SOU 1900:5

UTLÅTANDEN

I VISSA

FOLKUNDERVISNINGEN

PÅ UPPDRAG AP

HÖRANDE

STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖR KONGL. ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

-

AFGIFNA DEN 23 NOVEMBER 1899

STOCKHOLM

KUNGI,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT Si SÖNER

1899

INNEHÅLL.

Utlåtande rörande imdervisning i slöjd.......... 5.

1. Redogörelse för innehållet i Riksdagens skrifvelse angående

förändring i Kongl. Kung. d. 1 juni 1894 och den

26 maj 1896 rörande anslag till beredande af undervisning

i slöjd åt i skolåldern varande gossar och flickor 5.

2. Förslag till föreskrifter rörande anslag för beredande af

undervisning i slöjd åt i skolåldern varande gossar och

flickor.......................6.

3. Motiv:

a. Tiden för slöjdundervisningen:

Mom. 1..................... 9.

Mom. 1 b....................12.

Mom. 1 c....................12.

Mom. 2 och 3..................13.

Mom. 4.....................15.

b. Statsbidrag för slöjdundervisning, som begynt å annan

tid än vid vårtermins början:

Mom. 5 b....................16.

Mom. 5 a....................17.

c. Statsbidragets storlek:

Mom. 1.....................17.

d. Arter af slöjd:

Mom. 1.....................19.

e. Folkskolans läsämnen:

Mom. 1.....................19.

f. Antal slöjdande barn:

Mom. 1........:............19.

Mom. 5 e....................20.

Mom. 5 c och d.................20.

g. Ansökningar om statsbidrag:

Mom. 5..........

21.

IV

II.

Sid.

Utlåtande rörande statsbidrag till aflönande af vikarie för

sådan extra ordinarie lärare m. fl., som af sjukdom urståndsättes

att själf sköta sin tjänst.........23.

1. Redogörelse för innehållet i Riksdagens skrifvelse angående

erhållande af statsbidrag till vikarie för sådana

extra ordinarie och biträdande lärare vid folkskola samt

lärare vid mindre folkskola och småskola, som af sjukdom

urståndsättas att själfva sköta sin tjänst m. m.. . 23.

2. Förslag till föreskrifter angående aflönande i vissa fall af

vikarie för sådan lärare vid folkskola, mindre folkskola

och småskola, som af sjukdom urståndsättes att fullgöra

sin tjänst .....................24.

3. Motivering:

a. Föregående tjänstgöring, inskränkning till åtta månaders

lästid om året, minimitid för åtnjutandet:

§ 1 ..................... 28, 29.

b. Maximitid för åtnjutandet:

§2.......................29.

e. Läkarebetyg för åtnjutandet:

§§ 2 och 3...................32.

d. Vikariatsarfvode:

§ 2. ............ .........33.

e. Proportionerna af de särskilda bidragen......35.

f. Ofriga bestämmelser:

Rätt för obotligt sjuk lärare att hafva vikarie, som han

själf aflönar § 3...................38.

Ansökningar om sådana statsbidrag § 7.........39.

4. För dessa statsbidrag erforderligt statsanslag.....40.

Utlåtande af tillkallade sakkunnige ang. villkoren

för erhållande af statsbidrag för slöjdundervisning

vid folkskolorna.

Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner har

innevarande års riksdag hos Kongl. Maj:t anhållit dels att

Kongl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida det i Kongl. Kungörelserna

den 1 juni 1894 och den 29 maj 1896 föreskrifna

villkor för meddelande af statsbidrag åt lärare och lärarinnor,

som i slöjd undervisa i skolåldern varande gossar och flickor,

att undervisningen skall pågå under hela den för folkskolan

bestämda årliga lästiden, bör undergå förändring, i

syfte att statsbidrag skulle kunna- utgå, äfven om undervisningen

fortginge under kortare tid, äfvensom att Kongl.

Maj:t, därest så tinnes lämpligt, måtte till Riksdagen inkomma

med det förslag i ämnet, hvartill utredningen kan

gifva anledning, dels att Kongl. Maj:t måtte efter verkställd

utredning till Riksdagen inkomma med förslag till sådan

förändring i gällande bestämmelser angående tillgodonjutande

af statsunderstöd för slöjdundervisning, att dylikt

understöd måtte kunna utbetalas jämväl för slöjdundervisning,

som vid nyinrättad slöjdskola eller vid folkskola, där

slöjdundervisning ej förut meddelats, tagit sin början å

annan tid af kalenderåret än vid vårterminens början.

Sedan yttranden i frågan blifvit inhämtade från Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande och Domkapitlen samt folkskoleinspektörerna.

i riket äfvensom från Stockholms städs konsi

-

6

storium och Öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor,

har Hen* Statsrådet och Chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet

efter Kongl. Maj:ts medgifvande uppdragit åt

undertecknade, särskildt tillkallade sakkunnige, att afgifva

yttrande och förslag i ämnet.

I följd häraf hafva vi tagit del af de till Kongl. Maj:t

inkomna utlåtandena i frågan och efter öfverläggningar

förenat oss om följande

Förslag

till föreskrifter rörande anslag för beredande af undervisning

i slöjd åt i skolåldern varande gossar och flickor.

1. Skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande

folkskoleinspektör visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i

folkskola eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i

slöjd för i skolåldern varande gossar, bestående i träslöjd

och, där omständigheterna sådant medgifva, i metallslöjd,

eller i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola

undervisning i slöjd för i skolåldern varande flickor, bestående

i stickning, linnesömnad, stoppning och lappning

samt, där omständigheterna sådant medgifva, i klädsömnad,

spånad, väfnad och flätningsarbeten, utan att undervisningen

i folkskolans öfriga läroämnen därigenom eftersattes, må

af statsmedel för hvarje skola, hvari minst tio gossar eller

tio flickor varit för slöjdundervisningen vid hvarje lästermins

början inskrifna och, så länge de tillhört skolan, i allmänhet

uti densamma deltagit, eller, om i en dylik skola- antalet

af dem, som deltagit i slöjdundervisningen, varit så stort,

att de för denna undervisning varit delade i två eller flera

af delningar, för hvarje sådan afdelning, hvari minst femton

slöjdande gossar eller minst tjugufem slöjdande flickor varit

för slöjdundervisningen vid hvarje lästermins början inskrifna

och, så länge de tillhört skolan, i allmänhet uti

7

densamma deltagit, erhålla, ett årligt understöd af 80 kronor

för dylik skola eller dylik afdelning med slöjdande gossar

och af 40 kronor för dylik skola eller dylik afdelning med

slöjdande flickor, därest undervisningen uti ifrågavarande

ämne

antingen a) pågått minst fyra timmar i veckan under

åtta undervisningsmånader, hvarje kalendermånad beräknad

till trettio dagar,

eller b) under högst två månader af den mörkare årstiden

pågått endast två timmar i veckan men under lika

lång tid af den ljusare delen af året fortgått sex timmar

i veckan, fördelade på minst tva dagar, och undei återstående

undervisningsmånader fyra timmar i veckan;

eller c) under högst två månader af den mörkare årstiden

varit inställd men under dubbelt så lång tid af den

ljusare delen af året fortgått sex timmar i veckan, fördelade

på minst två dagar, och under återstående undervisningsmånader

fyra timmar i veckan,

börande tiden för undervisning i slöjd falla inom den

folkskolas eller mindre folkskolas undervisningstid, som de

slöjdande barnen tillhöra, eller ock dels inom nämnda skolas,

dels inom småskolans undervisningstid.

2. Om vid folkskola eller mindre folkskola undervisningen

i slöjd under högst tva manader af den möikare

årstiden pågått endast två timmar i veckan och under

återstående sex undervisningsmånader fyra timmar i veckan,

må efter uppfyllande åt öfriga i mom. 1 angifna villkor

sju åttondedelar af förenämnda understöd uppbäras.

3. Om vid sådan skola, som i näst föregående moment

omförmäles, undervisningen i slöjd under högst två månader

af den mörkare årstiden varit inställd men under återstående

sex undervisningsmånader pågått fyra, timmar i veckan,

må under enahanda, villkor tre fjärdedelar af det understöd

uppbäras, som kan erhållas för åtta månaders undei - visning.

8

4. Om slöjdundervisning anordnats blott å en station

för flyttande skola eller blott för en afdelning af en eller

flera årsklasser af skola, där olika årsklasser undervisas på

skilda tider af året, må för halfva antalet af de i momenten

1 3 upptagna undervisningsmånader understöd af stats

medel

uppbäras med hälften af de belopp, som kunna erhållas

enligt i samma moment angifna bestämmelser och

villkor.

5. Förenämnda understöd skola utgå från förslagsanslagen

till bidrag för aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna

och för beredande af undervisning i slöjd åt i

skolåldern varande flickor. Ansökningar om dylikt understöd,

affattade enligt fastställdt formulär och försedda med

däri angifna uppgifter, skola, särskildt för gossar och särskilt

för flickor, till folkskoleinspektören insändas i två

exemplar, hvaraf det ena, försedt med hans intyg, bör af

skolrådet (skolstyrelsen) ingifvas eller med allmänna posten

insändas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter början

af december månad det år, för hvilket understödet sökes, eller

senast före utgången af januari månad följande år, börande

hinder för utbekommande af understöd icke möta vare sig

a) däraf, att undervisningen i följd af farsot måst för någon

tid inställas, eller b) däraf, att slöjdundervisning vid folkskola,

mindre folkskola, särskild slöjdskola eller för slöjdafdelning

vid dylika skolor anordnats under en så framskriden

del af året, att af sådan anledning undervisningen

ej kunnat fortgå hela den för statsbidrags erhållande bestämda

tiden, i hvilket fall understödet må utgå för det

antal hela månader, undervisningen bedrifvits, dock ej för

kortare tid än från höstterminens början, eller c) däraf, att

två eller flera slöjdafdelningar under året förenats till ett

mindre antal, i hvilket fall understödet för det Överskjutande

antalet afdelningar må utgå för det antal hela månader,

dessa undervisats särskildt, eller d) däraf, att antalet

slöjdande barn vid en folkskola eller mindre folkskola vid

9

höstterminens början nedgått under tio, i hvilket fall understöd

må utgå för det antal hela månader, slöjdundervisningen

i enlighet med i mom. 1—3 angifna bestämmelser

fortgått under vårterminen; eller e) däraf, att vid flyttande

skola de i mom. 1 omnämnda antalen af slöjdande gossar

eller flickor äro fördelade på de olika stationerna.

Motiv.

Då Riksdagens framställning gäller medgifvande af en

begränsning af tiden för slöjdundervisning samt i de nu

gällande stadgandena föreskrifves, att denna tid skall utgöras

af »hela den för folkskolan bestämda årliga lä,stulen», och

denna under olika omständigheter kan vara af ganska växlande

längd, så har det i främsta rummet synts nödvändigt

att noggrant i månadstal angifva, hvilken tid som normalt

bör fordras för årlig undervisning i slöjd. Den »bestämda

årliga lästiden» är nämligen den, som med iakttagande af

den i folkskolestadgan § 15 angifna minimitiden af åtta

månader eller 34V2 veckor föreskrifves för hvarje särskild

skola af det i vederbörlig ordning för skoldistriktet antagna

och fastställda reglementet. För många folkskolor är undervisningstiden

bestämd till mer än åtta månader. I andra

folkskolor användas på grund af Kongl. Kungörelsen den 11

september 1877 ang. anslag för lärares aflöning vid fortsättningsskolor

2—4 veckor af undervisningstiden till den fortsätta

undervisningen, och folkskolans bestämda årliga lästid

varder därför blott 7—772 månad. Ändtligen finnas många

skolor, som omfatta folkskoleafdelning, undervisad under

4—5 månader, och småskoleafdelning, undervisad under 4

eller 3 månader af året. Alla, dessa olika tidslängder —

fyra, fem, sju, åtta, nio månader — kunna vara, »folkskolans

bestämda årliga lästid», och då statsunderstödet för slöjdundervisning

uppbäres med villkor, att den fortgår under

hela den för folkskolan bestämda årliga, lästiden, kali ett

Tiden f ör

slöjdundervisning.

(Mom T).

10

skoldistrikt, där folkskolans årliga lästid är bestämd till 9

månader, förlora statens bidrag till slöjden, om denna fortgått

8 3/4 månader, under det ett annat skoldistrikt uppbär

fullt statsanslag för endast 4 månaders slöjdundervisning.

Då detta synes innebära en obillighet, hafva vi ansett lämpligt,

att staten för meddelande af fullt statsbidrag till

slöjdundervisningen krafvel’, att skoldistriktet under normala

förhållanden anordnar slöjdundervisning under den i folkskolestadgan

§ 15 mom. 2 bestämda årliga minimilärotiden

af 8 månader. Ett skoldistrikt, som bestämt lärotiden till

9 månader, må då uppbära anslag till slöjd, äfven om denna

fortgått endast 8 månader, ett skoldistrikt, som afkortat

undervisningstiden för folkskolan för fortsättniimsskolans

o O

behof, må låta slöjdundervisningen pågå antingen för fortsättningsskolans

lärjungar eller för den egentliga folkskolans,

till dess fulla 8 månader uppnåtts, och ett skoldistrikt, som

har undervisning på särskild tid af året för folkskoleafdelningen,

må låta slöjdundervisningen fortgå äfven under

småskoleafdelningens undervisningstid. De båda senare slagen

af skolor kunna äfven begagna sig af de medgifvanden,

som gjorts i mom. 1 b, c och mom. 2, 3 samt 4 af förslaget.

Härtill kommer, att en normaltid måst bestämmas, då det

föreslagits, att statsbidraget skulle kunna utgå i delar,

proportionerade till undervisningstidens längd.

Enär det i pedagogiskt hänseende är en viktig grundsats,

att undervisningen i slöjd bör omväxla med undervisningen

i folkskolans öfriga läroämnen, så har det ansetts

behöfligt att föreslå ett stadgande därom, att tiden för

slöjdundervisningen skall falla inom den skolas undervisningstid,

som de slöjdande barnen tillhöra. I flyttande

skolor och i skolor med afdelningsläsning på skilda tider

af året är det sålunda möjligt att anordna slöjdundervisning

för en rote eller för en afdelning under fulla åtta månader

af året, hvarvid grundsatsen om växling mellan slöjd och

öfriga läroämnen tillgodoses på det sätt, att barnen i den

11

rote eller afdelning, som icke för tillfället, har skola men

likväl har undervisning i slöjd, besöka de förhör, som enligt

§ 14 i folkskolestadgan skola hållas med densamma. Då

skolor finnas, där folkskoleafdelning och småskoleafdelning

undervisas på skilda tider af året, så hafva, vi ansett ett

uttryckligt stadgande därom, att slöjdundervisningen må

kunna falla inom äfven småskolans undervisningstid, lämpligt,

ett stadgande, som äfven kan vara behöfligt för de fall,

som åtskilliga folkskoleinspektörer framhållit, då slöjdundervisning

för flickor försvårats därigenom, att den i slöjd

undervisande lärarinnan i småskolan upptagits under den

tid, då hennes småskola ej varit i verksamhet, och då hon

velat tillbringa sina ferier på annan ort, under det att hon

ej kunnat meddela slöjdundervisning under den tid, då

folkskolans verksamhet varit inställd men småskolan fortgått.

Genom det föreslagna stadgandet, att tiden för slöjdundervisningen

må falla äfven inom småskolans undervisningstid,

gifves ock möjlighet att skjuta fram slöjdundervisningen

till den ljusare årstiden, hvarigenom de svårigheter,

som äro förbundna med dess meddelande under den mörkare

årstiden, i många fall kunna undvikas. Visserligen kommer,

vid begagnandet af detta medgifvande, undervisningen i

slöjd att under någon tid icke omväxla med undervisningen

i ofritra läroämnen, men i de flesta fall torde denna tid

blifva så kort — sällan öfver två månader — att någon

större brytning mot den omförmälda grundsatsen ej kan

anses äga rum.

Emellertid gifves det skolor, där de olägenheter, som

enligt motionärens och de flesta hörda myndigheters och

folkskoleinspektörers mening kunna vara förbundna med en

slöjdundervisning, ordnad efter nu gällande bestämmelser,

icke afhjälpas genom möjligheten att skjuta in slöjdundervisningen

på småskolans undervisningstid, dels emedan någon

större olikhet mellan folkskolans ocli småskolans undervisningstid

icke finnes, dels emedan, hvad särskild! den slöjd

-

12

undervisning beträffar, som ledes af folkskolans egen lärare

eller lärarinna, man icke lämpligen kan förlägga den på

annan tid än folkskolans undervisningstid. Med erkännande

af det berättigade i klagomålen öfver svårigheterna, ja,

omöjligheten att i synnerhet på landsbygden under den

mörkare årstiden anordna undervisning i slöjd under fyra

timmar i veckan, utan att undervisningen i folkskolans

läroämnen därigenom eftersättes, hafva vi sökt åstadkomma

olika former för tidsindelning, hvarigenom olika behof och

önskningar skulle varda i möjligaste mån tillgodosedda.

Därvid hafva vi utgått från den åsikten, att minskning- i

tiden icke får ske utan godtgörelse, antingen på det sätt,

att förlorad tid tages igen genom ökning i veckotimmarnas

antal under annan tid, eller på det sätt, att minskad tid

motsvaras af minskadt statsunderstöd. Skulle man nämligen,

såsom motionären föreslagit, tillåta, att tiden för slöjdundervisningen

minskades till sex månader med 4 timmar

i veckan, utan att statsbidraget nedsattes, skulle följden

i blifva, att sex månaders undervisning i slöjd blefve regel

(Mom. i b), åtminstone i landsbygdens skolor. Vi hafva därför föreslagit,

att fulla statsbidraget skulle få åtnjutas, äfven om undervisningen

i slöjd under högst 2 månader af den mörkare

årstiden inskränkes till 2 timmar i veckan, mot det att den

under lika lång tid af den ljusare delen af året pågår 6

(Mom. l c), timmar i veckan, eller om den under högst 2 månader inställes,

mot det att den under dubbelt så lång tid pågår

B timmar i veckan, och mena, att de flesta skolor med 30

timmars undervisning i veckan i öfriga läroämnen genom

detta medgifvande skola vara i stånd att så ordna sin

slöjdundervisning, att de kunna komma i åtnjutande af fullt

statsbidrag. För den tid, då sex timmars slöjdundervisning

meddelas i veckan i en skola med 30 lärotimmar för

öfriga ämnen, måste läsordningarna något omarbetas, så att

morgonbönen försiggår på den första lärotimmen och tiden

för gymnastik motsvaras af 15 minuters afdrag på den sista

13

lärotimmen, på det att föreskriften i § 15 af folkskolestadgan,

att antalet lärotimmar i veckan i intet fall får

öfverskrida 36, ej måtte öfverträdas. En sådan förändring

i läsordningen för denna tid är äfven behöflig ur den synpunkt,

att lördagseftermiddagen bör så långt som möjligt

vara fri för barnen, på det att de måtte få hvila ut efter

veckans arbete och måtte kunna deltaga i hemmets bestyr

för den kommande söndagen. Att lördagen hel och hållen

göres till slöjddag, hafva vi sökt förekomma genom det

föreslagna stadgandet, att de i vissa fåll bestämda 6 slöjdtimmarna

skola vara fördelade på minst 2 dagar, hvartill

vi ledts icke blott af hänsyn därtill, att lördagseftermiddagen

bör tillhöra hemmet, utan äfven af det skäl, att

barnen icke kunna med nytta för sin utveckling hålla på

att slöjda 6 timmar på samma dag. Det största antal

slöjdtimmar, som för en dag bör medgifvas, är fyra, fastän

redan detta antal är för stort. Slöjdas då 3—4 timmar på

lördagen, så få öfriga timmar tagas eu och en under 3

eller 2 andra dagar i veckan. Visserligen kommer man då

till 7 lärotimmar på samma dag, men då detta förhållande

bör anses såsom undantag, har man ej brutit mot folkskolestadgans

föreskrift, att den dagliga lärotiden i allmänhet

ej bör öfverskrida 6 timmar.

De i det föregående berörda lättnader kunna likväl i (Mom 2o.3).

allmänhet ej begagnas af de skolformer, som hafva mer än

30 undervisningstimmar i veckan i öfriga läroämnen. Dessa

äro skolor med hvarannandagsläsning, läsning med olika

afdelningar på skilda tider af året och flyttande skolor.

I skolor med hvarannandagsläsning bör timtalet för

folkskolans öfriga läroämnen icke understiga 33 i veckan,

och i flyttande skolor samt skolor med läsning för skilda

afdelningar på olika tider af året, där timtalet för den

under hela veckan undervisade roten eller afdelningen är

30, tillkommer 3 timmars förhör för den andra roten eller

afdelningen, hvarigenom svårigheter uppstå att inpassa

14

i

ytterligare 6 timmars undervisning i slöjd under hvilken

del af året som helst. Visserligen anse vi föreskriften om

högst 36 lärotimmar i veckan afse hvarje lärjunges högsta

tillåtna lärotid och lärarens undervisningsskyldighet endast

på det sätt, att arbete utöfver denna tid ej kan åläggas

honom i skolan utan särskild ersättning, i följd hvaraf vi

anse det vara möjligt att förlägga slöjd för en afdelning

eller rote på dagar, som ej användas för denna afdelnings

eller rotes undervisning i folkskolans öfriga läroämnen.

Men om läraren eller lärarinnan upptagits med undervisning

6 eller 5 timmar på en dag och därefter skall undervisa

i slöjd ytterligare 2 eller 3 timmar, så kommer slöjdundervisningen

att dragas ut till sent på aftonen, något,

som kan medföra svårigheter icke blott med afseende på

barnen, som till skada för hälsa och seder kunna nödgas

att i skymning eller mörker vandra långa och besvärliga

vägar till sina hem och efter hemkomsten sakna tid, krafter

och lust att bereda sig på nästa dags skoluppgifter,

utan äfven med afseende på läraren och lärarinnan, som

kunna hafva att förflytta sig en icke obetydlig väglängd

från den plats, där de förut, under dagen undervisat, till

platsen för undervisningen i slöjd och sedan samma väg

tillbaka igen, hvarigenom svårigheter för dem kunna uppstå

både att medhinna rättning af lärjungarnas skriftliga arbeten

och sin egen beredelse för den kommande dagens skolarbete,

en beredelse, som särskildt är viktig och nödvändig för de

mindre folkskolornas lärare och lärarinnor, hvilka äro nödgade

att arbeta icke så litet för egen del för att kunna

tillfredsställande bedrifva undervisningen i folkskolans läroämnen.

Af dessa skäl hafva vi ansett, att tillfälle bör beredas

de skolor, där dessa svårigheter göra sig gällande,

att anordna slöjdundervisning med inskränkning af tiden,

utan att ökning af densamma under motsvarande tidslängd

kräfves utöfver 4 timmar i veckan. Men om en sådan

inskränkning sker, bör statsunderstödet af förut angifna

15

skäl i förhållande därtill minskas. Vi hafva därför föreslagit,

att, om slöjdundervisningen under 2 månader inskränkes

till två timmar i veckan, hvilket motsvarar en

månads förkortning af hela undervisningstiden, sju åttondedelar

af fulla statsbidraget må uppbäras, och att, om slöjdundervisningen

inställes under två månader, tre fjärdedelar

af detsamma må uppbäras. Då de anförda svårigheterna

att anordna slöjdundervisning under 6 timmar i veckan

kunna tänkas förekomma icke blott vid mindre gynnsamt

lottade skolor utan äfven vid skolor med 8 månaders undervisning

för hvarje barn, till och med om hvarje årsklass

har särskild lärare, t. ex. vid det förhållande, att en sådan

skola mottager barn ej blott från en plats med större samlad

befolkning utan därjämte från mera aflägset belägna

hemman, torp och lägenheter, så hafva vi ej velat inskränka

det gjorda medgifvandet till hvarannandagsskolor eller flyttande

skolor utan lämnat det åt alla folkskolor och mindre

folkskolor (däremot icke åt särskilda slöjdskolor, emedan

dessa under alla förhållanden böra kunna så ordnas, att

något af alternativen i mom. 1 är på dem tillämpligt), liksom

vi ej velat förmena de mindre gynnsamt lottade skolorna

att, där så ske kan, inrätta sig efter alternativen i

mom. 1, alltid under folkskoleinspektörens kontroll, att

slöjdundervisning på ändamålsenligt sätt bedrifves, utan att

undervisningen i öfriga läroämnen eftersattes.

Vi hafva äfven ansett oss böra taga hänsyn till de (Mom. 4).

fall, där slöjdundervisning icke kan anordnas på mer än

eu station för flyttande skola eller för mer än en afdelning

af skola med läsning för olika afdelningar på skilda tider

af året, vare sig de lokala förhållandena eller de olika

rotarnas olika barnantal eller de olika afdelningarnas olika

åldersståndpunkt göra en sådan anordning bchöHig, och

därför föreslagit, att för sådan anordning hälften af de

statsbidrag, som äro angifna i mom. 1, 2 och 3, må uppbäras

för halfva antalet af de undervisningsinånader, som

16

i samma moment äro angifna med där upptagna antal

undervisningstimmar i veckan. Vi hafva nämligen varit af

den mening, att, då flyttande skola eller skola med afdelningsläsning

kan erhålla fullt statsbidrag med undervisningstiden

fördelad på de olika rotarna eller afdelningarna,

konsekvensen fordrade, att hälft statsbidrag medgåfves, om

den halfva undervisningstiden uttoges blott för en rote eller

afdelning. De skolor, som nu uppbära helt statsbidrag för

5 månaders slöjdundervisning, komma visserligen genom

ett sådant stadgande i åtnjutande blott af hälft statsbidrag

i stället för fem åttondedelars, såsom full konsekvens skulle

hafva medfört, men vi hafva icke ansett oss böra gå längre

i tillgodoseende af tänkbara kombinationers fordringar, i

det att vi trött dessa skolformer kunna lämpligare inrätta

sin slöjdundervisning för fyra månader än för fem och, om

de önska större statsbidrag, utan större svårigheter böra

kunna ordna slöjdundervisningen för 6 eller flera månader.

Statsbidrag I sammanhang härmed hafva vi tagit i beaktande Riks

jOT

sloid- u Cj

undervis- dagens skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om utredTagit

sin ning och förslag rörande sådan förändring i gällande beannaTtid

stämmelser angående tillgodonjutande af statsunderstöd för

än Vid vår- slöjdundervisning, att sådant understöd måtte kunna utbörjan,

betalas jämväl för slöjdundervisning, som tagit sin början

( om. 5 b). ^ annan tid af kalenderåret än vid vårterminens början,

och de med anledning af densamma af Kongl. Maj:t infordrade

yttrandena af myndigheter och folkskoleinspektörer.

På grund af de i Riksdagens skrifvelse och i nämnda

yttranden angifna skäl, bland hvilka vi särskilt framhålla

konsekvensen af gällande bestämmelse om utbekommande

af lönetillskott, af allmänna medel för lärare och lärarinnor

vid folkskolor och småskolor utan hinder däraf, att ny

läraretjänst eller ny skola inrättats under en så framskriden

del af året, att af sådan anledning undervisningen ej kunnat

fortgå hela den stadgade tiden, i hvilken händelse lönetillskott

må utgå för den tid undervisningen bedrifvits,

17

samt den omständigheten, att läsåret vid ett mycket stort

antal skolor börjar med höstterminen, hvilken gör slöjdundervisnings

första börjande vid höstterminen i dessa skolor

naturlig, få vi föreslå, att hinder för utbekommande af

understöd icke må möta dära-f, att slöjdundervisning vid

en folkskola, mindre folkskola, särskild slöjdskola eller för

slöjdafdelning vid sådana skolor anordnats under eu så

framskriden tid af året, att. undervisningen ej kunnat fortgå

hela den lagstadgade tiden, utan må utgå för den tid,

undervisningen bedrifvits, dock blott för hela månader och

ej för kortare tid än från höstterminens början.

I konsekvens med gällande bestämmelser för lönetill- {Mom. 5 a).

skott af statsmedel åt lärare och lärarinnor vid folkskolor

och småskolor hafva vi äfven ansett, att slöjdundervisningens

inställande i följd af farsot under någon kortare tid

ej bör utgöra hinder för utbekommande af statsunderstöd.

1 öfverensstämmelse med flera myndigheters och folk- Statsbidraskoleinspektörers

yttranden hafva vi föreslagit en höj nirig f),''

af statsbidraget för undervisning i slöjd för gossar till 80

kronor om året och för undervisning i slöjd för flickor till

40 kronor om året för hvarje skola eller slöjdafdelning med

normal undervisningstid af 8 månader om året.

Skälet för detta förslag är beträffande understödet åt

slöjd för gossar i främsta rummet lämpligheten att, om

föreslagen delning af statsbidraget i förhållande till undervisningstiden

godkännes, kunna röra sig med jämna tiotal

vid division med undervisningsmånadernas antal 8. Ökningen

i det för hvarje skola eller slöjdafdelning utgående

statsbidraget torde ej medföra någon ökning i statens totalutgifter,

enär åtskilliga, skolor, som nu erhålla, fullt statsbidrag,

enligt våra förslag skulle få det åtnjutna statsbidraget

nedsatt till 70, (50 och 40 kronor.

Hvad däremot, understödet åt slöjd för flickor beträffar,

hafva vi ansett, det, hittills utgående beloppet vara allt för

lågt i förhållande till den tid, möda och ansträngning, som

a

18

undervisningsarbetet krafvel’, i jämförelse med det belopp,

som uppbäres till understödjande af slöjd för gossar. Äfven

om slöjdlärarinnans arfvode i de flesta fall ökas medelst

bidrag, som utgå från skoldistrikten och länens landsting

eller hushållningssällskap m. fl., är det önskligt, att statens

bidrag till hennes aflöning höjes, enär den tid, som åtgår

till utbildning af småskolelärarinna och slöjdlärarinna, medför

så pass stora kostnader, att man icke utan någon förökning

af lönen kan påräkna att erhålla lämpliga och val

utbildade slöjdlärarinnor. Visserligen erhålla numera alla

enligt Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående pröfning vid

under offentlig kontroll stående seminarium för anställning

såsom lärare vid småskola m. in. den 28 maj 1897 utbildade

lärarinnor öfning och utbildning såsom undervisare i

slöjd, men dels hafva de skärpta fordringarna i nämnda

nådiga stadga föranledt förlängning af utbildningstiden,

dels äro de flesta före 1899 examinerade småskolelärarinnor

i saknad af utbildning i slöjd och måste genomgå särskilda

kurser för att erhålla sådan, om de skola kunna åtaga sig

slöjdundervisning, dels måste på många håll särskilda- lärarinnor

i slöjd användas, hvilka på samma sätt måste förskaffa

sig sin utbildning.

Vi hafva föreslagit statsbidragets ökande med en tredjedel,

från 30 till 40 kronor, för hvarje skola eller slöjdafdelning.

Denna ökning medför utan tvifvel, om den

godkännes, en motsvarande höjning af statens totalutgifter

för ändamålet d. v. s. från 90,000 kronor till 120,000

kronor om året. Därutöfver torde icke dessa utgifter åtminstone

under den närmaste tiden komma att stiga, tv,

äfven om understödets ökande och de föreslagna lättnaderna

i undervisningens anordnande med afseende på tiden,

om de godkännas, framkalla inrättandet af slöjdundervisning

i flera skolor, där sådan nu icke är anordnad, så kan

man antaga, att den därigenom åstadkomna ökningen i

statens utgifter skall motvägas af den minskning, som upp

-

19

står därigenom, att understödet kommer att utgå med lägre

belopp till ett icke ringa antal skolor.

Arterna af slöjd hafva blifvit angifna för gossar, lik- Arter af

. ° ° slöjd.

som de förut varit i Kongl. Kungörelsen den 29 maj 1896 (Mom. l).

angifna för flickor. Vid detta angifvande har 1889 års

normalplan tjänat till ledning och i enlighet med denna

den förändring gjorts beträffande arterna af slöjd för flickor,

att klädsömnad ställts bland de slöjdarter, som må medtagas,

där omständigheterna sådant medgifva, isynnerhet

som erfarenheten ådagalagt, att flickor i folkskolan sällan

medhinna någon klädsömnad, om man icke därtill vill räkna

sömnad af ett förkläde o. dyl.

Uttrycket »folkskolans läsämnen», som begagnats i Kongl. Folkskolans

Kungörelsen den 1 juni 1894, är i enlighet med Kongl. Kun- eller folkgörelsen

den 29 maj 1896 utbytt mot uttrycket »folkskolans^ämnen™''

läroämnen», emedan vi icke ansett det böra medgifvas, att (Alom. i).

slöjden under den mörkare årstiden intager rum för undervisning

i t. ex. teckning, välskrifning eller sång.

Vid angifvandet af antalet slöjdande barn hafva vi Antalet

,° . , . ™ c, slöjdande

ansett oss böra stanna vid samma siffror, som förekomma barn.

i nu gällande föreskrifter. Det har visserligen rådt någon (Mom- A

tvekan beträffande minsta antalet slöjdande flickor i en

slöjdafdelning, enär från åtskilliga håll framkommit yrkanden,

att detta antal måtte nedsättas. Man har nämligen

ansett det bestämda antalet 25 vara för högt, emedan man

nödgats samtidigt undervisa närmare 50 flickor utan att

kunna dela dem i afdelningar, om man velat erhålla statsunderstöd

för deras undervisning i slöjd. Utan tvifvel

skulle det för slöjdundervisningen varit fördelaktigt, om

antalet flickor i en slöjdafdelning kunnat något minskas,

men af hänsyn till den stora ökning af totalanslaget, som

detta skulle medföra, hafva vi icke ansett oss böra framställa

något förslag till ändring. Vi hafva äfven varit af

flen mening, att en skola eller slöjdafdelning med 25 slöjdande

flickor och därutöfver intill 49 i alla händelser är

20

(Mom. 5.

(Mom. 5,

och d.)

berättigad till ett statsunderstöd, vare sig de undervisas i

en afdelning eller i två grupper, och att de skoldistrikt,

där så stora afdelningar kunna förekomma, böra lämna så

pass stora anslag till slöjdundervisningen, att icke de slöjdande

för aflöningens skull till lärarinnan sammanhållas i

för stora grupper.

e) Det bestämda minimiantalet slöjdande hafva vi ansett

böra förefinnas vid hvarje lästermins början utom hvad

beträffar flyttande skolor, där vi velat medgifva antalets

fördelning på de olika stationerna, liksom vi icke genom

någon föreslagen bestämmelse lågt hinder i vägen för de

slöjdande barnens fördelning i grupper, undervisade pa. hvar

sin del af de timmar i veckan, som enligt vidkommande

föreskrifter skola användas till slöjdundervisningen.

Samma minimiantal anse vi böra förefinnas under lästerminens

lopp, dock utan hinder för statsbidragets utbekommande,

vare sig däraf, att enskilda barn varit frånvarande

enskilda dagar, eller däraf, att enskilda barn under

terminens lopp genom flyttning eller dödsfall afgått från

skolan. De barn däremot, som vid vårterminens slut afgått

från skolan, böra ersättas med nytillkomna barn vid

höstterminens början.

c Om de afgångnas antal varit så mycket större än de

nytillkomnas, att den bestämda minimisiffran understiges,

hafva vi i konsekvens med förslaget (i mom. 4) beträffande

flyttande skolor och skolor med undervisning för

olika afdelningar på skilda tider af året velat medgifva, att

den skola, som på grund af minskadt antal slöjdande barn

icke kan erhålla statsbidrag för höstterminen, må uppbära

den del af statsbidraget, som belöper sig på det antal hela

månader, slöjdundervisningen i enlighet med i mom. 1—3

angifna bestämmelser under vårterminen fortgått, och att

skolor med så många barn, att de kunnat indelas i slöjdafdelningar,

må minska antalet slöjdafdelningar under höstterminen

och likväl uppbära statsbidrag för det antal hela.

21

månader, hvarunder det på vårterminen Överskjutande antalet

slöjdafdelningar undervisats. Vi hafva så mycket mer

velat föreslå ett sådant medgifvande, som det vore obilligt,

att skoldistriktet på grund af omständigheter, hvaröfver det

ej kunnat rada, skulle gå miste om bidrag till kostnader,

som enligt redan gjorda anordningar måste utgå för vårterminen.

För ansökningarna om statsunderstöd åt slöjdundervis- Ansökningningen

hafva vi uppgjort förslag till nya formulär, i hvilka statsbidrag.

alla uppgifter, som böra bifogas, kunna- införas i tabellform (Mom'' 5)

till lättnad för de rekvirerande skolråden samt de anordnande

och granskande myndigheterna och tjänstemännen.

Vi hafva föreslagit, att ansökningarna skola till folkskoleinspektörerna

insändas i två exemplar, pa det att dessa genom

att behålla och förvara det ena- exemplaret måtte, utan att

föra vidlyftiga anteckningar, när helst det behöfves, kunna

förvissa sig om alla de förhållanden, som af dem bestyrkts.

Ytterligare hafva vi föreslagit, att ansökningarna skola- aflämnas

först efter december månads ingång, på det att folkskoléinspektören

må kunna genom inspektioner och genom

till honom insända slöjddagböcker kontrollera, att de för

statsbidrags erhållande bestämda villkor blifvit uppfyllda.

Då rättelser i de insända ansökningarna ofta måste göras,

skulle likväl en månad vara för knapp ansökningstid, hvarför

vi hafva föreslagit dennas utsträckning till utgången af

januari månad följande år i enlighet med de bestämmelser,

som äro gifna för ansökning om statsbidrag till aflönande

af vikarie under ordinarie lärares sjukdom.

Då revisorer och kyrkostämma vid granskning åt skolräkenskaperna

beträffande uppburna statsbidrag under nuvarande

förhållanden icke hafva någon verifikation att tillgå,

så fa vi härmed föreslå, att Kongl. Maj:t måtte anbefalla-

sina Befallningshafvande att låta reversal åtfölja de af

dem

verifikationer biläggas skolräkenskaperna.

22

Slutligen få vi påpeka, att vi i vårt förslag sökt sammanföra

alla de bestämmelser, som afse statsbidrag åt slöjdundervisning

såväl för gossar som för flickor, i en gemensam

författning för att underlätta arbetet såväl vid ansökningarnas

uppsättande som vid deras granskning.

Stockholm den 23 november 1899.

1. A. LYTTKENS.

C''. O. Akcadius.

C. Leidesdorff.

Gustaf Insulander.

C. R. Sundell.

Utlåtande af tillkallade sakkunnige angående villkoren

för erhållande af statsbidrag till vikarier

för sådana extra ordinarie och biträdande lärare

och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lärarinnor

vid mindre folkskolor och småskolor,

som af sjukdom urståndsättas att sin tjänst

fullgöra.

Med anledning af i ämnet väckt motion har innevarande

års riksdag hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl.

Magt måtte taga i öfvervägande, om och på hvilka villkor

statsbidrag må kunna lämnas till aflönande af vikarier för

sådana lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor

samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskolor, som af sjukdom urståndsättas att

sin tjänst fullgöra, samt att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kan

föranleda.

Sedan yttranden i frågan blifvit inhämtade från Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande och Domkapitlen samt folkskoleinspektörerna

i riket, äfvensom Stockholms städs konsistorium

och Öfverstyrelsen för Stockholms städs folkskolor,

har Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet

efter Kongl. Maj:ts medgifvande uppdragit

åt undertecknade, särskildt tillkallade sakkunnige, att afgifva

yttrande och förslag i ämnet.

24

I följd häraf hafva vi tagit del af de till Kongl. Maj:t

inkomna utlatandena i frågan. Efter öfver 1 fi i_nrn i 11 < et r i

ärendet och sedan vi därunder kommit till den åsikten, att

det n)?a förslaget borde sammanarbetas med den nu gällande

Kongl. Kungörelsen den 1 juni 1894 angående aflönande

i vissa fall af vikarie för sjuk ordinarie lärare,

hafva vi förenat oss om följande

Förslag

till föreskrifter angående aflönande i vissa fall af vikarie för

sådan lärare och lärarinna vid folkskola, mindre folkskola

och småskola, som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin

tjänst.

§ I

1.

Därest vid folkskola antagen ordinarie, extraordinarie

eller biträdande lärare eller vid mindre folkskola

eller småskola antagen lärare, till hvilkens aflöning bidrag

af statsmedel utgår, åtnjuter tjänstledighet på grund af

sjukdom och med afseende på tjänstens beskaffenhet antingen

i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium examinerad

eller af folkskoleinspektör på grund af § 6 i Kongl Kungörelsen

angående lönetillskott af allmänna medel för lärare

och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni

1885 pröfvad vikarie för honom är förordnad under oafbrutet

minst en månad af den fastställda undervisningsti

o

den

af åtta månader om året, skall vikarien för den tid,

för hvilken han blifvit antagen, åtnjuta arfvode efter minst

ti00 kronor för åtta månaders undervisningstid, om han

vikarierar för ordinarie lärare eller extra ordinarie lärare

med årlig kontant lön af minst 600 kronor, samt efter

minst 800 kronor för åtta månaders undervisningstid, om

han vikarierar för biträdande lärare vid folkskola eller för

25

lärare vid mindre folkskola eller småskola, sålunda i förra

fallet 75 kronor och i senare fallet 37 kronor och 50 öre

för läsmånad, hvarje kalendermånad beräknad till 30 dagar,

samt förses med tjänlig, skolan närbelägen bostad, bestående

af ett, rum, med vedbrand, eller ock erhålla ersättning därför,

beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid,

äfvensom med belopp, som af skoldistriktet

bestämmes, undfå godtgörelse för resekostnad, där sådan

ifr ågakommer.

2. Vikarie för extra ordinarie lärare med mindre än

600 kronors årlig kontant lön eller oexaminerad vikarie för

biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola

eller småskola erhåller i årligt kontant arfvode, under

iakttagande i öfrigt af samma bestämmelser, som finnas

angifna i moment 1, i först nämnda fallet minst 500 kronor,

i senare fallet minst 250 kronor.

3. Hvad i denna stadga är föreskrifvet rörande rätt

att erhålla bidrag till aflönande af vikarie gäller äfven för

sådan lärare, som under inträffad vakans i vederbörlig ordning

uppehåller tjänsten, men ej för sådan lärare, som själf blifva

anställd i stället för lärare, på grund af hvilkens tjänstledighet

för sjukdom statsbidrag erhålles enligt denna stadga,

ej heller för lärare endast i öfningsämnen eller slöjd vid de

till den allmänna folkundervisningen hörande skolor.

§ 2.

1. Om eldigt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf

sådan lärare, som i § 1 omnämnes, erhåller ledighet och

vikarie för honom förordnas på sätt ofvan sägs, är af sådan

beskaffenhet, att densamma gör läraren oförmögen att vederbörligen

uppehålla sin tjänst, men ej af sådan beskaffenhet,

att vid betygets utfärdande intyg kan med visshet

gifvas, huruvida densamma, för afl framtid hindrar hans

återinträde i tjänstgöring, samt läraren icke uppnått sextio

års ålder och ej i vederbörlig ordning förklarats berättigad

26

till hel pension eller till helt ålderdomsunderstöd, skall vikariens

aflöning utgöras sålunda, att tjänsteinnehafvaren af

sin lön afstår ett belopp, motsvarande en fjärdedel af den

vikarien enligt § 1 tillkommande kontanta minimiaflöning,

samt två tredjedelar af samma minimiaflöning utgå af allmänna

medel, och återstoden erlägges af skoldistriktet, hvilket

det jämväl skall åligga att förse vikarien med bostad jämte

vedbrand eller ock lämna honom ersättning därför, enligt

hvad ofvan omförmälts, äfvensom att, där så ifrågakommer,

godtgöra honom resekostnad.

2. Där läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad

eller svårighet anskaffas, skola, därest genom intyg af vederbörande

skolråds ordförande vitsordas, att läraren under

ledighet varit af sjukdom urståndsatt att vederbörligen uppehålla

sin tjänst, de här förut gifna bestämmelser i fråga

om vikariens aflöning gälla, ändock att sjukdomens beskaffenhet

icke blifvit genom läkarebetyg ådagalagd, likväl ej

för längre tid än högst tre månader.

§ 3.

Då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf i § 1

omnämnd lärare erhållit tjänstledighet, är af sådan beskaffenhet,

att läraren till följd däraf är urståndsatt att vidare

återinträda i tjänstgöring, skall vikariens aflöning utgöras

af läraren utan tillskott af allmänna medel eller bidrag af

skoldistriktet.

§ 4.

I § 1 omnämnd lärare, som uppnått sextio års ålder

och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till hel pension

eller helt ålderdomsunderstöd, skall, då på grund af

sjukdomsfall behof af vikarie för honom inträder, ensam

utgöra vikariens aflöningsförmåner.

27

§ 5.

Vikarie, hvars aflöning skall utgå efter ofvan angifva

grunder, skall tiga för hvarje hel månads tjänstgöring efter

månadens slut och för öfverskjutande tjänstgöringstid, så

snart tjänstgöringen upphört, af vederbörande skolråd eller

skolstyrelse utbekomma den honom tillkommande kontanta

aflöning äfvensom, där ersättning för bostad med vedbrand

utgår, sådan ersättning. Godtgörelse för resekostnad, där

sådan ifrågakommer, skall till vikarien erläggas för resan

till tjänstgöringsorten efter ankomsten dit och för resan

därifrån, så snart förordnandet upphört. Skolrådet eller

skolstyrelsen skall äga att af tjänsteinnehafvarens lön innehålla

det belopp, hvarmed han skall till vikariens aflöning

bidraga, samt att utbekomma statsbidraget till samma aflöning,

sedan folkskoleinspektören, eller i Stockholm stadens

konsistorium, vitsordat riktigheten af de för statsbidragets

erhållande lämnade uppgifter, efter rekvisition, såsom i § 7

närmare bestämmes.

§ 6.

Skolråds eller skolstyrelses ordförande åligger att, då

vikarie förord nas att oafbrutet under minst en månad uppehålla

för sjukdom tjänstledig lärares tjänst, ofördröjligen

därom underrätta vederbörande folkskoleinspektör.

§ 7.

Ansökningar om bidrag af allmänna medel till aflö

O

o

ning af vikarie för här ifrågavarande lärare skola, affattade

enligt fastställdt formulär och försedda med däri angifna

uppgift*31’, till folkskoleinspektören, eller i Stockholm till

Stadens konsistorium, insändas i två exemplar, hvaraf det

ena, försedt med hans (dess) intyg, bör af skolrådet eller

skolstyrelsen ingifvas eller med posten insändas till Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande under årets lopp eller senast

28

före utgången af januari månad följande år, börande a)

hinder för utbekommande af det för examinerad vikarie

bestämda statsbidraget icke möta däraf, att vikarie för vederbörligen

examinerad tjänsteinnehafvare icke i stadgad

ordning aflagt för ifrågavarande tjänst erforderlig examen,

såvida folkskoleinspektören vitsordar, att vederbörligen examinerad

vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien befunnits

duglig, liksom b) icke heller utbekommande af statsbidrag

förhindras af den omständigheten, att under tiden

för vikariens förordnande undervisningen måst till följd af

farsot för någon tid inställas.

§ 8.

Hvad i föregående §§ finnes föreskrifvet i afseende på

lärare, skall äga tillämpning äfven på lärarinnor.

Motivering.

A). 1 fråga om de villkor, på hvilka extra ordinarie

och biträdande lärare vid folkskola samt lärare vid mindre

folkskola och småskola må blifva berättigade att vid sjukdomsfall

erhålla statsbidrag till aflönande af vikarie, hafva

vi i hufvudsak följt, de bestämmelser, hvilka genom Kongl.

Kungörelsen den 1 juni 1894 redan i motsvarande fall gälla

beträffande ordinarie lärare och lärarinnor.

Föregående Vi hafva sålunda ej upptagit bestämmelse om viss fötjanstao-

. ° r r 0

ring, § l. regående tjänstgöring, helt eller delvis förlagd inom samma

skoldistrikt,

dels emedan för sådana lärare behofvet af hjälp vid

sjukdomsfall säkerligen under det första tjänstgöringsåret

är större än under något af de följande, dels emedan —

med undantag af det lilla fåtalet af de extra ordinarie lärarne,

hvilka ju kunna erhålla befordran till ordinarie —

någon skilnad beträffande arten af anställning mellan deras

första tjänstgöringsår och de följande icke finnes, dels ock

29

emedan annars en olikformighet skulle uppstå, mot hvad

om vikarier för ordinarie lärare i anförda författning är

stadgadt.

I likhet med hvad i nämnda Kungörelse är stadgadt, Inskränk.-

i *ni i rang till

hafva vi ansett, att bidraget bör begränsas till den lag- åtta måna

stadgade

undervisningstiden af åtta månader om året, dåret?§ i.

äfven i ofri ga fall statsbidrag ej kunna erhållas för öfverläsningstid,

och då ersättning för Överskjutande undervisningstid

ej mindre för vikarie än för tjänsteinnehafvare

bör vara en skoldistriktets ensak.

Tillika hafva vi föreslagit, att tiden för vikariat sförordnandet

skall uträknas så, att hvarje kalendermånad beräknas

till 30 dagar, emedan denna beräkningsgrund synes

vara den enklaste och gifva största öfverskådlighet samt

öfverensstämma med hvad i allmänhet vid månatlig aflöning

är brukligt.

Då tiden för här ifrågavarande statsbidrags åtnjutande Minimitid

” u “ jäv atnju

i

så måtto genom Kongl. Kungörelsen den 1 juni 1894 tandet, § l.

är för ordinarie lärare inskränkt, att tjänstledigheten måste

fortgå oafbrutet minst en månad, hafva vi här föreslagit

samma bestämmelse äfven rörande öfriga här afsedda lärare,

dels emedan ett kortare afbrott för sjukdom i de

flesta fall väl kan »läsas igen», dels emedan de på en sådan

kortare tid belöpande bidrag till vikaries aflöning af stat

och skoldistrikt blefve ganska ringa, men lockelsen att vid

mindre allvarsam sjukdom söka begagna sig åt här föreslagna

medgifvanden så mycket större.

O c“> J

Från någn

viss maximitid

håll har framkastats den tanken, att en Maximitid

• i i i i ■ för atnju

tör

åtnjutandet borde bestämmas, t. ex. i tandet, § 2.

vissa, fall den i Folkskolestadgans §

uppsägnir

igstiden eller för

24: 3 stadgade minsta

extra ordinarie och biträdande

lärare eller äfven lärare vid mindre folkskola och småskola

ett år, eller att åtnjutandet för längre tid göres beroende

af särskild pröfning i hvarje fall o. s. v. Vi hafva, emellertid

ej velat föreslå någon maximitid för nämnda, stats

-

30

bidrags utgående under ett och samma läsår, enär behofvet

af sådant bidrag måste blifva alltmera kännbart, ju

längre lärarens sjukdom varar. Af samma anledning hafva

vi ej heller trott oss böra föreslå bestämmelser rörande begränsning

af rätt till sådant statsbidrag, där tjänsteinneinnehafvarens

sjukdom varar längre än ett år. Tv om

tjänsteinnehafvaren skulle vara antagen på högst ett läsår,

begränsas ju vid inträffad sjukdom rätten till statsbidrag

för vikarie af tiden för hans eget förordnande, och särskild

bestämmelse i detta syfte är då obehöflig. Är tjänsteinnehafvaren

däremot enligt Folkskolestadgans § 24: 3 antagen

tillsvidare, så synes med afseende på honom samma grundsats

böra tillämpas, som genom Kong]. Kungörelsen den 1

Juni 1894 gjorts gällande beträffande ordinarie lärare vid

folkskola. Ty från statens synpunkt böra samtliga dessa i

vederbörlig ordning antagna men icke ordinarie lärare ej

mindre tillgodoses än de ordinarie, då de från statens sida

äro lika litet uppsägbara som de ordinarie lärarne, och då

rätten för skoldistriktet att tidigare uppsäga de tills vidare

anställda lärarne väl icke kan vara ett skäl att förminska

deras från staten utgående förmåner, samt då de med statens

medgifvande och med dess understöd hafva sig anförtrodda

samma eller ej mindre viktiga uppgifter vid den uppväxande

ungdomens utbildning och uppfostran än de ordinarie lärarne

och vidare åtnjuta en så mycket ringare aflöning

samt slutligen intaga en långt ovissare ställning. Härtill

kommer enligt vår mening, att det här föreslagna inedgifvandet

i själfva verket ej skulle medföra afsevärd ökning i

kostnaden för staten, emedan de fall, då statsbidrag till vikarie

för sådana icke ordinarie lärare komme att utgå för längre tid

än ett år, väl torde blifva ganska få. I den motion, som föranledt

Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t i denna fråga, framhålles,

hurusom omsättningen inom småskolelärarekåren —

detta ord då innefattande äfven biträdande lärare vid folkskolor

och lärare vid mindre folkskolor — vore mycket star

-

31

kåre än inom folkskolelärarekåren, beroende därpå, att ett

stort antal lärarinnor redan efter några års tjänstgöring

öfverginge till annan lefnadsbana, i följd hvaraf medelåldern

(och därmed säkert äfven sjukdomsprocenten) vore väsentligen

lägre inom den förra än inom den senare kåren. Då

vi på grund af våra erfarenheter såsom folkskoleinspektörer

kunna bestyrka detta förhållande, anse vi, att de fall, då

statens mellankomst för understöd af sjuk icke ordinarie lärare

för längre tid skulle tagas i anspråk, hufvudsakligen komma

att o-älla äldre, i arbetet kvarstående och af dess tyngd medtagna

lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor, men

endast i mycket ringa mån extra ordinarie och biträdande

lärare vid folkskola, hvilka vid uppnådd högre ålder lära

hafva ernått en mindre oviss anställning, och hafva vi beträffande

dessa äldre lärare och lärarinnor så mycket mindre

velat föreslå en begränsning af deras rätt till statsbidragvid

inträffad sjukdom, som denna sjukdom i de flesta fall

torde få anses förorsakad af det ofta ansträngande skolarbete,

åt hvilket de, stundom i ganska bristfälliga skollokaler,

offrat sin bästa tid, och af försakelser, hvilka de i följd af

svag aflöning länge nog måst underkasta sig.

Betänklighet skulle väl kunna uppstå mot att i detta

afseende med öfriga icke ordinarie lärare likställa äfven de

extra ordinarie och vid folkskola biträdande lärarne, då

deras anställning synes vara till och med mera oviss än de

öfrigas, men dels torde, såsom ofvan antydts, behofvet af

vikariebidrag för dem komma att gälla endast kortare tider,

dels är deras antal i jämförelse med de öfrigas i verkligheten

så litet, att det väl kan ifrågasättas, huruvida det för

deras skull vore skäl att med afseende på maximitid göra

undantagsbestämmelser, som skulle bryta enheten i stadgan

och försvåra dess tillämpning såväl vid ansökningar om

statsbidrag som vid kontrollen däraf, i det att t. ex. vid

hvarje års ansökan i så fall uppgifter måste medtagas och

pröfvas angående samtliga möjligen långt tillbaka i tiden

32

fallande förut åtnjutna ledigheter, äfven sådana, tillhörande

tjänstgöring inom annat inspektionsområde eller län. Det

ringa antalet af hithörande sjukdomsfall torde ock framgå

däraf, att enligt inhämtade uppgifter antalet af i småsko

-

Läkarebetyg,

§2. "

(§ S.)

lor och mindre folkskolor år 1898 minst en månad på grund

af sjukdom tjänstlediga lärare och lärarinnor utgjorde 168,

medan antalet af under samma tid och förhållanden tjänstlediga

extra ordinarie och biträdande lärare vid folkskolor

utgjorde endast 26. — Slutligen gäller ock beträffande samtliga

dessa icke ordinarie tjänster, att enligt de här föreslagna

bestämmelserna skoldistriktet ej kan utöfver den här

föreslagna maximitiden af 60 år öka, men väl genom tjänsteinnehafvarens

uppsägning minska tiden för vikariatsbidragets

utgående.

På grund af allt detta hafva vi med afseende på samtliga

dessa icke ordinarie lärare ej på annat sätt velat begränsa

tiden för åtnjutande af bidrag till aflöning af vikarie

vid sjukdomsfall, än att den tjänstledige läraren ej må

hafva uppnått 60 lefnadsår och i vederbörlig ordning förklarats

berättigad till helt ålderdomsunderstöd.

Ett redan förut för erhållande af dylikt statsbidrag

tillämpadt villkor är, att genom företeende af läkarebetyg

sjukdomen styrkes vara af sådan beskaffenhet, att densamma

under angifven tid gör läraren oförmögen att vederbörligen

uppehålla sin tjänst, hvaremot, där sjukdomen är

af beskaffenhet att för all framtid hindra hans återinträde

i tjänstgöring, all rätt till erhållande af dylikt statsbidrag

är utesluten.

V i hafva icke i sak velat föreslå någon ändring häri,

men, då uttrycken i den nu gällande Kongl. Kungörelsens

§ 2 äro sådana, att man kan synas af läkaren i hvarje fall

fordra ett bestämdt uttalande, om sjukdomen är vare sig

botlig eller obotlig, samt detta äfven för en läkare är omöjligt

att med bestämdhet kunna förutse, hafva vi '' t formuleringen

åt motsvarande § i vårt förslag företagit sådan

33

/

ändring i uttrycken, att med bevarande af samma mening

den antydda svårigheten må anses öfvervunnen. Därjämte

hafva vi å hosgående förslag till formulär för ansökning

om sådant statsbidrag intagit ett formulär till läkarebetyg,

affattadt efter de i förslaget till stadgan angifna grunder.

B) Beträffande vikariens kontanta arfvode för åtta månaders

undervisning skulle vi val önskat att, under förutsättning,

att vikarien i regel vore med hänsyn till ifrågavarande

tjänst vederbörligen examinerad, föreslå ett belopp

af 600 kronor för extra ordinaries och 300 kronor för öfriga

lärares vikarier, oafsedt om tjänsteinnehafvarens kontanta,

aflöning vore begränsad till minimibeloppet af respektive

500 och 250 kronor eller ej och detta dels med hänsyn

till skolans bästa, då fullt lämpliga vikarier ej utan svårighet

torde erhållas för mindre lön än lärare med motsvarande

kompetens allmänt och lätteligen ernå, särskildt om, såsom

nu är fallet, lärarebrist yppar sig, dels med hänsyn till

vikarien, enär ovissheten och kortvarigheten af hans anställning

synts göra ett något högre arfvode erforderligt

än det såsom minimum för tjänsteinnehafvaren bestämda,

så mycket mer som vid en tillfällig anställning lefnadskostnaderna

naturligtvis måste ställa sig dyrare än vid

anställning å längre tid, samt slutligen, hvad de extra,

ordinarie läraretjänsterna beträffar, tjänsteinnehafvaren genom

ersättning för kofoder samt högre ersättning för bostad

och vedbrand åtnjöte en förmån, hvilken mer än uppvägde

det, som i kontant minimiarfvode i vissa fall kunde

vara, tillförsäkra,dt vikarien mer än tjänsteinnehafvaren å

samma,'' plats.

Men då en sådan arfvodesbestämmelse dels torde inkräkta

på den i Folkskolestadgans § 25 skoldistriktet tillförsäkrade

rätten att såsom vikarier i småskolor in. fl. antaga

äfven sådana lärare, som ej aflagt afgångsexamen vid

småskog Seminarium, dels torde föranleda den oegentlighet^!!,

att vikarie oftare kunde vara tillförsäkrad högre kontant

3

Vikariats

arfvode,

§ 2.

34

minimiarfvode än den, hvars tjänst han uppehölle, hafva

vi i stället föreslagit, att för extra ordinarie antagen och

med hänsyn till tjänsten vederbörligen examinerad vikarie

skall åtnjuta ett kontant arfvode för helt läsår af minst

600 eller minst 500 kronor, alltefter som den lärare, hvars

tjänst lian uppehåller, åtnjuter minst 600 eller minst 500

kronor i årlig lön, samt att för annan icke ordinarie lärare

antagen, vederbörligen examinerad vikarie skall i årsarfvode

erhålla 300 kronor, vare sig tjänsteinnehafvaren är examinerad

eller ej (§ 1 mom. 1), men att för sådan, vare sig

examinerad eller oexaminerad, tjänsteinnehafvare antagen

oexaminerad vikarie skall i årligt minimiarfvode erhålla

allenast 250 kronor (§ 1 mom. 2), dock att, där för examinerad

tjänsteinnehafvare examinerad vikarie sökts, men

ej erhållits, det högre årsarfvodet ä 600 eller 300 kronor

med därefter proportioneradt statsbidrag må vara vikarien

tillförsäkradt, såvida inspektören intygar, att vederbörligen

examinerad vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien

befunnits duglig (§ 7 a).

Genom dessa bestämmelser har iakttagits, dels att skoldistriktets

i Folkskolestadgans § 25 tillförsäkrade rätt att

till vikarie antaga äfven lärare, som ej aflagt afgångsexamen

vid småskoleseminarium, ej blifvit åsidosatt, dels att vikarien

erhåller det arfvode, hvartill han enligt sin kompetens är

vid annan anställning inom den allmänna folkskoleundervisningen

berättigad, och endast i det fallet högre lön än

tjänsteinnehafvaren, att han äger större kompetens än denne,

hvarjämte bestämmelsen i § 7 a tillkommit i syfte att genom

utsikten till högre statsbidrag förmå skoldistrikten att

ej i alltför vidsträckt mån och till skada för skolan ersätta

examinerad tjänsteinnehafvare med oexaminerad vikarie.

Väl kan detta oaktadt i många fall till skada för skolan

examinerad tjänsteinnehafvare ersättas med oexaminerad

vikarie, och skulle skoldistrikten t. o. in. kunna lockas till

eu sådan åtgärd genom den ekonomiska fördel, som den

-

35

samma skulle bereda så vill skoldistrikt som tjällsteinnehafvare.

Denna olägenhet bär ingalunda undgått vår uppmärksamhet.

Men då vi känt oss bundna af § 25 i Kongl.

Folkskolestadgan, hafva vi måst bortse från denna svårighet.

Under sådant förhållande skulle man ju kunna sätta i fråga

att, liksom skett i Kongl. Kungörelsen den 28 maj 1897

beträffande ålderstillägg ■ i aflöning åt dylika lärare, tillerkänna

förmånen af statsbidrag till vikariens aflönande

endast åt examinerad tjänsteinnehafvare med minst 300

kronors årlig lön och i ett öfvergångsstadgande bereda de

vid tiden för en blifvande Kongl. Kungörelses första tilllämpning

redan anställda oexaminerade lärare en motsvarande

lämplig hjälp vid sjukdomsfall. Men då kanske

nämnda § 25 i Kongl. Folkskolestadgan äfven här skulle

läsrira hinder i väggen, hafva vi icke ansett oss böra ut

OO

VJ

arbeta något förslag i denna riktning.

Proportionen af statens, den tjänstledige lärarens och Pro^o>;^oskoldistriktets

bidrag till detta arfvode hafva vi föreslagit särskilda Ulika

med den nu med afseende på vikarie för ordinarie dra3mlärare

gällande d. v. s. så, att den tjänstledige läraren afstår

ett belopp, motsvarande en fjärdedel af det för vikarien i

§ 1 bestämda kontanta mini miarfvode, samt att två tredjedelar

af samma minimiarfvode utgå af allmänna medel och återstoden

jämte naturaprestationer eller stadgad ersättning därför

och resekostnadsersättning erläggas af skoldistriktet.

Denna proportion har ock, jämförd med öfriga, förordats

af de flesta i ämnet hörda myndigheter, nämligen

12 Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, 4 Domkapitel samt

21 folkskoleinspektörer. A andra sidan hafva ock flera

af de myndigheter, som i ärendet sig yttrat, föreslagit

andra, grunder för denna fördelning, och kunna de därvid

framställda förslagen fördelas i hufvudsakligen tvänne grupper.

Den ena. innehåller förslagsbestämmelser, Indika åsyfta

eu minskning i det bidrag, som tjänsteinnehafvaren

enligt förenämnda proportion skulle vara skyldig att er

-

36

lägga,, och detta antingen så, att skoldistriktets bidrag skulle

i motsvarande mån höjas, eller ock så, att statens bidrag

skulle ökas så mycket att tjänsteinnehafvarens kontanta bidrag

kunde bestämmas till blott en tredjedel af hvad vi föreslagit,

eller till en tolftedel af vikariens kontanta minimiarfvode.

Den andra gruppen upptager förslagsbestämmelser,

åsyftande att minska skoldistriktets bidrag till sådan

vikaries aflöning antingen så, att distriktet hvarken skulle

bidraga med kontanta medel eller med naturaprestationer,

i hvilket fall väl nämnda bidrag i stället tänkas öfverfiyttade

på den tjänstledige läraren, hvilken därigenom skulle

få vidkännas en ökning i sitt bidrag, eller så, att distriktet

väl skulle bidraga med en tolftedel af vikariens kontanta

minimiarfvode men vara befriadt från skyldighet att förse

vikarien med bostad och vedbrand, hvilka senare skulle ur

vikariens aflöningsförmåner alldeles bortfalla.

För den förra gruppen af förslag åberopas såsom skäl

den svaga aflöningen för biträdande lärare samt lärare vid

mindre folkskola och småskola och lärarens däri grundade

behof att vid sjukdomsfall få behålla så stor del af sill aflöning

som möjligt. För den senare gruppen af förslag

bär isynnerhet åberopats den farhågan, att ett åläggande

för skoldistrikten att i någon större eller mindre mån bidraga

till aflönande af vikarie äfven för på grund af sjukdom

tjänstlediga icke ordinarie lärare måhända dels skulle

kunna verka därhän, att den sjuke läraren beröfvades icke

blott den afsedda förmånen utan måhända äfven, efter skedd

uppsägning, sin anställning vid skolan, hvarigenom nämligen

skoldistriktet kunde undvika en befarad utgift, dels

ock möjligen kunde förminska utsikten för ifrågavarande

lärarepersonal att erhålla den i Folkskolestadgans § 24

mom. 3 omförmälda fastare anställning, hvarjämte till stöd

för åsikten, att skoldistriktet — såväl som tjänsteinnehafvaren

— borde befrias från utgörandet af nämnda naturaförmåner,

anförts, att någon svårighet för skoldistriktet att

37

för blott den kontanta aflöningen af 300 kronor erhålla

kompetenta vikarier icke torde förefinnas, då det, enligt

hvad från Skaraborgs län åberopats, för närvarande funnes

och antagligen för en lång framtid komine att finnas rik

tillgång på examinerade personer, behöriga till tjänstgöring

af denna art.

Vi hafva dock ansett oss ej böra- biträda de i den förra

gruppen förekommande meningar. Ty, utan att bestrida

hvad angående ifrågavarande lärares i allmänhet svaga aflöning

är anfördt, hafva vi ansett, att den för dem här föreslagna

förmånen att vid sjukdomsfall såväl från staten som skoldistriktet

erhålla hjälp till bidrag för aflönande af vikarie

är så stor, att en minskning af deras lön med en fjärdedel

af vikariens kontanta miniiniarfvode ej må anses alltför betungande,

så mycket mer som nämnda proportion af bidrag

redan utan svårighet tillämpas med hänsyn till de ordinarie

lärarne, af hvilka de flesta torde hafva familj och därför

vid inträffad sjukdom, oaktadt högre lön, ej torde vara

rnvcket bättre lottade än de här ifrågavarande lärarne. Och

å andra sidan hafva vi ej heller kunnat förorda de förslag,

som afse att helt eller delvis befria skoldistriktet från deltagande

i kostnaderna för vikariens aflöning, ty om dess

bidrag än ej bör i enlighet med den förra gruppens förslag

höjas, torde dock den omständigheten, att skolrådet skulle

pröfva behofvet af tjänstledighet för sjukdom, antaga vikarie

och aftala med denne om arfvodet, böra medföra, att

skoldistriktet vore ekonomiskt intresseradt däraf, att missbruk

i detta afseende ej ägde rum. Att för sjukdom tjänstledig

lärare skulle för undvikande af omkostnad till vikaries aflöning

af distriktet blifva- uppsagd, tro vi, efter allt hvad

vi hittills haft- tillfälle att erfara beträffande skoldistriktens

förhållande till detta, slag af lärare, ej vara att befara-, och

af samma skäl anse vi den i § 24 mom. 3 af Folkskolestadgan

omförmälda fastare anställning ej vara af så stor

betydelse, då distrikten äfven utan st-ipulering däraf dock i

38

allmänhet handla efter denna bestämmelses anda. Att antalet

för sådana platser tillgängliga, vederbörligen examinerade

lärare skulle vara tillräckligt stort att äfven utan

förmånen af bostad och vedbrand in. in. kunna tillförsäkra

skolråden fyllande af uppkommande vikariebehof, kan möjligen

gälla Skaraborgs län, men icke öfriga delar af riket,

såsom ock från annat håll brist på lärare med sådan kompetens

åberopats och hela det här ifrågavarande förslaget

förordats såsom ett kraftigt medel att uppmuntra till allmännare

ingående å denna lefnadsbana.

Slutligen få vi ock framhålla, att en af synpunkterna

för den af oss föreslagna proportionen varit önskan att till

en enhetlig'' och öfverskådlig stadga kunna sammanarbeta de

O Ö o

nu föreslagna bestämmelserna med dem, som nu äro gällande

angående vikarie till ordinarie lärare.

C. Öfriga bestämmelser.

Vid de i Kongl. Kungörelsen den 1 juni 1894 förekommande

§§ 3—6 hafva ej andra förändringar behöft ifrågakomma,

än att vi ersatt uttrycket: ordinarie lärare

med sådana uttryck, att desamma kunna omfatta samtliga

de i § 1 i vårt förslag omnämnda lärare, samt i § 4 tilllika,

jämte uttrycket: »hel pension», äfven inryckt uttrycket

»helt ålderdomsunderstöd».

Vi hafva sålunda föreslagit, att den i § 3 ordinarie

tillförsäkrade rätten att, äfven om han blifvit förobotligt

sjuk, dock få hafva vikarie förordnad, unsjälf

afla- der villkor att han själf bekostar hans aflöning, må få gälla

Rätt för

obotliqt sjuk*.,

lärare att lärare

haf va Vika- kin råd

ne, som nan

nar, § 3

äfven för öfriga här ifrågavarande lärare. Det fallet kunde

nämligen tänkas, att en sådan lärare väl uppnått de tjänsteår

men ej de åldersår, som i Reglementet för småskolelärares

in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt § 7 äro föreskrifva

såsom villkor för erhållande af helt ålderdomsunderstöd.

Då enligt samma Reglementes § 5 rätt till understöd

tillkommer..... hvar och eu af de i 4? 1 därstädes afsedda

39

lärare, som, antingen, då understödet sökes, är eller inom

ett år före inlämnandet till vederbörande skolråd af sin

ansökning varit i tjänst anställd, så skulle en sådan lärare,

som här ofvan sades, genom att med antagande af vikarie

fortfarande vara vid skolan anställd, kunna få det sagda

villkoret för helt ålderdomsunderstöds utbekommande uppfyll

dt, och synes det obilligt att neka honom sådan förmån,

då den är åt ordinarie lärare medgifven.

I § 7 af vårt förslag hafva vi bland annat föreslagit, Ansökningar

att ansökningar om sådant statsbidrag, affattade enligt fast- statsbidrag

ställdt formulär, må till vederbörande folkskoleinspektör in- ^ 7''

sändas i två exemplar, af hvilka inspektören skulle behålla

det ena och med föreskrifvet vitsord återställa det andra

till skolrådet eller skolstyrelsen för ingifvande eller insändande

i vanlig ordning och inom förut stadgad tid till

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Detta förslag, som står

i full öfverensstämmelse med hvad vi angående ansökningar

om understöd till slöjd för gossar och flickor föreslagit,

afser tillfälle för inspektören att utan vidlyftiga och

tidsödande anteckningar äga tillgång till de vid dessa ansökningar

lämnade uppgifter samt synes med hänsyn till

det genom denna nya lagstiftning ej obetydligt ökade kontrollarbetet

vara lämpligt.

I denna § hafva vi ock med utsträckning, som ofvan

motiverats, äfven till öfriga icke ordinarie men vederbörligen

examinerade lärare inryckt det förut i sista punkten

af § 2 mom. 1 förekommande medgifvandet.

Därjämte hafva vi, liksom i vårt förslag till bestämmelser

rörande anslag till beredande åt undervisning

i slöjd åt gossar och flickor, å denna plats

intagit bestämmelsen, att hinder för här ifrågavarande

statsbidrags utbekommande ej må möta däraf, att

under tiden för vikaries förordnande undervisningen måst

till följd af farsot för någon tid inställas. Detta medgifvande

synes oss nödvändigt böra utsträckas till här ifråga

-

40

varande vikarier; tv annars skalle för dem den största

obillighet uppstå, då de för det åtagna förordnandet torde

försakat annan anställning och nu befinna sig på platsen

samt där ej kunna lämnas utap medel till uppehälle. Skulle

denna förmån ej tillförsäkras dem, synes ej heller billigt

ålägga skoldistriktet eller tjänsteinnehafvaren de i § 2 bestämda

bidragen till deras aflöning, och de blefve då utan

något som helst eget förvållande men på grund af en under

stadgade former och villkor ingången förbindelse alldeles

blottställda, medan däremot tjänsteinnehafvaren och skoldistriktet

gjorde eu opåräknad och från det allmännas sida ej

afsedd vinst. Ja, de blefve till och med sämre ställda än

de för närvarande äro. Ty om för närvarande en sjuk

lärare frånträda’ sin tjänst, har den lärare, som i den sjukes

ställe tillsättes, rätt att i här anförda fall erhålla statsbidrag,

men skulle nu beröfvas denna rätt, då, såsom här

ifrågavarande lagstiftning åsyftar, den sjuke i stället beredes

tillfälle att vid sin tjänst kvarstå.

Huru stort statsanslag för de här föreslagna statsbi

-

1898 ett antal af 12 extra ordinarie och 182 öfriga icke

ordinarie lärare varit tjänstlediga under minst en månad

och därutöfver.

Men då dessa uppgifter ej tillika innehålla, huru lång

tid hvar och en af dessa lärare varit för sjukdom tjänstledig,

kan man endast på sannolikhet grunda en beräkning

af dessa statens blifvande kostnader. Sätter man till en

början de på grund af sjukdom tjänstlediges antal lika

högt som år 1898 och därvid för hvar och eu af dem antager

utgående af, efter arten af deras tjänst, högsta bestämda.

statsbidrag samt antager, att tjänstledighetstiden i

genomsnitt kan beräknas till 4 månader årligen, liv il ket ej

torde vara för högt taget, så skulle för statsbidrag till

erforderligt dragen kan blifva erforderligt, torde ei utan fullständigare

statsanslag. . . . °

(Riksdags- utredning vara möjligt, att med större visshet beräkna, hn

-

För dessa

statshidraa

skrifvelsen.) i*

ligt från skolråden infordrade uppgifter hafva under år

41

vikarier för extra ordinarie lärare utgå 2,400 kronor och

för öfriga icke ordinarie lärare 18,200 kronor, eller tillsammans

20,600 kronor. Nu är väl att antaga, att, med

tillfälle till statsbidrag för sjuk lärares vikarie, antalet af

för sjukdom tjänstlediga lärare skulle komma att visa

någon höjning gentemot de i nyss anförda uppgifter gitna

siffror, enär en del lärare, som nu till skada för undervisningen

i trots af ohälsa framhärda i skolarbetet, då

skulle söka. och erhålla tjänstledighet. Men tager man

tillika i betraktande, att enligt här föreslagna bestämmelser

såsom villkor för statsbidrag fordras intyg af läkare, att

den tjänstledige varit på grund af sjukdom oförmögen att

vederbörligen uppehålla sin tjänst, så torde man få antaga,

att de fall af svårare och långvarigare sjukdom, där läkarebetyg

af nämnda innehåll kunnat erhållas, men läraren

ändå fortfarit med skolarbetet, ej kunna blifva särdeles

talrika. Snarare torde väl i vissa fall tiden för sjukledigheten

komma att något förlängas, i det att lärare efter

öfverstånden sjukdom nu tvungits att tidigare återtaga sin

tjänstgöring, än hvad hädanefter kan komma att blifva

fallet. Men dessa tillökningar synas blifva så obetydliga,

att det i Riksdagens skrifvelse till 25,000 kronor beräknade

statsanslaget tillsvidare val må kunna, anses tillräckligt.

Slutligen få vi ock i sammanhang med detta vårt förslag

anhålla,, dels att sådan däraf nödvändiggjord ändring

i gällande Reglemente för småskolelärares in. fl. ålderdomsunderst0dsansta.

lt

dess § 16, och motsvarande det i § 26 af Reglemente för

folkskolelärarnes Pensionsinrättning den 1 juni 1804 gjorda

tillägget, — den bestämmelse infördes, att skolråd eller

skolstyrelse erhölle rätt att med afseende på sådan lärare

eller lärarinna,, som i nämnda reglemente af ses, och som

uppnått 60 års ålder, hos direktionen begära, dess beslut i

fråga, om hans eller hennes rätt till ålderdomsunderstöd,

4

42

dels att i det Kongl. Cirkulär till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

som kommer att åtfölja ny Kongl. Kungörelse

i ämnet, måtte intagas den bestämmelsen, att med

de medel, som på rekvisition till skolråden (skolstyrelserna)

utbetalas, i hvarje fall må följa ett å medlen utfärdadt

reversal, som må af skolrådet behållas — detta särskildt

på den grund, att skolrådets kassaförvaltare nu måste

sakna all verifikation på dessa ofta ganska, betydande inkomstposter,

samt att revisorerna i de flesta fall sakna

nödig kännedom om alla de för de olika slagen af statsbidrag

eller understöd gällande författningar och sålunda

för sin granskning behöfva en officiel uträkning af ifrågavarande

belopp.

Stockholm den 23 november 1899.

I. A. LYTTKENS.

C. O. Arcadius.

Gustaf Insulander.

C. Leidesdorff.

C. R. SUNDELE.