SOU 1898:1

UTLÅTANDEN

ÖFVER

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

AF DERTILL FÖRORDNADE KOMITERADE

ANGÅENDE

PÅ LANDET.

STOCKHOLM 1897

KUNGL. BOKTRYCKERIET. 1*. A. NORSTEDT L BÖNER

1.

2

3.

4.

5.

ti.

7.

8.

it.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

2o

21.

22.

23.

24.

Siu

1.

2.

4.

6.

7.

14.

15.

17.

19.

21.

22.

25.

28.

30.

31.

33.

34.

35.

30.

> .

39.

40.

41.

43.

Innehållsförteckning,

Utlåtanden af:

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län . . . .

’ * > » TJpsala län.......

’ ’ » » Södermanlands län . . .

* » Östergötlands län . . . .

’ » > Jönköpings län.....

’ » » Kronobergs län.....

1 > > > Kalmar län.......

1 ’ > » Gotlands län......

’ 5 » » Blekinge län......

1 » > Kristianstads län ....

* > i Malmöhus län.....

’ ’ » > Hallands län......

* » > Göteborgs och Bohus län

* 1 > » Elfsborgs län.....

'' '' » » Skaraborgs län .....

’ » » Vermlands län.....

* > > Örebro län.......

’ * > » Vestmanlands län ....

’ • > » Kopparbergs län ....

* > » Gefleborgs län.....

» » Yesternorrlands län . . .

* > > Jemtlands län.....

’ » » Vesterbottens län ....

* > > Norrbottens län.....

1. Kongl, Majrts Befallningshafvande i Stockholms län.

Till Konungen.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den

28 Maj detta år får Länsstyrelsen härmed afgifva underdånigt utlåtande i

anledning af i nåder förordnade komiterades den 9 i förenämnda månad

afgifna betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala

rösträtten på landet.

Lika med komiterade anser Länsstyrelsen de talrika förslag till genomförande

af en dylik begränsning, som tid efter annan förekommit i riksdagen,

äfvensom den anslutning dessa förslag till sitt syfte vunnit inom

representationen utvisa, att en inskränkning i den kommunala rösträtten

till förmån för innehafvarne af lägre röstetal har stöd i den allmänna meningen.

Och om än denna hittills icke kan sägas hafva sin grund i några

i verkligheten förekomna fall, då personer, som på grund af sina höga

röstetal dominera i sina kommuners angelägenheter, användt sitt röstöfvervälde

till verklig skada för kommunerna och det kommunala lifvet, lära

dock de betänkligheter, som ur principiel synpunkt resa sig mot den nu

bestående ordningen, tillfyllestgörande motivera den allmänna meningens

kraf på en förändring i det föreliggande förslagets syfte.

Beträffande sättet för vinnande af det föresätta målet — en lämplig

begränsning af den kommunala rösträtten — äro, såsom komiterades betänkande

nogsamt utvisar, meningarna mångskiftande och klart är, att de

stora skiljaktigheter, som för närvarande förekomma i afseende å olika

kommuners sammansättning och rösternas fördelning, skall göra det synnerligen

svårt om ens möjligt att finna en norm, som verkar någorlunda

jemn! i den åsyftade riktningen. Länsstyrelsen vågar icke heller antaga,

att komiterades pluralitet härutinnan lyckats. Särskildt ställer sig Länsstyrelsen

tveksam mot den föreslagna skilnaden mellan röstvärdet för jordbruksfastighet

och andra beskattningsföremål. De skäl, som anförts såsom

berättigande till en dylik skilnad, anser Länsstyrelsen icke vara tillfyllestgörande;

och om man än genom densamma kan, såsom afsigten varit, reducera

bolagens rösträtt, undgår man icke att samtidigt nedbringa röstvärdet

äfven för en mängd enskilda röstegande, hvilka man i sjelfva verket

icke afsett att träffa. Skall den åsyftade begränsningen ske genom fastställande

af relativt röstmaximum, synes detta böra göras lika för alla

beskattningsföremål och möjligen bestämmas till en tiondedel a.f kommunens

hela fyrktal, såsom en reservant inom komitén föreslagit. Om man, på

sätt samme reservant vidare hemställt, anser en absolut begränsning böra

vid sidan häraf föreskrifvas, lärer dock denna icke böra göras så snäf, som

af nämnde reservant föreslagits. Jemförelsen med städerna, som i allmänhet

utöfva sin rösträtt genom fullmäktige, torde här icke ega full tillämplighet

och fastställandet af röstmaximum på landet till ett tusen fyrkar skulle

helt visst innebära ett alltför tvärt afbrott i det nu bestående.

I öfrigt anser sig Länsstyrelsen böra erinra, att förslag för närvarande

är å bane att ändra grunderna för den kommunala beskattningen, hvadan

det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke denna sak först bör vinna sin

lösning, innan den derå beroende lagstiftningen om begränsning af rösträtten

företages till omarbetning.

Underdånigst:

PAUL ISBERG.

Matt/is Falk.

Stockholm å landskansliet den 14 September 1897.

2. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Upsala län.

Till Konungen.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den

28 Maj 1897 på komiterades betänkande och förslag angående begränsning

af den kommunala rösträtten på landet den 9 Maj 1897, får Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande härmed afgifva underdånigt utlåtande

i ärendet.

Enligt komiterades förslag skulle 11 § i nådiga förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 Mars 1862 erhålla ett tillägg af innehåll,

3

att ej någon finge utöfva rösträtt för jordbruksfastighet för mer än en

femtedel och för andra beskattningsföremål för mer än en tjugondedel eller

i något fall för mer än eu femtedel af kommunens hela fyrktal. Medelst

att sålunda föreslå eu samtidig tillämpning af två relativa röstmaxima,

hafva komiterade haft för afsigt att åstadkomma en skälig begränsning af

inflytandet på kommunens angelägenheter. Men på sätt Öfverdirektören

Elis Sidenbladh i sin vid förslaget fogade reservation genom anförda exempel

utredt, kunna dessa relativa maxima visserligen anses fylla sin bestämmelse,

så länge frågan gäller mindre kommuner, men blifva icke tillfyllestgörande,

när man kommer till de större och framför allt till de

största kommunerna.

Det lärer icke med fog kunna förnekas, att en begränsning af den

kommunala rösträtten är af behofvet påkallad. Vid detta förhållande

synes det Eders Kong], Maj:ts Befallningshafvande, att begränsningen

bör genomföras så, att den blir fullt verksam. På sätt jemväl Öfverdirektören

Sidenbladh i sin reservation visat, sker detta icke genom komiterades

förslag, men kan deremot åstadkommas, derest ett så kalladt

absolut röstmaximum fastställes att tillämpas samtidigt med ett relativt

maximum, dervid icke någon skilnad skulle göras emellan fyrktalet,

för jordbruksfastighet och för andra beskattningsföremål, utan begränsningen

sättas lika i begge fallen och bestämmas så, att ingen finge utöfva

rösträtt för högre röstetal än det, som motsvarade ett tusen fyrkar,

eller för större antal röster, än som svarade emot en tiondedel af kommunens

hela fyrktal.

Det af Öfverdirektören föreslagna absoluta röstrnaximum motsvarar

det maximum, som under många år gällt för rikets städer och der tillämpats,

utan att, såvidt till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes kännedom

kommit, någon olägenhet yppats för de röstegande, hvilkas rösträtt genom

sagde maximum begränsats; och för bestämmande af det relativa maximum

till eu tiondedel äfvensom för borttagande af skilnaden emellan jordbruksfastighet

och andra beskattningsföremål, synas de skäl, som i reservationen

anförts, vara synnerligen beaktansvärda.

Under åberopande häraf hemställer Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande,

att första stycket af ifrågavarande 11 § erhåller den af Öfverdirektören

Sidenbladh föreslagna lydelse:

»Röstvärdet skall beräknas efter det eu hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar

emot en tiondedel af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre

röstetal än det, som motsvarar ett tusen fyrkar.»

Skulle denna hemställan vinna bifall, bör naturligtvis formuläret för

fyrktalslängden derefter lämpas.

4

I öfrigt har komiterades förslag icke gifvit anledning till någon anmärkning

från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes sida.

Underdånigst:

BRÅKENHIELM.

P. H. Löfquist.

Landskansli i Upsala den 13 September 1897.

3. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län.

Till Konungen.

Till åtlydnad af nådig remiss den 28 sistlidne Maj, hvarigenom infordrats

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes underdåniga yttrande

rörande af dertill i nåder förordnade komiterade afgifvet betänkande och

förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten på landet, får

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande härmed i underdånighet anföra:

Komiterades flertal hafva i hufvudsaken förenat sig om en begränsning

af rösträttsmaximum för jordbruksfastighet till en femtedel och för andra

beskattningsföremål till en tjugondedel af kommunens hela fyrktal, hvartill

ytterligare lagts bestämmelsen, att ingen i något fall finge utöfva rösträtt

för mer än en femtedel af sagda fyrktal. Från detta förslag har en komiteledamot,

Öfverdirektören m. m. Elis Sidenbladh, med hvilken jemväl en

annan af komiténs ledamöter, Riksdagsmannen Johan Nydahl, i denna del

instämt, varit af skiljaktig mening och för sin del, utom nyssnämnda relativa

maximum, hvilket han ansett böra lika för jordbruksfastighet och

andra beskattningsföremål bestämmas till en tiondedel af kommunens hela

fyrktal, föreslagit ett absolut rösträttsmaximum af ett tusen fyrkar.

För sin del är Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande mest benägen

att ansluta sig till sistberörda förslag. Det synes nemligen vara klokt att,

då man nu går att lösa den allt sedan de nya kommunallagarnes tillkomst

på dagordningen stående frågan om begränsning af den kommunala rösträtten

på landet, gå något längre än komiterade föreslagit. På sätt af den

förfil)rägta utredningen framgår skulle nemligen det af komiterade föreslagna

relativa röstmaximum visserligen ruedföra en mycket effektiv begränsning

inom de små kommunerna, men deremot lemna de höga röste

-

5

talen inom de stora kommunerna jemförelsevis orörda. Så till exempel

skulle inom Torsåkers och Stora Malms kommuner i detta län, inom hvilka

båda jemförelsevis höga röstetal för jordbruksfastighet samlade på eu hand

förekomma, röstmaximum för jordbruksfastighet efter 1895 års fyrktal i

den förra blifva fem hundra fyratio, under det att i den senare det skulle

kunna uppgå ända till elfva tusen sjuttiosju, hvarigenom det på en och samma

hand samlade höga röstetalet för jordbruksfastighet i sagda kommun skulle

blifva af begränsningen alldeles oberördt. Deremot medför det af öfverdirektören

Sidenbladh framstälda förslaget, hvilket jemte det relativa fastställer

äfven ett absolut röstmaximum af ett tusen röster, en effektiv begränsning

af de höga röstetalen jemväl inom de större kommunerna. Detta

förslag har derjemte, enligt Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvandes mening,

det företräde framför komiterades att fastställa samma norm för begränsningen,

vare sig det gäller jordbruksfastighet eller andra beskattningsföremal,

hvarigenom det är synnerligen enkelt och praktiskt i tillämpningen.

Det torde ej heller kunna antagas, att det skall, till skada för en

sund utveckling af kommunernas förhållanden, komma att öfverflytta bestämmanderätten

i dessas angelägenheter till de mera oroliga och mindre

ansvarskännande samfundsmedlemmarne. I detta afseende torde det vara

nog att framhålla, att det föreslagna absoluta röstmaximum icke alls har

någon betydelse inom alla de kommuner, der redan det relativa röstmaximum

går under ett tusen samt att detta tal för öfrigt är just den maximisiffra,

som sedan lång tid tillbaka varit fastslagen för städerna; och ingen

lärer med fog kunna påstå, att inom städerna den större förmögenheten

oaktadt begränsningen saknat sin behöriga bestämmanderätt i de kommunala

angelägenheterna. Det är visserligen sant, att beslutanderätten i städerna

i allmänhet utöfvas medelbart genom stadsfullmäktige, men särskildt

vid valen till dessa, der verkan af begränsningen just borde gjort sig gällande,

torde det hittills utan undantag visat sig, att de element inom samhället,

som representera den större förmögenheten och de större bidragen

till de kommunala behofvens fyllande, alltid haft tillfälle att få sina berättigade

önskningar igenom. Det torde ej heller kunna antagas, att genom

det Sidenbladhska förslaget, som ju stadgar en likformig begränsning

för jordbruksfastighet och andra beskattningsföreinål, jordbrukarnes hittills

egande inflytande på de kommunala angelägenheterna skall minskas; snarare

torde, särskildt till följd af fastställandet af ett absolut röstmaximum,

som förnämligast drabbar de större industriel företagen, detta blifva proportionsvis

större än förut.

Eu mindre långt gående reform än den nu förordade skulle ock utom

allt tvifvel icke medföra någon mera varaktig lösning af frågan om den

kommunala rösträttens begränsning, utan lemna densamma allt fortfarande

6

öppen. Men det torde få anses angeläget, att om en reform skall företagas,

densamma göres sådan att den utgör en, med hänsyn till de förhandenvarande

förhållandena, såvidt, möjligt afgörande lösning af det föreliggande

spörsmålet.

Med afseende å affattningen af de föreslagna förändringarne i förordningen

om kommunalstyrelse på landet har Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande

intet af betydelse att erinra. Nyköping i landskansli den

8 September 1897.

Underdånigst:

F. A. BOSTRÖM.

Johan Widén.

4. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län.

Till Konungen.

Såsom infordradt yttrande öfver af dertill i nåder förordnade komiterade

afgifvet betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala

rösträtten å landet, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i

underdånighet anföra följande.

En reform uti ifrågavarande syfte har mycket länge stått på dagordningen,

hvarför det synes högeligen önskvärd!, att den nu genomföres.

Bland komiterade hafva olika åsigter gjort sig gällande, i det att flertalet

föreslagit, att icke någon skulle få utöfva rösträtt för jordbruksfastighet

för mera än en femtedel och för andra beskattningsföremål för mer än

en tjugondedel eller i något fall för mer än en femtedel af kommunens

hela fyrktal samt att för besluts fattande i sådana frågor, som omförmälas

uti §§ 73 och 74 af gällande kommunalförordning, skall erfordras två

tredjedelar af de i omröstningen deltagandes beslut efter röstvärdet.

Om nu också dessa bestämmelser i teoretiskt hänseende få anses ega

företräde framför ett af en bland komiterade, Öfverdirektören Elis Sidenbladh,

särskild! afgifvet afvikande förslag, deruti han hemställer, att icke

någon må få utöfva rösträtt för större antal, än som motsvarar en tiondedel

af kommunens hela fyrktal eller i något fall för högre röstetal än det,

7

som motsvarar ett tusen fyrkar, så är deremot detta senare förslag, enligt

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning, mindre inveckladt

och mera praktiskt än det förra, hvarjemte det eger det företrädet att i

det närmaste sammanfalla med nu gällande grunder för röstberäkningen i

städerna, som, utan att nämnvärdt missnöje eller olägenhet deraf försports,

tillämpats i snart trettio år.

Fördenskull och på de af Öfverdirektören Sidenbladh anförda skäl får

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet hemställa, att

begränsningen af den kommunala rösträtten å landet bestämmes i enlighet

med den af Öfverdirektören Sidenbladh uttalade mening.

Underdånigst:

ROBERT DE LA GARD1E.

C. O. de Frese.

Linköpings slott i landskansli den 17 Juli 1897.

5. Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län.

Till Konungen.

Jemlikt nådig befallning i remissresolution den 28 sistlidne Maj får

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande härmed afgifva underdånigt utlåtande

öfver ett af utsedde komiterade afgifvet förslag angående begränsning

af den kommunala rösträtten på landet.

Den första frågan, som möter till besvarande i detta ärende, är huruvida

den allmänna grund, hvarpå de nu gällande bestämmelserna om den

kommunala rösträtten hvila, äro riktiga eller huruvida denna grund bör

utbytas mot någon ny. Den nu gällande regeln för rösträttens utöfvande

inom kommunen är, såsom 1858 års komité för utarbetande af förslag till

förordning om landsting och för granskning af kommunalförfattningarne

uttryckte densamma, »att, rösträtt och skyldighet till bidrag till kommunens

kassa utgöra hvarandras vilkor och förutsätta hvarandra samt att

röstvärdet beräknas efter bidraget». Beträffande denna grund, som varit

gällande redan före utfärdandet af 1862 års kommunalförfattningar, yttrade

8

sistnämnda komité, att genom densamma både det allmänna och kommunala

samhällets väl och fördel bäst tillgodosåges. Den senaste komitén,

om hvars förslag det nu är fråga och som icke velat förorda hvarken lika

rösträtt inom kommunen eller en graderad röstskala, har icke heller ifrågasatt

någon annan hufvudgrund för den kommunala rösträtten än den förut

gällande och framhåller (sid. 41) såsom sin uppfattning, att en begränsning

af den kommunala rösträtten på landet icke är af verkligt behof påkallad

annorstädes än i kommuner, der genom hopandet af större röstetal på ett

fåtal medlemmar inom kommunen ett mot kommunallagarnes anda stridande

förhållande kan anses hafva inträdt och fara för maktförtryck föreligger.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande delar fullkomligt denna mening

och anser sålunda äfven för sin del, att den nu gällande grunden

för den kommunala rösträtten, nemligen att de, som skola betala kommunens

utgifter, också ega bestämma öfver deras användande i proportion

efter sina bidrag, är riktig. Denna grund har ock i lagstiftningen blifvit

tillämpad så nyligen som i den nya väglagen, der det i 58 och 59 §§

stadgas, att såväl röstvärdet som vägskatten skall beräknas efter vägfyrktalet.

Äfven bör framhållas, att brist på intresse för och tillfälle till deltagande

i de kommunala angelägenheterna helt naturligt oftast utmärka

de mindre bemedlade medlemmarne i kommunen.

År sålunda grunden riktig, bör den ock bibehållas och undantag

derifrån bör endast göras för att förekomma för stora olägenheter genom

alltför öfvervägande röstetal hos en eller några få röstegande. En dylik

principal begränsning har vidtagits i de flesta om icke alla af Eders Kongl.

Maj:t faststälda bolagsordningar och 8 § 9 mom. samt 33 och 34 §§ i

lagen om aktiebolag den 28 Juni 1895 syfta ock på en sådan begränsning.

Det är också nästan uteslutande om begränsningar på ett eller annat

sätt af den omnämnda, nu gällande grunden för den kommunala rösträtten,

som alla de förslag om inskränkning deraf, hvilka under de sista trettio

åren i sådan mängd framkommit, röra sig. Det har visserligen, Eders

Kongl. Maj ris Befallningshafvande veterligen, ej anförts några bestämda

fall af svårare olägenheter, som de nuvarande rösträttsbestämmelserna medfört,

men den anställa statistiska undersökningen visar dock, att fara för

kommunalt förtryck kan flerstädes uppstå, enär i 44 kommuner inom riket

(under år 1871 54 kommuner) en röstegande innehar mer än hälften af

kommunens hela fyrktal, samt att det finnes 216 kommuner eller nära eu

tiondedel af hela antalet kommuner i riket, der mer än hälften af sammanlagda

röstetalet innehafves af högst tre röstegande samfäldt. Ett sådant

förhållande måste helt naturligt motverka väckandet och underhållandet

9

af de öfriga röstegandes intressen för kommunens gemensamma angelägenheter.

Det är dock företrädesvis med afseende å de alltjemt sig. ökande bolagens

stora och ofta afgörande rösträtt, som anmärkningarne mot de nu

gällande bestämmelserna om den kommunala rösträtten riktats, och har

dervid framhållits, att bolagen i allmänhet icke hafva så stadigvarande och

så personliga intressen för många af kommunens angelägenheter, som egarne

af jordbruksfastighet. Dessa anmärkningar hafva ock vunnit i vigt, i den

män som industrien af flere orsaker utbredt sig å landsbygden, ofta för

att tillgodogöra sig der befintlig vattenkraft.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anser sig emellertid böra framhålla,

att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej har erfarenhet af, att

några — om man så får kalla det — Övergrepp inom den kommunala

rösträtten egt rum inom detta län, der enligt meddelade statistiska uppgifter

fyrktalet för jordbruksfastigheter utgör 65 procent af sammanlagda

fyrktalet och der det icke finnes någon kommun, hvarinom mer än halfva

antalet af kommunens fyrkar innehafves ens af tre röstegande tillsammans,

samt der bolagens fyrktal inskränker sig till 6,9 procent af samtliga fyrkar

och inom hvars 127 landskommuner en begränsning af rösträtten skulle

träffa, om den bestämdes till en femtedel af sammanlagda fyrktalet, blott

17 kommuner, om den blefve en tiondedel, 58 kommuner och, om den sattes

till en tjugondedel, 108 kommuner.

Då emellertid förhållandet inom inånga andra län är helt olika, anser

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i likhet med komitén, att en begränsning

af den kommunala rösträtten bör finnas.

En dylik begränsning i ändamål att låta det personliga hos kommunens

invånare mera framträda synes vara naturligast med afseende å eu

mängd af de kommunala valen, der det personliga väl borde hafva ett betydligt

större inflytande än fyrktalet; och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

skulle derför icke hafva haft något emot att tillstyrka en rätt

afsevärd begränsning af rösträtten vid dessa tillfällen — åtminstone utom

beträffande landstingsmannavalen, hvilka hafva inflytande på första kammarens

sammansättning — i fall komitén föreslagit någon sådan begränsning,

men då komitén icke ansett sig kunna eller böra föreslå några särskilda

stadganden beträffande val, anser sig Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande

icke nu böra ingå på några vidare uttalanden i denna del af

frågan.

Beträffande frågan om rösträtt för bolagen, hvilka torde böra betraktas

såsom en normal följd af det nutida affärslifvets utveckling, anser Eders

Kong]. Maj:ts Befallningshafvande, att komitén har rätt i sin åsigt, att bolagens

kommunala rösträtt ej bör göras till föremål för en särskild lag

-

10

stiftning, utan att denna bör träffas af allmänna rösträttsbestämmelser.

Med afseende å bolagen skulle emellertid ett absolut röstmaximum kunna

visa sig mycket verksamt.

Ehuru Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda finner sig böra

i underdånighet tillstyrka komiterades förslag, att en begränsning af rösträtten

äfven» inom landskommunerna bör ske genom röstmaxima, och att

således intill en viss gräns inflytandet på kommunens angelägenheter får i

jemn proportion motsvara måttet af vederbörandes bidrag till kommunen,

men att sedan gränsen blifvit uppnådd en tillökning i dessa bidrag upphör

att ega betydelse för rösträtten inom kommunen, kan Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande dock ej underlåta att nämna, att det stöd, som komitén

härför velat hemta från förhållandet inom städerna, synes vara temligen

svagt, enär nästan alla städerna i riket hafva stadsfullmäktige och till följd

deraf allmänna rådstugans befattning jeinlikt 9 § i nådiga förordningen

om kommunalstyrelse i stad inskränker sig till val af stadsfullmäktige.

I Norge och Danmark är, såsom komitén ock nämner, förhållandet på

landet motsvarande det i våra städer med stadsfullmäktige, i det att i dessa

länder den representativa formen för kommunalstyrelse blifvit fullt genomförd

äfven på landsbygden. I Norge torde dock belåtenheten med den nyligen

beslutade, men ej ännu tillämpade betydliga utvidgningen af den kommunala

rösträtten vara föga allmän. Uti Finland åter, der liksom hos oss

det omedelbara afgörandet å kommunalstämma är regel, synes man tillsvidare

hafva stannat vid begränsningen af den kommunala rösträtten till

en sjettedel af de i omröstningen deltagandes sammanlagda röstbelopp,

äfven om förslag blifvit utarbetadt att sätta samma gräns till eu tiondedel

af nämnda röstbelopp.

Komiterades förslag med tvä a tre olika relativa röstmaxima träffar

emellertid ej mindre än 1,514 kommuner eller omkring 64 procent af hela

antalet kommuner i riket samt 2,433 röstägande, deraf 594 bolag, och

verkar sålunda enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning

väl skarpt samt kraftigare än som behöfves för att förekomma de olägenheter,

som symes kunna komma att visa sig ännu på lång tid.

Komitén synes ej heller hafva anfört tillräckligt talande skäl för att

sätta det relativa röstmaximum olika för jordbruksfastighet och för andra

beskattningsföremål och ännu mindre för att sätta maximum för de senare

till blott en fjerdedel af maximum för jordbruksfastighet.

Jordbruksfastigheterna hafva på senare tider undan för undan fått sina

skatter och besvär betydligt lättade genom afskrifning och genom öfriga

beskattningsföremåls allt mera utsträckta deltagande uti såväl besvär som

skatter. Att just medan utjemning i detta hänseende mellan jordbruksfastigheterna

och andra beskattningsföremål pågår och de senare alltjemt

11

tillväxa liksom deras bidrag, samt då riket alltmera öfvergår till att vara

en blandad industri- och landtbruksstat, vilja söka inskränka de icke jordbrukande

klassernas sedan länge gällande rätt att i samma proportion som

den jordbrukande klassen få bestämma öfver sina andelar uti kommunens

utgifter, synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vara en anakronism

samt ett försök att äfven inom kommunen gifva jordbrukarne de fördelar

i rösträttsväg, som en historisk utveckling lemnat dem vid val till representanter

i riksdagen.

Jordbrukets fyrkar utgöra nu icke mera än 56 procent af sammanlagda

fyrktalet i riket och den öfvervigt, jordbruksfyrkarne ännu innehafva

inom 16 län, minskas städse. Statistiken visar nemligen, att på 20 år de

andra beskattningsföremålens fyrkar ökats fyra gånger så mycket som jordbrukets.

Af statistiken framgår för öfrigt, att på flera ställen jordbrukarnes

rösträtt lika väl kan behöfva begränsas som de andra röstklassernas, ty en

begränsning’ af röstetalet skulle drabba, om den sattes till en femtedel af

kommunens hela fyrktal, 382 jordbruksfastigheter och 214 andra beskattningsföremål,

om den bestämdes till en tiondedel, 1,306 jordbruksfastigheter

och blott 660 andra beskattningsföremål, samt om den faststäldes till en

tjugondedel, 3,761 jordbruksfastigheter och 2,051 andra beskattningsföremål.

En del af de bolag, hvilkas inflytande man velat inskränka, innehafva dessutom

stora jordegendomar och dessa bolags röster för sina jordbruksfastigheter

skulle enligt komiténs förslag blott begränsas till en femtedel af kommunens

''hela fyrktal.

Då Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda anser komiténs

förslag orättvist och allt för mycket ingripande i de nuvarande förhållandena,

kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej tillstyrka detsamma, utan

håller Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i likhet med reservanterna

Herrar Sidenbladh och Nydahl, före, att den nödiga begränsningen i den

kommunala rösträtten bäst vinnes genom såväl ett relativt som ett absolut

röstmaximum, lika för alla röstklasser, hvarigenom ock vinnes en principiel

likhet med städernas stadgande om rösträtt. På sådant sätt erhålles äfven

en för de fleste ordförande i kommunalstämmor välbehöflig enkelhet i röstberäkningen.

Ehuru Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt således öfverensstämmer

med de begge nämnda reservanternas i princip samt derutinnan,

att det relativa röstmaximum verkar kraftigast uti de mindre kommunerna,

under det att deremot det absoluta röstmaximum visar sig mest verksamt

uti de större kommunerna och beträffande de större bolagen, med afseende

å hvilka komiténs förslag i många fall ej verkar nog tillfyllestgörande, och

ehuru Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, lika med reservanterna,

12

anse!’, att dessa begge röstmaxima sålunda lämpligen komplettera hvarandra,

kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dock ej tillstyrka de af dem

föreslagna måtten för rösträttens begränsning.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utgår nemligen, såsom ofvan

är närande derifrån, att den nu gällande grundprincipen för rösträttens

utöfning är riktig och att man ej bör söka åstadkomma någon våldsam

rubbning af densamma, som kan leda till nu oförutsedda resultat, utan att

man blott bör söka förebygga de undantagsvis förekommande större olägenheterna

vid denna princips tillämpning och sålunda gå försigtigt tillväga

samt nu till en början endast taga ett mindre steg, som, sedan erfarenheten

visat, huru det verkar, kan efterträdas af ett steg till i samma riktning.

Då man, såsom här är fallet, går åt det demokratiska hållet, kan man

nemligen gå framåt det ena steget efter det andra, men svårligen taga ett

steg tillbaka, ifall det första steget varit för långt eller i någon orätt rikt

ning.

Nämnda två reservanter föreslå såsom det relativa röstmaximum för den

kommunala rösträtten en tiondedel af kommunens hela fyrktal, men då en

af dem (sid. 90 i komitébetänkandet) framhåller, dels att det i riket finnes

912 landskommuner eller nära 40 procent af rikets samtliga sådana kommuner,

hvilkas röstetal ej hinner upp till 5,000 fyrkar i hvarje kommun,

och att det, med afseende å dessa kommuner, som till följd af sin stora

mängd förtjena särskild uppmärksamhet, ej utan skäl kan synas, som om

en tiondedel vore ett alltför djupt verkande tal, hvadan man i stället borde

såsom röstmaximum välja talet en femtedel, dels ock att det för större

kommuner är likgiltigt, om talet en femtedel eller talet en tiondedel tages,

ifall ett absolut röstmaximum af 1,000 fyrkar införes, anser Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, att om bredvid det relativa röstmaximum ett

absolut röstmaximum bestämmes, man för närvarande bör nöja sig med

att sätta det relativa röstmaximum till en femtedel af kommunens hela

fyrktal. Detta koinrne dock att verka på nära en fjerdedel af rikets samtliga

kommuner, och genom en sådan anordning torde de förnämsta olägenheterna

uti de mindre kommunerna blifva afhjelpta.

De båda nämnda reservanterna föreslå vidare det absoluta röstmaximum

till 1,000 fyrkar, motsvarande en inkomst af 10,000 kronor, men den

ene af samma reservanter framhåller dock (sid. 88), att det kan förefalla

som en nästan våldsam åtgärd att till 1,000 röster nedpressa så höga röstetal,

som de, hvilka funnes i några af de af honom angifna landskommuner,

eller röster för 48,114 fyrkar, 45,318 fyrkar o. s. v., samt att detta maximum

skulle drabba 1,771 röstegande, deraf 694 bolag; och den andre af

samma reservanter yttrar (sid. 97), att genom ett röstmaximum af 1,000

fyrkar flera bolags rösträtt skulle nedbringas med 97 ä 98 procent.

13

Då, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, man äfven

i fråga om bestämmande af ett absolut röstmaximum icke bör gå våldsamt

utan försigtigt till väga, och de stora bolagen ej torde hafva så missbrukat

sin kommunala maktställning, att de nu behöfde likasom straffas,

samt den anförda likheten med städernas röstmaximum ej tillräckligt talar

för reservanternas förslag i detta afseende, enär röstmaximum derstädes,

såsom ofvan blifvit nämndt, i allmänhet gäller endast vid val af stadsfullmäktige,

hyser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den öfvertygelsen,

att det absoluta röstmaximum för den kommunala rösträtten på landet bör

tillsvidare sättas endast till det röstetal, som motsvarar 5,000 fyrkar. Detta

absoluta röstmaximum konune dock att för många kommuner medföra en

nedpressning af rösträtten till eu sjettedel ä en tiondedel af det nuvarande

röstetalet i samma kommuner och skulle i de stora kommunerna verka

mycket kraftigare än komiterades förslag, enligt hvilket t. ex. i örgryte

kommun en röstegande skulle få öfver 10,000 röster.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillåter sig Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet framhålla, att, enligt Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, komiténs förslag varit fördelaktigare, om

11 § 1 mom. i nådiga förordningen om kommunalstyrelse på landet deri

föreslagits få följande lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta

fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster

än som svarar mot en femtedel af kommunens hela fyrktal, eller i

något fall för högre röstetal än det, som motsvarar femtusen

fyrkar.

Mot komiténs förslag till ändrad lydelse af §§ 21, 59, 64, 73 och 74

af samma nådiga förordning har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

icke något att i underdånighet erinra.

Underdänigst:

Hd. PALMSTIERNA.

J. W. Spens.

Jönköping i landskansli den 25 Augusti 1897.

14

6. Kongl. Maj :ts Befallningshafvande i Kronobergs län.

Till Konungen.

Jemlik! nådig befallning i remissresolution den 28 Maj innevarande

år får Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande härmed afgifva infordradt

underdånigt utlåtande öfver dertill i nåder förordnade komiterades afgifna

underdåniga betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala

rösträtten på landet.

De talrika förslag till genomförande af en dylik begränsning, som tid

efter annan förekommit i riksdagen, samt den anslutning, som dessa förslag

i flera afseenden vunnit, ådagalägga helt visst en hos allmänheten framträdande

önskan, att någon inskränkning i den kommunala rösträtten måtte

till fördel för de lägre röstetalen beredas, såvida sådant kan ske utan allt

för stor rubbning af bestående förhållanden; och, ehuru, hvad Kronobergs

län angår, icke förnummits, att person, som egt högt röstetal inom kommunen,

användt sitt röstöfvervälde till skada för kommunen eller det

kommunala lifvet inom länet, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

det, som ur principiel synpunkt anförts mot nuvarande ordning för den

kommunala rösträtten, vara så beskaffad!, att en begränsning derutinnan

kan och bör med nödig försigtighet vidtagas.

I fråga om sättet för denna begränsning göra de olika kommunernas

storlek och rösternas flerstädes mycket ojemna fördelning det synnerligen

svårt om ens möjligt att finna en norm, som i åsyftade riktningen verkar

någorlunda jemn! såväl inom de stora som i de små kommunerna. Meningarne

härom hafva också varit mycket olika; och finner Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande sig kunna biträda det af komiterades flertal afgifna

förslag under det vilkor, att begränsningen af röstvärdet för- andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet förändras från en tjugondedel, som komiterade

föreslagit, till en tiondedel af kommunens hela fyrktal.

Då emellertid vid innevarande års riksdag väckts förslag om ändring

af grunderna för den kommunala beskattningen, samt, med anledning af

.riksdagens derom hos Eders Kong]. Maj:t gjorda underdåniga framställning,

en komité för närmare utredning i ämnet blifvit i nåder tillsatt, torde skäl

måhända förefinnas, att denna senare fråga erhölle sin lösning, innan den

af beskattningen beroende lagstiftningen om begränsning af rösträtten företoges

till omarbetning och afgörande.

Mot komiterades förslag till ändrad lydelse af §§ 21, 59, 64 och 73

i nådiga förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862

15

har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke något att i underdånighet

erinra. Ej heller har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande någon erinran

att göra mot komiterades förslag till ändring af 74 § i berörda nådiga

förordning, i hvad den afser beslut om påläggande af afgifter, som erfordra

uttaxering för längre tid än fem år, hvaremot, beträffande beslut, som

äro ämnade att såsom kommunalstadgar tillämpas till befrämjande af sedlighet,

helsovård samt ordning och säkerhet inom kommunen, den af komiterade

ifrågasatta röstpluraliteten icke synes vara erforderlig, då länsstyrelsens

pröfningsrätt af sådana beslut torde utgöra tillräckligt skydd för

minoriteten. Vexiö landskansli den 25 Oktober 1897.

Underdånigst

G. H. SPENS.

G. V. Granqvist.

7. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län.

Till Konungen.

I nådig remiss den 29 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

anbefallts att afgifva underdånigt utlåtande öfver komiterades

betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten

på landet.

Till åtlydnad häraf får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i

underdånighet anföra, att, ehuru nu gällande bestämmelser ifråga om rösträtt

i landskommuns gemensamma angelägenheter icke veterligen inom

detta län gifvit anledning till missbelåtenhet eller framkallat åstundan om

förändring i riktning af rösträttsbegränsning, lära väl de förslag i sådant

syfte, som inom riksdagen tid efter annan framställts och derstädes lyckats

tillvinna sig uppmärksamhet, tyda på en motsatt erfarenhet inom andra

delar af riket, och man torde icke misstaga sig, då man söker förklaringen

dertill i det betydande inflytande på kommunens beslut, som egarne af de

till antal och omfång under tidsperioden efter kommunalförfattningarnes

16

tillkomst alltjemt växande industriella inrättningarne och framför allt de

stora bolagen kommit att öfva. Äfven om detta inflytande icke kan göras

gällande derhän att verkligt röstförtryck varder för handen, lärer dock

blotta kännedomen om förefintligheten af ett öfvervägande och vid frågans

afgörande ensamt bestämmande röstetal hos någon eller hos ett fåtal röstegande

kunna befaras verka förlamande på intresset för deltagande i det

kommunala lifvet hos kommunens öfriga medlemmar, hvarigenom den

grundsats om sjelfverksamhet, på hvilken hela det kommunala styrelsesättet

enligt de i ämnet gifna författningarne hvilar, icke komma i afsedd och

önskvärd tillämpning. Det torde derför vara med god omtänksamhet förenadt

att, till förekommande af befarad oegentlighet, vidtaga de mått och

steg, som numera förändrade förhållanden beträffande maktställning inom

ett flertal landskommuner kan antagas påkalla.

Komiterades föreliggande förslag i sådant syfte synes Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande väl funnet och motiveradt både derutinnan, att

vid rösträttens begränsning sådan hänsyn tagits till de skilda grunderna

för rösträtts befogenhet, att jordbruksfyrkarne skulle drabbas af en lindrigare

reduktion än fyrkar för öfriga beskattningsföremål, och derutinnan,

att röstgränsen komme att bestämmas af förhållandet till kommunens hela

röstetal, och således icke, vare sig inskränkas genom ett för alla kommuners

röstegande förutbestämdt rösträttsmaximum eller vid hvarje besluts fattande

göras beroende af de vid tillfället röstandes sammanlagda fyrktal.

Deremot och med erfarenhet af svårigheten mången gång att vid

kommunalstämma vinna en knapp röstöfvervigt för beslut, som afse att

främja företag, i fråga om hvilkas nytta och behöflighet för orten och dess

förkofran blicken hos en mängd skattdragande skymmes allenast af en

obestämd fruktan för möjligheten af äfven den oansenligaste ökning af

kommunalbeskattningen, anser Eders Kong], Maj:ts Befallningshafvande

komiténs förslag i hvad det afser tillämpande af en qvalificerad röstmajoritet,

vid afgörande af vissa, i 73 och 74 §§ i förordningen om kommunalstyrelse

på landet omförmälda frågor, icke böra vinna afseende; hållande

Eders Kong], Maj:ts Befallningshafvande före, att den redan förordade rösträttsbegränsningen

i förening med den pröfning efter skedd underställning,

som beträffande beslut af ifrågavarande beskaffenhet nu är stadgad, innebär

fullt nöjaktig trygghet för dessa besluts befogenhet och lagliga tillkomst.

Mot föreslagna formulären till fyrktals- äfvensom till debiterings- och

uppbördslängd synes intet vara att anmärka; och har ej heller vid förslaget

till förändrad lydelse af angifna §§ i nyssnämnda förordning Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande annan erinran, än den hvartill afstyrkandet af

17

komiténs ofvanberörda hemställan rörande fordran på qvalificerad majoritet

i vissa frågor föranleder.

Underdånigst

C. AD. FAGERLUND.

Karl Mossberg.

Kalmar i landskansli den 14 September 1897.

8. Kongl. Ma,j:ts Befallningshafvande i Gotlands län.

Till Konungen.

I följd af nådig remiss den 28 sistlidne Maj får Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande härmed i underdånighet afgifva yttrande öfver utsedde

komiterades den 9 i nämnda månad afgifna betänkande och förslag angående

begränsning af den kommunala rösträtten på landet.

Lika med komiterade anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

anledningen till missnöjet med gällande bestämmelser i ämnet förnämligast,

men icke uteslutande, vara den obegränsade rösträtt, som bolagen åtnjuta

och som i tillämpningen ansetts innebära fara för röstförtryck. Till skydd

hufvudsakligen emot denna fara är af komitén föreslaget, att till det i 11

§ af 1862 års förordning om kommunalstyrelse på landet förekommande

stadgandet, att röstvärdet skall beräknas efter det enhvar röstegande åsätta

fyrktal, må fogas ett tillägg af innehåll, att ej någon må utöfva rösträtt

för jordbruksfastighet för mer än en femtedel och för andra beskattningsföremål

för mer än en tjugondedel, eller i något fall för mer än en femtedel

af kommunens hela fyrktal.

Emot komiténs förslag i denna del hafva af komiténs sju medlemmar

fyra reserverat sig. Två af reservanterna hafva, i hufvudsak instämmande

i komiténs förslag, hemstält att åt den ifrågavarande begränsningen måtte

gifvas den form, att röstegande för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet,

som uppnått en tjugondedel af kommuns hela fyrktal, derutöfver

skulle erhålla en röst för hvarje tjugonde fyrk; hvarjemte den ena af dessa

reservanter ansett i förslaget böra inrymmas en föreskrift, att icke någon

3

18

må för egen del och å annans vägnar sammanlagdt rösta för mer än en

femtedel af kommunens hela fyrktal. De två öfrige reservanterna hafva

deremot föreslagit, att tillägget till § 11 måtte innehålla, att ej någon må

utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar emot en tiondedel af

kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än det, som

motsvarar ett tusen fyrkar.

Till stöd för sistberörda förslag är anfördt, bland annat:

att de af komitén föreslagna relativa maxima visserligen kunde få

anses fylla sin bestämmelse, så länge frågan gällde mindre kommuner, men

blefve icke tillfyllestgörande, när man komine till de större och framför allt

till de största kommunerna;

att komiténs förslag skulle medföra sådana missförhållanden, som att

exempelvis, inom rikets för närvarande efter fyrktalet största landskommun,

bland de tre röstegande, hvilka egde högsta fyrktalet, den som hade minsta

fyrktalet finge högsta röstetalet, och att detta inträffade med ett aktiebolag;

hvaremot inom en annan kommun ett aktiebolag, som bidroge till kommunens

utgifter med vid pass tio gånger så mycket som en annan röstegande,

skulle efter nedsättning i röstetalet enligt komiténs förslag få i

kommunens angelägenheter mindre att säga än denne;

att så länge man fortfarande, såsom komitén föreslagit, låter en enda

röstegande vid behandlingen af kommunens angelägenheter ega flera tusen,

ja tio tusen eller än flera röster, blefve denne lätt nästan enväldig, för så

vidt ej inom kommunen funnes någon annan lika mäktig, som kunde bilda

en motvigt, men som också kunde tvärtom fördubbla den förstnämndes

stora inflytande;

att om man skall åstadkomma någon verklig begränsning af makten

inom kommunen, måste man bestämma en viss gräns, öfver hvilken röstetalet

icke i något fall finge stiga, eller med andra ord man måste fastställa

ett så kalladt absolut röstmaximum;

att talet 1,000 fyrkar syntes vara härför lämpligt, synnerligast som

detta fyrktal jemnt motsvarade städernas maximum; samt

att jemte det absoluta begränsningstalet 1,000 fyrkar, hvilket skulle

ensamt göra sig gällande i de större kommunerna, h vilkas hela fyrktal

öfverstege 10,000, erfordrades för mindre kommuner ett relativt begränsningstal,

som kunde lämpligen bestämmas till en tiondedel af fyrktalet,

utgörande ett medeltal emellan komiténs en femtedel för jordbruksfastighet

och en tjugondedel för andra beskattningsföremål.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som ej kan bestrida giltigheten

af hvad sålunda emot komiténs förslag blifvit anfördt, hemställer

derföre, att första stycket af 11 § i förordningen om kommunalstyrelse på

landet må erhålla följande förändrade lydelse:

19

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta

fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster,

än som svarar emot en tiondedel af kommunens hela fyrktal,

eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar ett

tusen fyrkar.

I afseende å komiténs förslag till ändring af 21, 59, 64, 73 och 74 §§

af samma förordning har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke

något att erinra.

Underdånigst

E. POIGNANT.

Jolian Hambrceus.

Visby i landskansli den 25 Augusti 1897.

9. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län.

Till Konungen.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande får härmed afgifva infordradt

underdånigt utlåtande öfver särskilda komiterades med skrifvelse den 13

sistlidne Maj aflemnade betänkande och förslag angående begränsning af

den kommunala rösträtten på landet.

Lika med komiterade anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

att de grunder, enligt hvilka den kommunala rösträtten å landet enligt

nu gällande bestämmelser utöfvas, böra i viss mån ändras i syftning att

åt personligheten bereda en ökad betydelse härvidlag.

Då emellertid dessa grunder äro bestämmande icke blott för skötseln

och handhafvande! af kommunernas egna angelägenheter utan äfven i

hufvudsaklig del för sammansättningen af en af riksdagens bägge kammare,

är det af desto större vigt, att den ändring, som må ske, göres med nödig

varsamhet.

Visserligen kunde den anordning vidtagas, att rösträtten bestämdes

olika vid val och olika vid andra ärenden, men, såsom lagutskottet vid

väckta förslag om lika rösträtt vid kommunala val erinrat, tillräckliga

skäl torde icke föreligga att vid en reform göra åtskilnad mellan det ena

och andra slaget af de angelägenheter, som å kommunalstämma behandlas.

20

Deremot synas ganska tungt vägande skäl förefinnas för en annan

åtskilnad, nemligen mellan aktiebolag, å ena, samt andra röstegande, å

andra sidan. Den rösträtt å kommunalstämma, som tillkommer aktiebolag,

torde i många fåll, särskildt då aktiebolag har rösträtt i flera kommuner,

utöfvas af personer, hos hvilka man icke kan förutsätta något eller åtminstone

icke något större intresse för kommunens angelägenheter i andra

fall än då de komma i omedelbar beröring med det bolags intressen,

hvilket vederbörande företräder. Att ett sådant förhållande icke kan vara

för kommunen gagneligt och att detsamma, då ett bolag har stort röstetal

i en kommun, lätteligen kan leda till mindre önskvärda resultat, torde

vara uppenbart.

Med nu gällande bestämmelser angående aktiebolags beskattning

torde icke kunna ifrågasättas att upphäfva deras rösträtt i kommunala

angelägenheter, och ej heller torde det vara lämpligt att fördela deras

rösträtt på aktieegarne. Deremot anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

på ofvan angifna grunder, att deras rösträtt bör inskränkas i

vidsträcktare mån, än som för närvarande bör blifva fallet med öfriga

röstegande.

Att, på sätt komiterade föreslagit, på liknande sätt göra en större

inskränkning för dein, som utöfva rösträtt för andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke

vara på tillräckliga skäl grundadt. Ej heller anser Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande att komiterade, genom hvad de invändt mot en bestämmelse

till förebyggande af hvad man kallat kommunalt envälde, ådagalagt

obehöfligheten deraf. Komiterade anse, att en sådan bestämmelse skulle

utgöra en våldsam inskränkning af vissa större röstegandes inflytande.

Då man emellertid besinnar, att tillämpning af en sådan bestämmelse ej

skulle eg a rum i annat fall än då en större röstegande ville mot alla

andra röstegande ensam genomdrifva ett yrkande, lärer väl samma bestämmelse

icke få anses obehörig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser Eders Kongl. Majrts

Befallningshafvande dels att beträffande röstvärdet 11 § af förordningen

om kommunalstyrelse på landet bör erhålla följande lydelse:

»Röstvärdet skall beräknas efter det enhvar röstegande åsätta fyrktal;

dock må aktiebolag ej utöfva rösträtt för mer än en tjugondedel och

andra röstegande ej för mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal,

och ej någon för högre röstetal än som sammanlagdt tillkommer öfriga

röstegande inom kommunen»;

dels ock att 59 och 64 §§ i samma förordning böra erhålla den

lydelse, som af eu sådan förändring af 11 § betingas.

21

I öfrig! har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej något emot

komiterades förslag att erinra. Karlskrona å landskansli den 13 September

1897.

Underdånigst

GOTTH. WACHTMEISTER.

Gustaf W. Kaos.

10. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kristianstads län.

Till Konungen.

Genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga remissresolution den 28 sistlidne

Maj har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fått sig anbefaldt att

afgifva underdånigt utlåtande öfver det af dertill i nåder förordnade

komiterade den 9 i samma månad afgifna betänkande och förslag angående

begränsning af den kommunala rösträtten på landet; och får Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i sådant afseende underdånigst anföra följande.

Till förekommande af obehörig röstöfvervigt och dermed förenadt

röstförtryck är säkerligen en begränsning af den kommunala rösträtten af

behofvet påkallad i ett flertal af rikets landskommuner. En förändring i

nu gällande bestämmelser i den riktning, som af komiterade föreslagits,

är derför enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt önskvärd.

Att fastställa röstbegränsningen i landskommunerna i alldeles samma

utsträckning som skett med afseende å stadssamhällena synes emellertid

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke under nuvarande förhållanden

vara lämpligt eller böra ifrågasättas. Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande

hyser nemligen i likhet med komiterades flertal den åsigt, att

beträffande fyrktalet för jordbruksfastighet bör antagas en mindre reducering

än beträffande fyrktalet för öfriga beskattningsföremål, enär det

senare visat sig tillväxa vida hastigare än det förra. Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande ansluter sig fördenskull i hufvudsak till det af komiterades

flertal framstälda förslag till begränsning af den kommunala rösträtten

på landet, men som innevarande års Riksdag i underdånig skrifvelse

anhållit om utredning om möjligheten af den kommunala beskattnin

-

22

gens byggande på annan grund än den allmänna bevillningen äfvensom

eventuel! framstält begäran om förslag till särskild kommunalskattelag,

samt den sålunda väckta frågan om förändrad grund för den kommunala

beskattningens utgörande torde stå i så nära samband med frågan om

begränsning af den kommunala rösträtten på landet, att den senare icke

bör afgöras innan den förra blifvit slutbehandlad, anser Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande för sin del, att intill dess så skett pröfningen af ifrågavarande

underdåniga förslag bör anstå.

I hvarje fall kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke biträda

komiterades förslag rörande viss qvalificerad röstmajoritet i de frågor, som

omförmälas i 73 och 74 §§ af förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Hittills har, så vidt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har sig bekant,

icke försports någon klagan öfver röstförtryck särskild! vid afgörande af

dylika frågor och berättigad anledning till en sådan klagan skulle dessutom

förminskas sedan förslaget om röstbegränsningen för öfrigt blifvit

genomfördt. Kommunallagarne för städerna känna icke heller någon sådan

qvalificerad röstmajoritet i motsvarande frågor och synes den så mycket

mindre nödig, som besluten för att erhålla giltighet skola underställas

vederbörlig myndighets pröfning och fastställelse.

i,, . : ■ rl , * ; ■/It'' ■■ ''-‘i . t * /

Kristianstads landskansli den 11 September 1897.

M. G. DE LA GARDIE.

W. Ehrenborg.

11. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län.

Till Konungen.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den

28 sistlidne Maj får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande härmed

afgifva underdånigt utlåtande öfver ett af utsedde komiterade den 9 i

samma månad afgifvet betänkande och förslag angående begränsning af

den kommunala rösträtten på landet.

Härvid synes i första rummet böra beaktas det förhållande, att sedan

Eders Kongl. Maj:t i nåder tillsatt en komité med uppdrag att inkomma

med yttrande och förslag i fråga om begränsning af den kommunala röst

-

23

rätten å landet, frågan kommit i ett förändradt skick derigenom att Riksdagen

i underdånig skrifvelse den 5 Maj innevarande år hos Eders Kongl.

Maj :t gjort framställning angående ändrade grunder för den kommunala

beskattningen. I händelse Eders Kongl. Maj:t skulle vilja fästa afseende

vid berörda framställning och förändrade grunder ifrågasättas för den

kommunala beskattningen, af hvilken den kommunala rösträtten göres

beroende, synes det lämpligaste vara att med ordnandet af den kommunala

rösträtten på landet får anstå till dess frågan om den kommunala

beskattningen blifvit beredd så att den samtidigt kan företagas till

afgörande.

Den kommunala rösträtten är icke en vid personen i dess hemvist

fästad rätt, som endast å ett ställe får utöfvas. Tvärtom får den utöfvas

inom hvarje kommun, der personen är skattskyldig. Derföre synes, på

sätt 1858 års komité jemväl yttrat, kommunal rösträtt och skyldighet att

bidraga till kommunens kassa utgöra hvarandras vilkor och förutsätta hvarandra

och röstvärdet böra beräknas efter bidraget. Ingalunda kan man i

kommunala frågor tillämpa lika rösträtt, som visserligen gäller vid val

till riksdagsman, men då under väsentligen olika förhållanden. Det må i

detta afseende vara nog att erinra derom, att den politiska rösträtten är

skarpare begränsad nedåt än den kommunala, att andra kammaren består

af ledamöter från ett flertal olika valkretsar samt att inom riksdagen finnes

en kammare, som väljes efter helt andra grunder än efter personlig rösträtt.

Den erfarenhet, valen till andra kammaren gifvit vid handen, torde

ock bestyrka, att lika rösträtt icke bör användas inom kommunen. Då

således i förevarande fåll lika rösträtt icke kan vinna användning utan

rösträtten måste taga hänsyn till skattebidragen, synes det lämpligast vara

att, såsom förhållandet nu är å landet, rösträtten inom kommunen beräknas

efter den skattskyldiges bidrag. Om än denna grund i enstaka fall kan

gifva anledning till klagan, är den dock hvarken godtycklig eller i saknad

af följdriktighet.

Härutinnan gifver nog koiniterades förslag anledning till anmärkning.

Godtycklig varder ju hvarje begränsning, som grundas å en godtyckligt

vald siffra; och komiterade, som mot nu gällande bestämmelser anmärkt

att i 44 kommuner en röstande ensam innehar mer än hälfteri af kommunens

hela fyrktal, vitsorda, att enligt deras förslag förhållandet skulle

blifva enahanda i sex kommuner. I sjelfva verket torde ock den betydande

skilnaden i landskommunernas storlek, folkmängd och fyrktal göra

det omöjligt att utfinna bestämmelser, som å ena sidan omöjliggöra ett

kommunalt envälde och å andra sidan icke gör kommunens störste skattdragare,

å hvilken skattebördan väsentligen hvilar, beroende af ett antal

kommunalmedlemmar, hvilkas skattebidrag kunna vara jemförelsevis obe

-

24

tydligare. Det kan jemväl i en mindre kommun med en löntagare eller

industriidkare och några hemmansegare inträffa att, såsom Öfverdirektören

E. Sidenbladh i sin reservation påvisat, den, som bidrager till kommunens

utgifter med vid pass tio gånger så mycket som en annan röstegare,

skulle efter komité ris förslag få i kommunens angelägenheter mindre att

säga än denne.

Den betydande skilnaden mellan de relativa maxima, komitén föreslagit

för jordbruksfastighet och för andra beskattningsföremål, finner Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hvarken rättvis eller billig, utan fastmer

synes en sådan anordning, för att begagna komiténs egna ord, skola i

sina verkningar ej så sällan framstå stötande och alstra missnöje. Komiterade

hafva hufvudsakligen såsom skäl för sitt förslag i denna del anfört,

att de med besittande af jordbruk förknippade förhållanden betingade och

befrämjade ett stadigvarande intresse för kommunens bästa, då deremot

konjunkturvexlingar, för hvilka den industriella verksamheten vore utsatt,

ofta icke leinnade dess anläggningar oberörda, och man således med fog

kunde göra gällande, att ifrågavarande beskattningsföremål i regeln icke

egde den grad af varaktighet och deraf härflytande nära samhörighet med

kommunens fortbestående intressen, som utmärka jordbruksfastigheten, samt

analogier kunde åberopas från nära liggande lagstiftningsområden t. ex.

gällande'' prestvalförordning, der i förevarande afseende beskattningsföremålet

jordbruksfastighet underkastats en långt mindre begränsning än

öfriga beskattningsföremål. Hvad sistnämnda förhållande angår, torde det

större inflytande, som vid prestval förbehållits jordegare, bero derpå att

den tiondepligtiga jorden i vida större mån än andra beskattningsföremål

bidrager till presterskapets aflöning, och någon analogi torde ej föreligga,

då det ju ''hvarken i komiterades förslag eller eljest blifvit ifrågasatt att

jordbruksfastigheter skulle annorledes än efter fyrk deltaga i de kommunala

behofvens fyllande. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande håller

vidare före att egare af dyrbara industriella verk, husegare och till och

med löntagare hafva minst lika intresse för kommunen, som jordbruksarrendatorer,

hvilka ej sällan vexla och ega stort intresse af att de kommunala

bördorna öfverflyttas på de efterkommande. Derest, såsom komiterade

anfört, eu naturlig begränsning af de större jordbruksegarnes kommunala

rösträtt ernås derigenom, att densamma på grund af egendomarnes

utsträckning icke sällan fördelas på flera kommuner, torde samma förhållande

ega rum i afseende å inkomst af rörelse, hvilken ej sällan fördelas

till beskattning inom flera kommuner. Huruvida åter, på sätt koiniterade

förmena, stadgandet om arrendator rösträtt verkar utjemnande i

fråga om det på den större jordbesittningen grundade inflytandet inom

kommunen, må anses tvifvelaktigt.

25

Förslaget att till beslut i frågor, hvarom i § 73 af förordningen om

kommunalstyrelse å landet sägs, skulle erfordras två tredjedelar af de i

omröstningen deltagande röster efter röstvärdet, gifver icke anledning till

någon erinran från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes sida; men

deremot finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förslaget, att enahanda

pluralitet skulle fordras i de frågor, som omförmälas i § 74 af

samma förordning, egnadt att ingifva betänklighet. Redan Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes pröfningsrätt må väl innebära ett skydd för

minoriteten; och derest i fråga om antagandet af kommunalstadgar till

befrämjande af sedlighet, helsovård samt ordning och säkerhet inom

kommunen skulle fordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes

röster efter röstvärdet, hvilken bestämmelse följdriktigt borde tillämpas i

frågor rörande helsovårdsstadgan äfvensom i de fall, då byggnads-, brandoch

ordningsstadgan för rikets städer skola för visst område af landet

tillämpas, fruktar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att — synnerligen

sedan de större röstegarnes rösträtt begränsats — en allt för stor

makt blefve inrymd åt dem, hvilka icke hysa intresse för förbättringar i

omförmälda afseenden.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tilltror sig således i underdånighet

icke att förorda komiterades förslag i vidare afseende än beträffande

den föreslagna ändringen af § 73 i förordningen om kommunalstyrelse

å landet.

Underdånigst

ROBERT DICIvSON.

Fritz Hallberg.

Malmö i landskansli den 14 September 1897.

12. Kongl. >laj:ts Befallningshafvande i Hallands län.

Till Konungen.

I följd af nådig befallning i remiss den 28 sistlidne Maj får Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter tagen kännedom om det betänkande

och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten på

i

26

landet, som afgifvits af derför i nåder förordnade komiterade, härmed

i underdånighet utlåta sig öfver detsamma.

Den allmänna grund, på hvilken bestämmelserna angående rösträtt i

landskommunerna hvila, är, såsom nogsamt är kändt, icke någon genom

1862 års kommunallagstiftning införd nyhet, utan eu af ålder tillämpad

regel. Riktigheten af denna grund, eller att en hvar som bidrager till

fyllandet af kommunens behof skall ega att deltaga i vården om dess

angelägenheter och dervid hafva rösträtt i män af storleken af detta bidrag,

lärer ock fortfarande vara så rotfast i den svenska rättsuppfattningen, att

yrkandena om en förändring af densamma, der de förekomma, måste

anses sakna betydelse. Med erkännandet häraf är dock icke bestridt, att

ju ej denna regel, tillämpad i sin fulla utsträckning, kan hafva visat sig

medföra oegentligheter och dessa af den vigt, att de påkalla lagstiftningens

mellankomst. De tilläggsbestämmelser, som i detta fall kunna anses

erforderliga, komma sålunda att afse undantag från en i sig sjelf giltig

regel och lära derför böra begränsas till undanrödjande af de afsevärda

olägenheter denna i vissa hänseenden visat sig medföra.

Det skulle ur denna synpunkt icke varit utan intresse, om vid den

behandling frågan varit underkastad särskilda fall af missförhållanden vid

begagnandet af den rösträtt ett öfvervägande fyrktal medfört framdragits

och blifvit föremål för undersökning. Så har väl icke skett, men det torde

emellertid ej kunna bestridas, att den i betänkandet åberopade statistiska

utredningen gifver vid handen, att en faktisk grund finnes till stöd för

befogenheten af de ofta upprepade önskningarna om någon begränsning af

rösträtten inom landskommunerna. Utan fara för misstag torde emellertid

kunna antagas, att anledningen till missnöjet med gällande bestämmelser i

ämnet icke, eller åtminstone blott i ringare mån, är att söka i det åt den

större jordegaren lemnade öfvervägande inflytande på kommunens angelägenheter

— vare sig detta förhållande är att tillskrifva sättet, hvarpå hans

röstöfvervigt i allmänhet utöfvats, eller uppfattningen om hans ställning i

och hans intresse för kommunen — och ej heller, enligt Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning, till någon högre grad i enskilde

industriidkares eller löntagares röstöfvervigt, utan lärer, såsom ock komiterade

framhållit, grunden till detta, missnöje återfinnas i den obegränsade

rösträtt, som åtrijutes af bolagen. I)en allmänna uppfattningen synes väl

här skilja emellan de fall, då denna rätt utöfvas på grund af eganderätt,

till fastighet eller begagnas inom den kommun, der bolagets styrelse har

sitt säte, och dem, då dessa förhållanden ej äro för handen. Men i denna

uppfattning ingår öfverhufvud icke, att ett bolag, som uteslutande har

ekonomisk vinst till föremål för sin verksamhet, står till kommunen med

dess olikartade uppgifter i lika ställning som den enskilde. Det kan i betrak

-

27

tände af dessa förhållanden ifrågasättas, huruvida ej en lösning af frågan

om rösträttens begränsning för närvarande närmast stode att vinna med

vidhållande af denna, äfven för komiterade giltiga, utgångspunkt, utan

utsträckning af begränsningen till andra röstägande, i afseende å hvilka

sådan begränsning icke är, åtminstone ej af lika vägande skäl, påkallad.

Visst är att stor samstämmighet råder i fråga om lämpligheten att begränsa

bolagens rösträtt, under det att meningarne äro synnerligen skiftande i

afseende å andra med denna sammanhängande frågor.

Komitén har emellertid föreslagit, att begränsning skulle åstadkommas

på det sätt, att icke någon skulle få rösta för jordbruksfastighet för mer

än en femtedel och för andra beskattningsföremål för mer än en tjugondedel

eller i något fall för mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal.

Att en tillfredsställande lösning af frågan icke kan vara vunnen genom

antagandet af detta förslag torde en ledamot i komitén, Ofverdirektören

E. Sidenbladh, i sin vid betänkandet fogade reservation hafva visat. Såsom

han anmärker skulle derigenom, bland annat, kunna hända, att det högre

röstvärdet kunde förflyttas från en röstegande till en annan, trots det att

den förre skattar för mer än den senare, och detta kunde inträffa med ett

aktiebolag. Genom detta förslag skulle följaktligen, i händelse det blefve

lag, i stället för de oegentligheter, man ville undanrödja, nya sådana

skapas, med afseende å hvilka antagligen icke mindre missnöje skulle

yppas, och ensamt i detta förhållande torde ligga tillräckligt skäl för

förkastande af detta komiterades förslag.

Beträffande förslaget att till beslut i vissa frågor skulle erfordras

tvåtredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet, så

torde ej giltiga skäl föreligga att afstyrka detta förslag i hvad det afser

beslut i frågor, som angifvas i 73 § af förordningen om kommunalstyrelse

på landet, ehuruväl det är att förutse, att en dylik bestämmelse

kommer att lägga svåröfverstigliga hinder i vägen för framgång åt månget

för kommunen gagnande förslag; men deremot anser Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande sig ej kunna tillstyrka förslaget om qvalificerad

röstmajoritet vid beslut, som afse kommunalstadgar till främjande af sedlighet,

helsovård samt ordning och säkerhet inom kommunen, emedan en

allt för stor makt derigenom synes blifva lagd i deras händer, hvilka icke

hafva intresse för förbättringar i nämnda afseenden.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som i öfverensstämmelse med

hvad här är anfördt, väl håller före, att en begränsning af den kommunala

rösträtten på landet kan ega rum, utan att berättigade intressen derigenom

sättas i fara, om denna begränsning med varsamhet vidtages, men icke

finner komiterade hafva genom sitt förslag lyckats tillfredsställande lösa

frågan om sättet för dess åstadkommande, tillåter sig i öfrigt härvid

28

erinra om den Riksdagens underdåniga skrifvelse den 5 sistlidne Maj, hvari

Riksdagen anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida ej

den kommunala beskattningen kunde byggas på annan grund än den allmänna

bevillningen och, derest detta funnes möjligt, för Riksdagen framlägga

förslag till särskild kommunalbeskattning. Om i följd af denna på,

såsom det synes, vägande skäl begärda utredning förändrade grunder för

kommunalbeskattningens utgörande varda vidtagna, lärer beslutet derom

icke kunna undgå att verka bestämmande på affattningen af stadgandena

om begränsningen af den kommunala rösträtten på landet, och således en

nu införd lag i sådant syfte blifva underkastad förändring, kanske omedelbart

efter dess utfärdande. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vågar

derför hemställa, huruvida skäl ej föreligga att låta här förevarande ärende

komma under pröfning först efter det sig visat, hvilket slut den af Riksdagen

sålunda väckta fråga kan komma att erhålla.

Underdånigst

C. NORDENFALK.

A. Tomtlund.

Halmstads slott i landskansli den 10 September 1897.

13. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i (i i itc borgs och

Bohus län.

Till Konungen.

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i

resolution den 28 Maj innevarande år får Landshöfdingeembetet härmed

afgifva underdånigt yttrande öfver det af dertill förordnade komiterade

afgifna betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala

rösträtten på landet.

29

Emot komiterades förslag till ändrad lydelse af 21, 29, 64, 73 och 74

§§ i nådiga förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars

1862 synes det ej vara något väsentligt att erinra.

Beträffande deremot den förslagna lydelsen af 11 § i nämnda förordning,

hvilken § innehåller bestämmelser om röstvärdets beräknande och

således är att betrakta som förslagets vigtigaste del, torde komiterade ej

fullt nöjaktigt hafva löst sin uppgift att genom det föreslagna stadgandet,

sådant detsamma af komiténs flertal blifvit bestämdt, åstadkomma den

begränsning af rösträtten, som föreslaget måste åsyfta för att kunna få

denna fråga tillfredställande afgjord.

Den åsyftade begränsningen af den kommunala rösträtten skulle enligt

komiténs förslag åstadkommas på det sätt, att icke någon skulle få rösta

för jordbruksfastighet för mer än en femtedel och för andra beskattningsföremål

för mer än en tjugondedel eller i något fall för mer än en

femtedel af kommunens hela fyrktal; men af den rösträttsstatistik och

utredning i öfrig! af den kommunala rösträtten, som komiterades betänkande

innehåller och närmare belyses genom flera exempel af Ofverdirektören E.

Sidenbladh i hans vid betänkandet fogade reservation, framgår att dessa

föreslagna maximibelopp visserligen kunna anses fylla sin bestämmelse i

fråga om mindre kommuner, men äro långt ifrån tillfyllestgörande beträffande

de större och i synnerhet de största kommunerna, hvarest enligt

komiténs förslag ett flertal röstegande skulle disponera öfver ända till ett

tiotusental röster samt ett fåtal af dem förenade fortfarande komme att öfverrösta

öfriga röstberättigade.

Om en verklig begränsning af röstmakten inom landskommunerna skall

åstadkommas, torde derför här, liksom det redan från och med år 1870 i

städerna egt rum, bestämmas en viss gräns, hvaröfver röstetalet icke i något

fall finge stiga. En sådan absolut röstbegränsning kan tydligen på flera

sätt bestämmas, men det mest praktiska och äfven för närvarande till—

fyllesgörande synes vara det i Öfverdirektören Sidenbladhs ofvan åberopade

reservation föreslagna, nämligen att, jemte ett relativt begränsningstal, fastställa

1,000 röster eller fyrkar som röstmaximum, synnerligast som detta

röstetal jemnt motsvarar det för städerna gällande maximum.

På grund häraf och de skäl i öfrigt, som närmare och fullständigare

framhållas i förenämnda reservation, får Landshöfdingeembetet underdånigst

hemställa, att första punkten af 11 § i ofvan angifna förordning

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar

emot en tiondedel af kommunens hela fyrktal, eller i något fåll för högre

röstetal än det, som motsvarar ett tusen fyrkar».

30

Vidkommande slutligen de föreslagna formulären till fyrktalslängd samt

debiterings- och uppbördslängd, hvilka hufvudsakligast med anledning af

författningsförslaget i flera afseenden skilja sig från nu gällande formulär,

torde någon nämnvärd anmärkning deremot ej kunna framställas.

Göteborg å landskansliet den 27 September 1897.

Underdånigst

Landshöfdingeembetet:

Hem. Westin. L. Afzelius.

14. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län.

Till Konungen.

Enligt nådig remiss den 28 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:t anbefallt

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att afgifva underdånigt •

utlåtande öfver särskilde komiterades den 9 i samma månad afgifna betänkande

och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten

på landet.

Under åberopande af de skäl, som blifvit anförda mot det af komiterade

gjorda förslaget uti en vid betänkandet fogad reservation af öfverdirektören

Elis Sidenbladh, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

med afstyrkande af nämnda förslag, ansluta sig till den mening i ämnet,

som finnes uttalad i berörda reservation. Venersborg i landskansliet den

9 Augusti 1897.

Underdånigst

L. W. LOTHIGIUS.

Mats Zachrison.

31

15. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län.

Till Konungen.

Enligt remissresolution den 28 sistlidne Maj åligger det Eders Kongl.

Majrts Befallningshafvande i Skaraborgs län att afgifva underdånigt utlåtande

öfver det af utsedde komiterade den 9 i samma månad afgifna betänkande - och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten på landet.

Då Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nu går att fullgöra denna

nådiga befallning, kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande beträffande

frågan, om en lämplig begränsning af den kommunala rösträtten på landet

bör ega rum, inskränka sig till det uttalande, att Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, på grund af hvad komiterade anfört samt under åberopande

af hvad som i öfrigt offentligen andragits uti denna mycket och

länge afhandlade fråga, anser en sådan begränsning vara önsklig och nödvändig.

Hvad vidare angår sättet, huru denna begränsning skall ske, är naturligtvis

icke möjligt att framlägga ett förslag, som kan sägas vara absolut

riktigt. Men Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anser af skäl, som

under förhandlingarne i riksdagen blifvit fullständigt anförda, en sådan

inskränkning i den kommunala rösträtten, att ingen må utöfva rösträtt för

mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal, innebära den begränsning,

som med hänsyn till förhållandena å rikets landsbygd bäst motsvarar rättvisans

och klokhetens anspråk. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

instämmer således uti komiterades förslag till ändring af 11 § i förordningen

om kommunalstyrelse på landet, så vidt derigenom bestämmes, att

ingen må utöfva rösträtt för jordbruksfastighet för mer än en femtedel af

kommunens hela fyrktal. Deremot kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

icke biträda förslaget, att rösträtten för alla andra beskattningsföremål

skulle inskränkas, så att den på sådan grund röstberättigade ej

finge rösta för mer än en tjugondedel af hela fyrktalet.

Under liera årtionden har man i vårt land sökt att åstadkomma likställighet

mellan samhällets medlemmar genom borttagande af privilegier och

andra företrädesrättigheter samt införande af lika beskattning. I den mån

detta sträfvande kunnat krönas med framgång, har detsamma utan tvifvel

varit till stort gagn för samfundslifvets lugna och sunda utveckling. Vid

sådant förhållande måste det ur principiel synpunkt förefalla synnerligen

betänkligt, att lagstiftningen nu skulle börja att gå i motsatt riktning och

tillskapa nya företrädesrättigheter utan att ens föreskrifva någon deremot

32

svarande skyldighet. En sådan lagstiftning bör åtminstone icke tillstädjas,

med mindre mycket starka praktiska skäl tala derför. Komiterade hafva

emellertid icke kunnat anföra något verkligt skäl för sitt berörda förslag

utan hafva inskränkt sig till att åberopa det alldeles obevisade påståendet om

»det stadigvarande intresse för kommunens bästa, som betingas och befrämjas

af de med besittande af jordbruksfastighet förknippade förhållanden».

Viljan och förmågan att rätt bedöma hvad som kan vara nyttigt för eu

kommun beror dock uppenbarligen icke af beskattningsföremålets beskaffenhet

utan af de personliga egenskaperna. Och Eders Kongl. Majds Befallningshafvande

kan för sin del icke finna något skäl, hvarför icke hos en

embets- eller tjensteman, industriidkare, handlande eller kapitalist, som har

att erlägga jemförelsevis hög kommunalskatt, skulle kunna förutsättas lika

god vilja och förmåga i berörda hänseende som hos eu egare eller arrendator

af eu större jordegendom. Hvad särskildt angår de verkställande

direktörer eller disponenter, som inom landskommuner utöfva rösträtt för

större industriella bolag, ligger det ju i bolagens eget intresse att icke till

sådana befattningar utse andra än rättrådiga, dugande och aktade män.

Det finnes således åtminstone någon säkerhet för att de röstegande, hvilkas

inflytande inom kommunen komiterade velat särskildt inskränka, skol0a

utöfva sin rösträtt på ett värdigt och för kommunen gagneligt sätt. A

andra sidan måste deremot ihågkoinmas, att, om än landets godsegare i

allmänhet böra anses såsom mycket goda och för kommunens väl nitälskande

medborgare, det likväl kan hända, att en större jordegendom genom

arf eller såsom fideikommiss tillfaller eu person, som i större eller mindre

mån saknar de för ändamålsenligt vårdande af kommunens angelägenheter

nödiga egenskaper.

På grund af hvad sålunda i största korthet anförts, hemställer Eders

Kongl. Majds Befallningshafvande, att begränsningen af den kommunala

rösträtten må blifva lika för alla, utan hänsvn till beskattningsföremålens

olika art samt bestämmas så, att ingen må utöfva rösträtt för mer än en

femtedel af kommunens hela fyrktal.

Erfarenheten har, så vidt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

kunnat finna, icke hittills ådagalagt behofvet af bestämmelse om qvalijicerad

röstmajoritet vid afgörande af sådana frågor, som omförmälas i 73 och 74

§§ af förordningen om kommunalstyrelse på landet. Deremot synes föreskriften

i dessa lagrum, att beslut i sådana frågor skola för att vinna bindande

kraft underställas Kongl. Majds eller vederbörande Kongl. Majds

Befallningshafvandes pröfning, hafva visat sig tillfyllesgörande för att

förekomma tillämpning af förhastade och för kommunen icke gagneliga

beslut i dessa frågor. Vid sådant förhållande och då bestämmelse om

qvalificerad röstmajoritet för beslut i alla frågor af större vigt utan tvifvel

33

skulle inom många landskommuner verka hämmande för all utveckling,

anser sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åtminstone för närvarande

icke kunna förorda bifall till komiterades förslag i berörda hänseende.

I öfrigt har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande intet annat att

erinra mot komiterades förslag till ändringar i förordningen om kommunalstyrelse

på landet, än att, i den mån de af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

här ofvan framställda anmärkningar tillvinna sig afseende, deraf

betingas vissa jemkningar i samma förslag.

*

Underdånigst

C. A. SJÖCRONA.

N. Sunnerholm.

Mariestad den 21 Augusti 1897.

16. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Yermlands län.

Till Konungen.

Jemlik! nådig remiss den 28 nästlidne Maj åligger det Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande att afgifva underdånigt utlåtande öfver särskilda

komiterades förslag till inskränkning af den kommunala rösträtten på landet,

och får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i sådant hänseende underdånigst

anföra:

Den af komiterade förebragta statistiska utredningen af föreliggande

fråga gifver uppenbart vid handen, att en begränsning af den kommunala

rösträtten på landet är önskvärd, helst en dylik begränsning redan år 1869

gjorts gällande för och utan nämnvärdt missnöje tillämpats för städerna.

Vid bedömande åter af de olika meningar, som bland komiterade

uppstått angående de mått, som kunde finnas lämpliga för ifrågavarande

begränsning, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den af komiterades

flertal antagna principen om ett relativt maximum företrädesvis böra

ifrågakomma, och då den af komiterade i sådant hänseende föreslagna bestämmelsen,

att ej någon må utöfva rösträtt för jordbruksfastighet för mer än en femtedel

och för andra beskattningsföremäl för mer än en tjugondedel eller i något

5

34

fall för mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal, synes vara väl afvägd

och ej böra medföra alltför stor inskränkning i den vederbörande nu

medgifna rösträtt samt dertill kommer att för beslut i de frågor, hvarom

73 och 74 §§ af nu gällande nådiga förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 Mars 1862 handla, skulle enligt komiterades förslag erfordras

qvalificerad röstmajoritet, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

på de af komiterade anförda skäl för sin del förorda nådigt bifall

till komiterades i ämnet afgifna, förslag. Karlstad i landskanslist den 11

September 1897.

Underdånigst

ADOLF MALMBORG.

Frith. Graf ström.

17. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 28 sistlidne Maj är Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

anbefaldt att afgifva underdånigt utlåtande öfver det betänkande

och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten

på landet, som den 9 Maj 1897 afgifvits af dertill i nåder förordnade

komiterade.

Till förekommande af obehörig röstöfvervigt inom kommun af de derstädes

högst beskattade hafva komiterades flertal föreslagit den begränsning

i den kommunala rösträtten på landet, att icke någon må utöfva rösträtt

för jordbruksfastighet för mer än en femtedel och för andra beskattningsföremål

för mer än en tjugondedel eller i något fall för mer än en

femtedel af kommunens hela fyrktal. Till detta stadgande hafva tvenne

reservanter, herrar G. Rudebeck och friherre J. Gripenstedt, ansett böra

fogas det tillägg, att röstegande för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet,

som uppnått en tjugondedel af kommunens hela fyrktal,

derutöfver skulle erhålla en röst för hvarje tjugonde fyrk. En tredje reservant,

herr Elis Sidenbladh, med hvilken herr Joh. Nydahl i denna del instämt,

har i fråga om sättet för rösträttens begränsning skiljt sig från

komiterades flertal och för sin del föreslagit, utom ett relativt röstmaxi

-

35

mum, som han ansett böra bestämmas lika för jordbruksfastighet och andra

beskattningsföremål till en tiondedel af kommunens hela fyratal, ett absolut

rösträttsmaximum af 1,000 fyrkar.

Ehuru icke något af dessa förslag för en behöflig begränsning af den

kommunala rösträtten synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fullt

tilltalande, då verkan af såväl det ena som det andra måste blifva olika i

kommuner med olika röstetal, anser dock Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

det af komitén uppgjorda förslag med det af herrar Rudebeck

och Gripenstedt dervid fogade tillägg böra, såsom medförande de minsta

ojemnheterna i omförmälda hänseende, af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

förordas.

Underdånigst

A. G. SVEDELIUS.

Aug. Helting.

Örebro slott i landskansliet den 13 September 1897.

18. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län.

Till Konungen.

Såsom sitt yttrande öfver det af särskilda komiterade utarbetade betänkande

och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten

på landet, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i anledning af nådig

remiss den 28 sistlidne Maj, på de af öfver direktören Elis Sidenbladh anförda

skäl i underdånighet instämma uti den af honom afgifna reservation.

Underdånigst

FREDRIK HEDERSTIERNA.

B. Hendeberg.

Vesterås slott i landskansliet den 11 September 1897.

36

19. Kongl. Maj ris Befallningshafvande i Kopparbergs län.

Till Konungen.

I nådig remiss den 28 nästlidne Maj har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

fått sig anbefaldt att afgifva underdånigt utlåtande öfver ett

af utsedde koiniterade afgifvet underdånigt betänkande och förslag angående

begränsning af den kommunala rösträtten på landet; och får länsstyrelsen,

efter granskning af berörda förslag, underdånigst anföra att, såvidt

till länsstyrelsens kunskap kommit, de större röstegarne inom länet

såsom trävarubolagen väl icke utöfvat sin rösträtt på annat än ett för

vederbörande kommuner gagneligt sätt, hvadan länsstyrelsen från erfarenheten

inom länet icke eger giltig anledning till uttalande af behofvet af

någon begränsning i rösträtten, men att, om Eders Kongl. Maj:t skulle

finna en sådan begränsning böra, på grund af förhållanden från andra orter,

genomföras, det från komiterades flertal afvikande förslag, som afgifvits af

Öfverdirektören E. Sidenbladh, hvari hemställes, att icke någon må få utöfva

rösträtt för större antal än som motsvarar en tiondedel af kommunens

hela fyrktal eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar 1,000

fyrkar, på de af Öfverdirektör Sidenbladh anförda skäl synts länsstyrelsen

ega företräde framför flertalet komiterades, emedan det är mindre inveckladt

och mer praktiskt än komiterades, hvartill kommer, att det i det närmaste

sammanfaller med nu gällande grunder för röstberäkningen i städerna,

som, utan att nämnvärdt missnöje eller olägenhet deraf försports,

tillämpats i närmare trettio år. Falun i landskansliet den 9 September

1897.

Underdånigst

På Landshöfdingeembetets vägnar:

Ludvig Almqvist. Jonas Bjurstedt.

20. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 28 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

blifvit anbefaldt att afgifva underdånigt utlåtande öfver

37

det af särskilde koiniterade den 9 i nämnda månad afgifna betänkande och

förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten på landet; och

får Landshöfdingeembetet till fullgörande häraf i underdånighet anföra följande:

Af

betänkandet med dervid fogade reservationer framgår, hvad beträffar

den föreslagna ändrade lydelsen af 11 § i Eders Kongl. Maj:ts nådiga

förordning om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862, att

hufvudsakligen trenne olika förslag inom komitén framkommit, dels af komiterades

flertal, att ingen skulle få utöfva rösträtt för jordbruksfastighet för mer

än en femtedel och för andra beskattningsföremål för mer än en tjugondedel

eller i något fall för mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal, dels af

komitéledamöterna, häradshöfdingen Rudebeck och friherre Gripenstedt, att till

komiterades förslag måtte göras det tillägg att röstegande för andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet, som uppnått en tjugondedel af kommunens

hela fyrktal, derutöfver skulle erhålla en röst för hvarje tjugonde fyrk, dels ock

af Öfverdirektören Sidenbladh att ingen skulle ega att utöfva rösträtt för större

antal röster, än som svarade mot en tiondedel af kommunens hela fyrktal

eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarade ett tusen fyrkar.

Härjemte har i afgifna reservationer yrkats: af friherre Gripenstedt, att i

förslaget föreskrift måtte inrymmas, att icke någon finge för egen del och

å annans vägnar sammanlagdt rösta för mer än eu femtedel af kommunens

hela fyrktal, samt af skolföreståndaren Nydahl, som, i öfrigt instämmande

med Öfverdirektören Sidenbladh, tillika ansett, att rösträtt i intet fall borde

få af någon utöfvas för högre röstetal, än som sammanlagdt tillkomme

öfriga röstegande inom kommunen.

Landshöfdingeembetet har till en början särskilt fäst uppmärksamhet

vid komiterades förslag att i vissa fall tillerkänna jordbruksfyrkarne ett

högre röstvärde än andra fyrkar. Denna skilnad till förmån för den jordbruksidkande

klassen synes näppeligen vara af förhållandena påkallad eller

egnad att medföra allenast lyckliga verkningar. Det må visserligen vara

sant, att den jordbruksidkande befolkningen är den mera stationära delen

af en kommuns invånare och derföre med kommunen och dess intressen mera

införlifvad, men det bör ock fästas afseende vid, att det allenast är den

store jordbruksbesittaren och den store industriidkaren, hvilka, såsom

innehafvande högre fyrktal, få vidkännas en reduktion af sin rösträtt; och

innehafvaren af en större industriel anläggning torde hafva lika vigtiga

intressen att bevaka i kommunen som den store jordegaren och icke kunna

anses i högre grad än denne sakna förmåga eller vilja att i för kommunen

lycklig riktning deltaga i ledningen af dess angelägenheter. I och

med det att jemväl andra beskattningsföremål än jorden alltmera få deltaga

i en del utgifter och mera, som förr ålegat jordegare allenast, hafva

38

de olika intressen, som inom kommunerna rådt mellan jordbrukarne, å ena,

och industriidkare och löntagare, å den andra sidan, utjemnats och det

synes derföre jemväl ur nämnda synpunkt olämpligt att tillerkänna de

förre, i deu mån reduktion af röstetalen ifrågakommer, en fyra gånger så

stor rösträtt som den senare. Det af komiterade anförda skälet för berörda

åtskilnad, eller att stadgandet om arrendatorers rösträtt i sin tillämpning

verkade utjemnande i fråga om det på den större jordbesittningen grundade

inflytandet inom kommunen, synes Landshöfdingeembetet lika väl kunna

användas som skäl mot komiterades förslag. En arrendator, hvars arrendetid

snart är ute, kan till exempel i allmänhet icke anses vara med starkare

band fästad vid en kommun, der han för tillfället bor, och hafva

större intresse i dess angelägenheter än till exempel en fabriks- eller sågverksegare,

som inom kommunen eger en anläggning, der han nedlagt betydande

kapital och der ett stort antal arbetare sysselsättas. Effektiviteten

af komiterades förslag till begränsning af rösträtten minskas ock, bedömandet

af verkningarne af reformen försvåras, och systemet torde vid tillämpningen

komma att visa sig väl invecklad!.

Landshöfdingeembetet finner sig derföre icke kunna förorda, att tvenne

relativa begränsningstal sättas, ett för jordbruksfastighet och ett, för andra

beskattningsföremål.

Vid valet af det relativa begränsningstalet, som således borde drabba

alla fyrkar, anser Landshöfdingeembetet, att en tiondedel af kommunens

hela fyrktal år för närvarande förhållanden lämpligast. Landshöfdingeembetet

är visserligen, lika med reservanten, Öfverdirektör Sidenbladh, af

den mening att för vinnande af en fullt effektiv begränsning af den kommunala,

rösträtten och undanrödjande åt hvarje fara för maktförtryck erfordras

fastställande af jemväl ett absolut röstmaximum, men Landshöfdingeembetet

finner nämnde reservants yrkande på ett röstmaximum af 1,000

fyrkar vara en alltför våldsam reduktion. Den kommunala rösträtten på

landet har hittills varit obegränsad, hvarföre en begränsning torde böra ske

med en viss varsamhet, helst alltid måste komma i betraktande, att, de stora

fyrktalsinnehafvarne, som mest bidraga till kommunens utgifter, derför

hafva vigtiga intressen att i kommunen bevaka, å hvilka lagstiftningen icke

torde böra inverka hämmande i vidsträcktare mån, än som erfordras för

att undanrödja maktförtryck och lemna tillfälle för jemväl andra berättigade

intressen att, komma till skäligt afseende. Någon praktisk erfarenhet

synes ock böra vinnas om verkningarne af eu röstbegränsning till en tiondedel

af kommunens fyrktal, innan ytterligare inskränkning med sättande af ett

absolut röstmaximum bör ifrågakomma. Genom den af komiterade föreslagna

qvalificerade majoriteten för vissa frågors afgörande erhålles ock ett,

såsom Landshöfdingeembetet anser, synnerligen vigtig!, och kraftigt vapen

39

till förekommande af kommunala maktmissbruk. De frågor, som sålunda

för afgörande skulle erfordra två tredjedels majoritet, äro just de för kommunens

hushållning vigtigaste och sådana, der under stundom befogade

klagomål öfver maktförtryck framkommit.

Landshöfdingeembetet får således i underdånighet uttala den mening,

att frågan om en begränsning af den kommunala rösträtten för närvarande

bäst löses medelst föreskrifters meddelande, att ingen må utöfva rösträtt för

större antal röster än som svarar mot en tiondedel af kommunens hela

fyrkta.1, förstärkta med dels ett stadgande, att rösträtt i intet fall får af

någon utöfvas för högre röstetal än som sammanlagdt tillkommer öfriga

röstegande inom kommunen, dels ock med föreskrift om två tredjedels

majoritet i de frågor, hvarom i 73 och 74 §§ af kommunalförordningen

förmäles; och förordar Landshöfdingeembetet således i underdånighet komiterades

förslag med nu antydda förändringar.

På Landshöfdingeembetets vägnar:

Underdånigst

Axel Schotte. Wilh. Höglind.

Gefle slott å landskansli den 14 Augusti 1897.

21. Kongl. Maj:t Befallningshafvande i Vesternorrlands län.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 28 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:t anbefalt

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att afgifva underdånigt, utlåtande

öfver det af dertill utsedde komiterade den 9 i samma månad afgifna

betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala

rösträtten på landet; och får Landshöfdingeembetet i sådant afseende underdånigst

gifva tillkänna, att länsstyrelsen till alla delar ansluter sig till hvad

komiterades flertal föreslagit. Hernösand i landskansli den 13 september

1897.

Underdånigst

På Landshöfdingeembetets vägnar:

Axel Arnell. J. Unander.

40

22. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län.

Till Konungen.

Sedan af dertill i nåder förordnade komiterade afgifvits underdånigt

betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten

på landet, har jemlik! remiss den 28 sistlidne Maj Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i Jemtlands län erhållit nådig befallning att deröfver

afgifva underdånigt utlåtande; och får Landshöfdingeembetet i sådant

hänseende i underdånighet anföra följande.

Med komiterade delar Landshöfdingeembetet öfvertygelsen om nödvändigheten

af en lämplig begränsning af de högre röstetalen i landskommunerna.

I fråga om vidden af denna begränsning anser sig Landshöfdingeembetet

dock böra ansluta sig till Öfverdirektören m. in. Elis Sidenbladhs

uti hans reservation framställda förslag derom, att rösträtt ej må utöfvas

för större antal röster, än som svarar mot en tiondedel af kommunens hela

fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar 1,000

fyrkar. Utöfver hvad Öfverdirektören Sidenbladh till grund för detta sitt

förslag anfört, tillåter sig härvid Landshöfdingeembetet fästa Eders Kongl.

Maj:ts nådiga uppmärksamhet på ett förhållande, som enligt Landshöfdingeembetets

åsigt gör den ifrågavarande större begränsningen önskvärd särskild!

för Jemtlands län.

Sedan längre tid tillbaka hafva nämligen stora trävarubolag, merendels

grundade på aktier, i allt större utsträckning inom länet förvärfvat sig

hemman för att sålunda åt sig trygga besittningen af den för deras rörelse

behöfliga värdefulla skogsmarken och äro redan inom en och annan kommun

egare till mer än hälften af kommunens hela skattetal. Jordbruket å de

inköpta hemmanen är för bolagen en bisak och dessas intresse för de kommunala

angelägenheterna i de orter, i hvilka hemmanen äro belägna, torde i

regel ej gå ut på annat än att i möjligaste mån undvika utgifter för de

kommunala behofven, helst bolagens styrelser och delegare vanligen icke

äro boende inom länet. Att alltför stora röstetal i dylika röstegares hand

ej kunna vara till gagn för kommunen, torde få anses gifvet.

Mot komiterades förslag i andra delar än den ofvan anmärkta har

Landshöfdingeembetet ej något att anmärka.

Underdånigst

På Landshöfdingeembetets vägnar:

L. Th. Jacobson. V. Klinghammar.

Östersund i landskansli den 13 September 1897.

41

23. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län.

Till Konungen.

Enligt nådig remiss den 28 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande att afgifva underdånigt utlåtande öfver komiterades

betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten

på landet.

De nu gällande bestämmelserna i detta ämne, hvilka innehållas uti 11

§ i nådiga förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862,

sådant detta lagrum lyder i förordningen den 26 Oktober 1888, äro, enligt

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning, principenliga så till

vida, att de skänka en hvar medlem i kommunen rösträtt i förhållande till

de bidrag, hvar och en måste lemna till bestridande af de kommunala

utgifterna. Vid öfvergifvande af denna princip för att i stället lagstadga

en begränsning för utöfvande af ifrågavarande rösträtt och såmedelst vidtaga

eu rubbning i de hittills gällande bestämmelserna härutinnan synes

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande försigtigheten bjuda, att man dervid

tillvägagår med största varsamhet, så att ej en alltför våldsam omhvälfning

i de kommunala förhållandena derigenom förorsakas. En begränsning

i den ifrågavarande rösträtten torde derföre, enligt Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvandes tanke, endast böra ske steg för steg, i den män den

visar sig verkligen vara af behofvet påkallad. En dylik varsamhet betingas

dessutom deraf, att valet af begränsningen i alla händelser måste blifva

godtyckligt. Ett för långt taget steg uti detta afseende lärer, såsom Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreställer sig, svårligen kunna tagas

åter, under det att deremot hinder ej torde möta för vidtagande af en

fortsatt rösträttsbegränsning, om och i den mån erfarenheten visar, att en

sådan kan ske utan olägenhet. Dertill kommer att de nuvarande rösträttsbestämmelserna

utgöra grundvalen för bildande af riksdagens första kammare,

en omständighet hvilken äfven den manar till betänksamhet i afseende

på dessa bestämmelsers rubbning.

Lika med komitén håller Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande före,

att eu begränsning i de större röstetalen bör ske sålunda, att den må

bestämmas till en femtedel af kommunens helafyrktal, hvaremot Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande icke finner komiténs anförda skäl nog öfvertygande

för den föreslagna större begränsning i rösträtten för andra beskattningsföremål

än för jordbruksfastighet.

6

42

Inkomst af annan fastighet samt af kapital och arbete är nämligen

lika berörd af den kommunala beskattningen som inkomst af jordbruksfastighet.

Röstegande för de förstnämnda slagen af beskattningsföremål

ega helt visst lika klar blick, som röstegande för jordbruksfastighet förde

kraf, som ställas på de skattdragande för tillgodoseende af de behof, som

förefinnas för upprätthållande och utveckling af de kommunala institutionerna.

Vid medverkan till landstingens sammansättning, hvarpå dessas

politiska funktion vid förstakammarvalen bero, hafva de förra utan tvifvel

lika godt omdöme beträffande riksstyrelsens kraf som de senare.

På dessa i korthet anförda skäl vågar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

icke tillstyrka, att större begränsning i rösträtten stadgas för andra

beskattningsföremål än för jordbruksfastighet. Dock anser Eders Kong].

Maj:ts Befallningshafvande tvenne röstegareklasser böra underkastas en

starkare begränsning i rösträtten än öfriga, nämligen aktiebolag och menigheter.

Nämnda bolag framträda oftast med alltför dominerande röstetal,

som frambäras af ett befullmäktigadt ombud för ett flertal aktieegaré,

hvilkas personliga åsigter ej dervid göra sig gällande, enär de i allt rörande

bolagets verksamhet öfverlåtit sin rätt på en fåtalig styrelse, hvars förnämsta

uppgift torde gå ut på att medelst stora utdelningar tillfredsställa

aktieegarae. Då dessa i de flesta fall äro boende i andra kommuner,

understundom till och med utom riket, kunna de näppeligen med något

varmare intresse omfatta en kommun, hvars förhållanden för dem i det

stora hela äro främmande. Af enahanda skäl anser Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande menigheter böra i afseende på rösträtten blifva likställda

med aktiebolag. Den starkare begränsning i rösträtten, som aktiebolag och

menigheter, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, torde

böra underkastas, tillåter sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslå

att lämpligen sättas till dubbelt mot öfriga röstegande eller till en

tiondedel af kommunens hela fyrktal.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lemnar komiténs förslag till

ändrad lydelse af §§ 73 och 74 i ofvannämnda förordning utan anmärkning.

Underdånigst

JESPER CRUSEBJÖRN.

Umeå i landskansli den 19 Augusti 1897.

Arv. Almqvist.

43

24. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län.

Till Konungen.

Till följe af nådig remiss den 28 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande att afgifva underdånigt utlåtande öfver vederbörande

komiterades förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten på

landet; och får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som finner förslaget

innefatta en tillfredsställande lösning af den föreliggande frågan och

som ej heller har något att erinra mot det sätt, hvarpå de af förslaget

betingade ändringar i gällande författningar blifvit af komiterade affattade,

för sin del underdånigst förorda komiterades förslag.

Underdånigst

K. S. HUSBERG.

A. Pipon.

Landskansliet i Luleå den 3 September 1897.