SOU 1905:1

UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

FÖRSÄLJNING AF NORRA DJURGÅRDEN

M. M.

AFGIFVET AP

DEN AF KUNGL. MAJ:T FÖR SÅDANT ÄNDAMÅL TILLSATTA KOMMITTÉN,

*o<3§£><y--

STOCKHOLM

IVAR TM5GGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.

1903.

Till Konungen.

Hånligt nådigt bref den 8 april 1902 bär Eders Kung! Maj:t funnit godt i nåder

uppdraga åt en kommitté

alt, efter föregången utredning, afgifva yttrande, huruvida några och, i sådant fall,

hvilka af de kronan tillhöriga områden inom den så kallade Norra Djurgården med Ladu

-

1

2

gårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade i tomter, försäljas, samt angifva,

hvilka af dessa områden borde till försäljning i första rummet ifrågakomma; äfvensom

verkställa beräkningar i fråga om beloppet af den inkomst, som genom en dylik försäljning

kunde för statsverket uppstå;

att tillika afgifva förslag å sådan i Stockholms närhet belägen plats, som, under

förutsättning att Ladugårdsgärdet i framtiden icke komme att användas såsom öfningsområde

för de i Stockholm förlagda truppförband, kunde anses lämplig såsom öfningsfält

för dessa trupper;

att genom infordrande från vederbörande jordägare af försäljningsanbud, gällande

under viss tid, och vidtagande af öfriga erforderliga åtgärder verkställa utredning

om kostnaderna för anskaffande af nytt öfningsfålt; samt

att i sammanhang härmed afgifva utlåtande huruvida, i anledning af det sålunda

ifrågasatta utbytet af öfningsfålt, de nuvarande kasernetablissementen lämpligen borde

fortfarande bibehållas, eller om de eller några af dem borde till andra ställen förläggas,

och i sådan händelse verkställa erforderlig utredning i afseende å lämpliga platser för

denna förläggning samt de därmed förenade kostnader.

Till ordförande i denna kommitté täcktes Eders Kungl. Maj:t i nåder förordna

undertecknad, Palmstierna, samt till ledamöter undertecknade, Amundson, Bergman,

Falkman, Geijer, Lindewall och Ljunggren äfvensom fullmäktigen i riksgäldskontoret,

ledamoten af Riksdagens Första Kammare m. m. G. F. Östberg.

Sedan riksgäldsfullmäktigen Östberg den 19 september 1902 på därom framställd

begäran erhållit entledigande från uppdraget att vara ledamot i kommittén, förordnade

Eders Kungl. Maj:t samma dag undertecknad, Lovén, att såsom ledamot däruti

inträda.

Till sekreterare bar kommittén antagit v. häradshöfdingen J. Olbers.

För fullgörande af sitt uppdrag sammanträdde kommittén första gången den 18

april nästlidet år, hvarefter kommitténs arbeten in pleno pågingo till den 24 maj. Under

de därpå följande sommarmånaderna fortsatte kommittén sina arbeten, fördelad å två

afdelningar, af hvilka den ena verkställde förberedande utredning rörande Norra Djurgårdens

försäljning och hvad därmed ägde sammanhang, samt den andra sysselsatte

sig med frågan om anskaffande af nytt öfningsfålt för de till Stockholm förlagda truppförbanden.

Båda dessa uppgifter kräfde omfattande undersökningar af terrängförhållandena

m. m. å såväl de till försäljning som de till inköp föreslagna områdena. Så t. ex.

fann kommittén nödigt att låta verkställa precisionsmätningar å Ladugårdsgärdet, hvilka

arbeten utfördes af lektorn vid tekniska högskolan in. m. E. Jäderin, äfvensom att låta

3

utarbeta noggranna afvägningskartor öfver vissa delar af Norra Djurgården samt af

trakterna norr om Haga kungsgård. Till biträden för utförande af dessa arbeten bar

kommittén haft till förfogande personal vid fortifikationen. Vidare lät kommittén ombesörja

kopior af tillgängliga landtmäterikartor öfver de egendomar norr om Stockholm,

som blifvit till inköp föreslagna.

Undersökningar verkställdes ock rörande lämpligaste sättet att'' anordna tidsenliga

skjutbanor å de ifrågasatta öfningsplatserna, i hvilket afseende löjtnanten vid Första

lifgrenadjärregementet C. P. K. O. Sjögreen tillhandagått kommittén, hvarjämte de tilltänkta

öfningsfälten blifvit jämväl ur andra militära synpunkter noga rekognoscerade

af kommitténs militära ledamöter.

Kommittén sammanträdde ånyo in pleno i Stockholm från den 6 oktober

till den 3 november 1902 samt från den 14 Januari innevarande år till denna

dag, då dess arbeten afslutats. Under mellantiden november—januari utarbetades

de utkast till stadsplaner för Norra Djurgården, som i förminskad skala finnas kommitténs

betänkande bifogade, samt påbörjades förberedande arbeten med redigerandet

af kommitténs betänkande, hvarförutom det till inköp ifrågasatta området norr om

Stockholm ytterligare undersöktes dels för utrönande af möjligheten att därstädes anordna

fältskjutningar med artilleri, uti hvilka undersökningar kommittén biträdts af

löjtnanten vid Första Svea artilleriregemente B. Lilliehöök, dels och med afseende å

ifrågasatt fortfarande användande af vissa delar af området för jordbruksändamål.

Innan kommittén går att till Eders Kungl. Maj:t aflämna redogörelse för utförandet

af sitt uppdrag, tillåter sig kommittén att i underdånighet erinra om de omständigheter

som föranledt kommitténs tillsättande, och de allmänna synpunkter, som därvid

gjort sig gällande. Kommittén får härutinnan åberopa statsrådets och chefens för

landtförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet den 8 april 1902, då

kommittén af Eders Kungl. Maj:t tillsattes. Departementschefen yttrade därvid, bland

annat, följande:

»I anledning af ett inom sistlidet års Riksdag väckt förslag därom, att skrifvelse

måtte till Kungl. Maj:t aflåtas med anhållan om utredning, huruvida icke större eller

mindre delar af det s. k. Ladugårdsgärdet och Djurgården in. m. skulle kunna afyttras

till byggtiadsändamål och i sådant fall hvilka belopp, som kunde väntas härigenom

inflyta, erinrade statsutskottet i ett den 22 maj 1901 häröfver afgifvet utlåtande, hurusom

utskottet förut i annat sammanhang uttalat sig därom, att köpeskillingar, som

é

inflöte vid försäljning af fastigheter, hvilka förut varit på försvarsverket disponerade,

borde för dettas räkning användas, hvarefter utskottet förmälde sig anse, att frågan,

huruvida försäljning af de angifna kronoegendomarna skulle äga rum, borde göras till

föremål för utredning och ompröfning, men att utskottet i denna och hithörande frågors

-dåvarande läge ansåge någon åtgärd i det föreslagna syftet icke böra företagas,

helst utskottet vore förvissadt om, att Kung! Maj:t ägnade berörda angelägenhet allvarlig

uppmärksamhet; och hemställde utskottet på dessa skäl, att det väckta förslaget

icke måtte bifallas.

Riksdagens beslut i denna fråga utföll väl i enlighet med statsutskottets hemställan,

men i sin till Konungen den 2 juni 1901 aflåtna skrifvelse i fråga om Kungl.

Maj:ts proposition om ny härordning, yttrade Riksdagen, bland annat, hurusom vidkommande

de med den nya härordningen förenade extra utgifter och särskildt den

betydligaste af dem, nämligen den beräknade kostnaden för uppförande af kaserner,

hvilken utgift erfordrades efter hand under åren 1902—1908, Riksdagen ingalunda

ville förneka, att, om tillgång till bestridande af denna utgift skulle beredas allenast

genom skattemedel, sådant kunde, därest icke någon mera afsevärd minskning i de

uti senare årens riksstater uppförda anslag för järnvägarne kunde åvägabringas, åtminstone

emellanåt, varda betungande. Då här emellertid gällde att åt staten anskaffa

fastigheter, hvilka med nödiga underhållskostnader under en längre tid komme att äga

bestånd, kunde det ifrågasättas, huruvida icke för beredande af tillgång till ifrågavarande

utgift det skulle vara lämpligt att afyttra annan staten tillhörig, icke inkomstgifvande

fastighet, hvilken icke vore för sitt dittills afsedda ändamål oundvikligen erforderlig,

men för hvilken med hänsyn till läget en betydande köpeskilling kunde påräknas.

Sålunda borde, enligt Riksdagens åsikt, exempelvis vissa delar af det kronan

tillhöriga norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdskanalen belägna, vidsträckta

området kunna med fördel för staten försäljas.

Det torde härvid tillåtas mig erinra om det af statsrådet och chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet den 11 sistlidne januari afgifna yttrande i fråga

om de tillgångar, som kunde ifrågakomma att anlitas för täckande af de i följd af

det fortsatta genomförandet af den nya härordningen erforderliga ökade statsutgifter.

Departementschefen framhöll i detta afseende, att det af Riksdagen såsom lämpligt till försäljning

särskildt angifna området eller det s. k. Ladugårdsgärdet otvifvelaktigt ägde ett

högt värde, men för uttagande af detta värde kräfdes mycken omsikt och lång tid. Det

kunde ej heller ske utan att annat exercisfält för hufvudstadens garnison sattes i dess

5

ställe, hvilket äfven vore en vidtutseende angelägenhet. För utredning i dessa hänseenden

borde inom den närmaste tiden åtgärder vidtagas.

Såsom man lätt inser vid en blick på den riktning, hvilken den enskilda byggnadsverksamheten

i Stockholm under de senaste årtiondena tagit, har all den mark

inom Stockholm, som närmast stöter intill Ladugårdsgärdet, sedan länge tagits i anspråk

för bebyggande, och det lider intet tvifvel, att byggnadsverksamheten åt detta

håll, nu hejdad af kronans ägovälden, med förkärlek skulle komma'' att fortsättas, om

det därför mötande hindret undanröjdes och kronan funne sig utan skada för sina

militära intressen kunna afstå från någon del af sina vidsträckta områden. Om sålunda

redan belägenheten af ifrågavarande mark ställer i utsikt att, därest en del

däraf kunde afskiljas och upplåtas åt enskilda, tillfället att förvärfva tomter åt detta

håll skulle omfattas med begärlighet, så vinner ett sådant antagande, enligt min mening,

ytterligare stöd i de utmärkta terräng- och andra förhållanden, som här förefinnas.

På två sidor angränsas Ladugårdsgärdet af vatten och såväl redan befintliga

järnvägs- som spårvägsanläggningar kunna utan svårighet fortsättas öfver området.

Erfarenheterna från den tid, då de nya gardeskasernerna anlades och då af flere skäl

åtskilliga grund- och andra undersökningar företogos, gifva ock vid handen, dels att

moderna och tidsenliga gatuanordningar på större delen af området kunna vidtagas

utan afsevärda kostnader, dels att lutningsförhållandena äro goda, så att kloakledningar

direkt till Lilla Värtan kunna anordnas samt goda aflopps- och dräneringsplaner

sålunda erhållas, dels ock att undergrunden i allmänhet är god och på sina ställen

jämförlig med den bästa, som i Stockholm finnes.

Under sådana förhållanden torde det, i betraktande af de i Stockholm nu gällande

tomtpris, kunna med full visshet förväntas att, om vissa delar af Ladugårdsgärdet

upplätes till tomtplatser, endast jämförelsevis små områden skulle behöfva försäljas för

att erhålla en afsevärd köpesumma. Det för staten förmånliga resultatet af de gamla

kaserntomternas afyttrande torde kunna åberopas till stöd för ett dylikt antagande.

Den hufvud sakliga invändning, som torde kunna framställas mot försäljning till

enskilda af en del af Ladugårdsgärdet, är den att exercisfältet skulle förstöras samt

föranleda, att de nybyggda kasernerna eller åtminstone en del af dem icke längre

kunde komma till användning. Men denna invändning, som vid första påseende kan

synas vara af betydelse, torde emellertid vid närmare pröfning förfalla. Vid noggrant

st derande af terrängförhållandena finner man nämligen, att stadsplanen med sina särskilda

försäljningsområden kan anordnas så, att själfva manöverfältet ännu en följd af

år kan för militära ändamål obehindradt användas. Härigenom vinnes den fördel, att

6

de nyuppförda kasernbyggnaderna icke förr än efter längre tid behöfva flyttas och,

när detta omsider bör ske, har säkert värdet af de tomtkomplexer, som användts till

ifrågavarande kaserner, stigit i sådan grad, att salupriset för desamma kommer att

öfverstiga nybyggnadskostnaderna. För en stadsplan af förenämnda beskaffenhet erfordras

emellertid framför allt, att de nödvändiga arbetena för kvarter, gator och

kloaker i god tid förberedas, då de äfven kunna utföras med minsta möjliga kostnad.

Tiden för verkställande af utredning rörande samtliga härmed sammanhängande

frågor torde nu vara inne.»

Kommittén får nu, efter fullgjordt uppdrag, till Eders Kungl. Maj:t öfverlämna sitt

underdåniga betänkande med därtill hörande bilagor och kartor, hvarjämte kommittén

får i underdånighet anmäla, att till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

öfverlämnats originalutkasten till stadsplaner för Norra Djurgården i skalan 1 : 5000,

situationsplaner rörande tilltänkt förläggande af nya kasernetablissement för de nu i

Stockholm förlagda truppförbanden, kopior af alla de ägokartor inom det till inköp föreslagna

området norr om Stockholm, hvilka varit för kommittén tillgängliga, bestyrkta

afskrifter af nu gällande resolutioner rörande upplåtelse af besittningsrätt till mark å

Norra Djurgården äfvensom alla inkomna försäljningsanbud m. m.

Stockholm den 19 maj 1903.

Underdånigst

HJ. PALMSTIERNA.

ALB. AMUNDSON.

G. A. C:S0N BERGMAN.

LUDVIG FALKMAN.

G. GE1JER,

OSCAR L1NDEWALL.

C. J. LJUNGGREN.

*

JOHN LOYÉN.

J. Olbers.

KOMMITTÉNS BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG.

Innehållsförteckning,

L Utredning och förslag rörande försäljning af vissa delar af

Norra Djurgården.

. TT- sm.

A. Historik ................................................................................

B. Nuvarande disposition af Norra Djurgårdens område............................................. 19

Till enskilda personer, bolag, Stockholms stad m. fl. upplåtna områden............... 19

Till landtförsvaret upplåtna områden ..................................................................... 28

Skogsinstitutet ............................................................................................ 30

Veterinärinstitutet .......................................................................................... 31

Norra Djurgårdens boställen............................................................................... 31

Värtahamnen........................................................................ 33

Bergielund .............................................................................................. 3g

Hjorthagen............................................................................................................... 3g

Stockholm—Rimbo-banan ....................................................................................... 40

Bergshamra...................................................................................................... 49

C. Försäljningen................................................................................................... 42

Föregående förslag till försäljning af vissa delar af Norra Djurgården ............... 42

Motiv till kommitténs förslag i fråga om försäljning af Norra Djurgården ......... 45

Utkast till stadsplan för Norra Djurgården............................................................ 57

Norra Djurgårdens försäljningsvärde ..................................................................... 67

D. Åtgärder i samband med försäljningen af Norra Djurgården................................. 73

K. Ifrågasatta upplåtelser af mark från Norra Djurgården till flottan, statens järnvägar,

vetenskapsakademien och naturhistoriska riksmuseet samt allmänna garnisonssjukhuset.

........................................................................................... 77

v.

II. Utredning och förslag rörande nytt öfningsfält för de i Stockholm

förlagda truppförbanden.

A. Nyare utländska truppöfningsfält ........................................................................... 93

B. Förslag till nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden ............ 97

Bromma-fältet ......................................................................................................... gg

Enskede—Skarpneck-fältet....................................................................................... 100

Järfva—Spånga—Järfälla-fältet .............................................................................. 102

Sammanfattning af kommitténs betänkande och förslag..................... 115

2

Bilagor:

Sid.

Bilaga 1. Uppgift å storleken af kvarter, gator och öppna platser m. m. enligt kommitténs

olika utkast till stadsplan för Norra Djurgården........................ 119

» 2. Uppgift & storleken af kvarter, gator och öppna platser m. m. inom de

delar af Norra Djurgården, hvilka först kunna upplåtas till bebyggande 122

» 3. Förteckning å tomter, som under åren 1880—1901 blifvit af Stockholms

stad försålda, jämte uppgift å deras areal samt köpeskillingarne ............ 123

» 4. Förteckning å de s. k. fotgardestomterna i Stockholm, hvilka under åren

1886—1896 blifvit af Kungl. Maj:t och kronan försålda, jämte uppgift

å deras areal, köpeskillingarne och af köparne erlagda bidrag till gatu

reglering

................................................................................................... 138

» 5. Uppgift å kostnader för gatureglering m. m. inom Stockholms stad, meddelade

från stadens byggnadskontor ......................................................... 142

» 6. Tablå öfver de kostnader, som, under antagande att de i bilagan 5 an

gifna

pris blefve gällande, skulle uppstå för gatureglering m. m. å Norra

Djurgården ................................................................................................ 141

» 7. Sammanfattning af de kostnader, som böra bestridas af bruttoinkomsten

af Norra Djurgårdens försäljning ............................................................ 145

2 8. Förteckning å fastigheter inom Enskede—Skarpneck-fältet ..... 146

» 9. Förteckning å fastigheter inom Järfva—Spånga—Järfälla-fältet.................. 149

» 10. Approximativ beräkning af kostnaderna för inköp af nytt öfningsfält för

de i Stockholm förlagda truppförbanden, äfvensom för nya kaserner och

andra militära etablissement ..................................................................... 154

Till kommitténs betänkande hörande kartor.

Blad 1. Öfversiktskarta öfver Norra Djurgården.

» 2. Utkast till stadsplan för Norra Djurgården, alternativ I.

» 3. D:o d:o d:o II.

» 4. D:o d:o d:o III.

» 5. Öfversiktskarta öfver de områden, som kunna ifrågasättas till öfningsfält för

de i Stockholm förlagda truppförbanden.

» 6. Karta öfver Enskede — Skarpneck-fältet.

» 7. Karta öfver Järfva—Spånga—Järfälla-fältet.

I.

UTREDNING OCH FÖRSLAG

RÖRANDE FÖRSÄLJNING AF VISSA DELAR AF NORRA

DJURGÅRDEN.

13

A. Historik.

Djurgården i vidsträcktare bemärkelse omfattar det nordost om Stockholm be- Norra Djuriägna

område, som i väster sammanhänger med stadsdelarne Östermalm och Norrmalm, gränser,

samt i nordväst gränsar till kanalen vid Ålkistan*, i norr och öster till Lilla Värtan

samt i söder till Stockholms inlopp, den s. k. stora segelleden. Genom Södra Brunnsviken,

numera kallad Djurgårdsbrunnsviken, samt Djurgårdsbrunnskanalen delas området

i två delar, Södra Djurgården och Norra Djurgården med Ladugårdsgärdet.

Ursprungligen utgjorde äfven den norra delen af Djurgården eu ö, då nämligen den

s. k. Träskrännilen, som förenade Nybroviken med Brunnsviken, begränsade Norra Djurgården

åt väster. — Allenast sistnämnda del af Djurgården utgör föremål för kommitténs

utredning och betänkande.

Genom gåfvobref år 1288** skänkte Magnus Ladulås till Klara kloster — för- Historik,

utom större delen af Södra Djurgården, då benämnd Valmunz-ön, senare Valdemarsön,

* Genom nådigt bref den 23 mars 1870 har förklarats, att nämnda kanal skulle utgöra gräns i norr

för det område, som, på sätt genom nådiga brefvet den 10 augusti 1866 angående Djurgårdens förläggande

till Stockholms stad blifvit förordnadt, skall vara med staden förenadt i ecklesiastikt, administrativt

och judicielt hänseende. Härigenom har af den till grefliga familjen Barck under ständig besittningsrätt

upplåtna Bergshamra egendom en mindre del, som är belägen söder om kanalen vid Alkistan, blifvit i

nämnda hänseenden inbegripen i Djurgården.

** De i följande historiska utredning rörande Djurgården meddelade uppgifter, hafva hämtats från

riksregistraturet i riksarkivet; Sandbergska samlingen i kammararkivet; en därstädes befintlig akt »angående

reducerade kungsgårdar»; Djurgårdskommitterades betänkande den 14 november 1894; tryckta

arbeten rörande Stockholm och Djurgården af P. R. Ferlin, J. Elers m. fl.; handlingar rörande frågan

om äganderätten till den s. k. fattigkyrkogården å Östermalm, utgifna af V. Gyllensvärd, Sthlm 1892

m. m.

14

— jämväl gården Husarne, belägen å Norra Djurgården söder om Husarviken och antagligen

omfattande bland annat nuvarande Ladugårdsgärdet. År 1433 erhöll klostret

genom byte med »herr Nils till Djursholm» återstående delar af norra ön, hvarest

inrättades en ganska betydande afvelsgård med boskapsskötsel och vidsträckt jordbruk.

Valdemarsön kom redan år 1452 åter i kronans ägo genom bytesaf handling mellan

klostret och Konung Karl Knutsson. Återstoden af Djurgården indrogs genom 1527

års reduktion till kronan och förbehölls tillika med Valdemarsön Konungens enskilda

disposition. Åtskilliga räkenskaper från midten af 1500-talet gifva vid handen, att å

Norra Djurgården funnos två »ladugårdar», lydande under Stockholms slott, nämligen

dels den gamla, fordom klostret tillhöriga, som var belägen i närheten af nuvarande

skogsinstitutet och hvars åkerjord bestod af Ladugårdsgärdet med tillhörande beteshagar

och ängsmarker, samt dels den nya, hvilken anlagts i trakten af nuvarande

Fiskartorpet.

Under Karl IX:s regeringstid torde vissa delar af Djurgården hafva inhägnats till

hjortpark, och samtidigt började smärre ägoområden afsöndra^ till byggnadsplatser.

Under 1600-talet blefvo ganska betydande delar af Norra Djurgården, förnämligast de

staden mest närbelägna bebyggda. Så t. ex. förordnades genom nådig resolution den

28 februari 1639*, »att den delen som före detta afl Ladugårdsgärdet till muhlbete

ödelagt och till att förbyggias förordnad ähr må och skall hädanefter höra och lyda

evärdeligen under stadzens jurisdiction», i ersättning för tomter, hvaraf ägarne gått

förlustiga vid skedd gatureglering å Norrmalm; och genom drottning Kristinas förmyndareregerings

bref och privilegium den 5 mars 1640 erhöll magistraten rätt att

försälja tomter å Ladugårdslandet, under villkor, att detta skulle ske företrädesvis till

kronans sjöfolk, som »på den med Staket intagne del af Ladugårdsgärdet hus och

gårdar antingen redan bygt hafve eller her effter der byggia wele och förmå». Förmyndareregeringen

under Karl XI:s minderårighet föreskref den 23 september 1663**,

att ladugårdsägorna skulle utskiftas till »Kongl. Maj:ts och Rikets trogne Män och

Råd, på det de dem med sirlige och förnäme lusthus samt trä- och örtagårdar skulle

bepryda och bebygga». Till följd af dessa upplåtelser torde större delen af nuvarande

Östermalm hafva frånskilts Djurgården.

* Gyllensvärds Handl. etc. sid. 55—58.

** Riksregistraturet.

15

Sedan Karl XI förordnat, att all då återstående åkerjord å Djurgårdens hela område

skulle till äng eller betesmark igenläggas, dels för att bereda plats för de i Stockholm

förlagda truppers öfningar, dels ock för erhållande af foder till hjortarne inom

Djurgårdens inhägnade område och för att lämna hufvudstadens invånare tillgång

till sommarbete för deras kreatur, blefvo slutligen bägge ladugårdarne indragna och

deras åbyggnader så småningom borttagna*.

Genom nådigt bref den 17 mars 1676 till riksjägmästaren förklarade Kung! Maj:t,

att Djurgården och hvad därtill hörde skulle stå till Konungens egen disposition och

lyda under kung!, hofstaten. Härefter blef, enligt nådigt förordnande år 1680, för

hjortarnes vård och skötsel en gärdesgård uppförd omkring det område, hvilket borde

såsom Konungens djurgård och enskilda jaktmark fredas, hvarjämte för samma

ändamål en under dåvarande öfverstemarskalksämbetet ställd Djurgårdsstyrelse inrättades.

Af en den 13 december 1681 till reduktionskommissionen inkommen »Korrt Relation

om ägorna till Kongl. Maj:ts och Cronones Djurgård vid Stockholm och dess beskaffenheter

sampt huruledes de nu för tijden nampngifwas» ** inhämtas, att Norra

Djurgården omfattade följande delar:

»1. Sielfwa gambla Ladugårdhen med der till hörande Trägård}!, besitta sal.

Melitz arfwingar under Donation.

2. Ladugårdhs åkern blef i sal. Riksmarskalken grof Gabriel Oxenstiernas tijdh

igenlagd till Muhlbete.

3. Ängiarne, som bergats till Cronones behof för tijdhen äro dessa:

Storängen,

Linnarängen,

Uggelängen,

Skeppar Olofs äng,

Biöinäsängen,

4. Beteshagar, som årligen pläga förarrenderas:

Kaknäset,

Biörnäset,

* Djurgårdkommitterades ofvan anförda betänkande.

** I ofvannämnda akt angående reducerade kungsgårdar. Tryckt i Gyllensvärds hand!., ete.

16

Twenne hagar utom Diurgården vidh Brunswijkstullen in emot Bergshammars

ägorna.

5. Utmarken som räknas ifrån gambla Ladugårdhen alt till Brunswijkstullen

utom Diurgårds gierdes gårdhen, är af Hans Kongl. Maij:t till stadsens utvidgande

donerat.

6. Fiskie Wattnet in i Diurgården,

Husar wijken,

Uggelwijken,

Laduwijken.

7. Fiskie Wattnet utom Diurgården,

Ladugårdswijken,

Isbladet,

Strömmingswarpen ifrån Isbladet och till Alkistan intill Bergshammars ägorna.»

Samtliga dessa områden och fisken blefvo enligt reduktionskommissionéns resolution

den ''9 augusti 1682 * indragna till kronan, hvarvid likväl, beträffande utmarken utanför

Djurgårdens gärdesgård, det medgafs »staden söka Hans Kongl. Maij:t wijdare

derom».

De områden af Djurgården, hvilka icke voro till hjortpark inhägnade och ej heller

till enskildes besittning upplåtna, började emellertid allt mer betraktas såsom en »lustgård»

för hufvudstadens invånare, af hvilka åtskilliga, tid efter annan, utverkade sig

nådigt tillstånd att dels utvidga och bebygga redan upplåtna tomter, dels inhägna,

uppodla och bebygga-nya platser, som af öfverstemarskalksämbetet åt dem anvisades

inom vissa bestämda gränser. Dessa under 1600- och 1700-talen tillkomna lägenheter

hade i allmänhet anlagts vid stränderna utmed Saltsjön utanför den för hjortarnes

fredande till ansenlig höjd uppförda gärdesgård **, genom hvilken lägenhetsinnehafvarne

således voro afstängda från själfva Djurgården. Men uti resolutionerna om tillstånd

till lägenheternas upptagande meddelades stundom äfven tillstånd till s. k. »portöppning»

eller rätt att från byggnadstomterna hafva utgång och tillträde till Djurgården

emot en afgift, som jämte tomtörena för den upplåtna lägenheten i regeln årligen

fastställdes af Djurgårdsstyrelsen vid de s. k. »portskrifningarne».

* Keduktionskommissionens konceptregistratur för år 1682 i kammararkivet, med därtill hörande

»Jordebok eller specifikation» i akten ang. reducerade kungsgårdar.

** Denna gärdesgård borttogs till största delen år 1829, då det till djurpark afsedda området inskränktes

till den s. k. Hjorthagen (se Djurgårdskommitterades anf. betänkande).

17

I allmänhet finnes i de under 1600- och 1700-talen samt början af 1800-talet utfärdade

tillståndsresolutionerna hvarken besittningsrätten till viss tid bestämd eller om

afgälden vidare förordnadt än nyss är nämndt, eller att den skulle vid de årliga portskrifningarne

bestämmas. Undantagsvis blef dock för en och annan af de under

nämnda tid upplåtna lägenheter afgälden en gång för alla stadgad, och i några fall

skedde upplåtelsen för viss bestämd tid.

Af de under Karl XIV Johans regeringstid meddelade upplåtelser beviljades det

öfvervägande flertalet för bestämd tid, oftast 50 år, och mot fastställd årlig afgäld.

Då sedermera den uppfattningen allt mer gjorde sig gällande, att vid ett tronskifte

äldre upplåtelser vore till beståendet beroende af den tillträdande regentens pröfning*,

hafva alla de under Oscar I och efterföljande Konungar beviljade upplåtelser meddelats

allenast för hvarje Konungs regeringstid, och i öfverensstämmelse härmed hafva vid

inträffande tronskifte de årliga afgälderna lämpats efter de förhållanden, som då ansetts

därå inverka.

Samtliga från Djurgården inflytande inkomster, såsom arrendeafgifter, tomtören

m. m. tillfalla Djurgårdskassan, som bestrider underhållet af vägar och

broar m. m. samt därjämte bekostar allt, som kan främja det med Djurgården såsom

lustpark afsedda ändamålet. Grunderna för bestämmandet af afgälder till Djurgårdskassan

under Karl XV:s regeringstid fastställdes genom Kungl. Maj:ts beslut den 4

december 1861 och den 10 mars 1862 och skola jämlikt nådigt beslut den 24 maj 1873

tillämpas jämväl under Oscar lits regeringstid**.

Innan närmare redogörelse lämnas för de markupplåtelser från Norra Djurgården,

som för närvarande äga bestånd, torde böra erinras, att Konungens dispositionsrätt

öfver Djurgården numera grundar sig på Riksens Ständers underdåniga skrifvelse den

1 december 1809, hvarigenom Ständerna erbjödo Karl XIII att till bestridande af

samtliga utgifter för hofhållningen m. m. emottaga en viss årlig summa mot det att

till Riksens Ständer öfverlämnades »såsom en i evärdeliga tider åt dem förbehållen

rättighet» förvaltningen och användandet af de kungs- och kungsladugårdar m. in.,

som förut stått under konungarnes omedelbara styrelse, med iakttagande dock att

»flen här vid hufvudstaden belägna Djurgården bör förblifva under Kungl. Maj:ts enskilda

Disposition», i sammanhang hvarmed ständerna emellertid anhöllo, »att den s. k.

* Se protokoll öfver hofärenden för den 20 april 1826 och den 4 december 1861 (i riksmarskalksämbetets

arkiv).

** Protokollen öfver hofärenden för nämnda dagar innehålla närmare bestämmelser om villkoren för

upplåtelsernas bestånd.

Djurgårds

kassan.

Konungens

dispositionsrätt

öfver

Norra Djurgården.

3

18

Djurgårdskassan måtte endast få användas till Djurgårdens förbättring och förskönande

samt härvarande broars och vägars underhåll, och icke graveras med särskilda aflöningar

eller gratifikationer till några vissa personer».

Enligt statsrådsprotokollet den 26 februari 1810 antog Kungl. Maj:t Riksens Ständers

erbjudande på sätt och med villkor ofvannämnda skrifvelse innehölle.

19

B. Nuvarande disposition af Norra Djurgårdens

område.

Det ofvan till sina gränser närmare angifna område, som benämnes Norra Djurgården,

består hufvudsakligen af mark, som antingen användes till öfningsplats för

Stockholms trupper eller till fri park för hufvudstadens invånare. Men därjämte inrymmer

Norra Djurgården dels ett flertal lägenheter, som mot viss årlig afgäld eller,

undantagsvis, utan afgäld upplåtits till enskilda personer, bolag, Stockholms stad, m. fl.,

för att tjäna till bostadstomter, hamnplats, platser för industriell verksamhet, upplagsställen,

idrottsplatser och dylikt, dels områden, som mot eller utan afgift disponeras af

landtförsvaret till kaserntomter in. m., samt af skogsinstitutet och veterinärinstitutet,

dels vissa boställen med tillhörande mark för Djurgårdens tjänstemän och betjänte,

och dels områden som för alltid blifvit Djurgården frånskilda. Iiärförutom faller inom

de angifna gränserna för Norra Djurgården, ehuru därtill ej hörande, en mindre del af

Bergshamra egendom.

Kommitterade få i det följande tillfälle att närmare redogöra för användandet af

ofvannämnda odisponerade område, och öfvergå därför här till en kortfattad öfversikt

af nu bestående markupplåtelser från Norra Djurgården.

Till enskilda personer, bolag, Stockholms stad m. fl.

upplåtna områden.

Albano. Genom Kung! Maj:ts dom den 11 februari 1822 blef större delen af

denna vid Brunnsviken belägna lägenhet tillerkänd Stockholms stad. Återstående delen

däraf, som förklarades tillhöra Djurgården, utmärktes å den 1824 öfver Djurgården upprättade

karta såsom omfattande 18Y2 kappland, men vid sedermera verkställd mätning

har utrönts, att nämnda område i själfva verket innehöll allenast 21/2 kappland. På

yrkande af lägenhetens dåvarande innehafvare, att till densamma måtte utläggas den

areal, som i upplåtelsebrefvet blifvit honom tillförsäkrad, uppläts genom nådig resolution

den 4 september 1873 ett område af 15b, kappland från hofjägarebostället Söderbrunns

närliggande utmark. Lägenheten, som i närvarande skick innehåller 27 ar 57

20

kvadratmeter, är sedan den 10 juli 1899 under Konungens regeringstid upplåten till

Fernissaktiebolaget mot en årlig afgäld af 33 kronor 75 öre.

Bergshyddan, belägen vid Djurgårdsbrunnsviken och innefattande 30 ar 80 kv.-m.,

uppläts senast den 28 januari 1889 till handlanden Olof Hansson mot en årlig afgäld

af 100 kronor. Ett område om 18 ar 80 kv.-m. af denna lägenhet skall, om det erfordras

för Djurgården eller annat allmänt behof, afträdas med utgången af året näst

efter det, då uppsägning skett.

Djurgårdsbrunn. Genom resolution den 5 juni 1742 lämnades tillstånd åt med.

doktor Lithéen att vid »hälsobrunnen» å Djurgården uppföra några byggnader »till

brunnsgästers bekvämlighet och brunnsbetjäntes förnödenhet». Lägenheten, hvars areal

utgör 6 hektar 86 ar 42 kv.-m., innehafves numera under Konungens regeringstid jämlikt

upplåtelsebref den 21 augusti 1899 af f. d. källarmästaren C. A. Söderlund mot eu

årlig afgäld af 325 kronor.

Fiskartorpet, vid Husarviken, blef genom nådigt beslut den 12 november 1772

anslaget till förbättring af hotjägmästarens lön. Efter att år 1820 hafva kommit under

enskild besittning mot viss afgäld, inlöstes därå uppförda åbyggnader år 1822 af Karl

XIV Johan, hvarefter lägenheten varit anslagen till boställe åt Djurgårdsstyrelsens chef,

som utarrenderat densamma. För närvarande innehafves den af F. W. Söderlund och

dennes hustru mot ett årligt arrende af 1,200 kronor. Arrendeaftalet, som omfattar en

tidrymd af allenast ett år, förnyas för ytterligare ett år i sänder, om uppsägning ej sker.

Fisksjöäng1. Sedan Kung! Maj:t på sätt nedan närmare omförmäles, genom särskilda

nådiga bref den 31 maj 1878, den 18 oktober 1889 och den 6 november 1896

till Stockholms stad upplåtit vissa delar af lägenheten Ropsten, m. in., medgaf Kung!

Maj:t genom nådig resolution den 30 augusti 1897 att staden Unge under Konungens

regeringstid innehafva återstående del af Ropsten invid Husarviken, benämnd Fisksjöäng

och innefattande 17 tunnland 5,2 kappland, mot en årlig afgäld af 310 kronor.

Frescati (Djurgårds-Frescati). Det med detta namn betecknade område mellan

Landtbruksakademiens experimentalfält och Brunnsviken uppläts den 12 Juni 1820 till

förste arkiatern E. af Edholm på 50 års besittningsrätt för honom och hans rättsinnehafvare.

Genom nådig resolution den 27 augusti 1886 medgafs arfvingarne besittningsrätt under

Oscar lits regeringstid mot en årlig afgäld af 836 kronor ocli under villkor att lägenheten

ett år efter skedd uppsägning skulle afträdas. Detta villkor eftergafs 1896 samtidigt

med att tillstånd lämnades innehafvarne att från lägenheten upplåta 6 tomter

21

mot eu årlig afgäld, som, i fall alla tomterna blefve upplåtna, skulle uppgå till 646 kronor

HO öre. Landtbruksstyrelsen innehar för närvarande en af tomterna, å hvilken dess entomologiska

anstalt blifvit inrättad, och erlägges därför årligen 450 kronor till lägenhetsinnehafvaren.

Fridhem. Besittningsrätten till detta vid s. k. Lilla Sjötullen belägna område

upplåts den 26 augusti 1830 till med. doktorn S. F. Säve, hvilken hade för afsikt att

därstädes inrätta en vårdanstalt för sinnessjuka. Då emellertid någon dylik anstalt

icke kom till stånd, indrogs lägenheten den 9 juli 1852 till Djurgården. Notarien C.

J. Carlstedt, hvilken å auktion inköpt därstädes uppförda åbyggnader under villkor att

dem nedtaga och från platsen bortföra, erhöll den 17 april 1856 efter upprepade ansökningar

att »af gunst och nåd förskonas från det smärtsamma och förlustbringande åliggandet

att nedhugga, bortföra och till bränsle förvandla ifrågavarande byggnader»

nådig upplåtelse å platsen under Oscar I:s regeringstid. Den 4 april 1892 uppläts

lägenheten, då omfattande 84 ar 90 kv.-m., under Oscar II:s regeringstid mot

eu årlig afgäld al 60 kronor till 0. A. Engvall, som sedermera för 18,000 kronor för

sålde

åbyggnaderna jämte besittningsrätten till nuvarande innehafvaren, änkefru Matilda

Strömbäck. Upplåtelse meddelades henne genom nådig resolution den 29 maj 1899, i

sammanhang hvarmed dock bestämdes, att ett till lägenheten utan tillstånd intaget område

af 480 kv.-m skulle till Djurgården åter utläggas. Genom resolution den 19 augusti

samma år medgals likväl, att sistnämnda område finge mot 50 kronors särskild afgäld

disponeras, under villkor att det 3 månader efter skedd tillsägelse skulle afträdas.

Frälsningsarméns vedgård. Ett område af 40 ar 60 kv.-m. vid Valhallavägen

uppläts den 31 maj 1897 till Frälsningsarmén på 5 års tid, räknad från den 1 juli

samma år, mot en årlig afgäld af 1,200 kronor samt under villkor att området skulle

till Djurgården återställas sex månader efter skedd uppsägning. Genom resolution

den 18 juni 1901 utsträcktes dispositionsrätten tillsvidare under Konungens regeringstid

mot samma årliga afgäld samt med förut bestämd uppsägningstid.

Gärdesgårdsdistriktet. Sedan genom nådigt bref den 10 juli 1884 gränserna

mellan Stockholms stad och Djurgården reglerats utmed Valhallavägen från Surbrunnsgatan

till Jungfrugatan och därigenom vissa delar af det s. k. gärdesgårdsdistriktet förvärfvats

af eller upplåtits till staden, utgör numera återstoden af nämnda »distrikt» ett till

sina gränser i viss mån omtvistadt område mellan Jungfrugatan och Karlaplanen. Af detta

område hafva 2,4 kappland enligt riksmarkskalksämbetets resolution den 9 november 1872

förhyrts till ägaren af den nästgränsande stadsfastigheten n:o 2 i kvarteret V edbäraren

22

grösshandlanden 0. Seippel, mot eu årlig hyra af 11 kronor 25 öre samt mot skyldighet

för innehåfvaren att vid påfordran genast afträda tomten.

Från gärdesgårdsdistriktet samt från Djursborg har upplåtits tomtplats för Hedvig

Eleonora församlings missionshydda. Denna tomt, belägen i kvarteret Kandidaten mellan

Skeppar- och Artillerigatorna, uppläts genom nådig resolution den 23 mars 1896 under villkor,

bland andra, att viss å karta närmare utmärkt del af området skulle till större eller

mindre del afträdas ett år efter skedd uppsägning. Återstående delen får af församlingen

innehafvas under Konungens regeringstid. Afgälden är genom nådig resolution

den 5 oktober 1900 bestämd till 1,200 kronor om året.

Halléns salong. Den plats i närheten af den s. k. Borgen, hvarest ifrågavarande

»salong» eller paviljong är belägen, uppläts ursprungligen till konduktör Hallén

för uppförande af en byggnad, där restaurationsrörelse under mötestiden å Ladugårdsgärdet

skulle bedrifvas. Den 20 april 1846 åsattes tomtplatsen en årlig afgäld af

10 r:dr b:co, som ännu utgår. För nuvarande innehafvaren, vaktmästaren A. F. L.

Nilsson, meddelades den 16 mars 1896 nådig resolution å besittningsrätt till lägenheten

under Konungens regeringstid.

Hesslingeberg. Med riksmarskalksämbetets tillstånd och enligt öfverhofjägmästareämbetets

förordnande den 16 juli 1776 utsynades till hofjägaren Hesslings änka en vid

Djusgårdsbrunnsviken belägen boningsplats, numera i areal omfattande 3,565 kvadratmeter.

Genom nådigt bref den 23 november 1785 uppläts lägenheten, då kallad Hesslingeberg,

till kaptenen C. Jägerhorn under villkor att platsen och åbyggnaden med alla

därå gjorda odlingar och förbättringar skulle vid framdeles skeende försäljning hembjudas

Kungl. Maj:t och Djurgården för lika summa, 534 r:dr specie, som kaptenen Jägerhorn därför

erlagt. Lägenheten innehafves numera, under Konungens regeringstid, enligt resolution

den 26 oktober 1891, af grösshandlanden C. A. Olsson mot en årlig afgäld af 35 kronor.

Idrottsparken. På ansökan af H. K. H. Kronprinsen uppläts genom nådig resolution

den 5 februari 1894 under Konungens regeringstid afgiftsfritt ett område af omkring

5 ’/2 tunnland mellan Sturevägen och Sophiahemmet till anläggande af idrottsplats

med tennis- och velocipedbanor m. m. Den 2 december 1895 öfverläts detta område,

som samtidigt — likaledes utan afgift — utsträcktes längre mot norr enligt upprättad

karta, till aktiebolaget Idrottsparken.

Nämnda bolag erhöll den 22 november 1897 för anläggande af en kälkbana upplåtelse

å ytterligare ett område af 14 ar 43 kvadratmeter under samma tid mot en

årlig afgäld af 100 kronor.

23

Idrottsplatsen. Styrelsen för »Sveriges centralförening för idrottens befrämjande»

beviljades genom nådig resolution den 20 maj 1901 upplåtelse under Konungens regeringstid

å ett mellan Sturevägen och fältridtklubbens hinderbana beläget område om

5 hektar 62 ar mot en årlig afgift af 1,500 kronor, hvaraf 1,230 kronor utgör ersättning

till innehafvaren af hofjägarebostället Träskporten för mistad lönejord.

Johansdal. Detta vid Djurgårdsbrunnskanalen belägna område utgjorde ursprungligen

en beteshage lydande under lägenheten Gröndal, söder om nämnda kanal, men

uppläts genom nådig resolution den 4 maj 1861 såsom eu själfständig lägenhet till

handelskassören J. Bäckström. Den 9 september 1867 meddelade riksmarskalksämbetet

upplåtelsebref för Bäckströms änka å Johansdal mot en årlig, ännu utgående afgäld

af 83 r:dr 50 öre. Enligt resolution den 27 mars 1872 utvidgades lägenheten med omkring

3 kappland, i utbyte mot den innehafvaren af Gröndal förut medgifna och sedermera

å innehafvaren af Johansdal öfverlåtna rättigheten att af bärga gräset å södra

kanalbanken.

Den 3 oktober 1893 uppläts lägenheten under Konungens regeringstid till husägaren

J. Joulin. Enligt senast upprättade karta utgör området 13 tunnland 16,8 kappland.

Kaknäs. 1 den till hofjägarebostället Kaknäs vid Lilla Värtan anslagna mark

hafva två lägenheter efter hand uppstått, nämligen dels »Villa Kusten» och dels »Kaknäskusten».

»Villa Kusten». Med riksmarskalksämbetets medgifvande den 1 december 1841

uthyrdes den då utdömda manbyggnaden å Kaknäs boställe för Djurgårdens räkning

till kamreraren C. P. Dahlgren, som på egen bekostnad försatte bostaden i användbart

skick. Den 22 april 1863 erhöll Dahlgren tillstånd att personligen mot en årligen till

innehafvaren af Kaknäs utgående afgäld af 300 r:dr under Karl XV:s regeringstid förhyra

ofvannämnda byggnad jämte ett dels till bostället och dels till Djurgårdens odisponerade

mark hörande område, hvarå Dahlgren medgafs uppföra ett nytt boningshus.

Dispositionsrätten öfvergick sedermera enligt resolution den 14 mars 1898 till grosshandlanden

A. L. Hultgren, hvarvid dock det område, hvarå den ursprungliga manbyggnaden

varit uppförd, återförenades med bostället. Numera innehafves lägenheten,

hvilken omfattar 39 ar 12 kvadratmeter, under Konungens regeringstid af H. J. Johansson,

som enligt upplåtelsebref den 1 april 1902 därför erlägger en årlig afgäld af 300 kronor

till Djurgårdskassan.

»Kaknäshusten». Genom resolution den 11 maj 1861 erhöll galanterihandlanden

F. A. Sundborg riksmarskalksämbetets tillstånd att å Kaknäs område uppsätta en flytt

-

24

bar paviljong, med skyldighet för Sundborg att genast borttaga densamma, därest lian

icke vidare kunde träffa öfverenskommelse med boställshafvaren om dess kvarstående.

Utan ämbetets medgifvande hafva sedermera å platsen uppförts ytterligare åtskilliga

byggnader, hvilka dåvarande innehafvaren, byggmästaren J. E. Thomas, genom resolution

den 15 mars 1900 medgafs få där bibehålla mot erläggande till Djurgårdskassan af

400 kronor om året, af hvilket belopp emellertid 250 kronor utgå till hofjägaren C.

Lundberg såsom ersättning för mistad hyresinkomst, samt skyldighet att inom sex

månader efter tillsägelse hafva bortfört desamma och planerat tomtplatserna. Denna

rätt med därvid förbundna villkor öfverflyttades den 19 maj 1900 på vagnmakaren C.

W. Svensson. Lägenheten innehåller i areal Öl ar 27 kv.-m.

Kräftriket eller Katrineberg, vid Brunnsviken, upplåts den 27 september 1824 på

50 års tid till lagmannen C. af Georgii. Vid besittningstidens utgång erhöll firman A.

Svanberg & C:o, enligt resolution den 25 augusti 1874, under Konungens regeringstid

mot en årlig afgäld af 600 kronor upplåtelse å lägenheten, hvilken omfattar 19 tunnland

30,7 kappland.

Genom resolution den 22 mars 1884 öfverflyttades dispositionsrätten å Stockholms

norra jästfabriksaktiebolag. Sedan bolaget utan riksmarskalksämbetets medgifvande

tillåtit dels aktiebolaget Radiator dels enskilda personer att å området uppföra åtskilliga

byggnader, medgaf Kungl. Maj:t den 1 april 1901, att dessa byggnader finge tills

vidare kvarstå, dock mot en ytterligare afgäld af 400 kronor om året, om industriell

verksamhet i någon af dem bedrefves, samt mot skyldighet för innehafvare att sex

månader efter skedd uppsägning borttaga desamma.

Vissa å lägenheten uppförda byggnader, närmare angifna i syneprotokoll den 1

oktober 1900, tillhöra Djurgården.

Källhagen. Genom riksmarskalksämbetets resolution den 3 november 1806 upplåts

ifrågavarande vid Djurgårdsbrunnsviken, väster om kavallerietablissementet belägna

område på 50 års tid till löjtnanten A. Chythraeus. Upplåtelsen förlängdes den 20 juli

1855 under Oscar I:s regeringstid mot en årlig afgäld af 100 r:dr r:mt. Den 24

maj 1886 öfverläts besittningsrätten till G. G. Lagerström och J. A. Johansson.

Lägenheten, som i areal omfattar 8,350 kv.-m., innehafves numera enligt resolution den

29 maj 1899 mot 100 kronors årligt arrende af förenämnde Lagerström och dennes

son till hälften hvardera.

Laboratoriihagen. Genom nådig resolution den 18 november 1752 uppläts Laboratoriihagen

vid Djurgårdsbrunnsviken till en vid Svea artilleriregemente inrättad

25

kassa för fattiga soldatbarn, som fortfarande — senast enligt resolution den 24 maj

1873 — innehar besittningsrätten till densamma under Konungens regeringstid utan

någon afgift. Området är utarrenderadt till en del åt skoginstitutet och till en del åt

Stockholms isaktiebolag. Kassan har för närvarande af området följande årliga inkomster:

af Stockholms isaktiebolag ................................. kronor 1,000: —

» Skoginstitutet................................................... » 100: —

» Stockholms roddförening .............................. » 200: —

» Göta lifgarde................................................... » 40: —

» Arméförvaltningen i ersättning för mark, som

upplåtits till Garnisonskyrkogården............ » 125: —

samt för en kälkbana i den s. k. Laboratorii

backen

c:a .................................................. » 200: —

eller tillsammans kronor 1,665: —.

Lidingöbro värdshus. Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 6 juli 1802

bifallit en af Lidingö församlingsbor gjord framställning att få inrätta en flottbro

mellan ön och Norra Djurgården med rätt till brofäste å Djurgårdens strand samt plats

därstädes för en brovaktarestuga, uppläts af riksmarskalksämbetet för nämnda ändamål

samt till upplagsplats för byggnadsmaterialier en jordrymd af 23l/2 kappland.

Åtskilliga byggnader uppfördes därstädes tid efter annan och i dessa utöfvades värdshus-

och krogrörelse. Efter anläggande af Värtahamnen och däraf föranledd förflyttning

af bron längre norr ut, uppläts lägenheten, som numera innehåller 61 ar 10 kv.-m.,

till enskild person. Enligt resolution den 1 mars 1897 innehafves den numera under

Konungens regeringstid af aktiebolaget »Lidingöbro värdshus» mot en årlig afgäld af

113 kronor 50 öre.

Lido. Detta vid Djurgårdsbrunnsviken, öster om kavalierietablissementet belägna

område, som omfattar 1 hektar 77 kv.-m., uppläts genom nådig resolution den 4 oktober

1836 på 50 års besittningstid till öfverhofmästarinnan grefvinnan C. Piper. Efter

upplåtelsetidens utgång erhöll grosshandlanden J. Bodé nådig resolution å lägenheten

under Konungens regeringstid mot en årlig afgäld af 130 kronor samt skyldighet att

frånträda densamma ett år efter uppsägning. Sedan den 21 november 1898 är lägenheten

mot enahanda villkor upplåten till källarmästaren C. Lindqvist.

Lilla Sjötullen. Efter Djurgårdsbrunnskanalens fullbordande uppfördes vid dess

mynning åt Yärtan af Stockholms stad och tullverket gemensamt åtskilliga byggnader

4

26

för en tulluppsyningsman. Sedan tullbevakningen därstädes upphört, inlöste Djurgårdsstyrelsen

byggnaderna, hvilka användes till bostad för den person, som uppbar kanalafgifterna.

Då sedermera Stockholms stad öfvertog vården om kanalen, blefvo byggnaderna

för sitt förra ändamål öfverfiödiga, samt inköptes, med undantag af förra tullstugan

och en källare, hvilka tillhöra Djurgården, af handlanden H. Halldin, som enligt

resolution den 11 mars 1899 under Konungens regeringstid innehar lägenheten — omfattande

en areal af 6 ar 84 kv.-m. — mot en årlig afgäld af 100 kronor samt skyldighet

att bortföra byggnaderna ett år efter uppsägning.

Rosenhill. Enligt nådig resolution den 14 juli 1826 uppläts invid Djurgårdsbrunnskanalen

denna lägenhet på 50 års besittningsrätt till öfversten C. af Forsell,

som nästföljande år erhöll tillstånd att därstädes få uppföra en byggnad jämväl för

protokollssekreteraren L. A. Ekmarck och dennes arfvingar. Efter besittningstidens utgång

delades lägenheten, enligt resolutionen den 1 maj 1876, i två delar, af hvilka den

ena innehållande 25 ar 95 kv.-m. uppläts för Konungens regeringstid till Ekmarcks

änka och barn »så länge någon af dem lefver», och den andra, om 2 hektar 5 ar 89

kv.-m. utarrenderades till Forsells arfvingar. Dessa öfverläto sin lägenhet till underlöjtnanten

J. A. Sjögren, som den 22 juni 1899 därå erhållit upplåtelse under Konungens

regeringstid mot en årlig afgäld af 200 kronor.

Skeppsbroäng''. Denna lägenhet, som i areal omfattar 239 tunnland 20 kappland

och är belägen mellan Djurgårdens norra strand mot Lilla Värtan samt Laduviken,

uppläts den 14 juli 1814 till landtbruksakademien för anordnande därstädes af ett

experimentalfält. Den årliga afgälden utgick ursprungligen i hö, men förvandlades sedermera

till 483 kub.-fot 565 kub.-tum. (129,7 9 hektoliter) spannmål, hälften råg och

hälften korn, att gäldas med penningar efter 10-årigt medelmarkegångspris. Enligt

denna beräkningsgrund uppgår numera afgälden till omkring 900 kronor om året.

Landtbruksakademiens besittningsrätt grundar sig för närvarande på nådiga resolutionen

den 24 mars 1879 och omfattar Konungens regeringstid.

Den 14 oktober 1879 medgafs akademien att utan minskning i den utgående afgälden

upplåta en plats om ett tunnland å Lappkärrsberget vid Lilla Värtan till vetenskapsakademien

för uppförande af eu macerationsanstalt, hvilken ock sedermera där

kommit till stånd.

Skuggan. Genom nådig resolution den 4 februari 1792 uppläts till Gustaf III:s

handsekreterare A. N. Edelcrantz, samt efter honom hans arfvingar och rättsinnehafvare

27

djurgårdsvaktarebostället Roslagsporten, numera Skuggan, nordost om Laduviken, att

besittas under en tid af 100 år. Den 5 september 1882 erhöll Stockholms stad öfverlåtelse

af besittningsrätten till Skuggan för den återstående upplåtelsetiden och vid

nämnda tids utgång — den 26 maj 1892 — förlänades staden ytterligare besittningsrätt

å lägenheten, hvilken omfattar 227 tunnland 20,8 kappland, under Konungens regeringstid

mot en årlig afgäld af 1,584 kronor och med skyldighet att underhålla alla

genom lägenheten ledande vägar.

Genom nådig resolution den 2 april 1900 har medgifvande lämnats Stockholms

stads frivilliga skarpskytteförening att hafva skjutbanor å Skuggan mot årligt arrende

till Stockholms stad samt mot en afgäld af 75 kronor om året till Djurgårdskassan,

såsom ersättning för det genom skjutbanornas anläggande förorsakade intrång å den

under Djurgårdens disposition varande skogen.

Sophiahemmet. Genom resolution den 7 februari 1887 uppläts i den s. k. Planterhagen

vid Valhallavägen ett område af 1 hektar 88 ar 19 kv.-m. till plats för ett sjukhem

i förening med en ^bildningsanstalt för sjuksköterskor. Området utvidgades genom

upplåtelser den 26 juni 1889 af 34 ar 41 kv.-m., den 31 oktober 1892 af 21 ar 75

kv.-m. samt den 19 oktober 1896 af 2 hektar 66 ar 70 kv.-m., hvadan området numera

i sin helhet innehåller 5 hektar 11 ar 5 kv.-m. För besittningsrätten, hvilken

omfattar Konungens regeringstid, erlägges icke någon afgäld.

Teaterladan. Under uppförandet af nuvarande operahuset i Stockholm erhöll

teaterbyggnadskonsortiet tillstånd att å en tomt om 8 ar 65 kv.-m. i närheten af Valhallavägen

uppföra ett från Andra lifgardet inköpt exercishus för att därstädes förvara

dekorationer m. m. Efter operahusets färdigbyggande meddelades genom riksmarskalksämbetets

resolution den 24 juli 1899 kungl. teaterns direktion tillstånd att hafva byggnaden

kvarstående mot en årlig afgäld af 100 kronor samt skyldighet att ett år efter

uppsägning afträda tomten. Byggnaden har numera blifvit inlöst till statsverket, men

är fortfarande upplåten åt kungl. teatern.

Tennispaviljongen. Genom resolution den 11 januari 1900 uppläts till landshöfdingen

Isberg m. fl. ett område af 29, i ar i vinkeln mellan Sturevägen och Uggleviksvägen

mot en afgift af 350 kronor om året under Konungens regeringstid. Området,

som skulle användas till idrottsplats, öfverläts den 9 april 1900 på samma villkor till

aktiebolaget Tennis, som nu är innehafvare af detsamma.

28

Träningsbanan å Storängen. (Fältriätklubbens ridbana.) Genom nådig resolution

den 28 mars 1887 erhöll fåltridtklubben upplåtelse under Konungens regeringstid

af en träningsbana å den del af Storängen, som benämnes Grafslätten. I

afgäld för platsen utgår allenast årlig ersättning för mistad höafkastning med 70 kronor

20 öre till Djurgårdskassan och Hd kronor 77 öre till innehafvaren af hofjägarebostället

Träskporten.

Villervallan. Stenhuggareåldermannen C. Dubois medgafs den 5 februari 1842

rättighet att under fem års tid mot en årlig afgäld af 5 r:dr b:co hafva ett s. k. badskepp

förlagdt vid stranden af Norra Djurgården i närheten af dåvarande Lidingöbro.

Sedan Dubois år 1846 erhållit tillstånd att fortfarande låta badskeppet där kvarligga

mot eu till 8 r:dr b:co förhöjd afgäld, medgafs honom enligt resolution den 7 januari

1857 upplåtelse å omkring 8 kappland af stranden, vid hvilken badskeppet var förtöjdt,

och den 9 april 1864 fick handlanden G. M. Amilon, som för 6,500 r:dr r:mt af Dubois

inköpt lägenheten, stadfästelse å besittningsrätten. Samma år medgafs Amilon att

å området, som utvidgades med omkring 2,2 5 kappland, uppföra en byggnad, hvaremot

badskeppet skulle borttagas och afgälden höjas till 34 r:dr runt. Genom nådig resolution

den 24 maj 1873 uppläts lägenheten, dåmera benämnd Norra Villervallan, mot

samma afgäld till Amilon under Oscar II:s regeringstid. Lägenheten innehafves för närvarande

på enahanda villkor af grosshandlanden F. A. Carlströms sterbhus, enligt upplåtelse

den 22 maj 1895. Den omfattar numera 23 ar 90 kv.-m.

Emellertid hade Amilon redan år 1869 från lägenheten till stadsmäklaren A.

Norman försålt vissa områden, å hvilka Norman erhöll upplåtelse den 15 maj samma

år. Genom resolution den 4 april 1898 uppläts denna del af lägenheten, benämnd

Södra Villervallan, till fabrikören J. 0. Larsén, som inköpt den för 8,000 kronor af

Norman. Nuvarande innehafvaren, handlanden C. G. Carlzon, erhöll upplåtelse den 13

augusti 1901 på Konungens regeringstid mot en årlig afgäld af 28 kronor, hvilken afgäld

den 26 november 1902 höjdes till 75 kronor. Södra Villervallan innehåller i areal 14

ar 63,3 kv.-m., hvaraf 5 ar 42,2 kv.-m. tillkommit genom utfyllning i Värtan.

Till landtförsvaret upplåtna områden.

Exercisplats. Allt sedan den tid, då trupper först började förläggas i garnison i hufvudstaden,

har Ladugårdsgärdet utgjort exercis- och manöverplats lör dessa, och så småningom

togs för detta ändamål i anspråk större delen af Norra Djurgårdens odisponerade om

-

29

råde. Emellertid har i samma mån som allt större delar af Norra Djurgården

blifvit upplåtna för andra ändamål — hamnanläggningen vid Yärtan, järnvägen

dit, Sturevägen, kaserntomterna m. m. — Stockholmstruppernas öfning sterräng alltmera

inskränkts och består numera hufvudsakligast blott af den öppna slättmarken

mellan Första Svea artilleriregementes kasern samt kavallerietablissementet, hvarförutom

vid Kaknässkogen upplåtits plats för skjutbanor. Vidare hafva utöfver dessa områden,

för hvilkas begagnande någon ersättning till Djurgårdskassan icke utgår, under senare

tiden tagits i anspråk vissa delar af Norra Djurgården för andra militära behof.

Hit höra först och främst tomtplatserna för kavallerietablissementet, Första Svea

artillerigementes, Lifgardets till häst, samt delvis Svea och Göta lifgardens kasernetablissement.

Hvad sistnämnda två etablissement beträffar, äro de till vissa delar förlagda

å fri och egen grund inom stadens gränslinje, men i öfrigt belägna å Djurgårdens område.

I ersättning för afkastning af sistberörda mark, förut anslagen till bostället Lilla

Blåporten, utgår årligen till Djurgårdskassan, jämlikt kungl. brefvet den 14 juli 1888,

en afgäld af 250 kronor.

Till fotgardena bar från Djurgården upplåtits mark jämväl för en parkanläggning,

och utgår för de därtill anvisade områdena enligt nådiga brefven den 21 juni 1889

och den 11 maj 1900 eu årlig afgäld af tillhopa 200 kronor. Djurgårdsstyrelsen är

berättigad att i händelse af behof återtaga detta område.

I öfrigt erlägges för nu ifrågavarande kasernområden icke någon ersättning till

Djurgårdskassan.

För militära behof bar vidare Lindarängen under senare tider tagits i anspråk.

Genom nådigt bref den 11 mars 1881 medgafs nämligen, på framställning af chefen

för lifgardesbrigaden, att, enär Ladugårdsgärdet med kringliggande trakt icke längre

i samma utsträckning som förr kunde användas för truppöfningar, Lindarängen och

Lindarängsvikens område finge upplåtas till öfningsfält för Stockholms garnison mot eu

årlig afgäld till Djurgårdskassan af 1,080 kronor för mistad inkomst af bo. Kassan

finge dock tillgodogöra sig betet därstädes liksom å själfva Ladugårdsgärdet under de

tider af året, då sådant ej hindrades af truppöfningar.

Landtförsvaret disponerar ock numera öfver den s. k. Törners villa i närheten af

Stockholms ammunifionsförråd. Sedan nämligen öfverfyrverkaren A. R. Törner, hvilken

fått tillstånd att i den därstädes belägna »Björkhagen» uppföra en träbyggnad att af

honom under hans tjänstetid bebos, år 1893 afgått ur tjänst, inköpte arméförvaltningen

ifrågavarande byggnad jämte uthus samt erhöll riksmarskalksämbetets medgifvande att

utan afgift hafva densamma därstädes kvarstående, intill dess ammunitionsförrådet och

30

därtill hörande laboratorium blifvit till annan plats förflyttade. Byggnaden användes

till bostad för personer, anställda vid förrådet.

Till plats för kruthus hafva tvänne mindre områden å Loudden och Hundudden

upplåtits utan afgäld.

Slutligen har ett område om 92 ar 84 kv.-m. vid Valhallavägen väster om första

Svea artilleriregementes kasernetablissement under Konungens lifstid mot en årlig afgäld

af 10 kronor upplåtits till generalstabens officerskår såsom tomtplats för ett stall och

ett ridhus. Det senare är numera inlöst af statsverket.

Å Norra Djurgården finnas anordnade tvenne kyrkogårdar till begrafningsplatser

för aflidua från Stockholms garnison. De äro belägna midt emot hvarandra å ömse

sidor om den från Svea och Göta lifgardens kaserner till kavallerietablissementet

ledande väg.

Den norr om vägen varande, benämnd Artillerikyrkogården, har allt sedan 1730- talet disponerats af artilleriförsamlingen. Den andra, Garnisonskyrkogården, uppläts

genom nådigt bref den 30 juli 1859 i stället för den dittills till begrafningsplats för

garnisonen använda kyrkogården i den s. k. Stadshagen utanför Kungsholms tull. Det

område, som för Garnisonskyrkogården togs i anspråk afskildes dels från den till

Svea artilleriregementes soldatbarnhuskassa upplåtna Laboratoriihagen, emot 125 r:dr

r:mt årlig ersättning, dels ock från hofjägarebostället Lilla Blåporten mot vederlag i

annan jord.

Kommittén har redan i skrifvelse till herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

den 24 maj 1902 fäst uppmärksamheten därvid, att om icke eventuell

försäljning af de kring ifrågavarande kyrkogårdar belägna områden skall försvåras och

fördröjas, det är af vikt att förbud, så snart ske kan, utfärdas mot vidare användande

af dessa begrafningsplatser.

Skogsinstitutet.

Skogsinstitutet har, sedan detsamma år 1829 inrättades, varit förlagdt å förra

hofjägmästarebostället Stora Blåporten under Norra Djurgården. Nämnda boställe, som

den 25 januari 1827 uppläts till förste hofjägmästare!! grefve C. F. Piper, blef nämligen

31

kort därefter på dennes begäran utarrenderadt till skogsinstitutet mot en årlig afgäld

af 400 r:dr b:co, som utgick från den s. k. skogsplanteringskassan. Efter grefve Pipers

död år 1859 anslogs arrendesumman till skogsinstitutets eget behof, men sedan den 20

juni 1862 betalas till Djurgårdskassan från det numera under riksstatens nionde hufvudtitel

uppförda anslaget till skogsläroverken ett årligt arrende af 600 kronor. Skogsinstitutet

disponerar jämväl, dels, såsom ofvan nämnts, mot 100 kronors afgäld om året

till första Svea artilleriregementes soldatbarnhuskassa en öster om det ursprungliga

området belägen del af Laboratoriihagen dels ock mot eu årlig afgift af 20 kronor till

Djurgårdskassan ett område från nyssnämnda boställe af omkring 12 ar, som vid gränsreglering

år 1880 lades inom skogsinstitutets hägnad för erhållande af raka gränser. Sistberörda

område får af institutet innehafvas, så länge detta är beläget å sin nuvarande

plats. De af institutet disponerade byggnaderna lära delvis tillhöra Djurgården.

Veterinärinstitutet.

Sedan 1875 års Riksdag medgifvit, att för uppförande af nya byggnader åt veterinärinstitutet

finge upplåtas tomterna n:ris 11 och 12 samt delar af n:ris 3 och 4 af

kvarteret \ edbäraren vid nuvarande Karlavägen äfvensom invid dessa tomter belägna

delar af intendentsbostället Djursborg och Ladugårdsgärdet till drottning Kristinas

väg, har Ivungl. Maj:t genom nådiga bref den 10 mars 1876 samt den 31 maj 1878

närmare bestämt gränserna för det sålunda upplåtna området. Den Djurgården tillhöriga

delen af veterinärinstitutets tomt innehåller 38,740 kv.-m.

Norra Djurgårdens boställen.

Å Norra Djurgården funnos fordom upplåtna flera boställen för Djurgårdsstyrelsens

ämbets- och tjänstemän samt betjänte. Af dessa återstår numera endast ett

mindre antal, och i allmänhet hör till dem icke annat ägoområde än tomtplats och

trädgård.

Till Djurgårdens intendent är upplåtet bostället Djursborg, beläget vid f. d. Intendentens

för Djurgården

Ladugårdslands tull strax intill nuvarande Karlaplanen. Genom markupplåtelser till

boställe.

32

Hofjägarnes

boställen.

Djurgårds

stängarnes

boställen.

veterinärinstitutet och Stockholms stad m. fl. har löningsjorden frångått detsamma,

och bostället hestår numera endast af själfva tomtplatsen med tillhörande trädgård.

Till hofjägarne äro anslagna boställena Träskporten, Tegeludden, Kaknäs och

Apotekarehuset.

Träskporten, beläget nordost om Östra stationen, omfattade för icke länge sedan

ett ganska stort område, bland annat s. k. yttre och inre Grafslätten, som emellertid

nu till enskilde upplåtits. Genom nådiga beslut den 28 april 1887 och den 20 maj

1901 åtnjuter innehafvare!! ersättning för yttre Grafslätten, som upplåtits till hinderbana

för fältridtklubben, med 113 kronor 77 öre samt för inre Grafslätten, hvilken disponeras

af centralföreningen för idrottens främjande i Sverige, med 1,230 kronor. Dessutom

åtnjuter boställsinnehafvare!! bostad om 5 rum och kök, nödiga uthus samt en

mindre trädgårdstäppa, 6 famnar ved årligen samt bete för sex kor och en häst.

Tegeludden, invid Lilla Värtan strax söder om Värtahamnen och belägen å

område, som Stockholms stad i mån af behof äger disponera, omfattar en ägorymd af

2,7 8 hektar åker, som bereder innehafvare!! en årlig afkastning af omkring 1,800

kronor. Till bostället hör ock bostad om 5 rum och kök, uthus och trädgård samt

rätt till 6 famnar ved årligen.

Kaknäs, vid Lilla Värtan, består numera endast af själfva boställshuset med 5

rum och kök samt ett mindre potatisland. Innehafvaren är berättigad att årligen erhålla

6 famnar ved samt slåtter för en ko.

Innehafvaren af Apotekarehuset disponerar den äldre mangårdsbyggnaden vid

bostället Kaknäs, af hvilken han har en årlig hyresinkomst af omkring 200 kronor.

Jämlikt riksmarskalksämbetets beslut den 4 juli 1900 är han tillika berättigad till

250 kronors årlig ersättning för den från Kaknäs upplåtna lägenheten Kaknäskusten.

Åt de s. k. Djurgårdsstängarne äro upplåtna bostadslägenheterna Stubbängen,

Grindstugan, Magasinsstugan, Söderbrunnsporten och Lilla Sjötullen.

Stubbängen är belägen strax väster om Uggleviken. Boställsinnehafvaren åtnjuter

bostad om 1 rum och kök samt nödiga uthus, bete och slåtter för en ko, 2

famnar ved årligen samt rätt till potatisland.

33

Enahanda förmåner utgå till inneliafvarne af

Grindstug-an, invid Sturevägen, samt

Magasinsstug-an, vid Värtabanan.

Bostället Söderbrunnsporten, i närheten af Albano, är för närvarande upplåtet

åt en gratialist, som åtnjuter bostad om 1 rum och kök samt 2 famnar ved årligen.

Innehafvaren al Lilla Sjötullen vid Djurgårdsbrunnskanalens mynning åt Lilla

Vartan är berättigad till bostad, likaledes om 1 rum och kök, 2 famnar ved årligen

samt bete för en ko.

Värtahamnen.

Uti en den 25 juni 1875 till Kungl. Maj:t ingifven skrift fäste styrelsen för

Statens järnvägstrafik uppmärksamheten på angelägenheten af att söka åstadkomma

en förbindelse emellan de till kufvudstaden ledande järnvägar och någon hamn vid

Saltsjön, hvarigenom ett till följd af trafikens opåräknadt hastiga tillväxt välbehöfiigt

utrymme för upplag af gröfre gods såsom trä, stenkol, järn och malm kunde beredas,

sedan det visat sig, att Stadgårdshamnen härför icke skulle blifva tillräcklig. Bland

de förslag, som till vinnande af detta ändamål framställts, hade endast ett synts erbjuda

de önskade fördelarna, nämligen att anlägga en järnväg från norra stambanans

station vid Karlberg till Lilla Värtan, hvarest eu större hamnanläggning borde komma

till stånd. l)å emellertid det vore nödvändigt att från Stockholms stad erhålla besked,

i hvad mån staden för sin handelsrörelse ville bereda hamn vid Lilla Värtans strand

samt själf ordna och bekosta anläggningen däraf, och alltså hamnanläggningen och

järnvägen betingade hvarandra och måste i ett sammanhang utföras, hemställde

styrelsen om bemyndigande, att med Stockholms stad träda i underhandling om

fastställande af grunder för en möjligen blifvande öfverenskommelse med staden i

denna fråga.

Sedan styrelsen erhållit dylikt bemyndigande och på grund däraf låtit verkställa

fullständig utredning i ärendet, samt Stockholms stadsfullmäktige satts i tillfälle att

taga del af det på grund däraf upprättade förslaget, ingafs detta till Kungl. Maj:t den

17 februari 1877.

Det innefattade hufvudsakligen, att strax norr om Karlbergs slott skulle anordnas

en afställnings- och rangeringsstation, hvarifrån ett hufvudspår skulle ledas förbi Norr

5

-

Upplåtelse af

mark vid

Värtahamnen

in. m.

34

tull, Albano, Sörlerbrunn och Ugglevikcn till Lilla Värtan samt att därstädes skulle

anordnas en tidsenlig hamn med tillhörande upplagsplatser. Sistnämnda anläggning

skulle till eu början erhålla mindre omfång, men framdeles, när däraf gjordes behof,

kunna betydligt utvidgas.

I afseende å fördelningen mellan staten och Stockholms stad af arbetena och kostnaderna

för dessa anläggningar föreslogs, att staten skulle utföra järnvägen med allt

hvad därtill hörde samt bidraga med 100,000 kronor till hamnanläggningen äfvensom

kostnadsfritt upplåta all den mark å Djurgården, tillsammans 730 kvadratref (64,3 5

hektar), som erfordrades ej allenast för hamnen och upplagsplatser härinvid utan äfven

för uppförande af behöfiiga bostäder åt hamnpersonal in. fl. Stockholms stad skulle

utföra hela hamnanläggningen med hvad därtill hörde samt utan ersättning till staten

upplåta all staden tillhörig mark, som järnvägen komme att öfvergå.

I afgifvet utlåtande rörande den ifrågasatta markupplåtelsen från Norra Djurgården

yttrade riksmarskalksämbetet, bland annat, att stora och betydande olägenheter för

Djurgården vore med järnvägs- och hamnanläggningen förenade, hvaribland särskildt

framhölls dels att därigenom skulle uppoffras vissa af Djurgårdens vackraste trakter

och dels att en betydlig jordrymd utefter Lilla Värtans strand mellan Ropsten och

Tegeludden jämte eu del af det till exercisplats upplåtna området af Norra Djurgården

skulle kronan afhändas. I betraktande af de tillämnade anläggningarnes stora vikt

och betydelse ansåg likväl riksmarskalksämbetet, att omförmälda förluster och olägenheter

samt den blifvande inskränkningen i Kungl. Maj:ts dispositionsrätt öfver Djurgården

icke utgjorde skäl för afstyrkande af förslaget, men hemställde dock att ersättning

måtte beredas för viss del af den till upplåtelse ifrågasatta marken.

Efter ytterligare utredning i ärendet föreslog Kungl. Maj:t 1878 års Riksdag, bland

annat, att besluta

att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det uppgjorda förslaget en järnväg skulle

anläggas från Karlberg till Lilla Värtan;

att ersättning för intrång och förluster, som genom järnvägsanläggningen tillskyndades

antingen enskilda personer under den tid gällande jordupplåtelser ägde bestånd,

eller innehafvare af där befintliga boställslägenheter under en tid af högst 15

år från och med år 1879, skulle till vederbörande efter behörigen verkställd och godkänd

uppskattning af statsmedel gäldas; samt

att under vilkor och förutsättning att Stockholms stad enligt åtagande samtidigt

med järnvägsbyggnaden företoge och på sin bekostnad fullbordade omförmälda hamnanläggning,

staden skulle utan ersättning till statsverket erhålla upplåtelse å de om

-

35

råden som å kartan, blad 1, närmare angifvas, nämligen, förutom det område som

numera är för hamnanläggningen taget i anspråk, jämväl lägenheten Hermanstorp,

hofjägareboställot Tegeludden samt Lindarängen och den s. k. Kruthusbacken, att tillträdas

till vissa delar genast och till andra delar i den mån staden däraf blefve i

behof* mot skyldighet för staden, bland annat, att utgifva ersättningar för intrång

och förlorade inkomster ej mindre till Djurgårdskassan än äfven till innehafvare af

boställen och enskilda lägenheter, enligt ofvan angifna grunder för dylika ersättningar

af statsmedel.

Denna framställning blef af Riksdagen godkänd, hvarefter Kungl. Maj:t enligt nådigt

bref den 31 maj 1878 fastställde Riksdagens beslut. Den 30 maj 1879 uppdrog Kungl.

Maj:t åt styrelsen för statens järnvägstrafik att med Stockholms stad träffa aftal om

markupplåtelsen m. in. i enlighet med de sålunda fastställda grunderna därför. Kontrakt

härom kom till stånd den 9 juli sistnämnda år.

Tvist har sedermera uppstått, huruvida ifrågavarande område af Norra Djurgården Tvist angående

blifvit till Stockholms stad upplåtet med full äganderätt eller allenast med besittnings- 12»

lätt. Staden sökte nämligen under åberopande af nyssberörda kontrakt och öfritta vld Varta"

handlingar hos Stockholms rådstufvurätt lagfart å det upplåtna området, men rådstufvurätten

förklarade, att enär kontraktet icke tydligen utmärkte, att marken blifvit

med äganderätt till staden öfverlåten, och stadens anspråk på dylik rätt alltså vore

tvistigt, lagfartsansökningen skulle hvila, samt hänvisade staden att vid domstol i laga

ordning utföra sin talan.

Med anledning häraf instämde Stockholms stad Kungl. Maj:t och kronan till

nämnda rådstufvurätt med yrkande, bland annat, att rådstufvurätten måtte förklara

den till hamnanläggningen vid Värtan upplåtna och sedan i besittning tagna mark tillhöra

staden med äganderätt. Rådstufvurätten yttrade, att, som i kontraktet icke uttryckligen

angåfves, att kronan till staden afstått äganderätten till omförmälda område,

och ej heller kontraktet med hänsyn till dess innehåll i öfriga delar eller till

lydelsen af Riksdagens och Kungl. Maj:ts ofvanberörda beslut kunde tolkas såsom af

-

* Vid träffande af öfverenskommelse mellan kronan och Stockholms stad om upplåtelse till staden

af Hjorthagen m. m. bestämdes, att Stockholms stad skulle äga tillträda sistberörda delar i den mån

Kungl. Maja funne det för hamnanläggningens utvidgande vara oundgängligen nödvändigt, Lindarängen

och Kruthusbacken (närmare angifna å kartan, blad 1) dock icke i något fall före 1929 (se härom

sid. 39).

Försäljning af

Frescati.

Försäljning a

Hjorthagen.

36

seende öfverlåtelse till staden med äganderätt åt ifrågavarande mark eller någon del

däraf, yrkandet icke kunde bifallas.

Såväl Svea hofrätt som Kungl. Maj:t hafva sedermera fastställt rådstufvurättens dom.

Bergielund.

Enär den å Norrmalm belägna egendomen Bergielund eller Bergianska trädgården,

som blifvit till vetenskapsakademien testamenterad för att begagnas till trädgårdsskola

m. m., vid genomförandet af den nya stadsplanen för Norrmalm måst styckas och dels

användas till gator och öppna platser, dels ock försäljas till tomter, samt egendomen

sålunda blifvit för sitt ändamål oanvändbar, måste annan mark för Bergianska trädgården

anskaffas. Fråga uppstod då att för ändamålet förvärfva den under Haga

lustslott lydande egendomen Frescati med den därtill hörande lägenheten Gustafsbeig.

Sedan området i fråga, innefattande omkring 3,679,600 kv.-fot, blifvit värderadt

till 230,000 kronor, samt vetenskapsakademien förklarat sig villig att under vissa villkor

erlägga denna köpeskilling, aflät Kungl. Maj:t till 1885 års Riksdag nådig proposition

om medgifvande, att området finge för sagda belopp till vetenskapsakademien

försäljas. Köpesumman skulle af statskontoret göras räntebärande och räntan användas till

bestridande af de med underhållet af Haga och eventuellt äfven Ulriksdals slott förenade

utgifter.

Riksdagen biföll denna framställning sålunda, att räntan af köpeskillingen skulle

på föreslaget sätt få användas allenast under Konungens lifstid, hvarefter beloppet

skulle disponeras på sätt, som för medel, influtna genom försäljning af andra kronolägenheter,

vore stadgadt. Egendomen öfverläts sedermera till Bergianska stiftelsen

och benämnes numera Bergielund.

Hjorthagen.

I sammanhang med beslut om uppförande å Helgeandsholmen af byggnader för

Riksdagen och Riksbanken in. m., medgaf 1888 års Riksdag, att Artilleriplanen finge

disponeras för uppförande af ett nytt hofstall, med rätt för Kungl. Maj:t att, för bele

-

37

elände af tjänligare byggnadsplats för hofstallet, med Stockholms stad träffa uppgörelse

om utbyte af det för ändamålet erforderliga området mot vederlag af annan mark.

Efter utredning i frågan befanns det, att kronan hade för tomtplats till det nya

hofstallet behof af 40,900 kvadratfot af Stockholms stad tillhörigt område. Såsom

vederlag härför föreslog Stockholms stad ett område af 204 tunnland 5,6 kappland

(100 hektar 70 ar), omfattande bland annat lägenheterna Hjorthagen och Ropston å

Norra Djurgården. Området är till sina gränser närmare angifvet å kartan, blad 1.

Enligt af Stockholms stad verkställd beräkning borde det område, som skulle till

tomt för hofstallet åt kronan upplåtas, värderas till 12 kronor per kv.-fot eller tillsammans

till 327,240 kronor samt det till vederlag därför ifrågasatta området å Norra

Djurgården till 1,700 kronor per tunnland eller tillhopa 347,100 kronor. Staden skulle

alltså till kronan betala en mellanafgift af 19,860 kronor, men på det att staden

snarast möjligt skulle komma i besittning af Hjorthagen, förband sig staden tillika att

bekosta anordnandet på annat ställe af hjortpark och af nödiga bostäder för bevakningen

in. m., för en summa ej öfverstigande 50,000 kronor.

Chefen för Djurgårdsstyrelsen, som härefter blef satt i tillfälle att i ärendet afgifva

yttrande, ansåg värdet af ifrågavarande område af Norra Djurgården vara för lågt beräknadt.

Af sådan orsak hade han uppgjort förslag till ny beräkning af markens

värde, därvid hänsyn tagits till dot förhållande, att, enligt hvad kändt vore, i årlig

hyra för de till enskilda personer upplåtna upplags- eller byggnadsplats^- i närheten

af Yärtahamnen betalades minst 5 öre för hvarje kv.-fot. Oberäknadt 14 tunnland

8,5 kappland af don invid det nu ifrågavarande området belägna Husarviken, innehöll

den mark, af hvilken staden sökte komma i besittning, en areal af 189 tunnland 29, i

kappland. Däraf tillhörde emellertid 10 tunnland 17,8 kappland lägenheten Ropsten,

hvilken redan år 1783 blifvit till notarius publieus J. A. Nordlig för honom och hans

efterkommande upplåten under ständig besittningsrätt, kronan dock förbehållet att om

lägenheten gick i köp eller skifte äga rätt att lösa den till sig. Vidare utgjorde 13,3

kappland af ifrågavarande mark jordområdet till två torplägenheter, Lugnet och Ropstensporten,

hvilka helst borde åt Djurgården bibehållas. Återstoden utgjorde en areal

af 178 tunnland 30 kappland, som chefen för Djurgårdsstyrelsen värderade, efter 5 öre

kv.-foten eller 2,800 kronor tunnlandet, till sammanlagdt 501,025 kronor. Härtill borde

läggas värdet af den inom området växande skogen, uppskattadt till 55,857 kronor

25 öre, hvadan hela värderingssumman uppgick till 556,882 kronor 25 öre. Droges

härifrån den af staden fordrade ersättningen för den staden tillhöriga mark, som vore

afsedd att ingå i tomten för hofstallbyggnaden, 327,240 kronor, så återstode ett be

-

38

lopp af 229,642 kronor 25 öre, hvilket staden borde i mellangift erlägga och som borde

komma Djurgårdskassan till godo.

Riksmarskalksämbetet, som instämde i chefens för Djurgårdsstyrelsen yttrande,

hemställde tillika, att den rätt, som blifvit innehafvaren af lägenheten Ropsten tillförsäkrad

måtte, i händelse staden skulle af samma lägenhet vara i behof, varda honom

tillgodosedd och bevarad, på det sätt att staden iklädde sig de rättigheter och skyldigheter

emot honom, som på grund af nådiga beslut tillkomme kronan. Beträffande

torplägenheterna Lugnet och Ropstensporten föreslogs, att staden måtte kännas skyldig

bekosta flyttning af därå befintliga byggnader eller att låta uppföra nya sådana å de

ställen, Djurgårdens styrelse funne lämpligt att anvisa, äfvensom att föranstalta om

och bekosta uppodlandet och försättandet i bärande skick af mark till samma omfång

som den, dessa lägenheter förut innehade.

Hvad beträffar köpeskillingen för området hemställde riksmarskalksämbetet, att

den för marken utgående kapitalersättningen måtte inlevereras till statskontoret och

där för framtiden förvaltas samt därå utfallande ränta årligen af Kungl. Maj:t disponeras

för Djurgårdens samt eventuellt för hjortparkens vid Gripsholm behof.

Hvad chefen för Djurgårdsstyrelsen och riksmarskalksämbetet sålunda föreslagit,

blef af Kungl. Maj:t godkändt och lades till grund för proposition i ämnet till 1889

års Riksdag.

Dispositions- I sammanhang med denna fråga fäste chefen för Djurgårdsstyrelsen uppmärksamLindaräugen

heten därvid, att de områden i närheten af Värtahamnen, som genom Kungl. Maj:ts

in. in. me(1 Jg78 års Riksdag fattade beslut blifvit till Stockholms stad upplåtna att först i

mån af behof tillträdas, åtminstone delvis vore mycket behöfliga för statsverket. Däruti

inginge nämligen eu del af den s. k. Lindarängen, som sedan lång tid tillbaka

varit använd till skottbana för artilleriets behof. Användningen af samma trakt för

militära ändamål hade genom nådigt bref den It mars 1881 blifvit utsträckt därhän,

att Lindarängen och Lindarängsviken upplåtits till öfningsfält för Stockholms garnison

i allmänhet mot villkor, bland andra, att af statsmedel skulle därför årligen utgå ersättning

till Djurgårdskassan af 1,080 kronor (se sid. 29). Då annan för garnisonens öfningar

lämplig terräng, som kunde ersätta det intrång, Norra Djurgården lidit genom

tillkomsten därstädes af Värtahamnen, nya kascrnetablissement in. m. icke funnes inom

Djurgårdens ägoområde, måste Lindarängens bibehållande för berörda ändamål fortfarande

anses vara oundgängligen nödvändigt. Det syntes därför vara önskvärdt, att

i sammanhang med frågan om upplåtelse af Hjorthagen kunde åvägabringas eu sådan

inskränkning af den staden år 1878 förunnade förmån, att densamma komme att upp

-

39

höra så vidt den hade afseende å det jordområde, som omfattade hofjägarebostället

Tegeludden samt Lindarängen och den s. k. Kruthusbacken, och detta desto hellre

som det kunde antagas, att staden knappast någonsin eller åtminstone icke förrän i

en långt aflägsen framtid kunde komma i behof af sagda område.

Kungl. Maj:t och Riksdagen funno visserligen icke skäl bifalla chefens för Djurgård

sstyrelsen förslag, att bland villkoren för Hjorthagens upplåtande borde bestämmas,

att stadens rätt till vissa delar af de år 1878 upplåtna områdena vid Lilla Värtan

skulle helt och hållet upphöra, men föreskref, att dessa områden endast i den ordning

skulle få tagas i besittning, att sedan Kungl. Maj:t pröfvat hvarje särskild ifrågasatt

upplåtelses erforderlighet för hamnanläggningen eller för upplags- och byggnadsplats^-,

staden skulle äga tillträda i första rummet lägenheten Hermanstorp samt hofjägarebostället

Tegeludden samt först sedermera, och i intet fall innan 40 år förflutit efter aftalets

afsilande, d. v. s. år 1929, Lindarängen och Kruthusbacken.

Riksdagen biföll äfven i öfrigt Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, hvadan

Stockholms stad erhöll full äganderätt till Hjorthagen med därtill hörande områden

och vatten mot afstående till kronan af mark invid Artilleriplanen samt erläggande

af eu mellangift af 229,642 kronor 25 öre.

Af detta belopp disponerades 29,642 kronor 25 öre för bestridande af kostnaderna

för utvidgning af hjortparken vid Gripsholm, dit de i Hjorthagen förut varande hjortarne

öfverfiyttades. Återstoden, 200,000 kronor, inlevererades till statskontoret Klätt

på lämpligt sätt göras räntebärande*. Arliga räntan får i likhet med öfriga för

Djurgårdens förvaltning afsedda medel disponeras till Djurgårdens förbättring och försköning.

* Detta belopp tillgodofördes den under statskontorets förvaltning ställda s. k. Djurgårdsfotldetl,

hvilken bildats år 1885 af medel, som Stockholms stad, jämlikt af Kungl. Maj:t med 1884 års Riksdag

lämnadt medgifvande, erlagt i lösen för vissa områden af Norra Djurgården, hvilka erfordrades för reglerande

af stadens gräns mot Djurgården utefter Yalhallavägen från Stora Surbrunnsgatan till Jungfrugatan.

Staden blef genom denna reglering ägare till de Djurgården förut tillhöriga områden söder om Valhallavägen

samt till 18 meters bredd af denna vägs södra del. Återstående delen af vägen, omfattande en

bredd af 47 meter, uppläts till stadens förfogande, mot villkor att å densamma skulle anläggas och underhållas

alléer m. m., samt att till Djurgårdskassan i ersättning årligen skulle erläggas ett belopp, som genom

Stockholms radstufvurätts dom den 27 juli 1885 bestämts till 2,659 kronor 56 öre. Djurgården erhöll

utan ersättning äganderätt till all staden eller enskilde tillhörande mark, som i norr föll utanför Valhallavagens

nyssnämnda södra del. Den af staden erlagda lösesumman, som tillföll Djurgårdsfonden, belöpte

sig till 350,000 kronor.

Fondens behållning uppgick den 31 december 1902 till 550,000 kronor, förutom upplupna räntor,

utgörande 22,371 ki-onol- 32 öre.

40

Besittningsrätten

till

Bergshamra.

Stockholm—Rimbo-banan.

Genom nådigt bref den 14 juli 1882 beviljade Kungl. Maj:t Stockholm—Rimbo

järnvägsaktiebolag koncession å en järnvägsanläggning mellan Stockholm och Rimbo

samt medgaf, bland annat, att bolaget erhölle upplåtelse af den för järnvägen behöfliga,

kronan tillhöriga mark utan annan kostnad än att, hvad anginge boställsjord eller annan

åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord samt all jord å

Djurgården och å Haga slotts mark utan undantag, ersättning därför skulle lämnas i

enlighet med hvad nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof därom stadgade.

Den mark, som från Djurgården togs i besittning för järnvägsanläggningen, utgjorde

delar af hofjägareboställena Träskporten och Söderbrunn samt Djurgårds-Frescati. Köpesumman

för marken bestämdes till 13,121 kronor 27 öre.

För utvidgning af Östra stationens område tilläts sedermera järnvägsbolaget genom

nådig resolution den 7 juli 1893 att genom expropriation förvärfva ytterligare ett område

af 4,379 kv.-meter från Djurgården. Lösesumman för denna mark uppgick till

2,486 kronor 76 öre.

Genom nådigt bref den 10 augusti 1900 har Kungl. Maj:t medgifvit, att bolaget

finge mot lösen, som på enahanda sätt skulle bestämmas, erhålla äganderätt till ett

mindre område af Djurgårdens mark, som erfordrades för anordnandet af en mötesstation

vid Experimentalfältet. Expropriation af detta område har emellertid ännu icke

ägt rum.

Bergshamra.

Såsom redan förut är anmärkt, faller inom de å sid. 13 för Norra Djurgården angifna

gränser jämväl en mindre del af egendomen Bergshamra. Detta område tillhör

visserligen icke Djurgården i egentlig mening, men då ett eventuellt bebyggande af

Norra Djurgården torde i en framtid komma att beröra jämväl ifrågavarande egendom,

har kommittéen ansett sig böra meddela följande inhämtade upplysningar om den rätt

kronan äger till densamma.

41

Genom nådigt bref den 1 oktober 1707 upplät drottning Hedvig Eleonora till

sekreteraren, sedermera riksrådet grefve Samuel Bark kronoegendomen Bergsbamra

med torpet Ålkistan på tolf års arrende mot eu årlig afgäld till bofkassan af 300 daler

o

kopparmynt. År 1711 utsträcktes den sålunda upplåtna arrenderätten till ständig besittningsrätt

för grefve Bark, hans hustru, barn och arfvingar mot samma arrendesumma,

och genom nådigt bref den 8 september 1719 »confirmerade» drottning Ulrika

Eleonora sistnämnda upplåtelse. Jämväl Gustaf III fastställde, enligt nådig resolution

den 18 augusti 1775, besittningsrätten till Bergshamra för dåvarande innehafvaren

grefve Nils Bark och hans barn, men förklarade tillika att, om dessa aflede, bergsrådet

Rudbeck och dennes son Olof Rudbeck skulle egendomen öfvertaga. Sedan emellertid

såväl grefve Nils Bark som Olof Rudbeck aflidit, förordnades genom nådigt bref den

13 januari 1783, att »grefve Barks äldste son samt af hans efterkommande son efter

son och, i händelse af den manliga liniens utgång, dotter efter dotter» skulle på förut

omförmälda villkor äga besittningsrätt till Bergshamra. Egendomen är fortfarande i

grefliga släkten Barks besittning.

Enligt nådigt bref den 13 juni 1820 utgår numera arrendet för Bergshamra med

23 tunnor 26/13 kappar spannmål, hälften råg och hälften korn, att lösas efter rnedelmarkegåugspris.

ö

42

Motion vid

1892 års urtima

riksdag.

Förslag af

riksmarskalksämbetet.

C. Försäljningen.

Föregående förslag till försäljning af vissa delar af

Norra Djurgården.

Frågan om försäljning af vissa delar af Norra Djurgården har redan vid föregående

tillfällen varit föremål för öfverläggningar och förslag.

Uti en vid 1892 års urtima riksdag inom Första Kammaren väckt motion föreslogs,

att Ladugårdsgärdet med angränsande, staten tillhöriga parker m. m. skulle

upplåtas till bebyggande på samma sätt, som tillgått vid försäljningen af de gamla

gardestomterna, samt att de af en sådan försäljning inflytande inkomster skulle användas

dels till anskaffande af ett nytt exercisfält å lämplig plats och dels till beredande

af medel till grundskatternas afskrifvande.

Då emellertid ett tillika i motionen framställdt förslag om skrifvelse till Kungl.

Maj:t med begäran om framläggande för Riksdagen af ny plan för nämnda skatters afskrifning

icke vann Riksdagens bifall, förföll därmed för denna gång frågan om Ladugårdsgärdets

försäljande.

I slutet af 1890-talet väcktes åter förslag rörande afyttrande till byggnadstomter

af vissa delar af Norra Djurgården, nämligen områdena norr om Karlaplanen och östra

delen af Karlavägen. På initiativ af riksmarskalksämbetet inleddes med Stockholms

drätselnämnds första afdelning förhandlingar rörande upplåtande för byggnadsändamål

och intagande i stadsplanen af den del af Ladugårdsgärdet, som begränsas åt norr af

Valballavägens förlängning i rät linje, åt öster af Banérgatans förlängning och åt söder

af Karlaplanen och Karlavägens östra del. Enligt stadsingenjörskontorets och drätselnämndens

åsikt erbjöd ifrågavarande förslag den fördelen, att en sannolikt kommande

ytterligare utsträckning af stadsplanen öfver Ladugårdsgärdet lätt kunde anknyta sig

till Valhallavägens förlängning, sådan denna i förslaget vore planerad. Då det emellertid

snart nog befanns, att Valhallavägens utsträckning i rät linje skulle komma att

föranleda en under dåvarande förhållanden allt för stor inskränkning af det till trupp

-

43

öfningar använda området, ändrades planen därhän, att Valhallavägens förlängning

skulle dragas mera åt söder, utefter gränsen mellan veterinärinstitutet och Ladugårdsgärdet,

i riktning mot Gustaf Adolfs kyrkan till dess den mötte Banérgatans förlängning.

Denna förändring af planen gaf visserligen enligt drätselnämndens mening ett

mindre tillfredsställande läge åt Valhallavägens fortsättning, men i det hela hade nämnden

intet att erinra mot den afslutning, som den nuvarande stadsplanen för Östermalm

enligt detta förslag skulle erhålla.

Det sålunda till intagande i stadsplanen föreslagna området hade eu areal af 99,450

kv.-meter, hvaraf omkring 63,290 kv.-meter skulle användas till byggnadsplatser och

omkring 36,160 kv.-meter afsättas till gator och öppna platser.

Sedan riksmarskalksämbetet förklarat sig vilja föreslå, antingen att hela området

skulle försäljas till Stockholms stad, eller ock att gatorna skulle till staden öfverlåtas

och genom stadens försorg ordnas mot ersättning af kronan, afslutades mellan riksmarskalksämbetet

och drätselnämnden, under förutsättning af såväl Kungl. Maj:ts och

Riksdagens som stadsfullmäktiges godkännande, aftal därom att kronan skulle till Stockholms

stad med full äganderätt och utan ersättning afstå all till gator och öppna

platser erforderlig mark samt bekosta dess fullständiga ordnande med afloppsledningar

och beläggning med tuktad sten, hvaremot staden skulle åtaga sig att för framtiden

underhålla och belysa de sålunda ordnade gatorna och platserna. Härjämte skulle

kronan medgilva staden rätt att å Ladugårdsgärdet anlägga eu afloppstrumma till Lilla

Värtan samt med 65,000 kronor deltaga i kostnaden härför. Enligt stadens byggnadskontors

beräkning skulle kronans kostnader, sistnämnda belopp inbegripet, uppgå till

sammanlagdt 370,570 kronor.

Uti detta aftal ingick, bland annat, att Valhallavägens förlängning skulle erhålla

eu bredd af allenast 18 meter. Vid ärendets behandling i stadsfullmäktiges beredningsutskott

den 3 januari 1901 beslöt emellertid utskottet att endast under den förutsättning

tillstyrka planen och aftal et, att Valhallavägens förlängning gjordes 65 meter bred,

samt att i öfverensstämmelse härmed i aftalet med riksmarskalksämbetet gjordes det

tillägg, att all för denna bredare trafikled behöflig mark afstodes till staden med full

äganderätt och utan ersättning. Ärendet återförvisades till drätselnämnden, som med

anledning häraf återupptog underhandlingarna med riksmarskalksämbetet.

Uti skrifvelse till drätselnämnden den 11 november 1901 framhöll nämnda ämbete,

att den mark, som af beredningsutskottet sålunda ifrågasatts till afstående med full

äganderätt, utgjorde ett område af omkring 37,500 kv.-meter. Då hela det förut till

intagande i stadsplanen föreslagna området utgjorde 99,450 kv.-meter, hvaraf omkring

44

36,160 kv.-meter skulle åtgå till gator och öppna platser, syntes rlet riksmarskalksämbetet

väl mycket begärd t, att Djurgården skulle dessutom afstå ytterligare ett område,

som uppginge till betydligt öfver en tredjedel af hela den till intagande i stadsplanen

ifrågasatta marken, och hvarigenom det område, som staden utan ersättning

skulle erhålla, komnsie att motsvara en sammanlagd areal af 73,660 kv.-meter. Värdet

af det område, hvarmed enligt beredningsutskottets förslag Valhallavägen skulle tillökas,

kunde riksmarskalksämbetet ej med full noggrannhet beräkna, men ansåg, att det

representerade ett högst betydligt kapital, som under den närmaste framtiden komme

att än ytterligare stiga. Slutligen erinrade ämbetet, att staden fått vid anläggandet af

den nuvarande Valhallavägen erlägga lösen för den mark, hvartill staden erhållit äganderätt

samt, så länge staden hade dispositionsrätt öfver alléerna vid denna väg, utgifva

årlig ersättning till Djurgårdskassan för mistad afkastning, skada och intrång m. m.

På grund häraf, och då det gällde en staten tillhörig egendom af stort värde, ansåg

sig ämbetet icke kunna hos Kungl. Maj:t hemställa, att äfven det af beredningsutskottet

föreslagna området för utvidgande af Valhallavägens fortsättning till 65 meters bredd

skulle få utan ersättning öfverlämnas till staden.

Ärendet förekom ånyo i beredningsutskottet den 23 januari 1902, därvid utskottet

yttrade, att de villkor, som utskottet fästat vid en tillstyrkan af ifrågavarande stadsplaneförslag

med tillhörande aftal, hade tillkommit för att i detta fall häfda den

vid flera föregående tillfällen i aftal med kronan och andra genomförda grundsats,

att när större obebyggda områden skulle intagas i stadsplanen, och staden ej

blefve ägare till hela den mark, som skulle planläggas, äganderätten till allt, som

enligt planen afsåges att upplåtas till allmänhetens begagnande, skulle tillfalla staden.

Med hänsyn till denna och framtida regleringar vore det uppenbarligen af yttersta vikt

för staden att ej eftergifva något af denna fordran. Vid sådant förhållande tillstyrkte

utskottet stadsfullmäktige att icke lämna bifall till det villkorliga aftalet och förty besluta,

att riksmarskalksämbetets framställning om antagande af stadsplan för ifrågavarande

delar af Ladugårdsgärdet icke skulle då föranleda någon stadsfullmäktiges

åtgärd.

Denna utskottets hemställan blef af stadsfullmäktige bifallen den 12 februari 1902,

45

Motiv till kommitténs förslag i fråga om försäljning af

Norra Djurgården,

Med hänsyn till de fordringar, som ännu för några tiotal år sedan ställdes på Ladngärdsgär

eu truppöfningsplats, kunde de i Stockholm förlagda truppförbanden med allt skäl an- heUom^rupp

ses vara synnerligen lyckligt lottade. Det till exercisfält af dem begagnade Ladugårds- öfningsplats.

gärdet erbjöd nämligen en efter dåvarande förhållanden mycket ändamålsenlig öfningsterräng

af omkring 200 hektars ytvidd med obetydligt kuperad mark, fri från trädgrupper

och andra för utbildning i rent formell exercis hindrande föremål. I norr och

öster angränsade kuperade och skogbevuxna områden, som obehindradt fingo af truppperna

användas, och som voro fullt tillräckliga för då såsom erforderliga ansedda öfningar

i terräng. Och för mera utsträckta öfningar stod hela Norra Djurgården med

undantag af de jämförelsevis obetydliga områden, som åt enskilda upplåtits, till förfogande

af trupperna. Utan tidsödande marscher från kasernerna, af hvilka alla

utom ingenjörtruppernas och trängens äro belägna i Ladugårdsgärdets omedelbara närhet,

kunde alltså trupperna sättas i tillfälle att erhålla omväxlande utbildning i det fria.

Exercisfältet var fullt tillräckligt för öfningarnas utförande i det omfång, som då ansågs

erforderligt, nämligen i kompani- eller bataljonsförband. Jämväl med hänsyn till eldhandvapnens

då ännu relativt ringa skottvidder kunde Ladugårdsgärdet anses ganska

väl motsvara de förhållanden, hvarunder en verklig strid kunde tänkas komma att

utkämpas.

Såsom revyplats är Ladugårdsgärdet synnerligen lämpligt med sin nedanför »Borgens»

fot utbredda lätt öfverskådliga yta, bestämdt begränsad af skogklädda höjder,

Djurgårdsbrunnsvikens vatten och hufvudstadens yttersta husrader.

Uppfattningen om Ladugårdsgärdets lämplighet såsom truppöfningsplats måste emellertid

numera blifva en helt annan. Den truppstyrka, som under månaderna maj—september

nu vapenöfvas i Stockholm, har högst betydligt ökats, och under repetitionsöfningarna,

då från och med år 1904 två årsklasser värnpliktige komma att däri deltaga,

Lufver den ungefär dubbelt så stor som den, hvilken för blott ett tiotal år sedan

här utbildades. Samtidigt har behofvet af öfningar i större förband och med trupper

af olika vapenslag gjort sig allt mera kännbart. Ladugårdsgärdet ansågs visserligen

vara en ganska lämplig öfningsplats ännu någon tid efter det eldvapnen erhållit lika stora

skottvidder som nu, men den ständigt sig utvecklande vapentekniken samt eldens ökade

verkan kräfva dock allt större utrymme för uppmarsch och anfall. Särskildt har det

46

nyligen afslutade sydafrikanska kriget med den därunder i vida högre grad än någonsin

tillförene vunna erfarenheten om de moderna eldvapnens under vissa förhållanden

rent af förintande verkningar åstadkommit, att man börjat fästa allt mindre vikt vid

formel exercis i sluten ordning — hvartill Ladugårdsgärdet så väl lämpat sig — utan i

stället lagt hufvudvikten af utbildningen vid öfningar i att med skickligt begagnande

af det skydd, terrängen kan erbjuda, föra fram stridsformationer äfven med långa, glesa

skyttelinjer till afstånd för verksam eld. Under det att alltså förr den bästa öfningsplatsen

var den, hvilken erbjöd den jämnaste och friaste ytan, är numera eftersträfvansvärdt

att äga tillgång till ett område, som erbjuder så stor omväxling i terrängen som

möjligt och därigenom lämnar tillfälle till eu mångfald olikartade taktiska uppgifter.

Emellertid skulle väl Ladugårdsgärdet, om därmed fortfarande fått förenas öfriga till

truppernas disposition förr upplåtna områden åt Norra Djurgården, kunnat anses i någon

män motsvara dessa fordringar, ehuru alltid den olägenheten kvarstått, att området

likväl ägt allt för ringa utsträckning. Men i stället har det förhållandet inträflat, att

trupperna, långt ifrån att fortfarande äga tillträde till nyss nämnda områden, tvärt om allt

mera afstängas från de trakter af Djurgården, som ligga utanför det egentliga Ladugårdsgärdet

och skjutbanorna vid Kaknäs. Detta har delvis sin naturliga grund i de nya anläggningar

af olika slag, hvartill delar af Norra Djurgården upplåtits. Värtahamnen intager

redan nu en betydlig del af sådan mark, som förut fått till truppöfningar disponeras,

och Stockholms stad äger — såsom förut erinrats — rätt att än ytterligare utsträcka

hamnområdet, så att slutligen, om ock först efter år 1929, stora delar af öfningsterrängen

därstädes gå förlorade. Järnvägen till Värtan har ock borttagit icke obetydligt

område och framför allt försvårat förbindelsen mellan de delar af Norra Djurgården,

som den skiljer åt. Ett i någon mån liknande förhållande har Sturevägens anläggande

medfört. Hjorthagen, Eopsten och Lugnet hafva öfverlämnats till Stockholms stad, och

den utvecklingsmöjlighet tor öfningsfaltet, som i dessa trakter förefunnits, är alltså

omintetgjord. Bergianska trädgården har numera anlagts å ett område, där trupper

förr tämligen obehindradt fingo utveckla sig. Slutligen hafva kavallerietablissementet

samt Första Svea artilleriregementes och Lifgardets till häst kaserntomter upptagit betydliga

delar af sådan terräng, som för vissa kombinerade öfningar varit särskildt gynnsam.

Härtill kommer, att Djurgårdsstyrelsen till nytta för själfva Djurgården, men till

afsevärdt hinder för truppöfningarna afstängt vissa områden för att skydda därstädes befintliga

trädplanteringar m. m.

Hvad som alltså återstår för truppernas öfningar utgör hufvudsakligast — förutom

skjutbanorna, hvarom här nedan närmare skall talas — det egentliga Ladugårdsgärdet,

47

d. v. s. den öppna platsen mellan Djurgårdsbrunnsviken och stadens områden vid Värtahamnen.

Det frontutrymme, som här erbjudes infanteriet för utveckling, uppgår till allenast

omkring 1000 meter och måste — med hänsyn till de olika förhållanden, hvarunder

ett infanteriregemente kan komma att uppträda och hvari utbildning måste ske — anses

otillräckligt till och med för ett regemente. Och äfven om detta område på vissa

ställen erbjuder möjligheter för ett skyddadt framförande af trupper, är det dock vida

mera öfverskådligt och jämnt än terrängen i allmänhet i vårt land, och är alltså icke

ägnadt att återgifva de förhållanden, under hvilka verkliga strider numera sannolikt

komma att utkämpas.

Såsom terräng för kavalleriets utbildning i spaning och fälttjänst är Ladugårdsgärdet

och Norra Djurgården alldeles otillräckligt, hvarjämte markens hårda beskaffenhet

utöfvar en mycket ogynnsam inverkan på hästarnas ben och hofvar.

k ör artilleri är Ladugårdsgärdet visserligen i många hänseenden en lämplig öfningsplats,

erbjudande ett icke ringa antal i och för sig goda eld ställningar. Dock äro

skottvidderna alldeles för små samt därför vilseledande vid utbildningen i artilleritaktik.

Dessutom kunna fältmässiga öfningar där icke företagas i större förband än

eu division, en olägenhet, som med ökad styrka kommer att göra sig gällande, då ett

fältartilleriregemente på grund af den nya härordningens genomförande utsväller från

två till fyra divisioner.

Då icke mindre än två infanteriregementen, två kavalleriregementen, ett fältartilleriregemente

samt positionsartilleriregementet äro hänvisade att såsom sin dagliga öfningsplats

gemensamt använda Ladugårdsgärdet, hvilket redan för hvart och ett af dessa

truppförband för sig är otillräckligt, inses lätt i huru hög grad ett större öfningsområde

för Stockholms trupper numera är af behofvet påkalladt.

För de i Stockholm förlagda infanteritruppförbandens skjutöfningar användas för Skjutbanornas

närvarande skjutbanorna vid Kaknäs. Dessa banor erbjuda fördelen att ligga tämligen otlIlrackllshetnära

kasernerna men ändock hafva en sådan belägenhet, att andra öfningar å Ladugårdsgärdet

icke hindras af skjutningarna å banorna. De äro därjämte skyddade för

blåst, hvilket för den första utbildningsskjutningen måste anses särdeles förmånligt. —

Banorna hafva dock obestridligen flera olägenheter. Först och främst är deras

antal alldeles otillräckligt. Såsom bevis härför må anföras, att under repetitionsöfningarna

nästlidet ar ett fotgardesregemente kunde för sina skjutöfningar få disponera

48

allenast 24 af de vid Kaknäs befintliga 40 skottafiorna och detta endast i sammanlagdt

48 timmar. Denna brist kommer naturligtvis att än kännbarare göra sig gällande i

samma mån, som härordningens genomförande fortskrider och två klasser värnpliktige

deltaga i repetitionsöfningarna, samt allt större vikt kommer att läggas vid de värnpliktiges

utbildning i skjutning. Dess värre är ock denna brist omöjlig att afhjälpa,

ty utrymme saknas fullständigt att därstädes anlägga flera skjutbanor eller å de nu

befintliga uppställa flera talför.

Skyddsskärmen för skottlinjerna, den s. k. Kaknäshagen, är med hänsyn till den

stora skottvidden och genomträngningsförmågan hos arméns nya gevär af otillräckligt

djup, något som naturligtvis ej heller står att afhjälpa. Förlupna kulor hafva därför

stundom slagit ned i närheten af båtar å Lilla Värtan, till och med någon gång a

Fjäderholmarne. På grund häraf kunna vissa i skjutinstruktionen föreskrifna skolskjutningar

numera ej utföras å dessa skjutbanor, utan annan mark har för särskild kostnad

måst förhyras på större afstånd från hufvudstaden.

De tvänne å platsen anordnade banorna hafva äfven i förhållande till hvarandra

ett ofördelaktigt läge, som kan medföra fara, då skjutning samtidigt pågår a dem båda.

Därjämte måste banornas östliga längdriktning anses olämplig, enär skyttarne under större

delen af förmiddagen äro vända mot solljuset. Slutligen bör anmärkas, att den här ofvan

såsom en fördel för den första skjututbildningen framhållna omständigheten, att banorna

äro skyddade för blåst, medför den olägenheten för en mera fältmässig utbildning, att

tillfälle härstädes ej gifves till öfning i skjutning under ogynnsamma vindförhållanden.

Till fältskjutning saknas naturligtvis utrymme å Ladugårdsgärdet, då eu infanteristyrka

under sådana öfningar måste, om icke särskilda terrängförhållanden bereda erforderlig

skyddsskärm, disponera ett område af omkring 4000 meters längd och eu

bredd, som helst med 1300 meter öfverskjuter truppens frontutsträckning, samt då

artillerifältskjutning fordrar ett område af 6000—6500 meters längd.

En icke oviktig del af trupputbildningen, nämligen öfningen i fältarbeten, d. v. s.

uppkastande af skansar, gräfvande af skyttegrafvar och kokgrafvar m. m., kan endast

i mycket ringa omfattning bedrifvas å Ladugårdsgärdet. Härför har upplåtits allenast

omkring ett tunnlands jordrymd i närheten af skjutbanorna, och marken är härstädes

till följd af de under många år på detta begränsade område utförda öfningarna, numera

alldeles olämplig för desamma.

Af det anförda torde framgå, att, alldeles oberoende af öfriga på frågan om Norra

Djurgårdens försäljning inverkande omständigheter, tidpunkten nu är inne, då med nöd

-

49

väldighet åtgärder måste vidtagas för anskaffande af ett annat, större öfningsfält för

de i Stockholm förlagda truppförbanden. Ett oafvisligt kraf förefinnes således på eu

öfningsplats för dessa trupper, hvilken med betydligt större utsträckning äger mera omväxling

i terrängens beskaffenhet samt medgifver utförande af taktiska tillämpningsöfningar

i större skala äfvensom anordnande af tillräckligt antal moderna skjutbanor

för eldbandvapen samt af fältskjutningar för alla vapen.

Kommittén blifver i senare delen af sitt betänkande i tillfälle att redogöra för

det sätt, hvarpå frågan om anskaffandet af ett sådant öfningsfält enligt dess åsikt

bör lösas, men vill bär framhålla, att den mot Ladugårdsgärdets försäljning ofta upprepade

invändningen, att därigenom det nuvarande öfningsfåltet skulle förstöras, icke

längre kan tillmätas någon som helst betydelse, då i alla händelser detta fält numera

icke är för sådant ändamål lämpligt och dessutom är alldeles otillräckligt samt därför

måste, oafsedt försäljningsfrågan, snarast möjligt ersättas af ett nytt.

Mot Ladugårdsgärdets bebyggande har vidare invändts, att de invid öfningsfältet

för närvarande belägna fem jämförelsevis nya kasernerna komme att för sitt ändamål

blifva obrukbara. Denna invändnings värde bar bestridts redan af statsrådet och

chefen för landtförsvarsdepartementet uti hans ofvan återgifna anförande till statsrådsprotokollet

den 8 april 1902 (sid. 5), och kommittén kan i allo instämma i hvad statsrådet

då yttrat. Försäljningen af Ladugårdsgärdet kan och måste af naturliga skäl så

ordnas, att endast vissa, för truppöfningarna mindre viktiga delar däraf först upplåtas

till bebyggande, hvadan själfva exercisfältet alltså under en följd af år kan användas

för truppernas dagliga öfningar lika väl som nu. För Öfningarnas utförande på ett

mera framskridet stadium måste, såsom nyss framhållits, i alla händelser snarast möjligt

anskaffas ett större öfningsfält å annan plats i Stockholms närhet, och man torde

med visshet kunna antaga, att detta ej blir beläget på längre afstånd från staden, än

att äfven infanteritrupperna utan allt för stor tidsutdräkt kunna dit förflytta sig från

de nuvarande kasernerna.

Fn undersökning af terrängförhållandena visar, att större delen af området söder

om Valhallavägens förlängning fram till Lilla Värtan äfvensom trakterna vid Östra

stationen kunna bebyggas, utan att öfningsterrängen å Ladugårdsgärdet så förminskas,

att fotgardesregementena sakna tillräckligt utrymme för sina nyssnämnda dagligen förekommande

öfningar i mindre förband,

Kasernernas

förflyttning.

50

Huru lång tid bebyggandet af nämnda områden kan kräfva, är naturligtvis omöjligt

att med visshet förutsäga. Man har antagit, att tomter å Norra Djurgården skulle

kunna försäljas till ett belopp af i medeltal 2—3 millioner kronor om året, och enligt

denna beräkningsgrund skulle, enär ifrågavarande områden innehålla byggnadskvarter,

skogsinstitutets nuvarande tomt däri inberäknad, till ett af kommittén uppskattadt

värde af c:a 35 millioner kronor, eu tidrymd af omkring 15 år åtgå för bebyggandet.

Under denna tid skulle fotgardeskasernerna kunna bibehållas å sina nuvarande platser.

När emellertid förr eller senare den tidpunkt inträffar, då kasernerna till följd af

den fortgående byggnadsverksamheten måste flyttas, hafva förvisso deras tomter så

stigit i värde, att det belopp, som genom desammas försäljning kan erhållas, betydligt

öfverstiger nybyggnadskostnaderna. Svea och Göta lifgardens tomtkomplexer, de till

dem upplåtna parkområdena inberäknade, omfatta en areal af omkring 120,000 kv.-m.

Beräknas värdet för detta område allenast efter det redan under nuvarande förhållanden

alltför låga medelpriset af 56 kronor 72 öre per kv.-m., som erhölls vid försäljningen

af de förra gardestomterna, uppkommer äfven efter afdrag af erforderliga kostnader för

gatureglering ett sammanlagdt tomtvärde af omkring 6,500,000 kronor, eller sålunda

betydligt mera än den till 3,400,000 kronor beräknade kostnaden för uppförande af

nya kasernetablissement för dessa truppförband.

Men äfven sedan fotgardesregementena blifvit till det nya öfuingsfältet förflyttade,

torde kavallerietablissementet samt Första Svea artilleriregementes och Lifgardets till

häst kaserner kunna ännu någon tid förblifva vid Ladugårdsgärdet, enär de därstädes

förlagda truppförbanden såsom beridna utan större olägenhet och tidsförlust kunna

förflytta sig till det ifrågasatta nya exercisfältet. För de dagliga mindre öfningarna

torde utom återstående delar af Ladugårdsgärdet kunna användas fältridtklubbens

ridbana och den s. k. Storängsbotten, hvilka områden antagligen först i eu mera aflägsen

framtid blifva föremål för bebyggande.

Af sistberörda kaserner torde kavallerietablissementet till följd af sitt för byggnadsverksamhet

utmärkta läge invid Djurgårdsbrunnsvikens strand och den fortsatta

Strandvägen först komma i fråga att förflyttas. Detta etablissement disponerar för

närvarande öfver ett område af omkring 135,000 kv.-m. yta. Efter samma, äfven här

allt för låga tomtvärde, eller 56 kronor 72 öre per kv.-m., skulle erhållas eu försäljningssumma

af omkring 7,500,000 kronor*), under det att ett nytt etablissement för

Lifregementets dragoner beräknats kosta 1,500,000 kronor.

*) Visserligen torde någon del af området få afsättas till gator, för hvilkas reglerande köpeskillingen

delvis måste tagas i anspråk, men å andra sidan lära åtminstone tomterna utefter Strandvägen kunna

betinga betydligt mer än det antagna medelpriset.

51

Damast i ordningen torde Första Svea artilleriregementes kasern höra förflyttas.

Visserligen lärer bebyggande af därintill närbelägna områden icke inverka synnerligen

menligt för öfningarna, hvilka utan olägenhet kunna förläggas längre bort från

kasernen, men för en af artilleristens viktigaste utbildningsgrenar, exercis till fots med

kanoner, är det af stor vikt att i kasernens omedelbara närhet hafva fria och vidsträckta

synfält, som erbjuda tillfälle att skärpa blicken vid uppsökande af mål, riktnings

utförande samt vinnande af erfarenhet vid afståndsbedömning m. m., och därför

torde icke kasernens förflyttning böra uppskjutas, till dess densamma blifver alldeles

kringbyggd. Dess läge vid Valhallavägen midt för Nybrogatan torde medföra, att försäljningen

äfven här blifver ekonomiskt gynnsam för statsverket.

Sist kommer antagligen Lifgardets till häst nya kasernetablissement att behöfva

förflyttas. Att med någon grad af sannolikhet angifva tiden, när denna förflyttning

kan anses blifva en nödvändighet, är naturligtvis ännu svårare än i fråga om fotgardeskasernerna.

Ett femtiotal år torde dock troligen till dess förflyta.

Huruvida en framtida försäljning af Norra Djurgården kommer att medföra ett Sannolikheten

för statsverket ur ekonomisk synpunkt mer eller mindre gynnsamt resultat beror natur- afförsäijnin8g.m

ligtvis ytterst af tillgången på tomtplatser i Stockholm och dess omedelbara närhet

samt efterfrågan på dylika i allmänhet och särskild! å Norra Djurgården.

Eu närmare undersökning af förhållandena visar, att å de närmaste områdena Tillgängen

utanför Stockholms stads nuvarande gränser knappast någon mera afsevärd tillgång å ^tomterf8

goda och välbelägna byggnadstomter finnes annat än å Norra Djurgården. Åt söder stockholmbegränsas

hufvudstaden af Hammarby sjö och Årstaviken, hvarigenom en naturlig afslutning

af byggnadsverksamheten åt detta håll är gifven. Visserligen torde i en framtid

staden komma att utsträckas jämväl söder om dessa vattendrag, och särskild! om

planen att öppna Hammarby sjö för trafik och hamnanläggning kommer att blifva förverkligad,

varda sjöns södra stränder sannolikt inom kort bebyggda, men dessa områden

ligga dock så aflägset från stadens centralare delar, att deras eventuella intagande

i stadsplanen icke torde kunna utöfva någon menlig inverkan på Norra Djurgårdens

försäljning.

Ej heller torde förrän i eu mera aflägsen framtid åtskilliga delar af Kungsholmslandet

blifva föremål för byggnadsspekulation.

Vasastadens och öfre Norrmalms utveckling åt norr och nordväst hindras af kro

-

52

Efterfrågan

på byggnadstomter

i

Stockholm,

Hans ägovälden i Solna socken: Haga, Stallmästaregården, Karlberg m. m,, hvadan

alltså staten har dessa stadsdelars vidare utvidgande i sin hand.

Inom stadens planlagda område finnas emellertid vidsträckta tomtkomplexer, som

ännu äro obebyggda. Hufvudmängden af dessa är i Stockholms stads ägo, men enär

jämförelsevis få äro belägna inom Östermalms församling, behöfver någon konkurrens

mellan staden och kronan icke befaras.

Efterfrågan på byggnadstomter i Stockholm torde öfver hufvud taget vara beroende

af folkmängdens tillökning. Något inflytande kan väl ock den förmögnare befolkningens

önskan att äga sina bostäder i en sund och vacker stadsdel med moderna och bekväma

hus utöfva å tillväxten af staden i eu viss riktning — Östermalms hastiga

bebyggande torde härå vara ett exempel.—, och eu stadsdels gynnsamma läge för

handel och industri innebär naturligtvis ock betingelser för att den inom kort blir

föremål för byggnadsverksamhet, men i stort sedt och då frågan gäller ett så betydande

område som Norra Djurgården med tomter, passande för många olika ändamål,

lärer det hastigare eller långsammare bebyggandet ytterst bero på den större eller

mindre hastiga tillväxten af hufvudstadens invånareantal.

Att beräkna folkmängdens sannolika tillökning och på den grund uttala någon

åsikt angående den tidpunkt, inom hvilken byggnadsbehofvet i Stockholm skulle kunna

antagas hafva föranledt hela Norra Djurgårdens bebyggande, är naturligtvis ytterst

vanskligt. Med ledning af eu fullständig folkmängdsstatistik torde visserligen några

slutsatser kunna dragas, men erfarenheten har ofta gifvit vid handen att dessa kunna

vara mycket ovissa.

Enligt uppgifter i berättelsen angående Stockholms stads kommunalförvaltning år

1900, har den mantalsskrifna befolkningens tillväxt under de senaste 40 åren, fördelade

i femårsperioder, utgjort

1861—1865 ............ 16,302 personer, motsvarande per år 26,6 pro mille

1866—1870 ............ 7,417 » » » » 10,9 » »

1871—1875 ............ 11,377 » » » » 15,7 » »

1876—1880 ............ 22,894 » » » » 26,5 » »

1881—1885 ............ 43,271 :> -> » .» 45,4 » »

1886—1890 ............ 34,192 » » » » 29,5 » »

1891—1895 ............ 21,769 » » » » 17,o » »

1896—1900 ............ 33,950 » » » » 23,4 .» »

Summa 191,172 personer.

53

Om befolkningen i Stockholm fortfore att tillväxa i samma proportion, skulle

hufvudstaden omkring dO år härefter äga en dubbelt så stor folkmängd som nu, d. v. s.

c:a 600,000 invånare.

Det torde emellertid vara tvifvelaktigt, huruvida den relativt betydliga folkökning,

som i Stockholm ägde rum under 1870- och 1880-talen, må läggas till grund för beräkningar

rörande den sannolika tillväxten af befolkningen i framtiden. Genom järnvägarnes

anläggande och öppnande för trafik skapades många nya utvecklingsmöjligheter

för städerna, och till följd häraf ägde då eu betydlig inflyttning rum från landsbygden.

Sedan ett mera stabilt förhållande mellan stads- och landtbefolkningens

numerär inträdt, torde tillväxten af städernas invånareantal icke visa så höga siffror,

som under dessa årtionden. Förhållandena under 1890-talet bestyrka jämväl detta.

Enligt inhämtade upplysningar från statistiska centralbyrån utgör emellertid eu

folkökning i större städer af 20 pro mille årligen ingen hög siffra. Uppnås denna,

fördubblas stadens folkmängd på 85 år. Om folkökningen kommo att uppgå till allenast

10 pro millo, skulle folkmängden fördubblas på 70 år, hvilket dock är eu ovanligt

långsam tillväxt. Efter ett medeltal af 15 pro mille skulle hufvudstaden omkring år

1950 hafva ernått en folkmängd af 600,000 invånare.

Den 31 december 1900 utgjorde sammanlagda ytinnehållet af tomtområdena inom

Stockholms stads planlagda område 11,940,798.4 kv.-meter, fördelade på 843 kvarter

och 6400 tomter*). Om härifrån undantagas helt och hållet obebyggda kvarter med

omkring 2,000,000 kv.-meters areal, återstår ett mer eller mindre bebyggdt område

af närmare 10,000,000 liv.-meter. Kunde man förutsätta, att fördubblad folkmängd

kräfver fördubbladt bostadsutrymme, skulle alltså 50 år härefter icke blott alla nu

obebyggda tomter inom Stockholm utan ock hela Norra Djurgården hafva behöft tagas

i anspråk för byggnader. Då emellertid dels vidsträckta områden af de nuvarande

stadsdelarne kunna tätare bebyggas och alltså upptaga större folkmängd än nu, dels

ock många ännu okända omständigheter kunna komma att inverka på. stadens utveckling

antingen till dess påskyndande eller försenande, anser sig kommittén för sin del

icke våga uttala någon som helst gissning angående den tid, inom hvilken behofvet af

byggnadstomter kan hafva föranledt Norra Djurgårdens fullständiga försäljning.

Hvad som däremot med visshet kan sägas, är att Norra Djurgården till följd af

läget, terrängförhållandena och grundens beskaffenhet m. m. erbjuder ett för bebyggande

synnerligen lämpligt område.

Norra Djurgårdens

lämplighet

för bebyggande.

*) Se berättelsen angående Stockholms kommunalförvaltning år 1900, talj. n:r 11.

54

Lägel.

T drängförhållanden.

Grundens

beskaffenhet.

Redan den omständigheten att eu betydande byggnadsverksamhet sedan en följd af år

tillbaka ägt rum inom de närmast Djurgården angränsande stadsdelarne, och att sålunda

de områden, som först komme att bär upplåtas till försäljning, omedelbart anslöte sig

till de nyaste och bästa delarne af den nuvarande staden, gifver Norra Djurgårdens

byggnadsplatser stort värde. Afstånden härifrån till stadens centralare delar är ej

heller afskräckande, helst förbindelselederna dit gå genom moderna och bekväma gator.

Terrängförhållandena å Norra Djurgården äro i allmänhet för bebyggande synnerligen

gynnsamma. Mycket få områden därstädes äro så kuperade eller så sänka, att

de äro till tomtplatser olämpliga. Där detta undantagsvis kan anses vara förhållandet,

synas dessa områden lämpligen böra afsättas till öppna platser för ett eller annat

ändamål.

För utrönande af byggnadsgrundens beskaffenhet bar kommittén dels låtit verkställa

åtskilliga djupborrningar å olika trakter af Norra Djurgården, dels ock tagit

kännedom om resultaten af dylika borrningar, som för andra ändamål där ägt rum.

Enär å stora delar af Norra Djurgården berggrunden ligger i dagen eller är täckt

endast af ett obetydligt jordlager, och alltså intet tvifvel kan råda om därstädes förefintliga

goda grundförhållanden, hafva borrningarna hufvudsakligen ägt rum på de platser,

där man haft anledning befara mindre fördelaktiga resultat.

Sålunda bar trakten mellan Djurgårdsbrunnsvikens norra strand samt landsvägen

från Svea och Göta lifgardens kaserner till kavallerietablissementet undersökts medels

företagna borrningar. Nedanför skogsinstitutets bergplatå bar afståndet mellan jordytan

och fast berg befunnits växla mellan 2,6—6,8 meter. I strandlinjen från skogsinstitutet

till kavallerietablissementet hafva borrningarna utvisat 1,6 7—9 meters djup

till fast botten. I Djurgårdsbrunnsviken utanför Källhagen, hvarest en utfyllning lämpligen

borde komma till stånd för beredande af en för Strandvägens fortsättande fördelaktig

strandlinje, har djupet, från vattenytan till berggrunden, varierat mellan 5,7 och

15 meter. Å området mellan landsvägen och strandlinjen hafva borrningarna gifvit

vid banden att djupet till fast botten därstädes växlar mellan 2,8 och 7 meter samt

undantagsvis uppgår till 12 å 14 meter.

Vid Lindarängen, hvarest marken är tämligen sank och därför vid ett eventuellt

bebyggande af Ladugårdsgärdet torde böra afsättas till öppen plats för planteringar

o. d., hafva borrningarna utvisat ett djup till fast botten af 4,6—11,i meter.

Vid skjutbanorna å Kaknäs, hvarest vidlyftiga arbeten för flera år sedan måst

företagas för markens torrläggning, har vid undersökning icke funnits större djup än

4,9 meter.

55

Utmed det från veterinärinstitutets tomt till Djurgårdsbrunnsviken i närheten af

Hesslingeberg anlagda stora afloppsdike^ som å flera ställen blifvit sprängdt genom

berg, hafva anträffats djup å 10,8 och 9 meter.

I allmänhet består marken på de sänka ställen, där borrningar ägt rum, af blålera,

mer eller mindre lös. Endast undantagsvis hafva sand- och gruslager anträffats.

I detta sammanhang torde höra'' redogöras äfven för resultaten af de borrningar,

som ägt rum i Laduviken, Husarviken och Uggleviken för undersökningar angående

möjligheterna att antingen uppmuddra eller fylla dessa vattendrag. 1 Laduviken, hvarest

vattendjupet växlar mellan 3,5 och 7 meter, befanns afståndet från vattenytan till berget

utgöra från 10,8 till 24 meter. I Husarviken är vattendjupet 3,8 till 13, i meter. Afståndet

till fast botten utgör 4 till 28 meter. I Uggleviken varierar vattendjupet mellan

1 och 4,i meter samt afståndet till fast botten mellan 4,9 och 21 meter, allt från

medelvattenytan.

Ofvannämnda undersökningar torde gifva vid handen, att i allmänhet byggnadsgrunden

å Djurgården är fördelaktig.

Innan kommittén afslutar förevarande undersökning af de skäl, som tala för en

försäljning af Norra Djurgården, vill kommittén gifva allt erkännande åt den mot planen

att till byggnadstomter afyttra dessa områden framställda och ur flera synpunkter

helt visst befogade anmärkningen, att en för hufvudstadens befolkning kär blifven

och nytta såväl som nöje bringande naturlig park därigenom går förlorad. Ur estetisk

synpunkt sedt skulle det för visso vara bättre att bevara denna park och till hufvudstadens

bästa utvidga och försköna den — möjligen skulle ändock rätt afsevärda områden i utkanterna

af densamma kunna bebyggas, t. ex. större delen af själfva Ladugårdsgärdet,

Norra Djurgårdens mark är dock, såsom nedan skall visas, så dyrbar och på samma

gång lätt säljbar, att ett tillgodoseende af dessa sinnet och känslan tilltalande hänsyn för

bevarandet af de natursköna trakterna därstädes skulle i längden visa sig allt för dyrbart,

för att staten skulle kunna förutsättas vilja göra en sådan uppoffring för Stockholms

stad och dess invånare. En dylik hänsyn har i hvarje fall icke låtit sig förena med

kommitténs uppgift.

Det torde emellertid dröja ganska länge innan byggnadsverksamheten härstädes

tager hela det till park upplåtna området i anspråk, och intill dess skall naturligtvis

detta såsom hittills väl vårdas och bevaras. Men äfven sedermera kommer Stockholm

att i sina omgifningar äga stora, väl vårdade och vackra parker, såsom hela den egent

-

56

liga Djurgården med en areal af 288 hektar, och Hagaparken, omfattande 112 hektar,

samt inom stadens område de ganska vidsträckta och vackert belägna Vanadis- och

Tantolunderna, Vasaparken, Humlegården m. 11. De af kommittén utarbetade utkasten

till stadsplan för Norra Djurgården upptaga jämväl ett flertal öppna platser.

De kraf, hvilka genomförandet af den nya härordningen ställer på statsverket,

gorå det också nu mer än någonsin nödvändigt'' att tillse, huruvida bland statens tillgångar

sådana finnas, som kunna lämna större utbyte än hittills. En sådan är

otvifvelaktigt Norra Djurgården. Då man, såsom förut är framhållet, numera icke

längre kan anse Ladugårdsgärdet lämpligt såsom öfningsterräng, är den praktiska

nyttan af dessa trakter ringa. Deras afkastning är i närvarande stund ej nämnvärd

och förslår i hvarje fäll icke mer än till underhåll af vägar och andra anläggningar

därstädes. Om däremot eu gynnsam försäljning kan åstadkommas, — och alla anledningar

förefinnas att förvänta en sådan — frigöras de högst betydliga värden, som för

närvarande ligga därstädes bundna.

Tidpunkten därför är nu inne. Om byggnadsverksamheten i Stockholm måste till

följd af hinder från kronans sida afstanna i den stadsdel, hvarest den hittills varit

lifligast, Östermalm, måste den med nödvändighet rikta sig åt andra därifrån långt

aflägsna områden, och detta kan, om eu gynnsam realisation afses, icke vara önskvärdt.

Af hvad kommittén nu anfört, har den efter noggrant öfvervägande kommit till

den uppfattningen,

att Norra Djurgården så snart ske han bör upplåtas till

bebyggande, äfvensom att försäljningen bör så ordnas, att de

områden först af yttras, hvilka kunna för truppernas öfningar

undvaras, eller alltså trakterna i närheten af Östra stationen

samt emellan Valhallavägens förlängning och Djurgårdsbrunnsviken.

57

Utkast till stadsplan för Norra Djurgården,

Såsom nyss är framhållet, erbjuder Norra Djurgården med afseende å därstädes

befintliga, i allmänhet goda terrängförhållanden samt möjligheter till fördelaktiga afloppsoch

dfäneringsledningar ett ur sanitär synpunkt synnerligen gynnsamt område för bebyggande.

Markens beskaffenhet är ock sådan, att utmärkt byggnadsgrund å de flesta

ställen förefinnes. Omväxlingen mellan höjder och dalgångar samt de långa strandlinjerna

utmed vackra vattendrag utgöra naturliga förutsättningar för att en här uppstående

stadsdel bör blifva estetiskt tilltalande.

Alla omständigheter tyda alltså därpå, att, om Norra Djurgården upplåtes till bebyggande,

därstädes inom en jämförelsevis ej allt för långt aflägsen framtid kommer

att växa upp en ny, modern stadsdel, i fråga om naturliga betingelser för sundhet, omväxling

och trefnad fullt jämförlig med, om icke öfverträffande, de bästa Stockholm hittills

äger.

Den frågan uppställer sig då: huru bör denna stadsdel lämpligast bebyggas? Kommittén

har haft särskild anledning att taga denna fråga under noggrannt öfvervägande,

då det ålegat kommittén dels att utreda, hvilka af de kronan tillhöriga områden å

Norra Djurgården lämpligen kunna styckas och, indelade i tomter, försäljas, dels att

angifva hvilka af dessa områden böra till försäljning i första rummet ifrågakomma, dels

och att verkställa beräkningar i fråga om beloppet af den inkomst, som genom en dylik

försäljning kan för statsverket uppstå.

Möjligheten att afyttra tomter samt dessas värde är tydligtvis i hög grad beroende

af många yttre förutsättningar, såsom gynnsamma förbindelseleder med stadens centrala

delar, tillfälle till anordnande af spårvägar eller andra kommunikationer, närbelägenhet

till hufvudgator och öppna platser, beskaffenheten af byggnadsgrunden äfvensom af tomternas

användbarhet för ena eller andra ändamålet, såsom t. ex. för industriella anläggningar,

för arbetarebostäder eller för uppförande af större, moderna boningshus.

Alla dessa på tomtförsäljningens resultat väsentligen inverkande förhållanden måste

8

Allmänna förutsättningar.

58

åtminstone i någon män vara utredda, för att eu närmelsevis tillförlitlig värdering af

marken skall låta sig göra.

Vid behandling af frågan om bebyggandet af Norra Djurgården har kommittén

till en början tagit under pröfning, huru marken på grund af dess naturliga beskaffenhet

lämpligen borde disponeras för olika byggnadsändamål, samt huruvida vissa

områden borde afsättas till villalivarter eller till tomter för större moderna "boningshus,

för industriella anläggningar, för arbetarebostäder eller andra enklare bostadshus.

Villakvarter. Hvad först beträffar frågan om upplåtelse af vissa trakter till villakvarter, har

kommittén visserligen ansett, att det skulle hafva varit synnerligen önskvärdt, om några

därtill särskildt lämpade områden kunnat afsättas för dylikt ändamål, men har dock

efter noggrann! öfvervägande af alla på frågan inverkande omständigheter funnit sig icke

kunna förorda detta förslag. Enligt kommitténs åsikt äger nämligen marken å Norra

Djurgården så högt värde för ett framtida bebyggande, att det icke kan antagas annat än

undantagsvis ifrågakomma, att någon skulle vilja för erhållande af en tillräckligt stor

villatomt uppoffra den jämförelsevis betydliga köpeskilling, som af staten måste betingas.

Att för en dylik högst oviss möjlighet på särskildt sätt anordna något visst

område, hvilket icke finge vara alltför obetydligt, torde icke vara tillrådligt. Än mindre

lärer det böra ifrågakomma att, för vinnande af önskemålet att erhålla ett fritt och

rymligt villaområde, upplåta ett dylikt till afsevärdt billigare pris än det, som under

andra förhållanden skulle kunna betingas. Erfarenheten — särskildt från den s. k.

villastaden norr om Humlegården — visar, att uti en i stark utveckling varande stadsdel

tomtvärdena så småningom kräfva ett vida mer ekonomiskt tillgodogörande af

marken, än med villabyggandet är förenligt, och alltså skulle, äfven om mark för detta

ändamål å Norra Djurgården upplätes på billiga villkor, villakvarteren sannolikt efterhand

försvinna, då den större byggnadsverksamheten sträckt sig dit.

större mo- Till tomter för större moderna boningshus är framför allt området närmast Valderna^bonmga-

hanavägens blifvande förlängning åt öster samt emellan denna och fortsättningen af

Strandvägen utefter Djurgårdsbrunnsviken lämpligt. Till följd af såväl det utmärkta

läget som den nära anslutningen intill hufvudstadens nyaste och bästa delar samt

möjligheterna för snabba kommunikationer med Stockholms centrum, torde man kunna

antaga, att den å Östermalm numera i det närmaste afslutade byggnadsverksamheten

omedelbart skulle härstädes återupptagas, om området upplätes till försäljning. Kommittén

vill ock framhålla, hurusom detta område, nära intill den egentliga Djurgården

samt genomskuret af den bredaste aveny eu i Stockholm, Valhallavägen, hvilken till stor

del torde komma att upplåtas till planteringar, i någon mån ersätter en villastad, hvars

59

anläggande varit önskvärdt, men såsom nyss är gagat, ur ekonomisk synpunkt icke

kunnat tillrådas.

Till tomter för industriell verksamhet äro särskilt ägnade dels trakterna omkring industrien

ifrågasatt och nedan närmare omförmäld kanalanläggning från Lilla Värtan till

Brunnsviken genom Husar- och Laduvikarna och vidare områdena norr därom äfvensom

det s. k. Kräftriket, hvilket, vare sig kanalen kommer till stånd eller icke, synnerligen

väl lämpar sig för industritomter. Till nu omförmälda trakter kunna utan svårighet

järnvägsspår framdragas från Albano station, hvarjämte tillfälle till vattenkommunikationer

redan linnes och, såsom antydts, än ytterligare kan beredas.

För industriella anläggningar är jämväl området utmed Lilla Värtan från Loudden

till Djurgårdsbrunnskanalens mynning synnerligen lämpligt och torde därtill böra användas,

för så vidt icke ett föreliggande förslag att dit förflytta flottans härvarande station

varder förverkligadt. Äfven hit kunna järnvägsspår med lätthet framdragas från det

pärbelägna spårsystemet vid Värtabamnen.

I närheten af dessa områden torde företrädesvis arbetarebostäder och andra enlc- b Atrbdetarelare

boningshus komma att uppföras. Det torde framdeles komma att tagas under andra enklare

öfvervägande, huruvida försäljningen af de för dylika byggnader mest lämpade plåt- bomns8 U8,

serna skulle kunna så anordnas, att därigenom möjlighet till billiga bostadshyror bereddes.

De i sammanhang härmed stående frågorna om ändrad lagstiftning i vissa

afseenden äro emellertid ännu så outredda, att kommittén icke käft någon anledning

att närmare ingå härpå.

Kommittén bar vidare haft att undersöka, huru å det till försäljning föreslagna An<iamaI med

området lämpligast skulle kunna anordnas gator och trafikleder, allmänna platser samt utkaste».

kloak- och afloppsledningar m. m., allt för att tillförlitligt kunna bedöma, huru stor

tomtareal försäljningen skulle kunna omfatta, och huru stor köpeskilling Norra Djurgården

skulle kunna inbringa.

Kommittén har härvid naturligtvis i första rummet tagit hänsyn till byggnadsstadgans

för rikets städer föreskrift, att stadsplan bör så uppgöras, att den på eu gång

motsvarar rörelsens behof af utrymme och bekvämlighet, sundhetens fordran på ljus och

frisk luft, önskligheten af största möjliga trygghet mot mera utbredda eldsolyckor samt

skönhetssinnets anspråk på fritt utrymme, omväxling och prydlighet.

Inom dessa allmänna gränser, hvilka delvis medgifva stor frihet vid tillämpandet,

kan naturligtvis en stadsplan tänkas ordnad på flera olika sätt.

Grunder för

uppgörande af

eu stadsplan.

60

Olika system

för en stadsplans

uppgörande.

Itätlinje

systemet.

Kroklinje

systemet.

Som bekant äro de åsikter, hvilka under det senare århundradet gjort sig gällande

i fråga om utarbetandet af planer för en stads bebyggande samt ordnandet af gator,

torg och andra öppna platser,'' ofta vidt skilda från dem, som i våra dagar allt mer

tränga sig fram. Att här ingå på en kritik af vare sig det ena eller det andra systemet

eller ens att närmare redogöra för deras olika detaljer kan naturligtvis icke komma i

fråga och tillhör ej heller kommitténs uppgift, men några af de synpunkter, som i

hvardera af dem göra sig särskild! märkbara, torde dock böra i korthet angifvas,

såsom i någon mån inverkande på de alternativa utkast till stadsplan för Norra Djurgården,

kommittén ansett sig böra framlägga.

Det hittills förhärskande systemet kännetecknas hufvudsakligen af sträfvanden att

erhålla så vidt möjligt raka gator med långa perspektiv, jämna husrader och rätvinkliga

kvarter.

I sig själft är det naturligtvis fullkomligt riktigt att anordna raka gator, där terrängen

medgifver detta eller inbjuder därtill. Ur trafikens synpunkt erbjuder oftast eu

på lämpligt sätt i tjänlig terräng dragen rak gata den största bekvämligheten såväl

som tryggheten. Ett fullt ändamålsenligt och ekonomiskt bebyggande af tomterna har

också mestadels sin viktigaste förutsättning i raka gatulinjer och rätvinkliga kvarter.

Men genomförandet af en efter enhart dessa principer uppgjord stadsplan medför

i allmänhet, att icke någon eller åtminstone helt ringa hänsyn kan tagas till terrängens

naturliga beskaffenhet. Obestridligen föranleder detta, såvida ej kvarteren och gatulinjerna

här och hvar afbrytas af planteringar, parkanläggningar o. d., att staden eller

stadsdelen å skönhetssinne! verkar schematisk och stereotyp.

De nyare åsikterna i stadsbyggnadskonsten söka häfda, att åt staden visserligen

skall gifvas en ur trafikens, hygienens och brandsäkerhetens synpunkter bästa möjliga

uppdelning, men allt under villkor att största möjliga hänsyn tages till befintliga,

på planuppgörandet inverlcande förhållanden, alltså terrängens naturliga beskaffenhet,

redan använda trafikleder, de olika ändamålen med bebyggandet af särskilda

delar utaf det område, som skall planläggas o. s. v. En gata bör därför, enligt dessa

åsikter, hellre i kroklinje dragas kring en bergshöjd, än sprängas genom denna. I stället

kan höjden lämpligen användas till plats för en kyrka, en skola eller annat mera monumentalt

byggnadsverk. Ur estetisk synpunkt bör — enligt samma åsikter — erhållandet

af raka gator ingalunda eftersträfvas, utan tvärtom allt för stor enformighet i

deras sträckningar undvikas. I stället för det långt utsträckta gatuperspektivet bör alltså

träda ett mera begränsad! sådant, som på lämpligt sätt afslutas med en böjning af gata

-

61

linjen, en arkitektoniskt framträdande byggnad, en plantering, en staty eller någon

annan lämplig fond.

För ernåendet af harmoni och enhetsverkan i en stadsplans detaljer, sådana de i

verkligheten utföras, fordras jämväl, bland annat, att hänsyn tages till de rätta proportionerna

mellan byggnaderna, synnerligast de mera monumentala, och de framför eller

vid sidan om dessa belägna friplatserna: gatorna eller torgen. Detta kan naturligtvis

icke vid uppgörandet af en stadsplan på papperet iakttagas, men däraf följer ock,

att en dylik plan — särskildt om dess tillämpande och utförande sträcker sig öfver en

längre tidrymd — icke får i detaljerna vara så fastslagen, att icke ändringar och modifikationer,

betingade af de vid stadens eller stadsdelens bebyggande uppkommande

verkliga förhållandena, må kunna ske. Hufvudlederna för samfärdseln, hufvuddragen

för planen måste naturligtvis definitivt fastställas, men det bör i den mån, som staden

utvidgas, tillkomma framtiden att besluta om fyllandet af mellanrummen och utarbetandet

af detaljerna.

Att alla dessa olika synpunkter komma att vid ett blifvande bebyggande af Norra

Djurgården vägas mot hvarandra och hvar för sig tillbörligen beaktas, är utom allt

tvifvel. Kommittén har för sin del vid uppgörandet af utkast till stadsplan för Norra

Djurgården sökt taga hänsyn såväl till den ena som den andra af dessa meningar och

därför utarbetat tvänne planer, enligt hvilka gator och kvarter utlagts i ungefärlig öfverensstämmelse

dels med det system som söker erhålla, såvidt möjligt, raka gator och

rätvinkliga kvarter (alternativ I), dels oclc med de åsikter, som häfda att gator och

kvarter böra anordnas uteslutande med hänsyn till terrängförhållandena (alternativ II).

Därjämte har kommittén utarbetat ett tredje utkast, hvaruti afseende blifvit fäst vid

båda dessa principer för stadsplaners uppgörande, och hvilket kommittén för egen del

anser äga vissa företräden framför de andra (alternativ III).

Ifrågavarande tre alternativa stadsplaneutkast hafva utarbetats i skalan 1 : 5,000.

Vid detta betänkande hafva desamma fogats i en till 1 : 20,000 reducerad skala *

(blad 2—4).

* Beträffande dessa betänkandet såsom bilagor åtföljande planer torde böra anmärkas, att desamma,

dels för att inskränka tryckningskostnaderna, dels ock för att åskådliggöra, huru de naturliga terräcgförhållandena,

åtminstone i alternativen II och III, inverkat på planernas utförande, blifvit tryckta å en äldre

af generalstabens litografiska anstalt öfver Stockholmstrakten utarbetad karta med tydliga höjdbeteckningar.

Då emellertid denna i liten skala upprättade karta gifvetvis icke kunnat vara i alla detaljer så noggrann

som de kartor i skalan 1 : 5,000, hvarå kommitténs originalutkast utarbetats, hafva mellan kartan och

själfva planerna smärre skiljaktigheter i fråga om gränslinjer, strandkonturer m. m. uppstått, hvilka naturligtvis

icke förefinnas å de större originalen.

Förändringar i

stadsplanen.

Alternativa

förslag.

62

Ändamålet med dessa planer har i första rummet varit att undersöka, huruvida

det ekonomiska utbytet af Norra Djurgårdens försäljning kan tänkas ställa sig olika

vid tillämpandet af det ena eller andra systemet för dess bebyggande. Resultaten af

dessa undersökningar komma längre fram i detta betänkande att visas.

Kommittén vill samtidigt uttryckligen framhålla, att den ingalunda afsett att med

de framlagda stadsplaneutkasten åstadkomma en slutgiltig lösning af den ur såväl ekonomisk

som estetisk synpunkt viktiga frågan om bästa sättet för anordnandet härstädes

af kvarter, gator och öppna platser. Denna fråga måste med nödvändighet föregås af

en noggrannare undersökning och uppmätning af terrängen och därefter blifva föremål för

en vida mera ingående och detaljerad behandling och utredning, än kommittén kunnat

eller ens ägt befogenhet att åt densamma ägna, och de framlagda utkasten få alltså

anses endast såsom ett projekt till stomme för en på ännu fullständigare mätningar och

terrängundersökningar grundad framtida stadsplan.

Stadsplanens

stomme.

Förberedande

åtgärder.

Större

trafikleder.

Hvad som i hvarje stadsplan måste blifva i stora drag gemensamt, äro de af terrängens

naturliga beskaffenhet, lutningsförhållandena, grundens beskaffenhet in. in. betingade

hufvudådrorna för trafik och samfärdsel samt dränering, eller med andra ord,

det skelett, kring hvilket stadsplanens detaljer sedermera på ena eller andra sättet anordnas.

Kommitténs första åtgärd för utförandet af denna del af dess uppgift var alltså att

låta utarbeta en skelettritning såsom grundval för en blifvande mera detaljerad stadsplan.

För åstadkommandet af en sådan hafva jämförelsevis ganska omfattande förarbeten

varit nödvändiga. Till kommitténs förfogande hade ställts en inom generalstabens

topografiska afdelning utarbetad karta öfver Norra Djurgården i skalan 1 : 5,000 med

höjdkurvor för hvarje meter, men denna karta har dock i vissa delar måst kompletteras

och justeras. För erhållande af fullt exakta fixpunkter å marken anmodade kommittén,

såsom förut är omförmäldt, lektorn vid tekniska högskolan m. m. E. Jäderin

att å en del af Ladugårdsgärdet verkställa triangelmätningar*

Vidare hafva afvägningar ägt rum inom trakterna närmast hufvudstadens bebyggda

område, hvarjämte, såsom ock förut omförmälts, åtskilliga djupborrningar företagits på

sänka ställen samt i Husar- och Laduvikarna.

Sedan sålunda en för utförande af kommitténs uppgift tillräckligt noggrann terrängkarta

erhållits, har kommittén å kartan utlagt de större trafiklederna, hvarvid särskild

* Kedogörelse härför har öfverlämnats till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet.

63

hänsyn tagits till trafikens behof af gen oeh bekväm förbindelse med stadens nuvarande

delar.

Kommittén har tänkt sig Valhallavägens förlängning åt öster bilda den förnämsta

förbindelseleden från den nya till de gamla stadsdelarna. Med goda lutningsförhållanden

skulle denna esplanad, utlagd till omkring 60 meters bredd, således i nära

öfverensstämmelse med den nuvarande delen af Valhallavägen, förmedla samfärdseln

från närheten af Djurgårdsbrunnskanalens mynning i Lilla Värtan till Östermalm, hvarut

an trafiken komme att ledas dels genom Odengatan till Vasastaden, dels ock genom

Östermalms minst 13 meter breda gator till Stockholms centrum. Uti Valhallavägens

förlängning skulle utmynna andra större gator, förmedlande samfärdseln med de yttre

delarna af det nya stadsområdet. Från den nuvarande Värtahamnen skulle, såsom

hittills, trafiken till inre delar af staden ledas genom Sturevägen, och från hamnens

blifvande utvidgning åt sydost skulle andra större gator i hufvudsakligen raka sträckningar

föra samfärdseln till inre delar af staden.

Af särskild vikt och betydelse för den nya stadsdelen komme utan tvifvel eu förlängning

al Strandvägen att blifva. I ill följd af naturförhållandena och jämväl af estetisk

hänsyn bör denna från dess nuvarande ändpunkt dragas i eu kurva kring bergpartiet

vid skogsinstitutet, men kan sedermera i hufvudsakligen rät linje, dock svagt

böjd efter strandkonturerna vid Djurgårdsbrunnsviken, hvilka i stort sedt kunna bibehållas

oförändrade, dragas ända fram till Lilla Värtan. Någon mera afsevärd utfyllning

ar här föreslagen endast utanför Ilesslingeberg, hvarest viken redan nu är betydiigt

uppgrundad. I alternativen I och III har ifrågasatts, att här jämväl skulle kunna

anordnas ett halfcirkelformigt utsprång af gatulinjen, upptagande en anläggning med

planteringar och hviloplatser med synnerligen tilltalande utsikter öfver Djurgårdsbrunnsvikons

vattenyta och stränder.

Såväl genom det utmärkta läget för moderna bostadshus, som till följd af

den lifliga trafik, hvilken, i synnerhet därest den ifrågasatta nya flottstationen vid Lilla

Värtan blifver anlagd, här komme att ledas fram, skulle denna strandväg blifva en af

do förnämsta och vackraste af hufvudstadens gator.

Hvad beträffar stadsplaneförslagens gatubredder, hafva dessa naturligtvis ingenstädes

upptagits mindre än den i byggnadsstadgan i allmänhet föreskrifna af 18 meter.

Däremot hafva de gator, hvilka kunna tänkas komma att förmedla en lifligare trafik,

föreslagits erhålla en bredd af 25 å 30 meter. Till jämförelse må meddelas, att nedannämnda

gator i Stockholm hafva följande bredd, nämligen Strandvägen 70 meter, Valhallavägen

65 meter, Narvavägen 50 meter, Karlavägen 40 meter, Birger Jarlsgatan

Valhallavägens

förlängning.

Strandvägens

förlängning.

Gatubredder.

64

och Odengatan 30 meter, Vasagatan och Fleminggatan 25 meter, öfriga nyanlagda gator

t. ex. Linnégatan, Kungsgatan, Tegnérgatan och Upplandsgatan 18 meter, Drottninggatan

och Regeringsgatan 10 meter samt Vesterlånggatan 6—7 meter.

Valhallavägens föreslagna förlängning skulle, såsom nyss är nämndt, erhålla en

bredd af omkring GO meter. Denna sistnämnda gatubredd skulle visserligen kunna

anses onödigt stor, men nyttan af en genom den nya stadsdelen dragen bred och ljus

aveny med godt utrymme för planteringar och alléer kan knappast öfverskattas. Någon

ersättning för det förlorade tomtutrymmet torde ock kunna erhållas därigenom, att vid

denna gata utan olägenhet kunna uppföras sexvåningshus.

Den föreslagna gatubredden tillåter framdragandet i nästan hvilka gator som helst

af dubbla spårvägslinjer. Till de områden af den nya stadsdelen, hvilka företrädesvis

ägna sig till anläggningar för industriell verksamhet, äfvensom till den ifrågasatta flottstationen

vid Lilla Värtan torde järnvägsspår böra framdragas, och dylika hafva ock

å planerna utmärkts.

Gatuhtuingar. Hvad beträffar lutnings förhållandena å gatorna, äro dessa enligt alla tre alternativen

i allmänhet gynnsamma, och blott på kortare sträckor uppgå stigningarna till

1:30. Dock förekomma i särskildt kuperad terräng undantagsvis några brantare stigningar.

Till jämförelse kan nämnas, att den nya uppfartsvägen till Vasastaden genom

Dalagatan har eu lutning af 1 : 33—1 : 25, Sturegatan 1 : 32, Engelbrektsgatan 1 : 21,

Upplandsgatan vid Norra Bantorget 1 : 14, Ivungsbacken 1 : 12, Hamngatsbacken 1 : 11

och Götgatsbacken 1 : 10.

Ilufvudaflopps- I sammanhang med utmärkandet af de större trafiklederna hafva hufvudafloppsledinngar.

ledningarnas tilltänkta sträckningar å kartan utlagts och därvid hänsyn framför allt

tagits till önskvärdheten att leda största delen af afloppsvattnet till Lilla Värtan och

endast hvad som befunnits oundgängligen nödvändigt till Brunnsviken och Djurgårdsbrunnsviken.

Några nämnvärda svårigheter att med goda lutningsförhållanden draga kloakledningarna

till Lilla Värtan hafva egentligen endast förefunnits å sträckan från trakterna

kring Östra stationen samt utefter Ladu- och Husarvikarna. Vattnet i Ladu viken är

som bekant alldeles stillastående och på grund däraf redan nu förskämdt, hvadan det

icke varit tänkbart att under nuvarande förhållanden låta några kloakledningar där utmynna.

Varder emellertid en af kommittén ifrågasatt, å stadsplaneförslagen utmärkt samt

längre fram närmare omförmäld kanalanläggning från Brunnsviken till Lilla Värtan genom

Ladu- och Husarvikarna i framtiden förverkligad, kunna de anmärkta svårigheterna helt

och hållet undvikas, ty kloakvatten kan då utan olägenhet ledas dels till själfva kanalen:

65

dels oek till Brunnsviken, som genom såväl denna kanal som en likaledes ifrågasatt

utvidgning af kanalen vid Ålkistan komme att erhålla kraftigare vattenomsättning.

Detta senare förslag torde framför allt böra förverkligas, om nyssnämnda kanalprojekt

icke kan blifva realiseradt, men lärer, äfven om denna kanal kommer till stånd, böra

genomföras, enär stora fördelar såväl för trafiken som vattenomsättningen i Brunnsviken

därigenom skulle vinnas.

Såsom öppna platser hafva afsatts samt å utkasten med grön färg betecknats åt- öppna platser,

skilliga områden, som antingen med anledning af sin belägenhet å bergshöjder lämpligen

kunna reserveras för offentliga byggnader af mera monumental karaktär med omgifvande

fri mark för planteringar o. d., eller ock till följd af sitt sänka läge eller grundens

dåliga beskaffenhet icke lämpa sig för bebyggande, men däremot med stor fördel kunna

användas till parkanläggningar, lekplatser eller andra sådana allmänna ändamål.

Salutorg hafva icke å planerna särskildt utmärkts. Anledningen därtill är den,

att dylika böra anordnas i den mån stadsdelens utveckling och däraf följande behof

af vissa centra för handel med lifsförnödenheter o. d. det kräfver. Intet hindrar att,

där så kommer att anses behöfligt, utesluta ett eller annat kvarter från bebyggande och

i stället därstädes anlägga ett salutorg, naturligtvis med de smärre förändringar i stadsplanen

för närmast kringliggande områden, som däraf måste blifva en följd på grund

af såväl praktiska som estetiska hänsyn.

Kvarteren hafva å planerna utlagts så ändamålsenligt som omständigheterna det Kvartertillåtit.

Det är dock gifvet, att vid utarbetandet af de föreliggande stadsplaneutkasten ,udeIllIDSenhänsyn

framför allt måst tagas till erhållandet af ett efter terrängen lämpadt nät af

viktigare trafikleder, och att alltså understundom önskningarna att åstadkomma en fullt

tillfredsställande kvarterindelning i mindre grad fått göra sig gällande. Men, såsom

kommittén ofta framhållit, äga dessa planer icke anspråk på att i detaljerna komma

att lända till efterrättelse, enär en noggrann detaljmätning måste äga rum, innan de

olika områdena efter hand kunna på ett fullt tillfredsställande sätt indelas till kvarter

och tomter.

I alla de af kommittén utarbetade alternativa förslagen till stadsplan för Norra Kanalförslag.

Djurgården ingår det förut i korthet omförmälda projektet att emellan Lilla Värtan

och Brunnsviken genom Husar- och Laduvikarna anlägga en kanal.

En dylik anläggning skulle utan tvifvel medföra högst beaktansvärda fördelar. Dess

betydelse ur sanitär synpunkt såsom medförande ökad vattenomsättning i Brunnsvikens

redan nu af kloakledningar från staden icke obetydligt förorenade vatten har förut på

9

-

66

Järnvägs

förbindelser.

pekats. Likaledes skulle genom en sådan kanal Ladu vikens stillastående ock förskämda

vattensamling erhålla aflopp och en eljest inom snaraste framtid nödvändig igenfyllning

af denna vik undgås. Dessa sanitära fördelar af kanalanläggningen skulle än ytterligare

ökas, om kanalen vid Ålkistan erhölle större bredd, en tanke, som jämväl varit föremål

för kommitténs uppmärksamhet, men, särskildt med hänsyn därtill att kronan icke äger

dispositionsrätten öfver kringliggande områden, icke föranledt något definitivt förslag,

ehuruväl denna kanalutvidgning blifvit å stadsplanerna antydd.

Det är uppenbart, att en kanalanläggning från Husarviken till Brunnsviken skulle

vidare medföra gynnsam inverkan på saluvärdet ej blott af de intill kanalen gränsande

kvarteren utan jämväl i eu framtid å hela det till omkring 9,000 meters längd uppgående

strandområdet rundt kring Brunnsviken, hvilket till största delen är i kronans

ägo.

Fördelen af att genom kanaler erhålla vattenkommunikationer till närheten af den

under anläggning varande stora godsstationen för statens järnvägar vid Norrtull får

icke heller förbises.

Kostnaderna för denna kanalanläggning hafva enligt ett på okularbesiktning samt

en del grundundersökningar stödt öfverslag ansetts komma att uppgå till omkring 5

millioner kronor. Skola emellertid kostnaderna kunna begränsas till detta belopp, måste

kanalen dragas i något böjd linje genom den gynnsammaste terrängen samt allenast

fasta järnvägs- och landsvägsbroar, dock på sådan höjd öfver vattenlinjen att mindre

farkoster, pråmar o. d. obehindradt kunde trafikera därunder, anordnas öfver kanalen.

I stället torde öfver den utvidgade kanalen vid Alkistan böra byggas svängbro.

Med all sannolikhet komma kostnaderna för ifrågavarande kanalanläggningar att

uppvägas af de ökade tomtpris, som i trakterna kring desamma och hela Brunnsviken

framdeles skulle ernås, men en fast och säker grundval för bedömandet af dessa frågor

kan emellertid åstadkommas endast genom en i detalj genomförd och för ändamålet

särskildt anordnad undersökning.

Utan nämnvärda svårigheter kan ett flertal järnvägsspår för industriens, handelns

och samfärdselns behof framdragas å Norra Djurgården. Den redan anlagda järnvägen

mellan Karlberg och Lilla Värtan bildar för dessa en naturlig och fördelaktig utgångslinje.

Förslagsvis hafva några äf dessa trafikleder antydts å utkasten, men de vid stadsplanens

genomförande uppstående verkliga behofven kunna naturligtvis föranleda många

förändringar och utvidgningar af dessa.

Jämväl de af 1901 års bangårdskommitté ifrågasatta stations- och statsbaneanlägg

-

67

ningarna å Norra Djurgården, hvilka framdeles i detta betänkande komma att utförligare

omförmiilas, hafva å utkasten blifvit antydda.

Såsom af samtliga utkasten framgår har kommittén icke närmare inlåtit sig på Ordnandet af

Irågan om reglerandet af de delar af Norra Djurgården, hvilka sträcka sig norr om fn5°"

den tilltänkta kanalen genom Husar- och Laduvikarna till Brunnsviken. Flera viktiga dagna kanalen,

frågor måste först lösas, innan bebyggandet af dessa trakter kan ifrågasättas, bland

andra, en möjlig inskränkning af landtbruksakademiens experimentalfält samt ordnandet

af vetenskapsakademiens och Nobelstiftelsens nybyggnader. I beräkningarna af Norra

Djurgårdens värde hafva emellertid dessa områden i den mån de äro i statens ägo,

upptagits, då de ju alltid representera betydande tillgångar.

Sedan nyss omförmälda tre alternativa utkast till stadsplan för Norra Djurgården

blifvit utarbetade, hafva med ledning af desamma beräkningar verkställts rörande den

areal, som med tillämpandet af den ena eller andra principen för stadsplanens uppgörande

skulle kunna upplåtas till bebyggande. Bil. 1 vid detta betänkande (sid. 119)

innehåller uppgifter å ifrågavarande beräkningars resultat. Till grund för dessa uppgifter

ligga detaljerade uträkningar af ytinnehållet af hvarje kvarter, gata och reserveradt

område, enligt de särskilda alternativen*.

Af ifrågavarande uppgifter inhämtas, att sammanlagda arealen af alla de tomter,

hvilka skulle kunna å Norra Djurgården försäljas antingen till bebyggande med vanliga

bostadshus eller för att begagnas till industriela anläggningar af ett eller annat

slag utgör

Häruti hafva icke inräknats öppna eller för särskilda ändamål reserverade områden,

ehuruväl några af dessa, hvilka lämpligen kunna användas till tomter för skolor,

Norra Djurgårdens försäljningsvärde.

enligt alternativ I

6,766,210 kv.-meter

6,804,950 »

6,753,350 >

» » II

» » III

Dessa detalj uträkningar hafva öfverlämnats till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet.

68

kyrkor eller andra offentliga byggnader, torde kunna inbringa icke obetydliga försäljningssummor,

men å andra sidan har afdrag ej skett för områden, som framdeles böra

upplåtas till salutorg.

De områden, hvilka äro afsedda att utläggas till gator, öppna platser, kajer m. in.

innehålla en areal af

enligt alternativ 1 .......................................... 3,873,790 kv.-meter

» » II .......................................... 3,835,050

» a III .......................................... 3,886,650 »

Härvid torde böra anmärkas, att förhållandet mellan det för gator och öppna

platser afsedda ytområdet å ena sidan, och kvarterens areal å andra sidan — ungefär

1:2 —■ synnerligen väl tillgodoser hygienens kraf och samfärdselns bekvämlighet samt

att till och med någon minskning af gatuområdena och motsvarande ökning af tomtarealen

möjligen, åtminstone inom vissa trakter, kan ske vid stadsplanens genomförande.

Sedan den i det föregående omförmälda undersökningen gifvit vid handen, att nyss

angifna ytområden skulle kunna å Norra Djurgården upplåtas till försäljning, har kommittén

haft att undersöka, huru stor inkomst en dylik försäljning skulle kunna inbringa.

Kommittén har därvid utgått från den förutsättningen, att en för statsverket gynnsam

realisation af ifrågavarande områden måste ske successivt, kvarter efter kvarter, i den

mån gatorna ordnas och byggnadsverksamheten fortskrider. Det har nämligen icke

funnits någon anledning antaga, att en försäljning af Norra Djurgården i dess helhet

eller af vissa större delar skulle, om den ens vore möjlig, kunna lämna tillnärmelsevis

det ekonomiska utbyte, som en långsamt fortskridande afyttring erbjuder. Någon

uppskattning af Norra Djurgårdens värde i närvarande stund har kommittén alltså

icke ansett vara af nöden att söka åstadkomma.

Att beräkna inkomsten af Norra Djurgårdens försäljning under nyssnämnda förutsättning,

att försäljningen fortskrider i samband med byggnadsverksamheten, möter

emellertid den svårigheten, att icke någon bestämd tidrymd kan angifvas, inom hvilken

denna försäljning kan tänkas blifva afslutad. Då det dock i hvarje fall med visshet

kan antagas, att härför kräfves ett flertal decennier, kan för området i dess helhet icke

bestämmas något värde, som äger sannolikhet att motsvaras af det verkliga, ty att nu

uppgifva hvilka tomtpris, som i Stockholm blifva rådande tiotal år härefter, är uppenbarligen

omöjligt.

Kommittén har därför; ansett sig kunna lösa denna del af sin uppgift allenast på

det sätt, att den antoge ett visst medelvärde af marken, hvilket värde icke borde upp

-

69

skattas högre, än att alla hittills kända omständigheter gåfve vid handen, att detsamma

skulle visa sig motsvara det belopp, som efter försäljningen och bestridandet af alla

med densamma och med stadsplanens genomförande förenade kostnader återstode för

kronan. Detta värde har kommittén ansett sig kunna anslå till minst 30 kronor per

kvadratmeter tomtyta. Kommittén har nämligen antagit, att utan svårighet skulle

kunna ernås ett så högt försäljningspris, att minst sagda belopp skulle återstå i behållning

för statsverket efter bestridandet af kostnaderna för planering, beläggning och dränering

af gatorna i den nya stadsdelen samt för utförandet af ofvan omförmälda kanaloch

järnvägsanläggningar, äfvensom kostnaderna för själfva försäljningen, ersättningar

till Djurgårdskassan och enskilda lägenhetsinnehafvare samt bidrag till skogsinstitutets

liyttning.

Ett nettopris af 30 kronor i medeltal per kvadratmeter tomtyta skulle inbringa eu

behållning af hela Norra Djurgårdens försäljning, som komme att uppgå

enligt alternativ I .................................... till 202,986,300 kronor

» »II .................................... » 204,148,500 »

» » III .................................... » 202,600,500 »

eller alltså i rundt tal omkring 200 millioner kronor*.

Det ingår jämväl i kommitténs uppdrag att angifva värdet å de delar af Norra

Djurgården, hvilka först kunna ifrågakomma till försäljning. Enär såsom i det föregående

är anfördt, denna försäljning måste så ordnas, att de områden, hvilka för truppernas

öfningar kunna undvaras, först försäljas, men däremot icke någon ytterligare

inskränkning af öfningsterrängen äger rum, förrän Norra Djurgårdens bebyggande så

fortskridit, att kasernerna måste förflyttas till annan ort, har kommittén ansett, att till

en början skulle kunna till bebyggande upplåtas dels områdena närmast norr och öster

om Östra stationen och dels trakterna mellan Yalhallavägens förlängning samt Djurgårdsbrunnsviken

och Djurgårdsbrunnskanalen, dock med undantag af de tre här belägna

kaserntomterna samt med Valhallavägen tillsvidare utlagd till endast 18 meters

bredd.

Arealen af dessa områden linnes närmare angifven å härvid fogade tabell, bilaga 2.

* I ofvan angifna areal af Norra Djurgårdens till försäljning föreslagna område ingår bland annat

den del af Djurgårdens mark, som för närvarande disponeras af veterinärinstitutet, och värdet af detta

område ingår sålunda jämväl i den beräknade nettobehållningen af försäljningen. Kommittén har dock

tänkt sig, att den del af ifrågavarande behållning, som belöper sig på veterinärinstitutets område, skulle

af institutet disponeras för nybyggnader m. m.

70

Däraf inhämtas, att dessa områden ansetts kunna lämpligen fördelas i fyra särskilda

grupper nämligen:

l:o) området vid Östra stationen, innehållande 303,350 kv.-meter byggnadstomter;

2:o) området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgåräsbrunnsvilcen från

stadens östra gräns till Hesslingeberg, som omfattar eu till bebyggande afsedd yta

af 295,550 kv.-meter, oberäknadt veterinärinstitutets tomtområde;

3:o) området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgåräsbrunnsvilcen från

Hesslingeberg till Djurgårdsbrunns värdshus, inom hvilket område finnas 180,050

kv.-meter byggnadstomter; samt

4:o) området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgurdsbrunnshanalen

från Djurgårdsbrunns värdshus till Lilla Värtan, omfattande 198,625 kv.-meter

tomter.

Sammanlagdt innehålla dessa områden alltså 977,575 kv.-meter byggnadstomter,

hvilka, enär de dels torde kunna försäljas inom en öfverskådlig tidrymd — enligt kommitténs

förut anförda beräkning omkring 15 år från försäljningens början — dels innefatta

delar af den för närvarande mest värdefulla marken å Norra Djurgården, torde

kunna antagas inbringa en behållning af eea 35 millioner kronor.

Åf härigenom inflytande inkomster böra visserligen bestridas kostnaderna för anskaffandet

af ett nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden äfvensom

för uppförandet af nytt ammunitionsförråd och laboratorium samt bidrag lämnas till

skogsinstitutets flyttning, hvarjämte ersättning af samma medel tordé böra beredas

Djurgårdskassan för mistade inkomster, äfvensom enskilda lägenhetsinnehafvare för dem

tillhöriga byggnader in. m., men äfven efter dessa kostnaders bestridande torde antagligen

25 å 30 millioner kronor återstå till disposition af statsverket.

Sedan kommittén sålunda redogjort för sin uppfattning rörande de värden, sold

genom en försäljning af Norra Djurgården och särskild! de delar däraf, hvilka först

böra afyttras, skulle kunna frigöras och tillgodolcomma statsverket, har kommittén trott

det vara af intresse samt ländande till ytterligare belysning af frågan att anföra åtskilliga

uppgifter, som kommittén inhämtat ej mindre rörande tomtprisen i Stockholm

under de senare åren, än äfven i fråga om kostnader för gaturegleringsai''beten m. m.

inom Stockholms stad. Kommittén har jämväl upprättat eu tablå öfver de kostnader,

som med tillämpning af dessa uppgifter, kunna antagas uppstå för gatureglering m. m.

71

ä Norra Djurgården. Ifrågavarande uppgifter och tablå hafva såsom bil. 3—7 bifogats

detta betänkande.

Bilagan 3 innehåller förteckning å tomter, som under åren 1880—1901 blifvit af

Stockholms stad försålda, jämte uppgift å deras areal samt köpeskillingsbeloppen. Denna

förteckning har upprättats med ledning af stadsfullmäktiges handlingar för nämnda år

jämte därvid fogade bilagor, uti hvilka samtliga mellan staden och enskilda upprättade

köpeafhandlingar finnas intagna. Ur förteckningen hafva endast uteslutits ett fåtal

försäljningar, hvilka för åstadkommandet af tomtregleringar omfattat allenast smärre

gaturemsor af oftast blott några få kvadratmeters areal.

Till köpeskillingarna böra läggas de belopp, som af vederbörande köpare crlagts

såsom bidrag till stensättning af den vid tomten varande gatan. Kommittén har inhämtat,

att dessa bidrag debiteras efter ett grundpris af

50 kronor........................ vid 12 meter bred gata

SO » , 18 » »

no » » 24 » »

120 » ........................ » 30 » » > ,

allt per längdmeter af tomtens gatulinje.

Bilagan 4 innefattar uppgift å samtliga de områden, som af gardesregementenas

hirra kaserntomter styckats och försålts, äfvensom deras areal och köpeskillingsbeloppen.

Donna förteckning grundar sig å de utaf vederbörande försäljningsman till landtförsvarsdepartementet

ingifna officiella rapporter in. in. och upptaga samtliga de försålda tomterna

*.

från Stockholms stads byggnadskonst hafva inhämtats åtskilliga upplysningar

angående kostnader för gaturegleringsarbeten m. m. inom staden, och meddelas dessa

uppgifter i bilagan 5.

Härpå grundade beräkningar rörande de kostnader, som skulle uppstå för gatureglering

m. m. å Norra Djurgården innefattas i bilagan 6. Kommittén vill dock

härvid särskildt framhålla att, enär det torde vara ovisst, huruvida de kostnader,

För erhållande af ytterligare ledning vid bedömandet af Norra Djurgårdens försäljningsvärde, har

kommittén tagit kännedom om ett af stadsingenjören H. Ygberg den 7 februari innevarande år till direktionen

öfver veterinärinstitutet afgifvet utlåtande angående värdet af nämnda instituts tomtområde. Detta

område skulle enligt stadsingenjörens åsigt kunna uppdelas i kvarter och tomter om sammanlagdt 34,696.1

kv.-meters areal samt jämlikt en af honom verkställd, hvarje tomt för sig omfattande värdering kunna

betinga en köpesumma af 2,779,323 kronor 50 öre, motsvarande i medeltal något öfver 80 kronor per

k v.-meter. De särskilda tomternas värde växlar enligt denna beräkning mellan 40 och 180 kronor för

kv.-meter, beroende pa-grundens beskaffenhet och läget invid större eller mindre gata in. in.

72

som för dylika arbeten inom Stockholms stad uppkommit, ens för närvarande skulle

äga någon motsvarighet vid enahanda arbetens utförande å Norra Djurgården, samt

ännu tvifvelaktigare är, att under den långa tid, som försäljningen antages omfatta

och samtidigt gaturegleringsarbetena fortgå, de uppgiga grundprisen förblifva gällande,

någon fullt tillförlitlig slutsats rörande de verkliga kostnaderna för stadsplanens genomförande

å Norra Djurgården icke kan på dessa beräkningar grundas.

Bilagan 7 innehåller slutligen en sammanfattning af de kostnader, som böra bestridas

af bruttoinkomsten af Norra Djurgårdens försäljning.

73

D. Åtgärder i samband med försäljningen af

Norra Djurgården.

Under förutsättning att den af kommittén tillstyrkta försäljningen af Norra

Djurgården varder beslutad, torde till en början böra utarbetas och fastställas dels en

generalplan för det framtida bebyggandet af Norra Djurgården i allmänhet, dels ock en

definitiv och i alla detaljer utförd stadsplan för de områden, hvilka först skola afyttras.

Uppgörandet af dessa planer förutsätter underhandlingar med Stockholms stad om

villkoren för införlifvandet af de nya stadsdelarna med de redan befintliga. Vid hittills

skedda utvidgningar af stadsplanen har i allmänhet den principen blifvit följd, att till

staden utan ersättning upplåtits all den mark, som erfordrats för nya gator och öppna

platser, samt att staden icke drabbats af några kostnader för dessa gators ordnande

med afloppsledningar och gatubeläggning m. m., hvaremot staden åtagit sig att för framtiden

underhålla och belysa gatorna samt afgiftsfritt till tomtlinjerna framdraga gasoch

vattenledningar. Då de forna gardestomterna upplätos till bebyggande, lades

jämväl dessa villkor till grund för aftalet mellan kronan och Stockholms stad om de

nya kvarterens och gatornas intagande i stadsplanen. Beträffande gatornas ordnande

åtog sig då staden att ombesörja alla härför erforderliga arbeten mot ersättning af försäljningsmedlen

för den verkliga kostnaden för arbetenas utförande.

Vid den reglering af Stockholms stads gräns mot Norra Djurgården, som åren

1884—1885 ägde rum, fick emellertid staden dels erlägga löseskilling, enligt expropriationsnämnds

bestämmande, för de delar af Valhallavägen, hvilka tillföllo staden med

äganderätt, dels ock förbinda sig att årligen utgifva på enahanda sätt bestämd ersättning

för de områden af Valhallavägen, till hvilka staden erhöll dispositionsrätt. De

förhållanden, hvarunder denna utvidgning af stadsplanen försiggick, voro dock olika de

nu föreliggande.

Öfverenskommelse med riksmarskalksämbetet om upplåtande af den till försäljning

ifrågakommande marken måste ock träffas. Denna öfverenskommelse kan tänkas

grundad antingen därå, att ämbetet genast till den myndighet, hvilken kommer att taga

närmaste befattning med försäljningen, öfverlämnar hela det område, som under en viss

10

Underhandlingar

med

Stockholms

stad.

Underhandlingar

med

riksmarskalksämbetet.

74

Ersättning åt

enskilda

lägenhetsinnehafvare.

tidsperiod skall bebyggas, eller ock successivt i mån af skeende försäljning tillhandahåller

erforderlig mark, allt mot ersättning till Djurgårdskassan för de områden, som

frångå Djurgården, enligt grunder, som vid beslutet om försäljningen torde böra bestämmas.

Hänsyn bör därvid tagas dels till att genom Norra Djurgårdens försäljning ett flertal

åt Djurgårdens tjänstemän och betjänte upplåtna boställen, af hvilka några äro förenade

med löningsjord, gå förlorade, dels till att jämförelsevis rätt betydliga inkomster till

Djurgårdskassan, för upplåtna lägenheter, höskörd och skogsfångst, hvilka inkomster

delvis torde hafva kommit underhållet jämväl af Södra Djurgården till godo, därefter

upphöra, dels och därtill att, sedan Djurgårdens område kommer att inskränkas till

trakterna söder om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen, större anspråk

torde komma att ställas och större kostnader att nedläggas på detta områdes underhåll

och vård än hittills.

Kommittén har på dessa grunder ansett sig böra ifrågasätta, att en viss del af

den genom försäljningen uppkommande nettoinkomsten — exempelvis en procent —

afsättes till Djurgårdsfonden såsom ersättning för de områden, som frånhändas Djurgården,

hvarvid det torde vara lämpligt att, då något för Djurgården mera inkomstbringande

eller behöflig! område (t. ex. boställsjord o. d.) tages i anspråk, en proportionsvis

större ersättning lämnas, mot afräkning på framtida godtgörelse för i dessa

hänseenden mindre värderik mark.

I sammanhang härmed måste tagas under öfvervägande om och i hvad mån godtgörelse

må utgå till de enskilde, hvilka för närvarande disponera lägenheter å Norra

Djurgården. Innehafvarna af dessa lägenheter hafva visserligen icke någon juridisk

rätt att längre tid, än nu bestående upplåtelser afse, besitta desamma, men då det

hittills varit vanligt, att upplåtelser å Djurgårdens område vid skeende regentombyten

förnyats, om ock mot förhöjd afgäld, samt alltså lägenhetsinnehafvarna ansett sig äga

grundad förhoppning om besittningsrättens fortsatta bestånd, torde billighet fordra att

ersättning för denna rättighets förlust åtminstone i någon mån dem beredes, särskild! med

anledning däraf, att innehafvarna af ett flertal lägenheter tillåtits å dem uppföra byggnader,

samt att vid öfverlåtelser af dessa ofta nog köpeskillingar blifvit utfästa, som

sannolikt icke skulle kunnat betingas, därest man ej trott sig kunna påräkna besittningens

fortvaro efter hittills följda grunder.

Kommittén vill emellertid framhålla, hurusom dels för att underlätta aftal med de

lägenhetsinnehafvare, hvilka kunna vilja uppgifva sina rättigheter före besittningstidens

utgång, och dels för att till bestämd tidrymd begränsa de hinder för försäljning, hvilka

tilläfventyrs kunna uppställas af sådana, som icke vilja afstå från dem tillkommande

75

besittningsrätt, det torde vara nödvändigt, att vid nuvarande upplåtelsers tilländalöpande

nya dylika beviljas allenast på viss bestämd kortare tid, ej öfverstigande 10 år.

Bebyggandet af Norra Djurgården krafvel- ock i sinom tid att skogsinstitutets och

veterinärinstitutets byggnader äfvensom artilleriets laboratorium och ammunitionsförråd

förflyttas till andra platser.

I afseende å skogsinstitutets förflyttning har kommittén i skrifvelse till domänstyrelsen

den 17 maj sistlidet år anhållit, att styrelsen måtte utreda och till kommitténs

kännedom meddela, huruvida — under förutsättning att försäljning af det område, som

för närvarande disponerades af institutet, komme att äga rum — det befunnes önskvärd!,

att för institutet reserverades tomtplats å annat kronan tillhörigt område i Stockholms

omedelbara närhet, samt äfven hvilka ungefärliga kostnader i ett eller annat fall ansåges

uppstå för anskaffande af nya lokaler för institutet.

I anledning häraf har domänstyrelsen i skrifvelse den 28 oktober 1902 meddelat,

att om än nuvarande förhållanden inom skogsväsendet ej kunde anses omedelbart påkalla

någon förflyttning af skogsinstitutet, det likväl vore att förutse, att en sådan förflyttning

komme att af flera anledningar i en snar framtid framkallas. Men denna angelägenhet

vore beroende af vissa allmänna förutsättningar, hvilka ej ännu kunde öfverskådas,

såsom bland annat det ökade behof af skogstjänstemän en blifvande skogslagstiftning

kunde komma att kräfva m. m., hvarför domänstyrelsen ej ansåge sig för närvarande

kunna verkställa någon utredning eller göra något bestämdt uttalande vare sig i fråga

om orten för skogsinstitutets förläggande eller om de kostnader, som för nya lokalers

anskaffande eller för öfriga förändrade anordningars vidtagande i anledning af institutets

förflyttande till annan ort kunde erfordras.

Kommittén är alltså icke i tillfälle att yttra sig i denna fråga, men vill framhålla,

att skogsinstitutets bibehållande å dess nuvarande plats — området dock inskränkt till

hvad som är oundgängligen nödvändigt — icke utgör hinder för en tämligen långt

fortskridande försäljning och byggnadsverksamhet i dessa trakter.

Vidkommande veterinärinstitutet har kommittén likaledes i skrifvelse den 17

maj nästlidet år till direktionen öfver detta institut framställt förfrågan, huruvida och

i hvad mån hänsyn borde under kommitténs arbeten tagas till den rätt öfver viss del

af Ladugårdsgärdet institutet för närvarande innehade. Direktionen har uti skrifvelse

den 28 oktober samma år till svar härå anfört, att de senare årtiondenas raska

framsteg inom veterinärvetenskapen och de i hög grad ökade kraf på utrymme och ändrade

anordningar, som blifvit en följd däraf, nödvändiggjorde till- och ombyggnad af

institutet till sådan utsträckning, att direktionen måste se sig nödsakad hos Kungl.

Flyttning af

skogsinstitutet,

m. m.

76

Sättet för försäljningen.

Majrt göra framställning om anslag därför till högst afsevärda belopp. På den grund

hade tanke uppstått inom direktionen att, i betraktande af det höga värdet af institutets

nuvarande tomtområde, genom förflyttning af hela institutet till annan stadsdel

med lägre tomtvärden och försäljning af dess nuvarande område, förvärfva erforderliga

medel för den nödvändigvordna omgestaltningen af institutet, utan att därför behöfva,

åtminstone ii alltför väsentlig grad, betunga statsverket med utgifter. En sådan förflyttning

af institutet medförde i och för sig icke någon fördel för detsamma i annat afseende

än det ofvan angifna, men direktionen ansåge de ifrågasatta förändringarna vid institutet

vara af den vikt att för möjliggörande af dem en sådan åtgärd som den nämnda

måste anses tillrådlig.

På samma gång ville direktionen dock betona, att den icke ansåge någon afyttring

eller styckning af veterinärinstitutets nuvarande tomtområden för annat ändamål

än det ofvan omförmälda höra eller kunna ifrågasättas.

Kommittén har sedermera inhämtat, att direktionen för veterinärinstitutet inkommit

till Kungl. Maj:t med framställning rörande försäljning af det utaf institutet för

närvarande disponerade området och inköp af en tomtkomplex å Södermalm för uppförande

af nya byggnader åt institutet. Denna framställning är ännu beroende på

Kungl. Maj:ts pröfning.

Beträffande förflyttning af artilleriets laboratorium och ammunitionsförråd till

annan ort, har generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, efter tygmästarens

i Stockholm hörande, till kommittén afgifvit yttrande och förslag. Då emellertid frågan

om ny plats för dessa byggnader och förråd står i nära sammanhang med spörsmålet

om förflyttning af de nuvarande kasernetablissementen, får kommittén längre fram i

detta betänkande närmare redogöra för ifrågavarande förslag.

I fråga om sättet för själfva försäljningen har kommittén icke ansett sig böra

framlägga någon plan. Vid de tomtförsäljningar i större omfattning, som för statsverkets

räkning under senare tider ägt rum — t. ex. af f. d. gardestomterna i Stockholm

och den s. k. Kommendantsängen i Göteborg — har så tillgått, att bestyret med tomternas

afyttrande uppdragits åt en försäljningsman, som därför åtnjutit viss provision å

erhållna köpeskillingar mot skyldighet att bestrida samtliga med försäljningen förenade

omkostnader. Kungl. Maj:t har dock alltid förbehållit sig att pröfva alla af försäljningsmannen

ingångna köpeaftal.

77

E. Ifrågasatta upplåtelser af mark från Norra Djurgården

till flottan, statens järnvägar, vetenskapsakademien

och naturhistoriska riksmuseet samt allmänna

garnisonssjukhuset.

Innan kommittén lämnar den del af sin uppgift, som berör Norra Djurgårdens

eventuella försäljning, återstår att redogöra för vissa under senare tider väckta, men

ännu ej slutligen pröfvade förslag rörande upplåtelse därstädes af mark till flottan,

statens järnvägar, vetenskapsakademien och naturhistoriska riksmuseet samt allmänna

garnisonssjukhuset.

Hvad då först beträffar frågan om upplåtelse af mark till flottan har den af

Eders Kungl. Maj:t den 10 februari 1899 tillsatta kommitté för verkställande af utredning

och förslag rörande förflyttning af samtliga de till flottans station i Stockholm

hörande etablissement till annat lämpligt område i hufvudstadens närhet m. m.

uti underdånigt betänkande den 31 augusti 1900 anfört, hurusom kommittén med ledning

af vissa gifna allmänna förutsättningar i fråga om den nya flottstationens storlek

och läge undersökt åtskilliga platser i Stockholms närhet, hvilka kunnat tänkas såsom

förläggningsort för stationen, nämligen trakterna i närheten af Bogesund och Rydboholm

samt Lidingön m. fl. men, sedan dessa platser af flera skäl funnits olämpliga,

slutligen bestämt sig för att föreslå flottstationens förläggande till Norra Djurgården.

Därstädes hade tre särskilda områden befunnits kunna ifrågasättas, nämligen den af

Stockholms stad anlagda Värtahamnen, det område, som norr om Hjorthagen och hufvudstadens

gasverk sträckte sig från Husarviken öfver Stora och Lilla Skuggan till

macerationsanstalten inom landtbruksakademiens experimentalfälts område, samt Kaknässkogen

eller området från Loudden till Djurgårdsbrunnskanaleu.

Flottstations

kommitténs

förslag.

78

Samtliga dessa platser hade det gemensamt, att de så vidt möjligt vore skyddade

för fientliga angrepp, icke påkallade stora kostnader för järnvägsförbindelse och vore

belägna i hufvudstadens omedelbara närhet inom det till densamma börande område.

Bland nyssnämnda tre platser intoge, hvad markens höjdförhållande anginge, områdena

vid Värtahamnen främsta rummet, men kunde naturligtvis numera, sedan

hamnanläggningen och i samband med densamma anordnade upplagsplatser m. m. nått

en betydande omfattning, icke af vare sig Stockholms stad eller statens järnvägar

undvaras.

Däremot hade området norr om gasverket från Husarviken öfver Stora och Lilla

Skuggan till macerationsanstalten med den därutanför belägna Tranholmen varit inom

kommittén allvarligen ifrågasatt för ändamålet. Dock hade, sedan noggranna undersökningar

af terrängförhållandena m. m. ägt rum, kostnaderna för anläggandet af eu

flottstation därstädes befunnits allt för höga.

Med afseende härå och då af under tiden verkställda undersökningar af den tredje

af ifrågavarande platser eller området vid Kaknäs framgått, att detta område erbjöde

gynnsammare terrängförhållanden såväl på land som under vatten, hade kommittén

frångått planen om etablissementets förläggande till Husarviken och Skuggan samt i

stället enat sig om att såsom plats för den nya stationen förorda Kaknäs.

Läget af detta område i förhållande till hufvudstaden vore det gynnsammaste.

Järnvägsförbindelse kunde jämförelsevis lätt åvägabringas genom framdragande af spår

från Värtabanan, och för befordrande af persontrafiken mellan etablissementet och hufvudstaden

kunde spårväg utan svårighet anordnas. Stränderna utmed Lilla Yärtan

från Loudden till Djurgårdsbrunnskanalen erbjöde tillförlitlig grund och tillräckligt

utrymme för etablissementets behof af kajbyggnader. Vattendjupet vore tillfredsställande

och vattenområdets belägenhet i närheten af det strömmande vattnet i stora

segelleden medförde, med. hänsyn till nödvändigheten att för förflyttningar af fartyg

inom det nya hamnområdet hålla detsamma fritt från is, åtminstone under vissa tider

af vintern, väsentliga lättnader, hvilkas betydelse för besparing af tid och kostnader

icke borde underskattas.

Terrängen vore visserligen delvis starkt kuperad, så att kostbara sprängnings- och

terrasseringsarbeten blefve nödvändiga, men detta vore en olägenhet, hvarmed man

måste räkna öfverallt inom ifrågavarande skärgårdsområde, och förhållandet härutinnan

vore i afseende å denna plats icke särskilt ogynnsamt.

Hvad anginge områdets utsträckning ansåg kommittén detsamma höra för att bereda

tillräckligt utrymme omfatta all deja invid Lilla Värtan belägna mark, som begränsades

79

af Djurgårdsbrunnskanalen, Djurgårdsbrunnsviken till en punkt strax väster om Lido och

därifrån af en linje, dragen öster om kavallerietablissementet till vägen mot Borgen å

Ladugårdsgärdet, vidare af nämnda väg till närheten af Borgen, hvarifrån gränslinjen

ginge öfver Lindarängen mot Tegeludden till Lilla Värtan, eller sammanlagdt omkring

200 hektar.

I fråga om möjligheten att förvärfva detta sålunda för etablissementet föreslagna

område voie till en början att märka — anför kommittén vidare — att detsamma utgjorde

en del af den kronan tillhöriga, till Konungens enskilda disposition ställda

Djurgården, eu omständighet som vore åt synnerlig betydelse för frågan om möjligheten

att för flottans räkning förvärfva området. Det kunde nämligen enligt kommitténs

åsikt förutsättas att, då det här gällde en fråga af utomordentlig vikt för landets försvarsväsen,

upplåtelse af området utan svårighet skulle medgifvas. Så hade förut skett

beträffande exempelvis lifgardets till häst kasernområde, och om man än i förevarande

fall, däi fråga vore om ett vida större område, af hvilket Djurgårdskassan för närvarande

uppbure ganska afsevärda inkomster, icke kunde förutsätta att, såsom fallet

varit med förenämnda kaserntomter, upplåtelse af dispositionsrätten skulle kunna äga

rum utan ersättning till Djurgårdskassan, vore man dock berättigad att antaga, att

denna ersättning icke komme att ställa sig hög eller öfverstiga hvad som erfordrades

till vederlag för de nu till Djurgårdskassan inflytande eller under närmaste tiden förväntade

afgälder från de till enskilda personer upplåtna lägenheter inom området samt

godtgörelse för flyttning af hofjägarebostället Kaknäs och möjligen för värdet af å

området växande skog.

En mindre del af marken i fråga folie inom det område, hvartill Stockholms stad

efter år 1929 hade eventuell besittningsrätt för utvidgande af Värtahamnen. Flottstationskommitten

hade tänkt sig att, därest en öfverenskommelse med hufvudstaden

om uttryckligt frånträdande af dess rätt uti ifrågavarande hänseende skulle befinnas

erforderlig, en sådan utan svårighet skulle kunna åvägabringas i sammanhang med de

förhandlingar mellan kronan och staden, som blefve nödiga i händelse Skepps- och

Kastellholmarna komme att upplåtas till byggnadsplatser och till följd däraf ingå i

stadsplanen.

För den närmare innebörden af det utaf flottstationskorumittén upprättade förslaget,

dess särskilda detaljer och de skäl, som vid detsammas upprättande varit bestämmande,

är här naturligtvis ej platsen att redogöra. Däremot torde det vara nödvändigt

att i korthet angifva anledningen därtill, att så stort område som det ifrågasatta ansetts

behöfligt.

80

Detta område skulle enligt flottstationskommitténs förslag användas ej blott till

själfva varfvet med dockor, förrådshus, verkstäder, bana för profskjutning af artilleripjeser

m. m. äfvensom för kaserner, kanslihus, undervisningsanstalter, kyrka och kyrkogård

m. m. utan jämväl till tomter för bostäder åt alla vid varfvet och stationen tjänstgörande

officerare, underofficerare och gift gemenskap af stammen jämte deras vederlikar

samt åt den ständiga daglönarepersonalen.

Hvad underbefälet, gemenskapen och arbetarepersonalen anginge, hade en dylik

anordning synts vara oundgängligen nödvändig. Såge man till hur förhållandet för närvarande

gestaltade sig, funne man att bland det öfvervägande flertal af den vid Stockholms

station anställda personal af ifrågavarande art, som ej kunde erhålla bostad å

Skepps- och Kastellholmarna, eu stor mängd nödgades till följd af de uppdrifna hyrorna

inom hufvudstadens centrala delar söka sig bostad i de från stationen mest aflägsna

utkanterna å Södermalm, Kungsholmen och öfre Norrmalm, ofta äfven utanför tullarna.

Förflyttningen mellan hemmet och arbetsplatsen toge i sådana fall ensamt för sig i

anspråk hela timmar och därå konsumerades en arbetskraft, som långt bättre kunde tillgodogöras,

om vederbörande ägt bostad i närheten af stationen. Dessutom alstrades

häraf hos mången olust och missbelåtenhet med tjänsten, ett förhållande som i sin mån

menligt inverkade på arbetet och ingalunda vore ägnadt att stärka bandet mellan

flottan och dess beställningsmän. Med afseende härå och då ofvan påpekade olägenheter

tydligtvis komme att göra sig gällande i vida högre grad, om stationen förflyttades

till den af kommittén föreslagna, från stadens bebyggda delar betydligt mera aflägsna

platsen, hade kommittén ansett det såsom en nödvändig förutsättning för möjligheten

att anskaffa och vidmakthålla en duglig stampersonal samt rätt tillgodogöra

densammas arbetsförmåga och skicklighet-, att ändamålsenliga och billiga bostäder funnes

för denna personal tillgängliga vid etablissementet.

Hvad nu vore sagdt gällde visserligen icke i lika hög grad om befälspersonalen.

Men då eu del af denna personal af lätt insedda skäl nödvändigtvis måste vara bosatt

inom etablissementet, samt det under alla förhållanden finge betraktas, om ej såsom

nödvändigt, så dock såsom synnerligen fördelaktigt för tjänstgöringen att jämväl öfriga

å varfvet eller militärdepoten kommenderade officerare och vederlikar inom de civilmilitära

befattningarna — och om andra vore ej fråga — vore boende på platsen och

sålunda vid förefallande behof lätt tillgängliga, hade kommittén, hvad befälspersonalen

anginge, ansett enahanda grunder i detta hänseende böra följas, som tillämpats i afseende

å den till antalet vida öfvervägande öfriga personalen.

Till följd häraf hade flottstationskommittén ansett mark behöflig för 146 bostads

-

81

byggnader af olika storlek och inredning, afsedda att inrymma sammanlagdt 1,972 vid

stationen anställda personer jämte deras familjer.

Af de till nämnda kommittés betänkande hörande planritningar m. m. inhämtas, att

kommittén tänkt sig anordnandet af ifrågavarande bostäder efter villasystem. Visserligen

hade ifrågasatts, att byggnaderna skalle sammanföras i stadskvarter, men efter utredning

af på denna fråga inverkande omständigheter hade kommittén — naturligtvis

utgående från att marken kostnadsfritt eller åtminstone utan betydande utgifter för

statsverket skulle stå till förfogande — kommit till det resultat, att en sådan anordning

af byggnaderna skulle företrädesvis med hänsyn till därigenom nödvändiggjorda, betydligt

ökade terrasseringsarbeten i den starkt kuperade terrängen, ställa sig dyrare i

tillämpningen än villasystemet, hvilket dessutom, jämte det att detsamma medgåfve en

enklare utstyrsel af byggnadernas fasader, finge anses vara ur sanitär synpunkt och

för trefnaden det mest önskvärda. Ett ytterligare skäl för denna stort utrymme kräfvande

anordning af bostadsbyggnaderna vore, att, i händelse själfva flottstationen i en

framtid skulle behöfva ökadt utrymme, detta skulle stå att erhålla genom sammanflyttande

af villorna eller uppförande i deras ställe af större byggnadskomplexer, hvarigenom

plats skulle vinnas till stationens utvidgning.

Slutligen torde böra anmärkas, att flottstationskommittén ansett den grundsatsen

böra fastslås, att alla i statens vid etablissementet uppförda bostäder inneboende skulle

tillförbindas att för bostaden erlägga en efter förhållandena afpassad skälig hyresersättning,

med rätt för innehafvare af sådana beställningar, med hvilka inkvarteringsbidrag

nu vore förenadt, att njuta motsvarande afdrag å hyressumman. Sammanlagda beloppet

af hyror och statsverket besparade inkvarteringsbidrag skulle enligt kommitténs förslag

uppgå till 3,6 5 procent af de för bostädernas uppförande erforderliga kostnaderna, —- markens värde naturligtvis oberäknadt.

Vid uppgörandet af de vid detta betänkande fogade utkasten till stadsplan för

Norra Djurgården har kommittén på det sätt tagit hänsyn till flottstationskommitténs

ifrågavarande förslag, att å alla alternativen särskildt utmärkts det område, som skulle

komma att upptagas af flottans varf samt af erforderliga kaserner därutanför. För att

åskådliggöra huru detta område skulle kunna disponeras, därest flottstationen icke

komme att dit förläggas, hafva i alternativen I och II marken indelats dels till vanliga

byggnadskvarter och dels till industritomter.

Kommittén bär emellertid icke ansett sig böra förutsätta, att för flottstationen skulle

11

82

komma att upplåtas annat område utanför det, som begränsades af varfsmuren,

än några kvarter, erforderliga till plats för kaserner m. m. De skäl, som af flottstationskommittén

anförts för upplåtelse af mark till byggnader för hela den vid

stationen tjänstgörande personalens inkvartering, torde nämligen delvis komma att

förlora sin giltighet, om Ladugårdsgärdet och Norra Djurgården i öfrigt blifva bebyggda,

ty i dylikt fall kommer tillfälle icke att saknas för denna personal att själf

förskaffa sig bostäder på rimligt afstånd från stationen, eller för kronan att därstädes

för dem uppföra boningshus, hvilka i dylikt fall naturligtvis icke böra anordnas efter

villasystem, utan ingå i den allmänna byggnadsplanen.

Enligt flottstationskommitténs förslag skulle af Norra Djurgårdens mark följande

områden behöfva tagas i anspråk för flottans räkning, nämligen

för själfva varfvet................................................... 543,900 kv.-m.

» kaserner och bostäder .................................... 1,473,400 »

eller tillhopa 2,017,300 kv.-m.

Därest flottans station icke blefve dit förlagd, utan området i stället upplätes antingen

för bebyggande på vanligt sätt eller till industriella anläggningar — hvarvid

i hvarje fall omkring en tredjedel af arealen finge afsättas till gator, öppna platser,

järnvägsspår o. d. — skulle återstoden, efter ett nettovärde af 30 kronor per kv.-meter,

i sinom tid kunna inbringa en behållning af omkring 40 millioner kronor.

I kommitténs utkast till stadsplan för Norra Djurgården har såsom för flottstationen

erforderligt utmärkts ett område, innehållande

för själfva varfvet...................................................... 669,000 kv.-m.

» kaserntomter ...................................................... 60,000 »

eller tillhopa 729,000 kv.-m.

Detta område skulle, enligt samma grunder för dess värdering, representera en behållen

försäljningssumma af omkring 14 millioner kronor.

Då förslaget i fråga icke blifvit närmare pröfvadt och alltså dess genomförande

ännu är ovisst, har kommittén i sina beräkningar rörande de belopp, som kunna förväntas

inflyta genom Norra Djurgårdens försäljning, icke frånräknat detta område.

Det torde dock böra framhållas, att ett förläggande till dessa trakter af flottans station

i Stockholm förvisso skulle medföra en lifiigare byggnadsverksamhet och antagligen

äfven ökade tomtpris i angränsande områden,- hvadan detta förslags genomförande

antagligen komme att befordra en hastig och gynnsam realisation af i närheten belägna

delar af Norra Djurgården.

83

Hvad beträffar ifrågasatta upplåtelser af mark till statens järnvägar, har järnvägsstyrelsen

uti en den 3 april 1902 till statsrådet och chefen för civildepartementet ingiften

skrilvelse, förklarat sig anse att, om afsevärd utvidgning österut af Stockholms

stad skulle komma att äga rum, eu särskild godsstation för östra delen af hufvudstaden

framdeles skulle blifva erforderlig, samt därför hemställt att, om försäljning af Ladugårdsgärdet

skulle ifrågasättas, järnvägsstyrelsen måtte beredas tillfälle yttra sig, huruvida

områden därstädes borde reserveras för en dylik godsstation.

Sedan denna skrifvelse blifvit den 25 i samma månad bos Kungl. Maj:t i underdånighet

anmäld, beslöt Kungl. Maj:t, att densamma skulle till kommittén öfverlämnas

för att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af det kommittén lämnade uppdrag.

Sedermera bar den af Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för afgifvande af yttrande

i anledning af väckt förslag till omgestaltning af bangårdsanordningarna i och invid

Stockholm samt af västra stambanans inledande till Stockholm (»1901 års bangdrdskommitté»)

uti en till Kungl. Maj:t ingiften skrifvelse den 30 oktober 1902 fäst uppmärksamheten

å nödvändigheten däraf, att innan förslag uppgjordes, beträffande b vi lira.

områden å Norra Djurgården skulle kunna föreslås till försäljning, för statens järnvägar

afsattes den mark, som skulle kunna erfordras för anläggandet uti ifrågavarande

trakt af en järnvägsstation äfvensom för vederbörande järnvägars inledande till en

sådan station.

Förrän ytterligare undersökningar och utredningar blifvit verkställda, vore bangårdskommittén

icke i tillfälle att med större bestämdhet angifva, vare sig storleken af den

mark, som kunde blifva för nämnda ändamål erforderlig, eller hvar densamma lämpligen

borde vara belägen, men funne sig redan då kunna meddela, att åt området i

fråga borde giftas den utsträckning, att detsamma, jämväl med hänsyn till hufvudstadens

blifvande utveckling, kunde antagas i en framtid vara fullt tillräckligt för en

fullständig personstation.

Jämväl denna skrifvelse har, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 7 november 1902, till

kommittén öfverlämnats.

Slutligen bar kommittén den 27 mars innevarande år erhållit nådig remiss å en

från bangård skommittén till Kungl. Maj:t ingiften skrifvelse, hvaruti kommittén, med

öfverlämnande af en upprättad karta öfver det område, som vid eventuell försäljning

af Norra Djurgården föresloges att reserveras för järnvägsändamål, anfört följande.

Genom afsättandet för statens järnvägar af det å kartan utmärkta området — i areal

omfattande omkring 448,000 kv.-meter — skulle visserligen en ganska väsentlig del af

Norra Djurgården komma att undantagas från den ifrågasatta försäljningen, och an

-

1901 års bungårdskommittés

förslag.

/

l

84

tågligt vore väl att, åtminstone för så vidt icke Stockholms hufvudpersonstation kunde

komma att förläggas till ifrågavarande område, detsamma icke komme i sin helhet

till användning för det afsedda ändamålet förrän i en mer aflägsen framtid, men då

den del däraf, som icke för ändamålet toges i anspråk, lätteligen kunde göras afkomstbringande

och det område, som möjligen framdeles kunde visa sig obehöfligt, alltid då

borde kunna med fördel försäljas, hade bangårdskommittén, med hänsyn till de synnerligen

dryga kostnader, som skulle föranledas af eu stations utvidgning, därest det

område, som blifvit afsatt, visade sig för litet, ansett sig böra hemställa att, om den

ifrågasatta försäljningen af Ladugårdsgärdet skulle komma till stånd, det å kartan utmärkta

området måtte i dess helhet från försäljningen undantagas och reserveras för

att vid framtida behof kunna användas till anläggandet af en järnvägsstation.

Med afseende å den ifrågasatta försäljningen af Norra Djurgården hade bangårdskommittén

tillika ansett, att därvid borde förutses, dels att Yärtabanan kunde komma

att i framtiden behöfva utläggas i dubbelspår, dels ock att det, med hänsyn till en

blifvande stor stadsdel å nuvarande Ladugårdsgärdet, kunde komma att erfordras, att

Värtabanan utdroges till Lindarängen och att en godsstation för den nya stadsdelens

behof därstädes anlades. Bangårdskommittén hade därför genom järnvägsstyrelsens

försorg låtit verkställa undersökning och utredning rörande den af staten ännu disponerade

mark, som för dessa ändamål skulle erfordras samt låtit upprätta ytterligare

två kartor, utvisande det område, som erfordrades för Värtabanans utläggning till

dubbelspår och för anläggande af godsstation å Lindarängen. Dessa områden, hvilka

likaledes borde, därest en försäljning af Norra Djurgården skulle komma till stånd,

afsättas och reserveras för angifna ändamålen, vore å kartorna särskildt utmärkta och

omfattade tillhopa en areal af 91,480 kv.-meter, däraf 74,500 kv.-meter utgjorde del af

Lindarängen.

Kommittén har å de vid detta betänkande fogade utkasten till stadsplan för Norra

Djurgården, blad. 2—4, med svarta begränsningslinjer angifvit de områden, som enligt

bangårdskommitténs förslag alltså skulle afsättas för järnvägsändamål. Beträffande den

del af Lindarängen, som skulle behöfva tagas i anspråk för den ifrågasatta godsstationen,

vill kommittén erinra, att större delen af denna äng enligt kommitténs förslag skulle

afsättas till öppen plats eller för annat ändamål reserveradt område, enär dess sänka

belägenhet icke gör den lämplig för bebyggande på vanligt sätt. Detta område ingår

alltså icke i kommitténs beräkningar af Norra Djurgårdens försäljningsvärde. Hvad

85

de öfriga delarna af ifrågavarande mark angå, tiar kommittén icke ansett sig böra

utesluta dessa från de till försäljning föreslagna områdena, då ju ovisst torde vara, om

dessa järnvägsplaner komma till utförande.

Med en sammanlagd areal af 464,980 kv.-meter — Lindarängen oberäknad — representera

dessa delar enligt kommitténs beräkningar ett nettovärde af öfver 9 millioner

kronor.

För egen del vill kommittén i fråga om bangårdskommitténs förslag anföra, att

anläggandet härstädes åt en stor person- och godsbangård utan tvifvel skulle i hög

grad befordra byggnadsverksamheten och öka tomtprisen i dessa trakter, men att, å

andra sidan, det torde böra tagas under noggrant öfvervägande, huruvida icke dessa

fördelar skulle kunna vinnas med något mindre uppoffring af mark än som ifrågasatts.

Då försäljningen af de områden, som kommittén föreslagit att före öfriga upplåtas

till bebyggande, icke röna någon inverkan af bangårdskommitténs planer, och sannolikt

liera tiotal år komma att förflyta, innan byggnadsverksamheten utbreder sig till

de trakter, som dåra! beröras, torde några särskilda åtgärder för reserverandet af något

bestämdt område för järnvägens behof icke för närvarande behöfva vidtagas.

Inom vetenskapsakademien, hvilken länge varit betänkt på att bereda ökadt

utrymme lör såväl sina egna institutioner som det under akademiens inseende

stående naturhistoriska riksmuseet, har förslag blifvit väckt att för ändamålet bereda

byggnadsplats å Norra Djurgården. En af akademien tillsatt kommitté har efter

undersökning af åtskilliga områden, som kunnat ifrågasättas till tomter för dessa

institutioner, slutligen funnit sig böra föreslå, att nya byggnader för akademien och

museet måtte förläggas i närheten af landtbruksakademiens experimentalfält å mark, som

delvis tillhör Bergianska stiftelsen och delvis ingår i den till Djurgården hörande

lägenheten Djurgårds-Frescati. Området är å kartorna, blad 1—4, närmare angifvet.

Den sålunda föreslagna byggnadsplats^!, dit jämväl ifrågasatts att förflytta anstalten

för Sveriges geologiska undersökning, hade befunnits innebära fördelar, hvilka

för de ifrågasatta ändamålen icke på något annat ställe, vare sig inom det egentliga

stadsområdet eller i dess närmare grannskap, stått att erhålla.

Hvad först anginge priset, för hvilket den behöfliga marken kunde förvärfvas, vore

det synnerligen billigt, enär Bergianska stiftelsen erbjudit sig att af sitt område till

akademien försälja 58,646 kv.-meter mot ett pris, växlande mellan 2 kronor 20 öre och

Vetenskapsakademiens

och naturhistoriska

riksmuseets

byggnadsplaner.

86

4 kronor per kv.-meter samt riksmarskalksämbetet värderat deri del af marken, som

skulle från Djurgården upplåtas, eller 46.690 kv.-meter, till allenast 4 kronor 50 öre.

Därjämte hade ställts i utsikt att med hänsyn till vikten af de behof, det gällde att

tillgodose, marken möjligen skulle för ännu billigare pris kunna förvärfvas. Visshet

hade därigenom vunnits, att ett för riksmuseet samt för Sveriges geologiska undersökning

afsedt tomtområde om 91,000 kv.-meter skulle kunna förvärfvas för ett pris

af högst 150,000 kronor, under det att det minsta område, som för samma ändamål

ansetts erforderligt, eller 30,000 kv.-meter, skulle inom staden, äfven i dess yttersta

utkanter, kraft eu köpeskilling af minst 900,000 kronor.

En knappast mindre beaktansvärd förmån af att förlägga ifrågavarande vetenskapliga

institutioner till den föreslagna platsen vore områdets stora utsträckning, som

medgåfve betydande utvidgningar af byggnaderna och uppförande af nya sådana

i omedelbar närhet till de förutvarande, i den mån institutionerna och anstalterna

tillväxte.

Härtill komme åtminstone under nuvarande förhållanden fördelarna af trygghet

mot eldfara, möjlighet att bereda skydd mot damm och rök från angränsande anläggningar

och trafikleder samt att undvika störande buller från dylika.

Den väsentligaste invändning, som mot den föreslagna platsen framställts, vore det

från stadens centralare delar afskilda läget, som särskildt skulle förminska samlingarnas

värde för den stora allmänheten. Häremot både åter anförts, att redan nu ingen plats

i Stockholms närhet erbjöde så goda kommunikationer som den föreslagna, hvilken

vore belägen helt nära Frescati station å Stockholm—Rimbobanan och medels ett

tjugutal elektriska tåg om dagen i hvardera riktningen stode i förbindelse med hufvudstaden,

äfvensom att i mån af stadens tillväxt den antydda olägenheten allt mer skulle

försvinna.

För det vetenskapliga arbetet vore det en ovärderlig förmån, att institutioner med

liknande uppgifter vore förlagda i hvarandras närhet. Om vetenskapsakademien och

riksmuseet erhölle byggnadsplats vid Frescati, så finge de där i sitt omedelbara grannskap

akademiens egen botaniska institution Bergielund med dess botaniska trädgård,

vidare hade museet ej långt därifrån sin macerationsanstalt för skelettering och

preparering af större djur, så komme statens entomologiska anstalt vid Brunnsviken

och slutligen landtbruksademiens experimentalfält, där till redan befintliga institutioner

för agrikulturkemi och växtfysiologi föreslagits att lägga ännu andra för landtbrukets

behof afsedda försöksanstalter, och där jämväl ett museum för landtbruk och fiskeri

kommer att uppföras. Förslag föreligger ock att till dessa trakter förlägga Nobel

-

87

institutets afdelningar för kemi, fysikalisk kemi och fysik. Skulle nu omförmäkla

planer förverkligas, så komme på det nu ifrågavarande området i Stockholms närmaste

grannskap att uppstå en komplex af vetenskapliga anstalter, som i omfattning och

mångsidighet måhända ej skulle hafva sin like i Europa.

På grund af hvad i detta ärende förekommit har vetenskapsakademien den 18

april 1903 beslutat att hos Kungl. Maj:t göra framställning om åtgärders vidtagande

för förvärfvande åt akademien af ifrågavarande område å Norra Djurgården.

Omfattningen af den mark, som akademien sålunda för sin del beslutat förvärfva

utgör

af Bergielunds område.............................................................................. 58,646 kv.-m.

» Djurgårdens » ................................................................................ 46,690 »

eller tillsammans 105,336 kv.-m.

Därest omförmälda plan att till samma trakt förlägga Nobelinstitutets nyssnämnda

afdelningar komme till verkställighet, skulle ytterligare erfordras af Djurgårdens mark

dels vid Frescati 46,070 kv.-meter och dels vid Lilla Värtan, hvarest afdelningen för

fysik skulle blifva belägen, omkring 60,000 kv.-meter.

Kommittén, som icke ägt att närmare ingå på vetenskapsakademiens förslag,

hvilket det i sista hand torde tillkomma Kungl. Maj:t och Riksdagen att pröfva, hav

som förut är nämndt å utkasten till stadsplan för Norra Djurgården särskildt utmärkt

de områden, hvarå ifrågavarande institutioner skulle komma att förläggas samt tillika

utlagt gator och vägar å kringliggande mark med hänsyn till akademiens förslag.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 8 december 1899 uppdragit åt en kom- Förflyttning af

mission, bestående af chefen för fortifikationen, chefen för fjärde arméfördelningen och nisonssjuköfverfältläkaren

att verkställa utredning och afgifva förslag rörande anskaffande af huset''

plats för uppförande af nytt garnisonssjukhus i Stockholm in. in., har denna kommission

den 31 januari 1902 till Kungl. Maj:t inkommit med yttrande i ämnet.

Till en början anföres, hurusom den förutsättning legat till grund för uppdragets

verkställande, att platsen för det nya sjukhuset borde sökas å eller i närheten af Ladugårdsgärdet,

på ej för långt afstånd från de därstädes förlagda kasernetablissementen,

så att transporten af de sjuke så mycket som möjligt förkortades. Dock måste sam

-

88

tidigt tillbörligt afseende fastas därå, att intrång ej gjordes å den mark, som vore erforderlig

för truppförbandens öfningar.

Efter verkställda undersökningar både valet först fallit å Stora Björnnäset, eller

den höjd, som ligger norr om Östra stationen och midt emot stadens epidemisjukhus.

Läget vore här högt och fritt, och tillräckligt utrymme funnes för anläggandet af ett

nytt sjukhusetablissement, som antoges komma att bestå af sex sjukpaviljonger, hvardera

för 50 sängar, två isoleringspaviljonger, hvardera för 40 sängar, samt erforderliga

administrations-, ekonomi- och bostadsbyggnader m. m.

Emellertid vidlådde denna- plats för närvarande en olägenhet, nämligen närheten

till Stockholms stads sopstation, hvarifrån osunda gaser spredes i trakten. Visserligen

kunde denna olägenhet undanrödjas genom sopstationens flyttning, men denna åtgärd

läge helt och hållet i Stockholms stads myndigheters händer, och något förslag därom

förelåge icke.

Därefter hade efter hvarandra ifrågasatts följande platser, nämligen Lilla Björnnäset,

Oxbergsbacken och Kampementsbachen, men alla funnits af ett eller annat skäl

olämpliga — de två sistnämnda hufvudsakligen därför, att genom sjukhusets förläggning

till någon af dem allt för stort intrång skulle göras i truppernas öfningsterräng.

Slutligen hade föreslagits lägenheten Katrineberg eller Kräftriket vid Brunnsviken.

Någon tvekan hade visserligen uppstått, huruvida icke Brunnsvikens vatten redan vore

så förorenadt genom kloakledningar från staden, att det kunde befinnas mindre lämpligt

att dit förlägga ett sjukhus, men verkställda undersökningar hade gifvit vid handen

att så ännu icke vore förhållandet, och anledning förefunnes antaga, att om byggnadsverksamheten

i närgränsande trakter komme att fortskrida, åtgärder måste vidtagas

för ledande af det därigenom ökade spillvattnet åt annat håll. Sjukhusets egen

afioppsledning borde helst dragas till Värtan.

Förläggning af sjukhuset till denna plats skulle antagligen blifva förenadt med

några kostnader för beredandet af ersättning åt nuvarande innehafvare af marken för

deras därå uppförda byggnader m. in., men å andra sidan skulle utgifterna för områdets

planering och ordnande, väganläggningar in. m. blifva betydligt mindre än t. ex.

vid Stora Björnnäset.. Möjligen kunde ock någon eller några af de å Kräftriket varande

byggnaderna bibehållas för sjukhusets behof.

Afståndet därifrån till fotgardesregementenas nuvarande kasern etablissement vore

visserligen icke mindre än 4 kilometer, men olägenheten häraf vore numera icke af den

betydelse, att den borde utgöra hinder för sjukhusets förläggning hit.

Af dessa skäl tillstyrkte kommissionens ledamöter sjukhusets förläggning till Kräft

-

89

riket, hvarvid dock öfverfältläkaren Dunér för egen del anförde, att då fråga vore väckt

att till annan trakt i Stockholms närhet förflytta de nuvarande kasernetablissementen,

och i sådant fall Ladugårdsgärdet antagligen komme att försäljas och bebyggas, det

skulle kunna visa sig ekonomiskt fördelaktigt att tillsvidare förlägga garnisonssjukhuset

till en sådan plats, att detsamma — efter kasernernas förflyttning och sedan sjukhuset

i samband därmed ånyo måst förflyttas — blefve fullt användbart för Stockholms stads

behof och alltså kunde komma att af staden inlösas. Någon lämpligare plats för ett

stadens sjukhus i dessa trakter än Smedsbacken mellan Sturevägen och Ladugårdsgärdet

kunde knappast påvisas, och all utsikt förefunnes därför att om ett nytt tidsenligt

garnisonssjukhus där uppfördes, Stockholms stad framdeles, vid en eventuell försäljning

af Ladugårdsgärdet, skulle befinnas villig inköpa detsamma och att sålunda

utgifterna för dess uppförande blefve, åtminstone till största delen, betäckta.

Kommittén har den 9 juni 1902 genom nådig remiss anbefallts att i detta ärende

afgifva underdånigt utlåtande, men enär frågan med nödvändighet bör lösas i samband

med spörsmålet om kasernernas förläggning till annan plats, får kommittén, som vid

afgifvande af förslag till nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden

återkommer till ämnet, hemställa,

att förslaget om garnisonssjukhusets förflyttning till närheten

af de nuvarande kasernetablissementen vid Ladugårdsgärdet tillsvidare

icke må till någon åtgärd föranleda.

12

■'' "r.y, . ■

UTREDNING OCH FÖRSLAG

RÖRANDE NYTT ÖFNINGSFÄLT FÖR DE I STOCKHOLM

FÖRLAGDA TRUPPFÖRBANDEN.

!.hZ • ■ r K»Ii''r.J

.•. : r.i} ''iv,,)/.i./;■!('') rr/''/

. . • >'' S ■

93

A. Nyare utländska truppöfningsfält,

I det föregående liar redogjorts för de skäl, livilka föranleda, att Ladugårdsgärdet

numera måste anses otillräckligt såsom öfningsplats för de i Stockholm förlagda truppförbanden.

Kommittén anförde därvid, hurusom ett oafvisligt kraf förefunnes på ett

öfningsfält för dessa trupper, hvilket med betydligt större utsträckning ägde mera

omväxling i terrängens beskaffenhet än Ladugårdsgärdet samt medgåfve utförandet af

taktiska tillämpningsöfningar i större skala äfvensom anordnandet af tillräckligt antal

moderna skjutbanor för eldhandvapen samt af fältskjutningar för alla vapen.

Att tillgången till ett vidsträckt öfningsfält med lämplig terräng äger en afgörande

betydelse för truppernas fältmässiga utbildning, uppmärksammades först i Tyskland,

och kommittén bär därför sökt erhålla tillförlitliga uppgifter i fråga om detta lands

större truppöfningsplatser. Genom chefen för generalstaben har från millitärattachéen

vid de Förenade Rikenas beskickning i Berlin i detta afseende meddelats följande.

De tyska truppernas utbildning sker dels inom själfva garnisonsorten och på de därinvid

belägna exercisfälten samt dels å de så kallade truppöfningsplatserna. Kompanioch

bataljonsutbildningen försiggår i allmänhet på de i omedelbar närhet af hvarje garnison

befintliga excercisfälten, hvilka äro af mycket olika storlek och beskaffenhet, men

närmast kunna jämföras med våra mötesplatser. Utbildningen i regemente- och brigadförband

sker å truppöfningsplatserna, som numera i allmänhet finnas anordnade

för hvarje armékår.

Vid utväljandet af ett för dylikt ändamål lämpligt område tillses, att terrängens

beskaffenhet lämpar sig för öfningar med infanteri, kavalleri och fältartilleri i större

förband, äfvensom att såväl strids- som skjutöfningar där kunna företagas med nödig

omväxling. Fältets utsträckning måste vara så stor, att vid fältskjutning målens upp

-

iska trupp

öfningsplatse

94

ställning kali ske på olika sätt, och att sålunda dessa öfningar icke behöfva vara

bundna vid någon viss riktning. De nuvarande skottvidderna anses kräfva, att fältets

såväl längd som bredd icke understiger 7,5 kilometer.

Vid fältskjutning med infanteri skall enligt den tyska skjutinstruktionen ett område

af 4000 meters längd i skottriktningen samt af eu bredd, som sträcker sig 650 meter

på båda sidor från de yttersta skyttarne, stå till truppens förfogande. Artillerifältskjutning

kräfver ett utrymme af 6500 meters längd och omkring 2500 meters bredd.

Enligt de för truppöfningsplatsernas användande utfärdade föreskrifter skola dessa,

som äro afsedda för alla vapen, företrädesvis tjäna till öfningar i terräng. Alla regements-

och brigadöfningar, för bvilka garnisons-exercisplatserna icke äro tillräckliga,

äfvensom alla skjut- och fälttjänstöfningar, hvilkas utförande i närheten af garnisonen

möter svårigheter, skola äga rum å truppöfningsplatserna. Vidare skola å dessa platser

företagas:

af infanteri och kavalleri fältmässiga skjutöfningar i pluton och högre förband,

äfvensom prisskjutningar i terräng, regements- och brigadexercis samt alla slag af

fälttjänstöfningar äfven i samband med andra vapen; och

af fältar tiller iet den fältmässiga exercisen och skarpskjutningen i terräng samt,

om icke någon särskild fältartilleriskjutplats står till förfogande, jämväl skolskjutning.

De mest betydande tyska truppöfningsplatserna äro:

Posen, för 5:te armékåren, om 60 kv.-kilometer;

Lokur g, för 4:de armékåren, om 50 kv.-kilometer;

Dolerit#, för gardeskåren, om 48 kv.-kilometer;

Miinster, för 10:de armékåren, om 47 kv.-kilometer;

Thorn, för 17:de armékåren, om 44 kv.-kilometer>

Munslingen, för 13:de (Wurtembergska) armékåren, om 37 kv.-kilometer;

Elsenkorn, för 8:de armékåren, om 35 kv.-kilometer;

Jiiterhogk, för 3:dje armékåren, om 33 kv.-kilometer;

Benne, för 7:de armékåren, om 33 kv.-kilometer; samt

Hammelburg, för 2:dra bayerska armékåren, om 30 kv.-kilometer.

Fortfarande anslås i Tyskland årligen högst betydande belopp (under de senaste

tio åren enligt uppgift sammanlagdt omkring 80,000,000 mark) till anskaffande af nya

och tidsenliga truppöfningsplatser samt till utvidgande af redan befintliga. För år 1903

har tyska regeringen till markinköp för utvidgande af redan befintliga och anordnande

åt nya truppöfningsplatser anslagit 4,705,000 mark. De ungefärliga kostnaderna för

inköp och ordnande af en vanlig truppöfningsplats hafva uppgått till 8 å 10y2 millioner

mark, häri inbegripna kostnaderna, i rundt tal 4 millioner mark, för uppförande af

barackläger, hvari samtidigt en infanteri- och en kavalleribrigad kunna vara förlagda.

Anledningen till dessa, sålunda med betydande utgifter förenade sträfvanden att

erhålla vidsträckta truppöfningsplatser är visserligen till stor del att söka i de nyare

eldvapnens stora skottvidd^’ och i den ökade vikt, som numera fästes vid skjutöfningarnas

bedrifvande under fältmässiga förhållanden, men i ännu högre grad torde andra

skäl härvid hafva varit bestämmande. Minskningen af de värnpliktiges tjänstetid från

tre till två år har nämligen gjort till en oafvislig nödvändighet, att utbildningen bedrifves

med ett strängt fasthållande af krigets fordringar såsom mål. Förmågan hos

så väl befäl som trupp att skickligt begagna terrängen är härvid ett af de allra viktigaste

krafvel!.

I Tyskland synes man vid närmare studerande af det s. k. boerkriget hafva liksom

hos oss kommit till den uppfattning att, om ock de däraf hämtade erfarenhetsrönen

icke utan väsentliga modifikationer låta sig tillämpa å europeiska förhållanden, så har

dock däraf påtagligen framgått, att allt större fordringar måste ställas på truppens

utbildning i terräng under fältmässiga förhållanden, äfvensom att den hittills följda

metoden för truppernas utbildning till strid och därvid använda formeringar äro i behof

af en genomgripande revision.

De anfallsformer, som under årens lopp utvecklats på de mestadels alldeles jämna

exercisfälten, hade nämligen stelnat i vissa schematiska former, hvilka icke med fördel

kunna lämpas efter olika terrängförhållanden. De trupper, hvilka utbildats efter

detta system, löpa helt naturligt fara att allt som oftast befinna sig inför stridslägen,

med hvilka de måste hafva svårt att finna sig till rätta.

Att förläggandet af öfningarna till de vidsträckta truppöfningsplatserna, där en

mångfald skiftande stridslägen med lätthet kan skapas, i detta hänseende måste medföra

högst betydliga fördelar, ligger i öppen dag och erkännes af alla militära auktoriteter.

I Frankrike har man vida senare än i Tyskland uppmärksammat vikten af vidsträckta

skjut- och öfningsplatser. Ända till för några få år sedan fanns i detta land

endast ett större öfningsfält för trupper af alla vapenslag, nämligen Chalons. Artilleriskjutplatserna,

af hvilka Sissonne med 25 kv.-kilometers areal är en af de mest betydande,

utgöras i allmänhet af smala jämna skottrännor, som icke medgifva ett fältmässigt

utförande af skjutningarna, och som utan betydande utvidgningar äro fullständigt

oanvändbara såsom öfningsplatser för större styrkor af olika vapenslag.

Franska

truppöfnings

platser.

96

Skjutfältet

Hnrskann)

i Holland.

På sista tiden och särskilda sedan nödvändigheten att inskränka de värnpliktiges

tjänstgöring från tre till två år blifvit ådagalagd, har man emellertid i Frankrike

bestämt sig för att följa sin östra grannes exempel och börjat anskaffa nya stora

truppöfningsplatser.

För ett eller annat år sedan inköptes till truppöfningsplats för 16 armékåren

i Montpellier ett område i närheten af Larzac af omkring 40 kv.-kilometers yta,

hvarjämte Champ de Sissonne enligt uppgift utvidgats till 50 å 55 kv.-kilometer, och

under innevarande år har representationen för anskaffande af ytterligare truppöfningsplatser

anvisat ett belopp af 5,120,000 francs.

Behofvet af dylika stora skjut- och öfningsplatser har numera gjort sig gällande

icke allenast inom de stora arméerna. Äfven de mindre börja låta sig angeläget vara

att anskaffa sådana. Så har man t, ex. i Holland i närheten af Arnheim för några

år sedan inköpt ett skjutiält, Harskamp, med eu areal af omkring 48 kv.-kilometer.

97

B. Förslag till nytt öfningsfält för de till Stockholm

förlagda truppförbanden.

Vid de undersökningar, som kommittén verkställt för att kunna föreslå ett nytt

ötningsfält för de till Stockholm förlagda truppförhanden, har till en början uppställts

vissa fordringar, som eldigt kommitténs åsikt borde uppfyllas, för att ett område skulle

kunna anses lämpligt för dylikt ändamål.

Området borde vara så omfattande i areal, att fältskjutning med infanteri och

artilleri där skulle kunna företagas, helst i flera olika riktningar. Terrängen skulle

vara så beskaffad, att den gåfve en bild af förhållandena i allmänhet i vårt land och

jämväl så omväxlande, att den möjliggjorde utförandet af ett flertal taktiska uppgifter.

Läget borde icke vara längre aflägset från hufvudstaden, än att de till det nya öfningsfältet

småningom förflyttade kasernetablissementen skulle kunna förses med vatten och

belysning från Stockholm, äfvensom att officerarne kunde vara bosatta inom staden,

och att vakthållningen därstädes skulle utan allt för stora olägenheter kunna bestridas

af trupperna.

En stor fördel vore äfven, om det nya fältet vore så beläget, att det tillsvidare

kunde af trupperna användas, utan att kasernerna behöfde dit förflyttas, förr än den

fortskridande byggnadsverksamheten å Ladugårdsgärdet nödvändiggjorde detta.

Vidare borde området icke vara långt aflägset från järnvägsförbindelser eller åtminstone

så beläget, att järnvägsspår utan alltför stora kostnader kunde dit utläggas,

detta särskildt med hänsyn till förhållandena vid mobilisering.

Slutligen finge den mark, som för området måste förvärfvas, icke vara så dyrbar,

att kostnaderna för dess inköpande öfverstege rimliga gränser.

Fordringar

å en truppÖfning8p]at9.

13

98

B rom in afältet.

Allenast tre särskilda områden hafva befunnits i större eller mindre grad motsvara

dessa fordringar nämligen:

Bromma-fältet (å öfversiktskartan, blad 5, betecknadt med likt. A) eller trakten

mellan Mälaren och Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg samt Tranebergsbro och

järnvägen Spånga—Riddersvik;

Enskede—Skarpneek-fältet (å nämnda karta utmärkt med litt. B) eller det

område, söder om Stockholm, som ungefär begränsas åt norr af Årstaviken, Hammarby-,

Lång- och Järlasjöarna, åt öster af eu linje ungefär 1,500 meter öster om Källtorps-,

Älta- och Flatsjöarna samt åt söder af Drefviken och åt väster af eu linje dragen från

Årstaviken öster om Enskede herrgård och vidare i rak sydlig riktning till närheten

af sjön Malungen; samt slutligen

Järfva—Spånga—Järfalla-fältet (å kartan betecknadt med litt. C) eller trakten

nordväst om Haga, Stora Frösunda och Sundbyberg mellan norra stambanan och

Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg till sjöarne Rafvaln och Öfresjön åt norr.

Bromma-fältet.

En närmare undersökning visar, att Bromma-fältets terräng i allmänhet är alltför

kuperad, särdeles i trakterna utmed Mälaren, för att vara fullt lämplig till öfningsplats.

Området mellan Bromma och Sundbyberg är visserligen något mera jämnt, men

arealen af detsamma är alltför liten för att samtliga trupper därstädes skulle kunna

utföra de öfningar, för hvilka erfordras öppen mark. Särskildt skulle artilleriet komma

att lida kännbar brist på gynnsam öfningsterräng och sakna tillfälle till öfningar med

skarpskjutning.

Svårigheter förefinnas jämväl att erhålla välbelägna platser för blifvande kasernbyggnader.

Mellan Bällsta och Sundbyberg samt i trakterna kring Krassboda utmed

Bällstaviken skulle visserligen de militära etablissementen kunna förläggas, och eu

militär bangård strax väster om Dufbo station anordnas, men afståndet från dessa

99

trakter till hufvudstaden — omkring 9 kilometer fågelvägen från Stortorget samt

omkring 5 kilometer från utkanten af stadens bebyggda område — är dock alltför

stort, äfven om en tätare tågtrafik eller elektrisk spårväg skulle underlätta förbindelsen,

för att de i det föregående angifna fordringarna å belägenbeten af en dylik plats

skulle kunna anses uppfyllda.

Ett annat ställe för anläggande af kasernetablissementen vore möjligen - stränderna

af Ulfsundasjön, dock endast under förutsättning, att den projekterade Mälaröbanan,

som bär skulle på en hög bro öfvergå Bällstaviken, kornme till stånd och sålunda

satte området i järnvägsförbindelse med Stockholm, eller ock att en särskild

bana eller elektrisk spårväg blefve anlagd till kasernerna förbi Karlberg och Hufvudsta.

Afståndet från Ulfsunda till Stortorget utgör omkring 6 kilometer och till gränsen för

Stockholms bebyggda område omkring 4 kilometer. Stora svårigheter skulle dock

möta för framdragande af stadens vattenledning till denna trakt, och betydliga kostnader

däraf förorsakas.

Skjutbanor för eldhandvapen skulle kunna anläggas i trakten af Norrby med skottriktning

åt väster.

Bromma-fältet omfattar i areal omkring 3,600 hektar. De inom området för närvarande

belägna egendomarna, af hvilka de största äro Ulfsunda, Bällsta, Åkeshof,

Hesselby och Värsta, äga ett taxeringsvärde af omkring 1,500,000 kronor, men hafva

utan tvifvel ett betydligt större saluvärde. Allenast egendomen Ulfsunda med underlydande,

taxeringsvärderad till 274,100 kronor, betingade vid senaste försäljning en köpeskilling

af 600,000 kronor. Ett förvärfvande för statens räkning af detta fält skulle

alltså med säkerhet kräfva mycket stora kostnader.

Då i öfrigt detta område, såsom nyss är anfördt, icke tillfredsställer fordringarna

på en modern truppöfningsplats, anser sig kommittén icke kunna förorda dess inköpande,

och har under sådana förhållanden ej heller trott sig böra därstädes låta utföra

några noggrannare, kostnader medförande undersökningar.

100

Enskede—

Skarpneckfältet.

Enskede—Skarpneck-fältet.

De i det föregående ungefärligen angifva och å kartorna blad 5 och 6 närmare

betecknade gränserna för detta fält hafva utlagts med hänsyn till önskvärdheten att

från inköp undantaga de tätt bebyggda och alltså dyrbara trakterna vid Årsta och

Östberga, stränderna af Magelungen och Drefviken äfvensom stranden af Hammarbyoch

Långsjöarna, hvithet senare område, i händelse dessa sjöar öppnas för trafik, och

en hamnanläggning där kommer till stånd, representerar ett betydligt värde och redan

nu torde hållas högt i pris.

Området inom dessa gränser genomskäres från norr till söder af eu från Skanstull

till Tallkrogen fortlöpande, skarpt markerad sandås. Väster om denna ås sträcker sig

i nordvästlig riktning två med hvarandra parallella dalgångar, en bredare förbi Enskede

och en mera hopträngd förbi Svinmyran, skilda åt genom ett bergigt skogsbälte, öster

om åsen sträcker sig i sydostlig riktning den ganska breda Skarpneckdalgången.

Östra och sydvästra delarna af området bestå af oländiga och svårtillgängliga

samt starkt kuperade skogsmarker.

De nyssnämnda tre dalgångarna äro till ytan synnerligen jämna och erbjuda alltså

i och för sig icke någon särdeles fördelaktig öfningsterräng, men om den skogbevuxna

sandåsen dem emellan här och hvar afröjdes, skulle detta fält blifva ganska användbart

såsom öfningsplats för infanteri och kavalleri.

Fördelaktigt belägna skjutbanor för infanteri kunna anordnas vid Nytorp och

Sandsborg, och för fältskjutning med eldhandvapen lämpar sig synnerligen väl fältet

vid Skarpneck. — Skjutbanorna äro å kartorna markerade.

För artilleriet saknas emellertid någon lämplig öfningsterräng. De få artilleripositioner,

som kunna beredas å detta område, erhållas, om kanonerna uppställas å

den förut omförmälda sandåsen och skjutningen sker i östlig riktning mot Halfvarstorp,

men skjutningen kan i allt fall icke äga rum på längre distanser än 2,000 meter.

Sunda och högt belägna bygge adsplatser för samtliga militära etablissement finnas

å den kronan tillhöriga platån vid Kvarnängen söder om Skanstull. Inga nämnvärda

svårigheter möta för framdragandet dit af gas-, vatten- och afioppsledningar. Från

Liljeholmen torde utan alltför afsevärda kostnader kunna ledas järnvägsspår till eu

militärbangård i närheten af kasernerna, och en dylik anläggning är ock å kartorna

antydd. Indententurförrådet, som har behof af vattenkommunikationer samt kaj, skulle

101

kunna förläggas vid Arstavikens södra strand, längs hvilken ett annat järnvägsspår från

Liljeholmens station i dylikt fall torde framdragas. "Vid Årstaviken borde ock förläggas

etablissementet för Svea ingenjörkår, hvilken för sina broslagningsöfningar måste vara

förlagd nära ett vattendrag.

Ammunitionsförrådet, som jämväl är i behof af kajutrymme, torde också böra förläggas

invid denna vik. Krutförråd skulle möjligen kunna anordnas å Årsta holmar.

Afståndet från Stortorget till den ifrågasatta platsen för kasernetablissementen

utgör omkring 3,5 kilometer och förbindelsen med staden skulle kunna förmedlas

genom elektrisk spårväg, som sannolikt i alla händelser kommer att i en ej aflägsen

framtid dit framdragas. Den hittills branta och mindre goda landsvägen från Skanstull

söderut är för närvarande under ombyggnad och kommer att i fullbordadt skick

betydligt underlätta samfärdseln med hufvudstaden.

Förutom den nyss framhållna olägenheten med ifrågavarande fält, att artilleriet

komme att sakna gynnsam öfningsterräng, talar mot detta områdes användande till

öfningsplats dels att Stockholms södra begrafningsplats — hvars förflyttning icke gärna

kan ifrågasättas — är, till afsevärdt hinder för öfningarna, belägen midt å området,

dels ock att kasernerna måste, till följd af afståndet från de nuvarande, dit förflyttas

vida tidigare än om det nya öfningsfältet vore beläget norr om Stockholm.

Arealen af Enskede-Skarpneck-fältet utgör omirring 4,300 hektar. Inom området

äro belägna helt eller delvis följande egendomar*, nämligen:

inom Nacka socken Hammarby, Lilla Sickla, Nacka, Älta samt utgårdar under

Erstavik; och

inom Brännkyrka socken Enskede med underlydande, Herrängen, Gubbängen,

Lilla Östberga eller Mossen, Lilla och Stora Tallkrogen, Svedmyran, Skarpneck med

underlydande, Orhem, Sköndal och Skönstavik, förutom ett flertal mindre lägenheter.

Af det område, som anses erforderligt för detta öfningsfält, äger kronan endast

lägenheterna Johannishof och Kvarnängen, taxeringsvärderade till 25,000 kronor, hvaremot

återstoden, som är åsatt ett taxeringsvärde för såväl jordbruks- som annan

fastighet af 1,525,900 kronor, tillhör eller disponeras af enskilda.

Med anledning af framställning, som från kommittén hos ägarne af dessa fastigheter

gjorts om ingifvande af försäljningsanbud, gällande dels till den 1 juli 1903 dels ock

till den 1 oktober 1904, hafva sådana anbud inkommit för fastigheter med ett sammanlagdt

taxeringsvärde af 545,400 kronor, däraf 445,000 kronor för jordbruksfastighet och

Beträffande dessa egendomar, se närmare bilagan 8.

102

Järfva —

Spanga—

Järfälla-fälle t.

100,400 kronor för annan fastighet. Summan af dessa försäljningsanbud, Indika nästan

uteslutande gälla allenast till den 1 juli 1903, uppgår till 1,949,350 kronor eller 3,5 7

gånger taxeringsvärdet.

Med iakttagande af samma proportion mellan taxerings- och saluvärdet skulle kostnaden

för inköpet af alla de för det nu ifrågavarande öfningsfältet erforderliga fastigheterna

i enskild ägo, hvilka, såsom ofvan nämnts, äro taxeringsvärderade till 1,525,900

kronor, uppgå till ett belopp af 5,447,463 kronor. Lägges härtill värdet af kronans mark,

25,000 kronor, äfvensom ersättning till arrendator]] af sistnämnda mark för därå uppförda,

honom tillhöriga byggnader med dessas taxeringsvärde eller 17,000 kronor, skulle

förvärfvandet af mark till öfningsfältet efter nämnda beräkningsgrund medföra en

kostnad af 5,489,463 kronor.

På grund af de nyss anmärkta, med fältet förenade olägenheterna anser sig kommittén

emellertid icke kunna förorda detta områdes inköpande under annan förutsättning,

än att det visar sig omöjligt att erhålla något annat, bättre och i alla hänseenden

tillfredsställande öfningsfält.

Ett sådant tror sig kommittén hafva funnit i Järfva—Spånga—Järfälla-fältet.

Järfva—Spånga—Järfälla-fältet.

Om man följer stora landsvägen norrut från Norrtull i Stockholm förbi Hagaparken

och nya kyrkogården, samt passerar infartsvägarne till Stora och Lilla Frösunda,

kommer man strax därefter till eu ganska vidsträckt slätt, som utbreder

sin af allenast några få enstaka höjder afbrutna jämna yta till vänster om landsvägen,

hvilken här på ett par hundra meters afstånd följer Brunnsvikens strand.

Slätten, som sträcker sig omkring 2,7 kilometer i västlig riktning till kronoegendomen

Råstas åbyggnader, begränsas i norr af höjderna bakom Neder-Järfva, Ritorp och

Agnesberg samt i söder af Råstasjön och skogsbackarna vid EUenhill. Den genomskäres

af norra stambanan, hvars närmaste stationer äro Hagalund åt söder och Järfva

åt norr.

Denna slätt utgör början af det område, som kommittén anser företrädesvis

bör komma i fråga vid utseende af ett nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda

trupperna.

Vid denna slätt har kommittén tänkt sig samtliga kasernetablissement i en fram

-

103

tid förlagda: Svea och Göta lifgardens samt fälti ngenj ör- ocli fälttelegrafkårernas åt

öster utmed Brunnsvikens strand och öfriga truppförbands åt norr på höjder mellan

Neder-Järfva och Agnesberg. Slätten skulle användas dels för dagliga öfningar i mindre

förband och i formell exercis, dels ock till plats för skjutbanor, afsedda för den första

utbildningen i skjutning med handvapen.

Följer man vidare stora landsvägen till Neder-Järfva och där tager af på Spångavägen

samt passerar Ritorp, Agnesberg och Råsta, så kommer man genom eu dalgång

med småbruten, skogbeväxt terräng å ömse sidor till Lilla och Stora Ursvik, hvarefter

ånyo ett vidsträckt, öppet område, slätten vid Rinkeby och Kymlinge, utbreder sig.

På ett afstånd af omkring 2 kilometer västerut från Stora Ursvik begränsas slätten

af skogarna vid Kista och Husby samt af höjderna vid Granby, Eggeby och Spånga

kyrka. Gårdarna Kymlinge, Erfvinge och Rinkeby äro belägna å denna slätt, hvilken

med kringliggande kuperade områden företrädesvis torde komma att användas för

infanteriets öfningar i större förband.

Bortom de nyss angifna höjderna öppnar sig åter en slättmark, den vidsträcktaste

å hela det till öfningsfält ifrågasatta området, nämligen Akalla-slätten, med gårdarne

Åkalla, Hästa, Julsta, Barkarby, Kyrkbyn, Hägerstalund m. fl. Denna slätt, hvarpå

ligga kringströdda många smärre med småskog bevuxna bergbackar, sträcker sig ända

fram till Säbysjön och omfattar eu areal af 10 å 12 kv.-kilometer samt är särskildt

lämpad för artilleriets öfningar och för större truppöfningar med alla vapen.

Återstående delen af området, den nordligaste, består mestadels af skogsmark,

afbruten af Säbysjöns, Öfresjöns och Rafvalns vattenytor samt här och hvar genomskuren

af smärre, odlade dalgångar. Dessa trakter, hvilka behöfva tagas i anspråk

hufvudsakligen för erhållande af en tillräckligt djup skyddsskärm för artilleriets fältskjutningar,

tillhöra egendomen Säby samt de under Edsberg lydande gårdarne Väsby,

Bög och Knista.

Hela detta område med sina synranden begränsande skogsbryn, sina skogklädda

höjder och odlade fält samt enstaka liggande gårdar utgör ett ganska typiskt exempel

på svensk natur och terräng och kan med allt skäl anses som synnerligen väl ägnadt

för tillämpningsöfningar med trupper af alla vapen, äfven i stora förband.

För infanteriet erbjuda de skogiga och kuperade markerna utmed större delen

af öfningsfältets östra gräns goda tillfällen till öfningar i framträngande genom svårtillgängliga

trakter, och de öppna fälten vid Kymlinge och Åkalla medgifva utbildning

i framryckande mot fienden med skickligt begagnande af det skydd, som enstaka

höjder eller andra växlingar i terrängen kunna lämna.

Iufanteriels

öfnings

terräng.

Skjntbanor.

104

Till plats för anläggande af banor för skolskjutningsöfningar har kommittén efter

noggrann undersökning af de ställen, som kunnat ifrågakomma, velat föreslå det område

i närheten af Råstasjön, som å kartorna, blad 5 och 7, särskild! utmärkts. Detta

område är icke beläget på längre afstånd från de föreslagna kasernetablissementen än

att marschen dit och därifrån kan ske utan nämnvärd tidsuppoffring. En tillräckligt

djup skyddsskärm erhålles genom skogen väster om Råsta, och skottlinjerna komma

att erhålla sådan riktning, att någon fara för trafiken å den närbelägna landsvägen

mellan Järfva och Spånga icke kan uppstå, framför allt om vissa säkerhetsanordningar

vid själfva banorna företagas. Banornas riktning från öster till väster är lämplig.

Härstädes bör, enligt kommitténs mening, anordnas fyra mindre, 60 meter breda

skjutbanor för skolskjutning intill 300 meters afstånd, hvardera med 14 skottaflor med

blindering, af hvilka två böra vara afsedda för omskjutning, inskjutning in. m. Kommittén

har tänkt sig dessa banors fördelning på truppförbanden sålunda, att Svea och

Göta lifgarden skulle disponera hvar sin bana, Lifgarde! till häst och Lifregementets

dragoner gemensamt disponera eu samt artilleri- och ingenjörtrupperna tillsammans

förfoga öfver den fjärde.

Om behofvet så kräfver, kunna ytterligare fyra tafior uppsättas å hvarje bana,

hvarigenom taflornas sammanlagda antal skulle ökas till 72.

För att skjutningarna å de olika banorna skola kunna utföras oberoende åt hvarandra,

samt största möjliga skydd beredas för såväl de i öfningarna deltagande som

kringliggande trakt, synes det vara nödvändigt att begränsa banorna genom jordvallar,

exempelvis med den anordning, ett af löjtnanten vid Första lifgrenadjärregementet O.

Sjögreen till kommittén afgifvet förslag* utvisar. Kostnaderna för anläggandet af dessa

banor och utförandet af nyssberörda skyddsanordningar beräknas i rundt tal till

110,000 kronor.

Då emellertid dessa banor icke kunna till följd af deras läge i närheten af bebyggda

trakter och trafikerade vägar användas till skjutningar på längre afstånd än 300 meter,

har kommittén till plats för skjutöfning^ på afstånd af 800 till 1000 meter utsett ett

område omkring l1/,, kilometer nordväst om Järfva station och strax söder om Killingtorp

(se kartorna blad 5 och 7). Terrängens beskaffenhet är här synnerligen gynnsam

och lämpar sig väl för skolskjutning, målskjutningsöfningar i trupp samt tillämpningsöfningar

af olika slag, såväl enskilda som i trupp.

Öfverlämnadt till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet.

KS

■gliawasy»

Perspektivskiss från punkten »p» å kartan, blad 7.

o

Ox

Igelbäcksh öjden,

jgpE

;4~-4as

lillill

SÉiilliiilli

^8:1

Perspektivskiss från punkten »g» å kartan, blad 7.

C£>

O

Åkalla,

107

Enär detta skjutfält antagligen får sin största användning under repetitionsöfningarna,

då så många afdelningar som möjligt böra öfvas på en gång, torde här böra

anordnas två, 100 meter breda, skjutbanor, hvardera för 24 skottaflor. Till följd af

fältets afskilda läge, behöfva skyddsanordningarna härstädes icke göras så omfattande

som vid Råstabanorna, och kostnaderna för anläggningen torde därför icke öfverstiga

40,000 kronor.

Fältskjutningar med infanteri äfven i stora förband kunna företagas i snart sagdt

hvilken riktning som helst och på de största ifrågakomma!)de afstånd.

Kavalleriet har vid Öfver-Järfva ej långt från de tilltänkta kasernerna eu lämplig

plats för dagliga mindre öfningar och äger dessutom tillgång till öppna fält för den

formella exercisen och slutna attacker äfvensom till en mängd skyddade uppställningsplatser,

från hvilka det hastigt kan utveckla sig till anfall, samt saknar ej heller

lämpliga och tillräckligt stora områden för öfning i spaning och fälttjänst.

För artilleriet finnas många lämpliga öfningsplatser, tillfälle till köröfningar i växlande

terräng samt ett stort antal goda eldställningar med långa skottlinjer.

För åskådliggörande af öfningsplatsens användbarhet för skarpskjutning med fältartilleri

hafva å kartan, blad 7, utmärkts vissa karaktäristiska eldställningar, å linjen

Ursvik—Säbysjön betecknade med streckade röda cirklar och å linjen Spånga—Rafvaln

med fulldragna sådana. De från dessa punkter markerade syftlinjerna, likaledes streckade

i förstnämnda riktning och fulldragna i den senare, angifva redan förefintliga

eller efter smärre röjningar uppkommande skottriktningar af omkring 3000 meter eller

längre distans. Teckningarna å sid. 105 och 106 utgöra perspektivskisser, tagna den förra

från punkten p, omkring 500 meter söder om Kymlinge och den andra från höjden

g, omkring 1000 meter västnordväst om Spånga kyrka.

Det förstnämnda artilleriskjutfältet mellan Ursvik och trakterna däromkring till

Säbysjön delas, såsom af kartan framgår, genom Husbyskogen samt de med litt. b

och c å kartan betecknade höjderna i två skilda delar, och alla skott, som från den

östra delen skjutas mot terrängen vid eller bakom Hästa, måste gå fram genom den

mycket trånga porten mellan nyssnämnda båda höjder. På andra sidan dessa har

däremot skjutfältet visserligen en ansenlig bredd med flera goda uppställningsplatser,

men -skottlinjerna blifva här väl korta. Skjutfältet Ursvik—Säbysjön lämnar därför

åtskilligt öfrigt att önska.

Af sådan anledning har kommittén sett sig nödsakad att föreslå intagande i

öfningsområdet jämväl af trakterna öster och norr om Säbysjön, hvarigenom erhålles

det ur alla synpunkter synnerligen fördelaktiga skjutfältet Spånga—Rafvaln, hvarest i

Kavalleriets

öfnings

terräng.

Artilleriets

öfuings

terräng.

108

Kasernplatser

m. m.

trakterna Spånga—Järfälla, Hasta—Järfälla samt Igelbäcken—Säby förefinnas ett antal

goda artilleriställningar. Härstädes kunna såväl enstaka batterier afgifva eld, som

ock större artilleristyrkor taktiskt samverka antingen med hvarandra eller med i förterrängen

uppträdande infanteri. Vidare äro vid skjutning i nämnda riktning en

mängd lämpliga taktiska måluppställningsplatser att tillgå inom området Åkalla—skogsbryn!

nordost om Hägerstalund—Öfversten—Alsta.

De längsta skottlinjerna uppgå här i det närmaste till 4000 meter, och elden kan

från de flesta batteriplatserna hållas ganska rörlig åt sidorna.

En ytterligare fördel, som är förenad med artilleriskjutningens utförande på öfningsplatsens

västra del i riktningen Spånga—Rafvaln är, att dessa skjutöfningar icke utgöra

hinder för Kymlingeslättens samtidiga användande för andra truppöfningar.

Stridsöfningar med trupper af alla vapenslag kunna på den föreslagna öfningsplatsen

komma till utförande i stor utsträckning. Så kunna t. ex. i riktningen Ursvik

—Säbysjön två kombinerade brigader operera mot hvarandra, och i linjen Ursvik—Järfälla

finnes utrymme för on hel arméfördelning att verkställa sin uppmarsch till strid.

Såsom förut omförmälts, har kommittén tänkt sig, att de nya Itasernerna lämpligast

skulle kunna förläggas invid det fält, som sträcker sig från Lilla Frösunda till

Järfva.

Vid valet af denna plats har kommittén tagit särskild hänsyn därtill, att afståndet

mellan kasernerna och hufvudstaden blefve det minsta möjliga, att vid platsen funnes

riklig tillgång på vatten samt en fast och god byggnadsgrund, att lämplig plats för

truppernas dagliga öfningar i mindre förband kunde beredas i närheten af kasernerna,

samt att kasernområdet ändock icke blefve för långt aflägset från det egentliga öfningsfältet.

Dessa villkor uppfyllas ganska väl af det föreslagna området. Afståndet därifrån

till Stortorget utgör omkring 61f2 kilometer, och till utkanten af stadens bebyggda område

(Norrtull) föga mer än 3 kilometer. Genom Järfva och Hagalunds stationer står

trakten redan nu medels många dagliga tåg å norra stambanan i förbindelse med

hufvudstaden, och kommunikationerna kunna än ytterligare underlättas dels genom

spårvägsnätets utsträckning från dess nuvarande norra ändpunkt, Haga grindar, dels

ock genom anläggandet af den planerade Kapellskärsbanan, som skulle komma att

genomskära hela området.

109

Inga svårigheter möta att hit utdraga stadens belysnings- och vattenledningar.

Afloppet kan med lätthet ledas till Brunnsviken.

För att undersöka terrängens och grundens lämplighet för större byggnadsföretag

har kommittén låtit verkställa afvägningar och borrningar å området *) och funnit detsamma

väl lämpa sig för ändamålet.

Från Frösundavik till Nedre Annelund sträcker sig utmed Brunnsvikens strand eu

grusås, på hvilken fyra etablissement skulle kunna förläggas, nämligen dels de

mindre omfattande kasernetablissementen för Svea ingenjörhår — som för sina öfningar

måste vara förlagd i närheten af vatten — och för Fälttelegraf kär en, hvilka

truppförband kunna erhålla tillräcklig plats å det jämförelsevis trängre området vid

Frösundavik, samt dels Svea och Göta lifgardens kaserner, för hvilka erforderligt

utrymme finnes vid Öfre och Nedre Annelund. Visserligen komma här att kräfvas icke

obetydliga terrasseringsarbeten, men då åsen består af utmärkt grus och sand, som i stor

mängd kommer att behöfvas både till kaserngårdarnas samt nyanlagda vägars grusning

och till utfyllning å den sänka marken på ömse sidor om kanalen från Råstasjön

till Brunnsviken äfvensom till planering af skjutbanorna och slutligen till beredande

af murbruk för de omfattande byggnadsarbetena, torde utgräfningskostnaderna i icke

oväsentlig grad uppvägas af fördelarna att äga riklig tillgång å dessa material.

På området emellan Herr-Järfva och norra stambanan kunna två kasernetablissement

inrymmas. Västra delen af detta område utgöres af en afrundad bergshöjd, hvars

högsta punkt ligger 28 meter öfver Brunnsvikens vattenyta; den östra delen utgöres af

en lägre platå, hvars höjd vid Herr-Järfva uppgår till 10 meter, men norr därom sänker

sig till blott 1 meter öfver Brunnsviken. — Närmast järnvägen torde etablissementet

för Första Svea artilleriregemente lämpligast böra förläggas, och vid Herr-Järfva Lifgardets

till häst kasern. Äfven för dessa byggnaders utförande kräfvas stora terrasseringsarbeten,

och den nämnda bergshöjden måste till stor del bortsprängas. Emellertid

uppvägas också här i viss mån terrasseringskostnaderna af fördelen att få riklig tillgång

på grundmurs- och sockelsten, som i stor mängd erfordras vid alla etablissementen.

Affallet vid bergsprängningen åtgår att utfylla sänkan norr om Herr-Järfva,

där på några ställen djupet till fast botten uppgår till 13 meter. Eljest torde läget

för dessa etablissement vara tillfredsställande.

På andra sidan om norra stambanan, omkring Agnesberg, erbjuder en jämn, på

G å 8 meters höjd öfver Brunnsviken belägen platå en fördelaktig och god byggnads

-

j Afvägningskarta liar öfverlämnats till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet.

no

plats för ett par kasernetablissement. Närmast järnvägen kan Positionsartilleriets och

väster därom Lifregementets dragoners etablissement förläggas.

Hvad beträffar förläggningen af artilleriets laboratorium och ammunitions förr ad,

bär generalfälttygmästare!! och inspektören för artilleriet, efter tygmästarens i Stockholm

hörande, i skrifvelse till kommittén den 25 oktober 1902 meddelat, att lämpliga

platser skulle kunna erhållas för allmänna förrådet och laboratoriegården vid ÖfverJärfva

samt för kruthus på den norr om Ulriksdal i Edsviken belägna Kaninkolmen,

hvilken utan betydande kostnader skulle kunna genom eu bro förenas med Ulriksdalsstranden,

hvarifrån redan nu en körväg leder upp till Öfver-Järfva.

Fördelaktig plats för ett intendenturetablissement, inrymmande verkstadsbyggnad,

persedelförråd, bageri och tvättinrättning samt behöfliga bostadshus, crhålles å den

öster om Herr-Järfva belägna s. k. Polska udden, dit vattenförbindelse finnes och dit

ett järnvägsspår från norra stambanan utan allt för stora svårigheter kan ledas. Skulle

den föreslagna Kapellskärsbanan komma till stånd, blefve ett sådant spår obehöfligt

och kostnaden härför, approximativt beräknad till 75,000 kronor, inbesparad.

För anordnandet af eu militär bangård har kommittén tänkt sig såsom en lämplig

plats den i förhållande till alla kasernerna centralt belägna vinkeln mellan norra

stambanan och den föreslagna Kapellskärsbanan. Äfven för ifrågavarande anläggning

vore det till fördel, om denna bana blefve förverkligad, enär därigenom kostnaderna för

militärbangården blefve icke obetydligt nedbringade.

För underlättandet af de föreslagna båda artilleriregementenas järnvägstransporter,

äfvensom för att vid hastiga förflyttningar undvika hopandet af trupper, hästar och

fordon på eu enda bangård torde ock Järfva station böra utvidgas.

För garnisonssjukhuset står en mycket välbelägen plats till buds vid Lilla Frösunda.

Grunden är här utmärkt och platsen ganska jämn; läget är sundt och vackert;

den bredvid liggande skogklädda höjden kan ordnas till park, och ett järnvägsspår

kan, om så anses nödigt, utan större svårighet ledas in till etablissementet.

Såsom lämplig plats för en garnisonskyrka får kommittén förorda den skogklädda

höjden väster om Nedre Annelund, där kyrkan skulle få ett både centralt och tilltalande

läge.

Begrafningsplats för garnisonen torde lämpligast kunna beredas genom inköpandet

af ett tillräckligt område å den närbelägna Nya kyrkogården, hvarom förberedande

underhandlingar redan blifvit af chefen för fjärde arméfördelningen inledda.

in

1 samband med frågan om förläggandet till det föreslagna nya öfuingsfältet af

Stockholms garnison, har kommittén ansett sig böra taga under öfvervägande jämväl

huru vakthållningen i hufvudstaden framdeles efter de nuvarande kasernernas flyttning

skulle kunna bestridas. Kommittén bar därvid tänkt sig, att det i allmänhet icke

skulle möta afsevärda svårigheter att från de nya kasernerna såsom hittills dagligen

fora den nödiga vaktstyrkan in till staden, eller ock kan en större styrka, som ombesörjer

vaktgöringen för flera dagar i sänder, turvis inrymmas i någon för ändamålet

bibehållen kasern, hvarest de dagliga öfningarna kunde fortgå.

Arealen af Järfva—Spånga—Järfälla-fältet utgör omkring 4,700 hektar. Inom detta

område upptaga Råstasjöns, Säbysjöns, Öfresjöns och Rafvalns vattenytor tillhopa 180

hektar, hvadan själfva öfningsfältet omfattar cirka 4,500 hektar.

Inom fältet äro följande egendomar ") belägna, nämligen:

i Solna socken:

Nedre Frösunda, Frösundavik, Nedre och Öfre Annelund och Järfva f. d. krog

äfvensom åtskilliga smärre lägenheter, allt i enskild ägo, samt kronoegendomarna Agnesberg,

Bagartorp, Neder-Järfva, Öfver-Järfva och Ritorp;

i Spånga socken:

Åkalla, Eggeby, Erfvinge, Hägerstalund, Hästa, Julsta, Kista, Kymlinge, Rinkeby,

Spånga by, Tensta och Ursvik jämte ett flertal lägenheter, i enskild ägo, samt kronoegendomarna

Erfvinge, Gumsarboda, Kymlinge, Långlöt, Rissna, Råsta, Ursvik och Öhr

äfvensom kyrkoherdebostället Stridsberga, komministersbostället Granby och länsmansbostället

Ursvik;

i Järfälla socken:

Håga, Råcksta, Sten och Yttersten under Hägerstalund i Spånga socken, Säby med

underlydande Kalfshälla och Alsta, äfvensom Barkarbyn, Kyrkbyn och Klockaregården;

samt

i Sollentuna socken:

Bög, Knista och Väsby.

Naturligtvis kan det icke behöfva ifrågakomma, att hela detta betydande område

helt och hållet afröjes från byggningar och igenlägges till manöverfält. Utan tvifvel

kunna ganska betydande områden fortfarande odlas, och jämväl ett flertal byggnader

kunna där förblifva, om blott de, hvilkas nuvarande läge skulle utgöra hinder för öf

-

Vakthållningen

i Stockholm

Fältets areal

!) Beträffande dessa egendomar, se närmare bilagan 9.

112

ningarna, Hyttas till lämpligare plats. Dessa byggnader torde behöfva tagas i anspråk,

förutom af dem, till hvilka vissa delar af fältet kan upplåtas till brukning, jämväl af

personal, som erfordras för vård och bevakning af fältet, samt möjligen äfven till bostäder

för någon del af befäls- och underbefälspersonalen.

De hemman och lägenheter, som skulle tagas i anspråk för det ifrågasatta öfningsfältet,

äro åsätta följande taxeringsvärden:

kronoegendomar, utarrenderade.................

» anslagna till boställen ..

enskilde tillhöriga jordbruksfastigheter.....

» » andra »

» » byggnader å kronojord

eller tillsammans........................................

Kr. 349,100

» 42,000 391,100

Kr. 1,083,400

> 163,400 1,246,800

...................... 137,600

......... Kronor 1,775,500

Försäljningsanbud å fastigheter, tillhörande enskilde, hafva för nedannämnda taxeringsvärden

afgifvits till följande belopp nämligen:

i Solna socken

i Spånga »

i Järlälla »

i Sollentuna »

Taxeringsvärde. Anbud.

............ 178,400 kr. 1,022,000 kr.

............ 445,000 > 1,304,000 »

............ 173,000 » 300,000 »

............ 100,000 » 636,900 »

Summa 896,400 kr. 3,262,900 kr.

Om de ingifna försäljningsanbuden läggas till grund för värderingen af alla de

i enskildas ägo varande fastigheter, som för fältet erfordras, samt proportionen mellan

taxeringsvärdet och anbudssumman beräknas särskildt inom hvarje socken för sig,

skulle inköpssumman komma att uppgå

för egendomarna i Solna socken till .................................................. 1,260,688 kr.

» »i Spånga » » 1,776,752 »

» »i Järfälla » » 543,600 »

» » i Sollentuna » » ..................................................... 636,900 »

eller sammanlagdt till.................................................................................... 4,217,940 kr.

113

Lägges härtill värdet af

utarrenderade kronoegendomar ..

boställen ......................................

enskildes byggnader å kronojord

skulle hela fältets värde uppgå..

Transport 4,217,940 kr.

................ 349,100 »

................ 42,000 i

................ 137,600 ■■)

................ 4,746,640 kr.

Do till kommittén ingifna för säljningsanbuden för egendomar ej blott inom Järfva—

Spånga—Järfälla-fältet utan äfven inom Enskede—Skarpneck-fältet hafva med få undantag

uppenbarligen varit allt för höga och icke stått i rimligt förhållande till egendomarnas

verkliga värde eller de köpesummor, som vid fastighetsförsäljningar i trakten

kunnat betingas. Det torde därför blifva nödvändigt, att, om vare sig det ena eller

det andra af dessa fält kommer att till truppöfuingsplats utses, marken genom expropriation

förvärfvas. Säkerligen kommer äfven i dylikt fall området att kosta kronan

betydligt mera i inlösen än taxeringsvärdena gifva vid handen, men en fast och

säker grundval för köpeskillingarnas bestämmande varder dock då gifven, och hvarje

anledning till godtycke eller insinuation om godtycke vid försäljningsanbudens antagande

eller förkastande undanrödjes.

Kommittén har sökt att med ledning af den kännedom om i orten gängse egendomspris,

hvilken kunnat erhållas dels genom uppgifter om på senare tiden skedda

försäljningar och dels genom sakkunniga personers uttalanden, bilda sig en uppfattning

om det ungefärliga verkliga värdet af Järfva—Spånga—Järfälla-fältet. Denna undersökning

har gifvit vid handen, att under närvarande förhållanden och om fältet med

det snaraste inköpes, de i enskild ägo varande fastigheter äfvensom till boställen anslagna

kronoegendomar, som för ifrågavarande ändamål behöfva tagas i besittning,

icke kunna anses äga högre värden än sammanlagdt........................... Kr. 2,615,000: —•

Lägges härtill taxeringsvärdet af utarrenderade kronoegendomar » 349,100: —

samt enskildes därstädes uppförda byggnader....................................... » 137,600: —

så skulle värdet af hela den till inköp föreslagna marken uppgå till Kr. 3,101,700: —

Beträffande de till intagande i öfningsfältet ifrågasatta utarrenderade kronoegendomarna,

vill kommittén framhålla, att ehuruväl möjligen dessa egendomar till en

början torde kunna till landtlorsvaret upplåtas utan särskild ersättning, likväl framdeles

i den mån Norra Djurgårdens försäljning därtill lämnar tillgångar hör till inköp af

skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark afsättas det belopp, som motsvarar dessa

egendomars taxeringsvärden.

lo

114

Beträffande kostnaderna för de nya kasernetablissementen och öfriga anläggningar,

bär kommittén utarbetat approximativa beräkningar, som återfinnas i härvid fogade

bil. 10.

Om man antager, att kostnaderna för Positionsartilleriregementets, Svea ingenjörkårs,

Fälttelegraf kårens och intendenturens nya etablissement samt för ett nytt garnisonssjukhus

till fullo kunde betäckas af de summor, som komme att inflyta vid försäljningen

af Lifgardets till häst gamla kasern tomt, Jaktvarfvet, Fredrikshof samt det nuvarande

garnisonssjukhusets tomt, hvilka försäljningars beslutande redan torde stå på

dagordningen, skulle de kostnader för nya kasernetablissement och anläggningar, som

behöfde bestridas af medel, hvilka inflyta genom Norra Djurgårdens försäljning, uppgå

till i rundt tal 10,000,000 kronor.

Läggas härtill kostnaderna för inköp, dränering och ordnandet i öfrig! af det nya

öfningsfältet äfvensom för skjutbanornas anläggning, hvilka kostnader approximativt

beräknats till 4,000,000 kronor, uppgå samtliga utgifter för det nya öfningsfältet med

därtill hörande militära byggnader och anläggningar till omkring 14,000,000 kronor,

hvilket belopp dock naturligtvis först efter en längre tidrymd behöfver till fullo tagas

i anspråk.

På grund af hvad sålunda anförts får kommittén hemställa

att därest försäljning af Norra Djurgården varder beslutad,

såsom nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden

måtte utses det ofvan till sina gränser närmare bestämda

Järfva—Spånga—tJärf älta-fältet, äfvensom att till bestridande

af kostnaderna för inköp af detta fält och uppförandet därstädes

af nya byggnader och anläggningar för militära ändamål

måtte få, i den män andra tillgångar icke därtill finnas tillgängliga,

användas medel, som inflyta genom Norra Djurgårdens

försäljning.

115

Sammanfattning af kommitténs betänkande

och förslag.

På grund af livad i det föregående anförts, får kommittén — under förutsättning

att Hans Maj:t Konungen nådigst afstår från den honom jämlikt Rikets Ständers den 1

december 1809 fattade beslut tillkommande enskilda dispositionsrätt öfver Norra Djurgården

— i underdånighet hemställa,

att Norra Djurgården måtte, så snart ske kan, till försäljning upplåtas;

att försäljningen måtte ske successivt, i den mån gatorna ordnas och byggnadsverksamheten

fortskrider;

att de områden, hvilka kunna för truppernas öfningar undvaras, eller trakterna

närmast norr och öster om Östra stationen äfvensom mellan Yalhallavägens förlängning

och Djurgårdsbrunnsviken samt Djurgårdsbrunnskanalen, först måtte upplåtas till bebyggande;

att

— därest Norra Djurgårdens försäljning varder beslutad — såsom nytt öfningsfält

för de i Stockholm förlagda truppförbanden måtte utses det ofvan till sina gränser

närmare bestämda Järfva—Spånga—Järfälla-fältet;

att kostnaderna för inköp af detta fält och för uppförandet därstädes af nya

byggnader för militära ändamål måtte, i den mån andra tillgångar icke därtill finnas

tillgängliga, bestridas af medel, som inflyta genom Norra Djurgårdens försäljning; samt

att det till kommitténs yttrande remitterade förslaget angående flyttning af

allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm tillsvidare, och intill dess beslut fattats i

fråga om försäljning af Norra Djurgården och förflyttning af de nuvarande kasernerna,

icke måtte till någon åtgärd föranleda.

:y

BIL A a O R

* ''• 1 /

119

Bil. 1.

Uppgift å storleken af kvarter, gator och öppna platser m. m. enligt

kommitténs olika utkast till stadsplan för Norra Djurgården.

Alternativ N:o 1.

Arealen af Norra Djurgårdens till intagande i

stadsplanen föreslagna område.

Gatulängd.

Till bebyggande afsedt

område.

Gator,

vägar och öppna

platser.

Summa

Inom

bygg-

nads-

om-

rådet

Inom

indu-

stri-

om-

rådet.

Områdets användning.

Bygg-

nads-

tomter

Industri-

tomter

Summa

Inom

bygg-

nads- o mrådet.

Inom

industri-

området.

Summa.

areal.

Summa.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Längd-

m.

Längd

in.

Längd-

Byggnadstomter inom reg- leradt område ............

4,365,000

4,365,000

4,365,000

Oregleradt område.........

78,000

—

78,000

—

_

_

78,000

Industriområde ............

—

2,323,210

2,323,210

—

—

_

2,323,210

_

Öppna platser...............

—

—

—

493,000

_

493,000

493,000

Gata af 65 m. bredd (Val- halla vägens förlängning)

269,750

269,750

269,750

4,150

4,150

Gator af 30 m. bredd ...

—

—

—

579,300

—

579,300

579,300

19,310

_

19,310

Vägar af 25 m. bredd ...

—

—

—

—

105,000

105,000

105,000

4,200

4,200

Vägar af 20 m. bredd ...

—

—

—

—

232,880

232,880

232,880

_

11,644

11,644

Gator af 18 m. bredd ...

—

—

—

1,588,860

—

1,588,860

1,588,860

88,270

_

88,270

Kaj af 50 m. bredd (längs

Djurgårdsbrunnsviken,

Djurgårdskanalen och

Lilla Värtan) ............

335,000

335,000

335,000

6,700

6,700

Kaj af 30 m. bredd (längs

stranden vid Albano

och södra stranden af

föreslagen kanal genom

Laduviken) ...............

75,000

75,000

75,000

2,500

2,500

Strandväg af 30 meters

bredd (längs norra stran- den af föreslagen kanal

genom Laduviken)......

75,000

75,000

75,000

2,500

2,500

Strandväg af 20 m. bredd

(längs kronan tillhörig

strand'' af Brunnsviken

och Lilla Värtan) ......

120,000

120,000

120,000

6,000!

6,000

Summa

4,443,000

2,323,210

6,766,210

3,340,910

532,880 3,873,790

10,640,000

120,930

24,344

145,274

120

Uppgift å storleken af tomter, gator och öppna platser m. m. enligt

kommitténs olika utkast till stadsplan för Norra Djurgården.

Alternativ N:o 2.

Arealen af Norra Djurgårdens till intagande i

stadsplanen föreslagna område.

Gatulängd

Till bebyggande afsedt

område.

Gator,

vägar och

platser.

öppna

Summa

Inom

bygg-

nads-

om-

rådet.

Inom

in-

Områdets användning.

Bygg-

nads-

tomter

Industri-

tomter

Summa

Inom

bygg-

nads-

området

Inom

industri-

området

Summa

areal

dustri-

orn-

rådet

Summa

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Längd- Längd- ni. | m,

Längd-

m.

Byggnadstomter inom reg-

3,844,000

78,000

3,844,000

3,844,000

78,000

Oregleradt område.........

—

'' 78j000

—

—

—

—

—

—

Industritomter i nordli- gaste området............

2,322,900

2,322,900

_

_

__

2,322,900

—

—

—

Industritomter i sydöstra

området.....................

560,050

560,050

_

560,050

_

—

—

Öppna platser...............

—

—

—

472,000

—

472,000

472,000

—

—

—

Gator af 40 m. bredd ...

■__

—

—

838,000

—

838,000

838,000

20,950

. -

20,950

;> » 30 m. »

_

_

_

312,000

_

312,000

312,000

10,400

—

10,400

» » 18 m. »

_

—

—

1,235,770

—

1,235,770

1,235,770

68,654

—

68,654

Kaj af 40 m. bredd (längs

Djurgårdsbrunnsviken o.

Djurgårdskanalen samt

vid Kräftriket) .........

148,000

148,000

148,000

3,700

3,700

Kaj af 30 m. bredd (längs

1 södra stranden af före-

slagen kanal genom La- dnviken) ..................

57,000

57,000

57,000

1,900

1,900

Vägar af 25 m. bredd

(inom nordligaste indu- striområdet ...............

105,000

105,000

105,000

4,200

4,200

Vägar af 20 m. bredd

(inom nordligaste indu- striområdet) ...............

232,880

232,880

232,880

11,644

11,644

Strandväg af 30 m. bredd

(i nordligaste området

och längs norra stranden

afföreslagen kanal genom

Laduviken) ...............

75,000

75,000

75,000

2,500

2,500

Strandväg af 20 m. bredd

(i nordligaste industri- området, längs kronan

tillhörig strand af brunns- viken och Lilla Värtan)

120,000

120,000

120,000

6,000

6,000

Vägar af 30 m. bredd (i syd- östra industriområdet]

Vägar af 18 m. bredd (i syd- östra industriområdet)

_

__

_

_

39,000

39,000

39,000

—

1,300

1,300

_

_

_

_

95,400

95,400

95,400

—

5,300

5,300

Strandväg af 30 m. bredd

(i sydöstra industriom- rådet)........................

!

105,000

105,000

105,000

3,500

3,500

Summa )3,922,000

2,882,950|6,804,950(3,062,770

772,280

3,835,050

10,640,000| 105,604

34,444

140,048

I2i

Uppgift å storleken af tomter, gator och öppna platser m. m. enligt

kommitténs olika utkast till stadsplan för Norra Djurgården.

Alternativ N:o 3.

Arealen af Norra Djurgårdens till intagande i

stadsplanen föreslagna område.

Gatulängd.

Till bebyggande afsedt

område.

Gator,

vägar och öppna

platser.

Summa

Inom

bygg-

nads-

om-

rådet.

Inom

indu-

stri-

Olll-

rådet.

Områdets användning.

bygg-

nads-

tomter.

Industri-

tomter.

Summa.

Inom

kygg-

nads-

området.

Inom

industri-

området.

Summa.

areal.

Summa.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Kvm.

Längd-

m.

Längd-

m.

Längd-

m.

Byggnadstomter inom reg- leradt område ............

4,352,100

4,352,100

4,352,100

Oregleradt område.........

78,000

—

78,000

—

—

—

78,000

—

—

_

Industritomter...............

—

2,323,250

2,323,250

—

—

—

2,323,250

—

—

—

Öppna platser...............

—

—

—

500,000

—

500,000

500,000

—

—

_

Gata af 65 m. bredd (Val- hallavägens förlängning)

269,750

269,750

269,750

4,150

4,150

Gator af 30 in. bredd ...

—

—

—

620,200

—

620,200

620,200

20,673

—

20,673

Vägar af 25 m. bredd ...

—

—

—

—

105,000

105,000

105,000

—

4,200

4,200

» » 20 m. bredd ...

—

—

—

—

232,880

232,880

232,880

—

11,644

11,644

Gator af 18 m. bredd ...

—

—

—

1,553,820

—

1,553,820

1,553,820

86,323

—

86,323

Kaj af 50 m. bredd (längs

Djurgårdsbrunnsviken,

Djurgårdskanalen och

Lilla Värtan) ............

335,000

335,000

335,000

6,700

6,700

Kaj af 30 in. bredd (längs

stranden vid Kräftriket

och södra stranden af

föreslagen kanal genom

Laduviken) ...............

75,000

75,000

75,000

2,500

2,500

Strandväg af 30 m. bredd

(längs norra stranden af

föreslagen kanal genom

Laduviken) ...............

75,090

75,000

75,000

2,500

2,500

Strandväg af 20 m. bredd

(längs kronan tillhörig

strand af Brunnsviken

och Lilla Värtan) ......

120,000

120,000

120,000

6,000

6,000

Summa

4,430,100

2,323,250

6,753,350

3,353,770

532,880

3,886,650

10,640,000

120,346

24,344

144,690

16

122

Bil. 2.

Uppgift å storleken af kvarter, gator och öppna platser m, in.

inom de delar af Norra Djurgården, hvilka först kunna

upplåtas till bebyggande.

(Uträkningarna grunda sig å kommitténs utkast till stadsplan för Norra Djurgården, alternativet 3.)

.....

Kvarter

att

försälja.

Gator, öppna platser och reserverade

områden.

Summa

Gata-

Gator.

Öppna

platser.

Reserv.

områden.

Summa.

areal.

längd.

I. Området närmast norr och öster

Kv.-meter

Kv.-meter

Kv.-meter

Kv.-meter

Kv.-meter

Kv.-meter

Meter

om Ostra stationen.

Kvarter .........................................

303,350

—

—

—

—

303,350

—

Gator af 18 meters bredd ..................

—

191,160

—

—

191,160

—

10,620

Öppna platser .................................

—

64,300

—

64,300

255,460

—

II. Området mellan Valhallavägens

förlängning och Djurgårdsbrunnsviken

från stadens östra gräns till

Hesslingeberg.

295,550

Kvarter ..........................................

295,550

—

—

—

—

—

Gator af 18 meters bredd .................

_

198,360

—

—

198,360

—

11,020

» » 30 » » ..................

_.

6,750

—

—

6,750

—

225

» » 50 » » ..................

_

33,000

—

—

33,000

—

660

Nuvarande kasernområde ..................

_

—

—

112,100

112,100

—

—

Öppna platser .................................

—

—

3,847

—

3,847

354,057

—

III. Området mellan Valhallavägens

förlängning och Djurgårdsbrunnsviken

från Hesslingeberg till Djurgårds-

brunns värdshus.

180,050

Kvarter ..........................................

180,050

—

—

—

—

—

Gator af 18 meters bredd ..................

—

130,500

—

—

130,500

—

7,250

» » 30 » » ..................

_

9,900

—

—

9,900

—

330

» »50 » » ..................

—

68,500

—

—

68,500

—

1,370

Kavallerietablissementets område.........

—

—

—

82,925

—

—

—

Öppna platser .................................

—

—

31,100

—

—

322,925

—

IY. Området mellan Valhallavägens

förlängning och Djurgårdsbrunnskana- len mellan Djurgårdsbrunns värdshus

och Lilla Värtan.

198,625

Kvarter ..........................................

198,625

—

—

—

—

5,610

Gator af 18 meters bredd ..................

102,980

—

—

102,980

—

» » 30 » » ..................

_

9,900

—

—

■ 9,900

—

330

_

75,500

—

—

75,500

—

1,510

Öppna platser ................................

—

38,300

—

38,300

226,680

—

Summa

977,575

826,550

137,547

195,025

1,159,122

2,136,697

38,925

Sammandrag.

Området I ....................................

303,350

191,160

64,300

—

255,460

558,810

10,620

» II ....................................

29o,550

238,110

3,847

112,100

354,057

649,607

11,905

» in....................................

180,050

208,900

31,100

82,925

322,925

502,975

8,950

» IV ....................................

198,625

188,380

38,300

—

226,680

425,305

7,450

977,575

826,550

137,547

195,025

1,159,122

2,136,697

38,925

128

Bil. 3.

Förteckning å tomter, som under åren 1880—1901 blifvit af Stockholms

stad försålda, jämte uppgift å deras areal samt köpe

skillingarne,

1 ^

O:

CG

Försåld egenc

o m.

Pris pr

sao.E-i

i* 3

Areal.

kvadrat-

Köpeskilling.

a

Kvarter.

N:r.

enhet.

1880

Edelman större............

3

27,035

kv.-fot

5: 55

150,000: -

Styrmansg.

1881

Nebulosan.....................

1, 2, 3

19,770

»

1: 50

30,000: —

Observatoricg. 16, 18 a, 20.

Sågen...........................

1—15

97,670

»

0: 50

48,835: —

f Brännkyrkag. 171—185.

j Hornsg. 174—186.

Släggan........................

—

8,585

»

0: 75

6,438: 75

Hornsg. 172.

Svanen (del af)............

18

9,300

»

10: 75

100,000: —

Yasag,

Bryggaren.....................

9

91

»

3: —

271: —

Sperlingens backe (del af)

12

2,060

»

3: —

6,180: —

Stureg.

1882

Planeten .....................

1

9,000

»

1: 75

15,750: -

j Västmannag. 27,

\ Observatorieg. 19.

Filen ...........................

—

10,685

»

1: —

10,685: -

Långholmsg.

Sperlingens backe.........

33

24,000

»

4: 50

108,000: —

D:0 .........

33

13,580

»

6: 50

88,270: —

Carlavagnen..................

18

6,375

»

2: —

12,750: —

Yegag. 3.

Ilo ..................

3

6,375

»

2: —

12,750: —

Upplandsg. 42.

Rudan större...............

4

3,375

»

4: —

13,500: —

Greftureg., Kommendörsg.

Ibo ...............

4

4,345

»

4: 50

19,552: 50

» »

Carlavagnen..................

4

5,950

»

2: 25

13,387: 50

Upplandsg. 44.

Jägaren ........................

7, 8

6,139

»

3: 30

20,258: 70

Döbelnsg.

Planeten .....................

3

9,000

»

1: 75

15,750: -

V ästmannag.23, Kungstensg.58

Carlavagnen..................

i

9,425

»

3: —

28,275: —

Yegag. 1, Observatorieg. 6.

1 bo ..................

2

9,380

»

3: —

28,140: -

Upplandsg. 40, Observatorieg.8.

IbO ..................

5

5,440

»

2: 25

12,240: —

Upplandsg. 46.

Ibo ..................

16

5,440

2: —

10,880: ~

Yegag. 7.

124

**1

O:

►i

CO

p:

Försåld egendom.

Areal.

Pris pr

kvadrat-

Köpeskilling.

B*

CTQ

c»

Kvarter.

N:r.

enhet.

1882

Carlavagnen..................

8

5,950 kv.-fot

2: 25

13,387: 50

Upplandsg. 52.

Sirius ...........................

8, 9

20,138

»

2:

—

40,276: —

Upplandsg. 31—33.

Skotten ........................

3

1,287

»

20: 25

26,000: —

Drottningg., Kungsg.

Bryggaren.....................

11

3,300

»

8:

—

26,400: —

Kungsg.

1):0 .....................

11

2,050

»

8:

—

16,400: -

Kungsg.

1883

1 >:0 .....................

10

8,530

»

9:

25

78,902: 50

Kungsg. 13.

Skotten........................

—

1,287

»

20:

70

26,643: 50

Kungsg.

Tjädern ........................

1

8,965

»

4:

—

35,860: -

Karlavägen 41, Sibylleg. 36.

Rapphönan ..................

1

8,240

»

4:

—

32,960: —

Karlavägen 45 A, B, C.

Ro ..................

2

8,190

»

4:

—

32,760: -

Artillerig. 41, Jungfrug. 36.

Tjädern ........................

2

8,910

»

4:

—

35,640: -

Karlavägen 43, Jungfrug. 29.

Svanen (del af)............

18

9,150

»

10:

92

100,000: —

Vasag.

Lagerbärsträdet............

Boken...........................

16

1

j 3,100

»

12:

90

40,000: —

Vasag. 44.

Sjökatten.....................

1

1,700

»

5:

—

8,500: —

Rådmansg.

Carlavagnen..................

9

6,375

»

2:

25

14,343: 75

Upplandsg. 54.

Sperlingens backe (del af)

12

2,876

»

12:

—

34,512: —

Stureg.

Carlavagnen..................

6

5,100

»

2:

25

11,475: —

Upplandsg. 48.

Bryggaren.....................

12

2,864

»

12:

26

35,112: 64

Kungsg., Målareg.

Brännaren ..................

7

9,298

»

5:

—

46,490: —

Karlavägen 26, Jungfrug. 32.

Ro ..................

8

9,303

»

5:

—

46,515: -

Karlavägen 28, Artillerig. 39.

Rapphönan ..................

3

8,140

»

3:

—

24,420: —

Artillerig. 43, Tyskbagareg. 14.

Ro ..................

4

8,190

»

3:

—

24,570: —

Jungfrug. 38, Tyskbagareg. 12.

Tjädern ........................

3

8,825

»

3-

—

26,475: -

Jungfrug. 31, Tyskbagareg. 10.

Vintervägen större ......

13

7,280

»

3-

50

25,480: —

Tegnérsg., Tuleg.

Svanen (de! af)............

18

9,170

»

16

35

150,000: —

Vasag.

Carlavagnen..................

16

5,440

»

2-

—

10,880: -

Vegag. 7.

Sirius...........................

13

10,290

»

2-

—■

20,580: —

Upplandsg. 37.

Ro ...........................

16

10,277

»

2-

—

20,554: -

Upplandsg. 39.

Carlavagnen..................

12

6,375

»

2

—■

12,750: --

Vegag. 15.

125

g

——-----

—

—

■

a

Försåld egend

o m.

Pris pr

? B

Areal.

kvadrat-

Köpeskilling.

a*

CTQ

03

Kvarter.

N:r.

enhet.

1883

Sirius...........................

17

10,265

kv.-fot

2

20,530: —

Upplandsg. 41.

1884

D.o ...........................

7

10,075

»

2

—

20,150: —

Yästmannag. 32.

D:0 ...........................

10

10,063

2

—

20,126: —

Västmannag. 34.

D:0 ...........................

11

10,302

»

2

—

20,604: —

Yästmannag. 36.

D:() ...........................

12

10,302

»

2

—

20,604: —

Upplandsg. 35.

Ilo ...........................

14

10,290

».

2

—

20,580: —

Yästmannag. 38.

Carlavagnen..................

15

5,100

»

2

—

10,200: —

Vegag. 9.

Nebulosan.....................

—•

9,000

»

3

—

27,000: —

Dalag., Observatorieg.

Planeten .....................

5

9,000

»

3

—

27,000: —

Dalag. 24, Kungstensg. 62.

Ilo .....................

6

5,160

»

2

25

11,610: —

Dalag. 26.

Kikaren........................

2

7,546

»

2

—

15,092: —

Kungstensg. 33.

Nebulosan.....................

5

9,137

»

2

25

20,558: 25

Västmannag. 31.

Ilo .....................

11

9,123

»

1

75

15,965: 25

Yästmannag. 41.

Ilo .....................

9

9,123

»

2

25

20,526: 75

Yästmannag. 39.

Ilo .....................

8

9,123

»

1

75

15,965: 25

Yästmannag. 37.

Ilo .....................

7

9,137

»

2

25

20,558: 25

Västmannag. 35.

D:o .....................

6

9,137

»

1

75

16,210: 25

Västmannag. 33.

Sirius...........................

15

10,277

»

2

—

20,554: —

Västmannag. 40.

ilo ...........................

18

10,265

»

2

—

20,530: —

Yästmannag. 42.

Röda berget..................

50

3,250

»

2

—

6,500: —

Rörstrandsg.

Nebulosan.....................

18

9,116

»

1

75

15,953: —

Dalag. 46.

Ilo .....................

13

9,123

»

1

75

15,965: 25

Västmannag. 45.

D:0 .....................

23

9,131

»

2

25

20,544: 75

Dalag. 36.

Jordstycke invid n:r 10

i kv. Italien större...

—

3,100

»

5

48

16,988: —

Planeten .....................

7

8,998

»

3

—

27,000: —

Dalag. 28, Observatorieg. 23.

Nebulosan.....................

24

9,131

»

1

75

15,979: 25

Dalag. 34.

Kikaren ........................

3

7,686

»

2

—

15,372: —

Kungstensg.

Nebulosan.....................

20

9,116

»

1

75

15,953: —

Dalag. 42.

Ilo .....................

21

9,116

»

2

25

20,511: —

Dalag. 40.

Försäljnings

-

126

Försåld egend

Kvarter.

o in.

N:r.

Areal.

Pris pr

kvadrat- enhet.

Köpeskilling.

Nebulosan.....................

22

9,116

kv.-fot

1: 75

15,953: —

J):0 .....................

25

9,131

»

2: 25

20,544: 75

Ilo .....................

12

9,123

»

2: 25

20,526: 75

D:o .....................

19

9,116

2; 25

20,511: —

Delar af k v. Djurgårds-

backen invid rnr 2 i

kv. Elgen..................

—

3,550

»

2: —

7,100: —

Orion...........................

5

6,630

2: 50

16,575: -

D:0 ...........................

6

6,727

»

2: 50

16,817: 50

Blåklinten.....................

4

5,208

»

1: 50

7,812: —

Ilo .....................

5

11,228

»

1:50

16,842: -.....

Ilo .....................

6

11,214

»

i: 50

16,821: —

D.o .....................

7

11,204

»

1: 50

16,806: —

Ilo .....................

8

11,194

»

1: 50

16,791: -

Ilo .....................

9

11,184

>

1: 50

16,776: —

D:0 .....................

10

7,740

»

2: 50

19,350: —

D:0 .....................

11

5,727

2; _

11,454: —

D:0 .....................

12

7,740

2: 50

19,350: —

D.O .....................

13

5,668

»

1:50

8,502: —

Ilo .....................

14

5,668

1: 50

8,502: —

Ilo .....................

15

5,668

»

1: 50

8,502: —

Ilo .....................

16

5,668

:>

1: 50

8,502: —

D:0 .....................

17

5,668

»

1: 50

8,502: —

Gnllvifvan.....................

6

5,321

»

2: —

10,642: —

Ilo .....................

11

5,740

»

2: —

11,480: —

D:o .....................

13

12,682

»

1: 50

19,023: —

D.o .....................

14

12,682

»

1; 50

19,023: --

Ilo .....................

16

5,525

»

2: —

11,050: —

Ilo .....................

8

5,321

2: —

10,642: —

Ilo .....................

9

8,064

2: 50

20,160: -

Dalag. 38.

Dalag. 32.

Västmannag. 43.

Dalag. 44.

Braheg.

Surbrunnsg. 55.

Surbrunnsg. 51.

Upplåning. 49.

Upplandsg. 51.

Upplandsg. 53.

Upplandsg. 55.

Upplandsg. 57.

Upplandsg. 59.

Upplandsg. 61, Frejg. 59.

Frejg. 61.

Västmannag. 60, Frejg. 63.

Västmannag. 58.

Västmannag. 56.

Västmannag. 54.

Västmannag. 52.

Västmannag. 50.

Dalag. 60.

Frejg. 67.

Västmannag. 63.

Västmannag. 61.

Västmannag. 57.

Dalag. 64.

Dalag. 66, Frejg. 71.

Försäljnings

-

127

Försåld egendom.

Areal.

Pris pr

kvadrat- enhet.

Köpeskilling.

Kvarter.

N:r.

Gullvifvan.....................

10

5,740

kv.-fot

2: —

11,480: —

Ilo .....................

12

8,064

»

2: 50

20.160: -

Ilo .....................

15

12,682

»

1: 50

19,023: —

ilo .....................

7

5,321

»

2: —

10,642: -

Jägaren (del af)............

Oi

GO

3,758

»

3: 50

13,153: —

Sleipner........................

l

7,727

3: —

23,181: —

Ilo ........................

2

5,719

»

2: 25

12,867: 75

Ilo ........................

3

7,740

»

3: —

23,220: —

D:0 ........................

4

5,851

»

2: 25

13,164: 75

D:0 ........................

5

5,851

»

2: 25

13,164: 75

Snöklockan ..................

10

10,846

»

3: —

32,538: —

Orion...........................

7

8,487

2>

3: —

25,461: —

Sleipner........................

6

5,851

»

2: 25

13,164: 75

Ilo ........................

7

5,851

»

2: 25

13,164: 75

D:0 ........................

8

5,851

»

2: 25

13,164: 75

Ilo ........................

9

5,843

»

2: 25

13,146: 75

Ilo ........................

10

7,740

»

3: —

23,220: —

Ilo ........................

11

5,539

»

2:25

12,462: 75

Ilo ........................

12

7,763

»

3: —

23,289: —

Ilo ........................

13

11,397

1: 75

19,944: 75

Ilo ........................

14

11,431

»

1: 75

20,004: 25

D:0 ........................

15

11,449

»

1: 75

20,035: 75

Ilo ........................

16

11,463

»

1: 75

20,060: 25

Ilo ........................

17

11,477

»

1: 75

20,084: 75

Ilo ........................

18

11,495

1: 75

20,116: 25

Ankaret (del)...............

8

2,126

»

1: —

2,126: —

Midgård........................

9

9,663

»

2: —

19,326: —

Ilo ........................

10

9,648

»

2: —

19,296: —

Ilo ........................

11

9,663

»

2: —

19,326: —

Ilo ........................

12

9,648

2: —

19,296:

Frejg. 69.

Frejg. 65, Västmannag. 65.

Västmannag. 61.

Dalag. 62.

Döbelnsg.

Frejg. 42.

Västmannag. 66.

Västmannag. 64.

Västmannag. 68.

Dalag. 52.

Surbrunnsg. 49.

Västmannag. 68.

Västmannag. 70.

Västmannag. 72.

Västmannag. 74.

Västmannag. 76.

Vanadisvägen 25.

Vanadisvägen 23.

Upplandsg. 75.

Upplandsg. 73.

Upplandsg. 71.

Upplandsg. 67.

Upplandsg. 69.

Upplandsg. 65.

Flemingg.

Västmannag.

Västmannag.

Västmannag.

Vanadisvägen 31.

128

*1

o:

3

»og

Försåld egendom.

Areal.

Pris pr

kvadrat-

Köpeskilling.

5*

<§

• Kvarter.

N:r.

enhet.

1884

Midgård........................

13

8,064 kv.-fot

3: —

24,192: —

Västmannag. 81.

Ilo ........................

14

5,740

»

2: 25

12,915: —

Västmannag. 79.

Ilo ........................

15

5,740

»

2: 25

12,915: —

Västmannag. 77.

Ilo ........................

IG

8,064

»

3: —

24,192: —

Västmannag. 75.

Ilo ........................

17

9,648

»

2: —

19,296: —

Västmannag. 73.

Ilo ........................

18

9,663

»

2: —

19,326: —

Västmannag. 71.

Ilo ........................

19

9,648

»

2: —

19,296: —

Frejg. 48.

Ilo ........................

20

9,663

2: —

19,326: -

Dalag. 68, Frejg. 50.

1885

Valkyrian.....................

2

8,160

»

3: 50

28,560: —

Dalag. 29, Frejg. 52.

I lo .....................

3

6,144

»

2: 75

16,896: —

Frejg.

Ilo .....................

4

6,144

»

2: 75

16,896: —

Frejg.

Ilo .....................

5

8,160

»

3: 50

28,560: —

Helsingeg.

Ilo .....................

6

10,117

»

2: 50

25,292: 50

Helsingeg.

Ilo .....................

7

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Helsingeg.

Ilo .....................

8

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Helsingeg.

Ilo .....................

9

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Helsingeg.

Ilo .....................

10

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Helsingeg.

Ilo .....................

11

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Helsingeg.

Ilo .....................

12

8,160

»

3: 50

28,560: —

Vanadisvägen 43, Helsingeg.

11:0 .....................

13

6,144

»

2: 75

16,896: —

Vanadisvägen 41.

Ilo .....................

15

8,160

3: 50

28,560: —

Vanadisvägen 37, Dalag. 43.

Ilo .....................

16

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Dalag. 31.

Ilo .....................

17

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Dalag. 33.

11:0 .....................

18

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Dalag. 35.

Ilo .....................

19

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Dalag. 37.

Ilo .....................

20

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Dalag. 39.

Ilo .....................

21

10,117

»

2: 50

25,292: 50

Dalag. 41.

Saga ...........................

6

10,117

»

2: 75

27,821: 75

Sigtunag.

Ilo ...........................

7

9,983

»

2: 75

27,453: 25

Sigtunag.

Ilo ...........................

20

9,983

»

2: 75

27,453: 25

Sigtunag.

129

3

Försåld egend

o m.

Pris pr

»soS

* o*

Areal.

kvadrat-

Köpeskilling.

B*

aq

05

Kvarter.

N:r.

enhet.

1885

Saga ...........................

21

10,117

kv.-fot

2: 75

27,821: 75

Sigtunag.

Midgård........................

3

11,920

3: —

35,760: -

Västmannag.

Ilo ........................

4

7,160

»

2: —

14,320: —

Västmannag. 69.

Ilo ........................

18

10,468

»

2: 50

26,170: -

Västmannag.

Sjökatten .....................

12

4,000

»

6: —

24,000: —

Stora Badstuga Rådmansg.

Saga ...........................

2

8,160

»

3: 75

30,600: —

Sigtunag.

Ilo ...........................

3

6,144

»

3: 25

19,968: —

Sigtunag.

Ilo ...........................

13

6,144

»

3: —

18,432: —

Sigtunag.

Ilo ...........................

14

6,144

»

3: —

18,432: —

Sigtunag.

Ilo ...........................

15

8,169

»

3: 50

28,591: 50

Sigtunag.

Ilo ...........................

16

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Sigtunag.

Ilo ...........................

18

9,983

2: 50

24,957: 50

Helsingeg.

Ilo ...........................

19

9,983

»

2: 75

27,453: 25

Sigtunag.

Ilo ...........................

9

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Sigtunag.

Ilo ...........................

17

9,983

»

2: 50

24,957: 50

Sigtunag.

Bergsklippan större......

29

3,400

»

3: —

10,200: —

Bergsg.

Tomtdel i kv. Skotten...

—

1,697

23: 57

40,000: -

Kungsg.

Snöklockan ..................

5

13,600

5>

2: —

27,200: —

Västmannag. 51.

ilo ..................

4

6,986

*

6: —

41,916: —

Karlbergsv. 7, Västmannag. 53.

Del af kv. Djurgårds-

backen .....................

—

3,600

»

4: —

14,400: —

Greftureg.

D:0 d:0...............

—

550

4: —

2,200: —

Florag.

D:0 d:0...............

__

1,750

»

4: —

7,000: —

Stureg.

D:0 d:0...............

—

2,600

>

4: —

10,400: —

Greftureg.

Mark invid n:r 1 i kv.

Granen.....................

—

3,450

5: —

17,250: —

Florag.

1886

Del af kv. Djurgårds-

backen .....................

—

2,400

4: —

9,600: —

Haren mindre...............

5, 9

87,000

»

1: —

87,000: -

Brännkyrkag.

1887

Del af kv. Djurgårds-

backen .....................

—

1,300

»

4: —

5,200: —

17

130

O:

i-S

CD

»=£

Försåld egendom.

Areal.

Pris pr

kvadrat-

B''

CfQ

CD

Kvarter.

N:r.

enhet.

1887

Knoppen .....................

152.900 kv.-fot

2: 65

Kikaren........................

2

7,546

2: 19

Gaturemsor vid n:r 17—

21 i kv. Mullvaden

första........................

1,770

0: 56

Brännare!! ..................

2,4,11

28

9,410

»

6: —

Del af Yttersta Tvär- gatan och Mullvaden

andra........................

8,150

1

»

2: 75

1888

Del af Bäfvern ............

16

Del af kv. Djurgårds- backen .....................

{19-211

i 26 /

12

10,600

»

4: —

Bränn aren ..................

1

9,478

»

6: —

Skotten........................

9

1,697

22: 39

Ekorren........................

4

7,890

»

6: —

D:o ........................

5

5,167

4,640

»

4: —

D:0 ........................

11

»

4: —

D:0 ........................

10

7,913

»

5: 50

1889

Adlern (del af)............

450.6 3

kv.-m.

45: —

Lyran...........................

6

647.4 6

»

49: 42

Hägerberget..................

Lit. A

582.8

54: 23

D:o ..................

» I)

431.7

Tf

58: 08

D:0 ..................

» E

864.4

»

75:21

Tallkotten.....................

1

1,262.4

»

57: 06

Område vid n:r 1 i kv.

Kattfoten mindre......

280

i»

30: —

Kikaren........................

Lit. A

430

»

40: -

Tomtdel i kv. Adlern

mindre .....................

535.2

»

68: —

Ekorren........................

0

698.0

»

54: 39

Köpeskilling.

100,000: - 16,500: —

1,000: —

56,460: —

22,412: 50

42,400: —

56,868

—

38,000

—

47,340

—

20,668

—

18,560

—

43,521

50

20,278

35

32,000

—

31,605

24

25,073

14

65,011

52

72,032

54

8,400: —

17,200: —

36,432: —

38,000: —

{Arbetare^, Fridhemsg.

{Kungsholmsg.,. Flemingg.

Kungstensg. 33..

Krukmakareg.

Jungfrug.

Hornsg.

(Kommendörsg. 27.

{Jungfrug. 28.

Kungsg. 9, Målareg. 4.

Nybrog. 58.

Nybrog. 60.

Sibylleg. 67.

{Östermalmsg. 17.

{Sibylleg. 69.

Vegag.

Styrmansg. 51.

Tegnérg.

Tegnérg.

Tegnérg., Roslagstorg.

Rådmansg., Östermalmg.

{Timmermansg. 2.

{Badstug. 38.

Kungstensg.

{Nybrog. 62.

{Östermalmsg. 21.

131

Försäljnings-

år.

Försåld egendom.

Areal.

Pris pr

kvadrat- enhet.

Köpeskilling.

Kvarter.

N:r.

1889

Del af n:r 1 och 4 i k v.

Brandmästaren.........

—

980 kv.-m.

79: 41

77,821: 80

Kormnendörsg., Artillig.

1890

Krejaren (del af).........

4

136 »

136

13

18,513: 68

Linnég.

1 39,110: 37

1

Hägerberget..................

50, 51

564 »

168: 73

} 56,052: 30

> Tegnérgatan 7, 5.

Släggan ........................

—

900 »

11

35

10,215: —

Brännkyrkag.

Kikaren........................

12

719.5 »

55: 60

40,000: —

Kungstensg. 37, Dalag. 22.

Taktäckaren..................

8

913.2 »

39: 70

36,254: 04

Kungstensg. 18.

Däfven ........................

—

756 »

48: 21

36,446: 76

Östermalmsg., Sibylieg.

TaktäckareD..................

4

489.2 »

48- 20

23,587- 50

Eäfven ........................

Lit. H

576 »

36: 68

21,127: 68

Sihylleg.

Del af Artillerigatan och

delar af n:r 6 och 7

i kv. Hafsfrun .........

—

374 »

102

—

38,148

—

1891

Skrafvelberget mindre...

Lit. D

937 »

249: 57

233,847

09

Birger Jarlsg., Hamng.

Del af Storken ............

1

1,220 »

45

36

55,339

20

Sibylieg., Jungfrug.

1892

Uret ...........................

—

7,500 »

11

34

85,050

—

1893

Skrafvelberget mindre...

11

1,125 »

170: 16

191,430

—

Hamng. 4.

Kaninen minsta Idel af)

1

9.6 »

12

—

115

20

Svarfvaregränd 3.

1894

Mark från n:r 1 kv.

Italien mindre, rnr 1

och 2 kv. Italien

större, Stora Träsk-

gatan och Smala grän-

den...........................

—

1,266 »

9

—

102,502: 33

Brännkyrkag.

Tomt i kv. Släggan......

—

562 »

12

—

6,744

—

Valhallavägen.

Granen ........................

Lit. A

431 »

52

18

22,489: 58

Valhallavägen, Yillag.

D:o ........................

» B

970 »

68

06

66,018

20

Agneg.

Delar af Tegelslagare^..

4, 10

745 »

34

—

25,330

—

1895

Sleipner........................

4

515.7 »

20

—

10,239: 25

Västmannag. 64.

132

Försäljnings-

år.

Försåld egendom.

Areal.

Pris pr

kvadrat- enhet.

Köpeskilling.

Kvarter.

N:r.

1895

Skrafvelberget större ...

Lit. B

560 kv.-m.

219: —

122,640: —

Vakteln........................

2

499

»

46: —

22,954: —

Skrafvelberget större ...

Lit. A

473

»

160: —

76,000: —

Sperlingens backe.........

45

895.6

»

227: —

203,000: —

Räfven ........................

13

684.5

55: 50

37,989: 75

Taktäckaren..................

7

957.5

»

57: —

54,577: 50

Skrafvelberget mindre...

15

355.1

»

124: 78

44,309: 38

Del af dito dito ...

14

21.4

»

205: —

4,387: —

Del af Storken ............

7

1,461.6

»

45: 36

66,298: 18

Skrafvelberget mindre...

13

529.5

»

170: -

90,015: —

D.O d:0 ...

14

442.4

205: —

90,692: -

Tomtdel i Pumpstocken

—

515

»

170: —

87,550: —

Tomtdel invid Adlern

mindre.....................

4

311.1

$

35: 35

11,000: —

1896

Rännilen .....................

Lit, A

634

»

170: —

107,780: —

Del af Grefturegatan ...

—•

85

»

170: —

14,450: —

Härolden .....................

33

660.2

»

56: 70

37,435: —

Del af Kurland............

2

478

-

115: 11

55,025: —

Sparfven .....................

Lit. E

865

227: —

196,355: —

Trumman.....................

1

12,950

»

6: 80

88,146: -

Sperlingens backe.........

Lit. C

485

»

170: —

82,450: —

Delar af Styrmannen ...

13, 14

383

»

68: —

26,044: -

Drabanten.....................

7

1,164

56: 70

65,998: 80

Delar af Tegelslagare!!...

6, 10

17,295

»

17: —

295,800: —

Sparfven .....................

Lit, F

675

»

227: —

153,225: —

Taktäckaren..................

6

716.1

»

46: —

32,940: 60

D:0 ..................

5

956.6

»

57: —

54,526: 20

Släggan, mellantomt......

—

1,100

»

15: —

16,500: —

Räfven ........................

11

755.6

55: —

41,558: —

D:o ........................

12

625.8

»

36: 80

23,029: 44

Birger Jarlsg., Smålandsg.

Danderydsg. 4.

Birjer Jarlsg.

Stareplan 6, Birgerjarlsg. 20.

Östermalmsg. 22, Nybrog. 64.

Kungstensg. 16.

Smålandsg. 7.

Birgerjarlsg. 3.

Birger Jarlsg., Smålandsg.

Birger Jarlsg., Jakobsbergsg.

Yegag.

Birger Jarlsg., Mäster Samuelsg.

ICungsg. 48.

Tegnérsg. Holländareg.

I Birger Jarlsg., Luttersg.

(Norrlandsg.

Storg. 37.

Birger Jarlsg.

Styrmansg.

Kungsholmsg. 4.

Agneg., Pipersg., Flemingg.

Birger Jarlsg., Norrlandsg.

Tuleg. 17.

Rensg. 7.

Brännkyrkog.

Sibylleg.71,73,Östermalmsg.l8.

Östermalmsg. 20.

133

^3

O:

3

Försåld egend

o m.

Pris pr

po.H-r1

r> b''

Areal.

kvadrat-

Köpeskilling.

3

CfQ

ep

Kvarter.

N:r.

enhet.

1896

Vaktoln........................

1

1,210

kv.-m.

68: —

82,280: —

Rådmansg. 10, Östermalmsg. 64.

Delar af Styrmannen ...

1, 23

980

»

86: —

84,280: —

Styrmansg., Riddareg.

Hafveri ........................

10

584

»

36: 80

21,491: 20

Sibylleg. 75.

j 221

»

37: 44

8,274: 24

Tomt invid Fanan ......

25

i 109

»

35: 17

3,833: 53

Narvavägen 26, 28.

1897

Härolden .....................

34

510

»

56: 72

28,930: —

Kungsg. 50.

Kronkvarncn ...............

Lit. A

870

»

102: 09

88,818: 30

Artillerig., Komuiendörsg.

D:0 ...............

» B

810

»

70

: 90

57,429: —

Artillerig., Nybergsgränd.

D:0 ...............

» C

770

»

70

: 90

54,593: —

Artillerig., Nybergsgränd.

D:0 ...............

» D

870

87

92

76,490: 40

Skeppareg., Kommendörsg.

D:0 ...............

» E

830

»

70: 90

58,847: —

Skeppareg., Nybergsgränd.

Ekorren........................

» A

708.9

»

69: 20

49,055: 88

Sibylleg., Östermalmsg.

D:0 ........................

» B

454.4

»

48: 21

21,906: 62

Sibylleg.

D:o ........................

» C

700.9

»

69: 20

48,502: 28

Sibylleg., Tyskbagareg.

Gatudelar inv.Yindrufvan

3

88

34: —

2,992- —

f Handtverkareg., Bergsg.

\Scheeleg.

Gatumark invid Kilen...

4

279

»

8,000: —

Välling. 32, Kammakarg. 51.

Dykaren .....................

4

2,203.7

»

20

—

26,444: 40

Flemingg. 70.

Del af Rudan större......

16

590

»

no

17

65,000: —

Kommerdörsg., Greftureg.

Sperlingens backe.........

48

576.4

»

238

54

137,500: —

Biblioteksg. 23.

Del af Balten...............

2

2,331

12

—

27,972: —

Långholmsg.

Tomt i Kumlet ............

—

393

»

97

—

38,121: —

Linnég., Grefg.

Sirius ...........................

21

769.3

»

73

75

56,732: —

Upplandsg. 43.

Tomt i Veterinären......

—

743

»

79

41

59,001: 63

Skeppareg., Karlavägen.

Delar af Väktaren ......

6, 7

2,445

12

—

29,340: —

Drottningholmsv., Fridhemsg.

Räfven ........................

9

584

»

35

—

20,440: —

Sibylleg. 77.

Snöklockan ..................

6

737.3

>

85

—

62,670: 50

Odensg. 68, Västmanneg. 49.

D:0 ..................

7

523.1

»

60

—

31,386: —

Odong. 70.

Ilo ..................

8

517.3

»

60

—

31,038: —

Odeng. 72.

D:0 ..................

9

724.3

»

90

—

65,187: —

Odeng. 74, Dalag. 50.

Taktäckaren ...............

3

1,003.8

»

57

—

57,216: 60

Rensg. 11.

j Försäljnings

-

134

Försåld egendom.

Pris pr

Areal.

kvadrat-

Köpeskilling.

enhet.

Kvarter.

N:r.

Delar af Dykaren.........

5, 6

1,763 kv.-m.

18: —

31,700: —

Flemingg. 70.

Del af Snickaren .........

5

733

»

57: 30

42,000: —

Roslagsg. 27.

Orion...........................

10

770.5

2>

57: —

43,918: 50

Odeng. 56.

D:0 ...........................

11

1,056.9

»

57: -

60,243: 30

Odeng. 58.

Sirius...........................

20

491.1

»

57: —

27,992: 70

Västmannag. 44.

Tomtdelar invid Höjden

3

298

»

47: —

14,006: —

Johannesg. 26.

Orion...........................

9

945.8

85: —

80,393: —

Odeng. 54.

Sleipner........................

3

682.2

»

41: —

27,970: 20

Västmannag. 66.

Tomtdel invid Pamp-

stocken.....................

3

690

200: -

138,000: —

Biblioteksg. 6.

Nebulosan.....................

15

500

57: —

28,500: —

Västmannag. 47, Dalag. 48.

D:0 .....................

16

502

»

57: —

28,614: —

Västmannag. 47, Dalag. 48.

Tomt invid n:r 2 i kv.

Höjden.....................

—

261

»

47: —

12,267: —

Johannesg. 24.

Styrmannen..................

35

352.9

»

127: 50

45,000: —

Styrmansg. 12.

Gullvifvan.....................

10

505.9

»

35: —

17,706: 50

Frejg. 69.

Snöklockan..................

5

1,198.8

»

50: —

59,940: —

Västmannag.

Gullvifvan.....................

2

828

80: —

66,240: —

Karlbergsvägen 26.

Dol af Fikonträdet ......

4

468

60: —

28,080: -

Handtverkareg. 20 B.

Grundläggaren ............

Lit. B

642

»

57: —

36,594: —

Odeng.

D:0 ............

» C

633

57: —

36,081: —

Odeng.

D:0 ............

» F

763

2>

57: —

43,491: —

Markvardsg., Tuleg.

D:0

» I

763

57: —

43,491: —

Markvardsg., Döbelnsg.

D:0 ............

» D

864

»

80: —

69,120: —

Odeng., Tuleg.

D:0 ............

» E

809

»

40: —

32,360: —

Tuleg.

D:0 ............

» G

540

»

40: —

21,600: —

Markmardsg.

D.o ............

» II

540

40: —

21,600: —

Markvardsg.

D:0 ............

» K

809

»

40: —

32,360: —

Döbelnsg.

Del af Vedbäraren ......

14

2,217

»

72: 10

159,845: 70

Skeppareg.

Del af Bulteu...............

6

3,000

2-

15: —

45,000: —

L&ngholmsg. 9.

135

”3

O:

J

boS

^

b;

5‘

Otl

1898

1899

1900

Försåld egendom.

Pris pr

Areal.

kvadrat-

Köpeskilling.

Kvarter.

N:r.

enhet.

Nebulosan.....................

14

695.5 kv.-m.

80: -

55,640: —

Västmannag. 47, Dalag. 48.

D:0 .....................

17

711

85: —

60,435: —

Västmannag. 47, Dalag. 48.

Sirius...........................

19

784

»

80: —

62,720: —

Västmannag. 44.

Grundläggaren ............

Lit. A

905

80: —

72,400: —

Döbelnsg., Odeng.

Sleipner........................

16

O

O

4-

34: —

34,353: 60

Upplandsg. 79.

D.o ........................

17

1,011.6

»

34: —

34,394: 40

Upplandsg. 77.

Tomtdel i Provisorn m.m.

—

3,280

»

57: —

187,000: —

Eoslagsg. 13.

Del af Döda berget......

50

530

»

45: —

23,850: —

Tegnérg.

Del af Kejsarkronan ...

5

1,100

45: —

49,500: —

Uplandsg.

Sleipner........................

5

515.7

»

43: —

22,175: 10

Västmannag. 78.

Ilo ........................

6

515.7

»

43: —

22,175: 10

Västmannag. 80.

Karlavagnen ...............

10

799.8

»

80: —

63,984: —

Upplandsg. 56, Odeng. 57.

D:0 ...............

11

785.9

»

80: —

62,872: —

Vegag. 17, Odeng. 55.

Ekorren........................

9

678.1

»

55: —

37,295: 50

Östermalmsg. 19.

Knoppen .....................

7-10

3,093.3

»

J 53: 70

\ 35: 80

J 125,000: —

Arbetareg. (Kungsholmen).

Sleipner........................

18

1,013.2

»

34: -

34,448: 80

Upplandsg. 75.

Granen ........................

19

1,219

»

79:41

96,798: 31

Villag. 22.

Del af Eöda berget......

50

71

45: —

3,195: —

Tegnérg.

Blåklinten.....................

8

988.5

»

40: —

39,540: —

Upplandsg. 67.

D:0 .....................

9

987.3

»

85: —

34,555: 50

Upplandsg. 69.

Sleipner........................

14

1,007.6

$

34: —

34,258: 40

Upplandsg. 83.

Mark invid Krejaren ...

3

268

»

113:44

30,401: 92

Linnég. 24, 26.

Tomtdel invid Höjden...

4

361.7

70: —

25,319: —

Johannesg. 28.

Ankaret .....................j

8

del af 10

2,330

12: —

27,960: —

Arbetareg. (Kungsholmen).

Bodarna .....................

hela kv.

3,070

241: 70

738,000: —

Strandvägen 1—3.

Midgård........................

18

922,7

35: —

32,294: 50

Västmannag. 71.

Bjälken........................

17

861

»

35: —

30,135: -

Brännkyrkag. 94.

Ilo ........................

20

443,9

2

50: —

22,195: —

Lundag. 31.

Försäljnings

-

136

Försåld egendom.

Pris pr

Areal.

kvadrat-

Köpeskilling.

enhet.

Kvarter.

N:r.

Surbrunn.....................

12

682.9 kv.-m.

70: —

47,803: —

Odeng. 38.

1):0 .....................

13

685.7

70: —

47,999: —

Odeng. 36.

Storken ........................

9

876.6

»

58: 52

51,298: —

Sibylleg. 50 A, Jungfrug. 41 A.

Tomtområde i kv. Pennan

—

4,425

19: —

84,075: —

Asög.

Gullvifvan.....................

14

1,117.9

»

35: —

39,126: 50

Västmannag. 59.

D:0 .....................

15

1,117.9

»

35: —

39,126: 50

Västmannag. 61.

Surbrunn.....................

11

993.9

100: —

99,390: —

Döbelnsg. 46, Odeng. 40.

Stenbrottet ..................

5

603.5

80: —

48,280: —

Inedalsg. 1, Kronob.-parken 16.

I >:o ..................

6

848.7

»

70: —

59,409: —

Kronobergsparken 18.

Sleipner........................

1

681.1

»

65: —

44,271: 50

Upplandsg. 73, Frejg. 40.

Blåklinten.....................

2

685.2

»

70: -

47,964: —

Karlbergsvägen 20.

Orion...........................

8

928.3

»

70: —

64,981: —

Surbrunnsg. 47, Hagag. 3.

Snöklockan ..................

11

447.3

65: —

29,074: 50

Dalag. 54.

Blåklinten.....................

1

829.2

»

100: —

82,920: —

Karlb.-vägen 18, Upplandsg. 57

Midgård........................

3

1,050.7

»

57: —

59,892: 75

Västmannag. 67, Frejg. 46.

Sleipner........................