Sök i Ratio Lex

GENERALPOSTSTYRELSENS

18 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1902:2, band 2, GENERALPOSTSTYRELSENS

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

GENERALPOSTSTYRELSENS

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE

ÖFVER

SÄRSKILDA KOMITERADEC FÖRSLAG TILL ÄNDRING

I GÄLLANDE STADGANDEN

ANGÅENDE

TILLHANDAHÅLLANDE AF TIDNINGAR

GENOM POSTVERKETS FÖRSORG.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

1902.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TILL KONUNGEN.

Sedan vid 1899 års riksdag väckts motion derom,

till prenumeration å tidning vid postanstalt å den ort,

ningen utgifves, måtte utsträckas att gälla tidningar,

komma högst två gånger i veckan,

att rätt

der Edsöre

ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

samt nämnda motion blifvit lian visad till behandling af Riksdagens

bevillningsutskott,

hade, uppå bemälda utskotts anhållan, Eders Kongl. Maj:t

genom nådigt bref den 24 februari 1899 anbefallt Generalpoststyrelsen

att verkställa och till utskottet afgifva utredning rörande

de ökade kostnader, som den sålunda föreslagna ändringen af

gällande bestämmelser i fråga om prenumeration å tidningar

kunde komma att medföra för postverket.

I anledning deraf afgaf Generalpoststyrelsen uti skrifvelse

till bevillningsutskottet den 28 mars 1899 utredning i ämnet och

yttrade i sammanhang dermed, bland annat, att, då anspråken på

postverket med afseende å dess befattning med tidningsrörelsen

allt mera ökades, men deremot allt mera aflägsnades möjligheten

för postverket att tillfredsställa dessa anspråk utan anlitande

af andra inkomster än dem, som, med tillämpning af gällande

bestämmelser, inflöte af nämnda rörelse, det ville synas Generalpoststyrelsen,

som om tiden kunde vara inne för att underkasta

författningarna angående postverkets tidningsrörelse en revision,

särskildt i fråga om grunderna, efter hvilka postverkets ersättning

för dess bestyr med tidningsprenumeration hädanefter borde

beräknas; och uttalade Generalpoststyrelsen såsom sin öfvertygelse,

att äfven frågan om vidare utsträckning af svenska postverkets

skyldighet att mottaga lokalprenumeration å vissa tidningar

borde ställas i samband med en sådan revision.

Uppå hemställan af bevillningsutskottet, anhöll Riksdagen

sedermera uti underdånig skrifvelse den 29 april 1899, att Eders

Kongl. Maj:t måtte taga under ompröfning, huruvida skäl kunde

förefinnas att föranstalta om en revision, i det af Generalpoststyrelsen

angifna syfte, af gällande stadganden angående tillhandahållande

af tidningar genom postverkets försorg.

Sedan Statsrådet och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Finansdepartement

erhållit nådigt bemyndigande att för utarbetande

inom departementet af förslag till ändring i nyssberörda stadganden

tillkalla ett antal af högst sex personer, hvilka skulle

hafva att utföra detta uppdrag enligt de närmare föreskrifter,

Chefen för nämnda departement egde meddela,

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

samt Chefen för Finansdepartementet den 15 juni 1899 uppdragit

åt postdirektören i Malmö m. m. H. Winroth, aktuarien

hos Generalpoststyrelsen F. Grönwall, ledamoten af Riksdagens

Andra kammare, redaktören E. Hammarlund, professorn m. m.

E. Y. Montan samt ledamoten af Riksdagens Andra kammare

m. m. I. Månsson att deltaga i beredningen af förenämnda fråga,

hafva bemälda komiterade, med skrifvelse den 4 mars 1901,

öfverlemnat utlåtande och förslag i ämnet till Statsrådet och

Chefen för Eders Kong! Maj:ts Civildepartement, till hvilket

sistnämnda departement ärendet emellertid blifvit öfverflyttadt

på grund af Eders Kong! Maj:ts förnyade nådiga stadga den 31

mars 1900 angående fördelning af ärendena mellan statsdepartementen.

Genom nådig remiss den 8 mars 1901 har Generalpoststyrelsen

fått sig anbefaldt att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande.

Efter att hafva tagit behörig kännedom om det remitterade

utlåtandet, med deri innefattade förslag till nådig kungörelse

angående vilkoren för postbefordran af tidningar och andra periodiska

skrifter, och om de reservationer, som anförts mot vissa

delar af förslaget,

samt efter att hafva inhemtat, hvad i ämnet anförts af postinspektörerne

i riket, hvilka begagnat gifvet tillfälle att granska

förslaget och att meddela Generalpoststyrelsen sina erinringar

mot detsamma,

får Generalpoststyrelsen nu i underdånighet förklara, att

Generalpoststyrelsen ansett sig icke böra mot nyssnämnda ikomiterades

utlåtande innefattade förslag till kungörelse anmärka

något utöfver hvad här nedan i underdånighet anföres, hvadan

Generalpoststyrelsen för sin del finner förslaget i öfrigt kunna

godkännas.

Komiterade hafva omnämnt, hurusom tyska postverket för § 7.

alla tidningar utbetalade prenumerationsmedlen i terminer,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

[§ 7, forts.] som af postförvaltningen bestämdes, och i förhållande till de

nummer, som blifvit till postbehandling aflemnade, samt hurusom

i Belgien afräkning mellan abonnementspostanstalt och utgifvare

skedde vid slutet af hvarje månad och i Danmark ett liknande

förhållande i regeln egde rum [sid. 146].

'' I den svenska postlagstiftningen linnes icke någon annan

motsvarande bestämmelse än den som Generalpoststyrelsen meddelat

derom att betalning till tidningsutgifvare för bestälda tidningsexemplar

icke finge i något fall, utan Generalpoststyrelsens

särskilda tillstånd, ega rum, förrän från tidningsutgifvarens sida

effektueringen af tidningsexemplaren tagit sin början, d. v. s. eu

bestämmelse liknande den, som förekommer i början af § 7 uti

komiterades förslag.

Allteftersom tidningsrörelsen utvecklas, varder emellertid allt

mera behöflig en bestämmelse, på grund hvaraf med redovisningen

till vederbörande tidningsutgifvare må kunna ordnas så,

att den eger rum å sådana tider, som, med hänsyn jemväl till

de för postverkets redogörare stadgade perioder för inleverering

till hufvudpostkassan af öfverskottsmedel, befinnas för posttjensten

lämpliga.

Det vore så mycket mera önskligt, att en bestämmelse i

sådan syftning intoges uti § 7 i den föreslagna författningen,

som slutet af nämnda §, sådan den i komiterades förslag affattats,

möjligen skulle kunna framkalla anspråk hos utgifvare af

nya tidningar, att, alltefter som de till postbefordran aflemnade

nummer af sina tidningar, för dessa utbekomma motsvarande

andel af till postverket influtna prenumerationsafgifter.

Omedelbart efter den tionde, tjugonde och sista dagen i

hvar månad skall för postkontor afgifvas kassarapport, angifvande

ställningen beträffande alla vid postkontoret under sistförflutna

s. k. tiodagsperiod influtna och utgifna medel; och skola,

samtidigt med kassarapportens insändande till Generalpoststyrelsens

kameralbyrå, till postverkets hufvudkassa inlevereras de

i rapporten utbalanserade öfverskottsmedel.

Det synes Generalpoststyrelsen ej vara ur posttjenstens synpunkt

obilligt begärdt, att med liqviderna till tidningsutgifvare

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

må ordnas sålunda, att dessa liqvider ej kunna påfordras omedel- [§ b'' forts.]

bart efter det nyssberörda öfverskottsmedel blifvit från vederbörande

postkontor till postverkets liufvudkassa afsända, och att

postförvaltarne — med behörig hänsyn äfven till alla andra dem

i tjensten åliggande göromål, som ej få eftersättas, — erhålla

tillräcklig tid för granskning af tidningsutgifvarnes räkningar

samt för reqvisition, i förekommande fall, af erforderliga medel

från hufvudpostkassan för liqvidernas behöriga verkställande.

Om nu i sjelfva den ifrågastälda nya författningen utgifvares

rätt till erhållande af redovisning från postverket begränsades

till högst tre gånger i månaden, samt, såsom uti § 14 i författningsförslaget

intagits, Generalpoststyrelsen fortfarande finge befogenhet

att meddela erforderliga ordningsregler, skulle den angelägenhet,

hvarom nu särskildt är fråga, nogsamt kunna ordnas

på ett för posttjensten lämpligt sätt och jemväl så att billiga

anspråk från tidningsutgifvares sida kunde tillgodoses.

Generalpoststyrelsen hemställer fördenskull, att till den föreslagna

§ 7 måtte göras följande tillägg:

I hvarje fall eger utgifvare emellertid icke rätt att af postverket

erhålla redovisning för influtna prenumerationsafgifter oftare än

tre gånger i hvar månad.

Komiterade omförmäla, hurusom den uppbörd, som efter § 8.

postverkets hufvudbok plägade i Generalpoststyrelsens årsberättelser

redovisas under rubriken »postbefordringsafgifter för tidningar

och tidskrifter», för år 1898 uppgick till 465,233 kronor

38 öre, men att i detta belopp äfven inginge dels de afgifter,

som på grund af särskilda föreskrifter erlades för sändning af

bilagor till tidningar och för aflemnande å postanstalt af abonnerade

tidnings exemplar å tid, då postanstalten icke hölles öppen

för allmänheten, dels ock inkomsterna å den förmedling af tidningsabonnement,

som egde rum på grund af ingångna öfverenskommelser

med främmande länder.

På grund af verkstäld beräkning hafva komiterade emellertid

funnit, att sammanlagda beloppet af uppburna postbefordringsafgifter

för samtliga hos vederbörande utgifvare under år 1898

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

[§ 8. forts.] genom postverket bestälda exemplar af svenska tidningar kunde

anses utgöra 425,957 kronor 94 öre, i hvilket belopp dock jemväl

inginge postbefordringsafgifterna för de svenska tidningar, som

under samma år förskrifvits af utländska postanstalter [sid. 60

ocb 611.

Enligt beräkning, som Generalpoststyrelsen, på komiterades

begäran, låtit verkställa rörande postverkets utgifter för bestyret

med de genom dess förmedling abonnerade svenska och'' utländska

tidningar ocb tidskrifter, kafva dessa utgifter för år 1898

uppskattats till 1,556,000 kronor i rundt tal [sid. 71], Yid komiterades

öfverläggningar lärer visserligen anmärkts, att nämnda

utgifter blifvit på en och annan post väl högt beräknade. Men

komiterade hafva trott sig så mycket mindre böra ingå i en detaljerad

granskning af kostnadsberäkningen, som komiterade ansett

sig ändock icke kunna ifrågasätta en sådan höjning i de till

postverket utgående afgifterna, att inkomsterna af tidningsrörelsen

skulle kunna täcka de beräknade utgifterna för densamma. Härtill

komme äfven, att omständigheter anförts, hvilka syntes komiterade

gifva vid handen, att vissa angifna poster af de ifrågavarande

kostnaderna blifvit snarare för lågt än för högt beräknade

[sid. 73].

Yid tillämpning å postabonnementen å inländska tidningar

år 1898 af de uti § 8 af komiterades författningsförslag angifna

postafgifter skulle, enligt komiterades beräkning, hafva till post
-

verket influtit:

förskrifningsafgifter med .............................

... kronor 194,016:03

befordringsafgifter med.............................

» 521,764:28

öfverskott å minimiafgifter [sid 95] med.....

1,724:88

eller tillhopa .................................................

... kronor 717,505: 19

hvilket belopp med 291,547 kronor 25 öre öfverstiger den summa

af 425,957 kronor 94 öre, hvartill komiterade, såsom förut nämndes,

för år 1898 beräknat de enligt nuvarande grunder utgående

postbefordringsafgifterna för inländska tidningar, förskrifna genom

postverket.

Den ökade inkomst, 291,547 kronor 25 öre, som komiterade

sålunda ansett böra beredas postverket för dess tidningsrörelse,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

finna komiterade visserligen vara långt ifrån tillräcklig för att [§ 8, forts.J

fylla den brist, som beräknats för postverket uppstå på denna

rörelse. Men komiterade förmena, att det skulle kunna sättas i

fråga, huruvida, i betraktande af tidningarnas stora betydelse för

den allmänna odlingen, denna brist hörde till fullo täckas, likasom

komiterade ock hålla före, att de af dem föreslagna grunderna

för beräkningen af ifrågavarande afgifter innebära en garanti

för att postverkets inkomster på tidningsrörelsen skola stiga i

mån af sjelfva rörelsens tillväxt, under det att deremot omkostnaderna

för tidningsrörelsen synas komiterade icke nödvändigtvis

böra stiga i samma mån som sjelfva rörelsen [sid. 95 och 96].

Trots den noggrannhet, hvarmed ofvan omförmälda beräkning

rörande postverkets af tidningsrörelsen föranledda kostnader

för år 1898 blifvit verkstäld, torde den likväl, till följd af

vanskligheten i detta fall likasom vid statistiska beräkningar i

allmänhet att erhålla samtliga nödiga primäruppgifter fullständiga

och i allo rigtiga, kunna vara i några hänseenden för hög,

men också i andra hänseenden för låg, såsom äfven af komiterade

framhållits. Generalpoststyrelsen anser dock fortfarande,

att beräkningen är fullt tillfredsställande för sitt ändamål och

att den mycket väl kan läggas till grund för bedömandet af

postverkets ställning uti ifrågavarande hänseende.

Det belopp, 717,505 kronor 19 öre, hvartill komiterade, enligt

kalkyler mot hvilka Generalpoststyrelsen icke funnit något

att anmärka, ansett postafgifterna, enligt de i § 8 föreslagna, grunderna,

skolat uppgå för år 1898, om de tillämpats å sistnämnda

års postabonnement å inländska tidningar, utgör blott omkring

46 % af postverkets beräknade utgifter för tidningsrörelsen sagda

år. Äfven med delande af komiterades åsigt, att man icke kan

ifrågasätta en sådan höjning i de till postverket utgående afgifterna,

att inkomsterna af tidningsrörelsen skulle kunna till fullo

täcka utgifterna för densamma, måste dock Generalpoststyrelsen

anse de af komiterade föreslagna postafgifter för inländska tidningar,

som genom postverkets förmedling förskrifvas, vara lägre,

än hvad som kan af postverket skäligen begäras. Derest de

beräkningsgrunder uti ifrågavarande hänseende, som komiterade

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

[§ 8, forts.] föreslagit, blefve i sin helhet godkända, måste — något hvarutinnan

komiterade dock velat åstadkomma ändring — de inkomster,

som härflyta af brefs och brefkorts postbefordran, fortfarande

till så betydlig del tagas i anspråk för täckandet af den

förlust, som för postverket komme att uppstå på dess tidningsrörelse,

att detta förhållande icke kan undgå att i längden verka

i hög grad hämmande ej blott på postverkets rörelse, i hvad

den angår befordran af bref och brefkort, utan äfven på utvecklingen

af poströrelsen i dess helhet [sid. 77]. Icke torde heller

kunna med säkerhet påräknas, såsom dock komiterade synas

antaga, att de af komiterade föreslagna grunderna för beräkningen

af postafgifterna för tidningarna innebära någon verklig

garanti för att postverkets inkomster af tidningsrörelsen skola

stiga i mån af. denna rörelses tillväxt. Tvärtom skulle, i och

med införande och tillämpning af ett förändradt system för beräknande

af ifrågavarande afgifter, det möjligen kunna inträffa, att

å tidningsutgifvares sida komme att företagas sådana förändringar

beträffande sjelfva tidningarna och deras utgifningssätt,

att de kalkyler, som äro gjorda på grund af nu gällande förhållanden

och under förutsättning att dessa skola i hufvudsak fortfara,

icke vidare äro tillämpliga; och att sistberörda förändringar,

om de företagas, icke skola gå i rigtningen att öka postverkets

inkomster, torde kunna antagas. Det är Generalpoststyrelsens

öfvertygelse, att, såvida icke en väsentligare höjning kan erhållas

i afseende å postafgifterna för inländska tidningar, som förskrifvas

genom postverkets förmedling, syftet med den af Generalpoststyrelsen

föreslagna revisionen af författningarna angående

postverkets tidningsrörelse varder i det närmaste förfeladt.

Komiterade hafva uppdelat postafgiften för tidning, som

varder genom postverkets förmedling förskrifven, i förskrifningsafgift

och befordringsafgift. I fråga om höjning af endera eller

båda af dessa afgifter utöfver hvad komiterade tänkt sig, synes det

Generalpoststyrelsen vara rättast att låta höjningen drabba allenast

den senare, eller befordringsafgiften. Det torde vara en

känd sak, att svenska postverkets omkostnader för postbefordringen

på senare tid stegrats i mycket afsevärd mån; och alltjemt

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

ökas öfver hela landet anspråken på högre lega för såväl åkande [§ 8, forts.]

poster som gångposter och landtbrefbäring. Dértill kommer att,

på grund af Eders Kong! Maj:ts nådiga beslut den 18 maj 1900,

ersättningen för postbefordran å statens jernvägar blifvit från

och med innevarande års ingång förhöjd.

Generalpoststyrelsen har tänkt sig, att den i § 8 mom. 3 af

förevarande författningsförslag angifna befordringsafgiften skulle

kunna höjas med femtio procent. Vid tillämpning å postabonnementen

för år 1898 af den af komiterade föreslagna postafgift

med förhöjning i nyssberörda hänseende skulle, enligt en hos

Generalpoststyrelsen gjord beräkning, hafva till postverket

influtit:

förskrifningsafgifter med ................................. kronor 194,016: 03

befordringsafgifter med................................... » 782,646: 42

öfverskott å minimiafgifter (sid. 95) med...... »_1,724: 88

eller tillhopa...................................................... kronor 978,387: 33,

hvilket belopiD med 552,429 kronor 39 öre öfverstiger den summa

af 425,957 kronor 94 öre, hvartill komiterade, såsom härofvan

nämnts, för år 1898 beräknat de enligt nuvarande grunder utgående

postbefordringsafgifterna för de genom postverket förskrifna

inländska tidningar. Nyssnämnda belopp, 978,387 kronor

33 öre, utgör ändock allenast omkring 63 % eller mindre än två

tredjedelar af postverkets beräknade utgifter för tidningsrörelsen

år 1898.

Enligt Generalpoststyrelsens åsigt bör fördenskull § 8 mom.

3 erhålla följande förändrade lydelse:

Mom. 3. Befordringsafgiften beräknas för år och i förhållande

dertill för lcortare ahonnementstider sålunda:

a) 18 öre för hvarje nummer i veckan, men för tidning, som

utkommer med mer än 7 nummer i veckan, 18 öre för hvart och

ett af 7 nummer och 9 öre för hvarje öfre inskjutande nummer i

veckan; skolande ----till närmast högre hela tal; och

b) 9 öre för hvarje helt eller påbörjadt kilogram -----

tidningens vigt.

Uti bifogade afskrift af den å sid. 240 och 241 i komiterades

utlåtande intagna tabell, som af ser en jemförelse mellan post
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

[§ 8, forts.] afgifterna för postabonnerade tidningar i Sverige och i vissa

främmande länder, har tillagts eu kolumn, utvisande postafgifterna

för vissa postabonnerade tidningar i Sverige enligt Generalpoststyrelsens

nu gjorda förslag.

I likhet med komiterade anser Generalpoststyrelsen det vara

af ganska stor betydelse för alla vederbörande, att i tidningsrörelsen

införes det nya slag af korsbandsförsändelser, som omförmäles

i § 11 mom. 1 af förslaget till kungörelse och som af

komiterade i utlåtandet betecknats såsom utgifvarekorsband. Men

Generalpoststyrelsen kan deremot icke dela den åsigt, komiterades

flertal hyser i afseende å afgiften s bestämmande till olika

belopp allt efter som sålunda försända tidningar utkomma flera

eller färre gånger i veckan. Utan ett likformigt porto för dylika

korsband, oafsedt antalet nummer i veckan, skulle åtminstone i

hög grad förringas de icke oväsentliga fördelar för postverket

och tidningsutgifvarne, som med detta slags försändelser afses

och verkligen stå att vinna. I likhet med de två reservanterna

anser Generalpoststyrelsen fördenskull att, beträffande de i sistnämnda

§ och mom. afsedda tidningsförsändelser (utgifvarekorsband),

afgiften bör vara lika för alla tidningar och skäligen kunna

sättas till 12 öre för hvarje vigt af ett kilogram.

I § 11 mom. 1 torde näst sista stycket böra förtydligas så

att af dess lydelse klart framgår, att vigten beräknas på sätt der

angifves, när afgiften icke kontant erlägges vid utgifvarekorsbandens

aflemnande, utan bokföres för att läggas till grund för

terminsvis skeende liqvider.

Postverkets befattning med tidningsrörelsen skulle, enligt

komiterades förslag, komma att afse dels förmedling af abonnement,

dels postbefordran af utgifvarekorsband, dels ock postbefordran

af sådana försändelser, kallade tidningsJcorsband, som

omförmälas i § 11 mom. 4. För att vinna postbefordan på de

vilkor, som af komiterade föreslagits, skulle emellertid tidning

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

vara, efter anmälan af vederbörande utgifvare, införd i tidnings- [§ ll, forts.]

register, som skulle föras bos Generalpoststyrelsen.

Utgifvar ekor sband skulle enligt förslaget, i likhet med postabonnerade

tidningsexemplar, inlemnas till postbefordran å den

ort, der tidningarna utgifvas, medan tidningskorsband deremot

skulle kunna aflemnas till postbefordran icke blott af hvem som

helst utan äfven å andra orter i landet än de, der den eller de

tidningar utgifvas, af hvilka nummer sålunda skola postbefordras.

För befattningen med de genom postverket förskrifna tidningsexemplar

äfvensom utgifvarekorsband behöfver postpersonalen

å utgifningsort känna allenast hvilken eller hvilka af de

tidningar, som utgifvas å samma ort, finnas införda i förenämnda

tidningsregister. Men för att kunna rigtigt postbehandla de s. k.

tidningskorsbanden, måste hvarje postfunktionär i hela riket,

som har att till postbefordran mottaga försändelser af sistnämnda

slag, hafva erhållit del af tidningsregistret med alla dess tillägg,

ändringar och rättelser. Detta kan icke ske utan ett mycket

ökadt arbete såväl hos Generalpoststyrelsen, derifrån meddelanden

om hvarje förändring i tidningsregistret måste spridas till

alla vederbörande, som ock vid de fasta postanstalterna i riket,

hvarest tryckta exemplar af tidningsregistret måste tillhandahållas

postpersonalen genom Generalpoststyrelsens försorg och sedermera

behörigen fullständigas. De svårigheter, som, efter tidningsregistrets

införande, ur nyss nämnda synpunkt möta mot

bibehållande af tidningskorsbanden, äro alltså, mycket afsevärda.

I underdånig skrifvelse den 29 oktober 1875 angående förslag

om ändring i vilkoren för tidningars postbefordran, anförde

Generalpoststyrelsen, bland annat, att, om med skäl kunde antagas,

att allmänhetens behof af en lätt tillgång till utkommande

tidningar, i hvad på postverket ankomme, fullt tillgoclosåges derigenom,

att tidningar, å hvilka prenumeration verkstäldes vid

postanstalterna, blefve af dessa mot den då stadgade afgift till«

handahällna abonnenterna, så syntes det Generalpoststyrelsen,

som om äfven utgifvares intresse i att på rimliga vilkor kunna

till orterna sprida tidningsexemplar, hvilka antingen borde genom

särskildt antagna ombud försäljas eller vore af sedda att kost
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

[§ ll, forts,] nadsfritt tilldelas vissa personer, kunde i all skälig män tillgodoses

genom stadgande af ett billigt porto för tidningar, som,

utan att vara genom postverket förskrifna, aflemnades till befordran

med posterna.

Generalpoststyrelsens i sammanhang dermed gjorda förslag

om införande för inländska tidningar af ett särskilt slag af

trycksaksförsändelser, som skulle kunna inom riket postbefordras

mot nedsatt trycksaksporto, blef af Eders Kong!. Maj:t och

Riksdagen sedermera godkändt, hvarefter bestämmelse rörande

tidningskorsband först inflöt i nådiga kungörelsen den 3 oktober

1876, angående ändring i nådiga kungörelsen den 18 oktober

1872 om vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran.

Befordringsafgiften för tidningskorsband, senast bestämd genom

nådiga kungörelsen den 22 maj 1891, angående ändring i nådiga

kungörelsen den 11 maj 1883 om vilkoren för tidningars och

tidskrifters postbefordran, utgår för närvarande efter samma

grunder, som angifvas i § 11 mom. 4 af komiterades förslag till

kungörelse. Sändas deremot svenska tidningar såsom korsband

till utlandet, åtnjutes icke någon nedsättning i afgiften för vanliga

trycksaksförsändelser.

Såsom af ofvanstående framgår, hafva de svenska tidningskorsbanden

från början tillkommit hufvudsakligen för att bereda

tidningsutgifvare i riket tillfälle att på ett enkelt och billigt sätt

sprida inom riket sina tidningar utan abonnement genom postverkets

förmedling. Men, såsom stadgandet i ämnet affattats,

kunna äfven andra korrespondenter begagna sig af detta billigare

befordringssätt för försändande af inländska tidningar, utan

afseende å dessas utgifningsort. Skulle de af komiterade föreslagna

utgifvarekorsbanden med sin än lägre afgift komma att

införas i tidningsrörelsen inom riket, torde de nuvarande tidningskorsbanden

komma att förlora sin ursprungliga och väsentliga

betydelse.

Af skäl, som ofvan angifvits, anser Generalpoststyrelsen det •

vara synnerligen önskligt, att sistnämnda slag af försändelser

helt och hållet borttoges, och att — frånsedt utgifvarekorsbanden

(deri inberäknade de försändelser, som afses i § 11 mom. 2 af

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

författningsförslaget) — afgiften för korsband, som utgöras af [§ 11, forts.]

inländska tidningar, hädanefter blefve äfven i den inrikes poströrelsen

densamma som för vanliga trycksakskorsband.

Derigenom skulle för postverket vinnas, förutom någon ökad

inkomst af postbefordringsafgifter, en betydlig lättnad i göromål;

och de fördelar, som sålunda skulle beredas postverket, borde

väl kunna anses berättigade, då äfven med den af Generalpoststyrelsen

här ofvan föreslagna höjningen af befordringsafgiften

för postabonnerade tidningar postverket ändock ej blefve på

långt när ersatt för sina kostnader för tidningsrörelsen.

Skulle emellertid de nuvarande tidningskorsbanden borttagas,

torde det böra lemnas rätte vederbörande fritt att medelst

utgifvarekorsband försända äfven andra tidningsexemplar än

sådana, som blifvit hos utgifvare förskrifna.

Generalpoststyrelsen hemställer alltså, att § 11 i komiterades

författningsförslag må erhålla följande förändrade lydelse:

Mom,. 1. Varda tidningsexemplar af vederbörande utgifvare

—---aflemnade försändelser; och skall i sådant fall afgiften

utgärd 12 öre för hvarje vigt af ett kilogram.

Postbefordringsafgift-----två kilogram.

Vid bokföring af vigten beräknas densamma i kilogram och

hektogram. Uppkomma —--helt hektogram.

Vid afgiftens----helt öretal.

Mom. 2. Der i särskilda -----såsom korsbandsförsän
delser.

Mom. 3. Den, som, — — — 50 kronor.

Mom. 4. I öfrigt varda —---finnes föreskrifvet.

Derest, .på sätt Generalpoststyrelsen här ofvan i underdå- § 12.

nighet hemstält, mom. 4 af § 11 i komiterades förslag anses icke

böra ingå i en blifvande nådig kungörelse i ämnet, torde mom.

5 i § 12 böra erhålla följande förändrade lydelse:

Mom. 5. Särskild postbefordringsafgift erlägges icke för:

l:o. Tidning sbilag or, hvilka endast afse abonnement å den tidning,

de åtfölja;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

L§ 12, förts.] 2:0. Sådana officiela berättelser eller meddelanden, som enligt

Kongl, Maj ds föreskrift med Post- och Inrikes Tidningar utdelas

till allmänheten.

§ 13- Enligt § 13 af komiterades författningsförslag skulle särskild

afgift för den tidningsutgifvare medgifna rätt att till postbefordran

aflemna tidningsexemplar å annan tid än den, då postanstalten

å utgifningsorten hålles öppen för allmänheten, endast

kunna ifrågakomma, om sådant aflemnande sker för tidningens

befordran med postlägenhet, som afgår å annan tid än söcknedagar

mellan kl. 7 f. in. och 10 e. m. Mot hvad sålunda föreslagits

har en af komiterade anfört reservation.

Generalpoststyrelsen, som i hufvudsak gillar de skäl, på

livilka berörda reservation sig grundar, och instämmer i det slut,

hvartill reservanten kommit, anser fördenskull att § 13 i förslaget

till kungörelse bör erhålla följande lydelse, affattad i närmaste

öfverensstämmelse med nådiga brefven till Generalpoststyrelsen

den 1 december 1871 och den 23 januari 1885 angående

postbehandling af tidningar, som till postanstalt inlemnas på

tid, då anstalten icke hålles öppen för ! allmänheten:

I)er, till vinnande af snabbare postbefordran, utgifvare af tidning

anmäler sig önska att å annan tid än den, då postanstalten å

utgifningsorten hålles öppen för allmänheten, derstädes till postbefordran

utlemna exemplar af tidningen, är sådant medgifvet mot

skyldighet för utgifvaren att derför erlägga till postverket en särskild

afgift, hvilken, hvad angår tidning som sålunda aflenmas sex

eller flera gånger i veckan, utgör, efter helt år räknadt, för ett antal

af högst fem hundra exemplar 500 kronor och för hvarje öfverskjutande

antal aj högst etthundra exemplar 50 kronor, men för tidning,

som aflenmas mindre ofta än se.v gånger i veckan, minskas i förhållande

dertill.

Efter pröfning, huruvida och i hvad mån ett dylikt medgifvande

åt tidning stig ifrare kan medföra olägenhet för po sttjensten eller föranleda

tillökning i vederbörande postanstalts personal, egen general

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

poststyrelsen emellertid bestämma, om och på hvilka villcor befrielse [§ 13, forts.]

från eller nedsättning i ofvannämnda afgift han tidningens utgifvare

beviljas.

Den remitterade akten varder härmed återstäld.

den 23 november 1901.

Stockholm

Underdånigst

E. H. SCHLYTEEN.

H. A. Kolmodin. Axel Husberg. E. BcecJcström.

Föredragande.

C. A. Hasselrot. Herman Askberg.

e. f.

C. Carlberg.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bil. V.

Postbefordringsafgifter för postabonnerade tid
-

Nummer.

Tidningarnas namn.

Pris hos

utgif- varen.

(1898.)

Antal

nummer

(1898)

Vigt

per

års

exem-

plar.

Medel-

vigt

per

num-

mer.

S ve:

Enligt gäl- lande taxa.

''•ige.

Enligt

komite- rades för- slag.

per

vecka.

per

år.

Kr.

a.

Kg-

ar.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

(1898)

(1898)

1

Stockholms Dagblad.

Landsortsupplagan ......

8

33

12

608

19-3

32

l

67

2

61

2

Dagens Nyheter. Stock-

holmsupplagan (1899)...

10

7

362

24-0

66

2

2

58

3

Skånska Dagbladet.........

4

—

7

356

15-5

44

—

80

1

98

4

Stockholms-Tidningen.

Landsortsupplagan.........

3

_

6

307

7-1

23

60

1

36

1 5

Nya Vexiöbladet...............

1

67

3

154

4''8

31

—

33

—

81

6

Aftonbladet. Halfvecko-

upplagan ........................

1

2

105

3’0

29

—

20

—

57

7

Triumf ............................

—

75

1

53

1‘0

19

—

20

—

33

*) Siffrorna i den undre raden för hvarje tidning beteckna afgiften för tidningens hem

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

ningar i Sverige och i vissa främmande länder.

Belgien.

Danmark.

Frankrike.

Norge.

Schweiz.

Tyskland. l)

Nummer.

Sverige.

Enligt Ge- neralpost- styrelsens

förslag.

Enl. förutv.

taxa.

Fr. 0. m.

d. 1 Jan.

1901.

Kr.

ö.

Hr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr. | ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

1 2 : 09

2

47

I

4

59

3

71

8

92

2

42

4

45

)

•

1

3

78

00

2

57

1

•

| 2 50

2

67

I

2

86

2

61

8

—

3

—

2

68

)

2

3

72

\ i ,42

1

50

1

f 1 —

1

91

\

2

67

2

10

5

24

1

94

2

64

50

3

2

88

'' 1 42

1

1

( — ! 75

1

12

|

2

29

1

78

4

53

—

89

2

29

J

4

1

96

1 1 142

1

SO

1

I — 42

_

78

I

1

19

—

91

2

31

—

60

1

19

t

5

1

14

1

00

^0

86

1

I — 1 36

57

I

—

83

—

61

1

60

—

45

—

83

)

6

—

78

\ — 89

—

65

1

f — 36

35

|

_

46

—

33

—

85

—

15

—

46

)

7

—

42

il — 53

—

43

)

bäring till vederbörande prenumeranter.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.