SOU 1907:4

UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

RÖRANDE

INRÄTTANDET AF EN

STATSMEDICINSK ANSTALT

AFGIFVET DEN 30 NOVEMBER 1899

DÄRTILL I NÅDER UTSEDDE KOMMITTERADE.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

1899.

INNEHÅLL.

Inledning........................ 1

Öfversikt af anstaltens tillämnade uppgifter................. 9

Anstalter i Sverige för medicinskt bakteriologiska, hygieniska, rättsmedicinska

och medicinskt statistiska arbeten................... 24

Beliofvet af en statsmedicinsk anstalt. Anstaltens omfattning........ 43

Anstaltens anordning............................ 78

Kostnadsberäkning............................. 87

Underdånig hemställan........................... 99

Keservation.................................101

Bilagor:

A. Kostnader för anordning och inredning af de uti statsmedicinska an

stalten

erforderliga lokaler....................111

B. Kostnader för första uppsättningen af inventarier, apparater, reagentier

m. m..............................113

C. Förslag till aflöningsstat......................114

D. Utredning af årliga analagsbehofvet för tillverkning af antidifteriserum

och animal vaccin........................115

Kort öfversikt af bakteriologien och några af dess viktigaste praktiska resultat,

utarbetad af kommitténs sekreterare..................117

TILL .KONUNGEN.

I underdånig skrifvelse den 18 januari 1897 har medicinalstyrelsen

framhållit behofvet för vårt land af en statsmedicinsk

anstalt, där såväl kemiska som bakteriologiska och

l

i

Medicinalstyrelsens

underdåniga

skrifvelse.

2 Inledning.

rent hygieniska undersökningar kunde utföras, och därvid anfört

följande:

»Få grenar af den praktiska medicinen torde för närvarande

taga läkarnes uppmärksamhet så i anspråk som allmänna

helsovården med dess hjälp vetenskaper epidemiologien

och bakteriologien. På goda skäl kan också nutiden med en

känsla af tillfredsställelse hänvisa till de frukter, hvilka senaste

årtiondens sträfvanden på helsovårdens område burit. Icke

minst gäller detta i afseende å de smittosamma sjukdomarna,

hvilkas studium bragt i dagen de mest betydelsefulla upptäckter

rörande vissa farsoters uppkomst och väsen samt satt

i läkarnes händer kraftiga vapen till deras förekommande och

bekämpande. Forskningen öfver de sjukdomsalstrande mikroorganismerna

har sålunda icke blott gifvit oss värdefulla upplysningar

angående de sjukdomar, hvilkas natur redan blifvit

utredd, utan har äfven förlänat hela denna så viktiga byggnad

på allmänna helso- och sjukvårdens område en säker grund.

För ett administrativt ämbetsverk sådant som medicinalstyrelsen,

hvilket enligt sin instruktion utöfvar högsta tillsynen

öfver den allmänna helso- och sjukvården i riket samt

har i uppdrag, bland annat, att afgifva underdåniga förslag till

de allmänna åtgärder, hvilka kunna lända till förbättring i

nämnda afseende, äfvensom att vid yppade farsoter meddela

nödiga råd, anvisningar och föreskrifter, måste det uppenbarligen

vara af största vikt att ega till sitt förfogande organ,

till hvilka ämbetsverket kan hänskjuta sådana frågor och

undersökningar, som böra läggas till grund för de erforderliga

förslagen eller föreskrifterna. Styrelsen är visserligen berättigad

att från de medicinska läroverken infordra utlåtanden

äfvensom att från veterinärläroverk erhålla begärda upplysningar,

men dels torde det vara tvifvel underkastadt, huruvida

läroverken kunna anses skyldiga att afgifva dylika utlåtanden

i de fall, då omfattande och därför tidsödande undersökningar

erfordras, dels måste det äfven för medicinalstyrelsen själf ofta

falla sig synnerligen olägligt att för erhållande af dylika, ofta

Inledning.

3

ganska brådskande undersökningar hänvända sig till ett styrelsen

icke underlydande läroverk. Dessutom äro, såsom bekant,

de på de vetenskapliga forskningarnas område offentliggjorda

resultaten icke alltid så tillförlitliga, att desamma utan

vidare kunna läggas till grund för administrativa åtgärder;

åtminstone anser sig medicinalstyrelsen icke kunna i allmänhet

åtaga sig något ansvar för dessa resultat, utan att dessförinnan

fått dem på tillfredsställande sätt pröfvade.

Dessa och andra skäl hafva länge gjort det för medicinalstyrelsen

önskligt att, i likhet med helsovårdsöfverstyrelserna

flerstädes i utlandet, hafva till sitt förfogande ett laboratorium,

där icke blott kemiska utan äfven bakteriologiska

och rent hygieniska undersökningar kunna utföras. Hittills

hafva de omkostnader, som äro förenade med anordnandet

och underhållet af ett sådaDt laboratorium, förmått styrelsen

att icke hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning i ärendet.

Men den utveckling, hygienen och bakteriologien på senaste

år fått, synes numera göra det till en nödvändighet, att äfven

vårt land förses med en dylik anstalt, för så vidt vi i afseende

å allmänna helso- och sjukvården skola kunna hålla

jämna steg med utlandet.

De arbeten, som vid denna anstalt skulle komma att utföras,

synas styrelsen hufvudsakligen böra omfatta dels diagnostiskt

bakteriologiska undersökningar, dels tillverkning af terapevtiskt

bakteriologiska medel och vacciner.

Under åren 1893—1896, d.å koleran uppträdt på olika

ställen i närheten af vårt land, har medicinalstyrelsen varit

nödsakad att med ganska dryga omkostnader upprätthålla ett

bakteriologiskt laboratorium för att utan dröjsmål kunna ställa

en fullt säker diagnos på det eller de inom landet uppträdande

sjukdomsfall, som kunnat misstänkas för att vara kolera.

Denna bakteriologiska koleradiagnostik, hvilken när som helst

kan behöfva återupptagas, skulle naturligtvis komma att öfverlemnas

åt det ifrågasatta statslaboratoriet. Likaså skulle därstädes

i tvifvelaktiga fall anställas diagnostiska undersökningar

4

Inledning.

å andra sjukdomar, hvilka redan nu kunna eller längre fram

få antagas komma att på bakteriologisk väg bestämmas, såsom

difteri, tuberkulos, tyfoidfeber, spetälska med flere samt bland

smittosamma husdjursjukdomar mjältbrand, svinpest och så vidare.

I nära samband med dessa diagnostiskt bakteriologiska medel

står vidare det för upptäckande af tuberkulos hos djur ganska

allmänt använda tuberkulinet, till hvars fabrikation staten redan

nu lemnat ett bidrag af något mer än 3,000 kronor.

För vissa infektionssjukdomar, hvilka af den hittills använda

medikamentösa behandlingen föga påverkats, har på

senaste tiden en ny terapevtisk metod uppfunnits, hvilken

vunnit ett utomordentligt förtroende såväl i utlandet som hos

oss. Denna nya metod består däri, att man behandlar de

sjuke med blodserum från djur, hvilka förut på artificiell väg

gjorts immuna mot sjukdomen i fråga. Behandlingsmetoden

har på grund häraf kallats blodserumterapi. Hufvudsakligast

är det mot difteri man hittills användt den nya metoden, och

stora fabriker för tillverkning af difteriserum hafva redan uppstått

både i Berlin och Paris. I vårt land har på enskild persons

initiativ difteriserum äfvenledes börjat tillverkas, men då

fabrikationen är förenad med ganska stora omkostnader och

medlet, därest det vid fortsatt pröfning kommer att visa sig

verksamt, torde böra tillhandahållas allmänheten till betydligt

billigare pris än nu är förhållandet, synes staten lämpligen

böra öfvertaga tillverkningen af detsamma, synnerligast som

medlet i följd af sin natur dessutom bör vid beredningen

vara underkastadt en ännu noggrannare kontroll än de vanliga

läkemedlen. Fabrikationen af difteriserum liksom af

andra terapevtiska serumarter, hvilka sannolikt inom kort torde

komma att bringas i marknaden, synes styrelsen således böra

anförtros åt det ifrågasatta statslaboratoriet.

Af vacciner är den animala vaccinen mot smittkoppor den

mest kända och använda. I särskilt underdånigt förslag har

medicinalstyrelsen hemställt, att en statsanstalt måtte få inrättas

för beredande af sådan vaccin. Därest detta förslag

Inledning.

5

skulle vinna nådigt bifall, synes denna anstalt lämpligen böra

inrymmas i statslaboratoriet. Samma torde äfven förhållandet

böra blifva med den vaccin, som användes mot rödsjuka hos

svin, därest de i vårt land nu pågående försöken med denna

vaccin komma att gifva ett tillfredsställande resultat.

Men åt en statsinstitution med det ändamål, som här

ifrågasatts, torde äfven andra ax-beten än de ofvan antydda

kunna anförtros. Hvar och en, som gjort sig förtrogen med

folksjukdomarnas historia, vet, huru föga kända de naturlagar

äro, hvilka bestämma öfver dessa sjukdomars uppträdande och

utbredning likasom öfver deras utslocknande och stundom fullständiga

försvinnande, samt huru litet vi i själfva verket hafva

oss bekant angående sjukdomsorsakernas lifsvillkor utanför

menniskoorganismen och deras förhållande till denna. I detta

mörker kunna laboratoriearbeten ensamma icke bringa ljus.

Endast med hjälp af de epidemi ologi ska fakta torde det lyckas

den bakteriologiska forskningen att vinna inblick i alla dessa

förhållanden och såmedelst finna medel och utvägar till ett

verksammare bekämpande af farsoterna, än som nu kan ske.

Grundvalen för epidemiologien är emellertid den medicinska

statistiken. För ett rätt bearbetande af det rikhaltiga statistiska

material, som årligen inkommer till medicinalstyrelsen,

fordras dock särskilda krafter, hvilka för närvarande icke stå

till styrelsens förfogande, hvarför också detta för vårt lands

allmänna helsovård så värderika arbetsfält ligger så godt som

ouppodladt. Tillgodogörandet af detta statistiska material

skulle helt visst äfvenledes vara ett värdigt mål för en anstalt,

afsedd att befordra landets allmänna helso- och sjukvård.

Genom anställande vid detta institut af dels ordinarie

tjenstemän dels frivilliga, extra ordinarie medarbetare, hvilka

kunde inkallas för att under viss tid och mot bestämdt arfvode

deltaga i institutets arbeten, skulle småningom kunna erhållas

en kår af praktiskt utbildade bakteriologer och vid medicinsktstatistiska

undersökningar vana personer, hvarpå vårt land för

närvarande lider en beklaglig brist.

6

Inledning.

Slutligen torde äfven böra påpekas, hurusom den af staten

anställde rättskemisten, hvilken för närvarande är skyldig att

själf bekosta undersökningslokal (laboratorium) jämte nödiga

reagentier och apparater mot ersättning, som i sådant afseende

för hvarje undersökning honom af medicinalstyrelsen tillerkännes,

skulle beredas eu afsevärd lättnad vid sitt synnerligen

grannlaga arbete, därest han å statens anstalt kunde

tilldelas ett för ändamålet inredt laboratorium, i stället för att

han nu måste i förhyrda, mer eller mindre olämpliga lokaler

verkställa sina för omgifningen ofta ganska besvärande undersökningar.

Medicinalstyrelsen har med sin här gjorda framställning

velat till Eders Kongl. Maj:ts kännedom bringa ett synnerligen

beaktansvärdt behof, hvars tillgodoseende tvifvelsutan skulle

lända landets helso- och sjukvård till stor båtnad. Huru

den institution, som ifrågasatts, skulle i detalj ordnas, huru

vidt dess verksamhet skulle utsträckas och huru stort det anslag

måste vara, som komme att erfordras för en dylik anstalts

upprättande och underhåll, därom har styrelsen icke velat afgifva

något yttrande, enär därtill kräfves en synnerligen omfattande

utredning, hvilken styrelsen ansett helst böra verkställas

af för sådant ändamål särskildt utsedde och lämpade

personer, hvilka varit i tillfälle att göra sig förtrogna med

anordningarna vid motsvarande institut i utlandet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får medicinalstyrelsen

i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes taga under nådig ompröfning, huruvida icke en sådan

statsanstalt för allmän helsovård och rättsmedicin, som af medicinalstyrelsen

här ifrågasatts, bör inrättas, samt uppdraga

åt därtill lämpliga personer att inkomma med underdånigt förslag

beträffande nämnde anstalts omfattning och anordning.»

Kommitténs I anledning af denna underdåniga framställning har Eders

Uudamöterh Kongl. Maj:t, jämlikt från ecklesiastikdepartementet till under

-

Inledning.

7

tecknad Wawrinsky aflåten ämbetsskrifvelse af den 29 oktober

1897, funnit godt uppdraga åt en kommitté att ej mindre utreda,

huruvida det kan anses behöflig! eller lämpligt att i

Sverige inrättas en statsanslag dels för diagnostiskt bakteriologiska

samt medicinskt statistiska äfvensom rättsmedicinska

undersökningar, dels ock för tillverkning af terapevtiskt bakteriologiska

medel och vacciner, än jämväl afgifva det förslag

beträffande en sådan anstalts anordning och omfattning, hvartill

utredningen må föranleda; och har Eders Kongl. Maj:t i

nåder förordna! undertecknad Wawrinsky till ordförande samt

undertecknade Gullberg, Linroth, Nyström och Svensson till

ledamöter i denna kommitté. Kommittén, hvilken bemyndigats

att själf antaga sin sekreterare, har därtill utsett docenten vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet, medicine doktorn Isak

Jundell.

Förutom medicinalstyrelsens ofvan berörda underdåniga

skrifvelse af den 18 januari 1897 har genom särskild nådig

remiss den 11 februari 1898 till kommittén öfverlemnats samtliga

handlingar rörande en af docenten N. E. Selander ingifven,

sedermera återkallad ansökning om understöd af allmänna

medel för tillverkning af antidifteriserum, med befallning till

kommittén, sedan Eders Kongl. Maj:t låtit vid den gjorda återkallelsen

bero, att taga dessa handlingar i betraktande vid fullgörandet

af det åt kommittén lemnade uppdrag. Därjemte har

Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 19 augusti

1898 anbefallt kommittén att i sammanhang med afgifvande

af förslag till den ifrågasatta statsmedicinska anstalten inkomma

med utlåtande i anledning af en af apotekaren F. Lillja

gjord framställning om skärpt kontroll rörande tillverkning

och försäljning af s. k. hemliga läkemedel, öfver hvilken framställning

medicinalstyrelsen, efter att hafva inhemtat yttrande

af apotekaresocietetens direktion, den 8 augusti 1898 afgifva

underdånigt utlåtande. Kommittén har ställt sig dessa

Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallningar till efterrättelse; och

Remitterade

handlingar.

8

Inledning.

återfinnas de yttranden och förslag, som af de remitterade

handlingarnas innehåll föranledts, i det underdåniga betänkande,

hvilket kommittén nu går att inför Eders Kongl. Maj:t

afgifva.

o o

o

På grund af ordalydelsen i ofvan förmälda ämbetsskrifvelse,

som till kännedom meddelade Eders Kongl. Maj:s nådiga

beslut angående kommitténs tillsättning, åligger det kommittén

att i främsta rummet utreda behofvet och lämpligheten för

vårt land af en statsanstalt, vid hvilken de omfattande undersökningar

och laboratoriearbeten skulle kunna utföras, hvilka

numera utgöra den moderna medicinens måhända verksammaste

hjälpmedel. Denna utredning har kommittén ansett böra

föregås af en allmän öfversikt af bakteriologiens betydelse för

medicinen och af de olika slags arbeten, hvilka det enligt

meromnämnda ämbetsskrifvelse skulle tillkomma en sådan anstalt

att taga befattning med; först därefter torde behofvet af

en särskild statsanstalt för dessa eller likartade arbeten kunna

tagas under ompröfning.

I. Öfversikt af anstaltens tillämnade uppgifter.

Främst i afseende å värdet för den praktiska medicinen

måste bland de uppgifter, hvilka, jämlikt omförmälda ämbetsskrifvelse

af den 29 oktober 1897, skulle tillfalla den ifrågasatta

statsanstalten, ställas vissa bakteriologiska arbeten, hvilka

mer och mer börjat visa sig oumbärliga för det säkra igenkännandet

af infektionssjukdomarna eller spela en särskild!

viktig rol vid dessa sjukdomars profylax och terapi.

Bakteriologiens betydelse i ofvan antydda hänseenden är

visserligen allmänt känd, men har så grundläggande vikt för

kommitténs uppgift, att kommittén likväl ej ansett sig böra

underlåta att framhålla några af de mest betydelsefulla vinningar,

som medicinen har nämnda disciplin att tacka för. En

mera utförlig af kommitténs sekreterare utarbetad framställning

i ämnet vidfogas denna skrifvelse såsom bilaga, och tillåter sig

kommittén att hänvisa till densamma.

Slutet af 1850- och början af 1860-talet betecknar den

tidpunkt, då bakteriologien framträder såsom en exakt, och praktisk

vetenskap genom att begynna klargöra den betydelse,

som tillkommer vissa till växtriket hörande, lefvande mikroorganismer.

Uppslaget gjordes af Pasteur, som visade, att

dylika organismer voro orsaken till en del jäsnings- och förruttnelseprocesser,

upptäckter, som sedermera fått stor betydelse

för industrien. Småningom leddes man genom dessa

Pasteurs arbeten på den tanken, att äfven de smittosamma

sjukdomarna kunde framkallas af mikroorganismer. Antagandet

Bakteriologi.

10

Anstaltens uppgifter.

att så var fallet låg, bland annat, till grund för den så kallade

antiseptiska särbehandlingen, genom hvilken Lister, med kännedom

om Pasteurs iakttagelser öfver mikroorganismerna och

deras stora utbredning, sökte dels utestänga dessa från såren,

dels döda dem, därest de redan kommit i beröring med desamma.

Knappast någon upptäckt har varit menskligheten

till större välsignelse än denna Listers sårbehandlingsmetod,

medelst hvilken mycket lidande förekommes och otaliga lif

årligen räddas.

Nya upptäckter följde snart. Man lärde sig att särskilja

en mängd olika bakterieformer; det bevisades, att en del infektionssjukdomar

berodde på vissa för dem säregna bakterier, man

lärde känna de olika arternas yttre former, de för hvarje bakterieart

särskildt nödvändiga lifsvillkoren och så vidare. Ett

ifrigt studium egnades framför allt åt de sjukdomsalstrande

mikroorganismerna. Man undersökte på hvilka vägar de intränga

i mennisko- och djurkroppen och på hvad sätt de framkalla

sjukdom och död. Man lärde sig alltmera att hindra

deras inträngande i organismen, och i många fall, då detta icke

kunde uppnås, fann man utvägar att tillintetgöra dem där eller

ock att göra organismen okänslig för dem, det vill säga oemottaglig

för smittan. Om smittofröet icke blott innästlat sig, utan

äfven redan framkallat sjukdom, fann man botemedel däremot,

med andra ord, man lärde sig huru man skulle gå till väga

för att låta menniskan eller djuret afgå med seger i striden

mot bakterier, som redan vunnit fast fot i kroppen.

Många af dessa upptäckter hafva, ehuru de äro af mycket

stor betydelse för kännedomen om naturens och lifvets krafter,

tills vidare endast teoretiskt intresse, andra åter hafva redan,

fastän bakteriologien blott är några årtionden gammal, fått en

praktisk betydelse för medicinen och hygienen.

Särskildt har bakteriologien banat väg för möjligheten att

förekomma en del på mikroorganismer beroende sjukdomar.

Listers sårbehandlingsmetod är, såsom redan förut antydts, ett

glänsande exempel härpå. Genom utveckling af denna be

-

Anstaltens uppgifter.

11

handlingsmetod till den nutida, så fulländade aseptiska och

antiseptiska sårbehandlingen har kirurgien gjort framsteg, som

icke kunna nog högt uppskattas. Icke mindre beaktansvärda

äro en del hygieniska åtgärder, hvilka byggas på kännedomen

om sjukdomsalstring genom lefvande mikroorganismer och om

villkoren för dessa organismers lif och utveckling. Tack vare

denna kunskap har man nämligen satts i tillfälle att med utsikt

till framgång öfvervaka de vägar, på hvilka epidemierna

utbreda sig. Vattnet, luften och marken kunna sålunda nu

bättre än förr skyddas mot smitta, födoämnena verksammare

kontrolleras, bostäderna säkrare desinfekteras, samfärdseln rationellare

öfvervakas, så att den i minsta möjliga mån gifver

anledning till sjukdomars spridning. Dessa åtgärder hafva

redan förebyggt många hotande farsotsutbrott och därigenom

räddat talrika menniskolif samt hindrat många kännbara förluster.

Kommittén tillåter sig här att med några exempel belysa

ofvanstående uttalanden.

Betydelsen af en säker bakteriologisk diagnos är framför

allt påfallande i fråga om den fruktade kolerafarsoten. De

symtom, hvarunder denna sjukdom uppträder, kunna nämligen

äfven förekomma vid relativt ofarliga affektioner af digestionsorganen.

Svårigheterna att bestämdt skilja mellan den

genuina asiatiska koleran och andra koleraliknande sjukdomar

skulle därföre vara betydande vid sådana tillfällen, då en

koleraepidemi är gängse eller hotar, därest man, såsom fordom

var förhållandet, vore ensamt hänvisad till bedömande af symtomkomplexen.

Men lyckligtvis är icke numera förhållandet

sådant. Med bakteriologiens tillhjälp har man nämligen lyckats

påvisa, att vid den asiatiska koleran alltid konstant förekommer

en säregen bakterieart i den sjukes tarmafföringar,

den så kallade kommabacillen. Härigenom är också möjligheten

gifven att afgöra huruvida kolera föreligger eller icke.

Vinsten häraf ligger i öppen dag. Å ena sidan kan man sättas

i tillfälle att oförtöfvadt isolera af kolera angripna personer

12

Anstaltens uppgifter.

och därmed förekomma sjukdomens spridning; å andra sidan

löper man ej risk att i onödan vidtaga dyrbara skyddsåtgärder

samt utsätta den enskilde och samhället för svåra olägenheter

och förluster. Där så är möjligt, anlitas nu därföre alltid bakteriologien

så snart kolera hotar, för att en säker diagnos må

kunna ställas vid hvarje koleraliknande sjukdomsfall. Därigenom

lyckades det också under senaste koleraepidemi i Europa

att pa verksamt sätt stäfja farsotens framfart och begränsa

epidemien till några få platser, utan att alltför tunga band behöfde

läggas på samfärdseln.

Äfven i Sverige kom man under denna tid i tillfälle att

iakttaga, hvilken ofantlig vinst i profylaktiskt hänseende den

bakteriologiska koleradiagnosen kan medföra. Oaktadt nämligen

upprepade gånger personer anlände hit från utlandet

med fullt utbildad kolera, undgick likväl vårt land denna gång

att hemsökas af farsoten. Alla kolerafallen blefvo bakteriologiskt

konstaterade å det tillfälliga laboratorium, som för ändamålet

inrättades af medicinalstyrelsen och om hvilket kommittén

får anledning att längre fram i detta betänkande ytterligare

orda. Likaså anställdes bakteriologisk undersökning

af tarmafföringarna från alla såsom kolerasmittade misstänkta

personer, innan fri samfärdsel med vårt land beviljades. Att

dessa undersökningar i väsentlig mån medverkade till det gynnsamma

resultatet af de ansträngningar, som gjordes för att

utestänga farsoten, torde icke kunna betviflas i betraktande

af de svårigheter, som utan bakteriologiens bistånd skulle

rest sig mot ställandet af en säker koleradiagnos, synnerligast

i de fall, där sjukdomssymtomen voro lindriga eller lätt öfvergående.

Såsom ett andra exempel på bakteriologiens praktiska betydelse

kan anföras upptäckten af difteriens orsak, difteri - bacillen. Äfven nämnda sjukdom är i många fall ytterst svår

att igenkänna af de första symtomen. Den vanligaste platsen

för difterismittans lokalisation är svalget. Men i svalget uppträda

mycket ofta inflammationer, hvilka icke alls hafva något

Anstaltens uppgifter.

13

samband med difterisjukdomen, ehuru de kunna förlöpa på ett

sätt, som i förvillande grad liknar difteri. Kan läkaren icke

i dylika fall ställa en säker diagnos, bjuder försiktigheten

honom att ändock behandla sjukdomen såsom difteri, emedan

äfven lindrigt förlöpande difterifall kunna medföra allvarsamma

vådor för det allmänna. Anordningar för den sjukes isolering

och nödig desinfektion måste eller borde åtminstone

vidtagas, det vill säga ofta rätt betydande utgifter göras, måhända

för en enkel, ofarlig halsaffektion, för att icke tala om

de onödiga bekymren och obehagen för patienten och anhöriga.

Sedan difteribacillen upptäckts och man lärt sig att renodla

den, äro emellertid dessa olägenheter i väsentlig mån

undanröjda, emedan difteri icke existerar utan difteribacillen och

denne så godt som alltid kan påvisas hos difterisjuke. Icke ens

det lindrigaste difterifall behöfver nu blifva misskändt; andra

affektioner, huru liknande difteri som helst, kunna med lätthet

afslöjas såsom icke varande difteri och lugnt behandlas därefter.

Och äfven för smittämnets oskadliggörande har bakteriologien,

efter difteribacillens upptäckt, gifvit en fast utgångspunkt,

i så måtto att man numera icke allenast vet, hvar man

har att söka smittämnet, utan äfven lärt känna dess motståndskraft

och de lämpligaste medlen att tillintetgöra detsamma.

De betydande fördelar i striden mot difterisjukdomen,

som upptäckten af difteribacillen skänkt den preventiva läkekonsten,

hafva myndigheter och läkare äfven vetat att göra

sig till godo. Icke blott vid de bakteriologiska läroanstalterna

och vid sjukhusen göres nu i allmänhet bakteriologisk diagnos

å misstänkta fall af difteri; äfven å platser, där dylika anstalter

icke finnas, hafva bakteriologiska laboratorier mångenstädes

upprättats, antingen af de kommunala myndigheterna

eller af enskilde läkare, för att underlätta ställandet af en

säker difteridiagnos. Mer än allt annat torde detta tala för,

att bakteriologien genom upptäckten af difteribacillen gjort en

vinning af verkligt praktisk betydelse.

14

Anstaltens uppgifter.

Men icke blott för difteriens igenkännande och profylax,

utan äfven för dess terapi har man grundad anledning antaga,

att studiet af difteribacillen skall leda till resultat af

bestående värde. Genom att på vissa djur (vanligen hästar)

inspruta de af bacillen utvecklade toxiner har man nämligen

lyckats att småningom göra dem oemottagliga (immuna) för

difterismittan. Blodserum från sålunda immuniserade djur, det

så kallade antidifteriserum, synes sedan, af hittills vunnen erfarenhet

att döma, vara ett värdefullt botemedel mot difterisjukdomen,

om äfven dess kurativa verkan icke kan i hvarje

fall anses säker. I alla händelser har den nya behandlingsmetoden

hastigt vunnit förtroende bland såväl allmänhet som

läkare, och i de flesta europeiska stater hafva därföre de bakteriologiska

anstalterna, med eller utan understöd af stat eller

kommuner, gått i författning om tillverkning af antidifteriserum

för allmänhetens behof.

I Sverige har beredningen af detta medel hittills blott

egt rum vid en af enskild person upprättad anstalt, hvilken

sedan några år tillbaka tillhandahåller läkare och apotek deras

behof af antidifteriserum. Af flere skäl, hvilka kommittén

längre fram kommer att närmare angifva, måste denna anordning

anses mindre tillfredsställande, om den också erbjudit

en välkommen tillfällig utväg att bekomma ett inom vårt eget

land tillverkadt serum.

Såsom ytterligare bevis på bakteriologiens värde torde

slutligen äfven böra anföras Kochs upptäckt af tuberkulosens

orsak, tuberkelbacillen. Betydelsen af denna på långvariga

och skarpsinniga bakteriologiska undersökningar grundade upptäckt

framgår redan däraf, att de tuberkulösa affektionerna

snart sagdt i oändlighet vexla med afseende å utseende, lokalisation

och förlopp. Först sedan tuberkelbacillen blifvit

känd, har det varit möjligt att fullt säkert bevisa, det en del

sjukdomar, om hvilkas rätta natur man förut varit tveksam,

ej äro annat än tuberkulos. Så är till exempel fallet med den

sjukdom hos nötkreaturen, som benämnes perlsot. Så äfven

Anstaltens uppgifter.

15

med vissa lungaffektioner hos hästar och hundar, hvilka affektioner

med bakteriologiens hjälp visats bero på tuberkelbacillen,

under det att man förut antog nämnda djurslag vara immuna

för tuberkulos. Och af menniskosjukdomar har, bland annat,

den vanställande hudåkomman lupus kunnat bakteriologiskt visas

icke vara annat än en form af tuberkulos. Äfven andra lärdomar

hafva emellertid vunnits genom upptäckten af tuberkelbacillen.

Några af dessa må här i korthet påpekas.

Utanför mennisko- eller djurkroppen finnes tuberkelbacillen

endast, där tuberkulösa upphostningar eller andra tuberkulösa

afsöndringar aflemnats. Hvilken inverkan kännedomen om

detta sakförhållande måste utöfva på åtgärderna för tuberkulosens

bekämpande, ligger i öppen dag. Man behöfver icke

numera sväfva i ovisshet om, på hvilka punkter man har

att koncentrera sina ansträngningar vid denna kamp, och äfven

om tuberkulosens säregna natur fortfarande lägger hinder i

vägen för smittämnets utrotande, löper man följaktligen icke

längre risk att vända sina vapen åt orätt håll.

Före upptäckten af tuberkelbacillen rådde såväl hos flertalet

läkare som bland allmänheten den uppfattning, att tuberkulosen

och i synnerhet dess vanligaste form, lungsoten,

vore obotlig. Då ett fall af tuberkulos gick till helsa, fanns

alltid rum för den invändningen, att det i själfva verket icke

varit fråga om tuberkulos, utan någon annan, kliniskt likartad

affektion. Sedan man lärt känna tuberkulosens rätta orsak,

har man emellertid kunnat lemna säkra bevis för att äfven

denna sjukdom kan botas. Framför allt är detta möjligt

i sjukdomens första början, innan den hunnit åstadkomma

alltför utbredda förändringar i de angripna organen. Stora

svårigheter mötte dock fordom att just i detta stadium af sjukdomen

diagnosticera densamma. Men äfven i detta afseende

bringar bakteriologien nu kraftig hjälp genom möjligheten att

redan tidigt påvisa tuberkelbaciller i upphostningarna eller

direkt i de af sjukdomen angripna partierna.

16

Anstaltens uppgifter.

Fåfängt har man hittills bemödat sig att af de produkter,

tuberkelbacillerna framalstra, vinna ett botemedel mot tuberkulosen.

Det rastlösa arbete, som för detta måls vinnande

allt fortfarande pågår vid de bakteriologiska anstalterna i utlandet,

gifver dock anledning hoppas, att dessa bemödanden

omsider skola krönas med framgång. Har det «en gång med

så stora förväntningar mottagna tuberkulinet äfven icke hållit,

hvad som i början utlofvades, så bar det dock icke därföre

blifvit utan gagn. Ty inom veterinärmedicinen har detsamma

för diagnostiska ändamål vunnit en betydande användning till

fromma för husdjursskötseln; och indirekt bör tuberkulinet

äfven komma att bidraga till hämmande af tuberkulosens utbredning

bland menniskor, därigenom att det möjliggör påvisandet

af tuberkulos hos nötkreaturen och sålunda lemnar tillfälle

att aflägsna en af orsakerna till sjukdomens spridning

bland menniskorna. Såsom kommittén längre fram kommer

att än ytterligare betona, hafva statsmakterna i vårt land

också redan på flere sätt uppmuntrat till användning af detta

viktiga preventivmedel till förekommande af tuberkulosens

spridning samt genom beviljande af särskilda anslag beredt

utväg för tillverkning af tuberkulin till kostnadsfri utdelning

bland de kreatursegare, som vilja begagna sig af undersökningsmedlet

för bekämpande af tuberkulosen inom sina

ladugårdar.

Med hjälp af de bakteriologiska undersökningarna kunna

således flere bland de smittosamma sjukdomarna lätt och säkert

igenkännas och i följd däraf verksamma åtgärder mot deras

spridning i rätt tid vidtagas. De sjukdomar, hvilkas smittämnen

redan nu äro kända, äro, utom de ofvan anförda, hufvudsakligen

återfallstyfus, tarmtyfus, pest, influensa, ros, vårfeber,

gonorrhé, stelkramp, spetälska, hjärnhinneinflammation, lunginflammation,

rots, mjältbrand och mjältbrandsemfysem samt

actinomykos, lungröta, rödsjuka och svinpest. Vid hvar och en

af dessa sjukdomar har den bakteriologiska diagnosen ett värde,

Anstaltens uppgifter.

17

om hvilket ofvan lemnade framställning öfver koleran, difterien

och tuberkulosen torde gifva en föreställning.

De metoder, som användas för ställande af den bakteriologiska

diagnosen, gå i allmänhet ut på att vid hvarje särskildt

sjukdomsfall påvisa den sjukdomsalstrande bakterien. Emellertid

förekomma ej sällan tillfällen, då det möter svårigheter att

under lifvet komma åt de delar, där smittämnet är lokaliseradt.

Men äfven för sådana fall har man funnit utvägar att ställa en

bakteriologisk diagnos.

En af dessa har redan i det föregående blifvit flyktigt

berörd vid tal om tuberkulosen hos nötboskap. Den består

däri, att man subkutant insprutar vissa substanser, som bildas

af bakterierna, då de få växa på artificiella näringssubstrat,

samt observerar de fenomen, som i följd af detta ingrepp uppträda

hos den för smitta misstänkta organismen. En dylik substans

är i främsta rummet tuberkulinet, som bildas af tuberkelbacillerna

vid deras utveckling i glycerinbaltig buljong. Insprutas

tuberkulinet på friska kreatur, så har det icke alls någon

effekt; har djuret däremot en, äfven den minsta tuberkulösa

härd, inträder hastigt eu reaktion, karakteriserad af feber och

därmed sammanhängande symtom.

Tuberkulinets betydelse vid bekämpande af tuberkulosen hos

nötkreatur är således uppenbar. Med hjälp af detta undersökningsmedel

kan så godt som hvarje fall af denna för landtbefolkningens

ekonomi så förlustbringande sjukdom snabbt

igenkännas och detta därtill tidigare än med någon annan

undersökningsmetod. Tuberkulinets öfverlägsenhet såsom diagnosticum

och värde såsom vapen i striden mot kreaturstuberkulosen

har också öfver allt blifvit erkänd. Därom vittnar, bland

annat, den betydande mängd tuberkulin, som redan nu inom

snart sagdt alla europeiska stater årligen förbrukas i afsikt

att tidigast möjligt upptäcka de kreatur, som angripits af tuberkulos,

och genom deras utgallring rensa ladugårdarna från

sjukdomen, en förbrukning, som säkerligen till allas gagn

skall komma att än ytterligare ökas, sedan öfvertygelsen om

18

Anstaltens uppgifter.

fördelarna att i tid skydda sig mot den förödande sjukdomen

äfven vunnit insteg kos den stora massan af landtbefolkningen.

Utom nu antydda sätt för upptäckande och förekommande

af smittosjukdomar har bakteriologien emellertid funnit

ytterligare en metod, som efter helt annan princip arbetar för

delvis samma syfte. Den består däri att man gör organismen

immun för vissa smittämnen, man »vaccinerar» den mot sjukdomen

i fråga. För de vid framställning af dessa vacciner

följda principer och metoder redogöres i den af sekreteraren

författade bilagan; kommittén vill här endast framhålla, att de

resultat, som i utlandet vunnits genom vaccination mot vattuskräck,

mjältbrand, mjältbandsemfysem samt mot rödsjuka hos

svin, äro särdeles lofvande. För vårt land hafva de flesta

af dessa resultat, åtminstone ännu, icke så stor betydelse,

egentligen därföre att flertalet af de sjukdomar, mot hvilka

man för närvarande vaccinerar, antingen saknas hos oss eller

icke förekommer i nämnvärdt stor frekvens, förhållanden som

dock, dess värre, möjligen kunna ändras.

Beträffande ett slags vaccin må det dock tillåtas kommittén

att redan här ingå på ett särskildt omnämnande. Detta gäller

den äldsta af alla vacciner, nämligen den redan i slutet af förra

århundradet rent empiriskt funna vaccinen mot smittkoppor.

Den första vaccinens ursprung från kokoppor gaf redan tidigt

anledning till försök att öfverföra ympämnet från menniskor till

djur för att dymedelst framkalla ett förstärkande af lymfan.

Att reproducera ympämnet från djur till djur och ersätta

den humaniserade, alltså genom ympning från arm till arm

vunna vaccinen, med animal lymfa kom först mycket senare i

bruk. De första försöken i denna riktning föranleddes af det

motstånd mot vaccinationen, som framkallades af farhågorna

för att sjukdomar, framför allt syfilis, skulle genom vaccinen

kunna öfverföras från en menniska till en annan. Men först

sedan man lärt sig att odla lymfa från kalf till kalf och därmed

fått eu användbar metod att reproducera ympämnet, vann

den animala vaccinationen någon egentlig utveckling. Nu

-

Anstaltens uppgifter.

19

mera finnas nästan inom hvarje land i Europa ympanstalter

för animal vaccin, en del upprättade af enskilda personer eller

föreningar, men flertalet uppehållna genom statsmedel. Synnerligast

i Tyskland har den animala vaccinationen vunnit

stort förtroende. Icke mindre än 25 statsanstalter voro sålunda

där i verksamhet vid 1897 års början, och af alla vaccinerade

under senaste redovisningsåret (1896) ympades endast

0,07 procent med humaniserad lymfa.

På senare tiden har också framställningen af animal lymfa

fullkomnats därhän, att densamma är nästan lika verksam som

humaniserad vaccin. Vid sådant förhållande och då de med

inympning af menniskolymfa under vissa omständigheter förbundna

faror eller farhågor för de personers helsa och lif, som

skola undergå vaccination, kunna undvikas genom användande

af animal lymfa, anses numera allmänt, att den animala vaccinationen

bör, såvidt sig göra låter, träda i stället för ympningen

med humaniserad vaccin, äfven om icke ett obligatoriskt införande

af den animala vaccinen ännu kan förordas. I vårt

land finnes emellertid för närvarande endast en enda anstalt,

där animal koppvaccin tillverkas, nämligen Stockholms stads

yrnpanstalt. På grund af underdånigt förslag af medicinalstyrelsen

har dock Eders Kongl. Maj:t år 1897 med Riksdagens

bifall medgifvit en förhöjning af anslaget till vaccinationens

befrämjande att därmed bestrida kostnaderna för

beredande af animal vaccin vid en för ändamålet inrättad statsanstalt,

ehuru af skäl, som längre fram, i sammanhang med

en närmare redogörelse för de åtgärder, som i vårt land vidtagits

för anskaffande af animal vaccin, komma att angifvas,

någon dylik anstalt ännu icke blifvit anordnad.

Utom de bakteriologiska arbeten, hvilka här ofvan i korthet

berörts, har äfven ifrågasatts, att rättsmedicinska undersökningar

skulle falla inom ramen för den föreslagna statsanstaltens

verksamhet.

Rättsmedicin.

20

Anstaltens uppgifter.

Härvid har dock icke afsetts, att de medikolegal förrättningar,

som det nu tillhör provin sial-, extra provinsial- och

stadsläkare med flere att utföra, skulle anförtros åt den föreslagna

anstalten. Äfven om berättigade anmärkningar kunna

framställas mot nu gällande praxis beträffande rättsmedicinska

undersökningar, torde det dock svårligen kunna med fog ifrågasättas,

att med vårt lands stora utsträckning, spridda befolkning

och ofta besvärliga kommunikationer sådana rättsmedicinska förrättningar

som liköppningar, psykiatriska undersökningar med

mera dylikt skulle kunna fullgöras af en för hela landet afsedd

och i hufvudstaden belägen anstalt.

Men mångfaldiga tillfällen gifvas, då den rättsmedicinska

undersökningen för att blifva så fullständig, som förhållandena

medgifva, måste kompletteras genom specialundersökningar,

hvartill vederbörande läkare oftast saknar nödig kompetens

eller erforderliga hjälpmedel. Så är i synnerhet fallet vid

obduktioner, där förgiftning misstänkes. Obduktionsförrättaren

är då pliktig tillvarataga vissa likdelar, blod och så vidare,

hvilka skola till medicinalstyrelsen insändas för att genom

dess försorg underkastas nödig undersökning. På samma sätt

skall, enligt nådiga stadgan den 29 januari 1886 angående

hvad iakttagas bör vid rättsmedicinsk undersökning af död

menniskas kropp, förfaras med klädespersedlar, som misstänkas

hafva varit i beröring med giftiga ämnen, samt med återstoder

af födoämnen och läkemedel, uppkastade ämnen och dylikt.

Icke heller är det sällsynt, att domstolarne behöfva utredning

angående beskaffenheten af fläckar på kläder eller andra föremål,

som kunna förmodas härröra från blod eller annat. För

undersökningar af dessa slag äro rättskemisten och dennes

assistent anställda. Däremot saknar staten laboratorium, där

undersökningarna kunna utföras, och denna brist har man

tänkt sig kunna afhjälpa genom inrymmande af laboratorielokaler

för rättskemiska undersökningar inom den ifrågasatta

nya anstalten.

Anstaltens uppgifter.

21

Emellertid är det inom rättsmedicinens område icke endast

kemiska undersökningar, som kräfva undersökare med specialkunskaper.

Särskilda bestämmelser ålägga rättsläkaren att, då

endast likdelar — ej helt lik — föreligga till undersökning,

hvilkas säkra igenkännande eller fullständiga bedömande fordrar

jämförelse med föremål i anatomiska samlingar eller detaljkunskaper

i jämförande anatomi, insända dylika preparat till

medicinalstyrelsen, på det erforderlig undersökning må ske,

innan utlåtande afgifves. På samma sätt skola växtdelar, som,

anträffade i matsmältningskanalen på död person, misstänkas

härröra från giftig växt, tillvaratagas för att underkastas sakkunnig

granskning. Icke ovanligt är behofvet att i rättsmedicinskt

syfte låta undersöka fläckar, som misstänkas härröra

från manlig säd. Äfven många andra spörsmål, som kräfva

speciell sakkunskap hos undersökaren, kunna möta vid rättsliga

undersökningar. Det kan än vara fråga om en svårlöst

detalj i anatomi, fysiologi eller farmakologi, än kunna specialkunskaper

i obstetrik, gynäkologi eller embryologi erfordras,

än behöfva sakkunniga inom andra vetenskapsgrenar rådfrågas.

Att icke ens vid en statsmedicinsk anstalt af föreslagen beskaffenhet

alla dylika detaljfrågor kunna erhålla en på speciell

sakkunskap grundad utredning, utan att ändock vetenskspsidkare,

som stå utom anstalten, en eller annan gång torde

behöfva anlitas, är väl uppenbart, men tanken att en dylik

anstalt med dess planmässigt ordnade lokaler och vetenskapliga

hjälpmedel skulle komma att underlätta utförandet af

många hithörande undersökningar utom de rättskemiska och

lemna trygghet för undersökningsföremålens ordentliga förvaring

och särhållande från andra dylika föremål förtjenar helt

visst att beaktas.

Såsom ytterligare föremål för den ifrågasatta statsanstaltens

verksamhet hafva äfven medicinskt statistiska undersökningar

framhållits.

Medicinal

statistik.

22

Anstaltens uppgifter

Medicinalstatistikens uppgift är att sammanföra möjligast

största antal af tillförlitliga och fullständiga fortgående uppgifter

från medicinens och allmänna helsovårdens områden och

ur bestämda synpunkter bearbeta dem för vetenskapliga ändamål.

Medicinalstatistiken omfattar alltså samtliga grenar af

medicinen, dess bearbetande förutsätter ett visst mått af kunskaper

inom den medicinska vetenskapens vexlande områden

och kräfver därföre en personal af på en gång statistiskt och

medicinskt bildade personer, så framt det åsyftade ändamålet

skall kunna till fullo vinnas. Ty lika litet som en statistiker

utan medicinska kunskaper kan ega personlig kvalifikation att

bearbeta och fruktbargöra ett medicinalstatistiskt råmaterial,

lika litet kan en läkare betjena sig af den statistiska metoden

utan att vara förtrogen med den statistiska forskningens grundregler

och utan att hafva lärt sig taga i betraktande och

utjämna de talrika felkällor, som kunna förekomma vid dessa

arbeten.

Medicinalstyrelsen har redan i sin ofvan meddelade underdåniga

skrifvelse den 18 januari 1897 framhållit, hurusom det

endast med hjälp af de epidemiologiska fakta torde lyckas den

bakteriologiska forskningen att vinna inblick i de förhållanden,

som betinga folksjukdomarnas uppträdande och utbredning likasom

deras utslocknande och stundom fullständiga försvinnande.

Men äfven ur andra synpunkter måste medicinalstatistiken anses

grundläggande för en rätt helsovård. Hvarje band, som förenar

menniskorna med hvarandra, deras födelse-, utvecklingsoch

arbetsförhållanden, deras ålder, deras omgifning, deras

fördelning i territoriellt hänseende, marken, på hvilken de lefva,

vattnet de dricka, födan de nära sig med och så vidare, allt

sådant måste sammanställas med de bland dem uppträdande

sjukdomarna, med befolkningens lifslängd och dödlighetsförhållanden,

på det att man må kunna utforska de orsaker, som

kunna betinga förändringar i folkets kraft och allmänna helsotillstånd

eller i dess lifslängd.

I flertalet kulturstater bär därföre också bearbetningen af

Anstaltens uppgifter.

23

medicinalstatistiken hållit jämna steg med utvecklingen af allmänna

helsovården och ett väl berättigadt sträfvande gjort sig

gällande att skapa egna anstalter för insamlandet och studiet

af det rikhaltiga material, som i form af rapporter och berättelser

från myndigheter och läkare stått statistikern till buds.

En väl ordnad medicinalstatistik torde också för vårt land

vara ett önskningsmål; hvars förverkligande dock, af längre

fram angifna skäl, icke lämpligen torde böra ställas i samband

med en anstalt sådan som den föreslagna.

Däremot hyser kommittén i likhet med medicinalstyrelsen Hygien m. m.

den mening, att utom de i ecklesiastikdepartementets ämbetsskrifvelse

af den 29 oktober 1897 omförmälda uppgifter ännu

ett till allmänna helsovården hörande arbetsfält bör tilldelas

den ifrågasatta anstalten, nämligen den offentliga hygienen

med de i densamma ingående kemiska och fysikaliska undersökningar.

Hithörande problem få med hvarje dag allt större

betydelse för samhällets välfärd. Kommittén vill blott erinra

om de frågor angående desinfektion, födoämneskontroll, undersökningar

öfver vattendrags förorening med mera, som kunna

påkalla åtgärder från det allmännas sida. Och slutligen kan

äfven framhållas, att saknaden af ett laboratorium, dit kontrollundersökningar

öfver läkemedel kunde få hänvisas, länge varit

synnerligen kännbar.

Ofvannämnda hygieniska och farmacevtiska undersökningar

äro alla af den art, att de låta väl förena sig med öfriga ifrågasatta

arbeten å den statsmedicinska anstalten, ofta till och med

kunna utföras i direkt sammanhang med dessa, och kommittén

har därföre ansett sig redan här böra med några ord fästa

uppmärksamheten å denna ytterligare uppgift för den ifrågasatta

statsinstitutionen. Beträffande de närmare motiven för

dessa hygieniska och farmacevtiska undersökningars inrymmande

inom den statsmedicinska anstalten hänvisar kommittén

däremot till i det följande lemnade utredning.

Bakteriologiska

anstalter.

n. Anstalter i Sverige för medicinskt bakteriologiska,

hygieniska, rättsmedicinska och

medicinskt statistiska arbeten.

Särskilda laboratorier för bakteriologiska arbeten äro för

närvarande inrättade vid statens medicinska, veterinärmedicinska

samt farmacevtiska läroanstalter.

På grund af underdånig framställning från lärarekollegiet

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet föreslog Eders Kongl.

Maj:t 1892 års Riksdag att, i samband med om- och tillbyggnad

af den åt institutets patologiskt anatomiska och kemiska

institutioner med mera upplåtna byggnad, bevilja erforderligt

anslag för anordnande af en särskild för ändamålet inrättad

bakteriologisk afdelning. Denna framställning blef äfven

af Riksdagen bifallen, hvarefter byggnaden uppfördes och de

föreslagna lokalerna inrättades under åren 1893 och 1894. Afdelningen,

som sorterar under institutets patologiskt anatomiska

institution, utgöres af: 1) ett större laboratorium med ungefär

tjugu arbetsplatser för deltagare i öfningskurserna; 2) två mindre

arbetsrum för lärarne; 3) ett tvätt- och rengöringsrum; 4) två

rum för experiments utförande, det ena afsedt för experiment

med sådana farliga smittämnen, hvilkas handhafvande fordrar

särskild försiktighet; 5) ett litet rum för högre konstant temperatur;

samt 6) nödigt källareutrymme för djurstall, akvarier

med mera. För uppsättning af nödiga instrument och apparater

beviljades vid samma års Riksdag, där medel till ofvannämnda

tillbyggnad anvisades, ett belopp af 9,100 kronor.

Under sättning sanstalt er i Sverige.

25

Med 1895 års ingång togs den sålunda nyinrättade bakteriologiska

afdelningen i bruk. Samtidigt anställdes äfven

vid anstalten en särskild laborator, till hvars aflönande 1894

års Riksdag beviljat ett årligt anslag af 2,000 kronor, med

villkor att tjensten icke tillsattes för längre tid än högst 4 år.

Anstaltens hufvudsakliga ändamål framgår bäst af den

skrifvelse, med hvilken lärarekollegiet vid karolinska medikokirurgiska

institutet motiverade behofvet af nyss nämnde laborators

anställande. I denna skrifvelse framhålles nämligen,

bland annat, att det för den nyinrättade afdelningen gjordes

behof af en specialist, hvilken såsom laborator ständigt öfvervakade

och ledde de ytterst tidsödande bakteriologiska arbetena

och öfningarna för de studerande på olika utvecklingsskeden

samt med råd och dåd bistode de mera försigkomne,

äfven äldre läkare, som ville utföra specialarbeten, och hvilken

därjämte lemnade fria kurser, afpassade efter den allmänna

undervisningsplanen inom institutionen för dem, som förberedde

sig till medicine kandidatexamen, hvarvid de hade att göra

sina grundläggande studier i bakteriologi.

Det är alltså hufvudsakligen för undervisningsändamål

denna bakteriologiska anstalt är afsedd. För detta ändamål

torde den väl också vara så mycket mera behöflig, som den

snabba utveckling, bakteriologien på senaste tider hunnit, och

den genomgripande betydelse, densamma erhållit för medicinens

alla grenar, såväl i teoretiskt som ännu mer i praktiskt

hänseende, gör det till en oafvislig nödvändighet, att ett

medicinskt läroverk, framför allt ett sådant som karolinska

institutet, där landets läkare erhålla sin egentliga praktiska

utbildning, sättes i tillfälle att meddela nödig undervisning i

ämnet. Under de år anstalten varit i verksamhet har den väl

också knappast i nämnvärd mån tjenat annat syfte än att bereda

de studerande vid karolinska institutet tillfälle till undervisning

i bakteriologi.

Vid Lunds universitet inrättades, i samband med den under

åren 1885— 1887 nyuppförda byggnaden för den patologiskt

26 Undersökning sanstalter i Sverige.

anatomiska institutionen, äfven ett bakteriologiskt laboratorium,

som togs i bruk med ingången af höstterminen 1888. Det

består af ett större, nästan fyrkantigt arbetsrum i byggnadens

bottenvåning samt af en under detta rum belägen mindre

källare.

Arbetsrummet mäter ungefär 8 meter såväl i längd som

bredd och är försedt med 5 fönster åt norr och öster. Med

beräkning af tvenne arbetsplatser framför hvarje fönster har laboratoriet

sålunda bekvämt utrymme för 10 arbetande; under

kursgifningen kan dock deltagarnes antal utan olägenhet vara

något större.

Från arbetssalen leder en trappa ned till den så kallade

bakteriekällaren, hvilken i främsta rummet är afsedd för termostater,

men som likväl därjämte användes för hvarjehanda

andra ändamål och därföre är försedd med erforderliga bord

samt gas- och vattenledning med mera.

Årsanslaget för hela patologiska institutionen utgår med

2,800 kronor, hvaraf 600 kronor såsom arfvode till vaktmästaren.

Huru stor del af detta anslag som användes för

det bakteriologiska laboratoriets behof, kan ej ens närmelsevis

beräknas, emedan kostnaderna för bränsle, gas, vatten, sprit,

glasvaror, reagentier, mikroskop m. m., sålunda alla större

utgiftsposter, föras på institutionens gemensamma konto, utan

att någon specificering för ena eller andra afdelningen göres.

Till institutionens inredning samt till instrument och utensilier

beviljades från början ett anslag af 10,000 kronor. Ensamt

för det bakteriologiska laboratoriet uppgick kostnaden till omkring

4,700 kronor, däri dock icke inberäknadt inköp af mikroskop.

Under öfverinseende af institutionens prefekt förestår en

assistent, med årligt arfvode af 1,500 kronor, närmast arbetet

på den bakteriologiska afdelningen. Därjämte är sedan 1897

en särskild amanuens anställd därstädes mot 500 kronors arfvode.

Frånsedt undervisningen i allmän bakteriologi hafva sedan

1894 assistenten och hans biträden varit rätt mycket anlitade

Under sökning sanstalter i Sverige.

27

för undersökningar af diverse till laboratoriet insändt material.

Dessa undersökningar hafva hufvudsakligen gällt tuberkulos,

difteri, tyfoidfeber, actinomykos och gonorrhé i rent diagnostiskt

syfte. Dessutom hafva på senare åren några undersökningar

för industriella ändamål blifvit för enskilda personers

räkning verkställda.

Äfven Upsala universitet har numera erhållit ett medicinskt

bakteriologiskt laboratorium. Efter den fysiologiska institutionens

utflyttning ur den byggnad, som genom gåfvomedel af

doktor A. F. Regnell kom till stånd under år 1866 och som

till år 1894 var delad mellan de patologiska och fysiologiska

institutionerna, blefvo de lediga lokalerna upplåtna för tillökning

af den patologiska institutionens utrymme, hvarvid äfven

några rum afskildes för en redan länge behöflig bakteriologisk

afdelning.

Denna afdelning, hvilken, efter det 1898 års Riksdag beviljat

nödiga medel för dess utrustning, kan börja sin verksamhet

med ingången af nästkommande år, består af tre mindre arbetsrum,

lemnande utrymme för tillsammans 12 å 14 laboranter,

samt dessutom ett termostat- och ett fotograferingsrum. Den

af Riksdagen beviljade anslagssumman för inköp af instrument

och apparater, stor 6,000 kronor, kommer, enligt medicinska

fakultetens i Upsala utredning i dess underdåniga framställning

om höjning af materielanslaget till patologiska institutionen

under år 1899, att till största delen användas för anskaffande

af mikroskop af den konstruktion, som erfordras för bakteriologiska

arbeten. Med en beräkning af 10 nya arbetsmikroskop,

som i enklaste modell, men dock af solid beskaffenhet och

med nödigt antal linser betinga ett pris af tillsammans 3,145

kronor, samt ett för läraren afsedt bättre demonstrationsmikroskop

för finare detaljer, till pris af 865 kronor, skulle mikroskopen

komma att tillsammans kosta 4,010 kronor. För inköp

af autoklav, olika värmeugnar och desinfektionsapparater beräknas

minst 1,090 kronor. Till glasapparater, glaskärl, sprutor,

gasbrännare och dylikt antagas 500 kronor komma att åtgå.

28

Under söfning sanstalter i Sverige.

Af patologiska institutionens årsanslag, som från och med

1899 höjts till 2,500 kronor i ett för allt, hafva 400 kronor

beräknats åtgå för den bakteriologiska afdelningens förseende

med dess behof af gas för värmeapparater och material till

näringssubstrat, för underhåll af djur, ersättande af förbrukade

glaskärl, till desinfektion m. m.

Afdelningen, som hufvudsakligen är afsedd att bereda

de medicine studerande tillfälle till studium af bakterierna och

för att bibringa dem den manuella färdighet, som erfordras

för ett själfständigt utförande af bakteriologiska undersökningar

i det praktiska lifvet, kommer att ledas af prefekten för den

patologiska institutionen, möjligen alternerande med laboratorn

vid samma institution. Hvarje kurs skall räcka omkring 4

veckor. Utomdess komma fortfarande som hittills bakteriologiska

undersökningar af till afdelningen insändt material att

utföras, i den mån den fåtaliga personalens tid räcker till

härför.

Äfven vid veterinärinstitutet i Stockholm lemnas åt där studerande

elever undervisning i bakteriologi.

I underdånig skrifvelse den 27 september 1892 ingick

direktionen för nämnde läroanstalt med en framställning, det

täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition

om höjande af ordinarie anslaget för veterinärinstitutet med

6,000 kronor, däraf 5,000 kronor till lön och tjenstgöringspenningar

åt en professor i histologi, patologisk anatomi och

bakteriologi samt 1,000 kronor till anskaffande af undervisningsmateriel

för samma professur, äfvensom att lönen för

innehafvaren af denna befattning måtte kunna efter fem tjenstår

höjas med 500 kronor såsom ålderstillägg.

Till stöd för denna framställning anförde direktionen såväl

behofvet af ökade lärarekrafter vid institutet som ock nödvändigheten

af särskild lärares anställande för undervisning i nyss

nämnda läroämnen, som vore af yttersta vikt för kännedomen

om kreatursfarsoter samt deras bekämpande. Efter det medicinalstyrelsen

i infordradt underdånigt utlåtande förordat nådigt

Under sökning sanstalter i Sverige.

29

bifall till framställningen, behagade äfven Eders Kongl. Maj:t

föreslå Riksdagen en förhöjning af ordinarie anslaget till veterinärinstitutet,

på sätt direktionen hemställt; och blef detta

Eders Kongl. Maj:ts förslag af Riksdagen bifallet, hvarefter

professuren i slutet af år 1893 tillsattes för att tillträdas från

och med 1894 års början.

Då emellertid i samband med den nya professuren icke

vidtogos några åtgärder för anskaffande af särskilda arbetslokaler,

där undervisningen kunde lämpligen bedrifvas, har den

nyanställde läraren nödgats till bakteriologiskt och patologiskt

anatomiskt laboratorium anordna en föreläsningssal jämte ett

därinvid beläget mindre rum. Olägenheterna af denna anordning

hafva dock varit så stora, att hittills icke några mera

noggranna eller tidsödande bakteriologiska undersökningar

kunnat vid veterinärinstitutet utföras, emedan vid hvarje föreläsning

arbetena måste afbrytas och framställda apparater med

mera undanflyttas, hvilket naturligtvis försvårar verksamheten

på laboratoriet, hvarjämte det luftdrag, som åstadkommes, och

det dam, som flera gånger dagligen uppröres, utgöra hinder

för ett noggrannt bakteriologiskt arbete. Den nye lärarens

verksamhet vid institutet har under sådana omständigheter

måst nästan helt och hållet inskränkas till meddelande af undervisning

åt de studerande. Endast i ett afseende, nämligen

genom beredande af tuberkulin för utdelande till landets veterinärer,

har han utöfver denna undervisning kunnat i nämnvärd

mån såsom bakteriolog deltaga i nutidens sträfvanden

inom veterinärvetenskapen. Beträffande nämnda beredningskall

kommittén längre fram lemna en närmare redogörelse

för densammas tillkomst och omfattning.

Farmacevtiska institutet i Stockholm har sedan 1897 upptagit

en kurs i bakteriologi på sitt undervisningsprogram. Undervisningen

är dock af mera privat natur, i det att alla kostnader

bestridas af apotekaresocieteten och de i kurserna deltagande

samt är fullkomligt frivillig. För inredning af ett

bakteriologiskt laboratorium vid institutet har apotekaresocie

-

30

Under sållning sanstalter i Sverige.

teten bidragit med en summa af 14,000 kronor, hvarjämte

nödiga instrument med mera till ett värde af 4,000 kronor

såsom gåfva öfverlemnats till läroanstalten.

Första kursen gafs under mars månad ofvannämnda år

samt leddes af amanuensen vid bakteriologiska afdelningen å

karolinska mediko-kirurgiska institutet med eu af farmaceut-iska

institutets assistenter såsom medhjälpare. Sedan denne

senare genom studier å utländska laboratorier hunnit tillräckligt

utbilda sig, skall han emellertid själfständigt öfvertaga undervisningen

i bakteriologi vid institutet.

Kursen, hvari ett utvaldt antal af institutets elever efter

anmälan deltager, omfattar undervisning i de vanligaste instrumentens

användning, beredning af näringssubstrat och deras

sterilisering, odling och renodling af bakterier, användning af

färgvätskor, undersökning af bakterieutveckling i infusioner

samt framställning af blodserum. Kursens hufvudsakliga ändamål

är att sätta farmacevterna i stånd att verksamt understödja

den praktiserande läkaren vid en del tidsödande undersökningar

samt att bereda och tillhandahålla åt honom näringssubstrat

med mera. Tillfälle till själfständiga studier i bakteriologi

medgifves hvarken af den knappt tillmätta studietiden

vid institutet eller af det strängt begränsade utrymmet

inom institutets lokaler.

Beredning af antidifteriserum sker sedan slutet af april

månad 1895 vid en enskild anstalt, som från början åtnjutit

understöd af Stockholms stads helsovårdsnämnd.

På underdånig framställning af karolinska mediko-kirurgiska

institutets lärarekollegium beviljade Eders Kongl. Maj:t

i slutet af år 1894 föreståndaren för institutets bakteriologiska

laboratorium, docenten Selander, ett reseunderstöd af 1,200

kronor för att vid Institut Pasteur och på sjukhusen i Paris

taga kännedom om antidifteriserums beredningssätt och användning

samt om de resultat, man med detta botemedel vunnit.

Därjämte erhöll Selander af Stockholms stads helsovårdsnämnd

ett särskildt resebidrag af 500 kronor mot skyldighet för honom

Under saltning sanstalter i Sverige.

31

att lemna nämnden del af resultatet af studieresan och sedan

biträda vid beredande af antidifteriserum för nämndens räkning.

Såsom ofvan blifvit sagdt, tog utlemnandet af medlet sin början

i april månad 1895.

På grund af en den 16 november 1894 dagtecknad öfverenskommelse

mellan Stockholms belsovårdsnämnd och docenten

Selander har den senare intill den 1 januari 1899 årligen uppburit

af nämnden ersättning dels för inköp och underhåll af

två hästar, dels för förbrukade glaskärl och andra vid fabrikationen

nödiga instrument samt därjämte för sitt arbete 1,000

kronor, mot att han försett Stockholms epidemisjukhus med

dess behof af antidifteriserum. Intill ofvannämnda dag utgjorde

nämndens utgifter för serumtillverkningen 11,952 kronor

36 öre, för hvilken summa nämnden samtidigt erhållit 10,999

flaskor å 10 kubikcentimeter, däraf 7,808 flaskor ensamt under

år 1898.

Utom till Stockholms epidemisjukhus levererar anstalten

antidifteriserum äfven till andra sjukhus inom landet samt till

enskilde läkare och apotek i mån af ingående rekvisitioner.

Någon redogörelse för anstaltens verksamhet finnes icke offentliggjord,

men synes det, som om preparatet i allmänhet tillvunnit

sig förtroende hos landets läkare.

Animal vaccin mot smittkoppor beredes hos oss endast vid

Stockholms stads ympanstalt, hvilken upprättades år 1884 af

stadens helsovårdsnämnd, på initiativ af då varande förste

stadsläkaren Klas Linroth.

Denna anstalt är kommunal och egentligen endast afsedd

för produktion af kalfvaccin för Stockholms stads behof. Under

årens lopp har den emellertid allt mera utvidgats, så att ganska

betydande kvantiteter vaccin försålts från densamma till landets

olika delar. Leveransen, som år 1885 var endast omkring

2,350 vaccinportioner,0) uppgick sålunda år 1893, då efter

*)

Vaccinen utlemnas dels i glas, innehållande ungefär 3 portioner, dels i rör

med omkring 30 portioner.

32

Undersökningsanstalter i Sverige.

frågan var som störst, till icke mindre än omkring 38,000

portioner och var år 1897 ungefär 18,000 portioner. Sammanlagdt

hafva under åren 1885 —1897 utlemnats öfver 170,000

portioner animal vaccin. Beträffande det ekonomiska resultatet

af anstaltens verksamhet under samma tid har detsamma varit

synnerligen godt. Enligt helsovårdsnämndens årliga redogörelser

hafva nämligen inkomsterna sammanlagda öfverstigit

utgifterna med 23,267 kronor 71 öre. Härvid är dock att

märka, att bland utgiftsposterna icke ingått någon ersättningtill

de veterinärer, som omhänderhaft. ympanstalten.

För att bereda en större allmänhet tillgång till animal

vaccin hafva emellertid under senare åren förberedande åtgärder

vidtagits, hvarigenom staten skulle sättas i tillfälle att

öfvertaga beredningen af detta preventivmedel. Sålunda hemställde

medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse af den 8 juni

1894, i samband med afgifvande af förslag till förnyadt- nådigt

regleménte för skyddskoppympningen i riket, att en statsanstalt

för tillverkning af animal vaccin måtte upprättas, för hvilken

anstalt underhållskostnaderna beräknades till 6,500 kronor årligen,

oafsedt 2,575 kronor organisationskostnader en gång

för alla. Genom nådig proposition den 4 december 1896 framlade

Eders Kongl. Maj:t för Riksdagen ett propositionen bilagdt.

förslag till förordning angående skyddskoppympningen i

riket, hvarjämte Eders Kongl. Maj:t i 1897 års statsverksproposition

föreslog, att anslaget till vaccinationens befrämjande

måtte höjas med 2,800 kronor till bestridande af kostnaderna

för den ifrågasatta statsanstalten för beredning af animal vaccin.

I skrifvelse af den 5 maj 1897 anförde Riksdagen, att Eders

Kongl. Maj:ts förslag till ny vaccinationsförordning icke kunnat

på grund af vissa uppgilna skäl af Riksdagen bifallas, hvaremot

anslaget till vaccinationens befrämjande höjts med äskade 2,800

kronor, »på det Eders Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att

låta bereda och tillhandahålla erforderlig mängd animal vaccin».

Då emellertid det af medicinalstyrelsen uppgjorda kostnadsför

-

Undersokningsanstalter i Sverige.

33

slaget för ympanstaltens underhåll grundat sig, bland annat, på

förutsättningen om vissa besparingar å vaccinationsfondens utgifter,

som skulle åstadkommits genom den nya vaccinationsförordningen,

men dessa besparingar i följd af Riksdagens

ofvannämnda beslut omöjliggjordes, hvarigenom den beviljade

förhöjningen af 2,800 kronor i anslaget till vaccinationens

befrämjande blef otillräcklig för den ifrågasatta anstalten,

nödgades medicinalstyrelsen bos Eders Kongl. Maj:t göra hemställan

om uppskof med inrättandet af densamma, hvarvid styrelsen

likväl anhöll, att den af Riksdagen beviljade förhöjningen

måtte ställas till styrelsens förfogande, för att animal

vaccin under tiden skulle kunna från redan befintlig kalfympningsanstalt

inköpas och vederbörande vaccinatörer i mån af

tillgång tillhandahållas; och blef denna hemställan af Eders

Kongl. Maj:t. den 29 oktober 1897 bifallen. Sedan dess hafva

inga ytterligare åtgärder vidtagits till förverkligande af medicinalstyrelsens

plan att inrätta en statsanstalt för beredande af

animal vaccin, utan har frågan fått hvila i afvaktan på utgången

af styrelsens förslag om inrättandet af en statsmedicinsk

anstalt, i hvilken den påtänkta ympanstalten skulle

komma att ingå.

För utförande af sådana hygieniska arbeten, som erfordras,

på det att de lokala helsovårdsmyndigheterna må kunna fullgöra

de uppdrag, hvilka enligt gällande helsovårdslagstiftning

blifvit åt dem anförtrodda, finnas på ett och annat ställe i vårt

land laboratorier inrättade, som dock äro af helt och hållet

kommunal natur. Något statslaboratorium, där hygieniska

undersökningar verkställas, vare sig för offentliga myndigheters

eller enskilde personers räkning, gifves däremot icke.

Den hygieniska anstalt, som alltsedan 1886 finnes anordnad

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, är nämligen uteslutande

afsedd för undervisning af de medicine studerande samt

för handledning af Bådane yngre läkare, som genomgå kurs för

3

Hygieniska

anstalter.

34

Under sökning sanstalter i Sverige.

Rättsmedicinska

anstalter.

kompetens till förste provinsialläkarebeställningar, och har endast

någon gång tillfälligt tjenat, annat statsmedicinskt ändamål.

Denna anstalt inrättades samtidigt med att nya lokaler

uppfördes för en del andra institutioner vid karolinska medikokirurgiska

institutet eller dem, som afsågo undervisningen i

anatomi, histologi, fysiologi och farmakologi, sedan Riksdagen

i anledning af Eders Kongl. Maj:ts förslag år 1883 beviljat

ett extra anslag af 315,500 kronor till en nybyggnad för ofvannämnda

institutioner. Den hygieniska afdelningen är i denna

nybyggnad inrymd i bottenvåningen och består af tvenne större

laboratorierum, det ena därjämte afsedt för samlingar, ett arbetsrum

för professorn i ämnet, ett därinnanför liggande vågoch

skrifrum samt eu med den farmakologiska institutionen

gemensam föreläsningssal.

Kurser i hygien och hygieniska undersökningsmetoder

gifvas för medicine kandidater tre gånger årligen. Hvarje

kurs räknar två månader. För läkare, som önska förvärfva

kompetens till förste provinsialläkarebeställning, gifves en tremånaderskurs

i regel hvart annat år.

Beträffande verkställandet af rättsmedicinska undersökningar

gälla för närvarande i vårt land följande hufvudsakliga bestämmelser.

Enligt nådiga instruktionen den 31 oktober 1890 för läkare,

som äro för lielso- och sjukvården inom visst område

anställda, äfvensom för andra, som utöfva läkarekonsten, åligger

det provinsial-, extra provinsial- samt stadsläkare att på

förordnande af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, domstol,

domare eller polismyndighet verkställa besiktning å lefvande

person eller undersökning af död menniskas kropp i enlighet

med gällande bestämmelser angående hvad vid sådana

förrättningar bör iakttagas. Protokoll och utlåtande skola af

läkaren öfverlemnas till den myndighet, som förordnat om undersökningen,

inom en vecka efter förrättningens afslutande,

Undersölcningsanstalter i Sverige.

35

hvarjämte behörigen styrkt afskrift af handlingarna ofördröjligen

skall genom Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande insändas

till medicinalstyrelsen. Till förrättande af rättsmedicinsk

undersökning få endast legitimerade läkare anlitas. I

händelse af laga förfall för vederbörande tjensteläkare kan

enskild läkare förordnas att förrättningen verkställa, dock endast

så vida han förklarat sig villig att förordnandet mottaga.

Till ledning vid dessa förrättningar skola de närmare bestämmelser

medicinalstyrelsen utfärdat tjena till efterrättelse.

Medicinalstyrelsen skall med synnerlig uppmärksamhet

vaka däröfver, att vederbörande läkare iakttaga tillbörlig noggrannhet

vid verkställande af rättsmedicinska undersökningar

och vid attesters afgifvande på grund däraf. Skulle vid handlingarnas

granskning visa sig, att svårare fel eller misstag

blifvit af läkaren begångna, hvilka kunna hafva inflytande på

målets behandling eller utgång, åligger det styrelsen att

därom ofördröjligen underrätta ej mindre den myndighet, som

om förrättningen förordnat, än ock läkaren, som densamma

verkställt.

De rättsmedicinska mål och frågor, hvilka af Eders Kong].

Maj:t, hofrätter, underdomstolar eller annan behörig myndighet

till medicinalstyrelsens utlåtande remitteras, åligger det styrelsen

att så skyndsamt som ske kan och så fullständigt som

möjligt utreda och besvara.

När en för brott tilltalad person uppgifves vara eller vid

gärningens begående hafva varit vansinnig och fråga om hans

befriande, på sådan grund, från ansvar uppstår, skall domstolen,

sedan vederbörande läkares intyg om den tilltalades

sinnesbeskaffenhet blifvit infordradt, öfverlemna detsamma

tillika med ransakningshandlingarna till medicinalstyrelsen,

hvars utlåtande i ämnet bör afvaktas, innan domstolen sitt

beslut meddelar.

Medicinalstyrelsen är slutligen å sin sida berättigad att

från de medicinska läroverken erhålla utlåtanden i stats- och

36

Undersöhningsanstalter i Sverige.

rättsmedicinska frågor, som af styrelsen hänskjutas till dessa

läroverks vetenskapliga bedömande.

I fråga om de rättskemiska undersökningarna har kommittén

redan ofvan framhållit, hurusom desamma erfordra en

alldeles särskild kompetens, som icke i regel kan förutsättas

hos den praktiske läkaren. I underdånig skrifvelse af den 14

december 1871 hemställde också då varande sundhetskollegium

på anförda skäl, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

göra nådig framställning om ett årligt anslag af 2,000 riksdaler

till arfvode för en rättskemist, hvilken det skulle åligga

att utföra de rättskemiska undersökningar, hvilka det dittills

ålegat läkare med biträde af apotekare att verkställa. Efter

det Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 29 december

samma år anbefallt nämnda kollegium att inkomma med underdånigt

förslag till de förändrade föreskrifter rörande rättskemiska

undersökningar, som af en anordning i den syftning, kollegium

i sin ofvanberörda skrifvelse ifrågasatt, kunde anses påkallade,

och kollegium den 12 februari 1872 inkommit med ett sådant

förslag, täcktes Eders Kongl. Maj:t den 24 därpå följande maj

förordna, att rättskemiska undersökningar i de fall, då arseniksyrlighet

i fast form icke kunnat af vederbörande läkare och

apotekare upptäckas, skulle verkställas af en genom sundhetskollegium

utsedd och tills vidare förordnad rättskemist, i sammanhang

hvarmed Eders Kongl. Maj:t äfven behagade fastställa

särskilda förändrade stadgande!! rörande rättskemiska

undersökningars verkställande, hvilka stadganden offentliggjordes

genom sundhetskollegii kungörelse den 5 september 1872.

Till aflöning åt rättskemisten anslogs tills vidare ett årligt

arfvode af 2,000 riksdaler riksmynt, att utgå af förslagsanslaget

till medikolegala besiktningar, jämte särskild till häfda omkostnaders

bestridande afsedd godtgörelse för hvarje undersökning,

enligt sundhetskollegii bestämmande. Den sålunda införda anordningen

vidtog den 1 november 1872, då den antagne rättskemisten

hunnit utsluta alla nödiga förberedelser för att kunna

börja sin verksamhet.

Tjuder söfning sanstalter i Sverige.

37

På grund af att de rättskemiska undersökningarna redan

under första året af rättskemistens verksamhet varit oberäknadt

omfattande, så att de föranledt ett ganska ansträngdt och

oafbrutet arbete, samt anledning fanns att befara, det rättskemistbefattningen,

i följd af anställningens tillfälliga natur,

icke lätteligen skulle för framtiden kunna besättas med personer,

som vore behörigen kvalificerade till en så maktpåliggande

tjenst, hemställde sundhetskollegium i underdånig skrifvelse

den 5 december 1873, att Eders Kongl. Maj:t måtte

täckas hos Riksdagen göra framställning om lön på stat, motsvarande

en professorslön, för innehafvaren af nämnda befattning,

eller ock, därest Eders Kongl. Maj:t skulle finna endast

ett års erfarenhet i fråga om mängden och beskaffenheten af

de rättskemisten åliggande göromål vara otillräcklig för att

därpå grunda den sålunda föreslagna framställningen, höja

rättskemistens arfvode för år 1874 till 3,000 kronor. I anledning

häraf fann Eders Kongl. Maj:t för godt att, hos Riksdagen

äska, att lön åt en rättskemist måtte på sundhetskollegii

stat uppföras med 4,500 kronor årligen. Då Riksdagen emellertid

ansåg erfarenheten ännu icke hafva ådagalagt, att de

rättskemisten tillhörande göromål vore af den trägna beskaffenhet,

att deras skötande skulle allt framgent fordra en persons

odelade arbetskraft, fann sig Riksdagen ej kunna biträda

förslaget om inrättande af en för ändamålet afsedd ordinarie

tjenstebefattning, utan ansåg de till rättskemiska undersökningars

bekostande nödiga medel, hvilka syntes kunna inskränkas

till den af sundhetskollegium för år 1874 begärda

summa, böra tills vidare på extra stat anvisas; hvarföre Riksdagen

biföll Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning endast

på det sätt, att till bekostande af ifrågavarande undersökningar

beviljades för år 1875 på extra stat ett belopp af 3,000 kr.

Vid denna utgång af berörda anslagsfråga såg sig den

tillförordnade rättskemisten föranlåten att i början af år 1874

afgå från befattningen, hvarefter de rättsmedicinska undersökningarna

en tid verkställdes af adjunkten i kemi vid karo

-

38

Under sökning sanstalter i Sverige.

linska mediko-kirurgiska institutet. Men då sundhetskollegium

icke kunde finna denna tillfälliga anordning tillfredsställande

samt de rättskemiska undersökningarna fortfarande ökades i

antal, ansåg sig kollegium i underdånig skrifvelse den 30 november

1874 böra förnya sin underdåniga hemställan, att lön

för en rättskemist måtte på kollegii stat uppföras till ett årligt

belopp, svarande mot den lön, som åtnjöts af professorer vid

universiteten och därmed jämförliga läroanstalter. I nådig

proposition till Riksdagen täcktes äfven Eders Kongl. Maj:t

ånyo äska ett årligt anslag af 4,500 kronor, att såsom lön åt

en rättskemist på sundhetskollegii stat uppföras, och blef denna

nådiga framställning nu af Riksdagen bifallen.

Genom nådigt bref den 29 oktober 1875 fann därefter

Eders Kongl. Maj:t för godt dels förordna, att rättskemistbefattningen,

hvars innehafvare skulle benämnas professor,

borde genom sundhetskollegii försorg vid inträffande ledighet

till ansökning kungöras, med utsättande af trettio dagars ansökningstid,

hvarefter ansökningshandlingarna skulle till Eders

Kongl. Maj:t insändas, åtföljda af kollegii förord för en af de

sökande, grundadt på dennes ådagalagda kunskaper och skicklighet

i hvad till befattningen hörer; dels fastställa en instruktion

för rättskemisten, enligt hvilken det, bland annat, ålades

honom att själf bekosta undersökningslokal (laboratorium) jämte

nödiga reagentier och apparater emot ersättning för hvarje

verkställd undersökning från och med fem kronor till och med

femtio kronor, enligt sundhetskollegii bestämmande. Därjämte

är rättskemisten berättigad att hvarje år åtnjuta sex veckors

semester, så vida han kan föreslå skicklig person att till tjenstens

bestridande under tiden i hans ställe förordnas, samt vid

andragande af giltiga skäl högst tre månaders tjenstledighet.

År 1878 beviljade Riksdagen, likaledes på nådig framställning

af Eders Kongl. Maj:t, såsom tjenstgöringspenningar

åt rättskemisten, för att till vikarie afstås i de fall Eders

Kongl. Maj:t kunde komma att närmare bestämma, en tillökning

i ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen af 1,500 kr.,

Under sökning sanstalter i Sverige.

39

under villkor att rättskemisten däraf använde 1,000 kronor

till aflöning åt ett biträde vid de rättskemiska undersökningarnas

utförande. I anledning häraf bestämdes genom nådigt

bref den 24 januari 1879, att den assistent, hvilken på förslag

af rättskemisten till biträde åt honom af medicinalstyrelsen

förordnas, skulle vara pliktig att mot ofvannämnda arfvode,

1,000 kronor, jämte särskild ersättning för hvarje undersökning

enligt de för rättskemisten gällande bestämmelser, bestrida

rättskemistens åligganden såväl under dennes semester

som under den tjenstledighet i öfrigt för en tid af högst tre

månader, hvilken medicinalstyrelsen, jämlikt nådiga instruktionen

för rättskemisten, eger honom bevilja; men att, om vikariat

för längre tid skulle ifrågakomma, Eders Kongl. Maj:t

med afseende på de olika förhållanden, som kunde uppstå, i

händelse assistenten eller annan person till bestridande af sådant

vikariat förordnades, ville vid hvarje särskildt tillfälle och

i sammanhang med förordnandets meddelande bestämma, huru

med rättskemistens tjenstgöringspenningar skulle förfaras.

Beträffande öfriga stadganden rörande rättskemiska undersökningar

torde kommittén endast behöfva framhålla, att genom

nådigt bref den 30 december 1893 Eders Kongl. Maj:t uppå

medicinalstyrelsens underdåniga framställning funnit godt att,

med ändring af de i nådiga brefvet den 24 jpaj 1872 meddelade

bestämmelser, föreskrifva, att äfven i de fall, då arseniksyrlighet

i fast form upptäckts af läkaren, rättskemisk undersökning

skall af rättskemisten verkställas, hvaremot i den

händelse att vid rättsmedicinsk obduktion genom liköppningsföreteelserna

i förening med vid förrättningen lemnade, vederbörligen

styrkta uppgifter rörande sjukdomsförloppet eller andra

omständigheter otvetydigt ådagalagts, att förgiftning med fosfor

egt rum, läkaren bör utan föregående undersökning af rättskemisten

afgifva sin attest angående dödsfallet.

Rättskemistens undersökningslokal (laboratorium) har hittills

utgjorts af en del af hans i privat boningshus förhyrda

bostadsvåning, som apterats till laboratorium.

40

Under sökning sanstalter i Sverige.

Medicinalstatistikens

bearbetning.

Enligt af medicinalstyrelsen på kommitténs begäran från

dåvarande rättskemisten, professor Hj. Dillner infordradt tjenstememorial

upptog detta laboratorium, frånräknadt ett särskildt

vågrum, en golfyta af sammanlagdt 40 kvadratmeter. Detta

ytområde var, på grund af den förhyrda våningens beskaffenhet,

deladt, i trenne rum, hvaraf ett ursprungligen utgjort våningens

kök, hvars intagande inom laboratorielägenheten varit

nödvändigt för att åtminstone i ett af rummen erhålla fullt

tillräckligt drag.

Laboratoriets inredning utgjordes af tvenne dragkapell,

hvaraf det ena belagdt med kakel; vidare ett större diskbord,

klädt med blyplåt, sex bord af olika, efter rummens beskaffenhet

lämpad storlek, tvenne mindre väggskåp, tvenne hyllor

för reagentier, glas och porslin samt för öfrigt de ursprungliga,

i köket befintliga hyllorna och skåpen.

För det i och för laboratoriets inredning verkställda snickeriarbetet

jämte det ena kapellets beläggning med kakel uppgifves

kostnaden till omkring 625 kronor, för gas- och vattenledningsarbetet

till 300 kronor och för måleriarbetet till 100

kronor. Inventarier, apparater och redskap (däri dock ej inberäknade

mikroskop och spektroskop) samt glas och porslin

hade kostat 725 kronor. Den första uppsättningen af kemikalier

med kärl betingade ett pris af 250 kronor. Sammanlagda

kostnaden för laboratoriets inredning och uppsättning uppgick

alltså, enligt ofvan anförda uppgifter, till ungefär 2,000 kronor.

Den svenska medicinalstatistiken bearbetas hufvudsakligen

inom medicinalstyrelsen, dit allt material för densamma insamlas.

Resultaten af denna bearbetning meddelas i medicinalstyrelsens

underdåniga årsberättelser rörande helso- och sjukvården

inom landet, hvilka berättelser under Litt. K1 och K11

ingå i serien »Bidrag till Sveriges officiella statistik». Primäruppgifterna,

som ligga till grund för medicinalstyrelsens statistiska

redogörelser, erhållas dels ur förste provinsialläkarnes

Undersölcningsanstalter i Sverige.

41

ämbetsberättelser, provinsial-, extra provinsial- och stadsläkarnes

rapporter samt helsovårdsnämndernas årsredogörelser, dels

ur årsrapporter från hospitalen, lasaretten och sjukstugorna

inom landet, från läkarne vid brunns- och badinrättningar,

från fängelseläkare, militärläkare, vaccindepotföreståndare och

vaccinatörer samt ur årsberättelserna från barnmorskeanstalter,

sjukgymnastiska institut och farmacevtiska institutet, dels slutligen

ur veterinärinstitutets årsredogörelser och veterinärernas

rapporter.

För bearbetning af detta vidlyftiga material hafva medicinalstyrelsens

ledamöter intill år 1899 haft endast tvenne

amanuenser till biträde. Då emellertid dessa biträden måste

vara personer med medicinsk bildning, för att de skulle

kunna utöfva den på sakkännedom grundade granskning af

primäruppgifterna, som här alltid är nödig, men de arfvoden,

som funnos anslagna till godtgörelse åt dem, voro ytterst

knappt tillmätta, kunde amanuenserna icke åläggas vidlyftigare

arbete, än som erfordrades för upprättande af de tabeller,

som åtfölja medicinalstyrelsens årsberättelser. Äfven

för denna bearbetning visade sig dock på senare tiden de

tillgängliga arbetskrafterna alldeles otillräckliga, hvarför medicinalstyrelsen

i underdånig skrifvelse den 29 september 1897

— med framhållande af att arbetet hos styrelsen genom tillväxten

i antalet mål så betydligt ökats, att man endast med.

stor svårighet medhunnit att, jämte skötandet af de löpande

ärendena för hvarje dag, i tillbörlig tid granska inkomna årsberättelser

och ur dessa verkställa de sammandrag, som vore

erforderliga för styrelsens egen årsberättelse — bland annat

hemställde, det Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära,

att det i styrelsens stat uppförda anslaget å 11,000

kronor till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning,

renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden måtte

ökas med 2,000 kronor, på det att för biträde i ofvan berörda

afseende skulle kunna anställas ännu tvenne personer, den ene

42

Undersökning sanstalter i Sverige.

med medicinsk bildning'' och den andre med speciell erfarenhet

i statistiska arbeten. I anledning af denna skrifvelse behagade

Eders Kongl. Maj:t hos Riksdagen göra nådig framställning

om den af medicinalstyrelsen sålunda begärda ökningen af omförmälda,

i styrelsens stat uppförda anslag å 11,000 kronor,

hvilken framställning också blef af Riksdagen bifallen.

III. Behofvet af en statsmedicinsk anstalt.

Anstaltens omfattning.

I det föregående har kommittén sökt visa, hurusom pa

senare tiden medicinska forskningen, i följd af naturvetenskapernas

utveckling på alla områden, fått en delvis ny riktning.

Häraf har emellertid betingats, att vissa nya kraf nu för

tiden ställas på hvarje kulturstat, som vill tillgodogöra sig frukterna

af det inom hela den civiliserade världen pågående medicinska

forskningsarbetet. Kommittén har äfven redogjort för

de anstalter, som hos oss vidtagits för att sätta vårt land

i tillfälle att möta dessa kraf. Af denna framställning torde

framgå, att mycket visserligen redan blifvit åtgjordt, för

att vårt land må kunna, i förhållande till sina mera inskränkta

hjälpkällor, någorlunda jämnbördigt uppträda vid sidan af de

stora kulturstaterna. Jämföra vi emellertid de storartade uppoffringar,

som i andra länder gjorts för att följa den nutida

utvecklingen inom läkarevetenskapen, med de resurser, som

i detta afseende stå oss till buds, nödgas vi dock erkänna, att

åtskilligt brister, för att vi skola kunna sägas hafva gjort vår

fulla skyldighet.

Kommittén afser härvidlag mindre de anordningar, som för

undervisning sändamål blifvit i åtskilliga länder vidtagna. De bidrag

för samma ändamål, Riksdagen hos oss tid efter annan beviljat, torde

nog inom kort bära god frukt. Men viktigare är, att vi ännu sakna

en anstalt, där vetenskapens moderna hjälpmedel kunna komma till

sin fulla användning i allmänna helso- och sjukvårdens tjenst och där

således de vetenskapliga resultaten kunna praktiskt bringas i till

-

44

Anstaltens behöflighet och omfattning.

Utländska

anstalter.

tampning för motverkande eller häfvande af sjukdomar bland

menniskor och djur.

De anstalter, som i sådant syfte blifvit. upprättade i utlandet,

kunna delas i två hufvudgrupper, nämligen en, i hvilken

den rent vetenskapliga forskningen utgör hufvudsak, under

det att den praktiska tillämpningen af forskningens resultat,

expertutlåtanden med mera, sättas endast i andra rummet, samt

en, i hvilken hufvudsakligen arbetas för praktiska statsändamål,

dock med vetenskaplig forskning såsom underlag och med

sådana resurser, att äfven vetenskapliga arbeten där kunna

själfständigt bedrifvas.

Såsom typ för den första gruppen torde i främsta rummet

få nämnas Institut Pasteur i Paris.

Denna hufvudsakligen privata anstalt uppfördes i slutet

af 1880-talet för medel, som insamlats genom offentlig subskription,

efter det Pasteur 1883 offentliggjort sin storartade

upptäckt angående behandlingen af rabies. Efter anstaltens

öppnande 1889 hafva ytterligare betydande summor blifvit

skänkta till densamma, så att institutet, som endast åtnjuter

ett jämförelsevis obetydligt årligt understöd af staten och

Paris kommun, numera hufvudsakligen uppehälles med räntorna

af dessa gåfvomedel samt genom de inkomster, som härflyta

från försäljningen af de vid anstalten tillverkade vacciner

och terapevtiska sera.

Institutet består af två trevånings hufvudbyggnader. Den

mindre hufvudbyggnaden innehåller å nedre botten och i första

våningen laboratorier jämte bostad för institutets föreståndare,

rum för beredning och expedition af en del vacciner samt ett

stort läs- och biblioteksrum; två trappor upp finnas bostäder

för laboratorerna. Den andra hufvudbyggnaden inrymmer å

nedre botten en institution för beredning af rabiesvaccin och

för behandling af rabiessjuka, innehållande 9 rum, ett laboratorium

för en afdelningsföreståndare, två större och ett

mindre rum för fotografi, två akvarier, ett operationsrum, ett

dissektionsrum, ett förvaringsrum samt ett stort arbetsrum

Anstaltens behöflighet och omfattning.

45

för glasblåsning, beredning af näringssubstrat för bakterier samt

destilleradt vatten med mera dylikt. Våningen en trappa upp

består af två likformigt inredda hälfter. Ena hälften är afsedd

för allmän, den andra för praktiskt tillämpad bakteriologi.

Hvardera af dessa afdelningar innehåller en stor, kvadratformig,

väl belyst arbetssal med 14 arbetsplatser, ett laboratorium med

tillhörande mindre rum, afsedt för afdelningschefen, ett laboratorium

för en laborator och ett fjärde laboratorium, afsedt för

större biologisk-kemiska operationer. I hvarje afdelning finnas

dessutom ett värmerum och ett rum för samlingar med mera.

Våningen två trappor upp är indelad i laboratorier för personer,

som vilja göra själfständiga undersökningar. Dessa

forskare hafva där fullkomlig frihet i sitt arbete, men kunna,

om de så önska, erhålla råd och upplysningar af hvilken som

helst bland institutets afdelningschefer.

Till dessa två hufvudbyggnader höra eu del annexbyggnader,

bland hvilka märkas: en tvåvåningsbyggnad för mindre

försöksdjur, en annan byggnad för reservdjuren eller för djur,

som behöfva särskildt isoleras, ett större stall för hundar, en

hönsgård, ett stall för större djur med mera.

Med denna inredning och utrustning lemnar institutet

arbetsplats för omkring 50 personer, däri inbegripet afdelningschefer

och laboratorer.

Institutet består af sex olika sektioner med särskild personal

för hvarje sektion samt skilda laboratorier, djurstall och

öfriga erforderliga lokaler.

Arbetet å dessa sektioner omfattar:

1. Rabies: vaccinberedning och sjukbehandling;

2. Allmän bakteriologi;

3. Hygienisk bakteriologi;

4. Morfologisk bakteriologi;

5. Teknisk bakteriologi; samt

6. Jämförande bakteriologi (med särskild hänsyn till bak

teriernas

sjukdomsalstrande egenskaper).

46

Anstaltens behöflighet och omfattning.

I mån af plats lemnas lika tillträde till institutet för

fransmän och utländingar. Såsom regel skall därvid en viss

afgift erläggas, en regel från hvilken dock under särskilda

omständigheter ofta undantag göras. Vid afdelningen för teknisk

bakteriologi hållas årligen två undervisningskurser för

studerande, under det att afdelningarna för morfologisk och

allmän bakteriologi äro hufvud sakligast inrättade för själfständiga

studier. Af terapevtiska medel tillverkas dels vaccin mot

mjältbrand och rödsjuka hos svin, dels äfven antidifteri-, tetanusoch

streptococc-serum samt tuberkulin och mallein.

För närvarande är en tillbyggnad till institutet under uppförande,

i hvilken skall inrymmas dels ett laboratorium för

studium och tillverkning af ren jäst till Öl-, vin- och. ciderfabrikation,

dels en afdelning för sjukes behandling med de

vid institutet tillverkade läkemedel, dels slutligen ett fysiologiskt-biologiskt

laboratorium.

Institutet står under statskontroll. Dess vetenskapliga verksamhet

ledes af en direktör, en andre direktör och fyra afdelningschefer.

Hvarje afdelningschef har under sig en laborator

samt en eller flere assistenter. Aflöningarna för desse biträdande

tjenstemän äro icke en gång för alla bestämda, utan

variera alltefter styrelsens beslut vid tjensternas tillsättande.

I regel uppbära dock laboratorerna i lön 3—4,000 francs och

assistenterna ungefär lika mycket. Institutets ekonomiska angelägenheter

förvaltas af en särskild styrelse, hufvudsakligen

sammansatt af vetenskaps- och finansmän; i denna styrelse

hafva äfven direktören och andre direktören säte och stämma.

Officiellt lemnar icke institutet några utlåtanden till myndigheterna

beträffande hygieniska spörsmål, men enär såväl

institutets direktör som andre direktör äro medlemmar i landets

helsovårdsöfverstyrelse (Conseil d’hygiéne), medverkar dock institutet

indirekt äfven till lösningen af förekommande praktiska

helso vård sfrågor.

Fn annan till samma grupp hörande anstalt är British

Institute of Preventive Medicine. Detta institut är äfvenledes

Anstaltens behöflighet och omfattning.

47

tillkommet helt och hållet på enskildt initiativ. Betydande

summor hafva af privatpersoner, kommuner och läkareföreningar

skänkts till anstalten, hvars laboratorier ligga i distriktet

Chelsea i London, nära Themsen.

Institutets hufvudändamål äro att dels utforska medel att

förekomma och bota smittosamma sjukdomar hos menniskor

och djur, dels lemna undervisning i den preventiva medicinen

åt helsovårdstjenstemän, läkare, veterinärer och äldre medicine

studerande, dels slutligen att äfven bereda och utdela terapevtiskt

bakteriologiska medel och vacciner.

En styrelse af 24 personer, mestadels kemister, läkare,

veterinärer och agronomer, leder institutets angelägenheter.

Såsom ordförande i styrelsen fungerar för närvarande den

kände läkaren lord Lister.

Anstalten består af 5 afdelningar, nämligen 1) en bakteriologisk,

2) en kemisk, 3) en diagnostisk, 4) en foto-mikrografisk

afdelning samt 5) en afdelning för beredande af antitoxiner.

I den första afdelningen bedrifvas studier i allmän

bakteriologi och öfver de patogena bakteriernas afsöndringsprodukter

samt utforskas en del för olika industrier viktiga

biologiska och kemiska processer. I den kemiska afdelningen

utföras undersökningar af födoämnen, droger och läkemedel

samt öfver dricksvatten, kloakvatten med mera. Den diagnostiska

afdelningen sysselsätter sig med bakteriologiska diagnoser för

helsovårdsnämnders, sjukhus’ och enskilde läkares räkning.

I den foto-mikrografiska afdelningen tagas alla fotografier,

som erfordras för att illustrera de vid institutet utförda arbeten.

För tillverkning af antidifteriserum hållas talrika

hästar å en institutet tillhörig landtgård i närheten af London.

Utom antidifteri-, tetanus- och streptococc-serum tillverkas vid

anstalten äfven tuberkulin och mallein. För de diagnostiska

undersökningarna och för utlemnade antitoxiner erlägges bestämd

ersättning af dem, som anlita anstalten.

En likartad, ehuru mindre omfattande verksamhet utöfvas

äfven af The examining Board in England vid the Royal College

48

Anstaltens behöflighet och omfattning.

of Physicians and the Royal College of Surgeons, som har

sina laboratorier uti institutionens stora hus vid Victoria Embankement

i London. Denna anstalt står särskildt i förbindelse

med de stora, under the metropolitan asylum board

lydande sjukhusen, för hvilkas räkning autidifteriserum beredes

och prof för difteri diagnosens ställande utföras. Redan under

år 1896 utfördes på dessa laboratorier omkring 15,000 difteriprof

å vid pass 4,000 på ifrågavarande sjukhus intagna

patienter, och allt behöfligt serum lemnades för de sjukas

behandling.

Äfven i Ryssland finnes en storartad medicinsk anstalt af

samma typ som Institut Pasteur, nämligen Kejserliga Institutet

för experimentell medicin, uppfördt i St. Petersburg af prins

Alexander af Oldenburg och 1890 upphöjd! till statsanstalt af

kejsar Alexander III. Anstaltens hufvudändamål är att vetenskapligt

studera sjukdomarnas, framför allt infektionssjukdomarnas

orsaker, men därjämte skall anstalten äfven praktiskt tilllämpa

nyare metoder att bekämpa sjukdomar och deras följder.

Anstalten är delad på 6 sektioner, hvar och en med sin särskilde

föreståndare. Tre af dessa sektioner äro egnade åt biologien,

nämligen åt biologisk kemi, fysiologi och allmän mikrobiologi.

En fjärde sektion sysslar med studier i patologisk

anatomi, den femte, hvars föreståndare tillika är direktör för

institutet, med allmän patologi och den sjette med epizootologi.

Den enda afdelning med rent praktiskt syfte, som för närvarande

finnes vid institutet, är stationen för Pokulering mot

rabies efter Pasteurs system, hvilka inokulationer började i St.

Petersburg redan 1886, men år 1891 öfvertogos af institutet

för experimentell medicin. Dessutom eger sektionen för biologisk

kemi ett särskildt laboratorium, där antidifteri-, streptococcoch

staphylococc-serum tillverkas, och sektionen för epizootologi

ett laboratorium för tillverkning af pestserum, tuberkulin och

mallein.

Enligt institutets statuter, hvilka erhöllo kejserlig sanktion

den 15 april 1891, skola de teoretiska studierna intaga huf

-

Anstaltens behöflighet och omfattning.

49

vudrummet vid institutionen och de praktiska arbetena först

i andra rummet vara föremål för anstaltens verksamhet. Institutet,

som sorterar under inrikesministeriet, står under öfverinseende

af en kurator, hvilken utnämnes af kejsaren, samt ledes

af en styrelse, bestående af alla sektionsföreståndarne med direktören

såsom ordförande. Denna styrelse beslutar sjelfständigt i

alla frågor, som röra institutets vetenskapliga verksamhet, hvaremot

alla ekonomiska angelägenheter måste hänskjutas till regeringen.

Utom de ordinarie sektionsföreståndarne och deras

assistenter äro en del tillfälliga medarbetare, hvilka antagas på

förslag af styrelsen, sysselsatta vid institutet. Dessutom tillåtas

äfven enskilda personer att i särskilda lokaler inom anstalten

bedrifva studier eller specialarbeten. Hvarje sektionsföreståndare

åtnjuter en lön något öfverstigande en universitetsprofessors.

Institutet, hvars byggnader till stor del uppförts på statens

bekostnad, åtnjuter ett årligt statsunderstöd af för närvarande

130,530 rubel. År 1895 belöpte sig institutets utgifter till

295,000 rubel. Ensamt värdet för byggnaderna beräknas till

en summa af 590,000 rubel.

Bland anstalter af andra gruppen torde laboratorierna vid

Reichsgesundheitsamt i Berlin böra ställas främst.

Till de angelägenheter, hvilka kunna blifva föremål för

gemensam, hela tyska riket omfattande lagstiftning höra, bland

annat, äfven frågor, som röra allmänna helsovården. Reichsgesundheitsamt

är den centralmyndighet, hvilken direkt under

rikskanslersämbetet leder denna gren af förvaltningen. Enligt

instruktionen eger Reichsgesundheitsamt, strängt taget, endast

en rådgifvande karakter, dock med uppgift att därjämte biträda

rikskanslersämbetet i utöfvande af uppsikten öfver de

helsovårdslagars efterlefnad, hvilka äro gällande för riket, samt

att med aktgifvande på helsovårdslagstiftningens utveckling

inom andra länder förbereda och föreslå nya lagar. Centralstyrelsen

skall dessutom utarbeta den för hela riket gemensamma

medicinalstatistiken.

4

50 Anstaltens behöflighet och omfattning.

Reichsgesundheitsamt. började sin verksamhet i juli månad

1876. Utom erforderlig byrå- och kanslipersonal bestod styrelsen

då af endast 3 personer, nämligen två läkare och en

veterinär. Utgiftsstaten för det nya ämbetsverket belöpte sig

till 48,440 mark. Redan 1878 måste emellertid de ordinarie

medlemmarnes antal höjas till 5, i samband hvarmed statsanslaget

ökades med ungefär 50,000 mark, emedan det visat

sig nödvändigt, att ämbetsverket hade till sitt förfogande ett

laboratorium, där resultaten af publicerade vetenskapliga undersökningar

kunde kontrolleras och modifieras eller fullkomnas,

innan de lädes till grund för ämbetsverkets råd och utlåtanden

i helsovårdsfrågor. Till en början anordnades endast ett kemiskt

laboratorium, men redan 1879 tillkom en hygienisk afdelning

och 1880, då Robert Koch inkallades i Reichsgesundheitsamt,

ett bakteriologiskt laboratorium. Sedan dess har ämbetsverket

och dess laboratorier småningom alltmera utvecklats, så att i

budgeten för år 1898—1899 funnos upptagna, utom en direktor

(jurist), elfva ordinarie ledamöter med tio assistenter samt en

talrik byrå- och kanslipersonal, hvarjämte utgiftsstaten stigit

till 324,130 mark.

De uppgifter, som åligga Reichsgesundheitsamt, kunna

emellertid icke alltid lösas ens med denna arbetspersonal,

emedan de frågor, som föreläggas ämbetsverket, äro af så

mångskiftande natur, att fackkunskapen icke sällan måste sökas

hos utomstående. Detta har föranledt utnämnandet på viss tid

af så kallade extra ordinarie ledamöter af Reichsgesundheitsamt

bland förbundsstaternas medicinalämbetsmän eller mera framstående

läkare, veterinärer, tekniker och jurister. För närvarande

uppgå dessa extra ordinarie ledamöters antal till 36.

När direktor så finner för godt, eger han bland dem inkalla

en eller flere till rådplägning med de ordinarie ledamöterna,

eller ock kan han begära deras skriftliga utlåtande i

något särskildt ärende.

Erfordras speciell undersökning för en frågas utredning,

vänder sig direktor till vederbörande laboratorieföreståndare,

Anstaltens behöflighet och omfattning.

51

som då eger att själf eller genom sina medarbetare verkställa

detta arbete. Men dessutom utföras å de särskilda laboratorierna

själfständiga vetenskapliga studier, hvilka dock alltid

hafva en praktisk syftning. För dessa undersökningar redogöres

mestadels i det bekanta samlingsverk, som under namn

af »Arbeiten aus dem kaiserlichen Gesundheitsamte» tid efter

annan utkommer i tvångsfria häften.

Utom den vid laboratorierna fast anställda personalen deltaga

i arbetet därstädes äfven en del frivilliga medarbetare

dels mot dels utan arfvode äfvensom åtskilliga militärläkare,

som ditkommenderas af militärförvaltningen för att inöfvas i

speciella arbetsmetoder. Sammanlagdt sysselsättas nu inom verket

öfver 60 personer med vetenskaplig utbildning. Dessutom

lemnades en tid äfven särskilda kurser i bakteriologi åt yngre

läkare, som ville utbilda sig i detta ämne. Numera, sedan

alla universitet i Tyskland ega särskilda hygieniska institut,

hafva emellertid dessa kurser indragits, emedan de alltför

mycket inkräktade på det hufvudsakliga arbetet å laboratorierna.

I maj 1879 tick Reichsgesundheitsamt egna lokaler genom

inköp af ett privat hus för 200,000 mark, hvilket hus

därefter om- och tillbyggdes för eu kostnad af 112,000 mark.

Trots flere utvidgningar under årens lopp blefvo dock dessa

lokaler snart otillräckliga, hvarför anslag år 1893 måste beviljas

till en nybyggnad, som uppfördes under åren 1894—

1897 och den 1 april sistnämnda år togs i bruk af ämbetsverket.

Den storartade, omkring 200 rum innehållande byggnadskomplexen,

för hvars uppförande en tomt å 5,558 kvadratmeter

inköptes för en summa af 678,076 mark, har härutöfver

kostat nära 1,673,000 mark, nämligen 750,000 mark för förvaltnings-

och byrålokalerna, 637,000 mark för laboratoriebyggnaden,

119,800 mark för djurstall, maskinhus med mera

samt 166,100 mark för öfriga erforderliga bilägenheter.

52

Behof vet af en

statsmedicinsk

anstalt.

Anstaltens behöflighet och omfattning.

Bland öfriga anstalter i utlandet, hvilka anordnats enligt

samma system som laboratorierna vid det tyska Reichsgesundheitsamt,

torde endast det Medicinska Statslaboratoriet i Rom

förtjena ett omnämnande.

Detta laboratorium sorterar direkt under Consiglio superiore

di Sanitå, som utgör en afdelning af det italienska inrikesministeriet.

Före 1897 sysselsatte man sig vid ifrågavarande

laboratorium hufvudsakligen med beredning af animal vaccin

samt tillverkning af terapevtiska sera, tuberkulin, mallein och

så vidare, men i och med omorganisationen af den allmänna

helsovårdsförvaltningen i Italien öfverflyttades dessa fabrikationer

dels till de olika vaccin-instituten i provinserna, dels till det

serum-terapevtiska institutet i Milano, under det att statslaboratoriets

uppgift begränsades till att medelst tekniska undersökningar

understödja helsovårdsadministrationen. De arbeten, som

hunnit publiceras under den korta tid detta nyorganiserade laboratorium

varit i verksamhet, beröra hufvudsakligen undersökningar

öfver böldpestens bacill och pestens profylax. Dessutom

har laboratoriet haft att kontrollera all vaccin och alla sera

med mera, som tillverkas eller utbjudas inom landet, samt att

afgifva utlåtanden öfver förslag till vattenledningsanläggningar

och hvarjehanda andra praktiska helsovårdsarbeten, hvilka underställts

högsta helsovårdsstyrelsens godkännande.

Personalen vid laboratoriet, utom betjeningen, består af

en direktör, två kemister, två bakteriologer och en assistent,

Årsanslaget belöper sig till 65,700 lire, hvaraf 24,000 lire för

laboratoriets underhåll, inköp af instrument, apparater med mera

samt 41,700 lire till löner och arfvoden.

Med den riktning, nutidens hygien och epidemiologi tagit,

och den utveckling, bakteriologien på senare tid hunnit, kräfves

oundgängligen ett kraftigt och sakkunnigt understöd af specialister

på ofvan berörda områden, därest allmänna helsovården

i ett land skall kunna fylla de anspråk, man med

Anstaltens behöflighet och omfattning.

53

rätta numera ställer på densamma. Äfven där icke särskilda

anstalter ännu hunnit upprättas för att tillhandagå med de erforderliga

specialundersökningarna, uppsöker man därföre experter

för ändamålet, hvar helst de kunna erhållas, och såsom

regel vänder man sig därvid till de medicinska fakulteternas

patologiskt bakteriologiska eller hygieniska institut. Att tillgripa

en sådan utväg torde emellertid hos oss icke vara möjligt

redan på den grund, att våra medicinska läroverks laboratorier

icke äro afsedda för dylika arbeten och därför sakna

utrymme och utvägar för desammas behöriga utförande. Detta

torde äfven till fyllest framgå af den redogörelse, som ofvan

lemnats öfver våra inhemska bakteriologiska anstalter. Dessutom

äro ofvannämnda laboratorier upprättade för undervisningsändamål

och de respektive lärarnes tid så strängt upptagen

med föreläsningar och öfningskurser, att de medicinska

läroverken svårligen kunna, utan att det hufvudsakliga arbetet

vid läroverken därigenom förryckes, åtaga sig att gå myndigheter

och andra tillhanda med upprepade, oftast mycket tidsödande

och jämväl brådskande undersökningar.

Icke heller torde de medicinska undervisningsverken rätt

lämpa sig för fabriksmässig tillverkning af läkemedel och

vacciner, emedan dylikt arbete faller helt och hållet utanför

ett läroverks uppgift och tvifvelsutan skulle lända undervisningen

till skada. Detta bestyrkes ytterligare af de uttalanden,

som, med anledning af docenten Selanders underdåniga

ansökan om statsbidrag för tillverkning af antidifteriserum,

gjorts af karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium

angående väckt förslag om upprättande vid något af de medicinska

läroverken af eu serum-terapevtisk afdelning i förening

med läroverkets bakteriologiska laboratorium, och hvithet uttalande

återfinnes i de af Eders Kongl. Maj:t den 11 februari

1897 till kommittén öfverlemnade handlingarna rörande ofvanbemälda

ansökan.

Lärarekollegiet yttrar nämligen med afseende å nämnda

förslag följande:

54

Anstaltens behöflighet och omfattning.

»Beträffande kongl. medicinalstyrelsens förslag, att vid

något af våra medicinska läroverk — såsom skett i Köpenhamn

— upprätta en med statsunderstöd försedd serum-terapevtisk

afdelning å ett bakteriologiskt laboratorium, får lärarekollegium

såsom sin åsikt uttala, att det ej synes kollegiet

lämpligt att legalisera det förhållandet, att en för undervisning

och vetenskapligt arbete upprättad institution såsom sådan

drifver fabrikation och försäljning af läkemedel med däraf följande

risk och ansvar. För karolinska institutets del anser

sig lärarekollegiet icke kunna hvarken tills vidare eller framdeles

åtaga sig ett sådant uppdrag.»

Den enda utväg, som återstår, för att vårt land må i här

förevarande afseende kunna rycka upp i ledet bredvid de öfriga

kulturfolken och för att våra helsovårdsmyndigheter må erhålla

det stöd af de moderna undersökningsmetoderna, som blifvit

för deras viktiga arbete oumbärligt, är således att en särskild

anstalt, sådan medicinalstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse

den 18 januari 1897 ifrågasatt, upprättas. Denna anstalt måste

uppenbarligen vara en statsinstitution, både därföre att synnerligen

viktiga statsintressen där komma att bevakas, och emedan

hos oss inga utsikter finnas till att anstalten skulle på annat

sätt kunna komma till stånd än genom statsmakternas åtgärd.

Frågan gäller endast hvad slags form bör gifvas åt denna

statsanslag, hvilken af de ofvan genom exempel från utlandet

belysta typer bör föredragas såsom för våra förhållanden mest

lämplig.

En återblick på den redogörelse kommittén ofvan lemnat

för innebörden af det uppdrag, Eders Kongl. Maj:t gifvit kommittén,

torde till fyllest visa, att alla de arbeten, hvilka skulle

tillkomma den af medicinalstyrelsen föreslagna statsanstalten,

hafva ett praktiskt mål, på samma gång som de förutsätta en

grundlig vetenskaplig utbildning hos de personer, åt hvilka

dessa arbeten skulle komma att anförtros. Detta sakförhållande

måste gifvetvis hafva ett bestämmande inflytande på

svaret å denna fråga.

Anstaltens behöflighet och omfattning

55

Att föreslå upprättandet i vårt land af en statsmedicinsk

anstalt, speciellt afsedd för vetenskaplig forskning, således en anstalt

liknande Institut Pasteur i Paris, British Institute of Preventive

Medicine i Eondon eller Kejserliga Institutet för experimentell

medicin i St. Petersburg, i hopp att vårt land därigenom

skulle kunna på detta område träda upp i främsta ledet

bland kulturfolken, torde nog från de rent vetenskapliga intressenas

synpunkt vara lockande, och en sådan lösning af

den föreliggande frågan har helt visst också föresväfvat en

och annan. Men ett sådant förslag vore under de förhållanden,

som för närvarande råda hos oss, hvarken välbetänkt eller ens

utförbart, huru önskligt det än må synas, att äfven vårt land

vore försedt med ett vetenskapligt institut af nyss nämnda

slag. Vanliga ordningen vid bildandet af dylika institut är, att

en särskilt framstående vetenskapsman framträder; han och

beundran för honom skapa anstalten. Sa kom Institut Pasteur

till; likaså det åt studiet af de smittosamma sjukdomarna egnade

Institut för Infektion skrankheiten i Berlin. Att först

bygga ett vetenskapligt palats, i förväntan att vetenskapsmännen

nog skulle infinna sig, vore att ga i orätt ordning och

kunde lätt leda till en obehaglig missräkning. För öfrigt

tillhör det i främsta rummet högskolorna att idka vetenskaplig

forskning, på samma gång de använda sina bakteriologiska

laboratorier i undervisningens tjenst.

Helt annorlunda ställer sig saken, när frågan gäller upprättandet

af ett statslaboratorium för praktiska behof. Ett sådant

är, såsom kommittén i det föregående redan antydt, enligt

dess åsikt oumbärligt. Behofvet däraf har framkallat det tyska

Reichsgesundlieitsamts laboratorier och deras gång efter annan

företagna utvidgning. Och det är en dylik för praktiska ändamål

afsedd anstalt vårt land framför allt behöfver.

Att äfven vid eu sådan institution utrustningen i alla händelser

ej bör vara så knapphändigt tillmätt, att själfständig vetenskaplig

verksamhet och möjlighet till täflan med andra, för

likartade ändamål afsedda anstalter uteslutas, därför tala flera

56

Anstaltens behöflighet och omfattning.

skäl. Å ena sidan vore en sådan anordning opraktisk, emedan

kostnaderna för anstaltens uppsättning föga skulle komma att

ökas, om man bland laboratoriets uppgifter äfven upptoge sjelfständig

vetenskaplig forskning. Ett laboratorium för rent praktiska

ändamål behöfver nämligen i och för sin verksamhet snart

sagdt alla de olika lokaler och samma utrustning, som äro nödvändiga

för ett vetenskapligt institut, i synnerhet då fråga är om bakteriologiska

arbeten; hvad därutöfver erfordras, är ett något ökadt

årsanslag. Och å andra sidan skulle man genom att bereda anstaltens

laboranter tillfälle att äfven utöfva vetenskaplig verksamhet

vinna, icke blott att anstalten lättare kunde draga till sig de

mest dugande krafter, utan äfven att intresset för arbetet säkrare

skulle bibehållas och laboranternas kunskaper och skicklighet

yttermera komma att ökas, allt således fördelar af betydande

vikt för en anstalt, på hvars utlåtanden ofta komme

att bero, om vidtgående och ingripande åtgärder skulle vidtagas.

En sådan anstalt, hvars hufvudändamål är att bidraga till

och möjliggöra lösningen af frågor, som äro att hänföra till

den allmänna helso- och sjukvården, är framför allt behöflig

för att den myndighet, som har att utöfva högsta tillsynen öfver

denna helso- och sjukvård, skall kunna på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina åligganden. Sverige har tidigare än något

annat land haft en väl ordnad medicinaladministration. En

brist hos vår medicinalstyrelse ligger dock däri, att styrelsen

saknar de experter och tekniska hjälpmedel, som andra länder

skaffat sig och som nu mera än förr äro af behofvet påkallade

i följd af den specialiserande riktning, hvari de medicinska vetenskapernas

utveckling gatt. Denna brist skulle väsentligen

kunna afhjälpas genom den ifrågavarande statsanstalten, hvars

behöflighet medicinalstyrelsen i sin meromnämnda underdåniga

skrifvelse den 18 januari 1897 äfven grundat på den för styrelsen

gällande nådiga instruktionen af den 2 november 1877.

Enligt denna instruktion tillhör det medicinalstyrelsen

bland annat:

Anstaltens behöflighet och omfattning. 57

att, med anledning af föreskrift^ eller för särskilda fall

infordrade, från myndigheter eller läkare inkomna berättelser

och rapporter, eller af eljest vunna upplysningar, såväl i allmänhet

som särskildt vid yppade farsoter, meddela nödiga råd,

anvisningar och föreskrifter;

att egna uppmärksamhet åt de för helsan menliga inflytelser,

som inom vissa näringar eller genom vissa handelsvaror

och andra dylika omständigheter medföra ökad sjuklighet, samt

i underdånighet föreslå de författningar eller åtgärder, hvilka

kunna till förekommande häraf vara tjenlig^;

att afgifva underdåniga förslag till de allmänna åtgärder

i öfrigt, hvilka kunna lända till förbättring i helso- och sjukvården,

men till hvilkas vidtagande styrelsen själf icke är

behörig;

att hafva noggrann tillsyn öfver helso- och sjukvården

vid landt- och sjöförsvaret samt vidtaga eller föreslå de instruktioner

eller åtgärder, hvilka till dess befrämjande anses

nyttiga och nödiga;

att vidtaga alla de åtgärder för skyddskoppympningens

behöriga fortgång, som af styrelsen bero;

att till ledning för vederbörande kommunalmyndighet, veterinär

och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddela

och låta i vederbörlig ordning kungöra de råd och anvisningar,

hvilka till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar

bland husdjuren kunna erfordras utöfver hvad gällande

förordningar därom innehålla; samt

att på grund af berättelser eller rapporter från Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller från veterinär för särskilda

fall lemna erforderliga anvisningar eller meddela sådana

föreskrifter, hvartill styrelsen enligt gällande förordningar kan

vara befogad, eller ock om nödiga åtgärders vidtagande göra

underdånig framställning.

Till fullgörande af dessa med flera åligganden är medicinalstyrelsen

berättigad att från de medicinska läroverken erhålla

utlåtanden i statsmedicinska frågor, som af styrelsen hänskjuta»

Anstaltens

omfattning.

Bakteriologi.

a. Sjukdomsdiagnos.

58 Anstaltens behöflighet och omfattning.

till dessa läroverks vetenskapliga bedömande, äfvensom att

från veterinärläroverk erhålla begärda upplysningar. Dessutom

kan generaldirektören i medicinalstyrelsen för upplysningars

meddelande, då han vid något särskildt ärendes behandlingfinner

det vara nödigt, tillkalla i statens eller i kommuns

tjenst anställd läkare eller veterinär, äfvensom apotekare.

I sådana särskilda fall, där det är angeläget att upplysningar

angående helso- och sjukdomsförhållanden bland menniskor

eller husdjur på stället inhemtas, kan medicinalstyrelsen

åt kompetent person uppdraga att för sådant ändamål afresa

till stället och efter anställd undersökning afgifva berättelse om

förhållandet. Likaså kan styrelsen förordna om kemisk undersöknings

anställande.

Såsom synes, saknar medicinalstyrelsen alltså icke helt

och hållet utvägar att förskaffa sig upplysningar och råd vid

sådana ärendens handläggning, som kräfva ytterligare sakkunskap

än den, hvaröfver styrelsen inom sig förfogar. Men det

torde ligga i öppen dag, att dessa utvägar ändock måste i

betraktande af styrelsens mångsidiga åligganden och med vetenskapens

nuvarande utveckling vara alldeles otillräckliga.

För bristens afhjälpande fordras, enligt kommitténs förmenande,

att öfverstyrelsen för allmänna helso- och sjukvården

får till sitt förfogande en anstalt, dit sådana ärenden kunna

hänvisas, för hvilkas utredning och bedömande behöfvas specialundersökningar.

I första hand har man därvid att tänka på de diagnostiska

arbeten, som erfordras för att upptäcka smittosamma sjukdomsfall

och hvilka numera äro en så viktig förutsättning, för att

åtgärder till förekommande af smittans spridning må kunna i

tid vidtagas. Ofvan hafva redan de viktigaste sjukdomar uppräknats,

hvilka för närvarande kunna biologiskt igenkännas

genom påvisande af sjukdomsalstrande mikroorganismer. Bland

dessa sjukdomar spelar koleran en särskildt betydelsefull rol.

Anstaltens behöflighet och omfattning._____ 59

Kommittén har förut framhållit, huruledes år 1893 ett

laboratorium med särskilda laboranter och delvis alldeles ny

utrustning måste upprättas för att vid misstänkta sjukdomsfall

genom bakteriologiska undersökningar afgöra, huruvida kolera

förelåge eller ej, och sålunda möjliggöra landets skyddande

mot den då hotande koleraepidemien. Kostnaderna för detta

bakteriologiska laboratorium, som äfven under följande år till

och med 1895 måste hållas öppet, hafva, enligt från medicinalstyrelsens

räkenskapskontor inhemtade upplysningar, uppgått

till sammanlagdt 36,244 kronor 38 öre, eller i medeltal för år

12,081 kronor 46 öre, oaktadt lokal ställdes i det närmaste

kostnadsfritt till styrelsens förfogande. Skola dylika åtgärder

vidtagas först vid direkt hotande fara, kunna de lätt nog

komma för sent. Då man saknar både lokal, laboratorieutensilier

och vetenskapligt bildade personer, livilka äro pliktige

att öfvertaga de grannlaga värf, som vid dylika tillfällen måste

fyllas, är det uppenbarligen icke lätt att i hast ordna allt.

Ett på förhand färdigt laboratorium, beredt att vid första misstänkta

fall utan dröjsmål utföra behöfliga undersökningar till

utrönande af misstänkta sjukdomsfalls rätta art, kan däremot genom

en enda dylik undersökning, om den följes af rationella åtgärder,

bereda landet skydd mot en ödesdiger farsot och sålunda

i rikligt mått ersätta de kostnader, som därpå nedlagts.

Skulle den asiatiska pesten, som synes envist vilja utbreda

sig i Orienten, och nu äfven börjat hemsöka Europa,

där få större spridning, torde intet tvifvel förefinnas, att icke

liknande åtgärder måste vidtagas för att få misstänkta sjukdomsfall

bakteriologiskt bestämda och sålunda, om möjligt,

söka förekomma, att farsoten insmyger sig i vårt land.

Men äfven vid fall af sådana smittosamma sjukdomar, som

ständigt förekomma inom landet, såsom till exempel difteri,

nervfeber med flera, måste det ofta nog, framför allt vid första

utbrottet af sjukdomen å en ort, vara af vikt för hälsovårdsmyndigheterna,

att sjukdomsfallens natur blifver snabbt och

60

Anstaltens behöflighet och omfattning.

säkert afgjord. Ty i fråga om dessa sjukdomar gäller det, i

lika hög grad som för koleran eller pesten, att kraftigt ingripa

mot de först uppträdande fallen, därest man skall hafva

någon förhoppning att kunna städja farsotens framfart. Första

villkoret för att i detta afseende lyckas uträtta något är emellertid

att hastigt kunna afgöra hvad slags sjukdom man har

att inskrida emot, hvilket i många fall endast är möjligt på

bakteriologisk väg.

Nyligen har ett hotande utbrott af difteri förekommit vid

en lägerplats i Vestergötland och nödvändiggjort ditsändandet

af läkare, som varit speciellt utbildade i bakteriologiska arbeten,

för att genom undersökning af hvarje man af truppen möjliggöra

de smittades afskiljande från kamraterna och sålunda

skydda dessa från att angripas af farsoten. Det har berott

på lyckliga tillfälligheter, att för undersökningen lämpliga

vetenskapsidkare kunnat erhållas. Hade däremot en anstalt

af nu ifrågavarande slag redan funnits i gång, så hade det

helt naturligt varit en uppgift för dess bakteriologiska afdelning

att lemna de nödiga arbetskrafterna.

Äfven till förekommande och hämmande af smittosamma

sjukdomar bland husdjuren är ett hastigt och säkert afgörande

af den förefintliga sjukdomens natur ofta maktpåliggande, då

hvarje tidspillan lätt blir ödesdiger och ett felgrepp kan hafva

de mest betänkliga följder för landets husdjursskötsel. Att ensamt

på grund af den kliniska sjukdomsbilden eller sektionsföreteelserna

ställa en säker diagnos är i fråga om många af

husdjurssjukdomarna rätt svårt, i vissa fall omöjligt. Men icke

sällan är det ytterst viktigt att kunna snarast möjligt afgöra

och, då sådant påkallas, afgifva kategorisk förklaring, huruvida

i ett gifvet fall en smittosam sjukdom föreligger eller icke,

emedan stora intressen för landet och den enskilde stå på

spel, därest utan skäl ett sjukdomsfall förklaras vara smittosamt

eller därest en elakartad husdjurssjukdom försummas och därigenom

lemnas tillfälle att utbreda sig.

Anstaltens behöflighet och omfattning.

61

Redan nu kunna genom bakteriologisk undersökning några

af de smittosamma husdjurssjukdomar med säkerhet påvisas,

hvilka anses mest elakartade och därföre viktigast att bekämpa.

Med bakteiiologiens hjälp hafva också tvetydiga fall af dylika

sjukdomar kunnat i så god tid afslöjas, att sjukdomsfallens

vidare utbredning genom lämpliga isolerings- och desinfektionsåtgärder

förekommits och eu hotande fara för såväl landets

kreatursstam som för den viktiga kreatursexporten aflägsnats.

Särskildt hafva de senaste åren gifvit upprepade exempel på

behöfligheten af ett snabbt och kraftigt uppträdande af myndigheterna

vid utbrottet af kreaturssjukdomar. Kommittén torde

endast behöfva erinra om mul- och klöfsjukans senaste utbrott

och hejdande i Stockholms län år 1897 och i Kristianstads

län år 1898 äfvensom om mjältbrandsepizootien i trakten -af

Billingen under sistförflutna sommar.

Vid några sådana tillfällen har medicinalstyrelsen genom

lärare vid veterinärinstitutet i Stockholm fått de nödiga undersökningarna

verkställda, men uppenbart är, synnerligast om

fallen af smittosamma husdjurssjukdomar skulle väsentligt ökas i

vårt land eller fältet för den bakteriologiska diagnosen i föreliggande

afseende ytterligare vidgas, att man icke på längden kan

ifrågasätta, att lärarne vid detta institut, så upptagna som de

äro genom sin viktiga lärareverksamhet, skola kunna stå till

styrelsens disposition för dylika tidsödande undersökningar.

Där fråga är om så betydande ekonomiska intressen som vårdandet

af landets husdjursskötsel, synes emellertid hvarje anordning,

som sätter myndigheterna i tillfälle att verksamt ingripa

till denna allmänna angelägenhets bästa, böra vidtagas, och

bland länkarne i den kedja af åtgärder, som erfordras för

att skydda husdjursskötseln, anser kommittén för sin del inrättandet

af en bakteriologisk undersökningsanstalt för upptäckande

af smittosamma husdjurssjukdomar vara en af de

viktigaste.

Undersökningar af här antydda art böra alltså vara ett af

hufvudföremålen för anstaltens verksamhet, och detta så mycket

b. Fabrikation.

62 Anstaltens behöflighet och omfattning.

mera som det är nödvändigt, att de utföras af skickliga specialister,

som hafva ett laboratorium med fullständig bakteriologisk

utrustning till sitt förfogande. Ty den bakteriologiska

diagnosen är mången gång svår och får därför icke, i synnerhet

när det gäller bestämmandet af de första misstänkta fallen

af en epidemi eller epizooti, öfverlemnas i oöfvade personers

händer. En förhastad och oriktig diagnos skulle nämligen

utan verklig anledning kunna förorsaka oberäknelig skada för

landets handel och sjöfart genom de spärrningsåtgärder, som

kunde komme att från utlandets sida föreskrifvas. Och inom

landet blefve den helt visst skulden till mycken onödig ängslan

och oro.

Dé bakteriologiska arbetena skulle emellertid icke vara

begränsade till endast diagnostiska undersökningar. Äfven fabrikationen

af ofvan omnämnda bakteriologiskt diagnostiska och

terapevtiska preparat böra, enligt kommitténs mening, helst

förläggas till statsanstalten. Tills vidare är det endast tuberkulin

och antidifteriserum, som i detta afseende hafva någon

praktisk betydelse i vårt land. Men efter all sannolikhet

torde nog andra liknande medel snart upptäckas och då behöfva

här tillverkas. De utomordentligt snabba framsteg bakteriologien

på kort tid gjort och de resultat, som redan på

några få år vunnits, berättiga i detta afseende till ganska stora

förhoppningar.

Kommitténs åsikt att fabrikationen af tuberkulin och antidifteriserum

lämpligen bör förläggas till statsanstalten och icke

öfverlemnas till den privata företagsamheten, grundar sig på

följande skäl. Alla dylika medel måste beredas med en alldeles

speciell omsorg och noggrannhet för att icke blifva gagnlösa,

ja till och med skadliga och farliga. Den kontroll, andra

läkemedel äro underkastade, är för serumpreparaten mer än

eljest behöflig, men kan endast med svårighet och stora kostnader

verkställas å de färdiga medlen. Beredningen af dem bör

Anstaltens behöflighet och omfattning.

63

därföre ej lemnas fri. Vidare lemna de privata företagen ingen

garanti för att medlen under alla förhållanden skola finnas tillgängliga

kontinuerligt och i tillräcklig mängd. Och slutligen

torde, såsom regel, medlen komma att ställa sig betydligt

billigare, om de beredas på en statsanstalt, hvilket är af synnerlig

betydelse, därest den stora allmänheten skall kunna

betjena sig af desamma.

Tuberkulinet beredes visserligen redan nu vid en statsinstitution,

nämligen veterinärinstitutet i Stockholm, men den stora

åtgång detta diagnostiska medel fått i vårt land och ännu mera

torde framdeles få gör det dock önskvärd t, att tillverkningen

sker i större skala, än som varit möjligt vid nämnda institut.

Tillverkningen bar kommit till stånd på följande sätt.

I skrifvelse den 9 december 1893 hemställde veterinärinstitutets

lärarekollegium, att direktionen för institutet måtte

bos Eders Kongl. Maj:t göra framställning om beviljande af

ett anslag på 1,200 kronor för beredande af tuberkulin under

åren 1894 och 1895 att kostnadsfritt utdelas till legitimerade

veterinärer. På direktionens hemställan beviljades äfven genom

nådigt bref den 28 september 1894 nämnda summa för ändamålet,

hvarefter beredningen af tuberkulin vidtog i slutet af

år 1894 och medlet började utdelas till veterinärerna i april

1895. Genom nådigt bref den 15 november 1895 anvisades

därefter ytterligare 2,000 kronor till fortsatt beredande af tuberkulin.

Den 5 februari 1897 hemställde medicinalstyrelsen,

att Eders Kongl. Maj:t måtte bevilja 2,500 kronor för samma år

till tuberkulinberedning samt för år 1898 hos Riksdagen begära

ett anslag af 75,000 kronor till tuberkel sjukdomens hämmande

bland nötkreaturen. Sedan Riksdagen efter nådig proposition

i ämnet för ändamålet beviljat 50,000 kronor, hvaraf dock

15,000 kronor skulle få förskjutas för år 1897, ställdes genom

nådigt bref den 15 oktober 1897 af ofvannämnda belopp 5,800

kronor till direktionens för veterinärinstitutet förfogande till

beredning af tuberkulin vid veterinärinstitutet under åren

1897 och 1898. Af återstående summa skulle högst 20,000

64

Anstaltens behöflighet och omfattning.

kronor användas till understödjande eller belönande af landtmännens

bemödanden till förekommande eller hämmande af

tuberkelsjukdomen hos nötkreaturen. Under år 1898 har Riksdagen

ytterligare för det löpande årets behof beviljat ett anslag

af 25,000 kronor samt för år 1899 ett nytt anslag å

50,000 kronor, af hvilka sistnämnda medel 3,200 kronor enligt

nådigt beslut den 4 november 1898, ställts till veterinärinstitutets

förfogande för tillverkning af tuberkulin under år 1899.

Undersökningarna hafva i Sverige omfattat följande antal

nötkreatur:

Från 1 april 1895 till 1 april 189G ........ 14,426 st.

» 1 » 1896 » 1 januari 1897......... 11,560 »

» 1 januari 1897 » 1 » 1898......... 33,268 »

» 1 » 1898 » 1 » 1899........ 48,566 »

1 » 1899 » 1 oktober 1899........ 42,238 »

Tillsammans 150,058 st.

Till jämförelse må nämnas, att i Norge utgifterna för tuberkulinundersökningar

uppgått för tiden 1 juli 1895—30 juni

1896 till kronor 19,188: 48, under följande år till kronor

30,151: 43 samt 1 juli 1897—30 juni 1898 till kronor 34,320: 06.

Under åren 1895 —1897 utgjorde antalet undersökta djur 55,542.

I Danmark beviljades år 1893 en summa af 250,000

kronor att utgå med 50,000 kronor om året i 5 år till undersökningar

med tuberkulin. År 1898 höjdes detta anslag, så

att från och med detta år 100,000 kronor årligen funnits anvisade

för ändamålet. Antalet undersökta djur uppgick i maj

1898 till 224,969.

Såsom synes af ofvanstående redogörelse, hafva undersökningarna

med tuberkulin å nötboskap i diagnostiskt syfte

vunnit ett ofantligt förtroende i de skandinaviska länderna.

Stora kvantiteter af medlet hafva också förbrukats för ändamålet,

så att hos oss icke ens kunnat tillverkas så mycket tuberkulin,

som erfordrats, utan behofvet fått fyllas genom inköp

från Danmark under år 1898 för en summa af 1,257 kronor

Anstaltens behöflighet och omfattning.

65

50 öre. Att detta var behöfligt, berodde till hufvudsaklig del

på de af kommittén ofvan framhållna ogynnsamma förhållanden,

hvarunder tuberkulinberedningen liksom alla bakteriologiska

arbeten bedrifvits vid veterinärinstitutet. Därest tuberkulinberedningen

öfverlemnas åt den ifrågasatta statsanstalten och

veterinärinstitutet befrias från detta för en läroanstalt främmande

uppdrag, skola emellertid alla svårigheter förebyggas

och tuberkulin i fullt tillräcklig mängd kunna tillhandahållas

inom landet, äfven om behofvet däraf skulle ytterligare stegras.

Tillverkningen af antidifteriserum är för närvarande i vårt

land, såsom ofvan redan nämnts, ett helt och hållet privat företag —

som dock ända till innevarande års ingång rikligt understödts af

Stockholms kommun — och följaktligen äfven underkastad de

vanskligheter, som vidlåda alla enskilda företag af liknande

slag. Önskligt vore därföre, att staten själf vidtoge de nödiga

åtgärderna för att anskaffa landets behof af antidifteriserum,

hvarigenom en, såsom erfarenheten redan visat, välbehöflig och

verksam kontroll öfver tillverkningen lättast kunde åvägabringas.

Den redogörelse medicinalstyrelsen, med anledning af docenten

Selanders underdåniga ansökan om statsunderstöd för tillverkning

af antidifteriserum, lemnat angående serumtillverkningen i andra

stater i sitt underdåniga utlåtande den 21 januari 1897, hvilket

utlåtande jämte öfriga handlingar i detta ärende blifvit till kommittén

öfverlemnadt, visar också, att denna tillverkning annorstädes

inom Europa ställts på den fot, att staten på ett eller

annat sätt bär ansvaret för densamma, vare sig genom tillverkningens

öfverlemnande åt en eller annan statsinstitution eller

genom utöfvande af sträng kontroll å medlet, för hvilket senare

ändamål emellertid vetenskapligt utbildade bakteriologer

äfvenledes måste anlitas. Kommittén finner häri ytterligare ett

stöd för sin åsikt att, därest en statsmedicinsk anstalt kommer

till stånd, denna äfven bör, såsom medicinalstyrelsen i sitt ofvan

berörda underdåniga utlåtande äfvensom i sin underdåniga framställning

den 18 januari 1897 om inrättandet af en statsmedicinsk

anstalt anfört, öfvertaga tillverkningen af antidifteriserum

66

Anstaltens behöflighet och omfattning.

Hygien och

farmaci.

a. Hygieniska

undersökningar.

likasom äfven af andra sera, som möjligen framdeles kunna

framställas och befinnas ega större praktiskt värde.

En ytterligare uppgift, som synes kommittén lämpligen

böra tillkomma den ifrågasatta statsanstalten, är beredandet af

animal vaccin.

Kommittén har redan ofvan redogjort för de förberedande

åtgärder, som vidtagits för att sätta staten i tillfälle att öfvertaga

denna fabrikation. Af denna redogörelse framgår, att

Riksdagen för sin del principiellt gillat det förslag, som i sådant

syfte framlagts af medicinalstyrelsen, genom beviljande af en

förhöjning i anslaget till vaccinationens befrämjande, »på det

att Eders Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att låta bereda

och tillhandahålla erforderlig mängd animal vaccin», men att

af flera skäl inrättandet af en statsanslag för detta ändamål

tills vidare uppskjutits. Vid ett statslaboratorium för allmän

helsovård måste det emellertid vara både praktiskt och lämpligt,

att äfven animal vaccin tillverkas, synnerligast som helsovårdsstyrelsen

därigenom beredes lättare tillfälle att, såsom

dess instruktion bjuder, verksamt understödja vaccinationens behöriga

fortgång, samt medel för såväl ympanstaltens organisation

som delvis äfven till dess underhåll redan finnas.

Utom ofvan angifna, hufvudsakligen bakteriologiska arbeten

finnas emellertid, såsom i det föregående angifvits, äfven

andra uppgifter, hvilka synas kommittén böra tillkomma ett

statens laboratorium af det slag kommittén går att föreslå. Hit

höra, bland annat, de hygieniska — såväl kemiska som fysikaliska

— undersökningar, hvilka äro så viktiga förutsättningar,

för att medicinalstyrelsen skall kunna »meddela nödiga råd,

anvisningar och föreskrifter» vid yppade farsoter eller inför

Eders Kongl. Maj:t »föreslå de författningar eller åtgärder»,

hvilka kunna förekomma »de för helsan menliga inflytelser,

Anstaltens behöflighet och omfattning.

67

som inom vissa näringar eller genom vissa handelsvaror och

andra dylika omständigheter medföra ökad sjuklighet».

I medicinalstyrelsens till kommittén remitterade underdåniga

framställning om inrättandet af en statsmedicinsk anstalt

framhåller också styrelsen behofvet att till sitt förfogande

hafva ett laboratorium, där rent kemiska och hygieniska undersökningar

kunde för styrelsens räkning verkställas. Där skulle

till exempel kunna utarbetas på praktiska försök grundade

desinfektionsföreskrifter, efter det olika desinfektionsmedel och

metoderna för deras användning blifvit behörigen pröfvade.

Sådana efter tidsförhållandena lämpade föreskrifter saknas för

närvarande i vårt land, sedan de i sundhetskollegii cirkulär

den 10 november 1875 meddelade råd och anvisningar angående

desinfektionsmedlens användningssätt i särskilda fall,

utfärdade med anledning af nådiga förordningen den 19 mars

1875 angående åtgärder mot införande och utbredning af

smittosamma sjukdomar bland rikets invånare, blifvit helt och

hållet föråldrade.

Vidare skulle å detta laboratorium kunna verkställas undersökningar

öfver närings- och njutningsmedlen, hvilka undersökningar

blifvit än mera behöfliga, sedan den nya lagen angående

köttbesiktning och slakthus den 22 december 1897 med

däri beslutade ändringar den 26 maj 1899 utfärdats; slutligen

undersökningar öfver luft, vatten och afloppsförhållanden samt

beträffande hygienen i fabriker, bostäder och så vidare, allt

således arbeten af den största betydelse för vårt lands allmänna

helso- och sjukvård.

Detta laboratorium skulle naturligtvis icke blifva strängt

skildt från det bakteriologiska laboratoriet, utan tvärt om en

detsamma kompletterande och med detsamma samarbetande

afdelning i alla de många frågor och undersökningar, i hvilka

ingå både bakteriologi, kemi och fysik samt hygien.

Ett sådant kemiskt-fysikaliskt laboratorium skulle ock afse

att förbättra den hittills mindre tidsenligt ordnade läkemedelskontrollen.

b. Farmacevtiska

undersöknxngar.

68

Anstaltens behöflighet och omfattning.

Enligt medicinalstyrelsens instruktion tillhör det styrelsen

dels att öfvervika medikamentshandeln å rikets apotek, så att

endast goda och verksamma läkemedel därifrån försäljas, dels

att granska gällande farmakopéer och i afseende på dem företaga

de ändringar, hvilka tid efter annan finnas nödiga. I första

hand öfvervakas apoteksväsendet därigenom, att vederbörande

förste provinsialläkare en gång årligen visitera hvarje apoteksinrättning

inom länen samt därvid äfven undersöka förefintliga

läkemedel. Utom dess tillkommer det hvarje provinsial-, extra

provinsial- och stadsläkare att, hvar och en inom sitt tjenstgöringsområde,

öfvervaka apotekshandeln samt egna uppmärksamhet

åt beskaffenheten och taxeringen af utlemnade läkemedel.

Därest felaktigheter i ett eller annat afseende förekomma,

insändes meddelande härom till medicinalstyrelsen,

som vid behof låter genom lämplig person inspektera de apotek,

styrelsen finner för godt. Åro visitator och apotekare af

olika mening om något läkemedels beskaffenhet, eger apotekaren

rättighet att låta med det vid visitationen förda protokoll

följa ett försegladt prof af medlet att af medicinalstyrelsen

till sin beskaffenhet bestämmas.

Emellertid är det uppenbart, att bland de mångahanda

läkemedel, som måste finnas å ett apotek, en del skola vara

af den beskaffenhet, att de icke vid de ordinarie visitationerna

eller tillfälliga inspektionerna kunna nöjaktigt pröfvas, enär

därför erfordras kvantitativa bestämningar, för hvilkas utförande

förutsättas bättre redskap med mera samt vida längre

tid, än som i allmänhet stå förrättningsmannen till buds,

äfven om denne skulle vara fullt kompetent att utföra dessa

stundom rätt svåra undersökningar. Detta är också förhållandet

med flera bland de viktigaste och dyraste läkemedlen,

och då det såväl för allmänheten som för läkaren är af stor

betydelse, att just dessa mycket begagnade läkemedels styrka

och lagenliga beskaffenhet nöjaktigt utrönas, hvilket åter endast

kan ske å ett väl försedt kemiskt laboratorium, så har medicinalstyrelsen

med nådigt tillstånd låtit vid visitationer och in

-

Anstaltens behöflighet och omfattning.

69

spektioner å apotek taga prof af vissa preparat, hvilka öfversändts

till styrelsen för att genom dess försorg undersökas af

kompetent person mot särskild från förslagsanslaget till allmän

helso- och sjukvård utgående ersättning. Då dylika undersökningar

äro synnerligen tidsödande och kostsamma, hafva

likväl dessa profsändningar, oaktadt de visat sig vara till stor

nytta för kontrollen öfver medikamentshandeln, endast undantagsvis

kunnat förekomma, önskligt vore emellertid, att prof

oftare kunde på detta sätt tagas för att af kompetent person

noga undersökas. Därest medicinalstyrelsen egde tillgång till

ett för ändamålet utrustadt laboratorium och skickliga arbetskrafter,

skulle detta önskningsmål utan svårighet kunna uppfyllas

och öfvervakandet af medikamentshandeln alltså blifva

mera effektivt, än hvad hittills kunnat vara förhållandet.

Vid fullgörande af medicinalstyrelsens skyldighet att granska

gällande farmakopéer och i afseende på dem företaga de ändringar,

hvilka tid efter annan befinnas nödiga, är äfvenledes ett

dylikt laboratorium väl behöflig!. Nya läkemedel uppträda nu

för tiden i rask följd på den utländska drogmarknaden och uttränga

alltmera forna tiders droger och preparat. Flertalet af

dessa nyheter håller visserligen icke på längden stånd mot en

allvarlig pröfning, utan glömmes snart åter af både läkare och

allmänhet, men åtskilliga värdefulla eröfringar göras dock årligen

äfven på detta område af medicinen, och grundliga samt

tidsödande laboratoriearbeten knifvas då för att bestämma de fordringar,

som böra ställas på de nya preparaten. Vid den betydande

konkurrens, som råder på drogmarknaden, kan det

nämligen ej förekommas, att icke en del underhaltiga och därför

mindre värdefulla varor utsläppas i handeln, för hvilka det

gäller att i möjligaste mån skydda allmänheten. För den skull

föreskrifvas i farmakopéerna vissa prof, hvilka det åligger apotekaren

att underkasta de läkemedel han för sitt apotek inköper.

Men för att afgöra, hvilka prof hvarje särskild! preparat

måste hålla för att kunna anses dugligt för det därmed

afsedda ändamålet, erfordras vetenskapliga undersökningar, som

70

Anstaltens behöflighet och omfattning.

måste utföras af särskilt sakkunniga personer, synnerligast

som de uppgifter, hvilka i detta afseende lemnas i de utländska

farmakopéerna, ofta visa sig otillförlitliga och vilseledande.

Men äfven om nödiga ändringar tid efter annan införas i

gällande farmakopéer, kan ej undvikas, att dessa handböcker

ändock förr eller senare blifva föråldrade och kräfva en fullständig

omarbetning. Detta är emellertid ett ytterst mödosamt

och maktpåliggande arbete, enär hvarje preparat, som skall intagas

i den nya farmakopéupplagan, måste omsorgsfullt pröfvas

och dess egenskaper noga analyseras. Under sådana förhållanden

är det ganska förklarligt, att en omarbetning af farmakopéen

icke kan annat än skrida långsamt framåt, i synnerhet om de

personer, som erhållit uppdrag att verkställa detta arbete och

som naturligtvis i regel äro samtidigt upptagna af annan verksamhet,

icke biträdas af medhjälpare, hvilka kunna egna sin tid

något mera odeladt. åt farmakopégranskningen. Om medicinalstyrelsen

däremot kunde ställa ett laboratorium med lämpliga

arbetskrafter till dessa personers förfogande, skulle därigenom

deras arbete högst väsentligt underlättas och påskyndas. Såsom

belysande för här anmärkta förhållande vill kommittén anföra,

att den kommitté, som för närvarande förehar svenska farmakopéen

till omarbetning och som varit upptagen härmed från

början af år 1894, för någon tid sedan nödgats åt särskild

person lemna i uppdrag att verkställa de nödiga förarbetena

till denna farmakopégranskning, emedan arbetet till följd af

bristande arbetskrafter så långsamt framskridit under de gångna

fem åren, att man endast medhunnit ungefär halfva antalet af

de preparat, som i den nya farmakopéen komma att ingå.

Äfven för dessa högst nödvändiga undersökningar komme alltså

ett kemiskt fysikaliskt statslaboratorium att blifva till stort gagn,

oafsedt att ganska afsevärda utgifter, som nu icke kunna undvikas

vid verkställande af hvarje omarbetning af farmakopéerna,

genom detsamma skulle kunna inbesparas.

Anstaltens behöflighet och omfattning.

71

I samband härmed anser sig kommittén äfven böra påpeka

ett annat arbete, som synes följdriktigt böra falla inom

området för den påtänkta statsanstaltens verksamhet, nämligen

kontrollen öfver tillverkning och försäljning af så kallade hemliga

läkemedel.

I underdånig skrifvelse af den 22 april 1898 bar apotekaren

Frithjof Lillja, under påpekande af att tillverkningen

och försäljningen af dylika medel de senaste åren på ett

högst afsevärdt sätt tilltagit samt att åklagaremakten med nu

gällande lagstiftning syntes vara maktlös gent emot kvacksalfvarne,

hemställt, att skyndsamma åtgärder måtte vidtagas för

stäfjande af de öfverhandtagande missförhållandena, ej för att

skydda apotekens monopol, men för att värna allmänheten

mot prejeri och humbug. Sedan Eders Kongl. Maj:t anbefallt

medicinalstyrelsen att öfver denna framställning afgifva underdånigt

utlåtande, infordrade styrelsen yttrande i ärendet af

apotekaresocietetens direktion, som i skrifvelse den 30 juni

ofvannämnda år, under instämmande i den underdåniga framställningens

syfte, föreslog såsom en partiell reform, att Eders

Kongl. Maj:t måtte på administrativ väg utfärda förbud för

andra än apotekare att till salu hålla varor, som på ett eller

annat sätt utgåfves för läkemedel eller genom signering eller

distribuering betecknades såsom sådana, I sitt underdåniga

utlåtande den 8 därpå följande augusti framhöll medicinalstyrelsen,

att, i öfverensstämmelse med sundhetskollegii cirkulär

af den 16 februari 1874 till apotekarne i riket beträffande

vissa vid läkemedels försäljning förekommande missbruk,

handeln med »hemliga läkemedel, arcana och specialiteter»

borde, såväl till fördel för allmänhetens kassa och

helsa som ock för apotekens bestånd, motarbetas, samt att

den första och lämpligaste åtgärden i sådant syfte vore att

upplysa allmänheten om beskaffenheten och värdet af dessa

hemliga läkemedel. Då Eders Kongl. Maj:t emellertid redan

tillsatt en kommitté i och för verkställande af utredning angående

inrättandet af en statsinstitution för allmän helsovård

Rättsmedicin.

** _Anstaltens behöflighet och omfattning.

och rättsmedicin, vid hvilken institution äfven kemiska undersökningar

torde komma att utföras, ansåg styrelsen lämpligt,

att bemälda kommitté finge taga i öfvervägande, huruvida ej

vid denna ifrågasatta statsinstitution tillfälle kunde beredas att

fa dylika hemliga medel analyserade och därigenom kända

till sammansättning, användbarhet och verkligt handelsvärde;

och fann Eders Kongl. Maj:t den 19 i sistnämnda månad för

godt att till sagda kommitté öfverlemna samtliga handlingar

i detta ärende med befallning till kommittén att i sammanhang

med afgifvande af förslag i fråga om inrättandet af en statsmedicmsk

anstalt inkomma med utlåtande öfver apotekaren

Lilljas ofvanberörda framställning.

Med anledning häraf bär kommittén äfven tagit denna

fråga under ompröfning och, då kommittén för sin del icke

vågar hoppas, att man på lagstiftningsväg skall kunna stäfja

den onekligen på senaste åren väsentligt tilltagande handeln

med så kallade hemliga läkemedel, men i stället antager för

visst, att många skola upphöra med att inköpa dylika medel,

därest tillförlitliga upplysningar om de utbjudna varornas sammansättning

och värde bringas till offentligheten, anser kommittén

lämpligt att bland föremålen för den ifrågasatta statsanstaltens

verksamhet äfven upptagas undersökningar och analyser

af allmänt utbjudna så kallade hemliga läkemedel, för hvilket

arbete den person, som i öfrigt sysselsätter sig med den ofvan

förordade läkemedelskontrollen, bör vara synnerligen egnad.

Äfven vid rättsmedicinska undersökningar måste en anstalt,

där dessa kunna ostördt verkställas, vara af mycket stort gagn.

För en sakkunnig utredning af frågor af rättsmedicinsk natur,

pa hvilkas besvarande ej sällan menniskors ära, frihet, till och

med lif bero, erfordras dessutom i hvarje fall specialkunskaper,

livilka icke alltid kunna vara till finnandes hos den läkare eller

den myndighet, som fått sig ansvaret pålagdt att besvara dessa

frågor. Öfverallt där man likasom i Sverige lemnat domstolarne

Anstaltens behöflighet och omfattning.

73

befogenhet att i tvistiga eller oklara fall vädja från rättsläkaren

till högre medicinsk instans, hafva därföre också utvägar beredts,

för att hvarje fråga må blifva utredd af däri speciellt sakkunniga

personer. Så exempelvis i Preussen, där »Wissenschaftliche

Deputation fur das Medicinalwesen» fungerar som öfverinstaus

i rättsmedicinska mål. I denna deputation, som består

af ordförande och i regel tolf ordinarie ledamöter, har nämligen,

så vidt möjligt, hvarje specialgren inom den medicinska

vetenskapen sin representant, som hufvudsakligen tages från

den medicinska fakulteten i Berlin. I Bayern tjenstgöra de

tre medicinska fakulteterna såsom högre instans i rättsmedicinska

mål, för hvilket ändamål de utse hvar sitt utskott, kalladt

»medicinalkommitté», bestående af 4 professorer med fakultetens

dekanus såsom ordförande, hvilket utskott själf eller genom

andra medlemmar af fakulteten verkställer alla erforderliga rättsmedicinska

undersökningar. Äfven i Österrike kan, genom beslut

af »Eathskammer», de särskilda medicinska fakulteterna åläggas

att i viktigare fall afgifva rättsmedicinska superarbitria och låta

utföra de för dessa utlåtanden erforderliga undersökningar.

Hos oss tillhör det, såsom redan ofvan framhållits, medicinalstyrelsen

att fungera såsom högre instans i rättsmedicinska

mål. Vid behof af närmare utredning i någon rättsmedicinsk

fråga eger denna styrelse befogenhet att från de medicinska

läroverken infordra utlåtanden. Denna anordning torde nog

också fortfarande vara den lämpligaste för afgörandet af sådana

slags rättsmedicinska frågor, som icke erfordra några

speciella undersökningar, utan endast på vetenskapliga åsikter

eller fakta grundade utredningar, eller som visserligen kräfva

speciell undersökning, men äro så undantagsvis förekommande,

att det af denna anledning vore opraktiskt att för desamma

anställa särskilda experter, såsom till exempel fallet hittills

varit med anatomiska, embryologiska eller fysiologiska undersökningar,

hvilka utan svårighet kunnat på grund af sitt fåtal

verkställas å vederbörande institutioner vid de medicinska läroverken.

74

Anstaltens behöflighet och omfattning.

Annat är däremot förhållandet med do rättskemiska undersökningarna,

hvilka i vårt land uppgå till så stort antal, att

de omöjligen kunna öfverlemnas åt de medicinska undervisningsanstalternas

lärare, utan att göra ett högst betydligt och skadligt

intrång på deras lärareverksamhet, samt till följd af nämnde

lärares strängt upptagna tid icke kunna förväntas blifva utförda

med den skyndsamhet, som lagskipningen kräfver. Undersökningar

på gifter med mera för rättsmedicinska ändamål hafva

därföre, såsom ofvan nämnts, alltsedan 1 november 1872 verkställts

af en af staten aflönad rättskemist å ett för dylika arbeten

särskildt inredt laboratorium i rättskemistens bostad.

Ehuru det ej kan förnekas, att genom laboratoriets belägenhet

inom rättskemistens privatvåning en viss bekvämlighet

beredes denne tjänsteman, har dock olämpligheten af hittills

varande sätt för beredande af nödig ämbetslokal åt honom

upprepade gånger trädt i dagen. Uppenbart torde nämligen

vara, att stora svårigheter alltid måste förefinnas att erhålla

en hyresvärd, villig att upplåta någon del af sitt hus för ett

laboratorium, afsedt för undersökning af likdelar, och erfarenheten

har också visat, att upprepade klagomål från öfriga hyresgäster

försports häröfver, vare sig nu dessa verkligen besvärats

af den lukt, som från ett laboratorium af ifrågavarande

art är oskiljaktig, eller de känt ett lätt förklarligt psykiskt

obehag genom medvetandet af att arbeten med döda menniskors

kvarlefvor försigginge i deras omedelbara grannskap. Gifvetvis

måste i alla händelser betecknas såsom olämpligt, att en

statens ämbetsman för erhållande af ämbetslokal är hänvisad

till privatpersoners öfverseende och tillmötesgående.

Därjämte torde böra tagas i betraktande, hurusom lätt nog,

särskildt vid ombyte af tjensteinnehafvare, rättskemisten skulle

kunna komma att stå helt och hållet i saknad af ämbetslokal,

hvilket för närvarande också är förhållandet med anledning af

förre rättskemistens död, hvarföre de rättskemiska undersökningarna

nu tills vidare måste utföras å karolinska institutets

kemiska laboratorium, där provisorisk arbetsplats välvilligt be

-

Anstaltens behöflighet och omfattning.

75

redts, intill dess att den tillförordnade rättskemisten kan komma

i tillfälle att erhålla egen laboratorielokal.

Ytterligare måste mot den nuvarande anordningen anmärkas,

att stor svårighet föreligger att i en privatvåning erhålla

den starka ventilation, som för här ifrågavarande laborationer

är nödvändig. Hvad den senast använda lokalen i detta afseende

beträffar, har där, på grund af bristande möjlighet för

ventilation och sedan draget i kökspipan måst tagas i anspråk

för ett större dragkapell, icke något särskildt rum för utveckling

af svafvelväte kunnat inredas, hvilket måste betecknas

såsom en högst väsentlig brist i anordningarna.

Slutligen må äfven framhållas, dels att stora olägenheter

kunna vållas af laboratoriets aflägsenhet från medicinalstyrelsens

ämbetslokal, hvarigenom den i styrelsens instruktion föreskrifna

kontrollen öfver rättskemistens verksamhet väsentligt försvåras,

dels att den farhågan icke får anses alldeles obefogad att, på

grund af laboratoriets belägenhet i ett af ett stort antal personer

bebodt, privathus, undersökningsföremålen kunna på ett

eller annat sätt råka i obehörigas händer.

Alla dessa missförhållanden hafva länge gjort det till ett

önskningsmål, att de så viktiga rättskemiska undersökningarna

blefve förlagda till ett särskildt för ändamålet afsedt laboratorium.

Kommer en statsanstalt för bakteriologiska arbeten

till stånd, bör också, enligt kommitténs mening, rättskemistens

laboratorium kunna med mycken fördel inrymmas i samma

byggnad som denna anstalt, och detta så mycket hellre som

vissa rättsmedicinska frågors lösning genom bakteriologiska

prof icke torde framdeles blifva sällsynt.

Ehuru kommittén således för närvarande icke anser behof

förefiunas af andra rättsmedicinska laboratorier än rättskemistens,

vill dock kommittén framhålla, att utrymme för eventuellt

äfven andra rättsmedicinska undersökningar torde i samband

med detta laboratorium böra beredas, emedan patologiskt

anatomiska och andra dylika arbeten lätt kunna, i samman

-

76

Anstaltens behöflighet och omfattning.

bang med den rättskemiska undersökningen, blifva behöfliga

och ett rum, afsedt för sådana arbeten, icke bör kunna medföra

någon afsevärdt ökad kostnad för anstalten.

Medicinal

statistik.

Det återstår slutligen för kommittén att yttra sig angående

lämpligheten att till den statsmedicinska anstalten äfven förlägga

de medicinskt statistiska arbetena.

Härvid vill kommittén påpeka, att alla de hittills afhandlade

uppgifterna för anstalten haft karakteren af laboratoriearbeten.

Så är icke fallet med de medicinskt statistiska undersökningarna,

hvilka därföre icke heller höra till en anstalt,

som utgöres af en samling laboratorier.

Materialet för medicinalstatistiken är, såsom kommittén

ofvan visat, ytterst rikt och värdefullt. Hittills har dock detta

material bearbetats på ett alldeles otillräckligt och delvis äfven

otillfredsställande sätt. Så till exempel saknas en detaljerad

bearbetning af dödlighets- och vaccinationsstatistiken. Sammanfattande

redogörelser öfver förste provinsialläkarnes ämbetsresor

och öfriga verksamhet, öfver apoteksvisitationerna och

inspektionerna samt öfver rättskemistens undersökningar behöfva

utförligare och mera systematiskt utarbetas. Äfven de

bearbetningar af sjuklighetsstatistiken, som finnas, äro högeligen

ofullständiga. De statistiska tabellerna äro delvis uppställda

på sådant sätt, att deras värde blir tvifvelaktigt och öfversikten

omöjlig. Orsaken härtill är att söka ej mindre däri, att i

medicinalstyrelsen icke funnits anställd någon person med särskilt

uppdrag att leda och öfvervaka de statistiska arbeten,

som ålegat styrelsen, än äfven däri, att de befintliga tjenstemännen

på grund af det dryga arbetet inom ämbetsverket icke

kunnat egna nödig tid och omtanke åt statistikens utarbetande.

I den af medicinalstyrelsen uttalade önskan om förbättring

i den för kännedomen om sjukdoms- och helsovårdsförhållandena

inom landet så viktiga vetenskapsgrenen, den medicinska

statistiken, instämmer kommittén på det lifligaste. Men det

Anstaltens behöflighet och omfattning.

77

medicinskt statistiska arbetet bör, enligt kommitténs åsikt, icke

förläggas till den ifrågasatta anstalten, utan lämpligen utföras

i medicinalstyrelsens lokal, där materialet för flertalet hithörande

undersökningar förvaras.

Kommittén, som, på grund af hvad ofvan anförts, väl

anser erforderligt, att en fackmässigt utbildad tjensteman finnes

anställd hos medicinalstyrelsen såsom ledare af det medicinalstatistiska

arbetet, afstyrker däremot, att de medicinskt statistiska

undersökningarna ingå i arbetsplanen för den nya anstalten.

Laboratoriernas

antal och

uppgifter.

IV. Anstaltens anordning.

Efter förestående utredning angående behofvet och omfattningen

af en statsmedicinsk anstalt öfvergår nu kommittén till

frågan om anstaltens organisation. Härvid vill kommittén till

en början anföra att, enär den ifrågasatta statsmedicinska

anstalten bör hafva till hufvudändamål att tillhandagå vår

högsta medicinska myndighet, medicinalstyrelsen, med sådana

undersökningar, af hvilka styrelsen för fullgörande af sina

viktiga uppdrag är i behof, au stalten också bör vara ett

annex till och subordinera under medicinalstyrelsen. I första

hand skulle alltså de vid anstalten anställde personerna vara

skyldige att stå medicinalstyrelsen till tjenst. Men detta hindrar

icke, att a anstalten kunde, i den mån tiden det medgåfve,

utföras en del andra, icke egentligen medicinska undersökningar.

Såväl för handel och industri som för landtbruk

med mera äro nämligen bakteriologiska undersökningar nu

för tiden af allra största vikt och betydelse. Särskildt på industriens

områden kan bakteriologien redan räkna sig till förtjenst

många framsteg, hvilka varit af oberäkneligt värde. Utan tvifvel

kunde därföre en anstalt, sådan som den här ifrågaställts, äfven

blifva af stor nytta för våra näringar och bilda likasom ett

central-laboratorium för allmänna ändamål.

Beträffande en sådan statsanstalts omfång hyser kommittén

den mening, att ofvan angifna uppgifter för anstalten

icke kunna tillbörligen tillgodoses, med mindre än att tre

laboratorier inrättas med sins emellan skilda arbetslokaler,

nämligen:

Anstaltens anordning.

79

A) ett laboratorium för bakteriologiska arbeten;

B) ett laboratorium för kemiska och fysikaliska undersökningar,

hörande till hygienens och farmaciens områden; samt

C) ett laboratorium för rättsmedicinska undersökningar.

Laboratoriet för bakteriologiska arbeten skulle tillkomma att:

1) utföra bakteriologisk sjukdomsdiagnos, då sådan erfordras

i och för ämbetsåtgärder af medicinalstyrelsen vid hotande

eller redan utbruten epidemi eller epizooti eller af annat skäl

af styrelsen äskas;

2) på uppdrag af medicinalstyrelsen verkställa andra bakteriologiska

undersökningar;

3) bereda bakteriologiska medel, som användas i diagnostiskt

eller terapevtiskt syfte och som vunnit säkert erkännande

såsom gagneliga;

4) bereda animal koppvaccin äfvensom andra kända och

praktiskt användbara vacciner;

5) utföra själfständiga vetenskapliga bakteriologiska arbeten;

samt

6) utarbeta förslag till förbättringar inom området för

laboratoriets verksamhet.

Laboratoriet för hygien och farmaci skulle tillkomma att:

1) verkställa hygieniska och farmacevtiska undersökningar,

då sådana erfordras för bedömande af på medicinalstyrelsens

handläggning beroende ärenden eller af annat skäl af styrelsen

äskas;

2) på Uppdrag af medicinalstyrelsen undersöka läkemedel

samt lemna biträde vid visitationer och inspektioner å apotek;

3) biträda medicinalstyrelsen i granskningen af gällande

farmakopéer och vid företagande af nödiga ändringar i afseende

å dem;

4) utföra själfständiga vetenskapliga arbeten inom hygienens

och farmaciens områden; samt

5) utarbeta förslag till förbättringar inom området för

laboratoriets verksamhet.

80

Anstaltens anordning.

Personal.

Laboratoriet för rättsmedicinska undersökningar skulle tillkomma

att:

1) företaga de rättsmedicinska undersökningar, som af

medicinalstyrelsen påfordras;

2) utföra själfständiga vetenskapliga rättsmedicinska arbeten;

samt

3) utarbeta förslag till förbättringar inom området för

laboratoriets verksamhet,

I afseende å frågan om de för anstaltens verksamhet nödiga

tjenstebefattningars beskaffenhet, antal och aflöningsvillkor har

kommittén icke förbisett, att de underdåniga förslag, som nu

framläggas, till en del måste hvila på förutsättningar, hvilka

genom framtida omkastningar på den medicinska vetenskapens

område kunna komma att undergå större eller mindre förändringar.

Emellertid anser sig kommittén förpliktad att här

framställa organisationens detaljer sådana de, enligt ofvan angifna

grunder för den blifvande anstaltens verksamhet och omfattning,

synas kommittén motsvara de nuvarande krafven.

Hvad då först angår anstaltens personal, har kommittén

tänkt sig den och dess ställning böra blifva följande.

Hela anstalten skulle stå under öfverinseende af medicinalstyrelsen,

som egde att utse en bland sina ledamöter att leda

det hela, föra ordet vid sammanträde med de tre laboratoriernas

föreståndare samt utgöra föreningslänken mellan medicinalstyrelsen

och anstalten, hvars angelägenheter skulle af honom

föredragas inom styrelsen.

Ledningen af och ansvaret för arbetena å hvart och ett

af de ofvannämnda laboratorierna skulle tillkomma en föreståndare

med kvalifikationer närmast jämförliga med en universitetsprofessors.

Dessa föreståndare skulle, i likhet med hvad

förhållandet för närvarande är med rättskemisten, utnämnas

af Eders Kongl. Maj:t, efter det medicinalstyrelsen för en

bland de till tjensten sökande lemnat sitt förord, grundadt på

dennes ådagalagda kunskaper och skicklighet i hvad till befatt

-

Anstaltens anordning.

81

ningen hörer. Ärenden, som vore gemensamma för anstalten i

dess helhet, skulle behandlas på sammanträde af de tre föreståndare

under ordförandeskap af den medicinalstyrelsens ledamot,

om hvilken ofvan nämnts. I öfrigt torde närmare bestämmelser

angående medicinalstyrelsens och anstaltens förhållande till

hvarandra äfvensom beträffande laboratorieföreståndarnes ställning

samt rättigheter och skyldigheter böra fastställas genom

särskild nådig instruktion.

För att arbetet å de särskilda afdelningarna skall komma

att utföras med tillbörlig snabbhet och föreståndarnes tid icke

onödigt upptagas af mindre viktiga detaljgöromål, bör å hvarje

afdelning finnas minst en assistent, som går föreståndaren tillhanda

och i mån af sin större eller mindre kompetens utför

de undersökningar, som kunna honom af föreståndaren anförtros.

Desse assistenter skulle, såsom nu är föreskrifvet beträffande

rättskemistens assistent, förordnas af medicinalstyrelsen

på förslag af föreståndarne. Dessutom synes äfven böra

beräknas, att tillfälliga medarbetare, med eller utan arfvode,

kunde för att deltaga i undersökningarna och på samma gång

utbildas i sin vetenskap komma att under kortare eller längre

tid biträda vid de bakteriologiska, hygieniska eller farmacevtiska

arbetena.

Innan kommittén lemnar frågan om de för anstalten behöfliga

vetenskapliga arbetskrafterna, torde böra meddelas, att

under diskussionen om det bakteriologiska laboratoriets organisation

förslag framställts inom kommittén att dela detta

laboratorium på två själfständiga afdelningar, en medicinskbakteriologisk

och en veterinär-bakteriologisk, med hvar sin

föreståndare och assistent. Såsom skäl härför anfördes, att

bakteriologiens betydelse för husdjursskötseln fullt kan jämföras

med dess betydelse för allmänna helso- och sjukvården

samt att det bakteriologiska laboratoriet lika ofta skulle få sig

förelagdt veterinär-bakteriologiska spörsmål, hvilka fordrade

speciell sakkunskap i veterinärvetenskapen, som andra bakterio

6

-

82

Anstaltens anordning.

logiska uppgifter. Att kommittén, äfven med erkännande af

dessa skäls befogenhet, likväl icke förordat denna mera omfattande

anordning har, oafsedt kostnadsfrågan, hufvudsakligen

berott därpå, att kommittén ansett det vara mera praktiskt,

om anstalten finge utveckla sig småningom och i mån af

tidens kraf, än om den från början anordnades efter för stor

måttstock, samt att kommittén antagit för sannolikt, att de

arbeten, som under första tiden komme att fordras af det

bakteriologiska laboratoriet, icke torde blifva talrikare, än att

en föreståndare med tillhjälp af tillräckligt antal assistenter

skulle på tillfredsställande sätt kunna utföra desamma. Därtill

kommer, att metoderna för de bakteriologiska arbetena äro

fullkomligt lika, vare sig det är fråga om sådane af medicinsk

eller veterinär natur. Huruvida undersökningsföremålet är en

menniska eller ett djur eller förskrifver sig från det ena eller

andra slaget lefvande organismer, inverkar icke väsentligt på

gången af den bakteriologiska undersökningen, och en i sitt fack

hemmastadd bakteriolog måste alltid ega tillräcklig kännedom

om de för djuren och de för menniskorna patogena bakterierna

samt sätten för deras påvisande. Vid sådant förhållande har

kommittén icke ansett sig kunna förorda den dyrbarare anordningen

med tvenne bakteriologiska afdelningar. Icke för ty

har kommittén funnit det vara nödvändigt, att en kunnig

veterinär blir fäst vid anstalten för bearbetande af de viktiga

veterinära spörsmål, som med all säkerhet komma att dit hänskjutas.

Men detta har kommittén trott sig lämpligast vinna

genom anställande af tvenne assistenter å det bakteriologiska

laboratoriet med jämförelsevis så hög lön åt den förste assistenten,

att man för denna aflöning kan förvänta sig erhålla

sökande till tjensten, fullt kompetente att, vare sig laboratorieföreståndaren

är läkare eller veterinär, själfständigt leda

den del af arbetet, med hvilken föreståndaren måhända icke

kan anses speciellt förtrogen. Meningen vore alltså att, därest

föreståndaren vore läkare, förste assistenten skulle vara veterinär

Anstaltens anordning.

83

och vice versa. För den händelse att i framtiden de bakteriologiska

arbetena å anstalten skulle blifva för dryga för de nu

beräknade arbetskrafterna, blefve det ju då tid att dela det

bakteriologiska laboratoriet på tvenne afdelningar med olika

kvalificerade föreståndare.

Det bakteriologiska och det hygieniskt farmacevtiska laboratoriet

behöfva vidare hvar sin vaktmästare för uträttande

af där förekommande grofsysslor. A det rättsmedicinska laboratoriet

hvarken beböfver eller bör någon särskild betjening

anställas, emedan å ena sidan institutionen ej torde ensam

kunna lemna tillräckligt arbete åt en vaktmästare och å andra

sidan arbetsplats åt en sådan ej kan beredas inom laboratoriet,

på grund däraf att rättskemisten af lätt förklarliga skäl endast

får, då han själf är närvarande, lemna annan person tillträde

till laboratoriet. Skulle rättskemisten för öfrigt tillfälligtvis

vara i behof af vaktmästarebiträde, torde sådant utan svårighet

kunna erhållas från något af de andra laboratorierna.

Utom vaktmästarne erfordras slutligen dels för skötseln

af de hästar, hvilka, såsom ofvan framhållits, skola användas

för beredning af antidifteriserum, dels för tillsynen å de kalfvar,

som äro behöfliga vid anstalten för producerande af animal

vaccin, två stalldrängar, hvar jämte vid expeditionen af sera, tuberkulin,

vacciner med mera äfvenledes behöfves biträde af en

särskild person, därest försändningarna skola kunna ske med

nödig snabbhet och noggrannhet.

På grund af förestående utredning anser alltså kommittén,

att den för anstaltens verksamhet erforderliga, fast anställda

personalen skulle utgöras af följande personer:

A) Bakteriologiska laboratoriet.

1 föreståndare,

1 förste assistent,

1 assistent,

1 expeditionsbiträde,

84

Anstaltens anordning.

Lokaler.

1 vaktmästare,

1 stall- och vaccinationsdräng, samt

1 stalldräng.

B) Hygieniskt farmacevtiska laboratoriet.

1 föreståndare,

1 assistent,

1 vaktmästare.

C) Rättsmedicinska laboratoriet.

1 föreståndare (rättskemist),

1 assistent.

I afseende å den erforderliga lokalens storlek har kommittén

af ekonomiska skäl sökt inskränka utrymmet till det ovillkorligen

nödvändiga. Men då de föreslagna tre laboratorierna

gifvetvis måste hafva sinsemellan skilda arbetslokaler, af bland

annat det skäl att i fråga om det förstnämnda laboratoriet de

ömtåliga försöken och observationerna samt de mången gång

farliga arbetsobjekten med mera och i fråga om det rättsmedicinska

laboratoriet den ansvarsfulla förvaringen och handteringen

af bevismedel för polisundersökningar och vid anhängig]orda

rättegångar icke tillstädja något intrång af personer, som äro

mer eller mindre främmande för där pågående arbeten, hafva

likväl följande lägenheter befunnits för anstalten behöfliga:

A) Bakteriologiska laboratoriet.

1 laboratorierum för föreståndaren,

1 d:o » förste assistenten,

1 d:o » assistenten och tillfälliga medarbetare,

1 skrif- och vågrum, tillika biblioteksrum,

1 rum för avtoklaver, thermostater, ånggrytor och bläster

med mera, hvilket rum samtidigt kan användas till förvarings

-

Anstaltens anordning.

85

rum för glasvaror och dylikt samt vid diverse grofarbeten,

såsom diskning, glasblåsning och så vidare,

1 rum för preparering af animal vaccin och för ifyllning

af serum,

1 förvarings- och expeditionsrum för färdigberedt serum,

vaccin och tuberkulin,

1 ympningsrum, samt slutligen

1 rum och kök för vaktmästaren.

B) Hygieniskt farmacevtiska laboratoriet.

1 laboratorierum för föreståndaren,

1 d:o » assistenten och tillfälliga medarbetare,

1 skrif- och vågrum, tillika biblioteksrum, samt

1 rum och kök för vaktmästaren.

C) Rättsmedicinska laboratoriet.

1 laboratorierum för föreståndaren (rättskemisten),

1 d:o » assistenten,

1 arbetsrum för tillfälliga medarbetare,

1 skrif- och vågrum, tillika biblioteksrum, samt

1 vätesvaflerum.

Sammanlagdt skulle alltså erfordras:

8 laboratorie- och arbetsrum,

3 skrif-, våg- och biblioteksrum.

1 rum för avtoklaver med mera,

1 rum för serumifyllning och preparering af animal vaccin,

1 expeditions- och förvaringsrum,

1 ympningsrum,

1 vätesvaflerum, samt

2 bostadsrum och 2 kök;

86

Anstaltens anordning.

alltså 18 rum och 2 kök, hvartill kommer utrymme för toalett-,

mörk- och värmerum jämte källare i tillräckligt antal för

hvarje laboratorium samt nödiga uthus.

Utomdess erfordras emellertid för de vid fabrikation af

sera och vacciner behöfliga djuren en särskild stallbyggnad,

så stor att den af skäl, som i Bil. D. närmare angifvas, lemnar

utrymme för minst 10 hästar och 5 kalfvar, hvarjämte i samband

med denna stallbyggnad måste anordnas ett rum för ympning

af kalfvarna samt bostad för två stalldrängar.

V. Kostnadsberäkning.

Kommittén öfvergår nu till beräkning af de kostnader,

som blifva nödiga för den i det föregående beskrifna anstaltens

utrustning och underhåll.

Till en början vill då kommittén framhålla att, enär anstalten

enligt kommitténs åsikt bör vara ett annex till medicinalstyrelsen

och hufvudsakligast sysselsätta sig med sådana

undersökningar, som af styrelsen blifva till anstalten remitterade,

det också skulle för såväl ämbetsverket som dess laboratorier

vara förmånligast, därest anstalten kunde förläggas inom

eller invid medicinalstyrelsens ämbetslokal. Men då detta för

närvarande torde vara omöjligt, emedan styrelser ämbetshus

redan nu är alldeles för trångt och otillräckligt samt lämpliga

laboratorielokaler svårligen torde för rimligt pris kunna anordnas

i någon af de egendomar, som gränsa omedelbart intill medicinalstyrelsens

tomt, äfven om en sådan egendom kunde för statens

räkning förvärfvas, så synes anstalten tills vidare böra inrymmas

i någon för ändamålet förhyrd lägenhet, intill dess medicinalstyrelsen

kan för ämbetsverket komma att erhålla annan mera

rymlig lokal, i hvilken plats då äfven skulle kunna upplåtas

åt de föreslagna laboratorierna.

Ofvan beräknade 18 rum och 2 kök med nödiga uthuslägenheter

och källare torde icke behöfva betinga högre hyressumma

än 6,000 kronor årligen, äfven om lägenheterna förhyras

i den stadsdel, där medicinalstyrelsens ämbetslokal nu är förlagd,

hvilket väl af praktiska skäl vore ömkligt. Det för

O / A

Hyror.

88

Kostnadsberäkning.

Uppsättnings

kostnader.

Aflöningar.

hästar och kalfvar behöfliga stallet måste antagligen förläggas

i någon af stadens utkanter; äfven medräknadt bostad

för stall b e tj eningen samt rum för ympning af kalfvarna med

mera bör ett så beläget stall kunna erhållas för en hyressumma,

ej öfverstigande 1,200 kronor.

Komma laboratorierna, i enlighet med detta förslag, att

inrymmas i förhyrda lägenheter, torde dock endast vanliga bostadsrum

vara åt t för anstalten påräkna. Innan sådana rum

kunna användas till laboratorier, måste emellertid en del speciellt

nödiga anordningar vidtagas inom desamma. Likaledes måste

det för serumhästar och vaccinkalfvar afsedda stallet särskildt

inredas för ändamålet. Kostnaderna för dessa arbeten äfvensom

för lägenheternas inredning i öfrigt och anstaltens utrustning

med nödiga inventarier, apparater och reagentier samt

för inköp af 10 serumhästar med mera skulle enligt gjord beräkning

(se Bil. A. och B.) uppgå till en summa af 45,969

kronor, hvarifrån dock torde böra afräknas dels det till 6,000

kronor beräknade värdet af de apparater och instrument med

mera, hvilka enligt särskilda nådiga bref redan blifvit af allmänna

medel inköpta för medicinalstyrelsens koleralaboratorium

samt för tillverkning af tuberkulin och hvilka apparater

och instrument för närvarande äro under karolinska medikokirurgiska

institutets och veterinärinstitutets vård, dels i kostnadssumman

inräknade utgifter för anordnande af animala vaccination

san stalten, uppgående till 2,500 kronor, till hvilka utgifters

betäckande medel finnas tillgängliga genom gjorda besparingar

å vaccinationsfonden. Det erforderliga anslaget för

statsanstaltens första anordning och uppsättning skulle sålunda

kunna begränsas till 37,469 eller i rundt tal 37,500 kronor.

Beträffande lönebeloppen för anstaltens laboratorieföreståndare

föreslår kommittén samma ursprungliga aflöning, som nu

tillkommer universitetsprofessorer, med hvilka föreståndarne,

enligt kommitténs mening, torde närmast kunna jämföras, alltså

6,000 kronor. Men dessutom anser kommittén, att lönen för

innehafvarne af dessa befattningar bör, i likhet med hvad som

Kostnadsberäkning.

89

nu gäller för de flesta andra statens tjensteman, kunna höjas

med åtminstone ett ålderstillägg å 500 kronor, att utgå efter

fem tjensteår.

De kompetensvillkor, som måste fordras af desse föreståndare,

kunna näppeligen sättas lägre än de, som gälla för

universitetsprofessorer i de medicinska fakulteterna, därest

staten skall kunna förvänta sig att å dessa platser få skickliga

personer, till hvilka myndigheterna kunna med fullt förtroende

vända sig för att erhålla upplysningar och få nödiga undersökningar

verkställda. Men under sådana förhållanden måste

också löneförmånerna ställas därefter, emedan i annat fall, med

den ringa tillgång på arbetskrafter, som råder å de områden

af medicinen, om hvilka här är fråga, inga fullt kompetenta

personer torde anmäla sig till erhållande af anställning vid

anstalten eller, därest sådane för en tid förvärfvats, befinnas

villiga att kvarstå vid sina befattningar.

För rättskemisten, hvilken enligt förslaget skulle öfverflyttas

till statsanstalten och alltså upptagas på dess stat, föreslås

samma aflöning som för de tvenne öfriga laboratorieföreståndarne.

För närvarande åtnjuter rättskemisten, såsom ofvan

blifvit nämndt, i lön 4,500 kronor samt i tjenstgöringspenningar

1,500 kronor, med villkor att han af dessa tjenstgöringspenningar

afstår 1,000 kronor till aflöning åt ett biträde vid

de rättskemiska undersökningarnas utförande. 1 själfva verket

uppbär rättskemisten alltså endast 5,000 kronor i fast aflöning.

Men i stället eger han, enligt nådiga brefvet den 24 maj 1872,

rätt att för hvarje undersökning jämte däröfver uppsatt protokoll

uppbära särskild ersättning från och med fem till och

med femtio kronor, enligt medicinalstyrelsens bestämmande;

varande likaledes betalning för undersökningslokal, reagentier,

apparater med mera däri inberäknad. Sammanlagda beloppet,

hvartill denna särskilda ersättning uppgått, har, enligt af medicinalstyrelsen

infordrad uppgift från rättskemisten, under

femårsperioden 1892—1896 utgjort 12,925 kronor, alltså i

medeltal årligen 2,585 kronor. Utgifterna för laboratorie

-

90

Kostnadsberäkning.

lokal, reagentier, apparater, gas med mera kafva under samma

tid uppgått till i medeltal 1,050 kronor årligen. För sina undersökningar

har rättskemisten alltså årligen under 1892—

1896 uppburit en nettoinkomst af i medeltal 1,535 kronor

utöfver lönen och tjenstgöringspenningarne. Genom aflöningens

bestämmande till 6,000 kronor i ett för allt skulle enligt denna

beräkning inkomsterna för rättskemisten komma att något minskas

åtminstone under de fem första år, som han innehade befattningen,

men denna minskning torde dock fullt uppvägas af

förmånen att erhålla ett tidsenligt och väl utrustadt laboratorium

på statens bekostnad samt en fast, icke såsom nu tillfälligt

under rättskemistens semester eller tjenstledighet inträdande

assistent, oafsedt att beloppet af ersättningen för

undersökningarna är beroende af särskildt beslut för hvarje

fall och alltså kan när som helst underkastas förändringar.

Enär rättskemistbefattningen för närvarande är vakant och,

enligt nådigt beslut den 22 sistlidne december endast tillsatts

på förordnande till 1899 års slut, möter för öfrigt intet hinder

att, därest så skulle befinnas lämpligt, nu ändra rättskemistens

år 1878 senast fastställda aflöningsvillkor, innan befattningen

ånyo kungöres till ansökning ledig.

För de fyra assistenterna har kommittén beräknat två

olika aflöningsgrader, beroende på de större eller mindre kompetensvillkor,

som måste uppställas för dessa befattningars

innehafvare. Den ersättning, som i allmänhet utgår till assistenter

med daglig tjenstgöring, eller 1,500 kronor, har sålunda

föreslagits för andre assistenten å bakteriologiska laboratoriet

samt för assistenten å det hygieniskt farmacevtiska laboratoriet.

Däremot har kommittén ansett nödvändigt, att ett högre

arfvode, eller 3,000 kronor, anslås åt förste assistenten å bakteriologiska

laboratoriet samt åt rättskemistens assistent.

Kommittén har redan framhållit, att det hufvudsakligen

varit sparsamhetsskäl, som förmått kommittén att icke instämma

i yrkandet på en delning af det bakteriologiska laboratoriet

i tvenne afdelningar, en medicinsk-bakteriologisk och en

Kostnadsberäkning.

91

veterinär-bakteriologisk, i stället för hvilken anordning en förste

assistent med större kompetens än vanliga assistenter skulle

anställas å det bakteriologiska laboratoriet. Skall emellertid

en förste assistent, med tillräckliga kvalifikationer att på ett

tillfredsställande sätt kunna ersätta den sålunda besparade afdelningsföreståndaren,

erhållas, måste gifvetvis ett så stort

arfvode erbjudas, att verkligt skickliga personer icke blott

anmäla sig till tj enstens skötande, utan äfven finna med

sin fördel förenligt att icke alltför kort tid kvarstanna vid

befattningen. I annat fall komme helt säkert stora olägenheter

att uppstå genom bemödandet att, där möjligt varit, begränsa

utgifterna för anstaltens verksamhet.

Detsamma gäller äfven för rättskemistens assistent. Så

länge denne i regel endast varit upptagen sex veckor om

året för sin assistentbefattning, har det väl varit möjligt att

för hittills varande ringa arfvode erhålla en till detta maktpåliggande

arbete behörigen kvalificerad person, emedan han

varit oförhindrad att under den öfriga delen af året egna sig

åt annan mera inkomstbringande sysselsättning. Men sedan

rättskemistens undersökningar vuxit i antal, så att det blifvit

omöjligt för en ensam person att i behörig tid medhinna desamma,

och assistenten därföre förordnats att äfven under

andra tider, än då rättskemisten åtnjutit ledighet från sin

tjenst, biträda vid de rättskemiska undersökningarna, måste

det nuvarande arfvodet af 1,000 kronor vara alldeles otillräckligt.

I betraktande dessutom af att hvarje rättskemisk

undersökning behöfver från början till slut verkställas af en

och samma person och att assistenten följaktligen måste ega

samma kompetens att utföra dylika undersökningar som rättskemisten

själf, har kommittén icke ansett sig kunna sätta arfvodet

för rättskemistens assistent lägre än till 3,000 kronor.

Beträffande de behöfliga medlen att för viss tid eller för

visst utfördt arbete aflöna vid anstalten tillfälligt anställde

medhjälpare eller biträden, är frågan härom alltför mycket

beroende af det blifvande omfånget för anstaltens verksamhet

Öfriga årsut

gifter.

92 Kostnadsberäkning.

och arten af de vetenskapliga undersökningar, som där komma

att utföras, för att tillåta kommittén att i detta hänseende anföra

några bestämda grunder och därpå bygga ett förslag.

Kommittén har därföre och då dessutom med säkerhet kan

motses, att behofvet och tillgången af dylika biträden under

skilda år måste, blifva olika, ansett sig böra hemställa, att till

medicinalstyrelsens disposition ställes ett årligt reservationsanslag,

som, då nödig vägledning för att kunna bedöma den

behöfliga summans storlek saknas, föreslås utgå till en början

med 5,000 kronor att mot särskild redovisning för det angifna

ändamålet användas.

Slutligen hafva för de vid anstalten erforderliga vaktmästare

upptagits aflöningar till samma belopp, som vid andra

statens verk utgå till dylike betjente, nämligen, utom förmånen

af fri bostad och ved, en aflöning af 800 kronor, delad i lön

och tjenstgöringspenningar samt efter 5 år ett ålderstillägg

af 100 kronor. För ofvan omförmälda stall- och vaccinationsdrängar

äfvensom för expeditionsbiträdet hafva upptagits arfvoden

till-belopp af 700 kronor åt hvar jämte fri bostad och

ved för de förstnämnde.

De årliga kostnaderna för de till beredning af antidifteriserum

behöfliga hästarnes underhåll med mera samt för anskaffande

och utfodring af sådana smådjur (marsvin), som

erfordras för pröfning af serums styrka, har kommittén beräknat

till 5,100 kronor. Vidare har kommittén, under förutsättning

att de för tillverkning af animal vaccin erforderliga

kalfvarna skulle kunna förhyras mot ett pris af 10 kronor

stycket, beräknat kostnaderna för dessa kalfvar inclusive underhåll

och transport till 2,300 kronor. Tilläggas 200 kronor

för diverse omkostnader, blifver hela anslagsbehofvet för tillverkning

af antidifteriserum och animal vaccin 7,600 kronor

(se Bil. D). Öfriga årsutgifter för laboratorierna, såsom underhåll

af instrument, apparater och stallredskap, inköp af reagentier,

böcker samt kostnader för gas, event. elektricitet, bränsle

och vatten med mera hafva antagits kräfva en summa af tillhopa

5,500 kronor.

Kostnadsberäkning.

93

Årskostnaden för anstaltens underhåll skulle enligt dessa Hela å™*ostberäkningar

från början uppgå till 51,000 kronor att utgå

med hela beloppet samt 5,000 kronor att utgå såsom reservationsanslag.

Beträffande den förstnämnda summan vill dock kommittén

anmärka, att det nya anslagsbehofvet i själfva verket

är betydligt lägre, än denna summa synes angifva, emedan

dels 11,865 kronor skulle, enligt nedan angifna specifikation,

komma att af nu utgående anslag årligen inbesparas, dels en del

extra, till siffran icke beräkneliga utgifter för allmänna belso- och

sjukvårdsåtgärder, bvilka åtgärder fortfarande som hittills måste

antagas blifva erforderliga, men som skulle kunna verkställas

å den föreslagna statsanstalten, hädanefter icke komme att

förorsaka statsverket några särskilda kostnader.

De poster i nu utgående anslag, bvilka genom anstalten Besparingar.

skulle besparas eller bvilka skulle på anstaltens stat kunna öfverflyttas,

äro, närmare angifna, följande:

den till rättskemisten och dennes assistent utgående aflöningen

af 6,000 kronor, som skulle kunna alldeles indragas,

sedan ett rättsmedicinskt laboratorium inrättats, där äfven alla

rättskemiska undersökningar blefve utförda;

den särskilda ersättningen till rättskemisten för hvarje

undersökning, hvilken ersättning under åren 1892—1896 uppgått

till i medeltal 2,585 kronor årligen, af bvilket belopp,

enligt medicinalstyrelsens räkenskaper, endast 347 kronor i

medeltal årligen återgäldats af »den brottslige eller till undersökningen

vållande», hvadan alltså årligen i medeltal 2,238

kronor utbetalats af det å riksstatens andra hufvudtitel uppförda

förslagsanslag till rättsmedicinska undersökningar; samt

den ökning af 2,800 kronor i anslaget till vaccinationens

befrämjande, som Riksdagen år 1897 beviljade för tillverkning

af animal vaccin, tillika med de medel, som nu årligen användas

för inköp af sådan vaccin och som under åren 1893—1898

uppgått i medeltal till 827 kronor 40 öre.

För utförande af bakteriologisk koleradiagnos hafva dessutom,

såsom ofvan blifvit omnämndt, af statsmedel utbetalats

Inkomster.

94 Kostnadsberäkning.

36,244 kronor 38 öre och för beredande af tuberkulin 11,500

kronor, hvarjemte under år 1898 inköpts från utlandet för

1,257 kronor 50 öre tuberkulin. Vaccin mot rödsjuka hos svin

bar vidare sedan år 1896 blifvit anskaffad för en kostnad af

215 kronor 15 öre, hvilka utgått af anslaget till förekommande

och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren.

Därtill komma slutligen 600 kronor, utgörande ersättning

för verkställd undersökning af prof på farmacevtiska

preparat. Alla dessa och liknande utgifter skulle äfvenledes

besparas statsverket genom inrättandet af den föreslagna statsan

stalten.

Jämte dessa besparingar torde äfven kunna påräknas inkomster

af anstalten genom försäljning af de olika preparat,

hvilka skola tillverkas därstädes. Lika litet som andra läkemedel

bruka bortskänkas åt allmänheten, böra nämligen sådana

medel som antidifteriserum och dylikt utlemnas kostnadsfritt

i andra fall, än där staten i allmänna helsovårdsändamål

har behof af dem. Denna princip synes så mycket hellre

böra tillämpas äfven på statsanstaltens fabrikat, som ett kostnadsfritt

utlemnande af desamma helt säkert skulle föranleda

ett onyttigt slöseri med dessa medel och ett ringaktande af

desamma. Däremot böra prisen på fabrikaten ställas så lågt

som möjligt samt, då distribueringen af medlen eger rum

genom apoteken, handelsvinsten noga bestämmas, i likhet

med hvad nu sker i fråga om andra apoteksvaror, allt på det

att äfven mindre bemedlade må kunna göra sig till godo de

fördelar, som afses med statsanstaltens verksamhet.

Med nuvarande pris å det i vårt land framställda antidifteriserum

till utgångspunkt, hvilket pris utgör 2 kronor för

flaska, men som vid statsanstalten torde kunna nedsättas till

hälften, samt under förutsättning att ungefär 50 procent af

alla i Sverige förekommande difterifall komma att behandlas

med serum, det vill säga med ett medeltal af omkring 7,000

sjukdomsfall om året (medeltalet anmälda fall för 10-årsperioden

Kostnadsberäkning.

95

1887—1896 utgör 7,246) ungefär 3,500 fall, komme inkomsten

på försäljning af antidifteriserum att uppgå till omkring 3,500

kronor.

För animal vaccin torde inkomsten på försäljningen blifva

ganska obetydlig, då alla vaccindepotföreståndare och af kommunerna

anställde vaccinatörer, fortfarande som hittills, böra

i skyddskoppympningens intresse erhålla vaccin kostnadsfritt.

Med så lågt pris som möjligt åsatt hvarje portion animal vaccin

torde försäljningssumman för denna knappast kunna beräknas

högre än till 300 kronor.

Likaledes lärer inkomsten å försåldt tuberkulin icke kunna

anslås synnerligen hög, då medlet i regel utlemnas kostnadsfritt

åt veterinärerna och endast i särskilda undantagsfall torde

komma att i framtiden betinga någon inkomst. Kommittén

har under sådana förhållanden icke vågat beräkna inkomstsumman

för försåldt tuberkulin högre än till 300 kronor.

Öfriga inkomster från det bakteriologiska och hygieniskt

farmacevtiska laboratoriet för undersökningar, verkställda för

enskilda personers eller kommuners räkning, hafva af kommittén

förslagsvis anslagits till 400 kronor.

Kommittén har ofvan föreslagit, att den ersättning för

omkostnader och arbete vid de rättskemiska undersökningarna,

som nu tillkommer rättskemisten, skulle bortfalla, därest rättskemisten

blefve upptagen å den nya anstaltens stat. Enligt

gällande föreskrift skola dessa omkostnader förnämligast ersättas

af den brottslige eller den, som till den medikolegala

besiktningen varit vållande. Då denne icke mera hädanefter

än hittills kan från ersättningsskyldighet befrias, har kommittén

antagit, att den nu till rättskemisten utgående ersättningen

skulle tillkomma statsanstalten och därlöre uppfört

bland anstaltens inkomstposter en summa af 350 kronor, utgörande

ungefär det belopp, hvartill de infilande ersättningarna

för rättskemiska undersökningar uppgått i medeltal för

år under den senaste tiden.

96

Kostnadsberäkning.

Medicinal

statistik.

Kostnads

öfversikt.

Hvad slutligen beträffar kostnaderna för de erforderliga

medicinalstatistiska arbetena, har kommittén, som i det föregående

uttalat såsom sin mening, att en statistiskt bildad

tjensteman borde anställas hos medicinalstyrelsen, men att i

den nya statsanstalten icke skulle inrymmas någon afdelning

för ifrågavarande arbeten, icke ansett sig ega anledning att i

detalj behandla frågan om medicinalstatistikens ordnande och

kostnaderna härför, utan funnit rättast, att denna utredning

öfverlemnades åt den myndighet, som handhafver och fortfarande

skulle komma att handhafva de medicinskt statistiska

bearbetningarna.

o

Efter att sålunda, på grund af förutgången utredning af

behofvet af en statsanstalt för dels bakteriologiska arbeten,

dels kemiska och fysikaliska undersökningar i hygieniskt, farmacevtiskt

och rättsmedicinskt syfte, hafva utkastat den allmänna

planen till en sådan anstalt och i underdånighet framställt

de behof, hvilka synas kommittén böra fyllas för att af

anstalten kunna vänta en nyttig verksamhet, anser sig kommittén

slutligen böra här meddela en tabellarisk öfversikt af

såväl de såsom behöfliga ansedda statsanslagen som af de besparingar

och de inkomster, hvilka till utgifternas betäckande

i någon mån kunna påräknas.

Kommittén har i underdånighet föreslagit:

A. För anstaltens första uppsättning:

a) Lokalernas anordning och inredning (Bil. A).........kr. 9,779

b) Inventarier, apparater, reagentier, serumhästar med

mera (Bil. B) ............................................................ » 36,190

Summa kronor 45,969

Kostnadsberäkning.

97

Härifrån afgå:

a) För redan befintlig materiel....................................... kr. 6,000

b) Tillgängliga medel för uppsättning af den ani

mala

ympanstalten ...................................................... » 2,500

Summa kronor 8,500

o

I Återstår:

Såsom erforderligt anslag att för en gång utgå............ kr. 37,469

B. För anstaltens underhåll:

a) Hyror:

1. För laboratorielokalerna, vaktmästarebostäder

med mera .......................................... kr. 6,000

2. För stall med mera samt bostad åt

stallbetjeningen................................. » 1,200 pr< 7^200

b) Aflöningar (Bil. C) ......................................................... » 30,700

c) Laboratoriernas öfriga årsanslag:

1. Tillverkning af antidifteriserum och

animal vaccin (Bil. D) .................. kr. 7,600

2. Smådjur för bakteriologiska anstal

tens

räkning ...... )) 300

3. Instrument, apparater, reagentier,

emballage, stallredskap med mera » 1,500

4. Böcker, tidskrifter och skrifmateri

alier.

................................................... » 1,200

5. Värme och belysning........................ » 1,200

6. Kokgas för laboratorierna, vatten

med mera ......................................... » 1,300 pr> ;[3,100

Summa kronor 51,000

Däremot skulle dels följande årligen utgående anslag indragas,

dels nedanstående utgifter för framtiden inbesparas:

a) Rättskemistens aflöning ................................................ kr. 6,000

b) Rättskemistens ersättning för omkostnader ........ » 2,238

Transport kr. 8,238

7

98

Kostnadsberäkning.

Transport 8,238: —

c) Höjning i anslaget till vaccinationens befräm

-

jande................................................................................. 2,800:

d) Kostnad för inköp af animal vaccin.................. 827: —

e) Allehanda tillfälliga, för år icke beräkneliga

anslag, såsom: för kolerafarans bekämpande,

uppgående 1893—1895 till

36,244 kronor 38 öre; för beredning

och inköp af tuberkulin,utgörande hittills

12,757 kronor 50 öre; för inköp af

vaccin mot rödsjuka hos svin, 215 kronor

15 öre; för farmacevtiska kontrollundersökningar,

600 kronor, med mera

Summa kronor 11,865: —

Med frånräknande af sistnämnda slutsumma skulle alltså

det för anstaltens underhåll behöfliga årsanslaget utgöra 39,135

eller i rundt tal......................................................... 39,200 kronor.

Under förutsättning att följande inkomster kunna för anstalten

beräknas:

a) För utlemnadt antidifteriserum ................................ 3,500: —

b) » animal vaccin ........................................................ 300: —

c) » tuberkulin................................................................ 300: —

d) » rättsmedicinska undersökningar ....................... 350: —

e) » diverse undersökningar åt enskilde................. 400: —

Summa kronor 4,850: —

skulle emellertid de för nu angifna ändamål i verkligheten erforderliga

utgifterna endast uppgå till ............... 34,350 kronor.

Härjämte har kommittén i underdånighet föreslagit:

att såsom reservationsanslag skulle årligen utgå... 5,000 kronor.

VI. Underdånig hemställan.

Med öfverlemnande af förestående utredning jämte därtill

hörande bilagor får kommittén i underdånighet föreslå:

att en statsmedicinsk anstalt, benämnd medicinalstyrelsens

laboratorium och stående under medicinalstyrelsens ledning, må

inrättas dels för bakteriologiska arbeten (såväl diagnostiska

undersökningar som tillverkningar) äfvensom odling af animal

vaccin, dels ock för kemiska och fysikaliska undersökningar

i hygieniskt, farmacevtiskt och rättsmedicinskt syfte;

att 37,500 kronor må ställas till medicinalstyrelsens förfogande

till anordnande af lokalerna för detta laboratorium

samt för desammas utrustning med nödiga inventarier, apparater

med mera;

att tre laborator^föreståndare jämte fyra assistenter äfvensom

erforderlig betjening må anställas vid laboratoriet;

att aflöningsförmånerna för personalen vid laboratoriet

må bestämmas i enlighet med nedan intagna förslag till stat

(Bil. C.);

att till arfvoden åt erforderligt antal tillfälliga biträden

vid laboratoriet må mot särskild redovisning ställas till medicinalstyrelsens

disposition ett årligt reservationsanslag af

5,000 kronor; samt

100

Underdånig hemställan.

att till förhyrande af lämpliga lokaler för laboratoriets

behof, äfvensom för laboratoriets underhåll, ett årligt anslag

af 39,200 kronor må ställas till medicinalstyrelsens förfogande.

De remitterade handlingarna återgå.

%

Underdånigst

RICH. WAWRINSKY.

HJALM. GULLBERG. KLAS L1NROTH.

CARL NYSTRÖM. JOSEF SVENSSON.

Isak Jundell.

Stockholm den 30 november 1899.

Reservation af lien* Svensson.

Angående anordningen af det bakteriologiska laboratoriet

är jag af olika åsikt med kommitténs flertal, i det jag anser laboratoriet

böra bestå af tvenne afdelningar, en medicinsk och en

veterinär, och anhåller jag till stöd för denna min åsikt få anföra

följande:

Bakteriologien har betydelse ej blott vid förebyggande och

botande al sjukdomar hos menniskor och djur; äfven i mejerihandteringen,

vid bryggerier m. m. tillämpas bakteriologien

mer och mer. Hvarhelst forskningar i bakteriologi bedrifvas

för något särskildt. ändamål, kräfva dessa forskningar sin särskilt

skolade specialist.

En nödvändig betingelse för alla är, att de äro hemmastadda

i bakteriernas biologi äfvensom i de tekniska metoderna

för deras studium. Renodla bakterier och studera deras förhållande

på olika näringssubstrat eller under andra yttre betingelser

bör hvarje bakteriolog kunna; men att sedan för

olika ändamål tillgodogöra sig de rön, man vunnit, eller sätta

i gång experiment, som åsyfta klargörandet af någon detalj

rörande till exempel bakteriernas förhållande i djurkroppen,

eller vid ostens mognad eller gräddens syrsättning, Öl och vinjäsning

etc., därtill fordras något mera än endast kännedom

om bakterierna.

Det finns, i korthet sagdt, en allmän del af bakteriologien

och en speciell eller tillämpande. Den förra är något så när

102

Reservation af herr Svensson.

gemensam, hvilket bakteriologiskt område det än gäller, den

senare delar sig däremot i många olika grenar och kräfver

speciell utbildning för hvarje gren. Det faller icke någon in

att tro, att en mejerist, han må vara aldrig så skicklig bakteriolog

inom sitt område, kan ombetros den bakteriologiska

diagnosen åt sjukdomar hos menniskor eller djur, lika litet

som att en läkare kan afhjälpa smörfel i ett mejeri. Kommittén

har emellertid beträffande sjukdomar hos menniskor och

djur ansett samma bakteriolog kunna användas, alldenstund de

bakteriologiska undersökningsmetoderna äro desamma. Detta

är visserligen fallet i många afseenden; medicinsk och veterinär

bakteriologi stå hvarandra närmare, än dessa stå till andra

bakteriologiska forskningsområden. Emellertid gäller detta dock

hufvudsakligen bakteriologiens allmänna del; i fråga om dess

praktiska tillämpning finnas många fall, där en läkare-bakteriolog

icke kan ersätta en veterinär-bakteriolog.

De smittosamma sjukdomar, som kunna blifva föremål för

bakteriologisk undersökning, äro redan nu många, och antalet

torde komma att ännu mera ökas. Af dessa förekomma en

del endast hos menniskor, andra hos såväl menniskor som

djur och återigen andra endast hos djur. För att diagnosticera

och på ett praktiskt sätt med bakteriologiska medel behandla

dessa sjukdomar eller gifva anvisning till deras behandling

kräfves ovillkorligen icke endast kännedom om de bakterier,

som förekomma vid resp. sjukdomar, utan äfven kunskap

om sjukdomens hela förhållande, dess uppkomst och utveckling

med mera, en kunskap, som icke kan förutsättas vara för

handen annat än hos läkaren beträffande menniskors sjukdomar,

hos veterinären beträffande djurens sjukdomar. Till

och med beträffande de smittosamma sjukdomar, som förekomma

hos såväl menniskor som djur, torde en läkare stå sig

slätt, om det gäller att ställa diagnosen hos ett djur eller till

exempel gifva råd och föreskrifter, huru prof för undersökning

skola tagas eller huru de på laboratoriet vunna vetenskapliga

upplysningarne skola omsättas i praktiskt och nyttigt resultat.

103

Reservation af herr Svensson.

Det omvända förhållandet eller att en veterinär såsom chef

för den bakteriologiska afdelningen — hvilken möjlighet kommittén

framhållit — meddelar upplysningar, råd och anvisningar

rörande menniskors sjukdomar torde ej kunna komma i fråga

redan på den grund, att läkare och allmänhet ej skulle fa förtroende

till undersökningar, som af en veterinär utförts angående

menniskosjukdomar. Men af samma skäl skola otvifvelaktigt

veterinärer och djuregare anse förklaringar och anvisningar,

som angående sjukdomar hos djur utgått från en läkare, vara

af mindre värde, och framför allt där deras nytta icke är särdeles

påtaglig, anse dem vara opraktiska, hvaraf åter skulle

följa motvilja för deras tillämpning.

Såsom ytterligare stöd för mitt påstående, att en läkare

ej kan göra stor nytta vid diagnos af smittosamma djursjukdomar,

vill ]ag framhålla, att en läkare utan särskilda studier

i veterinär anatomi stundom icke ens kan bestämma, från

hvilket djur ett för undersökning insändt organ tagits, då

visserligen den mikroskopiska byggnaden hos ett organ oftast

är lika hos menniskor och djur, men det anatomiska eller

makroskopiska utseendet kan vara mycket olika.

Har läkaren efter undersökning af ett insändt organ eller

helt djur icke kunnat bestämma, att smittosam sjukdom varit

för handen, måste det otvifvelaktigt vara af stor fördel och

stärka tilltron till utlåtandet, om det angifves, af hvilken annan

sjukdom djuret lidit, men härtill torde i regel läkaren icke

vara kompetent; om han också efter ett eller annat års sysslande

med veterinärbakteriologiska undersökningar lärt känna

en del smittosamma husdjurssjukdomar, känner han dock ej de

sjukdomar, hvarmed dessa kunna förvexlas.

För öfrigt förekomma flera smittosamma sjukdomar af internationell

betydelse, hvilka endast angripa djur, såsom boskapspest,

elakartad lungsjuka med flera, livilkas orsak är okänd

och där diagnosen sålunda ej kan ställas pa bakteriologisk

väg. Diagnosen af dessa sjukdomar synes mig dock böra vara

104

Reservation af herr Svensson.

en uppgift för det ifrågasatta laboratoriet. Härtill fordras dock

ovillkorligen en veterinär.

I Norge och Danmark äro för närvarande som chefer för

veterinärväsendet läkare anställde, hvilka därjemte såsom högsta

veterinärauktoriteter utföra sådana undersökningar, som skulle

tillhöra det ifrågasatta laboratoriets veterinära afdelning, men

begge två hafva för att göra sig kompetenta härtill studerat

vid veterinärskolor flera år och sedan dess egnat sig uteslutande

åt veterinära undersökningar.

Om de fall, där medicinalstyrelsen behöfver rådfråga särskilda

sakkunnige rörande sjukdomars diagnos, vore ofta förekommande

beträffande menniskors sjukdomar och endast undantagsvis

gällde husdjurens sjukdomar, vore det mindre att

saga om kommitténs förenämnda förslag, och den billigare

anordning, som kommittén föreslagit, kunde då hafva något

berättigande. Men nu är förhållandet snarare omvändt, Veterinärer

äro och måste enligt sakens natur oftare vara i villrådighet

rörande diagnosen vid en del smittosamma sjukdomar

hos husdjuren, än läkare äro vid sjukdomar hos nienniskor.

Jag behöfver härvid endast påpeka, att husdjurens patologiska

anatomi, såsom omfattande många olika djurslag, är ganska

vidlyftig och därtill föga bearbetad, att studietiden för veterinärer

är betydligt kortare än för läkare med mera. Med undantag

af sådana smittosamma menniskosjukdomar, exempelvis

bubonpesten, hvilka ej förekommit i Sverige, är det hufvudsakligen

en sjukdom, vid hvilken eu nutida läkare har svårighet

att sjelf ställa diagnosen, nämligen kolera. Då denna

sjukdom senast befarades skola införas i Sverige, vidtogos

också särskilda anstalter för att vid behof kunna så hastigt

som möjligt ställa diagnosen. Öfriga smittosamma sjukdomar

bland menniskor bestämma läkarne i regel själfve utan att

hänskjuta afgörandet till medicinalstyrelsen eller särskild! sakkunnige.

Dessa sjukdomar äro också af den art, att de ej i

utlandet föranleda några spärrningsåtgärder mot Sverige. Beträffande

smittosamma husdjursjukdomar är förhållandet något

105

Reservation af herr Svensson.

annorlunda, i det att stundom sådana kunna förekomma i vårt

land, hvilka i utlandet gifva anledning till förbud mot införsel

af djur från Sverige, hvarigenom stor ekonomisk skada kan

tillfogas vårt land. En snabb och säker diagnos med däraf

beroende åtgärder är i sådana fall af stor vikt.

Häraf torde framgå, att medicinalstyrelsen oftare har anledning

att af sakkunnig veterinär begära utlåtande angående

djursjukdomar än af läkare angående menniskosjukdomar.

Af ofvan nämnda skäl har jag inom kommittén yrkat på,

att den bakteriologiska afdelningen måtte i förslaget delas i

tvenne, nämligen en medicinsk och en veterinär, men kommitténs

pluralitet har hufvudsakligen af sparsamhetsskäl beslutit föreslå

endast en bakteriologisk afdelning. Af hänsyn till behofvet

af äfven veterinär sakkunskap inom anstalten har emellertid

kommittén upptagit en veterinärassistent, som skulle hafva

högre lön än de öfriga assistenterna (undantagande rättskemistens)

och på hvilken man följaktligen kunde ställa högre

anspråk än på de öfrige assistenterna.

Infordrar nu medicinalstyrelsen utlåtande angående en

smittosam djursjukdom, eller insändes af veterinär delar af

djur för undersökning, eller ifrågakommer eljest diagnos af

djursjukdom, skulle det väl i regel blifva veterinärassistenten,

som finge utföra undersökningen, men läkaren-chefen skrifva

eller åtminstone underteckna utlåtandet, ett förhållande som

i viss mån skulle likna det missförhållande, hvaröfver man

förut klagat beträffande handläggningen af veterinärärenden

i medicinalstyrelsen eller att medicinalråden såsom varande

läkare och sålunda i veterinära frågor ej tillräckligt kompetenta

dock ensamme afgjort veterinära ärenden. Om också nu

en veterinär anställts såsom föredragande af veterinärärenden

i medicinalstyrelsen, blefve förhållandet dock, om kommitténs

förslag vunne bifall, i viss mån återfördt till förutvarande tillstånd,

alldenstund nämnde föredragande till ledning vid sitt

besluts fattande i veterinära frågor endast skulle hafva utlåtande

af mindre kompetent person att hålla sig till.

106

Reservation af herr Svensson.

Den möjligheten är ej otänkbar, att nämnda anspråk på

läkaren-bakteriologen kan afhålla eljest lämplig bakteriolog att

söka platsen såsom föreståndare för laboratoriet.

Äfven i utlandet skall otvifvelaktigt det förhållandet väcka

misstro, att beträffande diagnos af smittosamma djursjukdomar

Sverige har såsom förnämsta sakkunnig en läkare, hvilken

måste anses mindre förtrogen med ämnet, eller en veterinärassistent,

som på grund af anställningens natur måste ombytas

ofta och ej kan hafva nödig erfarenhet och auktoritet.

Af hvad som nämnts, torde framgå, att enligt min åsikt

en anordning af bakteriologiska laboratoriet med endast en

assistent att handhafva de veterinärbakteriologiska undersökningarna

skall göra, att dessa blifva tillbakasätta; och dock

torde de intressen, som det härvid gäller, vara af den betydelse,

att för stor sparsamhet vid deras tillgodoseende måste

anses olämplig.

Upprättandet af en själfständig veterinärafdelning vid det

bakteriologiska laboratoriet skulle äfven i någon mån minska

arbetet för den medicinska afdelningen, hvilken sannolikt får

tillräckligt arbete med medicinskt-bakteriologisk diagnos och

isynnerhet med beredning och kontrollering af olika sera,

hvilket tager mycken tid i anspråk.

Beredning af tuberkulin och koppvaccin samt vacciner

mot olika sjukdomar hos djur, till exempel rödsjuka, mjältbrand,

mjältbrandsemfysem med flera, kunde lämpligen ega rum

på den veterinära afdelningen.

Föga tillfälle till vetenskapliga undersökningar utöfver

förelagda uppgifter och fabrikationer skulle med den anordning,

som kommittén föreslagit, stå till buds beträffande medicinska

eller veterinära spörsmål; och dock få sådana undersökningar

ej försummas, om anstaltens bakteriologer skola kunna

följa med vetenskapens framsteg och sålunda ständigt göra

afsedd nytta. Få anstaltens bakteriologer ej tillfälle att redan

vid en bakteriologisk frågas uppdykande arbeta med densamma

genom att dels eftergöra och konstatera i utlandet

Beservation af herr Svensson,

107

utförda experiment, dels själfständigt söka lösa dithörande

problem, stå de sannolikt oberedda, då annorstädes ett praktiskt

resultat af gjorda försök framgått, och kunna ej omedelbart

tillgodogöra sig detsamma. Detta skall i all synnerhet

blifva fallet beträffande veterinära spörsmål, då ingen annan än

veterinärassistenten rätt gerna intresserar sig för dem. Chefen

för bakteriologiska afdelningen, hvilken ensam tager initiativ

till och anordnar biträdenas arbete, skall rimligtvis mindre

rikta sin uppmärksamhet på veterinära frågor, som han ej förstår,

än på medicinska. Äfven om ej den veterinäre assistenten

tages i anspråk för de rent medicinska undersökningarna,

hvilket ej är otänkbart, skall han dock ej kunna uträtta mycket

för lösning af veterinära bakteriologiska spörsmål. År han

trots anställningens tillfälliga natur ändock händelsevis kompetent

att göra själfständiga undersökningar, måste resultatet

likväl blifva obetydligt, då han saknar det biträde af assistent,

som vid alla bakteriologiska undersökningar är behöflig!. Ännu

mindre skall resultatet af veterinärassistentens arbete blifva,

om han ej i vetenskapligt afseende böjer sig öfver den nivå,

som en tillfällig anställning med 3,000 kronors lön ger anledning

vänta.

Den anordning åter, som kommittén framhållit såsom möjlig,

eller att en veterinär blefve chef för den bakteriologiska

afdelningen och hade läkare till assistenter, torde, såsom redan

framhållits, af andra skäl ej komma i fråga och skulle tydligtvis

medföra minst lika stora svårigheter därigenom, att den

medicinska bakteriologien då blefve eftersatt. ■

Ökningen i omkostnader, om tvenne afdelningar inrättas i

det bakteriologiska laboratoriet, komme hufvudsakligen på aflöningsstaten,

som i stället för en förste assistent med lön af

3.000 kronor skulle upptaga ännu en föreståndare med lön af

6.000 kronor, en assistent med lön af 1,500 kronor och en

vaktmästare med lön af 800 kronor, sålunda en ökning af

5,300 kronor förutom ålderstillägg.

108

Reservation af herr Svensson.

Lokalerna behöfde kanske ökas med ett rum eller till 19

i stället för 18. Första uppsättningen kräfde måhända eu ökning

i anslaget för en gång af 2,000 kronor.

Hyra och förbrukningsanslag att årligen utgå behöfde ej

i nämnvärd mån ökas.

På grund af ofvan framställda skäl får jag föreslå, att det

bakteriologiska laboratoriet upprättas med tvenne afdelningar,

en medicinsk och en veterinär, och att för hvarje afdelning

anställes en föreståndare, en assistent och en vaktmästare.

BILAGOR.

in

Bil A.

Kostnader för anordning och inredning af de uti statsmedicinska

anstalten erforderliga lokaler*).

1.

3.

Bakteriologiska laboratoriet:

Inledning af gas, event. elek-

tricitet i 10 rum ..............

kr. 600: —

Vatten och aflopp i 7 rum

» 700: —

Uppsättning af sköljbord i 4

rum ....................................

» 300: —

Uppsättning af kapell...........

» 150: —

Väggfasta skåp och hyllor ...

» 1,000: —

Målning af väggar och tak samt

hyfling och boning af golf

» 900: — kr. 3.650: —

Hygieniskt farmacevtiska laboratoriet:

Inledning af gas, event. elek-

tricitet i 4 rum.................

kr. 240: —

Vatten och aflopp i 3 rum

»• 300: —

Uppsättning af sköljbord i 2

rum ..................................

» 100: —

Uppsättning af kapell ...........

» 450: —

Väggfasta skåp och hyllor ...

» 500: —

Målningsarbete........................

» 200: — kr. 1.790: —

Rättsmedicinska laboratoriet:

Inledning af gas, event. elek-

tricitet i 5 rum ................

kr. 300: —

Vatten och aflopp i 3 rum ...

» 300: —

Uppsättning af sköljbord i 3

rum ....................................

» 150: —

Uppsättning af kapell ............

» 500: —

Väggfasta skåp och hyllor ...

» 300: —

Målningsarbete........................

» 200: — kr 1750. _

Transport kr. 7,190: —

*) Beräknade med ledning af kostnadsförslag af byggmästaren E. W. Bitter.

112

Transport kr. 7,190:

4. Stallbyggnaden:

Inredning af stall för 10 hästar kr. 1,000: —

d:o » » 5 kalfvar » 500: —

d:o »kalfympningsrum

met.

................. * 200: — w 1 7nn.

-1»fUU- ~ kr. 8,890: —

Oförutsedda utgifter: 10 % af förestående slutsumma... » 889: —

Summa kronor 9,779: —

113

Bil, B.

Kostnader för första uppsättningen af inventarier, apparater,

reagentier med mera.

1. Bakteriologiska laboratoriet:

a. Möbler samt inven

tarier,

böcker med

mera..................... kr. 3,000: —

b. Instrument, mikro

skop

samt apparater

och reagentier » 15,500: —

c. Hästar, marsvin med

mera..................... » 5,000: — kr. 23,500: —

2. Hygieniskt farmacevtiska laboratoriet:

a. Möbler samt inven

tarier,

böcker med

mera..................... kr. 1,500: —

b. Instrument, appara

ter

och reagentier » 4,300: —*) ^ 5^00: _

3. Bättsmedicinska laboratoriet:

a. Möbler samt inven

tarier,

böcker med

mera.................... kr. 1,800: —

b. Mikroskop, apparater

och reagentier » 1,800: — **) , 3 600: _ ky 900. _

Oförutsedda utgifter: 10 % af förestående slutsumma » 3,290: —

Summa kronor 3(5,190: —

*) Beräkningen är grundad på uppgifter, meddelade af professoren vid farmacevtiska

institutet Ludv. Stahre.

**) Beräkningen af denna summa är uppgjord med förutsättning att en del för

dagligt bruk icke behöfliga instrument och apparater kunna af det rättsmedicinska

laboratoriet användas gemensamt med det bakteriologiska eller hygieniskt farmacevtiska

laboratoriet samt för öfrigt med ledning af uppgifter, meddelade af numera

aflidne rättskemisten, prof. Hj. Dillner.

8

114

Bil. C.

Förslag till aflöningsstat.

Tjenst-

Lön.

görings-

Arfvode.

Summa.

pennin-

gar.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1

föreståndare ..........................

4,500

1,500

_

6,000

1 Efter 5 år kan lönen

2

d:o • ...........................

9,000

3,000

—

12,000

\ höjas med 500 kronor.

1

förste assistent å bakteriolo-

giska laboratoriet..................

--

—

3,000

3,000

1

assistent å d:o d:o ..................

—

—

1,500

1,500

1

d:o å hygieniskt farmacevtiska

laboratoriet ..........................

—

—

1,500

1,500

1

assistent å rättsmedicinska la-

boratoriet ............................

—

—

3,000

3,000

1

vaktmästare (utom fri bostad)

500

300

—

800

(Efter 5 år kan lönen

1

d:o d:o

500

300

—

800

f höjas med 100 kronor.

1

expeditionsbiträde ..................

—

—

700

700

1

stalldräng (utom fri bostad)...

—

—

700

700

1

stall- och vaccinationsdräng

(utom fri bostad)..................

—

—

700

700

Summa kronor

14,500

5,10011,100 30,700

115

Bil. B.

Utredning af årliga anslagsbehofvet för tillverkning af antidifteriserum

och animal vaccin.

Enligt Bil. A skulle i den förhyrda stallbyggnaden beredas plats

för 10 hästar i och för tillverkningen af anti difteri serum. Äfven om

så många hästar icke i vanliga fall behöfva på en gång stå immuniserade,

äro dock så många fördelar förenade med att stallutrymmet icke

är för knappt, att kommittén icke ansett sig höra beräkna stallplatserna

färre. På grund af att en del hästar kunna, efter det immuniseringen

påbörjats, befinnas af en eller annan orsak för ändamålet oanvändbara

och följaktligen åter måste utgallras, erfordras nämligen alltid, att man

håller i beredskap ett större antal difteri-immuna hästar än som oundgängligen

behöfves för det dagliga behofvet, synnerligast som det åtgår

flere månader att bereda de djur, som lemna blodserum, innan detta

blir mättadt med antitoxiner. Hos vissa hästar inträffar dessutom att,

utan känd anledning, serums styrka längre eller kortare tid efter immuniseringen

sjunker i sådan grad, att djuren måste öfvergifvas, hvilket

skulle betydligt försvåra den jämna leveransen af antidifteriserum, därest

icke reservhästar funnes färdiga att taga i bruk.

För att undvika denna olägenhet, utan att därför behöfva hafva

alltför stort antal hästar på stall, böra hästarne tid efter annan ombytas

och ersättas med nya, som i sin ordning hinna immuniseras, innan de

gamla hästarne blifva mindre dugliga för serumtillverkningen. Ett sådant

fortgående ombyte af serumhästar behöfver icke förorsaka några betydliga

kostnader, enär hästarnes helsotillstånd icke försämras genom immuniseringen,

utan de tvärtom bruka taga hull under den tid de användas

för serumberedningen. En ringa förlust vid försäljningen torde

dock alltid böra tagas med i beräkningen, och har kommittén därför,

under förutsättning att årligen 4 hästar ombytas och att priset vid försäljningen

kommer att ställa sig 100 kronor lägre än vid inköpet, ansett

sig böra, då äfven möjlighet af dödsfall bland hästarne måste tagas i

beräkning, uppföra 600 kronor såsom utgift för den årliga omsättningen

af serumhästar.

För utfodring af de 10 hästarne torde i rund summa 4,000 kronor

komma att erfordras. Lägges härtill en summa af 500 kronor för inköp

och utfodring af marsvin, behöfliga för pröfning af serums styrka, uppgår

hela den beräknade årskostnaden för sorumhästarne och pröfning af

serum till 5,100 kronor eller med tillägg af 100 kronor för diverse omkostnader

5,200 kronor.

116

För tillverkning af animal vaccin torde högst 80 kalfvar om året

behöfva ympas. Af dessa kalfvar skulle, enligt erfarenheten från de

tyska ympanstalterna, omkring 400,000 vaccinportioner kunna skördas,

hvilket skulle vara mer än tillräckligt för lång tid af anstaltens verksamhet.

Kalfvarna böra, såsom vid andra ympanstalter mestadels sker,

kunna mot hyra anskaffas hos slaktare i staden och torde hyran för

de erforderliga kalfvarna icke behöfva öfverstiga 10 kronor per stycke.

Utfodringen af ympdjuren, hvilka hvart och ett måste kvarstanna vid

anstalten under en vecka, bör vara ganska riklig, hufvudsakligen bestående

af söt mjölk, möjligen med tillsats af något mjöl, såsom t. ex.

i Tyskland flerstädes är vanligt. I allmänhet beräknas åtgången af

mjölk till 12 å 15 liter för hvarje kalf dagligen. Vid Stockholms ympanstalt

består utfodringen af 10 å 15 liter oskummad mjölk, fördelade

på 3 å 4 rationer om dagen. Efter denna beräkning skulle kostnaden

för kalfvarnes utfodring uppgå till c:a 1,260 kronor om året. Till förutnämnda

utgifter måste vidare läggas kostnaden för kalfvarnes transport

till och från anstalten, hvilken efter 1 krona 50 öre per gång skulle

komma att uppgå till 240 kronor. Totalkostnaden för den animala vaccinen

skulle alltså, frånsedt utgifterna för personal, lokal, emballage och

dylikt, årligen uppgå till 2,300 kronor eller med tillägg af 100 kronor

för diverse omkostnader vid ympanstalten 2,400 kronor.

Anslagshehofvet för tillverkning af antidifteriserum och animal

vaccin utgör således:

För ombyte af serumhästar ................................................... kr. 600: _

» utfodring af 10 hästar...................................................... » 4,000: _

» inköp och utfodring af marsvin ................................... » 500: _

» hyra af vaccinkalfvar................................................... » 800: _

» transport af kalfvar ....................................................... » 240: _

» kalfvarnes utfodring......................................................... » 1,260: _

Diverse omkostnader.............................................................. ,, 200: _

Summa kronor 7,600: —

KORT ÖFVERSIKT

AF BAKTERIOLOGIEN OCH NÅGRA AF DESS

VIKTIGASTE PRAKTISKA RESULTAT,

UTARBETA!» AF KOMMITTÉNS SEKRETERARE.

Bakterierna bilda den lägst stående gruppen inom växtriket och

äro de enklast byggda och minsta lefvande varelser vi känna. De utgöras

af en vanligen homogen ägghvitemassa, hvars dimensioner hos de större

arterna gå upp till några få g (1 g = 0,0 o i mm.), men hos de mindre

arterna endast äro bråkdelar af ett g.

Alltefter den yttre formen indelas bakterierna i tre störa hufvudgrupper:

kulformade, stafformade och skruformade bakterier (kocker,

baciller, spiriller). ...

Bakterierna föröka sig i regel på det sätt, att en individ, sedan

den tilltagit mer eller mindre i storlek, delar sig i tvenne lika delar,

hvarefter de båda delarna dela sig på nytt o. s. v. Den tid, som åtgår

för en tudelning, är olika hos olika arter. Hos vissa former aflöper

tudelningen under eu half timme, hos andra under en till två timmar,

hos åter andra kan den taga några dagar. I allmänhet kan man säga,

att bakterierna äro de lefvande varelser, som föröka sig snabbast.

Utom genom tudelning kunna vissa bakterier, i synnerhet de stafformade,

föröka sig genom särskilda bildningar, s. k. sporer. I bakteriens

inre och af dess ägghvitemassa bildas en liten rund eller oval

glänsande kropp, sporen, som är omgifven af en särskild membran. Sporerna

bildas först, då lifsvillkoren för bakterierna börja blifva ogynnsamma.

Då upphör bakteriernas tudelning och förökning, och bakterierna

börja så småningom att alldeles do ut. Det enda, som ännu har

lif kvar, är sporen, hvilken utmärker sig genom ofantligt stor motståndskraft

mot alla skadliga inflytelser. För att t. ex. döda mjältbrandsbacillens

sporer behöfver man använda torr värme om 140° C. under 3

timmar eller vattenånga af 100° under flera minuter. Det finnes

sporer, Indika utan att dö kunna utsättas för ånga af denna temperatur

under 1(5 timmar. De vanliga utväxta bakterieindividerna dödas

däremot på några få minuter af en temperatur af 55, 70 eller 80° C.

120

Sporerna kunna under åratal motstå intorkning och vanliga atmosferiska

inflytelser. Under naturliga förhållanden är det nästan endast

direkt solljus, som dödar dem. Sporen är således af stor betydelse för

artens bibehållande, den är ett skydd mot alla slags skadliga inverkningar.

Kommer sporen från ogynnsamma förhållanden in i lämplig lefvande

eller död näringsmark, börjar den växa ut till en individ liknande

den, i hvilken den bildats. Denna individ delar sig därefter i

två o. s. v.

En del bakterier (saprophyter) lefva under naturliga förhållanden

endast på döda substanser, andra åter (parasiter) kunna, så vidt man

hittills vet, endast lefva och föröka sig i högre organismer, åter andra

kunna lefva så väl på döda substanser som i högre organiserade varelser.

De i andra lefvande varelser förekommande bakterierna kunna

antingen vara alldeles oskadliga (icke patogena) eller också äro de sjukdomsalstrande

(patogena), d. v. s. de framkalla sjukdomar hos den individ,

menniska, djur eller växt, hos hvilken de slagit sig ned och förokat

sig. Sådana genom bakterier eller andra med dem mer eller

mindre besläktade lefvande varelser framkallade sjukdomar äro alla de

smittosamma sjukdomarne, de s. k. infektionssjukdomarne.

''Den Vlktl_8''as<:_e yttringen af bakteriernas lifsverksamhet är, näst

förökningen, bildningen af ämnesomsättning sprodukter. De substrat,

hvilka närmast omgifva bakterierna och i bvilka bakterierna lefva, förändras

genom dessas lifsverksamhet så, att kemiskt nya produkteruppstå.

Denna ämnesomsättning är af mycket olika natur hos olika bakterier

och olika hos samma bakterie under olika förhållanden. Än

bildas enklare ämnen af sådana med mera komplicerad sammansättning,

än åter bildas mera sammansatta ämnen af enklare sådana. De mest

sammansatta molekyler i näringssubstratet kunna genom bakteriernas

lifsverksamhet sönderdelas i atomer, och atomerna kunna sammanfogas

till mer eller mindre sammansatta molekyler.

Särskildt betydelsefulla äro de kemiska omsättningar, som bakterierna

framkalla i de ämnen, bvilka ingå som beståndsdelar i de högre

organiserade varelsernas kropp eller tjena dem till näring. Stärkelse

förvandlas till dextrin och socker. Sockerarterna sönderdelas genom

inverkan af bakterier och undergå s. k. jäsning, hvarvid man som omsättningsprodukter

erhåller alkohol, kolsyra, mjölksyra, ättiksyra m. m.

Äfven cellulosa och gummi sönderdelas och jäsa genom inverkan af

bakterier, likaså ättiksyra, mjölksyra, vinsyra, citronsyra m. m. Genom

jäsning, framkallad af bakterier, förvandlas alkohol till ättika, fett sönderdelas

i fettsyror och glycerin o. s. v.

121

Ägghvitekropparna undergå mer eller mindre djupgående sönderdelning

genom inverkan af bakterier, hvilken sönderdelning kallas förruttnelse

i de fall, då den är förenad med bildning af rikliga mängder

illaluktande gaser. • Bland sönderdelningsprodukterna märkas t. ex.

leucin, tyrosin, indol, skatol, pbenol, kolsyra, svafvelväte, ammoniak,

kväfve, väte m. m. De genom ägghvitans sönderdelning bildade enklare

produkterna kunna af vissa jordbakterier förvandlas till mera sammansatta

ämnen. Kväfve och ammoniak kunna af dessa förvandlas till salpetersyra,

som sedan i form af nitrat upptages af växterna.

Utom nu uppräknade ämnen bilda bakterierna vid ägghvitekropparnes

sönderdelning en del substanser, som äro i hög grad giftiga för

mennisko- och djurkroppen. Somliga af dessa giftiga substanser hafva

en kemisk konstitution, som liknar sammansättningen af de förut kända

gifter, hvilka kallas alkaloider och till hvilka bland andra höra nicotin,

morfin, codein, stryknin, chinin, atropin, cocain med flera. De af bakterier

bildade alkaloidartade gifterna kallas ptomainer. Ännu farligare äro några

andra af bakterierna bildade gifter, hvilkas kemiska natur ännu är okänd

och hvilka tills vidare gå under benämningen toxalbuminer. De nämnda

gifterna, ptomainerna och toxalbuminerna, bildas af bakterierna icke blott i

döda substrat, utan äfven då de utvecklas i den lefvande väfnaden,

och det är dessa af bakterierna i den lefvande kroppen bildade ämnena,

som äro så farliga för densamma. Då menniskan eller djuret angnpes

och dör af en smittosam sjukdom, en bakteriesjukdom, så är det för de

af bakterierna i och af kroppens safter och väfnader bildade gifterna, som

kroppen dukar under. En infektionssjukdom är således till sin innersta

natur en förgiftning.

Häraf framgår den störa betydelse, som måste tillmätas det kemiska

studiet af bakteriernas ämnesomsättning. Endast genom kemien kunna

vi få en fullständig inblick i bakteriernas lifsverksamhet och eu djupare

kännedom om, huru bakterierna alstra sjukdom och död.

Den vetenskap, som sysslar med studiet af de små lefvande varelser,

hvilkas vigtigaste allmänna egenskaper här blifvit skildrade, kallas

bakteriologi. Denna vetenskap är icke särdeles gammal; slutet af 1850- och början af 1860-talet betecknar den tidpunkt, då bakteriologien börjar

framträda som en exakt och praktisk vetenskap samt klargöra den betydelse,

som tillkommer vissa öfverallt i naturen förekommande ytterligt

små lefvande varelser. De första grundläggande undersökningarna

och upptäckterna gjordes af Pastcur, i det han visade, att

bakterier äro orsaken till många jäsnings- och förruttnelseprocesser,

hvilka upptäckter fått utomordentlig betydelse för många grenar af

industrien. Kunskapen om, att små lefvande varelser, mikroorganismer,

framkalla jäsning och förruttnelse ledde Lister på deu tanken,

122

att äfven de smittosamma sjukdomarne framkallas af mikroorganismer.

Med ledning af denna tanke uppfann Lister en ny princip

för särbehandlingen, hvilken princip gick ut på att döda dessa mikroorganismer

samt hindra deras tillträde till och utveckling i såren, en upptäckt,

genom hvilken Lister blifvit en af mensklighetens största välgörare.

Sedan följde upptäckterna hastigt på hvarandra, särskildt sedan

Boleri Kock angifvit en enkel metod, genom hvilken man lätt kunde

isolera olika bakterier från hvarandra och studera hvar art för sig i

renkultur, skild från andra bakteriearter. Man lärde således känna de

olika bakteriearterna, deras morphologi, förekomst, lifsvillkor, huruvida

de voro sjukdomsalstrande eller icke, på hvilka vägar de kunde intränga

i kroppen samt med hvilka medel de kunde tillintetgöras. Man lärde

känna alldeles särskilda sätt att förekomma do af bakterier framkallade

sjukdomarne och att bota dessa sjukdomar, sedan de redan utbrutit.

Arten och vikten af dessa bakteriologiska upptäckter blir tydligast

genom anförande af några exempel. Dessa skola väljas så, att de dels

klargöra bakteriologiens betydelse för medicinen och hygienen dels

också i någon mån belysa naturen och omfattningen af de arbeten, som

kunna och böra tillkomma en statsmedicinsk anstalt.

I. Difterien.

Trots många års ansträngningar af en mängd forskare förblef difteriens

orsak okänd ända till år 1884. Då lyckades Löffler att ur det

virrvarr af bakterier, som vegetera i munhålan, isolera och renodla en

liten bacill, hvars betydelse som difteriens enda orsak snart konstaterades

genom otaliga experiment och kliniska iakttagelser. Difteri uppkommer

således icke och existerar icke utan difteribacillen, och difteribacillen

kan så godt som alltid påvisas hos difterisjuka.

Difterien är en sjukdom, som visar det mest vexlande kliniska förlopp,

än ytterst lindrig, än ytterst svår, med alla möjliga mellangrader, vexlingar

som bero dels på olika individers olika känslighet eller »disposition»

dels på den tidpunkt af sjukdomens förlopp, då den sjuke kommer

till undersökning, dels på en olika elakartad beskaffenhet af smittoämnet

vid de olika epidemierna dels på det vexlande stället för smittans

första inträngande dels kanske äfven på andra omständigheter.

Det vanligaste stället för smittans lokalisation är svalget; i svalget

uppträda emellertid ytterligt ofta inflammationer, som icke hafva med difteri

att göra, men som äfven de äro af mycket vexlande intensitet och

som synnerligen ofta förlöpa på ett sätt, hvilket rent af skulle kunna kallas

typiskt för difteri. I många fall kan läkaren utan bakteriologisk under

-

123

sökning genom noggrant iakttagande af symtomen icke desto mindre

ställa diagnosen och skilja difterien från denna enkla halsaffektion.

Men ej så sällan måste han stå tveksam.

Hur måste läkares och myndigheters förfaringssätt ställa sig i sådana

tvifvelaktiga fall, om vi ej hade kännedom om difteribacillen?

Jo, hvarje sådant tvifvelaktigt fall bör anses för difteri och mått och

steg tagas därefter. Detta gäller för det första behandlingen af patienten,

något som emellertid ej har så stor betydelse, i ty att den behandling,

som användes mot difteri, äfven med fördel eller åtminstone utan faia

kan användas vid de enkla halsinflammationerna. Viktigare är, att

alla sådana tvifvelaktiga fall i hygieniskt hänseende böra behandlas

som difteri. Anordningar för den sjukes isolering, noggrann desinfektion

med mera böra vidtagas, således ofta dyrbara utgifter för en

enkel ofarlig svalgaffeklion, för att nu icke tala om all oro och tidspillan

för patienten eller hans anhöriga. Skulle man åter vilja behandla ett

tvifvelaktigt fall som vore det icke difteri, riskerar man att utsätta hela

familjer, skolor eller samhällen för fara. Sådana kliniskt tvifvelaktiga fall

äro emellertid mycket vanliga, ja, det finnes kanske ingen sjukdom, som i

detta hänseende bereder den praktiserande läkaren så många svårigheter.

Men sedan difteribacillen blifvit upptäckt och man lärt sig att renodla

den, äro dessa svårigheter borta. Intet äfven det lindrigaste difterifall

behöfver blifva misskändt; affektioner, som i allra minsta detalj härma

de mest typiska eller de mest svåra difterifall, kunna med lätthet afslöjas

såsom icke difteri och lugnt behandlas därefter. Inga onödiga

farhågor och kostnader, intet onödigt arbete. Har det åter visat sig,

att en sjukdom, den må te sig hur lindrig som helst, är difteri, således

framkallad genom difteribacillen, så kan och måste all sträfvan, med

full medvetenhet om mål och medel, riktas mot att tillintetgöra smittämnet

och hindra dess spridning. Äfven för detta ändamål, smittämnets

oskadliggörande, ger oss bakteriologien fasta hållpunkter. Vi anföra några

enstaka bakteriologiska iakttagelser, af hvilka snart sagt en hvar själf

kan draga riktiga slutsatser, om hvilka medel och hvilka synpunkter

vi hafva att hålla oss till, då vi sträfva att hämma difterismittans utbredning.

Renkulturer af difteribaciller, som intorkas väl, kunna hålla sig

vid lif i sex veckor. Om den intorkade kulturen utsattes för dagsljus,

dör den fortare, än om den hålles i mörker. Fördelas difteribacillkulturer

så väl, att de bilda ett fint dam, do bacillerna ganska hastigt.

I torkade svalgbeläggningar kunna diftcribacillerna hålla sig vid lif i

3-5 månader. I vatten håller difteribacillen sig vid lif under 1—3

veckor. I munhålan hos patienter, som genomgått difteri, kan man

124

ibland efter derå veckor, ja någon gång efter flera månader påvisa

difteribaciller i fullt virulent form.

De sista årens bakteriologiska undersökningar hafva visat, att om

difteri utbryter inom en familj, så upptages smittämnet utom af den

sjuke ofta äfven af en större eller mindre del af de öfriga familjemedlemmarna

och bibehåller sig vid lif en längre eller kortare tid hos dessa

i öfrigt fullt friska personer. Denna iakttagelse utgör den bakteriologiska

bekräftelsen på en sedan gammalt känd sak, att af alla dem, som

äro utsatta för smitta, sjuknar endast en större eller mindre del, medan

resten går fri från sjukdomen: individen är eller är icke, såsom man

säger, mottaglig, predisponerad, för den eller den smittosamma sjukdomen.

De djupare anledningarne till denna individuella predisposition

äro ännu mycket litet kända, men på sista tiden föremål för lifliga och

talrika undersökningar af bakteriologer och kemister.

Sådana personer, som utan att själfva sjukna härbergera smittämnet,

kunna emellertid mycket väl smitta andra personer och hos dessa

framkalla den lifsfarliga sjukdomen.

Diftenbacillen dödas genom upphettning till 60° C. under en half

timma och nästan ögonblickligen genom kokning. Eenkulturer af difteribaciller

dödas på 20 sekunder af en sublimatlösning 1 : 1000. En 5 %

lösning af klorsyradt kali, som får inverka under 60 sekunder, dödar ej

diftenbacillerna. Låg temperatur och fuktig luft skydda bacillen för

utdöende.

Difteribacillen växer förträffligt i mjölk. Man har funnit difteribaciller

på möbler, kläder, glaskärl med mera, som längre eller kortare

tid förut varit i beröring med den sjuke. Difteribacillen har aldrig

blifvit funnen i luften.

Betydelsen af dessa öfver difteribacillen gjorda iakttagelser för

den sjuke, för läkare, för helso vårdsmyndigheter och samhället ligger i

öppen A-~

II. Koleran.

År 1883 bildar en epok i kolerans historia. Det lyckades då Bojert

Kock, under det han först i Egypten och sedan i Indien ledde en

af tyska regeringen utsänd kommission för studerande af den asiatiska

koleran, att visa, att koleran framkallas af en liten bågformigt eller

skrufformigt böjd staf, som konstant kunde påvisas i afföringarne hos

alla kolerasjuke och i tarmen hos alla i kolera aflidna. Från personer,

som dött i andra sjukdomar, kunde man däremot aldrig erhålla denna

genom många egendomligheter i allmänhet lätt och säkert igenkännbara

kolerabacill.

125

Experimentella undersökningar på djur bevisade fullkomligt kolerabacillens

specifikt sjukdomsalstrande egenskaper. Genom att låta djur

förtära renkulturer af kolerabaciller lyckades man nämligen vid lämplig

experimentanordning att bos djuren framkalla eu sjukdom, som i allt

väsentligt liknade koleran bos menniskan.

Betydelsen af Kochs upptäckt framgår bl. a. däraf, att det nu, då

man har bakteriologien till hjälp, är lätt att skilja asiatisk kolera från

andra koleraliknande sjukdomar.

Med kolera menar man egentligen endast en symtomkomplex, i

hvilken plötsligt inträdande och ihållande kräkningar och diarré äro

mest framträdande. En sådan koleraliknande symtomkomplex kan betyda

ett fall af den farliga farsoten cholera asiatica, men den kan också

vara en relativt ofarlig affektion af matsmältningsorganen, som ej härmed

cholera asiatica att göra, utan kan förekomma när som helst, men

särskildt på somrarna. Denna senare kolerasymtomkomplex kallas inhemsk

kolera eller cholera nostras till skillnad från den periodvis till

Europa från Asien kommande farsoten cholera asiatica.

Låtorn oss nu antaga, att koleran från Asien bredt ut sig till

Ryssland och hunnit till dess vestligaste delar. Så uppträder ett fall

med plötsliga kräkningar och diarré på ett fartyg, som förmedlar förbindelsen

mellan Sverige och Ryssland, eller hos en person, som nyligen

kommit öfver från Ryssland. Hade man nu icke bakteriologien

att stödja sig på, så måste hvarje sådant fall behandlas som asiatisk

kolera, om det också vore aldrig så lindrigt. Då nu plötsliga sjukdomsfall

med kräkning och diarré äro ganska vanliga särskildt hvar sommar,

så ses, huru man, om man ej hade bakteriologien till hjälp, ofta skulle

tvingas att alldeles onödigt ålägga sig svåra rubbningar i trafiken, stora

kostnader och många andra obehag.

Sådana fall af inhemsk kolera skulle också kunna föranleda, att andra

länder fullkomligt i onödan förklarade Sverige eller delar däraf kolerasmittade

och därigenom tillfogade landet stora förluster. A andra sidan

skulle, om don bakteriologiska diagnosen ej funnes, asiatisk kolera kunna

införas till oss trots äfven den strängaste karantän och uppsikt. Koleradiarréet

kan nämligen ibland vara så ytterst lindrigt, att den person,

som lider däraf, oj anser sig sjuk, ja, det har i full analogi med förhållandena

vid difteri visat sig, att kolerabaciller kunna finnas i afföringarna

på fullt friska personer, som varit i nära beröring med

kolerasjuke.

Första gången man lyckades påvisa kolerabaciller i aflöringarna

hos personer, som icke ens hade antydan till diarré, men som lofvat i

nära beröring med kolerasjuke, var i Hamburg under koleraepidemien

1892_1893. I en del familjer voro nästan alla medlemmarne in

-

126

fekterade med kolerabaciller, i andra var bortåt hälften infekterad,

under det att endast en eller annan var sjuk. Denna iakttagelse förklarar

med ens en del epidemier, hvilkas uppkomst förut synts mycket

gåtfull, emedan man ej kunnat följa smittans utbredning.

Angående kolerabacillernas kvarblifvande efter aflupen sjukdom

hafva de bakteriologiska undersökningarne gifvit det praktiskt ytterst

viktiga resultatet, att tiden härför kan vexla mellan en och bortåt sju

veckor. Den från kolera tillfrisknade kan således ännu efter 1 y, månad

gifva anledning till ny smitta. Han bör således förblifva under

observation, till dess den bakteriologiska undersökningen visat, att han

är fri från kolerabaciller.

Undersökningar öfver kolerabacillens vitalitet i koleraafföringar

hafva visat, att kolerabacillen i sådant material bibehåller sig vid lif

mycket längre, än man förr trott. Oftast dör den visserligen mycket

hastigt, redan efter ett till tre dygn, men ibland har man sett den vid

lif i koleraafföringar efter mycket längre tid, en gång till och med efter

• 163 dagar, efter hvilken tid afföringarna således ännu kunna tänkas

framkalla ny smitta, något som äfvenledes förklarar en del till sin uppkomst

förut alldeles oförklarliga epidemier.

I mjölk kan kolerabacillen lefva ända till 6 dagar. På senare tider

gjorda undersökningar hafva visat, att kolerabacillen icke, såsom

man en tid trodde, dör när mjölken blir sur, utan att den kan hålla

sig vid lif eu tid äfven i sur mjölk.

Talrika undersökningar hafva konstaterat, att kolerabacillerna kunna

hålla sig vid lif ganska länge på många andra födoämnen, särskildt om

de äro skyddade för ljus. Kolerabaciller, som ympats på körsbär, kunna

lefva ännu efter åtta dagar; baciller, som ympats på kål, ännu efter

tjugu dagar och så vidare. I fuktig omgifning kunna kolerabacillerna

hålla sig vid lif ett halfår och därutöfver.

Kolerabacillen är ganska känslig mot intorkning, direkt solljus,

konkurrens med en del andra bakterier, brist på lämpligt näringsmaterial

och så vidare. Senare gjorda undersökningar hafva emellertid visat, att

kolerabacillen dock är något mer resistent, än man förut antagit.

För upphettning äro kolerabacillerna emellertid mycket känsliga;

de do ögonblickligen vid kokningstemperatur, efter 10 minuter vid 60°.

Däremot är deras motståndskraft mot köld rätt betydlig. I koleraafföringar,

som höllos vid 0° C., lefde kolerabacillerna ännu efter 20 dagar,

vid temperatur till 25° under fryspunkten voro de vid lif i 4 dagar.

Kolerabacillerna äro mycket känsliga för syror; redan 0,0 7 % saltsyra

eller salpetersyra hindrar deras utveckling, en omständighet, som

förklarar, att kolerabacillerna vanligen ej med lifvet kunna passera igenom

en frisk menniskomage, hvars magsaft innehåller betydligt mera saltsyra.

127

En mage, som genom sjukdom eller på annat sätt beröfvats sin saltsyra,

tillåter däremot koierabacillerna att passera lefvande och utveckla

sig i tarmarne.

Från flugor, som fångats i kolerasjuksalar, har man lyckats renodla

kolerabaciller. I afföringar från flugor, som utfodrats med koleramaterial,

har man ännu 14 dagar efter utfodringen kunnat påvisa

kolerabaciller.

Några af de i epidemiologiskt hänseende viktigaste resultaten af

undersökningarne öfver kolerabacillens förhållande till vatten förtjena

särskildt att omnämnas. Kolerabaciller hafva påträffats i vatten från

hamnar, sjöar, floder, brunnar, kanaler, grafvar och till och med i vattenledningsvatten.

I brunnsvatten, som infekterats med kolerabaciller,

lefde de ännu efter 30 dagar, i vatten från hamnen i Marseille ännu

efter 81 dagar. I vatten från Hamburgs hamn, hvilket försatts med

koleradejektioner eller renkulturer af kolerabaciller, fuunos lefvande

kolerabaciller efter 16—25 dagar. I Elbevatten, som infekterats med

koleraafföringar och som hölls vid 8° C., blefvo kolerabacillerna vid lif

nästan ett helt år.

I afföringar förekomma ej så alldeles sällan bakterier, hvilka hafva

ganska stor likhet med kolerabacillen och hvilkas säkra särskiljande

från denna senare kan bereda en ej erfaren undersökare ganska störa

svårigheter. För några år sedan var kunskapen om kolerabacillen ej

sä stor som nu; enstaka fall diagnosticerades som inhemsk kolera,

fastän de otvifvelaktigt voro asiatisk kolera och omvändt, detta emedan

man ej kunde skilja mellan kolerabacillen och dessa koleraliknande baciller.

På sista tiden har R. Pfeiffer uppfunnit en alldeles ny metod,

genom hvilken man kan skilja dessa koleraliknande bakterier från de

äkta kolerabacillerna. Djur göras oemottagliga för kolera genom insprutningar

af dödade kolerabacillkulturer. Blodserum från dessa koleraimmuna

(för kolera oemottagliga) djur blandas med en viss kvantitet

af den misstänkta bakteriearten, hvarefter blandningen insprutas i bukhålan

på ett marsvin. Är den misstänkta kulturen kolera, så kan den

icke utveckla sig i marsvinets bukhåla (emedan marsvinet blifvit oemottagligt

för kolera genom insprutningen af serum från det koleraimmuna

djuret), utan bakterierna lösas alldeles upp där. Är kulturen icke kolera,

blifva de insprutade bakterierna oförändrade, utveckla sig vidare i bukhålan

och döda slutligen djuret.

128

III. Tuberkulosen.

År 1882 lyckades Robert Kock visa, att tuberkulosens enda orsak

är en liten bacill med utomordentligt karakteristiska egenskaper, hvilken

bacill förekommer regelbundet och uteslutande vid tuberkulos.

Därmed var mensklighetens värsta fiende afslöjad och möjlighet

gifven att alltid taga reda på honom. Den diagnostiska betydelsen af

denna upptäckt inses lätt, om man betänker den tuberkulösa sjukdomens

talrika vexlingar med afseende på lokalisation, utseende och förlopp.

Nu kunde man bevisa, att eu hel del affektioner, om hvilkas rätta natur

man förut varit tveksam (exempelvis lupus och några andra hudsjukdomar,

en del mycket vanliga sjukdomar i lymfkörtlar, ben, leder

och senskidor), ej voro annat än tuberkulos; man kunde ock bevisa, att

perlsoten hos nötkreaturen ej är annat än den förhärjande tuberkulosen;

att äkta, med menniskotuberkulosen identisk tuberkulos icke sällan

förekommer äfven hos hästar, svin, getter samt någon gång äfven

hos andra däggdjur. En hos höns och en del andra foglar förekommande

tuberkulosliknande sjukdom har däremot visat sig icke vara identisk

med däggdjurstuberkulosen, hvilken tyckes så godt som alldeles saknas

hos foglar och kallblodiga djur. De lärdomar man i öfrigt vunnit genom

upptäckten af tuberkelbacillen äro redan nu stora och talrika. Vi anföra

blott ett par exempel af mera allmänt och hygieniskt intresse.

Tuberkelbacillerna äro synnerligen resistenta mot en hel del skadliga

inflytelser, såsom intorkning, upphettning med mera, ja de öfverträffa

i det hänseendet alla andra vegetativa (icke sporbildande) bakterieformer.

Tuberkelbacillerna kunna till exempel motstå intorkning

under flere månader. I ruttnande ämnen kunna de likaledes hålla sig

vid lif under månader. I torrt tillstånd dödas de ej genom timslång

upphettning till 100° C. I fuktigt tillstånd (exempelvis i mjölk)

duka de lättare under för upphettning, nämligen på 4 timmar vid 55°,

på en timme vid 60°, på 15 minuter vid 65°, på 10 minuter vid 70°,

på 5 minuter vid 80°, på 1 minut vid 95°. Andra vegetativa bakterieformer

do däremot vanligen redan efter ett par minuter genom inverkan

af temperaturer om 55 till 70°.

Tuberkelbacillernas motståndskraft mot kemisk desinfektion är äfvenledes

betydlig. Särskildt är det svårt att med sådana medel döda

de i upphostningar befintliga tuberkelbacillerna. Detta emedan slemmet

i upphostningarna hindrar desinfektionsmedlen att tränga in i bakteriekroppen.

Sublimat, detta eljes så kraftiga desinfektionsmedel, är på

129

grund häraf oanvändbart för desinfektion af tuberkulösa uppbostningar;

bättre är 5 % karbolsyrelösning och särskildt 10 % lysollösning, hvilken

senare desinfekterar tuberkulösa uppbostningar efter inverkan under 12

timmar. Rökning eller saltning af tuberkulöst kött äro icke betryggande

mot smittofara.

Tuberkelbacillerna växa ej vid temperaturer under 29° C. Bästa

utvecklingstemperaturen är omkring 37 ä 38°. Ehuru tuberkelbacillerna

sålunda ej föröka sig vid låga temperaturer, äro de icke desto mindre

synnerligen motståndskraftiga mot sådana, ity att deras vitalitet föga

påverkas af äfven långvarig och stark kyla.

För ljus äro tuberkelbacillerna deremot mycket känsliga. Af direkt

solljus dödas renkulturer af tuberkelbaciller på en tid af några

minuter till några timmar allt efter kulturlagrets tjocklek. Diffust

dagsljus verkar på samma sätt, ehuru långsammare; tuberkelbacillkulturer,

som få stå vid ett fönster, do efter 5 till 7 dagar.

På experimentell väg kan man framkalla tuberkulos bos därför

mottagliga djur genom att inympa renkulturer af tuberkelbaciller eller

annat tuberkulöst material (tuberkulösa uppbostningar, tuberkulos mjölk,

af tuberkulos angripna likdelar) under huden på försöksdjuret. Många

experiment visa ock, att tuberkulos kan framkallas genom utfodring

med tuberkelbacillhaltigt material eller genom inandning af fint fördelade

tuberkelbacillhaltiga ämnen.

Tuberkelbacillen träffas endast och allenast där, hvarest tuberkulösa

uppbostningar och tuberkulöst affall fått komma. På andra ställen

finnes icke tuberkelbacillen, den är icke, som man väl en tid var böjd

att tro, ubiquitär. De åtgärder, till hvilka detta faktum gifvit anledning,

har man till största delen att tillskrifva, att, såsom statistiken visar, antalet

dödsfall i tuberkulos i många trakter och länder under senare år

varit betydligt mindre, än man skulle väntat af medeltalen från de föregående

åren. I Amerika och i Tyskland har man också börjat utfärda

förordningar, som äro egnade att skydda mot smitta genom tuberkelbacillhaltiga

uppbostningar eller dylikt.

Tuberkulösa patienter läggas nu å sjukhusen, så vidt möjligt, ej

i samma rum som andra sjuka. En af sjukhusens viktigaste uppgifter

hav man insett vara att lära de lungsjuke att oskadliggöra sina upphostningar.

Verkan af kunskapen härom framgår på ett alldeles särskildt

sätt däraf, att tuberkulosen i trakter, som omgifva väl skötta

lungsotssanatorier, ej ökats, utan tvärt om minskats. I Palkenstein i

Taunus till exempel utgjorde mortalitetsprocenten i tuberkulos före

sanatoriets anläggning 18,9 % och efter sanatoriets anläggning 11,9 %.

130

Damm, som samlas i omgifningen af lungsotspatienter, innehåller

relativt ofta tuberkelbaciller. Annat torrt damm, exempelvis från rum,

där andra sjuka eller friska personer vistas, damm från gator innehåller

ej tuberkelbaciller. Så länge upphostningar äro fuktiga, kunna de ej

smitta genom inandning. Om de däremot få torka in (på golfvet, i näsdukar,

sängkläder och så vidare) och i form af damm fördela sig i luften,

kunna de smitta vid inandning. Faran för smitta genom intorkadt damm

är dock antagligen mindre än faran för smitta genom de små partiklar,

som utslungas från den lungsjuke, då han hostar, talar eller nyser.

Mjölk från tuherkulösa kor kan innehålla tuberkelbaciller, äfven

om jufren äro fria från tuberkulösa förändringar, ett faktum, hvars betydelse

särskildt framgår, om man betänker, att tuberkulosen i många

trakter förekommer hos 50 % eller därutöfver bland nötkreaturen. I

handeln förekommande mjölk och smör innehålla relativt ofta äkta

virulenta tuberkelbaciller.

Att smitta genom tuberkelbacillhaltig mjölk spelar en stor rol för

såväl menniskor (och särskildt för barn) som för djur, har visats genom

talrika iakttagelser. Äfven kött af tuberkulösa djur, såväl från

nötkreatur som särskildt från svin, kan ge anledning till tuberkulos infektion.

Blodet af tuberkulösa djur och särskildt af tuberkulösa svin

kan äfvenledes vara smittosamt.

I fråga om tuberkulosen bör slutligen ännu eu för hela denna

fråga viktig upplysning, som bakteriologien gifvit oss, framhållas. Före

Kochs upptäckt af tuberkelbacillen rådde både hos allmänheten och

många läkare den uppfattningen, att tuberkulosen och speciellt dess

vanligaste form, lungsoten, vore obotlig. Då ett fall af tuberkulos gick

till helsa, kunde alltid den invändningen göras, att det i själfva verket

kanske aldrig varit fråga om tuberkulos, utan om någon annan affektion,

som en tid förlupit på samma sätt som tuberkulos. Sedan tuberkelbacillen

blifvit upptäckt, har man emellertid kunnat förebringa absolut

vetenskapliga bevis på, att tuberkulos och lungsot kunna botas.

Hvilken betydelse detta faktum har för den energi och det allvar, man

nu egnar tuberkulosfrågan, ligger i öppen dag.

IV. De smittosamma svins jukdomai;:?-

Den bakteriologiska diagnosens betydelse framgår äfven, om vi taga

i betraktande sjukdomar, som endast angripa djuren. Vi nämna som

exempel några smittosamma sjukdomar hos svinen.

Innan bakteriologien för några år sedan gripit orducr^e in i läran

om svinens sjukdomar, sammanförde man alla hos svin i stor utbredning

131

förekommande sjukdomar under en grupp, inom hvilken för öfrigt rådde

fullkomlig förvirring med afseende på benämning, symtomgruppering och

så vidare. På senare tider har det emellertid lyckats bakteriologien att

äfven här bringa ordning, att taga reda på sjukdomsorsakerna och att

indela sjukdomarne efter deras orsaker.

Bakteriologien lär oss, att det tinnes minst tre olika farsotartade

infektionssjukdomar hos svinen, nämligen rödsjuka, svinpest och svin(lung)sjuka.

Rödsjukan är beroende på en mycket liten bacill med särskilda igenkänningstecken.

Under naturliga förhållanden synes infektionen komma

till stånd på det sätt, att de friska svinen med födan förtära de mycket

smittosamma exkrementen från sjuka svin. Bacillen håller sig länge

vid lif i ruttnande vätskor; i större köttstycken är den svår att döda

genom kokning, rökning eller saltning. Svinrödsjukans bacill är mycket

patogen äfven för råttor, hvilka ofta öfverföra smittan på svinen.

Nötkreatur, får, hästar, hundar, kattor, marsvin, höns, gäss och ankor

äro oemottagliga för svinrödsjukans smittämne. Bland svinen angripas

endast de ädlare raserna, de andra svinraserna äro nästan immuna

mot svinrödsjukan.

Genom upptäckten af rödsjukans bakterie kan man nu å ena sidan

skilja rödsjukan från svinpesten och svin(lung)sjukan, å andra sidan till

rödsjukan hänföra en del svinsjukdomar, som förut gått under helt andra

namn, men som äfvenledes äro beroende på rödsjukans bakterie.

Frågan om svinpestens och svin(lung)sjukans orsaker och förhållande

till hvarandra är ej ännu fullkomligt utredd, men sannolikt

komma de att få rätt, som hålla före, att de nämnda sjukdomarne hafva

olika orsaker och sålunda äro två från hvarandra helt och hållet skilda

sjukdomar.

Svin(lung)sjukan är en smittosam sjukdom, framkallad af en oval

orörlig bakterie, som ger upphof till inflammationer i lungor och lungsäck.

Sjukdomsförloppet är vanligen mycket hastigt, varar endast några

timmar till några dagar. Svinlungsjukan har visat sig bero på samma

bakterie, vare sig den uppträdt i Tyskland, Frankrike eller Amerika.

Svinpesten är förorsakad af en annan, rörlig bakterie och utmärkes

af inflammation i groftarmen jämte tecken på blodförgiftning samt ofta,

men först sekundärt, tillstötande lunginflammation och lungsäcksinflammation.

Dessa sekundärt tillstötande lungaffektioner förorsakas ofta af

svinlungsjukans bakterie. Man kan således finna en »blandningsinfektion»

med svinlungsjukans och svinpestens bakterier, en omständighet,

som nog försvårat utredningen af frågan om dessa båda sjukdomars

orsaker.

132

Svinpest kan man experimentellt framkalla genom att låta svin

förtära renkulturer af svinpestbacillen. Under naturliga förhållanden

upptages bacillen säkerligen med födan.

Sjukdomsförloppet vid svinpest kan vara utomordentligt vexlande;

djuren kunna ibland do efter 24 timmar, ibland varar sjukdomen veckor

och månader. Diagnosen möjliggöres ofta endast genom bakteriologisk

undersökning.

Genom de bakteriologiska undersökningarne har man kunnat identifiera

svinpesten, vare sig den uppträdt i Amerika, Danmark, Sverige,

Frankrike eller annorstädes, och det finnes sålunda nu ej längre grundad

anledning att tala om amerikansk, dansk, svensk eller fransk svinpest.

V. Öfversikt af de smittosaininn sjukdomar, hvilkas orsak är känd.

De viktigaste af de sjukdomar, hvilkas lefvande smittoämne vi

redan nu känna, äro utom de redan nämnda: tyfoidfebern, återfallsfebern,

pesten, spetälskan, lunginflammationen, epidemiska hjärnhinneinflammationen,

influensan, ros- och sårfebrarne, dröppeln, stelkrampen,

frossan, aktinomykosen, mjälthranden, mjältbrandsemfysemet, lungrötan,

rotsen med flera. Vid hvar och eu af dessa sjukdomar har den bakteriologiska

undersökningen ett värde, om hvilket de mera utförligt anförda

exemplen gifva klarare föreställning. Dessa exempel visa, att bakterioiogiens

betydelse ligger ej endast uti den säkra hjälp för diagnosen

den i tvifvelaktiga fall lemnar läkaren vid sjuksängen, utan lika mycket

i de upplysningar den ger i hygieniskt hänseende till förekommande

af sjukdomarnes uppkomst och utbredning hos menniskor och djur.

De bakteriologiska undersökningarne hafva visat, hvar och huru

länge vi med större eller mindre sannolikhet kunna vänta att finna

smittämnet. De hafva lärt, att det kan finnas hos den sjuke längre

eller kortare tid efter tillfrisknandet, att det kan finnas under längre

eller kortare tid hos eljest alldeles friska personer, som kommit i närmare

beröring med den sjuke,! att det ibland kan, ibland icke kan

öfverföras från menniskor till djur och omvändt, att ingångsporten

i kroppen för smittan är olika i olika fall, att smittämnet håller sig

vid lif under olika lång tid, beroende på huruvida det får intorka

eller ej, beroende på olika temperatur, ljusförhållanden med mera;

att det kan förekomma i mjölk, kött och andra födoämnen, i damm,

tvätt, å möbler, i marken, i luften, i vattnet och så vidare. Bakteriologien

har visat, att de olika smittämnena i alla dessa olika afseenden

förhålla sig mycket olika. Man har lärt känna de omständigheter,

som gynna de olika bakteriernas utveckling, man har lärt känna

133

de olika bakteriernas motståndskraft mot skadliga inflytelser, det bästa

sättet att tillintetgöra dem och så vidare.

Ofvan hafva anförts några exempel på, huru bakteriologien lärt

oss att diagnosticera de smittosamma sjukdomarne genom sjukdomsorsakens,

smittämnets direkta påvisande, huru den lärt oss förekomma

dessa sjukdomar genom att visa oss, hvar smittämnet är att söka, genom

att visa oss de medel, genom hvilka det lättast kan tillintetgöras. Men

bakteriologien har äfven funnit andra medel, genom hvilka vi kunna

icke blott igenkänna och förekomma smittosamma sjukdomar, utan också

bota dem, då de redan utbrutit. Dessa medel utgöras af vissa bakteriologiska

preparat, af hvilka åtskilliga redan vunnit den betydelse, att de

i Europas flesta stater framställas fabriksmässigt i stor skala antingen

å statens eller enskildes laboratorier.

Det kan därför vara lämpligt att med några ord belysa de principer

och metoder, som äro ledande vid framställningen af dessa ämnen,

hvilka resultat som med dem vunnits och hvilka förhoppningar man är

berättigad att hysa till de fortsatta försöken att uppfinna och begagna

bakteriologiska preparat i medicinskt och hygieniskt syfte.

Yl. Tuberkulinet.

De metoder, som användas för ställande af den bakteriologiska

diagnosen, gå i allmänhet ut på att i hvarje särskildt sjukdomsfall påvisa

den karaktäristiska sjukdomsalstrande bakterien, difteribacillen,

kolerabacillen, tuberkelbacillen och så vidare. I de ej sällan förekommande

fall, då det möter svårighet att under lifvet komma åt de delar,

där smittämnet är lokaliseradt, och att från dessa taga prof till bakteriologisk

undersökning, har man uppfunnit en del andra viktiga

metoder att ställa bakteriologisk diagnos.

En af dessa metoder består däri, att man på undersökningsföremålet

insprutar vissa substanser, som bakterierna bilda, då de växa på

artificiellt näringssubstrat, samt observerar de fenomen, som i följd däraf

uppträda bos don för smitta misstänkta organismen. Metoden grundar sig

på llobert Kochs iakttagelse, att om man på menniskor eller djur insprutar

eu del omsättningsprodukter, som bildas af tuberkelbacillen vid dess

utveckling i glycerinhaltig buljong, verkan af en sådan insprutning blir

134

helt olika på friska individer och på sådana, som lida af tuberkulos.

Insprutar man dessa omsättningsprodukter, det så kallade tuberkulinet,

på friska individer, så har det ingen effekt alls, insprutar man däremot

tuherkulin på menniskor eller djur med låt vara den minsta och

mest fördolda tuberkulösa härd, så inträder hastigt en reaktion med

feber och andra symtom.

Nyttan af tuberkulinet är pröfvad och erkänd i alla civiliserade

länder. I Sverige har från April 1895 till Oktober 1899 undersökts i

rundt tal 150,000 nötkreatur. I Danmark hafva till midten af 1898 omkring

225,000 djur blifvit undersökta. I de flesta länder i Europa och

Nordamerika fortgå tuberkulinundersökningar i stor omfattning. Dessa

undersökningar äro öfverallt, äfven i Sverige, stadda i utomordentligt

hastig ökning, såsom helt förklarligt är, då vi först genom dem äro i

stånd att upptäcka tillvaron af de så ytterligt ofta förekommande tuberkulösa

a Sektioner, som ej å den lefvande äro tillgängliga för direkt

bakteriologisk undersökning. Innan tuberkulinet fanns, hade striden

mot tuberkulosen hos nötkreaturen ganska liten utsikt att kunna föras

med framgång. Ty om man också af ladugårdsbesättningarna slaktade

ner en större eller mindre del, som kunde misstänkas vara sjuk, så

återstodo dock alltid många djur, som till utseendet voro friska, men

som ändock ledo af tuberkulos, ehuru så lokaliserad, att den ej kunde

upptäckas å det lefvande djuret med de vanliga undersökningsmetoderna.

Tuberkulinundersökningarne hafva visat, att tuberkulosen hos

notkreaturen är alldeles ofantligt utbredd. I Tyskland anses 60 %, i

Danmark 30 % af nötkreaturen vara tuberkulösa. Hos oss i Sverige

saknas statistiska uppgifter angående tuberkulosens förekomst hos nötkreaturen,

särskildt därför, att vi icke haft offentliga slakthus, hvilka

före tuberkulmets införande ensamt möjliggjort sådana beräkningar.

Tuberkulinets betydelse vid bekämpandet af nötkreaturstuberkulosen

är således uppenbar. Striden mot denna sjukdom har sin eminenta betydelse

icke blott genom de stora ekonomiska förluster, sjukdomen tillfogar

näringarna, utan lika mycket genom den omständigheten, att tuberkulosen

från djuren och speciellt från nötkreaturen säkerligen ofta

öfverföres på menniska!!.

VII. Vaccination i allmänhet och vaccination mot smittkoppor

särskildt.

Ofvan har antydts, att det bevisligen ej sällan inträffar, att personer

härbergera, verkligen äro smittade med en sjukdomsalstrande bakterie,

exempelvis difteri- eller kolerabacillen, men utan att bakterien

135

hos dem förmår framkalla sjukdom. Sådana personer äro tydligen

oemottagliga för smitta med den respektive bakterien. Förekomsten

af en sådan individuell immunitet kan man konstatera vid en stor

mängd af infektionssjukdomarna. Yi se dagligen, att af alla dem, som

äro utsatta för ett visst smittämne (för tuberkulos, difteri, influensa,

skarlakansfeber och så vidare), sjuknar endast en del, de andra gå fria.

Detta kan ju någon gång bero därpå, att smittämnet händelsevis icke

blifvit öfverfördt till dem, som icke sjukna, i många fall beror det

dock säkert därpå, att smittämnet, ehuru det öfverförts på organismen,

icke förmår skada densamma. De nämnda exempeln angående förekomsten

af kolera.- och difteribaciller hos fullt friska jämte en hel del liknande

iakttagelser lemna ett särskildt slående bevis på förekomsten åt

immunitet. Det är denna immunitet och icke bristande tillfälle till infektion,

man har att tillskrifva, att en smittosam sjukdom endast angriper

en eller några djurarter och mången gång är det denna immunitet man

måste tillskrifva, att bland de öfverhufvud mottagliga arterna oftast endast

en större eller mindre del af de för smittan utsatta individerna sjuknar.

Immuniteten kan antingen vara medfödd och beroende på ännu

obekanta orsaker eller också är den förvärfvad, vare sig på naturligt

eller artificiellt sätt. Fn person, som genomgått koppor, tyfoid- eller

skarlakansfeber, är i regeln skyddad för att under sin återstående lefnad

återfå dessa sjukdomar. Här har eu förvärfvad naturlig immunitet uppkommit.

Bakteriologien har emellertid lärt oss att äfven på artificiel

väg framkalla immunitet för smittosamma sjukdomar.

Det första ekopgörande meddelandet angående möjligheten af artificiell

immunisering mot smittosamma sjukdomar gjordes 1798, då

Jenner efter mångåriga studier och undersökningar kunde konstatera, att

personer, som ympats med innehållet i blåsorna vid kokoppor, blefvo

oemottagliga för de äkta smittkopporna. Jenner fann, att om en person

smittats med innehållet i sådana blåsor, så uppstod ett af bläsor

bestående utslag på smittningsstället, hvilket utslag förlöpte utan namnvärd

rubbning af det allmänna välbefinnandet. Personer, som genomgått

en sådan lindrig affektion af kokoppor, visade sig sedan vara

oemottagliga för de äkta smittkopporna, de voro »vaccinerade» mot

smittkoppor. Denna upptäckt och den profylaktiska vaccination mot

smittkoppor, som den framkallat, har varit eu af mensklighetens största

välsignelser. De förhärjande koppepidemierna hafva försvunnit i alla

civiliserade länder och i de stater, där vaccinationen bcdnfves omsorgsfullt

är dödligheten i koppor nästan lika med noll.

’ Den sannolikaste förklaringen till att kokoppor skydda mot smittkoppor

är denna. Kokoppor och likta smittkoppor äro sjukdomar framkallade

af samma smittämne, samma mikroorganism. Detta koppsmitt

-

136

ämne försvagas till sin lifskraft och verkan, då det utvecklar sig i nötkreaturens

organism, som för detta smittämne är mindre lämplig än menniska^

organism. Det kan därföre, då det från nötkreaturet öfverföres

på menniska!!, endast framkalla en lindrig koppsjukdom. Men denna

lindriga sjukdom skyddar menniskan från att få den svåra sjukdomen,

lika säkert som en genomgången äkta koppsjukdom skyddar mot förnyad

smitta med koppor.

Det berättigade i denna förklaring, till hvilken man kommit

särskilt genom senare tiders undersökningar, visa en del nedan anförda

exempel, af hvilka tydligt framgår, att föregående smitta med ett

på något satt försvagadt smittämne skyddar mot efterföljande smitta

med samma slags smittämne, äfven om det då är betydligt kraftigare

eller till och med har sin högsta möjliga virulens.

Vill. Pasteurs ympning mot hönskolera och betydelsen af denna

Pasteurs upptäckt.

Alltsedan 1798 voro läkarnes sträfvanden riktade på att mot andra

infektionssjukdomar finna medel, vacciner, liknande det mot smittkoppor

XP aC"ia'' T,Men försöken och förhoppningarna slogo fel ända till år

1880, då Pasteur meddelade sina iakttagelser angående artificiell immumsering

mot hönskolera, en iakttagelse, som på grund af sina konsekvenser

kan värdigt ställas vid sidan af Jenners upptäckt..

Honskolera är en hos höns och en del andra fjäderfän epizootiskt

uppträdande sjukdom, som beror på en liten af Pasteur renodlad bacill

Minimala kvantiteter af eu renkultur af denna bacill döda höns dufvor

gass, ankor, fasaner, kaniner och råttor.

Pasteur fann nu, att om man helt enkelt låter en renkultur af

honsko erabaciller stå i luften eu längre tid, så försvagas den så, att

en forlorar sm förmåga att döda höns. De djur, som ympas med en sådan

gammal kultur, få endast en lokal affektion, men blifva sedan oemottagliga

för äfven färska, fullvirulenta kulturer, som döda kontrolldiuren

p vanlig tid och på vanligt sätt. Immuniteten varar omkring ett år.

Jenners upptäckt berodde på rent empirisk forskning; orsaken till

kopporna, den sjukdom mot hvilken Jenner fann sitt skyddsmedel var

obekant och skyddsmedlet själft, som utgöres af innehållet i blåsorna å

jufren vid kokoppor, var också alldeles obekant till sin innersta natur

Vaccinationens egentliga väsen var och måste förblifva en gåta, så länge

man ej kände vare sig sjukdomens eller skyddsmedlets verkliga natur

öenner hade gjort ett snillrikt grepp, grundadt på skarp iakttagelse.

Men hvad vaccinationen egentligen innebar, det visste man icke och

137

ett århundrade förgick, innan man genom Pasteurs upptäckter fick förklaringen.

Pasteurs immuniseringsförsök 1880 beteckna en ny period i medicinens

och hygienens historia. Pastour hade först sökt och funnit orsaken

till hönskoleran och visat, att sjukdomens orsak var en bacill,

med hvilken man regelbundet kunde hos höns framkalla en dödande

sjukdom, hönskolera. Vidare fann han, att renkulturer af denna bacill

genom att stå länge i luften försvagades, blefvo mindre giftiga, så att

de ej dödade djuren, utan blott åstadkommo en lindrig affektion, efter

hvars förlopp djuren blefvo oemottagliga för infektion med färska, högvirulenta

bakterier. Vid Pasteurs försök äro de viktigaste momenten

kända och man hade att vid andra infektionssjukdomar förfara på samma

sätt, som Pasteur gjort vid hönskoleran; med andra ord, man hade nu

funnit en princip och en generell metod. Dessas användbarhet vid talrika

infektionssjukdomar har också bekräftats på ett lysande sätt.

Principen i PasteuTS immunisering mot hönskolera är, såsom af

ofvanstående framgår, att behandla djuret med en försvagad kultur af

samma bakterie, mot hvilken djuret skall immuniseras.

Försvagandet af bakterien har man funnit kunna ske på många

olika sätt: genom att låta bakteriekulturen blifva gammal, genom att

utsätta den för höga temperaturer eller för solljus, genom att låta den

intorka längre eller kortare tid, genom att behandla kulturen med vissa

kemiska substanser, genom att låta bakterien passera genom djur, som

äro mindre mottagliga för densamma, och så vidare. Genom att använda

det ena eller andra sättet har man lyckats framställa »vacciner»,

det vill säga försvagade smittämnen, som skydda mot samma smittämne,

äfven då det är fullvirulent, mot bland annat mjältbrand, mjältbrandsemfysem,

svinrödsjuka, rabies, lunginflammation, sårfebrar, tyfoidfeber,

kolera, pest med flera.

IX. Pasteurs ympningar mot rabies.

Ännu känner man icke den mikroorganism, som framkallar rabies.

l}asteur använde vid immunisering mot donna sjukdom i stället för föisvagade

renkulturer af den sjukdomsalstrande mikroorganismen lyggmärgen

af kaniner, som ympats med delar af centrala nervsystemet från

rabiessjuka hundar. Centrala nervsystemet af galna hundar innehåller

nämligen det okända smittämnet, som således genom ympningen öfverföTes

på kaninerna, hos hvilka smittämnet likaledes lokaliserar sig till

bland annat centrala nervsystemet. Kaninerna do då af rabies, hvarefter

deras ryggmärg prepareras fram och torkas. Ju längre ryggmärgen

138

torkas, dess mindre giftig blir den, slutligen blir den alldeles ogiftig.

Om nu hundar ympas med först svagt giftig (länge torkad) och sedan

allt starkare giftig ryggmärg af i rabies döda kaniner, blifva hundarne

slutligen alldeles oemottagliga för äfven det starkaste (färskaste) rabiesgift

respektive mot bett af rabiessjuka hundar.

Sedan Pasteur visat, att hundar kunde på ofvanskrifna sätt skyddas

mot smitta med rabiesgiftet, använde han samma medel och metod

å menniskor, som blifvit bitna af galna djur och sålunda infekterade

med rabiesgiftet. Resultaten blefvo glänsande.

Pasteur hade genom sina undersökningar öfver hönskolera upptäckt

de grundläggande principerna för skyddsympningen, för sättet

att förekomma smittosamma sjukdomar. Genom sina undersökningar

öfver rabies visade Pasteur för första gången möjligheten att rädda

organismen, äfven sedan smittämnet fått fast fot i densamma.

X. Immunisering medelst bakteriernas ämnesomsättningsprodukter.

Hittills hade man vid immuniseringen användt visserligen försvagade,

men dock lefvande bakterier af samma art, mot hvilken man sökte

framkalla immunitet. År 1887 funno . Salmon och Smith, .att immunisering

^ också kunde ske därigenom, att man i stället för den lefvande

bakterien använde de af densamma producerade ämnesomsättningsprodukterna

eller gifterna, Man gör då antingen så, att man fullständigt

dödar bakterierna, till exempel genom upphettning, och sedan insprutar

den dödade kulturen i småningom stigande doser eller så, att man odlar

bakterierna i buljong eller dylikt och medels filtrering befriar buljongen

från bakterierna, hvarefter man använder de i buljongen lösta

ämnesomsättningsprodukterna till insprutning. Det finnes ett mycket

stort antal dels rent experimentella dels naturliga infektionssjukdomar,

mot hvilka man på sistnämnda, kemiska sätt lyckats immunisera.

Såsom exempel må följande anföras. Marsvin, som äro utomordentligt

känsliga för minimala mängder difteribaciller, kunna skyddas

mot äfven enorma mängder af denna bacill genom föregående insprutning

af 10 20 ccm difteribuljongkultur, som under en timma upphettats

till 60 ä 70 C. På alldeles analogt sätt kunna marsvin skyddas mot

infektion med kolerabacillor, för hvilka de eljest äro mycket känsliga.

Djur, som do vid infektion med stelkrampens bacill, tyfoidbacillen,

maligna ödemets, svinrödsjukans och mjältbrandsemfysemets bacill

och så vidare, kunna äfvenledes göras fullkomligt okänsliga för dessa

sjukdomars bakterier genom föregående behandling med den ifrågavarande

bakteriens ämnesomsättningsprodukter.

139

XI. Serumhehandlingen.

År 1890 tog immuniseringsläran ett utomordentligt viktigt steg

framåt. Behring och Kitasato upptäckte då, att om en individ genomgått

en infektionssjukdom, som uppkommit genom naturlig infektion

eller genom artificiell ympning, och om individen därigenom vunnit

en naturlig eller genom ympningarna på något af ofvan antydda sätt

artificiellt framkallad immunitet, så har denna individs blod och det

af blodet vunna serum förmåga att öfverföra immuniteten på andra

individer, som eljest äro mottagliga för samma infektion.

Om till exempel kaniner immuniseras mot stelkramp, så har blodseram

från dessa kaniner förmåga att skydda råttor mot infektion med

stelkramp, ehuru råttorna eljest äro mycket känsliga för stelkrampens

smittämne. Men icke nog med det; detta serum från tetanus- (stelkramp-)

immuna kaniner har icke blott preventiva egenskaper, det har

äfven förmåga att bota, sedan infektionen redan kommit till stånd och

sjukdomen utbrutit.

Liknande rön hafva gjorts vid difteri. Marsvin, hästar med flera

djur kunna på många sätt immuniseras mot difteri, exempelvis genom

insprutning af successivt stigande doser af difteribacillens ämnesomsättningsprodukter,

hvilka erhållas genom filtrering af buljongkulturer af

difteribaciller. Serum från sålunda mot difteri immuniserade djur har

förmåga att skydda andra individer och speciellt äfven menniskor mot

infektion med difteribaciller och att bota de individer, hos hvilka difterisjukdomen

redan utbrutit. De experimentella undersökningarna hafva

gifvit liknande resultat med svinrödsjukans, svinpestens, hundgalenskapens,

hönskolerans, tyfoidfeberns, kolerans, lunginflammationernas,

sårfebrarnas och pestens bakterier med flera.

Artificiell immunitet kan, såsom af ofvanstående framgår, vinnas

på olika sätt:

1) genom behandling med lefvande, ehuru försvagade smittämnen;

2) genom behandling med smittämnenas omsättningsprodukter;.

3) genom insprutning å djuret af blodserum från ett annat djur,

som förut immuniserats medels metod 1 eller 2.

Än lyckas man bättre med den ena än med den andra metoden.

Ofta kan man med godt resultat använda hvilken som helst af de tre

metoderna. „ , „, „ „„

Metod 3, serumbehandlingen, har vissa stora företräden framtor

de andra metoderna. Insprutning af lefvande, om ock försvagade

bakterier eller af bakteriernas giftiga omsättningsprodukter är alltid förenad

med eu viss risk. Ehuru man så småningom fått allt större er

-

140

Orenhet om dessa medels, »vaccinernas» beredning och dosering, är

deras verkan dock ännu ej fullt beräknelig, en olägenhet, som är särskildt

beaktansvärd, då det gäller att behandla menniskor medelst metod

1 eller 2. Annorlunda förhåller det sig med »immunsera»; dessa sera,

äfven kallade »antisera», äro alldeles ofarliga.

En annan olägenhet med metoderna 1 och 2 är, att de alltid taga

någon, ofta jämförelsevis lång tid i anspråk, innan immuniteten inträder;

organismen behöfver eu viss, i olika fall olika lång tid, innan den hinner

utarbeta de mot bakterien respektive dess gifter skyddande substanserna,

innan den förvärfvar sin »aktiva immunitet». Vid metod 3, vid

serumbehandhngen, inträder immuniteten däremot nästan ögonblickligen;

organismen erhåller på en gång, så att säga till skänks, de i och af en

annan organism färdigbildade skyddande ämnena: »passiv immunitet».

Just på grund af denna sin snabba verkan är serumbehandlingen särskilt

lämplig, då sjukdomen redan utbrutit, då det gäller att utan

uppskof sätta organismen i stånd att bekämpa smittämnet.

XII. Några statistiska uppgifter angående vaccination och seruni

behandling.

Bland de talrika redogörelserna för dessa frågor kunna här endast

några få anföras.

Mjältfo andsvaccinationens betydelse belyses af exempelvis Chamberlands

statistik för Frankrike omfattande åren 1882—1893 och Hutyras

statistik för Ungern.

I Frankrike ympades mot mjältbrand:

År 1882

» 1883

» 1884

» 1885

» 1886

» 1887

» 1888

» 1889

» 1890

» 1891

» 1892

» 1893

35,654 nötkreatur 270,040 får

.. 26,453

2

268,505

2

... 33,900

2

316,553

»

- 34,000

2

342,040

2

.. 39,154

2

313,288

2

.. 48,484

2

293,572

2

.. 34,464

2

269,574

2

.. 32,251

2

239,974

»

.. 33,965

2

223,611

2

.. 40,736

2

218,629

2

41,609

2

259,696

2

.. 38,154

2

281,333

2

Summa 438,824nötkreatur3,296,815 får.

141

Af särskilda berättelser, som insändts angående 200,962 af alla de

ympade nötkreaturen och angående 1,788,667 af alla de ympade fåren,

framgår att dödligheten i mjältbrand bland de ympade nötkreaturen var

0,34 % och bland de ympade fåren 0,94 *. Bland icke ympade djur

var dödligheten i mjältbrand för nötkreatur 5 % och för får 10 %.

I Ungern ympades under åren 1889—1895/96 mot mjältbrand sam

manlagdt

16,

574 hästar .................... med totalförlust efter ympningen åt 0,2 0 %,

277,281 nötkreatur ....... » » » * * 0,08 %''

663,318 får ......................... » 8 8 8 , * *’

Berättelser omfattande andra hälften af år 1895 och första hälften

af år 1896 och innehållande särskilda redogörelser för 6,144 bland de

under detta år mot mjältbrand ympade hästarne, 108,999 bland de ympade

nötkreaturen och 143,857 bland de ympade fåren visa en totalförlust

i mjältbrand af 0,io % af hästarne, 0,04 % af nötkreaturen och

0 17 % af fåren. Motsvarande siffror för andra hälften af år 1896 och

för första hälften af år 1897 äro 6,804 hästar, 118,858 nötkreatur och

176,670 får med en dödlighet i mjältbrand af respektive 0,56, 0,03 och

0, i 2 %. . ...

»Laboratoire Pasteur-Chamberland» i Budapest levererade mjait

-

brandsvaccin:

År 1886 för.....

.... 106

hästar,

» 1889

?> .....

.... 837

»

» 1892

» .....

.... 3,838

» 1893

2> .....

.... 6,420

» 1894

» .....

. . 6,291

»

* 1895

» .....

.... 7,295

> 1896

» .....

.... 7,841

»

» 1897

» .....

.... 8,303

»

900 nötkreatur,

3,500 får

16,073

87,275

»

54,633

286,310

»

91,018

291,505

110,739

222,684

»

125,652

207,373

3>

124,718

»

204,747

»

146,231

244,081

»

Vaccination mot svinrödsjulca användes i Tyskland, Ungern, Schweiz

och Frankrike. Gynnsammast låta underrättelserna från Frankrike och

Ungern. . .

Enligt Chamberlands statistik för åren 1886 — 1892 var antalet i

Frankrike mot rödsjuka ympade svin 1886: 7,087, 1887: 7,467, 1888:

15 958, 1889: 19,338, 1890: 17,658, 1891: 20,583, 1892: 37,900, för de sju

åren sammanlagt således 125,991. Efter ympningarne var enligt särskilda

redogörelser för 75,455 af de ympade svinen mortaliteten 1,45 %.

Medelmortaliteten i svinrödsjuka bland icke ympade svin var 20 % eller

därutöfver (enligt somliga veterinärer ända till 60 ä 80 *).

Ur Hutyras årsberättelser för Ungern må följande anföras:

Berättelser omfattande andra hälften af år 1895 och första hälften

142

af år 1896 och innehållande särskilda redogörelser för 332,446 bland de

under detta år mot rödsjuka ympade svinen visa en totalförlust i rödsjuka

af 1,76 %. Motsvarande siffror för andra hälften af år 1896 och

första hälften af år 1897 äro 211,741 svin med en dödlighet i rödsjuka

af 0,34 %. Medelmortaliteten i rödsjuka åren 1888-1894 var för ympade

svin 0,75 %) förlusten i rödsjuka bland icke ympade svin var förut

vanligen 10 å 20 %, icke sällan ända till 30 å 40 %.

»Baboratoire Pasteur-Chamberland» i Budapest levererade rödsjukevaccin:

-

År 1887 ..........................

» 1888 .........................

» 1889 ...........................

» 1890 ...........................

» 1891 ..........................

» 1892 ...........................

» 1893 ...........................

» 1894 ..........................

» 1895 ...........................

» 1896 .........................

» 1897 ...........................

för omkring 5,000 svin

» » 24,000 »

» 132,000 »

» » 361,000 »

» » 352,000 »

» » 462,000 »

» » 501,000 »

» » 681,000 »

» » 638,000 »

» » 345,000 »

» » 252,000 »

Ympning mot mjältbrandsemfysem användes i Frankrike, Österrike,

Ungern, Schweiz, Tyskland och andra länder. Från alla håll äro uppgifterna

mycket gynnsamma.

Berättelser från Ungern omfattande andra hälften af år 1895 och

första hälften af år 1896 samt innehållande särskilda redogörelser för

1,303 bland de mot mjältbrandsemfysem ympade nötkreaturen visa en

mortalitet af 0,23 %. Motsvarande siffror för andra hälften af år 1896

och första hälften af år 1897 äro 2,469 nötkreatur med en mortalitet

af 0,16 %.

I Baden ympades 1886—1891 2,797 nötkreatur mot mjältbrandsemfysem.

Af dessa dogo endast 3 af följderna af vaccinationen och

intet enda dog af spontant mjältbrandsemfysem.

De ofvan anförda siffrorna äro vackra i och för sig, men blifva ändå

vackrare, om man betänker dels att helt säkert en del förluster efter

vaccinationerna icke förorsakats af den sjukdom, mot hvilken ympningen

gjorts, utan af någon annan, icke rätt diagnosticerad sjukdom, dels

att ympningen mångenstädes tillgripits först, då ladugårdsbesättningarne

vant hotade eller redan angripna af en epizooti, då således åtskilliga

djur mycket väl kunnat vara infekterade, redan innan vaccinationen

tillgripits.

143

Bland de talrika uppgifterna om ympning mot rabies lios menniskor

anföra vi som exempel redogörelserna från Institut Pasteur i

Paris:

År.

Behandlade.

Döde.

Dödlighetsprocent.

1886

2,671

25

0,94

1887

1,770

14

0,79

1888

1,622

9

0,55

1889

1,830

7

0,38

1890

1,540

5

0,32

1891

1,559

4

0,2 5

1892

1,790

4

0,22

1893

1,648

6

0,36

1894

1,387

7

0,50

1895

1,520

5

0,33

1896

1,308

4

0,30

1897

1,521

6

0,39

Dödlighetsprocenten är eljest vid bett af galna vargar 80—100 %,

vid bett af galna hundar och kattor 16—20 %.

Lika gynnsamma resultat som vid Institut Pasteur i Paris hafva erhållits

vid de talrika å andra orter och nu senast äfven i Berlin inrättade

laboratorierna för rabiesbehandling.

Bland andra sjukdomar, mot hvilka skyddsyrapning i större utsträckning

äfvenledes försökts, må nämnas mul- och klöfsjuka, elakartad

lungsjuka hos nötkreatur, boskapspest, lungröta hos hästar (Brustseuche)

med flera. Försöken med dessa äro emellertid ännu i åin första början

och resultaten delvis ännu hvarandra motsägande, hvarför det ej är skäl

att här närmare ingå på dem.

Vi lemna här till slut en kort redogörelse för difteriserumbehandlingen.

Af 9,581 difterisjuka, som i Tyskland behandlats med difteriserum

under tiden April 1895 till Mars 1896, dogo, enligt redogörelse utarbetad

i Kaiserliches Gesundheitsamt, om man frånräknar de fall, som

kommo till behandling först i sista stadiet af sjukdomen, 14,7 %. Under

åren 1883—1893, före användningen af serum, hade mortaliteten vexlat

mellan 30,1 och 23,4 %. Bland barn under två år brukade dödligheten

i difteri vara 60—80 %, efter serumbehandlingens införande var den

39,1 %, ity att af 1,189 barn under två år, som behandlats mod difteriserum,

465 afledo.

Några uppgifter från Österrike visa, att mortaliteten, som där förut

varit 30—40 %, hos serumbehandlade patienter nedgått till 18,4—13,4 %.

Å ett sjukhus i Amsterdam uppgifves mortaliteten efter serumbehandlingen

hafva sjunkit från 44,6 till 8,8 %.

144

Mortaliteten i difteri har i Paris nedgått till 12,29—15,27 %.

I Kristiania hafva serumbehandlade fall visat en mortalitet af 9 9 %

mot 24 % förut.

I Danmark har dödligheten bland serumbehandlade fall varit 7,7 %,

i Amerika 12,3 %, allt resultat, som måste sägas vara utomordentligt

gynnsamma.

A Stockholms epidemisjukhus har under tiden från den 1 Februari

1855 till den 1 Juli 1897, således under 2‘,2 år med serum behandlats

619 sjuka, hos hvilken difteri konstaterats genom bakteriologisk undersökning.

Mortaliteten var endast 5,9 %.

Af i Sverige under 1895 och 1896 med serum behandlade 2,854

fall hafva 218, det vill säga 7,63 %, eller om man frånräknar de fall,

som kommit till behandling först i sista stadiet, 5,6 9 % aflida, medan

medelmortaliteten under de tjugu åren 1876-1895 eljest hos oss varit

25,63 %.

Nu har visserligen difterien på åtskilliga ställen i Sverige, under

den tid, berättelserna från vårt land afse, varit exceptionellt mild,

haft ett synnerligen godartad! förlopp, äfven där difteriserum icke

användts, hvilket försvårar bedömandet af ofvanstående svenska siffror,

men många omständigheter tala dock för, att äfven hos oss serumterapien

vida öfverträffat all annan behandling af difterien.

De ofvanstående exemplen hafva visat några af de resultat den endast

några årtionden gamla bakteriologiska vetenskapen gifvit. Få vetenskaper

torde på så kort tid hafva gjort och gifvit så mycket. Men

mera återstår att göra och stora vinningar hafva vi att vänta. Arbetsfältet

är oändligt stort och ännu endast till ringa del bearbetadt. Många

smittosamma sjukdomars orsaker äro ännu för oss okända och försöken

att med bakteriologiska medel förekomma och bota på smitta beroende

sjukdomar befinna sig blott i sin första början. Men hvad som redan

är vunnet, tillåter de djärfvaste förhoppningar. Man börjar få en djup

inblick i de'' smittosamma sjukdomarnas väsen, i striden mellan mikroorganismerna

och de högre varelserna. Vi börja lära känna de förras

anfallsvapen och de senares försvarskrafter, och vi få med hvart år, som

går, allt större makt att gifva striden den utgång vi själfva önska.