SOU 1906:3

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRADE BESTÄMMELSER

ANGÅENDE

BANKKONTROLLEN

AFGIFVET DEN 15 NOVEMBER 1905

AF

DÄRTILL FÖRORDNADE KOMMITTERADE

STOCKHOLM

ISAAO MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG

1905

1

Till herr statsrådet och chefen för kung!, finansdepartementet.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 21 mars innevarande år anhållit,

att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda frågan om förändrad organisation

af den utaf staten öfver bankverksamheten utöfvade kontrollen och

förelägga Riksdagen de förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning,

samt Kungl. Maj:t vid föredragning den 30 därpåföljde juni af

Riksdagens berörda skrifvelse bemyndigat chefen för kungl. finansdepartementet

att tillkalla högst tre sakkunniga personer att inom

departementet biträda med utredning och afgifvande af förslag i det i

Riksdagens skrifvelse angifna syfte, har herr statsrådet den 10 sistlidne

juli uppdragit åt undertecknade Frölander, Moll och Rabe att jämte

undertecknad Benckert inom finansdepartementet deltaga i utarbetandet

af ifrågavarande förslag; och få kommitterade härmed afgifva följande

yttrande och förslag i ämnet.

Riksdagens omförmälda framställning föranleddes närmast af en

inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion, däri motionären —

efter att hafva beträffande bankernas utveckling sedan början af 1870- talet visat, att, enligt de officiella bankrapporterna, bankernas antal,

som vid 1871 års slut uppgick till 28, vid utgången af år 1904 stigit

till 71, samt att, medan den summa, hvarmed bankernas tillgångar och

skulder balanserade vid utgången af år 1871, slutade å ett belopp af

219 millioner kronor, balanssumman vid samma tid år 1904 utgjorde

1,702 millioner kronor — erinrat, hurusom under hela denna tidsperiod

den af staten öfver bankerna utöfvade kontrollen, hvilken som bekant

ålåge dels af Konungens befallningshafvande hos bankerna förordnade

ombud, dels de funktionärer, bankinspeklören och hans biträden, som

2

inom finansdepartement ets baukbyrå handlade hithörande ärenden,

kunde sägas hafva kvarstått på ungefär samma punkt hvad beträffade

kontrollens organisation. Rörande utvecklingen af bankbyråns organisation

kunde sålunda i korthet nämnas, att Kungl. Maj:t år 1868 medgifvit,

att för handläggningen af mål tillhörande den af finansdepartementet

utöfvade bankkontrollen finge vid departementets expedition på

försök anställas ett biträde, som med tiden erhållit benämningen bankinspektör;

att någon tid därefter en amanuens befunnits vara för bankinspektören

erforderlig; samt att från och med år 1890 en assistent

äfven varit på bankbyrån anställd.

Med erinran tillika om den omfattande och grannlaga verksamhet,

som ålåge bankinspektionen, anförde motionären vidare, att, om man

med bankinspektionens ändamål för ögonen jämförde bankverksamhetens

utveckling med utvecklingen af bankbyrån, kunde man näppeligen

värja sig för den tanken, att den senare utvecklingen icke

hållit jämna steg med den förra. Om bankinspektionen i afseende å

organisation och arbetskrafter kvarstode oförändrad (under de senaste

femton åren hade bankbyråns sammansättning icke undergått någon förändring),

under det bankverksamheten stadigt utvecklades till allt större

omfattning och mångsidighet, vore det, såsom motionären vidare anförde,

klart, att inspektionen skulle möta allt större svårigheter vid fyllandet

af sitt grannlaga värf. Då bankverksamheten, såsom utgörande själfva

nerven i landets hela affärsrörelse, borde stå under en möjligast effektiv

och tillfredsställande kontroll, och då vidare denna kontroll ådroge

staten ett slags moralisk proprieborgen för bankverksamheten, vore det

af största vikt, att kontrollen vore så anordnad, att den förmådde hålla

jämna steg med bankverksamhetens utveckling.

I hvilken riktning bankkontrollen borde reformeras, därpå lämnade

enligt motionärens mening nu gällande bestämmelser angående kontrollen

öfver försäkringsanstalterna anvisning. Då emellertid bankverksamheten

till sin natur vore vidt skild från försäkringsverksamheten,

kunde gifvetvis bestämmelserna rörande kontrollen öfver den senare ej

utan vidare tillämpas på kontrollen öfver den förra; men ingen torde

kunna bestrida, att icke bankverksamheten vore af lika stor allmän

betydelse som försäkringsverksamheten och följaktligen förtjänt att i

afseende å den af staten utöfvade tillsynen likställas med den senare.

Några ökade kostnader för statsverket beliöfde icke bli en följd

åt bankkontrollens reorganisation i nu antydd riktning. Tvärtom

borde härigenom besparingar uppstå, då bankerna liksom försäkringsanstalterna

gifvetvis själfva borde bära kostnaderna för kontrollen,

3

hvilket så mycket hellre borde kunna åläggas dem, som dels kontrollen

vore till gagn lika mycket för bankerna själfva som för det allmänna,

dels kostnaderna, fördelade på samtliga banker, ej kunde sägas medföra

någon kännbar börda.

Med anledning af hvad sålunda och i öfrigt anförts föreslog

motionären, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa,

det täcktes Kungl. Magt låta utreda frågan om förändrad organisation

af den utaf staten öfver bankverksamheten utöfvade kontrollen samt

förelägga Riksdagen de förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

I likhet med hvad sammansatta banko- och lagutskottet i sitt i

anledning af motionen afgifna utlåtande yttrat, anförde Riksdagen i sin

ofvanberörda skrifvelse, att för vinnande af det med bankinspektionen

afsedda hufvudsakliga ändamålet att tillse, det bankerna förvaltades

efter sådana grunder, att allmänhetens förtroende till desamma ej

rubbades, det vore nödvändigt, att bankinspektionen i afseende å organisation

och arbetskrafter vore så ordnad, att den utöfvade kontrollen blefve

fullt effektiv och utvecklades i samma män, som bankverksamheten

både till innehåll och omfattning utvidgades. Med hänsyn till det

svenska bankväsendets synnerligen kraftiga utveckling under de senaste

årtiondena syntes det därför uppenbart, att, då samtidigt bankinspektionen

kvarstått hufvudsakligen oförändrad, det för denna måste möta

allt större svårigheter att tillfredsställande fylla sitt mål. Eu omorganisation

af bankinspektionen vore därför, såsom äfven erfarenheten torde

hafva visat, i hög grad påkallad, hvarför Riksdagen utan tvekan anslöte

sig till motionärens förslag, i enlighet hvarmed, såsom af det förestående

framgår, Riksdagens skrifvelse äfven är affattad.

Såsom i förenämnda motion antydts, utöfvas bankkontrollen dels

af Konungens befallningshafvande dels ock från finansdepartementet;

och återfinnas de härom meddelade stadgandena i de särskilda kapitlen

om tillsyn i lagarna angående solidariska bankbolag och angående bankaktiebolag

den 18 september 1903, nämligen i 77—88 §§ af lagen

angående solidariska bankbolag och i 70—80 §§ af bankaktiebolagslagen,

äfvensom i lagen angående solidariska bankbolags, bankaktiebolags

och sparbanks konkurs den 18 september 1903.

Utom viss kontroll därå att bankbolag fullgjort hvad lag föreskrifver

såsom villkor för rörelsens öppnande tillkommer Konungens

befallningshafvande jämväl tillsyn öfver bankbolagens verksamhet.

Denna lokala tillsyn utöfvas dels genom därtill af Konungens befall

-

4

ningshafvande förordnade personer dels ock omedelbart af Konungens

befallningshafvande, som äger att på yrkande af bankinspektören eller

af eget initiativ i vissa fall förbjuda verkställighet af beslut, som fattats

af bankstyrelse eller bolagsstämma, samt förelägga styrelse att göra

rättelse i vidtagen åtgärd.

Den centrala bankinspektionen utöfvas af chefen för finansdepartementet

och den till samma departement hörande bankbyrån. Men ehuru,

på sätt nedan närmare skall angifvas, bemälde departementschef i förenämnda

författningar tillagts viss personlig befogenhet i afseende å

bankkontrollen, kan dock den egentliga centrala tillsynen öfver bankerna

sägas tillkomma bankinspektören med biträde af assistent.

Hvad först angår den centrala tillsynen hafva kommitterade, i

likhet med hvad Riksdagen i sin ofvanberörda skrifvelse framhållit,

funnit, att bankverksamhetens synnerligen kraftiga utveckling i afseende

å såväl rörelsens omfattning som dess beskaffenhet påkallar en omorganisation

af denna tillsyn, eller hvad man i allmänhet betecknar

såsom bankinspektionen. En utvidgning af personalen inom bankinspektionen

är behöflig redan ur den synpunkten, att bankundersökningar

må kunna företagas utan allt för långa mellantider eller så ofta

särskilda förhållanden el jest påkalla-undersökning. Då Riksdagen år

1889 första gången beviljade anslag till anställande af eu assistent åt

bankinspektören med uppgift att verkställa bankundersökningar, utgjorde

de enskilda bankinrättningarnas antal 43, under det att de nu, ehuru

8 banker sedan dess sammanslagits med andra banker under fortsatt

utöfvande af bankverksamheten, uppgå till 73; och oktroj är dessutom

redan beviljad för ytterligare 7 bankbolag. De enskilda bankinrättningarnas

egna fonder, som i slutet af år 1889 utgjorde 103.7 millioner,

komma att vid innevarande års utgång uppgå till omkring 400 millioner

kronor, och deras balanssumma, som den sista december 1889 utgjorde

9-8.7 millioner, hade samma dag 1904 sprungit upp till 1,702.3 millioner

kronor. Nämnda siffror lära tillräckligt motivera behofvet af ytterligare

en assistent, på det att krafter icke må saknas till verkställande

af erforderliga bankundersökningar.

Men det lärer icke vara tillfyllest, att en ny arbetskraft sålunda

lillföres bankinspektionen; själfva dess inre organisation synes böra med

hänsyn till arbetets beskaffenhet undergå en omgestaltning.

Rörande detta arbetes beskaffenhet må här erinras, att bankinspektören

jämte assistenten åligger att verkställa undersökningar i

de särskilda bankinrättningarna, och att bankinspektören på grund af

hvad vid dessa undersökningar förekommit och med ledning af de upp

-

5

gifter, som af de enskilda bankinrättningarna ingifvas till finansdepartementet

eller från bankbyrån infordras, bär att tillse, det gällande författningar

och fastställda bolagsordningar behörigen iakttagas, samt att

jämväl i öfrigt framställa erinringar mot en banks förvaltning.

I fråga om betydelsen och beskaffenheten af en bankundersökning

tillåta kommitterade sig att, i likhet med hvad i förenämnda motion ägt

rum, erinra om följande, den 12 januari 1889 af dåvarande chefen för

finansdepartementet till statsrådsprotokollet afgifna yttrande.

»En bankinspektion har icke till lmfvudsakligt ändamål att inventera

kassa och värdehandlingar. När portfölj och kassa vid inspektionerna

granskas, sker det icke så mycket för att tillse, att allt finnes, som i

böckerna är upptaget, utan fasthellre för att dels granska kontrollerna

vid förvaltning och förvar af kassan in. in. och dels, så vidt ske kan,

få ett begrepp om portföljens beskaffenhet — om utsträckningen åt

borgenskrediten, om grunderna för fastighetskrediten, om stora krediters

utlämnande på enskilda namn in. in. — hvithet allt bidrager att bilda

ett omdöme om bankens skötsel. Vid bankinspektionerna är vidare att

tillse, att de till finansdepartementet inkommande månadsrapportermi

äro uppställda så, att de riktigt angifva bankens verkliga ställning; att

banklagen och bankens reglemente i alla afseenden efterlefvas; att

bankens bokslut uppgöres efter riktiga grunder och särskilt att nödiga

afskrifningar verkställas; att vid bestämmande af utdelning åt bankens

delägare behörig hänsyn tages till bankens soliditet; och i allmänhet

att banken förvaltas enligt sådana grunder, att allmänhetens förtroende

icke ma gäckas.»

Efter denna redogörelse för det viktiga och grannlaga arbete, som

sålunda åligger bankinspektionen, framställer sig, enligt kommitterades

mening, osökt den anmärkningen, att bankinspektören saknar vid sin

sida någon kollega såsom medbeslutande eller rådgifvande; han kan

sägas ensam representera bankinspektionen.

Med den intensitet, bankverksamheten numera hos oss uppnått,

med de växlande former, bankrörelsen antagit, äro de frågor, som kunna

föreligga för bankinspektionen, af så olikartad och ofta af så invecklad

beskaffenhet, att en person icke kan anses tillfyllest för en allsidig

pröfning af desamma. Och frånsedt detta är bankinspektionen af eu

så egenartad och grannlaga natur, att den knappast bör ligga i endast

en persons hand. Å ena sidan kan nämligen eu bankinspektör, som är

alltför benägen att hålla sig passiv, behöfva vid sin sida eu pådrifvande

kraft, för att institutionen skall göra gagn. Men å andra sidan kan

det vara väl så viktigt, att eu ifrig och allt för energisk bankinspektör

6

icke lämnas lria händer att vidtaga åtgärder, som, om också kanske

formellt försvarbara, kunna vara okloka. Ty det lider intet tvifvel, att

ett aggressivt steg af bankinspektionen kan, om det icke är moget

öfvervägdt, komma stor skada åstad.

Kommitterade anse det därför vara ändamålsenligt och betryggande,

att den centrala tillsynen öfver bankerna anförtros åt en af flera personer

bestående myndighet, som lämpligen benämnes bankinspektionen.

Till denna myndighets verksamhetsområde skola då först och

främst hänföras de åligganden, som nu tillhöra bankinspektören. Men

med den förändrade organisation, den centrala bankkontrollen sålunda

skulle erhålla, lärer man utan tvekan jämväl kunna vidtaga en åtgärd,

som länge betecknats såsom önskvärd, nämligen den att befria chefen

för finansdepartementet från skyldigheten att personligen besluta i vissa

frågor rörande bankerna. Som bekant åligger det enligt gällande

banklagstiftning departementschefen att besluta, när extra bankbolagsstämma

må af bankinspektören sammankallas och när bankbolag skall

anmodas att på grund af lidna förluster göra bokslut och kalla sina

revisorer. Jämväl äger departementschefen att förordna om bankundersökning

samt att begära direkta upplysningar från bankerna. Vidare

bär på grund af bestämmelsen, att formulär till bankrapporterna skall

från »finansdepartementet meddelas», departementschefen fastställt sådana

formulär; och slutligen är det departementschefen, som skall förordna

dels ombud att öfvervaka likvidation af bankbolag samt dels, efter mottagen

anmälan att bank råkat i konkurs, allmänt ombud att såsom god

man och syssloman deltaga i konkursboets förvaltning. Kommitterade

föreslå nu, att chefens för finansdepartementet befogenhet i nämnda

hänseenden skall öfvergå till bankinspektionen.

I förut angifna författningar föreslå därför kommitterade ändringar

i den syftning, att den tillsyn öfver bankerna, som nu utöfvas af chefen

lör finan sdepartementet och af bankinspektören, öfverflyttas på bankinspektionen.

Vid uppgörande åt förslag till instruktion för bankinspektionen

bär den nyligen inrättade försäkringsinspektionen i flera hänseenden

tjänat till förebild. Men om eu omorganisation af bankinspektionen i

ofvan antydda riktning skall blifva fullt betryggande, lärer icke chefen

för bankinspektionen böra tilläggas samma rätt som chefen för försäkringsinspektionen

att, efter inhämtande af ledamöternas mening, ensam besluta

i alla förekommande frågor. Kommitterade hålla före, att beslut böra

fattas kollegialt af bankinspektionen i alla frågor af större vikt och särskildt

i sådana, som afse meddelande af för bankerna bindande föreskrifter.

7

Kommitterade föreslå, att bankinspektionen skall utgöras af en

bankinspektör och chef, en biträdande ledamot, två assistenter och en

sekreterare. I behandling af ärende, som af bankinspektionen skall

kollegialt afgöras, deltaga alltid bankinspektören och den biträdande

ledamoten samt därjämte, med hänsyn till ärendets beskaffenhet, antingen

endera assistenten eller sekreteraren. En assistent bör ingå såsom

ledamot vid behandling af ärende rörande banks skötsel, bokföring och

dylika rent bankmässiga frågor; sekreteraren åter, då fråga föreligger

af mera juridisk art, såsom tolkning af lag och reglementen m. in. Då

den hittillsvarande assistenten, för bearbetande af det vid bankundersökningarna

samlade material samt för undersökningar i de talrika bankkontoren

i hufvudstaden, uppehåller sig därstädes väl så lång tid af året

som i landsorten, möter intet hinder att anordna arbetet så, att en af

de två föreslagne assistenterne alltid finnes tillgänglig att ingå såsom

ledamot vid bankinspektionens sammanträden.

Det torde icke vara obilligt och är väl också af Riksdagen förutsatt,

att, liksom försäkringsinrättningarna bekosta försäkringsinspektionen,

bankerna skola bära kostnaden för bankinspektionen, som väl får antagas

lända bankerna till gagn genom ökad kredit hos allmänheten och äfven

delägarne till trygghet genom kontroll å förvaltningen. Men däremot

lärer det icke rimligtvis kunna ifrågasättas, att bankerna skola betungas

med utgifter till godtgörande af det arbete å den nuvarande bankbyrån,

som icke är att hänföra till bankinspektionen, såsom beredning af

ärenden angående lagstiftningen för banker och hypoteksinrättningar,

granskning och föredragning inför statsrådsberedningen af nya och

ändringar i gällande reglementen för bankbolag, hypoteksföreningar för

landsbygden och för städerna, pantlåneinrättningar och andra låneanstalter,

föredragning af besvär öfver Konungens befallningshafvandes beslut i

frågor rörande sparbanker, pantlåneinrättningar m. m., utarbetande och

publicerande af uppgifter rörande riksbanken och de enskilda bankinrättningarne

öfver ställningen såväl för hvarje månad som, hvad beträffar

de enskilda bankinrättningarne, efter årsboksluten samt utarbetande

och publicerande af uppgifter angående hypoteksbanken och hypoteksföreningarne.

Dessa göromål, till hvilka äfven hör uppsättande och

expediering af de utaf Kungl. Maj:t meddelade resolutioner i fråga om

fastställelse å reglementen och i ofvanberörda ärenden anförda besvär

m. m., bestridas af bankinspektören i hans egenskap af byråchef och

med biträde af amanuensen å bankbyrån; och godtgörelse för detta

arbete bör fortfarande lämnas af staten, liksom statsverket fortfarande

lärer böra gälda såväl arfvode till det, särskild! för sammanfattning af

8

bankernas månadsrapporter å bankbyrån anställda biträde, som kostnaden

för tryckning af dessa månadsuppgifter och af årsredogörelsen för

bankerna, hvilka publikationer utgöra ett led i det officiella statistiska

trycket och verkställas till allmänhetens upplysning och gagn.

Det synes kommitterade påtagligt, att då bankinspektörens och

bankbyråchefens göromål hafva nära gemenskap med hvarandra och på

vissa punkter sammanfalla, befattningarna fortfarande böra bestridas af

samma person; men med hänsyn till ofvanberörda kostnadsfråga har

en särdelning af befattningarna blifvit utaf kommitterade verkställd.

Likaledes anse kommitterade, att befattningen såsom amanuens å

bankbyrån, hvilken befattning, såsom ofvan är sagdt, fortfarande bör

aflönas af statsverket, lämpligen bestrides af sekreteraren hos bankinspektionen.

Då bankinspektören sålunda tillika skall vara chef för bankbyrån

inom finansdepartementet och sekreteraren hos bankinspektionen tillika

amanuens å nämnda byrå, kan bankinspektionen icke lämpligen, såsom

försäkringsinspektionen, bilda ett särskildt ämbetsverk; och en sådan

anordning synes icke heller i och för sig vara behöflig. Bankinspektionen

såsom ägande nära gemenskap med bankbyrån bör fortfarande

vara anordnad inom finansdepartementet, hvarigenom ock en del kostnader

torde kunna besparas.

Beträffande aflöningsstat samt öfriga kostnader för bankinspektionen

erbjuder försäkringsinspektionens stat vissa jämförelsepunkter. Sålunda

må erinras, att chefen för försäkringsinspektionen uppbär ett arfvode

af 10,000 kronor årligen; och det är därvid att märka, att granskning

och föredragning hos statsrådsberedningen af ärenden rörande försäkringsinrättningar

verkställas af en särskildt därtill förordnad person,

som härför uppbär ersättning från statsverket med 3,000 kronor årligen.

Kommitterade hålla före, att innehafvaren af bankinspektörs- och bankbyråchefsbefattningen,

som, efter bankinspektionens omorganisation och

häraf föranledda intensivare kontroll med talrikare bankundersökningar,

lärer taga en mans hela arbetskraft i anspråk, icke bör godtgöras med

lägre belopp än det chefen för försäkringsinspektionen uppbär i arfvode,

eller 10,000 kronor. En god aflöning utgör, såsom jämväl i förenämnda

motion är antydt, ett villkor för att man vid uppkommande ledighet

skall kunna påräkna att få den grannlaga och maktpåliggande befattningen

besatt på ett tillfredsställande sätt; och det är påtagligen af

särskild vikt, att en bankinspektör aflönas så, att han kan känna sig

ekonomiskt oberoende. Den uppdelning, som, med hänsyn därtill att

bankinspektörens arbete skall godtgöras af bankerna och byråchefens

9

af statsverket, bör ske af nämnda arfvode, blir ju i viss mån godtycklig.

Men då föredraganden inom civildepartementet af ärenden rörande försäkringsinrättningar,

såsom ofvan är nämndt, godtgöres med 3,000

kronor samt bankbyråchefen, utom ärenden angående bankinrättningarna,

har att, efter hvad förut är utveckladt, handlägga äfven ärenden rörande

andra låneanstalter m. m., synes byråchefens arfvode böra sättas till

4,000 kronor, motsvarande lönen för en kanslisekreterare, ålderstilläggen

oberäknade. Under förutsättning således att bankbyråchefens

aflöning bestämmes till 4,000 kronor, föreslå kommitterade att aflöning

till bankinspektören utgår med 6,000 kronor årligen, däraf 4,000 kronor

såsom lön och 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar.

Den biträdande ledamoten har icke att taga del i andra göromål

inom bankinspektionen än dem, som föreligga vid inspektionens sammanträden,

och dessa torde hvarken behöfva blifva synnerligen täta

eller långvariga. Då denna ledamot emellertid lärer komma att sökas

inom en krets af personer, hvilkas arbete icke kan alltför knapphändigt

godtgöras, synes ett belopp af 3,000 kronor årligen, eller samma belopp,

som utgår till hvardera af de två sakkunnige ledamöterna inom försäkringsinspektionen,

böra anslås till godtgörelse åt den biträdande

ledamoten.

Det arbete, som kommer att åligga sekreteraren-amanuensen torde

icke taga så mycken tid i anspråk, att hans aflöning bör beräknas efter

samma grunder, som aflöningen till sekreterare hos andra verk och

myndigheter, utan synes sekreteraren-amanuensen blifva lämpligen godtgjord

med ett arfvode af 3,600 kronor årligen. Häraf torde för amanuenstjänstgöringen

beräknas samma belopp, som nu utgör amanuensens

arfvode, eller 1,200 kronor. Under förutsättning att amanuensens

arfvode fastställes till sistnämnda belopp, föreslå kommitterade således,

att aflöningen till sekreteraren hos bankinspektionen fastställes till

2,400 kronor årligen, däraf 1,600 kronor såsom lön och 800 kronor

såsom tjänstgöringspenningar.

Arfvodet till assistenten å bankbyrån,| hvilket är uppfördt å extra

stat, har från och med år 1901 utgått med 4,500 kronor. Äfven om

assistenterne hos bankinspektionen blifva två, kommer utöfvandet af

deras befattning att helt taga deras tid i anspråk. \id sådant förhållande

och då arfvodet för dem icke gärna bör sättas lägre än den

aflöning, som uppbäres af de mera erfarne tjänstemännen i de större

bankerna, helst assistenterne böra utgå just ur desse tjänstemäns krets,

hafva kommitterade ansett, att arfvodet för hvardera assistenten icke

bör sättas lägre än till 5,000 kronor årligen, däraf 3,500 kronor såsom

10

lön och 1,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar. Det är emellertid

åt vikt, att ombyte å assistentplatserna icke för ofta förekommer.

Först sedan en assistent efter några års tjänstgöring blifvit bekant

med person- och sakförhållandena inom de särskilda bankerna, kan han

nämligen fullt motsvara de kraf, som ställas på honom; och för att

öka utsikterna att något längre få behålla en duglig assistent, hvars

lämplighet för en bankdirektörsbefattning är, enligt hvad erfarenheten

visat, väl insedd, hafva kommitterade ansett, att assistenterne böra erhålla

ålderstillägg, som lämpligen kunna för hvardera bestämmas till 500

kronor efter 5 års och ytterligare 500 kronor efter 10 års tjänstgöring.

Al nyss antydda skäl bör förutvarande assistent på bankbyrån få för

erhållande af ålderstillägg räkna sig till godo tjänstgöring före den

nya bestämmelsens trädande i kraft.

Vid fråga om inrättande af den nuvarande assistentbefattningen

yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet,

att assistenten borde aflönas så, att den till honom utgående

resekostnadsersättningen kunde beräknas lämna något öfverskott, hvarför

han, jämte fast arfvode, borde åtnjuta rese- och traktamentsersättning

i tredje klass af resereglementet; och i enlighet härmed har assistenten

uppburit sådan ersättning liksom, enligt tidigare bestämmelse,

bankinspektören. Men det för nämnda klass i resereglementet fastställda

dagtraktamentet, 10 kronor, förslår enligt numera inträdda förhållanden

icke att betäcka den verkliga kostnaden för husrum och

kosthåll under resor. Enligt hvad kändt är uppbära också t. ex. försäkringsbolagens

enskilda inspektörer ett dagtraktamente af 20 kronor

och hypoteksbankens reviderande styrelseledamöter 15 kronor jämte

reseersättning, beräknad efter samma grunder som vid bankinspektion.

Då det, såsom i ofvannämnda yttrande till statsrådsprotokollet är antydt,

lärer vara lämpligt, att ifrågavarande ersättning tilltages så pass

rundligt att vederbörande ur ekonomisk synpunkt icke ställa sig ovilliga

gent emot inspektionsresor, anse kommitterade att, med bibehållande

af normen för godtgörelse af själfva resekostnaden, dagtraktamente för

såväl bankinspektören som assistenterna bör bestämmas till 15 kronor.

Om icke lokal för bankinspektionen och bankbvrån kan beredas

inom någon staten tillhörig fastighet, utan måste förhyras, torde denna

hyra liksom expenser och kostnad för vaktbetjäning böra drabba statsverket

och bankerna till hälften hvar.

På grund af hvad sålunda blifvit yttradt föreslå kommitterade

följande

11

Stat för bankinspektionen.

Lön

Tjänstgörings

penningar

-

Summa

Bankinspektören ......... 4,000 2,000 6,000

Biträdande ledamot ... 3,000 — 3,000

Sekreteraren ............... 1,600 800 2,400

En assistent ............... 3,500 1,500 5,000} med två ålderstillägg

En assistent ............... 3,500 1,500 5,0001 å 500 kronor.

Rese- och traktamentsersättning omkring 7,000

Extra biträden, vaktbetjäning, lokalhyra,

uppvärmning, belysning och andra expenser

m. m. omkring .............................. 4,600

summa 33,000,

hvartill under det första året kan komma någon mindre organisationskostnad.

Sedan kommitterade sålunda behandlat frågan om den centrala

tillsynen öfver bankerna, hvilken väl närmast åsyftas i Riksdagens

skrifvelse, vilja kommitterade nu öfvergå till frågan om den af staten

anordnade lokala tillsynen. Denna utöfvas, såsom förut är sagdt, dels

af Konungens befallningshafvande och dels af särskilda personer, som

Konungens befallningshafvande har att för tillsyn i hvarje bank förordna,

nämligen allmänt ombud och revisor.

Den af Konungens befallningshafvande själf utöfvade kontrollen

har erhållit sin väsentliga innebörd genom bestämmelserna i 83 §

solidariska bankbolagslagen, resp. 76 § bankaktiebolagslagen; och då

dessa bestämmelser varit gällande endast en kort tid och således äro

tämligen opröfvade, hafva kommitterade ansett, att någon förändring

af desamma för närvarande icke bör ifrågasättas.

Det allmänna ombudets hufvudsakliga funktion är antydd genom

den i 80 § solidariska bankbolagslagen, resp. 73 § bankaktiebolagslagen,

intagna föreskrift, att banks månadsöfversikt skall upprättas

»i närvaro af det allmänna ombudet». Och hvarje öfversikt eller, såsom

den vanligen benämnes, månadsrapport, som af bank inlämnas till finansdepartementet,

är också försedd med ett af det allmänna ombudet underskrifvet

intyg af innehåll, att kassan — eller, i banker med afdelningskontor,

kassan vid hufvudkontoret — blifvit efter bankrörelsens slut å

sista dagen i den månad, som är ifråga, uppräknad och därvid befunnits

öfverensstämma med öfversikten, äfvensom att öfriga däri förekommande

uppgifter öfverensstämma med bankens räkenskaper.

12

Föi- att kunna meddela ett sådant intyg måste ombudet infinna

sig i banken, dels i själfva månadsskiftet för att inventera kassan och

dels några dagar därefter, då månadsrapporten, som skall jämföras med

räkenskaperna, föreligger färdig. Men det förhåller sig nog så, alt det

arbete, ombudet vid dessa tjugufyra gånger årligen återkommande besök

utför, är af ringa gagn. Kassainventeringen kunde ju i och för sig

innefatta eu nyttig kontroll, om den verkställdes på obestämda tider.

Men som den nu är anordnad, blir det ju en ganska enkel sak att, om

en kassabrist skulle förefinnas, vidtaga åtgärder för att dölja densamma

vid den till tidpunkten noga bestämda inventeringen. Och den räkenskap,

hvarmed rapporten vid det senare besöket jämföres, består nog

ofta af ett balansextrakt, som blifvit för rapportens afgifvande upprättad!

Men att detta extrakt öfverensstämmer med de egentliga

räkenskaperna torde mera sällan undersökas; och ofta kan nog en sådan

granskning icke ske. Ty äfven om hufvudboken är å jour och så

uppställd, att ombudet kan ur densamma hämta rapportens siffror, är

att märka, att, i banker med afdelningskontor, räkenskaperna vid hufvudkontoret

i regeln omfatta blott detta kontors rörelse och således icke

enbart kunna läggas till grund för bankens månadsrapport, hvilken

jämväl måste grundas på afdelningskontorens afgifna rapporter. Det

behöfver för öfrigt näppeligen befaras, att i månadsrapporten afsiktligt

upptagas andra siffror än i böckerna; och ehuru vid hvarje bankinspektion

en noggrann jämförelse emellan senaste månadsrapporten och

bankens räkenskaper verkställes, har något försök till ett dylikt bedrägeri

aldrig yppats. Däremot iakttages vid denna granskning mycket ofta,

att rapporterna icke äro upprättade i behörig ordning så till vida, att

vissa poster icke äro upptagna under de för dem afsedda rubrikerna,

ehuru noggranna anvisningar i detta afseende lämnats. Men att

härutinnan utöfva kontroll, hvilket onekligen kunde vara af nytta,

anses nu icke åligga det allmänna ombudet.

Kommitterade hålla före, att det ur kontrollens synpunkt vore

mera ändamålsenligt, om det allmänna ombudets undersökningar icke

skedde i sammanhang med månadsrapportens upprättande, utan på

obestämda tider; och de kunde då, till lättnad både för bankerna och

ombuden, ske mera sällan. Det synes vara tillfyllest, om en sådan

undersökning verkställdes minst en gång i hvarje kvartal å tid, som

Konungens befallningshafvande antingen för hvar gång utsatte eller

öfverlät åt ombudet att själft bestämma. Därvid skulle undersökas, om

kassan öfverensstämde med kassaboken och den senaste månadsrapporten

med räkenskaperna, till hvilka man då, i fråga om banker med afdel

-

13

ningskontor, finge hänföra dessas rapporter. Tillika skulle ombudet tillse,

att månadsrapporten upprättats i enlighet med gällande föreskrifter, så

att vederbörande poster införts under behöriga rubriker. Om anmärkning

härvid förekomme, skulle denna ofördröjligen delgifvas bankinspektionen.

Det samarbete mellan bankinspektionen och de allmänna

ombuden, hvars önskvärdhet 1900 års Riksdag i skrifvelse till Kungl.

Maj:t påpekat, skulle ock genom en sådan anordning främjas.

Kommitterade hafva sålunda i andra stycket af 80 § solidariska

bankbolagslagen, resp. 73 § bankaktiebolagslagen, uteslutit föreskriften

därom, att det allmänna ombudet skall närvara vid månadsölversiktens

upprättande, samt i stället uti 81 §, resp. 74 §, infört bestämmelse

om en minst en gång i hvarje kvartal återkommande kassainventering

och granskning af då senast upprättade månadsöfversikt.

I sitt den 4 februari 1902 afgifna betänkande uttalade den senaste

bankkommittén den mening, att det vore önskvärdt, att, såsom någon

gång redan då skedde, uppdragen att vara allmänt ombud och åt

Konungens befallningshafvande utsedd revisor i samma bank lämnades

åt en person. Denne borde då kunna förväntas erhålla en bättre inblick

i bankens förhållanden, än ombudet och revisorn, hvar för sig, ägde,

och han skulle därför kunna med större sakkännedom fullgöra de skilda

uppdragen. Då emellertid de personliga betingelserna för de bägge uppdragen

kunde sägas vara i viss mån olikartade, i det att revisorsuppdraget

måste anses mera grannlaga och maktpåliggande, samt det sålunda

kunde inträffa, att den person, som ansåges lämplig att deltaga

i revisionen, till äfventyrs icke vore villig att åtaga sig arbetet med

månadsrapporternas granskning, hade bankkommittén icke ansett ändamålsenligt

att i lag stadga, det uppdragen skulle förenas i en hand.

Efter detta uttalande af bankkommittén, hafva nog de nämnda

två uppdragen oftare än förut anförtrotts åt samma person, men i allmänhet

hvila de i olika händer. Om emellertid nu det allmänna ombudets

skyldighet att två gånger i hvarje månad infinna sig i vederbörande

bank till en öfvervägande formell granskning bortfölle och

ombudet i stället skulle endast omkring fyra gånger årligen besöka

banken för vidtagande af en undersökning, som i fråga om månadsrapporten

skulle blifva af en något mera ingående art än hittills, så

torde den af bankkommittén uttalade farhågan, att en person med

nödiga betingelser för revisionsuppdragets fullgörande möjligen icke

skulle finnas villig att åtaga sig arbetet med månadsrapporterna, icke

vidare äga berättigande; och då fördelen däraf att de bägge uppdragen

utföras af samma person är påtaglig, hafva kommitterade nu föreslagit

14

den ändring af 82 § solidariska bankbolagslagen, resp. 75 § bankaktiebolagslagen,

’ att det af Konungens befallningshafvande förordnade

allmänna ombudet skall deltaga i granskning af styrelsens förvaltning

och bankens räkenskaper.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yttradt med afseende

å den centrala och den lokala bankkontrollen, hafva kommitterade utarbetat

bilagda förslag dels till ändringar i gällande lagar angående

solidariska bankbolag, angående bankaktiebolag och angående solidariskt

bank bolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs och dels till instruktion

för den inom finansdepartementet anordnade bankinspektionen och

för samma departements bankbyrå (Bil. 1, 2, 3 och 4).

Utöfver hvad förut blifvit yttradt torde dessa förslag behöfva

motiveras endast i följande delar.

En ny § är införd såsom 77 § i solidariska bankbolagslagen och

70 § i bankaktiebolagslagen. I dessa paragrafer, som äga sin motsvarighet

i 131 § försäkringslagen, fastslås, att tillsyn öfver bankerna

utöfvas af Konungens befallningshafvande samt af en för hela riket

gemensam, inom finansdepartementet anordnad bankinspektion, hvarjämte

i förstnämnda § föreskrifves, att ledamot af bankinspektionen icke

må deltaga i styrelsen af eller vara anställd vid bankinrättning, öfver

hvilken bankinspektionen har att utöfva tillsyn. Däremot är ägandet

af banklott eller bankaktie icke angifvet såsom diskvalifikation, enär en

bestämmelse härom enligt kommitterades mening skulle innefatta eu

obehöflig begränsning, som kunde blifva till afsevärdt hinder särskilt

vid utseende af den biträdande ledamoten af inspektionen.

Den i förstnämnda paragraf därjämte intagna bestämmelsen, att

instruktion för bankinspektionen meddelas af Konungen, är af samma

innehåll som motsvarande bestämmelse i 131 § försäkringslagen.

Nuvarande 77 § i solidariska bankbolagslagen och 70 § i bankaktiebolagslagen

äro ordagrannt upptagna såsom första moment i 78 §,

resp. 71 § af dessa lagar.

Då enligt nu föreslagna omorganisation af bankinspektionen denna

kommer att blifva en, visserligen inom finansdepartementet anordnad,

men dock i sin verksamhet själfständig myndighet, har vid uppgörandet

af förevarande förslag till ändringar i gällande författningar iakttagits,

att de handlingar, som för kontrollens skull skola enligt nu gällande

föreskrifter insändas till finansdepartementet, hädanefter öfverlämnas

direkt till bankinspektionen. Sålunda har, med ändring af andra momentet

i 80 § solidariska bankbolagslagen, resp. 73 § bankaktiebolags

-

15

lagen, stadgats, att de månatliga öfversikterna skola insändas till

bankinspektionen, där de komma att undergå vederbörlig granskning.

Kommitterade hafva emellertid jämväl ansett lämpligt att ur sagda lagrum

utesluta stadgandet om dessa öfversikters offentliggörande. Detta

bör, såsom förut är sagdt, fortfarande åligga bankbyrån; och stadgandet

om månadsöfversikternas publicerande har därföre synts lämpligast

erhålla sin plats i instruktionen för bankbyrån, i hvilken instruktion

jämväl är intagen föreskrift om offentliggörande af årsöfversikt angående

bankernas verksamhet.

Vid revision förekomma icke sällan anmärkningar och framställningar,

som revisorerna icke finna lämpligt intaga i den till bolagsstämman

afgifna revisionsberättelsen, utan delgifva styrelsen uti särskild

skrifvelse. Orsakerna till detta förfaringssätt kunna vara olika, men

i allmänhet torde anledningen vara att söka däri, att enskildas förhållanden

till banken beröras i dessa framställningar. Bankinspektionen

får nu del af en sådan särskild skrifvelse först vid den granskning af

styrelsens protokoll, som företages vid den näst efter revisionen verkställda

bankundersökning. Men då det tydligen kan vara af vikt, att

bankinspektionen tidigare får del af en dylik handlings innehåll, hafva

kommitterade föreslagit den ändring i fjärde momentet af sistnämnda

paragrafer, att styrelsen förpliktas att jämte revisionsberättelsen till

bankinspektionen insända äfven annan handling, som beträffande bankens

förvaltning och räkenskaper må vara af revisorerna aflämnad.

I öfrigt är sistnämnda moment omredigeradt i den syftning, att

styrelsens förvaltningsberättelse jämte balansräkning skall, så snart ske

kan och utan afvaktan på revisionens verkställande, insändas till bankinspektionen.

I förvaltningsberättelsen kunna nämligen förekomma

framställningar, t. ex. i fråga om utdelning, hvilka föranleda erinring

från bankinspektionen; och denna bör då sättas i tillfälle att så tidigt

framställa sina erinringar, att de kunna af styrelsen behandlas i god

tid före bolagsstämman och helst innan revisionen är afslutad.

Då enligt föreliggande förslag bankinspektionen kan i vissa fall

meddela för bankerna bindande beslut, är i 86 § solidariska bankbolagslagen

och 78 § bankaktiebolagslagen, där det stadgas att Konungens

befallningshafvandes på grund af nämnda lagar meddelade beslut kunna

öfverklagas hos Kungl. Maj:t, intagen en bestämmelse af innehåll att

bankinspektionens beslut kunna i samma ordning öfverklagas.

Såsom ett nytt första moment i 88 § af den solidariska bankbolagslagen

och 80 § af bankaktiebolagslagen är införd en föreskrift

om bankernas skyldighet att till bestridande af kostnaden för bank

-

16

inspektionens organisation och verksamhet årligen erlägga bidrag enligt

bestämmelser, som af Konungen meddelas, dock icke öfver Vioo procent

af bankernas egna fonder. Då dessa, såsom ofvan är nämndt, redan

vid detta års sint komma att uppgå till omkring 400 millioner kronor,

skulle således det föreslagna maximibeloppet för bankernas sammanlagda

bidrag redan vid bestämmelsens första tillämpning uppgå till omkring

40,000 kronor, hvilket belopp, enligt livad förslagsstaten visar,

är mera än tillräckligt för bestridande af ifrågavarande kostnader.

Stockholm den 15 november 1905.

Bob. Benckert. Th. Frölander. Victor Moll. P. B. Babe.

17

Bilaga 1.

Förslag

till ändringar i lagen angående solidariska bankbolag

den 18 september 1903.

77 §.

Tillsyn öfver bankbolag utöfvas, på sätt i denna lag sägs, dels

af Konungens befallningshafvande och dels af en för hela riket gemensam,

inom finansdepartementet anordnad bankinspektion.

Ledamot af bankinspektionen må ej deltaga i styrelsen af eller

vara anställd vid bankinrättning, öfver hvilken bankinspektionen har

att utöfva tillsyn.

Närmare bestämmelser om bankinspektionens organisation och

verksamhet meddelas af Konungen.

78 §.

Förrän bankbolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens

befällningshafvande styrkas:

att kungörelse i öfverensstämmelse med 71 § i lagen om aktiebolag

skett angående bolagets registrering;

att å lotterna blifvit inbetalda minst tjugu- procent af grundfonden

samt förbindelse med pant, som Konungens befallningshafvande pröfva!''

fullgod, aflämnad för inbetalning af återstoden; samt

att enhvar af hufvudlottägarne till förvaring hos bolaget öfver1

ämnat sådan handling, hvarom i 19 § förmäles.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,

när bankbolag börjar sin '' rörelse, så ock när bankbolag upplöses af

annan anledning än konkurs; och skall underrättelse om dagen, då

sådant sker, till bankinspektionen insändas.

•tf

3

18

79 §.

Bankinspektionen äge sammankalla bankstyrelse äfvensom extra

bolagsstämma, där styrelsen icke efterkommit af bankinspektionen framställd

begäran om utfärdande af kallelse till sådan stämma.

Den af Konungen förordnade bankinspektören eller den, som af

bankinspektionen utses att honom företräda, må närvara vid bolagsstämma

och vid af bankinspektionen utlyst styrelsesammanträde samt i

öfverläggningarna deltaga.

80 §.

Styrelsen åligge:

att när som helst hålla bolagets räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande, för det allmänna ombud,

som Konungens befallningshafvande förordnar, för bankinspektören eller

den, som af bankinspektionen för visst fall förordnas, samt för den

särskilda undersökning, Konungen kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut enligt formulär, som af bankinspektionen

meddelas, upprätta och till bankinspektionen insända en

öfversikt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jämte uppgift om

räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under

den tid, öfversikten omfattar, varit hos bolaget gällande;

att jämväl i öfrigt meddela Konungens befallningshafvande, bankinspektionen

och allmänna ombudet alla de upplysningar rörande bolaget,

som af dem äskas;

att, så snart ske kan, dels till bankinspektionen insända styrelsens

förvaltningsberättelse jämte balansräkningen äfvensom, efter verkställd

revision, den däröfver afgifna berättelsen tillika med annan handling

angående bolagets förvaltning eller räkenskaper, hvilken revisorerna

må hafva aflämnat till styrelsen, dels ock låta införa revisionsberättelsen

i allmänna tidningarna; samt

att, där bankinspektionen finner anledning till antagande, att

bolaget gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af

grundfonden förlorats, på bankinspektionens anmodan ofördröjligen låta

upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

81 §.

Det i 80 § omförmälda allmänna ombud åligge att minst en

gång under hvarje kvartal inventera kassan vid bolagets liufvudkontor

19

samt undersöka, om den ötversikt, bolaget jämlikt föreskriften i sagda

§ senast upprättat, öfverensstämmer med räkenskaperna och är i behörigordning

uppställd; åliggande det ombudet att ofördröjligen delgifva

bankinspektionen anmärkning, som härvid må hafva förekommit, äfvensom

att i öfrigt meddela bankinspektionen alla de upplysningar angående

bolaget, som af bankinspektionen äskas.

82 §.

I den granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,

hvarom i 46 § förmäles, skall jämväl deltaga det af Konungens

befallningshafvande enligt 80 § förordnade allmänna ombud.

88 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, hvilket står i strid med

lag eller den för bolaget fastställda ordning, må Konungens befallningshafvande

kunna förbjuda verkställighet af beslutet. Konungens befallningshafvande

må ock kunna förelägga styrelse att, i händelse beskt af nyss

omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse, där så kan

ske, så ock att fullgöra hvad styrelsen enligt lag och bolagsordning

åligger. Sådant föreläggande må dock icke af Konungens befallningshafvande

meddelas i fråga om i lag gifna föreskrifter, hvilkas öfverträdande

är med straff belagdt; och må i frågor, som angå bankbolags

förvaltning och bokföring, förbud eller föreläggande, hvarom nu är

sagdt, icke af Konungens befallningshafvande meddelas, med mindre

bankinspektionen därom gjort framställning.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning,

ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat oktrojen.

86 §.

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande eller bankinspektionen

på grund af denna lag meddelas, må klagan föras hos

Konungen, men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen

annorlunda förordnar.

Ändring i bankinspektionens beslut sökes inom den tid, som

för Överklagande af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut

är stadgad.

20

87 §.

Upplöses bankbolag af annan anledning, än i 59 § sägs, skall

bankinspektionen förordna ombud, som bär att närvara vid likvidatorernas

sammanträden med rätt att yttra sig till protokollet samt att

i öfrigt öfvervaka likvidationen.

88 §.

bill bestiidande af kostnaden för bankiuspektionens organisation

och verksamhet skall bankbolag årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser,

som af Konungen meddelas. Detta bidrag utgår efter visst,

för samtliga bankinrättningar, öfver hvilka bankinspektionen har att

utöfva . tillsyn, lika förhållande till sammanlagda beloppet af bankmrättnmgs

egna fonder vid utgången af nästföregående kalenderår,

men må icke öfverstiga en lmndradedels procent af detta belopp.

Bankbolag åligge jämväl att ersätta ombud, som utses enligt 80

och 87. §§. På den, som utsett nämnda ombud, ankomme att bestämma

ersättningsbeloppet.

Bilaga 2.

21

Förslag

till ändringar i lagen angående bankaktiebolag

den 18 september 1903.

70 §.

Tillsyn öfver bankaktiebolag utöfvas, på sätt i denna lag sägs,

dels af Konungens befallningshafvande och dels af den inom finansdepartementet

anordnade bankinspektionen.

71 §.

Förrän bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens

befallningshafvande styrkas:

att kungörelse i öfverensstämmelse med 71 § i lagen om aktiebolag

skett angående bolagets registrering; samt

att å aktierna blifvit inbetalda minst tjugu procent af grundfonden

samt förbindelse med pant, som Konungens befallningshafvande pröfvar

fullgod, aflämnad för inbetalning af återstoden.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,

när bankaktiebolag börjar sin rörelse, så ock när bankaktiebolag upplöses

af annan anledning än konkurs; och skall underrättelse om dagen,

då sådant sker, till bankinspektionen insändas.

72 §.

Bankinspektionen äge sammankalla bankstyrelse äfvensom extra

bolagsstämma, där styrelsen icke efterkommit af bankinspektionen framställd

begäran om utfärdande af kallelse till sådan stämma.

Den af Konungen förordnade bankinspektören eller den, som af

bankinspektionen utses att honom företräda, må närvara vid bolagsstämma

och vid af bankinspektionen utlyst styrelsesammanträde samt i

öfverläggningarna deltaga.

22

73 §•

Styrelsen åligge:

att när som helst hålla bolagets räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande, för det allmänna ombud,

som Konungens befallningshafvande förordnar, för bankinspektionen

eller den, som af bankinspektionen för visst fall förordnas, samt för

den särskilda undersökning, Konungen kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut, enligt formulär, som af bankinspektionen

meddelas, upprätta och till bankinspektionen insända eu

öfversikt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jämte uppgift om

räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under

den tid, öfversikten omfattar, varit hos bolaget gällande;

att jämväl i öfrigt meddela Konungens befallningshafvande, bankinspektionen

och allmänna ombudet alla de upplysningar rörande bolaget,

som af dem äskas;

att, så snart ske kan, dels till bankinspektionen insända styrelsens

förvaltningsberättelse jämte balansräkningen äfvensom, efter verkställd

revision, den däröfver afgifna berättelsen tillika med annan handling

angående bolagets förvaltning eller räkenskaper, hvilken revisorerna

må hafva aflämnat till styrelsen, dels ock låta införa sistnämnda

berättelse i allmänna tidningarna; samt

att, där bankinspektionen finner anledning till antagande, att bolaget

gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden

förlorats, på bankinspektionens anmodan ofördröjligen låta upprätta bokslut

och kalla revisorerna att granska detsamma.

74 §.

Det i 73 § omförmälda allmänna ombud åligge att minst en gångunder

hvarje kvartal inventera kassan vid bolagets hufvudkontor samt

undersöka, om den öfversikt, bolaget jämlikt föreskriften i sagda §

senast upprättat, öfverensstämmer med räkenskaperna och är i behörig

ordning uppställd; åliggande det ombudet att ofördröjligen delgifva bankinspektionen

anmärkning, som härvid må hafva förekommit, äfvensom

att i öfrigt meddela bankinspektionen alla de upplysningar angående

bolaget, som af bankinspektionen äskas.

23

75 §.

I den granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,

hvarom i 43 § förmäles, skall jämväl deltaga det af Konungens

befallningshafvande enligt 73 § förordnade allmänna ombud.

76 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, hvilket står i strid

med lag eller den för bolaget fastställda ordning, må Konungens befallningshafvande

kunna förbjuda verkställighet af beslutet. ‘ Konungens

befallningshafvande må ock kunna förelägga styrelse att, i händelse

beslut af nyss omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse,

där så kan ske, så ock att fullgöra hvad styrelsen enligt lag och bolagsordning

åligger. Sådant föreläggande må dock icke af Konungens befallningshafvande

meddelas i fråga om i lag gifna föreskrifter, hvilkas

öfverträdande är med straff belagdt; och må i frågor, som angå bankaktiebolags

förvaltning och bokföring, förbud eller föreläggande, hvarom

nu är sagdt, icke af Konungens befallningshafvande meddelas, med

mindre bankinspektionen därom gjort framställning.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning,

ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat oktrojen.

78 §.

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande eller bankinspektionen

på grund af denna lag meddelas, må klagan föras hos

Konungen, men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen

annorlunda förordnar.

Ändring i bankinspektionens beslut sökes inom den tid, som för

Överklagande af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är

stadgad.

79 §.

Upplöses bankaktiebolag af annan anledning än i 56 § sägs, skall

bankinspektionen förordna ombud, som har att närvara vid likvidatorernas

sammanträden, med rätt att yttra sig till protokollet samt att i öfrigt

öfvervaka likvidationen.

24

80 §.

Till bestridande af kostnaden för bankinspektionens organisation

och verksamhet, skall bankaktiebolag årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser,

som af Konungen meddelas. Detta bidrag utgår efter

visst, för samtliga bankinrättningar, öfver bvilka bankinspektionen bär

att utöfva tillsyn, lika förhållande till sammanlagda beloppet af bankinrättnings

egna fonder vid utgången af nästföregående kalenderår,

men må icke öfverstiga en hundradedel procent af detta belopp.

Bankaktiebolag åligge jämväl att ersätta ombud, som utses enligt

73 och 79 §§. På den, som utsett nämnda ombud, ankomme att bestämma

ersättningsbeloppet.

25

Bilaga 3.

Förslag

till ändring i lagen angående solidariskt bankbolags,

bankaktiebolags och sparbanks konkurs

den 18 september 1903.

1 §•

Har solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd,

varde det af rätten eller domaren ofördröjligen anmäldt hos

bankinspektionen; och förordne bankinspektionen ett allmänt ombud att

såsom god man och syssloman deltaga i konkursboets förvaltning med

de gode män och syssloman, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Afträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan därom

af rätten eller domaren ofördröjligen gjord hos Konungens befallningshafvande,

som förordnar ett allmänt ombud att deltaga i förvaltningen

af konkursboet, på sätt här ofvan sägs.

På den, hvilken förordnat sådant allmänt ombud, ankomme att,

när det pröfvas skäligt, entlediga ombudet och i dess ställe annan

förordna. Häröfver må klagan ej föras.

4

26

Bilaga 4.

Instruktion

för den inom finansdepartementet anordnade bankinspektionen

och för samma departements bankbyrå.

I. Allmänna bestämmelser.

§ I

Mom.

1. Bankinspektionen utgöres af

en bankinspektör och chef samt

fyra ledamöter, af hvilka två tillika äro assistenter,

en är sekreterare och en biträdande ledamot.

Mom. 2. Bankbyrån utgöres af

en byråchef och

en amanuens.

Byråchefsämbetet utöfvas af bankinspektören och amanuensbefattningen

af sekreteraren hos bankinspektionen.

§ ä.

Bankinspektören och den biträdande ledamoten hos bankinspektionen

jämte suppleant för denne tillsättas af Kungl. Maj:t medelst

förordnande.

Assistenterna och sekreteraren förordnas af chefen för finansdepartementet

efter förslag af bankinspektionen.

För bankinspektionen erforderliga extra biträden äfvensom vaktbetjänte

antagas och entledigas af inspektionen.

§ 3.

För att kunna förordnas till bankinspektör eller sekreterare hos

bankinspektionen fordras att hafva aflagt sådan examen, som berättigar

till inträde i rättegångsverken.

Till assistenter förordnas i bankväsendet förfarne män.

27

§ 4.

Mom. 1. Semester må, när sådant kan äga rum utan kinder

för göromålens behöriga gång, åtnjutas af bankinspektören och chefen

för bankbyrån, af assistent samt af sekreteraren och amanuensen under

en och en half månad årligen enligt fördelning, som bestämmes af

bankinspektionen.

Mom. 2. Annan tjänstledighet må af chefen för finansdepartementet

beviljas bankinspektören och chefen för bankbyrån under högst

en månad samt annan i mom. 1 omförmäld tjänsteman under högst tre

månader. Uppstår behof af längre tjänstledighet, göres ansökning

hos Kungl. Maj:t.

§ 5. .

Då bankinspektören och chefen för bankbyrån begagnar semester

eller eljest åtnjuter ledighet under tid, som ej öfverstiger en månad,

må chefen för finansdepartementet, om han finner vikarie under tiden

erforderlig, därtill förordna sekreteraren.

Erfordras vikarie för sekreteraren och amanuensen under tid, ej

öfverstigande tre månader, äger chefen för finansdepartementet att

därtill förordna behörig person inom eller utom departementet.

Har biträdande ledamoten förfall, inkallas dennes suppleant till

tjänstgöring.

§ 6.

Hvad i § 14 af nådiga instruktionen för ämbets- och tjänstemän

i Kungl. Maj:ts kansli stadgas angående ansvar för förbrytelse i tjänsten

m. m. gäller jämväl med afseende å bankinspektören och chefen för

bankbyrån samt ledamöterna i bankinspektionen.

II. Bankinspektionen.

§ 7.

Bankinspektionen åligger att enligt lagen angående solidariska

bankbolag den 18 september 1903 och lagen angående bankaktiebolag

af samma dag utöfva tillsyn öfver nämnda bankinrättningar, i hvilket

28

afseende bankinspektionen åligger att tillse, att de handlingar, som

skola ingifvas till bankinspektionen, behörigen inkomma och äro upprättade

i ändamålsenlig ordning, att, med ledning af dessa handlingar

samt vid bankundersökning eller annorledes inhämtade upplysningar,

öfvervaka, att gällande författningar och fastställda bolagsordningar

behörigen iakttagas, samt att, där så ej sker eller andra förhållanden,

som påkalla rättelse, förekomma, meddela de erinringar eller företaga

de åtgärder, som finnas erforderliga; och har bankinspektionen att meddela

vederbörande banker begärda upplysningar i fråga om deras verksamhet.

Bankundersökning, hvarom ofvan sägs, verkställes af bankinspektören

ensam eller jämte endera af eller bägge assistenterna eller

ock, enligt särskildt förordnande, af assistent.

§ 8-

•

Bankinspektören är i första rummet ansvarig för fullgörandet af

bankinspektionens åligganden och äger att ensam besluta i alla ärenden

med undantag af dem, som jämlikt § 10 skola behandlas och afgöras

af bankinspektionen samfälldt.

§ 9.

Bankinspektören åligger att bereda och föredraga de till bankinspektionens

handläggning hörande ärenden, dock med rätt för bankinspektören

att i särskilda fall uppdraga åt assistent eller sekreteraren

att bereda och föredraga förekommande ärenden.

§ io.

Af bankinspektionen samfälldt behandlas och afgöras ärenden,

som angå:

bankstyrelses eller bolagsstämmas öfverträdelse af lag eller bolagsordning

eller eljest för bankerna gällande föreskrifter;

framställning till Konungens befallningshafvande om förbud eller

föreläggande, hvarom i 83 § af lagen angående solidariska bankbolag

och i 76 § af lagen angående bankaktiebolag förmäles, samt underdåniga

besvär öfver Konungens befallningshafvandes enligt samma lagrum

meddelade beslut;

offentliggörande genom bankinspektionens försorg af dess anmärkning

mot åtgärd, som vidtagits i strid med gällande föreskrifter,

men icke föranledt framställning till Konungens befallningshafvande;

29

sammankallande al extra bolagsstämma jämlikt stadgandena i

79 § af lagen angående solidariska bankbolag och 72 § af lagen angående

bankaktiebolag; .

förordnande för ledamot af bankinspektionen att vid hinder tor

bankinspektören närvara vid styrelsesammanträde eller bolagsstämma,

förordnande af allmänt ombud vid bankbolags likvidation eller

konkurs och bestämmande af ersättning åt sådant ombud;

anmodan till bankstyrelse om upprättande af bokslut och inkallande

af revisorer jämlikt stadgandena i sista punkten af 80 § i lagen angående

solidariska bankbolag och i sista punkten af 73 § i lagen

angående bankaktiebolag;

utfärdande af allmänna erinringar rörande bankbolags förvaltning

eller allmänna föreskrifter om dess bokföring;

affattning af formulär till de öfversikter öfver bankbolags ställning,

som enligt lag skola ingifvas till bankinspektionen;

anställande och entledigande af extra biträden äfvensom vaktbetjänte

hos inspektionen; samt

andra frågor, som bankinspektören finner skäl att göra till loremål

för samfälld behandling. _

I här ofvan omförmälda ärendens behandling och afgörande deltaga,

utom bankinspektören, biträdande ledamoten samt, efter bankinspektörens

förordnande, antingen en assistent eller sekreteraren. _

Uppstå vid ärendes afgörande olika meningar, utfärdas bankinspektionens

beslut i enlighet med flertalets mening eller, i händelse af

lika röstetal för olika meningar, enligt den mening, bankinspektören

omfattar.

§ 11-

Andra ärenden än de i § 10 omförmälda afgöras af bankinspektören

efter rådplägning med den eller dem af bankinspektionens ledamöter,

som bankinspektören med hänsyn till hvarje särskild! ärendes

beskaffenhet finner skäl tillkalla.

§ 12.

Utan föredragning eller rådplägning med annan äger bankinspektören

att infordra förklaring, upplysning eller yttrande, som erfordras

för ärendes beredning.

30

§ 13-

I bankinspektörens frånvaro är, då icke annan förordnats att uppehålla

hans ämbete, sekreteraren föredragande; och afgöras ärendena

samfälldt af denne samt den biträdande ledamoten och en assistent;

dock ma ärende afgöras jämväl af sekreteraren och en assistent, därest

på grund af särskilda förhållanden sådant erfordras för göromålens fortgång.

Uppstå vid ärendes afgörande i bankinspektörens frånvaro olika

meningar mellan ledamöterna, utfärdas bankinspektionens beslut i enlighet

med flertalets mening eller, i händelse af lika röstetal för olika

meningar, enligt den mening, som föredraganden omfattar.

§ 14.

Protokoll föres, då skiljaktiga meningar förekomma inom bankinspektionen

eller då någon i ärendes afgörande deltagande ledamot

det fordrar; och åligger det ledamot, hvars åsikt icke öfverensstämmer

med. af. inspektionen fattadt beslut, att låta till protokollet anteckna sin

skiljaktiga mening.

§ 15-

Utgående expeditioner underskrifvas af bankinspektören med

kontrasignation af sekreteraren.

Expedition i ärende, som afgjorts i bankinspektörens frånvaro,

skall, där annan icke förordnats i hans ställe, undertecknas af sekreteraren:

»På bankinspektionens vägnar.»

§ 16.

Jämte de skyldigheter, som åligga assistent och sekreterare såsom

ledamöter af bankinspektionen, åligger

assistent:

att efter förordnande verkställa undersökning i bankinrättning

och hos bankinspektionen anmäla hvad därvid förekommit;

samt att i öfrigt lämna bankinspektören det biträde, som af honom

påkallas; och

sekreteraren:

att föra diarium öfver inkommande ärenden och bestrida arkivgöromålen;

-

31

att föra bankinspektionens protokoll;

att biträda med uppsättning, kollationering och afsändande af

bankinspektionens expeditioner;

samt att i öfrigt på bankinspektörens anmodan deltaga i förefallande

göromål.

III. Bankbyrån.

§ 17.

Mom. 1. Byråchefen åligger:

att till underdånig föredragning bereda ärenden angående lagstiftningen

rörande banker och hypoteksinrättningar eller fastställande af

ny eller förändring af gällande bolagsordning för solidariskt bankbolag,

bankaktiebolag, hypoteksförening och annan låneanstalt, äfvensom de

öfriga frågor rörande bank- och andra låneinrättningar, som af Kungl.

Maj:t pröfvas, dock med undantag för underdåniga besvär öfver bankinspektionens

och Konungens befallningshafvandes på bankinspektionens

framställning meddelade beslut;

att utarbeta och låta offentliggöra en öfversikt af de solidariska

bankbolagens och bankaktiebolagens ställning efter hvarje års bokslut

äfvensom en sammanfattning af årliga uppgifter om allmänna hypoteksbanken

och hypoteksföreningarne;

att föranstalta om utgifvande af ett sammandrag utaf de solidariska

bankbolagens och bankaktiebolagens för hvarje månad aflämnade

öfversikter;

samt att i öfrigt uti alla till bankbyrån hörande frågor lämna

chefen för finansdepartementet det biträde, som af honom äskas.

Mom. 2. Amanuensen åligger:

att föra diarium öfver inkommande ärenden och bestrida arkivgöromålen;

att

upprätta ett sammandrag af de solidariska bankbolagens och

bankaktiebolagens för hvarje månad aflämnade öfversikter;

samt att biträda med uppsättning, kollationering och afsändande

af de till bankbyrån hörande expeditionerna samt i öfrigt på byråchefens

anmodan deltaga i förefallande göromål.