SOU 1904:4

BETÄNKANDE

AF

DEN UTAF KONGL. MAJ:T DEN 10 JULI 1899 TILLSATTA

EGNAHEMSKOMITÉN.

ii.

BILAGOR.

STOCKHOLM

IVAR H^ÖGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.

1901.

INNEHÅLL.

Bil. A.

fr

f

> B.

> C.

> D.

» E.

» F.

» G.

» H.

Sid.

Förslag till instruktion för den i § 5 i lagen om egnahemslån af statsmedel

omförmälda egnahemsnämnd...................... 1

Förslag till formulär till ansökan om egnahemslån af statsmedel med flera

i och för sådana lån erforderliga handlingar................ 9

P. M. angående egnahemsfrågan vid 1899 års riksdag ........... 27

Sammandrag af svar å egnahemskomiténs frågeformulär och cirkulär ... 41

Reseberättelser............ 117

Utredning angående egnahemslåns förenande med lifförsäkring.......141

Utredning angående hemman åliggande utskylder och besvär, som utgå

efter mantal.............. 181

Försäljning af mindre kronoegendomar samt upplåtelse af lägenheter från

kronans mark..................................187

1

Bil. A,

FÖRSLAG

TILL

INSTKUKTION

för den i § 5 i lagen om egnahemslån af statsmedel

omförmälda egnahemsnämnd.

Bil. A.

! t; ;! i!j;. , | - it ‘ ■ >,■

3

Bil. A.

FÖRSLAG

till

instruktion för den i § 5 i lagen om egnahemslån af

statsmedel omförmälda egnahemsnämnd.

§ l.

Egnahemsnämnden har till hufvudsakligt åliggande att i enlighet med

föreskrifterna i lagen om egnahemslån af statsmedel och denna instruktion

pröfva inkomna ansökningar om sådana lån samt bestämma den ordning

de sökande emellan, i hvilken dessa skola erhålla andel af de lånemedel,

som för året varda tillgängliga.

Det tillkommer vidare egnahemsnämnden att besluta om anstånd med

erläggande af årsbetalning å egnahemslån äfvensom angående uppsägning

af sådana lån.

Slutligen har egnahemsnämnden, hvars ledamöter böra, så vidt ske

kan, söka för länets olika delar utröna behofvet och möjligheten af egna

hems bildande samt dervid särskildt beakta de tillfällen till åstadkommande

af sådana, som kunna erbjudas å kronans egendomar, jemväl att

till pröfning upptaga till nämnden inkommande eller af dess ledamöter

väckta förslag om åtgärder med syfte att främja egnahem sfrågans utveckling

inom länet samt att hos vederbörande myndigheter göra de framställningar,

som nämnden efter verkstäld utredning af frågorna finner vara

af förhållandena påkallade.

§ 2.

Vid bestämmande af den ordning, i hvilken sökandena upptagas till

bekommande af lån, bör gälla:

att arbetare på landsbygden går före arbetare i stad;

att företräde lemnas åt den, som vill förvärfva jordbrukslägenhet,

framför den, hvilken vill förskaffa sig bostadslägenhet;

4

Bil. A.

att lånesökande, som genom arbetsamhet och sparsamhet förvärfvat

sina tillgångar, eger företrädesrätt till lån framför den, som annorledes

bekommit dem;

att vid jemförelse mellan sökande, hvilka med hänsyn till deras tillgångar

och arbetsförtjenst befinna sig nära den gräns, der statslån till

eget hem måste anses obehöfligt, den, som står närmare denna gräns och

således får antagas lättare kunna reda sig utan statslån, sättes efter den,

som eger mindre tillgångar; samt

att der ett eller flera af ofvannämnda eller andra skäl tala till förmån

för en sökande och annat eller andra för en annan, nämnden har

att pröfva, hvilken betydelse som i det särskilda fallet kan tillmätas det

ena eller andra skälet.

§ 3.

Beträffande brandstodsbolag, i hvilka åbyggnaderna å egnahemslägenheter

skola hållas brandförsäkrade, är utom den i § 18 i lagen om egnahemslån

gifna föreskriften, att försäkring må godkännas endast i sådant

bolag, som genom sitt reglemente eller särskildt åtagande är förpligtadt

att vid utbetalning af brandskadeersättning tillgodose inteckningshafvares

rätt, att iakttaga, att försäkring helst bör ega rum i bolag, hvars utgifter

indrifvas i sammanhang med kronoutskylderna.

§ 4.

Bland anledningar, hvilka enligt § 17 i lagen om egnahemslån må

kunna föranleda till anstånd med erläggande af årsafgift för egnahemslån,

har egnahemsnämnden särskildt att beakta sjukdom, missväxt, förlust af

värdefullare kreatur eller annat olycksfall.

§ 5.

Uppsägning af lånets stående del, efter det amorteringsdelen blifvit

gulden, bör ske vid nämndens nästa sammanträde, i fall gäldenären antages

kunna utan olägenhet infria lånet. Anses detta ej vara händelsen,

och visar sig gäldenären fortfarande väl förtjent af lånet, skall uppsägningen

uppskjutas till läglig tid för gäldenären, eller ock den lagbestämda

tiden af fem år tillämpas.

5

Bil. A,

§ 6.

Har genom besigtning eller på annat sätt utrönts, att lägenhet, som

häftar för egnahemslån, i följd af vanvård eller eljest befinner sig i bristfälligt

skick, må egnahemsnämnden, der den ej anser skäl att genast uppsäga

lånet, förelägga gäldenären viss tid, inom hvilken bristerna böra vara

afhjelpta, vid äfventyr att lånet eljest helt eller delvis uppsäges.

§ 7.

Då uppsägning af lån på grund af § 21 i lagen om egnahemslån

pröfvas nödig, iakttages:

att uppsägning af lånet i dess helhet bör ega rum såväl vid tillämpning

af bestämmelserna i mom. f), g) och h), som när lägenheten i fall,

hvarom i mom. e) sägs, i sin helhet eller till största delen öfvergått till

ny egare;

att försummelse af gäldenär att i rätt tid erlägga årsbetalning å lånet

eller brandstodsafgift för lägenheten icke ovilkorligen skall genast föranleda

uppsägning af lånet, utan bör sådan i allmänhet ske, först om

gäldenär upprepade gånger, och utan att goda skäl såsom ursäkt kunna

åberopas, gjort sig skyldig till dylik försummelse;

att såsom anledning till uppsägning enligt mom. h) bör räknas: att

låntagare annorledes än genom eget arbete, t. ex. genom arf, gåfva eller

dylikt, kommit i sådan förmögenhetsställning, att låneunderstödet måste

anses för honom alldeles obehöfligt, att gäldenären å lägenheten idkat

eller låtit idka oloflig försäljning af spirituösa drycker, vin eller maltdrycker

eller inhyst lösaktiga personer, eller att han sjelf för ett uppenbarligen

lastbart lefverne; samt

att uppsägning i öfriga fall icke bör ske i vidsträcktare mål), än som

för bevarande af kronans säkerhet är erforderligt.

§ 8.

Vid nämndens sammanträden föres protokoll, innehållande uppgift å

de närvarande ledamöterna och angifvande hvarje föredraget ärendes beskaffenhet

och deraf föranledda beslut samt, vid utslag å låneansökning,

skälen dertill, så framt de icke afse sökandens personliga egenskaper.

I protokollet må ledamöternas yttranden icke i vidsträcktare mån inflyta,

än att ledamot eger att, derest hans mening afviker från nämndens

beslut, få detta till protokollet antecknadt,

Bil. A.

6

Justering af protokollet skall, der sådan ej skett i omedelbart sammanhang

med sammanträdet, sist inom åtta dagar från sammanträdets slut

å tid, som af nämnden bestämmes, ega rum inför nämndens ordförande

och landskamreraren jemte den eller de öfriga ledamöter, som nämnden

dertill utser.

Öfver inkomna låneansökningar skall hos nämnden föras liggare,

upptagande sökandens och lägenhetens namn, lånebeloppet, nämndens beslut

i ärendet äfvensom uppgift, huruvida lån å ansökningen utfallit eller icke.

§ 9.

Efter justeringen skall genom ordförandens försorg utan dröjsmål till

Konungens befallningshafvande öfverlemnas:

a) sådan uppgift å de godkända låneansökningarna, som omförmäles

i § 11 i lagen om egnahemslån;

b) utdrag af egnahemsnämndens protokoll, rörande icke godkända

låneansökningar särskildt för hvarje ansökning;

c) samtliga af lånesökande ingifna handlingar, af hvilka de till godkända

ansökningar hörande dessförinnan böra förses med påteckning såväl

om deras företeende hos egnahemsnämnden, som huruvida handlingen

skall, derest lånet i fråga utfaller, till sökanden återställas eller icke;

d) uppgift å de enligt § 17 i lagen om egnahemslån beviljade anstånd

med erläggande af årsafgift för egnahemslån;

e) uppgift å de enligt § 20 i lagen om egnahemslån skedda öfverflyttningar

af lån.

Af egnahemsnämndens beslut eljest föranledda skrivelser skola, så

fort ske kan, öfverlemnas till Konungens befallningshafvande för vidtagande

af de åtgärder, som i anledning af desamma böra ega rum.

§ 10.

Egnahemsnämnden eger att hos Konungens befallningshafvande göra

framställning om förordnande af biträde ej mindre till protokollsföring

vid nämndens sammanträden samt uppsättande af de af nämndens beslut

föranledda skrifvelser och öfriga expeditioner, än äfven för verkställande

af undersökning eller besigtning, som nämnden på grund af förslag till

åtgärder för egnahemsfrågans främjande, framställning om anstånd med

årsafgifts erläggande enligt § 17 i lagen om egnahemslån, vanvård af

lägenhet, underlåtenhet att följa den faststälda byggnadsplan^ oskäligt

dröjsmål med nyodlingsarbete, för hvilket gäldenären erhållit anstånd

med låneafgiftens erläggande, eller andra försummelser i fullgörande af

de med egnahemslån följande förpligtelser någon gång kan finna skäl

föreskrifva.

Bil. A.

‘.!t i i! i r- . . r/r

*1.. iI ;: l i

i.mni "s. i ''

»•..lä''-* f> •

:Ui <»/

i ). ■ v 4 i ; i t ''« • t''

r^-V i.h-,

•Oi iir.l .

j i'' U1 A * * i i f

i *’ »i! '' '' i • -

r. / i rf ;l.''.-»*!

v

— 9

Bil. B

FÖRSLAG

till

formulär till ansökan om egnahemslån af statsmedel med flera

i och för sådana lån erforderliga handlingar.

1. Ansökan om egnahemslån ........................................................................... sid. 11.

2. Qvitto å emottagandet af sådan ansökan ................................................ » 14.

3. Köpekontrakt ang. egnahemslägenhet ...................................................... » 14.

4. Köpebref ang. egnahemslägenhet ............... » 16.

5. Invisning å egnahemslån, utfärdad till gäldande af köpeskillingen för

lägenhet, afsedd till eget hem ............................................................ » 16.

6. Skuldebref för egnahemslån ......................................................................... * 17.

7. Borgensförbindelse enl. § 14 i lagen om egnahemslån af statsmedel ...... » 18.

8. Intyg enl. samma paragraf för utbekommande under byggnadstiden af

egnahemslån.......................................................................................... » 18-

9. Ansökan om egnahemslåns förenande med lifförsäkring .......................... » lö

lt).

Uppgifter och läkareutlåtande i och för sådan ansökan............................. » 20.

11. Uppgift till Kongl. Maj:t å godkända ansökningar om egnahemslån......... » 25.

o

/

Bil. B. — 10

11

Bil. B.

1. Ansökan om egnahemslån af statsmedel.

Till egnahemsnämnden i.................................län.

Undertecknad får härmed vördsamt anhålla, att i enlighet med bestämmelserna

i lagen om egnahemslån af statsmedel den................................

190......... bekomma statslån till belopp af ..................... kronor.

Till stöd för min ansökan får jag dels hänvisa till omstående uppgifter

med dertill hörande bilagor, dels och bifoga följande andra handlingar,

nemligen:

a) köpekontrakt (eller annan fångeshandling) angående den lägenhet,

hvarom fråga är;

b) i två exemplar plan till nybyggnad å lägenheten jemte dertill

hörande kostnadsförslag;

c) beräkning angående kostnaden för anskaffande af kreatur, inventarier

och husgeråd;

d) --------------------

e) — —--—----------------

Slutligen får jag, med åberopande af bilagda intyg om behofvet af

nyodling å det inköpta området, hemställa, att egnahemsnämnden måtte

medgifva mig tillstånd att börja erlägga afbetalning å amorteringsdelen

först efter förloppet af.........år från nästkommande års början.

X. den ................................. 19.......

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

Namnteckningen bevittnas af

N. N. N. N.

Titel eller yrke. Titel eller yrke.

Postadress. Postadress.

Bil. B.

12

N:o

Frågor

Svar

Bil.

1

Sökandens fullständiga förnamn, till- namn samt gårdsnamn, der sådant

brukas?

Sökandens bostad?

2

Sökandens födelseort?

Sökandens födelseår och födelsedag?

(Prestbevis bifogas.)

3

År sökanden svensk medborgare?

(Har sökanden varit utländsk undersåte, bilägges be- vis, att sökanden upptagits till svensk medborgare.)

4

År sökanden gift?

Sedan hvilken tid?

Hustruns namn och ålder?

Antal barn?

Barnens ålder?

5

Med hvilka penningemedel kan sök- anden bidraga till det egna hemmets

åstadkommande?

Huru stor del deraf kan anses ut- göra sökandens besparade arbetsför- tjenst, och på hvad sätt är återstoden

förvärfvad ?

6

Har sökanden andra egna tillgångar,

och hvilka äro dessa?

(Värdet å lösegendom angifves. Eger sökanden jord

utan åbyggnad eller med endast ofullständig sådan eller

hus på ofri grund, skall beskrifning företes och värdet

uppgifvas.)

Huru äro dessa tillgångar förvärf- vade?

(Genom arf, gåfva, testamente eller egen besparing.)

- 13

Bil. B.

N:o

Frågor

Svar

Bil.

7

Af hvilket slags arbete har sökan- den under de senaste åren haft sin

utkomst?

o

Årlig arbetsinkomst under dessa år?

Ämnar sökanden fortfarande för- sörja sig med hufvudsakligen samma

slags arbete?

8

Har sökanden skulder och, om så

är förhållandet, till hvilket belopp?

(Tillfälliga smärre skalder till sammanlagdt belopp

af högst 60 kronor behöfva ej uppgifvas.)

9

Har sökanden tillförene erhållit

statslån för eget hems förvärfvande?

I sådant fall: inom hvilket län och

hvilken socken?

vid hvilken tid?

till hvilket belopp?

Af hvilken orsak har sökanden af- yttrat detta hem?

10

Har sökanden tillförene sökt sådant

lån, utan att detta utfallit?

(Meddeladt besked bifogas i sådant fall.)

11

I hvilket bolag ämnar sökanden

brandförsäkra åbyggnaderna å lägen- heten?

12

Hvilka upplysningar utöfver de

ofvannämnda önskar sökanden lemna

angående sina förhållanden?

Att samtliga här ofvan lemnade uppgifter aro med sanningen öfverensstämmande,

får jag på heder och tro försäkra.

N. den ....................... 19 . ....

N. N.

14

Bil. B.

(Derest arbetaren önskar att om sina personliga egenskaper förete intyg af ojäfvige och trovärdige personer,

torde detta kunna affattas ungefärligen sålunda:)

Undertecknade, som väl känna N. N., få härmed intyga, att han är

känd för sparsamhet, nykterhet, arbetsamhet och en hedrande vandel

och således enligt vår öfvertygelse väl förtjent af att medelst statslån förhjelpas

till eget hems förvärfvande.

N. den.................................... 19.......

N. N. N. N.

Titel eller yrke. Titel eller yrke.

Postadre89. Postadress.

2. Qvitto å emottagandet af ansökan om egnahemslån,

Att N. N. denna dag till mig såsom egnahemsombud i .......................

kommun aflemnat ansökan om statslån enligt lagen om egnahemslån af

statsmedel jemte i ansökningen åberopade bilagor, erkännes.

N. den ................................. 19......

3. Köpekontrakt angående lägenhet, afsedd till eget hem.

Köpekontrakt.

Emellan oss undertecknade, af hvilka jag N. N. för åstadkommande

af eget hem å nedannämnda lägenhet ämnar söka lån enligt lagen om

egnahemslån af statsmedel, är följande köpeaftal träffadt:

Jag N. N. upplåter och försäljer härigenom till N. N. för everdelig

ego ...........................................................................................................................

(Här införes så noggrann beskrifning å lägenhetens storlek, läge och gränser, att någon osäkerhet derom

ej kan uppstå, äfvensom uppgift om lägenheten är särskildt lagfaren eller skall genom köpet i fråga frånskiljas

annan viss fastighet. År karta upprättad öfver lägenheten, bör densamma omnämnas.)

15

Bil. B.

Vid detta köp skola nedannämnda vilkor gälla:

l:o) i köpet ingå följande å lägenheten befintliga, till ......... kronor

uppskattade byggnader.................................................................................................

(År å lägenheten möjligen uppförd byggnad redan förut köparens tillhörighet, anmärkes detta förhållande

i köpekontraktet med orden:)

o

A fastigheten finnes följande, köparen förut tillhöriga åbyggnad, nemligen

...................................................................................................................................

2: o) köpeskillingen för lägenheten (med de i köpet ingående byggnader)

utgör..................... kronor, och skall erläggas:

kontant med ..................... kronor;

genom invisning å statslånet med ................... kronor;

3:o) säljaren förbinder sig att öfverlåta lägenheten fri från inteckningar

samt att visa, att någon förbindelse å ogulden köpeskilling, som

kan utgå med förmånsrätt framför blifvande inteckning för statslånet, icke

finnes, äfvensom att hålla köparen tillhanda för vinnande af lagfart å

lägenheten nödiga åtkomsthandlingar;

4:o) köpeaftalet går i fullbordan endast under förutsättning, att den

ansökan om lån af statsmedel, hvilken köparen har för afsigt att till egnahemsnämnden

i länet ingifva, varder vid dess nästa sammanträde godkänd,

samt att detta lån vid närmast derpå följande fördelning af lånemedel

tillfaller köparen;

(År köpet afslutadt utan sådant vilkor, utgår detta moment.)

5:o) köpebref skall utfärdas, så snart köpeskillingen blifvit gulden;

6:o)---—----------—----

7:o)--------------------

Förestående köpekontrakt med deri intagna vilkor

varder härigenom

oss till alla

delar godkändt.

N. den ......

..............................19.......

N. N.

N. N.

Säljare.

Bevittnas:

Köpare.

N. N.

N. N.

Titel eller yrke.

Titel eller yrke.

Postadress.

Postadress.

Bil. B.

16 -

4. Köpebref angående lägenhet, afsedd till eget hem.

Köpebref.

I enlighet med derom upprättadt köpekontrakt upplåter och försäljer

jag N. N. härigenom till N. N. för everdelig ego..................................... (Här

införes lägenhetens namn samt tydlig beskrifning å densamma) för en köpeskilling af................

kronor; och som denna köpeskilling blifvit till fullo gulden, så afhänder

jag mig ofvannämnda lägenhet och tillegna!'' N. N. densamma.

Lägenheten är redan tillträdd (tillträdes den .......................... 19........).

N. den ............................... 19.........

N. N.

Bevittnas:

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

5. Invisning å egnahemslån, utfärdad till gäldande af köpeskilling för

lägenhet, afsedd till eget hem.

Invisning.

Undertecknad, som af N. N. för en köpeskilling af ............................

kronor inköpt en lägenhet (Här införes tydlig beteckning å lägenheten) och af berörda

köpeskilling kontant guldit. ............................... kronor, berättigar härmed

bemälde N. N. att hos vederbörande kronofogde lyfta återstående köpe

-

17

Bil. B.

skillingen ................................ kronor af det mig för åstadkommande af eget

hem å ofvannämnda lågenhet beviljade statslån.

N. ............................. den ................................. 19.......

N. N.

Bevittnas:

N. N.

Titel eller yrke.

Poätadress.

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

6. Skuldebref för egnahemslån.

Skuldebref.

Som undertecknad för åstadkommande af eget hem å nedan angifna

iordbrukslägenhet ...... , r , , . . .

bostadslägenhet ^agen orn egnahemslån åt statsmedel den ...........

190 .. .. tillerkänts statslån till belopp af.................................... kronor, så för

binder

jag mig härigenom att i enlighet med bestämmelserna i nämnda

lag förränta och återbetala detta lån samt, derest lånet varder med lifförsäkring

förenadt, jemväl erlägga stadgad försäkringsafgift; och underkastar

jag mig samma lags föreskrifter om uppsägning af lånet.

Till säkerhet för denna förbindelse medgifver jag, att utan mitt vidare

hörande inteckning må tagas uti mig tillhöriga lägenheten ...........................

N. den...................................19.......

N. N.

Bevittnas:

N. N.

Titel eller yrke.

Postadreäs.

N. N.

Titel eller yrke.

Postadreis.

3

Bil. B.

18

7. Borgensförbindelse enligt § 14 i lagen om egnahemslån af statsmedel.

Borgensförbindelse.

Såvida N. N. af det statslån, som enligt lagen om egnahemslån af

statsmedel blifvit honom beviljadt för åstadkommande af eget hem å

lägenheten .....................................................................i..................................socken

och ................................ härad, utbekommer andel utöfver det till gäldande

af köpeskillingen för lägenheten lyftade lånebelopp, gå vi undertecknade,

en för båda och båda för en, i borgen såsom för egen skuld för återbetalande

enligt bestämmelserna i nämnda lag af hvad sålunda till honom

ytterligare utlemnas intill en summa af .................................. kronor jemte

ränta derå. Denna vår borgen upphör att gälla, när hela det gäldenären

tillfallande lånet till honom utbetalts.

N. den...................................19......

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

Bevittnas:

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

8. Intyg enligt § 14 i lagen om egnahemslån af statsmedel för utbekommande

under byggnadstiden af sådant lån.

På begäran få undertecknade härmed på heder och tro intyga:

att N. N., som enligt oss förevisad handling beviljats statslån för

åstadkommande af eget hem å honom tillhöriga lägenheten ..........................

.............................................i....................................socken och..............................

härad, börjat å lägenheten uppföra (boningshus och vissa uppgiga uthus);

- 19 —- Bil. B.

att detta arbete fortskridit så långt (här lemnas i korthet uppgift & det utförda arbetet,

t. ex,: att grund lagts och väggar uppförts till eu höjd af ...... meter); Samt

att värdet å det sålunda uppförda enligt af oss verkstäld uppskattning

uppgår till ...... kronor.

N. den.................................... 19.......

N. N. N. N.

Titel eller yrke. Titel eller yrke.

Postadress. Postadress.

9. Ansökan om förenande af egnahemslån med lifförsäkring enl. § 16 i

lagen om egnahemslån af statsmedel.

Till Konungens befallningshafvande i ................................. län.

Undertecknad, åt hvilken enligt Konungens befallningshafvandes skrifvelse

af den ................................... 19......... beviljats egnahemslån till belopp

af .................................... kronor, får, med bifogande af läkareutlåtande an

gående

mitt helsotillstånd, härigenom anhålla, att berörda lån måtte i

enlighet med bestämmelserna i § 16 i lagen om egnahemslån af statsmedel

den ................................. 190........ varda med lifförsäkring förenadt.

N. den .

19

N. N..

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

Bevittnas:

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

Bil. B

20

lO. Uppgifter samt läkareutlåtande i och för ansökan om förenande af

egnahemslån med lifförsäkring enligt § 16 i lagen om egnahemslån

af statsmedel.

Läkareutlåtande.

I.

Frågor att inför läkaren besvaras af den, å hvars lif försäkring sökes.

1. Edert för- och tillnamn?

Födelsedag?

Yrke eller sysselsättning?

2. År ni gift?

Har ni barn? Huru många?

3. Har ni fullgjort eder värnpligt eller hvar- för icke?

4. Har ni lidit af:

a) Slag, lamhet, fallandesjuka eller sin- nessjukdom?

b) Blodspottning, långvarig hosta eller

andtäppa, lung- eller lungsäcksinflam- mation?

c) Blodkräkning eller blindtarmsinflam- mation, rubbningar i matsmältningen,

• långvarigt diarré eller förstoppning?

d) Ägghvita eller socker i urinen?

e) Akut ledgångsreumatism med feber?

Har den recidiverat?

f) Syfilis?

Har den recidiverat?

När senast?

Behandlingen?

g) Körtelsjukdom, bensjukdom eller öron- flytning?

(Tiden för sjukdomen, dess långvarighet samt möjligen

inträffade följder augifvae.)

21

Bil. B.

5. Har ni varit utsatt för någon svårare

kroppsskada?

6. Vet ni eder hafva lidit af någon annan

allvarlig eller långvarig sjukdom?

7. Anser ni eder för närvarande fullt frisk?

8. Har hos någon af edra föräldrar eller

syskon, hos maka eller barn förekommit

lungsot?

I så fall, hos hvilka?

Förklaring.

Undertecknad, som för eget hems förvärfvande erhållit statslån och

önskar att dermed förena lifförsäkring, förklarar härigenom på heder och

tro, att de i förestående svar lemnade uppgifter äro sanna, samt underkastar

mig, om jag bedrägligt uppgifvit något, den påföljd, lagen om egnahemslån

af statsmedel den ................................ 190........ för sådant fall

stadgar.

(Sökandens egenhändiga namnteckning i läkarens närvaro.)

Bil. B.

22

II.

Frågor att besvaras af undersökningsläkarcn beträffande

helsotillstånd.

9. Huru har ni öfvertygat eder om hans

(hennes) identitet?

10. Har han (hon) ett friskt utseende?

Antyder utseendet sjuklighet eller all- män svaghet?

11. Har han (hon) en ordinär ^roPPs

klen byggnad

I händelse af korpulens angif längd,

bröst- och bukomfång.

12. Finnas sjukliga företeelser å huden, så- som utslag, sår, ärr, svulster eller åder- bråck?

13. Aro syn och hörsel normala eller i

hvad hänseende abnorma?

Finnes flytning ur öronen?

14. Förekomma tecken på någon sjukdom

i nervsystemet?

15. År bröstkorgen välbildad?

Angifver undersökningen någon sjuklig

förändring i lungorna?

Bil. B.

--23

16. Aro hjertljuden normala eller i hvad

hänseende abnorma?

Angifver undersökningen i öfrigt någon

sjuklig förändring i hjertat?

Kännes radialarteren rigid?

17. Utvisar palpation af buken svulstbild- ning eller annan abnormitet?

18. År urinen klar?

Innehåller den ägghvita, socker eller

var?

Finnes någon sjukdom i urogenital- organen?

19. Gifver undersökningen anledning miss- tänka missbruk af spritdrycker?

20. Har ni i öfrigt vid denna undersökning

uppmärksammat något, som kan vara

af vigt att känna för bedömande af

den undersöktes helsotillstånd och lifs- längd?

Intyg.

Härmed förklarar jag på heder och samvete, att jag efter bästa öfvertygelse

och vetande sanningsenligt besvarat ofvanstående frågor.

................................. den ................................. 19..........

Bil. B.

24

Utlåtande af förste provinsialläkaren.

1. Tillstyrkes försäkringen till normal pre- mie?

2. Tillstyrkes försäkringen mot åldersför- höjning, och hvilken?

3. Afstyrkes försäkringen?

4. I händelse af åldersförhöjning eller af- styrkande: hvilka äro skälen?

5. Har ni eljest något att anmärka med af- seende på det föreliggande fallet?

den

19

Förste provinsialläkare i N. län.

25

Bil. B.

11. Uppgift å godkända ansökningar om egnahemslån, som enligt § 11 i

lagen om egnahemslån af statsmedel skall till Kongl. Maj:t insändas.

Uppgift å de af egnahemsnämnden i ...................................................... län

godkända ansökningar om egnahemslån af statsmedel år 19.......

Lånens

ordning

enligt

egnahems-

nämndens

beslut

Sökandens namn och hemvist

till

jordbruks-

lägenhet

Lånebelo]

till

bostads-

lägenhet

>p

Summa

l

N. N.................................................................

000

_

000

2

N. N................................................................

—

000

000

3

N. N...............................................................

000

—

000

Summa

000

000

000

4

Bil B.

26

/

27

Bil. C.

P. M.

ANGÅENDE

EGNAHEMSFRÅGAN

VID

1899 ARS RIKSDAG.

29

Bil. C.

Egnahemsfrågan vid 1899 års riksdag.

Motioner.

Förslag om vidtagande af åtgärder från statens sida i ändamål att

bereda arbetare och andra mindre bemedlade ökad möjlighet att förvärfva

egna hem framstäldes vid riksdagen år 1899 i fem särskilda

motioner. Af dessa motioner väcktes en i Första Kammaren af herr

G. Benedicks och de fyra återstående i Andra Kammaren af herrar M.

Schenström, M. F. Nyström, H. Pantzarhielm och C. J. Jakobson.

Motion af G. Benedicks (n:o 10).

Motionären framhöll särskildt önskvärdheten af statens ingripande förLan<itarb»tare.

att bereda arbetsklassen på landet egna hem, och anförde såsom skäl för

förslagets begränsning till landtarbetarne hufvudsakligen:

att arbetarne på landet i många afseenden lefde under mindre lyckliga

förhållanden än arbetarne i städerna, i följd hvaraf statens ingripande

till förmån för de sistnämnde vore mindre behöfligt;

att en förbättring af landtarbetarens ställning kunde antagas motverka

den allt mer tilltagande strömningen af arbetare till städerna och i någon

mån råda bot å den redan förefintliga bristen på landtbruksarbetare;

att stadsarbetarne genom rikare tillgång på penningar och större lätthet

att associera sig egde möjlighet att, i mån af behof, sjelfva förskaffa

sig egna hem;

att de hygieniska fördelar, som med egna hem vore förenade, företrädesvis

gjorde sig gällande å landet;

samt att ett allsidigt genomförande af den ifrågasatta reformen sannolikt

skulle ställa alltför stora anspråk på statsverket.

Att arbetare på landet i regeln lefde i afsaknad af egna hem, berodde statslån m. m.

enligt motionärens mening derpå, att erforderliga penningemedel icke

funnes för dem tillgängliga, och vore det derför önskvärdt, att staten i

Bil. C.

30

Fördelar.

Hemställan.

Motivering.

detta hänseende räckte arbetarne en hjelpsam hand genom att blifva deras

förlagsgifvare på billiga vilkor. Dervid vore önskvärd!, att amortering

tillätes ske på mycket lång tid, och att räntan sattes så lågt, som för

staten vore möjligt. Rörande den säkerhet, som skulle erfordras för lånens

beviljande och för desammas användande för uppgifvet ändamål, förestälde

sig motionären, att praktiska bestämmelser utan svårighet skulle kunna

träffas. Till större säkerhet för de låntagande arbetarnes familjer kunde

lånerörelsen kombineras med lif- eller lifränteförsäkring af låntagarne.

Angående den sålunda ifrågasatta lånerörelsen, hvilken motionären

ansåg böra omfatta alla slag af landtarbetare, både jordbruks- och industriarbetare,

lemnades i motionen allmänna anvisningar angående bestämmandet

af lånens maximibelopp och lägenheternas storlek äfvensom i fråga

om statens rätt att pröfva de lokala betingelserna för egna hems upprättande.

I sammanhang härmed framhölls såsom önskningsmål, särskild!

vid arbetares förvärf af jord, att bestämmelserna rörande jords styckning

och lagfart blefve enklare och billigare, än nu vore förhållandet.

Till stöd för framställningen åberopades i motionen, att förvärfvande

af egna hem skulle på arbetsklassen utöfva en särdeles välsignelserik

inverkan i moraliskt, ekonomiskt och socialt afseende, och skulle enligt

motionärens åsigt möjligheten af ett sådant förvärf för flertalet bland

arbetarne innebära ett förverkligande af deras käraste önskningar. Af motionären

framhölls tillika, att landet i dess helhet skulle hafva fördel af

egnahemsfrågans lyckliga lösning, i hvilket hänseende erinrades, att folkmängden

och i samband dermed landets ekonomiska bärkraft och försvarskraft

skulle ökas, under det att emigrationen skulle aftaga och landets

uppodling befrämjas.

Motionären hemstälde i enlighet härmed, att Riksdagen ville hos

Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och

i hvilken omfattning staten kunde anses böra medelst lån mot låg ränta

och på lång amorteringstid understödja arbetarne på landsbygden i deras

sträfvan att förvärfva egna hem, samt till Riksdagen inkomma med det

förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

M. Schenströms motion (n:o 6).

Af motionären anfördes hufvudsakligen:

Genom föreskrifter rörande hemmansklyfning, egostyckning och dylikt

hade från statsmakternas sida redan vidtagits åtgärder för att underlätta

för mindre bemedlade och obemedlade att förvärfva jord, men så väl dertill

som till bostäder på land och i stad fordrades penningar. Utan att

31

Bil. C.

någon verklig hjelp i detta hänseende lemnades af staten, torde för mången

en än sa liflig önskan om ett hem i eget hus ej kunna genomföras. Vid

fragans bedömande måste för stora delar af Norrland hänsyn tagas till

der radande särskilda förhållanden, men i öfriga trakter af Sverige kunde,

såväl i stad som å landsbygden, gemensamma bestämmelser tillämpas.

Staten borde för ändamålet lemna amorteringslån mot samma ränta och

amortering, mot hvilken staten sjelf kunde erhålla penningar. Lånen

kunde utlemnas af riksbanken mot inteckning inom tre ijerdedelar af fastighetens

värde efter föregången utredning af Konungens befallningshafvande.

Länens sammanlagda belopp borde till en början ej understiga två millioner

kronor om året.

Motionären, som fann utredning i frågan erfordras, föreslog, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag rörande lån af statsmedel

åt mindre bemedlade för att skaffa sig egna hem, samt till de bestämmelser,

som i sammanhang dermed kunde anses erforderliga.

M. F. Nyströms motion (n:o HG).

I denna motion erinrades om den i Stockholm rådande bristen på bostäder

för arbetare, med deraf föranledda faror för det allmänna helsotillståndet

och den allmänna sedligheten; och anfördes af motionären, bland

annat:

Den enda slutgiltiga lösningen på arbetarebostadsfrågan vore, att arbetarne

sattes i tillfälle att förskaffa sig egna hem med tillräcklig tillgång

på luft och solljus för det uppväxande slägtet. Detta kunde ske

allenast genom statens mellankomst, och måste för ändamålet tagas i anspråk

områden utom Stockholm. Vilkoren för att en villastad för arbetare

och mindre bemedlade skulle vinna framgång vore: närbelägenhet,

goda kommunikationer, tillräcklig omfattning och framför allt billig och

för arbetareförhållanden lämpad anskaffningskostnad. De tre förstnämnda

af dessa, vilkor uppfyldes af några i närheten af Järfva station belägna,

kronan tillhöriga egendomar med eu areal af sammanlagdt 240 ]/2 hektar.

Dessa egendomar skulle blifva arrendelediga, några redan under år 1901,

andra år 1904 och en år 1908, samt kunde följaktligen till en del utan

alltför stor tidsutdrägt tagas i anspråk. Att äfven det fjerde af nyss

nämnda vilkor måtte blifva tillgodosedt, vore syftemålet med ifrågavarande

motion.

Rörande silttet för upplåtelsen ansåge motionären, att ändamålet bäst

främjades, om staten förblefve cgare till marken emot eu måttlig årlig

Förslag.

Motivering.

Bil. C.

32

Hemställan.

Enskilda åt

gärder.

arrendeafgift eller, om formella svårigheter för en sådan anordning förefunnes,

genom att försäljning egde rum på så lindriga afbetalningsvilkor,

att det verkligen blefve möjligt för de med motionen afsedda samhällsklasser

att inlåta sig på affären.

Upplåtelsen kunde icke tillskynda staten någon förlust utan maste

tvärtom medföra en betydligt större inkomst än de nuvarande arrendebeloppen.

Dertill komme den ojemförligt större inkomsten genom ökad

persontrafik, som den ifrågasatta anläggningen skulle tillföra statens jernvägar.

För att en villastad, sådan som den föreslagna, skulle uppfylla sin

bestämmelse, vore nödvändigt att fastställa vissa principer, hvilka, så vidt

möjligt vore, skulle bevara dess karakter och skydda densamma från

spekulationens förderfliga inflytande. Nödiga föreskrifter härutinnan skulle

lämpligen kunna föreslås af Kongl. Maj:t.

Möjligheten att anskaffa förlagskapital till byggnadernas uppförande

vore beroende på, huruvida staten qvarstode såsom byggnadstomternas egare

eller om dessa komme att försäljas. I förra fallet syntes det oundvikligt,

att staten finge träda emellan såsom förlagsgifvare; i senare fallet deremot

torde byggnadskapital kunna på annat sätt anskaffas, ehuru äfven da

staten till en början måste vara beredd på att lemna nödigt förlagslån.

En vigtig omständighet i fråga om statens lånebidrag vore, att återbetalningen

stäldes på tillräckligt lång tid, och att räntan blefve så lag som

möjligt.

I motionen bemstäldes på grund häraf, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och till

Riksdagen inkomma med förslag till upplåtelse af de i motionen omförmälda

egendomarne till egna hem för arbetare och mindre bemedlade personer

i Stockholm, på sådana vilkor och bestämmelser, som, efter vunnen

utredning, kunde befinnas erforderliga för ett verksamt och kraftigt befordrande

af det i motionen angifna syftet.

Motion af H. Pantzarhielm (n:o 177).

I denna motion, i hvars syfte 24 af Andra Kammarens ledamöter

förklarade sig instämma, utvecklade motionären arbetarebostadsfrågans

eller, såsom den jemväl benämndes, egnahemsfrågans — innebörd ur

åtskilliga synpunkter. Tillika gafs en öfverblick öfver frågans ståndpunkt

i vissa andra länder och i vårt eget land.

Beträffande förhållandena i Sverige erinrade motionären om de ansatser,

som i ett par städer, särskilt, Göteborg och Stockholm, äfvensom

på landsbygden gjorts till att kalla egnahemsfrågan till Rf och föra den

framåt. Särskildt hade en i Östergötland bildad, sedermera till andra

landskap utbredd förening sökt väcka intresse för saken.

Visserligen hade, yttrade motionären vidare, statsmakterna i vårt landraijare statshaft

uppmärksamheten hänvänd på önskvärdheten att åt mindre bemedlade at3arderbereda

tillfälle att förvärfva mindre jordlotter, men syntes de hittills vidtagna

åtgärderna mera hafva gått i riktning att kolonisera Norrland och

andra aflägset belägna landsdelar samt genom utdikning och torrläggning

af mossar och sänka utmarker bereda odlingslägenheter. Hufvudsyftemålet

i de vidtagna åtgärderna syntes nästan mindre hafva varit eu önskan

att tillgodose arbetarebefolkningens trängtan efter egna hem än fastmera

en önskan att så billigt och beqvämt som möjligt få våra vidsträckta utmarker

och ödemarker koloniserade och uppodlade. Ifrågavarande åtgärder

vore sålunda tillkomna mera af ren statsekonomisk än social hänsyn.

Motionären framhöll jemväl orsakerna till den för jordbruket menliga

öfver flytta ingen af arbetskraft från landet till städerna och andra industricentra,

samt anförde derefter:

Man måste med- eller motvilligt, förr eller senare, ordna arbetare- Motionens

förhållandena på landsbygden så — och detta visserligen ej minst i jord- hufvu(i,yfteegarnes

eget intresse — att tillfälle kunde beredas den ordentlige och skötsamme

arbetaren att inom sitt eget yrke, sitt eget verksamhetsområde kunna

klättra stegen uppför till en, i någon mån åtminstone, oberoende och

själfständig samhällsställning, såsom egare eller arrendator af eget hem.

Härigenom skulle äfven bildas en fast stam af uppväxande jordbruksarbetare,

som emot daglön biträdde vid sådana större jordbruk, som ej kunde

skötas af egaren och hans närmaste. Äfven skulle utan tvifvel härigenom

vår jord komma under intensivare bruk och kunna föda kanske dubbelt

så många yrkesjordbrukare som nu.

Hushållningssällskapen och landstingen kunde utan afsevärda kostnader utväga,-.

i hög grad främja frågans framgång genom att hvar inom sitt område

ställa sig i spetsen för rörelsen, med råd och dåd understödja den enskilda

företagsamheten, väcka allmänhetens intresse för saken och genom folkskrifter

och anordnande af föredrag sprida en allmännare kännedom om

egnahemsfrågan och dess välsignelserika verkningar. Staten hade genom

sin kring hela landet spridda jordegendom i vårt land, mera än hvad förhållandet

torde vara i de flesta andra länder, redan i sin hand en naturlig

möjlighet och på samma gång det förnämligaste medlet att genom en

sannolikt ganska enkel egostyckning underlätta bildandet af egna hem

och dermed äfven befordra skapandet af ett statsarrendesystem i vid omfattning

till väsentlig fromma för jordbruket. Derjemte måste staten träda

Bil. C.

- 34

Hemställan.

Motivering.

emellan i och för åstadkommande af ett rationelt kreditväsende, genom

hvilket å ena sidan genom billiga, kanske ofta räntefria lån möjlighet skulle

beredas obemedlade statsborgare att förskaffa sig egna hem, på samma gång

å andra sidan en olycksbringande skuldsättning skulle förekommas.

Med anledning af hvad i motionen anförts hemstälde motionären, att

Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Ivongl. Maj:t

täcktes låta utreda den s. k. egnahemsfrågan, såväl med afseende å denna

frågas betydelse för vårt fosterland i politiskt, socialt, ekonomiskt och

sedligt hänseende, som ock med afseende å den form och de betingelser,

under hvilka i vårt land egna hem åt mindre bemedlade kunde eventuelt

genom statens mellankomst beredas, samt derefter till Riksdagen inkomma

med de förslag till frågans lösning, hvartill denna utredning kunde gifva

anledning.

1 motionen föreslogs tillika, att Riksdagen måtte för detta ändamål

ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag å 10,000 kronor.

C. J. Jakobsons motion (n:o 132).

I denna motion instämde 17 ledamöter af Andra Kammaren, hvarförutom

5 andra ledamöter af kammaren förmälde sig instämma i motionens

syfte.

Under erinran att vissa mått och steg från statsmakternas sida tagits

för att underlätta och göra det möjligt för mindre bemedlade arbetare

att förskaffa sig egna jordbruk och egna hem, anförde motionären i fråga

o*m lämpligaste sättet att betrygga den svenske arbetarens ålderdom, att

man dervid borde iakttaga den riktning, hvari arbetarne sjelfva syntes

vilja gå, i hvilket afseende motionären hänvisade till den inom landet redan

existerande »Föreningen egna hem». Denna förening, som blott arbetat

några få år, hade, yttrade motionären, i ständigt tilltagande omfattning

utvecklat sin verksamhet. Om ett kraftigt stöd, ju förr desto hellre, lemnades

denna arbetarerörelse, skulle densamma omfattas med största intresse

samt medföra för vårt land och folk verkligt betydelsefulla fördelar.

Lämpligaste formen för understöd från statens sida åt mindre bemedlade,

som ville förskaffa sig egna hem eller tilläfventyrs egde sådana,

vore enligt motionärens mening lån mot ungefär samma ränta, som staten

sjelf finge erlägga, eller högst 3V2 procent, att amorteras på 25 till 30 år,

med rättighet för låntagare att, om han så önskade, få amortera på kortare

tid. Säkerhet för lånet borde vara första inteckning, och kunde lån lemnas

intill V* af egendomens värde, beräknadt efter taxeringsvärde eller köpe

-

- 35 - Bil. C.

skilling. Kontrollen rörande säkerheten för lån kunde utöfvas af Konungens

befallningshafvande eller deras underordnade.

Från statsmakternas sida vore, förmenade motionären, denna fråga en

ren penningangelägenhet, dervid allenast måste tillses, att lånen utlemnades

emot fullgod säkerhet, och syntes icke någon närmare utredning vara behöflig.

Saken vore trängande och borde icke till en oviss framtid uppskjutas.

Motionären föreslog af dessa skäl, att Riksdagen måtte för år 1900 roning.

anslå ett belopp af en million kronor för ändamålet, med öfverlemnande

åt Kong!. Maj:t att efter närmare utredning utanordna de anslagna medlen.

Statsutskottets utlåtande (n:o 93).

Sedan ifrågavarande motioner blifvit remitterade till statsutskottet,

afstyrkte detta i afgifvet utlåtande herrar Nyströms och Jakobsons motioner.

1 fråga om förstnämnda motion anförde utskottet:

Enligt skrifvelse den 9 maj 1894 hade Riksdagen beslutit, att styck-4»5. m. f.nvning

antingen i sin helhet eller delvis till smärre jordbrukslägenheter kunde''5"’1’”''5 m0,wnega

rum af sådana mindre kronoegendomar, som vid arrendetidens utgång

skulle försäljas, äfvensom att jemväl af öfriga under domänstyrelsens förvaltning

stälda, för statsverkets räkning utarrenderade egendomar finge

efter arrendetidens slut antingen genom styckning eller afsöndring beredas

mindre jordbrukslägenheter. I samma skrifvelse förutsattes jemväl, att det

någon gång kunde befinnas lämpligt att vid försäljning af kronodomän i

större eller mindre mån stycka densamma till tomtplatser. Med anledning

af Riksdagens beslut i detta ämne hade Kongl. Maj:t den 25 september

1896 faststält särskilda bestämmelser om lägenheters upplåtande från kronans

under domänstyrelsens förvaltning stående, för statsverkets räkning utarrenderade

jordbruksdomäner.

Kongl. Maj:t torde icke underlåta, att, derest sådant befunnes lämpligt

och af förhållandena påkalladt, vid de tider, då arrendena af de utaf motionären

omförmälda kronoegendomarne utginge, vidtaga åtgärder till beredande

å dessa egendomar af mindre jordbrukslägenheter eller tomtplatser.

Beträffande herr Jakobsons motion erinrade utskottet, hurusom vid-4^ a

1898 års riksdag en motion i enahanda syfte af utskottet afstyrkts, af 9n> mo ■

skäl, bland andra, att det icke ansetts tillrådligt, att en fond afsattes för

ett visst ändamål, utan att någon som helst utredning förebragts, på hvad

sätt denna fond skulle till förmån för ett sådant ändamål användas.

I anledning af de öfriga motionerna yttrade utskottet i hufvudsak Anf- öfr''ea

i-., t i J motioner.

följande:

Bil. C.

36

Tidigare åtgärder.

Hem på lands

bygden.

Statslån.

Hemställan.

Den fråga, som i motionerna berördes, vore utan tvifvel af stor vigt.

Också hade den ej af Riksdagen lemnats obeaktad. Afsevärda åtgärder för

beredande af egna jordbruk åt obemedlade och mindre bemedlade hade af

Riksdagen vidtagits, i hvilket afseende borde erinras om Riksdagens beslut

angående försäljning af mindre kronolägenheter samt dess år 1894 letnnade

medgifvande i fråga om styckning af och afsöndring från kronodomäner.

Önskligt vore dock, om ökade tillfällen till förvärfvande af egna hem kunde

beredas den del af befolkningen, som deraf vore i behof.

Emellertid hade utskottet, i hufvudsaklig anslutning till hvad herr

Benedicks i sin motion anfört, trott sig finna, att åtgärder i förenämnda

syfte tills vidare borde inskränkas till underlättande af tillfälle för mindre

bemedlade arbetare att å landsbygden förvärfva nämnda förmån. Frågor

angående anordnande af arbetarebostäder inom städerna vore nemligen af

helt annan innebörd än de, som afsåge beredande af egna hem å landsbygden.

Dervid borde likväl erinras, att åtgärder till underlättande för

arbetare att förskaffa sig egna hem å landet syntes böra afse äfven de

obemedlade arbetare inom städerna, för hvilka förhållandena medgåfve, att

de kunde bo å närliggande landsbygd.

Hvad i motionerna anförts till stöd för att bereda dem, som sökte

förvärfva sig egna hem, tillfälle att mot billiga vilkor erhålla lån af staten,

funne utskottet värdt att uppmärksammas; men då någon utredning i detta

ämne icke förelåge, hade utskottet icke velat inlåta sig på bedömande af

de antydda åtgärderna. Att denna likasom öfriga på förevarande angelägenhet

inverkande frågor underkastades en allvarlig pröfning, syntes

emellertid utskottet vara önskvärdt. På grund af det anförda ansåge

utskottet sig böra föreslå Riksdagen att med anledning af nu ifrågavarande

motioner begära Kongl. Maj:ts åtgörande för vinnande af den utredning,

som i ämnet kunde vara erforderlig.

Utskottet hemstälde alltså i nu ifrågavarande del, att Riksdagen måtte

hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t behagade föranstalta om utredning,

huruvida och i hvilket afseende ytterligare åtgärder kunde vidtagas

för beredande af tillfälle för mindre bemedlade arbetare att på landsbygden

förvärfva sig egna hem, samt derefter till Riksdagen inkomma med det

förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

Det i eu af motionerna framstapla förslaget om beviljande af särskildt

förslagsanslag för bestridande af kostnaderna för utredningen afstyrkte

utskottet, af skäl att denna kostnad enligt utskottets mening kunde

förskjutas af tillgängliga medel.

37

Bil. C.

Öfverläggning i Riksdagen.

Inom Första Kammaren (prof. 28: 26.)

Herr Wieselgren framhöll, utan att gorå något särskild^ yrkande, önskvärdheten

af, att Riksdagen äfven måtte hafva tanken fäst på stadsarbetarnes

behof i förevarande hänseende.

Herr Wcern yrkade afslag å statsutskottets hemställan, i hvad den

afsåg aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t. Till stöd för detta yrkande

anförde talaren, bland annat:

att från såväl statsmakternas som arbetarnes sida hade härutinnan

gjorts hvad skäligen kunnat göras;

att den ifrågasatta lånerörelsen skulle för statsverket medföra uppoffringar

genom de för låntagare förmånliga lånevilkoren, hvarförutom lånens

handhafvande och nödig kontroll skulle ådraga staten dryga kostnader och

ökadt arbete;

att direkt utlåning af statsmedel för ifrågavarande ändamål skulle försvaga

den redan bildade egnahemsföreningens verksamhet;

samt att, derest för utlåningen skulle af statsmedel afsättas en fond,

denna måste bildas på bekostnad af de skattskyldige, bland dem äfven

de fattigaste, hvilka aldrig kunde tänka på att komma så långt som att få

egna hem.

Grefve Lewenliaupt yrkade, under förmenande att statens mellankomst

tills vidare icke vore erforderlig, likaledes afslag å utskottets ifrågavarande

hemställan.

Herr H. Tamm anmärkte, att egnahemsfrågan finge hållas skild från

andra, helt olika lösning kräfvande frågor, t. ex. frågorna om kolonisation

af Norrbotten eller om eu utsträckt styckning af jordegendomar. Egnahemsfrågan

afsåge, huru arbetarne, såsom arbetare, skulle få ett eget hem,

der de sutte sjelfständiga.

Talaren erinrade vidare, bland annat:

att man vid försöken att lösa denna fråga i hvarje fall måste gå försigtigt

till väga;

att man dervid måste bygga på den grunden, att det vore arbetaren

sjelf, som skulle skapa sig en egen fast bostad;

att lånevägen vore en farlig väg;

38

Beslut.

Bil. C.

att egnahemsfrågans framgång vore beroende på, att för arbetaren

funnes tillfälle till arbetsförtjenst, i följd hvaraf egna hem skulle kunna

bildas kring städerna eller stora fabriker samt på stora gods;

att, om hindren för egna hems bildande borttoges, sådana hem skulle

uppstå, der arbetsförtjenst funnes att få och i mån deraf;

att ett underlättande af köp utaf smärre lägenheter för billigt pris

vore ett steg i rätt riktning;

samt att det största hindret vore svårigheten att få från hemman afskilda

lägenheter frigjorda från inteckningarna i hemmanen.

Efter votering blef utskottets hemställan i förevarande del med 51

röster mot 26 bifallen, hvarpå utskottets hemställan i öfrigt bifölls utan

diskussion.

Inom Andra Kammaren (prof. 36: 2.9).

Herr Schenström anmärkte, likväl utan att göra något yrkande, att då

i förevarande hänseende samma förhållande rådde beträffande stadsmark

utom stadens planlagda område som rörande landsbygden, den ifrågasatta

utredningen borde afse att såväl på landsbygden som å stads utom planlagda

området belägna mark bilda egna hem för mindre bemedlade.

Häruti instämde herr Hammarström.

Särskilde talare framhöllo derjemte, likaledes utan att göra bestämda

yrkanden, synpunkter, som af talarne betecknades såsom vigtiga för lösningen

af förevarande fråga. Sålunda erinrades:

af herr Jansson i Krakerud, att då jordegare icke vore villige att

sälja byggnadstomter åt arbetarebefolkningen, en särskild expropriationslag

i ämnet erfordrades, hvarigenom stadgades laglig rätt för en för hvarje

särskildt fall tillsatt expropriationsnämnd att utse och uttaga byggnadstomter

åt arbetarne öfverallt i hela riket, hvarförutom fideikommissinstitutionen.

borde upphäfvas, på det att den stora areal, som upptoges af

fideikommissen, måtte blifva för ändamålet tillgänglig:;

af herr Johnsson, med hvilken herrar Centevwall och Nordin i Sättna

instämde, att sådana bestämmelser med afseende å förvärf af fast egendom

borde fastställas, att lägenheter kunde förvärfvas och lagfart å dem meddelas,

utan att alltför stora uppoffringar och kostnader behöfde vara dermed

förenade; samt

af herr Zetterstrand, att vid den blifvande utredningen i ämnet torde

böra tillses, huruvida det icke voi''e möjligt att äfven i städerna få till stånd

egna hem åt arbetare, och det både inom städernas planlagda områden

och å öfrig stadsmark.

39

Bil. C.

Utskottets hemställan blef derefter i sin helhet af kammaren utan

votering bifallen, i den del, som afsåg herr Nyströms motion, efter diskussion,

derunder dels motionären, med återgifvande af de hufvudsakliga

skälen för motionen, gjorde gällande, att de påpekade missförhållandena

icke kunde förväntas blifva afhjelpta vare sig genom åtgärder af Stockholms

kommun eller på enskildt initiativ, dels och herr Persson i Ställhult

hufvudsakligen erinrade, hurusom, då utskottet föreslagit en skrifvelse

till Kongl. Maj:t angående utredning af frågan i hela dess vidd, hvad

motionären åsyftat kunde vinna behörigt afseende vid den blifvande utredningen.

Riksdagens skrifvelse (n-.o 135).

I enlighet med kamrarnes sålunda fattade beslut aflat Riksdagen den

13 maj 1899 till Kongl. Maj:t i ämnet en skrifvelse, affattad i öfverensstämmelse

med hvad statsutskottet derom hemstält och upptagande utskottets

motivering, så vidt densamma afsåg skrifvelseförslaget.

Beslut.

Bil.

C.

40

41

Bil. D.

SAMMANDRAG

AF

SVAR Å EGNAHEMSKOMITÉNS FRÅGEFORMULÄR

OCH CIRKULÄR.

I. Frågeformulär och cirkulär, utsända af egnahemskomitén........................... sid. 43.

II. Sammandrag af länsstyrelsernas svar å frågorna 1, 2 och 12 i frågeformulär 1 » 49.

III. Sammandrag af hushållningssällskapens förvaltningsutskotts och underafdel

ningars,

kronofogdarnes m. flis svar å frågorna 1, 2, 7, 8, 10, 11 och 12 i

frågeformulär 1 ............................................................................................ » 67.

IV. Sammandrag af inkomna svar å frågeformulär 2....................................... > 89.

V. Sammandrag af länsstyrelsernas svar å frågorna i cirkulär 3................... » 97.

■-0*0*0—-

(i

Bil. D,

42

tf

43

Bil. D.

I. Frågeformulär och cirkulär, utsända af egnahemskomitén.

Frågeformulär 1.

(Svar å frågorna skulle afgifvas dels af länsstyrelserna samt kronofogdar och

länsmän, dels ock af hushållningssällskapens förvaltningsutskott samt ordförandena i

hushållningssällskapens underafdelningar. Tillika egde ej mindre å landsbygden varande

arbetarekorporationer och arbetsgivareföreningar än äfven enskilde industriidkare och

andra intresserade att öfver samma frågor afgifva de yttranden, till hvilka de kunde

finna sig befogade.

Enär beträffande frågorna 3, 4, 5, 6 och 9 de i svaren meddelade upplysningarna

befunnits vara för komiténs arbete af mindre intresse eller ett statistiskt sammanförande

visat sig icke lämpligen kunna ske, hafva sammandrag af svaren å dessa frågor icke

utarbetats.)

Frågor:

1. Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan

och tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren varit

tillfredsställande:

a) inom jordbruket?

b) » industrien?

Aro de missförhållanden, som i angifna hänseenden möjligen förekomma

inom området, att anse såsom beroende på tillfälliga omständigheter?

Eller

kan det antagas, att nämnda missförhållanden skola visa sig

varaktiga?

2. Om särskild! inom jordbruket är att befara stadigvarande brist på

arbetare, kan då detta missförhållande anses i någon mån bero på svårigheten

för arbetarne att förvärfva egna hem?

3. Huru äro inom edert område jordbruksarbetarnes bostadsförhållanden

i allmänhet ordnade?

4. Hvilken jordareal innehafves inom edert område vanligen af en

jordtorpare:

a) när denne sköter torpet med tillhjelp af hustru och hemmavarande

minderåriga barn?

b) när torparen derjemte behöfver biträde af en fullvuxen dräng?

Bil. D.

44

5. Hvilken areal, särskild! af åker, äng och hagmark, är inom edert

område att anse såsom den minsta, på hvilken en skötsam jordbrukare må

kunna, jemte familj, erhålla sin nödtorftiga bergning, ifall han är uteslutande

hänvisad till det egna jordbruket?

ti. För hvilket medelpris kan man inom edert område:

a) inköpa för en sådan jordbrukslägenhet erforderlig jordareal?

b) å lägenheten uppföra nödiga byggnader?

7. År det antagligt, att inom edert område skall kunna beredas tillgång

till jord för att sätta mindre bemedlade jordbruksarbetare i tillfälle

att förvärfva egna hem:

a) på fri grund?

b) » ofri grund?

8. Hvilka upplysningar beträffande jordbrukslägenheter med mindre

jordområde än de med frågorna 5 och ti afscdda kunna af Eder lemnas

dels i öfrigt dels särskild! angående de vanliga kostnaderna:

a) för jorden?

b) * byggnaderna?

9. Finnas inom edert område industriella anläggningar, och, i sådant

fall, huru äro der bostadsförhållandena för arbetarne ordnade?

10. År det antagligt, att i grannskapet till de industriella anläggningarna

skall kunna beredas tillgång till jord för att sätta vid nämnda

anläggningar sysselsatte, mindre bemedlade arbetare i tillfälle att förvärfva

egna hem:

a) på fri grund?

b) » ofri grund?

11. För hvilket medelpris skulle man i fall, hvarom under 10 sägs,

för upprättande af ett arbetarehem på fri grund kunna:

a) inköpa erforderlig byggnadstomt?

b) förse densamma med åbyggnad, afsedd för eu familjs behof?

12. Kan ur ofvan anförda eller andra synpunkter, i hvad edert område

angår, anses önskvärdt, att från statens sida åtgärder vidtagas i syfte

att underlätta möjligheten att förvärfva egna hem:

a) för mindre bemedlade jordbruksarbetare?

b) för andra mindre bemedlade arbetare?

45

Bil. D.

Frågeformulär 2.

(Svar å frågorna skulle afgifvas af öfverståthållare-embetet, länsstyrelserna, städernas

magistrater, med undantag af magistraten i Stockholm, eller vederbörande stadsstyrelser

äfvensom stadsfullmäktige, der sådana funnes. Tillika egde ej mindre i städerna

varande arbetarekorporationer samt fabriks- och handtverksföreningar eller andra

sammanslutningar af arbetsgivare ån äfven enskilde industriidkare och andra intresserade

derstädes att öfver samma frågor afgifva de yttranden, till hvilka de kundo finna sig

befogade.)

Frågor:

1. Betinga till arbetarebostäder afsedda lägenheter inom staden jemförelsevis

höga hyror, eller hafva i andra afseenden yppat sig svårigheter

för de i staden sysselsatte arbetarne att der erhålla lämpliga bostäder?

2. Aro nämnde arbetare till afsevärdt antal bosatte på den staden

oingifvande landsbygden?

3. Kan ur ofvan anförda eller andra synpunkter anses önskvärd t, att

från statens sida åtgärder vidtagas i syfte att för mindre bemedlade arbetare,

hvilka hafva stadigvarande arbete i staden, underlätta möjligheten att förvärfva

egna hem å den staden angränsande landsbygden; och är det antagligt,

att tillgång på härför tjenlig mark kan beredas?

Cirkulär 3.

Till Konungens Befallningshafvande i län.

Sedan egna-hems-komitén, med begagnande af komitén utaf Kongl.

Maj:t gifvet tillstånd att från vederbörande verk och myndigheter infordra

erforderliga uppgifter och meddelanden, genom cirkulär af den 1 december

181)9 från samtliga länsstyrelser begärt upplysningar i åtskilliga hänseenden,

närmare angifna i två särskilda, cirkuläret vidfogade frågeformulär, har

komitén under fortgången af sina arbeten funnit nödigt att anhålla om

meddelanden äfven beträffande här nedan utvecklade spörsmål.

Såsom bekant torde vara, har komitén till uppgift att verkställa af

Riksdagen begärd utredning, huruvida och i hvilket afseende ytterligare

åtgärder må kunna vidtagas för beredande af tillfälle för mindre bemedlade

arbetare att på landsbygden förvärfva sig egna hem. Komitén har

följaktligen icke att föreslå åtgärder för beredande af dylik förmån åt

vare sig alldeles obemedlade arbetare eller sådana, som ega så stora tillgångar,

att de anses kunna utan statshjelp förvärfva sig egna hem. Under

komiténs öfverläggningar hafva emellertid, särskildt vid behandlingen af

--46 -

Bil. D.

vissa frågor beträffande omfattningen af det understöd, som från statens

sida skulle åt arbetarne lemnas, olika meningar yppat sig angående hvad

med mindre bemedlade arbetare, i motsats till de båda andra kategorierna,

rätteligen bör förstås. Då antagas kan, att uttrycket »mindre bemedlad»

i förevarande hänseende tillägges en väsentligen olika betydelse å skilda

orter, har komitén funnit sig föranledd att genom införskaffande af uttalanden

från de särskilda delarne af vårt land söka erhålla kännedom

om hvad på hvarje ort kan anses vara den gängse uppfattningen af samma

uttryck, äfvensom huruvida någon skilnad dervid bör göras emellan jordbruksarbetare

och industriarbetare.

Af den redogörelse för arbetarnes bostadsförhållanden, som i svaren

å de under 3 och 9 i komiténs förut utsända frågeformulär 1 upptagna

frågorna lemnats, har komitén väl erhållit vissa upplysningar angående

redan vidtagna åtgärder för att bereda mindre bemedlade arbetare tillfälle

att på landsbygden förvärfva sig egna hem. Som det dock är af stor

vigt för komitén att erhålla så fullständig kännedom som möjligt om

hvad på enskildt initiativ, vare sig från arbetsgifvares sida eller genom

särskildt för ändamålet bildade föreningar eller på annat sätt, hittills blifvit

i detta hänseende åtgjordt, har komitén ansett sig böra derom framställa

en direkt förfrågan.

Vid behandlingen af ett inom komitén framstäldt förslag om beviljande

af statslån för egna hems bildande har komitén tagit under öfvervägande,

hvilken myndighet borde i sista hand pröfva inkomna ansökningar

om dylikt låneunderstöd. Inom komitén, som ansett en dylik pröfningsrätt

böra tillkomma myndighet inom hvarje län, har dervid å ena sidan

ifrågasatts, att nämnda uppdrag borde lemnas åt länsstyrelsen, hvaremot

å andra sidan föreslagits, att för ändamålet borde inrättas en särskild

nämnd för hvarje län. Denna nämnd, hvilken komme att sammanträda

i länets residensstad två gånger om året, borde enligt berörda förslag utgöras

af landshöfdingen eller, i händelse af förfall för honom, landskamreraren

såsom ordförande samt tre ledamöter, utsedde en af landstinget,

eu af hushållningssällskapet eller dess förvaltningsutskott och eu, hvilken

borde vara kroppsarbetare, af Konungens befallningshafvande. Komitén

har funnit det vara af synnerligt intresse att få erfara länsstyrelsernas

mening, huruvida en dylik nämnd må anses vara för det med densamma

afsedda ändamålet erforderlig och lämplig.

Slutligen har komitén funnit behörigt att inhemta kännedom om

antalet och beskaffenheten af de jordafsöndringar, å Indika under den tid,

som förflutit sedan lagen angående hemmansklyfning, egostyckning och

jordafsöndring den 27 juni 1896 trädde i gällande kraft, af länsstyrelserna

- 47 - Bil. D.

meddelats fastställelse; hvarom erforderliga upplysningar redan lemnats

komitén från ett län.

På grund af hvad ofvan anförts, tillåter sig komitén anhålla, att

Konungens befallningshafvande behagade, der erforderlig utredning i ofvan

omförmälda hänseenden ej redan blifvit af Konungens befallningshafvande

till komitén afgifven, så snart ske kan till komitén inkomma med sådan;

och hemställer komitén alltså, att Konungens befallningshafvande benäget

måtte

dels afgifva yttrande, huru stora tillgångar en arbetare inom länet

må anses få ega för att kunna i ofvan sagda mening räknas såsom mindre

bemedlad;

dels lemna komitén upplysningar angående de särskilda åtgärder, som

inom länet kunna vara på enskildt initiativ vidtagna för att tillgodose

behofvet af egna hem på landsbygden för mindre bemedlade arbetare, och

i sammanhang dermed yttra sig, huruvida i sådant syfte inom länet möjligen

bildade föreningar äro så organiserade och ledda, att det kan anses

rådligt och för syftemålet gagneligt att genom beviljande af statslån åt

dessa föreningar söka befrämja egna-hems-tankens realiserande;

dels meddela, huruvida enligt Konungens befallningshafvandes uppfattning

bestyret med pröfningen af inkomna ansökningar om statslån för

egna hems upprättande bör inom hvarje län öfverlemnas åt länsstyrelsen

eller åt en särskild nämnd med den ungefärliga sammansättning, som

ofvan angifvits;

dels ock till komitén inkomma med uppgift å antalet af de jordafsöndringar,

som under åren 1897—99 blifvit af Konungens befallningshafvande

faststälda, hvilken uppgift bör vara så beskaffad, att deraf framgår,

huru stor del af dessa afsöndringar afser beredande af lägenhet åt

mindre hemmansegare eller arbetare, med såvidt möjligt särskild upplysning,

om lägenheten är afsedd till jordbrukslägenhet eller endast till

byggnadstomt, och huru stor del af afsöndringarna hufvudsakligen tillkommit

i ändamål af skogsafverkning.

Bil. D.

48

49

Bil. D

II. Sammandrag af länsstyrelsernas svar å frågorna 1,

12 i frågeformulär 1.

Frågan 1. Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan

och tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren

varit tillfredsställande

a) inom jordbruket? ........................................................................

b) inom industrien?..............................................................................

Frågan 2. Om särskildt inom jordbruket är att befara stadigvarande brist på

arbetare, kan då detta missförhållande anses i någon mån bero på

svårigheten för arbetare att förvärfva egna hem.............................

Frågan 12. Kan ur de i frågeformuläret anförda eller andra synpunkter, i hvad

edert område angår, anses önskvärdt, att från statens sida åtgärder

vidtagas i syfte att underlätta möjligheten att förvärfva egna hem:

a) för mindre bemedlade jordbruksarbetare?!

b) för andra mindre bemedlade arbetare? j

2 och

sid. 51.

» 53.

» 54.

» 56.

7

Bil D. - 50

*

**

51

Bil. D,

Frågan 1 a.

Har i allmänhet mom edert område förhållandet emellan efterfrågan och tillgång

å arbetskraft under de senast förflutna tio åren varit tillfredsställande

inom jordbruket?

Svar på frågan, alla innehållande att tillräcklig arbetskraft för jordbruket

saknats, hafva afgifvits af länsstyrelserna i Jönköping, Kronobergs,

Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Vermlands, Vestmanlands, Vesternorrlands,

Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, medan deremot

öfrige länsstyrelser icke uttalat någon egen åsigt i ämnet.

Såsom hufvudsaklig anledning till bristen på arbetskraft för jordbruket,

har i samtliga svaren angifvits den dragningskraft, som på arbetarebefolkningen

utötvas af industrien med dess höga kontanta dagslöner, lättare

arbetsvilkor och större frihet samt tillfällen till hjelp ur understödskassor

och dylikt. Industrigrenar, som särskildt inverka, äro enligt svaren, i Blekinge

län stenindustrien samt i de norrländska länen skogsindustrien och

grufdrift.

I flere svar har jemväl framhållits att jernvägsbyggandet i afsevärd

mån tagit arbetskraft från jordbruket.

Från Kalmar och Hallands län nämnes såsom bidragande orsak till

missförhållandet utvandring till Amerika, under det att länsstyrelsen i

Kronobergs län. med förmälan att emigrationen från länet till nämnda

land numera väsentligt aftagit och derför ej kan anses i betydande grad

inverka uti ifrågavarande afseende, erinrar om den minskning af arbetskraft

inom länet, som förorsakas deraf att den yngre befolkningen sommartiden

söker arbete i Skåne och Danmark. Länsstyrelsen i Hallands

län omnämner derjemte att inom vissa kustsocknar af länet eu stor del af

den manliga ungdomen af ålder egnar sig åt sjöfart.

52

Bil. D.

Det rådande missförhållandet mellan efterfrågan och tillgång å arbetskraft

för jordbruket anses allmänt komma att visa sig varaktigt. Länsstyrelsen

i Kronobergs län säger på fråga härom att, derest minskade arbetstillfällen

skulle uppstå vid allmänna byggnader, skogsarbeten och industriella

anläggningar, de derigenom ledigblifna arbetarne antagligen skulle

föredraga att utvandra framför att underkasta sig det strängare arbete

och den minskade arbetsförtjenst, en återgång till jordbruksarbete skulle

för dem medföra.

53

Bil. D

Frågan 1 b.

Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan och

tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren varit

tillfredsställande inom industrien?

På denna fråga afgifna svar, nemligen från Kronobergs, Kalmar, Blekinge,

Malmöhus, Hallands, Vermlands, Vestmanlands, Vesternorrlands och

Jemtlands län, äro alla jakande.

Bil. D.

54

Frågan 2.

Om särskildi inom jordbruket är att befara stadigvarande brist på arbetare, kan

då detta missförhållande anses i någon mån bero på svårigheten

för arbetarne att förvärfva egna hem?

I jakande riktning svara länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Malmöhus,

Vestmanlands och Jemtlands län.

Bristen på jordbruksarbetare beror dock, enligt hvad uttalas från de

tre förstnämnda länen, endast i mindre väsentlig mån på svårigheten för

dessa arbetare att förvärfva egna hem, utan är den egentliga anledningen

till densamma att söka i den, särskildt hos den yngre befolkningen, tilltagande

benägenheten att ställa sig i industriens tjenst.

Större betydelse uti ifrågavarande afseende synas länsstyrelserna i

Vestmanlands och Jemtlands län vilja gifva åt egnabemsfrågan. Så anser

länsstyrelsen i Vestmanlands län det ligga i sakens natur, att den jordegare,

som vill åt sin gård trygga en bofast arbetarestain, skall nå detta

mål kanske i främsta rummet genom att der inrymma arbetare med egna

hem, samt säger, att exempel inom länet icke saknas derpå att blicken

vaknat för betydelsen häraf, i hvilket afseende framhålles, dels att egostyckning

flerestädes eger rum i den grad, att hvarje lotts innehafvare

måste förutsättas nödvändigt bero af sina arbetskrafter vid sidan af den

lott han brukar, dels ock att nyligen en kommun vid försäljning af ett

densamma doneradt hemman låtit uppdela jorden i en mängd, just för

handtverkare och jordbruksarbetare afsedda, tegar.

Från Jemtlands län uttalas att de hinder, som resa sig mot bildande

af egna hem, uppenbarligen i och för sig äro af beskaffenhet att utgöra

tillräcklig förklaringsgrund till den ringa omfattning, i hvilken dylika

hem hittills uppstått i länet. Länsstyrelsen anmärker dock på samma

gång, att sistnämnda förhållande torde till väsentlig del hafva sin orsak i

tidningspressens spridning bland arbetarne äfvensom i de lättade kommunikationerna,

genom hvilka medel arbetarne äro i stånd och vant sig vid

att uppsöka de ställen, der för tillfället den största kontanta arbetsförtjensten

erbjudes, samt att mången derför torde finna fördelaktigare att

lefva på rörlig fot än att binda sig fast vid egen torfva och dermed beröfva

sig möjligheten att begagna sig af de fördelar konjunkturerna på arbetsmarknaden

i andra orter kunna erbjuda. Lämpliga åtgärder för egna

- 55 - Bil. D.

hems bildande skulle emellertid, enligt länsstyrelsens mening, i hög grad

bidraga till ökande af den bofasta befolkningen på landsbygden.

Såsom nekande kunna svaren betecknas från Jönköpings, Kronobergs,

Kristianstads, Hallands, Vermlands, Vesternorrlands och Norrbottens län.

Af dessa svar äro de från Kristianstads, Vesternorrlands och Norrbottens

län bestämdt nekande och enligt de öfriga kan bristen på jordbruksarbetare

icke anses i någon mera afsevärd mån bero på frågan om egna

hems anskaffande.

Från Kristianstads län åberopas i detta afseende att någon svårighet

icke inom länet förefinnes för skötsamma arbetare att skaffa sig eget hem

samt från Jönköpings, Hallands och Vermlands län att jordtorpen, hvilka

torde få anses som det närmaste surrogatet för egna hem, ofta öfvergifvas

eller endast med svårighet kunna vid ledighet återbesättas med brukare.

På samma gång ofvannämnda länsstyrelser uttalat, att frågan om

tillfälle till det egna hemmets anskaffande icke, eller åtminstone icke i

anmärkningsvärd grad, kan angifvas såsom orsak till bristen på jordbruksarbetare,

hänvisa de, i enlighet med hvad rörande svaren å frågan 1 a)

redan omförmälts, nästan enstämmigt till industriens nuvarande gynsamma

ställning med deraf följande höga aflöningar och öfriga lockelser för arbetaren

såsom den egentliga anledningen till berörda brist.

Bil. D.

56

Frågan 12.

Kan ur de i frågeformuläret anförda eller andra synpunkter, i hvad edert

område angår, anses önskvärdt, att från statens sida åtgärder vidtagas

i syfte att underlätta möjligheten att förvärfva egna hem:

a) för mindre bemedlade jordbruksarbetare?

b) för andra mindre bemedlade arbetare?

a

b

I svaren åberopade skäl m. m.

Ja

Nej

Ja

Nej

Stock- holms län.

1

i

Någon hjelp från statens sida direkt till ar- betarne synes icke lämplig, men deremot ändamåls- enligt att statsmedel funnes att tillgå för att efter

Kongl. Maj:ts bepröfvande användas för understöd- jande af sådana föreningar, som i orterna kunde

bildas med ändamål att underlätta arbetares sträf- van efter egen bostad med eller utan jord. Sär- skilda speciella bestämmelser för anslagets använd- ning böra ej fästas vid detsamma, utan åt Kongl.

Maj:t lemnas frihet att besluta om de vilkor och

den form, under Indika förening skulle komma i

åtnjutande af understöd. Tillvaron af sådant stats- anslag skulle antagligen snart nog framkalla bil- dande af dylika föreningar.

Dpsala

län.

1

i

Inskränker sig i ärendets nuvarande skick till

att uttala såsom sin åsigt att det i komitérades

uppdrag angifna mål bäst främjas genom lagstift- ning, syftande att underlätta såväl åstadkommande

af jordafsöndringar som sådan afsöndrings befriande

från å stamhemman hvilande inteckningar.

Transport! 2 | | 2

57

Bil. D»

a

b

I svaren åberopade skäl m. m.

Ja

Nej

Ja

Nej

Transport

2

2

Söderman- lands län

Länsstyrelsen har i egnahemsfrågans närvarande

skede ej velat afgifva utlåtande utan allenast hän- visat till de svar, som lemnats af kronofogdar m. fl.

Östergöt- lands län.

1

1

'')

Jönkö- pings län.

1

1

Understöd af staten för bildande af egna hem

på landsbygden bör, liksom hittills, ske på den

väg, att staten genom lagstifning och administra- tiva förordningar underlättar afsöndringar från en- skilda jordegendomar, äfvensom att staten fortgår

i styckning af kronans vid industricentra eller eljest

lämpligen belägna, till försäljning bestämda do- mäner samt i medgifvande af afsöndring från dy- lika kronans egendomar. Tryggare synes denna

väg vara än att staten genom lån och penninge- bidrag skulle söka framkalla bemödanden af arbetare

att skaffa sig egna hem. Åtminstone synes arbeta- ren böra först skaffa sig den sparpenning, för hvil- ken han köper jorden, hvarefter möjligen skäl kan

finnas för staten att t. ex. genom förmedling af

hushållningssällskapen i länen bereda arbetaren till- gång till lån mot billig ränta och inteckning i jor- den för uppförande af bostad eller verkställande af

odlingar.

Transport

4

4

) Svaret afgifvet utan särskild motivering.

ö

Bil. D

58

a

b

I svaren åberopade skäl m. m.

Ja

Nej

Ja

Nej

Transport

4

4

Krono- bergs län.

1

1

*)

Kalmar

län.

Då en sparsam, nykter och idog arbetare inom

vare sig jordbruk eller industri bör med nuvarande

arbetsförtjenster kunna i de fle3ta fall tidigt nog för- foga öfver medel, som sätta honom i stånd att för- värfva eget hem å en mindre lägenhet, synes ett

ingripande från statens sida till förmån för dylika

lägenheters förvärfvande mindre vara nödigt. Vida

bättre behöfves statsunderstöd för anskaffande af

sådana större lägenheter, som bereda innehafvaren

med familj helt och hållet eller åtminstone i mera

väsentlig mån en nödtorftig bergning, genom till- komsten af hvilket slags lägenheter jordbruksnärin- gen jemväl skulle ur åtskilliga synpunkter erhålla

fördelar. Åtgärder af staten i syfte att bereda

mindre bemedlade arbetare å landsbygden egna hem

synas derför i hvarje fall böra inskränkas till lä- genheter af sistnämnda beskaffenhet. Med hänsyn

till säkerheten för beviljade lån lärer endast arbetare- hem på fri grund kunna blifva föremål för understöd.

Upplåtelser från kronojord synas böra ega rum

i vidsträcktare omfattning än hittills skett.

Gotlands

län.

1

1

Ändamålsenligt synes vara att staten genom

försäljning af smärre och styckning af större jord- egendomar eller i vissa fall genom upplåtelse af

sådan jord med allenast besittningsrätt under viss

Transport

6

G

*) Svaret afgifvet utan särskild motivering.

59

Bil. D

a

b

I svaren åberopade skäl m. m.

Ja

Nej

Ja

Nej

Transport

6

6

•

tid, underlättar anskaffandet af egna hem åt såväl

jordbruks- som andra arbetare, vare sig bemedlade

eller obemedlade, men att staten skulle med för- sträckning af penningar understödja arbetare, som

önskade förvärfva egna hem, synes deremot ur

principiel synpunkt betänkligt och med hänsyn till

länets förhållanden icke nödigt eller lämpligt.

Passande att på ofvan angifvet sätt användas

äro kronoegendomarna Roma kungsgård, belägen i

närheten af Roma sockerfabrik, der ett större antal

arbetare sysselsättas, samt Visborgs kungsladugård

invid Visby.

Blekinge

län.

1

1

Lämplig åtgärd uti ifrågavarande syfte synes

vara bildande af en fond till utlåning under billiga

rånte- och betalningsvilkor åt arbetare å lands- bygden, som vilja inköpa egna hem. Hvad sär- skildt fiskarebefolkningen inom länet angår, synes

inköp böra ske i närheten af fiskelägena af områden,

som sedermera kunna till fiskare på billiga vilkor

försäljas.

Kristian- stads län.

1

1

I länet förefinnes väl ingen svårighet för sköt- samma arbetare att på landsbygden förvärfva sig

egna hem vare sig i närbeten af städerna eller på

längre afstånd derifrån, hvadan statens ingripande

icke torde vara af behofvet påkalladt, men då det måste

vara af största vigt för staten att arbetarebefolkningen

å landsbygdeu i så stor utsträckning som möjligt

varder försedd med egna hem, synes det äfven i

Transport

8

8

Bil. D.

60

a

b

I svaren åberopade skäl m. m.

Ja

Nej

Ja

Nej

Transport

8

8

hög grad önskvärd! att staten för befordrande af

detta ändamål vidtager åtgärder i syfte att befordra

arbetarnes egen sträfvan i denna retning.

Malmöhus

län.

1

1

Betydelsen af statens mellankomst i syfte att

genom billiga lån eller på annat sätt underlätta

möjligheten att förvärfva egna hem bör icke under- skattas, dock kan hysas tvifvelsmål, huruvida, under

nu rådande förhållanden i näringslifvet, derigenom

något nämnvärdt vinnes för att förhindra jordbruks- arbetarnes tillströmning till industriella anläggningar

å landsbygden och till städerna.

Hallands

län.

1

1

Någon svårighet för jordbruksarbetarne att

förvärfva egna hem förefinnes inom länet i allmän- het icke, hvadan statens ingripande i sådant syfte

icke kan anses behöfligt. Deremot synes ett dylikt

ingripande önskvärd! beträffande industriarbetarne,

för hvilka det torde vara förenadt med synnerliga

svårigheter, om ej stundom omöjligt, att endast

med egna krafter åstadkomma ett eget hem.

Göteborgs

och Bohus

län.

1

1

Af synnerlig vigt är att lättnader beredas den

talrika och i allmänhet mindre bemedlade fiskare- befolkningen att komma i besittning af egna hem.

Deremot kan något behof af statsmagternas ingri- pande i fråga om anskaffande af egna hem åt mindre

bemedlade arbetare, vare sig jordbruks- eller andra,

på den egentliga landsbygden icke sägas vara för

handen, om också medgifvas måste, att det skulle

Transport) 10

1 11 |

|

- 61

Bil. D.

a

b

I svaren åberopade skäl m. m.

Ja

Nej

Ja

Nej

Transport

10

1

11

vara af en viss betydelse, särskild! såsom motvigt

mot den alltjemt pågående emigrationen till Ame- rika, om jordbruksarbetare skulle med större lätthet

än för närvarande kunna förvärfva sig egna hem,

äfvensom önskligt att fabriksarbetare kunde lättare

än nu komma i besittning af eget bo.

Elfsborgs

lön.

1

1

Om också må anses önskligt att staten, om

lämpligen så ske kan, vidtager åtgärder för beredande

af tillfälle för mindre bemedlade arbetare att på

landsbygden förvärfva egna hem, förekomma dock

inom länet icke några förhållanden, som särskilt

påkalla statens mellankomst i berörda hänseende.

Skara- borgs län.

1

1

Erfarenheten inom länet har visserligen visat

att der arbetare användas i mera betydande antal

och verkligt behof af arbetarebostäder, helst under

eget tak, yppar sig, arbetsgivaree sökt främja ar- betarnes intresse i detta hänseende, men önskvärd!

synes dock att, så vidt möjligt, äfven från statens

sida åtgärder vidtagas i syfte att för mindre be- medlade arbetare underlätta förvärfvet af eget hem.

Vermlands

län.

1

1

Länsstyrelsen antager, att ökad möjlighet att

förvärfva egna hem skulle i viss mån bidraga att

fästa arbetare vid jordbruket, samt anser att, om

än beredande af egna hem åt industriarbetare icke

erfordras för ökande af tillgång på arbetskraft inom

industrien, denna fråga dock af hygieniska och sociala

skäl har sin stora betydelse äfven beträffande sådana

arbetare.

Transport) 13 1 |

14

Bil. D.

62

a

b

I svaren åberopade skäl m. m.

Ja

Nej

J a

Nej

Transport

13

1

14

Örebro

län.

1

1

J)

Vestman- lands län.

1

1

Åtgärder från statens sida för att underlätta

möjligheten för mindre bemedlade personer att för- värfva egna hem synas i hög grad nyttiga. Dessa

åtgärder höra bestå i enkla anordningar i rättsligt

hänseende för jordstyckning och jordens frigörande

från äldre gravationer samt jordupplåtelse från sta- tens egendomar på förmånliga vilkor, Deremot

torde penningeförsträckning af statsmedel åt en- skilde icke vara hvarken för staten eller försträck- ningstagaren till verkligt gagn.

Koppar- bergs län.

1

1

Idén om anskaffande af egna hem för fattiga

arbetare är mycket tilltalande, på samma gång

frågan har en stor socialpolitisk och ekonomisk

innebörd.

Genom sina många vattenfall och andra för- hållanden eget- Dalarna goda förutsättningar för stor

industriell utveckling, och vore det ett betydande

steg för en lycklig lösning af arbetarefrågan inom

länet, om genom statens mellankomst eller på annat

sätt åt den med en dylik utveckling följande stora

arbetarebefolkningen kunde beredas utvägar att skaffa

sig eget hem.

Beträffande gagnet för jordbruket af åstad- kommande af egna hem ställer sig länsstyrelsen

mera tveksam.

Transport

16

1

17

*) Svaret afgifvet utan särskild motivering.

68

Bil. D.

a

b

I svaren åberopade skäl m. m.

Ja

Nej

Ja

Nej

Transport

16

1

17

Gefleborgs

län.

Inga upplysningar äro att meddela utöfver

hvad de öfverlemnade svaren från kronofogdar m. fl.

innehålla.

Vester-

norrlands

län.

1

1

Något behof af statsmagternas ingripande i

här ifrågavarande syfte kan, hvad länet angår, icke

anses vara för handen.

Arbetarnes ställning och lefnadsvilkor äro de

mest gynsamma; någon särskild klass af jordbruks- arbetare finnes ej, utan massan af arbetare tillhör

industrien. De i denna industri fast anstälde åt- njuta i allmänhet hyrestid bostad utom en mängd

andra förmåner och kunna knappast finna för sig

lockande att med frånträdande af sina nuvarande

lugna bostads- och lefnadsförhållanden söka bereda

sig egen bostad, äfven om understöd härtill af staten

kunde förväntas. Den öfriga arbetarebefolkningen

är af särdeles rörlig natur och jägtande efter de

bäst aflönade arbetsanställningar, hvarför vanskligt

är att förutsäga om utsigten att erhålla egen fast

bostad skulle i väsentlig mån förändra dess karakter

i nu nämnda afseende. Möjligen skulle arbetaren

af den egna bostaden till och med finna sig hindrad

i sitt sträfvande efter förvärf. Föga antagligt är

att en lagstiftning i den nu ifrågasatta rigtningen

skulle mera än förr qvarhålla arbetare vid platsen

för hans bostad.

Möjligen skulle dock skogsbygdernas befolkning

befinnas mera mottaglig för lagstiftningen i fråga.

Sin hufvudsakliga betydelse synes egnahems- frågan kunna få genom att bereda fattiga jordbruks-

Transport

16

2

17 | 1 |

Bil. D.

64

a

b

I svaren åberopade skäl m. m.

Ja

Nej

Ja

Nej

Transport

16

2

17

1

arbetare från södra delarne af riket tillfälle till in- flyttning till Norrland och derigenom bidraga till

kolonisation och uppodling af Norrlands ofantliga,

dertill lämpliga jordvidder.

Jemtlands

län.

1

1

Lämpliga åtgärder för bildande af egna hem

på landet skulle otvifvelaktigt bidraga till ökande

af den bofasta befolkningen på landsbygden och

landets uppodling och bebyggande, men till vin- nande häraf är af nöden ej blott att tillfälle beredes

till förvärfvande för billigt pris af lämpliga jord- områden samt att understöd för deras uppodlande

och bebyggande gifves, utan ock att genom lag

fastställas sådana bestämmelser att ifrågavarande

små hem ej kunna annat än vid försummadt full- görande af vilkoren för möjligen erhållet understöd

frånhändas egarne och ej heller kunna blifva före- mål för spekulation utan bibehållas vid deras karak- ter af egna hem. De böra således icke kunna in- tecknas eller utmätas för gäld och ingen bör ega

rätt att ega mer än eu fastighet af ifrågavarande

slag.

Vester-

bottens

län.

1

1

Staten bör å densamma tillhöriga vidsträckta

kronoparker och andra områden för billigt pris upp- låta smärre, jemväl med skog försedda jordstycken,

som vore lämpliga till byggnadstomter och som, i

fråga om områden för jordbruksarbetare, derjemte

kunde egna sig för jordbruk.

För inköp af jord och uppförande af byggna- der böra lån mot låg ränta och lång amortering

Transport

18

2

19

1

65 - Bil. D.

a

b

I svaren åberopade skäl m. m.

Ja

Nej

Ja

Nej

Transpori

18

2

19

1

beviljas, hvilka lån dock ej få disponeras förr än

arbetaren visat sig hafva vidtagit eu del förberedande

åtgärder för jordens bebyggande och uppodling.

Norr-

bottens

län.

1

1

Den inom länet rådande bristen på jordbruks- arbetare kan icke i någon mån tillskrifvas svårighet

för arbetarne att förvärfva eget hem och ur den

synpunkt, från hvilken frågeformuläret uppsatts,

kan svaret på frågan, huruvida några åtgärder från

statens sida må vara önskvärda för att bereda jord- bruksarbetarue inom länet ofvannämnda förmån,

utan tvekan besvaras med nej. Snarare erfordras

åtgärder för att bereda jordbrukare från annat håll

tillfälle att tillgodogöra sig de ofantliga vidderna

odlingsbar mark, som i Norrbotten ligger obrukad.

Frånsedt sågverken vid kusten, der arbetarnes bo- stadsförhållanden ej gifva anledning till anmärkning,

finnas för närvarande inom länet endast två större

industricentra, Gellivare samt Luossavaara-Kiiruna- vaara malmfält. A båda dessa ställen äro områden

att användas till byggnadsplats^- för arbetare upp- låtna af staten och några ytterligare åtgärder från

dess sida för förverkligandet af syftet med mark- upplåtelsen anses icke för närvarande af behofvet

påkallade.

Summa|

18

3

19 | 2 |

9

Bil. D.

66

67

Bil. D.

III. Sammandrag af hushållningssällskapens förvaltningsutskotts

och underafdelningars, kronofogdarnes, länsmännens,

föreningars och enskildes svar å frågorna 1, 2, 7, 8, 10, 11

och 12 i frågeformulär 1.

(Länsstyrelsernas svar jemväl införda summariskt.)

Frågan 1. Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan

och tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren

varit tillfredsställande

a) inom jordbruket? ..................................................................... sid. 69, 70.

b) inom industrien? ...................................................................... » 71.

Frågan 2. Om särskildt inom jordbruket är att befara stadigvarande brist på

arbetare, kan då detta missförhållande anses i någon mån bero på

svårigheten för arbetarne att förvärfva egna hem? ..................... » 72, 73.

Frågan 7. År det antagligt, att inom edert område skall kunna beredas tillgång

till jord för att sätta mindre bemedlade jordbruksarbetare i

tillfälle att förvärfva egna hem

a) på fri grund? |

b) på ofri grund? j

Frågan 8. Hvilken är den vanliga kostnaden för

a) inköp af jord till en mindre jordbrukslägenhet? .................... » 77.

b) uppförande af nödiga åbyggnader å en dylik lägenhet?......... » 78.

Frågan 10. År det antagligt, att i grannskapet till de industriella anläggningarna

inom eder ort skall kunna beredas tillgång till jord för att

sätta vid nämnda anläggningar sysselsatta, mindre bemedlade arbetare

i tillfälle att förvärfva egna hem

a) på fri grund? j

b) på ofri grund? j

79-81.

Bil. D.

Frågan 11.

Frågan 12.

- 68 -

För hvilket medelpris kan i grannskapet till de industriella anläggningarna

inom orten

al byggnadstomt för upprättande af ett arbetarehem på fri grund

inköpas?......................... .......................................................... sid. 82.

b) en sådan tomt förses med åbyggnad, afsedd för en familjs behof? » 83.

Kan, ur de i frågeformuläret anförda eller andra synpunkter, i

hvad edert område angår, anses önskvärdt, att från statens sida

åtgärder vidtagas i syfte att underlätta möjligheten att förvärfva

egna hem

a) för mindre bemedlade jordbruksarbetare? | »84- 88.

b) för andra mindre bemedlade arbetare? j

69

Bil. D.

Frågan i a.

Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan och

tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren varit

tillfredsställande inom jordbruket?

/Ja =s tillräcklig arbetskraft för jordbruket har funnits.\

vNej = » » » » » saknats.4

Länsstyrelsen

Hushållnings-,,

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Kronofogdar, läns- män, hushållnings- sällskapets under- afdelningar, före- ningar och enskilde

Ja

Nej

Ja

Nej

Ja

Nej

Stockholms

län ..........

|

i

1

A

37

39

Upsala

»

_

_

-

5

Södermanlands » .. .

_

_

1

n

1 6

Östergötlands

»

—

_

l

_

21

32

Jönköpings

»

—

1

—

—

10

35

Kronobergs

»

—

1

—

1

3

28

Kalmar

»

—

1

—

2

2

s

47

16

19

34

35

Gotlands

»

Blekinge

Kristianstads

»

»

—

1

—

1

1

3

4

11

Malmöhus

»

—

1

_

Hallands

»

—

1

_

1

3

20

Göteborgs och

Bohus län ........

—

_

_

1

4

30

54

Elfsborgs

län ................

—

—

—

5)1

15

Skaraborgs

» ................................

—

—

—

12

38

Vermlands

»

_

1

_

1

1

8

28

Örebro

__

_

18

21

22

Vestmanlands

»

—

1

_

1

6

Kopparbergs » .....

Gefleborgs » .....

Vesternorrlands»

1

1

1

1

—

1

1

1

l

29

14

1 4

51

37

60

52

45

31

Jemtlands

Vesterbottens

»

»

—

—

11

7

8

Norrbottens

»

—

—

—

Summa

- |

12

2 1

16

222

827

'') Norra hushållningssällskapet.

Bil. D.

70

Beträffande de under rubriken ja upptagna svaren är att märka dels

att i ett afsevärdt antal svar, hvilka med hänsyn till deras uttalande om

tioårsperioden i dess helhet ansetts böra betecknas såsom jakande, emellertid

förklarats, att tillgången på jordbruksarbetare under de sista åren af

perioden visat sig mindre tillfredsställande, och dels att i åtskilliga svar,

särskilt från Kopparbergs län, meddelats, att jordbruket å mindre hemman

i den ort, svaret omfattade, i allmänhet skötes af egarne sjelfva med tillhjelp

af deras hemmavarande barn, hvilket förhållande i en del fall synes

hafva föranleda att svaret blifvit jakande.

Hvad angår frågan, huruvida det i de nekande svaren vitsordade missförhållandet

emellan efterfrågan och tillgång på arbetskraft för jordbruket

kan antagas skola visa sig varaktigt, så har i det långt öfvervägande antalet

fall förklarats, att någon afsevärd förändring till det bättre ej vore

att förvänta uti ifrågavarande afseende, åtminstone icke så länge nu pågående

omfattande jervägsbyggnader med tillfällen till goda arbetsför^ enster

fortfara och framför allt ej så länge industrien, skogsafverkning, särskild!,

för de nordliga länen, deri inbegripen, blomstrar såsom nu är lallet och i

följd häraf kan erbjuda aflöning och andra förmåner vida utöfver dem

jordbrukaren förmår lemna sina arbetare. Svar finnas visserligen, der tillfället

till arbetsförtjenst vid ortens industriella anläggningar, skogsafverkningar

eller jernvägsanläggningar angifves såsom sannolikt mera kortvarigt,

och bristen på jordbruksarbetare derför förmenas vara öfvergående, men

å andra sidan förekomma svar, der denna brist förväntas långt ifrån att

förminskas, komma att under framtiden mer och mer tilltaga.

I sammanhang med konstaterandet af bristen på jordbruksarbetare

har från Kronobergs samt nordligaste delen af Göteborgs och Bohus län

omförmälts, att sommartiden utvandring i betydande omfattning eger rum

af den yngre befolkningen, från Kronobergs län till Skåne och Danmark

samt från norra Bohuslän till Norge. Till sistnämnda land säges jemväl

den vuxna ungdomen från gränstrakterna i Vermland vid tillfällen af god

arbetsförtjenst i grannlandet begifva sig, och minskad tillgång å arbetskraft

i hemorten derigenom tidtals uppkomma.

71

Bil. D

Frågan 1 b.

Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan och

tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren varit

tillfredsställande inom industrien?

/Ja = tillräcklig arbetskraft för industrien har funnits A

\Nej = » » » » » saknats./

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Kronofogdar, läns- män, hushållnings- sällskapets under- afdelningar, före- ningar och enskilde

Ja

Nej

Ja

Nej

Ja

Nej

Stockholms

län ..............................

22

8

Upsala

»

—

—

—

—

22

5

Södermanlands

»

_

—

1

—

17

—

Östergötlands

»

—

—

1

—

30

—

Jönköpings

»

—

—

—

—

31

5

Kronobergs

»

1

—

1

—

22

2

Kalmar

»

1

—

2

—

26

8

Gotlands

»

—

—

—

—

4

5

Blekinge

»

1

—

1

—

15

3

Kristianstads

—

—

1

—

30

1

Malmöhus

»

1

—

—

—

30

5

Hallands

» ..................

1

—

1

—

15

1

Göteborgs och

Bohus län ..................

—

—

1

—

22

4

Elfsborgs

län ..................................

—

—

J)1

—

42

5

Skaraborgs

»

—

—

—

—

18

11

Vermlands

)>

1

—

—

1

25

3

Örebro

»

—

—

1

—

30

5

V estmanlands

»

1

—

1

—

24

2

Kopparbergs

»

—

—

1

—

46

7

Gefleborgs

»

—

—

1

—

35

8

Vesternorrlands» ...................................

1

—

—

—

41

12

Jemtlands

»

1

—

1

—

27

7

V esterbottens

»

—

—

—

—

20

16

Norrbottens

—

—

—

,-

20

5

Summa

9

—

15

1

614

128

*) Norra hushållningssällskapet.

Bil. D.

72

Frågan 2.

Om särskilt inom jordbruket är att befara stadigvarande brist på arbetare,

kan då detta missförhållande anses i någon mån bero på

svårigheten för arbetarne att förvärfva egna hem?

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Kronofogdar, läns- män, hushållnings- sällskapets under- afdelningar, före- ningar och enskilde

Ja

Nej

Ja

Nej

Ja

Nej

Stockholms

län ...........................

1

12

27

Upsala

» ..................................

—

—

—

—

13

30

Södermanlands

» .............................

—

—

—

1

7

16

Östergötlands

»

—

—

1

—

20

27

Jönköpings

—

1

—

—

20

19

Kronobergs

>

—

1

—

1

5

26

Kalmar

»

l

—

Öl

=)1

29

17

Gotlands

»

—

—

—

—

6

11

Blekinge

»

i

—

—

1

1

18

Kristianstads

>

-—

1

—

1

19

16

Malmöhus

» ...............................

l

—

1

—

14

31

Hallands

> .................................

—

1

1

—

7

16

Göteborgs och

Bohus län ................

—

—

1

—

5

28

Elfsborgs

län .........................

—

—

—

2)1

18

46

Skaraborgs

—

—

—

—

16

32

V ermlands

» ................................

1

—

1

10

26

Örebro

»

—

—

1

—

10

23

Vestmanlands

»

l

—

1

—

5

20

Kopparbergs

»

—

—

—

1

10

51

Gefleborgs

»

—

—

1

—

6

37

Vesternorrlands» ....................................

—

1

—

1

17

52

Jemtlands

»

l

—

1

—

37

21

V esterbottens

»

—

—

—

—

24

25

Norrbottens

» ....................................

—

1

—

—

10

25

Summa

5

7

10

9

321

640

'') Södra hushållningssällskapet.

2) Norra s

73

Bil. D.

I flertalet af de nekande svaren anföres, att bristen på jordbruksarbetare

nästan uteslutande eller åtminstone till den hufvudsakligaste delen

är beroende derpå att industrien med dess högre aflöning, mindre

tunga arbete och större frihet drager arbetaren bort från jordbruket.

Svårighet att förvärfva eget hem förefinnes icke, enligt hvad i många

svar påstås, och kan således icke utgöra förklaring för den bristande

tillgången på arbetskraft för jordbruket. Såsom stöd för den mening,

att egnahemsfrågan icke spelar någon mera nämnvärd rol uti berörda

afseende, åberopas i flere svar från olika län jemväl dels det förhållandet,

att arbetare, oaktadt de innehafva egna hem, likväl ej sällan begifva sig

till andra orter, der bättre förtjenst erbjudes, och dels den svårighet,

som ofta möter att få jordtorp besatta med brukare. Från Skaraborgs

län anföres till bevis för riktigheten af sistnämnda uppfattning att

drängar, som legas till soldater, i de flesta fall icke vilja hafva torp, ej

ens bostad, utan blott kontant lön, i följd hvaraf också byggnaderna å

många soldattorp blifvit försålda och nedtagna.

A andra sidan uttalas i de jakande svaren:

att arbetaren icke kan förväntas hysa något vidare intresse af att

nedlägga arbete och kostnader på sitt hem, så länge han, såsom oftast

nu är fallet, endast disponerar detsamma, vare sig i egenskap af torpare

eller på annat mer eller mindre tillfälligt sätt,

att hos arbetaren förefinnes en bestämd önskan att förvärfva ett eget

hem samt att ifall han såge sig hafva utsigt att kunna förverkliga sin

sträfvan efter ett sådant, han sannolikt skulle i många fall stanna qvar

vid jordbruksarbetet i hemorten såsom lemnande ett tryggare tillfälle till

utkomst, äfven om arbetsför^ensten dervid blefve mindre än den han

kunde vinna genom att uppsöka det för tillfället bäst aflönade industriella

arbetet, samt

att eget hem på fri grund emellertid i allmänhet icke kan af den

mindre bemedlade jordbruksarbetaren utan särskildt bistånd anskaffas

och att just svårigheten i detta afseende med all säkerhet bidragit till

utflyttningen till Amerika, der emigranten trott sig med lätthet komma

i besittning af egen jord.

10

Bil. D.

74

Frågan 7 a.

År det antagligt, att inom edert område skall kunna beredas tillgång till jord

för att sätta mindre bemedlade jordbruksarbetare i tillfälle att förvärfva

egna hem på fri grund?

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Kronofogdar, läns- män, hushållnings- sällskapets nnder- afdelningar, före- ningar och enskilde

Ja

Nej

Ja

Nej

Ja

Nej

Stockholms

län ....................................

1

24

15

Upsala

» ...................................

—

—

—

—

21

18

Södermanlands

»

—

—

—

1

7

16

Östergötlands

—

—

1

—

41

8

Jönköpings

» ................................

1

—

—

—

35

8

Kronobergs

»

1

—

—

1

27

3

Kalmar

»

—

—

Öl

Jl

35

12

Gotlands

»

1

—

—

—

16

1

Blekinge

» ................

—

—

1

—

14

3

Kristianstads

—

—

1

—

28

7

Malmöhus

»

1

—

—

—

32

13

Hallands

»

—

—

1

—

15

6

Göteborgs och

Bohus län ..................

—

—

1

—

23

11

Elfsborgs

län ................................

—

—

2)1

—

49

16

Skaraborgs

» ...................................

—

—

—

—

27

21

Vermlands

»

—

—

1

—

28

7

Örebro

»

—

—

1

—

33

4

Vestmanlands

» ............ .....

—

—

1

—

23

4

Kopparbergs

» ....................................

—

—

—

1

48

21

Gefleborgs

»

—

—

1

—

35

15

Vesternorrlands» ...................................

1

—

1

—

61

14

J emtlands

»

—

—

1

—

53

8

Vesterbottens

»

—

—

—

—

49

3

Norrbottens

—

—

—

—

34

1

Summa

5

14

4

758

235

'') Södra hushållningssällskapet.

J) Norra *

75

Bil. D.

Frågan 7 b.

År det antagligt, att inom edert område skall kanna beredas tillgång till jord

för att sätta mindre bemedlade jordbruksarbetare i tillfälle att fön/ärfva

egna hem på ofri grund?

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Kronofogdar, läns- män, hushållnings- sällskapets under- afdelningar, före- ningar och enskilde

Ja

Nej

Ja

Nej

Ja

Nej

Stockholms län ...............

1

31

10

Upsala » ...........................

—

—

—

—

26

12

Södermanlands » ...............

■

_

i

18

4

Östergötlands » .............................

—

—

1

43

4

Jönköpings » .................................

—

—

—

—

35

7

Kronobergs » ........................

—

—

1

—

25

3

Kalmar » ...............................

—

—

2

—

37

11

Gotlands » .................................

—

—

—

—

14

1

Blekinge » ....................................

—

—

1

—

17

—

Kristianstads » ...................................

—

—

1

—

31

5

Malmöhus » ...............................

—

1

—

—

26

17

Hallands » ...............................

1

—

1

—

16

4

Göteborgs och Bohus län ....................

—

—

1

—

28

4

Elfsborgs län .......................

—

-—-

])1

—

57

8

Skaraborgs » ..................................

—

—

—

—

33

15

Vermlands » ................................

—

—

1

—

32

3

Örebro » ....................................

—

—

1

—

24

5

Vestmanlands » ...................................

—

—

1

—

25

1 j

Kopparbergs » ..................................

—

—

—

—

43

21

Gefleborgs » ...................................

—

—

1

—

33

16

Vesternorrlands » ....................................

1

—

1

—

53

14

Jemtlands » ................................

—

—

1

—

51

11

Vesterbottens » ...................................

—

—

—

—

50

3 i

Norrbottens » ....................................

—

—

—

—

33

2 ''

Summa

2

1

16

i

781

181

'') Norra hushållningssällskapet.

Bil. D

76

(Hör till både frågan 7 a och frågan 7 b.)

I åtskilliga fall har svarats att tillgång till jord för egna hem icke

syntes kunna beredas annorlunda än genom styckning af mindre hemman,

i andra att inteckningsförhållandena i allmänhet lade bestämda hinder i

vägen för lägenheters upplåtande från hemmanen i orten.

Beträffande områden på enskild mark, som för ifrågavarande ändamål

syntes passande, har påpekats att soldattorpen, ifall de efter en eventuel

förändring af arméorganisationen i större omfattning icke vidare blefve

för sitt nuvarande ändamål erforderliga, skulle lämpa sig väl till egnahemslägenheter

och, såsom äfven flerstädes redan skett, kunna så mycket

lättare härtill förvärfvas som jordegarne vant sig att betrakta dessa torp

såsom från hemmanen skilda egoområden. Från Öland hafva der förekommande,

vid utmarksindelningen för allmänt behof flerestädes afsätta

planer framhållits såsom för ändamålet lämpliga; hvarjemte från Kronobergs

län erinrats, att inom Vrå socken af Sunnerbo härad funnes stora

vidder af till odling synnerligen lämplig mossmark, som kunde med nödig

hjelp från statens sida till lägenheter för arbetare användas.

I många svar har förklarats att jord för ändamålet icke lärer kunna

erhållas annat än å kronans egendomar, dervid anmärkts dels att isynnerhet

de mindre eller låg arrendeafkastning lemnande domänerna borde fördelas

till egna hem, dels att härtill jemväl borde användas sådana å

kronoegendomar befintliga torplägenheter, som icke kunde brukas tillsammans

med hufvudgården.

Särskild! från de nordligare länen har uttalats att såväl den enskilde

jordegaren som isynnerhet skogs- och trävarubolagen vore af fruktan för

oloflig skogsfångst från nybyggares sida särdeles obenägna att åt sådana

upplåta jord samt att egna hem för arbetare af detta skäl torde stå att

erhålla endast från kronoparker eller andra kronans egendomar, der emellertid

tillgången på för ändamålet passande områden vore synnerligen stor

bland annat å de s. k. myrmarkerna.

Såsom egendomar, lämpliga att komma i åtanke vid fråga om upplåtande

af jord till egna hem, hafva nämnts följande kronoegendomar,

nemligen i Kalmar län Borgholms och Horns kungsladugårdar å Öland, i Gotlands

län Roma kungsgård och Visborgs kungsladugård, i Göteborgs och

Bohus län vissa inom Orusts och Tjörns fögderi belägna boställen samt i

Gefleborgs län indragna militieboställena Alfta i Alfta socken ock Rolfsta

i Forssa socken.

I svaren på frågan 7 b har ofta uttalats att anläggande af egna hem

på ofri grund icke vore tillrådligt samt i allmänhet ej heller torde förefalla

arbetaren lockande.

77

Bil. D

Frågan 8 a.

Hvilken är den vanliga kostnaden för inköp af jord till en mindre

jordbrukslägenhet ?

(Mindre jordbrukslägenhet = lägenhet, afsedd för egentligt jordbruk, men mindre än att dess

brukande ensamt lemnar nödtorftig bergning åt en arbetarefamilj.)

Medeltalet af afgifna svar från

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

krono-

fogdarne

läns-

männen

hushåll-

nings-

sällska-

pets

under-

afdeln.

före-

ningar

och

enskilde

Stockholms

lan..

Kr.

Kr.

1,000—1,500

Kr.

Kr.

630

Kr.

970

Kr.

Upsala

»

—

—

—

360

460

450

Södermanlands

»

—

—

420

300

370

—

Östergötlands

»

—

]) 300-400

510

650

620

—

Jönköpings

»

—

—

510

750

600

500

Kronobergs

200—300

400

810

490

350

—

Kalmar

»

300—1,000

—

570

690

480

280

Gotlands

»

—

300

510

380

—

Blekinge

»

—

500

500

860

350

500

Kristianstads

»

—

—

420

750

—

400

Malmöhus

—

—

1,290

1,250

1,490

—

Hallands

—

900

250

360

—

—

Göteborgs o. Bohus

/>

—

—

710

830

—

—

Elfsborgs

»

—

2) 1,500

360

540

480

760

Skaraborgs

»

—

—

280

580

600

500

Vermlands

»

—

—

470

540

700

520

Örebro

»

—

400-800

400

480

550

590

Vestmanlands

»

—

—

710

620

620

—

Kopparbergs

—

50—700

350

840

640

—

Gefleborgs

»

—

250—500

500

490

580

300

Vesternorrlands

»

300—600

—

820

1,180

600

800

Jemtlands

»

—

300-400

650

450

460

550

Vesterbottens

»

—

—

—

410

410

650

Norrbottens

»

—

—

380

460

560

550

’) jemte kostnad för betesmark.

2) Norra hushållningssällskapet.

Bil. D

78

Frågan 8 b.

Hvilka äro de vanliga kostnaderna för uppförande af nödiga åbyggnader å

en mindre jordbrukslägenhet?

(Angående betydelsen af uttrycket: mindre jordbrukslägenhet, se anm. vid frågan 8 a.)

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Medel

krono-

fogdarne

talet af a

läns-

männen

fgifna sva

hushåll-

nings-

sällska-

pets

under-

afdeln.

r från

före-

ningar

och

enskilde

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Stockholms län.

—

1,000—1,500

1,250

2,060

1,600

—

Upsala » ...

—

—

1,570

1,270

1,350

1,290

Södermanlands » ...

—

—

1,380

1,160

1,120

1,750

Östergötlands » ...

—

2,000

1,450

1,940

1,940

—

Jönköpings » ...

—

—

1,000

1,170

1,120

1,000

Kronobergs * ...

1,000

1,800

960

880

900

—

Kalmar » ...

500—1,000

—

1,060

1,030

900

550

Gotlands » ...

—

—

950

900

710

—

Blekinge » ...

—

1,200—1,500

600

960

1,300

1,000

Kristianstads » ...

—

—

860

850

1,000

1,500

Malmöhus » ...

—

—

1,220

1,620

1,380

1,000

Hallands » ...

—

900

1,200

1,050

1,000

—

Göteborgs o. Bohus » ...

—

200—800

750

980

850

—

Elfsborgs » .

—

]) 700

1,030

1,020

920

970

Skaraborgs » ...

—

—

1,030

1,200

900

770

Vermlands » ...

—

—

1,310

1,920

1,460

1,270

Örebro v ...

—

—

1,380

1,180

1,420

1,200

Vestmanlands » ...

—

—

1,470

1,690

2,150

—

Kopparbergs » ...

—

1,500—2,300

1,310

1,830

1,410

—

Gefleborgs » ...

—

1,500—2,000

1,710

1,220

1,910

1,500

Vesternorrlands » ...

500—900

—

1,150

990

1,170

1,210

Jemtlands » ...

—

1,000—1,200

1,250

1,060

1,060

1,430

Vesterbottens » ...

—

—

1,000

1,000

1,050

1,350

Norrbottens » ...

—

—

980

1,000

1,040

1,350

) Norra hushållningssällskapet,

79

Bil. D

Frågan 10 a.

År det antagligt, att i grannskapet till de industriella anläggningarna inom eder

ort skall kunna beredas tillgång till jord för att sätta vid nämnda anläggningar

sysselsatta, mindre bemedlade arbetare i tillfälle att förvärfva egna hem på

fri grund?

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Kronofogdar, läns- män, hushållnings- sällskapets under- afdelningar, före- ningar och enskilde

Ja

Nej

Ja

Nej

Ja

Nej

Stockholms

län ......

1

14

14

Upsala

» ..............................

—

—

—

—

13

14

Södermanlands » ........

—

—

1

—

11

7

Östergötlands

» ....

—

—

—

—

20

10

Jönköpings

» ..........

—

—

—

—

38

2

Kronobergs

» .......

—

1

—

1

20

6

Kalmar

» .....

—

—

—

Öl

18

16

Gotlands

» ............................

—

—

—

9

2

Blekinge

»

—

—

1

—

13

2

Kristianstads

» ......................

—

—

—

—

21

6

Malmöhus

1

—

1

—

38

6

Hallands

» .............................

1

—

1

14

3

Göteborgs och

Bohus län .................

—

—

1

—

16

8

Elfsborgs

län .................................

—

—

—

—

39

17

Skaraborgs

» ....................................

—

—

—

—

19

9

Vermlands

» ..................................

—

—

1

—

23

10

(Irebro

» ................................

—

—

—

—

25

9

Vestmanlands

» ................................

—

—

—

—

17

4

Kopparbergs

» ...................................

—

—

—

—

30

19

Getleborgs

...................................

—

—

1

—■

24

17

Vesternorrlands» ..................................

1

—

—

—

31

14

Jemtlands

» ...................................

—

—

1

—

20

4

Vesterbottens

2> ....................................

—

—

—

—

15

4

Norrbottens

J» ....................................

—

—

—

-1

18

4

Summa

3

1

8

3

506

207

'') Norra hushållningssällskapet.

Bil. D

80 --

Frågan 10 b.

År det antagligt, att i grannskapet till de industriella anläggningarna inom eder

ort skall kunna beredas tillgång till jord för att sätta vid nämnda anläggningar

sysselsatta, mindre bemedlade arbetare i tillfälle att förvärfva egna hem på

ofri grund?

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Kronofogdar, läns- män, hushållnings- sällskapets under- afdelningar, före- ningar och enskilde

Ja

Nej

Ja

Nej

Ja

Nej

Stockholms län ...................................

_

._

_

1

18

11

Upsala » ...................................

—

—

—

—

20

8

Södermanlands » ...................................

—

—

1

—

8

9

Östergötlands » .................................

—

—

—

—

24

6

Jönköpings » ................................

—

—

—

—

39

1

Kronobergs » ..................................

—

—

1

—

25

1

Kalmar » ...................................

—

—

’)1

—

28

6

Gotlands » .................................

—

—

—

—

9

2

Blekinge » ...............................

—

—

1

—

17

—

Kristianstads » ...................................

—

—

1

—

27

3

Malmöhus » ...............................

—

—

1

—

26

13

Hallands » ................................

1

—

1

—

13

3

Göteborgs och Bohus län ..................

—

—

1

—

20

4

Elfsborgs län ................................

—

—

’)1

—

Öl

6

Skaraborgs » ...................................

—

—

—

—

20

7

V ermlands » .................................

—

—

1

—

24

9

Örebro » .................................

—

—

—

—

21

6

Vestmanlands » ..................................

—

—

—

—

18

3

Kopparbergs » ..................................

—

—

—

—

29

18

Gefleborgs » ....................................

—

—

1

—

22

18

Vesternorrlands 2> ..................................

—

—

—

—

31

12

Jemtlands * ....................................

—

—

1

—

19

5

Vesterbottens » ....................................

—

—

—

—

15

5

Norrbottens » ................................

—

—

—

—

15

4

Summa

1

—

12

1

539

160

'') Norra hushållningssällskapet.

81

Bil. D.

(Hör till både frågan 10 a och frågan 10 b.)

Såsom grund för nekande svar har ofta angifvits att jorden i närheten

af de industriella anläggningarna stode i allt för högt pris att kunna

till bostadstomt för arbetare användas, liksom äfven anförts att egarne till

sådana anläggningar, till hvilka den omgifvande marken hörde, i allmänhet

icke torde vara benägna att, åtminstone med eganderätt, upplåta

delar deraf till arbetare och derigenom i väsentlig mån förminska sitt inflytande

på platsen.

11

Bil. D

82

Frågan 11 a.

För hvilkei medelpris kan i grannskapet till de industriella anläggningarna inom

orten byggnadstomt för upprättande af ett arbetarehem på fri grund inköpas?

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Medeltalet af a

‘gifna svar från

krono-

fogdarne

läns-

männen

hushåll-

nings*

sällska-

pets

under-

afdela

före-

ningar

och

[enskilde

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Stockholms län......

—

500

870

380

320

—

Upsala » ......

—

—

350

260

250

260

Södermanlands » ......

—

500

400

470

400

200

Östergötlands » ......

•-

—

520

390

480

600

Jönköpings » ......

—

—

450

360

390

510

Kronobergs » ......

200—300

—

300

270

230

300

Kalmar » ......

250—350

J)-

330

300

330

125

Gotlands » ......

—

100

100

180

—

Blekinge » ......

—

1,000

470

400

660

500

Kristianstads » ......

—

500—800

380

330

420

480

Malmöhus » ......

600

2)-

480

440

560

—

Hallands » ......

350

400

670

240

180

—

Göteborgs o. Bohus » ......

—

300

230

310

200

-—

Elfsborgs » ......

—

3) 350

390

360

350

380

Skaraborgs » ......

—

—

330

310

280

320

Vermlands »

—

-—-

390

340

480

470

Örebro » ......

—

600—1,200

360

480

320

470

Vestmanlands »

—

—

560

360

480

500

Kopparbergs » ......

—

200-300

320

280

340

—

Gefleborgs » ......

—

400

370

370

460

300

Vesternorrlands »

200—400

—

310

340

310

410

Jemtlands » .....

—

150-200

420

390

210

230

Vesterbottens »

—

—

320

250

240

200

Norrbottens » ......

—

—

280

270

380

—

'') Norra hushållningssällskapet svarar: 200 kr. för tomter på mera afsides belägna platser

i närheten af jernvägsstationer o. dyl. flerdubbelt högre.

2) 1 —3 kronor pr qv.-meter.

3) Norra hushållningssällskapet.

83

Bil. D,

Frågan 11 b.

För hvilket medelpris kan en i frågan 11 a omförmäld byggnadstomt förses

med åbyggnad, afsedd för en familjs behof?

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Medeltalet af afgifna svar från

krono-

fogdarne

läns-

männen

hushåll-

nings-

sällska-

pets

under-

afdeln.

före-

ningar

och

enskilde

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Stockholms län

—

2,000

2,750

1,660

2,400

—

Upsala »

—

—

1,600

1,220

1,100

1,600

Södermanlands »

—

2,000—3,000

1,420

1,250

2,320

1,500

Östergötlands »

—

—

1,700

1,650

2,100

2,000

Jönköpings »

—

—

1,000

1,100

1,800

—

Kronobergs »

1,500

—

1,000

1,020

930

—

Kalmar »

600—1,200

Öl,200—1,500

980

1,030

1,490

850

Gotlands »

—

—

950

920

1,200

—

Blekinge »

—

1,200—1,500

1,050

1,070

1,200

1,500

Kristianstads »

—

1,000

1,110

1,110

1,370

1,500

Malmöhus »

2,000

1,200—1,500

1,760

1,930

1,710

■—

Hallands »

1,300

900

1,430

1,080

1,180

—

Göteborgs o. Bohus »

—

800—1,200

1,090

1,180

1,010

—

Elfsborgs »

—

01,200

1,350

930

1,000

1,480

Skaraborgs »

—

—

1,150

1,210

1,390

1,300

V ermlands »

—

—

1,290

1,220

1,860

1,410

Örebro »

—

1,200—1,500

1,530

1,580

1,260

1,960

Vestmanlands »

—

—

1,670

1,620

2,050

1,200

Kopparbergs »

—

1,200

1,630

1,500

1,440

—

Gefieborgs »

—

1,200

1,330

1,490

1,840

2,000

Vesternorrlands »

1,000—1,500

—

1,310

1,130

1,360

1,290

Jemtlands »

—

1,000

1,450

1,770

1,150

1,360

Vesterbottens »

—

—

1,000

1,050

1,020

600

Norrbottens »

—

—

1,260

1,350

1,390

—

'') Norra hushållningssällskapet.

Bil. D.

84

Frågan 12 a.

Kart ur de i frågeformuläret anförda eller andra synpunkter, i hvad edert område

angår, anses önskvärdt, att från statens sida åtgärder vidtagas i syfte att underlätta

möjligheten att förvärfva egna hem för mindre bemedlade jordbruksarbetare?

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Kronofogdar, läns- män, hushållnings- sällskapets undcr- afdelningar, före- ningar och enskilde

Ja

Nej

Ja

Nej

Ja

Nej

Stockholms

län ....................................

1

27

14

Upsala

»

1

—

—

—

23

20

Södermanlands

»

—

—

1

—

13

8

Östergötlands

»

1

—

1

—

45

8

Jönköpings

»

1

—

—

—

30

13

Kronobergs

»

1

—

1

—

15

14

Kalmar

»

—

—

2

—

37

8

Gotlands

»

1

—

—

—

16

1

Blekinge

»

1

—

1

—

10

10

Kristianstads

l

1

—

1

—

31

5

Malmöhus

»

1

—

1

—

25

20

Hallands

»

—

1

1

—

18

5

Göteborgs och

Bohus län ..................

1

—

1

—

16

16

Elfsborgs

län ....................................

1

—

—

Öl

40

28

Skaraborgs

»

1

•—

—

—

36

13

Vermlands

» .

1

—

1

—

18

13

Örebro

» ....................................

1

—

1

—

22

16

V estmanlands

»

1

—

1

—

22

6

Kopparbergs

»

1

—

1

—

35

34

Gefleborgs

» ......... ..........................

—

—

1

—-

39

10

Vesternorrlands » ....................................

—

1

1

—

52

16

Jemtlands

» ............... ...................

1

—

1

—

60

2

Vesterbottens

» ....................................

1

—

1

—

46

4

Norrbottens

» ....................................

—

1

—

—

28

9

Summa

18

3

18

1

704

293

’) Norra hushållningssällskapet,

85

Bil. D

Frågan 12 b.

Kart ur de i frågeformuläret anförda eller andra synpunkter, i hvad edert område

angår, anses önskvärdt, att från statens sida åtgärder vidtagas i syfte att underlätta

möjligheten att förvärfva egna hem för andra mindre bemedlade arbetare?

Länsstyrelsen

Hushållnings-

sällskapets

förvaltnings-

utskott

Kronofogdar, läns- män, hushållnings- sällskapets under- afdelningar, före- ningar och enskilde

Ja

Nej

Ja

Nej

Ja

Nej

Stockholms län ................................

1

25

17

Upsala » .................................

1

—

—

—

14

19

Södermanlands » ......................

—

—

1

—

10

11

Östergötlands » ...................................

1

—

1

—

38

9

Jönköpings » ....................................

1

—

—

—

30

12

Kronobergs » ....................................

1

—

1

—

13

16

Kalmar » ....................................

—

—

2

—

31

8

Gotlands »

1

13

2

Blekinge » ...................................

1

—

—

—

9

10

Kristianstads » ....................................

1

—

1

—

25

9

Malmöhus » ....................................

1

—

1

—

17

27

Hallands » ....................................

1

—

1

—

14

6

Göteborgs och Bohus län .....................

1

—

1

—

15

16

Elfsborgs län ..................................

1

—

—

])1

40

29

Skaraborgs » ...................................

1

—

—

—

31

14

Vermlands » ....................................

1

—

1

—

18

13

Örebro » ....................................

1

—

1

—

21

17

Yestmanlands » ....................................

1

—

1

—

21

7

Kopparbergs » ...................................

1

—

1

■—

40

27

Gefleborgs » ...................................

—

—

1

—

38

11

Vesternorrlands» ...................................

—

1

1

—

52

17

Jemtlands » ....................................

1

—

1

—

53

8

Yesterbottens » ....................................

1

—

1

—

42

8

Norrbottens » ....................................

—

1

—

—

19

11

Summa

19

2

17

1

629

324

'') Norra hushållningssällskapet.

Bil. D.

86

(Hör till både frågan 12 a och frågan 12 b.)

I de jakande svaren har hufvudsakligen framhållits:

att såväl för jordbruk som industri vore af synnerlig vigt och betydelse

att erhålla en bofast arbetarestam, hvarigenom de nu, i synnerhet

på landsbygden, vanliga täta ombytena af arbetare skulle minskas;

att åtgärder i detta syfte erfordrades så mycket hellre som särskildt

hos den yngre arbetarebefolkningen visade sig en tilltagande håg att söka

arbete utom hemorten;

att arbetaren, framför allt hvad jordbruksarbetaren anginge, i allmänhet

icke egde förmåga att utan bistånd från annat håll åstadkomma eget

hem, samt att utsigterna för arbetaren att förvärfva sådant och medvetandet,

att han nedlade sitt arbete på den egna grunden otvifvelaktigt skulle

mana honom till sparsamhet och omtanke;

att erfarenheten också visat, att de arbetare, som lyckats komma i

besittning af eget hem, vanligen hopspara tillgångar till underhåll på äldre

dagar, under det att s. k. statfolk och andra arbetare utan egen bostad

alltför ofta måste, då deras arbetsförmåga är slut, anlita allmän eller enskild

hjelp till sitt uppehälle;

att bistånd vid sträfvandena efter eget hem syntes särskildt påkalladt

i fråga om jordbruksarbetare jemväl af det skäl, att jordbruksarbete såsom

tyngre och mindre lönande än arbete i industriens tjenst naturligen

förefölle arbetaren mindre lockande;

att åtgärder med ändamål att förmå arbetaren att fortfarande egna

sig åt jordbruk vore så mycket mera af behof som en jordbruksarbetare,

hvilken en gång öfvergifvit detta yrke, sällan eller aldrig återginge dit,

än mindre hans barn egnade sig deråt; samt

att det derför vore af stor betydelse att genom j ordens fördelning söka

åstadkomma ett ökadt antal mindre jordbrukarehem, då nämligen en förstärkning

af jordbruksarbetarnes klass endast ur sådana vore att påräkna.

Vidkommande storleken af dessa jordbrukarehem har framhållits att,

derest bristen på jordbruksarbetare skall genom åtgärder i nyssnämnda

riktning afhjelpas, emellertid är nödigt, att lägenheterna ej erhålla sådan

storlek, att deras skötande taga egarens hela tid i anspråk. Aro deremot

lägenheterna mindre och deras innehafvare i följd häraf för sin existens

hänvisade till arbetsförtjenst hos andra, bör från dessa hem kunna

påräknas en god och pålitlig tillökning af arbetskraft för närboende större

jordbrukare.

Beträffande åtgärder från statens sida i syfte att befordra tillkomsten

af egna hem, har, utom hvad vid svaren å frågan 7 blifvit omförmäldt,

framhållits lämpligheten af beviljande af lån mot låg eller

87

Bil. D.

ingen ränta och med lång amorteringstid, i fråga om hvilka lån jemväl

dels föreslagits att anstånd med amortering under vissa år borde medgifvas,

dels i ett svar erinrats att till vinnande af trygghet angående lånens

rätta användande, desamma icke borde utlemnas förr än byggnaderna

å det egna hemmet vore fullfärdiga och brandförsäkrade samt af vederbörande

kronobetjent besigtigade. I sammanhang härmed har äfven uttalats

önskvärdheten af att normalritningar med beskrifningar och kostnadsberäkningar

uppgjordes och faststäldes till ledning vid husens uppförande

samt afsyning.

Förslagsvis har också hemstälts, att egnahemslägenheter borde, tills

amorteringen fullbordats, vara att räkna såsom statens egendom, hvilken

icke finge intecknas, och först efter lånets fulla gäldande blifva en arbetarens

privata egendom, samt att ett på detta sätt tillkommet hem borde

vara skyddadt för utmätning för gäld.

Angående erfarenheter i fråga om den med beviljandet af lån för

åstadkommande af hem åt arbetare förenade risk, har meddelanden lemnats

från Östergötlands och Kalmar län. Så säges från Kinda hushållningsgille

i förstnämnda län, att många arbetare inom gillets område med medel,

upplånade i ortens sparbanker, skaffat sig egna hem med dertill hörande

uppsättning af kreatur och redskap, samt att högst få af dessa låntagare

visat sig försumliga med återgäldande af lånen, som vanligen meddelats

med vilkor om tioårig amortering. Och från södra delen af Kalmar

län upplyses likaledes, att sparbankerna, till stor hjelp för arbetare och

sinåhandtverkare i deras sträf van efter eget hem, beviljat lån på liknande

vilkor som de nyssnämnda, utan att bankerna på dessa lån, hvilka vanligen

lemnats mot borgen af låntagarnes arbetsgivare eller jordegande

granne, under en lång följd af år gjort någon förlust.

Såsom af högsta vigt för egnahemsfrågans utveckling har slutligen i

många svar framhållits åvägabringande af förenkling i gällande stadganden

angående dels lägenhets afsöndrande från stamhemmanet, dels ock dess

frigörande från stamhemmanet tilläfventyrs besvärande inteckningar.

Såsom skäl för nekande svar har i de flesta fall åberopats att sparsamma

och ordentliga arbetare, i synnerhet bland industriarbetare med

nuvarande arbetsförtjenster och med den hjelp en så qvalificerad arbetare

i allmänhet hade att påräkna från sin arbetsgivare eller andra, icke vore

i behof af statens bistånd för anskaffande af eget hem.

Derjemte har, hvad anskaffande af egna hem åt jorbruksarbetare

angår, i många fall uttalats den farhågan, att underlättande häraf icke

skulle medföra en förstärkning af arbetskrafter åt jordbruket utan snarare

88

Bil. D.

motsatsen, i det den arbetare, som förvärfvat sig lägenhet med full eganderätt

och derigenom tillförsäkrat sin familj stadig bostad, vore alldeles

oförhindrad att, och sannolikt äfven skulle, nedlägga sin arbetskraft på

andra orter, der bättre betaldt arbete möjligen stode till buds, och först,

när efterfrågan på arbetskraft eller hans egen arbetsförmåga minskades,

återvända till hemorten, der vederbörande kommun då kanske blefve nödgad

att bidraga till arbetarens försörjning.

I åtskilliga nekande svar, särskild! från Kopparbergs län, har förmälts

att genom redan befintlig fördelning af jorden i små brukningsdelar egnahemsidén

vore för den trakt svaret afsåge nästan fullständigt genomförd,

och någon statens åtgärd i detta syfte derför icke erforderlig.

89

Bil. D.

IV. Sammandrag af magistraters, stadsfullmäktiges, arbetarekorporationers

m. fl:s svar å frågeformulär 2 äfvensom af

länsstyrelsers svar å frågan 3 i samma formulär.

Fragan 1. Betinga till arbetarebostäder afsedda lägenheter inom staden jemförelsevis

höga hyror, eller hafva i andra afseenden yppat sig

svårigheter för de i staden sysselsatte arbetarne att der erhålla

lämpliga bostäder? .......................................................................... gij. gj

Frågan 2. Äro nämnde arbetare till afsevärdt antal bosatte på den staden

omgifvande landsbygden?....................................... s 92.

Frågan 3. Kan ur ofvan anförda eller andra synpunkter anses önskvärdt, att

från statens sida åtgärder vidtagas i syfte att för mindre bemedlade

arbetare, hvilka hafva stadigvarande arbete i staden, underlätta

möjligheten att förvärfva egna hem å den staden angränsande

landsbygden; och är det antagligt, att tillgång på härför tjenlig

mark kan beredas? J 8

A. Magistraters m. fl:s svar.

B. Länsstyrelsers svar..........

» 93.

» 93.

12

Bil. D

90

■ ■ ■

91

Bil. D

Frågan 1.

Betinga till arbetarebostäder afsedda lägenheter inom staden jemförelsevis höga

hyror, eller hafva i andra afseenden yppat sig svårigheter för de i staden

sysselsatte arbetarne att der erhålla lämpliga bostäder?

Arbetarekorporatio-

Magistrater och

ner, fabriks- och

handtverksföreningar,

stadstullmaKtige

enskilde

industri-

idkare

m. fl.

Ja

Nej

Ja

Nej

Stockholms stad ......................................... .

1

5

Stockholms län ...........................................

4

5

3

1

Upsala » .............................................

2

2

—

1

Södermanlands » ...........................................

8

2

4

—

Östergötlands » ............................................

1

11

1

1

Jönköpings » ...............................................

2

3

—

—

Kronobergs » ...............................................

—

2

—

—

Kalmar » ............................................

—

10

1

1

Gotlands » ............................................

1

—

1

—

Blekinge » ...........................................

6

2

4

—

Kristianstads » ...............................................

4

2

—

1

Malmöhus » ............................................

8

5

1

—

Hallands » ...........

3

6

_

Göteborgs och Bohus län ...............................

9

—

3

Elfsborgs län............................................

4

6

3

2

Skaraborgs » .........................................

4

7

3

—

Vermlands » .............................................

2

4

2

—

Örebro » .........................................

1

5

—

1

Vestmanlands » .............................................

1

6

—

—•

Kopparbergs » ..............................................

3

1

—

—

Gefleborgs » .............................................

4

2

2

1

Vesternorrlands » ..............................................

4

2

—

—

Jemtlands * ........................................

2

—■

—

—

Vest erbottens » ..............................................

4

—

1

—

Norrbottens » ............................................

2

4

2

—

Summa

71

96

33

12

Bil. D

92

Frågan 2.

Åro i siaden sysse/satte arbetare till afsevärdt antal bosatte på den staden

omgifvande landsbygden?

Arbetarekorporatio-

Magistrater och

ner, fabriks- och

handtverksföreningar,

stadsfullmäktige

enskilde

industri-

idkare

m. fl.

Ja

Nej

Ja

Nej

Stockholms stad ................................................

1

_

5

Stockholms län ..............................................

1

6

2

1

Upsala » ..............................................

—

4

—

1

Södermanlands » ..............................................

3

8

2

2

Östergötlands » ..........................................

2

10

1

1

Jönköpings » ..............................................

5

1

—

■ —

Kronobergs » ..........................................

—

2

—

—

Kalmar » ..............................................

—

10

1

1

Gotlands » ..............................................

1

1

—

1

Blekinge » .............................................

7

1

4

—

Kristianstads » ............................................

4

2

—

—

Malmöhus » .............................................

7

6

—

1

Hallands » ............................................

—

10

—

—

Göteborgs och Bohus län ...............................

—

9

—

3

Elfsborgs län..........................................

2

6

—

—

Skaraborgs » ..........................................

4

5

3

—

Vermlands » ................................................

—

6

1

1

Örebro » .............................................

2

4

1

—

Vestmanlands » ...............................................

2

4

—

—

Kopparbergs » ..........................................

1

3

—

—

Gefleborgs » ..........................................

2

4

3

—

Vesternorrlands » ...............................................

4

2

—

—

Jemtlands » ...............................................

2

—

—

—

Vesterbottens » ............................................

4

—

2

—

Norrbottens » ..............................................

3

3

2

—

Summa

56

108

22

17

93

Bil. D

Frågan 3.

Kan ur de i frågeformuläret anförda eller andra synpunkter anses önskvärdt att

från statens sida åtgärder vidtagas i syfte att för mindre bemedlade arbetare,

hvilka hafva stadigvarande arbete i staden, underlätta möjligheten att förvärfva

egna hem å den staden angränsande landsbygden; och är det antagligt att tillgång

på härför tjenlig mark kan beredas?

A. Magistraters, stadsfullmäktiges, arbetarekorporationers

m, flis svar.

I de svar å frågeformuläret, der frågan 1 besvarats jakande, har i

allmänhet också samma svar gifvits å frågan 3. Vid afgifvande af sådant

svar har emellertid med få undantag det i frågan förekommande uttrycket

»staden angränsande landsbygd» tagits i betydelse af den stadens område

tillhörande, men utanför sjelfva den indelade stadsplanen belägna marken

d. v. s. i många fall s. k. stadsjord. Och i flera svar har uttryckligen

framhållits olämpligheten af tillkomsten af arbetaresamhällen invid stadens

gräns men dock utom dess område.

Särskildt har från Norrköping och Malmö, med hänsyn till erfarenheterna

från dervarande s. k. förstäder, erinrats om de svåra olägenheter,

som uppstå med afseende å kyrklig vård, skolundervisning, sjuk-, helsooch

fattigvård, när arbetare, som hafva sitt arbete i stad, i större antal

bosätta sig utom dess område, äfvensom om svårigheten att med staden

inkorporera på sådant sätt uppkomna samhällen.

Hvad angår frågan om tillgång på tjenlig mark för arbetarebostädel

i städernas närhet, synes, så vidt svaren gifva vid handen, sådan mark i

allmänhet kunna erhållas, ofta nog på stadens eget område, eller, der tillfälle

härtill icke gifves, å den angränsande landsbygden.

B. Länsstyrelsers svar.

Kalmar län. Någon anledning för staten att vidtaga åtgärder i syfte

att för arbetare i städerna underlätta möjligheten att förvärfva egna hem

finnes, hvad länet angår, ej för närvarande.

Bil. D.

94

Blekinge län. Anskaffande af områden för bostäder på landsbygden

åt städernas mindre bemedlade arbetare bör lämpligast ske på kommunalt

eller enskildt initiativ. Dock kan ifrågasättas, huruvida icke staten bör

understödja sådant initiativ t. ex. genom lån på billiga vilkor till stadssamhälle

eller korporation i stad, som bildas för uppförande af egna hem

åt arbetare.

Malmöhus län. Tillskapandet af byggnadskomplexer invid staden men

utanför dess gränser är i hög grad att afråda, enär erfarenheten gifvit vid

handen att inom dylika samhällen ordnings-, byggnads- och helsovårdsförh

ålland en icke kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas. Deremot vore

utan tvifvel önskvärd! att staten underlättade möjligheten för mindre bemedlade

arbetare att inom stadens gränser förvärfva egna hem, för hvilket

ändamål samtliga städer inom länet äro i tillfälle att erbjuda lämpligt

belägna jordområden.

Hallands län. Frågan besvaras jakande, dock med framhållande att,

enär å de icke planlagda delarna af städerna i länet tillräcklig plats tinnes

för arbetarebostäder, länsstyrelsen saknar anledning att tillstyrka det de

egna hemmen förläggas annorstädes än å städernas egna områden.

Göteborgs och Bohus län. Några omständigheter föreligga icke, på

grund hvaraf kan anses nödigt eller önskvärd! att, hvad länet beträffar,

från statens sida åtgärder vidtagas i det i frågan angifna syfte.

Vermlands län. Af hygieniska och sociala skäl synes högeligen önskvärdt

att arbetarebefolkningen i städerna sättes i tillfälle att förvärfva egna

hem. Att å den kring städerna liggande landsbygden bilda större komplexer

af arbetarebostäder är emellertid icke lämpligt, med mindre dylika områden

öfverflyttas till stadskommunen.

Vestmanlands län. Allt, som kan medverka till utvecklingen af benägenheten

hos folket att bereda sig bofasta hem, synes i hög grad nyttigt;

följaktligen äfven åtgärder från statens sida för att underlätta möjligheten

för mindre bemedlade personer att förvärfva egna hem. Att genom förlag

af penningar understödja enskildes bemödanden att blifva lägenhetsegare,

anser länsstyrelsen dock ej tillhöra statsändamålet. Frfarenheten vittnar

tydligt derom, att åtminstone industrien såväl på landet som i städerna

är mägtig och villig att ordna denna angelägenhet utan statens mellankomst;''"

och detta gäller ej blott om målsmännen för industrien utan om

arbetarne sjelfva. Ett talande exempel härpå är Yesterås stad, der under

loppet af mindre än tjugu år flere förstadsliknande samhälligheter vuxit

upp invid stadens yttre delar, bebygda hufvudsakligen af kroppsarbetare;

hvarförutom under de senare tio åren tillkomna industriella etablissement

sjelfva låtit uppföra flere tiotal välordnade arbetarebostadshus till uthyrning

95

Bil. D.

Vesterbottens län. Med hänsyn till svårigheten för arbetare i stad att

erhålla lämpliga och billiga bostäder vore synnerligen önskvärdt att staten

äfven beträffande dessa arbetare ville vidtaga åtgärder, som underlättade

möjligheten för dem att förskaffa sig egna hem.

Norrbottens län. Länsstyrelsen anser statens ingripande för ordnande

af stadsarbetarnes bostadsförhållanden icke vara af behofvet påkalladt,

hvad länet angår.

Bil. D.

96

t. » : ''

:

97

Bil. D.

V. Sammandrag af länsstyrelsernas svar å frågorna

i cirkulär 3.

Frågan 1. Huru stora tillgångar må en arbetare anses få ega för att kunna

räknas såsom mindre bemedlad, och bör härvid någon skilnad göras

emellan jordbruksarbetare och industriarbetare?................................ sid. 99.

Frågan 2. Hvilka särskilda åtgärder äro inom edert län på enskildt initiativ

vidtagna för att tillgodose behofvet af egna hem på landsbygden för

mindre bemedlade arbetare, och äro i sådant syfte möjligen bildade

föreningar så organiserade och ledda, att det kan anses rådligt och

för syftemålet gagneligt att genom beviljande af statslån åt dessa

föreningar söka befrämja egnahemstankens realiserande?.................. » 106.

Frågan 3. Bör bestyret med pröfningen af inkomna ansökningar om statslån

för egna hems upprättande inom hvarje län öfverlemnas åt länsstyrelsen

eller åt en särskild nämnd ? ............................................ » 111.

Frågan 4. Till hvilket antal hafva jordafsöndringar blifvit under åren 1897—

1899 af länsstyrelsen faststälda? ........................................................ » 116.

13

Bil. D.

«

- 98

99

Bil. D.

Frågan 1.

Huru stora tillgångar må en arbetare anses få ega för att kunna räknas såsom

mindre bemedlad, och bör härvid någon skilnad göras emellan jordbruksarbetare

och industriarbetare?

Stockbolms län.

•

Med afseende å de inkomna yttrandena, hvilka utvisa en skiljaktig

uppfattning hos kronofogdarne såväl om komiténs mening, som om den

inkomst eller samlade tillgång arbetare bör ega för att anses såsom

mindre bemedlad, finner länsstyrelsen sig ej vara i tillfälle att uttala

något eget omdöme i frågan.

(Af kronofogdarne anser eu att med mindre bemedlad arbetare bör

förstås arbetare med tillgångar mellan 350 kronor och 1,500 kronor; en

angifver motsvarande siffror till 400 kronor och 1,000 kronor, under det

en tredje uppgifver minimibeloppen till 800 kronor för industriarbetaren

samt 1,500 kronor för jordbruksarbetaren.

En af kronofogdarne förstår med mindre bemedlad arbetare den, som

under vanliga förhållanden kan utan fattigvårdens hjelp försörja sig och

familj, medan eu annan fogde räknar till mindre bemedlade arbetare den,

hvars årsinkomster uppgå till minst 700 kronor, högst 1,000 kronor, dock

med någon reducering för jordbruksarbetare.)

Upsala län.

Med mindre bemedlade arbetare bör förstås sådana kroppsarbetare,

som ega nödtorftigt husgeråd och besitta full arbetskraft att försörja sig

och de sina, men sakna besparingar.

Södermanlands län.

Till mindre bemedlade arbetare torde kunna hänföras arbetare, som

utöfver sitt bohag ega en sparad penning af omkring 1,000 kronor. Att

angifva visst minimi- eller maximibelopp af tillgångar synes så mycket

mindre lämpligt som det i hvarje fall erforderliga beloppets storlek bör

vara beroende af arbetarens duglighet och kunnighet i byggnaders uppförande,

i jordbruksarbete in. m. Någon skilnad mellan jordbruks- och

industriarbetare synes tj böra göras.

Bil. D

100

Östergötlands län.

Enär emellan länets kronofogdar råda högst skiljaktiga meningar angående

hvad med mindre bemedlad arbetare bör förstås, saknar länsstyrelsen

ledning för ett fullt exakt bestämmande af nämda uttryck.

(Kronofogdarne uppgifva:

Minimum af tillgång.

Kronor.

•

Maximum af

tillgång.

Kronor.

1..........................

500 jemte en årlig inkomst af 600 kr. eller

ock en årlig inkomst af 800 kr.

1.........................

500

700

2...........................

500

1,000

1...........................

600

1,000

1...........................

800—1,000 jemte en årlig inkomst af 600 kr.

1.........................

1,500

En kronofogde anser, att till mindre bemedlade arbetare uti ifrågavarande

mening böra räknas arbetare med årsinkomster mellan 400 kronor

och 800 kronor.)

Jönköpings län.

Såsom mindre bemedlad torde inom detta län en vare sig jordbrukseller

industriarbetare anses, om han utom sin arbetsförtjenst eger en tillgång

af mellan 500 kronor och 800 kronor jemte lösörebo och nödiga arbetsredskap.

Kronobergs län.

Med beräknande af kostnaden för anskaffande af eget hem till 1,000

—2,000 kronor anser länsstyrelsen, som hnner någon åtskilnad uti ifrågavarande

afseende ej böra göras mellan jordbruks- och industriarbetare, att

den sparpenning, som arbetaren minst bör ega såsom grundplåt för det

egna hemmets anskaffande, skäligen kan bestämmas antingen i öfverensstämmelse

med föreskriften i Kongl. brefvet angående försäljning af mindre

kronolägenheter den 29 maj 1874 till lU eller möjligen i analogi med

Kongl. skrifvelsen till domänstyrelsen angående bestämmelser att tjena till

efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner

den 25 september 1896 till Vio af det egna hemmets verkliga

101

Bil. D.

värde. Till mindre bemedlad bör följaktligen räknas hvarje i öfrigt qvalificerad

arbetare, som, utan att ega nödig tillgång till sjelfständigt förvärfvande

af eget hem, kan af egna medel bidraga med åtminstone ofvannämnda

qvotdel af det egna hemmets värde.

Kalmar län.

Länsstyrelsen allenast öfverlemnar yttranden från kronofogdarne,

(Af dessa hafva fem, utan att uttala sig om minimigränsen, såsom

maximum angifvit, en 300 kronor, en 500 kronor, en 500—800 kronor,

en 1,000 kronor och en 1,000—2,000 kronor. En kronofogde vill såsom

mindre bemedlad beteckna den arbetare, som, utöfver sitt lösörebo af högst

500 kronors värde, ej har större årsinkomst än 500 kronor, om han är

jordbruksarbetare, och 750 kronor, om han är industriarbetare. En kronofogde

anser såsom mindre bemedlad arbetare den, som eger minst Va högst

V2 af den beräknade kostnaden för det egna hemmet.)

Gotlands län.

Den arbetare, som med egna och hemmavarandes arbete ej kan förvärfva

mera än hvad som åtgår till dagligt uppehälle, utan att kunna bereda

sig någon besparing för mötande af utgifter till följd af inträffande

sjukdom eller annat hinder eller för ålderdomsbehof, synes vara att anse

såsom mindre bemedlad. Till huru stort belopp en arbetares inkomst i

penningar bör sättas, för att han må kunna anses mera eller mindre bemedlad,

derom är länsstyrelsen ej i tillfälle att lemna upplysning.

Blekinge län.

Den, som eger 1,000—1,500 kronor, torde utan statens hjelp kunna

förvärfva ett eget hem, värdt 2000—3,000 kronor. Mindre bemedlad kan

derför icke den anses, som utöfver nödiga lösören eger tillgångar till

värde af 1,000—1,500 kronor. Hvad angår gränsen emellan mindre be

medlade och obemedlade, synes, för att den ifrågasatta lagstiftningen angående

egna hem må blifva till verklig nytta för ett större antal arbetare,

till mindre bemedlade böra räknas alla, som, med mindre tillgångar än

ofvan nämnts, hafva nödigt bohag samt förmåga och lust till arbete, och

till obemedlade endast de, som i följd af bristande arbetsförmåga, lättja

eller dylikt icke utan bidrag från fattigvård eller välgörenhet kunna försörja

sig och de sina.

Bil. D.

102

Kristianstads län.

Länsstyrelsen åberopar innehållet i kronofogdarnes yttranden.

(Af desse synas två hålla före att en arbetare, som eger en tillgång

af omkring 500 kronor, kan betecknas såsom mindre bemedlad. Två

kronofogdar besvara frågan, ej från synpunkten af arbetarens tillgång,

utan af hans årsinkomst. Den ene anser härvid att en ogift arbetare med

en årsinkomst under 300 kronor och en gift med en inkomst under 650

—700 kronor äro att såsom mindre bemedlade anse; den andre vill till

denna kategori i allmänhet räkna den arbetare, som har en årlig inkomst

af 800—1,000 kronor.)

Malmöhus län.

Arbetare bör, för att berättigas till statshjelp, ega beskattningsbar

inkomst samt förfoga öfver eget kapital af minst 400 kronor. Statshjelp

kan deremot icke anses erforderlig, om arbetaren eger 1,000 kronor eller

inkomst till sådant belopp. Att dervid göra skilnad emellan jordbruksoch

industriarbetare synes ej vara anledning.

Hallands län.

Med en mindre bemedlad arbetare torde böra förstås en arbetare, som

eger nödigt bohag samt har sådan arbetsförtjenst, att han deraf ej blott

har bergning för sig och familj utan äfven, om han lefver sparsamt, kan

årligen aflägga något mindre belopp. Med denna uppfattning anser länsstyrelsen

att till mindre bemedlad arbetare icke kan hänföras, å ena sidan,

den, som ej eger bohag till värde af 150 kronor och årlig arbetsförtjenst

af 600 kronor, samt, å andra sidan, den, hvars arbetsförtjenst öfverstiger

900 kronor, eller som eger besparade medel till högre belopp än 500

kronor. Någon skilnad emellan jordbruks- och industriarbetare synes ej

böra göras.

Göteborgs och Bohus län.

Med afseende å de olika lefnadsbehofven och lefnadskostnaderna synes

en bestämd gräns böra göras mellan jordbruksarbetare och industriarbetare,

när det gäller att bestämma, hvad med mindre bemedlad arbetare

bör förstås. För att såsom mindre bemedlad betecknas, bör i allmänhet

en jordbruksarbetare ega tillgångar till värde af minst 500 kronor

och en industriarbetare till värde af minst 750 kronor, i båda fallen jemte

vanlig arbetsförtjenst.

103

Bil. D

Elfsborgs län.

En fullt arbetsduglig arbetare, som eger 500 kronors kapital, får

under vanliga förhållanden anses såsom mindre bemedlad eller med andra

ord vara i den ställning, att han med något understöd kan förvärfva eget

hem. För arbetare, som äro bosatta i närheten af städerna eller större

stationssamhällen, torde erfordras ett kapital af minst 1,000 kronor.

Skaraborgs län.

I allmänhet torde såsom mindre bemedlad kunna anses den arbetare,

vare sig jordbruks- eller industriarbetare, som eger bohag värdt 600—1,000

kronor samt dessutom kan påräkna stadig arbetsförtjenst till belopp af

500—800 kronor.

Vermlands län.

Såsom mindre bemedlad torde böra räknas ai''betare, hvars årsinkomst

uppgår till 500—700 kronor.

Örebro län.

Såsom mindre bemedlad bör anses den, som utom god arbetskraft

eger tillgångar af 500—1,000 kronors värde, dervid någon skilnad emellan

jordbruks- och industriarbetare ej bör göras.

Vesterås län.

Kapital lärer en arbetare vanligen icke ega, och frågan gäller då,

huru stor årliga arbetsförtjensten bör vara för att räcka till att förränta

och amortera den genom anskaffandet af egen bostad uppkomna skulden.

Härvid äro dock så många omständigheter, såsom lefnadsomkostnaderna i

orten, arbetstillgång, arbetspris, arbetarens familjeförhållanden och förmåga

åt hushållning, inverkande, att det icke lärer vara möjligt att i siffror

angifva det ekonomiska läge, der statens mellankomst skäligen kan påfordras

för beredande af eget hem åt arbetare.

Kopparbergs län.

Något generelt, för hela provinsen tillämpligt omdöme kan svårligen

afgifvas, utan hänvisas till kronofogdarnes yttranden.

104

Bil. D.

(Af desse uppgifva tre — i fråga om storleken af den tillgång, hvaröfver

en arbetare bör disponera för att kunna betecknas såsom mindre

bemedlad — belopp emellan 700 kronor och 1,500 kronor. En kronofogde

anser att en person för att kunna kallas mindre bemedlad bör ega

tillgångar »för några hundra kronors värde». En säger, att såsom mindre

bemedlad anses den, som genom sitt arbete förtjenar hvad till hans och

hans familjs nödtorftiga uppehälle erfordras.)

Gefleborgs län.

Frågan i hvad mån en arbetare kan anses såsom mindre bemedlad

är beroende af så många faktorer, att den största svårighet möter att

härvid räkna med bestämda siffror.

Yesternorrlands län.

Med afseende å den väsentliga olikheten i jordbruksarbetarens och

industriarbetarens lefnadsförhållanden är alldeles uppenbart och nödvändigt

att skilnad göres emellan dessa två grupper vid bedömandet af frågan.

Att generelt för länet bestämma den förmögenhet, som må anses liknämnig

med uttrycket mindre bemedlad, tilltror länsstyrelsen sig ej, utan hänvisar

till länsmännens yttranden.

(Den af länsmännen uppgifna maximitillgången för en mindre bemedlad

arbetare — någon minimisumma angifves ej — vexlar mellan 200

kronor och 3,000 kronor, i flertalet svar omkring 300—500 kronor. Somlige

länsmän uttala sig endast om den årliga inkomst, som en arbetare bör

ega för att anses såsom mindre bemedlad, och nämnas härvid belopp

mellan 400 kronor och 800 kronor.)

Jemtlands län.

Begreppet mindre bemedlad i förevarande omfattning kan ej begränsas

inom en viss kapitaltillgång eller en viss årsinkomst, utan bör med en

mindre bemedlad arbetare förstås en sådan arbetare, som, utan att ega

något besparadt kapital, åtminstone ej öfver 1,000 kronor, men äfven utan

anlitande af andras hjelp och utan att lida nöd, med sitt arbete försörjer

sig och de sina. Börja kapitalbesparingarna närma sig nämnda belopp,

kan arbetaren med hjelp deraf och utan äfventyrlig skuldsättning, blifva

egare af en mindre jordbruksfastighet jemte några husdjur eller åtminstone

bostad på egen grund, och lär han då, så länge hans krafter räcka

och arbetstillfälle gifves, få anses bemedlad i den i cirkuläret antydda

105

Bil. D.

mening. Svårare är att angifva gränsen mellan obemedlade och mindre

bemedlade arbetare. En arbetare, som åtnjuter fattigunderstöd, är gifvetvis

att anse såsom obemedlad; deremot torde på pröfning i hvarje

fall få bero om en person, som utan sådant understöd drager sig fram

och, om än med svårighet, med sitt arbete uppehåller sitt och de sinas lif,

ovilkorligen bör betraktas som alldeles obemedlad och således uteslutas

från möjligheten att erhålla statshjelp till bildande af eget hem. Jordbruks-

och industriarbetare böra i förevarande afseende ställas lika.

Vesterbottens län.

En arbetare bör ega tillgångar af 800—1,000 kronor för att kuuna

här i länet räknas såsom mindre bemedlad. Arbetare med tillgångar derutöfver

torde utan statshjelp kunna förvärfva sig eget hem. Någon skilnad

emellan jordbruks- och industriarbetare bör ej göras.

Norrbottens län.

Till kategorien mindre bemedlad (kropps-)arbetare synas under för

närvarande inom länet rådande efterfrågan och pris på arbetskraft böra

hänföras dels ogifta arbetare utan försörjningspligt, som väl ega oförminskad

arbetskraft men icke några afsevärda tillgångar, dels ock familjeförsörjare,

som utom arbetskraft icke ega andra nämnvärda tillgångar än

nödigt husgeråd, deri inbegripet för yrkeskunniga arbetare nödiga verktyg.

14

Bil. D.

106

Frågan 2.

Hvilka särskilda åtgärder äro inom edert lön på enskilt initiativ vidtagna för

att tillgodose behofvet af egna hem på landsbygden för mindre bemedlade arbetare,

och äro i sådant syfte möjligen bildade föreningar så organiserade och

ledda, att det kan anses rådligt och för syftemålet gagneligt att genom beviljande

af statslån åt dessa föreningar söka befrämja egnahemstankens

realiserande?

Stockholms län.

o

Åtgärder uti ifrågavarande syfte äro vidtagna af

ko) aktiebolaget »Hem på landet», som verkar inom Spånga socken,

2:o) »Aktiebolaget Egen Härd» inom Solna socken, samt

3:o) »Sparkassan Egna hem utan personlig ansvarighet».

Om de två sistnämnda förklarar länsstyrelsen sig sakna närmare

kännedom samt hänvisar beträffande bolaget »Hem på landet» till vederbörande

kronofogdes yttrande, deri denne med tillkännagifvande, att mot

organisationen och ledningen af bolaget ej vore något att anmärka, erinrar,

att de af bolaget erbjudna förmånerna syntes hufvudsakligen tillgodogöras

af personer med sysselsättning i hufvudstaden, hvarföre beviljandet af

statslån åt bolaget icke torde komma att verka i den riktning, som väl

vore den af egnahemskomitén egentligen afsedda, eller befrämjande af

egnahemstankens utbredning bland landsbygdens arbetarebefolkning och

dennas qvarhållande på landet.

Upsala län.

Sådana åtgärder äro icke vidtagna i afsevärd utsträckning. En för

något år sedan uti ifrågavarande syfte bildad förening upplöstes, innan

den utöfvat någon verksamhet.

Östergötlands län.

Ingå andra åtgärder vidtagna än genom »Föreningen egna hem utan

personlig ansvarighet» med säte och styrelse i Motala, om hvars verksamhet

länsstyrelsen i anledning af föreningens underdåniga framställning om

understöd af statsmedel för vidare utveckling af sin verksamhet förut

107

Bil. D.

uttalat sig och dervid förklarat sig finna föreningens ändamål synnerligen

behjertansvärdt samt hemstält, att åtgärder för att bereda föreningen understöd

för dess framtida verksamhet måtte under vissa förbehåll af Kongl.

Maj:t vidtagas.

Jönköpings län.

Beträffande vidtagna åtgärder hänvisar länsstyrelsen till kronofogdarnes

svar.

(Af dessa inhemtas, att sådana åtgärder förekomma endast:

vid Husqvarna och Norrahammars fabrikssamhällen, der genom vederbörande

styrelses eller egares försorg arbetare fått mot synnerligen låg

köpeskilling af brukens jord tillhandla sig byggnadstomt samt till uppförande

af byggnad å tomten erhållit hjelp genom vare sig kontant lån

eller bemedling för erhållande af sådant i bankinrättning, af hvilka tillfällen

till förvärfvande af eget hem, underlättade genom lång amorteringstid

för såväl köpeskilling som lån, ett stort antal arbetare begagnat

sig; samt

vid Sandsjö jernvägsstation, hvarest från hemmanen Hornaryd, Boda

och Slättefall ett stort antal tomter under 49 års besittningstid upplåtits

till arbetare, särskildt sådana vid Bodafors stol- och möbelfabrik, och af

dem bebygts).

Någon förening med ifrågavarande syfte och af beskaffenhet, att dess

verksamhet lämpligen borde genom statslån understödjas, finnes ej, men

utsigten att erhålla sådant lån skulle sannolikt bidraga till uppkomsten

af dylika föreningar. Sådana lån borde meddelas för inköp af jord eller

för betäckande af de för jordens indelning i tomter in. in. köpet åtföljande

kostnader. Sattes räntan lågt och medgåfves räntefrihet under

de 5 första åren, vunne föreningen tid att ordna och försälja tomterna,

innan afbetalning å lånet behöfde börja. Lånets amortering borde nemligen

ej begynna förrän vid första ränteliqviden samt ränta och amorteringsbeloppet

ej öfverstiga 4 procent. Såsom säkerhet borde lemnas första inteckning,

och skulle föreningen vara skyldig att såsom mellanhand ansvara

för ränta och amortering.

Kalmar län.

Inga åtgärder vidtagna annat än af två inom Vestra Eds socken befintliga

filialer af den i Motala bildade »Föreningen egna hem utan personlig

ansvarighet».

Bil. D

108

Malmöhus län.

Någon förening med syfte att bereda arbetare egna hem finnes icke.

Ett eller annat bolag på landsbygden såsom Höganäs stenkolsverk lemnar

i sådant syfte arbetare penningehjelp på billiga vilkor.

Hallands län.

Intet annat åtgjord! för beredande af tillfälle åt mindre bemedlade

arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem än att

dels Halmstads stenhuggeriaktiebolag inom Söndrums socken uppfört

bostäder, som arbetarne lära ega rätt att genom afbetalning tillösa sig

såsom sin egendom,

dels två föreningar för ekonomisk verksamhet å landsbygden inom

länet bildats, nemligen »Enslöfs Goodtemplares af I. O. G. T. Byggnadsförening

utan personlig ansvarighet» samt »National goodtemplarlogen

Oskarströms Framgångs byggnadsförening utan personlig ansvarighet», båda

med ändamål, bland annat, att bereda eller uthyra bostäder åt föreningens

medlemmar eller företrädesvis åt desse. Ingendera föreningen har dock

ännu nått den utveckling att berörda syften vunnits, och synes för öfrigt

— med hänsyn dertill, dels att inträde i nämnda föreningar står öppet

för andra personer än arbetare och bland arbetarne äfven för sådana,

som icke kunna räknas såsom mindre bemedlade, dels att nämnda föreningars

syfte jemväl, och kanske förnämligast, är att åstadkomma församlingslokaler

— beviljande af statslån för befrämjande af egnahemstanken

åt dessa föreningar icke kunna ifrågakomma.

Göteborgs och Bohus län.

Föreningar med ifrågavarande uppgift finnas icke. Beträffande åtgärder

för egna hem åt arbetare anmärkes,

att vid åtskilliga stenhuggerier inom länet arbetsgifvarne beredt bostäder

åt arbetarne genom försträckning mot säkerhet af lösöreköp af nödiga

medel till uppförande af bostadshus samt genom upplåtelse, dock endast

med nyttjanderätt, af bostadstomter; och

att Munkedals aktiebolag genom utarrendering mot årlig afgift af

bostadstomt och beredande af penningelån sökt skalfa egna hem åt sina

arbetare samt derjemte genom anskaffande af penningelån satt en del

arbetare i tillfälle att åt sig uppföra bostäder å bolaget icke tillhörig mark.

109

Bil. D.

Skaraborgs län.

Förening med ifrågavarande syfte finnes ej. Åtgärder i den afsedda

riktningen äro vidtagna af Tändsticksfabriksaktiebolaget Vulcan vid Tidaholm,

Katrinefors aktiebolag vid Mariestad samt Hellekis aktiebolag vid

Hellekis station.

A förstnämnda plats hafva tomter hittills af bolaget upplåtits till

arbetarne allenast med nyttjanderätt, men fråga om tomters öfverlåtelse

med full eganderätt har på senaste tiden uppstått.

Vid Katrinefors har med understöd af bolaget sedan år 1894 bildats

33 egna hem å ett för detta ändamål särskildt afsatt område. Arbetarne

erhålla — mot inteckning i tomt och hus samt deponerande af brandförsäkringsbrefvet

— amorteringslån, hvilka vexlat mellan 300 och 2,000

kronor, med en räntefot af 5 % och en amorteringstid af högst 10 år.

Vid Hellekis upplåtas tomter till arbetarebostäder med 49 års besittningsrätt.

Vermlands län.

Några föreningar af ifrågavarande art finnas icke, och inga andra åtgärder

äro vidtagna än

att Liljedahls aktiebolag i Eds socken erbjudit sig att upplåta mark

för arbetarne för uppförande af egna bostäder, deraf hittills 3 arbetare

begagnat sig, samt

att Töcksfors bruk, Håns pappersbruk och Koppoms bruk, alla i

Nordmarks fögderi, i mindre omfattning börjat af arbetarnes aflöning efter

hand afdraga och afsätta smärre belopp för inköp åt arbetarne af jord

och uppförande af bostadslägenheter derå.

Örebro län.

o

Föreningar med syftemålet i fråga finnas icke. Åtgärder för främjande

af tillkomsten af egna hem att nämna äro,

att Skyllbergs bruks aktiebolag under de senare åren åt ett trettio!al

arbetare anskaffat medel till inköp af jord och uppförande af bostadsbyggnad

derå, hvilka medel återbetalas niedelst amortering, samt

att bolaget Vieille Montagne vid Åmmeberg åt en stor del af sina

arbetare på vissa år upplåtit byggnadsplatser, hvarå arbetarne för lånta

medel tillåtits uppföra boningshus.

Vestmanlands län.

I Vesterås har under de senare åren tid efter annan bildats ett tiotal

föreningar af arbetare i ändamål att i stadens omedelbara närhet förvärfva

no

Bil. D.

egoouiråden för styckning till byggnadstomter föreningsmedlemmarne

emellan, hvarefter och sedan hvar medlem fått sig tomt tilldelad och guldit

densamma, föreningsverksamheten upphört. Hvarken föreningarna eller

deras medlemmar hafva rönt någon svårighet att hos ortens penningeinrättningar

erhålla härvid nödiga lån.

Gefleborgs län.

Föreningar finnas icke och inga andra åtgärder vidtagna än af Sandvikens

jernverksaktiebolag, som år 1897 låtit uppdela ett område i tomter,

hvilka sedermera upplåtas till bolagets arbetare på det sätt att så stor del

af tomten, som erfordras för sjelfva bostaden, försäljes med full eganderätt,

medan den öfriga, delen utarrenderas på 50 år, det senare för att af hälsoskäl

och till skydd mot eldfara förhindra ett för tätt bebyggande af tomterna

genom deras ytterligare sönderdelande i spekulativt intresse. Den

arrenderade delen får bebyggas endast med nödiga uthus eller begagnas

till trädgård, allt under bolagets kontroll. Af de 48 indelade tomterna

hafva sedan 1898 års början försålts ett tjugutal, hvaraf de flesta redan

äro bebygda; och uppgår köpeskillingen för en med full eganderätt upplåten

tomt om 240 qvadratmeter till 144—240 kronor. Årliga arrendesumman

för den öfriga delen vexlar mellan 25 kronor och 66 kronor.

Vesternorrlands län.

Några särskilda åtgärder i ifrågavarande rigtning äro länsstyrelsen

veterligen icke vidtagna, dock torde möjligen byggnadsföreningar, som bildats

inom åtskilliga goodtemplarloger, i sina föreningsstadgar hafva bestämmelser,

som må kunna anses hänförliga under förevarande fråga.

Jemtlands län.

Några andra åtgärder för tillgodoseende af behofvet af egna hem för

mindre bemedlade arbetare äro icke vidtagna, än att till en kommun inom

länet donerats ett belopp af 5,000 kronor, deraf årliga räntan skall användas

för att bereda jordbruksarbetare inom kommunen någon hjelp att

bilda egna hem.

Från öfriga län har meddelats, att inga åtgärder af ifrågavarande art

vidtagits, samt att ej heller några föreningar med ofvanberörda syfte finnas.

in

Bil. D.

Frågan 3.

Bär bestyret med pröfningen af inkomna ansökningar om statslån för egna

hems upprättande inom hvarje län öfverlemnas åt länsstyrelsen

eller åt en särskild nämnd?

(Enligt hvad i cirkulär 3 ifrågasattes, skulle denna nämnd, hvilken borde sammanträda två gånger

om året, bestå af landshöfdingen eller, i händelse af förfall för honom, landskamreraren såsom ordförande

samt tre ledamöter, utsedde en af landstinget, en af hushållningssällskapet eller dess förvaltningsutskott och

en, hvilken borde vara kroppsarbetare, af länsstyrelsen).

Bör öfver- lemnas åt

länsstyrelsen.

Bör öfver- lemnas åt sär- skild nämnd.

Svar i annan riktning samt motiv vid

afgifvande af svar m. m.

Stockholms län.

Av i frågans närvarande skick ej i till- fälle att yttra sig vidare, än att bestyret

ej bör anförtros åt de redan förut med

olikartade tjensteåligganden betungade

länsstyrelserna.

Upsala län.

1

Södermanlands län.

1

Vare sig pröfningen öfverlemnas åt

länsstyrelsen eller en särskild nämnd, har

man att förvänta eu allsidig och opartisk

pröfning af ansökningarna. Af bestyrets

uppdragande åt länsstyrelsen skulle dock

följa mindre kostnader samt större trygghet

för att vid olika pröfningstillfällen samma

principer komme att ligga till grund för

besluten.

Östergötlands län.

1

Jönköpings lan.

1

Nämndens beslut om lån böra under- ställas någon centralmyndighet. I annat

fall synes för bevarande af kronans rätt

nödigt att landshöfdingen eller hans ställ- företrädare erhåller rätt till veto mot beslut

om låns beviljande, intill dess, efter be- slutets underställande, Kongl. Maj:t af- gjort frågan.

Transport

2

2

Bil. D

112

Bör öfver- lemnas åt

länsstyrelsen.

Bör öfver- lemnas åt sär- skild nämnd.

Svar i annan riktning samt motiv vid

afgifvande af svar m. m.

Transport

2

2

Kronobergs län.

1

Antalet ledamöter bör ökas utöfver

det föreslagna, så att landsting och hus- hållningssällskap utse hvardera två leda- möter och länsstyrelsen likaledes två, af

hvilka en bör vara jordbruks- och en in- dustriarbetare.

Kalmar län.

1

Gotlands län.

1

Blekinge län.

1

För hvarje län bör till vinnande af

den för ansökningarnas pröfning nödiga

personkännedom finnas flere nämnder, i

regeln en för hvart härad, med landshöf- dingen, eller vid förfall för honom, lands- sekreteraren såsom sjelfskrifven ordförande,

landskamreraren såsom ledamot och före- dragande samt 3 andra ledamöter, utsedde

såsom af komitén ifrågasatts.

Kristianstads län.

1

Malmöhus län.

1

Svaret beroende på beskaffenheten af

den pröfning, som bör egnas åt ansöknin- garna. Densamma torde dock kunna på

tillfredsställande sätt utöfvas af länsstyrel- sen, hvarigenom vunnes att lån kunde ut- lemnas i mån af behof, då åter i annat

fall beviljandet af lån kunde ske blott två

gånger om året.

Transport

4 | 6

113-- Bil. D.

Bör öfver- lemnas åt

länsstyrelsen.

Bör öfver- letnnas åt sär- skild nämnd.

Svar i annan riktning samt motiv vid

afgifvnnde af svar m. m.

Transport

4

6

Hallands län.

Pröfningen bör icke öfverlemnas åt

länsstyrelsen, för så vidt ej uppgiften

skall inskränka sig till en blott formel

granskning af ansökningen och derpå

grundadt beslut om afslag derå eller

utdelande af visst lånebelopp till den,

som visat sig hafva uppfylt uttryckligen

angifna vilkor för låns erhållande. Be- tänkligheter synas möta att till en myn- dighet med den ifrågasatta sammansätt- ningen, hvars ledamöter icke handla under

embetsmannaansvar, lemna uppdrag att i

sista hand bestämma öfver användningen

af statsmedel. Nämndens sammanträden

torde i sökandenas intresse böra ega rum

oftare än i förslaget förutsatts.

Göteborgs- och

Bohus län.

1

Nämnden torde böra erhålla rättighet

att anlita kronobetjening och presterskap

för vinnande af erforderliga upplysningar

angående sökandes ekonomiska vilkor och

andra på frågan inverkande förhållanden.

Elfsborgs län.

1

Den af länsstyrelsen utsedde ledamoten

bör icke ovilkorligen vara kroppsarbetare.

Transport

4

8

15

Bil. D.

114

Bör öfver- lemnas åt

länsstyrelsen.

Bör öfver- lemna9 åt sär- skild nämnd.

Svar i annan riktning samt motiv vid

afgifvande af svar m. m.

Transport

4

8

Skaraborgs län.

1

Blir lagen om egnahemslån så full- ständig att pröfningen af låneansökningar

allenast blir en tillämpning af lagen och

anvisas medel så att alla ansökningar, i

afseende å hvilka stadgade vilkor full- gjorts, kunna och skola beviljas, torde

bestyret med ansökningarnas pröfning böra

öfverlemnas åt länsstyrelsen. Skall der- emot pröfningen innebära att bland flere

sökande utvälja dem, som företrädesvis

behöfva och äro förtjenta af lån, och er- fordras således personlig kännedom om de

på hvarje fråga inverkande förhållanden,

bör bestyret öfverlåtas åt eu särskild nämnd

af den ifrågasatta sammansättningen.

(Då komitén tänkt sig pröfningen blifva af sist- nämnda art, har svaret ansetts böra upptagas såsom

förordande tillsättandet af särskild nämnd.)

Vermlands län.

1

Örebro län.

1

Vesterås län.

1

Kopparbergs län.

1

Gefleborgs län.

1

Transport

4

14

J1 5

Bil. D.

Bör öfver- lemnas åt

länsstyrelsen.

Bör öfver- lemnas åt sär- skild nämnd.

Svar i annan riktning samt motiv vid

afgifvande af svar m. m.

Transport

4

14

Vesternorrlands län.

Skulle mot förmodan bestyret med

lånens utlemnande och indrifvande läggas

på länsstyrelsen, torde pröfning af an- sökning om lån jemväl böra tillkomma

samma myndighet. I annat fall eller

om ifrågavarande bestyr öfverlemnas åt

t. ex. riksbanken, synes pröfningen lämp- ligen böra öfverlemnas åt den ifrågasatta

nämnden.

Jemtlands län.

1

Pröfningen af dylika ansökningar torde

böra ske under större frihet från byrå- kratiska former än möjligt är, om den- samma skall verkställas af ett embetsverk.

En nämnd har större möjlighet att taga

hänsyn till åtskilliga förhållanden, som ej

direkt framgå ur handlingarna utan på

annat sätt äro för nämndens ledamöter

kända. Den föreslagna sammansättningen

af nämnden synes innebära tillräcklig

garanti mot misstag och orättvisor.

Vesterbottens län.

1

Norrbottens län.

1

Den brokiga och ständigt sig ökande

mångfald af göromål, hvarmed länsstyrel- sen redan nu är belastad, borde utesluta

tanken på att öka denna myndighets em- betsbörda med ifrågavarande ärenden, om

hvilkas omfattning man på förhand svår- ligen kan göra sig något begrepp. På sin

höjd borde länsstyrelsens befattning bestå

i utseende af ordförande i den ifrågasatta

nämnden.

Summa

4

17

Bil. D.

116

Frågan 4.

Till hvilket antal hafva jordafsöndringar blifvit under åren 1897—1899

af länsstyrelsen faststälda?

(Uppgiften å desamma borde enligt komiténs begäran vara så beskaffad att deraf framginge, huru

stor del af afsöndringarna afsåge beredande af lägenhet åt mindre hemmansegare eller arbetare, med, så

vidt möjligt, särskild upplysning, om lägenheten vore afsedd till jordbrukslägenhet eller endast till bygg

-

i.

2.

3.

För beredande af lägen-

het åt

mindre hemmans-

I ända-

egare eller arbetare.

mål af

I annat

Summa.

Anmärkningar.

a.

b.

C.

skogs-

ända-

Jord-

bruks-

lägen-

het.

Bygg-

nads-

tomt.

Summa.

afverk-

ning.

mål.

Stockholms......

län

72

11,045

1,117

—

329

1,446

1. Bland de i kol. 1 b. upptagna

ingå ett stort antal lägenheter,

hufvudsakligen afsedda till som-

Upsala ...........

))

89

81

170

—

18

188

marvillor.

Södermanlands

))

—

2319

319

2

220

341

2. Fördelningen mellan kol. 1 b.

och 3 approximativ.

Östergötlands...

»

48

335

383

—

142

525

3. I de i kol. 3 upptagna ingå 13,

Jönköpings ......

i)

88

260

348

—

351

399

om hvilkas användning någon

upplysning ej lemnats.

Kronobergs.....

»

127

10

137

1

202

340

4. Af de i kol. 3 upptagna äro

Kalmar............

»

34

116

150

172

322

några afsedda till kalkstensbrott,

men de flesta utgöras af myr- jord, som antagligen afses för

Gotlands .........

»

—

164

164

—

480

244

jordbruks drifvande.

Blekinge ........

»

33

26

59

—

77

136

6. Tillförlitlig utredning, huru- vida i kol. 1 c. upptagna lägen-

Kristianstads ...

»

49

212

261

—

319

580

heter äro afsedda till jordbruk

Malmöhus.......

»

—

—

S1,092

—

56

1,148

eller byggnadstomt, kan ej er- hållas. Flertalet dock antagli-

Hallands ........

»

10

46

56

—

85

141

gen hufvudsakligen afsedt till

Göteborgs och

Bohus...........

))

20

100

120

170

290

byggnadstomter.

6. I de i kol. 1 b. upptagna ingå

en del lägenheter, som afsetts

Elfsborgs ........

))

107

193

300

—

34

334

till utvidgning af kyrkogårdar,

till skolhustomter och dylikt.

Skaraborgs ......

89

62 22

311

311

7. Någon tillförlitlig fördelning

»

—

—

har ej kunnat ske. Största de-

Yermlands ... .

))

58

100

158

1

79

238

len antagligen afsedd till egna

hem åt jordbruks- eller andra

Örebro ...........

»

—

—

—

—

—

77 61

yrkesarbetare, ett fåtal tillskol-

Vestmanlands..

))

10

140

150

2

75

227

hustomter och dylikt samt indu- striella anläggningar. Få, om

Kopparbergs ...

»

8

39

47

72

153

272

ens någon för skogsafverkning.

Gefleborgs .....

))

227

677

904

48

135

81,087

421

8. En afsevärd del af dessa af-

Vesternorrlands

»

155

123

278

13

130

söndringar har skett, innan

nu gällande lag angående af-

Jemtlands.........

»

131

94

225

10

120

355

söndring tillkom, ehuru fast- ställelse å desamma sökts först

senare.

Vesterbotten ..

))

142

105

247

4

78

329

Norrbottens......

»

173

591

764

—

53

817

Summa

1,670

4,998

7,760

153

2,578

11,252

117

Bil. E.

RESEBERÄTTELSER.

Innehåll:

1. Berättelse öfver en resa till fiskelägen inom Blekinge län af H. Pantzarhielm sid. 119.

2. » » » » » England åt P. Waldenström............................. » 123.

3. » » » » » Tyskland och Schweiz af P. Waldenström...... » 130.

Bil. E„

118

119

Bil. E,

Till egnahemskomitén.

I enlighet med komiténs mig lämnade uppdrag, nämligen: att under

juni månad besöka fiskelägena inom Blekinge län och därvid undersöka

samt i sinom tid till komitén inberätta, huruvida i och för åstadkommande

af egna hem åt fiskarebefolkningen inom denna provins några särskilda

åtgärder syntes erforderliga utöfver dem, komitén har för afsigt att föreslå

beträffande mindre bemedlade arbetare i allmänhet; har jag under

tiden 12—19 sistlidne juni besökt Blekinge skärgård och får öfver mina

där gjorda iakttagelser härmed vördsamt afgifva följande

Berättelse.

Under den 12, 13 och 14 juni besöktes nedannämnda fiskelägen i

Karlskrona, Blekinges östra, skärgård, nämligen: Långören, Ungskär, Stenshamn,

Inlängan, Ytterön, Flakaskär, Aspö Hyttor, Bergagården, HasslöHorn,

Hasslö-Fiskagårda, Hasslö-Hallar och Näset,

Vid samtliga dessa platser tillstädeskommo efter budande en del hemmavarande

fiskare och på ett par ställen äfven jordegare, med hvilka jag

öfverlade angående de på stället rådande bostadsförhållandena. Fiskarebefolkningens

klagomål voro visserligen ganska allmänna, men torde i

många fall hafva haft sin grund mera i de mycket tryckta ekonomiska

förhållanden, under hvilka denna befolkning i allmänhet framsläpar sitt

sträfsamma lif, än i obillig och hård behandling från tomtegarnes sida.

Att sådan dock på sina ställen förekommer, exempelvis på Flakaskär,

Ytterön m. fl. platser, torde vara obestridligt, hvarför också statens mellankomst

för ordnandet af bostadsförhållandena på dessa platser med skäl

kan påkallas. Då emellertid den egentliga fiskarebefolkningen i denna

skärgård årligen lärer förminskas, dels genom utvandring och dels genom

öfvergång till andra näringsfång, i synnerhet stenhuggeri, som här bedrifves

i stort omfång, samt utvidgade eller nya byggnadstomter för fiskarebefolk

-

no

Bil. E.

ningens behof sålunda icke för den närmaste tiden här synas vara erforderliga,

och då, såvidt jag kunnat utröna, vederbörande jordegare icke i

allmänhet äro obenägna att, där ett ordnadt köp kan åvägabringas på för

dem antagliga vilkor, till fiskarena försälja af dessa nu brukade eller

eljes behöfliga byggnads- och nättorknings platser; så anser jag för min del

att inom denna del af provinsen förhållandena icke påkalla några särskilda

åtgärder i och för åstadkommande af egna hem åt dervarande fiskarebefolkning.

Hvad här sagts angående fiskelägena i östra skärgården, torde efter

hvad jag af fiskeriöfveruppsyningsmannen inhämtat äfven i hufvudsak gälla

för de mindre fiskelägena i Hällaryds och Ronneby skärgårdar, Blekinges

mellersta skärgård, hvarför dessa platser icke af mig besöktes.

Under den 16 och 17 juni besöktes nedannämnda fiskelägen i Blekinges

vestra skärgård, nämligen: Hanö, Hörvik, Krokås, Nogersund, Hellevik och

Torsö, hvarjämte jag i Sölvesborg hade sammankomst med en hel del

fiskare från Vestra Näs m. fl. ställen, hvilka voro samlade där af någon

anledning. Efter kallelse tillstädeskommo villigt på hvarje ställe hemmavarande

fiskare i ganska stort antal för öfverläggning, hvarjämte på en

del platser äfven en och annan jordegare infann sig.

Sistnämnda fiskelägen äro de största inom Blekinge län, med en i

ekonomiskt hänseende relativt bättre situerad befolkning än vid de förut

besökta lägena. Olägenheterna af den rådande osäkerheten i bostadsförhållandena

ha emellertid just inom dessa större fiskelägen gjort sig mast

kännbara och slutligen, då fiskrarna icke själfva ansågo sig kunna finna

någon utväg till åstadkommande af drägligare förhållanden, tagit sig uttryck

i den underdåniga hemställan om statens mellankomst, som af fiskare i

Mjellby socken till Konungen ingifvits, och hvilken sedan blifvit till komitén

öfverlämnad. I denna hemställan framhålles ingalunda något förefintligt

behof af ekonomisk hjälp, utan petitionärerna önska endast laglig rätt att,

där godvillig uppgörelse ej kan ske, få medelst expropriation tidlösa sig det

jordområde, som de behöfva och delvis redan hafva bebyggt. Af uttalandena

i såväl nämnda inlaga, som i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Blekinge

län däröfver afgifna utlåtande samt i synnerhet i kronofogden Söderlunds

yttrande i ämnet synes jämväl framgå: dels att jordegarne mångenstädes

äro särdeles obilliga i sina fordringar för jordupplåtelser till fiskarebefolkningen

i och för byggnadstomter och torkplatser m. in., samt dels att

endast ringa utsigt skulle förefinnas att på öfverenskommelsens väg bereda

fiskrarna tillfälle att förvärfva eganderätt till de tomtplatser, som de nu

mot afgäld disponera.

121

Bil. E.

Denna allmänt rådande uppfattning framhölls äfven vid mitt besök

med synnerlig skärpa både af fiskarebefolkningen och af andra för saken

intresserade. Med hänsyn härtill och med fästadt afseende därjämte vid

den omständigheten, att ett ej ringa antal af de på dessa ställen bosatta

fiskrama icke lärer kunna i ekonomiskt afseende likställas med sådana

mindre bemedlade arbetare, för hvilka komitén har för afsigt att föreslå

vissa lättnader i och för förvärfvandet af egna hem, så kan det synas som

skulle i denna del af provinsen fiskeribefolkningens allmänt öfverklagade

bostadsförhållanden icke kunna på egnahemsvägen, sådan komitén tänkt

sig densamma, ordnas på ett tillfredsställande sätt, utan andra, särskilda

åtgärder härför erfordras.

Härvid torde dock erinras: att, såvidt jag kunnat utröna, hvarken

från fiskarebefolkningens egen sida, ej heller af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

eller någon annan myndighet någonsin något allvarligt försök

blifvit gjordt att på den frivilliga öfverenskommelsens väg söka ordna

mellanhafvandet mellan fiskare och jordegare, ifråga om fiskrarnas förvärfvande

af eganderätt till vederbörliga tomtplatser; samt att äfven sådana

jordegare, som allmänt utpekas såsom de mäst hänsynslösa och omedgörliga

i själfva verket icke äro omöjliga att öfverenskomma med, hvilket

oförtydbart torde framgå däraf, att jag under mitt tillfälliga besök på

Ilanö uppgjorde preliminärt köpekontrakt med hemmansegaren Bengt

Knutson, angående förvärfvande åt staten af 10 tunnland jord, omfattande

hela det där belägna fiskeläget, på ingalunda obilliga vilkor. Anmärkningsvärd!

torde i detta afseende vara innehållet af det bref, som jag

nyligen fatt emottaga från fiskeriöfvertillsyningsmannen i Blekinge län

herr Anders Pebrsson. Herr Pehrsson var vid tiden för vårt första sammanträffande

i skärgården af den öfvertygelsen, att en uppgörelse under

hand med jordegarne var otänkbar och att en för fiskeribefolkningen antaglig,

betryggande lösning af bostadsfrågan endast kunde åstadkommas på

så sätt, att staten exproprierade tomtplatserna för fiskrarnas räkning. Han

synes nu vara af annan mening.

Beaktas bör i sammanhang härmed äfven, att den åsigten tycktes vara

ganska allmän i Blekinge, att jordegarne borde sälja tomtplatserna icke

efter tomtvärdet, beräknadt efter den vid tiden för köps afslutande erlagda

tomthyran, utan efter jordvärdet. Och då nu jorden såsom sådan knappast

kan anses ega något värde alls, så borde också jordegarne afstå densamma

till fiskarena för snart sagdt ingenting. Sannt är visserligen, att på flera

ställen enskilda, förmögnare fiskare erbjudit sig att för sin tomtplats om

cirka IV2 skäppland betala ända till 500 kronor kontant, men fått afslag

af jordegaren, men jag har skäl förmoda, att detta berott på andra om

16

-

122

Bil. E.

ständigheter än ren vinningslystnad. Vid Helleviks fiskeläge synes dock

som skulle bönderna vara särskildt omedgörliga och fordrande, men jag

föreställer mig — jag har samtalat i saken med en hemmansegare — som

skulle äfven dessa låta tala med sig, om man med kraft och energi går

till verket, och framför allt om en mera allmän försäljning af tomtplatser

på en gång kunde komma till stånd under fullkomlig säkerhet för köpeskillingens

erläggande och under fullt lagliga former.

I allra främsta rummet torde emellertid — innan man kan ens tänka

på att söka nöjaktigt ordna den blekingska fiskarebefolkningens bostadsförhållanden

— erfordras att i vår lag lättnader åvägatmngas i tillvägagångssättet

för att frigöra frånstyckad hemmansdel eller afsöndrad lägenhet

från stamhemmanet besvärande inteckning.

Under förutsättning: att en sådan lagändring på komiténs förslag

eller eljes kommer till stånd; att bland de allmänna.åtgärder, som komitén

kommer att föreslå i och för åstadkommande af egna hem åt mindre bemedlade

arbetare, jämväl inrymmes rättighet för staten att i vissa särskilda

fall från enskilde inköpa större jordområde, för att styckas och till enskilde

återförsäljas, samt att i allmänhet fiskeribefolkningen inom landet,

i fråga om rätt till statsunderstöd för förvärfvande af egna hem, likställes

med landtbruksarbetare; så får jag såsom min mening med stöd af det

ofvan anförda förklara, att jag äfven vidkommande fiskarebefolkningen i

denna del af Blekinge län icke anser, att några särskilda åtgärder äro

erforderliga i ifrågavarande syfte utöfver dem, komitén har för afsigt att

föreslå beträffande mindre bemedlade arbetare i allmänhet.

Jag anhåller vördsamt att muntligen få framföra hvad som möjligen

kan vara att vidare tillägga.

Landskrona den 23 juni 1900.

H. Pantzarhielm.

123

Bil. E

Till herr ordföranden i egnahemskomitén.

Enligt nådigt uppdrag, som på Eder tillstyrkan blifvit mig gifvet och

genom Kongl. jordbruksdepartementets skrifvelse den 8 sist! juni meddeladt,

har jag gjort en resa till England, där jag dels i London dels i

Northumberland försökt taga reda på rådande arbetarebostadsförhållanden.

Och anser jag mig härmed böra i allra största korthet gifva Eder del af,

hvad jag erfarit.

I England är arbetarebostadsfrågan f. n. en högst brännande fråga,

hvad de stora städerna och i synnerhet London angår. Som bekant, hafva

de engelska arbetarne — liksom andra engelsmän — af gammalt icke

gärna velat bo tillsammans med andra såsom hyresgäster i samma hus,

utan hvar och en har velat hafva ett hus för sig och sin familj. Denna

önskan är nog ännu rådande hos det stora flertalet. Arbetarekvarteren

utgöras därför i regeln af en ofantlig mängd små hus. Till hvart och

ett sådant hör en liten egen gård. Detta system har emellertid äfven

åtskilliga rätt stora olägenheter med sig. De stora städerna få därigenom

en allt för stor utsträckning. Afståndet mellan arbetarens hem och hans

arbetsplats blir onaturligt långt, och att dagligen tillryggalägga en sådan

väg fram och tillbaka kostar både tid och penningar, huru goda kommunikationerna

än må vara. Det alltjämnt växande priset på tomtplatser

gör ock sådana hus oskäligt dyra, hvilket har till följd, att hyrorna ständigt

stiga, medan egaren ändå är tvungen att bygga själfva husen så

billiga och dåliga som möjligt. Llyromas stigning har åter till följd, att

familjen antingen måste hyra ett mindre och sämre hus eller flytta längre

bort eller taga inneboare, hvilket sistnämda lärer bli allt mer och mer

vanligt.

Till husens fördyrande bidrager vidare enligt samstämmiga vittnesbörd

tre andra omständigheter: Ilo) växande pris på materialier, 2:o) arbetslönernas

ständiga stegring, 3:o) att arbetarne, trots de högre arbetslönerna,

nu uträtta vida mindre arbete pr dag än förr.

Bil. E.

124

För att åstadkomma en bättring af arbetarebostadsförliållandena i

London hafva flere sällskap bildat sig, som utöfvat en ytterst vidsträckt

verksamhet. Det äldsta torde vara Metropolitan Association for Improving

the Dwellings of tlie Industrious Classes, stiftadt år 1841. Det har f. n.

1,426 hyreslägenheter, i hvilka bo 6,241 personer. Ett af de största är

Peabody Donation Found, i hvars hus bo omkring 20,000 människor. Det

största af alla är det år 1867 stiftade s. k. Artisans, Labourers and General

Dwellings G:y limited. Det eger för närvarande i olika delar af staden

omkring 6,300 hus, afsedda hvart och ett för endast en familj.

Emellertid hafva härofvan påpekade omständigheter börjat så småningom

tvinga till ett öfvergifvande af det gamla systemet samt byggande af stora,

kolossala hus för att hyra ut åt arbetare. Sålunda har Artisans, Labourers

and General Dwellings C:y lim. utom nyss nämnda hus uppfört i olika delar

af staden väldiga block med en stor mängd lägenheter till uthyrning.

Dess största egendom: Northampton Buildings, Rosoman Str. E. G., innehåller

ända till 468 hyreslägenheter. Andra sällskap hafva också inslagit

på samma väg. I ett hus, som jag besökte i Bast End, bodde sålunda

omkring 130 arbetarefamiljer. Huset var fem våningar högt och omslöt

en mycket stor cementerad gård. Hvarje våning var inåt gården försedd

med en balkong, som lopp omkring hela huset. Till denna både alla våningens

lägenheter utgång, och från densamma gingo husets trappor ned.

Balkongen utgjorde sålunda för flertalet hyresgäster en förmedlingspassage

mellan deras bostad och närmaste trappuppgång. Samma sällskap egde

flere liknande hus.

I hus af detta slag ser man naturligtvis omsorgsfullt till, att man får

endast ordentligt folk till hyresgäster. Och efter hvad man sade i de hus,

som jag besökte, hade man ganska väl lyckats i dessa sina bemödanden.

Hyran växlar naturligtvis efter rummens beskaffenhet, läge o. s. v.

Enkla rum betinga 2 sh.—4 sh. i veckan, 2-rumslägenheter 3 sh.—7 sb.,

3-rums- 5 sh. 6 d.—7 sh. 6 d., hvilket i jämförelse med Stockholmsförhållanden

måste anses ganska moderat, Ty ingenstädes lärer en arbetare

i Stockholm kunna erhålla 2 rum och kök för en årlig hyra af 275—400 kr.

Emellertid har det icke stannat vid dylika företag af den enskilda

hjälpsamheten — en hjälpsamhet, som dock inbringar hjälparen en efter

engelsk måttstock skälig ränta på utlagdt kapital. Äfven det allmänna

har gripit in. År 1890 antogs af parlamentet en lag, benämd Housing of

the Working Classes Act 1890. Den består af 103 §§ i sju kapitel och

innehåller ganska stränga bestämmelser rörande den sanitära beskaffenheten

af såväl grund som byggnader till hus afsedda för arbetare. Befinnes

ett sådant hus vara så beskaffad!, att det medför fara för deras hälsa,

125

Bil. E.

som . dar bo, så kan ogaren vid vite af 2 pund pr dag åläggas att sätta

det i tillfredsställande skick. Lagen gifver ock de lokala myndigheterna

en mycket vidsträckt befogenhet att sörja för uppförande af sunda arbetarehus.

Däraf har isynnerhet London County Council begagnat sig med

stort allvar. Massor af hus har det inköpt, rifvit ned, reparerat, ombyggt,

nybyggt o. s. v. Smala usla gränder har det förvandlat till breda gator,

öppna platser har det anlagt m. m. Det hyrde ut sitt första hus den 4

april 1892. Detta bestod af 56 hyreslägenheter om tillsammans 87 ruin.

Den 16 april 1894 uthyrdes n:r 2 med 50 lägenheter (120 rum), 7 maj

s. å. n:r 3 med 78 lägenheter (232 rum) o. s. v. I mars 1898 hade det

uthyrt tillsammans 36 hus med 1,586 hyreslägenheter. Rummens antal

var 4,023. Planlagda voro dessutom 9 hus, afsedda att inhysa 7,650 personer.

— Allt detta under loppet af 8 å 10 år. Att erhålla hyresgäster

i de stora husen har ej heller mött någon svårighet. Nöden lär den engelske

arbetaren, hvad han ej förr velat, och det går så mycket lättare,

som bostäderna i dessa hus i allmänhet äro vida bättre och sundare än

i de små kåkarne.

Jag tillåter mig att här ur Post- och Inrikes Tidningar den 15 sistlidne

juni anföra följande skildring, som torde kunna anses karakteristisk

för London County Councils uppträdande i denna sak öfverallt, dit det

sträckt ut sin verksamhet:

”Arbetarebostäder i London.

För några år sedan utgjorde Bethnal Green ett af de sämsta kvarteren

— om ej rent af det sämsta — i London. I trånga, smutsiga gränder,

dit knappast en solstråle banade sig väg, bodde här eu befolkning af

6,000 människor på ett område, som utgjorde föga mer än 6 har. Af

bostäderna voro, enligt sanitetsrapporterna, endast 9 proc. i beboelig! skick.

De ofri ga voro antingen helt eller delvis olämpliga att bebos af människor.

Några voro usla hålor, som vid flodens stigande voro utsatta för att

öfversvåmmas af vatten. Hurudant hclsotillståndet här skulle vara, är lätt

att tänka sig. Dödligheten utgjorde också i själfva verket 40 på 1,000.

Med det moraliska tillståndet var det föga bättre bestäldt. Engelska

tidningar skildra det som det sämsta tänkbara. Öfverfall och plundringar

hörde till ordningen för dagen. På en enda gata bodde samtidigt 64 förbrytare,

hvilka endast under sträng polisuppsikt fingo vistas på fri fot.

Den förste, som försökte göra något för denna olyckligt lottade del

af den stora världsstaden, var den nuvarande kyrkoherden i församlingen

Bil. E.

126

Holy Trinity, dit trakten hör, Rev. A. O. Jay. Han byggde missionshus,

inrättade en klubb och en skola och utöfvade ett synnerligen godt inflytande

på befolkningen. Men det onda var för djupt rotadt för att kunna

verksamt motarbetas, med mindre man tillgrep de mest energiska medel.

Olyckan var, att lokalförhållandena ej tilläto några väsentliga sanitära förbättringar.

Skulle något vinnas, måste de gamla nästena rifvas ned till

grunden och nya, sunda bostäder uppföras.

Nu grepo sig Londons stadsfullmäktige an med saken. Ett ottifattande

program för företaget uppgjordes, och mot slutet åt ar 1891 började

man rifningen af de gamla kåkarne. Småningom växte där upp nya breda,

träd planterade gator med stora hus, bygda så, att de rymde det största

möjliga antal människor, men likväl motsvarade hygieniska kraf. Sa har

man tillsett, att hvarje våning är så belägen, att den under någon tid af

dagen får sol. Äfven i öfriga afseenden har man haft invånarnes trefnad

i ögonsikte. Man har inrättat klubbrum, där de kunna samlas. Man har

vid hvarje hus uppfört tvättstugor med de mest praktiska apparater för

kläders tvättning och torkning, man har sörjt för badrum, där tillfälle

gifves att få såväl varma som kalla bad. Mellan de olika byggnaderna

bär man lemnat stora öppna ytor, hvilka utgöra lekplatser för barnen.

En af dessa platser har man förvandlat till en prydlig trädgård. Den är

cirkelrund till formen och utlagd i terrasser samt försedd med soffor och

bänkar. Dessa bostäder upplåtas nu åt traktens arbetarebefolkning på särdeles

billiga vilkor. Hyrorna komma ej att öfverstiga dem, som äro radande

i de kringliggande kvarteren. Och dock har man beräknat, att företaget

skall både bära och ränta sig. Det har i sin helhet kostat ungefär

12 millioner kronor.

Invigningen egde rum för någon tid sedan i närvaro af prinsen och

prinsessan af Wales. Prinsen höll vid tillfället ett tal, ur hvilket vi anföra

följande:

’Det finnes — sade han — för närvarande ingen fråga af större social

betydelse än den beträffande de arbetande klassernas bostäder. Vi maste

alla sympatisera med dem, som beklaga, att icke större framsteg gjorts

för undanrödjandet af de svårigheter, som hindra denna fragas lösning.

En sak är dock viss: svårigheterna måste öfvervinnas. Jag är glad öfver,

att ej blott det allmänna medvetandet vaknat upp i fråga om denna sak,

utan äfven den allmänna opinionen fordrar — och alltjämt skall fordra

— kraftig handling, då det gäller att skaffa bort dessa eländiga gränder,

som äro en skamfläck för vår civilisation, och i stället uppföra goda och

sunda bostäder, sådana som dem, vi nu se rundt omkring oss, och att

draga försorg om, att de arbetande klasserna kunna fa dessa bostäder mot

127

Bil. E.

rimliga hyror. Frågan om arbetarebostäder har jag alltid omfattat med

lifligt intresse, och jag har genom besök i skilda delar af London öfvertyga!

mig om nödvändigheten däi’af.’

Prinsen framhöll till slut, som anledning till att arbetarne ofta finge

nöja sig med så dåliga bostäder, den omständigheten, att de vore tvungna

att bo nära sina arbetsplatser. Det funnes, fortfor han, ett sätt att upphäfva

denna olägenhet. Nu, då talrika järnvägsförbindelser finnas mellan

Londons centrum och dess utkanter, borde talrika arbetaretåg inrättas,

så att arbetarne sattes i stånd att utan stora kostnader tillryggalägga långa

afstånd. För sin del ville prinsen medverka till att söka förmå järnvägsbolagen

att taga hänsyn till detta kraf.»

En olägenhet hafva dock dessa åtgärder icke förmått afhjelpa, och

det är öfverbefolkningen i arbetarebostäderna. De nedrifna husen hafva

lämnat rum för nya och höga, men då så stor del af den mark, hvarpå

de lörra stått, blifvit lagd till gator och öppna platser, så rymma de nya,

öfver hufvud taget, icke flere invånare än de nedrifna. Ja, County Councils

egen årsrapport för 1899 uppgifver deras antal, som genom husrifning

blifvit utan bostad, till 15,618, medan antalet af dem, som i de nya husen

fått ruin, icke utgjort mer än 11,178, hvadan alltså genom de under året

skedda förbättringarna 4,440 eller 28 % blifvit husvilla och måst söka sig

åt annat håll. Dessa hafva delvis måst flytta längre ut, delvis söka bostad

i redan förut öfverbefolkade hus. Dessutom ha dessa Councils arbeten

slukat oerhörda kostnader. Sålunda slutar årsrapporten för 1899 på en

summa af 793,276 pund eller 70 pund pr person af dem, som fått plats

i de nya husen.

Det har vidare visat sig, att husbyggnaderna blifva vida dyrare, när

de utföras af Council, än annars. Systemet har därför blifvit underkastadt

en ganska sträng kritik. The London Charity Organisation Society, hvaraf

»Föreningen för välgörenhetens ordnande» i Stockholm väl är en efterbildning,

har under sistlidne vinter vid 3 möten grundligt behandlat saken,

hvaröfver en redogörelse förekommer i dess tidskrift The Charity Organisation

Review febr. 1900, och omdömet har därvid icke utfallit synnerligen

gynsamt. I sistl. juli höll The Sanitary Institute ett möte i London,

där denna fråga utgjorde ämne för diskussionen. Ordföranden, sir Sydney

Waterlow, meddelade, att han jämte några vänner år 1862 hade bildat ett

privat sällskap för inrättande af bättre arbetarebostäder. För detta sällskap

hade han hela tiden varit chef. Till närvarande stund hade sällskapet

utgifvit ll/.| million pund, det egde 5,600 hyreslägenheter, i hvilka

bodde 30 tusen människor. Åt lägenheterna stode i närvarande stund

Bil. E.

128

mindre än D/o % outhyrda, och hyrorna betalades med beundransvärd

regelbundenhet. Sällskapet började sin verksamhet med att bygga fyra hus,

af Indika hvart och ett innehöll 70 ruin. Kostnaden pr rum uppgick till

42 pund. I de hus, som sällskapet för närvarande bygger, stiger kostnaden

till 75 pund pr rum. Men County Council kan ej bygga under

84 pund pr rum. Hänvisande till ett yttrande af lord Salisbury i parlamentet,

att arbetarebostadsfrågan icke kunde lösas utan genom biträde af

den enskilda företagsamheten, ansåg han den enda utvägen vara, att det

allmänna med lån mot låg ränta och lång amorteringstid understödde

enskilda föreningar, som åtoge sig att bygga arbetarebostäder. Statslån

beviljas äfven nu, genom ett nyligen fattadt parlamentsbeslut, mot inteckning

till en ränta af 37» proc. och en amorteringstid af 30 år. Men man

önskar amorteringstidens utsträckning till 80, ja 100 år.

Den ofvan nämda Housing Act 1890 gaf de lokala myndigheterna

makt att genom köp eller expropriation förvärfva mark och hus för uppförande

af arbetarebostäder, dock endast inom det område, öfver hvilket

deras myndighet sträckte sig. Tomtprisernas stegring inom de stora städerna

m. fl. omständigheter vållade dock så stora kostnader, att det allmänna

måste göra kännbara förluster, ifall hyrorna icke skulle blifva

större, än hvad arbetare i allmänhet kunde betala utan att anlita inncboaresystemet,

hvilket man ju förnämligast ville motarbeta. Därför väcktes

vid innevarande års parlamentssession ett förslag, som gaf de lokala

myndigheterna rätt till landförvärfning för arbetarebostäder genom expropriation

äfven utanför det egna området. Det är, som synes, idén om arbetarehem

»på landet». Diskussionen om detta förslag (»andra läsningen >)

pågick i parlamentet just under en af de dagar, då jag var i London.

Sedan har jag sett, att det blifvit antaget vid tredje läsningen.

I sammanhang med denna fråga kom också under diskussionen fragan

om lättade kommunikationer på tal, och mr Balfour, som kallade bostadsfrågan

»den mest maktpåliggande och mest svårlösta fråga, som statsmän

hade att göra med* (the inöst iinportant and most difficult question, with

which statesmen have to deal), trodde, att man inom en nära framtid skulle

med elektricitetens tillhjälp åstadkomma förbindelselinier, som med stor

hastighet kunde »taga arbetaren från dörr till dörr» och föra honom till

arbetsplatsen, utan att han behöfde förlora mycken tid eller offra mycket

pänningar. Vid det nyss omnämnda mötet af the Sanitary Institute framhöll

dock gent häremot mr Waterlow, att de långa afstånden alltid skulle

vålla förlust af tid och pänningar, att priset pa lifsförnödenheter sannolikt

komme att bli dyrare på dessa aflägsna platser än i London, där tillförseln

vore riklig, samt att bostäder där till sist skulle bli lika dyra att

129

Bil. E.

bygga som i staden, hvarförutom han icke ansåg det för någon god socialpolitik

att sålunda afsöndra de arbetande, af veckolön beroende arbetarne

från de mera burgna delarna af samhället.

De åtgärder, som jag här omnämnt, afse, såsom synes, icke alls att

sätta arbetarne i tillfälle att förvärfva egna hem, utan endast att genom

enskilda sällskaps eller det allmännas försorg uppföra sunda och väl ordnade

hus, där arbetarne kunna för rimligt pris få hyra bostäder, inom

hvilka »ett bättre och lyckligare familjelif må kunna komma till stånd

samt husliga dygder uppöfvas och utvecklas». Under diskussionen i parlamentet

yrkade en ledamot (mr Wilson från Norfolk) på en sådan reform af

landlagarne, att de arbetande klasserna kunde bli i stånd att för billigt pris

köpa land, hvarpå de kunde bygga egna hus. Men han blef stående alldeles

allena. Ingen af de öfriga talarne vidrörde hans förslag under diskussionen.

Från London reste jag till Northumberland.

I de rika koldistrikten där bo ofantliga massor af arbetare. Där har

också frågan om beredande af hem för arbetare nyligen kommit på tal,

men endast för åldriga graf arbetare. Fn komité har varit tillsatt för att

utreda frågan, och den afgaf, just när jag var där, den 30 sist!, juni, ett

betänkande af innehåll, att den efter noggrann undersökning af saken i

alla dess konsekvenser kommit till det resultat, att den kunde realiseras.

Dock ansåg den nödvändigt, att dessa hem spriddes i olika delar af countyet

och icke sammanfördes på en plats. Därigenom kunde de bli billigare.

Komitén, som redan inledt förberedande underhandlingar med egare af land

och hus, ansåg, att lämpliga hus sålunda kunde uppföras för en kostnad

af 85 pund, hvartill komme priset på land, varierande mellan 5 och 15 pund.

Där skulle alltså grufarbetare, som icke vidare kunde arbeta i grufvorna,

Unna ett stilla hem på sin ålderdom. Angående sättet att åstadkomma detta

har komitén tänkt sig, att hvarje medlem af grufarbetare-associationen skulle

bidraga med 1 sh. och hvarje »half medlem» med 6 d. till bildande af en

fond för ändamålet. Om statslån talar betänkandet icke. När en innehafvare

af ett sådant hem med döden afginge, stode det ledigt att tillträdas af en

annan. Under den egentliga arbetsåldern är alltid arbetaren i tillfälle att

i närheten af grufvorna erhålla lämplig bostad efter behof och till pris,

som han kan betala.

Jag reser nu till Tyskland för att där studera motsvarande förhållanden.

Gefle 8. 8. 1900.

Med största högaktning

P. Waldenström.

17

Bil. E.

130

Till herr ordföranden i egnahemskomitén.

Sedan jag nu återkommit från min resa i Tyskland, anser jag mig

böra meddela Eder en kortfattad redogörelse äfven för dessa mina färder

och därunder gjorda erfarenheter.

Först stannade jag i Berlin, där jag satte mig i förbindelse med

Verband Deutscher Arbeitsnachweise, 41 Klosterstrasse. Föreståndaren, d:r

Freund, var bortrest, men hans sekreterare lämnade mig allt det biträde

jag behöfde.

Tillståndet i Berlin med afseende på arbetarebostadsförhållanden är

mycket dåligt och har under de senare åren försämrats. Enligt tillgänglig

statistik bodde år 1890 i Berlin 118 tusen människor (= 7,7 % af befolkningen)

i källarvåningar. I staden funnos 3,400 bostadslägenheter utan

någon eldstad och 183,000 med en enda sådan. I dessa bodde 685 tusen

personer eller 45 % af stadens hela invånareantal. Omkring 90 tusen

hushåll hade inneboare till ett antal af mer än 143 tusen personer.

Affärernas utveckling och tomtprisernas stegring leder alltjämt till nedrifning

af mindre hus och hus med billigare lägenheter, hvarigenom bostadsförhållandena

för arbetare ständigt försämras.

För att delvis afhjälpa dessa missförhållanden har staten byggt och

bygger fortfarande bostadshus för arbetare, som äro anställda vid statens

egna industrier, såsom järnvägar m. fl. Men därutöfver gör den ingenting.

Staden Berlin gör icke heller något. Allt är öfverlåtet åt den enskilda

företagsamheten och spekulationen, som ständigt stegrar hyrorna och försvårar

förhållandena. Man sade, att kejsaren personligen visat sig intresserad

för »egnahemstanken», men utom att priserna å tomtplatser i

och omkring Berlin äro så höga, att en arbetare, som är hänvisad

uteslutande till inkomsten af sitt arbete, omöjligen kan tänka på att förvärfva

ett eget hem, lära arbetarne själfva ställa sig alldeles likgiltiga, ja

afvoga mot saken, emedan de genom besittningen af ett eget hem tro sig

blifva mer bundna, så att de icke kunna lika lätt som nu begagna sig af

de fördelar, som ett ombyte af arbetsplats stundom erbjuder.

131

Bil. E.

Berlins arbetare bo delvis inom, delvis utom stadens område. Inom

staden är deras hufvudmassa samlad i särskilda stadsdelar (östra och

norra Berlin). För deras förflyttande till sina resp. arbetsplatser (och

tillbaka) äro goda kommunikationsanstalter träffade genom särskilda tåg

å de elektriska spårvägarne för mycket billiga priser.

De större arbetsgifvare, som hafva sina fabriker utanför Berlins

stadsområde, hafva till en del byggt bostäder för sina arbetare, alldeles

såsom vanligt är hos oss. De som i den delen gjort mest, äro Borsig och

Schwarzkopf, hvilka sysselsätta flere tusen arbetare hvardera. De arbetsgifvare

däremot, hvilkas fabriker äro belägna inom staden, befatta sig

icke alls med sina arbetares bostadsförhållanden. Så besökte jag t. ex.

firman Siemens & Halske, 94 Markgrafenstrasse. Den sysselsätter i Berlin

och Charlottenburg mellan 9 och 10 tusen arbetare men gör ingenting

för att bereda dem bostäder. Det få de sköta om själfva. Ej heller

visste man hos den firman om någon annan arbetsgifvare inom Berlin,

som gör något för den saken.

Under riksdagen 1898 — 1899 väcktes af enskilda framstående riksdagsledamöter

en motion om en »Heimstättengesetz för das Deutsche

Ileich». Motionen afsåg dock endast bildandet af små jordbruk — ungefär

såsom i Danmark. Den understöddes af ett stort antal representanter

men föranledde ingen åtgärd från riksdagens sida.

Från Berlin reste jag till Magdeburg och Leipzig. I Magdeburg

syntes förhållandet vara ungefär detsamma som i Berlin, ehuru i mindre

skala. Däremot kunde jag ej nog beundra, hvad som var gjordt i Leipzig.

Den genom sitt Conversationslexikon vidt bekante bokförläggaren Meyer

har där nedlagt många millioner mark på uppförande af sunda, trefliga

och i allo väl inrättade bostäder för arbetare — ej blott sina egna utan

arbetare i allmänhet. Det var någonting alldeles kolossalt. I sammanhang

med dessa hus stå s. k. Kinderbewahranstalten, där man tar hand

om de små, ännu ej skolpligtiga barnen och sysselsätter dem, medan föräldrarne

äro borta på arbete. Jag besökte dessa hus och var äfven inne

i en Kinderbewahranstalt, där omkring 80 barn för tillfället hvilade middag.

Hyrorna i dessa hus belöpa sig för en våning på 2 rum och kök till

130 ä 160 mark, för en sådan om 3 rum och kök till 155 ä 200 pr år.

För barnen betalas till Kinderbewahranstalten 20 pfennige i veckan. De

erhålla då ej blott tillsyn och vård utan äfven tre mål mat om dagen.

Efter vissa år skola alla dessa hus tillfalla staden utan betalning

för att af denna användas till det ändamål, för hvilket de äro byggda.

En annan man, som gjort ofantligt mycket för åstadkommande af

Bil. E.

132

sunda och billiga bostäder åt arbetare i Leipzig, är generalkonsul Gustav

de Liagre, en stor affärsman, hvars bekantskap jag också gjorde. Han

är lifligt intresserad i allehanda välgörenhetsföretag till de arbetande

klassernas bästa. Rik som han är, har han också kunnat göra mycket.

Han följde mig välvilligt och visade mig en del af sina anstalter.

Mest anmärkningsvärdt i här ifrågavarande afseende syntes mig dock

vara ett företag af en helt ung förening, kallad »Verein Ostheim Leipzig».

Föreningen började sin verksamhet i april 1898. Några för arbetarnes

bostadsnöd ömmande personer slöto sig då tillsammans för att göra något

till nödens afhjälpande. Penningar skaffades dels genom gåfvor dels genom

ouppsägbara lån af enskilda personer k 3 procent dels genom sparbankslån

å 3V2 procent, hvaraf ''A procent utgjorde amortering. Föreningen

inköpte i juli 1898 för 120 tusen mark ett område af omkring 32 tusen

kvadratmeter i östra delen af Leipzig. Där upptogs en bred gata, som

nu är planterad med akasiaträd. Genast grep man sig an med husbygge.

Husen äro utomordentligt trefliga, fyra våningar höga. Hvarje hus är ett

dubbelhus, som delas genom en brandmur. I ett sådant dubbelhus finnas

16 hyreslägenheter å 3 rum och kök och balkong men så inrättade, att

rum i samma våning kunna behändigt förläggas från den ena lägenheten

till den andra, hvarigenom lägenheter på 1, 2, 3, 4 rum kunna åstadkommas.

Husen ligga på ett afstånd af 8 meter från hvarandra. Redan

den 1 april 1899 voro några hus färdiga och där inflyttade då 58 familjer

med 250 barn. Innan årets slut voro 6 hus färdiga med 96

»normalvåningar» (= 3 rum och kök), hvilka på sätt, som nyss är sagdt,

voro indelade så, att de lämnade bostäder åt 115 familjer. På allt har

man tänkt: bibliotek, badrum, lekplatser, lexöfverläsningsrum, rum för

kroppsarbete för både gossar och flickor, Kinderbewahranstalter, butiker

för allehanda förnödenheter m. m.

Till grundreglerna för denna förening hör, att i dess hus antagas

som hyresgäster endast arbetarefamiljer med minst fyra barn och med

högst 1500 marks årsinkomst. Den 1 april 1900 voro åtta dubbelhus

färdiga, och där bodde då 154 familjer, bestående af 965 personer, af

hvilka 690 voro minderåriga barn. Byggandet af nya hus pågår alltjämt

med stor hastighet, och innan första stenen är lagd, är hvarje lägenhet

uthyrd.

Hyran för en »normalvåning» är 208 mark eller 187 kr. pr år.

För mindre lägenheter betalas i förhållande därtill. Sålunda kostar ett

rum med kokinrättning, vatten- och afloppsledning endast 52 mark. Hyrorna

betalas hvarje vecka och uppbäras af framstående damer i Leipzig,

som äro intresserade för de arbetande klasserna. Hvarje dubbelhus har

133

Bil. E.

sålunda en »husfru», som kommer på bestämd dag hvarje vecka för att

inkassera hyran, inspektera våningar, trappor, källare, tvättstuga o. s. v.,

göra sig underrättad om familjernas förhållanden, gå dem till hända med

goda råd eller annan hjälp m. m.

Till hvarje »normalvåning» finnes ett trädgårdsland om 30 kvadratmeter,

för hvilket betalas en särskild hyra af 10 pf. i veckan eller omkring

5 kr. per år.

Ledaren af denna byggnadsförening är en Baurath Rossbach, som har

stor arkitektbyrå i Leipzig. Från hans byrå sändes en ingeniör med mig,

som på det allra mest förbindliga sätt tog hand om mig, förde mig ut

till Ostheim och visade mig allt. Att därvid iakttaga alla små bekvämligheter,

som man dragit försorg om, och höra uttrycken af de där

boendes glädje och belåtenhet var riktigt rörande.

Från Rossbachs byrå lämnades mig också kopior af de byggnadsritningar,

efter hvilka husen i Ostheim äro uppförda.

Fn Leipziger Spar- und Bauverein har utanför Leipzigs stadsområde

byggt en mängd små hus för arbetare, hvart och ett afsedt endast för en

å två familjer. Men dessa hann jag icke att besöka.

Den ledande grundtanken i alla dessa företag har enligt deras program

varit ej blott en ekonomisk utan förnämligast en moralisk, hvars bästa

uttryck jag funnit i följande ord af den ofvan nämnde herr de Liagre:

»I eu dålig bostad kan intet familjelif trifvas. De husliga dygderna

kunna icke slå rot, om den plats, där de skola vårdas, är mer frånstötande

än inbjudande. Finner arbetaren i sitt hem intet behagligt, som kan

hålla honom fast i kretsen af de sina, så söker han naturligtvis andra

förströelser, besöken på värdshusen blifva honom en vana, och hans egen

härd har snart för honom ingen annan betydelse än att vara hans sofplats.

Men blir husfadern främmande för sin familj, så lösa sig familjebanden

mer och mer. Och blir husmodern till följd af brist på bostad likgiltig

för snygghet och ordning, så sjunker äfven hon steg för steg, och det

dåliga inflytandet af en så sjunken familj inverkar med naturnödvändighet

äfven på grannskapet».

Från Sachsen hade jag ämnat att resa till Wtirtemberg men ändrade

denna plan och for i stället till Schweiz, där jag besökte Zurich och Basel.

I Zurich var från statens eller kantonens eller kommunens sida ingenting

gjordt i sylte att bereda arbetare goda hem. Fabriksegarne göra i

allmänhet icke heller något, därest deras fabriker ej ligga så till, att de,

för att få arbetare, måste förse dessa med bostäder. Jag besökte t. ex.

den i Sverige vidt bekante Hennebergs stora sidenfabriksaffär därstädes,

som har ett mycket stort antal arbetare. Men där menade man, att en

134

Bil. E.

ordentlig arbetare förtjänar så mycket, att lian utan svårighet kan hyra

sig lämplig bostad, utan att någon behöfver träda emellan. Tanken på

»egna hem» för arbetare finner man skön, ja idealisk, men under nu

rådande förhållanden, med få undantag, omöjlig att genomföra. Någon

egentlig arbetarehostadsnöd syntes man ej känna till, hvad Schweiz

angår.

Hyrorna i Schweiz tycktes ock vara ganska billiga. I Basel slog jag

mig i språk med en arbetare, som jag träffade i en park, och som förekom

mig att vara en ordentlig och förståndig karl. Han sade, att arbetarne

där hafva det bra, ock att de kunna få en enkel våning på tre

rum och kök för en årlig hyra af 100 francs. Då jag uttryckte min förvåning

öfver detta, så förklarade han, att han själf egde ett litet hus, där

han hyrde ut två dylika lägenheter en för 100 och en för 90 francs,

hvilket han påstod icke vara något ovanligt. Själf bodde jag i Ziirich i

ett stort tarfligt hotell —- Augustinerhof — i en af stadens bästa delar.

Där betalade jag för ett mycket propert rum två tr. upp IV2 franc

pr dygn.

I Basel besökte jag direktören för »la Banque Commercial de Båle»,

herr Mähly, en för de sociala frågorna mycket intresserad man, som

mottog mig med mycken tjenstaktighet, när han fick höra mitt ärende.

Jag har läst, att staden Basel på de senare åren skall hafva gjort försök

att bygga bostäder för arbetare. Men något sådant visste han ej om.

Han ansåg icke heller någon egentlig bostadsnöd existera för den egentliga

arbetareklassen men däremot för den s. k. medelklassen. Därför hade i

Basel för några få år tillbaka bildat sig »Schweizerische Baugesellschaft»,

som gjort till sin uppgift att i olika städer i Schweiz bygga tillsammans

200 hus för en kostnad af 20—22 tusen francs per hus eller inalles

4,200,000 frcs, afsedda att för billigt pris säljas eller uthyras till personer

af nu nämnda klass. Huru långt bolaget framskridit i sin verksamhet,

kunde han icke säga, och den egentliga ledaren — en byggmästare —

som han gaf mig rekommendation till, kunde jag ej träffa. Något särskildt

intresse för mitt ändamål hade ju saken icke heller.

Från Schweiz gick min färd till Westfalen. Där besökte jag först

städerna Elberfeld—Barmen. Mot min förmodan tycktes arbetarebostadsförhållandena

i denna stora industriort vara ovanligt dåliga, utan att man

syntes vara betänkt på att vidtaga några synnerliga åtgärder till deras

förbättrande. Staden Elberfeld eger några för arbetare afsedda gamla

hyreskaserner, som icke äro några mönster. De kallas med det betecknande

namnet: »die langen Häuser». Och i Barmen är fråga om, att

staden skall mot låg ränta och billig amortering låna medel åt en bygg

-

135

Bil. E.

nadsförening, som skulle hafva till uppgift att bygga arbetarebostadshus.

En arbetare, med hvilken jag samtalade, skildrade arbetarebostadsförhållandena

i mycket mörka färger.

Helt annat fick jag erfara, när jag kom till Essen. På förhand hade

jag skrifvit till direktionen för Krupps fabriker om min ankomst och

mitt ärende samt anhållit om tillåtelse att taga hans arbetarebostadsanläggningar

i betraktande. När jag på angifven tid anlände till fabriken,

stod redan en landa för porten. Jag blef på det mest förekommande

sätt mottagen samt fick en ingeniör Herrman von Eichen, en synnerligen

intelligent och angenäm person, till förare. I den nämnda landån anträddes

nu färden till fyra af Krupps arbetarekolonier. Åtskilligt hade

jag väl hört om dessa, men verkligheten var något så öfverväldigande,

att jag ofta hade svårt att behärska den rörelse jag kände, och i mitt

inre. lifligt beklagade — liksom förut i Leipzig — att ej hela egnahemskomitén

var med.

Krupps fabrik är den största fabrik, som finnes på jorden. Den

senaste tryckta berättelsen öfver dess arbetareförhållanden är af år 1891,

hvartill kommer ett tillägg af år 1896. Fabriken, som år 1850 hade 237

arbetare, hade år 1888 ej mindre än 20,960. De gifta arbetarne hade

hustrur och barn till ett antal af 52,809; af barnen voro 15,520 i skolåldern.

I juni 1891 uppgick arbetarnes antal till 24,084, af hvilka 15,935

voro anställda vid Krupps verkstäder i Essen, de öfriga på Krupps verk

utom Essen. Sedan dess har antalet ständigt ökats, så att den Kruppska

befolkningen nu utan öfverdrift kan uppskattas till mer än 100 tusen

personer eller i det närmaste Malmö stads invånareantal två gånger om.

År 1862 byggde Krapp de två första bostadshusen. De voro afsedda

för verkmästare och innehöllo tillsammans tio bostadslägenheter om 6 ram.

År 1863 byggde han sin första »arbetarekoloni» kallad Alt-Westend.

Hela hans arbetareantal uppgick då till omkring 4,200. På tre månader

byggdes 9 hus,0 af hvilka hvart och ett innehöll 16 bostadslägenheter om

3 å 4 rum. År 1871 —1872 byggdes tre kolonier med tillsammans 424

bostadslägenheter om 2—5 rum. Den största af dessa med 162 lägenheter

byggdes på 7 månader, den näst största med 154 på 6 månader.

Under åren 1872— 1874 byggdes eu hel stad — Kolonie Cronenberg —

pa 221 boningshus med 1,356 bostäder om 2 å 5 ram. Dessutom inköptes

och uthyrdes till arbetare en stor mängd främmande hus, som

Krapp fann lämpliga.

När jag uttalade min förvåning öfver denna snabba byggnadsverksamhet,

svarade min ledsagare: »Ja, Krapp har ett sådant hufvud, att när

han fatt en idé, sa skall den utföras strax. Han är en kung utan riksdag.»

136

Bil. E.

Mitt första besök gällde nu kolonien Cronenberg. Där bo omkring

1500 familjer med 6 ä 7 tusen medlemmar. Husen äro stora, gatorna

breda, gårdarne rymliga. Midt i kolonien ligger en stor park, där Krupp

under sommaren låter gifva två gratiskonserter i veckan. Vid ena änden

af parken är ett stort salutorg, invid hvilket postkontor är beläget, äfvensom

en stor »Consum-anstalt.» I denna få arbetarne köpa alla sina förnödenheter

af god beskaffenhet. All risk hvilar på Krupp, men all vinst utdelas

efter förrättadt bokslut på arbetarne i mån af deras inköp. I kolonien

finnas flere stora skolor, förlagda i olika delar af densamma.

År 1874 begynte Krupp bygga en stad — Alfredsbof — efter ett

nytt system. 1 Cronenberg äro husen 3 våningar höga, hyresgästerna bo

öfver hvarandra, till hvarje trappuppgång hafva i hvarje våning två lägenheter

utgång. I Alfredsbof har hvarje hushåll sitt hus för sig med en

liten trädgård. Dessa hus ligga dels enstaka — alla sådana hafva 5 rum

— dels sammanbyggda: två och två eller fyra och fyra men alltid genom

brandmurarne fullständigt skilda från hvarandra. Hvarje bostad i dessa

innehåller 3 å 4 rum med veranda, källare, klosett o. s. v. Alla möjliga

bekvämligheter finnas här såsom i Cronenberg, och här gifvas äfven gratiskonserter

såsom där. . .

Från Cronenberg gick min färd hit, och jag kan icke beskrifva den

beundran jag kände, när jag såg dessa vid breda gator belägna, af blomsterrika

trädgårdar omgifna, alla i villastil med de mest vexlande former

byggda bostäder. Planläggningen af det hela omfattar c:a 500 hus.

Huruvida alla dessa ännu äro byggda, kan jag ej säga, men icke upptäckte

jag några tomma kvarter. jo o

Emellertid har detta byggnadssätt visat sig särdeles dyrbart, da pa

hvarje familj kommer en tomtyta 3 Va gangér större ån i Cronenberg.

Därför bär Krupp öfvergifvit det och i en alldeles ny koloni Holsterhausen,

gått en medelväg. Jag fördes nu dit. Det är en dels färdig, dels under

byggnad varande stad af de vackraste och med största bekvämlighet inredda

hus af medelstorlek, byggda efter engelskt mönster i temligen enahanda

stil. I ett sådant hus, som jag särskildt besåg, bodde sex familjer

med tillsammans 42 barn. Till hvarje lägenhet hörde ett rum utan vägg

åt gatan till, en ovanligt treflig veranda.

Kronan af alla Krupps verk i denna del är dock Altenhof, en koloni

för invalider, uttjänta arbetare och arbetareenkor. Det är en stad på några

hundra hus, byggda i villastil, det ena icke likt det andra jag spejade

förgäfves för att upptäcka två, som voro lika hvarandra. Husen äro alla

för en familj, de flesta enstaka, somliga dock dubbelhus, inrättade ungefär

så som husen i Alfredshof. Hvarje hus är på alla sidor omgifvet af en

137

Bil. E.

trädgård, där innehafvare]! planterar grönsaker, fruktträd och blommor.

Här bor han hyresfritt, har fria kol och en för honom och hans gumma

tillräcklig pension. Jag var inne i några af dessa hus. Allt. var som en saga

eller en dröm. »Detta är Krupps älsklingsstad; idén fick han i arf efter

sin fader», sade min ledsagare, som tillika berättade, att Krapp, när han

kommer hem från resor, alltid först besöker Altenhof.

De hus i Altenhof, som äro afsedda för enkor, göra från den allmänna

planen det undantag, att i hvarje hus bo två enkor, den ena

ofvanpå den andra, med hvar sin lägenhet på ett ram och kök, dock så

att den ofvanpå boendes trappa icke berör den andras lägenhet, För

enkor, som ej orka att sköta sig själfva, bygges f. n. ett stort hus, där

de skola få allt, hvad de behöfva, från ett därintill liggande konvalescenthem,

hvarom jag snart skall tala,

För att bereda åldringarna och invaliderna tillfälle till något lättare

arbete utom deras hem var just nu färdigbyggdt ett stort arbetshus, där

de med verktyg, som Krapp håller, få fläta korgar eller göra annat smått,

som de orka och duga till. Hvad de genom försäljningen förtjäna, få de

behålla utan minskning i sin pension. Arbetet där hade just nyss begynt

med tillverkning af stora grofva korgar, som fabriken köper.

För själavården i denna de åldriges stad har Krapp sörjt genom att

där ^ bygga två kyrkor, en katolsk och en protestantisk (något mer än

halfva antalet af hans arbetare äro katoliker). Dessa kyrkor höllo just

på att bli färdiga, när jag var där.

Intill Altenhof ligger ett nybyggdt, utomordentligt väl inrättadt konvalescenthem,

som Krapp låtit uppföra för sina arbetare. Till detsamma

hör en stor grön plan med sandade gångar samt en härlig park. Från

långa, breda verandor har man den präktigaste utsigt. Sofsalarna äro

för flera sängar, hvilka dock genom höga skärmar äro afskeda från

hvarandra, så att hvarje patient har sitt eget rum. Mat, matsalar, kök,

källare, badrum o. s. v. — allt är förstklassigt. Jag höll en riktig husvisitation

där från ofvan och ner igenom. Anstalten förestås af en ung,

särdeles älskvärd prästenka. Till densamma hör kägelbana, biljard, velocipeder

m. m., som är egnadt att vederkvicka eller stärka de svaga.

För att tillförsäkra sina arbetai’e godt och felfritt kött, har Krapp

byggt ett stort slagthus. Äfven ett stort ångbageri har han låtit uppföra.

Att till hans arbetarekolonier höra, utom folkskolor, äfven fortsättningsskolor,

hushållsskolor, industriskolor, lekplatser, restauranter o. s. v., säger

sig själft, för att ej tala om stora lasarett och epidemisjukhus, badinrättningar

in. m.

Alla bostäder och inrättningar, gator och torg inom Krupps anlägg

18

-

Bil. E.

138

*

ningar upplysas med kolgas eller elektricitet. På hvarje person komma i

det närmaste två gaslågor och på hvar sjunde person en gatu-gaslykta.

Krupps lysgasverk levererade år 1890 nära I2V2 million kubikmeter gas

eller mer än 3A af den kvantitet gas, som Stockholms gasverk vid Värtan

tillverkade år 1899.

Hyrespriserna i Krupps anläggningar äro synnerligen billiga. För

en bostad på ett rum och kök med källare betalas pr år 90—108 mark,

för 2 rum och kök och källare 120 å 162 mark, för tre rum och kök

och källare 180 å 200 mark och för fyra rum och kök och källare 210—

330 mark. För en barackbostad på 2 rum betalas 60 å 90 mark. Hyran

erlägges i förskott hvar 14:de dag på det sätt, att den afdrages af aflö

ningen.

På samma gång som Krupp utfört dessa jätteverk till sina arbetares

bästa — och utom här ofvan nämnda »kolonier» finnas flera andra —

har han äfven haft öppet öga för arbetares behof af egna hem. Därför

anslog han år 1889 en half million mark till lån åt arbetare, som för

gjorda besparingar ville bygga ett eget hus, hvarförutom han lofvade

hvarje sådan arbetare att gratis på hans byggnadskontor erhålla all den

tekniska hjälp han behöfde för husets åstadkommande. Vilkoren för låns

erhållande* äro: l:o) att arbetarens årsinkomst icke öfverstiger 3,000 mark,

2:o) att han arbetat ordentligt hos Krupp i minst 3 år, 3:o) att han är

gift samt mellan 25 och 50 år gammal, 4:o) att han fullgjort sin första

värnpligt eller blifvit befriad från militärtjänst, 5:o) att han kan af egna

medel till husbygget lämna minst 300 mark.

Ränta betalas efter 3 %, och därtill lägges en amortering, så att

lånet är fullständigt återbetaldt på 25 år. Räntan och amorteringen be

talas

liksom hyrorna, genom afdrag på den hvar 14:de dag skeende aflöningen.

Att denna inrättning fallit arbetarne i smaken, synes däraf, att

redan inom två år 75 sådana hus voro uppförda till ett värde, som växlade

mellan 1 och 13 tusen mark.

Hvad angår arbetet vid Krupps verkstäder, kan jag ej underlåta att

nämna, att barn- och kvinnoarbete där icke får förekomma. Däremot beredes

kvinnan tillfälle till annat arbete såsom tvätt, rengöring af lokaler,

förfärdigande af arbeten för »Consumanstalten» o. s. v.. Sålunda både

under år 1890 ej mindre än 449 enkor och döttrar af arbetare från sistnämnda

anstalt en förtjänst af tillsammans öfver 43 tusen mark.

Det var med verklig saknad jag lämnade Essen för att styra min

färd till Bremen. Där trädde jag i beröring med en af stadens största

affärsmän, konsul Johann Smidt, som med största beredvillighet ställde

sig till min tjänst. Han är eu af ledarne för Gemeinnutziger Bremer

139

Bil. E.

Bauverein, som bildades i slutet af år 1887 i afsigt att, såsom det heter i

stiftelseurkunden, »åt mindre bemedlade invånare i staden Bremen och

på dertill angränsande, Bremen tillhöriga mindre platser anskaffa billiga,

sunda, väl inrättade, ett godt familjelif befordrande bostäder». Grundkapitalet

skaffades genom stiftande ledamöters tillskott. Dessa utgjorde

vid föreningens början 321 tusen mark, men ökades år 1896 upp till 800

tusen, då ett nytt större byggnadsoinråde köptes. Stiftarne erhålla på

sina tillskott 4 % ränta, dock endast ifall affären lämnar därtill erforderligt

öfverskott. Deras fordringar äro från deras sida ouppsägbara, och deras

rättigheter komma först efter alla andra fordringsegares. De hafva emellertid

till dato ingenting behöft förlora.

Det första område, som föreningen inköpte, ligger ganska nära frihamnen,

det andra ej synnerligen långt därifrån. Intill slutet af år 1899

både den byggt 440 hus och under innevarande år byggas 50—60. Alla

husen äro särdeles trefligt byggda, hvart och ett afsedt för en, högst två

familjer: de förra med 4 rum och kök, de senare med en lägenhet på 2

rum och kök samt en på 3 rum och kök.

Husen hyras ut på det sätt, att ett visst försäljningspris åsättes hvart

och ett, så snart det är byggdt. »Hyresgästen» betalar strax fem procent

å detta pris såsom afbetalning och sedan en årlig hyra af 6 procent. Af

dessa sex beräknas en procent såsom ytterligare afbetalning. Likviden

sker med V12 hvarje månad. Det belopp, som utgör afbetalning, godtskrifves

hyresgästen och beräknas därå 4 % ränta, som årligen lägges

till hans tillgodohafvande. Vill lian öka afbetalningen, så står det honom

fritt. Om han af en eller annan anledning lämnar huset, innan han kan

bli dess egare, återfår han de först erlagda 5 % samt möjligen gjorda

extra afbetalningar jämte upplupna räntor, men den årligen erlagda ena

procenten beräknas såsom ersättning för husets värdeminskning. Fortsätter

han däremot att betala sina 6 %, tills hans tillgodohafvande motsvarar 25 %

— från början var det 20 % —- af det å huset satta priset, så skrifves han

såsom egare af huset samt lämnar inteckning för återstående belopp, å

hvilket han sedan betalar 7 % årligen, hvaraf 4 % räknas som ränta, 3 %

såsom amortering, tills huset är fullständigt betaldt. På detta sätt blir

han husegare utan att årligen betala mer, än hvad han annorstädes skulle

nödgas att utgifva såsom hyra för en vida mindre god bostad.

Af det ofvan sagda följer, att hyresgästen aldrig kan befara någon

stegring af hyresbeloppet eller någon uppsägning, ifall han uppfyller sina

förbindelser. Men där han, hvad afbetalningar angår, detta af eu eller

annan anledning icke förmår, visas honom stor fördragsamhet. Bland

hyres- och köpvilkoren må märkas, att hyresgästen måste förbinda sig att

140

Bil. E.

icke i huset idka något slags försäljning af starka drycker, hvilken förbindelse

gäller intill 10 år, sedan han blifvit egare af huset.

De nu färdiga 440 husen utgöra två rätt ansenliga och riktigt vackra

stadsdelar med breda och trefliga gator. Redan hafva 133 st. öfvergått i

resp. arbetares ego, och af dem voro vid förra årets slut 76 fullständigt

betalda. Detta allt på summa 11 år.

Från Bremen reste jag öfver Hamburg—Kiel—Korsör—Köpenhamn

hem till Sverige och ankom till Stockholm sistlidne fredag.

Stockholm den 11 sept. 1900.

Med utmärkt högaktning

P. Waldenström.

141

Bil. F.

UTREDNING

ANGÅENDE

EGNAHEMSLÅNS FÖRENANDE MED LIFFÖRSÄKRING.

Innehåll:

1. Utredning och förslag af K. Dickman.........sid. 143.

2. Utlåtande af professorn E. Phragmén.......... » 177.

Bil. F.

142

143

Bil. F.

Till egnahemskomitén.

På anmodan af komitén ber jag få meddela efterföljande utredning.

För att kunna bereda »egna hem)) åt arbetare torde en oundgänglig

fordran vara att låta dem köpa en tomt med bostad och genast få ett

lan å större delen af köpesumman. Detta problem faller under det

äldre och allmännare om jordegendomskreditens lämpliga ordnande.

Det synes mig därför kunna vara till gagn att kasta en blick på de

olika principer, som följts eller föreslagits för detta problems lösning.

Jag håller mig därvid hufvudsakligen till Dr. Felix Hechts förtjänstfulla

arbete: »Der Europäische Boden-Kredit» (Leipzig 1900).

Den ursprungliga formen för jordegendomskredit var ett uppsägbar!

lån. En dylik låneform, hvilken fortfarande ofta förekommer, visar sig

emellertid olämplig på grund af svårighet med lånets återbetalning.

Oj11 gäller i allmänhet, torde det gälla i än högre grad, då såsom

här fråga är om mindre bemedlade personer. Ett från långifvarens

sida ouppsägbart amorteringslån är därför otvifvelaktigt den lämpligaste

formen. För att undvika olägenheten för låntagaren af den allmänna

räntefotens fall kan det likväl vara önskvärd!, att möjlighet finnes att

i framtiden konvertera lånet mot en lägre räntefot. Amorteringslånet

har därjämte den uppfostrande betydelsen att sporra till sparsamhet

genom regelbundna afsättningar för framtiden.

Sambandet mellan amorteringstidens längd och annuitetens storlek,

då räntefoten är 4, 2>*U eller 3Va %, synes af medföljande tabell 1.

För att möjliggöra en ungefärlig föreställning om hvilken utsigt

kan förefinnas för personer i olika åldrar att under sin lifstid amortera

ett lån med den ena eller andra annuiteten, kan nämnas, att återstående

medellifslängden enligt 1881—1890 års svenska dödlighetstabell är:

för en 20-årig man........................................ 44,18 år

» » 25 » » 40,67 »

» » 30 » » 36,87 »

» » 35 » » 33,07 »

» » 40 » » 29,27 »

» J» 45 » » 25,57 »

144

Bil. F.

Utgående från principen att hvarje generation bör betala de skulder,

som den åsamkat sig, skulle man kunna afpassa annuiteten efter låntagarens

återstående lifslängd — visste man blott huru lång den blefve.

Enda möjligheten att säkerställa skuldens amortering under låntagarens

lifstid är att kombinera lånet med en lifförsäkring, hvilken för att vara

noga afpassad efter ifrågavarande behof bör lyda å ett belopp motsvarande

den återstående skulden och sålunda aftaga år för år.

Man skulle kunna tycka att, för det fall att lånet kombineras med

lifförsäkring, samma mål kunde uppnås genom ett lån, å hvilket endast

ränta betalas, och som förfaller till betalning efter viss på förhand bestämd

tid, eller vid låntagarens död, om den inträffar dessförinnan.

Kombineras ett dylikt lån med en blandad lif- och kapitalförsäkring

på motsvarande tid och belopp, har detta alldeles samma verkan, nämligen

att låntagaren blir skuldfri vid sin död eller efter viss tid, och han

borde sålunda ha att erlägga samma årliga afgift som vid den förut

nämnda låneformen1. D. v. s. annuiteten + premien enligt det förstnämnda

sättet borde vara = räntan + premien enligt det senare sättet

(allt under förutsättning att i båda fallen premien är konstant för hvarje

år eller varierar enligt samma princip). Detta är emellertid i allmänhet

icke fallet. För det första är nämligen räntefoten för lifförsäkringen

vanligen mindre än den för lanet, hvilket i allmänhet lämnas af en

annan anstalt. Detta bidrager till att göra den senare låneformen

dyrare. - Och äfven om räntefoten vore densamma, skulle afgiften för

förvaltningskostnader verka i samma riktning. Äfven vid låntagarens

bristande betalningsförmåga och däraf följande annullation af försäkringen

blir i allmänhet hans förlust större i senare fallet.

Den förra låne- och försäkringsformen synes därför oaktadt sin

större komplikation vara att föredraga framför den senare. — Att under

hela amorteringstiden låta låntagaren betala lika stora premier går dock

icke för sig, emedan därigenom mot slutet skulle uppkomma eu »negativ

premiereserv», d. v. s. i stället för att, såsom vanligen vid lifförsäkring är

fallet, försäkringsägaren har en fordran af lifförsäkringsanstalten, finge han

i detta fall en skuld till anstalten. Denna gör därför, en förlust, därest

premiebetalningen upphör, hvilket ju är all anledning att befara, då

årspremierna äro stora i förhållande till den mot slutet obetydliga föisäkringssumman.

— Dock finnas flera andra möjligheter att ordna premiebetalningen.

Nära till hands ligger att inrätta försäkringen såsom en

1 En dylik försäkringsform har i Tyskland praktiserats af lifEörsäkringsbolaget Nordstern

samt i Sverige af Thule och Allmänna LifEörsäkringsbolaget. I England, Frankrike och Belgien lär

den ha nått en betydlig utveckling.

- 145 - Bil. F.

år för år upprepad korttidsförsäkring. Detta förslag framställdes redan

år 1862 i ett arbete af Ernst Engel: »Der Kredit und das Kapitalbediirfnis

des Grundbesitzes befriedigt durch eine preussiscbe Bodenkreditbank.

» Häremot framhålles af d:r Hecht olägenheten af en för

hvarje år företagen läkareundersökning. En dylik synes mig emellertid

ej vara mer af behofvet påkallad än vid försäkring med årligen stigande

premier, hvilken form förekommer hos flera svenska lifförsäkringsanstalter

med en obetydlig förhöjning af den vanliga premien för försäkring

på 1 år och med läkareundersökning endast vid försäkringens

tagande. Yigtigare är däremot författarens invändning, att premierna

visserligen slutligen alltmer sjunka, men till en början under en låug

följd af år betydligt stiga.

Denna olägenhet har d:r Muller undvikit. I en artikel om »Hypothekarkredit

und Lebensversicherung» (Schmollers Jahrbuch 1887) föreslår

han såsom den lämpligaste formen likformigt aftagande premier,

t. ex. för hvart femte år. Detta har emellertid till följd, att premierna

till en början bli väl höga och kanske därför för mången allt för betungande.

— Samma anmärkning riktar d:r Hecht mot det system, som

1896 införts af »Bayerische Hypotheken- und Wechselbank» under benämning

»Hypothekar-Lebensversicherung» och hvilket i Sverige accepterats

af Lifförsäkringsaktiebolaget Thule. Enligt detta system utgå

premierna i förhållande till den återstående skulden och sjunka sålunda

år för år.

Lifförsäkringsbolaget »l’Urbaine» i Paris har nyligen infört ett system,

hvilket såväl undviker olägenheten med variabla premier, som

det har fördelen att premierna äfven till en början äro relativt låga.

Lifförsäkringspremierna utgå nämligen med samma belopp för hvarje

år, men upphöra 5 år före amorteringstidens slut, detta sista för att

undgå negativ premiereserv. Amorteringstiden är 10, 15, 20, 25, 30

eller 35 år. Ett liknande system praktiseras äfven af Litförsäkringsaktiebolaget

»La Royale Beige» i Bruxelles, som med belgiska hypoteksinstitutet

»Crédit fonder de Belgique» bär aftalat att åt innehafvare af

amorteringslån i detta institut lämna försäkring på så sätt, att bolaget

vid den försäkrades död öfvertager återstoden af skulden.

Slutligen föreslår d:r Hecht själf att afkorta icke blott premiebetalningstiden

utan äfven försäkringstiden, vid hvars slut, om den

försäkrade då lefver, försäkringsanstalten är skyldig att utbetala den

återstående skulden. D:r Hecht anser detta system mer rationellt och

anför såsom skäl, att låntagaren då har att under hela försäkringstiden

betala samma afgift, under det att, då endast premiebetalningstiden

19

%

146

Bil. F.

afkortas, han under de sista åren har att erlägga endast annuiteten

å lånet.

I de fall, då långifvaren och försäkringsgifvaren äro skilda anstalter,

förefaller det mig, att det mest praktiska sättet för frågans lösning består

i en tillämpning af något af de båda sist nämnda systemen. Synnerligen

önskvärdt torde det i så fall vara, att något aftal mellan hypoteksinstitutet

och lifförsäkringsanstalten kommer till stånd. I synnerhet

är det af vikt att, därest låntagaren dör före försäkringstidens slut, lifförsäkringsanstalten

må äga rättighet gentemot hypoteksinstitutet att

kontant inbetala den återstående skulden för att frigöra hypoteket.

Om det beslutes, att lånen till innehafvarne af »egna hem» lämnas

af en anstalt, lifförsäkringen af en annan, blir det naturligtvis nödvändigt

att mera i detalj och med siffror visa, hur systemet skulle verka.

Jag har emellertid underlåtit detta, emedan affären kan ordnas på ett

betydligt enklare sätt, om en och samma anstalt, vare sig staten eller

någon annan, lämnar såväl lån som försäkring. I England och Amerika

praktiseras ett dylikt system. »Atlas Assurance C:o» i London, som

utom lif- och brandförsäkring har en afdelning för hypoteksförsäkring,

beviljar hypotekslån å 60 till 75 % af egendomens värde och lifförsäkrar

samtidigt låntagaren efter företagen tillfredsställande läkareundersökning

för ett belopp = lånesumman. I en prospekt angifvas de qvartårliga

betalningarna för ett lån å 100 So. I dessa betalningar ingå hypoteksräntor,

lifförsäkringspremier och öfriga kostnader, utom brandförsäkring,

som också skall tagas i bolaget. Något särskiljande af dessa element

angifves icke. Minsta lånesumman är 500 So. Vid den försäkrades död

eller senast efter förloppet af den bestämda tiden är skulden amorterad.

Låntagaren har rättighet att bryta kontraktet mot inbetalning af i kontraktet

för hvarje år angifna summor. I hufvudsak enligt samma principer

meddelar »Scottish Temperance Life Assurance C:o Ltd» i Glasgow

hypoteksförsäkring. Äfven »United Security Life Insurance and Trust

Company of Pennsylvania» i Philadelphia har inrättat ett liknande försäkringssätt,

kalladt »the crowning glory of life insurance», hvarvid

emellertid en högre räntefot tyckes vara lagd till grund för hypoteksräntan

än för lifförsäkringen.

Den betydande förenkling, som kan åstadkommas genom att en

och samma anstalt lämnar både hypotekslån och lifförsäkring, består,

utom i möjligheten att välja en enhetlig räntefot, däri att man ej behöfver

särskilja inbetalningen för lånets amortering jämte ränta från lif

-

147

Bil. F.

försäkringspremien utan endast operera med deras summa, ej heller den

återstående skulden från tillgodohafvandet å själfva lifförsäkringen eller

»premiereserven» utan endast taga hänsyn till skillnaden dem emellan.

Man behöfver ej heller välja mellan de båda typerna: ett efter viss tid

förfallet lån, kombineradt med en blandad lif- och kapitalförsäkring,

eller ett amorteringslån, kombineradt med försäkring till belopp motsvarande

den återstående skulden, emedan i detta fall båda slagen sammanfalla

till ett.

För att underlätta valet af räntefot, dödlighetstabell och amorteringstidens

längd bär jag i tabell 2 uträknat de afgifter, som af personer i

olika åldrar skola erläggas vid slutet af hvarje år för att vid dödsfall

eller senast efter förloppet af ett visst antal år ha amorterat en skuld

å 1,000 kronor dels under förutsättning af 4 %, dels under förutsättning

af 3V2 % räntefot samt dels med antagande af 1871—1880 års svenska

dödlighetstabell för män, dels med 1881 —1890 års.

Alla de angifna värdena äro nettovärden, således utan något tillägg.

Angående valet af räntefot är det att beakta att, medan det vid

vanlig lifförsäkring gäller att för soliditetens skull välja en tillräckligt

låg räntefot, här ett motsatt förhållande äger rum; således, om staten

skall bli lån- och försäkringsgifvare, att tillse, att räntefoten ej sättes

lägre, än att staten med all sannolikhet mot densamma kan lämna lån

åt de blifvande innehafvarne af »egna hem».

Jag vill nu söka gifva en konkretare bild af systemet genom att

mera i detalj utföra räkningen under förutsättning af 33/4 °j0 räntefot och

1881—1890 års svénska dödlighetstabell för män. I stället för att, såsom

i tab. 1 och 2, välja en viss amorteringstid (i hvilket fall den årliga

annuiteten blefve ett ojämnt belopp) antager jag att annuiteten utgör en

rund summa (då likväl sista året ett ojämnt belopp kommer att betalas).

Om lånet kombineras med lifförsäkring, skulle dessutom i förra fallet

annuiteten växla med åldern vid lånets erhållande och bli större för äldre

personer, under det att i senare fallet amorteringstiden växlar med den

nämnda åldern1.

Jag visar först i tabell 3, huru amorteringen kommer att gestalta

sig, om lånet icke är förenadt med lifförsäkring, dels då annuiteten är

6 %, dels då den är 8V2 % af lånesumman. I förra fallet slutbetalas

lånet på 27, i senare på 16 år.

1 Min utredning har i denna punkt undergått en formell omarbetning, hvarigenom en af prof.

Phragmén muntligen föreslagen förenkling redan här införts.

148

Bil. F.

Slutligen öfvergår jag till att i det följande visa, huru amorteringen

ställer sig, om lånet kombineras med lifförsäkring och samtidigt de

nyss angifna annuiteterna höjas med Vi ål % å lånesumman.

Uträkningen häraf har tillgått på följande sätt. Låt Ln beteckna

antalet lefvande n-åringar och T„ antalet döda mellan n och n + 1 års

ålder. Den procentsats af den vid hvarje års början återstående skulden,

som endast för lifförsäkringen skall erläggas vid årets slut, blir då

Tn

103,75 • y——. Lägges detta värde för olika åldrar till 3,75, fås den

procentsats af den vid hvarje års början återstående skulden, som vid

samma års slut skall erläggas såsom ränta och försäkringsafgift. Denna

procentsats (i hvilken decimalen för säkerhets skull förhöjts) finnes för

olika åldrar angifven i tabell 4. Anledningen till att i denna tabells

procentsatser, alltifrån de lägre åldrarna och upp till jämförelsevis höga

åldrar, variationerna äro så små, är den, att inom dessa gränser sannolikheten

att do under nästföljande år endast långsamt ändras.

Med tillhjälp af denna tabell ha tabellerna 5, 6, 7 och 8 uträknats,

hvilka äro uppställda i analogi med tab. 3 och under förutsättning af

en annuitet å resp. 6V2, 7, 9 och 9V2 % å amorteringslånet utvisa amorteringens

förlopp. Tills vidare ha räkningarna utförts endast för tillträdesåldrarna

21, 25, 30, 35, 40 och 45 år. Kolumn 1 angifver

året från lånets erhållande, kol. 2 den återstående skulden vid hvarje

års början, kol. 3 annuiteten, kol. 4 (som erhållits från tab. 4)

räntan + försäkringsafgiften i % af skulden vid årets början. Genom att

taga den °j0 af kol. 2, som kol. 4 utvisar, erhålles kol. 5, som således

angifver storleken af räntan + försäkringsafgiften. Dragés detta belopp

från den i kol. 3 angifna annuiteten, erhålles den i kol. 6 upptagna

amorteringen för året. Dragés denna från skulden vid årets början,

erhålles den vid följande års början återstående skulden. Slutligen har

kol. 7 erhållits genom att summera talen i föregående kolumn, utvisande

således denna kolumn summan af de amorteringar, som vid hvarje års

slut blifvit gjorda.

Af tabellerna framgår, att amorteringstiden vid lika annuitet blir

något längre för äldre personer. Fordrar man, att amorteringstiden ej

får vara längre än för lån utan lifförsäkring, om äfven sådana beviljas,

kan man såsom motsvarande en annuitet å 6 % vid lån utan lifförsäkring

bestämma en annuitet å 7 % (undantagandes för tillträdesåldrar

öfver 41 år) vid lån med lifförsäkring samt såsom motsvarande en annuitet

å 8V2 % vid lån utan lifförsäkring bestämma en annuitet å 9V2 °/o

vid lån med lifförsäkring.

149

Bil. F.

Intet hinder synes mig förefinnas för att lägenhetsinnehafvaren,

när han så önskar, kan få bryta sitt kontrakt mot inbetalning på en

gång af den återstående skulden, möjligen med någon förhöjning. I

det fall att annuiteten är 6V2, 7, 9 eller 97a %, finnes, såsom nämndt,

den återstående skulden vid hvarje års början angifven i kol. 2 af tab.

5, 6, 7 och 8 resp. Önskar man veta skulden, då ett icke helt antal

år förflutit, har man att till skulden vid årets början lägga ränta och

försäkringsafgift därå enligt den i kol. 4 angifna procentsatsen och för

den tid som förflutit från årets början. Antag t. ex. att en 30-årig

person erhåller ett med lifförsäkring förknippadt lån å 1,000 kronor att

amorteras genom en annuitet å 9Va % af lånet, d. v. s. 95 kr. Efter förloppet

af 11 år 3 mån. önskar han inbetala sin skuld. Af tab. 8 för

en 30-åring kol. 2 synes, att den återstående skulden efter 11 år, d. v. s.

vid början af 12:te året är kr. 311,74. Den i kol. 4 angifna procentsatsen

för samma år är 4,8. Ränta och försäkringsafgift för 3 månader

(= { år) är således \ ■ 4,8 = 1,2 % af 311,74, d. v. s. kr. 3,74. Lägges

detta till 311,74, fås den återstående skulden kr. 315,48. (Man kan, då

kol. 5 finnes uträknad, ännu enklare erhålla räntan + försäkringsafgiften

genom att multiplicera talet för ifrågavarande år i denna kolumn med

den del af året som förflutit: i detta fall \ • 14,96 = 3,74.)

Under förutsättning att lånet erhålles successivt i olika poster och

att själfva amorteringen börjar först sedan hela lånebeloppet utlämnats

samt att låntagaren redan före hela lånets erhållande önskar vara

försäkrad för de successivt utbetalade delarna, har han att därå inbetala

ränta och försäkringsafgift efter de i kol. 4 angifna procentsatserna.

Stockholm i januari 1901.

Karl Dichnan.

Tabell 1.

Amorteringstid

Annuitet vid hvarje års slut för

ett lån å 1000 kr.

4 %

37« %

37s %

15 år ......................

89,94

88,38

86,83

20 » .......................

73,58

71,96

70,36

25 » .......................

Ö4,oi

62,33

60,67

30 » .....................

57,83

56,09

54,37

35 » .......................

53,58

51,77

50,oo

40 » ........................

50,52

48,66

46,83

45 » ........................

48,26

46,34

44,45

50 » .......................

46,55

44,57

42,63

Tabell 2,

Inbetalning vid slutet af hvarje år för att ha amorterat ett lån å 1000 kr. vid dödsfall

eller senast efter förloppet af

15

år

20

år

25 år

SO år

35 år

Ålder

4 %

3''/

%

4 %

3’,

a %

4 %

3*/

%

4 o/o

3 Va %

4 o/„

3''/

a %

CD

E°CC

3 CO

1—5

g°00

3 y

1881

års

rj§

s°£

ce 00

£“co

3 2

CM 00

3 oo

“°oo

3

r|

g°CO

3 oo

ce

er®

3 oo

3 g

E° oo

3 oo

!°§

1—k

E° 0O

3 oo

S°oo

3 2

£2° 00

3 oo

g 1

00

O

g 1

er co

’ o

&io

£ 1

er oo

• o

g;

* o

g !

er ce

o

£ 1.

g i

er oo

o

g i

£.1

g 1

er cd

* o

I1

er oo

o

g i

er cd

• o

g i

er ce

o

IL

£1

g Ja

cri

• o

• o

• o

* o

w w

* o

* o