SOU 1898:2

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

%

DEN UTAF KONGL. MAJ;T DEN 25 SEPTEMBER 1897 TILLSATTA

TEATERKOMITÉ.

STOCKHOLM

iVÄR H/EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI

1898.

Innehåll.

Sid.

Skrifvelse till Konungen i—iv

Betänkande och förslag ............................................................................... 1—86

1. Historik........................................................................................... 1—36

2. Ekonomisk utredning..................................................................... 37—64

3. Undersökning af de särskilda alternativen. Komiténs för

slag

............................................................................................ 65—86

Bilagor:

1. Tablå öfver Kong]. Operans inkomster och utgifter spelåren

1888—1897........................................................................... 89-91

2. Kongl. Operans recettinkomster 1888—1897 .......................... 92

3. Sammandrag af Kongl. Operans inkomster och utgifter för

åren 1888—1897 ................................................................... 93-95

4. Kongl. Dramatiska teaterns utgifter för åren 1888—1897...... 97 — 99

5. Kongl. Dramatiska teaterns recettinkomster åren 1888 — 1897 100

6. Sammandrag af Kongl. Dramatiska teaterns inkomster och

utgifter 1888—1897 ........................................................... 101 -103

7. Askådareplatser å Kongl. Stora teatern.................................. 104

8. Biljettpris å Kongl. Stora teatern ....................................... 105

9. Biljettpris å f. d. Svenska teatern förändrad till dramatisk

skådebana................................................................................ 106

10. Förslag till aflöning för Kongl. Stora teaterns orkester ......... 107

11 a. Kongl. Operans dekorationsförråd....................................... 108 —111

b. Dramatiska teaterns dekorationsförråd ................................ 112 — 113

c. Svenska teaterns dekorationsförråd .................................... 114

d. Dekorationsmagasin för Dramatiska teatern ........................ 115

e. Uppgift på dekorationsförrådet vid Svenska teatern våren

1890 ................................................................................ »

''Sid

12

a. Öfverståthållareembetets und. skrifvelse den 20 oktober 1897 116

b. Skrifvelse af brandchefen i Stockholm den 16 oktober 1897 116-118

c. Skrifvelse af polismästaren i Stockholm den 6 oktober 1897 118

d. Promemoria af poliskommissarien Ernst Lundbäck angående

Kongl. Dramatiska teatern.......................................... 119 — 120

13. Yttrande af kaptenen P. Ax. Lindahl angående förändring af

Kongl. Dramatiska teaterns byggnad, jemte planritning..... 121—125

14. Yttrande af densamme angående kostnaden för en ny drama

tisk

teater, jemte skissritningar af arkitekten Ludv. Peterson 126—127

15. Yttrande af stadsarkitekten K. Salin och kaptenen P. Ax.

Lindahl angående värdet af s. k. Svenska teaterns fastighet 128 —131

16. Promemoria af kaptenen P. Ax. Lindahl angående s. k. Svenska

teaterns förändrande till dramatisk teater 132—133

17. Förslagskontrakt ....................................................... 135_139

18. Stiftelseurkund ................................................... 140_141

19. Bolagsordning ........................................ 142_146

20. Yttrande af Fil. D:r H. Tiselius angående de Kongl. teatrarnes

pensionsinrättnings ställning.................................................. 147—152

21. Yttrande af densamme angående Kongl. hofkapellets pensions

inrättnings

ställning ............................................................. 153—154

22. Litteraturförteckning.............................................. 155

Promemoria angående vissa teatrar i utlandet....................................... 157-174

Till Konungen.

kAedan för Eders Kongl. Maj:t anmälts, att den nya teaterbyggnaden vid

Gustaf Adolfs torg beräknades blifva i färdigt skick till statsverket öfverlemnad

till den 1 juli 1898, har Eders Kongl. Maj:t, med anledning deraf

II

att de bestämmelser, som af Eders Kongl. Maj:t meddelats i fråga om

uppehållande af verksamheten å de Kongl. teatrarne och dispositionen af

samma teatrars fasta och lösa egendom endast vore gällande intill slutet

af det spelår, under hvilket den nya teaterbyggnaden blefve färdig, den

25 september 1897 i nåder funnit godt uppdraga åt en komité, bestående

af undertecknad Printzsköld, ordförande, samt undertecknade Bonde,

Buren, Nordqvist, Snoilsky, Svedbom, Walldén och Westrin äfvensom hofintendenten

m. m. Carl Anders Knut Almlöf, ledamöter, att under iakttagande

af de vilkor, som enligt Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1889 blifvit

fästade vid beviljandet af det ordinarie anslaget till Kongl. Operan, inkomma

med yttrande och förslag i fråga om sättet för uppehållande efter

förenämnda tidpunkt af verksamheten å de Kongl. teatrarne, dervid hänsyn

jemväl borde af komitén tagas till det förhållande, att Kongl. Dramatiska

teaterns nuvarande byggnad vore af den beskaffenhet, att densamma ej

vidare lämpligen borde användas för teaterverksamhet. I komiténs sammansättning

har sedermera skett den förändring, att Imf intendenten Almlöf,

på grund af ihållande sjuklighet, den 14 sistlidne januari på begäran i

nåder entledigats från uppdraget att vara ledamot i komitén samt f. d.

direktören vid de Kongl. teatrarne m. m. Pehr Anders Johan Willman i

nåder förordnats till ledamot. Vid det första sammanträde i komitén,

hvari Willman deltog, den 17 i samma månad, träffades han emellertid

af döden.

Komiténs arbeten hafva från den 4 oktober 1897 oafbrutet fortgått.

Såsom komiténs sekreterare hafva fungerat dels byråchefen Viktor Almquist

till den 14 sistlidne december, dels ock, enär han på grund af vunnen

befordran förklarade sig förhindrad vidare biträda komitén, från sistnämnda

dag t. f. kanslisekreteraren m. m; Hugo Tigerschiöld.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 29 oktober 1897

till komitén öfverlemnat, för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af

det komitén meddelade uppdrag, en till Eders Kongl. Maj:t gjord framställning

af öfverståthållareembetet angående förbud för vidare användande

af Kongl. Dramatiska, teaterns byggnad och då komitén under fortgången

III

af sina arbeten fann ett allt mera framträdande behof att ega tillgång

till ett i byggnadsfrågor erfaret tekniskt biträde anhöll komitén hos Eders

Kongl. Maj:t om bemyndigande att anlita lämplig person att i sådant afseende

tillhandagå komitén. På grund af Eders Kongl. Maj:ts dertill den

3 december 1897 gifna tillstånd, anlitade komitén för sådant ändamål

kaptenen vid Eders Kongl. Maj:ts Väg- och vattenbyggnadskorps m. m.

P. A. L. Lindahl.

Enär komitén vid sina öfverläggningar i ärendet fann, att det af

Riksdagen uppstälda vilkor för fortsatt utgående af det år 1889 beviljade

ordinarie anslaget till Kongl. Operan svårligen kunde uppfyllas på annat

sätt än genom bildandet af ett konsortium af ett antal för den lyriska

och dramatiska konstens upprätthållande intresserade enskilda personer,

hvilka, under formen af vare sig aktiebolag eller garantiförening, åtoge

sig ansvarighet för Kongl. teatrarnes förbindelser, anhöll komitén i skrifvelse

den 7 sistlidne januari till Statsrådet och Chefen för Eders Kongl.

Maj:ts Finansdepartement, att han ville sätta komitén i tillfälle att med

någon dertill utsedd affärsman, som vore villig att åtaga sig bildandet af ett

dylikt konsortium, öfverlägga om de närmare vilkoren och bestämmelserna

för dess åtaganden samt dess förhållande till staten. I skrifvelse den 17

i samma månad har bemälde departementschef meddelat, att han i skrifvelse

af samma dag till Bankdirektören m. m. Knut Agathon Wallenberg

hemstält, att han ville med komitén öfverlägga i det ämne, som i komiténs

berörda skrifvelse omförmäldes. Komitén har ock med Bankdirektören

Wallenberg uti ifrågavarande ämne samråda

Komitén, som önskat vinna närmare kännedom, på hvilka grunder

teaterverksamheten vid subventionerade teatrar i utlandet är anordnad,

har, med anledning af derom hos Utrikesdepartementet gjord hemställan,

genom Eders Kongl. Maj:ts beskickningar i Paris, Berlin och Bryssel bekommit

dels åtskilliga skriftliga uppsatser och promemorior, innefattande

redogörelser i det afseende komitén önskat, dels ock i tryck ett flertal

reglementen och statuter m. m. rörande teatrar.

Till fullgörande af det komitén nådigst gifna uppdrag får komitén

IV

härmed i underdånighet öfverlemna bifogade betänkande och förslag, jemte

dertill hörande bilagor, hvarjemte komitén närsluter en af komitén gjord

sammanfattning af de hufvudsakliga upplysningar, som kommit komitén

tillhanda angående utländska teaterförhållanden.

De remitterade handlingarna#återgå.

Underdånigst

OTTO PRINTZSKÖLD.

Carl Carlson Bonde. Axel Buren. Conrad Nordqvist.

Carl Snoilsky. Vilhelm Svedbom. Wilh. Walldén.

Theodor Westrin.

Hugo Tigerschiöld.

Stockholm den 21 mars 1898.

BETÄNKANDE

OCH

FÖRSLAG.

5

] Oi \

t

■

1

Historik.

Före Gustaf Illa tid hade den sceniska konsten i Sverige hufvudsak-u”jer

ligen utöfvats af inkallade utländska komedianter, enkannerligen franska.

Visserligen hade en inhemsk stående trupp år 1737 inrättats och fått åt

sig upplåten Kongl. svenska skådeplatsen (stora Bollhuset, beläget å nuvarande

Slottsbacken), men truppen råkade sedermera i förfall, fick lemna

nämnda skådebana, som i stället uppläts åt franska och italienska teatersällskap,

och förde derefter ett tynande lif.

Inseende teaterns stora betydelse för nationens kultur, en betydelse,

som måste blifva större i samma mån som denna konstart lyftes och gjordes

mera nationel, beslöt Gustaf III upprätta den svenska sceniska konsten,

hvilken enligt en samtida sagesman var hardt när landsflyktig i sitt eget

fädernesland. Hans föresats var djerf; dugliga skådespelare funnos ej,

knappast några skådespel; det svenska språket var ännu tungt och ovigt,

isynnerhet om det jemfördes med det smidiga och eleganta franska, som

man den tiden var van att höra från scenen. För att göra öfvergången

till det svenska språket lättare, tog han musiken till hjelp och började

med att skapa den svenska sångscenen. Trots alla svårigheter — artistpersonal,

orkester, kör och balett, allt måste hopbringas och inöfvas —

bedref han saken med sådan kraft, att redan i januari 1773 öppnades i

stora Bollhuset Den svenska operateatern med Thetis och Pelée, komponerad

af den från Italien förut inkallade Uttini till text af den svenske

skalden J. Wellander. Företaget kröntes med den fullkomligaste framgång.

Teatern var emellertid trång och olämplig, hvarför Gustaf III

inköpte det s. k. större Delagardieska huset vid nuvarande Gustaf Adolfs

torg, lät nedrifva det och å tomten uppföra ett operahus, hvilket invigdes

4

år 1782. Medel till inköp af tomt och uppförande af byggnaden utgingo

ur slottsbyggnadsfonden. Konungen sparade inga omsorger och uppoffringar

för att lyfta denna sin skapelse till hög konstnärlig ståndpunkt, så

t. ex. anslog han till operans underhåll ur sin egen handkassa ett årligt

bidrag af 88,333 rdr specie, men derunder glömde han icke den svenska

dramatiska konsten. I sjelfva verket låg denna, på grund af hans egen

begåfning och såsom äfven för den nationella vitterheten och den allmänna

odlingen af ännu större betydelse än den lyriska, kanske honom

ännu mera om hjerta! Sedan han genom inkallad skicklig lärare, fransmannen

Monvel, utbildat flera vid operan anstälda personer, hvilkas anlag

hade mera dramatisk än lyrisk retning, i skådespelarekonsten, företog lian

sig att grunda en särskild »inrättning för det nationella skådespelet, der

svenska dramatiska författares arbeten af svenska aktörer till språkets,

smakens och sedernas odling skulle för allmänheten uppföras». Företaget

öfverlemnades emellertid på entreprenad åt enskild person, hvilken genom

öppet privilegium af den 15 april 1787 erhöll rättighet att under G år

med egen kostnad, risk och förmån uppföra svenska tragedier och komedier

på teatern i Bollhuset. Anstalten, som benämndes Svenska Dramatiska

teatern, öppnades den 2 juni 1787. Företaget bar sig emellertid ej. Innan

ett år förflutit gjorde entreprenören bankrutt och rymde riket. De spelande

förenade sig då till ett bolag och fingo jemlikt särskild! privilegium

fortfarande begagna Bollhusteatern. Enligt reglemente, stadfäst af Konungen

den 16 maj 1788, var inrättningen stäld under styrelse af direktionen

för de öfriga Kong! spektaklerna, hvilken egde att afsluta och uppsäga

kontrakter med personalen; den inre förvaltningen skulle handhafva^

af en ordningsman jemte åtta bland de spelande, hvilka, tillsammans bildande

ett utskott, borde vid allmänna sammankomster öfverlägga och genom

de flesta rösterna besluta om teaterns angelägenheter. Inkomsten af skådespelen

skulle skiftas i 27 lotter, utaf hvilka 5 borde inflyta i teaterkassan

till mindre utgifters bestridande, och de öfriga 22 fördelas mellan den

spelande personalen. Denna teater skulle egentligen vara afsedd för uppförande

af svenska originalstycken; dock antogos der till spelning äfven

imitationer efter utländska stycken, hvaremot pjeser, som helt och hållet

eller till större delen voro rena öfversättningar från andra språk, icke kunde

mottagas. Den nybildade teaterns arbeten stäldes under Svenska akademiens

granskning och inseende. För att trygga inrättningens ekonomiska

bestånd, skänkte Konungen en fond af 44,00U rdr specie, hvilken summa

aldrig, under hvad förevändning som helst, finge användas till något

annat behof och hvilken öfverlemnades till Svenska akademiens sekreterare,

att af honom i Riksgäldskontoret förräntas. Af räntemedlen

skulle för hvar och en af teaterns representationer, hvilka borde utgöra

88 om året, anordnas 30 specier såsom bidrag till dagkostnadens bestridande.

För att bereda Dramatiska teatern en ytterligare inkomst, påbjöds

en afgift af alla kringresande personer, som uppförde skådespel, taskspelerier,

lindansning o. d. Vid två spektakler i veckan erhöll teatern kostnadsfritt

biträde af Kong!, kapellet. Sålunda ordnad och omvårdad började

Kongl. Svenska Dramatiska teatern den 17 maj ! 788 sin verksamhet. Bär

var det som genom Gustaf III:s snille och hängifvenhet för saken den

svenska dramatiska diktningen väcktes till ett lif, som den aldrig förut

och heller aldrig i samma grad sedermera utvecklat. År 1793 nedrefs

Bollhuset och i stället inreddes för medel ur Kongl. handkassan arsenalen

(f. d. Delagardieska huset, beläget å nuvarande Carl XII:s torg) till

skådeplats för de dramatiska representationerna. Denna scen, som benämndes

Dramatiska eller Kongl. Mindre teatern, invigdes den 1 november

1793 med ett drama af Gustaf III.

De bidrag Gustaf III anvisat till Operans och Dramatiska teaterns Teater» under

underhåll fortforo efter lians död under förmyndarestyrelsen att utgå ur^opetanf^’

Kongl. handkassan. Under den första tiden af sin regering omfattade äfven dragning.

Gustaf IV Adolf skådespelen med mycken ynnest. Anslaget till Operan

utgick oförminskadt och den Dramatiska teatern beredde han stor fördel

genom inlösen af Svenska komiska teaterns privilegium. Vid denna tid

fans nemligen vid Munkbron inrättad] med detta namn en teater, der

Karl Stenborg, på grund af särskildt privilegium, med egen teatertrupp,

men ofta med biträde af personalen vid Dramatiska teatern, uppförde

talpjeser och isynnerhet operetter. Teatern stod under uppsigt af direktionen

för de Kongl. teatrarne. I anledning af att äfven Operan började

uppföra operetter, som var Svenska komiska teaterns hufvudsakliga

inkomstkälla, hade Stenborg råkat i ekonomiskt trångmål. Konungen

förordnade år 1798, att Stenborgs skuld för teatern skulle ur Konungens

handkassa gäldas mot vilkor, att teatern jemte privilegiet derå upphörde

följande året. Den 16 april 1799 gafs den sista, föreställningen å denna

teater. Med ett urval af dess pjeser ökades nu Dramatiska teaterns förråd,

den senare teaterns personal förstärktes med de skickligaste af den

förres personal, antalet representationer om året ökades från 88 till minst

i 20, deraf opera-comique-föreställningar gåfvos två gånger i veckan, vid

hvilka föreställningar jemväl personal från Operan fick medverka. Teaterns

ordinarie trupp bestod af 30 personer, deraf 18 aktörer och 12

aktriser. Den behållna inkomsten af teaterverksamheten fördelades i lika

många lotter. Gustaf IV Adolfs välvilja mot teatern räckte icke länge;

6

Operans återupprättande.

isynnerhet fick Operan röna hans onåd. Icke nog med att han införskref

en fransk teatertrupp, bestående af både lyriska och dramatiska artister,

hvilken under åren 1803—1805 gaf föreställningar omvexlande å de

båda Kongl. scenerna; i skrifvelse den 27 september 1806 befalde han, till

vinnande af betydlig besparing för sin handkassa, att Operan skulle alldeles

indragas samt representationerna genast inställas. Denna indragning

skulle dock icke sträcka sig till upphäfvande af de små så kallade operetter,

som ofta endast på den Mindre teatern blifvit gifna och kunde

umbära körer och baletter. För att biträda vid sådana operettföreställningar

skulle en del af kapellet bibehållas. Operans öfriga personal, nemligen

tjenstemännen, de vid densamma uteslutande anstälde artister, kören, baletten

och den umbärliga delen af kapellet blef deremot uppsagd, men med tillgodonjutande

af sex månaders lön, hvarjemte pension till visst belopp utlofvades

åt hvar och en, som enligt vissa stadgade grunder kunde anses

dertill berättigad. Den besparing för Konungens handkassa, som genom

Operans indragning skulle uppstå, var beräknad att genast utgöra 55,133 rdr

banko och efter pensionernas upphörande ytterligare 13,260 rdr banko, eller

tillsammans 68,393 rdr banko årligen. Deremot anslogos ur samma kassa

16,053 rdr banko såsom årligt bidrag till underhåll af den blifvande operettanstalten

och till andra teaterbehof samt till fortsättning af en vid Operan

kort förut inrättad elevskola. Sedan på detta sätt operainrättningen af

Konungen indragits, var hans nästa steg att besluta sjelfva operahusets

nedrifvande. Detta beslut, delgifvet genom skrifvelse den 16 mars 1807,

blef dock aldrig verkstäldt, men byggnaden stod under Konungens återstående

regeringstid nästan obegagnad för sitt egentliga ändamål.

Den, på sätt nyss angifvits, bildade Operett-teatern gaf den 19 december

1806 sin första representation å Kongl. Dramatiska teaterns scen,

som därefter användes af både det dramatiska sällskapet och Operettteatern,

hvilken senare, i saknad af kör och balett och med fåtalig artistpersonal,

hade många svårigheter att bekämpa.

o

Aret 1809 medförde äfven för teaterväsendet en ljusning. Redan en

månad efter Gustaf IV Adolfs afsättning utfärdades nådig befallning om

operahusets skyndsamma iståndsättande. Den stora Kongl. scenen öppnades

sedan i december 1809, men icke blott för operettanstalten utan äfven för

dramatiska sällskapet, som erhöll tillstånd att der uppföra sina större

skådespel. Operettanstaltens krafter voro dock små, ny kör och ny balett

måste bildas och öfvas, och gammal skuld tyngde. I början af år 1812

föreslog derför dåvarande teaterdirektören A. F. Skjöldebrand, att operettanstalten

måtte upphöra och en ny sångspektakelinrättning bildas, skild

7

från all ekonomisk gemenskap med den föregående. Enligt detta förslag

skulle Ivongl. teatern bestå af två afdelningar, Operan och Dramatiska

teatern, stående under en och samma öfverstyrelse, nemligen direktionen

för Ivongl. Maj:ts hofkapell och spektakler, men hvardera med sin egen

understyrelse. Båda inrättningarna skulle återföras till sin egentliga bestämmelse,

och således på Operateatern gifvas operor, operetter och andra

sångpjeser med eller utan kör och balett, men på Dramatiska teatern

endast talpjeser och, med direktionens särskilda tillstånd, någon gång vaudeville^

likväl utan rättighet att kostnadsfritt begagna kören och baletten;

intet annat slags sångspektakler finge vidare, såsom förut småningom

blifvit ett bruk, förekomma på sistnämnda scen. På Operateatern skulle

spelas tre gånger i veckan, på den Dramatiska deremot tinge föreställningar

gifvas alla dagar, så vidt det ej hindrades af operaspektaklerna, antingen

derigenom att skådespelarepersonalen till större delen var gemensam för

begge teatrarna, eller ock af annan orsak. Söndagsspektaklet var dock

Dramatiska teatern ensam förbehållet. Operainrättningen skulle bibehållas

vid det anslag som från 1809 till Operett-teatern utgått, och Dramatiska

teatern fortfarande åtnjuta de understödssummor, hvilka vid dess stiftelse

och sedermera beviljats. Detta förslag blef af Kongl. Maj:t bifallet. Operettanstalten

afskaftådes, och i dess ställe återupprättades Öperateatern, såsom

en nästan ursprunglig stiftelse, frisagd från allt sammanhang med den

förstnämndas räkenskap, och stäld till Dramatiska teatern i ett noga begränsadt

verksamhetsförhållande. Nu skedde en allmän uppsägning af så

väl den lyriska som den dramatiska skådespelarpersonalens kontrakter, och

nya överenskommelser träffades, gällande från och med den 1 april 1812.

•

Emellertid visade sig snart många olägenheter af att hafva de bådaA''onsz- <ca<crB

afdelningarna fullständigt åtskilda. Enahanda aflöningssätt, nemligen vissa re& ,ce„er.

lotter af den behållna inkomsten, tillämpades vid de båda teatrarne, men

proportionen af hvarje lottandei var icke densamma vid båda teatrarne, och då

skådespelarepersonalen till största delen tjenstgjorde vid begge, uppstodo stridiga

intressen, i det eu hvar arbetade för att den teatern, der ban hade den

större lottandelen, erhöll den största recettinkomsten. Anslaget till Operan

var otillräckligt, hvarför direktionen måste laga så att recettinkomsten å

Operan ökades, hvilket icke kunde ske utan men för den Dramatiska teatern.

Ett medel att undanrödja dessa olägenheter och förebygga endera teaterns

fall måste derför sökas, och man trodde sig finna det i bådas fullständiga

förening. Den gemensamma recettinkomsten borde derigenom väsentligt

förökas, då direktionen kunde låta uppföra hvarje stycke, der det gaf mest

och kostade minst. Skjöldebrands efterträdare, grefve G. C. F. Löwenhielm,

8

föreslog derför en sammansmältning af de begge teateranstalterna. Förslaget

gillades af Konungen och den 1 juli 1813 tog den nya inrättningen,

under namn af Kongl. Teatern, sin början. Speltiden var bestämd till

minst 40 veckor, med 5 föreställningar i veckan, hvaraf 3 pa scenen i

Operahuset och 2 på Dramatiska teatern. Alla slags inkomster, såväl de

allmänna understöden som recetterna m. m. skulle användas till gemensamt

bästa. Detta gälde äfven räntan af Gustaf III:s anslag till Dramatiska

teaterns dagkostnad, dock med vilkor att ett mot denna ränta svarande

belopp skulle årligen fråndragas recettinkomsten och afsät-tas till den

förenade inrättningens pensionsfond. Aflöningssältet med lottandelar

bibehölls.

Men snart blef det icke möjligt ätt med så betydligt minskade bidrag

af det allmänna kunna hålla inrättningen på samma konstnärliga höjd,

som tillförene under dess glansdagar. Under det teatern ännu 18u7 åtnjöt

årligt understöd af det allmänna till belopp af nära 90,000 rdr banko,

hade detta år 1815 minskats till 22,000 rdr banko, hvaraf 4,500 utgjorde af

Riksdagen år 1809 anvisadt ordinarie anslag till Dramatiska teatern förutom

lösen lör 200 famnar ved, för hvithet ändamål samma Riksdag anvisade ett

ordinarie förslagsanslag å 1,400 rdr banko. Kronprinsen Karl Johan hade

visserligen under åren 1811 —1815 understöd! teatern med gåfvor till sammanlagdt

belopp af 36,500 rdr banko, men det oaktadt ökades teaterns skuld så

att densamma år 1815 uppgick till 40,000 rdr banko. Vid sistnämnda års riksdag

väckte grefve G. Lagerbjelke derför motion om beviljande af ett årligt

statsanslag till det belopp, som kunde erfordras för teaterns upprätthållande.

Riksdagen afslog visserligen motionen, men hänvisade Kongl. Maj:t att af

. tillgängliga medel anvisa hvad som pröfvades för teaterns behof erforderligt.

I enlighet dermed anvisade Kongl. Maj:t af intraderna från kolonien S:t

Barthelemy dels till teaterverksamheten år 1815 12,708 rdr banko, 1816

30,500 rdr banko och 1817 30,500 rdr banko, dels ock till gäldande af

teaterns skuld år 1816 24,000 rdr banko och 1817 20,000 rdr banko. Men då

efter tre ars förlopp Barthelemyfonden icke vidare lemnade tillgång till nämnda

årliga understöd, föreslog Kongl. Maj:t Rikets Ständer år 1818 att afvandra

allmänna medel lemna nödigt stöd till teatern, som »betraktad under dess enkla

inflytande på svenska språket och literaturen icke borde lemnas utan det

afseende som nationens stigande odling förtjenade». Med hänsyn till den

mängd kontrakt, som blifvit ingångna under förlitande på att understöd

till lika stort belopp fortfarande skulle komma teatern tillgodo, anvisade

Ständerna af statsverkets besparingar 30,500 rdr banko till teaterns underhall,

dock endast för 1818, med uttryckligt förbehåll att staten derefter

lör alltid befriades från hvarje annan utgift till Kongl. teatern än det

9

vanliga årsanslaget, af 4,500 rdr banko samt lösen för 200 famnar ved.

1 sin skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet hänsköto Ständerna till Kongl.

Maj:ts pröfning dels huruvida icke teatern kunde till minskande af sina

utgifter omorganiseras, dels ock, för vinnande af ökade inkomster, ett af

grefve Löwenhielm framstäldt förslag att påbjuda en särskild bevillningsafgift

af dem, som önskade bevista teaterföreställningarna, samt till teaterns

förmån höja den s. k. öfverflödsskatten på vin, kaffe, té, siden, tobak m. m.

Med anledning af Ständernas vägran att anslå nödiga medel till Kongl.

teaterns underhåll, beslöt Karl XIV Johan densammas upphäfvande och

förordnade att i dess ställe en ny inrättning, under namn af Stockholms

teater, skulle organiseras såsom enskild entreprenad på vinst och förlust.

Denna entreprenad, till en början bestämd för tio års tid, räknad från den

1 juli 1818, öfverlemnades åt dåvarande andre direktören öfverste J. P.

Törner, som egde att med sig förena en eller flere af de tjenstgörande

aktörerna jemte anföraren för Kongl. hotkapellet, hvilket bibehölls. Den

nya styrelsen erhöll oinskränkt nyttjanderätt till samtliga teaterhusen

med alla tillhörigheter af hvad namn och beskaffenhet som helst, jemväl

till de loger, hvilka hofvet förut innehaft. Konungen skulle efter vanliga

pris låta betala de platser, som kunde komma att för hans räkning reqvireras.

Dessutom öfverlätos åt styrelsen de till Kongl. teatern anslagna

statsmedel, men något bidrag från Konungens handkassa finge icke vidare

uppbäras. Teatern stäldes i afseende på den litterära delen af sin verksamhet

under hofkanslerns tillsyn och räkenskaperna skulle aflemnas till

riksmarskalkens granskning. Om Konungen före kontraktstidens slut ville

åter upprätta Kongl. teatern, var entreprenören skyldig frånträda entreprenaden.

Detta inträffade snart. Den 6 september 1818 öppnades Stockholms

teater och redan den 3 november samma år slutade dess verksamhet.

Konungen hade nemligen uttalat några önskningar i afseende å ett galaspektakel,

livilka mötte svårigheter att tillmötesgå. Konungen upphäfde

derför entreprenaden och återstälde Kongl. teatern, till hvilken han af

egna medel anslog 20,000 rdr banko i årligt underhåll, hvarjemte Kronprinsen

Oscar erlade 4,000 rdr banko och Prinsessan Sofia Albertina 1,000

rdr banko såsom hyra för sina loger. Af allmänna medel anvisade Konungen

tillika ett årligt understöd af 17,000 rdr banko i afvaktan på nästsammanträdande

Riksdags beslut. Ständerna beviljade emellertid vid 1823

års riksdag endast ett särskildt extra anslag af 16,000 rdr banko, men

ökade ej det sedan 1809 utgående obetydliga ordinarie anslaget till teatern.

Med anledning häraf utlofvade Konungen att ikläda sig teaterns skuld

och att höja sitt enskilda bidrag till 36,000 rdr banko årligen.

2

10

Den 24 november 1825 nedbrann arsenalsteatern, livilket liade till

följd att Kong! teaterns båda afdelningar måste inrymmas å Kongl. Stora

teaterns scen. Detta medförde* säger teaterhistorikern F. A. Dahlgren,

väsentliga hinder för skådespelens oafbrutna gång och ökade derigenom

svårigheten för verkets upprätthållande.

Kongi. teatern Så lysande i konstnärligt hänseende denna period än var för teatern,

18En~scen3 ^ia<^e (Jen fortfarande att kämpa med stora ekonomiska svårigheter, hvilka

endast genom Karl Johans stora offervillighet undanröjdes. Ty från representationens

sida vann den under denna tid föga understöd. Såsom en

talare i borgarståndet vid 1840 — 41 års riksdag anmärkte, hade tiderna

sedan Gustaf IIl:s dagar mycket förändrat sig. »Då intresserade man sig

för spektakler och bröd, nu åter endast för tidningar och politik.» Motioner

väcktes i bondeståndet om indragning af de sedan gammalt utgående anslagen

till Kongl. teatern å tillsammans 6,000 rdr banko och teaterns

utarrendering åt enskilda. Oaktadt statsutskottet erkände teaterns betydelse

för den nationella odlingen och dess behof af understöd samt varnande

röster höjdes från de öfriga stånden, beslöts af Ständerna genom omröstning

i förstärkta statsutskottet med 63 röster mot 55 att berörda anslag

skulle indragas. Fn af orsakerna till denna utgång torde hafva varit att

man ogillade att teaterverksamheten i hufvudstaden vid denna tid ännu

icke var fri utan beroende af särskild! privilegium af Kongl. Maj:t, ty vid

anmälan af beslutet anhöllo Ständerna att inrättande af enskilda teatrar i

hufvudstaden måtte tillåtas under de reglementariska föreskrifter, hvilka

Kongl. Maj:t till förekommande af föreställningar, som kunde såra anständighet

och sedlighet, funne lämpligt bestämma. Sedan teaterverksamheten,

i enlighet med Ständernas sålunda uttalade önskan, frigjorts, anvisade de

vid 1844—45 årens riksdag på Kongl. Maj:ts framställning åter ifrågavarande

anslag åt Kongl. teatern, hvilka dervid sammanfördes till ett anslag å

6,000 rdr banko å sjunde hufvudtiteln. Vid 1847 — 48 årens riksdag

framstäldes förslag om anslagets indragning, hvilken motion emellertid

afslogs. Vid 1853—54 årens riksdag väcktes af dåvarande förste direktören

vid Kongl. teatern friherre Knut Filip Bonde motion om höjande

af anslaget till teatern till 25,000 rdr banko, dervid han under framhållande

af det inflytande teatern, såsom en af förvaltarne af nationens

ideella egodelar, utöfvade på den nationella bildningen, erinrade om de

betydande bidrag teatern erhållit från konungahuset, särskildt hurusom

Karl Johan utom de årliga anslagen från sin handkassa upprepade gånger

betalat teaterns skulder, senast 1844 till belopp af 60,000 rdr banko och

derigenom möjliggjort dess fortvaro. I skrifvelse till Kongl. Maj:t yttrade

11

Rikets Ständer med anledning af berörda motion att det icke kunnat undfalla

deras uppmärksamhet, hvilket gagneligt inflytande en teater, ordnad

på ett ändamålsenligt sätt, under ledning af en skicklig styresman kunde

utöfva på sederna och bildningen i allmänhet samt att ett sådant inflytande

måste visa sig ännu verksammare, när denna anstalt funnes förlagd

i landets hufvudstad. Med afseende derå och då Ständerna inhemtat att

de betydliga uppoffringar, Konungen årligen fått vidkännas för Kongl.

teaterns upprätthållande, icke varit tillräckliga att freda densamma från

ekonomiskt betryck, hvilket måste hafva till följd att den icke kunde till

fullo motsvara de fordringar, som vore fästa vid en nationalteater, hade

Rikets Ständer, för att afhjelpa dessa missförhållanden, såvidt statens dåvarande

tillgångar sådant medgåfve, beslutit höja anslaget till Kongl. teatern

till 20,000 rdr banko eller 30,000 rdr riksgälds. Eu gynsam vind

blåste nu för teatern. Redan följande riksdag, 1856—-58 årens, höjdes

anslaget med anledning af motioner i presto- och borgarstånden till 75,000

rdr riksgälds och afslogs inom bondeståndet gjord framställning om teaterns

upplåtande åt den enskilda företagsamheten; och yttrade Rikets Ständer i

sin skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet, bland annat, att då Kongl. teatern

med dess nuvarande syften och verksamhet vore eu institution, hvilken

likasom all annan åt litteratur, vetenskap och konst egnad anstalt förtjenade

att af staten vårdas och af statsmedel uppehållas, men eu mångårig

erfarenhet visat att såväl de statsanslag Kongl. teatern åtnjutit som

de särdeles frikostiga bidrag Hans Maj:t Konungen och den öfriga Kongl.

familjen lemnat till denna konstanstalts upprätthållande varit otillräckliga

och icke förmått att under de flere olika styresmän, som förvaltat teaterns

angelägenheter, freda denna inrättning från årlig skuldsättning och ekonomiskt

betryck, hade hos Rikets Ständer blifvit yrkadt, ätt detta missförhållande

måtte afhjelpas genoin ett så tillräckligt anslag, att denna teaters

tillvaro deraf betryggades.

Vid 1859—60 årens riksdag afslogos åter motioner om indragning

af statsanslaget till teatern och dess upplåtande åt enskilde äfvensom förslag

om teaterns ställande under ministeriel styrelse. Vid 186’J—63 årens

riksdag beviljades för tre år ett anslag af 6,000 rdr riksgälds årligen till

Kongl. teaterns pensionskassor i ersättning för mistad inkomst af vissa afgifter

från kringresande skådespelaretrupper in. fl., som dessa kassor åtnjutit.

men som, på grund af framställning från Rikets Ständer, upphört att

utgå. Detta anslag, uppfördt å nionde hufvudtiteln, har alltsedan årligen

utgått med samma belopp.

12

inlöp af Emellertid kändes behofvet; af en särskild talscen för Kongl. teatern

Kiisia teatern 3''^ s^örre> ju mera teaterinrättningen tillväxte i omfång och betydenhet

och i samma mån som allmänhetens anspråk på dess verksamhet stegrades.

Erfarenheten visade ock, att en dramatisk scen af betydande förtjenst

kunnat genom enskild persons försorg grundläggas och uppehållas vid

sidan af Kongl. teatern. År 1842 hade nemligen Anders Lindeberg låtit

vid nuvarande Kungsträdgårdsgatan uppföra en teater, hvilken, till eu

början kallad Nya teatern, sedermera öfvergick till ett bolag, då dess namn

ändrades till Mindre teatern, och år 1855 af Edvard Stjernström inköptes

för 120,000 rdr riksgälds. Den täflan, som genom denna af Stjernström

skickligt och med framgång ledda teater uppstod, hade icke i ekonomiskt

afseende varit fördelaktig för Kongl. teatern.

Denna enskilda teater, som år 1859 undergick en större dyrbar reparation,

dervid byggnaden höjdes med eu våning och salongen erhöll ny dekorering,

ut bjöds år 1862 till salu. Ett efterlängtadt tillfälle yppades sålunda

för Kongl. teatern att erhålla en efter dåtidens fordringar med hänsyn

till så väl akustiska förhållanden som lagom afpassadt utrymme fördelaktigt

lämpad dramatisk scen samt befria sig från en farlig konkurrent.

Teatern inköptes derför af Kongl. teaterinstitutionen år 1863 för 270,000

kronor, deraf 22Q,000 kronor för fastigheten och 50,000 kronor för den

lösa egendomen. A denna skådebana, hvilken erhöll benämningen Kongl.

Dramatiska teatern och förvaltades gemensamt med Kongl. Stora teatern,

såsom Gustaf Ilhs teaterbyggnad nu benämndes, uppfördes derefter, i likhet

med hvad som före 1825 skett å arsenalsteatern, icke blott komedier ocli

lustspel utan jemväl operetter, vaudeviller och andra skådespel med inflätade

sångstycken, under det Kongl. Stora teatern användes såsom sångscen

för operan samt talscen för det stora skådespelet.

Den 19 februari 1863 utfärdade Kongl. Maj:t reglemente för styrelsen

och förvaltningen åt de Kongl. teatrarne, hvithet reglemente ännu är gällande

med undantag af några paragrafer, som genom Kongl. Maj:ts beslut

den 25 april 1879 erhållit förändrad lydelse.

1868 års Riks- Genom inköpet af Dramatiska teatern råkade emellertid Kongl. teatern

d"i'' eta‘*d '' s^or sknld, hvilken, oaktadt det betydande statsanslaget och Konungens

ar>låues m bidrag, växte år från år. För att upphjelpa teaterns affärer tillgrep direk

60,

000 kr. tionen den olämpliga åtgärden att uppföra ett par operetter, hvilka visserligen

gåfvo många utsålda hus men hvilka man dock allmänt ansåg icke

värdiga en nationalteater. En opinion mot teatern uppstod, hvilken hade

till följd att 1868 års Riksdag, med anledning af några motioner inom

Andra Kammaren, i hvilka till och med yrkades att statsanslaget till teatern

13

skulle helt och hållet indragas, nedsatte berörda anslag från 75,000 till

60,000 kronor. Beslutet fattades visserligen med endast 140 röster mot

130, soin ville bibehålla anslaget oförändradt, i det de ansågo att om

teatern var dålig, den genom nedsättning af anslaget icke kunde blifva

bättre, men såväl af statsutskottet som vid ärendets behandling inom kamrarne

framhölls att teaterns växande skulder syntes tyda på en felaktig

organisation, hvarför det vore önskvärdt att Kongl. Maj:t ville tillse, huruvida

icke åtgärder kunde vidtagas, hvarigenom teaterns utgifter kunde

bringas i öfverensstämmelse med de påräkneliga inkomsterna utan att de

estetiska och fosterländska intressen, denna konstanstalt hade att bevaka,

blefve förbisedda.

Sedan vid 1869 års riksdag förslag väckts om ifrågavarande anslags/sesårsteaterytterligare

nedsättning, hvilka förslag dock icke vunno Riksdagens bifall, komitétillsatte

Kongl. Maj:t den 7 maj 1869 en komité, som erhöll i uppdrag

att utreda de Kongl. teatrarnes ekonomiska och finansiella förhållanden,

uppgöra förslag till desammas ordnande på sådant sätt att, med behörigt

iakttagande af ifrågavarande institutions väsentliga bestämmelse att vårda

den fosterländska dramatiska konsten samt väcka och underhålla smaken

för ädlare konstnjutningar, teaterns utgifter, deri inberäknad ränta och

amortering å dess skuld, derefter kunde betäckas af dess inkomster utan

annat understöd från statens och H. Maj:t Konungens sida än det för

ändamålet å riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda anslag af 60,000

kronor och något visst årligt bidrag från Konungens hofhållningssumma. I

sammanhang dermed skulle komitén yttra sig om förhållandet mellan Stora

och Dramatiska teatern särskildt med afseende å hvarderas materiel och

de vilkor, hvarunder begagnandet af den senare teatern borde åt den förra

upplåtas.

Den 21 januari 1870 afgaf komitén underdånigt utlåtande.

Efter en redogörelse för transaktionerna vid inköpet af Dramatiska

teatern, anförde komitén, som ansåg sig först böra bestämma Kongl. teaterinstitutionens

ställning och förhållande till H. Maj:t Konungen samt utreda

om och i hvad mån detta förhållande blifvit förändradt till följd af den

utvidgning, densamma erhöll genom inköpet af Mindre teatern:

att de Kongl. teatrarna utgjorde en särskild institution med särskild

kassa, hvars tillgångar bestode af Konungens bidrag, af Riksdagens anslag,

af hyresmedel samt af inträdesafgifter vid de sceniska föreställningarna;

^ att denna institution utgjorde ett helt, som befunne sig under Konungens

vård och tillsvidare garanti;

att institutionens tillhörigheter, bestående af de begge teatrarnas ma

-

14

teriel samt den Dramatiska teaterns fastighet, utgjorde eu Kong], teatrarnas

tillgång, som eventuelt kunde användas till betäckande af institutionens

skulder, hvilka till största delen vore lån, af Ivongl. teaterdirektionen upptagna

med Konungens nådiga tillstånd och med hans garanti för återbetalningen;

att

denna garanti icke kunde tagas i anspråk förr än de befintliga

tillgångarna blifvit till skuldernas betäckande använda och visat sig dertill

otillräckliga; samt

att ingen egentlig förbindelse för Konungen funnes att fortfarande

uppehålla teaterinstitutionen, och att ingenting hindrade honom att låta

densamma upphöra samt att för skuldernas betäckande använda dess befintliga

tillgångar.

Härefter öfvergick komitén till en redogörelse för teatrarnas ekonomiska

förhållanden under tiden efter dramatiska teaterhusets inköpande.

Konungen hade under denna tid, från den 1 juli 1863 till den 1 juli

1869, af enskilda medel för teatrarne utbetalt, allt] inbegripet, 547,821

kronor 64 öre.

Statens bidrag utgjorde årligen 75,000 kronor till och med år 1868

samt utgick för år 1869 med 60,000 kronor.

Oaktadt dessa bidrag hade teaterns skuld, som vid ingången af spelåret

1863 — 1864 utgjorde 96,522 kronor 71 öre, vid komitébetänkandets

afgifvande uppgått till 500,453 kronor 64 öre. Deri inginge erlagd ränta

och amortering å köpeskillingen för Dramatiska teatern med 140,144 kronor

36 öre, obetald rest å köpeskillingen med 212,625 kronor samt räntan

å annan skuld 52,251 kronor 88 öre jemte ett ersättningsbelopp till Mindre

teaterns pensionskassa, 3,600 kronor, så att skulden på sjelfva teaterverksamheten

endast utgjorde 91,832 kronor 40 öre eller alltså 4,690 kronor

31 öre mindre än vid periodens början.

I följd häraf ansåg komitén för betryggande af de Kong! teatrarnas

bestånd ovilkorligen erfordras, att institutionen befriades från den skuldsumma,

som vidhäftade densamma. Kunde ej medel härtill anskaffas,

måste teaterverksamheten upphöra.

Detta sista alternativ skulle emellertid medföra sorgliga följder: artisterna

och hofkapellet skulle skingras, det värderika materialet öfverlåtas

till enskilda och ej mer kunna hopbringas, en stor del af personalen råka

i bekymmersam ställning.

I afseende å framtida ordnandet, derutinnan chefen för hofförvaltningen

föreslagit teaterns ställande såsom ett statens verk under vederbörande

statsdepartement eller dess öfverlåtande åt enskildt bolag, anförde

komitén, hurusom förstnämnda utväg valts endast i Danmark och skulle

15

medföra stor omgång och besvär vid teaterfrågornas pröfning, samt att,

om också ett enskildt bolag skulle vara villigt att öfvertaga den dramatiska

teatern och kunna bedrifva dess verksamhet, helt säkert den lyriska scenens

fortbestånd skulle äfvéntyras, om den upplätes för enskildes spekulationer.

Efter att hafva redogjort för förhållandena vid åtskilliga utländska

teatrar, framhöll komitén, under åberopande deraf, nödvändigheten af

Konungens och statens fortsatta bistånd och hägn. På sådana vilkor och

om skulden på föreslaget sätt från teatrarna aflyftes, trodde komitén, att

dessas inkomster skulle förslå till driftens upprätthållande, och borde

teatrarna förvaltas i enlighet med föreskrifter, som Konungen i den för

hofärenden brukliga väg faststälde.

Till ekonomiens betryggande erfordrades emellertid, enligt komiténs

mening, utöfver hvad förut nämnts, att någon säkerhet måtte vinnas för

att de teatrarna tillagda anslag ej kunde när som helst indragas, hvarför

komitén ansåge nödvändigt, att dessa anslag beviljades åtminstone för tre

år i sänder.

Tillika framhöll komitén, att biljettprisen borde nedsättas för freqvensens

höjande, äfvensom önskvärdheten af att två scener bibehölles,

men under gemensam förvaltning, och billigheten deraf, att, likasom operan

kostnadsfritt egde begagna Stora teatern, den dramatiska scenen finge sin

lokal utan kostnad åt sig upplåten.

Med anledning af berörda utredning aflat Kongl. Maj:t proposition tillrop för sta1871

års Riksdag, deri dels meddelades att Kongl. teaterns skuld någotafK0lg}.ttDranedgått

och den 1 juli 1871 utgjorde 468,140 kronor, deraf dock 30,000 matMa teakronor

kunde frånräknas såsom utgörande teaterns skuld till dess arbetareslern ar 187U

sjuk- och begrafningskassa, hvilkens tillgångar af nämnda komité ansågos

vara teaterns egen tillhörighet, eller således 438,140 kronor, en skuld som

hufvudsakligen tillkommit genom inköpet af dramatiska teaterhuset samt

räntor å köpeskillingen, 270,000 kronor, dels ock tillkännagafs att Konungen

vore benägen att, derest Riksdagen genom inköp för statsverkets räkning

af dramatiska teaterhuset med tillhörigheter för ofvannämnda köpeskilling

eller 270,000 kronor försäkrade den dramatiska lika väl som den lyriska

scenen om att för sin verksamhet få begagna sin särskilda skådebana, åtaga

sig liqviden för hela det öfriga skuldbeloppet. Kongl. Maj:t hemstälde derför

att Riksdagen måtte bevilja ett belopp af 270,000 kronor att till inlösen

för statsverkets räkning af dramatiska teaterhuset, hvilket då skulle

fritt från inteckningar till statsverket öfverlemnas, utgå under 1871, 1872

och 1873 med 90,000 kronor om året.

16

1880 års

teaterkomité.

Donna proposition blef af Riksdagen bifallen, dock med tilläggande

af det vilkor att jemväl afl de bada Kongl. teatrarna tillhörig lös egendom

blefve statsegendom. i

Sedan skulderna sålunda betalats, följde för Kongl. teatern, som fortfarande

stod under högsta ledning af Kongl. Maj:t genom dess holförvaltning,

några gynsamina år med ej obetydliga öfverskott. Statsanslaget,

hvilket motionärer vid 1871, 1872 och 1879 årens riksdagar förgäfves sökt

nedbringa, utgick med oförändradt belopp af 60,000 kronor. Genom köpebref

den 29 december 1873 förvärfvade teaterdirektionen för 12,000 kronor

en från Dramatiska teaterns tomt afstyckad del om 733,75 qvadratfot, å

hvilken laga fasta blef Kongl. Magt och Kronan beviljad. Redan år 1874

började teaterverksamheten emellertid gå med förlust, bristen ökades år

efter år, så att den vid utgången af spelåret 1879—1880 uppgick till

227,673 kronor 88 öre.

Den 20 augusti 1880 uppdrog Kongl. Maj:t derför åt en komité att

efter utredning af de omständigheter, som kunde antagas hafva föranledt

det bedröfliga tillstånd, hvari de Kongl. teatrarnes ekonomi befunne sig,

till Kongl. Maj:t inkomma med förslag, huru för framtiden borde med

Kongl. teatrarnes styrelse, personal och förvaltning såväl i estetiskt som

ekonomiskt hänseende lämpligen ordnas och ställas.

Den förefintliga bristen, uppgående på sätt ofvan nämnts till 227,673

kronor 88 öre, ansåg koinitén, som den 21 december 1880 afgaf underdånigt

utlåtande, hafva åtminstone delvis orsakats af den ekonomiska kris,

som i slutet af 1870-talet inträdde, men hufvudsakligen berott af utgifternas

stora ökning, höjda kostnader för maskineriarbetare samt den moderna

lyxen i dekorationer, kostymer och belysning, äfvensom en under de goda

tiderna införd löneförhöjning.

De ogynsamma resultaten berodde äfven på en viss ombytlighet i

publikens smak, på obillighet hos kritiken och på tillväxten af antalet

teatrar och förlustelseställen i liufvudstaden, men också på brister i teaterledningen,

särskild!, för mycken användning af »gästspel». Framför allt

ansåg komitén emellertid grunden till den brydsamma ställningen vara att

söka i teaterlokalernas föga tidsenliga inrättning, inskränkt utrymme i

salongerna, tungt maskineri med hög dagkostnad m. in.

Till betalande af teaterinstitutionens skuld funne komitén ej annan

utväg än att försälja Dramatiska teaterns hus. Enligt komiténs förmenande

vore det obestyrkt, att Dramatiska teatern burit sig såsom sjelfständig betraktad,

men deremot otvifvelaktigt, att en sammanslagning af begge scenerna

skulle i vissa afseende!! medföra säkra besparingar. Ur estetisk

17

synpunkt skulle en sammanslagning ej heller vara menlig, helst derigenom

kunde åstadkommas omvexling i programmet genom sammanförande inom

en afton af lättare lyriska stycken, operetter och vaudeville^

Under förutsättning af Dramatiska teaterns försäljning framlade komitén

stat för teaterverksamheten, förenad å en scen.

Medelrecetten, som under spelåret 1879—1880 utgjort å Dramatiska

teatern 685 kronor 69 öre och å Stora teatern 1,353 kronor 16 öre, beräknades

dervid å den gemensamma scenen till 1,200 kronor. Genom indragning

af vissa befattningar vid de särskilda teatrarne såsom en följd

af dessas sammanslagning, kunde utgiftsposterna visserligen nedbringas,

men staten visade dock en utgiftssumma af........................ 505,760 kronor

under det att inkomsterna skulle utgöra ................................ 454,250 »

utvisande en brist utaf ........................................................ 51,510 kronor,

dervid dock borde iakttagas, att staten uppgjorts under förutsättning af

de sämsta konjunkturer. Höjdes medelrecetten till 1,400 kronor, skulle uppkomma

en brist af endast 1,510 kronor.

Vid sådant förhållande föreslog komitén beviljande af ett kreditiv å 50,000

kronor, hvilket kunde anlitas i onda och åter fyllas i goda tider; men komitén

vore i allt fall öfvertygad, att hvarje åtgärd till upphjelpande af teaterns ekonomi

skulle blifva otillräcklig, utan anskaffande af ett tidsenligare teaterhus.

Redan den 31 december samma år inkom teaterdirektionen med underdånigt

yttrande i anledning af detta betänkande, dervid direktionen bemötte

anmärkningarna mot teaterledningen, hvilka komiterade, synbarligen af

obekantskap med förhållandena, gjort, samt hemstälde på anförda skäl att

försäljning af dramatiska teaterhuset ej måtte ifrågakomma; men att i

stället ett anslag af 195,000 kronor till gäldande af teatern åsamkad skuld

måtte beviljas.

Vid 1881 års riksdag föreslogs i nådig proposition, att den Ivongl. Förslag m

Dramatiska teaterns fasta egendom jemte de lösa inventarier, som teater

direktionen pröfvade vara obehöfliga i följd af ifrågasatt sammanslagning matiAa teaf

de båda scenerna, måtte den 1 juli 1881 öfverlåtäs å Hans Maj:t'',(e,''n år 188 L

Konungen, mot det att denne åtoge sig att af egna medel, utan statsverkets

betungande, betala den skuld, hvari teatrarna då häftade, dels ock

att Riksdagen med förklarande, att det å riksstatens sjunde bufvudtitel

uppförda anslag å 60,000 kronor ej blefve nedsatt eller indraget, så länge

Hans Maj:t understödde teatern med enahanda belopp, måtte medgifva att,

der omständigheterna sådant föranledde, Hans Maj:t egde rätt att till enskild

person eller bolag under visst antal år till begagnande upplåta Stora teaterns

fasta och lösa egendom med rätt att uppbära alla teaterns inkomster, nyssnämnda

anslag deri inbegripet, mot skyldighet för den enskilde personen

3

18

eller bolaget att underkasta sig de vilkor och förpligtelse^ som funnes i

bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden omförmälda.

Statsutskottet hemstälde om bifall till den nådigt propositionen, dock

med inskränkningar i rätten att upplåta Stora teatern till enskild person

eller bolag, så till vida, att upplåtandet ej finge ske för längre tid än tio

år samt allt under förbehåll, att icke vidare anspråk framstäldes på vare

sig särskildt statsbidrag för gäldande af en möjligen inträffande ny brist

eller förhöjdt årligt anslag till teatern; hvarjemte utskottet hemstälde, att

Riksdagen matte förklara, att för den händelse teatern blefve på föreslaget

sätt till enskild person eller bolag upplåten, anslaget å 60,000 kronor

komme att vid oförändradt belopp bibehållas för den tid dylik upplåtelse

kunde komma att omfatta och Hans Maj:t Konungen med enahanda belopp

understödde teatern.

Första Kammaren beslöt, att Riksdagen, jemte tillkännagifvande, att

Kongl. Maj:ts nådiga framställning icke vunnit Riksdagens bifall, måtte på

extra stat för år 1882 anvisa ett förslagsanslag af högst 175,000 kronor

till gäldande af halfva beloppet af Kongl. teatrarnas skuld vid då löpande

spelarets slut.

Andra Kammaren afslog såväl den Kongl. propositionen som utskottets

hemställan.

Vid gemensam omröstning, dervid Första Kammarens förenämnda

beslut uppstäldes som ja-proposition, afslogs denna och blef tillika den

Kongl. propositionen afslagen.

MiJfltoöo r Sedan Kongl. Maj:t genom beslut den 27 april 1881 förklarat att de

kronor. Kongl. teatrarne, hvilka dittills tillhört Kongl. Maj:ts hofförvaltning, skulle

efter det då löpande spelårets slut eller från den 1 juli 1881 tills vidare

lyda under Finansdepartementet, hade i en till Riksdagen aflåten proposition

Kongl. Maj:t, som funnit hinder för det dåvarande möta för afgifvande

af förslag om definitivt ordnande för framtiden af de Kongl.

teatrarnes angelägenheter, äskat Riksdagens medgifvande dertill, att de

Kongl. teatrarnes verksamhet måtte jemväl efter utgången af det den 30

juni 1882 tilländagående spelåret och intill dess, efter slutligt afgörande

af frågan om teatrarnes framtida ställning, tillämpning deraf kunde komma

att inträda, fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som dittills, med

rätt för Kongl. Maj:t att låta på statsverkets bekostnad af tillgängliga

medel förskjuta de utgifter för teatrarnes förvaltning, hvartill det ordinarie

statsanslaget och teatrarnes öfriga inkomster kunde komma att ej

lemna tillgång.

Riksdagen, som icke ville yttra sig angående den plan, enligt hvilken

19

de Kongl. teatrarnes verksamhet komme att tills Vidare fortgå, anhöll det

Kongl. Maj:t till nästa Riksdag ville inkomma med förslag till definitivt

ordnande af frågan om teatrarnes framtida ställning och verksamhet,

medgaf i anledning af förenämnda proposition Kongl. Maj:t rätt att låta

på statsverkets bekostnad af tillgängliga medel förskjuta, intill 40,000

kronor, de utgifter för teatrarnes förvaltning under det nästa spelaret,

hvartill det ordinarie teateranslaget och teatrarnes öfriga inkomster möjligen

icke komme att lemna tillgång.

Med bifall till Kongl. Maj:ts vid samma riksdag gjorda framställning

anvisades tillika ett särskilt anslag af 69,548 kronor, ätt användas dels

till godtgörande af de kostnader, öfverintendentsembetet förskottsvis bestridt

för operahusets reparation efter en detsamma år 1881 öfvergången brand,

dels ock för i ståndsättande af den genom branden skadade materielen.

Spelåret 1881 —1882 gick emellertid med förlust af 127,113 kronor

20 öre, deri inbegripet 51,822 kronor 50 öre, som motsvarade värdet af

den genom berörda teaterbrand förstörda materiel. Såväl till betäckande

af denna brist som för bestridande af utgifterna äfven för det den 1 juli

1882 började nya spelåret, derunder inkomsterna jemväl visat sig otillräckliga,

nödgades Kongl. Maj:t å särskilda tider under åren 1882 och

1883 intill den 1 maj sistnämnda år förskottsvis å statskontoret anvisa

tillsammans 143,000 kronor, äfvensom, till bestridande af en del af kostnaderna

för vidtagande af åtgärder till vinnande af trygghet för publiken

och teaterpersonalen å Stora teatern, på samma sätt anvisa 5,668 kronor

92 öre. För åstadkommande af den utredning af teaterfrågan, Riksdagen

år 1882 begärt, anmodade chefen för Finansdepartementet direktionen öfver

de Kongl. teatrarne att inkomma med förslag till stat för teaterförvaltningen,

uppgjordt under förutsättning att, efter försäljning af Dramatiska

teatern, båda teatrarnes personal sammanfördes för att spela endast å

Stora teatern, samt med iakttagande i öfrigt, att personalens antal inskränktes

så långt ske kunde utan men för teaterns verksamhet, äfvensom

att teaterns utgifter så väl till personalens aflöning som eljest blefve så

begränsade som möjligt. Den 11 januari år 1883 afgaf direktionen i anledning

deraf underdånigt utlåtande. Enligt direktionens antagande skulle

senom de båda scenernas sammanslagning icke kunna vinnas större minskning

i utgifter än till belopp af 16,410 kronor, under det att å andra

sidan hyres-, ahonnements- och recettinkomster skulle nedgå med tillsammans

109,885 kronor, samt för belysning m. in. ökade utgifter tillkomma,

så att på det hela, enligt direktionens beräkning, en minskning i

inkomster och tillökning i utgifter, utöfver besparingar, skulle uppstå, för

år räknadt, af omkring 110,000 kronor, hvartill ytterligare blefve att

20

lägg3- utgifter för eu gång, bland annat, för uppförande af ett nytt

dekorptionsmagasin med 30,000 kronor.

Åberopande de stora kostnader, bvilka skulle föranledas af de båda

scenernas sammanslagning, hemstälde teaterdirektionen, som äfven ur estetisk

synpunkt afstyrkte en dylik åtgärd, att teatrarnes verksamhet måtte

få fortgå i enahanda ordning som för det dåvarande, för hvilket ändamål

direktionen ansåg erforderligt, att teatrarne, utöfver då utgående anslag,

bereddes ett kreditiv å 80,000 kronor. Tillika uppgjorde direktionen förslag

till stat, under förutsättning att, i sammanhang med den Dramatiska

teaterns försäljning, den dramatiska scenen skulle indragas och endast eu

lyrisk scen bibehållas; och beräknade direktionen för sådan händelse

jemvigt mellan inkomster och utgifter kunna uppnås genom en höjning i

då utgående statsanslag med 33,200 kronor.

Beslut om Dessa förhållanden anmäldes af Kongl. Maj:t i proposition till Riksteau’rns^a^en

^en ^ maj 1883. Då teaterns bibehållande såsom statsinstitution

försäljning medförde svårigheter dels ur finansiel synpunkt, dels ock ur konstitutionel,

Kreditiv \ 1 c^et att ingalunda kunde anses lämpligt, att på statsrådet lades ansvaret

40,000 kronoriöv en förvaltning af denna beskaffenhet, som livarken den närmast ansvarige

departementschefen eller statsrådets öfriga ledamöter torde kunna

följa med den noggranna uppmärksamhet, som skulle erfordras för att

behörigen öfvervaka, att förvaltningen så i sedligt och estetiskt som ekonomiskt

hänseende fylde sin uppgift, återstode ingen annan utväg än

öfverlåta teaterverksamheten, under nödiga garantier, till ett konsortium

af enskilda personer med känd nitälskan för den sceniska konsten. För

att förenkla uppgörelsen borde teaterverksamheten inskränkas till Stora

teatern samt Dramatiska teatern försäljas. Då emellertid vore svårt att

till det den 1 juli 1883 börjande spelåret bilda ett konsortium och underhandla

om vilkoren för teaterns upplåtelse, borde teaterverksamheten å

den lyriska scenen fortgå för statens räkning till den 1 juli 1884. Kongl.

Maj:t föreslog derför Riksdagen: att dramatiska teaterbyggnaden skulle

försäljas; att förberedande åtgärder måtte vidtagas i syfte, att Stora teaterns

fastighet med materiel måtte från och med den 1 juli 1884, tillika

med rätt att uppbära det fasta teateranslaget 60,000 kronor, upplåtas till

enskildt konsortium med skyldighet att uppehålla teaterverksamheten; att

intill den 1 juli 1884 teaterverksamheten skulle fortgå blott på lyriska

scenen och ett extra anslag af 40,000 kronor för ändamålet anvisas; samt

att till ersättande af utbetalda förskott in. m. måtte anvisas ett extra

''anslag af 148,669 kronor.

21

Sedan statsutskottet tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts proposition med

den ändring, att den nye egaren icke skulle fa tillträda Dramatiska teatern

före den 1 juli 1884 och att således under spelaret 1883 — 1884

teaterverksamheten skulle omfatta båda scenerna och anslagen dertill användas,

biföll Andra Kammaren utskottets hemställan. Första Kammaren

beslöt deremot med beviljande af ordinarie anslaget, 60,000 kronor samt

det extra anslaget af 40,000 kronor, att hos Kongl. Maj:t anhålla om ny

utredning och nytt förslag i fråga om organiserande af de Kongl. teatrarnes

verksamhet såsom konst- och kulturanstalt under statens inseende.

Medelst gemensam votering beslöt Riksdagen: att medgifva att dramatiska

teaterhuset finge säljas med tillträde den 1 juli 1884; att för upprätthållande

af teaterverksamheten å båda scenerna under det nästa spelaret

anslå jemte ordinarie 60,000 kronor extra 40,000 kronor under vilkor

att statsmedel derutöfver icke blefve för de Kongl. teatrarne använda; att

vidare ställa till Kongl. Maj:ts förfogande på extra stat för år 1884 ett

belopp af 148,669 kronor till betäckande af anordnade förskott; äfvensom

att anhålla, att förslag till nästa Riksdag afgåfves om ordnande af den

Kongl. teaterns ställning.

Teaterfrågan var alltså fortfarande sväfvande till följd af Riksdagens

obenägenhet att till enskild spekulation upplåta en konst- och kulturanstalt,

som det borde tillhöra staten att hägna. Kongl. Maj:t, som vid

föredragning af Riksdagens sistberörda beslut förklarat, att de Kongl.

teatrarnes verksamhet skulle under spelaret 1883 — 1884 fortgå efter hufvudsakligen

samma plan som dittills, dock med iakttagande af all möjlig

sparsamhet, infordrade yttrande från Stockholms stadsfullmägtige, huruvida

Stockholms stad vore villig att intill ett belopp af 50,000 kronor ikläda

sig ansvarighet för den summa, som för upprätthållande under ifrågavarande

spelår af den sceniska verksamheten å båda de Kongl. teatrarne

kunde erfordras utöfver de anvisade statsmedlen å 100,000 kronor, jemte

det från Kongl. Maj:ts hoftbrvaltning till teatrarne utgående bidrag, 67,385

kronor, och teatrarnes öfriga påräkneliga inkomster. Stadsfullmägtige förklarade

sig icke vara dertill villige.

Till 1884 års Riksdag framstälde Kongl. Maj:t åter proposition i ws4-i887.

teaterfrågan. Spelåren 1881—1883 hade gått med betydlig förlust. Utom“or

de 143,000 kronor, som för betäckande af brist å teaterverksamheten under om Aret.

berörda tid redan förskotterats och af Riksdagen ersatts, hade Kongl. Maj:t e^[^9a “{r_

för samma ändamål förskottsvis å statskontoret anvisat 87,470 kronoi*. soner med

Det mindre goda resultatet af berörda verksamhet måste tillskrifvas den50>®^° !‘’°™or

otidsenliga beskaffenheten af i synnerhet Stora teatern. Förslag rörande

22

ombyggnad af denna teater eller uppförande af en ny i dess ställe vore

också väckt. Eu komité hade på grund af eu Riksdagens skrifvelse af

Kongl. Maj:t blifvit tillsatt för att utreda frågan om nya riksdags- och

riksbankshus. I denna skrifvelse hade jemväl uttalats tanken att anvisa

Stora teaterns tomt för ettdera af dessa hus eller bådadera, hvilket naturligtvis

skulle betinga uppförande af ny teaterbyggnad å annan plats.

Innan berörda frågor blifvit utredda, hvilket beräknades kräfva åtminstone

d ar, vore det icke lämpligt om ens möjligt att i afseende å de Kongl.

teatrarnes verksamhet vidtaga någon definitiv åtgärd och således icke heller

försälja dramatiska teaterbyggnaden.

Kong! Maj:t hemstälde derför: att Riksdagen måtte anvisa på extra

stat för ar 1885 ett belopp af 87,470 kronor, till ersättning åt statskontoret

för redan utbetalda förskott för de Kongl. teatrarne till betäckande

af brist för spelåren den 1 juli 1881—30 juni 1883; äfvensom att

Riksdagen måtte dels medgifva, att de Kongl. teatrarnes verksamhet finge

fortgå å såväl den Stora som den Dramatiska teatern under 3 spelår,

räknadt från den 1 juli 1884, dels ock för de Kongl. teatrarne för spelåret

1884—1885 utöfver det å ordinarie stat uppförda anslaget af 60,000

kronor anvisa å extra stat ett anslag af 40,000 kronor.

I öfverensstämmelse med statsutskottets hemställan beslöt Riksdagen,

under vilkor att Stockholms stad under 3 år från den 1 juli 1884 med

ett belopp af 50,000 kronor om året deltoge i kostnaden för de Kongl.

teatrarnes verksamhet, dels medgifva att sagda verksamhet finge fortgå i

tre spelår från den 1 juli 1884, dels uppföra till oförändradt belopp^det

ordinarie anslaget å 60,000 kronor, dels till Kongl. Maj:ts förfogande ställa

ett kreditiv af högst 15,000 kronor att användas endast i den mån anslaget

å ordinarie stat samt Konungens bidrag tillika med Stockholms stads

tillskott och teatrarnes öfriga inkomster icke försloge till bestridande af

teatrarnes utgifter; dock med vilkor jemväl, att statsmedel utöfver sålunda

bestämda anslag icke måtte för de Kongl. teatrarne användas.

Tillika beviljade Riksdagen på extra stat för år 1885 ofvanberörda

belopp af 87,470 kronor.

Sedan stadsfullmägtige visserligen förklarat att de icke ville af kommunens

medel, på sätt Riksdagen ifrågasatt, lemna något bidrag till teaterverksamhetens

bedrifvande, men tillika anmält att enskilda personer deponerat

150,000 kronor i stadskassa^ att med 50,000 kronor den 1 oktober

åren 1884, 1885 och 1886 hållas vederbörande tillhanda för bedrifvande

af de Kongl. teatrarnes verksamhet, beslöt Kongl. Maj:t den 1 juli 1884,

att berörda verksamhet skulle under de tre närmast följande speiåren, räknade

från nämnda dag, fortgå efter hufvudsakligen samma grunder som

23

dittills. De Kongl. teatrarnes verksamhet var alltså för tre år betryggad.

På Kongl. Maj:ts framställningar beviljade också 1885 och 1886 årens Riksdagar

utom det ordinarie anslaget å 60,000 kronor ett kreditiv å högst

15,000 kronor, dock under vilkor att statsmedel utöfver nämnda belopp

icke Unge för de Kongl. teatrarne användas.

Den 1 juli 1887 skulle de tre åren gå till ända. Byggnad sfrågan var ms? åra Riksännu

olöst. Kostnadsförslag hade uppgjorts dels till byggande af ny teater ^s.ooo^kr”

å den icke använda delen af Stora teaterns tomt, dels till en mera omfattande

ombyggnad af nämnda teater. Men intetdera hade vunnit fullt

godkännande och i allt fall saknades medel härtill, hvarjemte frågan om

läget för de ifrågasatta nya riksbyggnaderna ännu icke blifvit bestämdt.

Emellertid var Stora teaterns byggnad i så bristfälligt skick, att vissa

reparationsarbeten voro alldeles nödvändiga för husets begagnande utan

fara till och med för en kortare tid. I afvaktan på byggnadsfrågans lösning

ansåg Kongl. Maj:t annan utväg icke återstå än att låta det interimistiska

tillståndet fortfara ännu ett år eller alltså till den 1 juli 1888.

.Men för detta spelår vore intet bidrag från Stockholms stad att påräkna.

Då emellertid under de föregående åren derifrån lemnade bidrag visat sig

vara erforderliga för teaterverksamhetens bedrifvande, måste denna verksamhet

på något sätt inskränkas eller ökadt bidrag af Riksdagen äskas.

I proposition till 1887 års förra Riksdag föreslog Kongl. Maj:t fördenskull

att till reparation å Kongl. Stora teaterns hus måtte anvisas för år 1888

ett extra anslag af 28,820 kronor, samt att Riksdagen måtte medgifva

dels att de Kongl. teatrarnes verksamhet finge under spelåret från och med

den 1 juli 1887 till den 1 juli 1888 för statens räkning fortgå vare sig å

båda teatrarne eller allenast å Stora teatern, med rätt för Kongl. Maj:t

att under nämnda spelår på arrende upplåta Dramatiska teatern med tillhörande

materiel åt den eller de personer, som kunde finnas hugade och

skickliga att derstädes på ett konsten värdigt sätt uppehålla den dramatiska

verksamheten, med skyldighet för upplåtelsetagaren att tidtals låta å

Stora teatern emot viss ersättning och med rätt att dervid begagna denna

teaters materiel uppföra större skådespel, äfvensom på de vilkor i öfrigt Kongl.

Maj:t kunde finna skäl bestämma, dels ock att den arrendesumma, som

till följd af berörda upplåtelse kunde komma att tillflyta statsverket, finge

användas såsom bidrag till uppehållande af den lyriska verksamheten å

Stora teatern.

Vidare hemstäldes, att Riksdagen för uppehållande af teaterverksamheten

under spelåret 1887 — 1888 måtte utöfver det å ordinarie stat uppförda

anslag af 60,000 kronor till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett

24

kreditiv å 25,000 kronor att användas under enahanda betingelser som

vid 1885 års riksdag faststälts för då beviljade kreditiv.

Framställningen hann icke af Riksdagen behandlas, men till 1887

års senare Riksdag gjorde Kongl. Maj:t en lika lydande proposition.

Efter långvariga debatter beslöt Riksdagen att för teaterverksamhetens

uppehållande under spelåret 1887 — 1888 anvisa utöfver det ordinarie anslaget,

60,000 kronor, ett kreditiv å 25,000 kronor att användas under

enahanda vilkor som vid föregående riksdagar faststälts för då beviljade

kreditiv, men deremot att icke bevilja det äskade reparationsanslaget.

Frågan om Dramatiska teaterns utarrendering vann icke Riksdagens bifall.

låss års Rikt- För lösande af byggnadsfrågan både Kongl. Maj:t den 13 juli 1887

^ariertatsan-^-^ anordna en pristäflan. Innan emellertid arbetet med de inkomna

singet indra- förslagsritningamas bedömande lmnnit afslutas, föreslog Kongl. Maj:t, som

Utarrendera"!arts^lS nödvändigt att det interimistiska tillståndet vid teatrarne ännu en

tid fortfor och att väsentliga besparingar skulle kunna vinnas, derest

teatrarnes bestånd tryggades för någon längre tid, i statsverkspropositionen

till 1888 års Riksdag, att Riksdagen måtte dels medgifva, att de Kongl.

teatrarnes verksamhet finge fortgå å begge scenerna under tre år från den

1 juli 1888, samt att för uppehållande af denna verksamhet under året

1888—1889 måtte utöfver det ordinarie anslaget, 60,000 kronor, till Kongl.

Maj:ts förfogande ställas ett kreditiv å 25,0i)0 kronor, dels ock till gäldande

af utaf statskontoret förskjutna kostnader för teaterhusens skyddande

mot eldfara å extra stat för år 1889 anvisa ett belopp af 32,750 kronor.

Sedan öfverintendentsembetet, som ansett sig icke kunna förorda något

af de inkomna täflingsförslagen, emellertid föreslagit en sådan lösning af

byggnadsfrågan, att på norra delen af Carl XIII:s torg uppfördes ett nytt

operahus och Stora teaterns byggnad i stället anordnades till dramatisk

teater, anmodades embetet att uppgöra fullständigt utarbetadt kostnadsförslag

till berörda ombyggnad af Kongl. Stora teatern, dervid dock jemväl

den obebyggda delen af tomten borde användas för en byggnad, deri

butik- och affärslokaler kunde inredas, hvilkas hyresafkastning kunde anslås

till teaterverksamheten. Kostnadsförslag härtill uppgjordes af professor

E. Jacobsson och slutade på 765,000 kronor. Teaterdirektionen, som

hördes öfver berörda förslag, ansåg att Kongl. Stora teatern, efter ombyggnaden,

skulle kunna provisoriskt begagnas äfven till operascen.

Teaterverksamheten hade emellertid icke heller efter 1883 gått utan

förlust. Att brist skulle uppstå för spelåret 1887—1888, då Kongl. teatern ''

käft 40,000 kronor mindre understöd än under de föregående åren, var

naturligt. Denna brist, jemväl föranledd deraf att under hösten 1887

25

teatrarne cn tid varit stängda i följd af arbeten till deras tryggande emot

eldfara, uppgick till 76,71» 1 kronor 32 öre, men dertill måste läggas brist

för spelåret 1883 — 1884 å 7,683 kronor 30 öre och för spelåret 1886 — 1887

å 44,352 kronor 10 öre, hvadan bristen i sin helhet vid slutet af spelåret

1887 — 1888 skulle uppgå till omkring 129,000 kronoi\

Innan ännu Kong! Maj:ts ofvanberörda i statsverkspropositionen gjorda

framställning af Riksdagen behandlats, föreslog Kong! Maj:t med anledning

af nyssberörda förhållanden i särskild proposition Riksdagen, att ombyggnad

af Stora teaterns hus hufvudsakligen enligt ritningar af Jacobsson för

beräknad kostnad af 765,000 kronor måtte få ske och kostnaden bestridas

med lån från statskontoret intill 800,000 kronor, å hvilket lån ränta och

amortering skulle bestridas medelst hyresinkomst från det restaurerade

huset; att förut äskade anslag måtte utgå äfven om till följd af reparationen

föreställningarna måste någon tid ligga nere å stora teaterhuset,

samt i så fall användas till understöd åt den del af teaterpersonalen, som

sålunda blefve utan användning; samt att till betäckande af en vid verksamheten

å de Kongl. teatrarne under spelåren 1883 — 1888 uppkommen

brist å extra stat för År 1889 måtte anvisas ett anslag af 129,000 kronor.

Uti eu ytterligare proposition till samma års Riksdag hemstälde slutligen

Kongl.'' Maj:t om beviljande af ett kreditiv å 40,000 kronor, att, för

den händelse teaterverksamheten å de Kongl. teatrarnes lyriska scen under

det nästa spelåret komme att afbrytas eller så bedrifvas att ej hela då

anstälda personalen finge användning, efter Kongl. Maj:ts bepröfvande brukas

till dessas understödjande.

I öfverensstämmelse med statsutskottets hemställan afslog Andra Kammaren

Kongl. Maj:ts förslag om teaterhusets ombyggnad äfvensom hvarje

anslag för teaterverksamhetens fortsättande men dels inedgaf Kongl. Maj:t

rätt att för ett år från den 1 juli 1 888 upplåta de Kongl. teatrarne till begagnande

af enskild entreprenör, dels anslog 32,750 kronor till gäldande af

kostnaden för åtgärder mot eldfara och dels beviljade 99,000 kronor pa

extra stat för år 1889 till betäckande af den under spelåren 1883—1888

uppkomna bristen.

Första Kammaren anslog 32,750 kronor för säkerhetsåtgärderna och

beviljade för nyssnämnda brists betäckande af Kongl. Maj:t äskade 129,000

kronor samt biföll tillika ombyggnadsförslaget under beviljande.för ändamålet

på extra stat 765,000 kronor med vilkor bland annat att, innan

anslaget finge lyftas, det skulle vara derför sörjdt, att teaterverksamheten

utan statens ansvar kunde fortgå i minst 5 år efter byggnadens tärdigblifvande,

äfvensom kammaren utöfver ordinarie anslaget af 60,000 kronor

ytterligare beviljade ett kreditiv å 25,000 kronor.

4

26

Medelst gemensam votering i dessa punkter beslöt Riksdagen att icke

bifalla Kongl. Maj:ts förslag till ombyggnad; att icke bevilja något anslag

till uppehållande af verksamheten å de Kongl. teatrarne men medgifva

Kongl. Maj:t rätt för en tid af ett år räknadt från den 1 juli 1888 att

upplåta de Kong], teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande under

längre eller kortare tid af året åt den eller dem, som kunde befinnas villiga

att, utan att statsverket derigenom betungades med några kostnader, bedrifva

teaterverksamhet å sagda teatrar på ett konsten värdigt sätt, med

rättighet jemväl för Kongl. Maj:t att för detta ändamål disponera eller

öfverlåta dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter

inflytande inkomster; att, till gäldande af utbetalda kostnader i och för

åtgärder till skyddande af Stora teaterns och Dramatiska teaterns hus mot

eldfara, å extra stat för år 1889 anvisa ett belopp af 32,750 kronor och

att till betäckande af den vid verksamheten å de Kongl. teatrarne under

spelåren 1883—1888 uppkomna bristen, jemväl å extra stat för 1889 anvisa

ett anslag af 129,000 kronor.

Derjemte biföll Riksdagen propositionen om det särskilda kreditivet å

40,000 kronor till understöd åt den teatrarnes personal, som i följd af de

fattade besluten blefve utan användning, dock att af det sålunda anvisade

beloppet icke finge utgå mer än som funnes erforderligt, sedan i främsta

rummet för ändamålet användts hvad som blifvit öfver af det till betäckande

af bristen från spelåren 1883—1888 beviljade anslag.

Nationalteatern hade således förlorat det ordinarie anslag, hvarmed

staten sedan lång tid tillbaka understöd! densamma. Icke heller fans

möjlighet att genom erhållande af mera tidsenlig och rymlig skådebana

bereda teatern en tryggare framtid. Denna för den nationella sceniska

konsten så ödesdigra utgång af teaterfrågan berodde på att Riksdagen, som

vid flera tillfällen måst ersätta af teaterverksamheten uppkommen brist,

icke ville att denna verksamhet vidare skulle för statsverkets räkning

utöfvas med hänsyn till de oberäkneliga utgifter för staten sådant kunde

medföra, och ansåg nödigt att för teaterns förbindelser funnes en bestämd,

från statsverket skild ansvarighet. Det medel, Riksdagen valde för att gifva

eftertryck åt denna sin önskan och framtvinga en slutlig lösning af teaterfrågan,

var allvarligt. De fosterländska sånggudinnornas hemvist måste i

följd deraf utbjudas på entreprenad. Genom kontrakt af den 26 juni 1888

uppläts Kongl. Stora teatern med tillhörande materiel för nästföljande

spelår hyresrätt åt C. Nordqvist, hvilken skulle der för egen risk och

räkning utan några särskilda utgifter eller kostnader för statsverket på ett

konsten värdigt sätt uppföra operor och andra musikverk under vissa i

kontraktet angifna vilkor och närmare bestämmelser. Inrättningen skulle

27

dock fortfarande anses såsom cn Kongl. opera och entreprenören erhöll,

utom Hans Maj:t Konungens sedvanliga bidrag, intägterna under året af

uthyrda lokaler inom teatern äfvensom ett belopp af 15,000 kronor, som

skulle inflyta genom Kongl. Dramatiska teaterns samtidiga utarrendering.

Likaledes uppläts nemligen enligt kontrakt af den 19 juni 1888 sistnämnda

teater med tillhörande materiel under nästkommande spelår mot berörda

arrendesumma, till en association af åtskilliga bland teaterns dåvarande

sujetter. Teaterverksamheten skulle drifvas för associationens risk och

räkning men teatern dock fortfarande anses såsom en Kongl. teater.

Byggnadsfrågan var visserligen fortfarande sväfvande, men så till vida

hade klarhet vunnits att genom Riksdagens år 1888 fattade beslut om uppförande

af riksdags- och riksbankshus å Helgeandsholmen Kongl. Stora

teaterns tomt kunde åt teatern bevaras. Det blef nu allt mera tydligt att

teaterinstitutionens framtida ställning, som trots alla förslag och strider

var mera oviss än någonsin förut, icke kunde definitivt ordnas och betryggas

utan i sammanhang med uppförande af en ny teaterbyggnad. I

det läge teaterfrågan kommit kunde den icke länge förblifva. Entreprenören

af Kongl. Operan förklarade också redan den 27 november 1888 att det

icke vore honom möjligt att under ännu ett spelår vidmakthålla verksamheten

vid denna konstanstalt, derest den icke tillförsäkrades anslag från

statens sida.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 28 februari 1889 framlades Teaterbyggaf

det s. k. teaterbyggnadskonsortiet eu plan till definitiv lösning a,{nadskon>ortiet.

teaterfrågan, hvilken plan genom sin skickliga kombinering af byggnads

frågan och frågan om teaterinstitutionens betryggande för framtiden ochfs»9 «r» Tösgenom

sin sammanslutning af alla för teatern intresserade krafter syntes

bereda tillfälle till en lycklig lösning af denna svåra fråga. Planen gick

som bekant ut på att med vinsten å ett premieobligationslån å 10,000,000

kronor och ett byggnadsbidrag från Stockholms stad å 600,000 kronor icke

blott uppföra eu ny teaterbyggnad å Stora teaterns tomt och förse densamma

med fullständig scenisk utrustning utan jemväl att vid öfverlemnande

till staten af denna byggnad i färdigt skick jemväl öfverlåta en

reservfond å 500,000 kronor till teaterverksamhetens framtida betryggande.

Till denna reservfond skulle utöfver de 500,000 kronor ingå dels hvad af

vinsten i öfrigt å premielånet ej behöfde för byggnadsarbetet samt inredningen

och nyanskaffningen af materiel tagas i anspråk och dels efter

teaterverksamhetens början möjligen dervid uppkommande öfverskott.

Fonden var afsedd att med ej blott deraf fallande ränta utan äfven kapitalbelopp,

om deraf gjordes behof, betacka brist, derest sådan tillfälligtvis

28

skulle vid teaterverksamheten uppstå, hvarefter vid bättre tider och inträffande

öfverskott fonden skulle af recettinkomster återfå hvad den sålunda

förskjutit. Såsom understöd för teaterverksamhetens bedrifvande på

ett konsten värdigt sätt förutsattes uttryckligen dels att Hans Maj;t Konungen

fortfarande understödde teatern med samma bidrag som dittills, dels ock

att Riksdagen ånyo beviljade ett årligt ordinarie anslag å 60,000 kronor.

Med anledning af denna framställning beslöto Stockholms stadsfullmägtige

den 18 mars 1889 anslå berörda byggnadsbidrag å 600,000 kronor

under vilkor, bland annat, att Hans Maj:t Konungen årligen med 60,000

kronor och Riksdagen med årligt ordinarie anslag å lika stort belopp understödde

teaterverksamheten, att om teaterverksamheten i den nybyggda

lokalen koinine att upphöra eller det ordinarie anslaget icke vidare blefve

till ofvannämnda belopp af 60,000 kronor af Riksdagen beviljadt, staden

egde rätt att af staten återbekomma sitt tillskott af 600,000 kronor, hvarjemte

staden åtog sig att, derest teaterverksamheten skulle upphöra och

någon reservfond då funnes i behåll, använda denna till det kulturändamål,

Kong! Maj:t kunde komma att gilla.

Kongl. Maj:t aflat kort derefter proposition till Riksdagen i ämnet.

Statsutskottet yttrade vid ärendets behandling, bland annat, att mot det

ifrågavarande förslaget, sådant detsamma förelåge, kunde komma att rigtas

den anmärkningen, att förslaget icke innehöll någon uttrycklig bestämmelse

om huru med teaterverksamheten skulle ordnas efter utgången af det

spelår, under hvithet den nya byggnaden blefve färdig. Gent emot en

sådan anmärkning ville utskottet erinra, att genom de anordningar, som

i sammanhang med uppförandet af den nya teaterbyggnaden skulle vidtagas

till tryggande af teaterinstitutionens fortbestånd, fullständig säkerhet

syntes vara beredd, att extra anslagsfordringar icke skulle förekomma. Då

emellertid inom Riksdagen den uppfattningen torde vara allmän, att teaterverksamheten

borde ordnas på ett sådant sätt, att densamma icke kunde

få ens utseendet af att fortgå för statsverkets räkning och på dess risk,

ansåge utskottet, som till fullo delade denna uppfattning, lämpligt föreslå

sådana vilkor att dels det tillstyrkta beslutets verkställighet gjordes beroende

af förutgångna anordningar, ledande till full säkerhet i ifrågavarande

hänseende, dels ock Riksdagens godkännande erfordrades beträffande formen

för teaterverksamhetens bedrifvande, hvarigenom Riksdagen sattes i tillfälle

tillse, att denna form blef betryggande. Lika riktigt och befogadt

som det syntes utskottet vara, att staten framgent likasom under en lång

följd af år med ett ordinarie anslag understödde den Kongl. teatern i dess

egenskap af konstanstalt, lika naturligt borde det nemligen vara, att teaterverksamhet

icke drefs af staten eller- för dess räkning, och enligt utskottets

29

åsigt var det en särdeles tilltalande sida af det föreliggande förslaget att

Riksdagen genom dess antagande blefve satt i tillfälle att på ett sätt, som

ej kunde lemna rum för någon befogad anmärkning, göra ett oåterkalleligt

slut på det oegentliga förhållande, som i berörda hänseende egt rum sedan

spelåret 1881—1882, samt att genomföra en sådan förändrad anordning,

som upprepade gånger vid ärendets behandling framhållits såsom högeligen

önskvärd.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med den nådiga propositionen och

i enlighet med statsutskottets hemställan beslöt Riksdagen under uttalande

i sin skrifvelse af hvad statsutskottet erinrat, dels medgifva att operahusets

hela tomt i qvarteret Norrström måtte af ifrågavarande teaterbyggnadskonsortium

disponeras för uppförande derstädes af en ny teaterbyggnad,

under vilkor att byggnaden uppfördes enligt ritningar, som af

Kongl. Maj:t faststäldes, och enligt af Kong!. Maj:t godkänd plan för

byggnadsarbetets bedrifvande; att konsortiet anskaffade för teatern erforderlig

materiel af dekorationer, attributer, maskineri, belysning m. m.

och öfrig inredning, med rätt för konsortiet att dervid förfoga öfver

Kongl. Operans lösa egendom och tillhörigheter; samt att, sedan byggnaden

blifvit färdig, konsortiet till statsverket under full eganderätt öfverlemnade

densamma jemte nyssnämnda materiel och inredning äfvensom tillhandahölle

den i konsortiets skrift omförmälda reservfond, dock att, derest Kongl.

Operans verksamhet skulle komma att upphöra eller det ordinarie anslaget

till nämnda Opera ej vidare af Riksdagen beviljades, af statsverket skulle

till Stockholms stad återgäldas det af stadeu till byggnadsarbetet anvisade

bidrag å 600,000 kronor, äfvensom att, om teaterverksamheten skulle upphöra,

nyssnämnda reservfond eller den del deraf, som då funnes i behåll,

skulle öfverlemnas till Stockholms stadsfullmägtige för att användas till

det kulturändamål, Kongl. Maj:t kunde komma att gilla; allt enligt bestämmelser

och föreskrifter i kontrakt, som emellan Kongl. Maj:t och

Kronan samt konsortiet upprättades, dock med vilkor, att kontrakt ej

måtte upprättas förr, än sådana anordningar träffats, att full säkerhet

förefans derför att teaterverksamheten under inga som helst omständigheter

kunde komma att bedrifvas för statens räkning eller staten betungades

med någon utgift utöfver det bär nedan omförmälda ordinarie

anslag;

dels å ordinarie stat under riksstatens sjunde hufvudtitel uppföra ett

anslag till Kongl. Operan till belopp af 60,000 kronor, dock med det

uttryckliga vilkor för anslagets utgående efter byggnadsföretagets fullbordande,

att teaterverksamheten jemväl sedermera ordnades så, att för

30

teaterns förbindelser funnes en bestämd, från statsverket fullständigt skild

ansvarighet, och under den form härför, som af Riksdagen godkändes;

dels medgifva Kongl. Maj:t rätt att högst för tiden intill slutet af det

spelår, under hvilket den nya teaterbyggnaden blefve färdig, upplåta de

Kong], teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande åt den eller dem,

som kunde befinnas villiga att, utan att statsverket derigenom betungades

med några kostnader utöfver det för Kongl. Operan afsedda anslag å

HO,000 kronor, bedrifva teaterverksamhet å sagda teatrar, eller, hvad

Operan anginge, å särskild förhyrd lokal, på ett konsten värdigt sätt, med

rättighet jemväl för Kongl. Maj:t att, med nedan nämnda undantag, för

detta ändamål disponera eller öfverlåta dispositionsrätten till alla från

teatrarna och deras fastigheter inflytande inkomster;

dels ock medgifva, att den afkomst, som under nyssnämnda tid koinme

att vid upplåtelse af Dramatiska teatern betingas, finge af Kongl. Maj:t

disponeras till förstärkande af de Kongl. teatrarnes pensionsinrättnings fond.

Nya kontrakt Till följd af detta Riksdagens beslut upprättades nya kontrakt, det

are"wm <,cAena deri juni 1889 med C. Nordqvist om upplåtande åt honom af

Kongl. operabyggnaden för spelåret 188!) —1890 på samma vilkor som

enligt det förra kontraktet, dock att han tillerkändes statsanslaget å 60,000

kronor, men icke vidare skulle erhålla arrendesumman för Kongl. Dramatiska

teatern, samt det andra den 7 i samma månad med nämnda teaters association,

som för tiden intill slutet af det spelår, under hvilket Stora teaterns

nybyggnad blefve färdig, åt sig fick upplåten Kong], Dramatiska teatern

med tillhörande materiel på hufvudsakligen samma vilkor som funnes i

det år 1888 med associationen upprättade kontraktet föreskri fn a, dock att

arrendesumman skulle utgöra endast 1 1,885 kronor och till dess betalning

användas dels de 7,385 kronor, som Hans Maj:t Konungen erlade i logehyra,

dels 4,000 kronor som inflöt i hyra för vissa lägenheter inom teatern,

hvilken hyra sedermera nedsatts till 3,000 kronor. Denna arrendesumma

anslogs, jemlikt Riksdagens beslut, till förstärkande af de Kongl. teatrarnes

pensionsinrättnings fond. Det senare kontraktet är ännu gällande.

I afseende å operaverksamheten uppgjordes åter den 17 juni 1890 ett

nytt kontrakt med Nordqvist, hvilken skulle enligt detsamma, såsom Kongl.

Operans direktör mot arfvode af 9,000 kronor, under spelåret 1890—1891

utan några som helst särskilda utgifter eller kostnader för statsverket leda

och handhafva Operans verksamhet. Af den möjligen uppstående vinsten

skulle hälften tillfalla direktören och Operans öfriga fast anstälda personal

i förhållande till deras intjenta aflöning samt den andra hälften afsättas

till en fond, som under byggnadstiden skulle efter Kongl. Maj:ts bepröfvande

31

användas för opera verksamhet eu eller till understöd åt Operans personal;

uppstode åter brist, skulle personalen vidkännas minskning eu livar i förhållande

till hvad han intjent.

Emellertid hade de förberedande åtgärderna för uppförande af den nya Förhyrande

teaterbyggnaden fortskridit. Tiden var inne att utrymma den gamla byggnaden

oeh anskaffa annan lokal för operaverksamhetens bedrifvande under Kontrakt år

byggnadstiden. Härför hyrdes af Kong! Maj:t den s. k. Svenska teatern, c18yor™*itl

hvars inredning emellertid måste för det nya ändamålet undergå eu om-ochmedteaterfattande

förändring, jemte eu våning i det angränsande Westerbergska

huset mot eu årlig hyressumma af 35,000 kronor för teatern och 4,800

kronor för berörda våning. Kontrakt uppgjordes af Kongl. Maj:t i juni

1891 dels med teaterbyggnadskonsortiet angående uppförande af den nya

teaterbyggnaden, dels med Nordqvist rörande operaverksamhetens bedrifvande

å Svenska teatern. Enligt det förra åtog sig konsortiet, bland annat,

att sist före den 1 juli 1897 till statsverket fritt öfverlemna den nya

teaterbyggnaden med erforderliga uppvärmnings- och luftvexlingsapparater,

vatten- och alioppsledningar, teater maskineri samt ledningar och lampor

för elektrisk belysning äfvensom all nödig inredning i öfrigt; att såsom

bidrag till förhyrande af annan teater under byggnadstiden årligen från

och med den 1 juli 1891 till teaterbyggnadens fullbordande erlägga 25,000

kronor, dock för det första af dessa år 50,000 kronor med hänsyn till

kostnaderna för Operans förflyttning till Svenska teatern och dennas förändring,

men icke något bidrag för det sista byggnadsåret; att vid öfverlemnandet

af den nya teaterbyggnaden ställa till Kongl. Maj:ts förfogande

75,000 kronor för anskaffande af erforderliga dekorationer och attributer

in. in. för denna teater; att för bildande af eu reservfond till understödjande

af den framtida verksamheten i den nya teaterbyggnaden jemväl

ställa till Kongl. Maj:ts disposition det kontanta öfverskott, som efter fullgörande

af konsortiets åtaganden funnes i behåll, dock minst 500,000

kronor; och skulle i händelse öfverskottet öfverstege 1,000,000 kronor, det

Överskjutande beloppet intill 200,000 kronor tillfalla de Kongl. teatrarnes

pensionsinrättning och Kongl. hofkapellets pensionskassa efter af Kongl.

Maj:t verkstäld fördelning.

Enligt det med Nordqvist ingångna kontrakt uppläts åt honom att

under byggnadstiden såsom Kongl. Operans direktör, utan några som helst

särskilda kostnader för statsverket utom det ordinarie statsbidraget, leda

och handhafva Operans verksamhet å Svenska teatern, enligt hufvudsakligen

samma bestämmelser som i 1890 års kontrakt med honom föreskrifvits.

Såsom bidrag för bedrifvande af operaverksamheten skulle han åt

-

32

njuta, utom statsanslaget, Hans Maj:t Konungens bidrag och ofvannämnda

årsanslag från teaterbyggnadskonsortiet, hyresinkomster af uthyrda lokaler

inom operabyggnaden, så länge operaverksamheten der fortginge, och sedermera

af sådana inom Svenska teatern äfvensom den hälft af Operans vinst

för spelåret 1890—1891, som enligt kontraktet af den 17 juni 1890 skulle

tå användas för operaverksamheten.

Den 80 november 1891 gick ridån för alltid ned för den minnesrika

scenen i Gustaf Hirs operahus, å hvars grund ett nytt hem för den fosterländska

konsten nu skulle resa sig.

Kontrakt med Under byggnadstiden, hvilken med anledning af svårigheterna vid

A. Buren, grundläggningen och andra omständigheter blifvit längre än man förut

TotterTeu beräknat, har operaverksamheten fortgått å den derför förhyrda Svenska

teatern. Den 2 september 1892 öfvertog A. Buren ledningen af denna

verksamhet på samma vilkor som företrädaren. Emellertid visade sig snart

nog att de medel, som under byggnadstiden voro för operaverksamhetens

uppehållande anslagna, icke voro för ändamålet tillräckliga, och då äfven

de för den nya teaterbyggnadens uppförande beräknade kostnaderna måste

med hänsyn till åtskilliga kompletteringsarbeten öfverskridas, medgaf Kongl.

Maj:t genom resolution den 10 mars 1898 teaterbyggnadskonsortiet att

utgifva och försälja ett nytt premieobligationslån, af hvars vinstmedel konsortiet

skulle för byggnadsändamålet få använda 500,000 kronor samt i

och för operaverksamhetens uppehållande tillhandahålla chefen för Finansdepartementet

70,000 kronor den 1 maj 1898 samt 77,000 kronor den 1

april hvartdera af åren 1894, 1895, 1896 och 1897.

Sedan konsortiet förklarat sig icke kunna öfverlemna byggnaden färdig

till den 1 juli 1897, erhöll Kongl. operainstitutionen jemlikt nådiga

brefvet den 1 september 1897 rätt att njuta de efter den 1 jidi samma

år inflytande hyresinkomsterna af de inom berörda byggnad uthyrda lägenheter,

Indika inkomster beräknades uppgå till 84,000 kronor för spelåret

1897 — 1898.

Före det nya spelår, som börjar den 1 juli innevarande år, kommer,

enligt hvad af teaterbyggnadskonsortiet till Kongl. Maj:t anmälts, den nya

teaterbyggnaden att till staten öfverlemnas.

förvärfvande Kongl. Dramatiska teatern har sedan länge ansetts bereda mycket

«/ Svenska liten trygghet mot eldfara trots de åtgärder, som i sådant syfte med den‘dramatM

8amma vidtagits. För att erhålla bättre skådebana för den Kongl. talscen

år /ssa.scenen både chefen för Finansdepartementet derför redan den 17 septem

-

33

ber 1891 genom tillägg till hyreskontraktet med egarne till Svenska teatern

förbundit dessa att inom viss tid och till den person eller konsortium, som

af chefen för nämnda departement dervid uppgåfves, försälja teatern med

tillhörande materiel mot en köpeskilling af 450,000 kronor, hvaraf 200,000

kronor skulle betalas kontant och återstoden genom köparens öfvertagande

af i fastigheten intecknad gäld. I början af år 1892 lät departementschefen

Kongl. Dramatiska teatern i berörda afseende undergå en noggrann

besigtning af stadsarkitekten L. Hedin och brandchefen kommendörkaptenen

B. Hollstén samt öfveringeniörerna A. Åhlsell och A. O. Alrutz.

Dessa intygade dervid att teatern, som till följd af sin brännbara konstruktion

och sitt upplag af dekorationer och kostymer vore i sig sjelf

eldfarlig, jemväl i betraktande af den omständighet att den vore instängd

mellan höga hus å granntomterna, mellan hvilka och sjelfva teatern

funnes endast ytterst trånga passager, vore hotad af faror från kringliggande

hus och att visst vore att, om eu svårare eldsvåda skulle utbryta

inom teatern, farorna för hela qvarteret vore oberäkneliga, så mycket mer

som en ordnad eldsläckning här vore svår om ens möjlig att organisera.

Oaktadt de förbättringar, som under senare år blifvit gjorda för att bereda

ökad trygghet, vore besigtningsmännen af den öfverensstämmande

åsigt att teatern, som i så många afseenden afveke från stadgade föreskrifter

i gällande författningar rörande teatrar i Stockholm, på långt när icke

uppfylde de fordringar, hvilka ur synpunkten af trygghet mot eldfara

borde ställas på eu teaterbyggnad. Angående Svenska teatern, som jemväl

af omförmälda besigtningsman undersöktes, afgafvo de det omdöme

att densamma vore inredd med nödig omtanke för publikens och personalens

säkerhet och om vissa ändringar vidtoges rörande tredje raden,

fönstren i scenens fond igensattes — detta har sedermera skett — samt

allt trävirke inom scenen beströkes med eldfärg, teatern, ehuru icke fullständigt

dock i väsentliga delar kunde anses uppfylla de fordringar, hvilka

ur synpunkten af trygghet mot eldfara borde ställas på en teaterbyggnad

och att den i detta afseende stode ojemförligt mycket högre än Dramatiska

teatern.

Vidare lät departementschefen genom löjtnanten, numera kaptenen vid

Kongl. väg- och vattenbyggnadskorpsen P. A. L. Lindahl med biträde af

två sakkunnige män verkställa uppskattning af värdet å de båda ifrågavarande

teaterbyggnaderna, samt utredning om Svenska teaterns användbarhet

till talscen. Kongl. Dramatiska teaterns tomt uppskattades till omkring

150,000 kronor, derest den skulle användas för uppförande af privatbostäder,

men dess användbarhet för annat ändamål på grund af det

centrala läget uteslöt icke möjlighet att erhålla högre pris. Sjelfva teater

5

-

34

Fråga om förvärfvande

af

Svenska teatern

till drama

ilsk scen år

1897.

byggnadens värde motsvarade endast rifningskostnaden. Svenska teatern,

som då nyligen undergått åtskilliga förbättringar, värderades af de sakkunnige

till 500,000 kronor samt tomten till 150,000 kronor eller hus och

tomt således till sammanlagdt 650,000 kronor. Efter det en del smärre

förändringar och förbättringar blifvit vidtagna, skulle enligt de sakkunniges

åsigt Svenska teatern i allt väsentligt lämpa sig för en dramatisk teater.

På grund af sålunda vunna upplysningar föreslog Kong! Maj:t 1892

års Riksdag medgifva att Kongl. Dramatiska teatern finge försäljas med

tillträdesrätt för köparen den dag den nya teaterbyggnaden af teaterbyggnadskonsortiet

till staten öfverlemnades; att för statsverkets räkning måtte

inköpas Svenska teatern med tillhörande materiel för 450,000 kronor att

betalas på sätt här ofvan förmälts; att tillgång till betalande af den kontanta

delen af liqviden, 200,000 kronor, måtte beredas genom upptagande

af ett lån hos teaterbyggnadskonsortiet, hvilket lån skulle återgäldas dels

med köpeskillingen för Kongl. Dramatiska teatern, dels med hyresmedlen

af Svenska teatern under byggnadstiden.

Statsutskottet, som erhållit meddelande att ett köpeanbud å 225,000

kronor för Dramatiska teatern under tiden algifvits, afstyrkte bifall till

Kongl. Maj:ts berörda framställning, under anförande att eldfaran icke

kunde anses så hotande, då ju teatern i allt fall enligt Kongl. Maj:ts förslag

skulle användas 4 till 5 år; att ett uppskof med teaterns försäljning ej

torde föranleda minskning i fastighetens värde; att den föreslagna lånetransaktionen

ej syntes tilltalande, samt att enär en ny teaterbyggnad vore

under uppförande och först sedan denna fullbordats beslut borde fattas,

huruvida ej vid sida]) af den lyriska konsten äfven den dramatiska skulle

der kunna idkas, tidpunkten för förvärfvande af annan talscen icke vore

lämplig.

Utan diskussion biföll Riksdagen utskottets hemställan.

; Vid 1897 års riksdag förekom åter fråga om förvärfvande af Svenska

teatern för statsverkets räkning, men i något annan form. Priset för Svenska

teatern hade nu höjts till 500,000 kronor, men å andra sidan hade anbud på

köp af Dramatisk:! teatern till ett pris af 250,000 kronor afgifvits äfvensom

anbud om förhyrande af Svenska teatern med tillhörande materiel, för 10

år från hösten 1898 mot en årlig hyra af 35,000 kronor. Kongl. Maj:t

föreslog Riksdagen att medgifva:

att Kongl. Dramatiska teaterns byggnad med tomt måtte för ett pris

af 250,000 kronor försäljas med tillträdesrätt för köparen, då Dramatiska

teaterns verksamhet derstädes komme att upphöra;

att fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen, hvari den s. k. Svenska

35

teatern förut vant inrymd, måtte jemte alla dertill hörande inventarier

och dekorationer, som tillhörde fastighetens nuvarande egare, för statsverkets

räkning genom teaterbyggnadskonsortiets försorg för en köpeskilling

af 500,000 kronor inköpas samt tillika med de inventarier, som

nu funnes vid Dramatiska teatern och vore statens tillhörighet, från och

med den dag, då den nya operabyggnaden af nämnda konsortium till statsverket

öfverlemnades, mot hyra upplåtas åt den eller dem, som åtoge

sig att på ett konsten värdigt sätt derstädes uppehålla den Dramatiska

teaterns verksamhet;

att köpeskillingen för ifrågavarande fastighet måtte på det sätt erläggas,

att staten öfvertoge betalningsansvaret för i egendomen intecknad gäld till

belopp af 250,000 kronor och att till gäldande af återstoden af köpeskillingen,

250,000 kronor, användes köpeskillingen för Dramatiska teatern;

att omförmälda i fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen intecknade

belopp, 250,000 kronor, måtte efter skedd uppsägning genom teaterbyggnadskonsortiets

försorg inlösas, för hvilket ändamål medel intill nyssnämnda

belopp måtte förskjutas från den reservfond, hvilken konsortiet

enligt kontrakt den 15 juni 1891 skulle till Kongl. Maj:ts disposition öfverlemna;

samt

att nyssnämnda fastighet måtte till motsvarande belopp gravationsfri

ingå i sagda reservfond, till dess att det belopp, som nr fonden förskjutits

för den intecknade gäld ens infriande, hunnit återbetalas genom fastighetens

afkastning.

I sitt utlåtande öfver propositionen yttrade statsutskottet bland annat

att de skäl, som af utskottet år 1892 anfördes rörande samma ämne, syntes

utskottet numera hafva i väsentlig mån förlorat sin betydelse. Nu afsåges ej att

statsverket för anskaffande af ny talscen skulle ikläda sig ansvar för skuld

eller drabbas af särskilda kostnader, och eldfaran å Kongl. Dramatiska teatern

syntes i sjelfva verket vara af så allvarlig beskaffenhet att Riksdagen icke

torde böra längre fördröja denna faras undanrödjande, när lämpligt tillfälle

dertill erbjöde sig. Frågan huruvida i den nya teaterbyggnaden borde idkas

både lyrisk och dramatisk konst borde, enligt utskottets mening, lämpligen tagas

i ompröfning först vid ordnandet af verksamheten inom den nya teaterbyggnaden.

Såsom eu hufvudsynpunkt vid bedömande af frågan fäste sig utskottet

vid huru de föreslagna köpe- och salutransaktionerna stälde sig i ekonomiskt

hänseende. Utskottet, som vunnit upplysning att under tiden nytt köpeanbud

å Dramatiska teatern å 300,000 kronor afgifvits, värderade den emellertid

till 360,000 kronor, till hvilket pris då funnes en köpare. Skulden till reservfonden

skulle härigenom kunna nedbringas till 140,000 kronor. Vid det

förhållande att frågan, huruvida dramatiska scenens verksamhet kunde uppe

-

36

hållas jemte den lyriska i den nya teaterbyggnaden, lemnades öppen, borde

den i propositionen intagna bestämmelsen om Svenska teaterns uthyrande

efter det den nya teaterbyggnaden till statsverket öfverlemnats, utgå; och

ansåg utskottet att inteckningen å 250,000 kronor i Svenska teatern borde

till motsvarande belopp och med bästa förmånsrätt ingå i reservfonden till

dess att det belopp, som ur fonden förskjutits för den intecknade gäldens

infriande, blifvit återbetaldt. Emot utskottets i enlighet med dessa åsigter

gjorda hemställan reserverade sig åtskilliga ledamöter, tillhörande Andra

Kammaren, hvilka an sago att propositionen borde endast på det sätt bifallas,

att Riksdagen medgåfve att Kongl. Dramatiska teaterns byggnad med

tomt finge försäljas för 360,000 kronor, med tillträdesrätt för köparen, då

den Dramatiska teaterns verksamhet derstädes komme att upphöra.

Första Kammaren biföll utskottets hemställan, hvaremot Andra Kammaren

afslog såväl utskottets hemställan som Kongl. Maj:ts framställning,

till följd hvaraf frågan förföll.

F7m förbud9 Slutligen har öfverståthållareembetet, enär de bestämmelser, som af

mot vidare an- Kongl. Maj:t meddelats rörande verksamheten å de Kong], teatrarne och

VKonTdDraa- dispositionen af samma teatrars fastigheter, vore gällande allenast till

matisiia tea- slutet af det spelår, hvarunder den nya teaterbyggnaden blefve färdig, samt

‘fTteoteillrk^''1^ sa,dant förhållande Kongl. Maj:t antagligen inom kort till nådig prof"rslmZr

ning företoge frågan om sättet för uppehållande af teatrarnes verksamhet

efter berörda tidpunkt, med skrifvelse den 20 oktober 1897 öfverlemnat

en af poliskommissarien i sjette polisdistriktet E. Lundbäck till embete!

ingifven promemoria jemte ett af brandchefen i Stockholm i anledning

deraf meddeladt yttrande, af hvilka handlingar (Bil. 12) framginge, att Kongl.

Dramatiska teatern icke kunde anses konstruerad och inredd på ett med

hänsyn till olyckor genom brand eller trängsel betryggande sätt äfvensom

att detta missförhållande vore sådant, att detsamma med den nuvarande

byggnadens bibehållande icke stode att afhjelpa eller ens i nämnvärd mån

förringa. I anledning häraf har öfverståthållareembetet hemstält, att Kongl.

Maj:t, i sammanhang med ordnandet af de Kongl. teatrarnas verksamhet,

måtte förordna, att Kongl. Dramatiska teaterns nuvarande byggnad icke

vidare skulle för teaterverksamhet användas.

37

. . , > ; • ■ ; «•{/!- • • * . • :

.... j /. , -''"s.) . iA<. ''»ur» ,i\ ,*.V<vr

2.

Ekonomisk utredning.

Den 1 juli 1898 varder en betydelsefull tidpunkt i Kongl. teaterns tillvaro.

Det provisoriska tillstånd, som i afvaktan på fullbordandet af Kongl.

Stora teaterns nybyggnad varit under ett decennium rådande, måste då upphöra

och teatern erhålla en fast, för framtiden bestående organisation. Jemlikt

Riksdagens år 1889 fattade beslut är nemligen ej att efter denna tidpunkt

påräkna det för teaterverksamhetens bedrifvande erforderliga statsanslaget,

med mindre teaterverksamheten ordnas så, att för teaterns förbindelser

tinnes en bestämd från statsverket fullständigt skild ansvarighet och under

den form härför, som af Riksdagen godkännes. Vidare skall, när berörda

nybyggnad varder färdig, det mellan Kongl. Maj:t och Kronan samt Kongl.

Dramatiska teaterns association upprättade kontrakt upphöra att gälla och

derefter lärer denna länge utdömda teaterbyggnad icke vidare få för teaterverksamhet

användas.

De frågor, som för den skull torde böra utredas, äro dels huru teaterverksamheten

bör efter berörda tidpunkt för framtiden ordnas för att det

vilkor må uppfyllas, som Riksdagen för teateranslagets vidare utgående

föreskrifvit, dels ock huruvida och på hvad sätt en annan skådebana för

den dramatiska konsten lämpligen bör af staten anskaffas. Såsom komitén

sedermera skall visa, stå dessa frågor i nära samband till hvarandra.]

För att emellertid erhålla så säkra utgångspunkter som möjligt för

bedömande af berörda frågor har komitén ansett nödvändigt att uppgöra

fullständiga beräkningar öfver de inkomster, som för den blifvande teaterverksamheten,

förutsatt att den ordnades på vissa sätt, kunna påräknas,

likasom för de utgifter, som under samma förutsättningar äro förenade

med dess bedrifvande. Det är uppenbart att ju försigtigare inkomsterna

beräknas och med ju större omsigt och noggrannhet utgifterna upptagas,

desto högre värde hafva de resultat, beräkningarna utvisa. Komitén har

vid deras uppgörande också sökt nedlägga all omsorg.

38

Kornitén bar ansett sig böra göra sådana beräkningar för tre olika förutsatta

fall utan afseende dervid å deras olika lämplighet och möjlighet att förverkliga,

hvilket komitén undersökt först sedan komitén sett resultatet af

beräkningarna. Dessa alternativ äro:

I. Bedrifvande af enbär operaverksamhet i Kongl. Stora teaterns nybyggnad;

II.

Sangscen och talscen förenade a nämnda teater under gemensam

förvaltning: och

III. Två skådebanor under gemensam förvaltning, den ena för opera

och det större skådespelet samt den andra för öfriga talpjeser och mindre

operor.

Såsom grund och ledning för uppgörande af inkomst- och utgiftsberäkningar

för berörda tre alternativ har komitén, så vidt sådant varit möjligt,

användt inkomst- och utgiftsstaterna för Kongl. Operan och Kongl. Dramatiska

teatern under senare år, i synnerhet för spelåret 189G—97, hvars

användande såsom utgångspunkt vid uppgörande af utgiftsberäkningarna så

till vida kunnat anses särskilt betryggande som berörda spelår, till följd af

den då pågående konst- och industriutställningen, var längre än vanligt.

Komitén har derför till eu början och för att fullständigt belysa

teatrarnes ekonomi under senare tider låtit upprätta följande, betänkandet

bilagda tablåer:

1) Tablå öfver Kongl. Operans inkomster och utgifter spelåren

1888—97 (Bil. 1).

2) Kongl. Operans recettinkomster spelåren 1888—97 (Bil. 2).

3) Sammandrag af Kongl. Operans inkomster och utgifter spelåren

1888—97 (Bil. 8). ” *

4) Kong]. Dramatiska teaterns utgifter spelåren 1888 — 97 (Bil. 4).

5) Kong], Dramatiska teaterns recettinkomster spelåren 1888—97 (Bil. 5).

6) Sammandrag af Kongl. Dramatiska teaterns inkomster och utgifter

spelåren 1888 -97 (Bil. 6).

Härefter öfvergår komitén till närmare redogörelse för de af komitén

under tre olika förutsättningar för teaterverksamhetens bedrifvande för

framtiden uppgjorda inkomst- och utgiftsberäkningar.

Inkomster.

a) Recettmedel. Denna inkomstkälla är naturligtvis för teaterverksamheten

den . vigtigaste men också den mest vexlande. Inkomsternas

storlek beror icke blott på åskådareplatsernas antal och pris utan äfven

39

på den dragningskraft teatern utöfvar, dervid många olika faktorer inverka

såsom teaterledningens beskaffenhet, föreställningarnas konstvärde, publikens

smak, goda och dåliga ekonomiska tider i landet samt antalet och arten

af andra teatrar och förlustelselokaler inom hufvudstaden. Det är således

af synnerlig vigt att beräkna denna inkomst med försigtighet.

T. Enbär operaverksamhet i Kongl. Stora teaterns nybyggnad.

Antalet åskådareplatser i denna teater blir 1,241 (Bil. 7), under det att

antalet åskådareplatser i den af Kongl. Operan nu använda Svenska teatern

endast utgör 1,058. För beräkning af reeettinkomsten fordras vidare bestämmande

af pris å de särskilda platserna. I det att komitén antagit,

att fortfarande såsom hittills icke blott operaföreställningar utan äfven

konserter, med lägre pris än å nyssnämnda föreställningar, skola å sångscenen

gifvas och att några af operaföreställningarna böra vara s. k.

billighetsföreställningar med lägre pris än å de vanliga för att lemna

äfven de mindre bemedlade tillfälle till en förädlande njutning, har komitén

uppgjort prislistor af tre slag (Bil. 8), eu för operaföreställningar (A), en

för konserter (B) och eu för billighetsföreställningar (C). Dervid har

komitén, med hänsyn till den större beqvämlighet åskådareplatserna i den

nya teatern på allt sätt komma att erbjuda, i någon mån höjt prisen, i

synnerhet å de bättre platserna. Dock skulle enligt dessa förslag finnas t. ex.

vid A-föreställning 98 platser till 1 krona 25 öre, 7(5 platser till 1 krona och

75 platser till 75 öre, vid konsert 93 platser till 1 krona 25 öre, 98 till

1 krona, 76 till 75 öre och 75 till 50 öre samt vid C-föreställning 130

platser till 1 krona 25 öre, 83 till 1 krona, 78 till 75 öre, 76 till 60 öre

och 75 till 40 öre. Utsåldt hus skulle alltså, enligt komiténs förslag, gifva

vid A-föreställning 3,311 kronor 50 öre, vid konsert (B) 2,463 kronor 25

öre och vid C-föreställning 1,985 kronor 10 öre. I medeltal utgöra alltså

prisen vid B-föreställning 75 procent och vid C-föreställning 60 procent

af prisen vid A-föreställning.

Medelrecetten vid Kongl. Operan har under åren 1891—97, under

hvilken tid verksamheten utöfvats å Svenska teatern, i medeltal utgjort

omkring 60 procent af recetten vid utsåldt hus, hvilket betingar 2,205

kronor 75 öre. För spelåret 1896—97 uppgick medelrecetten till 1,491

kronor 88 öre eller således motsvarande nära 68 procent af utsåldt hus

men deremot under spelåret 1893—94 endast till 56 procent af utsåldt

hus. Komitén har särskildt med afseende derå att antalet åskådareplatser

blir omkring 200 flere än å Kongl. Operans nuvarande lokal, ansett sig

icke böra beräkna medelrecetten å Stora teatern vid A-föreställningar till

40

mer än omkring 50 procent af inkomsten för utsåldt hus vid samma slags

föreställning. Vid konserter åter bär erfarenheten visat, att det är mycket

lättare att få utsåldt hus, och så kallade billighetsföreställningar hafva

plägat gå med i regel utsålda eller i det närmaste utsålda hus. Med

hänsyn härtill har komitén för konsert beräknat medelrecetten till 75

procent och för billighetsföreställning till 85 procent af intägten för utsåldt

hus i motsvarande fall.

Under spelåren 1888—1897 har antalet representationer vid Kongl.

Operan varit i medeltal 220 för spelår. Komitén har utgått från förutsättningen

af samma antal representationer, deraf 204 operaföreställningar,

0 konserter och 10 billighetsföreställningar.

Med hänsyn till dessa antaganden torde alltså recettmedlen kunna

beräknas för operaföreställningarna till 326,400 kronor, för konserterna,

till 10,800 kronor och för billighetsföreställningarna till 16,000 kronor

eller alltså tillhopa i rundt tal 353,000 kronor för spelår.

II. Sångscen och talscen förenade å Kongl. Stora teatern under

gemensam förvaltning.

Förutom vanliga operaföreställningar (A), konserter (B) och billighetsföreställningar

(C), för hvilka samtligas afkomst vid utsåldt hus komitén

under alternativ I redan redogjort, skulle alltså i detta fall tillkomma

dramatiska föreställningar. -Jemväl för dessa föreställningar (D) har komitén

uPPnJort en prislista (Bil. 8), der prisen satts icke obetydligt lägre än vid

vanliga operaföreställningar (A), så att under det utsåldt hus vid en af de

senare skulle gifva eu afkomst af 3,311 kronor 50 öre, skulle utsåldt hus

vid dramatisk föreställning endast gifva 2,736 kronor 50 öre, hvadan alltså

prisen vid D-föreställning i medeltal utgöra omkring 83 procent af prisen

vid A-föreställning.

Spelterminen har komitén antagit böra såsom hittills omfatta tiden

från och med den 16 augusti till och med den 31 maj, tillsammans 289

dagar. Af denna tid torde dock på grund af gällande förordningar och

praxis böra frånräknas vissa dagar, å hvilka operor och skådespel icke få

eller icke pläga uppföras. Då härtill kommer att jemväl å andra dagar

hinder kan uppstå för gifvande af föreställning, har komitén ansett sig

böra beräkna qvällsrepresentationernas antal till 275, å hvilket alltså de

olika slagen af föreställningar skola fördelas. Anslås äfven i detta fall 6

aftnar till konserter och 10 till billighetsföreställningar, återstå 259 representationer.

Af dessa liar komitén åt operan anslagit 135 och åt dramatiska

föreställningar 124 eller således för de senare omkring tre i veckan.

41

Då alltså antalet operaföreställningar i detta fall skulle blifva så

väsentligt mindre än i alternativ I, eller endast 3 å 4 i veckan, har

komitén trott sig kunna beräkna medelrecetten något högre än i fallet I

och derför antagit den till 1,900 kronor eller omkring 60 procent af

recetten för utsåldt hus. För dramatiska föreställningar har komitén

likaledes antagit medelrecetten till 60 procent af utsåldt hus eller till

1,600 kronor, hvilken siffra komitén anser kunna väl försvaras med

hänsyn till att Kongl. Dramatiska teaterns medelrecett under spelåren

1888—97 utgjort 64 procent af recetten för fullt hus och antalet dramatiska

representationer nu skulle inskränkas till endast omkring tre i veckan,

under det Dramatiska teatern under berörda tid i regeln spelat alla dagar

under spelterminen.

Medelrecetten för konserter och billighetsföreställningar har komitén

jemväl i detta alternativ beräknat till respektive 1,800 kronor och 1,600

kronor, motsvarande respektive 75 procent och 85 procent af recetten vid

utsåldt hus.

Med hänsyn till dessa antaganden torde alltså recettmedlen under

ifrågavarande förutsättning kunna upptagas för A-föreställningar till 256,500

kronor, för B-föreställningar till 10,800 kronor, för C-föreställningar till

16,000 kronor och för D-föreställningar till 198,400 kronor eller tillhopa

i rundt tal 480,000 kronor.

III. Tvä skådebanor under gemensam förvaltning, den ena för opera och

det större skådespelet samt den andra för öfriga talpjeser oeh mindre operor.

Hvad först angår scenen å Kongl. Stora teatern har komitén beräknat

spelåret kunna omfatta 221 aftonföreställningar eller alltså ungefär lika

många som i fallet I, då endast operaföreställningar och konserter der skulle

gifvas. Vidare har komitén utgått ifrån att vid pass en gång i veckan

borde ett större skådespel gifvas å denna scen och för den skull till sådana

föreställningar beräknat 45 spelaftnar. Äfven i detta fall har komitén

antagit, att under spelåret 6 aftnar skulle afses för konserter och 10 för

billighetsföreställningar. För vanliga operaföreställningar skulle alltså

återstå 160 spelaftnar.

För sistnämnda föreställningar (A) har komitén likasom i fallet I beräknat

medelrecetten till 50 procent af recetten vid utsåldt hus, dock med

utjemning uppåt till 1,700 kronor med hänsyn till att under förevarande

förutsättning dessa föreställningar icke skulle blifva på långt när så talrika

som i alternativ I, då de beräknades till 204. För dramatiska föreställ

6

-

42

ningar (D) har komitén likaledes antagit medelrecettens storlek till 50 procent

af recetten vid utsåldt hus eller med utjemning uppåt till 1,400 kronor,

hvilket alltså är något lägre än vid dramatiska föreställningar å samma

scen i fallet II. Anledningen härtill har varit att de större skådespelen,

enligt komiténs åsigt, icke torde i regel kunna påräkna så stort tillopp af

åskådare som det mindre dramat, särskildt lustspelet. I afseende å recettinkomsten

för konserter (B) och billighetsföreställningar (C) gäller äfven

här hvad komitén under alternativ I anfört.

Den andra skådebanan skulle hufvudsakligen användas till talscen.

För att kunna göra beräkningar å inkomsterna af eu sådan scen och de

utgifter, som med den dramatiska teaterverksamhetens bedrifvande å denna

scen äro förknippade, måste komitén uppenbarligen hafva att hänföra dem

till någon viss skådebana med kändt antal åskådareplatser och kända

sceniska anordningar. I det följande (sid. 74) skall komitén visa, att den

nuvarande Dramatiska teatern icke vidare låter sig för teaterverksamhet

användas eller i sådant syfte kan förändras samt att då tillgång icke torde

kunna beredas för att å annan tomt uppföra en helt ny teaterbyggnad,

ingen annan utväg lärer återstå, derest man önskar att för talscenen hafva

en särskild skådebana, än att inköpa och till sådan aptera den s. k.

Svenska teatern. Af denna orsak och för att icke under fallet III framlägga

liera alternativa beräkningar af inkomster och utgifter, har komitén

hänfört dessa beräkningar till det alternativ i afseende å talscenens förläggande,

som sedermera skall visa sig vara det enda möjliga att, derest

man önskar två skådebanor, bringa till verklighet. Genom en sådan

aptering till talscen skulle emellertid ifrågavarande teater undergå vissa

förändringar, hvarigenom antalet åskådareplatser minskades från 1,058

till 942.

Komitén har jemväl i afseende å denna teater uppgjort förslag till

pris å de särskilda platserna (Bil. 9) och dervid ej gjort någon skilnad

i pris mellan dramatiska föreställningar och mindre operor. Komitén har

visserligen å ena sidan icke i nämnvärd mån sänkt de å Kongl. Operan

nu gällande pris — priset å parkettplatser har dock minskats från 3

kronor 50 öre till 3 kronor 25 öre — men å andra sidan icke heller i

någon synnerlig grad höjt de pris, som gälla för motsvarande platser å

Kongl. Dramatiska teatern, oaktadt skådebanan inom Svenska teaterns

byggnad erbjuder långt större beqvämlighet för publiken än den nuvarande

Kongl. Dramatiska teatern. Utsåldt hus vid dramatiska föreställningar

skulle enligt den sålunda uppgjorda prislistan gifva 2,062 kronor 25 öre.

Vid mindre operor måste emellertid, för beredande af ökadt utrymme åt

orkestern, nedersta bänkraden på parkett, omfattande 20 platser, borttagas,

43

hvarigenom utsåldt hus vid dessa föreställningar endast skulle betinga

1,997. kronor 25 öre.

Å den nuvarande Kongl. Dramatiska teatern har under spelåren

1888—97 gifvits i medeltal 267 representationer om året. Komitén har i

sina berilkningar utgått ifrån ett antal af 265 å scenen i f. d. Svenska

teatern. Enligt hvad komitén tänkt sig skulle der gifvas mindre operor

de dagar, då talscenens personal vore upptagen med större dramatiska

skådespel å Kongl. Stora teatern, hvilka komitén beräknat till 45 om året.

Då emellertid svårighet torde möta att alla gånger vid dessa tillfällen gifva

mindre operor å talscenen, i det orkestern kan vara upptagen å Stora

teatern för något större skådespel, som jemväl kräfver orkester, har

komitén beräknat de föreställningar då mindre operor uppföras å talscenen

till 40 om året, hvadan alltså för det mindre dramat och komedien skulle

återstå 225. Då föreställningarna å ifrågavarande skådebana under åren

1891—97 gifvit i medelrecett 60 procent af utsåldt hus, har komitén

ansett sig kunna med full trygghet för ofvanberörda båda slag af föreställningar

utgå ifrån en medelrecett af 55 procent, helst åskådareplatsernas

antal genom teaterns förändring minskas, eller alltså 1,100 kronor i medeltal

för hvarje representation. Recettmedlen skulle således på grund af dessa

antaganden å talscenen uppgå till 247,500 kronor för dramatiska föreställningar

och 44,000 kronor för mindre operor eller tillhopa i jemnadt tal

290,000 kronor. 11 u 1 -

Läggas härtill recettmedlen å sångscenen, 360,000 kronor, uppgår recettinkomsten

i sin helhet i detta alternativ till 650,000 kronor.

‘ . IV . ''i • t • M‘ 1 . v 4 '' ,

Komitén har ingalunda förbisett den ökning i recettinkomsten, som

torde inflyta genom förköp, och icke heller det afdrag deri, som blir en

nödvändig följd af fribiljetter, utan hafva dessa båda faktorer hvar i sin

mån inverkat vid den beräkning af medelrecetten i de särskilda fallen,

komitén här ofvan gjort. Någon särskild inkomst af matinéer, hvilka

åtminstone i alternativ II det icke torde blifva lätt att utan hinder för

teaterarbetet i öfrigt anordna, har komitén icke heller upptagit, utan har

komitén låtit sådan inkomst endast inverka stärkande å beräkningen.

Slutligen vill komitén uttala såsom ganska sannolikt, att då, efter

allt att döma, den nya teater, som nu nalkas sin fullbordan, varder i alla

afseenden af tidsenlig beskaffenhet, publiken, hvilken der finner icke blott

långt större beqvämlighet utan äfven vida större trygghet än hvarvid den

tillförene varit van, skall, synnerligast under de första åren då teatern

har nyhetens behag, strömma till i stort antal och att till följd deraf

44

recettinkomsterna, åtminstone under den första tiden, skola öfverstiga-de

beräknade.

b) Statsbidrag. Detta upptages i alla tre alternativen med sitt nu

utgående belopp af 60,000 kronor.

c) Hans Maj:t Konungens bidrag, hvilket utgår med 60,000 kronor

såsom understöd för operaverksamheten, är således detsamma för alternativ

I och II.

Enär Konungen nu i hyra för sin loge å Kongl. Dramatiska teatern

erlägger 7,385 kronor och dessutom hyra för rum i angränsande hus,

hvilka rum användas till Konungens foyer, har komitén för alternativ III,

der en särskild dramatisk skådebana tillkommer, vågat beräkna Konungens

hyra för loge och foyer å denna skådebana till 9,000. kronor och således

Konungens bidrag i sin helhet i sistberörda alternativ till 69,000 kronor.

d) Hyror. Enligt hvad komitén från teaterbyggnadskonsortiet inhemtat

kunna hyrorna för de i Kongl. Stora teaterns nybyggnad till uthyrning

afsedda lägenheter beräknas "till 100,000 kronor om året, hvilket inkomstbelopp

blir lika i fallen I och II, hvaremot i fallet III tillkomma

hyror för foyer och kafé i Kongl. Operans nuvarande lokal, hvilka komitén

beräknat till 6,000 kronor, hvadan hyresinkomsten i alternativ III skulle

uppgå till 106,000 kronor.

V''?I H • O T/i “ * i j" 4 - t ’ . i i _ • .. • • ; • '' '' •- >, f* \ * t.-

e) Räntor. Jemlik! teaterby ggnadskonsortiets kontrakt med Kongl.

Maj:t och Kronan skall konsortiet, då teaterbyggnaden till staten öfverlåtes,

jemväl öfverlemna en reservfond för teaterverksamhetens betryggande å

minst 500,000 kronor. Under förutsättning att den årliga ränteafkastningen

af berörda fond får af teaterinstitutionen uppbäras, har komitén här beräknat

denna ränteinkomst efter 4 procent å berörda belopp eller således

till 20,000 kronor. Möjligt kan ju å ena sidan vara att reservfonden från

början varder större eller till följd af goda år ökas, men möjligt ock att

den för teaterverksamhetens bedrifvande miste till större eller mindre del

anlitas. Äfvenledes kan, derest Riksdagen dertill samtycker, en del af

fonden komma att, såsom komitén är sinnad föreslå, användas till förvärfvande

af annan dramatisk skådebana. Deraf blir naturligtvis storleken

af ränteinkomsten beroende. Komitén upptager den emellertid på närvarande

stadium af sina beräkningar för alla alternativen till nämnda

belopp af 20,000 kronor.

45

f) Extra inkomster. Under spelåret 1896 —97 har vid Kongl. Operan

för aflemnande af ytterplagg, för räntor å i bankinrättning insatta medel

och på annat sätt influtit extra inkomster till belopp af 8,500 kronor.

Komitén har i alternativen I och II upptagit denna inkomstpost till det

något ökade beloppet af 9,000 kronor och i alternativ III, der två teatrar

förutsättas, till 18,000 kronor.

Sammanlagda inkomsterna skulle alltså utgöra för alternativ I 602,000

kronor, för alternativ II 729,000 kronor och för alternativ III 923,000

kronor, och har komitén för vinnande af öfversigt af dessa inkomster

uppgjort följande tablå:

..... gififiidfeJjijg''

>«! <sK,nsnff»roÖI V :»

WiHifialunteÅ $ .in i

Vt''*'';* tiw». smi;.»'' dit .H<h \

■i i* fint träl* )iufi

i/‘»o icthlö ■**;>''

/i o*T''^uo wlnjUii

46

Recettinkomst å

Kongl. Stor» teatern vid

f. d. Svenska teatern vid

I. Enbär operaTerksamhet

A.

Opera-

B.

Konsert

C.

Billighets-

D.

Dra in »fisk

Dramatisk

Mindre

Kronor

å Kongl. Stora teatern.

föreställning

föreställning

föreställning

föreställning

opera

a) Recettinkomst:

Utsåldt hus ..............

3,311: 50

2,463: 25

1,985: 10

—

Antal representationer..

Procentsats, för beräk-

204

äO

6

10

— — ».''t

ning af medelrecett ...

75

85

—

Medeirecett.............

1,600: t-

1.800: —

1,600: -

■--•

Summa kr.

326,400: -

10,800: —

16,000: -

___

— —» ''

---

353,000:

—

b) Statsbidrag ..................

—

—

—

—

—

—

60,000:

—

c) H. M. Konungens bidrag

—

60,000

—

d) Hyror ......................

—

—

—

—

—

—

100.000

—

e) Räntor .....................

—

—

—

—

—

—

20,000

—

f) Extra inkomster............

—

—

—

—

—

—

9,000

—

602,000: -

II. Sångscen och talscen

förenade å Kongl. Stora

teatern under gemensam

förvaltning.

a) Recettinkomst:

Utsåldt hus ...............

3,311: 50

2,463: 25

1,985: 10

2,736: 50

Antal representationer...

Procentsats, för beräk-

135

6

10

124

ning af medelrecett ...

60

75

85

60

Medelrecett ...............

1,900: —

1,800: —

1,600: —

1,600: -

Summa kr.

256,500: -

10,800: —

16,000: -

198,400: —

—

—

480,000

—

b) Statsbidrag ................

60,000

—

c) H. M. Konungens bidrag

—

—

—

—

—

—

60,000

—

d) Hyror ..................

100,000

—

e) Räntor .....................

—

—

—

—

—

—

20,000

—

f) Extra inkomster............

—

—

—

—

—

—

9,000

—

729,000: -

III. Två skådebanor under

gemensam förvaltning, den

ena för opera och större

skådespel samt den andra

•

för öfriga talpjeser och

mindre operor.

a) Recettinkomst:

Utsåldt hus ................

3,311: 50

2,463: 25

1,985: 10

2,736: 50

2,062: 25

1,997: 25

Antal representationer ...

Procentsats, för beräk-

160

6

10

45

225

40

ning af medelrecett ...

50

75

85

50

55

55

Medelrecett .................

1,700: -

1,800: —

1,600: —

1,400: —

1,100: —

1,100: -

Summa kr.

272,000: —

10,800: -

16,000: —

63,000: —

247,500: —

44.000: -

360,000: —

290,000: —

650,000

—

b) Statsbidrag ................

—

1 - —

—

—

—

—

60,000

—

c) H. M. Konungens bidrag

—

—

—

—

—

—

69,000

—

d) Hyror ........................

106,U00

—

e) Räntor .......................

20,000

—

f) Extra inkomster............

—

—

—

—

—

—

18,000

—

923,000: —

47

Utgifter.

Komitén har, såsom ofvan nämnts, vid dessa beräkningar hufvudsakligen

följt de Kong], teatrarnes utgiftsstater för de senare åren, i synnerhet

för spelåret 1896—1897. Dervid är dock att märka att komitén i

vissa fall icke kunnat af dessa hemta någon ledning, då förhållandena

vid den nybyggda Stora teatern i mycket, särskild!, hvad beträffar

den tekniska afdelningen, blifva så olika. I flera fall har komitén tillika

ansett lämpligt att från olika utgiftsstater sammanföra utgiftsposter, som

naturligen höra tillsammans, samt i andra fall uppdela ptgiftsposter pa

flera utgiftstitlar, och vid beräkning af löner har komitén jemväl inräknat

bostadsersättning i de få fall, sådan nu förekommer.

Styrelsen.

Härunder har komitén inräknat aflöning för teaterchefen, arfvoden

åt teaterdirektion och revisorer, ersättning för resor i teaterns intresse in. in.

Och har komitén i alternativ I beräknat denna kostnad till 10,Q00 kronor

samt i alternativen II och III, der verksamheten komme att omfatta både

den lyriska och dramatiska konstarten, till 15,000 kronor.

Kansliajdelning en.

1) Löner. Till aflöning åt kanslibiträde och bibliotekarie utgick spelåret

1896—97 vid Kongl. Operan 2,250 kronor, deraf 1,800 kronor till en

sekreterare och 450 kronor till en bibliotekarie, och vid Kongl. Dramatiska

teatern 900 kronor, deraf 300 kronor till en sekreterare och 600 kronor

till en litteratör. Komitén har för alternativ I föreslagit 2,000 kronor,

deraf 1,200 kronor till kanslibiträdet och 800 kronor för vård af biblioteket.

I alternativ II och III har komitén för denna utgift beräknat 3,000

kronor, deraf till kanslibiträde 1,200 kronor och till vård af bibliotek

(ett för sångscenen och ett för talscenen) 1,800 kronor, eller således ungefär

summan af nuvarande utgifter för ändamålet. Till aflönande af kamrer

och kassör samt erforderliga biträden utgå nu å Kongl. Operan 7,500 kronor

och å Kongl. Dramatiska teatern 4,200 kronor. Komitén har beräknat

ifrågavarande utgift i fallet I till 8,600 kronor, deraf 3,000 kronor (2,000

kronor jemte 2 ålderstillägg å 500 kronor) till en kamrerare, 2,500 kronor

(2,000 kronor jemte 1 ålderstillägg å 500 kronor) till en kassör, 2,100 kronor

(1,500 kronor jemte 2 ålderstillägg å 300 kronor) till en kassakontrollant

och 1,000 kronor (800 kronor jemte 2 ålderstillägg å 100 kronor) till en

48

ordonnans, i fallet II och 111 till 9,600 kronor, deraf 3,500 kronor (2,500

kronor jemte 2 ålderstillägg a 500 kronor) till en kamrerare, 3,000 kronor

(2,000 kronor jemte 2 ålderstillägg å 500 kronor) till en kassör, 2,100

kronor (1,500 kronor jemte 2 ålderstillägg å 300 kronor) till en kassakontrollant

samt 1,000 kronor (800 kronor jemte 2 ålderstillägg å 100

kronor) åt en ordonnans. Omkostnaden för biljettförsäljningen, som

1896 1897 ^uppgått för Kongl. Operan till 3,570 kronor (biljettförsäljningen

har skett både inom Operan och i allmänna tidningskontoret vid Gustaf

Adolfs torg) och för Kongl. Dramatiska teatern till 1,960 kronor, har

komitén beräknat i alternativ I och 11, då försäljningen kommer att ske

endast inom Stora teatern, till 3,400 kronor samt i alternativ III, då den

skulle ega rum inom två teatrar, till ungefär 50 procent högre belopp

eller 5,000 kronor.

2) Honorarier till författare och öfversättare. De 1896—97 utgående

beloppen 7,027 kronor för Kongl. Operan och 5,820 kronor för Kongl.

Dramatiska teatern, hafva synts komitén alltför otillräckliga i synnerhet

hvad talscenen angår. Hvad beträffar alternativ I, d. v. s. enbär operaverksamhet,

har komitén vid det förhållande att rättigheten till uppförande

af nutidens musikverk i de flesta fall förvärfvas icke för all framtid

utan _ för viss tid, ansett en förhöjning till 9,000 kronor i detta fall tillräcklig.

I afseende å författare- och öfversättarearfvoden gälla fortfarande

de grunder, som faststälts uti Kongl. Maj:ts reglemente för styrelsen och

förvaltningen af de Kongl. teatrarne den 19 februari 1863. På sätt komitén

längre fram anför anser komitén nödvändigt att berörda reglemente omarbetas,

dervid särskildt bestämmelserna om författare- och öfversättarearfvoden

torde böra undergå revision i syftning att den inhemska dramatiska

vitterheten bättre hägnas och främjas af Kongl. teaterinstitutionen

än hittills varit förhållandet. Komitén har för den skull, och då i samma

man som litterära konventioner med främmande länder ingås kostnaden

för förvärfvande af rättighet att uppföra utländska pjeser ökas, i alternativ

II beräknat ifrågavarande utgift till 20,000 kronor och i alternativ III,

som med det vida större antalet representationer betingar större kostnader

härför, till 23,000 kronor.

3) Böcker, tidningar, utskrifning af roller in. in. Här har komitén

för ^ alternativ I beräknat ungefär samma belopp 800 kronor, som senast

utgått för ändamalet vid Kongl. Operan, och i alternativ III vid pass lika

stort belopp, 2,000 ^kronor, som senast nu utgått saminanlagdt vid: de båda

Kongl. scenerna. För alternativ II har anslagits ett något mindre belopp

eller 1,700 kronor, da särskildt a böcker och tidningar någon besparing

torde kunna göras, om skådebanan blir gemensam.

49

4) Partitur och stämmor m.. m. Härtill åtgick 1896—97 vid Kongl.

Operan 2,500 kronor. Som detta belopp, enligt hvad komitén meddelats,

är knappt, har komitén i alternativ I upptagit denna utgiftspost till 3,000

kronor och i alternativ ITT, med hänsyn till äfven vid talpjeser erforderlig

musik, särskild! mellanaktsmusik, 3,500 kronor. I fallet II med dess

mindre antal operaföreställningar torde beloppet kunna reduceras till

3,200 kronor.

5) Skrifmaterialier och expenser. Komitén har i alternativ I beräknat

ungefär samma belopp som år 1896—97 vid Kongl. Operan, 1,100

kronor, och i alternativ II och III ungefär samma belopp, som summan af

utgifterna för ändamålet samma spelår vid de Kongl. teätrarne eller

1,400 kronor.

6) Annonser, affischer och biljetter. Äfven i afseende å denna utgiftspost

bär komitén för alternativ I upptagit samma belopp som 1896—97

utgick vid Kongl. Operan, nemligen 5,000 kronor, samt för alternativ IH

samma belopp, som summan af utgifterna för ändamålet 1896—97 vid de

Kongl. teatrarne, nemligen 7,500 kronor, hvaremot komitén, med hänsyn

till det mindre antalet representationer i fallet IT, der ansett sig kunna

minska beloppet till 6,000 kronor.

För kansliafdelningen skulle alltså utgifterna sammanlagdt uppgå i

alternativ I till 32,900 kronoi’, i alternativ II till 48,300 kronor och i

alternativ III till 55,000 kronor.

Artistiska och sceniska af delningen.

1) Intendent. I fallet II och III har komitén beräknat, ett belopp af

6,000 kronor till aflönande af en intendent såsom teaterchefens litterära

och konstnärliga biträde i all synnerhet vid handhafvande af talscenens

angelägenheter.

C? O

2) Scenens byrå. För närvarande utgå löner å Kongl. Operan med

tillsammans 12,300 kronor, nemligen till en l:ste regissör 7,000 kronor,

för hvilket belopp denne likväl har skyldighet att jemväl uppträda visst

antal gånger i sångpartier, en 2:dre regissör 2,600 kronor, en biträdande

regissör 1,200 kronor, en ordonnans 900 kronor samt arfvode till en läkare

600 kronor. Ä Kongl. Dramatiska teatern äro motsvarande utgifter tillsammans

8,300 kronor, deraf till regissörer 8,000 kronor och till läkarearfvode

300 kronor.

För alternativ I har komitén beräknat ifrågavarande utgift till 10,000

kronor, deraf 5,000 kronor till en l:ste regissör, 3,000 kronor till en 2:dre

regissör (inspicient), 600 kronor till arfvode åt läkare samt 1,400 kronor

7 ■

50

till uppassning och extra budskickningar m. m. T alternativ III anser komitén

deremot för ändamålet erfordras 17,400 kronor, nemligen till två l:ste regissörer

9,000 kronor, hvaraf för den ene vid sångscenen 5,000 kronor och

för den andre vid talscenen 4,000 kronor, till två 2:dre regissörer (inspicienter)

6,000 kronor, hvaraf för hvardera 3,000 kronor, till läkarearfvode 800

kronor samt till uppassning och budskickningar 1,600 kronor. I alternativ

II torde med hänsyn till hela verksamhetens förläggande till en skådebana

en 2:dre regissör (inspicient) kunna undvaras samt för uppassning och

budskickning samma belopp som i alternativ I eller 1,400 kronor vara tillräckligt,

hvadan utgiften här skulle i sin helhet belöpa sig till 14,200 kronor.

Utgiften för sjukvårdskostnader har vid Kong! Operan för 1896—97

utgjort 240 kronor. Komitén har för alternativ I föreslagit 200 kronor

och för de båda andra fallen 300 kronor.

3) och 4) Sångscenen och talscenen. Utgifterna för såugscenslöner å

Kongl. Operan hafva under spelåret 1896—97 uppgått till 141,900 kronor

samt under spelåren 1892—97 i medeltal till 129,000 kronor årligen.

Å Kongl. Dramatiska teatern hafva utgifterna för talscenens löner

utgjort under spelåret 1896 — 97 109,200 kronor, nemligen till associationens

medlemmar 51,800 kronor och å extra aktörsstaten 57,395. kronor, samt

under spelåren 1892—97 i medeltal 101,900 kronor årligen.

För den nationella teatern är naturligtvis af stor vigt att för både sångscenen

och talscenen förvärfva de bästa krafter, som stå till buds, på det att

teatern må bibehålla sin ställning som landets främsta scen och ett mönster

för andra teatrar. Det är uppenbart att utgifterna för engagement i

synnerhet af de förnämsta artisterna af denna orsak skola ställa sig rätt

dryga. Dock är komitén öfvertygad att i den män som teaterverksamhetens

fortsatta uppehållande varder för längre tid betryggadt, så att

engagementskontrakt kunna afslutas för flera år, det skall vara möjligt

för Kongl. teatern att upprätta engagementerna på för teatern billigare

vilkor. Att en förbättring af Kongl. teaterns pensionsväsen, i den mån

en sådan låter sig genomföras, jemväl skall vara af stor vigt, lärer ock

vara uppenbart.

Med hänsyn till dessa förhållanden har komitén för alternativ III

beräknat 130,000 kronor för sångscenen och 115,000 kronor för talscenen,

hvilken senare härigenom torde kunna jemväl förvärfva de krafter, som

äro erforderliga för att kunna framföra det större skadespelet, hvilket nu

under en lång tid legat nästan helt och hållet nere.

Hvad derefter angår alternativ II, kunde tilläfventyrs den föreställning

göra sig gällande, att då antalet representationer i detta fall endast

utgör 269 under det antalet representationer i alternativ III utgör 480,

r.i

också kostnaden för artisternas aflöning i alternativ II skulle kunna om

ej i samma mån så dock betydligt nedbringas. Vid närmare eftersinnande

befinnes dock detta ej vara möjligt. Personalens storlek och sammansättning

är nemligen beroende på repertoarens. Dennas uppställning åter

måste betingas af hänsyn såväl till institutionens konstnärliga uppgift som

till publikens anspråk. Fordringarna på repertoarens godhet och omvexling

lära icke blifva mindre, om de båda konstarterna hafva gemensam skådebana

än om de hafva hvar sin; alternativ III medför emellertid den obestridliga

fördelen, att ett stycke kan uppföras jemförelsevis flere gånger.

Personalens storlek torde sålunda i båda fallen få beräknas ungefär lika.

Ej heller lärer, äfven under förutsättning att den enskilde artistens arbete

i alternativ II tages mindre i anspråk än i alternativ III, kunna ifrågasättas

motsvarande minskning i aflöningen. Denna måste nemligen alltid

stå i eu viss proportion till artistens konstnärliga förmåga och ställning

till publiken, oafsedt huru ofta denna förmåga af direktionen tages i

anspråk. Att detta måtte ske i så hög grad som möjligt är för öfrigt

hans önskan, derest han är sin konst hängifven och sträfvar framåt. Anställning

vid mer än en teater kan tydligen ej ifrågakomma, möjlighet till

extra förtjenst genom tillfälligt uppträdande, hvithet endast med teaterdirektionens

medgifvande för hvarje särskilt fall och mot erläggande af

stadgad afgift till vederbörande pensionskassa kan ega, rum, lärer för flertalet

endast sällan stå till buds, ferietiden oberäknad.

Med hänsyn till dessa förhållanden har komitén i alternativ II beräknat

130,000 kronor för sångscenen, och har i afseende å talscenens löner ansett

sig kunna föreslå endast en jemförelsevis obetydlig minskning, eller

från 115,000 kronor till 105,000 kronor, hvilken besparing torde kunna

vinnas derigenom, att vissa mindre fordrande uppgifter inom talscenens

område kunna fyllas af för sångscenen anstälda artister.

I alternativ I har komitén beräknat 10,000 kronor mer för sångscenen

än i alternativ II och III. Det har nemligen synts komitén uppenbart

att, då teatern vore hänvisad till gifvande endast af operaföreställningar,

faran för afbrott i verksamheten på grund af sjukdomsfall o. d.

vore större än då jemväl dramatiska föreställningar kunde gifvas, och att

således af detta skäl sångpersonalens antal borde vara något större i

alternativ I än i de båda andra alternativen.

I samtliga ifrågavarande belopp, afseende sångscenen, ingår äfven aflöning

till repetitörer och sufflör och i beloppen för talscenen äfven aflöning

till sufflör.

5) Orkestern. För spelåret 1896 — 97 uppgick kostnaden för orkesterns

löner vid Kong!. Operan till 93,800 kronor och vid Korigl. Dramatiska teatern

52

(rpellapaktsmusik) till 9,900 kronor. Komitén anser sig emellertid böra

beräkna dessa belopp högre. Den nuvarande besättningen af orkestern

måste nemligen betraktas såsom otillräcklig, såväl ur synpunkten af de

nutida operaverkens instrumentering, som med hänsyn till den nya teatersalongens

jemförelsevis större dimensioner, hvadan någon tillökning i personalen

kräfves. Vidare lärer ej kunna förnekas att aflöningarne, hvilka ännu

utgå efter samma grunder som för cirka 40 år sedan, hvarken lemna skälig

ersättning för det i så väsentlig mån ökade arbete operaverksamhetens

utveckling under nämnda tid medfört, eller förslå att fylla lefnadsbehofven.

Nödigt komplement till lönen måste således ofta sökas genom anställning

vid militärkorps eller musikkapell å offentlig lokal. Erfarenheten visar

emellertid, att teaterverksamheten, särskilt hvad beträffar ordnande af

repetitioner, häraf kan lida afbräck, hvilket naturligen varder desto större

ju mera de nämnda tillfällena till ^förtjenst måste tagas i anspråk.

Någon ökning af orkesterns aflöningsstat synes sålunda böra förutsättas,

såsom varande såväl ur löntagarnes synpunkt rättvis som ur teaterverksamhetens

synpunkt önskvärd och behöflig; och har komitén i nämnda

hänseende uppgjort förslag (Bil. 10), hvilket, slutande på 111,400 kronor,

naturligtvis endast får betraktas såsom angifvande de hufvudgrunder, enligt

hvilka aflöningarna torde böra bestämmas. Ifrågavarande belopp skulle alltså

utgöra kostnaden för aflönande af orkester i alternativ I och för sångscenens

orkester i alternativ III. Jemväl här likasom i afseende å aflöningen för

sujetter vid sångscenen och talscenen vill komitén såsom sin åsigt uttala,

att i den mån som teaterverksamhetens fortsatta uppehållande varder för

längre tid betryggadt, §å att kontrakt med orkesterns medlemmnr kunna

afslutas för flera år, det skall vara möjligt att upprätta engagementerna

på för teatern billigare vilkor; och att en förbättring af teaterns pensionsväsen

jemväl härvid skall verka fördelaktigt har komitén redan uttalat.

För talscenen har komitén i alternativ III af ofvan anförda anledningar

jemväl höjt kostnaden till 12,000 kronor. För alternativ II, der sång- och

talscenerna tänkas förenade inom Kong! Stora teatern och der alltså

orkesterns arbete blir minskadt och en del af den för sångscenen afsedda

orkesterpersonalen kan användas för mellanaktsmusiken vid talpjeser, har

komitén beräknat kostnaden för orkesterns aflöning i ett för allt till endast

108,500 kronor.

6) Baletten. Kostnaden för baletten uppgick vid Kongl. Operan spelåret

1896 — 97 till 28,400 kronor. Då emellertid en ökning af balettpersonalen

anses med hänsyn till den större scenen i Kongl. Stora teatern erforderlig,

har komitén höjt denna utgiftspost för alla alternativen till 35,000 kronor.

7) Kören. Under spelåret 1896 — 97 utgick i löner till kören vid

53

Kong! Operan ett belopp af 49,700 kronor. Då de förhållanden, som anförts

beträffande orkestern delvis torde ega giltighet med hänsyn till kören,

har komitén i alternativet I, som närmast skulle motsvara nuvarande förhållandet

vid Kongl. Operan med afseende å antalet föreställningar, beräknat

ifrågavarande kostnad till det ökade beloppet af 55,000 kronor.

Enär kören erhåller en del af sin aflöning medelst s. k. aftonpenningar,

och utgifterna således äro delvis beroende af antalet föreställningar, vid

hvilka den medverkar, har komitén för fallet III, då antalet af sådana

föreställningar torde blifva något mindre än för fallet I, beräknat beloppet

till 52,000 kronor och för fallet II, der antalet af föreställningar som

kräfva körens medverkan blir betydligt mindre, till 50,000 kronor.

8) Statister m. fl. Aflöningen åt dessa, hvilken utgår i form af tjenstgöringspenningar

(0,4o —1,50 kr. per afton), har under spelåret 1896—97

betingat en kostnad vid Kongl. Operan af 5,320 kronor och vid Kongl.

Dramatiska teatern af 3,920 kronor. Med afseende derå att medlemmar

af kören och baletten stundom torde kunna användas såsom statister, har

komitén trott, att förevarande kostnad skulle i fallet III, då de båda skådebanorna

stå under gemensam förvaltning, kunna begränsas till samma belopp

som i alternativ I eller 5,000 kronor samt i alternativ II, då endast

en scen finnes för den dubbla personalen, säkerligen kunna nedbringas

till 4,000 kronor.

9) Tillfälliga engagement. Härtill har vid Kongl. Operan användts

1896 — 97 22,930 kronor samt i medeltal under de fem åren 1892 — 97

18,700 kronor årligen samt vid Kongl. Dramatiska teatern under spelåret

1896—97 9,180 kronor samt i medeltal under åren 1892 — 97 6,160 kronor.

Komitén vill visserligen ingalunda förneka, att ett och annat gästspel

af en konstnär af första rang kan verka lifgifvande och vara lärorikt för

den inhemska konsten och vid vissa tillfällen, särskild! om våren då recettinkomsterna

i regeln pläga nedgå, kan vara af fördel för teaterns ekonomi,

likasom det stundom på grund af sjukdomsfall kan vara oundvikligt, men

komitén håller dock före att ett allt för vidsträckt användande af gästspel

hvarken är öfverensstämmande med Kongl. teaterns uppgift att hägna den

nationella sceniska konsten eller ens kan vara för denna gagnelig, om man

mera ser på framställningens enhet och den inhemska konstbildningen i

dess helhet än på ett låt vara mästerligt utförande af en större eller

mindre del af ett visst konstverk, särskild! då sådant sker med användande

af främmande språk.

På grund af denna uppfattning har komitén beräknat denna utgift i

alternativen I och II, i hvilka båda fall endast en scen skulle finnas, till

10,000 kronor, samt i alternativ III, som förutsätter två teatrar och långt

flera föreställningar, till 12,000 kronor.

54

JO) Teater elevskolan. Den uppgift en teaterelevskola liar att fylla

är påtagligen ganska betydelsefull. Teaterverksamhetens fortsatta upprätthållande

och utveckling kräfva oundgängligen att yngre förmågor finnas

för att taga vid der de äldre upphöra; erfarenheten ger ock vid handen

att äfven betydande teateranlag lätt förryckas eller stanna i utvecklingen

utan den grund, som ensamt lägges genom planmessiga studier och tillegnande

före det offentliga framträdandet af en viss teknisk färdighet.

Under nästan hela tiden af de Kongl. teatrarnes tillvaro har ock varit

med dem förenad en teaterelevskola. Med Kongl. Maj:ts tillstånd flyttades

emellertid densamma år 1885, på initiativ af d. v. direktören A. Willman,

hvilken länge varit skolans föreståndare, till musikkonservatorium, och

nödiga medel stäldes af teaterdirektionen till förfogande. Denna anordning,

som flere gånger förut varit ifrågasatt, grundades dels på behofvet för

elever i sångscensklassen af en fullständigare musikalisk utbildning, dels

ock på önskvärdheten öfverhufvud att få all teaterundervisning såväl

samlad pa ett ställe, der eleven ostörd kunde få egna hela sin tid till

studier, som ock stäld under en ledning, hvilken, med undervisningsfrågor

förtrogen, kunde skänka skolans arbeten en närmare tillsyn än den af

mångfaldiga andra göromål upptagna teaterstyrelsen. Erfarenheten från

utlandet talade ock i samma rigtning.

Skolan fortlefde i 3 år, men upphörde år 1888, då på grund af

ändrade förhållanden vid de Kongl. teatrarne det derifrån lemnade anslaget

bortföll. Vid Kong]. Operan har sedan denna tid intet motsvarande

funnits, vid Dramatiska teatern har åter under de senare åren en skola

för talscenen varit inrättad.

Derest nu emellertid teaterinstitutionen ordnas på ett för framtiden

betryggande sätt, lärer behofvet af en teaterelevskola med fullständig såväl

sångscens- som talscensafdelning göra sig gällande. De ämnen i hvilka

undervisning sålunda bör meddelas äro följande: Såtig, jemte vissa andra

för den ^musikaliska utbildningen nödiga ämnen, såsom harmonilära,

pianospelning, elementar- och körsång, samt musikens historia och estetik;

vidare scenisk framställning, rollstudium och mimik i såväl sångscens- som

talscensklassen, uttal och deklamation, svenska språket, verslära och den

dramatiska litteraturens historia, främmande språk, dans och plastik, samt

gymnastik och fäktning.

Under förutsättning att skolan inrättas i samband med musikkonservatorium,

hvars lärare då meddela undervisning i sång jemte tillhörande

ämnen, äfvensom att nödiga lokaler för den sceniska undervisningen och

dermed sammanhängande öfningar upplåtas å teatern, torde den öfriga

kostnaden kunna, med stöd af förut vunnen erfarenhet, beräknas till 6,500

55

kronor årligen. I detta belopp ingå då arfvoden för ordnande och inspektion

af öfningar utom konservatoriets lokaler, för ackompagnement till

lektioner i sångscensklassen, för något ökad sångundervisning, för nödig

litteratur och reqvisita m. m.

Derest en teaterelevskola inrättas endast för sångscenen, torde kostnaden

kunna begränsas till 3,500 kronor.

I likhet med hvad 1885 års af Kong! Magt gillade kontrakt mellan

Musikaliska akademien och teaterdirektionen innehöll, torde i betraktande

af undervisningens kostnadsfrihet böra föreskrifvas, att elev, hvilken efter

mogenhetsförklaring skall ega rätt till debut, äfven bör vara skyldig att

derefter, om så önskas, emottaga engagement för två år mot viss föreskrifven

aflöning.

Teaterdirektionen lärer å sin sida icke underlåta att vid nya engagement

fästa behörigt afseende vid ur skolan utgångna elever, samt öfverhufvud

upprätthålla fordran å en genom planmessigt drifna studier vunnen utbildning

såsom vilkor för anställning.

Samtliga utgifter för den artistiska och sceniska afdelningen skulle

alltså uppgå i alternativ I till 370,200 kronor, i alternativ 11 till 469,500

kronor och i alternativ III till 502,700 kronor.

, : f. .''n 4.,•''c.. .. .c-* *i> .; ■ >• •. :

Tekniska afclelninyen.

Enär komitén af motsvarande förhållanden vid Kong!. Operan och

Kongl. Dramatiska teatern icke kunnat hemta synnerlig ledning för bedömande

af de blifvande kostnaderna under denna afdelning vid den nya

Kongl. Stora teatern särskildt beträffande scenens maskineri, belysning,

uppvärmning och ventilering, för hvilka anordningarna der blifva omfattande

och fullt tidsenliga, och då ett sådant bedömande i alla händelser

krafvel* särskilda fackinsigter, har komitén vid sina beräkningar af kostnaderna

i berörda afseende!] rådfört sig med sitt tekniska biträde kapten

Lindahl, hvilken såsom öfveringeniör och kontrollant är vid teaterbygget

anstäld och dessutom studerat sådana förhållanden vid utlandets teatrar.

1) Chef, inspektören. I eu ny och fullt tidsenligt inrättad teater sådan

som Kongl. Stora teatern spela de tekniska anordningarna en långt vigtigare

roll än i gamla teatrar, der sådana anordningar egentligen återfinnas

allenast å scenen och hvilkas tillsyn derför handhafves af den för

scenen anstälde maskinmästaren. Utom scenens maskineri; som uti ifrågavarande

teater blir mycket mer omfattande än i en gammal och särskildt

i afseende å belysningsförhållanden mer inveckladt, tillkomma här upp

-

56

värmnings- och ventilation saköre] flinga r, maskinerier för hissar, pumpverk

m. m, mekaniska anordningar inom den för uthyrning afsedda terrassbyggnaden,

belysningsanordningar för teaterpublikens lokaler, vidlyftiga

rörledningssystem för vatten och aflopp, byggnadens brandväsen och

underhåll in. in. För att leda, öfvervaka och kontrollera allt detta, plägar

vid de moderna teatrarne i utlandet vara anstäld en särskild person, som

inför teaterchefen jemlikt särskild instruktion ansvarar för denna del af

administrationen.

Enligt koiniténs åsigt behöfves en sådan person äfven vid Kong!.

Stora teatern. Under denne chef för den tekniska afdelningen eller

inspektören torde böra lyda dels maskinmästaren, somt har den närmaste

tillsynen och skötseln åt scenens maskineri och dekorationer samt har

under sig den der anstälde belysningskontrollören, dels maskinisten, som

direkt öfvervakar skötseln af angpannor och ölriga maskinerier inom terrassbyggnaden,

dels värmekontrollören, som särskild! sköter och öfvervakar

ventilationsanordningarna för publikens lokaler under föreställningarna,

dels ock brandmästaren, som skall öfvervaka säkerhets- cell sanitetsanordningarna

samt vakt och renhållning inom teaterbyggnaden. Dessutom

torde det höra åligga inspektören att öfvervaka inköp af materialier såsom

kol och olja och granska kontrakt derom samt tillse att reparationer å

byggnaden och dess maskinerier och rörledningar m. in. i rätt tid och med

noggrannhet utföras. Af denna persons omtanke och nit samt af det

samarbete mellan de särskilda tekniska underafdelningarna, som genom

honom kan åvägabringas, kommer till en högst väsentlig del att bero, om de

betydande utgifterna för den tekniska afdelningen skola kunna hållas inom

mattliga gränser, ty för detta område torde teaterchefen visserligen sakna

erforderliga insigter. Med hänsyn till vigten af denna befattning, för

hvilken. kräfves en erfaren ingeniör, har ~ komitén beräknat arfvodet i

alternativ I och II till 6,000 kronor och i alternativ III, då en särskild

dramatisk skådebana tillkommer, till 6,500 kronor.

2) Underhåll af byggnad, rörledningar m. rn. Underhållet till det

yttre af Kongl. Stora teaterns byggnad likasom af dramatiska teaterbyggnaden,

derest sådan för statsverket förvärfvas, torde, i likhet med

förhållandet vid öfriga statens byggnader, bekostas genom öfverintendentsembetet

af det å sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget till byggnader och

reparationer, hvadan något särskildt belopp härför i dessa beräkningar

ej upptagits. Men inom byggnaderna förekommer äfven behof af reparation

särskildt af rörledningar, elektriska ledningar, diverse apparater för

olika ändamål!, hvartill kommer kostnad för snöskottning och renhållning

af tak och stuprör o. d. För detta ändamål har komitén uppfört

57

i alternativen I och II 5,700 kronor och i alternativ III, som förutsätter

två teatrar, 7,700 kronor.

3) Möbler, husgeråd o. d. Beloppen 600 kronor i alternativ I och II

samt 800 kronor i alternativ III afse nyanskaffning af möbler i mån af

behof för direktionens och kansliets lokaler, klädloger m. m. och äro

beräknade med hänsyn till utgifterna för ändamålet vid Kongl. Operan

1896—97.

4) Attributers vård och underhåll m. m. Kostnaderna härför uppgingo

spelåret 1896—97 vid Kongl. Operan till 4,530 kronor och vid

Kongl. Dramatiska teatern till 5,810 kronor. Komitén har i fallet I beräknat

något högre belopp än nyssnämnda 4,530 kronor, nemligen 5,600

kronor, deraf 4,200 kronor till aflöningar, 1,200 kronor till materiel och

200 kronor till serveringen på scenen, samt i alternativ III ungefärligen

summan af berörda kostnader för 1896—97 eller 11,000 kronor, hvilket

belopp för alternativ II, då naturligtvis en del attributer kan vara gemensam

för de båda verksamhetsgrenarne, minskats till 9,000 kronor.

5) Kostymer. Under denna titel höra kostnader för aflöning af

kostymförvaltare, kostymskräddare och påklädare, för inköp af materialier

till kostymer eller färdiga sådana och för kostymers vård och underhåll

äfvensom för aflönande af en kontrollant vid inköp af kostymer och

materialier. Samtliga ifrågavarande kostnader hafva under spelåret 1896—97

uppgått vid Kongl. Operan till 37,345 kronor och vid Kongl. Dramatiska

teatern till 23,850 kronor. I den nuvarande teaterregien äro anspråken på

kostymers stilriktighet i stigande och det är uppenbart att i en ny teater med

delvis ny uppsättning af dekorationer behofvet af en rikare kostymutstyrsel

skall göra sig än mer gällande. Komitén har derför för alternativ I å denna

titel beräknat ett belopp af 43,600 kronor, hvilket komitén tänkt sig skola

fördelas sålunda att för aflöning af förvaltare och föreståndare m. fl. anslås

10,500 kronor, för påklädare 8,000 kronor, för inköp, tillverkning, vård

och underhåll 24,100 kronor samt till arfvode åt en kontrollant 1,000

kronor. För alternativ III med två skådebanor har komitén beräknat

motsvarande kostnad till 65,300 kronor eller alltså några tusen kronor

mer än sammanlagda utgifterna under denna titel för spelåret 1896—97,

och synes det beräknade beloppet blifva fullt tillräckligt, då de båda

skådebanorna komma under gemensam ledning och således inköpen kunna

ske i större skala och arbetena delvis utföras gemensamt för dem båda.

Af dessa 65,300 kronor äro 15,000 kronor beräknade för aflöningar åt

förvaltare och föreståndare m. fl., 14,000 kronor till påklädare, 35,000

kronor till inköp, tillverkning, vård och underhåll samt 1,300 kronor till

arfvode åt kontrollanten. För alternativ II, der skådebanan är gemensam

8

58

för båda konstarterna, har komitén ansett ifrågavarande kostnader kunna

betydligt nedbringas, särskilt derigenom att färre påklädare behöfvas än

i fallet III, om ock flere än i fallet I. Totalkostnaden å denna titel i

alternativ II har komitén beräknat till 50,500 kronor, deraf till aflöningar

åt förvaltare, föreståndare m. tf. 11,500 kronor, till påklädare 10,000 kronor,

till inköp, tillverkning, vård och underhåll 28,000 kronor samt till arfvode

åt en kontrollant 1,000 kronor.

6) Scenens maskineri. Till denna titel höra aflöningar åt maskinmästare,

arbetsförman och maskinarbetare, anskaffande af materiel till dekorationer

och deras målning samt kostnader för reparationer å maskineri

och dekorationer, hyra för dekorationsmagasiner och transporter af dekorationer.

Utgifterna å denna titel uppgingo spelåret 1896—97 vid Ivongl.

Operan till 38,420 kronor och vid Kong! Dramatiska teatern till 26,930

kronor. Dessa utgifter kunna emellertid icke tjena till någon väsentligare

ledning, för bedömande af motsvarande utgifter i de af komitén antagna

alternativ, hvilka innebära användande af allenast Kongl fc Stora teatern

eller denna och Svenska teatern vederbörligen förändrad. Å Kongl. Stora

teatern med dess fullt moderna sceniska maskineri, der en större användning

af mekanisk kraft och öfriga sceniska anordningar komma att medföra

betydande lättnader i arbetet med scenförändringar, bör nemligen,

enligt komiténs åsigt, icke behöfvas så stor arbetsstyrka å scenen som för

närvarande a Kongl. Operan. Pa sätt komitén här ofvan, i sammanhang

med frågan om chefen för den tekniska afdelningen, yttrat, skulle såsom

chef för den sceniskt tekniska afdelningen maskinmästaren fungera. Hans

befattning blir vigtig och ansvarsfull, och har komitén beräknat för densamma

en aflöning af 4,000 kronor om året. Under honom borde lyda

en arbetsförman med aflöning af 1,500 kronor samt dels fast aflönade

arbetare, dels ock tillfälligt anstäld arbetspersonal. Kostnaden för aflönande

af dessa arbetare har komitén beräknat till 18,000 kronor. I samma mån

som arbetarne blifva mer vana vid det nya maskineriet å scenen, torde

man ock kunna minska på den lefvande arbetskraften, men å andra

sidan torde i stället ökade kostnader med tiden up>pstå för underhåll

och reparationer af berörda maskineri, för hvilket underhåll till en

början . ett belopp af 3,000 kronor om året torde vara tillräckligt. För

reparation af dekorationer har komitén anslagit 1,500 kronor, hvilket belopp

skulle utgå i form af aflöning åt snickare. Aflöningen skulle alltså

i alternativ I uppgå till sammanlagdt 28,000 kronor. Ehuruväl vid

öfverlemnande till statsverket af den nya teaterbyggnaden teaterbyggnadskonsortiet

är skyldigt att utöfver reservfonden ställa ett belopp af75,000

kronor t ill vederbörandes disposition för anskaffande af dekorationer, torde

59

dock för de nya förhållandena böra beräknas något större årligt utgiftsbelopp

för anskaffning af dekorationer än som under senare åren kräfts.

Komitén bär derför upptagit ett belopp af 12,000 kronor årligen till anskaffande

af dekorationer, hvilket för spelåret 1896—97 endast betingat

eu kostnad af 9,830 kronor.

Öfvergår komitén derefter till alternativ III, då jemväl en särskild

dramatisk skådebana skulle finnas, blifva kostnaderna å denna titel naturligtvis

mycket större. Särskild maskinmästare, dock med lägre aflöning, och

särskilda maskinarbetare för scenen måste finnas å den dramatiska skådebanan.

Till följd af den gemensamma förvaltningen af de båda teatrarne

torde dock någon besparing kunna göras. Komitén bär derför beräknat

ifrågavarande kostnader i alternativ III till 41,700 kronor samt för anskaffande

af dekorationer 20,000 kronor. Med hänsyn till att alternativ

II endast förutsätter en skådebana för båda konstarterna och alltså endast

en maskinmästare behöfves och betydligt mindre antal maskinarbetare

erfordras än i alternativ III samt att jemväl, med afseende å de färre

representationerna, kostnaden för anskaffning af dekorationer torde kunna

nedbringas, har komitén för alternativ II minskat dessa belopp till respektive

33,100 kronor och 18,000 kronor eller tillhopa 51,100 kronor.

För att erhålla en i möjligaste mån säker grund för beräkning af

kostnaderna för magasinering och transport af dekorationer, attributer och

kostymer har komitén låtit verkställa eu utredning såväl af storleken af

Kongl. Operans, Kongl. Dramatiska teaterns och Svenska teaterns nuvarande

förråd af berörda materiel som ock af utrymmet för sådan materiel i Stora

teaterns nya byggnad, i det till Kongl. Operan hörande dekorationsskjulet

å Ladugårdsgärdet samt i Svenska teatern. Denna utredning, hvilken

på föranstaltande af kapten Lindahl verkstälts af maskinmästaren vid

Kongl. Operan J. L. Magerman, verkmästaren vid Kongl. Dramatiska

teatern A. J. Stenholm, för detta maskinmästaren vid Svenska teatern

C. P. Svensson, dekorationsmålaren C. Grabow och ingeniören vid Stora

teaterns nybyggnad O. Ehrngren är betänkandet Inlagd (Bil. 11). Af

berörda utredning, till hvilken komitén i öfrigt får hänvisa, synes

framgå att i alternativ I man skulle reda sig med utrymmet i Kongl.

Stora teatern och dekorationsskjulet å Ladugårdsgärdet, att i alternativ

II ytterligare behöfdes ett lika stort skjul och i alternativ III förutom

utrymmet inom de båda teatrarne och skjulet å Ladugårdsgärdet ytterligare

ett skjul, en tredjedel större än detta. Komitén har beräknat den årliga

kostnaden för erforderliga skjul i alternativ I till 1,000 kronor, i alternativ

II till 3,500 kronor och i alternativ III till 4,000 kronor.

60

Transport af dekorationer och dylikt har komitén i alternativ I ansett

sig böra beräkna till 2,000 kronor och, med hänsyn till den ökade magasineringen

utom teatern, i alternativ II till 4,000 kronor och i alternativ III

till 6,000 kronor.

I sammanhang härmed har komitén velat framhålla angelägenheten af

att samtliga statsverket tillhörande dekorationsförråd fullständigt inventeras

och besigtigas samt obrukbara dekorationer, som endast inkräkta på

magasinsutrymmet, utgallras. Vid sådan besigtning torde vara lämpligt

att jemväl, der så icke redan skett, taga fotografiska afbildningar af dekorationerna

för att erhålla bättre öfversigt af dem och lättare se, i hvilken

mån de kunna användas för andra pjeser än dem, för hvilka de blifvit

förfärdigade.

7) Belysning och eldsläckning. De nuvarande kostnaderna uppgå för

Kongl. Operan till 36,590 kronor, deraf

a) till belysningspersonalen .............................. kr. 10,720: —

» brandvakt ................... » 1,300: —

» nattvakter .................................................. » 1,370: — kr. 13 390:__

b) » belysning (gas eller elektrisk ström)............................. » 13,140: —

c) » belysningsmateriel (nya glödlampor och reservljus)... » 9,140: —

d) » brandredskap och brandförsäkring .......................... » 920: _

Summa kr. 36,590: —

och för Kongl. Dramatiska teatern till 19,320 kronor, deraf

a) till belysningspersonalen .......... kr. 4,380: —

» brandvakt......................... » 1,240: —

» nattvakt....................................................... » 840: — ]cr. 6,460

b) » belysning............................................................................... » 10,340

c) » belysningsmateriel .............................................................. » 2,120

d,J » brandredskap och brandförsäkring................................ » 400

Summa kr. 19,320

Hvad kostnaden för belysning och eldsläckning å Kongl. Stora teatern,

der fullständig elektrisk belysning är införd och strömmen är bestämd att

tagas från Stockholms stads elektricitetsverk, kommer att kosta, är icke

lätt att på förhand beräkna. Af kapten Lindahl har uppgjorts följande

stat för belysning och eldsläckning vid Kongl. Stora teatern i alternativ I:

a) till aflöning af en belysningskontrollör, hvilken skulle närmast sortera

under maskinmästaren, 2,400 kronor samt af en montör 1,500 kronor;

för godtgörelse åt belysningsarbetare, hvilka skulle sköta effektbelysningen

a scenen, göra utbyte af lampor, verkställa reparationer och justeringar

61

af apparater och ledningar samt oinhänderhafva reservbelysningen, 5,000

kronor, för ersättning åt brandvakt under föreställningarna (från Stockholms

stads brandkår) 1,500 kronor och åt nattvakter 1,500 kronor, eller

tillsammans för a) 11,900 kronor; b) för elektrisk ström 40,000 kronor;

c) för belysningsmateriel såsom lampor, ledningstråd m. in. och stearinljus

till reservbelysningen 9,000 kronor, samt d) för brandredskap 600 kronor.

I alternativ II, der den lyriska och dramatiska konstarten tänkas

förenade å den Stora teatern och der antalet representationer till följd

deraf blir 55 flere än i alternativ I, måste berörda belopp naturligtvis i

förhållande härtill höjas. Komitén har derför i detta fall upptagit för

kostnaderna under a) 13,000 kronor, b) 42,000 kronor, c) 10,000 kronor

och d) liksom i I 600 kronor.

För alternativ III ingår jemväl beräkning af kostnaden under denna

titel för den dramatiska skådebanan, hvilken tänkts förlagd till Svenska

teatern. Under förutsättning att, med hänsyn till dermed förenade kostnader,

fullständig elektrisk belysning der icke infördes utan endast den nu

för salongen inrättade bibehölles, skulle kostnaderna der, enligt beräkning

af kapten Lindahl, betinga under a) 6,100 kronor, under b) 12,000 kronor,

under c) 3,000 kronor och under d) 400 kronor. Sammanläggas dessa

belopp med de för alternativ I beräknade, erhållas alltså för alternativ III

följande belopp: a) 18,000 kronor (12,800 + 2,700 + 2,500), b) 52,000

kronor, c) 12,000 kronor och d) 1,000 kronor, eller tillsammans 83,000 kronor.

8) Uppvärmning och ventilation. Jemväl i afseende å utgifterna härför

har man icke mycken ledning af de nu vid Kongl. Qperan och Kongl.

Dramatiska teatern för ändamålet utgående kostnader. A den förra teatern

har uppvärmnings- och ventilationssystemet icke kommit till fullständig

användning och å den senare äro ventilationsanordningarna ytterst bristfälliga.

I Kongl. Stora teatern, der ifrågavarande anordningar äro fullt

tidsenligt inrättade, skola dessutom icke blott de för publiken och teaterpersonalen

afsedda lokaler utan jemväl de för uthyrning ämnade lägenheter

uppvärmas och ventileras, hvarför kostnaden särskildt i afseende å terrassbyggnaden

måste blifva betydande. Enligt beräkning af komiténs tekniska

biträde skulle i alternativ I erfordras a) för aflöning af en maskinist

2,000 kronor, af en 2:dre maskinist 1,500 kronor, för eldare 3,600 kronor,

för en luftkontrollör 1,800 kronor och för en brandmästare 1,200 kronor

eller tillsammans i aflöning 10,100 kronor, b) för bränsle och fläktar 27,600

kronor och c) för underhåll och reparationer 2,500 kronor.

Dessa belopp hafva i alternativ II, med afseende å det större antalet

representationer i detta fall, för omkostnaderna i b) höjts till 29,600 kronor,

men bibehållits för a) och c).

62

För alternativ III tillkommer utöfver kostnaderna i alternativ I jemväl

motsvarande utgifter för den dramatiska skådebanan. För denna

erfordras aflöning för en eldare 2,400 kronor, för bränsle 7,000 kronor

och för underhåll och reparationer in. m. 600 kronor, hvadan alltså utgifterna

under denna titel för alternativ III skulle blifva: a) 12,500 kronor

b) 34,600 kronor och c) 3,100 kronor, eller alltså tillsammans 50,200 kronor.

9) Renhållning och städning m. m. För detta ändamål har under spelaret

1896—97 utgifvits vid Kongl. Operan 4,200 kronor och vid Kongl.

Dramatiska teatern 2,140 kronor. Kostnaden för gaturenhållningen invid

kronans hus bestrides, enligt hvad komitén inhemtat, med allmänna medel

samt ombesörjes af öfverståthållareembetet, hvadan här endast kostnaderna

för den inre renhållningen behöfva tagas i beräkning. Efter samråd med

sitt tekniska biträde har komitén upptagit denna kostnad i alternativ I till

7.000 kronor, i alternativ II till 8,200 kronor och i alternativ III till

10.000 kronor.

Summan af utgifterna under den tekniska afdelningen uppgår för

alternativ I till 213,200 kronor, för alternativ II till 246,400 kronor och

för alternativ III till 306,200 kronor.

Diverse utgifter.

< '' ’• * i: ■ il ; t Y». •'' t . ti '' \ > : ’ ! : ■ ■! - .

Härför har under spelaret 1896—97 åtgått vid Kongl. Operan 5,930

kronor och vid Kongl. Dramatiska teatern 2,420 kronor.

Som komitén emellertid i det föregående redan beräknat åtskilliga

utgifter, som nu pläga vid de Kongl. teatrarne föras på diverse utgifter,

har komitén å denna titel ansett skäligt uppföra något minskade belopp

eller i alternativ I 3,500 kronor, i alternativ II 4,000 kronor och i alternativ

III 5,000 kronor.

Sammanlagda utgifterna skulle alltså utgöra för alternativ I 629,800

kronor, för alternativ II 783,200 kronor och för alternativ III 883,900

kronor, och har komitén för vinnande af öfversigt å dessa utgifter uppgjort

följande tablå:

63

Styrelsen ................................................

Kansliafdelning en.

1) Löner: kanslibiträde, bibliotekarie ...........

kamrer och kassör m. m.............

biljettförsäljning..........................

2) Honorarier till författare och öfversättare..

3) Böcker, tidningar, utskrifning af roller m. m.

4) Partitur och stämmor m. in......................

5) Skrifmaterialier och expenser ..................

6) Annonser, affischer, biljetter.....................

Artistiska och sceniska afdelningen.

1) Intendent......................................t........

2) Scenens byrå: a) löner ...........................

bj sjukvårdskostnader.........

3) Sångscenen: löner..................................

4) Talscenen: löner ....................................

5) Orkestern: löner, sångscenen ..................

dramatiska scenen .........

6) Baletten: löner.....................................

7) Kören: löner .......................................

8) Statister, tjenstgöringspenningar m. ni.......

9) Tillfälliga engagement..............................

10) Elevskolan............................................

Tekniska afdelningen.

1) Chef, inspektören..................................

2) Underhåll af byggnad, rörledningar m. m.

3) Möbler, husgeråd m. m............................

4) Attributers vård och underhåll..................

5) Kostymer: löner ...................................

påklädare..........................................

inköp, tillverkning, vård och underhåll ...

kontrollant .........................................

6) Scenens maskineri: löner .......... ............

dekorationer .............................

magasinshyra.......................................

transporter.........................................

7) Belysning och eldsläckning:

a) löner åt belysningspérsonal, brandvakt

och nattvakter.................................

b) belysning ......................................

c) belysningsmateriel ...........................

d) brandredskap .......... .....................

8) Uppvärmning och ventilation:

a) löner ..........................................

b) bränsle och fläktar.........................

c) underhåll och reparation.................

9) Renhållning och städning m. in................

Diverse utgifter ........................................

Summa kr.

I.

Enbär operaverksamhet

å Kongl. Stora

teatern

II.

Sångscen och talscen

förenade å Kongl. Stora

teatern under gemensam

förvaltning

III.

Två skådebanor under

gemensam förvaltning,

den ena för opera och

det större skådespelet,

den andra för öfriga

talpjeser och mindre

operor.

kronor

2,000

8,600

3,400

9.000

800

3.000

1,100

5.000

10,000

200

140,000:

111,500:

35,000:

55.000

5,000

10.000

3,500

6,000

5,700

600

5,600

10,500

8,000

24,100

1,000

28,000:

12,000

1,000

2,000

11.900

40,000

9.000

600

10,100

27,600

2,500

7.000

kronor

10,000: -

32,900:

370,200:

213,200:

3,500:

kronor kronor

-- 15,000: -

3.000

9,600

3.400

20,000

1.700

3,200

1.400

6.000

6,000

14,200

300

130,000

105,000:

108,500:

35,000:

50,000

4,000:

10,000:

6,500:

6,000

5,700

600

9.000

11,500

10,000

28,000

1.000

33,100

18,000

3,500

4,000

13.000

42.000

10.000

600

10,100

29,600

2,500

8,200

48,300: -

kronor

3,000: —

9,600: —

.5,000: —

23,000:

2,000

3.500

1,400

7.500

469,500:

6,000

17,400

300

130.000

115.000

111,500

12,000

35.000

52,000:

5,000;

12.000

6,500

246,400:

4,000:

6,500

7,700

800

11,000

15.000

14.000

35.000

1,300

41,700

20.000

4.000

6.000

18,000

52.000

12.000

1,000

12,500

34,600

3,100

10,000

kronor

15,000: -

55,000:

502,700:

306,200:

5,000:

629,800: -

1783,200: -

883,900: -

64

Sammanställas inkomsterna och utgifterna för de tre alternativa förslagen,

visa sig följande resultat:

I. Enbär operaverksamliet å Kongl. Stora teatern:

inkomster...................................................... kr. 602,000: —

utgifter ............... » 629,800: —

alltså årlig brist af kr. 27,800: —

II. Sångscen och talscen förenade ä Kongl. Stora teatern under gemensam

förvaltning:

inkomster..................................................... kr. 729,000: —

utgifter ........................................................ » 783,200: —

alltså årlig brist af kr. 54,200: —

III. Två skådebanor under gemensam förvaltning, den ena för opera

och det större skadespelet samt den andra för öfriga talpjeser och mindre operor.

inkomster...................................................... kr. 923,000: —

utgifter ......................................................... .. » 883,900: —

alltså årlig behållning af kr. 39,100: —

I ofvanstående inkomstbelopp ingå, såsom anföres å sid. 44, af den

reservfond, som teaterbyggnadskonsortiet skall till statsverket öfverlemna,

fallande räntemedel, beräknade, efter 4 procent å 500,000 kronor, till

20,000 kronor om året. Hvad beträffar alternativ III är att märka att,

derest, såsom komitén är sinnad föreslå, Svenska teatern för statsverket

lörvärfvas och till dramatisk skådebana förändras med användande af

köpeskillingen för Kongl. Dramatiska teatern och derutöfver erforderlig

del af meranämnda reservfond, ränteinkomsterna i detta alternativ minskas.

Den häraf härflytande minskningen i den beräknade behållningen torde

dock till större delen motvägas derigenom att i detta fall ett kontant

aktiekapital af minst 200,000 kronor, enligt komiténs förslag, skulle tillföras

teaterrörelsen. I afseende a alternativ I och II åter kan anmärkas,

att den i dem beräknade brist i någon mån minskas, derest den eventuella

försäljningssumman för Dramatiska teaterns byggnad får tilläggas nämnda

reservfond och dennas ränteafkastning sålunda ökas.

65

i i/i ■

;jj''l { J jj >{ /''.iH

Undersökning* af de särskilda alternativen.

Komiténs förslag*.

Q . r:l’''.

|Tjedan komitén sålunda uppgjort inkomst- och utgiftsberäkningar för statens föMi

de

tre alternativen, öfvergår komitén till en närmare undersökning ailan''le tiU ,den

dessas innebörd: hvilket af dem må anses mest önskvärdt att genomföra konsten.

och på hvad sätt detta lämpligast må kunna ske. De tre alternativen utgå

från olika förutsättningar i afseende å statens förhållande särskildt till den

dramatiska konsten. 1 alternativ 1 lemnas denna konst åsido, det allmänna

tar om den ingen hand, i alternativ II tillåtes den att dela rum med

den lyriska inom Kongl. Stora teatern och i alternativ III är för densamma

beredt ett särskildt hem, dervid dock de båda'' skådebanorna tänkas förvaltade

gemensamt.

Att såsom alternativ I förutsätter lemna den nationella dramatiska

konsten utan stödet af det allmännas omvårdnad, kan komitén icke tillstyrka.

Såväl den dramatiska som den lyriska scenen har till uppgift att

i konstnärlig form framställa menskliga handlingar och gifva uttryck åt

menskliga känslor, om än de använda olika medel: den ena talet, den andra

sången. Båda konstarterna utöfva det största inflytande på den allmänna

odlingen, på sederna, på åskådningssätten, på språket, och derför kan icke

heller något civiliseradt folk undvara dem. Men likasom talet är ursprungligare

än sången, står af dessa konstarter den dramatiska i ett kanske

innerligare och mera känsligt förhållande till den nationella andan, för

hvilken den skall vara ett språkrör. Dess inverkan på sinnena är på grund

af dess omedelbarhet djup, men derför måste ock det allmänna tillse, att

denna inverkan blir en förädlande och nationellt upplyftande. Lemnar

staten den dramatiska konsten utan hägn, skall denna visserligen icke dö

9

6G

bort eller varda öfvergifven, men dess karakter kommer att förändras och

dermed arten af dess inflytande. Fara värdt är nemligen att do som taga

konsten om hand skola, med uppoffrande eller åsidosättande af de högre

konstnärliga krafven, icke alltid söka att tillfredsställa de mest bildades

smak och förädla de mindre bildades, utan, för att skörda den vinst af

företaget de beräkna,. mera sträfva efter att tillmötesgå eu förvänd smak,

som för dagen tillfälligtvis är rådande. Och der konsten råkar i välvilliga

eller hängifna händer, skall det dock svårligen låta sig göra att behörigen

tillgodose dramatikens alla arter; de högsta skola ligga nere, snart öfverhöljda

af glömska. Någon omvexling i öfrigt uti repertoaren skall icke heller vara

till synes; de stycken, bättre eller sämre, som fallit i publikens smak, skola

ideligen, med förnötande af de konstnärliga krafterna, uppföras så länge de

ga för att sedan lemna rum för nya kassapjeser». Huru skall i denna strid

för tillvaron den konstnärliga utbildningen kunna tillgodoses, de konstnärliga

anlagen kunna tillvaratagas och rätt utvecklas? Hägnad af staten kan

teatern blifva sådan konsten fordrar, lemnad helt åt den enskilda företagsamheten

blir den sådan den stora mängden vill hafva den. Den sceniska

konstens sjunkande skall icke heller blifva utan menliga följder för den

inhemska dramatiska vitterheten och språket.

Det är derför komiténs öfvertygelse, att det måste finnas en nationell

dramatisk scen, hvars uppgift skall vara att med landets förnämsta

sceniska krafter framföra dramatikens bästa skapelser, i all synnerhet den

nationella dramatiska diktningens, en konstanstalt der de konstnärliga anlagen

under insigtsfull ledning kunna utvecklas, der goda konstnärliga

traditioner kunna upprätthållas, der den inhemska vitterheten kan omhuldas,

der det svenska språkets renhet och höghet kan vårdas, der nationalkänslan

kan söka sig ädla och väckande uttryck, der konstens ämnessvenner

kunna genom en af staten* ordnad elevundervisning erhålla den förberedande

utbildningen och der slutligen de i konsten uttjente kunna understödjas,

då de lemna sina platser åt yngre krafter. Genom att sålunda

fatta sin uppgift kan den nationella dramatiska scenen desslikes blifva ett

mönster för landets öfriga teatrar och jemväl sålunda utöfva ett välgörande

inflytande å den inhemska sceniska konstbildningen i dess helhet.

Allt sedan Gustaf III, hvilken började med att inrätta operan för att

bereda väg för det nationella skådespelet, »der svenska dramatiska författares

arbeten af svenska aktörer till språkets, smakens och sedernas

odling skulle för allmänheten uppföras», har den dramatiska konsten icke

heller saknat det allmännas hägn, på sätt komiténs historiska redogörelse

närmare adagalägger. Och statens pligt att omhulda de sköna konsterna,

dess intresse att i enlighet med sina syften använda och reglera de makter,

/

67

som kunna främja den nationella kulturen, skulle kunna vara anledning

nog att fortfarande egna ifrågavarande konstart sin omvårdnad. Men äfven

andra rent praktiska skäl torde tala härför.

Såsom framgår af de beräkningar af inkomster och utgifter komitén

uppgjort, kommer enbär operaverksamhet å Kongl. Stora teatern, oaktadt

sådan verksamhet skulle åtnjuta betydande understöd af offentliga anslag

samt hyres- och ränteinkomster, med all sannolikhet icke att bära sig utan

medföra årlig brist, uppgående till nära 28,000 kronor. I olikhet med

sängscenen kan deremot talscenen, om än visserligen icke utan att i någon

män afpruta på de konstnärliga krafven, under ekonomiskt skicklig ledning

uppehålla sig med de medel, den sjelf intjenar. Och detta är ju icke

att förundra sig öfver, dess kostnader i jemförelse med sångscenens äro

ringa, den kräfver ej som den senare stor orkester, icke kör, ej balett, ej

i allmänhet lika dyrbar kostym- och dekorationsuppsättning eller belysningsanordning.

Skulle emellertid, med underkännande af komiténs åsigt om vigten

deraf att den dramatiska konsten ställes under det allmännas hägn,

operaverksamhet bestämmas såsom nationalteaterns enda uppgift, komme

dervid dock svårighet möta att uppfylla vilkoret för vidare utgående af

det för operaverksamheten oundgängliga årliga statsanslaget. Riksdagen

har nemligen föreskrifvit, att teaterverksamheten skall efter byggnadstidens

slut ordnas så, att för teaterns förbindelser tinnes en bestämd från statsverket

fullständigt skild ansvarighet och under den form härför, som af

Riksdagen godkännes, på det att staten icke må betungas med någon

vidare utgift för ändamålet än det årliga statsanslaget. Att med utsigten

att årligen möta eu brist af nära 28,000 kronor anskaffa en sådan särskild

ansvarighet för teaterverksamhetens bedrifvande för framtiden lärer icke

vara möjligt, och komitén anser allt utarbetande af former för ansvarigheten

på sådana vilkor vara fåfängt.

På grund af hvad .sålunda anförts anser komitén, att för ordnande af Eu eller två

teaterverksamheten för framtiden måste förutsättas, att denna verksamhet J^deTåda

äfven skall omfatta den nationella dramatiska konsten, och således både,fcon«<ai(erna.

sångscenen och talscenen under gemensam förvaltning. Detta kan emellertid

ske på två sätt: dels kan man, enligt alternativ II, tänka sig talscenen

och sångscenen förenade på Kongl. Stora teatern, dels ock, såsom alternativ

III afser, förutsätta två skådebanor, den ena hufvudsakligen för sångscenen,

den andra hufvudsakligen för talscenen.

Det förra alternativet (II) har nog föresväfva! mången och förefaller

jemväl vid första åsynen enklast och billigast, då det blott förutsätter en

68

skådebana och naturligtvis medför minskade utgifter, hvartill kommer att

det ansluter sig till förhållandena hos oss åren 1825—1863 och de nuvarande

förhållandena i Danmark.

Redan år 1782 hade Gustaf III sitt operahus färdigt, men då han år

1787 instiftade den svenska dramatiska teatern, upplät han icke åt densamma

operan utan gaf den en särskild skådebana (stora Bollhuset); icke

heller, då denna skådebana år 1793 nedrefs och tillfället ju skulle hafva

varit lämpligt att förena båda konstarterna på eu scen, skedde detta,

utan en särskild dramatisk skådebana inrättades, den s. k. arsenalsteatern.

Båda institutionerna sammansmältes 1813 till en gemensam inrättning,

Kong! teatern, dervid operor och större skådespel uppfördes å operateatern

samt drama och opera comique å arsenalsteatern. Då år 1825

sistnämnda teater af vådeld förstördes och annan skådebana icke kunde

anskaffas, fick talscenen jemväl inhysas i Kong]. Stora teatern. Om ock

den tid, som derefter följde, genom framträdande af utmärkta sceniska

förmågor spred glans öfver Ivongl. teatern, visade sig dock denna förening

af de båda konstarterna å en skådebana medföra många olägenheter.

Då år 1862 tillfälle erbjöd sig att inköpa den dåvarande s. k.

Mindre teatern, yttrade Kongl. teaterdirektionen i sin till Kongl. Maj:t i

ämnet gjorda inlaga, bland annat, att sålunda ett efterlängtadt tillfälle

för Kongl. teatern yppats till erhållande af en efter dåtidens fordringar

med hänsigt till såväl akustiska förhållanden som lagom afpassadt utrymme

fördelaktigt lämpad dramatisk scen, samt att det erbjudna tillfället

borde så mycket hellre begagnas, som Kongl. teatern, ehuru den i

afseende å personalen länge egt två scener, en sångscen och en talscen,

likväl med hänseende till rummet dittills nödgats inskränka sig till en

enda scen, som vore otillräcklig för ofvanberörda begge konstgrenars olika

verksamhet. Dramatiska teatern blef också följande år inköpt.

Om äfven derefter Kongl. teatern hade att kämpa med ekonomiska

svårigheter, berodde dessa icke derpå att genom sammanslagningen utgifterna

skulle ökats i större proportion än inkomsterna, utan derpå att

teaterinstitutionen genom inköpet af Dramatiska teatern råkat i skuld, och

att omkostnaderna för den lyriska scenen fortfarande stälde sig synnerligen

höga. 1869 års teaterkomité, som tillsattes för att afgifva förslag till

sådant ordnande af teaterverksamheten för framtiden att de Kongl. teatrarnes

utgifter kunde betäckas af dess inkomster utan annat understöd

från det allmänna än det ordinarie statsanslaget och Hans Maj:t Konungens

bidrag till teatern, ansåg, såsom komitén redan här ofvan å sid. 13—15

närmare omförmält, för betryggande af de Kongl. teatrarnes bestånd

ovilkorligen fordras att institutionen befriades från den skuld, som den

69

genom inköpet af det dramatiska teaterhuset åsamkats, eller att således

jemväl den dramatiska scenen finge sin lokal utan kostnad .åt sig upplåten.

I berörda afseende yttrade komitén, bland annat följande: »En

för operan och det större skådespelet afsedd scen kan ej vara fullt lämplig

till talscen i allmänhet, dagkostnaderna vid den förra måste blifva

betydligt högre än som erfordras vid uppförandet af mindre omfattande

pjeser. och den dramatiska konstens utveckling befrämjas väsentligen

derigenom att för dess prestationer finnes en särskild lokal, skild från

den lyriska skådebanan. Då dertill kommer, att genom de båda teatrarnes

förening kostnaderna icke blott lör deras styrelse och förvaltning utan

äfven för personalen i öfrigt och materielen blifva betydligt lägre än

eljest skulle vara förhållandet, enär styrelsen är fullkomligt gemensam och

personal och materiel till stor del användas vid båda teatrarne, hafva

komiterade ansett lämpligt och fördelaktigt, att de båda Kongl. teatrarne

må fortfarande höra tillsammans och gemensamt förvaltas. Ett väsentligt

understöd från statens sida har den Kongl. teaterinstitutionen fått städse

åtnjuta genom den kostnadsfria upplåtelsen af operahuset. Efter den utvidgning,

som institutionen numera erhållit, kommer denna fördel egentligen

den lyriska scenen till godo, och komiterade hafva icke kunnat

undgå att anse billigt och rättvist, att den dramatiska scenen, hvilken

med hänsigt såväl till språkets vård och utveckling som till det egentligen

nationella elementet i konsten ingalunda är af mindre vigt och betydelse

än den lyriska, måtte varda med denna i förenämnda afseende likstäld.

Detta så mycket hellre, som erfarenheten ådagalagt omöjligheten för teaterinstitutionen

att, med nu påräkneliga inkomster och bidrag, bestrida,

jemte de utgifter, som äro en följd af teatrarnes verksamhet, äfven ränta

och amortering å den skuldsumma, hvarpå Kongl. teaterdirektionen vid

Dramatiska teaterns inköp utfärdat förskrifning.»

Riksdagen erkände ock det berättigade i att jemväl den nationella

dramatiska scenen hade sin egen skådebana, lämpad efter dess behof, då

Riksdagen år 1871 beviljade det belopp, som Kongl. Dramatiska teatern

kostat i inköp, och derigenom förvärfvade densamma för statsverket.

När teaterinstitutionen sedermera i slutet af 1870-talet åter råkade i

trångmål, föreslogs visserligen af 1880 års komité att försälja den dramatiska

teaterns byggnad för att med köpeskillingen kunna befria teaterinstitutionen

från dess skuld och att åter sammanföra de båda scenerna å

Kongl. Stora teatern, och på grund af Kongl. Maj:ts framställning medgaf

också Riksdagen år 1883 att nämnda byggnad finge försäljas att tillträdas

efter den 1 juli nästföljande år, men detta beslut sattes aldrig i verket,

ty redan före sistnämnda tid fattade Riksdagen ett beslut, som möjliggjorde

70

teaterverksamhetens fortsatta bedrifvande å båda skådebanorna; och i de

beslut i teaterfrågan, som Riksdagen efter berörda tid fattat, har icke

heller ingått, ätt den nationella dramatiska konsten skulle förlora den

särskilda skådebana den fått åt sig upplåten, om också, Riksdagen icke

bifallit förslag att förskaffa den eu annan.

Komitén öfvergår härefter till ett närmare betraktande af förhållandena

i Danmark, derifrån man velat hemta stöd för lämpligheten af den dramatiska

och lyriska konstartens sammanförande å en skådebana. Det är

visserligen sant att sedan lång tid tillbaka »Det Kongelige Teater» i Köpenhamn

varit gemensam skådebana för sångscenen, talscenen och baletten,

hvilken senare i Danmark spelar sjelfständigare roll än hos oss. Men

förutom det att teatern drifves för statens räkning enligt budget, som af

Riksdagen årligen regleras, till följd hvaraf staten får ansvara för den

brist, som vid teaterdriften må uppkomma, är man visserligen icke tillfredsstäld

med berörda sammanslagning af de sceniska konstarterna. Icke

blött ur konstnärlig utan äfven ur ekonomisk synpunkt önskas nemligen

förändring häri. År 1893 tillsattes en Kongl. kommission för att utreda

åtskilliga frågor rörande »Det Kongelige Teater». Af kommissionens år

1897 afgifna betänkande finner man, att kommissionen utgått från den

grunduppfattningen, att det faller inom statens kulturuppgift att understödja

teatern på sådant sätt att den, utan att låta hänsynen till materiel fördel

vara . öfvervägande, kan samla på sin scen det värdefullaste af dramatisk

diktning. Så som förhållandena organiskt utvecklat sig, hade teatern i

många slägtled varit skådebana för såväl talscenen som operan och baletten,

om än skådespelet alltid innehaft och ännu innehade den förherskande

ställningen med ett mer än dubbelt så stort antal föreställningar som

operan och fyra gånger så inånga som baletten. Kommissionen har enhälligt

tillstyrkt att alla dessa tre konstarter bibehölles på den af staten

understödda skådebanan. Ända från den nuvarande Kongl. teaterns uppförande

hade man emellertid högt klagat öfver att både scenen och salongen

vore för stora för det reciterande skådespelet. I skådespelet måste, säger

kommissionen vidare, hvarje ord uppfattas; dess fulla verkan går allt för

lätt förlorad, när detta icke kan ske. En hvar åskådare torde ofta hafva

erfarit, huru svårt det vore att följa med i synnerhet vid moderna skådespel,

der den dagliga samtalstonen icke, tilläte starka utbrott. Och skådespelarne,

som måste anstränga sina stämmor för att höras, k ende icke

nyansera på rätt sätt, icke bringa tillräcklig omvexling i dialogen och derför

icke bjuda så god konst, som de under gynsamma yttre förhållanden

vore i stånd till. Härjemte hade från. teaterstyrelsens sida''städse varit

erkändt, att det vore förbundet med mycket stora svårigheter att på eu

71

scen förena skådespel, opera och balett så att hvardera konstarten komme

till sin fulla rätt. När scenen användes till repetitioner för skådespelet,

måste opera och balett hvila och tvärtom. Derför klagades öfver skådespelets

overksamhet, när operan repeterade, och öfver operans, när skådespelet

arbetade. Det hade alltid varit så och det skulle alltjemt förblifva

så, så länge alla tre konstarterna vore förenade i en byggnad. Då det

vore kommissionens mening att alla tre konstarterna borde bibehållas,

hade den undersökt, huruvida det vore möjligt att frånskilja skådespelet

(talscenen) från de två andra konstarterna och förlägga det till en egen,

ändamålet mera motsvarande byggnad. I hvarje hänseende skulle det,

enligt kommissionens mening, vara det bästa för konsten och det fördelaktigaste

för den Kongl. teaterns verksamhet, om en uy dramatisk skådebana

byggdes, som kunde nyttjas i förbindelse med den nuvarande Kongl.

teatern. När kommissionen det oaktadt icke ville föreslå uppförande af

eu sådan ny teaterbyggnad, var det derför att den vore öfvertygad om

omöjligheten att under nuvarande förhållanden få härför erforderliga medel

beviljade. Kommissionens förslag gick derför ut på en förändring af den

Kongl. teaterns byggnad.

Om man skulle vilja sammanföra den lyriska och dramatiska konstarten

å Kongl. Stora teatern, har man således enligt komiténs åsigt ingalunda

något stöd att hemta från förhållandena i Danmark. Tvärtom visa

de, hvilka olägenheter i afseende å det förberedande teaterarbetet en sådan

sammanslagning medför.

Dessa olägenheter äro till och med ändå större än den med nämnda arbete

icke förtrogne måhända föreställer sig. Ur en mångfald af repetitioner,

enskilda och samfälda, framgår, efter ett tidsödande och ansträngande

arbete, den färdiga föreställningen. Ju mera de förra kunna sammanträngas

och planmessigt ordnas, desto tidigare nås ett resultat, hvilket ock

varder bättre i den mån krafterna kunnat koncentreras. Derest nu tvenne

trupper skola i samma repetitionslokaler och å samma scen samtidigt inöfva

nya verk, för att sedan ömsevis utföra dem, kan icke undvikas, att

de förberedande arbetena komma i vägen för och hindra hvarandra. Äfven

det jemförelsevis betydande utrymme, som den nya Stora teatern i nämnda

hänseende erbjuder, skall visa sig otillräckligt, särskilt af den anledning,

att det dock icke finnes mer än en scen, å hvilken båda afdelningarna

skola på f. in. ömsevis repetera, hvarå dessutom anordningar till aftonens

representation skola göras.

Den dramatiska afdelningen kräfver alltid en mängd scenrepetitioner

— enligt uppgift är den nuvarande Dramatiska teaterns scen upptagen

hvarje f. m. under spelåret — denna afdelnings repertoar måste också

72

vara synnerligen omvexlande och fordrar enligt sakens natur inöfning af

jemförelsevis stort antal nya stycken. Å den andra sidan är naturligt,

att operan med sin vida större apparat måste komma att fordra tillträde

till scenen just å de tider, som för samlande af hela denna personal äro

passande. Konflikter ur nämnda synpunkt äro alldeles oundvikliga, de

förekomma på alla teatrar med dubbel verksamhet, och det konstnärliga

resultatet af teaterarbetet blir i följd af dem både i qvalitativt och qvantitativt

hänseende mindre betydande än eljest blefve fallet.

Hänsyn till dessa genom erfarenheten konstaterade förhållanden var

också i väsentlig mån bestämmande vid inköpet af Dramatiska teatern

år 18G3, och detta ehuruväl verksamheten å Stora teatern före denna tid

ingalunda till omfattningen kunde mäta sig med den som nu skulle ifrågakomma.

Det har vidare yttrats att genom sammanförande af sångscenen och

talscenen till en skådebana främjas ett konstnärligt samarbete mellan de

båda konstarterna, hvilket måste verka uppväckande och lifgifvande. Härvid

är dock att märka, att, under förutsättning af två skådebanor, dessa

dock skulle stå under förvaltning af en och samme chef; att de olika

personalerna omvexlande skulle uppträda å båda skådebanorna, i det att

icke blott opera utan äfven större skådespel skulle gifvas å den lyriska

och icke blott talpjeser utan äfven mindre operor å den dramatiska skådebanan;

samt att sujetter tillhörande sångscenen stundom skulle användas

jemväl för talscenen och sujetter tillhörande talscenen, der sådant vore

lämpligt, fylla platser inom sångscenens område. Enligt komiténs mening

skulle således samarbetet mellan de olika afdelningarna icke blifva större

om man egde en skådebana än om man egde två, hvardera anpassad efter

sin hufvudsakliga uppgift.

Vidare har det anförts att genom sammanförande af sångscenen och

talscenen till en skådebana undvikes den uppslitning af de konstnärliga

krafterna, som skilda skådebanors mera forcerade arbete torde medföra.

Under den tid af öfver trettio år, som det hos oss funnits två nationella

skådebanor, har, så vidt det är komitén bekant, icke med skäl kunnat

klagas öfver att arbetet varit för ansträngande, och icke heller visa sig de

nuvarande äldre konstnärskrafterna i förtid utnötta. Komitén föreställer sig,

att det mest ansträngande arbetet för den artistiska teaterpersonalen ligger

icke i det offentliga uppträdandet, utan i det förberedande roll- och sångpartistudiet

samt repetitionerna. Om man än bör antaga, att ett minskadt

antal representationer för så väl sångscenen som talscenen så till vida

måste inverka på repertoaren, att denna icke kan blifva fullt så omvexlande

som den med ett större antal föreställningar skulle kunna vara, lärer det

73

dock få anses gifvet, att antalet nya stycken som under ett spelår komma

till utförande, måste, så vida teatern skall väl fylla sin uppgift, värda i

det närmaste lika stort vare sig man spelar på en skådebana med 275

representationer eller på två teatrar med 486. Det arbete, som måste nedläggas

på instuderandet af nya stycken, torde derför blifva ungefär enahanda

i det ena som i det andra fallet. Måhända skall härvid anmärkas,

att ju mindre antalet föreställningar vore, dess mera tid kunde egnas åt

de förberedande öfningarna. För så vidt denna tid verkligen blefve till

ett intensivare studiearbete använd vill komitén icke bestrida, att sådant i

vissa fall kunde vara i rent konstnärligt afseende förmånligt, men mindre

ansträngning skulle det helt säkert eke för personalen medföra, och komitén

håller dessutom före, att de förberedande öfningarnas konstnärliga resultat

i allmänhet mindre beror på den tid som derför användes, än på det sätt

hvarpå arbetet anordnas och ledes.

Slutligen har man påstått, att det skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare

att sammanföra allt till en teater än att begagna två. Mindre

utgifter medför ju, enligt hvad komitén i sina föregående beräkningar visat,

onekligen alternativ II än alternativ III dock icke så mycket mindre som

man skulle kunna tro. Af skäl som komitén häk ofvan å sid. 50—51 redan

anfört, kan någon synnerlig besparing i alternativ II ej göras å den artistiska

och sceniska afdelningen, utan är det hufvudsakligen å den tekniska

som sådan besparing synes vara möjlig. Slutsumman af de utaf komitén

beräknade årliga utgifterna uppgår i alternativ III till 883,900 kronor och

i alternativ II till 783,200 kronor, alltså en besparing vid det. senare

alternativet af omkring 100,000 kronor årligen.

Men en jemförelse mellan företags ekonomiska fördelaktighet kan

och bör icke göras med uteslutande hänsyn till beloppen af deras utgifter,

afseende måste derjemte och i lika mån fästas vid deras afkomst, om jemförelsen

skall hafva något värde. Och i detta senare hänseende utfaller

eu jemförelse mellan ifrågavarande alternativa förslag på sådant sätt,

att inkomsterna i alternativ II af komitén beräknats till 729,000 kronor

och i alternativ III till 923,000 kronor. Skilnaden härleder sig, såsom

komitén i det föregående visat (sid. 40—43), hufvudsakligen af den stora

olikheten i den årliga recettinkomsten, i det att alternativ III beräknas gifva

650,000 kronor under det alternativ II endast skulle gifva 480,000 kronor

i sådan inkomst. Detta är ju icke heller att förundra sig öfver, då man

besinnar att i ena fallet har man att draga intägten af 12 å 13 representationer

i veckan och i det andra af allenast 7. Följden häraf skulle också,

enligt komiténs beräkningar, blifva, att derest sångscenen och talscenen

sammanfördes, man torde hafva att motse årlig brist, men deremot, derest

10

74

åt de särskilda konstarterna upplätes två skådebanor, torde kunna af teaterverksamheten

påräkna afsevärdt öfverskott (jfr sid. 64). Vid sådant förhållande

och då Riksdagen såsom vilkor för statsanslagets vidare utgående

föreskrifvit, att teaterverksamheten för framtiden skall ordnas så, att

staten icke kan drabbas af någon ytterligare utgift för ändamålet, är valet

mellan dessa alternativ icke svårt. Den brist, som alternativ II skulle

medföra, lärer också omöjliggöra anskaffande af en från statsverket fullständigt

skild ansvarighet för teaterns förbindelser, derest verksamheten

skulle ordnas på grundvalen af berörda alternativ. Visserligen har komitén

icke förbisett att, om talscenen jemväl inflyttade i Kong]. Stora teatern,

köpeskillingen för Dramatiska teatern kunde med Kongl. Maj:ts och Riksdagens

begifvande tilläggas teaterns reservfond och således räntan å detta

tillägg minska bristen. Men då berörda räntemedel icke skulle komma att

uppgå till mer än omkring 14,000 kronor om året, inses lätt att man deraf

blefve föga hjelpt och att icke heller i sådan händelse kan grundas någon

ordnad teaterverksamhet för framtiden på alternativ II.

Med stöd af hvad sålunda anförts har komitén ansett teaterverksamheten

för framtiden lämpligen böra ordnas på grundvalen af alternativ

III, d. v. s. drifvas å två skådebanor under gemensam förvaltning, den

ena å Kongl. Stora teatern för opera och det större skådespelet samt den

andra för öfriga talpjeser och mindre operor.

Lokal för den Sedan komitén sålunda sökt visa nödvändigheten af att för den

afdetningen nationella dramatiska konstgrenen finnes en särskild skådebana, öfvergår

komitén till en närmare utredning af det sätt, hvarpå sådan skådebana

enligt komiténs mening lämpligen bör anskaffas.

Såsom i den historiska redogörelsen omförmälts har nuvarande Kongl.

Dramatiska teatern redan länge ansetts på grund af sitt byggnadssätt och

instängda läge innebära en stor fara, i händelse af eldsutbrott, för såväl

publiken som teaterns personal. Redan år 1892 föreslog också Kongl.

Maj:t Riksdagen, att teatern skulle försäljas och annan dramatisk skådebana

i stället förvärfvas. Framställningen vann icke Riksdagens bifall, och

då den i något annan form år 1897 förnyades, tillstyrktes den visserligen

i hufvudsak af statsutskottet men afslogs af Riksdagen väsentligen af det

skäl, att man ansåg frågan om förvärfvande af en annan dramatisk skådebana

lämpligast böra behandlas i sammanhang med frågan om ordnande

af den framtida teaterverksamheten, sedan Kongl. Stora teaterns nybyggnad

blifvit färdig. Emellertid har, såsom ofvan (sid. 36) nämnts, öfverståthållareembetet

med underdånig skrifvelse den 20 oktober 1897 öfverlemnat en

af poliskommissarien i sjette polisdistriktet till embetet ingifven promemoria

75

jemte ett af brandchefen i Stockholm i anledning deraf meddeladt yttrande

(Bil. 12), af Indika handlingar framgår, att Kongl. Dramatiska teatern icke

kan anses konstruerad och inredd på ett med hänsyn till olyckor genom

brand eller trängsel betryggande sätt äfvensom att detta missförhållande

är sådant, att detsamma med den nuvarande byggnadens bibehållande icke

står att afhjelpa eller ens i nämnvärd mån förringa, med anledning hvaraf

öfverståthållareembetet hemstält, att Kongl. Maj:t, i sammanhang med

ordnandet af de Kongl. teatrarnes verksamhet, måtte förordna, att Kongl.

Dramatiska teaterns nuvarande byggnad icke vidare skall för teaterverksamhet

användas.

För att emellertid förvissa sig om, huruvida berörda missförhållanden

skulle kunna häfvas eller på ett tillfredsställande sätt förminskas, har

komitén, som besigtiga^ teaterns samtliga lokaler, uppdragit åt sitt tekniska

biträde kapten Lindahl att söka utreda hvilka åtgärder, som borde och

kunde i berörda syfte vidtagas. Resultatet af hans utredning föreligger i

Bil. lo, till hvilken komitén får hänvisa. Deraf framgår, i hufvudsak, att

ifrågavarande teaterbyggnad skulle för eu kostnad af omkring *250,000

kronor kunna försättas uti ett mot nutida fordringar något så när svarande

skick, hvilket dock icke kan åstadkommas utan en betydlig förminskning

af åskådareplatsernas antal och af kafélokalerna, hvartill komme ökade

driftkostnader för salongens uppvärmning, ventilation och belysning. Förutom

det för förändringen erforderliga kapitalet skulle alltså utöfver de

nuvarande driftkostnaderna åtgå för salongens uppvärmning och ventilation

4,000 kronor och för belysning 3,000 kronor om året; lades dertill minskningen

i recettinkomsten med 39,000 kronor om året till följd af reduceringen

af åskådareplatserna samt minskningen i hyror af kafélokalerna,

beräknad till 3,000 kronor årligen, skulle alltså ifrågavarande förändring

af Kongl. Dramatiska teatern betinga en ökning af dess utgifter och minskning

af dess inkomster till sammanlagdt belopp af 49,000 kronor om året.

Detta resultat af undersökningen utesluter naturligtvis hvarje tanke

att inslå på en sådan väg, hvadan komitén finner det önskligt, att Kongl.

Dramatiska teaterns fastighet försäljes samt att Riksdagens samtycke äskas

dertill, att den köpeskilling som erhålles må få användas såsom grundplåt

för förvärfvande af en annan mera tidsenlig skådebana för talscenen. I

detta afseende har komitén först och främst tagit i öfvervägande, huruvida

möjlighet kunde beredas att uppföra en helt och hållet mT dramatisk

teater. Komitén har i sådant afseende fäst sin uppmärksamhet vid två

Stockholms stad tillhöriga byggnadsplatser, den ena å tomten framför det

Kongl. Hofstallet och den andra å Nybroplanen, hvilka synas erbjuda

centralt läge för en teater. Äfven om man utginge från antagandet att

76

dessa tomter blefve för ändamålet fritt upplåtna skulle, enligt af kapten

Lindahl — efter af arkitekten L. Peterson utförda skissritningar — gjorda

approximativa öfverslagsberäkningar (Bil. 14) kostnaden för byggnadens

uppförande och inredning betinga å den förra platsen 980,000 kronor och

å den senare 925,000 kronor.

Under förutsättning att den blifvande köpeskillingen för Dramatiska

teaterns fastighet får för ändamålet användas, i hvilket afseende komitén

ansett sig icke kunna här beräkna mer än 360,000 kronor, motsvarande det

högsta anbud som hittills derå gifvits, skulle alltså för bestridande af berörda

byggnadskostnad återstå att anskaffa omkring 600,000 kronor. Ehuruväl

genom uppförande af en ny fullt tidsenlig och efter ändamålet lagom

afpassad teaterbyggnad å en väl belägen plats den nationella dramatiska

konsten nog skulle bäst tillgodoses och derigenom beredas samma förmån

som den nationella sångscenen nu erhåller, kan komitén dock icke se

någon möjlighet till anskaffande af härför erforderliga medel. Vid sådant

förhållande har komitén funnit sig böra öfvergifva tanken på att medelst

nybyggnad beredes talscenen en annan skådebana.

Annat torde derför icke återstå än att för ändamålet förvärfva den

s. k. Svenska teatern, som byggd år 1875 alltsedan år 1891 utgjort lokal

för Kongl. Operan. Denna teater, hvilken efter vidtagande af vissa förändringar

enligt sakkunnigas omdöme skulle väl lämpa sig till dramatisk

skådebana, är nemligen, efter hvad komitén inhemtat, fortfarande och

intill den 1 nästinstundande maj till salu för samma pris af 500,000

kronor, som vid det år 1897 ifrågasatta köpet begärdes, i hvilket pris

jemväl den till teatern hörande materiel ingår.

Jemväl denna teaters samtliga lokaler hafva af komitén besigtigats,

hvarjemte komitén anmodat kapten Lindahl och stadsarkitekten K. Salm

att värdera teaterfastigheten. Enligt bilagda af dem upprättade värderingsinstrument

(Bil. 15) hafva de, med hänsyn till att den ursprungliga

kostnaden år 1875 för hus och tomt utgjorde omkring 575,000 kronor

samt omkostnaden för husets försättande i fullgodt skick, motsvarande

dess ursprungliga beskaffenhet, kunde anslås till 75,000 kronor, uppskattat

värdet af hus och tomt till 500,000 kronor, hvilket värde de

jemväl erhållit medelst ett armat beräkningssätt, som hänför sig till framtida

förhållanden. För husets försättande i fullgodt skick skulle hufvudsakligen

erfordras delvis omputsning samt omfärgning af ytterfasader,

reparation och ommålning af hufvudentréen, trapphus, korridorer och

kapprum, omläggning af golfvet i foyern, reparation och ommålning af

lokalerna inom scenområdet samt reparation af värmeledningens olika

apparater in. in. I afseende å de förändringar af teatern, som skulle er

-

77

fordras för dess användande till dramatisk skådebana, Tiar komiténs tekniska

biträde afgifvit särskild promemoria (Bil. 16). Inom salongen

borde, enligt hans åsigt, vissa åtgärder vidtagas för att tillvarataga

befintliga utrymmen och i möjligaste mån förbättra de akustiska förhållandena.

Utrymmet för orkestern skulle sålunda förminskas, hvarigenom

parketten kunde ökas med 52 nya platser; till förbättrande af ljudfördelningen

borde man medelst en skävmvägg afstånga större delen af utrymmet

å parterren under den djupa första raden samt borttaga det s. k. galleriet

i tredje radens fond; å andra och tredje radens sidor borde de närmast

väggen belägna platserna, såsom synnerligen dåliga, jemväl borttagas.

Åskådareplatserna skulle genom dessa förändringar minskas från 1,058 till

042 på sätt en vid ofvanberörda promemoria fogad tablå närmare utvisar.

Slutligen skulle å scenområdet det fasta inredet lämpas efter de nya förhållandena.

Kostnaderna för samtliga dessa reparationer och förändringar

beräknas såsom ofvan nämnts uppgå till 75,000 kronor. Skulle fullständig

elektrisk belysning införas, kunde kostnaden härför uppskattas till 40,000

a 50,000 kronor.

Frånsedt sistnämnda utgift, hvilken komitén funnit kunna besparas,

skulle alltså kostnaden för att medelst inköp af Svenska teatern anskaffa

annan dramatisk skådebana uppgå till sammanlagdt 575,000 kronor.

Under förutsättning att medgifvande erhålles att för bestridande af berörda

kostnad använda hvad som genom försäljningen af Dramatiska

teaterns fastighet torde kunna beräknas inflyta, skulle alltså erfordras*ett

ytterligare belopp af antagligen omkring 200,000 kronor. Att härför erhålla

direkt anslag af statsmedel förefinnes, enligt komiténs mening, icke någon

utsigt. Möjlighet torde emellertid förefinnas att på annat sätt anskaffa

ifrågavarande belopp.

Den reservfond å minst 500,000 kronor, som det åligger teaterby ggnadskonsortiet

att samtidigt med Kongl. Stora teaterns nybyggnad till statsverket

öfverlemna, är afsedd att betrygga teaterverksamheten för framtiden

genom att ej blott med deraf fallande ränta utan äfven med kapitalbelopp,

om deraf göres behof, betacka brist å teaterverksamheten. Dålnu komitén

sökt visa, att den nationella teaterverksamheten svårligen kan för framtiden

genom särskild från statsverket skild ansvarighet betryggas på annat sätt

än genom att fortfarande som hittills hafva två skådebanor, dock under

gemensam förvaltning, följer deraf att, derest af reservfondens kapital användes

hvad som utöfver försäljningssumman för Kongl. Dramatiska teaterns

fastighet erfordras för att inköpa och till lämplig skådebana förtalscenen

förändra den s. k. Svenska teatern, eller alltså omkring 200,000 kronor,

dessa medel i sjelfva verket användts och väl användts i det syfte, för

78

hvilket.de

förut gjorda förslag, fastigheten skall till motsvarande belopp gravationsfri

ingå. i reservfonden eller denna fond minskas med samma belopp, är enligt

komiténs förmenande en ren bokföringsfråga, hvarpå komitén nu icke torde

behöfva ingå. Deremot är det af vigt, att i hvilketdera fallet som helst

reservfondens förmåga att i ursprungligen afsedd omfattning fullgöra sin

egentliga uppgift återställes så snart och i den mån sådant kan ske. Att

möjlighet härtill förefinnes, framgår af de här ofvan för alternativ III

framlagda inkomst- och utgiftsberäkningarna, och i det följande skall visas,

i hvilken ordning ett dylikt återuppbringande af fondens kontanta tillgångar

enligt komiténs åsigt borde åstadkommas.

Sedan komitén sålunda sökt ådagalägga på hvilken grundval den

nationella teaterverksamheten bör ordnas för att dels kunna tillgodose de

fordringar i konstnärligt hänseende som böra derå ställas, dels ock göra

det möjligt att skapa en från statsverket fullständigt skild ansvarighet för

teaterns förbindelser, öfvergår komitén till en närmare redogörelse för

huru komitén tänkt sig formerna för denna ansvarighet.

Teaterverk- Vid undersökning af de olika sätt att bilda sådan särskild ansvarighet,

öfmrWande 80 ni 1 berörda afseende kunna ifrågakomma, såsom garantiförening, uppgift

eu bolag, låtande på entreprenad åt enskild person eller upplåtelse åt ett aktiebolag

af för konsten intresserade personer, har komitén funnit det sistnämnda

sättet vara att föredraga. För ett sådant bolag äro nemligen verksamhetsformerna

af lag noga reglerade; och genom att från början fördela aktierna

på så många händer som möjligt kan framkallas och underhållas ett allmännare

intresse för teatrarne och för det sätt hvarpå de skötas.

Komitén har ansett sig höra uppgöra förslag till kontrakt (Bil. 17) mellan

Kongl. Maj:t och Kronan, å ena, samt ett sådant bolag, å andra sidan, i

hvilket kontrakt inrymmas de närmare vilkor, på hvilka de Kongl. teatrarnes

fasta och lösa egendom skulle till bolaget upplåtas för bedrifvande af

teaterverksamhet, äfvensom öfriga bestämmelser för reglerande af bolagets

verksamhet och dess förhållande till staten; hvarjemte komitén uppgjort

förslag till stiftelseurkund (Bil. 18) och bolagsordning (Bil. 19).

I fråga om bildande af berörda bolag, har utan meningsskiljaktighet

den uppfattning hyllats, att de personer som ingå i bolaget måste dervid

ledas af nitälskan för teaterverksamhetens upprätthållande. Aktiekapitalet

skall sålunda närmast tjena till förlag för nämnda verksamhet, samt vidare,

inom lagstadgade gränser, till betäckande i första hand af eventuell brist,

vare sig sådan yppas innan den i bolagslagen föreskrifna reservfonden

eller en tilltänkt dispösitionsfond hunnit bildas, eller sedan dessa fonder,

79

derest de uppkommit, likväl blifvit för teaterverksamheten använda. Leinnar

åter företaget vinst, skall, sedan afsättning till reservfonden egt rum, skälig

ränta å kapitalet tillkomma aktieegarne.

Aktiekapitalet synes lämpligen böra utgöra minst 200,000 kronor

samt fördelas i lika berättigade aktier å 1,000 kronor. För att förhindra

att aktierna öfvergå till person, som möjligen icke eger nödigt intresse för

teatern, eller göras till föremål för affärsspekulationer, har koinitén ansett

det lämpligen böra stadgas att, derest aktie öfvergår till annan än aktieegare,

förutvarande aktieegare skall vara berättigad att på vissa i bolagsordningen

bestämda vilkor tillösa sig densamma.

Nyssnämnda kontrakt har synts komitén böra innehålla bestämmelser

uti hufvudsakligen följande afseenden.

Till bolaget skulle för afgiftsfritt begagnande upplåtas såväl den. nya

teaterbyggnaden vid Gustaf Adolfs torg som ock Svenska teatern, hvilken

komitén förutsätter då blifvit för statsverket förvärfvad, äfvensom all tillhörande

materiel. Om den blifvande verksamheten bör stadgas, att den

skall af bolaget utöfvas på ett konsten värdigt sätt samt omfatta arbeten

tillhörande såväl sångscenens som talscenens område. De närmare bestämmelserna

angående denna verksamhet torde lämpligen hafva sin plats

uti ett särskilt reglemente för de Kongl. teatrarne. Det nu gällande

reglementet af den It) februari 18G3 synes i många afseenden föråldradt

och i alla händelser ej lämpadt efter de nya förhållanden, som nu äro

afsedda att inträda. Komitén har ock varit betänkt på att utarbeta

förslag till sådant nytt reglemente, men den tid, inom hvilken komitén

bort hafva sitt betänkande aflemnadt, har dertill befunnits för knapp.

Dock anser sig komitén icke böra underlåta att antyda, att i detta nya

reglemente torde böra, jemte lämpliga ordningsstadgar och disciplinära

föreskrifter, inflyta bestämmelser om bland annat det minimiantal representationer,

som inom de olika konstarterna årligen skola komma till utförande.

äfvensom derom att teaterverksamheten skall omfatta jemväl det

större skådespelet, att svensk dramatisk diktning och svensk tonkonst höra

i möjligaste mån hägnas och uppmuntras, samt att under hvarje spelår

anordnas ett visst minimiantal s. k. billighetsföreställningar med väsentligt

reducerade inträdesafgifter.

I afseende å kontraktstiden har komitén ansett, att densamma lämpligen

bör tilltagas så lång, att önskvärd stabilitet i afseende å skötande af

teaterns angelägenheter må vinnas, men dock icke för lång, enär nya förhållanden

kunna inträda. Komitén har derför föreslagit kontraktstiden

till tio år, dock att, om uppsägning ej sker senast 6 månader före kontraktstidens

utgång, kontraktet skall anses förlängdt på ytterligare tio år.

80

Alla dekorationer, kostymer och Ofri ga reqvisita, som under kontraktstiden

anskaffas, har komitén ansett böra genast tillfalla Kongl. Maj:t och

Kronan, som hvarken derför eller för inträdda förbättringar skulle hafva

att lemna godtgörelse.

Förutom recett- och extra inkomster samt den till öfver 100,000

kronor uppgående hyresinkomsten från teaterfastigheterna skulle på sätt

komitén här ofvan å sid. 44 närmare anfört bolaget ega att till bestridande

af teatrarnes utgifter använda, dels de årliga anslag, som af Hans Maj:t

Konungen och af staten lemnades, dels ock räntan å de Kongl. teatrarnes

reservfond. Denna fond, hvilken synes böra likställas med andra allmänna

fonder, torde således icke höra till bolagsstyrelsens förvaltning

öfverlemnas utan ställas under statskontorets förvaltning. Af det belopp,

till hvilket denna fond vid öfverlemnandet till statsverket uppgår, skulle,

såsom komitén i det föregående anfört, en del användas för inköp och

förändring af Svenska teatern. Enligt komiténs åsigt, kommer fonden

jemväl till denna del i enlighet med sitt ändamål teaterverksamheten

på det bästa sätt till godo. Riksdagens medgifvande härtill lärer emellertid

böra inhemtas, enär fonden enligt den ursprungliga planen, som

af Riksdagen år 1889 godkänts, skulle användas endast till täckande

af brist å den framtida teaterverksamheten. Komitén har vidare utgått

ifrån att, då aktieegarne insätta i rörelsen sitt aktiekapital, hvilket i

första hand och innan alltså nämnda reservfond vidare anlitas skall användas

för att fylla å teaterverksamheten möjligen uppkommen brist, billigheten

bör fordra att bolaget får för teatrarnes löpande utgifter använda

den af de Kongl. teatrarnes reservfond fallande årliga räntan. Då emellertid

enligt den af Riksdagen godkända planen jemväl denna ränteafkastning

synes afsedd att användas först då brist å teaterverksamheten uppstår, har

komitén ansett medgifvande af Riksdagen böra begäras till ett sådant vidsträcktare

användande af berörda ränteafkastning.

Denna de Kongl. teatrarnes reservfond, hvilken icke må förvexlas

med den bolagets reservfond, som bolaget, enligt lagen om aktiebolag,

kan komma att bilda, bör naturligtvis icke anlitas förr än i yttersta nödfall.

Såsom komitén redan antydt, bör aktiekapitalet i första hand svara

för möjligen uppkommen brist, dock icke med hela sitt belopp för att

icke bolaget, på grund af bestämmelserna i § 54 i lagen om aktiebolag,

skall vara skyldigt att upplösa sig och liqvidera, hvarigenom naturligtvis

den fortsatta teaterverksamheten skulle äfventyras. Komitén har derför

ansett böra stadgas att, när aktiekapitalet gått förloradt till ett belopp

motsvarande 5,000 kronor mindre än två tredjedelar, nu ifrågavarande

reservfond må kunna anlitas, dock endast om och i den mån Kong]. Maj:t

81

på framställning af bolagets styrelse finner skäligt. Gifvet är att hvad

sålunda af de Kongl. teatrarnes reservfond fått användas, bör, så snart

teaterverksamheten lemnar disponibelt öfverskott och innan någon som

helst årsvinst å bolagets rörelse må beräknas, till reservfonden återbäras.

I afseende å den af rörelsen uppkomna årsvinsten, har komitén redan

framhållit att förutom lagstadgad afsättning till bolagets reservfond endast

skälig ränta å aktiekapitalet bör komma aktieegarne till godo, i hvilket

afseende komitén ansett fem procent vara lämpligt. I fråga om användande

af hvad som derefter kan af årsvinsten återstå har det synts komitén å

ena sidan af vigt att bolaget får i rörelsen bibehålla hvad för dess bedrifvande

kan vara nödigt, i synnerhet som vissa kostnader såsom utgifter

för nyuppsättning och dylikt endast småningom och kanske först ett följande

år kunna lemna afsedd afkastning, men å andra sidan också angeläget

vara, att de Kongl. teatrarnes reservfond, som skall tjena att för framtiden

betrygga teaterverksamheten, tillföres en del af den vinst som af

teaterverksamheten må uppkomma, helst en del af reservfonden nedlagts

i den af de båda skådebanorna, som till följd af sina betydligt mindre

utgifter torde mest bidraga till den vinst, som må uppstå. Med hänsyn

till båda dessa synpunkter har komitén ansett lämpligt att af berörda

återstod två tredjedelar afsättas till eu dispositionsfond och en tredjedel

till de Kongl. teatrarnes reservfond, intill dess den senare uppnått sitt

ursprungliga kontanta belopp af 500,000 kronor, hvarefter jemväl denna

tredjedel synes böra tillföras dispositionsfonden. Denna dispositionsfond

skall naturligtvis i första hand användas för att täcka eventuella förluster

å bolagets verksamhet.

Hvad åter beträffar den vinst, som vid kontraktstidens slut kan visa

sig hafva å verksamheten uppstått, deri inbegripet hvad af dispositionsfonden

då finnes qvar, torde denna vinst böra komma teaterinstitutionen

till godo och sålunda fördelas, att, derest vid nämnda tidpunkt de Kongl.

teatrarnes reservfonds kontanta tillgångar ej redan blifvit uppbringade till

500,000 kronor, fonden skall till nämnda belopp i första hand fyllas, samt

att hvad derefter återstår må delas i tre delar, af hvilka en skall tillfalla

Kongl. teatrarnes pensionsinrättning, eu Kongl. hofkapellets pensionsinrättning,

och den återstående tredjedelen ytterligare tilläggas de Kongl.

teatrarnes reservfond. I den händelse att kontraktet med bolaget kommer

att prolongeras och för att då för bolaget underlätta den fortsatta

driften af de Kongl. teatrarne har det synts komitén ändamålsenligt att

denna återstående tredjedel må tjena till att bilda en ny dispositionsfond,

li

82

till hvilken bolaget dock icke hör ega vidsträcktare rätt än den bolaget egt

till den dispositionsfond, som mtå hafva

gående tioårsperioden.

Af stor betydelse för framgången af teatrarnes verksamhet är naturligtvis

sammansättningen af bolagets styrelse, hvilken ju på samma gång

skall blifva teatrarnes direktion. Likasom Kongl. Maj:t i andra bolag,

der det allmänna har intressen att bevaka, plägar tillsätta en eller

flere ledamöter i bolagens styrelse, synes detta desto hellre böra här

iakttagas som de intressen det allmänna har att tillvarataga äro af

synnerlig betydelse. Här gäller icke blott att tillse, att teatrarne fylla sin

uppgift att vara en verklig konst- och kulturanstalt utan jemväl att den

dyrbara statsegendom, som åt bolaget upplåtes, väl handhafves och att de

betydande understöd, bolaget af det allmänna uppbär för teaterverksamhetens

bedrifvande, väl användas. Komitén bär derför funnit det höra

stadgas att af ledamöterna i bolagets styrelse, hvilka torde böra vara fem till

antalet, Kong]. Maj:t skall utse, vare sig inom eller utom bolaget, tre och

af dessa en till ordförande. Verkställande direktören, hvilken skall vara

de Kongl. teatrarpes chef, skall handhafva hela förvaltningen, såväl den

konstnärliga som den finansiella. Vissa frågor af större betydenhet synas

komitén dock böra föredragas af nämnde chef inför styrelsen, som eger

att i dem besluta. Vidare har komitén ansett, att Kongl. Maj it skall ega

utse en revisor för granskning af bolagets förvaltning och räkenskaper.

I det föregående har komitén haft tillfälle yttra sig om behofvet af

en teaterelevskola samt dervid beräknat att, derest donna skola inrättades

vid Kongl. Musikkonservatorium, kostnaden härför skulle uppgå till

omkring 6,500 kronor om året. Denna kostnad synes böra af bolaget

bestridas och således bestärnmelse härom intagas i kontraktet.

Såsom komitén redan nämnt, har komitén ansett kontraktstiden lämpligen

böra bestämmas till 10 år eller alltså från och med ingången af

spelåret'' 1898— 99 till och med utgången af spelåret 1907 —1908. För den

händelse emellertid att bolaget, på grund af de i lagen om aktiebolag § 54

förutsatta omständigheter, skulle under löpande kontraktstid upphöra, bör den

af Kongl. Maj:f med bolaget träffade öfverenskorqmelsen anses häfd och

Kongl. Maj:t och Kronan omedelbart inträda i det fria förfogandet öfver

såväl fastigheter som teaterutensilier och ej utbetalda, bolaget enligt

kontraktet tillförsäkrade anslag. Men å andra sidan synes ock, derest

under kontraktstiden Hans Maj:t Konungens eller statens anslag till de

Kongl. teatrarne skulle nedsättas under de belopp, hvarmed dessa anslag

88

för närvarande utgå, bolaget böra ega ätt från och med ingången af det

spelår, för hvithet sådan nedsättning blifver gällande, varda från kontraktet

befriädt.

Slutligen torde ock böra stadgad att, om bolaget skulle, bryta emot

sina åtaganden i kontraktet, detsamma må, derest sådant från Kongl. Maj:ts

och Kronans sida påyrkas, anses genast förverkadt.

I det af komitén uppgjorda förslaget till bolagsordning för De Kongl.

teatrarnes aktiebolag äro, som synes, de vigtigaste af här ofvan omförmälda

kontraktsbestämmelsér intagna.

Såsom komitén förut erinrat, är för de Kongl. teatrarne af allra största De Konji.

vigt, att deras pensionsväsen ordnas på ett så tillfredsställande sätt som tea‘rarnea

° . tt o ot i - _ 0 . p pensionsväsen.

möjligt. 1 den man som ett sadant ordnande later sig genomiöra, underlättas

i väsentlig grad möjligheten såväl att vid de Kongl. teatrarne fästa framstående

förmågor, som ock att hålla sådana vid institutionen qvar. Vid

de Kongl. teatrarne finnas två särskilda pensionsinrättningar, begge med

af Kongl. Maj:t faststälda reglementen: den ena, Kongl. teatrarnes pensionsinrättning,

afsedd för aktörs-, balett-, chor- och tjenstemannastaterna (till

sistnämnda stat hänföras i pensionsäfseende allenast sångmästaren och

dekorationsmålaren), den andra, Kongl. hofkapellets pensionsinrättning,

afsedd för hofkapell. För att erhålla säker kännedom om de särskilda

pensionsinrättningarnes ställning har komitén hänvändt sig till en i pensionsfrågor

sakkunnig person, fil. doktor Hans Tiselius, och har denne

i sådant afseende gjort den utredning, som innefattas i bilagda två af

honom afgifna yttranden (Bil. 20 och 21), deraf inhemtas, att ehuru hofkapellets

penSionsinrättning ännu icke kan med pension förse alla dem

bland sina delegare, hvilka uppnått pensionsmässighet, denna pensionsinrättning

dock befinner sig i en jemförelsevis rätt gynsam ställning. Deremot

lemnar Kongl. teatrarnes pensionsinrättnings ställning mycket öfrigt att

önska, ity att inom denna pensionsinrättning finnas icke mindre än 38 delegare,

som redan uppnått pensionsåldern men det oaktadt icke kunnat med

pension förses utan år etter år måst vänta på att ledighet i pensionsruinmen

uppstått. Af den af Tiselius lemnade utredningen i fråga om

Kongl. teatrarnes pensionsinrättning framgår vidare att, derest denna pensionsinrättning

skulle sättas i tillfälle att genast med pension förse samtliga

dessa 38 expektanter, skulle för sådant ändamål erfordras antingen att

pensionsinrättningens fond ökades med belopp, uppgående efter beräkning

af 4 procents ränta till 280,000 kronor och efter 3 V2 procents ränta till

84

416,800 kronor, eller ock att ledamotsafgifterna höjdes med ända till

tre gånger det belopp, hvarmed dessa afgifter nu utgå. Slutligen gitver

den nämnda utredningen vid handen, att de Kongl. teatrarnes pensionsinrättning

eger grundad rätt till förhoppning att se sitt antal pensionsrum

ökadt, om än, särskildt vid betraktande af ett eventuel! ytterligare räntefall,

en sådan ökning bör ske med varsamhet och så småningom.

Icke utan fog torde kunna ifrågasättas, om icke den åldersgräns, vid

hvilken enligt de båda pensionsreglementena rätt till uppbärande af pension

inträder, skulle kunna med ett eller annat år framflyttas. Denna åldersgräns

är enligt nu gällande reglementen för manlig delegare af aktörs-, choroch

tjenstemannastaterna 50 år, för qvinlig delegare af dessa stater 47 år, för

manlig delegare af halettstaten 40 år och för qvinlig delegare af balettstaten

38 år samt för orkesterstaten 50 år. Af lätt insedda orsaker är visserligen

uppenbart att, då det är fråga om pensionering af teaterartister, åldersgränsen

måste sättas vida lägre än i de flesta andra pensionsreglementen,

men komitén föreställer sig dock, att giltiga hinder icke torde förefinnas,

att berörda åldersgräns framflyttas med fem år. Genom en sådan åtgärd

skulle helt visst det här ofvan antydda missförhållandet i fråga om det

stora antalet expektanter, särskildt inom Kongl. teatrarnes pensionsinrättning,

blifva, om än ej aflägsnadt, dock till sin omfattning betydligt

reduceradt.

Då, på sätt komitén yttrat, det för de Kongl. teatrarne är af synnerligt

intresse att pensionsinrättningarna blifva i möjligaste mån tillgodosedda,

har det synts komitén lämpligt att en väsentlig del af det eventuella

öfverskottet å teaterverksamheten tillfölle pensionsinrättningarna; och har

komitén i enlighet med denna sin uppfattning föreslagit att af den behållna

vinst, som vid den tilltänkta första tioårsperiodens utgång visade sig hafva

å verksamheten uppkommit, skulle, sedan föreslagna afsättningar till Kongl.

teatrarnes reservfond egt rum, två tredjedelar tillfalla de respektive pensionsinrättningarna.

Förutom två helt och hållet enskilda understöds- och begrafningskassor,

operakörens och operabalettens, hvilka tillkommit på privat initiativ,

finnes vid de Kongl. teatrarne ännu eu understödskassa, Kongl. teatrarnes

arbetares och betjentes sjuk- och begrafningskassa, hvilken i första rummet

har till ändamål att bereda teatrarnes arbetare och betjente sjukhjelp äfvensom,

då de blifvit gamla och uttjenta, årliga understöd, hvarförutom från

denna kassa begrafningshjelp utgår till aflidne arbetares och betjentes

sterbhus. Denna kassa, hvilken väsentligen, om ej uteslutande, bildats och

85

vunnit sin tillväxt genom inkomsten af s. k. vindsbiljetter, så länge sådana

till allmänheten försåldes, har en fond, uppgående till ej mindre än 81,615

kronor; kassan, som ej uppbär några som helst delegareafgifter, är väl i

tillfälle att uppfylla sitt ändamål.

Då komitén anser sig hafva giltig anledning förmoda att, derest de

af komitén framlagda grunder för teaterverksamhetens upprätthållande för

framtiden varda af Kongl. Maj:t och Riksdagen antagna, ett aktiebolag

för bedrifvande af berörda verksamhet skall komma att bildas,

då vidare alltså på detta sätt skulle tillvägabringas den bestämda från

statsverket fullständigt skilda ansvarighet för teatrarnes förbindelser, som

Riksdagen uppställt såsom vilkor för teateranslagets vidare utgående,

då utöfver nämnda ordinarie anslag icke skulle för ordnande och upprätthållande

af ifrågavarande verksamhet erfordras något vidare direkt

statsanslag,

och då slutligen de medgifvanden, som af Riksdagen torde i ämnet

böra begäras, stå i nära samband med de beslut i teaterfrågan, som af

Riksdagen år 1889 fattades,

vågar komitén hysa god förhoppning om framgången af sitt förevarande

förslag, hvilket, enligt komiténs öfvertygelse, på samma gång det

söker tillgodose de fordringar Riksdagen i frågan uppställt också bereder

teaterinstitutionen möjlighet att för framtiden på ett tillfredsställande sätt

fylla sin vigtiga kulturuppgift.

Komitén hemställer fördenskull:

att Kongl. Dramatiska teaterns byggnad med tomt må försäljas

;

att fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen, hvari den

s. k. Svenska teatern förut varit inrymd, må jemte alla dertill

hörande inventarier och dekorationer, som tillhöra fastighetens

nuvarande egare, för statsverkets räkning gravationsfri inköpas

för en köpeskilling af högst 500,000 kronor;

att för inköpet af ifrågavarande fastighet och bestridande

af kostnader för dess förändring till dramatisk skådebana må

användas dels försäljningssumman för Kongl. Dramatiska teaterns

byggnad med tomt dels ock af den reservfond, som kommer

att af töäterBy ggnnd s k on sor tie t till'' statsverket öfVcrlcmnas, döt

belopp, soih utgör skilnadbn mellan kostnaden'' för Svenska teåterris''förvärfvande''

ohh förändring* till dramatisk skådebana'' samt

försäljningssumman för Kongl. Dramatiska teatern'';

att efter det ifrågavarande fastighet n:o 41 i qvarteret Blasieholmen

för statsverket förvärfvats, de Kongl. teatrarnes fasta

och lösa egendom må för en tid af 10 år upplåtas åt ett aktiebolag

med aktiekapital af mihSt 200,000'' krön or, hVilket bolag

skall åtaga sig att, i öfverensstämmelse med'' de i bilagda fbrslagskoiiträlif

angifna Vilkor och''bestämmelser, på'' ett'' konsteld värdigt''

sätt å de Kdiigl: teåtrårnö'' utöfva teaterverksamlifet omfattande

såväl såtigscenenS'' som talscenens'' område; samt

att riämiida bolag må ega att för berördk åtagande uppbära

det ordinarie statsanslaget till de Korigl. teäträrne, Hans Maj:f

Koriungehs'' bidrag; teåterfaStighéternas'' afkomst'' och den årliga

räntan å de Köligl. teaträrncs reservfond.

BILAGOR

89

Bil. 1.

Tablå öfver Kongl. Operans inkomster och utgifter spelåren

1888-1897.

12

90

1888—1889

1889—1890

1890—1891

Inkomster:

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Konungens anslag...................................................

60,000

—

60,000

—

60,000

—

Statsanslag ..............................................................

Bidrag från Teaterbyggnadskonsortiet........................

—

—

60,000

_

60,000

—

Hyror.......................................................................

| 33,750

| 15,000

z

j 33,500

—

31,312

50

Recettmedel..............................................................

293,467

51

312,912

12

281,147

94

Extra inkomster ......................................................

Lån af åtskilliga garanter..........................................

6,309

65

5,527

51

6,331

56

Summa kronor

408,527

16

471,939

63

438,792

—

Utgifter:

lista Tit. Direktör ..............................................

4,000

_

6,000

_

9,000

2:dra Tit. 2. Ditt. afdelning.................................

7,235

86

9,826

23

9,840

59

2:dra Tit. 3. Kansliet ..........................................

3,742

87

3,798

77

7,072

69

2:dra Tit. 4. Biljettförs. mottagning ......................

4,491

53

5,487

08

5,939

66

3:dje Tit. 2. Scenens byrå ....................................

7,491

98

6,306

34

6,230

Öl

3:dje Tit. 3. Sångscenen, löner ..............................

80,785

34

105,604

47

96,748

35

3:dje Tit. 5. Orkestern, löner.................................

83,296

93

87,197

77

84,326

03

3:dje Tit. 6 Baletten, löner....................................

19,796

93

21,440

16

22,964

38

3:dje Tit. 7. Kören, löner....................................

31,333

78

38,057

39

39,801 .

70

3:djc Tit. 8. Elevskolan.........................................

2,034

64

2,912

40

2,261

88

3:dje Tit. 9 a och b. Tjenstg.-pen. Sujetter, statister

6,312

80

6,779

85

5,851

55

3:dje Tit. 9 c. Utom tariff och för tillf, engagement

13,281

95

29,831

95

18,911

88

4:de Tit. 2. Kontrollen..........................................

300

—

383

30

399

96

4:de Tit. 3. Reparationer.....................................

1,776

33

3,471

45

1,137

02

4:de Tit. 4. Möbler, husgeråd ............................

1,953

31

397

17

617

13

4:de Tit. 5. Attributer .........................................

4,374

24

5,168

38

5,115

97

4:de Tit. 6. Kostymer .........................................

27,492

91

35,960

95

26,812

98

4:de Tit. 7. Dekorationer.......................................

26,082

61

31,054

94

30,007

53

•fide Tit. 8. Eklärering, släckning...........................

29,296

74

30,924

89

30,361

04

4:de Tit. 9. Städning, renhållning, eldning ............

9,489

27

9,654

79

10,372

26

Diverse utgifter......................................................

903

06

894

—

1,224

60

Summa kronor

365,473

08

441,152

28

414,997

21

Utg. återstod af kronans ombuds uppbörd.

91

1891—1892

1892—1893

1893-1894

1894-1895

1895-1896

1896—1897

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö .

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

60,000

—

60,000

—

| 10,000

| 60,000

—

10,000

60,000

—

j 60,000

—

60,000

—

21,087

50

18,722

98

18,481

19

18,643

79

25,134

26

20,113

78

63,367

79*

70,000

—

107,000

—

107,000

—

107,000

—

77,000

—

12,739

66

5,100

—

3,600

—

4,400

—

7,600

—

7,600

—

308,864

80

253,899

09

255,730

30

262,420

54

296,202

02

347,607

52

5,406

—

7,940

50

13,620

68

18,634

63

15,627

10

22,913

11

—

17,000

—

747

87

9,000

—

—

—

—

471,465

75

432,662

57

469,180

04

400,098

96

511,563

38

535,234

41

6,331

Öl

6,000

6,000

6,000

6,000

6,000

12,954

33

9,329

81

10,738

43

12,818

03

14,249

99

11,469

44

6,889

10

7,139

13

7,997

81

7,310

87

7,770

95

9,317

10

5,594

63

6,020

63

6,806

63

7,208

30

7,179

42

8,080

82

5,938

18

7,066

53

9,829

Öl

7,153

42

7,212

76

15,105

88

113,475

21

97,018

41

132,491

05

133,117

88

142,497

47

141,887

84

77,464

45

85,985

72

90,477

58

91,947

10

92,182

40

93,815

84

22,734

41

23,961

28

24,187

78

23,719

66

27,208

36

28,450

12

37,111

04

$9,412

20

46,088

30

46,330

48

45,678

61

49,731

84

3,822

83

~ 3,041

82

3,382

56

• 4,286

84

3,643

45

3,008

58

5,149

80

5,591

45

5,914

85

6,205

30

4,913

30

5,315

30

38,464

89

33,670

29

2,977

92

25,782

95

8,138

86

22,926

88

362

05

399

98

399

96

399

96

399

96

399

96

3.962

55

7,110

92

8,967

51

7,083

57

7,316

88

6,833

17

738

23

240

63

858

96

853

46

555

86

666

99

4,870

66

4,675

61

5,044

72

5,250

44

5,775

43

5,263

Öl

28,299

96

26,105

71

35,090

90

30,963

13

39,937

14

35,200

—

39,610

52

28,750

44

28,475

22

29,731

46

36,602

45

35,199

21

33,804

36

28,597

31

30,869

07

32,868

44

40,841

97,

39,033

64

10,327

OS

9,884

65

7,870

97

8,328

62

10,195

49

11,599

92

13,560

46

2,660

05

4,710

81

2,739

05

3,262

63

5,928

87

471,465

75

432,662

57

469,180

04

490,098

96

511,563

38

535,234

41

92

Bil. 2.

Kongl. Operans recettinkomster 1888—1897.

Spelår

Antal

represeuta-

tioner

Medelrecett

Summa

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

1888-1889

236

1,243

51

293,467

51

1889-1890.....................................................

224

1,396

93

312,912

12

1890—1891

222

1,266

43

281,147

94

1891—1892...................................................

229

1,348

75

308,862

80

1892-1893 ....

197

1,288

83

253,899

09

1893—1894

207

1,235

41

255,730

jk

30

1894-1895 ... •

211

1,243

70

262,420

70

1895—1896

223

'' 1,328

26

296,202

02

1896—1897

233

1,491

80

347,607

52

Summa

1,982

'' 1,317

99

2,612,250

—

93

Bil. 3.

Sammandrag af Kongl. Operans inkomster och utgifter för

åren 1888-1897.

\

94

1888-

-1889

1889

-1890

1890

-1891

1891

-1892

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Konungens bidrag ......

60,000

—

60,000

—

60,000

—

60,000

_

Ordinarie statsanslag ...

—

—

60,000

—

60,000

—

60,000

_

Hyror och diverse ......

55,059

65

39,027

51

37,644

06

| 5,406

(34,621

01

Recettmedel..................

293,467

51

w

312,912

12

281,147

94

308,864

80

Konsortiets bidrag ......

—

—

—

—

—

—

125,000

_

Summa

408,527

16

471,939

63

438,792

—

593,891

81

Utgifter....................

—

—

365,473

08

—

-

441,152

28

—

—

414,997

21

—

—

596,891

OO

1-**

Behållning för året......

43,054

08

30,787

35

23,794

79

—

—

—

Brist för året.............

—

—

—

—

—

—

- ''

—

3,000

Öfverskott från föregå- ende år .................

Brist från föregående år

—

—

—

—

—

—

—

—

Extra bidrag...............

—

—

—

—

_

_

Konungen:

3,000

Inkomst summa

408,527

16

471,939

63

438,792

—

596,891

81

Summa behållning ......

43,054

08

30,787

35

23,794

79

—

—

Summa brist ...............

—

—

—

—

—

—

—

—

* Häraf 86,826: 06 till

Svenska teaterns ombyggnad.

?

95

1892-

-1893

1893-

-1894

1894-

-1895

1895-

-1896

1896-

-1897

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

60,000

—

60,000

—

60,000

—

60,000

—

60,000

—

60,000

—

60,000

—

60,000

—

60,000

—

60,000

—

j 13,142

48

17,368

82

23,217

92

24,311

36

31,633

89

253,899

09

255,730

30

262,420

54

296,202

02

347,607

52

70,000

_

87,000

—

127,000

—

107,000

—

77,000

—

457,041

57

480,099

12

532,638

46

547,513

38

576,241

41

—

—

475,241

57

—

—

509,646

99

—

—

531,638

46

—

—

547,513

36

—

—

576,241

41

—

—

—

—

—

—

—

1,000

—

—

—

—

02

—

—

—

—

—

—

_

_

18,200

—

—

29,547

87

—

—

—

—

—

18,200

—

—

—

37,747

87

—

—

26,747

87

—

—

26,747

85

Konungen:

10,000

Konungen:

10,000

_

_

_

_

—

—

—

—

—

—

457,041

57

—

—

490,099

12

47,747

87

542,638

46

36,747

87

547,513

38

—

576,241

41

—

—

i

18,200

1 —

_ .

1“

37,747

87

—

26,747

87

—

26,747

85

l~

26,747

*

85

* Skulder till Ȍtskilliga

garanter».

mz- i

••UV

::''3ai

i?

i.''.Hl

UM/ ‘(il

:0(V 1

'' it

- oj

H i

■.>■■■

. (v. s''JM.

Öl; 71 I.

. Kl ’. t-,.

''MRÖTfl

-

tn

-

io : v, ...i;.*

;:~p

-

.i

-

. ■ 7>?

I;

;;i ii.

- '' !• ;! - .

p ■ . ■;

M\ : 5*.

■

> ■- ncm

>»1 f''> :

■ ■

;; |ks)TM ite

n

'' ■'' #•

'' •

97

Bil. 4.

Kongl. Dramatiska teaterns utgifter för åren 1888—1897.

13

98

Associationens medlemmar .....................

Embets- och tjensteman...........................

Extra aktörsstat .....................................

Garderobsförvaltningen ............................

Biljettförsäljningen ..................................

Orkesterpersonalen .................................

Teaterbetjente..........................................

Perukmakare, påklädare och påkläderskor.

Fasta maskinarbetares aflöning ................

Maskinarbetare |

Belysningsbetjening vid föreställningarna

Attributbetjening |

Maskinarbetare I .

Belysningsbetjening extra dagarbeten

Attributbetjening I 1 .

Natt- och portvakter ...............................

Brandservis..............................................

Vatten- och telefonafgifter .....................

Gasförbrukning ........................................

Värme och extra belysning ....................

Diverse hyror..........................................

Annonser.................................................

Elever, statister, korister och scenmusik .

Författare och öfversättare ......................

Biblioteket ..............................................

Assurans för attiraljen ............................

Ränta å banklånet ..................................

Netto å pensionskassans recett ................

Netto å öfriga recetter ..........................

Kronoskatt ) .... . ., , Sl] . I....

Kommunalskatt | for vmstbehållmngen j

Renhållning..............................................

Gästspelshonorar ....................................

Gratifikationer..........................................

Elevskolans lärarepersonal ......................

Attributer och reqvisita...........................

Dekorationsförrådet..................................

Vapen, kedjor, smycken m. m. ...............

Kostymförrådet ........................................

Biträden vid kostymförrådet......................

Omsättningsräntor å vexlar......................

Diversekontot.........................................

Vinstutdelning..........................................

1888-1889

1889—1890

1890—1891

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

87,415

—

72,519

96

72,039

92

15,093

96

16,844

—

17,694

04

2,360

—

16,528

—

21,383

21

1,500

—

1,700

04

1,700

04

1,300

—

1,419

96

1,479

96

5,645

20

6,287

94

6,190

55

1,960

08

1,960

08

2,020

08

2,539

50

2,787

25

2,902

—

2,845

—

3,870

—

3,307

50

2,514

—

1,921

—

2,274

—

906

50

880

■-

875

—

897

50

949

—

950

50

2,002

75

1,981

—

2,874

75

1,288

—

1,247

—

1,195

25

803

25

948

25

946

—

1,368

75

1,436

—

1,407

75

1,109

25

1,156

—

1,159

25

395

75

503

70

528

30

9,482

80

10,252

60

10,133

—

2,812

98

3,050

74

3,708

75

18,555

—

15,510

—

14,935

—

1,766

52

1,733

25

1,661

32

1,994

50

2,714

75

2,172

75

7,079

61

7,745

47

6,106

36

691

14

1,001

05

872

42

300

—

300

—

300

—

106

94

104

17

—

—

891

40

764

25

990

75

—

—

959

20

—

—

—

—

1,191

90

1,010

98

—

—

1,523

—

1,414

46

410

55

415

50

440

85

5,619

35

6,257

09

1,430

—

600

—

902

—

169

—

—

—

—

—

1,876

—

1,921

46

2,809

59

3,868

84

2,002

90

4,201

97

8,174

79

—

—

—

—

544

07

1,356

43

3,161

79

5,239

86

524

—

300

—

300

—

3,660

56

5,109

56

5,074

01

191,720

63

204,947

06

211,351

31

39,222

—

32,634

—

26,936

—

230,942

63

237,581

06

238,287

31

99

1891—1892

1892-1893

1893-1894

1894—1895

1895—1896

1896-1897

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

66,100

08

62,400

16

59,100

—

57,500

—

58,100

—

51,800

—

19,750

_

21,399

96

20,200

—

20,500

—

21,600

—

23,200

—

33,066

65

35,595

—

34,465

—

47,050

—

49,000

—

54,495

—

1,700

04

1,700

04

1,700

—

1,700

—

1,700

—

1,700

—

1,479

96

1,479

96

1,780

—

1,960

—

1,960

—

1,960

—

6,330

87

6,452

77

6,192

70

10,146

79

8,133

96

9,905

05

2,690

04

3,070

04

3,560

—

3,560

—

3,600

—

3,600

—

2,809

50

3,011

50

3,310

50

4,605

75

5,084

—

5,767

—

3,240

_

3,240

—

3,240

—

1,200

—

1,200

—

1,200

—

2,237

_

2,234

—

2,617

—

3,308

—

3,823

—

4,682

—

S92

50

920

—

1,050

—

1,204

—

1,295

50

1,547

75

921

50

712

50

753

—

765

—

737

50

884

—

2,383

25

2,936

75

4,218

50

5,690

25

6,503

50

7,503

50

1,168

25

1.262

—

1,349

25

1,425

50

1,609

75

1,826

—

900

50

451

—

393

—

441

50

536

50

579

—

1,447

_

1,467

—

1,433

—

1,472

50

1,476

—

1,564

—

1.177

25

1,179

75

1,168

75

1,164

50

1,168

75

1,236

75

536

65

465

—

543

75

515

90

581

45

621

50

9,707

_

8,840

88

8,686

88

9,492

32

10,054

56

10,301

76

3,773

49

3,723

73

3,460

30

3,760

53

3,736

31

3,777

30

14,685

_

15,610

—

15,385

—

15,385

—

15,835

—

15,985

—

1,792

49

1,861

47

2,312

53

2,463

96

2,062

77

2,267

56

3,232

85

2,366

40

4,964

30

9,549

80

8,615

80

5,754

90

8,988

10

10,857

30

4,596

51

4,990

13

8,746

73

5,818

59

720

89

799

65

944

35

866

04

1,153

87

1,210

28

300

_

300

—

300

—

435

—

300

—

300

—

_

_

150

_

135

—

140

50

145

—

296

56

939

95

621

40

718

40

1,207

45

1,060

15

867

75

839

70

640

98

714

83

752

82

846

03

116

08

1,174

90

866

70

876

48

746

72

839

24

121

49

429

95

473

50

536

70

664

45

707

15

725

90

1,300

_

5,350

—

11,125

—

2,500

—

2,650

—

9,175

—

415

75

1,059

—

463

08

265

—

592

—

531

—

2,205

_

1,648

—

1,629

—

1,879

—

1,924

—

1,762

—

3.459

09

1,468

75

1,314

62

2,791

87

2,202

94

2,271

56

2,678

06

5,473

26

8,034

40

6,502

84

6,108

83

8,260

94

59

50

37

—

928

28

1,804

08

166

18

109

65

3,398

65

4,021

87

7,680

17

20,062

15

11,919

63

13,673

47

300

_

300

—

400

—

391

—

473

—

621

—

_

_

_

_

_

—

—

—

34

72

—

—

6,228

08

9,816

80

11,707

68

9,167

85

11,536

77

9,849

23

215,459

49

226,264

12

233,987

96

260,028

20

259,820

59

267,862

57

19,230

—

21,000

—

17,160

—

19,390

—

'' —

—

—

—

234,689

149

247,264

112

251,147

96

279,418

20

259,820

59

267,862

57

100

Bil. 5.

Kongl. Dramatiska teaterns recettinkomster åren 1888—1897.

Spelår

1

Antal

representa-

tioner

Medelrecett

Summa

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

1888—1889

260

841

22

218,718

26

1889—1890

266

827

—

219,982

60

1890—1891

266

830

03

220,788

30

1891—1892.....................................................

268

820

71

219,932

30

1892—1893......................................................

263

864

65

227,401

70

1893-1894 .................................................

265

901

91

239,008

10

1894—1895

264

985

93

260,274

95

1895—1896......................................................

266

930

21

247,438

10

1896-1897..................................................

289

864

91

249,959

92

Summa

2,407

874

06

2,103,504

23

\

I

101

Bil. 6.

Sammandrag af Kongl. Dramatiska teaterns inkomster och

utgifter 1888—97.

102

1888

-1889

1889-

-1890

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Konungens logehyra ..................

7,385

—

7,385

—

Hyra för schweizeri .................

4,000

—

4,000

—

Diverse......................................

6,950

23

5,189

96

Recettinkomst ...........................

218,718

26

219,982

60

Summa

237,053

49

236,557

56

Utgifter ....................................

191,720

63

204,947

06

Behållning för året.....................

45,332

86

31,610

50

Vinstutdelning ...........................

Öfverskott från föregående år ...

39,222

—

6,110

86

32,634

—

Öfverskott till nästa år...............

6,110

86

5,087

36

Summa

237,053

49

242,668

42

Mcdelrecett.............................

841

22

827

—

Antal representationer ...............

260

266

1893-

-1894

1894-

-1895

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Konungens logehyra ..........

7,385

—

7,385

—

Hyra för schweizeri ..

3,000

—

3,000

—

Diverse....

4,992

50

6,930

92

Recettinkomst ...........................

239,008

10

260,274

95

Summa

254,385

60

277,590

87

Brist för året ...........................

Utgifter .................................

233,987

96

260,028

20

Behållning för året.....................

20,397

64

17,562

67

Vinstutdelning

Öfverskott från föregående år

2,243

93

17,160

—

5,481

57

19,390

—

Öfverskott till nästa år

5,481

57

3,654

24

Summa

256,629

53

283,072

44

Medelrecett .

901

91

985

93

Antal representationer

265

264

103

%s

1892-1893

1891—1892

1890—1891

1896-1897

1895—1896

4,489

För de 9 åren:

Medelrecett ...........

Medelantal pr år ...

Bil. 7.

104

&

Åskådareplatser å Kong!. Stora teatern.

Parkett: ............................................................................................ 397

fondloger ............... 26 423

avantscen-loger ............... 16 439

l:a raden:

balkong l:a plats....................................................................................... H

d:o öfriga platser ................. 33

fondloger ....................,........................‘................................................... 18 62

sidologer l:a plats ............................................................ 25

d:o 2:a och 3:e plats................................................................... 40 65

avantscen-loge .......... 10

Kongl. och hofloge.................................................................................. 31 j 68

2:a raden:

fond l:a bänk......................................................................................... 23

d:o öfriga bänkar.................................................................................. 85 108

sida l:a bänk....................................................................................... 36

d:o öfriga bänkar.............................................................................. 46 gg

avantscen-loge ....................................................................................... 9 jgg

3:e nedre raden:

fond l:a bänk............................................................ 29

d:o öfriga bänkar................................................................................... 67 96

sida l:a bänk........................................................................... 36

d:o öfriga bänkar ................................................................................ 54 qq

avantscen-loger................................................................................... 20 206

3:e öfre raden .................................................................................. 229

Summa platser 1,241

105

Bil. 8.

Biljettpris å Kongl. Stora teatern.

1--

—

m

A.

B.

c.

D.

Opera.

Konserter.

Billighets-

föreställn.

Dramat, före- ställningar.

Parkett .....................................

397 pl.

3,7 5

2,7 5

2,2 5

3,2 5

» fondloger........................

26 »

3,25

2,2 5

1,75

2,7 5

» avantscenloger...............

16 »

4,00

3,00

2,5 0

3,50

l:a raden balkong, 1. pl. .........

11 »

5,00

3,50

2,7 5

4,00

2., 3. o. 4.

33 »

4,oo

3,00

2,50

3,00

fondloger 1. b.

9 »

4,oo

3,00

2,50

3,00

2. b.

9 »

3,oo

2,5 0

2,00

2,50

sidologer 1. pl.

25 »

5,oo

3,50

2,7 5

4,00

2. pl.

23 >

4,oo

3,0 0

2,25

3,25

3. pl.

17 »

3,oo

2,50

2,00

2,50

avantscenloge

10 »

5,oo

3,50

3,00

4,00

2:a raden fonden 1. pl...........

23 »

3,oo

2,5 0

2,00

2,50

» 2.0.3.»............

55 »

2,50

2,00

1,50

2,00

» 4. »............

30 »

2,oo

1,50

1,25

1,50

sida 1. pl...................

36 »

2,75

2,00

1,50

2,25

2. » ..................

32 »

2,25

1,50

1,25

1,75

3. » .................

14 >

2,00

1,25

1,00

1,50

avantscenloge .........

9 »

3,50

2,50

2,00

3,00

3:e nedre raden fond 1. pl.......

29 »

2,2 5

1,75

1,50

1,75

» 2. » ......

32 >

2,00

1,50

1,25

1,50

s> 3. » ......

35 »

1,75

1,25

1,00

1,25

sida 1. » ......

36 »

1,75

1,50

1,25

1,50

2. » ......

34 »

1,50

1,25

1,00

1,2 5

3. » ......

20 »

1,25

1,00

1,75

1,00

avantscenloger

20 »

2,50

2,00

1,50

2,00

3:e öfre raden 1. o. 2. b..............

78 >

1,25

1,00

0,7 5

1,00

3. o. 4. b.............

76 >

1,00

0,7 5

0,6 0

0,7 5

5. o. 6. b.............

75 >

0,7 5

0,50

0,40

0,50

S:a kr

| 3,311,50

2,463,2 5

1,985,10

2,736,5 0

14

106

Bil. 9.

Biljettpris å f. d, Svenska teatern, förändrad till

dramatisk skådebana.

Antal

platser

Pris

Kronor

Kronor

öre

Parkett........................................................................

230

3: 25

747

50

Parkettloger: lista och 2:dra plats ................................

34

3: 75

127

50

I):o 3:dje, 4:de och 5:te plats.........................

43

3: —

129

—

lista radens fond: lista och 2:dra plats ........................

38

3: —

114

—

D:o » 3:dje, 4:de och 5:te plats ...................

74

2: 25

166

50

D:o sida: lista plats...........................................

30

2: 75

82

50

D:o » 2:dra, 3:dje och 4:de plats .................

72

2: —

144

—

2:dra radens fond: lista och 2:dra plats ............................

38

2: —

76

—

D:o » 3:dje, 4:de och 5:te plats ................

71

1: 75

124

25

D:o sida: lista plats........................................

28

1: 75

49

—

D:o » 2:dra och 3:dje plats .........................

46

1: 25

57

50

3:dje radens fond: lista och 2:dra plats .........................

51

1: 50

76

50

D:o » öfriga platser ...................................

103

1: —

103

—

D:o sida: lista plats............................................

30

1: —

30

—

D:o » öfriga platser .....................................

46

—: 50

23

—

D:o avantscener

8

1: 50

12

—

Samma

942

2,062

25

107

Bil. 10.

Förslag till aflöning för Kongl. Stora teaterns orkester.

Två kapellmästare ..........................................................................................

Ordinarie kapellister:

l:a klass l:a premiérviolin, violoncell, flöjt, oboe, klarinett, fagott, valdthorn,

2:a premiérviolin,

3:e premiérviolin ............................................. 9 st. å 2,100 18,900

2:a klass l:a secundviolin, altviol, kontrabas, trumpet,

4:e premiérviolin ................................................ 5 st. å 1,900 9,500

3:e klass 2:e violoncell, flöjt, oboe, klarinett, fagott, valdthorn,

5:e premiérviolin .............................................. 7 st. å 1,800 12,600

4:e klass 2:e secundviolin, altviol, kontrabas, trumpet,

6:e premiérviolin ............................................... 5 st. å 1,700 8,500

5:e klass 3:e violoncell, flöjt, oboe, klarinett, fagott,valdthorn 6 st. å 1,500 9,000

öre klass 3:e secundviolin, altviol, kontrabas,

4:e valdthorn .................................................. 4 st. ä 1,400 5,600

7:e klass 4:e secundviolin, altviol, violoncell, kontrabas... 4 st. å 1,300 5,200

8:e klass l:a och 2:a basun,

3:e trumpet,

öre secundviolin, violoncell,

puka................................................................ 6 st. ä 1,200 7,200

9:e klass 6:e secundviolin ................................................. 1 st. ä 1,100 1,100

10:e klass 3:e och 4:e basun .......................................... 2 st. å 1,000 2,000

Harpa ............................................................................ 1 st. å 2,400 2,400

lre slaginstrument ................................ 1 st. a 900 900

2:e slaginstrument .................................. 1 st. ä 600 600

tillägg till lre konsertmästaren (lre premiérviolin) ........................ 700

» » 2:e dro (2:e dro ) ...................... 400 1,100

11,000

84,600

Extra kapellister:

3 premiérviolin, 1 violoncell, 2 secundviolin, 2 kontrabas, 1 harpa, 2 altviol,

1 flöjt, 1 oboe, 1 klarinett, 1 fagott, 1 valdthorn, 1 trumpet, 1 slaginstrument

med arfvode af tillsammans .................................................... 13,450

Extra musik (för scenen etc.) .............................................................................. 1,000

Två ordonnanser .............................................................................................. 1,450

Summa kronor 111,500

108

Eongl. Operans dekorationsförråd.

Fonder och tak m. m.

Bil. 11 a.

I magasinet å Blasieholmen finnas:

281 st. fonder, c:a 15 in. långa

36 » » 11—3 » »

Å scenområdet:

121 st. fonder, c:a 15 m. långa

19 » » 5—2 » »

I magasinet å Ladugårdsgärdet:

205 st. fonder, c:a 15 m. långa

126 » » 11—3 » »

Summa 788 st. rullade dekorationer. Dessutom finnas s. k. sjövalsar, mekaniska sjöar

etc., för hvilka plats bör beredas i fondmagasinet.

Kulisser och dekorationer.

I magasinet ä Blasieholmen finnes af kulisser eu sammanlagd

facklängd = 26 in.

djup = 3 »

höjd = 7—7,4 m.

fackläugd = 4 m.

djup = 3 »

höjd = 3—5 m.

Å scenomrädet:

fackläugd = 3 in.

djup = 3 »

höjd = 8 »

facklängd = 6 »

djup = 3 »

höjd = 7 »

facklängd = 10 »

djup = 3 »

höjd = 6—5,5 m.

I magasinet vid Teatergatan:

facklängd — 8 in.

djup = 3—2 m.

höjd = 6—3,5 »

109

I magasinet å Ladugårdsgärdet:

facklängd = 39 m.

djup = 3 »

höjd = 8—7 m.

facklängd = 37 m.

djup — 3 »

höjd = 7 »

fackläugd = 62 »

djup = 2,5—2 in.

höjd— 5,4—3 »

facklängd — 8 m.

djup — 3 »

höjd = 4,7 m.

facklängd —12 m.

djup = 3 »

höjd — 4,2 m.

facklängd = 25 m.

djup — 2,5—2 m.

höjd — 4—2,5 in.

Summa: 50 in. fackläugd af 8—7,2 m. höjd

90 » » » 7—5,5 » »

100 » » » 5—2,5 » »

af ramdekorationer.

Ställningar, planer, praktikabla dekorationer.

I Kongl. Operans källare: golfyta............................

I magasinet å Blasieholmen: golfyta ....................

I nya operabyggnaden: golfyta -------------------- .........

Attributer.

ributer upptagande t

(gångar inräknade)

I kolerasjukhuset:

1 rum (fyldt) golfyta ............

J 5> » » ............

2 » (med gångar) golfyta

= 734

mI 2; h. = 2,7

in.

= 32

» » = 3,6

»

= 171

» » = 1,8

»

k =937

m2.

,= 62

co

II

c*

B

m.

= 59

» s = 3,3

*

. = 45

» » = 2

»

. = 166

» » = 3

. = 115

» » = 3

Ilo

Kostymer.

Inom Kongl. Operan finnas kostymer upptagande en golfyta......................= 429 m2

I kolerasjukhuset.................,................................................ golfyta = 129 »

Summa golfyta = 558 m2

Inom Nya operabyggnaden kan af förestående förråd inrymmas:

Fonder och tak m. m.

Hela förrådet, då fondmagasinet helt och hållet fylles.

Kulisser och dekorationer.

I n:o 14, parkettvåningen: kulisser intill 8,5 m. höjd........................ 32 in. facklängd

I » 14, n. bottenvåningen: kulisser intill 7 m. höjd........................ 45 » »

I n:ris 9, 11, 12, 18—21, källarvåningen: kulisser af 5—-2,5 m. höjd 71 » »

Då hela förrådet utgör

af 7,5—7,1 m. höjd................................................................................. 50 » »

» 7—5,5 » » ............................................................................... 90 » »

» 5—2,5 * » ................................................................................ 100 »

finnes således ett öfverskott af dekorationer med öfver 7 m. höjd ... 18 » »

med c:a 7 m. höjd ...........8.................................................................. 45 » »

» » 5—2,5 m. höjd ....... 29 » »

för hvilka dekorationer plats måste beredas utom Nya operabyggnaden.

Ställningar, planer, praktikabla dekorationer.

För dessa föremål finnes inom Nya operabyggnaden en golfyta — 739 m2, men

då den erforderliga golfytan är = 937 m2, måste magasin anskaffas utom Nya operabyggnaden

med eu golfyta = 198 m2.

Attributer.

I Nya operabyggnadens attributmagasin n:o 15 i parkettvåningen, l:a och 2:a radens

våningar inrymmas de attributer, som nu finnas i Kongl. Operan å Blasieholmen.

I attributmagasinen n:o 12 i parkettvåningen, l:a och 2:a radens våningar inrymmas

de attributer, som nu finnas i kolerasjukhusets första rum.

För de attributer, som finnas i kolerasjukhusets öfriga 3 ruin, in åkte ett magasin

anskaffas utom Nya operabyggnaden med en golfyta = 315 m2 och en höjd = 3 m.

in

Kostymer.

Inom Nya operabyggnaden finnas kostymmagasin med en golfyta för qvinliga garderoben

.................................................................................................. = 358 m2

för manliga garderoben .............................•.........,........................................ —358 »

Summa 716 m2.

Då Kongl. Operans nuvarande kostymförråd upptager en golfyta af 558 m2, som

dock är något otillräcklig och bör ökas till 600 m2, finnes således rum med eu golfyta

af 116 m2 till fri disposition, hvaraf en del torde reserveras för kostymförrådets tillökning

under de första spelåren. r ■ .

För att bereda plats för de dekorationer, ställningar och attributer, som ej kunna

inrymmas i Nya operabyggnaden, föreslås att det magasin, som finnes å Ladugårdsgärdet,

bibehålies för Kongl. Operans räkning.

Uti detta magasin kan inrymmas:

18 m. facklängd dekorationer, öfver 7 m. höga

45 » » » 7 » »

29 » » » 5—2,5 m. höga

200 m2 golfyta för ställningar och praktikabla dekorationer;

315 m2 golfyta för attributer, d. v. s. alla dekorationer, ställningar och attributer,

som ej få rum i Nya operabyggnaden.

Dessutom finnes i detta magasin plats för 150 större och 100 mindre rullade

dekorationer. v

Detta utrymme torde reserveras för kommande behof, emedan i Nya operabyggnadens

fondmagasin ingen plats finnes för fonderna till de nya operor, som torde

komma att uppsättas och till hvilka man för hvar och en kan beräkna antalet nya

rullade dekorationer till c:a 20 st.

Hela magasinet å Ladugårdsgärdet är således fortfarande nödvändigt för Kongl.

Operans eget behof och lemnar ändå intet utrymme för nya operors ramdekorationer

och attributer, så vida ej någon del af det gamla förrådet kasseras.

Undertecknade hafva på anmodan af kapten P. A. Lindahl gemensamt uppmätt

Kongl. Operans nuvarande dekorationsförråd och upprättat förestående förslag till dess

magasinering.

Stockholm den 20 januari 1898.

J. L. Magerman. Otto Ehrngren.

Maskiningeniör & Dekorationsförvaltare Ingeniör vid Nya operabyggnaden,

vid Kongl. Operan.

112

Bil. 11 b.

Dramatiska teaterns dekorationsförråd.

Vid teatern finnas:

200 st. fonder.

31 » masker

Fonder och tak in. in.

12,4 m. långa

5 » D

Kulisser och dekorationer.

Vid teatern finnes af kulisser m. m. en sammanlagd

facklängd = 12,5 m.

djup = 3,5 »

höjd = 7,2 »

facklängd = 34 »

djup = 3 »

höjd = 7,2 »

facklängd = 36 »

djup = 2 »

höjd = 5—4 »

Vid Haga:

facklängd = 16 m.

djup = 3,5 »

höjd = 7,2 »

facklängd =8 »

djup = 3 »

höjd =4 »

I n:o 87 Regeringsgatan finnas 2 magasin med en golfyta = 50 m2 och en höjd

af 3 m., fylda med mindre dekorationer, ställningar m. m.

Attributer.

Inom teatern finnas attributer upptagande en golfyta.............. = 45 m2; h. = 1,4 m.

»

»

» .4..

............ = 65 t •

» = 1,7 »

»

»

»

........... = 72 »

» = 2,5 »

»

»

»

» ’ rt...

........... = 65 »

» = 3 »

»

»

»

» ____

........... = 100 »

Summa 347 m2.

» = 4 »

(Attributerna äro tätt sammanpackade. Dubbla golfytan behöflig.)

113

Kostymer.

Inom teatern finnas kostymer upphängda i 3 rum med en golfyta — 136 m2;

dock är dubbla ytan behöflig.

För att magasinera detta förråd erfordras ett magasin af samma storlek som

Kongl. Operans å Ladugårdsgärdet.

För den händelse att Dramatiska teatern skulle öfverflyttas till Svenska teatern

finnes derstädes plats för:

l:o) 80 st. fonder i den s. k. fondlådan;

2:o) 12 m. facklängd dekorationer af 7,2 m. höjd i scenförlängningen;

3:o) Ställningar, planer och en del ej ömtåliga attributer i källarvåningens magasiner

= 150 m2 golfyta;

4:o) attributer i nuvarande attributrummet samt i nuvarande balettsalen = 100

m2 golfyta;

5:o) hela kostymförrådet.

För den öfriga delen af Dramatiska teaterns förråd komme då att erfordras:

a) ett fondmagasin af 15 m. längd, 2,5 m. bredd och 5 in. höjd;

b) ett magasin för större dekorationer af 25 m. längd, 9 m. bredd och 7,2 m. höjd,

ett magasin för mindre dekorationer af 18 m. längd, 9 m. bredd och 5 m. höjd;

c) ett attributmagasin med en golfyta = 600 m2, höjd = 3 m.

Undertecknade

Dramatiska teaterns förråd och

sinering.

Stockholm den 20 januari 1898.

A. J. Stenholm.

Verkmästare vid Kongl. Dram. teatern.

P. A. Lindahl gemensamt uppmätt

förslag till detsammas maga

-

Otto Ehrngren.

Ingeniör vid Nya operabyggnaden.

hafva på anmodan af kapten

upprättat förestående

15

114

Bil. 11 c.

Svenska teaterns dekorationsförråd.

Fonder och tak.

Vid Haga finnas:

180 st. fonder in. m............................................................................... 10,5-4 in. långa.

Kulisser och dekorationer.

Vid Ulriksdal finnas:

af kulisser en sammanlagd facklängd = 47 in.

djup = 3 »

höjd = 7 »

samt ett magasin af 584 m3 rymd, uppfyldt med ranulekorationer af 3—4,5 m. höjd.

Planer, ställningar in. m.

Vid Haga finnes:

ett magasin af 352 m3 rymd, uppfyldt af planer och ställningar.

Attributer och möbler.

I kolerasjukhuset finnas:

attributer och möbler, upptagande en golfyta af 36 m2 till 2,5 m. höjd.

Kostymer.

I kolerasjukhuset finnas:

kostymer, nedlagda i 8 st. kistor samt uppsatta å hängare öfver en golfyta — 93 m2.

För att magasinera detta förråd, så att föremålen blifva åtkomliga, erfordras:

1 :o) ett fondmagasin 18 m. långt, 2,5 m. bredt och 5 in. högt;

2:o) » kulissmagasin 24 m. långt, 9 in. bredt och 7 m. högt;

3:o) » » 34 » »9 » » » 4,5 m. högt.

4:o) » magasin för ställningar m. m. med eu golfyta — 350 m2, höjd — 3 m.

5:o) » attributmagasin med en golfyta — 72 in2, höjd — 3 m.

6:o) » kostymmagasin med eu golfyta — 126 m2, höjd = 3 m.

Pa anmodan af kapten P. A. Lindahl hafva undertecknade gemensamt uppmätt

ofvanstaende dekorationsförråd och upprättat förslaget till detsammas magasinering.

Stockholm den 20 januari 1898.

C. P. Swensson. Otto Ehrngren.

f. d. maskin mästare rid Svenska teatern. Ingeniör vid Nya operabyggnaden.

115

Bil. 11 d.

Dekorationsmagasin för Dramatiska teatern.

För att inrymma Dramatiska teaterns hela förråd åt'' fonder, tak, kulisser, dekorationer,

attributer och kostymer erfordras ett magasin af 50 m. längd, 15,5 m. bredd,

10 m. höjd vid taknocken och 6 in. höjd vid takfoten.

Kostnaden för ett sådant magasin af trä med tak af asfaltpapp ä bräder samt

väggar af korrugerad plåt är kronor 20,000: —

Dekorationsmagasin för Dramatiska och Svenska teatrarne.

För den del af Dramatiska och Svenska teatrarnes dekorationsförråd, som ej får

plats inom Svenska teaterns lokaler, erfordras ett magasin åt 65 m. längd, 15,5 m. bredd,

10 m. höjd vid taknocken och 6 in. höjd vid takfoten. Kostnad: Kronor 24,500: —.

Stockholm den 24 januari 1898.

Otto Ehrngren.

Ingeniör vid Nya operabyggnaden.

Bil. 11 e.

Uppgift å dekorationsförrådet vid Svenska teatern våren 1890.

Vid teaterns öppnande den 19 januari 1875 fuunos 14,649

□ -alnar ..................................................................... å 1,25 18,311,25

Till våren 1877 tillkommo 9,447 □-alnar .................. ä 1,25 11,808,75

» » 1879 5 7,003 » .................. ä 1,2 5 8,753,7 5

» » 1887 » 69,419 » ..................... å 1,40 97,186,60 136,060,35

Afgår: slitningskostnad, 2 % pr år:

1875-1890 å 18,311,25 ................................................................ 5,493,37

1877—1890 å 11,808,75 ............................................................... 3,070,27

1879—1890 å 8,753,7 5 .................................................................. 1,925,82

1879—1890 å 97,186,60 .................................................................. 21,381,05 31,870,51

Saldo Kronor 104,189,84.

Värdet af ofvanstående = 30 % ...................................................... » 31,256,9 5.

Dessutom finnas dekorationer, af Emil Hjertstedt lemnade som hypotek

för lån värde ...................................................................... » 2,000,oo.

Stockholm den 21 januari 1898.

Carl Grabotv.

Dekorationsmålare.

C. P. Swensson.

Maskinmästare.

116

Bil. 12 a.

Till Konungen.

Enär de bestämmelser, som af Eders Kongl. Maj:t meddelats rörande verksamheten

å de Kongl. teatrarna och dispositionen af samma teatrars fastigheter, äro gällande

allenast till slutet af det spelår, hvarunder den nya operabyggnaden varder färdig,

samt, vid sådant förhållande, Eders Kongl. Maj:t antagligen inom kort till nådig pröfning

företager frågan om sättet för uppehållande af teatrarnas verksamhet efter berörda

tidpunkt, har Öfverståthållareembetet ansett sig böra till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet

öfverlemna en af poliskommissarien i sjette polisdistriktet E. Lundbäck till

embetet ingifven promemoria med tillhörande ritningar rörande Kongl. Dramatiska

teatern, jemte ett af brandchefen i Stockholm i anledning af sagda promemoria meddeladt

yttrande, af hvilka handlingar, enligt Ofverståthållareembetets åsigt, framgår, att

nämnda teater icke kan anses vara konstruerad och inredd på ett med hänsyn till

olyckor genom brand eller trängsel betryggande sätt, äfvensom att detta missförhållande

är sådant, att detsamma, med den nuvarande byggnadens bibehållande, icke står

att afhjelpa eller ens i nämnvärd mån förringa; och tillåter sig, i anledning häraf,

Öfverståthållareembetet underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang

med ofvan omförmälda ordnande af de Kongl. teatrarnas verksamhet, täcktes i nåder

förordna, att Dramatiska teaterns nuvarande byggnad icke vidare skall för teaterverksamhet

användas.

Stockholm den 20 oktober 1897.

Underdånigst

E. VON DER LANGKEN.

G. Sjögren.

Bil. 12 b.

Till öfverståthållareembetet i poliskammaren.

Sedan hos embetet fråga uppstått huruvida icke embetet nu borde ingå till Kongl.

Maj:t med underdånig hemställan, att Kongl. Maj:t i sammanhang med ordnandet af

de Kongl. teatrarues verksamhet täcktes förordna, att Dramatiska teaterns nuvarande

byggnad icke vidare skulle för teaterverksamhet användas, och i anledning häraf

117

embetet behagat infordra mitt yttrande angående teaterns eldfarlighet och olämplighet

för sitt ändamål, får jag vördsamt anföra följande.

Såsom herr polismästaren nogsamt torde hafva sig bekant, har jag beträffande

Dramatiska teatern städse hyst stora farhågor för följderna af en derstädes möjligen

inträffande eldsolycka och omfattar jag derför med tillfredsställelse det tillfälle som nu

erbjuder sig att få uttala min åsigt om denna teater.

Ehuru till en början villigt må erkännas, att de förslag till säkerhetsåtgärder,

som till följd af de ofta utförda besigtningarne afgifvits, blifvit af embetet godkända

och af vederbörande utförda, så hafva dock dessa åtgärder, som på grund af teaterns

föråldrade byggnadssätt, inredning m. m. endast kunnat inskränkas till afhjelpande af

vissa olägenheter med hänsyn till utgångar och platsernas anordning, skydd mot eldfara

i förening med förbättrade eldsläckuingsanordningar samt stränga ordningsföreskrifter,

på långt när icke medfört den trygghet till lif och egendom, som man äfven med

ringa anspråk har rättighet att ställa pa eu till allmänheten upplåten offentlig lokal,

i all synnerhet af sa eldfarlig beskaffenhet som en teater.

Den utredning af lokala förhållanden och det yttrande, som af poliskommissarien

Lundbäck afgifvits och hvari jag får instämma, framhåller tillräckligt den stora fara

för hvilken publiken på grund af salongens inredning, korridorernas knappa utrymmen,

de högst cbeqväma, smala och otillräckliga trappornas anordning och fördelning ra. m.,

skulle utsättas i händelse af eldsvåda eller panik.

Icke mindre farlig synes mig teaterpersonalens belägenhet ställa sig i händelse

af eldsolycka. Klädlogerna ligga nemligen mycket ofördelaktigt eu och två trappor

upp med uppgång från scenen och i omedelbart sammanhang med denna, fördelade

på ömse sidor om en smal korridor, och förefinnes a venstra sidans klädloger ej nagra

fönster. Tillgången till den reservtrappa, som ligger i bortre ändan af öfre klädlogegången.

eger rum från en klädloge och utmynnar trappan i ett kulissmagasin, o. s. v.

Den omständighet, att inom teatern bostäder förefinnas 3 och 4 trappor upp,

liggande intill kronvinden, innebär icke allenast stor fara för innehafvarne af dessa

bostäder, utan kan jemväl, derest eld skulle uppstå i någon af lägenheterna, medföra

oberäkneliga följder i all synnerhet under den tid, då föreställning påginge.

Särskild! får jag vidare framhålla teaterbyggnadens ofördelaktiga läge. Med en

fasad af omkring 19 meter och en utsträckning i längd af 65 meter är densamma sa

godt som oåtkomlig på hela norra sidan och är den södra sidan endast delvis tillgänglig

från några smala prång, hvilka förhållanden lägga de största hinder i vägen

för räddning af menniskor och eldsläcknings utförande.

I öfrigt ligger det i sakens natur, att eu utan afskiljningsmurar sammanhängande

bvggnadskomplex af denna storlek, uppfyld af de mest lättantändliga och brännbara

föremål samt en massa trävirke, icke kan betraktas annat än i hög grad eldfarlig och

dessutom innebärande en hotande fara för omgifvande byggnader och qvarter.

118

Med stöd af hvad jag härofvan haft äran anföra, far jag på det kraftigaste tillstyrka

embetet att till Kongl. Maj:t ingå med underdånig hemställan, att Dramatiska

teatern ej vidare måtte för teaterverksamhet användas.

Handlingarna i ärendet återgå härjemte.

Stockholm, Johannes brandstation den 16 oktober 1897.

B. Hollsten.

Bil. 12 c.

Till Stockholms stads Brandchef.

Enär de bestämmelser, som af Kongl. Maj:t meddelats beträffande verksamheten

å de Kongl. teatrarna och dispositionen af samma teatrars fastigheter, endast äro gällande

intill slutet åt det spelår, hvarunder den nya operabyggnaden varder färdig, torde

Kongl. Maj:t inom kort till nådig pröfning företaga frågan om sättet för uppehållande

af dessa teatrars verksamhet efter nämnda tidpunkt.

I anledning häraf och då Öfverståthållareembetet föreställer sig, att Kongl. Dramatiska

teatern icke kan anses vara konstruerad och inredd på ett med hänsyn till olyckor

genom brand eller trängsel betryggande sätt, i hvilket afseende en af kommissarien i

sjette polisdistriktet E. Lundbäck till Öfverståthållareembetet ingifven, härhos bilagd

promemoria med tillhörande ritningar synts Öfverståthållareembetet otvetydigt gifva vid

handen, att särskildt teaterns förstugor, korridorer och trappor äro till läge och beskaffenhet

ytterst farliga, samt att detta missförhållande är sådant, att detsamma, med

den nuvarande byggnadens bibehållande, icke står att afhjelpa eller ens i nämnvärd

mån förringa;

så har hos Öfverståthållareembetet uppstått fråga, huruvida icke embetet nu borde

ingå till Kongl. Magt med underdånig hemställan, att Kongl. Maj:t i sammanhang

med det ofvan berörda ordnandet af de Kongl. teatrarnas verksamhet täcktes förordna,

att Dramatiska teaterns nuvarande byggnad icke vidare skall för teaterverksamhet

användas;

och har Öfverståthållareembetet för den skull velat inhemta Eder mening om

nödvändigheten af denna åtgärd samt anhåller fört}'', att I behagaden så snart sig

göra later afgifva Edert yttrande häröfver, hvarvid de remitterade handlingarna torde

till Öfverståthållareembetet återställas.

Stockholm i Kongl. poliskammaren den 6 oktober 1897.

SEMMY EU B ENSON.

Hj. Ahrberg.

119

Bil. 12 d.

Promemoria angående Kongl. Dramatiska teatern.

Kongl. Dramatiska teatern liar å nedre botten en yttre förstuga, till hvilken frän

gatan leda fem ingångar, de tre mellersta af 1,50 meters bredd, de två yttre något

smalare. Denna förstuga har en bredd af 3 meter. Från densamma leda tre dörrar

af 1,30 meters bredd till en inre förstuga samt två trappuppgångar af 1,12 meters

bredd till lista raden.

Från den inre förstugan, som är 3,2o meter bred, är tillträde beredt genom en

1.2 0 meter bred öppning till öfre parketts klädloge, samt genom 2 stycken, 1,15 meter

breda öppningar till den korridor, som omger hela parkett. Denna korridor är högst

2.3 5 meter bred och är afsedd att samtidigt tjenstgöra såsom in- och utgång samt

klädloge för parkettbesökande. Från densamma leda å ömse sidor ingångar till parkett

af respektive 0,90 och 0,8 5 meters bredd. Denna korridor skall ock användas af

orkesterns medlemmar.

De särskilda platserna å parkett sammanhänga sins emellan medelst trappsteg,

h vilka vid utgångarna blifvit athuggna på ett sätt, att vid panik stockning lätt kan

uppstå genom att en person stupar ned öfver det tvärhuggna steget.

Fn reservutgång leder från parkett till norra prånget.

Till raderna äro trappuppgångar beredda, två från Kungsfrid gårdsgatan vid stora

hufvudingången, samt en trappa från hvartdera af de prång, som å norra och södra

sidan skilja teatern från angränsande hus. De förstnämnda trapporna äro 1,12 meter,

de öfriga l,io meter breda. — Dessutom är särskild utgång från Kongl. logen beredd

genom förmedling med trappuppgången till huset n:o 8 samma gata.

De två trappuppgångarna från prången äro afsedda att användas af andra och

tredje radens åskådare, då de lemna teatern.

Första raden är omgifven af en korridor, som är 1,go meter bred och samtidigt

är afsedd att utgöra klädloge; från denna korridor äro 7 ingångar beredda till raden

af 0,8 5 och 0,6 5 meters bredd; hvarjemte från samma korridor finnes en 0,7 5 meter

bred ingång till Kongl. foyern.

Vid sidan af första raden är inredt. schweizeri åt K ungsträdgårdsgatan. Till

och från lista raden leda alla trapporna.

Andra raden har samma uppgångar som första raden; den omgifves af en

1,5 0 meter bred korridor, hvilken jemväl tjenar såsom klädloge; från denna leda 12

ingångar af 0,6 5 meters bredd till raden. Dörrarna till de å andra raden befintliga

120

avantseenerna äro så inrättade, att derest vid panik folk tränger på från raden blifva

dessa dörrar omöjliga att öppna.

I denna korridor finnes å hvardera sidan en jern dörr med påskrift »Stängd dörr».

Dessa dörrar skola hållas stängda till dess publiken efter representationens slut aflägsnat

sig, i afsigt att hindra 2:dra och 3:dje radernas publik att i trapporna stöta tillsammans.

Deremot torde otvifvelaktigt sammanstötning ega rum mellan lista och 2:dra

radernas publik vid platformen utanför lista raden, derest panik skulle uppstå.

I denna våning finnes äfven schweizeri, till hvilket leda två mindre trappor af

trä med 1,2 o meter breda dörröppningar.

Tredje raden, till hvilken endast sidotrapporna lemna tillträde mellan 2:dra och

3idje, men från hvilken man endast kan komma ut genom dessa trappor förbi de

nedre raderna, är omgifven af en 1,90 meter bred korridor, från hvilken leda nio 0,65

meter breda ingångar till salongen.

Från samma korridor är ingång beredd till regissörens bostad samt till vinden,

der bostäder äro beredda åt brandmästaren och städerskan. Ingångarne till dessa äro

försedda med jerndörrar. Jernstegar äro anbragta på väggarnas yttersidor från såväl

brandmästarens kök som städerskans bostad.

Scenområdet är synnerligen trångt och belamradt; genom en i brandmuren upptagen

öppning införas kulisser och annat från ett omedelbart intill teatern beläget förvaringsmagasin;

från scenen leder en trappa af trä till under densamma befintliga två

attributrum med 1,5o meter breda dörröppningar.

Genom dessa attributrum är en reservutgång beredd; vid verklig fara och då

rummen äro strängt tagna i anspråk för sitt ändamål torde dock denna utgång icke

kunna användas.

De i dessa rum hopade förråden äro synnerligen eldfarliga och lättantändliga.

Från scenen leder dessutom en trätrappa till damernas 13 klädloger samt en till

herrarnes loger, hvilka, likaledes 13 till antalet, äro belägna öfver damernas; en spiraltrappa

af jern, gemensam för alla logerna, tjenar till reservutgång.

Stockholm den 25 september 1897.

Ernst Lundbäck.

121

Bil. 13.

• Till Kongl. Teaterkomitén.

Sedan undertecknad fått i uppdrag att söka utreda hvilka åtgärder, som böra

och kunna vidtagas, för att i möjligaste mån afhjelpa de olägenheter ur säkerhetssynpunkt,

som vidlåda Dramatiska teaterns nuvarande byggnad, får jag, efter att hafva

besigtigat byggnaden och på platsen närmare studerat de olika anordningarne, härmed

vördsamt anföra följande.

För öfverskådlighets skull tänker jag mig hvggnadskomplexet deladt i tre delar,

nemligen:

Salongshnset, scewhuset och gårdshnsen.

Salongshuset. Murverken liksom konstruktionerna för rader och bjelklag synas

här vara af fullgod beskaffenhet, så att någon afsevärd reparation för deras biståndighets

skull icke synes behöflig.

Hvad gäller de inre anordningarne, så måste anmärkas, att platserna i salongen

äro för små och trånga liksom passager och utgångar, hvarjemte utrymmet i korridorerna

är för knappt, för att icke stark trängsel skall uppstå, om teatern behöfver

hastigt utrymmas.

Angående platsernas storlek och antal inom salongens olika delar hänvisas till

vidfogade tablå, af hvilken framgår, att salongen kommer att rymma endast 555 stycken

platser, om dessa skola gifvas något så när tillfredsställande storlek mot nu befiutliga

651 stycken, då platserna i hoflogen och Kongl. logen ej i någotdera fallet

medräknats.

Orkesterpersonalens plats är särdeles knapp och någon lokal för densamma utom

salongen fins ej. På grund af platsernas förändrade storlek, liksom ock för anordnandet

af ventilation inom salongen, blir det nödvändigt att bygga om golfvet, hvarvid

gradinerna få andra mått och utgångar m. m. gifvas bättre anordningar. Under parketten

måste då eu tillräckligt rymlig källare byggas, från hvilken uppvärmd luft iusläppes

i salongen genom en mängd öppningar i parkettgolfvet.

Angående korridorer, trappor m. in. är det utrymme här finnes efter nutida fordringar

för litet.

För afhjelpande häraf kunde man tänka sig att de båda smala prången, söm nu

finnas mellan yttermurarne och angränsande grannhus, kunde bebyggas, men de kon

16

-

122

trollerande myndigheterna, byggnadsnämnden och brandchefen, uttala sig bestämdt

häremot. Den fördel, som nuvarande anordning erbjuder, eller att publikens korridorer

kunna få direkt förbindelse med yttre luften skulle då försvinna, liksom ock den

direkta förbindelsen mellan K ungsträdgårdsgatan och scenhuset samt gårdshusen blifva

afbruten, hvarigenom en eldsläckning bär förklarats blifva hardt när omöjlig.

Den enda utväg, som då finnes, för att i någon mån förbättra förhållandena, är

att rifva bort de befintliga trapphusen och flytta ut dem ända till fasaden, hvarigenom

utrymmet i korridorerna ökas rätt betydligt. Trapporna kunna då äfven göras något

rymligare, om de i öfrigt bibehållas med en anordning liknande den, nuvarande. —

De vid husets gatufasad varande restauratiouslokalerna komma att härigenom betydligt

spolieras, så att endast några smärre buffeter återstå.

De uti våningarna 3 och 4 trappor upp inredda bostadslägenheterna måste såsom

särdeles eldfarliga borttagas och ersättas med ett mindre rum till buffet i 3:dje våningen

och kostymmagasin eller något dylikt i den 4:de, om denna lokal får vidare

användas.

Dessa förändringar medföra emellertid en fullständig omredning af bjelklag och

mellanväggar inom salongshuset.

Salongen och dess korridorer äro nu i saknad af några ventilationsanordningar,

hvarför dylika måste införas.

För Hans Maj:t Konungen och liofvet är särskild uppgång till deras platser å

första radens venstra sida och avantscenloge anordnad genom Hotell du Nords vidliggande

hus och ett par rum der förhyrda, för att tjenstgöra som foyer. Dessa lokaler

med deras uppgång måste här finnas och kunna icke ersättas af några andra dylika

inom teaterns eget område.

Scenhuset. Murverk och takkonstruktioner synas här vara af god beskaffenhet

och endast i behof af smärre reparationer.

Sceninredet såsom golfvet med dess underrede och maskineri samt vindsmaskineriet

för manövrering af fonder o. d. är deremot af dålig och otidsenlig beskaffenhet,

samt behöfver förnyas. Källaren under scenen är af otillfredsställande beskaffenhet,

enär någon tätning för vatten i dess botten saknas, hvarför ny golfläggning bör

appliceras.

Utrymmet å sjelfva scenen är såväl i plan som i höjd särdeles knappt, hvilket

har till följd, att eu del af dekorationerna ej kunna tagas upp i vinden utan att vikas,

hvilket är en särdeles ogynsam anordning.

De vid scenens bakre vägg uppsatta trapporna, som leda till klädloger och verkstäder

uti vidliggande gärdshus äro af farlig beskaffenhet, dels derför att de äro gjorda

af trä och dels emedan de ligga fria och öppna inuti scenrummet.

Belysningen, som består af gas, bör ersättas af elektriskt ljus, dels för att minska

eldfaran och dels för erhållande af bättre och friskare luft i lokalerna.

Såsom häraf framgår, är endast sjelfva stommen för scenhuset, nemligen ytter

-

123

murarne och taklaget samt jernridåu med dess tillbehör af användbar beskaffenhet,

hvaremot allt inrede bör såsom otidsenligt och dåligt ersättas med nytt.

Gårdshusen. På teaterns egen tomt finnes här uppfördt ett mindre hus i tvä

våningar vid gårdens sydvestra hörn, och som innehåller en mindre reparationsverkstad

samt 2 stycken klädloger i våningen 1 tv. upp.

Uti det större huset å gården är i lista våningen inrymdt 12 stycken klädloger

för damer och 1 st. större d:o för statister, samt uti 2:dra våningen 12 stycken klädloger

för herrar och 1 st. d:o för statister.

Dessutom finnas attribut- och kulissmagasin uti de olika våningarne, samt snickareverkstäder

å vinden. Utom dessa lokaler har teatern förhyrt tre våningar af ett gårdshus

å angränsande tomt tillhörande Hypoteksbanken, hvaraf den första användes till

artistfoyer och 2 stycken klädloger, den andra till kansli och kostymmagasin samt den

tredje, belägen tre trappor upp, hel och hållen till kostymmagasin.

Dessutom är ett provisoriskt upplag för fonder anordnad! å den smala ljusgården

i söder, hvarförutom teatern hyr stora utrymmen inom gårdshusen till den s. k. Hornska

egendomen, afsedda för kulisser och dekorationer, och utgörande cirka 240 kv.-meter

i areal och 1,500 kbm. i rymd.

Såsom häraf framgår, är endast en del af de för teaterns behof erforderliga lokalerna

inrymda inom dess eget område, hvaremot stora utrymmen förhyrts på annat håll.

De anordningar, som här äro träffade angående klädlogerna och deras utgångar

m. m. äro emellertid af den beskaffenhet, att de såsom otidsenliga och farliga måste

utdömas. Skall således det befintliga gårdsutrymmet tillgodogöras, måste gårdshusen,

hvilkas murverk och bjelklag in. m. är af mindre god beskaffenhet, fullständigt rifvas

och ersättas med nya.

Som önskningsmål härvid bör då uppställas, att man på teaterns eget område

söker inrymma alla de lokaler, som der måste finnas, såsom klädloger, foyer och kostymmagasin,

samt några magasin för dekorationer, och hvarvid man gör sig möjligast obe

-

roende af graunarne.

De utrymmen, som för närvarande användas, äro

för foyer, kansli och loger ................................................................................ 371 m2

» låsa magasin och verkstäder ........................................................................... 415 »

o O

» höga magasin, utom skjulet å gården och i Hornska egendomen ............... 121 »

Summa 907 m2,

som för nybyggnaden kan antagas erfordra cirka 1,000 m2, då korridorer, trappor och

andra utrymmen blifva rymligare.

Antages gårdsutrymmet, som är 28 meter långt och i medeltal 14 meter bredt,

bebyggas å en areal af 28 X 10 — 280 m2, skulle ett sådant hus i fyra våningar och

en källarevåning ega en areal af 1,400 eller cirka 1,000 qv.-meter fri golfyta.

Kostnaderna för de olika partiens försättande i fullgodt skick efter föregående

beskrifning kan då uppskattas till följande belopp.

124

1) Framhuset.

Trappor med grundläggning, korridorer med bjelklag............................. kr. 40,000: —

2) ^Salongen.

Källare för värmeledning. — Nytt golf och underrede till parketten. —

Platsernas och utgångarnes omrangering. — Salongens restaurering

och målning in. m. ............................................................................ » 25,000: —

B) Scenen.

Nytt golf i källaren. — Scengolf med underrede och maskineri. — Vinds

maskineri

och öfrigt inrede — Diverse reparationer m. m............. » BO,000: —

4) Gårdshusen.

Grundläggning och källare. — Murverk och bjelklag. — Enkelt inrede

m. m.............................................................................................. » 70,000: —

5) Värmeledning och ventilation med erforderliga apparater......... » 40,000: —

6) Elektrisk belysning enligt specificeradt förslag........................... » 25,000: —

7) Rörledningar för vatten och aflopp samt div. kostnader — 10

procent af föregående .............................................................................. » 20,000: —

Summa kr. 250,000: —

För en kostnad af cirka 250,000 kronor kan således ifrågavarande teaterbyggnad

försättas uti ett mot nutida fordringar något så när svarande skick, hvarvid dock eu

del olägenheter komma att qvarstå, såsom att foyern för hofvet med dess uppgång

måste förläggas uti huset bredvid, samt att betydande magasinsutrymmen för teaterdekorationerna

måste förhyras.

Efter de gjorda förändringarue komma ock omkostnaderna för drift och skötsel

samt inkomsterna af biljettförsäljningen under i öfrigt lika omständigheter att ställa

sig rätt ofördelaktigt.

Sålunda kan tillökningarne i omkostnad utöfver de nuvarande anslås till:

för salongens uppvärmning och ventilation''................................................ kr. 4,000: —

» elektriskt ljus..................................... » 3,000: —

» minskade hyror af restaurauterna........................................................ » B,000: —

Hyrorna för ‘ lokalerna i Hypoteksbankens gårdshus motsvara ökade utgifter

för de borttagna bostadsvåningarne i framhuset.

för minskade inkomster af biljettförsäljningen 260 representationer å

150 kronor .,...........................................,.......................................... » 39,000: —

eller inalles per år ................................................................................. Kr. 49,000: —

Ehuru det således kan anses utförbart att försätta ifrågavarande teaterbyggnad

i fullt brukbart skick, torde dels de omkostnader, som derför komma att fordras,

och dels det betydliga reducerandet af platsernas antal och deraf beroende inkomster,

Qicw&i. jP/iamafafvq

— §1 avi cd §MkitKv&wwyAjiw. -

125

som förändringen skulle medföra, härför lägga alltför stora hinder i vägen, för att förslaget

skulle visa sig vara praktiskt tillämpligt och derför böra förordas.

Stockholm den 30 december 1897.

P. Ax. Lindahl.

Tablå öfver platsernas storlek ock fördelning inom

Dramatiska teatern.

Parkett.

7 öfre bänkar............................................................................................. 54 X 73

6 nedre » ................................................................................''....... 52 X 70

l.sta radens fond.

Platsernas bredd.............................................................................= Öl

l.sta radens sidor.

Platsernas bredd ................................................................................,n........ = 41

Djup 100

2:dra radetis fond.

Platsernas bredd ..............

2:dra radens sidor.

Platsernas bredd .............

3:dje radens fond.

Platsernas bredd .............

3:dje radens sidor.

Platsernas bredd ............

.....,... = 45

Djup 22 65 — 70

= 43

= 43

Djup 22. 65

cm

»

»

»

Antagas nu de bättre platserna å parkett

de öfriga 50 cm. i bredd, fås antalet platser

å parkett..............................................................

s lista raden .....................................................

» 2:dra » ......................................................

avantscener ......................................................

» 3:dje raden ......................................................

avantscener ......................................................

och lista raden böra vara 55 X 80 och

.................... 195 stycken emot nu 228

.................... 101 » » » 112

.................... 132 » » » 145

.................... 8 » » » 12

.................. 113 » » » 132

.................... 6 » » » 8

eller summa 555 stycken mot 637

-j- ståplatser 14

651

126

Bil. H.

Till Kongl. teaterkomitén.

Efter erhållet uppdrag, får jag härmed äran aflemna tvenne alternativa förslag

till ny dramatisk teater, afsedda för tvenne af komitén angifna byggnadstomter.

Kitningsförslagen äro uppgjorda af arkitekten Ludv. Peterson, och synas visa, alt

man äfven med de särdeles knappa och oregelbundna tomter, som varit föreslagna,

torde på ett i allmänhet tillfredsställande sätt kanna lösa denna byggnadsfråga.

bom hufvudvilkor äro följande bestämmelser uppstälda. Måttet å scenöppningen

skall vara 9,5 meter samt scenen i plan mäta 17 meter i bredd och 13 meter i djup.

Platsernas antal i salongen bör vara cirka 1,000 st., samt klädloger för 35 personer

och statister anordnas.

Magasin för kostymer, attributer och dekorationer samt verkstäder m. m. anordnas

så långt utrymmet medger.

Såsom af ritningarna framgår, äro dessa bestämmelser uppfylda, dock blifva

platsernas antal i alternativ n:o 1 endast 920 st., då det i alternativ n:o 2 utgör 950

efter nutida fordringar å platsernas storlek.

Den bebyggda arealen utgör vid alternativ n:o 1 cirka 1,630 qv.-meter och vid

alternativ n:o 2 cirka 1,480 qv.-meter.

Kostnaden för byggnaden enligt alternativ n:o 1 utgör:

Murverk, stenarbeten och invändig puts............................................. kronor 302,000: —

Jernkonstruktioner, smidesarbeten, träarbeten och plåtslageri ......... » 101,000: —

Fasadbeklädnader............................................................................... » 75,000: —

Snickerier, glasarbeten, dekorering och målning ............................. » 90,000: —

Värmeledning.......................................................................... » 75,000: —

Elektrisk belysning............................................................................ » 60,000: —

Rörledningar för vatten och aflopp ................................................... » 20,000: —

Inrede: i salongen och öfriga rum, ................................................. » 30,000: —

samt å scenen med maskineri ............................................................ » 75,000: —

Administration och diverse kostnader cirka 9 % ............................. » 72,000: —

kronor 900,000: —

hvartill kommer kostnaden för grundläggning af betonbädd på

pålar med.............................. » 80,000: —

eller kronor 980,000: —

Kostnaden per volymsenhet af byggnaden utgör då cirka 30 kronor/m3.

NACKSTROW''

-i g atn-n

NACKSTROM

.. V/ r / /" ". \ j 5 \ # ^skräfvel?/

°Wj /''■■''■••''C;\BerzåHi-,;p;ark jj \ ^ VIND/

TI 8........-TT O VA ''"T;A\ é /

\SKRAFVEL9

.......q

Matrosen

Arsenals-g atan

Nybro-gatan

VS II H 0

JOMANNEN

Nybro — hamnen

Sibyllegatan

Musik

Akad

BLASI

JERN LO DET

Artilleri - gatan

io ao 30 *»o so 60 jo ao ao 100

KLIPPAN

Fotolit G«i. Stål». Lit.Aiifrt.. Stockh.

7?AA

--TCATETK--

•AL.

-nzrf/VA7TJV • N: /

Mm

Bottenvåning ■

3;

s. rivwerts /.oGM..

6. Bjat-scrj:*;

f. //VfSWAt

9. Xv/Vjå. .KAprxvM

I. - &rsjjxrf/tfc

!C. , — -

II. KALl-1/Fr

it. ra/^/ZT-rsy^.

A». WtraTUbvl~

M.< Jc*v

/5T OTAT/^rJS.-*^.

K Ai^fie>40^si<

If''-

/t. Arvi*r-rToym^_

SEfaaaa: i:

Öl

It/

/f. >4 —~-e* . roys^*^.

2ft - XSwvjpA.-. noyEJ<.

t/. JSy^t* ?=r<cjs=}%y/v\.

«. —.„ —

— » —

i! 7 xö^MsnrAMx*.

li~ACo s ry^\ fvs*szax> .

320

PL^SER,^ —

I0

20

30

40

A

-

Izvfufifc^F

Fotalil. Gen. Stål». Lit Anst. Stoekh.

‘nxvi» ■

AliTETlMKT-IV K? %

i HApcivf.

-tJCENKALLARB.

i.VÄRME KAMMARE.

3 MjN^1- KAPPROA\.

‘t. vnriBiu.eiv.

y.fturiK.

5. TOILBTTSI^.

VRE^LERINCjS-lV

6. STATIST ER

jan^pannor,-

-»O.KLADUOCjER..

1«AA^A*IN

■JSBIlJETTKONTOtV

i*t. Poyt-R.

1*J5: ÖFRE-DEl. APWA

Z2SEj

HT. Scen

16k.APAR\1A\

17. P*RUK/AAttARR .

1&.SB RVRf? I PKJVR^

15- FÖRR.*»

10.RAN5U.

SJ .ARKIV

a*.''KviNi_.KosTyA\.

23.A\ODEl-LB,yRA :

£<f. -SUATELjeR. KVlNJL..

IT. FROEN)N«4R..

aÄ. PÖHEtTAÅlp.

IT AyATEUt^. MANI».

ÄS.PR/DFNlEMJSR*.

4«).MANi_. Ko^ry>\ -

■ aa-ftApetsf

-

«»0Tr£.MVAf>l ■

f) 5QtL.J\TS£H

ags

mm er t u.

T°A»vteTf.

.KT.

Jotolh Otal. Stab. Lit-Aust. Stoekh.

127

Kostnaden för förslaget alternativ n:o 2 kan härefter uppskattas till

för sjelfva byggnaden.......................................................................... kronor 850,000: —

> grundläggningen ........................................................................ » 75,000: —

eller kronor 925,000: —

Härvid är nu att märka, att såväl den yttre som den inre utstyrseln hållits enkel

och billig, hvaremot husens stomme är tänkt vara gjord möjligast eldfast genom uteslutande

af brännbara materialier.

Stockholm den 3 februari 1898.

P. Ax. Lindahl.

128

Bil. 15.

. i r ■ « ; . . i i , r

Till Kongl. Teaterkomitén.

Sedan undertecknade verkstält besigtning af byggnaden å tomten n:r 41 i qvarteret

Blasieholmen, för närvarande använd till lokal för Kongl. Operan, få vi angående

densammas beskaffenhet och apterande till dramatisk teater härmed vördsamt anföra

följande.

De olika delarue af husets stomme såsom murverk, bjelklag, takkonstruktioner

och mellanväggar m. m. synas oss i allmänhet befinna sig i ett tillfredsställande skick

och på några smärre undantag när utan några bristfälligheter. De öfriga delarne

utom sjelfva stommen, såsom ytterfasaderna samt putsarbeten, snickerier och annat

inrede inomhus befinna sig deremot uti ett mindre godt skick, så att rätt fullständiga

reparationer af desamma äro behöfliga.

De hufvudsakliga förändringar och justeringar, som sålunda skulle tarfvas, äro

följande.

Delvis omputsning samt omfärgning af ytterfasaderna med listverk och orneringar,

rengöring och målning af dörrar och fönsterbågar, reparationer af yttertak, plåtbeklädnader

och stuprör, samt uppjustering af plåttak, uppfarter in. m. å liufvudfasaden.

Beläggningen å omgifvande trottoirer samt å brandgatorna behöfver delvis läggas

om och delvis förnyas, för att förhindra aflopps- och regnvattnets nedträngande uti

undervarande mark, hvarigenom osundhet samt skada å källarlokalerna uppstår.

Hufvudentrén med dess vestibul och trappor m. m. behöfver repareras och

nymålas.

Trapphus och korridorer samt kapprum och toiletter inom ''salongsområdet äro

likaledes i behof af eu grundlig reparation och nymålning å väggar och tak, hvarjemte

golfven, som äro delvis rätt förslitna, böra repareras, och eu del lokaler beläggas med

nya mattor.

Golfvet i stora foyern bör förnyas, och bjelklaget deröfver, som satt sig betydligt,

utbytas mot ett nytt, hvarjemte lokalen bör i öfrigt justeras och målas.

Salongen och dess rader, som nu efter många års begagnande blifvit i viss mån

ramponerade, äro i behof af en grundlig reparering och ommålning.

Uti personalens lokaler inom scenområdet äro väggar och tak samt golf och

snickerier i allmänhet rätt medfarna och illa underhållna, hvarför eu genomgripande

129

reparation och ommålning bör företagas för det helas försättande i fullgodt skick.

Sjelfva scenen och dess inrede, som synes vara af tillfredsställande beskaffenhet, är i

behof af en grundlig rengöring och några smärre justeringar af maskineriet för de nya

forhållandena.

Likaså böra samtliga vindar väl rengöras från damm och bråte, samt å golf och

väggar repareras, för minskande af husets eldfara.

Värmeledningens olika apparater såsom ångpannan med rör och kranar samt

kaminer och rörledningar m. m. behöfva rengöras och repareras — i vissa delar rätt

genomgripande — liksom ock gas- och vattenledningar med tillbehör.

Angående de förändringar, som behöfva vidtagas i och för byggnadens användande

till dramatisk teater, samt de åtgärder, som kunna anses önskvärda, för att förbättra

de akustiska förhållandena inom salongen, hänvisa vi till det af undertecknad

Lindahl uppgjorda förslag, som legat till grund för våra beräkningar.

Hvad då beträffar kostnaden för byggnadens försättande i ett mot ganska måttliga

pretentioner svarande skick, är icke möjligt att utan en mera genomgående undersökning

af olika delar af inredet såsom värmeapparater, rörledningar m. m. med större

noggrannhet angifva, men torde för såvidt den nuvarande belysningen med gas skall

bibehållas, kunna anslås till 75,000 kronor, de smärre ändringsarbetena i salongen och

dess kapprum häruti inberäknade. Erfarenheten från det tillfälle, då byggnaden

iordningställdes för operans behof, synes ock ge vid handen, att denna kostnad icke är

för högt uppskattad, ty de arbetsmetoder och materialier, som användes vid byggnadens

uppförande, voro icke sådana, att de lätt medgifva justeringar och förändringar, utan

att dessa blifva relativt omständliga. Den kostnad, som tarfvas för inredesarbetenas

ordnande, är för öfrigt beroende af hvilka pretentioner, man derpå vill ställa. Skall

hela byggnaden förses med elektriskt ljus, kan kostnaden härför uppskattas till 40- å

50,000 kronor, beroende af armaturens inom de bättre lokalerna utseende och beskaffenhet.

Hvad till sist gäller värdet af byggnaden i dess nuvarande skick jemte tillhörande

tomt, så hafva vi för dess uppskattning utgått ifrån andra beräkningsgrunder, än som

antogos vid föregående värdering i februari 1892.