SOU 1903:1

ANGÅENDE

HARMONIMUSIKENS VID ARMÉN SAMMANSÄTTNING, MUSIKPERSONALENS

ORGANISATION SAMT DÄRMED I SAMMANHANG

STÅENDE FRÅGOR ANGÅENDE AFLÖNING OCH UNDERHÅLL M. M.

AFGIFVET

DEN ÅF KONGL. MAJ:T FÖR SÅDANT ÄNDAMÅL I NÅDER TILLSATTA

KOMITÉ.

STOCKHOLM

KUNG!,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid

1) Skrifvelse till Konungen........................ X

2) Historik.............................. 1

3) Harmonimusikens styrka och sammansättning............... 5

4) Musikpersonalens organisation.......•.............. 12

5) Musikpersonalens utbildning...................... 19

6) Musikpersonalens underhåll och aflöning m. m............... 23

7) Musikens underhåll..... ....................26

8) Musikkassorna...........''................. 28

9) Kostnadsberäkning.......................... 36

10) Reservationer...........................*. 37

11) Bilagor.

Till

KONUNGEN.

Sedan under nästlidet år inom Landtförsvarsdepartementet utarbetats

ett förslag rörande harmonimusikens vid armén sammansättning, musikpersonalens

organisation samt därmed i sammanhang stående frågor an

-

II

gående aflöning och underhåll ra. m., har Eders Kongl. Maj:t, uppå därom

gjord underdånig hemställan, den 12. september nästlidet år funnit godt

i nåder uppdraga åt en komité, bestående af ledamoten af Riksdagens

första kammare, militärbefälhafvaren på Gotland, öfversten m. m. J. G.

Björlin, öfversten m. in. J. G. Wikander, ledamoten af Riksdagens andra

kammare, hemmansägaren m. in. Carl Persson i Stallerhult samt musikdirektören

m. m. J. G. Kjellberg, att under undertecknad Björlins ordförandeskap

afgifva yttrande i anledning af nämnda förslag.

Komitén, som jämlikt det nådiga brefvet om komiténs tillsättande hade

att på ordförandens kallelse sammanträda i Stockholm under oktober månad

nästlidet år samt ägde befogenhet att antaga sekreterare och eljest nödiga

biträden, höll sitt första sammanträde den 8. i nyssnämnda månad, hvarefter

den varit samlad dels från sistnämnda dag till och med den 14.

därpåföljande november samt dels från och med den 12. nästlidne

januari till och med denna dag. Under den tid komitén icke varit samlad,

hafva undertecknade Björlin och Persson, på uppdrag af komitén och

med tillhjälp af komiténs kansli, verkställt åtskilliga för det fortsatta arbetet

erforderliga eller af Landtförsvarsdepartementet begärda uträkningar

och beräkningar.

Det hade i förstone varit komiténs afsikt att i god tid före statsregleringens

uppgörande för år 1904 kunna afsluta sina arbeten och till

Eders Kongl. Maj:t aflämna sitt utlåtande, däri en fullständig utredning

af regementsmusikens aflöningsförhållanden och underhåll in. m. jämte

förslag till nya stater för musikpersonalen vid arméns regementen och

kårer äfvensom en uträkning af de indelta tillgångar, som kommit musiken

till godo, skolat ingå. Då emellertid komiténs arbeten, hufvudsakligen

till följd af svårigheten att erhålla uppgifter rörande dessa indelta tillgångars

verkliga belopp, togo längre tid i anspråk än som från början

kunnat förutses och resultatet af desamma icke kunde hinna framläggas

för innevarande års Riksdag, inlämnade komitén uti skrifvelse till Eders

Kongl. Maj:t den 15 november nästlidet år ett underdånigt förslag om

anvisande af extra anslag till musikens underhåll vid armén år 1904,

hvilket förslag ytterligare blef kompletteradt genom en af komiténs ordförande

med skrifvelse den 8. sistlidne december till Statsrådet och Chefen

III

för Landtförsvarsdepartementet insänd tabell, utvisande de kostnader, som

af komiténs kansli beräknats erforderliga för musikens aflöning och underhåll

för år 1904 (Bil. XII). Vid uppgörande af denna tabell tog komitén

hänsyn till den personalstyrka, som afsågs att uppföras i 1904 års stat

och som framgår af uppgiften i Bil. XIII. Dessa två utredningar hafva

jämväl förorsakat afsevärd tidsutdräkt i komiténs arbeten.

Utöfver det komitén nådigst gifna uppdraget har komitén äfven fått

till uppgift att taga under ompröfning de önskemål och framställningar,

som gjorts uti en af direktörerna vid arméns musikkårer till Statsrådet

och Chefen för Landtförsvarsdepartementet inlämnad skrift (Bil. XIV).

Komitén, som nu afslutat sitt arbete, får härmed såsom resultat af

detsamma underdånigst öfverlämna närlagda, af 14 bilagor åtföljda betänkande

i ämnet, hvilket betänkande i hufvudsak ansluter sig till det

inom Landtförsvarsdepartementet utarbetade förslag rörande harmonimusikens

vid armén sammansättning m. m.

Undertecknade Wikander och Kjellberg åberopa i underdånighet de

af oss afgifna särskilda meningar.

Stockholm den 7 februari 1903.

Underdånigst

GUSTAF BJÖRLIN.

J. G. WIKANDER. CARL PERSSON. J. G. KJELLBERG.

Otto Zamore.

>För att åstadkomma ljud, starkare än människoröst, att därmed komma

vidsträckta troppar i rörelse», skrifver en af våra äldre författare, »använde

våra förfäder musikinstrument, såsom trummor, pukor, pipor och horn.» Så

långt svenska arméns rullor gå tillbaka upptaga de också bland krigsfolket

trumpetare, trumslagare och pipare. Af musikinstrument uppräknas på

Gustaf I:s tid trummor, pukor (»kettiltrummor»), schweizerpipor (Schwydzerpijper),

stora och små »sjöflöjter», trumpeter, horn, »ludrar» af kopparbleck och

skallmejor.1 Enligt konungens befallning skulle det gifvas signaler till krigsfolket,

af olika betydelse allt efter som de gåfvos med det ena eller andra instrumentet.

Äfven Erik XIV lade sig vinn om signalväsendet vid armén. Alla

fältöfverstar förmanades sålunda på det allvarligaste att tillse, att deras

folk lärde sig att igenkänna och rätt förstå krigssignalerna; och skulle knektarne

(infanteristerna) rätta sig efter signalerna på trumma och pipa och

ryttarne efter signalerna på trumpet. Hvarje fana knektar skulle hafva

en pipare — utom gårdsfanan (den tidens lifgarde), som fick fyra — samt

dessutom för hvarje qvarter (omkring 100 man) en trumslagare. Några

år senare skref konungen till ståthållaren på Stockholms slott, att han

skulle »förfordra ned till fältlägret en hop unga drängar, tillärde att blåsa

på skallmejor och pipor, med hvilka tecken plägar gifvas, huru krigsfolket

skall förhålla sig, när man vill drabba med fienden».

Men utom åliggandet att medelst signaler underlätta ledningen af

större truppstyrkor i striden fick snart regementsmusiken äfven en annan

uppgift att fylla. Redan länge hade det varit bruk att genom trumman

och hornet gifva takt åt steget för att därigenom låta marschen kännas

mindre tung. Med tiden togos äfven piparnes och skallmejblåsarnes lätta

melodier i anspråk för samma ändamål. De friska musikrytmerna verkade

upplifvande på sinnet och eggade soldaten till oförvägenhet och dödsförakt.

Det betraktades snart som en högtid, när de hördes framför fronten,

likasom att truppen var i sin fulla honnör, hur oblid krigslyckan än visat

sig, när spelet klingade och fanorna fladdrade. Att »stoppa pipan i säcken»

1 En förvrängning af franska ordet chalumeau = rörpipa.

1

2

blef däremot en modstulenhetens symbol, en handling, som fört till ett

bevingadt ord.1

I början af 1500-talet hade krigsfolket i Europas flesta land börjat

att med ljudet af trummor, trumpeter och skallmejor hedra en furstes

intåg i en stad eller uttågande i fält. Den nyare militärmusiken skulle sålunda

från denna tid kunna sägas räkna sitt upphof. Vanligen brukar

man likväl räkna dess uppkomst först från det trettioåriga kriget. Om

de svenska regementenas organisation under denna tid, i hvad rör spelet,

lämna emellertid tillgängliga källor föga upplysning. Det är egentligen

först i slutet af 1600-talet, som bilden framträder mera tydligt. I Karl XI:s

indelningsverk upptagas vid hvarje infanteriregemente löner för 4 skallinejblåsare

(uppförda på regementsstaben) samt 8 pipare och 16 trumslagare;

eller 1 pipare och 2 trumslagare vid hvarje kompani. Äldste skallmejblåsaren

skulle föra befälet öfver musikpersonalen och vara dess anförare.

I början af 1700-talet utträngdes skallmejan af oboen.1 2 Vid Älfsborgs

regemente afskedades sålunda den 1. september 1703 alla skallmejblåsarne

och antogos i stället hautboister, af hvilka tre blåste oboe och

en dulcian.3 Under 1700-talet tillökades så småningom regementsmusiken

vid infanteriregementena. När efter Karl XII:s krig rusthåll och rotar började

sättas på vakans för vinnande af medel till olika ändamål, fick sålunda

äfven musiken sin andel, ehuru densamma efter vår tids förhållanden var

mycket blygsam. Först mot slutet af 1770-talet synas de flesta regementena

hafva erhållit fullständiga harmonimusikkårer. Då hade bland instrumenten

tillkommit klarinetten4 och fagotten5 äfvensom en del s. k. turkiska

slaginstrument. Det minsta bidraget till musikens underhåll gaf

kronan. Vanligtvis var det regementet och icke sällan chefen personligen,

som bekostade den första uppsättningen. Enligt 1780 års generalmönsterberättelse

öfver Älfsborgs regemente hade sålunda under de närmast föregående

åren vid detta regemente, på regementschefens, öfversten von

1 Fänrik Muncks dagbok, däri berättas hurusom danskarne vid Gadebusch stoppade

pipan i säcken.

2 Hoboe, hoboja af franska hautbois, »högt trä» i motsats till fagotten (basson, »bas»),

utbildad typ ur skallmeja. Den skallmejmunstyckets rörblad omgifvande kitteln hade borttagits,

och ^musikanten höll själfva dessa blad i munnen hvarigenom ett mera uttrycksfullt

spel kunde åstadkommas.

3 Ålderdomligt instrument med dubbelt rör liksom fagotten. Det liknar i öfrigt bombarden

(ett ända till 9 fot långt, gammaldags träinstrument), men har mildare ton än denna.

4 Uppfanns af Denner omkring år 1700.

5 Af fagotto == risknippa, blåsinstrument af trä, i form af ett dubbelt rör med munhal

och klaffar samt ett /S-formigt böjdt mässingsmunstycke. Angifves vara uppfunnet omkring

år 1550.

3

Wolffrats egen bekostnad bildats en fullständig »janitschar musikkår»,

bestående af »unga, vackra och i musik väl öfvade karlar». På 1770- och

80-talen fick densamma tillstånd att uppträda under juli och augusti månader

vid Medevi hälsobrunn för att öfva sig och på samma gång förnöja

brunnsgästerna. Vid samma tid, eller måhända något tidigare, hade Södermanlands

regemente på chefens, generallöjtnanten friherre von Siegroths

bekostnad erhållit sin janitscharmusikkår. Här utgjordes personalen af 1

trumpetare, 1 basunist, 2 valdhornister, 2 hautboist^’ och 2 klarinettblåsare,

hvilka samtliga »stodo i nummer för roten». Dessutom funnos andra

som trakterade slaginstrument: bastrumma, triangel, bäcken, mahometsfana

— ett klockspel, sammansatt af stålskifvor samt öfverst prydt med en förgylld

halfmåne och ett par hästsvansar, o. s. v. Vid Kronobergs regemente

synes harmonimusikkåren redan hafva bildats på 1760-talet. Den

14 februari 1774 meddelade nämligen Krigskollegium stadfästelse å »den

kassa till underhållande af musiken och grenadierarmementet», om hvilken

regementets officerskår år 1760 träffat öfverenskommelse. Äfven Dalregementets

musikkår torde räkna sina anor från samma tid.

Såsom förut är nämndt, anfördes regementsspelet i förstone af äldste

skall mej biåsaren. Denne ersattes i slutet af 1720-talet af en »tambourmajor»,

senare benämnd »regementstambour», samt slutligen kallad regementstrumslagare.

11781 års tjänstgöringsreglementeangifvas regementstrumslagarens

allmänna skyldigheter vara: att infinna sig vid orderna, flitigt öfva

spelet, hålla det »till proprété» samt till att hafva sina instrument blanka.

För öfrigt skulle han tillse, att spelet ej var begifvet till fylleri och liderlighet.

Vid samma tid infördes bruket att låta harmonimusikanterna under

krig äfven göra tjänst som sjukbärare. Sålunda bestämdes i nämnda reglemente,

att spelet i en »jour dkiffaire» skulle nyttjas »till att bära de sårade

till ort och ställe, där de af fältskärerna skulle förbindas.»

Ursprungligen hade det indelta nummerspelet bott på sina rotar.

Under början af 1800-talet skedde den förändringen, att detsamma började

anställas medelst kontrakt på viss kortare tjänstetid, likasom fallet

redan länge varit med hautboisterna. Vid samma tid uppkom äfven bruket

att kasernera spelet i någon stad, belägen inom regementets stånd.

Genom 1833 års lönereglering bragtes slutligen mera reda i organisationen.

I staterna uppfördes löner till regementstrumslagare, hvarjärnte

till löner anslogos 10 rotevakansafgifter åt fältmusikanter, 16 åt

spel i nummer och 24 åt trumslagare och hornblåsare. Hornblåsarne hade

tillkommit med inrättandet af de lätta jägarkompanierna, där trummorna

ersatts med jägarhorn. När sedermera år 1844 dessa kompanier upplöstes

och det bestämdes, att all personal vid infanteriet skulle äga

4

fullständig kännedom om exercis i spridd ordning, ålades samtliga trumslagare

att lära sig blåsa jägarhorn för att äfven kunna tjänstgöra såsom

signalblåsare. Fordringarna i musikaliskt hänseende hade nu betydligt

förstorats. Det var icke längre nog att musikkårerna skulle kunna

blåsa några marscher och på balerna i residensstaden utföra enklare

dansmusik under regementstrumslagarens ledning. Särskildt skolade instruktörer,

motsvarande utlandets kapellmästare, anställdes, medan regementstrumslagaren

uteslutande tick ägna sin tid åt trumslagarnes och

hornblåsarnes undervisning. Till sådana instruktörer utsågos till en början

vanligtvis någon medlem af hofkapellet. Ofta införskrefs någon skicklig

musiker från utlandet, då två eller flera regementen slogo sig tillsamman

om hans aflönande, hvarvid understundom äfven hofkapellet bidrog

genom att upptaga honom bland sina medlemmar. I bådadera fallen var

det i regeln regementenas officerskårer, som i bokstaflig mening fingo

»betala fiolerna», då inga statsmedel för ändamålet anvisades. Bland de

instruktörer i musik, som armén sålunda tillkallade, hafva flera förvärfvat

sig ett namn, som med aktning gått till eftervärlden, såsom Crusell, Dente

d. ä., Ehrenreich, Randel, Rosbeck och Sjöberg m. fl. Det är ock, kan

man säga, först genom dessa mäns nitälskan och skicklighet som våra

musikkårer kunnat i musikaliskt hänseende vinna något erkännande och

ställas i jämnbredd med utlandets militärorkestrar.

öfvergå vi nu till specialvapnen, blifva källuppgifterna ännu sparsammare.

Vid dessa vapen, där harmonimusiken i allmänhet varit föga använd

såsom marschmusik, har spelet i forna tider egentligen endast utgjorts af

signalister. Enligt Kongl. förordningen den 10. nov. 1756 skulle sålunda

vid hvarje rytteriregemente endast finnas ett par kopparpukor samt trumpeter.

Vid lifdragonerna i Finland skulle dock äfven finnas hautbois och basun

(fagott), valdhorn och trummor. Öfriga dragonregementen erhöllo trummor

men ej några andra musikinstrument. Denna förordning förnyades den 29.

april 1777, men frångicks redan året därpå den 20. maj, då det bestämdes,

att Bohusläns dragoner endast skulle förses med trumpeter (en för

hvarje kompani), men inga trummor. Genom Kong], brefvet den 11 maj

1795 bestämdes slutligen, att till ett ryttare- eller dragonregementes utredning

skulle höra ett par pukor med pukfanor och pukhäst samt för

hvarje kompani eller sqvadron trumpeter med banderoller, hvaremot alla

andra instrument afskaffades.

Vid artilleriet användes under Karl den XI:s och XII:s tid endast

pukor. Sedermera användes en längre tid endast trummor, till dess att

artilleriet under åren 1805—1808 gjordes åkande, då trummorna ersattes

af trumpeter. Trummorna användes dock fortfarande under garnisons

-

5

tjänsten och uteslötos ur artilleriets utredning först med året 1827 vid

Wendes, 1830 vid Svea och 1831 vid Göta artilleriregemente.

Först emot midten af 1800-talet är det som harmonimusiken äfven vid

specialvapnen i musikaliskt hänseende börjar intaga ett mera framstående

ruin. Framstegen hafva möjliggjorts dels genom skickligare instruktörer, dels

äfven genom de storartade förbättringar i instrumenttekniken, som inträdt

genom H. Stölzels uppfinning af ventilerna på valdhorn år 1814 och

Ad. Sax’ uppfinningar af de s. k. Saxhornen (althorn, tenorhorn, bastuba)

å hvilka de gamla klaffarne utbytts mot ventiler. Dessa nyare tiders blåsinstrument,

bland hvilka ytterligare kunna uppräknas kornett, bombardon,

helikon, piston o. s. v. hafva alldeles utträngt sina föregångare, de ursprungliga

valdhornen med deras vackra, klara timbre, och på senare tider

till och med sökt inkräkta på det hittills af århundradens traditioner kringgärdade

området för träinstrumenten.

Harmonimusikens styrka och sammansättning.

Såsom framgår af det föregående, har det tvåfaldiga ändamålet med

regementsmusiken redan på ett mycket tidigt utvecklingsskede förefunnits.

Hvad nu dess första uppgift eller ställande af ett visst antal

signalister till truppledningens förfogande angår, utgör densamma, strängt

taget, icke föremål för komiténs ompröfning. Genom de bestämmelser, som

i °kommandoväg utfärdats angående utbildning, af reservspel under beväringsrekrytskolorna,

torde också vara tillräckligt sörjdt för att fotfolket

och trängen, i händelse af mobilisering, skola erhålla det behöfliga antalet

signalister, efter dessa vapenslags taktiska indelning. Komitén vill i detta

sammanhang likväl uttala den önskan, att hvarje medlem af harmonimusikkåren,

ehvad instrument han än trakterar, må tillhållas att städse kunna väl

utföra samtliga anbefallda signaler å jägarhorn eller trumpet. Ifrågasättas

torde äfven, huruvida icke utbildning af reservspel borde ske vid alla

vapenslag.

Hvad regementsmusikens andra uppgift vidkommer eller utförandet

af harmonimusik, äger sådan musik rum vid gifvandet af de s. k. störa

signalerna: tapto, revelj, korumslag, förgaddring o. s. v. Vid infanteriet

uppträder harmonimusiken därjämte under marsch på fältet, någon gång

ännu under stridsöfning — »generalmarsch» — samt då regementet gör

föreskrifven honnör för fanan. Härförutom användes densamma till att

blåsa psalmer vid gudstjänst samt utföra musik vid fosterländska fester.

Musik personalens användning såsom sjukbärare är längesedan fallen ur

6

bruk, hvaremot den vid vissa vapenslag, såsom kavalleriet, tagits alltmera

i anspråk såsom orderförare och rapportryttare. Slutligen har harmonimusiken

till uppgift att genom sina glada, lifligt melodier uppfriska truppen,

då den hvilar ut efter utståndna mödor och umbäranden i läger eller

bivack. De toner, som i fält höras från den egna musikkåren, hafva en

underbar verkan, i det att de höja den fosterländska stämningen och till

följd däraf äfven motståndskraften.

Ehuru harmonimusiken har en så viktig uppgift att fylla i fält, hafva

likväl på senare tider röster höjt sig för ett totalt afskaffande af densamma.

Endast signalister på trumpet och jägarhorn, heter det, borde hädanefter få

finnas vid arméns truppförband, åtminstone af staten aflönade. Det ligger

utan tvifvel mycken öfverdrift uti sådana påståenden. Ej är det nog att

endast utbilda stridande. Kriget fordrar ju mycket annat och mera än det

som kräfves för sjelfva striden. Långa tider fortgå under ett fälttåg, då

truppen icke strider, men då sjukdom och umbäranden af alla slag kunna

i fullt ut lika grad pröfva motståndskraften. Det är under sådana tider

af nöd och brist och modstulenhet som moraliska faktorer spela in, bland

hvilka faktorer äfven musiken intager ett framstående rum.

Men äfven i fredstid kan harmonimusiken få en sådan betydelse för

landet, att den väl försvarar sin plats bland statens inrättningar. Såsom

arméns musikdirektörer i sin skrifvelse till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

anfört (Bil. XIV), har såväl inom riksdagen som bland

allmänheten med alltjämnt växande styrka framhållits nödvändigheten af

att den värnpliktiga ungdomen finge af sin militära tjänstgöring ett så

stort. utbyte som möjligt i allmänbildning och humanitär lifsåskådning.

Få hjälpmedel att nå detta senare mål torde vara af kraftigare och mera

omedelbar verkan än tonkonsten, rätt utöfvad. Såsom ett i högre mening

uppfostrande och bildande medel intager den nämligen — däri jämväl

inbegripen sången — enligt komiténs mening ett af de allra främsta

rummen. Denna kulturella uppgift för regementsmusiken i framtiden har

komitén också tagit hänsyn till, i synnerhet i fråga om infanteriets musikkårer,

då dessa musikkårers talrikare personal medgifva en starkare stämbesättning

och därigenom ökad musikalisk förmåga, samt deras förläggning

rundt om i landet — i regeln en inom hvarje län — tillräckligt

fyller de behof, som i musikaliskt hänseende eftersträfvas. Att tillgodose

äfven musikkårerna vid specialvapen med regementsmusik af samma omfattning

som vid infanteriet finner komitén därför ej behöfligt; det skulle

för öfrigt, högst betydligt fördyra hela organisationen. Vid dessa vapen,

kan man öfver hufvud taget icke heller organisera harmonimusik för

musikens skull, utan — utgående från dé krafter i musikaliskt hän

-

7

seende, som till äfventyra kunna finnas bland signalisterna — nöja sig med

de prestationer, som dessa, efter erhållen musikalisk utbildning, förmå

åstadkomma.

Af det föregående torde framgå, att fordringarna i fråga om sammansättningen

af en harmonimusikkår växla efter olika vapenslag. Vid infanteriet,

där harmonimusiken skall angifva takt för marschen, fordras gifvetvis

i första rummet en viss ljudstyrka, så att marschmusiken tydligt

kan höras af den truppafdelning, i spetsen för hvilken musiken går. Vid

kavalleriet och fältartilleriet åter, vid hvilka vapen marschmusik i tjänsten

mycket sällan, om ens någonsin, numera förekommer och i alla hänseenden

är af mindre betydelse, måste denna fordran träda i andra rummet, medan

signalblåsningen intager försteget. Vid dessa vapen gäller det framför

allt att af spelet utbilda goda signalister samt att göra dessa användbara

äfven såsom rapport- och ordonnansryttare.

Öfvergår man nu till själfva sammansättningen af en harmonimusikkår

vid infanteriet, torde frågan om trummans behöflighet först böra besvaras.

Gällde det endast trummans användning som signalinstrument, vore

dess öde lätt nog afgjordt, ty utan tvifvel kunna de få och enkla signaler,

som numera brukas vid infanteriet, lika väl gifvas på jägarhorn

som på trumma. Men härmed skulle föga vara vunnet, om icke på samma

gång trumman afskaffades äfven som marsch- (takt-) instrument. I detta

fall blir man emellertid mera tveksam. Visserligen skulle genom trummans

afskaffande vinnas åtskilliga fördelar. Ett fullgodt trakterande af

detta instrument fordrar nämligen mycken och tidig öfning, i följd hvaraf

ett så ungt element som 14-åringar måste intagas i armén. Vid mera

framskriden ålder hafva nämligen handlederna stelnat och förvärfvandet

af fullgod skicklighet därigenom omöjliggjorts. Men att behöfva kasernera

unga pojkar ihop med äldre manskap är icke lämpligt; en ^lägenhet som

alltså skulle kunna undvikas om trumman afskaffades. A andra sidan

kan invändas det olämpliga uti att utan starka skäl rubba bestående vanor

och föreställningssätt inom armén. Trumsignalerna ger åt infanterilägret

i fredstid en viss prägel, som skiljer det från de andra vapnens.

Trumman är det äldsta af våra nu brukliga marschinstrument. Redan

under Erik XIV:s tid funnos, såsom i det föregående är nämndt, »trumhåla

gare», efter hvilkas signaler knektarne skulle rätta sig. Och allt sedan

denna tid har i vårt land trummans ljud kallat fotfolket att taga ställning

i rotar och led. En så ärevördig ålder skapar tradition, en tradition

som binder det nya fast vid det gamla med starka band och är ägnad

att ingifva den unge värnpliktige, när han börjar sin öfning, en känsla

af, att den institution, han inträder uti, är lika rotfast som gammal.

8

Det har synts komitén, som om en ändring i detta hänseende tills vidare

kunde och borde anstå. För denna sin mening finner komitén stöd uti

det förhållande, att i de länder, där trumman afskaffats, den till följd

af en växande folkopinion åter blifvit införd. Så blef fallet i Frankrike

efter 1870 års krig, och i Danmark, där äfven trumman afskaffades, har

man måst tillåta dess användande såsom marsch- (takt-) instrument vid

vissa tillfällen. Vid sidan af sin reglementsenliga utbildning såsom signalblåsare

erhålla därför reservspelen i Danmark numera äfven undervisning

i trumslagning. I vårt land, där man af ekonomiska skäl ansett sig böra

minska musikpersonalen vid ett fältinfanteriregemente från 51 till 37 man,

är det slutligen af en viss praktisk betydelse, att trumman bibehålies som

marsch- (takt-) instrument, då i annat fall harmonimusiken blefve väl svag

för att kunna tillräckligt höras under marsch.

Eu annan närliggande fråga är den om träinstrumentens vara eller

icke vara. I motsats till hvad fallet är med trumman försvagas icke

styrkan af harmonimusiken, om dessa instrument ersättas med ett lika

antal mässingsinstrument, hvaremot en ekonomisk fördel genom en dylik

förändring förmenas skola ernås, då för vinnande af kompetens att traktera

träinstrument erfordras längre öfning och större musikalisk begåfning

än för trakterande af mässingsinstrument, hvadan de musikanter,

som traktera de förstnämnda, skulle kunna göra anspråk på större aflöning.

Såsom ett ytterligare skäl har äfven anförts, att kostnaden för dessa

instruments nyanskalfning skulle ställa sig dyrare än mässingsinstrumentens.

Hvad nu första skälet beträffar, är det nog sant, att de

musikanter, som traktera träinstrument, möjligen kunna hafva grundade

anspråk på högre aflöningsförmåner än de öfriga. Men å andra sidan

måste en musikkår med träinstrument i musikaliskt hänseende blifva

betydligt bättre än en, som saknar dylika instrument, hvilket i sin ordning

gör det lättare för musikkåren i dess helhet att erhålla enskilda förtjänster

samt sålunda för medlemmar af musikkåren att vinna ökade inkomster,

hvaraf slutligen möjligheten att för lägre kostnad anskaffa lämplig personal

ökas. Hvad vidare den förmenta större anskaffnings- och underhållskostnaden

af träinstrumenten vidkommer, är det visserligen sant, att nyanskaffningen

ställer sig något dyrare Underhållet anses däremot ställa sig

betydligt billigare, en åsigt som vinner stöd af föreskriften i beklädnadsreglementet

af den 23. sept. 1887, där 10 års »slitningstid» beräknas

för trumpet och jägarhorn, medan 25 års beräknas för klarinett. Det

har äfven blifvit anmärkt, att trakterandet af träinstrument skulle förringa

förmågan att blåsa på signalhorn- Erfarenheten från de regementen,

där hvarje medlem af musikkåren årligen underkastas pröfning i signal

-

9

blåsning, jäfvar emellertid detta påstående. Slutligen gäller om träinstrumenten

vid infanteriet detsamma, som nyss är anfördt om trummorna i

fråga om deras berättigande ur historisk synpunkt, då, såsom i inledningen

anförts, under århundraden inga andra musikinstrument funnits vid det

svenska fotfolket än »skallmejor» och pipor, hvilka samtliga voro af trä.

I Danmark, där den största hushållning gör sig gällande i allt som rör

försvarsväsendet, har man icke heller ansett sig böra gå så långt som att

alldeles förbjuda användandet af träinstrument, utan få regementena, därest

anslagen så medgifva, utbilda flöjtister och klarinettister.

Hur stor ljudstyrka en harmoni musikkår vid ett fältinfanteriregemente

bör kunna åstadkomma, blir nästa fråga. För icke många tiotal år sedan

uppställdes den satsen, att harmonimusiken borde höras af hela bataljonen,

då den gick i teten af densamma. Men härvid är att märka, att bataljonerna

vid den tiden hade mindre nummerstyrka än nu. Satsen torde

också få anses föråldrad. För att emellertid söka utröna, hur långt man

i detta fall kunde och borde gå i fråga om inskränkningar, anställdes

under sistlidna sommar försök å Ladugårdsgärdet, i närvaro af sekundchefen

för Svea lifgarde, då marschmusik utfördes af en harmonimusikkår, i det

närmaste sammansatt så som stämbesättningen (Bil. II) utvisar, men med 8

marschtrummor i marschtrumstämraan. Hvarje stämma utfördes af en fullt

utbildad musikant, och hade besättningen särskildt inöfvats för tillfället.

Under denna musik utförde en bataljon af Svea lifgarde dels förbimarsch,

dels marsch på längre afstånd från den stillastående musikkåren. Försöken

gåfvo vid handen, att musiken, då den gick i bataljonens tet, nätt och

jämnt hördes af bataljonens efterstå afdelningar samt att ljudet åt densamma

på ett afstånd af endast två hundra meter var så svagt, att det egentligen

endast var piccolaflöjten och trummorna, som hördes, och detta ehuru

nästan lugn väderlek var rådande. Den invändningen ligger nu visserligen

nära till hands, att musikens styrka beror på hvilka instrument, som ingå

i besättningen, äfvensom af själfva instrumenteringen. Båda dessa faktorer

voro emellertid i detta fall särskildt uppmärksammade. Ifrågavarande besättning

(Bil. II) är därför, erdigt komiténs åsikt, den minsta möjliga.

Enligt komiténs mening bör denna stämbesättning fastställas såsom normalbesnttning.

Fläremot kan invändas, att alla stämmorna ej kunna besättas,

då antalet stämmor är större än antalet musiksergeanter enligt 1901 års härordning.

De flesta af de instrument, af hvilka stämbesättningen består,

fordra nämligen fullt skolade sådana för att kunna göra sig gällande i harmonien

och deras antal kan ej beräknas till mer än 12 (musiksergeanterna),

då det ej gärna lär vara möjligt att för en hornblåsarelön af 150 kronor

erhålla en fullt utbildad musikant. Komitén har emellertid i det följande

2

10

föreslagit dels att utom den fast anställda personalen borde vid infanteriregementena

finnas ett antal elever, hvarigenom den fördelen vunnes, att

inga musikanter komme att anställas som hornblåsare, som ej, på samma

gång de vore fullt utbildade signalister, vunnit någon färdighet uti att traktera

de lättare musikinstrumenten, dels att underbefälsbeställningar af manskapsklass

måtte införas för musikpersonalen, likasom redan skett vid sjukvårdspersonalen,

handtverkspersonalen m. fl., hvarigenom en något större

aflöning — motsvarande de hittills utgående arfvodena för nummerspelet

— för en del af hornblåsarne skulle vara tillgänglig samt till följd häraf

fordringarna på hornblåsarnes musikaliska skicklighet kunna ställas högre.

Utan att i regeln föreslå någon ökning af den fast anställda personalens antal,

har också komitén hållit före att nämnda stämbesättning skulle kunna

införas såsom normalbesättning.

Att bestämmandet af en dylik normalbesättning skulle vara synnerligen

fördelaktigt är utom allt tvifvel. I Danmark m. fl. länder finnes

redan en dylik normalbesättning föreskrifven och öfverallt, där den införts,

har den ländt till reda och ordning. Dess införande utesluter nämligen det

godtycke, som hos oss onekligen på sina ställen ägt rum, i det att. musikkårens

ökande eller minskande uteslutande berott på de medelstillgångar,

musikkassan beräknats kunna lämna. När Västmanlands regementes musikkår

år 1 y01 räknade 36 stämmor, hade Västerbottens och Gotlands regementen

samma år blott 15 hvardera. Af Bil. I, upptagande stämbesättningen

vid samtliga truppförband sistnämnda år och uppgjord efter

till landtförsvarsdepartementet ingifna upplysningar, synes, hvilken olika

blandning, som varit för handen. En större likformighet, enligt komiténs

åsigt, skulle äfven på detta område främja en bättre förvaltning samt åstadkomma

större öfverskådlighet vid beräkningen af de för musikens behof

erforderliga medel. Slutligen skulle rekryteringen af musikpersonalen underlättas,

i synnerhet om aflöningsförmåner och tjänsteförhållanden samtidigt.

ställdes lika å alla håll, och därigenom icke någon täflan att öfverträffa

den ena den andra kunde föranleda därtill, att de skickligaste

musikanterna lockades öfver från ett regemente till ett annat genom löfte

om större fördelar.

Emot bestämmandet af en viss normalbesättning kan till äfventyra

anmärkas, att om någon stämma ej kunde besättas, harmonien skulle blifva

bruten, äfven om det bestämda antalet, musikanter funnes tillgängligt, då t.

ex. en musikant, som blåser bastuba, icke i regeln får antagas kunna ersätta

en klarinettist. Men detta kan sägas om hvarje musikkår, huru den än är

sammansatt. För öfrigt är ifrågavarande sammansättning så gjord, att flera

stämmor äro dubblerade, hvadan bortovaron af en af musikanterna i någon

11

af dessa stämmor visserligen försvagar harmonimusiken, men ej hindrar

densamma från att uppträda. Dessutom bör, såsom här nedan kommer

att visas, vid vakans inom stämbesättningen en eller annan elev alltid

kunna påräknas för trakterandet af de lättare instrumenten. Vid uppgörandet

af förslag till stämbesättning vid ett fältinlånteriregemente har

komitén slutligen iakttagit, att densamma lätt må medgifva, att — å mellantider,

då hela musikkåren ej behöfver vara samlad en oktett må

kunna utbrytas.

Emellertid torde denna likformighet i stämbesättning böra vara ovillkorlig,

blott när musikkåren uppträder som regementsmusik, såsom vid mönstring,

parad, stridsöfning o. s. v. I läger och kasern åter, ätvensom vid de

tillfällen, då musikkåren med vederbörligt tillstånd uppträder enskildt eller

offentligt utom tjänsten, torde sammansättningen få göras friare, så t. ex.

äfven stråkinstrument få användas, allt eftersom ändamålet påkallar och de

enskilda tillgångar, som tilläfventyrs kunna anskaffas genom sammanskott

eller musikaliska tillställningar m. m., det medgitva. Att vid de tillfällen,

då musikkåren sålunda tillätes att uppträda utom tjänsten, någon afgift

för rättigheten att begagna regementets instrument bör erläggas, finner

komitén vara i sin ordning, hvadan bestämmelse härom bör å lämpligt

ställe intagas. # .

Stämbesättningen vid öfriga regementen och kårer (Bil. II) är uppgjord

med hänsyn till den i stat upptagna musikpersonalen. , Att vid fästningsinfanteriet

stämbesättningen blir något tunn, vill komitén icke bestrida, men

anser sig icke kunna tillstyrka den kostnadsökning, som skulle behöfvas, för

att stämbesättningen vid dessa regementen skulle blifva lika stark som

vid det öfriga infanteriets.

Vid fälttelegraf kåren och vid de å Vaxholm och Karlskrona förlagda

fästningsingeniörkompanierna är den i stat upptagna musikpersonalen så

fåtalig, att komitén ansett att någon harmonimusik vid dem ej kan

anordnas.

På grund af hvad komitén sålunda anfört, får komitén föreslå:

att en normalbesättning, i enlighet med Bil. II,

fastställes för harmonimusiken vid arméns olika truppförband.

12

Musikpersonalens organisation.

Såsom i det föregående är nämndt, föreslås i regeln ingen förändring

i den fast anställda musikpersonalens antal sådant det fastställdes genom

1901 års härordning. Endast i fråga om Gotlands infanteriregemente

har komitén ansett sig böra gorå ett undantag. Enligt 1898 års organisation

funnos därstädes 19 trumslagare (hornblåsare). Af förbiseende

kom antalet att minskas uti 1901 års härordning till 16, ehuru

infanterikompaniernas antal ökades från 8 till 10, hvarjämte tillkom ett

trängkompani, hvarigenom mobiliseringsbehofvet i själfva verket ökats med

5 trumslagare (hornblåsare). Komitén har därför ansett, att äfven vid

detta infanteriregemente antalet trumslagare (hornblåsare) borde vara 24.

Den indragning af nummerspel och trumslagare vid infanteriet, som genomförandet

af 1901 års härordning skulle medföra, skulle härigenom stanna

vid 259 i stället för 267. Indragningen är i allt fall mycket betydlig, och

stora svårigheter skola säkerligen uppstå vid infanteriregementena att besätta

de olika harmonistämmorna, därest icke särskilda, af komitén beaktade

åtgärder för .dessa svårigheters afhjälpande vidtagas. Såsom förut är nämndt

har komitén tänkt, sig dessa åtgärder bestå däri, att hela den fast anställda

musikpersonalen vid infanteriet göres yrkesskicklig och sålunda icke längre

bland sig räknar äfven outbildade musikanter, hvilket hittills i flere fall

varit händelsen, samt till den ändan föreslagit att elever öfver stat måtte

anställas. Antalet af dessa elever har komitén ansett borde bestämmas till

6. vid ett fältinfanteriregemente (12 vid hvartdera gardesregementet) samt 4

vid ett fästningsinfanteriregemente. Det större antalet vid gardet vill komitén

motivera därmed att afgången vid dessa regementen — förlagda som

de äro i hufvudstaden med dess många civila kapell — måste beräknas

väsentligt högre, då lockelsen att afgå till en friare verksamhet här ligger

närmare till hands. Genom anställandet af dylika elever skulle vinnas,

utom ofvan nämnda fördel, äfven den att personal erhölles för trakterandet

af slaginstrumenten, såsom triangel, cymbal och bäcken, hvarjämte vid

sjukdomsfall inom musikkåren, harmonimusiken därför icke behöfde vara

urståndsatt att tjänstgöra, emedan, såsom redan är påpekadt en eller annan

af de mera försigkomna eleverna borde kunna påräknas för utförandet af

lättare mellanstämmor. Musikpersonalens rekrytering genom elever är för

öfrigt icke något nytt. Sedan länge har vid åtskilliga truppförband denna

väg för återbesättandet af uppståndna vakanser inom musikkåren varit

bruklig.

13

Vid specialvapnen har koinitén ansett anställandet af elever obehöflig!

Dels har någon minskning i musikpersonalens antal vid dessa vapenslag

ej ägt rum genom 1901 års härordning, dels måste också harmonimusiken

vid specialvapnen af ekonomiska och militära skäl komma i andra rummet.

Af de svar på vissa frågor rörande harmonimusiken, som infordrats

sistlidne sommar till landtförsvarsdepartementet, framgår för öfrigt att

elever i regeln icke funnits vid dessa vapen. Koinitén har slutligen tänkt

sig den möjligheten, att elever, utbildade vid infanteriregementena, borde,

därest de ej efter slutad elevskola vunne fast anställning vid eget regemente,

lämpligen kunna anvärfvas såsom rekryter för spelet vid specialvapnen.

I fråga om elevs antagande har koinitén ansett, att yngling, som

söker sådan anställning, borde äga god kroppsstyrka i förhållande till sin

ålder, vara utan lyte, fel och bräcklighet, hafva uppnått 14 men ej öfverskrida

16 års ålder, samt hafva med goda vitsord genomgått den för

folkskolan bestämda lärokursen.

Anställningen borde ske för en tid af 2 till 4 år medelst kontrakt,

försedt med målsmans påskrift om godkännande, ett kontrakt soin borde

upphöra att vara gällande, om musikanföraren efter en pröfningstid af 3

månader funne, att eleven saknade anlag för musik, eller om eleven före

tiden för kontraktets utlöpande erhölle anställning såsom trumslagare (hornblåsare)

på stat.

För att vinna fast anställning såsom trumslagare (hornblåsare) vid infanteriet

har komitén ansett borde fordras att med goda vitsord hafva genomgått

elevskolan. Vid specialvapnen åter, där några elever ej skulle få antagas,

måste kontraktet med den anställde trumpetaren vara så affattadt, att han,

därest det skulle visa sig att han efter genomgången rekrytskola ej vore

lämplig för harmonimusiken, skulle kunna afskedas därifrån och ingå i vanligt

manskapsnummer. Regementschefen borde för öfrigt, utan att särskild

kostnad behöfde uppkomma för kronan, kunna på förhand förvissa sig om,

huruvida den sökande hade fallenhet för musik, innan han antogs såsom

rekryt. Hittills har rekryteringen af musikpersonalen vid alla vapenslag

skett antingen genom fritt engagement eller genom utbildande af elever;

någon gång genom båda sätten i förening. Några bestämmelser i dessa

hänseenden hafva ej funnits, utan har rekryteringen skett enligt vederbörandes

godtycke. Mycken olägenhet har härigenom vållats, då ofta regementen,

som nedlagt möda och kostnad på utbildandet af skickliga musikanter,

funnit sina sträfvandcn lönlösa, i det att andra regementen med

större musikkassor valt den genare vägen att genom löfte om rikligare aflöningsförmåner

värfva de färdiga musikanterna. Detta missbruk anser

komitén böra stäfjas, men har trott att detta kommer att inträffa af sig

14

själft, om rekryteringen af den lägre musikpersonalen vid infanteriet, där

harmonimusiken intager ett mera framstående rum, uteslutande ordnas enligt

elevsystemet och, såsom förut blifvit nämndt, aflöningsförmånerna sättas

lika vid samtliga truppförband.

Vidkommande själfva anställningen anser komitén att bestämmelserna

i Kong], brefvet den 20. december 1901, rörande volontärs antagande,

bör blifva gällande äfven för spelet, med det undantag att lägsta

åldersgräns vid första anställningen sättes till 16 år. De rekryteringskostnader,

som häraf skulle uppkomma, äro redan beräknade i 1901 års

härordning, ehuru de anvisade medlen ej behöft tagas i anspråk, då spelet

hittills varit undantaget i fråga om rekryteringsbidraget.

Alla beställningsmän, såsom gevärshandtverkare, hofslagare, sjukvårdssoldater

m. fl., hafva i 1901 års härordning erhållit underbefälsbeställningar

af manskapsklass. Endast musiken gör härifrån ett undantag. Komitén har,

såsom förut är nämndt, ansett sig böra förorda inrättandet af dylika beställningar

äfven här, då den funnit det synnerligen önskvärd!, att äfven den lägre

musikpersonalen finge den utsikt till verklig befordran på stat med åtföljande

bättre aflöning, som inrättandet af dylika mellangrader innebära. En del

af de i staterna uppförda trumslagare-(trumpetare-hornblåsare)lönerna har

komitén därför utbytt mot ett motsvarande antal distinktionskorprals(förste

konstapels), korprals- (konstapels) och vicekorprals- (vicekonstapels)

löner. Antalet af dessa beställningar och deras fördelning framgår af Bil. III.

Komitén har äfven tagit under ompröfning de vilkor, som borde stadgas

för vinnande af befordran till hvar och en af ofvan nämda beställningar

och tror sig hafva funnit det lämpliga uti följande bestämmelser: Till vice

musikkorpral1 borde sålunda, enligt komiténs förmenande, regementschef

kunna befordra, efter musikanförarens förslag, trumslagare (hornblåsare), som

är fullt fältduglig och äger fullgod skicklighet att slå trumma och gifva signaler

samt tjänstgjort såsom sådan på stat under minst 2 år och uppnått minst

18 års ålder. Därest den föreslagne antoges från annat regemente och vore

afsedd till att tjänstgöra såsom trumslagare, borde regementstrumslagares

intyg om fullgod skicklighet i att slå trumma företes. Till musikkorpral

borde regementschef, på förslag af musikanföraren, kunna befordra fullt

fältduglig musikvicekorpral, hvilken såsom sådan tjänstgjort under minst 2

år samt förbundit sig, att därest icke 2 år återstode af hans gällande

tjänsteaftal, tjäna uti minst 2 år, räknadt från den näst efter befordran

infallande 1. november. Till musikdistinktionskorpral slutligen borde regementschef,

på förslag af musikanföraren, kunna befordra fullt fält- 1

1 Vice konstapel o. s. v. i det följande.

15

duglig musikkorpral. Vid sist nämda befordran anser komitén, att hufvudsakliga

villkoret bör vara, förutom fältduglighet, musikalisk begåfning

och skicklighet. Såsom ofvan synes, har komitén särskildt lagt vikt vid

fältdugligheten. Enligt komiténs mening går det icke heller an att vid

någon befattning, som är afsedd för kriget, bortse från denna viktiga

fordran. Såsom en följd af denna sin ståndpunkt har komitén ansett att

bestämmelserna i Kongl. brefvet den 20 december 1901 äfven böra lända

till efterrättelse i fråga om åldersgräns för spelet. Om med hänsyn till

musikens vidmakthållande sådant skulle vara oundgängligen nödvändigt,

borde likväl regementschef i undantagsfall medgifvas rätt att göra underdånig

framställning om beställningsmans af musiken qvarstannande i tjänst

utöfver stadgad åldersgräns; i intet fall likväl, såvidt icke kan företes intyg

om full fältduglighet och skicklighet hos den eventuel qvarstående.

Hvad under officersheställningarne vidkommer har komitén ansett, att

såsom vilkor för befordran till musiksergeant borde stadgas, att den föreslagne

borde vara fullt fältduglig, hafva tjänstgjort såsom musikdistinktionskorpral

eller musikkorpral samt hafva genomgått musikunderbefälsskolan1

med goda vitsord. Sådan befordran borde i regel ske vid eget

regemente samt på förslag af musikanföraren. Dock borde regementschef

äga antaga kompetent sökande från annat regemente, såvidt skriftligt medgifvande

till transporten kunde företes från den sökandes regementschef.

Förutom de honom enligt tjänstgöringsreglementet för armén åliggande skyldigheter

borde musiksergeant vara förpliktad att biträda vid elevernas undervisning

samt vid undervisning af de värnpliktige i sång, äfvensom, enligt

musikanförarens anvisning, vid utskrifning af stämmor efter partitur.

I olikhet med hvad fallet varit i nära tvåhundra år blef uti 1901

års härordning någon regementstrumslagareheställning icke upptagen å infanteriregementenas

stater, ehuru befattningen fortfarande lefver qvar i

tjänstgöringsreglementet för armén. De göromål, som ålegat regementstrumslagaren,

lära emellertid icke utan vidare kunna afskaffas, äfven om

benämningen bortfaller, utan kräfva, nu som förut, viss man af musikpersonalen.

Komitén, som icke velat föreslå, att staterna för detta ändamål

skulle ökas med någon ny funktionär, har emellertid tänkt sig, att saken

lämpligen skulle kunna ordnas på det sätt, att en af musiksergeanterna

af 1. klassen öfverflyttades från »kompanistaten» till »staben» med titel

»regementstrumslagare». Det är visserligen sant, att harmonimusiken härigenom

skulle gå miste om en af de bäst aflönade beställningarna vid besättandet

af någon af de ansvarsfullare harmonistämmorna, men å andra

1 Se längre fram.

16

sidan bör regementstrumslagaren vid utförandet af harmonimusik ofta vara

att påräkna för en af trumstämmorna.

Hvad tillsättandet af regementstrumslagarebeställningen vidkommer,

är denna beställning enligt komiténs mening så viktig och ställer så stora

fordringar i disciplinärt hänseende på innehafvaren, att komitén håller

före att till densamma bör kunna sökas från hela armén. Härigenom

vunnes nämligen den fördelen, att man, utan att inom eget regemente behöfva

framdraga framför äldre kamrater någon yngre förmåga, kunde erhålla

en för beställningen lämplig person från främmande regemente, hvilket icke

minst ur disciplinär synpunkt ju vore synnerligen fördelaktigt. Ansökningstiden

har komitén ansett lämpligen kunna bestämmas till 30 dagar. Vid ansökan

borde fogas intyg af regementschef om minst 5 års väl vitsordad tjänst

såsom trumslagare, hvaraf minst 2 år i befälsgrad. Därjämte borde intyg

företes om framstående skicklighet att traktera trumma och signalhorn samt

om förmåga att meddela undervisning i trumslagning och signalblåsning.

Hvad regementstrumslagarens allmänna skyldigheter beträffar, har

komitén icke funnit behöfligt att föreslå några ändringar i nu gällande

föreskrifter. Han skulle sålunda närmast komma att lyda under

musikanföraren samt leda trumslagarnes (hornblåsarnes) öfningar i signalers

gifvande, äfvensom vaka öfver vården af regementets signalinstrument.

Härjämte borde det åligga honom att, därest musikanföraren pröfvade sådant

lämpligt, utföra en af trumstämmorna, när musikpersonalen under musikanförarens

befäl utförde harmonimusik.

Hittills har icke funnits å stat uppförd någon anförare vid de militära

musikkårerna. Regementstrumslagaren har visserligen fört befäl öfver

harmonimusiken, när den i samlad trupp under exercis uppträdt på fältet

eller förstärkt signalisterna vid de s. k. stora signalernas gifvande. Men

befattningen har på senaste femtio åren ingalunda varit afsedd för fyllandet

af de plikter, som följa med inöfvandet och anförandet af en harmonimusikkår

i musikaliskt hänsende. Såsom i inledningen nämndes

hafva därför vid de flesta af arméens truppförband musikanförare (musikdirektörer)

anställts genom särskilda aftal. Någon gång hafva de samtidigt

haft fast anställning på stat såsom regementstrumslagare eller

endast uppburit lön på stat såsom fältmusikant, i hvilka fall fyllnaden

utgått i form af arfvode eller med andra extra förmåner (Bil. IV).

Enligt 1901 års härordning hafva å samtliga truppförbands (förutom

Gotlands artillerikårs och de 6 trängkårernas) stater uppförts musikfanjunkarebeställningar,

om hvilka beställningar olika meningar gjort sig

gällande, huruvida de varit afsedda för musikdirektörerna eller för regementstrumslagarne.

Komitén har emellertid trott sig böra taga dessa be

-

17

ställningar i anspråk för musikanförarne, men har ansett, att lönen icke

borde utgå med lika belopp till alla musikanförare. Ty onekligen kräfves

icke blott större förmåga utan äfven mera arbete för att inöfva och anföra

en större och mera komplicerad musikkår än en enkel sextett af blåsinstrument.

En musikkår, sådan komitén tänkt sig densamma organiserad

vid ett fältinfanteriregemente — sammansatt som den är af 26 såväl träsoin

mässingsinstrument —, ställer ojämförligt större kraf på sin anförares

skicklighet än musikkåren t. ex. vid ett artilleriregemente med endast 14

blåsinstrument. Lönen bör därföre icke sättas lika för alla musikanförare.

Tillfälle till befordran bör ej häller vara uteslutet för musikanförarne.

Komitén vill därför föreslå, att musikanförarne — hvilken benämning den

anser böra i staterna träda i stället för benämningen musikfanjunkare —

indelas i tre klasser med ty åtföljande olika löneförmåner. Härigenom

skulle ytterligare den fördelen vinnas, att innehafvandet af en musikanförarebeställning

af lägre klass korame att utgöra en lämplig förberedelse

för erhållande af en sådan af högre klass. Indelningen tänker sig komitén

sålunda:

Musikanförare af 1. klassen, anställda vid musikkårer med stämbesättning

A. och B., d. v. s. vid hela infanteriet och vid de två stora skånska

kavalleriregementena; musik anförare af 2. klassen, anställda vid musikkårer

med stämbesättning C. och D., d. v. s. vid artilleriet, de mindre kavalleriregementena

samt vid Svea och Göta ingeniörkårer; musikanförare af

3. klassen, anställda vid musikkårer med stämbesättning E. eller vid alla

öfriga truppförband. Anställningen föreslår komitén borde ske efter 30

dagars ansökningstid; hvad de af 1. klassen vidkommer genom förordnande

af Ivongl. Maj:t och i fråga om de öfriga genom förordnande af regementschefen.

Till ansökan, som skulle vara skriftlig, anser komitén borde

vara fogadt dels läkarebetyg om duglighet till krigstjänst, dels intyg om

minst 5 års väl vitsordad tjänst vid militär musikkår. Gäller ansökan

anställning såsom musikanförare af 1. klassen, torde därjämte intyg om

aflagd musikdirektörsexamen vid musikkonservatorium i Stockholm vara

ett oeftergifligt vilkor.

Beträffande slutligen den rang, som borde tillkomma musikanförare, har

komitén — som finner de skäl, som anförts i den skrifvelse direktörerna vid

arméns musikkårer inlämnat till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

sistlidne augusti (Bil. AIV), mycket behjärtansvärda — velat

föreslå, att musikanförare af I. klassen, hvilka, såsom här ofvan är

omnämndt, skulle förses med kongl. fullmakt, i och med utnämningen

likställdes med civilmilitär person af underlöjtnants värdighet, samt att

såväl dessa som öfriga musikanförare, som uttalt fullständig inusikdirek

y

-

18

törsexamen vid konservatorium, efter en viss tjänstetid må af regementschef

kunna föreslås till erhållande af högre värdighet.

Eu följd af denna organisationsförändring blir, att då musikanförare

af 8. klassen ej förutsattes skola innehafva mer än sergeants af 1. klassen

ställning, å stat uppförda musikstyckjunkare vid Positionsartilleriregementet,

Boden-Karlsborgs artilleriregemente och musikfanjunkare vid Bodens ingeniörkår

kunna indragas och ersättas med musiksergeanter af 1. klassen,

likasom fallet redan är vid Gotlands artillerikår och trängkårerna.

Beträffande musikanförarens allmänna skyldigheter har koinitén tänkt

sig, att — förutom de åligganden, som för närvarande äro för honom

enligt tjänstgöringsreglementet för armén stadgade — desamma borde

bestå uti åliggande för honom att undervisa de värnpliktige i sång samt

att öfvertaga alla en musikbefälhafvare (musikofficer) nu åliggande skyldigheter.

Musikbefälhafvarebefattningen, hvilken ej finnes eller någonsin funnits

å stat uppförd, men hvilken genom att upptagas i tjänstgöringsreglementet

för armén fått en så att säga officiell prägel, har komitén ansett böra afskaffa.

Intet hinder möter nämligen mot att musikanföraren, sedan han

erhållit ökad kompetens i militäriskt afseende, öfvertager de med musikbefälhafvarebefattningen

förenade göromålen. Snarare torde tjänsten däraf

komma att vinna, emedan det härigenom blott blir en person, som kommer

att bära ansvaret för allt hvad till musikkompaniet hörer. En icke obetydlig

vinst i ekonomiskt hänseende erhålles äfven genom en sådan indragning,

då det för närvarande finnes musikbefälhafvare, som uppbära

ända till 1,000 kronor om året för sina göromål, hvilkas relativa obetydlighet

bäst framgår af det faktum att befattningen somligstädes ej varit

aflönad alls (Bil. IV). Under öfvergångstiden har komitén likväl ansett,

att befattningarna tills vidare borde bibehållas vid infanteriet och kavalleriet.

Vid öfriga truppslag hafva dylika befattningar icke funnits eller, om de

funnits, icke varit aflönade, hvadan komitén ansett, att de icke heller under

öfvergångstiden där äro behöfliga.

Förutom musikdirektörs- och musikbefälhafvarebefattningarna hafva

vid olika truppförband vid sidan af staten inrättats åtskilliga sysslor, såsom

»expeditionshafvande underofficer», kasern mästare, skrifbiti''äde, »notmarsk»,

bibliotekarie, läkare — någon gång en af regementets egna läkare, som

erhållit ett extra arfvode för att våi’da musikpersonalen — o. s. v.

Samtliga dessa arfvoden anser komitén icke böra längre utbetalas. Hvad

särskildt sjukvården vidkommer, hör det obestridligen till regementets

läkares skyldigheter att mot åtnjutande af i stat uppförda löneförmåner

bestrida sjukvården äfven för musikpersonalen, vare sig densamma är

19

samlad å regementets mötesplats eller, inkallad till öfningsmöte, är inkvarterad

i kasern, belägen uti stad inom regementets stånd.

På grund af hvad komitén sålunda anfört får komitén föreslå:

att musikelever må antagas öfver stat till ett antal

af högst 12 vid hvartdera af Svea och Göta lifgarden,

högst 6 vid hvarje fältinfanteriregemente samt högst

4 vid hvarje fästningsinfanteriregemente,

att trumslagarnes (hornblåsarnes) antal vid Gotlands

infanteriregemente ökas till 24,

att underbefälsbeställningar af manskapsklass inrättas

för musikpersonalen till det antal Bil. Ill utvisar,

att musikanförarebeställningar uppföras på stat, i

stället för musikfanjunkare(musikstyckjunkare)beställningar,

samt indelas i tre löneklasser,

att en af musiksergeanterna af 1. klassen uppföres

på regementsstaben under namn af regementstrumslagare,

att nödiga bestämmelser, angående musikpersonalens

allmänna skyldigheter, antagande och afsked, i öfverensstämmelse

med hvad komitén här ofvan uttalat, intagas

i vederbörliga reglementen och instruktioner,

att musikbefälhafvarebefattningen indrages; men att

densamma vid infanteriets och kavalleriets truppförband

må bibehållas, intill dess musikanförare å ny stat öfvertaga

de med nämnda befattning förenade göromålen.

Musikpersonalens utbildning.

Musikpersonalens utbildning torde ej kunna ordnas efter samma grunder

vid alla vapenslag. Såväl rekryteringssättet som det resultat, man

genom nämnda utbildning vill ernå, föranleda, att infanterimusikpersonalens

utbildning behöfver ordnas på annat sätt än utbildningen af sagda personal

vid specialvapnen. Såsom förut är nämndt har komitén föreslagit,

att infanteriets musikkårer borde rekryteras genom antagande af elever,

medan däremot vid de öfriga vapenslagen musikpersonalen borde rekryteras

på samma sätt som annat manskap. Dessutom träder ju vid infanteriets

musikkårer, såsom i det föregående är framhållet, harmonimusiken mera

20

i förgrunden än vid specialvapnen. Vid infanteriet måste därför särskild

vikt läggas på den musikaliska utbildningen och anstalter vidtagas därför,

hvilket däremot icke torde få anses lika oeftergifligt beträffande specialvapnens

musikpersonal.

Rörande gången af utbildningen har komitén tänkt sig, att den

nyantagne eleven borde erhålla sin första utbildning i eu musikelevskola,

där han skulle erhålla den undervisning, som är erforderlig för att kunna

antagas såsom trumslagare (hornblåsare) på stat. Det har inom komitén

varit föremål för öfverläggning, huruvida denna skola borde vara eu enda

för hela infanteriet samt förläggas till Stockholm, där bästa utsikten funnes

att erhålla tillräckliga och lämpliga lärarekrafter, eller om det borde finnas

en skola vid hvarje fördelning eller till och med vid hvarje särskildt regemente.

Komitén har hyllat den meningen att utbildningen på ett så tidigt

stadium af den musikaliska undervisningen borde — i likhet med hvad

fallet är med andra beställningsmäns samt i enlighet med hvad vid vissa regementen

hittills har tillämpats rörande musikeleverna -— ske i skolor, ordnade

vid hvarje särskildt regemente, i synnerhet som elevernas ungdom skulle

göra det mindre lämpligt att sända dem till en central skola i Stockholm.

En dylik central skola skulle för öfrigt kräfva omfattande åtgärder för förläggning

in. in., då en så stor byggnad, som för ändamålet skulle behöfvas,

ej lär finnas tillgänglig utan måste nyuppföras, hvilket skulle medföra

kostnader, som genom elevskolornas förläggning till de särskilda truppförbanden

undvekes. På grund häraf har komitén ansett sig böra föreslå,

att för meddelande af ifrågavarande undervisning en elevskola inrättas vid

hvarje infanteriregemente. Lärokursen vid eu sådan skola torde böra bestämmas

till tvåårig och undervisning meddelas, förutom i trumslagning

och signalblåsning, i trakterandet af harmonimusiken tillhörande instrument.

Utom den musikaliska utbildningen borde elev jämväl meddelas

undervisning i militära ämnen såsom instruktion, gymnastik, fältmarscher

m. in.; allt insikter och färdigheter, som äro nödvändiga för honom att

äga både vid tjänstgöring såsom signalist och såsom medlem af harmonimusiken.

Skolan bör stå under ledning af musikanföraren med biträde

af musiksergeanter såsom lärare. Komitén har vidare tänkt sig, att elev

må kunna återkommenderas till skolan för vinnande af högre färdighet på

något visst instrument.

Hvad slutligen beträffar utbildningen af spel vid specialvapnen, har

komitén ansett, att spelet vid dessa vapen borde rekryteras på samma sätt

som annat manskap och först efter erhållen fullständig rekrytutbildning

meddelas undervisning i signalers gifvande, hvadan någon särskild elevskok

vid dessa vapen ej är föreslagen.

21

Då elevutbildningen ej torde kunna gifva den skicklighet, som fordras

för utförande af en stämma inom harmonimusiken, och de skolkunskaper,

som erfordrades för inträde i musikelevskolan, ej heller medföra

den allmänbildning, som tjänstgöringsreglementet ställer som vilkor för

befordran till musik underofficer, anser koinitén billigheten fordra, att

staten, genom inrättande af en eller flera musikunderbefälsskolor, sörjer

för att musikpersonalen af manskapsklass må beredas tillfälle att

kostnadsfritt få ytterligare förkofra sina kunskaper. Dessa musikunderbefälsskolor,

hvilkas motsvarighet man bland annat finner i Norge, anser

komité!) böra ordnas efter ungefär samma grunder som äro gällande

för andra skolor, afsedda för utbildandet af underbefäl inom armén.

Lärokursen borde sålunda omfatta en tid af omkring 10 månader, räknadt

från den 1 november hvarje år, samt elevantalet beräknas så, att i

regeln 2 spel årligen finge beordras från hvarje infanteriregemente. Kommendering

inom regementet borde ske i tur och ordning och detta så

snart ske kunde efter genomgången elevskola vid regementet, med vilkor

likväl att eleven i fråga blifvit anställd på nummerstat samt ådagalagt

sådan begåfning och nit, att musikanföraren ansåge honom kunna tillgodogöra

sig en fortsatt utbildning. Undervisningen vid skolan har

komitén tänkt sig ordnad så, att omkring hälften af lärotimmarnas antal

användes för fackutbildning efter i samråd med direktören för musikkonservatorium

uppgjorda kurser, omkring 3/s för allmänbildande ämnen och

omkring Vs för militära öfningar (gymnastik, simning, instruktion, fälttjänst

in. m.). Efter afslutad lärokurs skulle offentlig examen anställas,

hvilken — om medeltalet af därvid erhållna betyg vore »med beröm godkänd»

— skulle berättiga eleven att utan särskild examen vinna inträde

vid musikkonservatorium i Stockholm. För vinnande af enhet i undervisningssättet

samt på samma gång erhålla eu väl behöflig kontroll öfver

densamma anser komitén fördelaktigt om censor förordnades från nämnda

konservatorium med uppdrag att i sådan egenskap underskrifva slutbetygen.

Såsom föreståndare för skolan borde kommenderas en musikanförare samt

såsom lärare musikunderofficerare, hvarjämte möjligen en redogörare (på

samma gång förvaltare) torde vara behöflig, hvilken jämväl skulle hafva

till åliggande att tillse lokaler och materiel.

Inom komitén har den frågan varit föremål för öfverläggning, huruvida

eu eller flera dylika skolor borde inrättas och i senare fallet, huruvida

hvarje arméfördelning borde hafva sin egen musikunderbefälsskola

eller om två eller tre arméfördelningar borde slås tillsamman om en sådan.

Komitén har stannat vid det beslut, att blott en musikunderbefälsskola,

gemensam för hela riket, borde finnas för att möjliggöra större enhet i

22

undervisningen, hvarjämte censor vid afgångsexamina lättare stode att erhålla

vid blott eu skola än vid liera. Beträffande förläggningsort för

skolan har koinitén förmodat, att sådan lämpligen kunde erhållas å någon

centralt belägen plats, då det eller de regementen som nu öfvas därstädes,

hunnit få sitt kasernetablissement färdigbyggdt och har komitén

därvid i första rummet kommit att tänka på Axvall, hvars belägenhet är

synnerligen förmånlig och där, efter hvad komitén inhämtat, lämpliga byggnader

skulle utan nämnvärda kostnader för ändamålet kunna inredas.

Genom elevskolorna samt musikunderbefälsskolan komme det sålunda

att blifva vederbörligen sörjdt för nummerspels och musikunderofficerares

utbildning vid infanteriregementena. Det återstår nu endast att tillse,

om staten bör gå ännu längre och söka underlätta äfven utbildningen till

musikanförare. Komitén har varit af den åsikten att så borde vara förhållandet

och ansett, att ett visst antal af de skickligaste eleverna vid musikunderbefälsskolan

till den ändan borde beredas möjlighet att kostnadsfritt

få genomgå musikkonservatorium i Stockholm, dit kompetens för inträde,

såsom nämndt är, skulle förvärfvas genom aflagd afgångsexamen från sagda

skola. Då det torde vara omöjligt för ett nummerspel att ensamt på sina

aflöningsförmåner kunna uppehålla sig någon längre tid i i hufvudstaden,

skulle musikanförareaspiranten, därest han icke kunde påräkna något understöd

utöfver sagda förmåner, antingen nödgas afstå från den högre utbildningen

vid musikkonservatorium eller ock söka skaffa sig extra inkomster,

hvilka säkerligen i de flesta fall komme att bestå af ersättning

för anställning vid konserter eller varietéföreställningar på något offentligt

förlustelseställe. En dylik anställning tager emellertid mycken tid från

studierna samt verkar menligt såväl i moraliskt som fysiskt hänseende.

Komitén har därför ansett, att det understöd, som lämnas under studietiden

vid konservatorium, bör vara så rikligt, att den unge mannen därpå må

kunna existera. Sexhundra kronor för årskurs (Oktober—Maj) torde vara

ett lämpligen tilltaget belopp, hvilket skulle tilldelas de tre skickligaste

eleverna, som aflagt afgångsexamen från musikunderbefälsskolan. I gengäld

borde dylik stipendiat förbinda sig, att ej genom anställning vid

teater eller annat förlustelseetablissement söka förskaffa sig några enskilda

inkomster under den tid lärokursen varar, utan helt ägna sin tid åt

studierna vid musikkonservatorium, samt att efter tagen examen qvarstå

vissa år i regementsmusiken. Komitén har genom samråd med direktören

vid musikkonservatorium inhämtat, att någon svårighet ej skulle möta att

öka konservatoriets elevantal med det föreslagna antalet militärmusikanförareelever,

samt att icke heller kostnaderna därför behöfde uppgå till något

afseyärdt belopp. Det större elevantalet påkallade visserligen ökade lärare

-

23

krafter, hvarjämte — då musikaliska akademiens lokaler sannolikt ej kunde

lämna tillräckligt utrymme för ett ökadt antal elever å blåsinstrument — det

blefve nödigt att förhyra någon lokal för sagda ändamål i staden. Men

de härför påkallade utgifterna skulle, enligt direktörens beräkning, endast

komma att uppgå till högst 4,000 kronor i ersättning åt lärare samt 1,000

kronor till hyra, eldning och städning. Det har synts komitén, som om

dessa utgifter, med hänsyn till de fordringar, som enligt komiténs mening

för framtiden måste ställas på en duglig musikanförare, ej vore så betydliga,

att däri skulle ligga något väsentligt hinder för organisationens genomförande

i detta fall.

På grund af hvad sålunda anförts får komitén föreslå:

* att en musikelevskola inrättas vid hvarje infanteri

regemente,

att en musikunderbefälsskola inrättas för utbildande

af musikunderofficerare vid armén, hvilken skola

förlägges till en centralt belägen plats,

att stipendier må tilldelas de tre elever, hvilka i

hvarje årskurs i musikunderbefälsskolan erhållit-de högsta

betygen, för att bereda dem tillfälle att genomgå musikkonservatoriet

i Stockholm.

Musikpersonalens underhåll och aflöning in. in.

Hvad den fast anställda personalen vidkommer har komitén först

tagit under ompröfning den frågan, huruvida nämnda personal borde

anställas å ordinarie stat, eller, såsom af ålder i vårt land varit brukligt,

åtminstone vid flertalet truppförband, antagas medelst kontrakt på vissa

år eller med viss uppsägningstid. Anställning medelst kontrakt medför

för truppförbandet den fördelen, att stämmorna i harmonimusiken lättare

kunna hållas besatta med flitiga och skickliga musikanter, då af lätt insedda

skäl endast dylika kunde påräkna att vid kontraktstidens utgång

få qvarstanna i tjänst. Anställningen å ordinarie stat kan medföra den

olägenheten, att en musikant genom sjukdom eller skada å läppar och

tänder kommer att en längre tid qvarstå i musikkåren, fastän han är oförmögen

att tjänstgöra, och med en sådan anställning följer kanske icke häller

den eggelse för individen att ständigt förkofra sig i sitt yrke, som anställningen

medelst kontrakt innebär. Det har äfven, i synnerhet inom

den icke garnisonerade delen af armén, uttalats farhåga för att, om

‘24

musikpersonalen sattes på ordinarie stat, harmonimusiken efter några år

skulle rakna så många, mer eller mindre, i musikaliskt hänseende odugliga

medlemmar, att någon verklig musik, trots alla för densammas åstadkommande

använda anslag, icke skulle kunna utföras. Dessa fördelar och

olägenheter har komitén vägt emot hvarandra, men det oaktadt kommit

till den slutsats, att musikpersonalen borde uppföras på ordinarie stat.

Förnämsta skälet härtill har varit, att musikkårens medlemmar ensamt ej

borde intaga en undantagsställning inom armén, hvars hela öfriga fasta

personal är uppförd på stat, ehuru äfven af den fordras både intresse,

skicklighet och full tjänstbarhet. Komitén har därför hållit före, att förekommande

fall af otjänstbarhet inom musikkårerna borde behandlas på

samma sätt som inom öfriga militära kårer och stater, men har därvid

icke förbisett behofvet af en lag, som tilläte hvarje militär tjänsteman att

vid otjänstbarhet afgå med pension i förhållande till tjänstetidens längd.

Genom musikpersonalens uppförande på stat blir dess ställning tryggare,

missbruket att locka musikanter öfver från det ena regementet till det andra

under löften om större fördelar förhindras och möjligheten att, till förfång

för en ordnad förvaltning, godtyckligt öka musikpersonalen utöfver det i

stat fastställda antalet omöjliggöres, hvarigenom likformighet och reda

äfven inom denna, gren af organisationen kommer till stånd. Och har

komitén känt sig så mycket fastare i denna sin åsikt som, enligt hvad

komitén inhämtat, vid flera garnisonerade truppförband sedan längre tid

tillbaka bruket varit att sätta musikpersonalen på ordinarie stat, utan att

särskilda olägenheter däraf försports.

Endast i fråga om musikpersonal af manskapsklass och elever, hvilka

sistnämnda äro att betrakta såsom öfvertalig personal, har komitén, såsom

förut är nämndt, ansett att de borde anställas medelst kontrakt.

Hvad själfva aflöningsförmånerna vidkommer, har komitén icke ansett

sig böra föreslå någon ändring i lönerna för musiksergeanter eller för

menige trumslagare (hornblåsare, trumpetare), hvaremot för underbefäl af

manskapsklass vid musiken komitén beräknat samma löneförmåner, som

i allmänhet tillkomma likställd personal inom armén. Huruvida nu den

aflöning, som sålunda kan komma att beredas musikkorpralerna i harmonimusiken,

skall visa sig tillräcklig, har framkallat någon tvekan. Betänkligheterna

hafva dock träd t tillbaka inför det faktum, att vid flera regementen

nummerspelets (d. v. s. samma kategori af musikanter vid infanteriet,

hvarom nu är på tal) förmåner icke i medeltal varit större under

de senast förflutna fem åren. En fastare och likartad organisation inom

hvarje truppslag, större utsikt till befordran samt därmed förenade större

inkomster äro ock faktorer, som äro ägnade att utjämna förhållandena och

25

sänka öfverdrifna fordringar. Nekas kan ej heller, att det icke skulle te

sig fördelaktigt ur organisationssynpunkt, om beställningsman vid musiken

finge uppbära större aflöningsförmåner på stat än beställningsman af samma

tjänstegrad vid andra tjänstegrenar inom armén. Sannolikt skulle ett dylikt

förhållande vara ägnadt att väcka afund och missnöje inom vida

kretsar.

Hvad därnäst frågan om musikanförarnes (musikdirektörernas) aflöningsförmåner

vidkommer, framgår af tab. Bil. IY deras belopp under år

1901. I fråga om beloppets storlek har komitén utgått från den beräkningsgrunden,

att en musikanförare af första klassen, som vore ständigt

tjänstgörande vid ett i Stockholm förlagdt truppförband, borde kunna

räkna på en inkomst af omkring 3,000 kronor om året i ett för allt. En

sådan utgångspunkt finner komitén icke för hög, synnerligen om man

tager hänsyn till en sådan persons långa studietid samt föregående tjänstgöring

i yrket. Detta så mycket mer som han på samma gång når slutpunkten

af sin bana. För att uppnå en sådan aflöningssiffra borde alltså

en musikanförare af 1. klassen uppföras på stat med löjtnants af 1. klassen

aflöningsförmåner. Komitén har i stället beslutat att för honom uppföra

den i staten för musikfanjunkaren beräknade lönen, 1,020 kronor och därtill

lagt ett arfvode af 480 kronor, så att lön och arfvode skulle tillsammans

utgöra 1,500 kronor. Desslikes har komitén höjt hans dagaflöning

med 1 krona om dagen, hvarigenom, inberäknadt inqvarteringsbidraget, 400

kronor, samtliga aflöningsförmåner för en i hufvudstaden hela året om i

tjänstgöring varande musikanförare komma att stiga till 2,995 kronor. För

de musikanförare af 1. klassen, som hafva annan tjänstgöringsort än Stockholm,

skulle inkomsterna komma att blifva något lägre, beroende på att

inqvarteringsbidraget i sådant fall understiger ofvan angifna belopp med

100 kronor. För musikanförare af 2. klassen åter har komitén uppfört

samma aflöning, som nu utgår för musikfanjunkare (musikst-yckjunkare);

för musikanförare af 3. klassen har komitén uppfört musiksergeants af 1.

klassen aflöning.

Det återstår nu endast att redogöra för musikelevernas aflöningsförmåner.

Komitén har föreställt sig att desamma — i betraktande af att

eleven åtnjuter underhåll och beklädnad in natura samt fri undervisning

— borde kunna inskränkas endast till dagaflöning af 30 öre om dagen

eller samma dagaflöning som kommer menig trumslagare till del. Dessutom

skulle eleven få en mindre årlig gratifikation för flit och skicklighet

af 50 kronor för första och 75 kronor för hvarje därpå följande år af

elevtiden.

4

26

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt får komitén

framlägga förslag till stater (Bil. V); samt hemställa

att för hvarje infanteriregemente årligen måtte anvisas

ett enligt förenämnda grunder beräknadt belopp att

användas till gratifikationer åt musikelever.

Musikens underhåll.

I fråga om personalens af manskapsklass underhåll anser komitén, att

detsamma för framtiden bör anordnas lika för all trupp, således äfven för

musiken. Kostnaden därför är också tagen i beräkning uti de anslagsbelopp,

som finnas å olika titlar uppgifna uti 1901 års härordningsförslag.

Den förändring, som komitén anser böra komma till stånd, är alltså endast

formell, eller att förvaltningen af de medel, som för ändamålet

behöfvas, icke längre må afskiljas hvad musikpersonalen vidkommer från

den öfriga förvaltningen, hvilket fallet varit vid en del af de truppförband,

som haft musikkassor. Skälen härför komma att längre fram, i redogörelsen

för musikkassorna, närmare framhållas.

Hittills har musikpersonalen antingen bildat en särskild afdelning

eller varit indelad på kompanierna (sqvadronerna, batterierna). Då

styrkan ej är alltför ringa, torde det förstnämnda sättet utan tvifvel

vara att föredraga, då därigenom undvikes den olägenheten att förlägga

unga gossar om 14—16 års ålder tillsammans med äldre manskap.

Visserligen har det framhållits, att denna olägenhet kunde undvikas,

om åldersgränsen för första antagandet sattes högre; men såsom

redan är nämndt blefve därigenom inhämtandet af färdighet att slå

trumma mycket försvåradt, om icke rent af omöjliggjordt. Äfven i fråga

om inlärandet af färdighet att traktera öfriga instrument gäller den satsen,

att detta går lättare, om eleverna börja vid jämförelsevis unga år.

Nu har visserligen den meningen sökt göra sig gällande, att så unga personer

som ynglingar af 14 års ålder icke borde tillhöra armén, emedan de

icke kunna uthärda ett fälttågs vedermödor; men därpå kan svaras, att enligt

komiténs förslag ingen blir approberad och således fast anställd, som ej är

16 år fyllda, att meningen ej kan vara att eleverna skola mobiliseras med fälttrupperna

samt att en yngling, som antagits efter att hafva visat sig äga en

stark kroppskonstitution för sin ålder, vid 16 år torde kunna fullgöra sina

åligganden äfven i fält som signalist, i synnerhet om man betänker den

olikhet i fråga om ansträngning, som finns emellan den med gevär och

27

ammunition tyngde mannen i ledet och signalisten, som i stället endast

har att bära ett signalhorn. Vid fyrfaldiga tillfällen hafva, såsom krigshistorien

visar, ynglingar af denna ålder kunnat uthärda ett fälttågs ansträngningar

och umbäranden. Komitén anser därför, att musikpersonalen,

därest dess numerär ej är alltför ringa, bör förläggas för sig samt bilda

en särskild underafdelning af regementet, detta i synnerhet som, efter

hvad komitén inhämtat, planerna till de kasernetablissement, som under

den närmaste tiden äro afsedda att uppföras, afse anordnandet af särskilda

lokaler för musikpersonalen, där så lämpligen kan ske.

Hvad vidare kostnaden för materielens anskaffning och underhåll beträffar,

har komitén låtit anställa vidtgående undersökningar för att utröna,

till hvilka belopp denna kostnad under senare tid uppgått vid arméns

olika truppförband. I tabell (Bil. VI) är denna kostnad närmare angifven.

Efter att äfven hafva inhämtat prisuppgifter å de olika instrument,

som ingå i harmonimusiken, samt tagit del af de bestämmelser, som hittills

varit gällande för beräknande af underhållskostnaden för de regementen,

där densamma särskildt anvisats och ej blifvit bestridd af musikkassans

medel, har komitén låtit uträkna vissa approximativa belopp, utvisande

den underhållskostnad, komitén anser behöfva bestämmas. Densamma

framgår af tabellen (Bil. VII). Uti dessa summor ingå äfven de

mindre belopp, som hittills utanordnats från anslaget för arméns diverse

intendentur- och sjukvårdsbehof och hvilka utgjort för ett indelt infanteriregemente

60 ''kronor 60 öre och vid ett indelt kavalleriregemente 28

kronor 12 öre. (Bil. IX.)

I sammanhang med denna fråga har slutligen komitén ansett sig

böra föreslå, att- alla underhållskostnader för musikmaterielen sammanföras

till ett enda anslag, under titel: Musikens vid armén underhåll. Komitén

föreslår därjämte, att detta anslag måtte uppföras näst efter anslaget till

»arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof», hvilket därigenom skulle

komma att i någon mån minskas. Från förstnämnda anslag skulle, såsom

komitén tänkt sig, jämväl få utbetalas gratifikationer åt elever, utgifterna

för inusikunderbefäisskolan, stipendierna åt musikanförareaspiranterna under

deras vistelse vid musikkonservatoriet i Stockholm samt ersättningen åt

detta läroverk för lokalhyra, arfvoden åt lärare, musikbefälhafvare m. m.

På grund af hvad ofvan är anförd t får komitén föreslå:

att underhållet af musikpersonalen af manskapsklass

bestrides af de ordinarie underhållsanslagen;

att musikpersonalen vid infanteriregementena bildar

ett särskildt kompani, som förlägges för sig;

28

att underhållet af musikmaterielen beräknas på

sätt i tab. (Bil. VII) är uppgifvet;

att ett ordinarie anslag under rubrik »Musikens

vid armén underhåll» uppföres i riksstaten näst efter

anslaget till arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof;

samt

att arfvoden åt musikbefälhafvare, med 200 kronor

åt hvarje, må af nämnda anslag tillsvidare bestridas.

Musikkassorna.

Det hörde till indelningsverket att med förkärlek bilda särskilda under

fristående förvaltningar ställda fonder och kassor för tillgodoseende af försvarsväsendets

olika kraf. Sålunda hafva vid de flesta truppförband för

musikens ändamål bildats särskilda musikkassor. 1

På komiténs föranstaltande har infordrats utredning rörande dessa

kassors uppkomst. Af de ingångna svaren har framgått, att sättet för

kassornas bildande i allmänhet icke kunnat utrönas. Några regementen

hafva dock kunnat inkomma med fullständigare uppgifter i detta hänseende.

Så har förvaltningen vid Kronobergs regemente upplyst att krigskollegium

den 14 februari 1774 meddelade stadfästelse å »den kassa till underhållande

af musiken och grenadierarmementet», om hvilken regementets officerskår

år 1760 träffat aftal; att denna kassa — som därefter flere gånger växlade

namn och kallades, år 1818 Musique Cassan, åren 1825—1826 ICongl.

Kronobergs regementes Cassa, åren 1827—1847 N:o 11 Kongl. Kronobergs

regementes Musik och Scliolee Cassa samt åren 1848—1861 N:o 11 Kronobergs

regementes Musikkassa — på grund af officerskårens beslut den 19 maj

1862 fördelades på Officerskårens kassa för musikens underhåll, dit alla

medel, som enligt af generalmönsterherren godkänd redovisning af N:r 11

Kronobergs regementes musikkassa förklarats vara enskilda, öfverfördes,

och på Musikkassan, dit endast de enligt författningar till musikens underhåll

anslagna medel öfverflyttades. De efterforskningar som gjorts vid Jönköpings

regemente gifva vid handen att regementets musikkassa uppkommit

ur en år 1820 såsom »regementets enskilda» benämnd kassa, från hvilken

dock år 1853 skiljts däri ingående enskilda medel. Vid Dalregementet har

1 Vid flere af arméns truppförband finnas helt och hållet af enskilda medel bildade

musikkassor,- som äro afsedda att bestrida sadana kostnader för musiken, hvartill statsanslag

varit otillräckligt eller helt och hållet saknats.

29

musikkassan uppkommit redan före år 1832, då kassans tillgångar af enskilda

medel utbrötos ur kassan. Älfsborgs regementes musikkassa fanns år 1825.

Kassan erhöll årligen bidrag af en passevolans, som regementets chef enskildt

ingått å regementets vägnar med Krigskollegium om renhållning

af beväringsgevären. Efter upphörande af denna passevolans kom musikkassan

att sammanblandas med regementets enskilda gevärspassevolanskassa,

men åtskildes därifrån den 17 juni 1874, hvilken åtgärd sedan

blef af generalmönsterherren vid år 1877 förrättad generalmönstring godkänd.

Värmlands regementes musikkassa bildades år 1840 af vakansafgifterna

från 38 till musikens underhåll anslagna rotar. Om öfriga allmänna

musikkassors uppkomst har komitén icke vunnit någon säker

kännedom.

I afseende på musikkassornas användning och förvaltning kan komitén

anföra följande.

Genom åtskilliga stadganden har Kongl. Maj:t lämnat vederbörande

regements- och kårchefer en synnerligen fri dispositionsrätt öfver musikkassorna.

Redan efter det 1828—1830 års Riksdag afslagit Kongl. Maj:ts

— på förutsättning om indelningsräntornas upphörande och ingående till

statskassan samt åmbets- och tjänstemännens aflönande med kontanta penningar

grundade — förslag till lönereglering för indelta armén, men däremot

beviljat ett kontant anslag till löneförbättring med anhållan att Kongl. Maj:t

ville låta verkställa en sådan lönereglering, som bragte lönevillkoren till

möjligaste likhet inom samma grad vid hvarje regemente eller kår, medgafs

vederbörande regements- och kårchefer stor frihet vid bestämmande af musikpersonalens

aflöning. I skrifvelse den 21 maj 18311 till de särskilda komiterade,

åt Indika Kong]. Maj:t med anledning af Riksens ständers berörda

beslut i nåder uppdrog att uppgöra nytt förslag till lönereglering för

armén, i enlighet med de af Riksens ständer fastställda grunder, förordnade

nämligen Kongl. Maj:t »att ehuru Spelets numeraire vid Infanteri

Regementerne blifvit till ett maximum i nåder bestämd, Committerade likväl

eqde att i underdånighet föreslå ett ivisst antal Rotelöner att af Regements

eller Corps Cheferne i mån af tillgångarne uppbäras, med rättighet att

desamma, efter sig företeende omständigheter, bland musikpersonalen fördela,

blott denna personal hvarken komme att öfverskrida det antagna ma ximiantalet

eller så mycket förminskas att tjensten derigenom blefve lidanden samt natt

ehuru alla Cavalleriregementen och Batailloner fått sig lika mänga Stabsoch

andre Trumpetare tilldeldte och nära nog samma numeraire som nu

1 Anföres uti inledningen till Kongl. cirk. 2 febr. 1833 ang. lönereglering för indelta

armén.

30

finnes, Cheferne likväl, likasom vid Infanteriet, må ärja rättighet att efter

godtfinnande emellan musikpersonalen fördela anslagen och nummerlönerna

till musikens underhållande; att vid hvarje Sqvadron 4 nummer skola hållas

vacante till Hofsmeders aflönande, hingsthållning och lönefyllnad för Musiken,

hvilken lönefyllnad ansetts nödvändig för bibehållande af Cavalleri Regementernas

nu ägande samt med upoffring och besvär anskaffade Harmonimusik*.

Denna grundsats följdes äfven vid nästa stora lönereglering. I

Kongl. brefvet den 26 November 1875 bestämdes nämligen, att då den år

1875 beslutade nya löneregleringen för armén icke var afsedd att förändra

sättet för musikens underhåll, vederbörande chef ägde att för

musikens underhåll mot redovisning disponera de därtill å de indelta

infanteriregementenas och kårernas nya stater uppförda anslag. I kap.

III § 31 af reglementet för den ekonomiska förvaltningen vid indelta

arméns regementen, Värmlands fältjägarekår och allmänna beväringsmanskapet

under fred den 9 april 1880 stadgades också, att de för

musikens underhåll anvisade allmänna tillgångar af kontanta medel eller

nummervakansafgifter skola ingå till en musikkassa, som skall handhafvas

af en förvaltningsdirektion med rätt för chefen att disponera och

med biträde af regementsintendenten använda desamma på sätt för ändamålets

uppnående pröfvas lämpligast och med möjligaste sparsamhet är

förenligt, under iakttagande beträffande kassavården af de i reglementet i

allmänhet gifna föreskrifter, så vidt de äga tillämplighet. 1 beklädnadsreglementet

den 23 september 1887 föreskrefs, att de medel, som till förvaltningsdirektionerna

inginge för bekostandet af beklädnad åt spel i nummer

och trumslagare, skulle af direktionen efter regementschefens bestämmande

antingen användas för personalens beklädande in natura eller utbetalas

kontant till dem, hvilka själfva försåge sig med beklädnad, eller

ock öfverlämnas till musikkassan, som i sådant fall skulle öfvertaga de

med ifrågavarande bestyr förenade kostnader och fördenskull jämväl

uppbära inkomsten för de försålda kasserade munderingspersedlar, hvilka

med denna kassas tillgångar anskaffats och underhållits. Vidare stadgas i

beklädnadsreglementet, att förvaltningsdirektion äger att utbekomma ett

visst årsanslag för anskaffningen af signalinstrument, men att kostnaden för

desammas underhåll såsom förut skulle bestridas af musikkassan samt att

nämnda årsanslag kunde efter regementschefens bestämmande öfverlämnas

till musikkassan, emot det att jämväl anskaffningskostnaden därifrån bestredes,

i hvilket fall inkomsten af försålda kasserade signalinstrument

skulle inflyta till musikkassan i stället för att i direktionens persedelredogörelse

uppdebiteras. Sedermera har enligt Kongl. kungörelsen den

23 november 1894 förvaltningsdirektionens åligganden öfvertagits af rege

-

31

mentsförvaltningeu. I fråga om tillämpningen af de år 1901 för arméns

truppförband fastställda stater har, enligt samma uppfattning som förut

gjort sig gällande, genom Kongl. bref den 27 september 1901 föreskrifvits,

att vid hvarje icke garnisoneradt truppförband — Gotlands infanteriregemente

undantaget — till musikens underhåll anslagna tillgångar, vare

sig aflöningsmedel eller andra, skulle, där sådant befunnes lämpligt, ingå

till musikkassan att af truppförvaltningen fritt disponeras till musikpersonalens

aflöning, underhåll och beklädnad samt andra nödiga utgifter för

musiken; dock med iakttagande af de i staterna för hvarje särskildt truppförband

gifna föreskrifter angående musikpersonalens antal; och att följaktligen

skulle i fråga om de aflöningsförmåner, som sålunda till musikpersonalen

komme att utgå ur musikkassan, gälla särskildt afslutade kontrakt,

hvaremot, därest vederbörande chef funne lämpligt att, på sätt i

allmänhet vore om underofficerarnes och manskapets antagande föreskrifvet,

besätta viss, i stat uppförd musikunderofiicersbeställning eller visst musiknummer

och sålunda undantaga de därtill anslagna aflöningsmedlen från

musikkassan, å dessa aflöningsmedel skulle tillämpas, hvad i aflöningsreglementet

vore stadgadt i fråga om motsvarande aflöningsförmåner till

likställd personal. Slutligen har genom Kongl. brefvet den 31 december

1901 förordnats, att vid tillämpning af sistberörda stater skall ytterligare

iakttagas, att ofvan omförmälda, i nådiga brefvet den 27 september 1901

gifna bestämmelser skulle äga tillämplighet jämväl vid garnisonerade armén

äfvensom i tillämpliga delar för Gotlands trupper.

Så länge bidrag af enskilda medel behöfdes för upprätthållandet af

arméns musik i godt stånd samt de allmänna medel, som finge för musikens

ändamål disponeras, delvis inflöto oregelbundet, var det måhända

nödvändigt att samtidigt som bestämmanderätten ifråga om musikpersonalens

aflöning och underhåll öfverläts på regements- och kårcheferna, äfven

lämna dessa fri dispositionsrätt öfver musikkassornas tillgångar. Ett

sådant förfaringssätt fick, enligt hvad ofvan anförts, äfven häfd för sig.

Men sedan statsverket öfvertagit alla för musiken nödiga utgifter, behöfva

truppförbanden naturligen icke längre musikkassorna. Komitén har därför

ansett, att musikkassorna hädanefter icke böra få af truppförbanden

disponeras, samt att i följd häraf nyssnämnda bestämmelser i Kongl. blefven

den 27 september och 31 december 1901, angående tillämpningen af

staterna, böra upphäfvas.

Musikkassornas inkomster hafva utgjorts dels af statsmedel och dels

af enskilda medel.

Inkomsterna af allmänna medel hafva förnämligast utgjorts af vakansafgifter

af till spel i nummer anslagna samt till fältmusikanter och musi

-

32

kens underhåll indragna rotar, ersättning för det å vakansafgifter för indragna

nummer »afkortande» beklädnadsbidraget, passevolansersättningar

kontanta statsbidrag till musikens aflöning och underhåll m. in. samt vinstoch

räntemedel å kassornas kapitalbehållningar.

De enskilda medlen hafva sedan långliga tider tillbaka utgått i form

af bidrag från officerskårerna eller regementenas enskilda kassor för betäckande

af de utgifter, hvartill kassornas inkomster af allmänna medel

icke lämnade tillgång. Genom den sammanblandning af statsmedel och

enskilda medel, som härigenom uppstod, och äfven genom regementschefernas

fria bestämmanderätt öfver kassornas förvaltning vann det föreställningssättet

insteg inom armén, att musikkassan utgjorde och kunde handhafvas

nästan såsom varande regementets enskilda kassa, ett föreställningssätt

som synes fortfarande lefva kvar på många håll.

Rörande redovisningen af musikkassorna och äganderätten till desamma

hafva olika myndigheter vid skilda tillfällen haft anledning att yttra sig.

Sålunda har genom förvaltningsreglementet den 9 april 1880 stadgats, att

musikkassa, som ägde allmänna tillgångar, skulle årligen redovisas enligt de

föreskrifter, som af arméförvaltningen därom lämnades, och att denna redovisning

skulle ingå till vederbörande ämbetsverk i sammanhang med regementets

eller kårens öfriga aflöningsräkenskaper. Innefattade kassan äfven

bidrag från regementets enskilda medel, finge redogörelsen före dess öfversändande

till berörda ämbetsverk undergå granskning af revisorer, utsedda

inom regementet.

Med anledning däraf att det i Kalmar regementes musikkassas räkenskap

redovisade kapital, enligt anteckning i räkenskapen, uppgifvits vara officerskårens

tillhörighet, men öfriga musikkassors redogörelser däremot icke upplyste,

om eller i hvad mån i kassornas tillgångar innefattades några regementenas

eller kårernas enskilda medel, föranleddes 1887 års statsrevisorer

att ifrågasätta, huruvida icke en utredning rörande äganderätten till musikkassorna

borde föranstaltas och redovisningen för de till musikens underhåll

vid de särskilda regementena och kårerna afsedda medel så ordnas, att, där

någon del af dessa medel befunnes vara regementenas eller kårernas enskilda

egendom, denna del blefve redovisad för sig utan sammanblandning med de

för ifrågavarande ändamål från statsverket utgående bidrag i nummervakansafgifter

och kontanta anslag. Häröfver yttrade sig arméförvaltningen å

civila departementet genom underdånigt utlåtande den 3 januari 1888, hvaruti

anfördes, att redan vid granskning af 1883 års redogörelse för Kalmar

regementes musikkassa arméförvaltningens revision gjort anmärkning mot

förberörda anteckning, som enligt dess mening oriktigt tilläde officerskåren

äganderätten till kassans uppsamlade kapital, och att denna anmärknings

-

33

fråga, som i besvärsväg genomlupit alla instanser, blifvit af Kongl. Maj:t

den 10 augusti 1887 sålunda afgjord, att Kongl. Maj:t förklarat ändring

icke böra äga rum i kammarrättens af regementet öfverklagade utslag af

den 23 december 1885, hvarigenom åter fastställts arméförvaltningens

resolution af den 26 därförutgångna maj, enligt hvilken meranämnda anteckning

förklarats oriktig och kronans äganderätt till kapitalet blifvit

fastslagen. Arméförvaltningen påvisade, att yrkandet om utredning af

äganderätten således endast grundade sig på en sedermera såsom oriktig

förklarad anteckning i en enstaka musikkassaredogörelse. Om behöfligheten

öfver hufvud taget af den ifrågasatta utredningen yttrade sig arméförvaltningen,

att då, såvidt arméförvaltningen hade sig bekant, eljes ingen

ens i någon mån berättigad tvekan gjort sig gällande i fråga om kronans

äganderätt till musikkassornas samlade kapital samt de billighetsanspråk,

hvilka här och där möjligen ännu kunde från officerskårer framställas på

grund af forntida frivilliga bidrag till musikens uppehållande i bättre

skick än det, hvartill statens anslag då lämnade tillgång, enligt arméförvaltningens

åsikt, lämpligast torde böra af Kongl. Maj:t efter anspråkets

framkomst och därefter skedd vederbörlig utredning pröfvas och afgöras,

det syntes arméförvaltningen som om någon allmän utredning af äganderätten

till musikkassornas kapital icke vore nödvändig.

Statsrevisorerna hade äfven, med anledning af att bland tillgångarna

hos tvenne af musikkassorna ingingo värden å fastigheter och att två

andra musikkassor under revisionsåret bestridt utgifter för nybyggnader,

ansett af vikt att få veta, huruvida dessa fastigheter och nybyggnader

vore statens tillhörigheter eller om de bekostats af enskilda medel. Med

anledning häraf yttrade arméförvaltningen i nyssnämnda underdåniga utlåtande,

att af hvad arméförvaltningen anfört om äganderätten till musikkassornas

kapitaltillgångar äfven framginge arméförvaltningens åsikt angående

kronans obestridliga äganderätt till de bland dessa tillgångar befintliga

fastigheter.

Vidare hade samma statsrevisorer mot musikkassaräkenskaperna erinrat,

att vid desamma icke, på sätt för allmänna verk och inrättningar

eljest vore stadgadt, fogats inventarieredogörelser, af hvilka kunnat inhämtas,

hvad af inköpta instrument och öfriga inventarier som vore statens

eller enskildes egendom. För att vinna klarhet i fråga om äganderätten

till berörda inventarier, i afseende på hvilka möjlighet förefunnes,

att någon del kunde vara inköpt direkt för officerskårens medel och således

måste anses för dennas tillhörighet, lämnade arméförvaltningen föreskrift

om att inventarieförteckning skulle bifogas musikkassaredogörelsen.

5

34

Men utom statsrevisorerna och arméförvaltningen har äfven justitiekanslersämbetet

haft anledning att gifva ett utlåtande rörande musikkassornas

rättsliga ställning.

Fråga därom var före, när förvaltningen vid Skånska husarregementet

år 1901 gjorde framställning om, att en för musikkassans räkning inköpt

tomt i Helsingborg jämte därå på bekostnad af musikkassan uppförda

byggnader, som användts till lokal för musikkårens öfningar, måtte få

försäljas, enär de icke vidare vore för musikpersonalen behöfliga, sedan lokal

för öfningarna blifvit beredd i den åt regementet upplåtna kasern. Arméförvaltningen

å civila departementet, som underställde denna framställning

Kongl. Maj:ts pröfning, yttrade därvid att arméförvaltningen ansåge

den föreslagna försäljningen vara en för musikkassan fördelaktig förvaltningsåtgärd

och att det vore själfklart att köpeskillingen skulle ingå i

musikkassan. Ärendet hänsköts därefter till justitiekanslersämbetet, som,

sedan ämbetet anfört de bestämmelser, som varit eller voro för kassans

förvaltning gällande, anförde, att billighetsskäl visserligen kunde åberopas

för att musikkassan måtte få behålla en blifvande köpeskilling, men att

rättsligt hinder icke torde möta för att i den mån, som musikkassan för

bestridande af kassan åliggande utgifter icke behöfde köpeskillingen, disponera

densamma för något annat regementet eller landtförsvaret i allmänhet

tjänande ändamål.

Komitén, som ansett, att musikkassorna böra indragas till statsverket,

sedan alla för musikens underhåll nödiga medel blifvit af Riksdagen beviljade,

har, innan den velat förorda verkställigheten af en sådan indragning,

önskat förvissa sig om, i hvad mån enskilda medel inginge uti kassorna

och därföre begärt upplysning härom från samtliga regements- och

kårchefer.

Af de inkomna svaren framgår, att af de 31 regementen, som äga

musikkassor, finnas både allmänna och enskilda medel uti 20 kassor och

uteslutande allmänna medel uti 11. Men endast 7 regementen af de 20, i

hvars kassor ingå enskilda medel, hafva kunnat till siffran angifva dessa

medels belopp; de öfriga hafva antingen till följd af för kort tid till utredningen

eller för bristande tillgång till arkivhandlingar för närvarande

icke kunnat vare sig alls eller endast för vissa år uppgifva storleken af

de bidrag, som lämnats till musiken af officerskårerna eller från enskilde

regementskassor.

Om också i flere fall af de inkomna svaren kan synas, som om officerskårerna

icke hade laglig rätt att återfordra sina gjorda utlägg till

musikkassorna, antingen dessa utlägg kommit kapitalbildningen direkt

eller indirekt till godo, så kan möjligen billighetshänsyn böra göra sig

35

gällande för medlens återgäldande, dels därföre att de lämnats såsom

bidrag till musikens underhåll under förutsättning af att musikkassornas

förvaltning och afkastning tillhörde regementet, och dels af det skäl, att

liknande uppdelningar mellan kassornas enskilda och allmänna medel, som

nu ifrågasättas, förut ägt rum vid flere regementen med vederbörande

generalinönsterherres gillande, hvarvid sannolikt vid utskiftningen billighetshänsynen

spelat en större roll än de rent juridiska skälen.

Komitén har därföre ansett, att de anspråk, som kunna af officerskårerna

framställas på återbekommande af lämnade bidrag till musikens

underhåll, böra af Kong!. Maj:t pröfvas och afgöras. Och synes det komitén,

att en rundlig tid bör lämnas vederbörande officerskårer för att de

så fullständigt som möjligt må kunna verkställa den utredning, hvarpå

de skola grunda sina motiverade slutliga yrkanden i ämnet.

De belopp, å hvilka kraf kunna komma att framställas, synas vara så

obetydliga i förhållande till musikkassornas storlek, att de i ekonomiskt

hänseende endast få en underordnad betydelse.

Sedan Kongl. Magt pröfvat de från officerskårerna inkomna anspråken

och en eventuell utskiftning af enskilda medel ur musikkassorna ägt rum,

och sedan nämnda kassor fullgjort de dem för år 1903 möjligen åliggande

utgifter, anser komitén, att kassornas återstående tillgångar böra sammanslås

till en enda fond, som ställes under statskontorets förvaltning och

användes för tillgodoseende af det ändamål arméns musik afser, sålunda

att framtida afkastning af denna fond tages i beräkning vid uppgörandet

af kostnadsförslag till musikens underhåll.

För bedömandet af storleken af denna fond hänvisas till Bil. XI, där

musikkassornas behållningar den 31 december 1902 finnas angifna, hvilka

behållningar enligt Kongl. Maj:ts beslut af samma dag icke få af vederbörande

chefer tagas i anspråk utan Kongl. Maj:ts särskilda tillstånd.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt få komiterade föreslå:

att de regementen och kårer, som äga musikkassor,

uti hvilka både allmänna och enskilda medel ingå, må uppmanas

att inom viss tid hos Kongl. Maj:t framställa anspråk

på de enskilda medlens utskiftning ur kassorna;

att musikkassorna efter genomförd organisation af

arméns regementsmusik såsom en gemensam musikfond

indragas till statskontoret samt

att afkastningen af denna fond vid uppgörandet af

statsreglering tages i beräkning vid bestämmandet af

anslaget till musikens vid armén underhåll.

36

Kostnadsberäkning.

Såsom framgår af tabellen (Bil. VIII) skulle kostnaden för regementsmusikens

vid armén aflöning (löner, arfvoden, dagaflöning och inqvartering)

efter skedd omorganisation enligt komiténs förslag kunna beräknas

uppgå till 994,236 kronor 80 öre mot 907,408 kronor 50 öre enligt

1901 års härordning (Bil. VIII). Den ökade utgiften utgör alltså 86,828

kronor 30 öre.

Förutom denna ökade utgift bör till musikens underhåll enligt komiténs

mening uppföras ett särskild! anslag i riksstaten under titel: till musikens

vid armen underhall, att träda i stället dels för det vid innevarande års

Riksdag för år 1904 begärda extra anslaget af 80,022 kronor och dels

för den del af anslaget till arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof,

i rundt tal 62,000 kronor, som för samma år beräknats skola anvisas

till musikens underhåll.

. Storleken af detta anslag kan, enligt komiténs åsikt, beräknas till den

i Bil. VII upptagna slutsumman, minskad med den i samma bilaga upptagna

kostnaden för elevers underhåll, hvilken kostnad är afsedd att utgå

från anslaget till arméns mathållning m. fl. ordinarie anslag. Anslaget

skulle då uppgå till 76,508 kronor, hvartill dock under de närmaste åren böra

läggas högst 7,200 kronor till arfvoden åt musikbefälhafvare, hvadan anslagsbehofvet

alltså skulle stiga till 83,708 kronor. Emellertid bör enligt

komiténs uppfattning musikkassorna indragas till statskontoret och deras

afkastning användas att så långt den räcker bestrida nu ifrågavarande

underhållskostnad. Som nu denna afkastning bör kunna beräknas allra

minst till den summa, hvartill den efter en ränteberäkning af endast 8,5 %

å behållningen den 31 december 1902 skulle uppgå, eller i rundt tal 34,100

kronor . (Tab. Bil. X), skulle alltså det årliga anslagsbehofvet för musikens

vid armén underhåll ej öfverstiga 50,000 kronor, hvilket är mer

än 18,500 kronor mindre än hvad af anslaget till arméns diverse intendentur-

och sjukvårdsbehof hittills utbetalats under år 1902.

Musikkassornas kapital har under år 1902 ökats med 109,540 kronor

80 öre (se Bil. XI), och torde en minst lika stor ökning under 1903 vara

att förvänta, hvadan af kastningen af musikfonden med all sannolikhet kommer

att uppgå till minst förenämnda belopp, äfven om några enskilda medel

skulle före musikkassornas indragande till statskontoret komma att utskiftas

från desamma.

37

Reservationer.

I.

Mot komiténs beslut att fastslå antalet stämmor inom harmonimusiken

till 26 vid samtliga regementen tillhörande fältinfanteriet anmäla undertecknade

en afvikande mening, i det vi anse, att stämmornas antal vid

Svea och Göta lifgardesregementena bör bibehållas vid det nuvarande

antalet 37.

Vid landsortens infanteriregementen har stämantalet hittills i medeltal

varit 26, hvadan dessa regementens harmonimusik blifvit väl tillgodosedd

af komitén i förhållande till den sammansättning, den förut haft.

Men vid gardesinfanteriregementena skulle ett annat förhållande komma

att inträda. Där skulle en nedsättning i den hittills brukliga stämbesättningen

äga rum från 37 till 26, eller med 11 stämmor, hvarigenom en

afsevärd försämring af regementsmusiken i hufvudstaden skulle blifva en

följd. För att afhjälpa detta missförhållande anse vi, att musikpersonalen

vid hvartdera af dessa gardesregementen bör ökas med 11 man på stat,

korpraler och menige, utöfver det antal, som skulle finnas vid öfriga infanteriregementen.

Kostnaden härför skulle i löner och dagaflöning belöpa

sig till 3,612 kronor vid hvartdera regementet, hvilken summa dock kan

nedbringas med ett tusentals kronor genom att minska de öfvertaliga

elevernas antal från 12 till 6, en minskning, som utan olägenhet kan ske

om numerären på stat ökas med 11 man. Genom denna minskning skulle

likhet ernås inom hela infanteriet beträffande elevantalet och en besparing

i gratifikationer och dagaflöning uppstå af 1,032 kr. vid hvarje gardesregemente.

Om en ökning af 11 man på stat hade orsakat den enda olikheten i

gardesinfanteriregementenas sammansättning jämfördt med landsortsregementenas,

så skulle vi hafva tvekat att förorda ett sådant afsteg från en

likartad organisation, men då nu dessa gardesregementen genom den af

riksdagen senast beslutade härordningen skola räkna 12 vicekorpraler och

350 volontärer mera än öfriga infanteriregementen, så är ju likställighetsgrundsatsen

redan frångången och kan icke uppställas såsom skål mot en

obetydlig ökning af 11 man i musikkårernas manskapsnumerär. Då däremot

genom en sådan ökning armén erhölle ett tillskott af 22 utbildade

38

signalblåsare, hufvudstaden fortfarande finge behålla tvenne fullgoda militärorkestrar,

hvilket icke är utan betydelse i kulturellt hänseende, och då

alla de tusentals partitur, som redan anskaffats för en musikkår på 37

stämmor, kunde framgent komma till användning utan att behöfva underkastas

en tidsödande och kostbar omarbetning, hvilket blefve följden, om

stämantalet nedsattes, så våga undertecknade föreslå:

att stämbesättningen vid hvartdera af Svea och

Göta lifgardesregementena må blifva 37 i stället för 26

och att för detta ändamål å hvar och en af dessa regementens

stater må uppföras 2 musikdistinktionskorpraler,

2 musikkorpraler, 2 musikvicekorpraler och 5 hornblåsare

utöfver hvad komiténs båda Övriga medlemmar, med

ordförandens utslagsröst beslutat samt att, om en sådan

ökning sker, de öfvertaliga elevernas antal minskas från

12 till 6.

Besättningen för de 37 stämmorna föreslå vi må

blifva: 2 flöjter, 2 essklarinetter, 9 B-klarinetter, 1 altklarinett,

2 esskornetter, 1 B-kornett, 2 B-trurapeter,

2 esstrumpeter, 4 valdthorn, 2 tenorer, 4 basuner, 1

bombardon, 3 tubor (2 tubor, 1 helikon), 2 trummor.

J. G. Wikander. ,/. G. Kjellberg.

II.

Komiténs samtliga ledamöter hafva beslutat, att en musikanförare

skulle, förutom dagaflöning och inkvarteringsersättning, erhålla en inkomst

af 720 kronor om han tillhörde 3:e klassen, 1,020 kronor, om han vore af

2:a klassen och 1,500 kronor, om han tillhörde l:a klassen.

Komitén har äfven varit enig om att beloppen 720 kr. och 1,020 kr.

skulle för musikanförarna af 3:e och 2:a klasserna uppföras i staten såsom

fast lön, så att pension å dessa belopp skulle komma innehafvarna till godo

vid deras afgång ur tjänsten, men beträffande aflöningen för en musikanförare

af l:a klassen hafva tvenne af komiténs medlemmar, med ordförandens

utslagsröst beslutat, att af de 1,500, kronor som tillerkänts nämnda

anförare, endast 1,020 kronor skulle uppföras i staten såsom fast lön och

480 kronor utgå såsom arfvode, hvarigenom pensionen, som ej beräknas

för arfvode, skulle komma att afknappas med 200 kronor.

39

Undertecknade anse, att giltigt skal för sådan afknappning ej finnes,

utan att en musikanförare af l:a klassen, likasåväl som en anförare af

2:a och 3:e klasserna, bör erhålla pension i förhållande till sin inkomst

och föreslå därföre:

att 1,500 kronor må för musikanförare af l:a klassen

uppföras i staten såsom fast lön i stället för af komitén

beslutade 1,020 kronor i fast lön och 480 kronor i

arfvode.

J. G. Wikander. J. G. Kjellberg.

in.

Mot det af komitén fattade beslutet att aflönade elever ej skola antagas

vid kavalleriets och fältartilleriets å fastlandet musikkårer finner jag

mig böra afgifva min reservation.

Nämnda kårer blifva visserligen till numerären i allmänhet lika stora

som förut men en viktig skillnad är dock den, att då t. ex. kavalleriets

musikkårer hittills varit besatta med 15 skvadronstrumpetare, aflönade såsom

sergeanter, komma de hädanefter att bestå endast af 5 musiksergeanter

och 10 af manskapsgrad, en reducering uti aflöningsförhållandena, hvars

inflytande på musikkårens förmåga i musikaliskt hänseende torde ligga i

öppen dag.

Kavalleriregementena hafva hittills varit i tillfälle att kunna rekrytera

sina musikkårer med uteslutande skicklig personal. De hafva haft ett

godt anseende och vunnit erkännande öfverallt, hvarest de uppträdt och

konserterat, såväl i Sverige som i utlandet.

Afseende torde äfven böra fästas vid den längre utbildningstid, som

kräfves vid dessa vapen. Trumpetaren måste nämligen först genomgå

fullständig ridkurs i likhet med rekryt och sedan öfvas att kunna gifva

signaler till häst innan han kan användas till militärtjänst. Först sedan

han vunnit nöjaktig färdighet i nu nämnda afseende, kan han börja ägna

sig åt sin musikaliska utbildning, hvilken kräfver längre tid ju äldre han

är. Såsom förhållandena med anledning af den nya härordningens införande

hädanefter komma att gestalta sig torde nu nämnda vapen icke såsom

hittills kunna genom fritt engagement rekrytera sina musikkårer. Med

hänsyn till nu nämnda musikkårers uppgift såväl att utföra harmonimusik

som att gifva signaler, torde det därför vara af största vikt, att vid desamma

utbildas elever, som på ett tillfredsställande sätt kunde fylla

uppkommande vakanser.

Det minsta antal elever, som härför kan anses erforderligt, torde böra

sättas till 4 vid hvartdera af Skånska husar- och dragonregementena, 3

vid hvart och ett af 1. Svea, 1. Göta, Vendes, Norrlands, 2. Svea och 2.

Göta artilleriregementen samt 2 vid hvart och ett af kavalleriets öfriga

truppförband, eller sammanlagdt 38.

Jag har tänkt mig, att dessa elever skulle först genomgå en tvåårig

undervisningskurs i musik vid regementet och därefter erhålla erforderlig

militärisk utbildning.

På grund åt hvad sålunda blifvit anfördt får jag härmed föreslå

att elever till ofvan angifvet antal må vid förenämnda

truppförband få antagas.

Stockholm den 31 januari 1903.

J. G. Kjellberg.

Tabell

utvisande stämbesättningen vid harmonimusiken år 1901.

Bil. I.

Flöjt (piccola eller stor).

Oboe.

Ess-klarinet.

B-klarinett.

j Altklarinett.

Ass-kornett.

Ess-kornett.

B-kornett.

B-piston.

B-trumpet.

Esstrumpet.

Waldhorn.

Althorn.

Altbasun.

Tenorhorn.

Tenorbasun.

Tenorhelikon.

j Tenortnba.

] Basbasun.

Bombardon.

Bastuba.

| Bashelikon.

Bas- och marschtrumma.

Summa.

Infanteriet.

1 Svea lifgarde...........

2

—

2

10

—

—

2

1

2

—

2

4

—

—

—

6

—

—

—

1

3

—

2

37

2 Osta lifgarde...........

3

—

2

11

-

—

1

1

1

3

4

—

—

—

5

—

—

i

1

2

—

2

37

3 Lifregementet till fot........

2

—

2

6

—

—

1

1

1

2

2

—

—

4

—

—

i

1

3

—

2

30

4 Första lifgrenadierregementet ....

2

—

1

6

—

—

2

1

—

2

2

2

2

—

—

4

—

—

i

1

2

—

2

30

5 Andra > ....

1

—

1

6

—

—

1

1

1

—

2

2

2

—

—

5

—

—

—

1

1

i

2

27

G Västgöta regemente.........

2

—

1

6

—

—

1

1

1

2

2

2

—

—

6

—

—

—

—

4

—

2

30

7 Smålands grenadierkår.......

—

—

—

—

—

—

2

2

—

—

—

—

2

—

3

—

—

—

—

—

2

—

2

13

8 TJplands regemente.........

2

—

2

8

—

—

2

1

1

1

1

3

2

—

2

2

-

—

—

—

4

—

2

33

9 Skaraborgs > .........

2

—

1

6

—

—

2

1

1

r

—

2

—

2

2

—

i

—

—

2

i

2

27

10 Södermanlands regemente......

2

—

2

6

—

—

1

2

—

1

3

1

4

—

—

4

—

i

—

1

4

i

2

35

11 Kronobergs > ......

2

—

1

5

—

—

1

1

2

—

2

—

3

—

—

4

—

—

i

1

3

—

2

28

i 12 Jönköpings > ......

1

—

1

5

—

—

1

2

1

—

2

—

2

1

1

2

—

i

i

1

1

i

2

26

13 Dalregementet...........

1

—

1

7

—

—

1

1

—

1

2

2

2

—

—

6

—

—

—

1

2

i

2

30

14 Hälsinge regemente........ .

2

—

2

7

—

—

2

1

1

r~

2

2

—

—

4

—

—

—

—

4

i

2

33

15 Alfsborgs > .........

1

—

1

G

—

—

1

1

1

2

2

2

—

—

4

—

—

—

1

2

—

2

26

19 Västgötadals > .........

2

—

1

4

2

—

1

2

—

—

3

1

2

1

—

—

i

1

2

—

2

28

17 Bohusläns > .........

2

—

1

5

—

—

1

1

—

1

2

2

—

—

2

5

—

—

i

—

4

—

2

29

1 18 Västmanlands regemente......

2

1

2

7

—

—

1

2

—

1

2

4

2

—

—

5

—

—

i

1

2

i

2

36

j 19 Norrbottens > ......

1

—

2

3

—

—

1

2

1

—

2

4

—

—

—

6

—

—

—

—

2

—

2

26

j 20 Västerbottens > ......

1

—

1

3

_

—

1

_

1

_

_

2

_

_

_

2

_

_

_

_

2

_

2

15

21 Kalmar » ......

2

—

1

6

—

—

2

1

1

2

—

3

—

1

2

—

—

—

1

2

—

2

26

22 Värmlands > ......

2

1

2

6

—

—

3

1

2

—

2

—

4

—

—

4

—

—

i

2

1

i

2

34

23 Jämtlands > ......

2

—

1

3

—

—

1

1

—

1

2

—

4

—

1

2

—

i

—

1

2

i

2

25

24 Norra skånska infanteriregementet

2

—

1

4

—

—

2

2

—

1

p

—

4

—

—

4

—

—

i

1

2

—

2

27

25 Södra » j

1

—

1

5

—

—

2

1

—

1

2

1

2

•—

—

5

—

i»)

—

—

2

i

2

27

26 Värmlands fältjägarekår......

1

—

—

2

—

—

1

—

1

—

—

—

1

—

1

1

—

—

—

1

1

—

2

12

27 Gotlands infanteriregemente.....

2

2

1

—

1

—

2

—

1

2

—

—

—

1

1

—

2

15

28 Hallands bataljon.........

—

—

—

—

—

-

1

1

—

—

—

—

1

—

1

1

—

—

—

—

1

—

1

7

29 Västernorrlands regemente.....

2

—

1

4

—

—

1

1

1

1

2

2

—

—

2

2

—

i

—

2

—

2

24

30 Blekinge bataljon.........

—

—

-

—

—

—

2

1

—

—

—

—

1

—

—

2

—

—

—

—

1

—

2

9

Kavalleriet.

1 Lifgardet till häst.........

—

—

—

—

—

—

2

2

—

2

—

—

2

—

2

1

—

—

—

—

2

—

1

14

2ä Lifregementets dragoner......

—

—

—

—

—

1

2

1

—

2

—

—

2

—

2

2

—

—

—

2

1

—

1

16

3 > husarer.......

—

—

—

1

—

—

2

2

—

3

—

—

2

—

—

2

—

—

—

1

2

—

1

16

(till häst .

_

_

_

2

2

2

2

3

2

13

4 Smålands husarregemente \

Itill fot .

1

—

—

3

—

—

1

1

—

—

2

—

—

3

—

—

—

—

2

—

1

15

5 Skånska husarregementet >

2

3

1

1

2

_

3

—

—

3

—

2

_

_

2

_

1

20

6 > dragonregementet.....

3

2

—

'' ''

—

4

—

—

3

—

—

—

1

2

—

1

20

7 Kronprinsens husarregemente ....

—

—

—

—

—

—

2

2

—

1

1

—

—

2

2

1

—

—

—

1

2

—

1

15

8 Norrlands dragonregemente.....

—

—

—

—

—

—

2

2

1

—

1

—

2

—

—

1

1

—

—

1

1

—

1

13

Artilleriet.

1 Första Svea artilleriregemente . . .

1

2

2

1

_

2

_

2

_

_

3

_

_

_

1

2

_

2

18

2 » Göta > ...

—

—

—

—

—

—

1

2

—

2

—

3

—

—

2

—

—

—

1

1

—

2

14

3 Wendes > ...

1

2

3

1

—

2

—

3

—

—

2

—

3

—

—

3

—

1

21

4 Norrlands > ...

1

—

—

3

—

—

2

2

—

1

2

—

2

—

3

1

—

—

—

1

1

—

2

21

5 Andra Svea > ...

—

—

—

—

—

1

3

3

—

1

2

—

3

—

—

4

—

—

—

—

3

_

2

22

6 Andra Göta > ...

1

—

1

4

—

—

1

1

—

2

—

—

2

—

—

1

2

—

—

—

2

—

2

19

7 Gotlands artillerikår........

1

1

—

—

—

—

1

—

_

2

—

_

—

_

1

_

_

6

9 Karlsborgs » .......

1

1

—

—

—

—

1

—

—

1

—

—

—

—

1

—

1

6

Fortifikationen.

1 Svea ingeniörkår..........

2

1

2

—

—

—

2

—

2

1

—

—

—

1

1

—

2

14

2 Göta > ..........

1

1

—

—

2

—

1

1

—

—

—

1

1

—

2

11

Trän gen.

1 Svea trängkår...........

1

1

—

—

—

—

1

—

—

2

—

—

—

—

1

—

1

7

2 Göta > ...........

1

1

1

—

—

—

1

—

—

—

4

3 Norrlands trängkår.........

2

2

1

—

1

—

—

—

—

3

—

—-

—

—

1

—

2

12

4 Wendes > ........

—

—

—

1

—

—

1

1

—

—

—

—

1

—

—

1

—

—

—

—

1

1

7

l) Euphonium.

Stämbesättning A.

vid ett fältinfanteriregemente.

Bil. II a.

Antal

stämmor.

Flöjter........................2

Ess-klarinett..................... 1

B-klarinetter.....................5»)

Ess-kornett...................... 1

B-kornett....................... 1

B-trumpet (Piston).................. 1

Ess-trumpeter..................... 2

Valdhorn (Althom).........•........2

Tenorhorn ...................... 1

Basuner.......................5 *)

Bombardon......................1

Bastubor.......................2

Trummor (bastrumma och marschtrumnia).......2

Summa 26.

*) 2 första, 2 andra, 1 tredje.

*) 1 solotenor, 1 sekunda d:o, 3 basnner.

Stämbesättning A.

vid ett fästnlngsinfanteriregemente.

Antal

stämmor.

Flöjt.........................1

Ess-klarinett.................. 1

B-klarinetter................''.....3

Ess-kornett.............. 1

B-kornett.......................1

B-trumpet...................... 1

Althorn.......................2

Tenorbasuner.................... 2

Bastubor.......................2

Trummor (bastrumma och marschtrumma).......2

Summa 16.

6

Bil. II b.

Stämbesättning B.

r'')j[inte?011*lS> i i*b

vid Skånska husar- och dragonregementena.

Ass-kornett........

Ess-kornetter.......

B-kornetter........

B-trumpeter........

Ess-trumpeter.......

Althorn (valdhorn) ....

Tenorhorn .........

Tenorbasun........

Bariton..........

Basuner..........

Bastuhor (1 tuba, 1 helikon)

Trummor .........

Antal

stämmor.

1

2

2

2

2

... 1

. ; . i

... 3

... 2

. . . 2

Summa 22.

Stämbesättning C.

vid Första Svea, Första Göta, Wendes, Norrlands, Andra Svea och Andra

Göta artilleriregementen.

Antal

stämmor.

Ess-kornetter......v..............2

B-kornetter................... 2

B-trumpeter.....................2

Althorn.......................2

Tenorhorn....................f... 2

Tenorbasun...................1

Bombardon......................1

Tubor....... 2

Summa 14.

Bil. II c.

Stämbesättning D.

vid Lifgardet till häst, Lifregementets dragoner och husarer, Smålands

husarregemente, Kronprinsens husarregemente, Norrlands dragonregemente

samt Svea ooh Göta ingeniörkårer.

Antal

stämmor.

Ess-kornett...................... 1

B-kornett.......................1

B-trumpeter..................... 2

Althom....................... 2

Tenorhom......................2

Tenorbasun ..................... 1

Bombardon...................... 1

Tuba........................ 2

Summa 11.

Stämbesättning E.

vid Gotlands artillerikår, Afdelningen af Boden—Karlsborgs artilleriregemente

i Boden, Afdelningen af Boden—Karlsborgs artilleriregemente

å Karlsborg, Positionsartilleriregementet, Bodens ingeniörkår, Första

Svea trängkår, Första Göta trängkår, Norrlands trängkår, Wendes trängkår,

Andra Svea trängkår och Andra Göta trängkår.

Antal

stämmor.

Ess-komett...................... 1

B-kornett.......................1

Althom.......... 1

Tenorbasuner..................... 2 (1) x)

Tuba......................... 1

Summa 6.(5) *)

*) Vid Gotlands artillerikår.

Bil. in.

Tabell

utvisande musikpersonalens organisation vid de olika truppförbanden enligt

komiténs förslag.

Musik-

tö

Musik-

Hornblåsare

so

Sb

>

P

c+-

1

anio

serge-

och trum

Si

rare

af

B

anter

af

slagare *)

g B

po P

in

r-*-

- S°!

P

B

09 “

®

grg

B g

Truppförband.

i

&

◄

g

g B

g S

p: cd

B S

Anteckningar.

w

2. kl.

pa

E

B

ro

P*

M

s

M''

E

tf

E

£

•3

>3

E

®

b

o

3

3

menige.

B

ro ^

ce åt

cre P

B E.

CO

p

p''

p

B

B

E* p

er? B''

• er?

(0

p

CD

®

#>

u

B

" to

■ OQ

ev-

ö

Infanteriet.

1 fältinfanteriregemente

i

—

1

5

6

4

6

6

8

37

37

26

A

Dessutom högst 6 elever

vid hvarje fältinfanteri-

regemente vid gardes-,

regementena högst 12 och

vid fästningsinfanteri- regementena högst 4.

24 fältinfanteriregementen

24

—

—

24

120

144

06

144

144

192

888

888

26

A

Vid fältinfanteriet anses 4

diet.-korpraler, 4 korpra- ler och 4 vice korpraler

Gotlands infanterireg:te .

1

—

—

1

5

6

4

<;

6

8

37

29

26

A

tillhöra harmonimusiken.

1 fästningsinf.-reg:te . .

1

1

3

4

2

3

4

7

25

25

16

A

Vid fästningsinfanteriet

anses 2 dist.-korpraler,

2 korpraler och 2 vice-

j 1 d:o

1

—

—

1

3

4

2

3

4

7

25

25

16

A

korpraler tillhöra har- monimusiken.

Kavalleriet.

i Skånska husarregementet

1

—

—

—

6

4

4

4

4

8

31

31

22

B

Skänska dragonregementet

1

—

—

—

6

4

4

4

4

8

31

31

22

B

1 öfrigt kavallerireg:te .

—

1

—

—

3

2

2

2

2

4

16

16

11

D

; 5 d:o

—

5

—

—

15

10

10

10

10

20

80

80

11

D

Artilleriet.

; Wendes artilleriregemente

1

—

7

6

2

2

2

4

24

24

14

C

1 öfrigt fältartillerireg:te

1

—

6

5

2

2

2

3

21

21

14

C

4 d:o

4

—

24

2C

8

8

8

12

84

84

14

C

Transport

3C

12

28

203

21ö|l40

194

196

281

1,299

1,291

'') Trumpetare. — ’) Vice konstaplar. — *) Konstaplar. — *) Förste konstaplar.

Truppförband.

!

!

—

Musik-

anfö-

rare

af

P

09

©

B

o

0

CD

Musik-

serge-

anter

af

Hornblåsare

(trumpetare)

och trum- slagare.

GG

0

pr B

§ B

g . pa

5 8

Mg?

Sb

-b

po 89

DO ~

►

a

E

a

e+-

1 B

g B

Stämbesättningens

benämning,

tf

E

W

3. kl.

►i

0

B

ce

ST

09

3

j-*

w

JO

E

ist.-korpraler.

Korpraler.

ice-korpraler.

Menige.

* 3

M» 2

O: ö

i-j P

CD l—

p ©

09 ö

M*

09

e+-

E03

8'' °

a.^

It

e-V

fl

0

tf1

89

»-4

B

O

Anteckningar.

Transport

30

12

28

203

215

140

194

196

281

1,299

1,291

00

Gotlands artillerikär . .

1

1

1

1

2

6

6

5

E

Boden—Karlsborgs art.-

reg:tes afdelning i Boden

—

—

1

—

2

1

2

1

1

2

1

1 6

E

D:o ä Karlsborg . . .

—

—

1

—

1

1

—

1

1

2

I 17

17

le

E

Positionsartilleriregrtet. .

—

—

1

—

3

3

1

1

2

2

13

13

6

E

Ingeniörtrupperna.

Svea ingeniörkår (jemte 1

fästningskomp. å Oscar-

Fredriksborg).....

—

1

—

-

2

2

2

2

2

4

15

15

11

D

Göta ingeniörkår (jemte 1

fästn.-komp. å Karlsborg)

—

1

—

—

2

2

2

2

2

4

15

15

11

D

Bodens ing.-kår (4 fästn.-

komp.)........

—

—

1

—

2

1

1

2

2

3

12

12

6

E

1 Fälttelegrafkåren ....

1

1

—

1

1

2

5

5

—

Ingen harmonimusik.

Tran gen.

1

1 trängkår.......

—

—

1

—

—

1

1

1

2|

2

8

8

6

E

5 d:0 ........

—

—

5

—

—

5

5

5

10

10

40

40

6

E

Summa

SO

léjll

28

215 232

155

211

220|314

1,430

1,422

1

Bil. IV.

Tabell

utvisande aflöningsförmåner för musikdirektörer och musikbefälhafvare år 1901.*)

Musikdirektörer.

Ersätt-

Musik-

ning för

befälhaf-

Lön och

arfvode.

Dag-

aflöning.

partitur,

instrumen- tering och

Summa.

vårens

arfvode.

notskrif-

Infanteriet.

ning m.

m.

Svea lifgarde........

1,200

—

_

—

_

_

1,200

_

500

_

‘) Vid elevundervisning har mu-

Göta lifgarde........

2,000

—

—

—

—

—

2,000

—

500

—

sikdirektören dessutom upp- burit ersättning med kr. 2:50

Lifregemente! till fot ....

1,290

—

114

—

>) 68

75

1,472

75

600

—

pr timme för 1—3 elever.

Första lifgrenadierregemente! .

1,800

—

76

—

140

59

2,016

59

400

—

2) Däraf lönetillskott kr. 25:60.

3) Förslagsvis.

Andra >

2) 1,525

50

3)

90

—

—

—

1,615

50

500

—

4) Däraf 100 kr. i dyrtidstill-

Västgöta regemente.....

1,536

—

76

-

100

—

1,712

-

500

—

lägg samt kr. 42:66 itilläggs- aflöning från musikkassan.

Smålands grenadierkår ....

4) 1,242

66

53

20

75

—

1,370

86

100

—

6) Dessutom fritt kuvert vid of-

Uplands regemente ....

1,200

—

6)

—

—

—

—

1,200

—

400

-

ficerames bord samt 3 kr. om

dagen under tjänstgöring mel-

Skaraborgs > ....

1,000

—

—

—

—

—

1,000

—

600

—

lan de årliga vapenöfningarna

Södermanlands > ....

6) 2,400

—

34

50

96

62

2,531

12

550

—

och under fälttjänstöfningar.

Ej skyldig att tjänstgöra mer

Kronobergs » ....

1,200

—

52

44

132

70

1,385

14

200

—

än 4 månader hvarje år.

Jönköpings > ....

1,145

—

30

48

48

50

1,223

98

500

—

e) Däraf 100 kr. i lönetillägg

samt i arfvode för musik-

Dalregementet........

2,000

—

—

—

—

—

2,000

—

400

—

undervisning 1,000 kr. och så-

Hälsinge regemente ....

1,300

-

7)

422

-

—

—

1,722

-

400

—

som arfvode för musik under

beväringsrekrytmötet 300 kr.

Alfsborgs > ....

1,200

—

8)

300

—

—

—

1,500

—

400

—

Därjämte fri bostad och ved-

Västgötadals > ....

1,500

—

3)

90

—

-

—

1,590

—

9) 650

—

brand.

7) Däraf 374 kr. i dagtrakta-

Bohusläns > ....

1,500

—

3)

10) 90

—

334

08

1,924

08

600

—

mente under musikskolans

Västmanlands • ....

ll) 1,085

87

3)

90

—

238

—

1,413

87

500

—

vistelse å Sätra brunn.

8) Benämnes i redogörelsen

Norrbottens > ....

1S) 1,505

—

5

—

125

—

1,635

—

200

—

tjänstgöringspenningar.

Västerbottens » ....

1,183

32

108

—

7

80

1,299

12

300

—

9) Däraf för inspektionsresor 110

kr. och 40 kr. för handhaf-

Kalmar > ....

1,400

—

—

—

117

50

1,517

50

13) 482

10

vandet af musikförrådet.

Värmlands » ....

“) 1,230

-

8)

300

—

350

—

1,880

—

450

—

10) 2 kr. om dagen under tjänst- göring vid samlad musikkår.

Jämtlands fältjägareregemente

500

—

54

72

44

—

598

72

16) 204

—

n) Däraf kr. 102: 54 i tillfällig

Norra skånska inf.-regementet

1,010

—

47

—

2

50

1,059

50

200

—

löneförbättring.

12) Däraf 845 kr. i arfvode så-

Södra » >

1,200

—

76

—

75

—

1,351

—

320

—

som lärare vid regementets

Värmlands fältjägarekår 16) . .

—

76

—

126

10

—

—

—

—

musikskola samt 150 kr. i

arfvode för notskrifning.

Gotlands infanteriregemente. .

1,000

—

U)

182

—

200

—

1,382

—

75

—

13) Däraf för inspektionsresor kr.

Hallands bataljon......

890

—

38

—

—

—

928

—

—

—

32: 10.

I4) Däraf 30 kr. i gratifikation.

Västernorrlands regemente . .

18) 1,500

—

3)

90

—

—

—

1,590

—

—

—

16) Däraf i reseersättning 4 kr.

Blekinge bataljon......

19) 690

—

38

—

—

—

728

—

—

—

16) Ofullständig uppgift.

1T) ä 2 kr. om dagen.

’8) Däraf i gratifikation från offi-

Summa

88.233 35

“12.457

34

») 2,156

04

42,846

73

10,531

10

cerskassan 690 kr.

19) Däraf 180 kr. i gratifikation

Kavalleriet.

från musikkassan.

20) Dessutom i reseersättning kr.

Lifgardet till häst......

970

_

365

_

314

_

1,649

_

Intet arfv.

25: 40.

21) Förslagsvis efter 2 kr. om

Lifregementets dragoner . . .

1,400

79

—

—

—

20) 1,479

—

1,000

—

dagen.

Lifregementets husarer ....

1,200

1,200

600

22) Dessutom portionsersättning

och dagaflöning, hvars belopp

Smålands husarregemente . . .

1,350

21

) 48

—

276

73

1,674

73

150

—

ej kunnat utrönas.

Skånska husarregementet . . .

2,000

—

—

—

—

—

22) 2,000

—

—

—

2S) Däraf 672 kronor från ansla- get till arméns diverse inten-

Skånska dragonregementet . .

2,000

—

—

—

—

—

2,000

—

200

—

dentur- och sjukvårdsbehof.

Kronprinsens husarregemente .

945

-

365

-

500

—

1,810

—

Intet ar

fv.

24) Häri är ej medräknadt det i

kolumnen för Värmlands fält-

Norrlands dragonregemente . .

980

—

21

) 48

—

—

—

1,028

—

150

—

jägarekår upptagna beloppet.

Summa

10,845

_

905

—

1,09073

12,840

73

2,100

—

Artilleriet. Vid artilleriet funnos ej några musikdirektörer, men har vid fältartilleriregementena utgått ett arfvode af

500 kronor till musikföreståndarne, hvilka dessutom åtnjöto stabstrumpetares aflöningsförmåner. Vid Första

Svea artilleriregemente samt vid Karlsborgs artillerikår funnos ej musikbefälhafvare. Vid artilleriets öfriga

truppförband funnos visserligen s. k. musikofficerare, men utan arfvode.

Fortifikationen. Några musikdirektörer funnos ej. Musikofficer hade ej arfvode.

Trängen. Några musikdirektörer funnos ej. Några arfvoden till musikofficerare hafva ej utbetalts.

*1 Enligt musikkassoruas räkenskaper samt räkenskaperna för anslaget till arméns diverse intendentur- och

sjukvårdsbehof och anslaget till aflöning och rekrytering m. m.

Bil. V a.

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Svea ooh Göta lifgarden.

Aljfil/il, ..O C0W--; ''*

Kronor.

Summa

kronor.

Staben.

i •. ..**:.*. J- ~ ■ ... Oj.-.iXj,- - A/l. < >■» *■!. f ''IX:. «. *

1 Musikanförare af 1. klassen, lön . ...............

1,020

—

arfvode ...........................

480

—

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar..............

1,095

—

2,595

_

1 MuBiksergeant af 1. klassen (regementstrumslagare), lön.......

720

—

dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,267

50

Kompanistaten.

1 Musiksergeant af 1. klassen, lön..................

720

—

dagaflöning it 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,267

50

4 D:o D:o............................

—

—

5,070

—

1 Musiksergeant af 2. klassen, lön..................

600

—

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar..............

547

60

1,147

50

5 D:o D:o...........................

—

—

5,737

50

1 Musikdistinktionskorpral, jämte underhåll in natura, lön.......

300

—

dagaflöning ä 0.50 krona i 365 dagar..............

182

50

482

50

3 D:o D:o............................

—

—

1,447

60

1 Musikkorpral, jämte underhåll in natura, lön............

240

—

dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar..............

146

—

386

_ I

5 D:o D:o............................

—

—

1,930

. —

1 Musik vicekorpral, jämte underhåll in natura, lön..........

180

—

dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar..............

109

50

289

60

5 D:o D:o............................

—

—

1,447

50

1 Trumslagare eller hornblåsare, jämte underhåll in natura, lön ....

150

—

dagaflöning k 0,30 krona i 365 dagar.............

109

60

259

60

7 D:o D:o............................

—

—

1,816

50

Summa kronor

—

—

25,144

—

Bil. V b.

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Lifregementet till fot, Första lifgrenadierregementet,

Andra lifgrenadierregementet, Västgöta, Uplands, Skaraborgs,

Södermanlands, Kronobergs och Jönköpings regementen, Dalregementet,

Hälsinge, Älfsborgs, Hallands, Bohusläns, Västmanlands, Norrbottens,

Västerbottens, Kalmar och Värmlands regementen, Jämtlands fältjägareregemente,

Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet

samt Västernorrlands regemente.

Kronor.

Kronor.

Staben.

1 Musikanförare af 1. klassen, lön.............

1,020

_

arfvode .....................

480

—

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar ...............

1,095

—

2,595

1 Musiksergeant af 1. klassen (regementstrumslagare), lön........

720

—

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,267

50

Kompanistaten.

1 Musiksergeant af 1. klassen, lön...........

720

—

dagaflöning k 1,50 krona i förslagsvis 146 dagar......

219

—

half dagaflöning a 0,75 krona i förslagsvis 219 dagar......

164

25

1,103

25

4 D:o D:o.................

—

—

4,413

—

1 Musiksergeant af 2. klassen, lön..............

600

—

dagaflöning å 1,50 kronor i förslagsvis 146 dagar........

219

—

half dagaflöning ä 0,75 krona i förslagsvis 219 dagar......

164

25

983

25

5 D:o D:o....................

—

—

4,916

25

1 Musikdistinktionskorpral, jämte underhäll in natura, lön .....

300

—

dagaflöning å 0,50 krona i förslagsvis 146 dagar.........

73

—

373

_

3 D:o D:o..................

—

—

1,119

—

1 Musikkorpral, jämte underhåll in natura, lön........

240

—

dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 146 dagar.........

58

40

298

40

5 D:o D:o.....................

—

—

1,492

—

Transport

—

18,560

65

Kronor.

Kronor.

Transport

_

_

18,560

65

1 Musikvicekorpral, jämte underhåll in natura, lön...........

180

—

dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 146 dagar.........

43

80

223

80

5 D:o D:o.............................

—

—

1,119

—

1 Trumslagare ellor hornblåsare, jämte underhåll in natura, lön.....

150

—

dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar..............

109

50

259

50

1 D:o D:o.............................

—

—

259

50

1 Trumslagare eller hornblåsare, jämte underhåll in natura, lön.....

150

—

dagaflöning ä 0,30 krona i förslagsvis 146 dagar.........

43

80

193

80

5 D:o D:o...........................* .

—

—

969

—

Summa

—

—

21,585

25

7

Bil. V c.

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Karlskrona och Vaxholms grenadier

regementen.

Kronor.

Summa

kronor.

Staben.

1 Musikanförare af 1. klassen, lön..................

1,020

_

arfvode .....................

480

—

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar ..............

1,095

—

2,595

_

1 Musiksergeant af 1. klassen (regementstrumslagare!, lön.......

720

—

dagaflöning å. 1,50 krona i 365 dagar.............

547

50

1,267

50

Kompanistaten.

1 Musiksergeant af 1. klassen, lön.................

720

—

dagaflöning ä 1,50 krona i förslagsvis 146 dagar........

219

—

half dagaflöning ä 0,75 krona i förslagsvis 219 dagar......

164

25

1,103

25

2 D:o D:o..........

—

—

2,206

50

1 Musiksergeant af 2. klassen, lön..........

600

—

dagaflöning ä 1,50 krona i förslagsvis 146 dagar........

219

—

half dagaflöning ä 0,75 krona i förslagsvis 219 dagar......

164

25

983

25

3 D:o D:o.........

—

—

2,949

76

1 Musikdistinktionskorpral, jämte underhåll in natura, lön ....

300

—

dagaflöning ä 0,50 krona i förslagsvis 146 dagar........

73

—

373

_

1 D:o D:o................

—

—

373

—

1 Musikkorpral, jämte underhåll in natura, lön . .

240

—

dagaflöning ä 0,40 krona i förslagsvis 146 dagar........

58

40

298

40

2 D:o D:o...........

—

—

596

80

1 Musikvicekorpral, jämte underhåll in natura, lön ... .

180

—

dagaflöning ä 0,30 krona i förslagsvis 146 dagar........

43

80

223

80

3 D.o D:o........

—

—

671

40

1 Trumslagare eller hornblåsare, jämte underhåll in natura, lön ....

150

—

dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar..............

109

50

259

50

1 D:o D:o..........

—

—

259

50

1 Trumslagare eller hornblåsare, jämte underhåll in natura, lön . .

150

dagaflöning ä 0,30 krona i förslagsvis 146 dagar.......

43

80

193

80

4 D:o D:o............

—

—

775

20

Summa kronor

—

- |

15,129

65

Bil. r d.

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Gotlands infanteriregemente.

Kronor.

Summa

Kronor

Staken.

1 Musikanförare af 1. klassen, lön..................

1,020

—

arfvode ............................

480

—

dagaflöning ä 3 kronor i 365 dagar ...............

1,095

—

2,595

_

1 Musiksergeant af 1. klassen (regementstrumslagare) lön........

720

—

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,267

50

Kompanistaten.

1 Musiksergeant af 1. klassen, lön..................

720

—

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 174 dagar.........

261

—

half dagaflöning ä 0,75 krona i förslagsvis 191 dagar.......

143

25

1,124

25

4 ..................................

—

—

4,497

—

1 Musiksergeant af 2. klassen, lön..................

600

—

dagaflöning ä 1,60 krona i förslagsvis 174 dagar.........

261

—

half dagaflöning ä 0,75 krona i förslagsvis 191 dagar.......

5 ..................................

143

25

1,004

25

—

—

5,021

25

1 Musikdistinktionskorpral, jämte underhåll in natura, lön.......

300

—

dagaflöning å 0,50 krona i förslagsvis 174 dagar.........

3 ..................................

87

rrr

387

—

—

—

1,161

—

1 Musikkorpral, jämte underhåll in natura, lön............

240

—

dagaflöning ä 0,40 krona i förslagsvis 174 dagar.........

5 ..................................

69

60

309

60

—

—

1,548

—

1 Musikvicekorpral, jämte underhåll in natura, lön...........

180

—

dagaflöning ä 0,30 krona i förslagsvis 174 dagar.........

5 ..................................

52

20

232

20

—

—

1,161

—

1 Trumslagare eller hornblåsare, jämte underhåll in natura, lön.....

150

—

dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar..............

1 D:o...............................

109

50

259

50

—

—

259

50

1 Trumslagare eller hornblåsare, jämte underhåll in natura, lön.....

150

—

dagaflöning ä 0,30 krona i förslagsvis 174 dagar.........

52

20

202

20

5 d-o .............................

_

—

1,011

—

Summa kronor

—

—

22,040

25

Bil. V e.

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Skånska husarregementet och Skånska

dragonregementet.

Kronor.

Summa

kronor.

Staben.

1 musikanförare af l:a klassen, lön.....

1,020

arfvode ...........

480

_

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......

1,095

—

2,595

Sqvadronsstaten.

1 musiksergeant af l:a klassen, lön........

720

_

dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar.....

547

60

1,267

60

5 d:o...........

—

_

6,337

60

1 musiksergeant af 2:a klassen, lön......

600

_

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar......

547

50

1,147

50

—

—

3,442

50

1 musikdistinktionskorpral, jämte underhåll in natura, lön . .

300

—

dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar.......

182

50

482

60

3 d:o.............

—

—

1,447

50

1 musikkorpral, jämte underhåll in natura, lön ....

240

_

dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar.......

146

—

386

3 d:o............

—

_

1,158

_

1 musikvicekorpral, jämte underhåll in natura, lön . .

180

—

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar ....

109

50

289

SO

3 d:o.........

—

—

868

50

1 trumpetare, jämte underhåll in natura, lön .

150

_

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar.....

109

50

259

50

7 d:o...........

—

—

1,816

50

Summa kronor

-1

-1

21,498 |

—

Bil. V f.

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Lifgardet till häst, Lifregementets dragoner,

Lifregementets husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens

husarregemente och Norrlands dragonregemente.

Staben

1 Musikanförare af 2. klassen, lön..................

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar........

Kronor

Summa

Kronor

1,020

730

—

1,750

Sqvadronstaten

1 Musiksergeant af 1. klassen, lön..................

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar........

720

547

50

1,267

BO

2 D:o ..............................

—

—

2,535

1 Musiksergeant af 2. klassen, lön..................

dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar.......

600

547

BO

1,147

1,147

50

1 D:o..............................

—

—

50

1 Musikdistinktionskorpral, jämte underhåll in natura, lön......

dagaflöning ä 0,50 krona i 365 dagar........

300

182

50

482

50

1 D:o .........-....................

—

—

482

BO

1 Musikkorpral, jämte underhåll in natura, lön............

dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar.......

240

146

:

386

1 D:o ..............................

—

—

386

—

1 Musikvicekorpral, jämte underhåll in natura, lön..........

dagaflöning å 0,so krona i 365 dagar........

180

109

BO

289

50

1 D:o ..............................

—

—

289

50

1 Trumpetare, jämte underhåll in natura, lön............

150

—

—

—

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar........

109

50

259

BO

3 D:o ..............................

—

—

778

BO

Summa kronor

—

—

11,201

BO

Bil. V g.

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Wendes artilleriregemente.

Staben.

Kronor.

Summa

kronor.

1 Musikanförare af 2. klassen, lön..................

1,020

—

dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar ...............

730

—

1,750

_

Batteristaten.

1 Mnsiksergeant af 1. klassen, lön..................

720

—

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,267

50

6 D:o...............................

—

—

7,605

—

1 Mnsiksergeant af 2. klassen, lön...................

600

—

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,147

50

5 D:o...............................

—

—

5,737

60

1 Musikförstekonstapel, jämte underhåll in natura, lön.........

300

—

dagaflöning ä 0,50 krona i 365 dagar..............

182

60

482

50

1 D:o...............................

—

—

482

50

1 Musikkonstapel, jämte underhåll in natura, lön............

240

—

dagaflöning ä 0,40 krona i 365 dagar..............

146

—

386

_

1 D:o...............................

—

—

386

—

1 Musikvicekonstapel, jämte underhåll in natura, lön......... .

180

—

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar..............

109

60

289

50

1 D:o..............................

—

—

289

50

1 Trumpetare, jämte underhåll in natura, lön.............

150

—

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar..............

109

50

259

50

3 D:o...............................

—

—

778

SO

Summa kronor

—

20,861

50

Bil. V h.

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Första Svea, Första Göta, Andra Svea,

Andra Göta och Norrlands artilleriregementen.

Kronor.

Summa

kronor.

Staben.

1 Musikanförare af 2. klassen, lön..................

1,020

—

dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar...............

Batteristaten.

730

—

1,750

—

1 Musiksergeant af 1. klassen, lön..................

720

—

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,267

BO

—

—

6,337

BO

1 Musiksergeant af 2. klassen, lön..................

600

—

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar..............

4 ..................................

547

50

1,147

50

—

—

4,590

—

1 Musikförstekonstapel, jämte underhåll in natura, lön.........

300

—

dagaflöning ä 0,50 i 365 dagar.................

182

50

482

BO

1 D:o...............................

—

—

482

60

1 Musikkonstapel, jämte underhåll in natura, lön...........

240

—

dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar..............

146

—

386

—

1 D:o...............................

—

—

386

—

1 Musikvicekonstapel, jämte underhåll in natura, lön..........

180

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar..............

109

60

289

50

1 Do...............................

—

—

289

BO

1 Trumpetare, jämte underhåll in natura, lön.............

150

—

dagaflöning a 0,30 krona i 365 dagar..............

109

60

259

50

2 D:o...............................

_

_

519

_

Summa kronor

—

—

18,187

—

Bil. V i.

Förslag

till stat för Gotlands artillerikår.

Staben.

1 Musikanförare af 3. klassen, lön..................

Kronor.

Summa

kronor.

720

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,267

50

Batteristaten.

1 Musikförstekonstapel, jämte underhåll in natura, lön.........

300

—

dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar..............

182

50

482

50

1 Musikkonstapel, jämte underhåll in natura, lön...........

240

—

dagaflöning ä 0,40 krona i 365 dagar..............

146

—

386

_

1 Musikyicekonstapel, jämte underhåll in natura, lön..........

180

—

dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar..............

109

50

289

50

1 Trumpetare, jämte underhåll in natura, lön.............

150

—

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar..............

109

50

259

50

1 D:o...............................

—

—

259

50

Summa kronor

—

—

2,944

50

Bil. V B

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Boden—Karlsborgs artilleriregemente.

Staben.

j 1 Musikanförare af 3. klassen, lön........• .

Kronor.

Summa

kronor.

720

ilagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar......

547

50

1,267

1

50

1 D:o.......................

—

—

1,267

60

Kompanistaten.

1 1 Musiksergeant af 1. klassen, lön..........

720 .

—

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar......

547

50

1,267

50

2 D:o.........•.............

—

2,535

—

1 Musiksergeant af 2. klassen, lön..........

600

—

dagaflöning ä 1,60 krona i 365 dagar......

547

50

1,147

50

1 D:o.......................

—

—

1,147

50

1 Musikförstekonstapel, jemte underhåll in natura, lön .

300

—

dagaflöning k 0,50 krona i 365 dagar......

182

50

482

50

1 D:o......................

—

—

482

50

1 Musikkonstapel, jemte underhåll in natura, lön. . . .

240

—

dagaflöning ä 0,40 krona i 365 dagar......

146

—

386

_

1 D:o.......................

—

—

386

—

1 Musikvicekonstapel, jemte underhåll in natura, lön. .

180

—

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar......

109

50

289

50

1 D:o.......................

—

—

289

50

1 Trumpetare, jemte underhåll i natura, lön......

150

—

dagaflöning a 0,30 krona i 365 dagar......

109

50

259

60

3 D:o.......................

—

-

778

50

Summa kronor

-

—

11,986

50

8

Bil, V l.

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Positionsartilleriregementet.

Summa.

Summa

kronor.

Staben.

1 Mnsikanförare af 3. klassen, lön..................

720

—

dagaflöning it 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,267

50

Batteristaten.

1 Mnsiksergeant af 1. klassen, lön..................

720

—

dagaflöning å, 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,267

60

—

—

2,535

—

1 Musiksergeant af 2. klassen, lön..................

600

—

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,147

50

—

—

2,295

—

1 Mnsikförstekonstapel, jämte underhåll in natura, lön.........

300

—

dagaflöning ä 0,50 krona i 365 dagar..............

182

50

482

50

1 Musikkonstapel, jämte underhåll in natura, lön...........

240

—

dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar..............

146

—

386

—

1 Musikvicekonstapel, jämte underhåll in natura, lön..........

180

—

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar...............

109

50

289

50

1 D:o...............................

—

—

289

50

1 Trumpetare, jämte underhåll in natura, lön.............

150

—

dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar..............

109

50

259

50

1 Dso................................

—

—

259

50

Summa kronor

—

—

10,479

—

Bil. V m.

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Fortifikationen.

Kronor

kronor.

1 Musikanförare af 2. klassen, lön..................

1,020

—

i

dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar...............

730

—

1,750

—

1 D:o............................ • •

—

1,750

—

1 Musikanförare af 3. klassen, lön..................

720

—

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,267

50

1 Musiksergeant af 1. klassen, lön..................

720

—

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,267

50

5 D:o..............................

—

—

6,337

50

1 Mnsiksergeant af 2. klassen, lön..................

600

—

dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar..............

547

50

1,147

50

5 D:o..............................

5,737

50

j 1 Musikdistinktionskorpral, jämte underhåll in natura, lön......

300

—

dagaflöning ä 0,50 krona i 365 dagar..............

182

50

482

50

4 D:o..............................

—

1,930

—

| 1 Musikkorpral, jämte underhåll in natura, lön............

240

—

dagaflöning ä 0,40 krona i 365 dagar..............

146

—

386

—

6 D:o..............................

—

—

2,316

—

1 Musikvicekorpral, jämte underhåll in natura, lön..........

180

—

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar..............

109

50

289

50

6 D:o............................

—

—

1,737

—

1 Trumpetare, jämte underhåll in natura, lön.............

150

—

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar..............

109

50

259

50

12 D:o..............................

—

—

3,114

—

Summa kronor

—

—

29,772

—

Bil. V n.

Förslag

till stat för musikpersonalen vid Första Svea, Första Göta, Wendes,

Norrlands, Andra Svea och Andra Göta trängkårer.

Kronor.

Summa

kronor.

Staben.

I

1 Musikanförare af 3. klassen, lön............

720

_

dagaflöniDg a 1,50 krona i 365 dagar.........

547

60

1,267

50

Kompanistaten.

1 Musiksergeant af 2. klassen, lön.......

600

—

dagaflöning ä 1,60 krona i 365 dagar........

547

50

1,147

50

1 Musikdistinktionskorpral, jämte underhåll in natura, lön . .

300

—

dagaflöning ä 0,60 krona i 365 dagar.........

182

50

482

50 i

1 Musikkorpral, jämte underhåll in natura, lön ....

240

—

dagaflöning ä 0,40 krona i 365 dagar.......

146

—

386

1 Musikvicekorpral, jämte underhåll in natura, lön.......

180

_

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar..........

109

50

289

50

1 D:o.................

—

—

289

50

1 Trumslagare eller hornblåsare, jämte underhåll in natura, lön .

150

—

dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar.......

109

50

259

50

1 D:o...............

—

—

259

50

Summa kronor

—

—

4,381

50

Tabell

Bil. VI.

utvisande inköps- och reparationskostnader af musik- och signalinstrument samt inköp af noter,

notställare m. m. vid nedanstående truppförband åren 1897—1901.

Inköp af

musikinstrument.

Reparation

af musikinstrument.

Inköp af

signalinstrument.

Reparation

af signalinstrument.

Inköp

af noter.

Inköp ock

reparation af

notställare,

notklämmare,

notpapper,

ljuskällare,

marsckväskor,

taktmätare,

taktpinnar,

regementstrumslagarestafvar

ock

d:o skärp,

instrumentock

notlådor

Summa.

Medeltal

för år.

1

Garnisonerade infanteriet.

Svea lifgarde..........

2,3G3

98

2,607

28

2

Göta > ..........

3,147

—

2,886

03

Icke garnisonerade infanteriet.

3 Lifregemente! till fot......

642

3G8

25

4

Första lifgrenadierregementet . .

1,859

—

674

50

5

Andra » . .

1,274

25

665

88

6

Västgöta regemente.......

2,015

—

b 213

—

8

Uplands regemente ....

1,581

30

958

95

9

Skaraborgs » ....

1,493

18

482

80

10

Södermanlands » ....

1,535

—

1,530

90

11

Kronobergs j ....

845

50

470

75

12

Jönköpings > ....

1,187

—-

512

15

13

Dalregementet.........

1,795

—

3)1,572

45

14

Hälsinge regemente.....

3,031

25

300

—

15

Alfsborgs » .....

1,295

15

312

90

16

Västgötadals > .....

1,160

—

652

—

17

Bohusläns » .....

1,475

—

1,211

80

18

Västmanlands » .....

1,537

75

926

93

19

Norrbottens > .....

1,793

—

875

—

20

Västerbottens * .....

2,164

—

988

85

21

Kalmar » .....

2,247

—

2,732

34

22

Värmlands > .....

3,122

—

1,159

60

23

Jämtlands fältjägareregemente . .

1,855

75

424

84

24

Norra skånska infanteriregementet

1,994

24

1,624

76

25

Södra » >

470

—

452

60

27

Gotlands infanteriregemente . . .

460

50

369

-

29

Västernorrlands regemente ....

775

—

632

—

1

Garnisonerade kavalleriet.

Lifgardet till häst.......

850

726

25

7

Kronprinsens husarregemente . .

1,901

50

686

13

Icke garnisonerade kavalleriet.

2 Lifregementets dragoner.....

635

810

50

3

» husarer.....

822

62

207

08

4

Smålands husarregemente ....

411

—

415

—

5

Skånska husarregementet ....

1,393

—

199

—

6

» dragonregementet ....

923

32

727

85

8

Norrlands dragonregemente . . .

965

—

700

70

1

Artilleriet.

Första Svea artilleriregemente . .

660

1.174

94

2

» Göta » . •

971

20

409

50

3

Wendes » . .

619

05

915

83

4

Norrlands » . .

524

—

982

20

5

Andra Svea > . .

663

13

266

07

6

» Göta » . .

1,229

57

140

50

7

Gotlands artillerikår......

577

75

183

—

9

Karlsborgs » ......

1,085

50

4

—

1

Fortifikationen.

Svea ingeniörbataljon......

140

42

774

91

2

Göta > ......

1,211

80

306

60

1

Tran gen.

Svea trängbataljon.....

520

184

80

2

Göta > .....

—

—

133

—

3

Norrlands » .....

324

85

5

70

4

"Wendes » .....

437

25

273

—

117

—

1,426

75

723

20

162

35

7,400

56

1,480

11

—■

—

—

—

731

62

—

—

6,764

65

1,352

93

449

10

776

40

640

73

117

30

2,993

78

598

75

297

—

593

87

85

—

113

70

3,623

07

724

61

168

—

383

90

1,813

18

229

—

4,534

21

906

84

’) 145

—

!) 252

50

175

—

186

25

2,986

75

—

—

320

—

476

80

425

SO

—

—

3,762

35

752

47

498

—

629

45

—

—

528

80

3,632

23

726

45

98

—

138

—

520

66

2) 300

—

4,122

56

—

—

481

70

396

05

1,076

69

262

30

3.532

99

706

59

163

—

198

50

351

53

155

75

2,567

93

513

59

222

—

—

—

383

40

43

25

4,016

10

—

—

103

50

—

Obekant.

139

25

3,574

—

—

—

60

—

486

1

Obekant.

60

—

2,214

09

—

—

3G9

—

540

52

1,705

91

13G

99

4,564

42

912

88

1,077

50

832

90

711

35

85

—

5,393

55

1,078

71

75

90

91

99

337

45

Obekant.

2,970

02

—

—

Ingår i

1.

o. 2. kolumn.

646

93

653

—

3,9.7

93

—

—

98

50

446

10

995

45

360

—

5,052

90

1,010

58

Obekant.

Ingår i 2. kol.

492

80

270

50

5,742

64

—

—

1,098

18

142

no

1,716

40

164

46

7,403

54

1,480

71

112

—

Ingår i 2. kol.

Obekant.

Obekant.

2,392

59

—

—

681

11

Ingår i 2. kol.

378

28

173

—

4,851

39

—

—

293

—

5

971

56

159

—

2,351

16

470

23

260

25

250

09

—■

—

126

—

1,465

84

293

17

234

—

167

—

496

70

1,094

27

3,398

97

679

79

200

126

217

25

6)

2,119

50

138

—

20

—

864

06

515

84

4,125

53

825

11

20

133

50

78

65

6)

1,677

65

180

—

58

75

—

—

11

—

1,279

45

255

89

86

50

63

30

Obekant.

5)

—

975

80

—

—

205

50

—

—

691

41

369

—

2,857

91

571

58

358

—

143

60

466

56

87

20

2,706

53

541

31

94

—

—

—

—

—

116

25

1,875

95

375

19

100

78

25

461

35

2.474

54

494

91

414

—

18

—

—

—

432

71

2,245

41

449

08

—

—

—

—

4) 554

11

6)

—

2,088

99

—

—

414

—

188

10

260

90

171

—

2,540

20

508

04

—

—

101

—

2,114

—

664

60

3.808

80

761

76

167

95

10

20

820

35

126

25

2,494

82

498

96

—

—

—

—

349

75

69

SO

1,179

SO

235

96

41

85

18

—

6) 586

36

50

—

1,785

71

—

—

Ingår i

1.

o. 2. kolui

nn.

11

50

926

83

190

30

51

25

69

97

479

80

2,309

72

461

94

175

39

19

90

248

25

1,186

95

237

39

429

50

36

—

234

43

49

44

882

37

176

47

195

—

60

98

182

50

57

90

826

93

165

39

—

—

10

75

131

—

128

20

980

20 |

196

04

Medeltal pr år och truppförband har utgjort:

vid

garnisonerade

infanteriet.

vid icke7)

garnisonerade

infanteriet.

vid 8)

garnisonerade

kavalleriet.

vid icke0)

garnisonerade

kavalleriet.

vid 10)

artilleriet.

vid8)

ingeni ör- trupperna.

vid

träng-

trupperna.

För inköp af musikinstrument . . .

551

10

264

41

380

30

205

20

154

19

242

36

64

10

t reparation af » ...

549

33

137

13

137

23

91

73

105

21

61

32

29

83

» inköp af signalinstrument . . .

11

70

82

96

27

60

41

87

33

20

38

06

39

97

» reparation af > ...

142

67

83

42

4

—

10

12

13

91

10

25

7

34

> inköp af noter.........

145

48

156

99

172

81

57

90

120

77

13

99

28

39

> inköp ock reparation af diverse

musikalier............

16

24

50

46

103

17

29

17

64

17

95

96

24

19

Summa

1,416

52

775

37

825

ii

435

99

491

45

461

94

193

82

*) Ofullständig uppgift. — 2) Dessutom persedlar till ej uppgifvet värde. — 5) Däri ingår kostnaden för reparation af signalinstrument.

— 4) Häri ingår äfven kostnaden för notpapper. — 6) Intet pris uppgifvet. — 6) Häri ingår äfven frakt- ock inbindningskostnader. — ’) Medeltal

för 14 regementen. — 8) Medeltal för 1 regemente. — e) Medeltal för 4 regementen. — 10) Medeltal för 6 regementen.

Bil. VII.

Kosta adsberäknin g

öfver musikmaterielens anskaffning och underhåll samt musikpersonalens

utbildning m. m.

Inköp och

reparationer

af musik- och signal- instrument,

noter, not- papper, not- lådor m. m.

Till elever

Summa.

Till

musik- under- befäls- skolan:

undervis- ningsma- teriel

m. m.

Stipen- dier för

musik- anförare- elever

vid kon- serva- toriet.

Till musik- konservato- riet; hyra

för lokal,

eldning o.

städning,

extra lära- re m. m.

dagaf-

löning.

under-

håll.

.grati-

fika-

tioner.

1 Gardesregemente.....

1.475

*> 1,314

4.818

750

8,357

''

1 d:o .....

1.475

‘) 1,314

4,818

750

8,357

1 Fältinfanteriregemente . .

900

*) 540

1,980

375

3,795

O

"Ö

co

<M

20,700

3) 12,420

45,540

8,625

87,285

1,500

5,400

5,000

1 Fästningsinfanteriregemente

700

2) 360

1,320

250

2,630

1 d:o

700

s) 360

1,320

250

2,630

Skånska husarregementet . .

700

—

—

—

700

'' —

—

—

Skånska dragonregementet . .

700

—

—

—

700

—

—

—

1 Kavalleriregemente ....

450

—

—

—

450

—

—

—

5 d:o ....

2,250

—

—

—

2,250

—

—

—

1 Fältartilleriregemente. . .

600

—

—

—

600

—

—

—

5 d:o ...

3.000

—

—

—

3,000

—

—

—

Svea ingeniörkår......

450

—

—

—

450

—

—

—

Göta d:o ......

450

—

—

—

450

—

_

—

Bodens d:o ......

250

—

—

—

250

—

—

—

Gotlands artillerikår ....

250

—

—

—

250

—

—

—

Boden-Karlsborgs artillerirege-

mentes afdelning i Boden .

250

—

—

—

250

—

—

—

D:o å Karlsborg......

250

—

—

—

250

—

—

—

Positionsartilleriregementet .

250

—

—

—

250

—

—

—

1 Trängkår ........

250

—

—

—

250

—

—

—

5 d:o ........

1,250

—

—

—

1,250

—

—

—

Samma

37,300

16,308

59,796

11,000

124,404

1,500

5,400

5,000

136,804

'') 365 dagar. — *) 300 dagar.

Bil. VIII.

Tabell

utvisande kostnaden för musikpersonalens årliga aflöning och underhåll å stat enligt

komiténs förslag.

Löner.

Arfvoden.

Dagaflöning.

Inqvarte- rings- och

servisbidrag.

Underhåll

(ä 1 kr. 10

öre för dag).

Summa.

30 musikanförare af 1. klassen.....

30,600

14,400

_

32,850

_

8,400

_

_

_

86,250

_

14 d:o »2. > .....

14,280

—

—

—

10,220

—

2,772

—

—

—

27,272

—

11 d:o >3. » .....

7,920

—

—

—

6,022

50

1,932

—

—

—

15,874

50

28 regementstrumslagare........

20,160

—

-

—

15,330

-

4,680

—

—

—

40,170

—

215 musiksergeanter af 1. klassen ....

154,800

—

—

—

97,122

—

35,436

—

—

—

287,358

—

232 d:o »2. > ....

139,200

—

—

—

102,180

—

38,496

—

—

—

279,876

—

155 musikdistinktionskorpraler......

46,500

—

—

—

17,393

50

—

—

38,265

70

102,159

20

211 musikkorpraler...........

50,640

—

—

—

17,733

20

—

—

48,766

30

117,139

50

220 musikvicekorpraler.........

39,600

—

—

—

14,154

—

—

—

51,898

—

105,652

—

314 trumslagare (trumpetare, hornblåsare) .

47,100

—

—

—

24,315

60

—

—

89,157

20

160,572

80

Summa

550,800

—

14,400

—

337,320

80

91,716

—

228,087

20

1,222,324

—

Tabell

utvisande kostnaden för musikpersonalens årliga aflöning och underhåll å stat enligt 1901

års härordning.

Löner.

Dag-

aflöning.

Inqvarte- rings- och

servisbidrag.

Underhåll

(a 1 kr. 10

öre för dag).

Summa.

48 musikfanjuukare (musikstyckjunkare) ....

. 48,960

_

35,040

_

10,284

—

—

—

94,284

—

250 musiksergeanter af 1. klassen........

180,000

—

116,284

50

41,376

—

—

—

337,660

60

232 » >2. > ........

139,200

—

102,180

—

38,496

—

—

—

279,876

—

892 trumslagare (trumpetare, hornblåsare) ....

133.800

—

61,788

—

—

—

226,556

—

422,144

Summa

501,960

—

315,292

50

90,156

—

226,556

—

1,133,964

60

Tabell

utvisande tillgångar för musikens aflöning och underhåll för år 1901,

Bil. IX.

Ans

1

a g

å

sta

t.

I n d

e 1 t

a

t i 1

1

g å

n

g a r.

Af anslaget

till arméns

Diverse

Af anslaget

inkomster

afkastning

Summa

Lön, arfvode

och

beklädnads-

Dag-

aflöning

-1)

Portions-

ersättning.

Underhåll.

Summa.

Vakan s- afgifter af

rotar och

Mötespasse- volans ä kr.

10,50 af rotar

Beklädnads- bidrag ä

kr. 6,25

Furage- passe- volans af

Summa.

diverse

intendentur- och sjuk-

till arméns

munderings- utrustning.l)

af

försålda

persedlar

af

musik-

kassans

tillgångar

för

år 1901.

Anmärkningar.

ersättning.

rusthåll

och rusthåll.

af rotar

och rusthåll.

rusthåll.

vårdsbehof.

m. m.

kapital.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

H.

I.

k.

L.

M.

N.

0.

P.

Infanteriet.

1

Svea lifgarde.........

10,428

—

2,701

—

11,389

21

—

—

24,518

21

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

A 750

—

2) 6,385

—

—

_

_

_

31,653

21.

A A Dessutom dyrtidstillägg, där sådant har författ-

2

Göta lifgarde.........

10,428

—

2,701

—

11,749

75

_

_

24,878

75

A 750

2) 6,353

55

31,982

30

ningsenligt tillkommit löntagaren.

4,100

A 2) Uppdebiteradt i musikkassans räkenskaper; dess-

3

Lifregemente! till fot.....

'') 510

—

196

98

1,297

09

—

6,104

67

A 16,468

47

304

50

125

—

—

—

A 16,897

97

60

60

1,261

59

1

58

864

—

25,190

41

utom dyrtidstillägg.

4

Första lifgrenadierregementet .

!) 510

—

158

88

954

26

2,000

_

3,623

14

17,640

_

504

_

337

50

18,481

50

60

60

944

78

9

23.119

49

A 3) Ej portion.

5

Andra lifgrenadierregementet .

>) 510

—

136

20

781

18

2,000

—

3,427

38

2) 17,200

—

420

—

—

—

17,620

60

00

772

30

34

69

19

90

21,934

87

B A Dagaflöningen för stahstrumpetare, skvadrons- trumpetare, fältmusikanter, spel i nummer och

6

Västgöta regemente......

2) 510

—

157

80

74

963

394

74

2,000

—

3,631

48

16,800

—

399

—

—

—

—

—

17,199

—

60

60

932

23

G

—

2,538

12

24,367

43

trumslagare är beräknad efter det antal tjänst- göringsdagar, som uppgifvits af vederbörande

7

Smålands grenadierkår ....

’) 510

—

82

24

1,000

—

1,985

06

3) 8,411

—

199

50

—

—

—

—

8,610

50

26

70

358

23

—

—

—

—

10,980

49

truppförband. För regementstrumslagarne, utom

8

9

TJplands regemente . . .

2) 510

—

173

143

28

1,167

43

2,000

—

3,850

71

4) 14,800

—

252

—

212

50

—

—

15,264

50

60

60

1,051

07

—

—

216

25

20,443

13

vid fotgardesregementena, är upptagen dagaflö- ning för 12 dagars musik möte och 22 dagars

Skaraborgs » ...

4) 510

—

22

846

42

2,000

—

3,499

64

6) 16,625

—

A 399

—

300

—

—

-

17,324

—

60

00

828

12

—

—

3,202

81

24,915

17

regementsmöte (med 2 dagar för nt- och in-

10

Södermanlands ■> ...

>) 510

—

142

92

889

10

2.000

—

3,542

02

6) 17,590

64

336

—

262

50

—

—

18,189

14

60

00

824

20

—

—

475

—

23,090

96

ryckning), tillsamman 36 dagar.

B 2) Förslagsvis.

B 3) = A3).

11

Kronobergs > ...

>) 510

—

164

52

1,008

41

2,000

—

3,682

93

13,200

—

399

—

300

—

—

—

13,899

—

60

60

984

42

—

—

677

10

19,304

05

12

Jönköpings » ...

>) 510

—

156

24

985

73

2,000

—

3,651

97

12,750

—

367

50

281

25

—

—

13,398

75

60

60

929

45

12

85

1,443

34

19,496

96

D *) Det i regementets stat uppförda anslag till mu- sikens underhåll, 2,400 kronor, har ej användts,

13

Dalregementet . . .

4) 510

—

200

46

1,477

37

2,000

—

4,187

83

A 16,400

—

336

—

A 262

50

—

—

16,998

50

60

60

1,251

81

12

03

769

33

23,280

70

utan har i stället såsom förut regementet till-

14

Hälsinge regemente . . .

2) 510

—

154

08

1,111

82

2,000

—

3,775

90

19,600

—

504

—

362

50

—

—

20,466

50

60

60

907

80

—

—

1,674

38

26,885

18

godoskrifvit sig de indelta tillgångarne.

D 2) Af de å regementets stat uppförda 2,400 kr. har

15

Alfsborgs » ...

*) 510

—

151

92

917

29

2,000

—

3,579

21

14,960

—

399

—

300

—

—

—

15,659

—

60

G0

885

96

15

—

765

49

20,965

26

ej användts mera, än här anteeknade 480, utan

16

Västgöta-Dals » ...

>) 510

—

134

82

855

47

2,000

—

3,500

29

17,600

—

399

—

300

—

—

—

18,299

—

60

00

763

25

63

86

1,833

61

24,520

61

har i stället regementet tillgodogjort sig 8 hel- vakansafgifter.

E A Enligt 1901 års stat för hvartdera af Skånska

17

Bobus läns » ...

'') 510

—

243

78

1.747

05

2,000

—

4,500

83

14,680

—

252

—

212

50

—

—

15,144

50

60

00

1,644

71

56

83

758

33

22,165

80

18

19

Västmanlands » ...

Norrbottens » ...

*) 510

—

173

134

82

1,181

43

2,000

2,000

—

3,865

25

8) 17,176

67

2)~

—

262

50

—

—

17,439

17

60

00

1,051

71

20

80

2,939

59

25,377

12

husar- och dragonregementena till lön, dispo- nibilitetsarfvode och beklädnad anvisadt ett

>) 2,310

—

46

1,060

40

5,504

80

9.000

—

105

—

2) 1,112

50

—

—

10,217

50

34

00

771

14

5

74

—

—

16,533

84

sammanlagdt belopp af 16,050 kronor samt till

20

Västerbottens > . . .

4) 2,310

—

127

74

849

98

2,000

—

5,287

72

7.235

—

105

—

187

50

—

—

7,527

50

34

00

692

85

—

—

419

97

13,962

64

musikens underhåll 2,400 kronor. På grund

af bestämmelserna ri Kongl. Brefvet den 8.

21

Kalmar » ...

4) 510

—

180

00

1,219

23

2,000

—

3,909

29

13,050

—

399

—

8) 537

50

—

—

13,986

50

60

60

1,107

28

—

—

374

79

19,438

41

juni 1894 hafva emellertid regementenas musik-

22

Värmlands » ...

A 510

—

181