SOU 1899:3

UTLÅTANDEN

I ANLEDNING AF

STATSKONTORETS UNDERDÅNIGA YTTRANDE

RÖRANDE PENSIONSKOMITÉNS

DEN 2S MAJ 18 94 AFGIFNA

BETÄNKANDE

US

-

STOCKHOLM

Isaac Marcus’ Bok Tit.-Aktiebolag

1898.

1

Till Konungen.

Sedan fullmäktige för delegarne i civilstatens pensionsinrättniug

den 30 maj 1895 afgifvit underdånigt yttrande öfver det af komitén för

ordnande af pensionsväsendet för statens civile tjensteinnehafvare samt

1

2

för deras enkor och barn den 28 maj 1894 afgifna betänkande, i hvad

detsamma berörde civilstatens pensionsinrättning samt dess enke- och

pupillkassa, samt kongl. statskontoret derefter i underdånig skrifvelse

den 25 november 1896 yttrat sig i ämnet, har Eders Kongl. Maj:t genom

nådig remiss den 23 sistlidne juli dels anbefalt civilstatens fullmäktige

att med anledning af hvad statskontoret anfört afgifva förnyadt underdånigt

utlåtande samt dervid inkomma med förslag till reglemente fölen

i enlighet med de af statskontoret angifna grunder organiserad enkeoch

pupillkassa för civilstaten, dels ock till kongl. direktionen öfver

civilstatens pensionsinrättning öfverlemnat berörda komités betänkande

äfvensom de i anledning deraf afgifna utlåtanden för att fullmäktige

tillställas, med befallning till direktionen att, sedan fullmäktige afgifvit det

från dem infordrade utlåtande, med samma utlåtande jemte eget yttrande

till Eders Kongl. Maj:t inkomma.

Civilstatens fullmäktige, till bvilka de i nåder remitterade handlingarna

öfverlemnats, hafva sedermera till direktionen aflemnat sitt

underdåniga utlåtande i anledning af den nådiga remissen samt ett af

fullmäktige utarbetadt förslag till förnyadt reglemente för civilstatens

enke- och pupillkassa jemte förslag till nådig kungörelse om upphörande

efter hand af civilstatens pensionsinrättnings verksamhet för pensionering

af tjenstemän m. m. äfvensom protokollsutdrag, utvisande de vid ärendets

behandling uttalade skiljaktiga meningar, hvilka handlingar härmed i

underdånighet öfverlemnas.

Direktionen har mot de af fullmäktige utarbetade författningsförslag

icke något att erinra, och kan direktionen i allo förorda det af fullmäktige

afgifna förslag till afveckling af den nuvarande pensionsinrättningen och

till täckande af bristen i dess tillgångar.

På det att sjelfva pensioneringen för framtiden måtte kunna bestridas

utan bidrag af statsmedel hafva delegarnes afgifter vid inträdet

i kassan och vid befordran till högre tjenst betydligt ökats. Under

sådana förhållanden och då pensionskassan således skulle afstå från de

statsanslag, som nu utgå till betydliga belopp, afsedda för pensionering

icke blott af tjenstemän utan ock af deras enkor och barn, synes det

skäligt, att åtminstone pensionskassans förvaltningskostnader, såsom statskontoret

förutsatt och äfven fullmäktige föreslagit, bestridas af statsverket.

Beträffande storleken af detta bidrag hafva fullmäktige erinrat,

att, då den nya kassan träder i verksamhet, densamma skall icke allenast

öfvertaga civilstatens pensionsinrättnings alla förbindelser till dåvarande

pensionärer och delegare, utan ock bestrida de nya och tillökade göromål,

som betingas dels af förändrade grunder för pensioneringen och

3

dels af det inträde i kassan, som beredts ett stort antal nya delegare.

Att under sådana förhållanden och innan någon erfarenhet vunnits om

det sätt, hvarpå kassans i synnerhet i början af dess verksamhet mycket

skiftande åligganden må lämpligast kunna ordnas, uppgöra någon fast

stat för kassan, hafva fullmäktige ansett icke böra ske. Det vore emellertid

uppenbart, att förvaltningskostnaden under de första åren efter det

kassan trädt i verksamhet icke kunde beräknas till lägre belopp än det,

som för ändamålet nu utginge, med tillägg af arfvode till en tekniskt

bildad konsulent 1,500 kronor och med afdrag af kostnaderna för fullmäktiges

sammanträden, hvilka skulle bestridas af kassan, samt redogörarnes

provisioner, hvilka skulle upphöra. För de sista fem åren hade

förvaltningskostnaderna efter nämnda afdrag i medeltal uppgått till

39,840 kronor. Lädes härtill konsulentens arfvode, hvilket icke torde

kunna sättas lägre än till 1,500 kronor, skulle det nödiga bidraget från

statsverket uppgå till omkring 42,000 kronor årligen, och hafva fullmäktige

i underdånighet hemstält, att anslag till detta belopp måtte den

ombildade kassan beredas.

Då förvaltningskostnaderna under de år, då kassans ombildning

skulle pågå, säkerligen komma att stiga ej obetydligt högre än medelbeloppet

för de sista fem åren, och desamma äfven för framtiden ej

kunna lägre beräknas, helst antalet i pensionskassan delaktiga verk

och stater enligt det nya reglementet betydligt ökats och jemväl af

andra anledningar delegarnes antal alltjemt är i stigande, får direktionen

hemställa, att ett statsanslag af 42,000 kronor årligen måtte såsom bidrag

till förvaltningskostnaderna beredas den blifvande pensionskassan, hvaremot

de nu för särskilda ändamål civilstatens pensionsinrättning beviljade

statsanslag, tillhopa 74,271 kronor 50 öre, skulle upphöra att utgå.

Till Eders Kongl. Maj:ts behjertande får direktionen hemställa,

huruvida icke, på sätt fullmäktige ifrågasatt, genom anslag af statsmedel

kunde beredas lättad utväg för delegare i de två lägsta pensionsklasserna

att erlägga retroaktiva afgifter till kassan. Ett sådant anslag skulle

enligt en af professoren Anders Lindstedt uppgjord, härvid fogad beräkning

för närvarande uppgå till omkring 9,200 kronor årligen, hvilket

belopp för ändamålet torde pensionsinrättningen anvisas.

Slutligen tillåter sig direktionen fästa Eders Kongl. Maj:ts synnerliga

uppmärksamhet vid hvad fullmäktige i slutet af sitt utlåtande anfört

derom, att det nu afgifna förslaget till pensionskassans omdaning hvilar

på den förutsättning, att en sådan åtgärd vidtages under den närmaste

tiden, och att således förslaget, om detta ej kan ske, förlorar sin tillämplighet.

4

Utdrag af direktionens protokoll, utvisande det särskilda yttrande,

som vid ärendets handläggning afgifvits, varder härmed bifogadt.

Stockholm den 13 december 1897.

Underdånigst:

NILS von STEYERN.

J. A. WALLENSTEEN. ALB. ANDERSON. THEODOR WESTRIN. FR. MÖLLER.

e. f.

Jolin Lybeck.

5

Utdrag af protokollet, hållet hos kongl. direktionen öfver civilstatens

pensionsinr ätt ning i Stockholm den 13 december 1897.

Närvarande:

Herr presidenten von Steyeen;

Herr kammarrättsrådet Wallensteen;

Herr generaldirektören Andekson;

Herr hofrättsrådet Westrin;

Herr öfverkommissarien Möller.

§4.

Genom nådig remiss den 23 juli innevarande år hade Kongl. Maj:t

föreskrifvit, dels att civilstatens fullmäktige skulle afgifva förnyadt

underdånigt utlåtande öfver det af komitén för ordnande af pensionsväsendet

för statens civile tjensteinnehafvare samt för deras enkor och

barn den 28 maj 1894 afgifna betänkande samt dervid inkomma med

förslag till reglemente för en efter vissa grunder organiserad enke- och

pupillkassa för civilstaten, dels ock att direktionen skulle, sedan fullmäktige

afgifvit det från dem infordrade utlåtande, med samma utlåtande

jemte eget yttrande till Kongl. Maj:t inkomma.

Sedan fullmäktige med skrifvelse den 13 nästlidne november till

direktionen öfverlemnat sitt underdåniga utlåtande i anledning af den

nådiga remissen och ett af fullmäktige utarbetadt förslag till förnyadt

reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa jemte förslag till nådig

kungörelse om upphörande efter hand af civilstatens pensionsiurättnings

verksamhet för pensionering af tjenstemän m. m. äfvensom protokollsutdrag,

utvisande de vid ärendets behandling uttalade skiljaktiga meningar, samt

6

ifrågavarande handlingar mellan direktionens herrar ledamöter cirkulerat,

så föredrogs nu detta ärende inför direktionen, dervid beslöts underdånig

skrifvelse af innehåll registraturet utvisar.

Herr öfverkommissarien Möller yttrade:

»Då jag icke anser mig befogad framställa anmärkning mot de

vetenskapliga beräkningarne för erforderliga åtgärder till upprätthållande

af pensionsinrättningens förbindelser samt ett möjligen blifvande bifall

till yrkad förändring i de delar af reglementsförslaget, bvilka äro grundade

på nämnda beräkningar, skulle kunna leda dertill att inrättningen

blefve i mer eller mindre mån urståndsatt att fullgöra sina förbindelser,

bär jag icke funnit mig våga framkomma med yrkande om förändring

i berörda delar af förslaget;

och då förslaget i öfrigt synes mig i hufvudsak väl affattadt,

finner jag mig föranlåten lemna detsamma i sin helhet utan anmärkning.

»

Som ofvan.

Vid protokollet

John Lybeck.

4

Till styrelsen för civilstatens pensionsinrättning!

Sedan jag anmodats att utföra beräkning angående beloppet af

det årliga anslag, som skulle erfordras för att motsvara de enligt det af

fullmäktige senast uppgjorda förslag till nytt reglemente erforderliga

retroaktivafgifter för delegare i pensionsinrättningens åttonde och nionde

klasser, får jag härmed vördsamt anföra, att jag, med tillhjelp af de

data, som stått mig till buds, anställt en approximativ beräkning af

sagda anslags belopp och funnit detsamma utgöra omkring 9,200 kronor,

motsvarande de närvarande förhållandena. Kapitalvärdet af anslaget

skulle således, efter en räntefot af 3 \ procent, blifva ungefär 250,000

kronor.

7

En noggrannare beräkning af det i fråga varande beloppet har jag,

i följd af trägna göromål, icke hunnit att tills i dag verkställa, men är,

om så önskas, beredd att inom den närmaste tiden verkställa en sådan

beräkning. Dock tror jag mig kunna försäkra, att en dylik noggrannare

beräkning, i betraktande af osäkerheten af de förhållanden, som härvidlag

äro af betydelse, icke skulle komma att lemna något, praktiskt sedt,

mera tillförlitligt resultat än livad som ofvan anförts.

Stockholm den 13 december 1897.

And. Lindstedt.

8

Till Konungen.

Sedan fullmäktige för delegarne i civilstatens pensionsinrättning

den 30 maj 1895 afgifvit underdånigt utlåtande öfver komiténs för ordnande

af pensionsväsendet för statens civila tjensteinnehafvare samt för

9

deras enkor och barn den 28 maj 1894 afgifna betänkande, samt statskontoret

derefter i underdånig skrifvelse den 25 november 1896 yttrat

sig i ämnet, har Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 23 sistlidne

juli anbefallt civilstatens fullmäktige att, med anledning af hvad

statskontoret anfört, afgifva förnyadt underdånigt utlåtande samt dervid

inkomma med förslag till reglemente för en i enlighet med de af statskontoret

angifna grunder organiserad enke- och pupillkassa för civilstaten.

Beträffande de civile tjenstemännens egen pensionering hade komitén

ansett, att nu gällande, i många fall olämpliga och i en mängd författningar

kringströdda stadganden borde upphäfvas och en allmänt gällande

pensionslag utfärdas, i hvilken de civile embets- och tjenstemännens

pensionering ordnades efter gemensam grund. I sitt underdåniga utlåtande

den 30 maj 1895 hafva civilstatens då församlade fullmäktige,

som ansågo det vara i och för sig önskvärdt att få pensioneringen sålunda

ordnad, dock yttrat tvekan, huruvida komiténs plan att genom en gemensam

lag ordna hela pensionsväsendet för civile tjenstemän kunde vara

fullt ändamålsenlig, då de civile tjenstemännen vore med hänsyn till så

väl tjensteåligganden som aflöningsförhållanden så vidt skilda, att det i

många fall mötte stora svårigheter att efter samma principer pensionera

dem alla, samt dertill komme, att för icke länge sedan lönereglering för

de flesta stater egt rum, och i sammanhang dermed för hvarje särskild

tjenst pröfvats så väl beloppet af den tjensten tillkommande pension som

äfven den lefnadsålder och tjenstetid med mera, som erfordrades för pensions

erhållande.

Emellertid och vid öfvervägande, huruvida pensionering af civile

tjensteinnehafvare vid tidigare ålder än den för rätt till pension från

allmänna indragningsstaten bestämda vore påkallad af sådant behof, att

en särskild anstalt för dylik pensionering fortfarande borde finnas, hafva

1895 års fullmäktige på skäl, för hvilka i deras underdåniga utlåtande

redogjorts, besvarat denna fråga nekande samt derföre äfven funnit, att,

i händelse pensionslag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

komitén föreslagit blefve beslutad, civilstatens pensionsinrättnings verksamhet

för tjenstemäns pensionering skulle kunna upphöra.

Statskontoret, som jemväl framhållit svårigheterna att sammanföra

alla föreskrifter om civile tjenstemäns pensionering i en lag, hvilken måste

komma att innehålla så många undantagsstadganden, att det väsentliga

ändamålet med lagens tillkomst eller vinnande af enhet i föreskrifter i det

närmaste förfelades, har kommit till den slutsats, att, ehuru i eu pensionslag

kunde upptagas sådana allmänna bestämmelser, som bordo ega giltighet

för åtnjutande af alla af statsmedel utgående pensioner, de mera spe

2

-

10

ciela pensionsvilkoren borde fortfarande såsom hittills bestämmas i lönestaten

för hvarje särskildt verk eller hvarje särskild kår och inrymmas

bland andra vilkor för åtnjutande af der anvisade förmåner.

På de skäl, som af 1895 års fullmäktige blifvit åberopade i fråga

om obehöfligheten af en särskild anstalt för pensionering af civila tjensteinnehafvare

vid tidigare ålder än den för rätt till pension från allmänna

indragningsstaten bestämda, få fullmäktige i underdånighet i anledning af

den nådiga remissen förklara att, äfven om pensionsväsendet för tjenstemän

icke skulle blifva ordnadt genom en gemensam pensionslag på det

af pensionskomitén föreslagna sätt, utan i afseende derå komme att,

såsom statskontoret tillstyrkt, fortfarande gälla de pensionsvilkor, hvilka

bestämts vid antagande af lönestat för hvarje verk eller kår, civilstatens

pensionsinrättnings verksamhet för tjenstemäns pensionering enligt fullmäktiges

omdöme i allt fall kan upphöra. Fullmäktige vidhålla dock den

åsigt, hvilken fullmäktige tidigare uttalat och statskontoret äfven biträdt, att

tjensteinnehafvare, hvilka redan genom erlagda afgifter grundlagt åt sig

eventuel rätt till tidigare pension från tjenstemannafonden, icke böra kunna

utan eget medgifvande helt och hållet afhändas denna rätt.

Beträffande den pensionering af enkår och barn efter civile embets- och

tjenst emän, som besörjes genom civilstatens enke- och pupillkassa, hade

pensionskomitén anmärkt, bland annat, att denna pensionering, sådan den

nu vore anordnad, icke i någon mån tillfredsställde de anspråk, som ställdes

på en pensionskassa för nämnda ändamål. Sålunda vore t. ex. pensionsafgifterna

icke bestämda med tillbörlig hänsyn till dödlighet, räntefot,

civilståndsförhållanden m. m., hvarföre det, om denna enke- och pupillkassa

skulle bibehållas, vore af nöden att till den grad omarbeta derför gällande

bestämmelser, att det blefve detsamma som att skapa en ny pensionskassa.

Komitén föreslog derföre bildandet af en ny, med hänsyn till nuvarande

utsigter för räntefot och dödlighet på matematiskt-tekniska

grunder byggd, under statens kontroll stående, allenast med tillskott af

delegarne uppehållen pensionskassa, deri skulle upptagas, bland andra,

telegraf- och tullverkens tjenstemän samt elementarlärarne, för hvilka

alla särskilda enke- och pupillkassor nu vore inrättade. Den nya kassan

borde af staten genom en af Eders Kongl. Maj:t utsedd styrelse förvaltas,

hvarföre ock förvaltningskostnaderna borde af staten bestridas.

I sitt år 1895 afgifna utlåtande hafva fullmäktige förmält sig icke

kunna undgå finna, att de grunder, på hvilka pensioneringen af enkor och

barn nu är byggd, icke äro lämpliga, och ansett komiténs förslag till

anordnande af ny pensionskassa för enkor och barn innefatta en förbättring

i detta afseende.

11

Statskontoret har deremot icke funnit sig öfvertygadt om vare sig

behofvet eller ändamålsenligheten af de af komitén föreslagna åtgärder,

genom hvilka civilstatens enke- och pupillkassa skulle upphöra och i stället

uppgå uti den af komitén förordade allmänna pensionskassan för enkor

och barn efter civile tjenstemän. Såväl telegrafverkets och tullstatens

tjenstemän som elementarlärarne hade fått sitt pensionsväsen för enkor

och barn ordnadt; och de för denna pensionering inrättade enke- och

pupillkassors ekonomiska ställning vore jemförelsevis god. Under sådana

förhållanden och då någon mera afsevärd besparing i förvaltningskostnaderna

genom den af komitén förordade sammanslagningen icke vore

att vänta, har statskontoret icke ansett sig böra förorda åtgärder, hvilka,

utan att tillskynda delegarne i civilstatens nuvarande enke- och pupillkassa

väsentliga fördelar, skulle försätta delegarne i de öfriga enke- och pupillkassorna

i en afgjordt ogynnsammare ställning.

Då statskontoret i stället förordat en ombildning af civilstatens pensionsinrättning,

synes statskontoret åsyftat, att följande hufvudgrunder

dervid skulle iakttagas, nemligen:

att i den mån, som nuvarande pensionstagare från tjenstemannafonden

afginge och öfriga delegare afstode från att göra sin rätt till

pension för egen del gällande, hela pensionsinrättningen skulle komma

att blifva uteslutande en enke- och pupillkassa;

att pensioneringen af enkor och barn skulle bekostas uteslutande

genom delegarnes afgifter utan bidrag af statsmedel;

att vid den nuvarande enke- och pupillkassans ombildande i denna

riktning delegarnes indelning i klasser efter pensionernas olika storlek

skulle bibehållas, och att jemväl borde tillses, huruvida icke åtskilliga

till civilstaten hörande tjensteinnehafvare, som nu icke äro delegare vare

sig i civilstatens pensionsinrättning eller i annan af staten understödd

pensionskassa, lämpligen kunde beredas tillträde till den ombildade kasan;

att vid fullgörande genom den ombildade kassan af pension sinrättningens

nuvarande förbindelser i afseende å pensionering dels af tjenstemän

och dels af deras enkor och barn så väl tjenstemannafonden som

enskilda enke- och pupillfonden skulle betraktas såsom gemensam tillgång

för fullgörande af samtliga förbindelserna utan åtskilnad;

samt att den omdanade enke- och pupillkassan skulle såsom grundfond

erhålla »den del af tjenstemannafonden, som icke erfordrades för

fullgörande af de förbindelser, som vid tiden för den ombildade kassans

trädande i verksamhet kunde åligga densamma».

12

Då för den föreliggande vigtiga frågans bedömande främst var af

vigt att vinna utredning angående civilstatens pensionsinrättnings ekonomiska

ställning vid närvarande tid, uppdrogs åt professorn Anders Lindstedt

att foga anstalt om en sådan utredning, grundad på förhållandena

vid 1896 års slut.

Sedan hufvudresultatet af denna utredning meddelats den afdelning

inom fullmäktige, åt hvilken den förberedande behandlingen af detta ärende

öfverlemnats, hafva inom afdelningen öfverläggningar egt rum ej mindre

om sättet för pensionsinrättningens omdanande efter den i statskontorets

utlåtande antydda plan, än äfven i sammanhang dermed om de åtgärder,

som lämpligen kunde vidtagas till den ekonomiska ställningens förbättrande

och till beredande af möjlighet för den omdanade kassan att öfvertaga fullgörandet

af de förbindelser, som nu åligga civilstatens pensionsiurättning.

Professorn Lindstedt har derefter på anmodan ytterligare utredt,

hvilken verkan de särskilda åtgärder, som under öfverläggningarne ifrågasatts

till den ekonomiska ställningens förbättrande, kunde beräknas medföra,

och sammanfattat resultaten af de gjorda beräkningarne i ett yttrande,

hvilket tillika innefattar upplysningar om beskaffenheten af och grunderna

för de vigtigaste af de anordningar, som blifvit föreslagna och hvilka

fullmäktige vid slutbehandlingen af ärendet jemväl trott böra vinna tillämpning

dels till återställande af jemnvigten mellan pensionsinrättningens

förbindelser samt tillgångarne för desammas fullgörande och dels vid

reglerandet af den omdanade kassans framtida verksamhet.

Detta yttrande af professor Lindstedt, stäldt till förut nämnda afdelning

af fullmäktige, är af följande innehåll:

»Jag får härmed redogöra för resultaten af de beräkningar, som jag,

enligt uppdrag af afdelningen, utfört angående kassans närvarande ställning

och angående verkan af vissa till förbättrande af denna ställning

ifrågasatta åtgärder. Med uttrycket »kassan» förstår jag då öfverallt i det

följande, der ej annorlunda särskilt framhålles, civilstatens pensionsinrättning

och civilstatens enskilda enke- och pupillfond tillsammans betraktade

såsom en enda kassa med den dubbla uppgiften att pensionera dels delegarne

sjelfva under vissa förutsättningar dels äfven deras enkor och efterlefvande

barn. Hvad vidare delegarepensioneringen beträffar, använder jag uttrycket

»tjenstemannapensionering» om den pensionering af delegare, som

eger rum i enlighet med den uttydning af § 11 i pensionsinrättningens

reglemente, enligt hvilken delegare, som afgår ur tjensten med åtnjutande

af pension af statsmedel, icke eger rätt till pension från inrättningen, men

använder uttrycket »postpensioneringen» i fråga om den särskilda pensio

-

13

nering af postverkets tjensteman, som i följd af en annan tydning af

samma paragraf under de senare åren blifvit pensionsinrättningen ålagd.

Vid beräkningarne har jag, i fråga om pensionsfonderna, användt

statistiska centralbyråns dödlighetstabeller för hela riket under perioden

1881—90 samt en räntefot af 3 \ %. Vid uppskattning af värdet af

pensionsförbindelser för enkor och barn efter delegare, som ännu lefva,

hafva de tabeller användts, som finnas anförda å sid. 534 och följ. af den

s. k. pensionskomiténs betänkande.

Jag anför nu först resultaten af beräkningarne af de särskilda poster,

som sedermera skola ingå i de olika tablåerna öfver kassans ställning

under olika förutsättningar angående dess framtida organisation. Vissa af

dessa poster hafva icke kunnat beräknas mera noggrant, antingen i följd

af beskaffenheten af de förutsättningar, på hvilka de hvila, eller i följd

deraf, att endast en mera summarisk beräkning hunnit utföras.

Alla de följande beräkningarne gälla slutet af år 1896.

Pensionsfonder.

Enkepensionsfonden eller kapitalvärdet af de pensioner, som utgå

till de nu — vid 1896 års slut — lefvande enkor, beräknades på vanligt

sätt och befans utgöra................................................................ kr. 4,503,000

Barnpensionsfonden eller kapitalvärdet af de pensioner, som antingen

redan utgå eller framdeles komma att utgå till faderlösa söner under

21 år och till faderlösa döttrar under 25 år, uppskattades summariskt

till ett belopp af ............................................................................. kr. 675,000

Sjukliqhetspensionsfonden eller kapitalvärdet af redan beviljade sjuklighetspensioner

till ogifta döttrar öfver 25 år befans utgöra kr. 280,000

Delegarepensionsfonden eller kapitalvärdet af nu utgående pensioner

till delegare — incl. posttjenstemän och kassans egna f. d. tjenstemän —

beräknades till .............................................................................. kr. 772,000

Begrafningshjelp.

Begrafning shjelpen för nuvarande pensionärer har till sitt kapitalvärde

uppskattats till samma belopp, som framgår af utredningen å sid.

457 af pensionskomiténs betänkande, eller till ....................... kr. 36,000

Begrafning shjelpen för nuvarande delegare uppskattades på samma

sätt till ''..............'' ................................................................... kr. 113,000

och Begrafning shjelpen för framtida delegare till .................. » 81,000

14

Enke- och barnpensioner

för nuvarande och framtida delegare.

Enligt mig meddelade uppgifter fördelade sig de nu i tjenst varande

delegarne på följande sätt å de olika klasserna:

Klass: I II III IV V VI VII VIII IX

Antal: 373, 242, 222, 269, 232, 1,063, 93, 1,045, 464

således inalles 4,003 delegare.

Kapitalvärdet af kostnaden för pensioneringen af enkor och barn

efter dessa nu i tjenst varande delegare efter de pensionsbelopp, som

gälla för deras nu innehafda tjenster, och under förutsättning, att ogift

dotters pensionsrätt upphör vid 21 års ålder, beräknades utgöra en

summa af....................................................................................... kr. 5,883,000

För de delegare, som icke längre äro i tjenst, beräknades motsvarande

belopp till ....................................................................... kr. 1,014,000

Antalet dylika delegare inom hvarje klass var följande:

Klass: I II III IV V VI VII VIII IX

Antal: 80, 81, 73, 55, 56, 192, 8, 70, 56

och således totalantalet 671.

Kapitalvärdet af pensioneringen för enkor och barn för framtida

delegare, deri inbegripet den ökning af pensionsbeloppen, som inträder

vid nuvarande delegares uppflyttning till högre klass, beräknades summariskt

till ett belopp af rundt ................................................. kr. 7,500,000

Att denna summa, liksom vissa andra här anförda belopp, är något

mindre än motsvarande post å sid. 458 och 459 af pensionskomiténs

betänkande, beror derpå, att jag vid denna utredning, då det ju nu

handlar om en omorganisation af kassan och i viss män om en afveck

ling

af dess närvarande verksamhet, icke ansett mig behöfva iakttaga

de särskilda försigtighetsmått, som vid 1887 års utredning ansågos nödiga.

Kapitalvärdet af ogifta döttrars pensionsrätt mellan 21 och 25 års

ålder uppskattades summariskt

för nuvarande delegare till ............................................................ kr. 100,000

» framtida » » .......................................................... j> 100,000

15

Sjuklighetspensioner.

För att erhålla en föreställning om storleken af kostnaden för den

framtida pensioneringen af ogifta döttrar öfver 25 år undersöktes förhållandena

under 10-årsperioden 1887—96. Det befans dervid, att kassan

för hvart och ett af dessa tio år genom beviljandet af nya pensioner af

detta slag åsamkades en förbindelse, hvars kapitalvärde uppgår till föl

-

jande belopp:

1887 ......

... kr.

21,156;

1892 ......

..... kr.

21,602

1888 ......

.... »

30,219;

1893 ......

.... »

9,923

1889 ......

..... »

42,045;

1894 ......

..... »

20,250

1890.......

..... »

25,161;

1895 ......

.... »

13,458

1891.......

..... »

32,122;

1896.......

..... »

9,867

och således i medeltal årligen kr. 22,580. Då således ingen ökning utan

snarare eu fortgående minskning af dessa förbindelser genom den anförda

talserien antydes, har jag trott mig med tillräcklig säkerhet kunna lägga

det erhållna medelvärdet till grund för beräkningen. Efter en räntefot

af % skulle derför kapitalvärdet af alla framtida sjuklighetspensioner

blifva hr. 645,000. Denna summa skall emellertid fördelas på de aflidne,

de nuvarande och de framtida delegarne, och har jag uppskattat den på

hvarje fall kommande andelen till jemt en tredjedel af hela summan

eller till hr. 215,000.

Tjensteman napensionering.

Denna post är af lätt insedda skäl den mest osäkra och svårberäkneliga

af alla dem, som förekomma i denna utredning. Enligt den

i pensionskomiténs betänkande pag. 455 förekommande utredningen

åsamkades kassan under årenl885—89 genom öfvertagande af nya förbindelser

af detta slag en tillökning i sina passiva af i medeltal 89,000

kronor om året. Jag har nu jemväl undersökt förhållandena under de

följande 7 åren 1890—96 och dervid funnit, att kassan för hvarje år

fått öfvertaga förbindelser till ett kapitalvärde af:

1890......

... kr.

78,270;

1894 ......

... kr.

18,210

1891......

.... »

11,232;

1895 ......

.... »

13,734

1892.......

..... »

55,474;

1896 ......

... »

49,202

1893.......

.... »

27,871;

16

och således i medeltal 36,285 kronor. Häraf synes framgå, att tjenstemannapensioneringen

under de senare åren icke haft så stor omfattning

som förut, utan att en betydlig minskning i detta afseende inträdt. Då

emellertid denna minskning till en del kan hafva sin orsak i rent tillfälliga

omständigheter, torde det icke vara lämpligt att lägga det sist

anförda medeltalet till grund, medan det å andra sidan syntes mig vara

en allt för öfverdrifven försigtighet att utgå från det först anförda medeltalet.

Jag har derför trott mig böra gå en medelväg, i det jag för sagda

årligen tillkommande förbindelse antagit ett kapitalvärde af rundt 56,000

kronor, svarande mot ett kapitalvärde af 1,600,000 kronor för samtliga

dessa förbindelser. I enlighet med förhållandet vid poststaten (se följande

post) har jag antagit, att af detta kapitalvärde tre femtedelar eller

kr. 960,000 motsvarar förbindelserna för de nuvarande och två femtedelar

eller kr. 640,000 för de framtida delegarne.

Postpensioneringen.

Kapitalvärdet af denna post beräknades i 1887 års utredning (se

pensionskomiténs bet. pag. 459) till en summa af 3,699,000 kronor.

Härvid förutsattes att pensionsåldern i regeln skulle blifva 65 år. Å

ena sidan har det emellertid visat sig (se pensionskomiténs bet. pag.

567) att den verkliga pensionsåldern under perioden 1887—1892 var

betydligt högre eller i medeltal omkring 68 år och under perioden

1893—96, enligt särskild utredning, omkring 66 år; å andra sidan har

antalet i kassan delaktiga posttjenstemän icke obetydligt ökats genom

nyinrättade tjenster. Den förra omständigheten verkar till minskning

af det ifrågavarande kapitalvärdet, under det att den senare har en

ökning af detsamma till följd. Då det emellertid är antagligt, att posttjenstemännens

antal ännu en tid framåt kommer att ökas, torde man

för kapitalvärdet af dessa kassans pensionsförbindelser icke böra antaga

ett värde, som alltför mycket skiljer sig från det ofvan anförda, utan

har jag ansett mig i förevarande beräkning böra taxera detsamma åtminstone

till ................................................................................. kr. 3,500,000

hvaraf .............................................................................................. » 2,100,000

skulle belöpa å de nuvarande och ....................................... )) 1,400,000

å de framtida delegarne.

IT

Förvaltningskostnaden.

Denna kostnad har jag i enlighet med förhållandena under den

senaste 5-årsperioden — med afdrag af pensionskostnaden för f. d. tjensteman,

hvilken kostnad ingår i tjenstemannapensionsfonden — skattat till

rundt 56,000 kronor, således med ett kapitalvärde af...... hr. 1,600,000.

För det fall, att endast fullmäktiges sammanträden skulle bekostas

af kassan men förvaltningen i öfrigt genom statsmedel, har jag för denna

utgift antagit ett kapitalvärde af rundt................................... kr. 75,000.

Inkomster.

1) År saf gifter. Dessäs kapitalvärde har jag för de nuvarande del

egarne

beräknat till.................................................................. hr. 2,340,000

och för de framtida till ............................................................... » 4,166,000

2) Statsanslaget utgår för närvarande med kronor 74,271; dess

kapitalvärde är således .............................................................. hr. 2,122,000.

3) Öfrig a oregelbundna inkomster anslogos å sidd. 459 och 460 af

pensionskomiténs betänkande till 32,697 kronor. Då deras belopp på

senare tider varit lägre, har jag ej vågat antaga deras årliga belopp

till mera än28,000 kronor, svarande mot ett kapitalvärde af kr. 800,000.

Med tillhjelp af ofvan anförda kapitalväi-den kan man nu beräkna

Kassans ställning vid 1896 års slut.

Passiva.

Pensionsfonderna, tillsammans ................................................ kr. 6,230,000

Kapitalvärdet af begrafningshjelp ............................................ » 230,000

Enke- och barnpensioner för nuv. delegare ....................... » 5,883,000

» » f. d. » ....................... » 1,014,000

)j » framt. » ..................''...il > » 7,500,000

3

18

Pensionsrätt för ogifta döttrar fr. 21—25 år ...

Sjuklighetspensioner för döttrar ..........................

Tjenstemannapensioneringen ..................................

Postpensioneringen ..............................................

Förvaltningskostnaden ...........................................

år.................. kr. 200,000

» 645,000

» 1,600,000

» 3,500,000

» 1,600,000

Summa Passiva kr. 28,402,000

Häremot svara följande

Activa.

Delegares årsafgifter .......

Statsanslaget ........................

Oregelbundna inkomster ...

Kassans nuvarande kapital

kr. 6,506,000

» 2,122,000

» 800,000

» 11,304,000

Summa Activa kr. 20,732,000

Activa understiga således Passiva vid 1896 års slut, enligt denna

beräkning, med ett belopp af 7,670,000 kronor. Såsom jag i det föregående

redan anmärkt, är dock detta resultat ej så tillförlitligt, som fallet

skulle blifvit, derest en noggrannare beräkning af en del poster rörande

de framtida delegarue hunnit utföras. Å andra sidan torde den verkliga

bristen vara något störe än hvad det anförda resultatet utvisar, alldenstund

jag, då det ju nu är fråga om en ombildning af kassan, icke ansett

mig behöfva iakttaga alla de försigtighetsmått vid beräkningarne, som utan

tvifvel skulle varit erforderliga om det gällt att förbättra kassans ställning

utan att ändra hufvudgrunderna för dess verksamhet.

Emellertid framgår af denna utredning, liksom af en föregående (se

pensionskomiténs betänkande pag. 431 och följ.), att kassan, såsom ett helt

betraktad, lider af en högst väsentlig kapitalbrist, hvars belopp för närvarande

uppgår till omkring 8 millioner, och att derför kraftiga åtgärder

erfordras för att förbättra den ekonomiska ställningen. Då det likväl kan

inträffa, att lång tid ännu förflyter, innan dylika åtgärder komma till stånd,

blifver det af största vigt att tillse, hvad sota under en dylik eventualitet

skulle vare att göra. Låter man nämligen kassan, utan att något åtgöres,

fortfara att arbeta på samma sätt som hittills och således efter hand upptaga

såsom nya delegare dem, som efterträda de nuvarande delegarne, så

blifver följden icke allenast den, att bristen oupphörligt ökas, utau att de

19

svårigheter, som uppstått och hvilka naturligtvis först längre fram blifva

direkt kännbara, nämligen då kassan kommit så långt, att kapitalet är

konsumeradt och pensionerna följaktligen måste reduceras, komma just

att träffa dessa framtida delegare, hvilka icke hafva någon som helst

skuld i detta afseende, men hvilka, i följd af det dem åliggande tvånget

att ingå i kassan, komma att blifva kassans delegare och intressenter

och att få bära hela bördan.

Då ett sådant förhållande icke bör få komma i fråga, och då det

derjemte i och för sig är af största vigt, att den befintliga bristen hålles

inom rimliga gränser och icke ökas genom nya delegares intagande i

kassan, måste jag såsom min åsigt framhålla, att kassan, om icke snar

hjelp är att förvänta, bör tills vidare på sådant sätt afstängas och afvecklas,

att den inskränker sin verksamhet till status quo, d. v. s. till de delegare,

som kassan nu eger, men icke upptager nya delegare eller ens tillåter

nuvarande delegare uppflyttning till den högre klass, som eljest vid

befordran skulle vara fallet.

För det fall, att kassan på nu antydt sätt skulle afstängas och således

hvarken skulle upptaga några nya delegare, och ej heller de gamla

delegarne uppflyttas till högre klasser, skulle ställningen, om eljest inga

ändringar i reglementet förekomma, blifva följande:

Passiva.

Pensionsfonderna, tillsammans ............................................. kr. 6,230,000

Begrafningshjelp för nuv. delegare och pensionärer ...... » 149,000

Enke- och barnpensioner för nuv. delegare...................... »'' 5,883,000

» » f. d. » )> 1,014,000

Ogifta döttrar fr. 21 -—25 år för nuv. delegare .............. » 100,000

Sjuklighetspensioner för aflidne och nuv. delegare ......... » 430,000

Tjenstemannapensionering för nuv. delegare ..................... » 960,000

Postpensioneringen_» »_x>...................... » 2,100,000

Summa Passiva utom förvaltn:skostn. kr. 16,866,000

Häremot svara först och främst följande

Activa.

Årsafgifter af nuv. delegare ................................................. kr. 2,340,000

Kapital....................................................................................... » 11,304,000

Summa Activa kr. 13,644,000

20

under det att de »oregelbundna inkomsterna», i följd af sin natur, till en

väsentlig del upphöra, och statsbidraget icke betydligt öfverstiger kostnaden

för förvaltningen. Man finner, att äfven i sådant fall inkomsterna

i längden ej förslå till täckande af utgifterna, utan att slutligen en brist

uppstår, hvars kapitalvärde i närvarande stund uppgår till något öfver

3 millioner kronor.

Jag öfvergår nu till att redogöra för ett förslag till omgestaltning

af kassan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af statskontoret den

25 november 1896 i utlåtande öfver pensionskomiténs betänkande afgifna

grunder. Enligt dessa grunder skulle kassan upphöra med tjenstemannapensioneringen

och omdanas till att uteslutande blifva en enke- och pupillkassa,

hvilken utan statsbidrag — annat än som erfordras för förvaltningen

— skulle upprätthållas genom delegarnes afgifter. Enligt statskontorets

åsigt synes derjemte från det samlade kapitalet så mycket böra

afskiljas, som erfordras för att fullgöra den gamla kassans förbindelser.

Då det emellertid, åtminstone hvad beräkningarne angår, är likgiltigt om

den nya kassan tillika med nämnda förbindelser jemväl öfvertager deremot

svarande andel af kapitalet, eller om den gamla kassan för afvecklingen

af dessa förbindelser skulle fortlefva till en tid såsom en särskild anstalt,

så har jag här fattat den nya kassan helt enkelt såsom en fortsättning

af den gamla, utan att göra någon skillnad i fråga om tillgångarne.

Förutom borttagande af tjenstemannapensioneringen synas dock

äfven andra förändringar i nu gällande reglemente nödiga, dels för att

icke göra de för den återstående bristens täckande erforderliga afgifter

alltför betungande, dels ock för att befria kassan från förbindelser af

mera oberäkneligt inflytande, dels slutligen för att undanrödja vissa nu

föreskrifna inskränkningar i pensionsrätten och för att bringa reglementet

i närmare öfverensstämmelse med reglementen för andra nyare liknande

kassor. Dessa förändringar äro: 1) borttagandet af rätt till sjuklighetspension

för ogifta döttrar efter nuvarande och framtida, men icke efter

redan aflidne delegare; 2) pensionsrättens för ogifta döttrar inskränkning

från 25 till 21 år, dock endast i fråga om framtida delegare samt om de

nuvarande endast i fråga om den höjning af delaktighetsbeloppet som framdeles

genom uppflyttning till högre klass kan ega rum; 3) borttagandet

af bestämmelsen, att å pension för enka eller barn, derest ej 15 års afgifter

hunnit af delegaren erläggas^ de sålunda resterande afgifterna af

-

21

dragas; 4) borttagandet af rätt till begrafningshjelp till kassans manliga

pensionärer, utom beträffande dem, som nu åtnjuta pension från inrättningen.

I fråga om tjenstemannapensioneringen — utom postpensioneriagen,

som väl i alla händelser bör genast helt och hållet upphöra —

skulle nuvarande delegare behålla sin rätt till pension för den klass han

vid det nya reglementets trädande i kraft tillhör, öfriga ifrågasatta mindre

väsentliga ändringar eller tillägg i fråga om reglementet hafva ej sådan

verkan på resultaten af beräkningarne, att den kan tillnärmelsevis beräknas,

såsom t. ex. att pensionsrätt icke eger rum på grund af äktenskap,

som delegare ingått efter 65 år, m. m., men äro naturligtvis af betydelse

för att skydda kassan mot missbruk.

Man har då först att bestämma delegarnes af gifter. I öfverensstämmelse

såväl med komiténs förslag som ock med den gamla kassans och

flertalet dylika kassors reglementen torde dessa afgifter böra bestämmas

utan afseende på delegarens civilstånd och fördelas på årsafgifter och afgifter

vid inträdet och vid sedermera skeende uppflyttning till högre klass.

Enligt pensionskomiténs förslag skulle årsafgiften bestämmas till olika

procent af delaktighetsbeloppet allt efter åldern vid inträdet eller uppflyttningen,

under det att inträdes- och befordringsafgiften sattes till samma

procent för alla åldrar. Om nu också denna fördelning af afgifterna i

visst afseende erbjuder många fördelar, hvilka af komitén i dess meranämda

betänkande framhållits, torde dock jemväl skäl finnas för en fördelning,

enligt hvilken årsafgiften bestämmes till en för alla fall lika procent,

men inträdes- och befordringsafgiftens belopp rättas efter delegarens

ålder, särskildt som det nu endast skulle gälla en omdaning af kassan utan

att väsentligt utvidga dess verksamhetsområde till äfven andra kategorier

af tjenstemän, och det derför kunde vara af betydelse att i möjligaste

man bibehålla likheten med de redan gifna förhållandena. Derjemte torde

det för förvaltningen vara af betydande fördel, att för årsafgiften samma

procent för alla åldrar bibehålies. Jag har derför utgått från detta antagande

och i enlighet dermed undersökt, hvilka inträdes- och befordringsafgifter

ytterligare skulle erfordras, om den procentsats för årsafgiften

bibehålies, som för närvarande gäller. Utgår man, då det ju hädanefter

skulle handla ensamt om en enke- och pupillkassa, från enkepensionen

såsom delaktighetsbelopp, utgör den totala årsafgiften för närvarande

21 % af detta belopp. Antager man vidare, att pensionerna ökas med

50 %, om enkan har omyndiga barn, och att bestämmelserna jemväl i

öfrigt blifva desamma som förut rörande barnpensionsbeloppen, så skulle,

enligt tabellen å sid. 534 af betänkandet, för 100 kronors enkepension

22

vid olika inträdesåldrar följande belopp vara att betala på en gång för

att fullt och utan årsafgift täcka en dylik pensionering:

Ålder:

Afgift:

Ålder:

Afgift:

25

kr. 420: 4 0

45

kr. 547: io

30

)) 466: 3 0

50

» 554: so

35

» 500: i o

55

» 557: 6 0

40

» 526: 2 0

60

)) 551: 4 0

För att härur finna den erforderliga inträdes- resp. befordringsafgiften

har man att fråndraga kapitalvärdet af årsafgiften, som i detta fall utgör

21 kronor. Kapitalvärdet af en årsafgift af 1 krona om året intill dess

delegaren erhåller pension af statsmedel har å sid. 536 af pensionskomiténs

betänkande för olika åldrar beräknats till:

Ålder:

Kap

.värde:

Ålder:

Kag

i.värde

25

kr.

18: 89

45

kr.

13; 07

30

17: 76

50

»

10: 97

35

16: 43

55

»

8; 61

40

14: 8 7

60

5; 56

och således kapitalvärdet af en årsafgift af 21 kronor:

Ålder: Kapitalvärde: Ålder: Kapitalvärde:

25

kr.

396: 70

45

kr.

274: 50

30

373: —

50

))

230: 4 0

35

»

345: —

55

x>

178: 70

40

»

312: 30

60

T)

116:80

Subtraheras dessa tal från de motsvarande talen i den första tabellen

erhållas beloppen af de erforderliga inträdesafgifterna:

Ålder:

Inträdesafgift:

Ålder:

Inträdesafgift

25

kr. 23: 7 0

45

kr. 272: 60

30

» 93: 3 0

50

» 324: 4 0

35

» 155:io

55

d 378: 90

40

» 213: 90

60

» 434:60

23

Antager man nu såsom en enkel regel, att ifrågavarande afgift utgår

med 12 kronor för hvarje år, hvarmed åldern vid inträdet öfverstiger

22 år, så får man följande utjemnade tal:

Ålder:

Inträdesafgift:

Ålder:

Inträdesafgift

25

kr. 36

45

kr. 276

30

» 96

50

» 336

35

» 156

55

» 396

40

» 216

60

» 456.

Då emellertid en afgift af så betydande belopp utan tvifvel i regel

torde blifva alltför betungande för att kunna erläggas på en gång, torde

man böra stadga, att densamma fördelas på det första eller de två första

åren. Om man då, för enkelhetens skull och för att ej betunga de efterlefvande

genom att stadga afdrag å deras pension af hvad som icke

sålunda blifvit inbetaldt i händelse af delegarens under denna tid inträffade

frånfälle, skulle tillika bestämma, att kassan ej skulle ega anspråk

å hvad som af denna afgift ej blifvit gäldadt, så erfordras ett ytterligare

tillägg för att ersätta kassan för den härigenom uppkomna arfs- och

ränteförlusten.. Antager man, att inträdesafgiften fördelas till betalning

på två år, blifver kassan skyddad mot sagda förlust, om man räknar

12 kronor för hvarje år, som förflutit sedan delegaren fyllt 21, i stället

för, såsom ofvan angifvits, 22 år.

För hvilket delaktighetsbelopp som helst får man då den enkla

regeln, att inträdes- resp. befordringsafgiftens — eller, som de sedermera

med ett gemensamt namn kallats, retroaktivafgiftens — belopp

utgår med en procent af delaktiglietsbeloppet, resp. vid uppflyttning till

högre klass af detta belopps ökning, för hvarje månad, som förflutit

sedan delegaren fyllt 21 år.

I fråga om årsafgiften torde det, med hänsyn till att pensionsåldern

för vissa tjenstemannaklasser är vida lägre än för andra, vara

rättvisast att föreslå en bestämd ålder, intill hvilken densamma skall

erläggas, och får jag i sådant afseende föreslå en uppnådd ålder af 68

år såsom den härvidlag lämpliga åldersgränsen och såsom den, för hvilken

beräkningen af årsafgifternas belopp i hufvudsak gäller.

Jag meddelar nu först en tabell öfver årsafgiftens och retroaktivafgiftens

belopp i olika fall:

9

24

K

1 I

l 8

S.

I.

ii.

TV.

V.

VI.

VII.

VIII.

Delaktighetsbeloppet .

800

600

500

400

300

200

150

100

Arsafgift.....

168

126

105

84

63

42

31: so

21

Ålder:

Retroaktiv afgift:

25.......

384

288

240

192

144

96

72

48

30.......

864

648

540

432

324

216

162

108

35.......

1,344

1,008

840

672

504

336

252

168

40.......

1,824

1,368

1,140

912

684

456

342

228

45.......

2,304

1,728

1,440

1,152

864

576

432

288

2,784

2,088

1,740

1,392

1,044

696

522

348

! 55.......

3,264

2,448

2,040

1,632

1,224

816

612

408

60.......

3,744

2,808

2,340

1,872

1,404

936

702

468

Med dessa förändringar i den nuvarande kassans organisation skulle

kassans ställning, motsvarande förhållandena vid 1896 års slut, blifva

följande:

Passiva.

Pensionsfonderna ........................................................................ Pr. 6,230,000

Begrafningshjelp för nuvarande pensionärer........................ » 36,000

Enke- och barnpensioner för nuvarande delegare ............ » 5,883,000

» » » » f. d. )) ........... » 1,014,000

Ogifta döttrar från 21—25 år för nuvarande delegare ... » 100,000

Sjuklighetspensioner för aflidne delegares döttrar ............ » 215,000

Tjenstemannapensionering för nuvarande delegare ............ )> 960,000

Enke- och barnpensioner för framtida delegare ............... » 7,500,000

Förvaltningskostnad för kassan ...................... »_75,000

Summa Passiva kr. 22,013,000

25

Activa.

Årsafgifter för nuvarande delegare ..................................... kr. 2,340,000

Års- och retroaktivafgifter för framtida delegare ............ » 7,500,000

Kapital ......................................................................................... » 11,304,000

Summa Activa kr. 21,144,000

hvaraf synes, att ytterligare ett kapitalvärde af kr. 869,000 återstår att

täcka.

För att fylla denna brist finnes uppenbarligen ingen annan utväg

än att höja de nuvarande delegarnes bidrag, alldenstund de framtida delegarnes

afgifter blifvit bestämda till så höga belopp, att derigenom hela

den motsvarande pensionsförbindelsen täckes. Den enklaste, om också

ej den rättvisaste, formen för en dylik tilläggs afgift torde vara, att för

alla de nuvarande delegarne öka den hittills utgående afgiften af 21 % af

delaktighetsbeloppet till eu högre procent. Höjer man afgiften t. ex. till

30 % af delaktighetsbeloppet, så att höjningen skulle blifva 3|7, skulle

derigenom activa ökas med ett kapitalvärde af

s|r 2,340,000 = 1,003,000 kronor,

således med 134,000 kronor mer än som vore direkt behöfligt. Då det

emellertid af nära liggande skäl torde vara mindre lämpligt att betunga

jemväl delegarne i de nu varande två lägsta klasserna med en dylik

tilläggsafgift, har jag antagit, att höjningen endast skulle träffa de sju

högsta klasserna, i hvilket fall dess kapitalvärde endast blifver 875,000

kronor, och således knappast mer än tillräcklig för att fylla den anförda

återstående bristen.

Förutom en del bestämmelser åt mindre betydelse för kassans ekonomiska

ställning, hvilka derför här ej särskildt undersökas, återstår det

nu att angifva de bestämmelser, som erfordras, för att kassan icke skall

lida förlust genom delegarnes afgång ur kassan eller tjenstens uppflyttning

till högre klass eller nya tjensters intagande i kassan, m. m., utan

att delegarnes rätt derigenom trädes för nära.

Hvad då först angår de fall, då tjensteman af någon anledning

lemnar den befattning, som medfört delaktighet, så gäller för närvarande

såsom allmän regel, att delegaren i sådant fall eger valfrihet att qvarstå

såsom delegare för enka och barn, under vilkor att han fortfar att erlägga

4

26

de sedvanliga afgifterna. Det är tydligt, att detta medgifvande innebär

en källa till förluster för kassan, alldenstund naturligtvis endast de gifte

begagna sig af denna rättighet, men de ogifte i regeln icke fortfara att

betala, hvarigenom kassan går miste om deras afgifter. Det är derför

alldeles nödvändigt, att man är betänkt på att i det nya reglementet

intaga betryggande bestämmelser i detta afseende.

Man torde härvidlag endast hafva att betrakta följande tre möjligheter:

1) att delegaren afgår ur tjensten, utan att öfvergå till annan statens

tjenst (naturligtvis de fall undantagna, då delegaren erhåller pension

af statsmedel, i hvithet fall han bibehåller sin delaktighet under i öfrigt

stadgade vilkor); 2) att delegaren öfvergår från tjenst, som tillhör kassan,

till annan statstjenst, med hvilken delaktighet i annan enke- och pupillkassa

är förbunden; samt 3) att delegaren öfvergår till annan statstjenst,

med hvilken dylik delaktighet icke är förbunden.

I det första fallet lemnar delegaren kassan för att öfvergå till privat

tjenst eller för att egna sig åt privatlifvet i öfrigt, eller ock i följd af

afsättning från tjensten. Att i dessa fall antingen tvinga honom att under

alla förhållanden — vare sig han är gift eller ogift — qvarstå i kassan,

eller att medgifva enskilda sådana f. d. delegare rätt, att mot den förhöjning

af afgifterna, som erfordras, för att hålla kassan skadeslös, qvarstå i

kassan, torde icke vara lämpligt. Den senare utvägen, hvilken väl skulle

vara den enda tänkbara, skulle för öfrigt öka kassans besvär med dessa

afgifters indrifvande och hvad dermed sammanhänger. Enklast och

följdriktigast är utan tvifvel i detta fall att behandla alla lika och efter

de principer, som ligga till grund för kassan, således utan afseende å

civilstånd m. m. Deremot vill det synas rättvist, att kassan i alla dylika

fall återbetalar eller, i vissa fall, för familjens räkning disponerar öfver

den del af de redan erlagda afgifterna jemte upplupen ränta, som kassan,

utan att göra förlust, kan undvara, och hvilken utgöres af dessa afgifters

s. k. matematiska värde. Hvad detta matematiska värde beträffar, så

erhålles dess belopp enligt de för kassan gällande försäkringstekniska

grunder genom följande öfverläggning. Vid den ålder w, då utträdet

sker, må motsvarande retroaktivafgift vara Bu och årsafgiften vid tillfället

Au. Kapitalvärdet af eu årsafgift af 1 krona, som erlägges till

fyllda 68 år, betecknas med Lu. Då är kassans skuld till delegaren lika

med kapitalvärdet af den eventuella pensionen till hans efterlefvande,

således lika med retroaktivafgiften Ru tillsammans med kapitalvärdet af

de årsafgifter, han ännu har att erlägga, d. v. s. A„. Lv. Delegaren å

sin sida häftar i skuld till kassan för dessa senare afgifter, hvadan kassans

skuld till delegaren, efter, afdrag af dennes skuld till kassan, helt enkelt

27

blifver i?„. Det matematiska värdet vid utträdet ur kassan, hvilket

skulle utgöra, hvad kassan borde hafva att återbetala, är således lika med

beloppet af den retroaktivafgift, delegaren skulle haft att erlägga, om han

vid den åldern, då han utträdde, i stället hade inträdt i kassan. I de

undantagsfall, då delegaren afgår under loppet af de två första åren,

d. v. s. innan stadgad retroaktivafgift kunnat till fullo erläggas, blifver

regeln något mera komplicerad.

Jemväl för de fall, att delegaren öfvergår till statskonst, hvarmed

delaktighet i annan kassa är förbunden, synes mig samma regel, som nu

anförts, böra följas. Deremot torde detta icke böra vara fallet, i händelse

med den nya statstjensten delaktighet i särskild kassa icke är förenad. I

detta fall torde enklast och i allmänhet för delegaren förmånligast vara,

att delegaren är skyldig att qvarstå i den gamla kassan i den klass,

han vid afgången från sin tjenst tillhörde.

Slutligen återstå de fall att betrakta, då genom reglementsförändring

eller genom upptagande af tjenstår i kassan, hvilka förut ej tillhört densamma,

nya delegare inträda, eller höjning åt delaktighetsbelopp egt rum.

Då retroaktivafgifterna under här gifna förutsättningar skulle blifva särdeles

betungande, torde man icke kunna följa den praxis, som för närvarande

tillämpas, och hvilken för öfrigt under nuvarande förhållande

i regel medför förlust för kassan, nämligen att ålägga de vid ändringens

trädande i kraft förhandenvarande tjensteinnehafvarne obligatoriskt inträde,

utan synes detta först kunna komma i fråga beträffande deras efterträdare.

Då det emellertid är antagligt, att flertalet af de gifte dåvarande tjensteinnehafvarne

skulle önska att ingå i kassan, torde detta, då ju deras

tjenster tillhöra kassan, icke böra förmenas dem. Det är dock äfven i

detta fall tydligt, att de eljest stadgade afgifterna icke för alla fall

förslå till att hålla kassan skadeslös — då man ju icke har att påräkna

motsvarande utgifter från de ogifte. —■ Det blifver derför nödvändigt,

att för dessa fall fastslå, att delegaren skall vara skyldig, att, utöfver

de eljest stadgade afgifterna, derjemte erlägga den tilläggsafgift, som

kan pröfvas erforderlig. Vid denna pröfning måste äfven tagas hänsyn

till sökandens helsotillstånd, så att endast friska personer kunna vinna

den ifrågavarande förmånen. Derjemte torde det, i likhet med förhållandet

vid andra anstalter, böra bestämmas, att delegarens ålder vid tillfället

ej må öfverstiga 60 år.

Stockholm den 28 oktober 1897.

And. Lindstedt.»

28

Tillika hafva professorn E. Phragmén och lektorn E. Jäderin meddelat

följande utlåtande:

»Undertecknade, som af prof. A. Lindstedt blifvit anmodade att

verkställa en granskning af de försäkringstekniska grunderna för ett af

honom den 28 oktober 1897 afgifvet yttrande angående civilstatens pensionsinrättnings

närvarande ställning m. m., få härmed förklara, att vi

vid vår granskning icke funnit något som helst vara att anmärka mot

dessa grunder, hvarjemte vi anse oss böra till fullo instämma i hvad

som i öfrigt i samma yttrande anföres.

Stockholm den 12 november 1897.

E. Phragmén. Eclv. Jäderin.»

Den verkstälda utredningen gifver alltså vid handen, att derest

civilstatens pensionsinrättning öfvergår till att efter hand blifva uteslutande

en enke- och pupillkassa, och den sålunda ombildade kassan öfvertager

fullgörandet af alla de skyldigheter, som vid tiden för dess trädande i verksamhet

åligga civilstatens pensionsinrättning i afseende å pensionering af

så väl tjenstemännen som deras enkor och barn, dessa skyldigheter icke

kunna af kassan fullgöras ensamt med civilstatens pension sinrättnings

samtliga tillgångar. För ändamålet skulle ytterligare erfordras ett icke obetydligt

belopp och fullmäktige återkomma längre fram i detta utlåtande

till frågan, huru delegarne skulle kunna bidraga till bristens täckande.

Då emellertid civilstatens pensionsinrättnings tillgångar åtgå för

fullgörande af dess förbindelser, lärer derifrån någon grundfond för den

ombildade enke- och pupillkassan icke, såsom statskontoret antagit,

vara att påräkna.

Till följd deraf och vid tillämpningen af grundsatsen att icke någon

del af afgifterna för pensioneringen borde bestridas af statsmedel, skulle

ej annan utväg återstå än att pålägga delegarne att sjelfva i afgifter till

kassan erlägga hvad som motsvarar fulla värdet af pensionsrätten för

deras enkor och barn.

Dessa afgifter, beräknade efter försäkringstekniska grunder, blifva,

på sätt i professorn Lindstedts beräkningar uppvisats, högst betydande och

måste komma att tungt drabba tjenstemännen, hvilkas aflöningar i allmänhet

icke äro större än som för en nödtorftig utkomst erfordras. För att

afgifterna icke skulle blifva än större, har likväl vidtagits den förändring,

att i fråga om framtida delegare pensionsrätten för ogifta döttrar, hvilken

29

nu fortfar till 25 års ålder, inskränkts till 21 år och att rätten för ogifta

döttrar att äfven efter fylda 25 år kunna erhålla pension för sjukdom

borttagits.

I fråga om sättet för afgifternas utgörande hafva fullmäktige ansett

lämpligast att afgifterna, såsom föreslaget blifvit, fördelas dels i en

inträdes- eller retroaktivafgift och dels i årsafgifter. Uttoges de erforderliga

bidragen uteslutande i form af årsafgifter, hvilka i sådant fall

måste ställa sig mycket höga, skulle dessa, i anseende dertill att utgifterna

för familjen vanligen efter hand tillväxa, blifva alltför betungande.

För dem, som först vid framskriden ålder vunne delaktighet i kassan

eller förhöjning i delaktighetsbeloppet, skulle årsafgifterna blifva synnerligen

höga. Vid tillträdet af en befattning eller uppflyttning i högre

lönegrad kan tjenstemannen med jemförelsevis mindre svårighet afstå en

gång för alla någon större andel af sin inkomst till grundläggande af

sina efterlefvandes försörjning. En sådan anordning medför för tjensteinnehafvaren

samma verkan, som om han till en början komme i åtnjutande

af en lägre aflöning än den, som enligt stat åtföljer hans befattning.

Vid bestämmandet af retroaktivafgifternas storlek skulle hänsyn

tagas icke blott till delaktighetsbeloppet utan äfven till den lefnadsålder,

tjenstemannen innehar vid inträdet i kassan eller uppflyttning till högre

klass. Derigenom att härvid hela den tillökning i afgift, som betingas

af högre ålder vid inträde eller uppflyttning, lägges på retroaktivafgiften,

ernås den fördel, att årsafgifterna deremot kunna bestämmas uteslutande

med hänsyn till delaktighetsbeloppens storlek och således blifva lika för

alla till samma klass hörande delegare, hvilket jemväl måste leda till

förenkling i förvaltningen.

Till beredande af lindring åt delegarne i och för retroaktivafgifternas

erläggande, hafva fullmäktige tillika velat förorda afgifternas

fördelning på två år.

Det finnes emellertid ett stort antal tjensteinnehafvare, som icke

kunna vidkännas ett sådant afdrag å sina löner, som erläggande af retroaktivafgifterna

skulle medföra, nämligen de lägst aflönade, hvilkas knappt

tillmätta inkomster förslå endast till de mest oundgängliga lefnadsbehofven.

Redan nu äro delegarne i de begge lägsta pensionsklasserna med hänsyn

till deras ringa löneinkomster befriade från erläggande af befordringsafgifter,

och då det ansetts med billighet förenligt att befria dem från

dessa afgifter, som äro jemförelsevis små, synas förhållandena i ännu

högre grad påkalla deras förskonande från de föreslagna dryga retroaktivafgiftorna.

Då likväl delegarne i öfriga klasser skulle betala fullt hvad

pensioneringen af deras enkor och barn är värd, lärer det icke kunna

30

åläggas dessa delegare att erlägga jemväl de afgifter, som de svagast

aflönade borde men icke mäkta betala. Så framt pensionsrätt ur ifrågavarande

kassa skall kunna beredas de sistnämnde för deras familjer,

torde derföre statens mellankomst blifva alldeles nödvändig. Den hjelp,

som kunde komma att lemnas i detta hänseende, vore naturligtvis att betrakta

såsom löneförbättring uteslutande för de lägst aflönade i och för

pensioneringen af deras familjer, ej såsom anslag till kassan, och

fullmäktige antaga, att Eders Kongl. Maj:t icke lärer underlåta taga

under öfvervägande, huruvida anslag af statsmedel må ifrågasättas för

att bereda här ifrågavarande tjensteinnehafvare möjlighet att erlägga

sina retroaktivafgifter till kassan.

Med tillämpning af här angifna hufvudgrunder och med bibehållande,

på sätt statskontoret tillst37rkt, af delegarnes indelning i klasser efter pensionernas

olika storlek, hafva fullmäktige uppgjort det förslag till förnyadt

reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa, som härmed öfverlemnas.

För grunderna till förslagets bestämmelser i öfrigt skall här nedan

redogöras, i den mån dessa grunder icke utan vidare förklaring framgå af

bestämmelsernas eget innehåll, och skola fullmäktige derefter till slut

anföra den plan, enligt hvilken öfvergången skulle komma att ega rum

och utväg beredas till afvecklande af civilstatens pensionsinrättnings

nuvarande förbindelser.

§ 2-

Fullmäktige hafva på grund af den nådiga remissen ansett sig böra

taga i öfvervägande, huruvida icke åtskilliga till civilstaten hörande tjensteinnehafvare,

som nu icke äro delegare vare sig i civilstatens pensionsinrättning

eller i annan af staten understödd pensionkassa, kunde erhålla tillträde

till den ombildade kassan. Med anledning häraf hafva fullmäktige

föreslagit, att följande verk och stater skola till delaktighet upptagas,

nämligen akademien för de fria konsterna, hospitalen, landtbruksakademien,

landtbruksstyrelsen med landtbruksingeniörer, instruktörer och

undervisare i särskilda delar af landthushållningen samt fiskeriassistenter,

meteorologiska centralanstalten, musikaliska akademien, nationalmuseum,

naturhistoriska riksmuseum, skogsläroverken, veterinärinstitutet samt vitterhets-,

historie- och antiqvitetsakademien, af Indika hospitalen och veterinärinstitutet

i förevarande § innefattas under begreppet medicinalstaten.

§ 3.

Då hittills följda grunder för bestämmandet af den klass, delegare

skall tillhöra, synas vara i allmänhet lämpliga, hafva fullmäktige ansett den

31

i nu gällande reglemente fastställda klassindelning böra i hufvudsak bibehållas,

endast med de förändringar, som betingats dels af nya delegares

upptagande i kassan och dels deraf, att de tjensteinnehafvare, som i afseende

å löneförmåner och tjenstemannapension äro med hvarandra ungefärligen

likställda, böra, så vidt möjligt är, sammanföras i samma klass.

Vid granskning af nu gällande klassindelning hafva till följd häraf endast

följande förändringar ansetts böra ega rum, nämligen att enligt förslaget

skulle flyttas dels postdirektörer, professorer vid tekniska högskolan, provinsialläkare

och sekreteraren vid öfverståthållareembetets kansli från

andra till första klassen, dels advokatfiskal vid hofrätterna och krigshofrättsrådet

från första till andra klassen, dels barnmorskeläraren i Stockholm,

direktörer vid vissa straffanstalter, förste landtmätare, kronofogdar och

myntkamreraren från tredje till andra klassen, dels häradsskrifvare, lektorer

vid tekniska högskolan, postmästare af andra löneklassen och postkontrollörer

af första lönegraden från fjerde till tredje pensionsklassen, dels jägmästare,

postmästare af fjerde löneklassen och postkontrollörer af andra

lönegraden från femte till fjerde pensionsklassen samt dels kommissionslandtmätare

och postexpeditörer, nu tillhörande sjette, jemte underläraren

vid Ombergs skogsskola, nu upptagen i sjunde pensionsklassen, till den

femte. Af direktörerna vid länscellfängelserna, hvilka tjenstemän nu tillhöra

femte pensionsklassen, hafva de, hvilkas lön och ålderstillägg understiga

1,800 kronor, flyttats till sjette klassen.

Det lärer understundom inträffa, att vid verk eller stat, der tjensteinnehafvarne

i allmänhet hafva skyldighet att deltaga i kassan, inrättas ny

tjenst, med hvilken delaktighet i kassan icke är förenad. Fullmäktige hafva

trött, att det i sådant fall borde tillkomma Eders Kongl. Maj:t att pröfva,

huruvida tjensten bör medföra sådan delaktighet. Har Eders Kong!. Maj:t

funnit delaktighet skola ega rum, borde vidare af fullmäktige bestämmas,

hvilken klass tjensteinnehafvaren skall tillhöra. Det kan emellertid hända,

att fullmäktiges nästa möte icke infaller förr än efter någon liingre tidrymd.

Derföre synes åt kassans styrelse kunna öfverlemnas att besluta

om tjenstens klassificering och detta beslut böra lända till efterrättelse

i fråga om den, som sålunda upptagits till delegare i kassan innan

erforderligt tillägg eller ändring i reglementet af fullmäktige beslutas,

så att, äfven om fullmäktige möjligen skulle finna den nyinrättade tjensten

lämpligen böra i reglementet hänföras till . högre eller lägre klass än

den af styrelsen bestämda, detta i allt fall icke komme att inverka på

den tjensteinnehafvares rätt, som redan upptagits till delegare och hvilkens

ställning i annat fall måste omregleras genom någon särskild liqvid

mellan honom och kassan.

82

I öfverensstämmelse härmed hafva stadganden inrymts i sista

punkten af denna paragraf.

§ 6.

I professorn Lindstedts ofvan intagna yttrande hafva angifvits de

tekniska skälen för de i denna § intagna stadganden.

§ 7.

I denna paragraf hafva såsom pensionsberättigade betecknats delegares

enka och äkta barn. I öfverensstämmelse med den praxis, som

hittills inom kassan blifvit följd, har ansetts, att pensionsrätt icke skulle

under några förhållanden kunna tillkomma delegares barn med qvinna,

som ej blifvit med honom förenad genom fullbordadt äktenskap, hvarom

närmare stadgande sedermera återfinnes i § 22.

§§ 13, 14, 16, 19 och 20.

För grunderna för de i samtliga dessa §§ intagna bestämmelser

har professorn Lindstedt i sitt yttrande lernnat fullständig redogörelse,

hvarföre fullmäktige anse sig endast behöfva hänvisa till densamma.

§ 27.

Rätt att genom utsedde fullmäktige yttra sig och besluta ej blott

angående ändring i reglementet utan ock beträffande andra pensionsanstaltens

angelägenheter har äfven statskontoret ansett böra fortfarande

förbehållas delegarne. Detta synes ock så mycket mer naturligt som

enligt förslaget pensioneringen skulle hädanefter, utan annat statsbidrag

än till de egentliga förvaltningsomkostnaderna, upprätthållas uteslutande

genom delegarnes afgifter.

Antalet fullmäktige har emellertid, i enlighet med den åsigt, som

vid 1895 års sammankomst uttrycktes, antagits kunna utan olägenhet

minskas till sexton, helst som omfattningen af fullmäktiges göromål

skulle enligt förslaget blifva icke obetydligt mindre än nu. Ytterligare

nedsättning af detta antal lärer icke vara möjlig utan att uppgifva det

syfte, som med representationen afses.

33

§ 28.

Vid fråga om valkretsarnes bestämmande har ansetts af vigt att,

med bibehållande af hufvudstaden såsom en särskild valkrets, så begränsa

de öfriga, att de till hvarje valkrets hörande röstberättigade kunde antagas

hafva om der boende valbare delegare den kännedom, som för

erhållande af lämpligt val vore behöflig. Fullmäktige hafva derför icke

velat låta någon valkrets omfatta mer än två län. Att deremot låta

hvart län för sig utgöra en särskild valkrets har, med den begränsning

af fullmäktiges antal, som till förekommande af alltför dryga omkostnader

för mötena funnits nödig, icke varit möjligt, utan att derigenom betaga

delegarne den vida vigtigare fördelen att vid hvarje möte hafva alla valkretsarne

representerade. För vinnande af denna fördel och för att i

sammanhang dermed kunna beträffande fullmäktiges sammansättning

erhålla önskvärd kontinuitet hafva fullmäktige trott nödvändigt att uppgifva

tanken på att genom särskilda bestämmelser försäkra sig om erhållande

för hvart möte af representanter för olika tjensteklasser. Detta lärer ej

heller vara af vidare betydelse vid en anstalt, der, såsom i den förevarande,

de intressen, hvilka skola vid fullmäktiges möten bevakas, torde vara för

alla delegarne väsentligen lika. Den hänsyn, som skäligen bort tagas

dertill, att delegarne bidraga med sinsemellan betydligt olika afgiftsbelopp,

har deremot synts böra .föranleda, att vid valen hvarje röstberättigad

erhåller en röst för hvart fullt hundratal af delaktighetsbeloppet i den

klass han tillhör. Då förslaget är grundadt på förutsättning, att erforderliga

retroaktivafgifter för 8:de och 9:de klasserna skulle betalas af

statsmedel, har man ansett rösträtt och valbarhet böra tillkomma endast

de sju första klassernas delegare. Eu ännu större begränsning af rösträtt

och valbarhet eger för närvarande rum enligt 54 och 55 §§ i det för

civilstatens pensionsinrättning gällande reglemente.

§ 33.

Tiden för fullmäktiges möten har, med afseende derå att deras göromål

skulle enligt förslaget blifva mindre omfattande än hittills, ansetts

kunna i allmänhet begränsas till femton dagar, men föreskrift bär tillagts,

eldigt hvilken Kong], Maj:t skulle kunna, när omständigheterna sådant

fordra, lemna tillstånd till mötes förlängning.

Med anledning af bestämmelsen, att fullmäktiges möte ej får utan

nådigt tillstånd fortvara längre än femton dagar, har tillika, i andra styc

-

o

34

ket af paragrafen, föreslagits förändradt stadgande i fråga om den tid, inom

hvilken förslag af fullmäktig till ändring i reglementet skall vara väckt.

§ ».

Då pensionsinrättningens bekymmersamma ekonomiska ställning till

väsentlig del berott på underlåtenhet att tid efter annan verkställa undersökningar

för utrönande, om kassans tillgångar motsvarade dess förbindelser,

föreslog pensionskomitén att försäkringstekniska beräkningar skulle

ega rum dels hvart femte år i ändamål att vinna en noggrann och fullständig

utredning öfver pensionsinrättningens tillstånd och förmåga att

fullgöra sina förbindelser och dels årligen angående beloppen af kassans

fonder, samt att dessa beräkningar skulle ledas och öfvervakas af en bland

styrelsens medlemmar, hvilken följaktligen borde i sådant hänseende ega

särskild fackkunskap.

Vid den granskning, som egnades detta förslag af de år 1895 församlade

fullmäktige, anmärktes, att, då fackmännen inom nämnda område

vore ganska få, och det måhända icke alltid blefve möjligt att bland dem

finna någon, som med den särskilda fackkunskapen förenade öfriga för en

ledamot af styrelsen nödiga egenskaper och tillika vore villig och oförhindrad

att åtaga sig uppdraget, det syntes fullmäktige vida lämpligare

att, på förslag af styrelsen, Kongl. Maj:t förordnade till styrelsens biträde

en konsulent med åliggande, att verkställa ofvan omförmälda beräkningar,

att på kallelse öfvervara styrelsens förhandlingar, dervid han

skulle ega rätt att deltaga i öfverläggningarne men icke i besluten, samt

att till styrelsen eller, om han funne det erforderligt, hos Kongl. Maj:t

göra framställning om de åtgärder, hvilka han kunde finna behöfliga

eller nyttiga för kassans bestånd och förkofran.

Fullmäktige anse emellertid, att de årligen återkommande beräkningarna

angående kassans fonder kunna utan olägenhet undvaras samt

att, om inom styrelsen finnes någon ledamot med nödig fackkunskap

för utförande af försäkringstekniska beräkningar, sådan ledamot må

kunna af Kongl. Maj:t till konsulent förordnas, men i öfrigt ansluta sig

fullmäktige till hvad 1895 års fullmäktige anfört; och bar paragrafen

affattats i öfverensstämmelse härmed.

§ 42.

Då kassan träder i verksamhet, skall densamma icke allenast

öfvertaga civilstatens pensionsinrättnings alla förbindelser till dåvarande

35

pensionärer och delegare, utan äfven bestrida de nya och tillökade göromål,

som betingas dels af förändrade grunder för pensioneringen och

dels af det inträde i kassan, som beredts ett stort antal nya delegare.

Att under sådana förhållanden och innan någon erfarenhet vunnits om

det sätt, hvarpå kassans i synnerhet i början af dess verksamhet mycket

skiftande åligganden må lämpligast kunna ordnas, uppgöra någon fast

stat för kassan hafva fullmäktige ansett icke böra ske och af sådan

anledning i reglementet intagit endast den allmänna bestämmelsen, att

till biträde vid förvaltningen skulle anställas tjenstemän och vaktmästare

enligt stat, som komme att särskildt uppgöras.

§ 49.

De i §§ 13 och 14 omförmälda afgifter komma att blifva för delegarne

synnerligen betungande, för mången måhända i mycket hög grad,

och lära icke kunna ytterligare stegras. Det har ock antagits, att kassans

förvaltningskostnader skola bestridas af staten med undantag af kostnaderna

för fullmäktiges sammanträden, hvilka kostnader ansetts böra

af delegarne sjelfve vidkännas. Förvaltningskostnadernas belopp kan

visserligen, såsom ofvan erinrats, icke för närvarande tillförlitligen beräknas,

men med afseende å hvad i sistnämnda hänseende anförts torde

vara uppenbart, att desamma under de första åren efter det kassan brådt

i verksamhet icke kunna beräknas till lägre belopp än det, som för

ändamålet nu utgår, med tillägg af arfvode till konsulenten, men med

afdrag af kostnaderna för fullmäktiges sammanträden samt redogörareprovisionerna,

hvilka senare skulle komma att upphöra. För de sista fem

åren hafva förvaltningskostnaderna efter nyssnämnda afdrag i medeltal

uppgått till 39,840 kr. Lägges härtill konsulentens arfvode, hvilket icke

torde kunna sättas lägre än till 1,500 kr. årligen, skulle det nödiga

bidraget från statsverket uppgå till omkring 42,000 kr. årligen.

Fullmäktige öfvergå härefter till den plan, enligt hvilken civilstatens

pensionsinrättnings verksamhet för pensionering af tjenstemän skulle efter

hand upphöra samt den ombildade enke- och pupillkassan öfvertaga fullgörandet

af alla de skyldigheter, som vid tiden, när reglementet träder

i kraft, åligga civilstatens pensionsinrättning i afseende å pensionering

af såväl tjenstemän som deras enkor och barn.

Den förut åberopade utredningen har ådagalagt, hurusom nämnda

36

pensionsinrättnings samtliga tillgångar icke förslå till fullgörandet af dessa

förbindelser, ehuru vid beräkningarna förutsatts, att pensioneringen af

tjensteman och vaktbetjente vid postverket komme att inskränkas till en

omfattning, som öfverensstämmer med rätta meningen af 11 § i reglementet

för civilstatens pensionsinrättning.

För att en afveckling öfver hufvud skall kunna blifva möjlig med de

tillgångar, som för ändamålet kunde blifva att tillgå, är derföre först och

främst oundgängligen nödigt att pensionsinrättningen snarast möjligt

vinner befrielse från den genom nådiga brefvet den 4 juni 1886 pensionsinrättningen

ålagda särskilda skyldigheten i afseende å pensionering af

tjensteman och vaktbetjente vid postverket, och i fråga om rättmätigheten

af en sådan befrielse få fullmäktige i underdånighet åberopa den

särskilda framställning, fullmäktige komma att i detta ämne göra iden

berättelse öfver pensionsinrättningeus tillstånd m. m., som enligt gällande

reglemente skall till Eders Kongl. Maj:t aflåtas.

Vid öfvervägande, huru den betydande kapitalbrist, som i allt fall

enligt utredningen förefinnes, må kunna täckas, hafva fullmäktige kommit

till den åsigt, att för ändamålet borde af dem, som äro delegare i civilstatens

. pensionsinrättning, när reglementet för den ombildade kassan

träder i kraft, årligen lemnas bidrag.

I sådant afseende har föreslagits, att desse delegare, med bibehållande

af eventuel rätt till tjenstemannapension, skulle till kassan utgöra, förutom

de i reglementet stadgade årsafgifterna, en särskild tilläggsafgift, motsvarande

3 procent af deras tjenstemannapension från civilstatens pensionsinrättning

eller, hvilket är detsamma, 9 procent af deras delaktighetsbelopp

i den ombildade kassan. För de lägste befattningshafvande skulle dock

denna tilläggsafgift blifva för mycket betungande, hvarföre fullmäktige

trött skyldigheten att utgifva sådan böra inskränkas till delegare inom de

sju första klasserna. Denna tilläggsafgift skulle erläggas i oskiljaktigt

sammanhang med årsafgiften till den ombildade enke- och pupillkassan;

men om det delaktighetsbelopp, hvarmed tjensteinnehafvare ursprungligen

inträdt i den ombildade kassan, blefve törhöjdt, skulle tilläggsafgiften

fortfarande, beräknas endast å det ursprungliga delaktighetsbeloppet, så

att tjensteinnehafvaren i afseende å förhöjningen betraktades såsom ny

delegare. J

.Pensioneringen af tjenstemän skulle vid denna anordning upphöra

först i mån af de tjenstemäns afgång, hvilka äro delegare den tid, då den

ombildade kassan träder i verksamhet, och det skulle icke lemnas åt delegarens

eget val att mot befrielse från afgift i och för egen pensionering

afstå från denna pensionsrätt. Härigenom skulle ock undvikas svårigheten

37

att, derest blott en del ville bibehålla sin eventuel pensionsrätt, få frågan

om anordnandet af denna pensionering löst på tillfredsställande sätt och

utan att nödgas pålägga desse delegare så höga afgifter för pensioneringen,

att deras valfrihet endast blefve skenbar.

Jemväl på ett annat sätt än genom direkta afgifter torde delegarne

lämpligen kunna medverka till fyllande af den befintliga bristen nämligen

genom att åstadkomma minskning i viss mån af kassans förbindelser.

I detta afseende innefattar förslaget att delegarne skulle dels

afstå från den hittills med tjenstemannapension förbundna rätten till

begrafningshjelp, deras rätt dock förbehållen, som redan åtnjuta pension,

dels ock medgifva borttagande helt och hållet af den i 33 § af reglementet

för civilstatens enke- och pupillkassa stadgade och för kassan

betungande rätten för delegares ogifta döttrar att äfven efter fyllda

tjugufem år under vissa förhållanden komma i åtnjutande af s. k. sjuklighetspension.

Nu gällande bestämmelser i sistnämnda hänseende skulle

dock tillämpas på dem, som redan vore pensionstagare.

Godkännes denna plan, skulle bestämmelse blifva erforderlig derom,

att pensionering af tjenstemän från civilstatens pensionsinrättning skall

inskränkas till dem, som vid den tid den ombildade kassans verksamhet

begynner äro pensionstagare eller delegare i inrättningen, och efter deras

afgång upphöra. I sammanhang dermed borde jemväl, enär den ombildade

kassan skulle öfvertaga fullgörandet af tjenstemannapensioneringen, nu

gällande reglemente för civilstatens pensionsinrättning af den 23 nov.

1888. förklaras skola med undantag af vissa delar upphöra att gälla,

hvarjemte erfordrades stadgande om begrafningshjelpens upphörande

beträffande delegare, som icke redan tillträdt pension från inrättningen.

Då samtliga berörda stadganden synas lämligen böra erhålla plats

i en särskild nådig kungörelse om upphörande efter hand af civilstatens

pensionsinrättnings verksamhet för pensionering af tjenstemän m. m.,

hafva fullmäktige upprättat och vid reglementsförslaget fogat förslag till

en sådan nådig kungörelse.

Af det i § 54 af förslaget till nytt reglemente intagna stadgande,

att reglemente från det detsamma träder i kraft skall ega tillämpning

jemväl på den, som enligt reglementet den 23 nov. 1888 är delegare i

kassans enskilda enke- och pupillfond, följer att rätt för sådan delegares

ogifta dotter till den i • 33 § af sistnämnda reglemente medgifna s. k.

sjuklighetspension skulle bortfalla. Deremot har vid stadgandet gjorts

förbehåll, att för dotter efter sådan delegare rätt att uppbära pension

skall fortfara tills hon uppnår 25 års ålder eller dessförinnan träder i

äktenskap.

38

I § 55 hafva bestämmelser intagits i fråga om det sätt, hvarpå

den egentliga afveckling^ af civilstatens pensionsinrättnings förbindelser

skulle försiggå, äfvensom angående den erforderliga tilläggsafgiften, och

beträffande innehållet af öfriga föreslagna öfvergångsstadganden lärer

icke efter den förut lemnade redogörelsen erfordras särskild förklaring.

Det har af statskontoret blifvit anmärkt, att pensionskomiténs framställning

icke innefattar förslag om användning af möjligen uppkommande

öfverskott å den med civilstatens pensionsinrättning förenade

kapital- och lifränteförsäkringsanstalten, hvarom särskilda bestämmelser

syntes så mycket mera vara af nöden, som, enligt hvad af den utaf

komitén lemnade historiska utredningen framginge, såsom grundfond för

denna anstalt användts två till förvaltning af direktionen för pensionsinrättningen

öfverlemnade donationsfonder.

De å kapital- och lifränteförsäkringsanstalten uppkommande vinster

fördelas å anstaltens delegare år för år enligt bestämmelserna i anstaltens

reglemente. I händelse anstaltens verksamhet komme att efter hand

upphöra, skulle dock slutligen såsom öfverskott kunna återstå medel,

som tillförts grundfonden.

Sådant eller på annat sätt möjligen uppkommet öfverskott synes

böra tillfalla civilstatens enke- och pupillkassa, enär medlen då skulle

tillgodokomma de civile tjensteinnehafvarnes hustrur och barn samt följaktligen

blifva använda för samma ändamål, för hvilket försäkringsanstalten

verkar.

Hvad särskilt angår de två donationsfonder, åt Tunelds pensionsfond

och Tömqvists donationsfond, hvilka blifvit använda till grundfond

för kapital- och lifränteförsäkringsanstalten, torde dessa två fonder, hvilka

ursprungligen gifvits till enskilda enke- och pupillfonden, skola, så framt

försäkringsanstaltens verksamhet upphör, återfalla till sagda fond, hvarjemte

äfven eljest förefintliga donationsmedel borde öfverlemnas till den

ombildade kassan att förvaltas och användas i enlighet med de af gifvare

meddelade föreskrifter.

På sätt här ofvan i motiveringen till § 49 af reglementsförslaget

är anfördt, kan den förvaltningskostnad, till hvilken bidrag måste påräknas

från statsverket, skattas till ett belopp af 42,000 kronor årligen;

39

och få fullmäktige hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa,

att anslag till detta belopp måtte den ombildade kassan bereda.

Fullmäktige vilja slutligen hafva erinrat dels att, då de beräkningar,

efter hvilka den framlagda afvecklingsplanen blifvit uppgjord, grunda

sig på förhållandena vid 1896 års slut samt det måste befaras, att för

hvarje år, som derefter förflyter, pensionsinrättningens ställning icke

oväsentligt försämras, möjligheten af nämnda plans genomförande är

beroende derpå, att pensionsinrättningens omdanande verkställes under

den närmaste tiden, så att den nya anordningen må kunna snarast möjligt

träda i verket, dels ock att, då den utarbetade planen, såsom ofvan

blifvit anfördt, utgår från den förutsättningen att pensionsinrättningen

befrias från den år 1886 pensionsinrättningen ålagda särskilda skyldigheten

i afseende å pensionering af tjenstemän och vaktbetjente vid postverket,

planen icke eger tillämpning, derest icke denna särskilda postpensionering

öfvertages af staten.

Utdrag af fullmäktiges protokoll, utvisande de särskilda meningar,

som vid ärendets behandling förekommit, bifogas härmed.

Stockholm den 18 november 1897.

Underdånigst

På fullmäktiges vägnar

AUG. ÖSTERGREN.

Georg Carlson.

40

Förslag

till

förnyadt nådigt reglemente

för civilstatens enke- och pupillkassa.

Kassans ändamål och delegare.

§ 1.

Kassan har till ändamål att bereda pensioner åt enkor och barn

efter tjensteinnehafvare, hvilka enligt detta reglemente äro skyldiga att

vara delegare i kassan.

§ 2.

Skyldighet att deltaga i kassan skall, i enlighet med hvad i 8 3

sägs, ega rum inom följande verk och stater:

akademien för de fria konsterna,

aiméförvaltningen för dertill hörande civile embets- och tjenstemän,

bergsstaten,

civilstatens pensionsinrättning samt enke- och pupillkassa

domänstyrelsen,

fångvårdsstyrelsen med fångvårdsstaten,

generalpoststyrelsen med poststaten,

41

hofrätterna med häradshöfdingarne,

högsta domstolen,

justitiekanslersembetet,

kammarkollegium,

kammarrätten,

karolinska mediko-kirurgiska institutet,

kommerskollegium,

kongl. biblioteket,

kontrollverket,

krigshofrätten,

landsstaten,

landtbruksakademien,

landtbruksstyrelsen jemte landtbruksingeniörer, instruktörer och undervisare

äfvensom fiskeriassistenter,

landtmäteristyrelsen med förste landtmätare och kommissionslandtmätare,

länsveterinärstaten,

medicinalstyrelsen med medicinalstaten,

niet eor ologisk a centralanstalten,

musikaliska akademien,

myntverket,

nationalmuseum,

naturhistoriska riksmuseum,

nedre justitierevisionen,

riksarkivet,

skogsläroverken,

skogsstaten,

statistiska centralbyrån,

statsdepartementen utom utrikesdepartementet,

statskontoret,

tekniska högskolan,

vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jemte distriktscheferna,

öfverintendentsembetet samt

öfverståthållareembetet.

§ 3-

Nedannämnde ordinarie tjensteinnehafvare vid nu uppräknade verk

och stater, qvinnor undantagna, äro skyldiga att vara delegare i kassan

och indelas, med afseende på delaktighetsbeloppen, i följande nio klasser:

6

42

Första klassen,

med delaktighetsbelopp af 800 kronor.

Assessorer,

byråchefer,

chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

föreståndaren för meteorologiska centralanstalten,

generaldirektörer,

generalkrigskommissarien,

generalpostdirektören,

hofrättsråd,

häradshöfdingar,

intendenter vid nationalmuseum och naturhistoriska riksmuseum,

justitiekanslern,

justitieråd,

kammarråd,

kammarrättsråd,

kansliråd,

kommerseråd,

kontrolldirektören,

krigsråd,

landshöfdingar,

landskamrerare,

landssekreterare,

landtmäteridirektören,

ledamöter af medicinalstyrelsen,

myntdirektören,

postdirektörer,

presidenter,

professorer vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan

och veterinärinstitutet,

provinsialläkare,

revisionssekreterare,

riksantiqvarien,

riksarkivarien,

sekreterare vid Svea och Göta hofrätter, hofrätten öfver Skåne och Blekinge

samt öfverståthållareembetets kansli,

statskommissarier,

/ ,, -r,. -t . , ~ • '' '' - . • ) ; j r!

underståthållaren,

43

öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket,

öfverdirektörer,

öfverintendenten,

öfverköramissarien vid civilstatens pensionsinrättning,

öfverläkare vid hospitalen,

öfverståthållaren.

Andra klassen,

med delaktighetsbelopp af 600 kronor.

Advokatfiskal vid hofrätterna, kammarkollegium och kammarrätten,

agrikulturkemisten vid landtbruksakademien,

arkivarier vid kammarkollegium och riksarkivet,

barnmorskelärare med hvilkas befattning följer professorsbenämning,

bibliotekarier vid kongl. biblioteket,

byråingeniören vid finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå,

direktörer vid de centrala straffanstalterna för män och tvångsarbetsanstaltema,

direktören vid skogsinstitutet,

fiskeriinspektören,

förste aktuarier vid kommerskollegium och statistiska centralbyrån,

förste intendenter i öfverintendentsembetet,

förste landtmätare,

förste revisorn vid statskontoret,

intendenter hos generalpoststyrelsen,

kamrerare vid arméförvaltningen, fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

kamreraren och sekreteraren hos generalpoststyrelsen,

kanslisekreterare,

kassören hos generalpoststyrelsen,

krigshofrättsrådet,

krigskassören,

kronofogdar,

landtbruksinspektören,

landtmäterifiskalen,

landtmäterisekreteraren,

myntkamreraren,

ombudsmannen och fiskalen vid medicinalstyrelsen,

protokollssekreterare,

registratorer vid nedre justitierevisionen och statsdepartementen,

44

revisionskommissarier,

räntmästaren vid statskontoret,

rättskemisten,

sekreterare vid arméförvaltningen, fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

justitiekanslersembetet, kammarrätten, kommerskollegium, landtbruksakademien,

landtbruksstyrelsen, medicinalstyrelsen och stats

-

sekreterare och kamrerare vid arméförvaltningen,

vaxtfysiologen vid landtbruksakademien

öfveringeniören i landtbruksstyrelsen,

öfverjägmästare.

Tredje klassen,

r i''■A . . • ;

med delaktighetsbelop p af 500 kronor.

A ktuarier vid hofrätterna,

amanuenser vid vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien,

arkivaner vid hofrätterna,

bergmästare,

byråingeniörer vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

distriktschefer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,

extra ordinarie, professorer vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

förste fiskeriassistenten,

häradsskrifvare,

inspektorn vid musikaliska akademien,

inspektören vid landtbruksakademiens experimentalfält,

instruktörer och undervisare i skilda delar af landthushållningen,

intendenter vid öfverintendentsembetet,

laboratorer vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,

landtbruksingeniörer,

lan dträntmästare,

lektorer vid skogsinstitutet, tekniska högskolan och veterinärinstitutet,

lärare i piano- eller orgelspelning vid musikaliska akademien,

notarier vid hofrätterna,

postkontrollörer i första lönegraden,

postmästare af andra klassen,

professorer vid akademien för de fria konsterna,

sekreteraren vid musikaliska akademien.

45

Fjerde klassen,

med delaktighetsbelopp af 400 kronor.

Aktuarier utom de i tredje klassen upptagne,

aktuarier och registratorer vid kammarrätten och landtmäteristyrelsen,

amanuenser vid kongl. biblioteket, nationalmuseum och riksarkivet,

andre fiskeriassistenten,

bokhållare,

ingeniörer vid landtmäteristyrelsen,

jägmästare,

kanslisten vid nedre justitierevisionen,

kassörer och bokhållare vid fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen,

kassören hos civilstatens pensionsinrättning,

konservatorn vid naturhistoriska riksmuseum,

kontrollören vid kontrollverket,

krigsfiskalen,

läkare vid hospitalen utom öfverläkarne,

notarier utom de i tredje och femte klasserna upptagna,

ombudsmannen och fiskalen vid domänstyrelsen,

ombudsmännen hos fångvårdsstyrelsen och generalpoststyrelsen,

postkontrollörer i andra lönegraden,

postmästare af tredje och fjerde klasserna,

registratorer med undantag af de i andra klassen upptagna,

registratorer och aktuarier hos domänstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statskontoret samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

revisorer och bokhållare hos arméförvaltningen, statskontoret samt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen,

revisorer,

sekreterare hos civilstatens pensionsinrättning och krigshofrätten,

sjöpassnotarien,

stämpelkassören.

Femte klassen,

med delaktighetsbelopp af 300 kronor.

Assistenten vid landtbruksakademien,

bevakningsbefälhafvare vid de centrala straffanstalterna för män och

tvångsarbetsanstalterna,

46

direktörer vid länscellfängelserna med lön och ålderstillägg ej understigande

1,800 kronor,

fiskaler vid hofrätterna,

kamrerare vid de centrala straffanstalterna för män och tvångsarbetsanstalterna,

kamreraren vid musikaliska akademien,

kassören vid öfverintendentsembetet,

kommissionslandtmätare,

länsbokhållare,

länsnotarier,

läraren i antikritning vid akademien för de fria konsterna,

lärare vid musikaliska akademien utom de i tredje och sjunde klasserna

upptagna,

notarier i öfverståthållareembetets kansli,

postexpeditörer,

postkontrollörer i tredje lönegraden,

postmästare af femte och sjette klasserna,

sysslomännen vid hospitalen i Stockholm, Upsala, Vadstena, Lund, Vexiö,

Göteborg, Kristinehamn, Hernösand och Piteå,

underläraren vid Ombergs skogsskola.

Sjette klassen,

med delaktighetsbelopp af 200 kronor.

bevakningsbefälhafvare vid länscellfängelset i Göteborg,

direktörer vid länscellfängelserna med lön och ålderstilläge: understigande

1,800 kronor,

direktörer och bevakningsbefälhafvare vid kronohäktena,

länsmän,

länsveterinärer.

Sjunde klassen,

med delaktighetsbelopp af 150 kronor.

Bibliotekarien vid musikaliska akademien,

föreståndare för skogsskoloma,

landskanslister,

landskontorister,

lärare vid musikaliska akademien med löneförmåner ej öfverstigande

1,000 kronor,

läraren i perspektivritning vid akademien för de fria konsterna.

47

Åttonde klassen,

med delaktighetsbelopp af 100 kronor.

Fanjunkare, underofficerare, vaktmästare och förste vaktkonstaplar vid

fängelserna,

fånggevaldiger,

hofrättsposter,

skogsrättare vid skogsskolorna,

öfrige vaktmästare och vaktbetjente samt deras vederlikar med lön och

ålderstillägg ej understigande 600 kronor.

Nionde klassen,

med delaktighetsbelopp af 66 kronor 67 öre.

Krono jägare,

vaktkonstaplar vid fängelserna samt

öfriga vaktmästare och vaktbetjente samt deras vederlikar med lön och

ålderstillägg understigande 600 kronor.

Har någon i anledning af ifrågasatt reglering af verk eller stat

blifvit endast tillsvidare, men efter kungjord ansökningstid och upprättadt

förslag, der sådant eger rum, förordnad att bestrida tjenst; vare såsom

ordinarie tjensteinnehafvare ansedd.

Inrättas vid verk eller stat, hvarom i § 2 förmärs, ny tjenst, med

hvilken delaktighet i kassan icke är förenad, och pröfvar Kongl. Maj:t

tjensten böra medföra sådan delaktighet, förordne kassans styrelse hvilken

klass tjensteinnehafvaren skall tillhöra och anmäle ärendet hos fullmäktige

för den ändring i reglementet, som deraf föranledes.

§ 4.

Tjensteinnehafvares delaktighet i kassan inträder från och med

månaden näst efter den, under hvilken han utnämnts till tjenst, hvarmed

är förenad skyldighet för honom att ingå såsom delegare i kassan.

Förhöjning af delaktighetsbelopp vidtager från och med månaden

näst efter den, under hvilken delegare befordrats till tjenst med delaktighet

i högre klass.

§ 5.

Delegare, som erhåller tjenst med delaktighet i lägre klass, än

den han tillhör, qvarstår i den högre klassen.

48

Skulle delegare, med bibehållande af den tjenst, hvarpå hans delaktighet

i kassan är grundad, tillträda annan tjenst, med hvilken jemväl

följer sådan delaktighet, medför den sistnämnda tjensten förändring i

hans delegarerätt endast i den mån dermed är förbunden förhöjning i

delaktighetsbeloppet.

§ 6.

tua •

Varder genom ändring i detta reglemente för tjenst stadgadt högre

delaktighetsbelopp, än tillförene, eller tjenst upptagen till delaktighet i

kassan, ege den ändring icke tillämpning på den, som är innehafvare af

tjensten, när ändringen träder i kraft; men sådan tjensteinnehafvare må,

der han icke fyllt 60 år och hans helsotillstånd, enligt intyg af legitimerad

läkare, ej gifver anledning befara, att hans återstående lifstid skall blifva

kortare, än som i allmänhet kan beräknas för person af hans ålder,

kunna på de vilkor, som i § 16 stadgas, bereda sig den förhöjning i

delaktighetsbeloppet eller den delegarerätt, som med ändringen i reglementet

afsetts.

Under enahanda förutsättningar och vilkor må delegarerätt kunna

vinnas af den, hvilken, när ny tjenst på grund af Kongl. Maj:ts beslut

enligt § 3 upptages till delaktighet, är innehafvare af denna tjenst.

De pensionsberättigade samt pensionernas belopp och fördelning.

§ 7-

Pensionsberättigade äro delegares enka, så länge hon lefver ogift,

samt delegares äkta barn tills det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan

träder i äktenskap.

För delegares stjufbarn medför lians delaktighet i kassan icke pensionsrätt.

§ 8.

Enka och barn åtnjuta pension från och med månaden näst efter

den, under hvilken mannen eller fadren aflider, till och med den månad,

hvarunder pensionstagaren dör eller hans rätt till pension annorledes

upphör.

För barn, som födes efter fadrens död, räknas pensionsrätten från

och med den månad, i hvilken barnet födes.

49

§ 9.

Pension utgår:

a) för enka ensam, med delaktighetsbeloppet för den klass, mannen

vid dödsfallet tillhör;

b) för enka med ett eller flera pensionsberättigade barn, med den

enka ensam tillkommande pension, förhöjd med femtio procent;

c) för pensionsberättigade barn, då enka ej finnes:

om barnen äro tre eller flera, med den för enka med barn bestämda

pension;

om barnen äro två, med den enka ensam tillkommande pension;

om endast ett barn finnes, med hälften af sist omförmälda pension.

§ 10.

Af pension för enka med barn njute, om endast ett barn finnes,

enkan två tredjedelar och barnet en tredjedel. Finnas två eller flera

barn, tage de halfva och enkan halfva pensionen; men äro barnen af

särskilda äktenskap tillkomme enkan endast en tredjedel af pensionen

och återstoden tillfälle barnen. Pension för barn delas emellan dem efter

hufvudtalet. Enka vare berättigad uppbära pension för eget barn, der

ej visas, att barnet uppfostras af annan.

§ Il

När

enka eller barn, som har pension, dör eller enderas pensionsrätt

eljest upphör, äfvensom när enka, som fått pension, föder barn,

afladt i äktenskap, hvarpå hennes pensionsrätt är grundad, skall reglering

af pensionsrätten ske enligt de i §§ 9 och 10 stadgade grunder.

§ 12-

Pension må ej utmätas eller beläggas med qvarstad.

Om afffifter till kassan.

§ 13-

Såsom årsafgift erlägge delegare tjugoen procent af delaktighetsbeloppet

för den klass, han tillhör.

7

so

Årsafgiften utgår från och med den månad, då delaktigheten, enligt

§ 4, beräknas hafva börjat, till och med den månad, under hvilken

delegare uppnår 68 års ålder, eller ock dessförinnan aflider eller förlorar

sin delegarerätt.

§ 14.

Retroaktivafgift skall betalas till kassan för en hvar, hvilken, efter

det han fyllt 21 år, erhåller tjenst, som medför antingen skyldighet för

honom att inträda såsom delegare i kassan eller förhöjning af hans

delaktighetsbelopp.

Denna afgift beräknas å delaktighetsbeloppet eller den vunna förhöjningen

och utgår med en procent derå för hvarje full kalendermånad,

som förflutit från det delegaren fyllt 21 år, tills han, såsom i

§ 4 sägs, vunnit delegarerätt eller förhöjning i sitt delaktighetsbelopp.

Retroaktivafgiften betalas på sätt i § 15 närmare bestämmes, under

två år, räknade från sistnämnda tidpunkt. Afgår delegare från kassan

innan retroaktivafgiften är till fullo gulden, har kassan fordringsrätt

endast för den del af oguldna beloppet, som belöper på tiden intill

slutet af den månad, under hvilken delegaren afgått.

§ 15-

Års- och retroaktivafgifterna förfalla till proportionerlig del till

betalning den första helgfria dagen i sista månaden af hvarje kalender - qvartal.

Afgifterna skola, för så vidt de icke för vissa lågt aflönade delegare

utgå af statsmedel, hos delegare, som har lön eller pension af

staten, uttagas genom innehållning derå efter föreskrift af den myndighet,

som anordnar lönen eller pensionen; och gälle i afseende på dessa afgifters

redovisning till kassan hvad Kongl. Maj:t derom särskild! förordnar.

Delegare, som icke åtnjuter lön eller pension af staten, insände

eller inbetale sina afgifter direkt till kassan.

§ 16.

Tjensteinnehafvare, som i § 6 är nämnd, vare, der han vill begagna

den rätt honom enligt sagda § tillkommer, skyldig betala icke

allenast här ofvan stadgade afgifter, utan äfven den tilläggsafgift, som

efter försäkringstekniska grunder kan böra utgå.

51

§ 17-

För indrifning af afgifter, hvilka icke blifvit i föreskrifven ordning

erlagda, må utmätning ega rum utan föregående dom eller utslag; och

ege kassan för afgifter förmånsrätt näst efter utskylder till kronan.

§ 18-

Erlagda afgifter återbetalas icke i andra fall eller i vidsträcktare

mån, än enligt detta reglemente är medgifvet.

Huru delegare- eller pensionsrätt upphör eller inskränkes.

§ 19-

Delegare, som afsättes från statens tjenst, vare från delaktighet

i kassan skild.

Enahanda vare påföljden för delegare, som uraktlåter att under

två på hvarandra följande år betala föreskrifna afgifter, der hvad oguldet

är befunnits icke kunna hos honom exekutivt uttagas.

Har delegare, som i denna § är nämnd, hustru eller ock barn,

som är yngre än 21 år och ogift, skall så stort belopp, som enligt för

kassan gällande försäkringstekniska grunder utgör det matematiska värdet

af hans erlagda afgifter, af styrelsen användas till förmån för hans

hustru eller barn genom beredande af lifränta eller på annat sätt, som

af styrelsen pröfvas lämpligt.

§ 20.

Afgår delegare annorledes, än i § 19 är sagdt, ur statens tjenst,

utan att för tjensten komma i åtnjutande af pension, förlorar han sin

delegarerätt, men är berättigad att återfå så mycket af erlagda afgifter,

som enligt ofvan omförmälda grunder utgör deras matematiska värde.

Lag samma vare, der delegare öfvergår till någon statens tjenst,

hvarmed delaktighet i denna kassa icke är förenad, men med hvilken

följer skyldighet att inträda i annan enke- och pupillkassa.

År tjensten icke förbunden med sådan skyldighet, qvarstår delegaren

i den klass, han tillhör.

52

§ 21.

Vid tillämpning af stadgandena i §§ 19 och 20 skall tjenst hos

kassan anses likställd med statens tjenst.

§ 22.

Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, med mindre det blifvit

i laga ordning afslutadt med vigsel eller inför borgerlig myndighet.

§ 23.

Pensionsrätt eger icke rnm på grund af äktenskap, som delegare

ingår efter det han fyllt 65 år.

§ 24.

Äktenskap, ingånget af delegare senare, än sex månader före hans

död, medför icke ovilkorlig pensionsrätt, utan ankomme på styrelsen att i

hvarje särskildt fall efter omständigheterna pröfva, huruvida pension

må beviljas.

Huru pension sökes och utbetalas.

§ 25.

Ansökning om pension göres skriftligen hos styrelsen med bifogande

af följande af vederbörande prest utfärdade bevis:

1) om tiden, då delegare, efter hvilken pension sökes, aflidit;

2) om dennes äktenskap och tiden för dess ingående; och

3) om enkas och barns ålder och civilstånd.

Beviljas pension, utfärdar styrelsen pensionsbref.

§ 26.

Pension utbetalas qvartalsvis i början af mars, juni, september och

december i kassan eller, på pensionstagares framställning, hos Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i det län, der pensionstagaren är bosatt.

53

Utbetalningen sker mot pensionsbrefvets uppvisande. Dervid bör

aflemnas intyg af prest eller annan tjensteman, att den eller de, för hvilka

pensionsbrefvet gäller och som icke personligen lyfta pensionsbeloppet, lefde

vid ingången af den månad, under hvilken utbetalningen eger rum. För

utfående af pension för enka, äfvensom för dotter, som uppnått 17 års

ålder, skall på samma sätt styrkas, att hon fortfar att lefva ogift.

Om delegarnes inseende öfver kassan.

§ 27.

Delegarne sammanträda i hufvudstaden genom fullmäktige till lagtima

möte första gången under år och sedermera hvart femte år å

första helgfria dagen i september efter kallelse, som Kongl. Maj :t minst

sex månader förut låter på styrelsens anmälan utgå, samt dessutom

till urtima möte, då Kong]. Maj:t på framställning af styrelsen eller

eljest derom förordnar.

Fullmäktige väljas för hvarje möte till antal af sexton.

»

§ 28.

För val af fullmäktige indelas riket i tretton valkretsar, hvilka omfatta:

första valkretsen Stockholms stad,

andra

tredje

fjerde

femte

sjette

sjunde

åttonde

nionde

tionde

elfte

tolfte

trettonde

ter.

Stockholms och Södermanlands län,

Upsala och Gefleborgs län,5

Östergötlands och Gotlands län,

Jönköpings och Kronobergs län,

Kalmar och Blekinge län,

Kristianstads och Malmöhus län,

Göteborgs och Bohus samt Hallands län,

Elfsborgs och Skaraborgs län,

Vermlands och Örebro län,

Vestmanlands och Kopparbergs län,

Vesternorrlands och Jemtlands län samt

Vesterbottens och Norrbottens län.

Första valkretsen utser fyra fullmäktige jemte ett lika antal suppleanHvarje

af de öfriga valkretsarne utser en fullmäktig och en suppleant.

Val skall hållas senast två månader före det möte, valet afser.

Röstberättigad är inom den valkrets, der han är bosatt, en hvar

54

delegare, som tillhör någon af kassans sju första klasser; och tillkommer

röstberättigad en röst för hvarje fullt hundratal kronor af delaktighet

sbeloppet för den klass, han tillhör.

Valbar är en hvar röstberättigad inom den valkrets, han tillhör;

dock må ej väljas den, som är ordförande eller ledamot i styrelsen,

suppleant för sådan ledamot, hos kassan anställd tjensteman eller delegare,

som uppnått den ålder, att enligt § 13 i detta reglemente hans

skyldighet att erlägga afgifter till kassan upphört.

För första valkretsen sker valet inför styrelsen, hvilken har att

genom kungörelse, som minst en månad före valet införes i Post- och

Inrikes tidningar och två andra i hufvudstaden utkommande dagliga

tidningar, utsätta tid och ställe för valet. Dervid väljas med slutna

sedlar först fullmäktige och sedan suppleanter. Röstegande må medelst

fullmakt öfverlåta sin rösträtt på annan röstegande; dock må ingen vara

ombud för flera än fyra röstberättigade.

Inom de öfriga valkretsarne äro Kongl. Maj :ts befallningshafvande

i Stockholms, Upsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,

Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Vermlands, Vestmanlands, Vesternorrlands

och Vesterbottens län valförrättare, en hvar för den valkrets,

hans län tillhör. Valförrättaren utsätte viss tid, inom hvilken de röstberättigade

i valkretsen ega att, en hvar till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i det län, der han är bosatt, aflemna eller insända sina valsedlar,

och utfärde derom kungörelse, som minst en månad förut skall i hvart

af de län, valkretsen omfattar, införas såväl i länskungörelserna som

äfven i någon i länsresidensstaden utkommande tidning. Valsedel skall

lyda å två personer och tydligt angifva, hvilken af dem väljes till fullmäktig

eller till suppleant, samt vara inlagd i försegladt omslag, å

hvilket den röstande egenhändigt tecknat sitt namn och utsatt sin

tjenstebefattning. Till valförrättaren öfversände den Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

som icke sjelf är valförrättare, ofördröjligen de till

honom inkomna valsedlarne obrutna, hvarefter samtlige valsedlarne från

valkretsen, så snart ske kan, inför valförrättaren öppnas och rösterna

sammanräknas.

Vald är den, som erhållit de flesta rösterna. Emellan suppleanterna

i första valkretsen bestämmes ordningen, i hvilken de skola inträda,

efter röstetalet. Vid lika röstetal afgör lotten.

Valförrättare för hvarje valkrets utom den första skall inom sex

dagar efter valförrättningens slut till styrelsen insända fullständigt valprotokoll.

Samtlige valförrättare hafva att låta tillställa hvar och en, som

55

blifvit utsedd till fullmäktig eller suppleant, utdrag af valprotokollet i

livad det honom angår; och galle detta protokollsutdrag såsom fullmakt

för den valde.

§ 29.

Derest utsedd fullmäktig är af förfall hindrad att uppdraget utföra,

har han att ofördröjligen derom göra anmälan hos styrelsen, som skyndsamt

inkallar vederbörande suppleant.

§ 30.

Till fullmäktiges ordförande förordnar Kongl. Mqj:t en bland fullmäktige

eller ock annan delegare; och eger ordföranden, äfven om han

icke är fullmäktig, rösträtt lika med sådan.

§ 31. .T

Sedan fullmäktige sammanträdt, blifve fullmakterna uppvisade och

granskade. Förekommer dervid anmärkning mot någons behörighet,

ege efter fullbordad granskning de fullmäktige, hvilkas fullmakter blifvit

godkända, att besluta öfver anmärkningen.

§ 32.

Fullmäktige hafva att anställa de i §§ 40 och 47 omförmälda val,

antaga instruktion för styrelsen och besluta om de andra frågor rörande

förvaltningen eller ändringar i reglementet, som af styrelsen eller någon

fullmäktig blifvit väckta, äfvensom att afgifva yttrande i ärenden, angående

hvilka Kongl. Magt kan infordra fullmäktiges uttalande.

Fullmäktiges beslut rörande ändring i reglementet eller instruktionen

för styrelsen vare gällande endast så vidt det af Kongl. Maj:t

efter underdånig hemställan gillas.

§ 33.

Fullmäktiges möte får icke utan Kongl. Maj:ts tillstånd fortvara

längre än femton dagar.

Förslag, som af fullmäktig väckes om ändring i reglementet, skall

för att kunna till afgörande hos fullmäktige företagas vara skriftligen affattadt.

och till styrelsen inkommet senast å femtonde dagen före mötets

56

öppnande eller, om denna är helgedag, å närmast föregående söckendag.

Öfver sådant förslag afgifve styrelsen vid mötets början yttrande.

§ 34.

De till fullmäktiges handläggning hörande ärenden må på särskilda

afdelningar beredas, om fullmäktige finna sådant lämpligt.

§ 35.

Vid möte föres öfver de ärenden, som förehafvas, fullständigt

protokoll. Ej må beslut i någon fråga fattas innan ordföranden förut

inhemtat, att fullmäktige anse öfverläggningen slutad, hvarefter proposition

framställes, så affattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagifve derefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäste detsamma, der omröstning ej begäres, med

klubbslag. Åskas omröstning, skall den ske med slutna sedlar. Till

undvikande af lika röstetal skall vid omröstning angående sådan fråga,

som afgöres med enkel röstöfvervigt, en sedel uttagas och förseglad

afläggas förr, än sedlarne uppräknas. Finnas rösterna lika delade, varde

den aflagda sedeln öppnad. År pluralitet redan gifven, bör sedeln ouppbruten

genast förstöras.

Beträffande alla frågor, som röra förändring i detta reglemente,

fordras tre femtedelar af rösternas antal för att ändringen skall anses

beslutad. I andra frågor, likasom vid val, gälla de fleste rösterna. Skulle

vid val lika röstetal uppstå, verkställes lottning. Val af styrelseledamöter

och revisorer jemte suppleanter ske med slutna sedlar.

Den, som deltagit i afgörande af ett hos fullmäktige handlagdt

ärende, eger att emot det fattade beslutet låta i protokollet anteckna

reservation.

§ 36.

Innan fullmäktige åtskiljas, skola de till Kongl. Maj:t göra anmälan

om de af fullmäktige verkstälda val samt afgifva berättelse om kassans

tillstånd med tillkännagifvande tillika, huruvida fullmäktige funnit något

vid förvaltningen att anmärka. Derest under fullmäktiges möte beslut

fattats om ändring i reglementet eller instruktionen för styrelsen, skall

detta i berättelsen till Kongl. Maj:ts pröfning anmälas.

57

§ 37.

Skulle den enligt § 40 i detta reglemente verkstälda utredning

gifva vid handen, att kassans tillgångar icke motsvara dess förbindelser,

åligger det fullmäktige att besluta om de åtgärder, som i anledning

deraf finnas nödiga.

Vilja fullmäktige ej medgifva böjning af pensionsafgifterna, då

sådan på grund af nämnda utredning befinnes nödvändig för att kassans

förmåga att fullgöra sina förbindelser ej skall äfventyras, må Kongl.

Magt förordna om den minskning i pensionerna, som pröfvas erforderlig.

v:;r §38-

Fullmäktiges berättelse, jemte dervid gjorda reservationer, skall

genom styrelsens försorg till trycket befordras och delegarne tillhandahållas.

vr. <

§ 39.

Fullmäktig åtnjuter af kassans medel resekostnads- och traktamentsersättning,

enligt hvad för tredje klassen i gällande resereglemente finnes

bestämdt, för de af fullmäktigskapet föranledda resor till och från hufvudstaden

samt ersättning för den tid, hvarunder fullmäktiges sammanträde

räcker, med fem kronor för hvarje dag, då fullmäktigen är i hufvudstaden

bosatt eller i följd af annat allmänt uppdrag, för hvilket godtgörelse

åtnjutes, derstädes sig uppehåller, men eljest med tio kronor

om dagen.

Kassans förvaltning.

§ 40.

Kassan förvaltas af en styrelse, bestående af ordförande, som förordnas

af Kongl. Maj:t, samt fyra ledamöter, hvilka jemte ett lika antal

suppleanter väljas af fullmäktige vid hvarje lagtima möte för eu tid af

fem år, räknadt från början af det kalenderår, som näst efter valet infaller.

Styrelsen åtnjuter ersättning enligt stat.

Såväl ordföranden som ledamöterna och suppleanterna utses bland

kassans i Stockholm boende delegare.

8

58

Derjemte förordnar Kongl. Maj:t på styrelsens förslag inom eller

utom densamma för fem år i sender en i bedömandet af pensionsfrågor

från försäkringsteknisk synpunkt skicklig och förfaren man (konsulent)

hvilken det åligger:

att före hvarje lagtima möte verkställa en på försäkringstekniska

beräkningar grundad fullständig och noggrann utredning angående kassans

tillstånd och förmåga att fullgöra sina förbindelser;

att utföra de öfriga försäkringstekniska beräkningar, som styrelsen

pröfvar erforderliga; samt

att till styrelsen eller, om han finner förhållandena dertill föranleda,

hos Kongl. Maj:t göra framställning om de åtgärder, som han anser

vara för kassans bestånd och förkofran nödiga eller nyttiga.

År konsulenten ej medlem af styrelsen, vare han ändock skyldig,

när han kallas, att öfvervara styrelsens sammanträden, dervid han eger

rätt att deltaga i öfverläggningarna, men icke i besluten.

Skulle styrelsen i fråga, för hvars bedömande försäkringstekniska

beräkningar ansetts erforderliga, fatta beslut i strid med konsulentens

mening, skola såväl konsulentens yttrande som skälen för styrelsens

beslut i protokollet fullständigt upptagas.

§ 41.

Styrelsen åligger att handhafva kassans angelägenheter i enlighet

med detta reglemente och särskild för styrelsen utfärdad instruktion.

Ej må vid styrelsens sammankomst något beslut fattas, så vida ej minst

tre medlemmar af styrelsen äro tillstädes. År ordföranden hindrad att

bevista sammanträde, föres ordet af den, som de närvarande dertill utse.

Såsom styrelsens beslut gälle den mening, om hvilken de fleste

förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden.

Styrelsen eger förordna ombud att å kassans vägnar vid domstolar

och andra embetsmyndigheter föra kassans talan.

§ 42.

Till biträde vid förvaltningen anställas tjenstemän och vaktmästare

enligt särskild stat.

Såväl tjenstemännen som vaktmästaren utses och entledigas af

styrelsen samt njuta den aflöning, som i staten blifvit fastställd.

59

Tjenstemännens åligganden och göromålens fördelning bestämmas

af styrelsen uti särskildt utfärdad arbetsordning.

§ 43.

''.n; ’• .»''t''/y;2 Ut* jk t*.)’ :<Vj iVH»;1 i /ji.*,?.* IW)

Varda medel donerade till kassan; och finner styrelsen enligt beslut,

som vinner Kongl. Maj:ts fastställelse, att de böra mottagas, skola

medlen förvaltas i enlighet med gifvarens föreskrifter.

: i f f''7''S v i. ♦ill''*'': M i >■ Hi(l‘3 i O <31 7’^''f , \ »''• -tilj J ’''1 ;i >•''.»

t : *-V!:\T

Hos styrelsen skall föras liggare, som för hvarje delegare upptager

hans namn, födelsedag, tiden då han blef delegare, delaktighetsbeloppet,

dagen då delegare inträdt i gifte, hustruns och barnens namn

och födelsedagar samt, då deras rätt till framtida pension genom dödsfall

eller eljest upphör, dagen derför, så ock tiden för delegares afsked,

död eller utträde ur kassan. > •

Derjemte skall hos styrelsen föras liggare upptagande samtliga

pensionstagare, deras ålder, dag då pension beviljats, pensionens belopp

äfvensom dödsfall och derigenom eller af annan anledning intränad

förändring med afseende å pensioneringen.

§ 45.

Vederbörande myndigheter skola årligen i januari lemna styrelsen

de för fullgörande af föreskrifterna i nästföregående § erforderliga uppgifter

i enlighet med formulär, som af styrelsen utfärdas och tillsändas

myndigheterna; och ega desse att affordra delegare och pensionstagare

de för uppgifternas meddelande nödiga upplysningar.

§ 46.

För hvarje kalenderår uppgöres bokslut, som skall vara verkstäldt

inom utgången af april påföljande år.

§ 47.

Kassans räkenskaper och förvaltning skola hvarje år granskas af

tre revisorer, af hvilka minst två skola vara delegare.

60

Dessa revisorer jemte ett lika antal suppleanter väljas vid lagtima

möte, särskildt för då löpande kalenderår och särskild^ för hvarje

af derpå följande fyra år.

Revisorerna sammanträda å kassans lokal i Stockholm första helgfria

dagen i juni och böra under nästföregående april genom styrelsens

försorg kallas till sammanträdet.

Till revisorerna öfverlemne styrelsen berättelse angående nästföregående

årets förvaltning jemte dertill hörande räkenskaper, protokoll

och öfriga handlingar; och skall revisorernas berättelse, innefattande

särskildt yttrande angående ansvarsfrihet för styrelsen, före utgången af

juni aflemnas till styrelsen, hvilken har att inom nästföljande juli till

Kong! Maj:t ingifva sin berättelse tillika med revisionsberättelsen och

det yttrande, som af den senare må föranledas.

En hvar af revisorerna åtnjute ersättning med etthundra kronor

jemte rese- och traktamentsersättning för de af revisionen föranledda

resor till och från Stockholm enligt tredje klassen i gällande resereglemente.

§ 48. .

Sedan styrelsens och revisorernas berättelser inkommit, meddelar

Kongl. Maj:t styrelsen ansvarsfrihet för dess förvaltning eller låter vidtaga

de åtgärder, hvartill omständigheterna föranleda.

= , , § 49.

Kostnaderna för fullmäktiges sammanträden utgå af kassans medel

Öfriga förvaltningskostnader bestridas af staten.

§ 50.

Kassans styrelse och tjenstemän ege rätt att i alla de ärenden,

som angå kassan, begagna tjenstefrimärken och tjenstebrefkort.

§ 51.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande äfvensom domstolar och andra

embetsmyndigheter böra utan uppehåll lemna kassans styrelse eller dess

ombudsman laga handräckning uti de ärenden, som röra kassan.

61

§ 52.

Åtal mot styrelsen och tjenstemännen anställes i balans- och räkenskapsmål

inför kammarrätten och i öfriga mål inför Svea hofrätt.

Utan föregånget åtal ege styrelsen skilja tjensteman och vaktmästare

från deras befattningar; dock vare sådant beslut icke gällande,

derest ej minst fyra af styrelsens medlemmar derom förenat sig; och

böra skälen till beslutet i protokollet antecknas. I det beslut må ändring

ej sökas.

§ 53.

Öfver styrelsens beslut i fråga om delaktighet i kassan, afgifter

till densamma och pensionsrätt må klagan föras hos Kongl. Maj:t genom

besvär, som vid talans förlust skola ingifvas till finansdepartementet

inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet.

§ 54.

Detta reglemente skall träda i kraft den 1 januari nästkommande

år och eg a tillämpning jemväl på den, som enligt reglementet den 23

november 1888 är delegare i kassans enskilda enke- och pupillfond, med

iakttagande dock, att sådan delegare, ändå att ändring i klassindelningen

beträffande hans tjenst vidtagits, qvarstår i den klass, han förut tillhör;

att delegaren, derest han, enligt § 29 i sist sagda reglemente, vunnit

befrielse från årsafgift, skall fortfarande njuta denna befrielse till godo;

samt att dotter efter delegare, om hvilken här är nämndt, är berättigad

uppbära pension tills hon uppnår tjugofem års ålder eller dessförinnan

träder i äktenskap.

I fråga om den, som vid nästkommande års början redan är pensionstagare

i den enskilda fonden, äfvensom beträffande pensionering från

kassans allmänna enke- och pupillfond, tillämpas nu gällande bestämmelser.

62

Öfvergående stadganden.

§ 55.

Från den tid, då detta reglemente träder i kraft, skall kassan

fullgöra, utom egna förbindelser, jemväl samtliga de skyldigheter i afseende

på pensionering af tjenstemän, hvilka, enligt gifna bestämmelser,

åligga civilstatens pensionsinrättning.

Till fullgörande af nu nämnda åligganden ege kassan dels att såsom

sin egendom mottaga omförmälda pensionsinrättnings samtliga tillgångar,

dels ock, enär dessa tillgångar och kassans enskilda fond icke äro för

ändamålet tillräckliga, att, såsom här nedan stadgas, uppbära en särskild

afgift af dem, hvilka, då detta reglemente träder i kraft, redan äro delägare

i kassan.

I nämnda afseende åligge det en hvar sådan delegare, som tillhör

någon af de sju första klasserna och icke enligt äldre stadganden vunnit

befrielse från årsatgift, att årligen till kassan betala en särskild tilläggsafgift

af nio procent å delaktighetsbeloppet för den klass, i hvilken han,

när detta reglemente blifver gällande, skall erlägga årsafgift. Förhöjes

detta delaktighetsbelopp, skall tilläggsafgift, hvarom nu är sagdt, icke

utgå för förhöjningen.

Om tiden för tilläggsafgiftens upphörande, om afgiftens uppbörd,

redovisning och indrifning, om förmånsrätt till betalning för densamma,

äfvensom om särskild påföljd i visst fall för försummelse med afgiftens

erläggande, gälle hvad i §§ 13, 15, 17 och 19 stadgas beträffande årsafgifterna

till kassan.

§ 56.

I detta reglemente meddeladt stadgande, hvarigenom tjenst upptagits

till delaktighet i kassan, vare icke tillämpligt på den som är innehafvare

af tjensten när reglementet träder i kraft; dock må, under de i § 6 för

likartadt fall angifne förutsättningar, sådan tjensteinnehafvare kunna

vinna delegarerätt i kassan på de vilkor, som i § 16 föreskrifvas.

Delegare, som i detta reglemente blifvit upptagen i högre klass,

än den han förut tillhör, må ock, under enahanda förutsättningar och

vilkor, kunna bereda sig förhöjning i sitt delaktighetsbelopp genom

inträde i den högre klassen.

År delegare på grund af äldre bestämmelser delaktig i kassan för

två tjänster, skall pension efter honom beräknas efter delaktighetsbeloppet

i den klass, som är näst öfver den, han tillhör vid dödsfallet.

63

Der förut varande delegare i kassan, i anseende till indragning af

hans tjenst eller af orsak, att delaktighet för tjensten ansetts icke för

framtiden böra ega rum, ej är upptagen i klassindelningen, skall reglementet

ändock tillämpas på honom med iakttagande, att han, med afseende

på delaktighetsbeloppet, hänföres till samma klass, som han

enligt reglementet den 23 november 1888 tillhör.

§ 57.

I afseende på kassans förvaltning skola tillsvidare i allt, om hvilket

icke finnes i detta reglemente särskildt stadgadt, i tillämpliga delar

gälla de föreskrifter, hvilka äro för civilstatens pensionsinrättning meddelade

genom instruktion för denna inrättnings direktion och reglementet

angående utlåning m. m. utur de under direktionens förvaltning ställda

fonder.

I enlighet med gällande föreskrifter skola af kassan fortfarande

förvaltas såväl dess allmänna enke- och pupillfond, som ock den med

kassan förenade kapital- och lifränteförsäkringsanstalten.

Alla de till civilstatens pensionsinrättning redan gjorda donationer

skola ock emottagas af kassan och förvaltas af styrelsen i öfverensstämmelse

med gifvarnes föreskrifter.

§ 58.

Den direktion, som då reglementet träder i kraft handhar civilstatens

pensionsinrättning och den dermed förbundna enke- och pupillkassan,

fortfare med förvaltningen intill slutet af det kalenderår, under

hvilket val af styrelseledamöter varder enligt detta reglemente af fullmäktige

förrättadt.

Den nuvarande öfverkommissarien skall vara ledamot i styrelsen;

och i följd deraf skola, så länge han qvarstår i sin befattning, vid val

af styrelse utses endast tre ledamöter.

§ 59.

När tjensteman i kassan afgår, skall hans tjenst tillsättas endast

på förordnande tillsvidare i afbidan på den reglering af tjensterna i

kassan, som må finnas behöflig.

64

§ 60.

Skulle mer än fem år förflyta från sista ordinarie sammanträde

af fullmäktige för delegarne i civilstatens pensionsinrättning intill dess

fullmäktige enligt detta reglemente första gången sammanträda till

lagtima möte, förordnar Kongl. Maj:t, efter anmälan af direktionen,

revisorer för hvarje år, för hvilket revisorer icke blifvit af fullmäktige

utsedde.

r

Förslag till nådig kungörelse

om upphörande efter hand af civilstatens pensionsinrättnings verksamhet

för pensionering af tjensteman m. in.

Vi Oscar etc. göre veterligt: Sedan Vi, efter hörande af fullmäktige

för delegarne i civilstatens pensionsinrättning, funnit godt bestämma, att

pensionering af tjenstemän från nämnda inrättning må inskränkas till

dem, som vid utgången af innevarande år äro pensionstagare eller delegare

i inrättningen, och efter deras afgång upphöra, så hafve Vi, som

i sammanhang med utfärdande denna dag af förnyadt reglemente för

civilstatens enke- och pupillkassa föreskrifvit, att denna kassa skall mot

vissa vilkor från sagda tid fullgöra nämnda pensionering af tjenstemän,

velat härigenom förordna, att det för civilstatens pensionsinrättning den

23 november 1888 fastställda reglemente skall efter den 31 december

innevarande år lända till efterrättelse endast för så vidt genom reglementet

bestämmes den rätt, hvilken vid detta års slut pensionstagare

och delegare tillkommer, med iakttagande likväl, att begrafningshjelp

må uppbäras endast af sterbhus efter den, som vid samma års slut är

pensionstagare; och må i följd af hvad i denna kungörelse blifvit stadgadt

delegare icke efter nämnda tidpunkt flyttas till annan pensionsklass, än

han då tillhör.

65

j"’: ''<)''jI

Utdrag af protokollet, hållet vid civilstatens herrar fullmäktiges

sammanträden i Stockholm följande dagar år 1897.

Den 5 november.

Närvarande:

Herr ordföranden, presidenten A. Östergren

jemte samtlige herrar fullmäktige nämligen

Herr justitiekansleren J. E. Elliot,

» kanslisekreteraren S. T. Berger,

» professoren A. Lindstedt,

» revisorn A. W. Kinberg,

» hofrättsfiskalen H. W. Zethelius,

» postexpeditören A. K:son Bergman,

» assessoren A. Romberg,

» hofrättsrådet J. A. Lundahl,

)) fängelsedirektören F. Liljenroth,

» landskamreraren J. Malmberg,

» förste landtmätaren A. W. Lodén,

» landskamreraren G. Gasslander,

T> häradshöfdingen, f. d. assessoren L. H. Montelius,

» häradshöfdingen A. Waldenström,

» landssekreteraren J. Hambraeus,

» kammarrättsrådet J. Östberg,

» landssekreteraren C. G. Hafström,

» häradshöfdingen, f. d. assessoren C. L. Hessle,

d landssekreteraren M. Zachrison,

» kronofogden A. Cervin,

» kommissionslandtmätaren L. G. Söderblom,

)) häradshöfdingen A. Åhrling.

§ 3.

Föredrogs å nyo kansliafdelningens utlåtande n:o 1 i anledning af

Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 23 juli 1897, hvarigenom föreskrifvits,

9

66

att herrar fullmäktige skulle afgifva förnyadt underdånigt utlåtande öfver

pensionskomiténs den 28 maj 1894 afgifna betänkande samt till Kongl.

Maj:t inkomma med förslag till en efter vissa grunder organiserad enkeoch

pupillkassa för civilstaten.

I enlighet med hvad afdelningen tillstyrkt beslöto herrar fullmäktige

att i sitt underdåniga utlåtande i anledning af den nådiga remissen

förklara, att äfven om pensionsväsendet för tjenstemän icke skulle blifva

ordnadt genom en gemensam pensionslag på det af pensionskomitén

föreslagna sätt, utan i afseende derå komme att, såsom statskontoret

tillstyrkt, fortfarande gälla de pensionsvilkor, hvilka bestämts vid antagande

af lönestat för hvarje verk eller kår, civilstatens pensionsinrättnings

verksamhet för tjenstemäns pensionering enligt fullmäktiges omdöme

i allt fall kunde upphöra.

Vidare hade afdelningen hemställt, att herrar fullmäktige vid afgifvandet

af nämnda förklarande dock måtte vidhålla den åsigt, hvilken

fullmäktige tidigare uttalat och statskontoret äfven biträdt, att tjensteinnehafvare,

hvilka redan genom erlagda afgifter grundlagt åt sig eventuel

rätt till tidigare pension från tjenstemannafonden, icke borde kunna

utan eget medgifvande helt och hållet afhändas denna rätt.

Efter föredragning häraf yrkades dels bifall till afdelningens hemställan

oförändrad, dels, af herr kanslisekreteraren Berger, godkännande

af samma hemställan med den ändring, att orden »helt och hållet» uteslötes,

och dels, af herr kammarrättsrådet Östberg, afslag å afdelningens

hemställan; och då propositioner på de särskilda yrkandena framställdes,

hördes blandade ja och nej, hvarvid herr presidenten och ordföranden

ansåg propositionen på bifall till afdelningens förslag vara med öfvervägande

ja besvarad.

Votering begärdes, och sedan herr kammarrättsrådet Östbergs

yrkande antagits till kontraproposition, uppsattes och godkändes följande

voteringsproposition:

»Den, som bifaller hvad afdelningen i denna del hemställt,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr kammarrättsrådet

Östberg framställda yrkande.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,

undantogs, och utföll med 16 ja mot 6 nej, i följd hvaraf herrar fullmäktige

godkänt hvad afdelningen hemställt.

67

Herr kanslisekreteraren Berger anmälde sin reservation mot detta

beslut, så vidt derigenom kunde anses hafva godkänts den uppfattning,

att de nu varande delegarne kunna utan eget medgifvande väl icke helt

och hållet af händas sin redan förvärfvade rätt till pension från tjenstemannafohden

vid tidigare ålder än den för rätt till pension från allmänna

indragningsstaten bestämda, men likväl till någon del beröfvas

samma rätt, derigenom att den ålder, vid hvilken pension från tjenstemannafonden

erhölles, blefve högre än 55 år.

Innan herrar fullmäktige öfvergingo till behandlingen af det inom

afdelningen utarbetade, vid dess utlåtande fogade förslag till förnyadt

nådigt reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa, begärdes ordet

af herr fängelsedirektören Liljenroth, som uppläste ett skriftligt anförande

af denna lydelse:

»Då jag anser, dels att den i »öfvergående stadganden» föreslagna

tilläggsafgifien är för hög att med jemnmod och utan svårighet kunna

bäras af en mängd delegare, dels att nämnde afgift .ej är behöflig, yrkar

jag återremiss af förslaget i sin helhet med begäran alt beräkningarne

grundas på följande förutsättningar:

1. Att inga tjenstemannapensioner beviljas sedan nya reglementet

vunnit stadfästelse.

2. Att statsverket öfvertager pensioneringen af alla de posttjenstemän,

hvilka redan nu åtnjuta eller före fastställelsen af nya reglementet

komma att åtnjuta pension både från civilstatens pensionsinrättning och

från postverket, en förutsättning så mycket billigare som dessas rätt att

här erhålla pension måhända kan sägas ej vara direkt stridande mot

reglementets ordalydelse, men strider så mycket mer mot dess anda och

dess ändamål.

3. Att ingen ny sjuklighetspension beviljas från den dag nya

reglementet fastställes.

4. Att pension för barn upphör från och med den dag det fyllt 21 år.

5. Att de vid nya reglementets fastställelse i tjenst varande delegare

ej ega rätt till begrafningshjelp.

6. Att alla delegare erlägga årsafgift så länge de i statens tjenst

qvarstå.

7. Att delegare, som afgår ur statens tjenst med pension före

fyllda 68 år, erlägger årsafgift tills han uppnått nämnda ålder.

8. Att alla delegare, som vid nya reglementets fastställelse äro i

tjenst, öfvergå i den nya kassan och i den klass de förut tillhöra.

9. Att alla ponsionsinrättniugens tillgångar öfverlemnas med full

eganderätt. till nya kassan.

Kapitalvärdet af

den vinst, sam

uppstår i följd

af nedanstående

förutsättningar i

punkt: 1, 2, j o. 6.

1. Kr. 960,000

2. Kr. 250,000

Jt. Kr. 100,000

6. Kr. 100,000

Tr. Kr. 1,ilo,000

68

° _ 10. Att årliga afgiften bestämmes till tjugoen procent af del

aktighetsbeloppet.

Om ofvanstående förutsättningar antagas för gifna och af fullmäktige

beslutade i hvad pa dem ankommer, behöfs säkerligen ingen

tilläggsafgift, och då dertill kommer såsom ett obestridligt faktum att

inrättningens, fonder förlidet år gåfvo i genomsnitt 4,1 procent samt

man med visshet kan antaga att de ännu flera år komma att gifva

öfver 3 | procent, så att dessa, beräkningarne Överskjutande räntor kunna

anses motsvara en kapitaltillgång af cirka 250,000'' kronor, tror jag att

man skall komma till det glädjande resultat att de föreslagna retroaktivafgifterna

kunna något nedsättas, hvarigenom en välbehöflig om ock

måhända ringa lindring kunde tillskyndas de nya delegarne vid inträdet,

en lindring, som äfven i någon mån komme de gamla delegarne

till del då de efter öfvergången vunne befordran och flyttades

i högre klass.» ? !

Efter uppläsandet häraf tilläde herr fängelsedirektören Liljenroth,

att då hans anmärkningar icke egentligen vore riktade mot sjeifva förslaget

till reglemente utan företrädesvis afsåge de öfvergående stadgande11^.

yrkandet om återremiss icke torde utgöra hinder för herrar fullmäktige

att nu granska reglementsförslaget.

Vidare anförde herr fängelsedirektören Liljenroth, att han ansåge

den föreliggande frågan vara af den beskaffenhet, att tre femtedelar af

rösternas antal erfordrades för att proposition på hvad afdelningen föreslagit

skulle anses bifallen.

I anledning häraf yttrade herr presidenten och ordföranden, att

han funne föreskrifterna i reglementena för civilstatens pensionsinrättning

och dess enke- och pupillkassa om qvalificerad röstberäkning icke

vara tillämpliga i annat fall, än då fullmäktige för sin del hafva att

afgöra, huruvida en föreslagen ändring af gällande reglemente skall

antagas eller förkastas, och att, då sådan fråga icke nu förelåge, herr

ordföranden förklarade, att i förestående votering den mening, som erhölle

de flesta rösterna, skulle anses vara af herrar fullmäktige godkänd.

Då herrar fullmäktige nu skulle företaga granskning af förslaget

till reglemente, paragraf efter paragraf, förklarade herrar fullmäktige,

att derest beslut, som komme att fattas rörande bestämmelser i förslaget,

skulle anses påkalla jemkningar i redaktionen af sådana reglementsbestämmelser,

som redan förut under ärendets behandling blifvit lemnade

utan anmärkning, herrar fullmäktige vore oförhindrade att vidtaga sådana

jemkningar.

I fråga om den benämning, den ombildade anstalten skulle hafva,

69

hade herrar häradshöfdingen Montelius, assessoren Romberg och förete

landtmätaren Lodén varit af en från afdelningens beslut skiljaktig mening

och hemställt, att åt den ombildade anstalten måtte gifvas oförändradt

samma namn, som af ålder varit och ännu är åt pensionsinrättningen

gifvet; att således förslaget måtte kallas »förslag till förnyadt

reglemente för civilstatens pensionsinrättning», samt att de med anledning

häraf nödiga förändringar måtte vidtagas.

Herr justitiekansleren Elliot hemställde, att med behandlingen af

frågan om den ombildade anstaltens benämning måtte få tills vidare

anstå, hvaremot herr häradshöfdingen Montelius yrkade, att herrar fullmäktige

skulle nu fatta beslut i denna fråga.

Då propositioner på dessa yrkanden framställdes, biföllo herrar

fullmäktige hvad herr justitiekansleren Elliot hemställt.

I afseende å redaktionen af § 1 hemställde herr kanslisekreteraren

Berger, att orden »tjensteinnehafvare, hvilka enligt detta reglemente äro

skyldiga att vara» måtte utgå, hvaremot herr justitiekansleren Elliot

yrkade, att herrar fullmäktige måtte godkänna denna § oförändrad; och

då propositioner på dessa yrkanden framställdes, godkändes hvad herr

justitiekansleren Elliot hemställt.

Beträffande § 2 anmärkte herr justitiekansleren Elliot, att bland

der uppräknade verk och stater förekomme Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

jemte »distrikten»; och hemställde herr justitiekansleren, att

ordet »distrikten» måtte utbytas mot ordet »distriktscheferna».

Denna hemställan bifölls.

Deremot afslogo herrar fullmäktige yrkanden, som framställdes

dels af herr kanslisekreteraren Berger derom, att orden »Meteorologiska

centralanstalten» måtte utbytas mot orden »Statens meteorologiska centralanstalt»,

dels ock af herr landssekreteraren Hafström derom, att

Flyinge hingstdepot måtte intagas bland de verk och stater, inom hvilka

skyldighet att deltaga i kassan skulle ega rum.

Herr hofrättsfiskalen Zethelius påpekade, att bland de i § 2 uppräknade

verk och stater förekomme väl civilstatens pensionsinrättning

men icke den ombildade anstalten.

Herrar fullmäktige funno delta yttrande för närvarande icke föranleda

till annan åtgärd än ett förklarande, att herrar fullmäktige,

sedan frågan om den ombildade anstaltens benämning blifvit afgjord,

ville, jemlikt förut i dag fattadt beslut, tillse huruvida någon redaktionsjemkning

i det hänseende, herr hofrättsfiskalen Zethelius’ yttrande afsåge,

kunde vara erforderlig.

I öfrigt godkändes hvad afdelningen rörande § 2 föreslagit.

70

På sätt afdelningen hemställt, beslöto herrar fullmäktige, att första

stycket af § 3 skulle lyda sålunda:

»Nedannämnde — — — klasser:»

Herr justitiekansleren Elliot hemställde, att då förste provinsialläkare,

så vidt de vore på ordinarie stat, alltid tillika vore provinsialläkare,

samt det vid sådant förhållande vore öfverflödigt att i klassindelningen

nämna dem särskild!, orden »förste provinsialläkare» måtte

uteslutas; och biföllo herrar fullmäktige denna hemställan.

Herr kanslisekreteraren Berger yrkade, att provinsialläkare, hvilka

enligt hans åsigt borde tillhöra andra klassen, måtte uteslutas ur den

första, hvaremot herr häradshöfdingen Montelius yrkade, att dessa embetsmän

måtte hänföras till första klassen, på sätt aldelningen föreslagit.

Då propositioner på dessa yrkanden framställdes, hördes blandade

ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som bifaller hvad herr kanslisekreteraren Berger föreslagit

i fråga om den klass, hvilken provinsialläkare skola tillhöra,

den, det ej vill,

röstar ja,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt hvad afdelningen i

detta hänseende föreslagit.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs

och förseglades, samt utföll med 6 ja mot 16 nej, i följd hvaraf herrar

fullmäktige beslutit att upptaga provinsialläkarne i första klassen.

Emot beslutet anmälde herrar kanslisekreteraren Berger, revisorn

Kinberg, kammarrättsrådet Östberg och landssekreteraren Hafsström en

reservation, så lydande:

»Emot herrar fullmäktiges beslut att provinsialläkarne skola tillhöra

första delaktighetsklassen reservera vi oss på den grund, att provinsialläkarnes

lön och pension från statsverket uppgå till ungefärligen

samma belopp, som i sådant afseende åtnjutes af delegarne i andra

klassen. Skola, såsom skett, de oberäkneliga extra inkomster, som

läkarne kunna erhålla af tjensten, läggas till grund för klassifikationen,

äro ett stort antal embetsmän icke minst af dem, som upptagits i andra

och tredje klasserna, med lika skäl berättigade att uppflyttas i högre

klass.»

Vidare beslöto herrar fullmäktige att i sitt förslag till reglemente

71

upptaga såsom till första klassen körande samtlige de öfrige tjensteinnehafvare,

som enligt afdelningens förslag hänförts till denna klass.

dl?ej--.''.! Tv! '' D fc''u- v/tutC''!?!'' "... £’•''>;[ ;.f. ■ ■ ''V''- ''

• -r: •'' ■ : A »V* *]k‘ <:>i :i mgi» do i''".:

Den 6 november.

Närvarande:

Herr presidenten och ordföranden jemte samtlige herrar fullmäktige.

§ 2.

Fortsattes behandligen af kansliafdelningens utlåtande n:o 1 och

granskningen af det med samma utlåtande öfverlemnade förslaget till

förnyadt reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa.

Vid föredragningen af frågan om de tjensteinnehafvare, som borde

tillhöra andra klassen, begärdes först ordet af herr förste landtmätaren

Lodén, som yrkade, att förste landtmätarne, i afdelningens förslag hänförda

till tredje klassen, måtte i det förslag, som herrar fullmäktige

komme att afgifva, upptagas i andra klassen.

Herr presidenten och ordföranden framställde propositioner dels

på bifall till detta yrkande och dels på afslag å detsamma; och hördes

dervid blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som bifaller hvad herr förste landtmätaren Lodén föreslagit

i fråga om den klass, förste landtmätare böra tillhöra,

röstar ja, i cr

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige afslagit samma förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,

undantogs, och utföll med 13 ja mot 9 nej, i följd hvaraf herrar fullmäktige

beslutit att i sitt reglementsförslag upptaga förste landtmätarne

i andra klassen.

Herr landskamreraren Gasslander yrkade, att landträntmästarne

skulle få tillhöra andra klassen, å hvilket yrkande herr häradshöfclingen

Montelius hemställde om afslag.

Då propositioner framställdes, hördes blandade ja och nej, hvarvid

herr presidenten och ordföranden ansåg propositionen på afslag å herr

landskamreraren Gasslanders yrkande vara med öfvervägande ja besvarad.

72

Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och godkändes följande

.voteringsproposition:

»Den, som afslår hvad herr landskamreraren Gasslander hemställt

i fråga om den klass, landträntmästare böra tillhöra,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige bifallit samma hemställan.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,

undantogs, och utföll med 15 ja mot 7 nej, i följd hvaraf yrkandet om

landträntmästarnes upptagande i andra klassen afslagits.

Herr hofrättsrådet Lundahl hemställde, att sekreteraren i hofrätten

öfver Skåne och Blekinge måtte, i likhet med sekreterarne i Svea och

Göta hofrätter, hänföras till första klassen i stället för den andra, i

hvilken han enligt afdelningens förslag upptagits.

Sedan herr hofrättsfiskalen Zethelius yrkat afslag å samma hemställan,

framställdes propositioner på de särskilda yrkandena, hvarvid

hördes blandade ja och nej; och ansåg herr presidenten och ordföranden

propositionen på afslag å herr hofrättsrådet Lundahls hemställan vara

med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, hvarefter uppsattes och godkändes följande

yoteringsproposition:

»Den, som afslår hvad herr hofrättsrådet Lundahl hemställt i

fråga om den klass, sekreteraren vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge

skall tillhöra,

- röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige bifallit samma hemställan.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs

och förseglades; och sedan vid sammanräknandet af de öfriga sedlarne

rösterna befunnits vara lika delade eller elfva å hvardera sidan, öppnades

den förseglade sedeln, hvilken befanns innehålla nej; och hade

herrar fullmäktige följaktligen besluta, att sekreteraren vid hofrätten

öfver Skåne och Blekinge skulle tillhöra första pensionsklassen och således

uteslutas ur den andra.

Herr landssekreteraren Hafström yrkade, att distriktschefer i väg

-

73

och vattenbyggnadsdistrikten, i afdelningens förslag -upptagna i tredje

klassen, måtte af herrar fullmäktige hänföras till andra klassen.

Herr härädshöfdingen Montelius yrkade, att afdelningens förslag i

denna del måtte godkännas; och då propositioner på de särskilda yrkandena

framställdes, hördes blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som bifaller afdelningens förslag i fråga om den klass, distriktschefer

i väg- och vattenbyggnadsdistrikten böra tillhöra,

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige bifallit det af herr landssekreteraren

Hafström väckta förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en aflådés och

förseglades, och utföll med 15 ja mot 7 nej, i följd hvaraf herrar fullmäktige

godkänt afdelningens förslag i denna del.

I öfrigt erinrades intet mot afdelningens förslag, så vidt det afsåge

de tjensteinnehafvare, som skulle tillhöra andra klassen.

Herrar fullmäktige beslöto, att samtlige de tjensteinnehafvare, söm

afdelningen upptagit i tredje klassen, skulle i herrar fullmäktiges förslag

hänföras till samma klass, dock med undantag af förste landtmätarne,

om hvilka herrar fullmäktige förut i dag fattat beslut.

Derjemte hemställde herr kronofogden Cervin, att jemväl häradsskrifvare,

hvilka afdelningen upptagit i fjerde klassen, måtte af herrar

fullmäktige hänföras till den tredje.

Herr presidenten och ordföranden framställde propositioner på

bifall till och afsläg ä detta yrkande; och hördes dervid blandade ja

och nej, hvarjemte votering begärdes.

Voteringsproposition uppsattes och godkändes, så lydande:

»Den, som bifaller herr kronofogden Cervins hemställan i fråga

om den klass, häradsskrifvare böra tillhöra,

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige afslagit samma hemställan.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs

och förseglades, och utföll med 16 ja mot 6 nej, i följd hvaraf herrar

■"''.m

den, det ej vill,

röstar ja,

röstar nej;

den, ej det vill,

röstar ja,

röstar nej;

10

74

fullmäktige beslutit att i sitt reglementsförslag upptaga häradsskrifvare

i tredje klassen.

I sitt reglementsförslag hade afdelningen i fjerde klassen upptagit

»kassörer utom de i andra och femte klasserna upptagna».

Herr landssekreteraren Hafström hemställde, att de ur afdelningens

förslag anförda orden måtte helt och hållet uteslutas, enär några andra

kassörer än de i andra och femte klasserna upptagna icke skulle finnas

anställde vid något af de verk och stater, inom hvilka skyldighet att

deltaga i kassan skall ega rum.

Herrar fullmäktige förklarade sig vilja i afvaktan på närmare utredning

beträffande anmärkta förhållandet låta anstå med fattande af

beslut i anledning af herr landssekreteraren Hafströms hemställan.

Herr kronofogden Cervin yrkade, att länsmän, i afdelningens förslag

hänförda till sjette klassen, måtte af herrar fullmäktige upptagas

i femte klassen.

Herr landssekreteraren Hafström yrkade afslag å herr kronofogden

Cervins framställning; och då propositioner på de särskilda yrkandena

gjordes, hördes blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som bifaller afdelningens förslag derutinnan, att länsmän

ansetts böra tillhöra icke femte utan sjette klassen,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr kronofogden

Cervin väckta förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs

och förseglades, samt utföll med 14 ja mot 8 nej, i följd hvaraf herrar

fullmäktige godkänt afdelningens förslag i denna del.

Vidare beslöto herrar fullmäktige, att ordet »kammarskrifvare»,

intaget under sjette klassen, skulle utgå, enär några delegare med denna

benämning icke funnes.

I öfrigt godkändes hvad afdelningen föreslagit i fråga om de

tjensteinnehafvare, som skulle tillhöra en hvar af femte, sjette, sjunde,

åttonde och nionde klasserna.

Herrar fullmäktige godkände de begge sista styckena af § 3 endast

med de redaktionsjemkningar att dels i näst sista stycket, som

börjades med »Har någon i anledning af tillernad reglering af verk

eller stat etc.»,, ordet »tillernad» skulle utbytas mot ordet »ifrågasatt»,

75

dels ock att i sista stycket, som afslutades med »och anmäle beslutet

derom hos fullmäktige för den ändring i reglementet, som deraf föranledes»,

orden »beslutet derom» skulle utbytas mot ordet »ärendet».

Herr revisorn Kinberg, som förut anmält reservation mot beslutet

om provinsialläkarnes upptagande i första klassen, reserverade sig nu

mot alla de öfriga beslut, genom b vilka i herrar fullmäktiges reglementsförslag

tjensteinnehafvare komme att upptagas i högre klasser än de

enligt nu gällande reglemente tillhöra.,

I § 4, första stycket, hade afdelningen föreslagit, att tjensteinnehafvares

delaktighet i kassan skulle inträda från och med månaden näst

efter den, under hvilken han utnämnts till tjenst, hvarmed vore förenad

skyldighet för honom att ingå såsom delegare i kassan.

Efter föredragning häraf yrkades dels att afdelningens förslag i

denna del måtte bifallas, dels, af herr häradshöfdingen Waldenström,

att tjensteinnehafvares delaktighet skulle inträda från och med den dag,

då han utnämnts till tjensten, dock utan skyldighet för honom att erlägga

afgift förr än från och med månaden näst efter utnämningen,

dels ock, af herr fängelsedirektören Liljenroth, att delaktigheten skulle

inträda från och med utnämningsdagen med vilkor att afgift skall erläggas

från och med början af den månad, under hvilken delaktigheten börjar.

Då propositioner på dessa yrkanden framställdes, hördes blandade

ja och nej, hvarvid herr presidenten och ordföranden förklarade sig

anse propositionen på bifall till afdelningens förslag vara med öfvervägande

ja besvarad.

För att få utrönt, hvilket af de begge öfriga yrkandena skulle antagas

till kontraproposition, framställde herr presidenten och ordföranden

särskilda propositioner på dessa yrkanden; och hördes äfven dervid

blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som vill att till kontraproposition skall antagas herr häradshöfdingen

Waldenströms förslag,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige till kontraproposition antagit

herr fängelsedirektören Liljenroths förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs

och förseglades, och utföll med 10 ja mot 12 nej.

Sedan genom denna votering blifvit bestämdt, att herr fängelse

-

76

direktören Liljenroths förslag skulle antagas till kontraproposition i hufvudvoteringen,

uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som godkänner afdelningens förslag till lydelse af första

stycket i § 4,

den, det ej vill,

röstar ja,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige beslutit, att lydelsen af samma

stycke skall afmattas i öfverensstämmelse med det af herr fängelsedirektören

Liljenroth väckta förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,

unda,ntogs, och utföll med 18 ja mot 4 nej, i följd hvaraf herrar fullmäktige

godkänt afdelningens förslag i denna del.

Andra stycket af § 4 i reglementsförslaget godkändes af herrar

fullmäktige.

Oen 8 november förmiddagen.

Närvarande:

Herr presidenten och ordföranden jemte samtlige herrar fullmäktige.

§ 2-

Fortsattes granskningen af det med kansliafdelningens utlåtande

n:o 1 öfverlemnade förslag till förnyadt reglemente för civilstatens enkeoch

pupillkassa.

Förslagets § 5 godkändes af herrar fullmäktige.

Herr kanslisekreteraren Berger hemställde derefter, ptt till hvad,

denna § innehölle måtte fogas ett nytt stadgande af denna lydelse:

»Delegare, som företer läkareintyg att han är frisk, enligt formulär,

som af styrelsen godkännes, må bereda sig delaktighet i högre klass,

än han enligt detta reglemente eljest tillhör, derigenom att han till

kassan inbetalar retroaktivafgift, beräknad så, som i § 14 omförmäles,

med tillägg af det belopp, som styrelsen enligt försäkringstekniska grunder

kan finna erforderligt. Sådan förhöjning skall taga sin början endast

vid jemnt kalenderår.»

Sedan afslag härå blifvit yrkadt, framställde herr presidenten och

77

ordföranden propositioner på de särskilda yrkandena; och hördes dervid

blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Voteringsproposition uppsattes och godkändes, så lydande:

»Den, som vill att § 5 bibehålies oförändrad utan det af herr

kanslisekreteraren Berger föreslagna tillägg,

den, det ej vill,

röstar ja,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt herr kanslisekreteraren

Bergers förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,

undantogs, och utföll med 20 ja mot 2 nej, i följd hvaraf § 5 skulle

bibehållas oförändrad i enlighet med afdelningens förslag.

§ 6 godkändes.

Sedan första stycket af § 7 blifvit föredraget, yrkades dels godkännande

af detsamma i enlighet med afdelningens förslag, dels, af herr

landssekreteraren Hafström, godkännande af samma stycke med den

ändring att ordet »äkta» framför »barn» skulle utgå, och dels, af herr

fängelsedirektören Liljenroth, återremiss af samma § till kansliafdelningen

för omredigering i syfte, att af stycket komme att. framgå, att äkta barn,

äfven de som äro födda utom äktenskap, äro pensionsberättigade.

Då propositioner på dessa yrkanden framställdes hördes blandade

ja och nej, hvarvid herr presidenten och ordföranden ansåg propositionen

på bifall till afdelningens förslag vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, och sedan till kontraproposition antagits herr

landssekreteraren Hafströms yrkande, uppsattes och godkändes denna

voteringsprosition:

»Den, som godkänner afdelningens förslag beträffande första stycket

af denna §,

den, det ej vill,

röstar ja,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt herr landssekreteraren

Hafströms förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,

unda.ntogs, och utföll med 18 ja mot 4 nej, i följd hvaraf herrar fullmäktige

godkänt afdelningens förslag i denna del.

78

Beträffande andra stycket i § 7 föreslog herr kanslisekreteraren

Berger, att detsamma^ såsom obehöflig!, måtte helt och hållet utgå.

Sedan godkännande af afdelningens förslag jemväl yrkats, blef,

vid framställda propositioner, sistnämnda yrkande af herrar fullmäktige

godkändt.

§§ 8 och 9 godkändes.

I fråga om § 10 hemställde herr kanslisekreteraren Berger, att

slutorden »der ej visas, att barnet uppfostras af henne» måtte utbytas

mot »der ej visas, att hon icke drager försorg om barnet».

Sedan bifall till afdelningens förslag beträffande denna § jemväl

blifvit. yrkadt, godkändes detta sistnämnda yrkande.

§§ 11 och 12 godkändes.

I fråga om § 13 hemställde herr fängelsedirektören Liljenroth om

återremiss för omredigering i syfte, att den som qvarstode i tjenst efter

fyllda 68 år skulle fortfara att under hela tjenstetiden erlägga år6afgift.

I enlighet med jemväl framstäldt yrkande godkände herrar fullmäktige

afdelningens förslag till § 13.

Efter föredragning af § 14 yrkades dels att denna § måtte godkännas

enligt afdelningens förslag och dels, af herr hofrättsfiskalen

Zethelius, att samma § måtte ändras sålunda, att första stycket erhölle

denna lydelse:

»Retroaktivafgift skall betalas till kassan för en hvar, hvilken, efter

det han fyllt 21 år, vinner delaktighet i kassan eller förhöjning af sitt

delaktighetsbelopp.»

Då propositioner på de särskilda yrkandena framställdes, hördes

blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som godkänner afdelningens förslag till lydelse af denna §,

den, det ej vill,

röstar ja,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr hofrättsfiskalen

Zethelius väckta förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,

undantogs; och sedan, vid sammanräknandet af öfriga sedlarne, rösterna

befunnits vara lika fördelade eller 11 å hvardera sidan, öppnades den

förseglade sedeln, hvilken innehöll ja; och hade herrar fullmäktige således

med 12 ja mot 11 nej godkänt afdelningens förslag beträffande denna §.

Herrar fullmäktige godkände §§ 15, 16, 17, 18, 19, 20 och 21.

79

I afdelningens förslag hade § 22 erhållit denna lydelse:

»Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, med mindre det blifvit

i laga ordning afslutadt med vigsel eller inför borgerlig myndighet.»

Herr häradshöfdingen Montelins yrkade, att, då af yttranden vid

detta sammanträde tydligen framginge, hurusom flere bland herrar fullmäktige

i strid mot den mening, som vid förslagets upprättande af

kansliafdelningen omfattats, antagit detta förslag innefatta, att pensionsrätt

skulle kunna tillkomma äfven delegares barn, hvars moder icke varit

med honom förenad i sådant äktenskap, som i § 22 omförmäles, ärendet

måtte till kansliafdelningen återremitteras för omredigering af denna §

sålunda, att tvekan om §:ns rätta innebörd, sådan denna af kansliafdelningen

åsyftats, icke vidare blefve möjlig.

Herr hofrättsfiskalen Zethelius yrkade, att ifrågavarande § måtte

godkännas med den ändring, att efter ordet »pensionsrätt» tillädes orden

»för enka».

Sedan jemväl blifvit yrkadt, att denna § måtte godkännas oförändrad

enligt afdelningens förslag, framställdes propositioner på de särskilda

yrkandena, hvarvid herr presidenten och ordföranden fann propositionen

på bifall till sist omförmälda. yrkande vara med öfvervägande

ja besvarad.

För att få bestämdt, hvilket af de öfriga yrkandena skulle antagas

till kontraproposition, framställde herr presidenten och ordföranden

särskilda propositioner på dessa yrkanden; och hördes dervid blandade

ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som vill att till kontraproposition skall antagas det af herr

hofrättsfiskalen Zethelius framställda yrkande,

den, det ej vill,

röstar ja,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige till kontraproposition antagit

det af herr häradshöfdingen Montelius framställda yrkande om återremiss.

»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka eu undantogs och

förseglades, och utföll med 6 ja mot 15 nej.

Sedan således sistnämnda yrkande antagits till kontraproposition,

uppsattes och godkändes för hufvudvoteringen denna voteringsproposition:

-

80

»Den, som godkänner afdelningens förslag till lydelse af denna §,

den, det ej vill,

röstar ja,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige beslutit att återremittera denna

§ till kansliafdelningen.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af livilka en undantogs

och förseglades, samt utföll med 14 ja mot 7 nej, i följd hvaraf herrar

fullmäktige godkänt afdelningens förslag.

§ 23 godkändes.

Enligt afdelningens förslag skulle § 24 lyda sålunda:

»Äktenskap, ingånget af delegare senare än sex månader före hans

död, medför icke ovilkorlig pensionsrätt, utan ankomme på styrelsen att

i hvarje särskild! fall efter omständigheterna pröfva, huruvida pension

må beviljas.»

Efter föredragning häraf yrkades, dels att afdelningens förslag

beträffande denna § måtte godkännas, dels, af herr kammarrättsrådet

Östberg, att samma förslag måtte godkännas med den ändring, att efter

ordet »pensionsrätt» tilläggas orden »för enka», dels, af herr hofrättsrådet

Lundahl, att denna § måtte återremitteras i syfte att genom omredigering

få inryckt i §:en att pension skall beviljas, derest icke äktenskapet

ingåtts för beredande af pensionsrätt, och dels, af herr landssekreteraren

Zachrison, att denna § måtte erhålla följande lydelse:

»Äktenskap, ingånget af delegare under det han lider af sjukdom,

som inom sex månader förorsakar hans död, medför icke pensionsrätt,

utan så är, att barn genom äktenskapet legitimerats; dock ankomme på

styrelsen att medgifva pensionsrätt, der sannolika skäl äro, att sjukdomens

lifsfarliga beskaffenhet icke vid äktenskapets ingående varit för

delegaren bekant.»

Då propositioner på dessa yrkanden framställdes, hördes blandade

ja och nej, hvarvid herr presidenten och ordföranden ansåg propositionen

på bifall till afdelningens förslag vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, och då herr presidenten och ordföranden, för att

få utrönt hvilket af de öfriga yrkandena skulle antagas till kontraproposition,

framställde särskilda propositioner på dessa yrkanden, hördes

jemväl blandade ja och nej, hvarvid herr presidenten och ordföranden

ansåg propositionen på antagande af herr landssekreteraren Zachrisons

81

förslag till kontraproposition i hufvudvoteringen vara med öfvervägande

ja besvarad.

Sedan herr kammarrättsrådet Östbergs yrkande antagits till kontraproposition

i den sist begärda voteringen, uppsattes och godkändes följande

voteringsproposition:

»Den, som vill att till kontraproposition i hufvudvoteringen skall

antagas det af herr landssekreteraren Zachrison framställda förslag,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige till kontraproposition i hufvudvoteringen

antagit herr kammarrättsrådet Östbergs förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs

och förseglades, samt utföll med 14 ja mot 7 nej.

Efter den utgång denna votering fått, uppsattes och godkändes

följande voteringsproposition:

»Den, som godkänner afdelningens förslag till lydelse af denna §,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr landssekreteraren

Zachrison under öfverläggningen framställda förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs och

förseglades, samt utföll med 17 ja mot 4 nej; och hade herrar fullmäktige

följaktligen godkänt afdelningens förslag.

§ 25 godkändes af herrar fullmäktige.

Beträffande § 26 hemställde herr fängelsedirektören Liljenroth, att

orden »eller — — — bosatt» i första stycket måtte utgå, hvaremot

herr postexpeditören Bergman hemställde, att denna § måtte godkännas

oförändrad, och biföllo herrar fullmäktige hvad herr postexpeditören

Bergman hemställt.

§ 27 godkändes.

Beträffande § 28 hemställde herr kanslisekreteraren Berger om

sådan ändring i första stycket, så vidt det afsåge femte, sjette, sjunde,

åttonde och nionde valkretsarne, att nämnda stycke i dessa delar skulle

lyda sålunda:

11

82

Femte valkretsen Jönköpings och Kronobergs län,

sjette » Kalmar och Blekinge län,

sjunde » Kristianstads och Malmöhus län,

åttonde » Göteborgs och Bohus samt Hallands län,

nionde » Elfsborgs och Skaraborgs län.

Sedan jemväl yrkats bifall till afdelningens förslag framställdes

propositioner på de särskilda yrkandena; och hördes dervid blandade

ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som godkänner afdelningens förslag till lydelse af denna

del af § 28,

den, det ej vill,

röstar ja,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr kanslisekreteraren

Berger framställda förslag i denna del.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs

och förseglades, samt utföll med 10 ja mot 12 nej, i följd hvaraf herrar

fullmäktige fattat beslut i öfverensstämmelse med nej-propositionen.

De två följande styckena af § 28 godkändes i öfverensstämmelse

med afdelningens förslag.

Det derpå följande stycket hade enligt afdelningens förslag följande

lydelse:

»Röstberättigad är inom den valkrets, der han är bosatt, en hvar

delegare, som tillhör någon af kassans sju första klasser; och tillkommer

röstberättigad en röst för hvarje fullt hundratal kronor af delaktighetsbeloppet

för den klass, han tillhör.»

Herr landssekreteraren Hafström, som icke ville, att tjensteinnehafvare

i de lägsta klasserna skulle uteslutas från rösträtt, yrkade, att

orden »som tillhör någon af kassans sju första klasser» skulle utgå, och

herr kanslisekreteraren Berger hemställde, att samma stycke måtte

erhålla följande lydelse:

»En hvar delegare, tillhörande någon af kassans sju första klasser,

är röstberättigad vid val af fullmäktige. Rösträtten skall utöfvas inom

den valkrets, delegare i följd af sin tjenstebefattning tillhör. Har delegare

tjenstgöringsdistrikt, som icke'' helt och hållet eller till största

delen tillhör en valkrets, utöfvas rösträtten inom den valkrets, der delegaren

är bosatt. Pensionsberättigad delegare utöfva!- rösträtten der

83

han är bosatt. Röstberättigad, tillkommer en röst för hvarje fullt hundratal

kronor af delaktighetsbeloppet för den klass, han tillhör.»

Sedan jemväl yrkats bifall till afdelningens förslag, blef detta,

efter framställda propositioner på de särskilda yrkandena, med öfvervägande

ja godkändt.

Beträffande nästföljande stycke ville herr kanslisekreteraren Berger

hafva ett tillägg af innehåll, att äfven annan valkrets än den första

skulle kunna välja delegare, tillhörande Stockholms stad, men herrar

fullmäktige godkände afdelningens förslag till lydelse af detta stycke.

Nästföljande stycke godkändes. < ’ ■ •

Första punkten af nästa stycke skulle, i anledning af förut fattadt

beslut i fråga om valkretsarne, erhålla följande lydelse:

»Inom de öfriga valkretsarne äro Kongl. Maj :ts befallningshafvande

i Stockholms, Upsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,

Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Vermlands, Vestmanlands, Vesternorrlands

och Vesterbottens län valförrättare, en hvar för den valkrets, hans

län tillhör.»

I nästa stycke ville herr kanslisekreteraren Berger hafva de två

första orden »Vald är» utbytta mot orden »Valde äro i första valkretsen

de, som erhållit de flesta röstetalen och i öfriga valkretsar».

Herrar fullmäktige godkände hvad kansliafdelningen härom föreslagit.

De två sista styckena af denna § godkändes.

§§ 29, 30, 31 och 32 godkändes.

Beträffande § 33 hemställde herr justitiekansleren Elliot om godkännande

af densamma endast med den ändring, att ordet »tionde» i

andra stycket skulle utbytas mot ordet »femtonde».

Herr kanslisekreteraren Berger hemställde att i andra stycket mellan

orden »och» och »till» måtte inskjutas orden »der, det icke föranledes

af annat under mötets behandling varande ärende».

Herrar fullmäktige godkände hvad herr justitiekansleren Elliot

hemställt.

§ 34 godkändes.

I fråga om § 35 hemställde herr kanslisekreteraren Berger, att i

andra stycket orden »propositionen skall anses bifallen» matte utbytas

mot orden »ändringen skall anses beslutad».

Herrar fullmäktige godkände § 35 med den sålunda töreslagna

ändringen.

Herr landssekreteraren Hafström yrkade, att denna § måtte erhålla

ett nytt stycke af detta innehåll:

84

j)När ett ämne skall hos fullmäktige slutligen afgöras, höra alla

dertill hörande handlingar uppläsas, så framt någon af fullmäktige det

äskar.»

Detta yrkande afslogs af herrar fullmäktige.

§§ 36, 37, 38 och 39 godkändes.

Den 8 november eftermiddagen.

Närvarande:

Herr presidenten och ordföranden jemte samtlige herrar fullmäktige

med undantag af herrar landskamreraren Gasslander, häradshöfdingen

Waldenström och landssekreteraren Hambraeus.

§ 1.

Fortsattes behandlingen af förslaget till förnyadt reglemente för

civilstatens enke- och pupillkassa.

Förslagets § 40 godkändes.

Sedan § 41 föredragits yttrade herr kammarrättsrådet Östberg, att

bestämmelserna angående placering af kassan tillhöriga medel vore synnerligen

vigtiga och långt vigtigare än flera af de i nu föreliggande

förslag till reglemente intagna stadganden, att förstnämnda bestämmelser

derför borde omgärdas med samma helgd som de allmänna reglementariska

föreskrifterna, samt att det dessutom bidroge till nödig enkelhet

och reda, att stadgandena om huru kassans medel skulle placeras inrymdes

i kassareglementet; och yrkade i anledning häraf herr kammarrättsrådet

återremiss till kansliafdelningen för att i förslaget skulle upptagas

de nu i särskilda lånereglementet, sådant det af herrar fullmäktige vid

deras innevarande sammanträde förändrats, intagna föreskrifter om sättet

för placering af kassans medel.

Herr justitiekansleren Elliot yrkade, att afdelningens förslag till

§ 41 måtte godkännas; och vid framställde propositioner på de särskilda

yrkandena godkände herrar fullmäktige hvad herr justitiekansleren

Elliot yrkat.

§§ 42, 43 och 44 godkändes.

Herr fängelsedirektören Liljenroth yrkade, att i § 45 ordet »årligen»

måtte utbytas mot orden »hvart femte år», hvaremot herr postexpeditören

Bergman yrkade, att denna § måtte antagas oförändrad; och

biföllo herrar fullmäktige sistnämnda yrkande.

85

§§ 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52 och 53 godkändes. ;

Herr kanslisekreteraren Berger hemställde, att herrar fullmäktige

måtte besluta en särskild § så lydande:

»Inträffar fall, hvarå styrelsen finner bestämmelserna i detta reglemente

icke kunna fullt tillämpas, då skall frågan af styrelsen öfverlemnas

till näst sammanträdande fullmäktige.»

Denna hemställan afslogs af herrar fullmäktige.

I fråga om första stycket af § 54 hemställde herr fängelsedirektören

Liljenroth, att dotter till nu varande delegare icke skulle få uppbära

pension längre än tills hon uppnår tjuguett års ålder eller dessförinnan

träder i äktenskap.

Derjemte yrkades afslag å denna hemställan; och som den väckta

frågans utgång kunde blifva beroende af hvad herrar fullmäktige komme

att besluta i fråga om § 55, beslöto herrar fullmäktige att med den

slutliga behandlingen af första stycket af § 54 skulle anstå, till dess

§ 55 kommit under behandling.

Andra stycket af § 54 godkändes med den ändring, att efter ordet

pensionstagare tillädes orden »i den enskilda fonden».

Herrar fullmäktige beslöto att med behandlingen af de öfvergående

stadgandena skulla anstå tills i morgon.

t -J;f> ''/ it

Den 9 november.

Närvarande:

Herr presidenten och ordföranden jemte samtlige herrar fullmäktige.

§ 1-

Fortsattes föredragningen af kansliafdelningens utlåtande n:o 1

och det med samma utlåtande öfverlemnade reglementsförslag.

Herr landssekreteraren Zachrison hemställde, att herrar fullmäktige

nu måtte fatta beslut i den från sammanträdet den 5 innevarande november

hvilande frågan om den benämning, som den ombildade anstalten

skulle hafva.

Herr häradshöfdingen Montelius yrkade, att anstalten matte benämnas

civilstatens pensionsinrättning, hvaremot herr landssekreteraren

Zachrison yrkade bifall till afdelningens förslag, att anstalten skulle

benämnas civilstatens enke- och pupillkassa.

Då propositioner på dossa yrkanden framställdes, hördes blandade

ja och nej hvarjemte votering begärdes.

86

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som vill, att den ombildade anstalten skall benämnas civilstatens

enke- och pupillkassa,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige förklarat sig vilja föreslå,

att den ombildade anstalten skall benämnas civilstatens pensionsinrättning.

»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs

och förseglades, och utföll med 14 ja mot 8 nej, i följd hvaraf afdelningens

förslag i denna del blifvit godkändt.

Efter föredragning af § 55 i förslaget begärdes ordet af herr

fängelsedirektören Liljenroth, som ansåg, att den i tredje stycket åt

denna § föreslagna tilläggsafgift skulle komma att i synnerhet tungt

drabba de yngre och lägst aflönade tjenstemännen, att det vid sådant

förhållande läge en orättvisa i uttagandet af en sådan afgift, och att,

derest dotter till delegare i intet fall finge uppbära pension längre än

tills hon fyllt tjuguett år, samt all postpensionering, äfven den nu utgående,

upphörde, kassans ställning jemväl med afseende derå att räntan

å dess fonder kunde antagas under en följ d af år blifva högre än 3 \ %,

torde befinnas blifva sådan, att tilläggsafgiften blefve öfverflödig eller

åtminstone kunde minskas; och hemställde herr fängelsedirektören Liljenroth,

med åberopande af sitt den 5 innevarande november afgifna

yttrande, att ärendet måtte i nu förevarande och öfriga dermed sammanhängande

delar återremitteras till kansliafdelningen för åstadkommande

af en ny utredning, hvarvid nyss omförmälda faktorer jemväl

komme att tagas i beräkning.

Derjemte yrkades, dels att 55 § måtte godkännas i enlighet med

afdelningens förslag, dels, af herr häradshöfdingen Montelius, att denna

§ måtte, i enlighet med hvad herr häradshöfdingen i en inom afdelningen

anmäld reservation mot dess förslag hemställt, godkännas endast

med den ändring, att i andra stycket ordet »mottaga» skulle utbytas

mot ordet »behålla», och dels, af herr hofrättsfiskalen Zethelius, att

denna § måtte ändras i nedan omförmälda hänseenden, nämligen:

a) att tredje styckets första punkt erhölle denna lydelse:

»I nämnda — — befrielse från årsafgift, att antingen årligen--

erlägga årsafgift eller ock vid början af det år reglementet träder i

kraft den retroaktivafgift, som delegarne enligt de i § 14 stadgade

87

grunder skolat vid sin senaste befordran gälda, derest detta reglemente

då varit gällande, med afdrag af den befordringsafgift han dervid erlagt

men med tillägg af 5 % ränta å det sålunda bestämda beloppet från

den dag befordringsafgiften guldits.»

b) att emellan tredje och fjerde styckena måtte intagas ett nytt

stycke af denna lydelse:

»Delegare, hvilken i stället för tilläggsafgift erlagt retroaktivafgift,

på sätt nyss är sagdt, skall med afseende å rättigheter och

skyldigheter vara likställd med dem, som, efter det detta reglemente

trädt i kraft, blifva delegare.»

Herrar fullmäktige beslöto att till en början pröfva det af herr

fängelsedirektören Liljenroth framställda yrkande om återremiss och att

dervid yttra sig särskildt om en hvar af de grunder, som vid den påyrkade

nya utredningen af kassans ställning borde tagas i beräkning.

Yrkandet att beräkningen skulle grundas, bland annat, på den omständighet,

att delegares dotter i intet fall skulle få uppbära pension,

sedan hon fyllt 21 år, blef af herrar fullmäktige afslaget.

Beträffande frågan huruvida i afseende å beräkningen borde antagas,

att postpensioneringen skulle, äfven beträffande de från pensionsinrättningen

redan beviljade pensioner till tjenstemän och betjente, upphöra,

yrkades dels bifall till och dels afslag å hvad herr fängelsedirektören

Liljenroth härom hemställt, och då propositioner på de särskilda

yrkandena nu framställdes, hördes blandade ja och nej, hvarjemte votering

begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som vill, att beräkningarne i fråga om den ombildade anstaltens

förmåga att undvara den i § 55 föreslagna tilläggsafgift skola

grundas på borttagandet af den nu utgående postpensioneringen,

| '' . . -i •> . . • , « ■ ,l .. •> • '' • ’*■ t L

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige afslagit det härom framställda

yrkande.»

Voteringen företogs med shitna sedlar, af hvilka eu, förseglad,

undantogs; och som, vid sammanräknandet af de öfriga sedlarne, ja och

nej befunnits hafva fått lika många röster eller 11 hvardera, öppnades

den förseglade sedeln, hvilken innehöll nej; i följd hvaraf herrar fullmäktige

med 12 nej mot 11 ja afslagit ifrågavarande yrkande.

88

Herrar fullmäktige afslogo jemväl yrkandet att vid beräkningen

skulle antagas en högre ränta än 3 | %.

I följd af dessa beslut hade frågan om återremiss förfallit.

Herrar fullmäktige afslogo det af herr hofrättsfiskalen Zethelius

framställda yrkande.

Vidare framställdes propositioner på yrkandena om bifall till afdelningens

förslag, så vidt det afsåg andra stycket af § 55, och till det

af herr häradshöfdingen Montelius i fråga om detta stycke framställda

förslag; och hördes härvid blandade ja och nej, hvarjemte votering

begärdes.

Voteringsproposition uppsattes och godkändes, så lydande:

»Den, som vill att andra stycket af § 55 skall godkännas oförändradt

i enlighet med afdelningens förslag,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr häradshöfdingen

Montelius framställda ändringsförslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs

och förseglades, samt utföll med 12 ja mot 10 nej, i följd hvaraf afdelningens

förslag blifvit godkändt i fråga om andra stycket af § 55.

Härefter godkände herrar fullmäktige ej mindre första stycket af

§ 54 än äfven första, tredje och fjerde styckena af § 55.

Herr fängelsedirektören Liljenroth anmälde, att han komme att

aflemna skriftlig reservation mot herrar fullmäktiges beslut i fråga om

tredje stycket af § 55.

§ 56 godkändes.

I fråga om § 57 hemställde herr kanslisekreteraren Berger, att

början af sista stycket skulle lyda sålunda:

»Alla de af civilstatens pensionsinrättning hittills förvaltade donationer

skola etc.»,

men herrar fullmäktige godkände denna § med den lydelse, den

erhållit i afdelningens förslag.

§§ 58, 59 och 60 godkändes.

Herr justitiekansleren Elliot begärde ordet och — med förmälan

att ändamålet med intagande i förslaget af den ingress, som börjas

med orden »Vi Oscar etc.» och slutas med orden »civilstatens enke- och

pupillkassa», varit att sammanjemka de olika meningar, som inom afdelningen

uppstått i fråga om den ombildade anstaltens benämning —

89

hemställde, att, då någon sådan sammanjemkning icke kunnat åstadkommas,

herrar fullmäktige måtte besluta, att, efter det nu i fråga om

benämningen fattade beslut, nämnda ingress skulle utgå.

Denna hemställan bifölls af herrar fullmäktige.

Vidare beslöto herrar fullmäktige den redaktionsjemkning i § 2,

att efter orden »civilstatens pensionsinrättning» skulle införas orden

»samt enke- och pupillkassa».

Beträffande den från sammanträdet den 6 november hvilande frågan

om de i förslaget under fjerde klassen upptagna »kassörer utom de i

andra och femte klasserna upptagna» upplystes, att till denna kategori

hörde endast kassören i civilstatens pensionsinrättning, hvilken jemväl

i nu gällande reglemente tillhörde fjerde klassen; och beslöto herrar

fullmäktige, att denne tjensteman skulle fortfarande tillhöra fjerde klassen,

och att orden »kassörer utom de i andra och femte klasserna upptagna»

skulle utgå.

Till följd häraf skulle i andra klassen upptagas »kassören hos

generalpoststyrelsen» i stället för »kassörer hos civilstatens pensionsinrättning

och generalpoststyrelsen».

Beträffande det vid reglementsförslaget fogade förslag till nådig

kungörelse om upphörande efter hand af civilstatens pensionsinrättnings

verksamhet för pensionering af tjenstemän m. m. yrkades dels bifall till

afdelningens förslag oförändradt, dels, af herr hofrättsfiskalen Zethelius,

afslag å detsamma och dels, af herr justitiekansleren Elliot, bifall till

förslaget med den ändring att orden »på framställning» utbyttes mot

orden »efter hörande»; och biföllo herrar fullmäktige justitiekansleren

Elliots yrkande.

Herrar fullmäktige godkände afdelningens förslag att i underdånighet

hemställa, att ett anslag af 42,000 kronor till förvaltningskostnaden

måtte den ombildade kassan beredas.

Den 10 november.

Närvarande:

Herr presidenten och ordföranden jemte samtlige herrar fullmäktige.

§ 1-

Sedan kausliafdelningcns utlåtande n:o 1 och förslag till förnyadt

reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa i går blifvit slutbehand

12

-

90

ladt, anmäldes reservationer mot herrar fullmäktiges dervid fattade

beslut

af lierr kansliselcreteraren Berger, som anförde:

»Förutom den af mig jemte tre andra ledamöter afgifna reservation

i fråga om herrar fullmäktiges beslut att på grund af sportelinkomster

upptaga provinsialläkarne i första delaktighetsklassen, får jag reservera

mig mot de beslut, som i nedannämnda två frågor fattats af herrar fullmäktige

vid upprättande af underdånigt förslag till reglemente för en

efter vissa angifna grunder organiserad enke- och pupillkassa för civilstaten.

Vid behandlingen af § 5 i reglementsförslaget afslogs en af mig

gjord framställning att i nämnda § måtte intagas ett stadgande, hvarigenom

delegare kunde beredas tillfälle att genom erläggande af

erforderligt belopp bereda sina efterlefvande större pension än den,

som är bestämd för den klass, delegaron eljest tillhör. Då de bestämda

enkepensionerna, enligt hvad alla erkänna, äro för små för tillfredsställande

ens af de minsta behof för lifsuppehället, och då härtill kommer,

att herrar fullmäktige genom sitt beslut om den med civilstatens enkeoch

pupillkassa förenade kapital- och lifränteförsäkringsanstaltens afveckling

beröfvat tjenstemännen möjlighet att från enke- och pupillkassan

bereda sina efterlefvande ökad pension, anser jag att herrar fullmäktiges

beslut i denna fråga är i strid med delegarnes fördel, helst

då dervid tages i betraktande, att hvarken kassan eller statsverket skulle

betungas med särskild utgift om någon begagnade sig af den föreslagna

rättigheten.

Då herrar fullmäktige afslagit den af mig ifrågasatta ändring af

§ 28 beträffande den valkrets, inom hvilken röstberättigad skall utöfva

sin rösträtt vid val af fullmäktige, har dervid icke följts den i motiven

till §:en uttalade princip vid valkretsindelningen, att röstberättigad bör

hafva om öfrige valbare delegare i hans valkrets den kännedom, som

för erhållande af lämpligt val är behöflig. Det är icke ovanligt, särskilt

beträffande hufvudstaden, att tjenstemän hafva sin bostad straxt

utanför gränsen af den valkrets, de på grund af sin tjenst bort tillhöra.

Desse tjenstemän kunna icke antagas hafva den i motiven förutsatta

kännedomen om de valbare i den valkrets der de äro boende; ej heller

de senare om dem. Det kan äfven hända, företrädesvis i andra valkretsen,

att desse inom en främmande valkrets boende sluta sig tillsammans

och sålunda beherska valet, hvarigenom valkretsen icke blir

representerad så, som förslaget otvifvelaktligen afsett»;

91

af herr fängelsedirektören Liljenroth, som yttrade:

»Hänvisande till min med beräkning af den vinst, som skulle uppkomma

genom förutsättningarna i lista, 2:dra, 4:de och 6:te punkterna

försedda framställning, hvilken öfverlemnades till herrar fullmäktige den

5:te i denna månad, anser jag mig ej kunna biträda det beslut, som

fattats med anledning af kansliafdelningens utlåtande n:o 1 rörande

tjensteinnehafvares rätt till pension från tjenstemannafonden, och ej

heller de beslut, som med afseende å täckandet af den brist 869,000

kronor, hvilken beräkningarna visa, äro intagna uti förslaget till för*

nyadt nådigt reglemente i tredje stycket af dess 55 §, vidhållande jag

den åsigt att inga tjenstemannapensioner vidare borde beviljas, samt att

i följd deraf ej heller någon tilläggsafgift vore af nöden, äfvensom att

förutsättningarna i 2:dra, 4:de och 6:te punkterna af min framställning

bort bifallas för att bereda någon lindring i de retroaktivafgifter, som

jemlikt förslagets 14 § äro bestämda.

Om nu emellertid vid den slutliga behandlingen af det nu föreliggande

förslaget tilläggsafgifterna skulle bibehållas, får jag inlägga en

bestämd gensaga mot det sätt, hvarpå de skola utgå, emedan de komma

att drabba synnerligen hårdt yngre, äfven i de lägre klasserna varande

delegare, då" deremot äldre, äfven till lista klassen hörande delegera

endast med ett ringa belopp komma att deltaga i täckandet af den brist,

för hvars fyllande behöfs ett belopp af cirka 90,000 kronor det första

året, och alla de, som kommit till en ålder af 68 år, rent af befrias från

erläggande af tilläggsafgift äfven om de i statens tjenst qvarstå.

Jag vill derföre föreslå att dessa tilläggsafgifter utgå för delegare

i lista klass med 13 *, i 2:dra klass med 12 *, i 3:dje klass med 11 *,

i 4:de klass med 10 % och i 5:te klass med 9 % af delegarebeloppet,

samt att delegare i 6:te och 7:de klasserna befrias från tilläggsafgiften,

äfvensom att delegare af de fem högsta klasserna erlägga tilläggsafgift

så länge de qvarstå i tjenst, äfven om 68 års ålder uppnåtts. Det, belopp,

som genom dessa afgifter skulle tillföras kassan, utgör något öfver

96,000 kronor första året, således med omkring 6,000 kronor Överskjutande

det verkliga behofvet, men då medelåldern är något högre

för delegarne i de högre klasserna än för 6:te och 7:de klassernas delegare,

vågar jag ej föreslå någon nedsättning i afgifterna, något som

möjligen kunde betingas af den som jag tror lägre mortaliteten i de

högre klasserna, men hvarom jag ej hunnit åstadkomma fullt tillförlitlig

utredning. .

Skulle emellertid något afseende komma att fästas vid mitt förslag

så kommer naturligtvis en utredning att deraf påkallas, och om resul

-

92

tatet deraf skulle blifva att kassan ej vore i behof af dessa 6,000 kronor,

så vill jag föreslå att delegarnes i l:sta klass afgifter sänktes till 12 %

och delegarnes i 4:de klass sänktes till 9 %.

Det kan måhända synas öfverflödigt att afgifva reservation mot

vissa, punkter i ett förslag, som icke i sig innebär en i föreskrifven

ordning af fullmäktige beslutad reglementsförändring, som underställes

Kong]. Maj.t till nådig fastställelse, men da det likväl får antagas att

detta förslag blifver grundläggande för det som en gång kan hos Kong],

Maj .t vinna nådigt bifall, har jag ansett mig böra i, sammanhang med

detsamma, låta min skiljaktiga mening komma vederbörande tillhanda»;

af herrar kammarrättsrådet Östberg och hofrättsjiskalen Zethelius,

som förenade sig om detta yttrande:

»Pa samma gång vi tillåta oss framhålla hurusom genom herrar

tullmäktiges nu fattade beslut i fråga om »förslag till förnyadt nådigt

reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa» samt hvad dermed

står i samband icke något nytt reglemente blifvit af fullmäktige för

deras del uti stadgad ordning antaget att träda i stället för de nu för

civilstatens pensionsinrättning med dess enke- och pupillkassa gällande,

anse vi oss här böra uttala att vi i följande hänseenden icke kunna

biträda de grunder, hvarpå enligt samma förslag skulle fotas en omdaning

af pensionsinrättningen.

Den kapitalbrist, . hvaraf pensionsinrättningen vid 1896 års slut

vai lidande och som i direktionens till fullmäktige afgifna berättelse

ansetts böra beräknas till 10 millioner kronor och derutöfver men uti

den af fullmäktige nu föranstaltade utredningen upptagits till 8 millioner

kronor, .påkallar väl ovedersägligen särskilda åtgärder till upphjelpande

af pensionsinrättningens finansiela ställning.

Da pensionsinrättningen utgör en af svenska staten anordnad,

under Kongl. Maj:ts särskilda inseende stående obligatorisk pensionsanstalt,

borde väl staten anses böra hafva åtagit sig garanti för anstalten

och .således vara skyldig betäcka den genom felaktighet i de försäkringstekniska

grunder, hvarpå anstalten är bygd, uppkomna brist.

Om en sådan skyldighet för staten emellertid icke kan göras gällande,

synes å andra sidan de nuvarande delegarne icke böra öfver

höfvan betungas för afhjelpande af en brist, hvars tillkomst de icke

kunnat förhindra och hvilken ej egentligen eller i hög grad kan läggas

dem till last.

Detta skulle dock efter vår mening blifva fallet genom herrar

fullmäktiges nu fattade beslut att höja årsafgifterna till pensionsinrättningen

för nuvarande delegare från 21 till 30 procent å delaktighets

-

93

beloppet för den klase, han vid den tillärnade omorganisationens trädande

i kraft tillhör, hvartill kommer att fullmäktige samtidigt velat förhöja

åldersgränsen för den i 14 § af nu gällande reglemente för civilstatens

pensionsinrättning medgifna pensionsrätt för tjenstemän och betjente

från 55 till 60 år.

Genom höjningen i årsafgifterna hvarigenom de förökas med mer

än 40 procent, under det att delegare som vinna inträde i kassan, efter

det att det projekterade nya reglementet blifvit gällande, ej skulle erlägga,

utom retroaktivafgift, högre årsafgifter än de nuvarande af 21 procent

af delaktighetsbeloppet för den klass delegare tillhör, kunna afgifterna

i det hela i några fall för gamle delegare i pensionsinrättningen blifva

högre än för nytillkomne delegare i samma klass.

Då den nuvarande, i förenämnda 14 § stadgade tjenstemannapensioneringen,

hvilken pensionering till en ej obetydlig del anlitas

allenast för erhållande af pensioner i fall, der sådana uppbäras jemväl

från andra håll, ehuru ej från allmänna indragningsstaten, icke har

något sådant allmänt berättigande eller intresse att, för dess bibehållande

åt nuvarande delegare, ökning i årsafgifterna bör ega rum, synes oss

upphörandet af denna pensionering, jemväl hvad nuvarande delegare

angår, vara det medel som i främsta rummet bör anlitas för att förbättra

pensionsinrättningens finansiella ställning.

Att, då pensionsinrättningen är af offentligt rättslig natur, laga

hinder för en sådan anordning ej möter synes oss påtagligt och ett

erkännande häraf ligger äfven indirekt i herrar fullmäktiges beslut att

så väsentligt förändra vilkoren för ifrågavarande pensionering som skett

genom beslutet att höja pensionsåldern från 55 till 60 år. Denna ändring

har ansetts kunna ske utan att enhvar delegare dertill gåfve sitt bifall.

Då det icke låter sig gorå att åt hvarje delegares fria val lemna

afgörandet, huruvida nu omhandlade pensionering, hvad honom beträffar,

skall bibehållas eller icke och då det torde kunna tagas för gifvet att

det ojemförligt öfvervägande flertalet delegare långt heldre afstår sin

förevarande pensionsrätt än underkastar sig de med dess bibehållande

nu föreslagna nya vilkor och afgifter, anse vi

att den nu i 14 och 16 §§ af reglementet för civilstatens pensionsinrättning

stadgade pensionsrätt lör, jemväl hvad angår nuvarande delegare

i anstalten, upphöra utom i hvad den af ser redan beviljade pensioner

till andra än personer vid postverket. _

Deremot synes det oss kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke

den nu i samma reglementes 22—24 §§ stadgade pensionering af tjenstemän,

som drabbas af obotlig sjukdom, bör, mot åtnjutande al härför

94

lämpadt statsunderstöd, fortfarande fullgöras af pensionsinrättningen i

ungefär enahanda form som hittills.

Genom att, på sätt ofvan framhållits, nuvarande delegares pensions - rätt enligt 14 § i förr berörda reglemente upphör, skulle pensionsinrättningens

beräknade ansvarighetssumma minskas med omkring 960,000

kronor.

Tillökning i nuvarande delegares årsafgifter skulle derefter knappast

vara behöflig. Anser man emellertid en sådan i allt fall böra ske, i

syfte då att minska framtida delegares utgifter till kassan, synas årsafgifterna

kunna bestämmas till 24 procent af delaktighetsbeloppet i den

klass delegare tillhör. Årsafgifterna torde då ock böra sättas till lika

belopp äfven för nytillkomna delegare och i öfrigt rättigheter och skyldigheter

göras så enahanda som möjligt för de båda slagen delegare; dock

att nytillkommande sådana skulle vara pligtiga erlägga retroaktivafgifter

i enlighet med hvad herrar fullmäktige nu föreslagit, med den jemkning

och nedsättning i de nu föreslagna, i vissa fall betydande beloppen, som

borde följa deraf att årsafgiften för samtliga delegare bestämdes till

24 procent af delaktighetsbeloppet.

Att retroaktivafgift ålägges nytillkommande delegare torde i hvarje

fall vara påkalladt deraf att inträde i kassan numera i regel för tjenstemännen

sker vid senare ålder än förut, då de s. k. första gradens ordinarie

fenster (ordinarie kammarskrifvare-, kanslist- och kopisttjenster) funnos.

Genom godkännande af de utaf oss här antydda grunder synes

oss civilstatens pensionsinrättuings ombildning kunna försiggå på ett

både mera rättvist och enkelt sätt än enligt herrar fullmäktiges beslut

skulle blifva fallet.»

In fidem

Georg Carlson.

^ j.