SOU 1894:1

KONG!, STATSKONTORETS

OCH

KONGL MAJ:TS OCH RIKETS KAMMARRÄTTS

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE

ÖFVER

DET AF SÄRSKILDA KOMITERADE DEN 27 OKTORER 1893 AFGIFNA

RETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE UTVIDGNING AF

ARFSBESKATTNINGEN OCH UTSTRÄCKT TILLÄMPNING

AF STÄMPELSKATTEN.

I

STOCKHOLM

I9AAC MARCU9’ BOKTU.-AKTIEBO LAG

1894.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 27 Oktober 1893 har Eders Kongl. Maj:t

till Statskontoret och Kammarrätten öfverlemnat ett samma dag af dertill

förordnade komiterade afgifvet betänkande och förslag angående utvidg

-

4

ning af arfsbeskattningen och utsträckt tillämpning af stämpelskatten

samt anbefalt Embetsverken att skyndsamt afgifva gemensamt underdånigt

utlåtande öfver det i betänkandet innefattade förslag till förordning

angående stämpelafgiften.

Till åtlydnad häraf få Embetsverken i underdånighet anföra följande:

I. Arfsskatt.

Den utvidgning af stämpelbeskattningen, komiterade föreslagit, afser

i främsta rummet affallen och testamenterad egendom, och innefattar

komiterades förslag härutinnan en i viss mån efter mönstret af liknande

skatter inom en del främmande stater ordnad arfsskatt, föreslagen att

utgå under form af stämpelafgift å bouppteckningar, testamenten, fideikommissbref

samt i visst fall å protokoll angående bevakning af testamente;

i sammanhang hvarmed förslag äfven framlagts om en förändrad

stämpel å gåfvobref.

Enligt nu gällande förordning angående stämpelafgiften af den 5

September 1890 skall bouppteckning, som hos domstol företes för inregistrering,

vara försedd med stämpel af 50 öre, eller, der den aflidne

ej efterlemnat bröstarfvingar, 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen

i boet, såvida denna uppgår till minst 1,000 kronor. Då

lagfart sökes på grund af fideikommissbref eller testamente om fast egendom,

skall, liksom då lagfart sökes å gåfva af fast egendom, fångeshandlingen

förses med stämpel af, i vissa fall, 60 öre och, i andra fall,

1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

Uti de stämpelförordningar, som utfärdades åren 1857 och 1860,

var bouppteckningsstämpeln bestämd efter en med hänsyn till storleken

af boets behållning graderad skala från 10 öre till 1 krona; allt för

hvarje fulla 100 kronor af behållningen. Enligt äldre bevillningsstadgar

erlades hos oss äfven i vissa fall bevillning för gåfva, testamente, fideikommiss

och arf, hvilken bevillningsafgift dock på grund af dess i förhållande

till uppbördssättets tunga former obetydliga resultat, enligt beslut

vid 1884 .års riksdag, upphörde med ingången af år 1885, men hvaraf

spåren ännu framträda i de högre stämpelafgifter, som, enligt hvad ofvan

antydts, i särskilda tall utgå vid inregistrering af bouppteckningar och

lagfart af en del fångeshandlingar.

Den nuvarande stämpelafgiften å bouppteckning erlägges, likasom

den äldre, å beskattningsbara behållningen i boet i dess helhet, dock

att boet eger att hos fideikommissarie eller testamentstagare uttaga den

del af skatten, som å den honom tillfallande egendomen belöper. Stämpelafgiftens

storlek är således icke beroende af, om delegarne i boet äro

flere eller färre.

Komiterade hafva ansett, att en dylik skatt å boets hela egendom

verkar ytterst ojemnt. Om en person t. ex. efterlemnar 5,000 kronor,

verkar skatten derå, enligt komiterades mening, mycket olika, om arfvet

tillfaller en person, eller om detsamma skall fördelas på flere händer,

och en dylik ojemnhet vore stridande mot krafvel att skatten bör lämpas

efter skatteförmågan, hvarför komiterade föreslagit, att stämpelafgiften

till bouppteckning skulle beräknas icke å boet i dess helhet utan å

hvarje delegares lott deri.

Den ojemnhet, komiterade sålunda anmärkt, beror uppenbarligen

deraf, att stämpelafgiften utgår i samma proportion eller med samma

procenttal, vare sig boet är större eller mindre, delegarne deri flere eller

färre. Om beskattningsbara behållningen i ett dödsbo är 5,000 kronor,

utgör stämpelafgiften, då den aflidne efterlemnat bröstarfvingar, 25 kronor.

Finnes endast en delegare i boet, får han således vidkännas hela detta

belopp. Finnas deremot t. ex. fem lika arfsberättigade arfvingar, minskas

en hvars arfslott i följd af stämpelafgiften med 5 kronor. Afgiften är

således fullt proportionerlig emot arfslottens storlek och innebär icke

något oegentligt för den, som anser oberättigadt att här tillämpa en progressiv

skatteskala, men väl för den, som håller före, att en dylik skattenorm

bör komma till användning, så att t. ex., om den, som ärfver

1.000 kronor, får vidkännas en stämpelafgift af 5 kronor, den, som ärfver

5.000 kronor, bör erlägga en afgift icke af 25 kronor, utan af t. ex. 30,

50 kronor eller annat i procentförhållande till arfslotten mer eller mindre

stigande belopp.

Komiterade hafva ock föreslagit icke allenast, att aflägsnare slägtingar

och oskylde testamentstagare skulle utgöra skatt efter högre procenttal

än närmare slägtingar utan ock att stämpelafgiften skulle blifva

progressiv på det sätt, att den, hvilken erhölle större lott i ett dödsbo,

beskattades efter högre skattefri än den, som finge en mindre lott.

Den progressiva skatteformen har i allmänhet motiverats med grundsatsen,

att skatten bör lämpas efter en hvars olika skatteförmåga. Det

iir dock tydligt och ej heller af komiterade förbisedt, att den omständigheten,

att en person är aflägset eller ej alls befryndad med den allidne,

ej utvisar, att denna har större skatteförmåga än nära skylda arfvingar.

Icke heller ådagalägger blott och bart den omständigheten, att en person

i arf eller testamente bekommer egendom till högre värde, än hvad en

annan erhåller, att den förres skatteförmåga är större än den senares.

Ty på skatteförmågan inverkar jemväl den erhållna egendomens beskaffenhet.

I detta hänseende må erinras om, huru mycket större skatteförmågan

i regel är hos den, som å sin lott erhåller kontanta penningar,

säkra obligationer eller andra värdepapper, hvilka under snart sagdt

alla förhållanden kunna mot måttlig ränta belånas, och hvilka vid terminen

för nästinfallande ränteliqvid lemna full tillgång till att med sin

afkastning betäcka skatteutgiften, än hos den, hvilken såsom sin lott

mottager t. ex. en fastighet, hvars taxeringsvärde efter afdrag af å fastigheten

livilande gäld väl uppgår till samma belopp som den förres arfslott,

men hvars afkastning knappt är tillräcklig till ränteliqviderna å intecknad

skuld, och hvilken fastighet redan af arflåtaren blifvit intecknad,

så vidt inteckningar deri kunna belånas.

En arfs- eller testamentstagare af förstnämnda slaget eger ock

mycket större skattekraft än den, som på sin lott erhåller en sådan

industriel affär, hvilken har ett bouppteckningsvärde lika med den förres

lott, men i följd åt konjunkturerna icke gifvit och under den närmaste

framtiden med all säkerhet icke kommer att gifva sin egare någon behållen

inkomst, ens till så stort belopp, som till skatteliqviden behöfves.

Härtill kommer, att personernas olika ekonomiska ställning i dess helhet,

såsom öfriga tillgångar, genom valet af yrke eller andra förhållanden

betingad större eller mindre förmåga att tillgodogöra sig arfvet, afslutad

eller oafslutad uppfostran o. d., kan utöfva ett icke ringa inflytande på

deras skatteförmåga.

Till samtliga de omständigheter, som bestämma denna, kan tydligen

hänsyn ej tagas, då man vill genom stämpelafgift å bouppteckning eller

testamente beskatta en persons aids- eller testamentslott.

Vid nu angifna förhållanden kan en progressiv skatt derför lätt

medföra stora ojemnheter, måhända större än dem, komiterade med sitt

förslag velat undanrödja. Åtminstone synes nödig hänsyn kräfva, att

progressionen icke göres så stark, att skatten i vissa fall varder jemförelsevis

obilligt tryckande, hvaraf följden dessutom lätteligen blifver,

att allmänheten på ett eller annat sätt undandrager sig densamma.

1 komiterades förslag torde emellertid skattesatserna, särskildt

hvad angår tredje eller sista gruppen af skatteskyldige, vara för höga.

Förslaget torde i detta hänseende till och med träda för nära den första

fordran, som ställes på en hithörande skatt, eller att den så afväges,

att den i regel kan utgå af den erhållna egendomens afkastning och icke

behöfver angripa kapitalet. En person t. ex., som i testamente erhåller

en fast egendom, hvars behållna värde, efter afdrag af skulderna, utgör

40,000 kronor, skulle blifva pligtig, om han är aflägsen slägting eller

oskyld till den aflidne, att i skatt utgöra 6 procent af nyss nämnda

summa, således mer än fastigheten kan antagas i regel lemna i behållen

afkastning för ett år. Dessa höga belopp skulle säkerligen komma att

i åtskilliga fall verka så mycket mer betungande, som dels med skattens

form af stämpelafgift icke låter förena sig att fördela den å flere år, på

sätt t. ex. förut var medgifvet i fråga om den bevillningsafgift, som då

utgick för fideikommiss i fast egendom, dels ock vid den skuldsättning,

som i fråga om fastigheter och särskildt jordbruksfastigheter är i vårt

land rådande, det i bon, der tillgångarne uteslutande eller hufvudsakligen

utgjordes af fastighet, icke sällan skulle komma att inträffa, att boets

tillgångar antingen icke eller endast med stor svårighet kunde inom den

tid, som för boupptecknings ingifvande till domstol är i lag föreskrifven,

lemna tillgång till stämpelafgiften.

I öfrigt synas de af komiterade föreslagna skattesatserna medföra

för tvära öfvergångar, i det att t. ex., om en bröstarfvinge ärfver 9,999

kronor, skatten skall utgå efter 90 öre för hvarje fulla hundra kronor,

men, om arfvet utgör 10,000 kronor, utgå efter 1 krona för hvarje fullt

hundratal, hvilket således gör, att vid tillökning af 1 krona i arfslott

skatten ökas med 10 kronor 90 öre eller från 89 kronor 10 öre till

100 kronor. Progressionen torde ock vara väl starkt stigande för de

medelstora arfs- eller testamentslotterna, under det att den helt och

hållet upphör, då lotten öfverstiger 40, 50 eller 75,000 kronor, olika för

olika fall, således då en progression måhända kunde anses vara mest

på sin plats.

Enligt komiterades förslag eger vidare en påfallande olikhet rum i

skattskyldighet, om någon erhåller fast egendom i testamente eller i gåfva.

I senare fallet varder skattskyldigheten för egendom af lägre värde ej

obetydligt högre än i förra fallet, men deremot för egendom af betydligare

värde vida lägre. Detta har blifvit en följd deraf, att komiterade

ansett erforderligt att vid fråga om stämpelbeläggning af gåfvobref till

vissa medeltal reducera de många skattesatser, som för bouppteckning

äro i förslaget upptagna.

Den princip, komiterade lågt till grund för den föreslagna stämpelafgiften

å bouppteckningar och testamenten eller skattens bestämmande

och utgörande efter arfs- eller testamentslott, torde slutligen, enligt Embetsverkens

uppfattning, blifva alltför invecklad och svår att tillämpa. 1 de

främmande länder, der man infört en skatt å arfs- och testamentsloller,

synes denna utgå på annat sätt än under form af stämpelafgift och

först sedan vederbörande skattskyldigs andel i boet blifvit behörigen

8

faststäld. Härigenom eger den utländska hithörande skattelagstiftningen

afgjorda företräden framför hvad af komiterade föreslagits.

Vill man hos oss införa en liknande arfsskatt, torde det knappast

vara ändamålsenligt att låta den utgå under form af stämpelafgift. De

invecklade bestämmelser, som blifva en följd, om man vill genom stämpelafgift

å bouppteckningar och testamenten upptaga en skatt efter de särskilda

lotterna i ett dödsbo, hafva i komiterades förslag ej kunnat undvikas

och skola säkerligen, om de upphöjas till lag, åstadkomma ej

ringa besvär för de myndigheter, som skola tillämpa dem, samt för de

rättssökande blifva i många fall alltför svårfattliga. Till bevis härför

torde allenast böra erinras om svårigheten att blott och bart på grund af

en bouppteckning beräkna hvarje delegares andel i boet, om vanskligheten

att uppskatta kapitalvärdet af de förmåner af olika beskaffenhet, som

kunna vara bestämda att utgå af en persons qvarlåtenskap, om besvärligheten

att vid skeende testamentsbevakningar kontrollera, huruvida

vederbörande testamentstagare redan behöringen beskattats, och om de

tvistiga förhållanden, som kunna uppstå emellan sterbhusdelegarne inbördes

i fråga om deras rätt till godtgörelse, den ene af den andre, för

utlagd skatt. Såsom en afsevärd olägenhet må ock framhållas saknaden

af tydliga lagstadganden, huru rättelse i för hög stämpelbeläggning, hvilken,

om de af komiterade föreslagna bestämmelserna upphöjas till lag,

torde komma att inträffa långt oftare än nu, må kunna af den enskilde

vinnas, och huruvida sådant kan ske på annat sätt än genom åtal

mot vederbörande tjensteman, som upptagit stämpelafgiften.

En oeftergiflig fordran vid en sådan skatt som stämpelskatten torde

vara, att den är lätt att tillämpa och enkel att kontrollera. Då härtill,

såsom förut antydts, kommer, att det torde vara mer än tvifvelaktigt,

om genom komiterades förslag skulle åvägabringas, att skatten fullt

jemnt och rättvist lämpades efter den skattskyldiges skatteförmåga, hafva

Embetsverken icke tvekat att, så vida skatten kan hållas inom så måttliga

gränser att den lämpligen kan i form af bouppteckningsstämpel

uttagas, gifva det nuvarande systemet af stämpelafgiftens utgående å

boets skattskyldiga behållning i dess helhet ett afgjordt företräde framför

det åt komiterade föreslagna, detta så mycket hellre som det hittills

varit och äfven framdeles i regel torde blifva främmande för den allmänna

uppfattningen att betrakta stämpelafgiften å bouppteckning såsom

en skatt å de särskilda delegarne i dödsboet.

Emellertid torde för att täcka en del af statens behof af ökade

tillgångar ifrågavarande stämpelskatt kunna ej obetydligt förhöjas. I

detta hänseende torde man dock icke i frågans nu befintliga skick böra

9

gå längre, än att i de fall, der för närvarande slämpelafgiften å bouppteckningar

utgör 50 öre, d. v. s. i de fall, der bröstarfvinge lefver efter,

skatten höjes sålunda, att den kommer att utgöra: der behållningen i

ett dödsbo uppgår till 1,000 kronor, men ej öfverstiger 5,000 kronor,

50 öre för hvarje fulla 100 kronor och, der behållningen är större, för

den del deraf, som ej öfverstiger 5,000 kronor, nyssnämnda belopp;

för den del, som öfverskjuter 5,000 kronor, men ej 30,000 kronor,

I krona; för den del, som öfverstiger 30,000 kronor, men ej 200,000

kronor, 1 krona 50 öre; samt för den del af behållningen, som öfverskjuter

nyssnämnda belopp, 2 kronor, allt för hvarje fulla 100 kronor. I de

fall, der bröstarfvinge ej finnes, och der afgiften för närvarande utgör

60 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen, skulle ofvan föreslagna

skattesatser kunna fördubblas.

Genom ett dylikt system erhålles en jemn progression utan tvära

öfvergångar och skonas i görligaste mån de mindre boen, under det å

andra sidan skattesatserna alltmer, om ock mycket svagt, ökas ju högre

boets behållning stiger. Detta system innebär ock, med anslutning till

den princip, som redan nu är gällande, en starkare beskattning af de

bon, der bröstarfvingar saknas, men går i detta hänseende ej till den

stränghet, komiterades förslag skulle medföra. Lättheten alt tillämpa

förestående regler, jemförda med dem, som komiterades förslag innehåller,

ligger ock i öppen dag.

Hvad komiterade föreslagit derom, att vid stämpelbeläggning af

bouppteckningar fast egendom af fideikommissnatur och deri intecknad

gäld skulle undantagas vid beräkning af boets behållning samt behörig

stämpelafgift i stället uppbäras vid lagfart å fideikommissbrefvet, synes

emellertid, såsom för alla fall ändamålsenligt, böra vinna tillämpning, oberoende

af huru stämpelalgiften å bouppteckningar varder ordnad, dock

naturligtvis så, att stämpelafgiftens storlek bestämmes efter motsvarande

grunder som vid bouppteckningar. Likaså torde, såvida stämpelafgiften

å bouppteckningar förhöjes, på sätt Embetsverken föreslagit, komiterades

förslag att vid lagfart å testamente om fast egendom stämpelafgiiten skall

i hvarje fall utgöra endast 60 öre böra godkännas.

Komiterades förslag, i hvad det afser förändringar i nu gällande

stadganden om stämpel till gåfvobref och protokoll öfver testamentsbevakningar,

lärer deremot böra i det hela förfalla, om komiténs förslag

angående stämpel till bouppteckningar ej vinner godkännande.

Nu gällande föreskrifter om stämpel till gåfvobref om fast egendom,

II vil ka för lagfart företes, torde dock böra förändras sålunda, att stämpelafgilten

bestämmes till 60 öre, allenast då egendomen öfvergår till skylde

-

10

man i rätt nedstigande led och i alla öfriga fall till 1 krona 60 öre,

allt för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde. Stadgandet, att

vid öfverlåtelse af gåfva i visst fall stämpel skall erläggas allenast för

senaste fånget, torde härjemte höra, af skäl komiterade anfört, helt och

hållet utgå.

Derest komiterades förslag om stämpelafgifts beräknande och utgörande

efter aids- eller testamentslott icke godkännes, lärer äfven hvad

komiterade föreslagit i §§ 14—16 samt § 24 likasom de i art. IV—VII

föreslagna härmed sammanhängande föreskrifter förfalla. Bestämmelserna

i nu gällande stämpelförordnings § 14 synas i stället böra qvarstå,

dock med de ändringar, dels att, om medgifvandet att till domstol

inlemna bouppteckning förseglad varder upphäfdt, hvilket synes Embetsverken

lämpligen kunna ske, stadgandet i 2:dra punkten af samma §

utgår, dels ock att föreskrifterna i sista stycket afmattas i öfverensstämmelse

med hvad Embetsverken föreslagit i fråga om stämpel till bouppteckningar

och fideikommissbref. Stadgandet i § 17 af komiterades

förslag torde såsom i hvarje fall ändamålsenligt böra i stämpelförordningen

upptagas.

I detta sammanhang anse sig Embetsverken icke böra underlåta att

framhålla, hurusom enligt deras åsigt den af komiterade föreslagna värderingen

genom särskild! tillsatta värderingsman af död mans bo skulle

blifva såväl för det stora flertalet dödsbon onödigt betungande som för

tillgodoseende af statens skatteintresse i det hela obehörigt. Hvad fast

egendom angår, torde nuvarande bestämmelse, enligt hvilken sådan egendom

icke får beräknas till lägre värde än nästföregående årets taxeringsvärde,

vara tillfyllestgörande, och hvad lös egendom beträffar, skulle det

säkerligen vara för det ändamål, hvarom här är fråga, i det stora hela

tillräckligt, om det t. ex. löreskrefves, att vid beräkningen af stämpeln

för. värdet å aktier, obligationer och öfriga dylika värdepapper i ett

dödsbo detta icke finge upptagas lägre än till det vid tiden för bouppteckningen

i allmänhet gällande, och att angående detta värde skulle

vid bouppteckningen fogas intyg af med saken förtrogna personer.

Skulle emellertid, utan afseende å hvad af Embetsverken blifvit

anmärkt i fråga om stämpelskattens bestämmande etter arfs- eller testamentslott,

en sådan princip vinna godkännande, anse Embetsverken, på

grund af hvad ofvan anförts, det af komiterade afgilna förslag dock böra

11

undergå omarbetning, i syfte att skattesatserna sänkas och, om möjligt,

äfven deras antal minskas. Det förra torde vara så mycket angelägnare,

som utvägar icke saknas för den, som vill anlita dem, att på

fullt lagligt sätt och utan någon risk för sig föranstalta, det skatteskyldighet

ej inträder. Frestelsen härtill varder desto starkare, ju större

skatten blifver, och följden varder ej mindre att staten går miste om

sin påräknade inkomst, än äfven att en stor ojemnhet i beskattningshänseende

uppstår, om genom vissa anordningar en del personer kunna

undgå skatt för förvärf, som i sak äro enahanda med dem, för hvilka

andra få erlägga ej obetydliga afgifter. Genom stämpelafgift torde man

nämligen icke kunna, såsom man i synnerhet vid den engelska arfsskattens

bestämmande låtit sig angeläget vara, träffa alla med arf jemförliga

förvärf; och komiterades förslag lemnar äfven, såsom förut antydts,

utrymmet öppet för åtskilliga sätt att undgå skatt.

I rent formelt hänseende hafva Embetsverken vid komiterades förslag

ansett sig böra göra följande erinringar:

Å sid. 21 i förslaget torde orden

»stämpelafgiften utgör

1) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer

bröstarfvinge eller dess afkomling eller på grund af testamente efterlefvande

make.»

böra utbytas mot:

»stämpelafgiften utgör

1) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer

bröstarfvinge eller på grund af testamente bröstarfvinges afkomling eller

efterlefvande make.»

Början af femte stycket å 23 sidan torde böra affattas sålunda:

»Om vid bouppteckningen fogas i behörig ordning upprättadt arfskifte,

i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift, hvilket, med angifvande af

det belopp», som tillkommer etc. etc.

Hvad slutligen angår det sannolika nnansiela resultatet af den af

komiterade föreslagna arfsskatten, hafva komiterade beräknat, att genom

densamma skulle erhållas en ökad statsinkomst af i rundt tal en million

kronor. Då emellertid denna beräkning utgår från det antagandet, att

medelskattesatserna skulle blifva respektive 1, 2 och 4 procent, men

detta antagande icke hvilar på något statistiskt underlag, torde denna

beräkning icke kunna tillmätas något egentligt värde.

12

Embetsverken framlägga härnedan ett efter ofvan utvecklade, åt

Embetsverken förordade grunder uppgjordt förslag till förändring i gällande

stämpelförordning, hvarjemte jemförande tabeller öfver skattesatserna

enligt Embetsverkens och komiterades förslag finnas utlåtandet

bifogade.

Embetsveiken hafva väl saknat erforderligt materiel för beräknande

af det finansiela resultatet af det af Embetsverken framlagda förslaget

men trott sig kunna antaga, att detta resultat icke skulle komma *att

i någon mera afsevärd mån skilja sig från det, som komiterades förslag

i verkligheten skulle medföra.

Förslag till ändrad lydelse af gällande Kongl. Förordning angående

stämpelafgiften i nedannämnda delar.

II Art.

Om stämpel till enskilda handlingar.

. . Bouppteckning, som för inregistrering hos domstol företes, skall,

savida behållningen i boet icke understiger 1,000 kronor, vara försedd

med stämpel enligt följande grunder.

a) dä av flätar en efterlemnat bröstarfvinge:

för hvarje fulla iOO kronor af behållningen till och med 5,000

kronor — 50 öre,

för hvarje fulla 100 kronor af behållningen utöfver 5,000 kronor

till och med 30.000 kronor — 1 krona,

för hvarje fulla 100 kronor af behållningen utöfver 30,000 kronor

till och med 200,000 kronor — 1 krona 50 öre, och

för hvarje fulla 100 kronor af behållningen utöfver 200,000 kronor

— 2 kronor.

b) dä ar flätar en ej efterlemnat bröstarfvinge:

två gånger det belopp, hvartill stämpeln, beräknad enligt föreskrifterna

under a), skolat uppgå.

Befrielse från stämpel eger rum, der behållningen i boet understiger

1,000 kronor; skolande för bouppteckning, som till underdomstol

i stad ingifves, från det belopp, hvartill stämpeln efter nu stadgad beräkningsgrund

uppgår, afdragas ett belopp, motsvarande den för bevis om

13

bouppteckningens inlemnande och inregistering vid domstolen bestämda

lösen, äfven om på grund af gällande författning dylik lösen ej må fordras.

Vid beräkning af boets behållning skall undantagas värdet å fast

egendom af fideikommissnatur och deri intecknad gäld.

Der make lefver efter, skall såsom behållning i boet anses endast

hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes fördel, giftorätt och

morgongåfva, hvilka, ehvad de utgöra mer eller mindre, sammanlagdt

beräknas till hälften af behållningen i boet.

Fideikommissbref om fast egendom skall, då det för lagfart företes,

vara försedt dels med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

egendomens värde, dels ock för detta värde, minskadt med den i egendomen

intecknade vid förre tideikommissariens död oguldna gäld, med

ytterligare stämpel, beräknad, der den nye fideikommissarien är den

förres bröstarfvinge, enligt de här ofvan angående stämpel till bouppteckning

under a) stadgade grunder, och i annat fall enligt den

under b) dersammastädes meddelade bestämmelse.

Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart

företes, vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande led: 60 öre

för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens

värde.

Testamente om fast egendom skall, då de! för lagfart företes, vara

försedt med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens

värde.

u

§ 14.

Vid stämpelbeläggning af bouppteckning skall värdet af aktier, bilbref

och obligationer beräknas efter deras vid tiden för bouppteckningen

i allmänhet gällande värden, och åligger det den, som för inregistrering

företer bouppteckning, att dervid foga skriftligt intyg om detta värde af

två med förhållandet förtrogne personer.

§ 15.

För lideikommitterad egendom skall värdet vid stämpelafgifts bestämmande

beräknas såsom om samma egendom innehades med eganderätt.

§ 16-

Har afliden person på flere orter efterlemnat egendom, hvaröfver

särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, erlägges stämpelafgiften efter

sammanräknade behållningen enligt samtliga bouppteckningarna och utgöres,

då dessa ingifvas till domstolen i den ort, der den aflidne vid

dödsfallet varit mantalsskrifven.

Den till hvilken lideikommiss i penningar eller annan lösegendom

öfvergår, äfvensom annan testamentstagare vare, vid tillträde af iideikommiss

eller testamenterad egendom, skyldig att, med ränta efter fem

för hundra om året, till boet återgälda hvad af stämpelafgiften belöper

på hans andel i boet, i förhållande, om make lefver efter, till hvad af

behållningen enligt bouppteckningen återstår efter afdrag af hvad såsom

giftorätt ur boet utgår, men i annat fall till hela behållningen; och

skall beräkning, som för bestämmande af testamentstagares deltagande

i stämpelafgiften erfordras rörande kapitalvärdet af lifränta, rätt till

afkomst eller annan förmån af fast egendom, verkställas enligt de grunder,

som finnas i § 128 utsökningslagen angifne.

Der nyttjanderätt till fast egendom af fideikommissnatur eller afkomst

eller annan förmån af egendomen tillkommer annan än fideikommissarien

vare den, som berörda förmån åtnjuter, pligtig till fideikommissarien

återgälda jemte ränta efter fem för hundra om året hvad af den

vid lagfart af fideikomissbrefvet af lideikommissarien erlagda stämpel

-

15

afgiften belöper å samma förmåns kapitalvärde, beräknadt såsom nyss

är sagdt.

§ 18 — nuvarande § 15.

o. s. v.

II. Öfriga slag af stämpelskatt.

Med de af komiterade i öfrigt föreslagna nya stämpelafgifter hafva

komiterade afsett att med stämpelskatt träffa sådana handlingar, som

förmedla omsättningen af det rörliga kapitalet, och hafva komiterade

framhållit, att i detta hänseende, den svenska stämpellagstiftningen erhållit

en mycket ringa utveckling mot den, som egt rum i flere främmande

länder.

En dylik beskattning af hvad man kallar det rörliga kapitalet

torde kunna vara väl på sin plats i det svenska skattesystemet, men

synas de fordringar härvid böra uppställas, att skatten lämpas så, att

den verkligen träffar kapitalet, samt att den icke anbringas på sådant

sätt, att den, utan att gifva synnerligen afsevärdt finansielt resultat,

åstadkommer besvär och hinder för den allmänna rörelsen.

Från dessa synpunkter hafva Embetsverken ansett erinringar kunna

göras mot de af komiterade föreslagna nya stämpelafgifterna å skuldebref

samt å vexel, som är stäld att vid uppvisandet betalas af medel,

som hos bank eller bankir föras i räkning för utställaren.

Hvad skuldebref angår, draga dessa för närvarande stämpel, endast

derest de för vinnande af inteckning eller betalning företes hos offentlig myndighet,

och stämpelafgiften utgör 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af

det kapitalbelopp, för hvilket inteckning eller betalning sökes. Komiterade

hafva nu föreslagit, att, med bibehållande af denna stämpel,

skuldebref skulle, då lån mot dem upptoges, i regel förses med stämpel

af 50 öre för kapitalbelopp under 1,000 kronor och derutöfver 50 öre

för hvarje påbörjadt tusental kronor.

Denna nya stämpelafgift å skuldebref och med dem jemstälda

bodmeri- och förpantningsbref har synts Embetsverken komma att medföra,

i ett så jemförelsevis kapitalfattigt land som vårt, en beskattning

icke af långifvarne, utan af låntagande, och således ett fördyrande af

det för allmänna rörelsen erforderliga driftkapitalet. Härtill kommer

svårigheten, att ej säga omöjligheten att åstadkomma, det dylika bestämmelser

varda allmänt efterlefda, hvarjemte beskattning för skuldebref å

låga belopp och kortare tid, ehuru längre än 8 dagar, för hvilket fall

stämpelfrihet skulle ega rum, blefve obilligt hög.

16

Einbetsverken hafva derför icke kunnat biträda komiterades förslag

till införande af ny stämpelafgift å skuldebref och med dem jemstälda

handlingar.

Hvad beträffar den föreslagna stämpelafgiften å förenämnda slag

af vexlar eller invisningav på en persons räkning hos bank eller bankir

torde en dylik stämpelafgift icke heller vara lämplig. Det ringa belopp’

hvartdl den är föreslagen, visar, att den i finansiell hänseende icke

kan komma att spela någon roll, men den komme utan tvifvel att för

affärsverlden synas obillig och förhatlig. Den skulle ock i sin mån motverka

det eftersträfvansvärda förhållandet, att enskilda anförtro sina

besparingar åt bankinstitut. Å andra sidan torde utvägar icke heller

saknas att i större eller mindre utsträckning undvika en dylik stämpelafgift.

Embetsverken få på dessa skäl afstyrka denna afgifts införande,

under framhållande derjemte, att för beredande af en motsvarande inkomst

åt statsverket en förhöjning lätteligen skulle kunna ske i stämpelafgiften

för postremissvexel och vexel, som dragés af bank eller bankir inom

riket å bank eller bankir å utländsk ort samt är betalbar endast i utlandet

vid uppvisandet. En dylik förhöjning skulle säkerligen kunna

ske till dubbla beloppet af det utaf komiterade föreslagna, utan att blifva

för allmänna rörelsen betungande.

Embetsverken föreslå derför för sin del, att stadgandena under rubriken

vexel II Art. af stämpelförordningen erhålla följande lydelse:

Vexel, som är dragen‘af bank ''eller bankir inom riket å bank eller

bankir å utländsk ort samt är betalbar endast i utlandet vid uppvisandet

så ock postremissvexel, skall förses med stämpel''af 20 öre;

Annan vexel skall, då den utställes, eller, om den utfärdas utom

riket innan den här i riket ölVerlåtes eller till godkännande eller betalning

företes, förses med stämpel af 50 öre för belopp ej öfverstigande

1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor,

hvarå den lyder;

dock att frihet från stämpelbeläggning eger rum för vexel, som är

stäld att vid uppvisandet betalas af medel, Indika hos bank eller bankir

föras i räkning för utställaren, äfvensom för vexel, som är dragen från

utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

Är vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med .

föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.

Sökes på grund åt godkänd eller protesterad vexel hos offentlig

myndighet betalning, skall vexel vara försedd med särskild stämpel af

25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilkel betalning

sökes;

17

dock är vexel fri från sistnämnda stämpel, då på grund deraf fordran

bevakas i konkurs.

I sammanhang härmed vilja Embetsverken framhålla, att det af

komiterade uti § 20 af förslaget till stämpelförordning föreslagna stadgande

angående den kurs, hvarefter vid stämpelbeläggning af handling,

lydande å främmande myntslag, handlingens värde bör beräknas, synes

höra förtydligas, så att bestämd föreskrift lemnas om den kurs, som bör

tillämpas, och synes detta lämpligen kunna ske genom föreskriftens affattande

i öfverensstämmelse med 35 § af gällande vexellag, så att den

komme att lyda ungefärligen på följande sätt:

»Då handling, lydande å utländskt myntslag, skall beläggas med

stämpel i förhållande till det i handlingen uttryckta värde, skall det utländska

myntslagets värde i svenskt mynt beräknas efter den vid tiden för

stämpelbeläggningen gällande vexelkurs, hvartill på den ort, der stämpelbeläggningen

sker, eller på närmaste inländska vexelplats, vexlar utstälda

i det främmande myntslaget och lydande på betalning vid uppvisandet köpas.»

Hvad komiterades förslag i öfriga hithörande delar angår, hafva

Embetsverken dervid ansett sig böra göra följande erinringar:

Lydelsen af det under rubriken »Inkassering af penningar» föreslagna

stadgandet synes kunna gifva anledning till den misstydning, att

derunder skulle innefattas jemväl fullmakt att uppbära och qvittera penningebelopp.

Det enligt komiterades motivering med detta stadgande

åsyftade mål eller att förhindra ett kringgående af föreskriften om stämpelbeläggning

af vexlar, synes kunna vinnas, om ifrågavarande rubrik

sammanslås med nästföljande, hvilken i sådant fall kunde erhålla följande

lydelse:

Invisning eller annan dermed likartad handling, mot hvars aflemnande

betalning er hålles, lika med vexel, i hvilken händelse en motsvarande

förändring i 52 § punkt 1 torde böra vidtagas i komiterades förslag.

, Enär skäl torde saknas att föreskrifva, det obligationer utgifna i

Sverige skola stämpelbeläggas förr, än penningar för dem af utgifvaren

erhållas, synes, till förekommande af en sådan tillämpning af det föreslagna

stadgandet, under rubriken Obligation, första stycket deraf böra

affattas sålunda:

»Obligation, som ulgifves här i riket, skall, innan den pantsättes,

försäljes eller på annat sätt öfverlåtes, förses med stämpel af 30 öre för

belopp, ej öfverstigande 100 kronor, och derutöfver 30 öre för hvarje

påbörjadt hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel eger rum för svenska statens

obligationer.

18

Obligation, som utgifvits i utlandet och efter — — inkommer i

riket, skall, inom åtta dagar efter det obligationen i riket inkommit och

i alla händelser innan den härstädes pantsättes, försäljes eller på annat

sätt öfverlåtes, förses med stämpel enligt nyssnämnda grund.

A obligation, som i utlandet utgifvits och före den--inkom

mit

i riket, eger innehafvaren, om obligationen före sistnämnda dag hos

magistrat i stad uppvisas, kostnadsfritt bekomma påteckning om dagen

för uppvisandet. Obligation, som icke blifvit med sådan påteckning försedd,

skall, inom åtta dagar efter det den i riket inkommit och i alla

händelser innan den härstädes pantsättes, försäljes eller på annat sätt

öfverlåtes, beläggas med stämpel enligt den för obligation här ofvan

stadgade grund.

Sökes på grund af obligation, för hvilken ofvanstående stämpelafgift

icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall obligationen

vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor

af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är obligation fri från sistnämnda stämpel, då på grund deraf

fordran bevakas i konkurs.»

Mot komiterades förslag i hvad detafser stämpelafgift vid depositionsräkning,

kapitalräkning samt för qvittens, som, för inkassering af penningar,

genom annan person än fordringsegaren, från en ort till en

annan försändes, hafva Embetsverken icke något att erinra.

Embetsverken hålla slutligen före, att, vid den nu ifrågasatta utsträckningen

i skyldighet att erlägga stämpelafgift, aktier och lottbref

icke böra undantagas. Embetsverken biträda härutinnan den uppfattning,

som af vederbörande skattekomité uttalades uti dess den 13 September

1882 afgifna betänkande, deri komitén framhöll, att dessa handlingar

otvifvelaktigt intoge ett framstående rum, då det gälde att genom

stämpelskatten träffa kapitalet, i det att nämligen förvärfvande! af aktier

eller lottbref i bolag i de flesta fall kunde betraktas såsom ren kapitalplacering.

Embetsverken förorda derför, att aktier och Lottbref underkastas stämpelafgift

enligt samma grunder, som de för obligationer föreslagna, detta så

mycket heldre som en del aktier eller s. k. preferensaktier mången gång

kunna vara fullt jemförliga med obligationer.

III. Om stämplar och deras tillhandahållande.

Med undantag af ett tillägg till 27 §, hvilket, om komiterades förslag

angående stämpel till testamenten ej godkännes, bör bortfalla, och en

19

redaktionsändring i 29 §, hafva komiterade icke föreslagit förändring

i de under III Art. i nu gällande stämpelförordning intagna stadganden.

Derest nu föreslagna grunder för stämpelbeläggning af vexel, anvisning

och invisning komme att blifva antagna, uppstår emellertid fråga,

huruvida icke häraf skulle påkallas nya stämpelsorter. Enligt dessa

grunder skulle nämligen för en dylik handlings förseende med stämpel

till stadgadt belopp i vissa fall kräfvas ända till tre af nu befintliga

enkla beläggningsstämplar. 24 § i nu gällande stämpelförordning medgifver,

att stämpling af blanketter till vexlar och anvisningar må verkställas

genom Statskontorets försorg. Med det inskränkta utrymme, den

nu gängse storleken af de för dessa ändamål begagnade blanketterna

erbjuder, skulle svårighet kunna uppstå att, utan att blankettens utrymme

allt för mycket inkräktades, verkställa dylik stämpling, och behof af flera

stämpelsorter i sådant fall komma att göra sig gällande. Utan att dock

i frågans nuvarande skick afgifva bestämdt förslag till införande af vissa

nya stämpelsorter, hafva Embetsverken emellertid velat lasta uppmärksamheten

å detta förhållande.

IV. Om uppbörd och redovisning.

1 hithörande stadganden har någon förändring icke blifvit af komi

terade föreslagen.

Enligt 43 § i nu gällande stämpelförordning eger försäljningsman

att i afgifvande redovisning såsom ersättning för besvär och kostnader

räkna sig till godo provision, utgående i Stockholm och länsresidensstäderna

med tre procent, samt i öfriga städer och å landet med fyra procent

af det belopp, för hvilket stämplar försålts, dock att domhafvande,

oberoende af den ort, på hvilken han är bosatt, alltid må tillgodoföra

sig fyra procent af försälj ningsbeloppet.

1 Rikshufvudboken för år 1892 upptages statens inkomst af stämpelafgifter,

bevillningsafgiften för spelkort oberäknad, till 3,327,350 kronor

4 öre, och enligt räkenskaperna för samma år hafva vederbörande försäljningsmän

i provision tillgodofört sig ett sammanlagdt, belopp åt 119,303

kronor 57 öre, deraf 78,427 kronor 12 öre enligt 4 procent och 40,876

kronor 45 öre enligt 3 procent å försäljningssumman. Provision har

utgått till 348 personer och i 52 fall öfverstigit 600 kronor samt vexlat

mellan lägst 32 öre och högst 6,569 kronor 94 öre.

Komiterades beräkning af den tillökning i statsinkomst, som skulle

vinnas genom tillämpning af de af dem föreslagna bestämmelserna,

visar ett resultat af 2,592,000 kronor. Om provisionen härå beräknas

20

efter 4 procent å hälften och efter B procent å andra hälften, skulle alltså

genom tillämpning af de utaf komiterade föreslagna bestämmelser en

ökning i provisionen tillskyndas vederbörande försäljningsmän af tillhopa

90,720 kronor.

Under förutsättning af eu betydligare ökning i stämpelafgiften, synes

det dock som skulle någon nedsättning i den åt stämpelförsäljningsmännen

utgående provisionen kunna vidtagas; och få Embetsverken i

sådant hänseende föreslå, att i stämpelförordningen införas bestämmelser

derom, att dylik provision icke i något fall må öfverstiga 3 procent, att

den skall utgå med detta procenttal intill en årlig försäljningssumma

åt 20,000 kronor, samt att för öfverskjutande belopp icke må beräknas

mer än 2 procent.

V. Om ansvarspåföljd.

De af komiterade i 52 § föreslagna straffbestämmelser hafva synts

Embetsverken icke fullt lämpliga. Underlåtenhet, t. ex. af glömska, att

förse en handling med stämpel å 10 öre skulle, enligt desamma, derest

åtal följde, ovilkorligen medföra, utom skyldigheten att ersätta kronans

förlust, en straffpåföljd af 25 kronors böter. Följden häraf skulle då

blifva antingen den, att, med hänsyn till det orimligt höga bötesbeloppet,

åtal komme att uteblifva, eller ock den, att den skyldige finge vidkännas

ett straff, som icke stode i skäligt förhållande till förseelsen. Såväl på

grund häraf som äfven för att bringa förevarande straffbestämmelser i

öfverensstämmelse med den svenska strafflagstiftningen i öfrigt, synes

det vara nödigt, att straffbestämmelserna i förslaget så ändras, att latitudsystemet

dervid komme till användning. Härigenom kan vid tillämpningen

nödig hänsyn tagas icke blott till värdet af den felande stämpelafgiften

utan jemväl tilli andra omständigheter, Indika vid förseelser af

nu ifrågavarande slag böra hafva ett väsendtligt inflytande på straffet.

Embetsverken hafva derför ansett sig böra hemställa, att såsom straffbestämmelse

för de i mom. 1 och 4 af denna § omförrnälda förseelser

lastställes en strafflatitud med minimum af 5 kronor och maximum

al 1,000 kronor och för de i mom. 2 och 3 omförrnälda fall en latitud

lrån och med 25 kronor till och med 1,000 kronor, hvarförutom skyldighet

för den dömde att i alla fall ersätta kronan med den felande

stämpelns dubbla belopp synes böra stadgas.

Den af komiterade i 58 § 1 mom föreslagna nedsättningen i det

lill vederbörande hofrättstjenstemän nu utgående anmärkningsarfvode

halva Embetsverken funnit af förhållandena påkallad och alltså böra

ega rum utan afseende å antagandet af förslagets öfriga bestämmelser.

21

Att införandet af det i 58 § 3 mom. föreslagna stadgande om åklagareandel

i skadestånd, hvilket ådömts den, som oriktigt eller ofullständigt

nppgifvil död mans bo, är beroende af antagandet af det tillägg till 22

kap. 20 § strafflagen, hvarom komiterade afgifvit särskildt förslag, hafva

Embetsverken endast velat påpeka.

Beträffande tiden för den föreslagna nya stämpelförordningens

trädande i kraft hafva komiterade af anförda skäl hemstält, att denna

skulle räknas från den 1 Juli 1894.

Af flera utaf de i nu föreliggande förslag intagna tidsbestämmelser

vill det dock synas som vore komiterades mening, att bestämmelserna

skulle tillämpas från och med den 1 Juli 1894, hvilket väl också vore

det naturligaste. Härvid är dock att märka, att nu gällande förordning

angående stämpelafgiften af den 5 September 1890, med deri sedermera

genom nådiga kungörelserna den 16 Oktober 1891, den 30 September

1892 och den 10 Juli 1893 vidtagna ändringar, skall, enligt hvad i berörda

författningar uttryckligen sägs, lända till efterrättelse till slutet af

det år, under hvars lopp ny stämpelbevillning varder af Riksdagen faststäld.

Embetsverken hafva dessutom velat fästa uppmärksamheten å den

korta tidrymd, som, derest ny stämpelförordning med många för allmänheten

helt och hållet obekanta stadganden, hvilkas öfverträdande belägges

med stränga straffpåföljder, vunne tillämpning från den af komiterade

föreslagna tidpunkten, sannolikt skulle komma att förflyta mellan förordningens

promulgerande och dess trädande i kraft. Embetsverken

anse derför, att med den nya förordningens tillämpning bör anstå till

ingången af år 1895.

Med tillkännagifvande att de af komiterade föreslagna bestämmelser,

som i detta utlåtande icke blifvit särskildt vidrörda, ansetts icke

böra föranleda till erinran från Embetsverkens sida, få Embetsverken

härmed återställa remissakten, hvarjemte protokollsutdrag, innefattande

vid ärendets föredragning uttalade särskilda meningar, bifogas.

Stockholm den 22 Januari 1894.

L. ANNERSTEDT.

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

I,. W. RIBEN. HE

JOHAN ÖSTBERG.

HENNING v. UNGE.

C. G. SYLVAN.

Föredragande.

C. KINBERG.

22

Utdrag af protokollet, hållet i Kongl. Statskontoret vid gemensamt

sammanträde med Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt

den 22 Januari 1894.

Närvarande:

Herr Presidenten m. m. Annerstedt.

Herr Generaldirektören m. m. Anderson.

Herr Statskommissarien m. m. Riden.

Herr Kammarrättsrådet m. m. von Unge.

Herr Statskommissarien m. m. Sylvan.

Herr Kammarrättsrådet m. m. Östberg.

S. D. Herr Statskommissarien Sylvan anmälde till slutlig behandling

det till Embetsverken remitterade, vid sammanträden den 27 och

28 November samt den 4 och 5 December sistlidet år handlagda ärendet

i fråga om ett af särskilda komiterade utarbetadt förslag till ny

stämpelförordning.

Och beslöts underdånigt utlåtande enligt registratur.

Från beslutet var Herr Kammarrättsrådet Östberg i vissa delar

skiljaktig och yttrade: »Utöfver de erinringar, som i Embetsverkens utlåtande

framstälts i fråga om komiterades förslag till arfsskatt, anser jag

mig för min del böra framhålla, att en dylik skatt synes mig lämpligare

än under form af stämpelafgift kunna anordnas under en efter den

moderna skattelagstiftningens kraf omarbetad form af den tillförene stadgade

bevillningsafgiften för arf, gåfva och testamente samt att förty med

skattens införande borde anstå; så att detta kunde ske i sammanhang

med den förestående revisionen af gällande bevillningsförordning.

Väljes emellertid formen af stämpelskatt, anser jag väl på de skäl,

som i Embetsverkens utlåtande tinnas anförda, att stämpelafgift icke bör

28

upptagas efter arfs- eller testamentslotter i ett dödsbo utan, såsom för

närvarande, utgå å boets hela beskattningsbara ''behållning, men håller

före, att de af Embetsverken i sådant hänseende föreslagna stämpelafgifter

äro för höga och derigenom kunna föranleda att allmänheten i

många fall helt och hållet undandrager sig skatten. Enligt min mening

bör derför stämpelafgiften för bouppteckningar icke sättas högre än att

den kommer att utgöra:

a) då arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge,

för hvarje fulla 100 kronor af behållningen till och med 5,000 kronor 50 öre,

för hvarje fulla 100 kronor af behållningen utöfver 5,000 kronor till

och ined 100,000 kronor ......................................................... 1 krona,

och för hvarje fulla 100 kronor af behållningen utöfver 100,000 kronor

................................................................................ 1 krona 50 öre,

samt b) då arflåtaren ej efterlemnat bröstarfvingar, dubbelt emot hvad

afgiften beräknad enligt a) skulle blifva.»

I fråga om beloppet af stämpelafgift till bouppteckningar instämde

Herr Kammarrättsrådet von Unge med Herr Kammarrättsrådet Östberg,

men förenade sig i öfrigt med referenten.

Som ofvan.

»

In fidem

E. af Sillen.

24

Första gruppen.

Bouppteckningsstämpel i procent af behållning i bo.

Behåll- ning

i bo.

Kronor.

Enligt komiténs förslag,

arfvingarne äro

då

Enligt

embets-

Behåll- ning

i bo.

Kronor.

Enligt komiténs förslag,

arfvingarne äro

<iå

Enligt

erabets-

en.

två.

tre.

fyra.

fem.

förslag.

en.

två.

tre.

fyra.

fem.

förslag.

5,000

0,700

0,ooo

0,500

0,500

0,500

0,5»

■ 32,000

1,200

1,1»

1.

0,9»

0,800

0,953

0,000

0,800

0,f»o

0,goo

0,500

0,500

0,583

33,000

1,200

1,1»

1.

0,1)00

0,81X1

0,970

7,000

0,800

0,«oo

0,(xxi

0,500

0,61X1

0,643

34,000

1,2»

1,1»

1.

■0,9»

0,8»

0,985

■ 8,000

0,9»

0,700

0,GOO

0,1 xxi

0,5»

0,687

35,000

1,2»

1,1»

1.

0,ix»

0,8»

1.

9,000

0,900

0,71X1

0,GOO

0,6»

0,:»o

0,722

36,000

1,2»

1,1»

1,1»

0,9»

0,81X1

1 ,014

10,000

1.

0,71X1

0,GOO

0,1x10

0,«oo

0,750

37,000

1,21»

1,100

1,1»

0,<x»

0,8»

1.027

11,000

1.

0,71»

0,600

0,ix»

0,i»o

0,773

38,000

1,2»

1,1»

1,1»

o,™

0,8»

1,039

12,000

1.

0,8»

0,700

0,ix»

0,ix»

0,792

39,000

1,2»

1,100

1,1»

0,9»

0,8»

1,051

13,000

1,100

0,800

0,700

0,ooo

0,ooo

0,808

40,000

1,300

1,100

1,1»

1.

0,ixio

1,062

il4,000

1,100

0,8»

0,700

0,ix»

0,ooo

0,821

41,000

1,3»

1,100

1,1»

1.

0,9»

1,073

15,000

1,100

0,800

0,700

0,ooc

0,6»

0,833

42,000

1,3»

1,1»

1,1»

1.

0,9»

1,083

16,000

1,100

0,900

0,700

0,7»

0,ix»

0,*¥

43,000

1,3»

1,100

1,1»

1.

0,9»

1,1X13

17,000

1,100

0,900

0,700

0,7(»

0,o»

0,853

44,000

1,300

1,100

1,1»

1.

0,!»

1,102

18,000

1,100

0,900

0,800

0,7»

0,ixxi

0,861

45,000

1,900

1,100

1,1»

1.

0,1»

1,111

19,000

1,100

0,ooo

0,800

0,700

0,IXX1

0,868

46,000

1,3»

1,1»

1,1»

1.

0,1»

1,120

20,000

1,100

1.

0,800

0,700

0,7»

0,875

47,000

1,300

1,1»

1,1»

1.

0,9»

1,128

21,000

1,100

1.

0,800

0,7(XI

0,7»

0,881

48,000

1,3»

1,100

1,1»

1 ,1»

0,9»

1,135

22,000

1,100

1.

0,81X1

0,700

0,7»

0,886

49,000

1,300

1,100

1,1»

1.1»

O.ixio

1 ,143

23,000

1,100

1.

0,8»

0,700

0,7»

0,891

50,000

1,300

1,2»

1,1»

1,1»

1.

1,1.71

24,000

1,100

1 ,u»

0,9»

0,800

0,7»

0,896

55,000

1,4»

1,21»

1,100

1,1»

1.

1,182

25,000

1,200

1,100

0,900

0,800

0,7»

0,9»

60,000

1,400

1,2»

1,1»

1,1»

1,1»

1 ,208

26,000

1,200

1,100

0,90O

0,800

0,7»

0,904

100,000

1,500

1,3»

1,2»

1,2»

1,1»

1,325

27,000

1,200

1,100

0,900

0,800

0,7»

0,907

200,000

1,600

1,500

1,4»

1,3»

1.3»

1,412

28,000

1,200

1,100

0,ooo

0,800

0,7»

0,911

300,000

1,500

1,500

1,5»

1,500

1,4»

1,1X18

29,000

1,200

1,100

0,900

0,öoo

0,7»

0,914

400,000

1,500

1,5»

1,500

1,5»

1,5»

1.7»

30,000

1,200

1,100

1.

0,800

0,8»

0,917

500,000

1,500

1,500

1,500

1,5»

1,500

1,765

31,000

1,200

1,100

1.

0,81»

0,8»

0,935

1,000,000

1,5»

1,6»

1,61*1

1,500

1,5»

1,882

Andra och Tredje grupperna.

Bouppteckningsstämpel i procent af behållning i bo,

Behållning

i bo.

K* £

0 3

3? 3 ■S

3, g''73

.t» a ®

Enligt komiterades

arfvingarne

forsla{

äro

y, dä

Kronor.

• Cl.

c» er?

en.

två.

tre.

fyra.

fem.

5,000 |

1

2

3

1,500

1.

0,800

0,700

0,700

3.

1,750

1,250

1.

1.

6,000 j

2

1,700

1,100

0,900

0,800

0,700

3

3,500

2.

1,500

1,250

1.

7,000 |

2

1,900

1,200

0,900

0,800

0,700

3

4.

2,250

1,500

1,250

1.

8,000 |

2

2.

1,300

1.

0,900

0,800

3

4,250

2,500

1,750

1,500

1,250

9,000 |

2

2,100

/

1,400

1,100

0,900

0,800

3

4,250

2,750

2.

1,500

1,250

10,000 |

2

2,200

1,500

1,100

1.

0,900

3

4,500

3.

2.

1,750

1,500

(

11,000 j

2

2,200

1,600

1,200

1.

0,900

3

4,500

3,250

2,250

1,750

1,500

12,000 |

2

2,200

1,700

1,300

1,100

O,000

3

4,500

3,500

2,500

2.

1,500

13.000 |

2

2,200

1,800

1,300

1,100

1.

i

3

4,500

3,750

2,500

2.

1,750

14,000 {

2

2,200

1,900

1,400

1,200

1.

l

3

4,500

4.

2,750

2,250

1,750

15,000 |

2

2,300

2.

1,600

1,200

1,100

3

4,750

4,250

3.

2,250

2.

16,000 |

2

2,300

2.

1,600

1,300

1,100

’ l

3

4,750

4,250

3.

2,500

2.

O

O

t>-~

2

2,300

2,100

1,600

1,300

1,200

3

4,750

4,250

3,250

2,500

2.

1 18,000 1

2

2,300

2,100

1,700

1,400

1,200

3

4,750

4,250

3,500

2,750

2,2.50

19,000 !

t

2

2,300

2,100

1,700

1,400

1,200

3

4,750

4,250

3,500

2,750

2,250

Enligt

embets

verkens

förslag.

Behållning

i bo.

Kronor.

Fr1 ^

all

3 St-o

Enligt komiterades förslag, då

arfvingarne äro

» 3,

ÖB

en.

två.

1

i tre.

fyra.

2

2,400

2,200

1,800

1,500

3

5.

4.500

3,750

3.

2

2,400

2,200

1,900

1,500

3

5.

4,500

4.

3.

2

2,400

2,200

1,900

1,600

3

5.

4,500

4.

3,250

2

2,400

2,200

2

1,600

3

5.

4,500

4,250

3,250

2

2,400

2,200

2.

1,700

3

5.

4,500

4,250

3,500

2

2,500

2,200

2.

1,700

3

5,250

4,500

4,250

3,500

2

2,500

2,200

2,100

1,800

3

5,250

4,500

4,250

3,750

2

2,500

2,200

2,100

1,800

3

5,250

4,500

4,250

3,750

2

2,500

2,200

2,100

1,900

3

5,250

4,500

4,250

4.

2

2,500

2,200

2,100

1,900

3

5,250

4,500

4,250

4.

0

2,600

2,300

2,200

2.

3

5,500

4,750

4,500

4,250

2

2,600

2,300

2,200

2.

3

5,500

4,750

4,500

4,250

2

2,600

2,300

2,200

2.

3

5,500

4,750

4,500

4,250

2

2,000

2,300

2,200

2.

3

5,500

4,750

4,500

4,250

2

2,000

2,300

2,200

2,100

3

5,500

4,750

4,500

4,250

fem.

Enligt !

em betsverkens

förslag.

1.

1,167

1,286

1,375

1,444

1,500

1,545

1,583

1,615

1,643

1,667

1,687

1,706

1,722

1,737

i

20,000

21,000 |

22,000 |

23.000 |

24;000 |

25.000 |

26.000 |

I

27.000 |

28.000 |

29.000 |

30.000 |

31.000 |

32.000 |

33.000 |

34.000 |

1,300

2,500

1,300

2,500

1,300

2.500

1,400

2,750

1,400

2.750

1.500

3.

1,500

3.

1.500

3.

1 ,600

3,250

1,600

3,250

1,700

3.500

1,700

3,500

1,700

3,500

1,800

3.750

1,8(X)

3,750

1,750

1.782

1,773

1.783

1,792

1,800

1,808

1,815

1,821

1,828

1,833

1,871

1,906

1,939

1,971

26

Behållning

i bo.

Kronor.

35.000

36.000

i 37,000

38.000

39.000

40.000

41.000

! 42,000

43.000

44.000

45.000

46.000

Enligt komiterades förslag, då

arfvingarne äro

_L.

Enligt

embets-

Behållning

en.

två.

tre. J fyra.

fem.

fbrslag.

Kronor.

I 2

\ 3

I 2

\ 3

1 2

I 3

I 2

I 3

I 2

l 3

f 2

1 3

I 2

t 3

I 2

I 3

I 2

\ 3

I 2

I 3

I 2

\ 3

i 2

1 3

2,700

2,300

2,200

2,100

5,750

4,750

4,500

4,250

2,700

2,300

2,200

2,100

5,750

4,750

4,500

4,250

2,700

2,300

2,200

2,100

5,750

4,750

4,500

4,250

2,700

2,300

2,200

2,100

5,750

4,750

4,500

4,250

2,700

2,300

2,200

2,100

5,750

4,750

4,500

4,250

2,800

2,400

2,200

2,200

6.

5.

4,500

4,500

2,800

2,400

2,200

2,200

6.

5.

4,500

4,500

2,800

2,400

2,200

2,200

6.

5.

4,500

4,500

2,800

2,400

2,200

2,200

6.

5.

4,500

4,500

2,800

2,400

2,200

2,200

6.

5.

4,500

4,500

2,900

2,400

2,300

2,200

6.

5.

4,750

4,500

2,900

; 2,400

2,300

2,200

6.

k

4,750

4,500

1,900 ||

J

1,900 |l

4. !i

1,900 |)

I

2- 1

4,250 f

2- i|

4,250 |(

2- l

4,250 |

2- 1

4,250 f

2- I

4,250 |

2,10011

4,250 J

2,100 :|

4,250 j]

2,100 j |

4,250 | j

2,100 j |

4,250 II

2.

2,028

2,054

2,079

2,103

2,125

2,146

2,167

2,186

2,205

2,222

2,239

47.000

48.000

49.000

50.000

55.000

60.000

100,000

200,000

300.000

400.000

500.000

1,000,000

I

(

I

I

I

I

I

I

I

2 s

jif 5 <e

• p.

a »3

2

3

2

3

2

3

2

3

2

3

2

3

2

3

2

3

2

3

2

3

2

3

2

3

Enligt komiterades förslag, då

arfvingarne äro

Enligt

embets-

en.

två.

tre.

fyra.

fem.

förslag.

2,900

2,400

2,300

2,200

2,ioo

6.

5.

4,750

4,500

4,250

2,900

2,400

2,300

2,200

2,100

| 2,271

6.

5.

4,750

4,500

4,250

2,900

2,400

2,300

2,200

2,100

1 2,286

6.

5.

4,750

4,500

4,250

3.

2,500

2,300

2,200

2,200

J 2,300

6.

5,250

4,750

4,500

4,500

3.

2,500

2,300

2,200

2,200

| 2,364

6.

5,250

4,750

4,500

4,500

3.

2,600

2,400

2,300

2,200

1 2’4"

6.

5,500

5.

4,750

4,500

3.

3.

2,600

2,500

2,400

\ 2,650

)

6.

6.

5,500.

5,250

5.

3.

3.

3.

3.

2,800

| „

6.

6.

6.

6.

6.

| 2’ffi5

3.

3.

3.

3.

3.

j 3,217

6.

6.

6.

6.

6.

3.

3.

3.

3.

3.

| 3,412

6.

6.

6.

6.

6.

3.

3.

3.

3.

3.

6.

| 3,530

6.

6.

6.

6.

3.

3.

3.

3.

3.

1 3,765

6.

6.

6.

6.

6.

i *