SOU 1893:3

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

FÖRSLAG

ANGÅENDE

VISSA FÖRÄNDRINGAR I AFSEENDE PÅ

SJÖKRIGSMATERIELEN M. M.

AFGIFYET

DEN 30 NOVEMBER 1892

DERTILL I »Åder FÖRORDNADE KOMITERADE

STOCKHOLM

TRYCKT HOS K. L. BECKMAN

1893.

Till Konungen.

Uti en inför Eders Kongl. Maj:t gjord framställning har chefen för

sjöförsvarsdepartementet — under erinran hurusom, sedan förslag till

nya fartygscerter af dertill i nåder förordnade komiterade år 1880 blifvit

2

afgifvet samt af 1882 års sjöförsvarskomité i allt väsentligt biträdt, i

öfverensstämmelse med detta förslag och med inberäknande af under

byggnad varande pansarbåten Thule samt minbåtarne Gondul och Gudur,

bland andra fartyg, tre pansarbåtar af Sveas cert samt femton minbåtar

deraf 6 af l:a och 9 af 2:a klassen blifvit anskaffade i den mån Riksdagen

dertill beviljat medel — tillika anfört att, ehuru någon anledning

att frångå ett fortsatt byggande af förenämnda fartygscerter ingalunda

förefunnes, då desamma för landets förhållanden och för dess

kusters försvar fortfarande ansåges synnerligen lämpliga, det likväl, med

fästadt afseende å den stora utveckling, som inom alla grenar af sjökrigsmaterielen

egt rum under de tolf år, som förflutit, sedan ofvannämnda

s. k. certkomité afgaf sitt betänkande, och för att i mån af

landets tillgångar och behof kunna tillgodogöra sig resultaten af denna

utveckling och i sammanhang dermed ingå i granskning af andra sjöförsvarets

angelägenheter, synts nödigt att, innan framställning blefve

gjord om anslag till nya fartyg m. m., en komité af sakkunnige personer

tillsattes med uppdrag att afgifva yttrande och förslag hufvudsakligen

beträffande nedanstående punkter:

l:o) finnes någon anledning att vid byggandet af nya pansarbåtar

af »Sveas» cert, och med iakttagande af att kostnaden för hvarje sådant

fartyg icke må väsentligt öfverstiga tre millioner kronor, vidtaga

någon ändring beträffande vare sig konstruktion, bepansring, maskinkraft,

bestyckning eller minutredning m. m. eller anses förändrade anordningar

i öfrigt dervid önskvärda?

2:o) anses förändringar i något af ofvanberörda hänseenden i tilllämpliga

delar påkallade vid nybyggnad af minbåtar?

3:o) böra icke, i stället för 2:a klassens kanonbåtar, Indika samtlige,

med undantag af »Svensksund», inom några få år otvifvelaktigt

måste utrangeras såsom krigsfartyg, andra fartyg byggas, med dimensioner,

som tillåta dem att likasom de äldre kunna passera Göta kanal,

3

och med enahanda uppgift för fredsbehof, (nemligen till öfningar, transporter,

karantänsbevakning, fiskeriernas skydd och dylikt, hvartill de på

grund af sin relativt billiga expeditionskostnad äro synnerligen lämpliga)

men på samma gång mera effektiva för krigsbruk; och i sådant

fall af hvilken beskaffenhet och till hvilket antal?

4:o) har sjöförsvaret i öfrigt behof af annan eller andra fartygstyper

än de redan befintliga, vare sig för krigs-, öfnings- eller andra

ändamål och i så fall af hvilken eller hvilka?

5:o) anses förändrad bestyckning eller annan åtgärd å redan befintliga

fartyg önskvärd, under förutsättning att dermed förenad kostnad

fullt motsvaras af derigenom vunna fördelar?

6:o) anses något eller några af de äldre fartygen vara af beskaffenhet

att icke vidare förtjena dyrbara underhålls- och reparationskostnader

och derföre antingen böra endast nödtorftigt underhållas, apteras för

andra ändamål, hvartill de kunna vara lämpliga, eller slopas?

7:o) hvilka åtgärder utöfver de nuvarande anses behöfliga för bibringande

åt skeppsgossarne af erforderlig utbildning och öfning, sedan

kårens numerär nu uppbringats till dess i stat bestämda antal af 400

och under förutsättning af en utbildningstid vid kåren af 2 år och 7

månader?

8:o) i hvilken ordning anses den för sjöförsvaret behöfliga försvarsmateriel

företrädesvis böra anskaffas?

hvarjemte, vid besvarandet af ofvanstående frågor och i sammanhang

dermed afgifna förslag till nybyggnad, ändringar och anskaffningar

m. m., vederbörlig hänsyn borde tagas till de för åstadkommande

af ett för landets förhållanden så vidt möjligt betryggande kustförsvar

påräkneliga tillgångar; dervid komitén skulle ega att med iakttagande

häraf jemväl föreslå andra åtgärder, som för sjöförsvarets stärkande ansåges

önskvärda, äfvensom uppgifva de approximativa kostnader, som

i hvarje särskilt fall betingades af de gjorda förslagen.

4

Med bifall till ett af Departementschefen i sammanhang dermed

framstäldt förslag har Eders Kongl. Maj:t funnit godt i nåder förordna,

att en komité, hvars ordförande och ledamöter komme att af Eders

Kongl. Maj:t kommandovägen utses till ett antal af sju bland flottans

officerare och två af personalen vid mariningeniörstaten, skulle på

kallelse och under ledning af Chefen för sjöförsvarsdepartementet härstädes

sammanträda, samt att komitén skulle afgifva sitt betänkande

snarast möjligt och senast före November månads utgång innevarande år.

Genom nådig generalorder den 19 September innevarande år behagade

Eders Kongl. Maj:t uppdraga åt undertecknade att vara ordförande

och ledamöter i omförmälda komité, hvilken första gången sammanträdde

i hufvudstaden den 26 i samma månad, hvarvid komitén utsåg

Kaptenen vid Kongl. Flottan H. G. W. Wrangel till sin sekreterare.

Den utveckling, som sjökrigs materiel en undergått, sedan den s. k.

certkomitén år 1880 afgaf sitt betänkande, hvaruti bland annat föreslogs

den typ för pansarbåt (pansarbåten A.), af hvilken för vår flotta

2 fartyg anskaffats och ett tredje är under byggnad, har visserligen

sträckt sig till alla delar af materielen, men utan tvifvel i vida högre

grad berört artilleriet, än öfriga grenar af densamma. Framstegen inom

vapentekniken hafva gjort det möjligt att med kanoner af jemförelsevis

liten kaliber och ringa vigt åstadkomma en verkan, hvartill för icke

länge sedan fordrades pjeser af betydligt större kaliber och vigt. Belysande

i detta afseende är en jemförelse emellan några inom vår flotta

befintliga pjeser, t. ex. emellan 27 cm kanonen M.Oe, vägande 24 tons,

och den i afseende på genomträngningsförmåga mot pansar lika kraftiga,

men endast 5 V4 tons vägande 15 cm. kanonen M./so. Men icke allenast

har den ballistiska effekten hos skjutvapnen i allmänhet vuxit, utan

5

har äfven artilleriesernas skjuthastighet väsentligt ökats. För 12 år

sedan var laddning med enhetspatron ännu icke tillämpad å andra skjutvapen

än handgevär och kulsprutor, hvaremot detta laddningssätt, efter

att under årens lopp hafva fått en alltmera utsträckt användning, i närvarande

tid banat sig väg ända till 16 cm kanonen. På samma gång

som härigenom och genom mer eller mindre sjelfverkande mekanismer

skjuthastigheten ökats äfven för artilleripjes er af ganska stor kaliber,

har man genom lavettagens förseende med mekaniska hjelpmedel kunnat

i rätt afsevärd män minska kanonbetjeningarne.

Ofvan berörda omständigheter hafva inom alla mariner utgjort anledning

till att för stridsfartyg af alla certer öka antalet artilleripjeser,

synnerligast de snabbskjutande af medelstor och mindre kaliber, men

samtidigt har ock ett ökadt behof af skydd särskilt mot elden från

sistnämnda artilleri med nödvändighet framträdt och utöfvat inflytande

på fördelningen af fartygens pansring.

Då derjemte, oaktadt man i senare tider kunnat framställa ett än

mera fullkomnadt material till pansarplåt, artilleriets samtidiga högst

betydliga utveckling omöjliggjort ett utestängande under alla förhållanden

af de kraftigaste kanonernas projektiler, har man i stället börjat

alltmera eftersträfva att så afpassa pansringen, att den i möjligaste mån

gifver skydd åtminstone åt fartygets vigtigaste delar, företrädesvis emot

granater och elden från snabbskjutande pjeser.

Inom minväsendets område har utvecklingen visat sig hufvudsakligen

genom ett allmännare införande af vridbara tuber för de sjelfgående

minorna samt genom dessas ökade fart och större sprängkraft,

äfvensom beträffande fasta minförsvaret genom nya konstruktioner af

minor för tillfällig spärrning af farleder och förbättrade anordningar

härför.

Krafvet på ökad hastighet hos fartygen har under tiden ständigt

vuxit, om det än för vissa fartygstyper måst vika för vigtigare for

-

6

dringar. För tillfredsställande af detta kraf äro framgångsrika bemödanden

gjorda att gifva ångmaskinerna allt större effekt, utan att i samma

grad öka deras vigt och dimensioner, hvarjemte man äfven lyckats

göra dem mindre bränsleförbrukande.

Vidare är beträffande sjökrigsmaterielens utveckling att bemärka

dels en alltmera utsträckt användning å fartygen af elektriciteten, dels

ock borttagandet af riggen å krigsfartyg, i synnerhet å pansarfartyg,

på hvilka numera anbringas s. k. militärmaster, vanligen till ett antal

af 2 eller 3, försedda med en eller flera bevärade mastkorgar.

Beträffande de fartygstyper, som böra ingå i en flotta, bär under

de sist förflutna 12 åren i principielt hänseende icke någon förändrad

uppfattning gjort sig gällande, om också modifikationer af de särskilda

typerna förekommit. Pansrade stridsfartyg och snabbgående minbåtar

anses fortfarande inom alla länders flottor vara de vigtigaste, men jemte

det en ökad uppmärksamhet i senare tider blifvit egnad åt en ny fartygscert,

s. k. »kryssare», hvilka numera hafva att utföra den roll, som

tillkom fregatter och korvetter i förra tiders flottor, har man äfven i

allt större utsträckning byggt smärre, mycket snabbgående, opansrade

fartyg af åtskilliga typer, såsom »despatshvessels», »torpedogunboats»,

»avisotorpilleurs» m. fl., hvilka ansetts oundgängligen erforderliga för

utförande af den vigtiga bevakningstjensten.

Vid behandlingen af de af Eders Kongl. Maj:t till komiténs besvarande

framstälda frågor, har komitén sökt tillämpa här ofvan i korthet

angifna resultat af sjökrigsmaterielens utveckling under senare tider, i

den mån dessa resultat ansetts böra få inflytande vid anskaffandet af

den flytande materiel, som erfordras för ett för vårt land betryggande

kustförsvar. Och får komitén rörande dessa frågor i den ordning, de

i särskilda punkter af den nådiga instruktionen äro upptagna, underdånigst

afgifva följande yttrande och förslag:

7

l:a punkten.

De nuvarande l:a kl. pansarbåtarne, hvilka rönt så stort erkännande

af både in- och utländska fackmän, måste till sina hufvuddrag alltjemt

anses såsom'' väl afpassade för landets förhållanden och synnerligen lämpliga

för dess kusters försvar; men de förbättringar, som inträdt i sjökrigsmaterielens

beskaffenhet i andra länder under de senaste åren, utgöra

likväl en giltig anledning att vidtaga några modifikationer vid

blifvande nybyggnad af ifrågavarande fartyg

De vigtigaste ändringar rörande denna fartygscert, hvilka komitén

ansett sig böra föreslå, afse artilleriet och isynnerhet dettas uppställning.

För tornbesty eldning en, bestående å hittills byggda l:a kl. pansarbåtar

af 2 st. 25 cm kanoner, hvilkas ballistiska egenskaper synas vara

särdeles tillfredsställande, har komitén icke funnit skäl att föreslå antagandet

af någon annan kanoncert, helst genom bibehållande för denna

del af bestyckningen af hittills derför använd kanoncert äfven vunnes

den fördel, att ammunitionen, som för grofva pjeser är ganska dyr,

endast behöfde anskaffas af ett och samma slag till tornbestyckningen

för samtliga l:a kl. pansarbåtar; och icke heller synes någon ändring

af de grofva kanonernas antal böra ifrågasättas. Deremot har komitén

i afseende å dessa kanoners uppställning ansett sig böra föreslå ett

frångående af det å hittills byggda fartyg af denna cert tillämpade

system.

Det mindre fördelaktiga förhållande, att pansarbåtens båda kraftigaste

kanoner, uppstäda i samma torn, endast genom dettas vridning

kunna sidoriktas och härutinnan icke heller äro oberoende af hvarandra,

samt icke kunna användas till skjutning akteröfver, jemte den fara, som

med sådan uppställning af kanonerna förefinnes för eu samtidig demontering

af dem båda, har utgjort anledning för komitén att taga under

l:a kl. pansarbåtar.

8

ompröfning, huruvida det icke vore fördelaktigare, att dessa kanoner

uppstäldes hvar för sig.

Genom att uppställa 25 om kanonerna i hvar sitt torn, ett i främre

och det andra i aktre delen af pansarbåten, vinnes först och främst

den stora fördel i taktiskt hänseende, att det svåra artilleriet kan användas

hela horisonten rundt; och derjemte minskas faran i hög grad

för de båda svåra kanonernas samtidiga demontering. En sådan uppställning

i s. k. barbett-torn har visserligen redan af 1879 — 80 års s. k.

certkomité blifvit tagen under ompröfning, men afstyrkts. Det skäl

härtill, som certkomitén anfört, eller att kanonen och dess betjening

skulle blifva alltför mycket utsatta för från stränderna i våra skärgårdar

motsedd beskjutning, synes dock numera hafva bortfallit, helst de

barbett-torn, som här föreslås, äro afsedda att täckas af en kupol af

särskildt för ändamålet tillverkad stålplåt, jemlikt hvad bifogade bil. I

utvisar, och denna kupol skulle kunna motstå beskjutning från handgevär,

kulsprutor och fältkanoner. Utan tvifvel skulle den svåra bestyckningens

uppställande i två rörliga, heltäckta torn medföra ett mera

verksamt skydd; men af den utredning, som denna fråga inom komité!!

erhållit, har framgått, att det på ett fartyg med så ringa deplacement

som pansarbåtens icke ens låter sig göra att uppföra ett heltäckt torn

af erforderlig storlek och styrka jemte ett barbett-torn, mycket mindre

två dylika täckta torn. Vid valet emellan de svåra kanonernas bibehållande

i ett heltäckt torn eller uppställande uti två barbett-torn har

komitén så mycket mindre funnit orsak till tvekan förefinnas, som genom

användande af barbett-torn den stora fördel kan vinnas, att kanonerna

komma betydligt högre öfver vattnet, hvarigenom kanonernas

brukbarhet i sjögång utsträckes och vida större skjutfält erhållas.

Beträffande barbett-tornens plats i pansarbåten har komitén tagit

i öfvervägande, huruvida de skulle kunna ställas bordvarts, ett på hvarje

sida, för att derigenom möjliggöra skjutning rätt föröfver med båda

♦

9

%

25 cm kanonerna. Emot en sådan anordning uppresa sig likväl stora

svårigheter vid fartygets konstruktion och särskilt för ammunitionstransporten

till aktre tornet, hvilket, stäldt bordvarts, komme att få sin

plats midt öfver ena propelleraxelgången, hvarjemte det med fog synts

kunna ifrågasättas, huruvida icke de, i jemförelse med hvad förhållandet

kan blifva för midskepps placerade kanoner, djupare vertikalrörelser,

för hvilka en bordvarts placerad kanon under sjögång utvärtes, kunna

på ett fartyg af nu ifrågavarande storlek så menligt inverka på träffsäkerheten,

att någon motsvarande fördel på grund af tornens uppställning

på sidan om fartygets medellinie icke vunnes. En sådan diagonaluppställning

af kanontornen medför ökad svårighet för eldens ledning

från styrtornet och gör, att däcksutrymmet för fartygets båtar under

det svåra artilleriets samtidiga användning vid eld rätt föröfver blir otillräckligt,

hvilken sistnämnda omständighet väl icke bör tillmätas afgörande

betydelse, men dock icke får lemnas alldeles ur sigte.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt och jemväl med stöd af de

upplysningar, komitén inhemtat angående det grofva artilleriets uppställning

å nyare utländska pansarfartyg, får komitén föreslå:

att å l:a kl. pansarbåtar, som härefter byggas, de två 25 cm kanonerna

uppställas, hvarje kanon för sig, i två i fartygets medellinie

anbragta barbett-torn, det ena i främre och det andra i aktre delen af

fartyget, samt att öfver dessa barbett-torn, sjelfva utgörande skydd för

lavettagen, anbringas kupoler af 5 cm stålplåt till betäckning för såväl

kanonerna som deras betjeningar.

Med en sådan uppställning af pansarbåtens grofva kanoner kommer

hvardera af dessa kanoners bestrukna fält att omfatta en sektor

af respektive 270° och 300° (se bil. I).

För den sekundära bestyckningen å l:a kl. pansarbåtar skulle det

nog äfven varit önskvärdt att såsom å hittills byggda fartyg af denna

cert använda 15 cm kanoner. ITppstälda såsom å dessa fartyg i ett

2

n

10

Öppet batteri, sakna emellertid kanonerna och deras betjeningar hvarje

annat skydd än det otillräckliga, som lemnas af plåtskärmar på lavettagen.

Komitén, som anser nödvändigt, att den sekundära bestyckningen

erhåller skydd af pansar, verksamt åtminstone mot snabbskjutande kanoner

af 57 mm kaliber, men vid frågans utredning funnit, att åstadkommande

af sådant skydd för pjeser med så stora dimensioner, som

flottans 15 cm kanoner af senaste modell, skulle betinga en större utsträckning

af pansaret ofvan däck, än fartygets begränsade deplacement

medgifver, har af denna anledning ansett sig böra för ifrågavarande

del af bestyckningen föreslå kanoner af en något mindre cert,

åt hvilka det vore möjligt att bereda det nödiga pansarskyddet. Härtill

har synts med fördel kunna väljas 12 cm snabbskjutande pjeser af

nyaste slag, hvilka på lika tid som ofvannämnda 15 cm pjeser kunna

skjuta flera projektiler af sammanlagdt större vigt, om än med mindre

genomträngningsförmåga, än dessa. Lämpligaste uppställningsplatsen

för dessa 12 cm kanoner har ansetts vara bordvarts emellan de föreslagna

barbett-tornen, och blir det möjligt att der gifva dem skydd af

12,5 cm stålpansar på yttre sidan och 10 cm sådant pansar på innersidan;

komitén får alltså föreslå:

att de i hittills byggda l:a klassens pansarbåtars sekundära bestyckning

ingående 4 st. 15 cm kanoner i fartyg af nämnda cert,

som härefter byggas, utbytas emot ett lika antal 12 cm snabbskjutande

pjeser af nyaste slag, samt att dessa pjeser uppställas emellan barbetttornen.

(Bil. I.)

I afseende å de smärre snabbskjutande pjeser och kulsprutor, som

ingå i l:a klassens pansarbåtars bestyckning, bär komitén icke funnit

anledning föreslå annan ändring, än att de förras antal ökas till 6, för

hvilket antal lämpliga, af plåtbetäckning skyddade uppställningsplatser

kunna erhållas dels emellan kanontornen och dels förligt invid det

främre tornet; samt att i sammanhang med anbringande å pansarbåten

11

af två militärmaster, i enlighet med komiténs längre ned i betänkandet

gjorda förslag, kulsprutornas antal ökas till 10.

Komitén hyser den uppfattningen, att, genom ofvan föreslagna

förändring beträffande artilleripjeserna och deras uppställning, pansarbåten

skulle erhålla en så effektiv bestyckning, som, i förening med

pansarskydd jemväl för däckpjeserna, torde kunna anordnas, utan att

fartygets dimensioner betydligt öfverskrede Götas, hvarjemte den af

komitén modifierade typen ej skulle komma att erbjuda åt en fiende

döda vinklar för det svåra artilleriet.

Vidkommande pansarskyddet har komitén väl insett önskvärdheten

icke blott af det ofvannämnda skyddet för 12 cm kanonerna, utan

också af ökande af citadejlpansarets längd och höjd, samt skyddande

af de smärre pjeserna, af transportvägarne till samtliga kanoner, af

skorstenarna m. m., åtminstone emot granatskärfvor och eld från kulsprutor

och smärre kanoner; men pansarbåtens såväl af kostnaden som

af befintliga dockor begränsade dimensioner och bärighet hafva icke

medgifvit ett förslag i detta hänseende till större utsträckning, än hvad det

bifogade utkastet (Bil. I.) visar. Ensamt det såsom nödvändigt ansedda

skyddet af pansar åt 12 cm kanonerna tillika med det sidoskydd för

trossbottnen och skorstenarna, som åstadkommits genom ett 6,7 meter

långt pansar emellan sistnämnda pansar och citadellpansaret, samt den

förändrade placeringen af 25 cm kanonerna, hafva, jemte den af komitén

uppstäda fordringen på en fart af 15 knop med naturligt drag,

medfört en ökning i pansarbåtens deplacement af vid pass 260 tons.

Af denna orsak har barbett-tornens såväl som citadellets och däckets

pansar ej kunnat föreslås tjockare än respektive 27,a, 24,3 och 4,8 cm,

eller i det allra närmaste lika med medeltjockleken af motsvarande

pansar å de hittills byggda l:a klassens pansarbåtarne. Som barbetttornen

äro fasta, finnes icke någon anledning att på en viss del af

dem anordna eu s. k. eldfront, utan bär deras pansar föreslagits vara

12

lika på alla sidor, under det att, med anledning af den föreslagna uppställningen

af den svåra bestyckningen i två torn, äfvenledes citadellpansarets

tjocklek föreslagits öfverallt vara densamma. Dessutom har

man nödgats begränsa tjockleken af stålpansaret kring 12 cm kanonerna

till 12,5 cm utefter fartygssidan samt 10 cm i långskeppsväggen

inåt fartyget och mellan nyssnämnda kanoner och citadellet. Denna

plåttjocklek af 12,5 cm å kassematternas yttersidor bör kunna lemna

säkert skydd mot alla projektiler från 57 mm och mindre kanoner

äfvensom ofta nog mot större projektiler, som träffa pansarplåten med

snedt anslag, hvarjemte efter all anledning de flesta spränggranater

böra bringas till krevad utanför pansaret °). Komitén anser på dessa

skäl, att ett ganska afsevärdt skydd erhålles genom detta s. k. halfpansar,

hvilket, enligt den föreslagna anordningen, vid beskjutning

från ena sidan äfven lemnar god ryggbetäckning åt andra sidans 12 cm

kanoner och deras betjeningar.

Dels för vigtbesparings skull och dels af utrymmesskäl föreslår

komitén, att, i likhet med hvad som redan tillämpats å nyare franska

pansarfartyg, i stället för t-räbackning i barbett-tornen, mellan pansarplåten

och tornstommen lägga ett lager af något mjukt ämne, såsom

filt eller dylikt.

Med fästadt afseende på fördelen af att pansarfartyg äro försedda

med ramstäf, har komitén vidare ansett, att de l:a klassens pansarbåtar,

som hädanefter byggas, böra, i likhet med hvad som redan är

förhållandet med pansarbåten Thule, förses med eu dylik.

*) Rörande denna fråga må här anföras följande utdrag ur chefens för artilleridepartementet i

Carlskrona rapport den 25 november 1891 om profskjutning med 17 och 12 om granater emot en 15

cm stålplåt:

»Af profskjutningen framgick:

att stålplåten, oaktadt den tycktes vara af särdeles underhaltig beskaffenhet, likväl egde förmåga,

äfven efter det den af föregående skott blifvit betydligt skadad, att bringa till krevad utanför

densamma alla deremot afskjutna med såväl krut som bellit sprängladdade granaterna, samt derjemte

fullkomligt skydda bakomvarande föremål.» — Tilläggas må, att anslagen voro vinkelräta och afståudet

endast 174 m.

13

Komitén, som anser, att äfven den sjelfgående minan bör ingå i

fartygets beväring, har ingalunda förbisett värdet af rörliga sidomintuber,

men bär dock icke kunnat på pansarbåten bereda plats för dylika

i skydd af pansar eller vattnet. Och enär annan än sålunda skyddad

plats för mina eller mintub ombord på ett dylikt fartyg enligt

komiténs åsigt icke bör väljas, har komitén ansett sig endast böra

föreslå pansarbåtens förseende med fast stäftub.

Nogsamt inseende fördelen af stor fart hos stridsfartyg i allmänhet,

har komitén likväl med fästadt afseende på den omständighet, att

stegrade anspråk på hastighet gifvetvis medföra en tillväxt af fartygets

deplacement och kostnad, icke kunnat för den föreslagna pansarbåten,

på bekostnad af andra, vigtigare egenskaper hos densamma, föreslå

högre fart än 15 knop med naturligt drag, eller i det närmaste den

samma, som erhållits med Göta, hvars medelhastighet med naturligt

drag varit 14,9 och med forceradt drag 15,90 knop. Denna fart har

komitén också ansett fullt tillfredsställande, helst den icke understiger

den maximihastighet, som uppnåtts af främmande mariners senast

byggda pansarfartyg af samma eller till och med ej obetydligt större

deplacement.

Kolförrådet, som pansarbåten kan vid det bestämda djupgåendet

intaga, beräknas räcka för en väglängd af 1,800 distansminuter med

12 knops fart, eller samma väglängd, som pansarbåten Göta under

samma omständigheter kan tillryggalägga.

Komitén anser sig för öfrigt under l:a punkten böra särskildt

betona önskvärdheten af skyddsnät å pansarbåten och af två militärmaster,

uti hvilka skydd, så vidt möjligt, bör beredas för signalmän

och signalapparater.

Kostnaden för eu sålunda modifierad l:a klassens pansarbåt har

af komitén beräknats uppgå till:

14

Minbåtar.

För fartyget, fullt färdigt, utom bestyckning, ammunition,

minor, minapparat, elektrisk belysning och skyddsnät 2,590,000: —

Bestyckning...................................................................................... 531,500: —

Minor och minapparat i öfverensstämmelse med komiténs

förslag samt elektrisk belysning med 4 strålkastare 98,000: —

Totalkostnad utom ammunition................................................. 3,219,500: —

Ammunition, en full utredning ............................................... 128,225: _

Summa kronor 3,347,725: —

Bifogade bilaga 2 innefattar en jemförelse mellan pansarbåten

Götas och den af komitén föreslagna, modifierade typens hufvudsakliga

data.

2:a punkten.

Vid byggandet af flottans nuvarande minbåtar hafva väl i allmänhet

sådana förändringar blifvit vidtagna, som betingats af materielens utveckling.

Mot dessa förändringar har komitén icke någonting att erinra,

utöfver hvad som i punkt 5 anföres beträffande rörliga mintuber och

kulsprutor. Men deremot anser komitén grundad anledning vara för

handen att, i öfverensstämmelse med hvad som redan blifvit iakttaget

beträffande de under byggnad varande l:a kl. minbåtarne Gondul och

Gudur, vid hädanefter skeende nybyggnad af l:a kl. minbåtar söka

genom användande af en något större typ erhålla en önskvärd större

sjöduglighet och sjelfständighet, än som kan förväntas hos en mindre

cert. Vidkommande sjödugligheten, förefinnes visserligen icke någon

orsak till anmärkning mot våra nuvarande l:a kl. minbåtar i afseende

på deras stabilitet; men deremot har erfarenheten från öfningar såväl

med dessa minbåtar som med liknande hos främmande mariner ådagalagt,

att minbåtarnes besättningar, till följd af de stora och hastiga

rörelser, som båtarne under gång i upprörd sjö erhålla, blifva så an

-

15

strangda, att man icke rimligen kan fordra, att de, efter att blott hafva

tillbragt ett enda dygn till sjös under någorlunda frisk kultje, då ju

någon nämnvärd hvila för dem icke kan erhållas, skola vara i stånd

att med oförminskade själs- och kroppskrafter utföra ett anfall, hvilket

likväl tager åtminstone befälets yttersta uppmärksamhet och sinnesnärvaro

i anspråk. Och emedan dessa minbåtar dessutom ofta nog torde

böra åtfölja l:a kl. pansarbåtar, synes det nödvändigt, att deras förmåga

att gå fram genom motsjö är tillräckligt stor, för att pansarbåtarnes

verksamhet icke förlamas genom att farten behöfver minskas för att

möjliggöra en måhända oeftergiflig sammanhållning med minbåtarne.

Vidare synes det vara af nöden, att l:a kl. minbåtar få större

sjelfständighet, än de hittills anskaffade eg a, och att de derför förses

såväl med ökadt kolförråd, som med fullständig destilleringsapparat,

icke allenast för ångpannans matning, såsom hittills, utan äfven för

vatten till dryck och matlagning m. m.

Komitén finner ytterligare anledning att föreslå en större typ för

l:a kl. minbåtar uti den inom alla mariner rådande tendensen att förstora

ifrågavarande minbåtstyper. Sålunda mäta för närvarande Danmarks

l:a kl. minbåtar 90 tons, Hollands 80, Chiles 90 och Greklands

85 tons, under det att deplacementet hos stormagternas motsvarande

minbåtar i allmänhet vexlar mellan 85 och 150 tons.

Komitén föreslår alltså, att de *L:a kl. minbåtar, som härefter för

flottan anskaffas, erhålla omkring 90 tons deplacement, samt att vid

deras byggande särskild hänsyn tages till vinnande af ökad fart och

största möjliga sjöduglighet. Minbåten torde böra förses med tre mintuber,

hvaraf en fast i förstäf ven och två rörliga på däck, af hvilka

den aktre bör hafva största möjliga vridningsvinkel åt båda sidor, räknadt

från rätt akterut. Bestyckningen föreslås att bestå af en 38 mm

snabbskjutande kanon och två stycken tvåpipiga 25 mm kulsprutor.

Minbåtens hufvuddata framgå af bifogade promemoria (Bil. 3).

16

S:a kl.

kanonbåtar.

Kostnaden för minbåten fullt färdig utom minutredning, bestyckning

och ammunition beräknas till.................

kr.

160,000

—

för minutredningen ...................................

»

38,000

—

för artilleriet: 1 st. 38 mm kanon .....

6,000

—

2 » 2 pipiga 25 mm

kulsprutor.........

10,300

—

för ammunition, en full utredning.......

»

3,000

—

Summa

kr.

217,300

—

Den stegring af vid pass trettiotusen kronor, som kostnaden för den

af komitén föreslagna minbåten visar i jemförelse med priset för de

under byggnad varande l:a kl. minbåtarne, synes till fullo motsvaras

af den tillökning i stridsvärde, som båten erhåller genom en andra

rörlig mintub och en snabbskjutaude kanon samt genom en icke obetydligt

ökad sjöduglighet.

Med afseende på 2:a kl. minbåtar, sådana de representeras af de

båda senast byggda, anser komitén icke någon annan förändring erforderlig

än om möjligt ökad fart. Deras dimensioner böra dock, enligt

komiténs förmenande, i hvarje fall icke blifva större, än att detta slags

minbåtar kunna passera Göta och Trollhätte kanaler.

3:e punkten.

Hänvisande till hvad komitén under 4:e, 5:te, 6:e och 7:e punkterna

funnit anledning föreslå, får komitén, som anser, att verkliga krigsfartyg

äro för flottan i första rummet af nöden och att fartyg för andra ändamål

äro af underordnad betydelse, till besvarande af spörjsmålet i 3:e

punkten i underdånighet anföra:

att byggandet af fartyg med dimensioner afpassade efter Göta

kanal och afsedda för försvaret på insjöarne icke synes böra ifrågakomma,

förr än kustförsvaret blifvit fullt nöjaktigt tillgodosedt med

materiel;

17

att med undantag af sådana smärre fartyg, som komitén under

punkten 7 ansett sig böra föreslå, icke några särskilda öfningsfartyg

böra byggas;

att ej heller för närvarande särskilda fartyg för karantänsbevakning,

fiskeriernas skydd och dylikt böra för flottan byggas, utan hellre handelsfartyg

förhyras eller upphandlas för sådana ändamål, ifall icke flottans

stridsfartyg dertill lämpa sig;

att ingen ny typ nu anses böra föreslås att ersätta 2:a kl. kanonbåtar.

Den tjenst, hvarom punkt 3 talar, bör, enligt komiténs förmenande,

ännu under eu följd af år kunna upprätthållas af flottans nuvarande •

kanonbåtar, i synnerhet sedan l:a kl:s blifvit. förändrade i öfverensstämmelse

med komiténs under punkt 5 framstälda förslag. De senares

expeditioner blefve visserligen något dyrare än nuvarande 2:a kl. kanonbåtars,

men komme ock att lemna tillfälle till tidsenligare öfning af ett

större antal befäl, underbefäl och manskap, en fördel som torde få anses

väl motsvara den större expeditionskostnaden.

4:e punkten.

Flottans förnämsta fartygstyper äro utan gensägelse alltjemt pansar- Avisofartyg.

båtar och minbåtar; men för att dessa skola kunna på ett tillfredsställande

sätt utföra sina åligganden, är det emellertid nödvändigt, att en

verksam rekognoseringstjenst upprättbålles. Allt större fordringar ställas

numera på en sådan tjenst. Det är icke no g med att en omsorgsfull

bevakning af en flotta, eskader eller afdelning vidmagthålles, utan bar

man med rätta det höga anspråk på flottan, att genom hennes försorg

landets kuster i största möjliga utsträckning skola bevakas. Och för

att rätt fullgöra dessa värf kräfves af flottan icke blott att upprätthålla

snabba förbindelser såväl mellan flottans egna afdelningar som emellan

öfverstyrelsen och armén å ena sidan och det flytande försvaret å den

3

18

andra, utan jemväl och förnämligast att så vidt möjligt oafbrutet bibehålla

känning med fienden för att i tid kunna inkomma med underrättelser

om hans styrka och förehafvande.

Vigten af denna tjenst var äfven af den s. k. certkomitén beaktad,

och frågan om »en särskild cert opansrade, mycket snabbgående och

med lätt artilleri bestyckade rekognoseringsfartyg» inom samma komité

behandlad. Af ekonomiska skäl hade emellertid certkomitén — likväl

icke enhälligt, — ansett sig ej böra förorda någon för berörda ändamål

särskildt afsedd fartygscert, så mycket mindre som pansarbåten A

. då ansågs kunna utföra rekognoseringstjensten till sjös samt minbåten B

i skärgården och det närmaste hafsbandet, hvarförutom en del af kunskapandet

ansågs kunna öfverlåtas åt för ändamålet förhyrda handelsångare.

Detta år 1880.

Den ökade fart, som i senare tider byggda krigsfartyg af alla certer

förmå att utveckla, har naturligtvis i hög grad stegrat fordringarna härutinnan

för de fartyg, som skola utföra den vigtiga bevakningstjensten

till sjös, till hvilken tjenst numera måste vara att tillgå fartyg, i besittning

af särdeles stor snabbhet. Ett rekognoseringsfartyg utan sådan torde svårligen

blifva i tillfälle att i tillräckligt god tid inrapportera vigtiga tidningar,

och i saknad af stor hastighet utsättes det lätt för att. då det

väl kommit i sigte af fienden, blifva eröfradt eller förstördt, innan det

hunnit meddela sin egen hufvudstyrka någon som helst underrättelse.

För rekognoseringstjenst kali alltså den fart våra l:a kl. pansarbåtar

förmå utveckla, ehuru i öfrigt tillfredsställande, icke anses tillräcklig.

Men äfven andra vigtiga förhållanden synas utgöra hinder för dessa

lar tygs användande till nämnda tjenst. En ovilkorlig förutsättning för

att Da kl. pansarbåtar skola kunna öfvertaga rekognosörens roll, är

nämligen, att dessa våra dyrbaraste och kraftigaste fartyg förefinnas i

så stort antal, att flottans hufvudstyrka, som skall utgöras af just dessa

pansarbåtar, icke härigenom blir öfver höfvan svag. Och då denna

19

hufvudstyrka, för att kunna motsvara sitt ändamål, måste, såsom äfven

af 1882 års sjöförsvarskomité angifves, utgöras af ett betydligt antal

l:a kl. pansarbåtar, så är det tydligt, att icke någon utsigt finnes för att

kunna använda pansarbåtar för rekognoseringstjensten. Dessutom synes

det hvarken ur praktisk eller ekonomisk synpunkt vara tillrådligt att

använda dyrbara och svårt bestyckade pansarfartyg till en tjenst, som

bättre kan utföras af mindre och billigare fartyg.

Hvad åter beträffar de af certkomitén föreslagna, smärre minbåtarnes

lämplighet såsom rekognosörer i skärgård och i hafsbandet, så

torde de visserligen inom ett mindre skärgårdsområde under gynsamma

förhållanden kunna fylla en sådan uppgift. För rekognosering i hafsbandet

eller på något afstånd från en eskader eller replipunkt och

depot, sakna de emellertid utom nödig sjelfständighet äfven andra behöfliga

egenskaper. Från deras lågt liggande däck är, enligt hvad erfarenheten

lärt, utsigten alltför begränsad, och för öfrig!, äro dessa

båtar för små för att under ogynsamma väderleksförhållanden kunna

utföra spaningstjenst i eller utanför hafsbandet. Den under punkt 2

föreslagna 90 tons minbåten lärer väl bättre än 2:a kl. minbåtar lämpa

sig för rekognosering i hafsbandet, men dels förefinnes äfven å denna

samma svårighet att erhålla tillräcklig synvidd, och dels torde hans

sjöduglighet icke blifva så stor, att han under alla förhållanden kan

användas till bevakning utanför kusten. Enär dessutom kolförrådet,

äfven å de större minbåtarna, endast räcker till för några få timmars

gång under högsta fart, kunna dessa båtar aldrig användas till sjelfständig

rekognoseringstjenst.

Med de ökade anspråk på hastighet, som under det senaste årtiondet

gjort sig gällande särskild! beträffande rekognoseringsfartyg, torde

det för närvarande vara ännu mindre möjligt än förut att bland landets

handelsångare finna några fartyg, som skulle lämpa sig för att under

krigstid fullgöra den maktpåliggande spaningstjensten. Ett enda ång

-

20

fartyg i landets handelsflotta lärer visserligen uppnå en fart af 15

knop, men äfven om detta fartj^g skulle kunna användas såsom välbeköflig

förstärkning af örlogsflottans rekognosörer, så blir dock tydligen

en sådan förstärkning alltför svag och obetydlig, för att någon särskild

hänsyn skall för framtiden kunna tagas till densamma.

Liksom i forna tider hvarken utländska mariner eller vår egen

flotta kunnat undvara särskilda, lätta och välseglande fartyg, afsedda

hufvudsakligen för rekognoseringstjenst, lika litet torde man numera

vara i stånd att utöfva ett verksamt kunskapande utan motsvarande

fartyg. Äfven sådana mindre stater som Danmark, Holland och Chile

hafva också både erkänt och tillämpat denna grundsats, och det torde

vara uppenbart, att vår flotta, som har till uppgift att bevaka en mycket

vidsträckt kust, icke kan, utan att ega till sitt förfogande enkom

härför byggda fartyg, nöjaktigt fullgöra detta magtpåliggande värf.

Af franska och engelska eskaderöfningar framgår för öfrigt, att

en af 3 eller 4 pansarfartyg bestående taktisk enhet i krig ej är komplett,

med mindre än att i den äfven ingår åtminstone en kryssare eller

snabbgående avisofartyg.

För att rekognoseringen skall kunna utföras på ett fullt tillfredsställande

sätt vore visserligen, såsom ock redan certkomitén medgifvit,

för vårt sjöförsvar lika väl som för andra nationers, åtminstone två

olika fartygstyper erforderliga, nemligen en något större cert eller kryssare

och en mindre eller det egentliga avisofartyget och minbåtsjagaren.

De förra skulle hafva till uppgift den yttre bevakningen och anfallande

eller bortdrifvande af opansrade örlogsfartyg, särskildt rekognosörer,

samt uppbringande af fiendtliga handelsfartyg, och åt den senare

borde anförtros den inre bevakningen af kusten, hafsbandet och

skärgårdsfarlederna, samt bortjagande eller förstörande af fiendtliga

rekognosörer och minbåtar. De förra skulle dessutom kunna i mån af

behof ersätta våra sjögående öfningsfartyg, och den senare vore äfven

21

för fredsöfningar, särskilda i våra skärgårdar, af stort värde. Men enär

för sjöförsvarets utveckling påräkneliga medel för närvarande icke lära

medgifva upptagandet i vår flotta af båda dessa nya typer, har komitén

ansett sig nödsakad att för ifrågavarande ändamål föreslå endast en

fartygstyp, nemligen ett avisofartyg, samt försöka att i största möjliga

mån åt denna förvärfva äfven några af de egenskaper, som kräfvas af

mindre kryssare.

Alldenstund komitén anser öfning under längre expeditioner nödvändig

för bibringande af erforderlig sjömannautbildning åt personalen

(på grund hvaraf underhållet af flottans öfningsfartyg Vanadis, Freja,

Balder, Saga och Norrköping synes berättigadt), samt icke heller förbiser

nyttan, särskilt för landets sjöhandel, af flaggans visande på

aflägsna^ farvatten, vill komitén likvisst, med fästadt afseende på den

princip, som komitén uttalat rörande anskaffning i första rummet af

stridsfartyg, framhålla önskvärdheten af kryssares byggande, endast i

den mån de nuvarande öfningsfartygen icke längre kunna tillfredsställa

beliofvet för nämnda öfning.

I öfverensstämmelse med ofvannämnda åsigter bär komitén utarbetat

förslag till avisofartyg af den beskaffenhet, som bifogade ritning

och P. M. (Bil. 4 och 5) närmare angifva. Komiténs sträfvan har härvid

gått ut på att inom en så mycket som möjligt begränsad kostnad

kunna åstadkomma ett fartyg med för ändamålet tillfredsställande snabbhet,

tillräckligt kolförråd, i besittning af skottskyddade maskiner, bevändt

med snabbskjutande artilleri samt försedt med fast stäftub för

sjelfgående minor. Dess bestyckning af 1 st. 12 cm. snabbskjutande

kanon förut samt 4 st. 57 mm. kanoner och 2 kulsprutor bordvarts,

synes komitén fullt tillräcklig för fartygets ändamål. Dock lägger fartygets

konstruktion icke hinder i vägen för uppställning af en 12 cm.

kanon äfven akterut.

22

Kostnaden beräknas uppgå till:

För fartyget fullt färdigt utom bestyckning, ammunition och mi

-

nor...................................................................

................ Kr.

794,700

—

Bestyckning ........................................................

.................... »

62,500

—

Totalkostnad utom ammunition

och minor Kr.

857,200

—

Ammunition, en full utredning .......................

.................... »

14,000

—

Minor........................................................................

................. »

18,600

—

Kronor

889,800

_

Trfarhjgrt'' Ehuru enligt komiténs åsigt transportfartyg för flottan under krigstid

böra kunna erhållas genom upphandling eller förhyrning, är det af

behofvet synnerligen påkalladt, att redan under fredstid hafva att tillgå

ett lämpligt fartyg för förefallande transporter af materiel och personal.

Och enär af komitén verkstäld utredning af frågan visar, att icke någon

ekonomisk fördel skulle vinnas genom upphandling och inredning af

befintligt handelsfartyg för ifrågavarande ändamål, anser komitén, att

ett lämpligt transportfartyg bör byggas för flottan, så snart penningemedel

härtill utan åsidosättande af ännu vigtigare kraf kunna blifva

tillgängliga, för att ersätta flottans enda nuvarande transportfartyg,

Valkyrian, hvilket såväl i afseende på maskinkraft och kolförbrukning

som med hänsyn till transportförmåga ej tillfredställer ens de billigaste

nutida anspråk och, nu 40 år gammalt, inom ej aflägsen tid måste

blifva otjenstbart. Transportfartyget, som jemväl bör vara anordnadt

för att vid behof kunna hastigt verkställa transporter af materiel och

personal för det fasta minförsvaret, bör kunna göra en fart af åtminstone

12 knop, vara försedt med öfverbyggnad samt under denna och

under däck hafva erforderligt utrymme för transporterande af 250 å

300 man. Kostnaden för ett sådant fartyg beräknas uppgå till omkring

260,000 kronor.

23

5:e punkten.

Besvarandet af frågan, huruvida förändrad bestyckning eller annan Förändrad

åtgärd å öfriga, redan befintliga fartyg anses önskvärd, under förut- m^m^åredan

sättning att dermed förenad kostnad fullt motsvaras af derigenom vunna iefartyga

fördelar, synes komitén vara till större delen beroende på flottans nuvarande

tillstånd och på för handen varande utsigter till dess förkofran.

Hade sjöförsvaret redan nu genom ett fast nybyggnadsanslag vunnit

en mera nöjaktig ståndpunkt, och vore dess fortgående utveckling

jemväl för framtiden betryggad, så skulle komitén för sin del icke

draga i betänkande att afstyrka hvarje sådan förändring. De äldre fartygen

kunde då, i den mån stridsvärdet hos dem nedginge eller deras

skrof och maskinerier tarfvade dyrbara reparationer, utrangeras eller

slopas, utan att sjövapnets effektivitet derigenom kännbart minskades,

under det att en icke obetydlig besparing på flottans underhållsanslag

skulle vinnas till successivt utförande af vigtiga önskemål beträffande

snabb mobilisering, anskaffning af utredning för flottans stridsdugliga

fartyg m. m. Men i betraktande af flottans nuvarande högst otillräckliga

antal af l:a kl. pansarbåtar och minbåtar samt på grund af omöjligheten

att kunna beräkna, när den betänkliga bristen härvidlag skall

blifva afhjelpa kan svaret på frågan icke blifva detsamma. Under

dessa förhållanden få t. o. m. våra äldsta och svagaste stridsfartyg ett

relativt värde, hvars ytterligare förhöjande säkerligen kan berättiga

härpå nedlagda kostnader.

Med en sådan uppfattning af frågan har komitén först och främst

tagit under ompröfning, huruvida 2:a klass pansarbåtar vore förtjenta

att påkostas utgifter för erhållande af kraftigare bestyckning och andra

häraf mer eller mindre beroende anordningar. Ehuru komitén håller

före, att dessa fartyg, hufvudsakligen på grund af sin ringa fart och

24

mindre goda manöverförmåga samt sitt svaga pansar, hädanefter endast

böra användas för positions- och hamnförsvar, har komitén likväl funnit

skäl att föreslå den nuvarande svåra bestyckningens, två 24 cm kanoner

M/76, utbytande emot tidsenliga 15 cm kanoner. Härigenom skulle man

kunna blifva i tillfälle att till hvilken hamn eller position som helst vid

rikets kuster, der skydd företrädesvis ansåges vara af behofvet påkalladt,

förlägga ett kraftigt artilleri, hvilket, helst i förening med tillfällig

minspärrning, utan tvifvel skulle bilda ett ganska allvarsamt hinder för

eu fiendes genomträngande. Komitén har ansett sig böra föreslå, att

dessa två 15 cm kanoner uppställas på en gemensam vändskifva i öfre

delen af det nu befintliga tornet, och, skjutande öfver dess kant, skyddas

af en kupol af stålplåt af så stor tjocklek och styrka, som tyngd

och öfriga omständigheter tillåta. Härigenom vinnes äfven den fördelen,

att kanonernas kärnlinier komma att ligga omkring 3.8 meter öfver

vattnet i stället för vid pass 1.7 meter såsom nu är förhållandet. Tornet

bör fästas vid däcket och styrtornet flyttas från sin nuvarande plats

till kanontornets akterkant. Derjemte föreslår komitén, att till förhöjande

af fartygets stridsvärde två 57 mm kanoner placeras på en akter

om tornet anordnad öfverbyggnad, samt att de två kulsprutor, som tillhöra

fartyget, uppställas så, att de kunna skjuta från rätt föröfver till

rätt akteröfver.

För öfrigt anser komitén, att pansarbåten icke bör undergå andra

förändringar, än sådana, som betingas af förändradt artilleri, med undantag

likväl af däcket. För närvarande bestående af ett 20 cm tjockt

trädäck, betäckt med två lag jernplåt af tillsammans 2.4 cm. tjocklek,

bör nämligen däckskonstruktionen förändras derhän, att plåtklädseln

lägges direkt på jernbalkar, hvilka ersätta förut befintliga träbalkar, och

nitas till dem såväl som till bordläggningen, samt att ofvanpå detta

jerndäck lägges en plåtklädsel, som i vigt motsvarar vigten af trädäcket,

hvarigenom hela tjockleken af det sålunda sammansatta däcket blir

25

3.6 cm. Förutom den ökade motståndskraft mot projektiler, som genom

sådan anordning vinnes, minskas också derigenom underhållskostnaden

i betydlig grad.

Alldenstund likväl flottans 2:a kl. pansarbåtar i alla händelser inom

några år torde blifva, och pansarbåten John Ericsson redan är i behof

af reparation, hvilken särskild! kommer att omfatta däcket, så anser komitén,

af ekonomiska skäl, att de här ofvan föreslagna förändringarna,

hvilkas omfattning närmare framgår af bifogade ritning (Bil. 6), böra

verkställas, endast i den män reparationer af fartygen äro eller blifva

erforderliga.

Kostnaden för de af komitén föreslagna förändringarna är beräknad

sålunda:

Ändring af fartyget till den utsträckning, som uteslutande betingas

af föreslagen bestycknings anbringande .......

..................... Kr.

20,500

—

Artilleri: 2 st. 15 cm. kanoner......................

»

36,000

—

lavettage till » .........................

..................... »

20,000

—

2 st. 57 mm. )> ........................

...................... »

13,400

—

ArhWm-inventarier .... ...........

...................... »

2,000

Summa Kr.

91,900

—

Däckets förändring, hvilken rätteligen bör anses såsom reparation

af fartyget, betingar dessutom eu kostnad af kronor 33,000.

Vidkommande 3:e kl. pansarbåtar, har komitén, dels på grund af

deras föråldrade bestyckning och deraf minskade stridsvärde och dels

med hänsyn till deras i följd af bristande sjöduglighet i hög grad begränsade

verksamhetsområde, icke ansett sig böra föreslå, att någon

kostnad nedlägges på deras förändring.

Flottans l:a kl. kanonbåtar tillkommo under den öfvergångstid, hvarunder

tillverkningen af stålpansar ännu icke nått den utveckling, som

de sista 10 åren egt rum, och då man på grund af det mot pansar

verksamma artilleriets hastigt växande kraft och den sjelfgående minans

4

26

införande temligen allmänt underskattade betydelsen af pansarskydd,

under föregifvande å ena sidan att då detta i alla händelser kunde genomskjutas,

vore genom detsamma icke mycket vunnet, samt å andra

sidan att opansrade, med kraftigt artilleri bestyckade fartyg, egande

öfverlägsen rörelseförmåga, kunde upptaga strid äfven emot pansarfartyg.

Med det snabbskjutande artilleriets införande till stort antal i krigsfartygens

bestyckning hafva ifrågavarande kanonbåtar med sina tunga,

föråldrade kanoner emellertid alltmera förlorat i stridsvärde, i synnerhet

emot - en pansrad motståndare. Men tack vare våra skärgårdar, som i

de flesta fall lära tillåta dem att draga sig undan pansarklädda motståndare,

hafva de likväl ett visst stridsvärde, som ej får förbises, när

det gäller att afhålla inträngande rekognosörer, samt möjligen någon

gång att rycka ut för att uppbringa passerande handelsfartyg. Och

enär de vidare, intill dess flottan erhåller lämpliga rekognoseringsfartyg,

otvifvelaktigt måste, trots sin för detta ändamål numera otillfredsställande

fart, användas för spaningstjenst, samt i fredstid med fördel kunna

brukas för såväl öfning som bevakning, fiskeriernas skydd m. in., så

har komitén kommit till den åsigt, att en förändrad bestyckning och

annan uppställning af densamma jemte några andra i sammanhang härmed

tillkommande anordningar å ifrågavarande fartyg, kunna förläna

dem en ej obetydligt ökad tj eu stduglighet, som väl motsvarar dermed

förenade kostnader. Härifrån anses dock böra undantagas kanonbåten

Edda, hvilken icke tarfvar ny bestyckning.

Rörande de öfriga l:a kl. kanonbåtarne får komitén, i enlighet med

hvad som ofvan blifvit anfördt, föreslå, först och främst att den nuvarande

27 cm kanonen utbytes mot en tidsenlig 15 cm. kanon, hvars

ballistiska effekt föga understiger den förras, under det att dess skjuthastighet

och i synnerhet dess träffsäkerhet äro betydligt öfverlägsna.

Den vigtbesparing, som vinnes genom ett sådant utbyte, medgifver, att

såväl 15 cm kanonen som den akterut uppställda 12 cm kanonen, hvil

-

27

ken föreslås att bibehållas, kan placeras betydligt högre öfver vattnet

än hittills, utan att fartygets stabilitet i någon mån förminskas. Genom

att förse båda kanonerna med centerpivotlavettage, den förstnämnda på

ett backsdäck, förlagdt i höjd med relingen, och den senare akterut på

öfra däck, blifva de af dessa kanoner bestrukna sektorerna i hög grad

förstorade. Derjemte bör utan tvifvel större sjöduglighet vinnas på

grund af backsdäckets höjande. Dessa omständigheter synas komitén

vara af den betydelse, att de berättiga nedläggandet af den kostnad,

som erfordras för de här föreslagna förändringarnas utförande.

Vidare föreslår komitén uppställandet af tvenne 57 mm kanoner

förligt på öfre däck, så att med dem kan skjutas rätt föröfver och så

långt akter om tvärs som möjligt. De nuvarande kulsprutorna anser

komitén böra bibehållas på sina platser.

För att så vidt möjligt bereda skydd för kanonerna och deras betjeningar

böra kanonerna omgifvas af plåtskärmar. Till skydd för fartygschefen

och rorgängare!! bör dessutom en minst 5 cm tjock skärm

af stålplåt uppställas förut på öfverbyggnaden, hvarjemte rörledningen

föreslås att förändras till skottskyddad.

Komitén, som anser att fartyget bör fortfarande hafva två master,

har funnit nödigt, att fockmasten, försedd med endast en signalrå, flyttas

något akteröfver för beredande af utrymme för den på backsdäcket

uppställda 15 om kanonen.

Slutligen föreslår komitén, att kanonbåtame förses med elektrisk

belysning, som med stor fördel bör kunna användas på dessa fartyg

såväl under krigstid, vid bevakning, rekognosering och signalering in.

m., som för fredsändamål och ej minst för att bereda ökadt tillfälle till

öfning i det elektriska ljusets handhafvande.

Kostnaden för utförande af de föreslagna förändringarna ställer

sig sålunda:

28

Förändringar af fartyget..................................................... kronor 22,000: —

» af nuvarande 12 cm kanonlavettage till

centerpivot.......................................

........................ »

2,500

1 st. ny 15 cm kanon ...............................

........................ B

18,000

1 st. lavettage till d:o .................

....................... »

10,000

2 st. 57 mm kanoner...............................

....................... B

13,400

Elektrisk belysning ...........................

......................... B

14,200

Kostnaden för rörledningens förändring till skott

-

sky ddad ...................................................................... » 4,000: —

Kronor 84,100: —

Bifogade ritning (Bil. 7) utvisar närmare de förändringar å kanonbåten,

som komitén funnit anledning föreslå.

Beträffande flottans nuvarande minbåtar anser komitén inga andra

förändringar vara önskliga, än att l:a kl. minbåtar, med undantag af

Hugin, blifva försedda med eu rörlig mintub, i likhet med hvad som

är föreskrifvet för Gondul och Gudur, samt med ytterligare en kulspruta,

och att den å 2:a kl. minbåtar befintliga kulsprutan placeras på

torntaket.

6:e punkten.

Äldre fartygs Sedan komitén under föregående punkter haft tillfälle att uttala

beskaffenhet. .

sig om flottans olika stndsfartygstyper, har komitén, utöfver hvad som

under punkterna 4, 5 och 7 blifvit anfördt, beträffande materielens

underhåll och reparation, funnit anledning att yttra sig särskildt om

nedannämnda, äldre fartyg.

Följande fartyg, livilkas stridsvärde på grund af deras ålder, ringa

fart och svaga motståndskraft onekligen är särdeles obetydligt, synas

icke vara af beskaffenhet att längre böra hänföras till stridsfartyg,

nemligen:

29

3:e kl. pansarbåten Garmer, hvilken föreslås att utrangeras såsom

oduglig för krigs- och oanvändbar för annat ändamål;

2:a kl. kanonbåtame Alfhild, Gunhild, Astrid, och Sigrid, hvilka

torde böra öfverföras till öfnings- och skolfartygen;

3:e kl. minbåten Glimt, hvilken torde böra utrangeras såsom krigsfartyg

och apteras för varfsändamål.

Vidkommande särskildt flottans öfnings- och skolfartyg, deri inräknade

de 2:a kl. kanonbåtar, som ofvan föreslagits att hit öfverföras,

anser komitén, att dessa böra tillsvidare underhållas för sitt nuvarande

ändamål, med undantag likväl af de af trä byggda 2:a kl. kanonbåtame

Astrid och Sigrid, hvilka till följd af sin ålder icke synas böra påkostas

dyrbarare reparationer, samt af skeppsgossebriggarna Falken, Skirner

och Snapp opp, om hvilka komitén funnit anledning yttra sig under

nästföljande punkt. Dessutom synes för närvarande icke någon orsak

finnas att föreslå förändrade bestämmelser rörande flottans transportfartyg

m. in., utöfver'' hvad komitén under punkt 4 haft tillfälle i sådant

afseende uttala.

Slutligen anser komitén, att de stångminbåtar och den stångminmateriel,

som för närvarande finnas, böra bibehållas och nöjaktigt underhållas.

7:e punkten.

Med anledning af skeppsgossekårens ökade numerär och under

förutsättning af en utbildningstid för skeppsgossarne af 2 år och 7

månader, har komitén, vid den behandling åt den under punkt 7 framstälda

frågan, som, jemlikt af chefen för sjöförsvarsdepartementet leinnadt

meddelande, endast skolat omfatta fartygsmateriel för skeppsgossarnes

utbildning, funnit anledning föreslå, att — oaktadt de nuvarande

skeppsgossebriggarne icke erbjuda utrymme för öfvande till sjös på eu

gång af hela antalet skeppsgossar, och dessa fartyg, med undantag af

Fartygsmateriel

för

skeppsgossarnes

utbildning.

30

briggen Gladan, icke heller utgöra en lämplig materiel för detta ändamål,

i synnerhet med afseende på de äldre skeppsgossarne, — nyanskaffning

af fartyg härtill icke bör företagas, förr än i den mån någon

dyrbarare reparation af de mindre briggarne blir erforderlig, då i stället

för dem ett fartyg af minst samma storlek som skeppsgossebriggen

Gladan torde böra anskaffas. Enär vidare antalet skeppsgossar, för

hvilka öfning till sjös bör beredas, är 267, hvaraf halfva antalet vid

tiden för s o m m a r ö fn i n garn a s början torde vara i en ålder af omkring

16 år, men andra halfva antalet vid samma tidpunkt torde hafva uppnått

en ålder af 17 år eller derutöfver, synas ofri in ga ma. tillsvidare

lämpligen kunna ordnas med användande af nu befintliga öfningsfartyg

nämligen så, att omkring halfva antalet skeppsgossar, hufvudsakligen

de yngre, öfvas å de två största skeppsgossebriggarna och om behöfligt

äfven på en af de båda mindre, samt andra halfva antalet, förnämligast

de äldre gossarne, erhålla öfning, helst alla tillsammans, å något af

flottans nu befintliga större öfningsfartyg.

8:e punkten.

Den för komitén utfärdade nådiga instruktionen föreskrifver, att

komitén vid uppgörandet af sina förslag m. m. skall taga hänsyn till

de tillgångar, som kunna påräknas för åstadkommande af ett så vidt

möjligt betryggande kustförsvar. Denna föreskrift har komitén redan

i afseende på föreslagna fartygstyper och ändringar in. in. sökt efterkomma.

För att klargöra sin uppfattning af den under punkt 8 framstälda

frågan och motivera det sätt, hvarpå samma fråga enligt komiténs

förmenande bör besvaras, har komitén ansett det vara nödvändigt

att först och främst undersöka, hvad som med uttrycken »betryggande

kust försvar» och »påräkneliga tillgångar» bör förstås.

31

Beträffande det förra anser komitén, att landets kustförsvar för

att kunna anses betryggande bör vara af den storlek och beskaffenhet,

att, vid krig mellan andra af Europas sjömagter, som berör äfven

vårt land omgifvande vatten, sannolikhet förefinnes, att icke någon af

de krigförande parterna genom kränkning af vår neutralitet — äfven

för ernående af än så vigtiga fördelar, såsom god operationsbas och

beqväma kolnings- och provianteringsstationer — skall vilja äfventyra,

att hans motståndares stridskrafter förstärkas af den svenska sjöstyrkan;

samt

att det vid anfall öfver sjön kan så väl utanför vår kust som i

våra skärgårdar göra kraftigt motstånd och med utsigt att lyckas uppträda

till förhindrande af fiendens landstigningsförsök samt i hvarje

fall så försvåra och fördröja landstigningsföretaget, att härens mobilisering

och uppmarsch må väl medhinnas.

Med tagen hänsyn till vårt lands geografiska beskaffenhet och på

grundvalen af den allmänna karaktären af vår tids sjökrigs materiel och

dess omfång i andra länder, vill komitén uttala den uppfattning, att i

vårt sjöförsvar, för att detta må kunna fylla sina här ofvan angifna

uppgifter och sålunda kunna anses vara betryggande för landet, böra

ingå stridsfartyg till minst nedanskrifne antal af de olika certema,

nemligen:

15

st.

l:a kl. pansarbåtar,

30

»

l:a kl. minbåtar,

20

2:a kl. minbåtar, och

6

»

avis o fartyg,

jemte behöflig fast och tillfällig minmateriel.

Beträffande de tillgångar, som kunna påräknas för sjöförsvaret, utbeder

sig komitén att få anföra följande:

För uppbringande af vårt sjövapen till här ofvan angifna styrka

och detsammas fortfarande vidmagthållandc anser komitén framför allt

32

vigtigt och oeftergifligen erforderligt, att ett härför afpassadt nybyggnadsanslag

af fast natur anvisas. Utan ett sådant fast anslag kan icke

erhållas den säkra grund, som är absolut nödvändig för sjökrigsmaterielens

utveckling och bestånd.

Bland de skäl, som dessutom, och särskilt af marinförvaltningen,

blifvit framstälda för att flottans nybyggnadsanslag bör vara af fast

natur och således uppföras på 5:e liufvudtitelns ordinarie stat, och

hvilka chefen för sjöförsvarsdepartementet förklarat sig så mycket

hellre biträda, som meranämnda anslag vore af största vigt, för att

icke säga ett lifsvilkor för vårt sjöförsvar, vill komitén endast anföra

följande:

att i och med ett så beskaffadt anslag en stor besparing kan vinnas,

derigenom att det blir möjligt att begagna bättre konjunkturer för upphandlingar

och beställningar än eljest;

att den verkstad, vare sig kronans eller enskild, som får mottaga

beställning för en längre tid och omfattande större qvantitet, kan utföra

ett nybyggnadsarbete för betydligt billigare pris, än om beställningen

endast afser ett enda fartyg, för hvars fullbordande oftast åtskilliga

dyrbara, speciella anläggningar måste göras®);

att inga särskilda extra anslag hvarje år fordrades för utredning

till fartygen eller för det fasta minförsvaret;

att flottans underhållsanslag endast till följd af vissheten om tillgång

på ett fast nybyggnadsanslag för framtiden kan begränsas inom

nu utgående belopp af 1,200,000 kronor jemte den af 1887 års riksdag

beslutade successiva tillökningen af högst 100,000 kronor;

*) Som bevis härpå må anföras, att då anbud år 1864 infordrades för nybyggnad af monitorer

erbjöd sig bland annat Motala mekaniska verkstads aktiebolag att utföra byggnaden af 2 sadana fartyg

för 1,600,000 kr., under det att samma bolag för en monitor fordrade 832,000 kr. eller 4 proe. mera.

Likaledes erbjöd sig Kockums verkstads aktiebolag år 1876 att bygga tvenne kanonbatar för ett pris

af 415,000 kr. hvardera, under det att för ett sådant fartyg begärdes 424,000 kronor.

I

33

att en stor olägenhet uppstår, då, med anledning af oberäkneliga

anslag, en mängd arbetare måste afskedas, af hvilka många, som vunnit

en yrkesskicklighet, hvilken bort komma sjöförsvaret till godo vid

påföljande nybyggnadsarbete, säkerligen icke stå till tjenst vid möjligen

framdeles skeende, oundgängliga byggnadsföretag; samt slutligen

att statens tillgångar sålunda till följd af osäkerhet rörande framtida

nybyggnadsanslag anlitas vida hårdare än hvad som för vinnande

af samma resultat erfordras.

Redan år 1876 ansåg sig Eders Kongl. Maj:t kunna biträda en

framställning af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, hvari

storleken af det minsta årliga anslag, som erfordrades för sjöförsvarsmaterielens

förnyelse, beräknades till 2,300,000 kronor.

Såväl 1879—80 års s. k. certkomité som 1882 års sjöförsvarskomité

ansåg ett årligt nybyggnadsanslag af 2,000,000 kronor såsom

påräkneligt. Med bibehållande af samma förhållande mellan nybyggnadsanslaget

och riksbudgeten, som då gillades, — och hvilket på den

tiden, jemväl af dem bland sjöförsvarskomiténs ledamöter, som tillhörde

riksdagen, ansågs lämpligt, — borde nybyggnadsanslaget numera

utgöra omkring 2 Va millioner kronor. Betraktar man vidare förhållandet

mellan hela sjöförsvarsbudgeten och riksbudgeten i Sverige under

det senaste halfva århundradet °), erhåller man äfven här en beaktansvärd

anvisning för bedömandet af storleken af det anslag, som framgent

torde kunna beviljas för sjöförsvaret. Under den långa tidsperioden

af 34 år från och med år 1835 till och med år 1868 belöpte

sig anslagen för sjöförsvaret (utgifterna för handeln undantagna) till i

medeltal 15,2 proc. af hela budgetens summa. Under de derpå närmast

följande 12 åren sänktes detta medeltal till 7,9 proc., och under de 13

senaste åren har det nedgått till endast 6,9 proc.

*) Bifogade bil. 8 kompletterar i dotta afseende den bilaga — X —, som åtföljde den s. k. certkomiténs

betänkande.

5

34

Af dessa siffror framgår, att ju längre tid som förflutit, sedan vårt

land var inveckladt i krig och man på erfarenhet derifrån kunde hemta

stöd för sin uppfattning rörande huru stor del af budgeten, som borde

anslås till sjöförsvaret, desto svårare synes det hafva blifvit att inse

nödvändigheten af ett dugligt sjöförsvar, och desto mindre har till följd

häraf dettas andel af budgeten blifvit.

Just i nuvarande tid, då krigsrustningar öfverallt bedrifvas i långt

större utsträckning än någonsin, synes det dock vara af största vigt

att eu insigt om nödvändigheten af ekonomiska uppoffringar för sjöförsvaret

gör sig gällande. En så stor del som 15 proc. af hela budgeten

torde dock för närvarande icke böra ifrågasättas som årligt anslag;

men då sådana länder som Danmark och Holland m. fl. på senaste

tiden årligen utgifvit något mera än 10 proc. af hela budgeten till

sjöförsvar, synes denna sistnämnda proportion ingalunda vara öfverdrifven.

Dessutom bör tagas i betraktande, att den allra största delen af

utgifterna för fartygsbyggnader stannar inom landet och lemnar förtjenst

åt ett stort antal arbetare, samt möjliggör ett betydligt höjande

af landets industri.

Slutligen finner komitén ledning för sitt omdöme angående storleken

af ifrågavarande anslag uti det af Marinförvaltningen särskildt i

år framlagda behofvet af ett ordinarie nybyggnadsanslag af 2,500,000

kronor. Men alldenstund de summor, som, sedan förslaget till pansarbåten

A. uppstäldes, blifvit beviljade, varit ganska vexlande och i

medeltal för år icke uppnå en högre siffra än 1,046,977 kronor, och

fartygsmaterielens utveckling på grund häraf försiggått vida ojemnare

och långsammare, än hvad som i såväl militäriskt som ekonomiskt hänseende

varit öfverensstämmande å ena sidan med det vigtiga mål, som

eftersträfvats, och å andra sidan med god hushållning, bär behofvet af

nybyggnadsanslag härigenom gifvetvis år efter år stegrats, så mycket

35

mera som den äldre fartygsmaterielen minskats och dess stridsvärde

nedgått hastigare, än ersättning skett genom anskaffande af tidsenliga

fartyg.

Med stöd af ofvannämnda siffror och förhållanden anser komitén

storleken af det årliga nybyggnadsanslaget icke böra beräknas till mindre

än 2,800,000 kronor.

Genom ett sådant anslag skulle sjöförsvarets budget (utom hvad

som utgår för »handeln») likväl icke uppgå till mera än vid pass 8

proc. af rikets totalbudget. Härvid bör ytterligare tagas i betraktande,

att sjöförsvarets budget i sig innehåller anslag såväl till lindring i

rustnings- och roteringsbesvären som till personal och materiel för befästningar.

Följaktligen borde kostnaden för det egentliga sjöförsvaret,

med ett årligt nybyggnadsanslag af nu föreslagen storlek, under närvarande

förhållanden räknas till blott 7,7 proc. af riksbudgeten; och

säkerligen komme dess slutsumma att falla inom 8,5 proc. af densamma,

äfven om andra nödvändiga kraf för stärkandet af sjövapnet, än de,

som äro beroende af fartygsmaterielen och minväsendet, blefve, såsom

önskligt vore, inom de närmaste åren tillgodosedda.

På grundvalen af ett sålunda såsom påräkneligt ansedt, fast nybyggnadsanslag

af 2,800,000 kronor om året har komitén uppgjort

bifogade tabell (Bil. 9), af hvilken framgår den ungefärliga ordning,

uti hvilken komitén anser, att den föreslagna fartygsmaterielen bör

anskaffas, samt huru anskaffningen med denna tillgång kan fortskrida.

Komitén får alltså föreslå:

att ofvan angifna stridsfartyg m. m. anskaffas och vidmagthållas

hufvudsakligen genom ett årligt fast anslag af 2,800,000 kronor.

Oaktadt flottan genom ett sådant anslag utan tvifvel kan vinna en

nöjaktig utveckling efter loppet af tjugo år, anser komitén det likväl

vara förenadt med allt för stor våda, om en så lång tidsrymd skulle

förflyta, innan landets kustförsvar kunde anses betryggande. Såväl

36

med anledning häraf som på grund af flottans nuvarande fullständiga

oförmåga att fylla någon enda af de ansvarsfulla uppgifter, hvilka i

händelse af krig å de vatten, som omgifva våra kuster, måste ställas

på sjö vapnet, är det nödvändigt att genast tillgripa en kraftig åtgärd,

för att inom en kortare tid bereda åtminstone möjlighet för flottan att

trygga landets neutralitet, hvilken, såsom ofvan är påpekadt, beror

mera af landets sjövapen än af hvarje annan gren af försvarsverket.

Endast genom ett större extra anslag, beviljadt på en gång, att

utgå vid sidan af det oumbärliga, fasta nybyggnadsanslaget, torde en

sådan möjlighet kunna ernås, och lärer vårt land i detta hänseende

vara nödsakadt att följa föredömet af de allra flesta vid hafvet belägna

stater, mindre såväl som större, hvilka för sjövapnets hastiga utveckling

underkastat sig en större penningeuppoffring på en gång.

Under förutsättning att ett ordinarie nybyggnadsanslag samtidigt

och framgent utgår, kan ifrågavarande extra anslag, enligt komiténs

åsigt, begränsas till hvad som erfordras för att under de tre närmaste

åren anskaffa en förstärkning, omfattande följande materiel:

3 st. l:a kl. pansarbåtar,

6 » l:a kl. minbåtar,

2 j> avis o fartyg,

jemte komplettering af materielen för beslutade minpositioner.

Komitén får alltså föreslå:

att, utöfver den sjökrigsmateriel, som kan åstadkommas med det

härofvan föreslagna ordinarie nybyggnadsanslaget, minst 3 st. pansarbåtar,

6 st. l:a kl. minbåtar och 2 st. avisofartyg jemte minmateriel

under de tre närmaste åren anskaffas genom härför erforderligt extra

anslag på en gång.

37

Till sist utbeder sig komitén underdånigst att med anledning af

den nådiga instruktionens slutpunkt få anföra, att, ehuru komitén ingalunda

förbiser, att åtskilliga andra än de här ofvan föreslagna åtgärderna

till sjöförsvarsverkets stärkande äro önskvärda, har likväl den

begränsade tiden för komiténs arbeten icke medgifvit komitén att ingå

i granskning af någon af de omfattande frågor, som i sådant hänseende

kunnat tagas under ompröfning.

Stockholm den 30 November 1892.

Underdånigst:

K. PEYRON.

G. W. SVENSON. J. ÖSTERMAN. R. v. HEDENBERG.

J. CHRISTERSON. F. HJ. KLINTBERG. H. LILLIEHÖÖK.

O. BERNADOTTE. CARL SMITH.

H. Wrangel.

Vi''

\

tfH 7/ ;•)

T /; ■

^;i:-;Twnn > .

V >

.. V '' \ 1 * • •

cB it.

®Httka$t titt pa ma tfa t a| Svea* cert,

i öfvezeneotänvmeloe me3 9et pzocj^am, oom klijvit nyypyjozdt aj

den j-öz utledning. a| åfofoit-Ciya jzå^oz zözande yjökzic^y-mateziel

m. m. ct| civ. <3\Lay.t den 16 Septom-Get- 1892 i nadez tillsätta

■komiken. Stockholm. den 30 ‘SfLovemkez -1892.

Ä Svenoon.

c?& J&ifflieÅö&fi.

/

\

L_

I

TT

TT''

£äng3 i vatteniinien mellan ytterkant aj, otäjvaz c:o 82,39 rnetev.

aBzedd i 3:o ..........,, 14,02 ,,

Spupg-åenSe ivögat ..........,, 3,20 „

©cp-facement............... 3403 3ff.

3a vt med natuzlicfi Svag.........„ 13 cfCnop.

9ICaairin4vaft ih3 13 iv-nopa |avt......,, 2>T°° Khz.

3wWt kolfözzåd lezäknas zacka -jöz en väg-täng-S a| 1800 Stataneminutez

med 12 tv-nopa |avt.

cBealVj-c^-ni-ng: 2 åt. 23 cm. it a-nott ev a| aeSttaat |aatatätSa -moSv-W.

4 åt. 12 cm. 3:o ana^Watlj.uiamSe.

(a åt. 3f mm. 9:o 3:o

4 åt. 4-p4'' piga 23 tnm. iWfapv-wtov.

(3 åt. 2-pipiga 3:o 3:o aj, tzvilka 4 åt. -upp

atäWaa

t maatitovgavne och en i hvazdeza ång-a^upen,

Ammunition: till kvazdeza aj, de atova fta-Honevna 80 a&ott.

,, 3:o „ 12 cm. 3:o 110 ,,

„ 3:o „ 3^ mm. d:o 230 „

„ aWa G ul.-ypzutozna innalle» 6000 „

0t£iwavmeving.: en |aat mintu. 6 t |övata|v«n.

Slcinammu.nitiow: 2 åt. 38 cm. ajetjgåcnSe mino t.

eöeaättning.aatnvilan 212 ma-n|

Szov [an t |öv 60 Sag a v \ enl. Gevätming-.

Vatten föz i o 3:o

I

/

mm.

dm 70 . O 1 it ä *t 5 G 7 g $ JO 11 12 13 19 15 t6 17 Ig 19 ZO meter

60 Fot.

50 rots ang slup

--MHI

''p:IL'':": -Jp

so fots dngslup

57 mm /

Sen. Stab. Lit ./tast. .Stocka

39

Bil. 2.

Jemförande tablå.

Göta:

Längd i vattenlinie^, ........................ 78,83 m.

Bredd i » ........................ 14,62 »

Djupgående .................................... 5,06 »

Deplacement ................................. 3,140 tons

Maskineriet framdrifver fartyget med naturligt

drag till en hastighet af 14,9 knop.

Indikerade hästkrafter vid naturligt drag 3,200.

Fullt kolförråd finnes för 150 timmar med 12

knops fart.

Våglängd, som kan tillryggaläggas

med ett kolförråd och 12 knops fart: ungefär 1,800

distansminuter.

Bestyckningen: 2 st. 25 om kanoner M/89.

4 » 15 cm » M/89.

5 » 57 mm » M/89.

4 » 4-pipiga 25 mm kulsprutor.

2 » 2-pipiga » »

Ammunition: för hvar 25 cm. kanon 80.

» » 15 » » 48.

» j) 12 » » —

» » 57 mm » 200.

» alla kulsprutorna 5,600.

Pansarplåtens tjocklek:

uti citadellet ..................... 29,s—19,8 cm

» tornet ........................ 29,3—24,3 »

» kasematterna

Modifierad typ:

82,39 m.

14,62 »

högst 5,2 »

3,403 tons.

beräknadt att framdrifva fartyget med naturligt

drag till en hastighet af 15 knop,

3,700.

beräknas räcka för en tid af c:a 150 timmar med

12 knops fart

ungefär 1,800 distansminuter.

2 st. 25 cm kanoner M/89.

4 » 12 cm » snabbskjutande.

6 » 57 mm » »

4 » 4-pipiga 25 mm kulsprutor.

6 » 2-pipiga » »

80.

150.

250.

6,000.

24,8 lika öfverallt.

barbett-tornkransen ........................... 27,2 cm

koniska bottnen ................................ 6,2 »

langningstrumman.............................. 15 »

kupolen ............................................ 5 »

utefter fartygssidan ........................... 12,6 »

inåt fartyget .................................... 10 »

40

Göta:

Modifierad typ:

uti styrtornet ............................ 26,8 cm

mellan kasemattema och citadellet

Pansardäcket, inalles..................... 4,9 »

Backningen af teak innanför pansaret

i citadell och torn............ 25,i—34,6 »

Citadellpansarets höjd öfver vattenlinien

hordvards.................................... 59,4 »

D:o djup under vattenlinien ............ 89,i »

Tornkanonernas kärnlinier öfver vattenlinien

...................................... 4,08 m.

Besättningsstyrkan ........................... 196 man

Proviant för.................................... 56 dagar

Vatten för....................................... 6 »

i citadell

Förliga

Aktra..

27,2 cm

10 »

4,8 »

c:a 30 »

59,4 »

89,1 »

c:a 5,8 »

» 5,4 »

212 man

60 dagar

10 »

Vid skjutning kunna vidstående pjeser samtidigt

användas:

föröfver

akteröfver

Göta:

Modifierad typ

2 st. 25 cm

1 st. 25 cm

2 st. 15 cm

2 st.

12 cm

snabbskj

4 st.

57 mm

2 st. 15 cm

1 st.

25 cm

3 st. 57 mm

2 st.

12 cm

(1:0.

2 st.

57 mm

2 st. 25 om

2 st.

25 cm

2 st. 15 cm

2 st.

12 cm

d:o.

2 st. 57 mm

3 st.

57 mm.

tvärs ut.

41

Sil. 3.

Promemoria

öfver den föreslagna l:a kl. minbåtens hufvud data.

Längd i vattenlinien.......

Största bredd ................

Största djupgående..........

Djupgående midskepps ....

Deplacement...................

Beräknad fart ..............

Indikerade hästkrafter.....

Kolförråd......................

.............................................................................. e:a 39, e meter.

.............................................................................. C:a 4,47 »

................... C:a 2,21 »

.............................................................................. C:a 1,18 »

................................................................................ c:a 90 tons.

................ med e:a 6 om blästertryck och 8 tons kol ombord c:a 20 knop.

.......................................................................................... c:a 950.

............:....... fullt rustad och vid ett deplacement af 90 tons c:a 20 tons.

Våglängd, som kan tillrvggaläggas med ett kolförråd och 10 knops fart c:a 1,500 distansminuter.

Bestycknmgen.................................................................... 1 st. 38 mm kanon, snabbskjutande.

Minutrcdningen ............

2 » 25 ii 2-pipiga kulsprutor.

......... 3 st. mintuber, deraf 2 rörliga på däck och 1 fast i förstäfven samt

4 » 38 cm sjelfgående minor.

6

ir

UA

i

V

''

it

eBi-C. 4.

£äncj 3 i . c:a 67,7 weteT.

Största gt;tedd....... „ 7,43 „

^j-nj^ående....... „ 2,96 „

®W$ia*K VM SlvisofatVyfy

i öfvezensstämmefoe med det pzoyzam, jom ''G-fijknt ^.ppcpjotSt a| 3en |öt -utledning a|

åto^i-Wic^a |^cu^.ot zözande yyåkzxcfyymatezxei m. m. a| 3i. <S\Laj:t den 16 Sep-te-ifv&e-z. 1892 i

nd3et tiWoaWa ''ftowiten. stoc-h&olm den 30 ©tcwe-nv&e-t- 1892.

^e^iacement.......„ 670 Sä.

0TCa^4m4t.a|t......„ 3200 c)n3.JC4^.

<&azt............„ 19 4^nop>.

$nlit ■koijözzåd 90 tern, tjezä&nadt zäcfia

jöz 2200 dio-tan-^wii-v-utec med 10 ■fino/pc> jazt.

§. fy(9. Sven&Oft.

-Å/igstYruirätlJUJig

^-----1-------

43

Bil. 5.

Promemoria

öfver det föreslagna avisofartygets hufvuddata.

Längd i vattenlinien.................................................. öfver stäfvars ytterkanter c:a 67,7 meter.

Största bredd.............................................................................................. » 7,4* »

Djupgående................................................................................................. » 2,96 »

Deplacement ............................................................................................... » 670 ton.

Beräknad fart ......................................................................... med forcerad eldning 19 knop.

Indikerade hästkrafter................................................................ med forcerad eldning c:a 3,200.

Fullt kolförråd .................................................................................................... 90 tons.

Våglängd, som kan tillryggaläggas med ett kolförråd och. 10 knops fart c:a 2,200 distansminuter.

Bestyckningen .................................................................... 1 st. 12 om snabbskjutande kanon.

4 » 57 mm » kanoner.

\

2 » 4-pipiga 25 mm kulsprutor.

Ammunition ........................................................................ till 12 om kanonen 100 skott.

» 57 mm kononerna 1,400 »

» 25 mm kulsprutorna 2,000 »

Minutredning.................... 1 st. mintub utmynnande i förstäfven under vatten med tillbehör och

2 » minor.

Besättning sstyrkan .............................................................................. beräknas till 80 man.

Fartyget beräknas kunna medföra proviant för 60 dagar och vatten för 12 dagar samt förses

med destilleringsapparat och elektrisk belysning.

oBit. 6.

Sfötsfctcj Kitt fota näring af 2:a ftf* lättja tfcatat.

i ö|vi^eii^l&mmeloe me9 3el‘ ''p-zocpzam, oom''

åto&illicj.a. zözcmde ojö&zi^omateziel m

-wåSot tiWoaWa -Horni-tem

wppc|j.oz9t a| den ■för ntzednina af

. m. a| cK. Sou- 16 Septc-ititoe-z 1892 i

Stoc-ft&o^m den 30 ©Louem^ez -1892.

J&ifäiefiööfi.

i?/. fy£}. Svenoon

dm wto

QO. Sv&ttoon.

2k meter

• i.rV>''

i

.

/

46

Summarisk

öfver riksstaten samt anslagen, så väl ordinarie som extra, under

''

o

A r.

Budgetens storlek

i kronor.

S j ö

försvarsbudgeten.

Ordinarie.

Extra.

Summa.

1881 ..........................

74,995,000

5,175,000

452,000

5,627,000

1882........................

75,938,000

5,275,000

775,000

6,030,000

1883.........................

78,749,137

5,375,000

1,189,000

6,564,000

1884..........................

79,010,000

5,504,612

2,094,550

7,599,162

1885...........................

80,800,000

5,522,000

1,965,000

7,487,000

1886..........................

82,354,500

5,787,012

2,078,688

7,865,700

1887..........................

84,830,000

5,980,400

964,200

6,944,600

1888...........................

84,697,000

6,059,937

912,563

6,972,500

1889...........................

87,681,000

6,113,303

1,017,297

7,130,600

1890.........................

92,767,000

6,159,240

1,385,860

7,545,100

1891..........................

94,950,000

6,204,240

1,665,860

7,870,100

1892..........................

97,007,000

6,258,690

2,143,110

8,401,800

1893...........................

97,023,000

6,539,090

1,989,110

8,528,200 i

Anm. I sjöförsvarsbudgetens ordinarie slutsumma äro vakansafgifter, belöpande sig till 112,000 kronor pr

114,000 kronor pr år.

47

Bil. 8.

tablå

femte hufvudtiteln från och med år 1881 till och med år 1893.

Anslag till fartygsbyggnad.

Sjöförsvars- budgeten

i procent af

hela bud- geten.

Af sj öförs vars- budgetens ordinarie

anslag utgå till

sj ökarte verket och

»för handeln».

Återstå anslag

för sjöförsvaret

i egentlig

mening.

Anslagen

enligt vid- st. kolumn i

procent af

budgeten.

Ordinarie.

Extra.

114,600

7,5

1,177,059

4,449,941

5,9

—

242,034

7,8

1,277,059

4,752,941

6,2

—

814,398

8,4

1,377,059

5.186,941

6, o

—

1,900,000

9, c

1,377,059

6,222,103

7,9

—

1,599,000

9,8

1,377,059

6,109,941

7,6

---

1,669,120

9,6

1,377,059

6,488,641

7,9

—

308,050

8,2

1,377,059

5,567,541

6,o

—

706,909

8,2

1,377,059

5,595,441

6,o

—

800,600

8,1

1,377,059

5,753,541

6,6

—

1,200,000

8,i

1,377,059

6,168,041

6,6

—

1,314,000

8,3

1,377,059

6,493,041

6,8

—

1,624,000

8,7

1,368,559

7,033,241

7,2

—

1,318,000

8,8

1,368,559

7,159,641

7,4

år, icke upptagna för åren 1881,11882, 1883, 1884 och 1885, men deremot för följande år till ett belopp af

48

Tabell

Bil. 9.

utvisande den ungefärliga ordning, uti hvilken komitén anser att den

föreslagna fartygsmaterielen m. m. bör anskaffas, samt huru anskaffningen

med ett årligt fast anslag af 2,800,000 kronor kan fortskrida.

l:sta året:

0,c pansarbåt l:sta kl.

0,6 avisofartyg .........

1 minbåt lista kl.......

Fasta minförsyaret ...

kr. 2,008,635: —

» 446,000: —

» 217,300: —

» 100,000: —

Återstå att använda till transportfartyg samt till ändring af 2:dra kl. pansarbåtar oeb

lista kl. kanonbåtar in. m......................

2,770,835: —

29,165: —

2:dra året lika med lista året.

3:dje året:

0,6 pansarbåt lista kl...............................

2 minbåtar lista kl..................................

1.5 minbåt 2:dra kl..................................

Fasta minförsvaret ................................

Återstå att använda till transportfartyg etc.

4:de året lika med 8:dje året,

5:te året lika med lista året,

6:te året lika med lista årot,

7:de året lika med 3:dje året,

8:de året lika med 3:dje året,

9:de året:

0,6 pansarbåt l:sta kl...............................

0,5 avisofartyg .......................................

1.6 minbåt 2:dra kl..................................

Fasta minförsvaret....................................

Återstå att använda till transportfartyg etc..

10:de året lika med 9:de året

Summa kronor 2,800,000: —

kr. 2,008,635: —

» 434,600

» 157,500

» 100,000

-- z,YUU,<»0: —

...................... 99,265: -

Summa kronor 2,800,000: —

kr. 2,008,635: —

» 444,900: —

» 157,500: —

» 100,000:

2,711,035

88,965

Summa kronor 2,800,000

o. s. v.