Sök i Ratio Lex

KONGL. MAJ:TS OCH RIKETS KAMMARRÄTTS

139 sidor, varav 114 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 114 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1897:2, band 2, KONGL. MAJ:TS OCH RIKETS KAMMARRÄTTS

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

KONGL. MAJ:TS OCH RIKETS KAMMARRÄTTS

SAMT

ÖFVERSTÅTHÅLLAREEMBETETS

OCH

KONGL MATTS BEFALLNINGSHAFVANDES

UTLÅTANDEN

ÖFVER

DET AF SÄRSKILDA KOMITERADE DEN 1 MAJ 1891 AFGIFNA BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL VISSA ÄNDRINGAR I GÄLLANDE

BEVILLNINGSFÖRORDNING.

STOCKHOLM.

ISAAC iTAECUS’ BOKTK-AKTIEEOI.AO

1892.

opaginerad Kontrollera mot PDF

UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE

AF

KONGL. MAJrTS OCH RIKETS KAMMARRÄTT.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TILL KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 15 Maj 1891 har Eders Kongl. Maj:t,

anbefalt Kammarrätten att efter öfverståthållareembetets och Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i länen hörande inkomma med under
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

dårligt utlåtande öfver det af särskilda komiterade den 1 i nämnda

månad afgifna underdåniga betänkande med förslag till vissa ändringar

i gällande bevillningsförordning.

Sedan i anledning häraf yttranden från vederbörande blifvit infordrade,

hafva yttranden från dem samtliga hit inkommit, hvilka härvid

finnas fogade; och får -Kammarrätten, i fråga om den del af komiténs

betänkande, som afser »beskattning af inkomst från afkastning af skog»,

med föranledande af de skiljaktiga meningar derom, hvilka härstädes

förekommit, åberopa såsom underdånigt utlåtande innehållet af Kammarrättens

denna dag i ärendet förda protokoll, hvilket jemväl nu i underdånighet

bifogas, samt, beträffande hvad komitén i öfriga delar af

betänkandet hemstält, i underdånighet gifva tillkänna, att Kammarrätten

deremot icke funnit något att erinra; utvisande nyss omförmälda protokoll

de skiljaktiga meningar, som äfven i betänkandets sistnämnda

delar blifvit härstädes yttrade.

Remisshandlingarna varda härhos återstälda.

Underdånigst:

HENRIC LOVEN.

A. H. Biökklund. J. A. Wallensteen. Henning v. Unge.

Johan Östberg.

Referent.

J. Kjellén.

Stockholm den 12 Maj 1892.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1892 den 12 Maj.

Närvarande:

Herr Presidenten Loven,

Herr Kammarrättsrådet Biökklund,

Herr Kammarrättsrådet Wallensteen och

Herr Kammarrättsrådet von Unge samt

Herr Kammarrättsrådet Östberg.

S. D. Fortsattes och afslutades läsningen af inkomna yttranden

i anledning af det betänkande med förslag till vissa ändringar i gällande

bevillningsförordning, hvarom protokollet för den 18 sist-lidne Februari

senast förmäler; hvarefter och då i fråga om innehållet af det utlåtande,

Kongl. Kammarrätten, till åtlydnad af Kongl. Maj:ts befallning vid

remiss till Kongl. Kammarrätten den 15 Maj 1891 af nyssnämnda betänkande,

hade att öfver detsamma afgifva, skiljaktiga meningar förspordes

bland Kongl. Kammarrättens herrar ledamöter, omröstning anstäldes,

dervid referenten lierr Kammarrättsrådet Östberg yttrade:

»Det första af komiténs förslag afser sättet för beskattning af inkomst

frän afverkning af skog med eller utan sammanhang med sågverkseller

annan förädlingsrörelse. I detta afseende har komitén föreslagit,

att, i stället för att, såsom enligt nu gällande bestämmelser är regel,

dylik inkomst skall beskattas genom den å vederbörande fastighet lagda

bevillning, inkomstbevillning i hithörande fall i allmänhet skulle ega

rum. Endast beträffande statens skogar skulle, enligt komiténs förslag,

vid taxeringen skogens hela värde inbegripas i fastighetens värde. I

fråga om öfriga skogar skulle deremot vid fastighetstaxeringen hänsyn

icke tagas till afkastning af skog annat än såvidt densamma användes

till husbehof. Eljest skulle afkastning af skog, i den mån densamma

lemnade behållen inkomst, blifva föremål för inkomstbevillning.

För detta ändamål har komitén föreslagit, dels att i § 8 mom. 2 a)

l:o af bevillningsförordningen måtte föreskrifvas, att till handelsrörelse

äfven bör hänföras handel med skog eller skogseffekter, dels ock att i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

samma mom. måtte inrymmas ett stadgande af innehåll, att till inkomst

af arbete räknas inkomst af försäljning af skog eller skogseffekter samt

af virkesfångst för annat ändamål än eget husbehof från område, för

hvilket. den, som verkställer försäljningen eller virkesfångsten, är pligtig

utgöra fastighetsbevillning, äfvensom af virkesfångst från skogsområde,

som blifvit af staten upplåtet till bergshan dteringens understöd till sågverk

eller kanalbolag. Nyssnämnda inkomst från försäljning af skog

eller skogseffekter eller genom virkesfångst skulle beskattas, der skogsområdet

vore beläget.

Då inkomst genom virkesfångst från skogsområde, som blifvit af

staten till enskilde upplåtet, sålunda skulle beskattas genom inkomstbevillning,

likasom inkomst af virkesfångst från annans dertill upplåtna

område äfven, enligt komiténs mening, medelbart eller omedelbart borde

blifva föremål för enahanda bevillning, har komitén jemväl föreslagit

sådan ändring af § 2 a) bevillningsförordningen, att föreskriften, det

innehafvaren skall utgöra bevillning för skogsområde, som blifvit upplåtet

till bergshandteringens understöd till sågverk eller kanalbolag,

skulle utgå.

För att i vissa fall erhålla en lämplig utgångspunkt för bedömande

af hvad befintlig ståndskog kostat sin egare och för att ernå en noggrannare

fastighetstaxering, har komitén vidare föreslagit, att vid uppskattning

af jordbruksfastighets värde särskildt värde skulle sättas å

inrösningsjorden och särskildt å afrösningsjord en.

De af komiténs förslag betingade ändringar i bestämmelserna om

taxering af jordbruksfastighet återfinnas i dess förslag till ändrad lydelse

af §§ 3 och 5 i bevillningsförordningen samt af § 1 uti instruktionen

för taxeringsmyndigheterna. I förslag till ändrad lydelse af § 3 i samma

instruktion har komitén dessutom upptagit vissa stadganden angående

beräkning af inkomst genom försäljning af skog och skogseffekter samt

genom virkesfångst.

Slutligen har komitén uppgjort förslag till de ändringar i formulären

för taxeringslängderna, hvilka af komiténs förslag i öfrigt ansetts

påkallade.

I reservation till komiténs betänkande har komiténs ordförande såsom

sin åsigt uttalat, att fastighetsbevillning lämpligen borde bibehållas

såsom form för beskattning jemväl i fråga om afkastning af skog, och

för att göra taxering af växande skogs värde mera effektiv, än som för

närvarande vore fallet, föreslagit, dels att, med bibehållande af nuvarande

lydelse utaf § 2 i bevillningsförordningen — hvilken §, enligt

en deraf framlagd tolkning, borde anses gälla äfven de fall, der skogs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

ormåde blifvit af enskilde upplåtet till bergshandteringens understöd

till sågverk eller kanalbolag — till samma § skulle fogas det tillägg,

att, om icke skogsområde i sin helhet, utan blott afverkningsrätt derå

åt annan öfverlåtits och inteckning till säkerhet derför meddelats, bevillning

for skogsområdet skulle erläggas af såväl områdets egare som

innehafvaren af afverkningsrätten, efter viss fördelning dem emellan;

dels ock att i § 5 af förordningen skulle bestämmas, att nämnda fördelning

skulle ske efter de särskilda värden, som borde åsättas den

ståndskog, hvartill afverkningsrätt vore öfverlåten, å ena, och skogsomlåaet

i öfrigt, å andra sidan. Dessutom har reservanten, som i likhet

med komitén hemställer, att i fråga om jordbruksfastighet särskildt

taxeringsvärde måtte sättas å inrösnings- och afrösningsjorden, föreslagit

att för taxeringsmyndigheternas kännedom om upplåtna afverkningsrätter

skulle i § 14 bevillningsförordningen stadgas, det hvar och en stadsdomstol

samt domare på landet skulle hvarje år lemna uppgift å dem,

säkerhet för betingade skogsafverkningsrättigheter sökt eller

eihålht inteckning under loppet af nästföregående år, äfvensom å köpeskillingarna

och de årliga afgälderna, såvidt. dessa af inteckningshand1

mgarn a framginge. I afseende å § 1 af instruktionen för taxeringsmyndigheterna

har reservanten vidare föreslagit, att stadgandet derom,

att vid jordbruksegendoms taxering behörigt afseende skall fästas vid

skogens beskaffenhet, måtte förändras så, att sistnämnda uttryck utbidtes

mot »ståndskogens» beskaffenhet, samt beträffande § 2 af samma instruktion,

föi att bereda vidsträcktare tillfälle till jern kningar i fast egendoms

taxeringsvärde, att uttrycket »af annan dylik anledning märkligen förminskats»

måtte förändras till »af annan anledning märkligen förminskats».

. Slutligen har reservanten föreslagit, att i tillägg till § 10 mom. 3

i bevillningsförordningen skulle bestämmas, att vid beräkning af inkomst

utaf kapital och arbete afdrag icke finge ske för vinst, som vid

trävaruexport, sågverksrörelse eller annan förädlingsrörelse uppstått

genom användande af virke från eget eller med afverkningsrätt innehafdt

skogsområde, samt uti § 4 af instruktionen för taxeringsmyndio-- heterna stadgas, det sådan vinst icke finge anses hafva inträdt, förrän

vederbörligt afdrag skett för köpeskilling, utskylder och öfriga omkostnader.

Komiténs förslag angående beskattning af inkomst från skogsuf

kastning har förordats eller lemnats utan erinran af länsstyrelserna i

Stockholms, Upsala, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge

Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs, Vestmanlands

samt Norrbottens län, hvarvid emellertid sistnämnda länsstyrelse

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

och länsstyrelsen i Stockholms län ansett, att särskild inkomstbevillning

borde ega rum jemväl i fråga om virkesfångst å annans mark, sotn

skedde för egen förädlingsrörelse, samt länsstyrelsen i Stockholms län

dessutom anfört, att inkomstbevillning icke lämpligen borde komma i

fråga vid försäljning eller annan upplåtelse af fastighet, deri skog inginge,

utan allenast der skogsafverkning egde rum.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört, att komiténs förslag

angående beskattning af inkomst från utverkning af skog icke berörde

förhållandena i detta län och att länsstyrelsen derför icke vore i tillfälle

att på grund af någon under sin embetsverksamhet vunnen ertarenhet

yttra sig i saken, men att vid en jemförelse mellan komiténs

och reservantens förslag det senare såväl i stadgandenas tydlighet som

uti lättheten att dem tillämpa syntes länsstyrelsen ega afsevärda företräden

framför det förra. Det i reservationen framlagda forslaget har

i öfrigt uti hufvudsak tillstyrkts af länsstyrelserna i Södermanlands,

Kalmar, Kopparbergs, Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands och Vesterbottens

län. Öfverståthållare-Embetet har förklarat sig sakna anledning

att öfver ifrågavarande del af komiténs förslag sig utlåta, och

öfriga fyra länsstyrelser hafva uttalat från såväl komiténs som reservantens

förslag i större eller mindre mån afvikande meningar. _

Sålunda hai länsstyrelsen i Jönköpings län ansett några ändringar

i nu gällande lagstiftning angående beskattning af inkomst från afkastning

af skog ej vara erforderliga, utan att det vore tillfyllest, att

taxeringsmyndigheterna erinrades derom, att vid bestämmande af fastighets

taxeringsvärde hänsyn skulle tagas äfven till skogs beskaffenhet

och värde. Skulle emellertid lagstiftaren anse nödvändigt, att inkomst

genom skogsafverkning å annans mark särskildt taxerades, der skogen

vore belägen, kunde föreskrift härom inflyta i § 12 af bevillnmgstörordningen

och i instruktionen för taxeringsmyndigheterna bestammas,

att, derest sådan inkomst ej kunde genom förda räkenskaper visas, den

finge antagas utgöra det utdrifua virkets värde, efter ortens pris, med

afdrag för köpeskilling jemte räntor och öfriga omkostnader.

Länsstyrelsen i Hallands län har uttalat, att andra ändringar i

o-ällande bevillningsförordning icke vore i nu förevarande afseende åt

behofvet påkallade, än att i § 5 af förordningen bestämdes, att särskilda

värden skulle vid jordbruksfastighets taxering åsättas in- och atrosningsjorden,

samt att i § 1 af instruktionen för taxeringsmyndigheterna

föreskrifves, att värdet af jordbruksegendom skulle bestammas med

hänsyn, bland annat, till jordens och ståndskogens beskaffenhet.

" Länsstyrelsen i Vermlands län har ansett, att den nuvarande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

fastighetsbevillningen borde bibehållas för beskattning af afkastning af

skog,, som af jordegaren disponerades, men att, der afverkning eller

försäljning af skog skedde i den utsträckning, att egendomens värde

derigenom väsentligen minskades, inkomstbevillning skulle inträda, likasom

äfven för inkomst af virkesfångst å annans mark. Inkomstbevillningen

skulle utgöras å den ort, der skogen vore belägen.

Länsstyrelsen i Örebro län har anfört, att i fastighetens värde

borde vid taxeringen inbegripas äfven skogens välde, men att dessutom,

der växande skog tillgodogjordes utöfver husbehofvet, inkomst af skogsrörelsen

borde anses såsom beskattningsbar inkomst af arbete.

Vid komiténs förslag angående införande af inkomstbevillning för

beskattning af skogs afkastning synes mig till en början kunna erinras,

att komiténs lagförslag icke tydligen och uttryckligen angifver, om eller

på hvad sätt inkomst genom virkesfångst å annans mark skall blifva

föremål , för inkomstbevillning. Af motiveringen till förslaget synes

emellertid framgå, att komitén ansett, att, om vid sådan virkesfångst

omedelbar försäljning af skogseffekterna egde rum, dylik rörelse vore

att räkna till handel med skog eller skogseffekter, för hvilken handelsrörelse

inkomstbevillning då skulle erläggas, samt att, om virket användes

för egen förädlingsindustri, inkomsten af virkesfångsten skulle

blifva föremål för beskattning i sammanhang med vinsten af förädlingsrörelsen.

Huruvida dock virkesfångst å område, för hvilket den, som

verkställer virkesfångsten, ej är pligtig utgöra fastighetsbevillning, städse

kan anses som handel i de fall, der virkesfångsten ej sker för eget

husbehof eller för egen förädlingsindustri, torde vara tvifvelaktigt.

Isynnerhet kunna taxeringsmyndigheterna härom råka i tvekan, der

virkesfångsten sker blott tillfälligtvis och ej bedrifves såsom yrke samt

eger rum från område, till hvilket afverkaren sedan längre tid tillbaka

förvärfva!, afverkningsrätt.

Att virkesfångst, som sker å annans mark, men för egen förädlingsrörelse,

skall beskattas i sammanhang med denna senare, torde

dessutom från komitéförslagets synpunkt, såsom äfven länsstyrelserna

i Stockholms och Norrbottens län framhållit, vara mindre följdriktigt,

då dylik virkesfångst från område, för hvilket den, som verkställer

virkesfångsten, är pligtig utgöra fastighetsbevillning, skall beskattas

såsom en särskild rörelse. Svårigheten att, vid virkesfångst å annans

mark uppskatta den vinst, som af virkesfångsten i och för sig bör

anses hafva uppstått, torde nämligen icke vara större än att uppskatta

denna vinst vid virkesfångst å egen mark.

Huru inkomsten af virkesfångst närmare skall vid beskattningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

beräknas, vare sig denna virkesfångst sker för egen förädlingsrörelse

eller för omedelbar försäljning, verkställes å egen eller å annans mark,

är icke i komiténs lagförslag tydligen angifvet. Det heter nämligen

härom allenast, uti den af komitén föreslagna § 3 af instruktionen för

taxeringsmyndigheterna, att »vid beräkning af inkomst genom försäljning

af skog och skogseffekter samt virkesfångst hafva taxeringsmännen

att noggraryit göra sig underrättade om mängden och beskaffenheten

af hvad som försålts eller annorledes tillgodogjorts, om

derför belöpande inköps- och afverkningskostnad samt om den köpeskilling,

det försålda betingat, eller det värde annorledes användt. virke

med hänsyn till förhållandena i orten kan anses ega, jemte de öfriga

omständigheter, som på ett rätt bedömande af hithörande taxeringsfrågor

kunna inverka».

Om också beskattningsnämnderna utan större svårighet skulle kunna

erhålla kännedom om det pris, försåld skog eller såldt virke betingat,

eller värdet i orten å skogseffekterna samt angående omkostnaderna

för skogens tillgodogörande, återstår alltid för beräkning af

den behållna vinsten att afgöra, huruvida afdrag må få ega rum för

hvad sjelfva skogen kostat den, som tillgodogör sig densamma, och

i så fall huru detta afdrag må beräknas. Ehuru sådant ej i lagförslaget

uttryckligen säges, är det, efter komiténs motivering att döma, dess

mening, att afdrag vid taxering skall få ske för hvad befintlig ståndskog

kan anses hafva kostat sin egare eller afverkare. Härvid uppstår

då frågan, om vid afverkning af skog afverkaren skall ega att först

afräkna hela köpeskillingen å skogen, eller om denna skall uppdelas å

skogsbeståndet, och i den mån den afverkade delen deraf betingat högre

försäljningssumma eller eljest kan anses hafva högre värde, än som

motsvarar den del af köpeskillingen, som derå belöper, inkomstbevillning,

efter det äfven andra behöriga afdrag skett, inträda. Det

senare tillvägagåendet, hvilket vore förenadt med en uppskattning lika

svår, om ej svårare än den, som erfordras för en riktig uppskattning

af skogens värde vid fastighetstaxering, synes icke hafva varit af

komitén afsedt.

Skall emellertid köpeskillingen för skogen först afräknas å inkomsten

eller värdet af virket, innan beskattningsbar inkomst får antagas

hafva uppstått, blifver sådant synnerligen svårt, om ej omöjligt

att rättvisligen genomföra. Taxeringsmyndigheterna kunna nämligen

icke vara i tillfälle att steg för steg följa amorteriugen af ett skogsområde

eller att med säkerhet afgöra, när skogen skall anses betaid

samt behållning af afverkningen uppstå.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Det kaii dessutom ifrågasattas, om ett förfarande sådant som det

nu nämnda öfverensstämmer med den nuvarande bevillningsförordningens

grunder, enligt hvilka man vid taxering af inkomst har att taga hänsyn

allenast till förhållandena under ett enda år.

. ,Så?1.vid uPPskattning af inkomst genom skogsafverkning som

vid beräkning af annan afkastning af skog kan för öfrigt i talrika

tall saknas hvarje säker utgångspunkt för bedömande af hvad skogen

kostat sin egare, nämligen då skogen under äldre tider förvärfvats,

gatt i arf o. s. v. Följden häraf skulle säkerligen mången gång blifva,

att taxering komme. att ske, innan ännu behållen vinst uppstått.

„ biåsom äfven komitén framhållit, är det vidare föga egentligt att,

pa sätt enligt komiténs förslag dock skulle blifva fallet, der virkesfångst

a egen mark sker för egen. förädlingsrörelse, anse beskattningsbar inkomst

hafva uppstått särskildt af virkesfångsten och sålunda vid förädliDgsrörelsens

beskattning låta afdrag ega rum för det redan beskattade

virket. Detta leder dessutom till mångfaldiga svårigheter, såsom erfarenheten

nogsamt visat i fråga om de nu, ehuru å annan grund vid

beskattning af inkomst af trävarurörelse medgifna afdrag för värdet af

virke från egna och arrenderade skogar. Det naturligaste och det enda,

som kan lända till full rättvisa, är att betrakta rörelse, deri virke ingår

såsom råmaterial, som gemensam med den skogsafverkning, hvilken

för förädlingsrörelsen och af dess idkare sker. Först i den mån och

ti det belopp, som hela rörelsen utvisar behållen vinst, bör derför beskattning

ega rum.

Vid föregående förslag till inkomstbevillning för inkomst af skogs

a uiog har anmärkts svårigheten för taxeringsmyndigheterna att

erhålla kännedom om.hvarje enstaka afverkning och försäljning af virke.

Om ock, såsom komitén i sitt betänkande framhållit, denna svårighet

icke är större i fråga om skogs afverkning än beträffande annan tillfällig

verksamhet, som enligt gällande bevillningsförordning bör blifva

föremål for inkomstbevillning, kan härvid dock erinras, att denna svårighet

säkerligen komme att hafva mer omfattande följder vid en så stor

industri,, som skogsafverkningen i vårt land är, och då det nuvarande

beskattningssättet för skogs afkastning, eller fastighetsbevillning, skulle

utbytas mot inkomstbevillning.

Då komitén vidare föreslagit, att icke blott vid afverkning af skog,

utan vid hvarje försäljning eller upplåtelse af skog, vare sig enbart

eller i förening med jord, inkomstbevillning skall påföras för den behållna

vinsten af skogens försäljning eller upplåtelse, ökas härigenom

i betydlig mån svårigheten för taxeringsmyndigheterna att verkställa

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

taxering af hithörande slag af inkomst i alla de fall, der sadant enligt

förslaget borde ske. , „ 10 ,___

Har sådan taxering icke kunnat ega ruin det år, da upplåtelsen

eller försäljningen försiggått, derför att densamma icke för. det arets

beskattningsnämnder varit eller ens kunnat vara känd, torde icke e er

med den nuvarande lydelsen afbevillningsförordnmgens § 10 mom. \llvH''

ken komitén icke föreslagit någon ändring, taxering kunna ske följande

år. I många fall skulle då utan tvifvel vederbörande undgå all taxering

och en i ögonen fallande brist på jemlikhet vid beskattningen

Föregående förslag till inkomstbevillning för inkomst af skog

synes hafva afsett, att dylik bevillning skulle inträda allenast, der

utverkning af skog till annat än husbehof egde ruin. Denna ståndpunkt

intages ock af länsstyrelsen i Stockholms län i dess nu i fragan algitna

yttrande. Ett dylikt förslag, som på samma gång innebure, att

skogsafverkningen städse skulle anses såsom en särskild rörelse och

beskattas i orten, der den drefves, eller med andra ord der skog - området vore beläget, kan väl tyckas erbjuda fordelen af en viss enkelhet

och lätthet vid tillämpningen samt härigenom och i otngt vara

fullt tillfredsställande. Detta torde dock endast vara skenbart. Uto

att, på sätt förut erinrats, det är föga egentligt och äfven ledande till

svårigheter vid taxering af inkomst från foradlingsrorelse att sarskildt

beskatta skogsafverkning, som sker for egen förädlingsindustri, undgå

man nämligen icke, äfven om inkomstbevillningen inskrankes till de

fall, der skog afverkas, svårigheterna vid den beskattningsbara inkomsten

beräkning Man torde nämligen icke kunna underlåta att äfven da

föreskrifva, det behörigt afdrag skall ske för hvad skogen kostat > dens

hand, som afverkar densamma. Det är alldeles uppenbart att afdrag

för skogens inköpskostnad bör så ske, om någon under ett ar mkopt

ett skogsområde och under samma år afverkar detsamma.

bör förhållandet vara i andra fall, der skogen forvarfvats vaie sig g

nom köp sedan längre tid tillbaka, genom arf eller dylikt. Evang

heterna att då bedöma hvad skogen vid afverkningstillfallet kostat den

som verkställa afverkningen, äro emellertid, såsom förut eimrats, hogs

afsevärda och skulle i många fall blifva omöjliga att öfvervinna.

Om man åter för att undvika dessa svårigheter icke ville medgifva

något afdrag för skogens inköp eller dermed jemförlig kostnad,

skulle detta, såsom lätt inses, i talrika fäll medföra uppenbara orattvisoi

Genom att inkomstbevillningen endast skulle ega rum vid skoö

afverkning skulle slutligen den inkonseqvensen inträda, att, om en

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

skogsegare försålde sin skog till annan, som i sin tur afverkade den,

skogsegaren undginge bevillning för sin inkomst af skogen, under det

att sådan skulle utgöras, om han sjelf afverkade skogen. Förevarande

förslag leder ock, såsom man förut deremot anmärkt, derhän, att en

jordegare, som spar sin skog, får utgöra lägre bevillningsafgift än egare

till en likadan fastighet, men som är nödsakad att afverka skog" till

afsalu, ehuruväl den förra fastigheten till följd af sin sparade skog vid

försäljning betingar ett högre pris än den senare.

Hänsyn till dessa förhållanden torde hafva bestämt komitén att i

sitt förslag utsträcka inkomstbevillningen till att omfatta inkomst icke

blott genom skogsafverkniug, utan äfven genom annan afkastning af

skog, såsom genom upplåtelse af sjelfva den växande skogen, vare sig

enbart eller i förening med fastigheten i öfrigt.

Genom ett sådant konseqvent genomförande af inkomstbevillningen

ökas emellertid, såsom här ofvan erinrats, i afsevärd mån de eljest

stora svårigheterna vid dess tillämpning, svårigheter, hvilka delvis

sammanhänga med vanskligheten att vid förevarande slag af inkomst

tillämpa den nuvarande bevillningsförordningens allmänna bestämmelser

samt med bristerna i dessa.

Om man derför äfven må medgifva, att, såsom komitén andragit,

det är en principielt riktig grundsats, att afkastning af skog skall beskattas,

endast i den mån den lemnat behållen inkomst, och om derför

inkomstbevillning, teoretiskt sedt, är att uti ifrågavarande hänseende

föredraga framför den nu varande fastighetsbevillningen, torde dock

hänsynen till de nuvarande faktiska förhållandenas kraf böra fälla utslaget

till förmån för fastighetsbevillningen.

Denna hämsyn synes endast under den förutsättning böra gifva

vika, att lagstiftaren vore besluten att ombilda bevillningsförordningen

till en fullt konseqvent genomförd inkomstskattelag, hvarvid då äfven

inkomstskatt borde utgå för inkomsten af jordbruksrörelse likaväl som

för inkomsten af skogsafverkning eller virkesfångst, och den nuvarande

fastighetsbevillningen borttagas eller inskränkas. I så fall kunde det

vara ändamålsenligt, att den princip, som ligger till grund för komiténs

. förslag, komme till tillämpning såsom ett första steg i denna

riktning.

Kan deremot något sådant icke förutsättas, utan bör man tvärtom

antaga, att fastighetsbevillning fortfarande kommer att bestå såsom

skatt för afkastning af fastighet, synas öfvervägande skäl tala för, att

denna^ skatteform tiliämpas i fråga om all omedelbar afkastning af fastighet,

således äfven å skogsafkastning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

I flere i de i frågan afgifna yttrandena, särskildt af länsstyrelserna

i de norrländska länen med undantag af Norrbottens, har äfven

framhållits, att man icke borde afvika från hittills gällande grundsats

om fastighetsbevillning för beskattning af skogs afkastning, samt att

denna grundsats vore enklare och lättare att tillämpa än komitéus förslag,

hvarjemte länsstyrelsen i Södermanlands län särskildt erinrat om

den motvilja, som hos den jordegande befolkningen i allmänhet vore

rådande mot inkomstbevillnings utgörande.

Det torde ock vara gifvet, att, äfven om fastighetsbevillning likasom

hvarje afkastningsskatt kan anses vara eu mindre fullkomlig skatteform,

är den dock, praktiskt sedt, mindre svår att genomföra. Genom

deusammas användning å skog, likasom å en fastighet i ötrigt, undviker

man äfven att, såsom i komiténs förslag är lallet, behölva uppdraga

eu skilnad mellan den del af skogs afkastning, som användes

till husbehof, samt annan afkastning af skog. Genom fastighetsbevillningen

och dermed följande kommunala utskylder löses dessutom utan

större svårighet frågan om hvarje kommuns rätt till skattebidrag af

skogstillgången inom kommunen. Detta senare bestyrkes i viss man

deraf, att komitén för att tillgodose kommunernas intressen funnit sig

nödsakad att, hvad beträffar statens skogar, frångå principen af inkomstbevillning

och föreslå, att i fråga om dem växande skogens hela varde

skulle ingå i fastighetens taxeringsvärde.

Vid en fortsatt tillämpning af fastighetsbevillningen för beskattning

af skogs afkastning uppstår emellertid först frågan, i hvilka fall

fastighetsbevillning bör inträda och af hvem den skall utgöras. I den

af komiténs ordförande vid komiténs förslag afgifna reservation är föreslaget,

att det skulle åligga ej blott egare, utan äfven innehafvare af

skogsområde eller af intecknad rätt till skogsafverkning att för den en

hvar tillhörande skog utgöra fastighetsbevillning.

Det ligger i fastighetsbevillningens natur, att man vid densamma

fäster sig uteslutande eller öfvervägande vid sjelfva fastigheten och

mindre vid den, som innehar densamma. Det är derför endast af underordnad

betydelse hvem som i första hand skall svara för nämnda bevillning.

Praktiskt taget är enklast, att detta varder fastighetens egare,

om hvilken tillförlitlig kännedom lättast kan vinnas. Detta är ock

den nuvarande bevillningsförordningens ståndpunkt och framgår af föreskrifterna

i § 2 derstädes, enligt hvilka innehafvare af fastighet endast

i undantagsfall, och der han mera är att jemställa med fastighetsegare,

skall utgöra fastighetsbevillning. Att, på sätt i reservationen föreslås,

utsträcka dessa undantag till alla de fall, der någon förvärfvat rätt till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

skogs afverkning å annans mark ock låtit inteckna denna rätt, synes

icke vara erforderligt eller praktiskt ntförbart. Utom att skyldigheten

att erlägga fastighetsbevillning sålunda skulle göras beroende af inteckning

och inträda först då sådan vunnits, kan nämligen erinras, att det

för taxeringsmyndigheterna blefve en likaså vansklig som mödosam

uppgift att bestämma det taxeringsvärde, som borde åsättas en afverkningsrätt

till träd af vissa dimensioner, och att fördela taxeringsvärdet

å en skog mellan flera eller färre personer, som der hade rätt till afverkning.

Det blefve ock synnerligen svårt, om ej omöjligt för beskattningsnämnderna

att hålla reda på olika afverkningsrätters tillkomst och

fortvaro samt hvem, som vid hvarje tillfälle vore innehafvare af

desamma.

Skälet för att särskildt taxeringsvärde skulle åsättas en upplåten

afverkningsrätt är uppenbarligen att söka deri, att man velat befria

jordegaren från att erlägga fastighetsbevillning för skog, som han till

annan upplåtit. Såsom förut framhållits, ligger det dock icke i fastighetsbevillniugens

natur, att härtill tages hänsyn. Någon större oegentlighet

ligger det icke heller deri, att jordegaren i nu afsedda fall erlägger

bevillning för hela sin fastighet, än att detta sker i de fall, der

han upplåtit större eller mindre del af sin jord åt annan på arrende.

Om äfven arrendeafgiften i regel utgår årligen, under det att liqvid

för skogsafverkningsrätt vanligen erlägges på en gång, bör icke detta

verka någon egentlig skilnad. I båda fallen står det dessutom jordegaren

öppet att genom enskild öfverenskommelse göra sig i vederbörlig

mån skadeslös för den honom åliggande skattskyldigheten.

Icke heller hänsynen till redan upplåtna afverkningsrätter torde

förtjena något afgörande afseende, då dels nu i lagstiftningen finnes

och städse funnits stadgadt, det jordegaren i hithörande fall i regel

skall erlägga bevillning för upplåten skog, så att således något nytt

förhållande icke skulle i lagstiftningen införas, dels ock, efter hvad

komitén framhållit, äldre afverkningsrätter mer och mer upphöra och

nya sådana i senare tider mera sällan komma till stånd.

Fullgiltiga skäl torde alltså icke förefinnas att ytterligare utsträcka

bestämmelserna i § 2 bevillningsförordningen om innehafvares skyldighet

att i vissa fall utgöra bevillning för af honom innehafd fastighet,

utan torde den enda ändring, som i nämnda lagrum erfordras, vara

att, till öfverensstämmelse med den praxis, som utbildat sig, och för

undvikande af tvetydighet, i samma § a) uttryckligen stadgas, att med

der omnämndt »skogsområde, som blifvit upplåtet till bergshandteringens

understöd till sågverk eller kanalbolag», afses allenast af staten upplåtet

område.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Eu af de mest öfverklagade olägenheterna vid tillämpningen af nu

gällande bestämmelser har varit, att i stora delar af landet behörig

hänsyn icke vid fastighetstaxeringen tagits till den växande skogens

värde. För att, bland annat, ernå en noggrannare fastighetstaxering

har i de nu föreliggande förslagen hemstälts, att vid jordbruksfastighet

särskilda värden skulle sättas å inrösnings- och å afrösningsjorden.

Det torde icke kunna förnekas, att genom en dylik föreskrift större

noggrannhet, skulle kunna vinnas vid taxering af jordbruksegendom.

Emellertid har af ett stort antal länsstyrelser anmärkts, att denna föreskrift

skulle blifva omöjlig att efterlefva, hvarförutom från ett och annat

håll anförts, att taxeringsmyndigheterna skulle hafva lättare att bilda sig

ett omdöme om värdet af en jordbruksfastighet i dess helhet än om dess

skilda delar. Med afseende härå och då för det, ändamål, som med ifrågavarande

förslag afses, icke torde vara erforderligt, att särskilda värden

åsättas inrösnings- och afrösningsjorden, utan det torde göra tillfyllest, om

i taxeringslängden an märkes det värde, hvartill fastighetens skogsmark

och derå växande skog uppskattats, anser jag, i likhet med länsstyrelserna

i Stockholms, Yesternorrlands och Jemtlands län, annan ändring

i nu gällande stadganden icke vara uti det hänseende, hvarom här är

fråga, behöflig, än att föreskrift lemnas derom, att det värde, hvartill

fastighets skog uppskattas, skall i taxeringslängden särskildt utsättas.

Detsamma borde äfven gälla om värdet af de särskilda förmåner, såsom

torfmossar m. m., hvarom förmäles i § 1 af instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

Kolumn för dessa anteckningar torde lätteligen kunna

inrymmas i taxeringslängderna utan att derför, såsom nu föreslagits, de

nuvarande kolumnerna för partisumma och hufvudsumma skulle sammanslås

till en enda, mot hvilken anordning flere, såsom det förefaller,

befogade erinringar i de afgifna yttrandena framstälts.

För ytterligare inskärpande deraf, att i fastighetsvärdet skogens

värde bör inräknas, vore tilläfventyrs lämpligt, att sådant i § 3 af

bevillningsföi-ordningen uttryckligen framhölles.

En annan anmärkning, som kan göras i fråga om skogsvärdes

inräknande i fastighetstaxeringsvärdet, är att, då detta senare i regel

bestämmes för tre år i sender, men skogen genom tillväxt ökas eller

genom afverkning minskas i värde, fastighetens taxering derefter borde

oftare jemkas. Detta i förening med svårigheten att rätt och noggrannt

bestämma växande skogs värde har framhållits såsom de mera afsevärda

olägenheterna vid fastighetsbevillning för skog. Vigten af dessa anmärkningar

torde icke kunna underkännas, men emot dem kan erinras, att

man vid all fastighetstaxering måste nöja sig med ett ungefärligt medel
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

värde, och att detta värde äfven i fråga om den en fastighet tillhörande

skog torde låta sig utan så stor svårighet utfinnas, samt att, då man

endast afser att vid taxeringen vinna ett medelvärde å skog, man kan

lemna utom räkningen den vanligen ringa ökning i värde, skog genom

tillväxt under den för fastighetstaxeringen gällande treårsperiod kan

ernå. Det vore derför allenast erforderligt att till nu gällande bestämmelser

i § 2 af instruktionen för taxeringsmyndigheterna lägga ett

stadgande af innehåll, att jemkning i fastighets taxeringsvärde under

tiden mellan tvenne allmänna fastighetstaxeringar finge ske äfven »der

fast egendoms värde genom skog saf verkning märkligen förminskats i förhållande

till dess uppskattade värde.» Att, såsom i reservationen till

komiténs förslag hemstälts, för ifrågavarande ändamål förändra uttrycket

i samma § »af annan dylik anledning» till »annan anledning» torde

dereibot kunna gifva en alltför stor utsträckning åt ifrågavarande undantagsbestämmelse.

Med de jemkningar, som ofvan nämnts, torde fastighetsbevillning

för beskattning af inkomst från afkastning af skog fortfarande kunna

lämpligen bibehållas. Fastighetsbevillningen synes nämligen vara en

fullt lika användbar form för beskattning af nämnda inkomst som för

beskattning af inkomst från jord bruksrörelse, hyresiukomst eller andra

förmåner af fast egendom. I medeltal torde densamma ock lika väl i

fråga om virkesfångst eller annat tillgodogörande af skog som beträffande

iordbruksrörelse kunna anses motsvara den inkomst, jordegaren

eller med denne jemförlig innehafvare af en jordbruksfastighet af densamma

i allmänhet drager.

Genom fastighetsbevillningen är emellertid icke beskattad annan

afkastning af skog än den, jordegaren eller i de fall, som i § 2 bevillningsförordningen

omförmäles, innehafvaren deraf drager. Inkomst

genom virkesfångst eller skogsrörelse, som utöfvas af annan, synes

deremot lämpligast böra blifva föremål för inkomstbevillning. Redan

nu har ock, äfven om, så^om komitén framhållit, gällande bevillningsförordnings

affattning rätteligen skulle leda derhän, att virkesfångst

eller skogsrörelse å annans mark, likasom jordbruksrörelse å annans

område, icke finge underkastas inkomstbevillning, detta dock, åtminstone

hvad skogsrörelse eller virkesfångst beträffar, i praxis i flere fall

skett. Rättvisan synes äfven kräfva, att inkomsten af dylik rörelse

likasom af jordbruksarrende, hvilken inkomst icke kan anses beskattad

genom den egaren till fastigheten åliggande fastighetsbevillning, underkastas

inkomstbevillning. Ett tillägg i detta syfte till § 8 mom. 2

bevillningsförordningen torde alltså vara på sin plats.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Hvad beskattningsorten för inkomst af virkesfångst eller skogsrörelse

å annans mark beträffar, har i några af de öfver komiténs förslag

afgifna yttrandena hemstälts, att denna alltid måtte blifva den ort,

der skogen vore belägen. Enligt komiténs förslag åter skulle vid virkesfångst

å annans mark, så vida omedelbar försäljning af skogseffekterna

skedde, rörelsen — såsom hvarje annan rörelse — beskattas i den ort,

der don drefves, hvilken då väl blefve den, hvarest skogsområdet vore

beläget, men, om virkesfångsten skedde för egen förädlingsrörelse, särskild

taxering icke ega rum, utan vinsten af virkesfångsten beskattas

med vinsten af förädliugsrörelsen och således å den eller de orter, der

denna senare skulle beskattas.

Detta senare eller komiténs förslag torde förtjena företrädet framför

det förra. Om det äfven i viss mening kan sägas, att virkesfångsten

är en hufvudsaklig gren af trävarurörelse och att derför inkomsten af

denna rörelse i dess helhet bör fördelas äfven å de orter, der skogsafverkningen

sker, kan det å andra sidan icke förnekas, att anskaffandet

af virke för trävaruindustrien icke är annat än detsamma som anskaffande

af råmaterial för hvarje annan industri; att det derför är oegentligt att

särskildt beskatta ett dylikt anskaffande af råmaterial för trävaruindustrien;

att det är omöjligt att bestämma, huru stor del af vinsten af

en sågverksrörelse, sådan denna vinst slutligen visar sig, bör belöpa å

hvarje särskild ort, derifrån virke hemtats; samt att det är godtyckligt

att redan å afverkningsorten beskatta virkesfångsten efter ett antaget

pris å virket, som tilläfventyrs icke sedermera ernås, eller fastän vinsten

å nämnda virkesfångst sedermera fullt uppväges eller till och med bytes

i förlust genom misslyckad flottning eller andra missöden och förluster

vid rörelsen i dess helhet. c

Hänsynen till de kommuners intressen, der skogarne äro belägna,

synes icke heller böra föranleda till att, såsom komitén uttryckt sig,

på detta sätt »sönderbryta trävaruindustriens behållna inkomst i tvenne

delar», då, efter hvad ofvan framstälts, kommunerna, i den mån skogens

värde ingår i derinom belägna fastigheters värden, genom de efter

fastighetsbevillningen utgående kommunala utskylder erhålla skattebidrag

för inom kommunen befintlig skog. Såsom komitén erinrat,

torde detta äfven på grund af §§ 57 och 58 i gällande förordning om ''

kommunalstyrelse på landet böra ega rum för inom landskommunerna

belägna, staten tillhöriga skogsområden, ehuru dessa icke påföras fastighetsbevi

Ilning.

Hvad nu nämnts i fråga om beskattningsorten vid taxering af inkomst

af virkesfångst å annans mark torde äfven öfverensstämma med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

de nu gällande allmänna stadgandena om beskattningsort vid inkomst- <*

taxering, och några särskilda föreskrifter i detta afseende beträffande

nu förevarande slag af inkomst lära alltså icke vara beböfliga, utan

endast ett stadgande derom, att dylik inkomst skall, likasom annan inkomst

af rörelse, räknas som inkomst af arbete, hvilket stadgande då

konseqvent borde utsträckas att omfatta äfven jordbruksrörelse å annans

mark.

Enligt min mening skulle sålunda utan någon rubbning af grunderna

för nu gällande bevillningsförordning frågan om beskattning af

inkomst genom afkastning af skog kunna på ett i hufvudsak tillfredsställande

sätt lösas, om denna afkastning, der den tillfölle fastighetens

eg are eller, i fall som omförmäles i § 2 bevillningsförordningen, denna

§ ändras på sätt förut framhållits, fastighetsinnehafvaren blefve, såsom

hittills, beskattad genom fastighetsbevillning samt virkesfångst å område,

för hvilket den, som verkstält virkesfångsten, icke vore pligtig utgöra

fastighetsbevillning, blefve, der den vore en sjelfständig rörelse, såsom

sådan beskattad genom bevillning för den behållna inkomst, rörelsen

lemnade, samt, der virkesfångsten skedde för egen förädlingsindustri,

beskattad i sammanhang med denna.

Det återstår emellertid i förevarande hänseende frågan, om och i

så fall i hvad mån vid beskattning af inkomst af förädlingsrörelse afdrag

bör få ske för värdet af i rörelsen användt virke. Såsom komitén framhållit

och af flerfaldigt resolutioner i beskattningsmål framgår, anses

sådant afdrag för närvarande i regel böra vara medgifvet för virke

»från egna och arrenderade skogar» samt till belopp beroende af virkets

värde i orten, der det hemtats.

Då, enligt hvad ofvan anförts, fastighetsbevillningen icke borde få

anses afse virkesfångst å område, för hvilket den, som verkstälde virkesfångsten,

icke vore underkastad fastighetsbevillning, utan denna virkesfångst

skulle, om den bedrefves såsom en rörelse för sig, beskattas

genom inkomstbevillning för denna rörelse och, om den skedde för egen

förädlingsindustri, genom iukomstbevillningen för densamma, följer häraf,

att något särskildt afdrag för värdet af virke från »arrenderade skogar»

icke enligt de här angifna grunder borde ifrågakomma. Beträffande

virke, som hemtades från annans mark för egen förädlingsrörelse, borde

således afdrag vara tillåtet allenast för de till omkostnader för rörelsens

bedrifvande hänförliga utgifter för skogens inköp, virkets afverkning

o. s. v., hvilka kostnader väl i hvarje ordnad trävarurörelse erhålla sitt

behöriga och riktiga uttryck i räkenskaperna för densamma, samt påföras

rörelsen, innan nettovinsten af densamma utföres.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Användes deremot virke från egen mark eller från område, hvarom

i § 2 bevillningsförordningen förmäles, för egen förädlingsrörelse, är

idkaren af sådan rörelse genom den för skogsområdet utgående fastighetsbevillning

redan beskattad för skogens afkastning. I sådana fall

skulle derför kunna anses befogadt, att vid beräkning af beskattningsbara

inkomsten af förädliugsrörelsen afdrag finge göras för värdet af

det använda virket. Denna uppfattning torde också vara med billighet

och rättvisa fullt öfverensstämmande, der fråga är om förädling, som af

en jordegare tillfälligtvis bedrifves. t. ex. om han sjelf försågar virke

från egen skog. För inkomsten af denna försågning bör jordegaren

alltså beskattas allenast i förhållande till den vinst, sjelfva försågningen

kan anses hafva lemnat, efter afdrag för virkets värde.

Annorlunda torde deremot saken böra uppfattas, der förädlingsrörelsen

icke drifves tillfälligtvis, utan såsom en regelbunden affär af

större eller mindre omfattning. De fastigheter, som för denna förvärfvats

och från hvilka virke för rörelsen hemtas, synas riktigast böra betraktas

såsom ingående i denna rörelse eller med andra ord såsom för rörelsen

använda fastigheter. Egaren till en förädlingsrörelse, t. ex. ett sågverksbolag,

som eger skogsområden, torde ock mindre vara att anse

såsom en fastighetsegare, hvilken på vanligt sätt sköter och brukar sin

fastighet, än såsom en industriidkare, hvilken allenast begagnar fastigheten

till att derifrån hemta det råmaterial, han behöfver.

Den afkastning af fastighet, som i senare fallet erhålles, kan esomoftast

blifva mera betydande än den, en vanlig jordegare erhåller. Då

fastighetsbevillningen bestämts med afseende å den afkastning, dessa

i allmänhet kunna anses draga af sin fastighet, följer, att densamma

kan blifva en helt otillräcklig beskattning, om den utan åtskilnad skulle

blifva den enda gällande äfven i andra fall.

Med hänsyn härtill och med anslutning till den synpunkten, att

i nu afsedda fall fastigheterna eller skogsområdena närmast äro att anse

såsom använda för rörelses bedrifvande, borde, enligt min mening,

afdrag vid taxering af inkomst af förädlingsrörelse allenast få göras för

ett belopp, motsvarande den procent af fastighetsvärdet, i förhållande

till hvilken fastighetsbevillningen utgår. Någon orättvisa i beskattningshänseende

torde icke ligga häruti. Det är endast till nämnda

procent fastighetens afkastning vid fastighetsbevillningen beräknats, och

det är endast så tillvida, som denna afkastning redan är beskattad.

Hvad som derutöfver kan genom förädliugsrörelsen af fastigheten i vinst

erhållas bör derför, likasom all annan behållen inkomst af rörelse, beskattas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Att olika grunder sålunda uppstälts i fråga om beräkning af beskattningsbar

inkomst vid förädlingsrörelse, som af eu jordegare tillfälligtvis

bedrifves, och vid dylik rörelse, som drifves mera kontinuerligt

eller såsom en verklig rörelse, hvarigenom i regel större

afdrag i förra fallet skulle få ega rum än i det senare, är påkalladt af

den olikhet, som faktiskt emellan dessa fall råder. En vanlig jordegare

drifver nämligen icke i allmänhet skogsrörelse årligen, men får oberoende

häraf för hvarje år utgöra fastighetsbevillning för skogen. Föga rättvist

vore då, om i förevarande hänseende afdrag medgåfves honom

allenast med den procent af skogsområdets taxeringsvärde, hvarefter

ett års fastighetsbevillning utgår.

Der någon deremot drifver en formlig trävarurörelse och härför

hemtar virke från egna eller dermed jemförliga skogsområden, kan han

sägas använda dessa för sin rörelse; och någon orättvisa sker icke, om

det afdrag, hvarom här är fråga, inskränkes till en i förhållande till

fastighetsbevillningen bestämd procent af skogsområdenas taxeringsvärde.

Å andra sidan bör dylikt afdrag få göras för hela det skogsområde,

som tillhör och ingår i rörelsen, äfven om virke ej årligen

hemtas från hvarje särskild fastighetsdel, enär oberoende häraf skogsområdet

i sin helhet kan anses för rörelsen användt,.

Enligt hvad sålunda framstälts, skulle alltså afdrag för värdet af

virke, som användes i förädlingsrörelse, icke vid beräkningen af dennas

beskattningsbara inkomst få ske, men väl afdrag vara tillåtet, utan för

kostnaderna för afverkning, i behörig mån för köpeskillingen för rätt

till virkesfångst å annans område och för en med hänsyn till fastighetsbevillningen

bestämd procent af taxeringsvärdet å egna och dermed

jemförliga skogsområden. Då tillförlitlig kännedom om dessa taxeringsvärden

utan någon större svårighet bör kuuna vinnas, torde på detta

sätt, utan förfång för den skattskyldige, taxering af inkomst, af sågverksrörelse

och dermed jemförlig industri lättast kunna ordnas.

Det torde dock härjemte böra framhållas, att vid taxering af inkomst

af sågverks- eller annan förädlingsrörelse afdrag dessutom böra

få ske för kostnaderna för vård af egna eller dermed jemförliga skogar

samt för ränta å lånt kapital, äfven om detta användes till inköp af

skogsområden och lånen intecknats i fastigheterna. På sätt af mig

här nedan i fråga om jernvägsbolags rätt till afdrag vid inkomsttaxering

för ränta å gäld, intecknad i jernvägen, närmare utföres, synes detta

böra medgifvas vid all taxering af inkomst för rörelse; men åtminstone

varder ett sådant medgifvande oafvisligt, om, enligt hvad ofvan utvecklats,

skogsområden, hvilka egas af den, som drifver sågverk eller

annan förädlingsindustri, betraktas såsom ingående i denna rörelse, och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

derför vid taxering af inkomsten af rörelsen afdrag för värdet af virke

från dessa områden icke få göras, utan, likasom för fastigheter, som

användas för eu rörelse, allenast för ett visst genom fastighetsbevillning

beskattadt belopp af taxeringsvärdet. Skola dessa skogsområden

i dessa fall anses såsom för rörelsen använda, böra å andra sidan de

för deras förvärfvande upptagna lån ock räknas till sådant kapital, för

ränta hvarå afdrag må ega rum.

Den andra fråga, rörande hvilken komitén afgifvit förslag, angår

sättet för fördelning af bankbolags beskattningsbara inkomst af rörelse

mellan de orter, der rörelsen skall beskattas.

I detta afseende har komitén hemstält, att till grund för nämnda

fördelning måtte läggas in- och utlåningens storlek vid de olika kontoren,

samt att denna skulle bestämmas efter de belopp, som vid hvarje

månads slut balanserades å kontorens in- och utlånioffsräkningar, utelöpande

postremissvexlar samt egna banksedlar oräknade; och har

komitén föreslagit en härefter lämpad lydelse af § 16 mom. 1 af bevillniugsförordningen

samt af § 5 i instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

Detta komiténs förslag har tillstyrkts eller lemnats utan erinran

af Öfverståthållare-Embetet och samtliga de länsstyrelser, som yttrat

sig i frågan, med undantag af läusstyrelsen i Hallands län.

För min del har jag icke något att emot komiténs förslag i denna

del erinra.

Det har, närmast med föranledande af komiténs förslag till ändrad

lydelse af § 16 mom. 1 i bevillningsförordningen, i ett af de afgifna

yttrandena framhållits, att närmare bestämmelser borde meddelas om

beskaffenheten af de uppgifter, styrelse för verk eller bolag, som i

samma lagrum omförmäles, skall lemna om verkets eller bolagets inkomst.

För en rättvis och jemlik taxering samt för undvikande af åtskilliga

vid taxeringen nu uppstående tvister vore detta utan tvifvel i

hög grad önskligt, och synes det i sådant afseende lämpligen,kunna

bestämmas, att styrelse, hvarom i § 16 mom. 1 nämnes, skall insända,

förutom uppgifter om i verkets eller bolagets arbete anstälda personers

löneförmåner, dels bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets senast afslutade

räkenskaper, utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret

uppkomna bruttoinkomst, ränta å eget kapital inräknad, dels ock

uppgift å beloppet af hvarje särskildt slag af omkostnader samt öfriga

afdrag, som vid taxeringen böra från bruttoinkomsten afräknas, äfvensom,

der så kan ske, berättelse öfver verkstäld granskning af senaste

årets räkeuskaper.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det må dessutom icke lemnas oanmärkt, att äfven för annat verk

eller bolag än bankbolag, som drifver rörelse å två eller flera orter,

vore angeläget att bestämma, efter hvilka grunder verket eller bolaget

borde å hvarje ort till bevillning taxeras, eller, om sådant icke i detalj

kunde ske, att det åtminstone stadgades, att styrelse för vederbörande

verk eller bolag skulle vara pligtig uppgifva, efter hvilka grunder

vinsten i dess uppgifter till taxeringen fördelats å olika orter.

Komiten har vidare afgifvit utlåtande i fråga om afdrag vid taxei

ing af inkomst, från jernvägsdrift för ränta å lån, intecknadt i jernvägen,

i hvilken fråga komitén ansett det kunna förblifva vid nu gällande

bestämmelser och den praxis, som utvecklat sig, enligt hvilken vid beskattning

af inkomst från jernvägsrörelse jernvägens egare medgifvits

afdrag föi ränta a lånt kapital, äfven om detta varit i jernvägen inteckuadt

och tilläfventyrs till större eller mindre del användt för sjelfva

anläggningen.

Uti de till Kammarrätten afgifna yttranden har komiténs utlåtande

i donna del bemötts allenast af länsstyrelsen i Blekinge län, hvilken

föreslagit, att § 10 mom. 4 b) i gällande bevillningsförordning måtte

förändras till att lyda: »för ränta å lånadt rörelsekapital, hvartill ej må

hänföras ränta å lån, upptaget för förvärfvande, tillökning eller förbättring

af fast egendom, för anläggning af jernväg eller för andra

dermed jemförliga ändamål.»

Förevarande fråga anser jag lämpligast lösas genom ändring af

§ 10 mom. 4 b) i gällande bevillningsförordning till den lydelse deraf,

som föreslogs uti Kongl. Maj:ts proposition till 1883 års riksdag, med''

förslag till ny bevillningsförordning; enligt hvilket förslag samma lagrum

skulle lyda:

''iiför ränta ä lånt, i rörelsen nedlagdt kapitala Härför åberopar

jag de skäl, som i motiven för detta ändringsförslag anfördes och i

komiténs betänkande äro återgifna, samt får dessutom tillägga följande.

Det är uppenbart och har äfven tillförene framhållits, att det nuvarande

stadgandet, enligt hvilket vid beräkning af inkomst utaf arbete

afdrag; får ske för ränta allenast å »lånt rörelsekapital», innebär en

orättvisa mot de näringsidkare, som behöfva upplåna äfven större eller

mindre del af sitt anläggningskapital, och jemväl leder till besynnerliga

olikheter i beskattningen, då t. ex., såsom komitén anfört, om någon

använder sitt egande kapital för uppförande af eu fabriksbyggnad samt

lånar den summa, han i öfrigt behöfver för fabriksrörelsens drifvande,

afdrag vid rörelsens beskattning medgifves för ränta å lånet, men sådant

afdrag deremot ej får ske, om personen användt det kapital, han

eger, till rörelsekapital och upptagit lånet för fabriksbyggnaden.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 G

Något giltigt skäl att på detta sätt skilja mellan anläggnings- och

rörelsekapital torde icke finnas, och hvad bevillningsutskottet vid 1883

års riksdag framhöll mot den föreslagna affattningen af hithörande lagrum,

eller att egare af annan faslighet genom densamma skulle kunna

vid beskattningen komma i bättre ställning än egare af jordbruksfastighet,

torde lika litet som den uttalade farhågan för missbruk vara förtjent

af något afseende.

Det är nämligen gifvet, att afdrag endast bör ske, der ränta å

lån verkligen utgår, och att det således icke för erhållande af afdrag

är tillräckligt att visa, det inteckningar gravera en för en rörelse använd

fastighet. Någon obillighet mot egare af jordbruksfastighet innebär

icke heller detta afdrag, då dessa ju icke, såsom idkare af industriela

rörelser, hafva att utgöra bevillning för sin rörelse, utan allenast för

fastigheten, under det att de senare deremot äro underkastade såväl

bevillning för inkomsten af rörelsen som äfven bevillning för derför

använda egna fastigheter, hvilken senare bevillning dessutom nu utgår

med vida högre belopp än bevillningen för jordbruksfastighet.

Då billighetshänsyn ansetts böra föranleda, att vid beskattning af

inkomst från jernvägsdrift afdrag får ske äfven för ränta å lån, som

användts för jernvägsanläggningar, torde samma billighet och krafvel

på en jemlik beskattning höra medföra, att enahanda grund följes vid

taxering af inkomst äfven af andra rörelser.

Om, såsom komrton erinrat, man i fråga om jernvägsdrift icke

torde kunna skarpt uppdraga gränsen mellan anläggnings- och rörelsekapital,

är nog förhållandet enahanda med flera andra rörelser. Ofvan

är anfördt, hurusom inom sågverksrörelsen de för densamma förvärfvade

skogsområden närmast kunna betraktas såsom för rörelsen använda

fastigheter; der lån för deras inköp upptagits, böra dessa, äfven om

de i fastigheterna intecknats, likaväl som i fråga om lån för jernvägsanläggning,

anses såsom lånt rörelsekapital.

De i förevarande afseende nu gällande stadganden hafva i öfrigt,

såsom nogsamt är kandi, jemväl i fråga om afdrag för ränta å lån vid

taxering af inkomst af jernvägsdrift varit föremål för olika uppfattning

och olika tillämpats.

Då det bör vara angeläget att genom lagändring undvika, det en

lagbestämmelse varder i liknande fall olika tolkad, och då rättvisan

torde fordra, att rätten till afdrag i nu förevarande hänseende utsträckes,

synes mig på dessa skäl och för att öfverensstämmelse äfven må

ernås mellan mom. 4 b) och mom. 3 c) i § 10 af bevillniugsförordningen

förstnämnda lagrum böra erhålla ofvan nämnda förändrade lydelse:

»för ränta å lånt, i rörelsen nedlagdt kapital.»

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Slutligen har komitén föreslagit sådan ändring i § 28 af gällande

bevillningsförordning, att, om inom ett bevillningsdistrikt finnes särskildt

samhälle, för livilket ordningsstadgan, helsovårdsstadgan, brandstadgan

eller byggnadsstadgan för rikets städer är i tillämpliga delar

gällande, de inom detta samhälle förekommande fastighetsvärden och

inkomstbelopp skulle i längderna särskildt angifvas och sammanföras.

Denna ändring finner länsstyrelsen i Malmöhus län hvarken behöflig

. eller lämplig, hvaremot i öfriga hit afgifna yttranden någon

egentlig erinran mot komiténs förslag icke gjorts.

Det har dock framhållits, att, om inom området för här afsedda

samhällen läge delar af hemman, livilka delar ej utgjorde särskilda

fastigheter, dessa delar icke gerna kunde åsättas särskildt taxeringsvärde,

med mindre de, på sätt i § 5 b) af bevillningsförordningen bestämmes,

kunna till tomter räknas, och att, om detta ej nu tydligen

framginge, sistnämnda lagrum borde i sådant afseende undergå förändring,

äfvensom att, om den föreslagna förändringen uti § 28 bevilluingsförordningen

vidtoges, detta borde medföra en föreskrift i syfte att

äfven i mantalslängden enahanda åtskilnad komme att göras, som i

fråga om taxeringsläugderna sålunda blifvit föreskrifven.

hör min del biträder jag dessa erinringar, men har i öfrigt icke

något att mot komiténs förslag i denna del anmärka.»

Herr Kammarrättsrådet von Unge anförde:

»Beträffande frågan om ändringar i sättet för beskattande af inkomst

genom afverkning af skog anser jag lika med referenten och

på de af honom anförda grunder, att hvarken hvad af komitén i sådant

afseende föreslagits eller hvad komiténs ordförande i den af honom

afgifna reservationen hemstält bör af Kongl. Kammarrätten i dess

underdåniga utlåtande tillstyrkas.

Hufvudsakligen instämmande, jemväl i öfrigt, i det af referenten

i frågan afgifna yttrande, anser jag mig dock böra, med anledning af

hvad berörda yttrande innehåller angående afdrag vid taxering af inkomst

utaf träförädlingsrörelse för värdet af det i rörelsen använda

virke, som hemtats från egna eller »arrenderade» skogar, särskildt anföra

följande.

Med nu gällande bestämmelser i bevillningsförordningen har i

allmänhet ansetts öfverensstämma att vid taxering af inkomst utaf

träförädlingsrörelse, der det såsom råmaterial i rörelsen använda virket

hemtats från egna skogar eller från sådana, å livilka rörelseidkaren

haft afverkningsrätt, medgifva afdrag, utom för afverknings- och transportkostnaden,

jemväl för det värde, de afverkade och i rörelsen au
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

vända träden hatt å den ort, hvarifrån de hemtats, detta på den grund

att den trädens värde motsvarande delen af inkomsten ansetts utgöra

afkastning af fastighet och, såsom beskattad genom fastighetsbevillning,

icke kunna, emot stadgandet i bevillningsförordningens § 8 mom. 2 d),

ytterligare beskattas genom inkomstbevillning.

Äfven om, i enlighet med referentens jemväl af mig omfattade

förslag, nyssberörda stadgande erhölle tillägg i det syfte, att afkastning

af fastighet skulle anses beskattad genom den för fastigheten erlagda

bevillningen, allenast för så vidt bevillningen erlades af den person,

som egde åtnjuta afkastningen, skulle fortfarande ofvanberörda grund

för medgifvande af sådant afdrag, hvarom nu är fråga, kunna åberopas

i det fall, att den för inkomsten skattskyldige, såsom egare eller innehafvare

af den skogsmark, hvarå de i rörelsen använda träden afverkats,

sjelf erlade fastighetsbevillning för samma mark.

Referenten åsyftar dock härutinnan sådan ändring att, derest

rörelsen drefves icke blott tillfälligt utan mera kontinuerligt och såsom

regelbunden affär, ifrågavarande afdrag skulle bestämmas till den fastighelsbevillningen

motsvarande procenten af taxeringsvärdet å skogsfastigheterna

tillika med utgifterna för samma fastigheters vård, hvarjemte

afdrag skulle få ske äfven för ränta å lånt kapital, som användts till

inköp af skogsfastigheterna.

För införande af denna olikhet, i fråga om grunderna för beräkning

af beskattningsbar inkomst, emellan, å ena sidan, träförädlingsrörelse,

som idkas allenast tillfälligtvis, och, å andra sidan, sådan rörelse, bedrifvcn

såsom regelbunden affär, har referenten förnämligast åberopat

såsom skäl, att i senare fallet den skattskyldige skulle kunna af sina

skogsfastigheter påräkna proportionsvis högre afkastning, än om rörelsen

idkades blott tillfälligt, och att han fördenskull icke kunde anses

för samma afkastning tillräckligt beskattad genom allenast fastighetsbevillning.

Ehuru detta skäl synes mig sakna giltighet, instämmer jag likväl,

på andra grunder, i det af referenten i nu ifrågavarande afseende

framstälda förslag.

Enligt detsamma skulle nämligen den skattskyldige, som idkade

»regelbunden» träförädlingsrörelse, på sätt referenten erinrat, icke lida

någon orätt, i det han komrne att beskattas genom inkomstbevillning

allenast för så stor del af hela sin inkomst, som icke beskattats genom

fastighetsbevillning. Å andra sidan skulle han ej heller undgå beskattning

för någon del af hela inkomsten, äfven om taxeringsvärdena å

hans skogsfastigheter, hvarifrån råmaterial till rörelsen hemtades, satts

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

lägre än det verkliga värdet. I sådant fall skulle kan nämligen, i

samma mån den af taxeringsvärdet beroende fastighetebevillningen

blefve för låg, beskattas högre genom inkomstbevillning. Häraf åter

blefve en följd, att de egare af skogsfastigheter, som sjelfva förädlade

sitt från samma skogar hemtade virke, skulle upphöra att hafva någon

fördel af att taxeringsvärdena å deras skogar sattes lägre än de verkliga

värdena; och torde detta förhållande kunna komma att bidraga

till en riktigare taxering än för närvarande, åtminstone af nu omförmälda

skogar och småningom jemväl af öfriga sådana fastigheter.

Hvad härefter angår frågan om rätt till afdrag, vid taxering af

inkomst utaf träförädlingsrörelse, för värdet af de i rörelsen använda

träd, som afverkats å mark, hvarför fästighetsbevillning icke erlagts

af den för inkomsten skattskyldige, så skulle af ofvan omförmälda, utaf

referenten föreslagna tillägg till bevillningsförordningens § 8 mom. 2

d) följa, att för medgifvande af sådant afdrag icke vidare skulle kunna

åberopas den grund, som, på sätt ofvan biifvit nämndt, hittills i allmänhet

anförts såsom betingande ett sådant afdrag, eller att den trädens

värde motsvarande delen af inkomsten anses beskattad redan genom

den fästighetsbevillning, som af vederbörande erlagts för den mark,

hvarå träden afverkats.

Referenten anser ock, att i fall, hvarom nu är fråga, afdrag för

trädens värde icke heller af annan grund skulle kunna ifrågakomma,

utan att afdrag i stället finge ske allenast för »de till omkostnader för

rörelsens bedrifvande hänförliga kostnader för skogens inköp, virkets

afverkning o. s. v.)), hvilka kostnader i hvarje trävarurörelse skulle

anses »erhålla sitt behöriga och riktiga uttryck i räkenskaperna för

densamma samt påföras rörelsen, innan nettovinsten af densamma

utföres».

I afseende härå finner jag mig böra erinra, hurusom räkenskaper

kunna föras på många olika sätt, samt att det icke sällan lärer kunna

förekomma, att räkenskaperna öfver en träförädlingsrörelse äro så förda,

att deraf svårligen kan inhemtas, till hvilket belopp ifrågavarande

afdrag enligt de af referenten angifna grunder bör bestämmas, och

torde i sådant fall, i saknad af annan grund för afdragets bestämmande,

detsamma böra, likasom hittills, beräknas till värdet i afverkningsorten

å de i rörelsen använda träden.

Jag vill äfven anmärka, att tillämpningen af ofvanberörda, af

referenten angifna grund för bestämmande af ifrågavarande afdrag synes

mig stundom kunna komma i strid med bestämmelserna i 10 § bevillningsförordningen,

enligt hvilka inkomst af rörelse skall vid taxe
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

ring i regel upptagas med det belopp, hvartill inkomsten uppgått

under året näst före taxeringsåret.

Af dessa bestämmelser torde väl nämligen få anses följa, att

jemväl de i mom. 4 c) af nämnda § i bevillningsförordningen omlörmälda

afdrag, som vid beräkningen af beskattningsbar inkomst utaf

rörelse må ega rum, skola bestämmas med ledning af förhållandena

under året näst före taxeringsåret, och att således, beträffande särskildt

det afdrag, hvarom nu är fråga, detsamma bör sättas till det belopp,

som de under ifrågavarande år å annans mark afverkade och i

förädlingsrörelsen använda träden kostat den skattskyldige.

För att denna kostnad skulle finna sitt rätta uttryck i den skattskyldiges

räkenskaper erfordrades, att han hvarje år, då utverkning

egde rum å område, hvartill han förvärfvat afverkniugsrätt för flere år,

i räkenskaperna aflöide jernnt så stor del af köpeskillingen för hela

afverkningsrätten, som belöpte å den afverkade delen af skogen.

Detta förfaringssätt torde dock icke alltid iakttagas eller ens kunna,

utan stor svårighet, iakttagas. _

Det lärer till och med ej sällan inträffa, att den skattskyldige

rörelseidkaren, som inköpt rätt till utverkning under flere ar af skog

å annans mark, under de första åren af tiden för afverkningen i sina

räkenskaper debiterar rörelsen så stor del af köpeskillingen för afverkningsrätten,

att hela köpeskillingen blir »amorterad» redan flere år före

afverkningstidens och afverkningens slut, till följd hvaraf räkenskaperna

för de återstående åren ej upptaga, bland omkostnaderna för rörelsens

bedrifvande, någon kostnad för skogens inköp; och torde i sådant fall

vid beräkning af den beskattningsbara inkomsten af rörelsen under de

återstående afverkningsåren, enligt omförmälda af referenten uttalade

mening, ej något afdrag få ega rum för de små afverkade trädens

värde, ehuru detsamma, såsom representerande en genom förbrukning

under året uppkommen minskning i den skattskyldiges tillgångar på

råvara för rörelsen, synes vara liänförligt till sådana, omkostnader för

rörelsen, hvarför, enligt ofvan berörda § 10 i bevillningsförordningen,

afdrag rätteligen borde ega rum.

Beträffande de frågor angående ändringar i bevillningsförordningen,

som, utom nu omförmälda fråga rörande sättet för beskattande af skogs

afkastning, varit föremål för komiténs behandling, instämmer jag med

referenten.»

Herr Kammarrättsrådet Wallensteen utlät sig:

»Det förslag, som af komitén afgifvits rörande skogsafkastningens

beskattning, åsyftar den ändring i nu gällande bevillniugsföroidning,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

all skögsafkastningen från fast egendom, som icke tillhör staten, må,

med undantag af skogens årliga afkastning till husbehof, blifva taxerad

medelst inkomstbevillning.

hor afkastning af skog, afsedd till husbehof, har komitén ansett

fast ig het sb evillning, såsom hittills, böra ega rum. Skälet härtill angifves

vara, att den del af skogens afkastning, som användes för egendomens

husbehof, tillgodogöres mera regelbundet, till följd hvaraf den kan anses

hafva ett visst årligt medelvärde samt lika väl som annan regelbunden

afkastning af fastighet lämpa sig för taxering medelst fastighetsbevillning.

ö

Huruvida i allmänhet afkastning af fastighet lämpar sig för taxering

medelst fastighetsbevillning, har länge varit en omtvistad fråga.

Den hufvudsakligaste anmärkningen mot denna för närvarande antagna

beskattningsform för fastighetsafkastning har varit den, att fastighetsegare,

som af sin inkomst af fastigheten har att betala ränta å intecknad

skuld, måste erlägga lika hög inkomstskatt som fastighetsegare,

hvilken har sin fastighet ointecknad. Ändamålet med en revision af

bevillningsförordningen har derför ansetts vara att få grundsatsen om

eu jemlik proportionel inkomstskatt följdrigtigt genomförd.

Nu föreligger emellertid icke fråga om förändring i de allmänna

g) under, på hvilka den nu gällande bevillningsförordningen hvilar.

Det har icke ens ifrågasatts att, såsom skatteregleringskomitén föreslagit,

låta, med bibehållande af fastighetsbevillningen, jordbruksidkaren utgöra

inkomstbevillning för den inkomst lian erhåller af sitt arbete och af

det kapital han, utöfver det i fastigheten nedlagda, användt på sjelfva

jordbruket. Frågan inskränker sig till att utfinna nya bestämmelser i

bevillningsförordningen, genom hvilka anmärkta oegentligheter vid

»nuvarande sättet för beskattning af inkomst från afverkning'' af skog*

med eller utan sammanhang med sågverksrörelse» kunna undanrödjas.

De anmärkta oegentligheterna hafva hufvudsakligen varit följande.

Såsom en väsentlig oegentlighet har anförts, att vid uppskattning

af fastighets taxeringsvärde alltför ringa hänsyn tagits till skogens värde.

Skog, hvartill afverkningsrätt upplåtits, skall nämligen ganska allmänt

lemnats utom räkningen vid fastighetstaxeringen, hvarigenom stat

och vederbörande kommun gått i mistning af den skatt de egt att

påräkna.

Vidare har anmärkts, att sågverksegare förklarats berättigade att

vid taxering af inkomst från sågverksrörelse göra afdrag för värdet

af de, från egna och arrenderade skogar, använda sågtimmerträd; till

följd hvaraf inkomstbevillningen för sågverksrörelsen kommit att utgå

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

med ringare? belopp än vederbort. Afdraget har nämligen ansetts böra

ega rum på den grund, att trädens värde vore att hänföra till sådan

afkastning af fast egendom, som vore genom fastighetsbevillning beskattad.

Deii föreliggande uppgiften att söka undanrödja nyss nämnda oegentligheter

har koinitén ansett icke kunna lösas på annat sätt än genom

rubbning af bevillningsförordningens hufvudgrunder.

Eu väsentlig rubbning af dessa grunder skulle nämligen åstadkommas

genom komiiéns föreslagna åtgärd att, på sätt ofvan omformäles,

taxera en del af fastighets afkastning genom fastighetsbevillning

och en annan del medelst inkomstbevillning. All omedelbar afkastning

af fast egendom taxeras nämligen enligt nu gällande bevillningsförordning

medelst fastighetsbevillning.

Då för närvarande frågan icke har större omfattning än ofvan är

nämndt, bör, enligt min tanke, försök göras att, utan rubbning af bcvillningsförordningens

hufvudgrunder, afhjelpa de anmärkta oegentligheterna

vid tillämpningen af bevillningsförordningens nuvarande bestämmelser.

Fullt tillfredsställande torde ett sådant försök icke kunna

utfalla; men med begagnande af nuvarande beskattningssättet torde

dock för frågans lösning möta mindre svårigheter än dem, hvilka komitén

icke kunnat undvika till följd af det föreslagna nya sättet att taxera

afkastning af skog delvis genom fastighetsbevillning och delvis medelst

inkomstbevillning. De svårigheter, komitén dervid mött, uppenbara sig

i förslagets detaljer. Granskning af de sistnämnda kan, med den uppfattning

af den föreliggande frågan jag nu framstält, af mig förbigås.

Till följd af denna uppfattning föranlåtes jag afstyrka bifall till förslaget.

Vid komitébetänkandet är fogadt ett annat förslag rörande taxering

af skogsafkastning än det nyss omförmälda. Det är afgifvet, såsom

reservation, af komiténs ordförande. Äfven angående detta förslag torde

jag hafva åliggande att yttra mig.

Åt detsamma bör, enligt min tanke, gifvas företräde framför komiténs

i det afseende, att det söker afhjelpa de ofvan omförmälda oegontligheterna

af nuvarande sättet att taxera afkastning af skog, utan att

för närvarande bevillningsförordningens hufvudgrunder behöfva rubbas.

I hufvudsakliga delar har ock detsamma tillvunnit sig gillande af länsstyrelserna

i Kopparbergs, Gefleborgs, Jemtlands, Vesterbottens och

Vesternorrlands län, för hvilka län, jemte Norrbottens, frågan om taxering

af skogsafkastning egentligen är af betydelse.

I fråga om åtgärds vidtagande till förekommande af det anmärkta

förhållande, att vid nuvarande fastighetstaxering icke, i enlighet med

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

be vill ni ngs förord n i n gen s innehåll, tages hänsyn till skogens värde, har

reservanten föreslagit, alt i bevillningsförordningen skulle införas sådan

föreskrift, att derigenom blefve omöjligt för taxeringsmyndigheterna att

lemna ståndskogens värde utan afseende. Ett tillägg till förordningens

§ 5 i denna syftning synes oek vara af behofvet påkalladt.

Andamålet skulle, enligt reservantens mening, lättast vinnas o-enom

att i nyssnämnda § stadga, att å jordbruksfastighet skola sättas värden

särskildt för inrösuingsjorden och särskildt för afrösningsjorden.

Då emellertid flere länsstyrelser anmärkt, att det vore nära nog

omöjligt för taxeringsmyndigheterna att ställa sig den sålunda föreslagna

föreskriften till efterrättelse, och då för ifrågavarande ändamål endast

erfordras att få särskildt värde å ståndskogen, torde den nya föreskriften

kunna inskränkas dertill, att särskildt värde skall sättas å ståndskogen

och i särskild kolumn af taxeringslängden införas.

Beträffande ifrågasatt ändring i bevillningsförordningen med anledning

af det förhållande att, vid beräkning af inkomst af sågverksrörelse,

taxeringsmyndigheterna medgifva afdrag för värdet af do från

egna och arrenderade skogar i rörelsen använda timmerträd, liar reservanten

föreslagit, att till bestämmelserna i § 10 mom. 3 bevillningsförordningen

rörande afdrag, hvilka icke må ega rum vid beräkning^af

inkomst utaf kapital och arbete, måtte införas under litt. e) den nya

bestämmelsen, att afdrag icke må ske »för vinst, som vid trävaruexport,

sågverksrörelse eller annan förädlingsrörelse uppstått genom användande

af virke från eget eller med afverkningsrätt innehafdt skogsområde».

Genom eu sådan bestämmelse skulle onekligen på ett ganska

enkelt sätt lösas en hittills brännande fråga. Bestämmelsen må förefalla

obillig. Den torde dock i sjelfva verket icke vara det. Skogen

är att anse i sågverksegarens ego mindre såsom en sjelfständig possession

än såsom eu integrerande del af förädlingsrörelsen. I detta påstående

lärer man kunna gifva reservanten rätt. Han torde ock hafva rätt deruti,

att flertalet sagverksegare, sedan köpeskillingen och öfriga omkostnader

för skogen blifvit amorterade, boklöra den af skogen uppkommande

vinst såsom behållen inkomst och betrakta den såsom beskattningsbar.

Deremot kan jag icke biträda reservantens åsigt, att i afseende

a intecknade skogsafverkningskontrakt andra bestämmelser böra blifva

gällande än för öfriga sådana kontrakt. Inteckning af skogsafverkningskontrakt

lärer icke kunna underlätta för taxeringsmyndigheterna

kännedomen om, hvem som är verklig innehafvare af afverkningsrätten.

Skulle, på sätt reservanten föreslagit, delning af fastiglietsbevillningen

ske emellan skogsegaren och afverkaren, underläte säkerligen icke skogs
5
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

egaren att tillhandahålla beskattningsmyndighetorna afverkningskontraktot.

Att med uppgifter om sökta och beviljade inteckningar af

skogsafverkningskontrakt öka domares extrajudiciela bestyr synes icke

heller vara lämpligt.

Dessutom torde införande i bevillningsförordningen af nya bestämmelser

för skogsafverkningsrätternas skull icke erfordras. Största delen

af dessa kontrakt lära nämligen vara uppgjorda å 1850- och 1860- talen

och komma snart att upphöra. Då skogsarrenden numera oj få uppgöras

för längre tid än tjugu år, anses sådana vara praktiskt nästan

omöjliga för sågverksegarne, hvilka derföre föredraga att köpa hemmanen

i stället för att på så kort tid arrendera skogen.

I den af reservanten föreslagna bestämmelsen i instruktionen för

taxeringsmyndigheterna om beräkning af den vinst, som vid trävaruexport

eller annan förädlingsrörelse uppstått genom användande af virke

från eget eller med afverkningsrätt innehaft skogsområde, synes af förbiseende

hafva influtit, att afdrag finge ske för utskylder, hvilket. i bevillningsförordningen

icke medgifves.

På grund af hvad jag nu anfört rörande reservantens förslag kan

jag icke heller tillstyrka, att detta i befintligt skick antages.

Vid komiténs förslag, hvilka icke röra taxering af skogsafkastning,

har jag för min del icke något att erinra.»

Herr Kammarrättsrådet Biörklund hade följande yttrande:

»De erinringar, som vid komiténs förslag angående beskattning

af skogsafkastning framställts dels af flera utaf de i frågan hörda

Konungens Befallningshafvande, dels ock uti det af referenten Kammarrättsrådet

Östberg afgifna yttrande, anser jag så afsevärda, att jag

ej kan tillstyrka antagande af berörda komitéförslag.

Icke heller finner jag det af referenten framställda förslag — ehuru

enligt min mening egande företräde framför komiténs — i allo tillfredsställande.

Enligt detsamma skulle väl genom inkomstbevillning

beskattas all virkesfångst, som egde rum från annans mark, och virkesfångst

från egen mark, derest den af afverkareu användes till förädlingsrörelse,

hvaremot inkomstbevillning icke skulle ega rum för virkesfångst

från egen mark, då virket af jordegareu oförädladt försåldes.

Virkesfångst från annans mark skulle, derest omedelbar försäljning af

skogseffekterna skedde, anses såsom en sjelfständig rörelse och beskattas

å afverkningsorten, hvaremot, om virkesfångsten egde rum för egen

förädlingsrörelse, vinsten af virkesfångsten skulle beskattas med vinsten

af förädlingsrörelsen och således å den eller de orter, der denna senare

skulle beskattas. Vid uppskattning af inkomst utaf virkesfångst, som

egde rum från egen mark eller från område, hvarom i 2 § bevillnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

förordningen förmäles, och användes för egen förädlingsrörelse, skulle

i fråga om afdrag från inkomsten skilnad göras emellan den »förädling,

som af en jordegare tillfälligtvis bedrefves», och den »förädlingsrörelse,

som icke drefves tillfälligtvis, utan såsom en regelbunden affär

af större eller mindre omfattning», i det att i förra fallet afdrag finge

göras för värdet af det använda virket, hvilket värde förmodligen borde

beräknas efter ortens pris, men i senare fallet afdrag ega rum icke

för virkets värde, utan för ett belopp, motsvarande den procent af taxeringsvärdet

å den för skogsindustrien använda fastighet, som genom

fastighetsbevilluing beskattats. För de inkonseqvenser i beskatttningsliänseende,

hvilka i referentens förslag sålunda förefinnas, hafva af

referenten anförts skäl, hvilka dock, efter min uppfattning, ej kunna

anses fullt giltiga. Svårighet torde äfven i flera fall möta att afgöra,

om en förädlingsrörelse skulle anses som bedrifven endast »tillfälligtvis»

eller såsom en »regelbunden affär».

För min del anser jag, att hvarje afverkning af skog, som ej sker

för husbehof, utan för försäljning eller förädling, vare sig afvorkningen

eg er rum å egen eller annans mark, lämpligen bör beskattas medelst

inkomstbevillning, men att genom sådan bevillning icke bör beskattas

af jordegare verkstäld försäljning af växande skog från e^en mark;

att vid uppskattning af fastighets taxeringsvärde bör fortfarande, såsom

hittills, värdet af växande skog inbegripas i taxeringsvärdet, men, på

sätt referenten föreslagit, det värde, hvartill fastighetens skogsmark

och derå växande skog uppskattats, i taxeringslängden särskildt utsättas;

att vid taxering af inkomst utaf virkesfångst från egen mark eller från

område, hvarom i 2 § bevillningsförordningen förmäles, afdrag borde

å inkomsten göras, utom för de till omkostnader för rörelsens bedrifvande

hänförliga utgifter för afverkning m. m., för ett belopp, motsvarande

den procent af taxeringsvärdet å skogsområdet, som genom

fastighetsbevilluing beskattats, hvaremot sådant afdrag naturligtvis ej

kunde ifrågakomma vid taxering af inkomst utaf virkesfångst från

annans mark, utan afdrag dervid endast ega rum för de till omkostnader

för rörelsens bedrifvande hänförliga utgifter för skogens inköp,

afverkning o. s. v.; att, hvad beskattningsorten beträffar, denna alltid,

vare sig afverkningen skedde å egen eller annans mark, vare sig den

egde rum för omedelbar försäljning eller för förädling, borde blifva

den ort, der skogen är belägen; samt att, likasom staten i öfrigt är

frikallad från inkomstbevillning enligt §11 mom. 2 a) i bevillningsförordningen,

afkastningen af de skogar, som tillhöra staten och för

dess räkning förvaltas, icke heller skulle beskattas genom inkomstbevillning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

I fråga om »afdrag vid taxering af inkomst från jornvägsdrift för

ränta å lån, intecknadt i jernvägen», ansluler jag mig till det af komitén

afgifna uttalande.

Beträffande öfriga ämnen, i hvilka komitén afgifvit förslag, nämligen

om »grunden för fördelning på särskilda orter af bankbolags beskattningsbara

inkomst» och fråga om »ändring i § 28 bevillningsförordningen»,

instämmer jag väl i de erinringar, som i anledning af dessa

förslag af referenten framställts, men som dessa erinringar icke direkt

beröra de af komiterade framlagda förslag, anser jag mig kunna lemna

desamma utan anmärkning.»

Herr Presidenten Loven anförde slutligen:

»Hvad först angår frågan om beskattning af inkomst från afkastning

af skog, instämmer jag i hvad referenten i denna fråga anfört

och föreslagit med undantag allenast för det af honom framställda förslag

rörande det afdrag, hvartill egare af sågverk eller annan mera

regelbundet drifven träförädlingsinrättning skulle vid beräknande af

inrättningens behållna inkomst anses berättigad, om han vid densamma

förädlat virke från egna skogar eller skogar, för hvilka han erlagt

fastighetsbevillning. I afseende härå har referenten föreslagit, att afdrag

skulle få ega rum, utom för kostnaden för skogens vård, för afverkningskostnaden

och för ränta å lånt kapital, äfven för ett belopp

»motsvarande den procent af skogens taxeringsvärde, som genom fastighetsbevillning

beskattats». Om således t. ex. ett sågverksbolag vid

sin såg använder virke från egna skogar, som antagas vara taxerade

till 100,000 kronor, så skulle — de särskilda kostnaderna oberäknade

— afdraget för hvarje år ett sådant ifrägakomme alltid, utan afseende

å det försågade virkets större eller mindre mängd, utgöra 3,000 kronor

eller jemnt det afkastningsvärdc, efter hvilket fastighetsbevillning för

skogen erlagts. Detta förslag skulle onekligen kunna medföra den fördel,

att, om skogens taxeringsvärde satts för lågt, felet nu blefve

rättadt derigenom, att afkastningen af det skogsvärde, som undgått

taxeringen, komme att inräknas i vinsten af sågverksrörelsen och således

beskattas. Emot förslagets syfte är icke heller något att anmärka,

men detta syfte vinnes endast under vilkor, att den ifrågavarande skogens

hela virkesafkastning genom en år efter år fortsatt försågning förädlas

vid ett enda sågverk eller åtminstone vid sågverk inom ett och samma

taxeringsdistrikt. Uppfyllas icke dessa vilkor, leder förslaget till konseqvenser,

som icke kunna anses tillfredsställande. Om t. ex. bolaget

finner sig föranlåtet att under några år icke till försågning använda virke

från den ifrågavarande skogen — och under dessa år lärer naturligtvis

något afdrag icke kunna ifrågakomma — men derefter under ett

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

år på eu gång uttager och försågar den sålunda besparade virkestillgången,

skulle bolaget då icke få åtnjuta större afdrag än 3,000 kronor,

oaktadt det, i fall försågningen af samma virke fördelats på flera år,

fått åtnjuta afdraget multipliceradt med antalet af dessa år. Om deremot

bolaget skulle anse för sig fördelaktigt att försäga endast eu

mindre del af skogens virkesafkastning och omedelbart försälja det

öfriga, skulle afdraget ändock komma att utgöra 3,000 kronor och således

kunna vida öfverstiga värdet af det försågade virket. Om slutligen

bolaget egde sågverk, belägna inom särskilda taxeringsdistrikt,

och vid alla dessa försågade virke från den ifrågavarande skogen, skulle

bolaget komma att inom hvartdera taxeringsdistriktet åtnjuta afdrag för

samma. 3,000 kronor. Och då fall sådana som de nu nämnda visserligen

icke äro otänkbara och de anmärkta oegontligheterna således

skulle kunna, kanske ofta nog, inträffa, kan jag för min del icke biträda

det förevarande förslaget.

Nu gällande bevillningsförordning stadgar i § 3 af instruktionen

för taxeringsmyndigheterna, att vid beräkning af behållna årliga inkomsten

utaf bruk och fabriker samt andra dertill hänförliga inrättningar

värdet af der under senast förflutna året tillverkade eller förädlade varor

skall jemföras med värdet af härvid använda råämnen jemte öfriga med

dessa varors tillverkning eller förädling förenade kostnader äfvensom

att taxeringsmännen böra om dessa värden och kostnader förskaffa sig

tillförlitliga och fullständiga underrättelser. Detta måste väl betyda,

att vid inrättningar af ifrågavarande slag den behållna årliga inkomsten

skall anses utgöra hvad af de tillverkade eller förädlade varornas värde

återstår, sedan derifrån afdragits värdet af använda råämnen jemte öfriga

kostnader; visserligen nämnas »sågqvarnar» uttryckligen först i påföljande

§ 4, men deraf torde icke kunna anses följa, att icke bestämmelserna

i § 3 skulle vara tillämpliga äfven på sågverk eller andra träförädlingsinrättningar

af sådan beskaffenhet, att de kunna hänföras till »bruk

eller fabriker». Om egarcn af ett sådant sågverk sjelf omedelbart å

sågverksorten inköpt det timmer, han vid sågen förädlat, måste han

således anses berättigad att, vid beräkning af behållna inkomsten utaf

sågverket, afdraga hvad han för det inköpta timret betalt. Har han

åter inköpt timret å annan ort, t. ex. i skogsorten, bör han få afdraga

hvad han der betalt jemte kostnaden för timrets transporterande till

sågverksorten. Deremot bör han i detta senare fall icke få afdraga

den vinst, som för honom uppkommit derigenom, att timmerpriset i

sågverksorten tilläfventyrs öfverskjuter timmerpriset i den ort, der timret

inköpts, med mera än kostnaden för transporten. Denna vinst, för

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

hvilken i det förstnämnda fallet bevillning erlägges af den, som försålt

timret, torde i det senare fallet böra beskattas i sammanhang med

sågverksrörelsen genom att inräknas i behållningen af densamma. I

de båda nu nämnda fallen är afdragets beräknande icke förenadt. med

någon svårighet. Mindre enkel ställer sig en sådan beräkning, om

sågverksegaren icke köpt timret, utan hemtat detsamma från honom

sjelf tillhöriga skogar. Men i analogi med hvad som i de föregående

fallen tillämpats torde han då böra anses berättigad afdraga hvad timret

i skogsorten står honom till, d. v. s. hvad detsamma med beräkning

af skälig ränta å skogens köpeskilling och af hans utgifter för

skogens vård samt timrets afverkning och utdrifning kostat honom i

skogsorten jemte hvad han nödgats utgifva för timrets transporterande

till sågverket. Af dessa båda faktorer lärer cn fullt exakt beräkning

af den förra svårligen kunna begäras, men den torde finna ett tillräckligt

noggrannt uttryck i det i skogsorten gällande timmerpriset.

För timrets värde efter detta pris är det ock, som skogsegaren

erlagt fastighetsbevillning, hvilket synes deraf att, om han omedelbart

i skogsorten säljer sitt afverkade timmer, det icke lärer kunna ifrågasättas,

att han för den möjliga vinsten af denna affär skulle erlägga

någon särskild bevillning. En sågverksegaro, som vid sitt sågverk

försågar timmer från egna skogar, skulle således vid beräkning af sågverkets

beskattningsbara afkastning ega att afdraga det använda timrets

värde efter dess pris i skogsorten jemte transportkostnaden. En

sådan tillämpning af bevillningsförordningens föreskrifter synes vara

billig och praktisk och icke gifva anledning till någon skålig- anmärkning,

isynnerhet om det kan lyckas att genom skärpta bestämmelser

åstadkomma mera adasqvata taxeringsvärden å skogar ne..

I öfriga af komitéu behandlade frågor instämmer jag med Kammarrättsrådet

Björklund.»

På grund af sålunda uttalade skiljaktiga åsigter rörande »beskattning

af inkomst från afkastning af skog» skulle, i fråga om den del

af betänkandet, som afsågo ändringar af gällande bevillningsförordning

i nyssnämnda hänseende, protokollets innehåll i denna del åberopas

såsom underdånigt utlåtande; hvaremot beträffande öfriga delar af betänkandet

med dertill hörande förslag det underdåniga utlåtandet skulle

i enlighet med pluralitetens mening innehålla, att Kongl. Kammarrätten

icke mot hvad komitéu i dessa delar hemstält hade något att erinra.

In fidern

J. E. Björck.

opaginerad Kontrollera mot PDF

UTLÅTANDEN

AP

ÖF V ERSTÅTHÅLL AR F EM 1JETET

OCH

KONGL. MAJ:TS BEFALLNINGSHAFVANDE

I LÄNEN.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

l:o. Öfverståthållareembetet i Stockholm.

Till Kong]. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Uti skrifvelse den 4 sistlidne Juni hafven I enligt Kongl. Maj:ts

nådiga befallning i remiss den 15 Maj innevarande år anmodat Öfverståthållareembetet

att till Eder inkomma med yttrande öfver de vid

Eder berörda skrifvelse fogade förslag till vissa ändringar i gällande

bevillningsförordning.

Hvad då först beträffar dels förslaget rörande beskattning af inkomst

från afkastning af skog och dels förslaget till ändring i 28 §

bevillningsförordningen i syfte att deri inrymma föreskrifter för sammanförande

i taxeringslängderna af de skatteobjekt, som tillhöra samhällen,

för hvilka ordningsstadgau, hälsovårdsstadgan, brandstadgan

eller byggnadsstadgan för rikets städer enligt särskilda nådiga beslut

%J OO n O O CJ

gälla, så har öfverståthållareembetet, vid det förhållande att beskattning

af inkomst från afkastning af skog icke inom Stockholm ifrågakommer

eller kan ifrågakomma, samt samhällen af ofvan nämnda art icke här

förefinnas eller kunna uppstå, ansett det icke tillkomma sig att öfver

någotdera af dessa båda förslag meddela yttrande.

Vidkommande åter förslaget rörande grunden för fördelning på

särskilda orter af bankbolags beskattningsbara inkomst finner Öfverståthållareembetet

de af komitén föreslagna bestämmelser i ämnet vara

väl motiverade och egnade att befordra en rättvisare och jemnare fördelning

uti ifrågavarande hänseende än hittills.

Lika med komitén håller Öfverståthållareembetet vidare före, att

med den praxis, som utbildat sig, något tillägg till bevillningsförordningen

icke är af nöden rörande afdrag vid taxering af inkomst från

jernvägsdrift för ränta å lån, intecknadt i jernvägen.

Slutligen har Öfverståthållareembetet intet att erinra mot förslaget

till ändringar i formulären till taxeringslängderna.

Stockholm den 19 September 1891.

GUST. TAMM.

Fr. Granström.

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

2:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Genom Kongl. Kammarrättens skrifvelse den 4 nästlidne Juni har

länsstyrelsen anmodats till Kongl. Kammarrätten inkomma med yttrande

öfver ett den 1 Maj innevarande år afgifvet komitébetänkande, innefattande

förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning.

Hvad dervid först angår förslagen om grunden för fördelning af

bankbolags beskattningsbara inkomst af rörelse mellan de orter, der

rörelsen skall beskattas, samt om ändring i § 28 af nämnda förordning

i syfte att i taxeringslängderna få särskildt angifva uppskattade fastighetsvärden

och inkomstbelopp för samhällen å landet, för hvilka ordningsstadgan,

helsovårdsstadgan, brandstadgan eller byggnadsstadgan

för rikets städer är i tillämpliga delar gällande, har länsstyrelsen ej

något att mot berörda förslag erinra.

Beträffande sedermera förslaget om beskattning af inkomst från

afkastning af skog, i hvilket ämne länsstyrelsen ansett sig böra före

eget yttrandes afgifvande höra kronofogdarne i länet, är länsstyrelsen

i hufvudsak ense med komitén derom, att vid bestämmande af fast

egendoms taxeringsvärde hänsyn bör tagas till afkastniugen af växande

skog, allenast i den mån densamma användes till husbehof, men att i

öfrigt inkomst genom afkastning af skog bör beskattas genom inkomstbevillning.

På de af länets kronofogdar angifna skäl, till hvilka länsstyrelsen

tillåter sig hänvisa, måste länsstyrelsen deremot afstyrka särskilda

värdens åsättande å inrösnings- och afrösningsjorden vid en fastighets

taxering, ett förslag, hvilket, utom att det icke lärer kunna

med tillförlitlighet tillämpas, icke synes i någon mån behöfva vara en

förutsättning för hufvudförslaget, blott föreskrift meddelas derom, att

förmånen af husbehofsskog skall tagas i beräkning vid fastigheters taxering.

Enligt länsstyrelsens åsigt bör sedermera hvarje inkomst af skogsuf''verkning,

som ej sker för husbehof, beskattas såsom inkomst af rörelse,

afverkningen må nu utöfvas af fastighetens egare eller annan, och således

icke, på sätt komitén (sid. 38) åsyftar, befrielse från inkomstbevillning

ega rum, när virkesfångst för egen förädlingsrörelse sker

medelst afverkning å annans dertill upplåtna mark.

Länsstyrelsen kan icke heller biträda komiténs åsigt (sid. 34), att

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

vid försäljning eller annan upplåtelse af fastighet, deri skog ingår, säljaren

eller upplåtaren skall erlägga bevillning för inkomst af skogsförsäljningen.

Förslaget derom lärer väl i viss mån sammanhänga med den

särskilda uppskattningen af in- och afrösningsjord och derföre, om en

dylik uppskattning ej ifrågakommer, på samma gång förfalla. I hvarje

fall blefve emellertid bestämmandet af den del af köpeskillingen, som

skulle motsvara skogens värde, förenadt med sådana svårigheter, att

deri tillräcklig grund finnes för att ej införa i bevillningsförordniugen

ett stadgande af nu antydda art.

Att, såsom i de af komitén upprättade förslag till taxeringslängder

för fast egendom skett, utesluta de båda kolumnerna »partisumma» och

»hufvudsumma» och ersätta dem med en kolumn för hvarje fastighets

värde skulle, då det så ofta förekommer, att samma person eger flera

fastigheter, medföra ökadt besvär vid debiteringen och lätt föranleda

misstag dervid, hvarföre en dylik ändring i längderna torde böra undvikas

och, om särskilda värden å in- och afrösningsjord skulle komma

att införas, anteckning i detta afseende endast böra ske i kolumnen för

anteckningar i enlighet med bilagda förslag.

Stockholm i landskontoret den 30 September 1891.

O. R. THEMPTANDER.

I. Törnebladh.

Bilaga 1.

Till Konungens Befallningshafvande öfver Stockholms län.

Till anbefaldt yttrande öfver det af vederbörande komité den 1

Maj innevarande år afgifna betänkande i fråga om sättet och ordningen

för beskattning af skog få vi vördsamt anföra:

Att med nuvarande lagstiftning och följd praxis tillbörligt afseende

icke fästs vid den till eu fastighet hörande skog, utan denna

lemnats mer eller mindre å sido vid beräkning af fastighetens värde

såsom föremål för beskattning, lider icke något tvifvel. Detta äfvensom

det af komitén anmärkta förhållandet att, då enligt den nuvarande bevillningslagstiftningen

all afkastning af skog skall taxeras genom fastighetsbevillning,

den inkomst, som erhålles geuom virkesfångst eller skogsrörelse

å annans mark, kan undgå all bevillning, huru betydande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

rörelsen an må vara, synas utgöra betänkliga brister från synpunkten

af en rättvis och jemlik beskattning, brister, som i orter med större

skogstillgång blifva än mera känbara.

Att komma till en teoretiskt rigtig och praktiskt utförbar lösning

af frågan, huruvida eller i hvad mån skog bör beskattas efter dess afkastningsförmåga

genom fastighetsbevillning eller efter dess inkomstgifvande

förmåga genom inkomstbevillning, huru gränsen skall uppdragas

mellan fastigheten såsom ett skatteobjekt och skogen såsom ett

annat samt huru, med för skogen antagen inkomstbevillning, denna skall

beräknas och drabba vederbörande i skogsrörelsen, är förenadt med

stora svårigheter, derom vittna de försök, som i detta afseende gång

efter annan gjorts.

Då emellertid lättare synes vara att beräkna inkomsten af skog

eller den afkastning, skogen för hvarje fall lemnat, än att uppskatta

skogens kapitalvärde, gifva vi obetingadt företräde åt inkomstbevillningen

i fråga om skog framför densammas förande under fastighetsbevillning,

och det vare sig skogsafverkningen sker å egen eller annans mark.

Lämpligt är dock, att skog, som af egaren användes för husbehof,

undantages från inkomstbevillning och att förmånen af befintlig

skog till husbehof verkar till höjning af fastighetsbevillningstaxeringsvärdet;

men för taxeringsmyndigheterna i de fall, då skog finnes utöfver

husbehof, att bestämma måttet eller omfånget af den skog, som är till

husbehof i hvarje fall erforderlig, skulle ofta stöta på oöfvervinnerliga

svårigheter och icke låta sig med någon säkerhet genomföras, i följd

hvaraf ett stadgande i sådan rigtning skulle i hög grad försvåra taxeringsmyndigheternas

uppgift, men icke, äfven med de bästa bemödanden,

leda till ett lyckligt resultat. Med mindre svårighet är deremot förenadt

att bestämma hvad en fastighet, som eger skog till husbehof, bör vara

värd i jemförelse med en annan likadan fastighet, som icke har skog;

och med denna beskattningsmetod af husbehofsskogen undgår man att

liksom uppdraga en gränslinie mellan husbehofsskogen och den öfriga

skogen. Blotta förmånen af att skog fins å fastigheten till husbehof

bör, med ett ord, ingå i fastighetsvärdet, utan att någon viss skog anslås

till husbehof och såsom sådan värderas.

Hvad Stockholms län vidkommer, finnas endast några enstaka

exempel på fastigheter, de der lemna skog utöfver husbehof, i följd

hvaraf här den ifrågasatta inkomstbevillningen för afsalu-skog i högst

ringa grad kommer till tillämpning.

Det af komitén framställa förslag, att vid taxering af jordbruksfastighet

särskilda värden skulle sättas å inrösnings- och afrösnings
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

jorden, anse vi icke kunna med säkerhet och foljdrigtighot genomföras. Å

många fastigheter saknas kartor och, der sådana finnas, äro de oftast

från äldre tid, hvarefter fastigheten genom häfd och uppodling undergått

väsentliga förändringar, hvadan kartorna i ingen eller ringa mån

kunna tjena till ledning vid bedömande af fastighetens nuvarande kulturförhållanden

och den uppskattning, som på grundvalen deraf bör ega

rum. Ett bestämdt särskiljande af dessa värden förutsätter med nödvändighet.

bestämd kunskap om de särskilda egoslagens omfång, men

en sådan kunskap står icke för taxeringsmyndigheterna under lör handen

varande förhållanden att vinna. Båtnaden af ett dylikt skiljande

på inrösnings- och afrösningsjord synes oss för öfrigt icke vara stor,

om ens någon nu, sedan ståndskogen utgått ur fastighetsvärdet, och

tro vi, att, liksom en köpare af fastighet säkerligen icke beräknar värdet

deraf särskildt å inrösningsjorden och särskildt å afrösningsjorden, totalvärdet

af hela egendomen för taxeringsmyndigheterna lättare framstår

såsom ett helt, än om särskilda delar af fastigheten hvar för sig uppskattades.

Ett stadgande om särskilda värdens sättande å inrösningsocli

afrösningsjorden torde endast hafva den följd, att, sedan taxeringsmyndighet

bildat sitt omdöme om hela fastighetens värde, detta derefter

fördelades på de särskilda egoslagen; och sålunda blefve likväl stadgandet

utan ändamål.

Men skall likväl något särskiljande af värden å fastigheten ega

rum, föreslå vi, att sådant icke i vidare mån må ske, än att, sedan

totalvärdet bestämts, anmärkning göres i taxeringslängden i kolumnen

för bevillningsberedningens anteckningar om »det i fastighetsvärdet

ingående värde af skogsmark».

Genom komiténs förslag är möjlighet beredd att beskatta ej mindre

egaren till fastigheten för hans inkomst af skogen än ock köparen af

skogen för hans vinst, hvarigenom ju, utan att dubbelbeskattning eger

rum, eu i möjligaste mån rättvis fördelning af skattebördan bör kunna

ernås; men vi förutse ock, att stora svårigheter kunna möta vid uppskattningen

af vinstbeloppen och att oegentligheter härvid liksom i

fråga om beskattningsorten icke kunna undvikas.

Med dessa erinringar, vi sålunda haft äran framställa beträffande

de allmänna grunderna för komiténs i detta ämne gjorda förslag, anse

vi detta för öfrigt välbetänkt och värdt att läggas till grund för en

blifvande lagstiftning i ämnet.

Stockholm i September 1891.

F. Ekelund. Wald. Andersson. J. D. Orstadius.

Vilhelm Sundberg. L. Björkman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2.

Förslag till formulär

å

Taxeringslängd

öfver

fast egendom, för hvilken bevillning erlägges

socken,

och

län

för år 18

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Den skattskyldige.

Nummer å uppgift

eller annan bilaga.

Egendomen.

Jordeboksnummer.

Mantal.

Officiela uppgifter om

Af bevillningsberedningen

föreslaget värde

i

senaste

köpeskilling

hypoteksvärde.

gällande brand-

försäkrings-

värde.

å jordbruks- fastighet.

å annan

fastighet.

| Parti-

j summa.

Hufvud-

summa.

Parti-

summa.

Hufvud-

summa.

1 *

j; -•

^ j

--

''

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Af taxeringsnämnden

uppskattadt värde

§ i taxeringsnämndens

protokoll.

Uträknad bevillning

Af pröfningsnämnden

ändrade partivärden.

S i protmngsnamndens

protokoll.

Bevillningsberednin- gens anteckningar

å jordbruks- fastighet.

å annan

fastighet.

för

jordbruks- fastighet

å 3 öre för

100 kr.

för

annan

fastighet

å 5 öre för

100 kr.

Summa.

I fastighetsvärdet

ingående värde af

skogsmark.

Parti-

summa.

Hufvud-

summa.

Parti-

summa.

Hufvud-

summa.

i

—

-

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

3:o. Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i Upsala län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

I anledning af Kongl. Kammarrättens anmodan i skrifvelse den

4 sistlidne Juni får Landshöfdingeembetet härmed afgifva yttrande

rörande det vid skrifvelsen fogade, af utsedde komiterade uppgjorda

förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning.

Hvad dervid först angår komiténs förslag till förändrade föreskrifter

beträffande beskattning af inkomst från afkastning af skog,

anser sig Landshöfdingeembetet ega allt fog för den åsigt, att ifrågavarande

förslag, som hufvudsakligen afser att å dylik inkomsts beskattning

tillämpa de grunder, som vid inkomsttaxering i allmänhet för närvarande

äro gällande, och hvilket förslag till sina väsentligaste delar

sammanfaller med Kongl. Maj:ts till 1883 års Riksdag aflåtna förslag i

ämnet, såväl ur principiel synpunkt är rättvisare som i rent praktiskt

hänseende lättare att tillämpa än nu gällande bestämmelser i afseende

härå, beträffande hvilka den trettioåriga erfarenhet, som derom vunnits,

ger vid handen, att de, såsom komiterade säga, »förblifvit en död bokstaf»,

lika väl som komiténs förslag måste anses ega afgjordt företräde

framför den i en reservation till komitébetänkandet förordade halfmesyr,

hvars verkställighet, efter länsstyrelsens förmenande, måste komma att

stöta på oöfvervinneliga svårigheter såväl i fråga om bevillningens påförande

som än mera vid dess uttagande i de fall, som förutsättas uti

de af reservanten föreslagna bestämmelser i § 2 sista mom. och i sista

delen af § 5 a), och hvilken derför, efter länsstyrelsens tanke, allenast

skulle komma att leda till bibehållande för en oviss framtid af nu rådande

oefterrättlighetstillstånd i fråga om skogsbeskattning. Landshöfdingeembetet

anser sig derför ega allt skäl att förorda komiténs

förslag i detta afseende.

Vidkommande komiténs förslag och yttrande i de öfriga ämnen,

som utgjort föremål för dess behandling, har Landshöfdingeembetet

för sin del icke heller något att dervid erinra.

Upsala i landskontoret den 25 September 1891.

Landshöfdingeembetet:

P. II. Löfquist.

Joh. Malmberg.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

4:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Till åtlydnad af Kongl. Kammarrättens skrifvelse den 4 sistlidne

Juni månad, hvarigenom infordrats länsstyrelsens yttrande öfver ett af

dertill utsedde komiterade den 1 Maj innevarande år afgifvet förslag

till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning, får Landshöfdingeembetet,

anföra följande.

Enär, hvad först angår förslaget till förändrade bestämmelser i afseende

å sättet för beskattning af inkomst af skog, större noggranhet

i taxeringen uppenbarligen vinnes genom föreslagna åtgärden att vid

uppskattning af jordbruksfastighet åsätta inrösnings- och afrösningsjorden

särskilda värden, men komiténs förslag, att vid bestämmande af

fast egendoms taxeringsvärde hänsyn skulle tagas till afkastningen af

växande skog allenast i den mån densamma användes till husbehof och

att i öfrigt inkomst af skog skulle beskattas genom inkomstbevillning,

säkerligen skulle möta åtskilliga svårigheter i den praktiska tillämpningen

särskildt i följd af den motvilja, som hos den jordegande befolkningen

i allmänhet torde vara rådande mot inkomstbevillnings utgörande,

äfvensom af bevillningsberedningarnes och taxeringsnämndernas

sammansättning, af hvilkas arbete taxeringens noggranhet dock

ytterst beror, ansluter länsstyrelsen sig till det förslag, som i den till

komiténs betänkande afgifna reservation blifvit framstäldt, och får på

de af reservanten andragna skäl tillstyrka, att nyss nämnda förslag

varder antaget.

Emot öfriga af komitén framstälda ändringsförslag har Landshöfdingeembetet

icke något att erinra.

Nyköping i landskontoret den 29 September 1891.

Landshöfdingeembetet:

Gustaf Nordetnan.

E. Ploman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Konungens Befallningshafvande får äran härmed afgifva i skrifvelse

den 4 sistlidue Juni infordradt yttrande öfver dervid följakt ige, af vederbörande

komité utarbetade förslag till vissa ändringar i nu gällande

bevillningsförordning.

Angående ändringar af:

l:o. §§ 2, ,5, 8 och 12, äfvensom uti instruktionen för taxe
ringsmyndigheterna.

Enär de föreslagna bestämmelserna äro egnade att gifva närmare

föreskrifter för vinnande af en mera rättvis beskattning till bevillning

af växande skog och virkesfångst, hvilka skatteföremål med tillämpning

af gällande bevillningsförordning i allmänhet på ett mindre tillfredsställande

sätt tagits i beräkning vid värde-åsättuing vare sig för

fastighets- eller inkomstbevillning, samt motiverna för förslagen synas

välgrundade, har Konungens Befallningshafvande icke något deremot att

erinra.

2:o. § 16 inom. 1. om grunderna för fördelning pä särskilda orter

af bankbolags beskattningsbara inkomst.

I praxis hafva olika grunder gjort sig gällande vid fördelning af

bankbolags behållna vinst från särskilda kontor. Sålunda har man dels

lagt inlåningsräkningarne till grund på så sätt, att vinsten fördelats

efter den procent, som uppkommit af summan af hvarje särskildt kontors

sammanräknade inlåningsbelopp i förhållande till totalsumman,

hvaremot en annan bank sammanfört in- och utlånings-räntorna samt

uträknat vinsten vid de särskilda kontoren efter förhållandet mellan

totalsumman, summan af hvarje kontors sammanräknade räntor och

bankrörelsens hela vinst.

Vid jemförelse af dessa och det af komiterade föreslagna beräkningssätt

har Konungens Befallningshafvande funnit detta senare medföra

en säkrare och rättvisare fördelning af den beskattningsbara inkomsten

och fördenskull förtjent att vinna tillämpning.

§ 28. Det, föreslagna tillägget härvid finner Konungens Befallningshafvande

ändamålsenligt, lämpligt och till sin efterföljd lätt åstadkommet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

De föreslagna ändringarne i formulären till taxeringsläqgderna

gifva ej anledning till någon erinran eller anmärkning.

Linköpings slott i landskontoret den 26 September 1891.

ROBERT DE LA GARDIE.

N. II. Joachimsson.

6:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län.

Till Konungen.

I följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den 15

Maj innevarande år får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifva

underdånigt utlåtande öfver det betänkande, som den 1 i samma månad

afgifvits af den utaf Eders Kongl. Maj:t den 24 Oktober 1890 tillsatta

komité för afgifvande af förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning,

och härvid i underdånighet anföra följande.

Den första af komiterade behandlade frågan är den om beskattning

af den inkomst, som vinnes genom utverkning af skog med eller

utan sammanhang med sågverks- eller annan förädlingsrörelse.

Vid skogsafverkning kunna tre sjelfständigt handlande personer

förekomma, nemligen eu jordegare, som eger skog å sin mark, en person,

som köper denna skog, afverkar den och åter försäljer den, sedan

den bortförts från skogsområdet, och en person, hvilken köper det ur

skogen framförda timret. Enligt nu gällande bestämmelser är den

förste af dessa personer icke för sin berörda verksamhet underkastad

inkomstbevillning, ty han tillgodogör sig endast tillgångarna vid en

fastighet, för hvilken han erlägger fastighetsbevillning. Den tredje,

hvilken endast köper timret, anses icke genom blotta uppköpande af

råämnet hafva gjort någon beskattningsbar vinst. Den åter, hvilken

bedrifver skogsafverkning, så att han köper skogen, stående å rot,

samt verkställer timmerutdrifningen och derefter säljer timret, bör, för

den inkomst, han deraf hemtar, erlägga bevillning å den eller de orter,

der rörelsen idkas, jemlikt nådiga förordningen om bevillning af fast

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

egendom samt af inkomst § 8 mom. 2 a) l:o. Inom detta län bär

Eders Kongl. Maj:t,s Befallningshafvande sett författningen så tillämpad,

och 1890 års bevillningsutskott uttalade tydligt sitt gillande af ett

sådant förfarande De skäl, komiterade för den motsatta åsigten anfört-,

synas ej heller bindande.

Om jordegaren icke säljer skogen å rot, utan sjelf afverkar densamma

och derefter säljer den, tillgodogör han sig endast fastighetens

tillgångar och är ej underkastad inkomstbevillning. Skulle han derefter

sjelf förädla och kanhända derjemte utskeppa sin egen skog, erlägger

lian för deraf uppkommande vinst bevillning, dels der sågverket är beläget,

dels der utskeppningen sker och dels der hufvudkontoret är be

läget; men vid vinstens beräknande bör afdrag ske för värdet af det

använda råmaterialet, som ju är genom fastighetsbevillningen beskattadt;

och i händelse sågverksegaren väl icke eger skogsmarken,

men etter aftal med jordegaren atverkar skogen samt förädlar och

utskeppar timret, skall han för deraf uppkommande vinst erlägga

bevillning. Denna anses dock, enligt nu gällande lag och tolkning

af densamma, icke kunna beskattas, der afverkningen sker. Enligt §

12 c och d bevillningsförordningen beskattas näringsidkare, der rörelsen

eller någon hufvudsaklig gren deraf på ett mera sjelfständigt

sätt eller i mer afsevärd omfattning idkas. Anskaffande af råämnen

för fabriksdrift anses icke såsom en hufvudsaklig eller sjelfständig

gren af rörelsen, och allra minst torde det vara rimligt, att ett sågverksbolag,

som hemtar timmer från ett stort antal socknar, skulle

i en hvar af dem beskattas för någon del af sin inkomst, af hvilken

näppeligen kunde uträknas den del, som uppkommit genom afverkningen,

oberoende af timrets förädling, och som svårligen eller kanske

omöjligen kunde till siffran beräknas för hvar socken. Ett sådant

sågverksbolag beskattas således, der sågningen sker, der utskeppningen

eger rum och der hufvudkontoret är beläget. Vid inkomstens

beräknande bör naturligtvis, såsom vid all industri, afdrag få ske för

inköpta råmaterialier och således äfven för värdet af det afverkade

timret från arrenderade skogar. Så har ock Eders Kongl. Maj:t medgifvit

i många fall. Komiterade förmena väl, att dessa.Eders Kongl.

Maj:ts beslut uppenbarligen icke grundats på eu sådan åsigt, utan å den

uppfattning, att all inkomst genom virkesfångst skulle vara genom

fastighetsbevillning beskattad. Eders Kongl. Maj:ts resolutioner den

31 Januari och den 9 Maj 1890 angående Skönviks aktiebolags beskattning

samt den 7 Februari och den 3 Juli 1890 angående Mo och

Domsjö aktiebolags beskattning med flera resolutioner torde dock vara

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

grundado på den uppfattning, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

angifvit såsom den rätta.

I förevarande hänseendeu har inom Riksdagen yrkats, dels att, der

afverkning eller försäljning af skog å annans mark bedrefves, inkomsten

deraf skulle genom inkomstbevillning beskattas och taxeringen ske, der

skogen vore belägen, dels ock att afdrag vid beskattningen af sågverksrörelse

icke måtte medgifvas för virke från egna och arrenderade skogar.

I sistnämnda afseende föreställer sig dock Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

att nu gällande stadganden, sådana de af Eders Kongl.

Maj:t tillämpats, innefatta en riktig lösning af frågan, om än tillämpningen

kan vara förenad med svårighet. Deremot torde väl frågan,

huru och hvar inkomsten af skogsafverkuingen å annans mark bör beskattas,

just vara en af anledningarne till komiténs tillsättande.

Med uppgift att, trots den bestämda föreskriften i instruktionen

för taxeringsmyndigheterna, vid fastighetstaxeringarne i allmänhet icke

toges behörig hänsyn till skogens värde, hafva komiterade i hufvudsak

föreslagit, att vid taxering af jordbruksfastighet särskilda värden sättas

å inrösnings-* och afrösningsjorden; att dervid hänsyn tages till afkastningen

af skog, allenast i den mån densamma användes till husbehof; att

i öfrigt inkomst genom afkastning af skog beskattas genom iukomstbevillning;

att sådan bevillning bör för behållna inkomsten utgöras,

såväl när försäljning af skog eller skogseffekter drifves såsom handelsrörelse

som när dylik försäljning eger rum från område, för hvilket

den, som verkställer försäljningen, är pligtig utgöra fastighetsbevillning;

att, äfven om försäljning af virket ej sker, dylik bevillning bör erläggas

för virkesfångst utöfver husbehofvet å område, för hvilket den, som

verkställer virkesfångsten. är pligtig utgöra fastighetsbevillning, eller

å skogsområde, som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens

understöd, till sågverk eller kanalbolag; samt att vid taxering af inkomst

genom försäljning af skog eller skogseffekter eller genom virkesfångst

från eget område taxeringen skall ske i den ort, der skogen är

belägen. Deremot hafva komiterade icke ansett sig kunna ifrågasätta,

att afverkning af skog å annans mark skall, der afverkaren använder

skogen för egen förädlingsrörelse, blifva föremål för särskild taxering.

Komiténs ordförande har åter varit skiljaktig och afgifvit ett särskildt

förslag, åsyftande en utvidgning af fastighetsbeskattningen.

Hvad först angår förslaget, att särskilda värden skulle åsättas inrösnings-

och afrösningsjorden, så kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

icke finna, att derigenom skulle vinnas vare sig större noggrannhet

vid taxeringen eller andra fördelar; men deremot torde det få

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

antagas, att föreskriften skall för taxeringsmyndigheterna orsaka ett

betungande och lönlöst besvär. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

anser sig vidare böra betvifla, att taxeringsmyndigheterna, i den grad

komiterade uppgifva, försumma att taga hänsyn till skogens värde. I

detta län har skogens värde icke förbisetts vid fastigheternas uppskattning,

såsom tydligt framgår, bland annat, af den i taxeringslängderna

här och der förekommande anteckningen, att fastighetsvärdet nedsatts,

enär skogen afverkats. Äfven i andra län har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

sett skogen tagas i beräkning vid fastighetstaxeringen.

De olägenheter, som komiterade finna förenade dermed, att fastighetens

värde jemväl omfattar skogens, synas icke afsevärda. Då träden höra

till fastigheten ända till dess de fälts, lärer det ock vara rigtigt, att

fastighetsvärdet jemväl omfattar värdet af den skog, som upplåtits till

utverkning. De angifna grunderna synas således icke innefatta ett tillfyllestgörande

skäl för bestämmelsen, att endast husbehofsskogen skulle

inberäknas i fastighetstaxeringsvärdet och att i öfrigt inkomst genom

försäljning af skog skulle beskattas genom inkomstbevillning. Emot

sådan föreskrift har Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt vid ett

föregående tillfälle haft välgrundade anmärkningar, af hvilka Eders

Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande vågar erinra om dels osäkerheten af

att sådan inkomst alltid blefve beskattad och svårigheten vid inkomstens

beräkning och dels påföljden, att föreskriften om köpeskillingens tagande

till norm för taxeringen i allmänhet måste lemnas å sido. Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande kan ej heller obetingadt godkänna uppgiften,

att skog endast skulle skördas med längre mellantider. Vanligt torde

vara, att såväl större som mindre jordegare årligen, i mån af mer

eller mindre gynsamma väderleksförhållanden, fördelaktigare virkespris

eller eget större penningebehof, försälja större eller mindre myckenhet

ved, kol eller virke. Efter afdrag af kostnaden för arbetet i skogen

och varans transport till stad eller jernvägsstation samt afdrag enligt

§ 11 mom. 1 bevillningsförordningen skall egaren af en mindre eller

medelstor hemmansdel sannolikt icke finnas hafva haft någon beskattningsbar

inkomst. I en socken, der jorden är delad mellan dylika små

hemmansegare, af hvilka några ega och andra icke ega skog, skulle

det således inträffa, att egare af lika stora hemman beskattades lika,

ehuru den ene kunde förskaffa sig inkomst genom ved-, kol- eller timmerförsäljning

och den andre icke hade tillfälle till sadant förvärf.

Sådant skulle icke blott innebära, utan ock af befolkningen uppfattas

såsom en verklig orättvisa. En annan orättvisa blefve, att den, som

blott egde husbehofsskog, men sålde deraf, finge dels erlägga fastighets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

bevillning för husbehofsskogens antagna värde och dels inkornstbevillning

för den inkomst, han droge af skogen. I betänkandet framhålles, att

den kommun, der afverkningen sker, borde hafva fördel af densamma,

men om, såsom ju stundom, i nordligare provinser kanske ofta sker,

en jordegare försäljer afverkningsrätten till en stor och sparad skogspark

och derför uppbär ett år en betydande köpeskilling, blifver det ju endast

ett år, som denna större inkomst kunde beskattas. Fördelen för kommunen

blefve således endast, att kommunalskatten för detta år blefve

anmärkningsvärd! låg, så vida icke socknemännen vore nog fyndiga att

på det årets utgiftsstat få uppförda kostnader för något eller några

större byggnadsföretag.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antager vidare, att bestämmandet

af husbehofsskogens omfång och värde skall gifva anledning

till många tvister och finnas behäftadt med stor svårighet. Vidare torde

det befinnas mycket vanskligt att bestämma vinsten af virkesfångst för

annat ändamål än eget husbehof från område, för hvilket den, som verkställer

virkesfångsten, är pligtig utgöra fastighetsbevillning.

Ej heller kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finna, att

komiterades förslag skulle innebära någon ökad trygghet för inteckningshafvare,

som väl få förutsättas taga större hänsyn till egendomens

beskaffenhet och af kastningsförmåga än till taxeringsvärdet å densamma,

hvilken för öfrigt kan minskas i värde på många andra sätt än genom

skogsaf verkning.

Beträffande särskildt det af komiténs ordförande framstälda förslag,

så synes det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på förut anfördt

skäl icke rigtigt, att innehafvare af afverkningsrätt skulle erlägga fastighetsbevillning,

och då erläggandet af sådan bevillning skulle göras beroende

deraf, att inteckning sökes, samt icke heller kunna fortgå mer

än det eller de få år afverkningen eger rum, synes det ej heller komma

att ega synnerlig praktisk betydelse. Deremot skulle det för alla landets

domare medföra ett ganska betungande arbete.

Ordförandens förslag, att vid inkomstbeskattning afdrag ej får ske

för vinst, som vid trävaruexport, sågverksrörelse eller annan förädlingsrörelse

uppstått genom användande af virke från arrenderadt skogsområde,

men väl för köpeskilling, utskylder och öfriga omkostnader, synes

onödigt, då, på sätt Eders Kong]. Maj:ts nådiga resolutioner utvisa,

sådant redan med nu gällande bevillningsförordning öfverensstämmer.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vågar derföre i underdånighet

afstyrka bifall till de af komitén och dess ordförande gjorda

förslag. Deremot hemställer Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

att Eders Kong]. Maj:t måtte genom ett cirkulär anbefalla Sine Befallningshafvande

att erinra vederbörande taxeringsmyndigheter derom, att

vid bestämmande af fastighetstaxeringsvärde bör jemväl tagas hänsyn

till skogens beskaffenhet och värde.

Skulle likväl, trots de mot saken ofta uttalade betänkligheter,

Eders Kongl. Maj:t anse de vid olika tillfällen framstälda önskningarna

derom, att inkomst genom skogsafverkning å annans mark måtte beskattas,

der skogen är belägen, böra föranleda ändring i bevillningsförordningen,

torde sådant kunna ske genom dels ett tillägg till § 12 i

samma förordning, att inkomst genom afverkning af skog å annans

mark, derför afverkaren icke erlägger inkomstbevillning, beskattas å

den ort, der skogen är belägen, och dels ett tillägg till instruktionen

för taxeringsmyndigheterna åt innehåll, att derest inkomst genom afverkning

af skog å annans mark ej kan genom räkenskaper visas, antages

den utgöra det utdrifna virkets värde enligt i orten gällande pris

efter afdrag för köpeskilling med räntor och öfriga omkostnader. Den

uttalade betänkligheten i fråga om beloppens bestämmande kan ju i

viss mån anses häfd genom hvad komiterade anfört till stöd för deras

åsigt, att i orten skulle kunna särskildt beskattas inkomsten af virkesfångst

för annat ändamål än eget husbehof från område, för hvilket den,

som verkställer virkesfångsten, är pligtig utgöra fastighetsbevillning. I

sådant afseende anföres nemligen, att allmänt kändt vore, hvad virket

gälde å olika ställen och vid olika flottleder, att inom den större och

väl ordnade trävaruindustrien vanligen för hvarje skogsområde fördes

särskildt konto, upptagande såväl värdet å derstädes afverkadt timmer

som skogens ursprungliga och sedermera efter hand amorterade pris,

samt att den skattskyldige härigenom egde möjlighet att styrka, huruvida

behållen inkomst genom virkesfångsten uppstått eller ej. Att, såsom

komiterade förmena, det skulle utvisa en brist på följdrigtighet att påföra

inkomstbevillning för skogsrörelse å annans mark med bibehållande

af fastighetsbevillning för beskattning af skogsafkastning i andra fall,

kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke finna. Om en jordegare

kernar smör af mjölk från egen ladugård, erlägger han ej inkomstbevillning

för mejeriet, men om annan person hyrer mejeriet,

köper mjölken och deraf kernar smör, får denna senare erlägga bevillning

för sin inkomst. Hittills har detta icke ansetts innebära någon brist

på följdrigtighet.

Emot hvad komiterade föreslagit eller yttrat i fråga om grunden

för fördelning j)ä särskilda orter af bankbolags beskattningsbara inkomst,

afdrag vid taxering af inkomst frånjernvägsdrift för ränta å lån, intecknad t

opaginerad Kontrollera mot PDF

09

i jernvägen, och ändring i § 28 bevillningsförordningen har Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande intet att erinra.

Underdånigst

ROBERT DICKSON.

V. Klinghammer.

Jönköping i landskontoret den 31 Juli 1891.

7:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

I anledning af Kongl. Kammarrättens skrifvelse den 4 sistlidne

Juni får Konungens Befallningshafvande härmedelst afgifva infordradt

yttrande öfver ett af utsedde komiterade upprättadt förslag till vissa

ändringar i gällande bevillningsförordning.

Beträffande först komiterades förslag angående beskattning af

inkomst från afkastning af skog finner Konungens Befallningshafvande

• väl detsamma vara att föredraga framför nu gällande bestämmelser

härutinnan, men Konungens Befallningshafvande kan icke instämma

med komiterade angående nyttan och behöfligheten af särskilda taxeringsvärden

å jordbruksfastighets inrösnings- och afrösningsjord.

Då, enligt de föreslagna bestämmelserna, i fast egendoms taxeringsvärde

endast skulle inbegripas så mycket af fastighets skogstillgång,

som ansåges för husbehof erforderlig, lärer fullgiltig anledning

att särskilja värdena å inrösnings- och afrösningsjorden icke förefinnas.

Någon jemnare och noggrannare fastighetstaxering torde härigenom

icke vara att förvänta.

De allra största svårigheter skulle deremot genom sådant tillvägagående

förorsakas taxeringsmyndigheterna, för hvilka det redan nu är

en vansklig uppgift att något så när tillförlitligen bedöma värdet å en

jordbruksfastighet i dess helhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

CO

Tillgängliga köpeafhandlingar lemna i de flesta fall ingen som

helst ledning för utrönande af de särskilda värdena å inrösnings- och

afrösningsjorden vid en jordbruksegendom.

Äfven om skifteshandlingar vore för taxeringsmyndigheterna tillgängliga,

torde af dessa icke kunna hemtas nöjaktiga upplysningar i

berörda hänseende.

Då dylika upplysningar icke heller annorledes torde kunna erhållas,

förmenar Konungens Befallningshafvande, att taxeringsmännens

siffror i denna del komme att blifva i hög grad godtyckliga och af

föga betydelse såsom verkliga värdemätare.

Vidkommande komiterades öfriga förslag har Konungens Befallningshafvande

icke funnit skäl till annan erinran, än att, i öfverensstämmelse

med hvad Konungens Befallningshafvande härofvan anfört,

särskilda kolumner i taxeringslängderna för jordbruksfastighets inrösnings-

och afrösningsjord icke synas erforderliga.

Vexiö i landskontoret den 28 September 1891.

G. H. SPENS.

Frithiof Ohlsson.

8:o. Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län.

Till Konungen.

Till åtlydnad af erhållen befallning får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

härmed afgifva underdånigt utlåtande öfver utsedde

komiterades den 1 sistlidne Maj afgifna underdåniga betänkande med

förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning.

Hvad först vidkommer frågan om beskattning af inkomst från

afkastning af skog, finner Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande det

vara lämpligast, om de olägenheter, som i åtskilliga afseenden uppstått

vid taxering af dylik inkomst, blefve afhjelpta utan rubbning af de

opaginerad Kontrollera mot PDF

liufvudgrunder, hvarpå gällande bevillningsstadga är byggd. Eders

Kong]. Maj:ts Befallningshafvande ansluter sig derför till det af komiténs

ordförande i hans reservation framlagda förslag till ändringar i

bevillningsförordningen, hvilket enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

förmenande, framför öfrige komiterades förslag, jemväl erbjuder

fördelen att vara enkelt och tydligt samt således lätt för de vid

lagtillämpning mindre vana beskattningsnämnderna att tillämpa.

Vid granskning af de framlagda förslagen till ändring af formuläret

till taxeringslängd öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,

har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande funnit, hurusom

komiterade låtit de i nu gällande formulär befintliga kolumnerna för

»hufvudsumma värde» försvinna, men deremot angifvit, att, äfven i det

fall att en person inom samma kommun eger flera fastigheter af samma

slag, det å hvarje fastighet belöpande bevillningsbelopp skall särskildt

utföras. Då det emellertid så väl ur debiteringssynpunkt som för att

fort och tillförlitligt kunna beräkna en fastighetsegares sammanlagda

årsinkomst är lika nödvändigt, att taxeringslängden angifver sammanlagda

taxeringsvärdet å dennes alla fastigheter af samma slag, som det

är obehöfligt samt för häradsskrifvaren tidsödande och betungande att

uträkna och utföra bevillningen å hvarje särskild fastighet, tillåter sig

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet hemställa, att,

derest komiterades förslag om särskilda värden å in- och afrösningsjorden

blifver godkändt, nu faststälda formulär för i fråga varande längd

icke må annorledes ändras, än att längden tillökas med kolumner för

införandet af dessa värden.

Beträffande slutligen komiténs betänkande och förslag till ändringar

i vissa andra delar af bevillningsförordningen får Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet tillkännagifva, att Eders

Kongl. Majrts Befallningshafvande icke har något att dervid erinra.

Underdånigst

C. AD. FAGERLUND.

Axel Bökdund.

Kalmar i landskontoret den 30 September 1891.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

9:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län.

Till Kongl. Ma}:ts och Rikets Kammarrätt.

I anledning af Eder skrifvelse den 4:e sistlidne Juni får länsstyrelsen,

såsom yttrande öfver det samma skrifvelse bifogade förslag

till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning, anföra, att länsstyrelsen

för sin del icke bar något att emot ifrågavarande förslag

erinra.

Wisby i landskontoret don 5 Augusti 1891.

På Landshöfdingeembetets vägnar:

Johan Hambrceus.

Oscar Melin.

I0:o. Kongl. Majt:s Befallningshafvande i Blekinge län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Såsom infordradt utlåtande öfver ett af särskilda komiterade den

1 Maj 1891 afgifvet betänkande med förslag till vissa ändringar i gällande

bevillningsförordning får Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anföra

följande:

l:o. Beskattning af inkomst frän afkastning af skog.

Ehuru visserligen antagande af komiterades förslag, att afkastning

af skog skulle i regel beskattas genom inkomstbevillning jemte de i

sammanhang dermed föreslagna ändringar i bevillningsiörordningen,

uti åtskilliga hänseenden torde komma att medföra olägenheter och

svårigheter, anser Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likvisst, vid öfvervägande

af de skäl, som anförts för och emot förslaget, detsamma

vara att föredraga framför såväl nu gällande stadganden som ock den

af komiténs ordförande afgifna reservation.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

I vissa delar kan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande emellertid

icke biträda komiterades förslag, och gäller detta i främsta rummet

hvad angår föreskriften, att vid taxering af jordbruksfastighet särskilda

värden skulle åsättas inrösnings- och afrösningsjorden.

Föga afsevärda synas äfven de af komité rade för förslaget härom

å sidorna 33, 35 och 41 i betänkandet anförda skäl: att helt olika

grunder böra följas vid uppskattning af inrösnings* och afrösningsjorden;

att en större noggrannhet vid fastighetstaxeringen skulle ernås;

att i vissa fall en lämplig utgångspunkt kunde erhållas för bedömande

af hvad befintlig ståndskog kostat dess egare; och att vid försäljning

af en jordegendom lättare skulle kunna beräknas, huru stor del af

köpeskillingen motsvarade skogens värde.

Euligt 1 § af instruktionen för taxeringsmyndigheterna skall i

värdet af jordbruksegendom ingå jemväl dertill hörande särskilda förmåner,

såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats och fiske, hvilka dock

uppenbarligen äfven måste uppskattas efter andra grunder än den

egendomen tillhörande åker, äng samt skogs- och betesmark, hvadan

vida större anledning kunnat förefinnas, att, om sådant eljest ansetts

lämpligt, särskilda taxeringsvärden åsattes sådana förmåner i stället för

inrösnings- och afrösningsjorden. För taxeringsmännen blefve det

emellertid i hvarje fall regel att vid taxering af olika delar af en jordbruksfastighet

fortfarande nödgas anlita olika beräkningsgrunder.

Sedan, enligt komiterades förslag, vid bestämmande af fast egendoms

taxeringsvärde hänsyn skulle tagas till afkastningen af växande

skog allenast i den mån, densamma erfordras till husbehof, synes den

enda giltiga grunden till föreskriften om inrösnings- och afrösningsjordens

särskiljande, att vid fastighetstaxeringen skogstillgången hittills

lemnats obeaktad, komma att undanrödjas och eu sådan föreskrift sålunda

ej heller vara egnad att åstadkomma en noggrannare fastighetstaxering;

hvaremot, om de nu gällande bestämmelserna lemnats oförändrade, för

komiterades ifrågavarande förslag visserligen ej saknats åtminstone

någon anledning.

Då skogstillgången utöfver husbehofvet ej finge tagas i betraktande

vid fastighetstaxeringen, är det svårt att förstå, huru, såsom

komiterade förmena, åsättande af särskilda värden å inrösnings- och

afrösningsjorden skulle lemna en lämplig utgångspunkt för bedömande

af ståndskogens kostnad och värde, helst densamma hvarken under

uppväxten eller sedan den blifvit mogen till afverkning bort ingå i

taxeringsvärdet för fastigheten samt komiterades förmenande (sidan

35), att vid försäljning af en fastighet skilnaden emellan taxerings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G4

värdet och köpesumman skulle motsvara skogens värde, ingalunda kan

vara rigtigt, i ty att andra delar af eu fastighet än skogen kunna ega

högre värden än de, till hvilka de blifvit af taxeringsmyndigheterna

uppskattade.

För taxeringsmännen skulle det blifva en vansklig och mödosam

uppgift att bestämma särskilda värden å inrösnings- och afrösriingsjorden.

De kunna visserligen ega kännedom om ungefärliga värdet

af en jordbruksegendom i dess helhet, men fördelningen af detta värde

torde i de flesta fall blifva alldeles godtycklig, helst uttrycken inrösnings-

och afrösningsjord äro för menige man nästan okända.

Köpeafhandlingar åtminstone i södra och mellersta delarne af

riket innehålla aldrig några särskilda köpeskillingar för inrösningsoch

afrösningsjorden; och om så äfven skulle vara fallet hvad angår

de skogbärande trakterna i Norrland, finge taxeringsmännen derom

ej någon kännedom, då domrarne ej, enligt § 14 bevillningsförordniugen,

hafva skyldighet att i sina uppgifter till taxeringen verkställa

anteckningar om tilläfventyrs bestämda köpebelopp för skilda delar af

de försålda fastigheterna.

60 § skiftesstadgan innehåller visserligen bestämmelser om hvad

med inrösnings- och afrösningsjord skall förstås; men taxeringsmännen

hafva icke tillgång på några skifteshandlingar, och för öfrigt undergå

egendomarne under tidernas lopp genom odlingar eller eljest sådana

förändringar, att äfven skifteshandlingarna äro mindre tillförlitliga vid

bestämmande af gränserna emellan inrösnings- och afrösningsjorden;

och på hvad sätt skulle taxeringsmännen bereda sig kännedom härom,

då i de flesta fall ej ens egaren sjelf torde kunna lemna erforderliga

upplysningar om arealen af inrösnings- och afrösningsjorden samt deras

särskilda värden.

På en mängd mindre hemmansdelar komme afrösningsjorden

otvifvelaktigt att upptagas till ett värde understigande 100 kronor,

hvilket skulle hafva till följd, att värdet å afrösningsjorden ej kunde

ingå i taxeringsvärdet, utan endast införas i den för anteckningar afsedda

kolumn i taxeringslängden.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande får sålunda, såsom synnerligen

olämpligt och, i händelse af bifall till komiterades framställningar i

öfrigt, alldeles onödigt, afstyrka förslaget, att vid taxering af jordbruksfastighet

särskilda värden skulle åsättas inrösnings- och afrösningsjorden.

I § 5 af bevillningsförordningen borde derför orden »för inrösnings-

och afrösningsjord, hvar för sig», uteslutas, och kunde § 1 mom.

1 i instruktionen erhålla följande lydelse:

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

»jordbruksegendom — — — vid egendomen; hvarvid afseende

bör fästas såväl å egendomens läge och beskaffenhet men å tillgången

pa skog endast i den mån, den anses till husbehof erforderlig, som

oek å beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder utom

bevillningen, med hvilka egendomen är belastad; skolande — — —

efter 5 procent»;

I § 3 mom. 1 af bevillningsförordningen hafva komiterade föreslagit,

att vid taxering af jordbruksfastighet hänsyn skulle tagas till

afkastning af skog allenast i den mån, skogen användes till husbehof,

och i § 1 mom. 3 af instruktionen, att afseende icke skulle fästas å

värdet af skog, utöfver hvad för husbehofvet erfordras; men som det

ej kan vara lämpligt, att taxeringsmännen skulle beräkna hvad som

under året till husbehof användes, hvarom för öfrigt någon visshet ej

skulle kunna vinnas förr äu efter årets slut, utan hvad af skogen anses

i allmänhet böra till husbehof åtgå, torde andra punkten i § 3 mom.

1 erhålla följande lydelse:

»I fråga om jordbruksfastighet skall härvid hänsyn tagas till

afkastning af skog allenast i den mån, skogen anses till husbehof

erforderlig; dock — — — värde.»

Enligt § 10 mom. 2 c i bevillningsförordningen må inkomst af

arbete taxeras till bevillning året efter det, under hvilket inkomsten

åtnjutits, endast i det fall, att den utgjorts af vikariatsarfvode, arfvode

för uppdrag af öfvergående beskaffenhet, eller dylik tillfällig inkomst, som

härflutit af annan den skattskyldiges verksamhet, än hans redan till

beskattning taxerade tjenst, rörelse eller yrke, och som tillfallit honom

så sent under ett år, att densamma icke kunnat af det årets taxeringseller

pröfningsnämud beräknas.

Om under de sista månaderna af ett år försäljning af skog egt

rum eller utverkning eller föryttring af skogseffekter försiggått, torde,

med bibehållande af ofvan citerade stadganden oförändrade, ingalunda,

såsom komiterade antagit, vederbörande för inkomsten af denna rörelse

kunna det följande året taxeras till utgörande af bevillning. Sådan

inkomst lärer nemligen icke kunna anses likstäld med vikariatsarfvode

eller arfvode för uppdrag af öfvergående beskaffenhet.

Då ifrågavarande lagrum äfven är mindre tydligt och sålunda vid

tillämpningen lemnat rum för olika tolkningar samt härtill kommer,

att, i följd af föreskriften i 14 § bevillningsförordningen om aflemnande

af officiela uppgifter till ledning vid taxeringen endast en gång om

året, en person, som efter Mars månads ingång utnämnes till en tjenst

eller vinner befordran till annan tjenst, i allmänhet torde undgå all

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

taxering till bevillning för sin sålunda förhöjda inkomst under första

året, den åtnjutes, föranlåtes Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställa

om följande ändrade lydelse af § 10 mom. 2 c och i sammanhang

dermed af ändring i § 14:

»$ 10 mom. 2 c.

Aflöning, vikariatsarfvode, arfvode för uppdrag af öfvergående

beskaffenhet och annan tillfällig inkomst, hvilken i följd af bristande

uppgift till ledning vid taxeringen eller eljest icke blifvit under det

löpande året beräknad, må taxeras till bevillning det derpå följande året.

§ 14 mom. 2 b.

af statsdepartement —--pension:

uppgift angående hvar och en person för det löpande året tillkommande

lön eller pension samt under det föregående året uppburna

tjenstgöringspenningar, dagaflöning, arfvode eller gratifikation äfvensom,

i händelse inkomsten åtnjutits endast under en del af nästföregående

år eller under det löpande året tagit sin början, särskild upplysninghärom

jemte uppgifter, i förra fallet å den under föregående år erhållna

aflöning och i det senare å de belopp, hvartill aflöningen för år blifvit

i stat eller annorledes bestämd; hvarjemte bör anmärkas, huruvida med

tjensten följer boställe, löningsjord eller andra löneförmåner, såsom inkomst

af sportler, expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller

dylikt, som, jemlikt § 8 mom. 2 b och § 10 mom. 2 b och c, är bevillning

underkastadt.»

För den händelse de af komiténs ordförande i hans reservation

afgifna förslag skulle befinnas lämpliga att komma till användning, har

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett sig böra emot desamma framställa

några erinringar:

Bevillningsförordning en.

§ 2 a.

Då stadgandet i denna paragraf, att innehafvare af skogsområde

skulle i vissa fall för detsamma utgöra bevillning, gifvit anledning till

olika tolkning, torde detsamma, för undanrödjande af all tvekan om

dess rätta innebörd, kunna erhålla följande lydelse:

»för jordegendom, som----samt för skogsområde, som

blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens understöd, eller af vare

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

sig staten, menighet eller enskilde till egare eller innehafvare af sågverk

eller kanalbolag, eller ock innehafves af stad eller annan menighet.»

$ 5.

Då fastighetsvärde väl borde åsättas för rätt till afverkning af

all slags skog oafsedt dess storlek och lämplighet att tillgodogöras,

torde det sväfvande uttrycket »ståndskog» böra utbytas emot »skog».

§ 14.

Enligt reservantens förslag skulle fastighetsvärde åsättas afverkningsrätt

endast i det fall, att kontraktet härom blifvit vid domstol iutecknadt,

och genom de här föreslagna uppgifterna skulle taxeringsmyndigheterna

erhålla kännedom om de till säkerhet för beståndet af

afverkningskontrakt beviljade inteckningar; men egare af jord, derifrån

upplåtits skogsmark med afverkningsrätt, för hvars bestånd inteckning

meddelats före den tid, de föreslagna uppgifterna skulle komma till

användning, skulle sålunda fortfarande få utgöra bevillning äfven för

värdet af den upplåtna skogen, derest ej domrarne finge till åliggande

att vid förslagets trädande i kraft på en gång meddela uppgifter om

alla äldre afverkningskontrakt, för hvilkas bestånd inteckningar då ännu

vore gällande.

För öfrigt bordo uppgifterna i fråga lämpligen innehålla upplysningar

jemväl om tiden för upplåtelsen och den upplåtna markens areal

eller trädens antal med mera, som kunde tjena till ledning vid taxeringen.

Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

§ 1-

Under åberopande af hvad vid den föreslagna ändringen i § 5

bevillningsförordningen erinrats, hemställes, att ordet »ståndskogens»

utbytes emot »skogens».

§ 4.

Vid beräkning af inkomst utaf arbete må efter bevillningsförordningen

afdrag i allmänhet ej ske för utskylder; och vid sådant förhållande

lärer afdrag härför ej heller böra medgifvas vid uppskattning

af inkomst, som vid virkesförädling uppstått genom användande af virke

från eget eller med afverkningsrätt innehafdt skogsområde.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

2:o. Grunden för fördelning pä särskilda orter af bankbolags beskattningsbara

inkomst.

Vid komiténs i detta hänseende framstälda förslag har Kongl.

Majtts Befallningshafvande ej annat att erinra, än att, då det visat sig,

att bankbolag vid uppgifvande af sin nettovinst gjort betydliga afdrag,

särskildt för ntskylder och afskrifningar, hvilka nr bevillningssynpunkt

måste anses obehöriga, det torde vara nödigt stadga, att uppgifter meddelas

äfven om beloppen och beskaffenheten af de vid beräkningen af

den behållna inkomsten gjorda afdrag samt att äfven styrelsens och

revisorernes berättelser till taxeringsmyndigheterna aflemnas, derförutan

det icke för dem är möjligt kontrollera, huruvida nettovinsten rigtigt

beräknats.

Jemte de af komiterade i motiveringen till sitt förslag omförmälda

räkningar, hvilka borde tjena till ledning vid fördelningen af bankbolags

vinst på dess särskilda kontor, torde böra tilläggas hvad angår utlåning

sr åkning urna: så kallado korta invisningar och vexlar, hvilka valutor

af flora bankinrättningar innehafvas till betydliga belopp, och de å tillfälliga

räkningarna i en eller annan form utlemnade lån såsom rcsekreditiv

och rembourser m. m. äfvensom tillgångar, beroende på lagsökning

eller utredning under administration eller konkurs, hvilka

visserligen äro hänförliga till utestående lån, men i bankernas månadsrapporter

upptagas under särskilda rubriker; och beträffande inlåningsräkningarna:

på sparkasseräkning innestående medel, utelöpande egna

räntebärande obligationer och vexclaccepter samt de på tillfälliga räkningar

i en eller annan form upplånade medel.

Såsom komiterades förslag är formuleradt, lärer emellertid något

hinder ej förefinnas att vid tillämpningen af detsamma fästa afseende

äfven vid ofvan uppräknade rörelsegrenar, hvilka otvifvelaktigt synas

hänförliga till in- och utlåningsräkningarna, om dessa ord tagas i deras

allmänna betydelse.

.‘!:o. Fråga om afdrag vid taxering af inkomst från jernvägsdrift för

ränta å lån, intecknadt i jernvägen.

Tillkomsten af stadgandet i 10 § 4 mom. b af bevillningsförordningen

utvisar otvetydigt, att Riksdagen med det der förekommande

uttrycket »lånt rörelsekapital» ej afsett lån, som upptagits för förvärfvande

af de för en rörelses bedrifvande erforderliga fastigheter eller

andra för liknande ändamål erhållna lån, hvartill utan tvifvel lån för

anläggning af en jernväg måste vara att hänföra, hvilken uppfattning

äfven uttalats i Edert den 7 December 1887 meddelade utslag angående

Carlskrona—Yexiö jernvägsaktiebolags taxering för år 1886. Då emel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G 9

lertid Kongl. Maj:t genom särskilda nådiga beslut medgifvit jern vägsbolag

afdrag vid dess taxering för ränta å för jernvägens anläggning

erhållet statslån, men andra skattskyldiga deremot förklarats oberättigade

till afdrag i dermed jemförliga fall, synes anledning vara för banden

att genom ett tillägg till åberopade stadgandet i bevillningsförordningen

förebygga, att äfven för framtiden jernvägsegare på öfrige skattskyldiges

bekostnad beredas fördelar, hvilket ej kan anses med en jemlik och

rättvis beskattning förenligt.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställer derför, under åberopande

jemväl af handlingarna i ofvanberörda genom Kongl. Maj:ts

beslut den 26 Oktober 1888 slutligen afgjorda ärende, att § 10 mom.

4 b i bevillningsförordningen må erhålla följande ändrade lydelse:

»för ränta å lånadt rörelsekapital, hvartill ej må hänföras ränta

å lån, upptaget för förvärfvande, tillökning eller förbättring af last

egendom, för anläggning af jernväg eller för andra dermed jemförliga

ändamål.»

4:o. Förslag till ändring i 28 § bevillningsförordningen.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har ej något att erinra emot

komiténs förslag till ändring af denna paragraf.

5:o. Förslag till ändringar i formulären för taxering släng der na.

Emot de af komiterade uppgjorda formulär har Kong! Maj:ts Befallningshafvande

ej annat att anmärka, än att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

i sammanhang med afstyrkande af förslaget om åsättande af

särskilda värden å inrösnings- och afrösningsjorden, hemställer, att de

för dessa värden afsedda kolumner i taxeringslängderna öfver fast egendom

må uteslutas.

Utdrag af det vid ärendets föredragning förda protokoll bifogas.

Carlskrona i landskontoret den 3 Augusti 1891.

Landshöfdingeembetet:

A. Holmquist.

Gustaf W. Roos.

Utdrag af protokollet, hållet inför Kongl. Majds Befallningshafvande

i Blekinge län ä landskontoret i Carlskrona

den 3 Augusti 1891.

Undertecknad föredrog Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts

skrifvelse den 4 sistlidne Juni med dervid fogadt, af särskilde komité
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

rade afgifvet förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning;

hvarvid beslöts i ärendet afgifva iufordradt yttrande, på sätt registraturet

utvisar.

Från beslutet var Herr t. f. Landssekreteraren Itoos skiljaktig i

livad det innefattade yttrande med afseende å frågan om afdrag vid

taxering af inkomst från jernvägsdrift för ränta å lån, intecknadt i jernvägen,

och förklarade sig i deuna del instämma i komiterades yttrande.

Som ofvan.

In fidem

A. Holmquist.

ll:o. Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i Christianstads län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Jemlikt föreskrift i Eder skrifvelse den 4 nästlidne Juni har Konungens

Befallningshafvande att afgifva yttrande öfver det af den utaf

Kongl. Maj:t den 24 Oktober 1890 tillsatta komité afgifna förslag till

vissa ändringar i gällande bevillningsförordning, och får Konungens

Befallningshafvande i sådant afseende anföra, att Konungens Befallningshafvande

icke har något att erinra mot lämpligheten af berörda förslag.

Christianstads landskontor den 23 September 1891.

M. G. DE LA GARDIE.

E. Andersson.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

i2:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län.

Till Konungen.

Enligt erhållen föreskrift får Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande

härmed afgifva underdånigt yttrande öfver ett af särskilda

komiterade den 1 sistlidno Maj afgifvet förslag rörande behöfligheten

af ändringar i vissa delar af gällande förordning angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst.

Beskattning af inkomst från afkastning af skog.

Komiténs uppgift i denna del eller att afgifva förslag i syfte att

åvägabringa ett tillfredsställande sätt för beskattning af inkomst från

afverkning af skog med eller utan sammanhang med sågverks- eller

annan förädlingsrörelse berör icke förhållanden i detta län. Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande är i följd häraf icke i tillfälle att, på grund

af någon under sin embetsverksamhet vunnen erfarenhet, vare sig göra

någon erinran mot förslagets särskilda detaljer eller, med anspråk på

sakkännedom, yttra sig, huruvida företräde bör lemnas åt det förslag i

ämnet, som framlagts af komitén, eller det, som i reservation uppgjorts

af komiténs ordförande. Skulle Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

detta oaktadt, endast med stöd af den erfarenhet i frågan, som kan

vinnas genom en jemförelse mellan omförmälda båda förslag, våga uttala

sin åsigt i saken, så finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

det i reservationen framstälda såväl i stadgandenas tydlighet

som uti lättheten i tillämpningen ega afsevärda företräden framför komiténs

förslag.

Grunden för beskattning pa särskilda orter af bankbolags beskattningsbara

inkomst.

Då kommunernas inkomster genom uttagande af direkt skatt äro

helt och hållet beroende deraf, att bevillning till staten erlägges inom

kommunen, kräfver rättvisan, att ett inkomstbelopp, som härflyter af

rörelse på flera orter, efter fullt tillfredsställande och noggrant bestämda

grunder fördelas emellan de olika kommunerna. Att de i nu gällande

bevillningsförordning intagna bestämmelser angående fördelning på

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

särskilda orter af bankbolags beskattningsbara inkomst icke tillfredsställa

de anspråk, som för do olika kommunernas skull böra ställas å

dem, torde vara obestridligt, särskildt i det hänseendet att ett bankbolag

fördelat sin vinst efter en princip och ett annat bolag efter en

annan. Bestämmelser, som i allo ordna angifna förhållanden på ett

tillfredsställande sätt, afhjelpa således ett kändt behof. Frågan, huruvida

det nu föreliggande förslaget är af sådan beskaffenhet, torde icke

vara så lätt att med visshet besvara, men att förslaget eger ett afgjordt

företräde i så måtto, att, om förslaget antages, alla bankbolag blefve

forpligtade att på ett och samma sätt till beskattning å olika orter

fördela sin vinst, derom torde tvifvel icke råda. Uppenbart är dock,

att det för frågans fullständiga bedömande varit önskligt, att komitén,

som säkerligen varit i tillfälle att, om den sådant önskat, förskaffa sig

sådana uppgifter, att den kunnat för ett eller flera år uträkna, huru

dess förslag utfaller jemfördt med den verkstälda beskattningen enligt

nu gällande stadganden, också åstadkommit utredning härom.

Fråga om afdrag vid taxering af inkomst från jernvägsdrift för ränta ä

lån, intecknadt i jernvägen.

Då komitén i denna fråga icke afgifvit något förslag, torde vidare

yttrande i saken icke af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

påfordras.

Förslag till ändring i § 28 bevillningsförordning en.

Hvad den föreslagna ändringen i § 28 bevillningsförordningeu

beträffar, synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande denna ändring

hvarken vara af behofvet påkallad eller lämplig. Någon svårighet för

styrelsen för särskildt territorielt samhälle att från de för hela kommunen

upprättade taxeringslängder särskilja de skatteföremål, som å

det ifrågavarande samhället belöper, torde ej finnas, och i hvarje fall

bör detta lättare och säkrare kunna göras af sådan styrelse än af beskattningsmyndigheterna

med den sammansättning, dessa nu hafva, då

det kan inträffa, att hvarken i bevillniugsberedningen eller taxeringsnämnden

någon person från dylikt särskildt samhälle blifvit invald.

För häradsskrifvarne, hvilka det åligger att till bevillningsberedningens

ordförande aflemna på mantalslängden grundade och enligt

stadgadt formulär uppstälda längder för införande af den fastighetsvärdering,

som kommer att af beredningen föreslås, blefve det svårt

för att icke säga omöjligt att kunna i längderna särskildt angifva och

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

sammanföra de fastigheter, som tillhöra det inom en socken varande

särskilda territoriela samhället, derest, såsom ej sällan torde vara fallet,

detta ej omfattar hela hemmansnummer.

Jemlikt föreskriften i 72 § af gällande bevillningsstadga får, vid

ansvar såsom för tjenstefel, icke mera än en debetsedel utfärdas för

de skattskyldig inom samma socken åliggande bevillningsafgifter. Denna

föreskrift kan efterlefvas nu, då i taxeringslängden på ett ställe sammanföres

all en skattskyldig inom socknen påförd bevillning; men om

skattskyldig egde fastighet eller bedrefve rörelse både inom det särskilda

territoriela samhället och annan del af socknen samt således

jemlikt föreslagna ändringen förekom me på mer än ett ställe i taxeringslängden,

kunde lätteligen inträffa, att taxeringsmyndigheterna icke gjorde

sådane anteckningar i taxeringslängderna, att deraf tydligt framginge,

att det vore en och samma skattskyldig, som afsåges, och att häradsskrifvaren

i följd deraf komme att utfärda mer än en debetsedel till

sådan skattskyldig och således mot sin vilja gjorde sm skyldig till

ansvar för tjenstefel. J

Förslag till ändringar i formulären för taxeringslängderna.

Mot komitdns föreslagna ändringar i denna del kan anmärkas,

dels att den omständighet, att hufvudsumma för taxeringsvärdet å en

skattskyldigs samtliga fastigheter inom socknen icke finnes i taxeringslängden

öfver fast egendom, komme att medföra olägenhet vid debetsedlarnes

utskrifvande, der samma fastighetsvärde skall utföras, och

dels att . formuläret till pröfningsnämndens längd öfver beslutade ändringar

i taxeringen af fast egendom icke innehåller särskilda kolumner

för inrösningsjord eller.afrösningsjord, hvilket synes Eders Kong].

Maj:ts Befallningshafvande vara behörigt, då. dessa kolumner finnas i

formulären till taxeringslängder öfver fast egendom.

Underdånigst

GOTTH. WACHTMEISTER.

Emil Lauhrén.

Malmö landskontor den 12 Augusti 1891.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

13:o. Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Hallands län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Uti skrifvelse den 4 sistlidne Juni har Kongl. Kammarrätten,

med öfverlemnande af förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning,

upprättadt af den utaf Kongl. Maj:t under den 24 Oktober

1890 tillsatta komité, anmodat Konungens Befallningshafvande att öfver

berörda förslag afgifva yttrande.

Förslaget, sådant det föreligger till yttrande, afser följande

hufvudfrågor:

l:o. Beskattning af inkomst från afkastning af skog.

Den stora vigt i ekonomiskt hänseende, skogen till följd af trävaruindustriens

storartade utveckling under senaste åren vunnit, har

föranledt, att uppmärksamheten fästat sig vid skogstillgång såsom en

inkomstkälla, hvilken i beskattningsafseende borde mera anlitas. Väl

finnas i gällande bevillningsstadga med dertill hörande instruktion för

taxeringsmyndigheterna föreskrifter derom, att värdet af jordbruksegendom

skall föreslås och bestämmas med ledning af, bland annat, egendomen

tillhörande areal i skogsmark samt att härvid hänsyn äfven

skall tagas till skogens beskaffenhet. Men dessa föreskrifter lära

emellertid i de flesta och vigtigaste fall förblifvit en död bokstaf. Då

den inkomst, som erliålles genom tillgodogörandet af skog, vare sig

genom försäljning af sjelfva skogen, genom afverlcning och försäljning

af skogseffekter eller genom virkesfångst för egen förädlingsrörelse,

enligt komiténs åsigt sålunda kan antagas i allmänhet undgå all bevillning,

enär stadgande saknas, att inkomst deraf skall annorlunda än

genom fastighetsbevillning beskattas, har komitén med sitt betänkande

afgifvit förslag till ändring härutinnan och dervid frångått den hittills

i lagstiftningen bibehållna principen om beskattning af afkastning af

skog genom fastighetsbevillning och i stället omfattat den grundsatsen,

att afkastning af skog i regel bör beskattas genom inkomstbevillning.

Emot komiténs förslag kan först den anmärkning göras, att detsamma

icke hvilar på principen om jemlik och rättvis beskattning.

Enligt förslaget skall nemligen skogen, utom hvad som deraf anses

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

böra åtgå för husbehofvet, hvilket ju är underkastadt fastighetsbevillning,

icke i hvad densamma i öfrigt af kastar beskattas i annan händelse,

än då försäljning skett och lemnat behållen inkomst. Häraf

torde då följa, att egaron till jordbruksegendom, som utöfver husbehofvet

liar rik tillgång på skog, men deraf icke något föryttrats, kommer

att lägre beskattas än en annan jordbruksegare, som endast har

skog till husbehof, men som det oaktadt blifvit påförd fastighetsbeviilning

till samma belopp som den förre. Missförhållandet träder ännu

skarpare i dagen, då till äfventyrs båda fastigheterna gå till försäljning,

i hvilket fall med temlig säkerhet kan förutses, att den förra

fastigheten på grund af sin rika skogstillgång helt visst lemnar större

köpeskilling än den senare.

En naturlig följd häraf varder ock, att, då taxeringsvärdet å fast

egendom i första rummet skall bestämmas med ledning af senaste köpeskillingen

för egendomen, köpeskillingens användbarhet såsom norm

för taxeringsvärdet kommer att nära nog alldeles omintetgöras i alla

de fall, der skog finnes till egendomen och ingått i köpet. Ehuruväl

i lag kunde föreskrifvas, att vid sådana köp, deri skog jemväl ingått,

taxeringsmyndigheterna skulle taxera sjelfva jordbruksfastigheten särskildt

och skogen särskilat och i form af inkomstbevillning, skulle

detta troligen icke hindra, att säljare och köpare skulle kunna i köpehandlingen

åsätta jorden ett oskäligt högt pris i förhållande till skogen.

Invändningen att stat och kommun för sådant fall erhålla af jordbruksegendom

så mycket större fastighetsbevillning förfaller lätt, då i betraktande

tages, att nye egaren med köpet afsett uteslutande tillgodogörandet

af skogen och alls icke fäst sig vid jordbruket å fastigheten,

som lian kanhända låter öfvergå till ett ödeshemman.

Förslaget att i form af inkomstbevillning beskatta afkastningen af

skog i de fall, då försäljning deraf lemnat behållen inkomst, medför dessutom

svårigheter för bedömande af det inkomstbelopp, försäljningen inbragt.

Försäljning af skog är i allmänhet tillfällig, icke för hvarje år återkommande.

Taxeringsmyndigheterna kunna sålunda icke hemta någon

ledning för beskattningen i nästföregående års förhållanden. Vid deri

större afverkningsindustrien, der räkenskaper föras öfver den yrkesmessiga

skogsafverkningen, skulle väl taxeringsmännen kunna vinna

en närmelsevis tillförlitlig upplysning för bedömande af beskattningsfrågan

medels dessa räkenskaper. Men i öfrige och de fleste fall blefve

taxeringsmyndigheterna hänvisade att lita endast på den skattskyldiges

uppgifter och eget osäkra bedömande. I allt fall torde det blifva

för eu taxeringsmyndighet ytterst svårt att afgöra, när och till

hvilka belopp afdrag å försäljningssumman af skog finge ega rum, och

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

i samband dermed bestämma, när inkomsten kunde antagas vara behållen

och således beskattningsbar.

Förslaget innebär vidare, att den årliga husbehofsafkastningen af

skog samt afkastningen af statens skogsområden lämpligast böra

beskattas genom fastighetsbevillning. Utom svårigheten för en taxeringsmyndighet

att bestämma ej blott hvad som för hvarje egendom

bör anses vara dess husbehof, utan äfven den del af skogen, som dertill

skall anslås, bör påpekas den inkonseqvens, som ligger härutinnan.

Ifrågavarande skogsafkastning är ju begreppsenligt af samma beskaffenhet

som den afkastning, hvilken skulle taxeras under formen af inkomstbevillning.

Dessutom skulle det medföra den praktiska olägenheten,

att den jordegare, som af det beräknade husbehofsvirket kunde

föryttra något, komme att högre beskattas än den, som ej kunde eller

ville försälja något deraf.

Ehuru växande skog i juridiskt hänseende är att betrakta såsom

fast egendom, föreslår komitén, som håller före, att inkomsten af skog

icke är lika stadigvarande och regelbunden som hvarje annan inkomst

af en fastighet, att skogen skulle beskattas icke, såsom naturligt vore,

efter dess afkastningsförmåga, d. v. s. genom fastighetsbevillning, utan

efter den inkomst, egaren deraf hemtat. Det må vara sant, att i många

fall skogen till en jordbruksfastighet i sin helhet och på en gång afverkas

och tillgodogöres. Men i andra och icke så få fall torde väl skogen

tillgodogöras medels årlig afverkuing till ungefär lika mycket värde.

Härmed må emellertid förhålla sig huru som helst. Det qvarstår

alltid den oegentligheten med komiténs förslag, att skogen, ehuru fast

egendom och ostridigt ett betydande skatteobjekt, såsom sådant förblir

oanvändbart under en längre följd af år och ända till det ögonblick,

skogen tillgodogöres. Om ock den noggranna uppskattningen af skogens

afkastningsförmåga är förenad med stora svårigheter, så lärer detta

fullt ut gälla lika mycket vid hvarje annan beskattning och i all

synnerhet beskattningen af behållna inkomsten af skog enligt komiténs

förslag.

Redan häraf och med anslutning i öfrigt till de andra anmärkningar,

som tillförene framstälts mot tidigare förslag uti hithörande

ämne, synes det Konungens Befallningshafvande vara betänkligt att vidtaga

en så vidtgående ändring i gällande bevillningsstadga som den nu

föreslagna. Om, såsom komitén antagit, orsaken till den föreslagna

ändringen är att ytterst söka i den omständigheten, att vid fastighetstaxeringarne

i allmänhet icke tagits tillbörlig hänsyn till den å egendomen

befintliga skogen, så är detta visserligen en oegentlighet vid

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

föreskrifternas tillämpning i verkligheten, rnen torde icke utgöra tillräckliga

bevis, att den grundsats, hvarpå dessa föreskrifter hvila, är oanvändbar

såsom sådan. Tvärtom kan det med ledning af de många ärenden

i beskattningsfrågor, som här förekommit, förtjena påpekas, att åtminstone

i denna del af landet vederbörande taxeringsmyndigheter fäst

uppmärksamheten vid grundsatsen, att skogens värde skall tagas i betraktande

vid taxeringen af en jordbruksfastighet. Det torde derför

vara ändamålsenligt att fortfarande bibehålla denna grundsats inom

bevillningslagstiftningens område. Till ytterligare utveckling deraf och

till undvikande af sådana praktiska oegentligheter som de nyss anförda

torde derjemte i bevillningsförordningen böra intagas föreskrifter, som

förhindrade, att taxeringsmyndigheterna vid fastighetstaxeringen lemnade

skogens värde utan afseende. Tillfyllestgörande för detta ändamål

synes det vara, att vid taxeringsvärdets bestämmande inrösnings- och

afrösningsjorden skulle hvar för sig uppskattas och deras värden i längderna

införas i derför äfsedda särskilda kolumner. Man kan nemligen

hålla för troligt, att skogens värde, som skulle upptagas inom afrösningsjorden,

under sådana förhållanden icke komme att lemnas obeaktadt.

På grund häraf anser Konungens Befallningshafvande endast följande

ändringar i bevillningsföreskrifterna böra vidtagas, nemligen:

§ 5. Bevillningsförordningen.

»Vid uppskattning---eller jordafsöndring, särskild! för in
rösningsjorden

och särskildt för afrösningsjorden» samt

§ 1. Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

»Värdet af — — — egendomens läge, jordens och ståndskogens

beskaffenhet samt — — — procent.»

2:o. Grunden för fördelning pa särskilda orter af bankbolags beskattningsbara

inkomst.

I likhet med komitén anser Konungens Befallningshafvande, att

ett bankbolags rörelse vid dess hufvud- och filialkontor bör betraktas

såsom en enda gemensamt bedrifven rörelse. Den inkomst, häraf upj>

stått, bör sålunda ock betraktas såsom gemensam och å de olika orter,

der banken har sina filialkontor, fördelas i den mån dessa kunna hafva

till inkomsten bidragit.

Huruvida för en sådan fördelning bör, såsom komitén föreslagit,

läggas till grund in- och utlåningens storlek, är emellertid ovisst.

Ehuruväl bokföringen öfver bankrörelsen icke allestädes lärer vara

sådan, att af de särskilda bankkontorens månadsrapporter kan vinnas

upplysning om de belopp, som å in- och utlåningsräkningen balanseras,

så torde det likväl icke i verkligheten böra möta vidare svårigheter

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

att åstadkomma sådana uppgifter för beskattningen, som komitén tänkt

sig. Men osäkert är, om dermed vunnes en tillförlitlig grund för bedömande

af de särskilda bankkontorens egentliga inkomst.

En banks hufvudkontor är i allmänhet beläget i det samhället

inom en landsdel, hvarest dess största affärs- eller industriverksamhet

bedrifves. Detta medför ock, att i regel utlemnas derifrån de större

kreditivlånen och ofri ga lån på kortare tid mot mindre ränta, än hvad

förhållandet är vid filialkontoren, hvarest mest förekomma lån på längre

tider och kreditivlån på mindre belopp, allt mot större räntor. En

följd häraf blir alltså, att filialkontorens utlåningsbalans kommer att

nedtryckas.

Äfven i fråga om inlåningen kan det fall förutsättas och torde

icke vara inom bankverksamheten ovanligt, att inlåningen kan vara så

stor, att medlen ej behöfvas i bankens egen rörelse, utan måste placeras

hos främmande banker mot en lägre ränta, än banken sjelf gifvit.

Under sådana förhållanden har inlåningen och omsättningen faktiskt

lemnat förlust. Har en sådan inlåning dessutom skett vid ett filialkontor

och medlen derefter insändts till hufvudkontoret för ett sådant

placerande af medlen, förekommer det inlånade beloppet sålunda äfven

bokfördt två gånger i bankens räkenskaper.

Detta visar, att komiténs förslag icke gifver en tillförlitlig grund

för bedömande af de särskilda bankkontorens verkliga inkomst; och

anser sig Konungens Befallningshafvande på grund deraf sakna skäl

att tillstyrka bifall till detsamma.

3:o. Förslag till ändring i § 28 bevillningsförordningen.

Beträffande detta har Konungens Befallningshafvande ej något att

mot detsamma erinra.

Halmstads slott den 30 September 1891.

Landshöfdingeembetet:

Gustaf Lindgren.

Carl Hafström.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

l4:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län.

Till Konungen.

Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts anmodan i

skrifvelse den 4 sistlidne Juni åligger det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af det betänkande,

som utarbetats af den utaf Eders Kongl. Maj:t den 24 Oktober

1890 tillsatta komité för afgifvande af förslag till vissa ändringar i

gällande nådiga förordning angående bevillning af fast egendom samt

af inkomst, och får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för den

skull i underdånighet anföra följande.

Den främsta och den vigtigaste af de frågor, som förelagts komiten

till lösning, angår sättet för beskattning af den inkomst, som vinnes

genom afverkning af skog, vare sig med eller utan sammanhang med

sågverks- eller annan förädlingsrörelse.

Enligt gällande bevillningsförordning skall dylik inkomst beskattas

genom fastighetsbevillning, men erfarenheten har visat, att de för sådant

ändamål meddelade bestämmelser icke led t till åsyftadt resultat, i det

vid taxering af fastigheter, till hvilka hört skog, vederbörlig hänsyn

icke tagits . till skogens värde, hvaraf följt, att skogs afkastning i de

flesta fall, till stor förlust för statskassan och till stora olägenheter äfven

i andra afseenden, undgått all beskattning. Komitén har derföre fått

i uppdrag att föreslå de förändringar i bevilluingsförordningen, som

äro af nöden för åstadkommande af ett säkrare resultat i fråga om beskattning

af inkomst genom skogs afkastning.

I sådant hänseende har komiténs flertal, med uppgifvande af den

nu tillämpade principen, anslutit sig till den grundsats, att inkomst af

växande skog skall beskattas först, då inkomst deraf uppstår, det vill

saga genom inkomstbevillning, dock med undantag för statens skogsområden.

Lika med komitéflertalet anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

denna nya grundsats vara i teori riktigare än den äldre, och

det vill äfven synas Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som om

i betänkandet också ådagalagts, att samma grundsats i praktiskt afseende

skulle erbjuda större fördelar, men deremot färre vanskligheter och svårigheter

än den nu gällande normen för beskattning af skogsinkomst.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Den vigtigaste anmärkning, som i det senare hänseendet kan riktas

mot don föreslagna nya beskattningsformen och som komiténs ordförande

i afgifven reservation också framstält deremot, är den, att det i många

fall vid tillämpning deraf skulle blifva svårt att säkert kunna beräkna

den verkliga storleken af skogsinkomsten. Men äfven den nu tillämpade

grundsatsen för beskattning af sådan inkomst, hvilken grundsats komiténs

ordförande i sin reservation förordar till fortsatt användning, är

behäftad med motsvarande bristfällighet, måhända i ännu högre grad.

Såsom komitéflertalet framhållit, är nemligen fastiglietsbevillningen för

beskattning af inkomst i och för sig en ofullkomligare beskattningsform,

och torde vid tillämpningen deraf ännu större svårigheter möta för ett

säkert bedömande af det värde, hvartill befintlig skogstillgång i hvarje

fall bör rätteligen uppskattas.

De närmare bestämmelser, som för genomförandet af den ifrågasatta

nya beskattningsgrundsatsen föreslagits, synas Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande också vara lyckligt funna och väl grundade. Dock

kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke inse, hvarföre det

skulle för ändamålet vara nödigt eller ens lämpligt att föreskrifva, på

sätt som föreslagits, att vid taxering af fastighet särskilda värden skola

bestämmas för inrösningsjorden och för afrösningsjorden med till husbehof

erforderlig skogstillgång, der sådan finnes. De fördelar, som, enligt

komiténs förmenande, dermed vore att vinna, skulle bestå deri, att dessa

värden skulle erbjuda en god ledning vid beräkningen af den vinst,

som uppkommit vid försäljning af skog, i de fall, då annan grund derför

saknades. Men det vill synas Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

som om dessa värden, sammanslagna till ett, skulle i sådant

afseende kunna tjena till lika god ledning, och att något särskiljande

dem emellan således för det ändamålet icke vore af behofvet påkalladt.

Endast i det fall, att försäljningen omfattade uteslutande afrösningsjorden

i dess helhet med derå växande skog, skulle det vara till afsevärdt

gagn för bedömande af ståndskogens värde, att särskildt, taxeringsvärde

funnes afrösningsjorden åsatt. Dylika fall lära väl dock icke ofta förekomma.

Till någon nytta i annat afseende med hänsyn till det föreslagna

nya beskattningssättet synes värdefördelningen icke kunna lända.

Och mycket tvifvelaktigt torde det vara, huruvida en större noggranhet

derigenom i allmänhet skulle vinnas vid fastighetsbeskattningen,

hvilken fråga för öfrigt är främmande för det ämne, som förelagts

komitén. Säkert är, att stora svårigheter skulle komma att möta för

en noggrann tillämpning af en dylik bestämmelse om fördelning af

fastighetsvärdet och att arbetet dermed i alla händelser skulle blifva

ytterst mödosamt och besvärligt.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

• „ annan af.dessa bestämmelser Innebär visserligen en motsägelse

i så matto, att enligt densamma virkesfångst å egen mark för forädlingsrörelse

eller annat ändamål, som icke afser husbekofvet, skall göras

till. föremål för inkomstbevillning, oberoende deraf huruvida rörelsen

i sin helhet lemnar behållen inkomst eller icke; men med hänsyn till

det samband, som förefinnes emellan bevillningen och kommunalbeskattningen,

torde ett stadgande i sådant syfte vara nödvändigt för att

kunna bereda framgång åt den nya beskattningsgrundsatsen.

Emot de förslag, som komitén afgifvit med anledning af öfriga

tiH komitén hänskjuta beskattniugsfrågor, har Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande icke funnit något att erinra; och anser Eders Kon<>-l.

Maj.ts Befallningshafvande i likhet med komiterade något tillägg i

gällande bevillningsförordning icke. vara erforderligt i syfte att tillförsäkra

järnvägsbolag rättighet att vid taxering af dess inkomst få åtnjuta

afdrag för ränta å lån, som i jernvägen äro intecknade.

I afseende slutligen å de af komiterade uppgjorda förslag till

ändringar i formulären för taxeringslängderna tillåter sig Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande framhålla det olämpliga deri att, om ett

sönderdelande af jordbruksfastighetsvärdet emellan afrösningsjord och

inrösningsjord kommer till stånd, borttaga ur formuläret för fastighetslangden.

N:o 1 de i nu gällande formulär förekommande kolumnerna

för fastigheternas partisummor, hvilka kolumner fortfarande synas vara

nödiga för underlättande af kontrollen och öfversigtcn af taxeringsvärdena,

då fastigheterna äro delade på flere egare.

Göteborg å landskontoret den 28 September 1891.

Underdånigst

G. SNOILSICY.

V. Billmanson.

l5:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Med. föranledande af Kong], Kammarrättens skrifvelse den 4 sistlidne

Juni får Konungens Befallningshafvande härvid afgifva yttrande

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

öfver komiterades underdåniga förslag till ändringar i gällande förordning

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Komiterades förslag, att vid fastighetsvärdering arealen af hemmans

in- och utegor lägges till grund framför köpevärdet, sålunda att

särskilda värden åsättas dessa, utgör en väsentlig förbättring emot

det sätt, hvarpå man hittills tillvägagått, alldenstund, efter hvad allmänt

är kändt,, köpeskillingen för erhållande af billigare stämpelafgift

och lägre taxeringsvärde ofta i köpebrefvet upptages lägre, än den i

verkligheten utgjort. Skola särskilda värden åsättas in- och afrösningsjorden,

blir nödigt, att taxeringsmyndigheterna tillhandahållas tillförlitliga

uppgifter på hemmanens areal. Sättet huru dessa uppgifter

skola anskaffas bör i bevillningsstadgan föreskrifvas.

Beträffande öfrige af komiterade föreslagna ändringar i bevillningsstadgan

har Konungens Befallningshafvande dervid intet att erima.

I sammanhang härmed vill Konungens Befallningshafvande framhålla

önskvärdheten deraf, att 23 och 39 §§ i bevillningsstadgan omredigeras

sålunda, att det i mera bestämda ordalag föreskrifves, att löntagare

och näringsidkare såväl som fastighetsegare skola, der tillgång

finnes, inväljas till ledamöter i beredningen och taxeringsnämnden.

Venersborg i landskontoret den 8 September 1891.

L. W. LOTIIIGIUS.

O. H. Wibom.

16:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län.

Till Konungen.

På grund af nådig befallning enligt remiss den 15 sistlidne

Maj åligger det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs

län att afgifva underdånigt utlåtande öfver de af utsedde komiterade

den 1 i samma månad afgifna förslag till vissa ändringar i gällande

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

bevillningsförordning; och får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

för fullgörande af denna skyldighet uuderdånigst tillkännagifva, att

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande instämmer uti hvad komiterades

flertal yttrat och föreslagit beträffande beskattning af inkomst

från afkastning af skog. Härvid anser sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

likväl böra fästa uppmärksamhet därå, att hvad som å

sid. 43 i betänkandet anföres rörande statens skogar synes eg a tillämplighet

jemväl i fråga om menigheter tillhöriga allmänningsskogar. Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vågar derför hemställa, huruvida

icke vid uppskattning af sådana skogar växande skogens hela värde

bör, lika som beträffande statens skogar, inbegripas i fastighetens värde

samt i följd deraf nödiga jämkningar böra vidtagas uti de af komiterade

framställda ändringsförslag.

Hvad komiterade anfört och föreslagit rörande grunden för fördelning

på särskilda orter af bankbolags beskattningsbara inkomst, i

fråga om afdrag vid taxering af inkomst från jernvägsdrift för ränta

å lån, iutecknadt i jernvägon, samt beträffande ändring i § 28 bevillningsförordningen

föranleder icke till någon anmärkning från Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes sida.

Underdånigst

C. A. SJÖCRONA.

II. Amnéus.

Marieholm i landskontoret den 11 Juli 1891.

l7:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vermlands län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

I anledning af Eder skrifvelse den 4 sistlidne Juni har Konungens

Befallningshafvande härjemte äran afgifva följande yttrande öfver

särskilde komiterades förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Hvad först vidkommer hufvudfrågan om beskattning af inkomst

af skogshushållning eller skogsrörelse, hafva komiterade såsom sin åsigt

uttalat, att lämpligaste sättet för en sådan beskattning är genom inkomstbevillning,

vare sig rörelsen bedrefves »å egen» eller »å annans

mark», samt att växande skogen sålunda icke inbegripes i ett hemmans

taxeringsvärde, doek med undantag af för husbehof behöflig skog,

hvilken bör beskattas medelst fastighetsbevillning.

I följd häraf och i ändamål — såsom Konungens Befallningshafvande

förmodar —- att ernå mera exakta värden hafva komiterade vidare

föreslagit, att vid taxeringsvärdets bestämmande inrösnings- och

afrösningsjorden skall hvar för sig uppskattas, inrösningsjordeu med

tillhörande byggnader och afrösningsjorden med fästadt afseende å dess

större eller mindre produktivitet samt den del af skogen, som skall för

husbehof anväudas.

Konungens Befallningshafvande håller emellertid före, att dessa

förslag, till vissa väsentliga delar, skola i praktiken blifva ytterst svåra,

om icke ogörliga att tillämpa. Att för taxeringsmyndigheterna, om

äfven blott approximativt, icke blott bestämma hvad som kan anses

utgöra hvarje hemmans och brukningsdels af hemman husbehof af skog,

utan äfven beräkna, huru stor del af befintlig skog, som bör till hemmanet

eller brukningsdelen anslås, skulle blifva ett lika besvärligt som

tidsödande arbete, då gifvet är, att dessa behof kunna vara högst olika.

Till och med för vederbörande skogstjenstemän torde en sådan uppgift

mången gång ej vara lätt. Då all afverkning utöfver husbehofvet äfvensom

den minsta försäljning af skog å egen mark enligt komiténs förslag

bör beskattas genom inkomstbevillning, skulle dessutom för vederbörande

stor svårighet uppstå att vid taxeringen erhålla kännedom, huruvida

å en egendom en mindre dylik afverkning eller försäljning egt rum.

Annorlunda ställer sig förhållandet vid skogsafverkning eller försäljning

i större skala.

Stora svårigheter skulle säkerligen också komma att möta i fråga

om förslaget att särskildt taxera inrösnings- och afrösningsjord. Det

vore nemligen icke gerna möjligt, att kännedom om hvad som på hvarje

brukningsdel belöpte i in- och afrösningsjord skulle kunna af taxeringsmyndigheterna

sjelfva inhemtas, ty dertill skulle kräfvas alltför lång

tid, utan insamlandet af uppgifter i sådant hänseende måste naturligtvis

alltid blifva en föregående eller förberedande åtgärd. Men äfven

under förutsättning att materialier i fråga om hemmans och de särskilda

brukningsdelarnes areal i åker, äng, skogs- eller betesmark på

ett eller annat sätt stode till förutnämnde myndigheters disposition,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

skulle dock sjelfva taxeringsåtgärden blifva ett i flera hänseenden ytterst

vanskligt arbete.

Konungens Befallningshafvande finner sig derför böra för sin del

föreslå,, att skog, hvaröfver jordegaren har fri dispositionsrätt, i sin helhet

ingår i fastighetens taxeringsvärde samt åsättes fastighetsbevillning,

hvaremot all skogsrörelse å annans mark, i likhet med den praxis, som

nu i allmänhet gör sig gällande, beskattas genom inkomstbevillning.

I förra fallet torde likväl för tillvaratagande af statens och kommunernas

berättigade intressen tillika böra stipuleras, att, der afverkning

eller försäljning af skog från egen mark eger rum till så stor utsträckning,

att en väsentlig minskning i egendomens värde derigenom kan

vara en gifven följd, inkomstbevillning för sådan rörelse påföres. Ehuru

häremot kan invändas, att vid pröfning, huruvida en sådan minskning

förekommit, allt för stort godtycke i så fall skulle göra sig gällande,

hyser dock Konungens Befallningshafvande den öfvertygelse, att det

skulle blifva för vederbörande taxeringsmyndigheter vida lättare att bedöma

nyssnämnda förhållande, än huru stor del af ett hemmans skog

skall afsättas för husbehofvet och hvad taxeringsvärde samma parti

skog bör påföras.

I afseende på taxeringsorten håller äfvenledes Konungens Befallningshafvande

före, att icke allenast inkomsten genom försäljning af

skog eller skogsefiekter eller genom virkesfångst från eget område lämpligen

bör beskattas å ort, der skogen är belägen, i enlighet med komiténs

förslag, utan äfven den inkomst, som härleder sig såväl från

försäljning af å annans mark afverkad skog som ock från virkesfångst

för egen förädlingsrörelse medelst afverkning å annans dertill upplåtna

mark, beskattas å afverkningsorten. Den orättvisa, som i följd af hittills

gällande stadgande i fråga om beskattningsställe drabbat en mängd

kommuner, synnerligast inom alla de norrländska länen, hvarigenom

dessa gått miste om betydande inkomster för sina kommunala behof,

är alltför uppenbar att här vidare behöfva framhållas och har också

gifvit sig uttryck i vid senare årens riksdagar i ämnet väckta motioner.

Konungens Befallningshafvande förbiser visserligen icke, att svårigheter

kunna uppstå vid tillämpningen af ifrågavarande förslag, men är

dock förvissad, att, i fall skärpta bestämmelser beträffande vederböraudes

uppgifter om sin behållna inkomst stadgades och dessa bestämmelser

i regel tillämpades, någon omöjlighet att genomföra en ändring

i nyssnämnda syfte icke skulle förefinnas.

Hvad slutligen komitén föreslagit dels i fråga om grunden för

fördelning på särskilda orter af bankbolags beskattningsbara inkomst,

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

dels ock angående ändring i § 28 bevillningsförordningen anser sig

Konungens Befallningshafvande böra tillstyrka.

Karlstad å landskontoret den 30 September 1891.

ADOLF MALMBORG.

P. Zetterstcdt.

l8:o. Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län.

Till Kong], Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Under åberopande af Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den

15 sistlidne Maj hafven I i skrifvelse den 4 påföljande Juni anmodat

Konungens Befallningshafvande att före den 1 instundande Oktober till

Eder inkomma med yttrande öfver det förslag till vissa ändringar i

gällande bevillningsförordning, som den af Kongl. Maj:t den 24 Oktober

1890 för ändamålet tillsatta komité afgifvit.

I anledning deraf får Konungens Befallningshafvande anföra följande;
Den

vigtigaste af de föreslagna ändringarne är otvifvelaktigt den,

som afser skogs beskattning. Det af komiténs flertal framställda förslag

innebär, enligt Konungens Befallningshafvandes förmenande, icke någon

lycklig lösning af frågan. Tvärtom förefaller det Konungens Befallningshafvande

vara onödigt inveckladt. ocli icke heller nöjaktigt motiveradt.

Bevillning för fast egendom är en förmögenhetsskatt, hvadan det

enligt § 2 i bevillningsförordningen i regeln åligger egaren att utgöra

densamma. Principielt skall fast egendom uppskattas till och beskattas

efter sitt verkliga värde. Dess taxering tår icke göras beroende af

den större eller mindre förmågan hos egaren att göra densamma fruktoch

inkomstbringande, ja, till och med om en fastighet, vare sig i stad

eller på landet, skulle lemnas helt och hållet obegagnad, måste den

bevillningstaxeras efter sin beskaffenhet och sitt värde. Om än lag
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

stiftaren vid bestämmande af fastighetsbevillningens belopp haft sin

uppmärksamhet fästad å den behållna afkastning eller inkomst, fastigheten

beräknats kunna lemna, så är det dock icke sjelfva inkomsten,

utan fastigheten, som utgör föremål för beskattningen.

I fråga om uppskattning af fast egendoms värde innehåller § 1

af instruktion för taxeringsmyndigheterna föreskriften, att värdet af

jordbruksegendom skall bestämmas med ledning, bland annat, af den

egendomen tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark jemte

särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats, i jordebok

icke särskildt upptaget fiske m. m., samt att behörigt afseende jemväl

skall fastas vid egendomens läge samt jordens och skogens beskaffenhet.

Således om å en fastighet finnes kalk- eller stenbrott, måste det,

ehvad det bearbetas eller ej, betraktas som en särskild förmån och dess

värde ingå som moment vid bestämmande af fastighetens värde i dess

helhet. Men om kalk- eller stenbrottet börjar bearbetas, så skall enligt

bestämmelsen i § 8 mom. 2 a) l:o) den inkomst, som af bearbetningen

flyter, räknas till beskattningsbar inkomst af arbete.

Konungens Befallningshafvande kan icke finna giltiga skäl derför,

att i fråga om fastighets skog andra beskattningsprinciper skulle göra

sig gällande än beträffande ett å fastigheten befintligt kalk- eller stenbrott.

Lika med komiténs ordförande håller Konungens Befallningshafvande

för lämpligast, att bevillningsförordningens hufvudgrunder få

förblifva orubbade och således den å en fastighet befintliga skogs värde

tagas i betraktande vid fastighets bevillningstaxering och ingå i fastighetens

totalvärde. Då emellertid erfarenheten visat, att taxeringsmyndigheterna

å vissa orter vid uppskattning af fastigheters värde icke

taga tillbörlig hänsyn till den växande skogens värde, torde deras

skyldighet i ifrågavarande afseende böra genom särskilda, för ändamålet

tjenliga föreskrifter hos dem inskärpas.

Om än skogs värde skall fortfarande som hittills tagas i beräkning

vid bevillningstaxering af fastighet, hvarå den växer, så följer

likväl ingalunda deraf, att, om utöfver husbehof växande skog exploiteras,

den behållna inkomst, som deraf härflyter, bör lemnas obeskattad.

Tvärtom talar det af Konungens Befallningshafvande åberopade förhållande

med kalk- och stenbrott kraftigt derför, att inkomst af skogsrörelse

skall anses som beskattningsbar inkomst af arbete och derför

bör uttryckligen upptagas bland den inkomst af rörelse eller yrke,

hvarom § 8 mom. 2 a) l:o) handlar.

Då redan är stadgadt, att vid bestämmande af jordbruksfastighets

värde skall tagas till ledning, bland annat, fastighetens areal i åker,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

äng, skogs- och betesmark, finner Konungens Befallningshafvande den

af komiten föreslagna föreskriften, att i taxeringslängden skola införas

särskilda värden å inrösnings- och afrösningsjorden, vara alldeles betydelselös

och endast ledande till att onödigtvis belasta längdens utrymme.

Af hvad nu blifvit anfördt följer, att Konungens Befallningshafvande

biträder komiténs förslag till ändring af § 8 i bevillningsförordningen

äfvensom till de förändringar i nämnda förordning och

instruktionen för taxeringsmyndigheterna, hvilka ändringen i § 8 gör

nödiga, d. v. s. förändringarne i bevillningsförordningens § 2 lit. a) och

§ 12 samt § 3 i åberopade instruktion; hvaremot Konungens Befallningshafvande

afstyrker nådigt bifall till hvad komitén i öfrigt rörande beskattning

af skog föreslagit.

Beträffande komiténs öfriga förslag har Konungens Befallningshafvande

icke något att deremot erinra.

Örebro slott i landskontoret den 12 September 1891.

AXEL BERGSTRÖM.

Carl Sandahl.

i9:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län.

Till Konungen.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som genom skrifvelse från

Eders Kougl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt af den 4 Juni innevarande

år fått sig anbefaldt att inkomma med underdånigt yttrande öfver ett

skrifvelsen bifogadt förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning,

upprättadt af den för ändamålet af Eders Kongl. Maj:t den

24 Oktober 1890 i nåder tillsatta komité, får i ärendet underdånigst anföra

följande:

Då för närvarande den vinst, som skördas genom försäljning eller

afverkning af skog, icke drabbas af någon skatt till stat och kommun,

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

enär fastighetsbevillningen icke kan motsvara en dylik beskattning, så

mycket mindre som åtminstone inom detta län vid fast egendoms uppskattning

hänsyn synes visserligen vara tagen till större eller mindre

skogsområde, men icke till den derå växande skogens värde, ocb då

det icke heller enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande

skulle vara lämpligt, om ett så ovisst och, der ordnad skogshushållning

ej är genom lag faststäld, växlande värde skulle ingå i fast

egendoms taxeringsvärde, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

på i öfrigt de skäl, som finnas anförda i det vid Eders Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till 1883 års riksdag bifogade statsrådsprotokoll och

af komiten för afgifvande af förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning,

tillstyrka nådigt bifall till samma komités förslag

till ändringar af §§ 2, 3, 5, 8 och 12 i Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordning

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 14

September 1883 äfvensom i instruktionen för taxeringsmyndigheterna;

dock med den förändring att föreskrift ej meddelas derom, att särskilda

värden skola utsättas lör inrösnings- och afrösningsjord, alldenstund

dylika värden svårligen kunna af taxeringsmyndigheterna finnas och ej

heller äro behöfliga för att bestämma jordbruksfastighetsvärde med hänsyn

jemväl till tillgång af eller brist på skog till husbehof.

Beträffande komitens förslag till ändring af § 16 mom. 1 af gällande

bevillningsförordning, så och då Mälareprovinsernas enskilda bank, som

har sitt hufvudkontor här i Vesterås, redan nu fördelar vinsten af bankrörelsen

mellan bankens olika kontor enligt de af komitéu ifrågasatta

grunder, och denna fördelning befunnits ändamålsenlig, får Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande tillstyrka bifall äfven till detta; och får Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande slutligen, vitsordande behofvet deraf

att inom de samhällen, för hvilka en eller flere af de för rikets städer

utfärdade stadgar skola gälla, särskilda uppgifter meddelas på fastighetsvärden

och inkomstbelopp, jemväl tillstyrka nådigt bifall till den

föreslagna ändringen af gällande bevillningsförordnings § 28.

Underdånigst

FREDRIK HEDERSTIERNA.

Th. Fernquist.

Vesterås slott i landskontoret den 1 Oktober 1891.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

20:o. Kongl. fiflaj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Landshöfdingeembetet, som, jemlikt remiss från Kongl. Kammarrätten

af den 4 nästlidne Juni, liar att afgifva yttrande i anledning- af

den af Kong]. Maj:t under den 24 Oktober 1890 tillsatta komité för

afgifvande af förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning,

får härmed anföra, att Landshöfdingeembetet icke liar något mot innehållet

i betänkandet i öfrigt att erinra, än att, som, efter Landshöfdingeembetets

förmenande, komiténs förslag till beskattning af inkomst från

afkastning af skog icke är praktiskt utförbart, Landshöfdingeembetet

icke kan biträda samma förslag; hvaremot Landshöfdingeembetet anser

sig böra till antagande förorda det förslag, som komiténs ordförande

i afgifven reservation framstält.

Den skiljaktighet, som, enär hemman och jordlägenhet, brukningsdel

eller jordafsöndring ofta endast till en del ingår i sådant samhälle,

för hvilket ordningsstadgan, helsovårdsstadgan, brandstadgan eller

byggnadsstadgan för rikets städer är gällande, genom föreslagna tilllägget

i § 28 af bevillningsförordningen uppkommer mellan samma §

och § 5, torde rätteligen kunna genom tillägg till sistnämnda § utjemnas.

Falun å landskontoret den 22 September 1891.

På Landshöfdingeembetets vägnar:

Carl Schmidt.

Ludv. Almqvist.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

2i:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län.

Till Kongl. Maj:ts och Ilikets Kammarrätt.

Sedan Kongl. Kammarrätten genom skrifvelse den 4 sistlidne

Juni anmodat länsstyrelsen att afgifva yttrande öfver ett skrifvelsen

bifogadt underdånigt betänkande jemte förslag till vissa ändringar i

gällande bevillningsförordning, får Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

som ansett lämpligt att i ärendet höra uppbördsförvaltningarne inom

länet, härmed bifoga de från bemälde myndigheter inkomna yttranden

och för egen del anföra följande.

Hvad först angår frågan om förändrade bestämmelser för beskattning

af inkomst frän skog och komiténs förslag, att densamma skall,

med undantag endast af staten tillhörande skogsområden och hvad till

husbehof erfordras, genom inkomsttaxering beskattas, så torde detta

sätt för ordnande af ifrågavarande ej mindre i statens intresse än äfven

för kommunerna betydelsefulla angelägenhet möta så betänkliga svårigheter

vid den praktiska tillämpningen, att detsamma ej synes böra till

godkännande förordas. Det är väl bekant, hvilket äfven i sin mån

påkallat förändrade bestämmelser i ämnet, huru vanskligt det enligt

nu gällande författningar mången gång är att uppnå ett tillförlitligt

beskattningsresultat för försäljning af skog eller skogseffekter bedrifven

såsom handelsrörelse, dervid taxeringsmyndigheterna likväl egt att för

inkomstens beräknande hafva tillgång till den skattskyldiges, om också

ofta oegentligt förda, böcker eller föreskrifna utdrag deraf. Vid beräknande

enligt komiténs förslag af den behållna inkomsten af hvarje

annan försäljning eller tillgodogörande af skogseffekter, då verksamheten

ej vore hänförlig under begreppet handelsrörelse, skulle taxeringsmyndigheterna,

i saknad af så väl bokföring som andra fullt tillförlitliga upplysningar

för inkomstens bestämmande, förvisso i ej oväsentligt större

omfattning än för närvarande nödgas att, af brist på erforderligt material

för ernående af ett verkligt inkomstbelopp, grunda sina beslut på

antaganden och gissningar, på sätt och af de skäl i öfrigt, som komiténs

ordförande, Herr Landshöfdingen m. m. G. Ryding, i sin afgifna

reservation framhållit. Emot berörde reservation, enligt hvilken fastighetstaxeringen

bör läggas till grund för beskattning af inkomst från

skog, skulle äfven kunna i hufvudsak anmärkas dels svårigheten, såsom

komitén i sina motiver framhållit, att få skogsmarken tillförlitligt vär
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

dorad, dels de oegentligheter, som icke torde kunna undvikas i följd

deraf, att skogsafverkningskontrakt ofta ej intecknas. Men reservationen

synes likväl, med åtföljande förslag till ändringar i gällande bevillningsförordning,

i sig innebära jemförelsevis så öfvervägande praktiska fördelar

och ett så betydelsefullt steg till frågans lyckliga lösning, att

reservationen bör vinna understöd. Till skäligt beaktande dervid anser

sig länsstyrelsen dock böra fästa Kongl. Kammarrättens uppmärksamhet

vid de erinringar beträffande ej mindre taxeringslängdsformulären

än reservationens innehåll för öfrigt, hvilka framhållits af magistraten

i Glefle uti närslutne yttrande.

Beträffande komiterades förslag till förändrade bestämmelser angående

grunden för fördelning på särskilda orter af bankbolags beskattningsbara

inkomst så ock hvad komitén utan meningsskiljaktighet

anfört och hemstält i fråga om afdrag vid taxering af inkomst från

jernvägsdrift för ränta å lån, intecknadt i jernväg, samt rörande § 28

i bevillningsförordningen har länsstyrelsen ansett sig ej hafva skäl att

något erinra.

På grund af det anförda får Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

alltså för sin del hemställa, att komiténs förslag till förändrade bestämmelser

för beskattning af inkomst från skog måtte, såsom mötande

synnerliga svårigheter vid tillämpningen, af Kongl. Kammarrätten afst.

yrkas, men den af komiténs ordförande i ämnet anförda reservation

med de förändringar rörande taxeringslängd sformulären och i öfrigt,

hvartill magistratens i Gelie yttrande pröfvas kunna föranleda, till

godkännande förordas samt att hvad komitén i öfriga hänseenden föreslagit

äfven måtte vinna understöd.

Gefle slott i landskontoret den 21 Oktober 1891.

C. A. T. BJÖRKMAN.

C. M. Ström.

■ Bilaga 1.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län.

Med anledning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes skrifvelse

den 30 sistlidne Juli får uppbördsförvaltningen i Gestriklands fögderi

äran härjemte öfverlemna yttrande öfver det förslag till vissa ändringar

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

i gällande bevillningsförordning, hvilket afgifvits af den utaf Kongl.

Maj:t den 24 Oktober 1890 tillsatta komité.

Då all fastighetsbevillning livilar på grundsatsen om en presumerad

inkomst och det icke finnes tillräckligt skäl till afvikelse härifrån beträffande

skogen endast af den omständigheten, att det kan dröja en

tid, innan inkomsten inflyter;

då det af komiterade afgifna förslag, att all afkastning af skog,

med undantag af statens, bör, i den mån densamma ej användes till

husbehof, beskattas genom inkomstbevillning, vid tillämpningen torde

komma att möta stora svårigheter med hänsyn till snart sagdt omöjligheten

för taxeringsmyndigheterna att skaffa sig kännedom om »mängden

och beskaffenheten af hvad som försålts eller annorledes tillgodogjorts,

om derför belöpande inköps- och afverkningskostnad samt om

den köpeskilling, det försålda betingat, eller det värde annorledes användt

virke med hänsyn till förhållandena i orten kan anses ega, jemte

de öfriga omständigheter, som på ett rätt bedömande af hithörande

taxeringsfrågor kunna inverka»;

då vidare komiterades ifrågavarande förslag icke torde hafva stor

utsigt till framgång, enär ett dylikt förslag angående skogens beskattning

genom inkomstbevillning afstyrkts af Kongl. Kammarrätten och

endast i betydligt modifierad form tillstyrkts af 1883 års bevillningsutskott

samt afslagits af nämnda års Riksdag;

men deremot det af komiténs ordförande, Herr Landshöfdingen

m. m. Ryding i form af reservation afgifna förslag förefaller betydligt

enklare och i praktiken mera utförbart samt lemnar bevillningsstadgans

hufvudprinciper orubbade;

får uppbördsförvaltningen äran härigenom hemställa om bifall till

Herr Landshöfding Rydings förslag, allenast med det tillägg i fråga

om formulär till taxeringslängd öfver fast egendom, att de nu i nämnda

taxeringslängd förefintliga summa-kolumner böra, till undvikande af

mångskrifveri och onödigt arbete för längdförare, bibehållas.

Gestriklands kronofogde- och häradsskrifvarekontor den 25 Augusti

1891.

e. f.

e. f.

Knut Anjou.

Jonas Hedenström.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bilaga 2.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län.

Till åtlydnad af skrifvelsen den 30 sistlidne Juli, hvarigenom vi

anmodats afgifva yttrande öfver komiterades förslag till ändringar i

gällande bevillningsförordning, få vi i sådant hänseende vördsamt

andraga följande:

Beträffande komiténs förslag, att af kastningen af all skog, med

undantag af statens, bör, i den mån densamma icke användes till husbehof,

genom inkomstbevillning beskattas, synes oss, bland annat, detta

förslags tillämpande komma att mötas af väsentliga hinder. Af dessa

må särskild! framhållas svårigheten för beskattningsmyndigheterna att

förskaffa sig tillförlitlig kännedom dels om de skogsköp, som till större

eller mindre omfattning årligen afslutas, och dels om de dervid betingade

köpeskillingarnes belopp.

Till följd häraf måste det föreslagna beskattningssättet icke allenast

komma att verka derhän, att de skattskyldige mycket ojemnt taxeras,

utan staten och vederbörande kommuner komma äfven helt säkert att

undandragas de skattebidrag, som de eljest haft att påräkna, derest

skogen såsom hittills varit med jorden fastighetsbevillning påförd.

För ernående af en i möjligaste måtto tillfredsställande beskattning

af skogsmarken anse vi derföre, att densamma bör fastighetsbevillning

påföras på sätt Herr Landshöfdingen m. m. Gustaf Ryding i

sin förslaget bifogade reservation angifvit.

Södra Helsinglands kronofogde- och häradsskrifvarekontor den 7

September 1891.

Axel Holm. Carl Möller.

Bilaga 3.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefle.

Genom skrifvelse den 30 nästlidne Juli har vårt yttrande infordrats

beträffande vissa föreslagna förändringar i gällande bevillnings
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

förordning, och få vi, till åtlydnad häraf, såsom vår åsigt vördsamt

framhålla, det vi ej kunna godkänna det förslag till beskattning af

inkomst från afkastning af skog, som af dertill utaf Kong], Maj:t tillsatt

komité föreslagits, enär detsamma vid tillämpningen skall komma

att visa sig opraktiskt och ej motsvara hvad som åsyftas; hvadan vi,

som anse, att särskild fastighetsbevillning bör påföras skogsmark —

ej nödig för husbehofvet — vilja tillstyrka Kong], Maj:ts Befallningshafvande

att förorda nådigt bifall till den af Herr Landshöfdingen

m. m. Gustaf Ryding afgifna reservation.

Hudiksvall i Norra Helsinglands kronofogde- och häradsskrifvarekontor

den 27 Augusti 1891.

A. von Rehausen. C. A. Carlquist.

Bilaga 4.

Till Konungens Befallningshafvande i Gefleborgs län.

Till åtlydnad af Konungens Befallningshafvandes mig genom

skrifvelsen den 30 nästlidne Juli, N:o 1743, meddelade order att afgifva

yttrande med anledning af den utaf Kongl. Maj:t under den 24 Oktober

1890 tillsatta komités, för afgifvande af förslag till vissa ändringar i

gällande bevillningsförordning, meddelade betänkande får jag vördsamt

anföra följande.

Behofvet af förändring i bevillningslagstiftningen rörande beskattning

af den inkomst, som vinnes genom afverkning af skog, har länge

gjort sig gällande, hvarom alla motioner vid riksdagen under senaste

decenniet nogsamt vittna. Vid bestämmandet af värdet å fastigheter

har man nästan famlat i mörker, då man ej vetat, huru man i de olika

fallen skulle förhålla sig. Huru ofta har man ej, då värdet skulle

bestämmas å ett hemman, hvartill god, att ej säga rik skogstillgång

funnits, och då derföre fråga uppstått om förhöjande af värdet derå,

mötts af den invändningen, att en sådan beskattning vore för egaren

orättvis, då skogen vore såld för afverkning på 20—30—50 år och

derföre för hemmansegaren för närvarande värdelös? Och att vid

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

beskattningen tillämpa § 2 punkten a) bevillningsstadgan rörande

skogsområde, som upplåtits till sågverk etc., har man icke vågat,

osäker som man varit, huruvida detta stadgande i slikt fall kunde lå

tillämpas, hvilket för öfrigt ingenstädes heller torde hafva varit praxis.

Då emellertid de uppe i landet liggande kommunerna sålunda hittills

i fråga om beskattningen haft föga inkomst af deras oftast enda skatteobjekt

af egentligt värde: skogen, torde man få anse behofvet af förändring

i gällande bevillningslagstiftning i förevarande fall temligen

oomtvistligt.

Frågan är emellertid nu, på hvad sätt detta lämpligast skall ske.

I komiténs betänkande har föreslagits, att afkastning af skog skall

genom inkomstbevillning beskattas, för hvilket ändamål förslag till

vissa ändringar i bevillningsförordningen framlagts, och har komiténs

betänkande och förslag i detta syfte så väl motiverats, att, om ej annat

bättre sätt för ändamålets vinnande stode till buds, de föreslagna förändringarne

borde gillas och antagas.

För min del finner jag likväl den åsigt, reservanten Herr Landshöfding

Ityding gjort gällande, vara mera tilltalande. De förändringar

i gällande bevillningsförordning, Herr Landshöfdingen i sin reservation

föreslagit, blifva både färre och i praktiken otvifvelaktigt lättare att

tillämpa än de af komiténs flertal förordade förändringar, på samma

gång genom de förra nuvarande bevillniugsstadgans hufvudprinciper

förblefve mera orubbade. Tvenne frågor hafva likväl vid genomläsande

af reservantens förslag hos mig uppstått, nemligen l:o) huru skall förfaras

och hvem skall påföras fastighetsbevillningen för skogsområdet,

om inteckning för afverkningsrätt derå beviljats viss person, men denne

senare öfverlåtit rättigheten på annan person, som är för taxeringsmyndigheterna

okänd? och 2:o) huru, vid tillämpningen första gången

af de nya stadgandena, om de upphöjas till lag, skola taxeringsmyndigheterna

få reda på äldre meddelade inteckningar för skogsafverkningsrätter,

om från domaren är att påräkna uppgift å sökta och beviljade

dylika inteckningar blott för nästföregående år? Dessa frågor

anser jag dock vara af mera underordnad beskaffenhet, och de svårigheter,

som vid tillämpningen häruti påpekats, böra ju genom tillägg

till de föreslagna stadgandena kunna lätteligen afhjelpas.

Jag för min del får derföre förorda antagandet af Herr Landshöfdingen

Rydings förslag med de jemkningar och tillägg deri, som

med afseende å af mig anförda omständigheter kunna anses nödiga.

Hvad beträffar beskattning af bankbolag och fördelning på särskilda

orter af bankbolags beskattningsbara inkomst, så har äfven

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

häruti behofvet af förbättring uti bevillningslagstiftningen gjort sig

känbart till förekommande af bankbolags sätt att så föra sina räkenskaper,

att all under året uppkommande vinst godtgöres hufvudkontoren,

då rörelsen vid afdelningskontoren deremot år från år skulle

drifva.8 med förlust. Det orimliga i sådana resultat är fullt tydligt.

Och icke kan man gerna tänka sig ett bankbolag så frikostigt, att,

fastän rörelsen vid ett eller flera af dess afdelningskontor årligen går

med stor förlust, bolaget likväl fortfarande der bedrifver rörelsen endast

för att gagna allmänheten å den orten. Då komiténs afgifna förslag

till ändring i bevillningsförordningen synes, om det varder lag, kunna

leda derhän, att hvarje kommun, der bankrörelse drifves, får sin goda

rätt, anser jag det för min del lämpligt, att detta förslag vinner statsmakternas

bifall.

I fråga, om afdrag vid taxering af inkomst från jern vägsdrift för

ränta å lån, intecknadt i jernväg, torde, då intet förslag till ändring i

gällande stadganden härutinnan föreligger, något yttrande ej vara af

nöden.

Rörande det af komitén framlagda förslaget till ändring i § 28

bevillningsförordningen får jag, under uttalande af lämpligheten för

afsedda ändamålet af den föreslagna förändringen, vördsamt erinra, att,

då det icke är gifvet, att taxeringsmyndigheterna hafva kännedom om

gränserna för ett inom en kommun möjligen befintligt territorielt samhälle

eller om derinom möjligen boende invånare, men senast upprättade

mantalslängd skall ligga till grund för taxeringen, början i detta

afseende bör ske redan vid mantalsskrifningen, så att i mantalslängden

särskildt angifvas och sammanföras de derinom belägna fastigheter

och bosatte invånare, för ernående af hvilket ändamål nödig ändring

i gällande mantalsskrifningsförordning äfven torde böra ske.

Vestra Helsinglands kronofogdekontor den 27 Augusti 1891.

S. E. Blornbergsson.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

I

98

Bilaga 5.

Till Konungens Befallningshafvande i Gefleborgs län.

Åberopande innehållet af kronofogden Blombergssons den 31

sistlidne Augusti till Konungens Befallningshafvande allåtna skrifvelse,

får jag vördsamt meddela, att jag till alla delar instämmer i det af

kronofogden den 27 i samma månad — med anledning af Konungens

Befallningshafvandes order i skrifvelse den 30 förutgångne Juli — aflåtna

yttrande öfver den af Kongl. Maj:t den 24 Oktober 1890 nedsatta

komités, för afgifvande af förslag till vissa ändringar i gällande

bevillningsförordning, afgifna betänkande.

Endast i fråga om de uppgjorda förslagen till ändringar i formulären

för taxeringslängder tillåter jag mig vördsamt hemställa, dels att

så väl i fastighets- som i inkomstlängd med afseende å egendomens

namn och den skattskyldiges bostad följes alfabetisk ordning och jordeboks

nummerföljd, såsom för jordebok redan finnes stadgadt och jemväl

i mantals- och skattskrifningslängder inom detta fögderi med fördel

länge iakttagits, dels ock att kolumnen »Mantal» utbytes mot benämningen

»öresland och penningland», i tillämpliga delar på sätt i hosföljande

blankett finnes antydt. Så vidt möjligt, böra kolumnerna göras

bredare. Den fördel, som deraf vinnes, är ökad reda, enkelhet och

enhet.

Vestra Helsinglands fögderis liäradsskrifvarekontor den 2 September

1891.

G. Strandberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 5 a.

Taxeringslängd

öfver

fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,

socken,

härad

och

län

för år 189 .

4>

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

SL *4

1

O

I

(

-

CD

3

3

B*

S3

3fficiela uppgifter om

Af bevillningsberedningen

föreslaget värde

Den skattskyldige.

» B

53 CD

B

3

Egendomen.

CD

C-

O

7T4

C/3

Öresland.

K

O:

ce

B-

VI

►O

o

o?0^

St p:

co E-J

pr §

å jordbruks- fastighet.

å annan

fastighet. .

i

|

P £5

g

g

CD

kl. cn

& ®

ep

o"

K

w

<1.

►i

CD

§■ S''

CTQ

2 O- p! P

£ ^

CD •

Parti-

summa.

Hufvud-

summa.

Parti-

summa.

Hufvud-

summa.

Kyrkoherden 0. C. Lin- derdahl ...............

[ntressenterne i ........

Förste Landtmät. C. 0.

Widmark...............

Anders Larsson. ......

Jon Andersson i Si

monbo .................

%

Krono Egendomar:

Under allmän disposition:

Boställen:

Prestgården ..............

Under enskild disposition:

Fiskerier:

Biickebo ålfiske.

Skatte Egendomar:

Fiskerier:

Forssnäsets laxfiske.

Hemman:

Baggbo ....................

Torplägenheter:

från Baggbo .............

1

1

1

20

5

1

•

*

••

•

i''

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Af taxeringsnämnden

uppskattadt yärde

OOO

B

Uträknad bevillning

Sd: {j.

!3 «-*s

å jordbruks- fastighet.

å annan

fastighet.

X

►Ö <T>

-* 2.

!<g

för jord- bruks-

för

annan

p* 2;

« S*

^ 5''

CTCJ

Parti-

summa.

Hufvud-

summa.

Parti-

summa.

Hufvud-

summa.

al

P B

3

(t-

g

fastighet

k 3 öre

för 100

kronor.

fastighet

ä 5 öre

för 100

kronor.

Summa.

*-s ce

ST. 3

| 3

a g

C0 ''

? §

coo

7- gs

* 2!

p
<T>
-

a;

Be villni ngsberedningens

anteckningar.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bilaga 6.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län.

Öfver det af den utaf Kongl. Maj:t under den 24 Oktober 1890

tillsatta komité för afgifvande af förslag till vissa ändringar i gällande

bevillningsförordning afgifna betänkande får magistraten äran härmed

öfverlemna infordradt yttrande.

Komiterades första och hufvudsakligaste uppgift, den att råda bot

för de mycket öfverklagade oegentligheterna i afseende å trävarubeskattningen,

är synnerligen vansklig. Klagomålen i detta afseende äro förnämligast

tre, nemligen:

l:o. deröfver, att de stora trävarubolagen, förebärande sig vara för

sin skogsrörelse beskattade genom fastighetsbevillning å skogar

och egendomar, kunnat i följd af bevillningsförordningens brister

erhålla betydande afdrag vid beräknandet af de inkomstbelopp,

för hvilka de skola erlägga bevillning, och derigenom blifva

skattefria för en stor del af sin årsvinst,

2:o. deröfver, att de kommuner, der trävaruförädlare drifva sin

skogsafverkningsrörelse, alls icke eller i obetydlig grad genom

fastighetsbevillning erhålla skattebidrag från denna näringsgren

samt

3:o. deröfver, att fördelningen i öfrigt af beskattningen för trävarubolagens

årsvinst är alltför godtycklig.

Här torde böra anmärkas, att då magistraten i det följande hufvudsakligast

fäster sig vid trävarubolagen, beror detta deraf, att förnämligast

dessas trävarurörelse ifrågakommer till beskattning i städerna.

Komitén, hvars förslag afser att råda* bot endast för de i de två

första punkterna omförmälda missförhållanden, har dock, enligt magistratens

förmenande, ej lyckats åstadkomma ett förslag, som är egnadt

förebygga trävarubolagens försök att undslippa beskattning för en betydlig

del af deras inkomster och som kan förhindra deras bemödanden

att åstadkomma oreda i dem vidkommande beskattningsärenden.

Bristfälliga föreskrifter i nu gällande bevillniugsstadga hafva gjort,

att man vid dess tillämpande sväfvat i villrådighet om hvem, som

skulle påföras fastighetsbevillning för skog, som af egaren utarrenderats

eller upplåtits till annan eller hvarå afverkningsrätt under vissa år

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

tillerkänts annan person. Följden häraf liar blifvit den, att man alldeles

icke eller blott i ringa grad och högst sällan till det belopp, som motsvarat

egarens eller innehafvarens inkomst af skog, påfört densamma

fastighetsbevillning, och någon annan bevillning har ej ansetts kunna

enligt bcvillningsförordningen påföras inkomst af skogsrörelse.

Det oaktadt hafva trävarubolagen påstått sig vara genom fastighetsbevillningen

beskattade för sin skogsrörelse och derföre lyckats vinna

anslutning till sin åsigt, att det, som af deras hela nettovinst kan visas

härflyta från skogsrörelse, ej kan påföras inkomstbevillning. Med tillhjelp

af utdrag ur sina ofta oegentligt förda böcker, hvars tillförlitlighet

i sådant hänseende ej kunnat kontrolleras af beskattningsmyndigheterna,

hafva trävarubolagen ock lyckats framkonstruera betydande belopp, som

skulle vara vinst å skogsrörelsen, och derigenom gått alldeles fria från

beskattning för dem. Sedan Korsnäs sågverksaktiebolag emellertid,

efter det beskattningsmyndigheterna fått del af bolagets revisionsberättelse

och räkenskaper, ej vidare på denna väg kunnat undkomma

beskattning, söker det nu genom en förut ej använd bokföringsåtgärd,

som ock lätteligen kunnat undgå taxeringsmyndigheternas uppmärksamhet,

på annat sätt blifva fritt från beskattning för inkomstbelopp

så stora, att de på tvenne år uppgått till nära en half million kronor.

Skulle bolaget genom denna åtgärd hos Kongl. Maj:t vinna sitt mål,

är det ej osannolikt, att öfriga trävarubolag komme att begagna sig af

samma utväg.

Orsaken till det oefterrättliga tillståndet i afseende å trävarurörelsens

beskattning ligger således ej blott i brister i afseende å

stadgandena om fastighets taxering, när det gäller skog, eller deri att

fastighetsbevillningen utgör en ofullkomlig beskattningsform för skogsrörelse,

utan anledningen härtill torde till icke ringa del vara att söka

deri, att ej fullt noggrauna och tillfyllestgörande föreskrifter finnas om,

vare sig huru trävarubolagens uppgifter till beskattningsmyndigheterna

skola vara upprättade eller om hvad nämnda bolag vid beräknandet

af den beskattningsbara vinsten ega att afdraga från sin bruttoinkomst.

Till förbättrandet af bevillningsförordningens föreskrifter i detta högst

vigtiga hänseende har komitén ej lemnat något förslag. Tvärtom synes

komitén med sitt förslag om fastighetsbevillningens utbytande mot

inkomstskatt för skogsrörelse samt genom den frihet i afseende å tilllämpandet

af de föreskrifter förslaget innehåller (se sista stycket å pag.

40 uti betänkandet) vilja utvidga fältet för trävarubolagens bokföringsexperiment.

Ty skall skogsrörelsen påföras inkomstskatt i stället för

fastighetsbevillning, kan ett trävarubolag, som sjelft. eger skog, utan

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

bestämda föreskrifter om bevillningsuppgifternas innehåll och om hvilka

omkostnader, som i taxeringshänseende skola påläggas skogsrörelsen,

lätteligen på ett håll undandraga sig beskattning för en del af sin

verkliga inkomst under föregifvande, att densamma är på annat håll

taxerad, eller ock kan bolaget, genom att lägga större, delen af sina

omkostnader på den ena eller den andra grenen af sin rörelse, flytta

tyngdpunkten af sin beskattning till den eller de kommuner, det sjelft

vill och som är för bolaget, men ej för kommunerna fördelaktigast.

Intet af de under punkterna l:o och 2:o i början af detta yttrande

omförmälda missförhållanden skulle således vara afhjelpt genom komiténs

förslag, hvilket dessutom i inånga hänseenden dels skulle komma att

vid tillämpning erbjuda allt för stora praktiska svårigheter, dels ock

skulle fresta trävarubolagen till nya försök att undandraga sig en rättvis

beskattning.

Af sådan art är t. ex. det föreslagna stadgandet om, att i fastighetstaxeringen

endast skall ingå värdet af husbehofsskogen. I öfverensstämmelse

med komiterades i första raderna å pag. 33 uti deras betänkande

uttalade mening skulle till husbehofsskogen räknas skog till

»brukspersonalens» vedbrand. Följden häraf blefve den, att sågverksbolagen

kommcatt begära, det ej blott vedbranden för jordbrukspersonalen

å de uppe i landet belägna hemmanen och skogarne, utan äfven

vedbranden för drifnings- och flottningspersonalen samt för den i andra

kommuner ända ned till kusten sysselsatta sågverks- samt skeppningsoch

sorteringspersonalen skulle inräknas i husbehofsskogen. Dessutom

torde det af bevillningsutskottet vid 1883 års riksdag anförda och af

komiterade med sitt resonnement å pag. 32 alldeles icke vederlagda

skäl, att dubbelbeskattning skulle uppstå, om egaren inbesparade något

af sitt husbehofsvirke och försålde detta, vara tillräckligt för att visa

olämpligheten af komiterades förslag i denna del. Det är nemligen

påtagligt, att om någon genom sitt arbete förvärfvar sig 5,000 kronor

och skattar derför samt af detta belopp sparar 1,000 kronor, som göras

räntebärande, så förvärfvar han derigenom något, som han ej förr egt

och som han således ej förr skattat för, hvarföre man ej kan tala om

dubbelbeskattning, då han taxeras för afkastningen af det besparade

kapitalet. Den, som deremot sparar virke från sin husbehofsskog, för

hvilken han redan erlagt fastighetsbevillning, får derigenom ej något,

som han förr icke egt och för hvilket han ej förr varit beskattad,

hvadan inkomstbevillnings påförande vid sådan besparad skogs försäljning

ovilkorligen måste blifva en dubbelbeskattning.

Af de många frågor, man vid genomläsandet af komiténs förslag

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

till inkomstbeskattning för skogsförsäljning och skogsafverkning gör

sig och som synas nästan omöjliga att tillfredsställande besvara, torde

följande vara synnerligen beaktansvärda. Huru skola taxeringsmyndigheterna

få tillförlitlig kännedom om sådane hemmans- och skogsköp

samt upplåtna afverkningsrättigheter, som ej på något sätt lagfaras af

vederbörande eller åtminstone ej förr än om flera år efter köpet, då

upplysningen kommer för sent? Huru skall man vid den å pag. 35 omförmälda

beräkning för utrönande af det belopp, för hvilket hemmanseller

skogsförsäljare eller afverkningsupplåtare bör erlägga inkomstbevillning,

erhålla det belopp, skogen kostat säljaren, om han ärft densamma

och i synnerhet om han varit ensam arfvinge, så att arfskifte ej behöft

göras, och man således ej har det ringaste föregående värde å hemmanet

eller skogen?

Af ofvanstående skäl och då komiterades förslag innebär en alltför

stor och tillika inkonseqvent rubbning af bevillningsstadgans lmfvudprinciper,

får magistraten äran hemställa, att komiterades förslag, i

hvad det afser trävarubeskattningen, måtte af Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande

afstyrkas och det af komiténs ordförande, Herr Landshöfdingen

m. m. Gust. Ryding, i särskild reservation gjorda förslag deremot med

någon ändring förordas, enär sistnämnda förslag genom det till § 10

mom. 3 i bevillningsstadgan gjorda tillägget i väsentlig grad kommer

att förebygga den i punkten l:o i detta yttrandes början omnämnda

oegentligheten i trävarubolagens beskattning, samt tillägget i § 2 af

samma förordning tillförsäkrar de kommuner, der skogsafverkning sker,

skattebidrag från ej blott skogsegare, utan ock från afverkare (jernför

punkten 2:o här ofvan).

Det föreslagna tillägget till § 10 i bevillningsstadgan är dock ej,

oaktadt det föranleder delvis dubbelbeskattning, tillräckligt att förhindra

obehörig minskning i det belopp, för hvilket inkomstbeskattning bör utgå.

Såväl sågverksbolagen som andra bolag, hvilka ega fastigheter,

belasta nemligen sin rörelse ej blott med åtskilliga omkostnader, hvilka

såsom räntor å för fastigheternas förvärfvande upplånadt kapital, försäkringspremier

och reparationer m. m. kunna uppgå till stora belopp

och hvilka egentligen tillhöra fastigheterna, utan ock med stora afskrifningar

å fastigheternas värde, så att de i böckerna slutligen upptagas

till blott hälften eller än mindre af taxeringsvärdet. Att i beskattningshänseende

tillåta fastighetsegande bolag både att från bokförda nettovinsten

å rörelsen afdraga hyran motsvarande 5 °/0 å fastigheternas

taxeringsvärde och att derjemte tillstädja fastigheterna rörande omkostnaders

och afskrifningars afdragande å rörelseinkomsten är uppen
14
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

barligen oriktigt. Ty om en mindre husegande näringsidkare, som ej

för böcker, gjorde framställning om att, utom hyran motsvarande afdrag,

vid beräkningen af hans inkomst utaf arbete äfven erhålla afdrag för

omkostnader för fastigheten och för visst belopp, hvarmed han ville

amortera fastighetens värde, skulle detta helt visst nekas. Huru skulle

vidare en husegare, som ej drefve någon rörelse, kunna erhålla motsvarande

lindring i sin beskattning? Af dessa skäl och då ofvannämnda

afskrifningar å fastighetsvärdet äro att anse som afsättniugar till en

reservfond, hvilken vid en slutlig afveckling framkommer, torde det

vara nödvändigt att i § 10 mom. 3 af gällande bevillningsstadga föreskrifva,

att vid beräkning af inkomst utaf kapital och arbete må för

fastighet ej något annat afdrag ske än det, som omförmäles i mom. 4 a).

Det af komiténs ordförande föreslagna tillägget e) till samma mom.

deremot är något för vidsträckt, ty enligt detsamma skulle äfven den

del af vinsten å skogsafverkning, som redan är genom fastighetsbevillning

beskattad, ånyo påföras skatt genom inkomstbevillning, då dubbelbeskattning

skulle uppstå. Derföre bör stadgas, att afdrag för vinst å

skogsafverkning icke må ske för mer än 3 °/0 af skogsområdets

taxeringsvärde.

För att alla de vid tiden för den föreslagna ändringens trädande

i kraft gällande inteckningar till säkerhet för afverkningsrätter må blifva

tillförlitligt kända, torde ock, utom det i § 14 mom. 2 gjorda tillägget

om uppgift från domare, ett öfvergångsstadgande böra meddelas derom,

att första i punkten a) omförmälda uppgift bör afse de 10 nästförflutna

åren.

Såsom af det här ofvan sagda framgår, vore det önskligt erhålla

noggrannare föreskrifter om innehållet af bolags uppgifter till beskattningsmyndigheterna,

men då något förslag härutinnan ej föreligger,

har magistraten icke heller ansett sig böra göra något dylikt, utan får

endast tillstyrka följande ändringar i ordförandens uti komitéu förslag,

nemligen:

i § 10 mom. 3.

Vid beräkning af inkomst utaf kapital och arbete må afdrag

icke ske:

a) _----■--------------—

d) för hvad, som användes för tillökning af inventarier eller kapitalafbetalning

å skuld,

e) för fastighet rörande omkostnader eller afskrifningar,

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

f) för vinst, som vid trävaruexport, sågverksrörelse eller annan

förädlingsrörelse uppstått genom användande af virke från eget

eller med afverkniugsrätt innehafdt skogsområde till större belopp,

än som motsvarar 3 procent å skogsområdets taxeringsvärde.

i § 10 mom. 4.

Deremot må afdrag ske:

vid beräkning af inkomst utaf arbete:

c) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke såsom: arrende

eller hyresafgift, underhåll af inventarier, aflöning o. s. v.

i § 14.

Före den — — — — — -— — —--—--nemligen:

l:o) det år då— — - — — — — — — —- — — värdering;

2:o) hvarje år:

a) af hvar och en stadsdomstol samt domare på landet:

uppgift å dem, som till säkerhet för betingade skogsafverkningsrättigheter

sökt eller erhållit inteckning under

loppet af nästföregående år, dock så, att första gången

dylik uppgift aflemnas den bör afse samtliga nästförflutna

tio år, äfvensom uppgift å köpeskillingarna o. s. v.

Hvad beträffar tillägget till § 4 uti instruktion för taxeringsmyndigheterna,

synes detta vara mindre välbetänkt, då det är gifvet, att i

§ 10 mom. 3 e) eller enligt magistratens förslag litt. f) omförmäld vinst

måste beräknas på samma sätt som annan i bevillniugsstadgan omhandlad

årsvinst, d. v. s. att bevillning påföres för det belopp, som återstår,

sedan ej beskattningsbara omkostnader afgått å bruttoinkomsten. Ett

särskildt stadgande för detta slags inkomst skulle lätt föranleda till

tron på ett undantagsstadgando här, såsom att hela köpeskillingen för

skogen skulle ärligen få afdragas vid vinstberäkningen, hvilket ej kan

vara meningen. Att derjemte, såsom i afseende å utskylder här skett,

utom sjelfva bevillningsförordningen för denna rörelsegren göra ett

stadgande, som strider mot bevillningsförordningens föreskrift § 10

mom. 3 a), vore väl minst sagdt egendomligt, hvadan nu omtalade

tillägg torde böra alldeles utgå.

Med ofvan föreslagna ändringar i bevillningsstadgan återstår dock

eu mycket vanlig orsak till tvistigheter vid trävarurörelsens beskat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10S

tande, nemligen brist på föreskrift om, huru mycket som af den genom

fastighetsbevillningen ej beskattade nettovinsten bör fördelas å de olika

kommuner, der rörelsen drifves. Denna brist är lika nödvändig att

afhjelpa som den i afseende å fördelningen af bankbolags vinst, angående

hvilken komiterade afgifvit förslag.

Sedan nu afverkningsrörelsens beskattande samt orten derför

genom ofvan förordade förslag blifvit bestämd, borde derföre lör fullständighetens

skull också stadgas, att trävarubolags årsvinst, som skall

genom inkomstbevillning beskattas, bör å do olika orter, der verksamhet

drifves, fördelas så, att t. ex. en tredjedel af vinsten tillkommer

bolagets sågverk, att dem emellan fördelas efter det under nästföregående

året vid hvart och ett af dem försågade antalet timmer,

en tredjedel tilldelas bolagets skeppningsorter till fördelning dem emellan,

om de, såsom numera ofta inträffar, äro flere, efter det under

nästföregående året utskeppade antalet kubikmeter trävaror, och en

tredjedel tillfaller den ort, der hufvudkontoret är beläget och hvarifrån

hela affärsrörelsen skötes.

I afseende å det af komiténs ordförande i sin reservation föreslagna

formulär till taxeringslängder torde äfven några ändringar med

nödvändighet böra göras. Borttagandet af den hittills brukliga kolumnen

i fastighetstaxeringslängderna för taxeringsnämndens hufvudsumma

kommer nemligen att förorsaka längdföraren vid taxeringsnämnden och

debiteringsförrättaren vid kronouppbördsbokens upprättande ett betydligt

förökad t arbete isynnerhet i städerna, der för hvarje fastighet förekommer

särskildt taxeringsvärde å tomt och särskildt för åbyggnad.

Arbetet med bevillningens utförande i taxeringslängden kommer alltså

att, då många fastighetsegare hafva flere fastigheter, mer än fördubblas.

Som derjemte, i följd af olika grunder för utgörandet af landstingsmedel

och bidrag till skjutsentreprenaderna m. m. från jordbruk

och från öfriga beskattningsföremål samt med anledning af gällande

formulär för debetsedlarne, det är nödvändigt att i uppbördsboken

särskildt utföra bevillning af jordbruksfastighet och särskildt af annan

fastighet och af inkomst, måste vid debiteringen i uppbördsboken ny

summering af bevillningen ske och den i taxeringslängden utförda

bevillningssumman för hvarje skattskyldig alltså af föga värde.

Vidare synes det, som om beskattningsmyndigheterna, för att

kunna någorlunda säkert åsätta inrösnings- och afrösningsjorden särskilda

värden, först och främst behöfde en fullt tillförlitlig uppgift å

dessa jordslags arealer. Det vore derför enligt magistratens för me
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

nando nödvändigt, att dessa från landtmäteri- och stadsingeniörskontoren

infordrade arealer voro, såsom ock i Gefle stad redan är fallet,

i taxeringslängderna införda. Med anledning häraf får magistraten

äran föreslå de ändringar i blanketterna för fastighetstaxeringslängderna,

som synas af vidfogade formulär A och B.

Hvad derefter beträffar uti komiterades betänkande angående förändring

i gällande stadgande om fördelning af bankbolags vinst uttalade

åsigter och gjorda förslag, så torde näppeligen ovissheten om

hvad, som bör menas med bruttoinkomst, eller svårigheten att ur en

affärs bokföring erhålla densamma, vara orsaken till den ringa nytta,

beskattningsmyndigheterna haft af stadgandet i slutet af mom. 1 utaf

§ 16 i gällande bevillningsstadga. Om någon ovisshet föx-efunnits, torde

den hafva härledt sig deraf, att orden inkomst och vinst utan åtskilnad

användas än synonymt och än i olika betydelse. Med inkomst

borde menas allt det, som (kontant eller i form af fordringar) inkommer

såsom ersättning för något försåldt: en vara eller ett arbete, utan hänsyn

till om detta blir en behållen inkomst eller ej. Vinst åter borde

beteckna det, som å denna inkomst af ett arbete eller en rörelse återstår,

sedan alla omkostnader för arbetet eller rörelsen afdragits. För

en i bokföring något hemmastadd person torde det i de flesta fall vara

jemförelsevis lätt att ur ett bokslut utdraga den sålunda definierade

inkomsten eller »bruttoinkomsten». Har nyttan af ofvannämnda stadgande

hittills varit temligen ringa, så synes detta, såsom magistraten

ock härofvan i fråga om trävarubeskattningen redan framhållit, derföre

i väsentlig mån bero deraf, att i samma paragraf ej finnes någon föreskrift

om, att såväl hela bruttoinkomsten som ock slutsumman af hvarje

slags omkostnader, som vid beskattning skola afdragas från bruttoinkomsten,

böra vara upptagna i bolags till beskattningsmyndigheterna

aflemnade uppgift. Ofverlemnas det åt den skattskyldige att utan

kontroll sjelf bestämma den beskattningsbara nettovinsten, så torde

den, vare sig den skattskyldige är ett trävaru-, bank- eller annat bolag,

i de flesta fall komma att reducera sig till det minsta belopp, som

bolaget med utsigt att lyckas kan till beskattning uppgifva, och derföre

troligen mera sällan komma att omfatta hela det belopp, som enligt

bevillningsstadgan bör åsättas bevillning.

I stället för att utesluta något af § 16 i nämnda stadga borde

således tilläggas, att bolags uppgift skall innehålla bolagets hela bruttoinkomst

samt slutsumman af hvarje derifrån afgående slag af omkostnader,

som ej äro beskattningsbara, eller, der dessa uppgifter ej kunna

lemnas, afskrift af vinst- och förlustkontot eller revisionsberättelsen,

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

hvilka slag af uppgifter, allt efter den större grad af upplysning de

kunnat lemna, under de senare åren efter derom gjord framställning

afgifvits till beskattningsmyndigheterna i Gefle från der skattskyldiga

bolag.

Om vid fördelningen mellan de olika kontoren af bankbolags vinst

den s. k. postremissvexelräkuiugen skulle, ehuru ovilkorligen i någon

mån vinstgifvande, alldeles lemnas ur räkningen, så torde väl detta i

många fall ej utan orättvisa mot de orter, der hufvudkontoren finnas,

kunna ske med banks utelöpande egna sedlar. Många afdelningskontor

i synnerhet å landsbygden upplåna nemligen, såsom fallet är med

Gefleborgs enskilda banks kontor i Bollnäs, emot oftast högsta depositonsränta

så stora belopp, att endast en mindre del deraf kan användas

till utlåning vid afdelningskontoret och återstoden af dessa dyra

penningar måste utlånas vid hufvudkontoret, hvars utlåning af billigare

penningar i form af egna sedlar derigenom måste blifva mindre. Bankbolags

vinst å afdelningskontor måste derföre i sådant fall i förhållande

till kontorens inlåningsbelopp blifva mycket mindre än vinsten å hufvudkontoret.

I de fall åter, der afdelningskontoret behöfver försträckning

från hufvudkontoret, kan denna mycket väl utgöras af de utaf hufvudkontoret

mot depositionsränta upplånta medel, då det vore fullt rättvist,

att afdelningskontoret äfven i beskattningshänseende påfördes ränta

för hufvudkontorets lemnade förlag. Denna ränta kunde emellertid,

såsom komiterade föreslagit, utelemnas vid inkomstberäkningen och

vinstens fördelning, men hufvudkontoret lemnas ersättning härför samt

för minskad förtjenst i nyss härofvan anförda fall derigenom, att ibland

hufvudkontorets inlåningar upptagas utelöpande egna sedlar. Detta så

mycket mer som alla eu banks fordringar hos sitt vexlingsombud väl

ej borde vid normerandet af vinsts fördelning undantagas från utlåningarna,

såsom t. ex. då en bank vid god tillgång å penningar insätter

sådana å deposition hos sitt vexlingsombud i stället för i annan bankinrättning.

Magistraten får derföre äran föreslå, att § 16 mom. 1 erhåller

följande lydelse:

»Styrelsen för hvart och ett verk eller bolag — — — — dels

ock bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets senast afslutade räkenskaper,

utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret uppkomna

bruttoinkomst, ränta å eget kapital inräknad, äfvensom slutsumman för

hvart och ett slag af omkostnader, som för beskattningsbara nettovinstens

erhållande böra derifrån afgå, eller, om dylika uppgifter ej

utan allt för stora svårigheter kunna ur räkenskaperna erhållas, i deras

s. 111 Kontrollera mot PDF

111

stallo afskrift af vinst- och förlustkontot eller revisionsberättelsen, allt

efter som dessa äro mest upplysande i ofvan berörda hänseenden; och

bör sådant utdrag beträffande — — — bör beskattas jemte, utom för

bank-, jernvägs- och kanalbolag, bruttoinkomsten å hvarje särskildt

ställe, hvarvid för bankbolag in- och utlåningens — —- — vid hvarje

månads slut»; samt att § 5 uti instruktionen för taxeringsmyndigheterna

enligt komiterades betänkande erhåller följande lydelse:

»Bankbolags — — — — — der kontoret är beläget.

Utelöpande postremissvexlar samt saldo med vexlingsombud inräknas

icke i in- och utlåningsrörelsen.»

Då magistraten vidare gillar komiterades uttalade åsigter i fråga

om afdrag vid taxering af inkomst från jernvägsdrift för ränta å lån,

intecknadt i jernväg, och då förslag till ändring af § 28 i bevillningsförordningen

icke berör förhållanden i stad, har magistraten icke något

att i dessa afseenden erinra.

Gefle rådhus den 17 Oktober 1891.

På magistratens vägnar:

C. F. Mellin.

E. A. Cratz.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär litt. A.

Bilaga 6 a.

Taxeringslängd

öfver

fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,

i

--------socken,____________________ härad

och-----------län

för år 189 .

N:o 1.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

ÖJ

C

B

p- s

Egendom ens

Skatte-

tal.

Hektar.

Offieiela uppgifter om

Af bevillningsberedningen

föreslaget värde

0 <T>

3 **

| s»

0=

*3

3

&

!

tr

S?«''

Tf!

å jordbruksfastighet:

po

P

3

skyldige.

££

5**0

CJQ <».

P »

©

nT

>-*

n a m n.

er*

0

fT

•/

3

1

3

CD

•-«

©

Tfi

SS

3

B

3"

D

Cu

©:

3.

3’

crq

00

o*

•-<

a.

©:

ifi

B.

5"

0Q

tS2.

o’

cL

*3 t»

© ©

o» a

tt* a

(M

3* ®

CfQ

o

©

sr

CO

<1

po:

—i

&

©

£; so

Ef ö

2. Q- n ©

OQ .

© er

p: p

•-* S

g*?*

för inrös- ningsjord.

1?

JM P

sä

fij “

Summa

värde.

P

3

•-b

P

©

Brukspatron

J. E. Bergström

i

Råbelöf'' (frälse säteri)...

1

20

—

115: c;

1,130

50,000

50,000

—

40,000

10,000

50,000

—

—

Råbelöf mjölqvarn ......

—

-

—

—

—

—

15,000

—

—

—

18,000

—

Svanå (skatte) ............

1

5

8

11:35

12G

6,000

5,000

—

4,000

2,000

6,000

—

—

Svanå stångjornsbruk ...

—

—

—

—

—

__

40,000

—

—

—

50,000

—

Svanå (skatte):............

9

5

—

—

—

—

~

—

—

—

—

10 års afverkningsrätt

å skogen..............

—

_

—

—

50

5,000

—

—

—

5,000

5,000

—

Frälseränta af 5 öresland

Ny fors enl. sistl. års

markegång 130 kronor

25 öre ....................

:

1

2,600

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Af taxeringsnämnden uppskattadt värde

UT-

Uträknad bevillning

p:

UT

Oj^

å jordbruksfastighet

å annan

fastighet.

•=t 2

o 2

HK t}»

o? £

c?

HK

S>g

•1 c?-

pa %

Oj O:

CD g*

v a

■3 -

o 0

Bevillningsberedningens

anteckningar.

för inrös-

ningsjord.

för afrös-

ningsjord.

Parti-

summa.

Hufvud-

; summa.

.

1 Parti-

1

| summa.

Hufvud-

summa.

K™

2- S

— PS

* g

Cl.

CD

3

CO

l||

P? tu O4

•t i

2 co c

£ **

s “?

* cd

-''g-

8l

TT

3 o.

O O:

HS H<

• »

3i

-J

3

3

»

3

Summa.

» (n

i CO

ET. 3

<1 ta:

8* B.

? 3

§■«

CJ CO

2- 3

— S2

* 3

3

2

00

40,000

10,000

50,000

—

1

—

—

—

—

—

55,000

15

! -Beredningens ordförande an- l) såg värdet å afrösnings- 1 jorden böra föreslås till

j 1 15,000 kronor.

—

—

—

—

18,000

—

—

—

—

_

—

—

—

3 par stenar.

4,000

2,000

0,000

-

_

—

—

—

50,000

—

—

—

L

—

_

—

—

—

—

5,000

5,000

61,000

2,OCX)

70,600

18

30

35

30

53

G0

,

.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär litt. B.

Bilaga 6 b.

Taxeringslängd

öfver

fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,

stad

af

län

för år 189

N:o 2.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Den skatt- skyldige.

Nummer å uppgift eller

annan bilaga.

Egendom

ens

Officiela uppgifter om

Af bevillningsberedningen

föreslaget värde

namn eller

belägenhet

(qvarter).

nummer.

beskaffenhet.

area

1

senaste

köpeskilling.

hypoteksvärde.

®<g,

cd ;

£3

77 C

-i 5

S* ^

S CD

CT5

2 O4

p: p

äg,

CD .

å jordbruks- fastighet :

å annan fastighet.

a r

qvadratmeter,

tomt- eller

byggnadsplats.

5’

O åt ‘

2 0

^ B*

CfQ

/.

''

afrösnings-

jord.

o? i

2.

g

2 O:

£, g

er?

t» !

för afrösnings- jord.

Summa

värde.

Grosshandland.

C. V. Stenbäck

—

3:dje qvart.

30

tomt .........

—

—

1,812: 8

—

—

—

—

—

—

7,300

—

—

åbyggnad ..

—

—

—

—

72,000

—

—

72,000

lista raden

| 1

tomt ........

—

—

736: 4

—

—

—

—

_

2,900

å Stora

1

för halfva

Holmen

1-

magasin......

—

—

22,500

—

45,000

—

—

60,000

Östra qvart.

67

tomt .........

—

—

1,635: s

—

—

—

—

—

6,500

—

åbyggnad ...

—

—

—

—

—

35,000

—

—

35,000

Lejonet

7

tomt .........

—

—

—

16,000

—

—

—

—

—

16,000

—

åbyggnad ...

lusthusbygg-

Rosenhill

—

nader......

—

—

~

—

—

9,000

—

—

9,000!

för halfva egen-

Testebo

250

landeri ......

579: 4

191: g

—

domen och be- sittningsrätten

—

|

8,100

100

8,200

—

eller

lustkusbveg-

248 — 8,000 kr.

21,200

Kullsand

—

nader.....

—

—

—

— —

—

1

—

—

—

15,000

Sörby

27

vret...........

267: c

257: 7

5,300

500

5,800

Obs.! Då beredningsordförandena ofta skrifva brandförsäkringsbeloppet i taxermgskolunmen för jordbruk och tvärtom m. m.

än de öfriga eller dubbla.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Af taxeringsnämnden uppskattadt värde

CC/i

Uträknad bevillning

>

2

oj^

coo

å jordbruksfastighet

å annan fastighet

T3 *

3 S

P*

S £3?

o?

fy -t

Gi P

p %

Gu O:

® g

■ö 1

o O.

för inrösnings-

jord.

för afrösnings-

jord.

Parti-

summa.

Hufvud-

summa.

Parti-

summa.

Hufvud-

summa.

2.W

r\ ca

O c

m p:

• g

B

Cu

(0

ca

CfQ **

o Is''

Oj

fc- a»7 er

•-«

o co ö

2 O: ca

’ cé

nnan fastighet

öre för 100

kronor.

Summa.

ä i

p:

p: B

Oj ^

C0

? §

S-CT3

O g

C p:

* 3

Oj

C0

B

ca

• -

_ .

_

7,300

_

_

—

—

—

_

72,000

1

-

--

—

—

—

2,900

1

—

--

—

60,000

—

—

—

—

—

45,000

36

—

—

—

6,500

—

—

—

—

—

—

_

—

— !

—

—

—

—

35,000

~

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

16,000

—

—

—

T

—

—

—

9,000

—

—

—

—

—

—

—

8,100

100

8,200

—

—

15,000

h

5,300

500

5,800

14,000

223,700

4

20

m

85

116

05

~ 1

Bevillningsberedningens

anteckningar.

lika stort med och uppfördt

på enahanda sätt och

af samma materiel som närliggande

magasin, livilka enligt

brandförsäkringsbelopp

och senaste köpeskilling taxe

rats till 60,000 kronor.

under uppförande, blir ej

\fardig

å stadens mark.

inrösningsjorden med jordiruksbyggnader

1,400 kr. per

, ektar och afrösningsjorden

å 50 kr. per hektar.

jordbruksbyggnadernas

ärde 6,200 kr.

inrösningsjorden med laor

2,000 kr. per hektar, af.

.ösningsjorden med betesmark

200 kr. per hektar.

dylikt, vore det önskligt, att till underlättande vid langdföring en del kolumnlinier, såsom här ofvan visas, trycktes gröfre

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bilaga 7.

Till Konungens Befallningshafvande i Gefleborgs län.

Med anledning af skrifvelsen den 30 sistlidne Juli N:o 1745 liar

magistraten tagit del af det betänkande, hvilket den 1 sistlidne Maj

afgifvits af den utaf Kong]. Maj:t den 24 Oktober 1890 tillsatta komité

för afgifvande af förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning;

och får magistraten, hvars tid icke medgifver någon närmare

motivering af dess mening, i korthet anföra:

aW, enär komiténs förslag beträffande beskattning af inkomst från

afkastning af skog synes vid tillämpningen komma att möta synnerliga

svårigheter, för att icke säga omöjligheter, och magistraten i alio delar

de af bevillningsutskottet vid 1883 års riksdag emot Kongl. Maj:ts

förslag härutinnan åberopade skäl, magistraten anser sig böra helt och

hållet afstyrka komiténs berörda förslag, hvaremot magistraten, som

funnit komitéordföranden Herr Landshöfdingen m. m. Rydings särskilda

förslag särdeles tilltalande såsom enkelt, praktiskt och ändamålsenligt,

på grund deraf tillåter sig lifligt tillstyrka nämnda särskilda

förslag; och

att magistraten vid hvad komitén i öfrigt anfört samt föreslagit

icke har något att erinra.

Söderhamn den 12 Oktober 1891.

På magistratens vägnar:

Osv. Wikström.

Bilaga 8.

Till Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i Gefleborgs län.

Af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, uti skrifvelse den 30 sistlidne

Juli, anmodad afgifva yttrande öfver, af för ändamålet tillsatt

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

komité, uppgjordt förslag till vissa ändringar uti gällande bevillningsstadga,

får magistraten till fullgörande häraf vördsamt anföra.

Vid jemförelse emellan det af komitén afgifua förslag i fråga om

taxering af skog och beskattning af inkomst genom skogsafverkning

samt det af komiténs herr ordförande, uti afgifven reservation, framstälda

förslag i enahanda syftemål skilja sig desamma hufvudsakligen

derutinnan att, enligt förstnämnda förslaget, skall vid uppskattning af

jordbruksfastighet hänsyn tagas till afkastningen af skogen, endast i

mån densamma användes till husbehof, samt till inkomst af arbete

räknas den inkomst, som erhålles vid försäljning af skog eller af virkesfångst

för annat ändamål än eget husbehof, under det att, jemlik! sistberörda

förslaget, fastighetsbevillning skall utgöras af såväl egaren till

skogsområdet som af den, hvilken å sig fått öfverlåten afverkningsrätt

till större eller mindre del af samma område, samt inkomstbevillning

deremot påföras för vinst, som uppstått vid skogens förädling genom

sågverks- eller annan rörelse.

Vidkommande dessa båda förslag finner sig magistraten för sin

del böra gifva företräde åt den uppfattning, som legat till grund för

reservationen, och då denna derjemte bör tillmätas förtjensten af att framträda

uti mera förenklad form, på samma gång deruti tillika inrymmes

bestämmelser, tvifvelsutan ledande till en mera tillfredsställande ordning

i de beskattningsfrågor, som förslagen närmast åsyfta, är det på

sådan grund magistraten icke tvekar uttala sig till förmån för det uti

reservationen framstälda förslag.

Beträffande af komitén föreslagen ändrad lydelse af § 16 mom. 1

uti bevillningsförordningen samt §§ 5 och 6 af instruktionen för taxeringsmyndigheterna,

i hvad samma stadganden afse uppskattning af

vinst å bankbolagsrörelse, torde beträffande det räkenskapsutdrag, som

åliggor bolagsstyrelse att i stadgad ordning afgifva, föreskrift meddelas

derom, att sagda utdrag bör innefatta fullständig uppgift rörande hvilka

afdrag egt rum, innan att den till beskattning uppgifna vinsten erhållits.

Ett sådant fullständigande af räkenskapsutdraget bör utan tvifvel blifva

till väsentligt gagn för taxeringsmyndigheterna vid bedömande af,

huruvida vid beräkning af vinsten blifvit afdragna sådana utgifter, för

hvilka, enligt innehållet af ofvanförmälda § uti bevillningsstadgan, afdrag

icke får ske vid beskattning af inkomst utaf kapital eller arbete.

Det torde tillika uti någotdera af härofvan åberopade stadganden

böra inflyta bestämmelse derom, att, i fråga om beskattning af bankbolag,

till afdelningskontors inlåningsrörelse icke är att hänföra från hufvudkontoret

erhållet förlag.

IG

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Af komitén föreslagen ändring uti § 28 af bevillningsförordningen

berör förhållanden af beskaffenhet att något magistratens yttrande deröfver

icke torde påkallas.

Angående slutligen föreslagen ändring uti formulär till taxeringslängderna,

såvidt desamma afse fast egendom, framgår, hurusom deraf

betingas uträkning af bevillningsafgiften för hvarje särskild fastighet,

ett förfarande, ledande till ingalunda oväsentlig tillökning uti göromålen

för den person, som åligger ombesörja samma uträkning. Då

emellertid komitén icke haft att andraga något som helst skäl för en

dylik uppställning af formuläret och häraf orsakad vidlyftighet icke

torde vara på minsta sätt af behofvet påkallad, synes magistraten som

nuvarande formulär utan olägenhet framgent bör kunna användas endast

med ändring, att kolumnen för jordbruksfastighet inrättas på sätt

formulärförslaget utvisar.

Hudiksvall den 12 Augusti 1891.

På magistratens vägnar:

Sv. Joh. Sandqvist.

G. Wahlström.

22:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesternorrlands län.

Till Konungen.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts skrifvelse

den 4 sistlidue Juni åligger det Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande

att öfver det af utsedda komiterade afgifna förslag till vissa ändringar

i gällande bevillningsförordning afgifva underdånigt yttrande, till åtlydnad

hvaraf länsstyrelsen underdånigst får anföra följande.

Ehuru syftet i gällande bevillningsförordning är, att genom

fastighetsbevillningen skall vara beskattad all den inkomst, som af fastigheten

kan dragas, sålunda äfven inkomst genom afverkning af skog,

har dock hufvudsakligen af det skäl, att vid bestämmandet af fastighetsvärdet

understundom ståndskogens värde, oaktadt gällande föreskrift

derom, ej tagits med i beräkningen, afkastningen af skog ofta nog icke

blifvit beskattad. Orsaken till detta missförhållande ligger icke i nu

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

gällande bevillningsstadga, som tvärtom uti den dervid fogade instruktion

för taxeringsmyndigheterna föreskrifver, att afseende skall fästas å

skogens beskaffenhet, utan bos dem, som vid dess tillämpning icke

iakttagit dess föreskrifter, hvadan en rättelse i anmärkta afseendet

lättast borde vinnas genom meddelande af föreskrifter, som gjorde det

omöjligt för taxeringsmyndigheterna att lemna ståndskogens värde utan

afseende. Komiterade hafva deremot ansett principen om beskattning

af afkastning af skog genom fastighetsbevillniug icke vara ändamålsenlig,

utan att dylik afkastning borde i regel beskattas genom inkomstbevillning,

dervid betraktande skogen såsom en hvilande tillgång, hvilken

först, när den realiseras och i den mån den då lemnar behållen vinst,

borde beskattas.

Emot denna komiterades åsigt och emot det förslag till ändringar

i bevillningsförordningen, som komiterade afgifvit, anser sig länsstyrelsen

böra erinra, att för en samvetsgrann och jemn beskattning af afkastning

af skog genom inkomstbevillning för beskattningsmyndighoterna erfordras

kännedom så väl om de försäljningar och afverkningar, som egt

rum, om det pris, som vid försäljning betingats, samt om det pris,

hvartill den sålda eller afverkade skogen står för ogaren. Några dylika

uppgifter ega icke beskattningsmyndigheterna, och skulle sålunda beskattningen

komma att vara beroende på den tillfälliga omständigheten,

att någon af beskattningsnämndens ledamöter egde någon kännedom

derom, oftast grundad på hörsagor. Det torde ligga i öppen dag, att

flertalet skogsaffärer vid sådant förhållande komme att undgå beskattning

samt att det skulle vara en ren tillfällighet, att beskattningsnämnden

till någorlunda riktigt belopp angåfve vinsten, hvars belopp

säljaren eller afverkaren sjelf ofta nog torde hafva svårt att bestämma.

Då dessutom vinsten ofta nog icke torde uppgå till beskattningsbart

belopp, följer deraf, att, inkomst genom afkastning af skog, äfven om

för densamma erlägges inkomstbevillning, i många fall blir obeskattad.

Vidare torde det blifva en lika mödosam som vansklig uppgift

att ej blott bestämma hvad som skall anses utgöra hvarje egendoms

husbehof, utan äfven beräkna, huru stor del af befintlig skog dertill

bör anslås. En särskild uppskattning af inrösnings- och en särskild

åt afrösningsjorden torde dessutom vara förenad med större svårigheter,

än komiterade tänkt sig, och nära nog komma att förvandla boskattningsnämndernas

arbeten till landtmäterisammanträden. Ingen föreskrift

finnes om hvilken skall tillhandahålla skifteshandlingarne och vidkännas

dermed förenade kostnader, och om än sådana handlingar finnas tillgängliga,

torde otta icke kunna med säkerhet afgöras, huru mycket af

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

den i dem upptagna afrösningsjorden vid det ifrågavarande tillfället

blifvit uppodlad, utlagd till tomter eller dylikt. Skifteshandlingarne

skulle, såsom för gamla, i vissa fall rent af kunna befinnas oanvändbara

för det afsedda ändamålet, då all grund för verkställande af en, efter

livad rubrikerna angifva, riktig upptaxering af de olika jordslagen

saknades. För öfrigt torde man i regel icke heller kunna förvänta den

sakkännedom hos beskattningsnämndens ledamöter, att de ur skifteshandlingarne

kunna hemta dylika uppgifter.

Då nu härtill kommer, att mot föregående förslag angående beskattning

af inkomst genom afverkning af skog medelst inkomstbevillning,

vid deras pröfning af vederbörande myndigheter, anförts jemväl

andra tungt vägande skäl, hvilka, då de i betänkandet finnas angifne,

det ej torde vara af nöden att här upprepa, finner länsstyrelsen sig

icke kunna förorda bifall till det af komiterade nu afgifna förslag till

ändringar i gällande bevillningsförordning.

Det förslag till ändringar i gällande bevillningsförordning, som

innefattas i den vid det underdåniga betänkandet fogade reservation,

har, utan att i någon mån rubba grunderna för vare sig fastighetseller

inkomstbeskattningen, på ett mera tillfredsställande sätt löst frågan

om beskattningen af afkomsten af skog. Uti detta förslag förekommer

dock, såsom tillägg till bevillningsförordningens 5 §, bestämmelsen om

sättande af särskildt värde å inrösnings- och särskildt å afrösningsjorden,

hvilket, på sätt ofvan antydts, är förenadt med så många svårigheter,

att det knappast torde vara praktiskt utförbart. Enligt länsstyrelsens

åsigt bör bestämmelsen derom icke vinna fastställelse. Skulle

en skärpning uti föreskriften om beräkningen af ståndskogens värde

vid bestämmande af fastighetsvärdet anses erforderlig, torde hellre föreskrift

meddelas om särskildt värde å skogen och särskildt å jordbruksfastigheten

i öfrigt, som, äfven det förenadt med svårighet, dock torde

vara lättare att bestämma. Då uti gällande instruktion för taxeringsmyndigheterna

föreskrifves, att vid bestämmande af värdet å jordbruksfastighet

skall fästas afseende å skogens beskaffenhet, förutsätter ju

detta, att beskattningsmyndigheterna böra hafva kännedom om skogens

approximativa värde, som sålunda borde kunna utan svårighet särskildt

upptagas. De i detta förslag förutsatta öfriga ändringar i bevillningsförordningen

hänföra sig också endast till skogsområde och icke till

inrösnings- och afrösningsjord, ett särskiljande, som icke heller påkallas

af några bestämmelser i nu gällande bevillningsförordning. I öfrigt

synes förslaget undanrödja en mångfald af nu förefintliga oegentligheter

i afseende å beskattningen af inkomst genom afverkning af skog,

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

bereda utväg till en mera rättvis och jemlik fastighetstaxering samt

tillgodose kommunernas kraf på bibehållna beskattningsföremål. Då

dessutom det af reservanten afgifna förslag icke vållar synnerligen stora

ändringar i gällande bevillningsförordning samt äfven derutinnan eger

företräde framför gällande bevillningsförordning, att det upptager tydlig

bestämmelse om den genom prejudikat häfdvunna rätten till afdrag i

visst fall för vinst, som uppstått genom användande af virke från eget

eller med afverkningsrätt innehafdt skogsområde, hvarom, i saknad af

bestämmelse i nu gällande bevillningsförordning, så mycket varit tvistadt,

får länsstyrelsen förorda bifall till det af reservanten afgifna förslag,

med undantag endast af bestämmelsen om sättande af särskildt värde

för inrösnings- och särskildt för afrösningsjorden, hvilken bestämmelse

torde böra antingen utgå eller utbytas mot bestämmelse om särskildt

värde å skogen och särskildt å jordbruksfastigheten i öfrigt.

Mot komiterades förslag angående grunder för fördelning på särskilda

orter af bankbolags beskattningsbara inkomst och till ändring

i § 28 af bevillningsförordningen har länsstyrelsen ej något att erinra.

Då de ändringar komiterade påkallat i formulären för taxeringslängderna

grundats å ett förslag, hvartill länsstyrelsen ej kunnat förorda bifall,

torde något särskildt yttrande derom ej vara erforderligt. Uti det af

reservanten afgifna förslag till ändringar i samma formulär får länsstyrelsen

af skål, som ofvan anförts, underdånigst hemställa om den

ändring, att kolumnerna för inrösnings -och afrösningsjord utbytas mot

kolumner för skogen och jordbruksfastigheten i öfrigt, eller, derest

detta icke skulle anses lämpligt, att värdet å jordbruksfastighet icke

uppdelas. Från redogörarne i de två länets fögderier, inom livilka

bevillningen för trävaruförädlingen uppgår till de högsta beloppen, hafva

infordrats yttranden, hvilka, till vidare utredning af ämnet, här bifogas.

Hernösand i landskontoret den 19 September 1891.

A. Asker.

Underdånigst

På Landshöfdingeembetets vägnar:

Axel Arnell.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bilaga 1.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesternorrlands län.

I anledning af länsstyrelsens order den 14 sistlidne Augusti, betecknad

N:o 3226, 7*/4(i, få undertecknade härmed afgifva infordradt

yttrande öfver den af Kongl. Maj:t under den 24 Oktober 1890 tillsatta

beskattningskomités betänkande, som härjemte återgår, och dervid

vördsamt anföra följande.

Hvad först angår komiténs förslag angående »grunden för fördelning

på särskilda orter af bankbolags beskattningsbara inkomst» och

betänkande rörande »frågan om afdrag vid taxering af inkomst från

jernvägsdrift för ränta å lån, intecknadt i jernvägen», anse undertecknade

berörda frågor icke vara af beskaffenhet att utgöra föremål för

något vårt yttrande.

Vidkommande åter frågan om beskattning af inkomst från afkastning

af skog hafva vi noga genomgått såväl betänkandet som

komiténs ordförandes deremot afgifna reservation; och torde, enligt vårt

förmenande, den sistnämnda utgöra både det, så att säga, naturligaste

sättet att lösa frågan och det, som af de båda framstälda förslagen

säkrast träffar det afsedda skafteobjektet.; kunnande vi emellertid icke

underlåta att jemväl angående reservationsförslaget uttala såsom vår

öfvertygelse, att särskild uppskattning af inrösnings- och särskild af

afrösningsjord svårligen låter sig faktiskt utföras. Ty hvem skall tillhandahålla

skifteshandlingar för taxeringsområdet och vidkännas dermed

förenade kostnader? Och om än sådana handlingar blefve tillgängliga,

huru kunna med säkerhet afgöra, huru mycket af den i dem

upptagna afrösningsjorden vid det ifrågavarande tillfället blifvit uppodladt,

utlagdt till tomter och bebygdt eller dylikt? Skifteshandlingarne

skulle, såsom för gamla, i vissa fall rent af kunna befiunas oanvändbara

för afsedda ändamålet, och efter hvilka grunder då verkställa en,

efter hvad rubrikerna angifva, distinkt upptaxering af de olika jordslagen?

Föreskrift om uppskattning af skogen för sig, särskild från den egentliga

jordbruksfastigheten såsom sådan, torde vålla mindre svårighet.

Efter ofvan angifna uppfattning torde något yttrande om föreslagna

ändringarne i formulären till taxeringslängder icke erfordras.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Af komitén förordadt förslag till ändring i 28 § gällande bevillningsförordning

anse vi synnerligen lämpligt.

Medelpads östra fögderis kronofogde- och häradsskrifvarekontor den

5 September 1891.

E. F. Engelstedt. C. A. R. Löthner.

Bilaga 2.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesternorrlands län.

Sedan Kong]. Maj:ts Befallningshafvande infordrat vårt yttrande

öfver det af dertill utsedde komiterade den 1 nästlidne Maj afgifna

underdåniga betänkande med förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordniug,

få vi i sådant afseende vördsamt anföra följande:

Den i det underdåniga förslaget först ifrågasatta förändringen afser

beskattning af inkomst från afkastning af skog.

Den beskattningsnorm, som i taxeringsfråga af förevarande slagstadgas

i nu gällande bevillningsförordning, föranleder utan tvifvel till

flera väsentliga oegentlighet^. Den, som varit i tillfälle att deltaga

i beskattningsnämndernas förrättningar vid beskattning enligt nu gällande

taxeringsgrunder af skogsindustrien, har helt säkert funnit, att det sätt,

som följes, är ett famlande utan någon bestämd ledning, och att det

resultat, som vinnes, är högst otillfredsställande, såsom i de flesta fall

hvarken jemlikt eller rättvist och i hvarje fall föranledande till förlust

för staten och kommunen derigenom, att fastigheter med skogbärande

mark icke uppskattas med behörigt afseende å skogens värde.

Detta synes oss vara beroende deraf, att skogsförsäljning och trävaruförädling

för närvarande icke, såsom förhållandet dock herde vara,

betraktas såsom från hvarandra skilda yttringar af industriel verksamhet,

hvilka icke kunna med rättvisa och billighet enligt samma grunder eller

gemensamt beskattas.

Redan nu taxeras jordlägenhet, som är »till besittning på viss

tid» (d. v. s. med nyttjanderätt) från annan egendom upplåten, såsom

s. 128 Kontrollera mot PDF

ff 128

fast egendom, och då af jordegare till annan på viss tid upplåten afverkningsrätt

till skog i civilrättsligt hänseende äfven betraktas såsom

nyttjanderätt till last egendom, synes, från denna sida sedt, intet hinder

möta att påföra jemväl med afverkningsrätt på viss tid upplåtet skogsskifte

fastighetsbevillning. I de allra flesta fall ske dylika upplåtelser

af afverkningsrätt genom skriftlig afhandling emot bestämd köpeskilling.

Denna kommer att blifva en vida mera tillförlitlig värdemätare för det upplåtna

skogsskiftet under afverkningstiden, än i allmänhet köpeskillingen i

och för sig är vid försäljning med eganderätt af inegojord, enär sistnämnda

slag af försäljningar oftast sker med ytterligare vilkor om jordaftag, födoråd

o. d. Enligt bevillningsförordningens nuvarande tillämpning blifva

skogsupplåtelserna i allmänhet åtkomliga för beskattning först sedan det

afverkade virket hunnit förädlas och lemna handelsvinst. Endast undantagsvis

har fall förekommit, då skogsupplåtelse inverkat på hemmanets

förhöjda taxering, nämligen då en skogsuppköpare, för att åtkomma

skogen, med eganderätt förvärfvat sig hela hemmanet. Dettas verkliga

värde har då så att säga framtvingats, och en dylik upplysning

borde helt naturligt hafva föranledt, att andra hemman i orten med

bibehållen lika god skog hort vid den allmänna fastighetstaxeringen

uppskattas till jemförligt, värde, men ett, inom beskattningsnämnden derom

framstäldt, yrkande har städse afvisats, vanligen med invändningen

att bevillningsstadgan icke dertill gåfve anledning eller att den erhållna

köpeskillingen vore alldeles för hög och icke skulle kunna hos annan

köpare erhållas o. s. v.

Redan häraf framgår en väsentlig oegentlighet i nu gällande

praxis.

En annan är denna: en skoguppköpare tillhandlar sig med

eganderätt, för att åtkomma skogen, hemmanet i sin helhet, taxeradt

till 8,000 kronor, och betalar med hänsyn till skogens värde för det

hela en köpeskilling af 28,000 kronor samt söker och erhåller å detta

sitt fång lagfart. Ett eller ett par år derefter infaller ny allmän fastighetstaxering.

Med ledning af den från domhafvanden bekomna lagfartsförteckningen

för senaste treårsperioden uppskattas af taxeringsmyndigheterna

fastigheten i enlighet med senaste köpeskillingens belopp

till 28,000 kronor, ehuru skogen redan då är i det närmaste afverkad

och bortförd. Några månader derefter afyttrar egaren fastigheten och

åtnöjer sig med en köpeskilling af allenast 6,000 kronor med hänsyn

dertill att skogen är afverkad och att inegojorden under afverkningstiden

kommit i lägervall. Den nye egaren är nu nödsakad att under

ett, två eller tro år utgöra bevillning för fastigheten efter ett värde

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

af. 28,000 kronor. Ingen torde vilja förneka, att taxeringen är alldeles

origtig, då ju fastigheten icke ens vid taxeringsperiodens början hade

högre värde än 6 å 7,000 kronor, och orättvis, då egaren icke desto

mindre skall vara nödsakad att utgöra fastighetsbevillning efter ett

värde af 28,000 kronor.

Nu anförda fall skulle icke hafva åberopats, om det icke vid upprepade

tillfällen verkligen förekommit och frågan hvarje gång galt

liera tusental kronor.

Ytterligare ett tredje fall, som äfven upprepade gånger inträffat.

En skogsuppköpare inköper hela hemmanet för att åtkotnma skogen.

Köpet sker på det sätt, att först framlägges af köparen till underskrift

en afhandling, hvarigenom afverkningsrätt på 20 år upplåtes emot en

köpeskilling af 18,000 kronor och inteckningsrätt i upplåtarens hemman.

Omedelbart efter det denna handling blifvit underskrifven af båda kontrahenterna

och bevittnad, framlägger köparen för underskrift en annan

handling, hvarigenom hemmanet i sin helhet med eganderätt till samma

köpare forsäljes för en köpeskilling af exempelvis 9,000 kronor, ehuru

dess taxeringsvärde och verkliga värde med hänsyn till inegojorden är

vida högre. Skilnaden är emellertid säljaren godtgjord genom den

några minuter tidigare skedda skogsupplåtelsen. Eganderättshandlingen

göres härefter till föremål för lagfart, och den deri bestämda köpeskillingen

blifver fastighetens taxeringsvärde. Alldeles uppenbart är

det första köpet allenast ett skenköp, men köparen har velat undgå

bevillning för ett högt taxeringsvärde och äfven den dyrare lagfartsstämpeln,

allt till förlust för staten.

Vidare är, med afseende å beskattningsorten, vid skogsförsäljning

den vigtiga omständigheten att beakta, att den kommun, inom hvilken

skogen, hvarifrån försäljningen skett, är belägen, i högst väsentlig mån beröfvas

det beskattning sföremäf hvarå kommunens egen beskattning hvilar.

Då staten stadgat, att kommunernas beskattningsväsendo skall

vara beroende af, bland anuat, den bevillning, som utgår för fast egendom,

kan det för en kommun, inom hvilken hufvudsakliga fastighetsvärdet

ligger i derinom befintliga skogshemman, icke vara likgiltigt,

att trävaruindustrien förvärfvar eller tillgodogör sig af samma skogar

till sådan grad, att jordens fastighetsvärde sjunker, och det synes vara

för landtkommunerna af så mycket större vigt, att ändring härutinnan

vinnes, som kommunernas utgifter för kommunikationsväsende och fattigvård

m. m. alltjemt och i betydlig mån ökas.

Dessa och ännu flera oegentligheter möta i nu gällande praxis,

men skulle kunna undanrödjas, om skogsupplåtelse på viss tid i likhet

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

med annan jordupplåtelse gjordes till föremål för särskild fastighetstaxering.

Det förslag härutinnan, som innefattas i den vid det underdåniga

betänkandet fogade reservationen, synes oss vara en särdeles lyckligt

funnen utväg att på ett tillfredsställande sätt lösa denna fråga. Utan

att i någon väsentlig mån hafva rubbat grunderna för vare sig fastighetstaxeringen

eller inkomstbeskattningen på trävaruförädlingens område,

skall detta förslag, om det vinner statsmakternas bifall, ganska säkert,

synes det oss, undanrödja en mångfald af nu förefintliga oegentligheter,

bereda utväg till en fullt rättvis och jemlik fastighetstaxering, tillgodose

kommunernas kraf på bibehållna beskattningsföremål, befästa den realsäkerhet,

som med inteckningsväsendet afses, och derjemte i högst

väsentlig mån underlätta taxeringsmyndigheternas arbete, sedan den

föreslagna ordningen en gång hunnit genomföras och vinna stadga.

Förslaget enligt reservationen hvilar i en vigtig punkt på en, med

hufvudförslaget gemensam, ny taxeringsmetod, den nämligen att sätta

särskilda värden å in- och afrösningsjorden, men då enligt hufvudförslaget

afrösningsjorden gjorts till föremål för fastighetsbeskattning,

allenast i den män samma jord användes till husbehof, tages i reservationen

steget fullt ut genom att deri all afrösningsjord åsättes fastighetsbevillning.

Det lider intet tvifvel, att äfven hufvudförslaget, om det blifver

lag, i väsentliga delar skall åstadkomma en bättre ordning än den nuvarande,

men vid jemförelse emellan nämnda förslag och det, som innefattas

i reservationen, anse vi det senare hafva företrädet och böra

förordas, såsom innefattande en ny, fullständig beskattningsmetod, i alla

afseenden vida lämpligare än den nuvarande. Beträffande den reservationen

åtföljande motiveringen har deri, rörande rätta tolkningen af tveune

vigtiga punkter i bevillningsförordningen, såsom auktoritet åberopats

professor Davidsons åsigt, uttalad i dennes kommentar till bevillningsförordningen.

Den ena punkten afser frågan, huruvida den i § 2 inom. a)

bevillningsförordningen stadgade bestämmelsen om fastighetsbevillnings

utgörande för skogsområde, som blifvit, upplåtet till sågverk, gäller

äfven de upplåtelser, som göras af. enskild jordegare, eller endast

sådana, der staten är upplåtare. Utan att afgöra, hvilken uppfattning

är den rigtiga, sedt från synpunkten af stadgandets historiska tillkomst,

tillåta vi oss erinra, att i praxis och enligt Kongl. Kammarrättens upprepade

utslag i frågan stadgandet ansetts icke vara tillämpligt i fråga

om skogsområden, som upplåtits af enskild skogsegare.

För öfrigt skulle det vara en oegentlighet, att ett skogsområde,

af enskild person upplåtet, vore föremål för fastighetstaxering, om upp
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

låtelsen skett till sågverk eller öfriga uppräknade inrättningar och

kommuner, men deremot vore från fastighetsbevillning befriadt, om

upplåtelsen skett till enskild person eller annan inrättning än de uttryckligen

nämnda. Professor Davidsons tolkning kan uppenbarligen icke

vara rigtig.

Emellertid synes denna hittills rådande tveksamhet i fråga om

rätta tolkningen af förevarande punkt möjligen böra föranleda till en

omredigering af § 2 mom. a) på det sätt, att derur uteslutes bestämmelsen

om skogsområde, som upplåtits till bergshandtering ens understöd, till

sågverk eller kanalbolag, hvarigenom sagda moment skulle erhålla samma

ordalydelse som motsvarande moment enligt komiterades hufvudförslag,

jemte det att i stället vid § 2 tillädes ett nytt mom. d), som uttryckligen

innehölle stadgande om skogsområdes beskattande genom åsättande

af fastighetsbevillning. § 2 skulle sålunda enligt vår mening erhålla

följande lydelse:

Bevillning för — -------— — — — — nämligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad äborätt eller är af allmän

myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja

upplåten, samt för skogsområde, som mnehafves af stad eller annan

menighet;

b) - -r ------- - ----------

d) för skogsområde, som är till nyttjande eller afverkning åt annan

på viss tid upplåtet.

År skogsområde icke i sin helhet utan blott till en del med nyttjandeeller

afverkningsrätt åt annan öfverlätet och har — — — —- —

— — — — — — — — här nedan säges.

Den andra punkten, i fråga hvarom professor Davidsons yttrande

åberopats, gälde tolkningen af orden: mannan dylik anlednings i andra

stycket af § 2 i instruktionen för taxeringsmyndigheterna eller huruvida

nämnda uttryck berättigade till sänkning under tiden mellan två

allmänna fastighetstaxeringar af ett fastighetsvärde på grund af fastigheten

öfvergången skogsafverkning. Det synes oss, att en nedsättning

af taxeringsvärdet icke i dylikt fall följer af ordalydelsen. Först och

främst synes ordet sdyliks afse anledning endast af sådan beskaffenhet,

som förut är angifven, d. v. s. olyckshändelse eller naturförhållande,

eller åtminstone icke en orsak, som fastighetsegaren sjelf åstadkommit.

Vidare skall fastighetens värde hafva deraf smärkligen förminskats i förhållande

till dess uppskattade värdes. Detta torde dock i allmänhet icke

vara händelsen, då i de flesta fall värdet å hemmanets inegojord utgjort

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

taxeringsvärdet. Om det förslag åter vinner bifall, som reservationen

innehåller, torde deremot afverkning i detta fall böra berättiga till nedsättning

i taxeringsvärdet.

Emot den enligt reservationen föreslagna nya ordalydelsen af §

2 i bevillningsförordningen torde vidare få erinras, att, då skogsupplåtaren

naturligen vill låta sig angeläget vara att få skyldigheten i

fråga om fastighetsbevillningens utgörande för det upplåtna skogsområdet

genast Överflyttad på afverkningsrättens innehafvare, sådant

gjorts beroende af, om och när denne sistnämnde söker inteckning.

I många fall kan han alldeles underlåta detta och finna dylik säkerhet

öfverflödig. Det borde derföre vara upplåtaren obetaget att äfven sjelf,

medelst uppvisande af sitt exemplar af upplåtelsehandlingen, hos taxeringsmyndigheten

styrka det förändrade förhållandet i och för skattskyldighetens

öfverflyttande.

Slutligen och med vitsordande af behöfligheten af det till § 10

bevillningsförordningen enligt reservationen föreslagna nya momentet

e) få vi, med föranledande af det dermed i sammanhang stående tilllägget

till § 4 i instruktionen för taxeringsmyndigheterna, såsom vår

mening framhålla, att, om sågverksrörelsen och trävaruexporten skola

kunna på ett rättvist och jemlikt sätt beskattas, det är i högsta måtto

nödvändigt, att bestämda föreskrifter meddelas angående de grunder,

enligt hvilka räkenskapsutdragen till lodning vid taxeringen böra vara

uppstälda, i hvilket fall och till huru hög procent afskrifningar må ega

rum m. m., enär olika bokföringssätt och bristfälliga uppgifter städse

lägga hinder i vägen för en noggrann och rättvis beskattning på detta

område, hvilket dock representerar ett beskattningsbart kapital, jemförligt

med vinsten af den enskilda bankrörelsen.

Det underdåniga betänkandet innehåller derjemte förslag till förändrad

lydelse af § 16 mom. 1 i gällande bevillningsförordning samt

af §§ 5 och 6 i instruktionen för taxeringsmyndigheterna i fråga om

grunden för fördelning på särskilda orter af bankbolags beskattningsbara

inkomst; och hafva vi i detta ämne intet att emot förslaget erinra.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Hvad härefter vidkommer komiterades förslag till ändring i § 28

bevillningsförordningen, afseende en förbättrad anordning vid taxeringslängdernas

uppställning i fråga om fastighetsvärden och inkomstbelopp

inom sådana samhällen, för hvilka ordningsstadgan, helsovårdsstadgan,

brandstadgan och byggnadsstadgan för rikets städer äro i tillämpliga

delar gällande, få vi vördsamt tillstyrka föreslagna ändringen i denna

punkt, såsom nyttig och ändamålsenlig.

Slutligen få vi vördsamt tillkännagifva, att vi efter granskning

af de föreslagna nya formulären till taxeringslängder icke funnit andra

ändringar erforderliga än dem, som af komitcn redan iakttagits.

Södra Ångermanlands nedra fögderis kronofogde- och häradsskrifvarekontor

den 11 Augusti 1891.

Olof Hammar. Victor Carlson.

23:o. Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i Jemtlands län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Enligt anmodan uti Kongl. Kammarrättens skrifvelse den 4 sistlidne

Juni får Konungens Befallningshafvande härmed afgifva yttrande

öfver det af särskilda komiterade den 1 Maj 1891 afgifna underdåniga

förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning.

Då den vid nämnda förordning fogade instruktion för taxeringsmyndigheterna

uttryckligen innehåller, att fast egendom skall uppskattas

med ledning af, bland annat, egendomen tillhörande areal i

skogsmark samt att behörigt afseende jemväl skall fästas vid skogens

beskaffenhet, synes det Konungens Befallningshafvande, som om den

hufvudsakligaste oegentligheten, som varit förenad med taxering af

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

inkomst af skogsrörelse, nämligen att vid fastighetstaxering tillbörlig

hänsyn icke tagits till skogens värde, mindre berott på bristande stadganden

i frågan än på en bristfällig, om ock af särskilda omständigheter

föranledd tillämpning af gifna föreskrifter.

Med denna uppfattning af frågan anser Konungens Befallningshafvande,

att gällande bevillningsförordnings föreskrifter, rörande beskattning

af inkomst från skogsafkastning, böra till sina hufvudgrunder

lemnas orubbade och åtgärd vidtagas hufvudsakligen i syfte att

förhindra ett dylikt förbiseende af gifna stadganden med afhjelpande

derjemte, så vidt ske kan, af de förhållanden, som må anses hafva

dertill bidragit. Konungens Befallningshafvande kan derför icke tillstyrka

komiterades ifrågavarande förslag, hvarmed afses en mera genomgripande

förändring af ■bevillningsförordningen, utan att, enligt Konungens

Befallningshafvandes mening, åsyftade ändamålet derigenom skulle

vinnas. Mot tillförene framstälda förslag att, med frångående af det

nuvarande sättet för beskattning af inkomst från skogsafkastning,

ordna denna beskattning under formen af inkomstbevillning hafva

giltiga skäl anförts såväl af Kongl. Kammarrätten uti dess den 22

September 1882 afgifna underdåniga utlåtande öfver skatteregleringskomiténs

förslag till bevilluingsstadga som af Riksdagens bevillningsutskott

vid behandling deraf och flera gånger sedermera, då förslag i

enahanda syfte varit för Riksdagen framlagda, hvilka skäl, såsom upptagna

i komiterades betänkande, icke behöfva här upprepas. Konungens

Befallningshafvande vill endast framhålla, att det uppenbarligen

måste vara med mindre svårighet förenadt att taxera en fastighet, som

är för en hvar tillgänglig och om hvars värde sålunda möjlighet förefinnes

för taxeringsmännen att bilda sig ett omdöme, än att afgöra,

huru stor inkomst eu person kan hafva haft af en skogsrörelse, dervid

icke ens personens egen bokföring visat sig lända till någon tillförlitlig

ledning.

Men derjemte torde mot komiterades nu föreliggande förslag med

fog kunna göras andra mera speciella anmärkningar. I komiterades

uppgift har ingått att i möjligaste mån tillgodose vederbörande kommuners

rätt till beskattning af skogsrörelse. Denna fråga skulle dock

icke genom de derom föreslagna stadgandena vinna någon tillfredsställande

lösning i allmänhet och särskild t för det fall, att virkesfångst

sker för egen förädlingsrörelse medels afverkning å annans dertill

upplåtna mark, då komiterade icke ansett fullgiltiga skäl förefinnas

för särskild beskattning inom afverkningsorten af den vinst, som genom

dylik virkesfångst uppstår, utan att denna vinst bör beskattas i sam
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

manhang med förädlingsrörelsen, äfven då denna rörelse drifves utom

afverkningsort.en.

I hvad komiterade till stöd för denna sin åsigt anfört (pag. 38

och 39 af betänkandet) kan Konungens Befallningshafvande icke instämma.

Ehuru genom lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd af den 25 April 1889 sådana aftal, som allenast eller hufvudsakligen

afse upplåtelse af rätt till afverkning af skog annorledes än

till husbehof, icke hafva gällande kraft utöfver en tid af tjugu år,

håller dock Konungens Befallningshafvande före, att detta stadgande

icke skall föranleda till någon större minskning af dylika aftal, utan

att en icke obetydlig skogsrörelse fortfarande, såsom hitintills, skall

komma att drifvas på grund af s. k. afverkningsrättigheter å annans

mark. För sågverksegaren skiljer sig denna form af virkesfångst icke

nämnvärdt från inköp af hugget virke, men från kommunens synpunkt

skulle, enligt förslaget, skilnaden blifva ganska väsentlig, i det att i

senare fallet säljarens vinst af försäljningen blefve föremål för beskattning

inom kommunen, men i förra fallet sågverksegarens rörelse ej skulle

kunna der beskattas. Att kommunen, der afverkningen drifves, skulle

gå i mistning af skatt för en dylik rörelse, som i många fall tillför

sågverksegaren hans hufvudsakiiga vinst, synes Konungens Befallningshafvande

desto mindre rättvist, som fastigheternas värde och deraf

beroende skatteförmåga genom afverkningen minskas, i hvilket afseende

en rörelse af ifrågavarande slag icke, såsom komiterade antydt,

kan likställas med, exempelvis, en qvarnrörelse, för hvilken råmaterialet

hemtas från annan kommun, enär värdet af en fast egendom, såsom

jordbruksfastighet betraktad, icke minskas genom försäljning af dess

afkastning. Ätt jordegaren endast för ett år inträder i skattskyldighet

för den behållna inkomsten af afverkningsrättens upplåtelse kan ej

anses i nämnvärd mån ersätta det bidrag till kommunen, som under

en längre följd af år mera reguliärt skulle inflyta i form af skatt för

inkomst af virkesfångsten. Deremot hafva komiterade velat tillgodose

vederbörande kommuners rätt genom stadgandet, att bevillning för

inkomst af virkesfångst för egen förädlingsrörelse utöfver husbehofvet å

område, för hvilket den, för hvars räkning virkesfångsten sker, är

pligtig utgöra fastighetsbevillning, skall erläggas inom den kommun,

der skogen är belägen, dervid komiterade tänkt sig, att virkets behållna

värde skulle ligga till grund för bevillningeu. Men utom den svårighet,

som blefve förenad med en rigtig uppskattning ej mindre af hvad

som skall anses utgöra en fastighets husbehof än af skogsprodukternas

värde efter afdrag af kostnaderna för skogens förvärfvande, vård och

opaginerad Kontrollera mot PDF

13G

tillgodogörande, möter här den omständigheten, att, då virkesfångsten,

åtminstone inom de norrländska länen, vanligtvis sker på längre afstånd

från förädlingsorten, virkets värde kan, i följd af förändrade konjunkturer

inom trävarumarknaden, betydligt höjas eller sänkas uuder den

tid af ett till två, ofta tre år, som förflyta innan virket nedkommit

till förädliugsorten och sågverksegaren tillgodogjort sig detsamma,

under det att emellertid taxering verkställts och sågverksegaren på

förhand fått erlägga en bevillning, som icke står i någon öfverensstämmelse

med hans verkliga behållning af virket, utan att rättelse

deri kan vinnas.

Konungens Befallningshafvande, som alltså icke kan till fastställelse

förorda komiterades förslag, har icke förbisett den stora svårighet,

som är förenad med ett ordnande på fullt nöjaktigt sätt af denna fråga,

och att man dervid måste nöja sig med en lösning, som, ehuru icke

i alla afseenden tillfredsställande, dock erbjuder något bättre, än hvad

för närvarande är gällande; och tvekar Konungens Befallningshafvande

derför icke att framför komiterades förorda det af komiténs ordförande

afgifna särskilda förslag, hvarigenom, med bibehållande af fastighetstaxeringen

såsom grund för beskattning af skogsrörelse, frågan synes

varda ordnad på ett sätt, som är enklare och vid tillämpningen erbjuder

färre olägenheter än såväl komiterades förslag som nuvarande bevillningsförordning;

dock anser sig Konungens Befallningshafvande äfven

härvid böra erinra, att, då en fastighets afrösningsjord, endast för så

vidt den är skogbärande, kan för nu afsedda ändamål behöfva tagas

i särskild! betraktande vid taxeringen, föreslagna stadgandet om särskildt

värde å inrösningsjorden och särskildt å afrösningsjorden, hvilket

antagligen ock skulle blifva svårt att tillämpa, torde böra utbytas mot

föreskrift om särskildt värde å fastigheten utan afseende å ståndskogen

och särskildt värde å ståndskogen.

Mot komiterades öfriga förslag dels angående grunden för fördelning

på särskilda orter af bankbolags beskattningsbara inkomst,

dels till ändring i § 28 bevillningsförordningen har Konungens Befallningshafvande

icke något att erinra.

Östersund i landskontoret den 30 September 1891.

JOHN ERICSON.

Axel Lené.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

24:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län.

Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt.

Jemlikt Eder skrifvelse den 4 nästlidne Juni får Konungens Befallningshafvande

härigenom äran afgifva infordradt yttrande öfver det

af särskilde komiterade utarbetade förslag till vissa ändringar i gällande

bevillningsförordning.

Ehuru det vore högeligen önskvärd!, att beskattning af inkomst

från afverkning af skog skulle kunna åvägabringas, anser Konungens

Befallningshafvande dock, i likhet med hvad såväl af Kongl. Kammarrätten

som af flere Riksdagars bevillningsutskott framhållits, så väsentliga

svårigheter möta vid en dylik beskattning, att Konungens Befallningshafvande

icke anser sig kunna biträda komiterades förslag uti

ifrågavarande afseende.

Deremot bör, enligt Konungens Befallningshafvandes åsigt, skog

taxeras såsom fastighet och särskilda värden åsättas jordbruksfastigheters

inrösuings- och afrösningsjord, och ansluter sig Konungens Befallningshafvande

i sådant afseende till det förslag, som innefattas uti Herr

Landshöfdingen och Kommendören G. Rydings reservation.

Beträffande inkomst af handel med skogseffekter, bör sådan handel

gifvetvis beskattas vare sig den bedrifves såsom rörelse eller är af tillfällig

beskaffenhet, såsom till exempel då någon af staten eller enskilde

inköper ett parti skogseffekter och sedermera försäljer dem i samma

skick till annan. Till en sådan beskattning gifva också bestämmelserna

i § 8 mom. 2 a) l:o) samt d) i gällande bevillningsförordning anledning;

dock bör i afseende å beskattningsorten i bevillningsstadgan införas

föreskrift derom, att den, som idkar sådan handel som den nyssnämnda,

skall för inkomst deraf beskattas i den eller de kommuner, hvarest, de

skogar äro belägna, hvarifrån upplåtelse af skogseffekter egt rum.

Ehuru för ett rätt bedömande af komiterades förslag angående

grunden för fördelning på särskilda orter af bankbolags beskattningsbara

inkomst torde erfordras fackkunskap i bankväsendet, synes det dock

Konungens Befallningshafvande, som om de af komiterade derutinnan

föreslagna bestämmelserna skulle vara egnade att i någon mån undanrödja

de svårigheter, som nu möta för fördelningen af bankbolags

inkomst.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Hvad komiterade i öfrigt föreslagit i fråga om afdrag vid taxering

af inkomst från jernvägsdrift. för ränta å lån, intecknadt i jernväg,

samt angående ändring i § 28 af gällande bevillningsförordning anser

Konungens Befallningshafvande hafva skäl för sig.

Landskontoret i Umeå den 9 September 1891.

AXEL WÅSTFELT.

o

Olof Åkerren.

25:o. Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande i Norrbottens län.

Till Kongl. Majrts oeli Rikets Kammarrätt.

Med anledning af Kong]. Kammarrättens skrifvelse den 4 sisllidne

Juni med anmodan till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att till Kong].

Kammarrätten inkomma med yttrande öfver af komiterade afgifvet

förslag till vissa ändringar i gällande bevillningsförordning har Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande äran att härmed afgifva det infordrade yttrandet.

Ingenstädes inom riket torde oegentligheterna och de uppenbara

orättvisorna, hvilka hittills varit föHmndna med det nuvarande sättet

för beskattning af den inkomst, som vinnes genom afverkning af skog

med eller utan sammanhang med förädlingsrörelse, hafva framträdt i

så skarp dager som inom Norrbottens län, hvilket innehåller rikets och

särskildt statens största skogsområden.

Anledningen härtill är att söka deri, att trenne af länets mest

virkesförande floder i sitt nedre lopp genomflyta och utfalla i hafvet

* inom Vesterbottens län, hvarest beskattningen af all skogsafverkning

inom deras floddalar verkställes, derest någon hänsyn till den inkomst,

som vunnits på virkesfångsten inom Norrbotten, tages vid förädlingsrörelsens

beskattning inom Vesterbotten. Då dessa floddalar innehålla

länets bästa skogar inom de sydligaste och för skogsbörd lämpligaste

socknarne, så beröfvas länet alla skattebidrag från dessa skogstrakters

under nuvarande förhållanden värdefullaste skatteföremål, hvilket deremot

kommer andra inom annat län belägna kommuner till godo, ehuru

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

dessa undgå de olägenheter och utgifter, som eu större skogsafverkning

alltid medförer. Skogssocknarne, hvilka utan undantag äro belägna

i Lappmarken och ännu fattiga samt i största behof af inkomster,

för att motsvara den börjande utvecklingens kraf, tvingas likväl häraf

att utan skattebidrag bära de ökade utgifter, som åtfölja skogsafverkningen,

till skada för eget och länets framåtskridande.

Då rörelsen sålunda bedrifves inom det ena länet och skall beskattas

inom det andra, torde det i allmänhet vara ovisst, huruvida

den inkomst, som vinnes genom donna skogsafverkning, kan blifva

rättvist beskattad i sammanhang med förädlingsrörelsen, Ofta synes

denna inkomst blifva obeskattad både inom de socknar, hvarest skogen

och der sågen är belägen.

Oberoende af de olika åsigterna derom, huruvida dessa oegentligheter

härledas från brister i nuvarande bevillningsförordning eller från

felaktig tillämpning af dess bestämmelser, synes erfarenheten särskildt

från detta län hafva nogsamt ådagalagt, att förändringar i denna lagstiftning

äro af högsta behofvet påkallade för uppnående af det deri

uttalade syftet, att handel med skog och inkomst af skogsafverkning

skall varda beskattad.

För detta ändamål hafva komiterado, som funnit sättet att medelst

fastigheten påförd bevillning beskatta dess egare eller brukare för den

inkomst, han drager genom försäljning af derå växande skog, olämpligt,

föreslagit, att den nuvarande fastighetsbevillningen för ifrågavarande

inkomst måtte utbytas mot inkomstbevillning, som skulle utgöras för

all inkomst, som utöfver husbehofvet af skogen erhålles, vare sig genom

försäljning af skog från område, hvarför säljaren utgör fastighetsbevillning,

eller från annan mark, hvartill säljaren förvärfvat afverkningsrätt,

samt att sålunda all handel med skog och skogsprodukter skulle såsom

inkomst af annat arbete beskattas i den ort, hvarest skogen är belägen.

Detta komiterades förslag synes Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

innefatta en väsentlig förbättring af gällande stadganden rörande ifrågavarande

beskattningsföremål, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

stöder denna sin uppfattning såväl på de af komiterade anförda skäl

som isynnerhet på den omständigheten, att enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

förmenande inkomster af skogsafverkning samt af handel

med skog och skogsprodukter faktiskt kan blifva rättvist beskattad

inom orten, der skogen är belägen, de år inkomst deraf erhålles — men

också endast på sagda tid och ort — då det deremot icke blott möter

stora svårigheter, utan i sjelfva verket ligger utom möjlighetens gräns

att vid bestämmandet af fastighetsvärdet i allmänhet rätt kunna upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

110

skatta ståndskogens värde. Den omständigheten att bevillningsförordningen,

då den ålägger taxeringsmyndigheterna att taga hänsyn till

eller med andra ord uppskatta all ståndskogs värde i hela taxeringsdistriktet,

uppställer en fordran, som enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

erfarenhet inom Norrland sällan kan fyllas och i de flesta

fall måste anses orimlig, har följdriktigt måst leda dertill, att föreskriften

härom förblifvit en död bokstaf. Häraf torde jemväl följa, att

huru mycket än denna föreskrift skulle skärpas i syfte att tvinga vederbörande

att taga nödig hänsyn till ståudskogens värde vid fastighetens

taxering, så skulle alla påbud härom i vanliga fall fortfarande blifva

lika omöjliga att fullgöra som hittills samt sannolikt endast föranleda

till ett kringgående deraf eller till ett mekaniskt införande i den föreskrifna

kolumnen af godtyckliga värden, hvilka taxeringsmyndigheterna

under sådana omständigheter måste sätta så låga som möjligt, för att

icke deras obekantskap med dessa värden skulle medföra allt för starkt

framträdande ojemnheter i beskattningen.

Uppskattning af ståndskogsvärde är för öfrig!, äfven då den utföres

af dertill utbildade fackmän, ofta vansklig och osäker. Den derefter

företagna afverkningen plägar ofta visa det verkliga resultatet

vida skild t från det beräknade.

Till och med skogsegaren sjelf saknar ofta närmare kännedom om

mängden och värdet af den egna ståndskogen, hvilket icke sällan bevisas

af det underpris, hvartill han understundom försäljer sin skog,

och den ånger, han deröfver uttalar, sedan skogsmängden genom omsorgsfull

räkning eller efter afverkning blifvit känd.

Denna obekantskap rörande skogen är naturlig och härleder sig

bland annat dels deraf, att det erfordras fackmannens vana och insigt

för att utan stora omkostnader kunna bedöma värdet af ståndskogen

på områden af bruten och omvexlande beskaffenhet, sådana de vanligen

å skogstrakterna förekomma, dels deraf, att dessa områden i Norrlands

skogstrakter vanligen äro så Btora och så aflägset belägna, att till och

med egaren sällan får tillfälle att besöka sin skog och naturligen ännu

mera sällan andras skogar, hvarom käunedomen således är vida ofullständigare.

Under dylika förhållanden kan det ännu mindre förutsättas, att

ledamöterna i ortens beskattningsnämnder skola hafva besökt skogarne

eller ega ens en ytlig kännedom om hela distriktets ofta till 50 ända

till 100 qvadratmil uppgående skogarea. Endast rörande det förhållandet,

huruvida husbehofsskog finnes till en fastighet eller alldeles saknas

samt huruvida virke till afsalu i större eller mindre mängd förekommer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ul

plägar kännedom vara i orten allmänt spridd. Deremot är begreppet

om den verkliga virkesmängd, som finnes till afsalu, der icke ordentlig

räkning eller taxering föregått, vanligen mycket sväfvande ocli obestämd,

såsom af sakens natur måste följa.

Om således afkastningen utaf skog, hvilken iuom detta läns skogstrakter

utgör der belägna fastigheters största inkomstkälla och hufvudsakliga

värde, skall blifva i någon mån rättvist beskattad, synes det

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vara oundgängligen nödigt, att denna

beskattning pålägges i form af inkomstbevillning i skogsorten, i den

mån rörelsen lemnar behållen • vinst.

Denna vinst är nemligen, såsom det jemväl af komiterado med

flere anförts, lika lätt att uppskatta, som det är svårt att taxera sjelfva

skogens värde. Såvida Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har sig bekant,

gäller denna sanning särskildt med hänsyn till förhållandena inom

detta län.

Mängden och beskaffenheten af hvarje bolags eller skogshandlandes

afverkning är nemligen hvarje år den bedrifves noga känd, ej blott

i den socken, der skogen är belägen, utan vanligen i de 10 å 20 mil

aflägsna trakter, hvars invånare med dragare och drängar pläga vintertid

begifva sig på utdrifningsarbeten i ekogarue iuom Lappmarken.

Tillfällena till dylik arbetsförtjenst samt dervid gällande huggnings- och

utdrifniugspriser enligt aftal och kontrakter utgöra ständiga föremål

för lifligt skriftligt och muntligt meningsutbyte bland den härför intresserade

befolkningen, likasom de rådande eller af de virkesköpande

bolagen tilikännagifna medelprisen efter olika flottleder m. m. för inköp

af enskilda tillhörigt virke. Dessa medelpris pläga omfatta priset per

fot för virke af viss, vanligen 12 tums (engelskt) diameter med viss

konstant eller progressiv ökning eller minskning af priset per tum,

öfver eller under nämnda mått. Då härtill kommer, att dagsverksprisen

och ackorden vid flottningsarbetena jemväl i lika hög grad äro föremål

för befolkningens intresse och öfverläggning, torde med fog kunna

framhållas, att ingen affärsrörelse torde finnas, som kan till sin afkastning

inom orten af en hvar med sakkännedom så fullständigt

bedömas och till vinsten eller förlusten så rättvist uppskattas som

inkomst af skogsafverkning och handel med skogsprodukter.

Då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på grund af ofvanstående

finner sig manad att lifligt förorda bifall till komiterades här berörda

förslag i dess hufvudsakliga delar, måste Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

dock afstyrka det undantag från den uppstälda regeln för

beskattning af inkomst af skog, hvilket komiterade ifrågasatt i afseende

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

på virkesfångst, som vinnes från annans mark för egen förädlingsrörelse,

hvilken virkesfångst icke skulle blifva föremål för särskild

taxering i orten, utan på en gång i sammanhang med förädlingsrörelsen

å annan ort taxeras.

Såsom skäl härför har anförts, att detta sätt för anskaffande af

råmaterial lärer blifvit allt mindre vanligt, hvadan eu lagstiftningsåtgärd,

åsyftande bevarande af skogssocknarnes rätt, numera skulle

komma för sent, att inköpet af råmaterial i detta fall icke voro en

afslutad affär, samt att slutligen det enda intresse, som kundo föranleda

till en särskild taxering af afverkningsrätt inom de särskilda orterna,

eller skogskommunernas rätt till skattebidrag, blifvit tillgodosedt derigenom,

att skattskyldighet till kommun i regel inträdt för den behållna

inkomsten af jordegarons upplåtelse af afverkningsrätten till skogen.

Hvad dessa skäl angår, torde förtjena erinras, att det tydligen

ligger i sakens egna natur, att sågverksindustrien hädanefter såsom

hittills, för sitt säkra fortbestånd och för vinnande af beräknelig tillgång

af råmaterial, är hänvisad till nödvändigheten att förskaffa sig

afverkningsrättigheter å annan skog i så stor omfattning och för så

lång tid som möjligt, då den egna skogen icke härtill för någon sågverksegare

inom detta och angränsande län ensamt förslår och då det

inom dessa län icke är möjligt och än mindre önskligt, att denna

industri skulle med full eganderätt förvärfva sig alla eller största delen

af landets skogar och dermed undantränga den sjelfegande, jordbrukande

befolkningen i skogssocknarne — om än sådant i mindre

omfattning på några derför särskildt lämpade, trängre områden inom

södra Norrland redan inträffat. Ehuru dylika afverkningskontrakt numera

icke kunna afslutas på längre tid än "20 år, innebära de dock

den högsta möjliga grad af säkerhet beträffande virkesfängsten från

andras mark och skola säkerligen på den grund blifva för framtiden

lika nödvändiga och vanliga, måhända vanligare än de i hela Norrland

och Dalarne hittills brukliga afverkningskontrakten på 50 år. Till och

med om tiden för dylika aftal, såsom i vissa andra länder, skulle nedsättas

ända till 10 år, skulle sådant ingalunda kunna med fog anföras

såsom bevis derför, att sådana aftal skulle blifva mindre allmänna än

de hittills gällande med längre varaktighet. I alla händelser komma

säkerligen inom detta och angränsande län inköp af skog från kronans

ofantliga skogsmarker på längre eller kortare afverkningstid att alltid

ega rum, hvadan vinsten af dylik virkesfångst torde böra beskattas

alldeles oberoende deraf, om köparen eller säljaren förädlar varan vid

eget verk eller vid andras eller utskeppar den oförädlad eller icke.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Påståendet att anskaffandet af råmaterial från andras mark skall

komma att för sågverksindustrien i framtiden blifva allt mindre vanligt

är enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt sålunda hvarken

sannolikt eller i nu rådande förhållanden grundad!., hvadan påståendet

synes innehålla en profetia, hvars fullbordan framtiden säkerligen icke

får bevittna. Men äfven om mot all sannolikhet virkesfångst från annans

mark för egen förädlingsrörelse skulle blifva mindre vanlig, än för närvarande

är fallet, kan den på ofvan anförda grund aldrig upphöra,

hvadan densamma, om och när den förekommer, synes böra beskattas

på samma sätt, som befunnits lämpligt och rättvist för inkomst af skogsafverkning

och handel med skog och skogsprodukter i allmänhet för

egen eller andras förädlingsrörelse.

I motsats mot komiterade håller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

före, att en sådan förändring i lagstiftningen, som påbjuder beskattning

i orter af den vinst, afverkningsrätter kunna lemna, ingalunda skulle

komma för sent, utan allt framgent icke blott fylla sitt syfte, utan derjemte

förhindra, att det framlagda förslaget förfelar sitt ändamål, hvilket

derförutan måste blifva fallet i alla de orter, hvarest större delen af

sågverksindustriens virkesfångst måste hemtas från annan tillhörig mark,

såsom inom detta län är och alltid måste förblifva händelsen.

Beträffande hvad komiterade anfört derom, att vinsten af virkesfångst

från annans mark för egen förädlingsrörelse icke borde särskildt

beskattas i den ort, hvarest skogsmarken är belägen på den grund,

att dylika inköp icke skulle utgöra en afslutad affär, som utvisar någon

särskild inkomstsumma, hvilken kunde läggas till grund för taxering,

så torde det vara uppenbart, att dylik virkesfångst icke i uämnvärdt

afseende skiljer sig från den, som erhålles från egen mark eller iuköpes

af annan, som säljer skogsprodukter från skog, hvartill han förvärfvat

sig afverkningsrätt. I senare fallet utgör säljaren blott en

mellanhand vid virkesköpet, och någon giltig grund, hvarföre denna

mellanhands åtgärd och arbete skulle vara lämpligare att i orten beskatta

än sågverksegaren, om han utan mellanhand sjelf uppgjort

samma köp, torde icke kunna angifvas. Att den ene, men icke den

andre köparen eger ett sågverk och utskeppar virket i mer eller

mindre förädlad form synes icke kunna verka derhän, att den senares

affär bör anses såsom fullständigare afslutad än den förres eller göra

den senares inkomst på enahanda affär mera egnad att i orten beskattas

än den andres.

I båda fallen betalas virket kontant levereradt vid flottled, och

härmed är faktiskt afverkningen och virkesfångsten såsom skogsaflfär

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

för båda afslutad. Fi-ån virkets levererande i flottled börjas exportoch

förädlingsrörelsen. På sätt komiterade jemväl anföra, plägar äfven

i regel skilda konti föras för afverkningen eller virkesfångsten å ena

och förädlingsrörelsen å andra sidan, eller ock plägar i allt fall råmaterialet

debiteras förädlingsrörelsen efter det pris, det eger i orten,

der det hemtas.

För sågverksegaren framgår således omedelbart ur hans egen

räkenskap inkomsten af virkesfångsten såsom en afslutad affär.

Men äfven för beskattningsmyndigheterna är det, enligt hvad

ofvan anförts, jemförelsevis lätt att till den rätta siffran beräkna köparens

inkomst af virkesfångsten såsom en affär för sig, då inköpspris,

afverknings- och transportkostnader samt virkesmängderna äro i orten

väl kända. Skulle äfven i vissa fall någon svårighet och tvekan vid

beskattningsnämndernas beräkningar uppstå rörande den rätta inkomsten

af dylika affärer, så kan denna svårighet åtminstone icke vara

större i afseende på den ene virkesköparen från samma skogstrakt än

den andre eller härledas derifrån, att den ene drifver förädlingsrörelse

inom annan ort.

Den omständigheten, att skattskyldighet till kommunen i regel

inträdt för den behållna inkomsten af jordegares upplåtelse af afverkningsrätt

till skog, utgör enligt Kongl. Maj:ts Bcfallningshafvandes

förmenande intet hållbart skäl, hvarföre den eno köparen, som eger

förädlingsverk, skall undgå beskattning i orten för sin vinst på affären,

hvilken, om den afslutas af annan köpare utan förädlingsverk, derstädes

skall upptaxeras.

Förslaget i denna del synes Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

till följd af det olika beskattningssättet för enahanda affärsrörelse möjligen

kunna få utseende af eu viss partiskhet, synnerligast om det

skulle inträffa, hvad som hittills ej varit ovanligt, att inkomsten af

virkesfångst från annans mark fortfarande blefve obeskattad till följe

deraf dels att den skulle i sammanhang med vinsten af förädlingsrörelsen

taxeras, dels att kännedom om förstnämnda inkomst understundom

saknas i den ofta aflägsna beskattningsorten, hvarest förädlingen

försiggår.

Möjligt synes jemväl vara, att en sådan undantagslagstiftning

skulle i viss mån monopolisera virkeshandeln i sågverksegarnes händer,

i det att detta lagbud sannolikt under vissa förhållanden skulle

tvinga andra virkeshandlare att antingen blifva sågverksegarnes ombud

eller att till sitt eget skydd förskaffa sig ett mindre sågverk eller del

deri, hvilket måhända, i likhet med många privilegiisågar, blott skulle

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

drifvas några dagar årligen, endast för att utbyta den mer sakkunniga

och derför strängare beskattningen i orten mot beskattningen af den

obetydliga sågverksrörelsen, som torde blifva mindre kännbar.

Lagförslaget i denna del synes jemväl otydligt så till vida, att

det icke angifver, hvad som menas med förädlingsrörelse och hvilken

grad af förädling det fordras, för att inkomsten af det förädlade virket

skall beskattas i förädlingsorten och icke i afverkningsorten. Med sågverksindustrien

är nemligen i allmänhet förenad exportrörelse af virke,

som är alldeles oförädladt, eller, såsom i den storartade så kallade

»Hollandsskeppningen», blott så till vida förädladt, att det i ändarne är

jemt afsågadt. Det framgår emellertid icke af förslaget, huruvida dylikt

virke skall räknas till den virkesfåugst från annans mark, som är

afsedd till egen förädlingsrörelse och som skall i förening med denna

beskattas, eller, om så icke är fallet, huru detta virke i orten skall

kunna skiljas från det, som skall genomgå egen verklig förädlingsrörelse.

På grund af hvad ofvan anförts anser sig Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

böra hemställa, att komiterades förslag måtte gillas med undantag

allenast af hvad det innehåller rörande beskattning af inkomst,

som vinnes genom virkesfångst från annans mark för egen förädlingsrörelse,

hvilken senare bestämmelse enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

ofvan angifna åsigt bör ändras till likhet med beskattningen

af all annan skogsavverkning och handel med skog och skogsprodukter,

samt att för detta ändamål ur den föreslagna förändrade § 8 mom. 2 i

bevillningsförordningen bör uteslutas orden: »från område, för hvilket

den, som verkställer försäljningen eller virkesfångsten, är pligtig utgöra

fastighetsbevillning».

Mot komiterades förslag angående grunderna för fördelning på

särskilda orter af bankbolags beskattningsbara inkomst, äfvensom till

ändring af § 28 bevillningsförorduingen har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

intet att anmärka, utan anser dessa förslag förtjenta af bifall

i oförändradt skick.

Äfven i afseende på komiterades förslag till ändringar i formulären

till taxeringslängderna har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande saknat

anledning att framställa någon erinran.

Landskontoret i Luleå den 30 September 1891.

LARS BERG.

A. Eurén.

19

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.