SOU 1893:2

Betänkande

af

den af Kongl. Maj:t den 21 november 1890 tillsatta komité för utarbetande

af förslag till ändringar i kyrkolagen in. in.

I.

Förslag

tm

lag om stiftsstyrelse,

instruktion för stiftsstyrelse,

förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna läroverk och

folkskolelärareseminarier,

kungörelse angående öfversändande till domkapitel af utslag, hvarigenom

verldslig rätt dömt prest till ansvar,

lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen,

lag angående prestedens utbytande mot ett liifte

samt motiv till dessa förslag.

Stockholm

tryckt hos K. L. Beckman

1891.

•t 1 * in; }| fl i; t''■■>('']

il ‘stiliv

'' « ii .i • J J J /

Hi!‘i

W -I

> '' i 1 M 1

di

iiV.M)

ir iin

i •i. t,-. . ''.i *

: j.ji»!/. !!);!u/t i

lii fn

i i i} it; It.,

''liv i

i ,ii;|i

niilifiii

il ii |d

-''•fiii ii; ''till!.;.!

I

A

r i ’!

■<V»

r

l!il

:<■ !4T/i>'':!ii;i

Vii''i! 1

llbV i.b

ItiViht,!

Mljilblli!

i; !;;Mf

Ii intill''

i i** ii

Vill f.

1 ''birSurj;!i;

| V ij;.;

■ liicju i

i;ii<it.

,/infiil)

Ib; ''

wiVi

*•

M \\‘ic

:1«:; lil

■ jV.TOf ii,

.liij> ili,i i''i,

1! iji!

!'' J l- i

\. (

i j.\

-i 11,

■Jftfölivi

inni.: : jit.i

'' i11

n in

ii''iM

/ <.i 1 . ,''if''i

- ''!• >''n; >Lu -i i si c j i,!

H.,|;

flit lV:il‘

llfi nittio

ilil.

H J . .1.

.m t

v

'' ..i} 1,11 ■ ■ ! ! .''I n I (.•''■! i | >3 il.flf:'' llifi’- Jtl ''(1 I'' ryf''l '' ! I I! - i'':* <! • u''

lic ''I.lc.ii !•; il-ttiHilH IflUil'' \ C. •''•(. ■ !(l''( I r ir.l ! 1;. m • • > b :»h il 1/

I., 1 -Ii . : (J i a*!. I i I i. 1 i "iv n:» ■ ilo 1.1; 1 joL : 11! 11 it

1 11"..!: • f, t 1 ‘| 1! !•'' c.„ii|-('' ff| ... .. j;v|!''/|V, i it'':,M f I i HI ■/;* ce

:!••

if>: : .•''•''! ''i;-: ,! ; cm'' ! i''j] -iji l« ■Jill ’!’ i:1 luhté* i j^ii

''i I- . '' i/1 1 - • : : ii.-:, I null .c . i" c 1 n! i/i In;;’! ■!; ri-, Ci.hK

b ;;. I :{, - J " i i'' ii c '' Till |; t :T< n \.''/ji f: Tull.''l.

.åt;'' 1 1.n c 11 ijQ i''n 1 i,;.:i|-; ri ifii(.ii:iiiii; /hj; .1

-1 it; 11 <1 ''.i j i > j ., •. ''• i !; c ; i - ! i i i . ,j! t /1 { . f;. ■ • • i; I r. i i in, i ! ■! !

.••''A ce-, V,v^\

• /*!i i r !-(h

■ rt| i-iMct/iM /- rr

Till Konungen.

Genom nådigt bref den 21 november 1890 har Eders Kongl. Maj:t

behagat uppdraga åt en komité att utarbeta förslag till lagbestämmelser

med anledning af framställningar utaf Kyrkomötet och Riksdagen rörande

4

ändringar i kyrkolagen m. m. samt förordnat till ordförande i komitén

undertecknad Bergström och till ledamöter undertecknade Claeson,

Billing, Johansson och Bagge, med rättighet för komiterade att, derest

de så funne behöfligt, sjclfva tillkalla ytterligare eu eller två ledamöter

att deltaga i särskilda delar af arbetet. Derjemte har Eders Kongl.

Maj:t anbefallt komitén att, derest det utan olägenhet kunde ske, efter

hand afgifva förslag till lagstiftning i särskilda delar af de ämnen,

hvilka i ofvannämnda nådiga bref omförmälas.

De framställningar, hvilka blifvit till komitén öfverlemnade, hafva

gjorts

af Kyrkomötet:

dels i skrivelser den 30 september 1878, den 6 oktober 1883 och

den 8 oktober 1888 med anhållan att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta

utarbeta förslag till författning angående domkapitlens sammansättning

och verksamhet,

dels i skrifvelse den 30 september 1878 om utarbetande af förslag

till ny författning angående kyrkotukt och i skrifvelse den 3 oktober

1883 i fråga om ändring af förordningen angående särskilda sammankomster

för andaktsöfning den 11 december 1868,

dels i skrifvelser den 8 oktober 1883 och den 29 september 1888

med anhållan att gällande bestämmelser rörande kungörelsers publicerande

i kyrkorna måtte varda ändrade,

dels i skrifvelse den 8 oktober 1883 om vissa ändringar i § 2, 4

och 5 af förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november

1863,

dels i skrifvelse af den 25 september 1888 om tillägg till 3 § af

förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning

dem 31 oktober 1873,

dels i skrifvelser den 3 oktober 1888 om vidtagande af åtgärder

för viss förändring af 26 § 1 mom. af lagen angående tillsättning af

5

presterligå tjenstår den 26 oktober 1883 samt om sådana lagstiftningsåtgärder,

som kunde pröfvas nödiga och lämpliga till förekommande

deraf, att kyrkliga handlingar förrättades af personer, hvilka dertill

saknade laglig befogenhet, - ■ fr* ■ i

dels i skrifvelse don 19 september 1888 med anhållan att Eders

Kongl; Maj:t täcktes gifva bestämmelser derom, huru tillgå skall vid

upprättande af förslag och hållande af val till förenad klockare-, organist-

och folkskolelärarebefattning, till förenad organist- eller klockareoch

folkskolelärarebefattning och till förenad klockare- och organistbefattning,

-till !/;!

och dels i'' skrifvelse den 8 oktober 1888 med anhållan, att lagstiftningen

angående äktenskapsskilnad måtte underkastas- revision i

syfte att förebygga, det äktenskap må utan fullt giltiga skäl upplösas;

i :: - i ■ , • ! i - ■ ■,!■ >T>■ i. • ;

af Riksdagen:

dels i skrifvelse den 17 maj 1879 med anhållan, att nu gällande

stadganden om skilnad i trolofning och äktenskap måtte underkastas

granskning samt till Riksdagen afgifvas de förslag, hvartill denna

granskning kunde föranleda,

dels i skrifvelse den 16 mars 1886, hvari begärts ändring i förordningen

angående särskilda sammankomster för andaktsöfning den

11 december 1868,

dels i skrifvelse den 9 mars 1889 med anhållan om vidtagande af

åtgärder för åvägabringande af sådan förändring i 22 kap. 2 § kyrkolagen,

att den deri föreskrift^ prested vid prestvigning måtte utbytas

mot ett löfte, äfvensom att Eders Kongl. Maj:t måtte täckas till nästa

kyrkomöte framlägga förslag till formulär för sådant löfte,

och dels i skrifvelse den 12 mars 1889 om antagande af en utaf

Riksdagen för dess de! beslutad lag angående ändrad lydelse af 1 kap.

1 § kyrkolagen;

af Visby stads- och landsförsamlingar i underdånig ansökan af den

6

29 november 1887, att, i hvad dessa församlingar rörde, offentliggörandet

af allmänna författningar samt myndigheters och enskilde personers

kungörelser Unge ske i kyrkans sakristia efter högmessogudstj

ensten;

samt af teologiska fakulteten i Upsala i skrifvelse den 27 juni 1888

med underdånig hemställan om upphäfvande af skyldigheten för bemälda

fakultets professorer att vara medlemmar af Upsala domkapitel

och om åtgärder för genomförandet i det väsentliga af de med teologiska

professorsembeten i Upsala förenade prebendepastoratens indragning.

Komitén, som första gången sammanträdde den 12 sistlidne januari

och som nu hunnit afsluta behandlingen af frågorna om stiftsstyrelsens

organisation och verksamhet, ändring af 1 kap. 1 § kyrkolagen samt

prestedens utbytande mot ett löfte, får härmed i underdånighet öfverlemna

de af komitén utarbetade förslag i dessa ämnen jemte motiv.

Tillika får komitén i underdånighet anmäla, att, efter anmodan af

undertecknade komiterade, konsistoriinotarien m. m. J. M. Sjögren deltagit

i behandlingen af vissa delar af förslagen rörande stiftsstyrelse,

men icke i den slutliga redaktionen af dessa förslag.

Undertecknad Bildlig åberopar i fråga om förslaget till ändring

af 1 kap. 1 § kyrkolagen sin dervid fogade reservation.

Stockholm den 25 maj 1891.

Underdånigst:

AXEL BERGSTRÖM.

Nils Claeson. Gottfrid Billing.

Martin Johansson. A. H. Bagge.

August Wall.

lag om stiftsstyrelse,

instruktion för stiftsstyrelse,

förordning angående konsistoriernas befattning med

allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier,

samt

kungörelse angående öfversändande till domkapitel af

utslag, hvarigenom verldslig rätt dömt prest till

ansvar

samt motiv till dessa förslag.

i;]X!<’>r‘[

•in

1 .1 11 / ! ■ r‘lff;- fiir. :

,• ■ i•»'''' /•! i J]i j. 11,,! ! -j, rf i ff i

■•.lull m :»''''•! t«■I : >j*iF*>ti• i i f i. i<vi.'';l

i >1'' 11:(ti i l i1 »*. t.■! .,1 '' < ; t : i ‘ I ! i ; v iV; | ;| i !i 1 i f! ''f 11 • ! ;;

! I i i i

• K • 1 it j J:/ft |T> '' '' r f i i - »l »s. j. !n(jl i -.tf »eif»:i: •> i • r i< ■ • i i; l:..|

1!; > »'' »ti] lin- • -t i .• j vv,iia\»]•(•« ■ ■, iiiji;vi'' t i

! 1'''' '':''Vt1!

. :* i;l'' • f ■; .». :-.ih i; i ) v1 i. i 11 In ir.

>

1 Förslag

till

Lag om stiftsstyrelse.

Med upphäfvande af förordningen den 11 februari 1687 huru med

rättegång uti domkapitlen skall förhållas, 1 och 11 §§ af cirkulärbrefvet

den 21 augusti 1786, cirkulärbrefven den 7 december 1787 och den 2

november 1791, förordningen den 29 juli 1812 samt hvad lag och

författningar i öfrigt innehålla stridande mot här nedan meddelade bestämmelser,

förordnas som följer: 1 2

1 §•

1 inom. Inom hvarje stift skall stiftsstyrelsen utöfvas dels af biskop,

dels af ett domkapitel, bestående af fem ledamöter, nemligen biskopen

såsom ordförande, domprost, der sådan finnes, såsom vice ordförande,

en af Konungen utnämnd stiftssekreterare samt två af Konungen för

fem år i sänder förordnade ledamöter, dels ock af biskopen med biträde

af stiftssekreteraren såsom föredragande, men med biskopen ensam

tillkommande beslutanderätt.

2 mom. Der domprost icke finnes, förordnar Konungen för fem

år i sänder en af stiftets kyrkoherdar till vice ordförande. Till erhållande

af sådant förordnande har domkapitlet att föreslå tre kyrkoherdar.

2

10

3 mom. Af Konungen förordnad ledamot åtnjuter ersättning af

allmänna medel.

2 §•

1 mom. De två i 1 § 1 mom. omförmälda ledamotsplatser, livilka

endast för fem år i sänder besättas, skola innehafvas, den ena af en

till ordinarie tjenst inom stiftet befordrad prestman och den andra

af en vid universitet, allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium

i stiftsstaden fast anstäld lärare eller ock, der förhållandena dertill föranleda,

af lekman, hvilken icke innehar sådan läraretjenst, som nyss

är sagd.

2 mom. Sökande till stiftssekreterarebefattning skall hafva undergått

examen, som berättigar till inträde i rikets rättegångsverk, och

bör jemväl ega förfarenhet i domarevärf.

3 §• '' '' ‘

1 mom. Till besättande af hvardera af de två ledamotsplatser, om

Indika i 2 § 1 inom. sägs, skall domkapitlet upprätta förslag och derå

uppföra tre behörige män.

2 mom. Å förslag till besättande af stiftssekreteraretjenst skall

domkapitlet uppföra tre bland de sökande, der så många anmält sig.

Vid upprättande af sådant förslag skall afseende särskildt fästas å de

sökandes lämplighet att handlägga kyrkliga ärenden; egande domkapitlet

att, med anförande af skälen dertill, lemna sitt förord åt en

af de sökande.

4 §•

1 mom. År biskopsembete ledigt, eller har biskopen laga förfall,

utöfvar domkapitlet biskopens åligganden, dock med undantag af dem,

hvilka enligt 5 § 2 mom. endast af biskop kunna utföras.

11

2 mom. I nyss om form akja fall må ej förslag, hvarom i 1 § 2

mom. och 3 § sägs, upprättas, utan eger domkapitlet endast förordna

behörig person att i egenskap af vice ordförande, adjungerad ledamot eller

stiftssekreterare under högst två månader domkapitlet biträda. År fråga

om förordnande för längre tid, göre domkapitlet hemställan derom hos

Konungen.

5 §•

1 inom. Biskopen utöfvar högsta inseendet öfver de i stiftet tjenstgörande

presters embetsförvaltning och lefverne samt öfvervakar vården

i öfrigt af stiftets församlingar.

2 mom. Biskopen tillkommer ock att till prestembetet inviga

af domkapitlet dertill kallade män; att hålla prestmöte; att i den ordning

särskildt är stadgad utnämna kontraktsprostar, hvilka hvar inom

sitt kontrakt hafva att biträda biskopen vid inseendet öfver presterskapet,

och församlingsvården; samt att sjelf eller genom annan i församling

inställa kyrkoherde, förrätta kyrkovigning och anställa visitationer

inom stiftet.

6 §•

Till domkapitels befattning hörer:

att anställa prestexamen samt andra dermed jemförliga prof;

att, i den mån stiftets behof dertill föranleder, till prestembetet

kalla behörigen vitsordade män, hvilka biskopen förklarat sig villig att

till det embete inviga;

att bevilja tjenstledighet och anvisa tjenstgöring åt prest inom

stiftet; dock att, der å tider mellan domkapitlets sammanträden sådan

åtgärd erfordras, biskop, biträdd af stiftssekreterare, eger att derom gå

i författning;

12

att fullgöra hvad i fråga om biskopsval, tillsättning af presterliga

tjänster och val af ombud vid allmänt kyrkomöte domkapitel lagligen

åligger;

att entlediga från tjenst, som innehafves på grund af domkapitlets

fullmakt eller förordnande;

att. åt stiftet tillhörande prest meddela afsked från prestembetet;

att handlägga frågor angående skilnad i trolofning eller äktenskap;

att förvalta de under domkapitlets omedelbara vård stälda kassor

och uppbördsmedel;

att öfva tillsyn öfver förvaltningen af de inom stiftet varande

kyrkors och fromma stiftelsers med flere dylika medel;

att afgöra:

a) besvär öfver frågodagsförrättning och prestval;

b) besvär öfver embetsåtgärd af prest i hvad ej rörer dén enskilda

själavården;

c) mål angående sådan af prest begången förbrytelse, hvaröfver,

enligt hvad särskildt är stadgadt, verldslig rätt ej må döma;

d) tvister, huru stor andel af de med presterlig tjenst inom stiftet

förenade löneförmåner den, hvilken njuter afkomst af tjensten, skall

afstå såsom godtgörelse till tjenstförrättande eller biträdande prest;

e) öfver kyrkostämmas, kyrkoråds eller skolråds beslut anförda

besvär, hvilka enligt särskilda författningar skola hos domkapitel fullföljas

;

f) besvär i andra mål, hvilka af Konungen varda till domkapitlet

hänvisade;

att, der gällande lag dertill föranleder, besluta, att prest skall afhålla

sig från embetets utöfning; samt

att till verkställighet befordra laga kraft egande utslag, hvarigenom

prest blifvit dömd till varning, mistning af embetet på viss tid eller

afsättning.

13

7 §•

Biskop med biträde af stiftssekreterare eger att behandla och

afgöra de mål och ärenden, hvilka närmare bestämmas i den särskilda

instruktion för stiftsstyrelse, som Konungen utfärdar.

: '' • V-.f '' 4 j ;: [ t; v*''• ,• , • ■ ) . ■ ; • i •'' '' ■ , ■ ; f •/ -it . ,''r. * ’ • * ;• J

8 .§■

I Stockholms stad skall finnas ett konsistorium, under hvilket

samtliga församlingarna i staden, med undantag af hof- och garnisonsförsamlingarna,

lyda. Detta konsistorium, hvari erkebiskopen, när han

är tillstädes, förer ordet, består i öfrigt af fem ledamöter, nemligen

pastor primarius, såsom ordinarie ordförande, kyrkoherden i Klara församling,

såsom vice ordförande, en af Konungen utnämnd konsistoriisekreterare

samt två af Konungen för fem år i sänder förordnade

ledamöter. Af dessa två ledamöter skall den ene vara en till ordinarie

tjenst i någon af de under konsistorium lydande församlingar befordrad

prestman och den andre en vid allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium

i hufvudstaden fast anstäld lärare eller ock, der förhållandena

dertill föranleda, en lekman, hvilken icke innehar sådan

läraretjenst, som nyss är sagd.

9 §•

1 mom. År erkebiskopsembetet ledigt eller är erkebiskopen icke

i konsistorium tillstädes, må ej förslag upprättas till besättande af de

*

ledamotsplatser, hvilka för viss tid innehafvas, eller af konsistoriisekreteraretjensten.

2 mom. I öfrigt gälle om förslagens upprättande, om förordnande

af adpingerad ledamot eller af konsistoriisekreterare samt om kompetensvilkor

och förord för sökande till konsistoriisekreteraretjenst

14

hvad i 2 § 2 mom., 3 § samt 4 § 2 mom. i dessa hänseenden är om

ledamot i domkapitel och om stiftssekreterare stadgadt.

10 §.

Om sammansättningen af hofkonsistorium förordnar Konungen.

Detta konsistorium skall hvad angår hoflförsamlingen och garnisonsförsamlingarne

i Stockholm fullgöra hvad beträffande öfriga församlingar

i denna stad åligger Stockholms stads konsistorium.

11 §•

Domkapitel sammanträder så ofta ärendena det fordra och minst

en gång i månaden.

12 §.

Ej må domkapitel besluta, der ej tre ledamöter äro tillstädes och

om slutet ense. Vid bedömande af aflagdt prof, upprättande af förslag

till och besättande af embete eller tjenst samt i mål om förbrytelse af

prest må fyra ledamöter utgöra domfört antal, der tre af dem äro om

slutet ense.

13 §.

Hvad i allmän lag eller författning sägs om jäf mot domare gälle

äfven beträffande ledamot i domkapitel.

14 §.

Inträffar jäf eller förfall för så många ledamöter i domkapitel, att

dét förty ej är domfört, eller äro såväl biskop som vice ordförande

för längre tid än två månader hindrade att i domkapitlet fora ordet,

15

eller är biskops- eller domprostembete ledigt, då skall förhållandet

anmälas hos Konungen, som förordnar tillfällig ledamot eller vice

ordförande.

Vid inträffadt förfall för biskop och vice ordförande under tid ej

öfverstigande två månader föres ordet i domkapitlet af den utaf

Konungen förordnade presterlige ledamoten.

Finnes eljest nödigt, att i stället för ledamot, som fått förfall,

annan varder förordnad, då må domkapitlet, der minst tre ledamöter

äro tillstädes, till adjungerad ledamot eller till stiftssekreterare för

högst två månader förordna behörig person, men göre, då fråga är

om förordnande för längre tid, hemställan derom hos Konungen.

15 §.

Den, som första gången tager säte i domkapitel, aflägge den ed,

som för ordförande eller ledamot i domkapitel är föreskrifven.

■ I . .. d ; . < :|! i. - ‘.i;.-'' ■

IG §.

1 mom. I domkapitel förekommande mål och ärenden skola föredragas

af ordföranden, der han icke i särskilda fall finner godt att

öfverlemna föredragningen åt stiftssekreteraren.

2 mom. Skall omröstning sko, säge stiftssekreteraren först sin

mening, derefter den, som ytterst sitter, och sedan öfrige ledamöter

hvar efter annan i den ordning, hvari de i domkapitlet sitta.

17 §•

Åtal mot prest för förbrytelse, hvarom domkapitel skall döma,

upptages af det domkapitel, hvarunder han lyder.

16

Svensk prest., som utom riket

under domkapitlet i Upsala, der ej

är särskildt stadgadt.

i kyrkans tjenst användes, lyder

annorlunda i fråga om krigsprest

18 §.

Rätt att vid domkapitel mot prest anhängiggöra talan å af honom

begången förbrytelse tillkommer målsegande äfvensom prosten i det

kontrakt, inom hvilket presten är anstäld.

19 §.

1 mom. Nedlägges hos domkapitel anhängiggjord talan, hvarom

i 18 § sägs, eller är angifvelse om förbrytelse af prest hos domkapitel

gjord af den, som sjelf ej vill eller eger att å förbrytelsen

tala, eller väckes fråga inom domkapitel om beifrande af sådan förbrytelse;

då må domkapitlet, der så skäligt pröfvas, antingen utan

att lita allmän åklagare till ransaka och döma i målet eller ock hos

Konungens befallningshafvande begära förordnande för allmän åklagare

att, om han dertill finner skäl, inför domkapitlet föra talan i

målet.

2 mom. Har domkapitlet dömt i målet, utan att målsegande,

vederbörande kontraktsprost eller allmän åklagare deri fört talan, och

har uppå förd klagan domkapitlets utslag blifvit. af högre rätt ändradt

eller upphäfdt, må domkapitlet, om så pröfvas skäligt, hos justitiekansleren

göra hemställan om förordnande för allmän åklagare att fullfölja

målet hos Konungen.

17

20 §.

1 mom. I mål, som det enligt 6 § tillkommer domkapitel att

pröfva och afdöma, eger domkapitlet eller, mellan dess sammanträden,

biskopen att, om så nödigt anses, öfver inkomna besvär, klagomål

eller angifvelse infordra vederbörandes förklaring med föreläggande af

viss tid för förklaringens afgifvande vid förlust af rättighet att varda

vidare börd i målet.

2 mom. Vet man ej hvar den vistas, som skall förklara sig, varde

i allmänna tidningarne tre gånger kungjordt att besvär, klagomål eller

angifvelse inkommit till domkapitlet och att skriftlig förklaring bör vid

det i 1 mom. stadgade äfventyr hos domkapitlet afgifvas inom nittio

dagar efter det kungörelsen tredje gången infördes.

3 mom. I kungörelse, hvarom i näst föregående mom. sägs, skall

hufvudsakliga innehållet af besvär, klagomal eller angifvelse i korthet

intagas.

21 §.

1 mom. Domkapitel eger att, der så finnes lämpligt, uppdraga

åt vederbörande kontraktsprost att, när fråga är om förbrytelse af

prest, företaga undersökning; skolande presten till den undersökning

bevisligen kallas.

2 mom. Finner domkapitlet målets beskaffenhet kräfva att presten

muntligen höres inför domkapitlet, vare lian pligtig att efter kallelse

derstädes infinna sig. Uteblifver lian utan laga förfall, lite domkapitlet

Konungens befallningshafvande till för lians inställande.

Till förhör, hvarom nu är sagdt, varde jemväl motpart kallad.

3

18

22 §.

Biskop eller domkapitel eger, om förklarande parts skriftliga svar

dertill föranleder, låta motparten, innan målet afgöres, få förklaringen

med påminnelser bemöta inom förelagd viss tid.

23 §.

Har prest blifvit af verldslig rätt dömd till straff för förbrytelse,

skall det domkapitel, hvarunder han lyder, pröfva, huruvida hans presterliga

anseende genom den förbrytelse fläckats eller spillts, och för

sådant ändamål, der omständigheterna det påkalla, taga kännedom om

ransakningshandlingarna samt, innan den sakfälde må dömas till ytterligare

ansvar, lemna honom tillfälle att afgifva förklaring.

24 §.

Erfordras i mål, som hos domkapitel är anhängiggjordt, vittnesförhör,

eger domkapitlet att sjelft höra vittnen eller ock förordna om

anställande af vittnesförhör vid den underrätt, der domkapitlet finner

det lämpligen kunna ske.

25 §.

Hvad i lag är stadgadt rörande offentlighet vid allmän underrätt

gälle äfven för domkapitel, när vittnesförhör eller annat muntligt förhör

eger rum.

20 §.

Om vittnesersättning och annan rättegångskostnad, efter hvad i

allmän lag sägs, må domkapitel döma.

19

27 §.

Ej må domkapitel döma om skadestånd eller upprättelse, ej heller

om missfirmelse under rättegången.

Finner domkapitlet missfirmelse hafva skett i eller för någons embete

eller tjenst, ankomme på domkapitlet att derom hos Konungens

befallningshafvande göra anmälan för förbrytelsens åtalande af allmän

åklagare.

28 §.

• i T {• »ö '' ]‘ \. ■ '''' '''' .-i C'' • < .* ‘'' i->‘-: i • U i

I mål, som angår af prest begången förbrytelse, hvarom domkapitel

skall döma, eller som genom besvär dragits under domkapitels pröfning,

skall meddelas utslag, öfriga mål och ärenden, ehvad de tillhöra

biskops eller domkapitels handläggning, skola afgöras genom beslut.

29 §.

1 mom. Domkapitels utslag, som ej muntligen afkunnas, varde

meddeladt å dag, som genom anslag sist dagen förut blifvit tillkännagifven;

och skall utslaget å den dag, hvarå det ställes, i utskrift vara

att tillgå.

2 mom. Beslut med anledning af invändningar och påståenden,

som på frågodag äro framstälda och påkalla domkapitlets åtgärd före

valdagen, så ock beslut om förslag, utnämning eller kallelse till tjenst

skola kungöras genom anslag samma dag, de fattats. Lag samma vare

om föreläggande af tid för afgifvande af påminnelser vid inkommen

förklaring.

3 mom. Öfriga af domkapitel eller biskop gifna utslag och beslut

skola erhålla den dagens datum, då utslaget afkunnats eller beslutet

fattats.

20

30 §.

1 mom. Vill man söka ändring i domkapitels utslag i mål, som

angår förbrytelse begången af prest, göre det hos hofrätt.

2 inom. Besvär öfver domkapitels utslag i frågor om orätt förvaltning

af eller bristande redovisning för kyrkors och fromma stiftelsers

med flere dylika medel skola, enligt hvad derom särskildt är stadgadt,

i kammarrätten anföras.

3 mom. I domkapitels utslag eller beslut i öfriga mål, så ock

i beslut fattadt af biskop, må ändring sökas hos Konungen.

31 §.

Om tid och ordning för fullföljd i hofrätt af mål rörande förbrytelse

af prest gälle hvad i allmänhet för brottmål är stadgadt.

32 §.

1 mom. Besvär, hvilka hos Konungen fullföljas, skola vid talans

förlust inlenmas inom den för underdåniga besvärs anförande i mål, som

handläggas af förvaltande myndigheter och embetsverk, stadgade tid,

räknad i mål, hvari utslag meddelas efter anslag, från den dag, å

hvilken utslaget är stridt, i mål och ärenden, deri beslutet kungöres

genom anslag, från anslagsdagen samt i andra mål och ärenden från

dagen för delfående! af det beslut, som öfverklagas.

2 mom. Besvären skola ingifvas till ecklesiastikdepartementet;

dock att, der klagan föres öfver beslut, som genom anslag kungöres,

till Konungen stälda besvär skola till domkapitlet ingifvas. Domkapitlet

eller biskopen åligger i ty fall att, med föreläggande af viss tid och

äfventyr, om den tid försittes, att icke vidare varda hörd i målet,

21

öfver besvären infordra vederbörandes underdåniga förklaring. Sedan

förklaring inkommit eller den dertill förelagda tid tilländalupit utan

att förklaring blifvit afgifven, har domkapitlet att ofördröjligen insända

besvärshandlingarne till ecklesiastikdepartementet och dervid bifoga

eget underdånigt utlåtande.

33 §.

Stiftsstyrelses beslut, som innefattar anvisande af tjenstgöring,

lände till efterrättelse, ändå att besvär mot beslutet anföras.

34 §.

För rättegång i domkapitel gälle allmän rättegångsordning, der

icke denna lag annorlunda föreskrifver.

35 §.

Stiftssekreterare är ansvarig för expeditionen vid stiftsstyrelsen;

egande domkapitel i mån af behof antaga derutöfver för expeditionen

erforderligt biträde.

36 §.

Åtal mot stiftssekreterare eller annan ledamot af domkapitel, hvilken

ej är prest, för förbrytelse, som han i denna sin egenskap begår,

skall af hofrätt omedelbart upptagas, der ej målet, efter ty särskildt är

stadgadt, hörer under kammarrätten.

37 §.

Stockholms städs konsistorium har att hvad angår de under konsistorium

lydande församlingar behandla och afgöra mål och ärenden

22

af beskaffenhet att enligt denna lag böra handläggas antingen af domkapitel

eller af biskop med biträde af stiftssekreterare; och galle för

konsistorium i tillämpliga delar hvad här ofvanom domkapitel stadgas;

dock att konsistorium ej eger att anställa prestexamen eller andra dermed

jemförliga prof eller att kalla någon till prestembetet.

öfvergående stadganden.

1. Ifall konsistoriinotarietjenst är eller, innan denna lag träder i

kraft, varder ledig, skola de i lagen gifna föreskrifter angående tillsättning

af stifts- och konsistoriisekreterares befattning vinna tillämpning.

Der ledighet, som nyss är sagd, vid lagens trädande i kraft icke förefinnes,

eger, uppå framställning af vederbörande domkapitel eller konsistorium,

Konungen att förordna, huru med stifts- eller konsistoriisekreterarebefattning

och dermed förenade göromål skall förhållas, intill dess

konsistoriinotarietjensten varder ledig.

2. Förslag till besättande första gången af de ledamotsbefattningar,

hvilka omförmälas i 1 § 2 mom., 2 § 1 mom. och 8 §, skola

upprättas och till Konungen insändas före den 1 december 18 . .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 18 . .; dock skola mål

och ärenden, hvilka vid nämnda tid äro hos domkapitel anhängiga, behandlas

efter äldre lag.

(

Förslag

till

e,At''r>U‘.h''{ ; ‘ ^Uwåliit

Instruktion för stiftsstyrelse.

De mål och ärenden, hvilka biskop med biträde af stiftssekreterare

har att handlägga, äro följande:

1) klagan öfver prests förfarande vid enskild själavård, der ej

fråga är om embetsbrott;

2) frågor:

a) som, utan att afse embetsbrott eller vara genom besvär väckta,

uppstå om presterskapets embetsförvaltning i hvad den rörer, bland

annat, enskild själavård, religionsundervisning, sakramentens förvaltning,

andra kyrkliga förrättningar, predikosättet, kyrkoböckers förande,

utfärdande af embetsbevis, meddelande af uppgifter till rikets officiella

statistik samt vård och förvarande af författningar, kungörelser och

andra handlingar;

b) om fördelning af tjenstgöringen mellan prester inom samma

pastorat;

c) om beviljande af tjenstledighet och anvisande af tjenstgöring

åt prest inom stiftet, der å tider mellan domkapitlets sammanträden

sådan åtgärd erfordras; skolande ärendet hos domkapitlet vid dess nästa

sammanträde anmälas;

24

d) om meddelande af betyg öfver prests tjenstgöring och lefverne;

e) om inventering mellan af- och tillträdare af presterlig tjenst

eller af stiftssekreterarebefattning;

/) om utfärdande af bestämmelser angående kyrkobetjentes tjensteåligganden;

g)

om fastställande af öfverenskommelse mellan församling och

kyrkoherde angående tid för hållande af gudstjenst äfvensom angående

tillfällig gudstjenstlokal;

h) om beredande af religions- och sedlighetsvård åt den vid större

arbetsföretag anstälda personal;

i) om vidtagande af åtgärd med anledning af hållna visitationer

inom stiftet;

k) om den ekonomiska förvaltningen af presterlig lägenhet under

tid, för hvilken afkomsten deraf tillfaller allmän kassa; samt

l) om ekonomiska besigtningar och laga syner å ecklesiastika boställen

och lägenheter samt vidtagande af åtgärd, som deraf föranledes;

3) ärenden af ekonomisk och administrativ natur, hvilka redan nu

tillhöra biskops och Konungens befallningshafvandes gemensamma behandling

eller hittills enligt särskilda författningar tillkommit domkapitel

att gemensamt med Konungens befallningshafvande handlägga,

såsom ärenden angående:

oregelbundenheter i den ecklesiastika indelningen,

utarrendering och förvaltning af de till presterskapets aflöning

anslagna stom-, annex-, men säl- och öfriga hemman, löningsjordar och

lägenheter äfvensom af kyrkojordar och enkesäten,

fastställande af förslag till afgäld från vissa hemman och lägenheter

till presterskapets löneregleringsfond,

hushållning med de ecklesiastika boställsskogarne samt disposition

af medel, som inflyta för derifrån försålda skogsalster m. m.,

frihetsår för odling af oländig mark å ecklesiastika boställen,

25

tillstånd till vattenafledning å och jordafsöndring från sådana boställen,

tillsyn öfver fullgörandet af skyldigheter med anledning af laga

skifte, som öfvergått dylikt boställe,

värdering af jord eller hemman, afsedt att utgöra vederlag för jord

eller lägenhet, som blifvit från ecklesiastikt boställe afsöndrad eller bortbytt,

ny kyrkobyggnad, tillbyggnad till eller förändring eller inredning

af kyrka samt kyrkors sammanbyggnad,

fastställande af ritning till begrafningsplats, samt

tillsyn öfver efterlefnad af föreskrifter angående kyrkliga fornlemningar

och angående enskilda grafvar i kyrka eller å begrafningsplats;

4) frågor:

a) om afgifvande af yttrande rörande dispens från åldersvilkor

m. m., samt rörande nådår, kollektör, patrönatsrätt och lönetillskott

från presterskapets löneregleringsfond;

b) om förordnande, på vederbörandes anmälan, af ombud att närvara

vid handläggning af de prester, kyrkor eller ecklesiastika hemman

och lägenheter, rörande mål och ärenden, hvilka jemlikt särskilda författningar

böra i närvaro af kon sisto riiombud handläggas;

c) om infordrande af förklaring, yttrande eller annan handling,

der biskopen anser sådant nödigt för måls eller ärendes beredning;

samt

d) om afgifvande af yttrande eller vidtagande af annan hufvudsaklig

åtgärd, hvarom vederbörlig myndighet hos biskopen gör framställning;

samt slutligen

5) alla sådana ärenden, hvilka domkapitel för närvarande jemlikt

utfärdad författning eller annan af Konungen meddelad allmän föreskrift

har att handlägga, men hvilka i lagen om stiftsstyrelse och denna

instruktion icke finnas upptagna såsom fortfarande tillhörande domkapitels

behandling.

4

26

§ 2.

1. Hvad biskop åligger att ensam handhafva samt hvilka mål och

ärenden tillhöra domkapitels handläggning, derom är stadgadt i lagen

om stiftsstyrelse.

2. Om biskops och domkapitels befattning med folkundervisningen

är särskildt stadgadt.

§ 3.

Domkapitel har derjemte att på annan myndighets anmodan afgifva

yttrande eller vidtaga annan hufvudsaklig åtgärd, som den myndighet

är befogad att påkalla.

§ 4.

Uppstår hos stiftsstyrelse fråga huruvida ärende bör af domkapitlet

eller af biskopen med biträde af stiftssekreteraren handläggas, ege

domkapitlet att den fråga afgöra.

§ 5.

Biskopen eller den i hans ställe är ordförande sammankallar domkapitlet

och bestämmer tid för dess sammanträde.

§ 6.

1. Vid domkapitels sammanträde skall föras protokoll, som utvisar

hvilka uti domkapitlet sitta, och hvari antecknas alla förekommande

mål och ärenden efter den ordning, i hvilken de föredragas; skolande

jemväl upptagas hvad parter, vittnen eller andra, som inför

domkapitlet kommit tillstädes, muntligen eller skriftligen anföra till

27

protokollet, så ock omröstning, der sådan förekommer, samt skiljaktig

mening, som ordförande eller ledamot vill hafva antecknad. Likaledes

skall i protokollet vid hvarje ärende införas det beslut, domkapitlet

fattat, men vid '' mål, deri utslag utfärdas, hänvisning lemnas

till det särskildt affattade utslaget.

2. Har i ärende, som af stiftssekreteraren föredrages inför

biskopen, föredragandens uttalade mening icke blifvit af biskopen godkänd,

ege föredraganden att i protokoll öfver ärendet anteckna sin

mening. Der sådan anteckning icke skett, anses den föredragande

hafva instämt i biskopens beslut och är jemte biskopen ansvarig derför.

I hvad mån protokoll öfver andra inför biskopen föredragna ärenden

skall föras, bestämmer biskopen.

. * ’ • ''IjL-iDi! ’•''!-(• ’ 17fi?'' ‘'' ‘i: ■-''> • D ''•

§ 7.

Då part skall förklara sig öfver besvär, klagomål eller angifvelse,

må biskopen eller domkapitlet genom vederbörande kontraktsprost eller

kyrkoherde eller ock genom Konungens befallningshafvande delgifva

parten föreskrift och föreläggande, hvarom i lagen om stiftsstyrelse sägs.

<IJ v; / i '' ‘ ;ii •• V/i Si ! "''f '' f '' ! O ij ■ >1*0

§ 8-

1. För kontroll öfver förvaltningen af de under domkapitels

omedelbara vård och inseende strida kassor skall af domkapitlet eller,

på dess uppdrag, af minst två ledamöter, så ofta sådant finnes nödigt

och åtminstone två gånger om året, förrättas inventering af säkerhetshandlingar

och kontanta tillgångar.

2. Säkerhetshandlingama skola förvaras i kassaskåp under två olika

lås med särskild nyckel till hvartdera. Af dessa nycklar innehar stiftssekreteraren

den ena och eu af domkapitlet utsedd ledamot den andra,

. . * iiVMhmiu

'' i) >1

28

§ 9.

När domkapitel har att afgifva underdånigt utlåtande eller att på

Konungens befallning vidtaga annan hufvudsaklig åtgärd, höra domkapitlets

samtlig^ ledamöter deri deltaga, så vidt det kan ske utan

dröjsmål med ärendets behandling.

«'' ■ i-''!,.! : o t ‘0; , ,-g. i .<

§ 10. •>? -

H :1; •; »* T- • •> ;'' '') i.ltc • [ ■ • | > .r i; ■, j . jf r . .

Har vid upprättande af förslag till tjenst eller annan befattning

eller vid afgifvande af utlåtande till Konungen eller till embetsmyndigbet,

till protokollet yttrats särskild mening, bör utdrag af protokollet

i denna del åtfölja den till Konungen eller embetsmyndigheten afgående

expedition.

* § 11.

''!•>)!■> '' ■ ■ - "ii: ■ oi''i: Vi. ■ j, -o •: ; = -•,>i . f U;.

Protokoll, som i domkapitel föres, samt utslag, bref och annan

expedition, som skall utfärdas i domkapitlets namn, skola antingen

genast eller vid domkapitlets nästa sammanträde justeras. Dock kan

domkapitlet i särskilda fall uppdraga åt två eller flere af sina ledamöter

att jemte ordföranden verkställa justeringen.

;do io b. !. .in "O b > ''i: i i / ty, •. ; . P.

; ’ § 12-

1. Underdånigt utlåtande, som domkapitel afgifver, underskrifves

af de ledamöter, bvilka i beslutet derom deltagit, så framt icke expeditionen

derigenom fördröjes. Utslag, bref eller annan från domkapitel

utgående expedition, med undantag af protokollsutdrag, underskrifves

på domkapitlets vägnar af biskopen eller den i hans ställe för ordet i

domkapitlet och kontrasigneras af stiftssekreteraren.

29

2. Utgående expedition i ärende, som handlägges af biskopen med

biträde af stiftssekreteraren, underskrifves af biskopen med stiftssekreterarens

kontrasignation.

§ 13.

Biskopen bör tillse, att en hvar af domkapitlets ledamöter och

tjenstemän med nit och drift fullgör sina åligganden, så att alla ärenden

behörigen och sä skyndsamt som möjligt afg''öras och expedieras.

Il'': .ii § 14.

:!<; • i r ii i.U i • ivi

År stiftssekreteraretjenst ledig, kungöre domkapitjpt det i allmänna

tidningarne och ipedelst anslag, med föreläggande af 56 dagars ansökningstid,

räknad från den dag, då ledigheten ip träffade. Efter den

tids utgång har domkapitlet att upprätta och ti)l Konupgen insända förslag

till den lediga tjensteps besättande.

..... ... a • ... , n , , \ .i

''IM- '' ’ >" ''U : ■ ''■ ■ : -• . n ;,ii !<>■

.k’ /outiiftil • !»r.r:nijrr-jf!ii8 »fiui-ocl , hjul* ron i nr- •■«•. i

• i---’ . i . • . », ,, ,, •

t ... § 15.

,!■ .. . ro -io : ."Wt*-..-. . . s V Mi. -■

Sökande till stiftssekreteraretjenst skall vid ansökningen foga antingen

till vederhäftigheten styrkt borgen för ett belopp af 2,250 kronor

af de medel, honom i egenskap af uppbördsman kunna varda i

och för tjensten ombetrodda, eller ock sådan skriftlig försäkran, som

omförmäles i kungörelsen angående förändrade föreskrifter rörande

uppbördsborgen den 5 mars 1886.

30

§ 16.

Stiftssekreterare är, utöfver hvad lagen om stiftsstyrelse och här

ofvan meddelade föreskrifter honom ålägga, skyldig:

att biträda med beredning af de vid stiftsstyrelsen förekommande

mål och ärenden;

att föra protokoll inför domkapitlet och biskopen samt ansvara

för protokollets riktighet;

att uppsätta koncept till stiftsstyrelsens expeditioner och ombesörja

deras renskrifning, kollationering och undertecknande;

att föranstalta om anslag och annat kungörande samt expeditioners

afsändande eller utlemnande;

att mottaga de till stiftsstyrelsen inkommande handlingar och derå

teckna dagen, då de inkommo;

att öfver inkomna mål och ärenden föra diarium och deruti i

korthet göra anteckning om vidtagna åtgärder och dagen derför;

att enligt domkapitlets närmare föreskrift låta sammanföra, registrera

och inbinda stiftsstyrelsens utslag och andra handlingar samt

ansvara för ordnandet och vården af stiftsstyrelsens arkiv;

att på begäran af parter eller andra vederbörande meddela upplysningar

om det skick, hvari mål befinnes, samt utfärda diariibevis,

protokollsutdrag och afskrifter;

att vara domkapitlets uppbördsman och ansvara för den uppbörd,

vård och redovisning, honom i sådan egenskap äro anförtrodda;

att under domkapitlets inseende och efter dess föreskrifter förvalta

de under domkapitlets omedelbara vård stälda kassor, så ock

mottaga och qvittera inflytande medel, indrifva fordringar, efter domkapitlets

beslut verkställa utbetalningar, bokföra in- och utgående medel

samt författa och till vederbörlig granskning aflemna år sräkenskap en;

samt

att tillse, det de vid stiftsstyrelsen anstälde öfrige tjenstemän

äfvensom vaktbetjente behörigen fullgöra sina skyldigheter.

Till biträde vid göromålen inom stiftsstyrelsens expedition eger

domkapitel att utse en amanuens, så ock att i mån af behof antaga

extra ordinarie tjenstemän.

§ 18-

Amanuensbefattning kungöres till ansökning ledig på sätt i § 14

sägs med föreläggande af 30 dagars ansökningstid, räknad från den dag,

beslut om kungörandet fattades. ■, Av

§ 19-

’f‘ ■ '' -u. ..-ti ätno -.,t‘ynr> l1 da ,''Fry;

Amanuens biträder vid målens och ärendenas beredning, så ock

med uppsättning, utskrift, kollationering och afsändande af expeditioner

äfvensom diariiföring samt deltager i öfrigt i förefallande göromål efter

vederbörande förmäns föreskrifter.

Af de stiftssekreteraren åliggande, i § 16 särskild! uppräknade

göromål eger domkapitlet, efter ty omständigheterna kräfva, att uppdraga

ett eller flere åt amanuensen att på eget ansvar bestrida.

§ 20.

Domkapitel eger att till tjenstgöring vid stiftsstyrelsen antaga nödig

vaktbetjening.

§ 21.

Domkapitel läte å sin anslagstafla kungöra å hvilken tid hvarje

söckendag stiftssekreteraren eller den hans tjenst förrättar skall vara å

expeditionsrummet. för allmänheten tillgänglig.

32

§ 22.

Der domkyrka eller annan kyrka hittills bekostat stiftsstyrelsens

lokal med hvad dertill bore*, skall den kostnad fortfarande af kyrkans

medel bestridas.

§ 23.

1. Stiftssekreterare eger att under en och en half månad hvarje

år åtnjuta semester, der det kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång.

Annan tjenstledighet må af domkapitel beviljas stiftssekreterare

för högst två månader. Erfordras längre tids tjenstledighet än nu är

sagdt, skall ansökning derom göras hos Konungen. Vikarie förordnas

för tid icke Öfverstigande två månader af domkapitlet och för längre

tid af Konungen.

2. Åt amanuens och extra ordinarie tjensteman eger domkapitel

att bevilja frihet från tjenstgöring för så lång tid, som finnes lämpligt;

och må domkapitlet, förordna vikarie ätt under amanuensens tjenstledighet

bestrida hans befattning.

3. Om vaktbetjents ledighet under längre eller kortare tid och

om tjenstens uppehållande derunder eger domkapitel att efter omständigheterna

förordna.

§24. ■ t •''!

1. Gör amanuens sig skyldig till fel eller försummelse i tjensten,

eger domkapitlet att, efter omständigheterna antingen varna den felaktige

eller ock afstånga honom från tjenst och lön för en tid af högst

tre månader. Har den felande icke låtit sig deraf rätta, eller befinnes

felet vara af svårare art, förordne domkapitlet om åtals anställande

mot honom inför vederbörande underrätt; egande emellertid domkapitlet

33

att från tjenstens utöfning skilja eu sådan under tilltal stäld tjensteman,

intill dess öfver honom blifvit dörndt genom laga kraft egande utslag.

2. Extra ordinarie tjensteman, som förhåller sig felaktigt eller

försumligt i sin tjenstgöring och ej låter rätta sig af varning, eller

längre tid än tre månader utan behörigt tillstånd eller anmäldt förfall

uteblifver från tjenstgöring, må af domkapitlet skiljas från sin anställning

vid stiftsstyrelsen.

§ 25.

Beträdes vaktbetjent med opålitlighet, försummelse, olydnad eller

annan förseelse i tjensten, må han af domkapitlet varnas eller på högst

tre månader afstängas från tjenst och lön. Låter han deraf ej rätta

sig, eller begår han fel af svårare beskaffenhet, varde han af domkapitlet

från tjensten skild.

§ 20.

Domkapitels beslut om tjenstemans eller vaktbetjents afstängning

från tjenstgöring under åtalstid går i verkställighet utan hinder af anförda

besvär.

Öfver varning, som meddelats tjensteman eller vaktbetjent, får ej

klagan föras.

I utslag, som domkapitel meddelar, varde tydligen utsatt hvad för

besvärs anförande skall, vid talans förlust, iakttagas. Lag'' samma vare,

der i fråga om beslut, som genom protokollsutdrag eller annorledes

utfärdas, sökande eller part begär besvärshänvisning.

y

34

§ 28.

1. För verkställighet af utslag, hvarigenom prest blifvit dömd

till mistning af embetet på viss tid, skall domkapitel utsätta dag, från

hvilken den tid skall räknas.

2. År prest dömd till varning, skall domkapitlet antingen genom

vederbörande kontraktsprost tillställa honom den ådömda varningen,

skriftligen affattad, eller ock, om så finnes lämpligt, kalla presten inför

sig för att meddela honom varningen.

, § 29-

Hvad i denna instruktion stadgas skall i tillämpliga delar gälla

äfven för Stockholms stads konsistorium, konsistoriisekreteraren och

öfrige vid konsistorium anstälde tjenstemän, äfvensom vaktbetjente.

§ 30.

I fråga om af konsistoriernas sammansättning vid bedömande

af prof för läraretjenster vid allmänt läroverk och folkskolelärareseminarium

samt vid tillsättning'' af sådana tjenster, så ock om den

befattning, hvilken tillkommer eforus och konsistorium med allmänna

läroverken samt konsistorium och dess ordförande med folkskolelärareseminarierna

är särskild! stadgadt.

Denna instruktion träder i kraft med början af år

Förslag

till

Förordning angående konsistoriernas befattning

med allmänna läroverk och

folkskolelärareseminarier.

§ i

Hvad

enligt gällande författningar om allmänna läroverken och

folkskolelärareseminarierna åligger konsistorierna i stiften skall fullgöras

af vederbörande domkapitel, dock med den förändrade sammansättning

i vissa fall, som här nedan bestämmes.

§ 2.

När konsistorium har att bedöma prof för lärarebefattning vid allmänt

läroverk eller att tillsätta sådan befattning eller att bestämma

de läroämnen, i hvilka blifvande lärare bör undervisa, skola, i stället

för stiftssekreteraren och den i 2 § af lagen om stiftsstyrelse omförmälde

presterlige ledamoten, i konsistoriet såsom ledamöter ingå:

rektorn vid högre allmänna läroverket i stiftsstaden eller, der mer

än ett sådant läroverk finnes, den af rektorerna Konungen dertill förordnar

-

36

samt, utom i det fall hvarom i § 4 sägs, en af Konungen för fem

år i sänder dertill förordnad lektor vid högre allmänt läroverk i

stiftsstaden.

§ 3.

1. År rektor, som enligt § 2 skall i konsistoriet ingå, redan

för viss tid förordnad till ledamot af domkapitlet, förordnar Konungen

annan lärare vid högre allmänt läroverk i stiftsstaden att för berörda

tid vara ledamot af konsistoriet, då detsamma skall vara sammansatt

på det särskilda sätt, som i denna förordning sägs.

2. I det fall, hvarom nästföregående mom. handlar, samt när

den ledamotsplats i konsistoriet, hvilken jemlikt § 2 bör innehafvas af

en lektor, skall besättas, har konsistoriet att dertill upprätta förslag

och å detsamma uppföra tre behörige män.

3. I händelse lektor eller annan lärare, hvarom i denna § sägs,

befordras till sådan rektorsbefattning att han, efter ty § 2 bestämmer,

såsom innehafvare af sistnämnda befattning blifver ledamot af konsistoriet,

förordnar Konungen till ledamot i hans ställe annan behörig

man. Om förslag i ty fall gäller hvad i mom. 2 stadgas.

§ 4.

Afser ärende, hvarom § 2 handlar, lärarebefattning vid högre allmänt

läroverk, hvars rektor icke, enligt hvad ofvan sägs, är ledamot

af konsistoriet, skall vid sådant ärendes behandling rektor vid nämnda

läroverk såsom ledamot ingå i stället för den i § 2 omförmälde lektor.

§ 5.

När konsistoriet har att bedöma prof för lärarebefattning vid folkskolelärareseminarium

eller att tillsätta sådan befattning, skall konsi

-

37

storiet vara sammansatt så som § 2 bestämmer, dock med den förändring

att, i stället för den i samma § omförmälde lektor, rektorn vid det

seminarium,- hvarom fråga är, skall ingå såsom ledamot i konsistoriet,

derest han icke redan är ledamot af domkapitlet.

§ 6.

Anmäler rektor vid läroanstalt, som är belägen utom stiftsstaden,

sig hafva förhinder att deltaga i konsistoriets sammanträde, eger

konsistoriet, der hindret godkännes, att i stället för honom förordna

annan lärare att för tillfället i egenskap af adjungerad ledamot biträda

konsistoriet.

§ 7.

Derest med afseende på lärareprof särskilt sakkunnige blifvit

af konsistoriet tillkallade, skola dessa ega säte och stämma i konsistoriet

icke allenast vid afgifvande af betyg öfver samma prof utan ock

vid tillsättande af den befattning, för hvilken profvet aflagts.

§ 8.

1. Då Stockholms stads konsistorium har att handlägga ärende,

hvarom i § 5 sägs, skall, i stället för konsistoriisekreteraren, rektor

vid folkskolelärareseminarium i Stockholm ingå såsom ledamot af

konsistoriet.

2. År rektor vid nämnda seminarium redan jemlikt. lagen om

stiftsstyrelse förordnad för viss tid till ledamot af konsistoriet, förordnar

Konungen annan lärare vid seminariet eller lärare vid allmänt

läroverk i Stockholm att för berörda tid vara ledamot af konsistoriet,

38

när ärende af den i mom. 1 omförmälda beskaffenhet förekommer;

gällande om förslag till sådan ledamot hvad i § 3 sägs.

§ 9.

Stiftssekreterare eller konsistoriisekreterare är ansvarig för expeditionen

vid konsistorium; och gäller för öfrigt i tillämpliga delar för

konsistorium hvad om domkapitel är stadgadt.

Denna förordning träder i kraft med början af år

%

Förslag

mi

t

kungörelse angående öfversändande till domkapitel

af utslag, hvarigenom verldslig

rätt dömt prest till ansvar.

Härigenom förordnas, att, när verldslig rätt dömt prest till

ansvar för embetsbrott eller annan förbrytelse, ett exemplar af rättens

utslag skall af vederbörande expeditionshafvande ofördröjligen öfversändas

till det domkapitel, hvarunder presten lyder.

*

Till komitén

remitterade

framställningar.

Motiv.

Till komiténs handläggning hafva genom nådiga brefvet den 21

november 1890 öfverlemnats tre särskilda, af kyrkomötet aflåtna underdåniga

skrifvelser rörande domkapitlens sammansättning och verksamhet

äfvensom en underdånig framställning af teologiska fakulteten vid

universitetet i Upsala om upphäfvande af skyldigheten för bemälda

fakultets professorer att vara medlemmar af Upsala domkapitel.

I den första af kyrkomötets omförmälda skrifvelser, daterad den

30 september 1878, anföres, att inom kyrkomötet väckts fråga om

nödiga åtgärders vidtagande för en så beskaffad förändring i domkapitlens

nuvarande sammansättning, att de för framtiden måtte komma

att bestå af biskop, domprost, der sådan funnes, teologie lektor vid

stiftsstadens elementarläroverk samt två eller, der domprost icke funnes,

tre af Kongl. Maj:t utnämnde och med ett årligt lönetillskott af allmänna

medel hugnade kyrkoherdar i några för ändamålet bestämda,

lämpligt belägna kapitelpastorat. Kyrkomötet — heter det vidare i

denna skrifvelse — hade väl ansett en förändring i nu gällande bestämmelser

om domkapitlens sammansättning vara synnerligen önskvärd

och af behofvet påkallad, men då denna fråga syntes stå i det oskiljaktiga

samband med frågan om ordnandet af domkapitlens verksamhet,

att de lämpligen borde på en gång komma under öfvervägande, samt

ett fullständigt lagförslag förelåge i kap. 26 af kyrkolagskomiténs förslag

till kyrkolag (1873), ansåge sig kyrkomötet endast böra i underdånighet

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta, så snart ske kunde,

för ett blifvande kyrkomöte framlägga förslag till författning angående

domkapitlens sammansättning och verksamhet.

Sedan Kongl. Maj:t för 1883 års kyrkomöte framlagt förslag till

lag angående tillsättning af presterliga tjenster, och detta förslag blifvit

af kyrkomötet godkändt, aflät kyrkomötet den 6 oktober sistnämnda

år till Kongl. Maj:t en skrifvelse — den andra af de här ofvan om

-

41

förmälda — deruti kyrkomötet, under erinran att de bestämmelser i

fråga om upprättande af förslag till presterliga tjenster, hvilka innehölles

i nämnda lag, gjorde det synnerligen angeläget att rörande

domkapitlens sammansättning snart erhålla nya föreskrifter, anhöll, det

täcktes Kongl. Maj:t låta, så fort ske kunde, för antagande i vederbörlig

ordning framlägga förslag till författning angående domkapitlens

sammansättning.

Den tredje af kyrkomötets ifrågavarande skrivelser afläts den 8

oktober 1888. Efter en något utförligare motivering förnyade kyrkomötet

här sin förut gjorda anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes, så fort

ske kunde, låta för antagande i vederbörlig ordning framlägga förslag

till författning angående domkapitlens sammansättning; och i sammanhang

härmed hemstälde kyrkomötet till Kongl. Maj:ts öfvervägande,

huruvida icke dels antalet medlemmar i domkapitlen skulle kunna sålunda

inskränkas, att kapitlet komme att bestå af, förutom biskopen,

högst fyra ordinarie och ständiga ledamöter, hvarjemte dock i ärenden

af större vigt eller omfattning särskilda till deltagande i sådana ärenden

förordnade ledamöter borde tillkallas, och dels den undantagsställning,

som hittills egt rum med afseende på sammansättningen af domkapitlen

i universitetsstäderna och i Göteborg, kunde upphöra.

Teologiska fakultetens i Upsala ofvannänmda framställning, hvilken,

så vidt komitén har sig bekant, icke finnes i tryck tillgänglig, är såsom

bilaga fogad vid detta betänkande.

Enligt 1686 års kyrkolag och de författningar, som jemte kyrkolagen

innefatta vår nu gällande kyrkorätt, utöfvas kyrkostyrelsen inom

stiften af biskop och domkapitel, med hvilken sistnämnda myndighet

Stockholms stads konsistorium och hofkonsistorium i vissa afseenden

äro likstälda. 1 sjelfva kyrkolagen förekommer icke mågon närmare

bestämmelse om domkapitlens sammansättning: i 24 kap. 5 § heter

det blott, att efter stiften äro stora och embetet svårt, förmedelst de

många ärenden, som dervid förrättas måste, skall biskopen hafva sig

till hjelp konsistoriales, med hvilkas råd han ett och annat å embetets

vägnar skall uträtta. Deremot finnas utförligare föreskrifter härutinnan

i kongl. förordningen huru med rättegång uti domkapitlen skall förhållas

den 11 februari 1687. I 1 § af denna förordning förekomma

följande ännu gällande bestämmelser om domkapitlens sammansättning.

I Upsala domkapitel pi-assiderar erkebiskopen, och hans assessores

äro professores theologiaj.

Domkapitlens

nuvarande

sammansätt

ning.

G

42

Sammaledes på andra orter, der akademier äro, prsesiderar biskopen,

och professores theologiee äro desslikes hans assessores.

I andra biskopsdömen praesiderar biskopen, och hans ordinarie assessores

äro kyrkoherden uti domkyrkan och lectores, dervid dock måste

aktas, att lektorerna eller rectores schola icke hindras de stunder, som

de böra läsa och undervisa ungdomen. Härjemte tillägges biskoparne

myndighet att, när nödtorften kräfver, kalla flere skicklige män sig till

råd och hjelp.

I hofkonsistorium är öfverhofpredikanten preses och har till bisittare

Konungens hof- och lifgardes samt artilleriets predikanter äfvensom

jemlikt särskild författning pastor vid Skeppsholmsförsamlingen, hvilken

tillika är regementspastor vid flottans station i Stockholm.

I Stockholms stads konsistorium prsesiderar erkebisltopen, när han

är tillstädes, men eljest kyrkoherden i Stora kyrkan, som är ordinarius

preses, hvilkens assessores äro alla pastores uti hufvudkyrkoma i staden

och på malmarne.

På grund af särskilda föreskrifter äro kyrkoherdarne i Kristine

församling och i Tyska församlingen i Göteborg ledamöter i dervarande

domkapitel.

Med stöd af ofvanstående bestämmelser, hvilka så tillämpats, att

innehafvarne af de på senare tid tillkomna lektorsbefattningarne i

naturalhistoria och främmande lefvande språk vid stiftsstädernas läroverk

icke intaga säte i domkapitlet, äro de särskilda domkapitlen, enligt

statskalendern för år 1891, för närvarande sammansatta på följande

sätt: i Upsala af erkebiskop, domprost och fyra andra professorer, i

Linköping af biskop, domprost och sex lektorer, i Skara af biskop,

domprost och sju lektorer, i Strengnäs af biskop, domprost och fyra

lektorer, i Vesterås af biskop, domprost och fem lektorer, i Vexiö af

biskop, domprost och fyra lektorer, i Lund af biskop, domprost och

tre andra professorer, i Göteborg af biskop, domprost, två kyrkoherdar

och sju lektorer, i Kalmar af biskop, domprost och sex lektorer, i

Karlstad af biskop, domprost och fem lektorer, i Hernösand af biskop

och fem lektorer samt i Visby af biskop och fem lektorer. Stockholms

stads konsistorium består af erkebislcopen, pastor primarius och nio

kyrkoherdar, hofkonsistorium af öfverhofpredikanten, två ordinarie hofpredikanter

och tre regementspastorer.

Den organisation af kyrkostyrelsen, som innefattas i ofvan anförda

bestämmelser, må hafva varit lämplig och ändamålsenlig för den tid,

då dessa bestämmelser tillkommo, och ännu en lång tid derefter. Men

43

förhållandena hafva sedermera utvecklat sig derhän, att organisationen

funnits behäftad med åtskilliga väsentliga olägenheter.

Vid en blick på den redogörelse, som ofvan lemnats för domkapitlens

nuvarande personal, kan man ej undgå att lägga märke till

den betydliga skiljaktigheten i deras sammansättning. Sålunda intaga

domkapitlen i universitetsstäderna en från de öfriga afvikande ställning,

i det att samtliga ledamöter utom ordföranden äro universitetsprofessorer,

i Göteborgs domkapitel sitta, domprosten oräknad, två kyrkoherdar,

i Hernösands och Visby domkapitel saknas domprost, och i

samtliga domkapitlen vexlar antalet lektorer från fyra till sju. Härtill

kommer den alldeles afvikande sammansättningen af Stockholms stads

konsistorium och hofkonsistorium. Detta har ock vid flere tillfällen

påpekats såsom en brist, i sammanhang hvarmed äfven framhållits, att

antalet ledamöter i vissa domkapitel och i Stockholms stads konsistorium

är större än förhållandena kunna anses kräfva.

Vidare har mot den nuvarande organisationen anmärkts, att lektorerna

vid stiftsstadens läroverk numera icke kunna anses vara endast

i sin egenskap af lektorer särskildt lämplige att deltaga i kyrkostyrelsen.

Vid den tid, då denna organisation skapades, voro lektorerna i allmänhet

prester eller sökte befordran på den presterliga banan. Numera är

detta ingalunda förhållandet, Dessa domkapitelsledamöter äro i allmänhet

icke prester och hafva vid sitt inträde i domkapitlet hvarken genom

erfarenhet eller studier någon speciell kännedom om kyrkans angelägenheter.

Äfven om man antager, att lektorerna i allmänhet hysa det

intresse och innehafva de egenskaper, som erfordras för att handlägga

allmänna ärenden af sådan vigt som de, hvilka tillhöra domkapitlen,

har dock erfarenheten visat, att icke sällan domkapitelsgöromålen alltför

mycket inkräkta på lektorernas verksamhet i deras egentliga kall, så

att undervisningen derigenom blir lidande.

I fråga om de olägenheter, som ansetts vara förenade med teologie

professorernas vid universiteten skyldighet att vara domkapitelsledamöter,

vill komitén hänvisa till hvad som anföres i teologiska fakultetens i

Upsala ofvan åberopade skrifvelse.

Slutligen har ock i senare tider framhållits behofvet af juridisk

sakkunskap inom domkapitlen vid handläggning af åtskilliga mål och

ärenden, som falla inom domkapitlens verksamhetsområde.

Med afseende å anmärkta brister i den nuvarande organisationen,

hvilka komitén här ansett sig böra endast i största allmännelighet an- förändrad

tyda, hafva ock åtskilliga förslag till förändrade bestämmelser i detta

kapitlen,

44

ämne blifvit framstälda. Komitén vill här i korthet redogöra för de

mera betydande förslag härutinnan, som i senare tider framlagts.

Den komité, som år 1828 afgaf förslag till kyrkolag, ansåg domkapitlens

nuvarande sammansättning böra bibehållas; men en ledamot

af komitén, biskopen J. J. Hedrén, var härutinnan af skiljaktig mening

och ansåg, att ledamöterna borde utgöras af kyrkoherdar i stiftet.

Utgående från den af biskop Hedrén uttalade åsigten angående

domkapitlens sammansättning, framhöll den komité, som år 1846 afgaf

förslag till kyrkolag, i motiven till förslaget, att intet presterligt eller

icke presterligt embete funnes, som i och för sig innebure garanti för

de egenskaper, hvilka fordrades af en domkapitelsledamot. Hvarken

egenskapen af lärare vid högsta lärdomsskolan eller de högsta teologiska

studier, hvilka antoges förefinnas hos de teologiska fakulteternas medlemmar,

eller ens de egenskaper, som fordrades för att med välsignelse

utöfva själavård, äfven inom större församlingar, medförde enligt denna

komités tanke en sådan garanti. Denna garanti ansåg sig komitén

deremot hafva funnit i sakkunnige mäns val, en utväg hvartill man

redan tagit sin tillflykt i fråga om förslag till ordförandeplatserna i

domkapitlen, och som syntes lika lämplig vid ledamotsplatsernas besättande.

Enligt komiténs på denna princip grundade förslag skulle

hvarje domkapitel bestå af biskop och fem ledamöter. Valbarhet till

ledamotsplats skulle tillkomma kyrkoherde i stiftet, lektor vid gymnasium

i stiftsstaden och rektor vid der belägen lärdomsskola. En ledamot

skulle alltid vara bosatt i stiftsstaden. Ledamot skulle väljas för fem

år och valrätt tillkomma, likasom vid biskopsval, alla dem, som innehade

fullmakt å ordinarie presterligt embete eller tjenst i stiftet, äfvensom

domkapitlets ledamöter. I Stockholm skulle finnas ett särskilt domkapitel,

bestående af en superintendent såsom ordförande samt fem

ledamöter, af hvilka tre skulle vara kyrkoherdar i församlingar med

egna kyrkor inom staden samt två utsedde bland ordinarie hofpredikanter

och pastorer vid regementen eller'' corpser, förlagda i hufvudstaden.

Mot hvad komitén sålunda föreslagit framstäldes af domkapitlen

åtskilliga betänkligheter. Föreskriften, att samtliga ledamotsplatser i

domkapitlen skulle endast för fem år i sänder besättas, ansågs medföra

fara för bristande enhet i domkapitlens verksamhet, hvadan åtminstone

en eller två ledamotsbefattningar borde fästas vid särskilda embeten i

kyrkans eller skolans tjenst. Vidare anmärktes såsom olämpligt och

med grundsatserna för svensk luthersk kyrkolagstiftning mindre öfverensstämmande,

att en oinskränkt makt inrymdes åt den presterliga

stiftskorporationen till att utse sina egna förmän, hvilka tillika skulle

45

vara domare öfver presterna inom stiftet. Derjemte framstäldes åtskilliga

detaljanmärkningar, för livilka här ej lärer behöfva redogöras.

Efter den genomgripande förändring af rikets elementarläroverk,

som vidtogs genom kongl. cirkuläret den 6 juli 1849, och då det icke

ansågs behöfligt eller lämpligt, att åt alla lektorer vid de nya läroverken

inrymdes säte och stämma i domkapitel, aflät Kongl. Maj:t den

22 april 1851 till Rikets Ständer en proposition angående domkapitlens

organisation och arbetssätt, hufvudsakligen bygd på de grunder, att

domkapitel i stad, der universitet ej funnes, skulle bestå af biskop

som ordförande och fem ledamöter, af livilka domprosten, läraren i

teologi vid läroverket i stiftsstaden och den bland öfrige lärare derstädes,

som längsta tiden innehaft prebendepastorat, skulle vara sjelfskrifne,

och de ledamöter, som derutöfver erfordrades till fyllande af

nyssnämnda antal, förordnas af Konungen bland ordinarie prester i stiftet

eller lärarne vid läroverket i stiftsstaden. Denna proposition blef

likväl icke bifallen af Rikets Ständer, hvilka i skrifvelse den 20 augusti

1851 tillika yttrade, att någon förändring med organisationen af och

rättegången i domkapitlen icke syntes påkallad.

Sedan derefter vid 1856 års riksdag enskild framställning blifvit

gjord om sådan förändring i domkapitlens organisation, att domkapitlet,

i hufvudsaklig enlighet med hvad kyrkolagskomitén år 1846 föreslagit,

skulle, förutom biskopen, bestå af fem valda ledamöter, heslöto

Rikets Ständer, hvilka ansågo, att åtminstone två af ledamotsplatserna

borde såsom hittills bindas vid vissa embeten och att endast på sådant

sätt nödig enhet och konseqvens i domkapitlets åtgärder kunde med

säkerhet bibehållas, för sin del en författning, i hvilken bestämdes, att

bland de fem, hvilka jemte biskopen borde sitta i domkapitlet, domprosten

och teologie lektorn eller, der universitet vore, äldste teologie’

professorn borde vara domkapitlets ledamöter på grund af innehafvande

embeten, samt de öfriga utses genom val bland kyrkoherdar

i stiftet samt rektorer och lektorer vid läroverket i stiftsstaden, i hvilka

val alla ordinarie prester i stiftet och lärare vid stiftets elementarläroverk

skulle ega deltaga. Mot detta förslag gjorde prestoståndet i en

särskild framställning till Kongl. Maj: t åtskilliga erinringar. Äfven

högsta domstolen anmärkte i afgifvet utlåtande, att det föreslagna stadgandet,

enligt hvilket hälften och på vissa ställen två tredjedelar af

domkapitlets ledamöter skulle för viss tid väljas af prester och skollärare,

som i afseende på tjenstefel vore domkapitlets domsrätt underlydande,

icke syntes lämpligt, vidare att de väljande kundo vid sitt

val blifva inskränkte inom alltför trånga gränser, samt att, till följd af

46

täta ombyten af domkapitlets ledamöter, enhet i dess åtgärder och

beslut kunde komma att saknas. På grund af dessa anmärkningar

fann Kong). Maj:t sig böra vägra sitt bifall till detta förslag.

Af dessa två, på olika tider, dels af Kongl. Maj:t, dels af Rikets

Ständer framstälda förslag hade det ena varit bygdt på grundsatsen af

Konungens förordnande för dem, som i domkapitlet skulle ega säte

och stämma, det andra åter hufvudsakligen utgått från den i 1846 års

kyrkolagsförslag antagna grundsatsen af ledamöternas utseende genom

val. En tredje grund för denna organisation förordades vid riksdagen

1863 i ett af de förslag till förändring af domkapitlens sammansättning,

hvilka vid denna riksdag väcktes och af Rikets Ständer i skrifvelse

den 10 november 1863 till Kongl. Maj:t anmäldes, nemligen bestämmandet

af s. k. kapitelpastorat, som borde sökas med särskilda

vilkor för kompetens och deribland skyldighet för deras innehafvare

att tjenstgöra såsom domkapitelsledamöter, för hvilken tjenstgöring de

tillika borde åtnjuta särskildt arfvode. Enligt detta förslag skulle domkapitlet

bestå af biskop och fyra ledamöter, bland hvilka borde vara

domprosten, der sådan funnes, vidare, vid domkapitlen i Upsala och

Lund, de tre öfrige teologie professorerna samt i öfriga domkapitel

teologie lektorn vid stiftsstadens läroverk, rektorn vid samma läroverk

samt kyrkoherden i det eller de nära stiftsstaden belägna pastorat,

hvilka af Konungen bestämdes. Der åter domprost icke funnes, skulle

i domkapitlet ingå ännu en kyrkoherde i sådant pastorat och, der teologie

lektorn tillika vore rektor, ännu en lektor vid samma läroverk af

Konungen förordnas att såsom ledamot i domkapitlet tjenstgöra. Enligt

ett annat, jemväl af Rikets Ständer i samma skrifvelse hos Kongl.

Maj:t anmäldt förslag, skulle ledamöternas antal, med undantag för de

i universitetsstäderna befintliga domkapitlen, hvilkas sammansättning

borde förblifva oförändrad, vara sex utom biskopen: domprosten äfvensom

lektorn i teologi borde städse vara ledamöter och de öfriga tillsättas

af Kongl. Maj:t bland kyrkans eller skolans tjenstemän, sedan

domkapitlet till Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt förslag.

Vid samma riksdag framstäldes jemväl ännu ett förslag, afsedt att

åstadkomma en lättnad i domkapitlets arbetssätt derigenom, att domkapitlet

endast vid behandlingen af vissa vigtigare mål skulle vara förpligtadt

att sammanträda in pleno, hvaremot de enklare och löpande

ärendena skulle besörjas af ordföranden och notarien med biträde af

en eller två ledamöter.

Jemte anmälan af ofvan anförda förslag anhöllo Rikets Ständer i

berörda skrifvelse af den 10 november 1863, att Kongl. Maj:t, efter

47

ärendete utredning, måtte låta utarbeta och för näst sammanträdande

Rikets Ständer framlägga förslag till en sådan förändring af domkapitlen

i angifna hänseenden, som af de dåvarande omständigheterna

kräfdes.

Med anledning af Rikets Ständers sålunda gjorda framställning utarbetades

inom justitie- och ecklesiastikdepartementen ett förslag till

förordning angående ändring i vissa delar af föreskrifterna angående

domkapitlens sammansättning och arbetssätt. Öfver detta förslag hördes

domkapitlen och högsta domstolen, hvarefter detsamma i omarbetad

form framlades för 1868 års kyrkomöte. De grunder, på hvilka

förslaget är bygdt, angifvas i den nådiga skrifvelsen till kyrkomötet

sålunda:

»Med detta förslag har afsetts, att jemte det lärarnes vid elementarläroverken

biträde vid domkapitelsgöromålen icke i vidsträcktare mån

toges i anspråk än som för läroverksfrågors behandling och lekmannaelementets

representerande inom kyrkostyrelsen är nödvändigt, tillika

genom inrymmande af plats i domkapitlen jemväl åt kyrkoherdar säkerhet

måtte beredas för bevarande hos kyrkostyrelsen af en vidsträcktare

kyrklig erfarenhet; hvarjemte åsyftats att genom dertill lämpade

bestämmelser angående domfört antal ledamöter, genom förändring i

förut gällande föreskrifter angående tiderna för domkapitlets sammanträden

och genom ett förenkladt expeditionssätt, domkapitlen må

sättas i tillfälle att skyndsammare och lättare behandla de löpande

göromålen. Såsom ständiga ledamöter hafva, förutom biskopen, bibehållits

domprosten, der sådan finnes, samt lektorn i teologi vid högre

elementarläroverket i stiftsstaden, hvarjemte den af lektoreme vid detta

läroverk, åt hvilken rektorsembetets bestridande blifvit af Kong!. Maj:t

uppdraget, ansetts böra på grund deraf vara ledamot af kapitlet. I

afseende på den ordning, som vid tillsättandet af öfriga ledamöter bör

följas, har det under ärendets föregående behandling framstälda förslaget,

att egenskapen af presterlig kapitelledamot skulle fästas vid

iunehafvandet af vissa dertill bestämda kyrkoherdebeställningar, i flere

hänseenden synts mindre ändamålsenligt äfvensom, vid saknaden af

tillräckligt antal lämpligt belägna pastorat, som utan intrång i församlingarnes

valrätt kunde för ändamålet användas, knappast verkställbart.

I afseende åter på frågan, huruvida ledamöterna borde antingen utses

genom val eller ock af Kongl. Maj:t förordnas, har Kongl. Maj:t väl funnit

valprincipens oinskränkta användande på domkapitlens sammansättning

vara förenadt med de svårigheter, hvilka blifvit ur synpunkten af domkapitlens

domsrätt anmärkta, men enär det moraliska inflytande, som hos

48

kyrkostyrelsen är önskvärd!, måste vinna i styrka, der Konungens val

ledes af kännedom om de underlydandes förtroende för den valde, har

hinder icke funnits möta för valgrundsatsens tillämpning i så måtto,

att Kongl. Maj:t utöfvade sin rätt att utnämna ifrågavarande domkapitelsledamöter

inom samma gränser, som äro bestämda för utnämning

af erkebiskop och biskopar, och att sålunda förslag till domkapitelsledamöter

skulle af de underlydande upprättas efter hufvudsakligen

samma grunder, som gälla för biskopsval, samt att liknande bestämmelser

vidtoges för utseende af de lärare, livilka på grund af särskild! förordnande

skulle i domkapitlen ega säte och stämma.»

I skrifvelse den 24 september 1868 anmälde kyrkomötet att mötet

funnit hvad af Kongl. Maj:t blifvit föreslaget ega ett bestämdt företräde

framför det nu bestående, ehuru i afseende på några biomständigheter

anmärkningar framkommit, som kyrkomötet ansett icke kunna lemnas

utan afseende. Efter en redogörelse för dessa anmärkningar — af

hvilka den mest betydande torde vara den, att antalet af domkapitelsledamöter

syntes i de stift, der domprost funnes, vara alltför stort,

hvarför blott en kyrkoherde borde till domkapitelsledamot förordnas —

förklarade kyrkomötet sig godkänna Kongl. Maj:ts förslag med den

ändring, att tre af förslagets paragrafer erhölle i skrifvelsen angifven

lydelse.

Denna kyrkomötets skrifvelse öfverlemnades af Kongl. Maj:t till

den komité, som den 5 januari 1869 tillsattes för att ombesörja eu

revision af 1686 års kyrkolag, hvilken komité den 2 oktober 1873 afgaf

förslag till kyrkolag och kyrkostadga^

I motiven till detta förslag uttalar komitén ett bestämdt ogillande

af den i 1846 års förslag antagna valprincipen. Komitén anför härutinnan

följande: »Att flera eller färre af ledamöterna i ett administrativt

och lagskipande embetsverk efter viss tids tjenstgöring skulle afgå,

och de embetsverket underlydande och dess uppsigt underkastade

embets- och tjenstemännen skulle eg a att periodiskt anställa val för

upprättande af förslag till de sålunda ledigblifvande ledamotsplatserna,

är en ordning, hvars införande på något af statsförvaltningens områden

icke blifvit ifrågastäldt och sannolikt icke heller kommer att ifrågaställas,

och om hvars lämplighet särskild! inom den kyrkliga förvaltningen

komitén icke kunnat öfvertygas. Föredömet af den ordning, som i

afseende på biskopsembetenas tillsättning redan är gällande, kan härvid

så mycket mindre åberopas, som biskop icke väljes för ett visst antal

år i sänder.»

Beträffande domkapitlets sammansättning innehåller 26 kap. i 1873

49

års kyrkolagsförslag följande bestämmelser. I hvart stift skall ett domkapitel

finnas och bestå af biskopen, som förer ordet, samt nedannämnde

ledamöter, nemligen i Upsala och Lunds stift, domprosten och öfriga

ordinarie teologie professorer vid det i stiftsstaden varande universitet,

samt i de öfriga stiften domprosten, der sådan finnes, lektor i teologi

vid högre elementarläroverket i stiftsstaden samt dessutom två eller,

der domprost icke finnes, tre af Konungen särskildt förordnade män,

som äro kyrkoherdar i stiftet eller ordinarie lärare vid nämnda elementarläroverk;

skolande dock i Göteborgs stift svenska pastorn vid Kristine

eller Tyska församlingen i Göteborg vara ständig ledamot af

domkapitlet och förty endast en ledamot i det domkapitel, på sätt nu

sagdt är, särskildt förordnas (§ 1 mom. 1). Skall ledamot i domkapitel,

enligt hvad ofvan är sagdt, förordnas, skall domkapitlet dertill

föreslå eu behörig och lämplig man (§ 2). I Stockholms stad skall ett

särskildt domkapitel finnas, i livilket erkebiskopen, när han är tillstädes,

men eljest pastor primarius för ordet, och jemte denne sitta kyrkoherdarne

i Klara, Jakobs, Maria Magdalena, Katarina, Ulrika Eleonora,

Hedvig Eleonora och Adolf Fredriks församlingar (§ 6 mom. 1). Hofkonsistorium

nämnes ej i lagförslaget, men i motiven omförmäles, att

detta konsistorium ansetts böra upphöra.

En ledamot af komitén, riksarkivarien J. J. Nordström, afgaf ett

särskildt förslag, deri för tillsättande af ledamöter i domkapitel valprincipen

är antagen.

Vid granskning i högsta domstolen af 1873 års förslag anförde

vid kap. 26 § 1 fem justitieråd bland annat följande:

»Eu lagfaren ledamot i domkapitel har iänge utgjort ett vigtigt

önskningsmål. Då en omgestaltning af domkapitlens sammansättningskall

ske, synes tiden vara inne att härom förordna. Om denne ledamot

tillika blir domkapitlets protokollsförare och kassaförvaltare, torde förändringen

ej komma att medföra nämnvärda kostnader. Af de ledamöter

uti domkapitel, som förslaget upptager, synes lektorn uti teologi vid.

högre elementarläroverket i stiftsstaden höra utgå. Det måste nemligen

anses mindre följdriktigt att, på samma gång man från kyrkolag utsöndrar

alla bestämmelser om elementarläroverk, uti samma lag fastställa,

att eu lärare vid sådant läroverk skall vara sjelfskrifven deltagare uti

den kyrkliga förvaltning, som är åt domkapitel uppdragen. Icke heller

bör svenska pastorn vid Kristine eller Tyska församlingen i Göteborg

upptagas såsom sjelfskrifven ledamot, helst det kan vara ovisst om

någon sådan pastor länge kommer att finnas. — Någon anledning att

behålla den särskilda sammansättningen af domkapitlen uti universi

-

50

Finska

kyrkolagen.

Allmän motivering

till

komiténs förslag

i fråga

om domkapitlens

sammansättning.

tetsstäderna synes ej vara för handen, så mycket mindre som en god

universitetslärare ej nödvändigt är en god domkapitelsledamot och de

mångartade domkapitelsgöromålen, såsom äfven blifvit anmärkt af domkapitlet

just uti en universitetsstad, ofta måste menligt inverka på

universitetslärarens egentliga verksamhet. Naturligtvis kunde i allt fall

till domkapitelsledamot förordnas en eller annan lärare, om de till uppdraget

anses lämplige.»

Beträffande Stockholms stads konsistorium ansågo tre justitieråd,

att detta borde ombildas till ett domkapitel med särskild biskop som

ordförande. Två justitieråd anmärkte endast, att sammansättningen af

Stockholms domkapitel borde ordnas så, att erkebiskopen, när han tillstädes

är, men eljest pastor primarius är ordförande, pastor i Klara

vice ordförande, samt domkapitlet i öfrigt utgöres af en lagfaren samt

fyra andra af Konungen utsedde ledamöter.

Frågan om domkapitlens sammansättning har sedermera, såsom

redan ofvan blifvit anmärkt, förevarit vid kyrkomötena 1878, 1883 och

1888. För de särskilda förslag i ämnet, som vid kyrkomötena framkommit,

torde här icke behöfva närmare redogöras.

Här torde slutligen böra omnämnas, att enligt kyrkolagen för den

evangeliskt lutherska kyrkan i Finland af den 9 december 1868, § 385,

domkapitlen bestå af biskop såsom ordförande, tre teologiskt bildade

ledamöter samt domkapitlets sekreterare. Kyrkoherden i den stad, der

domkapitlet har sitt säte, kallas domprost och är sjelfskrifven ledamot

och vice ordförande i domkapitlet. De öfriga två teologiskt bildade

ledamöterna, hvilka jemte erfarenhet i kyrkliga angelägenheter skola

innehafva grundliga vetenskapliga insigter och presterlig beställning,

väljas för tre år af alla ordinarie prester inom stiftet och dem, som

ordinarie presttjenster i församlingarne inom stiftet på eget ansvar

förvalta. Sekreteraren skall enligt § 389 vara en man med bepröfvad

juridisk bildning och erfarenhet.

Såsom af förestående redogörelse framgår saknas icke olikartade

förslag till ordnande af hithörande frågor, ehuru intet af de i vårt land

framstälda förslagen hittills lyckats vinna det allmännare godkännande,

att det kunnat upphöjas till lag. Komitén har här ofvan i korthet

51

antydt innebörden af de anmärkningar, som riktats mot domkapitlens

nuvarande organisation, och dessa anmärkningars giltighet torde icke

kunna förnekas. En förändring är följaktligen af behofvet påkallad och

synes så mycket mera önskvärd, som ej mindre lagen angående tillsättning

af presterliga tjenster den 26 oktober 1883 stält ökade kraf på en

sorgfällig pröfning från domkapitlets sida af dertill hörande frågor, än

äfven genom lagen om straff för embetsbrott af prest och om laga

domstol i sådana mål den 8 mars 1889 domkapitlens domsrätt i dessa

vigtiga mål blifvit vidgad i vissa fall.

Enligt samtliga de förslag, hvilka åsyfta en mera genomgripande

förändring af domkapitlens organisation, skulle domkapitlen bestå dels

af ledamöter, hvilkas egenskap af domkapitelsmedlemmar är bunden

vid vissa embetsbefattningar, och dels af ledamöter, med afseende på

hvilka detta icke är förhållandet. En sådan anordning finner komitén

också för sin del lämplig. Komitén föreslår derför, att jemte biskopen,

som är ständig och sjelfskrifven ordförande, jemväl domprosten, der

sådan finnes, skall vara ständig ledamot och vice ordförande. Derjemte

tillkommer enligt komiténs förslag en tredje ledamot, hvars ledamotskap

är bundet vid viss tjenst, nemligen stiftssekreteraren, med afseende å

hvilken komitén längre ned skall yttra sig.

Då ett antal af fem ledamöter i domkapitel torde vara fullt tillräckligt,

återstå således två ledamotsbefattningar, hvilka skola särskildt

tillsättas. För tillsättandet af dessa befattningar erbjuda sig två olika

utvägar, hvilka ock blifvit använda i de förut framstälda förslagen.

De kunna nemligen tillsättas genom val af någon viss, närmare bestämd

valkorporation eller genom Konungens förordnande. Mot valprincipen

hafva enligt komiténs uppfattning framstälts så tungt vägande anmärkningar,

särskildt i de anförda motiven till 1873 års förslag, att komitén

— med jemväl fästadt afseende å den inskränkning i de valbares antal,

som nödvändiggöres genom önskvärdheten deraf, att domkapitelsledamöterna

äro boende i stiftsstaden eller icke synnerligen långt aflägse

derifrån, — funnit sig icke kunna upptaga densamma. Följaktligen

lära innehafvarne af ifrågavarande befattningar böra förordnas af Konungen.

För att emellertid regeringen må erhålla tillförlitlig kännedom

om de för befattningen lämpliga personer, som kunna finnas att anlita,

bör domkapitlet upprätta förslag, hvilket, på sätt i högsta domstolens

yttrande öfver 1873 års kyrkolagsförslag framhållits, bör för hvarje

befattning upptaga tre personer.

Härefter uppstår frågan om de vilkor, som böra uppställas för behörighet

att utses till innehafvare af dessa befattningar. Då här är

52

fråga om domkapitlets sammansättning såsom kyrklig myndighet, torde

vara uppenbart, att den ena befattningen bör besättas med eu prestman

inom stiftet, och lärer denne, med afseende å hans ställning såsom deltagande

i stiftsstyrelsen, böra vara till ordinarie tjenst i stiftet befordrad.

Denne ledamot, hvilken torde blifva eu tjenstgörande församlingslärare

med pastoral erfarenhet, synes kunna vara domkapitlet till särskild! gagn

vid handläggning af frågor om församlingsvården.

Den andre särskildt förordnade ledamoten har komitén ansett böra

företrädesvis utses bland de vid universitet, allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium

i stiftsstaden fast anstälde lärare. Komitén har

härvid dels afsett att ej alltför oförmedlad! bryta med det nu bestående

och dels tagit hänsyn dertill, att domkapitlet fortfarande, om ock med

en i vissa fall något förändrad sammansättning, komme att handlägga

frågor rörande de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna.

Denne lärare kan enligt komiténs förslag vara antingen lekman eller

prest; hvadan teologie lektorn icke är utesluten äfven om han är prest,

ehuru komitén icke ansett honom böra företrädesvis ifrågakomma.

Men då det kan inträffa, att inom stiftsstaden icke finnes att tillgå någon

lärare, hvilken är villig att mottaga förordnande som domkapitelsledamot

och innehar sådana egenskaper, som göra honom dertill fullt lämplig,

eller att i staden eller dess närhet finnes någon lekman, hvilken, utan

att vara lärare, genom sina personliga egenskaper är särskildt lämplig

för uppdraget att vara domkapitelsledamot, har komitén velat lemna

möjlighet öppen, att till ledamot må kunna förordnas lekman, hvilken

icke innehar sådan läraretjenst, som ofvan nämnts. Härmed äfvensom

genom en församlingslärares inträde i domkapitlet torde ock en understundom

framstäld önskan om en representant inom stiftsstyrelsen för

stiftets församlingar vara tillgodosedd så mycket som utan rubbning

af den svenska kyrkoförfattningens grunder är möjligt.

Ifrågavarande två ledamotsbefattningar torde böra besättas endast

för viss tid, som komitén ansett kunna, på sätt jemväl i föregående

förslag skett, bestämmas till fem år. Det synes nemligen önskvärdt

dels att ett tilläfventyrs begånget misstag i afseende å personens lämplighet

för befattningen må kunna rättas och dels att en person, för

hvilken befattningen blifvit alltför betungande eller hinderlig, må kunna

efter viss tids förlopp blifva utan särskilda skäl från densamma befriad.

I de stiftsstäder, der domprost icke finnes — för närvarande två:

Hernösand och Visby — måste en särskild vice ordförande förordnas.

För upprättande af förslag till och tillsättande af denna befattning böra

gälla samma bestämmelser som i fråga om de öfriga för viss tid tillsatta

53

ledamotsplatserna. Dock bör enligt komiténs tanke till vice ordförande

icke kunna förordnas annan än kyrkoherde inom stiftet. I sammanhang

härmed kan komitén icke underlåta att uttala sin öfvertygelse om önskvärdheten

deraf, att domprostbeställningar så snart som möjligt inrättas

i de båda stiftsstäder, der domprost för närvarande ej finnes. Oafsedt,

den större likformighet i stiftsstyrelsernas organisation, som härigenom

skulle vinnas, synes det nemligen komitén föga lämpligt, att en biskop

nödgas att jemte det han handlägger de vigtiga och olikartade göromål,

Indika åligga honom såsom chef för stiftsstyrelsen, tillika vara kyrkoherde

i en större stadsförsamling, hvilkens vård i det närmaste uteslutande

tager pastors tid i anspråk.

Redan i det föregående har erinrats, hurusom i senare tider behofvet

af juridisk sakkunskap inom domkapitlen allt mer och mer framträdt.

Detta har ock, såsom ofvan anförts, blifvit med bestämdhet

framhållet inom högsta domstolen vid granskningen af 1873 års förslag

i ämnet, hvarjemte inom Riksdagens Andra Kammare uttalanden i

denna riktning framkommit vid behandlingen af lagen om straff för

embetsbrott af prest. Ett sätt att tillgodose detta behof vore, att en

lagfaren person förordnades till ledamot åt domkapitlet i samma ordning

som de öfrige särskildt förordnade ledamöterna. En annan utväg

har anvisats af högsta domstolen, då vid granskningen af 1873 års

förslag antyddes, att den lagfarne ledamoten kunde tillika vara domkapitlets

protokollsförare och kassaförvaltare, d. v. s. fullgöra de skyldigheter,

som för närvarande åligga konsistoriinotarien. Komitén, som

anser önskligt, att den juridiskt sakkunnige deltager i domkapitlets

öfverläggningar och beslut, och således icke finner det vara tillfyllest,

att expeditionshafvanden är jurist, ansluter sig för sin del till högsta

domstolens förslag. Skulle den lagfarne ledamoten icke tillika vara

sekreterare, kunde åt honom icke beredas sådan godtgörelse för hans

deltagande i domkapitelsgöromålen, att han deråt kunde egna en hufvudsaklig

del af sin tid, hvilket heller icke blefve behöfligt. Man vore

följaktligen vid valet af denne ledamot uteslutande hänvisad till personer,

boende i stiftsstaden eller i dess närhet, och antagligen skulle

ej sällan svårighet möta att bland dessa personer finna någon för uppdraget

fullt lämplig, hvilken tillika vore villig att mot den jemförelsevis

ringa ersättning, som kunde erbjudas, åtaga sig uppdraget. Härtill

kommer, att de göromål, som måste åläggas domkapitlets främste

tjensteman, äro i mera än ett, afseende så beskaffade, att juridisk bildning

och erfarenhet hos denne tjensteman synas, om ej ovilkorligen

nödiga, dock synnerligen önskvärda. Komitén föreslår derför, att denne

54

tjensteman under benämningen stiftssekreterare, som synes bättre än

den nuvarande motsvara arten af hans befattning, skall tillika vara

ledamot af domkapitlet och att såsom behörighets vilkor för tjenstens

erhållande uppställes, att han skall ega juridisk bildning och erfarenhet.

Med afseende å den ställning, stiftssekreteraren sålunda kommer

att erhålla, kan antagandet af stiftssekreterare tydligen ej öfverlemnas

åt domkapitlet, utan lärer han böra efter ansökning utnämnas af Konungen

på förslag af domkapitlet. ?''C>''

Hvarje domkapitel skulle sålunda enligt komiténs förslag komma

att bestå af: 1) biskop, 2) domprost eller annan i hans ställe förordnad

vice ordförande, 3) en till ordinarie tjenst inom stiftet befordrad

prestman, 4) en vid universitet, allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium

i stiftsstaden fast anstäld lärare eller ock en lekman, hvilken

icke innehar sådan läraretjenst, samt 5) stiftssekreterare. För de

skiljaktigheter i afseende å sammansättningen af Stockholms stads konsistorium,

hvilka af särskilda förhållanden påkallas, får komitén tillfälle

att redogöra i den speciella motiveringen till de paragrafer i författningsförslagen,

hvilka handla om detta konsistorium.

Åt de domkapitelsledamöter, hvilka af Konungen förordnas för viss

tid, måste beredas godtgörelse af allmänna medel för deras deltagande

i stiftsstyrelsen. Då, såsom komitén här nedan skall närmare visa,

dessa ledamöters befattningar ej kunna blifva särdeles betungande, synes

emellertid godtgörelsen kunna bestämmas till ett jemförelsevis obetydligt

belopp och möjligen kunna utgå endast i form af rese- och traktamentsersättning.

För stiftssekreterarebefattningen erfordras deremot fast

lön, hvilken bör bestämmas till sådant belopp, att fullt duglige och

lämplige sökande till befattningen kunna påräknas.

I sammanhang härmed kan komitén ej underlåta att erinra derom,

att kyrkomötet i underdånig skrifvelse den 25 september 1888 anhållit

om reglering af tjenstemäns och betjentes vid rikets ecklesiastika konsistorier

löne- och pensionsförhållanden; och synes det komitén antagligt,

att en sådan reglering, som uppenbarligen är af verkligt behof

påkallad, skulle, för att blifva tillfredsställande, medföra kostnader,

hvilka säkerligen icke komme att i någon betydligare mån understiga

de kostnader, som kräfvas för genomförande af den nu föreslagna organisationen.

55

Vid en närmare granskning af de göromål, hvilka för närvarande Fördelning

åligga domkapitlen, finner man snart, att åtskilliga af desamma äro af stiftsstyrelsen

sådan beskaffenhet, att deras handläggning af en kollegial myndighet hörande

icke kan vara erforderlig eller ens lämplig. Komitén har derför sökt 9°rom

finna någon utväg, hvarigenom dels domkapitlen skulle kunna befrias

från handläggning af ärenden utaf sistnämnda beskaffenhet, dels ock

ärendena vinna ett skyndsammare afgörande. En sådan utväg har

komitén trott sig finna deruti, att dylika ärenden öfverlemnas till afgörande

af biskopen med biträde af stiftssekreteraren.

Äfven enligt vår nu gällande kyrkolagstiftning intager biskopen

inom stiftsstyrelsen en annan och mera betydelsefull ställning än såsom

blott ordförande i domkapitlet. Detta är ock i full öfverensstämmelse

med den lutherska kyrkoförfattningens grundsatser, och tillämpningen

af dessa grundsatser har, såsom bekant, i Norge och Danmark

ledt derhän, att den egentliga stiftsstyrelsen der utöfvas af biskopar

utan biträde af några kollegiala myndigheter. Det torde derför icke

kunna anses såsom någon mot vår kyrkas på lutherska principer grundade

författning stridande nyhet, om åtskilliga till stiftsstyrelsen hörande

förvaltningsärenden öfverlemnas till biskopens afgörande under

vissa, derför särskild! stadgade former, hvilka innebära en garanti för

ärendenas grundliga behandling.

För en sådan öfverflyttning af vissa ärenden från domkapitlets till

biskopens handläggning tala för öfrigt alldeles samma skäl, som i senare

tider vid omorganisation af redan befintliga embetsverk och vid

inrättande af nya föranledt, att man alltmera öfvergifvit den kollegiala

formen och tillagt embetsverkets chef ensam beslutanderätt. Dessa

skäl äro tydligen behofvet af ärendenas skyndsammare afgörande och

större enhet i besluten. Vid den beslutande chefens sida bör dock

ställas en jemte honom ansvarig föredragande, hvilken har rätt att till

protokoll uttala sin mening, då denna afviker från den beslutandes.

Komitén har derför ansett, att de till stiftsstyrelsen hörande ärenden,

i hvilka beslutanderätten skulle öfverflyttas från domkapitlet till

biskopen, böra af stiftssekreteraren för biskopen föredragas med rätt

för stiftssekreteraren att, der hans mening afviker från biskopens, till

protokollet anteckna densamma, hvarigenom han ock fritages från ansvar

för beslutet. Denna anordning motsvarar på det närmaste det

förhållande, som inom länsstyrelsen eger rum vid handläggning af

ärenden, hvilka afgöras af landshöfdingen på föredragning af landssekreteraren

eller landskamreraren.

56

Genom en sådan anordning skulle domkapitlet befrias från ett betydligt

antal ärenden och ej behöfva så ofta sammanträda, hvarigenom,

såsom ofvan antydts, tjenstgöringen såsom ledamot af domkapitlet

skulle blifva mindre betungande, än eljest blefve förhållandet, och kostnaden

för ledamöternas godtgörelse minskas.

Vid angifvandet af ärendenas fördelning mellan domkapitlet och

biskopen har komitén ansett i kyrkolag böra bestämmas endast de

ärenden, hvilka skola af domkapitlet behandlas; hvaremot en uppräkning

af de ärenden, som skulle öfverlemnas till biskopen — hvilken

uppräkning i alla fall knappast kan göras fullt uttömmande — ansetts

böra inflyta i en af Konungen utfärdad instruktion för stiftsstyrelse.

De till domkapitlets befattning hörande ärenden angifvas i 6 § af

komiténs förslag till lag om stiftsstyrelse, och § 1 i förslaget till instruktion

för stiftsstyrelse innehåller en förteckning på de ärenden,

hvilka skola tillhöra biskopen att afgöra med biträde af stiftssekreteraren.

Att olika meningar kunna uppstå om den rätta fördelningen af

ärendena, är uppenbart; men någon annan grundsats för densamma

lärer svårligen kunna uppställas än den, att alla sådana ärenden, i

hvilka förekomma utöfning af egentlig domsrätt, tillsättning af eller

entledigande från tjenst, anvisande af tjenstgöring, samt öfverhufvud

alla ärenden, hvilka kräfva en allsidigare pröfning för bevarande af det

allmännas eller den enskildes rätt, böra förbehållas domkapitlet; hvaremot

de egentliga förvaltningsbestyren, den närmare tillsynen öfver

presterskapets inom stiftet embetsförvaltning samt församlingsvården i

öfrigt äfvensom åtgärder för måls och ärendens beredning, i hvilka

hänseenden företrädesvis ett raskt och efter omständigheterna lämpadt,

afgörande erfordras, ‘tjenligast torde kunna öfverlemnas till biskopens

och stiftssekreterarens handläggning. Denna grundsats har komitén

sökt tillämpa och får i afseende på detaljerna hänvisa till de nyss anförda

paragraferna i komiténs författningsförslag samt den speciella

motiveringen till dessa paragrafer.

Här torde slutligen böra erinras, att vissa till stiftsstyrelsen hörande

åtgärder fortfarande såsom hittills måste tillkomma biskopen att

ensam utföra. Dessa åtgärder omförmälas i 5 § af förslaget till lag

om stiftsstyrelse.

57

Innan komitén öfvergår till motivering af de särskilda paragraferna

i de af komitén föreslagna författningar, bör erinras, att komitén

vid affattande af förslagen rörande domkapitlens sammansättning och

formen för handläggning af de till stiftsstyrelsen hörande ärenden icke

tagit i betraktande den enligt särskilda författningar såväl biskop som

domkapitel tillkommande befattning med frågor rörande de allmänna

läroverken och folkskolelärareseminarierna. För behandling af en del

af de ärenden af sådan beskaffenhet, hvilka tillkomma domkapitlet, såsom

i fråga om afläggande af prof för och tillsättande af lärarebefattningar

samt bestämmande af läroämnena för en blifvande lärare, fordras

tydligen en något annorlunda beskaffad sammansättning af domkapitlet

än vid afgörande af kyrkliga frågor. Komitén har derför ansett

nödigt att jemte förslag till författningar om stiftsstyrelse framlägga

ett förslag till förordning angående konsistoriernas befattning

med allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier, för hvars innehåll

skall i de speciella motiven närmare redogöras.

Komitén öfvergår nu till motivering af de särskilda bestämmelserna

i de af komitén framlagda författningsförslagen.

Förslaget till lag om stiftsstyrelse.

Ehuru tydligen många af de särskilda, tid efter annan utfärdade

författningar, hvilka röra stiftsstyrelsen, blifva, derest komiténs förslag

upphöjes till lag, dels upphäfda och dels ändrade, har komitén dock

icke ansett nödigt att i ingressen uttryckligen omnämna alla dessa författningar,

utan endast upptagit de vigtigaste samt i öfrigt gifvit ingressens

ordalydelse en så allmän affattning, att tvifvel ej lärer kunna

uppstå om hvad som genom förevarande lag verkligen upphäfves.

Komitén har ingalunda förbisett, att, i händelse — såsom komitén

föreslagit — kongl. förordningen den 11 februari 1687 i sin helhet

upphäfves, derigenom bortfaller jemväl den bestämmelse i § 15 af

nämnda förordning, hvilken tillägger domkapitlet domsrätt öfver »skoleståndspersoner)).

En följd häraf torde blifva, att, om icke något annat

sättes i stället, åtal mot lärare vid allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier

för embetsfel böra anhängiggöras vid allmän underrätt.

8

Domkapitlens

sammansättning

vid

handläggning

af vissa ärenden

rörande

allmänna

läroverken

och folkskolelärare

seminarierna.

Speciell

motivering.

58

Det synes dock icke lämpligt att fråntaga domkapitlen all disciplinär domsrätt

öfver desse lärare. Föreskrifter härom tillhöra emellertid icke kyrkolag

eller kyrkostadga^ utan torde lämpligast hafva sin plats i de särskilda

stadgar, som innefatta bestämmelser rörande nämnda läroanstalter.

Då komitén inhemtat, att förslag till ny stadga för de allmänna läroverken

blifvit utarbetadt och är beroende på Kongl. Maj :ts pröfning,

har komitén ansett sig böra i särskild skrifvelse till statsrådet och

chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet fästa statsrådets uppmärksamhet

på önskvärdheten deraf, att bestämmelser i ofvan antydda syfte

intagas ej mindre i stadgan för de allmänna läroverken än äfven i

stadgan för folkskolelärareseminarierna.

1 §•

1 mom. angifver de olika former, under hvilka stiftsstyrelsen utöfvas.

På särskilda ställen i författningsförslagen angifvas närmare de

ärenden, hvilka skola under den ena eller andra formen behandlas.

Sålunda omförmälas i 5 § af förslaget till lag om stiftsstyrélse de

ärenden, hvilka skola af biskop ensam handläggas, samt i 6 § af samma

lagförslag de till domkapitels befattning hörande mål och ärenden;

och i § 1 af förslaget till instruktion för stiftsstyrelse uppräknas de

frågor, hvilk^, skola afgöras af biskop med biträde af stiftssekreterare.

I fråga om tiden för särskildt förordnad ledamots tjenstgöring i

domkapitel lärer af ordalydelsen i förevarande paragraf framgå, att om

en sådan ledamot afgår från befattningen, innan de fem år, för hvilka

förordnandet meddelats, gått till ända, ny ledamot förordnas för fem

år och icke blott för den tid, som för den afgångne återstod. Genom

denna anordning vinnes den fördel, att, åtminstone sedan den föreslagna

organisationen någon tid egt bestånd, dessa ledamotsplatser

komma att på olika tider besättas — ett förhållande som bör medföra

ökad enhet i domkapitlets verksamhet.

För öfrigt hänvisas beträffande innehållet i denna paragraf till den

allmänna motiveringen.

2 §•

För den hufvudsakliga innebörden af denna paragraf är jemväl

redogjordt i den allmänna motiveringen. Här torde endast böra erinras,

att den på viss tid förordnade presterlige ledamoten i domkapitlet kan

59

utses bland alla till ordinarie tjenst inom stiftet befordrade prestman

och att denne ledamot således icke behöfver vara en kyrkoherde. I

universitetsstad kan denne ledamot vara en med prebende törsedd professor,

hvarigenom möjlighet är beredd att, om sådant finnes önskvärdt,

förordna två universitetslärare till ledamöter af domkapitlet.

Då den andre på viss tid förordnade ledamoten kan vara äfven

lekman, hvilken icke innehar läraretjenst, följer deraf, att en lärare,

som blifvit förordnad till domkapitelsledamot, kan, äfven om han afgår

från läraretjensten, bibehållas vid befattningen såsom ledamot af domkapitlet.

Under uttrycket fast anstäld lärare vid stiftsstadens allmänna

läroverk innefattas tydligen också rektorn vid detta läroverk, äfven om

han innehar ordinarie lärarebefattning vid annat läroverk.

3 §.

De i denna paragraf intagna särskilda bestämmelser om hvad domkapitlet

har att iakttaga vid upprättande af förslag till stiftssekreteraretjenst

kunna icke afse någon rubbning af de i regeringsformens 28 §

angifna hufvudgrunder för befordringar. Exempel på föreskrifter rörande

särskild lämplighet för visst embete finnas för ifrigt i gällande

författningar, såsom i §§ 8 och 9 af lagen om tillsättning af presterliga

fenster den 26 oktober 1883 samt beträffande förste provinsialläkare

i § 3 af nådiga instruktionen den 31 oktober 1890.

Föreskrift om särskildt förord vid aflemnande af underdånigt förslag

finnes äfven i åtskilliga gällande författningar, t. ex., i § 35 af

instruktionen för landshöfdingarne den 10 november 1855 i fråga om

landssekreterare-, landskamrerare- in. fl. tjenster.

4 §•

Af biskopens ställning såsom chef för stiftsstyrelsen följer, att biskopens

åligganden, då denne sjelf icke kan utöfva dem eller biskopsembetet

är ledigt, icke lämpligen kunna uppdragas åt vice ordföranden

i domkapitlet, utan böra öfvertagas af domkapitlet i dess helhet. Detta

gäller dels de ärenden, som afgöras af biskopen med biträde af stiftssekreteraren,

hvilka ärenden i sådan händelse tydligen böra af den

sistnämnde föredragas i domkapitlet, dels ock den uppsigt öfver presterskapet

och församlings vården, som enligt 5 § 1 mom. tillkommer

60

biskopen. Deremot har komitén ansett de biskopen ensam tillkommande

förrättningar, som uppräknas i 2 mom. af 5 §, vara af sådan

beskaffenhet, att de, på sätt äfven för närvarande eger rum, icke böra

utöfvas af någon annan än biskopen sjelf eller den han dertill förordnar,

likasom ock dessa förrättningar, med undantag af prestvigning,

kunna utan synnerlig olägenhet uppskjutas, till dess biskopsembetet

varder tillsatt eller hindret för biskopen att utföra förrättningen upphör.

Hvad angår prestvigning, hvilken förrättning stundom icke kan

utan olägenhet uppskjutas, så lärer sådan, på sätt jemväl nu sker,

kunna förrättas af biskop i annat stift, på derom af vederbörande domkapitel

gjord framställning.

I biskopens frånvaro bör tydligen icke heller företagas en för

stiftsstyrelsen så vigtig åtgärd som upprättande af förslag till befattning

såsom vice ordförande eller ledamot i domkapitlet eller stiftssekreterare.

I händelse af behof kan domkapitlet dock meddela förordnande

att uppehålla dylik befattning, men ej för längre tid än två

månader. Härmed bör för öfrigt jemföras 14 § i förslaget.

5 §

angifver hvad biskopen tillkommer såsom chef för stiftsstyrelsen och

för stiftets presterskap; och har komitén velat, i 1 mom. betona biskopens

personliga ansvarighet för vården af församlingarne inom stiftet.

Hvad 2 mom. innehåller öfverensstämmer i allt hufvudsakligt, med

hvad för närvarande gäller.

Komitén har med afseende på den biskopen ensam tillerkända behörigheten

att anställa eller låta anställa visitation icke förbisett, att

förhållanden inom en församling kunna inträffa, som ovilkorligen påkalla

en undersökning äfven under biskopsledighet. En sådan undersökning

synes emellertid domkapitlet kunna under biskopsledighet eller biskopens

frånvaro låta anställa med stöd af stadgandet i 4 § 1 inom., enligt

.hvilket domkapitlet i det der förutsatta fall har att utöfva den,

jemlikt 5 § 1 mom. biskopen tillkommande uppsigt öfver presterskapet

och församlingsvården inom stiftet.

Då komitén upptagit biskopens rätt att utnämna kontraktsprostar,

har komitén förestält sig, att det i några stift förekommande bruket att

utnämna titulärprostar eller, såsom det heter i förordningen angående

stämpelafgiften, prostar öfver egna församlingar, skall- för framtiden

helt och hållet upphöra.

61

Om sättet för utnämnande af kontraktsprostar finnes för närvarande

stadgadt i 24 kap. 18 § kyrkolagen och kongl. brefvet den 19

juli 1737.

6 §

uppräknar de mål och ärenden, hvilka enligt kamhöns tanke böra tillhöra

domkapitels befattning. Här upptagas i främsta rummet åtskilliga

frågor, som röra presterskapet inom stiftet och dess tjenstgöring.

Sålunda tillkommer domkapitlet att anställa prestexamen och andra

dermed jemförliga prof, såsom pastoralexamen och disputationsprof,

samt att till prestembetet kalla dem, hvilka biskopen förklarat sig villig

att till det embete inviga. Då icke flere böra kallas till prester än

som för uppehållande af presterlig tjenstgöring inom stiftet erfordras,

förutsätter ock kallelsen en pröfning af stiftets behof i detta hänseende.

I nära sammanhang härmed står ock den åt domkapitlet öfverlemnade

befogenheten att bevilja tjenstledighet och anvisa tjenstgöring åt prest

inom stiftet. Men då ärenden af sist antydda beskaffenhet ofta kunna

vara brådskande, har komitén ansett nödigt att bereda möjlighet åt

biskopen att, der dylik åtgärd erfordras mellan domkapitlets sammanträden,

derom gå i författning. Biskopens åtgärd bör dock anmälas

vid domkapitlets nästa sammanträde; hvarom uttryckligt stadgande

finnes infördt i förslaget till instruktion för stiftsstyrelse. Faktiskt

tillgår flerestädes för närvarande så, som komitén här föreslagit.

Vidare har komitén ansett böra domkapitlet förbehållas alla de

åtgärder, hvilka enligt lagen om tillsättning af presterliga tjenster och

öfriga författningar rörande detta ämne för närvarande tillkomma domkapitlet;

och har komitén i sammanhang härmed upptagit domkapitlets

åligganden i afseende på biskopsval och val af kyrkomötesombud.

Till följd af domkapitlets befogenhet i fråga om kallelse till prestembetet

och tillsättning af presterliga tjenster äfvensom af vissa tjenster

vid stiftsstyrelsens expedition, bör det ock tillkomma domkapitlet att

meddela afsked'' såväl från prestembetet som från sådana tjenster, hvilka

innehafvas på grund af domkapitlets fullmakt eller förordnande.

Komitén bär äfven ansett det fortfarande böra tillhöra domkapitlet

att handlägga de frågor angående skilnad i äktenskap och trolofning,

hvilka enligt allmän civillag eller dertill hörande författningar bero på

domkapitlets åtgärd. Likaså lärer den under stiftsstyrelsen hörande

medelförvaltning samt uppsigt öfver sådan förvaltning böra fortfarande

tillkomma domkapitlet.

62

På sätt redan i den allmänna motiveringen blifvit anmärkt, böra

alla mål, i hvilka f örekommer utöfning af egentlig domsrätt, handläggas

af domkapitlet. Dessa mål uppräknas i förevarande paragraf, och torde

här särskildt böra erinras derom, att besvär öfver kommunala myndigheters

beslut äfven kunna afse tillsättande af eller upprättande af

förslag till tjenst, i afseende hvarå dylik åtgärd tillkommer den kommunala

myndigheten, såsom beträffande klockare-, folkskolelärare-, kyrkovaktare-

med flere dylika tjenster.

15 § 1 mom. i lagen om straff för embetsbrott af prest stadgar, att

— der prest blifvit dömd till afsättning eller, efter det han affallit från

svenska kyrkans lära, skild från embete och tjenst, men laga kraft ej

kommit å beslutet, eller der han blifvit tilltalad för brott, hvarå förlust

af medborgerligt förtroende eller straffarbete eller dödsstraff enligt lag

kan följa, men dom öfver honom ej fallit, — domkapitel eger, när

omständigheterna dertill föranleda, besluta, att han skall afhålla sig

från embetets utöfning, till dess annorlunda varder förordnadt. Detta

har komitén jemväl ansett böra här upptagas.

Slutligen tillkommer, enligt komiténs förslag, domkapitlet att till

verkställighet befordra laga kraft egande utslag, hvarigenom prest enligt

nyssnämnda lag blifvit dömd till varning, mistning af embetet på viss

tid eller afsättning. Detta domkapitlets åliggande, likasom det i nästföregående

punkt omnämnda, sammanhänger på det närmaste med

domkapitlets här ofvan angifna befogenhet i afseende på ordnandet

af presterskapets tjenstgöring inom stiftet.

7 §•

Då det icke synts lämpligt att i kyrkolag upptaga alla de mångfaldiga

ärenden af hufvudsakligen administrativ beskaffenhet, som

enligt komiténs förslag böra behandlas af biskopen med biträde af

stiftssekreteraren, meddelas här endast en hänvisning till särskild, af

Konungen utfärdad instruktion.

8 och 9 §§

handla om Stockholms stads konsistorium. Då detta konsistorium i

vissa afseenden utöfvar en del af stiftsstyrelsen inom erkestiftet, har

komitén ansett bestämmelser härom böra i förevarande lagförslag intagas.

63

På samma gång komitén icke velat göra någon rubbning af området

för detta konsistorii verksamhet, har komitén dock sökt att gorå

detsamma i fråga om dess sammansättning så mycket som möjligt

likstäldt med domkapitlen. Med afseende å den undantagsställning,

som kyrkostyrelsen för Stockholms stad intager i förhållande till kyrkostyrelsen

inom de egentliga stiften, har komitén emellertid ansett, att

någon fördelning af göromålen mellan konsistoriet och dess ordförande

icke bör ifrågakomma. En sådan fördelning är också icke af något

praktiskt behof påkallad, då de till konsistorii befattning hörande göromål

icke äro vare sig till antal eller beskaffenhet sådana, att deras

behandling af konsistoriet såsom kollegial myndighet kan medföra någon

olägenhet. Stadgandet härom återfinnes i 27 § af lagförslaget, men

har ansetts böra äfven i detta sammanhang omnämnas.

De i 9 § intagna föreskrifter rörande Stockholms stads konsistorium

öfverensstämma med motsvarande stadganden i fråga om domkapitel.

10 §.

Komitén har icke ansett sig ega tillräckliga skäl att föreslå upphäfvande

af hofkonsistorium, hvarför detsamma bort här omnämnas;

men bestämmelser om dess sammansättning torde icke böra införas i

kyrkolag.

11 §.

Genom den öfverflyttning af vissa göromål från domkapitlet till

biskopen, som komitén föreslagit, torde i allmänhet domkapitelssammanträden

icke behöfva hållas oftare än en gång i månaden.

12 §.

Hvad komitén här föreslagit öfverens stämm er i hufvudsak med

hvad 1873 års förslag innehåller i samma ämne och synes ej erfordra

någon särskild motivering.

Beträffande denna och följande paragrafer, som innehålla föreskrifter

af processuell natur, vill komitén redan här anmärka, att komitén

delar den inom högsta domstolen vid granskning af 1873 års förslag

uttalade åsigt, att man vid bestämmande af rättegångsordningen för

64

domkapitlen bör så nära som möjligt sluta sig till den allmänna rättegångsordningen.

I öfverensstämmelse med denna åsigt har komitén

upptagit särskilda processuella föreskrifter för domkapitlen endast såvidt

sådana med afseende å domkapitlens sammansättning och verksamhetsområde

befunnits oundgängligen nödiga, och efter samtliga hithörande

bestämmelser i 34 § uppstält den regel, att allmän rättegångsordning

skall gälla för rättegång i domkapitel, der ej lagen om stiftsstyrelse

annorlunda föreskrifver.

13 §.

Vid granskning af 1873 års förslag anmärktes inom högsta domstolen,

att domarejäf icke borde gälla för domkapitelsledamot vid behandling

af administrativa frågor. Med hänsyn till hvad sålunda blifvit

anmärkt har komitén åt förevarande paragraf gifvit sådan affattning,

att,i afseende å jäf mot domkapitelsledamot skall gälla hvad genom

kongl. förordningen den 4 november 1876 är förklaradt i fråga om jäf

mot domare, eller att allmänna lagens stadgande i 13 kap. 1 § rättegångsbalken,

att domare är jäfvig att handlägga mål, då han eller hans

skyldemän hafva i saken del, icke eger tillämpning i hushållsmål af

allmän beskaffenhet.

För biskop och stiftssekreterare bör i de mål, som af dem handläggas,

tydligen gälla detsamma, som i nu förevarande afseende stadgas

för samtlige domkapitelsledamöter.

14 §.

angifver sättet, huru. domkapitel, som ej är fulltaligt, må kunna

genom förordnande kompletteras; och har komitén här likasom i 4 §

2 mom. utgått från den regel, att förordnande för längre tid än två

månader bör meddelas af Konungen.

15 §.

Lydelsen af den i denna paragraf omförmälda ed, hvilken har sin

egentliga betydelse med hänsyn till domkapitlets egenskap af domstol,

är bestämd genom kongl. kungörelsen den 25 oktober 1878. Tydligt

65

är, att den, hvilken en gång aflagt ed såsom ledamot af ett domkapitel,

icke bör aflägga ny ed, om lian sedermera blifver ledamot i annat

domkapitel eller ordförande eller vice ordförande i samma eller annat

domkapitel.

16 §.

Komitén bar ansett det vara med biskopens ställning inom stiftsstyrelsen

bäst öfverensstämmande, att, på sätt nu i allmänhet tillgår,

biskopen är föredragande i domkapitlet. På det att detta åliggande

icke må blifva för biskopen alltför betungande, bör han dock ega rätt

att i särskilda fall öfverlemna föredragningen åt stiftssekreteraren,

hvilken det i alla händelser åligger att bereda ärendena till föredragning.

Med afseende å stiftssekreterarens sistberörda skyldighet och

då hos denne måste förutsättas särskilda insigter i afseende å ärendenas

formella behandling, bär komitén föreslagit, att vid förefallande omröstning

stiftssekreteraren skall först säga sin mening.

Hvad i denna paragraf stadgas om ordförande i domkapitel gäller

tydligen i biskopens frånvaro för den, som i hans ställe för ordet i

domkapitlet.

17 §•

Lagen om straff för embetsbref af prest och om laga domstol i

sådana mål stadgar, att vissa mål af dylik beskaffenhet skola af domkapitel

behandlas, men bestämmer ej hvithet domkapitel, söm härvid är

behörig domstol. I detta afseende har lagstiftaren att välja mellan

domkapitlet i det stift, der förbrytelsen blifvit begången, och det domkapitel,

hvarunder den ifrågavarande presten lyder. I det ojemförligt

största antalet mål sammanfälla väl dessa fora; men, der detta icke är

händelsen, har komitén — i olikhet med de komitier, som affattat förslagen

af 1846 och 1873 — ansett det domkapitel, hvarunder presten

lyder, böra upptaga målet. Man bör nemligen hos detta kunna förutsätta

den fullständigaste kännedom om alla de personliga förhållanden,

som kunna inverka på målets afgörande.

På sätt jemväl i de äldre förslagen skeft, har här upptagits en

bestämmelse, att svensk prest, som utom riket användes i kyrkans

tjenst, skall lyda under domkapitlet i Upsala.

n

66

18 och 19 §§.

Rätt att vid domkapitel åtala prest för embetsförbrytelse torde

lämpligen icke böra tillkomma annan enskild person än den, som enligt

allmänna strafflagen är att anse såsom målsegande. Då emellertid hedrande

af dylika förbrytelser är för det allmänna af största vigt, synes

det Renligt att — jemte den åtalsrätt, som tillkommer de båda högsta

åklagaremyndigheterna, justitiekansleren och justitieombudsmannen —

äfven åt någon underordnad embetsmyndighet uppdrages sådan åtalsrätt.

Att öfverlemna densamma åt allmän åklagare, att af denne på

eget initiativ utöfvas, synes med afseende å ifrågavarande förbrytelsers

särskilda beskaffenhet mindre lämpligt. Komitén har derför tänkt sig,

att ett sådant uppdrag skulle kunna lemnas åt kontraktsprostarne, Indika

genom den dem åliggande skyldighet att biträda biskopen vid inseendet

öfver presterskapet inom stiftet synas vara dertill företrädesvis

skickade.

Derjemte bör, enligt komiténs tanke, fortfarande såsom hittills,

tillkomma domkapitlet att — der angifvelse om förbrytelse af förevarande

slag skett hos domkapitlet af den, som ej sjelf vill eller eger

att å förbrytelsen tala, eller fråga inom domkapitlet väckes om hedrande

af sådan förbrytelse — utan särskildt åtal ransaka och döma

i målet, likasom ock domkapitlet bör eg a att, der omständigheterna

dertill föranleda, låta en sålunda genom angifvelse eller annorledes väckt

fråga förfalla. Då ett mål, som på sådant sätt uppkommit, dock stundom

kan vara af den beskaffenhet, att för dess behöriga utredning

erfordras biträde af eu åklagare, har komitén ansett domkapitlet böra

tillerkännas rätt att hos Konungens befallningshafvande begära förordnande

för allmän åklagare att inför domkapitlet föra talan i målet.

Dylik rätt bör ock tillkomma domkapitlet i det fall, att målsegande

eller kontraktsprost, som vid domkapitlet åtalat prest, nedlägger sin

talan, om nemligen domkapitlet finner målets fullföljande vara af vigt.

Den, som på grund af sådan framställning från domkapitel förordnas

till åklagare i målet, eger tydligen att sjelf pröfva, huruvida fog finnes

för talans fullföljd, och efter dylik pröfning afgöra, om han vill fullfölja

åtalet eller icke.

Domkapitlet måste i fråga om embetsförbrytelse af prest intaga en

i viss mån annan ställning än en vanlig domstol, hvilket förhållande

har sin grund i den domkapitlet tillkommande disciplinära myndighet

öfver presterskapet inom stiftet. Med afseende härå har också dom-1

67

kapitlet tillerkänts ofvan om förmälda rätt att utan åtal upptaga mål af

sådan beskaffenhet. En följd häraf synes också blifva att, der domkapitel

dömt i ett sådant mål, utan att målsegande, kontraktsprost eller

allmän åklagare deri fört talan, men, uppå förd klagan, domkapitlets

utslag blifvit af hofrätt ändradt eller upphäfdt, möjlighet bör beredas

domkapitlet att få målet draget under den högsta dömande myndighetens

pröfning. Målet kan nemligen vara af så stor betydelse för just

de intressen, Indika domkapitlet i egenskap af stiftsstyrelse har att

bevaka, att detta icke kan eller får med likgiltighet betrakta målets

gång. Då det emellertid icke är med de allmänna reglerna för vår

rättegångsordning förenligt att tillåta domkapitlet att sjelft fullfölja

talan i målet, synes det ändamålsenligaste vara att tillerkänna domkapitlet

rätt att äfven i dylikt fall begära förordnande för allmän åklagare

att fullfölja målet. Som här är fråga om målets fullföljd hos

Konungen, lärer framställningen om förordnande för allmän åklagare

lämpligen böra göras hos justitiekansleren. Enligt hvad komitén har

sig bekant, hafva också fall förekommit, då justitiekansleren, på derom

framstäf begäran, meddelat dylikt förordnande.

Vid denna paragraf torde böra särskilt påpekas, att den i cirkulärbrefvet

den 7 december 1787 stadgade skyldighet för domkapitlet

att i vissa mål underställa sitt utslag hofrätts pröfning enligt komiténs

förslag skall upphöra. .

20 §.

De här intagna föreskrifter om sättet för förklarings infordrande

torde icke kräfva någon särskild motivering. Föreskriften i 2 mom.

öfverensstämmer med hvad för liknande fall är stadgadt i 17 § utsökningslagen.

21 §.

■ . *., , j v*‘: . • , \\ t ■ '' • i»:; 11, , v !. ... \ .

Då den undersökning genom vederbörande kontraktsprost, som

enligt kongl. cirkuläret den 21 augusti 1786 kan ega rum i anledning

af angifvelse mot prest för embetsförbrytelse eller eljest derom uppkommen

fråga, ansetts kunna i åtskilliga fall lända till en skyndsammare

och fullständigare utredning af målet, har komitén här infört det

stadgande, att, der så tinnes lämpligt, domkapitlet eger uppdraga åt

kontraktsprost att verkställa sådan undersökning. Kyrkomötet har ock

68

i skrifvelse den 28 september 1883 med anledning af väckt fråga om

åtgärder för erhållande af ny lag angående rättegångsordningen i kyrkliga

mål särskildt framhållit önskvärdheten deraf, att ifrågavarande stadgande

bibehålies. Genom en dylik förundersökning torde i flera fall

sådana upplysningar kunna vinnas, att det icke blir nödigt att inkalla

presten till muntligt förhör inför domkapitlet — en åtgärd, som icke

sällan kan medföra oskälig kostnad och olägenhet för den, som sålunda

nödgas inställa sig i stiftsstaden, och hvilken åtgärd derför torde böra

vidtagas endast i de fall, der den befinnes alldeles oundgänglig för

målets utredning.

22 §.

Denna paragraf tillägger domkapitlet eller biskopen befogenhet att

afgöra, huruvida inkommen förklaring bör utställas till afgifvande af

påminnelser från motpartens sida. Föreskriften utesluter naturligtvis

ej möjlighet för vederbörande part, äfven om domkapitlet ej ansett

sådant behöfligt, att, så länge målet ännu ej af domkapitlet företagits

till pröfning, inlemna påminnelser deruti, likasom domkapitlet antagligen

icke lärer underlåta att, der part vid målets anhängiggörande

framställt särskild önskan att få med påminnelser bemöta inkommande

förklaring, dertill lemna honom tillfälle.

23 §.

Enligt 8 § i lagen om straff för embetsbref af prest, jemförd med

13 § 2 mom. i samma lag, skall, der prest blifvit genom laga kraft

egande utslag af verldslig rätt dömd till böter eller fängelse, domkapitel

pröfva, huruvida hans presterliga anseende blifvit genom förbrytelsen

fläckad t eller spildt, och i sådan händelse särskildt döma till

varning, mistning af embetet på viss tid eller afsättning. För denna

pröfning, som enligt den allmänna regeln i 17 § af förevarande lagförslag

lärer böra tillkomma det domkapitel, hvarunder presten lyder,

erfordras ett särskildt förfarande, och har komitén i 23 § intagit föreskrifter

härom.

För att vederbörande domkapitel må komma i tillfälle att fullgöra

hvad ej mindre enligt denna paragraf än äfven enligt 6 § åligger domkapitlet,

då prest blifvit af verldslig rätt dömd till ansvar, bör sådan

rätt åläggas att till domkapitlet insända utslag, hvarigenom ansvar blif

-

69

vit ådömdt. Då emellertid en föreskrift i detta afseende icke synes

hafva sin rätta plats i någon af de författningar, som röra stiftsstyrelsen,

har komitén utarbetat förslag till särskild kungörelse i detta

ämne.

< - i:. .. '' i ■ : j-...I • . v O'' •.!• ■'' ''il; i" »<

24 §.

På sätt inom högsta domstolen blifvit erinradt vid granskningen

af 1873 års kyrkolagsförslag, synes åt domkapitlet kunna uppdragas

att sjelft hålla vittnesförhör, då i detsamma finnes en lagfaren ledamot.

Jemte* föreskrift härom har dock komitén ansett hora införas stadgande

om rätt för domkapitlet att, då omständigheterna dertill föranleda, förordna

om sådant förhörs anställande vid den allmänna underrätt, der

domkapitlet finner det lämpligen kunna ske,

25 §.

Ehuru domkapitlets förhandlingar i allmänhet icke kunna vara

offentliga, har komitén dock ansett, att vittnesförhör och annat muntligt

förhör inför domkapitlet böra offentligen hållas; och synes härom

lämpligen böra gälla hvad i kongl. förordningen den 22 april 1881

stadgas om offentlighet vid underdomstolarne,

•; ''■ s.j '' '' " -iliölf''"'' • ■> 1 I " ,

h’ O) V -V . ‘‘ : • ; j''4 '' • -ii: . i'' • i i , •! *-: i«1 : • ''*• vl '' : '' t i

26 och 27 §§

angifva de gränser, som komitén ansett lämpliga att uppdraga för domkapitels

befogenhet att döma öfver anspråk och yrkanden, som kunna

framställas tunder rättegången inför domkapitlet men icke omedelbart

utgöra föremål för domkapitels domsrätt. Yrkande om ansvar för missfirmelse

under rättegången bör tydligen icke kunna af domkapitlet

pröfvas; men för upprätthållande af såväl domkapitlets egen som annan

myndighets embetsställning har komitén föreslagit, att domkapitlet, om

missfirmelse finnes hafva skett i eller för någons embete eller tjenst

och således faller under allmänt åtal, må ega att derom göra anmälan

hos Konungens befallningshafvande för förbrytelsens åtalande af allmän

åklagare.

70

28 §

bestämmer de olika formerna för expedition i ärenden, som af stiftsstyrelse

handläggas, och öfverensstämmer i hufvudsak med hvad för

närvarande brukas, endast med det tillägg, som funnits erforderligt i

följd af den, enligt komiténs förslag, biskop tillkommande beslutanderätt

i vissa fall.

'' 29 §. ;[ll • * J,

I denna paragraf meddelas närmare föreskrifter om utfärdandet af

expeditioner i mål och ärenden, som tillhöra stiftsstyrelsens handläggning.

Utslag skola, enligt komiténs förslag, antingen muntligen af kunnas

eller ock efter anslag utfärdas. Dessa föreskrifter öfverensstämma

med hvad i utsökningslagen är stadgadt rörande öfverexekutors utslag

i lagsökningsmål.

Vissa beslut, som uppräknas i 2 mom. af förevarande paragraf,

hafva synts komitén vara af den beskaffenhet, att de böra genom anslag

kungöras; och lärer sådant kungörande, med afseende å den mera

brådskande arten af de ärenden besluten afse, böra ske samma dag

beslutet fattats.

Domkapitels utslag skall enligt komiténs förslag dateras för den

dag, då detsamma antingen muntligen afkunnats eller efter anslag meddelats.

Beslut dateras alltid för den , dag, då det fattats.

30 §

innefattar icke någon ändring i hvad för närvarande gäller.

31 §.

• ; i y ; . 1 ■ '' , , - • , • . / , ■> . • •; •

Komitén har icke ansett sig ega skäl att för fullföljd i hofrätt af

mål rörande förbrytelse af prest föreslå andra bestämmelser än som i

allmänhet gälla för brottmål. Beträffande den för närvarande föreskrifna

anmälan rörande besvär hos hofrätt hänvisas till hvad här nedan

under 32 § anföres.

71

32 §

handlar om tid och ordning för fullföljd af besvär hos Konungen. I

afseende på tiden har komitén föreslagit, att denna måtte i fråga om

domkapitlets utslag och beslut och för beslut meddeladt af biskop

blifva densamma, som är stadgad för fullföljd af besvär i mål, hvilka

handläggas af andra förvaltande myndigheter och embetsverk samt icke

till domstol fullföljas. Bestämmelser i detta ämne återfinnas i kongl.

förordningen den 14 december 1866. Den i samma förordning intagna

föreskrift, att för besvärstid i mål, som fullföljas från konsistorierna,

skall gälla hvad särskild! är eller varder stadgadt, skulle således, om

komiténs förslag blefve lag, förlora sin betydelse.

Enligt kongl. förordningen den 29 juli 1812 skall den, som vill

söka ändring i domkapitels utslag i de mål, hvilka derefter omedelbarligen

dragas under Kongl. Maj:ts pröfning, icke allenast inom samma

tid, som de underdåniga besvären skola till Kongl. Maj:t ingifvas, domkapitlet

om denna sin föresats underrätta utan ock inom utgången af

lika lång tid med bevis inför domkapitlet styrka, att han sina besvär

i laga tid och ordning ingifvit, allt vid äfventyr att besvären eljest ej

komma under pröfning. Liknande stadganden gälla för fullföljd af

besvär i hofrätt. Dessa för den ändringssökande ganska besvärliga föreskrifter

har komitén ansett böra .bortfalla. Men då de tillkommit i

ändamål att bereda domkapitlet kännedom om, huruvida besvär i målet

blifvit fullföljda, och då en sådan kännedom i vissa mål verkligen är

för domkapitlet behöflig, har komitén ansett nämnda föreskrifter böra

i fråga om dessa mål ersättas af en annan bestämmelse, hvarigenom

domkapitlet kunde erhålla erforderlig kännedom om målets fullföljd,

utan att parten oskäligt betungas. De mål, i hvilka dylik kännedom

är för domkapitlet behöflig, synas hufvudsakligen vara de i 29 § 2

mom. uppräknade, som angå invändningar och påståenden, hvilka på

frågodag äro framstälda och påkalla domkapitlets åtgärd före valdagen,

samt beslut om förslag, utnämning eller kallelse till tjenst. 1 afseende

på dessa mål torde ifrågavarande syfte bäst kunna vinnas på det sätt,

att de till Konungen stälda besvären ingifvas till domkapitlet, som,

efter det förklaring blifvit infordrad, insänder besvärshandlingarne jemte

eget utlåtande till ecklesiastikdepartementet. En analogi till hvad sålunda

föreslås finnes i de! förfarande, som eger rum vid fullföljd hos

Konungen af besvär öfver egodelningsrätts utslag.

72

33 §.

Stadgandet, i denna paragraf har sin grund i nödvändigheten deraf,

att den af domkapitlet bestämda ordning för tjenstgöring inom stiftet

icke rubbas förr än högre myndighet derom förordnat.

; rr »• ■ ,7 '' ♦ • •;. '' ; ''

34 §.

I afseende på innehållet af denna paragraf hänvisas till hvad här

ofvan under 12 § blifvit anfördt.

35 §.

Stiftssekreteraren är enligt komiténs förslag expeditionshafvande

hos stiftsstyrelsen, likasom den nuvarande konsistoriinotarien hos domkapitlet.

Hvad i sådant afseende åligger stiftssekreteraren angifves

närmare i § 16 af förslaget till instruktion för stiftsstyrelse.

Komitén har ej ansett lämpligt att i kyrkolag särskild t nämna

någon annan tjensteman vid stiftsstyrelsen än stiftssekreteraren, utan

här endast intagit ett bemyndigande för domkapitlet att i mån af behof

antaga erforderligt biträde för expeditionen. Utförligare föreskrifter i

detta ämne återfinnas i förslaget till instruktion.

36 §.

Då lagen om straff för embetsbrott af prest och om laga domstol

i sådana mål icke är tillämplig å andra domkapitelsledamöter än presterlige,

erfordras föreskrift om den domstol, som skall upptaga åtal

mot stiftssekreterare eller annan domkapitelsledamot, som icke är

prest, för förbrytelse, den han i nämnda egenskap begår. Såsom regel

i detta fall har komitén uppstält, att dylika mål skola upptagas af hofrätt,

och endast undantagit sådana mål, hvilka enligt instruktionen för

kammarrätten tillhöra sistnämnda myndighets pröfning.

n

37 §.

I afseende å denna paragraf hänvisas till hvad komitén här ofvan

anfört under 8 och 9 §§.

Då ledamotskapet i domkapitel icke lärer kunna betraktas såsom

någon personlig rätt eller förmån för dem, hvilka enligt nu gällande

bestämmelser äro domkapitelsledamöter men enligt komitens förslagskulle

upphöra att vara det, har komitén ej ansett någon betänklighet

möta mot att låta den föreslagna organisationen, hvad ledamöterna angår,

på en gång träda i tillämpning. Deremot erfordras särskilda bestämmelser

rörande stiftssekreteraren, hvilken dels skulle blifva ledamot

af domkapitlet och dels träda i stället för konsistoriinotarien. Det

enklaste sättet vore visserligen, att alla de, som vid tiden för den

föreslagna lagens trädande i kraft innehade konsistoriinotariebefattning,

förordnades till stiftssekreterare. Men då man ej kan med visshet

antaga, att alla dessa tjenstemän äro lämpliga att vara ledamöter

af domkapitel, har det synts komitén tjenligast, att Konungen provisoriskt

ordnar de hithörande förhållanden. I de stift, der sådant finnes

lämpligt, torde konsistoriinotarien kunna förordnas till stiftssekreterare.

Der så icke är förhållandet, kan Konungen förordna en lagfaren man

att tills vidare vara ledamot af domkapitlet, under det att konsistoriinotarien

fortfarande sköter expeditionsgöromålen. Emellertid synes det

komitén vara lämpligt, att, derest konsistoriinotarietjenst varder ledig,

innan komiténs förevarande förslag vunnit slutlig pröfning, tjensten icke

tillsättes, utan tills vidare uppehälles endast genom förordnande.

lo

74

Förslaget till instruktion för stiftsstyrelse.

Vid granskningen af 26 kap. i 1873 års kyrkolagsförslag anmärktes

inom högsta domstolen, att åtskilliga der intagna föreskrifter vore

af reglementarisk art och följaktligen icke borde inflyta i kyrkolag,

utan fast hellre sammanföras i en af Konungen utfärdad instruktion

eller arbetsordning. Med anslutning till den sålunda inom högsta domstolen

uttalade åsigt har komitén i sitt förslag till lag om stiftsstyrelse

endast upptagit hufvuddragen af formerna för stiftsstyrelsens verksamhet.

Då emellertid närmare bestämmelser än de i lagförslaget intagna

äro erforderliga, har komitén jemväl uppgjort förslag till instruktion

för stiftsstyrelse, hvilken instruktion kan af Konungen utfärdas

i samma ordning som instruktioner för andra statsmyndigheter och

embetsverk. I fråga om ämnenas anordning har komitén hufvudsakligen

följt de instruktioner, som i senare tider utfärdats.

§ 1

innehåller den uppräkning af ärenden tillhörande biskopens handläggning,

hvartill i 7 § af förslaget till lag om stiftsstyrelse hänvisas.

Dessa ärenden sönderfalla enligt komiténs förslag i fem hufvudgrupper.

Till den första gruppen hör klagan öfver prests förfarande vid enskild

själavård, der ej fråga är om embetsbrott. Bestämmelsen härom hänför

sig till innehållet af särskilda författningar rörande kyrkotukt och dermed

sammanhängande ämnen, till hvilka författningar utkast blifvit

inom komitén uppgjorda och behandlade. Komitén har dock ännu icke

hunnit gifva dessa utkast den form, att de kunnat i sammanhang med

nu förevarande förslag framläggas. Här må endast anföras, att komitén

ansett de i denna punkt omförmälda frågor vara af en så personlig och

så grannlaga natur, att de ej böra behandlas af en kollegial myndighet

sådan som domkapitlet, hvarför komitén också velat undvika att åt

dylika frågors dragande under biskopens pröfning gifva formen eller

benämningen af besvär.

Den andra gruppen omfattar åtskilliga ärenden rörande presterskapets

embetsförvaltning och tjenstgöring, kyrkobetjentes åligganden,

ordnande af särskilda kyrkliga och dermed sammanhängande ekonomiska

förhållanden in. m., i hvilka ärenden biskopen egen att dels

definitivt och dels interimistiskt förordna.

75

Till den tredje gruppen höra sådana ärenden, hvilka gemensamt

handläggas af stiftsstyrelse och länsstyrelse. För samtliga dessa ärendens

förläggande till biskopens afgörande, i hvad på stiftsstyrelsen

ankommer, talar lämpligheten deraf, att de båda härvid samverkande

myndigheterna på sådant sätt komma att utöfva sin verksamhet under

sins emellan öfverensstämmande former.

I en fjerde grupp har komitén sammanfört åtskilliga ämnen, i

hvilka dels hufvudsakligen är fråga om rena verkställighetsåtgärder

eller meddelande af upplysningar och omdömen, dels i afseende på

ämnets egen beskaffenhet en kollegial myndighets åtgärd ej synes erforderlig

och dels biskopens åtgärd blifvit af dertill behörig myndighet

påkallad.

Då emellertid komitén icke vågar antaga, att komitén genom den

gjorda uppräkningen på ett uttömmande sätt angifvit alla de ärenden,

hvilka enligt gällande föreskrifter nu bero på domkapitlets åtgärd men

icke upptagits i 6 § af förslaget till lag om stiftsstyrelse eller i förslaget

till instruktionen såsom fortfarande tillhörande domkapitlets behandling,

har komitén ansett sig böra meddela ett stadgande, att jemväl

sådana, icke särskildt uppräknade ärenden, hvilka sålunda bilda en femte

grupp, skola handläggas af biskopen med biträde af stiftssekreteraren.

Det lärer väl knapt behöfva erinras, att sistnämnda stadgande, hvilket

allenast afser administrativa föreskrifter, icke kan ega tillämplighet i

fråga om något ärende, som enligt författning af kyrkolags eller allmän

lags natur skall af domkapitlet behandlas.

§§ 2-4.

Jemte hänvisning till lagen om stiftsstyrelse beträffande de frågor,

som skola af biskop ensam eller af domkapitel handläggas, omförmäla

dessa paragrafer vissa till domkapitlets befattning hörande ämnen,

hvilka ansetts icke lämpligen kunna upptagas i kyrkolag. Uppstår

tvekan, huruvida visst ärende bör behandlas af domkapitlet eller af

biskopen med biträde af stiftssekreteraren, synes frågan härom lämpligen

böra lösas af domkapitlet såsom en kollegial myndighet, i hvars

öfverläggningar och beslut biskopen och stiftssekreteraren jemväl

deltaga.

76

§ 6.

Beträffande protokollsföringen vid stiftsstyrelsen har komitén ej

ansett lämpligt att föreskrifva, att protokoll alltid skulle föras öfver

de ärenden, som afgöras af biskopen med biträde af stiftssekreteraren,

utan velat öfverlemna åt biskopen att bestämma i hvad mån sådant

protokoll skall föras. Detta öfverensstämmer ock med hvad hos länsstyrelserna

eger rum. I allmänhet torde i fråga om dessa ärenden

tillräcklig upplysning lemnas af diarium och utgående expedition, hvartill

koncept bör förvaras i stiftsstyrelsens arkiv. Men har föredraganden

vid ärendets afgörande varit af annan mening än biskopen, bör

föredraganden tydligen ega att i protokoll anteckna denna sin afvikande

mening.

§ 12-

Att enligt mom. 1 i denna paragraf alla utgående expeditioner,

med undantag af underdåniga utlåtanden till Konungen, endast skola

underskrifvas af biskopen, är en af komitén föreslagen ändring i gällande

bestämmelser, hvilken torde rättfärdigas af den större snabbhet

och enkelhet vid expedierandet, som härigenom skulle vinnas. Å de

från domkapitlet utgående expeditioner, hvilka af biskopen underskrifvas,

lärer böra särskildt utmärkas, att biskopen vid expeditionens underskrifvande

handlar på domkapitlets vägnar.

§ 14.

Af paragrafens lydelse torde framgå, att till Konungen stälda ansökningar

om erhållande af stiftssekreteraretjenst skola till domkapitlet

ingifvas, hvilket ock lärer böra omnämnas i kungörelsen om ledigheten.

§ 16.

De stiftssekreterarens åligganden, hvilka här uppräknas, motsvara

hufvudsakligen hvad enligt nu gällande bestämmelser åligger konsistoriinotarie

såsom domkapitlets sekreterare och uppbördsman.

77

§ 17-

Då möjligen icke vid alla stiftsstyrelser erfordras anställande af

en ordinarie amanuens, har komitén velat åt domkapitlen öfverlemna

att pröfva behofvet af en sådan tjensteman. Några särskilda behörighetsvilkor

för erhållande af amanuenstjenst har komitén ej ansett sig

böra föreslå; men i allmänhet torde det väl visa sig lämpligt, att till

innehafvare af sådan tjenst utses en person, hvilken eger behörighet

till stiftssekreterarebefattning, då amanuensen synes böra vara att påräkna

såsom vikarie för stiftssekreteraren vid tjenstledighet eller förfall

för denne,

§ 19-

Enligt andra stycket i denna paragraf kan domkapitlet uppdraga

ett eller flere af de i § 16 uppräknade göromål åt amanuensen att på

eget ansvar bestrida. Af ordalydelsen framgår, att icke något af hvad

stiftssekreteraren åligger såsom domkapitelsledamot eller såsom föredragande

för biskopen kan på sådant sätt öfverflyttas på amanuensen.

§ 23.

Hvad i denna paragraf stadgas angående tjenstledighet för och

förordnande af stiftssekreterare ansluter sig till föreskrifterna i 4 och

14 §§ af förslaget till lag om stiftsstyrelse.

§§ 24-26

innehålla bestämmelser om domkapitlets disciplinära myndighet öfver

stiftsstyrelsens tjenstemän och v äkthet] ening. I fråga om stiftssekreteraren,

hvilken sjelf är ledamot af stiftsstyrelsen, har af lätt insedda

skäl någon sådan disciplinär myndighet icke kunnat tilläggas domkapitlet.

§ 28

meddelar föreskrifter om verkställighet af vissa straff, som enligt lagen

78

Anställande

af kommissionärer

vid

stiftsstyrelserna.

Handlingars

insändande

med posten.

om straff för embetsbrott af prest kunna ådömas, hvilka föreskrifter i

hufvudsak öfverensstämma med hvad för närvarande tillämpas.

§ 30

hänvisar till det redan i den allmänna motiveringen omförmälda förslaget

till förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna

läroverk och folkskolelärareseminarier.

I sammanhang med förslaget till instruktion för stiftsstyrelse har

komitén velat erinra, att, för underlättande af allmänhetens beröring

med stiftsstyrelserna, kommissionärer torde böra anställas vid dessa

styrelser, på sätt genom kongl. kungörelsen den 28 maj 1886 är föreskrifvet

i fråga om statsdepartement och vissa embetsverk m. fl. myndigheter,

Stadgande härom synes lämpligast kunna meddelas i form

af ett tillägg till nämnda kungörelse.

Hvad genom kongl. förordningarne den 12 juni 1885 är stadgadt

om rätt för parter i kommunala mål och vissa fattigvård smål att med

posten insända besvärsskrifter och andra handlingar samt om rätt att

i mål och ärenden, som tillhöra statsdepartements eller förvaltande

myndighets handläggning, insända handlingar med posten, gäller tydligen

äfven för stiftsstyrelse i mål af ofvan särskildt nämnda beskaffenhet

och i alla de mål och ärenden, hvilka tillhöra stiftsstyrelse såsom

förvaltande myndighet. Men i öfriga mål, der stiftsstyrelsen utöfvar

domsrätt, torde part icke ega rätt att med posten insända handlingar.

Införande af en bestämmelse om sådan rätt för part finner

komitén visserligen önskvärd t; men komitén har icke velat framlägga

förslag härom, då en dylik bestämmelse lämpligast synes kunna meddelas

i sammanhang med liknande föreskrifter rörande de allmänna

domstolarne.

79

tre iJVui , ^- ii'' : i-:''. : /''<*• : i!1! ■•'' •••- 1 , : i •/''ItiTf'' •

Förslaget till förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna

läroverk och folkskolelärareseminarier.

Enär, såsom i den allmänna motiveringen blifvit erinradt, domkapitlen

för närvarande hafva att, jemte de till den egentliga stiftsstyrelsen

hörande frågor, handlägga åtskilliga ärenden, som röra de

allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna, men komitén vid

uppgörande af sitt förslag till lag om stiftsstyrelse ansett sig icke

böra taga särskild hänsyn härtill, har komitén funnit nödigt att framlägga

ett särskildt förslag rörande sättet för handläggning af dylika

ärenden.

För den nuvarande stiftsstyrelsen användas, såsom bekant, i lagar

och författningar två olika benämningar: domkapitel och konsistorium.

Om dessa benämningar ock skulle kunna i något afseende beteckna särskilda

myndigheter, så äro dock enligt nu gällande bestämmelser dessa

myndigheter med hänsyn till sammansättningen identiska. I stadgan

för rikets allmänna läroverk den 1 november 1878 och i stadgan för

folkskolelärareseminarierna i riket den 29 januari 1886 användes emellertid

uteslutande benämningen konsistorium. Med afseende härå har

komitén ansett lämpligt att i förevarande förslag nyttja denna benämning.

Bland de åligganden, som enligt nu gällande författningar tillhöra

konsistorierna i fråga om allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier,

är det egentligen endast två, eller, om man så vill, tre, hvilka

kunna anses kräfva en annan sammansättning af konsistorierna än den

komitén föreslagit för domkapitlen. Komitén har derför i denna paragraf

uppstält såsom regel, att hvad i nämnda afseenden för närvarande åligger

konsistorium skall fullgöras af domkapitel utan någon förändring af dess

i lag om stiftsstyrelse bestämda sammansättning. På sådant sätt komme

följaktligen att behandlas t. ex. hela den ekonomiska förvaltning, som

i nu förevarande hänseende tillkommer konsistorium, och, hvad särskildt

angår folkskolelärareseminarierna, äfven de ärenden, hvilka beträffande

de allmänna läroverken afgöras af biskopen såsom eforus.

I sammanhang härmed kan -komitén ej underlåta att uttala den

mening, att biskopen borde till folkskolelärareseminarierna intaga samma

80

ställning, som han i egenskap af eforus intager till de allmänna läroverken,

då, såvidt komitén kan finna, inga giltiga skäl tala för den nu

i detta hänseende bestående skilnaden i behandlingen af de angelägenheter,

som röra dessa två slag af läroanstalter.

§ 2.

I denna paragraf angifvas de allmänna läroverken rörande ärenden,

hvilka enligt komiténs tanke kräfva en särskild sammansättning af

konsistorierna. De äro följande:

1) bedömande af prof för lärarebefattning,

2) tillsättande af sådan befattning samt

3) bestämmande af de läroämnen, i hvilka blifvande lärare bör

undervisa.

Ärenden af sistnämnda art kunna icke förekomma annorledes än i

sammanhang med tillsättning af läraretjenst.

Vid behandling af ärenden utaf omförmälda tre slag är det af

synnerlig vigt, att i konsistoriet finnes tillräckligt antal ledamöter med

pedagogisk bildning och erfarenhet. Men då komitén anser, att konsistoriet

i allmänhet icke bör bestå af flere ledamöter än domkapitlet, kan

det antydda ändamålet vinnas endast derigenom, att en eller flere af

de domkapitlets ledamöter, hos hvilka nyssnämnda egenskaper icke

förutsättas, lemna plats för erfarne skolmän. Komitén föreslår derför,

att vid behandling af dylika frågor stiftssekreteraren och den särskildt

förordnade presterlige ledamoten utgå ur konsistoriet och att i deras

ställe ingå rektor samt en af Konungen för fem år i sänder dertill

förordnad lektor vid högre allmänt läroverk i stiftsstaden. Der flere

än ett högre allmänt läroverk finnes i stiftsstaden, såsom för närvarande

är fallet i Göteborg, lärer Konungen böra förordna, hvilken af rektorerna

skall i nu ifrågavarande fall ingå som ledamot af konsistoriet.

§ 3

innehåller bestämmelser angående tillämpningen i särskilda fall af de i

§ 2 intagna föreskrifter och synes icke erfordra någon särskild motivering.

§ 4.

Med afseende å rektors ställning såsom närmaste styresman för

81

ett läroverk liar komitén ansett, att jemväl åt rektor vid högre allmänt

läroverk, hvilken icke är ledamot af konsistoriet på grund af lagen om

stiftsstyrelse eller stadgandet i § 2 af förevarande förordning, bör beredas

tillfälle att deltaga i behandlingen af de i § 2 omförmälda ärenden,

då de röra det läroverk, vid hvilket han är anstäld såsom rektor.

För att tillika bibehålla antalet af fem ledamöter i konsistoriet föreslår

komitén, att vid behandling af dylika ärenden, som afse högre allmänt

läroverk, hvars rektor icke enligt ofvan antydda stadganden är ledamot

af konsistoriet, detta läroverks rektor skall inträda såsom ledamot i

konsistoriet i stället för den enligt § 2 särskilt förordnade lektorn vid

läroverk i stiftsstaden.

§ 5.

Vid bedömande af prof för lärarebefattning vid folkskolelärareseminarium

och vid tillsättande af sådan befattning har komitén ansett

konsistoriet böra vara så sammansatt, som i § 2 sägs, allenast med

den skilnad att rektor vid det seminarium, hvarom fråga är, inträder i

stället för den särskilt förordnade lektorn vid högre allmänt läroverk

i stiftsstaden. För den händelse att rektorn vid seminariet redan är

ledamot af domkapitlet, blir konsistoriets sammansättning alldeles sådan,

som i § 2 stadgas.

Med afseende å ett af de för närvarande i riket befintliga folkskoleläraresemiuarier,

det i Falun, erfordras, i följd deraf att något

folkskolelärareseminarium ej finnes i stiftsstaden, särskilda föreskrifter

beträffande sättet för profs afläggande och bedömande.^ Dylika föreskrifter

äro gifna genom nådigt bref till domkapitlet i Vesterås den 15

oktober 1875, enligt hvilket bref undervisningsprof för lärarebefattning

vid nämnda seminarium skall afiäggas inför och bedömas af seminariets

inspektor jemte två andra af domkapitlet för hvarje särskildt tillfälle

utsedde personer. Häruti bär komitén ej velat föreslå någon ändring.

§ 6.

Då förhållandena kunna vara sådana, att det för rektor vid högre

allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium utom stiftsstaden skulle

blifva synnerligen olägligt att, för deltagande i konsistoriets öfverläggningar

och beslut i här ifrågavarande ärenden, infinna sig i stiftsstaden,

u

82

har komitén velat tillerkänna honom rätt att åberopa hinder för deltagande

i konsistoriets sammanträde, hvilket hinder kan af konsistoriet

godkännas, äfven om det ej egentligen kan betraktas såsom laga förfall.

För sådan händelse eger enligt komiténs förslag konsistoriet att till

adjungerad ledamot förordna annan lärare, vare sig vid högre allmänt

läroverk eller folkskolelärareseminarium.

§ 7.

Enligt § 58 mom. 3 och § 60 mom. 3 i gällande läroverksstadga

kan konsistorium till öfvervarande af lärareprof tillkalla en eller flere

med afseende på profvets beskaffenhet särskildt sakkunnige män, och

ega de sålunda tillkallade äfven att deltaga i betygens afgifvande. För

sin del anser komitén, att desse sakkunnige, då konsistoriet funnit deras

tillkallande för profvets bedömande behöfligt, också böra med konsistoriets

öfrige ledamöter deltaga i beslutet om tjenstens tillsättning,

hvilket ju bör i väsentlig mån grundas på omdömet om det aflagda

profvet och hvarvid jemväl kan ifrågakomma att bedöma skrifter, utgift

af sökande till tjensten i det ämne, med afseende hvarå sakkunnige

tillkallats. Komitén har derför i denna paragraf infört bestämmelse

härom.

§ 8.

Då Stockholms stads konsistorium icke eger någon befattning med

allmänna läroverk, erfordras särskilda bestämmelser om detta konsistorii

sammansättning endast för behandling af ärenden rörande folkskolelärareseminarium.

§ 9.

Ehuru stiftssekreterare enligt komiténs förevarande förslag icke

skulle blifva ledamot af konsistorium, synes dock expeditionen vid

konsistoriet lämpligen kunna åläggas honom.

För öfrigt bör i tillämpliga delar gälla för konsistorium hvad om

domkapitel är stadgadt.

83

Förslaget till kungörelse angående öfversändande till domkapitel af

utslag, hvarigenom verldslig rätt dömt prest till ansvar.

De skäl, som föranledt komitén att framlägga detta förslag, finnas

angifna vid 23 § i förslaget till lag om stiftsstyrelse.

Slutligen vill komitén liär anmärka, att komitén, som vid uppgörande

af sina förslag till stiftsstyrelsens organisation tagit hänsyn till

hvad som i afseende härpå uttalats i den såsom bilaga närmast härefter

tryckta framställning från teologiska fakulteten i Upsala, förmenat, att

denna framställning i öfrigt, d. v. s. så vidt den afser prebendepastoratens

indragning, icke folie inom området af det komitén lemnade

uppdrag, hvarför komitén icke trott sig böra med anledning deraf afgifva

något yttrande.

Prébende

pastoraten.

Afskrift.

Bilaga.

Till Konungen.

Hos Eders Kongl. Maj:t får teologiska fakulteten vid universitetet

i Upsala, i anledning deraf att kyrkomöte snart förestår och med hänsyn

till de nådiga propositioner, som Eders Kongl. Maj:t möjligen kan hafva

för afsigt att till kyrkomötet aflåta, i underdånighet andraga följande

för fakulteten i hög grad vigtiga angelägenheter.

Vid det första kyrkomöte, som hölls efter det nya riksdagsskickets

införande, förehades frågan om förändrad organisation af domkapitlen,

hvarvid den ene af fakultetens representanter vid kyrkomötet, numera

biskop Cornelius, uttalade sig om vigten äf professorernas i den teologiska

fakulteten befrielse från domkapitelsgöromålen och yttrade, att

»det för universitetet måste vara af synnerligen stort men, om dessa

professorer genom den mängd af främmande bestyr, som domkapitelsgöromålen

medföra, blifva hindrade från att såsom sig bör vårda och

befordra den teologiska vetenskapens intressen och sålunda i betänklig

män varda dragne från den höga kallelse och uppgift, som egentligen

tillhör dem såsom akademiska lärare och främste målsmän för hvar sin

teologiska disciplin».

Sedan dess hafva 20 år gått till ända, och olägenheterna af denna

dubbla tjenstgöring hafva derunder i rikt mått gjort sig gällande. Att

verksamt deltaga i styrelsen af ett så stort stift som Upsala erkestift

kräfver en lokal- och personkännedom, hvilken icke utan mycken beröring

och korrespondens med den talrika och vexlande stiftspersonalen

kan förvärfvas och bibehållas. Men detta, såväl som genomgåendet af

de vidlyftiga domkapitelshandlingarna, bevistandet af de hvarje vecka

återkommande domkapitelssessionerna och åhörandet af lärareprof, hvilka

ofta upptaga ett större antal förmiddagar under pågående akademisk

85

lästermin, kräfver mycken tid, hvilken sålunda undandrages de studier

och det forskningsarbete, som äro nödvändiga för den, hvilken på en

gång skall vara.en målsman för den teologiska vetenskapen och lärare

och handledare för den studerande ungdomen, en tidsförlust, som är

så mycket menligare, som redan det deltagande i vården af universitetets

angelägenheter, hvithet åligger de ordinarie teologie professorerna,

i det de alla äro medlemmar af det större akademiska konsistoriet och

städse en bland dem tillika måste vara medlem af det mindre akademiska

konsistoriet, undandrager nämnda arbete i forskningens och

undervisningens intresse icke obetydlig tid. Ån ytterligare inskränkes

tiden för vetenskapligt arbete känbart genom de åligganden, som oundgängligen

tillkomma innehafvarne af prebendepastorat, såvida sådana

pastorats innevånare icke skola känna sig af sin egentliga pastor helt

och hållet åsidosatta och försummade. Det är icke eguadt att uppmuntra

en professor i hans vetenskapliga arbete och lärareverksamhet,

om den tid, som han nödvändigt behöfver för att med framgång egna

sig deråt, endast kan vinnas för priset af ett åsidosättande af sina

pligter på ett annat- område och den otillfredsställelse, de förödmjukelser

och förvecklingar af olika slag, som dermed alltid mer eller mindre

måste vara förenade.

Fakulteten får i underdånighet framhålla, huruledes det genom olika

embetens förening förefintliga missförhållandet redan i så måtto blifvit

af såväl Eders Kongl. Maj:t som Riksdagen och kyrkomötet behjertadt,

som prebendeinrättningen i det hela ansetts böra snart upphöra. Deremot

hafva de genom föreningen af professorsembete och ledamot-skap inom

domkapitel uppkomna olägenheterna icke i samma grad vunnit uppmärksamhet,

enär å ena sidan Eders Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse

den 2 september 1868 till kyrkomötet med förslag till förordning angående

ändring i vissa delar af föreskrifterna angående domkapitlens

sammansättning och arbetssätt samt kyrkomötets underdåniga skrifvelse

den 24 september samma år i anledning af detta nådiga förslag äfvensom

kyrkolagsförslaget- af år 1873 icke innehålla något förslag om

teologie professorers fritagande från skyldigheten att vara ledamöter

af domkapitel, utan låta domkapitlen i Upsala och Lund i afseende på

sin sammansättning intaga en undantagsställning, å andra sidan kyrkomötet

vid senare gjorda framställningar om domkapitlens omorganisation

icke tagit uttrycklig hänsyn till det här ifrågavarande missförhållandet.

Med hänsyn till denna fråga får fakulteten i underdånighet anföra

följande enhälliga uttalande af Upsala domkapitel i dess underdåniga

utlåtande angående nämnda kyrkolagsförslag den 28 april 1875. »Den

86

afvikande sammansättningen af domkapitlen i universitetsstäderna Upsala

och Lund bör efter domkapitlets åsigt upphöra. De teologiska professorernes

sjelfskrifvenhet såsom ledamöter af stiftsstyrelsen har medfört

så många och stora olägenheter med afseende på deras uppgift såsom

vetenskapsmän, att en förändring derutinnan är af högsta behof påkallad.

Skall denna uppgift med dess nuvarande föreläsningsskyldighet, —

hvari domkapitelsgöromålen icke ansetts behöfva medföra någon förminskning,

då deremot lektorerne vid stiftsstädernas elementarläroverk

på sådan grund fått en betydlig lindring i sina läraregöromål — såsom

sig bör, upprätthållas, måste den teologiske universitetslärarens kraf på

befrielse från göromål utom universitetet tillgodoses. Stiftsstyrelsen

bör å sin sida icke nödvändigt något derpå förlora. Ty först och främst

gifvas enahanda utvägar till sammansättning af domkapitlen i Upsala

och Lund som inom det öfriga riket, vidare bör hvad såsom allmän

regel gäller om universitetsprofessorerna icke hindra att särskilda fall

kunna förekomma, då sådane kunna både vara lämplige och finna sig

oförhindrade att ledamotskap i stiftsstyrelsen mottaga. Och en af

professorerna inom den teologiska fakulteten måste tillsvidare såsom

sjelfskrifven domkapitelsledamot qvarstå, nemligen domprosten, så länge

dennes befattning skall med universitetsprofessur vara förbunden. Men

hvad nu är sagdt innebär åtminstone icke nödvändigt, att alla den

teologiska fakultetens professorer skola, såsom nu är händelsen, hindras

i sin egentliga uppgift såsom vetenskapsmän till men för den teologiska

fakultetens verksamhet i sin helhet.»

Såsom redan i det föregående är antydt, utgöra äfven de med de

teologiska lärarebefattningarna förenade prebendena ett icke oväsentligt

hinder för den akademiske läraren att på vederbörligt sätt fylla sina

akademiska pligter. Med hänsyn till de båda professurerna i praktisk

teologi torde måhända den med prebendeinstitutionen följande fördelen

af en alltjemt fortgående förbindelse mellan den teologiska vetenskapen

och församlingslifvet vara af så stor betydelse, att de med dessa befattningar

förenade prebendena böra bibehållas. Hvad åter angår de

öfriga akademiska lärarebefattningarna, synas föreskrifter om föregående

presterlig tjenstgöring vara tillräckliga för att tillgodose det praktiskt

kyrkliga intresse, som ensamt kan anföras såsom stöd för prebendeväsendets

bibehållande.

På grund af hvad nu anförts får fakulteten i underdånighet till

Eders Kong!. Maj:t hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes så snart

som möjligt i nåder vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga dels för

upphiifvande af skyldigheten för teologiska fakultetens i Upsala profes

-

87

sorer att vara medlemmar af Upsala domkapitel, dels för genomförandet

i det väsentliga af de med teologiska professorsembeten i Upsala förenade

prebendepastoratens indragning.

Underdånigst

Robert Sundelin,

n. v. Dekan.

C. A. Torén. Otto F. Myrberg. Martin Johansson.

W. Rudin. Carl Norrby. J. A. Ekman.

J. E. Berggren.

Upsala den 27 juni 1888.

Claes Elis Johansson.

Vidimeras

ex officio:

Anton Holmberg.

t. f. Registrator i K. Eckl. Depart.

;''>ixf:'' ’* o

- ‘} * tV •). • v»*$4sa,? , ‘\:''UY''

■li

/

angående

ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen.

12

*

V.f>!tfrL01

:i \: t ? i

•1‘i

1 >4 i i t i f j •

‘• i >-.i i5r •, ['')!> >P. '' '' f''{0<

ryd ujhi .ris %•. ; t .fris .hink 1

- .''tf. fti >f;: .:|&W (I )0 • 11: ,!''iUu< "gild/ R''Vt!

''■h fitiei■;''!»Iföl !ibivi a*ryd].'':*$ /-ft-jol >

Komitén har att yttra sig öfver den skrifvelse af den 12 mars

1889, i hvilken Riksdagen tillkännagifver, att den för sin del antagit

följande

angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 § kyrkolagen skall hafva följande

ändrade lydelse:

Svenska kyrkans lära är den rena evangeliska, sådan den, grundad

i Guds heliga ord, det gamla och nya testamentets skrifter, genom den

oförändrade augsburgiska bekännelsen samt Upsala mötes beslut af år

1593 antagen och förklarad är.

Ingen torde med skäl kunna bestrida önskvärdheten af att den

kyrkolagsparagraf, som bestämmer kyrkans lära och derför i viss mån

utgör grundvalen för alla de rättsbestämningar, hvilka i kyrkolagen

ingå, eger en sådan lydelse, att den gifver ett bestämdt och tydligt

uttryck åt hvad som nu är gällande svensk kyrkorätt i de stycken, som

i paragrafen afses. Att detta icke är fallet med kyrkolagens 1 kap. 1 §

är uppenbart, då genom senare lagstiftning förbindelsen för hvarje invånare

i riket att bekänna sig till den lutherska läran blifvit upphäfd

och den i paragrafen omnämnda edsförpligtelsen till samma lära blifvit

väsentligen inskränkt. Efter komiténs uppfattning står icke heller

det, som utgör paragrafens egentliga kärna, eller bestämmelsen om

hvad med svenska kyrkans lära förstås, i öfverensstämmelse med nu

inom vår kyrka gällande rättsnormer. Skälen för denna sin uppfattning

anser sig komitén böra i korthet angifva.

92

Såsom i Riksdagens skrifvelse framhålles, bestämmer 2 § af 1809

års regeringsform, att »Konungen skall alltid vara af den rena evangeliska

läran, sådan som den uti den oförändrade augsburgiska bekännelsen

samt Upsala mötes beslut af år 1593 antagen och förklarad är».

Detta sätt att bestämma läran, som i sak alldeles sammanfaller med

hvad Riksdagen nu för sin del beslutit, skiljer sig deremot från kyrkolagens

1 kap. 1 § hufvudsakligen derigenom, att den sistnämnda angifver

augsburgiska bekännelsens försvar, Luthers båda katekeser, de

schmalkaldiska artiklarne och konkordieformeln såsom af kyrkan erkända

riktiga förklaringar af den i Skriften innehållna kristliga läran,

under det att regeringsformen i detta afseende blott nämner den oförändrade

augsburgiska bekännelsen. Icke utan skäl kan det anmärkas, att

denna olikhet i och för sig icke är af någon genomgripande betydelse,

då ju de senare bekännelseskrifterna såsom innehållande en närmare,

följdriktig utveckling af den grundtyp för luthersk lära, som i augsburgiska

bekännelsen är gifven, alltid måste få ett bestämmande inflytande

på den teologiska vetenskapen och den kyrkliga förkunnelsen,

så vidt man vid dessa arter af kyrklig verksamhet ställer sig på den

augsburgiska bekännelsens grund. Och olikheten blifver ytterligare i

någon mån minskad derigenom, att Upsala mötes beslut, hvars symboliska

anseende i regeringsformen framträder starkare än i kyrkolagen,

såväl i och för sig som genom anslutning till 1571 års kyrkoordning

(i hvilken senare äfven Luthers lilla katekes ingår såsom en förutsättning)

uttryckligen förkastar äfven sådana från augsburgiska bekännelsen

afvikande läror, livilkas symboliskt fixerade vederläggning först i konkordieformeln

fått sin plats. Då emellertid regeringsformen af de under

reformationsseklet uppkomna lutherska bekännelseskrifterna uttryckligen

nämner allenast augsburgiska bekännelsen, och då erkännandet af Upsala

mötes beslut omöjligen kan anses innebära ett symboliskt sanktionerande

af allt hvad de öfriga lutherska bekännelseskrifterna innehålla,

kan det icke förnekas, att en verklig olikhet förefinnes mellan kyrkolagens

och regeringsformens sätt att angifva hvad som bör anses innefatta

svenska kyrkans lära. Men denna olikhet innebär tillika, att i

och genom regeringsformen med afseende på sättet att bestämma vår

kyrkas lära blifvit vidtagen en förändring, som måste anses vara i

kyrkorättsligt afseende bindande. Då nemligen å ena sidan den lära,

som enligt gällande grundlag bör bekännas af Konungen, som tillika är

svenska kyrkans summus episcopus, måste sammanfälla med svenska

kyrkans lära, och det å andra sidan är uppenbart, dels att svenska

kyrkan till följd af sin förbindelse med staten icke kan vara berättigad

93

att bestämma sin lära annorlunda, än som i rikets främsta grundlag

uttryckligen sker, dels att den förändring i bestämmandet af kyrkans

lära, som genom 1809 års regeringsform med samtycke af kyrkans

dåvarande representation vidtogs, kommit till stånd på den väg, som

då, likasom vid den tid, då kyrkolagen antogs, var den enda för ändring

i kyrkölagstiftning giltiga, finner komitén, att genom regeringsformens

bestämmelser den svenska kyrkans lära, kyrkorättsligt sedt, i den mån

som ofvan sagts blifvit en annan än den förut varit.

Den uppfattning, som bär uttalats, bar ock på mångfaldigt sätt

och vid flere olika tillfällen blifvit af sakkunnige män och vederbörliga

myndigheter framhållen eller erkänd. I detta afseende må först erinras

om de komitéer, som å olika tider (åren 1828, 1846 och 1873) afgifvit

förslag till ny kyrkolag, vidare om den förändring, hvarigenom presteden

år 1829 bragtes till öfverensstämmelse med ordalagen i regeringsformen,

om högsta domstolens utlåtande öfver 1873 års kyrkolagsförslag,

om flertalet af de utlåtanden, som rikets konsistorier afgifvit såväl

öfver sist nämnda kyrkolagsförslag som öfver det riksdagsbeslut, hvarom

nu är fråga, slutligen om den ståndpunkt, som i förevarande fall intogs

af kyrkolagsutskottet vid 1878 års kyrkomöte, af kyrkomötet 1883 och

af lagutskottet vid 1889 års riksdag. På trenne af dessa uttalanden

anser sig komitén böra fästa särskild uppmärksamhet. Kyrkolagskomitén

af 1873 motiverar den paragraf i förslaget till ny kyrkolag,

som bestämmer kyrkans lära och hvilken till sitt innehåll väsentligen

sammanfaller med hvad Riksdagen nu antagit, bland annat dermed, att

»den bestämning af svenska kyrkans bekännelse, som är gifven i kap.

1 § 1 af 1686 års kyrkolag, till lydelsen blifvit ändrad genom innehållet

i § 2 i gällande regeringsform». Vid nämnda förslags granskning i

högsta domstolen gjordes ingen väsentlig anmärkning mot ifrågavarande

paragrafs sätt att bestämma den rena evangeliska läran, men väl yttrades

af fem justitieråd, att paragrafens ändamål vore »att uttala hvad som är

den svenska kyrkans bekännelse». Och då kyrkolagsutskottet vid 1878

års kyrkomöte i sitt betänkande angående ett då föreliggande förslag

till förordning om förbrytelse af prest föreslog — hvad som ock af kyrkomötet

godkändes — upptagandet i en viss paragraf af den bestämmelse

angående kyrkans lära, som i presteden ingår, förklarade utskottet, att

dermed vore lemnad en »beskrifning på kyrkans lära» och att paragrafen

angåfve »hvad med den rena evangeliska läran förstås».

Af det sagda framgår, att kyrkolagens 1 kap. 1 § i sin närvarande

lydelse icke angifver hvad som nu är gällande rättsbestämning med

afseende å svenska kyrkans lära. Det skulle möjligen kunna sättas i

94

fråga, huruvida icke för afhjelpande af den brist på öfverensstämmelse,

som sålunda råder mellan 1686 års kyrkolag och 1809 års regeringsform,

den senare borde ändras till likhet med den förra. Af flera skäl finner

dock komitén ett sådant förslag outförbart. Och för sin del kan

komitén så mycket mindre föreslå något sådant, som komitén i det

väsentliga delar den af biskop Flensburg i utlåtandet öfver Riksdagens

skrifvelse uttalade åsigt, att hvad som af kyrkolagen »i förevarande fall

kan och bör kräfvas är icke något annat och mera än att den angifver

sjelfva lärans grundtyp»; hvaremot det ligger »utanför lagens gräns att

angifva den anda, i hvilken bekännelsen skall uppfattas, det sätt, på

hvilket den skall utvecklas och tillämpas i lärosystemets alla enskilda

detaljer, hvilket åter är en uppgift, som tillhör den kyrkliga och teologiska

vetenskapen och undervisningen». En omredigering af kyrkolagen

är derför i komiténs tanke den enda åtgärd, som bör ifrågakomma.

En reservant mot Lunds domkapitels beslut att tillstyrka denna

omredigering har starkt betonat de faror, som enligt reservantens

mening skulle hota vår svenska kyrka, om Riksdagens beslut skulle blifva

upphöjdt till lag. Den förnämsta faran skulle enligt reservantens uppfattning

bestå deri, att svenska kyrkan stode värnlös gentemot katoliker

och sekter och derför slutligen skulle gå sin upplösning till mötes.

Komitén kan icke dela reservantens farhågor. Den ifrågasatta förändringen

irinebär, enligt hvad komitén här ofvan sökt visa, helt enkelt

endast ett erkännande af ett Medan förefintligt rättsförhållande, och

ingen anledning finnes till det antagandet, att ett dylikt erkännande

skulle gifva kyrkans af reservanten åsyftade motståndare större mod

och mera framgång än de förut haft. Vidare ligger enligt komiténs

öfvertygelse i augsburgiska bekännelsen jemte Upsala mötes beslut, om

de rätt fattas, allt det kyrkorättsligt symboliska värn, som vår lutherska

kyrka behöfver för att försvara sin ställning gent emot såväl katolicismen

å den ena sidan som den reformerta kyrkan och sekterna å den andra,

Om så icke vore förhållandet, vore det ock nödvändigt att förändra

d. v. s. i symboliskt afseende utvidga presteden, hvars sätt att bestämma

kyrkans lära måste utgöra den förbindande normen för presternas verksamhet

såsom lärare inom kyrkan. Slutligen må icke heller förbises,

att Luthers lilla katekes, äfven om den icke uppräknas bland kyrkans

rättsligt gällande symboliska böcker, likväl genom sin plats såsom obligatorisk

grundval för kristendomsundervisningen i vår kyrka så till vida

närmar sig betydelsen af symbolisk bok, att den lemnar en god garanti

derför, att sagda undervisning kommer att, så vidt på läroboken beror,

verka för utbredandet och befästandet af den genuint lutherska läro

-

95

typen. Häremot kan anmärkas, att vår kyrkomötesförfattning icke lägger

något uttryckligt hinder i vägen för att nämnda katekes utan den

kyrkliga representationens hörande och samtycke utbytes mot en annan.

Denna anmärkning är i och för sig icke utan betydelse, och komitén

erkänner obetingadt önskvärdheten af att kyrkomötesförfattningen så

ändras, att kyrkomötet får sig tillerkänd beslutanderätt i fråga om

kyrkans böcker, något som äfven af Rikets Ständer i skrifvelse den 16

maj 1863 antyddes såsom ett framtida önskningsmål. Men äfven med

bibehållande af nu gällande lag i detta afseende torde ingen fara vara

för handen att kyrkan mot sin egen representations vilja skulle kunna

beröfvas nämnda lärobok. En dylik åtgärd skulle nemligen icke kunna

ifrågakomma annat än under sådana omstörtningstider, då äfven de

i kyrkorättsligt afseende säkrast värnade symboliska fästen kunna falla.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, och med stöd jemväl af de

utlåtanden, som tolf bland rikets konsistorier öfver Riksdagens skrifvelse

afgifvit, anser sig komitén böra tillstyrka den af Riksdagen beslutade

lagförändringen och får derför hemställa, att ifrågavarande lagförslag

för nästa kyrkomöte framlägges.

'' f !•’•?»• ''V i jJs no b (Olif

,, . « ii-. V;; in

•■J.

ib.ifiO-. / i i- - «)•>(-, ii’.,* ij. r''.-i3• • b - i

. Vi . -f*—*—t-—i—: it1. * .•»< i ■[ :• . - ‘'' < ’ J i -•

• i '' t « f - »

>uj ,c ■ fy v 1 .ti fn ''i* ''";OfjiViul /1• ‘L

• bo,’-;- b o :;ö* ''

(;_>[ i o / i* i- ■''■al, j ,/t .(.it- : f ‘ il ’i - • •.-o:''1 i.brnni;

•."iir , — b t:i•;■: ,’n v,biUit .•bmip^iHohmj «8oi*

''llf;!;,,'','' '' -i: ;V,; -I>! Li ■; :'':i

■ • t t . r

• }«‘0v i-r;. • : !>:*: ä i1 -1 •''*/■•! ♦ Vt > > !:i i no tf.1 - ■:;*** vi ''A1

. i- ■ j/ -i ii, .1. . ;réln i -n; o b ;.....*1;. in!

■ bi/h.i:.'' nvb; ■ , / ibivrbuihölo >; liEvi •''<

i. t .!)/■.!''i ■?’ *ib>d : i. .;;'''' ■ .-‘''.''öl «„•. 3 r- */» ■ 1 ■. . r • 1

Reservation af biskop Bildlig.

Då i jag reserverar mig mot komiténs beslut att tillstyrka den af

Riksdagen beslutade förändringen af 1 kap. 1 § kyrkolagen, är orsaken

dertill icke den, att jag bestrider önskvärdheten deraf, att nämnda

paragraf förändras, icke heller den, att jag anser den föreslagna förändringen

medföra någon förändring i den svenska kyrkans bekännelseståndpunkt,

utan den, att jag anser vigtiga intressen kräfva, att, då nu

fråga är om att föreslå en ny redaktion af nämnda paragraf, denna

erhåller en lydelse, som med full klarhet och bestämdhet angifver, hvad

den svenska kyrkan bekänner såsom lutherskt kristen tro, såsom sin tro.

En förändring af 1 kap. 1 § kyrkolagen anser jag vara önskvärd

af följande grunder.

Nämnda paragraf har denna lydelse: »Uti vårt konungarike och

dess underliggande länder skola alla bekänna sig endast och allenast

till den kristliga lära och tro, som är grundad uti Guds heliga ord,

det gamla och nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, och

författad uti de tre hufvudsymbolis: Apostolico, Nicasno och Athanasiano,

jemväl uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen af år 1530, vedertagen

i Upsala concilio 1593, samt uti hela så kallade Libro Concordise

förklarad; och alla de, som uti läroståndet, vid kyrkor, akademier,

gymnasier eller skolor något embete tillträda, skola vid ordinationen

eller då de någon grad antaga, med liflig ed till denna lära och trosbekännelse

sig förplikta».

Om ock, realiter sedt, det vigtigaste stycke af denna paragraf är

den uti en bisats gifna bestämningen af den kristliga tro och lära, till

hvilken alla medlemmar af svenska folket skola bekänna sig, så är dock

ej, åtminstone ej formelt sedt, lagparagrafens hufvuduppgift att bestämma,

hvad som är svenska kyrkans lära, utan i stället att föreskrifva, å ena

97

sidan att alla Sveriges rikes innebyggare skola bekänna sig till den

tro och lära, som närmare beskrifves, och å andra sidan att alla, som

tillhöra läroståndet vid kyrkor och läroanstalter, skola med liflig ed

förpligta sig till denna lära och trosbekännelse. Då nu genom särskilda

lagar och förordningar dessa föreskrifter upphäfts, är detta en tillräcklig

anledning till att föreslå en förändring af den ifrågavarande para

annat

skäl härtill finner jag deruti, att det måste anses vara

i hög grad lämpligt, att första paragrafen i en luthersk kyrkas lag

angifver, hvad som är denna kyrkas bekännelse, då för lutherska kyrkan

bekännelsen bör vara normerande för hela hennes lagstiftning.

Åt den omständigheten att, då 2 § af 1809 års regeringsform bestämmer,

att . »Konungen skall alltid vara af den rena evangeliska läran,

sådan som den uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt

Upsala mötes beslut af år 1593 antagen och förklarad är», olika beskrifningar

af den rena evangeliska läran synas vara gifna i regeringsformen

och kyrkolagen, har man, enligt min uppfattning, tillmätt alltför

stor betydelse, då å ena sidan olikheten ej är af real utan endast af

formel natur och då å andra sidan ej någon väsentlig olägenhet kan

komma deraf, att beskrifningen i den kyrkliga speciallagen är fylligare

än bestämmelsen i grundlagen. En liknande oegentlighet, om det så

bör kallas, har förekommit äfven i andra länders lagstiftning. Såsom

exempel härpå vill jag citera följande utdrag ur »Haandbog i den danske

Kirkeret, udgivet med Understöttelse af Ministeriet for Kirke- og Undervisningsvmsenet

af H. Matzen og J. Timm» p. 119: »Naar Danske

Lov 2—1 er en Del fyldigere end Kongeloven i Henseende til Opstilling

af Symboler, idet den foruden Biblen tillige medtager de tre almindelige

Symboler, og af smidige Symboler tillige Luthers lille Katekismus, da

kunde man spprge, om dette icke var i Strid med Kongeloven, der

ifplge dens Art. 3 skulde vmre uforanderlig og i Art. 1 kun fremhmver

Guds Ord og den Augsburgske Konfession som Trosnorm. Men naar

ingen har rejst dette Spörgsmaal, ligger Grunden simpelthen i, åt

Kongeloven ved Henvisningen til den Augsburgske Konfession ingenlunde

tilsigtede en udtömmende Angivelse af de kirkelige Symboler.

Den vilde kun afgjöre, att den Augsburgske Konfession skulde vaere

retledende, saa åt intet maatte heres i Strid med den; men der var intet

i Vejen for att tillfpje Skrifter, hvis Indhold netop var i Overensstemmelse

med Konfessionen». — Ehuru jag anser, att, hvad här sagts

om danska förhållanden, med lika och full rätt kan tillämpas på förhållandet

i Sverige, medgifver jag dock gerna, att den omnämnda olik

13

-

gra fen.

Et

98

heten mellan regeringsformen och kyrkolagen gör det önskvärdt, att

i den senare göres en förändring, om en sådan kan göras utan att

dermed förloras något, som är mera värdt än likformighet mellan de

båda lagarna.

Att redaktionen af 1 kap. 1 § kyrkolagen förändras, anser jag vara

önskvärdt äfven af den anledning, att, ehuru den nuvarande formuleringen

angifver den åtskilnad i fråga om symbolisk dignitet, hvilken

lutherska kyrkan gör mellan augsburgiska bekännelsen å ena sidan

och öfriga specielt lutherska bekännelseskrifter å den andra, det dock

vore fördelaktigt, att denna åtskilnad blefve ännu tydligare markerad.

I det föregående bär jag tillkännagifvit, att min reservation icke

har sin orsak deruti, att jag skulle anse antagandet af den nu föreslagna

lagförändringen innebära en förändring af den svenska kyrkans bekännelseståndpunkt.

Denna ståndpunkt förblifver, såvidt jag förstår, densamma

som hittills, äfven om komiténs förslag blir antaget och stadfästadt.

Skälen för denna min uppfattning har jag framlagt dels under förhandlingarna

i 1889 års Riksdags första kammare och dels i Westerås

domkapitels och kongl. hofkonsistoriets utlåtanden öfver det nu föreliggande

lagförslaget. Jag anser mig dock, särskildt med anledning af

och i sammanhang med komiténs för sitt förslag gifna motivering, böra

äfven här antyda dessa skäl.

Naturligtvis instämmer jag i komiténs ord: »det kan icke förnekas,

att en verklig olikhet förefinnes mellan kyrkolagens och regeringsformens

sätt att angifva, hvad som bör anses innefatta svenska kyrkans lära».

»Sättet» att angifva kyrkans lära är olika, då ordalagen äro olika. Då

jag ej är fullt viss om innebörden i komiténs utsaga, måste jag deremot

vara något tveksam om, huruvida jag kan vara ense med komitén i

den slutledning, som den drager ur de nyss anförda orden såsom

premiss, sägande: »Komitén finner, att genom regeringsformens be

stämmelser

den svenska kyrkans lära, kyrkorättsligt sedt, i den mån

som ofvan sagts, blifvit en annan än den förut varit».

Sitt påstående, att kyrkans lära genom regeringsformen blifvit en

annan än förut, begränsar komitén genom -två inskränkningar: den ena

angifven med orden: »kj^rkorättsligt sedt», den andra med orden: »i

den mån som ofvan sagts». Innebörden af den sista inskränkningen

framgår ej klart af komiténs framställning; men har komitén åsyftat

att dermed hänvisa till dessa sina föregående ord, att »regeringsformen

omöjligen kan anses innebära ett symboliskt sanktionerande af allt hvad

de öfriga lutherska bekännelseskrifterna (utom Augsburgiska bekännelsen)

innehålla», då kan jag så mycket mindre vara i detta hänseende af

99

olika mening med komitén, som ett sådant symboliskt sanktionerande

hvarken inneburits i hittills gällande formulering af 1 kap. 1 § kyrkolagen

ej heller af någon bland bekännelseskrifternas ifrigaste försvarare

påståtts. Instämmande i komiténs sats, att »de senare bekännelseskrifterna

innehålla en närmare följdriktig utveckling af den grundtyp

för luthersk lära, som i augsburgiska bekännelsen är gifven», har man

åt dessa skrifter velat, bevara symboliskt anseende, endast försåvidt de

innehålla en sådan följdriktig utveckling, men ingalunda åt t. ex. sådant

i dem, hvilket ej är annat än en bevisning af mer eller mindre vetenskaplig

art, och ännu mindre åt det — försåvidt sådant kan i dem

uppletas — hvilket i stället för att vara en följdriktig utveckling af

kunde sägas ligga på sidan om eller stå i strid mot augsburgiska

bekännelsen.

När komitén begränsar sin sats, att svenska kyrkans lära genom

regeringsformen blifvit en annan än den förut varit, genom det inskränkande

tillägget: »kyrkorättsligt sedt», har komitén, såvidt jag förstår,

härmed velat förebygga den missuppfattningen, att komitén skulle vilja

påstå, att genom regeringsformen svenska kyrkans lära skulle, om jag

så får säga, dogmatiskt sedt hafva blifvit en annan eller att med andra

ord vår svenska kyrkas bekännelse blifvit en annan. En sådan missuppfattning

har komitén redan i det föregående sökt förebygga genom

att hänvisa dels till de senare bekännelseskrifternas sammanhang med

Augustana och dels till Upsala mötes besluts förkastande af de villfarelser,

hvilka, delvis framkomna senare än år 1530, först i konkordieformeln

erhållit sin symboliskt fixerade vederläggning.

Nämnda sitt försök stärker komitén, när den i det följande uttalar

sin öfvertygelse derom, »att i augsburgiska bekännelsen jemte Upsala

mötes beslut, om de rätt fattas, ligger allt det kyrkorättsligt symboliska

värn, som vår lutherska kyrka behöfver för att försvara sin ställning

gent emot såväl katolicismen å den ena sidan som den reformerta kyrkan

och sekterna å den andra». Hvad komitén menar med uttrycket: »om

de rätt fattas» har den nemligen sjelf angifvit, då den förut sagt, att

de senare bekännelseskrifterna innehålla en närmare följdriktig utveckling

af den grundtyp för luthersk lära, som i augsburgiska bekännelsen

är gifven.

Om nu härtill lägges, att de, hvilka i svenska församlingen skola

utlägga eller förkunna hennes lära, naturligtvis måste vara förbundna

till att härvid feta sig ledas af eu rätt uppfattning af denna lära, så

synes det mig, som om komiténs utsaga, »att genom regeringsformens

bestämmelser den svenska kyrkans lära, kyrkorättsligt sedt, i den mån

100

som ofvan sagts, blifvit en annan än den förut varit», ej skulle kunna

innebära något väsentligt annat än att regeringsformen på ett annat sätt

än kyrkolagen angifver, hvad som bör anses innefatta svenska kyrkans

lära; men deremot icke kunna innebära, att genom regeringsformen den

svenska kyrkans bekännelseståndpunkt blifvit förändrad.

Att bekännelseståndpunkten är densamma, vare sig att man i 1 kap. 1

§ kyrkolagen vid sidan om augsburgiska bekännelsen och Upsala mötes

beslut nämner eller icke nämner apologien, schmalkaldiska artiklarne,

Luthers katekeser och konkordieformeln, framgår af dessa i senare rummet

nämnda skrifters förhållande till de först nämnda. De i senare rummet

nämnda skrifterna äro nemligen ingenting annat än dels reformatorernas

egna förklaringar öfver hvad de menat med de kortfattade satserna i

den af dem sjelfva författade augsburgiska bekännelsen och dels, för

att tala med komitén, en följdriktig utveckling af den i augsburgiska

bekännelsen gifna lärogrundtypen. Och denna förklaring och utveckling

har lutherska kyrkan såsom sådan gjort till sin bekännelse. Dessa

historiska fakta kunna omöjligen bestridas, och derför kan ej heller

någonsin den tid komma, då en annan tolkning eller uppfattning af

augsburgiska bekännelsen än den, som i de i fråga varande skrifterna

är gifven, skulle kunna erkännas såsom den lutherska kyrkans. Man

må derför i gällande lag uttryckligen säga det eller underlåta att säga

det: augsburgiska bekännelsen kan ej rätt fattas, såvida ej uppfattningen

'' later sig bestämmas af de ofta nämnda skrifterna.

I likhet med komitén vill äfven jag i detta sammanhang hänvisa till

den stora betydelsen deraf, att regeringsformen bland bekännelseskrifterna

upptager äfven Upsala mötes beslut. Särskildt vill jag hänvisa

till denna sats i nämda beslut: »endrägteligen dertill allvarligen förpligtet,

att vi henne (liturgiam) aldrig mere anamme, gille eller bruke

vele, såsom icke heller något annat af de påfveskes lärdom eller villfarelser»

— — — — »desslikest och alldeles afsäjoms vi alla Sacramenterers,

Zwinglianers och Calvinisters villfarelser, så ock Vederdöpere

och alle andre kättere, ehvad namn de helst hafve kunne, någon tid

till att inrymme, gille eller samtyckie». Den svenska kyrkans historia

berättar, huru stor vigt denna kyrkas representanter lade just på denna

sats i decretum upsaliense. För deras ögon stod det klart, hvilken

omfattande betydelse den hade; och Carl den 9:de med sina calvinistiska

sympatier förstod också att mäta denna betydelse. Hans missnöje med

och hans dröjsmål att både såsom hertig och konung gifva erkännande

åt Upsala mötes beslut berodde icke minst på den anförda satsen; men

den svenska lutherska kyrkans representanter kunde och ville på inga

101

vilkor gå in på att utstryka den. Och hvarför detta? Uppenbarligen

derför, att genom denna sats afgafs en bekännelse till den läroutveckling,

som erhållit eller sedermera erhöll sitt symboliska uttryck i de

senare lutherska bekännelseskrifterna. Den »följdriktiga utveckling af

lärogrundtypen i augsburgiska bekännelsen», hvilken innehålles i dessa

skrifter, är nemligen alltigenom bestämd af de antiteser till luthersk

bekännelse, hvilka framkommo i de påfviskes, sakramenterers, zwinglianers,

calvinisters, vederdöpares och andra kättares villfarelser. I sak

— detta kan omöjligen förnekas — innebär således den i Upsala mötes

beslut innehållna afsägelse af alla dessa kättares villfarelser en bekännelse

till den följdriktiga utveckling af luthersk tro, som innehålles i

de senare skrifterna i konkordieboken.

Åt denna bekännelse gifves ytterligare eftertryck genom bekännelsen

till »den religion, som i salig och högloflig hos Gud i åminnelse, salig

konung Gustafs siste regements- och salig archiebiskop Lars Petri

Nericiani den äldres lifstid både i lärdom och kyrkeseder här i riket

hållet och igenom den prentede kyrkeordningen i trycket utgången

anno etc. 72 är samtyckt och bejakat blefven». Ett noggrant studium

af den teologiska och asketiska litteratur, som tillhör det här angifna

tidsskedet, skall nog öfvertyga derom, att man i svenska kyrkan då

både följde med och bekände sig till den följdriktiga utvecklingen af

augsburgiska bekännelsen. Och 1572 års kyrkoordning innehåller lika

bestämdt om än ej lika fullständigt genomfördt och motiveradt förkastande

af den romerska villfarelsen som Schmalkaldiska artiklarna

och af den reformerta som konkordieformeln.

Påaktar man det nu af mig anförda, så behöfver man ej söka efter

ytterligare förklaringsgrunder dertill, att 1809 års lagstiftare formulerade

2 § af regeringsformen, såsom de gjorde, eller dertill, att svenska

kyrkolagskomitéer föreslagit en omredigering af 1 kap. 1 § kyrkolagen

till likhet med nämnda paragraf i regeringsformen, eller slutligen dertill,

att åtskilliga kyrkliga myndigheter ej haft något att invända mot dessa

förslag. Man kan och får ej hos alla dessa förutsätta en ringaktning

af den kyrkliga bekännelsen och lika litet ett sådant lättsinne, att de

skulle hafva velat vara med om en bekännelseförändring utan att ens

med ett enda ord angifva, hvad det vore i de lutherska bekännelseskrifterna,

som de ville hafva förändradt, eller hvarför de önskade förändringen.

I stället måste man antaga — och de, som påstå något

annat, äro skyldiga att lemna bevisning för den mörka skugga, som

de genom sitt påstående kasta på män, som gjort sig kända för luthersk

tro och kyrkligt förstånd — att de ansett, att den lutherska kyrkans

102

bekännelseståndpunkt är och förblir densamma, vare sig att man väljer

den beskrifning, som gifves i 2 § regeringsformen, eller den, som innehålles

i 1 kap. 1 § kyrkolagen.

Att man så ansett och kunnat anse, derom lemnar ett faktum,

såvidt jag förstår, det mest slående bevis. Ingen vill bestrida, att de,

som författade och antogo 1686 års kyrkolag och särskild! dennas

första paragraf, både hade öppet öga och liflig nitälskan för, att den

svenska kyrkans bekännelseståndpunkt blefve klart och bestämdt angifven,

och noggrant vakade öfver att i detta hänseende intet försummades.

Dessa, som i 1 kap. 1 § kyrkolagen införde både att i Sveriges rike

ej fick finnas någon, som ej bekände sig till hela konkordieboken, och

att alla slags lärare skulle med liflig ed förbinda sig till denna lära

och trosbekännelse — huru formulerade dessa samme presteden? Uti.

den i 1686 års kyrkolag intagna eden förbindes ej den, som viges till

prest, till andra specielt lutherska bekännelseskrifter än »den oförändrade

Augsburgiska bekännelsen som riti Upsala concilio, anno 1593, blef

vedertagen och gillad». Icke hade lagstiftarne förgätit hvad de om

eden sjelfva föreskrifvit i 1 §. När de dock formulerade eden, så som

de gjorde, så framgår häraf uppenbarligen och ovedersägligen, såsom

mig synes, att de ansågo, att den beskrifning af svenska kyrkans bekännelse,

som gafs i presteden, var om än ej formel! så realiter densamma

som i 1 kap. 1 §, att de ansågo olikheten vara endast

redaktionel.

Om de för ortodoxi lifligt ifrande lagstiftarne af 1686 hade denna

uppfattning, så är det ej underligt, om senare tiders myndigheter låtit

sig leda af samma åskådningssätt. Häraf förklaras ett par fakta, som

annars synas vara svåra att förstå. Det ena: att man 1773, det är i

en tid då ifvern för ortodoxi ej var särdeles stark, införde i presteden

uttrycklig förbindelse till hela konkordieboken. Det andra: att Kongl.

Maj:t 1829 på administrativ väg förändrade 1773 års presteds lydelse,

så att i det nya edsformuläret af de lutherska bekännelseskrifterna

endast nämnas augsburgiska bekännelsen och Upsala mötes beslut.

Emot grundlagens bud har Kongl. Maj:t säkerligen ej velat på administrativ

väg förändra kyrkolag; men man har ej ansett sig göra någon

förändring i lag; man har endast ansett sig vidtaga en redaktionsförändring.

Med det anförda tror jag mig hafva visat., dels att den nu i fråga

satta förändringen af 1 kap. 1 § kyrkolagen ej innebär någon förändring

af den svenska kyrkans bekännelseståndpunkt, ej ens, strängt,

taget, någon lagförändring; och dels att denna min uppfattning legat

103

till grund för den kyrkliga lagstiftningen i Sverige allt ifrån 1686, ja

ända ifrån år 1593.

Då jag har den uppfattning, för hvilken jag nu försökt gifva skäl,

har jag vid de tillfällen, då jag dels såsom ledamot af 1889 års Riksdag

och dels såsom ordförande i Vesterås domkapitel och kongl. hofkonsistorium

hatt anledning till att yttra mig om*nu föreliggande lagförslag,

visserligen ej ansett mig böra yrka. afslag derå, enär ett sådant yrkande

skulle kunna misstydas, så som innebure det ett medgifvande deraf, att

1809 års regeringsform skulle hafva medfört en förändring i svenska

kyrkans bekännelseståndpunkt; men jag har dock tillräckligt klart antyda

att jag ansett önskvärdt vara, att 1 kap. 1 § kyrkolagen erhölle

en annan redaktion än den af Riksdagen antagna. Då nu ett lägligt

tillfälle erbjuder sig till att föreslå en sådan redaktion, har jag ansett,

att komitén hade bort begagna sig deraf.

På grund af § 87 mom. 2 regeringsformen är 1889 års riksdagsbeslut

om förändring af 1 kap. 1 § kyrkolagen förfallet. Då Kongl.

Maj:t till komitén öfverlemnat Riksdagens skrifvelse den 12 mars 1889,

så innebar detta derför ett uppdrag att med anledning af denna skrifvelse

utarbeta förslag till förändring af kyrkolagens första paragraf.

Komitén har alltså haft fullt fog till att framlägga ett annat förslag

till förändring af nämnda paragraf än det af Riksdagen antagna, såvida

skäl dertill funnes. Och vigtiga sådana skäl anser jag vara för handen.

Det måste medgifvas, att, om det i fråga om alla lagbud gäller,

att den klara och bestämda redaktionen har ett afgjordt företräde framför

den tvetydiga och obestämda, så gäller detta isynnerhet om en lagparagraf,

hvilken såsom 1 kap. 1 § kyrkolagen enligt komiténs ord »i viss

mån utgör grundvalen för alla de rattsbestämningar, hvilka i kyrkolagen

ingå». Men att den af komitén föreslagna redaktionen lider af obestämdhet,

derom vittnar, såvidt jag förstår, komiténs eget betänkande,

enär af detta ingalunda med klarhet framgår, hvilken betydelse komitén

sjelf tillmäter de senare lutherska bekännelseskrifterna såsom norm för

kyrkans lära. Om detsamma vittnar, på sitt sätt, äfven den tolkning

af den föreslagna lagen, hvilken jag, med anförande af som jag tror

•goda grunder, framstält såsom den enda riktiga. Och säkert är, att

jag ej står ensam om denna tolkning.

En oklarhet och obestämdhet, sådan som den nu anmärkta, vore

betänklig, äfven om 1 kap. 1 § kyrkolagen ej hade någon annan uppgift

än att kyrkorättsligt bestämma svenska kyrkans lära. Men vore ej uppgiften

någon annan än den att vara den lag, efter hvilken en församlingslärare

skulle dömas vid åtal för villfarande lära, så vore betänklig

-

104

heten, praktiskt sedt, ej synnerligen stor, enär den tid säkerligen är

förbi och aldrig torde komma tillbaka eller ens bör önskas tillbaka, då

någon kunde blifva dömd för villfarande lära i det fall, att hans förkunnelse

kunde visas icke strida mot augsburgiska bekännelsen och

Upsala mötes beslut, äfven om den ej öfverensstämde med någon utsaga

i de senare lutherska bekännelseskrifterna.

Men om 1 kap. 1 § kyrkolagen, enligt den nu föreslagna lydelsen,

i och för sig ej förbinder någon till den svenska kyrkans lära utan

inskränker sig till att bestämma, hvilken den svenska kyrkans lära är,

och om denna paragraf tillika blir det enda, om jag så får säga, officiela

dokument, som gifver en sådan bestämmelse, så har den en annan

uppgift jemte den rent kyrkorättsliga. Den är sjelf ett stycke bekännelse,

en kyrkans bekännelse om sin trosbekännelse.

Om då den svenska församlingen, sedan hon under loppet af mera

än 200 år i 1 kap. 1 § kyrkolagen bekänt och erkänt, att hon i de

senare symboliska böckerna sett en rätt förklaring och följdriktig utveckling

af lärogrundtypen i sin förnämsta och egentliga lutherska bekännelseskrift,

ur denna lagparagraf uteslöte allt tal om och erkännande

af dessa symboliska böcker — skulle då ej åt detta kunna gifvas den

tolkning, att den svenska församlingen numera ej ansåge det vara

sanning, hvilket hon hittills bekänt såsom sanning? Hade hon på ett

sådant sätt ändrat tro, vore hon ej längre samma lutherska kyrka, som

hon varit; ty den lutherska kyrkan är, hvad hon är, icke genom sin

sed, sin författning, sin kult utan framför allt genom sin tro. Men att

den svenska kyrkan skulle hafva förändrat tro, det har ingalunda komitén

velat säga, och lika litet kan någon annan med skäl påstå något sådant.

Vigtigt synes mig derför vara att undvika allt, som skulle kunna gifva

sken af sanning åt ett dylikt påstående.

Jag har derför ansett, att komitén hade bort föreslå att 1 kap.

1 § kyrkolagen förändrades så, att först och främst ur densamma uteslötes

hvad som säges om alla Sveriges rikes innebyggares förpligtelse

till att bekänna endast och allenast svenska kyrkans lära liksom bestämmelsen

om den edliga förpligtelsen till denna lära, och så att

vidare å ena sidan bestämmelsen om sjelfva den kyrkliga bekännelsen

erhölle likformighet med bestämmelsen härom i 2 § regeringsformen,

men å andra sidan åt apologien, schmalkaldiska artiklarna, Luthers

katekeser och konkordieformeln såsom en sann utläggning och följdriktig

utveckling af augsburgiska bekännelsen och Upsala mötes beslut

gåfves det erkännande, som hittills åt dessa skrifter gifvits och ännu

gifves i den lutherska församlingens trosmedvetande.

105

På grund af hvad jag nu anfört och med stöd jemväl af några

domkapitels yttranden samt af tungt vägande reservationer, som åtföljt

rikets domkapitels utlåtanden öfver såväl 1869 års kyrkolagskomités

som 1889 års Riksdags förslag till förändring af 1 kap. 1 § kyrkolagen,

hemställer jag, att för nästa kyrkomöte måtte framläggas följande förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 § kyrkolagen skall hafva följande

ändrade tydelse:

Svenska kyrkans lära är den rena evangeliska, sådan den, grundad

i Guds heliga ord, det gamla och nya testamentets skrifter, genom den

oförändrade augsburgiska bekännelsen samt Upsala mötes beslut antagen

och gillad är.

Såsom en sann utläggning och följdriktig utveckling af denna lära

erkänner den svenska kyrkan augsburgiska bekännelsens apologi,

schmalkaldiska artiklarna, Luthers lilla och störa katekes samt konkordieformeln.

n

T

r

i •f: i h;'';''

.i wm

/

Förslag

prestedens

angående

utbytande mot ett löfte.

• 4 ;

v :

K )

rf l

s

I skrifvelse den 9 mars 1889 har Riksdagen, enär, med afseende

å hvad som förekommit i fråga om afskaffande af embetseder, något

hinder för prestedens utbytande mot ett löfte icke borde från statens

sida möta, och hvad som vid senaste kyrkomöte anfördes för prestedens

afskaffande syntes utvisa, att edens bibehållande från kyrkans sida icke

heller borde fordras, hos Kongl. Maj:t anhållit, att åtgärder måtte vidtagas

för åvägabringande af sådan förändring i 22 kap. 2 § kyrkolagen,

att den deri föreskrift^ prested blefve utbytt mot ett löfte samt att

Kongl. Maj:t täcktes för nästa kyrkomöte framlägga förslag till formulär

för sådant löfte.

Vid omförmälda, till komiténs åtgärd öfverlemnade framställning,

hvaröfver de kyrkliga myndigheterna afgifvit yttranden, har komitén,

i likhet med det öfvervägande flertalet af nämnda myndigheter, icke

funnit något att erinra, under förutsättning att hvad gällande formulär

för presteden innehåller i fråga om ordinandens förpligtelse och försäkran

i allt väsentligt återgifves i det blifvande formuläret för löftet.

Den kommission, åt hvilken Kongl. Maj:t den 31 december 1888

uppdragit att ombesörja en revision af kyrkohandboken, har i sitt den

18 april innevarande år afgifna underdåniga betänkande, för den händelse

att presteden blefve utbytt mot ett löfte, framlagt ett förslag till sådant

löfte.

Till fullgörande af det komitén i nu förevarande afseende gifna

nådiga uppdrag har komitén utarbetat och bilägger härvid förslag till

lag angående prestedens utbytande mot ett löfte.

I sammanhang med inhemtande af näst härefter sammanträdande

kyrkomötes yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del godkänner ifrågavarande

lagförslag, lärer Kongl. Maj:t finna lämpligt

att för kyrkomötet framlägga förslag till formulär

för det löfte, som i stället för presteden skall af

ordinanden afläggas, och att, sedan formuläret blifvit

af Kongl. Maj:t faststäldt, anbefalla dess intagande i

kyrkohandboken.

/

no

Förslag

till

lag angående prestedens utbytande mot

ett löfte.

Med ändring af 22 kap. 2 § kyrkolagen varder härigenom förordnadt,

att den, som härefter inviges till prestembetet, skall dervid i stället

för ed aflägga ett högtidligt löfte af den lydelse, kyrkohandboken

innehåller.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

sid.

Komiténs underdåniga skrifvelse ................................................................................... 3.

Förslag angående stiftsstyrelsen:

lag om stiftsstyrelse ................................................................................................ ilinstruktion

för stiftsstyrelse....................................................................................... 23.

förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier

............................................................................................. 35.

kungörelse angående öfversändande till domkapitel af utslag, hvarigenom verldslig rätt

dömt prest till ansvar ...................................................................................... 39.

Motiv till förslagen angående stiftsstyrelsen:

till komitén remitterade framställningar..................................................................... 40.

domkapitlens nuvarande sammansättning .................................................................. 41.

föregående förslag till ändrad organisation af domkapitlen .......................................... 43.

finska kyrkolagen................................................................................................. 50.

allmän motivering till komiténs förslag i fråga om domkapitlens sammansättning......... BO.

fördelning af de till stiftsstyrelsen hörande göromål ................................................... SB.

domkapitlens sammansättning vid handläggning af vissa ärenden rörande allmänna

läroverken och folkskolelärareseminarierna........................................................... 57.

speciell motivering till

lag om stiftsstyrelse .......................................... 57.

instruktion för stiftsstyrelse............................................................................... 74.

förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier

...... ......................................................................••••■ 79.

kungörelse angående öfversändande till domkapitel af utslag, hvarigenom verldslig

rätt dömt prest till ansvar .................................... 33.

prebendepastoraten.......................................................................................... ®3.

Bilaga till förslagen angående stiftsstyrelsen.................................................................... 34.

Förslag angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen.............................................. 89.

Reservation af biskop Billing.................. 96-

Förslag angående prestedens utbytande mot ett löfte........................................................ 407.