SOU 1905:3

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDEN

ANGÅENDE

ETT AF SÄRSKILDT TILLKALLADE PERSONER AFGTFVET

FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRA])! UTGIFNINGSSÅTT

FÖR

M. M.

AFGIFNA AF

KOMMISSIONEN FÖR BE ALLMÄNNA KARTARBETENA

DEN 8 DEC. 1903 OCH DEN 8 SEPT. 1904

STOCKHOLM

KUNG!,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1904

Innehållsförteckning.

Sid.

I. De genom generalorder den 30 oktober 1902 och chefens för

Kungl. Jordbruksdepartementets skrifvelse den 28 oktober

samma år tillkallade personernas betänkande den 16 november

1903 ........................... 7

II. Kommissionens för de allmänna kartarbetena underdåniga utlåtande

den 8 december 1903 ................ 14

III. Kommissionens för de allmänna kartarbetena underdåniga utlåtande

den 8 september 1904 ................ 22

Mätskalan...........................22

Utgifning sskalan........................22

De tillkallade personernas mening angående utgifningsskalan 23

Norrlandskartans tillkomst ock beteckningssätten å densamma 25

Kartverkskommissionens mening angående »kartförsöket litt. A» 34

Utgifningen af 1: 200,000-gradblad.............39

Gränszonerna.......................42

Kartverkskommissionens mening angående utsträckningen af en

Norrlandskarta i skalan 1:100,000 ........... 44

1:100,000-bladens storlek och form.........• ... 47

Ordningsföljd och tidsåtgång vid kartornas utgifning .... 49

Konceptkartornas uppritning...................53

Kartverkskommissionens sammansättning.............54

Namnrevidering........................ 55

Revision af äldre kartblad...................57

Inritning af vintervägar.................... 60

Kopparplåtarnas förslitning...................61

Kartverkets organisation....................62

Kartverkens organisation i utlandet.............63

Rikets allmänna kartverk och anmärkningarna mot dess organisation

.............. 67

Organisationsformer....................69

4

Sid.

Rekryteringen af generalstabens topografiska afdelning ... 76

De kartografiska och tekniska arbetena...........84

Ekonomiska kartverket...................88

Kartverkets stat........................89

Fördelarna med den föreslagna organisationen..........94

Bilagor.

l:o) till de tillkallade personernas betänkande:

Bil. A 1. Försök litt. A. Heliogravyr i skalan 1:200,000.

» » 2. Fotolitografiskt aftryck i skalan 1:100,000.

» » 3. Äldre heliogravyr i skalan 1: 200,000.

» » 4. Försök litt. A. Öfvertryck från heliogravyr i skalan

1:200,000.

» » 5. Öfvertryck från äldre heliogravyr i skalan 1:200,000.

2:o) till kommissionens för de allmänna kartarbetena underdåniga utlåtanden:

Bil. till utlåtandet den 8. december 1903: Den topografiska uppmätningens

och utgifningens ståndpunkt i norra Sverige vid

slutet af år 1903.

Bil. 1. Teckenförklaring för skalan 1: 200,000.

» 2. Karta utvisande habitationer, namn, höjdsiffror och vägstycken,

som utelämnats å kartförsöket litt. A, jämfördt med kartan

i skala 1:100,000.

> 3. Exempel på vådan af att för militärt bruk införa en kart

ritningsmetod

i skalan 1:200,000 enligt de tillkallade personernas

förslag •— försöket litt. A............99

» 4. Plan öfver kartverksarbetenas läge i Västerbottens, Väster

norrlands

och Jämtlands län vid slutet af år 1903

» 5. Uppgift å ytvidden å kartlagdt, fältmätt och icke fältmätt

område af Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands

län vid slutet af år 1903 ................. 103

» 6. Tabell utvisande befolkningstätheten i trakten af Umeå och

af Hernösand......................104

5

Sid.

Bil. 7. Förslag till utsträckningen af utgifning i skalan 1:100,000

af kartan öfver norrländska kustlandet.

» 8. P. M. för beräkning af tiden för anskaffande af tryckplåtar

till bladen Sollefteå, Indal, Hernösand, Örnsköldsvik, Husum

och Brämö samt eventuellt andra kartgrupper.......105

» 9. Beräkning af för statsverket ökad utgift vid ersättandet af

den nu till rikets allmänna kartverk tillfälligt kommenderade

militära personalen genom motsvarande antal fast anställda

officerare och underofficerare jämte ytterligare 5 för

revisionsarbeten.....................109

» 10. Beräkning af för statsverket ökad utgift vid ersättandet genom

fast anställda officerare och underofficerare af en del af den

till rikets allmänna kartverk tillfälligt kommenderade personalen

samt hela arbetskraftens ökande med 5 officerare

eller underofficerare för revisionsarbeten..........111

» 11. Beräkning af för statsverket ökad utgift vid ersättandet af

den nu till rikets allmänna kartverk kommenderade militära

personalen genom motsvarande antal fast anställd civil personal

jämte ytterligare 5 för revisionsarbeten.......113

» 12. Beräkning af för statsverket ökad utgift genom anställande

vid rikets allmänna kartverk af 3 officerare afsedda att ersätta

generalstabsofficerare samt ytterligare 5 officerare afsedda

till utförande af revisionsarbeten..........114

» 13. Chefens för rikets allmänna kartverk underdåniga skrifvelse

den 10 oktober 1903 ................... 115

14. Beräkning af erforderlig anslagshöjning vid genomförandet af

kartverkskommissionens förslag till organisation af rikets

allmänna kartverk............. 117

» 15. P. M. angående kostnaden för vissa kartarbeten.......121

» 16. Beräkning af ökad kostnad för statsverket vid genomförandet

af vissa olika organisationsformer vid rikets allmänna kartverk

..........................130

» 17. Förslag till utgiftsstat för rikets allmänna kartverk efter

den af kartverkskommissionen föreslagna organisationens

genomförande......................131

'' i <if

-

(''■ <•'' • •

7

I.

De genom generalorder den 30 oktober 1902 och. chefens

för Kungl. Jordbruksdepartementet skrifvelse den 28

oktober samma år tillkallade personernas betänkande

den 16 november 1903.

Till herr statsrådet och chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

Genom nådig generalorder den 30 nästlidne oktober samt herr

statsrådets skrifvelse den 28 i samma månad hafva undertecknade kallats

till sammanträde för fortsatt öfverläggning i fråga om lämpligheten af

ett förändradt utgifningssätt för Generalstabens topografiska karta öfver

Norrland.

Härvid bar för oss framlagts resultaten af de försök, som jämlikt

vår skrifvelse till herr statsrådet den 26 maj innevarande år anförtrotts

undertecknad Selander att utföra medelst förfärdigande af kartor af olika

beskaffenhet öfver Sundsvallstrakten, och har i sådant afseende företetts

dels ny heliogravyr i skalan 1:200,000 \ där för vinnande af större

tydlighet åtskilliga förenklingar företagits, i det att till exempel de öppna

habitationerna, utmärkande i mantal satta gårdar, utbytts mot svarta fyrkanter,

habitationerna för backstugor och dylika mindre lägenheter borttagits

samt en del namn uteslutits, hvarjämte vägarna kraftigare markerats, dels

ock fotolitografiskt aftryck af en i skalan 1 : 100,000 ritad plåt öfver samma

område, 1 2 hvarjämte till jämförelse framlagts kartverkets äldre heliogravyr

i skalan 1 : 200,000 öfver ifrågavarande område 3 äfvensom öfvertryck af

båda heliogravyrplåtarna. 4 Däremot har icke kunnat företes någon heliogravyr

i skalan 1 : 100,000 öfver området; och hafva vi, vid det upplysta

förhållande att sådant tryck icke skulle kunna blifva färdigt förr än i

1 Bil. Al. — 2 Bil. A2. — 3 Bil. A3. — 4 Bil. A4 och A5. Af kostnadsskäl äro

vid tryckningen alla här nämnda kartor utförda i öfvertryck efter nyare och äldre heliogravyrer.

8

början af nästkommande år och dessutom förorsaka ytterligare, ej fullt

nödiga kostnader, ansett oss icke böra af denna anledning uppskjuta afgifvandet

af vårt utlåtande i frågan.

Då utgifningen af generalstabens karta öfver Norrland i enlighet

med den 1894 och 1897 fastställda planen redan fortskridit så långt, att

alla kartblad öfver Norrbottens län äro utgifna samt flertalet blad öfver

Västerbottens och Jämtlands län äro färdiga eller till utgifning beredda,

är uppenbart att — för så vidt ej hela kartan öfver Norrland skall göras

om — vår uppgift att yttra oss om lämpligheten af ett förändradt utgifningssätt

af nämnda karta måste bli väsentligen begränsad. Som vi

enhälligt äro af den meningen, att man först och främst måste tillse att

få kartverket öfver Norrland afslutadt, innan vissa delar däraf göras om,

och att åtminstone för de vidsträckta, glest befolkade bygderna i det inre

af landet skalan 1 : 200,000 kan anses vara tillräcklig, hafva vi framför allt

riktat vår uppmärksamhet på att tillse, huru det tätare bebyggda kustlandet

söder om Västerbottens län och ned till 61° 30 nordlig bredd

skulle kunna i kartografiskt afseende på lämpligaste sätt tillgodoses.

Vid bedömande af den föreliggande frågan hafva hufvudsakligen två

meningar gjort sig gällande.

Undertecknade War bergs, Cederbergs och Selanders uppfattning i

afseende på spörsmålet om lämpligaste sättet för den fortsatta utgifningen

af kartorna öfver Norrland är följande.

Ur militärisk synpunkt är det af den största vikt, att med terrängbeteckning

försedda användbara kartor öfver Norrland snarast möjligt

varda tillgängliga för att tillgodose behofvet ej mindre vid öfningars bedrifvande

i fredstid än vid ett eventuellt krigsutbrott, hvadan ingen åtgärd

bör vidtagas, som är ägnad att fördröja det norrländska kartverkets

utgifning.

Ur samma synpunkt är det för öfningarna och operationerna nödvändigt

att angränsande kartblad kunna med hvarandra konnekteras,

hvadan sålunda deras utgifningsskala måste vara gemensam, enär icke

blott för det högre befälet och staberna utan snarare ännu mer för det

lägre truppbefälet stora svårigheter, med däraf lätteligen följande misstag

och förvecklingar, uppstå vid begagnandet af kartor i olika skalor.

Den genom Kungl. brefvet den 12 november 1897 fastställda gränslinjen

mellan utgifningsskalorna för södra Sverige i 1 : 100,000, och för

norra Sverige i 1 : 200,000 är vald med fästadt afseende vid att olägenheterna

af öfvergången från den ena kartskalan till den andra måtte med

hänsyn till sannolika öfningstrakter och operationsområden varda de minsta

möjliga.

9

Ett öfvergifvande af den för norrländska kartverket genom nämnda

nådiga bref fastställda enhetsskalan 1 : 200,000, i ändamål att utgifva ett

större eller mindre antal kartblad i skalan 1 : 100,000, skulle dels försena

kartverkets fullbordande dels omöjliggöra en del angränsande kartblads

konnektering.

De kartprof öfver Sundsvallstrakten i öfverensstämmelse med beteckningssättet

och färgläggningen å Norrbottens-kartorna, som föreligga

efter under innevarande års sommar utförda försök, visa, att kartor i skalan

1 : 200,000 äro tillräckligt användbara för att tills vidare tillgodose

så väl militära som andra praktiska behof och för de sistnämnda tillsammans

med de tillgängliga fotografiska aftrycken i skalan 1 : 50,000 till

och med bättre än enbart kartor i skalan 1 : 100,000.

Utgående från nu anförda förhållanden anse vi, att hela det norrländska

kartverket i skalan 1 : 200,000 snarast möjligt bör fullbordas i

öfverensstämmelse med det beteckningssätt och den färgläggning, som användts

för kartorna öfver Norrbottens län och det öfver Sundsvallstrakten

under innevarande års sommar utförda kartprof i sistnämnda skala, hvarvid

äfven de redan utgifna otillfredsställande kartbladen Hudiksvall och

Sundsvall böra omarbetas, samt att, om den utgifning af kartblad i skalan

1 : 100,000 öfver tätare bebyggda områden, som i nådiga brefvet den 12

november 1897 ställts i utsikt att framdeles utföras, skall påskyndas,

uppfyllandet af detta önskemål ovillkorligen krafvel’ ökadt anslag, på det

att icke utgifvandet af kartorna i enhetsskalan må fördröjas.

Undertecknade de Geer, Carlson och Nyström hafva däremot förenat

oss om följande uttalande i frågan:

En bland orsakerna, hvarför man beslöt att kartlägga Norrland i

mindre skala än det öfriga Sverige, var, såsom det heter i Kung!. Maj:ts

beslut härom den 12 november 1897, att »området ifråga, om man undantoge

trakten närmast Sundsvall, vore glest bebodt i jämförelse med södra

Sverige, hvadan kartan öfver detsamma icke borde blifva rikare försedd

med beteckningar för vägar, bostäder och andra konstgjorda föremål, än

att dessa beteckningar mycket väl kunde inrymmas i skalan 1 : 200,000».

Enligt vår mening har det emellertid visat sig, att derå ''trakter af Norrland

äro så pass tätt bebyggda, att man icke kan på en karta i så liten

skala få in alla de data, som böra finnas på en generalstabskarta. Försöket

att inpressa allt sådant har alldeles misslyckats, såsom till fullo

framgår af de utgifna bladen Hudiksvall och Sundsvall, hvilka af denna

orsak blifvit allt för otydliga och nästan odugliga. Nu kan man på två

sätt söka afhjälpa de nämnda olägenheterna. Man kan göra kartan tydligare

genom att utlämna en mängd kartografiska detaljer eller man måste

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 2

10

välja en större utgifningsskala. Enligt vår mening är den förra utvägen

ej tillfredsställande. Detta visas af det i sommar gjorda försöket i denna

riktning, hvilket försök väl lämnat en vacker och läsbar karta men endast

på bekostnad af en stor del kartografiska uppgifter af icke ringa värde.

Af de 212 å 100,000-delskartan förekommande namnen saknas å 200,000- delskartan 64 eller nära Vs. Ensamt på Alnön har utelämnats 658 habitationer,

19 vägar, 5 stigar och 25 procent af höjduppgifterna samt af

kärren för att få kartan i denna mindre skala fullt läsbar, hvarjämte

kärr och terrängformer ofta så skematiskt återgifvits, att orientering

ute å marken i hög grad försvårats. Men enligt vår tanke blir kartan

härigenom alltför otillfredsställande; denna utväg kunna vi alltså icke

tillstyrka.

Det återstår då blott att välja den större skalan. Ingen förnekar,

att denna i och för sig är bättre än den mindre, hvarjämte den för

vissa norrländska trakter är lika befogad som för södra Sverige, då dessa

trakter äro lika tätt befolkade och lika mycket uppodlade som de flesta

sydligare landsdelar. Endast en karta i skalan 1 : 100,000 kan lämna en

i detalj någorlunda trogen bild af terrängen och endast denna karta är

därför tillfredsställande för andra praktiska syften än de rent militära.

Den blir också för den del af allmänheten, som ej kan nöja sig med en

karta i skalan 1 : 200,000, mycket billigare än de nu för allmänheten tillgängliga

bladen i skalan 1 : 50,000, då nämligen ett helt zonblad i sistnämnda

skala kostar 6 kronor eller omkring 8 gånger mer än ett blad

i skalan 1 : 100,000. Äfven i militäriskt afseende bör den större skalan

— redan förut använd för hela södra Sverige — vara i och för sig bättre

än den mindre. Men en olägenhet, som icke kan förnekas, ligger däri,

att bladen i den större skalan skulle komma att omgifvas af kartblad i

den mindre skalan. Att detta måste vålla svårigheter är tydligt, men vi

kunna ej anse dessa lika stora, som de olägenheter äro, hvilka härflyta

genom användandet af en allt för liten kartskala i en tätt befolkad trakt.

Endast då militära operationer äga rum på gränsområdet mellan de båda

skalorna, göra sig de nämnda olägenheterna gällande. Emellertid gifves

det en utväg, som skulle minska dem och som i följd däraf bör begagnas,

den nämligen att förse kartbladen i skalan 1 : 200,000 med en gränszon

från de angränsande bladen i skalan 1 : 100,000 samt härigenom förmedla

öfvergången mellan de båda skalorna.

Då vi alltså anse, att den mindre skalan är ur andra praktiska synpunkter

än den rent militära fullständigt olämplig samt att äfven den

militära hänsynen blir väl tillgodosedd genom nyss nämnda åtgärd, så

kunna vi ej undgå att tillstyrka att för de här afsedda tätast befolkade

11

trakterna kartor i skalan 1 : 100,000 måtte utarbetas. Den ökade kostnad,

som häraf skulle föranledas för statsverket, kan afsevärdt nedbringas genom

öfvergående till en mätningsskala af 1 : 100,000, hvilket, jämlikt uppgift

i förberörda Kurigl. bref, för hvarje ännu ej mätt blad af den topografiska

kartan medför en minskning i kostnaden af 16,000 kronor, hvaraf

dock något bör afdragas, då kartorna skola rekognosceras och utföras i

samma skala.

Härtill kommer den betydande tidsvinst, som genom omförmälda

förfaringssätt åstadkommes.

Vi vilja således föreslå:

dels att den för Sveriges topografiska kartor söder om 26:e bladvåden

af Kungl. Maj:t fastställda skalan 1 : 100,000 äfven måtte användas

för södra Norrlands närmast norrut angränsande kustområde, dock med

iakttagande därvid,

att den för hela norra Sverige hittills följda indelningen af kartan

i gradafdelningar bibehålies;

att gränsen för sagda kustområde väster ut bestämmes till 2° väster

om Stockholm och åt norr till 63° 30'' N. Br.;

att områdets gränszon mot omgifvande kartblad i skalan 1 : 200,000

till en bredd af exempelvis ungefär 5 centimeter — således motsvarande

ungefär 1 mil — äfven återgifves å dessa senare och i deras skala, men

att de redan i skalan 1 : 200,000 utgifna bladen n:ris 84 Hudiksvall

och 79 Sundsvall ånyo utgifvas i skalan 1 : 100,000 först då alla öfriga

från militär synpunkt viktiga, men ännu outgifna norrländska kartblad

hunnit afslutas, samt

att således dessförinnan i skalan 1 : 100,000 skulle utgifvas endast

bladen 68, 69, 70, 74, 75 och 80, tillsammans omfattande en landyta, som

understiger arealen af 31/2 helt och hållet af land upptagna kartblad;

dels att — med särskild hänsyn till det militära krafvet på kartarbetenas

påskyndande — för samtliga återstående gradafdelningsblad fastställes

mätningsskalan 1 : 100,000, och

att vid mätningarnas utförande inom de kartområden, som äro afsedda

för utgifning i skalan 1:100,000 såväl enligt ofvan angifna förslag

som eventuellt framdeles enligt den förut fastställda planen, hänsyn härtill

tages;

dels oek att konceptkartorna så utföras, att de i händelse af behof

omedelbart kunna användas såsom original för utgifvandet af provisoriska

kartblad i mätningsskalan, reproducerade med ljustryck eller, såvida renritning

med tusch utan för stor tidsutdräkt kan införas, med fotolitografi;

samt

12

att de kartblad i skalan 1 : 200,000, hvilka hädanefter komma att

utgifvas, förfärdigas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det på kommitterades

förslag utförda försöket i nämnda skala (försök litt. A).

De approximativa beräkningar som, med ledning af från generalstabens

topografiska afdelning och generalstabens litografiska anstalt erhållna

uppgifter, af oss verkställts öfver kostnaderna för utförande af

kartor öfver det uti nyssnämnda sex kartblad innefattade kustområdet i

de föreslagna olika skalorna, hafva visat att, sedan kostnaderna för stomkartor

och fältmätning, hvilka kostnader blifva gemensamma för bägge

skalorna, fråndraga, återstående kostnaden för utförande af en 200,000- delskarta utgör cirka 23,000 kronor, medan samma kostnad för utgifvande

af karta öfver området i 100,000-delsskalan uppgår till cirka 70,000 kronor,

hvartill måste läggas kostnaden för den föreslagna utgifningen i den

mindre skalan af gränszonen mellan kartblad i de olika skalorna, hvilken

kostnad beräknas till cirka 6,000 kronor. Skillnaden i kostnad för kartor

i skalan 1 : 200,000 öfver den vid kartutgifningen i 100,000-dels skalan

såsom oundgängligen nödvändig ansedda gränszonen samt hela områdets

återgifvande i den mindre skalan utgör således endast cirka 17,000 kronor.

Beträffande den tid, som kan väntas åtgå för utgifvande af kartor

öfver det ifrågavarande området i de olika skalorna, har beräknats, att ett

utgifvande af karta öfver området i 100,000-dels skalan drager 3 gånger

så lång tid som kartans utgifvande i 200,000-dels skalan, därest ej nuvarande

arbetspersonal och anslag ökas.

Utgående från dessa beräkningar och med hänsyn därtill, att det

synes oss alla synnerligen önskvärd! att öfver de tätare bebyggda delarna

af mellersta Norrland erhålla en för alla behof användbar karta i den

större skalan, under det att å andra sidan de militära ledamöterna bland

oss finna det oundgängligen nödvändigt att för erhållande af en enhetlig

karta öfver Norrland äfven det nu ifrågavarande området kartlägges i

skalan 1 : 200,000, finna vi oss kunna enas om en gemensam framställning,

afseende ett samtidigt utgifvande af kartor öfver meranämnda område

i de bägge olika skalorna; och få vi sålunda hemställa, att herr

statsrådet måtte vidtaga åtgärder för ett samtidigt utförande i skalorna

1 : 100,000 och 1 : 200,000 "af bladen 68, 69, 70, 74, 75 och 80 utaf

generalstabens topografiska karta, utan att därigenom utgifningen af kartverket

i dess helhet fördröjes; och torde härvid böra tagas i öfvervägande,

13

huruvida icke för nedbringande af de ökade kostnaderna en förminskad mätningsskala

af 1:100,000 kan användas för blad, som ännu icke blifvit mätta.

Tillika vilja vi i detta sammanhang såsom några kartverket främjande

önskemål framhålla:

att för att uppöfvad arbetsskicklighet måtte i högre grad än på

senare tid kunnat äga rum, komma kartarbetet till godo, kartverkspersonalen

måtte erhålla en mera stadigvarande karaktär än som låter

förena sig med det vid generalstaben rådande passage-systemet samt den

för truppbefälet ökade öfningstiden;

att uti kartverkskommissionen måtte insättas en ledamot med speciell-

kännedom om de tekniska förfaringssätten vid kartors framställande,

för att tillkallas, då tekniska frågor föreligga;

att före hvarje nytt kartblads publicerande detsamma måtte remitteras

till någon språkforskare för revidering af de å kartorna upptagna

namnen;

att nödig revision af äldre kartblad af generalstabens karta öfver

Sverige måtte företagas, hvarvid de under Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

lydande distriktstjänstemännen torde kunna lämpligen anlitas

för inläggning af nya järnvägar och andra viktigare förbindelseleder;

att, särskildt beträffande Norrland, de trakter, som under sommaren

fältmätts, måtte under påföljande vinter genomresas af rekognosörer för

kartkonceptens fullständigande genom inritning af vintervägar;

samt att, till undvikande af förslitning af själfva originalplåtarna,

dessa icke, såvidt möjligt, måtte användas för tryckning af kartupplagor.

Förut omförmälda försöksmateriel bifogas. Stockholm den 16 november

1903.

Ernst Carlson.

A. F. O. Cederberg.

Gerard De Geer.

J. F. Nyström.

Nils Selander.

Carl Warberg.

14

Mätskalau.

II.

Kommissionens för de allmänna kartarbetena underdåniga

utlåtande den 8 december 1903.

Till Konungen.

Genom nådig remiss af den 20 sistlidna november har Eders Kungl.

Maj:t anbefallt kommissionen för de allmänna kartarbetena dels att afgifva

underdånigt utlåtande öfver ett af särskilt tillkallade personer afgifvet

yttrande i fråga om lämpligheten af ett förändradt utgifningssätt

för generalstabens topografiska karta öfver Norrland dels att taga i öfvervägande,

huruvida, med hänsyn till den i berörda yttrande gjorda framställningen,

någon ändring finnes böra föranledas uti det af chefen för

rikets allmänna kartverk den 13 sistlidna november afgifna förslag till

arbetsplan och till inkomst- och utgiftsstat för år 1904 för kartverket samt

till förändrade grunder för den civila personalens vid samma kartverk aflöning.

Då besvarandet af den nådiga remissen i dess helhet kräfver en så

omfattande utredning, att denna svårligen torde före slutet af innevarande

år medhinnas, men ett yttrande rörande remissens senare del snart är af

nöden för Eders Kungl. Maj:ts beslut i fråga om arbetsplan och stat för

nästa år, anhåller kartverkskommissionen underdånigst att nu få öfverlämna

sådant yttrande samt att därefter, och så snart utredning medhunnits,

få behandla den till oss remitterade frågan i öfriga stycken.

Sedan kartverkskommissionen tagit noggrann kännedom om de i

remissen omnämnda personernas skrifvelse af den 16 sistlidna november,

har den funnit, att det enda af de förslag, som i sagda skrifvelse innehålles,

hvars tillämpning skulle kunna rubbande inverka på de af chefen

för rikets allmänna kartverk uppgjorda planerna för arbetets utförande

och för staten under nästa år, är det ifrågasatta införandet af skalan

15

1 : 100,000 eller annan mindre skala än 1 : 50,000 såsom mätskala för det

område af norrländska kustlandet, hvars kartläggande i såväl 1 : 100,000

som i 1 : 200,000 framhållits såsom önskvärd. Ty — om man undantager

de af kartverkschefen föreslagna fältarbetena på bladet Kallsjön, som ej

alls beröras af den under utredning varande frågan — äro nästa års samtliga

topografiska nymätningar afsedda att äga rum å denna i de tillkallade

personernas skrifvelse omnämnda landsträcka, hvilken de angifvit såsom

begränsad väster ut af 2° väster om Stockholm och i norr sträckande

sig till 63° 30'' n. br.

Detta område innefattar gradbladen Sollefteå, Örnsköldsvik, Husum,

Indal, Hernösand och Brämö; och då af detsamma hela bladet Sollefteå,

5/ö af bladet Indal samt delar af bladen Brämö och Husum redan

äro uppmätta i skalan 1 :50,000, kan tydligen den ifrågasatta förändringen

beträffande uppmätningsskala endast afse en ytvidd af nedan angifven

storlek å följande blad nämligen:

å bladet Örnsköldsvik.....35,4i kv.-mil,

» » Husum.......2,58 » » ,

>; » Indal........7,06 » » ,

» » Hernösand......19,44 » » samt

» » Brämö.......0,56 » »

eller summa 65,os kv.-mil.

Frågan gäller alltså, huruvida uppmätningen af dessa 65 kvadratmil

skall äga rum i skalan 1 : 50,000 enligt nu gällande grunder eller i

den föreslagna skalan 1 : 100,000 eller i annan skala mellan 1 : 50,000 och

1 : 100,000, och om i senare fall detta föranleder en ändring i nästa års

arbetsplan.

Då nu nämnda område är beläget inom den del af riket, hvilken

uti Eders Kungl. Maj:ts proposition i kartverksfrågan till 1894 års riksdag

afsågs till uppmätning i skalan 1 :50,000, och denna proposition, hvilken

ligger till grund för nådiga brefvet den 25 maj samma år, af Riksdagen

äfven i fråga om mätskalorna bifallits, torde ej heller användandet

af en annan mätskala med däraf följande kostnadsförändring kunna införas,

utan att Riksdagen ånyo höres. Men då Riksdagen sannolikt ej lärer

finnas villig att besluta i en sådan angelägenhet, utan att den samtidigt

höres i hela den omdebatterade kartverksfrågan, och denna, som kräfver

en grundlig utredning, ej torde kunna hinna pröfvas af nästkommande riksdag,

synes ett afgörande i saken ej kunna komma till stånd förr än tidigast

år 1905.

16

Så framt emellertid ej Eders Kungl. Maj:t i afvaktan på dylikt riksdagsbeslut

skulle befalla inställandet af fältarbetena å nu ifrågavarande

område, utan dessa skulle tillåtas att med tillämpande af nu gällande

grunder fortgå enligt den af kartverkschefen framlagda planen, komma,

att döma af hittills gjord erfarenhet, under nästa sommar att af de 65

kvadratmilen uppmätas 40 å 45 kvadratmil, hvadan till år 1905 blott

skulle återstå 20 å 25, eller ungefär ett hälft gradblad, som då, hvad

mätskalan beträffar, skulle komma att utgöra hela föremålet för ett eventuellt

riksdagsbeslut. Och nyss nämnda 20 å 25 kvadratmil komme att

utan svårighet medhinnas sommaren 1905, om ^likaledes detta år mätskalan

1 : 50,000 finge utan rubbning användas. År 1905 skulle alltså hela

det i de tillkallade personernas skrifvelse utmärkta området, innefattande

gradbladen Örnsköldsvik, Husum, Indal, Hernösand och Brämö, vara uppmätt

— om nu för denna mätning fastställda mätskala får utan rubbning

användas.

Om däremot Eders Kungl. Maj:t skulle pröfva lämpligt, att mätningen

hädanefter företages i skalan 1 : 100,000 eller någon skala mellan

1 : 50,000 och 1 : 100,000, jämlikt den af de tillkallade personerna gjorda

framställningen, och förslag härom framkomme till 1905 års riksdag,

måste, vid ett riksdagsbeslut i samma riktning, alla fältarbeten samma

år i det norrländska kustlandet inställas. Då nämligen det på 1894 års

riksdagsbeslut grundade nådiga brefvet af den 25 maj bestämmer, att vid

ekonomisk uppmätning af ifrågavarande område denna skall ske i skalan

1 : 50,000 samt att, vid stomkartors sammansättande till underlag för topografisk

mätning, stoinkartan skall utarbetas med hänsyn till att äfven

kunna läggas till grund för ekonomisk mätning, har en följd häraf blifvit

att stomkartorna öfver det ifrågavarande området nu äro upprättade i skalan

1 : 50,000. Först sedan denna stomkarta nedtransporterats till mindre

skala, kunna de topografiska fältmätningarna i samma skala börja, och då

en dylik förminskning af stoinkartan ej kan ske förr än vintern 1905 —

1906 — hvarvid mycket annat arbete måste läggas åsido — kan fältmätningen

i den eventuellt bestämda mindre skalan å omhandlade kustområdet

ej börja förr än sommaren 1906. Det är emellertid att hoppas, att

sagda mätning äfven skulle kunna samma år afslutas, men säkerhet i

detta afseende finnes ej, alldenstund endast ett ringa fåtal rekognosörer

äro inöfvade att mäta i skalan 1: 100,000 och ingen i skalor mellan 1: 50,000

och 1 : 100,000, hvadan, då tillförlitligheten ej får eftersättas, tidsutdräkten

måste blifva så mycket större för de ovana.

Af nu lämnade framställning torde framgå, att det i remitterade

skrifvelsen till Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande hänskjutna medlet att på

-

17

skynda ifrågavarande kartarbetes fullbordande snarare är ägnadt att försena

detsamma. Äfven om möjligt vore, att den ifrågasatta förändringen redan

nästa vår kunde anbefallas, skulle stomkartornas beskaffenhet, hvarom

ofvan talats, ej möjliggöra någon tidsvinst.

I detta sammanhang vill kartverkskommissionen emellertid äfven, i

ändamål att fullt klargöra den af de tillkallade personerna här vidrörda

frågans utsträckning, påpeka, att deras förslag — för så vidt det afser de

norrländska gradbladen — ej vidrör något annat område än det, angående

hvilket kartverkskommissionen här ofvan yttrat sig. Den formulering, som

de tre civilas hemställan erhållit, synes oss nemligen kunna lämna rum för

någon ovisshet i detta afseende.

Efter att hafva hemställt om utgifning i skalan 1 : 100,000 af »endast

bladen 68, 69, 70, 74, 75 och 80», föreslå de nämligen, »att — med

särskild hänsyn till det militära krafvet på kartarbetenas påskyndande —

för samtliga återstående gradafdelningsblad fastställes mätningsskalan

1 : 100,000» utan att samtidigt angifves, huruvida härmed äfven några andra

blad än de nyss nämnda afses.

All ovisshet försvinner emellertid vid en jämförelse mellan nådiga

brefvet den 25 maj 1894 som bestämmer, hvarest inom det norrländska

kartområdet uppmätningen i 1 : 50,000 och i 1 : 100,000 skall ske, och bifogade

öfversiktskarta,1 som angifver de för närvarande genom olika mätningssätt

vunna resultaten. En dylik jämförelse gifver nämligen vid handen,

att af de till uppmätning i 1 : 50,000 anbefallda områdena numera

såsom omätta endast återstå förut nämnda 65 kvadratmil å gradbladen

Örnsköldsvik, Husum, Indal, Hernösand och Brämö,1 2 och att för allt återstående

ännu omätt område mätningsskalan 1 : 100,000 redan är anbefalld,

hvadan de tillkallade personerna tydligen ej kunna hafva med sin framställning

afsett andra än här nämnda gradblad.

Till en fullständig utredning af den del af den remitterade frågan,

hvilken kartverkskommissionen redan nu upptagit till besvarande, hör

emellertid äfven en undersökning, huruvida den i remitterade skrifvelsen

framhållna mindre kostnaden för mätning i skalan 1 : 100,000 kunde utgöra

något skäl till frångående af den för närvarande anbefallda mätningsskalan.

I nu berörda kostnadsfråga hafva de civila personerna anfört, att de

med ledning af uppgifter om mätningskostnad i olika skalor, hvilka åter

-

1 Se bilagan till utlåtandet den 8. december 1903.

2 Under år 1904 har uppmätts återstoden af gradbladen Husum, Indal och Brämö,

hela Hernösand samt en mindre del af Örnsköldsvik. (Tillägg under tryckningen.)

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland.

3

18

finnas i Kungl. brefvet den 12 november 1897, beräknat, att ett gradblads

uppmätning i skalan 1 : 100,000 skulle ställa sig 16,000 kronor billigare

än i skalan 1 : 50,000 — ett resultat, hvilket också öfverensstämmer

såväl med förutvarande chefens för rikets allmänna kartverk beräkningar

i en underdånig skrifvelse den 14 november 1896 som med de beräkningar,

hvilka af nuvarande kartverkschef ytterligare utförts. Genom

båda undersökningarna har det nämligen visat sig, att uppmätning (äfven

innefattande konceptens uppritning med tusch) i skalan 1 : 50,000

i medeltal per kvadratmil dragit en kostnad af 600 kr., under det att

motsvarande arbete utfördt i skalan 1 : 100,000 blott betingat ett pris af

200 kr. Enligt denna beräkning skulle alltså uppmätningen af nu återstående

65 kvadratmil i skalan 1 : 100,000 jämfördt med den större skalan

medföra en besparing af 26,000 kronor.

Mycket stort misstag skulle emellertid begås, om man vid bedömandet

af kostnaden för en framtida mätning af det slag, som i den remitterade

skrifvelsen ifrågasatts, stödde sitt omdöme på dessa beräkningar,

utan att tillika taga i betraktande, huru de i dem använda siffrorna

tillkommit. Enligt de nu och sedan länge gällande bestämmelserna har såsom

bekant mätningen i 1 : 50,000 omfattat de mera bebyggda områdena

af vårt land, under det att mätning i 1 : 100,000 afsett obygderna.

Men en mätning i obygder — blott stomkarta finnes, hvilket är regeln —

går afsevärdt fortare än å trakter, där betydligt flera habitationer och vägar

m. m. skola inläggas, förtecknas och beskrifvas samt ett förhållandevis

större antal namn textas; och då arbetena sålunda ur denna synpunkt

sedt äro af delvis olika art, kunna ej heller kostnaderna för desamma

blifva fullt jämförliga.

En annan svårighet att på erfarenheten från forna arbeten grunda kostnadsberäkningar

för nya sådana enligt förändradt system ligger däruti, att

hittills endast de allra skickligaste rekognoscörerna användts till 1:100,000- mätning, hvarigenom ock tiden för arbetena i denna skala minskats och

följaktligen äfven de kostnader, som legat till grund för ofvan anförda

uppgifter om priset för kvadratmil. — Så snart arbetena, så som nu skulle

blifva fallet, förläggas till ett jämförelsevis väl bebyggdt område och utföras

med personal, hvars skicklighet betydligt växlar, kommer alldeles

säkert ofvan nämnda besparing att ganska väsentligt minskas. Och tages

därtill i betraktande den redan påpekade omständigheten, att ej en enda

af de redan beredda stomkartorna kan användas för mätning i 1 : 100,000

utan att fullständigt omarbetas, samt att alla mätningar, där stomkarta

ej kunnat erhållas, ändå måste utföras i 1 : 50,000 för att sedan nedbringas

19

till mindre skala, inses lätt, att äfven detta kommer att ganska väsentligen

reducera den beräknade besparingen.

Äfven de tillkallade civila personerna — hvilka företrädesvis önskat,

att produkten af mätningen i skalan 1 : 100,000 skulle blifva kartblad i

samma skala — hafva emellertid framhållit, att i sådant fåll besparingen

per kartblad ej torde blifva så stor, som de med ledning af ofvan nämnda

nådiga bref beräknat. »Något bör», säga de, »af dr agas, då kartorna skola

rekognosceras och utföras i samma skala.» Angifvits har visserligen ej, hvarföre

just detta förhållande skulle komma att minska den beräknade besparingen,

men tror sig kartverkskommissionen ej taga mycket fel, om den

anser sig finna förklaringen i det förhållandet, att vid en rekognoscering

och utgifning i samma skala betydligt mycket mera tid och omsorg måste

användas vid mätningens utförande för erhållandet af alla med skalan

förenliga detaljer och för undvikande af fel, hvilka i detta fall återkomma

oförändrade på kartbladet, under det att de å en till mindre skala, reducerad

karta förminskas eller försvinna.

Af hvad kartverkskommissionen sålunda i underdånighet anfört, torde

framgå, att, om än en besparing synes stå att vinna på det af de civila

föreslagna sättet, densamma dock för ingen del kan komma att uppgå

till af dem beräknad storlek. Huru stor afprutning, som bör göras, är

däremot omöjligt att säga, så länge alla erfarenhetsstöd för en dylik beräkning

saknas.

Förglömmas får emellertid ej heller, att om än, såsom sannolikt är, en

rekognoscering i skalan 1 : 100,000 kommer att medföra minskade utgifter,

denna kostnadsminskning blott kan vinnas genom uppoffringar i fråga om

kartornas godhet. Vore ändamålet endast, att de genom dylik mätning

åstadkomna konceptkartorna skulle tjäna till grund för utgifning af

1:200,000-kartor — ett system som redan pröfvats inom den glesare befolkade

delen af vårt land — komme de nog att äga för detta ändamål

tillräcklig utförlighet, men om, såsom i remitterade skrifvelsen ifrågasatts,

slutprodukten äfven skulle blifva 1 : 100,000-kartor, blefve följden att, all

vid uppmätningen använd otnsorg till trots, dessa senare sålunda vunna

kartorna komme att innehålla blott obetydligt mera än en med omsorg

utförd karta i 1:150,000, hvilken då äfven blefve åtskilligt billigare och

tillika komme att innefatta större område. Det är nämligen ej möjligt

att under fältarbeten så medtaga alla i skalan ingående detaljer, som när

man vid ritbordet har att hämta dem från en i större skala utförd teckning;

och man kan tryggt påstå, icke blott att vid här ifrågavarande arbeten

en karta utförd i samma skala som konceptet ej kan blifva så god,

som möjligt och önskligt är, utan äfven att orsaken till detta ogynnsamma

20

förhållande ligger i den fullständigt oriktiga principen, att när det

gäller kartor i liten skala använda ett tillvägagångssätt sådant som det

ifrågasatta.

Härtill kornme slutligen, att vid öfvergifvandet af uppmätningen i

1 : 50,000 icke blott krigsledningen utan äfven allmänheten skulle beröfvas

möjligheten att äga tillgång på reproduktioner af kartkoncept i denna

skala. För taktiskt bruk äro nämligen dylika reproduktioner särdeles värdefulla,

och hafva de äfven visat sig mycket efterfrågade för kulturella behof

såsom vid väganläggningar, planläggandet af afdikningsföretag m. ro.,

hvarvid den störa skalan med sina höjdsiffror kommer synnerligen väl

till pass.

Vill man för öfrigt bilda sig en föreställning om det resultat, som

vore att förvänta af den billigare metod att åstadkomma 1 : 100,000-kartor,

som i den remitterade skrifvelsen föreslagits, har man endast att låta

erfarenheten tala från redan utförda mätningar af detta slag. De öfver

vissa delar af södra och sydvästra Sverige utgifna 1 : 100,000-bladen, t. ex.

öfver Blekinge och Halland, grunda sig nämligen på fältmätning i samma

skala, utförd på 1840-talet, och resultatet har äfven blifvit kartor så generaliserade,

att revision å dylika kartblad — såsom t. ex. Karlskronabladet

— säkerligen måste i stor omfattning få karaktären af nymätning,

om kartan skall vinna något väsentligt därpå. — Då i remitterade skrifvelsen

de civile synas böjda för införandet af dylik fältmätningsmetod

»såväl enligt ofvan angifna förslag som eventuellt framdeles enligt den

förut fastställda planen», kan kartverkskommissionen följaktligen så mycket

mindre tillstyrka densamma, som detta skulle innefatta en återgång

till ett system, hvilket redan för 60 år sedan måst öfvergifvas, och som

genom sagda metods användande hinder skulle läggas för nåendet just af

det mål, som i remitterade skrifvelsen framhållits såsom eftersträfvansvärdt:

erhållandet af lika goda 1 : 100,000-kartor öfver det förutnämnda

norrländska kustlandet som öfver det återstående, sydligare belägna

Sverige.

Då kartverkskommissionen sålunda anser sig böra i underdånighet

afstyrka den af de tillkallade personerna ifrågasatta fältmätningen i skalan

1 : 100,000 eller i någon hittills opröfvad skala mellan 1 : 50,000

och 1 : 100,000 af de delar af Norrland, i hvilka, jämlikt chefens för

rikets allmänna kartverk förslag, arbetena under nästa år äro ämnade att

pågå, och intet annat i remitterade skrifvelsen kan, vid en eventuell tilllämpning,

utöfva inflytande på sagda arbetsplan eller på inkomst- och utgiftsstaten

för år 1904, vill kommissionen underdånigst anhålla, det

Eders Kungl. Maj:t behagade sagda tvenne förslag fastställa, äfvensom

21

förslaget till förändrade grunder för den civila kartverkspersonalens aflöning,

hvars tillämpning ej i något afseende kan komma att beröras af

de framställningar, som återfinnas i den till oss remitterade skrifvelsen,

hvilken härmed underdånigst återställes.

Stockholm den 8 december 1903.

Underdånigst

AXEL RAPPE.

Elis Sidenbladh. Ed v. Oldberg. A. E. Törnebohm.

M. von Feilitzen. E. Melander.

Föredragande.

/

/

Ch. D. Tottie.

22

Mätskalau.

Utgifnings

skalan.

III.

Kommissionens för de allmänna kartarbetena underdåniga

utlåtande den 8 september 1904.

Till Konungen.

Till Eders Kungl. Maj:t har kommissionen för de allmänna kartarbetena

under den 8 december sistlidet år afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande öfver en del af det till kommissionen remitterade, af särskildt

tillkallade personer afgifna yttrandet den 16 november 1903 i fråga om

lämpligheten af ett förändradt utgifningssätt för generalstabens topografiska

karta öfver Norrland, nämligen i det som vidkommer sagda personers

— särskildt de civiles — framställning om önskvärdheten af en mindre

mätskala för en del af det norrländska kustlandet än den, som bestämts

genom nådiga brefvet den 25 maj 1894, hvilken framställning kartverkskommissionen

på angifna grunder ansett sig böra underdånigst afstyrka.

Och vill kommissionen rörande denna fråga blott tillägga, att, så vidt den

kunnat utröna, vid intet lands kartverk, utom Norges och Spaniens,1 en

utgifning i mätskalan eger rum annat än i fråga om kartor i ganska stora

skalor såsom 1: 25,000 och 1: 50,000 samt därmed jämförliga. En mätning i

1: 100,000 för utgifning i samma skala torde med nyssnämnda undantag

ingenstädes förekomma.

Af öfriga uti den remitterade skrifvelsen förekommande förslag torde

det vara viktigast, hvari hemställes dels om utgifvandet af gradblad i

skalan 1 : 100,000 öfver det område af norrländska kustlandet, som begränsas

af 2° väster om Stockholm samt 63° 30'' n. br., dels om användande

1 I Norge gäller detta dock endast den ödsliga Finnmarken med sina stora terrängformer.

Afståndsmätningen i den lilla skalan 1: 100,000 är likväl här förenad med mycket

stora svårigheter. I Spanien förekommer sådan mätning endast för att komplettera annan dylik.

23

af förändrade beteckningssätt vid utgifvandet af nya gradblad i skalan

1 : 200,000 och dels om andra kartor i stället för de redan utgifna gradbladen

Sundsvall och Hudiksvall, hvilka ansetts vara för sitt ändamål i det

närmaste oanvändbara.

I denna fråga — som kartverkskommissionen anser böra här först

upptagas till pröfning — är till en början att märka, att beträffande

utgifvandet af 1 : 100,000-kartor öfver det angifna området de sex tillkallade

personerna visat sig hysa ganska olika meningar, i det de tre

militäre önskat områdets utgifning i skalan 1 : 200,000 blott med förändring

af uppritningsmaneret och beteckningssätten till öfverensstämmelse

med ett den remitterade skrifvelsen bifogadt, genom öfverste Selanders

försorg utarbetadt kartprof, under det att de civile önskat samma områdes

utgifning i skalan 1 : 100,000, i öfverensstämmelse med hvad som redan

skett med sydligare Sverige.

De militäre hafva till stöd för sin sålunda uttalade åsikt anfört:

att en för militärbruk användbar karta med det snaraste bör blifva

tillgänglig öfver hela Norrland, något som lättare skulle kunna ske med

användande af den mindre utgifningsskalan, då däremot den större skalans

användande skulle försena utgifningen;

att kartbladen böra kunna med hvarandra konnekteras, hvilket möjliggöres,

om hela det norrländska kartverket utgifves i den skala, som

redan användts å utgifna kartblad, men omöjliggöres, om utgifningen delvis

sker i skalan 1 : 100,000;

att den nu fastställda gränslinjen mellan södra Sveriges kartblad i

skalan 1 : 100,000 och norra Sveriges i skalan 1 : 200,000 — nämligen

61° 30'' n. br. — just blifvit vald med afseende fästadt på att olägenheterna

vid öfvergången från den ena kartskalan till den andra måtte,

med hänsyn till sannolika öfningstrakter och operationsområden, varda de

minsta möjliga;

att en karta i skalan 1 : 200,000, utförd enligt det genom öfverste

Selanders försorg utarbetade profvet, visar sig vara tillräckligt användbar

för att tillsvidare tillgodose såväl militära som andra praktiska behof; samt

att kartor i skalan 1 : 200,000 tillsammans med ljustrycken i skalan

1 : 50,000 äro mera ägnade att tillgodose sistnämnda behof än enbart kartor

i skalan 1 : 100,000.

De civile åter hafva till stöd för sin åsikt anfört:

att själfva förutsättningen för utgifning af kartor öfver norrländska

kustområdet mellan 61° 30'' och 63° 30'' n. br. i mindre skala än den för

sydligare Sverige fastställda — nämligen sagda kustområdes glesare be

-

De tillkallade

personernas

mening

angående

utgifningsskalan.

24

byggdhct — är oriktig, alldenstund flera trakter af området äro ganska

tätt bebyggda;

att om än olägenheten att ej kunna konnektera de föreslagna 1:100,000- bladen med de öfriga bladen i skalan 1 : 200,000 är obestridlig, denna

olägenhet — som för öfrigt blott gör sig gällande vid operationer på

gränsområdet mellan de båda skalorna — är mindre än de olägenheter,

hvilka härflyta genom användandet af en alltför liten kartskala i en tätt

befolkad trakt, samt att svårigheterna under operationer på själfva gränsområdet

delvis kunna afhjälpas genom att förse 1 : 200,000-bladen med

»gränszoner» från angränsande i 1 : 100,000 återgifna områden;

att det omskrika kustområdet är så tätt bebyggdt, att man icke kan

i skalan 1 : 200,000 få in alla de data, som böra finnas på en generalstabskarta,

och att, äfven om de militäre ansett en 1: 200,000-karta tillfredsställande,

likväl endast en karta i skalan 1 : 100,000 kan lämna en i

detalj trogen bild af trakten, hvarför endast denna kan anses tillfredsställande

för andra praktiska syften än de rent militära, men

att äfven i militärt afseende kartor i skalan 1 : 100,000 böra anses

bättre än sådana i skalan 1 : 200,000;

att en karta i skalan 1 : 200,000 i öfverensstämmelse med det genom

öfverste Selanders försorg utarbetade profvet visserligen blir vacker och

läsbar, men att detta endast kunnat ske på bekostnad af en stor del kartografiska

uppgifter af icke ringa värde; samt

att kartor i skalan 1 : 100,000 ställa sig betydligt billigare för allmänheten

än de ljustryckskartor, omfattande samma område, genom hvilka

enligt de militäres förslag 1 : 200,000-kartorna skulle suppleras.

Under hänvisning till sina sålunda uttalade åsikter hafva därför de

militäre föreslagit,

att hela det norrländska kartverket i skalan 1 : 200,000 snarast möjligt

måtte fullbordas i öfverensstämmelse med det beteckningssätt och den

färgläggning, som användts för kartorna öfver Norrbottens län och det

genom öfverste Selanders försorg utarbetade kartprofvet;

hvaremot de civile föreslagit,

att, med användande af gradindelningen och angränsande 1 : 200,000- blads förseende med »gränszoner», området inom 2° väster om Stockholm

och 63° 30'' n. br. må utgifvas i den för Sveriges topografiska kartor söder

•om 26:e bladvåden fastställda skalan 1 : 100,000.

Men då de tillkallade personerna, hvilka i denna hufvudfråga alltså

varit af tvenne skilda meningar, velat enas om en gemensam framställning,

kafva de dock till slut föreslagit,

o 7

25

att kartor öfver meranämnda område måtte, utan att utgifningen

af kartverket i dess helhet fördröjes, samtidigt utgifvas i båda skalorna.

Då kartverkskommissionen nu går att yttra sin egen mening i fråga

om berörda utgifningsskalor, och därvid i första rummet kommer att beröra

den norrländska 1 : 200,000-kartan och dennas användbarhet, torde

för frågans närmare belysning vara af vikt, att en kortfattad framställning

lämnas angående tillkomsten af sagda karta och de å densamma använda

beteckningssätten.

Då i följd af bestämmelserna i Kungl. brefvet den 15 april 1859

det gamla sockenkartverket under namn af »ekonomiska kartverket» alltfort

underställdes landtmäteristyrelsen, i hvad som angick rikets mellersta och

södra delar, uppdrogs däremot ledningen och tillsynen af kartverket i Norrbotten

åt dåvarande landshöfdingen öfver sagda län, skolande här samma

bestämmelser gälla som för det ekonomiska kartverket öfver landets södra

och mellersta delar.

Ytterligare föreskrifter angående Norrbottens kartverk meddelades

genom nådigt bref af den 18 maj 1860. Jämlikt dessa föreskrifter skulle

kartläggningen så bedrifvas, att under det kartbladen öfver kustsocknarna

och lappmarkernas skogsbygd allenast upptogo, hvad som allmänneligen

ansågs tillhöra en ekonomisk karta, borde man öfver kartorna inom fjällbygden,

och sedermera äfven öfver skogslandet och Pajala socken, befrämja,

jämte den ekonomiska kartläggningens intressen, äfven den topografiska

kartans ändamål genom att å dess kartblad inlägga beteckningar hörande till

båda kartverken. Kartläggningen skedde i skalan 1:50,000 för fjällbygden

samt i skalor 1:20,000, 1:40,000 och 1:50,000 för skoglandet och kustsocknarna,

öfver hvilka senare kartor äfven utgåfvos i skalan 1 : 100,000.

När sedermera genom Kung!, brefvet den 15 december 1871 hela

ekonomiska kartverket underställts chefen för dåvarande topografiska kåren,

och, i samband med den nuvarande generalstabens bildande år 1873, afdelningschefen

vid dess topografiska afdelning öfvertagit nyssnämnde chefs

skyldigheter, tillkommo på dennes förslag genom Kungl. brefvet den 21

maj 1874 nya bestämmelser för utgifningen af här omhandlade kartverk.

Jämlikt detta Kungl. bref skulle kartorna öfver lappmarken och

Pajala socken utgifvas tingslagsvis i skalan 1 : 200,000 samt innehålla såväl

de vanliga ekonomiska föremålen som ock höjdbildning och skog på

sätt kartskalan tilläte. Öfver kustsocknarna, utom Pajala socken, skulle

däremot framdeles, på sätt redan skett, utgifvas ekonomiska kartor i skalan

1 : 100,000 och sedermera, med begagnande af s. k. svarttryckstenar och

med tillhjälp af litografisk! tryck, topografiska kartor öfver kustlandet,

Utlåtanden ang. generalstabens Isarta öfver Norrland. 4

Norrlandskartans

tillkomst och

beteckningssätten

å densamma.

26

innehållande hvad man vanligen å sådana kartor återfinner; och var meningen

att utgifva dessa kartor tingslagsvis.

Vid utgifningen af Norrbottenskartverket hade man emellertid endast

medhunnit de rent ekonomiska kartorna öfver kustsocknarna i skalan

1 : 100,000, då afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning

den 14 oktober 1886 ingick med en underdånig skrifvelse, som innehöll

det första upphofvet till det egentliga s. k. Norrbottenskartverket i dess

nuvarande form.

Olägenheterna af de olika och enligt olikartade bestämmelser tillkomna

skalorna och utgifningssätten, som jämlikt ofvan anförda bestämmelser

tillkommit, sökte afdelningschefen få afhulpna genom att införa ett

system, därvid afseende mera än dittills fästes vid det sammanhang, som

borde finnas mellan Norrbottenskartorna och kartor öfver öfriga delar af

landet. Han påvisade, att utgifningsskalan 1 : 100,000 ej kunde — om

kartverket någon gång skulle blifva färdigt — användas öfver hela landet,

att en öfvergång från 1 : 100,000-skalan till 1 : 200,000-skalan skulle af

denna anledning visa sig nödvändig i framtiden och att denna öfvergång

lämpligast borde ske efter en bladvåd, den han dock ej angifver. För att

i fråga om Norrbottenskartan vinna det mål, hvartill han syftat, föreslog

han därför fastställandet för hela det område, som läge norr om sagda

bladvåd, af en gemensam mindre skala, gemensam indelning och likartade

beteckningar.

Förslaget utmynnade därefter i följande fem punkter:

l:o. Utgifningsskalan 1 : 200,000 för Norrbottens läns kartverk;

2:o. Utgifning i gradblad;

3:o. Utgifning medelst heliogravyr;

4:o. Höj dbildningens återgifvande med backstreck utom för kala

fjällpartier, där höjdkurvor skulle användas; samt

5:o. Återgifvande af s. k. ekonomiska föremål (hufvudsakligen rågångar

samt åker och äng) med härför antagna färger och beteckningar,

därvid dock hemställdes, att dessa föremål skulle kunna i vissa delar uteslutas,

där särskilda ekonomiska kartor funnos och där sådant kunde anses

behöfligt för kartans redighet och tydlighet.

Med nu nämnda .förslag följde fyra bilagor, nämligen:

A. Prof på de föreslagna kartbladens form och storlek, representeradt

af det medelst heliogravyr utförda bladet Sjangeli med terräng återgifven

genom backstreck och kurvor;

B. Samma blad med likartad terrängbeteckning utförd å sten;

C. Samma blad med höjdbeteckningen i crayon; och

D. Öfversiktskarta angifvande indelningsplanen.

27

Det förslag, hvarför nu i korthet redogjorts, blef af Eders Kungl.

Maj:t fastställdt; och då bladet Sjangeli i detsamma användts såsom modell,

synes ock Eders Kungl. Maj:t hafva samtidigt bestämt, att sagda blads

beteckningssätt skulle tjäna till framtida efterrättelse. Några särskilda af

Eders Kungl. Maj:t fastställda karttecken omnämnas ej i handlingarna, och

de som vid topografiska afdelningen användts såsom rättesnören i detta afseende

för kartorna i skalan 1 : 200,000 hafva tillkommit under hand och

på afdelningschefens befallning tillämpats — allt förhållanden, till hvilka

kartverkskommissionen framdeles vill återkomma.

Det är enligt nu i korthet angifna grunder, som kartan öfver Norrbottens

län, eller rättare gradbladen från norr räknadt till 65° n. br., utförts.

I fråga om norrbottniska kartverkets fortsättning längre söder ut

anbefallde kungl. brefvet den 25 maj 1894 med anledning af riksdagsbeslutet

samma år:

l:o att uppmätning sskalan 1 : 100,000 skulle användas för topografisk

uppmätning å gradbladen mellan 65° n. br. (d. v. s. Norrbottens södra

spets) och 63° 30'' n. br. (d. v. s. Västerbottens södra spets) med undantag för

vissa delar af det inre Jämtland, där mätskalan skulle blifva 1 : 50,000;

2:o att vid utgifningen af kartblad öfver sagda område detta skulle

ske i skalan 1 : 200,000 efter samma plan och arbetsmetoder som för Norrbottenskartan

varit gällande;

3:o att i fråga om det återstående Norrland, d. v. s. från 63° 30''

n. br. uppmätningen skulle ske i skalan 1 : 50,000 inom kustlandet samt

i vissa delar af Jämtland, men i öfrigt i skalan 1: 100,000; samt

4:o att i fråga om utgifningen af kartor öfver detta sistnämnda

område, utgifningsskalan framdeles skulle bestämmas, »sedan under arbetenas

fortgång närmare kännedom vunnits om på frågan inverkande förhållanden,

efter pröfning af vederbörandes förslag--— huru öfver

gången

lämpligast borde ske från kartan i 1 : 200,000 öfver landets nordliga

del till den från landets sydliga delar norr ut fortgående utgifningen

af kartan i 1 : 100,000.»

På chefens för rikets allmänna kartverk förslag, hvilket understöddes

af kommissionens för de allmänna kartarbetena flertal, bestämde omsider

Eders Kungl. Maj:t genom nåd. brefvet den 12 november 1897, att

äfven gradbladen inom sistnämnda område skulle utgifvas i skalan 1:200,000,

hvilken alltså blifvit fastställd såsom utgifningsskala för hela det norrländska

kartverket.

Allt efter tillkomsten af de beslut, som gifvit upphof till nu omhandlade

karta, kan densamma, såsom af ofvanstående framgår, indelas i

trenne zoner:

28

l:o området från Sveriges nordspets till 65° n. br.;

2:o området från 65° n. br. till 63° 30'' n. br. och

3:o området från 63° 30'' n. br. till 61° 30'' n. br.;

hvarvid tillika är att märka, att, jämlikt Eders Ivungl Maj:ts och Riksdagens

beslut, de under 1 och 2 omnämnda zonernas gradblad äro att anse

såsom topografisk-ekonomiska, under det att i fråga om 3:e zonens blad

intet finnes i detta afseende bestämdt, hvarför ock å denna zons hittills

utgifna kartblad de »ekonomiska föremålen» uteslutits. Under det alltså

gradbladen inom de båda nordligaste zonerna hafva åker och äng begränsade

och angifna med särskilda färger samt bygränserna utsatta,1 är sådant

ej förhållandet inom den sydligaste zonen.

Men mellan de trenne zonerna finnas äfven andra olikheter nämligen:

i fråga om beteckningen af kronoparker, användandet af olika stilar, beteckningen

af kyrkor samt framför allt i fråga om beteckningen af habitationer.

Hvad kronoparkerna beträffar, hafva dessa å Norrbottens kartverk

utmärkts med större bokstäfver, som hänvisa till den ekonomiska beskrifningen;

men då sådan ej finnes för Västerbotten, äro kronoparkerna här

å flertalet blad — i likhet med obebyggda byägor — utmärkta med skelettstil

angifvande parkens nummer och namn, under det att å andra blad

kronoparkerna ej namngifvits.

I fråga om stilsorterna finnes den skillnaden, att å den sydligaste

zonen namnens storlek minskats i följd af svårigheten att eljest i den lilla

skalan inpassa det önskade antalet.

Vidare äro inom sydligaste zonen trä- och stenkyrkor på olika sätt

betecknade, under det att inom de båda norra ingen skillnad gjorts.

Den största och mest betydelsefulla olikheten har emellertid uppstått,

när det gällt beteckningen af habitationer.

A bladet Sjangeli, hvilket, enligt hvad ofvan sagts, i viss mån såsom

modell, medföljde det af Eders Kungl. Maj:t fastställda förslaget till utgifvande

i skalan 1 : 200,000 af topografisk-ekonomisk karta öfver Norrbotten,

finnas endast trenne bostadstecken, nämligen de som utmärka

arbetarebostäder vid Sjangeli grufvor, samtliga tecknade såsom små svarta

rektangulära figurer. Då dessa sålunda ej utmärkte hvarken bondgårdar,

nybyggen, torp, backstugor eller fäbodar, kan man svårligen anse, att

uti Eders Kungl. Maj:ts fastställelse af Sjangelikartans beteckningssätt legat

någon bestämmelse angående sättet för nu nämnda habitationers inritande.

1 Å Norrbottenskartan äro emellertid bygränserna upptagna endast å 22 blad, af den

anledning att de öfriga utgifvits, innan afvittringen afslutats.

29

Någon särskild föreskrift i detta afseende ansågs säkerligen ej heller

af nöden, då kartverket skulle blifva lika mycket ekonomiskt som topografiskt

och de öfver norrbottniska kustlandet vid sagda tid utkomna

ekonomiska kartorna i skalan 1 : 100,000 redan ägde konventionella tecken

för »gårdar», nämligen små helt utfyllda, svarta kvadrater — ett beteckningssätt,

som för öfrigt användts äfven å en del äldre topografiska kartor

öfver s$dra Sverige.

A generalstabens karta öfver södra Sverige nöjde man sig emellertid

ej med att utsätta »gårdar» med sitt särskilda tecken, utan betecknade

äfven »torp» och »backstugor», »soldattorp», »grenadjärtorp», »dragontorp»,

»husartorp» och »båtsmanstorp» genom små svarta kvadrater, vid hvilka

man dock, för att skilja dem från bondgårdar, där dessa betecknades helsvarta,

satte bokstäfverna: T., ST., GT., DT., HT. och BT.

Det skulle naturligtvis blifva eu fördel att äfven å Norrbottenskartan

få medtaga dylika mindre habitationer, så mycket mera som därigenom

möjligast största öfverensstämmelse skulle uppnås med det topografiska

kartverket öfver södra Sverige; men då nyssnämnda förklarande bokstafsbeteckningar

skulle blifva alltför belamrande å en karta öfver Norrbotten,

där habitationerna mera än söder ut äro samlade till större grupper efter

älfvax-na och där den lilla skalan dessutom ej medgaf så stort utrymme,

löstes frågan på det sätt, att — såsom af »teckenförklaringar» å bifogade

af afdelningschefen till efterrättelse anbefallda profplansch, bil. 1, framgår —

»gård» betecknades genom en liten helsvart kvadrat med 0,6 mm. sida, under

det att »stuga, torp, nybygge och fäbod» utmärktes med en ännu mindre

dylik kvadrat med 0,5 mm. sida. Detta beteckningssätt följdes också

inom hela den nordligaste zonen, d. v. s. i det egentliga Norrbottenskartverket.

Den tanke, somo låg till grund för den sålunda använda metoden, var

utan tvifvel riktig. Å en karta sådan som den norrbottniska, hvilken lika

väl som de topografiska kartorna öfver sydligare Sverige är afsedd äfven

till krigsbruk, var det af synnerligen stort värde att likasom å sistnämnda

kartor kunna särskilja verkliga bondgårdar från smärre lägenheter,

torp och backstugor. Icke blott att de förra i allmänhet medgifva

större utrymme vid inkvartering, utan erbjuda de ock vid dylik inkvartering

eller förläggning i deras närhet större möjligheter för en trupps

förseende med proviant och furage. Kreaturs-, spannmåls- och fodertillgången

i en bondgård bör ju i regeln anses betydligt större än i torp

och backstugor samt därmed jämförliga lägenheter. Genom att räkna

»gårdarna» för sig och andra lägenheter för sig sättes därför en befälhafvare

i stånd att, ensamt med hjälp af kartan, på ett ungefär bedöma

30

de för krigföringen så ytterst viktiga frågorna angående möjligheten att på

skilda orter förlägga och förpläga trupper.

Den riktiga tanken, hvilken alltså låg i sträfvandet att genom de

valda beteckningssätten åtskilja tvenne olika slag af habitationer, visade

sig emellertid mycket svår i tillämpningen. Då nämligen såväl gårdstecknen

som tecknen för smärre lägenheter båda äro så små, att de för

ögat allenast te sig såsom obetydliga prickar, visar det sig i praktiken

ytterst svårt att skilja mellan dem af dessa prickar, som hafva 0,6 mm.

och dem som hafva 0,5 mm. sidor, äfven om skälfva ritningen skulle befinnas

mönstergill. Stå dylika tecken hvarandra nära, kan man nog i

allmänhet genom jämförelse åtskilja dem från hvarandra, men om en enstaka

Imitation eller en grupp af likadana sådana finnes utmärkt å en

plats aflägsen från större bygd, är det faktiskt omöjligt att se, om man

bär med »gårdar» eller med mindre lägenheter att göra.

Ett inom generalstabens topografiska afdelning med största möjliga

omsorg utfördt försök att med ledning af bostadstecknen å de utgifna Norrbottensbladen

bestämma antalet »gårdar» och antalet mindre lägenheter har

också misslyckats, då icke allenast tecknens ringa storlek utan äfven den

mindre noggrannheten från ritarens och gravörens sida samt begäret att

minska äfven gårdstecknen för att på ett visst område kunna inprässa

lika många, som det i verkligheten förekommit gårdar å motsvarande område,

måste gifva anledningar till misstag.

Svårligen kunna dylika misstag af hjälpas på annat sätt än genom

att följa den i södra Sverige under senare tid använda metoden att teckna

»gårdarna» med små icke utfyllda kvadrater och mindre lägenheter med

något mindre, utfyllda dylika.

När det därför gällde att öfvergå till uppmätning och utgifning af

kartor inom den mellersta af förut nämnda trenne zoner — hufvudsakligen

innefattande Västerbottens län — infördes sistnämnda beteckningssätt,

hvilket ur den synpunkt, som ofvan berörts, må anses betydligt mera

praktiskt. Något hinder i gällande bestämmelser för den gjorda förändringens

införande synes ej heller hafva funnits. Vid sagda tid följda

instruktion för generalstabens tjänstgöring i fred — däri ock föreskrifter

för topografiska afdelningen återfunnos — nämner intet om att inhämtandet

af öfverordnad myndighets tillstånd för ändring af beteckningssätten

var af nöden, och kunde, formellt taget, ej heller någon dylik framställning

hafva fog för sig, då aldrig af någon öfverordnad myndighet bestämts,

huru habitationerna skulle betecknas.

Först i instruktionen för rikets allmänna kartverk den 20 december

1894 omnämnes skyldigheten för kart verkschefen att vid ifrågasatt för

-

31

ändring af karttecken underställa denna fråga Kungl. Majt:s pröfning. §12

i sagda instruktion lyder nämligen som följer:

»1. Vid kartornas upprättande användas fortfarande hittills använda

beteckningssätt för föremålens afbildande, Indika beteckningssätt finnas anbefallda

i fastställda profplanscher och promemorior för arbetenas utförande.

2. Skulle andra beteckningssätt visa sig erforderliga, äger kartverkschefen

därtill upprätta förslag, som underställes Kungl Majt:s pröfning

och fastställelse; åliggande kartverkschefen, hvad topografiska kartor beträffar,

att sådant, före handlingarnas insändande till Kungl Maj:t, anmäla

för chefen för generalstaben.»

Denna bestämmelse är i visst afseende så tydlig som möjligt och

skulle varit det äfven i andra, blott samtliga beteckningssätt å Norrbottenskartorna

förut varit af Eders Kungl. Maj:t fastställda, men så var ej fallet.

Visserligen skulle kunna anses att (efter modell af bladet Sjangeli) beteckningssätten

för höjder, ängsmark, löfskog och vatten samt skrifsätten fölen

del namn och siffror blifvit från början af Eders Kungl. Maj:t fastställda,

men för allt annat gällde blott afdelningschefens vid topografiska afdelningen

egna promemorier och föreskrifter. Med all sannolikhet är det i

följd af detta nu påpekade förhållande, som sagda afdelningschef ansett

sig berättigad att, när det gällde »gårdarnas» utmärkande inom den mellersta

zonen, frångå »hittills använda beteckningssätt». Inom hela denna

zon äro de nämligen utmärkta genom små, icke ifyllda kvadrater.

När det så gällde att utgifva bladen inom den sydligaste zonen, öfverlämnades

från kartverkschefen uti en underdånig skrifvelse den 14 november

1896 bladet Boden »såsom bevis för att ett kartblad i 1 : 200,000 förmår

att redigt återgifva trakter jämförliga med dem, som här voro i fråga»;

men ehuru å bladet Boden samtliga habitationer tecknats såsom små utfyllda

kvadrater och kartverkschefens förslag af Kungl.'' Maj:t fastställdes,

ansåg sig sagda chef dock ej därigenom bunden att ändra det beteckningssätt

för habitationer, hvarpå han redan slagit in. Det var ju ej heller i

något härmed sammanhängande syfte som bladet Boden bifogats, och gällde

det nu därjämte kartor gränsande till sydligare Sveriges, där beteckningssättet

med »öppna habitationer» redan användes. A gradbladen inom

den sydligaste zonen blef alltså i fråga om habitationer samma beteckningssätt

som i den mellersta följdt, ett tillvägagående, som, formen frånsedt, praktiskt

taget torde vara det riktiga, om man har för ögonen önskvärdheten

att kunna å kartan skilja mellan »gårdar» och mindre lägenheter.

Men de icke ifyllda kvadraterna såsom gårdstecken hafva andra

olägenheter. Dels måste de ritas något mindre å 1 : 200,000-kartan än å

en karta i skalan 1 : 100,000 för att ej taga för stor plats, och dels gör

bristen på svart ifyllning, att de ej så väl som önskligt är skilja sig från

andra konturer samt från lutningsstreck, något som också i sin mån bidrager

till att å sådana ställen, där dylika tecken för habitationer förekomma

tillsamman med många andra karttecken såsom vägar, backstreck,

skog och namn, det hela för blotta ögat gör ett mindre redigt intryck.

Uet är dessa omständigheter, jämte sträfvandet att i den lilla

skalan inpassa flera konturer, terrängföremål och namn än samma skala

tillåter, som framkallat klagomålen öfver de i och för sig tekniskt fint

och samvetsgrant utförda gradbladen Sundsvall och Hudiksvall. Då det

å den trakt, som af dessa blad återgifvits, är den jämförelsevis stora bebvggdheten

och hvad därmed sammanhänger, såsom talrika namn och vägar,

hvilka gjort det svårt att utan allt för många uteslutningar åstadkomma

en redig karta i så liten skala som 1 : 200,000; men då äfven

andra delar af Norrland — särdeles dess kustland — äro lika tätt bebyggda,

är frågan den, huruvida öfver hufvud kartor i nyssnämnda skala

kunna till åsyftadt bruk utföras öfver det mera befolkade norrländska

kustlandet, utan att vara hvarken för intetsägande eller för öfverlastade

af detaljer, samt hvilka förändringar i fråga om beteckningssätten

i så fall böra vidtagas.

Att dylika förändringar eller förenklingar i flera fall kunna komma

till stånd lider intet tvifvel. När det sålunda gäller terrängens ytformer

och höj dpartiers återgifvande, kunna och böra gifvetvis sådana enskildheter,

som ej lämpligen gå in i skalan — såsom toppar och utsprång m. in.

— helt enkelt inordnas i själfva hufvudformerna och enstaka småhöjder

uteslutas. Med iakttagande häraf behöfva aldrig ifrågavarande terrängföremål,

likasom skogspartier, vatten, kärr o. d., upptaga proportionsvis

större plats å kartan än i verkligheten; och genom fullständigt uteslutande

af det efter rekognosörens bedömande minst viktiga kan ändå en sann

karta erhållas.

Men när det gäller återgifvande just af sådana föremål, hvilka

känneteckna en trakt såsom bebyggd och odlad, såsom habitationer, namn

och vägar, ställer sig saken helt annorlunda. En större landsväg, återgifven

på karta i skalan 1 :200,000, skulle blott blifva 0,03 mm. bred,

d. v. s. komma att återgifva^ af ett knappt skönjbart streck, och möjligheten

att efter användandet af dylikt återgifningssätt skilja mellan olika

slag af vägar skulle helt och hållet upphöra. Liknande blefve förhållandet

med habitationer. Ritade i ifrågavarande lilla skala skulle dessa blifva

ännu mindre skönjbara för blotta ögat. Men af nu nämnda anledning

kunna ej heller enstaka byggnader, bebyggda orter eller viktigare vägar

33

uteslutas i öfverensstämmelse med förfarandet vid inritandet eller ej af

andra topografiska föremål, ty därtill äro de både för freds- och krigsbruk

af sådan vikt, att deras utelämnande skulle göra kartorna för praktiskt

bruk i det närmaste värdelösa. Någon annan utväg har då ej kunnat påfinnas

än att på kartan ganska betydligt öfverdrifva storleken.

I stället för att rita i skala gör man alltså vägarna så breda, att

de å kartan upptagna större sådana skulle, utmärkta å fältet till proportionsvis

samma vidd, upptaga ett bälte af 120 in., under det att de minsta

vägarna skulle visa sig få en bredd af 60 m. Ett gårdstecken utmärkt

å fältet skulle upptaga en yta af 14,400 kv.m. och en mindre lägenhet

10,000 kv.m. Men nu nämnda sätt för habitationers betecknande å

i : 200,000- kartan har tydligen till följd, att å ett mycket bebyggdt område,

där vägar och habitationer alltså äro talrika, terrängen å kartan kan

blifva så belamrad med tecken för dylika föremål, att, om allt medtages,

själfva markens former ej blifva synliga, för att ej tala om att införandet på

kartan af en myckenhet habitationer kan fullständigt förvrida formen på

andra konturer och till och med på de bebyggda orterna själfva. Kommer

så härtill nödvändigheten att äfven utsätta namnen å gårdar och

byar — namn som ofta upptaga ett utrymme, som i terrängen motsvaras

af 500,000 kv.m. — inses lätt, hvilka svårigheter, som kunna uppstå, när

det gäller att i skalan 1 : 200,000 kartlägga en rikt bebyggd trakt. Enda

utvägen att erhålla en redig och läslig karta öfver en sådan trakt är att

göra uteslutningar af både vägar, habitationer och namn.

Men lika enkelt som detta synes vara i teorien, lika svårt är det

att på ett praktiskt och likformigt sätt utföra. När det gäller uteslutandet

af vägar, hvarigenom likväl kartans värde förminskas, likasom då det gäller

bortlämnandet af namn, har man lättare att följa grundsatsen att utelämna

de minst viktiga — ehuru äfven härvid godtycket måste komma att

spela en viss roll —, men när fråga blir om uteslutandet af tecken, som

betyda gårdar eller mindre lägenheter, blir problemet svårare att lösa.

Följer man nämligen grundsatsen att utesluta det, som i detta fall kan anses

vara af ringare betydenhet, nämligen tecknen för de mindre lägenheterna,

blir följden den, att å ett ställe, där endast dylika lägenheter finnas

eller där de utgöra det stora flertalet — såsom t. ex. i arbetaresamhällen —,

kartan kommer att visa marken alldeles eller i det närmaste obebyggd och

alltså ej vara sann, och om man däremot af gårdar och mindre lägenheter

å kartan utesluter dem, som kunna anses af ringare värde, i någon

viss proportion af hela antalet, råkar man ofelbart allt för mycket in på

godtyckets område och har åt olika fältmätares olika smak öfverlämnat en

så viktig fråga — ty regler kunna i detta fall ej gifvas. Följden af ett

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 5

34

Kartverkskommissio''nens

mening

angående

■* kartförsöket

litt. Åt.

dylikt till vägagående skulle ju ock blifva att — om relationen mellan

utsatta och utelämnade habitationer öfver allt å kartan gjordes ungefär

lika — man äfven skulle nödgas att å mindre bebyggda trakter utesluta

hvad som af utrymmesskäl ingalunda behöfver uteslutas. Men om man

å sistnämnda trakter upptoge allt, vore kartan ej därmed förbättrad, relationen

mellan bebyggdheten å olika delar af densamma blefve därigenom

förryckt, man finge eu felaktig föreställning bl. a. om de olika orternas

inkvarteringsförmåga, och kartan hade blifvit i viss mån osann.

Då möjligheten att erhålla en redig och framför allt sann karta i

så liten skala'' som 1 : 200,000 öfver det tätare bebyggda norrländska kustlandet

väsentligen beror på möjligheten att utan eftersättande af andra

berättigade fordringar öfvervinna nu anmärkta svårigheter, vill kartverkskommissionen,

efter här lämnad redogörelse dels för hela den norrländska

kartans och dess beteckningars tillkomstsätt och dels för dessa senares

beskaffenhet, öfvergå till att yttra sin mening angående lämpligheten att

i den del af Norrland, hvarom fråga nu är, fortfarande, med eller utan

modifikationer, utgifva sagda karta.

De militära personer, hvilka tillkallats äfven för att höras angående

denna fråga, hafva i och med de af dem öfverlämnade, genom öfverste Selanders

försorg utarbetade kartprofven sökt visa, att en karta i skalan 1 : 200,000

äfven i dessa bygder kan fylla sin uppgift, och genom att hänvisa till

kartförsöket litt A. hafva de tillika angifvit, huru svårigheterna härför

enligt deras förmenande skulle kunna öfvervinnas. När kartverkskommissionen°äfven

anbefallts att yttra sig i frågan, torde detta därför knappast

kunna ske på mera praktiskt sätt än genom att framlägga sin mening om,

huru enligt dess tanke sagda försök utfallit; och detta sa mycket hellre,

som de militära personerna ansett sagda försök »visa, att kartor i skalan

1 : 200,000 äro tillräckligt användbara för att tillsvidare, tillgodose såväl

militära som andra praktiska behof», och som äfven de civila uttalat den

meningen »att de kartblad i skalan 1 : 200,000, hvilka hädanefter komma

att utgifvas, böra förfärdigas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det

på kommitterades förslag utförda försöket i nämnda skala (försök litt. A).»

Hvad nu detta kartprof beträffar, torde mot själfva terrängritningen

å detsamma — hvilken är alldeles likartad med det redan utgifva

Sundsvallsbladets — intet vara att erinra, 1 Att, såsom de tillkallade civila

1 Terrängen framträder emellertid bättre a försöket (bil. A 1.) än a den utgifna

kartan (bil. A 3,), men beror detta dels på de många uteslutningarna af habitationer, namn

och vägar in. m., dels därpå att skogen är finare graverad

35

personerna anmärkt, 25 % af höjduppgifterna samt en del af kärren utelämnats,

torde ock varit nödvändigt för att göra kartan fullt redig och

läslig. Men då de tillkallade civile påpeka, att, vid jämförelse med den

likaledes för ändamålet utförda 1 : 100,000-kartan, 64 namn eller nära 73

af hela antalet äfven uteslutits samt att ensamt å Alnön utelämnats icke

mindre än 658 habitationer, 19 vägar och 5 stigar, hafva de just vidrört

den del af problemet, som, enligt hvad ofvan framhållits, är mest svårlöst,

ja den del, som i jämförelse med det för öfrigt utförda skulle kunna

betecknoas som den enda svårlösta.

A bifogad plansch, bil. 2, är med rödt utmärkt alla de habitationer,

namn och vägar m. m., som, upptagna å 1 : 100,000-kartan, uteslutits för

att åstadkomma redighet och öfverskådlighet å 1 : 200,000-kartan öfver de

mest befolkade delarna af den å kartförsöket litt. A afbildade trakten.

Kartförsöket omfattar en areal af 0 blott 3,6 kvadratmil eller efter frånräknandet

af vatten 2,8 kvadratmil. A denna jämförelsevis obetydliga areal

hafva uteslutits icke mindre än 2,072 habitationer, 68 namn, 50 vägbitar

och 69 höjdsiffror, och är det alltså först med uppoffrandet af alla de upplysningar,

som de sålunda uteslutna karttecknenisig innefatta, som 1: 200,000- kartans redighet och öfverskådlighet vunnits. Att detta stora offer af

kartografiska data innebär 1 : 200,000-kartans betydliga .underlägsenhet

under motsvarande 1 : 100,000, behöfver ej särskild! påpekas; men då det

å andra sidan ligger i sakens natur, att en karta af förstnämnda slag

måste i här berörda afseenden vara en 1 : 100,000-karta underlägsen, kan

ensamt detta förhållande ej betraktas såsom ett fel, så framt ej tillika kan

visas, att kartan genom alla de företagna uteslutningarna blifver för praktiskt

bruk vilseledande eller osann.

Då det enligt ofvanstående af de militäre påpekats, att en på nu

ifrågasatt sätt åstadkommen karta bör anses tills vidare tillfredsställa de

militära behofven, torde särskildt en granskning af densamma just i sagda

afseende vara af vikt för erhållandet af upplysning om, huru det i sist

berörda afseende förhåller sig.

Kartverkskommissionen har redan fäst uppmärksamheten därpå, att

de egentliga svårigheterna att åstadkomma en topografisk karta öfver en

tätt bebyggd trakt uti en så liten skala som 1 : 200,000 föranledas af

habitationerna, hvilkas utmärkande på ett deras betydelse motsvarande sätt

är af synnerlig vikt i både civilt och militärt afseende, men hvilkas införande

å kartan på sådant sätt ock är den fråga, som, just i följd af den

lilla skalan, är den mest svårlösta. Utmärkandet af »gårdarna» har i militäriskt

afseende sin särskilda betydelse, då man ju under pågående krigsföretag

väntar att i hvarje gård finna både ekonomiska resurser och inkvarterings

-

36

möjligheter, under det att öfriga bostäders utsättande hufvudsakligast är

af vikt för bedömande af sistnämnda möjligheter. På den genom öfverste

Selanders försorg utarbetade kartan hafva, såsom redan nämnts, 2,072

habitationer yteslutits, däribland både »gårdar» och andra bostadstecken,

och detta utan att härvid någon genomgående plan kan spåras. Om uteslutandet

af en sådan massa kartografiska föremål af högst värdefull art

i och för sig inå betraktas såsom något ganska olyckligt, kunde man dock

hafva tänkt sig, att den metoden följts, att, för utrymmes skull, antingen

endast »gårdarna» upptagits och andra bostäder uteslutits eller att man inritat

»gårdarna», öfriga bostäder eller samtliga habitationer till någon viss

procent af det, verkliga antalet, ehuru dock hvar och en af dessa metoder

medför sina olägenheter. Det, synes emellertid som om man, för att undgå

dessa, vid kartans redigering valt samtliga tillvägagångssätt, nämligen

ett på eu del af densamma och ett annat på en annan del, utan att kartläsaren

bär någon ledning i fråga om hvar ena eller andra metoden tilllämpats,

något som, hvad resultatet beträffar, är liktydigt med en fullständigt

godtycklig gallring. Men af dylikt tillvägagångssätt följer ju

ock, att den befälhafvare, som skall begagna en sådan karta, ej allenast

intet begrepp får om traktens ekonomiska möjligheter, utan t. o. in. får

ett felaktigt sådant, hvilket han måhända undgått, om han ingen karta ägt.

Hade emellertid gallringen af bostadstecken skett så att olika terrängs

skaplynne af mer eller mindre tät bebyggdhet bibehållits, hade åtminstone

kartans betydelse såsom vägledande i taktiskt afseende ej därigenom

tagit nämnvärd skada, men genom det sätt, hvarpå uteslutningen

här skett, har dess värde äfven i detta afseende betydligt förringats, då

resultatet blifvit, att trakter, som äro tätt bebyggda, kommit att å kartan

te sig såsom ödemarker, under det man å en plats, där några torpställen

ligga, af kartan kan förledas tro på tillvaron af ett ganska tätt bebyggdt

samhälle. Att användningen af en sådan karta, exempelvis vid bedömandet

af terrängafskärningars lämplighet såsom ställningar och af ställningars

försvarbarhet, skall kunna medföra rent af ödesdigra följder anser kommissionen

tydligt; och för att ytterligare bestyrka riktigheten af sina här

uttalade åsikter får kommissionen underdånigst hänvisa till de å bil. 3 anförda

exemplen på olägenheterna både i ekonomiskt och rent taktiskt afseende

af en kartritningsmetod sådan som den föreslagna.

Utan tvifvel skulle en i fråga om habitationerna efter någon viss

princip ritad karta äfven i här ifrågavarande lilla skala kunna blifva ej så

litet vägledande, men just i följd af skalans litenhet och habitationstecknens

relativt stora kraf på utrymme för att jämte namnen blifva synliga och

läsliga, blifva svårigheterna att åstadkomma en på samma gång pålitlig och

37

redig karta mycket stora. Och vare sig det gäller treds- eller krigsbruk,

äro habitationerna allt för viktiga faktorer för att man skall kunna anse

sig befogad att handskas med dem huru som hälst.

Frågan vore emellertid utan tvifvel lättare att lösa, om det gällde

att åstadkomma något alldeles nytt, men här gäller det att på ett tillfredsställande

sätt upprita och reproducera kartblad, på hvilka man ock

ställer den fordran, att de skola kunna konnekteras med kartblad, hvilka

# redan föreligga färdiga, och vid hvilkas planläggning man ej kunde fullt

'' öfverblicka de konsekvenser, till hvilka användandet af karttecken lämpade

för glesare bebyggd trakt skulle leda, när man sökte använda systemet

i mera befolkade landsdelar — ett förhållande, som ock af de militäre,

just på tal om konnektionsmöjligheten, ehuru i annat sammanhang, påpekas:

Kartorna, säga de, måste vara sådana, att när de konnekteras, »misstag

och förvecklingar» undvikas, »enär icke blott för det högre befälet och

staberna utan snarare ännu mer för det lägre truppbefälet stora svårigheter

— — — eljest uppstå».

Att det sätt, hvarpå de tillkallade personerna sökt lösa problemet,

dock mera är att betrakta såsom af negativ än positiv art bör kunna

anses ådagalagdt genom det här ofvan anförda — åtminstone när frågan

gäller intecknandet af habitationer och namn.

Men ser man bort från dessa topografiska föremål, sådana de å kartförsöket

litt. A behandlats, eller med andra ord vänder man sig till kartans

västligare mindre bebyggda delar, där habitationerna ej vållat några

svårigheter, är kartan i allmänhet utan tvifvel fullt tillfredställande —

en naturlig följd däraf att i allt öfrigt den gamla kartritningsmetoden för

skalan 1 : 200,000 följts och att således i regeln inga nya uppslag föreligga.

Endast i ett par afseende!! hafva afvikelser skett från det i förut

nämnda sydligaste zon hittills följda kartritningsmaneret, nämligen beträffande

färgläggningen af den öppna marken och af gränserna.

Hvad beträffar färgläggningen med gult och grönt af sådana kartans

delar, hvilka utmärka öppna platser, har denna af de tillkallade personerna

föreslagna förändring i kartritningsmaneret — hvilken utan tvifvel,

äfven den, förlänat profvet litt. A ett redigt och ur skönhetssynpunkt

tilltalande utseende — tydligen afsett att åt gradbladen öfver den landsdel,

som i sagda personers yttrande afses, gifva samma karaktär af topografiskekonomisk

karta, som 1 : 200,000-kartan öfver det nordligaste Sverige äger.

Om emellertid meningen med den å kartprofvet verkställda färgläggningen

tillika varit att visa, det en dylik förvandling till topografiskekonomiska

kartor af kartor öfver områden, som endast uppmätts i ändamål

att åstadkomma ett topografiskt återgifvande af traktens utseende,

38

kan försiggå utan större svårighet, bör dock det oinhandlade försöket litt.

A anses såsom mindre lyckadt. I verkligheten ådagalägger det nämligen

raka motsatsen, hvarom man lätt kan öfvertyga sig icke allenast genom

en jämförelse med landtmätarkartorna öfver motsvarande områden, utan äfven

genom att blott och bart granska kartan i och för sig. För att taga ett exempel,

är ju sålunda lätt att förstå, att de vid Bele by befintliga hvita fläckarna

äfvensom liknande vid Knäfland, Oxsta och Römsta m. fl. byar i

verkligheten, likasom det å andra ställen färglagda, måste utgöras af åker

eller äng, då ju i motsatt fall hemmansägarna i sagda byar skulle sakna

alla inägor, hvilket är föga troligt, men äro dessa områden icke desto

mindre lämnade utan färgläggning, medan andra färglagts, hvilka af kartan

att döma med mycket mindre sannolikhet bort erhålla sådan beteckning.

Då ritaren haft tillgång till alla de källor för bedömande af den

öppna markens natur, hvilka förefinnas i kartverkets arkiv, bevisar nu påpekade

förhållande, att han funnit metoden att på fullt sannt sätt färglägga

åker och äng å redan färdigmätta kartor förenad med sådana svårigheter,

att han hällre lagt den odlade marken dit, där han själf ansett

att den borde placeras.

Emedan sagda svårigheter ligga uti själfva naturen af den redan utförda

uppmätningen, hvilken, såsom redan påpekats, ej är afsedd att tillika vara

ekonomisk, men man å andra sidan vid en förändring af kartritningsmetoden,

i den riktning de tillkallade personerna angifvit, måste tillse, att kartorna

icke allenast se vi som utan äfven äro topografisk-ekonomiska, kan

sistnämnda mål ej nås, utan att blifvande fältmätningar för de föreslagna

1 : 200,000-kartorna utföras med sagda mål för ögonen och utan att de

redan uppmätta gradbladen inom det af de tillkallade personerna betecknade

området blifva föremål för en omfattande revision, innan de utgifvas.

Lätt torde inses, att kostnaden härför måste blifva ganska afsevärd

och tillika draga med sig en annan kostnad, i det äfven alla de redan

utgifna gradbladen inom den sydligaste zonen måste undergå samma omfattande

revision i ekonomiskt kartläggningssyfte; då det väl ej kan anses

vara de tillkallade personernas mening, att midt uti det för öfrigt uteslutande

topografiska kartverket öfver denna zon skulle skapas ett särskildt

topografisk-ekonomiskt kartverk, blott omfattande gradbladen Sollefteå,

Örnsköldsvik, Husum, Indal, Hernösand och Brämö. Den här såsom nödvändig

påpekade ommätningen skulle tillika förorsaka en stagnation i hela

kartläggningsarbetet, och denna olägenhet jämte de betydligt ökade kostnaderna

skulle alltså blifva det pris, hvarför kartornas utförande på det

föreslagna sättet skulle vinnas. — Tages då tillika i betraktande, att vid

arméns förseende med mobiliseringskartor färgläggningen ändå måste ute

-

39

lämnas, för att tryckningen skall kunna ske hastigare och billigare, samt

att de ifrågavarande områdena i sinom tid torde komma att af ekonomiska

kartverket kartläggas, bör inses, att olägenheterna med den föreslagna

metoden ingalunda komma att uppvägas af fördelarna.

Om sålunda nu omhandlade färgläggning ej torde böra komma till

användning, kan däremot ifrågasättas, huruvida de tillkallade personernas

förslag att ej färglägga tingslags- och sockengränser må anses vara ett

lyckligt grepp. Utelämnandet af denna färgläggning har utan tvifvel skett

för att gifva kartorna ett mera redigt och prydligt utseende, alldenstund

en färgläggning af dessa gränser, hvilka stundom gå i vidlyftiga zigzagkrökar,

ofta kan förläna kartan ett mindre öfverskådligt utseende, synnerligen

om sagda gränser komma tillsammans med en myckenhet andra konturer.

Men fråga är, om icke den sålunda vid första påseendet åstadkomna

redigheten vunnits på bekostnad af kartans praktiska värde för

ekonomiskt och administrativt, stundom äfven för militärt bruk. Utan

färgläggning äro nämligen ofta socken- och tingslagsgränser mycket svåra att

följa, synnerligen då de utgöras af vattendrag, i hvilket fall de ej pläga på

annat sätt utmärkas; och äfven om man af nyss berörda skäl kan nödgas att

å de äfven för krigsbruk afsedda öfvertryckskartorna såsom hittills utesluta

gränsernas färgläggning, synes dock denna böra utföras å koppartrycken.

Det förhållande att sålunda, såsom obestridligt torde vara, de tillkallade

personerna ej lyckats afgifva ett antagligt förslag till topografisk

karta i skalan 1 : 200,000 öfver tätare bebyggda trakter af Norrland1 — i

det de slagit in på en metod, som allt för mycket skattat åt prydlighet

och öfverskådlighet på tillförlitlighetens bekostnad —- samt å andra sidan

det mindre tillfredsställande resultatet vid utgifningen af bladen Hudiksvall

och Sundsvall — i det att dessa blad just i följd af sträfvan efter

tillförlitlighet och fullständighet blifvit svårlästa och erhållit ett mindre

redigt utseende •— torde tillfyllest bevisa, huru svårt, för att ej säga

omöjligt, det är att finna en i alla afseenden tillfredsställande lösning af

här förevarande fråga, så länge man är hänvisad till bibehållandet af den

lilla skalan 1 : 200,000.

Då de tillkallade militära personerna icke desto mindre ansett nöd- Utgifningen

vändigt, att den norrländska kartan i sistnämnda skala utsträckes äfven t. 200000- öfver nu omhandlade bygd, vill kartverkskommissionen nu öfvergå till gradblad.

granskning af de härför angifna skälen, hvilka redan i början af föreliggande

underdåniga utlåtande återgifvits.

1 Såsom rent

den bebyggdhet försöket litt. A angifver innehåller detsamma intet nytt uppslag.

40

Först och främst har då framhållits, att genom en utgifning i skalan

1 : 200,000 en militäriskt användbar karta förr skulle kunna blifva färdig

än om utgifningsskalan bestämdes till 1 : 100,000. — Under antagande af

att en karta i förstnämnda skala verkligen kan utföras så, att den blir

för afsedda. militära ändamål fullt användbar, är nu nämnda skäl utan

tvifvel ett verkligt sådant. Kartverkskommissionen kommer att längre fram

angifva, hvilken utgifningstid som vid användandet af samma arbetskraft

skulle åtgå i ena och i andra fallet, och bör här endast påpekas, att tidsskillnaden

ingalunda är en följd af olikheter i fråga om själfva fältmätningen

— hvilken, under förutsättning af mätningsskalan 1 : 50,000 i båda händelserna,

blir lika -— utan allenast härrör ur den omständigheten, att

heliogravyrritning och gravyr i skalan 1 : 100,000 komme att omfatta

fyra gånger så stor kartyta som enahanda reproduktionssätt i skalan

1 : 200,000. Men påpekas bör, att faran af ett dröjsmål ej bör vara af ödesdiger

art, då senast ett halfår efter fältmätningen af ett gradblad detta kan

utgifvas såsom ljustryck i skalan 1: 50,000, eller den för taktiskt bruk

allra lämpligaste skalan, samt att, vid en förstärkning af heliogravyrritare

och gravörer, arbetena på eventuella 1 : 100,000-gradblad kunna så påskyndas,

att tiden för utgifvande af desamma ej behöfver alltför mycket öfverstiga

den tid, som erfordras för att med nuvarande arbetskraft fullborda

motsvarande 1: 200,000-kartor. Under sådana förhållanden, och då 1: 200,000- kartor öfver här ifrågavarande trakter, såsom ofvan ådagalagts, ovillkorligen

måste i ett eller annat afseende lida af brister, som göra dem betydligt

underlägsna kartor i skalan 1 : 100,000, synes det kartverkskommissionen

mindre lämpligt att undanskjuta utgifvandet af kartblad i sistnämnda skala

för att erhålla kartor, som både för militärt och civilt bruk äro betydligt

underlägsna.

Hvad härefter vidkommer fördelen af att kunna konnektera kartbladen

öfver det ifrågavarande kustområdet med öfriga, redan färdiga

gradblad, kan denna tydligen endast vinnas, om de förra utgifvas i samma

skala som de senare, och skalan 1 : 200,000 för de nya bladen har i följd

häraf en obestridlig fördel. Men denna fördels storlek beror i ej ringa

mån på, huru den vid tillämpningen begagnas, och kartverkskommissionen

har redan på tal om det af de tillkallade personerna framlagda och rekommenderade

kartförsöket litt. A i sist nämnda skala framhållit, att beteckningssätten

å kartor i öfverensstämmelse med detta försök i vissa delar

skilja sig från motsvarande beteckningar på redan färdiga gradblad, med

hvilka de skulle komma att konnekteras, hvilket jämte andra påpekade

brister, de där ingalunda äro lätta att afhjälpa, kunde medföra, att inne

-

41

hafvaren af en af dylika heterogena gradblad sammansatt karta beginge

misstag, om han med ledning af sin uppfattning af kartans betydelse på

ett ställe droge slutsatser angående dess betydelse på ett annat. Att

dessutom i praktiken konnektionsmöjligheten här ej är så viktig, att den

bör vara af någon afgörande betydelse, skall längre fram visas.

Emellertid hafva de tillkallade militära personerna såsom stöd för

fortsatt utgifning af kartor i skalan 1 : 200,000 öfver det norrländska

kustlandet äfven anfört, att hela Norrland alltifrån 61° 30'' n. br. och norrut

bör finnas kartlagd i denna skala, emedan den sålunda uppdragna gränslinjen

mellan skalorna för södra och norra Sverige just blifvit vald med

afseende fästadt på att olägenheterna vid öfvergång från den ena kartskalan

till den andra måtte »med hänsyn till sannolika öfningstrakter och

operationsområden varda de minsta möjliga».

Om än hvarken i det kungl. brefvet af den 12 november 1897,

hvarigenom gränslinjen mellan utgifningsskalorna för norra och södra Sveriges

kartor uppdrogs eller i kartverkschefens skrifvelse i samma fråga eller

i kartverkskoinmissionens yttrande däröfver detta motiv till delningen anföres,

hindrar sådant ej, att detsamma dock kunnat, särskildt hvad öfningssynpunkten

beträffar, göra sig gällande, på en tid då VI. arméfördelningens

förläggningsområde i det stora hela sammanföll med det område af Sverige,

som enligt här nämnda Kungl. Majt:s beslut skulle finnas kartlagdt i skalan

1 : 200,000, så att, hvad kustlandet beträffar endast bladet Hudiksvall helt

och hållet föll utom sagda förläggningsområde. Men då sedan dess VI.

arméfördelningen ökats med Helsinge regemente och dess förläggningsområde

härigenom utsträckts så långt mot söder, att icke blott bladet

Hudiksvall innefattas däri utan äfven de i skalan 1 : 100,000 utgifna bladen

Söderhamn, Ockelbo och Galle samt delvis Gysinge och Falun, och då

alltså fördelningens trupper numera under öfningar inom förläggningsområdet

måste ganska långt norr ut använda 1 : 100,000-blad, och en gränslinje

emellan dylika och 1 : 200,000-bladen ändå kommer att inom samma område

finnas, synes det, som borde det både ur öfnings- och operationssynpunkt

vara ömkligt, att denna linje förlädes så långt norr ut som möjligt; och i

alla händelser torde det af de tillkallade militära personerna framdragna

forna motivet till delningen ej fortfarande kunna anses gällande.

Angående de militäres uppfattning, att det genom öfverste Selanders

försorg utarbetade försöket till karta öfver Sundsvallstrakten skulle visa,

»att kartor i skalan 1 :200,000 äro tillräckligt användbara för att tills

vidare tillgodose militära behof», har kartverkskommissionen redan i det

föregående yttrat sin tanke. Och då de militäre vidare anföra, att kartor

i skalan 1:200,000 tillsammans med ljustrycken i skalan 1:50,000 äro

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 6

42

Gräns

zonerna.

mera ägnade att tillgodose andra praktiska behof än de militära, kan

däremot erinras att, så framt blott fältmätningen utföres i skalan 1: 50,000r

man äfven vid utgifvandet af 1 : 100,000-kartor äger möjlighet att utgifva

ljustryck i 1 :50,000, och torde man vid sidan af dem, för de

flesta praktiska behof, hellre använda kartor i skalan 1 : 100,000 än i

skalan 1 : 200,000.

Om kartverkskommissionen alltså ej i hufvudsak kan dela de tillkallade

militära personernas här ofvan angifna åsikter i fråga om utgifningsskalan,

i all synnerhet ej när det gäller lämpligheten att utgifva

kartor öfver tätt bebyggda trakter enligt det kartprof — litt. A —

hvartill de hänvisat, anser den sig däremot så mycket mera kunna instämma

i samtliga de skäl, som af de civile anförts till förmån för en utgifning i

skalan 1 : 100,000, hvilka skäl äfvenledes i början af denna skrifvelse

fullständigt återgifvits.

Endast i fråga om de s. k. gränszonerna, som af både de civile

och militäre förordats, och med hvilka, till underlättandet af öfvergången

från en kartas skala till en annans, 1 : 200,000-bladen skulle ökas åt det

håll, där de gränsade till 1 : 100,000-blad, hyser kartverkskommissionen

en afvikande mening.

Mycket lätt är att förstå, hvartill dessa zoner skulle tjäna. Genom

dem skulle man undgå olägenheten att vid operationer eller andra förrättningar

i närheten af en bladskarf, och när man rör sig på båda sidor

om denna, räkna med två olika skalor, hvilket tydligen bör försvåra anordningarna

å platsen. Men frågan är, huruvida denna olägenhet är så

betydande, att man för dess af hjälpande bör taga sin tillflykt till en så stor

apparat som den föreslagna. Genom att allenast förse de 1 : 200,000-blad,

som gränsa till det norrländska kustområde, hvarmed de tillkallade personerna

sysselsatt sig, med zoner sådana som de föreslagna af 5 ctn:s bredd,

motsvarande 1 mil, skulle en kartyta motsvarande 18 å 20 kvadratmil

mera än eljest varit af nöden, behöfva heliogravyrritas, retuscheras och

graveras, och för hvarje nytt gradblad i skalan 1 : 100,000, som tillkomme

genom en eventuell fortsättning längre norr ut af utgifning i denna

skala, skulle behöfvas ytterligare ungefär 3 kvadratmil gränszon eller 6

å 7 kvadratmil, om 1 : 100,000-bladet hade gräns åt två håll mot område

kartlagdt i skalan 1 : 200,000.

Gränszonerna skulle tydligtvis åstadkommas på det vis, att gravyren

å redan färdiga 1 : 200,000-plåtar utsträcktes o cm. åt ett eller

eventuellt två håll samt genom att vid förfärdigandet af nya 1 : 200,000- plåtar dessa erhölle motsvarande större dimensioner i en eller två rikt

-

43

fångar, hvarigenom naturligtvis bladens storlek kornme att växla på ett

ganska oregelbundet sätt.

Hvarken detta sistnämnda förhållande eller den ökade kostnaden

böra emellertid förorsaka några betänkligheter, blott olägenheterna i detta

afseende uppvägas af motsvarande fördelar vid kartornas användande för

praktiska behof. Då det af dessa praktiska behof tydligen varit de

militära, som framkallat tanken på gränszonernas införande, bör det naturligtvis

vara af vikt att tillse, hvilken nytta, som kan, just i fråga om

de blad, som närmast beröras af förslaget, tillföras operationsmöjligheterna

genom användandet af sagda zoner.

De militära operationerna måste följa vägarna, och endast där vägar

förekomma vid en bladkant äro därför gränszonerna af något praktiskt

värde. Nu är emellertid förhållandet, att det just är i de trakter,

där vägarna allra sparsammast förekomma, som i verkligheten de föreslagna

gränszonerna skulle komma till stånd. Tv om kustlandet eller den

mest befolkade delen utgifves i skalan 1 : 100,000, blir det tydligen flera

mil väster ut, eller där obygden i allmänhet börjar, som gränszonen

skulle förekomma. Men om detta är förhållandet, inses lätt, att redan

häruti ligger något för dessa zoners vikt förringande. För att undersöka,

huru förhållandet i verkligheten ställer sig, kan som exempel anföras just

den trakt, där zonerna i första hand skulle komma att införas, d. v. s. å

östra kanten af gradbladen Östersund och Bräcke utefter en linje motsvarande

11,3 mil. A denna sträcka korsas bladkanten af 1 järnväg, 1

större och 3 mindre landsvägar samt 5 byvägar, men af samtliga dessa

vägar äro — förutom järnvägen — blott den stora samt 2 mindre landsvägar

och 2 byvägar genomgående och alltså endast dessa af verklig be

tydelse

i militärt afseende. Det är för dessa få vägars skull, och för det

fall att invid desamma och alldeles i skarfven mellan tvänne kartblad

militära företag skulle komma att äga rum — ganska osannolikt för öfrigt,

då de i allmänhet just här genomgå obygd — som en dubbel kartutgilning

öfver 5,6 kvacöatmil skulle anses nödvändig. Tager man i betraktande,

att äfven utan dessa gränszoner kartorna — ehuru med

mindre lätthet — kunna brukas, synes tid och penningar kunna bättre

användas till fyllandet af mera angelägna behof.

Sådan ter sig frågan, om man förutsätter inlandets utgifning i skalan

1 : 200,000 och kustlandets blott i 1 : 100,000. Men då samtliga de tillkallade

personerna föreslagit kustlandets samtidiga utgifning i skalan 1 : 200,000,

hvarigenom »gränszoner» skulle erhållas, som gånge ända ut till hafvet, synes

det kartverkskommissionen svårt att fatta, hvilken tankegång, som varit ledande

vid framställandet tillika af krafvet på de ytterligare föreslagna zonerna.

44

Kartverkskommissionens

mening

angående utsträckningen

af en Norrlandskarta

i

skalan

1:100,000.

Bättre än att sysselsätta sig med dessa gränszoners utförande synes

vara att utsträcka området för de föreslagna 1 : 100,000-kartorna utöfver det

jämförelsevis ringa område, som af de tillkallade civila personerna föreslagits

skola publiceras i denna skala. De tillkallade personerna hafva angifvit

orsaken, hvarför hela deras utredning endast vidrör nyssnämnda jämförelsevis

ringa område af Norrlands kustland vara den, att, då »alla kartblad

öfver Norrbottens län äro utgifna samt flertalet blad öfver Västerbottens

och Jämtlands län äro färdiga eller till utgifning beredda, uppenbart är

att — för så vidt ej hela kartan öfver Norrland skall göras om» — en begränsning

på sätt de föreslagit bör ske, d. v. s. till bladen Sollefteå, Örnsköldsvik,

Husum, Indal, Hernösand och Brämö.

Premissen i detta resonemang kan kartverkskommissionen emellertid

ej finna fullt riktig. Visserligen är det sannt, att numera hela kartverket

öfver Norrbottens län är, med undantag af en del beskrifningar,

afslutadt, i det att ungefär samtidigt med afgifvandet af det remitterade

betänkandet gradbladet Rödkallen utkom; men beträffande de tillkallade personernas

uppgift angående kartverkets tillstånd i Västerbotten torde denna

frågas närmare belysning vara af nöden. Bifogade plan, bil. 4, angifver kartarbetenas

läge i sistnämnda län, i Västernorrland och i Jämtland vid slutet af

år 1903. Af denna bilaga jämte bifogad arealuppgift, bil. 5, framgår, att

af Västerbottens län 389 kvadratmil äro utgifna och 20 kvadratmil — nämligen

gradbladet Skellefteå — färdiga i 1 : 200,000 heliogravyrplåt, underset

att med återstoden ej framskridit längre än att en utgifning vare sig i

1 : 100,000 eller i 1 : 200,000 är möjlig. 1 Denna återstod, 180 kvadratmil, är

visserligen mindre än halfva arealen af Västerbottens län, men denna mindre

del är dock belägen inom kustområdet, hvars kartläggning just gifvit anledning

till de meningsskiljaktigheter, i följd af hvilka de tillkallade personerna

yttrat sig. Medräknas ej Fredrika-bladet, såsom icke tillhörande

kustområdet, men däremot de ännu ej för heliogravyr bearbetade bladen

Björna och Umeå — äfven där dessa upptaga delar af Västernorrlands

län — är alltså utan minsta svårighet möjligt att fortsätta en eventuell

utgifning i skalan 1 : 100,000 af bladen Brämö, Indal, Hernösand,

Sollefteå, Örnsköldsvik och Husum genom en utgifning i samma skala af

exempelvis bladen Björna, Umeå, Holmön, Degerfors och Löfånger. Och om

det är af vikt, att förstnämnda grupp af kartor förefinnes i skalan 1 : 100,000,

torde en kartläggning i denna skala äfven af den trakt, som representeras

af sistnämnda grupp kartor, vara lika mycket af behofvet påkallad. Af

bil. 6, som innehåller en jämförelse mellan befolkningstätheten inom de trakter,

1 Undantag härifrån gör blott kartbladet Asele, hvilket fältraätts i skalan 1 : 100,000..

45

hvilka representeras af nyssnämnda båda gradbladsgrupper, framgår visserligen,

att folktätheten i det norra området ej är så stor som i det södra

— föga mera än hälften — men däremot har hela det landområde,

som i öster begränsas af Kvarken, i följd af sitt läge, en så stor och af

erfarenheten från år 1809 bekräftad strategisk vikt, att denna torde i

sagda hänseende kunna fullt motsvara om ej öfverträffa den sydligare

traktens, hvarföre sagda nordligare område må anses vara lika förtjänt af

en utgifning i skalan 1 : 100,000 som det sydligare.

Men om det alltså skulle finnas behöflig!, att samtliga kustblad

ända från och med Hudiksvall till och med Löfånger utgåfves i skalan

1 : 100,000, kan det med fog sägas, att behof äfven förefinnes att fortsätta

denna utgifning af kustlandskartor ända upp till Torne älf, då mot

svarande

kuststräcka — i all synnerhet den nordligaste hälften — torde

äga en o strategisk vikt föga mindre än trakten kring Stockholm.

Återgifvande! af kusttrakten norr om 64° 30'' i skalan 1 : 100,000

är emellertid en betydligt dyrbarare affär än en publikation åsyftande

trakten söder om sagda parallell, ty förstnämnda trakt är endast rekognoscerad

i skalan 1 : 100,000, och en utgifning i mätskalan är en kostnad,

som nästan kan anses förspilld. Först och främst skulle, såsom

kartverkskommissionen redan förut framhållit, och hvilket med ännu mera

styrka skulle kunna framhållas i fråga om Norrbottensbladen, 1 : 100,000- blad grundade på den redan utförda mätningen i samma skala knappast

komma att innehålla mera än de redan befintliga 1 : 200,000-bladen, och

för det andra äro de stommar, som legat till grund för den redan utförda

mätningen, såsom sammansatta utan stöd af tillräcklig triangelmätning, på

många ställen så skefva och snedvridna, att en mätning inom ifrågavarande

område — den där måste få karaktären af fullständig nymätning i skalan

1 : 50,000 — äfven bör föregås af ny triangulering. Fn 1 : 100,000-karta öfver

Norrländska kustlandet norr om 64° 30’ måste därför anses såsom en framtidstanke,

men en framtids tanke endast af den anledning, att den södra

kuststräckans blad ej alls äro utgifna, under det att norr ut dock kartor finnas.

Att emellertid tanken på här föreslagen utgifning i skalan 1 : 100,000

af hela det norrländska kustlandet ingalunda är ny framgår med all

önsklig tydlighet af ett redan den 30 september 1876 af dåvarande chefen för

generalstaben i kartverksfrågan afgifvet underdånigt memorial. 1 Efter

att hafva framhållit nödvändigheten att vid utgifning af kartor i skalan

1 : 100,000 verkställa uppmätningen i skalan 1 : 50,000, skifver sagda

chef, öfversten frih. Hugo Raab, följande:

1 Återfinnes i underdånigt betänkande rörande Sveriges offentliga kartverk afgifvet

den 6 maj 1878.

46

»Man har ofta antagit, att för de norrländska länen en annan uppmätnings-

och utgifningsskala skulle kunna fastställas än den, som för

det öfriga riket blifvit använd, och det är just med afseende härpå, som

ofvanstående betraktelser blifvit gjorda. Utan tvifvel kan hela kustlandet

från Gäfle till Norrbotten och ända upp till Haparanda blifva skådeplatsen

för ganska viktiga krigsoperationer. Inom Norrbottens län kartlägges

äfven landet med undantag af lappmarker och Pajala socken i olika skalor

från 1 : 20,000 till 1 : 50,000, och kartorna däröfver utgifvas äfven enligt

Eders Kungl. Maj:ts beslut både ekonomiskt och topografiskt uti skalan

1 : 100,000. Endast lappmarkerna och Pajala socken inom Norrbottens

län skola utgifvas i skalan 1 : 200,000. Söder om Gäfle har aldrig varit

ifrågasatt en annan utgifningsskala än 1 : 100,000. För hela det norrländska

kustlandet måste jag äfven påyrka en uppmätning sskala af 1: 50,000

och en utgifningsskala af 1:100,000, 1 för den händelse generalstabens

karta öfver Sverige skall erhålla den militära brukbarhet, som med densamma

är afsedd. Det skulle ock vara högst egendomligt, om det topografiska

kartarbetet till Gäfle fortginge i skalan 1 : 100,000 och sedan

afbröts och utgåfves i en vida mindre skala, t. ex. 1 : 200,000, för att

åter strax söder om Piteå vid 65 breddgraden utgifvas i samma skala

1 : 100,000 som för det sydliga Sverige. Hela kustlandet är viktigt i

militäriskt hänseende. Men icke blott kustlandet utan ock alla de större

floddalarna och kommunikationslederna. Tager man Norrland i närmare

betraktande, finner man, att det är i kustlandet och floddalarna, som befolkningen

hufvudsakligen är grupperad, under det att inuti landet på

sidan om dessa floddalar ofta flera kvadratmil äro så godt som obebodda,

i det att därstädes endast finnas några fäbodar och ett och annat nybygge.

Sådana floddalar liksom kommunikationslederna till Jämtland äro i militäriskt

hänseende viktiga och böra därför vid utarbetandet och utgifvandet.

af generalstabens karta öfver Sverige ägnas all den uppmärksamhet, som

deras vikt krafvel'', hvarför äfven dessa trakter böra rekognosceras och utgifvas

i samma skalor som kustlandet. — — — — — — — —

Jag anhåller härvid att särskilt få anmärka, att de militäriskt viktiga

delarna af landet på detta sätt själfskrifvet sammanfalla med de ekonomiskt

viktigaste, hvarför äfven landets fredliga värf på detta sätt bäst

tillgodoses.»

Såsom af nu citerade betänkande framgår, var det ej allenast till

norrländska kustlandet utan äfven till de af floderna och den viktiga

mellanriksförbindelsen genom Jämtland genomskurna trakterna — d. v. s. 1

1 Kursiveringen gjord af memorialets författare.

47

öfver nästan hela Norrland — som öfverste Raab ansåg utgifningen af

1 : 100,000-kartan böra utsträckas. Han har tydligen härigenom angifvit

slutmålet för kartläggningen öfver denna landsdel; men då kartverkskommissionen

ej anser sig höra framlägga någon plan för längre framtid än

den, som med ledning af erfarenheten från arbetenas hittillsvarande gång

kan öfverskådas, synes det som om för närvarande blott den allra viktigaste

frågan, kustlandets kartläggning, bör komma under ompröfning, men bör

därvid en plan följas, som möjliggör en naturlig, successiv utveckling, allt

efter som särskilda landområden i följd af odlingens och kommunikationernas

utveckling växa i betydelse.

Vid fastställandet af en dylik plan för utgifning af 1 : 100,000- i: 100,000- kartor öfver Norrland är emellertid af synnerlig vikt att undersöka, och form

hvilken storlek och form de nya kartbladen böra erhålla. Såsom bekant * °m''

gäller för södra Sverige en kartbladsindelning, där kartbladens sidor äro

parallella med eller vinkelräta mot en meridian från början afsedd att blifva

gemensam för hela skandinaviska halfön, under det att norr om 61° 30''

kartan är uppdelad i s. k. »gradblad», d. v. s. blad, som begränsas

af meridianer och paralleller. Att för de ifrågasatta nya 1 : 100,000- bladen i Norrland fortsätta den för södra Sverige gällande bladindelningen

med rektangulära rutor norr om nyssnämnda parallell, torde ej böra ifrågakomma.

1 : 100,000-bladen skulle nämligen därigenom komma att med

sina sidor bilda vinklar med 1: 200,000-gradbladens, norrstrecket skulle

allt för mycket afvika från parallellism med bladens sidokanter och hvarjehanda

förskjutningar i förhållande till gradbladen i 1 : 200,000 med däraf

följande, eljest onödiga arbeten skulle blifva följden.

Det enda fullt praktiska sättet torde vara att, såsom ock de tillkallade

civila personerna föreslagit, bibehålla gradbladsindelningen, antingen

så att de föreslagna 1 : 100,000-bladen hvartdera komme att motsvara

samma område, som nu upptages eller beräknats upptagas å ett gradblad

i skalan 1 : 200,000, eller ock så att 1 : 100,000-bladet blott komme att

motsvara en del af ett sådant.

Väljes förstnämnda tillvägagående, innebär detta, att 1 : 100,000- bladen skulle erhålla en yta fyra gånger så stor som motsvarande 1 :200,000- blad. Dessa sistnämnda, hvilkas öst- och västkanter något konvergera

mot norr, äro i medeltal 27,87 cm. höga — högst obetydligt mera i norr

och mindre i söder — under det att deras medelbredd varierar mellan

30,35 cm. för de nordligaste och 39,62 cm. för de sydligaste bladen. Med

kännedom om 1 : 200,000-gradbladens areal å olika nordlig bredd kan man

sålunda räkna ut, att ett 1 : 100,000-blad, exempelvis mellan 62° 30'' och

48

63°, skulle erhålla en höjd af 55,72 cm. och en medelbredd af 76,66 cm.

samt upptaga en kartyta af 4,272 kv.-cm. eller 1,630 kv.-cm. mera än de

vanliga 1 : 100,000-bladen öfver det sydligare Sverige. Proportionen mellan

de olika kartytorna i Norrland och i sydligare Sverige skulle alltså komma

att blifva ungefär 16 : 10.

Fördelen med blad af sådan storlek, som, vid tillämpandet af denna

proportion, skulle gifvas åt de norrländska 1 : 100,000-bladen, är visserligen

den, att innehafvaren af ett dylikt blad å detsamma finner upptaget ett

ganska stort område fullständigt motsvarande det, som finnes å 1 : 200,000- bladet öfver samma område, samt att vid konnektering kartskarfvarna, som

alltid föranleda olägenheter, blifva ett minimum. Men ett blad af sådan

storlek har äfven sina olägenheter: Då man vid utdelning af detsamma

till armén vid en mobilisering ej kan uppfodra samtliga kartor, utan

måste utlämna dem i öfvertryck på vanligt papper, måste de vid användningen

vikas efter innehafvarens skön, och detta på så många flera ställen

ju större de äro, hvarvid skall inträffa det som länge af erfarenheten bekräftats,

att de i alla veck först blifva svårläsliga och därefter trasiga.

Härtill kommer vidare, att en indelning i dylika stora blad kommer att

medföra onödiga kostnader. Dels möter deras framställning ej så få tekniska

svårigheter, hvilka först efter anskaffning af en del nya reproduktionsapparater

kunna öfvervinnas, och dels nödgas man, när ett så stort kartblad

skall utfyllas, äfven medtaga områden af mindre vikt, hvilkas utgifvande

ej är af nöden eller kan anstå. Mindre kartblad åter kunna

oftare utkomma, och härigenom underlättas sålunda också en så snar publikation

som möjligt af de viktigaste områdena. Gäller det dessutom i fält

att i brist på litografiska anstalter — af hvilka ingen enda finnes i Norrland

— låta fälttryckerierna ombesörja erforderlig reproduktion för att

ersätta förbrukningen, blir sådant endast möjligt, så framt man kan inskränka

plåtarnas storlek till mindre proportioner.

Ett annat för ifrågavarande kartor användbart format vore, om desamma,

med bibehållande af nuvarande gradblads höjd öfverbörd till den

nya skalan, d. v. s. fördubblad, blott gåfves två tredjedelar af den bredd

gradbladet eljest skulle i 1 : 100,000 upptaga, hvarigenom hela ytan .af

ett dylikt blad blott blefve ungefär 2,850 kv.-cm. eller endast obetydligt

mera än ett af det sydligare Sveriges kartblad. Men äfven genom dylika

kartor blefve ej de nyss påpekade olägenheterna, synnerligen de som

sammanhänga med kopparplåtens storlek, fullt häfda, och därtill komme, att

en dylik gradbladsindelning ej skulle, hvad utsträckningen i öster och väster

beträffar, sammanfalla med den nu för hela Norrland fastställda gradbladsindelningen,

något som komme att medföra en del praktiska svårigheter.

49

En lämpligare lösning af frågan synes vara att låta hvarje 1: 100,000- gradblad omfatta en fjärdedel af det område, som skulle upptagits å ett

helt gradblad i skalan 1 : 200,000, d. v. s. att genom nya meridian- och

parallellinjer, som dela nuvarande gradblads sidor midt itu, åstadkomma

1 : 100,000-blad, som till sitt format vore alldeles lika stora som 1 : 200,000- bladen enligt den nu varande indelningen. Bladen skulle därigenom få en

i det närmaste rektangulär form, och dess sidor skulle, exempelvis i Hernösandstrakten,

blifva 27,8 och 38,s cm. långa, hvaraf skulle följa en bladyta

af ungefär 1,064 kv.-cm.

Utan olägenhet äro emellertid ej heller dylika blad. De skulle nämligen

ej komma att återgifva större område än ungefär 10,7 kvadratmil

— emot sydsvenska kartbladens 26,45 — och då bladsidorna skulle å marken

motsvaras af allenast 2,79 och 3,86 nymil, inses lätt, att om kartorna

användas t. ex. under militära operationer, det ej skulle dröja länge,

innan ett kartblad måste utbytas mot ett nytt, hvarjämte det ofta skulle

blifva nödvändigt att samtidigt använda flera. Då det likväl i allmänhet

är öfvertryckskartor, som för praktiska behof mest brukas, och dessa,

oberoende af kopparplåtarnas storlek, kunna erhålla det format, som för

något dylikt behof ansåges mest ändamålsenligt, utgör nyss anförda olägenhet

— hvilken således endast behöfde vidlåda koppartryckeri — intet skäl

att i afseende på den grundläggande bladindelningen och kopparplåtarnas

därmed sammanhängande storlek, frångå, hvad som ur andra synpunkter

bör anses vara mest praktiskt och med nuvarande gradbladsindelning förenligt.

Från dessa synpunkter sedt är utan tvifvel den indelning mest

ändamålsenlig, jämlikt hvilken 1 : 100,000-kartor öfver de nu varande gradbladsområdena

indelades i fjärdrdels blad, benämnda efter motsvarande

gradblads namn med tillägg af »nordväst», »nordost», »sydväst» och »sydost»

(»N. V.», »N. O.», »S. V.», »S. O.»). Vid dylik utgifning af bladen i

fjärdedelar kunde jämväl, såsom redan framhållits, kartorna oftare utkomma

samt innefatta just de viktigaste landsdelar, hvilka man önskar

företrädesvis utgifva, hvarjämte plåtar af här ifrågasatta små dimensioner

som sagdt väl lämpade sig för användande i ett fälttryckeri.

Under antagande alltså af en utgifning af 1 : 100,000-kartor i här

senast föreslaget format, vill kartverkskommissionen nu öfvergå till angifvandet

af hvilka områden inom norrländska kustlandet, som enligt dess tanke

först böra ifrågakomma att publiceras i denna skala, ordningsföljden vid

bladens bearbetning och tidsåtgången härför.

A bil. 7 finnes grafiskt åskådliggjordt, hvilken utsträckning, som, enligt

kartverkskommissionens mening, utgifningen i skalan 1 : 100,000 af de

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 7

Ordningsföljd

och

tidsåtgång

vid kartornas

utgifning.

50

norrländska kartbladen bör få. Den ledande tanken har härvid varit att en

karta i samma skala som den öfver sydligare Sverige utgifna bör fortsättas

norr ut och därvid innefatta det norrländska kustlandet till finska gränsen så

långt in åt landet, att den trakt, som genomskäres af norra stambanan, äfven

därvid inbegripes. I öfverensstämmelse med den tankegång, som redan uttalats,

att bestämmelser för landets kartläggning ej böra omfatta för lång

framtid, synes det emellertid kartverkskommissionen, att en plan för utgifning

af 1 : 100,000-blad öfver nyssnämnda kustområde ej bör afse större

del däraf än den, som ej ännu i någon skala utgifvits, hvarefter äfven

bladen Hudiksvall och Sundsvall böra utgifvas i skalan 1 : 100,000. Först

sedan denna utgifning är afslutad, torde ordningen böra komma till det

nordligaste redan i skalan 1 : 200,000 kartlagda området, hvarom det ännu

synes vara för tidigt att närmare tala.

Det förstnämnda ännu ej alls utgifna området innefattar emellertid

i sig tvänne delar af kustlandet, af hvilken den sydligaste — å öfversiktskartan

utmärkt med I — redan till stor del blifvit fältmätt i skalan

1 : 50,000 och inom ytterligare ett år kan hinna slutrekognosceras, under

det att den nordligare med II betecknade delen, å hvilken endast bladet

Umeå fältmätts, först senare kan fullbordas. Helt naturligt synes därför

vara, att, med de jämkningar, som af arbetenas ändamålsenliga ordnande

i öfrigt kunna betingas, utgifningen först omfattar området I och därefter

det med II betecknade.

I öfverensstämmelse härmed skulle sagda utgifning af de föreslagna

1 : 100,000-kvartbladen innefatta trenne områden, nämligen:

I. området mellan 62° 30'' §>ch 63° 30'' jämte bladet Brämö, omfattande

gradblad i 1 : 100,000 2/4 Brämö, 4A Indal, 3At Hernösand, 4A Sollefteå,

4/4 Örnsköldsvik och V4 Husum eller tillsammans 18 kvartblad;

II. området mellan 63° 30'' och 64° 30'', omfattande gradblad i 1 : 100,000

V4 Björna (möjligen 2/2), 4A Umeå, 2ö Holmön, 4A Degerfors och 3/4

Löfånger eller tillsammans 14 kvartblad, samt

III. området mellan 61° 30'' och 62° 30’ — undantagande bladet Brämö —

omfattande gradblad i 1 : 100,000 4/4 Hudiksvall och 4/4 Sundsvall

eller tillsammans 8 kvartblad.

Utgifningen skulle sålunda till en början omfatta 40 kvartblad i

skalan 1 : 100,000. 1

1 I samband härmed torde möjligen äfven östra hälften af de till kustområdet likväl

ej hörande bladen Ramsjö — som ännu endast är delvis uppmätt i skalan 1 : 50,000 —

och Bräcke — hvars östra hälft är uppmätt i nyssnämnda skala — böra utgifvas i skalan

1 : 100,000.

Öl

Hvad nu beträffar tidsåtgången vid här föreslagna utgifning, är densamma

mycket beroende på huruvida, såsom alla de tillkallade personerna

föreslagit, 1 : 200,000-kartor skola samtidigt utgifvas, hvarför kartverkskommissionen

anser sig nu böra upptaga denna fråga.

Den tankegång är ganska naturlig, som tagit sig uttryck i

de tillkallade personernas framställning angående önskvärdheten att hela

Norrland ända från nordspetsen och ned till 61° 30'' förefunnes utgifven i

sagda skala. Då samtliga blad öfver det inre landet utgifvits eller komma

att utgifvas i skalan 1 : 200,000, och af hela kustområdet vid slutet af år

1903 endast återstodo ungefär 250 kvadratmil eller tillsammans 6 fulla

gradblad ofullbordade1, synes det äfven kartverkskommissionen, som om

denna lucka borde fyllas, så att ett enhetligt kartverk öfver landets norra

hälft erhölles, hvarvid dock bör anmärkas, att, i öfverensstämmelse med

de förslag, som i det föregående framkommit, denna utgifning naturligtvis

ej allenast skulle afse det i de tillkallade personernas framställning

angifna området utan äfven kusttrakten mellan 63° 30'' och 64° 30''.

Vid en dylik utgifning i skalan 1 : 200,000 vore dock — såsom

redan tillfullo torde vara framhållet — enligt kartverkskommissionens mening

ingalunda lämpligt att följa den kartritningsmetod, hvarpå af de tillkallade

personerna prof aflämnats, utan bör enligt kommissionens förmenande

samma kartritningsmetod följas som hittills tillämpats inom den zon, hvari

det till utgifning i 1 : 200,000 afsedda bladet ligger, dock att så stora förenklingar

och uteslutningar vidtagas, att kartan, utan att allt för mjmket frångå

sin uppgift att vara en trogen bild af det kartlagda området — ett frångående,

som dock ej torde kunna fullt undvikas — kan användas såsom

en redig och lättläslig operationskarta.

Hvad härvid beträffar skrifningen af namnen, torde dessas storlek

böra något ökas; och om rörande habitationernas inteckning kartverkskommissionen

måste förklara, att enligt sakens natur ingen utväg finnes

att i tätare bebyggd trakt på fullt tillfredsställande sätt lösa denna fråga

och tillika åstadkomma en med redan utgifna gradblad enhetlig karta, är

sagda olägenhet af mindre betydenhet, då den föreslagna 1 : 100,000-kartan

öfver dylika trakter bör kunna såväl i detta som i andra hänseenden tillfredsställa

alla rimliga kraf.

Då därjämte frågan om kusttraktens fortsatta kartläggning i skalan

1 : 200,000 ej är af aktuell natur, om kartverkskommissionens förslag

i öfrigt, sådant det i det föregående framlagts och här nedan yt

-

1 Det redan heliograverade Skellefteåbladet samt bladen Hudiksvall och Sundsvall

ej häri inräknade.

52

terligare framställes, vinner Eders Kungl. Majt:s godkännande, torde för

tillfället ej annan åtgärd behöfva vidtagas än nådig föreskrift därom, att

innan kartblad i skalan 1 : 200,000 öfver norrländskt kustområde söder

om 64° 30'' utgifves, prof på kartritningssättet underställes Eders Kungl.

Majt:s pröfning.

Beträffande tiden för utgifning af återstående 1:200,000-blad öfver kustområdet

hafva såsom nämndt de tillkallade personerna hemställt, att dessa blad

skulle utgifvas »samtidigt» med 1:100,000-kartorna. Härvid är emellertid att

märka, att i den händelse med »samtidigt» skulle menas, att först kartorna

öfver ett grad bladsområde skulle utgifvas i båda skalorna, innan utgifningen

öfver ett annat dylikt område i någondera skalan vidtoge, detta skulle

innebära en högst väsentlig fördröjning af hela utgifningen i endera skalan

och tillika medföra den oegentligheten, att under viss tid en del kustområden

kunde komma att fullständigt sakna kartor, medan däremot öfver

andra funnes dylika både i 1 : 100,000 och 1 : 200,000 samt möjlighet

tillika förefunnes för en reproduktion i skalan 1 : 50,000. Kartverkskommissionen

kan ingalunda finna detta förfarande lämpligt, utan vill för sin

del hemställa, att under fortgången af det hittills omätta kustlandets fältmätning

i skalan 1 : 50,000 — hvarigenom tillika ljustryck i skalan 1 : 50,000

kunna erhållas — de färdigrekognoscerade områdena undan för undan

genast utgifvas i skalan 1 : 100,000 och att först sedan denna utgifning af

området mellan 61° 30'' och 64° 30’ afslutats, eller då sådan utgifning dessförinnan

kan ske utan öfriga arbetens störande, kustområdet mellan 62° 30’

och 64° 30’ utgifves i skalan 1: 200,000. Att däremot ånyo i skalan 1: 200,000

utgifva bladen Hudiksvall och Sundsvall, såsom de militäre föreslagit —

ehuru dessa blad äfven skulle komma att förefinnas i skalan 1 : 100,000

— synes kartverkskommissionen innebära en ej ringa utgift utan motsvarande

valuta, och torde de härför erforderliga medlen med större nytta

kunna användas till andra ändamål.

Under den förutsättning alltså, att 1 : 200,000-bladen öfver kustområdet

i regeln utgifvas först sedan 1 : 100,000-blad öfver samma område

publicerats, kunna med tillhjälp af uppgifterna angående arbetstider å

bil. 8 äfven de tider på ett ungefär beräknas, hvilka torde åtgå för

kartutgifning i skalan 1 : 100,000 öfver förutnämnda med I, II och III

betecknade områden. Rörande dessa beräkningar bör märkas, att med

ett så inskränkt antal heliogravyrritare och gravörer, som, förrän betydlig

höjning skett af de för dylik arbetskraft afsedda anslagen, är att

påräkna, fältmätningen bör hinna ett godt stycke i förväg, hvadan det är

på heliogravyrritarna och gravörernas antal och arbetsskicklighet, som utgifningshastigheten

blir beroende.

53

Beräknas terräng-heliogravyrritarna till 5 — ett antal, som i den

närmaste framtiden skulle kunna erhållas1 — och gravörerna till 2, som

är det nuvarande antalet, skulle kartbladen i 1: 100,000 öfver de olika

delarna af kustområdet sannolikt kunna föreligga färdiga:

öfver området I........ 18 kvartblad efter ungefär 6 år,

» » II________ 14 » » ytterligare ungefär 3 V2 år

samt

» » III________ 8 » » » » 2 1/2 år,

hvadan hela arbetet alltså skulle kunna fullbordas på 12 år.

Ökas heliogravyrritarnes antal till 10 och gravörernas till 3, torde

tidsåtgången kunna nedbringas till ungefär 8 år.

Att märka härvid är emellertid, att en dylik utgifningshastighet

förutsätter en utgifning af endast och allenast kustblad. En sådan metod

torde dock ej böra följas, då den innebär, att — så framt anslaget ej

betydligt höjes — mätningarna i hela det inre landet, hvilka under tiden

torde medhinnas, skulle få ligga outgifna, och att de flesta revisionsarbetena

skulle inställas. Då detta ej bör ske, utan ett arbete, ehuru i ringare

omfattning, äfven bör pågå för utgifning af blad öfver det inre Norrland,

och revisionen af äldre kartblad ej får eftersättas, måste följden blifva den,

att nyss angifna siffror endast kunna beteckna ett teoretiskt tidsminimum.

I verkligheten torde säkerligen, och under förutsättning af olika alternativ

i fråga om arbetskraft, utgifningen af de 40 kvartbladen i skalan 1 : 100,000

kräfva en tid af resp. 15 och 10 år — allt under förutsättning att i stort

sedt nu varande arbetsmetoder användas och att personalens arbetsskicklighet

är ungefär densamma som nu. En utgifning af 1 : 200,000-gradbladen

öfver områdena I och II torde därefter under de olika alternativen

i fråga om ritare och gravörer kräfva en tid af ungefär 6 eller 4 år.1 2

Sedan kartverkskommissionen härmed yttrat sig i frågan om lämpligaste

skala vid fortsatt utgifning af det norrländska kartverket samt uttalat sin

tanke om utgifningssättet i (ifrigt, öfvergår kommissionen nu till att angifva

sin mening angående en del från de tillkallade personernas sida framställda,

hittills ej berörda önskemål.

Bland dessa har från de civile framkommit den önskan, »att konceptkartorna

så utföras, att de i händelse af behof omedelbart kunna användas

såsom original för utgifvandet af provisoriska kartblad i mätningsskalan,

1 Antalet fullt utbildade heliogravyrritare är f. n. endast 4. Se vidare under

kostnadsberäkningarna för kartverkskommissionens förslag.

2 Här lämnade tidsuppgifter, som endast äro att anse såsom approximativa, äro utarbetade

blott med ledning af de å bil. 8 gjorda rent teoretiska beräkningarna.

Koncept

kartornas

uppritning-.

54

Kartverkskommissionens

sammansättning''.

reproducerade med ljustryck eller, såvida renritning med tusch utan för

stor tidsutdräkt kan införas, med fotolitografi».

Afses med det ofvan sagda en reproduktion efter den mätning i

skalan 1 : 100,000, som i kommissionens utlåtande den 8 december 1903

underdånigst afstyrkts, bör äfven här gjorda framställning anses vara i

sagda afstyrkande innefattad.

Under förutsättning åter att mätningen utföres i samma skala som

hittills, synes första delen af nu oinhandlade önskan redan vara uppfylld,

i det att, såsom bekant, konceptkartorna länge så utförts, att de både kunnat

användas och redan användts såsom original för utgifvandet af provisoriska

kartblad i mätningsskalan, reproducerade med ljustryck.

Hvad återigen beträffar renritning med tusch, kan en sådan sägas

vara införd, i det att vid kartornas uppritning — hvilken alltid sker med

tusch — så stor omsorg iakttages, att det hela får karaktären af renritning.

Skulle återigen afses en särskild, förnyad renritning i och för reproduktion

medelst fotolitografi, korame detta att medföra icke allenast stor tidsutdräkt

utan äfven så betydligt ökade kostnader, att de, i betraktande af att det åsyftade

målet redan är nådt genom lj ustryckskartorna, svårligen skulle kunna försvaras.

De tillkallade personerna hafva vidare uttalat den önskan, »att uti

kartverkskommissionen måtte insättas en ledamot med speciell kännedom

om de tekniska förfaringssätten vid kartors framställande, för att tillkallas,

då tekniska frågor föreligga».

De frågor vid kartors framställande, som kunna anses vara af teknisk

natur, äro instrumentens och öfrig materiels inköp, handhafvande och vård,

de olika förfaringssätten vid denna materiels användning till plan- och höjdmätning

in. in., kartritningen och gravyren i alla dess stadier samt reproduktionen.

Skulle alla dylika frågor upptagas till behandling och

blifva, föremål för beslut i kartverkskommissionen, som redan förut har

att yttra sig i fråga om arbetenas planläggning och kostnad, blefve det därefter

endast personalangelägenheterna och en del af de rent vetenskapliga,

som vederbörande kartverks chefer skulle hafva att på eget ansvar handlägga,

en sakernas ordning, som endast synes kommissionen ägnad att

förringa den ansvarskänsla och de tillfällen till själfständig verksamhet,

Indika böra oskiljaktigt höra tillsamman med begreppet »chefskap».

Då dessutom hvarje kartverkschef bland de fackmän, åt hvilka

han anförtror utförandet af vissa arbeten, förfogar öfver tekniskt sakkunnige,

kan det knappast anses ägnadt att väcka förtroende för ledningens

enhetlighet, om vid sidan af cheferna för kartverken skulle finnas ett slags

teknisk styresman för dem alla; och då säkerligen ingen sakkunnig kunde

uppletas, som vore fackman i alla de tekniska frågor, som ofvan berörts,

55

torde snart äfven hans sakkunskap komma att i vissa delar bestridas af

dem, som skulle hafva att rätta sig efter densamma.

Enda sättet att göra den tekniska /acÄkunskapen tillräckligt representerad

i öfverensstämmelse med det väckta förslaget vore att i kommissionen

insätta lika många tekniska ledamöter som antalet fack, något

som, i ett land med så små förhållanden som vårt faktiskt, vore detsamma

som att i kartverkskommissionen med beslutanderätt insätta vid sidan af

kartverkscheferna en de] af deras underordnade tjänstemän samt därjämte

personer utom verken, hvilka konkurrera om beställningar från desamma.

Att en .sådan anordning vore olämplig ligger i öppen dag.

Enligt kartverkskommissionens mening är det inom kartverken

själfva, som den tekniska sakkunskapen bör vara representerad; och gentemot

den antydan i annan riktning, som de tillkallade personernas förslag

innebär, vill kommissionen häfda, att dylik sakkunskap också finnes.

Endast däruti och i vederbörande kartverkschefers känsla af ansvar för

skötandet af dem anförtrodt uppdrag, äfven när det gäller de tekniska

angelägenheterna, torde garantien böra sökas för att dessa angelägenheter

rätt handhafvas.

Med det nu anförda har kommissionen dock ingalunda velat förneka,

att då Eders Kungl. Maj:t tilläfventyrs af densamma infordrar utredningar,

de där äfven äga samband med någon teknisk fråga, det kan för kommissionen

vara fördelaktigt att tillkalla i visst fack speciellt förfaren person

i ändamål att höra dennes mening. Men torde då ock valet af dylik

person böra rättas efter förhandenvarande frågas beskaffenhet och alltså

åt kartverkskommissionen öfverlämnas, samt i alla händelser dylik åtgärd

ej omöjliggöras genom permanent insättande i kommissionen af en person,

den där, såsom representerande all teknisk kunskap i fråga om kartors

framställande, hade en viss rätt att ensam blifva hörd.

Om alltså, enligt kartverkskommissionens förmenande, en komplettering

af dess medlemsantal ej bör gå i den riktning, som af de tillkallade

personerna föreslagits, synes däremot intet kunna vara att invända emot

en komplettering, afseende att så fullständigt som möjligt tillvarataga det

allmännas intresse i fråga om det innehåll man af landets kartor fordrar.

Den önskan har vidare uttryckts, »att före hvarje nytt kartblads

publicerande detsamma måtte remitteras till någon språkforskare för revidering

af de å kartorna upptagna namnen.»

Att i här vidrörda angelägenhet den största omsorg är af nöden

synes kartverkskommissionen tydligt, men torde dock frågan ej vara till

allmän belåtenhet löst genom ett till synes så enkelt medel som det föreslagna.

Den är synnerligen invecklad och har äfven vid andra länders

Niimu

reyidering.

56

kartläggning föranledt ej ringa svårigheter. I några länder, såsom exempelvis

Tyskland, är man visserligen befriad från omsorger i här berörda

afseende genom tillvaron af digra geografiska lexikon af ganska färskt

datum, däri stafningen af alla ortnamn redan är fixerad, men troligt är,

att med den utveckling, språket ständigt är underkastadt, den tid snart

är inne, då talet om oegentligt eller omodernt stafningssätt äfven där låter

höra sig. I andra länder, såsom Schweiz, granskas alla namn af

kommunalmyndigheterna, och det resultat, hvartill dessa kommit, underställes

härefter kantonalstyrelsen, innan fastställelse sker, genom hvilket

förfaringssätt man uppnår, att åtminstone de ortsmyndigheter, som frågan

närmast berör, böra känna sig i möjligaste mån tillfredsställda.

I Norge granskar en universitetsprofessor mot särskild ersättning

alla norska namn, innan desamma heliogravyrritas, och de lappska namnen,

hvilkas betydelse det åligger vederbörande rekognosörer att utröna, granskas

af rektorn vid Tromsö lappseminarium. På andra håll åter söker man

lösa frågan på egen hand, därigenom att rekognosörerna åläggas att så

noggrant som möjligt å ort och ställe taga reda på namnstafningen, och

bestämmer kartverkschefen på grund häraf och med ledning af andra källor,

som kunna stå honom till buds, namnens ortografi. Sistnämnda förfaringssätt

synes mest fullkomnadt i Danmark. Man försökte därstädes i

början det mera vetenskapliga sättet och hänsköt frågan till språkforskares

afgörande, men när det befanns, att dessa ej kunde enas, nödgades chefen

för generalstabens topografiska afdelning taga saken i egna händer, och

föres nu inom sagda afdelning med yttersta omsorg och fullständighet en

liggare öfver de geografiska namnen, hvilkas skrifsätt, efter jämförelse

mellan olika namnformer, till efterrättelse vid kartverket fastställas af afdelningens

chef. — Erfarenheten från alla länder synes emellertid gifva vid

handen, att, hvilken metod som än följes, klagomålen på oriktig stafning

ändå ganska talrikt låta höra af sig.

Vill man vinna målet att erhålla en i möjligaste mån stabil och

oomtvistad stafning af ortnamnen, grundad på dessas härledning och andra

bestämmande faktorer, är utan tvifvel af vikt, att språkvetenskapen härvid

må sättas i tillfälle att säga sitt ord, men då det för målets vinnande

torde vara nödvändigt, att den granskande beklä des med större auktoritet

än den, som kan följa af ett af vederbörande kartverkschef lämnadt uppdrag

åt en språkforskare, hvilken som helst, synes det kommissionen af

vikt, att namngranskningen å kartorna öfverlämnas åt någon därtill af

Eders Kungl. Maj:t eller af vetenskaplig institution utsedd person eller

kommission. — Ledd af denna åsikt har ock chefen för rikets allmänna

kartverk den 26 oktober 1903 ingått till statsrådet och chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet med begäran om tillfälle till samarbete mellan

57

kartverket och den af Eders Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för forskning

angående ortnamnen i Sverige. Sådant samarbete har ock kommit till stånd

och resulterat däri, att viss del af ortnamnskommitténs förslag affattats efter

samråd med sagde chef, som för sin del i nu berörda afseende gillar detsamma.

Under sådant förhållande, och då frågan alltså redan är öfverlämnad

till sakkunnig kommittés behandling, anser kommissionen sig sakna

anledning att för sin del framkomma med särskildt förslag i ärendet.

De tillkallade personerna hafva ytterligare hemställt, »att nödig re-Revision af

vision af äldre kartblad af generalstabens karta öfver Sverige måtte före- äl,lr® 1?art''

_ <—■ o 1)1‘in

tagas, hvarvid de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande distriktstjänstemännen

torde kunna lämpligen anlitas för inläggning af nya järnvägar

och andra viktigare förbindelseleder».

De revisionsarbeten, som helt nyligen afslutats eller för närvarande

pågå, omfatta: l:o) bladet Västerås, som förlidet år utkommit i en med ledning

af ekonomiska kartverkets mätningar reviderad upplaga; 2:o) bladet

Stockholm, å hvilket, genom nyligen å fältet skedd inläggning af nytillkomna

samhällen, järnvägar och andra vägar i trakten af hufvudstaden, nästan

hela östra hälften reviderats; 3:o) en del Norrbottensblad med anledning af

därvarande mellanriksbanas färdigbyggande; 4:o) bladet Malmköping, hvars

revision å byrån pågår med ledning af den nyare ekonomiska kartan;

5:o) bladet Säfstaholru, hvars delvisa ommätning och revidering å fältet i

år afslutats; 6:o) bladet Karlskrona, hvars revision å byrån pågår med ledning

af geologiska kartverkets senare mätningar, samt 7:o) generalkartan,

hvars revision pågår allt efter som nya kartblad utkomma. Därjämte har

särskild personal innevarande år varit sysselsatt 8:o) med inläggande, genom

fältmätning, å vederbörliga kartor af samtliga sedan åtskilliga år nytillkomna

järnvägar'' och järnvägsstationer samt med anledning af dylika förbindelsers

öppnande likaledes tillkomna landsvägar eller andra viktiga topografiska

föremål — ett arbete, som nästa år torde kunna afslutas — och

kommer härtill 9:o) att i Skåne och Blekinge en revision eller rättare ommätning

förberedes genom dessa provinsers nytriangulering, då denna

endast ofullständigt utförts och det därjämte i de flesta fall visat sig

omöjligt att återfinna eller använda de gamla triangelpunkterna. För här

ofvan berörda revisionsarbeten å fältet hafva innevarande år användts 3

officerare och 2 geodeter.

Naturligtvis kunna meningarna vara delade om, huruvida inom ramen

af nu utgående anslag en revidering af den omfattning, hvarför nu redogjorts,

bör anses vara tillräcklig eller komma under rubriken »nödig

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 8

58

revision», då det ju tydligen är önskligt, att samtliga kartblad efter

vissa kortare mellantider underkastades revidering för att ständigt befinna

sig i möjligaste grad tidsenliga; men då anslaget är begränsadt och vårt

land äger "störa sträckor, öfver hvilka ännu ej någon tillförlitlig karta

finnes upprättad, har den grundsatsen följts, att det i första rummet tillkommer

rikets allmänna kartverk att sörja för att hittills i nu nämnda

afseende fullständigt vanlottade landsdelar blifva tillgodosedda och, i andra

rummet de landsdelar, som redan äga kartor, ehuru af äldre datum. I

samma mån likväl, som förstnämnda behof fylles, i samma mån kan också

revisionen nå större omfattning.

Omfattningen af revisionsarbetena kan dock tydligen äfven ökas utan

nymätningarnas inskränkning genom en ökning af nu varande arbetspersonal

och motsvarande höjning af anslaget, och håller kommissionen före,

att en sådan ökning är af behofvet påkallad, synnerligen som under dylik

revision äfven synes böra innefattas ommätning af sådana äldre kartor,

hvilka uppmätts i samma skala som den, hvari de sedermera utgifvits,

eller hvilka ej utarbetats med stöd af en fullständig triangulering. Förut

varande tillstånd, under hvilket af brist på arbetskrafter kartblad fått ligga

femtio år och därutöfver utan någon mera omfattande revision, kan ej i

längden vara hållbart, ty äfven om dylika kartor öfver tätaré befolkade

landsdelar kunna anses bättre än inga, äro de dock just i följd af sin

ofullständighet delvis vilseledande och förfela i dylika fall sin uppgift, som

är att vara vägledande. Det torde ej vara för mycket, om man såsom regel

uppställde, att kartbladen, åtminstone där det gäller mera befolkade trakter,

minst hvart tionde år borde å fältet revideras. I betraktande af bebyggdheten

och öfriga beskaffenheten af de landsdelar, som motsvaras af de 191

blad, hvari vårt lands karta är indelad, synes en fältmätare kunna årligen

revidera i medeltal 2 å, o blad, och skulle en revision af den omfattning,

som här ifrågasatts, alltså kräfva 8 fältmätares verksamhet årligen, d. v. s.

5 flera än som på sista tiden därtill användts.1 Då landets kartläggning

fullbordats, och följaktligen de till nymätning förut använda rekognosörerna

kunna användas för revisionsarbeten, behöfves ej längre nu ifrågasatta

tillskott i arbetskraft, så framt ej då nymätning i större skala kommer

att vidtaga.

Kartverkskommissionen håller vidare före, att i regeln en revision

på fältet är af nöden, äfven när det gäller nytillkomna eller förändrade

kommunikationsleder.

1 Den omständigheten att ej alla de 191 bladen ännu äro utgifna uppväges mer än

väl däraf, att revisionen i början komme att omfatta så föråldrade blad, att den egentligen

vore att betrakta såsom ommätning.

59

I utlandet brukas vid här ifrågavarande revisionsarbeten hufvudsakligen

trenne metoder. I Österrike-Ungern, hvars kartverk använder ett

tillvägagående, som är typiskt för en af dessa, sker revisionen i regeln ej å

fältet genom kartverkets rekognosörer, utan äro samtliga högre civila och

militära myndigheter skyldiga, att opåminda insända uppgift till militärgeografiska

institutet i Wien om alla sådana förändringar i terrängens utseende

m. in., som anses böra föranleda en revision. På grund af dessa,uppgifter

eller den skriftväxling, som däraf ytterligare föranledes, utföres i regeln

all revision. Förändringarna äro nämligen så talrika och ofta förekommande,

att man anser detta tillvägagående vara det enda, hvarigenom man kan

hafva utsikt att ständigt hålla kartorna, tidsenliga. I Preussen följer man

en fullkomligt olika metod. Österrikarnes kartor, säger man där, revideras

visserligen i öfverensstämmelse med de uppgifter, som af ortsmyndigheterna

själfva lämnas, men då dessa myndigheter sällan eller aldrig förstå

sig på att lämna exakta uppgifter, blir revisionen också därefter, hvarom

man lätt kan öfvertyga sig, när man jämför en reviderad kartdel med

terrängens utseende. I stort sedt är kartan riktig, men felaktig i nästan alla

detaljer, hvilket medför att, så snart det gäller krigsbruk, man har svårt

att orientera sig efter densamma eller att med tillförlitlighet taga mått på

kartan. 1 Preussen vill man därför i allmänhet ej göra någon ändring å

kartan, utan att densamma inmätts på kartverkets föranstaltande af någon

dess egna tjänstemän. I Norge åter följes ett tredje tillvägagångssätt.

Man tillställer där de civila ortsmyndigheterna kartblad med begäran att

desamma må å dem införa skedda förändringar, men vågar man aldrig

efter erhållna svar blott och bart på grund af dessa revidera kartorna.

De lämnade upplysningarna äro blott att anse såsom ett meddelande angående.

arten af förändringar inom ett visst område; desammas exakta

utseende kontrolleras af utsänd rekognosör, som verkställer erforderliga

mätningar i terrängen.

Kartverkskommissionen anser, att när det gäller ett så vidsträckt

land som vårt, där dock de af odlingen in. in. föranledda ändringarna ej äro

så många, att ett jämnställande med mellersta och södra Europas kulturstater

är möjligt, men där hvarje förändring därför också har så mycket större

vikt, ett tillvägagångssätt sådant som det sist omnämnda är det lämpligaste.

Men torde man hos oss, när fråga blir om att från vederbörande

myndigheter inhämta uppgifter om skedda förändringar kunna inskränka

,sig till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vederbörande Konungens

befallningshafvande. De flesta förändringarna och de, som tillika hos oss

hafva den ojämförligt största vikten, äro nämligen de, som beröra landkommunikationerna

och vattendragen. Angående alla sådana af dessa för

a

o

60

Inritning

af vintervägar.

ändringar, som utföras med allmänna medel eller med understöd af dylika,

kan upplysning vinnas i förstnämnda styrelse, och angående dem, som utföras

med understöd af landsting eller hushållningssällskap, torde Konungens

befallningshafvande hafva kännedom, kunnande sistnämnda myndigheter

därjämte sannolikt lämna uppgift äfven om andra, på enskildas bekostnad

utförda större företag, hvilka hafva inflytande på kartans utseende. Om

därför en vid rikets allmänna kartverk inrättad revisionsafdelning kunde

tillgodogöra sig dels upplysningar inhämtade i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och dels sådana uppgifter, hvilka det skulle åligga vederbörande

länsstyrelse att insända till chefen för rikets allmänna kartverk, kunde å

kartverksbyrån så många hållpunkter vinnas i fråga om orten för och arten af

skedda förändringar, att fältarbeten under sommaren, afseende detaljmätningen,

högst väsentligt underlättades. Under dessa fältarbeten blefve då

äfven tillfälle att upptaga sådana förändringar, om hvilka på nyss angifna

sätt inga upplysningar stått att vinna.

Att, såsom de tillkallade personerna föreslagit, anlita de under vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen lydande distriktstjänstemännen för inläggning

af järnvägar och andra viktigare förbindelser synes kartverkskommissionen

mindre lämpligt, alldenstund de upplysningar dessa hafva att lämna och

ännu fullständigare sådana äro samlade och finnas tillgängliga å nyssnämnda

styrelses byrå.

Det önskemål har vidare framhållits, »att, särskildt beträffande Norrland,

de trakter, som under sommaren fältmätts, måtte under påföljande

vinter genomresas af rekognosörer för kartkonceptens fullständigande genom

inritning af vintervägar».

Mot en dylik enligt dess tanke fullständigt oiiödig åtgärd vill kartverkskommissionen

inlägga sin bestämda gensaga. Hvar och en, som är

förtrogen med de norrländska skogarna eller blott en sommar deltagit i

de därstädes pågående fältarbetena, vet, att de vintervägar, som äga bestående

vikt och värde, framträda i terrängen nästan lika tydligt sommar

som vinter, hvadan deras inläggande sommartiden är fullt ut lika lätt

för att ej säga lättare än under vintern. Vintervägarnas antal ökas

emellertid ofta på grund af tillfälliga behof såsom timmerafverkning o. d.,

och på detta sätt uppstå äfven vägar, hvilkas sträckning är svårare att

under sommaren urskilja. Men meningen kan ju ej heller vara, att generalstabens

kartor skola upptaga förbindelseleder af dylik efemär beskaffenhet,

förbindelseleder, som, när de, på grund af hvad kartan utvisar, skulle kunna

ifrågasättas blifva använda, kanske redan upphört att existera, eller hvilkas

befintlighet en ständig revision behöfde konstatera. Känner man detta

61

förhållande, inses lätt, att utsändandet af rekognosörer vintertiden för att

å kartkoncepten inlägga vintervägar ej allenast vore en åtgärd, som medförde

en alldeles onödig utgift, utan något, hvarigenom man dessutom

riskerade att få kartorna belamrade med en massa förbindelsevägar, som

efter ett eller annat år redan upphört att existera.

Äfvenledes har hemställts, »att, till undvikande af förslitning af själfva Kopparplåoriginalplåtarna,

dessa icke, så vidt möjligt, måtte användas för tryckning ta™as. för*

af kartupplagor.» 3 sIltnin^

Beträffande denna sak är att märka, att de kartor, som för praktiskt

bruk nästan uteslutande användas, ej äro koppartryckskartorna utan de

s. k. öfver trycken, vid hvilkas mångfaldigande kopparplåten, sedan ett

afdrag från densamma å s. k. »kinesiskt papper» gjorts, ej vidare användes.

Med samtliga 1 : 100,000- och 1 : 200,000-kopparplåtar göras däremot, så

snart plåten är färdig, i medeltal endast ungefär 200 karttryck, och såsom

bevis på den ringa användning, kopparplåtarna därefter få, lian anföras, att

hela trycket, per plåt räknadt, i medeltal ej uppgår till 10 exemplar om året.

Oaktadt denna ringa användning af kopparplåtarna, visade sig dock

snart nödvändigheten af att träffa försiktighetsmått till förekommande af

deras förslitning. Man vidtog då den åtgärden att på galvanisk väg tillverka

s. k. »fällda plåtar», med hvilka all tryckning utfördes, under det

att original plåtarna ansågos som ett slags reserv, som ej användes. Då

revision ägt rum, infördes korrekturen för besparing af tid och kostnad å

den fällda plåten, och följden häraf blef omsider, att originalplåten, som

ej reviderades, icke blott ej användes utan, såsom föråldrad, så småningom

blef oanvändbar. Sedan 18 plåtar på detta sätt behandlats, öfvergaf man

därför denna metod och började ånyo trycka med originalplåtarna, sedan

dessa »förjärnats», d. v. s. på galvanisk väg öfverdragits med en tunn

järnhinna afsedd att förhindra kopparns förslitning. Införandet af korrektioner

efter förutgången revidering tillgår nu så, att först järnhinnan på

kemisk väg borttages, hvarefter gravören inför rättelserna å plåten, som

därefter åter förjärnas, innan den användes för ny tryckning.

Trots det att plåtarna sålunda föga brukas till tryckning och att

man genom förjärning sökt hindra deras förslitning, ligger dock i sakens

natur, att den tid dock skall inträffa, då den ursprungliga skärpan ej

längre förefinnes, och torde den mest bidragande orsaken härtill vara slitningen

vid den rengöring från trycksvärta, som efter hvarje begagnande

måste äga rum, hvarjämte det äfven anses att förjärningens borttagande,

innan korrektur å plåten utföres, i någon mån inverkar menligt på densamma.

62

Man har i utlandet haft att kämpa med samma svårigheter; som vi

i nu berörda afseende!!; och sträfvan att så fullständigt som möjligt skydda

den dyrbara kopparplåten från förslitning har där ledt till iakttagandet

af tvenne försiktighetsmått, hvilka utan större svårighet skulle kunna vinna

tillämpning äfven hos oss. Det ena består däruti, att man, omedelbart

efter det plåten blifvit färdig, på galvanisk väg å densamma fäller en

s. k. »patriee» eller »högplåt» (å hvilken alltså alla fördjupningar i originalplåten

motsvaras af upphöjningar), hvilken plåt, förvarad såsom depotplåt,

sedermera användes för fällandet af nya tryckplåtar, i den mån

de äldre förslitas. Det andra försiktighetsmåttet består däruti, att man

ej utgifver några koppartryckskartor, utan endast använder kopparplåten

för att från densamma medelst »kinesiskt papper» eller på annat

sätt öfverföra kartbilden på sten eller aluminiumplåt i ändamål att åstadkomma

öfvertryckskartor — de enda som i detta fall tillhandahållas. Vid

några kartverk — såsom Österrikes, Norges och delvis Italiens — användas

båda dessa sätt i förening, och har man alltså i dessa länder icke allenast

en depot-patrice-plåt, med hvilken när som helst en ny tryckplåt

(»matrice») kan åstadkommas, utan äfven tryckplåten i och för sig skyddad

mot annan förslitning än den, som åstadkommes vid användning för tillverkning

på ofvan angifvet sätt af öfvertryckskartor.

Att upphörandet med utgifning af koppartryckskartor skulle kunna

ske utan nämnvärd afsaknad för allmänheten synes kartverkskommissionen

sannolikt, synnerligen oip desamma ersattes genom öfvertryckskartor på

tjockare papper och färglagda i öfverensstämmelse med koppartrycken;

men då ingen tvingande nödvändighet härtill föreligger, och igenom högplåtars

anskaffande tryckplåten vid förslitning alltjämt kan utan större

kostnad (50 kr. för större och 25 kr. för mindre högplåt) förnyas, vill

kartverkskommissionen i stället föreslå, att, såsom depot och medel till

nya tryckplåtars framställande vid äldres förslitning, »högplåtar» må förfärdigas,

och att för detta ändamål ett mindre anslag i staten uppföres.

Kartverkets Slutligen har kartverkskommissionen att till behandling upptaga föl

or|?fa-

jande af de tillkallade personerna uttalade önskemål, nämligen:

»att, för att uppöfvad arbetsskicklighet måtte i högre grad, än på

senare tid kunnat äga ruin, komma kartverket till godo, kartverkspersonalen

måtte erhålla en mera'' stadigvarande karaktär än som låter sig förena

med det vid generalstaben rådande passagesystemet samt den för truppbefälet

ökade öfningstiden.»

Vid det förhållande, att den del af rikets allmänna kartverks personal,

tillhör generalstabens topografiska afdelning, hufvudsakligen utgöres

som

63

af generalstabs- och truppofficerare, som i regeln endast kortare tid tjänstgöra

därstädes, under det att kartverkets öfriga personal, som är civil,

bär tjänsten vid detsamma till lefnadsyrke, skulle denna af de tillkallade

personerna gjorda framställning om kartverkspersonalens mera stadigvarande

karaktär kunnat anses innebära en önskan att med bibehållen organisation

militärpersonalens deltagande i arbetena förlängdes — såvida

ej tillika framhållits de svårigheter passagesystemets införande vid generalstaben

och tjänstgöringstidens utsträckning vid trupperna lägga i vägen

härför. Men påpekandet af sistnämnda förhållanden kan knappast

tydas annat än såsom en uttalad önskan antingen om upprättandet af en

särskild militärtopografkår eller om kartverkets ombildning till ett civilt

ämbetsverk.

Rartverkskommissionen skulle visserligen beträffande denna fråga Kartverkens

kunna inskränka sig till att behandla densamma mera teoretiskt och

sin höjd blott åberopa den erfarenhet, som i fråga om arbetenas bedrif- 1 w an e ■

vande redan vunnits inom rikets allmänna kartverk, men då tillfälle gifves

att tillgodogöra sig äfven den erfarenhet, som rörande de officiella kartverkens

organisation vunnits inom Europas öfriga länder, torde vara lämpligt

att först lämna en kortfattad redogörelse härför.

Kartarbetenas natur har nästan'' öfverallt gifvit anledning till nyss

nämnda institutioners indelning i följande mer eller mindre skarpt åtskilja

underafdelningar:

1 :o) en geodetisk eller — såsom namnet stundom lyder — trigonometrisk

eller matematisk afdelning, hvars uppgift är astronomiska ortbestämningar,

triangelmätningar och vanligen äfven precisionsnivelleringen;

2:o) en topografisk- eller fältmätningsafdelning, som bär till ändamål

att med stöd af geodetiska afdelningens beräkningar verkställa terrängafbildningen

på fältet äfvensom förefallande revisionsarbeten;

3:o) en kartografisk eller artistisk afdelning, hvilken med tillgodogörande

af fältarbetenas resultat verkställer kartornas slutliga uppritning

och redaktion; samt

4:o) en teknisk afdelning, hvilken med hjälp af fotografi, gravyr och

tryckpress verkställer kartornas mångfaldigande.

Till dessa underafdelningar kommer vanligen äfven en administrativ

eller förvaltningsafdelning, sysselsatt med penningemedels förvaltning, kartförsäljning

o. d.

Nu nämnda afdelningar uppgå emellertid stundom helt eller delvis

uti hvarandra, så att t. ex. de kartografiska och tekniska arbetena kunna

stå under gemensam ledning eller gravyrarbetet vara skridt från den tekniska

och förlagdt under den kartografiska af delningen, hvarjämte stundom

64

vissa arbetsgrenar, såsom nivelleringen eller kartrevisionen, kunna vara afsöndrade

såsom särskilda afdelningar för sig.

I fråga om militär- eller civilpersonals anställande för olika uppgifter

är att märka, det arbetsledarna vid de geodetiska afdelningarna — där

sådana finnas1 — öfver allt äro militärer, utom i England och Italien,

samt att vid alla topografiska afdelningar, utom den schweiziska, likaså

ledningen är anförtrodd åt militärer. Vid de kartografiska afdelningarna

beklädas inom mer än halfva antalet kartverk ledareposterna af militärer,

under det att öfriga afdelningar ledas af civila, och är förhållandet ungefär

liknande vid de tekniska afdelningarna. Personalen i öfrigt är vid

de geodetiska afdelningarna — där sådana finnas — helt och hållet civil i

Italien och England, dels civil och dels militär i Ryssland, Holland

och Belgien samt nästan uteslutande militär i öfriga länder. Vid de topografiska

afdelningarna äro endast i Schweiz samtliga tjänstemän civila;

i Preussen1 2, Bayern, Sachsen, Wurttemberg, England, Ryssland, Italien, Holland

och Belgien dels civila och dels militära samt i öfriga länder nästan

uteslutande militära. Vid de kartografiska afdelningarna är i flertalet

länder personalen civil. I Danmark och Spanien är den militär. I ett

mindre antal länder blandadt civil och militär. Vid de tekniska afdelningarna

är däremot, utom i Spanien, all personal civil.

Då i detta sammanhang talas om civil personal, är emellertid att

märka, att denna såväl i Tyskland som i Österrike hufvudsakligen rekryteras

af underofficerare, som på detta sätt erhålla civilanställning, att största

antalet af densamma vid ryska kartverket tillhör den militäriskt organiserade

»militärtopografkåren» samt att vid schweiziska kartverket fleraotjänstemän

— däribland chefen — äro officerare i landets milisarmé. A andra

sidan, såsom i Norge och Portugal, förekommer ock, att den vid kartverken

anställda militärpersonalen till största delen betraktas såsom varande

i civilanställning, hvilket innebär möjligheten att oberoende af den militära

rangen använda de härför mest lämpade på ledande poster.

Af hvad ofvan anförts finner man alltså, att i utlandet flertalet

geodetiska afdelningar äro militäriskt organiserade och att de topografiska

afdelningarna likaledes i regeln hafva en öfvervägande militär prägel,

under det att de kartografiska afdelningarna hafva en blandadt civil och

militär sammansättning och de tekniska nästan uteslutande bestå af civila

1 I Spanien och Wurttemberg samt delvis äfven i Schweiz utföras de geodetiska arbetena

inom andra ämbetsverk.

2 Alldenstund preussiska generalstaben omhänderhar kartläggningen af hela tyska

riket utom Bayern, Sachsen och Wurttemberg, menas i denna redogörelse med »Preussen» hela

tyska riket utom nyssnämnda länder.

65

tjänstemän — en erfarenhet från förhållandena i utlandet, hvilken också

kan öfversättas sålunda, att när det gällt arbeten å fältet och desammas

tillgodogörande i första hand, det militära elementets användning blifvit

förhärskande, under det att de byråarbeten, som bestå i kartornas mera

artistiska utförande och i reproduktion af desamma, i regeln öfverlämnats åt

civil personal.

Det militära elementets förhärskande inflytande, synnerligen i fråga

om planläggning och utförande i första hand, har äfven tagit sig uttryck

däri, att, på ett eller två undantag när, samtliga chefsposter blifvit besatta

med militärer, hvarjämte nästan öfver allt de officiella topografiska kartverken

underordnats krigsstyrelserna. Sådant är nämligen förhållandet i Österrike,

Tyskland, Ryssland, Frankrike, Italien, Norge, Danmark, Rumänien, Holland,

Belgien och Schweiz; i Spanien och Portugal är en del af här ifrågavarande

kartarbeten underordnade krigsstyrelsen och en annan del

ministerierna för jordbruk eller offentliga arbeten; endast i England är

kartverket helt och hållet underordnadt jordbruksministeriet. I nästan

alla länder är det tillika mer eller mindre nära förenadt med vederbörande

generalstab.

Orsaken till uppkomsten af nu påpekade förhållande, äfvensom därtill

att detsamma allt fort äger bestånd, ligger tydligen i de topografiska

kartornas utomordentligt stora vikt för ett verksamt oi’dnande och utförande

af ett lands försvar, och intet skäl torde heller kunna framhållas,

hvarför denna deras militära betydelse skulle kunna anses mindre nu än

förr eller vara på väg att minskas. Att samma kartor numera äfven fått

ett synnerligen stort värde för fredliga, rent borgerliga förhållanden är en

sak, som på intet sätt kan tänkas bidraga till en minskning af det militära

värdet.

Under den studieresa, som chefen för rikets allmänna kartverk varit

i tillfälle att innevarande år företaga till flertalet af ofvan nämnda främmande

länder, har detta också öfver allt med skärpa framhållits, och i Schweiz —

det enda land, hvars kartverk af helt naturliga skäl har en civil organisation

— har dettas chef särskild t betonat, att han med förkärlek till

de topografiska arbetenas utförande använder officerare i landets milisariné,

där sådana kunna engageras. Vid terrängföremålens afbildande i all synnerhet,

så har tillika betonats, är af vikt, att den militära sakkunskapen

gör sig gällande.

Men militära krafters användande till större utsträckning inom kartverken

har dock ej framkallats endast af hänsyn till kartornas användbarhet

för försvarsändamål. Andra orsaker hafva äfven bidragit och bland

dessa förnämligast den önskan, att på lämpligaste sätt använda en del åt

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 9

66

militärpersonalen, som på vissa håll tagit sig uttryck i skapandet af en

särskild kategori af tjänstemän, som med ett gemensamt namn skulle

kunna benämnas »byråofficerare» (das Arméestand, les officiera d’administration).

Man har nämligen i här åsyftade länder — förnämligast Österrike

och Frankrike — funnit utvägar att till en dylik kategori öfverföra

sådana officerare eller underofficerare, som af en eller annan anledning

ej böra vidare befordras vid trupperna, enär de anses kunna blifva försvaret

till större gagn i annan militär eller civilmilitär tjänst. Af dem

bland dessa, hvilka visat sig äga framstående begåfning på det matematiska

området, för topografiska arbeten eller för verksamhet såsom teknici,

rekryteras i betydande omfattning kartverken i dylika land, och detta till

stor fromma för tjänsten vid desamma. Ty, på samma gång sagda tjänstemän

äga den militära uppfattningen af hvad en topografisk karta bör innehålla

och angående de för ändamålet lämpligaste arbetsmetoderna, blir det

möjligt att under eu längre tid få för landets kartläggning använda och

utveckla deras arbetskraft.

Vid sidan af dessa kartverken fast tilldelade officerare finnas emellertid

äfven sådana, som för längre eller kortare tid kommenderats från generalstab

eller trupp till tjänstgöring vid desamma; och i de länder, där

byråofficersinstitutionen ej är införd, utgöra dylika kommenderade eller »anställda»

officerare — vare sig de aflönas på kartverkens eller truppernas

stat — vanligen de ledande krafterna på de geodetiska eller topografiska

afdelningarna, medan de rent tekniska göromålen eller mera underordnade

sysslor skötas af civil personal eller underofficerare. Men, såsom redan

nämndt, rekryteras å flera håll denna civilpersonal just ur underofficersståndet,

i det — företrädesvis i Tyskland, Österrike och Italien — en del

underofficerare, som visat sig lämpliga för ändamålet, erhålla civilanställning

vid kartverken, där de sedan Qvarstanna till uppnådd pensionsålder —

en metod, som visat sig praktiskt användbar icke allenast för kartverkspersonalens

rekrytering, utan äfven när det gällt att bidraga till lösningen

af den i utlandet, mera än hittills hos oss, brännande »underofficersfrågan».

Härtill har slutligen öfverallt kommit en ganska omfattande användning

af den allmänna värnplikten, vanligen för att fylla behofvet af mera

underordnade biträden, hvilket system särskildt i Spanien nått sin fulländning.

Här utföra nämligen tvänne militäriskt organiserade och delvis

äfven öfvade »kompanier» med egna medel icke blott alla arbeten för

generalstabskartverket utan äfven alla reproduktionsgöromål, som förekomma

vid hela krigsministeriet, allt under ledning af officerare och underofficerare,

som till stor del befordrats ur de värnpliktiges eget led.

67

Ehuru sålunda i de flesta land den militära arbetskraften kommit Rikets alltid

öfvervägande användning vid planläggningen af de topografiska kartorna, ^Tvekanoch

äfven när det gällt i öfrigt grundläggande mätningar och ritningar, märkningmåste

dock i regeln det erkännande lämnas sagda kartor, att vid deras^s^orgåniaffattande

ingalunda metoder och beteckningssätt användts, hvarigenom de- sation.

ras betydelse för det borgerliga lifvets förhållanden blifvit eftersatt, utan

användas de i hela Europa, och detta i allt större och större omfattning,

såsom grundlag för ganska ingående undersökningar just i senast berörda

hänseenden.

Äfven hos oss kan konstateras, att de topografiska kartorna, hvilka,

likasom flertalet utländska, hittills hufvudsakligen utförts under militär ledning

och med militär arbetskraft, i det stora hela vunnit allmänhetens erkännande

såsom väl användbara icke allenast för militärt utan äfven — och

detta ingalunda mindre — för civilt bruk. Hvad särskilt sistnämnda

användningssätt beträffar framhölls sålunda ännu så sent som år 1903 i

riksdagens andra kammare af en ledamot under talrik anslutning från

öfriga kammarledamöter, att de »nästan på hvars mans vägg» befintliga

generalstabskartorna i skalan 1 : 100,000 »äro till ovärderlig hjälp för

landtman, kommunalmän och tjänstemän i olika orter.»1

Men om detta och liknande omdömen må anses gälla våra s. k. generalstabskartor

i allmänhet, hafva dock äfven, särskildt under senare tid,

en del anmärkningar framkommit mot desamma.

Frånser man det förhållandet, att åtskilliga blad, af orsaker som

redan berörts, äro föråldrade, är emellertid ett faktum, att dessa anmärkningar

ingalunda gällt de grundläggande topografiska arbetena1 2 d. v. s.

konceptkartornas sanning och användbarhet, utan i stället haft afseende på

det kartografiska och tekniska arbete, hvilket utförts med begagnande af

dessa koncept, d. v. s. på kartorna sådana de förelagts allmänheten i koppar-

eller öfvertryck. Med kännedom om detta förhållande, och då ej

heller från de tillkallade personernas sida framställts någon som helst anmärkning

mot de rent topografiska, grundläggande arbetenas tillförlitlighet

eller beskaffenhet i öfrigt, synes det kartverkskommissionen åtminstone i

hög grad sannolikt, att sagda personer afsett de kartografiska och tekniska

förfaringssätten, när de, berörande frågan om arbetsskickligheten, föreslå en

1 Herr Ernst Karlson. Se Riksd:sprot. 1903, n:o 27,- sid 12.

2 Det enda uttalandet af mera officiell natur, hvilket gått i annan riktning, är, så

vidt kartverkskommissionen har sig bekant, herr Starbäcks år 1903 i 2:a kammaren uttalade

farhåga, att, alldenstund å Hudiksvallsbladet en holme så liten, att den visserligen gått in

i skalan 1 : 50,000 men svårligen ej i utgifningsskalan 1 : 200,000, icke blifvit införd, äfven

andra detaljer måhända ej äro så riktigt och klart utförda. — Se Riksd:sprot. 1903, n:o 27, sid. 18.

68

ändring, hvarigenom »uppöfvad arbetsskicklighet måtte i högre grad, än på

senare tid kunnat äga rum, komma kartverket till godo». Och då de särskilt

betonat, att det just är på senare tid, som arbetsskickligheten ej

varit tillräckligt hög, synes den uppfattningen ej hafva legat fjärran från

de tillkallade personernas tankegång, att det varit vid det kartografiska

och tekniska utförandet af gradbladen Hudiksvall och Sundsvall, som

sagda arbetsskicklighet isynnerhet skulle hafva felat, detta så mycket

mera, som det ju varit dessa sista blads utförande, som gifvit anledning

till det af sagda personer afgifna betänkandet.

Under sådana förhållanden synes det kartverkskommissionen lämpligt,

att, innan den går vidare i sitt yttrande, en kort redogörelse lämnas

för tillvägagångssättet när, med användande af konceptkartorna, 1 : 200,000- bladen framställas och hvilken personal, som därvid hos oss användes.

Vid framställandet af sagda, för allmänheten afsedda blad, och således

äfven när det gällt de här närmast omhandlade, tillgår sålunda, att

först konceptkartan nedtransporteras till och af särskildt skickliga ritare

(s. k. heliogravyrritare) omritas i skalan 1 : 150,000. Denna s. k. heliogravyrritning

öfverföres därefter, medelst fotografi nedbringad till skalan

1 : 200,000, på en vanlig fotografiplåt, med tillhjälp af hvilken på galvanisk

väg en tryckplåt af"koppar förfärdigas, hvilken därefter genom gravör

retuscheras och kompletteras, innan tryckningen utföres. Alla nu omhandlade

manipulationer anförtros i regeln endast åt civila personer med mångårig

vana, och rörande de hår särskildt omhandlade bladen Hudiksvall och

Sunds pall är att märka, det all transport och heliogravyrritning verkställts

af civila ritare, som vid arbetenas utförande tjänat kartverket i resp.

13 och 24 år, och hvilkas arbetsprodukt äfven i utlandet erhållit de bästa

vitsord; att fotografien och kopparplåtens fällning utförts vid generalstabens

litografiska anstalt, som är en fullständigt civil, högt ansedd institution;

att plåtarnas retusch och komplettering varit öfverlämnad åt en af kartverkets

civila gravörer, som studerat sin konst i både Wien och Berlin

samt utöfvat densamma i 37 år; samt att slutligen såväl koppartryck som

öfvertryck utförts i generalstabens litografiska anstalt af idel civila, arbetsväg

personer.

Med kännedom om nu skildrade tillvägagående, och då ju ej kan

ifrågasättas, att de tillkallade personerna låtit sitt omdöme om de civila

fackmännens arbetsprodukt gifva sig anledning att framställa en önskan

angående den militära organisationens förändring, synes det kartverkskommissionen,

som om ingen annan förklaring till detta yrkande åtminstone

såsom framkalladt af den å senare tid inträdda »mindre uppöfvade

arbetsskickligheten» — kunnat finnas, än att de tillkallade perso

-

69

nerna möjligen haft den föreställningen, att de officerare, som helt ifrågavarande

arbeten, varit mindre lyckliga i sina sträfvanden, därför att de

representerat den mindre stadigvarande karaktären inom kartverket. I

detta afseende vill emellertid kartverkskommissionen underdånigst upplysa

därom, att den kartverkschef, under hvilken arbetena, utförts, under icke

mindre än 30 år så godt som oafbrutet tjänstgjort vid topografiska afdelningen

samt att den officer, under hvars närmaste ledning de kartografiska

och tekniska arbetena inom afdelningen stått, tillhört densamma i

20 år, likaledes så godt som utan afbrott.

De tillkallade personernas här berörda anmärkning mot organisationen

af vårt lands kartverk har sålunda genom sakförhållandenas makt kommit

att rikta sin udd mot det mera stadigvarande civila elementet inom detsamma

samt emot de fackmän för öfrigt, som icke på ringaste sätt varit

exponenter för den bristande kontinuitet, som kan tänkas utgöra olägenheten

uti en militär organisation, och hela anmärkningen kan således betraktas

såsom förfallen.

Vid det förhållande alltså, att i utlandet ej någon grundad invändning

gjorts mot en militär organisation af eller inom de topografiska

kartverken och att ej heller hos oss något skäl framkommit, hvarför vår

härordning skulle lägga hinder i vägen för liknande förfarande, anser sig

kartverkskommissionen kunna, när frågan gäller lämpligaste sättet att för

framtiden ordna verksamheten vid rikets allmänna kartverk, räkna med

den militära arbetskraften såsom lika värderik och användbar som den civila.

Då kommissionen nu öfvergår till att i berörda afseenden framlägga Orgmisaett

bestämdt förslag, ber den emellertid först få betona, att den vid be- l0n J er

handlingen af de tillkallade personernas yttrande i organisationsfrågan

ingalunda velat på minsta sätt underkänna nödvändigheten af att i vårt

kartverk den stadigvarande karaktären gör sig gällande eller med andra

ord att det erhåller garantier emot att ej kontinuiteten i arbetet kommer

att till dettas skada eftersättas. En obestridlig sanning är, att dylik kontinuitet

är ett lifsvillkor för ett godt arbete på här ifrågavarande område;

och om de tillkallade personerna inskränkt sig till att framhäfva detta

och påpeka, att man måste vara vaken emot att ej passagesystemets införande

vid generalstaben eller de längre öfningarna vid trupperna i framtiden

lägger hinder i vägen för dylik kontinuitet, hade kartverkskommissionen

ej kunnat annat än instämma med dem i detta afseende. Det är

påståendet om arbetsskicklighetens minskning under senare tid såsom organiskt

sammanhängande med sagda nyheter inom vår härordning, som

kartverkskommissionen anser obevisadt — men icke blott detta påstående.

70

I de tillkallade personernas yttrande ligger nämligen, synes det —

ehuru ej i direkta ord uttalad — den tanken underförstådd, att det störande

inflytande, som passagesystemet vid generalstaben och de längre öfningarna

för truppoffieerare utöfvar på kontinuiteten af militärers arbete inom

kartverket, är så stort, att det nuvarande systemets användande vid kartverkstjänsten

måste öfvergifvas för en principiellt annan organisationsform.

Hvilken denna nya organisationsform skulle vara, bar visserligen ej angifvits,

men saknaden af en upplysning angående de tillkallade personernas

åsikt i denna fråga torde på sitt sätt uppvägas af den omständigheten, att

om det nuvarande systemet skall principiellt öfvergifvas, det praktiskt sedt

ej finnes flera än två andra system att välja på, när det gäller att sätta

något annat i stället: det ena att vid kartverket fast anställa dettas militära

personal, i likhet med den civila personal, som i hvarje fall är af

nöden, det andra att utföra alla vid detsamma förekommande arbeten genom

civil personal.

Då byråofficersinstitutionen, sådan den, enligt hvad redan nämnts,

förekommer i en del andra länder, är främmande för vår härordning, skulle

af sagda olika förfaringssätt det förstnämnda tydligen innebära ett återvändande

till en organisation i en eller annan form motsvarande den topografiska

kår, hvilken existerade intill generalstabens upprättande och utgjorde

närmaste föregångaren till hvad som nu benämnes generalstabens

topografiska afdelning. Vid undersökningen af den storlek en dylik kårs

militärpersonal borde hafva för att fylla de nuvarande krafven är följande

att märka:

Jämte den civila personalen har under senare tid vid rikets allmänna

kartverk hela året användts — jämlikt instruktionen för generalstabens

tjänstgöring i fred af den 31 december 1894 — 7 generalstabsofficerare,

inberäknadt afdelningschefen, samt — jämlikt af Eders Kungl.

Maj:t för rikets allmänna kartverk fastställda stater — i allmänhet 8 från

armén kommenderade officerare. Under sommarens fältarbeten har arbetskraften

ökats med äfvenledes från armén kommenderade officerare och

underofficerare, hvarjämte såväl vinter som sommar tjänstgjort ett antal

generalstabsaspiranter, så att — ifall behörig hänsyn tages därtill, att

aspiranternas fältarbeten endast delvis kommit kartverket till godo — hela

antalet under sommartiden använda officerare och underofficerare i medeltal

uppgått till ungefär 28 personer.

Om fältarbetenas omfattning ej skall minskas, bör fortfarande lika

stort antal officerare och underofficerare deltaga i desamma, och då kartverkskommissionen

i denna beräkning utgår därifrån, att samtliga i den

nya organisationen äro fast anställda, måste lön och dagaflöning beräknas

71

för hela året. För att i större omfattning än hittills kunna bedrifva revideringsarbetena

böra emellertid, efter hvad förut beräknats, 5 militära

arbetskrafter tillkomma, hvadan hela det antal, för hvilket fast aflöning

skulle utgå, torde böra blifva 33, kartverkschefen däri inberäknad. Då

för kostnadernas begränsning blott två tredjedelar af denna personal synes

böra utgöras af officerare och resten af underofficerare, och då vidare

befordringsmöjligheterna inom kåren ej böra ställas alltför ogynnsamma,

kunde staten exempelvis beräknas för 1 öfverste, 1 öfverstelöjtnant, 1

major, 8 kaptener, 12 subalternofficerare, 4 fanjunkare och 6 sergeanter,

på sätt bil. 9 närmare angifver. Med iakttagande af den ökning eller

minskning i statsverkets utgifter, hvilken skulle blifva en följd af nu omhandlade

organisation, är å sagda bilaga beräknadt, att hela kostnadsökningen

skulle komma att utgöra 92,708 kronor, däri dock ej inberäknats

ökningen a en del andra utgiftstitlar, hvilken blifver en följd af personaltillökningen,

såsom å anslagen till inventarier, ritmaterialier o. d.

Denna ökning i utgiftsstaten — hvarvid äfven nödvändigheten af

personalens pensionering bör tagas i betraktande — är utan tvifvel stor,

men fördelarna af en dylik organisation böra också anses afsevärda. På

samma gång de militära fackkunskaperna bevarades inom kartverket, samt

arbetsskicklighet och rutin höjdes, komme armén att vid sin mobilisering

uti den nya kåren erhålla ett värdefullt och väl behöfligt tillskott för

fyllandet åt officers- och underofficersbehofvet företrädesvis vid staberna.

Men organisationen skulle dock ej hafva endast fördelar: Att rekrytera en

så liten för ett speciellt ändamål uppsatt kår af officerare och underofficerare

med fullt lämplig personal folie sig nog i längden ej lätt, om befordringarna

skulle uteslutande ske inom densamma. Antalet högre poster

måste af budgetshänsyn blifva så ringa, att de kunde nås endast af ett litet

fåtal — äfven om flere aldrig så förtjänta funnes. Men hafva ej samtliga

förtjänta utsikt till befordran i likhet med kamrater inom armén i

öfrigt, vore fara värdt, att äfven arbetslust och intresse skulle sjunka.

Bästa medlet att uppehålla dessa samt att erhålla en förstklassig rekrytering

vore att i fråga om befordringsförhållanden jämnställa fältmätningsofficeren

med hans kamrater inom armén, och medlet härtill återigen

skulle endast och allenast vara en bestämmelse, hvarigenom dylik officer

kunde avancera äfven utom sin kår, likasom äfven andra lämpliga officerare

borde kunna, ehuru hunna öfver den lägsta graden, vinna inträde i

fältmätningskåren. Skall emellertid detta kunna ske, och skall tillika den

militära fackkunskapen kunna bibehållas och odlas, är af nöden, att kårens

officerare, i likhet med hvad som är förhållandet vid generalstaben, del- •

taga i ö fn in garna vid armén. Sker ej detta, är fara värdt, att den olä

-

72

genhet med här ifrågasatta organisation kommer att ånyo visa sig, som

redan varit en bidragande orsak till ombildningen af den topografiska

kår vi redan ägt, hvilken kårs officerare visserligen voro »utmärkt skicklige

i sitt fack», men ej i denna facksysselsättning ägt »någon maning

till arbete i andra grenar af krigsväsendet».1

Skola alltså olägenheterna ej blifva större än fördelarna, är af nöden,

att om en dylik kår bildas, dess chef i fråga om bestämmandet angående

rekrytering och tjänstgöring tilldelas ungefär samma befogenhet, som nu

är lämnad chefen för generalstaben i fråga om denna stab. Endast på

detta sätt kan kontinuiteten i arbetet bibehållas, på samma gång som den

militära utbildningen tillgodoses.

En annan form för nu omhandlade lösning af frågan vore att i

kartverkets budget uppfördes ett visst antal löner m. in., exempelvis de

å bil. 9 upptagna, för att kunna dit på stat öfverflytta lämpliga officerare

och underofficerare från generalstaben eller trupperna, hvilka officerare

eller underofficerare under tiden stode öfver stat vid den kår de

lämnat, till dess de vid uppstående vakans och viss tids tjänstgöring i

kartverket kunde till densamma återgå — ett sätt som, hvad truppofficerarne

beträffar, användes i Norge.

Men hvilkendera af dessa tvenne former, som än komme att väljas för

ökandet af kontinuiteten i arbetet, blifva, såsom redan visats, kostnaderna

betydliga, ja t. o. in. större än hvad med en god hushållning är förenligt.

Erfarenheten lär nämligen, att, i följd af den jämförelsevis korta

tiden för fältarbetena och dessa arbetens natur jämförd med byråarbetenas,

de senare kunna utföras af fåtaligare personal än de förra, och att sålunda

den bästa hushållningen uppstår, om arbetspersonalens styrka växlar,

så att den under sommaren göres talrikare än under vintern. Detta iakttogs

också redan under topografiska kårens tid, och såsom redan framhållits,

har äfven generalstabens topografiska afdelning arbetat på det

sätt, att den fåtaligare, under hela året sysselsatta personalen under sommaren

förstärkts med tillfälligt kommenderade arbetskrafter från armén.

Skulle därför vid ett införande af här omhandlade organisation det ur

sparsamhetssynpunkt lämpligaste förfaringssättet följas, borde den fast anställda

delen af kåren minskas till så stor del, att, genom återstodens

kommendering allenast under sommaren, fält- och byråarbeten kunde hålla

jämna steg med hvarandra; men då vore man ju åter inne på nödvändigheten

att anlita kommenderingar från generalstab och trupper, genom

1 Underdånigt memorial. Se bil. n:r 3 a till Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:r 1 om

statsverket 1873.

73

hvilken åtgärd kontinuiteten i arbetena tydligen lupe mera fara att

minskas och för hvilken passagesystemet och de förlängda öfningarna

också skulle lägga hinder i vägen, ehuru naturligtvis ej så stort som om,

i öfverensstämmelse med nu varande förhållanden, ej någon del af kartverkets

militära personal är anställd på dess stat.

_ För att gifva ett begrepp om, hvilka ökade kostnader för statsverket

aflöningen åt eu på sist antydda sätt organiserad personal skulle medföra,

äro beräkningarna å bil. 10 verkställda, utvisande att, vid anslåendet af

fasta löner åt 1 öfverste, 1 öfverstelöjtnant, 1 major, 6 kaptener, 3 löjtnanter,

3 fanjunkare och 3 sergeanter samt den öfriga militärpersonalens

kommendering allenast under fältarbetstiden, sagda kostnadsökning skulle

komma att uppgå till ungefär 56,242 kronor. En dylik organisation

skulle utan tvifvel erbjuda betydande fördelar, under förutsättning att den

ofvan nämnda andra formen för personalens anställning — d. v. s. dess

kvarstående öfver stat vid de kårer de tillhöra — valdes, samt ifall de

bättre aflönade beställningarna, såsom här äfven antagits, blefve proportionsvis

så många, att en anställning vid kartverket utgjorde en verklig

fördel för därtill lämpliga officerare eller underofficerare.

Såsom redan i det föregående framhållits, kunde emellertid en annan

lösning af personalfrågan vara den, att hela kartverket omdanades till en

fullständigt civil institution, d. v. s. att de här ofvan för arbetenas behöriga

gång beräknade 33 militäre funktionärerna ersattes af civile. Då i sådant

fall dessa synas böra i aflöningsväg likställas med ekonomiska kartverkets

tjänstemän, har, med kartografernas nuvarande aflöningsförmåner såsom

grund, å bil. 11 beräknats, att en dylik organisation, expenser rn. m. oberäknade,

skulle för statsverket medföra en ökad kostnad af lägst 92,189

kronor, en summa sålunda ungefär lika stor som den, hvilken beräknats

såsom ytterligare erforderlig för genomförandet af den först omnämnda

militära organisationen. Tydligen komme genom en dylik civil

organisation kontinuiteten i arbetena att väl bevaras, men olägenheterna

blefve ej ringa. Först och främst skulle ej den militära fackkunskapen

på detta sätt varda företrädd i ett verk, hvars alster dock äro i så hög

grad afsedda att tjäna försvarets intressen, och äfven ur ren kostnadssynpunkt

sedt vore denna organisation afgjordt underlägsen den form af

militär organisation som ofvan framhållits såsom den mest lämpliga, när

det gäller att med bibehållandet af största möjliga kontinuitet i arbetena

erhålla den största arbetskvantiteten. Den civila kartverkspersonalen kan

nämligen ej efter behof under sommar och vinter ökas eller minskas, och

innebär tillkomsten af ett så stort antal civila tjänstemän äfven ett nytt

kraf i fråga om pensionering.

Utlåtanden ang. generalstabens harta öfver Norrland.

10

74

Tager man behörig hänsyn till fördelar och olägenheter, när det

gäller här behandlade militära och civila organisationsformer, synas fördelarna

hufvudsakligen vara att finna på den militära organisationens sida,

och ser man sig omkring för att undersöka, hvilket val man i allmänhet i

detta afseende träffat utomlands, befinnes det, att faktiskt intet enda

europeiskt land utom Schweiz antagit den helt och hållet civila organisationen

och detta, i betraktande af landets härordningssystem, af ganska

naturliga skäl.

Chefen för rikets allmänna kartverk har ock under sin studieresa

låtit sig angeläget vara att inom olika länder söka inhämta vederbörande

fackmäns mening angående en uteslutande civil organisation i jämförelse

med den vanligen antagna blandade civila och militära. Att de kartogratiska

och tekniska afdelningarna böra organiseras med användande så godt

som uteslutande af civil personal, därom hafva meningarna alls ej varit

delade, och är man i Spanien — det enda land, där vid desamma en

militär organisation är införd — missnöjd med denna och bibehåller den

endast af rena besparingsskäl. Hvad den geodetiska afdelningen beträffar

hafva meningarna varit delade. Under det man å en del håll ansett den

militära organisationen fördelaktigare, har man å andra framhållit dess

olägenheter, men synas skäl och motskäl hafva vägt tämligen jämnt, och

egentligen ingenting af vikt kunnat anföras mot den sakernas ordning,

som hos oss redan förefinnes.

När det återigen gällt de topografiska arbetena, har enhälligt framhållits

nyttan af den militära sakkunskapens tillgodogörande vid kartarbetena

och af militärers användande vid desamma såsom verkställare

hufvudsakligen af fältarbetena — och ej ens i Schweiz har en annan

mening uttalats.

Först och främst har framhållits, att när den topografiska kartan

äger en så stor betydelse, som fallet är, för ett lands försvar, de som utarbeta

densamma höra vara vakna för detta förhållande; och endast -en

militär, som praktiskt erfarit, hvilken betydelse t. ex. olika slags vägar,

vattendrag, terrängformationer och skogar äga, när det gäller marscher

och strid, ansågs kunna med full uppfattning af denna betydelse verkställa

afteckningen samt med sakkunskap utföra alla de anteckningar,

hvilka sedan skola användas för utarbetande af den militärgeografiska beskrifningen.

Genom användandet af personal ur armén vid kartverkens

fältarbeten och de topografiska kartornas utarbetande komme också en

omfattande personlig kännedom om stora delar af landet de härtill använda

militärerna till del, något hvaraf man under ett fälttåg kan med

fördel begagna sig vid de högre staberna.

75

Vidare framhölls, att den militära arbetskraftens användande äfven

lämnar möjligast största garanti för tjänstemannapersonalens fulla användbarhet.

Det händer nämligen ej sällan, att personer, som i början gifvit

godt hopp om sig såsom topografer, i längden ej motsvara dessa förhoppningar,

vare sig frågan gäller rent fysiska egenskaper eller yrkesskicklighet.

Utgöras de då af civila personer, kunna ju visserligen antagningsvillkoren

vara sådana, att deras skiljande från kartverket är möjligt, men erfarenheten

lär, att om ej vederbörande har en ny lika fördelaktig anställning

i sikte, man får behålla honom, till dess han möjligen erhållit en dylik

eller i motsatt fall hunnit pensionsåldern. Denna svårighet undvikes i

regeln vid anställning af militärer. Därigenom bör man ju hafva garanti

för att de fysiska fordringar både en truppofficer och en fältmätare bör

uppfylla äro för handen, och skulle eu militär efter någon tid visa sig ej

hålla profvet såsom rekognosör och kartritare, lider hvarken hans framtid

eller arméns tjänstbarhet af att han vid första tillfälle sändes åter till

densamma och där i sinom tid pensioneras.

Bästa beviset för olägenheterna med helt och hållet civil personal

gifver Schweiz. Då här ingen pensionslag finnes, nödgas man nämligen

ofta behålla topografiska afdelningens ingeniörer till döddagar och i alla

händelser långt utöfver den tid, då deras egenskaper såsom skickliga och

uthålliga fältmätare, i följd af ålder eller krämpor, börjat nedgå. Endast

så kan man här reda sig i dessa svårigheter, att man återflyttar personer,

som under lång tids tjänst hunnit en högre löneklass, till en lägre eller

den lägsta, och gifver dem lättare eller alls intet arbete. Direktören för

det »schweiziska militärdepartementets afdelning för landstopografl» förklarade

också, att om han erhölle fullmakt att på grund af egna erfarenheter

organisera det topografiska kartverket i ett land, där kadersystemet vore

infördt vid armén, han utan betänkande skulle gifva det en blandadt

militär och civil sammansättning i likhet med hvad förhållandet är i hela

det öfriga Europa.

Samstämmande vittnesbörd från utlandet tala sålunda för användande

af militära arbetskrafter för de väsentligaste uppdragens fullgörande

vid de topografiska arbetena, och det vackra arbete våra egna militärer

nedlagt på vårt lands topografiska uppmätning och afbildning synes ej

heller, hvad oss beträffar, kunna gifva skäl för en annan uppfattning.

Skulle det alltså för kartverkskominissionen gälla ett val emellan de tvenne

ofvan . angifna hufvudalternativen — det militära, eller rättare militära

och civila, samt det uteslutande civila — är kommissionen afgjordt af

den åsikten, att det förstnämnda är att föredraga, synnerligen som ej

kostnaden ställer sig högre, utan tvärt om, vid tillämpningen af ett af de

76

angifna systemen, kan ställa sig afsevärdt billigare än vid kartverkets

ombildning till ett civilt ämbetsverk.

Men ehuru, som sagdt, kostnadstillökningen vid en tillämpning af

här åsyftade system med fast aflönad och tillfälligt tjänstgörande militär

personal utan tvifvel blir mindre än vid öfvergången till en helt och hållet

civil organisation — i det den förra, vid bibehållandet af nu utgående

aflöning, såsom förut beräknats, förhåller sig till kostnadsökningen för den

senare som 56,242 till lägst 92,189 — torde den dock i och för sig vara

allt för hög för att utsikt skulle företinnas till det nu varande anslagsbeloppets,

178,600 kronor, höjande med en så stor summa, synnerligen

som behofvet att äfven erhålla större anslag för den civila personalens

ökande och dess aflönings höjande — hvilket behof längre fram angifves

— tillkommer. _En så stor ökning vore ju ej heller af nöden, om visas

kunde, att vår nu varande organisation, i ett och annat afseende modifierad

och förbättrad, kunde för billigare kostnad fylla samma kraf — och

att den så kan, därom är kartverkskommissionen fullt öfvertygad.

Rekrytera- Den hufvudsakligaste vinsten för kartverket genom tillämpningen

!l<ralshil)enTnågot bland de organisationssystem, som i det föregående behandlats,

topografiska skulle bestå däri, att kartverkschefen genom desamma kunde erhålla tillafclelnmg.

räcppg arbetspersonal samt vid det militära systemets tillämpande äfven

sattes i tillfälle att på lämpligt sätt reglera afgång och tillkomst, så att

de värdefullaste arbetskrafterna erhölles och bibehölles, på samma gång

kontinuiteten bevarades; medan han under nu varande ordning är i fråga

om den militära personalen till väsentlig del beroende af arméns regementschefer.

Beträffande storleken af den kontingent officerare eller underofficerare,

som från arméns regementen och kårer lämnas till generalstabens

topografiska afdelning, är nämligen ej, såsom när det gäller generalstabsofficerares

anställning vid densamma, något i reglementen eller författningar

bestämdt, utan är pröfningen af denna sak, om ej till formen så

dock i verkligheten, öfverlämnad åt regementenas chefer och utfallet beroende

på deras uppfattning om möjligheten att med trupptjänstens upprätthållande

kunna förena befälspersonals aflämnande till topografiska afdelningen.

Enligt nu gällande föreskrifter beordras de officerare eller underofficerare,

som önska anställning vid generalstabens topografiska afdelning, till

tjänstgöring vid densamma efter ansökan ställd till chefen för rikets allmänna

kartverk och af honom genom chefen för generalstaben insänd

till Konungen. Denna ansökan skall naturligtvis, lika som alla andra dylika,

till- eller afstyrkas af vederbörande regementschef och arméfördelnings

-

77

chef, innan den af Konungen pröfvas, och kan naturligtvis Konungen

bifalla sökandes samt kartverkschefens framställning om kommendering,

äfven om vederbörande regements- eller arméfördelningschef afstyrker.

Genom Kungl. Maj:ts ingripande kan alltså både tillräcklig och god arbetskraft

af officerare eller underofficerare erhållas för kartverkets räkning,

blott de ingångna ansökningarna till kartverkschefen i sagda afseenden

äro tillfredsställande, men det är just i fråga om ansökningarnas insändande,

som frågan praktiskt taget torde hvila, och så godt som uteslutande

hvila, i regementschefernas händer. Det torde nämligen ytterst sällan

förekomma, att en officer eller underofficer insänder en dylik ansökan,

utan att först hafva förvissat sig om, att hans regementschef kommer att

tillstyrka densamma. Har han ej dennes löfte härom, torde nästan utan

undantag ansökningen ej insändas, och skulle regementscheferna ej anse

sig kunna undvara sina officerare eller underofficerare, riskerar alltså

chefen för rikets allmänna kartverk att utan sitt förvållande sakna erforderlig

arbetskraft för den topografiska kartans fortsättande — ett i

sanning ganska betänkligt förhållande.

Detta förhållande tillika med den faktiskt allt mer och mer inträdande

svårigheten att för arbetena erhålla lämplig och under tillräckligt

lång tid tjänstgörande militär personal var det också, som förmådde dåvarande

chefen för rikets allmänna kartverk att år 1895 den 7 februari

och 23 oktober ingå till konungen med en underdånig anmälan angående

svårigheterna och ett förslag till desammas afhjälpande. I sagda underdåniga

skrifvelse framhåller han dels det alltför ringa antalet anställningsansökningar,

i det exempelvis »af sex officerare, hvilka gjort förfrågningar

i afsikt att få deltaga i årets instruktionskurs, endast tvenne insändt

vederbörligen tillstyrkta ansökningar», dels de svårigheter, som lägga sig

i vägen, när det gäller att få för den topografiska tjänsten använda därtill

redan utbildade, i det att de efter den första tidens tjänstgöring, och

just då kartverket skulle börja draga nytta af det nedlagda utbildningsarbetet,

blifva beordrade till annan tjänstgöring.

I ändamål att råda bot mot dessa missförhållanden, särskildt i fråga

om användandet af redan utbildad personal, föreslog han en del nya bestämmelsers

införande i tjänstgöringsreglementet beträffande tjänstgöringen

under vapenöfningar m. m. samt, för betryggandet af personaltillgången,

att, där ej tillräckligt antal ansökningar om anställning vid kartverket

inginge till kartverkschefen, det felande antalet skulle af Eders Kungl.

Maj:t beordras på förslag af vederbörande arméfördelningschefer, sedan

kartverkschefen yttrat sig om de föreslagnas lämplighet. I enlighet med

det underdåniga förslaget företogos också de begärda ändringarna i tjänst

-

78

göringsreglementet, men ansåg däremot Eders Kungl. Maj:t då ej skäl att

utfärda någon bestämmelse angående arinéfördelningschefs skyldighet att i

samförstånd med chefen för rikets allmänna kartverk sörja för att tillräckligt

antal militära fältmätare funnes att tillgå. I sistnämnda syfte

utkom i stället en departementschefskrifvelse af den 11 november 1895,

däruti »arméfördelningscheferna samt militärbefälhafvaren på Gottland»

anmodades att, till svårigheternas afhjälpande och med hänsyn äfven till

betydelsen för armén att äga i fältmätningars utförande kunnig personal,

»hvar och en inom sitt truppförband låta sig angeläget vara att söka framkalla

och vidmakthålla intresse för ifrågavarande arbeten, på det att för

desamma behöflig personal må — — — — anmäla sig till erhållandet

af kommendering, under det att samtidigt bör tillses, det denna personal

varder på lämpligt sätt fördelad mellan de särskilda regementena etc., så att

minsta möjliga olägenhet för den rent militära tjänsten därigenom uppstår».

Någon förbättring i förhållandena, medförde ej denna skrifvelse.

Visserligen steg antalet ansökningar om första anställning tillfälligt för

år 1896 till 8 efter att under föregående år hafva helt och hållet uteblifvit,

men nedgåendet lät ej heller länge vänta på sig, och har antalet

sedan år 1895 utbildade militära fältmätare från armén till och med

nedgått, så att det endast utgör 27 emot 29, hvilka utbildats under lika

många år före det nyss nämnda. Orsaken till den ringa frekvensen efter

sagda år torde vara densamma som före denna tid eller den svårighet

vederbörande regementschefer ansett sig hafva att vid truppernas utbildning

undvara officerare och underofficerare till så stort antal, som för

kartverksarbetena behöfts, men då sagda frekvens likväl är så obetydligt

mindre under sist nämnda 9 år än under de föregående 9, kan dock

svårligen i nu nämnda förhållande spåras inflytandet af öfningstidens såväl

efter 1891 som efter 1901 ökade längd.

Om emellertid denna jämte passagesystemets införande vid generalstaben,

såsom de tillkallade personerna anse, är orsaken till den mindre

stadigvarande karaktären hos kartverkets personal under senare tid, bör

dock påpekas, att de från generalstaben och de från trupperna härrörande

inflytelserna verka på olika sätt, och att endast de förra nödvändigt behöfva

hafva inflytande på själfva kontinuiteten. Då nämligen chefen för

generalstaben jämlikt gällande instruktion måste sörja för, att ständigt 7

officerare tjänstgöra vid rikets allmänna kartverk, betyder passagesystemets

införande vid sagda stab endast att omsättningen bland dessa officerare

torde blifva lifligare än förr, under det att i fråga om trupperna, vid

hvilka sättet för befälsrekryteringen i stort sedt är oförändradt, omsättningen

af deras till kartverket beordrade personal ej nödvändigt behöfver

79

blifva större nu än när öfningstiden var kortare, blott denna personal väl

beordrats. Men här är det — i motsats till förhållandet vid o-eneralstaben

— just kommenderingarnas uteblifvande, som utgör den svåri o-het

hvilken måste afhjälpas, och synes det kartverkskommissionen ligga i sakens

natur, att, om nu varande system skall i hufvudsak fortfarande tilllämpas

och kartverket alltjämt skall, lika som hittills, erhålla sin militära

personal såväl från generalstaben som från trupperna, ett dylikt systems

fortbestånd ej kan tryggas på annat sätt än att, likasom generalstaben

bär skyldighet att lämna sin kontingent, äfven trupperna åläggas att

lämna sm, och att ej sistnämnda kontingents användande göres beroende

af alldeles oberäkneliga faktorer.

All den stund, vid ett dylikt åliggande för trupperna, deras kontingent

komme att blifva betydligt större än generalstabens, och då hvarken

i organisations eller öfningars natur någon principiell nödvändighet finnes

för ofta återkommande personalombyten bland truppofficerarna eller underoftcerarna

kunde genom dem kartverkspersonalens stadigvarande karaktär

“ l va ’ erforderlig grad betryggad, utan att passagesystemet bland generalstabsofficerarna

behöfde för sin del utgöra någon olägenhet, enär — såsom

längre fram skall visas . för dessa senare tillräckligt med arbete finnes,

vid hvars utförande ej mera kontinuitet är af nöden än vid förrättande

af annan generalstabstjänstgöring.

Huruvida en föreskrift, som ålade vederbörande truppchefer att till

kartverkschefens förfogande ställa erforderligt antal officerare eller underofficerare

att såsom fältmätare användas, kunde efterlefvas, utan att ändå

viktigare intressen åsidosattes, är emellertid eu fråga, hvarom kartverkskommissionen

ej vill på annat sätt yttra sig än genom att lämna de

inatenalier till sagda förhållandes bedömande, som äga samband med behofvet

å ena sidan och tillgången å den andra, eller med frågan om inytandet

på arméns fältduglighet af rekognosceringsskicklighetens och

terrängkännedomens ökande bland befälet.

I förstnämnda afseende har redan anförts, att behofvet af officerare

och underofficerare vid rikets allmänna kartverk skulle blifva 32, kartverkschefen

oberäknad. Då jämlikt nu gällande föreskrifter 6 utaf dessa skola

vara generalstabsofficerare eller — vid tillämpning af generalstabschefens

ändringsförslag af den 6 april 1903 - blott 3 skola tillhöra denna kategon,

i kommer behofvet af truppofficerare och underofficerare att uppgå till

zb eller ^9. Hufvudsakligen infanteriets kompaniofficerare och underofficerare

komme härvid att anlitas, och då jämlikt den nu varande härordmngen

dessas antal uppgår till 1,183 af förra och 1,037 af senare slaget,

skulle den erforderliga kontingenten till kartverket komma att utgöra

80

1.2 a 1,3 / af sammanlagda antalet. Denna kontingent skulle dock ingalunda

gå förlustig tillfällena till fortsatt utbildning vid trupp, under den

tid kommen deringen vid kartverket räcker, och kunde under sagda tid äfven

delvis disponeras af vederbörande regementschefer. Enligt gällande bestämmelser

skall nämligen officer eller underofficer ur armén, som erhållit

anställning vid kartverket, under de trenne första åren af sin anställning

hvarje år deltaga i regementsöfningarna och vid fortsatt anställning hvart

annat år tjänstgöra vid sitt regemente under vapenöfningarna. Under den

del af öfningstiden, då största befälsbehofvet gör sig gällande, komme således

i regeln flertalet vid kartverket kommenderade officerare och underofficerare

att vara disponibla vid trupperna, och den omständigheten, att

de utöfver tre år kommenderade hvartannat år fritagas från regementsöfningarna

kommer att uppvägas däraf, att de under öfriga år så mycket

längre kunna af regementscheferna disponeras — börande dock denna

dispositionsrätt ej omfatta längre tid än från 1 maj till 1 oktober för de

vid kartverket äfven vintertiden tjänstgörande, emedan i motsatt fall arbetenas

gång vid detsamma skulle betänkligt lida.

Beträffande frågan om hvilken kontingent, som årligen behöfver afses

för att rekrytera den af truppofficerare och underofficerare bestående

delen af kartverkets personal, kan anföras, att medeltjänstetiden vid kartverket

af sådan dit kommenderad personal — afbrotten för trupptjänst

inberäknade -— under senare tid utgjort ungeför 4 år, sålunda fördelad,

att medeltjänstetiden för dem, som varit beordrade såväl sommar som

vinter, utgjort 7 år, och för dem, som endast tjänstgjort under sommaren,

3.3 år. Enligt gjorda beräkningar skulle de 32 officerare och underofficerare,

hvilka borde vara anställda vid kartverket, sålunda fördelas, att ungefär

två tredjedelar af desamma tjänstgjorde både sommar och vinter, medan

de öfrigas tjänstgöring inskränkte sig till sommaren. Under detta antagande,

och med nu nämnda medeltjänstetid för olika kategorier, skulle

medeltalet tjänsteår för bådas personal utgöra ungefär 6. För att hålla

hela den militära arbetspersonalen — 26 k 29 man — komplett skulle

alltså enligt denna beräkning den årliga rekryteringen knappast behöfva

uppgå till 5; men då alltid en eller annan af de till kartverket första

gången inkallade torde visa sig mindre lämplig eller af andra orsaker böra

beräknas snart afgå, synes behofvet af nya krafter hvarje år böra sättas

till 6, eller 1 per arméfördelning.

Frågan är nu, huru detta behof — som ej må anses öfverdrifvet

stort — lämpligen bör fyllas. Då rekryteringen, efter hvad erfarenheten

gifvit vid handen, och såsom både förutvarande och nuvarande kartverkschef

bekräfta, ej längre kan ske med oförändrad tillämpning af nu gäl

-

81

lande föreskrifter, och då äfven den förut omnämnda departementschefsskrifvelsen

ej visat sig medföra åsyftadt resultat, kan kartverkskommissionen

ej tänka sig något annat medel till det önskade målets nående, än

att trupperna förpliktas att årligen lämna det erforderliga behofvet — en

utväg, hvilken såsom nämndt äfven förutvarande kart verkschef föreslagit,

och som äfven användes i en del främmande länder.1 För att emellertid

härvid kunna icke allenast jämnt fördela en dylik skyldighet på arméns

samtliga truppförband utan äfven erhålla möjlighet att rekryteringen sker

efter urval bland de för fältmätning mest ägnade, bör det enligt kartverkskommissionens

mening åligga arméfördelningscheferna jämte militärbefälhafvaren

på Gottland att årligen1 2 efter slutade regementsöfningar till

Eders Kungl. Maj:t ingifva underdånigt förslag på den militärpersonal, som

från resp. arméfördelning eller militärbefäl är lämplig att till tjänst vid

generalstabens topografiska afdelning kommenderas. Skall likväl erforderligt

urval kunna ske, är emellertid ej nog, att ett dylikt förslag omfattar

endast och allenast det här ofvan beräknade behofvet, d. v. s. eu,

utan måste såväl af detta skäl som för att kunna till ett bättre jämka

den nu varande ojämna fördelningen på arméns truppförband förslaget

omfatta mera än en person. Kartverkskommissionen anser sig därför böra

i underdånighet föreslå, att för här omhandlade ändamål vederbörande arméförd

elningschefer måtte för framtiden erhålla nådig befallning att hvar och

eu för sin fördelning årligen till kommendering vid generalstabens topografiska

afdelning föreslå minst trenne subalternofficerare eller sergeanter

— däraf minst två subalternofficerare — som på sätt nedan säges visat

viss kompetens till dylik anställning, samt att likaledes militärbefälhafvaren

på Gottland erhåller nådig befallning att hvartannat år till enahanda kommendering

föreslå minst en subalternofficer eller sergeant; och att för

den händelse detta förslag vinner nådigt bifall, Eders Kungl. Maj:t därefter,

och sedan chefen för rikets allmänna kartverk i frågan hörts, behagade

beordra för tillfället behöflig personal.

Hvad kompetensvillkoren beträffar torde vara tillräckligt, att vederbörande

officer i afgångsbetyg från krigsskolan kan förete minst betyget

7 såväl i »topografiens tillämpningsöfningar» som i »topografiens ritningar»

1 Det i Bayern tillämpade systemet torde vara mest användbart för våra förhållanden,

och har detsamma''! vissa delar tjänat till förebild för det förslag, som i det följande framlägges.

Erfarenheten från främmande länder lär dock i allmänhet, att topograftjänsten där

är så begärlig bland truppofficerarna och dess nytta för dessa äfven så uppskattas af vederbörande

regementschefer, att någon svårighet att på fullt frivillig väg erhålla denna del af

kartverkens personal sällan möter.

2 För Gottland hvart annat år —- se det följande.

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland.

11

82

— honom likväl obetaget att genom kartutkasts öfverlämnande styrka

ytterligare vunnen kompetens — samt att vederbörande underofficer aflämnar

ett mindre, af honom ritadt kartutkast.

Ofvan föreslagna förfarande bör dock enligt kartverkskommissionens

förmenande endast gälla i fråga om den första anställningen. När det

gäller fortsatt tjänstgöring, synes kartverk schefen vara den, som är mest

kompetent att bedöma såväl personalbehofvet som den persons kompetens,

som redan stått under hans befäl, och synes därför initiativet härvid

böra utgå från honom, i det han hos Eders Kungl. Maj:t föreslår erforderlig

personal att för viss tid kommenderas, sedan vederbörande arméfördelnings-

och regementschefer i ärendet hörts.

I sammanhang med frågan angående möjlighet eller ändamålsenlighet

att vid topografiska arbeten inom kartverket använda truppofficerare eller

underofficerare kan kartverkskommissionen slutligen ej underlåta att uttala

den åsikten, att, vid en tillämpning af dess förslag, sagda tjänstgöring

ej från synpunkten af praktisk militärutbildning får betraktas såsom

utan värde och såsom allenast ett mer eller mindre oundvikligt onus,

hvarigenom befälskraft till ingen nytta dragés från trupputbildningsarbetet

för att tjäna ändamål af annan än militär natur. Tvärt om anser kommissionen

utförandet och revisionen af för militärbruk användbara kartor

öfver landet — i all synnerhet utförandet af själfva rekognosceringen samt

de därunder insamlade uppgifternas bearbetande för försvarsändamål —

vara ett arbete till sin natur väl fallande inom området för militär utbildning

och verksamhet. Detta har redan i annat sammanhang framhållits

och därvid betonats fördelarna, i all synnerhet för officerare, att äga möjligast

vidsträckt kunskap om vårt lands utseende, kommunikationer och

tillgångar samt vara i besittning af upparbetad lätthet att förstå terrängformernas

betydelse för taktiska ändamål jämte förmåga att exakt och

snabbt återgifva dem på papperet.

I betraktande af de fördelar i dessa afseenden, som härigenom tillskyndas

armén i dess helhet, har man i flera främmande länder ej ens

betänkligheter emot att truppofficerare år efter år, utan något afbrott för

tjänstgöring vid trupp, kommenderas till topografiska arbeten, och i en

del arméer, där man i följd af kartverkens organisation väl kunde undvara

sagda officerare vid arbetena, förekomma likväl talrika kommenderingar

till topografiska mätningar, därvid tjänstgöringens hufvudändamål

är den kommenderades egen utbildning. I Frankrike särskildt anser man

unga officerare hafva god nytta af topografisk utbildning, och den nuvarande

krigsministern, general André, yttrar härom i en skrifvelse af

83

december 1903 följande: »Revisionen af generalstabskartan1 är en ypperlig

skola för unga officerare af alla vapen. Den låter dessa officerare förvärfva

en blick och en speciell erfarenhet, hvaraf de finna användning under hela

sin bana, och som göra dem i fält och under manöver till värdefulla biträden

åt ledningen.»

En af vårt eget lands mest framstående auktoriteter på det militära

området, generalmajoren friherre Hugo Raab, uttalar i sak samma tanke,

och om han än i det sammanhang, hvari uttalandet skedde, förnämligast

afser stabsofficerare samt deras utbildning och tjänstgöring, torde dock, i

betraktande af de allt mer och mer ökade fordringarna äfven på en truppofficer,

när det gäller kunskaper samt förmåga att handla själfständigt,

följande ord äfven kunna på denne tillämpas: Genom de topografiska

göromålen, säger generalen, dåvarande öfversten, »förvärfvas kännedom om

eget lands geografiska och topografiska skaplynne, dess förbindelsemedel,

dess befolkningsförhållanden m. m., dels underhållas och utbildas genom

dem ortsinne, orienteringsförmåga i obekant trakt samt färdighet att läsa

och uppfatta militärkartor».1 2

Om alltså nuvarande organisation bibehålies, blott med den tillökning

af personalen och den garanti för densammas erhållande och kvarblifvande,

som ofvan föreslagits, synes såväl arméns som kartverkets intressen

vara så väl tillgodosedda, att den stora kostnadstillökning, som nödvändiggöres,

om något af de andra äfvenledes här behandlade systemen

antoges, kan undvikas och därigenom utsikt förefinnas, att redan nu en

tillfredsställande organisation kommer till stånd. Hvad i detta fall den

ökade kostnaden för statsverket beträffar, är den, med upptagande allenast

af belopp jämförbara med de för andra organisationsformer beräknade,

å bil. 12 angifven till 16,027 kronor; hvadan den tillökning i kostnaderna,

som hittills beräknats erforderlig för olika organisationsformer,

skulle blifva som följer:

För en helt och hållet civil organisation....... 92,189 kr.;

för en hufvudsakligen militär organisation med all militär

personal fast aflönad å kartverkets stat..... 92,708 » ;

för en hufvudsakligen militär organisation med blott en

del militär personal fast aflönad å kartverkets stat 56,242 » samt

vid en utveckling af nuvarande organisation...... 16,027 » — allt

1 Då kartan, såsom bekant, redan är fullbordad, förekommer i allmänhet endast

revisionsarbeten.

2 Underdånigt memorial, författadt af d. v. öfversten frih. H. Raab. Se bil. n:o 3 a

till Kungl. Maj:t nåd. prop. n:r 1 om statsverket 1873.

84

likväl under antagande att samtliga nu utgående aflöningar bibehållas vid

oförändrade belopp.

I fråga om de geodetiska och topografiska arbetena har af det föregående

alltså framgått såsom kartverkskommissionens åsikt, att de förra

utan olägenhet kunna bedrifvas på sätt som för närvarande sker, och att för

de senare en personal, principiellt organiserad som för närvarande och blott

något tillökad, utan olägenhet kan användas.

Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t, i betraktande af de skäl, som

kunna anföras emot truppofficerares kommendering till kartverket till det

antal, som i det förordade förslaget beräknats, ej anse sagda förslag tillfredsställande,

anser sig kartverkskommissionen, på skäl, som i det föregående

redan angifvits, böra i underdånighet förorda den här ofvan närmast

förut angifna organisationsformen: en hufvudsakligen militär organisation

med blott en del militär personal fast aflönad å kartverkets stat.

De karto- Hvad de kartografiska arbetena beträffar, kunna de ej strängt åt

tekniska

°ar s^Ujas från de topografiska, och följden häraf blir äfven, att fältmätningsbetena.

personalen kan komma att användas och, för att blifva fullt sysselsatt,

äfven bär användas till kartteckning i reproduktionssyfte, hvarvid härtill

lämpliga underofficerare i främsta rummet höra tagas i anspråk.

Den personal, som vid »generalstabens topografiska afdelning» för

närvarande under vintertiden uteslutande användes för kartografiska arbeten

är synnerligen fåtalig. Den består allenast af tvenne civila ritare,

en underofficer, kvarstående öfver stat vid sitt regemente, eu kartverket ej

tillhörig, för tillfället engagerad ritare samt två nyligen antagna elever,

hvilka senare, beroende på möjligheten att utveckla befintliga anlag, äro

afsedda antingen till ritare eller gravörer. Samtliga nu nämnda ritare —

af hvilka de fast anställda af hälsoskäl äfven användas såsom fältmätare —

böra under vintern uteslutande brukas för heliogravyrritningen, hvilken

för att blifva fullt tillfredsställande utförd fordrar medfödda anlag hos

ritaren och en under flera års arbete synnerligen uppdrifven yrkesskicklighet.

Till dylika ritare måste alltså användas för detta ändamål speciellt

skickade personer, hvar man än kan få dem bland militärer (kommenderade

underofficerare) eller bland civile, och böra de civilanställas vid kartverket,

så att ombyte i möjligaste mån undvikes.

Det har visat sig, att den för heliogravyrritningen afsedda, för ändamålet

särskilt utbildade personalen är alldeles otillräcklig. En del

kartmaterial blir i följd häraf liggande otillgänglig för allmännare bruk,

och är fara värdi, att, om detta tillstånd får fortfara, kartorna ej blifva

85

i tryck synliga, förr än de redan äro i behof af revision. Skall, såsom

kartverkskommissionen föreslagit, det norrländska kartverket inslå på nya

banor, i det äfven 1 : 100,000-kartor utgifvas, samt det hela Sverige omfattande

revideringsarbetet (som, där ommätning företages, äfven fordrar

heliogravyrritning) med kraft upptagas, är en fördubbling af heliogravyrritarnas

antal af nöden, och kan en ytterligare ökning sannolikt endast

undvikas i det fall att för detta arbete lämplig, till kartverket kommenderad

militär personal — företrädesvis underofficerare — får längre tid

kvarstanna vid arbetet.

Att verkställa en dylik ökning är emellertid en sak, som ej är gjord

blott och bart genom en höjning af anslaget, ty sagda personal kan i

regeln blott inom kartverket utbildas, och torde härtill i bästa fall 2 å

3 år åtgå. Endast på det sättet kan behofvet i någon mån och med tanke

på framtiden fyllas, att visst belopp för närvarande beviljas dels för ökadt

betingsarbete på öfvertid och dels för emottagandet och utbildandet af

ytterligare ett antal elever, af hvilka sådana, som visa framstående anlag,

men äro i små omständigheter, böra uppmuntras genom lämpliga gratifikationer.

Sagda belopp har kartverkskommissionen ansett sig böra förslagsvis

sätta till 3,000 kronor,1 med den underdåniga erinran likväl, att

i den män heliogravyrritare hinna utbildas till ett antal af ytterligare fyra

eller fem, budgeten måste höjas för dessas aflöning enligt nu gällande

grunder.

En dylik höjning är äfven nödvändig för ökning af gravörernas antal.

Dessa äro för närvarande egentligen blott två, hvarjämte en kvinnlig

gravör, icke tillhörande kartverket, utför retusch- och gravyrarbete på beting.

I betraktande däraf att två af nu nämnda arbetskrafter snart torde

böra ersättas af friskare sådana, samt att hela gravörantalet behöfver höjas

till minst fyra, särskildt med hänsyn till ökadt revideringsarbete, måste

ock nya gravörer utbildas af därtill lämpliga elever, för hvilka erforderliga

gratifikationer dock inberäknats i ofvan nämnda belopp. Äfven af nu berörda

anledning måste alltså sagda belopp i sinom tid höjas.

Vid användandet för olika detaljarbeten af här ofvan beräknadt

slutligt behof af personal afsedd för den rent topografiska verksamheten

och för den, som rör reproduktionens förberedande, kan, i följd af arbetenas

natur och nödvändigheten att städse gifva alla full sysselsättning, ingen

permanent indelning göras, men är dock tabellen å följande sida ägnad att

gifva begrepp om det sätt hvarpå tjänsten lämpligen skulle kunna skötas.

1 I förslagsstaten, bil. 14, upptaget under rubriken: »till elever och ökadt betingsarbete».

86

A n

a 1 .

Militära per-

O

soner.

<

173

O

B

Sb d

o sj

CD

CD

<1

CD

Personalens sysselsättning- under byråarbetena.

cd

CD

H

SO

M

CD

2 p.

p 2

® s,

ce

O

t*

CD

J-i

Generalstabsdetaljen.

(För handläggning af ärenden rörande mobiliseringen samt för

militärgeografiska arbeten).

Föreståndare...........................

1

—

—

—

Öfriga officerare........................

2

—

--

—

Topografiska detaljen.

Föreståndare...........................

i

—

—

—

Till fältmätningens och statistikens bearbetande ..........

o

1

—

—

Till revisionsarbeten.......................

3

—

—

—

Stomkartedetaljen.

(Förbereder sommarens fältarbeten.)

Föreståndare...........................

1

—

—

—

Öfrige..............................

2

1

—

—

Reproduktions detalj en.

Föreståndare...........................

1

—

—

—

Korrekturläsare..........................

1

—

—

—

Ritare..............................

'' -

2

8

—

Gravörer.............................

—

—

44

—

Elever..............................

—

—

—

3

Bibliotekarie, äfven afsedd att följa företeelserna vid främmande kart-

verk ............................

1

—

—

—

Redogörarens biträde1 2 3 4 vid vården af kartarkivet oeh materielen . . .

—

1

—

—

Summa

16

5

12

3

Personalens sysselsättning under fältarbetena.

Till militärgeografisk rekognoscering................

3

—

—

—

Till 2 fältmätningsafdelningar...................

310

8

4__

—

Till revision och ommätning...................

35

—

—

—

Elever, fördelade på fältmätningsafdelningarna5...........

4

2

—

3

Summa

22

10

—

8

hvartill kommer ett antal generalstabsaspiranter att utbilda.

1 Deraf 1 afsedd för kartrevisionen.

2 Redogörarebefattningen bestrides af generalstabens redogörare.

3 Till en början torde flera officerare än här beräknats böra afses för revisionen.

4 Där omständigheterna medgifva, kunna äfven civila kartografer samt gravörer tjänstgöra så''

som fältmätare.

5 Kunna äfven bilda en särskild afdelning under officers befäl.

87

De i egentligaste mening tekniska arbetena, afseende kartornas reproduktion

samt fältarbetenas förberedande, d. v. s. de fotografiska, litografiska

och gal van oplastiska m. fl., tillika med allt karttryck, har rikets

allmänna kartverk öfverlämnat till en privat institution — »generalstabens

litografiska anstalt» — med hvilken kontrakt för ändamålet är afslutadt;

under det att i nästan alla andra länder kartverken själfva omhänderhafva

äfven detta arbete genom särskild för ändamålet anställd personal. Så är

t. o. m. förhållandet i mindre länder, såsom Norge, Danmark, Schweiz och

Rumänien in. fl., och anser man därstädes detta af vikt, när det gäller

bevarandet af militära hemligheter såsom vid reproduktion af positionskartor

och andra, landets försvar angående planer in. in.

Genom lämpliga åtgärder — hvilka ock i alla förekommande fall

hos oss vidtagas — kan emellertid den svårighet häfvas, som i sistnämnda

afseende uppstår vid begagnandet af privat arbetskraft, och då arbetena

vid »generalstabens litografiska anstalt» i tekniskt afseende utföras med

sakkännedom och begagnande af fullt moderna förfaringssätt, skulle man

endast kunna tänka sig, att en förändring betingades af ekonomiska hänsyn.

Kunde billig arbetskraft erhållas och erforderlig personal gifvas jämn

och full sysselsättning, lede också intet tvifvel, att kostnaderna kunde nedbringas

under de nu varande. I utlandet, där de värnpliktige ofta hafva

flere års tjänstetid, använder man konstförfarna sådana för de tekniska

kartarbetenas utförande och kan på detta sätt erhålla arbetskraft för godt

pris, hvarjämte man å flera håll, såsom t. ex. i Norge och Danmark, för

att skaffa personal och maskiner fullt arbete, äfven utför beställningar

från andra ämbetsverk eller från allmänheten och därigenom ofta är i

tillfälle att skaffa inkomster, som till ej ringa del betäcka utgifterna. Då,

i följd af vårt härordningssystem, de värnpliktiges arbetskraft ej kan få

någon varaktig användning, skulle det, i händelse kartverket öfvertoge reproduktionen,

blifva nödvändigt att på frivillighetens väg anskaffa och därefter

betala (samt pensionera) den nödiga arbetspersonalen; och då denna

ej kunde af kartverket ensamt förses med tillräckligt arbete, uppstode utan

tvifvel härigenom misshushållning, så framt man ej insloge på den nyss

nämnda utvägen att genom mottagandet af beställningar äfven från andra

ämbetsverk eller från enskilda drifva arbetet som affär i större stil. Men

då härtill erforderliga lokaler saknas, och knappast är antagligt, att sådana

kunna under den närmaste framtiden erhållas eller att nödiga medel

beviljas till maskiners anskaffande och uppsättning samt erforderlig personals

aflöning, anser kartverkskommissionen att för närvarande ingen förändring

i nu omhandlade afseende är att tillråda.

88

Ekonomiska

kartverket.

Med den till generalstaben hörande topografiska afdelningen förenades

år 1894 det då under civildepartementet lydande ekonomiska kartverket

under den gemensamma benämningen: »rikets allmänna kartverk», hvilket

efter jordbruksdepartementets tillkomst sorterar under detta departement;

dock så att chefen för generalstaben af militära skäl utöfvar förmanskap

för den vid kartverket anställda militära personalen samt i fråga om arbetenas

gång uti detsamma bevakar de militära intressena. I öfverensstämmelse

härmed är det ock, som chefen för jordbruksdepartementet först

efter gemensam beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet underställer

Eders Kung! Majt:s pröfning den för hvarje år upprättade arbetsplanen

med därtill hörande förslag till fördelning af personal och penningemedel.

Orsaken till sagda förening var den, att på sådant sätt »bland

annat vissa arbeten, som äro för kartverken grundläggande, kunde till

dessas gemensamma bästa på en gång af de därför särskildt lämpliga personerna

utföras, hvarigenom vunnes att man undginge dubbelarbeten jämte

därmed förenade ökade kostnader».1

Det åsyftade målet med denna sammanslagning har också uppnåtts,

och inför detta faktum må de mera teoretiska betänkligheterna emot anordningen

förfalla; synnerligen som den omständigheten, att »chefen för

rikets allmänna kartverk» såsom sådan sorterar under ett departement och

såsom tillika »afdelningschef vid generalstabens topografiska afdelning»

under ett annat, aldrig ledt och ej heller behöfver leda till några svårigheter

af betydenhet.

Endast den för det ekonomiska kartverket menliga följden har genom

sammanslagningen uppstått, att då detsamma måst i god tid förse topograferna

med erforderliga stomkartor, dess öfriga verksamhet blifvit i någon

mån eftersatt, sä att det af vederbörande landsting och hushållningssällskap

understödda utgifvande af ekonomiska kartor försenats. Till undvikande

af dylik försening kan visserligen kartverkschefen anses hafva i

sin makt att öka kartografernas antal — dock ej, utan nådigt tillstånd,

öfver aderton — men alldenstund en dylik ökning numera, och då flertalet

kartografer befinna sig i de högre arfvodesklasserna, ej är möjlig utan

ett öfverskridande af anslaget eller inskränkandet af kartografaspiranternas

antal mera än önskligt är, kan sagda utväg ej anlitas. Önskligt vore därför,

om utan minskning i kartografaspiranternas antal, som för närvarande är

fyra, kartverkschefen sattes i tillfälle att höja de ordinarie kartografernas

antal åtminstone till förutnämnda antal aderton; och vill kartverkskommissionen

därför i underdånighet föreslå, det Eders Kungl. Maj:t behagade af

Riksdagen begära härför erforderliga medel.

1 Kungl. Majt:s nåd. prop. n:o 1, år 1894.

89

Äfven en annan förändring, som i viss mån äger samband med de

båda kartverkens förening, torde böra vidtagas. Jämlikt sin instruktion

skall nämligen kartverkschefen förordna »en eller, om särskilda omständigheter

göra sådant af nöden, tvenne af de vid kartarbetena anställda generalstabsofficerarne

att handhafva närmaste ledningen af de ekonomiska

kartarbetena». Så har äfven skett, och har efter indragningen af stationen

i Luleå blott en generalstabsofficer under benämningen »arbetschef» erhållit

sagda förordnande, med hvilket äfven följer ett arfvode af 1,000 kr.

Hittills har instruktionens föreskrift i nu nämnda afseende kunnat följas

— ehuru för möjliggörande häraf äfven officer tillhörande generalstabens

reserv måst användas — men i framtiden torde ej alltid kunna påräknas

att finna för nu omhandlade ändamål lämplig generalstabsofficer. Af

denna anledning får kartverkskommissionen äfven hemställa, att här ifrågavarande

bestämmelse må ändras därhän, att till ofvannämnda ledarskap

må kunna af kartverkschefen förordnas den af kartverkets personal, som

han pröfvar för ändamålet lämplig.

o

A bil. 14 har kartverkskommissionen, i öfverensstämmelse med senast

af Eders Kungl. Maj:t fastställda stat, upptagit de på olika titlar för

kartverket i sin helhet uppförda utgiftsbeloppen, äfvensom de ytterligare

utgifter, som af kommissionen anses erforderliga vid tillämpningen af dess

nu föreliggande förslag. En del af dessa nya utgiftsposter och deras

storlek äro antingen i det föregående motiverade och beräknade eller hänga

de så med sagda beräkningar tillhopa, att ytterligare skäl för desammas

upptagande ej torde vara af nöden. För de återstående torde det tillåtas

kommissionen att nu angifva motiven.

Bland dessa utgifter anser kartverkskommissionen den, som afser en

förbättring af kartografernas och med dem jämnställd civil personals aflöningsförmåner,

vara af behofvet synnerligen påkallad. Jemlikt 1894 års

riksdagsbeslut har nämligen kartografs arfvode bestämts till 1,500 kronor

med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive 5, 10 och

15 års väl vitsordad tjänstgöring, hvarjämte medgifvits, att högst trenne

årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp af 500 kronor finge tilldelas sådana

kartografer, som förordnades att biträda vid kartarbetenas öfvervakande

och ledning. I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed har Eders

Kungl. Maj:t äfven bestämt geodeternas arfvoden, hvarvid äfven äldste geodeten

tillagts ett belopp af 500 kronor, motsvarande arfvode åt kartografförmän,

af hvilka senare endast tvenne ansetts erforderliga.

Nu nämnda arfvoden, och särskild! de åt nyanställda kartografer

och geodeter tilldelade å allenast 1,500 kronor, hafva emellertid i följd af de

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 12

Kartverkets

stat.

90

på senare tid högst betydligt stegrade lefnadskostnaderna i hufvudstaden

visat sig allt för otillräckliga och följaktligen ej heller ägnade att förmå

erforderligt antal kompetenta personer att söka anställning inom kartverket.

Trots upprepad annonsering i flera tidningar angående aspiranter

till lediga kartografbeställningar — därvid samtliga löneförmåner omförmälts

— har sålunda blott en enda ansökan ingått; och om ett eventuellt

beviljande af anslag till här ofvan ifrågasatta tvenne nya kartografbeställningar

ej allenast skall blifva en åtgärd på papperet eller kartverkschefen

nödgas antaga hvilken sökande som helst, synes högeligen af nöden, att

lägsta arfvodet för kartografer och med dem i aflöning jämnställda geodeter

något höjes.

För tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning utgör lägsta

arfvodesbeloppet 3,000 kronor, hvartill komma trenne ålderstillägg om 500

kronor, och om än, i betraktande af statsgeologernas högre vetenskapliga

meriter, kartografers och geodeters arfvoden ej kunna ifrågasättas så höga,

synes dock en höjning af nu varande lägsta arfvodet från 1,500 till 2,000

kronor ej för högt tilltaget vare sig för kartograferna eller för geodeterna,

hvilka senares kompetens i sin art ej bör understiga kartografernas, och

hvilkas tjänstgöring under fältarbetena därjämte är af mera ansträngande art.

Kartverkskommissionen får af nu anförda skäl alltså i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t behagade för Riksdagen framlägga nådig

proposition därom, att, med bibehållandet af nu utgående ålderstillägg och

förmansarfvoden åt kartografer och geodeter, det lägsta arfvodet för denna

del af kartverkets personal måtte höjas från 1,500 till 2,000 kronor samt

att eu förhöjning af arfvodena efter dessa grunder måtte från och med år

1906 komma samtliga då och framdeles vid kartverket tjänstgörande kartografer

och geodeter till del.

»Till "inspektion» af »arbetena vid generalstabens topografiska afdelning»

har hittills endast uppförts 500 kronor. I betraktande däraf, att

dessa arbeten hufvudsakligen pågå i Norrland med dess stora afstånd, är

redan nu en verksam inspektion ej möjlig, utan att anslagsbeloppet öfverskrides,

och då i framtiden ännu vidsträcktare resor för kartverkschefen

skulle betingas af öfver hela landet pågående revideringsarbeten, anser

kartverkskommissionen, att under sagda utgiftstitel ytterligare borde upptagas

500 kronor, hvarigenom densamma erhölle enahanda storlek som motsvarande

vid »de ekonomiska och sto m k a r te ar be t e n a.»

Under den nya rubriken: »öfningsafdelningens ritkurs» har vidare

uppförts ett anslag ä 2,400 kronor. Hittills har fältmätarnas utbildning

tillgått sålunda, att desamma efter nyanställningen inkallats till tjänstgöring

antingen å den ort, där tillämpningsöfningarna i terrängen skolat

91

äga rum eller, kort tid dessförinnan, i hufvudstaden för att genomgå en

utbildningskurs i ritning, hvad officerarne beträffar hufvudsakligen afsedd

att uppfriska redan å krigsskolan inhämtade kunskaper och färdigheter.

Då man emellertid velat använda så lång tid som möjligt af sommaren till

verkliga fältmätningar, har sagda kurs vanligen blifvit ganska kortvarig och i

många fall alldeles för otillräcklig. Så länge fältmätarna nästan uteslutande

rekryterats af officerare, som redan vid krigsskolan utbildats i kartritning

•och fältmätning, och då i allmänhet endast de af dessa, som ägt större

färdighet härutinnan, sökt anställning vid kartverket, har dock kortvarigheten

af utbildningskursen i regeln ej medfört större svårigheter. Men

skola, såsom af förslaget framgår, äfven underofficerare i större omfattning

än hittills anställas, samt bland officerarna äfven sådana kunna kommenderas

till tjänstgöring, som ej förut varit i tillfälle att i tillräcklig grad upparbeta

sina anlag, är nödvändigt att, liksom i utlandet, äfven i vårt land

de blifvande topografernas undervisning i ritning och terränglära blir mera

systematisk och af längre vai''aktighet än hittills, något hvarpå icke blott

arbetenas tillförlitlighet och prydlighet utan äfven snabbhet komma att

vinna. Kartverkskommissionen har tänkt sig, att sagda ritkurs, hvari äfven

civila ritare och gravörelever borde deltaga, lämpligen kunde börja i

midten af januari och fortgå till midten af maj, då vederbörande kunna

afresa till arbetsorterna och där påbörja tillämpningsöfningar i terräng.

I Schweiz har man, för att bibringa topograferna kännedom om huru

de olika höjdformer in. in. tillkommit, som de skola afbilda, och i ändamål

att på detta sätt underlätta en riktig och snabb uppfattning af terrängens

verkliga utseende, anordnat föreläsningar i geologi1 för vederbörande

aspiranter ; och hafva resultaten häraf visat sig mycket tillfredsställande.

Dels för samma ändamål och dels för att bereda deltagarna i öfningsafdelningens

ritkurs. uppfriskande afbrott under deras ganska enformiga

sysselsättning, får kommissionen underdånigst hemställa, att för dylika föreläsningars

anordnande äfven hos oss ett mindre belopp måtte anslås.

Såsom redan framhållits, är kartverkets tillgång på heliogravyrritare

och gravörer för närvarande alldeles för otillräcklig, och har den anslagsökning,

som för behofvets fyllande är af nöden, så snart dylika arbetskrafter

hunnit utbildas, beräknats till 12,400 kronor. Men i och med detsamma

som antalet heliogravyrritare kan fördubblas och tillika revisionen af

äldre kartor kan bedrifvas i betydligt större omfattning än nu, inträder

tydligen äfven behofvet af att öka nuvarande anslag till »fotografi, galvanoplastik

och karttryck», hvarför ock kommissionen, med ledning af nu

-

1 Vid universitetet.

92

varande kostnader härför, föreslagit denna utgiftsposts höjning med de

5.000 kronor, som å bil. 14 slutligen uppförts.

A nu ifrågavarande bilaga, innehållande förslag till ny utgifts- och

inkomststat, har å inkomstsidan upptagits behållning å »försålda kartor» till

6.000 kronor, eller ungefär det belopp sagda försäljning i allmänhet under

senare tid årligen inbringat, samt ersättning för hela kostnaden för »utbildning

af aspiranter». Hvad sistnämnda ersättning beträffar, har Eders

Kungl. Maj:t, med anledning af Riksdagens skrifvelse, n:o 22, den 4 maj

1894, genom Kungl. brefvet den 31 augusti samma år, sedermera ändradt

genom nådigt bref den 17 april 1896, medgifvit, att kartverket efter lämnad

redovisning må af IV. hufvudtitelns besparingar erhålla ersättning för

de kostnader, som åsamkats genom generalstabsaspiranternas utbildning i

topografiska färdigheter, till halfva det belopp, hvartill sagda kostnad sig

belöper. Orsaken till nu nämnda bestämmelse är att söka däruti, att, då

vid densammas utfärdande samtliga aspiranter tjänstgjorde två år vid kartverkets

fältarbeten, deras tjänstgöring under halfva denna tid eller utbildningsåret,

för att begagna ordalagen i nyssnämnda underdåniga skrifvelse,

»icke var till något egentligt gagn utan snarare till hinder för fortgången

af dessa arbeten.» Då emellertid, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts nya instruktion

för generalstaben af den 17 juni 1904, aspirant för vinnandet af

kompetens till anställning såsom löjtnant vid sagda stab endast behöfver

under en sommar tjänstgöra vid de topografiska arbetena och följaktligen

endast är sysselsatt för sin egen utbildnings skull och ej till gagn för kartverket,

krafvel’ en konsekvent tillämpning af ofvan omförmälda betraktelsesätt,

att kartverket numera erhåller ersättning för sagda utbildning till

hela dess belopp. Men då å andra sidan utbildningen, som hädanefter

blott har hälften så lång varaktighet som förr, också blott klöfver ungefär

halfva kostnaden, följer häraf, att någon ökning af det förr vanligen

utgående ersättningsbeloppet ej blir af nöden1, hvadan det ock upptagits

till samma siffra som i föregående af Eders Kungl. Maj :t fastställda stater.

Och får kartverkskommissionen underdånigst anhålla, att — oafsedt utgången

af öfriga här föreliggande frågor — Eders Kungl. Maj:t behagade

medgifva, att kartverket hädanefter må af andra medel erhålla ersättning

för hela den af generalstabsaspiranternas utbildning föranledda kostnaden

mot aflämnande vid hvarje års slut af uppgift å det belopp, hvartill sagda

kostnad sig belupit.

Kartverkskommissionen får därjämte, med instämmande uti de skäl,

som anförts uti chefens för rikets allmänna kartverk underdåniga skrifvelse

1 Snarare torde någon minskning blifva följden.

93

den 10 oktober 1903,1 hemställa, det Eders Kungl. Maj:t — likaledes oansedt

utgången af öfriga här föreliggande frågor — behagade framlägga

nådig proposition därom, att det anslagsbelopp, som till rikets allmänna

kartverk är anvisadt eller anvisas, hädanefter måtte, likasom före 1894

varit fallet med anslaget till »rikets ekonomiska kartverk», utgå såsom

reservationsanslag.

Af beräkningarna å bil. 14 framgår, att den summa, hvarmed nuvarande

anslag till rikets allmänna kartverk bör höjas vid ett antagande

af den föreliggande organisationsplanen, utgör 40,700 kronor, hvartill, så

snart nödigt antal civila ritare och gravörer hunnit utbildas eller eventuellt

på annat sätt anskaffas samt kartpublikationen i samma mån kan ökas,

ytterligare bör komma 17,400 kronor; och anser kartverkskommissionen,

att med sagda belopps beviljande, och under iakttagande af hvad som för

öfrigt i frågan föreslagits, rikets allmänna kartverk skall blifva i stånd

att fylla de på detsamma ställda samtidigt betydligt ökade krafven för en

kostnad, som visserligen i och för sig ej är'' obetydlig,1 2 men dock betydligt

mindre än vid en tillämpning af hvart och ett af de öfriga sätt för

frågans lösning, som kommissionen anser möjliga att finna. För åskådliggörande

häraf har med ledning af beräkningarna å bil. 9, 10, 11, 12

och 14 utarbetats en tabell, bil. 16, hvarå för såväl topografiska som ekonomiska

kartverken och för båda tillsammans angifvits, hvilka ökade kostnader

för statsverket (d. v. s. både å IV. och IX. hufvudtitlarna) de olika

förslagens antagande skulle medföra, och utgöra de ökningen betecknande

slutsummorna:

för en helt och hållet civil organisation.......134,319 kr.,

för en hufvudsakligen militär organisation af den topografiska

afdelningen med all militärpersonal fast

aflönad å kartverkets stat.......... 118,838 » ,

för en hufvudsakligen militär organisation af den topografiska

afdelningen med blott en del militärper

sonal

fast aflönad å kartverkets stat...... 82,372 » samt

för en utveckling af nuvarande organisation..... 42,157 » ,

börande till dessa siffror för organisationernas fulla genomförande ytterligare

läggas 17,400 kronor, hvilket alternativ som än väljes, men bör vid dylikt

val tillika märkas, att, om det föreslagna sättet för personalfrågans lösning

af Eders Kungl. Maj:t godkännes, garantierna för kartverkets tillfyllestgörande

funktionerande äro minst lika stora som vid ett eventuellt tillämpande

af något af de trenne öfriga alternativen.

1 Medföljer i afskrift såsom bil. 13.

2 A bil. 15 lämnas en redogörelse för kostnader vid utförandet af vissa kartarbeten

och en del härmed sammanhängande uppgifter och förslag.

94

Fördelarna

med den

föreslagna

organisationen.

Bil. 17 innehåller förslag till utgiftsstat för rikets allmänna kartverk

efter fullständigt genomförande af den organisation, som af kartverkskommissionen

sålunda underdånigst föreslagits.

Med hänvisning till hvad kartverkskommissionen i det föregående

framhållit, vill den slutligen i underdånighet förklara, att, under förutsättning

af personalfrågans lösning på sätt detta förslag innehåller, beviljandet

af däri innefattade tillökning i anslaget till rikets allmänna kartverk

bör hafva till följd:

att öfver gång en till 1:100,000-skalan vid utgifning en af kartblad

öfver det norrländska kustlandet ej — såsom eljest blir fallet ■— behöfver

medföra en betydlig försening af publikationen;

att revision och ommätning af föråldrade kartor möjliggöres i vida

större omfattning än nu, utan att ny mätning eu därigenom ef ter sättes; samt

att landets ekonomiska kartläggning påskyndas.

Med anledning af hvad kommissionen för de allmänna kartarbetena

sålunda anfört, får den till sist i underdånighet hemställa,

att med ändring af hvad härutinnan föreskrifvits

genom nådiga brefven den 25 maj och den 20 december

1894, den 12 november 1897 och den 27 juni 1903, utgifningsskalan

för gradbladen Brämö, Indal, Hernösand,

Sollefteå, Örnsköldsvik, Husum, lämplig del af Björna

samt Umeå, Holmön, Degerfors och Löfånger må blifva

såväl 1 : 100,000 som 1:200,000 samt att bladen Hudiksvall

och Sundsvall må utgifvas i skalan 1 : 100,000;

att, där ej arbetenas ändamålsenliga ordnande någon

gång föranleder afvikelse!’, den hufvudregel vid utgifningen

följes, att samtliga 1 : 100,000-blad utgifvas före

1 :200,000-bladen, gradbladen mellan 62° 30'' och 63° 30’

n. br. jämte Brämö föi’e de norr därom belägna samt

dessa före 1 : 100,000-bladen Hudiksvall och Sundsvall;

att — äfvenledes med ändring af nuvarande bestämmelser

— uppmätningsskalan för gradbladen Björna,

Holmön, Degerfors och Löfånger må blifva 1 : 50,000;

att nådig proposition om ändring af de år 1894

angående uppmätnings- och utgifningsskalor fattade besluten,

i sådana delar, hvari nu afgifna förslag kunna anses

från sagda beslut afvika, måtte till Riksdagen aflåtas; samt

95

att kartläggningen sker med iakttagande af den

ritmetod och de beteckningssätt, som af Eders Kungl.

Maj:t för hvardera skalan på förslag af chefen för rikets

allmänna kartverk och efter kartverkskommissionens

hörande fastställes.

På grund af hvad kartverkskommissionen i öfrigt anfört, får densamma

vidare i underdånighet hemställa,

att till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

nådig föreskrift måtte gifvas om skyldighet att, på begäran

af chefen för rikets allmänna kartverk, lämna

denne uppgifter om sådana inom de olika länen utförda,

på kartornas utseende inverkande förändringar, hvilka

tillkommit genom anslag beviljade af landsting eller

hushållningssällskap, eller hvilka, så vidt bekant är, utförts

med enskilda medel;

att Eders Kungl. Maj:t, med hänsyn till hvad kartverkskommissionen

i detta afseende hemställt, måtte i

kommandoväg bestämma, huru anställning af militär

personal vid generalstabens topografiska afdelning skall

äga rum, så att säkerhet må finnas därför, att behofvet

kan i öfverensstämmelse med anslaget till rikets allmänna

kartverk fyllas genom lämpliga och arbetsskickliga

officerare och underofficerare;

att Eders Kungl. Maj:t måtte aflåta nådig proposition

till instundande Riksdag att, med godkännande af

grunderna för den af kartverkskommissionen föreslagna

slutliga organisationen af rikets allmänna kartverk, för år

1906 höja anslaget till sagda kartverk — nu 178,600

kronor — med 40,700 kronor; samt att härvid — utan

ändring i öfrigt af hvad 1894 års riksdagsbeslut angående

aflöningsförmånerna innehåller — i fråga om

arfvodena för de ekonomiska kartarbetenas ledare samt

för kartografer och geodeter följande förändrade bestämmelser

måtte blifva gällande, nämligen:

att den, som förordnas att handhafva närmaste

ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande,

tilldelas ett årligt arfvode af 1,000 kronor;

96

att arfvodet till kartograf äfvensom till

geodet blifver 2,000 kronor med tre ålderstillägg

å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive 5, 1Ö

och 15 års väl vitsordad tjänstgöring; samt

att högst trenne årliga arfvoden, hvartdera

till ett belopp af 500 kronor, tilldelas de kartografer

eller geodeter, som förordnas att biträda vid kartarbetenas

öfvervakande och ledning;

att Eders Kungl. Maj:t likaledes måtte till instundande

Riksdag aflåta nådig proposition därom, att anslaget

till rikets allmänna kartverk måtte uppföras å

riksstatens IX. hufvudtitel såsom reservationsanslag;

att Eders Kungl. Maj:t behagade medgifva, att

från och med år 1905 samtliga de kostnader rikets allmänna

kartverk får vidkännas för utbildningen af generalstabens

aspiranter måtte, mot årligen skeende redovisning,

blifva kartverket genom tillgängliga medel ersatta;

samt slutligen

att, i den händelse nu gjorda underdåniga framställningar

vinna Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens

bifall, åt chefen för rikets allmänna kartverk måtte lämnas

nådigt uppdrag att inkomma med underdånigt förslag

till förändrad instruktion för sagda kartverk i öfverensstämmelse

med de här ofvan och i de underdåniga

utlåtandena i öfrigt angifna grunder.

Stockholm den 8 september 1904.

Underdånigst

AXEL RAPPE.

Elis Sidenbladh. Edv. Oldberg. A. E. Törnebohm.

M. von Feilitzen. E. Melander

Föredragande.

H. Byström.

BILAGOR.

Utlåtanden ang. generalstabens harta öfver Norrland.

13

Bil. 1.

T e c k e n f ö r k 1 a r i n é

för skalan 1:200000.

Bank

Tunnel

Väg öfver bana

.Landsväg

eller större väg i allmänhet

Träbro>

/Stenbro

Kanal

Sluss

By eller annan mindre väg

af bättre beskaffenhet

Annan körväg

af mindre god beskaffenhet

Vinterväg

Ridväg och gångstig

Åker

-%

Löfskog

Glacier

Höj dbildning en, är beteknad; Un - der skogs g rä ris er med backstreck

och öfver densamma med kurvor

pa 15 meters egvidistans.

Riksgräns, Riksröse

Lånegräns

Kärads - eller'' Tingslagsgräns

Sockengräns

Bygräns

Kyrka

Större herrgårdV

Mindre herrgård.!

Gård,

Stuga, torp, nybygge, fäbod

Prestgård

Gästg ifrån eg ärd

Rt.oo

+ + + © + + -»-

Tingshus

H

Vattenqvarn

- + — + -+- +

Sockenmagasin

©

Säl)

—

Postanstalt, der sådan béhöfrer

Verk, som. drifves med ånga,

i y

betecknas

Fyr

a

Marknadsplats

*

Sjömärke

l

4*

Triangelp unkt

A

Lastagcpla ts

X

u

Silfver grufva.

)

Brudgård

#

u

Hopp ar q rufva

?

Hamn,

&

■

''farm/rufva

C?

Ankarplats

A

■

Masugn,

Å.

Segelled,

...............

t

Järnverk

s

Stengrund i valtehbrynet

.

ä

Väderqvarn,

X

Gen. Stab.Lit. Anst . Stocfch.

Bil. 2.

Karta utvisande häbitationer, namn, höjdsiffror och vägstycken,

som utelämnats å kartförsöket litt.Äjamfordt med kartan i skala 1:100 000.

OdrA\yv»*rv

5S '' s -85 .

: ”■> . ''

T ; V ■ •-9,>a.rc'':''ä-j''..''-v; .1 i».-r

m>

nnvt s. k v’v'', ‘V

* k*

IjÖfsäith:

mh

Fogelxnndb

Ratmvran

167

loa

-

SO . • 150

25.0. >'''' .. ''

in Väft tunt

Burnb fn vret Ilo ratin* s''Skstfih

BnvriW^sy KralUnn,/ - / •

Åkerby Harnsta '' -.tf..

16 ttunvstmsy v.Jv

HAV''^''®äWäSS!jP^*^ .

•?, ,n .

i ''Jfh^Vifstavarf

'' . vh-aftf3'',''''

. • r minnas

* .v # Böleshouriarna

. t ..^fariedal

Fri) levit!

o

\ • ** ^ r •

''• Jifv W-V:- ''

\ Strand*

P \ 0äsdbiinfc,''i

hi tv g e t i j ä.T d e tv \ 1|

ä-6’ is tu halm urna

o. - rv/r

Äfei* :{vitv * . ..

Gille

s/ia <.

SXNacfu

diorning sko IniY

Skdg^HiM

16.6

O

S

flriith

. 95

Thsv/

.....! V-, , . tv :<>iSta

-.r; do/i åt nies 1v/h

L åntjöi ''sholmarrui

\ Märrqu

'' ''in- ’’

Full.

h/7/

A "A

k

Y:.‘\

* * 215

ClMsjcnx *•

r*a

''

-•-. . . .. •/

• 267

• fP * -.Sil/eiise//

1«7

KlÖluirt

tö ■''

n

^ . ....

^ '''''' .. -

V. ‘115

^ ’ i

• udda,

, P''.

.las

\ Midt vid :

y . ( 7«)

J/''Stinn,t Vränsta.-\ '' .

.. r •• ■t>;,

• -c-.

Borst», ** *• -80 *

''k’r

ut.

K

-‘K?.

£

92, tf

.

.*

%■ \

. Lill ro

25

AV/Vyto M.»

ms - s . V

Snie»j.

’ Granlotuihn

y*^lL

^ ffimgsrtäs

^ Fg&tjäm

r Tuiiabv v..

(lärde Tunabiick

(ifverkorstet f °V.*_

29o

'' *• ylN.Stuilsbar^et

- 9 • • * ’ . asi

/. ~^;*u rf-> ;> ''• ’ ’

•••

... ... - i?‘.*v*VAs *

*:

i •.***^; . / 7S

Oden.*0 /

/■■■k

m!t: ‘ . J

dram! ) • •

i 21 ''/i

* i .

i tv''

t4,

h iy

i, \ Alde/vrizset

r^åcVavWverv

. ‘i

> 79 \

Flaschan

i Biäsb o (Lönn

\J LiWcdlfven

•96

^ ^ester ds en ^

Söderåsen

59.5

i/va slv

.42.7

•s

(.

154

A''

...Fab.

% ■ ÄS P

,..s , f V|k~

UZ^h^uSr -k ^52

223(y>V>^RO^P^ v >

Still yh il£ •,

rk''Mfy. M.

/ 67.5

97

.. *V ’■•.......104

i* .04 “*•.....

Ä Stadsberg&t

23 3■^lorrbiichu

sb.

112

*lfisjtuv

Ulriks-el. \Jndbcrg\

Btknkusvifieji

12

Tran

ds? °7k?tr m

\ e~Jlabioijnt''n *

fm

JCtiiaiinifrn

risk!

Skorfven

Snöskar .

BILA

Potolitografiskt aftryck i skalan 1:100 000

B1I.A2.

SödervOtt

ifstavarf

Strandi

*\Gistahobnar7ur

BöleshjQlrrLaritcL

YLAAty g e r \ \ av & erv.

fariednt

* O strand

förning sholrriy.

Tacka,

'' örshobnnrna

Hofvi

►könvik

(jaiiunff

fäfårVf,

idseC

RofrbstA\ !

//Utsät&z

mgnoläM

SVäÄecvikeiv

Fläschö)

Tällnm,

nåda!

Ström

! EP

/.•v7o K#.iAkÉlbä

iLUlknlfv

Herrd

lrtviken.

Rödö)

Vesterétsen,

''^j^Tiolmén

öibikenborg

- •1 :: :

Soderdst

Iridberi

famn \

Tanrungt

Torrbarka

iiskL

trea.

Tkorfven,

i arv ''

Snös)

wS&tS&k

A;. A

Ml

Kgägf

v

k A a.Bn

w._A 1

-•••''i'' ‘

: k'''' ’

gs3wa1;

ipsfl

giroaä»

'' • ■ j

B

z in

1É1SS

mmm

>*nr

mmm

''■■-• .roll

■

Pörsök litt A.

Öfv-ertryckffån heliogravyr 1 skalan 1:200 000 Bil Åt

Strand

rf» ta varf.

ss ''\Xom •

\v\VLi§ erijär deri Gasdxfa£&

ksdal ,a 1* \ A

xs^**a ll^b9A''f^9im

«L \ .w»4/

)st/pjui

mm,

\ Ris!''I

Stornäset

jK£ *. «>•

oasgärdpji

SVådavVkcn

iZ/nö/i

å(j3 0

M:l;ing?r

%,l%ltYÖX *

!hVil;:r

Rödöt

<MtW.

•asas&ös

. ~ .....»NVnttS

(Vt. - ;

• - y»f » , z.; y.-r -ii

71 * Ränsa

''''''^SpdtiTvn

WZm*

ii&äs

mm

Ä1SS

ragg

B&Sr

-

|a

k &

K

it

Pörsök litt A.

Heliogravyr 1 skalan 1 200000 B1I.A1.

Ädre hellogravyr i skalan 1:200 000 BilAs.

Öfvertryck från äldre keliogravyr 1 skalan 1:200 000 B1IA5.

/ifsrtavar

, SödervfR^^.

Gistnh ss\lVorrvik**^

Vitkg ertj ärö erv Gc&w

JTcöningsh.. \

farwrlc

Tacka

Sliul&vtf

lm ai

tmikcn.

tartven

SnösTcä/Q

WmM.

mSR

wr ,ö

msåi%

mm

mms%

v-'':

iSi

■S :

*A> ,

&SÄ

1»

:«BSSS

Ifstavarf.-'''' 50 \Södcn''i^T''^R^ ^Strand,

’ JÉfT.SS \Kom ikfdfys A- r,

2-'''' ''K\-ifivg eTi\ är &exv ^as£^fk^jjäge

''. tv~dlrj*716 il \ . . n.;

HörningsTi.

tsfypnd,.

ATVacka

ffåkling

''Srordasel

luisgärden

Sl&äavSUmv.

? ''1 / -vav •

5 ^YSiisatsbcnj-^-.jj^

inviken.

■ v ;A’

p*ħI*

Rödöi

SK

ii®

.; <Ay

4* -•■:

I.......A

HMS

ö7å tr/-1 ■//tf y ’ A- -1

it__;

ss\tM»

r_''''0- <sGistah. v_..«

\vlVf\g

7sh.\Stäg<b

:Mfs

Släi\av\Uen.

inviken

TTlvOc.

Stindame*

%fw*SkoHv''''/''

SnöskäiQ

WMå

i.r^k

mm/m

«

ispmrm1

. .>■ Åt;

BB

1 m 1

r ^ i

Sh

, j

ytkAk

Mana

- y.

■''''k± ..va

-

Generalstabens litografiska, Anstalt

99

Bil. 3.

Exempel

på vådan af att för militärt bruk införa eu kartritningsmetod i skalan 1:200,000

enligt de tillkallade personernas förslag — försöket litt. A.

Antaganden:

l:o) En trupp, som norrifrån är stadd på marsch genom den mest bebyggda

delen af det område, som återgifvits å kartförsöket litt. A., nämligen kusttrakten,

skall förläggas mellan Yifsta varf och Sundsvall. En officer bar erhållit uppdrag

att med ledning af just denna karta verkställa en undersökning angående möjligheten

att bringa truppen under tak och genom ortens tillgångar sörja för dess

underhåll.

Granskande kartan finner han då till att börja med, att intagande af kvarter

från afvägen till Yifsta varfs sågar intill Yifsta gästgifvaregård ej kan äga rum,

emedan trakten härstädes, om man undantager en herrgård 600 m. från vägen

och en nära densamma belägen annan gård, är i fullständig saknad af alla habitationer.

Då han framkommer till den väntade ödemarken finner han emellertid till

sin förvåning ett stort befolkningscentrum'' just på den å kartan varande öde

platsen och får veta, att det hundratal bostäder, jämte handelsbodar och samlingslokaler,

ordnade nästan som i en stad, hvilka han ser, höra till Yifsta varfs storartade

träförädlingsverk.

Han blir förvånad öfver att ett så stort befolkningscentrum med hundratals

invånare ej återgifvits å kartan, och föga mindre öfverraskad blir han vid

att i stället för de 6 bostäder, som å kartan utmärkts mellan gästgifvaregården

och Timrå kyrka, väster om Östrands såg, återigen finna ett arbetaresamhälle

nästan lika stort som det förra. Nu tror han sig emellertid äfven hafva funnit förklaringen

till förhållandet, i det han bland alla bostäderna likväl blott finner sex

bondgårdar. Däraf synes nämligen framgå, att man vid kartans upprättande följt

den regeln att utesluta alla andra habitationer än »gårdar», och rekognosören får

sålunda klart för sig, att hvarje svart, ifylld kvadrat betecknar en bondgård med

ty åtföljande ladugård, hvarest alltså rekvisitioner åtminstone af kött och stråfoder

kunna ske och där stallrum kan beredas för de beridna vapnens hästar.

Sedan han dragit denna slutsats, blir han naturligtvis ej så förvånad, när

han, anländ till Skönvik, äfven finner därvarande betydliga samhälle med hus vid

100

hus återgifvet allenast som eu mindre herrgård, ensligt belägen på en skogbevuxen

höj dsluttning. Och när han strax därpå i trakten af Sköns kyrka kan i

verkligheten räkna lika många bondgårdar som svarta gårdstecken å kartan, finner

han tillfullo bekräftadt, att grundsatsen vid habitationers inritande varit den, att

inga andra dylika å kartan skolat upptagas än bondgårdar och herrgårdar; och

hvar helst han å kartan påträffar en svart fyrkant, där väntar han sig hädanefter

kunna med visshet påträffa en gård af sådant slag. Han får emellertid äfven

klart för sig, att om endast tillgång till dylika kartor finnes, en noggrann rekognoscering

på stället är dubbelt nödvändig, ty af kartan ensam hade han ej fått

annan uppfattning om inkvarteringsmöjligheterna än en falsk. Där han på grund

af kartans utseende ej trott sig kunna förlägga ens ett par kompanier, kunna

nämligen i verkligheten inkvarteras flera bataljoner.

Emellertid rider han vidare, finner att bondgårdarna i trakten af Färsta

och Högom i allmänhet också återfinnas å kartan, men blir frapperad af det stora

antalet dylika å kartan utmärkta »gårdar» vid Skönsberg och Heffners sågverk.

Där synas de beridna vapnen företrädesvis kunna förläggas, ty i det sextiotal

bondgårdar, som finnas upptagna å kartan, hör finnas en riklig fodertillgång och

godt om stallrum.

Men när rekognosören vid Byn slagit in på vägen till Skönsberg, kan han

ej dölja sin förvåning, då han ej kan upptäcka en enda af de sextio bondgårdarna

men väl, på sydsluttningen af Skönsbergshöjden, en hel stad af arbetarebostäder,

disponentboställen, handelsbodar, skolhus m. m., det vill säga betydande inkvarteringsmöjligheter

för infanteri, men en trakt, där af brist på stallrum och foder

intet eller högst obetydligt af beridna vapen kan förläggas. Hans förvåning och

missräkning äro stora och minskas ingalunda, när han genom Sundsvall ridit fram

till Kubikenborg och äfvenledes där i stället för de, ehuru nu med mindre visshet,

väntade bondgårdarna finner den största arbetarestad, han utefter hela vägen sett.

Hvad de små svarta fyrkanterna betyda, eller rättare hvilken möjlighet

det finnes att räkna med dem, är honom nu omöjligt att fatta. Kanske förhåller

det sig så, att kartan tillkommit, innan de stora befolkningscentra vid Vifsta

varf och Skönvik vuxit upp, och att man vid utmärkandet af bebyggdheten å

öfriga rekognoscerade sträckor, i följd af den lilla skalan, återgifvit habitationerna

till allenast en viss procent af deras verkliga antal, vare sig de utgjorts af

»gårdar» eller af mindre lägenheter.

Han blir i tillfälle att pröfva denna tankes riktighet, när han i ändamål

att träffa förberedelser för en eventuell inkvartering af trupper äfven i närheten

af Böle, sydväst om Sundsvall, rider till denna by. Här räknar han på kartan,

öster om tingslagsgränsen, 14 habitationer, och finner i verkligheten 28 bondgårdar

och mindre lägenheter. Ehuru detta ingalunda var den proportion, som han på

grund af föregående erfarenheter norr och öster om Sundsvall väntat sig, tar han

101''

den dock tillsvidare för god och vill med ledning däraf undersöka den ungefärliga

inkvarteringsmöjligheten på andra sidan tingslagsgränsen, väster om Böle hy.

Vid därvarande smärre vägar räknar han 11 habitationstecken, men då han finner

dessa i verkligheten (se 1:100,000-kartan) motsvaras af 12 habitationer, kan han

ej annat tro än att hans nyss uppgjorda teori om en viss proportion är falsk

äfven den.

Det är ej underligt, om han numera ser sig ur stånd att förklara, hvad de

där små svarta fyrkanterna egentligen betyda, då de hvarken beteckna eu bondgård

eller en mindre lägenhet eller en samling af tva, tre eller flera dylika

habitationer. Till dess han af den, som förfärdigat kartan, tilläfventyrs erhåller

nyckeln till gåtan, måste han ovillkorligen hylla den åsikten, att, åtminstone från

militär synpunkt sedd, en karta, där habitationerna utmärkas på sätt här skett,

icke blott ej gifver något begrepp om traktens hebyggdhet och därmed förenade

möjligheter utan äfven i dessa afseenden är vilseledande.

2:o) För att utröna hvad rättelse man i taktiskt afseende kan hafva af den

utarbetade kartan litt. A. i skalan 1: 200,000, kan man tänka sig, att en tiuppstyrka

är stadd i marsch samma väg, som förut omtalade rekognosör ridit. För

att hindra en norrifrån utefter strandvägen framryckande fiende att tränga längre

mot söder bestämmer sig nyssnämnda trupps befälhafvare att med användande af

den å kartan utmärkta lilla höjden strax söder om Yifsta gästgifvaregård föra

en uppehållande strid, till dess andra trupper hunnit intaga en hufvudställning,

möjligen i terrängafskärningen söder om Timrå. Den nämnda höjden, framför

hvilken en liten bäck flyter, synes af kartan att döma ägnad att besättas med

infanteri, som, möjligen efter någon trädfällning, torde kunna finna ett jämförelsevis

fritt skjutfält mot norr öfver den därvarande obebyggda trakten.

Redan af förut lämnade redogörelse för denna trakts verkliga utseende bör

man kunna sluta till, hvilken missräkning truppens befälhafvare måste erfara, då

han, ankommen till ort och ställe, finner den höjd, han tänkt besätta, belamrad

med eu massa byggnader samt att något fritt skjutfält ej är tänkbart, da Vifsta

varfs arbetarestad upptar hela förterrängen.

Föga mindre besviken på kartan torde den befälhafvare blifva, som söker

intaga en hufvudställning bakom terrängafskärningen närmast söder om Timra

kyrka. _ Tydligen bör en här intagen ställning besättas sålunda, att infanteri

försvaret

koncentreras på terrängen mellan kustlandsvägen och Hamstasjön (sjön

söder om namnet »Roken» å 1: 200,000-kartan), under det att artilleriet uppställes

vid Skönvik. Ett höj dparti söder om »ö» i sistnämnda namn synes, såsom rätt

framspringande men på samma gång undandraget samt alldeles fritt fiån byggnader,

väl lämpa sig härför. Om denne befälhafvare varit nog oförsiktig att

blott efter kartan träffa sina förberedelser, torde han känna sig alldeles bort

-

102

kommen, då han finner, att hela terrängafskärningen icke blott öster om kustvägen

utan delvis äfven väster om densamma ingalunda, såsom af kartan framgår,

utgöres af en i nästan ursprungligt naturtillstånd varande skogsbacke utan af en

stor, bebyggd ort med hus vid hus. Och om under sådana förhållanden den af

kartan utvisade artilleriställningen väljes, blir hela försvaret snart omöjligt att

utföra, när fiendens kanoner skjuta de i verkligheten befintliga, men å kartan

obefintliga arbetarekvarteren i brand.

Detta blott ett par exempel på de betänkliga följder ett dylikt sätt att i

tätt befolkade trakter, på bekostnad af det för dem mest karakteristiska — nämligen

habitationerna , tillgodose 1:200,000-kartans prydlighet kan medföra,

exempel som, så liten den ifrågavarande kartan än är, utan svårighet skulle

kunna mångfaldigas.

Bil. 4.

1881

1 Rostojaure

1382,

188?,83

1888

5 Sappera

1880,82-9*1

fl Kåre

1879,83,

''orae tratt

isio-ai

5 Mangel!

i\ 880,81

1889

R‘Laiiuo

1879,83,89''"''

1889

10 Vittangi

I877,7S,80,B2,86

J889 |........ 1889

8 Kehnekalsse I 9 Kaalaslustfs.

1877,80,80

7* Akta

1871,78

1877-80

1890

15 Gellivare

1879,82,86

jl Hulda

HVTajaltt

1890

*''4? SuliÉälma

J861,71,73,88

15 StSjöfaRet 14 i11181148

1,82,86,88

1871,77,88

1890

»-KorpUombolo

1890

20 Qvikkjokk I 21 Jo

S7,é8;85,87,88 I 1882,85,86,88

2 HakfciÄ

\fp3,8Ö

Staika

»879,86 58?

1882,85,86

1875,7^

1 \Uv Offer Tornet

50 Öfver fcd^ 1 i,

l»89

29V&1''81''8

27 ArjepluU\ 28 Stenträat

Löfmokk

•'' 1886,88-91

iaap,8S,tW,89,90

-*-»-''ti875,89,90

1878,85,86,90

1875,78,85,8

^arand»

1892

55 Arvidsjaur

1878,85,90 \j

1897.

! 32 Tärna

1890,9^,95

1896

55 Sorsele

1887,89,90,93

1889,91

I889,9Öv9»

,,.,- 74- 1 V> Rödkål''*-"

44 Titea. I

ij. 1 189»

■■ ■-* N

59 Jadnem

1895-97

40 Dikanas

1895-97

42 Mala

(878,93''r94

1894-96

VÄSTERBO

^SkeUeEtcå

/

46 Frosrvilcen

50 Noraiö

48 Vilhelmina

^€97

47 it isbark

I85K9S

\

55 Alanäs\

MunsfjäHet

gerjots v.

55 Fredrika

54 Åsele

64Hobnön

^ Kal en

fyCmeå. ^

59 Kallsjön

60 Ström

62 Björna

61 Jun

ER? [O

70 Husvan

GflÖmskö

66 Åre

Förklaring:

Lcuieffrä/tx

JÄM

Siöc Xr

liH^fnösand

-j".

80 Brämö

Uppritade till

h^twqnuyr.

'' 1:200,000

8&iii]lherrdal :

\v. i

83 Los

____

88 Söderhamn

n

TricmptUesrirfl

87 VoxnaN

Inpå* föra/t/c.

ten, p/orda.

30 ‘ t 30

Plan

öfver kartverksarbetenas läge i

VÄSTERBOTTENS VÄSTERNORRLANDS

och.

JÄMTLANDS LÄN

vid slutet af år 1903 .

O IO Jo 50

.v. t. r y

ro u

$1-

_ii,0kin.

Bil. 5.

Uppgift

il ytvidden af kartlagdt, fältmätt och icke fältmätt område af Västerbottens, Västernorrlands

och Jämtlands län vid sintet af år 1903.

Kartlagdt

Fältmätt

loke fältmätt

område.

område.

område.

Län.

K v a

d r a t

mil.

Västerbottens...........

409 *)

67

113

*) 20 kv.-mil häraf (bladet Skellefteå) i ej j

retuscherad plåt.

Västernorrlands..........

32

100

123

Jämtlands.............

**) Plåtarne till bladen Munsfjället och Dufed

183 **)

95

232

under retusch.

024 >)

I1) motsvarar i yta 15,5 gradblad.

Summa

262 ''-)

468 :l)

<*) » » » 6,5 >

|3) > > > 11,5 >

Anm. Siffrorna äro endast approximativa.

Grafisk framställning:

Västerbottens län.

Västernorrlands län.

Jämtlands län.

kartlagdt (kopparplåt gjord).

fältmätt.

_1 ej fältmätt.

—I Längd, motsvarande 41 tv.-mil =

ytan af ett gradblad (i medeltal). o

oo

104

Bil. 6.

Tabell

utvisande befolkningstätheten i trakten af Umeå och af Hernösand.

Tingslag.

A r

Land,

e a 1 (i kv.

Y atten.

km.)

Summa.

Folk-

mängd

31 dec. 1903.

Folk- mängds- täthet på

1 kv.km

land.

K. Umeåtrakten.

(Ungef. bladen Degerfors, Löfånger, Björna, Umeå och Holmön).

Nysätra..............

1.792.42

66.74

1,859.21

13,893

7.7

Degerfors.............

2,792.98

146.71

2,939.69

7,640

2.7

Umeå...............

2,702.36

75.75

2,778.11

25,651

9.5

Nordmalings och Bjurholms.....

2,624.67

80.22

2,704.89

14,037

5.3

Själevads.............

1,374.80

65.25

1,440.05

11,625

8.4

Nätra...............

3,800.37

173.54

3,973.91

17,094

4.4

Arnäs ...............

1,313.25

84.08

1,397.33

14,972

11.4

Resele...............

2,214.25

131.98

2,346.23

8,163

3.6

Tillsammans

18,615.15

824.27

19,439.42

113,075

6.1

B.

Hernösandsträkten.

(Ungef. bladen Husum, Örnsköldsvik,

Sollefteå, Indal och Hernösand).

Nordingrå.............

571.80

25.06

596.86

7,710

13.5

Nora................

354.21

50.02

404.23

9,106

25.7

Grudmundrå.............

469.27

44.00

513.27

12,545

26.7

Säbrå ...............

763.38

30.97

794.35

9,064

11.8

Ljustorps..............

667.53

25.60

693.13

7,766

11.6

Indals . ..............

1,212.54

104.97

1,317.51

6,692

5.5

Sköns ...............

217.19

1.57

218 76

23,837

109.8

Ragunda..............

3,598.84

217.06

3,815.90

13,957

3.8

Sollefteå..............

1,033.46

49.07

1,082.53

11,325

10.9

Boteå...............

962.31

46.26

1,008.57

13,619

14.1

Selångers..............

356.14

7.96

364.10

4,711

13.2

Nj urunda.............

296.65

30.28

326.93

8,253

27.7

Tana...............

1,212.04

76.83

1,288.87

11,573

9.5

Torps...............

2,816.80

188.91

3,005.77

16,394

5.8

Tillsammans

14,53222

898.56

15,430 78

156,552

10.7

"Förslag

till utsträckning eu af utgifning i skalan 1:100,000

af kartan öfver norrländska kustlandet.

Bil. 7.

8 30 7 30 6 30 5 30 ^ 30 3 30 2 30 1 30 O 30 1-302 303 30 4 3D 5 31)6 30 7 30 8

INDELNING

af

KARTA öfver NORRA SVERIGE

skala 1:200000

i it gifven af

RIKETS ALLMÄNNA KARTVERK

1 Rostojaurtf

3Sjangdi

Laituo

9 Kaalasli

r

Drillvält''

13 St Sjöfallet

12 Slik fallna

20 OvMgokk

18 Xerkena$

19 SL-uka

28 Stentrask

25 Xasafjält

27 Ariephxog \

26 Löfmokk

3a Arv;

32 Tärna

33 Sorsele ''•

42 Mala

* 6 FrosKiken

’t7 R isbark

48 \ Imelmma

5^Alanäs\

\ 5 V Aséle

o3 Kalå.seu

59 Kallsjön.

BO Slrinn

GlJimsele

h90ro

71 jtjj»snedal

73Brär

76 Tercnas

78Railisiö

81''Jdre

LiITliprrdal

n+tru ■vall

30 6 30 5 30 i 30 3 30 2 30 1 30 Q 30 1 30 2 30 3 30 4 *30 5 30

_2_00lmi.

Gen Stab. Lit. Anst.Stockh.

Blad

i skalan, /: 1001)00

-Blad i skalan 1:200000

Bilaga till utlåtandet den 8.december 1903.

Ben topografiska

uppmätningens ocli utgifning ens ståndpnnkt i norra Sverige

vid slutet af år 1903.

INDELNING

af

KARTA öfver NORRA SVERIGE

skala 1:200000

utéifveTi af

RIKETS ALLMÄNNA KARTVERK

13 St aftal It''

/

20 ^ja^jokk

<8 AfpncenqS

19 ^faika

/

25 Xafefjfflt

26 Lpnnokk

k)Djkanö:

V 43 jyfi

39^Mhem

/

48YfliH4miit.

/

t6 Frpjjpiken

50 Xyf-MÖ

47vR^d)ärk

49 LVcKkle

52 Afuns§ället

iDééerfors

53Wlanäs\

V> Fredrika

< 54 Asele

oS Karlsen

v tViHobuim

•>9 Kallsjön

31 iaea Ky

BO Stnnji

61.hmsele

(72 Björna

r

70 misinn

69 dmsk«)l<ls\

V

^. <y

"»Jfrniösajul

71 Lj^tsnedal I 72

76 Tennas

80 Braiun

T

81 J ilre g

82 Bil Iherrdal

83 Los

Och Stab I.it Anst Stockh

Område topografiskt uppmätt i skalan t:50,000

_____,_____________,________________,.....^.....1:100,000

Utgift m kull hind

Färdigt icke utgiftia kartblad.

Topografiskt ouppmätt område

105

Bil. 8.

P. M.

för beräkning af tiden för anskaffande af tryckplåtar till bladen Sollefteå,

Indal, Hernösand, Örnsköldsvik, Hnsnm och Brämö samt eventuellt

andra kartgrupper.

Beräkning af tid och kostnad 1 för reproduktionen af de senast utgifna 10 st.

1:100,000-kartorna.

Kartblad.

Kv.-mil.

Ritning till heliogravyr.

Kopparplåt.

- Tillgravyr och

retusch.

Summa.

Tid.

Däraf för

terräng.

Kostnad.

Kr.

Tid.

Kostnad.

Kr.

Tid.

Kostnad.

Kr.

Tid.

Kostnad.

Kr.

Mån.

Dag.

Mån.

Dag.

Mån.

Dag.

Mån.

Dag.

Mån.

Dag.

Uddeholm . .

26.45

35

4

22

_

4,970

1

500

12

20

4,530

48

24

10,000

Åmål ....

23.00

37

—

21

12

4,960

1

—

500

10

8

3,500

48

8

8.960

Töcksmark . .

6.57

10

10

7

25

1,577

1

—

500

4

8

867

15

18

2,944

Arvika....

26.45

39

29

25

13

5,268

1

—

500

15

1

4,353

56

—

10,121

Eda.....

22.73

38

28

26

11

5,325

1

—

500

12

20

4,340

52

18

10,165

Långebäck . .

1.28

3

4

2

—

428

1

—

300

1

7

242

5

11

970

Hedemora . .

26.45

40

17

24

11

5,279

1

—

500

18

15

5,285

60

2

11,064

Falun ....

26.45

44

—

30

—

5,397

1

—

500

19

—

6,250

64

—

12,147

Gäfle ....

25.70

25

19

12

12

3,975

1

—

500

13

—

4,000

39

19

8,475

Ockelbo . . .

20.92

31

25

19

7

4,058

1

—

500

13

—

3,625

45

25

8,183

200.00

806

16

191

1

41.287

10

—

4,800

119

19

36,992

486

5

83,029

Medeltal tid per kv.-mil ....

dagar, hvaraf

ritning till heliogravyr ....

. . 1 » 15

»

därt f terrängritningen . .

. . 28

»

tillgravyr jämte retusch . . .

. . 17

»

'') Kostnadsberäkningen införd blott i och för de å bil. 15. gjorda jämförelserna.

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland.

14

106

Beräkning af tid och kostnad för reproduktion af 5 jämförbara Norrlands

kartor

i 1: 200,000.

Kartblad.

Kv.-mil.

Ritning till heliogravyr.

Kopparplåt.

Tillgravyr och

retusch.

Summa.

Tid.

Däraf för

terräng.

Kostnad.

Kr.

Tid.

Kostnad.

Kr.

Tid.

Kostnad.

Kr.

Tid.

Kostnad.

Kr.

Mån.

Dag.

Mån.

Dag.

Män.

Dag.

Män.

Dag.

Mån J Dag.

Sundsvall . .

43.44

30

23

9

20

5,141

i

140

10

_

3,333

41

23

8,614

Bräcke....

42.72

25

10

13

—

3,653

i

—

140

8

20

2,842

35

—

6,635

Östersund . .

42.00

31

10

12

4

4,264

i

—

140

8

—

1,227

40

10

5,631

Are .....

42.00

29

22

10

10

4,571

i

—

140

7

—

2,285

37

22

6,996

Dufed ....

26.04

15

12

7

13

2,111

i

—

140

4

24

1,500

21

6

3,751

196.20

132

17

52

17

19,740

5

700

88

14

11,187

176

1

31,627

Medeltal tid per kv.-mil .

ritning till lieliogravyr .

däraf terrängritningen

tillgravyr jämte retusch .

27 dagar, hvaraf

20 »

8 »

6 »

Landarealen af nedanstående bladgrupper är:

Grupp. I. Sollefteå....... 42.00 kv.-mil

Indal........ 42.72

Hernösand...... 19.44 »

Örnsköldsvik..... 35.41 »

Husum....... 3.03 »

Brärnö........ 0.90 »

Grupp. II. Degerfors...... 40.55 kv.-mil

Löfånger ...... 19.00 »

Björna S.0...... 10.32 »

Umeå........ 36.68 »

Holmön N.Y. och S.Y. 2.95 »

Grupp. III. Sundsvall...... 43.00 kv.-mil

Hudiksvall..... 43.00 »

143.50 kv.-mil.

109.50 kv.-mil.

86.00 kv.-mil.

107

Enligt ofvanstående beräkningar skulle antalet arbetsmånader för ofvanstående

bladgrupper blifva följande:

Grupp I.

Grupp II.

Grupp III.

Månader.

Månader.

Månader.

Skalan 1:100,000:

Tid för ritning af konturer och namn........

81

62

48

» » » terräng..............

133

102

80

» » tillgravyr och retusch............

81

62

48

Skalan 1 :200,000:

Tid för ritning af konturer och namn........

57

4o

—

> > » » terräng..............

» » tillgravyr och retnsch............

39

28

29

22

—

Enär kontur- och namnritningen sker för sig ock terrängritningen för sig,

och tiden för utgifningen af en serie blad är beroende på den tid, som åtgår till

utförande af den del af arbetet, som tager mesta tiden i anspråk, skulle enligt

ofvanstående tabell det förhållandet inträffa, att i fråga om ritning för 1:100,000- skalan tiden för terrängritningen, men i fråga om ritning för 1: 200,000-skalan

tiden för kontur- och namnritningen komme att bestämma utgifningstiden.

Erfarenheten har emellertid gifvit vid handen, att i regel tiden för ritning

af terräng å en viss yta öfverstiger tiden för ritning af konturer och namn å

motsvarande yta. Att det motsatta förhållandet inträffat vid heliogravyrritningen

till de fem 1: 200,000-blad, som blifvit använda såsom beräkningsmaterial, beror

dels på särskilda undantagsförhållanden, dels på den omständigheten, att det

varit med särdeles stora svårigheter förenadt att på dessa fem blad vid ritning

i den lilla skalan inpressa den mängd namn och kartografiska data, som på dem

måste insättas. Att det oaktadt dessa blad blifvit använda som beräkningsmaterial

har sin orsak däruti, att de äro de med bladen inom grupperna I och

II mest jämförbara.

Under sådana omständigheter, och då berörda undantagsförhållanden icke

komma att för framtiden äga rum, har man ansett sig, utan fara för misstag,

kunna i fråga om 1:200,000-kartorna anslå samma tid för ritning af konturer

och namn som för ritning af terräng, och således i stället för de i tabellen här

ofvan (sid. 107) angifna tiderna ansett rättast att fastslå tiderna 48 och 36

månader (medeltalen mellan kontur- och namn- samt terrängritningstiderna) för

resp. grupp I och II såväl för kontur- och namnritningen som för terrängritningen.

Tillgången på terrängritare kan sålunda sägas vara det, som bestämmer

den tid, som åtgår för utgifningen af en serie blad, och som därjämte angifver

108

behofvet af kontur- och namnritare samt gravörer, om de olika arbetena skola

hålla jämna steg med hvarandra.

Antager man med stöd af ofvanstående, att 5 terrängritare finnas att tillgå,

prestera déssa med 6 månaders arbetstid om åretx) 30 arbetsmånader och kunna

sålunda utföra terrängritningen på nedanstående tider:

Grupp I.

Grupp II.

Grupp III.

År.

Månader.

År.

Månader.

År.

Månader.

Till skalan 1 : 100,000 på.........

4

5

3

5

2

8

» > 1:200.000 ».........

1

7

1

2

—

Sammanlagda tiden för terrängritningen till skalan 1 : 100,000 af alla 3

grupperna blir 10 år och 6 månader och till skalan 1: 200,000 af grupp I och II

2 år och 9 månader.

För att kontur- och namnritning samt gravering skall hålla jämna steg

med terrängritningen, kräfves för arbetena på här ifråga varande bladgrupper i

proportion till ofvan antagna antal terrängritare 2 kontur- och namnritare samt

2 gravörer med en arbetstid af 11 månader om året.

För att erhålla tiden för utgifningen måste tiden för terrängritningen

ökas med tiden för kontur- och namnritning, innan terrängritningen kan börja,

omkring 1 år, och med tiden för graveringen å de sista bladen, sedan terrängritningen

afslutats, likaledes omkring 1 år. Sålunda kräfves för utgifning af

hela serien i skalan 1:100,000 omkring 12 år och 6 månader och af grupp I och

II i skalan 1: 200,000 omkring 4 år och 9 månader.

Fördubblas heliogravyrritarnas antal och ökas gravörernas med en, torde

hela arbetet kunna fullbordas på 8 å 9 år i skalan 1: 100,000 och grupp I och II

på omkring 3 år i skalan 1:200,000.

De hafva nämligen hittills äfven deltagit i fältarbetena.

109

Bil. 9.

Beräkning

af för statsverket ökad utgift vid ersättandet af den nu till rikets allmänna

kartverk tillfälligt kommenderade militära personalen genom motsvarande

antal fast anställda officerare och underofficerare järnte ytterligare

5 för revisionsarbeten.

Kronor.

Summa

Kronor

1 öfverste och chef, lön m. m. på generalstabens stat eller motsvarande

på kartverkets efter öfverflyttning från generalstabens .....

_

_

_

1 öfverstelöjtnant, lön.......................

dagaflöning ä 5 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

4.500

1,825

1,000

—

7,325

1 major, lön............................

dagaflöning å 5 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

4.000

1,825

1.000

—

6,825

1 kapten af 1. klassen, lön.....................

dagaflöning ä 4 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

3,400

1,460

500

—

5,360

5 d:o...............................

-

—

26,800

—

1 kapten af 2. klassen, lön.....................

dagaflöning ä 4 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

2,400

1,460

500

—

4,360

1 d:o...............................

—

—

4,360

—

1 löjtnant af 1. klassen, lön.....................

dagaflöning ä 3 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

1,500

1.095

''400

—

2.995

1

3 d:o...............................

—

—

8,985

—

1 löjtnant af 2. klassen, lön.....................

dagaflöning å 3 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

1,020

1,095

400

—

2,515

3 d:o • ..............................

—

—

7,545

_ |

1 underlöjtnant, lön.........................

dagaflöning ä 3 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

720

1,095

■ 400

E

2,215

3 d:o...............................

—

—

6,645

—

Transport

i

—

85,930

-

no

Kronor.

Summa

Kronor.

Transport

—

—

85,930

_

1 fanjunkare, lön..........................

1,020

—

dagaflöning ä 2 kr. i 365 dagar................

730

—

inkvartering.........................

300

—

2,050

_

3 d:o ;..............................

—

—

6,150

—

1 sergeant af 1. klassen, lön.....................

720

—

dagaflöning ä 1,50 kr. i 365 dagar...............

547

50

inkvartering.........................

240

—

1,507

50

—

—

3,015

—

1 sergeant af 2. klassen, lön....................

600

dagaflöning ä 1,50 kr. i 365 dagar...............

547

50

inkvartering.........................

240

—

1.387

50

2 d:o...............................

—

—

2,775

—

Till reseersättning och dagtraktamente åt de för revideringsarbeten ytter-

ligare behöfliga fältmätarna 5 personer ä 1,000 kr. (Löner m. m.

ofvan upptagna) .......................

—

—

5,000

_

Summa ökad utgift

—

—

107,815

—

Minskad utgift:

l:o) Dagtraktamente till vinterkommenderade officerare — enligt staten i

allmänhet..........................

8,000

—

2:o) Besparad half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för hittills i medeltal

under nedanstående tider kommenderad personal:

Kaptener i 1,000 dagar ä 2 kr............2,000

Sub.officerare i 3,150 j > 1,50 kr...........4,725

Sergeanter i 510 » > 0,75 » 382

7,107

15,107

-

Återstår ökad utgift

—

92.70S

—

in

Bil. 10.

Beräkning

af för statsverket ökad utgift vid ersättandet genom fast anställda officerare

och underofficerare af eu del af den till rikets allmänna kartverk tillfälligt

kommenderade personalen samt hela arbetskraftens ökande med 5 officerare

eller underofficerare för revisionsarbeten.

Kronor.

Summa

Kronor.

1 öfverste ocli chef, lön m. m. på generalstabens stat eller motsvarande

på kartverkets efter öfverflyttning från generalstabens......

1 öfverstelöjtnant, lön.......................

dagaflöning ä 5 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

4,500

1,825

1,000

-

7,325

1 major, lön............................

dagaflöning ä 5 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

4.000

1,825

1.000

6,825

1 kapten af 1. klassen, lön.....................

dagaflöning å 4 kr. i 365 dagar.................

inkvartering.........................

3,400

1,460

500

—

5,360

—

—

16,080

—

1 kapten af 2. klassen, lön.....................

dagaflöning ä 4 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

2,400

1,460

500

4,360

—

—

4,360

—

1 löjtnant af 1. klassen, lön.....................

dagaflöning ä 3 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

1,500

1,095

400

—

2,995

—

—

5,990

—

1 fanjunkare, lön..........................

dagaflöning ä 2 kr. i 365 dagar................

inkvartering.........................

1,020

730

300

—

2,050

—

—

4,100

—

1 sergeant af 1. klassen, lön....................

dagaflöning ä 1,50 kr. i 365 dagar ...............

inkvartering.........................

720

547

240

50

1,507

50

—

—

3,015

Transport

—

63,967

50

112

Kronor.

Summa

Kronor.

Transport

—

—

63,967

50

Till reseersättning och dagtraktamente åt de utöfver nn vanliga antal

fältmätare ytterligare hehöfliga: 5 personer ä 1,000 kr.....•

—

_

5,000

—

Summa ökad utgift

—

—

68,967

50

Minskad utgift:

l:o) Dagtraktamente till vinterkommenderade officerare, enligt staten i

allmänhet...........................

8,000

—

2:o) Besparad half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för hittills i medeltal

under nedanstående tider kommenderad personal:

Kaptener i 720 dagar ä 2 kr............1,440

Sub.officerare i 2,190 » > 1,50 kr...........3,285

4,725

__

12,725

Asterstår ökad utgift

—

56,242

50

113

Bil. 11.

Beräkning

af för statsverket ökad utgift vid ersättandet af den nu till rikets allmänna

kartverk kommenderade militära personalen genom motsvarande antal fast

anställd civil personal jämte ytterligare 5 för revisionsarbeten.

(Nu gällande aflöningsgrunder följda.)

Ökad utgift:

Kronor.

Summa

Kronor.

1 kartverkschef, lön = öfverdirektörs för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

8,000

—

32 st. civila topografer, för hvilka arfvoden m. m. beräknas i öfverens- stämmelse med nu gällande stat för ekonomiska kartverket sålunda:

Vid sagda kartverk utgår, enligt staten, till 20 kartografer och

kartografaspiranter:

Arfvoden...................kr. 40,300

Fältarbetskostnader..............> 38,250

Summa kr. 78,550

Motsvarande för 32 topografer 32/2o ■ 78,550 ...........

125,680

—

Dyrtidstillägg = S2/2o af nu till kartograferna utgående 3,460 . . .

5,536

—

139,216

Minskad utgift:

l:o) Dagtraktamente till vinterkommenderade officerare........

8,000

—

2:o) Besparad half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för hittills i medeltal

under nedanstående tider kommenderad personal:

Kaptener i 1,000 dagar ä 2 kr...........kr. 2,000

Sub.oflicerare i 3,150 > > 1,50 kr..........» 4,725

Sergeanter i 510 » i 0,75 i.........> 382

7,107

—

3:o) Nuvarande kostnad för topografiska afdelningens fältarbeten, med af- drag af motsvarande kostnad för aspiranter och civila (omkr. 11,000)

21,000

—

36,107

Återstår ökad utgift

—

103,109

_

I den händelse vid en omorganisation en öfverstebeställning vid generalstaben skulle indragas

och för densamma beräknade aflöningg- m. fl. förmåner öfverflyttas till det nya kartverket, skulle de

ökade kostnaderna för detsamma endast blifva här nedan beräknade:

Ökad kostnad enligt föregående beräkning.............103,109

Minskad kostnad: 1 öfverste, lön..............6,000

dagaflöning ä 6 kr. i 365 dagar.....2,190

lönetillägg för hästar.......... 800

furageersättning............ 730

inkvartering.............. 1,200 10,920

Återstår ökad utgift 92,189

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland.

15

114

Bil. 12.

Beräkning

af för statsverketx) ökad utgift genom anställande vid rikets allmänna

kartverk af 3 officerare afsedda att ersätta general stabsofficerare samt

ytterligare 5 officerare afsedda till utförande af revisionsarbeten.

Kronor.

Summa

Kronor.

Dagaflöning enligt Kung! brefvet den 30. april 1881 och den 28. juni

1895 för 3 officerare afsedda att ersätta generalstabsofficerare (2 ä

5 kronor och 1 ä 4 kronor) — under 7 månader.........

2,940

Half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för ofvanstående:

2 kaptener i 365 dagar ä 2 kr.............1,460

1 sub.officer i 365 > j 1. > 50 öre......... 547,50

2,007

50

4,947

50

Dagaflöning enligt förutnämnda Kung!, bref för 3 officerare — för revi- sionsarbeten •— (1 ä 5 kronor och 2 ä 4 kronor) — under 7 månader

2,730

_

Fältarbetskostnad för 5 officerare (de nyss nämnda och ytterligare 2) —

under 5 månader ä 1,200 kr...................

6,000

_

Half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för:

1 kapten i 365 dagar ä 2 kr............... 730

1 d:o i 150 » i 2 i .............. 300

2 snb.off. i 365 » » 1,50 kr..............1,095

1 d:o i 150 j » 1,50 »............. 225

2,350

11,080

Summa j —

—

16,027

50

*) För kartverket utgör den ökade utgiften 11,670 kr.

115

Bil. 13.

Till Konungen.

I följd af Eders Knngl. Maj:ts proposition i ärendet medgaf 1894 års

Riksdag, att med uteslutande nr riksstaten af den under sjätte hufvudtiteln å

ordinarie stat uppförda anslagstitel -.rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag»

tillika med det därunder anvisade anslag, 6,000 kronor — i stället bland

anslagen å riksstatens sjätte hufvudtitel under anslagstitel »rikets allmänna kartverk»

å ordinarie stat uppfördes ett anslag å 178,600 kronor; och har detta anslag

sedermera, efter jordbruksdepartementets inrättande, öfverflyttats till nionde hufvudtiteln.

I det förhållande att samma anslag är af den natur, att de å anslaget

tilläfventyrs uppstående besparingarna under ett år icke kunna påräknas för

ett följande års arbeten, synes mig emellertid ligga ett hinder för rikets allmänna

kartverk att för möjligast minsta kostnad lämna möjligast största arbetsprodukt.

Vid utöfvandet af kartverkets väsentligaste och mest kräfvande verksamhet,

nämligen de sommartiden pågående fältarbetena, är af helt naturliga skäl

arbetets såväl kvalitet som kvantitet i mycket hög grad beroende af väderleksförhållandena,

och kan ofta, när dessa äro ogynnsamma — såsom exempelvis nu

under tvenne år inträffat — det ej anses med god hushållning förenligt eller vid

sträfvan efter ett tillförlitligt resultat önskligt, att personalen, utan motsvarande

valuta för kartverket, förbrukar hela den i årets stat uppförda fältarbetsaflöningen

samt att dryga handtlangningskostnader samtidigt utgifvas. Kartografer

med flera böra, synes det mig, under sådana år, i den utsträckning som af arbetenas

art betingas, tidigare än eljest hemkallas till hufvudstationen; och enär

arbetsplanen redan är i öfrigt uppgjord och personalförhållandena därefter ordnade,

kan det dä ofta visa sig omöjligt att under årets sista del på ändamålsenligt

sätt å byråarbeten använda den genom fältarbetenas afbrytande erhållna

besparingen. Ett annat år däremot, då väderleksförhållandena ställa sig

gynnsamma, kan det i kartverkets intresse vara önskligt, att fältarbetena pågå

längre än staten för aret medgafve, då härigenom olägenheterna af den kortare

arbetstiden ett föregående år kunde uppvägas; men om den under ett sådant

föregående år vunna besparingen ej kan för ändamålet användas, måste kartverkschefen

afstå från att begagna det gynnsamma tillfället.

116

Mycket ofta inträffar äfven, att ett särskildt arbete i trakter långt från

kufvudstationen ej hinner på beräknad tid afslutas. Om detta afstötande ej kan

ske, utan att staten för året öfverskrides, nödgas kartverkschefen — om ingen

behållning från föregående år kan användas — gifva befallning om arbetets afbrytande

för att nästa år återupptaga detsamma, hvarvid ofta annan, med ortsförhållandena

obekant personal måste användas och i alla händelser ny resekostnadsersättning

för ett ej sällan kortvarigt arbete utbetalas. Genom utvägen att

disponera en ett föregående år möjligen uppkommen besparing blir däremot

kartverkschefen iståndsatt att ordna dylikt arbete på ändamålsenligaste och billigaste

sätt.

Slutligen är att beakta, det kartverkets personal — oafsedt afgång och

tillkomst bland den ordinarie delen — mycket växlar till antalet, på det sätt att

ena aret ett större och. andra året ett mindre antal officerare och underofficerare

söka anställning vid topografiska afdelningen. Detta kan vid ringare verklig

tillgång på dylika arbetskrafter än i staten tilläfventyrs beräknats medföra en

besparing vid årets slut; och vore det synnerligen önskvärdt, om denna besparing

kunde ett följande år användas och därigenom undvikas, att då möjligen inkommande

ansökningar från ett större antal kompetenta personer måste af brist på

medel afslås.

Af nu nämnda skäl, och då en förändring af här omhandlade anslags natur

därhän, att besparingar, som å detsamma uppstått under ett år, måtte kunna

användas för ett kommande, synes mig tjäna till att möjliggöra kartarbetenas

ändamålsenligare anordnande äfvensom befordra en god hushållning, vagar jag i

underdånighet anhålla,

att Eders Kungi. Maj:t behagade för nästkommande

års Riksdag framlägga nådig proposition därom, att det å

riksstatens 9. hufvudtitel å ordinarie stat nu uppförda anslaget,

178,600 kronor, till rikets allmänna kartverk måtte

förändras till reservationsanslag.

Stockholm den 10 oktober 1903.

Underdånigst

E. Melander.

Chef för rikets allmänna kartverk.

O. Ählström.

117

Bil 14.

Beräkning

af erforderlig anslagshöjning vid genomförandet af kartverkskomniissionens

förslag till organisation af rikets allmänna kartverk.

Förslagsvis.

Anslag

enligt

senaste

Föreslagen

ökning.

Summa.

För geodetiska och topografiska arbeten.

stat.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

A. Till de geodetiska arbetena.

a) Arfvoden, nu utgående:

till 3 geodeter.................

kr.

9,000

» extra arbetskrafter.............

T>

1.000

10.000

Föreslagen ökning:

till 3 geodeter ökade arfvoden ä 500 kr.....

—

1.500

» förmansarfvode 500 kr. Ingår enligt nu gällande

de ofvan under »arfvoden» upptagna 9,000 kr. .

stat i

—

—

b) Fältarbeten:

Rese- och traktamentsersättning, kvadratmilspen- ningar, dagsverkskostnad in. m. till ofvanstående

3 geodeter och extra arbetskraft........

kr.

12,000

till inspektion.................

S>

500

12.500

B. För arbetena vid Generalstabens topografiska afdelning.

a) Arfvoden, nu utgående:

till 3 civile ritare ...............

kr.

6,900

> 2 gravörer.................

4,400

» 1 civilt biträde 1 (cliefens adjutant).....

T>

1,000

» gravörelev.................

200

12,500

Föreslagen ökning:

till elever och ökadt betingsarbete.......

3,000

Transport

35,000

4,500

1 F. n. redogöraren vid generalstaben.

118

b) Fältarbeten, nu utgående anslag:

till inspektion...............

> fältmätnings- och öfningsafdelningarna .

» höjdmätning.............

> revidering..............

Föreslagen ökning:

till inspektion .............

» revidering och ommätning, se bil. 12 .

c) Utgifnings- ocb byråarbeten, nu utgående

till dagaflöning..............

» gravyrarbete.............

» färgläggning.............

» fotografi, galvanoplastik och karttryck .

» heliogravyrritning..........

j rit- och skrifmaterialier........

» instrument och inventarier......

» diverse utgifter ............

Föreslagen ökning-.

till dagaflöning, se bil. 12........

» galvanoplastik 1...........

» rit- och skrifmaterialier.......

» instrument och inventarier.....

> diverse utgifter...........

d) Öfningsafdelningens ritkurs. Nytt anslag

till dagaflöning under 4 månader för 6-militära

ä 3 kronor...............

till föreläsningar i geologi........

Anslag

enligt

senaste

stat.

Föreslagen

ökning.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

35,000

4,500

—

... kr

500

25,000

. . . »

5,000

. . . »

1,500

32.000

... kr

500

. . . »

6,000

_

6.500

anslag:

. . . kr

6,000

>

6,000

. . . »

2,000

. . . »

5.000

. . . »

5.000

. . . »

700

. . . »

1,500

. . »

2,000

28,200

. . . kr.

5,670

. . . »

500

. . . »

500

»

500

. . . >

330

_

7,500

elever

. . . kr.

2,160

. . . »

240

—

2,400

Summa

95,200

20,900

116.100

Transport

_ 1 _

116,100

! För anskaffande af »högplåtar».

119

- —

Anslag

enligt

senaste

stat.

Föreslagen

ökning.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1

Transport

-

—

116,100

För de ekonomiska och stomkartearbetena.

a)

Arfvoden, nu utgående:

till arbetschefen........

1,000

j

» 2 förmansarvoden.......

1,000

> 16 kartografer..........

34,500

* 4 kartografaspiranter........

4,800

» 8 kvinnliga ritbiträden.......

9,200

» 1 vaktmästare.........

1,100

51,600

Föreslagen ökning:

till 2 kartografer 2/is. 34,500, i rundt tal

—

4,500''

»18 » ökade arvoden ä 500 kr.

—

9,000

b)

Fältarbeten, nu utgående anslag:

till inspektion.........

1,000

» reseersättning och dagtraktamente m. m.

kartografer och kartografaspiranter .

för 20

*

37,250

38,250

Föreslagen ökning:

till reseersättning och dagtraktamente m.

2 kartografer ä 6 kr. i 150 dagar .

m. för

... kr.

1,800

» dagsverkskostnader ......

100

1,900

k

c) Redaktions- och byråarbeten, nu utgående anslag:

till tryckning af häradsbeskrifningar ....

... kr.

3,000

» ved och ljus........

900

> instrument och inventarier......

1,000

» rit- och skrifmaterialier ....

300

> diverse utgifter.......

Föreslagen ökning......

950

6,150

800

Summa

96,000

16,200

112,200

Slutsumma

—

—

228,300

Transport

— 1

—

228,300

1 Något höj dt för att kunna blifva jämnt delbart med 500.

120

Anslag

enligt

Före slagen

Summa.

senaste

ökning.

stat.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

228,300

Förslagsvis beräknade inkomster:

för försålda kartor.................kr. 6,000

» utbildning af asniranter. hela kostnaden ..... » 3,000

—

—

9,000

Behöflig! anslag.......................

—

—

219,300 I

—

—

178,600

| Erforderlig anslagshöjning..................

—

—

40,700

1 framtiden ytterligare behöflig anslagsökning:

j (förutom till 1 ritare och 1 gravör med aflöning ofvan beräknad

under »elever och ökadt betingsarbete» samt »gravyrarbete»)

12,000

till 4 civila ritare i medeltal, jämte betingsarbete . kr. 3,000

» 1 gravör1 i medeltal, jämte betingsarbete........

—

3,000

—

5,000

Summa

—

20,000

Af förut till »elever och ökadt betingsarbete» beräknade 3,000 kr.

kan för den ökade kostnadens bestridande disponeras, hvad

som ej anslås till elever, alltså...............

—

2,600

17,400

1 Afsedd för kartrevisionen.

121

Bil. 15.

P. M.

angående kostnaden för vissa kartarbeten.

Beträffande kostnaderna för de från »generalstabens topografiska afdelning»

ntgifna kartorna ligger det i sakens natur, att i den män desamma, såsom nu är

fallet, utarbetas med tillhjälp af militär personal, som åtnjuter lön från anslagen

under IY. hufvudtiteln och endast dagaflöning och traktamenten på kartverkets

stat, de ock för kartverket måste ställa sig afsevärdt billigare, än om allt arbete

skolat utföras af personal, som på sagda stat erhållit alla sina aflöningsförmåner.

Detta utesluter emellertid ej, att vid en del arbeten kostnaderna ställa sig högre

än i åtskilliga andra länder, hvartill orsakerna böra framhållas dels i ändamål att

förklara själfva sakförhållandet, dels för att, med kännedom om sagda orsaker,

om möjligt kunna finna billigare arbetsmetoder.

Oafsedt de höga lefnadskostnaderna i vårt land, och särskildt i hufvudstaden,

hvilka nödvändiggöra en ej allt för ringa aflöning åt de arbetande, må

följande orsaker till kartornas relativa dyrhet anföras:

l:o) Svårigheten eller omöjligheten att i vårt land för ifrågavarande arhetens

utförande draga nytta af den allmänna värnplikten. I de flesta främmande länder

är nämligen denna så utsträckt i tiden, att man vid arbetena i respektive kartverk

kan draga mera varaktig nytta af konstförfarna värnpliktiges användande i desamma.

Då de från enskilda litografiska anstalter, tryckerier m. m. kommande litografer,

fotografer, typografer o. s. v. ofta genast kunna finna användning vid den militära

kartreproduktionen, och härför endast åtnjuta sitt underhåll såsom andra värnpliktige,

inses lätt, att man, där tjänstetiden är omkring två- eller treårig,

härigenom har tillfälle att utvälja både god och billig arbetskraft. Men dessutom

erhåller man på detta sätt för ringa kostnad nästan hela behofvet af

handräckningsmanskap såväl vid hufvudstationerna som under fältarbetenas utförande.

2:o) Vårt lands terrängförhållanden och den däraf framkallade kartritningsmetoden

är måhända det, som mest bidrager till jämförelsevis höga arbetskostnader.

Som bekant utmärker sig i allmänhet vår svenska terräng genom sin

ovanliga småbrutenhet och sönderskurenhet. Knappast något land utom Finland

Utlåtande ang. generalstabens karta öfver Norrland. 16

122

torde erbjuda ett motstycke, i det i de flesta andra länder terrängen utgöres af mera

storvågig mark, stora slätter eller skarpt markerade höjder och bergformationer,

hvilka af denna anledning äro lätta att uppfatta och i följd af de stora proportionerna

möjliga att äfven i en liten skala afbilda uteslutande genom horisontala skärningslinjer

eller genom dessa tillsammans med pålagd crayonton. Härtill kommer

ock att största delen af vår småkuperade terräng är skogbetäckt, hvilket i väsentlig

grad för fältmätaren försvårar såväl uppfattningen af ytformernas beskaffenhet

som afstånds- och höjdmätningen.

En högst väsentlig minskning i arbetstid och kostnad skulle åstadkommas,

om vi kunde inskränka oss till terrängformernas betecknande endast genom nyssnämnda

horisontala skärningslinjer eller kurvor, men — såsom ock framhölls

under diskussionen i kartverksfrågan uti riksdagens 2:a kammare 19031 — är

detta på grund af ofvannämnda förhållanden ej möjligt annat än i våra fjälltrakter,

där ock höjdkurvmaneret kommit till användning. På de flesta andra

ställen, och i all synnerhet där terrängen är mycket småbruten eller blott svagt

vågformig, skulle användandet af sistnämnda maner icke gifva en tydlig bild af

markens former, så framt ej kurvorna inlades ytterst tätt, hvilket återigen ej

kan ske utan en betydlig ökning både af arbetet på fältet och vid ritbordet samt

kostnadernas motsvarande höjning. Ingen annan metod än’ det hos oss redan

brukliga lutningsstrecks- eller backstrecksmaneret kan anses lämplig vid afbildning

af vårt lands terräng, sådan denna i hufvudsak ter sig, enär endast genom

densamma äfven en mycket småbruten terräng kan för rimlig kostnad exakt och

plastiskt återgifvas. Men krafvel’ å andra sidan denna metod med sina oändligt

många små streck af växlande styrka och former ett omsorgsfullt och tidsödande

arbete icke allenast från fältmätarens sida utan äfven — Qch detta i ännu högre

grad — från heliogravyrritarens. Redan i och för sig är alltså backstrecksmanerets

användning vid vårt kartverk en nödvändighet, men framstår denna i ändå bjärtare

ljus, när det, såsom nu är fallet, gäller att afsluta ett arbete, som redan

till största delen är fullbordadt med tillämpning af sagda ritmetod.

3:o) Vår reproduhtionsmetod är ock en bidragande orsak till arbetets relativa

dyrhet, i det att allt tryck utföres med kopparplåt eller medelst öfvertryck,,

till hvars åstadkommande afdrag från kopparplåt är af nöden. Reproduktion

af en kartteckning kan visserligen ske på mycket enklare och mindre dyrbart

sätt, när det gäller ett verk af mera tillfällig natur, men när det såsom

här gäller ett arbete som ständigt bör hållas ä jour med odlingens framstegi

de afbildade bygderna, och som alltså tid efter annan tarfvar revision,,

känner man för närvarande ingen tryckplåt som vid ändringars införande bättre

— och hardt när i det oändliga — låter genom hvarjehanda manipulationer be

-

1 Se frili. De Geers yttrande. Riksd. prot. 1903, n:r 27, sid. 19.

123

arbeta sig. Men måste också dessa fördelar köpas genom den första framställningens

dyrhet och långsamhet.1

Men gäller det nu sagda om dylika tryckplåtar i allmänhet, hafva i vårt

land tvenne säregna omständigheter bidragit till att ytterligare höja kostnaden.

Den ena är det jämförelsevis höga priset för plåtens foto-galvaniska framställande

och den andra den allt för omfattande retusch, som hittills nedlagts på

plåtarna.

Såsom af bil. 8 framgår, betalas vid generalstabens litograiiska anstalt

för framställningen af heliogravyrplåten till våra 1:100,000-kartor 500 kronor,

d. v. s. 18 å 19 öre per kvadratcm. samt för 1: 200,000-plåtarna i medeltal 140

kronor d. v. s. 14 öre per kvadratcm., under det motsvarande pris — allt inberäknadt

— vid »den geografisk^ Opmaaling» i Norge är 12 öre samt vid den

största enskilda litografiska anstalten i Wien 12 heller, eller föga mera än 9 öre.

Orsaken till den stora prisskillnaden i jämförelse med Wien torde hufvudsakligen

kunna förklaras genom där pågående massproduktion, under det hos oss beställningarnas

antal äro mycket få, men vid jämförelse med förhållandet i Norge föreligga

ej sådana orsaker till prisskillnad. Då man emellertid vid generalstabens

litografiska anstalt enkom för generalstabskartans skull anskaffat de för heliogravyrplåtarnas

framställning nödiga apparaterna och för ändamålet inöfvat personal,

samt tillika beställningarna från kartverket lära vara de enda af detta

slag, som förekomma, har uppgifvits, att den höga kostnaden är beräknad såsom

nödvändig, på det härigenom ersättning må erhållas för allt hvad uppsättning

m. in. kostat.

En alldeles särskild orsak till reproduktionens dyrhet är den hittills följda

metoden vid komplettering och retuschering af den från litografiska anstalten läm

-

1 I Italien anser man sig emellertid nyligen hafva löst frågan på ett sätt, som uppgifves icke allenast

betryggande för revisionsmöjligheten utan äfven lär kunna förena snabbhet med billighet; men då uppfinningen,

som är hemlig, äges af italienska staten, är den ej möjlig att förvärfva, och kunde chefen för

rikets allmänna kartverk under sitt besök vid militärgeografiska institutet i Florens ej vinna någon afsevärdare

kännedom om förfarandet.

Systemet, efter förre artilleriöfversten, nuvarande underdirektören vid institutet, Gliamas, benämndt

»system Gliamas», har aflöst eller är åtminstone på väg att aflösa det förr använda s. k. »system

Avet» —• ett slags heliogravyrförfarande — och lär man medelst detsamma, som det föreföll på torr väg,

kunna mycket hastigt framställa en tryckplåt, som blott kostar 173 lire, under det en plåt »Avet» i

medeltal kostar 580 lire. Utom billigheten skall plåten äga den fördelen, att den ständigt »håller måtten»

samt ej behöfver någon eller knappast nämnvärd retusch. Dess prisbillighet möjliggör ock revisionsarbetenas

införande genom ny plåts förfärdigande och den gamlas kasserande. Såväl koppar- som

mässingsplåt kunde sålunda framställas, användbara för både backstrecks-, kurv- och crayonmaner. —

Fullt säkert torde emellertid ej vara, att här ur offlciell källa lämnade upplysningar äro alldeles exakta.

Föreståndaren för institutets fotokemiska afdelning äfvensom en del gravörer förklarade såsom sin åsikt,

att en plåt efter »system Gliamas» tarfvar lika mycken retusch som de äldre plåtarna och att ej heller

jämförelserna .rörande kostnaderna hålla streck, då alla kostnader ej upptagits å ena hållet. I fråga

om retuschens omfattning torde ock sistnämnda åsikt hafva skäl för sig, ty under det att de färdiga

gliamaskartorna äro mycket vackra, är en oretuscherad gliamasplåt, att döma af förevisade »råtryck»

sämre än en plåt efter system Avet.

124

nade plåten. Heliogravyrmetodens hufvudsakliga fördel ligger därnti, att genom

plåtens framställande på galvanisk väg det dyrbara gravyrarbetet för hand skall

kunna åtminstone i hufvudsak inbesparas. Någon handgravyr måste dock äfven här

utföras, ty de mycket tina strecken — såsom de finaste backstrecken, myrmarksbeteckningen

och skogstecknen — komma ej tydligt och redigt fram genom heliogravyr.

Dessa streck, som därför ej medtagas på heliogravyrritningen, måste alltså för hand

tillgraveras pa plåten. Men jämte denna komplettering utföres äfven retusch, d. v. s.

upphjälpande med grafstiekeln af sådana heliograverade streck å plåten, hvilka ej vid

den galvanoplastiska framställningen väl lyckats. Det är denna retusch, som hittills

föranledt betydliga kostnader, i det fordringarna på densamma sannolikt ställts

för högt. Nästan allt har nämligen retuscherats, på sådant sätt att heliogravyren

ofta hardt när slipats bort och strecken nästan ånyo graverats för hand. Men

om så sker, och heliogravyren alltså blott kommer att spela rollen af en teckning,

som af gravören följes, inses lätt, att hela metoden ur prisbillighetens synpunkt

kan anses så godt som förfelad. Skall kostnaden vid reproduktionen nedbringas,

gifves därföre knappast annat medel än att tillse, det retuschen blir, hvad den

skall vara: ett upphjälpande af det felaktiga, men intet annat.

I ändamål att åvägabringa en utredning af kostnaderna för kartornas

framställning vid generalstabens topografiska afdelning utarbetades inom densamma

på därom af de tillkallade personerna under hand framställd begäran de

tabeller, som, i vissa delar fullständigade, återfinnas å bil. 8. För att erhålla

materialier till jämförelse gjordes af sagda personer tillika en framställning till

chefen för >;den geografiske Opmaaling» i Kristiania att från sagda kartverk erhålla

motsvarande uppgifter angående de norska kartorna; och, enligt hvad sagda

chef meddelat, innehöll svaret på denna framställning följande:

a) att mäta en rektangel (12 norska = 13,4 svenska kvadratmil) i skalan

1: 50,000 kostar —- resorna till och från arbetsorterna ej medräknade — i genomsnitt

omkring 8,700 kronor;

b) att mäta (krokera) samma område i skalan 1:100,000 kostar — resorna

till och från arbetsorterna ej medräknade — i genomsnitt omkring 4,000 kronor;

c) att rita (i skalan 1: 75,000) en rektangel till heliogravyr kräfver i genomsnitt

omkring 1,200 timmar eller 10 månader med vanlig arbetstid (5 timmar

dagligen under vinter- och 51/* timmar under sommar halfåret); därvid dock är

att märka, det tiden och därmed äfven kostnaden »mycket starkt» stiger, när det

gäller terräng, som är mycket bebyggd och alltså har många namn;

d) att frambringandet af heliogravyrplåten (1 :100,000) till en rektangelkarta

kräfver, alla dithörande arbeten inberäknade, tillsammans omkring 1 månad.

Detta arbete kostar i sin helhet (arbetslön samt kemikalier och elektricitet till

fotografering, öfverförning och fällning) omkring 185 kronor.

125

e) att framställa aluminiumfjälltonplåten (kritmaner) kräfver

omkring.............................3 månader

Alnminiumvattentonplåten omkring ................1 »

tillsammans 4 månader

För tryckplåtens utarbetande kräfves alltså:

T i d.

P r

i s.

Minimum

Maximum.

Kronor.

Kronor.

För heliograyyrritningen ....

10 månader

1,000

2,250

» heliogravyren.......

1

185

185

» fjälltonplåtens framställning.

3 »

250

625

» vattentonplåtens >

1

85

85

Samma

15 månader

1,520

3,145

Resultat:

»Utarbetandet af ett rektangelblads tryckplåtar kräfver alltså i genomsnitt

tillsammans 15 månader ock kostar från omkring kronor 1,530 till omkring kronor

3,150, alltså i genomsnitt omkring kronor 2,350.»

Om en upplysande jämförelse med de norska förhållandena skall kunna

äga rnm — så långt detta i betraktande af vidt skilda arbetsmetoder är möjligt

— äro emellertid följande omständigheter att beakta.

Hvad först uppmätningskostnaderna beträffar, blifva dessa, jämlikt Opmaalingens

uppgifter, i Norge, per svensk kvadratmil räknadt, vid mätning i

skalan 1:50,000 i genomsnitt = 650 kronor samt vid mätning i skalan

lo,4

1 :100,000 i genomsnitt “jg-y = 300 kronor, under det att motsvarande kostnader

i Sverige, jämlikt chefens för rikets allmänna kartverk underdåniga skrifvelse

den 14 november 1896 uppgått till respektive 600 och 200 kronor. Att denna

kostnad ställt sig afsevärdt mindre i Sverige, oaktadt den betydligt redigare och

mera storslagna norska terrängen samt det i Norge använda kartritningsmaneret

med höjdkurvor och blott obetydligt backstreck, beror dels på aflöningssättet och

dels därpå, att den norska mätningen ej såsom vår kan utföras med ledning af

stomkartor, hvadan allt är nymätning. Kostnaden för våra stomkartor hade

alltså bort å vår sida medräknas, så Anda de för deras framställande erforderliga

arbetena ej kommit äfven det ekonomiska kartverket till godo.

Om alltså själfva uppmätningskostnaden bär anses hos oss ställa sig lägre

än i Norge, synes förhållandet vara motsatt, när det gäller reproduktionen. Redan

har påpekats den ganska betydliga prisskillnaden — 6 öre per kvadratcm. —

vid heliogravyrplåtens fällning, men äfven vår heliogravyrritning ställer sig afsevärdt

dyrare än den norska. Enligt förutnämnda från Opmaalingen erhållna

meddelande betingar en norsk heliogravyrritning en kostnad af i medeltal1

Va (1,000 + 2,250)

121 och i alla händelser

1-3,4 - ^ x ej — 13,4

svensk kvadratmil fältmätt terräng, under det att, jämlikt bil. 8, heliogravyrritningen

per kvadratmil för ett svenskt kartblad i samma skala som det norska

41,237

~2QÖ~ — 200 kronor. Orsaken härtill är emellertid ganska

öfver

2,250

= 168 kronor

per

medför en kostnad af

påtaglig, då den i det väsentligaste betingas af de vidt skilda kartritningsmetoderna.

Själffatlet bör det erfordras betydligt mera arbete, när, såsom hos oss,

största delen af terrängen måste å. heliogravyrpapperet betecknas genom en oändlighet

af med yttersta omsorg ritade backstreck, i stället för att i Norge endast

odlad mark, där den återfinnes å sluttningar, täckes med backstreck, under det att

alla höjdformer för öfrigt betecknas genom de betydligt mera lättritade höjdkurvorna.

Skall därför jämförelsen kunna blifva i någon mån lärorik, måste å

norska kartorna tilläggas kostnaderna äfven för»fjälltonplåtarnas» eller crayontonens

utarbetande, genom hvilken ton kurvkartan först får sin rätta relief, och alltså

den nyssnämnda »genomsnittskostnaden»

121, höjas till V^50±jg?5) = m

J 13,4

kronor per kvadratmil för att kunna jämföras med de 200 kronorna för samma

område å en svensk karta i skalan 1:100,000.

Till denna likväl alltjämt ganska stora skillnad bidrager emellertid fortfarande

det betydligt mycket större arbete, som måste nedläggas på eu heliogravyrritning,

som utföres enligt backstrecksmetoden, hvartill därjämte kommer det större antalet

habitationer och namn, hvilka måste inritas på den svenska kartan. »Tiden

och därmed kostnaden stiger mycket starkt, när det gäller terräng som är mycket

bebyggd och alltså har många namn», säger chefen för det norska kartverket, och

med kännedom därom att Sverige har 12 invånare på kvadratkm. emot Norges 7,

förstår man lätt, att äfven detta bör inverka på kostnaden för heliogravyrritning

till kartor öfver svensk terräng.

Hvilket inflytande nu påpekade förhållanden har på den arbetskvantitet,

som fordras af heliogravyrritarna i ena eller andra landet framgår bäst af arbetstiderna.

Af bil. 8 finner man, att i medeltal tidsåtgången för heliogravyrrit

-

1 Om nämligen, såsom i den norska nppgiften räknas, det får anses att en verklig medeltalssiffra

erhålles genom att dela samman af minimi- och maximikostnad med 2. Härom mera längre fram.

127

ningen af karta motsvarande 1 svensk kvadratmil i skalan 1 :100,000 utgör 45

dagar, och af de norska uppgifterna här ofvan framgår, att i Norge motsvarande

tid allenast är 30 dagar. Då alltså tidsåtgången vid utförandet af de svenska

och norska heliogravyrritningarna ställer sig som 15:10, kan det ingalunda anses

vittna om en oskälig kostnad för det svenska arbetet, när denna förhåller sig till

den norska som 200:154 eller ungefär som 13: 10 . Snarare skulle af denna analogi

framgå, att i betraktande af arbetets natur, kostnaderna i här berörda afseende

ställa sig relativt billigare i Sverige än i Norge, synnerligen om i betraktande

äfven tages, att arbetsdagen — i följd af betingsarbete på öfvertid — hos oss är

längre än vid norska kartverket och att hos oss endast de allra skickligaste ritarna

användas, under det att i Norge en del af här omförmälda arbeten utföras

af »yngre funktioneerer».

Innan detta ämne lämnas, måste emellertid äfven en annan omständighet

framhållas, som gör det mycket vanskligt att af de från Norge lämnade upplysningarna

draga några slutsatser angående det höga priset å våra arbeten för

heliogravyrritningens framställande. I här ofvan gjorda beräkningar är kostnaden

för de svenska kartbladen beräknad efter kvadratmil på grund af den i 2:a

kolumnen (se bil. 8) upptagna terrängarealen, hvilken — ehuru bladen alla hafva

samma storlek — växlar allt efter som hafvet ingår å desamma eller de till någon

del falla utom riket. I de norska uppgifterna upptages blott medelkostnaden

per »rektangel» om 12 norska kvadratmil, oafsedt huru mycket terräng som finnes

å bladet — hvilket förhållande tydligen medför, att den norska kostnaden i

jämförelse med den svenska till en del endast är skenbart mindre. Men härtill

kommer äfven, att den norska medeltals- eller »genomsnitts»beräkningen utförts

enligt andra grunder än den svenska å bil. 8. Sålunda är, i fråga om »resultatet»

af medeltalsberäkningarna rörande de norska plåtarnas kostnad, genomsnittskostnaden,

2,350 kronor, tillkommen på så sätt, att summan af den billigaste

rektangelns och den dyraste rektangelns kostnad: respektive 1,520 och 3,145

kronor, delas med 2, hvilket är detsamma som att blott tvenne plåtars kostnad

lagts till grund för hela medeltalsberäkningen. Å bil. 8, där beräkningen omfattar

10 blad, är däremot medeltalet åstadkommet genom att dela summa kostnad

med summan af samtliga blad. Då af denna anledning en fullt exakt jämförelse

ej är möjlig, kan den ofvan gjorda endast tjäna till att gifva ett ungefärligt

begrepp om arbetenas relativa dyrhet i de afseenden, hvarom nu talats.

Om sålunda i ofvan berörda afseenden ingen högre kostnad kan påvisas vid

förarbetena till den svenska tryckplåtens framställande än den, som ovillkorligen

måste betingas af vårt kartritningsmaner, blir förhållandet ett helt annat, när

det gäller kopparplåtens komplettering och retusch. Redan i det föregående har

framhållits, hvilken tidsödande och dyr operation detta hos oss på senare tid

varit. I Norge bortfaller nästan all kostnad för detta ändamål. Först och

128

främst upptages allt utom gradnätet å heliogravyrritningen, hvadan ingen nämnvärd

komplettering å plåten behöfves, och för det andra utföres ej heller någon

retusch af betydenhet. Med andra ord: man har i Norge dragit ut de fulla konsekvenserna

af heliogravyrsystemet. Hos oss däremot graveras efter plåtens

framställning allt det finaste för hand och har hittills, såsom förut nämnts

äfvenledes ett betydligt arbete nedlagts på retuschen — ja så stort att fråga

varit, om det ej skulle medfört mindre kostnader att handgravera hela plåten.

Af bil. 8 framgår nämligen, att för där omnämnda plåtar medelkostnaden för

sist berörda arbeten uppgått till icke mindre än 3,700 kronor, hvilket, om kostnaden

för plåtens fällning tillägges, blir 4,200 kronor.

Det är här, som man har att söka orsaken till våra plåtars dyrhet i jämförelse

med de norska. — Skall någon afsevärd minskning i reproduktionskostnaden kunna

åstadkommas och i samma mån utgifningen blifva påskyndad, är det också här,

som en reform om möjligt bör företagas. Sannolikt kan dock denna ej innefatta

ett upphörande af eller betydlig inskränkning i tillgravyren å plåten — hvilket

förutsätter, att allt som skall finnas å kartbladet, likasom i Norge, ritas — ty

åtminstone det kufvudsakliga af hvad som å våra plåtar tillgraveras för hand,

nämligen skogsbeteckningen, lämpar sig med tämligen stor säkerhet ej för heliogravyr

samt graveras för öfrigt nästan lika fort som det ritas, synnerligen om

»punsar» — såsom ofta sker — användas.1

Däremot torde, utan väsentlig fara för kartornas finess, ganska betydligt

kunna inskränkas på retuschen i egentlig mening, under förutsättning att kartverket

kan till sitt förfogande hafva tillräckligt många framstående heliogravyrritare.

Under sitt besök vid militärgeografiska institutet i Wien innevarande år

medförde chefen för rikets allmänna kartverk heliogravyrritningarna till tvenne

af våra kartblad (Åre och Risbäck), äfvensom en oretusclierad plåt för att höra

härvarande fackmäns omdöme i denna fråga. Enhälliga meningen var, att

sagda ritningar visserligen hade ett något stelt utseende, men att de i rent

tekniskt afseende voro »mycket skarpa och tillräckligt svarta samt fullkomligt

tillfredsställande för den heliografiska reproduktionsmetoden», t. o. m. i sagda afseende

så väl utförda, att de ansågos bättre än de vid institutet ritade. Detta

ansågs äfven medföra, att retuschen af därefter gjorda plåtar kunde blifva mycket

obetydlig. Den medförda oretoucherade plåten, som också granskades, och med

1 Vid de kartverk i främmande land, där heliogravyr användes, äro meningarna mycket delade

om fördelaktigaste förfarandet i ifrågavarande afseende. Under det sålunda i Wien ledaren för retuscheringen

ansåg bäst, att allt ritades, förfäktade ledaren för gravyren fördelarna med den tillgravyr, som

hos oss användes. I Italien ritas allt och i Österrike nästan allt. Endast skog, siffror och en del konventionella

tecken införas på plåten genom punsar. Möjligheten att i nu nämnda länder — där man

så önskar — äfven rita skogen beror därpå, att denna på sagda länders kartor är inlagd med mycket

gröfre och glesare placerade tecken än å våra.

129

hvilken tryck utfördes, förklarades också så tillfredsställande, att å densamma

högst obetydlig om ens någon retusch behof des. 12 ä 14 dagars retusch å en

plåt efter någon af de medförda heliogravyrritningarna ansågs fullt tillräcklig.

— Att döma häraf synes alltså möjlighet förefinn as att inskränka kostnaden för

ifrågavarande procedur och att på detta sätt kunna draga mera fördel af heliogr

avyr metoden, som just införts för att kunna nedbringa kostnaderna för tryckplåtens

framställande.

Af det ofvan sagda torde alltså framgå, att då kostnaden för framställningen

af våra kartor vid jämförelse med andra länder befinnes hög, detta hufvudsakligen

beror dels på svårigheten att hos oss erhålla billig arbetskraft genom

allmänna värnpliktens användande, dels på vårt lands terrängbeskaffenhet och det

däraf betingade användandet af backstrecksmaneret vid kartornas utförande; men

att en del minskningar i kostnaderna, äfven under nu varande förhållanden, torde

kunna äga rum genom inskränkningar i fråga om tryckplåtarnas retusch, hvarjämte

dessas galvanoplastiska framställande möjligen torde komma att draga

relativt mindre kostnad, så snart behofvet af plåtar växer.

Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland.

17

130

Bil. 16.

Beräkning

af ökad kostnad för statsverket vid genomförandet af nedan nämnda olika

organisationsformer vid rikets allmänna kartverk.

De geodetiska

och topografiska

afdelningarna.

Ekonomiska

kartverket.

Summa.

För en helt och hållet civil organisation:

Aflöning, se bil. 11 och 14..............

92,189

4,500

Arfvodeshöjning för 32 topografer, 3 geodeter och 18 karto- grafer ......................

17,500

9,000

Diverse utgifter, se bil. 14..............

7,730 117,419

3400 10,900

134,319

För en hufvudsakligen militär organisation med all

militär personal fast a fänad på kartverkets stat:

Aflöning, se bil. 9 och 14...............

92,708

4,500

Arfvodeshöjning för 3 geodeter och 18 kartografer . . .

1.500

9,000

Diverse utgifter, se bil. 14..............

7-730 101,938

3400 i0,9oo

118,838

För en hufvudsakligen militär organisation med blott en

del militär personal fast aflönad på kartverkets stat:

Aflöning, se bil. 10 och 14..............

56,242

4,500

Arfvodeshöjning för 3 geodeter och 18 kartografer . . .

1,500

9,000

Diverse utgifter, se bil. 14..............

7,730 64_472

3400 10,900

82,372

Vid en utveckling af nuvarande organisation:

Aflöning, se bil. 12 och 14..............

16,027

4,500

Arfvodeshöjning för 3 geodeter och 18 kartografer . . .*

1,500

9,000

Diverse utgifter, se bil. 14..............

7,730 25,257

3,400 10,900

42,157

Anm. Under rubriken »diverse utgifter» (ökade) har i hvarje fall upptagits följande ntgifsposter, som

återfinnes å bil. 14:

Till elever och ökadt betingsarbete...............kr. 3,000

» inspektion........................ » 500

> galvanoplastik...................... > 500

» rit- och skrifmaterialier.................. » 500

» instrument och inventarier................. » 500

» diverse utgifter...................... » 330

» öfningsafdelningens ritkurs................ » 2,400

Summa kr. 7,730.

131

Bil. 17.

Förslag till utgiftsstat

för rikets allmänna kartverk efter den af kartverkskommissioneu föreslagna

organisationens genomförande.

Förslagsvis.

j Kronor.

| Kronor.

I

Summa.

Kronor.

Till geodetiska och topografiska arbeten.

A. För de geodetiska arbetena:

a) Årfvoden:

till 3 geo deter ä 2,000 kr. . .

6,000

» extra arbetskrafter......

♦ ...........

1,000

7,000

b) Ålder stillägg:

till 3 geodeter, förslagsvis .....

—

4,000

c) Förmansarfvode:

till 1 geodet . . .

—

500

b) Fältarbeten:

rese- och traktamentsersättning, kvadratmilspenningar, dags- verkskostnad m. m. till ofvanstående 3 geodeter och extra

arbetskrafter ....

12,000

till inspektion......

500

12,500

B. För arbetena vid generalstabens topografiska afdelning:

a) Årf''voden:

till 8 civila ritare.....

16,000

» 4 gravörer ........

8,000

1 civilt biträde (chefens adjutant).....

1,000

» 3 gravörelever ....

600

25,600

b) Fältarbeten:

till inspektion......

1,000

* fältmätnings- och öfningsafdelningärna ....

25,000

» höjdmätning.......

5,000

> revidering och ommätning.........

7,500

38.500

Transport

- |

88,100

—

132

Kronor.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Transport

—

88,100

—

c) Utgifnings- och byråarbeten:

till dagaflöning......................

11,670

» gravyrarbete.....................

4,500

* färgläggning.....................

2,000

> fotografi, galvanoplastik ock karttryck.........

10,500

» heliogravyrritning..................

8,800

> rit- och skrifmaterialier................

1,200

> instrument och inventarier..............

2,000

» diverse utgifter ....................

2,330

43,000

d) Öfningsafdelningens ritkurs:

till dagaflöning......................

2,160

» föreläsningar i geologi ................

240

2,400

133 500

För de ekonomiska och stomkartearbetena.

•

a) Årfvoden:

till arbetschefen........................

1,000

> 2 förmansarfvoden....................

1,000

» 18 kartografer ä 2,000 kr..................

36,000

» 4 kartografaspirantcr ä 1,200 kr..............

4,800

» kvinnliga biträden....................

9,200

> 1 vaktmästare......................

1,100

53,100

b) Ålderstillägg:

till 18 kartografer, förslagsvis.................

—

12,000

c) Fältarbeten:

till inspektion........................

1,000

» reseersättning och dagtraktamente m. m. för 18 kartografer och

4 kartografaspiranter ..................

39,150

40,150

d) Redaktions- och byråarbeten:

till tryckning af häradsbeskrifningar..............

3,000

» ved och ljus.......................

1,000

> instrument och inventarier................

1,200

j rit- och skrifmaterialier..................

800

> diverse utgifter .....................

950

6,950

112,200

Summa

—

—

245,700

133

Anm- 1. Då från nyssnämnda summa 245,700 kronor, som betecknar hela flen framtida utgiftsstaten,

dragés den å bil. 14 förslagsvis beräknade inkomsten, 9,000 kronor, återstår 236,700 kronor såsom

det anslag, hvilket skulle erfordras för organisationens fullständiga genomförande.

Denna anslagssumma är såsom synes lika med summan af de å bil. 14 under rubrikerna

»behöfligt anslag» (för 1906) och »i framtiden ytterligare behöflig anslagsökning» uppförda beloppen:

219,300 och 17,400 kronor.

Anm. 2. Någon detaljerad jämförelse emellan de å denna bilaga och å bil. 14 uppförda anslagen till

ritare, gravörer, elever samt de under rubriken »utgifnings- och byråarbeten» upptagna posterna

»gravyrarbete» och »heliogravyrritning» kan ej ske, af den anledning att en del af de under

sistnämnda två rubriker å bil. 14 upptagna utgifterna, 6,000 och 5,000 kronor, å här ifrågavarande

bilaga 17 i och för förenkling af slutstatens uppställning ingått i de föreslagna arfvodena

för ritare och gravörer och tvärt om. Slutsummorna af dessa poster å båda bilagorna

äro emellertid lika, som synes af nedanstående beräkning:

Anslag enligt bil. 14 Anslag enligt bil. 17

till 3 civila ritare........kr. 6,900 till 8 civila ritare........kr. 16,000

»’ 2 gravörer..........»

4,400

» 4 gravörer .....

.....» 8,000

» gravörelev..........»

200

;> 3 gravörelever . . .

.....» 600

> elever och ökadt betingsarbete . »

3,000

» gravyrarbete . . . .

..... 4,500

» gravyrarbete.........»

6,000

» heliogravyrritning

.....» 8,800

» heliogravyrritning......»

5,000

» 4 civila ritare (nya).....>

12,000

» 1 gravör (ny)........»

3,000

Summa kr.

40,500,

hvarifrån afgår den å bil. 14 i ko-

lumnen »föreslagen ökning» sist

upptagna summan.......»

2,600

Återstod kr.

37,900

Summa kr. 37,900

Rättelse:

o

A sid. 50, 11 :e raden nedifrån står (möjligen 2A)

läs (möjligen ‘2U)

$