

än 344,000 kronor — erfordras utöfver de i närmast föregående

tabell upptagna beloppen år 1930 ett kapital af 7,250,000 kronor.

Reducerar man nu till närvarande tid dels detta kapital, dels alla

de i tabellen upptagna beloppen, bör man tillnärmelsevis erhålla

den förut beräknade kostnaden för all framtid för understöd åt innehafvarne

af 6,839 platser, d. v. s., enligt hvad af tab. å sid. 39

framgår, 4,390,000 kronor. Utför man den nämnda reduktionen,

erhåller man i själfva verket 4,560,000 kronor, ett resultat som till

fullo ådagalägger riktigheten af de förut gjorda beräkningarna.

Denna summa är nämligen blott 4 % större än den förut beräknade,

och att någon differens skulle förekomma, var på förhand att vänta,

särskild! därför att understöden här för enkelhetens skull antagits

utbetalade förskottsvis vid understödsårets början till alla då lefvande

understödstagare.

I sin skrifvelse af den 14 maj 1889 framhöll riksdagen, att

det ifrågasatta ålderdomsunderstödet åt där omförmälda lärare och

lärarinnor icke finge medföra allt för stora kostnader för staten och

kommunerna. Mot det förslag, som komitén här framställt, torde

icke heller någon grundad anmärkning ur kostnadens synpunkt

kunna göras. Hvad först angår kostnaden för kommunerna, uppgår

den till blott 6 kronor årligen för hvarje lärare eller lärarinna, en afgift,

som är mycket låg icke blott absolut taget, utan äfven med hänsyn

till understödets storlek; den utgör nämligen blott 4 % af helt

understöd, under det att i folkskollärarnes pensionsinrättning kommunens

afgift uppgår till 6 ''/3 % af hel pension. Hvad åter angår

statens kostnad, kan äfven denna anses jämförelsevis lindrig, då

man betänker, hvilken stor kår här är i fråga, och huru många

gamla lärare och lärarinnor redan nu finnas. Att denna kostnad

43

Anledningar att vänta en lägre kostnad än den beräknade.

kunnat beräknas så lågt beror på det för denna personal egendomliga

förhållandet, att den till största delen består af kvinnor, hvilka genom reglementet.

giftermål eller af annan anledning ofta afgå före understödsåldern. (Fort»->

Och enligt hvad i den förberedande undersökningen framhållits, är

det sannolikt, att äfven denna sålunda beräknade kostnad i verkligheten

kommer att visa sig ej obetydligt för hög. Vid beräkningen

är nämligen antaget:

a) att de manlige lärarnes antal förblir konstant, ehuru med

tämligen stor säkerhet kan förutses, att detta antal skall

minskas och i stället en motsvarande ökning af lärarinnornas

antal inträda;

b) att lärarnes afgång från tjänsten sker blott på grund af

dödsfall, ehuru utan tvifvel en vida större afgång kommer

att äga rum;

c) att afgången för lärarinnorna sker i enlighet med den ofvannämnda

afgångstabellen, ehuru det ej är otroligt, att

afgången i verkligheten blir än större;

d) att för mortaliteten bland lärarinnorna öfver 45 år gäller den

omnämnda mortalitetstabellen, ehuru denna mortalitet antagligen

är större, än tabellen angifver;

e) att lärarinnorna inom de äldre åldersklasserna under tiden

1889—1892 afgå ur tjänsten blott på grund af dödsfall, ehuru

de under denna tid säkerligen afgå af många andra orsaker;

f)

att alla lärare och lärarinnor vid 55 års ålder uppnått den

för understöds erhållande behöfliga tjänsteåldern, ehuru detta

ej i verkligheten är fallet.

Något försök att beräkna den minskning i kostnaden, som på

grund häraf antagligen kommer att uppstå, har Eneström i den

förberedande undersökningen icke utfört, enär en sådan beräkning

icke af honom ansetts kunna grundas på tillräckligt säkra antaganden.

Komitén erkänner också villigt, att något säkert resultat

i detta afseende icke står att erhålla, särskild! hvad angår de i

44

Försök att reducera den beräknade kostnaden.

Jämför §§

och 28 af

reglementet.

(Forts.)

2 a.) e) anmärkta förhållandena. Däremot har komitén åtminstone

velat göra ett försök att bestämma, huru kostnadssummorna under

de närmast följande åren skulle modifieras, om man beräknade understöd

komma att utgå endast åt dem, som innehafva det vederbörliga

antalet tjänsteår. Att härvid utföra en mera exakt matematisk

beräkning skulle erfordra ett oerhördt räknearbete, emedan

man för detta ändamål borde för hvarje kombination af lefnadsoch

tjänsteår beräkna antalet successivt kvarlefvande, understödsberättigade

lärare och lärarinnor. Komitén har därför måst nöja

sig med en ungefärlig beräkning, grundad på följande antaganden:

1) alla lärare afgå med helt understöd vid fyllda 55 år och

efter uppnådda 25 tjänsteår;

2) år 1892 afgå med helt eller afkortadt understöd alla lärarinnor,

hvilka äro minst 50 år gamla och äga minst 25

tjänsteår; efter år 1892 afgå alla lärarinnor med afkortadt

understöd af 100 kronor vid fyllda 50 år och efter uppnådda

25 tjänsteår;

3) medelmortalitetsprocenten för samtliga lärare och samtliga

lärarinnor öfver en viss ålder är densamma, om man frånräknar

dem, som hafva mindre än 25 tjänsteår, som om

dessa medräknas.

Intet af dessa antaganden är fullt exakt, men komitén håller

före, att det fel, som uppkommer genom de två första antagandena,

ungefär upphäfves af det i motsatt riktning verkande fel, som härrör

från det sista antagandet.

Enligt den beräkning, komitén på grund af dessa antaganden

utfört, skulle de behöfliga beloppen under de första 23 åren sannolikt

blifva de i följande tabell upptagna.

Reducerade successiva kostnader. Kommunernas hela bidrag. 45

Jämför §§ 2

Tabell, angifvande den för åren 1892—1914 beräknade under stödskost- reglementet,

noden, om hänsyn tages till föreskriften rörande antalet tjänsteår såsom (Fort».)

villkor för rätt till understöd.

År

Beräknad under- stödskostnad

kronor

År

Beräknad under- stödskostnad

kronor

År

Beräknad under- stödskostnad

kronor

1892

24,000

1900

78,000

1908

145,000

1893

29,000

1901

89,000

1909

160,000

1894

34,000

1902

98,000

1910

171,000

1895

38,000

1903

106,000

1911

181,000

18%

46,000

1904

114,000

1912

190,000

1897

53,000

1905

123,000

1913

202,000

1898

60,000

1906

130,000

1914

212,000

1899

69,000

1907

135,000

Den minskning i den å sid. 39 beräknade kapitalkostnaden, som

härigenom skulle uppstå, utgör blott 150,000 kr., motsvarande ett

årligt bidrag för all framtid af 6,000 kr. Vare sig man väljer

den å sidan 41 eller den här meddelade serien af tal, bör man,

för att erhålla storleken af statens verkliga utgift under den närmaste

tiden, från de successiva beloppen draga värdet af kommunernas

afgifter. För att icke sätta detta värde allt för högt, antager

komitén, att lärarnes och lärarinnornas antal vid anstaltens

inrättande stigit till 7,000 och sedermera under den närmaste tiden

förblifver konstant. Från kommunernas sida skulle sålunda vara

att1 påräkna en årlig afgift af 42,000 kr., och de ofvan anförda

serierna af tal böra därför minskas med 42,000, om man vill

hafva storleken af statens fyllnadsbidrag. I båda fallen behöfves

således under det första året ingen verklig utgift från statens sida,

i andra fallet blir en sådan erforderlig först efter omkring 7 år.

Hittills hafva de extraordinarie lärarne blifvit lämnade helt och

hållet utom räkningen. Såsom på ett ställe i det föregående blifvit

anmärkt, komma säkerligen endast få af dem att behöfva begagna

Jämför §§

och 28 af

reglementet.

(Forts.)

Jämför § 1

mom. 2 af

reglementet.

46 Af gifter för e. o. lärare samt öfningslärare och slöjdlärare.

''sig af understödsrätten, och kostnaden för dem blir således mycket

obetydlig. Icke dess mindre föreslår komitén af skäl, som förut

blifvit anförda, att äfven för extraordinarie folkskollärare och lärarinnor

måtte af kommunerna erläggas en afgift af 6 kronor. Af

de uppgifter, komitén haft att tillgå, synes det, som omkring 400

extraordinarie folkskollärare och lärarinnor (icke vikarier för ordinarie

folkskollärare och lärarinnor) skulle för närvarande vara i

tjänst anställda. Under år 1889 utgjorde nämligen de ordinarie

folkskolläraretjänsternas antal 5,227, och lönetillskott utbetalades åt

5,143 ordinarie folkskollärare och lärarinnor, hvaraf synes framgå,

att vid tiden för lönetillskottens utbetalande 84 tjänster voro vakanta.

Då nu hela antalet examinerade icke ordinarie lärare och

lärarinnor, för hvilka under samma år lönetillskott utbetalades,

uppgick till 492, böra omkring 408 extraordinarie folkskollärare och

lärarinnor hafva funnits. Staten skulle således för bestridande af

ålderdomsunderstödet här hafva att påräkna en inkomst af omkring

2,400 kr.

För de lärare och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd, åt

hvilka delaktighet i den med understödet afsedda förmånen blifvit

på särskilda villkor medgifven, har komitén föreställt sig, att en

afgift af 6 kronor likaledes skulle erläggas. Bland öfriga villkor

har komitén tänkt sig, att lämpliga retroaktiva afgifter erläggas, i

händelse en kommun längre än t. ex. ett år dröjt att begagna sin

rätt att inlämna vederbörlig ansökan. Då antalet öfnings- och slöjdlärare,

som under den första tiden skulle enligt komiténs förslag

kunna förvärfva rätt till understöd, säkerligen är mycket ringa,

och då möjligen icke ens för alla dessa det erbjudna tillfället

kommer att begagnas, torde statens kostnad till en början blifva

ganska obetydlig.

På grund af föregående utredning anser sig komitén utan betänkligheter

kunna antaga, att kommunernas afgifter för samtliga

hithörande lärare och lärarinnor redan under det första året uppgå

till omkring 44,000 kronor. Utgifterna för understödet under samma

Hela kostnaden under det första året. 47

år hafva ofvan under olika förutsättningar beräknats till 41,000

eller 24,000 kronor, och då komitén vill betrakta den förra siffran

såsom närmande sig till ett maximum, den senare till ett minimum

har den ansett lämpligt, att för detta år välja ett medelbelopp,

hvilket den satt till 35,000 kronor, en försiktighetsåtgärd, så mycket

mer befogad, som förhållandena under det första året äro mest

oberäkneliga. Framdeles torde den under den föregående tiden

vunna erfarenheten underlätta möjligheten att med större säkerhet

bestämma det för ett följande år erforderliga beloppet. Staten

kommer således icke att under det första året betungas med någon

verklig utgift till understödstagarne, utan uppstår till och med å

kommunernas bidrag en besparing, som kan tagas i anspråk för

följande år.

Hittills har komitén blott tagit i betraktande de belopp, som

böra utbetalas till understödstagarne. Härtill kommer naturligtvis

ett för förvaltningsbestyren erforderligt belopp; om detta vill

komitén i följande afdelning yttra sig.

48 Allmänna anmärkningar om de administrativa bestyrens omfattning.

5. Om den administrativa anordningen vid understödets beviljande

och utdelande samt afgifternas uppbärande.

Motivering till

§ 26 af reglementet.

Att anordnandet af det här föreslagna ålderdomsunderstödet

måste vara förenadt med en mängd administrativa bestyr, inses

lätt. Den lärarekår, hvarom här är fråga, är så stor och växlande,

samt har en så lös ställning, att mången, som intresserat sig för

hithörande lärares understödjande efter afgången från skolans tjänst,

i nämnda omständigheter sett ett nästan oöfverstigligt hinder. Ett

försök att föra så att säga en personlig räkning och kontroll öfver

alla ifrågavarande lärare och lärarinnor betraktar också komitén

väl icke såsom outförbart, men medförande kostnader, hvilka icke

stå i något rimligt förhållande till den påräkneliga nyttan. I sitt

förslag till reglemente har komitén därför också förutsatt, att den

förvaltande myndigheten i regeln icke har att taga närmare befattning

med den enskilde läraren eller lärarinnan, förr än denna inlämnar

sin ansökan om understöd. Att härigenom svårigheter vid

ansökningarnas profvande kunna föranledas, är väl sant, men ett

större besvär i jämförelsevis få fall är vida att föredraga framför

ett ständigt återkommande mindre, som i flertalet fall kan anses

blifva onödigt. Genom den här nedan närmare omnämnda tjänsteboken

och de likaledes här nedan omförmälda uppgifterna från skolråden

hoppas komitén dock hafva aflägsnat de största svårigheterna.

Då komitén redan från början ansåg det själfklart, att kommunerna

borde i första hand bidraga till ålderdomsunderstödet,

leddes den nästan omedelbart in på frågan, om det vore möjligt

Förvaltningsbestyrens förenkling genom lönetillskotten. 49

att med jämförelsevis enkla administrativa anordningar insamla Motivering till

§ 26 oj regie

dessa

tusentals små afgifter. En utväg härtill erbjöd sig lyckligt- menta.

vis därigenom, att lönetillskott af allmänna medel utgå till de slag (Forts-)

af lärare och lärarinnor, som de hittills i ämnet gjorda framställningarna

alltid åsyftat. För dessa lönetillskott äro så noggranna

föreskrifter och villkor uppställda, formerna så pröfvade i mångårig

tillämpning, redovisningen så fullständig och enkel, att komitén genast

beslöt sig för att draga nytta af dem såväl för ordnandet af

denna fråga i sin helhet som särskild! för de påtänkta afgifternas

uppbärande. Det blef alltså i den första uppränningen till komiténs

förslag en hufvudbestämmelse, att den tillämnade förmånen af ålderdomsunderstöd

skulle tillkomma lärare och lärarinnor, för hvilka

lönetillskott af allmänna medel utgå. De sedermera påkallade närmare

bestämmelserna och jämkningarna äro så få och därtill så

lättfattliga, att komitén med visshet beräknar, att uppbärandet af

kommunernas afgifter skall vålla ganska obetydliga svårigheter.

För att vinna en utgångspunkt vid bedömandet af förvaltningsbestyrens

omfattning är det af intresse att känna, dels huru många

understödsansökningar årligen komma att pröfvas, dels huru många

understödstagare årligen komma att finnas. Med ledning af tab. IX

i den förberedande undersökningen samt af de beräkningar, som

för densamma ligga till grund, har komitén uppgjort följande tablåer,

hvilka för hvarje år intill 1920 angifva sannolika antalet under

året nytillkommande och vid årets midt befintliga understödstagare,

så vidt detta med tillhjälp af det nu tillgängliga statistiska materialet

kunnat beräknas.

4

50

Antalet årligen nytillkommande och befintliga understödstagare.

Motivering till

§ ^anno^ca antalet nytillkommande under stödstagare 1892—1920, om hänsyn

(Forts.) U''^e ta9es föreskriften rörande antalet tjänsteår såsom villkor för rätt

till understöd (jfr tabellen å sid. 41).

År

Sannolika antalet

nytillkommande

understödstagare

År

Sannolika antalet

nytillkommande

understödstagare

År

Sannolika antalet

nytillkommande

understödstagare

1892

354

1902

89

1912

141

1893

40

1903

85

1913

151

1894

48

1904

102

1914

135

1895

49

1905

117

1915

130

1896

62

1906

120

1916

131

1897

66

1907

121

1917

130

1898

78

1908

119

1918

115

1899

76

1909

160

1919

108

1900

82

1910

129

1920

164

1901

92

1911

126

1

Sannolika antalet befintliga understödstagare 1892—1920.

Antalet befintliga

understödstagare

Antalet befintliga

understödstagare

Antalet befintliga

understödstagare

År

om ingen

hänsyn

tages till

om hänsyn

tages till

År

om ingen

hänsyn

tages till

om hänsyn

tages till

År

om ingen

hänsyn

tages till

om hänsyn

tages till

föreskriften rörande

antalet tjänsteår såsom

villkor för rätt till

understöd

föreskriften rörande

antalet tjänsteår såsom

villkor för rätt till

understöd

föreskriften rörande

antalet tjänsteår såsom

villkor för rätt till

understöd

1892

354

180

1902

913

789

1912

1,809

1,773

1893

387

217

1903

977

861

1913

1,910

1,890

1894

426

252

1904

1,057

958

1914

1,991

1,991

1895

46?

285

1905

1,148

1,038

1915

2,062

2,062

1896

519

341

1906

1,241

1,138

1916

2,138

2,138

1897

574

404

1907

1,332

1,234

1917

2,193

2,193

1898

640

465

1908

1,418

1,336

1918

2,251

2,251

1899

701

533

1909

1,544

1,473

1919

2,294

2,294

1900

769

606

1910

1,635

1,589

1920

2,390

2,390

1901

842

713

1911

1,718

1,684

Särskild anstalt, förenad med folkskoUärarnes pensionsinrättning. 51

t

Då således, sedan de första åren för understödets utdelande Motivering till

§ 26 af regle

lörflutit,

omkring ett hundratal ansökningar om understöd årligen mentet.

äro att förvänta, då dessa ansökningar särskildt under den första (Forts-)

tiden blifva mycket besvärliga att pröfva, och då antalet understödstagare

successivt kommer att ökas samt inom en icke alltför

aflägsen framtid uppgå till ett par tusen, så är det klart, att det

arbete, som häraf föranledes, är alltför omfattande för att, såsom

någon gång ifrågasatts, kungl. maj:t genom ecklesiastikdepartementet

skulle kunna öfvertaga bestyret härmed, på samma sätt som kungl.

maj:t redan ombesörjer utdelandet af understöd åt f. d. folkskollärare,

hvilka tagit afsked före 1867. Arbetets art samt nödvändigheten

af enhet vid tillämpningen göra, att icke heller länsstyrelserna

eller domkapitlen lämpligen kunna öfvertaga hithörande bestyr.

Komitén anser därför, att en särskild anstalt måste upprättas,

åt hvilken komitén gifvit namnet »Småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt». Den har dock icke ansett, att en

särskild styrelse med egna tjänstemän behöfver för dess räkning tillsättas,

utan funnit i allo lämpligast att ställa förvaltningen af denna

anstalts angelägenheter under någon redan förut bestående styrelse

och därvid i första hand ansett sig böra tänka på kungl. direktionen

öfver folkskollärarnes pensionsinrättning. Komitén

känner visserligen, att denna direktion redan har att sköta, utom

den stora pensionsinrättningen, såväl folkskollärarnes enke- och

pupillkassa som elementarlärarnes enke- och pupillkassa, men då

den nu ifrågasatta understödsanstalten liksom fullständigar folkskollärarnes

pensionsinrättning och i många punkter berör densamma,

vore det i alla händelser synnerligen önskvärd!, att dessa

båda anstalter kunde förenas under en oöh samma styrelse.

Komitén föreslår alltså detta, naturligtvis under förutsättning

att erforderlig ökning i arbetskrafter och nödiga medel till

bestridande af ökade kostnader ställas till direktionens förfogande.

Komiténs mening är dock, att småskollärarnes understödsanstalt

skall betraktas och förvaltas såsom en själfständig anstalt, liksom

52 Pröfning af antalet tjänsteår. Tjänsteböcker.

Motivering till förhållandet redan nu är med folkskollärarnes enke- och pupillkassa

§ 26 af regie- F 1

mentet. samt elementarlärarnes enke- och pupillkassa.

(Forts.)

Motivering till De göromål, som i första rummet skulle tillkomma denna

^ 18mentetgle anstalt, äro, enligt hvad ofvan nämndes, de, som stå i sammanhang

med profvande af understödsrätt och beviljande af understöd. Då

för understödsrätt hufvudsakligen fordras ett visst antal lefnads- och

tjänsteår, och då den egentliga svårigheten vid pröfningen uppstår

i fråga om tjänsteårens antal, så har komitén tänkt sig, att hvarje

hithörande lärare och lärarinna bör förses med en särskild anteckningsbok,

hvilken komitén i sitt förslag till reglemente kallat tjänstebok,

* och i hvilken införas alla de uppgifter, som behöfvas för att

kontrollera, att en understödssökande innehar det vederbörliga antalet

tjänsteår. För att sökandens identitet må kunna styrkas, bör

i tjänsteboken införas lärarens eller lärarinnans fullständiga

för- och tillnamn samt födelse-ort, år och dag; för kontrollen

rörande tjänstetiden bör vid hvarje års slut eller oftare,

där på grund af lärarens eller lärarinnans flyttning från

ett distrikt till ett annat så erfordras, antecknas distriktets

och den särskilda skolans namn, tjänstgöringens art och

lärarens eller lärarinnans undervisningstid. För de lärare

och lärarinnor, hvilka redan nu äro i tjänst anställda, möta naturligtvis

betydliga svårigheter att få sådana uppgifter för den förflutna

tiden. För att så mycket som möjligt aflägsna dessa svårigheter

har komitén tänkt sig, att ett cirkulär borde af den blifvande

direktionen utfärdas, hvari alla hithörande lärare och lärarinnor uppmanas

att så fort som möjligt söka förskaffa sig alla de handlingar

och intyg, medelst hvilka de kunna styrka sin rätt till tjänsteårsberäkning

för den förflutna tiden.

Jämför §§ 16 För tillvägagåendet vid pröfning af understödsrätt och bevil_Jan<^e

understöd har komitén, med nära anslutning till hvad

i reglementet för folkskollärarnes pensionsinrättning är stadgadt, i

* Förslag till formulär härför finnes infördt å sid. 71—73.

Särskilda anordningar vid pröfningen. Skolrådens uppgifter. 53

sitt förslag till reglementariska bestämmelser intagit noggranna föreskrifter,

hvilka så naturligt framgå ur ändamålets beskaffenhet, att mentet.

« de icke torde kräfva någon närmare förklaring. Det är blott två (Forts )

stadganden, som härvid synas påkalla särskild! omnämnande. Först

har nämligen föreslagits, att ansökningen borde ''åtföljas utaf den

nyss omnämnda tjänstéboken, hvilken är att anse såsom ett slags

kontrabok, medelst hvilken läraren eller lärarinnan gent emot anstalten

styrker sin rätt till understöd, och hvilken bok därför af

anstaltens styrelse behålles, sedan läraren eller lärarinnan utfått

sitt understödsbref. Vidare kan behöfva särskildt framhållas, att

komitén i afseende på den tidpunkt, från hvilken understödets utgående

skall beräknas, enligt hvad redan här ofvan nämnts, föreslagit

alternativa bestämmelser. Hvilketdera af de båda medgifna

alternativen i hvarje enskildt fall för den sökande må synas vara

fördelaktigast, är osäkert. Valet är därför öfverlämnadt åt läraren

eller lärarinnan själf.

Enär tjänsteåren hafva en så väsentlig betydelse vid beviljande Motivering till

Qjf Y£(ll/C~

af understöd, anser komitén, att anstalten för kontrollering af hit- mentet.

hörande uppgifter icke bör vara uteslutande hänvisad till den ofvannämnda

tjänsteboken. Komitén föreslår därför, att det måtte

åläggas skolråden att årligen genom domkapitlen till anstalten

insända särskilda uppgifter enligt af direktionen

fastställdt formulär,* medelst hvilka, i händelse af behof,

tjänstebokens anteckningar kunna kontrolleras. De nämnda

uppgifterna böra upptaga hvarje lärares och lärarinnas fullständiga

för- och tillnamn samt födelse-år och dag, äfvensom tiden för första

anställningen både i folkundervisningens och distriktets tjänst; vidare

skolans särskilda namn, undervisningens art och undervisningstiden

dels i kalendermånader, dels i lärotimmar för vecka. Dessa

uppgifter äro af betydelse äfven för läraren, enär eljest en oförvållad

mistning af tjänsteboken möjligen skulle kunna beröfva honom

medlet att styrka sin rätt till understöd.

Förslag till sådant formulär finnes infördt å sid. 74 — 76.

54 Granskning af uppgifterna. Utdelning af understödsbeloppen.

De åtSärder'' som direktionen har att vidtaga med dessa uppmentet.

gifter, hvilka, då de inkomma, redan skola vara granskade af ve(Forts.

) derbörande domkapitel, äro hufvudsakligen att ordna desamma och

tillse, att de fullständigt inkommit från alla skoldistrikt. Någon

ytterligare granskning torde ej böra åläggas direktionen, utom i de

särskilda fall, då sådant i ett eller annat hänseende uppenbarligen

visar sig vara nödvändigt. Direktionen måste då meddela sig med

vederbörande skolråds ordförande för att åvägabringa den nödiga

rättelsen och kompletteringen, där den icke genom de i ecklesiastikdepartementet

befintliga, af folkskoleinspektörerna upprättade sammandragen

af skolrådens uppgifter eller själfva skolrådens och lärarnes

där förvarade uppgifter kan erhålla nödig upplysning. De

inkomna uppgifterna skola slutligen på lämpligt sätt förvaras för

att vid pröfning af rätt till understöd vara att tillgå.

Motivering till Den andra af de anstalten tillhörande uppgifterna är att om

^

24mmtetegle"besörja utbetalande af understödsbeloppen till vederbörande. I

fråga om dessa utbetalningar, hvilka komitén ansett, i likhet med

hvad förhållandet är i öfriga under direktionens öfver folkskollärarnes

pensionsinrättning ställda kassor, böra äga rum i juni och december

månader, har komitén särskild! haft till sitt syfte, att dessa

måtte, så vidt möjligt, kunna ske kostnadsfritt för lärarne. De understödsbelopp,

som här äro föreslagna, äro nämligen så små, att redan

en obetydlig afbränning blir ganska kännbar för understödstagaren.

Det då närmast till hands liggande sättet för utbetalningen vore

tydligen att direkt från anstalten i rekommenderad eller assurerad

postförsändelse tillställa understödstagarne beloppen. Då emellertid

detta sätt att gå till väga skulle förorsaka anstalten betydligt besvär

och säkerligen vid tiden för utbetalningarna af understöd

kräfva större arbetskrafter, än som kunna antagas komma att stå

pensionsinrättningen till buds, vågar komitén icke förorda detta

sätt. Däremot synes det komitén, som om de olika länsstyrelserna

utan större svårighet skulle kunna öfvertaga bestyret med beloppens

öfversändande i rekommenderad eller assurerad postför

-

mentet.

(Forts.)

Kostnadsfri utbetalning genom länsstyrelserna. Matrikel. 55

sändelse, enär på detta sätt besväret blir fördeladt på 24 dika

myndigheter och således för hvar och en bland dem jämförelsevis

ringa. En anledning att hoppas tillmötesgående vid denna anordning

finner komitén ock i den omständigheten, att, enligt hvad

den har sig bekant, samma anordning redan länge förekommit åtminstone

i ett län vid utbetalande af folkskollärarnes pensioner, och

af åtminstone fyra andra länsstyrelser blifvit förordad i afgifna

utlåtanden öfver riksdagens skrifvelse den 6 juli 1887 angående förändradt

sätt för utbetalande af nämnda pensioner. Komitén föreslår

därför, att åt lärare och lärarinnor må tillerkännas rätt

att från länsstyrelserna erhålla sitt understöd sig kostnadsfritt

tillsändt, såvida de förut dit under rekommendation

inskickat sina understödsbref samt vederbörliga intyg

och kvitto. På detta sätt bör årliga kostnaden för understödstagaren

icke kunna uppgå till mer än 80 öre. Bock bör understödstagaren

äfven äga rätt att, om han så önskar, själ/ eller genom ombud

lyfta sitt understöd, vare sig hos anstalten eller länsstyrelserna.

Såsom villkor för rätten att hos någon af länsstyrelserna lyfta

understödet bör dock, liksom i reglementet för folkskollärarnes pensionsinrättning,

föreskrifvas, att understödstagaren, vid understödsbrefvets

mottagande eller sedan, på förhand därom gör anmälan

hos anstaltens direktion. Be af länsstyrelserna utbetalda understöd

skola, uppå rekvisition, gäldas af anstalten.

Då anstaltens utgifter till hufvudsakligaste delen bestå i ut- Motivering till

... „ § 31 af regle

betalningar

af understöd, föreslår komitén, att en matrikel matte mentet.

föras öfver samtliga understödstagare, hvari införes uppgift å de

åt hvar och en af dem beviljade under stödsbeloppen. För framdeles

möjligen behöfliga matematiska beräkningar torde i denna matrikel

äfven böra antecknas understödstagarens födelse-år och dag, äfvensom

tiden, då genom dödsfall eller af annan anledning understödet

upphörde att utgå.

Någon omedelbar uppbörd af anstaltens inkomster skall enligt Jämför § 28

af reglementet.

komiténs åsikt icke åligga direktionen, utan hora de for kostnadernas

56 Af gifter för öfningslärare. Direktionens åligganden. Förvaltningskostnad.

^‘rfglemfnM.bestridande erforderliga medel i mån af behof lyftas i statskontoret.

(Forts.) Det enda härutinnan behöfliga undantag skulle komma att gälla de

få lärare och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd, som på grund

af skoldistrikts särskilda ansökan vunnit delaktighet i anstaltens

förmåner, beträffande hvilka det i sammanhang med ansökningens

beviljande torde böra af kungl. maj.t föreskrifvas, att afgifterna

skola omedelbart af direktionen uppbäras.

Jämför §§32, Att direktionen är skyldig att i likhet med andra allmänna verk

33 af regie- . .

mentet. och mrattnmgar föra och i vederbörlig ordning aflämna räkenskap

öfver anstaltens alla inkomster och utgifter, är naturligt, liksom det

torde vara i sin ordning, att direktionen för en anstalt, hvars verksamhet

nära berör en så stor personal, till kungl. maj.t årligen afgifver

en berättelse om anstaltens tillstånd, hvilken sedan på öfligt

sätt genom ecklesiastikdepartementets försorg införes uti allmänna

tidningen.

Jämför § 27 Sedan härmed redogjorts för de särskilda åligganden, som till

af

reglementet..

komma anstaltens blifvande direktion och tjänstemän, skulle föreligga

såsom den närmaste uppgiften att afgifva förslag å det belopp, som

kan erfordras till bestridande af förvaltningskostnader och nödiga

expenser. Men då komitén redan föreslagit, att förevarande förvaltningsbestyr

böra öfverlämnas till direktionen öfver folkskollärarnes

pensionsinrättning, hvilken utan tvifvel bäst är i tillfälle att bedöma

de omständigheter, som på förvaltningskostnadernas belopp kunna

utöfva inflytande, har komitén trott sig böra förorda, att åt nämnda

direktion öfverlämnas att rörande nu förevarande fråga i främsta

rummet afgifva yttrande och förslag.

Motivering Ull I föregående afdelning af detta betänkande har komitén om^

4nantet.3le skändligt yttrat sig om beräkningen af de successiva understödskostnader,

som skulle vara att täcka dels genom kommunernas afgifter,

dels genom statens fyllnadsbidrag. Komitén har nu att

yttra sig om sättet för de förras uppbärande och om den ordning,

i hvilken dessa båda tillgångar böra anlitas för fyllande af anstal

-

Kommunernas afgifter afdraga» af lönetillskotten. Ändring af formulären. 57

tens behof. Såsom redan i början af denna sista afdelning an- Motivering till

^ § 4 af regle

tydts,

har komitén ställt uppbörden af de från kommunerna utgå- mentet.

ende afgifterna i närmaste samband med utbetalandet af de kom- (Forts-)

munerna tillkommande »lönetillskott af allmänna medel». De hufvudsakliga

skälen för detta tillvägagående äro redan där angifna

och ligga för öfrigt så i öppen dag, att lämpligheten däraf ej behöfver

med många ord bevisas. De särskilda föreskrifter och villkor,

som äro uppställda för kommunernas rätt till och rekvisition

af dessa lönetillskott, finnas för närvarande fastställda genom kungi.

kungörelsen den 5 juni 1885, liksom formen för länsstyrelsernas

uppgifter angående nämnda lönetillskott genom kungl. maj:ts cirkulär

af samma dag. Stödjande sig på denna kungörelse och detta

cirkulär, behöfver komitén för sitt ändamål blott föreslå, att vid

utbetalningen af de årliga lönetillskotten den beräknade afgiften

6 kronor afdrages för hvar och en af de hithörande lärarne och

lärarinnorna, hvilkas olika slag äro upptagna under särskilda rubriker

såväl i skolrådens uppgifter som i de uppgifter, hvilka af

länsstyrelserna skola insändas till ecklesiastikdepartementet. Blott

i ett enda afseende erfordras en mindre ändring i formulären för

hithörande rekvisitioner och uppgifter, hvilken äfven ur andra synpunkter

är lämplig och därför lätt torde kunna åvägabringas. Då

nämligen i det föregående blifvit föreslaget, att afdrag af lönetillskott

icke måtte göras för vikarier på ordinarie folkskoleläraretjänster,

bör, på det att länsstyrelsen måtte omedelbart genom rekvisitionen

erhålla all nödig ledning vid tillämpningen häraf, rubriken

»examinerade icke ordinarie lärare och lärarinnor» delas i

två olika rubriker, nämligen »vikarier på ordinarie folkskolläraretjänster»

och i: extraordinarie folkskollärare och folkskollärarinnor».

De sålunda uppburna afgifterna böra, enligt komiténs åsikt, af länsstyrelserna

i vanlig ordning inlevereras till statskontoret, för att där,

uppå rekvisition, hållas anstalten tillhanda. De belopp, som af en

eller annan anledning icke lyftas under det år, till hvilket de egentligen

höra, öfverföras på följande årets räkning för att då komma

58 Tillfälliga inkomster. Hela kostnaden under år 1892.

Mohvermgtdl anstalten till godo. — Dessa medel tillika med de här nedan

$ 4 aj reglementet.

nämnda tillfälliga inkomster anser komitén i första hand böra an

(F°rts.

) jitas för fyllande af anstaltens behof. Då de visa sig otillräckliga,

hvilket efter ett eller annat år inträffar, har direktionen att

i mån af behof använda det särskilda förslagsanslaget. Skulle

emellertid riksdagen anse lämpligast att betrakta de ifrågavarande

afgifterna såsom en statsverkets inkomst, medför detta ingen annan

verkan, än att under de första åren en besparing för statsverket

uppstår, och att under följande år förslagsanslaget måste höjas med

ett mot dessa afgifter svarande belopp. — Då komitén bland de

[Jämför § 2 för anstalten tillgängliga medel äfven omnämnt »tillfälliga inkomster»,

har den därvid dels tänkt på de afgifter, som kunde

komma att inflyta för lärare i öfningsämnen och slöjd, dels på de

jämförelsevis obetydliga räntor, som kunna erhållas på upp- och

afskrifningsräkning i någon bankinrättning, då antagligt är, att anstaltens

direktion vill verkställa sina uttag i statskontoret i några

få större poster hvarje år och på samma gång önskar i någon män

fruktbargöra de tillfälliga öfverskotten.

Jämför §28 I föregående afdelning (se sid. 47) har komitén på anförda

eif reglementet

''grunder beräknat det för understödskostnaden under år 1892 erforderliga

beloppet till 35,000 kronor. Härtill kommer ytterligare det

för förvaltningskostnader nödiga belopp, som ännu icke kunnat till

siffran bestämmas. I hvarje fall synas dock de från kommunerna

under året inflytande afgifterna fullt tillräckliga, och ingen annan

åtgärd torde därför i detta afseende vidare påkallas, än att, då afgifterna

till sin hufvudsakliga del ej torde komma statskontoret till

banda förr än i juli månad, tillfälle på något sätt beredes anstaltens

direktion att tillräckligt tidigt få till sitt förfogande de medel,

som erfordras för bestridande af organisationskostnader och första

halfårets utgifter. Att för år 1892, då, som nyss nämnts, kommunernas

afgifter lämna full tillgång till alla kostnaders bestridande, vid

sidan af dessa afgifter föreslå ett särskildt anslag af statsmedel för

59

Förslag till under stödsst åt. Ny kostnadsberäkning efter några år.

förvaltningskostnader, har icke synts komitén nödigt. Framdeles ''^^^mentet

bör, efter hvad komitén föreslagit, anstaltens direktion före den (Forts.)

1 oktober hvarje år afgifva förslag å det belopp, som bör af

näst följande riksdag äskas för bestridande af de erforderliga utgifterna.

Det är klart, att någon exakt beräkning af detta belopp

icke kan åstadkommas, och att en enligt matematiska grunder utförd

approximativ beräkning är ganska besvärlig. Det är därför

icke komiténs mening, att en sådan matematisk beräkning bör för

hvarje år utföras, utan torde anstaltens direktion endast behöfva

uppgifva det belopp, som den med ledning af föregående erfarenhet

och omedelbart tillgängliga beräkningar anser ungefärligen motsvara

det kommande behofvet. Däremot anser komitén, att, sedan

anstalten varit i verksamhet några år, en strängt matematisk beräkning

bör utföras för att undersöka, huru de nu uppgjorda beräkningarna

förverkligats, och om några ändringar i nu föreslagna

bestämmelser böra vidtagas. Det är med hänsyn till behofvet af

en sådan matematisk beräkning, som komitén i sitt formulär till

skolrådens uppgifter infört vissa rubriker, hvilka eljest varit öfverflödiga,

nämligen civilstånd samt datum för och anledningen till

afgången. De under dessa rubriker begärda uppgifterna äro nämligen

afsedda att användas för upprättande af en afgångstabell för

lärarepersonalen. Omedelbart före den matematiska beräkningen

borde dock uppgifter infordras äfven rörande lärarepersonalens löneförmåner

och — eventuellt — examensförhållanden, och det af komitén

föreslagna formuläret torde för denna gång böra kompletteras

med ledning af det formulär, som finnes infördt å sid. 107 af den

förberedande undersökningen.

60

FÖRSLAG TILL REGLEMENT ARI SKA BESTÄMMELSER.

Förslag- till Reglemente

för Småskollärares m. fl. ålderdomsunderstöds

anstalt.

Art. I. Om anstaltens ändamål.

§ 1. Anstalten afser beredande af ålderdomsunderstöd

åt de

lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor,

samt icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,

för hvilka lönetillskott af allmänna medel åtnjutes.

Där på grund af särskilda förhållanden lärare eller lärarinnor

i öfningsämnen eller slöjd vid de till den allmänna

folkundervisningen hörande skolor hafva en i afseende på

arbetstiden med ofvannämnda lärares och lärarinnors fullt jämförlig

tjänstgöring, kunna de, på vederbörande skoldistrikts

därom hos Kungl. Maj:t gjorda ansökan och på af honom

föreskrifna villkor, vinna delaktighet i den med anstalten afsedda

förmån.

Hvad i detta reglemente här nedan säges om lärare skall,

utom i det fall, som i § 8 mom. 1 omförmäles rörande

lärares och lärarinnors olika minimiålder för rätt till understöd,

äfven äga tillämpning på lärarinnor.

FÖRSLAG TILL REGLEMENTARISKA BESTÄMMELSER.

61

Art. II. Om kostnadernas bestridande.

§ 2. De för anstaltens ändamål erforderliga kostnader

bestridas genom afgifter af vederbörande skoldistrikt och

fyllnadsbidrag af staten samt genom inkomster af tillfällig

beskaffenhet.

Art. III. Om skoldistriktens afgifter och sättet för deras

utgörande.

§ 3. Skoldistrikt är skyldigt att såsom bidrag till bestridande

af anstaltens utgifter'' erlägga en årlig afgift af 6

kronor för hvarje i § 1 mom. 1 omförmäld lärare, för hvilken

skoldistriktet under året utbekommer lönetillskott af allmänna

medel. För vikarie på ordinarie folkskolläraretjänst

vare skoldistriktet dock befriadt från sådan afgift.

Den bestämda afgiften utgår till fullo, äfven om skoldistriktet

af någon anledning kommer i åtnjutande blott af

en del af det stadgade lönetillskottet för året.

§ 4. De i föregående § fastställda afgifter erläggas på

det sätt, att Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

vid utbetalningen af hvarje lönetillskott för lärare, för hvilken

afgift skall utgå, afdrager 6 kronor, hvarefter de för länet

innehållna afgifterna till statskontoret insändas.

Art. IV. Om rätt till understöd och om understödets belopp.

§ 5. Rätt till understöd från denna anstalt tillkommer,

under de villkor i öfrigt, som detta reglemente bestämmer,

hvar och en af de i § 1 mom. 1 omförmälda lärare, som

antingen är eller inom ett år före inlämnandet af sin ansökan

om understöd varit i tjänst anställd.

62

FÖRSLAG TILL REGLEMENTARISK^. BESTÄMMELSER.

§ 6. Understödet är antingen helt eller afkortadt.

Helt understöd utgår med ett belopp af 150 kronor för år.

Afkortadt understöd bestämmes i förhållande till helt

understöd och utgår med de belopp, som i §§ 8 och 9 närmare

angifvas.

§ 7. Rätt till helt understöd tillkommer efter afgång

från tjänsten hvarje understödsberättigad lärare, som uppnått

55 års ålder och räknar 80 tjänsteår.

(Ifvergångssiadgande:

Lärare, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari

1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han

tjänstgjort minst 20 år och summan af lefnads- och tjänsteår

uppgår till minst 80, berättigad att efter afgång från tjänsten

erhålla helt understöd.

§ 8. Anses af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

lärare på grund af försvagad hälsa, bristande syn

eller hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke

vidare vara fullt lämplig att sin tjänst sköta, vare, efter

uppnådda 25 tjänsteår, lärare, som fyllt 50 år, och lärarinna,

som fyllt 45 år, berättigad att, då han eller hon om understöd

gör ansökan, efter afgång från tjänsten bekomma afkortadt

årligt understöd till nedanstående belopp:

a) lärarinna,

som fyllt 45 år........................... 70 kr.

•» » 46 » 75 »

» • 47 . 80 .

» » 48 » 85 »

» » 49 » 90 »

FÖRSLAG TILL REGLEMENTARISK!^ BESTÄMMELSER.

63

b) lärare eller lärarinna,

som fyllt 50 år........................... 100 kr.

» » 51 » 110 »

» » 52 » 120 »

» » 58 » 180 »

» » 54 » 140 »

Öfvergångsstadgande:

Lärare, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari

1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han

tjänstgjort minst 20 år och af ofvannämnda skäl icke vidare

anses fullt lämplig att sin tjänst sköta, likaledes berättigad

att efter afgång från tjänsten erhålla afkortadt årligt understöd,

•ålunda:

om summan af lefnads- och

tjänsteår uppgår till till belopp af

75 år............................................. 100 kr.

76 » ............................................. no »

77 * ............................................. 120 »

78 * ............................... 180 »

79 » ............................................. 140 »

§ 9. Lärare, som ej upphunnit det för erhållande af

helt eller afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och

tjänsteår, men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att

sin tjänst vidare sköta, äger att, därest han tjänstgjort minst

15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd af 70

kronor.

§ 10. Tjänsteår, som i allmänhet anses omfatta hel

tjänstgöring under minst 8 månader eller 84''/2 veckor, räknas

dock med afseende på rätt till understöd såsom fullt, därest

läraren därunder tjänstgjort minst 7 månader. Med antalet

64 FÖRSLAG TILL REGLEMENTARISKA BESTÄMMELSER.

af de år, under hvilka läraren möjligen undervisat kortare

tid, verkställes en reduktion, med beräkning af 7 månader

på hvarje år.

Med afseende på rätt till understöd beräknas hel tjänstgöring

omfatta minst 20 undervisningstimmar i veckan.

I lärares tjänstetid inräknas all hel tjänstgöring i de till

den allmänna folkundervisningen hörande skolor, af hvad slag

den vara må, undervisning i blott öfningsämnen och slöjd

dock endast på vederbörande skoldistrikts därom hos Kungl.

Maj:t gjorda ansökan och på af honom föreskrifna villkor.

§ 11. Om den, som börjat att uppbära understöd från

anstalten, mottager nytt förordnande såsom lärare vid någon

för den allmänna folkundervisningen inrättad skola, förlore

han understödet för den tid, under hvilken han uppbär lön

såsom lärare.

§ 12. Understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt

förtroende, förlore sitt understöd.

§ 13. Den, som under loppet af fem år ej uttagit sitt

understöd, varder från förteckningen å understödstagare affärd.

Anmäler lian sig sedermera å nyo, pröfve anstaltens direktion,

om och i hvilken män han åter må inträda i sin förra rätt.

§ 14. Understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort,

utan att därtill äga Kungl. Maj:ts tillstånd, förverkar därigenom

understödet för den tid, han utrikes är.

Varder understödstagare främmande makts undersåte, eller

träder han utan Kungl. Maj:ts tillstånd i främmande stats

tjänst, upphör hans rätt till understöd.

§ 15. Understöd beräknas för fulla månader, och vidtager

med början af månaden näst efter den, under hvilken

FÖRSLAG TILL REGLEMENTARISK^. BESTÄMMELSER. 65

läraren upphört att åtnjuta lön, eller ock — där lärare, som

först efter afgången från tjänsten, men inom den i § 5 uppgift^

tid, inlämnat sin ansökan om understöd, särskildt hemställt,

att denna måtte pröfvas med afseende på hans efter

afgång från tjänsten uppnådda högre lefnadsålder och därmed

möjligen följande rätt till högre understödsbelopp — med

början af månaden näst efter den, under hvilken han hos

vederbörande skolråd anmält sin önskan att från anstalten

erhålla understöd.

Understöd upphör att utgå med den månad, under hvilken

understödstagare aflidit eller rätt till understöd förlorats.

Art. V. Om sättet huru understöd sökes och tillägges.

§ 16. Lärare, som önskar att från anstalten erhålla

understöd, skall därom göra anmälan hos skolrådet i det distrikt,

där han tjänstgör eller senast tjänstgjort, och därvid bifoga

åldersbevis i original äfvensom fullständig, med behöriga bilagor

och påskrift af skolrådets ordförande styrkt tjänsteförteckning,

upptagande så väl hans tjänstetid i egenskap af

lärare, som äfven under hvilka tider han tilläfventyrs, pa

grund af sjukdom eller annan anledning, läraretjänst icke

bestridt; åliggande det skolrådet att, efter granskning af handlingarna,

desamma tillika med eget utlåtande till anstaltens

direktion öfversända, med begäran om dess beslut i fråga om

sökandens rätt till understöd.

§ 17. Den, som söker understöd jämlikt § 8, skall vid

ansökningen förete uttrycklig tillstyrkan antingen af skolråd

eller folkskoleinspektör, att han på grund af i denna paragraf

uppgifven anledning må sådant understöd erhålla.

Den, som söker understöd jämlikt § 9, skall vid ansökningen

foga dels intyg af legitimerad läkare om sjukdomens

66 FÖRSLAG TILL REGLEMENTARISKA BESTÄMMELSER,

beskaffenhet och dess obotlighet, dels vederbörande skolråds

och folkskoleinspektörs vitsord, att sökanden är till vidare

tjänstgöring oförmögen.

§ 18. Då detta reglemente börjat tillämpas, skall hvarje

i § 1 mom. 1 omförmäld lärare genom skolrådets försorg

förses med en tjänstebok, upptagande, förutom lärarens fullständiga

för- och tillnamn samt födelse-ort, år och dag, uppgifter,

enligt af anstaltens direktion tillhandahållet formulär,

å distriktets och den särskilda skolans namn, tjänstgöringens

art och lärarens undervisningstid. Dessa uppgifter, som skola

i tjänsteboken införas vid slutet af hvarje kalenderår eller

oftare, där på grund af lärarens flyttning från ett skoldistrikt

till ett annat så erfordras, skola till riktigheten bestyrkas genom

vederbörande skolrådsordförandes namnteckning.

Vid ansökan om understöd skall tjänstebok medfölja och

varder, om ansökan bifalles, af direktionen behållen.

§ 19. På anstaltens direktion aukomme att, vid fråga om

beviljande af understöd, från vederbörande infordra de upplysningar,

som, utöfver hvad de till direktionen öfverlämnade

handlingar innehålla, anses erforderliga för frågans fullständiga

utredning och bedömande.

§ 20. Sedan ansökan om understöd blifvit af direktionen

pröfvad, skall underrättelse om beslutet genom skolrådet

meddelas sökanden, och, om ansökan blifvit afslagen, hänvisning

därjämte lämnas honom att, i händelse af missnöje

med beslutet, däruti hos Kungl. Maj:t söka ändring.

§ 21. För lärare, som i behörig ordning blifvit förklarad

till understöd berättigad, utfärde direktionen på lärarens

anhållan understödsbref, dock i de fall, då direktionen ej redan

erhållit kännedom om tiden för lönens frånträdande, först

sedan vederbörande skolråd därom lämnat erforderlig uppgift.

FÖRSLAG TILL REGLEMENTARISKA BESTÄMMELRER. 67

Understödsbref tillställes läraren genom skolrådet mot

kvitto, som till direktionen insändes.

§ 22. I händelse understödsbref förkommer eller varder

understödstagare afhändt, bör denna, på egen bekostnad, låta

i ett nummer af den allmänna tidning, i hvilken legala kungörelser

skola införas, kungöra dödandet af understödsbrefvet

och inför anstaltens direktion förete detta tidningsnummer,

hvarefter direktionen har att nytt bref utfärda.

Art. VI. Om utbetalning af understöd.

§ 23. Understöd utbetalas halfårsvis i juni och december

månader. Därvid företes understödsbrefvet till anteckning

å detsamma om utbetalningen, hvarjämte aflämnas fräjdebevis

och intyg, att understödstagaren vid ingången af sista månaden

i halfåret ännu lefde, eller, i fall han dessförinnan aflidit,

om dagen, då dödsfallet inträffade.

§ 24. Utbetalning af understöd verkställes af anstalten

till understödstagaren personligen eller hans behörigen befullmäktigade

ombud mot kvitto.

Är understödstagare boende i landsorten, vare han berättigad

att efter hos direktionen gjord anmälan, innefattande

uppgift om hans hemvist, hos Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshafvande, antingen på förutnämnda sätt lyfta sitt

understöd eller ock, sedan han till denne för hvarje gång,

under rekommendation, med allmänna posten insändt sitt understödsbref

jämte i § 28 omnämnda bevis och intyg samt

kvitto, kostnadsfritt bekomma sitt understöd i rekommenderad

eller assurerad postförsändelse. De medel, som på detta sätt

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande utbetalats, skola, uppå

rekvisition, gäldas af anstalten.

68 FÖRSLAG TILL REGLEMENTARISK^ BESTÄMMELSER.

§ 25. Införsel för gäld i understöd må icke beviljas,

ej heller understöd med kvarstad beläggas.

Art. VII. Om understödsanstaltens styrelse och förvaltning.

§ 26. Småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt förvaltas

af direktionen öfver Folkskollärarnes pensionsinrättning;

och gälle därvid i tillämpliga delar och i alla de omständigheter,

om hvilka icke i detta reglemente finnes särskildf

stadgadt, enahanda föreskrifter, som enligt reglementet för

nämnda inrättning äro gifna för densamma samt dess förvaltning.

§ 27. Alla förvaltningskostnader för anstalten bestridas

med det för ändamålet anvisade belopp, och skall förslag

å sättet för dettas användande och arbetets anordning inom

anstalten af direktionen uppgöras och till Kung! Maj:ts nådiga

pröfning och fastställelse anmälas.

§ 28. Före den 1 oktober hvarje år skall direktionen

till Kungl. Maj:t afgifva förslag å det fylluadsbidrag utöfver

skoldistriktens afgifter, som anses böra i nästföljande statsreglering

upptagas till bestridande af kostnaden för de understöd,

hvilka från anstalten skola utgå.

De jämlikt § 4 erlagda afgifterna af skoldistrikten äfvensom

det till anstaltens förfogande särskildt anvisade bidraget

af staten äger direktionen att i mån af behof lyfta i statskontoret.

§ 29. Före den 15 januari hvarje år insände skolråd

till domkapitlet en, enligt af direktionen fastställdt formulär

affattad, uppgift å de enligt § I hit hörande lärare, som

under näst föregående år inom distriktet varit i tjänst anställda,

deras ålder, tjänstetid, undervisningstid under året

FÖRSLAG TILL REGLEMENTARISKA BESTÄMMELSER. 69

m. m. samt dessutom för afgångna lärare uppgift om tidpunkten

för och anledningen till deras afgång. Dessa uppgifter

skola, med de anmärkningar och rättelser, hvartill de

kunna föranleda, senast inom den 15 februari hvarje år af

domkapitlet till direktionen insändas. Genom anstaltens försorg

skola dessa uppgifter ordnas och, där sådant på grund af särskilda

omständigheter påfordras, ytterligare granskas samt därefter

inom anstalten förvaras, för att vid pröfningen af rätt

till understöd vara att tillgå.

§ 30. Öfver de af direktionen vidtagna beslut, som angå

rättigheten till och villkoren för understöds åtnjutande,

må den missnöjde hos Kungl. Maj:t i underdånighet anföra

besvär, hvilka af dem, som äro boende i andra orter af riket

än i Vesternorrlands, Jämtlands, Vesterbottens och Norrbottens

län, skola till Kungl. Maj:ts ecklesiastikdepartements

expedition ingifvas inom 30:de dagen efter erhållen del

af beslutet, men af dem, som bo inom nämnda län, inom

45:te dagen. Understödssökande, som vistas utrikes, ege 180

dagars besvärstid.

Art. Vin. Om redovisning af understödsanstaltens medel

samt om räkenskapernas granskning.

§ 31. Hos direktionen skall föras en matrikel öfver samtliga

understödstagare med uppgift om deras födelse-år och

dag samt de åt dem beviljade understödsbelopp, jämte hänvisning

till de beslut, på grund af hvilka understöd blifvit hvar

och en tillerkändt och understödsbref utfärdats. I denna matrikel

skall jämväl antecknas tiden, då genom understödstagares

dödsfall eller af annan anledning understödet upphört att utgå.

§ 32. Direktionen åligge att för hvarje år låta upprätta

och afsluta räkenskaper för understödsanstalten samt desamma

70

FÖRSLAG TILL REGLEMENTARISK^ BESTÄMMELSER.

med tillhörande verifikationer för granskning till Kungl. Maj:ts

och rikets kammarrätt, före utgången af påföljande maj månad,

ingifva.

§ 33. Efter årsräkenskapernas afslutande afgifve direktionen

ofördröjligen till Kungl. Maj:t genom ecklesiastikdepartementets

expedition underdånig berättelse rörande understödsanstaltens

förvaltning under det föregående året, jämte en

tabellarisk öfversikt öfver anstaltens inkomster och utgifter.

Denna berättelse skall sedermera, genom departementets försorg,

uti allmänna tidningen intagas.

Denna författning skall träda i verkställighet den 1 januari

1892.

---

71

Bilaga 1: Formulär till tjänstebok.

TJÄNSTEBOK

FÖR

(lärarens eller lärarinnans fullständiga för- och tillnamn)

JöM

.....J''ö''i

"9

af

/än

aen

. 7S -

A it in ii r k n i it g. I denna bok införes för hvarje kalenderår eller oftare, där

på jrund af flyttning från ett skoldistrikt till ett annat sä erfordras, all lärarens

eller lärarinnans tjänstgöring (jämväl undervisning i öfningsämnen och slöjd) vid

någon, af de till folkundervisningen hörande skolor, såvida denna tjänstgöring

omfattar minst 20 uudervisningstimmar i veckan. (Jämför § 10 i gällande

reglemente.)

72

Bilaga 1: Formulär till tjänstebok (forts.).

1

2

3

*

1 9

6

j Bet

1 kalenderår

som

uppgif- ; terna afse

Län och stift

•

j Skoldistriktets namn

Den särskilda skolans

namn

Tjänst- göring- eus

! art *)

i ■

j Undcrvis- j ningstid

{ under det ■

I löpande

året

''(i kalender-!

; månader)

...................

.................................

i

........1

1

1

..............1

'') I kolumn 5 (tjänstgöringens art) kunna följande förkortningar begagnas:

S = lär. vid småskola; m - lär. vid mindre folkskola; b = biträdande lär. vid

folkskolläraretjänst; Ö = lär-, som undervisar blott i öfningsämnen eller slöjd eller bådadera

-

73

7

8

9

Anmärkningar

Datum

för

skolrådsord-

förandens

anteckning

SkolrådsordfÖrandens namn

.............................................

- * -

i

j

i

i

-

1

folkskola; e. O = extraordinarie lär. vid folkskola; V =

vikarierande lär. å ordinarie

74

Bilaga 2: Formulär till skolrådens uppgifter.

......................................... Län.

Uppgift för Småskollärares m. fl. å/derdomsunderstödsanstalt beträffande de

lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor,

biträdande och extraordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor samt

lärare och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd,

hvilka under hela eller någon del af det gångna året 189 haft en tjänstgöring af

Obs. Denna uppgift skall således omfatta alla de lärare och lärarinnor med minst 20 underskall

afgifvas för folkskollärarnes pensionsinrättning och folkskollärarnes enke- och

1 | 2 | 3

4

5

6

Lärarens eller lärarinnans

Tiden, då

lär. första

gången

anställdes

vid den all- männa

folkunder- visningen

o

År och dag

för första

anställ- ningen

inom detta

skol- distrikt

Särskilda namnet

å skolan,

där lär. under året

tjänstgjort

Tjänst- göring- ;

ens. art !

under 1

året

■

fullständiga för- och tillnamn

födelseår

och dag

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

(6)

(7)

(8)

(9)

(10)

1

1

..........1

...........1

Anm. 1 (till kolumn 6). Användbara förkortningar äro: S = lär. vid småskola; m = lär. vid

lär. vid folkskola; e. O — extraordinarie lär. vid folkskola; V =

folkskoiläraretjänst; Ö = lär., som undervisar blott i öfningsämnen

Amu. 2 (till kolumn 7, 8). Här afses med undervisningstid den tid, som hvarje särskild lär.

Anm. 3 (till kolumn 9). Cl År lär. ogift, sättes Og i kolumnen; är lär. enkling eller enka, utmärkes

Anm. 4 (till kolumn 11). För anledningen kan närmare redogöras i anmärkningskolumnen, och

en gång upptagits å skoldistriktets uppgifter, utelämnas, utan att

afgång antecknats.

75

Stift.

vikarier på ordinarie folkskolläraretjänster,

minst 20 timmar i veckan inom................................skoldistrikt.

visningstimmar i veckan, som icke få upptagas på den tabellariska uppgift, hvilken samtidigt

pupillkassa (jfr §§ 1 och 10 af gällande reglemente för ålderdomsunderstödsanstalten).

7

8

9

10

ii

12

Läns undervisnings- tid

Gift

år

Datum för

Anledningen till

Anmärkningar

i

kalender-

månader

under

året

lärotimmar

för

vecka

läns afgång från tjänsten

..............

mindre folkskola; 1» = biträdande

vikarierande lär. på ordinarie _____________________________________deri_____________________________J89.

eller slöjd eller bådadera,

verkligen undervisat under året.

detta med E efter äktenskapsåret,

bör noga tillses, att ingen lär-, som

tiden för och anledningen till hans

Skolrådets ordförande.