SOU 1903:2

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET DEN 15 OKTOBER 1902

AF

KOMITÉN FÖR FÖRNYAD UTREDNING AF FRÅGAN

OM LÄMPLIGASTE SÄTTET FÖR ANORDNANDE

AF EN MALTDRYCKSBESKATTNING.

STOCKHOLM

Isaac Marcus’ Boktr.-Aktieborao

1902.

: »•

Till Konungen*

Genom nådigt bref den 4 april 1902 behagade Eders Kongl. Maj:t

uppdraga åt en komité, bestående af undertecknad Tamm såsom ordförande

samt undertecknade Byström, Lindeberg och Rosenberg äfven

-

som Bryggaren Ernst Leonard Hartmann såsom ledamöter, att taga frågan

om lämpligaste sättet för anordnande af en maltdrycksbeskattning under

förnyadt öfvervägande, med iakttagande deraf att billiga, alkoholsvaga

maltdrycker fritoges från beskattningen, samt att afgifva det förslag

till författning i ämnet, hvartill utredningen kunde föranleda.

Sedan emellertid komiténs ledamot Hartmann under komitéarbetets

fortgång insjuknat, fann Eders Kongl. Maj:t, efter anmälan derom,

genom nådigt bref den 22 augusti 1902 godt förordna undertecknad

Bergh att, under den tid Hartmann vore af sjukdom hindrad att fullgöra

sitt uppdrag såsom ledamot af komitén, i Hartmanns ställe deltaga

i komitéarbetet; och har på grund deraf undertecknad Bergh deltagit

i komiténs efter nyssnämnda dag hållna sammanträden.

Komitén, som sammanträdde första gången den 29 april 1902,

har sedermera varit samlad vissa delar af juni, augusti, september och

oktober månader innevarande år. Derjemte hafva särskilda delegerade

under sistförflntna sommar, mellan komiténs allmänna sammanträden,

utfört vissa förberedande arbeten.

Såsom komiténs sekreterare har tjenstgjort t. f. Krigsfiskalen, Juris

Kandidaten Carl Edvard Sterky.

Sedan komitén vid denna dag hållet sammanträde afslutat sina

öfverläggningar, får komitén såsom resultat af sina arbeten härmed

öfverlemna underdånigt betänkande, innefattande:

förslag till Förordning angående tillverkning och beskattning

af maltdrycker;

motiver till detta författningsförslag;

särskilda yttranden af undertecknade Bergh, Byström och Rosenberg;

samt

fem i motiverna åberopade bilagor.

Underdånigst:

GUST. TAMM.

AXEL BERGH. J. BYSTRÖM. K. LINDEBERG. J. O. ROSENBERG.

(Jarl Edv. Sterky.

Stockholm den 15 oktober 1902.

FÖESLAG.

*

Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 8

Förslag

till

Förordning angående tillverkning och

beskattning åt maltdrycker.

Kap. I. Om skattens beräkning, erläggande och återbärande samt

allmänna bestämmelser.

ti

1.

Den, som vill idka tillverkning af maltdrycker till afsalu, skall,

utöfver hvad författningarna i allmänhet föreskrifva såsom vilkor för

rätt att utöfva näring, vara underkastad de föreskrifter, som beträffande

sådan tillverkning i denna förordning finnas stadgade; dock att förordningen

icke eger tillämpning å sådan tillverkning af maltinfusioner

och maltextrakt, som eger rum, antingen å apotek för medicinskt ändamål,

eller eljest under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj:t vill för

särskildt fall föreskrifva.

2. Hembrygd af maltdrycker för eget behof, men ej till afsalu,

må, utan hinder af föreskrifterna i denna förordning, företagas af en

hvar, som icke idkar värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller

tillverkning af sådana drycker till afsalu.

2 §■

1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,

skall med det i nästa mom. medgifna nndantag erläggas skatt

med 18 öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten

för de första under tillverkningsåret afverkade fem tiotusen kilogrammen

malt utgår med 14 öre för kilogram och för de nästa femtiotusen kilo-*

grammen med 16 öre för kilogram,

4 Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, der på grund af tillståndsbevis

under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkas.

3 §■

1. I denna förordning förstås med

svagdricka, hvarje maltdryck, som ej innehåller mer än två volymprocent

alkohol och är inbryggd med en stamvört, hvilkens extrakthalt

icke öfverstiger fem procent;

skattefritt bryggeri, hvarje bryggeri, der under tillverkningsåret

endast svagdricka tillverkas, och skattepligtigt bryggeri, hvarje annat

bryggeri;

tillverkare, den person, hvilken såsom egare, innehafvare, verkställande

direktör, disponent eller i annan egenskap har högsta inseendet

öfver bryggeriets skötsel.

2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och

med den 30 september.

4 §•

1. I skattepligtigt bryggeri må för tillverkning af maltdrycker

användas endast torkadt, rostadt eller brändt malt, humle, jäst och

vatten.

2. Maltet skall krossas å en i bryggeriet uppstäld maltkross, så

förbunden med en sjelfregistrerande, justerad väg, att maltets krossning

ej kan ega rum, utan att detsamma först genomgått vågen.

3. Det skattepligtiga maltets vigt beräknas efter vågens anvisning}

men märkes å vågen fel, skall kontrollör uppväga maltet å annan

justerad väg; egande öfverkontrollör bestämma, efter hvilken grund

maltafverkningen skall beräknas från den tidpunkt, då kontrollören sist

afläste vågen, innan felet märktes.

« §•

Skatt skall erläggas för minst sjuttio kilogram malt i medeltal för

hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på grund

af tillståndsbevis må ega rum.

6 §''

1. Tillverkare skall med det undantag, som i 4 mom. sägs, till

vederbörande landtränteri eller, hvad Stockholms stad angår, till öfverståthållareembetet

före hvarje månads början förskottsvis inbetala skatt

Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 5

för den vigt malt, som enligt den i 13 § föreskrifna anmälan kommer

att under månaden krossas.

2. Har under någon kalendermånad krossats malt till högre vigt

än den, för hvilken skatt förskottsvis erlagts, åligger tillverkaren att

inom åtta dagar efter månadens utgång inbetala skatten för det Överskjutande

beloppet.

3. Visar sig, då det i 13 § omnämnda tillståndsbevis upphör att

gälla, att tillverkare inbetalt skatt för mera malt än som krossats, eger

han återbekomma skilnaden.

4. Tillverkare, som i anmälan förklarar sig önska erhålla anstånd

med skattens erläggande och för densamma ställer sådan säkerhet, som

i 13 § 2 mom. sägs, skall inom två månader efter utgången af hvarje

qvartal inbetala skatten för det under qvartalet uppvägda maltet; och

skall vid betalningen för det sista qvartalet, under hvilket maltkrossning

enligt samma tillståndsbevis egt rum, jemväl erläggas hvad som

kan brista i den uti nästföregående § stadgade minsta skatt.

5. Betalas ej skatten inom föreskrifven tid, anses tillståndsbeviset,

i hvad det innefattar rätt till maltkrossning, hafva upphört

att gälla och utmätes skatten.

7 §■

Om uppvägdt malt eller deraf beredd produkt, innan den lemnat

lagerfaten, så väsentligen skadats, att maltet eller produkten ej kan

för afsedt ändamål användas, må eftergift af skatten ega rum. Till

Kongl. Maj:t stäld ansökan härom, åtföljd af handlingar, innefattande

erforderlig utredning rörande förhållandet, ingifves till Kongl. Majts

befallningshafvande, som, efter öfverkontrollörens hörande, till Kongl.

Maj:t insänder handlingarna i ärendet jemte eget yttrande.

8 §•

Om maltdryck från skattepligtigt bryggeri utföres ur riket, åtnjutes

under de vilkor, hvilka af Kongl. Maj:t särskild! stadgas, för den vigt

malt, som tillverkaren kan styrka hafva åtgått för den utförda maltdryckens

tillverkning, restitution af skatt, beräknad efter den vid utförseln

från bryggeriet derstädes gällande skattesatsen.

9 §•

1. (öfverinseende! öfver bryggerikontrollen i riket utöfvas af chefen

för Kongl. Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

6 Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i den ordningsstadga,

Kongl. Magt vill utfärda för bryggerierna i riket, utöfvas

bryggerikontrollen af öfverkontrollörer och, hvad angår de skattepligtiga

bryggerierna, jemväl af kontrollörer.

3. Öfverkontrollörer förordnas af Kongl. Maj:t, som bestämmer

dem tillkommande ersättning.

4. Kontrollörer utses af Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter

förslag af vederbörande öfverkontrollör.

5. Chefen för Kontroll- och justeringsbyrån må, der så pröfvas

nödigt, på statens bekostnad förordna ej mindre kontrollör att biträda

öfverkontrollör vid dennes expeditionsgöromål mot ersättning af två

kronor om dagen, än äfven tillsyningsman att biträda öfverkontrollör

vid tillsyn å skattefritt bryggeri mot ersättning, som ej utan Kongl.

Maj:ts medgifvande må bestämmas högre än tjugu kronor i månaden

för hvarje bryggeri.

10 §.

Tillverkare vare skyldig hålla sina bandelsböcker med tillhörande

verifikationer tillgängliga för vederbörande öfverkontrollör, då denne

önskar deraf taga del.

11 §.

Tillverkare ställe sig till efterrättelse, hvad ordningsstadgan för

bryggerierna innehåller om tillverkares åligganden, samt de föreskrifter,

chefen för Kontroll- och justeringsbyrån eller vederbörande kontrolltjensteman

i enlighet med denna förordning eller nämnda ordningsstadga

meddelar.

12 §.

Uppgift om de enligt denna förordning utlärdade tillståndsbevis

skall af Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfversändas till öfverkontrollör

sist dagen efter det beviset utfärdats; och skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande

första helgfria dagen i hvarje vecka till Kontroll- och justeringsbyrån

insända uppgift å de tillståndsbevis, som under föregående vecka

utfärdats.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddele härjemte vederbörande

stadsfiskal eller länsman underrättelse, att tillståndsbevis för tillverkning

i skattefritt bryggeri utfärdats eller upphör att gälla.

Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 7

Kap. 11. Om tillverkning af maltdrycker i skattepligtigt bryggeri.

13 §•

1. Då skattepligtigt bryggeri skall sättas i gång eller vid början

af ett tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger tillverkaren

att minst tio dagar förr, än malt krossning må företagas, till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande ingifva skriftlig anmälan med uppgift om:

a) tillverkarens postadress äfvensom det ställe, der bryggeriet är

beläget,

b) den tidrymd, ej öfverstigande helt tillverkningsår, för hvilken

han önskar erhålla tillstånd till maltkrossning,

c) den vigt malt, han beräknar i medeltal skola komma att krossas

för hvarje helgfritt dygn under den tid, för hvilken anmälan göres, samt

d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför

kontrolltjensteman;

hvarjemte, derest bryggeriet ej står under tillsyn af kontrollör,

då anmälan göres, vid densamma skall fogas intyg af vederbörande

öfverkontrollör, att anordningarna inom ''bryggeriet icke strida mot denna •

förordnings eller ordningsstadgans föreskrifter.

2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren hos Kongl.

Maj:ts befallningshafvande aflemna ränteriqvittens å inbetald skatt för

en månad, eller, om han begär anstånd med skattens erläggande, hos

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ställa säkerhet för det högsta belopp,

hvartill skatten efter den uppgifna medelafverkningen för sex månader

kan komma att uppgå, dock alltid för minst ettusen femhundra kronor.

3. Ingifves behörig ränteriqvittens, eller varder säkerheten,

der sådan ställes, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande godkänd och

finnes eljest ej hinder för rörelsens utöfvande, meddele Kongl. Maj:ts

befallningshafvande tillståndsbevis för maltkrossnings företagande och

tillverkning af maltdrycker utaf det malt, som på grund af tillståndsbeviset,

krossas.

4. Har under någon kalendermånad vigten af det krossade maltet

i medeltal för hvarje helgfritt dygn uppgått till mer än en femtedel

utöfver hvad i anmälan uppgifvits, skall tillverkare, som åtnjuter

anstånd med skattens erläggande, såvida hans tillståndsbevis varit

gällande för mera än hälften af ifrågavarande månad, inom fjorton

dagar efter månadens slut ställa säkerhet för den skatt, som svarar

8 Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

mot den tillökade medelafverkningen för sex månader, vid äfventyr att

tillståndsbeviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning, anses

hafva upphört att gälla.

5. När anmälan afser kortare tid än sex månader, varde säkerheten

derefter jemkad; dock skall säkerhet ställas för minst tvåhundrafemtio

kronor.

6. Förfaller den stälda säkerheten, utan att tillverkaren dessförinnan

stält ny, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande godkänd säkerhet,

anses tillståndsbeviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning,

hafva upphört att gälla.

14 §.

Har skattepligtigt bryggeri genom olyckshändelse så väsentligen

skadats, att tillverkningen måste upphöra, eller vill tillverkare af annan

anledning afsluta maltkrossningen tidigare, än i tillståndsbeviset är utsatt,

skall han skriftligen anmäla sådant för kontrollören, i senare fallet

minst tre dagar före den, å hvilken sista maltkrossningen är afsedd att

ega rum; och åligger kontrollören att härom lemna tillverkaren bevis

samt ofördröjligen underrätta Kongl. Maj:ts befallningshafvande och

. öfverkontrollören. När sådan anmälan skett, må maltkrossning ej utan

nytt tillståndsbevis eg a rum efter den tid, då enligt anmälan densamma

skolat afslutas.

15 §.

Om maltkrossning ej företages inom fem dygn efter det, då

enligt tillståndsbevis densamma må taga sin början, eller af bry tes

utan sådan anmälan, som i 14 § omförmäles, och icke ånyo företages

inom fem dygn, det oräknadt, hvarunder afbrottet skedde, åligger tillverkaren

att för hela den tid, maltkrossning sålunda icke egt rum, till

Kongl. Maj:ts befallningshafvande inbetala det på bryggeriet belöpande

kontrollörsarfvodet, hvilket Kongl. Maj:ts befallningshafvande eljest låter

hos honom utmäta.

Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 9

Kap. III. Om kontrollen vid skattepligtigt bryggeri.

16 §.

1. Tillverkare skall, innan anmälan för skattepligtigt bryggeri

första gången göres, låta i två exemplar upprätta och till öfverkontrollören

öfverlemna fullständig planritning och beskrifning öfver bryggeriet och

samtliga dertill hörande lägenheter med tydligt angifvande af hvars och

ens ändamål. Ett exemplar af ritning och beskrifning förvaras vid

bryggeriet och det andra insändes af öfverkontrollören till Kontroll- och

j usteringsbyrån.

2. När i anseende till vidtagna förändringar inom bryggeri chefen

för Kontroll- och justeringsbyrån anser ritningen öfver detsamma icke

vidare användbar, åligge tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrifning,

äfvenledes i två exemplar.

i? §•

1. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke

blifvit upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrifning, eller som der

upptagits men sedermera ändrats, må icke vid tillverkning af maltdrycker

användas utan att hafva blifvit af öfverkontrollören skriftligen

godkända.

2. Ej må maltkross eller sjelfregistrerande våg ändras eller ny

sådan redskap i bryggeri insättas, innan öfverkontrollören skriftligen

gifvit sitt samtycke till åtgärden.

18 §.

1. Tillverkare åligge att på egen bekostnad anskaffa och i behörigt

skick underhålla i 4 § omförmälda maltkross och sjelfregistrerande

våg.

2. Kan den med vågen förbundna maltkrossen af någon anledning

ej användas, skall kontrollören närvara vid maltets krossning.

3. Utom förenämnda maltkross må icke i bryggeri eller tillhörande

lägenheter finnas någon till krossning af malt användbar redskap, med

mindre den ställes under kronans lås eller försegling.

2

10 Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

19 §.

Omältad spanmål må icke inom skattepligtigt bryggeri finnas

annorstädes än i de förvaringsrum, hvilka i beskrifningen öfver bryggeriet

uppgifvas såsom för sådan spanmål afsedda.

20 §.

Okrossadt malt må icke finnas inom de lägenheter, der mäskkar

och vörtpanna äro uppställda.

Ej må på en gång krossas större mängd malt, än som erfordras

till näst påföljande brygd.

Krossadt malt må ej införas i skattepligtigt bryggeri eller tillhörande

lägenheter och ej heller derifrån utföras.

1 skattepligtigt bryggeri eller tillhörande lägenheter må icke

finnas stärkelse, socker, saccharin eller annat, som kan vid tillverkning

af maltdryck användas i stället för malt.

21 §.

I skattepligtigt bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med användande

af blanketter, som Kontroll- och justeringsbyrån låter tillhandahålla,

i enlighet med ordningsstadgans föreskrifter föras en bryggiournal,

hvilken i bryggeriet städse skall vara för kontrolltjensteman

tillgänglig.

22 §.

Justerad våg med justerade vigter, annan redskap och det arbetsbiträde,

som fordras för direkt uppvägning af malt och uppmätning af

kärl med flera kontrollåtgärder, äfvensom malt för justering af den

sjelfregistrerande vågen ställe tillverkare utan ersättning till kontrolltjenstemans

förfogande.

23 §.

Från skattepligtigt bryggeri må svagdricka, derest det ej af köpare

afhemtas i öppna kärl, endast utlemnas på kärl, som äro stämplade med

såväl bryggeriets namn som ordet svagdricka; och må inga andra maltdrycker

utlemnas på sålunda stämplade kärl.

Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 11

24 §.

Kontrolltjensteman skall, när helst han det fordrar, eg a tillträde

till de lägenheter i skattepligtigt bryggeri, der maltkross, mäskkar,

vörtpanna och kylredskap äro uppställda. Derjemte skola bryggeriets

öfriga lägenheter, som äro upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrifning,

vara för kontrolltjensteman tillgängliga mellan klockan sex förmiddagen

och klockan sju eftermiddagen och å annan tid, när arbete

inom bryggeriet pågår.

25 §.

1. Kontrollör erhåller under tjenstgöringstiden af staten dagarfvode

med tre kronor för tillsyn å ett bryggeri och med en krona

för hvarje ytterligare bryggeri, öfver hvilket han har tillsyn.

2. Der å landsbygden lokala eller andra förhållanden sådant

kräfva, må Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter öfverkontrollörs

hörande, antingen förhöja kontrollörens dagarfvode med högst två kronor

utöfver det i 1 mom. bestämda beloppet för tillsyn å ett bryggeri eller

ock ålägga tillverkaren att vid bryggeriet tillhandahålla kontrollör kost

samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum; egande i senare

fallet tillverkaren att af staten erhålla ersättning med två kronor om

dagen.

3. Kontrollör, som samtidigt utöfvar tillsyn vid bränvinsbränneri

och skattepligtigt bryggeri, åtnjute för tillsyn å hvarje sådant bryggeri

blott en krona om dagen.

4. Då kontrollör för fyra eller flera på hvarandra följande brygder

måste enligt de i^denna förordning meddelade föreskrifter uppväga maltet

eller närvara vid dess krossning, ersätte tillverkaren honom derför med

två kronor för hvarje brygd utöfver de tre första.

Kap. IY. Om tillverkning af svagdricka i skattefritt bryggeri.

26 §.

Då skattefritt bryggeri skall sättas i gång eller vid början af ett

tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger tillverkaren alt

minst tio dagar förr, än vörtkokning må taga sin början, till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ingifva skriftlig anmälan med uppgift om:

12 Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

a) tillverkarens postadress äfvensom det ställe, der bryggeriet är

beläget,

b) den tidrymd af tillverkningsåret, under hvilken tillverkningen

skall bedrifvas, samt

c) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom

inför kontrolltjensteman,

hvarefter Kongl. Maj:ts befallningshafvande, der hinder ej möter,

meddelar tillståndsbevis för tillverkningens utöfvande.

. 27 §.

Ej må den, som i skattefritt bryggeri utöfvar tillverkning, idka

handel med eller i bryggeriet jemte dertill hörande lägenheter införa

eller förvara andra maltdrycker än svagdricka.

28 §.

1. Vid tillverkning af svagdricka i skattefritt bryggeri må vörten,

då jästen tillsättes, icke ega högre extrakthalt än fem procent.

2. I skattefritt bryggeri må vid tillverkning af svagdricka ej

användas saccharin, och må sådant ej finnas i dylikt bryggeri.

29 §.

I skattefritt bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med användande

af blanketter, som kontroll- och justeringsbyrån låter tillhandahålla,

i enlighet med ordningsstadgans föreskrifter föras en bryggjournal,

som städse skall vara för kontrolltjensteman tillgänglig.

Denna journal skall vid tillverkningsårets utgång behörigen afslutas

samt inom fjorton dagar derefter insändas till kontroll- och

justeringsbyrån.

30 §.

Redskap och biträde, som erfordras för uppmätning af vört, svagdricka

och kärl samt för undersökning af vörtens extrakthalt, ställe

tillverkaren utan ersättning till kontrolltjenstemans förfogande.

31 §.

Från skattefritt bryggeri må svagdricka, derest det ej af köpare

afhemtas i öppna kärl, endast utlemnas på kärl, som äro stämplade

med såväl bryggeriets namn som ordet svagdricka.

Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 13

32 §.

Inom en månad efter utgången af hvarje qvartal skall tillverkare

till Kongl. Maj:ts befallningshafvande insända ett af vederbörande kontrolltjensteman

bestyrkt utdrag af bryggjournalen, upptagande vigten af

det malt, som under qvartalet afverkats, och samtidigt dermed såsom

bidrag till kostnaden för kontroll vid bryggeriet inbetala ett belopp,

motsvarande ett hälft öre för hvarje kilogram under qvartalet afverkadt

malt. Har denna afgift icke influtit i behörig tid, skall det för

tillverkaren meddelade tillståndsbevis anses hafva omedelbart upphört

att gälla.

33 §.

Kontrolltjensteman skall ega tillträde till skattefritt bryggeri

mellan klockan sex förmiddagen och klockan sju eftermiddagen och å

annan tid, när arbete der pågår.

34 §.

Vill tillverkare afsluta tillverkningen före utgången af den tid,

för hvilken tillståndsbevis utfärdats, göre derom skriftligen anmälan hos

Kongl. Maj:ts befallningshafvande och vederbörande öfverkontrollör med

uppgift om dagen, då tillverkningen kommer att afslutas; hvarefter

tillståndsbeviset anses hafva upphört att gälla nämnda dag.

Kap. V. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

35 §.

Den, som utan vare sig behörighet efter 1 § eller erhållet tillstånd

tillverkar maltdryck, straffes med böter från och med etthundra till

och med tvåtusen kronor eller med fängelse från och med en till och

med sex månader samt gälde tillverkningsskatt enligt bestämmelserna

i 2 och 5 §§ med minst nio kronor 80 öre för hvarje dygn, hvarunder den

olagliga tillverkningen utöfvats, men ej för kortare tid än trettio dygn,

dock att, derest omständigheterna gifva vid handen, att mera malt än

sjuttio kilogram i dygnet afverkats, skatten, med iakttagande af

14 Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

bestämmelsen om dess utgörande för minst trettio dygn, beräknas efter

maltafverkningen, hvarvid, i saknad af erforderlig utredning om antalet

brygder och inmäskningen, antages, att för hvarje dygn verkställts en

brygd och att det derunder inmäskade maltets mängd i okrossadt tillstånd

uppgått till hälften af mäskkarsrymden samt att en hektoliter

okrossadt malt väger femtiotvå kilogram.

36 §.

Skulle den, som enligt 1 § 2 mom. må för eget behof tillverka

maltdryck, sälja något af hvad han dervid tillverkat, böte han från och

med fem till och med tvåhundra kronor; dock att, der omständigheterna

ådagalägga, att vid tillverkningen åsyftats varans försäljning,

den skyldige straffas efter 35 §.

37 §.

Den, som i skattepligtigt bryggeri

använder ej medgifna råämnen eller malt, som icke blifvit i föreskrifven

ordning vägdt,

eller gör åverkan å sjelfregistrerande våg,

eller använder sjelfregistrerande våg, sedan skada å densamma

veterligen uppkommit,

eller eljest söker svikligen undandraga statsverket skatt,

eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,

som kontroll!] ensteman åsatt,

straffes, derest ej högre straff enligt allmän lag bör följa å brottet,

med böter från och med femhundra till och med femtusen kronor eller

dömes till fängelse från och med en månad till och med ett år; dock

må, der omständigheterna äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete

från och med två månader till och med två år.

Den sakfälde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.

38 §.

Den, som under pågående lofgifven tillverkning af maltdrycker i

skattepligtigt bryggeri

utan tillstånd ändrar godkänd eller insätter ny maltkross eller våg,

eller begagnar ändrad eller nyinsatt maltkross eller våg, som ännu

icke godkänts,

eller öfverträder föreskrift i 18 § 3 mom., 19 § eller 20 §,

Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 15

eller underlåter att ordentligt föra den bryggjournal, som föreskrifves

i 21 §,

eller vägrar vederbörande kontrolltjensteman tillgång till bryggjournalen

eller till ritning eller beskrifning öfver bryggeriet,

eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 23 §,

eller vägrar kontrolltjensteman eller den, -hvilken eger anställa

undersökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum

eller byggnad, der undersökning må ske,

straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

Ofverträdes föreskrift i 18 § 3 mom., skall krossningsredskapen,

och ofverträdes 19 eller 20 §, skall olagligen upplagdt gods dömas

förbrutet, äfven om tillverkaren ej är egare deraf.

39 §.

Den, som i skattefritt bryggeri

vägrar vederbörande kontrolltjensteman att taga prof af vört eller

maltdryck i bryggeriet,

eller tillsätter jäst till vört af högre extrakthalt än fem procent,

eller efter jästens tillsättande bereder vörten högre extrakthalt än

fem procent,

straffes, derest ej högre straff enligt allmän lag bör följa å brottet,

med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor eller

fängelse från och med en månad till och med ett år; dock må, der

omständigheterna äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete

från och med två månader till och med två år.

Den sakfälde gälde ock den skatt han undandragit statsverket.

40 §.

Skulle någon under pågående lofgifven tillverkning i skattefritt

bryggeri

öfverträda förbud i 27 § eller 28 § 2 mom.,

eller underlåta att ordentligt föra bryggjournal,

eller vägra kontrolltjensteman eller den, hvilken eger anställa

undersökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller

byggnad, der undersökning må ske, eller tillgång till bryggjournalen,

straffes med böter från och med femtio till och med femhundra

kronor.

Ofverträdes 28 § 2 mom., skall olagligen upplagdt gods dömas

förbrutet, äfven om lillverkaren ej är egare deraf.

16 Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

41 §.

Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något, af hvad

i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves, eller de

föreskrifter i fråga om tillverkares åliggande, chefen för kontroll- och

justeringsbyrån eller vederbörande kontroll^ ensteman i enlighet med

denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes han, der ej särskilt

ansvar är bestämdt, med böter från och med tjugu till och med

tvåhundra kronor.

42 §.

För förbrytelse, hvarom handlas i 35—41 §§, af tillverkarens

hustru, barn eller i hans arbete antagen person, ansvare tillverkaren,

såsom vore förbrytelsen af honom sjelf begången, derest icke omständigheterna

göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och

vilja. Begagnar tillverkare ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare

dock ombudet jemte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

43 §.

Tillverkare, som åt kontroll^ensteman, hvilken öfver hans bryggeri

utöfvar tillsyn, såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och

med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjensteman, som

gåfvan mottager, vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.

44 §.

Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjensteman,

vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.

Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att han

om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,

då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och med

femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller

begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden till

egen eller annans fördel, då må till fängelse från och med en månad

till och med två år dömas, der ej efter allmän lag högre straff följer.

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjenstemans

åtgöranden skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.

Föv&luy till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 1<

45 §.

Allmän åklagare äfvensom polis- och kronobetjent eger att anställa

undersökning om förbrytelse mot denna förordning.

Den, som förrättar undersökning, bör för att tillgodonjuta det

skydd, honom dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart

bära påbjudet tjenstetecken eller, innan förrättningen företages,

uppvisa fullmagt eller förordnande. I orten boende eller känd kronoeller

polisbetjent vare likväl frikallad från skyldigheten att sålunda

styrka sin behörighet.

Skulle undersökning anställas mellan klockan sju eftermiddagen

och klockan sex förmiddagen, men förbrytelse ej upptäckas, böte förrättningsmannen

från och med fem till och med femtio kronor, der han

ej haft giltig anledning till undersökningen.

46 §.

Allmän åklagare eger att verkställa beslag.

Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad

i beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon

af hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

47 §.

Allmän åklagare åligger att åtala förbrytelser mot denna förordning.

Finner kontroll^ ensteman öfverträdelse begången, som bör föranleda

till åtal, anmäle han det för allmän åklagare.

48 §.

Den, som under tid, då han är stäld under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, ånyo begår sådan förbrytelse,, skall, när han härtill

lagligen varder förvunnen, för hvarje gång stämning derför utfärdats

och delgifvits, fällas till det straff, som för sådan förbrytelse är stadgadt.

49 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång

till deras fulla gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

3

18 Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrgcker.

50 §.

Då skatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, må,

der tillgång saknas till skatten eller någon del deraf, böterna ej kunna

med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i stället undergå motsvarande

förvandlingsstraff.

51 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet af

redskap och gods, som ansetts förbrutna, tillfalla med en tredjedel kronan

och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare, tage han

hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej angifvare, då

angifvelse skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller

syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den, hos hvilken han

njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjenare

mot husbondefolk under den tid, de äro i tjensten.

Kap. VI. Öfvergångsstadganden.

52 §.

Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före

denna förordnings utfärdande, eu eller flera af ofvan stadgade kontrollföreskrifter

icke kunna tillämpas, skall på Kongl. Maj:ts särskilda pröfning

bero, huruvida det oaktadt tillverkning af maltdryck vid sådant

bryggeri får ega rum samt hvilka kontrollåtgärder för sådant fall skola

på tillverkarens bekostnad vidtagas.

53 §.

På Kongl. Maj:ts särskilda pröfning skall bero, huruvida och under

hvilka vilkor för bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före

denna förordnings utfärdande, skatt under de första fem tillverkningsåren

må erläggas för mindre vigt malt än i 5 § sägs. Skulle skattephgtig

tillverkning i bryggeriet ligga nere under helt tillverkuingsår

eller maltafverkningen under något tillverkningsår i medeltal uppgå till

sjuttio kilogram för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken

Förslag till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 19

maltkrossning der varit tillåten, vare denna § ej vidare å bryggeriet

tillämplig.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 190 ; dock att tillsättning

af öfverkontrollörer och kontrollörer skall för det tillverkningsår,

som sagde dag tager sin början, derförut ske i enlighet med denna förordning,

som jemväl före den 1 oktober 190 må tillämpas beträffande

anmälningar och tillståndsbevis för rörelse, som under nämnda tillverkningsår

skall ega ram; skolande för bryggeri, som är afsedt att under

oktober månad 190 vara i gång, anmälan göras minst trettio dagar

förr, än i skattepligtigt bryggeri maltkrossning och i skattefritt bryggeri

vörtkokning må under nämnda månad taga sin början, samt hvad angår

skattepligtigt bryggeri, vara åtföljd af sådant intyg, som omnämnes i

13 § 1 mom.

MOTIVER.

c pa

. i t • i

fO I /.

Inledning.

23

Under det att i de flesta andra länder, der tillverkning af maltdrycker

i någon större omfattning eger rum, sedan längre eller kortare

tid beskattning af nämnda drycker användts såsom en betydande

inkomstkälla för vederbörande statskassor, intager Sverige ännu ett

nära nog enastående rum derutinnan, att sådan beskattning ännu icke

blifvit här införd.

I de länder, der beskattning af maltdrycker ingått i skattesystemet,

har vid skattelagarnas antagande uppmärksamheten helt naturligt fästats

derpå, att maltdryckerna visat sig utgöra ett synnnerligen lämpligt

skatteobjekt. Det synes också vara tydligt, att, äfven om maltdryckerna

af många anses såsom en nödvändighetsvara, åtminstone de starkare

bland dem oftast användas så, att de böra i likhet med andra alkoholhaltiga

drycker hänföras till njutningsmedlens klass. Förbrukningen af

nämnda slags drycker har derjemte tagit en sådan omfattning, att äfven

en måttlig skatt kan till statsinkomsten lemna ett ganska afsevärdt

tillskott.

Att i vårt land beskattning af maltdryckerna ännu icke blifvit

införd, torde närmast hafva berott derpå, att redan förut anlitade inkomstkällor

i det stora hela varit tillräckliga för statsbehofvens fyllande.

Äfven i Sverige är emellertid frågan om införandet af skatt å

maltdrycker icke ny, ty den har, såsom komiterade längre fram få tillfälle

att ytterligare beröra, under de sista två årtiondena varit föremål

för behandling bland annat af två af Kongl. Maj:t tillsatta komitéer, af

hvilka den ena afgaf sitt betänkande den 30 juni 1881, och den andra

två särskilda betänkanden den 11 december 1891 och den 26 november

1892. Frågan har dessutom vid flere senare tillfällen varit föremål för

regeringens och riksdagens uppmärksamhet, hvarjemte de af frågans

lösning intresserade näringsidkare genom sitt organ, den svenska bryggareföreningen,

bidragit till frågans utredning.

Vid affattande! af de i vårt land förefintliga äldre förslagen har

24

Inledning,

såsom grund för skatteberäkningen antagits råämnets mängd, så att det

vid maltdryckstillverkningen använda maltet löreslagits skola utgöra

beskattningens föremål.

Då komiterade haft i uppdrag att taga frågan om lämpligaste

sättet för anordnande af en maltdrycksbeskattning under förnyadt öfvervägande,

med iakttagande deraf att billiga, alkoholsvaga maltdrycker

fritoges från beskattningen, samt att afgifva det förslag till författning

i ämnet, hvartill utredningen kunde föranleda, hafva komiterade ansett

sig icke kunna inskränka sig till att verkställa en revision af de förslag

till införandet af en s. k. maltskatt, som tidigare utarbetats.

Till stöd för denna sin uppfattning kunna komiterade åberopa

innehållet i öfrigt af nådiga brefvet den 4 april 1902, hvarigenom

Kongl. Maj:t lemnat komiterade omförmälda uppdrag. Deri har nämligen

i hufvudsak meddelats, att inför Kongl. Maj:t —- på samma gång

erinan gjorts derom, att den beskattning å tillverkningen af maltdrycker,

hvartill förslag afgifvits i komitébetänkanden af den 11 december

1891 och den 26 november 1892 vore en råänmesbeskattning —

blifvit anfördt, att särskild! ur synpunkten af den betydelse, skatten vid

sidan af dess syfte att bereda staten inkomst ansetts kunna ega för

nykterhetens främjande, företräde förmenats böra tillkomma en på den

färdiga varan lagd skatt, att en sådan ölskatt införts i Danmark genom

lag af den 1 april 1891, att om denna skatts verkningar nu förvärfvats

en vid afgifvandet af nyssnämnda komitébetänkanden icke förefintlig

erfarenhet samt att skattens tillämpning i Danmark uppgifvits hafva

utfallit på ett tillfredsställande sätt.

O ^

Innan komiterade emellertid framlägga redogörelsen för det sätt,

hvarpå komiterade sökt fullgöra sitt uppdrag, vilja komiterade till en

början omnämna ett par åtgärder, som af komiterade blifvit vidtagna

i syfte att vinna en erforderlig grund för vigtiga delar af koiniterades

arbete.

Då komiterade ansett det för ärendets fidlständiga utredning vara

af nöden att ega tillgång till ett lämpligt antal under senaste tiden

utförda analyser af såväl olika slags svenska, som äfven åtskilliga

utländska maltdrycker, och af de sistnämnda företrädesvis danska såväl

skattepligtiga, som i all synnerhet skattefria maltdrycker af den nya,

alkoholsvaga, men extraktrika, typ, som i Danmark gemensamt benämnes

»kroneöl», hafva komiterade uppdragit åt assistenten vid Kongl. tekniska

25

Äldre svenska förslag till en råämne^beskattning.

högskolans kemisk-tekniska laboratorium, ingeniören J. Köhler att verkställa

ett större antal sådana analyser äfvensom att för komiterades

räkning bearbeta åtskilliga af ingeniören Köhler och andra personer

tidigare utförda maltdrycksanalyser. Resultatet af dessa arbeten föreligger

uti de under Bil. 4 vid detta betänkande fogade tabeller, till

bvilka komiterade på sina ställen i det följande komma att hänvisa.

Vidare hafva komiterade velat här meddela, att komiterade, som

vid sitt arbete haft att taga vederbörlig hänsyn till maltdryckstillverkningens

omfattning i Sverige, det oaktadt icke ansett sig behöfva

anskaffa och bearbeta särskilda uppgifter rörande densamma, och det

af den anledning, att den af Kongl. Maj:t den 7 oktober 1898 tillsatta

komitén för revision af gällande stadganden angående försäljning af

vin och maltdrycker m. m. införskaffat dylika uppgifter för så närliggande

tid som år 1897 och vid sitt den 23 maj 1900 afgifna betänkande

fogat ett sammandrag af desamma. Berörda uppgifter hafva af

svenska bryggareföreningen ytterligare bearbetats och sammanstälts i

form af vissa för utförandet af komiterades arbeten synnerligen värdefulla

tabeller, hvilka benäget stälts till komiterades förfogande och i

detta betänkande återfinnas såsom Bil. 5.

Efter dessa förutskickade anmärkningar öfvergå komiterade till

eu kortfattad redogörelse för grunderna uti do förslag till införande i

Sverige af en maltdrycksbeskattning, som, efter hvad ofvan anmärkts,

redan blifvit utarbetade.

Det första förslag, hvarmed komiterade härvid hafva att sysselsätta

sig, blef på grund af nådig befallning utarbetadt. af den för öfverseende

af då gällande bränvinslagstiftning den 24 augusti 1877 tillsatta

komité. Donna komité föreslog i sitt den 30 juni 1881 afgifna särskilda

betänkande angående beskattning af maltdrycker påläggandet af

en maltskatt att, med undantag för hembrygd, utgå med 4 öre för kilogram

torkadt eller rostadt malt, som uppvägdes, eller alternativt två

kronor för hvarje hektoliter malt, som uppmättes för krossning. Vigten

eller rymden af det skattepligtiga maltet skulle bestämmas medelst

sjelfregistrerande, justerad väg- eller mätapparat, som skulle vara inrättad

och uppstäld i afskildt rum enligt föreskrifterna i en särskild ordningsstadga

för bryggerierna. Det skattepligtiga maltet skulle krossas å

särskild, i omförmälta rum anbragt maltkross, så förbunden med apparaten,

att maltet ej kunde, utan att genomgå densamma, förarbetas. Vid till

-

26

Äldre svenska förslag till en råfimnesbeskattning.

verkningen skulle fabrikanten i det stora hela vara obunden af inskränkande

kontrollbestämmelser. Dock skulle han ifråga om rätten att i

bryggeri införa och förvara malt vara underkastad särskilda föreskrifter,

och stadgades, att i bryggeriet eller tillhörande lägenheter ej finge

finnas stärkelse, socker eller annat, som kunde vid tillverkningen af maltdrycker

användas i stället för eller såsom tillsats till malt. Någon

nödvändighet af kontrollörernas dagliga besök i bryggerierna och ännu

mindre af deras ständiga närvaro derstädes ansåg komitén icke föreligga

i följd af maltåtgångens kontrollering med automatiska apparater

och de öfriga kontrollåtgärdernas enkelhet.

Öfver 1881 års komitébetänkande infordrades yttranden af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande och hördes jemväl den s. k. skatteregleringskomitén,

hvilken förordade införandet af en maltskatt, men hemstälde,

att skatten måtte bestämmas till dubbelt så högt belopp som komitén

föreslagit.

Emellertid föranledde 1881 års komitéförslag ingen framställning

till riksdagen och, med undantag deraf att under 1880-talet några

motioner i ämnet väcktes i riksdagen, fick frågan om en maltdrycksbeskattning

hvila, tills Kongl. Maj:t under år 1891 uppdrog åt en ny

komité, bland annat, att ifråga om sättet för anordnande af beskattning

af maltdrycker, efter granskning af 1881 års komitéförslag och med

hänsyn till derefter vunnen erfarenhet vid tillämpningen af maltdrycksbeskattningen

i främmande länder, inkomma med förslag till författning

i ämnet.

Denna komité, som den 11 december 1891 afgaf sitt betänkande,

lemnade i detsamma en beskrifning af sjelfva förfarandet vid tillverkningen

af maltdrycker, äfvensom en i hög grad upplysande framställning

om de olika system, som i utlandet tillämpats vid beskattningen åt

maltdrycker. Då ett upprepande af nämnda beskrifning och framställning

icke synts komiterade vara nödvändigt, tillåta sig komiterade att

beträffande omförmälda ämnen, i den mån de icke af komiterade nedan

komma att beröras, hänvisa till 1891 års komitébetänkande.

Beträffande sjelfva frågan om införande i Sverige af en maltdrycksbeskattning

fann sig 1891 års komité, efter granskning af de olika

skattesystemen, böra förorda samma system som låg till grund för 1881

års komitébetänkande. Komitén upprättade också ett förslag i enlighet

med nämnda system och i närmaste öfverensstämmelse med 1881 års

förslag, hufvudsakligen med den skilnaden, att tillverkningsskatten

skulle utgå med tio öre för hvarje kilogram torkadt, rostadt eller brändt

malt, som användes för tillverkningen. Då maltdryckens alkoholhalt

Äldre svenska'' förslag till en råämnesbeskattniny.

27

berodde på vörtens extrakthalt och jäsningens fortgång samt extrakthalten

berodde på myckenheten af det vid tillverkningen använda maltet, ansåg

komitén, att en maltdrycksbeskattning, enligt hvilken skatten lades på

råämnet, maltet, skalle medföra att skatten i ganska väsentlig mån

träffade alkoholhalten hos dryckerna, och förväntade komitén, att beskattningen

å maltet i någon mån skulle föranleda bryggarne att tillverka

ett mindre alkoholstarkt Öl.

Komitén, som sade sig hafva ifrågasatt, huruvida icke svagdricka

skulle kunna undantagas från beskattningen, ansåg sig emellertid icke

kunna upptaga samma förslag. För en sådan anordning talade visserligen

dels att svagdricka, som af den stora arbetarebefolkningen kunde

anses som en nödvändighetsvara, ej borde fördyras, dels ock att de

bryggerier, som endast tillverkade svagdricka, icke skulle erfordra

samma kontroll som de öfriga. Men å andra sidan vore det med det

föreslagna beskattningssystemet oförenligt, att inom samma bryggeri

skulle få tillverkas både en skattepligtig och en skattefri vara, ty ett

sådant medgifvande skulle erfordra kontrollpersonalens ständiga närvaro

till förhindrande af att skattepligtigt malt krossades å den kross,

som vore afsedd för det skattefria, samt att en skattefri maltdryck blandades

med en skattepligtig. Härtill komme, att om svagdrickat gjordes

skattefritt, då det tillverkades af den ene, men skattepligtigt, då det

tillverkades af den andre, detta ju skulle innebära en bestämd orättvisa

mot den senare. Såsom ett skäl mot svagdrickats befrielse från skatt

antydde slutligen komitén svårigheten af att mellan olika slag af maltdrycker

uppdraga en gräns, grundad på dryckernas olika alkoholhalt.

Detta komitébetänkaude af år 1891 föranledde emellertid ej heller

någon framställning till riksdagen. Sedan Kongl. finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå den 8 oktober 1892 afgifvit infordradt

utlåtande i fråga om lämpligaste sättet för bestämmandet af en gräns

emellan svagdricka, å ena, samt starkare maltdrycker, å andra sidan,

fann nämligen Kongl. Maj:t den 22 i sistnämnda månad skäligt förordna,

att 1891 års komité, förstärkt med två ledamöter, skulle, dels taga

under förnyad ompröfning den i komiténs den 11 december 1891 afgifna

betänkande omhandlade frågan om drickats undantagande från beskattningen,

dels ock afgifva förslag till sådana ändringar uti och tillägg

till de af komitén utarbetade författningsförslag, som kunde erfordras

för beredande af skattefrihet för dricka.

Komitén afgaf till följd af detta uppdrag den 26 november 1892

ett nytt förslag till beskattning af maltdrycker. Deri föreslogs, att från

tillverkningsskatt skulle den bryggare vara befriad, hvilken ej till afsalu

28 Äldre svenska förslag till en råämnesbeskattning.

tillverkade annan maltdryck än svagdricka, och definierades detta såsom

en maltdryck, hvars stamvört ej hade högre ex tråk tö alt än fem procent.

Till följd af den fara för blandning mellan skattefria och skattepligtiga

drycker, som skulle föreligga i bryggerier, der båda slagen drycker

tillverkades, ansåg komitén sig deremot icke kunna stadga medgifvande

för den, som äfven tillverkade Öl, att idka skattefri tillverkning af svagdricka,

utan skulle en sådan tillverkare vara pligtig erlägga skatt för

allt det malt, han vid sin tillverkning använde, och således jemväl för

hvad som användes för tillverkning af svagdricka. Tillverkningen af

skattefria drycker vid de särskildt derför anordnade bryggerierna kunde,

enligt komiténs mening, kontrolleras hufvudsakligen genom tillsyn derå,

att vörten till den dryck, som tillverkades, ej hade högre extrakthalt

än fem procent.

Två reservanter inom komitén hyste en från komiténs majoritet

afvikande mening, dels derutinnan, att gränsen mellan de skattefria,

alkoholsvaga maltdryckerna och de skattepligtiga, alkoholstarkare borde

sättas vid sju procents extraktstyrka hos stamvörten, dels ock i afseende

derå att under särskilda af reservanterna föreslagna vilkor skattefri

tillverkning af alkoholsvaga maltdrycker borde medgifvas äfven vid

ölbryggerier under den tid, då tillverkning af alkoholstarkare maltdrycker

derstädes ej egde rum.

Detta komitébetänkande af år 1892 föranledde ej heller någon

framställning till riksdagen, men med ledning deraf utarbetades år

1894 inom Kong], finansdepartementet ett nytt förslag, hvari stadgades,

att frihet från den föreslagna maltskatten skulle åtnjutas ej blott af

den, som i svagdricksbryggeri tillverkade endast svagdricka, utan äfven

af tillverkare i ölbryggeri, om han särskildt anmälde sig, att under tiden

från och med den 1 maj till och med den 30 september tillverka endast

svagdricka. Skattefri tillverkning af svagdricka vid ölbryggeri skulle

vara fullständigt afslutad och det tillverkade svagdrickat bortfördt från

bryggeriet, innan maltkrossning för skattepligtig tillverkning ånyo finge

begynna i bryggeriet. Svagdricka definierades i detta förslag såsom

en maltdryck med en stamvört af högst sex vigtprocent extrakthalt,

hvilket vid vanlig utjäsning motsvarade en alkoholhalt hos den färdiga

drycken af omkring 1,6 vigtprocent eller 2 volymprocent.

Detta inom departementet år 1894 upprättade, men till riksdagens

pröfning icke öfverlemnade förslag tillfredsstälde emellertid icke bryggerinäringens

utöfvare, ty under år 1894 lät Svenska bryggareföreningen

genom sin styrelse till Kongl. Maj:t ingifva ett af särskilda komiterade

utarbetadt förslag till förordning om beskattning af maltdrycker med

Äldre svenska förslag till en råämnesbeskattning. 29

progressiva skatteklasser. Vid detta förslag fogades ett särskildt utlåtande,

innefattande en kritik af 1894 års departementsförslag jemte

en särskild motivering för bryggareföreningens komiterades förslag,

och torde ur utlåtandet här böra anmärkas följande. Beskattningens

anordnande enligt departementets förslag skulle föra med sig en fullständig

omkastning i hittills bestående förhållanden och det såväl derutinnan,

att ölbryggerierna, till följd af konkurrensen med de skattefria

svagdricksbryggerierna, skulle blifva tvungna att upphöra med

svagdrickstillverkningen, som i det afseendet, att alla mindre svagdricksbryggerier,

genom det i förslaget intagna förbudet för tillverkare i

svagdricksbryggerier att idka handel med andra maltdrycker än svagdricka,

skulle nödgas upphöra med sin verksamhet. För att nöjaktigt

och rättvist tillgodose både statens behof af ökade skatteinkomster och

bryggeriindustriens intressen borde en förordning om beskattning af

maltdrycker deremot grundas på beskattning af allt inom industrien

afverkadt malt, således äfven det, som förbrukades för tillverkning af

svagdricka. Då likväl de större bryggerierna kunde vinna större utbyte

af använda råämnen än de mindre samt en på angifna sätt anordnad

skatt försatte de förra i en mera gynnad ställning i förhållande till de

senare, syntes det vara nödvändigt att anordna beskattningen så, att

skatten komme att utgå progressivt. Progressionen i beskattningen kunde

antingen anordnas så, som fallet vore i Bayern m. fl. tyska länder, att

hvarje bryggeri för ett visst qvantum afverkadt malt betalade eu viss

skatt samt för deröfver afverkadt malt till en viss gräns en högre

skatt o. s. v., och att sålunda ett bryggeri kunde komma att betala

skatt efter alla de lagstadgade klasserna; eller också kunde progressionen

afpassas så, att olika stora bryggerier fördes till olika skatteklasser

med olika skattesiffror, så att de minsta bryggerierna för sitt malt ej

komme att betala högre skatt än som motsvarade kontrollkostnaderna,

medan bryggerierna i de öfriga skatteklasserna finge betala skatt efter

stigande skala för hvarje bryggeri beräknad lika för hela den afverkade

maltqvantiteten. Bryggareföreningens förslag anslöt sig till den senare

metoden, enär den förra ansågs medföra svårigheter för bryggare och

kontrollörer, med hänsyn till de många beräkningsgrunderna för skatten,

samt för Konungens befallningshafvande i afseende å skatteuppbörden.

o o

Efter det komiterade sålunda i korthet omnämnt de i Sverige

redan utarbetade förslagen till en beskattning af maltdryckerna, så

30

Ren alkoholbeskattning.

anordnad, att såsom grund för skattens beräkning lades mängden af

det vid tillverkningen använda råämnet, maltet, vilja komiterade, tillföjd

af den komiterade genom nådiga brefvet den 4 april 1902 lemnade

anvisningen, utreda frågan, om och på hvad sätt beskattning af maltdrycker,

utan att anordnas såsom en råämnesbeskattning, skulle kunna

införas medelst en å den färdiga varan lagd skatt.

Dervid hafva komiterade först tagit i öfvervägande, om icke beskattningen

af maltdryckerna skulle kunna anordnas så, att skatten,

liksom vid bränvinstillverkningen, påfördes de färdiga varorna i mån

af dryckernas alkoholhalt, och det sålunda att alkoholsvaga drycker

under viss i lagen stadgad gräns alldeles fritoges från beskattningen.

Det är tydligt, att en på nu omhandlade sätt anordnad beskattning

måste ur såväl skattepolitik som nykterhetsvänlig synpunkt anses vara

den teoretiskt rigtigaste. Då ett sådant skattesystem ytterligare skulle

medföra andra fördelar, bland annat derutinnan, att det lemnar tillverkarne

en större frihet vid utöfvandet af deras yrke än en råämnesbeskattning,

är det klart, att stort afseende måste fästas vid möjligheten

af att anordna beskattningen enligt detta system.

Såvidt komitérade hafva sig bekant, har dock ännu icke i något

lands lagstiftning beskattning i enlighet med nu angifna principer blitvit

genomförd, och det enda land, der en sådan lagstiftning mera allvarligt

varit på tal, är Norge.

Redan en den 17 oktober 1884 tillsatt kommission för revision

af den norska lagen om en s. k. kornskatt utarbetade och intog uti

sitt i januari 1891 afgifna betänkande ett utkast till en lag om tillverkning

af Öl, grundad på nu förevarande system, i afsigt att visa

huru en dylik lag, praktiskt genomförd, skulle taga sig ut.

Detta förslag innehöll bland annat följande. Allt för afsalu tillverkadt

Öl med mindre än 2,5 volymprocent alkohol skulle vara skattefritt.

Allt annat Öl skulle beskattas efter alkoholhalten enligt en skala,

så afpassad, att alkoholen i Öl af mindre alkoholhalt än b procent

drabbades af något lägre skattebelopp än motsvarande alkoholprocent

i bränvin. Aid en alkoholhalt hos Öl af 6 procent och deröfver skulle

detsamma draga samma skatt som bränvin af lika alkoholhalt. Under

tillverkningstiden skulle bryggeriet stå under ständig kontrolltillsyn.

Ölets tappande på lagerfaten finge endast försiggå på bestämd tid

och efter anmälan hos kontrollören samt i en viss ordning, så att

en bestämd serie af fat på en gång fylldes. Bestämmandet af det

skattepligtiga ölets mängd skulle försiggå i jäsningsrummet medelst

mätning i jäskaren eller vågning med sjelfregistrerande apparat, i en

-

Ren alkoholbeskattning.

31

lighet med närmare bestämmelser, utfärdade af Konungen. Till grund

för beskattningen skulle läggas den myckenhet Öl, som kontrollören

antecknat såsom öfverförd till efterjäsning i lagerkällaren, med afdrag

utaf en viss förlustprocent, samt den alkoholstyrka, som det efterjästa

ölet vid undersökning med ebullioskop befunnes innehålla. Sedan

tillverkaren hos kontrollören anmält, att lian önskade från bryggeriet

bortföra eller på flaskor aftappa färdigjäst Öl, skulle kontrollören genom

uttagande af prof i viss närmare bestämd ordning från det parti, hvars

utlemnande från bryggeriet vore i fråga, undersöka eller låta undersöka

alkoholhalten hos detsamma De fat, för hvilka prof uttagits,

skulle påklistras ett kontrollmärke till tecken att fatets innehåll vore

»frigjordi». För kontrollen vid bryggerierna beräknades, att det skulle

erfordras ett stort antal kontrollörer, och kunde vid de största bryggerierna

deras antal komma att uppgå ända till sex. Det stora antalet

kontrollörer vore nödigt, emedan vakthållning måste ega rum

såväl dag som natt samt åtskilliga kontrollåtgärder för sitt utförande

kräfde två personer. Om emellertid ett bryggeri anmäldes att sättas

i gång, under förklaring från bryggaren att der icke skulle tillverkas

Öl, hvars alkoholhalt öfverskrede den faststälda gränsen för skattefritt Öl,

kunde Konungen föreskrifva, att bryggeriet under vissa vilkor finge

vara fritt från lagens stränga kontrollföreskrifter.

Nu omnämnda lagutkast har legat till grund för åtskilliga förslag,

som senare framkommit i Norge. Så framstäldes i stortinget

dels år 1893 af bankdirektören H. E. Berner och professorn O. Waage,

dels ock år 1895 af professorn Waage ensam särskilda förslag till lagom

tillverkning och beskattning af Öl. Dessa förslag äro i allt väsentligt

öfverensstämmande med 1891 års förslag, hvarifrån de skilja sig

hufvudsakligen derigenom, att de, till förenkling af kontrollen vid bestämmandet

af de skattepligtiga maltdryckernas mängd, från den i

Danmark gällande ölskattelagen upptagit vissa bestämmelser rörande

skyldighet för tillverkarne att föra vissa fabriksböcker.

Slutligen har ytterligare en den 26 mars 1897 tillsatt norsk

komité den 29 mars 1898 afgifvit ett betänkande med förslag till

alkoholbeskattning af maltdryckerna. Denna komité upptog den redan

i de Waageska förslagen förefintliga bestämmelsen, att till grund för

skattens beräkning skulle läggas en ölmängd, motsvarande rymden af

de frigjorda lagerfaten, med afdrag af en tillåten förlustprocent,

men föreslog, att i stället för allenast alkoholhalten det innehåll af

alkohol och extrakt, som funnes i ölet enligt prof, som vid »frigörelsen»

skulle tagas af vederbörande kontrollör, skulle läggas till grund för

32

Ren alkoholbeskattning.

skattens beräkning. Någon efter ölets högre eller lägre alkoholhalt

graderad skatteskala föreslogs således icke, utan stadgades i stället att

afgiften skulle beräknas dels efter visst belopp för hvarje kilogram

alkohol i ölet, dels ytterligare med visst belopp för hvarje kilogram

extrakt utöfver sju, som funnes i hvarje hektoliter Öl. Detta förslag

innehöll vidare allenast alternativa bestämmelser om skattefrihet för Öl

med högst 2 vigtprocent alkohol. I öfverensstämmelse härmed föreslogs

också allenast alternativt, att bryggerier, som ville brygga Öl

under viss alkoholgräns, kunde erhålla tillstånd dertill iinder mindre

stränga kontrollföreskrifter.

Om man än från teoretisk synpunkt måste lemna de norska

förslagen allt erkännande, visar dock redan den omständigheten, att

intet af samtliga nu omtalade förslag till en alkoholbeskattning kunnat

upphöjas till lag, att desamma i praktiken ansetts skola möta allt för

stora svårigheter för att finnas utförbara.

Komiterade hafva också enhälligt funnit sig förhindrade att söka

utarbeta något lagförslag, grundadt på en ren alkoholbeskattning af

maltdryckerna, och få komiterade här meddela några af de skäl, hvarför

komiterade funnit nämnda beskattningssätt icke kunna förordas.

Den likhet det föreslagna förfaringssättet vid maltdryckernas beskattning

skulle ega med nu gällande sätt för spritbeskattningen, är

emellertid i grunden blott skenbar. Mellan sprit- och maltdryckstillverkningen

råder nämligen den väsentliga skilnad, att under det den vid

brännerierna frambragta spriten är en destillationsprodukt, som från

det ögonblick, den afskiljes från mäsken och sålunda blir en såsom

sprit användbar vara, kan genom sjelf va redskapen göras för tillverkaren

helt och hållet oåtkomlig, ända tills den blifvit uppmätt och profvad,

måste deremot maltdrycken under hela tillverkningsproceduren vara

fritt tillgänglig för bryggeripersonalen och således jemväl vara utsatt

för de möjliga åtgärder, genom hvilka dess sammansättning i afseende

å extrakt- och alkoholhalt må kunna undergå ändring. Lätt inses, i

hvilken grad kontrollen härigenom försvåras. Hur stor vigt man än

vill tillägga de fabriksböcker, tillverkaren ålägges föra, måste dock

bestämmandet af det tal, efter hvilket skatten bör beräknas, ske under

kontroll. Skall beskattningen ske direkt efter alkoholhalten, varder

detta bestämmande af två slag. Äfven om extrakthalten ej medtages såsom

beskattningsgrund utan endast alkoholhalten, måste skattebestämningen

grunda sig på tvenne kontrollundersökningar, bestämmandet af myckenheten

och bestämmandet af alkoholhalten, och dessa två kontrollåtgärder

kunna icke ske vid samma period af ölets utveckling. Alkoholbildningen

Beskattning af den färdiga varan. Danska ölskattelagen.

33

fortgår nämligen alltjemt samtidigt med att ölet, innan det tappats, undergår

minskning till volymen. Alkoholhalten bör således bestämmas vid sjelfva

den slutliga aftappningen, men då svårighet möter att rätt fastställa

rymden af lagerfaten, som undergå förändring i sådant afseende, måste

uppmätningen företagas en eller annan månad tidigare vid öfverförandet

från jäskaren till lagerfaten. Med anledning häraf torde finnas nödigt

att medgifva en större eller mindre rabatt för den volym förminskning,

som kan ega rum i lagerkällaren alltefter olika lagringstid. Kontrollörens

befattning blir således mycket omfattande och besvärlig. Härtill

kommer att de båda instrument, som i stort kunna användas för

alkoholhaltens bestämmande, nämligen ebullioskopet och Tornöes spektrometer,

fordra försigtighet och vana, så att en viss teknisk utbildning

måste förutsättas hos kontrollören, hvilken således såväl på denna grund

som i följd af den tid, han behöfver använda inom bryggeriet, måste

aflönas ej för knappt och sannolikt icke skulle kunna åtnöjas med

mindre äu 8 till 10 kronor om dagen. När nu derjemte erfordras en

eller två kontrollörer vid hvarje bryggeri och åtskilliga biträden med

lägre aflöning, kommer kostnaden för denna kontroll att uppgå till

ett så afsevärdt belopp, att komiterade, oaktadt sina sympatier för den

rena alkoholbeskattningen såsom ur skattesynpunkt fullt rättvis samt

med afseende å nykterhetens främjande synnerligen fördelaktig, ej vågat

framlägga ett på denna princip grundadt förslag, då syftet med maltdrycksbeskattningen

måste vara att äfven genom en måttlig skatt bereda

statskassan en nämnvärd inkomst.

Sedan komiterade af förenämnda skäl blifvit öfvertygade, att en

skatt å de färdiga maltdryckerna icke låter sig genomföra i form af en

ren alkoholbeskattning, hafva komiterade tagit i öfvervägande, huruvida

icke en maltdrycksbeskattning skulle kunna anordnas så, att skatten,

ehuru icke beräknad efter den i dryckerna befintliga alkoholen, ändock

lades på sjelfva varan och det sålunda, att, medan maltdrycker under

en viss alkoholgräns gjordes alldeles fria från skatten, alla andra drycker

utan hänsyn till deras olika alkoholhalt droge antingen samma skatt

eller en skatt, hvars gradering för olika värderika drycker grundade sig

på andra deras egenskaper än den svårt bestämbara och föränderliga

alkoholhalten.

Ett beskattningssystem enligt det första af nyssnämnda alternativ

gäller sedan den 1 oktober 1891 i Danmark. Redan den omständig

-

34

Beskattning af den färdiga varan. Danska ölskattelagen.

heten, att den danska ölskattelagen af den 1 april 1891 således varit i

tillämpning öfver elfva år, har för komiterade utgjort fullgod anledning

att vid densamma fästa den största uppmärksamhet. Då, såsom

redan förut antydts, härtill kommer, att Kong! Maj:t direkt hänvisat

komiterade att undersöka, huruvida det danska beskattningssystemet

skulle kunna läggas till grund för beskattningen af maltdrycker i Sverige,

hafva komiterade ansett lämpligt att vid sitt betänkande såsom Bil. 2

foga ett aftryck af den danska ölskattelagen.

En kortfattad redogörelse för dess innehåll torde emellertid det

oaktadt här behöfva lemnas. Enligt lagen är allt för afsalu tillverkadt

öl, som, när det utlemnas från bryggeriet, håller 2V* vigtprocent (motsvarande

24/5 volymprocent) alkohol eller derutöfver, skattepligtigt. Tillverkning

af Öl, som håller mer än C vigtprocent alkohol, är förbjuden.

Intet Öl får föras från bryggeriet, förr än det kan anses vara fullt färdigt

för konsumtion. I händelse Öl upprepade gånger visas hafva bortförts

från ett bryggeri tidigare för att genom lagring å annan plats

uppbringas till högre alkoholhalt än 2x/4 vigtprocent, kan för framtiden en

viss lagringstid föreskrifvas för bryggeriet. Hvar och en, som vill utöfva

salutillverkning af Öl, är pligtig att förvärfva sig »Nseringsadkomst»

och att föra handelsböcker. Vill tillverkare allenast tillverka skattefritt

öl, är han icke underkastad skattelagens föreskrifter i vidare mån, än

att han vid sin tillverkning måste hålla sig under gränsen och dervid

vara underkastad en viss kontroll. Enhvar deremot, som önskar tillverka

skattepligtigt Öl, skall minst fyra veckor före tillverkningens början

anmäla detta för kontrollmyndigheten samt dervid uppgifva bryggeriets

egare eller disponent, namnet på de olika skattepligtiga ölsorter, som

skola tillverkas, äfvensom dessas ungefärliga alkohol- och extrakthalt,

samt slutligen huruvida annat än skattepligtigt Öl skall tillverkas, och

i sådant fall hvilka lokaler och redskap skola begagnas gemensamt för

båda slagen. Så snart tillverkningen börjar, skall tillverkaren i en

honom af kontrollmyndighel en tillhandahållen bok, den s. k. »driftsbogen»,

för såväl skattepligtigt som annat Öl dagligen anteckna de olika bygderna

och det till dem använda råmaterialets beskaffenhet och mängd, vörtens

extrakthalt efter afkylningen, omedelbart innan jästen tillsättes, dagen

då ölet efter jäsningen tappas på lagerfaten samt antalet tunnor tillverkadt

öl. I en annan bok, »salgsbogen», har tillverkaren att dagligen införa de

qvantiteter Öl, vare sig skattepligtigt eller skattefritt, som utlemnas från

bryggeriet. Salgsbogen afslutas för hvarje månad, och inom den 10 i

påföljande månad skall skatten för den skattepligtiga myckenhet ölsalgsbogen

upptager, vara inbetald. Hvarje år den 1 oktober skall brygga,

Beskattning af den färdiga varan. Danska ölskattelagen.

35

ren uppgöra och till kontrollmyndigheten insända ett inventarium öfver

sitt lager af såväl skattepligtigt som skattefritt Öl, upptagande behållningen

från föregående räkenskapsår, huru mycket öl, som under året tillförts

lagret och huru mycket, som utförts från detsamma, den myckenhet Öl,

som under lagringen kan anses hafva gått förlorad, samt behållningen till

nästa räkenskapsår. Både driftsbogen och salgsbogen skola å tider, som

af kontrollmyndigheten bestämmas, insändas till densamma och i öfrigt

när som helst vara för kontrolltjenstemännen tillgängliga. Minst en gångom

året skall kontrollören genomse bryggarens handelsböcker och jemföra

dessa med uppgifterna i driftsbogen, salgsbogen och årsredogörelsen.

För undersökning af ölets alkoholhalt eger kontrollören när som

helst samtidigt uttaga två prof af det slags Öl, som skall undersökas.

Det ena profvet undersökes på stället, men om profvet utfaller så, att

bryggaren kan ådömas ansvar för olaglig tillverkning, och han ej vill

nöja sig med resultatet af den gjorda undersökningen, insändes det

andra profvet till kontrollmyndighetens laboratorium, hvars undersökning

blir afgörande.

Vid kontrollen äro anstälde en inspektör och fem kontrollörer, hvilka

lyda under tullstyrelsen, som har högsta uppsigten öfver såväl skatteuppbörden

som bryggerikontrollen i öfrigt. Tullpersonalen i allmänhet

äfvensom polismyndigheterna äro skyldige att aktgifva på förekommande

öfverträdelser af lagen eller försök att kringgå densamma samt anmäla

sådant för kontrollen. Kontrolltjenstemännen skola ega tillträde till alla

bryggerier, vare sig der brygges skattepligtigt Öl eller icke, samt äro

berättigade att anställa undersökningar i bryggeriets samtliga lokaler

äfvensom i dermed förenade aftappningsanstalter.

Med den ytterst fåtaliga kontrollpersonal, som finnes, är det tydligt,

att den egentliga tillsynen öfver bryggerierna måste blifva knapphändig.

Kontrollen grundar sig också hufvudsakligen på en granskning

af bryggeriernas böcker och räkenskaper. I öfrigt söker lagen afskräcka

från underslef genom stränga straffbestämmelser, i det att vid iteration

kunna ådömas ända till sex månaders fängelse och tiotusen kronors

böter. Såsom en från svensk synpunkt egendomlig bestämmelse i den

danska lagen kan slutligen antecknas, att i sådana fall, då någon förskyla

böter för öfverträdelse, som icke anses kunna medföra fängelsestraff,

kunna böterna åläggas af den administrativa myndighet, som har

skatter!ppbörden om hand.

En utveckling af lagens kortfattade bestämmelser om formerna för

och ändamålet med kontrollens verksamhet förekommer uti ett yttrande

al'' chefen för insnektoratet öfver ölbeskattningen i Danmark, toldinspek

-

36 Beskattning af den färdiga varan. Danska ölskattelagen.

tören J. L. Moltzen, hvilket finnes fogadt såsom bilaga vid ofvanberörda

den 23 maj 1900 afgifna betänkande af komitén för revision af gällande

stadganden angående försäljning af vin och maltdrycker m. m. I detta

yttrande meddelas, bland annat, följande:

»Hela landet är indeladt i fem distrikt, hvarje med sin kontrollör,

som ombytes hvart tredje eller fjerde år. Köpenhamn utgör ett distrikt

och det öfriga landet är indeladt i fyra distrikt. Tillverkningsåret går

från 1 oktober till och med 30 september. Så snart september månads

räkenskaper och årsredogörelsen mottagits, granskas dessa och är arbetet

dermed i regeln afslutadt vid slutet af oktober månad. De fyra kontrollörerna

utsändas derefter, två och två, så att således alltid två

tjenstemän i förening utföra granskningen. Försäljningsböckerna jämföras

för hvarje dag med bryggeriernas handelsböcker. Tillverkningsböckerna

genomgås endast i afseende å särskilda af kontrollörerna sjelfva

valda månader, och blott i det fall, att fel påträffas, granskas de fullständigt.

Härjemte jämföras tillverkningsböckerna med bryggeriernas

materialkonton;, inneliggande lager af Öl inventeras, och de bättre skattefria

ölsorterna, som hålla 1V2 å 2 (vigts-) procent alkohol, undersökas;

blott skattepligtiga bryggerier undersökas under denna resa, hvartill åtgår

omkring tjugu dagar. Bryggerierna i Köpenhamn tillses på liknande sätt.

Under januari—mars månader företager hvarje kontrollör i sitt

distrikt en granskning af samtliga skattepligtiga och ungefär hälften af

de skattefria bryggerierna. Samtliga skattefria ölsorter undersökas och

det tillses, att alla böcker äro fullständigt förda. Till resan åtgår omkring

tjugu dagar.

Under juni—augusti månader besöker hvarje kontrollör alla, både

skattepligtiga och skattefria bryggerier i sitt distrikt. Dervid tillses, att

böckerna äro fullständigt förda. Alla ölsorter undersökas. En del kärl,

som användas till skattepligtigt öl, mätas, och befinnas dervid vissa af

dem vara för stora, kasseras de för att förändras, hvilket understundom

kan inträffa, men ansvar har hittills icke ådömts. De skattefria bryggeriernas

böcker afslutas för sistförflutna året — från och med 1 juni till

och med 31 maj — för att lemna inspektoratet det erforderliga materialet

för statistiken till årsberättelsen. Då många af de små bryggarne på

landet icke äro skrifkunniga, har jag på grund af ölskattelagens § 8

föreskrifvit dem att föra räkenskap öfver tillverkningen i den föreskrifna

journalen, men i öfrigt öfverlemnat till den enskilde att bestämma om

och hur han eljest vill föra böckerna. Till denna resa åtgår omkring

trettiofem dagar.

Sålunda tillses de skattepligtiga bryggerierna minst tre gånger

Beskattning af den färdiga varan. Danska ölskattelagen.

37

och de skattefria en eller två gånger årligen. Prof uttages på sjelfva

bryggeriet och undersökes med ebullioskop. Närmar sig alkoholhalten

två och en fjerdedels procent, insändes ett prof till inspektoratet, hvarest

alkoholhalten undersökes medelst destination. Vederbörande bryggare

har alltid godkänt denna undersökning, och den af tullstyrelsen på

grund af § 9 tillsatta undersökningsauktoriteten, professorn S. M. Jörgensen

vid den polytekniska läroanstalten, har ännu icke anlitats för afgörande

af tvister.

Den på detta sätt anordnade kontrollen har visat sig fullt pålitlig

och tillräcklig och man kan i det stora hela endast erkänna bryggarnes

laglydnad; om man tager hänsyn till den höga ölskatten och de små

kontrollutgifterna, hafva också mycket få lagöfverträdelser egt rum —)).

Af ofvanstående uttalande, som dagtecknats den 16 september

1899, framgår med all önskvärd tydlighet, att högsta kontrollmyndigheten

i Danmark, efter nära åtta års erfarenhet, vitsordat, att skattens

tillämpning i Danmark utfallit på ett tillfredsställande sätt.

Den vid betänkandet såsom Bil. 3 fogade reseberättelse, som två

år senare, den 28 oktober 1901, afgafs till statsrådet^ och chefen för

Kongl. finansdepartementet af byråingeniören, doktor Å. G. Ekstrand,

hvilken haft i uppdrag att i Danmark inhemta närmare upplysningar

om tillverkningen af det s. k. kroneölet äfvensom om den danska

bryggerikontrollen i allmänhet, iunehåller följande slutomdöme om den

danska ölskatten:

»Formen för den danska ölskatten är i hög grad enkel och billig,

och i Danmark synes man i allmänhet vara mycket belåten därmed,

både den kontrollerande myndigheten och bryggarne, hvilka i sin tillverkning

knappt hafva någon känning af en kontroll. Huruvida samma

skatteform skulle lämpa sig för en eventuel maltdrycksbeskattning i

Sverige kan under sådana förhållanden visserligen förtjäna att tagas i

öfvervägande, men det förefaller, som om den danska bryggerikontrollen,

trots dess stränga ansvarsbestämmelser, vore för svag i ett så glest

befolkadt land som större delen af Sverige, isynnerhet om i handeln

samtidigt skall göras en sträng skilnad mellan starkare och svagare

maltdrycker.»

Båda dessa uttalanden från så kompetenta håll hafva synts komiterade

innebära anledning nog att taga under sorgfällig ompröfning,

huruvida det vore möjligt att med den danska ölskattelagen såsom

föredöme utarbeta eu för svenska förhållanden lämpad ölskattelag.

Resultatet af denna ompröfning föreligger i ett af komiterade fullständigt

utarbetadt, såsom Bil. 1 vid belänkandet fogadt »Utkast till

3S

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker». Af

skäl, som längre fram skola anföras, hafva emellertid komiterade icke

kunnat framlägga detta utkast såsom sitt förslag.

0 0

S»

En kort framställning af hufvudinnehållet i detta utkast synes dock

komiterade här vara på sin plats, hvarvid komiterade särskildt vilja

framhålla, huru komiterade tänkt sig, att utkastet, praktiskt genomfördt,

skulle verka.

Komiterade vilja till en början anmärka, att de olikheter i jemförelse

med den danska ölskattelagen, som utkastet i hufvudsak företer,

i de fall, då de icke tydligen föranledts af specielt svenska förhållanden

och gällande svensk lagstiftning, af komiterade föreslagits i ändamål

att söka undvika åtskilliga af de anmärkningar, som med större eller

mindre skäl rigtats mot den danska lagen.

Då komiterade ansett, att en blifvande förordning om tillverkning

af maltdrycker bör gifvas en så vidsträckt omfattning, att den lemnar

föreskrifter rörande all sådan tillverkning, hafva komiterade i utkastets

första § lemnat allmänna bestämmelser om de olika vilkoren för rätt att

utöfva salutillverkning och s. k. hembrygd af maltdrycker. Ifrågavarande

§ stadgar dock härutöfver, dels i 1 mom. att förordningen icke eger

tillämpning å sådan tillverkning af maltinfusioner och maltextrakt, som

eger rum antingen å apotek för mediciniskt ändamål eller eljest under

de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj:t vill i särskildt fall föreskrifva,

dels ock i 2 mom. att hembrygd, sådan den i mom. blifvit begränsad,

får företagas utan hinder af föreskrifterna i förordningen. Ändamålet

med dessa bestämmelser är att fritaga berörda slag af mall dryckstillverkning

från erläggande af skatt; och tillåta sig komiterade att såsom

grund för sitt ifrågavarande förslag åberopa sig på de skäl, som för

liknande stadganden anförts i det den 11 december 1891 afgifna komitébetänkandet.

Enligt det komiterade lemnade uppdrag hafva komiterade haft att

iakttaga, att de billiga, alkoholsvaga maltdryckerna fritagas från beskattningen.

Det har derför i första rummet gällt att bestämma, hvad som

skall förstås med alkoholsvag maltdryck; och hafva komiterade, då de

inom landet befintliga nykterhetsföreningarna och sällskapen med stor

enhällighet ansett lämpligast att såsom sådan maltdryck räkna den,

hvars alkoholhalt ej öfverstiger två volymprocent, enat sig om att såsom

högsta gräns för de alkoholsvaga maltdryckerna föreslå två volymprocent.

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

39

Alla maltdrycker, hvilkas alkoholhalt icke kan öfverstiga två volymprocent

skola således, enligt 2 § i utkastet, räknas till de alkoholsvaga

och blifva skattefria. Sådana alkoholsvaga drycker äro emellertid af

två, med afseende å sitt förhållande till den antagna alkoholgränsen

skilda slag, nämligen dels sådana, som äro bryggda af en så maltsvag

vört, att deras alkoholhalt, huru långt förjäsningen än fortgår, aldrig

kan öfverstiga två volymprocent, till hvilken grupp, på sätt af Bil. 4

tab. 6 och 13 framgår, största delen af det i Sverige bryggda svagdrickat

är att hänföra, dels ock sådana, som äro bryggda af starkare vört och

hvilka således, om förjäsningen finge ostördt fortgå, kunna få högre

alkoholhalt. För att sistnämnda slags drycker skola blifva skattefria,

måste derför vid deras tillverkning jäsningen på något sätt afbrytas.

Den extrakthalt hos vörten, som vid vanlig förjäsning ger högst två

volymprocent alkohol hos drycken, är fem procent, hvilken således utgör

gränsen mellan de båda slagen af skattefria maltdrycker. Då komiterade

ej närmare angifvit, på hvilka olika sätt en tillverkare kan afbryta jäsningen

af en extraktrikare maltdryck för att göra den skattefri, har

detta berott, icke derpå att komiterade, som visserligen förutsatt att

bruket af s. k. antiseptiska medel ej skulle tillåtas, känna annan för

närvarande använd metod än s. k. pasteurisering, utan derpå att komiterade

velat lemna öppet för maltdryckstillverkarne att, om några hittills

okända metoder för jäsningens afbrytande skulle uppfinnas, begagna

sig deraf för ifrågavarande ändamål. Skulle tillverkare vid sin rörelse

använda en stamvört, hvilkens extrakthalt öfverstiger fem procent utan

att vid tillverkningen för ofvan angifna ändamål vidtaga en tillfyllestgörande

»särskild åtgärd», är han, äfven om drycken vid utlemnandet

ej skulle hafva uppnått en alkoholhalt af två volymprocent, förpligtad

att erlägga skatt för densamma.

Komiterade hafva sålunda icke föreslagit skattefrihet för sådana alkoholsvaga

och extraktrika, men icke pasteuriserade maltdrycker, som i

Danmark under namn af »hvidtöl» och »skibsöl» utlemnas från bryggeri

med en ganska ringa alkoholhalt. Dessa äro nämligen lätt utsatta för

efterjäsning och alkoholgränsens öfverskridande, hvilket framgår redan

af de i Bil. 4 tab. 14 intagna analyserna å danska maltdrycker N:ris

1--9, der efter 15 dygns förvaring iakttagits en stegring af alkoholhalten

med ända till 0,3 7 procent, under det de pasteuriserade dryckerna

N:ris 10—12 ännu efter 48 dygn visa en höjning af alkoholhalten med

endast 0,11 procent och N:ris 13—18 efter 47 dygn endast 0,02 procent.

Den under föregående diskussioner om möjligheten af en alkoholgräns

ofta framhållna farhågan för efterjäsning, hvarigenom en återför

-

40

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

säljare skulle utsättas för risken, att en maltdryck, som inköpts såsom

skattefri, redan efter någon tids förvaring uppnådde en alkoholhalt,

öfverstigande alkoholgränsen, så att lian genom dess försäljande ofrivilligt

blefve en lagbrytare, eger sålunda ingen tillämpning på föreliggande

beskattningssystem, då der, i olikhet mot hvad ursprungligen

yrkats, nämligen att alla drycker med två volymprocent alkoholbalt eller

derunder skulle blifva skattefria utan afseende å sättet för deras tillverkning,

såsom skattefria upptagits endast de drycker, som antingen

på grund af sin låga stamvört af fem procent ej kunna genom efter]ösning

erhålla en högre alkoholhalt än två volymprocent, eller ock undergått

sådan särskild behandling, att de under inga förhållanden kunna uppnå

högre alkoholhalt.

I enlighet med de nu anförda, i 2 § förekommande stadgandena,

om hvilka drycker som äro skattepligtiga och skattefria, hafva i utkastets

7 och 13 §§ lemnats föreskrifter om tillverkares skyldighet att,

derest han vill såsom skattefri utlemna maltdryck, som inbryggts med

en stamvört, hvilkens extrakthalt öfverstiger fem procent, i anmälan om

rörelses. utöfvande uppgifva de »särskilda åtgärder», som vid hans

bryggeri äro afsedda att tillämpas för att förhindra, att sådan maltdrycks

alkoholhalt kan komma att öfverstiga två volymprocent.

I motsats till de alkoholsvaga, skattefria maltdryckerna stå de

alkoholstarkare, d. v. s. alla, som hålla mer än två volymprocent alkohol

och hvilka enhgt utkastet äro skattepligtiga, när de för försäljning utlemnas

från det bryggeri, der de tillverkats, eller från något af bryggeriets

nederlag.

Mot den i Danmark gällande ölskattelagen har blifvit anmärkt,

att den låter alla skattepligtiga maltdrycker drabbas af samma skatt.

Detta innebär emellertid der icke någon nämnvärd oegentlighet, emedan,

med undantag för den jämförelsevis obetydliga tillverkningen af porter,

samtliga skattepligtiga ölsorter i Danmark äro bryggda af ungefär

lika stark vört. 1 Sverige skulle det deremot vara synnerligen olämpligt

att belägga alla skattepligtiga maltdrycker med lika hög skatt,

emedan i så fall de billigare och mindre värdefulla drickssorterna,

såsom iskällardricka o. d., skulle beskattas och följaktligen fördyras

med samma belopp som de dyrare och värdefullare ölsorterna och

portern, samt detta förhållande skulle bidraga till att minska förbrukningen

af nämnda drickssorter. Den lika beskattningen blefve sålunda

i och för sig orättvis och skulle icke främja nykterhetsarbetet. För

att undvika dessa olägenheter med det danska beskattningssystemct

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

41

hafva komiterade i utkastet sökt indela de skattepligtiga maltdryckerna

i flere klasser, hvilket med iakttagande af de nu förefintliga faktiska

förhållandena ock kunnat ske.

De förut åberopade, på komiténs föranstaltande verkstälda analyserna

(Bil. 4 tab. 1—5 och 7—12) utvisa nämligen tre tydligen åtskilda

grupper skattepligtiga maltdrycker: 1) de underjästa drickssorterna, buteljdrickorna,

som inbryggas på en stamvört af mellan sju och nio procent

extraktbalt, 2) ölsorterna, lager-, pilsneröl m. fl., som inbryggas på en

stamvört af mellan tolf och fjorton procent extraktbalt, samt 3) porter

och några få sorter s. k. extra Öl, som inbryggas på en stamvört med

mera än femton procent extrakthalt. Komiterade hafva derför ansett

sig hafva giltiga skäl att sätta gränserna för de föreslagna tre skatteklasserna

vid tio och femton procent extrakthalt hos vörten.

Den skyldighet att erlägga skatt för vissa slag af maltdrycker,

som enligt utkastet åligger tillverkare af sådana drycker, inträder med

den tidpunkt, då dryckerna för försäljning utlemnas från bryggeriet

eller något dess nederlag. Maltdrycker, som under tillverkningen af

en eller annan orsak gå förlorade eller förbrukas inom sjelfva bryggeriet,

blifva således aldrig beskattade.

Då det icke sällan lärer hända, att tillverkarne upprätta särskilda

nederlag på platser, mer eller mindre aflägsna från bryggerierna, och att

de derifrån idka försäljning af sina varor, hafva komiterade — som ansett,

att redan den omständigheten, att maltdrycker bortföras från bryggeri

för att läggas på dylika nederlag, ej rimligen bör föranleda dertill, att

tillverkaren skall erlägga skatten derför — upptagit bestämmelsen, att

skyldigheten att erlägga skatt för varor, som försäljas från sådana

nederlag, inträder först, när varorna derifrån utlemnas. Om en tillverkare,

som eger rätt att idka handel med annan tillverkares maltdrycker,

uppköper sådana för att åter försälja dem, åligger skattskyldigheten

tillverkaren vid det bryggeri, der maltdryckerna framställts.

Slutligen är att märka, att utkastet i 2 § 3 mom. föreskrifver, att, om

maltdrycker, för hvilka skatt skulle erläggas, utföras ur riket, tillverkaren

skall åtnjuta skattefrihet för desamma enligt de vilkor, som af Kongl.

Maj:t särskildt stadgas.

Till grund för beräkning af skatteu för olika skattepligtiga

maltdrycker läggas, enligt hvad i utkastets 9 § föreslagits, de uppgifter,

som tillverkaren eller lians ombud skall aflemna till vederbörande

uppbördsmyndighet. Skattens beräkning grundar sig således i första

hand på en sjelfdeklaration från tillverkarens sida, och hafva komiterade

42

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

i utkastet föreslagit att, på sätt finnes stadgadt ifråga om uppgifter till

vederbörande taxeringsmyndighet enligt nådiga förordningen om ihkomstskatt

den 21 juni 1902, tillverkarens uppgifter enligt 9 § skola afgifvas

på heder och samvete.

I fråga härefter om storleken af de olika skattesatser, komiterade

enligt utkastet ansett böra åsättas de olika grupperna af skattepligtiga

maltdrycker, vilja komiterade anmärka, att komiterade sökt afpassa

dessa skattesatser så, att de, på samma gång de med nuvarande produktionsförhållanden

skulle kunna förskaffa staten en tillräcklig inkomst

af skatten, å ena sidan vid skattens helt naturliga öfverförande å den

konsumerande allmänheten komme att så nära som möjligt motsvara

ökning i hela ören af det pris maltdryckerna, utlemnade å buteljer,

må betinga, men å andra sidan lemnade tillverkarne tillfälle att genom

afjemning i priset vid varornas försäljning bereda sig skälig ersättning

för den minskning i deras omsättning, som skatten tvifvelsutan komme

att medföra. Skatten i första gruppen eller för de s. k. drickorna hafva

komiterade föreslagit till två kronor 50 öre för hektoliter, i afsigt att

ökningen i pris för hvarje halfbutelj om Va liter af dessa drycker skulle

komma att efter skattens införande begränsas till 1 öre. Tillverkarnes

andel i prisförhöjningen skulle ej blifva större än 0,17 öre för halfbutelj.

Beträffande andra gruppen maltdrycker har skatten föreslagits

till fyra kronor 50 öre för hektoliter. Denna skattesats är visserligen i

förhållande till maltåtgången vid dessa dryckers tillverkning högre än

skatten i nästföregående grupp, men den har satts till nämnda belopp

i afsigt att bereda staten den största möjliga inkomst, enär just dessa

drycker äro föremål för den största konsumtionen. Med en så afpassad

skatt kan prisförhöjningen antagas blifva jemt 2 öre på halfbutelj.

Skattesatsen af sju kronor 50 öre för hektoliter i högsta skattegruppen

afser slutligen att åstadkomma en prisförhöjning af 3 öre för

halfbutelj.

Hvad härefter angår det finansiela resultat, som en skatt, genomförd

enligt de i utkastet intagna skattesatserna skulle medföra, hafva

komiterade vid beräkningar, dervid lagts till grund de uppgifter om

maltdryckstillverkningen i riket under 1897, som finnas intagna i det

betänkande, som afgifvits af meromnämnda komité för revision af förordningen

angående försäljning af vin, maltdrycker m. m., funnit att,

om man utgår från en mot nämnda uppgifter något reducerad års

-

Utkast till förordning om en pr oduhtbeskattning.

43

tillverkning af 175,000 hektoliter drickor, 1,200,000 hektoliter Öl, samt

40.000 hektoliter porter, skatten skulle kunna inbringa i rundt tal

6.100.000 kronor årligen.

Sedan komiterade i det föregående redogjort för utkastets hufvudgrunder

i fråga om tillverkares skyldighet att betala skatt för vissa maltdrycker,

om sättet för skattens beräkning samt om föreslagna skattesatser,

äfvensom beräknat beloppet af den skatt, som vid desammas

tillämpning skulle kunna inflyta till statsverket, vilja komiterade nu

öfvergå till en redogörelse för de bestämmelser utkastet innehåller till

betryggande af dess efterlefnad.

Dervid vilja komiterade först påpeka, att komiterade icke funnit

sig kunna i förordningen intaga några detaljerade föreskrifter i afseende

å kontrollen, utan hafva der införts allenast de väsentligaste bestämmelserna.

Såsom af utkastet framgår, hafva nämligen ..komiterade förutsatt,

att detsamma skulle kompletteras genom en särskild af Kongl.

Maj:t utfärdad ordningsstadga för bryggerierna i riket. Flertalet af

de erforderliga kontrollföreskrifterna hafva nemligen synts vara af sådan

art, att de ej lämpligen böra intagas i en af Kongl. Maj:t och riksdagen

gemensamt antagen lag, utan i stället införas i den särskilda

ordningsstadgan, deri de lättare skulle kunna erhålla de ändringar

erfarenheten tilläfventyrs kunde visa vara af behofvet påkallade. Utan

att framlägga något särskildt utkast till en sådan ordningsstadga, vilja

komiterade i det följande på olika ställen antyda en del af de bestämmelser,

som enligt deras uppfattning böra intagas i en dylik.

Med det system för beskattning af maltdrycker, som ligger till

grund för utkastets bestämmelser och som i hög grad hvilar på ett

fullt förtroende till bryggarens egna uppgifter, synes icke lämpligen

vara förenligt, att staten för att kontrollera, det skatt i behörig ordning

utgöres, anställer kontrollörer för att fullst ändigt öfvervaka bryggerirörelsens

alla olika delar, så att dervid underslef icke kan begås. Ej

heller låter det tänka sig, att vid tillämpningen af ett sådant system

genom kontrollör utöfva ständig tillsyn öfver att inga maltdrycker i

strid mot lagen utlemnas från bryggeri. En kontroll anordnad på något

af dessa båda sätt, skulle föranleda, att vid de flesta bryggerier måste

anställas två eller flera kontrollörer, och derigenom medföra så betydande

kostnader, att de inkomster, som staten af skatten kunde påräkna, i

anmärkningsvärd grad förminskades. Behandlingen af de utaf komiterade

omförmälda förslag att i Norge införa en alkoholbeskattning visar också,

44 Utkast till förordning om en produktbeskattning.

att man der funnit det betinga alltför stora afbränningar att införa en

ständig kontrolltillsyn öfver maltdryckers utlemnande från bryggerierna.

Den kontroll öfver uppfyllandet af lagens föreskrifter, som föreslagits

i utkastet, har derför af komiterade funnits, i likhet med hvad

som gäller i Danmark, böra grundas dels på tillverkarnes allmänna

bokföringsskyldighet, dels på en tillverkarne ålagd särskild bokföringssky

ledighet, dels på en såvidt möjligt verksam granskning af bokföringens

rigtiga verkställande samt slutligen och företrädesvis på en vid olika,

för tillverkaren på förhand icke kända tillfällen företagen undersökning

af såväl under arbete befintlig vörts extrakthalt före jästens tillsättande,

som de färdiga maltdryckernas alkohol- och extrakthalt.

De bestämmelser angående kontrollen, som utkastet innehåller eller

som derutöfver ansetts vara erforderliga, ställa sig helt naturligt olika

vid de olika grupper, hvari bryggerierna enligt utkastet blifvit indelade.

Åtminstone vid en del af de skattefria bryggerierna, eller vid dem,

hvarest under ett tillverkningsår ej idkas tillverkning af annan skattefri

maltdryck än svagdricka, behöfver kontrollen naturligen ej vara lika

omständligt anordnad, som vid de bryggerier, som tillverka skattep

lig tig a drycker. Kontrollen öfver de förra kan nemligen inskränkas

till en tillsyn derå, att från dessa bryggerier icke utlemnas skattepligtiga

maltdrycker, och kan bestå i en undersökning, att tillverkaren icke tillsätter

jäst till vört af högre extrakthalt än fem procent. Vid öfriga

skattefria bryggerier, behöfver kontrollpersonalen derjemte tillse resultatet

af de »särskilda åtgärder», som enligt 13 § skola vidtagas för att

förhindra, att en maltdryck, som inbryggts med en stamvört af mera

än fem procent extrakthalt, kan komma att erhålla en alkoholhalt,

öfverstigande två volymprocent.

Efter angifvande af dessa allmänna synpunkter för utkastets kontrollbestämmelser

vilja komiterade i fråga om maltdryckstillverkarnes allmänna

bokföringsskyldighet särskildt erinra derom, att komiterade, som

icke förbisett den i slutet af 2 § i Kongl. förordningen den 4 maj 1855

angående handelsböckers förande intagna bestämmelsen, hvarigenom

vissa tillverkare af maltdrycker äro undantagna från skyldighet att föra

handelsböcker, förutsatt att nämnda stadgande bör upphöra att gälla.

I öfverensstämmelse härmed fäster utkastet synnerligt afseende derå,

att . vid alla bryggerier tillverkarne noggrannt fullgöra dem såsom

näringsidkare åliggande bokföringsskyldighet.

I skattepligtigt bryggeri skall enligt utkastets 8 § den tillverkaren

åliggande särskilda bokföringen utföras sålunda, att på tillverkarens

ansvar och med användande af fastställda blanketter, i enlighet med

Utkast titt för ordning om en produktbeskattning.

45

ordningsstadgans föreskrifter, dels föres bryggjournal och försäljningsbok,

dels ock vid tillverkningsårets slut upprättas särskild årsredogörelse.

Den närmare beskrifningen af innehållet i nämnda handlingar

har ansetts kunna lemnas i ordningsstadgan.

I bryggjournalen, som skall utvisa tillverkningens omfattning med

afseende å olika slags maltdrycker, skola sålunda, under särskilda upplägg ,

för skattepligtiga och skattefria maltdrycker, upptagas de olika brygderna

under löpande nummer, tiden för påbörjandet af hvarje brygd, myckenheten

af dervid använda råämnen, med särskildt angifvande af hvad

som användts af malt eller deremot svarande material äfvensom af

humle, stam vörtens extrakthalt omedelbart före jästens tillsättning, dagen

när maltdryckerna öfverföras på lagerfaten samt slutligen benämningen

på och mängden af den tillverkade varan.

I försäljningsboken åter, som, enligt hvad 9 § utvisar, skall ligga

till grund för skattens beräkning och på hvars samvetsgranna förande

ligger den största vigt, skall tillverkaren, likaledes under särskilda upplägg

för skattepligtiga och skattefria maltdrycker, införa summariska

uppgifter för hvarje dag dels å det antal buteljer och det litertal, af

de olika slag af maltdrycker, som under dagen utlemnats till försäljning

från bryggeriet eller dess nederlag, dels å myckenheten af de olika

slags maltdrycker, som utlemnats till export, dels ock derest under

dagen maltdrycker antingen måst såsom förderfvade hällas bort eller

eljest gått förlorade, å myckenheten deraf.

Då den tillverkarne medgift)a rätten att sjelfva uppgifva mängden

af de maltdrycker, som vid tillverkningen gått förlorade eller såsom

odugliga till försäljning måst förstöras, särskildt lätt skulle kunna

gifva anledning till falska uppgifter angående mängden af skattepligtiga

maltdrycker, hafva komiterade förutsatt att, om sådant af praktiska

hänsyn skulle visa sig vara nödvändigt, i ordningsstadgan härjemte

skulle föreskrifvas, det tillverkare vore pligtig att anskaffa särskild

bevisning om mängden af de maltdrjmker, som han af förenämnda

anledningar uppgifver sig icke hafva kunnat sälja.

I år sredogörelsen skall tillverkaren aflemna noggranna, med afseende

å olika slag af maltdrycker specificerade, uppgifter i följande afseenden:

nämligen å storleken af det vid hvarje tillverkningsårs början i bryggeriet

inneliggande lagret af olika slags maltdrycker, å mängden af de maltdrycker,

som under året tillförts lagret, å hvad som under samma tid

frånförts lagret till försäljning inom landet eller för export eller af

någon anledning gått förloradt, samt å behållningen vid tillverkningsårets

slut. Med afseende å detaljerna af denna bokföring hafva komi

-

46

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

terade med synnerligt intresse tagit del af de noggrannt utarbetade

formulär, blanketter m. m., som för närvarande i Danmark användas

vid kontrollen öfver maltdryckstillverkningen.

Nu omförmälda handlingar, hvilkas granskande utgör ett hufvudmoment

i kontrollen, skola enligt utkastets 8 § 2 mom. aflemnas till

den centrala kontrollmyndigheten sålunda, att bryggjournalen och försälj

ningsboken dit insändas för hvarje månad inom fjorton dagar efter

månadens utgång samt årsredogörelsen inom fjorton dagar efter tillverkningsårets

slut.

Den särskilda bokföringsskyldighet, som enligt utkastet ålagts

tillverkare vid skattefritt bryggeri, har kunnat göras mycket mindre fullständig

än motsvarande bokföringsskyldighet för tillverkare vid skattepligtigt

bryggeri, särskildt tillföljd deraf, att komiterade ansett, att i

det störa flertalet af skattefria bryggerier allenast kommer att tillverkas

vanligt svagdricka, bryggdt på stamvört af högst fem procent extrakthalt.

Då från ett skattefritt bryggeri endast skall erläggas ett efter

tillverkningens storlek beräknadt ringa bidrag till kontrollkostnaden,

har staten intet direkt intresse att erhålla uppgifter om försäljningens

storlek vid bryggeriet. Förandet af någon försäljningsbok har derför

ej behöft åläggas tillverkaren vid sådant bryggeri. Af enahanda skäl

har föreskrift ej behöfts om upprättandet af någon årsredogörelse från

skattefritt bryggeri. Den enda särskilda bokföring, som erfordras för

skattefria bryggerier, består således enligt utkastets 14 § deri, att tillverkaren

skall upprätta en bryggjournal med hufvudsakligen samma

innehåll, som de skattepligtiga bryggeriernas. Journalen skall afslutas

med hvarje tillverkningsår och inom fjorton dagar derefter insändas

till den centrala kontrollmyndigheten, der den undergår erforderlig

granskning. Journalen kan läggas till grund för statistiken från

bryggeriet, ty då det åtminstone i fråga om svagdricka kan antagas,

att tillverkningen och försäljningen motsvara hvarandra, hafva komiterade

ansett, att bryggjournalen i hufvudsak kunde lemna tillräcklig

ledning för bedömandet af ett skattefritt bryggeris omsättning. I den

mån så finnes nödigt, kan från de skattefria bryggerierna äfven infordras

uppgift öfver qvarvarande lager vid årets slut.

Hvad härefter beträffar frågan om storleken af den kontrollpersonal,

som erfordras för tillsyn å lagens efterlefnad, och om sättet för dess

verksamhet, vilja komiterade framhålla, att utkastets särskildt i dessa

hänseenden knappa bestämmelser tänkas kompletterade genom ordningsstadgan.

Utkast till förordning om en produktbeskattning. 47

Då en enhetlig ledning af bryggerikontrollen är nödvändig, har i

utkastets 4 § intagits föreskrift om att öfverinseendet öfver kontrollen

skall, i likhet med hvad fallet är med kontrollen öfver bränvinstillverkningen,

utöfvas af chefen för Kongl. finansdepartementets kontroll- och

justermgsbyrå. Som emellertid, på sätt nedan kommer att angifvas,

komiterade tänkt, att den kontrollpersonal, å hvilken det hufvudsakliga

ansvaret för kontrollen kommer att hvila, skulle vara fast anstäld vid

nämnda byrå och chefen för densamma skulle få en viss beslutande

rätt i afseende å skattepåföringen, hafva komiterade ansett det böra

ifrågasättas, huruvida det icke skulle vara lämpligt, att kontroll- och

justeringsbyrån, hvilken nu endast utgör en byrå i Kongl. finansdepartementet,

inrättades såsom ett sjelfständigt embetsverk, som utgjorde en

instans i afseende å frågor angående beskattning af maltdrycker och

hvars beslut i behörig ordning kunde öfverklagas.

Sj elfva kontrollpersonalen utgöres enligt utkastet dels af kontrollörer,

som skola hafva hufvudsakliga tillsynen å lagens efterlefnad och

af flere skäl ansetts böra vara fast anstälde tjenstemän vid kontrolloch

justeringsbyrån, dels ock, hvad särskild! de skattefria bryggerierna

angår, af tillsyningsmän, som skulle hafva att hvar och en vid sitt

bryggeri medelst areometer undersöka vörtens extrakthalt samt att taga

och till kontroll- och justeringsbyrån insända prof af derstädes tillverkade,

färdiga maltdrycker.

En af anledningarna, hvarför det ansetts nödigt, att kontrollörerna

åtminstone så snart som möjligt måtte göras till fast anstälde tjenstemän,

har varit, att kontrollörerna genom den dem åliggande granskning

af bryggeriernas böcker skola erhålla en mycket grannlaga uppgift.

Nödvändigheten af en dylik anordning framgår jemväl deraf, att

kontrollörerna måste göras ekonomiskt fullt sjelfständiga gent emot

ggarne och att man pa dem maste kunna ställa stora fordringar

beträffande qvalifikationerna. Kontrollörerna behöfva nemligen ej endast

ega tekniska insigter rörande bryggeriindustrien, utan äfven erfarenhet

och vana vid räkenskapers revidering.

Enär vidare kontrollörerna under en god del af året skola vistas

ute på resor för verkställandet af sina kontrollåligganden och under

öfriga delen af året blifva fullt sysselsatta med arbeten inom kontrolloch

justeringsbyrån, är det klart, att de icke vid sidan af sina befattningar

kunna förskaffa sig andra inkomster. Deras lön får derför ej

sättas för knapp. Komiterade hafva förutsatt, att hvarje kontrollör

skulle ega uppbära lön, motsvarande kanslisekreterarnes i statsdepartementen,

eller 4,000 kronor för år, äfvensom förklaras berättigad till

48

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

ålderstillägg. Deras reseersättning måste beräknas så, att de ej förlora

på resorna. Komiterade hafva tänkt, sig, att de borde erhålla ett

dagtraktamente af 8 kronor, men i öfrigt för sjelfva resorna uppbära

godtgörelse enligt fjärde klassen i gällande resereglemente.

Såsom tillsyningsmän skulle enligt komiterades mening invid vederbörande

bryggerier bosatta, allmänt aktade personer (skollärare, polismän

eller dylika) kunna anställas. Med afseende å beskaffenheten af

deras åligganden hafva komiterade ansett, att lämpliga tillsyningsmän

skulle kunna erhållas titan allt för stor kostnad. Arfvodet skulle i

hvarje fall bestämmas vid deras anställande och kunde blifva olika

efter de olika lokala förhållandena. Såsom begränsning för arfvodets

belopp hafva komiterade tänkt sig tjugu kronor i månaden för tillsynen

af hvarje bryggeri. Med Kongl. Maj:ts medgifvande skulle dock arfvodet,

derest sådant till följd af något bryggeris storlek eller andra förhållanden

erfordrades, kunna bestämmas högre än denna gräns.

Komiterade hafva i någon mån tvekat, huruvida de skattefria

bryggerierna skulle åläggas att till statsverket inbetala någon särskild

afgift såsom bidrag till kontrollen vid dessa bryggerier eller icke. Då

emellertid ifrågavarande bryggerier genom den dem medgifna skattefriheten

erhålla eu väsentlig förmån framför öfriga bryggerier, hafva

komiterade ansett det vara med rättvisa förenligt att föreslå skyldighet

för sådana bryggerier att erlägga den ringa i 15 § föreskrifna afgiften

af 5 öre för hektoliter maltdryck, hvilken afgift just afpassats så, att

de skattefria bryggerierna dermed komme att erlägga ett belopp, ungefärligen

motsvarande kostnaden för anställande af tillsyningsmän vid

samma bryggerier.

Komiterade öfvergå härefter till att redogöra för hur kontrollörernas

arbete tänkts skola anordnas. Till en början kan dervid anmärkas, att

kontrollörerna å de tider, då de ej vistas på resor för tillsyn vid bryggerierna,

skola hafva full sysselsättning inom kontroll- och justeringsbyrån

med att granska och med hvarandra jemföra de skattepligtiga

bryggeriernas bryggjournaler och försäljningsböcker, att efter årsredogörelsernas

insändande jemföra dessa med förenämnda böcker, att granska

de skattefria bryggeriernas bryggjournaler samt ätt biträda vid undersökning

af till byrån insända prof å maltdrycker. Då den hufvudsakligaste

delen af kontrollen öfver skattens debitering ligger i granskning

af bokföringen, hafva komiterade ansett det vara af synnerlig

vigt, att kontrollpersonalen sammanhålles på ett ställe, så att samarbete

mellan kontrollörerna kunde eg a rum. Det skulle ej lämpligen gå för

sig, att kontrollörerna vore bosatta en hvar inom sitt distrikt. För den

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

49

lokala tillsynen skulle det oaktadt hela landets bryggerier indelas i ett

antal disi rikt, motsvarande antalet kontrollörer. Samme kontrollör

skulle dock ej ijenstgöra inom samma distrikt mer än ungefär tre år,

hvarefter han skulle erhålla annat distrikt.

Kontrollörernas inspektionsresor skulle anordnas så, att, sedan inkomna

årsredogörelser under hösten granskats, kontrollörerna i två

angränsande distrikt i november och december månader tillsammans

företaga resor till alla skattepligtiga bryggerier inom distrikten och

dervid ytterligare granska det gångna årets böcker och årsredogörelsen

med tillhjelp af bryggeriernas allmänna handelsböcker. Olika brygder

och färdiga maltdrycker skola undersökas i afseende å extrakt- och

alkoholhalt, om sådant kan ske på stället; i annat fall tagas prof, som

insändas till kontroll- och justeringsb}?råns laboratorium. 1 den mån

tiden medgifver besökas äfven skattefria bryggerier, dervid bryggarnes

åtgärder i afseende å bryggjournalens förande granskas. Äfven i sådana

bryggerier undersökas maltdryckerna eller uttagas prof deraf för insändande

till byrån, allt i enlighet med de bestämmelser, som derom

förekomma i utkastets 5 §. Till denna resa, dervid kontrollörerna

anses böra fara två och två, för vinnande af lättnad vid böckers kollationering

m. in., torde komma att åtgå eu tid af minst 6 veckor.

Under öfriga delen af tillverkningsåret torde kontrollörerna böra åläggas

att företaga ytterligare tre rundresor hvar och en inom sitt distrikt.

Vid dessa tre senare resor, hvardera tagande ungefär en månads tid i

anspråk, skola kontrollörerna hvarje gång besöka alla skattepligtiga

bryggerier inom distriktet och derstädes undersöka, att bryggjournal

och försälj ni ngsbok föras rikligt i öfverensstämmelse med verkliga förhållandena

inom bryggeriet och de allmänna handelsböckerna. Af de

skattefria bryggerierna besökas en del vid hvarje resa, så att kontrollören

kommer att besöka hvarje sådant bryggeri minst två gånger om

året. Vid alla bryggerier, som besökas, verkställes under alla resorna

undersökning af maltdrycker eller uttagas prof deraf, på sätt. förut är

nämndt. Slutligen kunna äfven på obestämda tider af året behöfva

företagas tillfälliga resor, hvilkas betydelse för kontrollen naturligen

blir synnerligen afsevärd.

Vid fråga om huru stor totalkostnaden för kontrollen skulle blifva

enligt det i utkastet angifna beskattningssystemet, måste först beräknas

hur stor kontrollpersonal, som skulle erfordras. I Danmark skötes hela

kontrollen vid rikets samtliga bryggerier, hvaraf under tillverkningsåret

1899—1900 funnos 46 skattepligtiga och 342 skattefria, af en chef

och fem kontrollörer. Antalet bryggerier i Sverige är som bekant be

7

-

50

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

tydligt större än i Danmark och funnos här i landet under år 1897

348 bryggerier, som tillverkade endast svagdricka och något öfver)äst

öl och derför kunde räknas till de skattefrias klass, samt 230 bryggerier,

som tillverkade äfven under]ästa maltdrycker, och derför vore att räkna

till de skattepligtiga bryggeriernas klass. Då komiterade, i olikhet mot

hvad som gäller i Danmark, i utkastet föreslagit anställandet af särskilda

tillsyningsmän, som böra finnas vid alla skattefria och en del skattepligtiga

bryggerier, torde antalet kontrollörer kunna begränsas till ett

antal af 16. Kostnaden för deras aflöning och resor skulle enligt ofvannämnda

grunder kunna beräknas till 7,000 kronor för hvarje eller sammanlagdt

till 112,000 kronor. Lägges härtill kostnaden för anställandet af

tillsyningsmän vid cirka 350 skattefria och vissa skattepligtiga bryggerier,

beräknad efter ett medelbelopp af högst 240 kronor för hvarje till 84,000

kronor, skulle kostnaden för sjelfva kontrollpersonalens aflöning ej uppgå

till högre belopp än 196,000 kronor. Härtill skulle dock komma

dels åtskilliga ökningar i kostnaderna för kontroll- och justeringsbyrån,

dels ock kostnaden för tryckning af blanketter in. m. äfvensom för

undersökningar af prof å maltdrycker. Totalkostnaden skulle det oaktadt

enligt komiterades beräkningar icke komma att öfverstiga 240,000 kronor.

Det har emellertid inom komitén ifrågasatts att öka antalet kontrollörer

utöfver det ofvan föreslagna antalet intill exempelvis 25, på

det att kontrollörerna skulle blifva i tillfälle att göra talrikare besök

vid hvarje bryggeri. Skulle antalet kontrollörer bestämmas så högt,

vore det måhända lämpligt att stationera en del af dem i landsorten

sålunda, att kontrollstationer, hvardera bestående af fem kontrollörer,

anordnades på lämpliga orter, nemligen en i norra och en i södra samt

en eller två i mellersta delarne af landet, hvarigenom äfven den lokala

olikheten mellan Danmark och Sverige, som är en följd af vårt lands

stora utsträckning, i viss mån skulle utjemnas. Vid hvarje sådan station

skulle en af kontrollörerna för viss tid förordnas såsom öfverkontrollör

och chef för stationen, men på samma gång deltaga i alla förekommande

kontrollarbeten. En dylik anordning komme att medföra ändring

i åtskilliga detaljer af utkastet till förordning; men då komiterades

flertal ansett, att kontrollen icke skulle nämnvärdt vinna i effektivitet

genom det ökade antalet inspektionsbesök vid bryggerierna och derför

icke velat tillstyrka den ifrågasatta ökningen af antalet kontrollörer,

hafva komiterade ej funnit erforderligt att närmare formulera de förändrade

bestämmelser i utkastet, som skulle blifva behöfliga genom en

sådan kontrollörernas fördelning på flere stationer.

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

51

I detta sammanhang torde komiterade böra något närmare, än som

redan förut skett, beröra innehållet i utkastets 5 §. Man har tänkt sig,

att kontroll^enstemännens åtgärder för proftagning skulle bestå i uttagande

af prof antingen af vört före jästens tillsättning för att konstatera

stamvörtens extrakthalt, eller af färdiga maltdrycker. Stamvörtens

extrakthalt skulle alltid af såväl kontrollörer som tillsyningsman på

platsen undersökas med areometer. I de iall då tillsyningsman uttagit

prof af färdig maltdryck, skulle han alltid insända det för undersökning

till kontroll- och justeringsbyrån, då man måste förutsätta,

att tillsyningsman icke kunna medelst destillationsmetoden undersöka

ett prof med afseende å dess alkohol- och extrakthalt, ej heller i

allmänhet vara kompetenta att med användande af ebullioskop utröna

alkoholhalten. Kontrollörerna skulle deremot vid uttagande af prof å

färdiga maltdrycker alltid kunna göra alkoholbestämning med af dem

medförda ebullioskop. Bestämning af alkohol- och extrakthalten enligt

destillationsmetoden torde kontrollörerna kuuna verkställa blott i stora

bryggerier, som hafva laboratorier, försedda med precisionsvågar och

vigter. I öfriga fall skola äfven kontrollörerna insända de af dem

uttagna profven för sådan undersöknings verkställande å kontroll- och

justeringsbyrån.

Slutligen skall enligt 5 § 2 stycket i alla de fall, då mellan kontrolltjensteman

och tillverkare uppstå skiljaktiga meningar om till hvilket

slag ett parti maltdrycker är att hänföra, samt då tillverkaren ej vill

låta bero vid den bestämning af profvet, som af kontrolltjenstemannen

verkstälts på stället, kontrolltjenstemannen insända nytt prof till kontrolloch

justeringsbyrån, och blir utgången af undersökning, som der verkställes

bestämmande för frågan om till hvilket slag af maltdrycker det

undersökta partiet med hänsyn till skattens beräkning skall hänföras.

Sistnämnda i nu omhandlade §:s sista stycke intagna bestämmelse har

ansetts nödvändig derför att, då dylik meningsskiljaktighet mellan kontrolltjensteman

och tillverkare alltid tänkts uppkomma i sammanhang

med en i 9 § 3 mom. förutsatt anmärkning mot gjord skatteberäkning,

chefen för kontroll- och justeringsbyrån, som enligt sistberörda lagrum

har att lemna föreskrift om skattepåföringen, till grund derför måste

kunna lägga resultatet af en officiel undersökning om beskaffenheten af

de drycker, hvilkas beskattning är i fråga. I alla sådana fall, då, såsom

i 9 § 3 inom. äfven antydes, fråga icke föreligger om tillverkarens

ansvar för begången skatteförsnillning, utan det hela gäller allenast en

beskattningstvist, torde en tillverkare ej böra hafva rätt att med af

honom föranstaltade analyser söka vederlägga kontroll- och justerings

-

52

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

bvr&ns undersökningsresultat, utan bör detta vara slutgiltigt. En annan

sak är dock, såsom komiterade i utkastet förutsatt, dels att tillverkaren i

sådana beskattningstvister bör ega rätt att bos Kongl. Maj:t fullfölja

talan mot chefens för kontroll- och justeringsbyrån beslut med hänsyn

till sjelfva skattepåföringen, dels ock att, om fråga uppstår om tillverkarens

ansvar för skatte försnillning och densamma tillkommer domstols

pröfning, tillverkaren naturligen vid domstolen eger rätt att gent

emot resultatet af den i kontroll- och justeringsbyrån verkställda undersökningen

förebringa all den motbevisning, han kan åstadkomma.

Sedan komiterade sålunda utvecklat hufvuddragen af de kontrollföreskrifter,

som komiterade ansett kunna förenas med det i utkastet

föreslagna skattesystemet, återstår det att lemna eu närmare förklaring

af en eller annan bestämmelse som i utkastet föreslagits.

Dervid torde först i fråga om 7 och 13 §§ böra anmärkas att, då

enligt utkastets bestämmelser maltdryckerna skola beskattas vid deras

utlemnande för konsumtion, den i nämnda §§ föreskrifna anmälan, som

åligger tillverkare att årligen verkställa för vinnande af rätt till rörelses

utöfvande, bör göras äfven i sådana fall, då mot slutet af ett t.illverkningsår

sjelfva fabrikationen vid ett bryggeri upphört, men under det

följande tillverkningsåret från bryggeriet eller dess nederlag komma

att utlemnas på lager liggande maltdrycker. Föreskriften att, om under

ett tillverkningsår förändring inträder i redan anmäldt förhållande,

anmälan derom skall verkställas, afser, bland annat, att sätta Konungens

befallningshafvande och kontrollpersonalen i kännedom om huruvida hela

rörelsen vid ett bryggeri tilläfventyrs alldeles upphör, eller om från

ett bryggeri kommer att* utlemnas särskilda maltdryckssorter, som förut

ej derifrån utlemnats, och afser att underlätta vederbörandes åtgärder

för kontroll att skatt ej undandrages statsverket. Anledningen hvarför

här föreslagits, att alla anmälningshandlingar skola insändas i två

exemplar, har varit den, att man önskat bespara Konungens befallningshafvande

annat arbete med kontrollpersonalens underrättande om

utfärdande af tillståndsbevis och inträffade förändringar vid bryggerierna

än att Konungens befallningshafvande skulle hafva att insända ena

exemplaret till kontroll- och justeringsbyrån.

I fråga om anmälan enligt §§:nas 1 mom. har förutsatts, att

Konungens befallningshafvande före insändandet förser det ena exemplaret

med påskrift om tillståndsbevisets utfärdande. Såsom hinder för

utfärdandet af tillståndsbevis hafva komiterade särskildt ansett nödvändigt

stadga sådan omständighet, att den, som anmäler sig till rörelses

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

53

utöfvande, dömts till ansvar för något af de i 21 eller 23 § omnämnda

brotten. En sådan person kan ju på goda grunder antagas skola sätta

statens rätt till skatt på spel, och honom bör derför förvägras rätt till

utöfvande af bryggerirörelse.

Det i 13 § 3 mom. förekommande stadgandet, att under löpande

tillverkningsår sådan förändring i skattefritt bryggeris verksamhet

icke får vidtagas, att skattepligtiga maltdrycker der börja tillverkas, har

tillkommit af den anledningen, att kontrollen å de olika slagen af

bryggerier tänkls olika anordnad och omkastningar i tillverkningen

kunde tänkas gifva tillfällen till underslef.

I fråga om de olika slagen af bryggerier är att anmärka, att

1 13 § föreslagits en för de skattefria bryggerierna särskild bestämmelse

derom, att Konungens befallningshafvande skall meddela vederbörande

stadsfiskal eller länsman underrättelse, att tillståndsbevis för rörelse i

sådant bryggeri utfärdats eller upphör att gälla. Anledningen dertill

har varit, att man velat hafva vederbörande åklagares uppmärksamhet

fäst derå, att från skattefria bryggerier icke utlemnas starkare maltdrycker

under sken af att de skulle vara skattefria.

Samma anledning, som legat till grund för stadgandet i 7 och

13 §§ om anmälningshandlingars insändande i två exemplar, har äfven

föranledt föreskriften i 9 §, att tillverkarens deklarationsuppgift för

skattens erläggande skall inlemnas i två exemplar. Föreskriften i 10 §

2 mom., att deklarationsuppgift, som insändes till kontroll- och justeringsbyrån,

af Konungens befallningshafvande skall förses med anteckning

om skattens erläggande, afser, bland annat, att vid granskningen å byrån

af inkommande försäljningsböcker och årsredogörelser der skall finnas

tillgång till verifikationer å den af tillverkaren inlevererade skatten.

Det i 9 § 3 mom. förekommande uttrycket »vederbörande» innebär,

att ej blott från kontrollväsendets sida utan äfven från tillverkare

skall kunna göras anmärkning mot gjord skatteberäkning. Kontrollväsendets

anmärkningar lära väl, då de ej framkomma i följd af verkstälda

analyser å maltdrycker, hvarom förut talats, i regel komma att

framställas i sammanhang med årsredogörelsens granskning. Hvad

anmärkningarna från tillverkarnes sida angår, har man förutsatt, att det

kan hända att, sedan skatten för en viss månad af en tillverkare erlagts,

denne kan finna, att han af misstag eller i följd af felräkning erlagt

för mycket. Finnes sådan anmärkning befogad, eger chefen för kontrolloch

justeringsbyrån att förordna om den för mycket erlagda skattens

återgäldande. Mot nämnda myndighets beslut i anledning af gjord an

-

54

Utkast till förordning om en ''produktbeskattning.

märkning bör, såsom i annat sammanhang redan antydts, talan kunna

fullföljas i högsta instans hos Kongl. Maj:t.

I fråga om reglerna för skattens uppbärande torde böra meddelas,

dels att, då en tillverkare, enligt hvad som föreskrifvits om tiden för

skattens erläggande, kan anses åtnjuta kredit derför under en tid,

vexlande mellan 40 och 10 dagar, det icke ansetts oskäligt, att tillverkare,

som försummar att inbetala skatt på förfallodagen, får till

statsverket erlägga en så pass hög straffränta som V2 procent för hvarje

dag skatteinbetalningen uteblifver, dels ock att komiterade med föreskriften

i 10 § 1 mom. 2 stycket, att Konungens befallningshafvande

skall hafva att vidtaga åtgärder för utmätning af förfallen skatt med

derå upplupen ränta, åsyftat att, för det fall tillverkaren vid underlåtenhet

att inbetala skatt äfven försummar att insända uppgift å den

skatt, han har att gälda, Konungens befallningshafvande, för att erhålla

kännedom om hvilket skattebelopp, som skall utmätas, bör anmäla förhållandet

hos kontroll- och justeringsbyrån, som efter vid bryggeriet

genom kontrollör verkstäld undersökning, får påföra tillverkaren skattebeloppet

för den månad, för hvilken han ej sjelf aflemnat uppgift.

Stadgandet i 12 § 1 mom. innebär, att då tillverkarne i skattepligtiga

bryggerier i sina försäljningsböcker skola upptaga dels litertalet

af på fat utlernnade maltdrycker, dels antalet buteljer som utlemnats,

man velat skaffa den största möjliga visshet, om hvilken qvantitet

verkligen utlemnats. Man har derför tänkt, att i ordningsstadgan skulle

lemnas erforderliga bestämmelser rörande kröning af s. k. transportkärl.

De buteljer, som i vårt land användas för maltdrycker, äro nästan

utan undantag om V3, Vs och Vs liters rymd. Då komiterade emellertid

erhållit kännedom om att maltdrycker börjat att i större eller mindre

omfattning utlemnas äfven på s. k. sifoner, hafva komiterade genom

att stadga, det buteljer skola få finnas, som hafva hela liters rymd,

velat lemna öppet för tillverkarne att vid sin rörelse använda sifoner

om jemna litertal.

Bestämmelserna i 12 § 2 mom. och i 18 § hafva till ändamål att,

då vid undersökning af maltdryck, som utlemnats från bryggeri, anledning

förefinnes misstänka, att vid tillverkningen begås underslef i afsigt

att undandraga statsverket skatt, ledning för upptäckandet af det bryggeri,

hvarifrån maltdrycken utlemnats, skall vinuas genom att kärlet, der

varan förvaras, på i lagrummen angifvet sätt försetts med bryggeriets namn.

Med föreskriften i 12 § 3 mom. hafva komiterade velat bereda

möjlighet att i försäljningsförordningen göra skilnad mellan alkoholsvaga

och alkoholstarkare maltdrycker. Man har genom densamma

Utkast till förordning om en produktbeskattning.

55

också velat bereda allmänheten samma visshet, att maltdrycker, som

från skattepligtigt bryggeri utlemnas under namn af skattefria, verkligen

ej hålla öfver två volymprocent alkohol, som i fråga om drycker, hvilka

utlemnas från skattefritt bryggeri.

Bestämmelsen i 15 §, att tillsyningsman skall bestyrka det deri

föreskrifna utdraget ur bryggjournalen, har tillkommit på grund deraf

att, såsom uti 14 § stadgats, skattefria bryggerier ansetts ej kunna

åläggas att liksom de skattepligtiga för hvarje månad insända sina

bryggjournaler. Då dessa ej undergå någon granskning förrän vid tillverkningsårets

slut, har det varit nödvändigt stadga, att tillsyningsman

skall bestyrka utdraget, som skall ligga till grund för beräknande af

bidraget till kontroll k osta a den.

Med 16 § afses att hindra, att tillverkare i skattefria bryggerier företaga

blandningar af sina skattefria tillverkningar med skattepligtiga

maltdrycker, anskaffade från andra bryggerier. Då gällande förordning

angående försäljning af vin, maltdrycker in. m., ej lägger hinder

i vägen för att en person, som utaf var maltdryckstill verkning, får tillstånd

att idka handel med hvilket slag af maltdrycker som helst, har

det för vinnande af antydda ändamål varit nödvändigt att i utkastet

intaga förevarande förbud.

De i utkastets 4 kap. upptagna bestämmelserna torde i allmänhet

ej erfordra någon förklaring. Här bör emellertid anmärkas följande.

De i 21—24 §§ intagna straffbestämmelserna afse att träffa de

väsentliga öfverträdelserna af lagen. Komiterade hafva dervid sökt

sammanföra de brott, som kunna begås vid skattepligtiga bryggerier, i

21 och 22 §§, samt brotten i skattefria bryggerier i 23 och 24 §§. 21

och 23 §§ tala om de svårare brotten, som innefatta försnillning af

skatt eller åtminstone innebära fara för att staten går förlustig skatt.

22 och 24 §§ stadga straff för förseelser mot vigtiga ordningsföreskrifter.

Anledningen hvarför bötesstraffen i 23 och 24 §§ satts lägre

än motsvarande straff i 21 och 22 §§ har varit den, att komiterade

ansett, att tillverkarne i de skattefria bryggerierna i regel ega en sämre

ekonomisk ställning än tillverkare vid skattepligtiga bryggerier, och

att i anledning häraf ett lägre straff för de förra kan verka fullt

lika strängt som ett högre för de senare. Det i 26 § intagna stadgandet,

hvarigenom bevisningsskyldigheten att en förbrytelse, begången

af annan person än tillverkaren, skett utan hans vetskap, öfverflyttas

på tillverkaren sjelf, må ju med skäl anses strängt, och hafva komiterade

ej förbisett, alt motsvarande bestämmelses införande i andra lagförslag

framkallat anmärkningar. Då stadgandet emellertid förekommer i gällande

56

Anmärkningar mot produktbeskattningen.

förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin, hafva komiterade

ej ansett sig kunna underlåta att upptaga detsamma i utkastet.

Slutligen vilja komiterade erinra derom, att i utkastet ej intagits

några föreskrifter om beslag. Då enligt utkastet skyldigheten att erlägga

skatt för tillverkade maltdrycker ej inträder förrän med deras utlemnande

från bryggeriet, hafva komiterade ansett, att någon grund för

beslagtagande af i bryggeri befintliga varor i regel ej kan anses föreligga.

Och med ett skattesystem sådant som det i utkastet föreslagna,

enligt hvilket tillverkaren eger fritt bestämma sättet för sin tillverknings

utöfvande, kan ett beslagtagande af i brj^ggeriet begagnade redskap

ej hafva något som helst berättigande.

Då nu komiterade öfvergå till att angifva de skäl, som föraidedt

komiterade att icke såsom sitt definitiva förslag omfatta det af komiterade

på den danska lagens grund utarbetade utkastet till förordning

angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, vilja komiterade

omedelbart anmärka, att dessa skäl hufvudsakligen äro grundade på

skattetekniska hänsyn.

Det skattesystem, som ligger till grund för såväl den danska

ölskattelagen som utkastet, karakteriseras i främsta rummet deraf, att

sjelfva skatteberäkningen skall grunda sig på tillverkarnes egna uppgifter

om deras tillverknings storlek. Vid granskning af ett sådant

skattesystem framstår derför i första hand frågan, om införandet af

sjelfdeklarationens princip vid beskattandet af en viss rörelse öfver

hufvud taget kan anses tillrådlig. T detta afseende bör erinras derom,

att vid fråga om införandet af sjelfdeklaration såsom norm för beräkning

af inkomstskatt deremot framstälts åtskilliga, såsom det vill synas,

ganska välgrundade betänkligheter derom, att kontrollen öfver rigtigheten

af de skattskyldiges uppgifter för taxeringen aldrig skulle kunna

göras fullt effektiv. Dessa betänkligheter blifva i flera afseenden mera

påfallande, om fråga uppkommer att införa omförmälda princip såsom

grund för beräkningen af eu skatt sådan som den lilltänkta maltdrycksbeskattningen.

En olikhet ligger nämligen redan deri, att, medan en

inkomstskatt utgår i några få procent af den inkomst, som skall uppgifvas

till beskattning, maltdrycksbeskattningen — åtminstone enligt

hvad i utkastet förutsatts — skulle för den skattskyldige tillverkaren

medföra förpligtelse att erlägga en skatt, motsvarande ända till tjugufem

procent af varornas tillverkningsvärde. Då härtill kominer, att i

Anmärkningar mot produktbeskattningen.

57

ett flertal bryggerier tillverkningen har nått en storartad omfattning,

är det tydligt, att en bedräglig uppgift ifråga om inkomsttaxeringen

aldrig kan för den enskilde medföra samma utsigt till ekonomisk fördel,

som ett af en maltdryckstillverkare begånget svek vid uppgifvande af

hans tillverknings storlek för honom. Det fins dessutom ytterligare

anledningar, hvarför frestelsen för en tillverkare att lemna falska uppgifter

kan visa sig öfverväldigande. Under tider af häftig och ihärdig

konkurrens inom en industri får man nemligen icke förvåna sig, om mer

än en, särskildt bland de mindre näringsidkarne, lockas att stärka eller

rent af rädda sin ekonomiska ställning genom origtiga uppgifter till

beskattningen. Det betänkliga i saken minskas icke deraf, att hos allmänheten

kan spåras en betydande skilnad i uppfattningen af det orätta

i att bedraga en enskild man och att undanhålla staten hvad densamma

lagligen tillkommer.

Tillämpandet af nu omhaudlade system såsom grund för beskattningen

af en viss rörelse är visserligen icke främmande för äldre

svensk lagstiftning. I äldre tider, då accis utgick från maltdryckstillverkningen,

lades tillverkarnes uppgifter till grund för skatteberäkningen,

men, såsom af innehållet i det den 30 juni 1881 afgifna komitébetänkandet

framgår, uppstodo vid systemets tillämpning ständiga klagomål om underslef,

som icke upphörde trots försök att afhjelpa missförhållandena.

I detta sammanhang torde det ock vara lämpligt framhålla den erfarenhet

man haft i Finland vid tillämpning af deklarationssystemet vid

maltdrycksbeskattningen. Från och med år 1865 utgick nämligen derstädes

en skatt för maltdrycker sålunda, att den beräknades efrer den

mängd, som enligt bryggarens på tro och heder lemnade uppgift af

honom försålts. En år 1877 tillsatt skattekomité antog i sitt i november

1880 afgifna betänkande, med ledning af tullverkets uppgifter om

humleimporten, att öltillverkningen faktiskt uppgick till 7,400,000 kannor

om året, under det att skatt under de närmaste föregående åren erlagts

för endast 2,400,000 å 2,800,000 kannor. »Hvilka orsakerna än äro»,

säger komitén, »till denna betydande differens mellan det till beskattning

uppgifna beloppet och den årstillverkning, hvartill man kommer

på grund af ofvanberörda beräkning, så torde dock finnas endast en

mening derom, att de frivilliga uppgifter, på grund af hvilka extra

bevillningen för öl och porter hos oss blifvit utgjord, måste lemna rum

för ett ordnadt och effektivt kontrollsystem.» I enlighet med komiténs

förslag infördes år 1882 en på maltskattesystemet grundad beskattning

af maltdryckerna, och framgick dervid genast, huru otillförlitligt det

äldre beskattningssystemet varit, ty under åren 1884—1886 beskattades

8

58

Anmärkningar mot produktbeskattningen.

årligen så mycket malt, som motsvarade omkring 5,000,000 kannor

eller dubbelt så mycket som under åren närmast före systemskiftet.

Gent emot hvad sålunda anförts om tillämpningen af en maltdrycksbeskattning,

grundad på sjelfdeklaration från bryggarnes sida,

måste visserligen ställas de vitsord rörande systemets framgångsrika

tillämpning i Danmark, som vid flera tillfällen framkommit och jemväl

af komiterade på sitt ställe närmare berörts. Komiterade hafva dock

icke känt sig deraf öfvertygade om systemets tillämplighet i Sverige,

och det särskildt derför, att komiterade trott sig finna, att i vårt land

en allmän sträfvan gör sig gällande att i skattelagstiftningen bygga,

icke allenast på de personers moralitet, som skola drabbas af en skatt,

eller derpå att lagens kontrollföreskrifter skola bidraga till upptäckande

af brott, utan fastmer derpå, att lagen är sådan, att den förebygger

brott. Att så är förhållandet torde framgå deraf, att hos oss väl aldrig

kunde ifrågasättas, att tull eller bränvinstillverknings- eller hvitbetssockertillverkningsskatt

skulle utgå endast med ledning af vederbörande

köpmäns eller tillverkares handelsböcker samt deras derå grundade

deklarationsuppgifter. Till följd häraf hafva komiterade icke kunnat

omfatta det till grund för utkastet liggande systemet för maltdryckernas

beskattning.

Till enahanda resultat hafva komiterade jemväl kommit, då komiterade

granskat de med systemet förenliga anordningarna för kontrollen.

Af skäl, som redan förut framhållits, har det ej varit tanke på

att föreslå anställandet vid bryggerierna af kontrollörer, som skulle

ständigt öfvervaka hela tillverkningen och försäljningen. Det har nämligen

afsetts, att — med undantag deraf att särskilda tillsyningsmän

skulle tillsättas vid alla skattefria bryggerier och för vissa ändamål —

kontrollen vid bryggerierna skulle utöfvas af kontrollörer, som endast

en eller annan gång skulle besöka desamma. Antalet dylika besök

utgör i Danmark i regel tre om året och skulle besökens antal i Sverige,

om kontrollörernas antal, såsom i utkastet förutsatts, bestämdes till 16,

ej kunna blifva synnerligen större. Genom att, såsom jemväl ifrågasatts,

anställa ett större antal kontrollörer kunde besökens antal visserligen

ökas hur mycket som helst, men har komiterades flertal ansett, att

en dylik anordning icke skulle i någon väsentlig mån stärka kontrollens

effektivitet. Beträffande särskildt tillsynen derå, att tillverkarne

vid skattepligtiga bryggerier lemna rigtiga uppgifter om sin tillverknings

storlek, så skall denna uteslutande grunda sig på en granskning

af tillverkarnes bokföring. Kännedomen om hvilka svårigheter, som

föreligga vid åstadkommande af en revision af en större affärs böcker,

Anmärkningar mot produktbeskattningen.

59

och huru ofta den noggrannaste granskning kan vilseledas, har föranledt

komiterade att antaga, att den i utkastet förutsatta granskningen

af tillverkarnes böcker aldrig kan blifva fullt effektiv. Det må väl vara

sant, att faran för falsk bokföring ställer sig något olika vid olika

bryggerier. Å ena sidan stå nämligen de stora bryggerierna med sin

stora personal för bokföring m. m., hvilken i viss mån kan utgöra hinder

för bedrägeriers utförande i stor skala. Å den andra sidan finnas

deremot en stor del mindre eller medelstora bryggerier, der tillverkaren

ensam eller med något enda biträde sköter bokföringen. I dessa senare

är förfalskning af böckerna naturligen lättare att verkställa. Att sådan

förfalskning dock kan ske äfven i de stora affärerna, är dock otvifvelaktigt,

hvilket ju framgår af i det enskilda affärslifvet ej sällan förekommande

fall.

I detta sammanhang torde ock böra anmärkas, att, äfven om den

af komiterade antagna indelningen af de skattepligtiga maltdryckerna i

tre skatteklasser undanröjer den mot den danska ölskattelagen gjorda

anmärkningen, att skatten der beräknas lika för alla skattepligtiga varor

utan hänsyn till vare sig deras olika värde eller deras olika alkoholhalt,

denna bestämmelse skulle ytterligare försvåra kontrollörernas arbete

med granskningen af böckerna. Under sitt arbetes fortgång hafva

komiterade för sig sökt uppställa, huru en bedräglig tillverkare kan

tänkas förfära, i afsigt att undandraga statsverket skatt vid utlemnandet

af maltdrycker, och hafva komiterade dervid funnit, att skatteförsnillning

lätt nog skulle låta sig göra, utan att sveket ens med den noggrannaste

granskning af bokföringen kunde upptäckas. Om sålunda en

tillverkare efter att hafva tillverkat två brygder, af hvilka den ena är

skattefri och den andra skattepligtig i första gruppen, och sedan han

affört dem i böckerna under de olika slags maltdrycker, hvartill de

enligt sjelfva tillverkningssättet skola räknas, straxt före utlemnandet

blandar dryckerna, så att hela blandningen blir af skattepligtigt slag,

har tillverkaren obestridligen begått en skatteförsnillning, som dock

aldrig torde kunna upptäckas med ledning af böckerna. Liknande svek

kan uppenbarligen begås genom blandning af skattepligtiga maltdrycker,

inbryggda med en stamvört af olika extrakthalt.

Beträffande härefter kontrollen derå, att den fastställda alkoholgränsen

mellan skattepligtiga och skattefria drycker, i och för sig och

utan att fråga om skatteförsnillning behöfver föreligga, uppehälles, hafva

komiterade ansett äfven densamma vara otillfredsställande. Visserligen

hafva komiterade till skärpande af denna kontroll i utkastet, utöfver

livad danska lagen iDnehåller, intagit bestämmelsen, att särskilda invid

60

Anmärkningar mot produktbeskattningen.

bryggerierna bosatta tillsyningsman skola tillsättas, som hafva att i

bryggerierna undersöka vörtens styrka och uttaga prof å färdiga maltdrycker.

Vid sådana skattefria bryggerier, som allenast tillverka svagdricka,

innebär ju tillsyningsmannens undersökning af vörten en viss

garanti för att tillverkaren ej brygger svagdricka! för starkt. Men

brygges vid dessa bryggerier utom svagdricka andra skattefria, maltstarkare

drycker, torde hvarken tillsyningsmännen eller kontrollörerna,

då de tillfälligtvis besöka bryggerierna, kunna kontrollera, att tillverkaren

underkastar dryckerna sådan särskild behandling, att de ej öfverskrida

alkoholgränsen. Slutligen hafva komiterade funnit uppenbart, att

kontrollen öfver alkoholgränsens iakttagande vid de skattepligtiga

bryggerierna saknar hvarje spår till effektivitet, om den skall utföras

af kringresande kontrollörer. Om än kontrollörerna göra huru täta besök

vid bryggerierna som helst och dervid undersöka de skattefria maltdryckerna,

kan ju tillverkaren alltid, så snart kontrollören lemnat

bryggeriet och innan maltdryckerna derifrån försäljas, genom en tillsats

af skattepligtig maltdryck »förbättra» sin skattefria vara, så att den

öfverstiger alkoholgränsen. Det är nämligen mest öfverensstämmande

med allmänhetens smak att vid köp af alkoholsvagare maltdrycker och

särskild! af sådana, som inbryggts på en stamvört med så låg extrakthalt

som det svenska svagdricka!, erhålla en så värderik och derför så

stark dryck som möjligt. Frestelsen för tillverkarn e att i ett sådant

fall rätta sig efter allmänheten blefve helt säkert svår att motstå. Den

1 Sverige önskade och i utkastet föreslagna alkoholgränsen skulle ock

— mer än hvad fallet kan vara i Danmark — i och för sig stärka

denna frestelse. Förhållandet är nemligen det, att enligt danska ölskattelagen

alkoholgränsen satts så högt som vid 2 V4 vigtprocent, motsvarande

2 4/5 volymprocent, under det nykterhets vännerna, i Sverige hålla på en

gräns af 2 volymprocent, motsvarande 16/io vigtprocent. Då det är

svårare för tillverkaren_ att tillverka en god vara ju lägre gränsen sättes,

skulle, om utkastet blefve lag, faran för gränsens öfverstigande blifva

större i Sverige än i Danmark.

Härtill kommer ytterligare den skilnaden, atf, då alkoholgränsens

uppdragande vid tillverkningen tänkts skola läggas till grund för en

dylik gräns äfven vid handeln med maltdrycker, kontrollen öfver alkoholgränsens

upprätthållande i Sverige bör hafva det dubbla syftet att

hindra uppenbar skatteförsnillning och att gifva återförsäljare garanti

för hvilken vara som utlemnas från bryggerierna. I Danmark åter

behöfver alkoholgränsen uppehållas blott för förstnämnda ändamål, men

ej för det senare, enär försäljningen der är fri från inskränkningar

Anmärkningar mot produktbeskattningen.

61

En verklig kontroll öfver alkoholgränsens iakttagande förutsätter derför,

i olikhet med hvad utkastet innehåller, att en ständig tillsyn utöfvas

öfver de bryggerier, som tillverka både skattepliktiga och skattefria

maltdrycker, och möjligen äfven öfver dem, som tillverka skattefria

maltdrycker af de i utkastet omnämnda båda slagen. Men ett genomförande

af denna grundsats skulle uppenbarligen innebära en afvikelse

från den antagna principen om kontrollens anordning och en rubbning

i hela det antagna beskattningssystemet med dess bestämmelser

om eu enkel och billig kontroll, å ena, samt om den största möjliga

frihet för tillverkaren, å andra sidan.

För att gifva stöd åt kontrollen hafva komiterade i utkastet, på

sätt äfven skett i den danska lagen, upptagit stränga straffbestämmelser

för bedrägeri eller svek i afseende å skattens utgörande. Emellertid

äro komiterade öfvertygade derom, att det straffhot, som sålunda

förekommer, icke skulle kunna i tillräckligt hög grad afskräcka från brott,

när det icke är förbundet med kontrollanordningar, som förhindra

brotten. Att straffbestämmelserna i sjelfva verket skulle visa sig mindre

lätta att tillämpa i Sverige än i Danmark, framgår deraf att, om kontrollen

någon gång skulle bidraga till upptäckande af underslef, utredningen

derom och straffets åläggande i Sverige måste i öfverensstämmelse

med der gällande rättsuppfattning ske vid domstol och med iakttagande

af strängt juridiska former, under det att danska lagen medgifver den

administrativa myndigheten att i vissa fall ålägga och utan appell uttaga

böter för brott mot lagen.

Vid tal om utkastets innehåll och de anmärkningar, som komiterade

funnit sig böra rigta deremot, förtjenar till sist anmärkas, att

utkastet, genom att såsom skattefria upptaga sådana maltstarka drycker,

hvilka undergått sådan särskild behandling, att de ej kunna öfverskrida

den uppstälda alkoholgränsen, i detta afseende ej öfverensstämmer med

det komiterade lemnade uppdraget att iakttaga att billiga, alkoholsvaga

drycker fritoges från beskattningen. Då nämligen sådana drycker, om

de började tillverkas i Sverige, med all säkerhet komme att bryggas

på en stamvört med minst lika hög extrakthalt som de här nu brukliga

underjästa drickssorterna, eller omkring nio procent, är det tydligt, att

den för dessa dryckers framställande erforderliga stora maltåtgången

måste göra dem jemförelsevis dyra. De särskilda åtgärder, såsom

pasteurisering eller dylikt, som behöfva iakttagas vid dylika dryckers

tillverkning, komme ock alltid att ytterligare förhöja priset på samma

drycker, livilket ju bestyrkes af erfarenheten i Danmark, der minuthandelspriset

för en halfbutelj s. k. kroneöl ställer sig så högt som 9 öre.

62

Jämförelse mellan olika skattesystem i nykterhetsafseende.

Anledningen, hvarför komiterade i strid mot uppdraget utsträckt skattefriheten

till äfven dylika, långt ifrån billiga drycker, är att söka däri,

att komiterade funnit att med det system, som ligger till grund för

danska lagen, låter väl förena sig att medgifva skattefrihet för alla

alkoholsvaga drycker, utan att orättvisa inträder gent emot något slag

af tillverkare. Enligt detta system står det fritt ej blott för tillverkare

i skattefria bryggerier utan ock för sådana i skattepliktiga bryggerier

att idka skattefri tillverkning af alla slags alkoholsvaga maltdrycker.

I trots af alla de anmärkningar, som i det föregående från

skatteteknisk synpunkt riktats mot det skattesystem, hvarpå utkastet

hvilar, kunde likväl vara fråga om att lägga detsamma till grund

för en blifvande svensk lagstiftning, om, såsom från nykterhetsvännernas

sida gjorts gällande, detsamma skulle i afseende på nykterhetens

främjande vara att föredraga framför en råämnesbeskattning. Det har

sålunda uppgifvits, att endast en produktbeskattning skulle kunna leda

till framställandet af en god, alkoholsvag maltdryck, under det att en

råämnesbeskattning skulle föranleda tillverkarne att uppdrifva förjäsningsgraden

för att framställa en hållbar, alkoholstark och följaktligen berusande

maltdryck. Hvad sålunda yttrats gäller visserligen, om man med

produktbeskattning menar en sådan, anordnad såsom en ren alkoliolbeskattning,

och det så, att skatten utgår i proportion till maltdryckernas

volym och alkoholhalt eller, ännu hellre, i stigande proportion efter

alkoholhalten. Med en så anordnad skatt är det tydligt, att det blir

öfverensstämmande med bryggarnes intresse att göra maltdryckerna så

alkoholsvaga, som är tekniskt förenligt med framställandet af en god

produkt. Då ifrågavarande påstående emellertid icke kan antagas afse

endast en ren alkoholbeskattning, utan äfven en produktbeskattning

enligt danska systemet, återstår att undersöka, om påståendet håller

streck vid fråga om en sådan beskattning. Tager man dervid till utgångspunkt,

att en gräns uppdrages mellan skattefria och skattepliktiga

drycker att tillämpas vid de båda systemen, måste man visserligen

medgifva, att produktbeskattningen i ett afseende kan hafva något företräde

i fråga om nykterhetens främjande. Detta beror derpå att

vid tillämpning af råämnesbeskattningen någon skattefri tillverkning

af alkoholsvaga drycker knappast torde kunna anordnas vid skattepligtiga

bryggerier utan allenast vid de skattefria bryggerierna. Äfven

om de förra ega rätt att tillverka dylika drycker, måste de likväl erlägga

skatt för vid sådan tillverkning användt malt. Vid tillämpning af en

produktbeskattning föreligger deremot möjlighet att medgifva skattefri

Jämförelse mellan olika skattesystem i nykterhetsafseende.

63

tillverkning af de alkoholsvaga maltdryckerna älven vid de skattepligtiga

bryggerierna. Då härigenom tillgången på dylika drycker enligt det

senare systemet otvifvelaktigt skulle blifva lättare än enligt det förra,

kunde produktbeskattningen möjligen få en viss betydelse för nykterhetsarbetet.

Vid fråga om de skattepligtiga dryckerna deremot ställer sig saken

annorlunda och det vill synas, som om beträffande dessa drycker råämnesbeskattningen

skulle ur nykterhetssynpunkt ega företräde. Hvarje tillverkare

af maltdrycker måste nämligen finna med sitt ekonomiska intresse

förenligt att vid sin tillverkning använda så litet malt som möjligt. Ju

mindre malt som kan användas vid tillverkningen, dess billigare ställer

sig nemligen produktionskostnaden. Då en råämnesskatt direkt fördyrar

maltet, måste skatten verka i samma riktning som bryggarnes

ekonomiska intresse och således leda till användande af mindre malt

vid tillverkningen. Som mindre maltmängd ger mindre stark vört och

alkoholhalten i den färdiga drycken är beroende af vörtens styrka,

synes en råämnesbeskattning direkt leda till framställande af alkoholsvagare

drycker.

En produktskatt åter, som antingen icke alls, såsom den danska

lagen, eller blott inom vissa gränser, såsom utkastet, tager hänsyn till

olika skattepligtiga maltdryckers värde, synes deremot icke leda till

framställandet af extraktsvaga och derför alkoholfattiga drycker. En

dylik skatt synes tvärtom förr uppmuntra till bryggande utaf starkare

drycker, och det derför att, då skatten är lika eller i det närmaste lika

för olika slags drycker, det visar sig lättare att uttaga den genom skatten

nödvändiggjorda prisförhöjningen af de dyrare varorna, i synnerhet som

konsumenterna i allmänhet torde föredraga de alkoholstarkare dryckerna.

Ett bevis för rigtigheten af dessa påståenden har man i erfarenheten

från Tyskland och Danmark, i det att de beskattade maltdryckernas

alkohol!]alt är lägre i det förra landet, der råämnesskatt sedan länge

tillämpas, än i det senare, der skatten är lagd på den färdiga varan.

Komiterade vilja emellertid medgifva, att det finnes en faktor, som

möjligen kan hafva ett ännu större inflytande på sättet för de skattepligtiga

dryckernas tillverkning än skattesystemet, och detta är allmänhetens

smak.

Slutligen vilja komiterade, oaktadt sådant af det redan anförda

tillräckligt tydligt torde framgå, ytterligare betona att, om man, för att

bereda lättare tillgång till maltstarka, men alkoholsvaga drycker, så

skulle önska, äfven vid tillämpningen af en råämnesbeskattning kan åt

de särskilda skattefria bryggerierna medgifvas skattefri tillverkning af

64

Olika sätt för anordnande af en råämnesbeskattning.

dylika drycker. Genom en sådan anordning förbinder man emellertid

med råämnesbeskattningens genomförande samma svårighet ifråga om

tillsynen derå, att ifrågavarande drycker vid tillverkningen undergå

särskild behandling för att hålla dem under den stadgade alkoholgränsen,

som är förbunden med det i utkastet omfattade skattesystemet,

och skulle denna svårighet blifva än större vid råämnesbeskattningen,

derigenom att efter all sannolikhet ett synnerligt stort antal, särskild!

mindre bryggerier komme att tillverka skattefria drycker af båda slagen.

Härigenom skulle ock den med råämnesbeskattningen förbundna, betryggande

kontrollen i en viss del — nemligen beträffande de skattefria

bryggerierna — rubbas och drabbas af samma anmärkningar, som i sådant

afseende framställts beträffande utkastet.

Då således enligt komiterades åsigt en beskattning å den färdiga

varan, vare sig den anordnas såsom skett i Danmark eller efter de i

utkastet angifna grunderna, utom det att ur skatteteknisk synpunkt

deremot kunna riktas högst väsentliga anmärkningar, icke i nykterhetshänseende

har något särskild! företräde framför en råämnesbeskattning,

hafva komiterade funnit sig icke kunna förorda det förstnämnda

skattesystemets tillämpning i vårt land, utan hafva komiterade beslutit.

att tillstyrka ett af komiterade utarbetadt, på maltskattesystemet grundadt

förslag till förordning angående tillverkning och beskattning af

maltdrycker, i hvilket komiterade, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag,

sökt noga iakttaga, att endast de billiga, alkoholsvaga maltdryckerna,

d. v. s. de, som i allmänhet gå under namnet svagdricka, fritagas från

beskattningen.

Om man vid tillämpning af en maltbeskattning vill undvika rubbningar

i industriens nuvarande förhållanden, bör man, på sätt svenska

bryggareföreningen i sin ofvanberörda skrifvelse af år 1894 föreslagit,

utan tvifvel uppställa såsom hufvudgrundsats, att allt inom industrien

användt malt blir föremål för beskattningen, och derifrån icke göra

annat undantag än som föranledes af hänsyn till den mindre industriens

ställning i konkurrensen gent emot den större. Skall emellertid

vid skattens införande särskildt iakttagas, att billiga, alkoholsvaga

drycker fritagas från beskattningen, måste man i systemet införa mer

eller mindre väsentliga afvikelser från dess enklaste form.

Innan komiterade utveckla, huru denna uppgift i förslaget blifvit

löst, vilja komiterade omnämna ett sätt för skattens anordnande, som

Olika sätt för anordnande af en råämnesbeskattning.

65

bragts på tal bland komiterade. Det har nämligen ifrågasatts, huruvida

icke den åstundade skattefriheten för den billiga, alkoholsvaga

maltdrycken, svagdricka, skulle kunna i hufvudsak uppnås, om man

stadgade, dels att skattefrihet skulle åtnjutas i sådana bryggerier, der

under ett tillverkningsår endast tillverkades svagdricka och under samma

tid icke afverkades mer än en mindre mängd, t. ex. 15,000 kilogram

malt, dels ock att samtliga öfriga bryggerier, hvilka skulle ega tillverka

hvilka olika slags maltdrycker som helst, skulle betala skatt för allt af

dem afverkadt malt efter en viss progression, så anordnad, att de

skulle hafva att erlägga skatten för de första under tillverkningsåret

afverkade 50,000 kilogrammen malt efter 50 procent af den såsom den

normala antagna skattesatsen, för följande 50,000 kilogram malt efter

75 procent af samma skattesats, för nästa 100,000 kilogram malt efter

fulla skattesatsen samt för det malt, som öfverstege 200,000 kilogram

efter 125 procent af skattesatsen. Genom att lemna de små svagdricksbryggerierna

skattefria skulle man öfver hela landet få tillgång på

sådana bryggerier och det i så stort antal, att de skulle kunna bestämma

priset på svagdrickat. Då progressionen vore så afpassad, att

den komme de mindre och medelstora skattepligtiga bryggerierna mest

tillgodo, skulle dessa kunna bestå i konkurrensen såväl med de skattefria

svagdricksbryggerierna ifråga om svagdrickstillverkningen som med

de större bryggerierna vid tillverkningen af både svagdricka och andra

maltdrycker, och vore skattelindringen för förstnämnda bryggerier så

afsevärd, att de skulle kunna hålla samma låga pris för svagdrickat

som de skattefria bryggerierna. Hvad de största bryggeriernas svagdrickstillverkning

slutligen anginge, så skedde den hufvudsakligen

genom efterlakning å malt, som redan användts för ölbrygd, och vore

för öfrigt dessa bryggeriers driftkostnader proportionsvis mindre än

andra bryggeriers, hvadan också de största bryggerierna kunde

hålla det låga priset på svagdricka. Dertill komme ju, att den

bryggerierna tillkommande stora skattelindringen för de första 100,000

kilogrammen afverkadt malt kunde antagas falla uteslutande på det

malt, som användes vid tillverkning af svagdricka. Sant vore visserligen,

att skattelindringen ej blott skulle komma svagdrickat tillgodo,

då den skulle gälla äfven för de bryggerier, som tillverkade endast

starkare maltdrycker, men, såsom redan antydts, vore afsigten med

de progressiva skatteklasserna äfven den att hjelpa de mindre och medelstora

bryggerierna i konkurrensen med de största.

Med tillhjelp af de i Bil. 5 intagna tabellerna hafva komiterade

verkställt en undersökning af frågan, i hvad mån svagdrickat genom eu på

9

66

Komiterades förslag. Allmän motivering.

nu omförmälda sätt anordnad beskattning skulle kunna anses blifva lemnad

fri från skatt. Utgår man dervid från att alla de 206 stycken bryggerier,

som år 1897 afverkade högst 15,000 kilogram malt, komme att öfvergå

till att tillverka uteslutande svagdricka och att hvarje sådant bryggeri

i sin tillverkning använde fulla 15,000 kilogram malt, skulle den skattefria

maltmängd, som komme att användas till svagdricksbrygd, komma

att uppgå till 3,090,000 kilogram. Då emellertid för hela tillverkningen

af svagdricka under 1897 åtgick ej mindre än 12,900,000 kilogram malt,

skulle en tillämpning af det ifrågasatta systemet för maltskattens anordning

lemna allenast en fjerdedel af landets hela svagdrickstillverkning

fullkomligt skattefri. Resultatet af nämnda undersökning står

följaktligen icke i öfverensstämmelse med det komiterade lemnade uppdraget

att iakttaga, att billiga, alkoholsvaga maltdrycker fritagas från

beskattningen; och hafva komiterades flertal derför ansett sig förhindradt

att grunda förslaget på antydda principer.

Då komiterade på grund häraf sökt tillse, huru svagdrickat kan

beredas den största möjliga skattefrihet, som är förenlig med maltskattesystemets

hufvudprinciper, hafva komiterade till en början funnit,

att nämnda principer icke tillåta, vare sig att åt bryggerier, der utom

svagdricka äfven andra maltdrycker tillverkas, medgifves skattefrihet för

det malt, som användes till svagdricksbrygd, eller att i dylika bryggerier

anordnas restitution af skatt för malt, som åtgått för svagdrickstillverkning.

I fråga om de skäl, som stödja komiterades ifrågavarande mening,

tillåta sig komiterade hänvisa till hvad i hithörande ämne anförts uti

1892 års ofvan omförmälda komitébetänkande (sid. 40—41).

Att vid lösningen af föreliggande fråga, på sätt som skett i det inom

Kongl. finansdepartementet år 1894 upprättade förslaget, lemna de skattepligtiga

bryggerierna medgifvande att viss tid af året idka skattefri

tillverkning af svagdricka, hafva komiterade ej velat föreslå, då svenska

bryggar oför eni ngen i sitt nämnda år till Kongl. Maj:t afgifna förslag uteslutit

en dylik bestämmelse, under framhållande af att de skattepligtiga

bryggerierna ej skulle kunna begagna sig af ett dylikt medgifvande.

För att bereda svagdrickat den åsyftade skattefriheten i tillräcklig

omfattning hafva komiterade deremot i sitt förslag utsträckt skattefriheten

från att omfatta blott sådana bryggerier, som tillverka endast

svagdricka och dervid afverka högst 15,000 kilogram, till att gälla alla

bryggerier, som tillverka allenast svagdricka, utan allt afseende på den

större eller mindre mängd malt de använda vid tillverkningen. Alla

återstående bryggerier, d. v. s. de som utom svagdricka tillverka jemväl

Komiterades förslag. Allmän motivering.

67

andra maltdrycker, få deremot erlägga skatt för allt afverkadt malt,

vare sig det användes till framställning af starkare maltdrycker eller

svagdricka. Den skattelindring, som tillkommer de skattepligtiga bryggerierna

för de första 100,000 kilogrammen malt, som de afverka, bär

enligt förslaget till ändamål att hjelpa den mindre industrien i konkurrensen

mot den större, men har deremot ej till syfte att bidraga till

skattefrihet för svagdricka^ Komiterade äro nämligen öfvertygade,

att förslagets antagande skulle leda derhän, att de skattepligtiga bryggerierna

i regel blefve nödsakade att upphöra med svagdrickstillverkningen,

på grund deraf att de, som hade att arbeta med beskattadt malt, i allmänhet

icke skulle kunna afyttra sitt dricka till så lågt pris, som de

skattefria bryggerierna. Tänkbart är ju visserligen, att en del af de

allra största bryggerierna fortfarande blefve i tillfälle att genom efterlakning

eller tillföljd af mer fulländad produktionsmetod framställa svagdricka

till lika billigt pris som de skattefria bryggerierna. Men för alla

mindre och medelstora bryggerier medför förslaget med all antaglighet,

att de blifva nödsakade att antingen öfvergå till att tillverka allenast

svagdricka eller till att upphöra med tillverkningen deraf och uteslutande

egna sig åt tillverkning af starkare maltdrycker. Följden af införandet

af det i förslaget förekommande systemet för skattens anordning skulle

således tvifvelsutan förr eller senare blifva, att mellan de olika slagen

bryggerier uppstode den skilnad, att å ena sidan stode de skattepligtiga

bryggerierna, som endast tillverkade andra maltdrycker än svagdricka,

och å den andra de skattefria bryggerierna för uteslutande svagdrickstillverkning.

Om man undantager, att ett eller annat skattepligtigt

bryggeri skulle fortsätta med någon svagdricksbrygd, skulle följden

blifva, att all svagdricka komme att tillverkas af skattefritt malt och

uppgiften, att de billiga, alkoholsvaga maltdryckerna fritoges från beskattningen,

skulle följaktligen vara löst. Utgår man åter derifrån, att

de bryggerier, som förut bryggt svagdricka, vid sidan af sin hufvudsakliga

tillverkning af starkare maltdrycker, skulle kunna utöfva svagdrickstillverkning

i samma omfattning som hittills, skulle, om man lägger

1897 års i Bil. 5 upptagna tillverkning till grund, ej mindre än en

fjerdedel af landets hela svagdrickstillverkning drabbas af maltskatten.

Om detta förhållande komme att inträda, skulle det dock uppenbarligen

icke innebära någon afvikelse från principen, att svagdricka undantag^

från beskattningen. Då det antagna systemet medgifver tillstånd för

hvem som helst att inrätta bryggeri för tillverkning uteslutande af

svagdricka och att der utan inskränkning till myckenheten tillverka

denna vara skattefritt, är det nämligen uppenbart, att tillverkarne i

68

Komiterades förslag. Allmän motivering.

sådana bryggerier komma att bestämma priset på svagdrickat. Skulle

tillverkarne i skattepligtiga bryggerier anse det med sin fördel förenligt

att trots konkurrensen med de skattefria bryggerierna tillverka och till

samma pris som dessa afyttra svagdricka af beskattadt malt, är det

dock en sak, som icke kan förbjudas dem och ej heller strider mot det

af Kongl. Maj:t angifna sättet för skattens anordnande.

Vid bestämmandet af hvad som skall med svagdricka förstås hafva

komiterade föreslagit, att det skall vara en maltdryck, som ej innehåller

mer än två volymprocent alkohol och är inbryggd med en stamvört,

hvilkens extrakthalt icke öfverstiger fem procent. Angående anledningen,

hvarför alkoholgränsen satts vid två volymprocent, tillåta sig komiterade

att hänvisa till hvad som yttrats i fråga om den alkoholgräns, som i

det af komiterade utarbetade utkastet lagts till grund för maltdryckernas

indelning i skattepligtiga och skattefria. Såsom i sammanhang dermed

anförts, finnas två olika slags alkoholsvaga drycker, nämligen dels sådana,

som inbryggts på en så svag vört som fem procent och icke kunna

vid vanlig förjäsning erhålla öfver två volymprocent alkohol, dels ock

sådana drycker, som bryggts på starkare vört och derför, om de skola

erhålla mindre alkohol än två procent, måste undergå särskild behandling.

På sitt ställe har antydts, hvarför komiterade i utkastet öfverskridit

sitt uppdrag och i detsamma föreslagit skattefrihet lör sistnämnda

slags drycker. I sitt förslag halva komiterade deremot strängt

hållit sig vid uppdraget och det äfven af den anledning, att då, på sätt

förut sagts, redan skattefriheten för det maltsvaga, billiga svagdrickat

synes nödvändiggöra en omkastning i bryggerirörelsen, som kan blifva

betungande nog för de medelstora bryggerierna, enär de antagligen få

ändra hela sin rörelse, komiterade varit öfvertygade, att om äfven dyrare,

extraktrika men alkoholsvaga, drycker än sjelfva svagdrickat skulle

göras skattefria, detta för bryggerinäringens utöfvare skulle medföra

högst ödesdigra följder. Det blefve nämligen omöjligt för de skattepligtiga

bryggerierna att tillverka sådana drycker till liknande pris som de

skattefria, och blefve således, särskildt om dessa drycker finge någon

större afsättning, förstnämnda bryggeriers ställning i konkurrensen med

de skattefria ytterligare försvårad. I förslaget har följaktligen definitionen

på svagdricka gifvits en sådan affattning, att endast de billiga, alkoholsvaga

maltdrycker, som ock i dagligt tal kallas svagdricka, blifva skattefria.

Den i definitionen förekommande bestämmelsen om en högsta

extrakthalt hos stamvörten har dessutom det ändamålet att underlätta

kontrollen vid de skattefria bryggerierna. För tillverkare vid sådana

Komiterades förslag. Allmän motivering.

69

bryggerier gäller det nämligen, att de icke få tillsätta jäst till vört med

högre extrakthalt än fem procent, och kontrollpersonalen vid samma

bryggerier skall äfven hafva-till hufvuduppgift att tillse, att svagdrickat

ej inbrygges på för stark vört. Tillverkarne i de skattepligtiga bryggerierna

äro deremot icke bundna af några föreskrifter ifråga om huru

de af dem tillverkade maltdrycker skola inbryggas, och ega de följaktligen

att använda sitt malt — som ju i hvarje fall beskattas — till

vört af hvilken extrakthalt som helst.

För att emellertid allmänheten beträffande svagdricka, som utlemnas

från skattepligtigt bryggeri, skall ega samma visshet, att det

ej öfverstiger den stadgade alkoholgränsen, som itråga om svagdricka,

tillverkadt vid skattefritt bryggeri, har föreslagits det i 23 § förekommande

stadgandet, att svagdricka, derest det ej af köpare afhemtas

i öppna kärl, må från skattepligtigt bryggeri utlemnas allenast på kärl,

som äro stämplade med såväl bryggeriets namn som ordet svagdricka,

samt att inga andra maltdrycker må utlemnas på sålunda stämplade

kärl. I likhet med föreskriften i 31 § afser berörda bestämmelse derjemte

att lemna en ledning vid upptäckandet, från hvilket bryggeri

en maltdryck, som i handeln uppgifves vara svagdricka, men befinnes

vara en starkare dryck, blifvit utlemnad.

Bland det utmärkande för det i förslaget omfattade skattesystemet

är — utöfver hvad som redan antydts — att skatten utgår i förhållande

till vigten af allt det vid maltdryckstillverkning i skattepligtigt bryggeri

använda maltet, hvilket omedelbart före inmäskningen inom bryggeriet

uppväges med en sjelfregistrerande väg, hvarefter det krossas på en

maltkross, så förbunden med vågen, att intet malt kan krossas utan att

först hafva genomgått vågen. Med undantag deraf att tillverkare i

skattefritt bryggeri är bunden af nyssberörda bestämmelse om en högsta

extrakthalt hos vörten, lemnar detta skattesystem tillverkaren full frihet

att ordna arbetena inom bryggeriet på det för honom lämpligaste sättet

och lägger intet hinder för industriens tekniska utveckling. Att tillverkare

i skattepligtigt bryggeri ej får krossa malt för mer än en brygd

åt gången, kan i allmänhet ej anses såsom något nämnvärdt tvång på

hans handlingsfrihet, enär malt lätt tager skada, då det förvaras i

krossadt tillstånd, och det således ligger i bryggarens eget intresse att

ej företaga krossningen förrän i sista stund före inmäskningen. Af de

större bryggerierna äro redan de flesta försedda med maltkross, många

äfven med sjelfregistrerande våg, och för dessa skulle förslagets antagande

knappt medföra någon kostnad eller omgång. För de bryggerier

70

Komiterades förslag. Allmän motivering.

åter, der maltkross och våg ännu ej finnas, skulle väl förslagets genomförande

medföra kostnader för inköp af dessa redskap, men denna

olägenhet motväges af vissa fördelar för tillverkaren, i det å ena sidan

begagnandet af en maltkross minskar transportkostnaden för råämnena

och tillåter bättre vård om det krossade maltet, och å andra sidan tillverkaren

genom användandet af en sjelfregistrerande våg vinner kontroll

öfver arbetets jemna fortgång i bryggeriet.

Vid beräkning af den skatt, som skall erläggas från ett skattepligtigt

bryggeri, lägges den sjelfregistrerande vågens anvisning till

grund, och synes såväl derigenom som genom lagens öfriga kontrollföreskrifter,

hvilka i det följande på sina ställen komma att beröras,

kunna vinnas erforderlig trygghet för att staten kommer i åtnjutande

af den påbjudna skatten.

Beloppet af skatten har föreslagits till 18 öre för hvarje kilogram

malt, som afverkas i de skattepligtiga bryggerierna, dock att för hvarje

bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret afverkade 50,000

kilogrammen malt utgår med 14 öre för kilogram och för de nästa

50,000 kilogrammen med 16 öre för kilogram. Såsom redan förut

anmärkts, afse de nedsatta skattesatserna för det först afverkade maltet

allenast att för den mindre industrien bereda en välbehöflig hjelp i

konkurrensen med de allra största bryggerierna. Då den öfvervägande

delen af allt det malt, som de skattepligtiga bryggerierna afverka,

kommer att drabbas af den högsta, och derför såsom den normala antagna

skattesatsen, samt samma skattesats i följd häraf utan tvifvel

blir den bestämmande för de prisförändringar, som skatten kommer att

föra med sig, vilja komiterade bär angifva de skäl, hvarför denna skattesats

föreslagits.

Uti ett den 21 december 1900 afgifvet yttrande till statsråds*

protokollet i fråga om möjligheten att bereda nya statstillgångar för

täckande af ökade ordinarie statsutgifter har chefen för Kongl. finansdepartementet

uttalat såsom ett önskemål, att en blifvande maltskatt

borde sättas så hög, att den skulle kunna bereda statsverket en behållen

årlig inkomst af 4,500,000 kronor. Med hänsyn härtill hafva komiterade

funnit, att skatten ej kan sättas så låg som föreslagits i 1891 års

komitébetänkande, eller till 10 öre för kilogram malt. Då komiterade

vid valet mellan de högre skattesatser, som till följd häraf kunnat

ifrågakomma, stannat vid att såsom den normala föreslå en skattesats af

18 öre, hafva komiterade fäst sig vid följande synpunkter. En viss

varsamhet vid påläggandet af en ny beskattning bör för det första

Komiterades förslag. Inkomstberäkning.

71

iakttagas för att icke öka den ovilja, med hvilken en sådan sannolikt

alltid kommer att mötas. Vidare torde det vara af synnerlig vigt att

tillse, att skattesatsen bestämmes så, att den förhöjning i försäljningspriset

å den färdiga varan, som af beskaltningen skäligen kan böra

följa, vid försäljning af minsta brukliga qvantitet låter så nära som

möjligt uttrycka sig i hela ören. Slutligen torde skatten böra sättas

så, att den för samma qvantitet icke uppgår till fullt öretal, enär den

skeende prisförhöjningen rättvisligen bör i någon mån komma tillverkaren

till godo såsom ersättning för den minskade omsättning, som

genom skattens införande blir en följd, samt för de kostnader och olägenheter,

den med skatten förenade kontrollen bereder tillverkaren. Med

beräkning att 25 kilogram malt lemna en hektoliter lageröl samt att

denna qvantitet lemnar 280 så kallade half butelj er, skulle skatten efter

18 öre för kilogram malt således utgöra för en hektoliter Öl 4 kronor

50 öre och för en s. k. halfbutelj 1,61 öre. — De sålunda angifna

vilkoren synas komiterade vara genom den föreslagna skattesatsen på

ett lämpligt sätt uppfyllda.

I fråga om hvilken inkomst en efter de antagna grunderna utgående

skatt kan komma att inbringa för statsverket, hafva komiterade

gjort vissa beräkningar med ledning af de i Bil, 5 intagna tabellerna.

Komiterade, hvilka, af anledning i det följande kommer att framhållas,

i förslagets 5 § intagit bestämmelse om att skatt från skattepligtigt

bryggeri skall erläggas för minst sjuttio kilogram malt i medeltal för

hvarje helgfritt dygn — hvilket under helt tillverkningsår, räknadt till

300 dagar, skulle förutsätta en till 21,000 kilogram uppgående tillverkning

— hafva vid sina beräkningar utgått derifrån, att denna bestämmelse

kommer alt leda dertill, att åtminstone alla de bryggerier,

som upptagits i grupperna 1—20 i Bil 5 tab. 2, skola nödgas upphöra

med skattepligtig tillverkning och öfvergå till att vara skattefria bryggerier

för tillverkning uteslutande af svagdricka. Till följd häraf och

under förutsättning tillika, att alla de bryggerier, hvilka för närvarande

tillverka öfvervägande svagdricka och dervid använda mer malt än

20,000 kilogram om året, öfvergå till uteslutande skattefri tillverkning,

skulle i grupperna 21—59 qvarstå dels 120 stycken af sådana, som

tillverka öfvervägande öl, dels 54 stycken af dem, som brygga enbart

Öl. Hela anlalet skattepligtiga bryggerier kommer således att utgöra

174 och återstående 404 bryggerier antagas komma att utöfva skattefri

svagdrickstillverkning. Utgår man vidare derifrån, att å ena sidan

de skattepligtiga bryggerierna få sin tillverkning af andra maltdrycker

72

Komiterades förslag. Inkomstberäkning.

än svagdricka så ökad, att den upptager den tillverkning af sådana

drycker, som utöfvats af de bryggerier, hvilka tillverkat öfvervägande

svagdricka, samt att å andra sidan — ehuru sådant, på sätt förut

omnämnts, är mindre sannolikt — de skattepligtiga bryggerierna icke

komma att använda något malt för tillverkning af svagdricka, skulle i

de skattepligtiga bryggerierna, behörigen indelade i olika klasser med

hänsyn till den föreslagna progressionen i skattesatsen, vid tillverkning

af underjäst dricka och Öl komma att afverkas följande mängder malt,

nämligen:

i klass 1, omfattande 39 bryggerier, med högsta afverkning af 50,000 kg., 1,230,007 kg.,

„ „ 2, „ 46 „ „ „ „ 100,000 „ , 3,150,029 „,

„ „ 3, „ 89 „ , „ större „ än 100,000 „ , 29,394,186 „ ,

eller en sammanlagd mängd af 33,774,222 kg.

För beräkning af den skatt, som kan inflyta för ifrågavarande

maltafverkning, är att iakttaga, att bryggerierna hafva att erlägga

skatten, de i klass 1 för allt af dem afverkadt malt efter 14 öre för

kilogram, de i klass 2 för 50,000 kilogram malt efter 14 öre och för

malt öfver 50,000 kilogram efter 16 öre för kilogram, samt de i klass

3 för de första 100,000 kilogrammen efter samma grunder som bryggerierna

i klass 2 och för malt öfver 100,000 kilogram efter 18 öre för

kilogram.

Om de afverkade maltmängderna afjemnas till i runda tal, resp.

1,200,000, 3,100,000 och 29,400,000 kilogram, beräknas den från de

olika klasserna inflytande skatten komma att utgöra:

från 1 klassens 39 bryggerier: för ........................... 1,200,000 kg. ä 14 öre ............... 168,000 kr.

2 „ 46 „ för 46 X 50,000 kg. = 2,300,000 kg. ä 14 öre 322,000 kr.

för återstående 800,000 „ å 16 „ 128,000 „ 450,000 „

3 „ 89 „ för 89 X 50,000 kg. = 4,450,000 kg. å 14 öre 623,000 kr.

för 89 X 50,000 „ = 4,450,000 „ å 16 „ 712,000 „

för återstående 20,500,000 „ å 18 „ 3,690,000 „ 5,025,000 „

hvadan skattens hela belopp kommer att utgöra 5,643,000 kr.

Som tillverkningen af maltdrycker, att döma af bland annat den

stegrade humleimporten, sedan år 1897 ökats rätt betydligt, bör, äfven

om man tager hänsyn till att skatten i väsentlig mån kommer att

minska tillverkningens storlek, med säkerhet kunna beräknas, att tillverkningen

vid skatteus uttagande fortfarande är så stor, att den under

Komiterades förslag. Speciel motivering.

73

första kalenderåret debiterade skatten kommer att uppgå till åtminstone

ofvan beräknade belopp.

Sedan komiterade sålunda redogjort för de allmänna grunder,

hvarpå det af komiterade utarbetade förslaget hvilar, äfvensom verkställt

beräkningar rörande det finansiela resultatet af skatten, vilja komiterade

i korthet beröra vissa i förslagets olika paragrafer förekommande stadganden.

Under hänvisning till hvad komiterade redan vid tal om utkastet

yttrat beträffande omfattningen af en blifvande förordning angående

tillverkning och beskattning af maltdrycker, vilja komiterade, med anledning

deraf att äfven förslagets 1 § afser att uppställa vilkoren för

all slags tillverkning af sådana drycker, här framhålla, att komiterade

under sina öfverläggningar satt ifråga, om icke förslagets slutliga antagande

kan komma att nödvändiggöra ett tillägg till 8 § i Kongl.

förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, hvarigenom

tillverkning af maltdrycker undantages från nämnda förordning.

Det i 2 § lemnade medgifvandet, att frihet från skatt åtnjutes vid

bryggeri, der på grund af tillståndsbevis under tillverkningsåret endast

svagdricka tillverkas, äfvensom de i 3 § förekommande definitionerna

på skattefritt och skattepligtigt bryggeri, innebära, att ett och samma

bryggeri under löpande tillverkningsår icke må användas omvexlande

för skattefri och skattepligtig tillverkning, enär det eljest blefve synnerligen

svårt att kontrollera, att uti skattefritt bryggeri icke bryggdes

annan maltdryck än svagdricka under den tid, bryggeriet vore anmäldt

för skattefri tillverkning, och att deri icke företoges blandning mellan

skattefritt svagdricka och starkare maltdrycker. Detta stränga särskiljande

af skattefria bryggerier från skattepligtiga bryggerier blir

af kontrollhänsyn ännu nödvändigare derigenom, att det icke låter sig

göra att uppställa några särskilda regler, huru hvartdera slaget bryggerier

skola vara inrättade. I praktiken torde ifrågavarande bestämmelser

ej komma att medföra några afsevärda inskränkningar i bryggarnes

handlingsfrihet, och detta oafsedt kan det ej anses vara för

mycket begärdt, att bryggaren redan vid tillverkningsårets början bestämmer,

hur han under året skall drifva sin rörelse.

Faran att blandning göres mellan svagdricka och starkare maltdrycker,

har nödvändiggjort det i 27 § förekommande förbudet för

den, som i skattefritt bryggeri utöfvar tillverkning, att idka handel

med eller i bryggeriet jemte dertill hörande lägenheter, införa eller

förvara andra maltdrycker än svagdricka. Stadgandet angående handel

10

74

Komiterades förslag. Speciel motivering.

med maltdrycker synes visserligen hafva sin rätta plats i förordningen

angående försäljning af maltdrjmker, men är af den stora vigt för kontrollen

öfver maltdryckstillverkningen, att komiterade icke kunnat underlåta

att intaga detsamma i förslaget.

När skatten lägges å det malt, som användes för tillverkningen,

uppstår fråga, huruvida för tillverkningen få användas grönmalt, omältad

spannmål, stärkelse, socker eller dylikt i stället för eller såsom tillsats

till torkadt, rostadt eller brändt malt. Frågan har i olika länders lagstiftning

lösts på skilda sätt. I Nordtyskland få sådana ämnen användas

mot särskild skatt för hvarje olika ämne, i Bayern. Wurtemberg

och Finland äro de förbjudna. Detta senare öfverensstämmer ock

med det af komiterade föreslagna systemet. Med surrogaters användande

emot afgift skulle nämligen kontrollören ständigt bindas till

bryggeriet och den sjelfregistrerande vågen förlora sin betydelse.

Några egentliga fördelar af dessa surrogaters användning förefinnas ej

heller, utan anses de tvärtom utöfva ett menligt inflytande på maltdryckens

beskaffenhet. Särskildt gäller detta socker och stärkelse,

som stegra alhoholhalten utan att i motsvarande grad öka de närande

beståndsdelarne. Föröfrigt lärer i Sverige för maltdryckstillverkning

nästan icke användas annat råämne än mältad spanmål. Komiterade,

som i likhet med föregående komitéer, hvilka föreslagit införandet af

en maltskatt, ansett att ofvanberörda ämnen icke borde få användas

vid tillverkning i skattepligtiga bryggerier, hafva emellertid funnit lämpligast

att, då olika meningar om ett maltsurrogatförbud lätt nog skulle

kunna uppstå, intaga en särskild bestämmelse i 4 § om hvilka ämnen,

som med uteslutande af alla andra må i skattepligtigt bryggeri användas

vid tillverkningen. Genom detta stadgande kommer visserligen

äfven humlesurrogat att förbjudas, men då härigenom bryggeriindustrien

icke kan skadas och en viss fördel i afseende å kontrollen kan vinnas,

har detsamma intagits i paragrafen. För att lörbudet mot användandet

af maltsurrogater må blifva effektivt, är det nödvändigt att förbjuda

dertill användbara ämnens förvarande i skattepligtigt bryggeri såsom

skett i 20 §. — Då de skattefria bryggerierna icke hafva att erlägga

någon skatt för af dem användt malt, finnes ej anledning att beträffande

dessa bryggerier lemna föreskrift, om hvilka råämnen de vid sin tillverkning

ega rätt att använda.

För att förekomma den förfalskning af maltdrycker, som, enligt

hvad Bil. 4 tab. 6 och 13 utvisa, åtminstone ifråga om svagdricka

synnerligen ofta eger rum genom användandet af saccharin, hafva

75

Komiterades förslag. Speciel motivering.

komiterade i 20 § och 28 § 2 mom. föreslagit särskilda bestämmelser i

sådant afseende.

Som allt malt skall krossas å den med den sjelfregistrerande vågen

förbundna krossen, bör ingen annan krossningsredskap få finnas inom

bryggeriet, utan att den ställes under kronans lås. Till förekommande

af att krossadt malt införes i bryggeri utan att blifva föremål för beskattning

och för att eljest förhindra svek i afseende å skattens erläggande

lemnas i 19 och 20 §§ åtskilliga föreskrifter om förvaring af spannmål

och malt i skattepligtigt bryggeri.

I händelse uti bryggeri maltvågen skulle befinnas vara behäftad

med fel, får den naturligtvis icke användas, utan skall i sådant

fall kontrollör närvara vid maltets uppvägning å annan justerad våg.

Likaledes skall kontrollören, när den med vågen förbundna krossen

af någon anledning icke kan användas, närvara vid krossningen. I

ändamål att tillverkaren ej må undandraga sig att så fort som möjligt

låta afhjelpa fel å våg eller kross eller anskaffa ny duglig redskap, har

i 25 § 4 mom. lemnats föreskrift, att tillverkaren skall lemna kontrollören

särskild ersättning för det arbete, han har att utföra vid maltets vågning

eller krossning.

Då staten för hvarje skattepligtigt bryggeri får vidkännas kostnad

i och för utöfvandet af nödig kontroll, följer häraf, att staten måste

fordra, att den skatt, som af bryggeriet erlägges, åtminstone till fullo

betäcker kontrollkostnaden. Lagen måste af denna anledning fastställa

ett minimum af skatt, som under alla förhållanden skall utgå, vare sig

afverkningen uppgår till motsvarande belopp eller ej. 1881 års komitébetänkande

föreslog i detta afseende, att skatt skulle erläggas med ett

belopp, som motsvarade en daglig afverkning af minst 120 kilogram malt.

Att till följd af ett dylikt stadgande åtskilliga små bryggerier skulle

nödgas helt och hållet upphöra med handteringen, ansåg komitén i allmänhet

icke vara att beklaga, då vid en tillverkning i så liten skala

produkterna antingen måste hållas i oskäligt högt pris eller ock vara

af temligen underhaltig beskaffenhet, hvarför också dylika småbryggerier

i alla händelser lätt genom täflan från större och bättre skötta bryggerier

blefve nödsakade att upphöra med sin verksamhet. Der ett verkligt

och fortfarande behof framkallat en bryggerianläggning, kunde denna,

äfven om afverkningen för hela året vore ringa, i de flesta fall bestå

antingen genom att något öka afverkningen eller genom förening med

annat närbeläget bryggeri eller genom tillverkningens drifvande under

någon kortare del af året.

I 1891 års komitébetänkande föreslogs deremot, med hänsyn till

76

Komiterades förslag. Speciel motivering.

att skattesatsen beräknats vida högre än af föregående komité, att den

dagliga minimiafverkningen af malt kunde nedsättas till 100 kilogram,

i enlighet hvarmed den minsta skatten för dygn antogs till 10 kronor.

Då komiterade i sitt förslag ytterligare höjt skattesatsen, så att

dess minsta belopp utgör 14 öre för kilogram afverkadt malt, har gränsen

för minimiafverkningen för dygn kunnat sänkas till 70 kilogram.

Minsta skatten skulle enligt komiterades förslag följaktligen utgå med

9 kronor 80 öre för dygn. För ett bryggeri, som är i gång hela året,

skulle minimiafverkningen för helt arbetsår, räknadt till 300 dagar,

sålunda komma att uppgå till 21,000 kilogram malt och den deremot

svarande skatten således till 2,940 kronor, under det att kontrollörens

arfvode, ehuru föreslaget så lågt som till 3 kronor för dag, skulle belöpa

sig till 1,095 kronor.

På annat ställe hafva komiterade närmare utvecklat, hvilken påföljd

föreskriften om skyldighet att erlägga skatt för viss tillverkning kan

antagas komma att medföra för tillverkarne, och att antagligt synes,

att alla mindre bryggerier för att komma i åtnjutande af skattefrihet

blifva nödsakade att lemna tillverkningen af andra drycker än svagdricka.

För att emellertid icke förorsaka alltför hastig omkastning i

omförmälda bryggeriers rörelse, hafva komiterade funnit det vara af

nöden att i 53 § föreslå, det Kongl. Maj:t för vissa fall skall ega pröfva,

om och under Itvilka vilkor för bryggeri, som varit i gång inom tolf

månader före förordningens utfärdande, skatt må erläggas för mindre

vigt än 70 kilogram för dygn. Det har nemligen ansetts vara öfverensstämmande

med billigheten, att, om vid något bryggeri kontrollkostnaden

blir lägre än den normala, derigenom att kontrollören kan tjenstgöra

vid flere bryggerier, bryggeriet åtminstone under några år får

oförändradt fortfara med sin tillverkning, äfven om det afverkar mindre

malt än 70 kilogram om dagen.

I fråga om tiden för skattens erläggande gäller såsom hufvudregel,

att tillverkare till vederbörande uppbördsmyndighet före hvarje

månads början skall förskottsvis inbetala skatt för den vigt malt, som

enligt den i 13 § föreskrifna anmälan kommer att under månaden

krossas.

Då flere månader åtgå mellan tiden för maltets krossning och

dryckens försäljning, hafva emellertid komiterade i fråga om tiden för

skattens erläggande ansett tillverkare, som i anmälan förklarar sig önska

erhålla anstånd dermed, böra beredas den lättnad, att skatten för det

under ett helt qvartal uppvägda maltet må få erläggas på en gång

inom två månader efter qvartalets utgång.

Komiterades färslag. Speciel motivering.

77

Detta förutsätter dock, att säkerhet ställes för skatten. Komiterade

hafva nemligen icke ansett billigt att föreslå skattens utgående med

förmånsrätt framför inteckning i fast egendom eller förlagsinteckning,

och förmånsrätt efter 17 kap. 12 § Handelsbalken enligt dess lydelse i

Lagen den 25 april 1889 har icke synts nog betryggande. Då det ej

heller funnits praktiskt, att låta tillverkaren med spanmål eller produkter

ställa pant för skatten, lärer väl säkerheten få utgöras af deposition

af obligationer, borgen eller dylikt. Säkerheten måste för att vara

fullständig afse dels det qvartal, för hvilken skatten på en gång skall

erläggas, dels de två månader, hvilka före dess erläggande kunna förflyta

af det nya qvartalet, samt derutöfver ytterligare en månad, enär,

om skatten ej erlägges inom föreskrifven tid, det alltid åtgår någon

tid, innan den hinner utmätas, samt tillverkningen, i trots af föreskriften

att tillståndsbeviset vid försummad skatteinbetalning skall anses hafva

upphört att gälla, kan komma att fortgå. Säkerheten, hvilken således

bör omfatta skatt för sex månaders tillverkning, skulle, under beräkning

att i hvarje månad infalla 25 arbetsdagar och att för hvarje dag efter

lägsta skattesatsen belöper 9 kronor 80 öre i skatt, följaktligen ställas

för ett belopp af minst 1,470 kronor, men hafva komiterade för afjemnandet

af detta belopp föreslagit dess höjande till 1,500 kronor. I

öfverensstämmelse härmed har ansetts, att i de fall, när anmälan om

rörelse af ser kortare tid än sex månader och säkerheten skall jemkas

derefter, den säkerhet, som skall ställas för den kortast tillåtna tiden,

en månad, bör omfatta ett belopp af 250 kronor. Den i vissa fall möjligen

erforderliga beräkningen om en tillverkare afverkat mindre vigt

malt än i medeltal 70 kilogram om dagen, äfvensom tillverkarens skyldighet

att erlägga skatt för den sålunda uppkomna underafverkningen,

torde, då sådan underafverkning väl sällan förekommer, kunna anstå till

skatteinbetalningen för sista qvartalet, under hvilket maltkrossning på

grund af ett och samma tillståndsbevis egt rum.

Om uppvägdt malt eller deraf beredd produkt så skadas, att maltet

eller produkten ej kan till afsedt ändamål användas, fordrar billigheten,

att skatt derför ej utkräfves. Då emellertid, om fråga uppstår att skada

skulle hafva träffat färdig maltdryck, sedan den tappats från lagerfaten,

tillförlitlig utredning om förhållandet svårligen torde vara att vinna,

hafva komiterade uteslutit detta fall från de anledningar, som enligt

7 § kunna föranleda till eftergift af skatten. I öfriga fall, då skatteeftergift

är medgifven, skall ansökan derom, i likhet med hvad som

stadgas i Kongl. förordningen angående vilkoren för tillverkning af

bränvin den 13 juli 1887, göras hos Kongl. Maj:t.

78

Komiterades förslag. Speciel motivering.

I olikhet mot hvad som gäller föregående förslag till införande

af en maltskatt, hafva komiterade i sitt förslag ej intagit bestämmelser

om olika restitutionsbelopp för olika slags maltdrycker, som utföras ur

riket. I stället har föreslagits, att, om från skattepligtigt bryggeri

utföres derstädes tillverkad maltdryck, restitutionen skall ske för den

vigt malt, som tillverkaren kan styrka hafva åtgått för den utförda

maltdryckens tillverkning, och med belopp, som beräknas efter den vid

utförseln från bryggeriet der gällande skattesatsen. Om de allmänna

vilkoren för vinnande af restitution torde erfordras särskilda af Kong!

Maj:t utfärdade föreskrifter.

I 13 och 26 §§ förekomma dels närmare bestämmelser, angående hvad

tillverkare i skattepligtiga och skattefria bryggerier hafva att iakttaga för

vinnande af rätt att utöfva sin rörelse, dels ock föreskrifter angående

utfärdande af tillståndsbevis för sådan rörelse. Förnyad anmälan har

ansetts höra göras före hvarje tillverkningsårs början af den anledning,

att kontrollmyndigheterna behöfva ega full kännedom om alla de

bryggerier, som skola vara i verksamhet under tillverkningsåret. Tillståndsbevisen

skola följaktligen utfärdas för tid icke öfverstigande helt

tillverkningsår.

För tillverkare i skattepligtigt bryggeri gäller särskildt, att han,

derest bryggeriet icke står under tillsyn af kontrollör, när anmälan

göres, vid densamma skall foga ett intyg af öfverkontrollören, att

bryggeriets anordning ej strider mot gällande föreskrifter. I och för

den härför erforderliga besigtningen bör tillverkaren, innan anmälan

första gången göres, till öfverkontrollören öfverlemna i två exemplar

upprättad ritning och beskrifning öfver bryggeriet, af hvilka handlingar

det ena exemplaret öfversändes till kontroll- och justeringsbyrån. Förändringar

i bryggeriets anordning må icke vidtagas, förrän de anmälts

och godkänts af vederbörande öfverkontrollör.

Öfverinseendet öfver bryggerikontrollen i riket bör naturligen

öfverlenjnas åt samma myndighet, som har öfverinseendet öfver kontrollen

öfver bränvins- och hvitbetssockertillverkningen, nämligen chefen

för Kongl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

För den lokala kontrollen skola enligt förslaget i första hand

finnas öfverkontrollörer, hvilka förordnas af Kongl. Maj:t, som bestämmer

dem tillkommande ersättning. Dessa öfverkontrollörer skola hvar

och en inom sitt distrikt hafva högsta tillsynen öfver samtliga bryggerier,

såväl skattepligtiga som skattefria. I de trakter, der bränvinstillverkning

förekommer, kunna samma öfverkontrollörer tjenstgöra vid brännerioch

bryggerikontrollen, hvarigenom å ena sidan dessas tjenstgörings

-

Komiterades förslag. Speciel motivering.

79

områden måste inskränkas, men å andra sidan de nu utgående resekostnadsersättningarna

kunna minskas. Då öfverkontrollörerna för tillsyn

å de till deras distrikt hörande bryggerierna ofta nog komma att befinna

sig på resor och derigenom förhindras att utföra dem åliggande

expeditionsgöromål, hafva komiterade funnit nödigt föreslå, att, om

expeditionsgöromålen någon gång äro vidlyftigare än vanligt, biträde

åt öfverkontrollör må kunna förordnas. Komiterade hafva dervid förutsatt,

att till sådant biträde skall kunna användas någon på den ort,

der öfverkontrollören är boende, tjenstgörande kontrollör, och att denne,

till följd af sin öfriga tjenstgöring, borde kunna åtnöja sig med så låg

ersättning som två kronor om dagen. Förordnande att tjenstgöra såsom

biträde hos öfverkontrollör bör utfärdas af den öfverordnade kontrollmyndigheten,

som i hvarje fall bäst kan bedöma bebofvet af sådant

biträde. Öfverkontrollörs åliggande vid inspektionsbesöken blir att tillse,

att tillverkarne ställa sig förordningens och ordningsstadgans föreskrifter

till efterrättelse, att undersöka maltvågens riktighet, äfvensom

att genom undersökning af i bryggerierna tillverkade maltdrycker tillse,

att såsom svagdricka icke utlemnas annan maltdryck än sådan som

enligt 3 § skall såsom sådan anses.

För tillsynen af de skattepligtiga bryggerierna skall vid hvarje

sådant anställas en särskild kontrollör. Dennes uppgift är att i enlighet

med de detaljerade föreskrifter, som komma att intagas i en blifvande

ordningsstadga, afläsa den sjelfregistrerande vågens räkneverk,

granska tillverkarens bryggjournal, tillse att de för krossen och vågen

anbragta låsen och förseglingarna äro i ordning samt med uppmärksamhet

följa tillverkningen, så att han må kunna bedöma, om olaglig

tillverkning eger rum. För att utöfva denna kontroll behöfver dock

icke kontrollören vara ständigt närvarande i bryggeriet eller ens besöka

det dagligen. Om många besök medhinnas, är det helt visst förmånligt,

men det ligger lika mycken vigt på ett riktigt anordnande af besöken,

som på deras talrikhet. Då en bryggerikontrollörs tjenstgöring

blir betydligt lindrigare än en b rån vin skontrollörs, och dertill kommer,

att, då ölbryggerierna, äfven landsbygdens, alltid äro belägna å mera

befolkade orter, det i allmänhet icke torde möta någon svårighet att

till kontrollör erhålla en person, boende å den ort, der bryggeriet är

beläget, hafva komiterade funnit, att arfvodet för en bryggerikontrollör

kan sättas betydligt lägre än för en bränvinskontrollör. Komiterade

hafva derför föreslagit ett arfvode af tre kronor om dagen för tillsyn å ett

bryggeri och af en krona mera för tillsyn af hvarje ytterligare bryggeri.

För den sannolikt högst sällan inträffande händelsen, att någon till

80

Komiterades förslag. Speciel motivering.

kontrollör lämplig person, som vore villig åtaga sig dylikt uppdrag,

ej finnes i bryggeriets närhet och således en kontrollör måste ditsändas

från annat håll, bör Kongl. Maj:ts befallningshafvande hafva

rätt, efter öfverkontrollörs hörande, antingen höja arfvodet till högst

fem kronor eller ock, om bryggeriet är så afsides beläget, att tillfälle

ej finnes för kontrollören att i dess närhet skaffa sig bostad, ålägga

tillverkaren att mot ersättning af statsmedel lemna kontrollören bostad

och kost. Reseersättning för kontrollören synes med afseende på de

numera ganska lätta kommunikationerna icke vara behöflig.

Förslaget förutsätter vidare att till öfverkontrollörernas hjelp vid

tillsyn af de skattefria bryggerierna skola lillsättas särskilda tillsyningsmän.

Angående hvilka personer som tänkts kunna af chefen för kontroll-

och justeringsbyrån förordnas att utöfva dessa befattningar, hänvisa

komiterade till hvad som vid tal om utkastet yttrats om samma

slags tjänstemän. Det föreslagna högsta arfvodet af tjugu kronor i

månaden har antagits i de flesta fall vara fullt tillräckligt; endast i

sällsynta undantagsfall torde framställning behöfva göras om högre

ersättning åt tillsyningsman. Den hufvud sakliga uppgift, som tillsy - ningsmännen hafva att utföra vid kontrollen å de skattefria bryggerierna

är att tillse, att tillverkarne icke öfverskrida förbudet att tillsätta jäst

till vört af högre extrakthalt än fem procent. För sådant ändamål skola

de, så ofta ske kan, besöka de bryggerier, der de äro anställda, och

med areometer undersöka extrakthalten hos vörten. Dessutom skola

tillsyningsmännen hafva att uttaga prof å färdiga maltdrycker och föranstalta

om undersökning af deras alkoholhalt, hvarigenom kontroll kan

vinnas derå, att svagdrickstillverkarne icke efter jästens tillsättning bereda

vörten högre extrakthalt än fem procent eller, i strid mot föreskriften

i 27 §, uti sina bryggerier införa eller förvara andra maltdrycker

än svagdricka eller använda dessa till att blanda upp sin tillverkning

för att göra den starkare.

Såsom en sekundär kontroll, hvilken kan blifva af ganska stor

betydelse, upptager förslaget föreskrifter derom, att alla tillverkare, såväl

i skattepligtiga som skattefria bryggerier, skola vara skyldige att

i enlighet med ordningsstadgans föreskrifter föra bryggjournal. Denna

bok, som skall utvisa hela gången af tillverkningen i bryggeriet, skall

tillverkare alltid hålla tillgänglig för kontrollpersonalen. Genom stadgandet

af föreskriften, att tillverkare är skyldig att hålla sina handelsböcker

med dertill hörande verifikationer tillgängliga för vederbörande

öfverkontrollör, då han deraf önskar taga del, hafva komiterade tänkt,

att någon möjlighet skall finnas att upptäcka om bryggjournalen i

Komiterades förslag. Speciel motivering.

81

sviklig afsigt föres felaktig. Slutligen hafva komiterade med föreskriften

om bryggjournals förande velat åstadkomma, att tillräckligt material

skall kunna erhållas för eu tillförlitlig statistik öfver bryggeriindustrien.

Bestämmelserna om de tider, då bryggerierna skola vara tillgängliga

för kontroll^’ensteman, äro något olika för de olika slagen af bryggerier.

I skattepligtigt bryggeri har han rätt att när som helst fordra

tillträde till de lägenheter, der maltkross, mäskkar, vörtpanna och kylredskap

äro uppstälda, men till bryggeriets öfriga lägenheter har han

tillträde allenast mellan klockan sex förmiddagen och klockan sju eftermiddagen

samt å andra tider, när arbete inom bryggeriet pågår. Till

skattefritt bryggeri har kontrolltjenstemannen tillträde mellan klockan

sex förmiddagen och klockan sju eftermiddagen och å annan tid, när

arbete der pågår.

Kontrollen öfver de skattefria bryggerierna medför, såsom af det

föregående framgår, åtskilliga kostnader, såväl genom att tillsyningsmän

skola tillsättas vid dessa bryggerier, som derigenom att den föranleder

tillsättandet af ett större antal öfverkontrollörer. Som ifrågavarande

bryggerier erhålla en så att säga privilegierad ställning gent

emot de skattepligtiga bryggerierna och då det icke kan anses rigtigt,

att statsverket ensamt vidkännes kostnaden för tillsynen öfver en tillverkning,

hvaraf det ej har någon inkomst, är det billigt, att tillverkaren

dertill bidrager med ett belopp, som föreslagits till ett hälft öre

för hvarje kilogram af i bryggeriet afverkadt malt. Detta bidrag till

kontrollkostnadeu, som i väsentlig del kommer att motsvara utgifterna

för anställande af tillsyningsmän vid de skattefria bryggerierna, har ansetts

icke behöfva uttagas i förskott; ej heller har det funnits lämpligt,

att af tillverkaren fordra säkerhet för beloppet, som i regeln torde

blifva ringa.

Vid beräkning af huru stor totalkostnaden för bryggerikontrollen

enligt förslaget kan antagas blifva, hafva komiterade utgått derifrån,

att det skulle komma att finnas 174 skattepligtiga och omkring 400

skattefria bryggerier, att, då vissa skattepligtiga bryggerier ej anmäla

sig för tillverkning hela året, de vid dessa bryggerier anstälda kontrollörernas

arfvode efter 3 kronor om dagen i medeltal skulle kunna beräknas

till 1,000 kronor, att för bryggerikontrollen skulle behöfva anställas

10 öfverkontrollörer, hvilka i arfvode samt rese- och traktamentsersättning

borde uppbära 8,000 kronor hvardera, samt att medeltalet för

de ersättningsbelopp, som skulle tillkomma tillsyningsmännen vid de

skattefria bryggerierna, kunde beräknas högst till 240 kronor för hvarje.

11

82

Komiterades förslag. Speciel motivering.

Kontrollkostnaden skulle sålunda komma att uppgå till följande

belopp:

Arfvode rn. m. till 10 öfverkontrollörer å 8,000 kr. — 80,000 kr.

» »174 kontrollörer å 1,000 » — 174,000 »

» » 400 tillsyningsman å 240 » — 96,000 »

eller tillhopa 350,000 kr.

Om man emellertid antager, att de skattefria bryggerierna afverka

10,000,000 kilogram malt och såsom bidrag till kontroll kostnaden för

dessa bryggerier erlägga ett hälft öre för hvarje kilogram, eller 50,000

kronor, skulle den minskning i skatteinkomst, som staten genom kostnaden

för kontrollen finge vidkännas, uppgå till omkring 300,000 kronor.

I fråga om de i förslaget förekommande straffbestämmelserna

kunna komiterade i hufvudsak hänvisa till hvad som i motsvarande

delar anförts beträffande utkastet. Här bör dock tilläggas, att 36 §,

som behandlar frågan om öfverskridande af rätten till hembrygd, upptager

straff derför äfven för det fall, att den skyldige vid tillverkningen

icke åsyftat maltdryckens försäljning. Ådagalägga omständigheterna,

att försäljningen verkligen åsyftats vid tillverkningen, skall den skyldige,

jemlikt hänvisningen till 35 §, straffas såsom den der utöfvat oloflig

salubrygd. Anledningen dertill, att bötesbeloppen uti förslagets 37 och

39 §§ satts lägre än motsvarande straff uti utkastets 21 och 23 §§,

har varit dels den att, medan förslaget är grundadt på ett skattesystem,

hvars sjelfva anordning innebär möjlighet att förhindra brott, utkastet

åter hvilar på ett system, som kan genomföras allenast derigenom, att

kontrollanordningarna förbindas med ett strängt straffhot, dels ock den,

att komiterade funnit, att förbrytelser mot förslaget uppenbarligen icke

kunna för rättsmedvetandet framstå lika grofva som förbrytelser mot

utkastet.

I olikhet mot utkastet upptager förslaget såsom påföljd å vissa

brott förlust af redskap och gods. Beslag, som allenast allmän åklagare

eger verkställa, får ega rum, dels då i skattepligtigt bryggeri begås någon

förbrytelse, som innebär fara för statens rätt att utfå skatten, nämligen

då tillverkare i bryggeri uppställer någon till krossning af malt användbar

redskap, som icke ställes under kronans läs eller försegling, eller

då han i bryggeriet inför eller på förbjuden plats förvarar omältad

spanmål eller såsom surrogater för malt Renande ämnen, dels ock då i

bryggeri, vare sig skattepligtigt eller skattefritt, sker öfverträdelse af

förbudet mot användande af saccharin. För att olaga krossningsredskap

Komiterades förslag. Speciel motivering.

83

eller olagligen upplagd!, gods skall få tagas i beslag och dömas förbrutet,

erfordras ej att tillverkaren är egare deraf. Om formerna för

beslagets verkställande stadgas i 46 §.

Då i regeln tillverkningen af maltdrycker under sommarmånaderna

är den minsta på tillverkningsåret och bryggerierna vid tiden omkring

den 1 oktober hålla de minsta lager af maltdrycker, har det ansetts

lämpligast att stadga, att förordningen skall träda i kraft vid början

af ett tillverkningsår. Derigenom kan man nämligen förekomma, att

bryggerierna omedelbart före skattens införande allt för mycket forcera

sin tillverkning och att en märkbar minskning i skattens beräknade

afkastning under första året inträder.

Skulle förordningen komma att utfärdas allenast någon kortare

tid före början af det tillverkningsår, då den skall träda i kraft, kommer

det sannolikt att inträffa, att åtskilliga bryggerier icke hinna anskaffa

sjelfregistrerande vågar. Detta nödvändiggör ett medgifvande

för dessa bryggerier att det oaktadt få fortsätta sin tillverkning, och

har i sådant ändamål föreslagits det i 52 § intagna öfvergångsstadgandet.

>; T

• i

’

’

SÅKSKILDA yttranden,

87

Särskildt yttrande af Herr Bergh.

Särskild yttrande af Herr Bergh.

Då jag icke i allo kunnat ansluta mig till det förslag till förordning

angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, hvarom

komiténs majoritet enat sig, får jag här nedan reservationsvis anföra

de skäl, som dervidlag varit för mig bestämmande, samt framlägga

en i jämförelse med komiténs förslag förändrad anordning till maltdrycksbeskattningsfrågans

lösning, hvilken enligt mitt förmenande på

ett ganska tillfredsställande sätt tillgodoser såväl statens anspråk på

ett betydligare skattetillskott som det framstälda krafvet på skattefrihet

för billiga, svaga maltdrycker.

Innan jag öfvergår till den förra delen af ofvannämnda uppgift,

nämligen anförandet af skälen, hvarför jag ej kunnat förena mig med

komitémajoriteten, anser jag mig emellertid böra anmärka, att jag lika

litet som komiténs öfriga medlemmar kunnat biträda försöket att i

Sverige tillämpa det danska systemet, och detta oaktadt detsamma

lemnar full handlingsfrihet för hvarje bryggare att tillverka maltdrycker

af hvilken som helst, för honom och hans affär lämplig, beskaffenhet.

Min på personlig erfarenhet af besök eller arbete i främmande länders

bryggerier grundade öfvertygelse är nämligen, att hvarje system för

beskattning af maltdryckstillverkningen, som icke i sig innebär en

praktisk och effektiv kontroll, måste leda till talrika och omfattande

lagöfverträdelser samt depravation af de enskilda yrkesidkarne. Hvarken

lagöfverträdelserna eller deras ofvan antydda påföljd hafva uteblifvit der,

hvarest skattesystemet icke sjelft medfört en verklig kontroll. Äfven

en mycket talrik kontrollpersonal har derförutan stått maktlös.

Såsom i komiterades motivering påpekats, måste lagstiftningen

gå i den riktning, att kontrollen icke finnes till endast eller hufvudsakligast

för att upptäcka och bestraffa utan framför allt för att

förebygga och förhindra det lagstridiga förfarande, hvartill förhållandena

kunna gifva anledning.

88

Särskild! yttrande af Herr Beryll.

Just härvidlag erbjuder dock det danska systemet inga som helst

fördelar. Den stora roll yrkesidkarnes egna uppgifter spela vid kontrollen

snarare ökar än minskar frestelsen till undandragande af beskattningen.

Och endast denna omständighet har gjort det för mig

omöjligt att acceptera systemet ifråga.

Då jag sålunda vid bedömandet af det större eller mindre företräde,

som bör gifvas det ena eller det andra skattesystemet, fäster

det största afseende vid beskaffenheten af den kontroll, hvarpå det har

att bjuda, måste det emellertid ur denna synpunkt likaledes ställa sig

synnerligen svårt för mig att i allo taga för godt till och med det af

komiterades majoritet framlagda förslaget. Äfven detta lemnar nämligen

åtskilligt öfrigt att önska i nämnda afseende.

Genom att uppdela maltdryckstillverkningen i två från hvarandra

skarpt skilda kategorier, skattepligtig och skattefri, har man redan i

och för sig uppoffrat den enhetlighet och konsekvens, hvilken utgör ett

godt skattesystems lika väl som hvarje annan väl arbetande institutions

största styrka. Men detta uppoffrande har blifvit rätt kännbart först

derigenom, att man af opportunitetsskäl — utgifternas förminskande i

främsta rummet — infört olika slags kontrollanordningar för de nämnda

två kategorierna och dervid endast för den ena af dem tagit i anspråk

den goda preventiva metoden, som verkar förebyggande och förhindrande

i fråga om eventuella lagöfverträdelser, men för den andra behållit

den nära nog i motsatt rigtning verkande, som är egendomlig

för det danska systemet. Medan för kontrollen af de skattepligtiga

bryggerierna träffats anstalter, som nära nog utestänga möjligheten af

skattesvek, så har man visat en mycket långt gående tillit till de

skattefrias förmåga att sjelfva hålla sin tillverkning inom lagliga gränser.

I sjelfva verket äro de försigtighetsmått, som i senare fallet ansetts

tillräckliga, föga egnade ens att upptäcka och bestraffa underslef, än

mindre förhindra och förebygga sådana.

En summarisk jämförelse mellan den kontroll, hvilken man ansett

nödig för de skattepligtiga bryggerierna, och den, hvarmed man åtnöjt

sig med afseende på de skattefria, skall bäst visa, huru stort missförhållandet

är mellan båda kategorierna i fråga om tryggheten mot

lagbrott och underslef.

Beträffande först de skattepligtiga bryggerierna erinras sålunda,

att allt malt, som användes för maltdrvcksberedningen, skall passera

en automatisk våg, hvilken är så förbunden med bryggeriets maltkross,

att såväl den förra som den senare är oåtkomlig för tillverkaren, att

kontrollör skall vara anställd vid hvarje bryggeri och ega rätt att när

89

Särskilt yttrande af Herr Bergh.

som helst infinna sig derstädes för att tillse, det lagens föreskrifter

åtlydas, och att bryggeriet är nnderkastadt upprepade inspektioner af

vederbörande öfverkontrollör, som skall ega fri tillgång till bryggeriets

handelsböcker. Till kontrollapparaten hör dessutom yrkesidkarens skyldighet

att föra en på särskildt sätt uppställd bryggjournal, som ständigt

skall finnas för kontrolltjenstemännen tillgänglig att af dem afskrifvas.

Angående åter de kontrollanordningar, som ansetts nödvändiga

vid de skattefria bryggerierna, så inskränka sig dessa till förande af

en bryggjournal, som skall finnas tillgänglig för den icke tekniskt

bildade, med högst 20 kronor i månaden aflönade tillsyningsman, hvilken

i grannskapet kan finnas påräknelig, samt enstaka inspektioner af öfverkontrollör.

Inför dessa fakta kan man näppeligen undgå att fråga, på hvilka

grunder man ansett sig kunna och böra stipulera så vidt skilda bestämmelser.

Noga sedt är det samma drift, det illojala vinningsbegäret,

som skall bekämpas, och det torde få anses högst tvifvelaktigt,

om denna uppgift blifver mindre vansklig, då det gäller utsigten att

begagna gynsamma konkurrensförhållanden eller då det är fråga om

att undandraga sig mindre gynsamma sådana. Och det kan vidare

med fullt fog ifrågasättas, om det ej gifves en viss rimlighet i det

antagandet, att svårigheten att bekämpa de många, under små förhållanden

arbetande svagdricksbryggarnes lust att profitera af det nya

konkurrensläget i själfva verket skall blifva större än svårigheten att

tillbakahålla de relativt fåtaliga och bättre situerade ölbryggarnes lust

att undandraga sig en viss extra omkostnad. Sjelfva beskaffenheten

af den producerade varan måste i samband med gamla traditioner, der

den nu ofta förekommande periodiska tillverkningen äfven af starkare

maltdrycker spelar en ej ovigtig roll, medverka till en föga tillfredsställande

utgång af jämförelsen i fråga.

Lägges härtill den helt visst mycket stora vanskligheten att i de

skattefria bryggeriernas närhet för en jämförelsevis så ringa aflöning

som 240 kronor om året kunna erhålla tillsyningsmän, som med tillräcklig

personlig sjelfständighet och pligtt.rohet förena en så pass fri disposition

af sin tid, att de verkligen skulle kunna utöfva en något så när effektiv

kontroll öfver svagdricksbryggarnes alla förehafvanden, så synes det

afgjordt, att den ofvan nämda dualismen i fråga om bryggeriernas

ställning och kontrollens anordning måste orsaka såväl moraliskt som

ekonomiskt föga tillfredsställande resultat, som dock först skulle få sin

rätta relief genom en på de nya förhållandena fotad, restriktiv försäljningslag.

12

90

Särskilt yttrande af Herr Bergh.

Jag kan icke underlåta att i detta sammanhang och såsom synnerligen

belysande för den lätthet, hvarmed polismyndigheterna och

andra icke fackmässiga kontrollanter kunna föras bakom ljuset, då det

rör sig om så tekniskt invecklade saker som eu maltdrycks verkliga

alkoholhalt, anföra något, som nyligen tilldragit sig i staden Södertelge.

En svagdricksbryggare på platsen tog sig nämligen förra året före att

i marknaden utsända en maltdryck, som på etiketterna angafs vara

»alkoholfritt kronöl» och som på grund af denna vilseledande uppgift

tilläts till servering å tider och ställen, där enligt nu gällande förordning

icke ens svagdricka får hållas till salu. Den nämnda maltdrycken

behandlades med andra ord såsom en ren läskedryck, och

detta ehuru tillverkaren i stadens tidningar tillkännagaf, att den i

sjelfva verket höll 2,11 volymprocent alkohol. Men ej nog dermed.

Gent emot hans ifriga protester har det dock senare konstaterats, särskilt

genom de af ingeniören J. Köhler verkställda analyser, som finnas

intagna i den komiterades betänkande vidfogade analyssamlingen, att

den s. k. alkoholfria maltdrycken vid olika tillfällen hållit ända till

3,6 7 volymprocent alkohol. Ja, helt nyligen har genom enskild försorg

å ett serveringsställe tagits prof af det der serverade »alkoholfria kronölet»,

hvilket sedermera vid analysering befanns innehålla 4,3 4 volymprocent

alkohol eller lika mycket som våra lättare ölsorter. Detta

bestyrkes af följande:

»Analysattest n:o 85350

Öfver ett prof maltdryck, den 6 dns. inlemnadt från Herr Hofrättsnotarien Hj.

Uddenberg genom Poliskonstapeln Herr Axel Carlsson.

Undersökning begärdes för att få utrönt profvets alkoholhalt.

Profvet innehöll

Alkohol ................................... 4,3 4 vol. %

Profvet var grumligt utaf jästceller.

Sigill: »— — — — — almar U. — — — — —

Märke: »Mälarhamnen O. Borglund.»

Stockholm den 10 Okt. 1902.

Carl Setterberg,

Fil. dr. Handelskemist.

Att förestående afskrift är lika lydande med hufvudhandlingen betygas:

S. Lindell. A. Sandin.

Särskildt yttrande af Herr Bergh.

91

Att det i förestående intyg omnämnda ölprof erhölls serveradt å ett serveringsställe

vid Mälarehamnen i Södertelje, å hvilket ställe enligt betjeningens uppgift icke fick serveras

annat än läskedrycker, att betjeningen uppgaf att detsamma endast vore en läskedryck,

samt att det serverades ur en 1/3 literbutelj försedd med etikett innehållande orden

»Alkoholfritt Krondricka» intygas.

Stockholm den 14 Okt. 1902.

Hjalmar XJddenberg.»

Om emellertid — för att återkomma till sj elfva ämnet — åtskiljandet

af m altdryckstillverkningen i två skarpt begränsade, på olika

sätt kontrollerade grupper å ena sidan utgör en ödesdiger inkonsekvens,

så innebär den äfven å den andra en icke ringa orättvisa mot den

extra beskattade näringens utöfvare.

Genom nämnda åtgörande har man nämligen ställt en mängd

yrkesidkare inför ett synnerligen brydsamt och, huru det än utfaller,

för deras ekonomi föga lyckosamt val. Det gäller för dem att öfvergifva

antingen den tillverkning af starkare, numera skattepligtiga, maltdrycker,

som de förut drifvit, eller afstå från en tidigare utöfvad fabrikation

af svagare, numera skattefria dylika. Komiterades förslagtill

förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker

stadgar visserligen, att skattefritt blifver endast det bryggeri, där uteslutande

maltdrycker af uppgifven låg ursprunglig extrakthalt (5 %)

tillverkas, och man skulle deraf möjligen kunna draga den slutsats, att

antalet af dem, som skulle komma i valet och qvalet, skulle inskränka

sig till de svagdricksbryggerier, hvilka tillförene såsom binäring och

mera tillfälligt sysslat med ölbrygd och för hvilka situationen derför

skulle blifva relativt lätt att beherska. Men konsekvenserna af den

nya ordningen peka faktiskt åt ett helt annat håll. Det är visserligen

icke förbjudet för ett skattepligtigt bryggeri att brygga svagdricka,

men den omständigheten att endast beskattadt malt dertill får användas

måste göra en sådan tillverkning ur konkurrensssynpunkt så oförmånlig,

att hvarje klok yrkesidkare helt visst skall skynda att upphöra dermed,

för så vidt han icke befinner sig i den lyckliga belägenheten att kunna

genom nybyggnad å annan tomt o. s. v. åt sig bevara rätten att för

sin svagdrickstillverkning få använda obeskattadt malt. Utom i de

undantagsfall, där affärens omfattning och kapitaltillgång tillåter dylika

experiment, ställes faktiskt äfven tillverkare af starkare maltdrycker

inför nödvändigheten att antingen helt och hållet öfvergå till skattefri

tillverkning, hvilket dock måste förefalla de flesta af dem väl äfventyrligt,

eller ock afstå från en binäring, som derför att den kunnat

drifvas med samma redskap och folk som hufvudnäringen, kunnat till

-

92

Särskilt yttrande af Herr Bergh.

föra honom en betydlig, kanske hufvudsaklig del af årsvinsten. Och

antalet af de yrkesidkare, för hvilka afståendet från den afsedda binäringen

på grund af deras affärers ringa omsättning spelar en rent

af vital roll, är större än man i allmänhet är böjd att antaga. Af de

genom 1898—1900 års maltdryckskomité insamlade statistiska uppgifterna

framgår nämligen, att redan 1897 funnos 104 bryggerier, hvilka genom

den nya ordningen skulle tvingas till för dem sj elfva ruinerande förändringar

eller inskränkningar i driften, på sätt af följande tabell framgår:

Försäljnin

»svärde i

kronor.

Svag-

dricka.

Svensk-

öl.

Under

jästa

malt-

drycker.

Stockholms stad:

1.

78,000

- -

235,103!

2.

181,000

—

112,000

Stockholms län:

1.

2,940

412

6,930

2.

21,592

708

94,514

3.

10,800

3,770

34,397

4.

12,012

360

9,200

Upsala län:

1.

20,099

936

52,700

2.

7,790

1,476

36,422

3.

14,800

1,080

49,560

Södermanlands

län:

1.

7,500

300

14,400|

2.

5,284

- -

24,048

3.

2,952

1.270

20,088:

4.

6,405

3,077

88,570

5.

5,508

- -

60,200

6.

9,672

1,360

97,075

7.

11,539

532

27,900

8.

2,000

—

7,480

Östergötlands

län:

1.

2,100

- -

8,200

2.

8,688

2,448

60,489

3.

4.200

— —

22,500

Försäljningsvärde i kronor.

Svag-

dricka.

Svensk-

öl.

Under-

jästa

malt-

drycker.

Östergötlands

län:

4.

1,050

-. -

2,880

5.

3,414

- -

13,680

6.

4,032

320

48,084

7.

6,240

- -

11,600

8.

12,000

- -

77,000

9.

8,650

- -

62,672

10.

7,262

- -

35,002

11.

7,716

12,940

87,372

12.

15,000

---

120,200

13.

7,966

924

44,776

14.

840

- -

10,781

Kalmar län:

1.

1,395

- -

6,200

2.

1,000

- -

11,750

3.

380

- -

3,000

4.

2,700

- -

21,450

5.

6,527

446

40,630

Gotlands län:

1.

5,910

- -

40,641

Blekinge län:

1.

1,200

— —

9,000

Kristianstads län:

1.

3,930

809

82,000

2.

8,825

2,543

135,880

Malmöhus län:

1.

7,500

13,200

30,996

93

Särskild yttrande af Herr Bergh.

Försäljnin

»svärde i

kronor.

Försäljningsvärde i

kronor.

Under-

Under-

Svag-

Svensk-

jästa

Svag-

Svensk-

jästa

dricka.

Öl.

malt-

dricka.

Öl.

malt-

drycker.

drycker.

Hallands län:

Vestmanlands

1.

420

220

7,172

län:

Göteborgs och

.

2. 4,535

922

48,500

Bohus län:

3. 15,750

_ _

24,180

1.

3,000

100

10,200

4. 2,344

420

37,600

2.

11,600

— —

27,900

Kopparbergs län:

3.

4,000

- -

30,000

1. 3,300

- -

9,500

4.

3,911

- -

8,303

2. 6,000

300

6,500

5.

13,300

- -

22,750

3. 2,650

- -

7,950

6.

17,500

1,200

3,000

4. 8,800

- -

19,800

7.

38,750

31,500

32,800

5. 5,290

- -

3,750

8.

88,209

2,845

129,748

6. 4,000

- -

18,000

9.

183,000

88,600

Gefleborgs län:

Bitsborgs län:

1. 5,460

- -

69,000

1-

12,852

- -

35,500

2. 4,125

- -

28,100

2.

1,100

450

4,275

3. 4,200

- -

34,000

3.

2,500

225

2,240

4. 2,375

- -

42.000

4.

5,400

- -

41,500

5. I 4,375

- -

38,300

Skaraborgs län:

6. 13,380

3,248

62,500

1.

1,400

- -

4,800

Vestemorrlands

2.

2,400

- -

19,050

län:

3.

2,500

2,750

66,500

1. i 1,050

- -

25,900

4.

7,000

1,000

38,000

2. 3,066

23,140

5.

5,330

2,170

88,300

3. 6,240

67,400

6.

6,000

- -

37,700

4. 4,800

- -

24,600

Vermlands län:

5. i 16,159

- -

158,200

1.

7,540

- -

40,400

6. 16,395

- -

168,200

2.

8,800

- -

40,400

7. 18,816

- -

133,500

3.

5,897

- -

26,200

Jemtlands län:

4.

3,705

- -

15,750

1. • 6,250

- -

36,000

5.

2,952

500

44,400

2. j 4,500

- -

7,020

6.

1,400

- -

29,100

3. 1 2,550

- -

19,900

7.

2,057

- -

31,300

4. j 8,685

- -

54,600

Örebro län:

Vesterbottens

1.

3,909

- -

17,000

län:

2.

880

_ _

13,400

1. 6,000

- -

44,000

3.

5,923

- -

22,100

Norrbottens län: 1

4.

3,405

- -

19,190

1. 5,996

- -

74,500

5.

4,939

280

13,300

2. 22,800

- -

23,800

6.

679

- -

9,300

3. 5,500

- -

34,200

Vestmanlands

4. 10,120

- -

20,200

län:

1.

7,569

1,025 102,000

94

Särskildt yttrande af Herr Bergh.

I sjelfva verket är de förut på kombinerad Öl- och svagdrickstillverkning

lefvande mindre bryggeriernas öde temligen gifvet, om den

föreslagna anordningen kommer tillstånd. De äro i de flesta fall dömda

att antingen genast nedläggas eller ock efter en längre eller kortare

tids tynande tillvaro nödgas upphöra.

Men härmed är man inne på ett synnerligen grannlaga ämne.

Det är icke nog med att man måste fråga sig, om det ur skattesynpunkt

vore klokt att ruinera ett betydande antal affärer, utan det gifves

äfven ett annat spörsmål, som härvidlag tränger sig fram: Kan det

vara förenligt med den enklaste rättvisa och statens värdighet att utan

ersättning beröfva en mängd människor deras kanske ofta med mycken

vedermöda sammanbragta egendom och dermed grunden för en tryggad

existens? Svaret härpå kan icke gerna blifva mer än ett och den invändning,

som möjligen kan göras, att hus och redskap ju alltid finnas

qvar, är icke allt för svår att bemöta. Hvar finna köpare till dem

eller nödigt kapital för deras apterande för nya uppgifter, behöfver

man endast till gengäld fråga.

Utan tvifvel skulle det vara statens skyldighet att under sådana

förhållanden träda emellan för att undanrödja åtminstone de påtagligaste

af de missförhållanden, dess ingripande tillskapat. Och det enda praktiska

sättet härför vore tvifvelsutan inlösandet af lägenheter och redskap,

såsom ock föreslogs af 1891 års komité, som icke bortsåg från det

faktum, att icke alla bryggerier skulle vara i stånd att bära ens de

med kontrollen förenade kostnaderna. Att något stadgande i denna

väg icke fogats till bestämmelsen angående bryggeriernas åtskiljande i

skattepligtiga och skattefria måste i främsta rummet göra den näringsidkarne

tillfogade orättvisan rätt skarpt i ögonen fallande.

Den orättvisa, hvars grund är det ofvan omtalade åtskiljandet af

bryggerierna, framträder emellertid äfven på annat sätt.

Man skulle kunna föreställa sig, att staten, då den för sina behof

af en viss grupp yrkesidkare kräfver en ganska kännbar uppoffring,

skulle söka att till gengäld bereda denna allt möjligt skydd mot illojal

konkurrens och andra för densamma ogynsamma sidoinflytelser. Denna

uppfattning har emellertid icke kommit till sin rätt i komitémajoritetens

förslag. Tvärtom har genom de deri stadgade, allt för litet effektiva

kontrollanordningarna med hänsyn till de skattefria bryggeriernas tillverkning

rikt tillfälle lemnats för hvarjehanda mer eller mindre illojala

försök att beröfva de skattepligtiga tillverkningarne deras marknad.

Inbryggandet af »drickssorter» med hög extrakthalt, som nu icke lönar

sig, skulle särskildt taga stark fart och beröfva icke blott staten en

Särskilt yttrande af Herr Bergh.

95

del af dess åstundade skatteinkomst utan äfven de lojala skattebetalarno

en afsevärd anpart af deras väl behöfliga omsättning.

Då på grund af den föreslagna kontrollens svaghet dylikt är att

med stor visshet vänta, redan då gränsen mellan skattepligtiga och

skattefria maltdrycker bestämmes till endast 5 procents extrakthalt hos

stamvörten för de senare, så lärer emellertid ingen svårighet gifvas

att förutsäga hvad som skulle komma att inträffa, ifall den ursprungliga

extrakthalten icke, såsom i komiténs förslag blifvit stadgadt, skulle

lig''ga till grund för skattefriheten utan denna i öfverensstämmelse med

ett par komitéledamöters önskan skulle bestämmas af alkoholhalten begränsad

genom pasteurisering m. in. Förhållandena skulle då helt visst

blifva än värre. Jag behöfver endast hänvisa till episoden angående

det »alkoholfria kronölet» för att häfda rigtigheten häraf. Alkoholhalten

hos denna dryck var ursprungligen ganska låg, men steg af naturliga

skäl undan för undan, till dess drycken kunde konkurrera med — Öl.

De stora bristerna hos det nu kritiserade skatte- och kontrollsystemet

hafva gifvetvis oj kunnat undgå majoritetens medlemmar och

endast deras uppfattning af ordalydelsen i komiléns mandat torde ha

förhindrat dem att ansluta sig till ett i motiveringen (sid. 65) refereradt,

inom komitén dryftadt, annat förslag af hufvudsakligt innehåll, att

skattefrihet skulle tillkomma sådana bryggerier, som för uteslutande svagdricksbrygd

afverkade högst 15,000 kilogram malt årligen, hvarefter

öfriga bryggerier skulle utgöra den på maltafverkningens storlek beroende

skatten efter en viss progression. Det i mandatet till beaktande

framstälda krafvet på skattefrihet för de billiga, alkoholsvaga dryckerna

skulle icke derigenom blifvit behörigen tillgodosedt.

Då jag för min del emellertid icke kan finna, att komiténs mandat

ovilkorligen fordrar beredande af skattefrihet åt all tillverkning af de

åsyftade maltdryckerna utan snarare afser att betrygga en öfver hela

landet lika fördelad, jämn tillgång på desamma, och jag vidare anser,

att man icke gör klokt i att längre än absolut nödvändigt är afvika

från den rena råämnesbeskattningens klara och konsekventa väg, har

jag ansett mig böra — under uttalande af mitt erkännande åt de jämförelsevis

stora fördelarne af nyssnämda inom komitén framkomna

projekt — framlägga det förslag, som jag inledningsvis betecknat såsom

på ett ganska tillfredsställande sätt tillgodoseende icke blott statens

behof af ett betydligare skattetillskott utan äfven det gjorda äskandet

af skattefrihet för do billiga, svaga maltdryckerna.

I. stort sedt ansluter sig detsamma ganska väsentligt till det

ofvannämnda projektet, med hvilket det har gemensamt, dels inrät

-

96

Särskilt yttrande af Herr Bergh.

tandet af en skattefri klass af småbryggerier, dels det skattefriheten

begränsande beloppet af förbrnkadt malt (15,000 kg.), dels det störa

flertalet bestämmelser angående progressionens ordnande. I sistnämnda

afseende skiljer sig dock mitt förslag från det i komitén framkomna

derigenom, att den förböjning af skatten till 125 procent af skattesatsens

belopp, hvilken i det sistnämnda tänkts skola inträda redan för

den maltafverkning, som öfverstiger 200,000 kilogram, framskjutits så,

att den träffar först den maltafverkning, som öfverstiger 300,000 kilogram.

I öfrigt skilja sig de båda förslagen åt i en synnerligen vigtig punkt,

nämligen i fråga om det förbud för de skattefria bryggerierna att tillverka

andra maltdrycker än svagdricka, som influtit i det uti komiténs

motivering refererade förslaget, men som jag icke kunnat acceptera.

Att jag kunnat ansluta mig till inrättandet af en klass af skattefria

bryggerier, omfattande de minsta och konkurrenssvagaste, har utom

komitémandatets lydelse föranledts af den analogi jag funnit existera

mellan denna anordning och flere af bestämmelserna i våra öfriga skatteförordningar.

Idén om beskattningens ställande i direkt proportion

till skatteförmågan har, ehuru först nyligen tillämpad i större utsträckning,

länge nog haft burskap i våra bevillningsförordningar genom de

skattefria afdragen, och åtgärden ifråga kan derför näppeligen betraktas

såsom en förvanskning utan snarare som en utveckling af det förslag

till progressiv maltskatt, som af svenska bryggareföreningen redan

1894 afgafs i underdånig skrifvelse till Kong! Maj:t.

Men till detta mera teoretiska skäl har slutit sig ett annat af

rent praktisk natur.

Då man granskar det tillgängliga statistiska materialet, finner man

nämligen, att det inom den af siffran 15,000 kilogram begränsade kategorien

gifves icke färre än 206 bryggerier med en samlad maltafverkning

af 1,492,582 kilogram, hvilka äro tämligen likformigt spridda öfver landet,

synnerligen dess landsbygd, och i öfvervägande grad sysselsätta sig

med tillverkning af svagdricka. Och detta öppnar en ganska naturlig

utväg att utan ingående på det svårlösta problemet om en svagdricksgräns

bereda skattefrihet åt tillverkningen af de billiga, alkoholsvaga

maltdryckerna i den omfattning, att någon brist på sådana svårligen

skall kunna uppstå. De åsyftade mindre bryggeriernas relativt stora

antal och deras läge i landsortskommunerna garantera i sjelfva verket

bibehållandet af den bekväma åtkomsten utan att priset behöfver höjas

mera än som kan betingas af ett måttligt bidrag till kontrollkostnaderna.

Genom inrättandet af den skattefria kategorien af mindre bryggerier

jemte den skattefria hembrygden har man sålunda vunnit, att nödvändig

-

Särskildt yttrande af Herr Bergh.

97

hetsvaran svagdricka på de mindre och med afseende på arbetsförtjenst

sämre lottade platserna icke kännbart drabbats af skatten och det under

sådana förhållanden, att inga främmande, ödesdigra och opröfvade

principer införts eller staten gått miste om någon nämnvärd inkomst.

Tvärtom har härvidlag en inom beskattningsväsendet häfdvunnen

billighetssynpunkt visat sig på ett lyckligt sätt gynna krafvet på den

äskade skattefriheten för svagdrickat.

Såsom ofvan inhemtats, har den nya maltdrycksbeskattningens

bringande i samklang med det öfriga skattesystemet i viss mån varit

afgörande för min uppfattning, och det torde med hänsyn härtill icke

tarfvas någon annan motivering för min anslutning till den progressiva

skatteformen, ehuru andra skäl derför visst icke saknas. Jag öfvergår

alltså till angifvande af den grund, hvarpå jag utsträckt omfånget

af den näst sista skatteklassen med ännu 100,000 kilogram.

Detta har skett, emedan jag anser, att en så utomordentlig stegring

af skattekrafvet som till 125 procent af skattesatsens belopp måste

betinga en än kraftigare utveckling af den ekonomiska bärkraften hos

den skattedragande affären, och denna kan icke förutsättas ha infunnit

sig under den tid, då afverkningen stigit från 100,000 till 200,000 kilogram.

Man måste gifva de skattedragande etablissementen tillfälle att,

bildlikt taladt, »draga andan», innan man pålägger dem en ny börda.

Återstår sålunda att gifva skäl för min åtgärd att utesluta bestämmelsen,

att de skattefria bryggerierna icke skola få brygga andra

maltdrycker än svagdricka.

Utgångspunkten är i detta fall önskvärdheten af att kunna undvika

produktionens beläggande med ett hämmande band, hvars tryck

ständigt kännes och framkallar en lätt begriplig lust att på ett eller

annat sätt undandraga sig detsamma. Stipulerandet af det här åsyftade

förbudet skulle icke göra undantag från regeln. Endast den omständigheten,

att många af de mindre bryggerierna på landet visserligen i

regeln tillverka endast svagdricka, men likväl äro vana att på särskild

reqvisition, med anledning af inträffande helger o. s. v. betjena sina

kunder med tillverkning af en eller annan starkare maltdryck, gifver

en god ledning för bedömandet af det sätt, hvarpå det afsedda förbudet

skulle komma att uppfattas och respekteras. De flesta skulle helt visst

betrakta det såsom ett fullkomligt meningslöst och orimligt ingripande

i deras goda rätt att disponera öfver sin egendom och sitt arbete.

Och, om icke kontrollen blefve af natur att kunna förebygga sådant,

skulle de helt visst icke draga synnerligen mycket i betänkande att

13

98

Särshldt yttrande af Herr Bergh.

gäcka den förhatliga föreskriften. Fara värdt är, att den äfven med

en rätt tung kontrollapparat icke skulle blifva stort annat än en död

bokstaf.

Med hänsyn till allt detta får också produktionens frihet en helt

annan betydelse än den ytliga af yrkesidkarens större bekvämlighet

och utsigt till ökad vinst. Dess rent moraliska verkningar böra nämligen

äfven tagas i betraktande. Hos de allra flesta måste rätten att,

så som konjunkturerna bjuda och efter eget godtfinnande, tillgodogöra

sig den uppståndna situationen alstra en känsla af trygghet och belåtenhet,

som icke eggar till underslef utan tvärt om minskar lusten

att gifva sig in på ett område, der fläckadt anseende och kännbara

förluster hota i händelse af upptäckt. Endast undantagsvis skola fortfarande

hänsynslöst vinstbegär och individuel brist på lojalitet i förening

förmå drifva yrkesidkaren till öfverträdande af förordningens

enda inskränkande föreskrift att iakttaga en viss gräns för produktionens

storlek.

Till den af mig föreslagna anordningens obestridliga företräden

hör nämligen äfven dess stora enkelhet och kontrollens deraf följande

lätthet. Det är här icke fråga om vissa procent af extrakt- eller alkoholhalt

utan endast om kilogram malt och det gifves här icke rum för

denna mängd af helt eller hälft omedvetna »misstag», hvarpå det

annars blefve så lätt för lillverkaren att skjuta skulden. Det skulle ej

heller för tillsyningmännen blifva fråga om att handtera ett ömtåligt

instrument, utan endast att, som man säger, hålla ögonen öppna.

Sist må äfven påpekas, att de oaktadt allt detta eventuel! förekommande

fallen af underslef åtminstone icke skulle få karakter af

någon slags förfalskning af födo- eller njutningsmedel.

Kan genom bibehållande af det nuvarande låga priset å svagdricka

något afsevärdt göras för nykterhetens befrämjande, torde mitt

förslag äfven ur denna synpunkt vara förtjent af uppmärksamhet.

Allra sist tillåter jag mig uttala den förhoppningen, att man icke

måtte bortse från faran att pålägga industrien större bördor än den

förmår bära. Då skatt ålägges en förut obeskattad produkt, är det

helt visst af nöden att tillse, det denna beskattning afpassas så, att

den inkomst, man med densamma vill vinna åt staten, icke väsentligen

minskas eller den ifrågavarande industrien ej så hårdt belastas, att den

beröfvas all utsigt till framgångsrikt fortsättande af sin verksamhet.

Med hänsyn till båda dessa vigtiga intressen, som stå i nära

samband med hvarandra, lärer emellertid, enligt min mening, icke skatte

-

Särskilda yttrande af Herr Bergh.

99

satsen få sättas högre än 10 öre per kilogram malt, hvarvid dock bör

iakttagas att dels för beredande af möjligheten att framställa billigt svagdricka

äfven af beskattadt malt, dels för högre beskattande af de till

omsättning och bärkraft större bryggerierna en såväl sjunkande som

stigande skala tillämpas. I anslutning härtill och med hänvisande till

mitt ofvan framlagda förslag angående beskattning af maltdrycksindustrien

får jag alltså föreslå, att skatten för de första 50,000 under

året afverkade kilogrammen malt skall utgå med 50 % och för de

nästa 50,000 kilogrammen med 75 % samt för hvad som öfverstiger

300,000 kilogram med 125 % af den ofvannämnda skattesatsen af 10

öre pr kilogram malt.

Statens inkomst af denna anordning kan beräknas till cirka

4,000,000 kronor per år.

Stockholm den 15 oktober 1902.

Axel Bergh.

100

Särskild yttrande af Herrar Byström och Rosenberg.

Särskildt yttrande af Herrar Byström och Rosenberg.

Såsom motiv för komiténs tillsättande angifves i Kongl. Maj:ts

nådiga skrifvelse af den 4 april 1902, att för Kongl. Maj:t blifvit anfördt:

dels att företräde framför en råämnesbeskattning vid tillverkning

af maltdrycker förmenats böra tillkomma en på den färdiga varan lagd

skatt, särskildt ur synpunkten af den betydelse, skatten vid sidan af

dess syfte att bereda staten inkomst ansetts kunna äga för nykterhetens

främjande,

dels att en sådan ölskatt införts i Danmark genom lag af den

1 april 1891 och att om denna skatts verkningar nu förvärfvats erfarenhet,

dels att skattens tillämpning i Danmark uppgifvits hafva utfallit

på ett tillfredsställande sätt.

Enligt vår uppfattning har komiténs granskning af tillgängliga

uppgifter angående skattens tillämpning i Danmark bekräftat sistnämnda

omdöme. Vi hänvisa till uttalandet i slutet af Bil. 3:

»Formen för den danska ölskatten är i hög grad enkel och billig,

och i Danmark synes man vara mycket belåten dermed, både den

kontrollerande myndigheten och bryggarne — — —.»

Att direkt öfverflytta detta skattesystem på svenska förhållanden

vore dock mindre välbetänkt, redan på grund af vårt lands stora utsträckning

och delvis glesa befolkning. Vid den på grund häraf företagna

bearbetningen har komiténs flertal ansett en kontrollpersonal af

16 kontrollörer möjligen vara tillfyllestgörande; enligt vår åsigt kräfves

för en betryggande kontroll i vårt vidsträckta land minst 25 kontrollörer,

af hvilka enligt den å sid. 50 antydda planen flertalet skulle förläggas

i landsorten vid kontrollstationer, hvardera med 5 kontrollörer, nämligen

å en station i norra, en i södra samt en i mellersta delen af landet på

lämpligt afstånd från hufvudstaden, der de återstående 10 skulle förläggas,

och af dessa 10 halfva antalet företrädesvis hafva till uppgift

Särskilt yttrande af Herrar Byström och Rosenberg.

101

att verkställa analyser samt företaga tillfälliga, plötsliga kontrollresor,

hvarhelst dylika blefvo af behofvet påkallade. De öfriga 20 skulle

tilldelas hvardera sitt distrikt, innefattande endast omkring 30 bryggerier,

således ett vida mindre antal än i Danmark, der på hvarje af de 5

kontrollörerna kommer af de 388 bryggerierna i medeltal icke mindre

än 77 bryggerier i hvarje distrikt eller mera än dubbla antalet. På

grund häraf skulle hvarje kontrollör hinna att, med en tjenstgöring,

svarande emot de danska kontrollörernas, minst 6 gånger om året

besöka hvarje bryggeri i sitt distrikt; lägges härtill de af särskilda

förhållanden framkallade plötsliga kontrollbesöken af de i hufvudstaden

för sådant ändamål disponibla 5 kontrollörerna samt anställandet af

350 tillsyningsmän vid skattefria och vissa skattepligtiga bryggerier,

så torde systemets tillämpning i denna form erbjuda en väsentlig förstärkning

af den kontroll, som redan under en tidrymd af 10 år i

Danmark gifvit tillfredsställande resultat.

Beträffande kostnaden för en sålunda tit vidgad kontroll inträder

visserligen någon förhöjning, dock utan att totalsumman öfverskrider

det för maltbeskattning nödiga beloppet af 350,000 kronor enligt

sid. 82. Aflöningen åt 25 kontrollörer å 7,000 kronor uppgår till

175.000 kronor, arfvodet för 350 tillsyningsmän å högst 240 kronor

till 84,000 kronor, kostnaden för 4 kontrollstationer å 10,000 kronor

till 40,000 kronor; beräknas öfriga kostnader såsom förut (sid. 50) till

44.000 kronor, erhålles ett belopp af 343,000 kronor.

Under förutsättning af en så anordnad kontroll kunna vi icke

dela majoritetens å sid. 56—64 uttalade omdöme öfver såväl det danska

skattesystemet som i allmänhet öfver en på den färdiga varan lagd skatt.

I olikhet mot de tidigare för maltdrycksbeskattning tillsatta

komitéerna af 1881, 1891 och 1892 har 1902 års komité fått sig af

Kongl. Maj:t anvisad en hittills vid frågans behandling förbisedd synpunkt,

nämligen »den betydelse, skatten vid sidan af dess syfte att

bereda staten inkomst ansetts kunna ega för nykterhetens främjande».

Att rusdrycksmissbruket i vårt land numera påkallar åtgärder

från lagstiftningens sida, icke blott hvad beträffar de alkoholrika, i

egentlig mening spirituösa dryckerna, utan äfven med afseende å missbruket

af maltdrycker till berusningsmedel, torde icke kunna förnekas.

Men detta missbruk häfves ej, hvarken genom blotta förbud, ej

heller genom dryckens fördyrande, eller inskränkande bestämmelser

vid dess försäljning, eller försvårande af tillgången till dylik dryck.

Dessa åtgärder kunna hvar för sig i viss mån bidraga att motverka

missbruket., men ett bland de mest praktiska hjelpmedlen i kampen

102 Särskilda yttrande af Herrar Byström och Rosenberg.

mot samtliga rusdryckerna vore tvifvelsutan en verkligt god, icke berusande

maltdryck, lätt tillgänglig för åtminstone så billigt pris, att

det understege ölets.

Svenska nykter hetssällskapets styrelse yttrar i en till Kongl.

Finansdepartementet ingifven skrifvelse af den 21 juni 1901 härom

följande:

»Svenska nykterhetssällskapet, som anser att införandet af en

tillverkningsskatt å de spritstarkare maltdryckerna ovilkorligen bör

komma att verka till gagn för vårt folks nykterhetsarbete, förenar med

denna åsikt en bestämd öfvertygelse om nödvändigheten att i sammanhang

härmed göra allt hvad som kan göras för att förbättra beskaffenheten

af de alkoholsvaga maltdrycker, som fortfarande skulle förblifva

skattefria. Endast på detta sätt lära dessa senare i den allmänna förbrukningen

kunna undantränga de spritstarkare.»

Detta är en hufvudsak i hela den närvarande tidens nykterhetssträfvande

i vårt land med afseende å maltdryckerna. En beskattningsform,

som underlättade tillverkningen af en verkligt god, icke-berusande

maltdryck, skulle utan tvifvel »vid sidan af dess syfte att bereda staten

inkomst» eg a en synnerligen stor betydelse för nykterhetens främjande.

Från denna af Kong!. Maj:t angifna nya synpunkt böra alltså de

olika förslagen till maltdrycksbeskattning pröfvas.

c- $

s>

Hufvudfrågan ur nykterhetssynpunkt vid bedömande af »råämnesbeskattning»

eller »en på den färdiga varan lagd skatt» blir således:

I hvad mån underlättar denna skattelag uppkomsten af en verkligt

god, icke-berusande maltdryck?

Betydelsen af denna nya synpunkt framhålles också af komiterades

flertal, då de å sid. 62 säga: »Det har sålunda uppgifvits, att endast

en produktbeskattning skulle kunna leda till framställandet af en god,

alkoholsvag maltdryck, under det att en råämnesbeskattning skulle föranleda

tillverkarne att uppdrifva förjäsningsgraden för att framställa en

hållbar, alkoholstark och följaktligen berusande maltdryck», och derefter

underkasta den enda inom komitén ifrågasatta produktbeskattningen,

nämligen den enligt danska systemet utarbetade, en granskning.

Till en början förbiser majoriteten vid denna granskning, att dess

utgångspunkt — sjelfva uppdragandet af en gräns mellan skattefria

och skattepligtiga drycker — är för råämnesbeskattning en främmande

SärsJcildt yttrande af Herrar Byström och Rosenberg.

103

och att denna vigtiga bestämmelse utgör ett lån från produktbeskattningssystemet.

Redan häruti ligger ur nykterhetssynpunkt uppenbarligen

en väsentlig öfverlägsenhet, i det senare systemet, hvilken ökas

genom den fördel, som majoriteten sjelf å sid. 63 medgifver åt produktbeskattningen,

nämligen att den underlättar tillgången till alkoholsvaga

drycker och derigenom »möjligen kunde få en viss betydelse för

nykterhetsarbetet».

Sjelfva den af nykterhetsvännerna framhållna hufvudsakliga vinsten

i produktbeskattningen, nämligen »att endast denna skulle kunna leda till

framställning af en god, alkoholsvag maltdryck», hvarvid med »alkoholsvag»

uppenbarligen förstås en icke-berusande dryck d. v. s. afen alkoholhalt,

ej öfverstigande den fastställda gränsen 2 vol %, har majoriteten icke

gjort försök att bestrida, då dess påstående å sid. 63 afser skattepligtiga,

således berusande drycker; lika litet har majoriteten framlagt

något bevis att råämnesbeskattningen skulle kunna dertill föranleda,

då påståendet, sid. 63, angående »alkoholsvagare drycker» likaledes uttryckligen

afser skattepligtiga; deremot medgifves å sid. 63, att denna

från produktbeskattningen lånade fördel ej är omöjlig att förena äfven

med en råämnesbeskattning.

I fråga om de olika beskattningssysten)ens fördelar med afseende

å alkoholsvaga, d. v. s. icke-berusande maltdrycker, en hufvudsak i vårt

lands nykterhetssträfvande, har komiterades majoritet sålunda hvarken

kunnat jäfva produktbeskattningens öfverlägsenhet eller bevisa, att

råämnesbeskattningen i detta hänseende är af någon betydelse.

Ett annat förhållande inträder vid fråga om de skattepligtiga

dryckerna; men dessa dryckers större eller mindre alkoholhalt torde

vara af ringa betydelse, så länge de samtliga måste betraktas såsom

rusgifvande drycker. Huruvida drinkaren berusar sig af ett Öl med

alkoholhalt af 4,9 % såsom tyskt lagerbier, eller 5,2 % såsom danskt

lageröl, eller 5,3 % såsom svenskt lageröl, torde ur nykterhetssynpunkt

föga hafva att betyda vid valet af skattesystem, helst gentemot vinsten

af en god icke-berusande maltdryck.

Men äfven majoritetens försök å sid. 63 att bevisa, det »en

råämnesbeskattning synes direkt leda till framställande af alkoholsvagare

drycker» och att således »råämnesbeskattningen skulle ur nykterhetssynpunkt

äga företräde», är förfeladt. Komiterades flertal framhåller,

att alkoholhalten i den färdiga drycken är beroende af vörtens styrka

samt vörtens styrka beroende af maltets mängd, hvadan ett fördyrande

af maltet genom skatt skulle fördyra alkoholen och föranleda bryggaren

att framställa alkoholsvagare drycker. Detta skulle vara sant, om alkohol

-

104

Särskild''t yttrande af Herrar Byström och Rosenberg.

halten endast berodde af maltets mängd, men då så icke är fallet, utan

den äfven beror af utjäsningsgraden, så att bryggaren ur samma maltmängd

kan framställa dels en extraktrik, alkoholfattig, icke-berusande

dryck, dels genom stark utsägning en extraktfattig, alkobolrik, berusande

dryck, är maltets pris ingalunda afgörande för den färdiga

dryckens egenskap i nykterketshänseende. Ett bevis på, huru med helt

olika maltåtgång kan framställas drycker med samma alkoholbalt, gifver

kontroll- och justeringsbyrån i sitt utlåtande af den 8 okt. 1892 sid. 5,

der såsom exempel anföres: »en svagdricksvört af 8 % med en utjäsningsgrad

af 65 % ger en alkobolhalt i svagdricka! af 2,C o vigtprocent;

en Öl vört af 11 % ger med en utjäsningsgrad af 50 % en alkobolhalt

i ölet af 2,7 5 vigtprocent, alltså en jämförelsevis obetydlig skilnad».

Ur de i Bil. 4 befintliga analyserna bekräftas ytterligare ohållbarbeten

af det påståendet, att »alkoholbalten i den färdiga drycken är beroende

af vörtens styrka» i den meningen, att en mindre maltmängd skulle

garantera en lägre alkoholbalt. Tvärtom torde anledning icke saknas

till den farhågan, att en råämnesbeskattning, utan alla slags gränser,

skulle föranleda tillverkaren att uppdrifva förjäsningsgraden för att

tillmötesgå allmänhetens smak för alkobolstarkare drycker.

Majoritetens påstående sid. 63, att produktskatten under den form

den i »Utkastet» föreligger, »synes uppmuntra till bryggande utaf

starkare drycker», motsvarar icke hvad som å sid. 41 anföres om valet

af gränserna för de olika skatteklasserna, hvilka just med ledning af

de anstälda analyserna, Bil. 4, och deraf framgångna faktiska förhållanden

blifvit bestämda till 10 och 15 % stamvört. Risken för

bryggaren att genom ytterligare närmande till gränsen öfverskrida

densamma torde nog fortfarande bibehålla stamvörten vid högsta nu

förekommande styrka 9 och 14 %, hvadan någon »uppmuntran till

bryggande af ännu starkare maltdrycker» än de faktiskt befintliga ej

torde gifvas genom produktskatten.

Den af komiterades flertal å sid. 63 uttalade åsigten, att en beskattning

å den färdiga varan »icke i nykterbetsbänseende har något

särskild! företräde framför en råämnesbeskattning», kunna vi således

icke biträda. Tvärtom anse vi oss uti den nya typ af maltdryck,

hvilken under de senaste 10 åren alltmera utvecklats och förbättrats i

Danmark och der förekommer under den allmänna benämningen »Kroneöl»,

hafva funnit just den af vårt lands nykterhetsvänner så länge

sökta drycken, extraktrik, men icke-berusande. Beträffande detaljerna

af denna drycks framställning och egenskaper få vi hänvisa till Bil. 3

och de i Bil. 4, tal. 14 införda analyserna å denna nya öltyp, hvilka

105

Särskildt yttrande af Herrar Byström och Rosenberg,

ådagalägga, dels att alkohollialten icke blott håller sig under den i

Danmark föreskrifna gränsen 2,2 5 vigt % eller 2,8 vol. #, utan går

lägre än den af komiterade antagna gränsen i Sverige 2 vol. %, dels

att genom pasteuriseringen full trygghet vinnes att gränsen ej genom

efterjäsning öfverskrides, helst komiterade af skäl, som å sid. 39 anföras,

ej föreslagit skattefrihet för de icke pasteuriserade »Hvidtöl» och

»Skibsöb. Beträffande smaken kunna åsigterna vara olika, helst de

första försöken i denna rigfning voro mindre lyckliga; att deremot

numera vissa af dessa icke-berusande drycker, t. ex. n:o 16—18 med

alkoholhalt af endast 1,88 %, stamvört af 9,41 % äro fullt tillfredsställande

äfven i dylikt hänseende, torde ej kunna bestridas. I en

maltdryck sådan som denna skulle otvifvelaktigt erhållas ett vigtigt hjelpmedel

till nykterhetens främjande.

Afgörande vitsord i detta hänseende föreligger i en skrifvelse

från den framstående auktoriteten på jäsningsteknikens område, professor

E. C. Hansen vid Gamle Carlsherg, hvari bland annat yttras:

»Om mitt meddelande offentliggöres, beder jag få tillagdt, att min

uppfattning är den, att väl lagradt »lageröl», sådant det framställes

här i våra bryggerier, icke blott från bryggaresynpunkt utan ock

hygieniskt taget är det bästa och sundaste, när det drickes med måtta.

Då detta icke sker, kan »Kroneöl» helt visst äga betydelse som hjelp

mot superiet. Säkert är, att fabrikationen nu också i den riktningen

har ernått vackra resultat.»

Komiterades uppfattning af det i »Utkastet» framlagda systemet

ur skatteteknisk synpunkt sid. 56—61 kunna vi icke heller i allo biträda.

Sålunda har icke åt sjelfdeklarationen inrymts den afgörande betydelse,

som å sid. 56, 57 göres gällande; om så vore fallet, skulle hela kontrollväsendet

med 25 kontrollörer och 350 tillsyningsmän m. m., motsvarande

eu årsutgift på 343,000 kronor, vara en alldeles öfverflödig institution.

Hvarken det anförda exemplet från äldre tiders accis eller

finska deklarationssystemet, veta af någon motsvarande institution, utan

äro byggda på ren sjelfdeklaration. Att under sådant förhållande

underslef uppkommit kan ej väcka förvåning.

Lika litet är, enligt vårt förmenande, exemplet från tulluppbörd,

bränvinstillverknings- eller livitbetsockertillverkningsskatt sid. 58 bevisande

gentemot detta system, då ej i »Utkastet» ifrågasattes någon

motsvarighet dertill, att skatten »skulle utgå endast med ledning af

vederbörande köpmäns eller tillverkares handelsböcker samt deras derå

grundade deklarationsuppgifter».

14

106

Särskild yttrande af Herrar Byström och Rosenberg.

Att i likhet med komiténs flertal underkänna betydelsen af vitsorden

öfver systemets framgångsrika tillämpning i Danmark under tio

år, då det gäller tillämpligheten i Sverige och det i en förbättrad form,

synes oss innebära ett underskattande af ärligheten hos vårt lands

bryggeriidkare och dugligheten hos svenska kontrollörer.

Betydelsen af kontrollörernas plötsliga besök, i syfte att t. ex.

genom proftagning af vörten före jästens tillsättande förebygga försnillning,

synes ej af majoriteten tillbörligen uppskattad. Att vid dylika

besök de nödiga apparaterna och anordningarna för den å sid. 59

beskrifna »blandningstappningen» skulle undgå kontrollörens uppmärksamhet

synes oss mindre sannolikt, helst denna blandningsoperation

vid sjelfva buteljeringen ej torde kunna utföras af tillverkaren en

utan ’ kräfver arbetares medverkan till sveket.

Hvad slutligen vidkommer alkoholgränsens iakttagande vid de

skattepligtiga bryggerierna kunna vi icke instämma i påståendet sid.

60, att densamma uppenbart »saknar hvarje spår till effektivitet», då

från Danmark med dess relativt vida fåtaligare kontrollpersonal ej från

nykterhetsvännernas sida försports dylik farhåga under 10 års tillämpning.

»Till och med ifriga nykterhetsmän lita fullkomligt på, att den af

staten kontrollerade sprithalten ej höjes öfver den stadgade gränsen.»

O o

o

Ehuru vi sålunda, efter granskning af danska beskattningssystemet

och dess bearbetning för svenska förhållanden, fortfarande gentemot

majoriteten anse detsamma i sina väsentliga delar vara egnadt att vid

tillämpningen utfalla på ett tillfredsställande sätt, förefinnes dock en

svag punkt i detta system, hvilken icke heller af oss kunnat förbises,

då det gäller tillämpningen i vårt land, der den betydande utsträckningen

och i vissa delar glesa befolkningen framkallar svårigheter, hvilka

icke i Danmark kunna förekomma i liknande grad.

Det kan nämligen icke förnekas, att de å sid. 59 framställda

farhågorna för frestelser till underslef medelst falsk bokföring i ett särskilt

fall äro berättigade. Vid de stora bryggerierna med sin talrika

personal är möjligheten dertill för ringa, vid de små bryggerierna är

risken för stor gentemot vinsten; men för en del »mindre eller medelstora

bryggerier, der tillverkaren ensam eller med något enda biträde sköter bokföringen»,

torde frestelsen kunna blifva ganska stor, helst å mera aflägsna

orter, der tillverkaren mindre bar att befara ett plötsligt kontrollbesök.

På grund af denna svaghet i systemets kontroll med afseende å

Särskilt yttrande af Herrar Byström och Bosenherg.

107

en viss kategori af bryggare, anse vi oss icke kunna tillstyrka det i

»Utkastet» framlagda förslaget till maltdrycksbeskattning, för så vidt

det nämligen skulle finnas möjligt att med en i detta hänseende tryggare

kontroll vinna samma fördelar med afseende å nykterhetens främjande

som i »Utkastet» erbjudas.

Komiterades majoritet har tillstyrkt ett på maltbeskattning grundadt

förslag, i hufvudsak anslutande sig till de af äldre komitier år 1891 och

1892 framlagda, hvilkas numera mindre tillfredsställande beskaffenhet,

särskilt såsom grundade på en råämnesbeskattning, föranledt Kongl.

Maj:ts åt komitén gifna uppdrag att taga frågan om lämpligaste sättet

för anordnande af en maltdrycksbeskattning under förnyadt öfvervägande;

enda principiela afvikelsen från en ren maltbeskattning i detta nya förslag

är den af Kongl. Maj:t uttryckligen anbefallda skattefriheten för

billiga, alkoholsvaga drycker.

Vid tillämpning af denna Kongl. Maj:ts föreskrift har komiterades

majoritet begränsat dess omfattning icke blott till »svagdricka» i vanlig

mening, utan till det slag af svagdricka, som inbrygges med en stamvört

af endast 5 %.

Af praktiska skäl måste komiterade vid det gemensamma utarbetandet

af »Utkastet» fördela de skattefria maltdryckerna, hvilka gemensamt

karakteriseras af en alkoholhalt, ej öfverstigande 2 vol. %, i tvenne

klasser (se sid. 39), nämligen dels sådana, som äro bryggda af en så

maltsvag vört, att deras alkoholhalt, huru långt förjäsningen än fortgår,

aldrig kan öfverstiga 2 vol. %, dels ock sådana, som äro bryggda af

starkare vört och således skulle kunna vid utjäsningen öfverskrida

alkoholgränsen, såvida icke särskilda åtgärder t. ex. pasteurisering

vidtagas. Efter noggrann jemförelse af de talrika analysresultaterna å

maltdrycker af olika stamvört nödgades komiterade sätta stamvörtens

halt så låg som 5 %, för att under inga förhållanden alkoholgränsen

måtte öfverskridas genom för hög utjäsningsgrad. Beträffande de slag

af dricka, som inbryggas med en halt af t. ex. 6 till 8 % eller ännu

högre, stadgas i »Utkastet» en »särskild behandling» såsom vilkor för

skattefrihet, hvilken sålunda helt och hållet grundas på den låga

alkoholhalten och deraf följande frihet från rusgifvande egenskap, oafsedt

beskaffenheten i öfrigt.

Att härvid skattefriheten utsträckts icke blott till samtliga mot

begreppet svagdricka svarande maltdrycker med en stamvört af intill

8 %, utan möjligtvis kan komma att omfatta äfven drycker med något

högre stamvört intill 10 %, således motsvarande lagerdricka m. fl.,

hvilka tilläfventyrs ej i samma grad motsvara benämningen »billiga»,

108 Särskildt yttrande af Herrar By dröm och Rosenberg.

har så mycket mindre för oss tett sig såsom ett öfverskridande af

Kongl. Maj:ts föreskrift, som denna ej har karakteren af en begränsning

till endast billiga, samt dertill ur nykterhetssynpunkt dessa alkoholsvaga

drycker ega synnerligen stor betydelse såsom medel att uttränga

företrädesvis det berusande ölet, gentemot hvilket de säkerligen komma

att ställa sig billiga. Minskningen i skatteinkomst, i händelse dessa

alkoholsvaga drycker en gång hunnit bereda sig så stor afsättning,

som i Danmark vunnits på ett helt årtionde eller 40 å 50,000 hektoliter,

skulle endast uppgå till omkring 100 å 150,000 kronor årligen,

hvilken summa, i jemförelse med det omkring 50 gånger större totala

skattebeloppet, ej torde kunna på frågan inverka, i betraktande af dess

stora betydelse till nykterhetens främjande, hvilken synpunkt särskildt

framhållits i Kongl. Maj:ts skrifvelse.

Under det vi sålunda kunna nästan i allo tillstyrka det i »Utkastet»

framlagda, efter förebild från Danmark utarbetade skatteförslaget

och endast på grund af dess svaghet i ett specielt fall ansett

oss böra derifrån afstå, finna vi oss deremot ur synpunkten af en

skattelagstiftning till nykterhetens främjande förhindrade att biträda

det af komitérades flertal framlagda förslaget i oförändrad form, och

detta på grund af förslagets inskränkning af skattefribeten till en dryck,

inbryggd på endast 5 % stamvört.

Såsom hufvudmotiv för denna afvikelse från begränsningen i

»Utkastet» angifver komitérades majoritet å sid. 64, att de, »jemlikt

Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag, sökt noga iakttaga, att endast de billiga,

alkoholsvaga maltdryckerna, d. v. s. de, som i allmänhet gå under

namnet svagdricka, fritagas från beskattningen». Majoriteten anser sålunda,

att Kongl. Maj:t med uttrycket »billiga, alkoholsvaga drycker»

begränsat uppdraget till det svagdricka, som inbrygges med en stamvört

af 5 %. Vi kunna icke dela denna uppfattning.

För att beteckna en alkoholsvag maltdryck använder Kongl. Maj:t

i remissen af den 23 juli 1892 till kontroll- och justeringsbyrån ordet

»svagdricka», likaså i nådiga skrifvelsen af den 23 oktober 1892, der

det uttryckligen heter »beredande af skattefrihet för dricka»; vi förmena,

att om Kongl. Maj:ts syfte varit detsamma, som i sistnämnda uttryck

angifves, så hade uttrycket »dricka» eller »svagdricka» af Kongl. Majrt

i nådiga skrifvelsen användts i stället för »billiga, alkoholsvaga drycker».

Men äfven under antagande att dessa olika benämningar endast

skulle innebära en variation i uttryckssätt för samma sak, hålla vi före,

att Kongl. Maj:t med uttrycket »dricka» eller »svagdricka» icke åsyftat

endast den af majoriteten såsom skattefri föreslagna drycken.

Särskilt yttrande af Herrar Byström och Rosenberg.

109

En närmare granskning af konsekvenserna ur majoritetens förslag,

att alla drycker, inbryggda på en stamvört af mera än 5 % skola oafsedt

alkoholhalten vara skattepligtiga, torde nämligen ådagalägga, att

komiterade med sin begränsning väsentligen minskat den al Kongl.

Maj:t åsyftade skattefriheten, så att af de drycker, »som i allmänhet gå

under namnet svagdricka», en icke ringa del blir skattepligtig.

Ur de analyser, som bifogats kontroll- och justeringsbyråns ofvannämnda

utlåtande, framgår å sid. 34, att af 16 st. före år 1888 analyserade

prof af »svagdricka» från olika delar af vart land icke mindre

än 12 prof äro inbryggda med en stamvört af mera än 5 %: nämligen

2 st. öfver 8 % (deraf 1 prof med 8,8, således närmare 9 %), 5 st. öfver

7 %, 2 st. öfver 6 3 st. öfver 5 %; vid tillämpning af komite

rades

lagförslag skulle således 80 % af detta svagdricka förklarats

skattepligtigt och endast 20 % njutit förmånen af skattefrihet. En så

obetydligt skattelindring torde ej af Kongl. Maj:t hafva åsyftats, äfven

om ordet »svagdricka» insättes i stället för »billiga, alkoholsvaga drycker».

Ur 52 st. analyser å svagdricka från 1891 och 1892, likaledes

anförda å sid. 34, framgår, att 22 st. prof falla öfver gränsen och

bland dessa 3 st. öfver 7 6 st. öfver 6 12 st, öfver 5 hvadan

enligt komiterades lagförslag 42 % af detta svagdricka skulle förklaras

skattepligtigt.

Ur Bil. 4, tab. 6, omfattande 53 st. analysera svagdricka från

år 1895, finner man, att 21 st. öfverstiga 5 #, deraf 1 st. öfver 8 #,

2 st. öfver 7 #, 10 st. öfver 6 #, 8 st. öfver 5 så att äfven af

detta svagdricka 40 % skulle anses skattepligtigt.

Ur Bil. 4, tab. 13 framgår slutligen, alt bland 94 prof svagdricka

från år 1901 ännu 13 st. falla öfver denna vörtgräns, så att 14 %

svagdricka vore skattepligtigt.

Att den urgamla svenska drycken svagdricka i synnerligen hög

grad försämrats under de sista årtiondena, är af dessa analysresrdtat

uppenbart. Medelvärdet å stamvörtens styrka har enligt Bil. 4, tab.

16 från 6,2 7 % före 1892 sjunkit till 4,9 6 under 1892, ytterligare till

4,8 1 år 1895 (med 32 % af profven innehållande saccharin), slutligen

år 1901 ända ned till 3,80 (med 63 % af profven saccharinhaltiga).

Att Kongl. Maj:t skulle vilja från skatt undantaga endast sådant svagdricka,

synes oss vara eu med den kungliga skrifvelsen knappast förenlig

tolkning af ordet »billiga».

Yi anse oss således på goda grunder bestrida komiterades tolkning

af Kongl. Maj:ts föreskrift, då den synes oss innebära en af Kongl.

Maj:t icke åsyftad inskränkning, och detta så mycket mera, som det

110 Särskild yttrande af Herrar Byström och Bosenberg.

af Kong!, finansdepartementet år 1894 upprättade, å sid. 28 omnämnda

förslaget faststälde en stamvört af högst 6 % såsom gräns för svagdricka,

komitén af 1892 högst 5 %, hvarvid dock tvenne reservanter

yrkade, att gränsen mellan skattefria och skattepligtiga drycker skulle

sättas vid 7 %.

Motsvarighet mot Kongl. Maj:ts syfte med den anbefalda skattefriheten

synes oss endast kunna vinnas genom att från »Utkastet»

upptaga föreskriften om »särskilda åtgärder» för att förhindra, det en

svagdricksvört af högre halt än 5 % genom efterjäsning kommer att

öfverskrida alkoholgränsen, samt likasom i »Utkastet» § 3 föreslå skattefrihet

för hvarje maltdryck med en alkoholhalt ej öfverstigande 2 vol. %.

Att en sådan utväg är möjlig äfven vid maltbeskattning har

komiterades majoritet medgifvit å sid. 63, men dels samtidigt, dels å

sid. 68 framhållit tvenne svårigheter, hvilka för majoriteten synts afgörande.

Den första svårigheten skulle möta i tillsynen derå, att ifrågavarande

drycker vid tillverkningen undergå en tillfredsställande »särskild

behandling». Att till kontrollörer vid de bryggerier, der sådan

»behandling» kräfves, skulle antagas personer med så ringa insigt och

förmåga, att de icke antingen sjelfva eller genom till kontrollbyrån

insända prof skulle kunna fylla denna uppgift under en ständig vistelse

vid bryggeriet, synes oss föga troligt, helst denna kontroll visat sig i

Danmark kunna utföras med endast resande kontrollörer. Analyserna

Bil. 4, tah. 14 n:o It)—20 ådagalägga, huru sorgfälligt denna pasteurisering

i Danmark utföres och det vid en alkoholhalt lägre än 2 vol.

% •, t. ex. n:o 16—18 endast 1.88. Ej heller torde den möjligen nödiga

höjningen i kontrollkostnad på något sätt verka afgörande för en i

nykterhetshänseende så vigtig frågas tillfredsställande lösning.

_ Den andra svårigheten, anförd å sid. 68, att en sådan skattelindring

skulle för bryggerinäringens utöfvare medföra högst ödesdigra

följder, bekräftas icke af den 10-åriga erfarenheten från Danmark,

om hvilken det af Kongl. Maj:ts representant för Sverige vid internationela

nykterhetskongressen i Wien 1901, professor Ernst Almqvist,

meddelas, »att en mängd bryggerier ha funnit med sin fördel förenadt

att tillverka sådant. Det ligger i sakens natur att det skattefria drickat

har mycket olika malthalt och att både maltstarkt och maltsvagt i

stora mängder försäljas. Enligt hvad jag inhemtat tillverkas betydligt

mer skattefritt dricka än Öl». — »I Danmark synes den uppfattningen

vara vanlig, att det är bryggerierna, som ha. förtjensten att i så hög

grad ha utvecklat det danska svagdrickat, »hvidtölet». Deraf synes

Särskilt yttrande af Herrar Byström och Rosenberg.

in

framgå att äfven bryggerierna kunna hafva intresse af svagdrickats

förbättrande, åtminstone om, sedan maltskatt införts, svagdrickat förblifver

skattefritt.»

De svenska bryggeriernas sträfvan med afseende å svagdrickats

beskaffenhet har, såsom vi ofvan sett, under de båda sista årtiondena

tyvärr gått i alldeles motsatt riktning mot hvad fallet varit i Danmark,

alltsedan nu gällande skattesystem der införts. Skulle äfven hos oss en

öfvergång till den danska rigtningen kunna genom ölskatten framkallas,

innebure detta otvifvelaktigt en vinst af stor betydelse för nykterhetens

främjande.

»Kronölet» behöfver vara skattefritt, i första hand för att allmänheten

derigenom må vinna den nödiga garantien, att en under dylikt

namn utbjuden dryck verkligen icke öfverskrider alkoholgränsen. Så

länge kronölet likställes med lagerdricka in. fl. och således får framställas

endast vid skattepligtigt bryggeri, förefinnes ingen annan garanti

än bryggarens uppgift; försäljning af en berusande dryck under dylikt

namn från skattepligtigt bryggeri är icke ens förbjuden, hvadan en

blifvande försäljningslag svårligen kan taga någon hänsyn till det

verkliga kronölets egenskap af icke-berusande. Om deremot kronölet

i sin egenskap af svagdricka är skattefritt och således kan framställas

vid båda slagen bryggerier, så blir del garanteradt vid skattefritt bryggeri

genom 28 § mom. 1 i dess utvidgade form, 31 § och 39 § i deras

nya form, samt vid skattepligtigt bryggeri genom 23 § och 41 §. Försäljningslagen

kan på grund deraf behandla kronölet såsom öfriga slag

af svagdricka. För att kronölet skall kunna vinna den åsyftade betydelsen

till nykterhetens främjande måste det vara skattefritt.

« o

Den af oss såsom oeftergifligt vilkor påyrkade förändringen i

komiténs förslag inskränker sig till definitionen å svagdricka i 3 §

samt deraf följande förändringar och tillägg i fem andra paragrafer.

Befogenheten af denna definitions utvidgning till »alkoholsvaga drycker

i allmänhet», så att förstafvelsen »svag-» åsyftar, ej extrakt- utan

alkohol-halt, belyses af det ofvan anförda utlåtandet från kontroll- och

justeringsbyrån, der det å sid. 2 heter: »Såväl af dessa som af andra

yttranden vill synas som om inom Riksdagen och kanske äfven i allmänhet

ej fullt klara begrepp vore rådande angående skilnaden mellan

de olika slagen af maltdrycker, i det att den allmänna uppfattningen

112

Särskild yttrande af Herrar Byström ooh Rosenberg.

tyckes vara att hvarje alkoholsvag maltdryck skulle vara »svagdricka».»

Att den föreslagna betydelsen sålunda har gammal och allmän häfd

för sig, synes ej kunna med fog bestridas, ej heller torde denna

gamla betydelse af »svagdricka» såsom betecknande en »icke-berusande

maltdryck» upphäfvas genom det i samma utlåtande sid. 12 förekommande

förslaget till ny definition, baserad på extrakthalten 7 % oafsedt

alkoholhalten.

Vid valet af benämning å denna nya dryck och deraf följande

korkstämpel enligt 23 § hafva vi föreslagit ordet »skattefri»; men då

hinder ej förefinnes för tillverkning af sådan dryck äfven i skattepligtigt

bryggeri, hafva vi alternativt ansett ordet »kron-öl» kunna

användas.

Vi anse oss således kunna instämma i majoritetens förslag endast

under förutsättning att §§ 3, 23, 26, 28, 31 och 39 erhålla följande förändrade

lydelse:

3 §•

1. I denna förordning förstås med svagdricka, hvarje maltdryck,

som ej innehåller mer än två volymprocent alkohol, saväl den som är

inbryggd med en stamvört, hvilkens extrakthalt icke öfverstiger fem

procent, som ock den, hvars extrakthalt öfverstiger denna gräns, men

hvilken undergått sådan särskild behandling, att den under inga förhållanden

kan uppnå högre alkoholhalt än två volymprocent;

skattefritt bryggeri, hvarje bryggeri, der under tillverkningsåret

endast svagdricka ‘tillverkas, och skattepligtigt bryggeri, hvarje annat

bryggeri;

tillverkare, den person, hvilken såsom egare, innehafvare, verkställande

direktör, disponent eller i annan egenskap har högsta inseendet

öfver bryggeriets skötsel.

2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och

med flen 30 september.

23 §.

Från skattepligtigt bryggeri må svagdricka, derest det ej af

köpare afhemtas i öppna kärl, endast utlemnas på kärl, som äro stämplade

med såväl bryggeriets namn som ordet svagdricka; och må inga

andra maltdrycker utlemnas på sålunda stämplade kärl. Dock må, be

-

Särskildt yttrande af Herrar Byström och Rosenberg.

113

träffande buteljer, namnet jemte ettdera af orden »skattefri» eller »kronöh

anbringas på korken eller proppen.

26 §.

Då skattefritt bryggeri skall sättas i gång eller vid början af ett

tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger tillverkaren att

minst tio dagar förr, än vörtkokning må taga sin början, till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ingifva skriftlig anmälan med uppgift om:

a) tillverkarens postadress äfvensom det ställe, der bryggeriet

är beläget,

b) den tidrymd af tillverkningsåret, under hvilken tillverkningen

skall bedrifvas,

c) de olika slag af skattefria maltdrycker, som skola tillverkas vid

bryggeriet, den ungefärliga extrakthalten hos den för deras framställande

använda stamvörten äfvensom, derest densamma öfverstiger fem procent,

de särskilda åtgärder, som äro af sedda att tillämpas vid bryggeriet för att

förhindra, det maltdryckernas alkoholhalt efter deras utlämnande kan

komma att öfverstiga två volymprocent, samt

d) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom

inför kontroll tjensteman,

hvarefter Kongl. Maj:ts befallningshafvande, der hinder ej möter,

meddelar tillståndsbevis för tillverkningens utöfvande.

28 §.

1. Vid tillverkning af svagdricka i skattefritt bryggeri ur en

vört af högre extrakthalt än fem procent skola sådana åtgärder vidtagas,

att maltdryckens alkoholhalt efter dess utlemnande under inga förhållanden

kan komma att öfverstiga två volymprocent.

2. Vid tillverkning af svagdricka må ej användas saccbarin, ej

heller må sådant finnas i skattefritt bryggeri.

31 §.

Från skattefritt bryggeri må svagdricka, derest det ej af köpare

afhemtas i öppna kärl, endast utlemnas på kärl, som äro stämplade

med såväl bryggeriets namn som ordet svagdricka, dock att beträffande

buteljer namnet och ettdera af orden »skattefri» eller »kronöh må anbringas

på korken eller proppen.

15

114

Särskiltit yttrande af Herrar Byström och Rosenberg.

39 §.

Den, som i skattefritt bryggeri

vägrar vederbörande kontrolltjensteman att taga prof af vört eller

maltdryck i bryggeriet,

eller underlåter att iakttaga föreskriften i 28 § mom. 1,

straffes, derest ej högre straff enligt allmän lag bör följa å brottet,

med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor eller

fängelse från och med en månad till och med ett år; dock må, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete från

och med två månader till och med två år.

Den sakfälde gälde ock den skatt han undandragit statsverket.

Stockholm den 15 oktober 1902.

J. Byström.

J. O. Rosenberg.

BILAG-OR

■

Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 117

Bil. 1.

Utkast

till

Förordning angående tillverkning och

beskattning af maltdrycker.

Kap„I. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Den, som vill idka tillverkning af maltdrycker till afsalu, skall,

utöfver hvad författningarna i allmänhet föreskrifva såsom vilkor för

rätt att utöfva näring, vara underkastad de föreskrifter, som beträffande

sådan tillverkning i denna förordning finnas stadgade; dock att förordningen

icke eger tillämpning å sådan tillverkning af maltinfusioner

och maltextrakt, som eger rum, antingen å apotek för medicinskt ändamål,

eller eljest under de vilkor och den kontroll, Kongl. Makt vill för

särskildt fall föreskrifva.

2. Hembrygd af maltdrycker för eget behof, men ej till afsalu,

må, utan hinder af föreskrifterna i denna förordning, företagas af en

hvar, som icke idkar värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller

tillverkning af sådana drycker till afsalu.

2 §•

1. För alla maltdrycker, som vid bryggeri tillverkats och derifrån

eller från något dess nederlag utlemnas för försäljning samt hålla

öfver två volymprocent alkohol, skall, i den ordning här nedan sägs,

tillverkaren erlägga skatt, beräknad

för maltdryck, inbryggd med en stamvört, hvilkens extrakthalt ej

öfverstiger tio procent, efter två kronor 50 öre för hektoliter,

118 Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

för maltdryck, inbryggd med en stamvört, bvilkens extrakthalt

öfverstiger tio, men ej femton procent, efter fyra kronor 50 öre för

hektoliter, samt

för maltdryck, inbryggd med en stamvört, hvilkens extrakthalt

öfverstiger femton procent, efter sju kronor 50 öre för hektoliter.

2. Deremot må alla maltdrycker, som inbryggts med en stamvört,

hvilkens extrakthalt ej öfverstiger fem procent, eller hvilka, derest stamvörtens

extrakthalt öfverstiger denna gräns, undergått sådan särskild

behandling, att de under inga förhållanden kunna uppnå högre alkoholhalt

än två volymprocent, utan erläggande af skatt, för försäljning utlemnas

från bryggeri eller dess nederlag.

3. Om maltdrycker för hvilka skatt enligt denna § eljest skulle

erläggas, utföras ur riket, åtnjuter tillverkaren skattefrihet för desamma

enligt de vilkor, som af Kongl. Maj:t särskildt stadgas.

3 §•

1. I denna förordning förstås med

skattefritt bryggeri, hvarje bryggeri, der under ett tillverkningsår

ej idkas tillverkning af annat än skattefri maltdryck, och skattepligtigt

bryggeri, hvarje annat bryggeri;

tillverkare, den person, hvilken såsom egare, innehafvare, verkställande

direktör, disponent eller i annan egenskap har högsta inseendet

öfver bryggeriets skötsel.

2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och

med den 30 september.

4 §•

1. öfverinseendet öfver bryggerikontrollen i riket utöfvas af

chefen för kongl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i den ordningsstadga

Kongl. Maj:t vill utfärda för bryggerierna i riket, utöfvas

bryggerikontrollen åt kontrollörer och tillsyningsm än.

3. Kontrollörer, som skola vara fast anställda tjenstemän vid

kontroll- och justeringsbyrån, utnämnas af Kongl. Maj:t.

4. Tillsy ningsm än förordnas af chefen för kontroll- och justeringsbyrån

för tid, ej öfverstigande helt tillverkningsår, mot ersättning,

som ej utan Kongl. Maj:ts medgifvande må bestämmas högre än tjugu

kronor i månaden för hvarje bryggeri.

Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 119

5 §•

Kontrolltjensteman eger rätt att taga prof af de maltdrycker, som

i bryggeri äro under tillverkning eller finnas färdiga att derifrån

utlemnas.

Kontrolltjensteman skall, der så ske kan, på stället undersöka

profvet. Befinnes dervid profvet böra räknas till annat slag af maltdrycker

än tillverkaren uppgifvit, och vill tillverkaren icke låta dervid

bero, skall kontroll^eustemannen från det undersökta partiet maltdrycker

genast uttaga två nya prof, deraf det ena, försedt med kontrolltjenstemannens

och, derest sådant påfordras, tillverkarens ellér hans ombuds

sigill, af kontroll^enstemannen ofördröjligen insändes till kontroll- och

justeringsbyrån samt det andra förses med kontroll^’enstemannons sigill

och återställes till tillverkaren.

På sätt för sistnämnda händelse är stadgadt, forfares jemväl i de

fall, då kontrolltjensteman icke kan på stället verkställa undersökning.

Utgången af undersökning, som inom kontroll- och justeringsbyrån

verkställes, blir bestämmande för frågan, till hvilket slag af

maltdrycker det undersökta partiet med hänsyn till skattens beräkning

skall hänföras.

6 §•

1. Redskap och biträde, som i bryggeri erfordras för uppmätning

af kärl eller för undersökning af vörtens extrakthalt, ställe tillverkare

utan ersättning till kontrolltjenstemans förfogande.

2. Tillverkare ställe sig ock till efterrättelse, hvad ordningsstadgan

för bryggerierna innehåller om tillverkares åligganden, samt de föreskrifter

chefen för kontroll- och justeringsbyrån eller vederbörande

kontrolltjensteman i enlighet med denna förordning eller nämnda ordningsstadga

meddelar.

Kap. II. Om tillverkning af maltdrycker i skattepligtigt bryggeri.

7 §•

1. Då skattepligtigt bryggeri skall sättas i gång eller rörelsen

derstädes eller vid något dess nederlag vid början af ett tillverkningsår

omedelbart fortsättas, åligger tillverkaren att minst fjorton dagar dess

-

120 Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

förinnan i två exemplar till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifva

skriftlig anmälan med uppgift om:

a) tillverkarens postadress äfvensom det ställe, der bryggeriet är

beläget, och, om till bryggeriet hör särskildt nederlag, platsen för detsamma,

b) den tidrymd af tillverkningsåret, under hvilken rörelsen skall

bedrifvas,

c) de olika slag af maltdrycker, som skola tillverkas vid bryggeriet,

och den ungefärliga extrakthalten hos den för deras framställande

använda stamvörten, äfvensom, derest tillverkningen afser att omfatta

jemväl skattefria maltdrycker, inbryggda med en stamvört, hvars extrakthalt

öfverstiger fem procent, de särskilda åtgärder, som äro afsedda att

tillämpas vid bryggeriet för att förhindra, att sådana maltdryckers

alkoholhalt efter deras utlemnande kan komma att öfverstiga två volymprocent,

samt

d) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom

inför kontrolltjensteman.

2. Har anmälan enligt 1 mom. i behörig ordning blifvit gjord,

meddele Kongl. Maj ris befallningshafvande tillståndsbevis för rörelsens

utöfvande under tid, ej öfverstigande ett tillverkningsår; dock må sådant

bevis ej utfärdas för den, som häftar för förfallen skatt enligt denna

förordning, ej heller för den, som blifvit dömd till ansvar för brott, som

omförmäles i 21 eller 23 §.

3. Inträder under tillverkningsåret förändring uti förhållande,

hvarom anmälan jemlikt 1 mom. blifvit gjord, skall i två exemplar upprättad

skriftlig anmälan derom omedelbart ingifvas till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande.

4. Så snart tillståndsbevis meddelats, skall Kongl. Maj ris befallningshafvande

till kontroll- och justeringsbyrån insända det ena exemplaret

af den i 1 mom. omnämnda anmälan; och skall, när anmälan

enligt 3 mom. ingifvits, det ena exemplaret deraf ofördröjligen insändas

till sagda byrå.

8 §•

1. I hvarje skattepligtigt bryggeri skall på tillverkarens ansvar

och med användande af blanketter, som kontroll- och justeringsbyrån

låter tillhandahålla, i enlighet med ordningsstadgans föreskrifter dels

föras bryggjournal och försäljningsbok, dels ock, vid tillverkningsårets

slut, upprättas särskild årsredogörelse.

Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 121

2. Do i 1 inom. omförmälda handlingar skola insändas till

kontroll- och jnsteringsbyrån: brygg]''ournalen och försäljningsboken för

hvarje månad inom fjorton dagar efter månadens utgång samt årsredogörelsen

inom fjorton dagar efter tillverkningsårets slut.

9 §•

1. Den skatt, som skall från skattepligtigt bryggeri utgöras,

beräknas för hvarje månad med ledning af den i 8 § omförmälda försäljningsbok.

2. Efter utgången af hvarje månad skall tillverkaren eller, vid

förfall för honom hans ombud, med begagnande af särskilda af kontroll-

och jnsteringsbyrån tillhandahållna blanketter, upprätta och med

sin egenhändiga namnunderskrift bestyrka två lika lydande utdrag

af försäljningsboken, livilka utdrag skola innefatta på heder och samvete

afgifven uppgift å ej mindre myckenheten af de olika enligt 2 §

skattepligtiga maltdrycker, som under månaden från bryggeriet och dess

nederlag försålts, än äfven beloppet af den derför beräknade skatten.

Nämnda utdrag skola insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i så god tid, att de komma Kongl. Maj:ts befallningshafvande

tillhanda senast å den i 10 § för skattens erläggande bestämda dag.

3. Skulle anmärkning förekomma mot skatteberäkning, som verkstälts

enligt denna §, eger vederbörande, derest frågan icke enligt 21 §

tillhör domstols pröfning, göra anmälan dei-om hos chefen för kontrolloch

justeringsbvrån, som har att föreskrifva erforderlig rättelse.

10 §.

1. Sist den 10 i hvarje månad skall den för föregående månad

beräknade skatten af tillverkaren inbetalas till vederbörande landtränteri,

eller hvad Stockholms stad angår till öfverståthållareembetet.

Betalas ej skatten inom föreskrifven tid, vare tillverkaren pligtig

att utöfver skattebeloppet erlägga en half procent af detsamma för hvarje

dag, betalningen uteblifver, och skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande

omedelbart vidtaga åtgärder för utmätning af det belopp, tillverkaren

enligt förenämnda grunder kan hafva att gälda.

Har skatt, som under viss månad förfallit till betalning, från skattepligtigt

bryggeri icke influtit före månadens utgång, skall det för tillverkaren

meddelade tillståndsbeviset anses hafva omedelbart upphört

att gälla.

122 Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

2. Då den enligt det i 9 § 2 mom. omförmälda utdrag beräknade

skatten i behörig ordning influtit, skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ofördröjligen till kontroll- och justeringsbyrån insända det ena

exemplaret af de vid bryggeriet upprättade utdragen af försäljningsboken,

försedt med anteckning om skattens erläggande.

11 §•

1. Kontrolltjensteman skall ega tillträde till skattepligtigt bryggeri

mellan klockan sex förmiddagen och klockan sju eftermiddagen

och å annan tid, när rörelsen der pågår.

2. Tillverkare vare pligtig att efter tillsägelse tillhandahålla vederbörande

kontrollör de i 8 § omförmälda handlingar äfvensom samtliga

sina handelsböcker med tillhörande verifikationer.

12 §.

1. Maltdrycker må, derest de icke af köparen af hem tas i Öppna

kärl, från skattepligtigt bryggeri för försäljning utlemnas allenast på

buteljer om hela, Vs, Va eller V6 liters rymd eller på sådana transportkärl,

som enligt ordningsstadgans föreskrifter blifvit af justerare vederbörligen

stämplade.

2. De kärl, hvarå maltdrycker utlemnas från bryggeri, skola

vara stämplade med bryggeriets namn, dock att beträffande buteljer

namnet må anbringas på korken eller proppen.

3. Skattepligtig maltdryck må icke, äfven sedan densamma blifvit

beskattad, från bryggeri utlemnas under namn af skattefri.

Kap. III. Om tillverkning af maltdrycker i skattefritt bryggeri.

13 §.

1. Då skattefritt bryggeri skall sättas i gång eller rörelsen derstädes

vid början af ett tillverkningsår omedelbart fortsättas, åligger det tillverkaren

att minst 14 dagar dessförinnan i två exemplar till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ingifva skriftlig anmälan med uppgift om:

a) tillverkarens postadress äfvensom det ställe, der bryggeriet är

beläget,

b) den tidrymd af tillverkningsåret, under hvilken rörelsen skall

bedrifvas,

Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 12B

c) de olika slag af skattefria maltdrycker, som skola tillverkas

vid bryggeriet, den ungefärliga extrakthalten hos den för deras framställande

använda stamvörten äfvensom, derest densamma öfverstiger

fem procent, de särskilda åtgärder, som äro afsedda att tillämpas vid

bryggeriet för att förhindra, det maltdryckernas alkoholhalt efter deras

utlemnande kan komma att öfverstiga två volymprocent, samt

d) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom

inför kontrolltjensteman.

2. Har anmälan enligt 1 mom. i behörig ordning blifvit gjord,

meddele Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis för rörelsens

utöfvande under tid, ej öfverstigande ett tillverkningsår; dock må sådant

bevis ej utfärdas för den, som häftar för oguldet bidrag till kostnaden

för kontroll vid skattefritt bryggeri, ej heller för den, som blifvit dömd

till ansvar för brott, som omförmäles i 21 eller 23 §.

3. Under löpande tillverkningsår må sådan förändring i skattefritt

bryggeris verksamhet icke vidtagas, att skattepligtiga maltdrycker

der börja tillverkas.

Inträder eljest under tillverkningsåret förändring uti förhållande,

hvarom anmälan jemlikt 1 mom. blifvit gjord, skall i två exemplar

upprättad skriftlig anmälan derom omedelbart ingifvas till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande.

4. Å tid, som i 7 § sägs, skall det ena exemplaret af de i 1

och 3 mom. omnämnda anmälningshandlingar af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

insändas till kontroll- och justeringsbyrån; och skall

Kong]. Maj:ts befallningshafvande meddela vederbörande stadsfiskal

eller länsman underrättelse, att tillståndsbevis utfärdats eller upphör

att gälla.

14 §.

I hvarje skattefritt bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med

användande af blanketter, som kontroll- och justeringsbyrån låter tillhandahålla,

i enlighet med ordningsstadgans föreskrifter föras en bryggjournal.

Denna journal skall vid tillverkningsårets utgång behörigen afslutas

samt inom fjorton dagar derefter insändas till kontroll- och justeringsbvrån.

15 §.

Inom fjorton dagar efter utgången af hvarje qvartal skall tillverkare

vid skattefritt bryggeri till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

124 Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

insända ett af vederbörande kontrolltjensteman bestyrkt- utdrag af bryggjournalen,

upptagande myckenheten af de under qvartalet vid bryggeriet

tillverkade maltdryckerna och samtidigt dermed såsom bidrag till

kostnaden för kontroll vid bryggeriet inbetala ett belopp, motsvarande

fem öre för hvarje hektoliter af tillverkningen under qvartalet.

Har den i denna § omförmälda afgift icke influtit i behörig tid,

skall det för tillverkaren meddelade tillstånd sbeviset anses hafva omedelbart

upphört att gälla.

16 §.

Ej må den, som i skattefritt bryggeri utöfvar tillverkning, idka

handel med eller i bryggeriet jemte dertill hörande lägenheter införa

eller förvara andra maltdrycker än skattefria.

17 §■

1. Kontrolltjensteman skall ega tillträde till skattefritt bryggeri

mellan klockan sex förmiddagen och klockan sju eftermiddagen och å

annan tid, när rörelsen der pågår.

2. Tillverkare vare pligtig att efter tillsägelse tillhandahålla

vederbörande kontrolltjensteman den i 14 § omförmälda bryggjourual

äfvensom kontrollör samtliga sina handelsböcker med tillhörande verifikationer.

18 §.

Maltdrycker må, derest de icke af köparen afhemtas i öppna kärl,

från skattefritt bryggeri för försäljning utlemnas allenast på sådana

kärl, som blifvit stämplade med bryggeriets namn, dock att beträffande

buteljer namnet må anbringas på korken eller proppen.

Kap. IV. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

19 §.

Den, som utan vare sig behörighet efter l § eller erhållet tillstånd

tillverkar maltdryck, straffes med böter från och med etthundra

till och med tvåtusen kronor eller med fängelse från och med en till

Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 125

och med sex månader samt gälde, om skattepligtig maltdryck tillverkats,

för de maltdrycker af sådant slag, som försålts, skatt enligt bestämmelserna

i 2 §, dock med minst tjugufem kronor för hvarje dygn,

hvarunder försäljning utöfvats.

20 §.

Skulle den, som enligt 1 § 2 mom. må för eget behof tillverka

maltdryck, sälja något af hvad han dervid tillverkat, böte han från

och med fem till och med tvåhundra kronor; dock att, der omständigheterna

ådagalägga, att vid tillverkningen åsyftats varans försäljning,

den skyldige straffas efter 19 §.

21 §.

Den, som, efter erhållet tillstånd att utöfva rörelse i skattepligtigt

bryggeri,

underlåter att föra i 8 § omförmäld bryggjournal eller försäljningsbok

eller att upprätta derstädes föreskrifven årsredogörelse,

eller försummar att föra i lag föreskrifna handelsböcker,

eller någon af nämnda handlingar och böcker förfalskar, eller

svikligen förändrar, eller uppsåtligen förstör, undansticker eller gör

oläslig,

eller vid upprättande af sådant utdrag af försäljningsboken, som

i 9 § sägs, mot bättre vetande lemnar oriktig uppgift,

eller såsom skattefri maltdryck från bryggeriet utlemnar sådan

dryck, inbryggd med en stamvört, hvilkens extrakthalt öfverstiger fem

procent, utan att dermed hafva vidtagit särskilda åtgärder för att förhindra,

det maltdryckens alkoholhalt kan komma att öfverstiga två

volymprocent,

eller förhindrar kontroll^] ensteman att fullgöra föreskrifterna i 5 §

angående uttagande af prof å maltdrycker för undersökning,

eller eljest söker svikligen undandraga statsverket skatt,

straffes, derest ej högre straff enligt allmän lag bör följa å brottet,

med böter från och med ettusen till och med tiotusen kronor eller dömes

till fängelse från och med en månad till och med ett år; dock må,

der omständigheterna äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete

från och med två månader till och med två år.

Den sakfälde skall derjemte åläggas att utgifva dubbla beloppet

af den skatt, han undandragit statsverket.

126 Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

22 §.

Skulle någon under pågående lofgifven rörelse vid skattepligtigt

bryggeri,

utan att vara förfallen till ansvar enligt 21 §, underlåta att ordentligt

fullgöra något af hvad, som för upprättande af de i 8 eller 9 §

omförmälda handlingar kan vara honom till iakttagande föreskrifvet,

eller den honom eljest i lag åliggande bokföring,

eller försumma att iakttaga de i 8 § 2 mom. eller 9 § 2 mom.

föreskrifna tider för aflemnande af derstädes omförmälda handlingar,

eller, i strid mot 11 §, vägra vederbörande kontroll^ensteman

tillträde till bryggeriet eller dertill hörande lägenhet eller tillgång till

de i samma § omnämnda handlingar,

eller vägra den, hvilken eger anställa undersökning om förbrytelse

mot denna förordning, tillträde till bryggeriet eller dertill hörande

lägenhet,

straffes han med böter från och med femtio till och med ettusen

kronor.

23 §.

Den, som, efter erhållet tillstånd att utöfva rörelse i skattefritt

bryggeri,

från bryggeriet utlemnar maltdryck, som är skattepligtig,

eller underlåter att vid tillverkning af maltdrycker, inbryggda

med en stamvört, hvilkens extrakthalt öfverstiger fem procent, vidtaga

särskilda åtgärder för att förhindra, det maltdryckernas alkoholhalt kan

komma att öfverstiga två volymprocent,

eller underlåter att föra den i 14 § omförmälda bryggjournal,

eller nämnda bryggjournal förfalskar eller svikligen förändrar

eller uppsåtligen förstör, undansticker eller gör oläslig,

eller förhindrar kontrolltjensteman att fullgöra föreskrifterna i 5 §

angående uttagande af prof å maltdrycker för undersökning,

straffes, derest ej högre straff enligt allmän lag bör följa å brottet,

med böter från och med femhundra till och med femtusen kronor eller

dömes till fängelse från och med en månad till och med ett år; dock

må, der omständigheterna äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete

från och med två månader till och med två år.

Har från skattefrii t bryggeri utlemnats skattepligtig maltdryck,

skall den, som derför dömes till ansvar, tillika åläggas att utgifva

dubbla beloppet af den skatt, som undandragits statsverket.

Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 127

24 §.

Skulle någon under pågående lofgifven rörelse vid skattefritt bryggen

underlåta att ordentligt fullgöra något af hvad, som för förandet

af den i 14 § omförmälda bryggjournal kan vara honom till iakttagande

föreskrift,

eller försumma att iakttaga den i samma § föreskrifna tid för

aflemnande af omförmälda bryggjournal,

eller i strid med 17 § vägra vederbörande kontroll^''ensteman

tillträde till bryggeriet eller dertill hörande lägenhet eller tillgång till

i samma § omnämnda handlingar.

eller vägra den, hvilken eger anställa undersökning om förbrytelse

mot denna förordning, tillträde till bryggeriet eller dertill hörande lägenhet,

eller öfverträda någon af de i 16 § gifna föreskrifter,

straffes han med böter från och med femtio till och med femhundra

kronor.

25 §.

Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något, af hvad

i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves, eller de

föreskrifter i fråga om tillverkares åliggande, chefen för kontroll- och

justeringsbyrån eller vederbörande kontroll^ ensteman i enlighet med

denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes han, der ej

särskilt ansvar är bestämdt, med böter från och med tjugu till och

med tvåhundra kronor.

26 §.

För förbrytelse, hvarom handlas i 19—25 §§, af tillverkarens

hustru, barn eller i hans arbete antagen person, ansvare tillverkaren,

såsom vore förbrytelsen af honom sjelf begången, derest icke omständigheterna

göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och

vilja. Begagnar tillverkare ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare

dock ombudet jemte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

27 §.

tillverkare, som åt kontrolltjeristeman, hvilken öfver hans bryggeri

128 Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

utöfvar tillsyn, såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och

med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjensteman, som

gåfvan mottager, vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.

28 §.

Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjensteman,

vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.

Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att han

om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,

då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och med

femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller

begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden till

egen eller annans fördel, då må till fängelse från och med en månad

till och med två år dömas, der ej efter allmän lag högre straff följer.

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjenstemans åtgöranden

skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.

29 §.

Allmän åklagare äfvensom polis- och kronobetjent eger att anställa

undersökning om förbrytelse mot denna förordning.

Den, som förrättar undersökning, bör för att tillgodonjuta det

skydd, honom dervid lagligen tillkommer, vid'' förrättningen på sig

synbart bära påbjudet tjenstetecken eller, innan förrättningen företages,

uppvisa fullmagt eller förordnande. I orten boende eller känd kronoeller

polisbetjent vare likväl frikallad från skyldigheten att sålunda

styrka sin behörighet.

Skulle undersökning anställas mellan klockan sju eftermiddagen

och klocka^ sex förmiddagen, men förbrytelse ej upptäckas, böte förrättningsmannen

från och med fem till och med femtio kronor, der

han ej haft giltig anledning till undersökningen.

30 §.

Allmän åklagare åligger att åtala förbrytelser mot denna förordning.

Finner kontrolltjensteman öfverträdelse begången, som bör föranleda

till åtal, anmäle han det för allmän åklagare.

Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker. 129

31 §.

Den, som under tid, då lian är stäld under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, ånyo begår sådan förbrytelse, skall, när han härtill

lagligen varder förvunnen, för hvarje gång stämning derför utfärdats

och delgifvits, fällas till det straff, som för sådan förbrytelse är

stadgadt.

32 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång

till deras fulla gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

33 §.

Då skatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, må,

der tillgång saknas till skatten eller någon del deraf, böterna ej kunna

med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i stället undergå motsvarande

förvänd! ingsstraff.

34 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla med en tredjedel

kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,

tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme

dock ej angifvare, då angifvelse skett af föräldrar mot barn, barn mot

föräldrar, makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den,

hos hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar

eller tjenare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjensten.

Kap. V. Öfverflångsstadgande.

35 §.

Inom fjorton dagar efter den dag, då denna förordning trädt i kraft,

skall från skattepligtigt bryggeri till kontroll- och justeringsbyrån insändas

af tillverkaren bestyrkt uppgift å myckenheten af de maltdrycker,

som före nämnda dag inom bryggeriet börjat tillverkas, men

ännu ej derifrån utlemnats.

17

130 Utkast till Förordning ang. tillverkning och beskattning af maltdrycker.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 190 ; dock att

tillsättning af tillsyningsmän skall för det tillverkningsår, som sagde

dag tager sin början, derförut ske i enlighet med denna förordning,

som jemväl före den 1 oktober 190 må tillämpas beträffande anmälningar

och tillståndsbevis för rörelse, som under nämnda tillverkningsår

skall eg a rum; skolande för bryggeri, hvarest rörelse under

oktober 190 skall utöfvas, anmälan enligt bestämmelserna i 7 eller

13 § göras senast den 15 augusti 190 .

Lov om en 0lskat m. m. den 1 april 1891

131

Bil. 2.

Lov om en 01skat m, m.

VI CHRISTIAN DEN NIENDE, af Guds Naade Konge til Danmark, de Venders

og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken,

Lauenborg og Oldenborg,

G0re vitterligt: Rigsdagen har vedtaget og Vi ved Vört Samtykke

stadfsestet f0lgende Lov:

§ 1.

Enhver, der som-Ej er eller Forpagter fremtidig vil brygge 01''

til Sälg, er forpligtet til åt erhverve Nseringsadkomst og fpre autoriserede

Handelsb0ger.

Om enhver udstedt Nceringsadkomst har den Autoritet, der udsteder

samme, uopholdelig åt g0re Indberetning til den Embedsmand, hvem

Ledelsen af Kontrollen med 01brygningen er överdragen.

§ 2.

Af alt her i Landet i Salgsbryggerier eller Andelsbryggerier tilvirket

01, som ved Udlevering fra Bryggeriet indeholder 21U Vaegtprocent

Alkohol eller derover, svares i Skat til Statskassen 10 Kr. for hver

T0nde af indtil 144 Potter (forholdsvis af Br0kdele af en T0nde) overensstemmende

med de nedenfor givne Regler.

Tilvirkning af 01, som holder mere end 6 Vaegtprocent Alkohol,

er forbudt.

Intet 01 maa fraf0res Bryggerierne, forinden det er bragt i den

efter dets almindelige Beskaffenhed og regelmmssige Bryggemaade til

lydelse fuldfmrdige Tilstand. I Tilfmlde af Uoverensstemmelse mellem

132

Lov om en 0lskat m. m den 1 april 1891.

Kontrollen o g Bryggeren, om denne Betingelse er opfyldt, kan Bryggeren

indstille Sägen til Finansministeren, ved livis Afg0relse det i alle Tilfmlde

har sit Forblivende. Sknlde det vise sig, åt 01 gentagne Gånge

er fraf0rt et Bryggeri, uden åt foranstaaende Betingelse för, åt det

maa forlade Bryggeriet, er opfyldt, og Finansministeren formener, åt

dette er sket, for åt 011et ved Lagring udenfor Bryggeriet kan naa et

Alkoholindhold af over 2 V4 Vmgtprocent, kan han fastseette den fremtidige

Lagringstid i Bryggeriet for paagseldende 01sort.

§ 3.

Oppeb0rselen af Skatten og den med samme forbundne Kontrol

samt Tilsynet med Bryggerierne henlaegges under Toldbestyrelsen og

udf0res ved de dertil beskikkede Embedsmaend, som paa enhver Tid

af D0gnet have fri Adgang til ethvert Salgsbryggeri eller Andelsbryggeri,

hvad enten der brygges skattepligtigt 01 eller ikke i samme;

de kunne anstille TJnders0gelser i samtlige Lokaler, hvori 01tilvirkningen

foregaar, eller hvori Malt eller Surrogater for samme eller 01 opbevares,

ogsaa Lagerkasldere udenfor selve Bryggerierne, saavel som i de i

umiddelbar Förbindelse med Bryggerierne staaende Aftappningsanstalter.

Bryggerne og deres Folk ere pligtige til åt före vise dem Lokalerne

og Redskaberne, give al den Oplysning samt- yde eller lade yde den

Hjaslp, som er fornpden til Eftersynets Fuldbyrdelse, ligesom de ere

forpligtede til åt udlevere Pr0ver til Unders0gelse, saafremt saadant

forlanges, samt til åt afgive påseende Lokale til de Unders0gelser af

011ets Alkoholindhold, som Kontrollen har åt foretage paa Stedet.

De paageeldende Embedsmasnd ere under Ansvar efter Straffelovens

§ 139 forpligtede til overfor alle uvedkommende åt hemmeligholde

de Bryggeriet vedrprende Oplysninger, hvoraf de ved Eftersynet

ere komne i Besiddelse.

§ 4-

Enhver, der agter åt tilvirke saadant 01, der efter § 2 er skattepligtigt,

skal mindst 4 Uger, inden denne Tilvirkning agtes begyndt,

anmelde dette for Kontrollen, med n0jagtig Angivelse af Bryggeriets

Ej er og Bestyrer, samt disses Bopael, Benasvnelsen paa de forskellige

skattepligtige 01sorter, samt disses omtrentlige Alkohol- og Ekstraktindhold,

om andet end skattepligtigt 01 agtes tilvirket, og i saa Fald,

hvilke Lokaler og Redskaber der ere faslles for begge Slags.

Lov om en 0lskat m. m. den 1 april 1891.

138

Forandringer heri skulle anmeldes mindst 14 Dage forud.

Antagelse af en eller flere Fuldmsegtige for Bestyreren, der skulle

kunne f0re Driftsbogen og Salgsbogen, jfr. nedenfor §§ 5 o g 6, bliver

ligeledes betimelig åt anmelde for Kontrollen.

§ 5.

I et Haafte (Driftsbogen), som leveres af Toldbestyrelsen, indf0rer

Bestyreren af Bryggeriet eller hans for Kontrollen anm eldte Fuldmaegtig

daglig saavel for det skattepligtige som for det skatte frie 01s Vedkommende:

a.

De forskellige Blyg og det dertil anvendte Materiales Slags

og Maengde;

b. Urtens Ekstraktindhold (efter Ballings Sakkarometer) efter

Nedsvalningen, umiddelbart f0rend G aaren tilssettes;

c. Dagen, naar 011et efter Hovedgaeringen tages paa Lagerfadene;

samt

d. Tpndetallet af det producerede 01.

§ 6.

I et andet Haefte (Salgsbogen), som ligeledes leveres af Toldbestyrelsen,

indf0rer Bestyreren eller hans for Kontrollen anmeldte

Fuldmaegtig daglig, hvor meget saavel skattepligtigt som skattefrit 01

der er udleveret fra Bryggeriet. Denne Salgsbog, som opg0res under

Bestyrerens eller hans för Kontrollen anmeldte Fuldmaegtigs Haand

ved hver Maaneds Udgang, er en Angivelse til Skatteberegning, efter

hvis Udvisende Skatten indbetales til det Toldsted, i hvis Distrikt

Bryggeriet er beliggende.

Inden den lOde i den paaf0lgende Maaned skal Skatten vaere

in dbetalt; betales den ikke til den Tid, erlaegges desuden 1 pCt af

samme för hver Dag, Betalingen udebliver; er den ikke betalt den

20de i samme Maaned, bliver Bryggeriet åt tage under offentligt. Lukke.

Har et Bryggeri vaeret taget 2 Gånge under offentligt Lukke, kan

der ikke laengere tilstaas det Kredit, saafremt ikke tilstraekkelig Sikkerhed

stilles efter Toldbestyrelsens nasrmere Bestemmelse.

Under sserlige Forhold, til Eks. naar et Bryggeri staudser Driften

för laengere Tid eller for beständig, kan Toldbestyrelsen, for åt sikre

Statskassen, bestemme, naar og hvorledes Afgiften skal erlaegges.

For den skyldige Afgift har Statskassen samme Fortrinsret. hen

-

134

Lov om en Olskat rn. m. den 1 april 1891.

holdsvis i Beholdningen af det tilvirkede 01 og Bryggerens 0vrige

Ejendele, som den har for krediterede Toldafgifter lige overfor Kreditoplagshavere

i Kreditoplagsvarerne og deres andre Ejendele.

§ 7.

Enhver Brygger skal hvert Aar den lste Oktober opg0re Beholdningen

af saavel skattepligtigt som skattefrit 01. Denne Opg0relse

afgives til Kontrollen inden 14 Dage derefter og skal indeholde Oplysning,

opgivet for hver af de to Sorter 01 for sig, om:

1. Beholdningen fra förrige Regnskabsaar;

2. Hvor meget 01 der er tilfprt Lageret;

3. Hvor meget 01 der er frafprt Lageret;

4. Svindets St0rrelse efter bedste Sk0n;

5. Beholdningen den 30te September, som overf0res til naeste

Regnskabsaar.

Undtagelser med Hensyn til Tiden, hvorpaa denne Opg0relse skal

foretages, kunne indrpmmes af Toldbestyrelsen.

§ 8.

Baade Driftsbogen og Salgsbogen — sidstnaevnte bilagt med

Kvittering for Skattens Betaling og Udfprselsattester — skulle til de

Tider, som af Toldbestyrelsen foreskrifves, efter Bryggerens Valg enten

afleveres mod Kvittering til nsermeste Toldsted eller indsendes til

Kontrollen, og de skulle desuden til enhver Tid vane tilggengelige

for denne.

Denne skal mindst 1 Gång aarlig efterse Bryggernes Handelsbpger

och sammenholde disse med Opgivelserne i Driftsbpgerne, Salgsb0gerne

og Aarsopg0relserne, men er i 0vrigt berettiget til åt forlange sig dem

forelagte, saa ofte den anser det for n0dvendigt til R0gtelsen af sit

Hverv. Kontrollen kan, forsaavidt Bryggeriets Beger ikke ere i en

saadan Stånd, åt de forn0dne Oplysninger af dem kunne faas, foreskrive,

efter hvilke Regler Bogferingen skal ske for Fremtiden i det

paagmldende Bryggeri.

Men Hensyn til Tavshedspligt gmlder Regeln i § 3.

§ 9-

Til Fastsaettelse af 01s Alkoholindhold udtager Kontrollen samtidig

to Pr0ver af samme Beholdning, livoraf den underseger den ene

Lov om en 0lskat m. m. den 1 april 1891.

135

paa Stedet. Fprer Udfaldet af Prpven til, åt Bryggeren kan ifalde

Ansvar, og han ikke vil lade det bero ved dette Resultat, skal Kontrollen

straks indsende den anden Prpve forsynet med Kontrollens, og

hvis de efter Opfordring ville forsegle den, Bryggerens eller hans

Fuldmsegtigs Segl til Toldbestyrelsen, som da uopholdelig i et dertil

autoriseret Laboratorium lader Prpven kemisk analysere.

Det har i alle Tilfselde sit Forblivende ved den af Toldbestyrelsen

foranledigede Analyses Udfald.

§ io.

Skattepligtigt 01 maa kun fraf0res Bryggeriet paa hele, halve,

fjerdedel eller ottendedels Tender, som ikke maa holde over henholdsvis

144, 72, 36 og 18 Potter, eller paa hele og halve Flasker af ikke

over henholdsvis S/4 og s/8 Pot.

192 hele eller 384 halve Flasker regnes lig med 1 Tpnde.

Benyttelsen af andre Beholdere kan Toldbestyrelsen paa derom

indgifvet Andragende tilläde.

Alle Foustager skulle vaare forsynede med vedkommende Bryggeris

Navn samt Angivelse af Bensevnelsen (Vi, Va osv. Td.). Kontrollen

er berettiget til att eftermaale Beholderne i den Udstrsekning,

som anses forn0dent. •

§ 11-

Udenfor Bryggerier, der tilvirke skattepligtigt 01 (§ 4), og de i

Förbindelse med disse staaende Aftappningsanstalter (§ 3) forbydes

enhver Blanding, som er bestemt til Sälg, af skattefrit 01 med andet

01 eller med Spiritus, saa vel som enhver anden Tilsastning til det,

hvorved dets Akoholindhold kan for0ges, lige saa vel som enhver

Fortynding af skattepligtigt 01, der er bestemt til Sälg.

§ 12-

Skattepligtigt 01 kan fra Bryggerierne udf0res af Landet liden

Betaling af den paabudte Skaf, naar det behprig er angivet for vedkommende

Toldregnskabsf0rer, og under Toldkontrol med hensyn til

Udfnrselen. Det bliver derefter under Fremlaeggelse af Udf0rselsattest

åt afskrive i Salgsbogen, dog ikke for mindre end Va Td. eller et tilsvarende

Kvantum paa Flaske.

01, der af Kontrollen eller Toldopsynet erklaeres fordmrvet, kan,

136 Lov om en 0lskat m. m. den 1 april 1891.

för saa vidt det ikke har vseret fraf0rt Bryggeriet, ligeledes afskrives

i Salgsbogen.

§ 13-

Undladelse af åt erhverve Nseringsadkomst straffes med B0der

fra 100— 500 Kr.

§ H.

Den, som for åt besvige Statskassen overtrseder de i § 2 indeholdte

F0rbud, eller undlader åt ivasrksastte den i § 4 paabndte Anmeldelse

om, åt han agter åt brygge skattepligtigt 01, eller, for saa vidt

han brygger saadant 01, undlader åt före de i §§ 1, 5 og 6 paabudte

Bpger eller forer dem urigtig, straffes med simpelt Fsengsel indtil 3

Maaneder i Förbindelse med Boder fra 1,000—5,000 Kr.

I Gentagelsestilfgelde kan Straffen stige til simpelt Fängsel i 6

Maaneder i Förbindelse med Boder paa 10,000 Kr.

Samme Sträf ifalder den, der overtrseder Forbudet i § 11, dog åt

Straffen, forsaavidt Förseelsen er begaaet i en lidet betydende Grad

og under i Övrigt formildende Omstaendigheder, kan gaa ned -til en

Bode paa 50 Kr.

§ 15.

Ere de i § 14 omhandlede Overtrasdelser foraarsagede ved Mangel

paa skyldig Agtpaagivenhed uden nogen Hensigt til åt besvige Statskassen,

straffes de efter Uagtsomhedens Grad og Beskaffenhed og Omfanget

af det Tab, som derved kan antages åt vsere tilfojet Statskassen,

med Boder fra 200—2,000 Kr., der i Gentagelsestilfselde kunne stige

til 5,000 Kr. ö

Ved Overtrsedelse af Forbudet i § 11 kan dog Ande en efter § 14,

3dje Stykke, lempet Nedsaettelse af Straffen Sted indtil 10 Kr.

§ 16-

Angivelse til Udforsel af Landet af skattefrit 01 som skattepligtigt

straffes med Boder fra 1,000 til 5,000 Kr., som i Gentagelsestilfselde

kunne stige til 10,000 Kr.

137

Lov om en 0lsJcat m. m. den 1 april 1891.

§ 17-

For alle ikke med sirlig Sträf belagte Overtrasdelser af Forskrifter

i denne Lov eller af de Kontrolforanstaltninger, som yderligere maatte

blive trufne af Toldbestyrelsen for åt sikre Statskassen mod Besvigelser,

b0des fra 100 til 1,000 Kr., der i Gentagelsestilfaelde kunne stige

til 5,000 Kr.

§ 18-

Foranstaaende Straffebestemmelser Ände Anvendelse paa den, der

leder Driften af et Bryggeri, vaere sig som Ejer eller som Forpagter

eller som Bestyrer paa en andens Vegne; ligeledes paa den eller dem,

hvem F0relsen af B0gerne efter §§ 5 og 6 paahviler, saa vel som paa

den eller dem, der forestaa Virksombeder, i hvilke Aftapning eller Sälg

af 01 Under Sted, for saa vidt Straffebestemmelserne have Hensyn dertil.

For Delagtigbed i den ulovlige Handling b0de Bryggerens Folk

desnden hver for sig Vb af den for Overtrasdelsen foreskrevne Bpde.

Boderne blive åt inddrive — forsaavidt de ere dikterede af Toldbestyrelsen

— vid Udpantning, og Bryggeriets Ejer eller Ej ere haafte

for de dem selv, Forpagteren, Bestyreren, Fuldmeegtigene eller Folkene

paalagte B0der för Overtrsedelse af denne Lov og de dertil sig slnttende

Kontrolbestemmelser. Forpagteren baefter desuden for de af ham selv,

Bestyreren, Fuldmeegtigene eller Folkene for deslige Overtraedelser

paadragne B0der.

Naar B0derne ikke kunne faas inddrevne, kunne de forlanges

afsonede af den eller dem, hvem de ere blevne paalagte, saaledes åt

det Bel0b af de paadragne Boder, som udgor indtil 5,000 Kr., afsones

med 1 Dag for hver 50 Kr. og, hvad der er over 5,000 Kr., med 1

Dag for hver 100 Kr.

§ 19-

Har den ulovlige Handling medfprt et Afgiftstab for Statskassen,

bliver der ved Siden af den fastsatte Bode af Bryggeren åt erlaegge

den Afgift, som Statskassen saaledes har mistet; kan den ikke udfindes,

erlaagges förliden Boden et med denne lige stort Belob som Vederlag

for Afgiften.

For Belebet heefte Bryggeren og den eller de skyldige, en for

alle og alle for en.

18

138

Lov om en 0lskat m. m. den 1 april 1891.

§ 20.

I de Tilfselde, hvor B0der ere forskyldte efter denne Lov for

Overtreedelser, som efter Toldbestyrelsens Sk0n ikke kunne paadrage

Fasngselstraf, blive de paalagte af Toldbestyrelsen, medmindre samme

0nsker Sägen af gjort ved Domstolene. Toldbestyrelsen kan, naar Overtrasdelsen

skonnes klarlig ikke åt vasre begaaet med Hensigt til åt

besvige Statskassen, o g Omstaändighederne i 0vrigt tala derför, nedseette

eller eftergive B0den. Det staar dog stedse Bryggeren eller anden

vedkommende frit for, inden 14 Dage efter åt Toldbestyrelsens Resolution

er ham meddelt, åt forlange de paagaeldende Sager undergivne

Domstolenes Afg0relse, hvilket da foranlediges af Toldbestyrelsen. Alle

fra denne Lov hidr0rende Sager behandles som offentlige Politisager,

dog åt der paa tilltaltes Forlangende beskikkes ham et Försvar. Toldbestyrelsen

tager Bestemmelse om de af samme foranledigede Sagers

Appel fra det offentliges Side.

§ 21.

Det g0res Politiets Embedsmmnd og Betjente til Pligt straks åt

underrede de ved Kontrollen ansatte Embedsmamd om de til deres

Kundskab kommende Overtrasdelser eller Omgaaelser af denne Lov

samt ogsaa paa anden Maade åt yde Kontrollen forn0den Bistånd til

Opdagelse af saadanne, og navnlig paa Forlangende åt optage Politiforhbr

til Overtreedelsens Opdagelse og Bevisligg0relse.

§ 22.

De i Henhold til denne Lov ikendte B0der tilfalde Statskassen;

dog kan af Toldbestyrelsen indtil Halvdelen tillsegges den eller de ved

Kontrollen, det stedlige Toldvassen eller Politiet ansatte Embeds- eller

Bestillingsmasnd, som have opdaget Förseelsen; skyldes Opdagelsen en

Angivelse, da kan indtil Halvdelen af Bpden tillfegges Angiveren, hvis

han ikke er medskyldig i Förseelsen.

§ 23.

Ved Kontrollen med Bryggerierne og 01beskatningen anssettes

en Inspekt0r, der lpnnes med 4,800 Kr., og 5 Kontroll0rer, der l0nnes

Lov om en 0lskat rn. m. den 1 april 1891.

189

hver med 3000 Kr. Der tillaagges dem derhos Alderstillteg, Inspektören

som Embedsrasend af 2den L0nningsklasse o g Kontroll0rerne som Embedsmsend

af 3dje L0nningsklasse efter Lov 2den Juli 1880 om Lpnninger

ved Toldvassenet.

Der stilles desforuden et Belpb af 10,000 Kr. aarlig til Toldbestyrelsens

Raadighed till Udgifter i Anledning af denne Lov.

§ 24.

Alt 01, hvad enten det er fåordigt eller under Til virkning, der

henhprer under de efter § 2 skattepligtige 01sorter, som findes i Bryggeriets

Vgerge ved Lovens Ikrafttrasden, er skattepligtigt, overensstemmende

med de i § 2, jfr. § 6 gifne Regler.

Enhver Brygger er forpligtet til inden 14 Dage efter Lovens

Ikrafttrasden åt afgive til Kontrollen en Opgprelse för det forl0bne

Regnskabsaar eller for den Tid, der er forleben siden Bryggeriets sidste

Statusopg0relse, saaledes som det er foreskrevet i § 7, ligesom han er

pligtig til åt fremlajgge sine B0ger for de ved Kontrollen ansatte Embedsmamd

til Bevis för Opgprelsens Rigtighed, saafremt dette forlanges.

§ 25.

6 Maaneder f0r den i § 2 fastsatte Skaf opkrseves, forh0jes Tolden

paa 01, Mj0d og Maltekstrakt, der indfpres ber til Landet, saaledes:

Paa Glasballons, Flasker og Krukker ......... 1 Pd. Br. 15 0re.

Ellers .................................................................... 1 — — 6 —

§ 26.

Midlertidig Bestemmelse.

Indtil lste Oktober 1895 x) opkrseves den i § 2 fastsatte Skat

‘) Anm. Skatten utgick till och med den 30 april 1897 enligt bestämmelserna i

denna §, men uttages, enligt en lag af den 11 maj 1897, från och med den 1 maj 1897

med 9 kronor för tunna. Från och med sistnämnda dag till och med den 30 april 1902

gälde dock att af skattepligtigt Öl, som hvart särskildt bryggeri årligen utlemnade till bruk

inom landet, blott skulle betalas:

8 kronor för tunna af de första 1,500 tunnorna,

8V4 ,, „ „ „ ,, nästa 1,500 tunnorna,

8Va „ „ „ „ „ „ 1,500 tunnorna,

8A4 ,, „ „ 1,500 tunnorna.

Bryggerier, som tillhörde samma egare eller som voro förenade uuder gemensam ledning,

betraktades med hänsyn till vinnande af nämnda skattenedsättning som ett bryggeri.

140

Lov om en 0lskat m. m. den 1 april 1891.

med 7 Kr., og fra Dagen efter denne Lovs Kungörelse i Lovtidenden

og indtil lste April 1895 opkrmves den i § 25 angifne Dold med:

— paa Glasballons o. s. v................................................ 10 0re.

— ellers ................................................................................... 4 —

§ 27-

Denne Lov traeder i Kraft den lste Oktober 1891.

§ 28.

Denne Lov gselder ikke for Fseroerne.

Hvorefter alle vedkommende sig bave åt rette.

Givet paa Amalienborg, den lste April 1891.

Under Vor Kongelige Haand og Segl.

Christian R,

(L. S.)

J. B. S. Estrup.

Reseberättelse af byråingeniören, doktor Å. G. Ekstrand.

141

Bil. 3.

Reseberättelse af byråingeniören, doktor Å. G. Ekstrand.

Till herr statsrådet och chefen för Kong!, finansdepartementet.

«

Undertecknad, som haft i uppdrag att i Danmark inhemta närmare

upplysningar om tillverkningen af det s. k. Kroneölet, äfvensom om

den danska bryggerikontrollen i allmänhet, får efter fullgjordt uppdrag

vördsamt afgifva följande redogörelse.

Ölskattens allmänna drag och kontrollen.

Ölskatt infördes i Danmark genom lagen af den 1 april 1891, som

tillika stadgade en alkohol gräns på det sätt, att allt öl, som vid utjemning

från bryggeriet håller 2 1U vigtprocent alkohol eller deröfver, är

skattepligtigt. Tillverkning af Öl med högre alkoholhalt än 6 vigtprocent

är förbjuden. Till förtydligande af föreskriften om den nämnda alkoholgränsen,

2 7i vigtprocent, stadgas, att intet Öl må utlemnas från

bryggerierna, innan det, enligt sin allmänna beskaffenhet och normala

bryggmetod, blifvit färdigt till förbrukning. Om det skulle visa sig,

att Öl upprepade gånger utlemnas från ett bryggeri, utan att detta

vilkor är uppfylldt, och finansministern anser, att sådant skett, för att

ölet vid lagring utanför bryggeriet må uppnå en högre alkoholhalt än

2V4 %, kan han för framtiden föreskrifva bryggeriet en bestämd

lagringstid för detta öl.

För allt skattepligtigt Öl erlägges, oberoende af alkoholhalten,

samma skatt, hvilken beräknas efter ölets volym, och volymsenheten är

1 tunna, men ehuru en dansk öltunna egentligen håller 136 potter, har

den i ölskattelagen antagits till 144 potter, hvilket beror derpå, att de

af bryggerierna använda öltunnorna vid tiden för skattens införande, i

142

Reseberättelse af byråingeniören, doktor Å. G. Ekstrand.

allmänhet och såsom en följd af afnämarnes påtryckning, holk) mer än

det lagliga måttet, ända till 150 potter. Vid en undersökning af

öltunnorna före skattens införande befanns det stora flertalet hålla 144

potter, och då det skulle hafva blifvit alltför dyrbart att omändra eller

ens justera alla dessa transportfat, bestämdes i lagen, att tunnorna få

hålla 144 potter eller derunder. Till en del beror detta förhållande

derpå, att justeringsväsendet i Danmark ej är en statsinstitution utan

sorterar under magistraten i Köpenhamn.

Principen för ölskatten är, att bryggaren sjelf angifver den mängd

skattepligtigt Öl, som utföres från hans bryggeri, hvarjemte det åligger

honom att föra tillverknings- och försäljningsbok, som granskas af

inspektor atet för ölskatten. I tillverkningsboken antecknas dagen för

hvarje brygd, dertill användt malt och andra material, stamvörtens

extrakthalt efter nedsvalningen straxt före jästens tillsättning, dagen

när ölet efter hufvud]äsningen tages på lagerfaten samt antalet tunnor

tillverkadt Öl. Af maltmängden, vörtstyrkan och ölmängden beräknas

den af maltet utvunna extraktprocenten, t. ex. 1,500 kg. malt hafva

gifvit en ölvört af 13 % Balling och 55 tunnor (— 7,600 liter) Öl; hela

extrakthalten har här varit 988 kg. eller maltet har gifvit 65,8 %

extrakt. Extraktprocenten är temligen konstant vid samma bryggeri,

men vexlar eljest mellan 60 och 70 procent och kan äfven understiga

60 %. I granskningen af detta extraktutbyte ligger en viss kontroll

öfver tillverkningen, men det egentliga underlaget för skatteberäkningen

är försäljningsboken. Ett utdrag af denna insändes för hvarje månad

dels till närmaste tullkammare, der skatten samtidigt betalas i enlighet

med detta utdrag, dels till inspektoratet, der utdraget sedan jemföres

med försäljningsboken. Denna granskning, som i allmänhet ej medför

någon ändring, kan dock leda till, att bryggeriet antingen får göra en

efterbetalning eller ock återfår hvad som betalts för mycket.

Vid samma bryggeri får tillverkas både skattepligtigt och skattefritt

Öl, och brygder, som ursprungligen varit afsedda för skattepligtigt

Öl, men af en eller annan anledning slagit fel, användas då till skattefritt

Öl, hvarvid tillgår så, att ölet utspädes med vatten, försättes med

ny vört och ånyo bringas i jäsning. I tillverkningsboken antecknas då,

att så och så många tunnor skattepligtigt öl användts till skattefritt,

hvars alkohol- och extrakthalt sedan angifvas. Häraf kan maltets

extraktutbyte beräknas, t. ex. 1,735 pund (—867.5 kg.) malt ha gifvit

24 V4 tunnor (— 3,360 liter) lageröl med en stamvört af 12.9 % och

11 3U tunnor (— 1,628 liter) hvidtöl med en stamvört af 7 % Balling,

Reseberättelse af byråingeniören, doktor Å. G. Ekstrandl.

143

hvarur beräknas att maltet i det hela gifvit 63.1 % extrakt, hvilket

öfverensstämmer med det vanliga.

Ett skattepligtigt bryggeri kan också köpa skattepligtigt Öl af ett

annat, i hvilket fall skatten afföres från det säljande och påföres det

köpande bryggeriet utan annan kontroll än de båda bryggeriernas försäljningsböcker.

. Efter tillverkningsårets slut, den 30 september, skall hvarje skattepligtigt

bryggeri uppgifva behållningen af såväl skattepligtigt som

skattefritt Öl till inspektoratet. Uppgiften skall för hvardera ölsorten

angifva:

1) behållningen från förra räkenskapsåret,

2) huru mycket Öl som tillförts lagret,

3) huru mycket Öl som bortförts,

4) förlusten eller spillningens storlek efter bästa öfvertygelse, samt

5) behållningen den 30 september, som öfverföres till nästa räkenskapsår.

Den förlust, hvarom här talas, beror delvis på tappningen, delvis

derpå att personalen i bryggerierna har fri ölförtäring; med inspektoratets

begifvande är detta Öl skattefritt, såvidt det förtäres inom bryggeriet.

En förlust kan också uppstå derigenom, att bryggaren blott antecknat

det beräknade utbytet och ej brytt sig om att räkna tunnorna. Denna

felkälla kan också medföra ett öfverskott. Förlusten håller sig nästan

alltid under 5 % och ger sällan anledning till anmärkning.

De bryggerier, som endast tillverka skattefritt Öl, äro underkastade

en mycket minimal kontroll och behöfva ej ens insända tillverkningsoch

försäljningsböcker till inspektoratet, Kontrollörerna besöka dessa

bryggerier i allmänhet blott en gång om året och göra då med ebullioskopet

en och annan alkoholbestämning och insamla vid hvarje bryggeri

de för statistiken behöfliga uppgifterna om materialåtgång och ölutbyte.

Skulle vid det skattefria ölets pröfning med ebullioskop alkoholhalten

befinnas ligga nära eller kanske öfver alkoholgränsen, bör för

säkerhetens skull ett prof insändas till Tullstyrelsen för undersökning

medelst destillationsmetoden, något som dock ännu ej förekommit.

Utanför skattepligtiga bryggerier och dessas tappningsställen får

ej beredas någon till försäljning afsedd blandning af skattefritt öl med

annat Öl eller med bränvin eller göras någon tillsättning dertill, hvarigenom

dess alkoholhalt kan stegras, ej heller tillåtes att utspäda skattepligtigt

öl, som är bestämdt till afsalu.

144

Reseberättelse af byråingeniören, doktor A. G. Ekstrand.

Kontrollen öfver lagens efterlefnad består hufvudsakligen i en

granskning af bryggeriernas försäljningsböcker, men för de skattefria

bryggerierna, hvilka i stor omfattning brygga ett magstarkt och alkoholsvagt

samt på den grunden för efterjäsning utsatt Öl, är kontrollen

ännu svagare och inskränker sig till en eller annan alkoholbestämning.

Och dock synes den frestelsen ligga nära att, för att undgå skatten,

från bryggeriet bortföra det maltstarka ölet, innan alkoholhalten nått

skattegränsen, och sedan låta det utjäsa hos afnämaren. Så lär också

i många fall hafva tillgått isynnerhet under de första åren efter lagens

införande. Den i § 2 af lagen intagna föreskriften, »att intet Öl må

utlemnas från bryggerierna, innan det enligt sin allmänna beskaffenhet

och normala bryggmetod blifvit färdigt till förbrukning)), livilket är en

af lagens hufvudpunkter, är för en så mångskiftande produkt som Öl

onekligen alltför sväfvande, och saken blir ej mycket upphjelpt derigenom,

att i misstänkta fall en viss lagringstid för ölet kan föreskrifvas.

Också förklarade skatteinspektören, att man önskade en förändring åt

denna §, hvarigenom kunde vinnas bättre garanti mot öfverträdelser.

Visserligen kompletteras kontrollen på ett, som det synes,. verksamt

sätt genom i hög grad stränga ansvarsbestämmelser både i form

af fängelse i ända till 6 månader och böter af ända till 10,000 kronor,

hvaraf intill hälften kunna tilldelas angifvaren, men, alldenstund ytterst

få förseelser blifvit beifrade under lagens mer än tioåriga tillvaro, förefaller

det nästan, som om vederbörande ogerna vilja begagna sig af

lagens stränghet utan i stället genom upprepade varningar söka förmå

felande till ett noggrannare iakttagande af gifna föreskrifter.

Skattens belopp. Vid ölskattens införande 1891 var skattebeloppet

7 kronor per tunna om 144 potter, och meningen var att 1895 höja

den till 10 kronor. Att så ej blifvit fallet, berodde på flera omständigheter;

man har nöjt sig med att från 1 maj 1897 höja den till 9 kronor,

hvarvid likväl de mindre bryggerierna fingo en liten eftergift på

det sättet att de första 1,500 tunnorna beskattades med 8, de nästa

1,500 med 8 V4, de derpå följande 1,500 med 8V2 kronor o. s. v. ända

till 9 kronor för allt, som öfversteg 6,000 tunnor. En dylik graderad

skatteskala ingick alls icke i det ursprungliga förslaget, utan torde

hafva berott på, att Danmarks störste bryggeri, Gammel-Carlsberg, som

representerar nära en tredjedel af landets hela tillverkning af skattepligtigt

Öl, hade för afsigt att vid den förestående skatteförhöjningen

till 10 kronor höja sitt försäljningspris blott med 1 krona i stället för

med 3, hvilket för de smärre, mindre kapitalstarka, bryggerierna skulle

medföra en ödesdiger konkurrens. Till deras hjelp infördes den fallande

145

Reseberättelse af byråingeniören, doktor A. G. Ekstrand.

skalan, ehuru eu sådan är mindre lämplig vid en produktbeskattning

än vid en råmaterialskatt, enär vid en mindre afverkning samma mängd

råmaterial kan antagas gifva mindre utbyte än vid en större. Vid en

produktskatt föreligger ej samma anledning till en skattelindring.

Från den 1 april 1902 bortfaller den graderade skalan, och skatten

kommer därefter att utgå med 9 kronor per tunna. Den ursprungligen

afsedda skatten, 10 kronor, är f. n. icke ifrågasatt.

Emedan 1 skattetunna utgör omkring 144 potter och 1 pott

— 0,9 6 6 liter, blir skatten per liter ungefär 6 \''2 öre eller för en halfbutelj

(— Vs liter) något öfver 2 öre.

Emedan det skattepligtiga ölet i genomsnitt håller omkring 4

vigtsprocent (— 5 volymprocent) alkohol, så skulle, derest skatten anses

drabba alkoholen i ölet, denna alkohol vara underkastad en skatt af 1

krona 30 öre per liter å 100 procent, medan alkoholen i bränvin blott

drager en skatt af 18 öre per pott å 100 %. Hos oss är som bekant

bränvinsskatten 1 krona per liter å 100 %. Alkoholen i det danska

ölet är alltså belagd med en skatt, som är öfver 7 gånger större än

den danska och öfver 1 Vi gånger större än den svenska bränvinsskatten.

Från början var också meningen att höja bränvinsskatten i

Danmark i lämpligt förhållande till ölskatten, men sannolikt har den i

Danmark mycket utbredda seden att dricka bränvin till måltiderna varit ett

väsentligt hinder för utförandet af denna plan. Den danska ölskatten

är sålunda enastående ej blott i afseende på sin form utan också deruti,

att den beskattar alkoholen i ölet mångdubbelt högre än den i bränvinet.

Man räknar i Danmark vanligen 30 kg. malt på 1 tunna skattepligtigt

öl; en ölskatt af 9 kronor per tunna motsvarar alltså en maltskatt

af 30 öre per kg.

Att döma af ölutbytet ur maltet torde det danska under]ästa ölet

i allmänhet vara inbryggdt på en något svagare stamvört än det svenska,

ty af 100 kg. malt erhållas i Sverige i medeltal för de olika slagen

omkring 4 hl. och i Danmax-k 4,6 hl. bajerskt Öl.

Skattefria ölsorter. Kroneöl. Sedan gammalt har man i Danmark

som hos oss haft öfver] äst alkoholsvagt svagdricka, i Danmark kalladt

hvidtöl, och den genom lagen införda alkoholgränsen afsåg just att göra

sådant svagare Öl billigt och lätt åtkomligt. Emellertid hafva alltifrån

1890 försök gjorts att framställa bättre, alkoholsvaga ölsorter, och det

blef ett problem att tillverka dessa på sådant sätt, att de blefvo goda

och hållbara ocli deijemte så alkoholsvaga, att de undgingo skatten,

d. v. s. höllo sig under 2 V« vigtprocent alkohol. Det dröjde likväl

19

146 Reseberättelse af byr&ingeniören, doktor A. G. Ekstrand,

flera år, innan man funnit rätta sättet för brygden af ett någorlunda

hållbart, alkoholsvagt Öl. Numera kan dock problemet sägas vara i

hufvudsak löst, och den nya öltypen, af hvilken redan finnas flera sorter,

kallas med ett gemensamt namn Kroneöl. I Köpenhamn hade jag tillfälle

att se två mycket stora bryggerier, som uteslutande tillverka

skattefritt Öl, mest kroneöl, och äro försedda med nyaste och modernaste

utrustning såsom pneumatiskt mälteri, ismaskin, jästpropageringsapparater,

laboratorium m. m.

På tillverkningen af kroneölet nedlägges stor omsorg och ett

kroneölsbryggeri gör intrycket af ett modernt bäjerskt bryggeri. Vörtkokningen

sker medelst infusions- eller dekoktionsmetoden. Humlingen

är något svagare än vid underjäst .bäjerskt Öl. Jäsningen utföres genom

särskildt utvalda slag af öfverjäst, för ändamålet renodlade inom

bryggeriet. För säkerhetens skull renodlade man i de stora kroneölsbryggerierna

i Köpenhamn två slags öfverjäst för att i händelse af

behof hafva en i reserv.

Jästen tillsättes vörten vid en temperatur af omkring 19° C. Efter

2 å 3 dagars för- och hufvudjäsning öfverföres ölet till en sval källare,

der det får ligga på stora lagerfat i omkring 2 månader. Under denna

efterjäsning håller ölet omkring 18° C., medan temperaturen i jäslokalen

samtidigt båller omkring 8° C. Afkylningen af lokalen sker med tillhjelp

af ismaskinen. Då ölet nått den önskade utjäsningen och dermed

fått den alkoholhalt, som afses, filtreras det genom mekanisk trämassa,

hvilken, för att förebygga bakterieinfektion, efter hvarje filtrering

tvättas i kokande vatten. Det filtrerade, alldeles blanka, ölet tappas på

buteljer, som korkas och pasteuriseras. Pasteuriseringen tillgår så, att

buteljerna inhängas i vatten, hvars temperatur småningom stiger till

omkring 69° C och sedan åter får sjunka. Pasteuriseringen kräfver en

tid af 3 timmar och utföres i en slags långa tråg delade i afdelningar

med olika temperatur hos vattnet. Buteljerna äro insatta i en mängd

af hvarandra oberoende fack, och öfverflyttningen af ett butelj fack från

en afdelning till den nästa med en annan, högre eller lägre, temperatur,

sker automatiskt. 1,200 buteljer kunna på detta sätt; pasteuriseras i

timman. Kostnaden för sjelfva pasteuriseringen är en obetydlighet,

men genom det ökade trycket i buteljerna sönderspränges en del af

dessa, och denna förlust uppskattas till 1 7* å 2 procent af alla buteljerna.

Det pasteuriserade ölet är blankt och vackert och lär under en

månads tid hålla sig förträffligt, under andra månaden börjar det blifva

opakt eller halfgenomskinligt, hvilket uppgafs bero ej på någon jästafsats

utan på utfällning af ägghviteämnen. Vid förvaring Öfver två

147

Reseberättelse af byråinyeniören, doktor Å. G. Ekstrand.

månader blir kroneölet dåligt och grumligt och torde därefter knappt

utsändas i handeln.

Då en butelj kroneöl slås upp, betäckes det uppslagna ölet med

vackert skum, men smaken förefaller i jemförelse med vanligt bajerskt

öl något fadd, i det att hvarken kolsyran eller alkoholen gorå sig

gällande. I buteljer af ofärgadt glas grumlas kroneölet rätt snart, såsom

det uppgafs, af ägghviteämnen. Om det färdiga kroneölet utlämnas i

vanliga träkaggar i stället för på pasteuriserade buteljer, fortsätter

visserligen jäsningen, men ölet blir tjockt och odrickbart, innan alkoholhalten

hunnit upp till 2 V4 vigtprocent, hvadan man i Danmark ej hyser

några farhågor för att kroneölet genom efterjäsning skulle kunna få

öfverskrida alkoholgränsen.

Temperaturen vid pasteuriseringen måste rätta sig efter ölets

beskaffenhet, särskildt dess frihet från jästceller, och öfver hufvud måste

ölet under hela tiden skötas med stor omsorg. Först småningom har

man funnit hvilka temperaturer som bäst passa för såväl jäsningen som

pasteuriseringen, och först småningom har man genom försök funnit,

hvilka raser af öfverjäst som bäst passa för denna slags jäsning.

Enligt professor Ch. Hansen, på Gammel-Carlsberg, som jag

besökte, kan kroneölet anses vara mindre skadligt att njuta än annat

ej utjäst Öl. Det är nämligen en känd sak, att öl med ringa utjäsning

vid lägre tids förtäring kan framkalla maglidande, hvarför man i åtskilliga

länder fordrar, att det salubjudna ölet skall vara något så när utjäst.

Genom pasteuriseringen torde kroneölet i viss mån ha fått karakteren

af utjäst öl, men smaken har dock lidit något deraf. Kroneölet är en

ny öltyp, som förut ej varit känd. För öfrigt sade sig prof. Hansen

fortfarande anse väl utjäst och lagradt underjäst Öl i hygieniskt hänseende

vara det bästa, när det njutes med måtta.

Kroneölet inbrygges i allmänhet med en stamvört af 10—12#,

såsom! synes af följande uppgifter

Kroneöl .......

» .......

Kronepilsner

»

Alkohol.

1.68 %

1.30—1.35 »

1.56 J>

1.21—1.85 »

Extrakt.

8.00 %

7.00—8.80 »

7.50 »

6.50—6.90 »

Beräknad

stamvört.

11.36 %

10.60 X>

Kronepilsner är, hvad också namnet antyder, något svagare än

kroneölet.

148

Beseberättelse af byråinyeniören, doktor Å. G. Ekstrand.

Af samma typ som kroneölet finnas ännu ett par ölslag nämligen

Alkohol.

Marinöl, brygdt på rökt malt, 1.7 3 %

dubbelt exportöl .................... 1.3 2 »

3> ..................... 1.32—1.60 33

Extrakt.

6.25 %

10.5 0 >3

10.25—10.60 3)

Beräknad

stamvört.

9.71 %

13.14 3>

Det till färgen mörka marinölet vinner alltmera insteg hos den

arbetande klassen.

Dubbelt exportöl, som är något maltstarkare än det vanliga kroneölet,

kostar också 1 öre mera per halfbutelj än detta.

Priset på kroneöl i allmänna handeln uppgifves till 9 öre per

halfbutelj, hvaremot en halfbutelj lageröl kostar 12 öre, af hvilka, såsom

förut blifvit påvisadt, minst 2 öre bero på skatten.

Hvidtöl, det andra slaget af skattefritt Öl, brygges alldeles på

samma sätt som öfverjäst svensk-öl och svagdricka hos oss. Vörten

beredes genom infusion; den inledande jäsningen är afslutad på 3 å 4

timmar, hufvudjäsningen, som försiggår på småfat med uppstötning, på

30 timmar. På 3 dagar är ölet färdigt. Stamvörten är mycket växlande,

från 3 ända till 12 %, såsom synes af följande:

Hvidtöl Grlostrup .................

)) N:o 1 .......................

3) N:o 2 .......................

Skeppsöl N:o 1 (rökt malt)

» N:o 2 .....................

Alkohol.

Extrakt.

Beräknad

stamvört.

1.29

%

10.— %

12.58 %

1.35

33

8.10 33

10.3 0 33

1.19

33

6.— 33

8.38 33

1.62

33

4.5 0 33

7.70 33

1.24

33

2.40 3)

4.8 8 33

Dessa ölsorter pasteuriseras ej, och ehuru de vid afsändandet från

bryggerierna ej uppnått alkoholgränsen, är det gifvet, att de äro i hög

grad utsatta för efter]äsning vid förvaring och med sin höga maltstyrka

derför lätt nog kunna öfverskrida denna gräns, men man tröstar sig

med, att de ej gömmas så länge, emedan de vid fortsatt jäsning snart

surna. Under de första åren af lagens tillvaro hände flera gånger, att

ett hvidtöl, kalladt gammeltöl, utlemnades från bryggerierna med en

låg alkoholbalt och sedan fick stå en längre tid hos köparen, hvarunder

alkoholgränsen öfverskreds. Sedan inspektoratet beifrat några dylika fall,

lära på senare åren detta slags lagöfverträdelser hafva upphört. Det

är dock ej lätt att förstå, huru man med den danska bryggerikontrollen

skall kunna öfvervaka, om hos det i handeln utsläppta skattefria ölet,

isynnerhet de maltstarka hvidtölsorterna, alkoholgränsen öfverskrides,

Reseberättelse af byråinyeniören, doktor A. G. Ekstrand.

149

Enär hvidtölet håller jemförelsevis mycket oförändradt maltextrakt,

blir dess smak något söt alldeles som hos vårt svensköl, men dessutom

har på sista tiden sacharin kommit till stor användning i hvidtölssorterna.

Bland sådana må nämnas ännu några med särskild! hög extrakthalt,

nämligen:

Älkoholhalt. Stamvört.

Bitteröl ................................... 1 V,—2 % 15 %

Södt dubbelöl .......................... — 18 »

Maltöl ........................................ 1 » 19—20»

Det s. k. maltölet beredes på det sättet, att sirupstjockt maltextrakt

löses i vanligt bajerskt Öl, af hvilken anledning ett par maltextraktfabriker

räknas till skattepligtiga bryggerier. De köpa nemligen

från sådana bajerskt Öl och få sig påförd skatten derför.

Hvad priset på hvidtöl angår, har man i Danmark sedan gammalt

den regeln, att en tunna Öl kostar vid bryggeriet lika många kronor

som stamvörten håller extraktprocent. En tunna hvidtöl af 8 % stamvört

kostar således 8 kronor.

Slutligen må framhållas, att man i Danmark ej synes hafva fått

någon smak för de hos oss rätt mycket omtyckta underjästa drickorna,

lager- iskällar- pilsnerdricka m. fl. Dessas alkoholhalt ligger i allmänhet

något öfver den danska alkoholgränsen, och det skulle måhända möta

svårigheter att brygga ett underjäst och utjäst dricka, hvars alkoholhalt

läge under skattegränsen. Därtill kommer, att de danska nykterhetsvännerna

af princip ej förtära underjästa maltdrycker, äfven om dessas

alkoholhalt är under 2 V4 vigtprocent.

Statistik. 1 Danmark användes till ölbrygd ej blott kornmalt, utan

också åtskilliga andra ämnen såsom majs, ris, socker, och detta i rätt

afsevärd mängd, såsom synes af följande tabell för de senare åren:

Till skattepliktigt Öl:

Kornmalt. ...............

Majs ........................

Ris

Socker..................

Till skattefritt Öl:

Kornmal! ............

Majs .....................

Ris

Socker..............

1897-98

19,774,353 kg.

1,784,967 »

136,861 »

9,629 »

15,844,358 »

1,403,792 »

67,550 »

1898-99

20,325,771 kg.

2,607,432 »

135,877 »

25,776 »

16,508,714 »

1,703,510 »

17,230 »

117,873 x.

1899-1900

19,334,048 kg.

2,669,121 »

136,150 »

23,105 »

16,003,735 »

1,954,990 »

25,560 »

124,166 x>

150

Reseberättelse af byråingeniören, doktor Å. G. Ekstrand.

Det skattepligtiga ölet uppdelas i 3 kategorier, som under de senare

åren visa följande åtgång inom landet:

Vanligt lageröl

Pilsner .............

Porter ............

Skattefritt Öl:

Kroneöl alla slag

Hvidtöl »

1897-98

521,897 tnr.

124,342 »

11,181 »

657,420

30,281 »

1,004,868 »

1,035,149

1898-99

542,968 tnr.

151,847 »

12,574 »

707,389

39,191 »

1,078,742 »

1,117,933

1899-1900

508,803 tnr,

171,969 »

13,832 »

694,604

50,370 »

1,080,668 »

1,131,038

Allkoholstyrkan uppgifves för vanligt lageröl till 3,7 5—4,5 vigtproc.

» » » pilsneröl o. d. » 3 —4 »

» » » porter » 4,5 —5,5 »

För kroneölets och hvidtölets alkoholstyrka har förut redogjort^.

Antalet bryggerier har under senare åren varit:

1897-98 1898-99 1899-1900

Skattepligtiga jemte 2 maltextr.-fab................... 41 44 46

Skattefria .............................................................. 334 344 342

^375 “388 “388

Af de skattepligtiga bryggerierna hafva under de 3 åren blott 5

tillverkat enbart skattepligtigt Öl, de öfriga både skattepligtigt och

skattefritt.

ölskatten inbragte

1897— 98 ................................... 5,824,428 kr.

1898— 99 .................................. 6,277,595 »

1899— 1900 ............................. 6,158,686 »

Då det kunde tyckas, som om den höga ölbeskattningen borde

medföra en ökad bränvinskonsumtion, torde följande uppgift på bränviustillverkningen

vara af intresse:

Potter ä 100%

1897— 98 tillverkades 16,612,067

1898— 99 » 17,362,674

1899— 1900 >• » 17,176,734

Skatt

2,990,172 kr.

3,125,281 »

3,091,812 »

Reseberättelse af byråingeniören, doktor Å. G. Ekstrand.

151

Af dessa siffror, jämförda med uppgifterna om ölkonsumtionen,

vill det synas, som om bränvinskonsumtionen håller sig temligen konstant,

medan förbrukningen af skattepligtigt Öl har en märkbar tendens

att stiga, hvilken ännu mer framträder hos de skattefria ölsorterna,

särskildt kroneölet.

In- och utförsel af Öl och bränvin spela ingen roll.

För Öl är utförseln något större än införseln, för bränvin införseln

något större än utförseln.

Formen för den danska ölskatten är i hög grad enkel och billig,

och i Danmark synes man i allmänhet vara mycket belåten dermed,

både den kontrollerande myndigheten och bryggarne, hvilka i sin tillverkning

knappt hafva någon känning af en kontroll. Huruvida samma

skatteform skulle lämpa sig för en eventuel maltdrycksbeskattning i

Sverige kan under sådana förhållanden visserligen förtjena att tagas i

öfvervägande, men det förefaller, som om den danska bryggerikontrollen,

trots dess stränga ansvarsbestämmelser, vore för svag i ett så glest

befolkadt land som större delen af Sverige, isynnerhet om i handeln

samtidigt skall göras en sträng skilnad mellan starkare och svagare

maltdrycker.

Slutligen anser jag mig böra framhålla, att jag har Herr Toldinspektor

Moltzens benägna medverkan och upplysningar att tacka för

flertalet af de i förestående redogörelse lemnade uppgifterna.

Stockholm den 28 oktober 1901.

Å. G. Ekstrand.

.. Ai\

H :\ "v.f!.

rf; i ''• >tv.< i"i i ii

ui..* r. » - ‘*>i> ; It

fi-, ■ - o''!tu tu h'' >:

^Ki: . i

''i tv

i

''i.

>! U\ I it i

■ ! :;:u '' • ■'' - U 1 > ;»> i

it''- jViOiH

i.

'' . .. \ !>»l '';i''

t • ,•! >>• ■ :><■ ■ •>''

• ■ 1 i

«. I. liitUjiTO,!? <■

i v. .-i, - ■ ''• '' /-[vr i. : ■ !■’’

n t ,

: rfol UM ■ '' '' ’ - • • . • • “ •*) : '' '' ''

;]• • ''^>r- W virr

"r~ P. *1«>i

> i •»• * -I ?. • i.

J . f‘M -

• MA*

n.7 ''

}•; */&1’ v i.v ; f.

,r ’ k v; ■ i*#; i

-

; 1’ ! i;Ji

i * l j fri i ;.4V

''•j;;. > i /

•fi T r« ;■ t

• -!! It 1 *•

,. . ■ ■ i •" >

, gri n I tu i;

.l-jy.-tti *. c > <

!

i)*, u

-

■ i i-: ■ •'' ''a c

Äldre och mjare mältdrycksanalyser.

153

Bil. 4.

Maltdrycksanalyser, på komiterades uppdrag bearbetade

eller verkställda af ingeniören J. Köhler.

Till komitén för förnyad utredning af frågan om lämpligaste

sattet för anordnande af en maltdrycksbeskattning.

Härmed får jag vördsamt öfverlemna 16 tabeller utgörande resultatet

af de arbeten, jag enligt komiténs uppdrag utfört.

Hvad angår de tabellerna 1—6 omfattande »äldre maltdrycksanalyser»,

har det i afseende å dessa analyser nu verkställda arbetet

bestått deri, att analyserna fullständigats såvidt angår beräkningen af

alkoholhalten, uttryckt i volymprocent, äfvensom af stam vörtens styrka

och utjäsningsgraden.

Samtliga de i öfriga tabeller, 7—16, meddelade uppgifter grunda

sig deremot å nu verkställda undersökningar.

Rörande undersökningarnas utförande samt tabellernas uppställning

må anmärkas följande.

Alkoholhalten har bestämts enligt destillationsmetoden; och hafva

vid de nyare analyserna beräkningarna verkställts med tillhjelp af K.

Windischs tabeller, hvaremot vid de äldre analyserna — i de fåll då uppgift

om maltdryckens egentliga vigt saknas — volymprocenten för

enkelhetens skull antagits utgöra 6/i af vigtsprocenten, en beräkning,

som emellertid haft till följd, att de erhållna talen blifvit något för låga.

För bestämmande af extrakthalten har den indirekta metoden användts;

och hafva beräkningarna utförts med tillhjelp af Ballings tabeller.

20

154

Äldre och nyare nmltdrycksanalyser.

Stamvörtens styrka har för svagdricka beräknats enligt formeln:

K = e + 2 A

och för öfriga maltdrycker enligt formeln:

100 (e + 2.06 65 A)

100 + 1-0665 A

i hvilka formler e utmärker extrakthalten, uttryckt i vigtsprocent, och

A alkoholhalten, likaledes uttryckt i vigtsprocent.

För beräknande af utjösning sgraden har användts formeln:

i)

deri e betecknar extrakthalten uttryckt i vigtsprocent och K stamvörtens

styrka.

ÄaccÄanwbestämnmgarna äro utförda enligt Spaeths metod.

Stockholm, Tekniska Högskolan den 14 oktober 1902.

U = 100 | 1

0

John Köhler.

Äldre och nyare maltdrycksanalyser.

155

Äldre Maltdrycksanalyser.

Analysår: 1895—1900.

Tabell 1.

Lageröl.

Analytiker: K. G. Ancker.

N:o

Alkoholhalt

Extrakthalt

pr 100 gr.

Stamvörtens

styrka.

Utjäsnings-

grad.

Analysär.

vol. %

vigts %

1

5.37

4.30

5.83

14.07

58.6

1895

2

5.24

4.1 9

5.5 1

13.56

59.4

3

6.12

4.90

5.23

14.59

64.2

»

4

5.7 4

4.59

4.8 5

13.6 6

64.5

5

5.30

4.24

6.3 1

14.4 1

56.3

1896

6

5.6 1

4.49

5.83

14.42

59.6

7

5.16

4.13

6.29

14.19

55.7

»

8

4.4 8

3.5 8

6.15

13.0 5

52.9

»

9

5.69

4.55

5.7 7

14.47

60.2

»

10

5.80

4.6 4

5.1 6

14.0 5

63.3

»

11

4.9 5

3.96

4.83

12.48

61.3

12

5.03

4.02

5.5 3

13.2 7

58.3

1897

13

5.4 1

4.33

5.7 0

14.oo

59.3

14

5.53

4.42

6.0 5

14.5 0

58.3

»

15

4.9 4

3.9 5

5.32

12.93

58.9

1898

16

4.86

3.89

4.92

12.44

60.5

»

17

4.7 0

3.7 6

4.33

11.63

62.8

»

18

5.5 8

4.4 6

5.73

14.2 6

59.8

19

5.4 9

4.3 9

5.05

13.49

62.6

156 Äldre och nyare maltdrycksanalyser.

N:o

Alkoholhalt

Extrakhalt

pr 100 gr.

Stamvörtens

Styrka.

Utjäsnings-

grad.

vol. %

Vigts %

Analysår.

20

5.4 6

4.3 7

5.07

13.47

62.4

1898

21

5.80

4.6 4

5.20

14.0 9

63.i

22

5.7 1

4.57

5.2 1

13.9 7

62.7

23

4.96

3.97

6.35

13.96

54.5

T>

24

5.58

4.46

5.57

14.1 1

60.6

1899

25

5.53

4.42

5.22

13.7 0

61.9

1900

26

4.89

3.9 1

6.27

13.7 7

54.5

»

27

5.03

4.02

5.59

13.32

58.i

»

28

5.19

4.1 5

5.37

13.35

59.8

T>

29

5.5 1

4.4 1

5.60

14.05

60.2

»

Medeltal

5.33

4.26

5.51

13.7 0

59.8

Högst....

6.1 2

4.90

6.35

14.5 9

64.5

Lägst ...

4.48

3.5 8

4.33

11.63

52.9

1

Alun.: Profven n:is 5, 6 och 7 äro utförda med ebullioskop.

Äldre och nyare maltdrycksanalyser.

157

Tabell 2.

P i I s n e r ö I''.

Analytiker: K. G. Ancker.

N:o

Alkoholhalt

Extrakthalt

pr 100 gr.

Stamvörtens

styrka.

Utjäsnings-

grad.

Analvsår.

vol. %

vigta %

1

1

5.16

4.1 3

4.67

12.64

63.i

1896

2

4.46

3.57

4.67

11.60

59.8

3

4.59

3.67

4.32

11.45

CO

©4

CD

»

4

4.7 5

3.80

4.78

12.13

60.6

1897

5

4.28

3.4 2

3.7 5

10.44

64.i

1898

6

5.43

4.34

5.20

13.54

61.6

1900

7

5.4 6

4.3 7

4.75

13.3 1

64.3

»

8

5.30

4.24

5.37

13.52

60.3

»

9

5.33

4.26

4.82

13.03

63.i

»

Medeltal

4.9 7

3.98

4.7 0

12.4 1

62.i

Högst...

5.46

4.37

5.3 7

13.5 4

64.3

Lägst....

4.28

3.42

3.7 5

10.44

59.8

1

i

Anm.: Profvet n:o 1 utfördt med ebullioskop.

158

Äldre och nyare maltdrycksanalyser.

Tabell 3.

Lagerdricka.

Analytiker: K. Gr. Ancker.

!

■

Alkoholhalt

Extrakthalt

pr 100 gr.

Stamvörtens

styrka.

Utjäsnings-

grad.

Analysår.

N:o

vol. % ;

vigta %

—

1

3.2 6

2.61

3.36

8.52

60.6

1895

2

3.51

2.81

2.97

8.52

65.i

3

3.98

3.1 8

3.2 5

9.50

65.8

»

4

3.56

2.85

3.05

8.68

64.9

5

3.71

2.97

3.36

9.2 1

63.5

»

6

3.66

2.93

3.34

9.n

63.4

7

3.46

2.77

3.38

8.84

61.8

>

8

3.59

2.8 7

2.98

8.6 5

65.5

9

3.51

2.81

3.4 5

8.99

61.6

»

10

2.48

1.98

3.33

7.2 7

54.2

»

11

3.41

2.73

3.5 3

8.9 1

60.4

»

12

4.13

3.30

4.53

10.9 7

58.7

»

13

4.36

3.4 9

4.32

11.12

61.2

»

14

4.20

3.36

3.63

10.2 1

64.5

t»

15

2.31

1.85

3.51

7.19

51.2

»

16

3.5 6

2.85

3.oi

8.64

65.2

»

17

2.73

2.19

3.13

7.48

58.2

»

18

3.51

2.81

3.35

8.89

62.3

19

3.64

2.9 1

3.17

8.91

64.4

20

3.18

2.54

4.20

9.20

54.3

»

21

4.15

3.32

3.8 7

10.34

62.6

»

22

3.13

2.50

2.76

7.72

64.2

Äldre och nyare maltdryeksanalyser.

159

N:o ''

i

Alkoholbalt

Extrakthalt

pr 100 gr.

Stamvörtens

styrka.

Utjäsnings-

grad.

1

Analysår.

vol. %

vigts %

23

3.80

3.04

3.5 7

9.54

62.6

1895

24

3.8 1

3.05

3.30

9.30

64.5

25

3.9 6

3.17

3.2 5

9.48

65.7

*

26

2.60

2.08

3.10

7.24

57.2

»

27

3.5 9

2.87

3.1 5

8.81

64.2

»

28

4.13

3.30

3.9 1

10.36

62.3

»

29

3.6 5

2.92

3.06

8.82

65.3

»

30

4.io

3.2 8

3.2 5

9.69

66.5

»

31

3.86

3.09

3.33

9.4 1

64.6

»

32

3.1 3

2.50

2.95

7.91

62.7

»

33

3.78

3.02

3.2 7

9.2 1

64.5

»

34

3.75

3.oo

3.1 4

9.05

65.3

»

35

2.34

1.87

2.87

6.60

56.5

>

36

3.8 1

3.0 5

3.33

9.33

64.3

»

37

3.4 3

2.74

—

—

—

»

38

3.4 5

2.76

—

—

—

»

39

3.39

2.71

—

—

—

»

40

3.6 1

2.89

3.28

8.98

63.5

»

41

3.7 8

3.02

3.4 5

9.39

63.3

1896

42

3.84

3.07

3.42

9.45

63.8

»

43

3.40

2.72

3.5 7

8.93

60. o

»

Medeltal

3.5 5

2.84

3.3 7

8.96

62.3

Högst ...

4.3 6

3.4 9

4.5 3

11.12

66.5

Lägst....

2.3 1

1.85

2.76

6.60

51.2

160

Äldre och nyare maUdrycksanalyse)

Iskällardricka.

Tabell 4.

Analytiker: K. G. Ancker.

N:o

Alkoholhalt

Extrakth&lt

pr 100 gr.

Stamvörtens

styrka

Utjäsnings-

grad.

Analysår.

vol. %

vigts %

1

3.4 9

2.7 9

3.40

8.90

61.8

1895

2

3.i i

2.49

3.32

8.2 6

59.8

»

3

3.31

2.65

3.33

8.56

61.i

»

4

2.65

2.12

3.07

7.29

57.9

5

2.84

2.27

2.79

7.30

61.8

»

6

3.99

3.19

3.20

9.47

66.2

1896

7

3.03

2.42

2.80

7.60

63.2

1898

Medeltal

3.20

2.5 6

3.13

8.2 0

61.7

Högst...

3.99

3.1 9

3.40

9.47

66.2

Lägst....

2.65

2.12

2.7 9

7.29

57.9

Tabell 5.

Pilsnerdricka.

Analytiker: K. G. Ancker.

|

N:o

Alkoholhalt

Extrakthalt

pr 100 gr.

Stamvörtens

styrka.

Utjäsnings-

grad.

1

1

Analysår

vol. %

vigts %

i

3.31

2.65

3.02

8.26

63.4

1896

2

3.25

2.60

2.7 8

7.93

64.9

1899

Medeltal

3.28

2.62

2.90

8.09

64.i

Högst....

3.31

2.6 5

3.02

8.26

64.9

Lägst....

3.2 5

2.60

2.78

7.93

63.4

Äldre och nyare maltdrycksanalyser.

161

Tabell 6.

Svagdricka.

Analysår: 1895.

Analytiker: John Wanselin för alkohol- och extraktbestämningarne,

K. G. An eker för saccharinbestämningarne.

■yj

N:o

Eg. vigt

vid

17.5° C.

Alkoholhalt

Extraktion

pr 100 gr.

Stamvörtens

styrka.

Utjäsnings-

grad.

Undersökning rörande

närvaron af saccharin.

vol. %

vigts %

1

1.0 152

j

I

1.30

1.04

4.3 1

6.39

33

Ej saccharin.

2

1.0055

3.1 9

2.5 5

2.01

7.11

72

d:o

3

1.0083

1.07

0.8 6

2.2 5

3.9 7

44

eko

4

1.0095

1.07

0.86

2.7 3

4.4 5

39

Saccharin.

5

1.0039

1.73

1.38

1.85

4.6 1

60

(ko

*6

1.0100

2.51

2.01

2.5 3

6.5 5

62

(ko

7

1.0068

1.3 1

1.0 5

2.20

4.30

49

Ej saccharin.

8

1.01 3 1

1.54

1.23

3.7 3

6.19

40

eko

9

1.01 44

0.66

0.5 3

3.6 5

4.7 1

23

Saccharin.

10

1.0103

0.76

0.6 1

2.6 5

3.87

32

eko

11

1.0024

1.4 1

1.1 3

1.1 5

3.4 1

67

eko

12

1.0044

0.9 8

0.7 8

1.3 5

2.9 1

54

Ej saccharin.

13

1.0077

1.64

1.31

2.6 6

5.2 8

50

eko

14

1.0087

1.3 5

1.08

2.7 5

4.9 1

44

Saccharin.

15

1.0068

1.44

1.15

1.88

4.1 8

55

Ej saccharin.

16

1.0 120.

1.70

1.36

3.60

6.32

43

— —

17

1.0070

2.1 4

1.7 1

2.8 1

6.23

55

Ej saccharin.

18

1.0080

1.20

0.9 6

2.4 5

4.37

44

eko

19

1.0067

1.3 6

1.09

2.03

4.2 1

52

Saccharin.

20

1.0 120

1.15

0.9 2

3.6 0

5.44

34

Ej saccharin.

21

1.0 1 5 4

1.28

1.02

4.2 0

6.24

33

(ko

22

1.0096

1.56

1.2 5

2.48

4.9 8

50

(ko

21

162 Äldre och nyare maltdryeksanalyser.

N:o

1

Eg. vigt

Alkoholhalt

Extrakthalt

pr 100 gr.

Stamvörtens

styrka.

Utjäsuings-

grad.

I

Undersökning rörande

närvaron af saccharin.

vid

17.5° C.

vol. %

vigts %

I

28

1.0079

1.05

0.8 4

2.1 0

3.78

45

Ej saccharin.

24

1.01 18

1.73

1.38

3.58

6.34

44

d:o

25

1.0095

1.89

1.5 1

3.0 5

6.07

50

d:o

26

1.01 06

1.65

1.32

3.2 5

5.89

45

d:o

27

1.01 10

1.99

1.59

5.50

8.68

37

d:o

28

1.0101

1.96

1.57

3.23

6.3 7

50

d:o

29

1.0089

1.14

0.9 1

2.03

3.8 5

48

Saccharin.

BO

1.0067

2.04

1.63

2.43

5.69

58

Ej saccharin.

31

1.0026

1.13

0.9 0

1.13

2.93

62

Saccharin.

32

1.01 08

1.64

1.31

3.3 5

5.9 7

44

d:o

33

1.0069

0.9 1

0.73

2.03

3.4 9

42

d:o

34

1.0050

1.25

1.00

1.78

3.78

53

Ej saccharin.

35

1.0097

0.74

0.5 9

2.6 3

3.8 1

31

Ej saccharin; antagi.

gljscerin.1

36

1.0091

0.7 6

0.6 1

2.25

3.4 7

35

d:o d:o

37

1.0073

1.11

0.89

2.45

4.23

42

d:o

38

1.0042

1.60

1.27

1.63

4.1 7

61

d:o

39

1.01 14

0.65

0.5 2

3.06

4.io

26

d:o

40

1.0087

2.10

1.68

2.95

6.31

53

d:o

41

1.0044

1.88

0.87

1.48

3.22

54

d:o

42

1.0144

0.96

0.7 7

4.0 5

5.59

28

d:o

43

1.0083

1.1 2

0.9 0

2.46

4.26

43

d:o

44

1.0054

0.85

0.6 7

1.65

2.99

45