SOU 1896:2

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

ANGÅENDE

AFGIFVET

EN DEN 25 SEPTEMBER 1891

FÖRORDNAD KOMITÉ.

STOCKHOLM

TRYCKT HOS K. L. BECKMAN

1 892.

« : i * n .» r i t

■■ ■ • r

6 f. I ''

"i

Till KONUNGEN!

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 14 maj 1891 anhållit,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke genom statsmakternas

försorg tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre be

-

4

medlade att på lämpliga vilkor bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å

inom landet ännu befintliga stora odlingsbara utmärker, så har Eders

Kongl. Maj:t enligt nådigt bref af den 25 påföljande september behagat

uppdraga åt en komité att åvägabringa utredning i berörda hänseende,

dervid komitén skulle hafva att taga i öfvervägande, ej mindre i hvilken

mån och under Indika vilkor upplåtelse af jord från kronans egendomar

för befordrande af det utaf Riksdagen angifna syftemål kunde ega rum,

än äfven huruvida berörda syftemål kunde genom ändring i gällande

lagstiftning eller på annat sätt befrämjas.

Komitén, som består af undertecknade jemte domänintendenten

in. m. friherre Nils Gabriel Djurklou, hvilken af sjukdom varit förhindrad

att under de senaste veckorna deltaga i komiténs arbeten,

sammanträdde första gången den 14 oktober 1891, och har, efter att

den 7 november samma år hafva afbrutit sina arbeten, åter sammanträdt

den 12 sistlidne januari. På samma gång som förberedande undersökningar

och arbeten i åtskilliga komiténs uppdrag afseende ämnen

pågått och ännu hedrifvas, har komitén med anledning af uppdraget

att tillse, huruvida det i Riksdagens skrifvelse omförmälda syftemål

kunde genom ändring i gällande lagstiftning befrämjas, till en början

utarbetat ett förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning

och jordafsöndring, hvilket förslag med tillhörande motiv komitén med

afseende å den vidlyftigare förberedande behandling förslaget torde

böra undergå, innan det kan vinna slutlig nådig pröfning, funnit sig

böra redan nu till Eders Kongl. Maj:t öfverlemna.

Underdånigst

O. R. THEMPTANDER.

CARL B. HASSELROT. NILS PERSSON. C. A. SJÖBERG.

FR. von STROKIRCH. E. ÅKERLUND.

Axel Raphael

Stockholm

den 5 mars 1892.

LAGFÖRSLAG.

Förslag

till

Lag angående hemmansklyfning, egostyekning

och jordafsöndring.

Om hemmansklyfning.

1 §•

Under enskild eganderätt varande hemman samt de hemman, hvilka

under stadgad åborätt äro upplåtna, få, med de undantag, som i 16 §

omförmälas, klyfvas till hvad hemmantal som helst, dock, hvad säteri

angår, utan ändring af hvad allmänna lagen rörande klyfning deraf vid

arfstägt innehåller.

Om egostyckning.

2 §•

1 mom. Vill egare af hemman eller åbo å sådant hemman, som

är under stadgad åborätt upplåtet, med de undantag, som 16 § upptager,

samma hemman i två eller flere delar stycka med för hvardera

delen på förhand bestämdt område och under vilkor, att hvarje del

skall mantal åsättas, vare sådant tillåtet.

2 mom. Till dylik styckning bör förslag uppgöras med hänsyn

till de olika ogomas efter vidd och godhet uppskattade värde, dervid

ledning må hemtas af befintliga kartor och egobeskrifningar eller, der

8

sådana handlingar saknas eller sakegare eljest det påyrkar, särskild

gradering ske; och skola de olika lotterna i hvarje fall vara å karta

till läge och gränser tydligen utmärkta. Förslaget upprättas af dertill

behörigen förordnad landtmätare, dervid han biträdes af gode män, om

sådant af sakegare begäres eller af landtmätaren eljest nödigt finnes.

Det upprättade förslaget skall, jemte dertill hörande karta och handlingar,

af sakegaren ingifvas till Konungens Befallningshafvande, som

pröfvar detsamma och deröfver meddelar utslag, hvarvid mantalet å

de olika hemmanslotterna bör, så vidt ske kan, bestämmas sålunda, att

det kan tecknas i bråk med högst fyra decimaler; börande bevis om

godkänd egostyckning å kartan tecknas.

Om jordafsöiulriiig med eganderätt.

3 §■

Egare af hemman af annan natur än de i 16 § omförmälda hafve

rätt att af dess egoområde, med de vilkor, som här nedan sägs, för

alltid afsöndra jord i en eller flera delar till och med en femtedel af

egovidden. Från för alltid afsöudrad lägenhet vare ytterligare afsöndring

tillåten.

4 §•

1 mom. Å jord, som från hemman för alltid afsöndras, skall årlig

afgäld läggas i penningar, spanmål eller annan lämplig räntepersedel;

och må den afgäld ej vara mindre, än att den motsvarar hvad af hela

hemmanets grundskatt samt öfriga allmänna utskylder och besvär, vid

jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade jorden

belöper.

2 mom. Afhandling rörande jordafsöndring för alltid, hvilken handling

skall innehålla noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens

9

storlek, läge och gränser, skall ingifvas till Konungens Befallningshafvande,

som har att tillse, huruvida den i afseende å afsöndringens

storlek är med denna förordning öfverensstämmande, samt pröfva den

föreslagna afgälden och densamma, der den finnes tillräcklig, fastställa,

men, i annat fall, högre lämplig afgift bestämma, äfvensom lägenheten

särskilt namn och nummer åsätta.

3 inom. Innan ärendet af Konungens Befallningshafvande afgöres,

må icke allenast, der så nödigt finnes, kronobetjeningen höras, utan

äfven yttrande af landtmätare inhemtas, om sådant, med hänsyn till

afsöndringens betydlighet eller andra förhållanden, pröfvas vara af behofvet

påkalladt.

4 inom. Utom i det fall, som 13 § 2 mom. omförmäler, vare innehafvare,

ändock att ytterligare afsöndring från den jord sker, hemmanets

egare fortfarande ansvarig för afgäldens utgörande till åsatt belopp,

der icke annorlunda dem emellan aftalas.

5 §.

Vid afsöndring af jord må vissa år kunna utsättas, under hvilka

frihet från afgäldens utgörande tillgodonjutes. Ej skola dock i något

tall sådana frihetsår vara flera än femton, räknade från den tid jorden

tillträdes.

6 §.

Innehafvare af hemman egcr, så länge han grundskatt, och öfriga

utskylder för hemmanet eller lägenheten rigtigt utgör, sjelf uppbära

den afgäld, som för afsöndrad jord erläggas skall; men brister han

deri, bör kronans uppbördsman samma afgäld, der den icke redan för

året finnes vara af jordens innehafvare betald, till den bristande grundskattens

och andra skyldigheters utgörande uppbära.

•i

10

rt C

< §•

Vill någon från hemman afsöndra vattenfall eller fiske, Lafve ock

der rätt till, med vilkor att, på sätt här förut sägs, viss årlig afgäld

derå lägges.

8 §■

Hörer till hemman sådan mosse, som i dess närvarande skick

onyttig är, och vill egaren den mosse åt annan man, såsom i 3 § sägs,

med eller utan skattefrihet upplåta, Lafve der våld till, äfven om den

öfverstiger den i samma § uppgifna del af egovidden; söke dock tillstånd

dertill hos Konungens Befallningshafvande, som, sedan mossens

onyttiga beskaffenhet i dess närvarande skick blifvit behörigen utrönt

och styrkt, eger sådant tillstånd meddela.

9 §•

Hav mera än femtedel af ett hemmans egovidd för alltid afsöndrats,

varde sådan afsöndring, om den ej enligt 8 § tillåtits, när påstående

af vederbörande derom väckes, så rättad och jemkad, att den

ej kommer att innehålla mer än femtedelen af hemmanets egovidd ; och

njute den, som deraf lider, skäligt skadestånd. Åtnöjes icke innehafvaren

af den afsöndrade jorden med sådan rättelse och jemkning, gånge

då jorden, emot skälig lösen, åter till den egendom, hvarifrån afsöndringen

skett, der ej innehafvaren vill hela den jord behålla mot åtagande

att direkt utgöra derå belöpande allmänna utskylder och besvär, i

hvilket fall skall förfaras på sätt i 2 § om egostyckning finnes stadgadt.

11

Om annan jordafsöndring.

10 §.

1 inom. Från hemman må, med de undantag, som 16 § upptager,

utan inskränkning beträffande egovidden afsöndras jord äfvensom vattenfall

eller fiske antingen under besittning på viss tid, dock med iakttagande

af hvad angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd är i lag

stadgadt, eller ock till besittning på lifstid. Afsöndring från jord af

fideikommissegenskap må likväl icke annorlunda gälla än så vidt med

lag och fideikommisskref öfverensstämmer samt afsöndring från de under

stadgad åborätt upplåtna hemman, från hvilka afsöndring jemväl för

alltid må ske, ej ega rum med annan rätt än författningarne för besittningen

af jorden föreskrifva.

2 mom. Vid afsöndring för alltid från de under stadgad åborätt

upplåtna hemman, hvilken ej i annat fall än 8 § omförmäler må afse

mera än en femtedel af hemmanets egovidd, skall så förfaras, som i

4 § stadgas.

3 mom. Sådana afsöndringar, som nu nämda äro, må icke ske

från nyhemman eller nybyggen å kronans mark, så länge frihetsår derför

åtnjutas eller desamma bestämda områden i skog och mark icke

erhållit; och kommer hvad i mom. 1 och 2 här ofvan stadgats icke att

göra någon ändring uti det, som rörande strömfall å kronohemmans

eller kronojords område är särskildt förordnadt.

H §■

1 mom. Vill innehafvare af boställe eller annat publikt hemman, som

icke under stadgad åborätt besittes, jord på viss tid eller på lifstid, i

enlighet med nu stadgade allmänna grunder, afsöndra; görc ansökning

12

derom hos det embetsverk, under hvars allmänna vård och inseende

bostället eller hemmanet lyder, hvilket embetsverk efter vederbörandes

hörande, med afseende å boställets eller hemmanets framtida nytta och

förkofran, eger att, då skäl dertill förefinnes, sådant tillåta och vilkoren

bestämma.

2 mom. De afsöndringar af jord under eganderätt, som enligt

förre enskiftes-författningar i behörig ordning skett från boställen, eg a

framtida bestånd.

12 §.

Ej må innehafvare af jord, som på viss tid eller lifstid afsöndrad

är, densamma på annan man öfverlåta utan tillstånd af innehafvaren

till det hemman, hvarifrån afsöndringen egt rum. Sker det, gånge jorden,

om hemmanets innehafvare så yrkar, till honom åter emot skälig

lösen. Dör innehafvare af sådan afsöndrad jord förr, än besittningstid

ute är, ege enka och arfvingar rätt att jorden behålla under de vilkor,

som vid upplåtelsen tingade blifvit. Vid besittningstidens slut återfaller

jorden till den egendom, hvarifrån den afsöndrats, utan ersättning eller

lösen, ehvad förbehåll vid upplåtelsen derom kan vara gjordt eller icke,

dock att panteskillning för jord, som enligt 9 Kap. 1 § Jorda Bakben

upplåten är, skall återbäras; och vare innehafvaren eller, då jorden varit

på lifstid upplåten, dennes arfvingar obetaget att derifrån afflytta

honom eller dem tillhörig åbyggnad eller stängsel, der ej jordens egare

den lösa vill.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

1 mom. År lägenhet, hvarå afgäld faststäld är, för alltid afsöndrad

och vill innehafvaren, med befrielse från framtida erläggandet af denna

13

afgäld, i stället åtaga sig direkt utgörande af den grundskatt och de

andra skyldigheter, som å den afsöndrade lägenheten kunna sig belöpa

efter uppskattning af denna lägenhets egor i förhållande till stamhemmanets

öfriga jord, ege dertill rätt; och förfares i detta fall på enahanda

sätt, som i 2 § för egostyckning är stadgadt.

2 mom. Väckes dylik fråga af innehafvare af afsöndrad lägenhet,

som är från annan sådan lägenhet upplåten, och vill ej innehafvaren

till sistberörda lägenhet låta jemväl denna mantal åsättas, må från den

afgäld, som derå satt är, afdragas så mycket, som efter uppskattning

motsvarar den grundskatt och de öfriga utskylder, som till direkt utgörande

åläggas den lägenhet, hvars innehafvare frågan väckt, och

hvarmed stamhemmanets grundskatt och andra utskylder alltså böra

minskas.

3 mom. Skulle i fall, som uti 1 och 2 mom. af denna § afses,

beträffande lägenhet, hvarå afgäld blifvit i enlighet med derom träffad

öfverenskommelse bestämd, innan denna lag trädt i kraft, kunna visas,

att afgälden är större än att den vid tiden för upplåtelsen, efter jämförelse

af egornas storlek och beskaffenhet, motsvarat hvad å lägenheten

belöpt af den grundskatt samt de öfriga allmänna utskylder och

besvär, som vid samma tid stamhemmanet haft att utgöra, må skäligt

skadestånd tillkomma den, som förut egt rätt att afgälden uppbära,

för den förlust, som i följd af afgäldens upphörande kan honom tillskyndas,

om hvilket skadestånds belopp, i brist af godvillig uppgörelse,

må i laga ordning tvistas.

14 §.

1 mom. Der öfverlåtelse af andel i hemman, som genom egostyckning

blifvit bestämd, eller af lägenhet, som till full ego afsöndras, till

annan skett eller sker, samt lagfart å sådan hemmansandel eller lägenhet

sökes, skall vid lagfartsansökningen fogas vederbörligt utslag

14

om ego styckningen eller om afgäldens bestämmande å afsöndrad lägenhet.

2 mom. Har afsöndring skett på viss tid eller på lifstid från

hemman, som innehafves under enskild eganderätt, må afhandlingen

intecknas på sätt särskildt stadgadt är.

3 mom. Med afhandlingar om afsöndring af jord eller lägenhet

från de under stadgad åborätt upplåtna hemman förfares lika, som då

åborätt, å sådana hemman öfverlåtes.

15 §.

Enär, på sätt särskildt finnes föreskrifvet, för alltid afsöndrad jord

eller lägenhet skall i kronans jordebok antecknas, åligger det Konungens

Befallningshafvande icke allenast att om verkställighet häraf uti de i

lands- och häradsskrifvarekontoren förvarade exemplar af jordeboken

föranstalta, utan ock till Kammarkollegium förhållandet inberätta.

Enahanda förfarande iakttages vid sådan förändring af afsöndrad

lägenhet, hvarom i 13 § 1 och 2 mom. sägs.

16 §.

I fråga om lotshemman af krono- eller skattenatur samt de skattehemman,

Indika enligt Kongl. Kungörelsen den 4 februari 1811 äro

oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda, gälle beträffande hemmansklyfning,

egostyckning och jordafsöndring hvad särskildt stadgadt är.

17 §•

Hvad i denna lag är stadgadt om hemman gäller ock om i jordebok

upptagen skattlagd eller frälse lägenhet; dock att vid egostyckning

hvarje särskild del af sådan lägenhet skall, i stället för mantals åsät

-

15

tande, åläggas direkt utgörande af viss andel utaf lägenhetens allmänna

utskylder och besvär.

18 §.

1 mom. Tvister rörande afsöndring af jord eller lägenhet från de

under stadgad åborätt upplåtna hemman skola på enahanda sätt som

tvister angående dylika afsöndringar från frälse- och skattehemman

upptagas och fullföljas.

2 mom. Klagan öfver beslut, meddelade i de uti 2, 4, 8 och 11

§§ samt 13 § 1 och 2 mom. upptagna frågor, må anföras i den ordning,

som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

- A-J i

ly • -•

r

tj

i

i

Tv?0 •> -i

ri }

MOTIV.

19

Vid fullgörandet af sitt uppdrag har komitén till en början för sig

framstäf det spörsmålet, om och, i så fall, hvilka bestämmelser i gällande

lagstiftning skulle kunna lägga hinder i vägen för bildande af

smärre sjelfständiga jordbruk eller för beredande af tillfälle för mindre

bemedlade att å landet förvärfva egen bostad. I detta hänseende anser

sig komitén hafva funnit, att nu gällande Kongl. Förordning angående

hemmansklyfning och jo ^afsöndring af den 6 augusti 1881 icke till

fullo motsvarar de anspråk, som med fog kunna uppställas på ett enkelt,

snabbt och för de mindre bemedlade lätt tillgängligt jordstyckningsferfarande.

De ganska betydliga omkostnader, den ovisshet om läge och

omfång af den enskilde delegarens blifvande jordlott, som med hemmansklyfning

äro förknippade, liksom de vilkor och inskränkningar,

hvarunder eu afsöndring måste försiggå, förefalla komitén såsom i

många fall hinderliga för främjandet af det af komitén åsyftade målet,

på samma gång komitén icke kunnat undgå att finna lagstiftningen angående

jordafsöndring äfven ur andra synpunkter tarfva en lidsenlig

omarbetning.

Komitén har väl ansett nuvarande stadganden angående hemmansklyfning

böra bibehållas, då tillämpning af desamma ju lämpligen påkallas

t. ex. för det fall, att ett hemman genom arf eller annat fång

till vissa qvotdelar tillfallit flera egare, men komitén har derjemte

funnit ett nytt förfaringssätt under benämning egostyckning böra tilllåtas,

när egare af ett hemman vill dela detta i två eller flera lotter

med på förhand för hvardera lotten bestämdt område, I sådant fall

skulle på förhand de olika delarnes läge och gränser bestämmas och,

sedan dessa blifvit å karta utmärkta, mantal åsättas de särskilda delarne

genom en vida enklare procedur än som är förbunden med den nuvarande

hemmansklyfningen.

Härigenom skulle åtskilliga fördelar kunna vinnas. Då det vid en

dylik egostyckning icke såsom vid hemmansklyfning vore fråga om att

noggrant bestämma hvarje lotts andel i hemmanets olika egoslag, titan

det endast gällde att för bestämda på marken utlagda områden fixera

20

skyldigheten att utgöra vederbörlig del af grundskatten och öfriga hemmanet

åliggande utskylder och besvär, behöfde någon ny uppmätning

och gradering af egorna i allmänhet icke företagas, utan till grund för

åsättandet af mantal äldre befintliga kartor och egobeskrifningar kunna

läggas. Förslaget till styckning skulle uppgöras af vederbörligen förordnad

landtmätare, som komitén antagit i allmänhet icke ens behöfde

vara biträdd af gode män, hvarefter detsamma skulle af Konungens

Befallningshafvande pröfvas. En sådan procedur måste i regeln blifva

enklare och billigare än den nuvarande hemmansklyfningen, hvilken

förutsätter såväl en mera omfattande landtmäteriförrättning som fastställelse

af egodelningsrätt.

Häremot kan nu visserligen riktas den invändningen, att det åsätta

mantalet derigenom understundom icke komme att blifva ett fullt noggrant

uttryck för de olika delarnes förhållande till hvarandra, men äfven

om sådant i något fall möjligen skulle inträffa, lärer deråt icke behöfva

tillmätas någon synnerligt stor praktisk betydelse, då mantalet såsom

skattegrund numera spelar en så väsentligen inskränkt roll. Äfven med

begagnande af uteslutande äldre egobeskrifningar lärer säkerligen de särskilda

delarnes skattekraft i hvarje fall så pass noga kunna utrönas och

bestämmas, att hvarken någon afsevärd orättvisa i skattebördans fördelning

mellan de olika lotterna eller något äfventyr för det allmänna

i fråga om skatternas behöriga utgörande kan vara att befara. De enligt

mantalet förr utgående skatter och besvär hafva nämligen, som bekant,

under de senaste åren antingen redan minskats eller blifvit bestämda

att utgöras efter annan grund, och talande skäl torde föreligga för det

antagandet, att utvecklingen af våra jordbeskattningsförhållanden äfven

fortfarande kommer att gå i enahanda riktning. De möjliga fel, som

en mindre noggrann mantalssättning vid ett eller annat tillfälle kan

medföra, komma sålunda att få en allt mindre afsevärd betydelse, och

komitén har derföre saknat anledning att endast med hänsyn till denna

jemförelsevis obetydliga olägenhet öfvergifva tanken på ett förfaringssätt,

som äfven i åtskilliga andra afseenden torde visa sig eg a praktiska

fördelar. Det ligger ju i sakens natur, att eu försäljning af jord

från ett hemman i många fall underlättas, när köparen vid aftalets ingående

får för sig bestämdt det jordområde han förvärfvar och icke

utsättes för den med en hemmansklyfning i detta hänseende förknippade

ovisshet och risk. Den sedvänja, som i vissa trakter, isynnerhet

i det s}rdligare Sverige, på sidan om lagen håller på att utbilda sig,

utgör ock ett tålande bevis härpå. Redan nu lärer i denna del af

landet försäljning af jord ofta på så sätt försiggå, att ett bestämdt

21

område med derå förslagsvis åsatt mantal afyttras och lagfart sedan

beviljas, utan att mantalet blifvit i någon mån lagligen bestämdt och

någon visshet derföre icke förefinnes, att det mellan kontrahenterna aftalade

skattetalet verkligen är korrekt. Ett dylikt inkorrekt skattetal

införes emellertid i fastighetsböckerna och kan lätt föranleda framtida

tvister, då man bland annat för kostnadernas skull gerna undviker att

få saken ordnad på det enda sätt, som nu är tillåtet, eller genom hemmansklyfning.

Den af komitén föreslagna ego styckningen skulle deremot

i sådana fall erbjuda en lätt tillgänglig utväg för ett definitivt

bestämmande af delarnes skattetal.

Vidare lärer det få betraktas som en fördel för en jordegare att

genom egostyckning kunna på förhand få mantal åsatt olika delar af

sin egendom, hvarigenom en planmessig styckning af en större egendom

kan ske och försäljning af de särskilda lotterna sedermera småningom

ega rum, under det att enligt nu gällande stadganden en hemmansklyfning

först då är möjlig, när den utklufna delen blifvit en annan

persons egendom. Olägenheten af sistnämnda förhållande har, såsom

kändt, ofta gjort sig gällande och äfven framkallat skenförsäljningar

för att få en hemmansklyfning till stånd. Egostyckningen skulle åter

kunna ske på hemställan af egaren till den fastighet, som är afsedd att

styckas, utan att någon annan part beliöfde uppträda.

En särskild betydelse torde egostyckningen derjemte kunna erhålla

för de norrländska skogsbygderna genom det tillfälle, som densamma

erbjuder att kunna dela skatten å ett hemman mellan den för jordbruk

lämpliga arealen jemte ett mindre skogsområde å ena sidan och den

hufvudsakliga skogsmarken å den andra. Härigenom skulle hemmansegaren

efter skogens försäljning kunna qvarsitta med eganderätt å gården,

medan han deremot nu alltför ofta förvandlas till arrendator eller

torpare under skogsegaren och den sjelfegande jordbrukande befolkningen

i många skogssocknar sålunda allt mer och mer förminskas.

Det nu skildrade, af komitén föreslagna egostyckningsförfarandet

är för öfrigt ingen fullständig nyhet för svensk jorddelningsrätt. Gällande

förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring föreskrifver

i 13 § ett i hufvudsak likartadt förfaringssätt för det fall, att mer

än en femtedel af ett hemmans egovidd blifvit för alltid utan behörigt

tillstånd afsöndradt och innehafvare!! vill, då klander derå af vederbörande

väckes, hela afsöndringen behålla. I sådant fall är det redan

nu Konungens Befallningshafvande, som bestämmer skattetalets fördelning

mellan de olika lotterna.

22

Ett ytterligare stöd för sitt förslag om egostyckning har komitén

slutligen funnit i den finska lagstiftningen i ämnet. 1 Finland, der jordbeskattningsförhållandena

på landet i väsentlig mån äro likartade de

hos oss gällande, har man redan år 1864 ansett det af behofvet påkalladt

att vid sidan af hemmansklyfning och jordafsöndring införa just

ett sådant institut som den af komitén föreslagna egostyckningen, och

det är också från den finska lagstiftningen, som komitén hemtat denna

benämning.

Om komitén hittills yttrat sig om egostycknings företräde i åtskilliga

fall framför hemmansklyfning, hvarvid komitén äfven såsom sin

åsigt vågar uttala, att detta företräde i en framtid kommer att göra sig

ända derhän gällande, att hemmansklyfning säkerligen kommer att jemförelsevis

sällan påkallas, så har komitén härefter att öfvergå till det nya

institutets fördelar i vissa fall äfven framför jordafsöndring. I detta hänseende

anser sig komitén kunna uttala den meningen, att många smärre

jordegare utan tvifvel hellre äro benägna att genom mantalssättning å sin

fastighet få utgöra sin skattskyldighet direkt till det allmänna än att,

såsom nu vid jordafsöndring är förhållandet, erlägga skatt till en enskild,

likasom att genom egostyckningens och den dermed förbundna mantalssättningens

tillämpning å redan afsöndrade lägenheter ett medel skulle

erbjudas att förminska de- oegentligheter, som onekligen flerstädes uppkommit

genom att hittills bestående afgälder under tidernas lopp blifvit

alltför höga i jemförelse med stamhemmanets förminskade skatter.

Den vid en afsöndring för alltid utgående afgälden kan nämligen

i sjelfva verket icke betecknas annorlunda än som en skatt, men en

sådans erläggande till enskild person och icke till det allmänna är med

den moderna uppfattningen af skattskyldighetens väsen helt och hållet

oförenligt. Men om sålunda redan från teoretisk ståndpunkt afgäldens

utgående till stamhemmanets egare utgör en oegentlighet, finnes det

ytterligare särdeles talande praktiska skäl för att möjliggöra dess förvandling

till direkt skattskyldighet till staten. Om också, livilket likväl

ingalunda alltid varit förhållandet, afgälden, när den åsattes, verkligen

motsvarat hvad å lägenheten beräknades kunna belöpa af hela

hemmanets grundskatt och öfriga skyldigheter, så har den likväl med

de förändringar i jordbeskattningen, som den senaste tidens lagstiftning

medfört, kommit att stå i ett ofta oskäligt högt förhållande till

den på stammen hvilande återstående skatten. Sedan nedsättning i

grundskatten och lindring i rustnings- och roteringsbesvären egt rum,

samt väghållningsbesväret stadgats skola utgå direkt af hvarje jord

-

23

egendom efter taxeringsvärdet och för öfrigt såväl sistnämda besvär

som den allmänna byggnadsskyldigheten för i mantal satt jord blifvit

väsentligen inskränkt, hafva betydliga skattelindringar beredts innehafvare

af sådan jord, medan de till dem utgående afgälderna, hvilkas

storlek fixerats efter hemmanets beskattning vid tiden för afsöndringen,

i trots af att denna beskattning i så väsentlig mån minskats, qvarstå till

oförändrad höjd, utom i det fall, då 10 § i lagen den 23 oktober 1891

angående väghållningsbesvärets utgörande på landet kan komma att tilllämpas.

Det ligger i sakens natur, att ett dylikt missförhållande i längden

icke kan ega bestånd, utan att anspråk komma att väckas på ett större

tillgodoseende af afsöndringsinnehafvarnes intressen. Komitén har derför

ansett billigheten fordra, att åt sådana innehafvare beredes tillfälle att

med befrielse från afgäldens erläggande för framtiden i stället få åtaga

sig direkt utgörande af enahanda skyldigheter till det allmänna, som

åligga stammen, efter det förhållande, hvaruti efter uppskattning den

afsöndrade lägenhetens egor stå till hemmanets öfriga jord. Ett egostyckningsferfarande

skulle i sådant fall tillämpas för den afsöndring,

hvars innehafvare önskade bereda sig denna direkta skattskyldighet till

det allmänna.

Komitén har emellertid icke ansett de nu gällande stadgandena

om afsöndring för alltid kunna göras öfverflödiga genom införandet af

egostyckning. Först och främst måste afsöndring utgöra en lämpligare

form för de i nu gällande förordning uttryckligen nämda fall, då vattenfall

eller fiske eller mosse, som i sitt nuvarande skick onyttig är, ifrågakommer

till afsöndring från ett hemman, dervid åsättande af mantal

kan förefalla mindre egentligt. Och vidare kan egostyckning möjligen

visa sig lämpligare, när fråga uppstår om att t. ex. nära en stad, jernvägsstation,

industriel anläggning eller dyl. utsticka ett område i helt

små lotter, hufvudsakligen afsedda till tomtplatser. I öfrigt synes fritt

val böra lemnas mellan jordafsöndring och ego styck ning, utom i det

fall, der fråga är om försäljning af mer än en femtedel af egovidden,

då egostyckning enligt komiténs åsigt skulle utgöra den enda utväg,

som finge anlitas.

Den väsentligt olika rättsliga karakter, som afsöndring för alltid

företer i jemförelse med sådan på viss tid eller på lifstid, jemte den

olika behandling dessa båda slag af afsöndring på grund häraf hvar

för sig kräfva, har för komitén utgjort ett skäl att under skilda afdelningar

i författningen upptaga de båda olika slagen.

Hvad den temporära afsöndringen angår torde någon väsentligare

skilnad i rättsligt hänseende mellan en sådan, vare sig på viss tid eller

24

på lifstid, och ett vanligt arrende svårligen kunna angifvas, och då ett

aftal af senare art hittills utan olägenhet kunnat umbära lagstadgade

bestämmelser så väl om omfånget af den egendom, som får utarrenderas,

som om Konungens Befallningshafvandes pröfning af arrendeafgiftens

tillräckliga höjd, vill det synas komitén, som dylika bestämmelser

ej heller vore nödiga, när arrendet sker under formen af afsöndring.

Stadgandena om en femtedel af egovidden såsom den temporära

afsöndringens maximum liksom om pröfning och fastställelse af Konungens

Befallningshafvande utaf afgäld en för dylik afsöndring hafva derför

ur förslaget uteslutits. I sjelfva verket torde också denna myndigheternas

befattning med afgälden högst sällan hafva tagits i anspråk,

och då hela hemmanet i hvarje fall ansvarar för grundskattens samt

öfriga allmänna utskylders och besvärs utgående, lärer det utan skada

för det allmännas intressen kunna öfverlemnas åt parterna sjelfva att

utan myndighets inblandning fastställa sitt aftal rörande afgäldens storlek

och sättet för dess utgående.

Slutligen vill komitén som sin uppfattning uttala, att, då frågan

om jordstyckningens reglerande berör åtskilliga ämnen af rent civilrättslig

natur, hvilka derifrån svårligen kunna skiljas, densamma bör ordnas

genom en lag, stiftad i den ordning 87 § 1 mom. Regeringsformen

föreskrifver, — ett förfaringssätt, som äfven iakttagits vid de senaste

förändringarne i Skiftesstadgan, med hvilken det nu föreliggande förslaget

torde vara att närmast jemföra.

Sedan härmed angifvits de allmänna grunderna till det af komitén

utarbetade förslaget, tillägger komitén här några erinringar, som derutöfver

synts komitén erforderliga för motivering af den föreslagna lydelsen

af särskilda paragrafer.

2 §•

Beträffande denna § hänvisar komitén till hvad om egostyckning

i de allmänna motiven anförts.

Bestämmelsen derom, att förslag till egostyckning skall upprättas

af dertill behörigen förordnad landtmätare, föranledes deraf, att landt

-

25

mätare är skyldig till vederbörande landtmäterikontor aflemna kartor

och handlingar endast till sådana förrättningar, som han enligt förordnande

verkstält, och att komitén ansett angeläget att för undvikande

af oreda och framtida tvister om eganderättsförhållanden, karta och

handlingar angående skedd egostyckning skall finnas att tillgå, äfven

om det exemplar deraf, som till förrättningssökanden utlemnats, af en

eller annan anledning skulle förkomma.

Förslaget till egostyckning torde i de flesta fall kunna med all erforderlig

tillförlitlighet upprättas af landtmätare ensam, och har sålunda

gode mäns biträde dervid ansetts böra ega rum, endast om sådant af

sakegare begäres eller af landtmätaren eljest nödigt finnes, för hvilken

bestämmelse komitén äfven funnit stöd uti Kongl. LandtmäteriStyrelséns

den 2 oktober 1891 afgifna yttrande angående ändringar i

Skiftesstadgan, uti hvilket yttrande Styrelsen förklarat gode mäns biträde

kunna undvaras i flere fall, der de enligt nu gällande Skiftesstadga

skola användas.

Likasom 94 § Skiftesstadgan för den händelse, att hemman, som

hörer till ett större skifteslag, kommit i fleres ego och någon af dessa,

utan att söka skifte å hela skifteslaget, vill erhålla sin egolott i den

mindre samfälligheten utbruten, tillåter detta, utan att sådan hemmansklyfning

må utgöra hinder för sedermera sökt skifte å den större samfälligheten,

finner komitén egostyckning å dylikt hemman under enahanda

förbehåll kunna ega rum, men då sådant torde ligga i sakens

natur, har någon uttrycklig föreskrift härom icke ansetts erforderlig.

För att undvika allt för besvärliga mantalsbråk och då, på sätt i

den allmänna motiveringen påpekats, det torde vara af ringa betydelse,

om vid egostyckning det hvardera lotten åsätta mantalet ej skulle med

matematisk noggrannhet motsvara de olika delarnes förhållande till hvarandra

efter uppskattning af egornas godhet och beskaffenhet, har komitéu

ansett lämpligt, att mantalet-vid egostyckning bestämmes sålunda,

att det kan tecknas i bråk med högst fyra decimaler; men då det styckade

hemmanets mantal kan utgöra ett bråk af sådant slag, att detta

icke låter sig göra, har komitén icke kunnat föreslå ett ovilkorligt stadgande

om en dylik enklare mantalsbeteckning, utan hemstält, att sådan

bör användas, endast så vidt ske kan.

4 §•

I 1 mom. af denna § har komitén ifrågasatt, att afgäld måtte få

bestämmas ej blott i spanmål eller annan räntepersedel, utan äfven i

i

26

penningar, hvilket i flera fall torde för både hemmanets och lägenhetens

innehafvare vara fördelaktigare och, sedan grundskatten numera

blifvit i penningar omsatt, icke lärer möta någon betänklighet.

Då komitén vid egostyckning hemstält, att förslag till sådan bör

efter vederbörligt förordnande af landtmätare uppgöras samt att de olika

delarne af hemmanet skola å karta till läge och gränser utmärkas,

kunde visserligen ifrågasättas, att i konseqvens härmed enahanda bestämmelser

borde beträffande afsöndringar för alltid införas, men då

kostnaderna härigenom skulle ökas och hittills begagnade förfaringssätt

ej visat sig medföra någon oreda eller föranleda till eganderättstvister,

har komitén i detta förfaringssätt ej ansett sig böra föreslå någon ändring.

«

10 §.

För anledningen att komitén föreslagit, det afsöndring på viss tid

eller på lifstid må ega rum utan inskränkning beträffande egovidden,

har komitén förut redogjort.

Afsöndring för alltid från de under stadgad åborätt upplåtna hemman

är, ehuru sådan afsöndring ej får ske med annan rätt än författningarna

för besittningen af jorden föreskrifva och ehuru med dylik afsöndring

bör förfaras lika som, då åborätt å hemmanet öfverlåtes, närmast

jemförlig med afsöndring under eganderätt, och har komitén alltså

ansett riktigt, att ej heller afsöndring i sådant fall må öfverstiga femtedelen

af hemmanets egovidd.

12 §.

9 kap. 1 § Jorda Balken tillåter pantsättning af jord för reda penningar

eller varor, hvilka i ty fall till visst pris i penningar räknas skola, samt

stadgar, att den pantsatta jorden å den bestämda förfallodagen skall

lösas åter efter förskrifning. Vid sådant förhållande och då det ej

lärer vara ovanligt, att dylik pantsättning afser endast en viss bestämd

del af ett hemmans egor, har komitén, för undvikande af missförstånd

om tydningen af bestämmelsen uti denna §, att afsöndrad jord vid besittningstidens

slut skall utan ersättning eller lösen återfalla till den

egendom, hvarifrån den afsöndrats, ansett lämpligt här påpeka, att

denna bestämmelse icke kan afse sådan pantsättning af jord, som egt

rum enligt 9 kap. 1 § Jorda Balken.

27

13 §.

Skälen för införande af de stadganden, som 1 och 2 mom. innehålla,

har komitén redan anfört.

Nu gällande bestämmelse, att Konungens Befallningshafvande skall

pröfva den föreslagna afgälden och densamma, der den finnes tillräcklig,

fastställa, har emellertid föranledt, att afgälden i flere fall blifvit satt

högre än att den kan anses motsvara hvad vid tiden för upplåtelsen

af hela hemmanets räntor och öfriga allmänna utskylder å den afsöndrade

lägenheten sig belöpt. I sådan händelse skulle lägenhetens befriande

från afgälden mot åtagande af derå enligt uppskattning belöpande

andel af hemmanets grundskatt och andra skyldigheter, utan ersättning

för hvad afgälden kan beräknas öfverskjuta dessa skyldigheters

ursprungliga värde, innebära en obehörig fördel för lägenhetens egare.

Komitén har derföre i 3 mom. infört bestämmelse om, huru i sådant

fall bör förfaras.

Dervid kunde väl ifrågasättas, huruvida icke det skadestånd, som

tillkommer hemmansegaren, borde utgå med någon slags förmånsrätt.

Det kan emellertid antagas, att en dylik bestämmelse kunde medföra

förlust för dem, som i lägenheten vunnit inteckning, enär lägenhetens

försäljningsvärde säkerligen skulle minskas om, i stället för skyldighet

att utgifva en årlig afgäld, lägenheten betungades med utgifvande på

en gång af det kapital, hvartill värdet af en sådan afgäld kan beräknas

uppgå. Dertill kommer, att meningen med gällande förordning uppenbarligen

varit den, att afgälden verkligen skulle motsvara lägenhetens

andel efter uppskattning i hemmanets skatter och utskylder, ehuru

hinder från det allmännas sida icke ansetts möta att äfven fastställa

en högre afgäld, hvilken likväl då kan anses hafva tillkommit så att

säga på sidan om lagen. Af dessa skäl har komitén ansett en dylik

förmånsrätt icke böra stadgas, utan funnit lämpligare, att utfående af

det bestämda skadeståndet öfverlemnas till enskild uppgörelse emellan

egarne af stamhemmanet och lägenheten, den förre naturligtvis obetaget

att beloppet, i brist af godvillig liqvid, i laga ordning utsöka.

14 §.

För vinnande af reda och ordning i de egandcrättsförhållandcn,

som uppkomma genom egostyckning och jordafsöndring, har komitén

-*v

28

ansett erforderligt, att vid lagfartsansökning rörande jord, som styckats

eller afsöndrats, fogas vederbörligt utslag om egostyckningen eller om

afgäldens bestämmande å afsöndrad lägenhet. Vissa domstolar hafva

redan fordrat detta, innan lagfart beviljats å afsöndrad lägenhet, men

detta förfarande har af högre rätt ogillats.

15 §.

Enligt nu gällande formulär för jordeböcker och dertill hörande

förteckningar öfver afsöndrade lägenheter skall äfven afsöndring på viss

tid eller på lifstid antecknas i kronans jordebok, men då dessa afsöndringar

efter längre eller kortare tid upphöra och embetsmyndighet

enligt komiténs förslag ej skulle taga någon befattning med desamma,

har all fråga om dylik anteckning synts komitén böra förfalla, j g

För öfriga mindre förändringar, som komitén ifrågasatt uti den i

ämnet nu gällande förordnings ordalydelse eller innehåll, torde icke

behöfva lemnas någon närmare redogörelse, då anledningen till dessa

förändringar tydligen lärer framgå af desammas beskaffenhet.

1#