Sök i Ratio Lex

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

94 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 84 av 94 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1908:2, band 1, UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

ANGÅENDE

ÅTGÄRDER

BEREDANDE AF LÄTTNAD

AFGIFVET AF

DE AF KUNGL. MAJ:T DEN 20 SEPTEMBER 1907 FÖR

ÄNDAMÅLET UTSEDDA KOMMITTERADE

STOCKHOLM 1907

ISAAC MARCUs’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHALL.

Skrifvelse till Konungen......................................

Förslag ....................................................................

Motivering:

Allmän motivering:

Inledande öfversikt ......................................

Inom Kiksdagen framställda reformförslag

Kommitterades förslag..................................

Speciell motivering..............................................

Bilaga.........................................................................

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Konungen.

På hemställan af statsrådet och chefen för justitiedepartementet

behagade Eders Kungl. Maj:t den 20 september 1907 medgifva, att

undertecknade Blomberg, Cavalli, Sjöcrona, af Callerholm, Henricson och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Zetterstrand samt ledamoten af Riksdagens Första Kammare bruksägaren

m. m. H. P. P. Tamm ock ledamoten af Andra Kammaren hemmansägaren

in. in. Pehr Pehrson i Törneryd finge kallas att sammanträda i

Stockholm å dag, som chefen för justitiedepartementet bestämde, för att

öfverlägga om de åtgärder, som kunde finnas nödiga och nyttiga för

beredande af önskvärd lättnad i Riksdagens arbete, samt därutinnan

afgifva de förslag, hvartill de kunde finna anledning föreligga och

som kunde vara af beskaffenhet att innefatta ändring i grundlag.

Sedan bruksägaren Tamm den 4 oktober 1907 aflidit, uppdrog

Eders Kungl. Maj:t den- 11 i samma månad åt undertecknad Törnebladh

att i dennes ställe deltaga uti behandlingen af ofvannämnda fråga.

På kallelse af statsrådet och chefen för justitiedepartementet

sammanträdde kommitterade härstädes den 15 oktober 1907 och tillstädeskommo

därvid samtlige kommitterade med undantag af hemmansägaren

Pehr Pehrson, hvilken icke heller sedermera deltagit i kommitterades

arbete.

Sedan kommitterade, som vid sitt första sammanträde utsett

undertecknad Blomberg att såsom ordförande leda kommitterades

förhandlingar, uppgjort grundlinjer till förslag i ämnet, uppdrog Eders

Kungl. Maj:t, på framställning af kommitterade, den 25 oktober 1907

åt ledamöterna af Riksdagens Första Kammare godsägaren in. m.

O. Björklund, generalkonsuln in. in. E. Fränekel och f. cl. distriktschefen

in. m. grefve G. O. Taube samt ledamöterna af Riksdagens Andra

Kammare domänintendenten in. in. E. A. Lindblad, nämndemannen

m. in. Daniel Persson, vice häradshöfdingen m. in. K. A. Staaff och

landshöfdingen m. m. Johan Widén att med kommitterade sammanträda

för att med dem öfverlägga om grunderna för förslag i ämnet.

Efter det gemensamma öfverläggningar pågått den 29 och 30

oktober, ajournerade kommitterade sina sammanträden den 31 i samma

månad och uppdrogo åt eu afdelning bland kommitterade att utarbeta

förslag i ämnet.

Kommitterades arbeten återupptogos den 5 innevarande månad

och hafva därefter fortgått till denna dag.

På framställning af kommitterade förordnade Eders Kungl. Maj:t

den 18 oktober 1907 amanuensen i civildepartementet, filosofie doktorn

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Carl Malmroth att i egenskap af sekreterare biträda kommitterade

äfvensom aktuarien i kammarrätten Lars Samuel Christian Wåhlin att

biträda kommitterade vid behandlingen af de särskilda frågor, för

hvilkas utredande kommitterade funne lämpligt påkalla hans medverkan.

Såsom resultat af sitt arbete få kommitterade härmed i underdånighet

öfverlämna

Förslag till ändrad lydelse af §§ 53, 69 och 87 regeringsformen,

§§ 37, 38, 39, 41 till och med 45 och 55 riksdagsordningen samt

§ 2 4:o tryckfrihetsförordningen äfvensom till ändrad lydelse af §§ 37

och 114 regeringsformen.

Motiv till förslaget äro detsamma bifogade.

Stockholm den 13 december 1907.

Underdånigst:

HUGO BLOMBERG. H. CAVALLI. C. A. SJÖGRÖN A. R. TÖRNEBLADH.

TH. ap CALLERHOLM. T. ZETTERSTRAND. AUG. HENRICSON.

Carl Malmroth.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Förslag
till
ändrad

lydelse af §§ 53, 69 ock 87 regeringsformen, §§ 37, 38, 39, 41 till ock

med 45 ocli 55 riksdagsordningen samt § 2 4:o tryckfrihetsförordningen

äfvensom till ändrad lydelse af §§ 37 ock 114 regeringsformen.

Rege ringsfor m e n.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa

utskott: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett banko- ocli riksgäldsutskott, ett lagutskott samt ett jordbruksoch

domänutskott med den sammansättning och de uppgifter, som i

riksdagsordningen bestämmas.

A urtima riksdag skola ej liera utskott tillsättas, än som erfordras

för beredning af därvid förekommande ärenden.

§ 69.

Då vederbörande utskotts förslag rörande antingen statens reglerande

eller bevillningens därefter lämpade''hela belopp, eller hvad till

riksgäldskontorets utgifter och inkomster hörer, eller grunderna för

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, till pröfning hos Riksdagen

förehafves, gälle hvad angående behandlingen af utskottens afgifna

förslag uti riksdagsordningen stadgas. Fatta kamrarna stridiga beslut,

som ej varda sammanjämkade, skola kamrarna hvar för sig rösta om

de olika beslut, hvari hvardera förut stannat; kommande den mening,

som därvid erhåller de flesta ledamöters af båda kamrarne sammanräknade

röster, att gälla såsom Riksdagens beslut.

§ 87.

l:o. Riksdagen äger gemensamt med Konungen makt att stifta

allmän civil- och kriminallag äfvensom kriminallag för krigsmakten

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva. Ej må Konungen

utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen utan Konungens, någon

ny lag göra eller gammal afskaffa. Frågor härom må i Riksdagens

kamrar kunna väckas och skola, sedan vederbörande utskott däröfver

blifvit hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen för sin del någon

ny lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring, aflämnas förslag

därom till Konungen, som inhämte statsrådets och högsta domstolens

tankar däröfver, och, sedan han sitt beslut fattat, meddele

Riksdagen antingen sitt samtycke till dess åstundan eller sina skäl att

det vägra. Kan Konungen icke förr, än Riksdagen åtskiljes, fatta och

meddela sitt beslut, vare han oförhindrad att före nästföljande riksdags

öppnande förslaget ordagrant bifalla och allmän kungörelse därom

utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit, och Konungen

underrätte då Riksdagen vid dess nästa sammankomst om de skäl, som

hindrat förslagets antagande. Finner Konungen godt någon lagfråga

för Riksdagen framställa, äske han statsrådets och högsta domstolens

yttrande däröfver, samt meddele sin proposition tillika med berörda

yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i riksdagsordningen

sägs.

2:o. "Riksdagen äge ock gemensamt med Konungen stifta, förändra

eller upphäfva kyrkolag; dock att därvid erfordras samtycke jämväl

af allmänt kyrkomöte. Öfver förslag angående dylik lag skola, på

sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och högsta domstolens tankar inhämtas

och jämte Konungens proposition, då sådan göres, Riksdagen meddelas.

Har ej förslag, hvarom nu fråga är, före början af riksdagen näst efter

den, som framställt eller antagit förslaget, blifvit såsom lag genom

allmän kungörelse utfärdadt, vare det förfallet, och Konungen underrätte

då Riksdagen om de skäl, som hindrat förslagets antagande.

Riksdagsordning eu.

§ 37.

1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess

öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett

bevillningsutskott, ett banko- och riksgäldsutskott, ett lagutskott samt

ett jordbruks- och domänutskott. Dessa Riksdagens ständiga utskott

skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugu, statsutskottet af tjugufyra,

bevillningsutskottet af tjugu, banko- och riksgäldsutskottet af sexton,

lagutskottet af sexton samt jordbruks- och domänutskottet af sexton

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

ledamöter, livilka hvardera kammaren till halfva antalet inom sig väljer

antingen omedelbart eller, om kammaren så beslutar, genom elektorer;

ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att, när sådant

finnes vara af nöden, tillsätta särskild t utskott för upptagande af frågor,

som tillhöra ständigt utskotts behandling så ock att, därest utskott

anmäler behof af förstärkning i ledamöternas antal, sådant bevilja.

2. Hvardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter, att,

vid inträffadt förfall för utskottsledamöter, i deras ställe inträda.

3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör

förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet att utskotts

yttrande däröfver erfordras, skall för afgifvande af utlåtande och förslag

i frågan ett tillfälligt utskott, bestående af så många ledamöter,

som kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.

4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som

erfordras för beredning af de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

samt att hos Kiksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet

anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att

meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade

grundlagsfrågor.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och afgifva förslag

i anledning af dit remitterade frågor angående stiftande, ändring, förklaring

eller upphäfvande af lagar och författningar rörande statsrådets

ansvarighet, om förvärfvande och förlust af medborgarrätt, om rikets

vapen och flagga och om allmänt, kyrkomöte så ock af kommunallagarne.

3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll,

med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål,

hvilka endast i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna

händelser kunna fordras. Om utskottets rätt och plikt att, efter

granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar,

hvartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den

med anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att,

när af riksdagsman eller af annat utskott än konstitutionsutskottet

fråga blifvit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande

sitt ämbete på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före frågans

afgörande af Riksdagen, afgifva yttrande, därom är i regeringsformen

stadgadt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

4. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan

kamrarna uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen

böra hänvisas, därom besluta, så ock att skilja mellan kammare och

dess talman, då den senare vägrar proposition.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå del af Konungens angående

statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna proposition och

äga tillgång till alla statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger

att, i den mån det icke gäller jordbruksärenden eller pensions- och

indragningsstaterna, granska, utreda och uppgifva statsverkets tillstånd

och förvaltning samt föreslå hvad till fyllandet af dess behof erfordras

hvarvid nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas, så ock

att föreslå beloppet af de summor, livilka, jämlikt 63 § regeringsformen,

skola för särskilda händelser afsättas, och att uppgifva, huru mycket

bör genom bevillningar utgöras, äfvensom att uppgöra förslag till

riksstat.

2. Utskottet tillkommer ock att efterse och granska, huruvida

gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit

beloppet af de lmfvudtitlar, Indika af Riksdag uti uppgjord statsreglering

b Rf vi t fastställda, och huruvida utbetalningarne äro grundade

på behörigen upprättade stater, eller Konungens med vederbörlig''

kontrasignation utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga

kvittenser af dem, som medlen emottagit. Skulle, mot Riksdagens

beslut, de till någon hufvudtitel anslagna summor befinnas dragna till

andra ändamål än dem, som under samma hufvudtitel höra, eller

något af Riksdagen fastställdt anslag befinnas öfverskridet, skall utskottet

hos kamrarna göra anmälan emot den ämbetsman, som en

sådan anordning kontrasignera^ hvarefter förfares enligt 106 och

107 §§ i regeringsformen. Ej må dock, emot föreskriften i 90 §

regeringsformen, utskottet i något klander af Konungens gjorda anordningar

ingå; ej heller de för statsutgifterna redovisande tjänstemän

personligen för utskottet eller Riksdagen till ansvar ställas, utan må,

där så nödigt finnes, hos Konungen af Riksdagen anmälas de anledningar,

som förekommit att emot någon sådan tjänsteman i laglig

ordning ansvar yrka.

§ 41.

1. Banko- och riksgäldsutskottet tillhör att undersöka och utreda

riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och tillstånd samt att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

föreslå och i mål, för Indika utskottet fått sig sådan makt af Riksdagen

uppdragen, gifva föreskrifter om bankens och riksgäldskontorets

förvaltning äfvensom att föreslå hvad till fyllandet af riksgäldsverkets

behof erfordras.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och afgifva

förslag i anledning af de från kamrarna hänvisade frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande

såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt om rikets mynt.

3. Utskottet skall jämväl undfå del af Konungens angående

statsverkets tillstånd och behof aflåtna proposition hvad angår pensionsoch

indragningsstaterna och med anledning däraf liksom ock med

afseende å de från kamrarne dit remitterade frågor rörande pensionsväsendet

afgifva utlåtanden och förslag.

§ 42.

1. Lagutskottet skall meddela utlåtanden och afgifva förslag i

anledning af de, såsom icke tillhörande annat utskotts behandling, från

kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller

upphäfvande af civil-, kriminal- och kyrkolag, likasom ock af andra

lagar och författningar, som stiftas af Konung och Riksdag samfälldt.

2. Utskottet skall ock granska justitieombudsmannens afgifna

redogörelse, äfvensom hans ämbetsdiarier och registratur, samt med

utlåtande däröfver till Riksdagen inkomma.

§ 43.

1. Jordbruks- och domänutskottet, som skall erhålla del af

Konungens angående statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen

afgifna proposition i hvad den angår de under jordbruksdepartementet

lydande ärenden, åligger att granska, utreda och uppgifva statsverkets

behof med hänsyn till denna styrelsens gren samt att för öfrigt afgifva

betänkanden och förslag i anledning af de från kamrarna till utskottet

hänvisade jordbruksärenden.

2. Utskottet åligger jämväl att meddela utlåtanden och afgifva

förslag i anledning af alla från kamrarna dit hänvisade frågor, som

angå stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och

författningar rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar,

om jakt och fiske, om vattenrättsförhållanden, om skatteköp, afvittringar,

skiften och jordstyckningar samt därmed sammanhängande

ämnen, så ock angående vägar och skjutsväsende.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

§ 44.

Ej må statsrådsledamot eller justitieråd i utskott eller val till

utskott deltaga; ej keller någon, af hvilken Riksdagen kan fordra redo

och ansvar, inväljas i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder

kan förekomma.

§ 45.

1. Alla utskott skola inom två dagar från den, då de blifvit

utsedda, sammanträda.

2. Utskotten välja, hvart inom sig, ordförande och vice ordförande.

Intill dess sådant val försiggått, föres ordet af den ledamot,

som de flesta riksdagar bevistat, och, där två eller flere i lika många

riksdagar deltagit, den af dem som är till lefnadsåren äldst. De

ständiga utskotten utse, hvart för sig, sekreterare och, efter samråd

med honom, den öfriga betjäning, som nödig finnes. I tillfälligt utskott

välja ledamöterna, inom sig, för hvarje särskildt mål en föredragande,

hvilken det därjämte åligger att uppsätta utskottets yttrande i ämnet.

3. Har ledamot af utskott tre gånger å rad, utan laga förfall,

från utskottets sammanträden sig af hållit, bör ordföranden hos vederbörande

kammare sådant anmäla, på det annan ledamot i utskottet

må, i föreskrifven ordning, inväljas.

4. Utskotten böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden,

som på dem ankomma.

§ 55.

Motion i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling, må af

riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från

riksdags öppnande eller, om motionen föranledes af kungl. proposition,

som efter öppnandet till Riksdagen aflåtits, inom tio dagar från propositionens

afkunnande i kammare. Motion i ämne, som tillhör tillfälligt

utskotts behandling, må väckas inom trettio dagar efter riksdags

öppnande.

I grundlagsfrågor samt i frågor, som röra någondera kammaren

enskildt, så ock i frågor, som af redan inom någondera kammaren

fattadt beslut eller annan under riksdagen inträffad händelse omedelbarligen

föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen är

samlad.

Motion bör alltid skriftligen till protokollet aflämnas. Ej må i

en skrift flera mål af olika beskaffenhet sammanföras.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

T ryckfrihetsfö rörd n inge n.

§ 2.''

l:o. I öfvensstämmelse — — — — — — — — — kungöra.

2:o. Skall, för — — — —---— — — sig utmärker.

3:o. Skall det, — — — — — — — — — — — som helst.

4:o. I grund af — — — — — — — — — — — som helst.

Yid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen

iakttagas:

Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och

kommandomål, eller statsrådets protokoll och handlingar, eller riksståndens,

eller hemliga utskottets eller konstitutionsutskottets, rörande

statsrådet, eller banko- och riksgäldsverkens, eller banko- och riksgäldsutskottets,

eller revisorers öfver banko- och riksgäldsverken, rörande

samma verks hemliga ärenden, icke kunna före femtio år efter protokollets

eller handlingens datum till tryckning fordras, eller, utan

vederbörandes tillstånd, utbekommas. Utgifvas sådana handlingar af

trycket före ofvannämnda tid, utan vederbörandes tillstånd, straffes utgifvaren,

om han varit betrodd att dem vårda och förpliktad att dem

hemliga hålla, efter allmän lag och särskilda stadgar. Gör någon

annan det, böte han därför etthundra riksdaler eller mera, efter brottets

beskaffenhet. Till lika straff vare den förfallen, som olofligen genom

trycket kungör förenämnda handlingar, ifall vården däraf blifvit honom

anförtrodd, men han icke, vid något bestämdt högre ansvar, vore

förut förbunden att dem icke uppenbara.

Att ej några — — — — — — — — — — femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — — — — — — konfiskeras.

Att, i hvad — — — — — — — — — — femtio riksdaler.

Det skall ock — — — —- — — — — — — sexton skillingar.

Att protokoll — — — — •— — — — — — sexton skillingar.

Att ingen.— — — — — — — — — — — sexton skillingar.

Att utdrag — — — — — — — — — — — femtio riksdaler.

Att uppgifter, — — — — — — — — — — femtio riksdaler.

Att de från — — — — — — — — •—--femtio riksdaler.

Att ansökning — — — — — — — — — — femtio riksdaler.

Att sådant, som — — — — — — — —- själfva hufvudsaken.

I öfrigt, och som — — — — — — — — — — stadgadt är.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Regeringsformen.

§ 37.

Konungen äger att i adeligt stånd upphöja män, som, genom

trohet, tapperhet och dygd, lärdom och nitiska tjänster, gjort sig af

Konungen och riket synnerligen förtjänte. Konungen må jämväl, såsom

belöning för stora och utmärkta förtjänster, tilldela adelsmän friherrlig

och frilierrar greflig värdighet. Ej må adelskap, eller friherrlig eller

greflig värdighet, som hädanefter förlänas, tillfalla flere, än den, hvilken

adlad eller upphöjd blifvit och, efter hans död, i rätt nedstigande led

efter led, hans äldste manlige bröstarfving af äldsta grenen, samt,

efter dennas utgång, stamfaderns närmaste manlige afkomling, af då

lefvande äldsta släktgren, och så vidare. Om, genom arf, adeligt stånd

tillfaller den, som redan blifvit däruti själf upphöjd, eller genom närmare

arf insatt, upphöre hans eget adelskap, såframt detta icke är af

högre värdighet, i hvilken händelse stamfaderns adelskap öfvergå!’ till

närmaste släktgren; linnes ingen sådan, utslockne ätten. Förklaras

någon sitt adelskap förlustig, tillfaller detsamma den, som därtill,

enligt här stadgade grunder, närmast berättigad är.

§ Hd
De

forna riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter och friheter

skola, där de ej ägt oskiljaktigt sammanhang med den stånden

förut tillkomma,ride representationsrätt, och således med denna upphört,

fortfarande gälla. Ej må ändring eller upphäfvande däraf ske, utan

genom Konungens och Riksdagens sammanstämmande beslut och med

bifall, om frågan rörer ridderskapet och adelns eller prästerskapets

privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, i förra fallet af ridderskapet

och adeln samt i det senare af allmänt kyrkomöte.

Riddarhusordningen, som bestämmer huru ridderskapet och adeln

må sammanträda för att om sina gemensamma angelägenheter besluta,

fastställes af Konungen samt ridderskapet och adeln gemensamt. Om

allmänt kyrkomöte lagstadgas af Konung och Riksdag samfäll dt med

samtycke jämväl af allmänt kyrkomöte.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Inleda lille öfversikt.

Såsom allmänt är kändt, har Riksdagens arbete, alltsedan det nuvarande

representationsskicket infördes, varit stadt i en ständig tillväxt.

Den starka utveckling på såväl den andliga som den materiella

odlingens område, som under de senaste årtiondena ägt rum i vårt

land, har medfört framträdandet af eu mängd nya frågor, särskildt af

statsfinansiell och social natur, hvilka för sin lösning påkallat statens

ingripande. Den utvidgning af arbetet i det allmännas tjänst, som

varit en följd af denna utveckling, har visat sig icke minst i ett ökadt

arbete för representationen. Dennas arbete har helt naturligt i hög

grad ökats, i det att statsregleringen år från år blifvit allt mera omfattande;

därjäme har Riksdagens lagstiftningsarbete mycket tillväxt

därigenom, att på den ekonomiskt-administrativa lagstiftningens område

allt flera ärenden öfverflyttats från Konungens uteslutande bestämmande

enligt § 89 regeringsformen till Konungens och Riksdagens gemensamma.

Den ständiga tillväxt uti Riksdagens arbetsbörda, som sålunda kunnat

konstateras, har allt mera gjort sig märkbar under de senare åren och

i synnerhet vid de tre sistförflutna riksdagarna. Det arbete Riksdagen

vid dessa tillfällen haft att utföra har, som bekant, varit af en sådan

omfattning, att det endast med de största svårigheter kunnat medhinnas.

Äfven om vissa omständigheter af öfvergående natur förorsakat, att

arbetsbördan vid dessa riksdagar varit särskildt tung och tryckande,

står det dock fast, att riksdagsarbetet numera tagit en sådan omfattning,

att särskilda åtgärder böra vidtagas för att bereda Riksdagen

all möjlig lättnad vid fullgörandet af dess ansvarsfulla och maktpåliggande

värf.

Ehuru man vid bedömandet af Riksdagens arbete icke får ensidigt

fästa sig vid kungl. propositioners och motioners antal och

deras sidantal, torde dock följande tabell vara ägnad att belysa, i

hvilken omfattning Riksdagens arbetsmaterial under de senare åren ökats.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tabell

utvisande antalet af Riksdagen behandlade kungl. propositioner och motioner

under åren 1867, 1877, 1887, 1897 och 1903—1907.

Kungl. propositioner

Mot

i o n e r

År

Första Kammaren

Andra

Kammaren

Summa

Antal

Sidantal

Antal

Sidantal

Antal

Sidantal

Antal

Sidantal

1867

39

542

82

160

285

574

367

734

1877

47

1,940

38

106

144

396

182

502

1887 A.

29

1,406

46

152

188

614

234

766

1887 B.

37

1,008

32

68

129

328

161

396

1897

68

2,142

48

240

178

964

226

1,204

1903

103

3,534

62

276

203

1,082

265

1,358

1904

119

3,773

62

414

274

1,610

336

2,024

1905

133

4,190

55

296

298

1,502

353

1,798

1906

163

4,844

46

270

168

1,050

214

1,320

1907

199

7,315

84

388

284

1,356

368

1,744

Med hänsyn till det sätt, hvarpå Riksdagens arbete för närvarande

är ordnadt, är det uppenbart, att den alltjämt fortgående

ökningen af riksdagsärendenas antal skall medföra åtskilliga olägenheter.

Redan under de första riksdagarna efter det nya representationsskickets

genomförande visade det sig förenadt med åtskilliga svårigheter

att få alla ärenden behandlade inom den tid, som i riksdagsordningen

blifvit bestämd såsom den normala för riksdagens samvaro.

Gifvet är, att dessa svårigheter skola blifva allt större och större,

i samma mån som riksdagsärendena tillväxa i antal och omfattning.

Också finner man, hurusom man allt mer och mer nödgats utsträcka

riksdagstiden. Detta framgår till fullo af följande

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tabell

utvisande tiden för Riksdagens af slutande under åren 1867—1907.

År

1867

slutade

den

16

maj

År

1888 slutade den

16

maj

1868

»

»

16

1889 »

>

18

»

1869

»

»

15

»

1890 »

»

22

»

1870

»

»

14

»

1891 »

»

15

»

1871

»

»

20

»

1892

»

23

»

1872

»

»

16

»

1893

»

10

»

1873

»

»

26

»

1894 »

»

12

»

1874

»

»

22

»

1895

»

18

»

1875

»

»

26

»

1896

»

16

»

1876

»

»

17

»

1897

»

20

»

1877

»

»

25

»

1898 »

»

16

»

1878

»

»

25

»

1899

»

15

»

1879

»

»

21

»

1900

»

15

»

1880

»

»

15

»

1901

»

4

juni

1881

»

»

29

april

1902

»

22

maj

1882

»

»

22

maj

1903

»

23

»

1883

»

»

14

juni

1904 »

»

21

»

1884

»

»

15

maj

1905

»

22

»

1885

»

»

22

»

1906

»

28

»

1886

»

»

18

»

1907

»

3

juni

1887

»

»

5

mars *)

Af ofvanstående tabell finner man, att blott sex riksdagar haft

normal samlingstid, d. v. s. afslutats den 15 maj, under det att fyra

riksdagar afslutats tidigare, däraf en den 14 maj. Däremot hafva icke

mindre än trettio riksdagar varit samlade längre än den normala tiden.

Af dessa hafva sex öfverskrida denna tid med 1 dag, en med 2 dagar,

tre med 3 dagar, två med 5 dagar, två med 6 dagar, sex med 7 daga]'',

två med 8 dagar, två med 10 dagar, två med 11 dagar, en med 13 dagar,

en med 19 dagar, en med 20 dagar och en med 30 dagar. Trots det

intensiva arbetet, särskildt under den senare delen af riksdagarnes

samvaro, inom såväl utskotten som kamrarna, har det sålunda i de

*) På grund af upplösning. Sammanträdde åter den 2 maj och afslutades den 9

juli. Hela tiden för Riksdagens samvaro detta år utgjorde sålunda 119 dagar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

allra flesta fall icke varit möjligt att inom den normala tiden få alla

ärenden slutbehandlade.

Klart är ock, att, i den män ärendenas antal ökas och arbetsbördan

växer, åtskilliga svårigheter skola möta för Riksdagen att med

erforderlig omsorg och noggrannhet sätta sig in i alla de skiftande

frågor, som falla under dess pröfning. Särskild! blifver detta fallet

under den senare delen af riksdagstiden, då till följd af det rådande

arbetssättet utskottsbetänkandena i större mängd pläga hopas på

kamrarnas bord. Bland dessa sent inkommande ärenden befinna sig

ofta synnerligen viktiga frågor, hvilka inom vederbörande utskott

tarfvat en långvarig och grundlig utredning och följaktligen kräfva ett

ingående studium äfven från de kammarledamöters sida, hvilka icke

deltagit uti det förberedande utskottsarbetet. Då härtill kommer, att

kamrarna mot slutet af sessionen starkt forcera sitt arbete på grund af

den allmänt rådande önskan att få riksdagen afslutad inom den i grundlagen

bestämda tiden, inses lätt, att det mången gång är för den enskilde

riksdagsmannen omöjligt att bilda sig ett på noggrann och omsorgsfull

pröfning grundadt själfständigt omdöme i hvarje föreliggande fråga.

Att detta förhållande skall minska känslan af ansvar hos de beslutande

och inverka menligt på riksdagsarbetet i allmänhet, ligger i öppen dag.

Också liar vid mer än ett tillfälle försports klagomål däröfver, att

Riksdagen mot slutet af sin samvaro nödgats i mycket viktiga frågor

fatta beslut, hvilkas räckvidd den icke alltid varit i stånd att bedöma,

äfvensom visat en väl stor benägenhet att afslå sådana framställningar,

hvilka, ehuru beaktansvärda, dock icke varit af den natur, att de med

nödvändighet påkallat ett omedelbart afgörande.

Äfven om man måste medgifva, att den naturliga ökning af Riksdagens

arbetsmaterial, som är en följd af den ständigt pågående utvidgningen

af området för statens verksamhet, likasom ock utvidgningen

af Riksdagens maktsfär, redan i och för sig är ägnad att medföra

åtskilliga olägenheter, torde dock en väsentlig anledning till dessa

olägenheter vara att söka uti det sätt, hvarpå Riksdagens arbete för

närvarande är ordnadt. Att detta icke är tillfredsställande, torde icke

kunna bestridas. Sålunda kan man i första rummet anmärka, att den

nuvarande anordningen af arbetet icke lämnar Riksdagen tillfälle att

redan vid början af riksdagstiden öfverblicka sitt arbetsmaterial i

den mån önskligt vore, en omständighet, som helt naturligt måste

medföra åtskilliga svårigheter för arbetets ordnande och bedrifvande på

ett planmässigt sätt. Visserligen föreskrifves uti riksdagsordningen, att

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof skall till Riks
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

dagen öfverlämnas redan vid dess öppnande äfvensom att motion i ämne,

som tilllxör ständigt utskotts behandling, skall väckas inom tio dagar

därefter, men som kändt är, utgöres Riksdagens arbetsmaterial, särskild!

numera, till eu mycket betydande del af ärenden, som inkomma först

under riksdagens lopp. Detta är fallet med de flesta kungl. propositioner,

af hvilka ett stort antal aflämnas till Riksdagen först under dess

senare hälft, åtskilliga till och med under sista månaden af dess samvaro.

Till belysande af det sagda hänvisas till följande

Tabell

utvisande de kungl. propositionernas fördelning på de olika månaderna af

lagtima riksdagarna åren 1903—1907.

År

Januari

F ebruari

Mars

April

Maj

Juni Summa

Anmärkningar

Påskferierna

slutade:

1903

27

30

23

20

3

— 103

d. u/i

1904

35

37

23

23

1

— 119

d. "A

1905

23

24

49

37

—

133

d. -UA

1906

20

35

52

35

21

163

d. 17A

1907

23 \

31

74

56

15

199

d. 8a

Som man af denna tabell finner, är det ett betydande antal kungl.

propositioner, som aflämnas först sedan en afsevärd del af riksdagstiden

hunnit förflyta. En närmare undersökning gifver vid handen, att

efter den 15 april inkommo af de 165 kungl. propositioner, som

aflätos till 1906 års riksdag, 38 och af de till innevarande års riksdag

öfverlämnade 199 propositioner icke mindre än 47. Åtskilliga af dessa

sent inkomna propositioner hafva dessutom varit af stor omfattning och

afsett synnerligen viktiga frågor samt följaktligen inom Riksdagen kraft

ett både tidsödande och besvärligt utredningsarbete.

Vidare har man att märka, att, ehuru, såsom ofvan antydts, viss

tid för afgifvande af motioner tillhörande ständigt utskotts behandlingär

stadgad, en mängd motioner i vidt skilda ämnen alltjämt väckas

under riksdagens lopp. Visserligen stadgar riksdagsordningen, att fråga,

som tillhör ständigt utskotts behandling, med undantag af grundlagsförslag,

icke må efter den ordinarie motionstidens utgång af riksdagsman

väckas, utan såvida den af redan inom någondera kammaren

fattadt beslut eller upptaget ärende eller annan under riksdagen inträffad

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

händelse omedelbarligen föranledes. Men denna inskränkning i motionsrätten

bär icke kommit att få den betydelse grundlagsstiftaren ursprungligen

torde hafva afsett. De under riksdagens fortgång alltjämt inkommande

kungi. propositionerna gifva som bekant anledning till en hel

del motioner och dessa föranleda i sin ordning ofta väckandet af andra.

Då någon viss tid, inom hvilken dylika motioner skola afgifvas, icke

är föreskrifven, blifver följden ofta den, att propositionernas behandlinginom

vederbörande utskott i afsevärd mån fördröjes. Härtill kommer,

att motion i ämne, som icke tillhör ständigt utskotts behandling, kan

framställas, så länge riksdagen är samlad. I hvilken omfattning motioner

väckas efter den ordinarie motionstidens utgång framgår exempelvis af

följande från de båda sistförfluten årens riksdagar hämtade siffror. Af

46 motioner i Första Kammaren och 168 i Andra Kammaren vid 1906

års riksdag, afgåfvos resp. 20 och 44 efter motionstidens utgång och

vid innevarande års riksdag af 84 motioner i Första Kammaren och

284 i Andra Kammaren resp. 40 och 111. Att aflämnandet af kungl.

propositioner under senare delen af Riksdagens samvaro äfvensom

frånvaron i vissa fall af en bestämd motionstid skall verka hindrande

för ett planmässigt bedrifvande af riksdagsarbetet, torde ligga i öppen dag.

Den förnämsta orsaken till att Riksdagens arbetsbörda under de

senare åren kommit att kännas särskildt tryckande, torde dock vara att

söka uti de olägenheter, som äro förbundna med sättet för frågornas beredning,

olägenheter, hvilka måste, blifva allt mer och mer kännbara i

samma män som riksdagsärendena ökas i antal och omfattning. Då enligt

föreskrifterna i § 56 riksdagsordningen kungl. propositioner och motioner

i ämnen, som tillhöra ständigt utskotts behandling, icke kunna till afgörande

i kammare företagas, innan utskott däröfver afgifvit yttrande,

och motion i annat ämne, som ej rörer kammaren enskildt, icke kan

utan remiss till utskott bifallas, följer däraf, att under de första

veckorna af riksdagstiden arbetet hufvudsakligen är förlagdt till utskotten

och endast till ringa del till kamrarna. I den mån utskotten

hinna afgifva sina betänkande^ ökas visserligen kamrarnas arbete till

normal omfattning, men då kungl. propositioner och däraf föranledda

motioner allt jämt under riksdagens lopp framkomma och åtskilliga

bland dessa inom vederbörande utskott kräfva ingående och tidsödande

utredningar, kan det icke undvikas, att kamrarnas hufvudsakliga arbete

framskjutes till slutet af riksdagstiden. Enligt hvad erfarenheten gifvit

vid handen pläga ärenden vid denna tid hopa sig i en sådan mängd på

kamrarnas bord, att arbetsbördan för såväl den enskilde riksdags
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

mannen som kamrarna mången gång kan blifva nästan outhärdlig.

För belysning i någon mån af det sagda, hänvisas till följande

Tabell

utvisande antalet af och tiden för kamrarnas sammanträden under de

olika månaderna af lagtima riksdagarna åren 1903—1907 b
-

a) Första Kammaren.

Januari.

Februari.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Summa.

År.

Samman-

träden,

Timmar.

Samman-

träden.

Timmar.

Samman-

träden.

Timmar.

C+- 00

jo;

B P

T

Timmar.

Samman-

träden.

Timmar.

Samman-

träden.

Timmar.

Samman-

träden.

Timmar.

Anmärkningar.

1903

n

14

15

23

16

26

13

30

22

46

77

139

Påskferierna

slutade

d. Il4

1904

n

11

16

17

16

28

16

42

22

56

—

—

81

154

d. 74

1905

n

13

15

19

18

39

14

38

19

47

—

—

77

156

d. 274

1906

12

13

16

22

21

46

14

33

21

52

—

—

84

166

d. 17/4

11907

9

11

14

18

15

26

17

41

33

87

4

Q

O

92

186

d. 3 4

b) Andra Kammaren.

Januari.

Februari.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Summa.

År.

w

p

P: g

o B

P p

Timmar.

Samman-

träden.

Timmar.

Samman.

träden.

Timmar.

___________

. w

H P

p: g

P- ö

PI

i

Timmar.

rf 20

M P

p: g

CD P

B P

• P

Timmar.

Samman-

träden.

Timmar.

Timmar.

Samman-

träden.

Anmärkningar.

1903

12

13

16

38

21

68

15

47

26

68

90 234

Påskferierna

slutade

d. 114

1904

11

15

15

27

19

56

17

50

24

85

—

—■

86 233

d. 64

1905

11

20

16

30

23

61

16

55

22

80

—

—

88 246

d. 26/4

1906

12

22

17

35

22

64

14

36

31

90

—

—

96 247

d. 17/4

1907

9

12

14

29

17

52

21

66

34

108

3

3

98 270

d. 74

J) Af sammanträdena utgöres omkring halfva antalet åt korta s. k. bordläggningsplena.

Då sammanträden ägt rum under såväl förmiddagen som eftermiddagen, hafva dessa

beräknats såsom skilda sammanträden. Tiden för de olika sammanträdena har beräknats

exakt. Dock har slutsumman för hvarje månad afrundats till jämna timmar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Förestående tabell gifver en ganska god bild af kamrarnas arbete

under de olika månaderna riksdagen är samlad. Man finner af densamma

bekräftadt livad ofvan sagts rörande den ojämna fördelningen

af arbetet under riksdagstiden. Särskildt påfallande är skillnaden mellan

kamrarnes arbete under den förra och den senare delen af riksdagstiden.

Medan vid riksdagens början endast förekommer ett fåtal jämförelsevis

korta sammanträden, blifva dessa däremot under den senare delen både

talrika och långvariga. Då utskotten icke få sammanträda å tid, då

kamrarna äro samlade, är det gifvet, att utskottsarbetet under riksdagstidens

senare hälft skall blifva särskildt betungande. Visserligen

får man antaga, att de riksdagsmän, hvilka icke blifvit invalda i utskott,

använda tiden vid riksdagens början för att sätta sig in i de

frågor, som bragts å bane, men det torde icke kunna betviflas, att

denna tid skulle genom lämpliga anordningars vidtagande kunna utnyttjas

på ett för riksdagsarbetet i dess helhet mera fruktbringande sätt. Att

en jämnare fördelning af arbetet å riksdagstiden är synnerligen önskvärd,

torde emellertid till fullo framgå af det anförda.

En omständighet, som i särskild mån bidrager till arbetets hopande

mot slutet af riksdagstiden, är den ojämna fördelningen af ärendena

mellan de ständiga utskotten. Att somliga af dem skulle blifva

mera betungade än andra har visserligen varit förutsedt af grundlagsstiftaren,

som därför föreskrifvit, att de utskott, som kunde förväntas

erhålla de flesta göromålen, skulle bestå af ett så stort antal ledamöter,

att de kunde för arbetets underlättande fördela sig på afdelningar.

Men den starka utveckling, som efter den nya riksdagsordningens genomförande

ägt rum på vissa områden för statens verksamhet i förening

med en under årens lopp utbildad praxis, enligt hvilken allt flera ärenden

förts till ständiga utskott i stället för att öfverlämnas till tillfälliga

utskotts behandling har gjort, att olikheten i de ständiga utskottens

arbetsbörda kommit att framträda i högre grad än hvad som ursprungligen

varit förutsedt, hvilket förhållande särkildt betungat stats- och

lagutskotten. Ehuru måttstocken vid bedömandet af det hvarje utskott

åliggande arbete i främsta rummet måste vara ärendenas beskaffenhet,

icke blott betänkandenas antal och omfång, torde dock följande tabell

vara ägnad att bekräfta det sagda.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Tabell

utvisande antalet betänkanden, som afgifvits af de ständiga utskotten

under åren 1867, 1877, 18871897 och 1903-1907.*)

År.

Konstitutions-

utskottet.

Statsutskottet.

Bevillnings-

utskottet.

Bankoutskottet.

Lagutskottet.

Antal

betän-

kanden.

Antal

sidor.

Antal

betän-

kanden.

Antal

sidor.

Antal

betän-

kanden.

Antal

sidor.

Antal

betän-

kanden.

Antal

sidor.

Antal

betän-

kanden.

Antal

sidor.

1867

15

62

103

733

26

116

34

222

86

272

1877

9

28

97

820

17

125

15

128

38

213

1887

16

77

56

633

21

221

13

107

24

138

1897

11

150

93

1,753

32

485

15

254

60

415

1903

10

98

in

2,378

64

866

10

114

55

554

1904

11

368

124

2,066

46

502

9

78

54

430

1905

16

386

147

2,532

40

452

12

88

73

690

1906

10

454

172

2,899

30

448

12

88

53

460

1907

6

94

188

3,888

39

596

14

180

72

824

Ofvan gjorda sammanställning torde gifva en i det hela ganska

riktig föreställning såväl beträffande tillväxten i de ständiga utskottens

arbetsbörda som ock rörande det sätt, hvarpå arbetet för närvarande

är mellan dem fördeladt. Man finner uti densamma bekräftelse på

det af alla kända förhållande, att den ökning af utskottens göromål,

som under de senare åren ägt rum, i främsta rummet fallit på statsutskottet

och lagutskottet, äfvensom att dessa båda utskotts arbetsbörda,

icke blott i förhållande till det arbete, som hvilar på de öfriga utskotten,

utan redan i och för sig, är alltför betungande. Också är det en

känd sak, att nämnda båda utskott under de senare årens riksdagar

endast med mycket stora ansträngningar kunnat medhinna behandlingen

af alla till dem hänskjutna frågor. Hvad de öfriga utskotten

beträffar, finner man, att jämväl bevillningsutskottet har ett ganska

*) För behandling af vissa frågor hafva särskilda utskott ofta varit tillsatta. Under

åren 1903 — 1907 hafva sådana utskott förekommit i följande omfattning:

År

Antal utskott.

Antal betänkanden.

Antal sidor

1903

3

11

594

1904

2

10

464

1905

2

14

584

190G

1

2

50

1907

2

6

960 ’

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

drygt arbete, äfven om utskottet i allmänhet icke haft några svårigheter

att fullgöra sina åligganden. Af den gjorda sammanställningen att döma,

skulle konstitutionsutskottet hafva ett tämligen lindrigt arbete. Detta

är emellertid ingalunda förhållandet. Det är nämligen att märka, att

den utskottet åliggande granskningen af statsrådsprotokollen, hvilka

för hvarje år tillväxa i omfattning, är synnerligen tidsödande och

kräfver mycket arbete. Under de senare åren har denna de! af utskottets

verksamhet tagit en sådan omfattning, att utskottet måst för granskningens

verkställande fördela sig på afdelningar. Det memorial utskottet

afgifver i anledning af granskningen gifver emellertid icke någon föreställning

om detta arbetes omfattning. Vidare är att beakta, att de

frågor utskottet i öfrigt har att handlägga på grund af sin natur

erfordra en särskildt noggrann och ingående pröfning. Ehuru de utskottet

åliggande göromål sålunda kunna sägas gifva utskottet skälig

sysselsättning, torde det dock icke kunna bestridas, att det under normala

förhållanden, d. v. s. då icke någon särskildt stor fråga föreligger,

ganska väl skulle kunna tåla någon tillökning uti sina göromål.

Det utskott, som kommit att få det lindrigaste arbetet är bankoutskottet.

Det begränsade verksamhetsområde detta utskott fått sig

tillmätt gör, att utskottet i regel är synnerligen litet betungadt af

göromål, och det lider icke något som helst tvifvel, att utskottet skulle,

utan att försumma sin hufvuduppgift, mycket väl kunna medhinna att

handlägga betydligt flera ärenden än som enligt nuvarande bestämmelser

falla på dess lott.

Att den ojämna fördelningen af arbetet mellan de ständiga

utskotten skall medföra betydande olägenheter för riksdagsarbetet i

dess helhet, ligger i öppen dag. På grund af den stora arbetsbörda,

som påhvilar statsutskottet och lagutskottet, hinna dessa icke att slutbehandla

samtliga sina ärenden så fort som önskligt vore. Följden

häraf blir, att kamrarna mot riksdagstidens slut få att behandla

ett synnerligen stort antal utskottsbetänkande!!. Att en mera jämn

fördelning af ärendena mellan Riksdagens utskott skulle i hög grad

bidraga till att minska antydda olägenhet, torde vara uppenbart.

I detta sammanhang bör ock framhållas en annan omständighet,

som i sin mån är ägnad att än ytterligare försena de ständiga

utskottens arbete. Kommitterade syfta härvid på den inom Riksdagen

rådande benägenheten att i stor utsträckning anlita sammansatta

utskott. Enligt § 47 riksdagsordningen skall sådant utskott konstitueras,

därest ständigt utskott anser nödigt att, till öfverläggning om något

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

ärende, med annat ständigt utskott sammanträda. Ehuru denna bestämmelse

icke torde böra tolkas så, att sammansättning af utskott skall

äga ruin, så snart en fråga blott formellt berör annat utskotts verksamhetsområde,

har dock inom utskotten utbildats en i denna riktning

. . o

gående praxis. Gifvet är, att med en dylik tolkning af ifrågavarande

bestämmelse sammansatta utskott skola komma till användning uti eu

hel del fall, där detta för själfva sakfrågans bedömande icke varit

erforderligt. I hvilken omfattning sådana utskott anlitats under de

sista fem åren framgår af följande

Tabell

utvisande antalet betänkande^ som afgifvits af sammansatta utskott

under åren 1903—1907.

År

Sammansatt

stats- och bevill- ningsutskott

Sammansatt

stats- och banko- utskott

Sammansatt

stats- och lag- utskott

Sammansatt

bevillnings- och

lagutskott

Sammansatt

banko- och lag- utskott

Antal

betän-

kanden

Antal

sidor

Antal

betän-

kanden

Antal

sidor

Antal

betän-

kanden

Antal

sidor

Antal

betän-

kanden

Antal

sidor

Antal

betän- kanden

Antal

sidor

1903

3

10

6

84

O

O

54

3

132

1904

—

—

3

8

10

114

3

14

—

—

1905

—

—

5

28

11

116

—

—

3

20

1906

—

—

4

18

11

158

—

—

3

56

1907

5

60

4

20

8

56

B

58

2

26

Af ifrågavarande tabell framgår, att det är särskildt statsutskottet

och lagutskottet, som pläga sammansättas med hvarandra

eller med öfriga utskott med undantag af konstitutionsutskottet,

hvilket på grund af dithörande ärendens natur och vedertagen praxis

icke brukar med annat utskott sammansättas. Då man nu tager i

betraktande, att anordningen med sammansatta utskott är synnerligen

ägnad att ingripa störande och hindrande uti vederbörande utskotts

ordinarie arbete, är det uppenbart, att åtskillig tid skulle kunna vinnas,

om en inskränkning i användningen af dylika utskott kunde äga rum.

Hvad som särskildt gör detta önskvärdt ar, att just de utskott, som

hafva den största arbetsbördan, äro mest betungade af ifrågavarande

anordning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Förslag om

rätt för Riksdagen

att

uppskjuta

ärenden.

Inom Riksdagen framställda reformförslag.

Såsom kommitterade ofvan antydt, hafva de olägenheter, som äro

förbundna med det sätt, hvarpå riksdagsarbetet för närvarande är ordnadt,

sedan länge gjort sig märkbara. Också hafva åtskilliga förslag

i syfte att undanröja dessa olägenheter genom att införa en bättre

ordning för ärendenas behandling under årens lopp framkommit. Frånsedt

alla de olika förslag, hvilka resulterade uti den vid 1900 års riksdag

genomförda grundlagsändring, hvarigenom de tider förkortades,

inom hvilka riksdagen skulle öppnas samt de ständiga utskotten väljas

och sammanträda för att konstituera sig, hafva emellertid icke några

af dessa förslag lyckats tillvinna sig Riksdagens bifall. Oå det

torde vara af intressen att erfara, hvilka olika utvägar för de öfverklagade

missförhållandenas undanröjande varit ifrågasatta, hafva kommitterade

ansett sig böra i korthet redogöra för de särskilda förslag,

som varit föremål för Riksdagens pröfning. Dessa hafva åsyftat antingen

införandet af rätt för Riksdagen att till ett kommande riksmöte

uppskjuta den slutliga pröfningen af viktigare frågor eller eu inskränkning

uti den för motioners afgifvande föreskrifna tid eller ock en omorganisation

af det bestående utskottsväsendet.

Förslag om att bereda Riksdagen rätt att uppskjuta behandlingen

af viktigare ärenden hafva förelegat vid icke mindre än fem särskilda

tillfällen. Första gången förslag i denna riktning framkom var

vid 1873 års riksdag. Under erinran att erfarenheten från föregående

riksdagar visat, att sådana större frågor, som kraft en mera

grundlig och fullständig utredning af utskott och därför omöjligen

kunnat hos Riksdagen förekomma förrän inemot slutet af dess samvaro,

under trycket af den då rådande allmänna brådskan icke kunnat

pröfvas med all den omsorg de erfordrat, samt att detta förhållande

ledt därtill, att kamrarna känt sig mest böjda för uppskof med föreslagna

förändringar, och att således det arbete, som blifvit å frågorna

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

nedlagdt, icke ledt till vederbörligt gagn, framlade konstitutionsutskottet

till undanröjande af dessa olägenheter vid nämnda riksdag förslag

till sådan ändring af i; 59 riksdagsordningen, att den slutliga pröfningen

af betänkanden, som afgifvits af ständigt eller i dess ställe tillsatt

särskildt utskott, skulle kunna uppskjutas till en kommande riksdag.

Förslag om uppskof skulle väckas sist vid det tillfälle, då betänkandet

andra gången förekom till behandling i kamrarna, samt

pröfvas för sig oberoende af hufvudfrågan. Bifölles förslaget af båda

kamrarna, skulle betänkandet förblifva hvilande till nästföljande riksdag

och då vid riksdagens början ånyo framläggas för kamrarna af

det utskott, som afgifvit betänkandet, eller, om ärendet varit handlagdt

af särskildt utskott, af det ständiga utskott, till livilket ärendet

hörde. Rörde betänkandet någon af Konungen hos Riksdagen gjord

framställning, finge beslut däröfver ej uppskjutas, utan att Konungen

därtill samtyckte. Konstitutionsutskottets ifrågavarande förslag blef af

Första Kammaren bifallet, men af Andra Kammaren förkastadt. Anledningen

till förslagets fall i denna kammare synes mindre hafva

varit ett ogillande af dess syfte än fastmera vissa betänkligheter med

afseende å en del detaljbestämmelser.

Då af frågans behandling vid 1878 års riksdag framgick, att

ganska stora sympatier funnos inom representationen för en grundlagsändring

i den af konstitutionsutskottet föreslagna riktningen, återupptogs

frågan uti motioner inom Andra Kammaren vid såväl 1874

som 1875 års riksdagar. Konstitutionsutskottet tillstyrkte jämväl dessa

gånger sitt förut framlagda förslag, vid sistnämnda riksdag likvisst

med den ändring, att till annan riksdag uppskjutet betänkande skulle

af talmännen till fortsatt behandling föredragas i stället för att af vederbörande

utskott för kamrarna framläggas. På Andra Kammarens

motstånd föll emellertid frågan jämväl vid dessa riksdagar. Samma

öde rönte den vid 1878 års riksdag, då konstitutionsutskottet, på framställning

af enskild motionär inom Andra Kammaren, ånyo tillstyrkte

antagandet af det vid 1875 års riksdag framlagda förslaget.

Sista gången frågan var uppe på dagordningen var vid 1884 års

riksdag, då uti en inom Andra Kammaren afgifven motion återupptogs

det af konstitutionsutskottet senast tillstyrkta förslaget, därvid dock

tillika alternativt föreslogs, att den sista riksdagen under valperioden

till Andra Kammaren icke skulle äga uppskofsrätt. Konstitutionsutskottet

intog denna gång eu annan ställning till frågan. Utskottet

ville visserligen icke underkänna det beaktansvärda, som onekligen innefattades

i de skäl, hvilka andragits till stöd för den ifrågasatta grund
5
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Förslag om

inskränkning

i motionstiden.

Förslag om

omorganisation

af utskottsväsendet.

lagsändringen, men då de fördelar förslaget möjligen konnne att medföra

i afseende å behandlingen af eu eller annan enskild fråga, skulle

ernås genom stadgande!), som för riksdagsarbetet öfver hufvud kunde

verka synnerligen menligt, ansåg sig utskottet böra afstyrka detsamma.

Vid ärendets behandling i kamrarna beslöt Första Kammaren återremiss

till utskottet, men då Andra Kammaren biträdde utskottets hemställan,

föll frågan jämväl vid denna riksdag.

Förslag om inskränkning af den för motioners afgifvande föreskrifna

tid hafva vid tre särskilda tillfällen varit föremål för Riksdagens

pröfning. Fråga härom förelåg första gången vid 1874 års riksdag,

då uti en inom Andra Kammaren väckt motion i sammanhang

med vissa ändringar uti formaliteterna för Riksdagens konstituerande

alternativt föreslogs, att motion, som tillhörde ständigt utskotts behandling,

skulle väckas inom fyra dagar från riksdagens öppnande, eller

ock att dylik motion borde senast dagen före riksdagens sammanträde

vara skriftligen inlämnad eller med posten insänd till justitieombudsmannen,

som hade att omedelbart efter riksdagens öppnande öfverlämna

de inkomna motionerna till kamrarnas talmän, för att af dem

föredragas i de respektive kamrarna för remiss till vederbörande utskott,

dock att undantag därifrån, utöfver hvad § 55 riksdagsordningen

bestämde, skulle uttryckligen göras för motioner, som föranleddes

af eller eljest stode i sammanhang med Kung!. Maj:ts proposition angående

statsverkets tillstånd och behof, hvilka sistnämnda motioner

borde få väckas under tre dagar från riksdagens öppnande. Konstitutionsutskottet,

som delade motionärens uppfattning, att en inskränkning

uti motionstiden utan olägenhet kunde äga rum, tillstyrkte en

sådan ändring uti § 55 riksdagsordningen, att motion i ämne tillhörande

ständigt utskotts behandling skulle göras inom sex dagar från

riksdagens öppnande. Utskottets förslag lyckades visserligen tillvinna

sig Första Kammarens bifall, men blef af Andra Kammaren förkastadt.

Vid 1875 års riksdag återupptogs det af 1874 års konstitutionsutskott

framlagda förslaget uti en inom Andra Kammaren väckt motion,

men föll jämväl vid denna riksdag på nämnda kammares motstånd.

Då frågan återkom vid 1878 års riksdag, blef det då framlagda förslaget

af konstitutionsutskottet afstyrkt och utskottets hemställan af

båda kamrarna bifallen.

Af synnerligen skiftande natur hafva de under årens lopp framkomna

förslag varit, som afsett en omorganisation af utskottsväsendet.

I allmänhet hafva dessa förslag åsyftat eu ökning af de

ständiga utskottens antal. Äfven andra utvägar hafva val it ifiaga
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

satta. Sålunda tiar föreslagits, att ett stort tillfälligt utskott, bestående

af lika många ledamöter från hvardera kammaren, skulle inrättas,

att särskildt utskott skulle kunna tillsättas för behandling af ärenden,

som grundlagsenlig! tillkomme de tillfälliga utskotten att bereda, samt

att en öfverflyttning af ärenden skulle äga rum från de mest betungade

utskotten till dem, som vore mindre öfverhopade med göromål.

Slutligen torde böra omnämnas, att förslag jämväl framkommit därom,

att de tillfälliga utskotten skulle erhålla rätt att antaga kansli eller

anställa skrifbiträde.

De förslag, som åsyftat en ökning af de ständiga utskottens antal, a) ökning af

hafva sökt åstadkomma detta antingen genom inrättande af nya ut- Skottens*

skott eller genom delning af vissa bland de nuvarande utskotten eller antaL

ock genom såväl nybildning som delning.

Hvad först angår förslagen om inrättande af nya utskott, hafva

dessa i regel gått ut på att i väsentlig män ersätta de tillfälliga

utskotten med ett enda för båda kamrarna gemensamt ständigt utskott.

Förslag i denna riktning hafva vid flera tillfällen varit föremål för

Riksdagens pröfning. Fråga härom förelåg första gången vid 1880

års riksdag, då uti en inom Andra Kammaren väckt motion föreslogs,

att ett ständigt ekonomiutskott, bestående af tjugufyra ledamöter,

måtte vid riksdagens början tillsättas för behandling af sådana ärenden,

som tillhörde de tillfälliga utskotten. Då motionärens förslag, enligt

konstitutionsutskottets åsikt, icke syntes gifva anledning till några

betänkligheter af vikt, men däremot medförde ej oväsentliga fördelar,

föreslog utskottet inrättandet af ett ständigt ekonomiutskott å tjugufyra

ledamöter för upptagande af sådana frågor, som icke tillhörde

annat ständigt utskotts handläggning. Kamrarna skulle dock fortfarande

äga rätt att hvar för sig tillsätta ett eller flera tillfälliga

utskott för upptagande af frågor rörande kamrarnas enskilda angelägenheter.

Vid ärendets behandling inom kamrarne blef utskottets

förslag af Första Kammaren återremitteradt, men af Andra Kammaren

utan omröstning förkastadt. Frågan fick därefter hvila till 1890

års riksdag, då uti en inom Första Kammaren afgifven motion framlades

ett förslag, som i allt väsentligt öfverensstämde med det af konstitutionsutskottet

vid 1880 års riksdag förordade, men helt och hållet

afskaffade benämningen tillfälliga utskott. Jämväl denna gång fann

sig konstitutionsutskottet böra understödja förslaget och uti afgifvet

utlåtande tillstyrkte utskottet införandet af ett ständigt ekonomiutskott,

bestående af trettiotvå ledamöter, för upptagande af frågor,

som an ginge lagar och författningar om rikets allmänna hushållning

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

eller grunderna för allmänna inrättningar af alla slag, eller livilka eljest

vore af beskaffenhet att böra af något Riksdagens utskott behandlas,

men icke tillhörde annat ständigt utskott. Icke heller denna gång

lyckades utskottets förslag tillvinna sig Riksdagens bifall. Förslaget

blef af Första Kammaren bifallet, men af Andra Kammaren utan

votering förkastadt.

Förslag om de tillfälliga utskottens utbytande mot ständiga hafva

sedermera vid tvenne olika tillfällen framkommit inom Riksdagen. Uti

en vid 1899 års riksdag inom Andra Kammaren afgifven motion angående

en allmän revision af grundlagarne föreslogs sålunda inrättandet

af två eller helst tre ständiga utskott för behandling af de ärenden,

som beredas af tillfälliga utskott. Enahanda yrkande gjordes uti en

vid konstitutionsutskottets utlåtande n:o 9 vid 1900 års riksdag fogad

reservation, medan uti en annan reservation vid samma utlåtande föreslogs

de tillfälliga utskottens utbytande mot två ständiga, som skulle

äga att sinsemellan fördela de ärenden, som blifvit till dem hänvisade.

Förslag om att öka de ständiga utskottens antal genom inrättande

af ett nytt utskott, men med bibehållande i öfrigt af den nuvarande

utskottsorganisationen, förelåg vid 1895 års riksdag, då uti en inom

Andra Kammaren afgifven motion föreslogs införande af ett granskningsutskott

bestående af tjugufyra ledamöter. Detta utskott skulle från

konstitutionsutskottet öfvertaga befattningen med granskningen af statsrådsprotokollen

samt från statsutskottet befattningen med riksgäldsverket,

revisionen, statsverkets ordinarie inkomster och domänerna.

Till konstitutionsutskottet; hvars ledamotsantal skulle minskas till

sexton, skulle från lagutskottet öfverföras befattningen med alla de af

Konungen och Riksdagen gemensamt stiftade lagar, som icke vore af

allmänn civil- eller kriminallags natur. Genom en dylik anordning

ansåg motionären skulle vinnas, att statsutskottet kunde fördela sin

återstående arbetsbörda på fyra utgiftsafdelningar och att lagutskottet

finge antalet af sina ärenden betydligt reduceradt, på samma gång som

en afsevärd förbättring och en dittills saknad enhet och samstämmighet

i Riksdagens granskning och förvaltning kunde åstadkommas. Förslaget

afstyrktes af konstitutionsutskottet och båda kamrarna biföllo

utan diskussion utskottets hemställan.

Frågan om en ökning af de ständiga utskottens antal genom delning

af vissa bland dem har vid tvenne särskilda tillfällen varit föremål

för Riksdagens pröfning. Vid 1899 års riksdag förelågo två olika

motioner i denna riktning, båda afgifna inom Andra Kammaren. Uti

den ena hemställdes om en delning af lagutskottet i tvenne utskott,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

hvartdera bestående af sexton ledamöter. Beträffande ärendenas fördelning

mellan dessa båda utskott föreslogs, att frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar eller laga stadgar

af den beskaffenhet, att högsta domstolens yttrande öfver dem borde

inhämtas, skulle öfverlämnas till första lagutskottet, medan öfriga till

annat utskotts handläggning icke hörande lagfrågor, som utgöra föremål

för Konungens och Riksdagens gemensamma behandling, således

kommunallagarna, rekvisitionslagarna, värnpliktslagen med liera författningar

af liknande konstitutionell art, skulle hänvisas till andra

lagutskottet. Granskningen af justitieombudsmannens åtgöranden borde

fördelas mellan båda utskotten. Uti den andra motionen, som närmast

åsyftade en skrifvelse i »ämnet till Kungl Magt, ifrågasattes en

delning af statsutskottet, bevillningsutskottet och lagutskottet i tvenne

statsutskott, hvartdera, bestående af tjugu ledamöter, tvenne bevillningsutskott,

hvartdera.likaledes bestående af tjugu medlemmar, samt

tvenne lagutskott, hvartdera bestående-af sexton personer. Hvari ärendenas

fördelning mellan utskotten beträffar, skulle första statsutskottet

hafva att granska, utreda och uppgifva stats- och rilcsgäldsverkens

tillstånd och förvaltning, med undantag af hvad som rörde samfärdseln,

samt föreslå hvad till fyllande af deras behof erfordrades äfvensom

kreditivsummornas belopp, under det andra statsutskottet skulle hafva

att utreda och afgifva förslag i ärenden, som rörde samfärdseln äfvensom

att fullgöra den statsutskottet för närvarande uti £ 39 mom. 2 riksdagsordningen

ålagda granskningsskyldighet. Till det första bevillningsutskottet

skulle hänvisas frågor rörande tull- och postbevillning

och i samband därmed stående ärenden samt till det andra frågor

rörande allmänna bevillningen, bränn vinslagstiftningen och därmed

sammanhängande ärenden. Hvad lagutskotten angår skulle det ena

behandla förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af civil- och kriminallag och det andra upptaga frågor rörande kommunal-

och kyrkolag äfvensom granska justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Konstitutionsutskottet, som ansåg representationsskicket,

i hvad anginge såväl de ständiga utskottens sammansättning och

arbetssätt som äfven ärendenas fördelning dem emellan, hafva nått

den utveckling och stadga, att skälig anledning till förändring i utskottens

sammansättning eller verksamhetsområden ej syntes vara förhanden,

afstyrkte båda motionerna och dessa blefvo jämväl af kamrarna

afslagna.

Frågan om delning af stats-, bevillnings- och lagutskotten återkom

vid 1900 års riksdag, i det samme motionär inom Andra Kammaren

återupptog sitt vid nästföregående års riksdag framlagda förslag i ämnet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Icke heller denna gång blef detta af konstitutionsutskottet tillstyrkt.

Däremot fann sig utskottet böra med föranledande af motionen

äfvensom eu annan i ämnet afgifven motion, hvarom längre ned skall

talas, föreslå en delning af lagutskottet i tvänne utskott, hvartdera

bestående af sexton ledamöter. Enligt utskottets förslag skulle första

lagutskottet handlägga frågor rörande stiftande, ändring, förklaring

eller upphäfvande af civil-, kriminal- och kyrkolag äfvensom granska

justitieombudsmannens ämbetsverksamhet. Andra lagutskottet skulle

bereda alla frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af lagar och författningar, om skatter, som ej vore bevillningar, om

allmänna besvär, om grunderna för förvaltningen af kronans domäner

samt om utfordrande af förnödenheter ''och tjänstbarheter för fyllande

af krigsmaktens behof, af värnpliktslagar jämte krigslagar och författningar

rörande krigsväsendet, som äga tillämpning till medborgare

utom krigsstaten, af kommunallagar samt af öfriga lagar och författningar,

som af Konungen och Riksdagen samfälldt stiftas och icke

tillhörde annat utskotts behandling. Det af konstitutionsutskottet framlagda

förslaget lyckades lika litet som de i ämnet väckta motionerna

tillvinna sig någondera kammarens bifall.

Förslag om ökning af de ständiga utskottens antal genom så vä

delning som nybildning hafva vid tre olika tillfällen förelegat inom

Riksdagen. Vid 1898 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren motion

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående en allmän revision af grundlagarna.

Uti ett vid motionen fogadt utkast till grundlagsändringar

ingick jämväl förslag till en omorganisation af utskotts väsendet . De

ständiga utskotten skulle utgöras af ett konstitutionsutskott, ett statsutskott,

ett bankoutskott, ett beskattningsutskott, två lagutskott,

ett ekonomiutskott samt ett granskningsutskott. Motionen blef af

konstitutionsutskottet afstyrkt och båda kamrarna biföllo utan diskussion

utskottets hemställan. Samma öde rönte frågan, då den vid

1899 års riksdag af motionären ånyo upptogs. Sista gången förslag

i denna riktning förelåg var vid 1900 års riksdag, då uti en inom

Andra Kammaren afgifven motion föreslogs upphäfvande af de tillfälliga

utskotten samt införande af tio ständiga utskott, nämligen: ett

konstitutionsutskott med samma uppgift som för närvarande; ett statsutskott

att granska, utreda och uppgifva statsverkets tillstånd, förvaltning

och behof samt afgifva yttrande i statsregleringsärenden utom

i hvad gällde frågor rörande anläggning samt förvärfvande af järnvägar

och kanaler; ett rfksgäldsutskott att granska, utreda och uppgifva

riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning och behof samt afgifva

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

yttranden i ärenden, som anginge anläggning samt förvärfvande af

järnvägar och kanaler; ett tullutskott för behandling af sådana bevillningsfrågor,

som anginge tull- och accismedlen; ett bevillningsutskott

för handläggning af öfriga bevillningsfrågor samt frågor rörande försäljning

af brännvin och handel med vin och maltdrycker; ett bankoutskott

för behandling af frågor, som för närvarande dit hänföras, äfvensom

af alla ärenden rörande banklagstiftningen; ett lagutskott för behandling

af förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af sådana lagar eller laga stadgar, som utgöra föremål för Konungens

och lliksdagens gemensamma lagstiftning och icke tillhörde annat

utskotts handläggning, äfvensom för granskning af justitieombudsmannens

redogörelse; ett kommunalutskott för behandling af alla lagstiftningsfrågor

angående kommunal- och kyrkolagarna samt alla sådana frågor

angående skolväsendet, som icke på grund af sin natur hörde under

statsutskottets handläggning; ett socialpolitiskt utskott för frågor, som

anginge de kroppsarbetande klassernas sociala ställning, förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetstagare, försäkringsväsendet, bolags- och

föreningsväsendet, yrkes- och skyddslagstiftningen samt öfriga socialpolitiska

ärenden, som icke på grund af sin natur hörde under statsutskottet;

samt ett ekonomiutskott för sådana frågor, som icke tillhörde

annat utskotts behandling eller rörde någondera kammaren enskildt,

men dock vore af natur att böra hänskjutas till utskotts förberedande

handläggning. Konstitutionsutskottet skulle bestå af tjugu ledamöter,

statsutskottet af tjugufyra samt hvart och ett af de öfriga utskotten

af sexton ledamöter. Konstitutionsutskottet fann sig icke kunna tillstyrka

motionen, men framlade med anledning af densamma och såsom

ofvan nämnts af en annan i ämnet väckt motion ett förslag om lagutskottets

delning. Såväl detta förslag som ifrågavarande motion förkastades

af båda kamrarna.

Hvad härefter beträffar de förslag till ändringar uti utskottsorganisationen,

som icke afsett någon ökning i de ständiga utskottens

antal, hafva dessa, såsom redan ofvan nämnts, åsyftat antingen inrättandet

af tillfälliga utskott, gemensamma för båda kamrarna, eller

ock en omgruppering af ärendena mellan de nuvarande ständiga utskotten.

Förslag i förstnämnda riktning hafva vid två särskilda tillfällen

förelegat till Riksdagens pröfning. Första gången detta ägde

rum var redan vid 1869 års riksdag, då uti en inom Andra Kammaren

afgifven motion föreslogs att, därest i någondera kammaren någon

allmän fråga väcktes, som icke tillhörde ständigt utskotts behandling,

skulle för frågans utredande tillsättas ett tillfälligt utskott, bestående

I)''i För båda

kamrarna

gemensamma

tillfälliga utskott.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

c) Omgruppering

af ärendena

mellan

de nuvarande

ständiga utskotten.

af lika många ledamöter från hvardera kammaren. Förslaget blef af

konstitutionsutskottet afstyrkt och båda kamrarne biföllo utan diskussion

utskottets hemställan. Frågan kom därefter icke upp på

dagordningen förrän vid 1900 års riksdag, då uti en inom Första

Kammaren afgifven motion föreslogs utbytande af de nuvarande tillfälliga

utskotten mot ett för båda kamrarna gemensamt utskott bestående

af trettiosex ledamöter. Detta utskott skulle emellertid icke

ovillkorligen tillsättas vid början af hvarje riksdag, utan endast för

den händelse i någondera kammaren frågor väcktes, som icke tillhörde

de ständiga utskottens behandling, men voro af beskaffenhet,

att utskotts yttrande däröfver erfordrades. Namnet »tillfälligt utskott»

skulle för detsamma bibehållas. Konstitutionsutskottet fann

sig icke kunna tillstyrka motionen, men då utskottet icke ville bestrida,

att vissa olägenheter vore förbundna med ärendenas beredning i tillfälligt

utskott, särskildt i det afseendet att de olika synpunkter, som

framträdde inom hvardera kammaren, icke finge tillfälle att redan från

början af ett ärendes beredning göra sig gällande, föreslog utskottet,

att till den i § 37 mom. 3 riksdagsordningen förekommande bestämmelsen

om tillsättande af tillfälliga utskott för behandling af frågor,

som icke tillhörde ständigt utskotts handläggning, skulle fogas ett så

lydande tillägg: »dock må för sådan frågas beredande kunna efter

kamrarnas sammanstämmande beslut tillsättas särskildt utskott med

ledamöter till lika antal från hvardera kammaren». Vid ärendets behandling

i kamrarna förkastades emellertid utan votering såväl motionen

som konstitutionsutskottets förslag.

Förslag att, med bibehållande af de ständiga utskottens nuvarande

antal, verkställa en öfverflyttning af ärenden från det mest betungade

till annat, med göromål mindre öfverhopadt utskott föreslogs uti en

reservation till det af konstitutionsutskottet vid 1895 års riksdag

afgifna utlåtandet i anledning af väckt motion om införande af ett

särskildt granskningsutskott. I denna reservation yrkades nämligen,

att den granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning,

som enligt § 39 mom. 2 riksdagsordningen inginge bland statsutskottets

uppgifter och befogenheter, skulle öfverflyttas på konstitutionsutskottet.

Därigenom skulle den konstitutionella granskningen samlad läggas i

konstitutionsutskottets händer och åt granskningen beredas bättre

sammanhang och ökad betydelse. Såsom regeringsformen § 107 3 st.

och riksdagsordningen § 39 mom. 2 vore affattade, blefve nämligen

tillämpningen af sistnämnda grundlagsstadgande alltid illusorisk. Reservanten

ansåg obestridligt, att konstitutionsutskottet utan svårighet

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

kunde öfvertaga den tillökning i arbete, som med den föreslagna öfverflyttningen

skulle följa, under det att statsutskottets arbetsbörda af

naturliga skäl år från år tillväxte. Den afgifna reservationen lyckades

emellertid icke tillvinna sig någondera kammarens bifall.

Hvad slutligen angår frågan om rätt för de tillfälliga utskotten a) Kansli för

att anställa sekreterare och öfrig kanslibetjäning, förelåg förslag härom tlllfg“ott. Ut

vid 1900 års riksdag dels uti ofvan omförmälda motion om inrättande

af ett stort för båda kamrarne gemensamt tillfälligt utskott dels ock

uti en inom Andra Kammaren i ämnet särskild väckt motion. Båda

förslagen åsyftade att uti berörda hänseende likställa de tillfälliga utskotten

med de ständiga. Konstitutionsutskottet, som ansåg billigt, att

äfven de tillfälliga utskotten bereddes möjlighet att erhålla kanslibetjäning,

men att bestämmelserna härom borde affattas så, att det stode

dem öppet att, om de så önskade, fortfarande bibehålla det nuvarande

arbetssättet, föreslog med anledning af de väckta motionerna en sådan

ändring uti § 44 riksdagsordningen, att utskotten, de ständiga såväl

som de tillfälliga, skulle äga utse sekreterare och efter samråd med

honom, den öfriga betjäning, som funnes nödig. Uti en vid utskottets

utlåtande fogad reservation yrkades, att tillfälligt utskott endast skulle

hafva rätt att utse nödigt skrifbiträde, när det så ansåge behöfligt. Vid

ärendets behandling i kamrarna blef utskottets hemställan af Första

Kammaren bifallen, men af Andra Kammaren afslagen, hvadan frågan

sålunda förfallit.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Inledande an

märkningar.

Kommitterades förslag.

Efter att i det föregående hafva redogjort för de olägenheter, som

äro förbundna med det sätt, hvarpå riksdagsarbetet för närvarande är

ordnadt, äfvensom för de olika förslag till deras undanröjande, som

under årens lopp framkommit, hafva kommitterade härefter att undersöka,

hvilka åtgärder, enligt kommitterades mening, böra vidtagas för

att Riksdagens arbete må kunna lättare och jämnare utföras.

Såsom kommitterade uti sin ofvan lämnade framställning påvisat,

har man att uti den stora ökning af Riksdagens arbetsmaterial,

som under de senare åren ägt rum, äfvensom uti det sätt, hvarpå arbetet

för närvarande är inom Riksdagen ordnadt, söka de väsentliga orsakerna

till den alltmera framträdande tendensen att utsträcka riksdagstiden

och till den ojämna fördelningen af arbetet inom Riksdagen. För

undanröjande af dessa olägenheter kan man tänka sig tre olika utvägar,

nämligen: antingen en minskning i själfva arbetsmaterialet eller

en grundlagsenlig utsträckning af riksdagstiden eller ock en omläggning

af det inom Riksdagen tillämpade arbetssättet.

Hvad förstnämnda utväg angår, är det uppenbart, att man därmed

icke kan afse en minskning af arbetsmaterialet i den mening, att det

för närvarande på alla områden pågående reformarbetet skulle inskränkas.

Tvärtom har man ju alla skäl att förvänta, att i den mån

utvecklingen fortskrider och området för statens verksamhet vidgas,

nya och ökade arbetsuppgifter alltjämt skola tillföras Riksdagen. Icke

heller torde man rimligen kunna ifrågasätta någon inskränkning af

Riksdagens befogenheter, svårligen ens i den riktningen, att statsregleringsperioden

skulle förlängas. Den minskning uti arbetsmaterialet, hvarom här

skulle vara fråga, är af helt annan art. Som bekant äger den svenska riksdagen

en synnerligen utsträckt initiativrätt. I motsats till hvad förhållandet

är i åtskilliga främmande länder, har denna grundsats i vårt representationsskick

genomförts ända därhän, att den enskilde riksdagsmannen

tillerkänts samma rätt till initiativ, som Ivungl. Maj:t äger. Af denna

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

vidsträckta initiativrätt göres också, såsom kändt är, ett synnerligen

flitigt bruk inom Riksdagen och en högst väsentlig del af dennas arbetstid

tages i anspråk för behandling af motioner, som hafva ringa eller

intet samband med Kungl. Maj:ts till Riksdagen gjorda framställningar.

Gifvet är, att en begränsning af den enskilda motionsrätten skulle leda

till en afsevärd minskning af Riksdagens arbetsmaterial. Att tillgripa

en sådan utväg kan dock icke vara lämpligt eller tillrådligt. Äfven

om den enskilda motionsrätten kunde, utan att några särskilda olägenheter

häraf behöfde uppkomma, omgärdas med vissa restriktiva bestämmelser,

exempelvis i den riktning, att flera måste förena sig om

en motion för att den skulle kunna upptagas, hafva dock kommitterade

funnit hela denna fråga vara af en så ömtålig och i våra konstitutionella

förhållanden ingripande natur, att kommitterade ej ansett sig

böra föreslå ens en dylik inskränkande bestämmelse.

Den andra ''utvägen att bereda Riksdagen önskvärd lättnad i dess

arbete vore att utsträcka den tid, under hvilken Riksdagen äger grundlagsenlig

rätt att vara samlad. Uti den allmänna diskussionen har

denna utväg ofta varit förordad, och man har därvid tänkt sig tvenne

olika möjligheter, nämligen antingen att vårsessionen förlängdes, eller

ock att en särskild kortare höstsession infördes. Ehuru kommitterade

icke vilja bestrida, att riksdagsarbetet i en framtid kan komma att

taga en sådan omfattning, att en utsträckning af riksdagstiden på

det ena eller andra sättet kan blifva nödvändig, hafva kommitterade

dock icke ansett denna utväg böra tillgripas, förr än andra till buds

stående medel blifvit försökta och visat sig otillräckliga.

Då kommitterade af ofvan angifna skäl icke kunnat tillstyrka

några åtgärder, som direkt afse en minskning af Riksdagens arbetsmaterial

eller en utsträckning af riksdagstiden, återstår att tillse, huruvida de

öfver klagade olägenheterna kunna undanröjas genom en omläggning

af sättet för riksdagsarbetets bedrifvande. Att på denna väg åtskilligt

står att vinna, torde redan framgå af den kritik kommitterade ofvanägnat

det för närvarande inom Riksdagen tillämpade arbetssättet.

Såsom kommitterade längre fram vilja påvisa, torde också de reformer,

som på detta område kunna genomföras, vara så beskaffade, att

åtminstone tillsvidare inga andra åtgärder för ändamålets uppnående

synas vara af behofvet påkallade.

Innan kommitterade öfvergå till att närmare redogöra för de

åtgärder i nyssberörda hänseende, som enligt kommitterades mening

böra vidtagas, hafva kommitterade ansett sig böra i detta samman
-

Fråga om

rätt för Riksdagen

att

uppskjuta

ärenden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

bang yttra sig rörande en fråga, som under fortgången af kommitterades

arbete jämväl varit föremål för öfverläggningar. Kommitterade

syfta härvid på det vid flera olika tillfällen inom Riksdagen framkomna

förslaget om rätt för Riksdagen att till ett kommande riksmöte uppskjuta

den slutliga behandlingen af viktigare ärenden. Ehuru denna

fråga, sedan den genom upprepade riksdagsbeslut förfallit, under de

sista årtiondena icke ånyo inom Riksdagen upptagits å dagordningen,

hafva kommitterade likväl funnit sig böra ägna densamma en mera

ingående pröfning och utredning, enär genomförandet af en dylik

anordning å många håll fortfarande torde anses såsom en synnerligen

lämplig utväg för beredande af lättnad i Riksdagens arbete.

För en grundlagsändring i ofvan angifven riktning hafva vid olika

tillfällen anförts hufvudsakligen följande skäl. Under de sista veckorna

af riksdagstiden inkomma en sådan mängd ärenden till kamrarna, att

tiden knappast räcker till för deras behandling. Att riksdagsarbetet i

dess helhet häraf blifver lidande, ligger i öppen dag. Särskildt menligt

måste emellertid detta förhållande inverka på de stora och viktiga

frågornas behandling. Då dessa i allmänhet inom vederbörande utskott

kräfva en mera grundlig och fullständig utredning, kunna de ofta först

mot slutet af riksdagstiden förekomna till handläggning inom kamrarna.

Under trycket af den då rådande allmänna brådskan kunna dessa

ärenden icke pröfvas af Riksdagen med all den omsorg de förtjäna.

Följden häraf är, att kamrarna ofta känna sig mest benägna för att

alldeles afböja föreslagna förändringar, bestämmelser eller åtgöranden,

emedan ärendena icke hunnit vederbörligen öfvervägas och pröfvas.

Det å dessa frågors utredning nedlagda arbetet leder således icke till

vederbörligt gagn. Ett sådant behandlingssätt af viktiga samhällsangelägenheter,

hvarigenom Riksdagen nödgas antingen undanskjuta

en fråga eller ock äfventyra att uti densamma fatta ett förhastadt

beslut, är icke blott mindre öfverensstämmande med Riksdagens värdighet,

utan måste äfven inverka menligt på riksdagsarbetet i dess

helhet. Genom vidtagande af en grundlagsändring, hvarigenom Riksdagen

erhåller rätt att till ett kommande riksmöte uppskjuta den slutliga pröfningen

af ett ärende, skulle nämnda missförhållanden undanröjas. Maktpåliggande

frågor, som inkomma till kamrarna mot slutet af riksdagstiden

och då måste trängas ej blott med hvarandra utan ock med

åtskilliga mindre viktiga ärenden, kunna, om de uppskjutas till nästföljande

riksdag, då af kamrarna lugnt och utan brådska pröfvas med

noggrant öfvervägande af den utredning vederbörande utskott förebragt.

Då denna pröfning kan äga rum under den första delen af riksdagstiden,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.''»

då kamrarna hafva ett jämförelsevis lindrigt arbete, skulle därigenom

jämväl vinnas, att riksdagsarbetet kan jämnare fördelas på den för

Riksdagen anslagna tiden, hvilket i sin ordning skulle hafva till följd,

att riksdagarna kunna afslutas tidigare än som med den nu tillämpade

arbetsordningen är möjligt.

Det torde icke kunna bestridas, att de till stöd för en grundlagsändring

af ifrågavarande slag andragna skäl innefatta åtskilligt beaktansvärdt.

Sålunda torde det vara alldeles uppenbart, att den vid

riksdagstidens slut rådande brådskan mången gång utgör ett hinder

för en omsorgsfull pröfning af de större frågor, som då komma under

behandling, likasom ock att en jämnare fördelning af riksdagsarbetet å

kamrarnas sammanträden skulle kunna ske, om ärenden af större omfattning

och innebörd kunde handläggas under den första tiden af riksdagens

samvaro. Från dessa synpunkter sedt skulle det sannolikt visa

sig fördelaktigt, om Riksdagen ägde rätt att uppskjuta den slutliga pröfningen

af viktigare frågor. Vid ett närmare öfvervägande torde man

emellertid snart finna, att de fördelar, som genom en sådan anordning

möjligen kunna vinnas, skulle visa sig mindre betydande än de olägenheter,

densamma komme att medföra för riksdagsarbetet i dess helhet.

Då förslag om en grundlagsändring uti ifrågavarande riktning

senast förelåg vid 1884 års riksdag, afstyrktes detta, såsom kommitterade

ofvan erinrat, äfven af konstitutionsutskottet. De skäl, som därvid

af utskottet åberopades, voro hufvudsakligen följande. I första hand

kunde mot förslaget riktas den anmärkningen, att det icke vore

ägnadt att påskynda riksdagsarbetet. Då förslag om uppskof antagligen

skulle inom kamrarna väckas angående ett vida större antal

frågor än dem, om livilkas uppskjutande Riksdagen kunde enas, vore

åtskilliga fruktlösa förhandlingar rörande dylika uppskofsförslag att

förvänta. I den mån dessa öfverläggningar komme att föras utan att

leda till åsyftad påföljd, i samma mån föröddes en tid, som kunnat

bättre användas. För den möjliga vinsten af ett eller annat gagneligt

uppskof, hade man sålunda banat väg för ändamålslösa förhandlingar

af en utsträckning, hvilken icke kunde på förhand beräknas.

Vidare skulle, enligt iitskottets förmenande, tillvaron i grundlagen af

bestämmelser, sådana som de föreslagna, föranleda Riksdagens ledamöter

att redan från riksdagens första tid beräkna antagligheten af

att eu fråga blefve uppskjuten; och deras arbete å förebragta ärenden

skulle af dylika antaganden påverkas. Intresset att förskaffa sig noggrann

insikt i en fråga skulle hos en del af de riksdagsmän, hvillca i

egenskap af utskottsledamöter hade att taga henne i närmare skär
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

skådande, helt visst minskas, när befaras måste, att det kanske vore

mera välbetänkt lämna den frågan å sido och i stället nedlägga ökadt

arbete på andra. Däraf skulle emellertid blifva en följd, att Riksdagens

ledamöter mot slutet af riksdagen befunnes mindre förberedda

och hemmastadda i åtskilliga frågor än de skulle hafva varit, om det

varit på förhand klart, att hvarje vid Riksdagen väckt förslag skulle

vid densamma slutligen pröfvas. Uppskof, hvartill eljest skälig anledning

ej skulle hafva förekommit, kunde då finnas nödiga. För

arbetet vid en senare Riksdag skulle, enligt utskottets mening, den

omständigheten, att viktiga ärenden till densamma uppskjutits, ej verka

förmånligt. Visserligen vore under riksdagstidens första veckor arbetet

i kamrarna jämförelsevis obetydligt, men under tiden voro utskotten

i full verksamhet och de riksdagsmän, som ej vore invalda i utskott,

använde sin tid till att förskaffa sig kännedom i allmänhet om de frågor,

som vid Riksdagen bragts å bane. Om under denna tid Riksdagens uppmärksamhet

skulle tagas i anspråk för kvarliggande ärenden från föregående

år, skulle detta inverka störande på utskottens arbete och fördröja

deras utredningar och utlåtanden äfvensom verka därhän, att hos

Riksdagens ledamöter kännedomen om de föreliggande frågorna blefve

mera bristfällig än hvad eljest kunde vara förhållandet. Slutligen

anmärkte utskottet mot förslaget, att det lätt kunde inträffa, att ett

till eu senare riksdag uppskjutet ärende vid denna ej komme att erhålla

den omsorgsfulla behandling, som med uppskofsbeslutet åsyftades. Vore

det af större vikt och i öfrigt sådant, att om dess riktiga lösning skiljaktiga

åsikter förefunnes, kunde man förutse, att vid den riksdag, till

hvilken ärendet uppskjutits, åtskilliga motioner rörande detsamma skulle

väckas. När dessa motioner till vederbörligt utskott öfverlämnades,

måste antagligen det uppskjutna ärendet dit hänvisas. Men därmed

gånge man miste om förmånen att få detta pröfvadt vid riksdagens

början. Inom utskottet, som kanske till stor del bestode af ledamöter,

livilka ej där haft plats det föregående året, kunde eu ny fullständig

beredning blifva af nöden. Af en dylik ordning skulle antagligen ej

saken, än mindre själfva riksdagsarbetet, vinna.

De skäl, hvarpå konstitutionsutskottet vid 1884 års riksdag

grundade sitt afstyrkande, synas kommitterade i stort sedt fortfarande

äga giltighet. Äfven om vissa bland de af utskottet framhållna olägenheterna

icke torde vara af beskaffenhet att böra tillmätas allt för stor

betydelse, äro dock, enligt kommitterades uppfattning, de skäl, som

kunna framställas mot en grundlagsändring uti ifrågavarande riktning,

så tungt vägande, att dess genomförande hvarken kan anses önskligt

eller tillrådligt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Utöfver de anmärkningar 1884 års konstitutionsutskott riktade

mot förslaget vilja kommitterade ännu framhålla några synpunkter, som

ytterligare visa, att en rättighet för Riksdagen att uppskjuta framlagda

ärenden icke skulle medföra det gagn, man därmed åsyftat, utan till

och med kunna hafva menliga verkningar. Menligt skulle, efter kommit,- terades åsikt, uppskofsrätten verka därutinnan, att onödiga slitningar

mellan kamrarna lätteligen därigenom skulle föranledas, äfvensom däri,

att arbetena vid den riksdag, då fråga väckts, men uppskjuta i många

fall skulle te sig resultatlösa, ett förhållande, som kan dels verka

nedslående på Riksdagens själfkänsla dels förringa dess anseende.

Uppenbart är vidare att, därest eu sådan rätt skulle medgifvas representationen,

densamma måste på ett eller annat sätt begränsas. Sålunda

torde det i första rummet blifva nödvändigt föreskrifva, att

uppskof med ett och samma ärende icke finge äga ruin mer än eu

gång. Därest en sådan begränsning af uppskofsrätten icke vidtoges,

skulle följden nämligen kunna blifva, att en fråga genom upprepade

uppskofsbeslut under en längre tid liölles sväfvande. Då det vidare

knappast kan vara lämpligt att uppskjuta ett ärende från den sista

riksdagen under eu valperiod till Andra Kammaren till den riksdag,

som efter de nya valen sammanträder, enär i sådant fall frågan

skulle komma att då behandlas af en till sin sammansättning ny kammare,

blefve det nödvändigt att jämväl i berörda hänseende begränsa

uppskofsrätten. Om Riksdagens rätt att uppskjuta ärenden begränsades

i ofvan angifven riktning — och att detta måste ske, finna kommitterade

uppenbart — skulle emellertid följden blifva, att den sista

riksdagen under valperioden till Andra Kammaren komme att tyngas

af en allt för stor arbetsbörda, i det den skulle få att afgöra icke

blott alla vid densamma framkomna ärenden, utan jämväl sådana, som

från nästföregående riksdag blifvit uppskjutna. Vidare kan mot den

ifrågasatta anordningen anmärkas, att den icke alltid skulle vara ägnad

att befordra en frågas allsidiga belysning. Till följd af skeende" förändringar

i statsrådets sammansättning skulle det nämligen ofta kunna

inträffa, att det statsråd, som medverkat vid framläggandet af ett af

Riksdagen uppskjutet förslag, icke komme i tillfälle att inför Riksdagen

utveckla alla de skäl, som legat till grund för detsamma. Då

man uppenbarligen icke kan begära, att det statsråd, som vid förslagets

slutliga pröfning fungerade, skulle, därest det icke ansåge sig

kunna godkänna detsamma, inför Riksdagen göra sig till tolk för den

uppfattning, som föranledt förslagets framläggande, skulle följden således

blifva, att ett uppskjutet ärende komme i en ogynnsammare ställning

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kommitterades

förslag.

Begränsning

af motionstiden.

än öfriga frågor, som Kungl. Maj:t underställt Riksdagens pröfning.

Slutligen vilja kommitterade framhålla, att det för en viktig frågas

snara och tillfredsställande lösning kan innebära en bestämd fördel att

få den pröfvad redan vid den riksdag, den först framkommer, äfven

om det då föreliggande förslaget icke skulle lyckas tillvinna sig Riksdagens

bifall på grund af mindre fullständig och nöjaktig utredning.

Uti utskottets utlåtande liksom och under öfverläggningarna i kamrarna

kunna nämligen sådana brister hos förslaget påvisas, att dess framläggande

för Riksdagen, efter att hafva af Kungl. Maj:t omarbetats,

skulle befinnas vara det mest önskvärda.

Då sålunda en rätt för Riksdagen att uppskjuta den slutliga

pröfningen af föreliggande frågor till eu kommande riksdag icke skulle

medföra några väsentliga fördelar, men väl däremot vålla afse värda

olägenheter för riksdagsarbetet i dess helhet, hafva kommitterade icke

funnit sig böra framlägga något i denna riktning gående förslag.

Då kommitterade härefter öfvergå till att närmare redogöra för

de särskilda åtgärder, som, enligt kommitterades mening, böra vidtagas

för att Riksdagens arbete må kunna bättre och jämnare utföras,

hafva kommitterade velat förutskicka den anmärkningen, att utgångspunkten

för kommitterades arbete varit att, med upprätthållande

af de principer, hvilka ligga till grund för det inom Riksdagen för närvarande

tillämpade arbetssättet, endast föreslå sådana förändringar uti

gällande bestämmelser, som för ändamålets uppnående synas kommitterade

oundgängligen nödiga. Kommitterade hafva sålunda icke ansett

sig böra ingå på någon pröfning af frågan, huruvida de arbetssystem,

som tillämpas inom vissa främmande länders representationer, äro mera

ägnade att befordra ärendenas snabba afgörande och arbetets jämna

fördelning å riksdagstiden än det hos oss använda.

Såsom kommitterade uti sin ofvan lämnade kritik af det inom

Riksdagen tillämpade arbetssättet framhållit, är det särskildt tvenne

omständigheter, som, enligt kommitterades mening, fördröja och betunga

Riksdagens arbete, nämligen dels svårigheten för Riksdagen att

redan i början af sin samvaro kunna i önskvärd mån öfverblicka

sitt arbetsmaterial och dels den ojämna fördelningen af ärendena mellan

utskotten. Kommitterades uppgift har därför i första hand varit att

tillse, huruvida och i hvad mån dessa olägenheter kunna undanröjas.

Förstnämnda omständighet sammanhänger, såsom kommitterade

förut visat, på det närmaste med den för närvarande stadgade ordningen

för motioners väckande inom Riksdagen. Frånvaron af bestämmelse,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

att motion, föranledd af till Riksdagen efter dess öppnande aflåten

kungl. proposition, äfvensom motion tillhörande tillfälligt utskott, skall

väckas inom en viss tid för att kunna upptagas till behandling, har

föranledt, att sådana motioner, ofta af stor omfattning och innebörd,

alltjämnt framkomma under riksdagen, till och med under de sista

veckorna af dess samvaro. Att detta förhållande skall inverka synnerligen

hindrande på riksdagsarbetets planmässiga bedrifvande, är alldeles

uppenbart. Det har därför synts kommitterade nödvändigt, att de

uti § 55 riksdagsordningen gifna bestämmelserna angående motioners

väckande underkastas en sådan omarbetning, att berörda missförhållande,

såvidt möjligt undanröjes.

Hvad då först angår sådana motioner, som föranledas af kungl.

propositioner, aflämnade efter Riksdagens öppnande, hafva kommitterade

ansett, att åtskilligt skulle vara vunnet, därest en viss bestämd tid

stadgades, inom hvilken sådana motioner måste väckas. Då det icke

gärna kan med skäl ifrågasättas, att för dessa motioners afgifvande

skulle erfordras längre tid, än som för närvarande i allmänhet finnes

stadgad i fråga om motion i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling,

hafva kommitterade ansett, att tiden för ifrågavarande

motioners afgifvande bör fastställas till tio dagar efter det vederbörande

proposition blifvit till kamrarna öfverlämnad. En dylik bestämmelses

tillvaro i grundlagen skulle i flera hänseenden vara ägnad

att befordra ärendenas snabbare behandling inom utskotten. Sålunda

skulle ett utskott mången gång kunna slutbehandla en fråga tidigare

än för närvarande är fallet, då det ej behöfde afvakta väntade

motioner i ämnet. Vidare skulle kunna undvikas den med gällande

bestämmelser förenade olägenhet att, sedan ett utskott ägnat tid och

arbete åt en frågas utredning och är nära att afgifva sitt betänkande,

en motionär framkommer med ett nytt uppslag i ämnet, som nödvändiggör

frågans upptagande till förnyad behandling i hela dess

vidd. En dylik begränsning af motionstiden har synts kommitterade så

mycket mera befogad, som det måste anses innebära en oegentlighet,

att motion, som föranledes af den så många frågor omfattande och

betydelsefulla statsverkspropositionen, skall afgifvas inom tio dagar efter

riksdagens öppnande, under det att motion i anledning af en under

riksdagens lopp aflåten proposition i ett speciellt ämne, kan väckas

huru lång tid som helst efter propositionens aflämnande.

Äfven i fråga om motioner, som tillhöra tillfälligt utskotts handläggning.

torde en viss tid böra fastställas, inom livilka dessa skola

afgifvas. Särskildt med hänsyn till den successiva behandling, som

7

a) Motion

föranledd af

kungl. proposition.

11) Mot i on

tillhörande

tillfälligt utskott.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

dylika motioner skola undergå i kamrarna, måste detta anses synnerligen

önskvärdt. Med det successiva behandlingssättet kan nämligen

följa ett upprepadt kastande af frågan från den ena kammaren till

den andra, hvarför dessa motioner kräfva för sitt afgörande betydligt

längre tid än motioner i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling.

Det kan därför icke vara annat än oegentligt, att sådana

motioner skola få väckas, så länge Riksdagen är samlad. Under

nuvarande förhållanden inträffar ofta, att motionärerna framkomma

med sina framställningar så sent under riksdagen, att vederbörande

utskott knappt hinner åstadkomma erforderlig utredning. Då den

kammare, hvari motionen blifvit väckt, fattar ett positivt beslut i

frågan och hänskjuter den till medkammarens pröfning, är tiden ofta

så långt framskriden, att denna kammare icke hinner få frågan behandlad

af utskott, utan nödgas antingen bifalla eller afslå förslaget utan erforderlig

pröfning. Då härtill kommer, att de tillfälliga utskottens

betänkanden under slutet af riksdagstiden hafva att trängas med ett

stort antal viktiga och omfattande utlåtanden från de ständiga utskotten,

är det uppenbart, att de uti dem afliandlade frågor, skola vid kamrarnas

sammanträden komma i en särskilt ogynnsam ställning. Att dessa

sent framkommande utskottsbetänkanden skola i hög grad bidraga

till att öka kamrarnas redan förut allt för stora arbetsbörda under

slutet af riksdagen, ligger i öppen dag.

På grund af hvad ofvan anförts hafva kommitterade funnit sig

böra föreslå, att en viss tid bestämmes, inom hvilken motion i ämne,

tillhörande tillfälligt utskotts handläggning, skall afgifvas. Då det

för såväl riksdagsarbetot i dess helhet, som för dessa motioners omsorgsfulla

behandling är önskvärdt, att de väckas så tidigt som möjligt och

i hvarje fall icke under den senare delen af riksdagens samvaro,

hafva kommitterade. med nödig hänsyn tagen jämväl till den enskilde

riksdagsmannens rätt, ansett, att motionstiden lämpligen bör bestämmas

till trettio dagar från riksdagens öppnande, eu bestämmelse, som under

normala förhållanden skulle innebära, att motion i hithörande ämne

kan afgifvas till midten af februari. Att denna tid bör vara fullt

tillräcklig för motionens omsorgsfulla utarbetande, torde icke kunna

med fog bestridas. Såsom kommitterade här nedan vilja visa, hafva

kommitterade icke afsett att genom denna bestämmelse betaga enskild

riksdagsman rätten att under vissa särskilda förhållanden väcka motion

i hithörande ämne efter den ordinarie motionstidens utgång.

Då genom införandet af en bestämd motionstid i ofvan angifna fall

motioner, som åsyfta ändringar uti förut afgifna motioner eller inne
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

halla nya uppslag uti de i dem afhandlade ämnen, icke skulle kunna

afgifvas efter den ordinarie motionstidens utgång, skulle mot den

föreslagna anordningen, såvidt den afser motioner, tillhörande tillfälligt

utskott, möjligen kunna riktas den anmärkning, att den i praxis kunde

leda därhän, att vederbörande motionärer, för att undvika misshagliga

ändringsförslag, skulle uppskjuta aflämnandet af sina motioner till

sista motionsdagen. Till förekommande af eu sådan praxis skulle det

därför vara nödigt att för ändringsförslags afgifvande fastställa en viss

kortare tid efter den ordinarie motionstidens utgång i öfverensstämmelse

med hvad som föreslagits skola gälla för afgifvande af motioner

i anledning af under riksdagens lopp aflåtna kung! propositioner, med

hvilka för öfrigt förstnämnda motioner i viss män kunna jämföras.

Ehuru kommitterade icke vilja bestrida möjligheten af att en dylik

praxis kan utveckla sig. hafva kommitterade dock icke ansett sig böra

föreslå eu sådan tilläggsbestämmelse. Visserligen kan man säga, att

en motion, som hör under tillfälligt utskott, har en viss likhet med

en kungl. proposition, i det båda innebära upptagande af en ny

fråga, men denna formella likhet torde ej böra föranleda, att de med

hänsyn till eventuella ändringsförslag skola likställas. Under det att

den förra endast innebär ett önskemål i en viss fråga för en eller

flere riksdagsmän, utgör ju den senare ett uttryck för regeringens

uppfattning i ett visst fall och kan därför göra anspråk på Riksdagens

uppmärksamhet i högre grad än ett af enskild riksdagsman

framlagdt förslag. Härtill kommer, att medgifvandet af en dylik

särskild motionstid skulle innebära eu afvikelse från den regel, som

gäller beträffande motioner, hvilka afse ändringar uti motioner, hörande

under ständigt utskotts behandling. Ehuru dessa ofta hänföra sig

till synnerligen stora och viktiga frågor, måste de dock enligt grundlagens

bestämmelser väckas inom den ordinarie motionstidens utgång

och någon särskild olägenhet häraf har icke försports. Vidare vilja

kommitterade framhålla att, äfven om en motion tillhörande tillfälligt

utskotts behandling väckes å sista motionsdagen, kammarens öfriga

medlemmar dock icke äro betagna utvägen att få sina afvikande

meningar till vederbörande utskott framförda. Vid motionens hänskjutande

till utskott står det ju hvarje kammarledamot öppet, att

mot det framställda förslaget rikta de anmärkningar och däri förorda

de ändringar, hvartill han kan finna anledning, under anhållan,

att hans yttrande måtte åtfölja motionen till utskottet. Då härtill

slutligen kommer, att utskottet, enligt hvad kommitterade ämna föreslå,

skall äga full frihet att nti till dem hänskjutna propositioner och

*

I

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Utsträckt

initiativ för

utskotten.

motioner föreslå erforderliga ändringar ocli tillägg, torde frånvaron af

en särskild motionstid för ändringsförslags afgifvande icke komma att

medföra några som helst olägenheter.

Genom införande af en bestämd tid för väckande al motioner,

som föranledas af under riksdagens lopp aflåtna kungl. propositioner

äfvensom för motioner hörande under tillfälligt utskotts behandling,

hafva kommitterade icke afsett att göra någon inskränkning i den för

närvarande bestående rätten att, så länge riksdagen är samlad, väcka

motion om ändring i rikets grundlagar samt i ämne, som rörer kammare

enskildt. I)å vidare sådana förhållanden kunna tänkas inträffa,

som påkalla väckandet af motioner jämväl i andra frågor efter de

ordinarie motionstidernas utgång, hafva kommitterade ansett, att den

nu gällande bestämmelsen, att motion i ämne, som tillhör ständigt

utskotts behandling, må. utan hinder af att motionstiden tilländalupit,

väckas, såvida ''den af redan inom någondera kammaren fattadt beslut

eller annan under riksdagen inträffad händelse omedelbarligen föranledes,

bör bibehållas och utsträckas att afse jämväl motion i ämne,

som faller under tillfälligt utskotts behandling.

Kommitterade anse sig i detta sammanhang böra framhålla, att

införandet af en bestämd tid för afgifvande af motioner i anledning af

kungl. propositioner icke får anses innebära en förpliktelse för vederbörande

utskott att i hvarje fall afvakta motionstidens utgång, innan

utskottet upptager propositionen till behandling ocli däröfver afgifver

sitt utlåtande. Visserligen torde detta i regel lämpligen böra ske för

vinnande af tid och undvikande af nya öfverläggningar i ett redan

debatteradt ämne, men, som kändt är. kunna förhållanden ibland

inträffa, som nödvändiggöra, att en proposition af Riksdagen behandlas

med största skyndsamhet. Gifvet är. att i sådana fall vederbörande

utskott icke bör afvakta motionstidens utgång, innan det afgifver sitt

utlåtande.

Eu naturlig konsekvens af kommitterades förslag att införa bestämda

tider för afgifvande af motioner i anledning af kungl. propositioner

och motioner i ämnen, som höra under tillfälligt utskotts behandling.

är, att de utskott, Indika för närvarande icke hafva rätt till

initiativ, inom vissa gränser erhålla en sådan rätt. Enligt gällande

bestämmelser äger konstitutionsutskottet fullständig förslagsrätt i grundlagsfrågor,

bevillningsutskottet i bevillningsfrågor och bankoutskottet i

frågor rörande föreskrifter om riksbankens förvaltning. På grund af

denna sin förslagsrätt kunna dessa utskott icke blott framkomma med

alldeles nj^a förslag i berörda ämnen, utan äga jämväl full frihet att

*

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

uti de till dem hänskjutna propositioner och motioner vidtaga de ändringar

och göra de tillägg, hvartill de finna skäl föreligga. En sådan

vidsträckt ändringsrätt tillkommer icke de öfriga utskotten inom Riksdagen.

I saknad af förslagsrätt hafva dessa ansetts icke äga föreslå andra

ändringar uti till dem hänvisade förslag än sådana, som inskränka sig till

modifikationer eller jämkningar i vederbörande proposition eller motion.

Då det emellertid under fortgången af utskottens arbete synnerligen ofta

inträffar, att jämväl andra ändringar och tillägg finnas erforderliga, har

den utvägen tillgripits, att motioner om dessa ändringar och tillägg genom

utskottets försorg väckts i kamrarna, en utväg, som på grund af frånvaron

af bestämda motionstider i ofvan angifna fall merändels stått öppen.

Detta förfaringssätt, som naturligen innebär en i viss mån tidsödande

omgång, kan gifvetvis icke tillämpas, sedan vissa bestämda tider för

motioners afgifvande blifvit fastställda. Då det emellertid måste anses

vara af synnerlig vikt, att utskotten må äga befogenhet att uti föreliggande

förslag vidtaga nödiga ändringar, hafva kommitterade funnit

sig böra, såsom en konsekvens af förslaget om bestämda motionstider,

gifva vederbörande paragrafer i riksdagsordningen en sådan affattning

att alla utskott, de ständiga såväl som de tillfälliga, erhålla möjlighet

att uti de till deras handläggning hänskjutna propositioner och motioner

göra sådana ändringar och tillägg, som, utan att innebära en omläggning

af de grunder, på Indika förslagen hvila, kunna finnas af behofvet

påkallade. Att däremot tillerkänna alla utskott fullständig förslagsrätt

eller rätt att underkasta föreliggande förslag en sådan omarbetning,

som skulle innebära ett öfvergifvande af de till grund för dem liggande

principer, hafva kommitterade hvarken funnit önskvärdt eller lämpligt.

Såsom kommitterade ofvan framhållit, har man att söka en af Tia för prode

mest bidragande orsakerna till att riksdagsarbetet under slutet af aflåtande8

sessionen antager en så forcerad karaktär uti den omständigheten, att

ett stort antal kungl. propositioner, ofta i mycket viktiga och omfattande

frågor, öfverlämnas till Riksdagen först under den senare delen

af dess samvaro. Uti hvilken utsträckning detta äger rum hafva

kommitterade redan förut påvisat. Hvad särskildt de båda sistförfluten

riksdagarna beträffar, torde det vara obestridligt, att de många viktiga

kungl. propositioner, som under riksdagstidens senare hälft framkommo,

framför annat bidrogo till att arbetsbördan vid dessa riksdagar blef

särskildt tung och tryckande. Att åtskilligt skulle kunna vinnas,

därest kungl. propositioner kunde tidigare än som för närvarande i

allmänhet är fallet öfverlämnas till Riksdagen, lider icke något som

helst tvifvel. Det skulle därför möjligen kunna ifrågasättas, huruvida

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Ändringar i

utskottens

organisation.

icke, i likhet med hvad som föreslagits skola gälla ifråga om motioner,

en bestämd tid borde fastställas, efter hvilken kungl. propositioner

icke finge annat än i undantagsfall till Riksdagen aflåtas. I)å emellertid

en dylik bestämmelse skulle innebära en icke oväsentlig inskränkning

uti Konungens konstitutionella rättigheter och det dessutom måste

anses vara af synnerlig vikt, att regeringen, hvilken icke alltid är i

stånd att på förhand öfverblicka alla de frågor, som böra till Riksdagen

hänskjutas, icke betages rätten att, närhelst sådant af förhållandena

påkallas, till Riksdagen framkomma med framställningar, hafva kommitterade

icke funnit sig böra föreslå någon i denna riktning gående

bestämmelse. Med hänsyn till den stora roll de kungl. propositionerna

spela för riksdagsarbetets snabba och planmässiga bedrifvande, hafva

kommittera de dock ansett sig böra utt ala önskvärdheten häraf, att

kungl. propositioner, särskilt i större och mera omfattande frågor, i

regel icke öfverlämnas till Riksdagen under senare delen af dess

samvaro.

Efter att i det föregående hafva redogjort för de åtgärder, som

enligt kommitterades mening, böra vidtagas för att Riksdagen och dess

delegationer må kunna tidigare, än nu är fallet, öfverblicka sitt arbetsmaterial

och därigenom blifva i stånd att på ett mera planmässigt

sätt ordna och bedrifva sitt arbete, återstår för kommitterade att undersöka,

hvilka åtgärder böra tillgripas för att råda bot på den andra

stora olägenhet, som vidlåder det inom Riksdagen tillämpade arbetssättet,

nämligen ärendenas ojämna fördelning] mellan utskotten. Innan

kommitterade ingå på eu närmare redogörelse för de olika utvägar,

som därvid kunna tänkas ifrågakomma, anse sig kommitterade böra

förutskicka några korta antydningar rörande det svenska utskottsväsendets

allmänna karaktär och utveckling.

Som bekant företer det svenska utskottsväsendet i åtskilliga hänseenden

skiljaktigheter från de system för ärendenas beredning, som

tillämpas i flertalet främmande länder med tväkammarsystem. Den

förnämsta olikheten består däri, att de flesta ärenden hos oss beredas

uti vissa bestämda, för båda kamrarna gemensamma utskott, under

det att i utländska representantförsamlingar ärendenas beredning vanligen

verkställes särskildt inom hvardera kammaren för sig. En annan

väsentlig olikhet mellan det hos oss tillämpade utskottsväsendet och

det i vissa främmande länder brukliga är, att hos oss gälla fastare

bestämmelser både med afseende å utskottens bildande och deras arbetssätt

än i allmänhet brukar vara fallet. Dessa för det svenska utskottsväsendet

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

utmärkande drag hafva sin grund i en lång historisk utveckling. Bestämmelserna

om att viktigare riksdagsärenden skola beredas af delegationer,

sammansatta af representationens särskilda afdelningar, leda sålunda sitt

ursprung från 1600-talet. Plvad de ständiga utskottens antal och

sammansättning beträffar, funnos fyra af dem, nämligen statsutskottet,

bevillningsutskottet, bankoutskottet och lagutskottet redan under 1700- talet, medan konstitutionsutskottet tillkom samtidigt med det nuvarande

statsskickets införande.

Uti 1810 års riksdagsordning stadgades med afseende å ärendenas

beredning, att alla allmänna frågor, hvarmed förstods sådana, som

kunde eller borde komma under samtliga riksens ständers öfverläggning

och pröfning, skulle undergå förberedande behandling i utskott, som

voro för alla fyra stånden gemensamma, Vid hvarje riksdag skulle

vissa sådana utskott tillsättas, nämligen dels de ännu bibehållna ständiga

utskotten, med i hufvudsak samma befogenheter, som enligt nu

gällande riksdagsordning tillkomma dem, dels ock allmänna besvärsocli

ekonomiutskottet för upptagande af sådana mål, i afseende å hvilka

Riksdagen enligt § 89 regeringsformen endast hade petitionsrätt. Sådana

allmänna frågor, livilka icke enligt grundlagens bestämmelser hörde

under visst bestämdt utskott, kunde hänvisas antingen till allmänna

besvärs- och ekonomiutskottet eller till något af de öfriga utskotten.

1 praxis blefvo emellertid dessa bestämmelser tilllämpade så, att alla

ärenden, som icke uttryckligen voro hänlagda under annat utskott, i

regel kommo att behandlas af allmänna besvärs- och ekonomiutskottet.

Det nu angifna sättet för ärendenas beredning var dock ej för alla

fall ovillkorligt bindande. Där ständerna funno sådant erforderligt,

kunde de tillsätta flera utskott, och för behandling af sådana ärenden,

som berörde två eller flera utskotts verksamhet^»mr;iden, kunde dessa

genom deputerade sammanträda till gemensamma öfverläggningar.

Då ståndsrepresentationen år 1866 afskaffades och tvåkammarsystemet

infördes, ansåg man sig jämväl böra vidtaga vissa ändringar

uti det bestående utskottsväsendet. Då man, enligt hvad motiven till

1866 års riksdagsordning gifver vid handen, icke ville öfvergifva det

dittills tillämpade sättet för ärendenas beredning, hvilket ägde förtjänsten

att vara pröfvadt och med ledning af en lång erfarenhet utbildadt

och förbättradt, ansåg man sig böra bibehålla såsom ständiga

och för båda kamrarna gemensamma: konstitutionsutskottet, statsutskottet,

bevillningsutskottet, bankoutskottet och lagutskottet. Däremot

fann man sig böra afskaffa allmänna besvärs- och ekonomiutskottet

och införa ett nytt system för beredningen af sådana frågor, som dit
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Ständiga

utskott.

tills i regel tillhört detta utskotts behandling. Enligt bestämmelserna

i den nya riksdagsordningen skulle nämligen endast de frågor, som på

grund af uttryckligt stadgande tillhörde de ständiga utskottens verksamhetskrets,

kunna blifva föremål för behandling i utskott gemensamma

för Riksdagens båda kamrar. Väcktes åter i någondera kammaren

fråga, som icke tillhörde de ständiga utskotten, men vore af beskaffenhet,

att utskotts yttrande däröfver erfordrades, skulle för densammas

behandling ett tillfälligt utskott inom kammaren tillsättas. Grunden

till den vidtagna förändringen var. enligt hvad motiven till den nya

riksdagsordningen utvisa, olämpligheten af ett ovillkorligt stadgande

om uppdrag åt samma personer att utreda alla de olikartade frågor,

som tillhörde allmänna besvärs- och ekonomiutskottets handläggning.

Ett annat, i motiven icke uttaladt skäl till förändringen torde hafva

varit en önskan att pröfva, huruvida icke det system för ärendenas

beredning, som användes i åtskilliga främmande länder med tvåkammarsystem,

vore mera än det hos oss tillämpade ägnadt att befordra

frågornas behöriga utredning.

Man finner sålunda, hurusom för ärendenas beredning inom den

svenska riksdagen tillämpas tvenne från hvarandra helt skilda system,

af hvilka det ena, anordningen med ständiga och för båda kamrarna

gemensamma utskott, är resultatet af en lång parlamentarisk utveckling,

och det andra, anordningen med • tillfälliga, inom hvardera kammaren

tillsatta utskott, en skapelse i samband med tvåkammarsystemets

införande Då kommitterade nu gå att undersöka, hvilka åtgärder

böra tillgripas för undanröjande af de olägenheter, som vidlåda vårt

utskottsväsen, torde det därför vara skäl att först tillse, huruvida

någon förändring bör vidtagas med afseende å de olika system för

ärendenas'' beredning, som hos oss användas.

Hvad då först angår de ständiga och för båda kamrarna gemensamma

utskotten, torde ingen vilja bestrida, att dessa visat sig medföra

synnerligen stora fördelar för riksdagsarbetet i dess helhet. Genom

den anordningen, att vissa med hvarandra närbesläktade ärenden skola,

efter en i grundlagen angifven fördelning, hänvisas till på förhand

bestämda utskott, som endast hafva att taga befattning med sådana

ärenden, vinnes den stora fördelen, att ärenden af likartad beskaffenhet

kunna få eu så långt möjligt är likformig behandling, äfvensom

att kamrarna kunna vid de omedelbart efter riksdagens början skeende

utskottsvalen i hvarje utskott invälja sådana personer, som äro bäst

förtrogna med de frågor utskottet har att behandla. Härtill kommer,

att ärendenas beredning i utskott, som äro för båda kamrarna gemen
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

samma, måste i högst väsentlig mån bidraga till att underlätta samarbetet

dem emellan. Då nämligen de olika synpunkter, som i vissa

frågor tilläfventyrs förefinnas inom kamrarna, kunna redan vid ärendenas

förberedande behandling göras gällande, följer däraf, icke blott

att utredningarna skola vinna i allsidighet och grundlighet, utan

äfven att större möjlighet skall förefinnas för åstadkommande af sådana

förslag, som kunna tillvinna sig båda kamrarnas bifall. Med hänsyn

till de synnerligen beaktansvärda fördelar de ständiga och gemensamma

utskotten sålunda erbjuda, torde det vara uppenbart, att man icke bör

rubba de grunder, hvarpå detta system hvilar, äfven om i öfrigt vissa

förändringar med afseende å dessa utskotts antal och inbördes befogenheter

finnas önskvärda eller nödiga.

Råder icke någon meningsskiljaktighet därom, att de ständiga

och gemensamma utskotten böra bibehållas, torde detta däremot vara

fallet hvad de tillfälliga utskotten angår. Frågan om dessa utskotts

nytta och lämplighet har varit ganska mycket omdebatterad och,

såsom kommitterade ofvan omnämnt, hafva förslag om deras afskaffande

och ersättande med ett eller flera, ständiga utskott vid åtskilliga

tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning. De skäl, som därvid

anförts emot de tillfälliga utskottens lämplighet, hafva hufvudsakligen

varit följande. Anledningen till allmänna besvärs- och ekonomiutskottets

afskaffande och ersättande med tillfälliga utskott har varit en önskan

att få alla de olikartade frågor, som tillhörde det förra utskottets

behandling, handlagda af speciellt sakkunniga personer. Denna önskan

har emellertid icke blifvit förverkligad. På grund af det stora antal

motioner, som i hithörande ämnen pläga väckas, samt kamrarnas

obenägenhet att utan remiss till utskott låta eu fråga förfalla, skulle

nämligen tillsättandet af ett tillfälligt utskott af sakkunniga personer

för hvarje fråga eller grupp af sammanhängande frågor hafva ledt därhän,

att dessa utskotts antal blifvit synnerligen stort. För att undvika

detta hafva kamrarna i stället vid början af hvarje riksdag brukat

tillsätta endast ett fåtal tillfälliga utskott och till dessa hafva hänvisats

icke blott redan väckta motioner, utan jämväl sådana, som under

riksdagens fortgång afgifvas. Följden häraf har emellertid blifvit, att

de tillfälliga utskotten i viss mån erhållit karaktär af ständiga utskott

och med afseende å mångfalden af de olikartade ärenden, som komma

under deras behandling, föga skilja sig från det gamla ekonomiutskottet,

som arbetade på flera afdelningar. Då de tillfälliga utskotten följaktligen

icke kommit att motsvara de förväntningar, man vid deras inrättande

hyst, tala alla skäl för att de åter afskaffas och ersättas af ett eller

8

Tillfällig

utskott.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

flera ständiga och för båda kamrarna gemensamma utskott, hvilka

med afseende å såväl sammansättning som arbetssätt äga obestridliga

fördelar framför de tillfälliga. Sålunda kan sammanjämkning af de

inom kamrarna rådande meningarna lättare ske, om ärendena behandlas

i ständigt utskott, än om sådan skall åstadkommas,'' efter det

någondera kammaren redan fattat sitt beslut; och för frågans snabbare

afgörande är beredningen i ständigt utskott att föredraga, då man

därigenom slipper från det tidsödande successiva behandlingssätt, som

för närvarande är stadgadt. Slutligen har såsom skäl för de tillfälliga

utskottens afskaffande framhållits, bland annat, att icke ringa

olägenhet uppkommit däraf, att två olika system för ärendenas beredning

tillämpas. Frågor af den blandade natur, att de, enligt

förut gällande riksdagsordning, behandlades i sammansatt stats- och

ekonomiutskott eller sammansatt lag- och ekonomiutskott, måste nämligen

nu upptagas af stats- eller lagutskottet, då ständiga och tillfälliga

utskott ej kunna med hvarandra sammanträda. På grund häraf

och då motionärerna för att få sina förslag behandlade af ett ständigt

utskott ofta förbinda dem med frågor, som med förslagen ej äga

omedelbart sammanhang, hafva stats- och lagutskotten kommit att i

allt högre grad betungas med behandling af frågor, som ej tillhöra

deras egentliga verksamhetskrets.

Gent emot dessa skäl för de tillfälliga utskottens afskaffande och

ersättande med ett eller flere ständiga utskott har invändts, att från

synpunkten af eu god beredning af ärendena väsentliga företräden måste

tillerkännas den nuvarande anordningen, då kamrarna äga att bestämma

de tillfälliga utskottens både antal och sammansättning, allt

efter ärendenas olika beskaffenhet. Det eller do ständiga utskott, som

skulle träda i stället för de tillfälliga, måste ju tillsättas vid riksdagens

början före motionstidens utgång, utan att någon hänsyn därvid kan

tagas till de motioner i hithörande ämnen, som sedermera under

riksdagens lopp komma att afgifvas. Skulle de tillfälliga utskotten

ersättas af ett enda ständigt utskott, måste detta bestå af ett så stort

antal ledamöter, att det kan arbeta på liera afdelningar. Ett - dylikt

utskott skulle emellertid komma att arbeta synnerligen tungt och

kan icke erbjuda samma garantier för en god utredning, som de

tillfälliga utskotten, hvilkas hela personal utan ombyte och afbrott

ägnar sig åt de föreliggande uppgifterna. Äfven mot inrättandet af

två eller flera ständiga utskott i stället för de tillfälliga, tala åtskilliga

skäl. Sålunda möter det synnerligen stora svårigheter att finna en

tillfredsställande fördelningsgrund för bestämmande af till hvillcet

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

af dessa utskott hvart och ett af ifrågavarande ytterst olikartade

ärenden skall hänvisas. Dessa svårigheter komma att blifva så mycket

större, som det blifver nödvändigt att afgränsa dessa nya ständiga utskotts

verksamhetsområden, icke blott sins emellan utan äfven gent emot

de förutvarande ständiga utskotten. Att ärendenas beredning i ständigt

utskott är mera ägnadt att befordra en snabb lösning af frågorna

är visserligen sant, men i många fall äro de frågor, som handläggas

af tillfälligt utskott, icke af den beskaffenhet, att de kräfva ett så

snabbt och direkt afgörande, som frågor behandlade af ständigt utskott.

Och då hufvudsaken är, att ärendena erhålla en noggrann och allsidig

pröfning, innebär den omständigheten, att sammanjämkning af

olika beslut är svårare att åstadkomma i afseende å frågor, som

handlagts af tillfälligt utskott, icke någon synnerlig olägenhet för Riksdagen.

Omogna förslag kunna lätt bortsofras af den kammare, i hvilken

de först väckas, och medkammaren därigenom besparas arbetet att

med dem taga befattning. De olägenheter, som följa däraf, att olika

system för ärendenas beredning tillämpas, kunna icke undvikas genom

inrättande af ständiga utskott i stället för de tillfälliga. Samma äflan,

som nu äger rum att få en väckt motion hänvisad till ständigt utskott,

kommer fortfarande att göra sig gällande, då det eller de ständiga

utskott, som skola ersätta de tillfälliga, lätt komma att blifva

en sump, hvari kastas alla motioner, som icke tagit bestämd karaktär

af statsreglerings- eller lagfrågor. Hvad slutligen angår den påstådda

fördelen, att ständigt utskott kan sammansättas med annat ständigt

utskott, så är det en känd sak, att systemet med sammansatta utskott

hör till det mest tyngande i riksdagsmaskineriet, hvarför skäl icke

förefinnes att utsträcka detsamma.

Såsom af det ofvan anförda framgår hafva åtskilliga tungt vägande

skäl andragits såväl mot som för de tillfälliga utskottens bibehållande.

Att dessa utskott icke kommit att utveckla sig i den riktning man

ursprungligen tänkt sig och att deras verksamhetsområde blifvit mindre,

än afsetts, torde icke kunna bestridas. Likaså måste man ock medgifva,

att den tillfälliga utskottsinstitutionen, sådan den för närvarande

gestaltat sig, är i vissa hänseenden behäftad med olägenheter, som

icke vidlåda de ständiga utskotten. Att af dessa omständigheter draga

den slutsatsen, att de tillfälliga utskotten böra afskaffas och ersättas

af ett eller flera ständiga utskott af samma typ som det gamla allmänna

besvärs- och ekonomiutskottet, torde dock icke vara riktigt.

Såsom ofvan påvisats, skulle därigenom ingalunda kunna vinnas, hvad

som därmed åsyftas. Frånsedt det olämpliga uti att återupplifva eu

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Omorganisation

af de

ständiga utskotten.

Öfverflyttning

af

ärenden.

på grund af långvarig erfarenhet utdömd institution, äga, enligt kommitterades

mening, de skäl, som föranledde allmänna besvärs- och

ekonomiutskottets afskaffande och de tillfälliga utskottens inrättande,

fortfarande giltighet. Härtill kommer, att detta system är särskild!

lämpligt med hänsyn till Andra Kammaren med dess större ledamotsantal.

Då nämligen uti denna kammare väckes ett betydligt större antal

motioner i ämnen, som tillhöra tillfälligt utskott, än i första Kammaren,

kunna de ledamöter, som icke erhållit plats i de ständiga utskotten,

tagas i anspråk för ifrågavarande motioners utredning. Vid sådant

förhållande och då man icke bör öfvergifva en hittills pröfvad form

för riksdagsärendenas behandling, vid hvilkens begagnande riksdagens

ledamöter vunnit allt mera vana och erfarenhet, såframt det icke kan

med säkerhet påvisas, att en annan anordning erbjuder väsentligt

större fördelar, hafva kommitterade funnit det vara med klok förtänksamhet

mest öfverensstämmande att icke föreslå någon förändring

med afseende å de tillfälliga utskotten.

Då kommitterade sålunda kommit till det resultat, att de tillfälliga

utskotten böra i sitt nuvarande skick bibehållas, hafva kommitterade

haft att taga i öfvervägande, hvilka förändringar med afseende å

de ständiga utskotten böra vidtagas för undanröjande af de olägenheter,

som för närvarande vidlåda dessa utskotts verksamhet. Såsom

kommitterade förut framhållit, hafva dessa framför allt sin grund uti

arbetsmaterialets ojämna fördelning, som gör, att vissa bland utskotten

kommit att få en alltför tung arbetsbörda, under det andra hafva ringa

eller jämförelsevis lindrigt arbete. För att råda bot på detta missförhållande,

kunna tvenne olika utvägar tänkas, nämligen dels en öfverflyttning

af ärenden från de mest betungade bland utskotten till dem,

som äro mindre öfverhopade med göromål, dels en ökning af utskottens

antal. Då såsom förut framhållits, utgångspunkten för kommitterades

arbete varit att icke föreslå andra förändringar uti bestående förhållanden

än sådana, som för ändamålets uppnående finnas oundgängligen

nödiga, hafva kommitterade i första hand velat tillse, huruvida och i

hvad mån de bestående missförhållandena kunna genom den förstnämnda

utvägens anlitande undanröjas. Skulle det därvid visa sig, att hvad

på denna väg står att vinna icke kan anses tillräckligt, får man taga

i öfvervägande, i hvilken utsträckning en ökning afl utskottens antal

bör äga rum.

Såsom kommitterade förut framhållit, är det statsutskottet och

lagutskottet, som hafva den ojämförligt tyngsta arbetsbördan bland

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

utskotten och som framför andra äro i behof af en minskning uti sina

göromål, därest de skola kunna fullgöra sina åligganden på ett för

riksdagsarbetet i dess helhet tillfredsställande sätt. Detta missförhållande

synes också, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen år från

år blifva större. Bevillningsutskottets arbete är af eu sådan omfattning,

att någon ökning däruti icke gärna kan ifrågasättas. Af de

båda öfriga utskotten torde däremot konstitutionsutskottet kunna utan

större olägenhet tåla en tillökning uti sina göromål och en utvidgning

af bankoutskottets verksamhetsområde kan icke blott lämpligen genomföras,

utan måste till och med anses önskvärd. Kommitterades uppgift

måste under sådana förhållanden blifva att undersöka, huruvida

och i hvilken omfattning en öfverflyttning af ärenden från stats- och

lagutskotten till konstitutions- och bankoutskotten kan ske utan att

dessa utskotts allmänna karaktär därigenom undergår någon mera

väsentlig förändring.

Hvad då först angår statsutskottet, hvars allmänna uppgift, enligt

§ 53 regeringsformen och § 39 riksdagsordningen, är att utreda och

för Riksdagen uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning

och behof, äro, som bekant, dess göromål af synnerligen skiftande

natur. Bland alla de olika ärenden, som komma under utskottets

behandling, intaga statsregleringsfrågorna främsta rummet och

det är befattningen med dessa frågor, som gifver utskottet dess allmänna

karaktär. De öfriga ärenden utskottet har att handlägga, äro, om

än i och för sig viktiga, dock af underordnad betydelse i förhållande

till de rena statsregleringsfrågorna. Då det måste ligga vikt

uppå, att alla frågor, som röra statsregleringen eller därmed stå i ett

oskiljaktigt sammanhang, erhålla en så långt möjligt är enhetlig behandling,

är det gifvet, att kommitterade vid sin undersökning rörande

hvilka ärenden lämpligen kunna från statsutskottet till annat utskott

öfverflyttas, i första hand riktat sin uppmärksamhet på sådana ärenden,

som icke sammanhänga så nära med statsregleringen, att de fortfarande

böra hos statsutskottet bibehållas.

Bland dylika, af statsutskottet för närvarande handlagda ärenden,

hvilka kunna utan några särskilda olägenheter afskiljas från detta utskott

och hänläggas under bankoutskottet, hafva kommitterade i främsta

rummet fäst sig vid de rena riksgäldsärendena, d. v. s. sådana ärenden,

som i egentlig mening röra granskningen, utredningen och uppgifvande!

af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning. Till denna grupp af

ärenden höra sålunda alla frågor rörande föremålen för riksgäldskontorets

verksamhet, riksgäldskontorets skulder och fordringar för utlämnade lån,

Riksgäld särenden.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

riksgaldskontoret åliggande utbetalningar, innefattande af Riksdagen beslutade

utgifter, med statsregleringen gemenskap ägande utgifter, på riksgäldskontoret

anvisade kreditiv, riksdags- och. revisionskostnader, aflöningar,

förvaltningsutgifter m. m., riksgäldskontorets inkomster och

öfriga tillgångar utom lånefordringarna, redovisningen af de till riksgäldskontoret

ingående medel, riksgäldskontorets styrelse, fullmäktiges

sammankomster samt särskilda åligganden och uppdrag, betjäningen

vid riksgäldskontoret, behandlingen af frågor rörande tjänsteförsummelser

in. m., pensioneringen af riksgäldskontorets betjäning samt riksgäldskontorets

aflönings- och pensionsstater, allt frågor, hvarom bestämmelser

inflyta uti det reglemente för riksgäldskontoret Riksdagen hvarje år

fastställer. Vidare höra hit fullmäktiges berättelse angående riksgäldskontorets

ställning och förvaltning äfvensom statsrevisorernas berättelse

om granskningen af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning. Visserligen

äro dessa ärenden, hvilka för närvarande jämte vissa andra mera

omfattande frågor handläggas å statsutskottets riksgäldsafdelning, icke

så synnerligen talrika och kräfva ej heller någon mera afsevärd tid

för sin behandling, men deras öfverförande till annat utskott skulle dock

alltid innebära eu icke oväsentlig lättnad för statsutskottet. Då härtill

kommer, att dessa ärendens öfverflyttning till bankoutskottet skulle

medföra den stora fördelen, att alla frågor rörande Riksdagens båda

penningverk, riksbanken och riksgäldskontoret, mellan hvilka en samvei’kan

i vissa afseenden alltid måste äga ruin, skulle komma att behandlas

af ett och samma utskott, hafva kommitterade icke tvekat föreslå

en öfverflyttning af ifrågavarande ärenden från statsutskottet till bankoutskottet.

Någon olägenhet torde däraf icke behöfva uppkomma,

då statsutskottet allt fortfarande skall hafva att pröfva, huruvida eu

statsutgift bör bestridas med skattemedel eller upplånta medel. I

förhållande till bevillningsutskottet intager ju statsutskottet redan

nu den ställningen att, sedan detsamma uppgifvit. huru mycket

utöfver de fasta inkomsterna, som skall utgöras genom bevillningar,

bevillningsutskottet har att utreda, på hvad sätt anskaffningen af

medel genom bevillning skall ske, samt att till Riksdagen afgifva

förslag till bevillningsstadgar. På samma sätt låter det sig, enligt

kommitterades åsikt, mycket väl göra, att under det att statsutskottet i

de särskilda fallen utreder och uppgifver, huruvida en statsutgift helt

eller delvis bör bestridas af lånemedel, banko- och riksgäldsutskottet,

som bankoutskottet efter ifrågavarande ärendens öfvertägande lämpligen

bör benämnas, afgifver förslag till reglementariska föreskrifter rörande

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

upplåning af medel, som kunna vara tillgängliga, då behofven skola

fyllas.

En annan grupp af ärenden, som, enligt kommitterades åsikt,

lämpligen kunna afskiljas från statsutskottet och hänläggas under

banko- och riksgäldsutskottet, utgöres af ärenden rörande pensionsväsendet.

Visserligen skulle mot dessa ärendens öfverflyttning från

statsutskottet kunna invändas, att pensionsfrågor i allmänhet stå i ett

så nära samband med aflöningsfrågor, att de böra behandlas af samma

utskott, som har att handlägga dessa senare. Såvidt kommitterade

kunnat finna, bör emellertid denna invändning icke tillmätas någon

betydelse. I själfva verket är nämligen det samband, som råder mellan

pensionsfrågor och aflöningsfrågor, icke af den beskaffenhet, att därvid

bör fästas något större afseende1. Ty äfven om aflöningarna i visst

hänseende ligga till grund för pensionsbeloppen, så inverkar detta icke

på statsregleringen eller de särskilda lönestaterna, hvilka bestämmas

alldeles oberoende af om pension medföljer tjänsten eller icke; och

detta är af så mycket större betydelse numera, sedan man börjat genom

bestämd lagstiftning fastslå grunderna för pensionerna, under det att

lönerna äro beroende af statsregleringsbestämmelser. Kommitterade

hafva emellertid icke förbisett, att vissa pensionsstater äro på ett alldeles

särskildt sätt förbundna med vissa statsinstitutioner och därför upptagna

å de hufvudtitlar, till hvilka dessa institutioner höra; och kommitterade

vilja ej heller från dessa hufvudtitlar utsöndra pensionsfrågorna och

undandraga dessa statsutskottets behandling. Den öfverflyttning kommitterade

åsyfta afser endast de pensions- och indragningsstater, som

ingå under riksstatens tionde hufvudtitel. Hvad denna hufvudtitel angår,

intager den eu alldeles fristående ställning till de öfriga hufvudtitlarna och

kan utan några som helst olägenheter mycket väl afskiljas från statsutskottets

behandling. De å denna hufvudtitel utgående anslag äro nämligen

icke af den betydelse, att de nämnvärdt inverka på statsregleringen,

och statsutskottet behöfver därför icke genom denna lmfvudtitels öfverförande

till annat utskott förlora den öfverblick öfver budgeten utskottet

bör äga. Att banko- och riksgäldsutskottet skall med fördel

kunna handlägga ifrågavarande ärenden, därom råder icke något tvifvel.

Redan mi har ju detta utskott att behandla frågor angående pensioner

åt riksbankens personal och, därest kommitterades förslag om riksgäldsärendenas

hänläggande under utskottet vinner bifall, kommer detta

äfven att blifva fallet med frågor rörande pensioner åt riksgäldskontorets

tjänstemän och vaktbetjänte. Man bär således alla skäl att förvänta,

att erforderlig sakkunskap uti ifrågavarande ämnen icke skall inom

Pensions - ärenden.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

utskottet saknas. Då härtill kommer, att de å tionde hufvudtiteln

förekommande frågor, hvilka för närvarande handläggas å statsutskottets

första utgiftsafdelning, kräfva ganska mycken tid för sin behandling

och deras öfverförande till annat utskott följaktligen skulle innebära en

väsentlig lättnad uti statsutskottets arbetsbörda, hafva kommitterade

funnit sig böra föreslå, att hela denna lmfvudtitel öfverflyttas från statsutskottet

till banko- och riksgäldsutskottet. En gifven följd af denna

öfverflyttning är, att jämväl lagstiftningen angående pensionsväsendet,

som för närvarande behandlas af statsutskottet, hänlägges under bankooch

riksgäldsutskottet.

Bland öfriga till statsutskottet hörande ärenden finnas icke några,

som kunna öfverföras till banko- och riksgäldsutskottet utan att detta

utskotts allmänna karaktär därigenom skulle förändras.

Kommitterade hafva härefter haft att undersöka, huruvida några

bland de af statsutskottet för närvarande behandlade frågor lämpligen

kunna öfverflyttas till konstitutionsutskottet. Såvidt kommitterade

kunnat finna, är detta emellertid icke fallet. Visserligen skulle man

kunna, såsom någon gång varit föreslaget, ifrågasätta, att en sådan

öfverflyttning ägde rum af statsutskottets befattning med statsrevisorernas

berättelse öfver granskningen af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning,

i synnerhet som därigenom skulle kunna beredas bättre sammanhang

och ökad betydelse åt den konstitutionella granskningen.

Men då det å andra sidan icke kan bestridas, att granskningen af statsrevisorernas

berättelse ofta tjänar statsutskottet till god ledning och

äfven utöfvar ett icke oviktigt inflytande vid bedömandet af anslagskrafven

ä de olika hufvudtitlarna, särskilt då det gäller att iakttaga

nödiga indragningar och besparingar eller att bestämma de villkor, under

hvilka anslagen skola utgå, hafva kommitterade ansett lämpligt, att

statsutskottet fortfarande bör verkställa ifrågavarande granskning, i

synnerhet som andra ärenden i tillräcklig omfattning förefinnas, som

kunna från utskottet flyttas.

Bland de ärenden, som af statsutskottet för närvarande handläggas,

finnas nämligen åtskilliga andra, hvilka kunna utan några som helst

olägenheter från utskottet afskiljas. Sådana ärenden äro frågor angående

dispositionen och förvaltningen af kronans domäner och skogar, försäljning,

styckning, afsöndring, utbyte, utarrendering och annan upplåtelse af

fast egendom, skatteköp, kronans jordägarandel i gruffyndigheter, nybyggen.

renbetesrätt, byggnader, som ej äro för särskilda statsändamål

upplåtna, efterskänkande af kronans rätt till danaarf jämte åtskilliga

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

andra frågor. Samtliga dessa ärenden, hvilka ej stå i något närmare sammanhang

med statsregleringen, skulle, enligt kommitterades mening,

mycket väl kunna fråntagas statsutskottet, hvars arbetsbörda därigenom

skulle i afsevärd mån lättas. I)å emellertid ett öfverförande af sådana

ärenden till konstitutionsutskottet eller banko- och riksgäldsutskottet

skulle medföra en förryckning uti dessa utskotts karaktär, hafva kommitterade

icke kunnat föreslå deras öfverflyttning till något af dessa utskott.

Kommitterade ämna emellertid längre fram föreslå ett annat sätt för

afskiljande från utskottet af de flesta bland ifrågavarande ärenden.

I)å kommitterade härefter hafva att yttra sig om hvilka frågor

lämpligen kunna öfverföras från lagutskottet till konstitutionsutskottet

samt banko- och riksgäldsutskottet, vilja kommitterade förutskicka den

anmärkningen, att någon bestämd princip att följa för uppdelning af

de under lagutskottets behandling fallande ärenden i sådana, som äro

af natur att böra af utskottet behandlas, och sådana, som utan olägenhet

kunna därifrån afsöndras, icke stått kommitterade till buds på

samma sätt som då det gällde att bedöma, hvilka ärenden, som kunde

från statsutskottet afskiljas. Lagutskottets uppgift att utarbeta de

från kamrarna remitterade förslag till civil-, kriminal-, kommunal- och

kyrkolagarnas förbättring är nämligen icke bestämd på samma sakligt

enhetliga sätt som statsutskottets, utan mera med hänsyn till ärendenas

formella beskaffenhet. Under sådana förhållanden är det uppenbart,

att vissa svårigheter alltid skola uppstå för ett sakligt bedömande af

hvilka ärenden äro af beskaffenhet att de lämpligen kunna från lagutskottet

afskiljas. Frågan härom måste gifvetvfs i främsta rummet

bedömas med hänsyn till det utskotts allmänna karaktär, till hvilket

öfverföringen skall ske. I nu föreliggande fall hafva kommitterade

följaktligen haft att undersöka, huruvida bland de af lagutskottet för

närvarande handlagda ärenden finnas några, som äga ett sådant samband

med de frågor, som af konstitutionsutskottet samt banko- och

riksgäldsutskottet behandlas, att de lämpligen kunna under dessa utskott

hänläggas.

Bland alla de olika ärenden, som enligt gällande bestämmelser behandlas

af lagutskottet, torde det knappast finnas mer än en enda

större grupp, som lämpligen kan till konstitutionsutskottet öfverfiyttas,

nämligen frågor angående kommunallagstiftningen. Hvad denna beträffar,

kan den sägas intaga en mellanställning mellan den allmänna lagstiftningen

och grundlagstiftningen. Till lagutskottets öfriga uppgifter står den icke

i sådant samband, att den med nödvändighet behöfver af detta utskott

9

Kommunallagstiftningen

m. m.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Banklagstiftningen

m. m.

behandlas. Däremot kunna åtskilliga skäl andragas, som tala för att

dessa frågor liänläggas under konstitutionsutskottet. Som bekant utgör

den kommunala lagstiftningen underlaget för vårt nuvarande representationsskick

och detta skulle äfven fortfarande komma att blifva fallet,

särskildt hvad Första Kammarens bildande beträffar, därest det hvilande

rösträttsförslaget varder slutligen antaget. Det samband, som sålunda

förefinnes mellan grundlagens bestämmelser och den kommunala lagstiftningen,

talar gifvetvis för att denna lagstiftning handlägga inom samma

utskott, som liar att behandla grundlagsfrågor. Härtill kommer, att

den kommunala lagstiftningen i åtskilliga hänseenden företer vissa

formella likheter med grundlagstiftningen, hvarför dess behandling af

konstitutionsutskottet jämväl ur denna synpunkt kan synas önskvärd.

Under sådana förhållanden och då dessa ärendens afskiljande från lagutskottet

skulle medföra en icke oväsentlig lättnad i detta utskotts

arbetsbörda, hafva kommitterade funnit sig böra föreslå, att alla frågor

angående stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af kommunallagarna

skola öfverföras från lagutskottet till konstitutionsutskottet.

Någon annan större grupp af lagar än den nu nämnda synes icke

lämpligen böra öfverflyttas från lagutskottet till konstitutionsutskottet.

En sådan öfverflyttning torde däremot böra äga rum med några mera

speciella lagstiftningsfrågor, Indika hafva konstitutionell innebörd. Sadana

frågor äro de, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet, om förvärfvande

och förlust af medborgarrätt, om rikets vapen och flagga samt

om allmänt kyrkomöte. Ehuru dessa frågors afskiljande från lagutskottet

icke är ägnadt att i någon vidare mån lätta utskottets arbetsbörda,

har det dock synts kommitterade lämpligt att, då en omläggning

af ärendena mellan utskotten skall ske, dessa frågor hänläggas

under konstitutionsutskottet, till hvilket de på grund af sin natur mera

höra än till lagutskottet.

Icke heller banko- och riksgäldsutskottet torde vara ägnadt att

■ öfvertaga annat än en mindre del af lagutskottets göromål. Utskottets

allmänna uppgift, att handlägga frågor rörande Riksdagens båda penningförvaltande

verk, riksbanken och riksgäldskontoret, är nämligen så speciell,

att det egentligen endast är en enda grupp bland de af lagutskottet

för närvarande behandlade frågorna, som bör dit hänföras. Med hänsyn

till den befattning utskottet har att taga med riksbanken rörande

frågor, synes det nämligen vara synnerligen lämpligt, att utskottet får

åt sig anförtrodt att utreda och behandla alla frågor, som äro att hänföra

till banklagstiftningens område. En sådan öfverflyttning skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

innebära, att banko- och riksgäldsutskottet komme att handlägga alla

frågor rörande lagstiftningen för rikets bank, postsparbanken, enskilda

solidariska banker, aktiebanker, sparbanker, emissionsbanker, hypoteksbanker

och hypoteksföreningar samt andra dylika penningeinrättningar.

Alla dessa frågor remitteras för närvarande till lagutskottet, men då

de i de flesta fall i formellt hänseende berört jämväl bankoutskottets

verksamhetsområde, hafva de i regel handlagts uti sammansatt bankooch

lagutskott. Bankoutskottet kan således redan nu sägas vara i viss

män förtroget med ifrågavarande ärendens behandling. Vid sådant

förhållande och då obestridligt är, att dessa frågor stå i ett mycket

nära samband med utskottets allmänna uppgift, hafva kommitterade

funnit sig böra föreslå deras öfverförande från lagutskottet till banko- och

riksgäldsutskottet. Då frågor rörande rikets mynt lämpligen böra handläggas

af samma utskott, som har att behandla frågor rörande penningväsendet

i allmänhet, hafva kommitterade jämväl ansett, att lagstiftningen

härom bör hänföras till banko- och riksgäldsutskottet. Någon

mera afsevärd lättnad för lagutskottet kommer den föreslagna öfverflyttningen

af ifrågavarande ärenden visserligen icke att medföra, men

då sammansatt utskott för deras behandling icke vidare behöfver tillgripas,

innebär öfverflyttningen dock en bestämd fördel för utskottet.

Frågar man sig nu, huruvida den omläggning af ärendena mellan Nytt ständigt

de ständiga utskotten, kommitterade ofvan föreslagit, skulle medföra utskotttillräcklig

lättnad i den arbetsbörda, som för närvarande påhvilar statsutskottet

och lagutskottet, måste svaret utfalla i nekande riktning.

Enligt den undersökning kommitterade verkställt med hänsyn till

förhallandena vid innevarande års riksdag skulle, därest ärendena fördelats

mellan utskotten på det sätt kommitterade föreslagit, resultatet

blifvit följande. Statsutskottet, som vid riksdagen afgaf 188 betänkanden

med sammanlagdt 8,888 sidor, skulle hafva afstått till bankoutskottet

20 betånkanden om tillhopa 486 sidor, däraf 12 rörande

riksgäldsärenden och 8 angående pensionsärenden med ett sidantal af

respektive 162 och 824. Från lagutskottet, som afgaf 72 betänkanden

med sammanlagdt 824 sidor, skulle till konstitutionsutskottet hafva

ofverförts, förutom alla de kommunallagstiftningsfrågor, som handlades

af det särskilda rösträttsutskottet, 9 betänkanden med tillhopa 47 sidor,

hvarjämte utskottet skulle varit befriadt från att deltaga i sammansatt

banko- och lagutskott för behandling af 2 betänkanden om tillsammans

26 sidor. Fördelningen af ärenden mellan de ständiga utskotten skulle

sålunda hafva blifvit: konstitutionsutskottet 15 betänkanden (141 sidor),

statsutskottet 168 (3,402 sidor), bevillningsutskottet 39 (596 sidor).

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

bankoutskottet 36 (692 sidor) ock lagutskottet 63 (777 sidor). Ehuru

man. såsom kommitterade redan förut framhållit, icke får fästa allt

för mycket afseende vid betänkandenas antal och än mindre vid deras

sidantal, torde det dock af det anförda framgå, att konstitutionsutskottet

och bankoutskottet skulle hafva fått sina göromål ökade i

en sådan omfattning, att det icke gärna kunnat ifrågasättas att till dessa

utskott öfverföra flera ärenden, men att däremot statsutskottet och

lagutskottet fortfarande skulle käft att bära en allt för tung arbetsbörda.

Det torde under sådana förhållanden vara uppenbart, att jämväl

andra åtgärder än de ofvan föreslagna böra tillgripas för att minska

statsutskottets och lagutskottets arbetsbörda. I hvilken riktning dessa

åtgärder böra gå, kan naturligen vara föremål för skilda meningar.

En utväg, som någon gång ifrågasatts, vore att öka utskottens i

grundlagen bestämda ledamotsantal. hvarigenom skulle vinnas, att

statsutskottet kunde arbeta på flera afdelningar än som för närvarande

är fallet, och lagutskottet i likhet med bevillningsutskottet fördela

sig på två afdelningar. Ett annat sätt, som flera gånger varit föreslaget,

vore att, dela såväl statsutskottet som lagutskottet i hvardera två

själfständiga utskott. Slutligen kan man jämväl tänka sig den utvägen.

att ett .nytt ständigt utskott inrättades, till hvilket kunde från

statsutskottet och lagutskottet öfverföras med hvarandra besläktade

ärenden.

Den förstnämnda utvägen, att öka ifrågavarande utskotts ledamotsantal,

hafva kommitterade icke kunnat tillstyrka. Väl är det sannt, att

åtskillig tidsbesparing understundom kan vinnas genom utskottsarbetets

fördelning på flera afdelningar, hvilka med hänsyn till ärendenas beredning

komma att hvar för sig blifva i det närmaste jämförliga med själfständiga

utskott. Men å andra sidan kan det icke bestridas, att den

omgång med ärendenas behandling, som blir en följd däraf, att först

afdelningen skulle afgifva ett förslag och därpå pröfning äga rum i

utskottets plenum, mången gång kan fördröja ärendenas slutbehandling.

Hvad statsutskottet beträffar är detta dessutom redan fördeladt på fyra

afdelningar, och en ökning af dessas antal skulle säkerligen i hög grad

förtynga utskottets arbete. Eu delning åter af lagutskottet i afdelningar.

som möjliggjordes genom dess ledamotsantals ökande, skulle

ovillkorligen blifva förbunden med den svårigheten, att man på grund

af ärendenas skiftande och olikartade beskaffenhet näppeligen kan finna

en fullt rationell grund för en lagstadgad fördelning af dem å de båda

afdelningarna. Att öfverlämna åt utskottet att själft bestämma fördel
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

ningen kan knappast vara tillrådligt, då en sådan anordning helt visst

komme att gifva anledning till betydande meningsskiljaktigheter inom

utskottet, så snart man kunde förutsätta, att beredningen af en fråga

komme att utfalla olika, beroende på hvilken afdelning som finge den förberedande

behandlingen sig anförtrodd. För öfrigt vilja kommitterade

erinra att, därest ett utskotts fördelning på afdelningar i något fall

skulle finnas önskvärd, detta kan ske, utan att man behöfver genom

grundlagsändring öka utskottets ledamotsantal. Enligt § 37 riksdagsordningen

står det nämligen kamrarna öppet att, på anmälan af

ständigt utskott om förstärkning i ledamöternas antal, besluta sådan

förstärkning.

Hvad härefter angår . utvägen att dela stats- och lagutskotten i

hvartdera två själfständiga utskott, vilja kommitterade icke bestrida,

att en sådan anordning skulle innebära det mest effektiva sättet för

att lätta arbetsbördan för ifrågavarande båda utskott. Vidare skulle,

såsom äfven framhållits, då förslag i denna riktning förelegat, genom

en sådan ökning af utskottens antal vinnas den fördelen, att flera

bland kamrarnas ledamöter, än för närvarande är fallet, skulle komma

i tillfälle att deltaga i utskottsarbetet och därigenom beredas möjlighet

att i högre grad sätta sig in i riksdagsfrågorna, hvilket särskildt

med hänsyn till Andra Kammarens större ledamotsantal kunde vara

önskvärdt. Att en sådan anordning jämväl skulle vara ägnad att

påskynda ärendenas utredning och således bidraga till deras tidigare

behandling i kamrarna, torde ligga i öppen dag.

Ehuru kommitterade således måste medgifva, att en delning af

ifrågavarande båda utskott skulle för riksdagsarbetet i dess helhet

medföra vissa fördelar, hafva kommitterade dock icke kunnat tillstyrka

en sådan åtgärd. I första hand vilja kommitterade anmärka,

att en sådan anordning skulle innebära ett frångående af den princip,

som ligger till grund för de ständiga utskottens organisation, nämligen

att ärenden af samma eller med hvarandra närbesläktad natur böra

erhålla en såvidt möjligt är likformig och enhetlig behandling och

att utskottens antal och karaktär följaktligen böra bestämmas med

hänsyn till de hufvudgrupper, under hvilka de olika riksdagsärendena

efter sin naturliga beskaffenhet höra samman, en princip, som verkat

tillfredsställande och icke bör rubbas utan att synnerligen starka skäl

därför föreligga. Härtill kommer vidare den omständigheten, att

Första Kammarens ledamotsantal icke medgifver inrättandet på en

gång af två nya utskott. Om man utgår från den förutsättningen,

att hvartdera statsutskottet skulle bestå af tjugu ledamöter och hvart
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

derå lagutskottet af sexton samt att kamrarna utsåge suppleanter för

statsutskotten i samma proportion, som för närvarande är fallet, och för

lagutskotten till lika antal som ledamöter samt därjämte antager, att

tillfälliga utskott komma att tillsättas i samma utsträckning som för

närvarande är regel äfvensom att ett särskildt utskott, bestående af sexton

ledamöter, behöfver vid hvarje riksdag utses, skulle följande antal

kammarledamöter komma att tagas i anspråk för utskottsarbetet.

Ord. led. i stånd, utskott i Första Kammaren 64, i Andra Kammaren 64

Suppl. » » » » » » 56, » » » 64

Ord. led. » tillf, utskott » » » 10, » » » 45

Suppl. » » » » » » 4, » » » 25

Ord. led. » särsk. utskott » » » 8, » » » 8

Suppl. » » » :x » » 6, » ___»__8

Summa 148 • Summa 214

Af Första Kammarens 150 ledamöter skulle således icke mindre

än 148 blifva upptagna af utskottsarbetet. Visserligen kan man häremot

invända, att eu del riksdagmän kunna vara ledamöter eller suppleanter

på en gång i ständigt och tillfälligt eller särskildt utskott

och att således ett så stort antal, som ofvan nämnts, icke skulle behöfvas

för att besätta alla utskottsplatserna. Men då man måste taga

i betraktande, dels att åtskilliga bland kammarens ledamöter på grund

af bestämmelserna i § 43 riksdagsordningen icke äro valbara till

utskottsledamöter, dels att några medlemmar städse komma att hafva

laga förfall och dels att andra på grund af ett mångårigt och förtjänstfullt

arbete i Riksdagen kunna äga befogade anspråk på att,

åtminstone i vanliga fall, icke betungas med alltför strängt arbete, är

det uppenbart, att man vid beräkningen af det antal utskottsplatser

kammaren skall kunna fylla, icke får sträcka sig alltför nära kammarens

hela ledamotsantal.

Måste man således redan af ofvan angifna skäl ställa sig afvisande

mot en ifrågasatt delning af statsutskottet och lagutskottet, blifver

detta än mera fallet,. om man ser saken med hänsyn till hvartdera

utskottet för sig. Statsutskottets hufvuduppgift är att uppgöra statsregleringen

och handlägga i samband därmed stående- frågor och

utskottet representerar enheten i budgetbehandlingen. Dess delning

i två själfständiga utskott, hvilka hade att handlägga hvar sin del

af budgeten, skulle innebära ett upphäfvande af denna enhet. För

åstadkommande af en i alla delar jämn och väl afvägd statsreglering

synes det därför kommitterade nödvändigt, att uppgörandet af den
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

samma anförtros åt ett och samma utskott. Skulle det. för beredande

af erforderlig lättnad för statsutskottet, visa sig nödvändigt att från

detta utskott afsöndra någon del af budgeten, måste man dock

gifvetvis tillse, att nämnda princip, så långt möjligt är, upprätthålles.

Då statsutskottets delning emellertid skulle innebära ett fullständigt

uppgifvande äf denna princip, hafva koimnitterade icke kunnat tillstyrka

en sådan åtgärd.

Mot lagutskottets delning föreligga visserligen icke samma principiella

betänkligheter, som då fråga är om statsutskottet, men härför

möter en praktisk svårighet, som, enligt lcommitterades mening, näppeligen

kan lösas på ett tillfredsställande sätt. En fullt hållbar grund

för ärendenas fördelning mellan de båda lagutskotten står nämligen

knappast att vinna. Visserligen kunde man tänka sig den af konstitutionsutskottet

vid 1900 års riksdag föreslagna utvägen, att till det ena

utskottet hänvisades frågor rörande civil-, kriminal- och kyrkolag, medan

det andra skulle hafva att handlägga öfriga lagar, i stort sedt lagar

och författningar af hufvudsakligen ekonomiskt och administrativt innehåll.

Men då det, som bekant, gifves en hel mängd lagar af blandad

civilrättslig och ekonomisk eller administrativ natur, för livilkas hänläggande

under det ena utskottet lika goda skäl kunna tala som för

deras behandling af det andra, skulle eu sådan fördelning af ärendena

helt visst ofta komma att gifva anledning till meningsskiljaktigheter

och strider mellan kamrarna beträffande dylika lagars remitterande.

Ett stadgande, att hvardera utskottet skulle företrädesvis behandla

det ena eller andra slaget lagar och författningar, komme gifvetvis att

medföra enahanda olägenheter. Att, såsom jämväl någon gång varit föreslaget,

låta det ena utskottet handlägga kungl. propositioner och motioner,

innefattande utarbetade lagförslag, och det andra sådana motioner,

som afse skrivelser till Kungl. Maj:t, kan uppenbarligen icke vara

lämpligt, då en sådan grund för ärendenas fördelning skulle leda till

att det förra utskottet finge en allt för tung arbetsbörda i förhållande

till det senare samt att ett och samma ämne samtidigt kunde komma

att behandlas af båda utskotten.

Då koimnitterade af ofvan augifna skäl icke kunnat tillstyrka en

delning både af statsutskottet och af lagutskottet och då en delning

af endast ett af dem blott skulle medföra lättnad för detta utskott,

men icke för det andra, återstår endast den af koimnitterade ofvan

omnämnda tredje utvägen, nämligen att genom inrättande af ett nytt

utskott för öfvertagande af ärenden från såväl statsutskottet som lagutskottet,

bereda dessa erforderlig lättnad i deras arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Såsom kommitterade redan förut framhållit, hyilar de ständiga

utskottens organisation på den principen, att likartade eller med hvarandra

närbesläktade ärenden skola behandlas af ett och samma utskott.

Då denna princip, såvidt möjligt är, icke bör rubbas, måste man följaktligen

vid en undersökning af frågan om anordnandet af ett nytt

ständigt utskott tillse, icke blott att öfverflyttningen af ärenden från

stats- och lagutskotten till detta utskott kan göras i en sådan omfattning,

att nämnda utskott därigenom erhålla åsyftad lättnad uti sin

arbetsbörda, utan äfven att de ärenden, som hänläggas under det

nya utskottet, stå i ett sådant inbördes sammanhang med hvarandra,

att detta kommer att få en fullt genomförd enhetlig karaktär.

Kommitterade hafva redan ofvan omnämnt, hurusom statsutskottet

för närvarande handlägger en hel grupp af ärenden, hvilka, ehuru

icke stående i något närmare samband med utskottets egentliga uppgift,

dock icke äro af beskaffenhet att lämpligen kunna öfverflyttas

till något af de nuvarande ständiga utskotten. Det öfvervägande antalet

af dessa ärenden utgöres af frågor angående dispositionen och förvaltningen

af kronans domäner. Hit höra således alla ärenden rörande

försäljning, styckning, afsöndring, utbyte, utarrendering och annan

upplåtelse af kronans fasta egendom, skatteköp, kronans jordägarandel

i gruffyndigheter, nybyggen, renbetesrätt jämte åtskilliga andra

dylika frågor. Samtliga dessa ärenden, hvilka för närvarande handläggas

å statsutskottets inkomstafdelning, kunde med fördel hänläggas

under det nya utskottet. Den lättnad, som därigenom skulle beredas

statsutskottet, kan emellertid icke anses vara tillräcklig. Visserligen

förekomma dylika ärenden i mycket stor omfattning, men i regel kräfva

de icke någon mera afsevärd tid för sin behandling. Under sådana

förhållanden och då flertalet af ifrågavarande ärenden falla under

jordbruksdepartementets handläggning, hafva kommitterade ansett sig

böra taga under öfvervägande, huruvida icke några af de frågor, som

behandlas under detta departements hufvudtitel och äga samband med

förenämnda grupp af ärenden, skulle kunna utbrytas och öfverlämnas

till det nya utskottet.

I främsta rummet hafva kommitterade därvid fäst sig vid de å

ifrågavarande hufvudtitel upptagna fonder för främjande af olika ändamål,

såsom nyodling, jordförbättring, egna hem, fiske, torfindustri in. in.

Hvad dessa fonder beträffar, skulle man nämligen kunna tänka sig en

sådan anordning, att frågor angående villkoren '' för åtnjutande af

bidrag från fonderna utbrötes och behandlades af det nya utskottet,

under det att statsutskottet fortfarande hade att föreslå fondernas be
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

lopp. Då emellertid mot en dylik anordning kan med fog invändas,

att frågor om fondernas storlek och villkoren för åtnjutande af bidrag

från dem sammanhänga så nära med hvarandra, att de böra behandlas

af ett och samma utskott, äfvensom att en onödig omgång vid dessa

ärendens behandling däraf skulle blifva följden, hafva kommitterade

icke ansett sig böra tillstyrka ett sådant särskiljande. Ett ytterligare

skäl härför har varit, att understöd till ändamål af samma beskaffenhet,

som de, för hvilka fonder blifvit afsätta, ofta utgå af anslagsmedel,

hvadan villkoren för åtnjutande af bidrag i dessa fall skulle komma

att behandlas af statsutskottet.

Då kommitterade således icke kunnat tillstyrka en utbrytning

af senast nämnda frågor och ej heller några öfriga af de ärenden, som

behandlas under ifrågavarande hufvudtitel, lämpligen kunna från densamma

afskiljas, hafva kommitterade ledts på tanken att öfverföra hela

nionde hufvudtiteln till det nya utskottet. Visserligen kan mot en sådan

öfverflyttning invändas, att den skulle innebära ett uppgifvande af den

utaf kommitterade förut häfdade principen om budgetens enhetliga

behandling, och kommitterade medgifva äfven, att så i viss mån är

förhållandet. Men då man måste fasthålla krafvet på att statsutskottet

får sin arbetsbörda lättad på effektivt sätt och detta, enligt kommitterades

mening, icke kan ske utan att någon af hufvudtitlarna utbrytes

och hänlägges under annat utskott, hafva kommitterade ansett, att

ifrågavarande hufvudtitel i främsta rummet bör komma i betraktande.

Under det att en öfverflyttning af exempelvis de båda försvarshufvudtitlarna

skulle innebära ett fullständigt sönderbrytande af statsregleringen

i dess helhet, torde däremot nionde hufvudtitelns utbrytande

icke vara ägnadt att medföra en sådan verkan. Visserligen äro de

å denna hufvudtitel utgående anslagen i och för sig ganska afsevärda,

men i förhållande till budgetens hela belopp af relativt underordnad

betydelse. Då härtill kommer, att denna hufvudtitels hänläggande

under det nya utskottet skulle medföra, att jämväl ofvannämnda grupp

af ärenden rörande förvaltningen af kronans domäner och skogar, försäljning,

styckning, afsöndring, utbyte, utarrendering och annan upplåtelse

af kronans fasta egendom, skatteköp, nybyggen och andra dylika

ärenden, skulle, i den mån de falla under jordbruksdepartementets föredragning,

komma att behandlas af det nya utskottet, hafva kommitterade

funnit sig böra tillstyrka, att behandlingen af hela nionde hufvudtiteln

öfverföres till det nya utskottet från statsutskottet. Den lättnad, som därigenom

skulle beredas utskottet, kommer nämligen att blifva af så mycket

större betydelse, som icke blott ifrågavarande hufvudtitel utan jämväl

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

öfriga ärenden, som skulle flyttas från statsutskottet till det nya utskottet

äro af den natur, att de för hvarje år tillväxa i omfattning och betydelse.

Kommitterade öfvergå härefter till att undersöka, hvilka ärenden

lämpligen kunna öfverföras från lagutskottet till nya utskottet. Såsom

kommitterade redan ofvan i annat sammanhang framhållit, måste denna

fråga i främsta rummet bedömas med hänsyn till det utskotts allmänna

karaktär, till hvilket öfverflyttningen skall ske. Under förutsättning

att en öfverföring sker till det nya utskottet från statsutskottet

af de ärenden kommitterade föreslagit, skulle för detta utskott blifva

karaktäristiskt, att det komme att behandla under jordbruksdepartementet

hörande frågor. Vid bedömandet af hvilka ärenden lämpligen

böra till det nya utskottet öfverflyttas från lagutskottet, måste man

följaktligen tillse, att öfverflyttningen afser ärenden, som med de förstnämnda

stå i samband.

Med hänsyn därtill att ärenden angående dispositionen och förvaltningen

af kronans domäner och skogar skola behandlas af det nya

utskottet, har det synts kommitterade synnerligen lämpligt, att detta

utskott öfvertager alla frågor rörande skogslagstiftningen. Utskottet

skulle således få att handlägga icke blott alla ärenden, som angå

hushållningen med de allmänna skogarna i riket samt förvaltningen af

statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar, utan jämväl

frågor rörande förvaltningen af städernas skogar, vården af enskildas

skogar, skyddsskogar, skogsvårdsstyrelser, skogsvårdsafgifter, åtgärder

till förekommande af skogsförödelse och öfverdrifven skogsafverkning

jämte åtskilliga andra dylika frågor. En annan grupp af ärenden,

som står i ett nära samband med det nya utskottets allmänna uppgift,

utgöres af frågor, som angå lagar och författningar rörande skatteköp,

afvittringar, skiften och jordstyckningar samt därmed sammanhängande

ämnen. Samtliga dessa ärenden, hvilka fordra särskild sakkunskap för

sitt bedömande, synas kommitterade med fördel böra hänläggas under det

nya utskottet. Då detta kommer att handlägga frågor rörande statens

vattenfall, i den mån de icke äro för vissa bestämda ändamål upplåtna,

torde jämväl alla frågor rörande såväl den lukrativa som defensiva

vattenrätten böra behandlas af det nya utskottet. Hit höra sålunda

frågor rörande jordägares rätt till vattnet å hans grund, om dikning

och annan afledning af vatten, om allmän farled och flottled samt

andra dylika ärenden. Slutligen synas äfven frågor, som angå lagar

ocli författningar om jakt och fiske samt om vägar och skjutsväsende

lämpligen böra från lagutskottet öfverföras till det nya utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Samtliga ofvannämnda ärenden stå i ett så nära sammanhang

såväl med hvarandra som med det nya utskottets öfriga uppgifter, att

deras hänläggande under detta utskott måste anses innebära en bestämd

fördel. Så vidt kommitterade kunnat finna, kommer deras öfverflyttning

jämväl att medföra eu verkligt effektiv lättnad uti lagutskottets arbetsbörda;

Visserligen äro dessa frågor för närvarande icke så synnerligen

talrika, men i de flesta fall äro de så mycket mera invecklade och

kräfva följaktligen ett både tidsödande och besvärligt utredningsarbete.

I)å härtill kommer, att dessa grenar af lagstiftningen, efter allt att

döma, äro i tillväxt, kommer fördelen af öfverflyttningen att blifva

ännu betydelsefullare för lagutskottet. Det föreslagna utskottet bör

också med hänsyn till arbetsduglighet kunna ganska lätt väl sammansättas,

då dess uppgifter komma att blifva i hög grad ensartade, hvilket

otvifvelaktigt måste verka fördelaktigt äfven med afseende å snabbheten

vid ärendenas belåning.

Då det nya utskottet med afseende å göromålens omfattning

närmast torde blifva jämförligt med lagutskottet, hafva kommitterade

ansett, att dess ledamotsantal lämpligen bör bestämmas till sexton,

hälften från hvardera kammaren. Såsom namn å utskottet anse sig

kommitterade kunna förestå jordbruks- och domänutskottet, då jordbruksintressen

och kronans domäner i alla händelser komma att utgöra hufvudföremålen

för dess verksamhet.

Enligt det af kommitterade uppgjorda förslaget, skulle sålunda

ärendena fördelas mellan de ständiga utskotten på följande sätt:

Konstitutionsutskottet skall handlägga:

l:o) samtliga för närvarande dithörande ärenden, samt

2:o) frågor angående stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet, om

förvärfvande och förlust af medborgarrätt, om rikets vapen och flagga

och om allmänt kyrkomöte så ock af kommunallagarne.

Statsutskottet skall behandla de ärenden, som för närvarande tillhöra

detsamma, dock med följande undantag:

Do) frågor rörande riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning

samt därmed sammanhängande ärenden;

2:o) frågor angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet;

äfvensom öfriga jordbruksärenden; samt

3: o) frågor angående regleringen af utgifterna under riksstatens

Sammanfattning

af de

ständiga

utskottens

uppgifter.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,

äfvensom frågor rörande pensionsväsendet i allmänhet.

Bevillningsutskottet skall handlägga samma ärenden, som för närvarande

äro att dit hänföra.

Banko- och riksgäldsutskottet skall behandla:

l:o) samtliga ärenden, som för närvarande tillkomma detsamma:

2:o) frågor rörande riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning

samt därmed sammanhängande ärenden;

3:o) frågor angående regleringen af utgifterna under riksstatens

tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,

äfvensom frågor rörande pensionsväsendet i allmänhet; samt

4:o) frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af lagar och författningar rörande såväl riksbanken som andra bankinrättningar

samt om rikets mynt.

Lagutskottet skall handlägga de ärenden, som för närvarande dit

hänföras, dock med följande undantag:

l:o) frågor angående stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet,

om förvärfvande och förlust af medborgarrätt, om rikets vapen och

flagga och om allmänt kyrkomöte så ock af kommunallagarne;

2:o) frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af

lagar och författningar rörande såväl riksbanken som andra bankinrättningar

samt om rikets mynt; samt

3:o) frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af lagar och författningar rörande hushållningen med allmänna

och enskilda skogar, om jakt och fiske, om vattenrättsförhållanden,

om skatteköp, afvittringar, skiften och jordstyckningar samt därmed

sammanhängande ämnen, så ock angående vägar och skjutsväsende.

Jordbruks- och domänutskottet skall behandla:

l:o) frågor angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet,

äfvensom öfriga jordbruksärenden; samt

2:o) frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af lagar och författningar rörande hushållningen med allmänna

och enskilda skogar, om jakt och fiske, om vattenrättsförhållanden,

om skatteköp, afvittringar, skiften och jordstyckningar samt därmed

sammanhängande ämnen, så ock angående vägar och skjutsväsende.

Att genom en dylik fördelning af ärendena mellan de ständiga

utskotten, tillräcklig lättnad kommer att beredas stats- och lagutskotten,

opaginerad Kontrollera mot PDF

framgår af den undersökning kommitterade verkställt med hänsyn

till förhållandena vid innevarande års riksdag. Med bortseende från

sådana ärenden, som behandlades i sammansatt utskott, skulle sålunda

statsutskottet enligt förslaget hafva afstått till banko- och

riksgäldsutskottet 20 betänkande!! (486 sidor) och till jordbruks- och

domänutskottet 62 betänkanden (784 sidor), hvadan utskottets arbetsbörda

alltså skulle hafva minskats med inalles 82 betänkanden om tillhopa

1,270 sidor. Från lagutskottet åter, skulle hafva öfverförts till

konstitutionsutskottet 9 betänkanden (47 sidoi'') och till jordbruks- och

domänutskottet 14 betänkanden (124 sidor). Utskottets arbetsbörda

skulle således enligt förslaget hafva minskats med tillhopa 23 betänkanden

med sammanlagdt 171 sidor. Huru ärendena skulle hafva

fördelats mellan de ständiga utskotten, framgår af följande

Tabell

utvisande det antal betänkanden de ständiga utskotten skulle hafva afgifva

vid 1907 års riksdag enligt kommitterades förslag.

fördelningen vid

1907 års riksdag

Ökning

Minskning

Fördelningen

enligt kommitte- rades förslag ;

Utskott

Antal be- 1 tänkanden

Antal sidor

Antal be- tänkanden

Antal sidor

Antal be- tänkanden

Antal sidor

Antal be- tänkanden

Antal sidor

Konstitutionsutskottet..

6

94

9

47

—

—

15

141

Statsutskottet..................

188

3,888

—

—

82

1,270

106

2,618

Bevillningsutskottet ......

Banko- och riksgälds-

39

596

—

—

—

39

596

utskottet .....................

14

180

20

486

—

—

34

666

Lagutskottet ...............

Jordbruks- och domän-

72

824

—

—

23

171

49

653

utskottet ....................

—

—

—

—

—

—

76

908

Ifrågavarande tabell utvisar, att ärendena, enligt kommitterades

förslag, skulle kommit att fördelas betydligt jämnare å de olika utskotten

än för närvarande är fallet. På samma gång statsutskottet

och lagutskottet erhållit en verkligt effektiv lättnad i sina åligganden,

hafva konstitutionsutskottet och banko- och riksgäldsutskottet fått sina

göromål ökade i en sådan omfattning, att de under vanliga förhållan
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Särskilda utskott.

Sammansatta

utskott.

den torde komma att få full sysselsättning. Hvad jordbruks- och

domänutskottet angår, kan det visserligen, af antalet betänkanden att

döma, förefalla, som om detta utskott skulle få en väl tung arbetsbörda,

men i betraktande däraf, att omkring kalfva antalet betänkanden

afse frågor rörande försäljning och upplåtelse af kronojord, hvilka

icke kräfva någon mera afsevärd tid för sin behandling, torde detta

icke blifva fallet.

Äfven om kommitterade således anse, att några svårigheter icke

skola möta för de ständiga utskotten att medhinna behandlingen af

de ärenden, som, enligt kommitterades förslag, komma att till dem hänskjutas,

vilja kommitterade dock icke förneka, att sådana förhållanden

understundom kunna inträffa, att det ena eller andra utskottet skulle

få en allt för svår arbetsbörda, därest utskottet skulle handlägga alla

de ärenden, som enligt grundlagens bestämmelser höra under detsamma.

För sådana fall bör emellertid tillgripas den i § 37 riksdagsordningen

anvisade utväg, att tillsätta särskilda utskott för behandling af ärenden,

hvilkas beredande fordrar särskild sakkunskap eller till följd af sin vidlyftighet

skulle allt för mycket betunga det eller de ständiga utskott,

som det eljest- ålåge att därmed taga befattning. Då emellertid nu

gällande bestämmelser kunna föranleda den uppfattningen, att särskildt

utskott endast får tillsättas för behandling af en enda bestämd fråga,

men det mången gång skulle vara till fördel, att jämväl andra frågor,

särskildt sådana som stå i ett mer eller mindre nära samband med

det ärende, för hvars beredning utskottet blifvit tillsatt, kunde under

riksdagens lopp hänvisas till detsamma, hafva kommitterade ansett sig

böra föreslå en sådan ändring uti § 37 riksdagsordningen, att hinder

härför icke vidare må anses föreligga.

Såsom kommitterade ofvan framhållit, är anordningen med sammansatta

utskott synnerligen ägnad att ingripa störande och hindrande

uti vederbörande utskotts arbeten. Man skulle därför möjligen kunna

ifrågasätta, huruvida icke grundlagens bestämmelser angående sammansatta

utskott borde undergå förändring i den riktning, att dylika utskott

mindre ofta behöfde tillgripas. Då emellertid anledningen till

att sammansatta utskott kommit att användas i större utsträckning,

än som ursprungligen torde hafva varit afsedt, mindre är att söka uti

grundlagens nuvarande bestämmelser, än fastmera uti en inom utskotten

utbildad, mången gång formalistisk praxis, hafva kommitterade

icke ansett sig böra föreslå någon ändring i berörda hänseende. Ett

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

ytterligare skäl härtill har varit, att därest kommitterades förslag till

omorganisation af de ständiga utskotten varder genomfördt, anledning

att tillgripa sammansatt utskott icke kommer att förefinnas så ofta

som för närvarande är fallet. Genom banklagstiftningens hänläggande

under banko- och riksgäldsutskottet behöfver sålunda icke sammansatt

banko- och lagutskott anlitas för behandling af ifrågavarande ärenden

ej'''' heller sammansatt stats- och bankoutskott för beredning af frågor

rörande lagstiftningen om postsparbanken. Likaledes torde genom inrättandet

af jordbruks- och domänutskottet, som från statsutskottet och

lagutskottet öfvertager i nära samband med hvarandra stående ärenden,

många anledningar till sammansättning af dessa båda utskott komma

att bortfalla. Oaktadt man således kan förvänta, att sammansatta utskott

komma att användas i mindre utsträckning än för närvarande,

hafva kommitterade dock ansett sig böra starkt framhålla önskvärdheten

häraf, att användningen af dylika utskott inskränkes till sådana

fall, där det för själfva sakfrågans bedömande anses erforderligt.

Genom vidtagandet af ofvan föreslagna åtgärder torde, enligt

kommitterades mening, de olägenheter, som för närvarande vidlåda det

inom Riksdagen tillämpade arbetssättet, i väsentlig mån blifva undanröjda.

Klart är dock, att hvilka utvägar än tillgripas, resultatet aldrig kan

blifva fullt tillfredsställande, därest icke Riksdagen och dess delegationer

själfva göra hvad på dem ankommer att ordna sitt arbete på bästa och

lämpligaste sätt. Det torde nämligen icke kunna bestridas, att åtskilliga

åtgärder, ägnade att underlätta och befordra Riksdagens arbete kunna

vidtagas inom ramen af grundlagens nuvarande bestämmelser. Sålunda

böra de enskilde riksdagsmännen vinnlägga sig om att så tidigt

som möjligt framkomma med sina motioner. Vidare torde utskotten

kunna ordna sitt arbete på ett mera planmässigt sätt än för närvarande

är fallet. Då kamrarna under den första delen af riksdagstiden hafva

ett jämförelsevis lindrigt arbete, böra utskotten sträfva efter att så fort

som möjligt få behandlade alla sådana ärenden, hvilka icke äro af natur

att kräfva något vidlyftigare utredningsarbete. Dryftandet af statsverkspropositionen

kan påbörjas, äfven om icke alla motioner äro inkomna,

och inhämtandet af upplysningar, livilket ofta tager lång tid, bör

redan tidigt kunna begynna och fortgå i afsevärd omfattning. Vidare

böra utskotten vinnlägga sig om att få sa många ärenden som möjligt

V

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

afgjorda inom utskotten före påskferiernas inträdande, på det att utskottskanslierna

må kunna under ledigheten utföra det arbete, som återstår

med betänkandenas utarbetande. Samtliga ifrågavarande åtgärder,

Indika icke äro af beskaffenhet att föranleda ändring i grundlag, kunna

och böra redan nu vidtagas. Gifvet är dock, att dessa och liknande

anordningar lättare skola kunna genomföras, därest de af kommitterade

förordade grundlagsändringarna varda af Konung och Riksdag antagna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringsfor men.

§ 53.

• i Ifrågavarande paragraf, sådan den för närvarande lyder, innehåller

icke blott föreskrift om livilka ständiga utskott skola vid lagtima

riksdag tillsattas utan jämväl några allmänt affattade bestämmelser

om de for hvart och ett bland utskotten karakteristiska uppgifter.

Jden1 af konjmitterade föreslagna omläggningen af ärendena

mellan de standiga utskotten stora svårigheter möta att på ett koncist

och icke i någon män missvisande sätt angifva, hvilka olika ärenden

hvarje utskott skall behandla, hafva kommitterade ansett, att några

bestämmelser härom icke böra i paragrafen inflyta, utan att det är

tillräckligt att hänvisa till hvad riksdagsordningen i berörda hänseende

stadgar, fm dylik hänvisning har synts kommitterade så mycket hellre

unna goras i förevarande fall, som regeringsformen beträffande en så

viktig sak som sattet för kamrarnas bildande, nöjer sig med att hänvisa

till livad riksdagsordningen därom stadgar.

§ 69.

Då enligt kommitterades förslag icke blott statsutskottet utan

jamval banko- och riksgälds- samt jordbruks- och domänutskotten skola

i vissa delar afgifva förslag till statens reglerande, hafva kommitterade

uti ifrågavarande paragraf vidtagit den ändring, att i första punkten

orden »statsutskottets förslag» utbytts mot »vederbörande utskotts förslag»

samt orden »utskottets afgifna förslag» mot »utskottens afgifna

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Uti clenna paragraf tiar icke föreslagits annan ändring, än att i

tredie punkten af mom. 1 ordet »lagutskottet» utbytts mot orden

»vederbörande utskott». Ifrågavarande ändring bär betingats daraf, att,

en] i o-1 kommitterades förslag, vissa lagfrågor, tillhörande området för

allmän civil- och kriminallag, skola behandlas af andra utskott än lagutskottet.

1. I detta moment har införts bestämmelser om det nyajordbruksoch

domänutskottet och dess sammansättning. Vidare hafva kommitterade

uti sista punkten utbytt ordet »fråga» mot »frågor» för att fullt tydligt angifva

att till särskilt utskott må kunna hänvisas jämväl andra ärenden

än det, för hvilket sådant utskott från början blifvit tillsatt

3. Uti detta moment, som handlar om tillsättande af tillfälliga

utskott’ hafva orden »för frågans beredande» utbytts mot orden »för

afgifvande af utlåtande och förslag i frågan». Anledningen härtill har

varit, att man velat tydligt angifva, att jämväl tillfälliga utskott aga

på eget initiativ föreslå ändringar och tillägg uti förslag, som blilvit

Uti ifrågavarande paragraf har icke vidtagits annan förändring,

än att efter mom. 1 införts ett nytt moment, innefattande bestämmelser

om de ärenden utskottet, enligt kommitterades förslag, ytterligare skall

hafva att behandla. Eu följd af detta nya moments införande har vant,

att de nuvarande mom. 2 och 3 erhållit annan nummerbeteckning.

i ilo af Vnmmitterade uti detta moment föreslagna föiändrin
-

Riksdagsordnin g e ii.

37.

till dem hänvisade.

38.

§ 39.

betingade däraf, att frågor rörande riksgaiasKomorets styren

mel äfvensom angående regleringen af utgifterna under

nionde och tionde hufvudtitlar icke vidare skola af stats
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

utskottet handläggas. Då utskottet, jämväl efter genomförandet af

kommitterades förslag, skall representera enheten i budgetbehandlingen,

hafva kommitterade ansett, att utskottet fortfarande skall undfå del

af statsverkspropositionen i dess helhet. För att ytterligare framhäfva

denna enhet hafva kommitterade uti momentet infört en uttrycklig

bestämmelse därom, att utskottet skall uppgöra förslag till riksstat.

Då den uti ifrågavarande moment förekommande bestämmelsen, att

utskottet skall föreslå hvad till fyllandet af statsverkets behof erfordras,

»sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna», ansetts

innebära, att utskottet icke äger rätt att göra ändringar och tillägg

uti de till utskottet hänskjutna förslag, hafva kommitterade, för att

betona, det statsutskottet härutinnan skall hafva samma rätt som öfriga

utskott, funnit sig böra utbyta nämnda uttryck mot orden »hvarvid

nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas».

§ 41.

1. Då banko- och riksgäldsutskottet, enligt kommitterades förslag,

skall äga samma befogenhet med hänsyn till riksgäldskontoret som till

riksbanken, hafva kommitterade ansett, att bestämmelserna om utskottets

åligganden i berörda hänseenden lämpligen böra intagas i ett

och samma moment.

2 och 3. Ifrågavarande båda moment innehålla bestämmelser om de

nya ärenden utskottet, enligt kommitterades förslag skall, handlägga.

§ 42. .

Då lagutskottet, enligt kommitterades förslag, skall behandla alla

lagfrågor, som icke uttryckligen äro hänlagda under annat utskott,

hafva kommitterade ansett, att ifrågavarande moment icke bör undergå

annan förändring, än att orden »såsom icke tillhörande annat utskotts

behandling» i momentet intagas. Genom att uttryckligen angifva, att

lagar och författningar, som stiftas af Konung och Riksdag samfälldt,

äfven då de ej äro af civil- eller kriminallags natur, skola, i den mån

de icke höra under annat utskott, behandlas af lagutskottet, förefinnes

icke längre någon anledning att bibehålla det uti ifrågavarande moment

för närvarande intagna stadgandet, att under civil- och kriminallag

äfven förstås de delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet,

som äga tillämpning till medborgare utom krigsstaten, ett

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

stadgande mot hvithet starka invändningar gjordes redan då det år

1882 i paragrafen infördes.

§ 43.

Ifrågavarande paragraf innehåller bestämmelser rörande jordbruksoch

domänutskottets uppgifter. Någon närmare redogörelse för dessa,

utöfver hvad i allmänna motiveringen anförts, torde ej vara erforderlig.

§ 44.

Lika med nuvarande § 43.

§ 45.

För att undvika en ändring af paragrafföljden hafva kommitterade

ansett, att nuvarande § 44 lämpligen kan såsom ett särskildt moment

intagas uti § 45. Därigenom vinnes jämväl den fördelen, att samtliga

bestämmelser rörande utskottens konstituerande sammanföras i en enda

paragraf. För att starkare betona, att utskotten böra så skyndsamt som

möjligt afgifva sina betänkanden, hafva kommitterade ansett den uti

första stycket af nuvarande § 45 härom intagna bestämmelsen böra ingå

såsom ett särskildt moment i den nya § 45.

§ 55.

Med anledning af införandet af bestämda tider för afgifvande af

motion i anledning af under riksdagens lopp aflåten kungl. proposition

samt för väckande af motion i ämne, som tillhör tillfälligt utskotts

behandling, har ifrågavarande paragraf måst helt och hållet omarbetas.

Uti första stycket angifvas de tider, inom hvilka motioner i regel skola

väckas. Andra stycket åter innehåller bestämmelser om, i hvilka fall

motion kan efter motionstidens slut framställas. Då bestämd motionstid

införts för afgifvande af motion i anledning af kungl. proposition, har

den uti paragrafen för närvarande intagna bestämmelsen, att motion

må efter motionstidens slut väckas om den omedelbarligen föranledes

af redan inom någondera kammaren »upptaget ärende -, ansetts böra

ur paragrafen utgå.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

T r y c k fr i li e t s f ö r o r <1 ning e n.

§ 2.

4:o. Den uti ifrågavarande moment föreslagna ändringen består

däri, att uti första punkten orden »eller banko- och statsutskottens»

utbytts mot orden »eller banko- och riksgäldsutskottets; . Anledningen

till förändringen är, att, enligt kommitterades förslag, riksgäldskontoret

rörande ärenden icke vidare skola handläggas af statsutskottet utan af

banko- och riksgäldsutskottet.

K eg er in g sf o r m e n.

§§ 37 och 114.

Då kommitterade funnit sig böra i grundlagen angifva, att frågor

rörande allmänt kyrkomöte skola behandlas af konstitutionsutskottet,

har det synts kommitterade lämpligt, att, liksom fallet är med andra

lagar, som komplettera grundlagarna, i regeringsformen uttryckligen

angifves, att om allmänt kyrkomöte lagstadgas af Konung och Riksdag

samfälldt med samtycke jämväl af allmänt kyrkomöte. Bestämmelsen

härom har synts kommitterade lämpligen höra inflyta uti § 114 regeringsformen,

hvilken handlar om de forna riksståndens privilegier och som

erkänner allmänt- kyrkomöte såsom särskild representation för prästerskapet.

I sammanhang härmed hafva kommitterade funnit sig böra

till denna paragraf öfverflytta den uti § 37 regeringsformen intagna

bestämmelsen om huru riddarhusordningen fastställes.

Ehuru kommitterade icke därom framlägga några särskilda förslag,

hafva kommitterade dock ansett sig böra fästa uppmärksamheten

vid, att genomförandet af kommitterades förslag till grundlagsändringar

kommer att medföra vissa ändringar uti en del lagar och författningar af

konstitutionell natur. Sålunda bör i §§ 1 och 2 af ansvarighetslagen

för fullmäktige i riksbanken den 12 maj 1897 ordet »bankoutskott»

utbytas mot »banko- och riksgäldsutskott». Enahanda jämkningar i

uttrycken böra vidtagas i §§ 1 och 2 af ansvarighetslagen för leda
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

möter i styrelserna vid riksbankens afdelningskontor den 12 maj 1897.

Vidare bör uti ansvarighetslagen för Riksdagens fullmäktige i riksgäldskontoret

den 12 september 1868 göras den ändring, att uti § 1 orden

»de särskilda föreskrifter, Riksdagen meddelat», utbytas mot orden »de

särskilda föreskrifter, Riksdagen eller dess banko- och riksgäldsutskott

meddelat» samt i § 2 orden »Riksdagen eller dess revisorer äge» utbytas

mot orden »Riksdagen eller dess banko- och riksgäldsutskott eller

revisorer äge». Uti § 12 af instruktionen för rikets ständers justitieombudsman

den 1 mars 1830 bör ordet »bankoutskott» ersättas af

»banko- och riksgäldsutskott». Enahanda ändringar böra vidtagas uti

§§ 32 och 34 af lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Särskild mening.

Instämmande i hufvudsak i kommitterades förslag och yttrande,

anser jag mig dock böra i en särskild punkt anmäla min afvikande

mening.

Att en ändring i fördelningen af arbetsbördan mellan riksdagens

utskott, särskildt för undvikande af ett på den sista riksdagstiden alltför

mycket hopadt arbete, bör anses icke blott nyttig, utan nödig,

erkänner jag. På samma gång menar jag dock, att mycket kan vinnas

genom anordningar, som kunna vidtagas inom ramen af grundlagens

nuvarande bestämmelser. Kommitterade hafva också med allt skäl

framhållit det önskemålet, ej minst i afseende på tiden för aflämnandet

af kungliga propositioner, medan de tillika framkommit med förslag

till vissa grundlagsändringar, hvilka utan allt tvifvel böra i hög

grad bidraga till att underlätta ett ändamålsenligt bedrifvande af riksdagsarbetet.

De hafva dock, och det med full rätt, framhållit vikten

däraf, att ärenden, som till sin natur sammanhänga med hvarandra,

må få en så vidt möjligt enhetlig behandling.

Särskildt viktig synes mig en sådan vara i de rena statsregleringsfrågorna,

hvithet ock framgår af grundlagens bestämmelser, äfven med

den affattning de, enligt kommitterades förslag, fått i den betydelsefulla

39 § riksdagsordningen, som närmare bestämmer statsutskottets uppgift

och befogenhet. Att budgetfrågornas förberedande handläggning

sker inom ett och samma utskott, synes mig vara synnerligen angeläget.

Endast därigenom kan, åtminstone i någon mån, åstadkommas

den, måhända nu mer än någonsin, nödiga hänsynen till en så beskaffad

sparsamhet, som den nyss åberopade 39 § riksdagsordningen uppenbarligen

vill inskärpa.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Om nu från budgetsbehandlingen särskiljes pensionsväsendet i dess

allmänna mening eller så vidt det faller inom den nuvarande tionde

hufvudtiteln, är detta för visso ett undantag från den af mig framhållna

grundsatsen, men praktiskt sedt betyder det undantaget föga.

Det förhåller sig nämligen så, att dels de speciella pensionsfrågorna

obetydligt eller icke alls inverka på budgeten i dess helhet, dels de

större anslagen till pensions- och indragningsstaterna gifva sig snart

sagdt af sig själfva och i praktiken hafva visat sig kräfva ringa tid

och möda att behandla

Helt annat är förhållandet med de jordbruksärenden, som tillhöra

statsregleringen å nionde hufvudtiteln. Dessa äro så pass likartade

med budgetfrågorna i öfrigt, att deras förläggande till annat utskott

dels afgjordt redan i och för sig bryter enheten vid statens uppgörande,

dels kan innebära ett steg på en sluttande bana. Huru angeläget det

än må vara, att ansträngningen för statsutskottet minskas, bör man

dock därutinnan ej gå längre, än oundgängligen nödigt är, och för

ingen de! äfventyra att förrycka statsutskottets verksamhet med förberedande

handläggning af riksstatsfrågorna. Utsöndringen af en betydande

grupp frågor af otvetydig budgetsnatur kan lätt föra med sig

försök eller åtgärder i syfte att utbryta andra sådana och därigenom

blifva ödesdiger för en jämn och god budgetbehandling i riksdagen.

Sannt är, att många af de frågor, som för öfrigt skulle hänvisas

till det nya utskottet, stå i ett visst samband med ärendena under

nionde hufvudtiteln, men de äro dock ej af statsregleringsnatur och

åtminstone i regeln icke underkastade gemensam votering. De närma

sig också i viss mån lagfrågorna och böra därför utan svårighet kunna

behandlas af det nya utskottet, hvilket, såsom afsedt att öfvertaga

viktiga ärenden från lagutskottet, enligt sakens natur måste hos sina

medlemmar förutsätta lag- och författningskunskap i högre grad än

förmåga och vana vid budgetbehandling.

För öfrigt synas de göromål, som skulle komma att tillhöra det

nya utskottet, blifva tillräckligt många och vidtomfattande äfven utan

tillägg af statsregleringsfrågor, allrahelst som utvecklingen antagligen

skall medföra, att just antalet frågor af den förra arten med åren blir

allt större. Lika angeläget som det är, att statsutskottet icke får för

mycket att sköta, lika viktigt torde det få anses, att ej redan från

början en alltför tung börda lägges på det utskott, som skall lätta

arbetet för två andra.

Och hvad minskningen i statsutskottets göromål angår, synes den

mig, efter den erfarenhet jag vunnit om arbetet inom utskottet, blifva

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

jämväl med bibehållande åt utskottet af statsregleringsärendena rörande

jordbruket (9:de H. T.), så beskaffad, att utskottet bör medhinna sina

göromål utan fara för hetsjakt mot slutet af riksdagen. Framför allt

bör detta blifva fallet, om, under förutsättning af de ändringar i allmänhet,

som kommitterade förordat, utskottet låter sig angeläget vara

att från början anordna sitt arbete så, att det kan fortgå jämnt och

säkert i väl beräknad följd. Sådant kan otvifvelaktigt ske, isynnerhet

om man beslutar sig för att uppoffra kvällsstunder äfven i förra delen

af riksdagen — att kvällssammanträden i statsutskottet ej sällan förekommit

under 1870- och 1880-talen kan härvid tjäna till ledning —

och arbetet, särskildt det förberedande med upplysningars inhämtande

m. m., så bedrifves, att kansliet, såsom ock af kommitterade antydts,

kan blifva i tillfälle att under påskferierna göra i ordning förslagstryck

i större omfattning.

Jag har tänkt mig i hufvudsak följande fördelning af göromålen

på statsutskottets afdelningar:

En afdelning (= nuvar. l:a utgiftsafd.) skulle hafva att behandla

fjärde och femte hufvudtitlarna;

Fn annan (= nuv. 2 alra utgiftsafd.) sjunde och åttonde hufvudtitlarna;
En

tredje (= nuv. inkomstafd.) inkomstberäkningen, första, andra,

tredje och nionde hufvudtitlarna samt revisionsberättelsen m. m. (t. ex.

danaarf).

Eu fjärde (= nuv. riksgäldsafd.) hela sjätte hufvudtiteln (nu har

den däraf kommunikationerna) och riksstaten.

På det sättet bör utskottet kunna blifva färdigt med sina utlåtanden

i stadig fortgång, så att kamrarna ej få för många och stora

statsutskottsfrågor att behandla under sista tiden af riksdagens sammanvaro,

dock under förutsättning, att regeringspropositioner endast undan,

tagsvis och i nödfall aflämnas efter t. ex. april månads ingång. Det

önskemålet bör ock lättare kunna vinnas, om och när statsrådet genom

tillkomsten af en regeringsrätt får mera ledighet att i god tid förbereda

riksdagsärendena.

Beträffande benämningen för det nya utskottet, sådant jag tänkt

mig det, vill jag föreslå, att det må få namnet domänutskottet, enär utan

tvifvel en synnerligen betydande del af dess göromål kommer att omfatta

frågor angående förvaltningen m. m. af statens domäner.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag för min del, att

§§ 53 R. F., 37 R. O., 39 R. O. och 43 R. O. må erhålla den i vissa

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

delar från kommitterades förslag afvikande lydelse, som i härtill fogade

bilaga (Litt. A) är formulerad, dock att därest i redaktionen vissa

modifikationer skulle befinnas lämpliga eller nödiga, sådana må utan

binder af hvad här föreslagits blifva vidtagna.

B. Törnebladh.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Bil. litt. A.

R egeringsform eu.

§ 53.

Lagtima — — — — — — ett domänutskott med — —--

ärenden.

Riksdagsordningen.

§ 37.

1. Å hvarje — — — — — — samt domänutskott af sexton

ledamöter — — —- — — bevilja.

2, 3, 4 = kommitterades förslag.

§ 39.

1. Statsutskottet -— — — — det icke gäller pensions- och indragningsstaterna

granska — — — — riksstat.

2. = Kommitterades förslag.

§ 43.

Domänutskottet åligger att afgifva utlåtanden och förslag i anledning

af till detsamma hänvisade frågor, som angå dels dispositionen

och förvaltningen af statens domäner, äfven beträffande jordägarandel i

gruffyndigheter, vattenfall och därmed förbundna inrättningar samt

byggnader, som ej äro för särskildt ändamål upplåtna, dels ock stiftande,

ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande

hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om jakt och fiske,

om vattenrättsförhållanden, om skatteköp, om afvittringar, skiften och

jordstyckningar samt därmed sammanhängande ämnen, så ock angående

vägar och skjutsväsende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskild mening-.

Med kommitterade är jag i allt väsentligt ense utom därutinnan,

att jag hyser tvekan om beliöfligheten och lämpligheten af att från

statsutskottet skilja och till annat utskott öfverföra de jordbruksärenden,

som tillhöra statsregleringen å nionde hufvudtiteln.

H. Cavalli.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Bilaga.

Tabell

utvisande ärendenas fördelning mellan de ständiga utskotten

vid 1907 års riksdag samt huru samma ärenden enligt kommittén ad es

förslag skulle hafva fördelats. °)

Utlåtan- dets n:o

Antal

Antal

sidor

Konstitutionsutskottet.

Afgifna utlåtanden vid 1907 års riksdag..............

6

94

''

Enligt förslaget skulle utskottet vidare haft att

behandla följande ärenden, handlagda af

Lagutskottet.

21

1 anledning af väckt motion om tillägg till 6 §

landstingsförordningen .........

1

4

22

i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t ang. upphörande i visst fall af

kyrkoherdes själfskrifvenhet att vara ordförande

i skolråd m. m.........................

1

6

27

i anledning af väckt motion ang. skrifvelse till

Konungen med begäran om framläggande af för- slag till erforderliga ändringar i förordn. om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd m. m.

1

7

36

i anl. af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag ang. ändrad lydelse af §§19 och 35 i för- ordn. om kommunalstyrelse i Stockholm den 23

maj 1862 ................................

1

4

53

i anl. af Kungl. Maj:ts proposition med dels för-

slag till lag ang. ändrad lydelse af § 57 i för- ordn. om kommunalstyrelse på landet den 21

mars 1862 dels ock förslag till förordn. ang.

särskild grund för beräkning af rösträtt och ut-

■i!) Af sammansatt utskott handlagda ärenden äro icke medräknade.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Utlåtan-

Antal

Antal

dets n:o

sidor

görande af utskyld eller annan afgift i förhål- lande till inkomstbevillning på grund af taxe-

rin°'' år 1908 ...............................

i

6

58

i anl. af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag ang. dels ändrad lydelse af § 45 i förordn.

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj

1862, dels ock upphäfvande af § 47 i samma

förordning ..... ...............................................

i

4

59

i anl. af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag ang. ändrad lydelse af § 40 i förordn. om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stock-

holm den 20 november 1863 .............................

i

3

66

i anl. af dels Kungl. Maj:ts proposition med för-

slag till lag om rikets vapen, dels ock tre med

föranledande af propositionen väckta motioner

i

11

69

i anl. af väckt motion om valbarhet för kvinna

till samtliga kommunala representationer och

nämnder .....................................................................

i

2

Summa

9

47

Konstitutionsutskottets utlåtanden skulle alltså en-

ligt förslaget vid 1907 års riksdag hafva uppgått

till inalles......................................................................

15

141

Statsutskottet.

Afgifna utlåtanden vid 1907 års riksdag................

188

3,888

Enligt förslaget skulle utaf dessa utlåtanden föl- jande hafva afgifvits af

Banko- och riksgäldsutskottet.

a) riksgäläsärenden

1

Med afgifna berättelser dels af fullmäktige i riks-

gäldskontoret ang. kontorets ställning och för-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

1

Utlåtan- dets n:o

Antal

Antal

sidor

vältning samt dels af fullmäktige i riksbanken

och riksgäldskontoret- ang. det dem lämnade

uppdrag i fråga om uppförande å Helgeands- holmen af nya byggnader för Riksdagen och

riksbanken..........................

1

45

23

ang. riksgäldskontorets förvaltning under den tid,

som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tiller-

kändes fullmäktige i nämnda kontor....................

1

12

44

i anl. af eu af justitieombudsmannen gjord fram-

ställning om utarbetande af en historik öfver

justitieombudsmansämbetets förvaltning ..............

1

4

45

i anl. af väckt motion om anslag till utgifvande

af en uppslagsbok ang. 1907 års riksdag och

dess arbete ................

1

4

48

i anl. af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om

anslag till nyssnämnda uppslagsbok ...................

1

2

56

ang. riksgäldskontorets bokföring .........................

1

3

57

ang. inrättande af eu svensk statsskuldbok ...........

1

5

58

ang. afsättande, i anledning af 1906 års statslåns

upptagande, af medel för amortering å stats- skulden ......................................

1

3

106

med förslag till åtskilliga stadganden att införas

i det nya reglementet för riksgäldskontoret ......

1

45

182

med förslag till åtskilliga stadganden att införas i

det nya reglementet för riksgäldskontoret .........

1

28

186

med förslag till de återstående stadgandena i det

nya reglementet för riksgäldskontoret ..................

1

10

187

ang. öfverlämnande till Kung!. Maj:t af det nya

reglementet för riksgäldskontoret..........................

1

1

Summa

12

162

b) pensionsårenden

11

Angående regleringen af utgifterna under riksstatens

tionde hufvudtitel. innefattande anslagen till pen- sions- och indragningsstaterna .............................

1

222

51

utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts pro-

position med förslag till lag ang. civile tjänste-

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Utlåtan- |

dets n.:o 1

Antal

Antal

sidor

inneliafvares rätt till pension m. m. dels ock

fyra i anl. af propositionen väckta motioner.....

i

78

52

angående omföring till en pensionsfond för civila

tjänsteinnehafvare af vissa löneinnehållningar...

i

5

77

i anl. af Första Kammarens återremiss af vissa

punkter i statsutskottets utlåtande n:o 51 .........

i

3

86

i anl. af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande

vissa delar af statsutskottets utlåtande n:o 51...

i

5

124

i anl. af Ivungl. Maj:ts framställning om ersättning

åt en pensionsfond för civile tjänsteinnehafvare

för vissa löneinnehållningar vid tullverket .........

i

2

127

ang. understöd in. in. åt vaktkonstapeln vid tvångs-

arbetsanstalten i Karlskrona J. A. Nilsson ........

i

4

172

i anl. af kamrarnes skiljaktiga beslut i frågor ro-

rande anslag under riksstatens tionde hufvudtitel

i

5

Summa

8

324

Vidare skulle utaf ifrågavarande statsutskotts- utlåt^nden följande hafva afgifvits af

Jordbruks- och domänutskottet.

10

Ang. regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till

jordbruksdepartementet................................................

1

324

15

ang. försäljning af jord...................................................

1

3

16

)> 5? >> ................................................

1

2

17

?> v ................................................

1

3

18

JJ v ?? ........ .........................................

1

3

26

•n r> ..............................................

1

3

29

v ?? ?’ ...............................................

1

4

30

>> ................................................

1

3

31

?? ” ..................................................

1

3

32

ang. förvaltningen af de på grund af arrendekon-

trakt om säteriet Stenhammar m. fl. hemman

inflytande medel m. m.............................................

1

7

33

I ang. försäljning af jord .................................................

1

1 3

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Utlåtan- dets n:o

Antal

Antal

sidor

34

ang. försäljning af jord................................................

1

4

40

50

77 >> 77 *•••;.....*#.....................;...............

i anl. af kamrarnas skiljaktiga beslut i frågor

rörande anslag under riksstatens nionde hufvud-

1

4

titel ...............................................................................

1

4

59

60

ang. försäljning af jord..................................................

ang. ökning af fonden för torfindustriens befräm-

1

2

61

jande .........................................................................

ang. anvisande af ytterligare medel till norrländska

1

4

66

nyodlingsfonden ..................................................

ang. restitution af fraktafgifter för kalk, kalkstens-

1

3

67

mjöl och märgel..........................................................

med öfverlämnande af uppgift å förändringar år

1906 i statsverkets inkomster af för dess räk-

1

31

70

ning utarrenderade kronoegendomar m. m........

ang. anordnande af en hydrografisk undersökning

1

25

af Sveriges färskvatten ..............................................

1

57

71

ang. försäljning af jord..................................................

1

2

72

77 77 77 .................................................

1

3

73

77 77 77 ...............................................

1

4

74

75

7 7 77 77 ................<............................

ang. upplåtelse af den kronan tillkommande jord-

1

5

76

ägare andel i grufva ............................................

ang. upplåtelse af rätt till bearbetande af marmor-

1

2

82

fyndigheter å kronojord .........................................

ang. utbyte af mark mellan kronan och Söderfors

1

2

bruks aktiebolag....................................................

1

4

88

90

om ändring i beslut ang. försäljning af jord .........

ang. förhöjning af fonden för fiskerinäringens be-

1

2

93

främjande ...................................................................

ang. rätt för jägmästaren E. M. Janse att för

ålderstillägg räkna sig till godo tjänstgöring

såsom föreståndare för skogsskolan vid Skogs-

1

13

hall .............................................................................

1

4

94

ang. försäljning af jord.................................................

1

4

95

77 77 77 .................................................

1

4

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Utlåtandets

n:o

96

97

98

90

ioo:

101

102

123

136

137

138

139

140

141

154

156

157

158

159

160

162

163

166

173

174

175

176

Antal

Antal

sidor

ang. försäljning af jord..............................................

r> ?? >> ..............................................

ang. upplåtande till Jönköpings läns landsting afj

ny ttj anderätten till förra barberarebostället

Långanäs n:o 1 i Jönköpings län..........................

ang. försäljning af jord ...............................................

??

V)

JJ

ang. ändrade bestämmelser i fråga om försäljning

och utarrendering af kronan tillhörig fast egendom

................................................................................J

ang. försäljning afjord................................

T)

T)

J?

beträffande anslag till veterinärundervisningen

ang. efterskänkande af viss del af skillnadsarrende

för ett militiebo ställe....................

ang. försäljning af jord ..................

r>

y

y

y>

??

om undersökning af Sveriges tillgångar af malmer,

stenkol in. m...........................................................

ang. förändrade grunder för den af staten utöfvade

egnahem slånerörelse .................................................

ang. utlämnande under år 1907 af egnahemslån

inom Fors och Klosters socknar ..........................

om upplåtande afjord å kronans mark för bildande

af egna hem................................................................

ang. förslag till bildande af en jordförmedlingsfond

4

3

(i

3

3

3

4

17

6

5

4

7

4

8

42

4

3

6

5

6

6

8

9

41

3

3

20

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Utlåtan- dets n:o

Antal

Antal

sidor i''

177

178

183

ang. anvisande af medel för inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark .........................

ang. försäljning af vissa kronoegendomar ...............

om skrifvelse till Kung!. Maj:t ang. utdikning och

torrläggning af på kronans område belägna sänka

och frostförande marker, tjänliga till odling ......

1

1

1

3

'' 5

1

Summa

62

784'':

Statsutskottets arbetsbörda vid 1907 års riksdag- skulle alltså enligt förslaget hafva minskats med

inalles ............................

82

1,270

hvadan statsutskottets utlåtanden vid samma riks- dag enligt förslaget skulle uppgått till .

106

2,618

Bevillningsutskottet.

Afgifna betänkanden vid 1907 års riksdag..............

39

596

Någon förändring beträffande detta utskott

ifrågasättes ej i förslaget.

Banko- och riksgäldsutskottet.

Afgifna memorial vid 1907 års riksdag...................

14

180

Om härtill läggas de enligt förslaget från stats- utskottet till banko- och riksgäldsutskottet öfver- flyttade ärenden ...........

20

486

skulle banko- och riksgäldsutskottets memorial

vid 1907 års riksdag utgjort.....

34

666

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Utlåtan- dets n:o

Antal

Antal

sidor

Lagutskottet.

Afgifna utlåtanden vid 1907 års riksdag..................

Enligt förslaget skulle till

72

824

Konstitutionsutskottet

öfverförts .....................................................................

9

47

Vidare skulle till

Jordbruks- och domänutskottet

1

öfverförts följande ärenden:

12

ang. aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet

1

10

13

om skrifvelse i fråga om äganderätten till allmänna

1

vägar ..............................................................................

B

20

med föranledande af kamrarnas skiljaktiga beslut

ang. utlåtandet n:o 12..............................................

1

2

25

mom. 12 om ändrad lydelse af 65 § i dikningslagen

2

35

om lagstiftningsåtgärder för befrämjande af en

bättre vård af enskildes skogar ...........................

1

40

39

punkt 6, om inskränkning i rätten till ägostyck-

ning in. .................................................................

2

42

om ändring af § 8 i förordningen om jordägares

rätt öfver vattnet å hans grund ...........................

1

8

45

om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte ..

1

2

46

med förslag till lag om enskilda vägar på landet

1

19

49

i anl. af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande

utlåtandet n:o 46 .....................................................

1

2

51

med förslag till förordning ang. ändrad lydelse af

23 § i stadgan ang. skjutsväsendet ......................

1

5

52

med förslag till lag om ändring i vissa delar af

lagen ang. väghållningsbesvärets utgörande på

landet...........................................................................

1

7

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Utlåtan- dets n:o

Antal

Antal

sidor

57

med förslag till förordning om ändrad lydelse af

3 § i förordningen ang. skogsvårdsafgifter .........

1

3

62

med förslag till lag ang. vissa ändringar i lagen

om hemmansklyfning, ägostyckning och jord- afsöndring ......................................................................

1

9

63

med förslag till lag om bredden af hjulringar å

arbetsåkdon på landet ......................................

1

7

72

med föranledande af kamrarnes skiljaktiga beslut

beträffande vissa delar af utlåtandet n:o 63 ......

1

3

Summa

14

124

Lagutskottet skulle alltså enligt förslaget haft att

afgifva vid 1907 års riksdag.................................

49

653

Jordbruks- och domänutskottet

skulle enligt förslaget hafva öfvertagit

från statsutskottet

62

784

samt från lagutskottet

14

124

hvadan dess utlåtanden skulle hafva uppgått till

76

908^

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.