Sök i Ratio Lex

FÖRSLAG OCHBETÄNKANDEN

282 sidor, varav 262 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 262 av 282 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1908:8, band 1, FÖRSLAG OCHBETÄNKANDEN

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

FÖRSLAG OCH

BETÄNKANDEN

ANGÅENDE

UNIVERSITETEN I UPSALA OCH LUND

SAMT KAROLINSKA INSTITUTET,

AFGIFNA

AF DÄRTILL I NÅDER UTSEDDE KOMITERADE.

LUND

BERLINQSKA BOKTRYCKERIET

1901

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Konungen.

Genom nådigt bref af den 19 Maj 1899 uppdrog Eders Kongl.

Maj:t åt en komité att efter verkstäld utredning afgifva underdånigt

betänkande och förslag till förändrade bestämmelser i fråga

opaginerad Kontrollera mot PDF

om tillsättandet af lärarebefattningar vid rikets universitet och karolinska

institutet samt i afseende å docentinstitutionen med rätt

för komitén att i sammanhang härmed föreslå de ändringar i öfrigt

i nu gällande föreskrifter, hvilka af komiténs omförmälta förslag

kunna föranledas. I komiten förordnades till ordförande

undertecknad Billing samt till ledamöter undertecknade Annerstedt,

Hammarsten, Mörner och Kallenberg jämte Universitetsbibliotekarien

Elof Tegnér; undertecknad Kallenberg förordnades

att därjämte vara komiténs sekreterare. Sedan Bibliotekarien Tegnér

i Februari 1900 aflidit, förordnades undertecknad Quennerstedt

till ledamot af komitén.

Genom skrifvelse af den 8 November 1899 har komitén anbefalts

att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af eu af e. o.

professorer vid universiteten i Upsala och Lund till Eders Kong!.

Maj:t ingifven framställning rörande desse lärares benämning samt

rätt för dem att deltaga i val af rektor och prorektor in. in.

Tillika har komitén genom skrifvelse af den 24 November 1899

fått sig anbefaldt att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af

eu af kanslern för rikets universitet till Eders Kong!. Maj:t ingifven

framställning om intagande i statuterna för universiteten

och i stadgarna för karolinska institutet af eu föreskrift därom,

att tjänstgörande lärare skall under läsetermin vara boende i stad,

där han har sin anställning.

Till bulig yrande af hvad komitén sålunda fått sig uppdraget

har komitén första gången sammanträdt i Lund den 31 Oktober

1899 och därefter tid efter annan hållit öfverläggningar.

I anledning af förstberörda nådiga remiss afgaf komitén ett

den 27 Februari 1900 dagtecknadt underdånigt utlåtande.

Sedan komitén denna dag afslutat sina arbeten i öfrigt, får

komitén härmed i underdånighet öfverlämna:

förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund

med motiver;

betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarvoden

vid universiteten;

opaginerad Kontrollera mot PDF

förslag till stadgar för karolinska institutet med moriver; samt

betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarvoden

vid institutet.

Ett särskildt yttrande af undertecknad Annerstedt bifogas.

Mölle den 20 Juli 1901.

önderdånigst

Gottfrid Billing.

Claes Annerstedt. Olof Hammarsten. K. A. H. Mörner.

E. Kallenberg. Aug. Quennerstedt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Först ag

till

statuter för universiteten i Upsala och Lund.

i.

Allmänna stadganden,

§ 1.

Universiteten i Upsala och Lund stå under Kongl. Maj:ts

nådiga beskydd och åtnjuta oförkränkt, efter hvad därom .särskilt

är förordnadt, den egendom och do inkomster, som blifvit dessa

högskolor lagligen öfverlåtna och tillerkända, så ock de rättigheter,

förmåner och friheter, som äro dem genom lag eller förordning eljest

tillagda, så vidt de ej strida mot dessa statuters innehåll.

§ 2.

Hvartdera universitetet utgöres af samtlige dess ordinarie och

extraordinarie lärare samt i dess matrikel vederbörligen inskrifne

graduerade eller ograduerade studerande. Till universitetet räknas

ock de tjänstemän och betjänte, som äro för vården af dess vetenskapliga

inrättningar eller vid olika grenar af dess förvaltning vederbörligen

anstälde.

Tjänstgörande lärare skall under läsetermin vara boende i

universitetsstaden, så framt ej Kongl. Maj:t på därom gjord ansökning

annat medgifver.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Förslag till statuter för universiteten i Vpsala och Lund.

§ 3.

Universiteten stå under särskild styrelse och förvaltning. Öfverstyrelsen

föres af eu kansler. Styrelsen och förvaltningen på

stället handhafva^, under prokanslers inseende, af rektor, universitetsrådet,

det akademiska konsistoriet och en drätselnämnd, på sätt

dessa statuter närmare bestämma.

II.

Kanslern.

§ 4.

Kanslersämbetet är gemensamt för de båda universiteten och

karolinska institutet. Kansler utnämnes af Kongl. Maj:t efter föregånget

val, som förrättas å tid, hvilken Kongl. Maj:t bestämmer.

§ 5.

Kansler bör utses bland män, som genom sin samhällsställning

i förening med nit för vetenskaplig odling kunna verksamt vårda

och främja universitetens väl och studiernas sanna förkofran.

§ 6.

I val af kansler deltaga universiteten och karolinska institutet

genom valmän till antal för universitetet i Upsala af 48,

för universitetet i Lund af 38 och för institutet af 18. Valmännen

utgöras af prokansler, bibliotekarie och räntmästare vid hvardera

universitetet samt af erforderligt antal tjänstgörande professorer

efter ålder i ämbetet. Valmans utevaro hindrar ej valförrättningens

företagande. Valförrättare, som har att till valet

utfärda kallelse, är vid hvardera universitetet prokansler^ eller

vid förfall för denne rektor samt vid karolinska institutet rektor

eller den hans ämbete förvaltar. Valet, vid hvilket hvarje valman

eger en röst, sker med slutna sedlar'', upptagande namnet

på den person, som anses till ämbetet lämpligast. Afgifna röster

uppräknas inför protokoll, som förses med underskrift af val
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

3

förrättaren och två andra valmän. Protokollen från universitetet

i Lund samt karolinska institutet insändas därefter ofördröjligen

till valförrättare!! vid universitetet i Upsala, hvilken har att sammanräkna

rösterna och, med öfverlämnande af protokollen, hos

Kongl. Maj:t anmäla valets utgång

Anser Kongl. Maj:t icke, att den, som erhållit de flesta rösterna,

eller, där två eller flere erhållit högsta röstetal, någon af

dessa bör till ämbetet utnämnas, anställes nytt val i ofvan stadgad

ordning.

§ 7.

Kanslern har öfverinseende öfver alla universitetets angelägenheter.

Han har att med uppmärksamhet följa den akademiska

undervisningen; vaka öfver att lärarne fullgöra sina skyldigheter

och att de studerande iakttaga flit, ordning och sedlighet; inhämta

noggrann kännedom om vården och förvaltningen af universitetets

egendom och vetenskapliga inrättningar samt på grund däraf vidtaga

de åtgärder, som kunna lända till att bevara, stadga och främja

universitetets rätt, välstånd och ändamål.

§ 8.

I allt hvad som rörer universitetet eller kan främja dess väl,

eger kanslern, där han så nödigt anser, föra eller låta föra dess

talan. Hvad på Kongl. Majrts afgörande ankommer, underställes

dess nådiga pröfning. För erhållande af upplysning, utlåtande

eller annat biträde för sina åtgärder eger kanslern att vända

sig till den ämbetsmyndighet, på hvilken det kan ankomma att

sådant meddela.

§ 9.

Kanslern eger utfärda instruktioner och reglementea till efterrättelse

vid förvaltningen af universitetets vetenskapliga inrättningar,

drätsel och egendom. I sådana frågor skall universitetsrådet

afgifva utlåtande, om ej förslaget från detsamma utgått.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

§ 10.

Där kanslern finner rektor, univcrsitetsråd, konsistorium eller

drätselnämnd eller ledamot i dessa kollegier eller annan lärare

eller tjänsteman vid universitetet begå fel eller försummelse i ämbetet,

eger lian därom erinra och anbefalla rättelse eller, där sakens

beskaffenhet så påkallar, låta i vederbörlig ordning tilltala

den felande.

§ Il
Kanslern

eger för sin expedition förordna en sekreterare.

§ 12-

Då kanslersämbetet är ledigt, eller kanslern för någon tid är

förhindrad att ämbetet bestrida, förordnar, på därom gjord anmälan,

Kongl. Maj:t, huru med ämbetets utöfning under tiden skall förhållas.

III.

Prokansler^

§ 18.

Prokansler för universitetet i Upsala är ärkebiskopen; prokansler

för universitetet i Lund är biskopen öfver Lunds stift.

§ 14-

Prokansler^ bör göra sig underrättad om alla universitetets

angelägenheter, lärarnes verksamhet, undervisningens gång och

de studerandes sedliga förhållande samt med upplysningar, råd

och påminnelser, där han så nödigt aktar, främja universitetets

väl och anseende.

§ 15.

Prokanslern eger, när han så för godt finner, öfvervara universitetsrådets

och konsistoriets öfverläggningar samt i dem, men

ej i besluten taga del.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

§ 16-

Med lärarebefattningars tillsättande tage prokansler^ den befattning,

hvarom nedan sägs.

I andra frågor eger lian, då omständigheterna därtill föranleda,

lins kanslern göra de framställningar och föreslå de åtgärder,

han anser för universitetet gagnande.

§ 17-

När kanslersämbetet är ledigt, bestride prokansler!! de åligganden,

som tillhöra detta ämbete, till dess Kongl. Maj:t därom

meddelat förordnande.

§ 18-

Finnes ej prokansler, eller är han förhindrad att utöfva ämbetet,

förfalle under tiden afl fråga om den handläggning af ärenden,

som på prokansler!! ankommer.

IV.

Rektor.

§ 19-

Rektor väljes för tre år af universitetsrådet. Valbar är hvarje

professor, som å dag, då rektorsämbetet, efter hvad nedan sägs,

skall tillträdas, i fulla tre år innehaft professorsämbete.

Den, som i tre år beklädt rektorsämbetet, må kunna därtill å

nyo väljas, men vare icke skyldig att mottaga nytt val.

§ 20.

Universitetsrådet har att jämväl utse en prorektor. Hvad i

föregående § beträffande väl af rektor stadgats, ege ock tillämpning

i fråga om val af prorektor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

§ 21.

Val af rektor och prorektor anställes inom förra hälften af

April månad det år, då tiden, som förra valet afsett, utgår. Valet

sker med slutna sedlar.

Om förrättadt val göres anmälan hos kanslern, som eger bekräfta

detsamma.

§ 22.

Vill den, som blifvit vald till rektor eller prorektor, ej mottaga

ämbetet, gifve det tillkänna genast eller, om han ej är tillstädes,

inom andra dagen efter den, då han genom rektors försorg om

valets utgång erhållit underrättelse, och anföre tillika de skäl, på

hvillca han stöder sin afsägelse. De anförda skälen skola af universitetsrådet

till giltigheten pröfvas.

Godkännes afsägelse, företages genast eller, så snart ske kan,

nytt val.

§ 28.

o

A första dagen i Juni månad eller, om helgdag då infaller,

å näst föregående söckendag skall nyvald rektor med vanlig högtidlighet

i ämbetet insättas, och skall afgående rektor därom meddela

underrättelse genom en senast dagen förut utfärdad inbjudning.

År rektor omvald, ege nämnda insättande i ämbetet ej rum.

Prorektor tillträde sitt ämbete den första dagen i Juni månad.

§ 24.

Afgår rektor eller prorektor före ämbetstidens slut och återstår

däraf minst en hel läsetermin, anställe universitetsrådet nytt

val för den återstående tiden och göre därom anmälan hos kanslern

för valets bekräftande.

I fall, som nu är nämndt, tage rektor sitt inträde i ämbetet

på sätt, som af universitetsrådet vid valtillfället bestämmes.

§ 25.

Rektor vare, om han så önskar, frikallad från skyldigheten

att bestrida de till hans professorsämbete hörande före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

7

läsningar, öfningar och examina; gifve det dock tillkänna i konsistoriet.

§ 26.

Rektor skall utöfva den närmaste vården och tillsynen öfver

allt hvad universitetet rörer. Honom åligger tillse: att den akademiska

undervisningen vederbörligen handhafves; att sedlighet och

flit bland den studerande ungdomen upprätthållas; att universitetets

egendom, af hvad namn den vara må, behörigen vårdas; att anslag

användas för sina rätta ändamål; att uppbörd af universitetets

inkomster rätteligen verkställes; att räkenskaper och redovisningar

behörigen upprättas och inom föreskrifna tider aflämnas; att lärare,

tjänstemän och betjänte i allo noggrannt uppfylla sina åligganden,

samt att ej mindre hvad dessa statuter och andra vederbörligen

gifna föreskrifter till efterrättelse anbefalla, än ock universitetsrådets,

konsistoriets och drätselnämndens, så väl som rektors egna, i

behörig ordning fattade beslut till verkställighet befordras; skolande

hvad rektor i kraft af sitt ämbete i afseende härå bjuder och tillsäger

af en hvar ovägerligen efterkommas.

§ 27.

Rektor eger, då skäl därtill förekomma, erinra lärare och

tjänstemän om noggrannt uppfyllande af deras tjänsteplikter. I svårare

fall göre han anmälan hos kanslern. Då han därtill finner

anledning, eger han låta verkställa inventering af universitetets

kassor och samlingar.

§ 28.

Hvad till upprätthållande af den akademiska disciplinen öfver

de studerande åligger och tillkommer rektor, därom är särskilt

förordnadt.

§ 29.

Då lärare eller tjänsteman vid universitetet begär vittnesbörd

öfver sitt tjänsteförhållande, skall sådant vittnesbörd efter veder
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

hörande fakultets eller sektions eller annan vederbörande myndighets

hörande af rektor utfärdas samt innehålla yttrande om tjänstgör

ine och vandel. Vill studerande erhålla akademiskt vittnesbörd,

skall det ock af rektor utfärdas, sedan vitsord af den nationsföreningr,

som den studerande tillhör, förut infordrats. I vittnesbörd

för studerande skall alltid intagas betyg öfver hans flit och uppförande.

§80.

Rektor må ej utan särskild tillåtelse aflägsna sig från universitetsstaden

för längre tid än åtta dagar under läsetermin och

fjorton dagar under ferier.

§ 81.

Då rektor är af giltigt förfall hindrad att förrätta sitt ämbete,

eller då rektor i fall, som af § 24 framgår, afgått, utan att ny

rektor utsetts, skall rektorsämbetet uppehållas af prorektor eller,

om hinder därför möter, af den till fullinaktsdagen äldste, därtill

oförhindrade bland konsistoriets ledamöter.

§ 32.

I)å någon för längre tid än eu månad i rektors ställe förvaltar

dennes ämbete, tillfälle honom så stor del åt det rektor anslagna

arfvode, som mot tiden svarar. För kortare tid ege sådan

ersättning ej ruin.

V.

Universitetsrådet och det akademiska konsistoriet.

§ 38.

Universitetsrådet tillkommer det att behandla förslag till nya

instruktioner, reglementen eller andra allmänna föreskrifter och

anordningar rörande universitetet, dess lärda verksamhet, inrätt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Förslag till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

ningar, hushållning och drätsel samt att i (ifrigt utöfva de åligganden,

som i dessa statuter särskildt bestämmas.

§ 34.

Det akademiska konsistoriet skall vaka öfver undervisningens

tillbörliga gång samt lärarnes och de studerandes förhållande i

hvad till studierna hörer; hålla hand däröfver att gifna föreskrifter

angående föreläsningar, öfningar och examina iakttagas; handhafva

universitetets disciplinära myndighet (ifver de studerande,

på sätt därom är särskildt stadgadt; förvalta och utdela do universitetet

gifna stipendier, där ej särskildt är annorlunda föreskrifvet;

samt i öfrigt handlägga de annorstädes i dessa statuter

konsistoriet uttryckligen förbehållna ärenden äfvensom alla andra

frågor, om Indika ej är särskildt förordnadt, att de tillhöra annan

akademisk myndighet.

Konsistoriet skall ock upptaga och afgöra de ärenden, hvilkas

pröfning, enligt hvad i dessa statuter är föreskrifvet, ankommer pa

rektor ensam, men Indika af honom till konsistoriet hänskjutas.

§ 35.

Universitetsrådet utgöres af rektor, prorektor och de tern dekanerna

samt af professorer, utsedde genom val enligt de i nästföljande

§ gifna regler.

I universitetsrådet hafva dessutom säte och stämma:

i ekonomiska mål räntmästaren, i ärenden, som angå biblioteket,

bibliotekarien, samt i ärenden, som röra någon af de i

första punkten af § 167 omförmälta vetenskapliga institutioner,

institutionsföreståndaren.

Vid laga förfall för räntmästaren eller bibliotekarien inträder

i den förres ställe kamreraren och i den senares vice bibliotekarien.

§ 36.

De valde ledamöterna af universitetsrådet utses på det sätt,

att hvarje fakultet eller sektion med slutna sedlar inom sig utser

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Förslag till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

en ledamot för hvarje fullt eller påbörjadt femtal professurer inom

fakulteten eller sektionen. Valet förrättas inom förra hälften af

April månad det år, då tiden, som förra valet afsett, utgår. Om

förrättadt val underrättas rektor, som har att hos kanslern anmäla

valet för dess bekräftande.

Ledamot väljes för en tid af tre år, räknad från den första

dagen i näst efter valet infallande Juni månad. Den, som i tre

år på grund af val varit ledamot af universitetsrådet, vare under

de närmast följande tre åren icke skyldig att mottaga omval.

§ 37.

Afgår vald ledamot förr än den tid gått till ända, för hvilken

han blifvit utsedd, väljes annan i hans ställe för tid, som för honom

återstår. Likaledes skall, så väl då till ledamot utsetts någon,

hvilken såsom rektor, prorektor eller dekanus redan har eller

sedermera under den tid, valet afsett, får säte och stämma i universitetsrådet,

som ock då för ledamot inträffar laga förfall för

längre tid än tre månader, annan utses i hans ställe, i förra fallet

för tid, under hvilken han i sin nämnda egenskap har plats i universitetsrådet,

och i senare fallet för tid, under hvilken hindret varar.

§ 38.

Universitetsrådet må ej handlägga något ärende, utan att mer

än halfva antalet af dess ledamöter är tillstädes. Erfordras adjunktion

för vinnande af beslutmässigt antal, skall ordföranden

bland universitetets professorer tillkalla, efter behof, en eller flere,

helst från fakultet eller sektion, som eljest icke skulle blifva i universitetsrådet

behörigen företrädd.

Om jäf gälle hvad allmän lag därom stadgar; dock må ej

ordföranden anses jäfvig att föredraga och besluta om ärende, hvilket

han förut såsom rektor handlagt, ej heller annan ledamot att

besluta om frågor, hvilkas föregående handläggning han öfvervarit

i konsistorium, drätselnämnd, fakultet eller sektion.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

11

§ 39.

Tjänstledighet, som icke uttryckligen angifvits inbegripa jämväl

frihet från skyldighet att deltaga i universitetsrådets göromål,

frikallar ej från sådant deltagande, så framt ej de skäl, på grund

af Indika ledigheten erhållits, utgöra förfall för fullgörande af äfven

nämnda skyldighet.

§ 40.

Universitetsrådet skall på ordförandens kallelse sammanträda,

så ofta ärendena det fordra. Sammanträde må under läsetermin

icke hållas å annan dag än onsdag eller lördag, så framt ej viktiga

skäl därtill föranleda. Kallelsen, som skall innehålla uppgift

på de ärenden, hvilka vid sammanträdet skola förekomma, bör, så

vidt ske kan, utfärdas senast dagen förut på sätt universitetsrådet

eger besluta. Ej må ledamot från sammanträde uteblifva utan

låsa förfall, som bör hos ordföranden anmälas och af honom till

anteckning i protokollet angifvas.

Om sammanträde och de ärenden, som därvid skola förekomma,

bör prokanslern underrättas.

§ 41.

I universitetsrådet intage rektor såsom ordförande främsta platsen

och prorektor såsom vice ordförande platsen närmast efter honom.

Af öfrige professorer, hvilka vare sig i alla eller allenast i vissa

ärenden hafva säte och stämma i universitetsrådet, intage en

hvar plats efter dagen, då han först erhållit professorsämbete

vid någotdera universitetet eller karolinska institutet. För räntmästaren

och bibliotekarien vare ock, så väl dem emellan inbördes

som i förhållande mellan dem och de ledamöter af universitetsrådet,

som bekläda professorsämbete, fullmaktsålder bestämmande

för platsen.

Adjungerade ledamöter taga plats efter universitetsrådets öfrige,

här förut nämnde ledamöter och sinsemellan i ordning efter

fullmaktsålder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Förslag till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

§ 42.

Då i universitetsrådet ärende förekommer angående någon

vid universitetet varande stiftelse eller inrättning, som ej är till

de i första punkten af § 1(17 omförmälta vetenskapliga institutioner

att hänföra, skall, innan beslut fattas, utlåtande från föreståndaren

inhämtas. Är han af laga skäl hindrad att sig yttra, då

må, där så nödigt pröfvas, antingen från annan tjänsteman vid

inrättningen eller från annan vid universitetet anstäld person, som

kan anses ega sakkunskap i ärendet, utlåtande infordras.

Är föreståndaren för någon af de i första punkten af § 167

afsedda vetenskapliga institutioner hindrad att i universitetsrådet

närvara, då ärende angående institutionen handlägges, må, om så

finnes nödigt, yttrande infordras från annan tjänsteman vid institutionen

eller från lärare i någon med dess föremål närmare besläktad

vetenskap.

§ 48.

I ärenden, som ej angå val, ege ledamot, som af laga förfall är

hindrad att infinna sig i universitetsrådet, sin mening till protokollet

skriftligen insända, innan beslut är i ärendet fattadt, dock skall till

sålunda inkommet yttrande icke tagas hänsyn vid röstberäkningen.

§ 44.

Det akademiska konsistoriet utgöres af rektor, prorektor och

fem andra ledamöter, valde eu från hvarje af de tre första fakulteterna

och en från hvarje sektion af den filosofiska.

I konsistoriet hafva dessutom säte och stämma dels i fall,

som i § 35 beträffande universitetsrådet stadgas, räntmästaren, bibliotekarien

och vederbörande institutionsföreståndare och dels i

stipendieärende inspektor för stipendiet.

Vid laga förfall för räntmästaren eller bibliotekarien inträder

i den förres ställe kamreraren och i den senares vice bibliotekarien.

§ 45.

Konsistoriets valde ledamöter utses med slutna sedlar af universitetsrådet

vid sammanträde inom förra hälften af April månad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

13

Valet, som af rektor anmäles hos kanslern för vinnande af bekräftelse,

afser en tid af tre år, räknad från den första dagen af näst

efter valet infallande Juni månad.

Den, som i tre år på grund af val varit ledamot i konsistoriet,

vare under de närmast följande tre åren icke skyldig att

mottaga omval.

§ 46.

Konsistoriet må ej handlägga något ärende, utan att minst

fem röstegande ledamöter äro tillstädes.

Hvad för universitetsrådet här ofvan i § 87, i § 88 om adjunktion

och jäf äfvensom i §§ 89, 40, 41 och 42 är stadgadt,

gälle i tillämpliga delar äfven för konsistoriet.

§ 47.

Ledamot af konsistoriet ege ej afgifva röst eller yttrande i

ärende, som handlägges under hans frånvaro.

§ 48.

Hvar som första gången tager säte i konsistoriet, skall aflägga

domareed, om han ej förut utlagt sådan ed.

Förekommer anledning att af höra vittnen i disciplinärmål, som

konsistoriet handlägger, må konsistoriet det vittnesförhör anställa.

I nämnda mål ställe konsistoriet sig till efterrättelse hvad allmän

lag och dithörande förordningar stadga angående öfverläggning,

omröstning och fattande af beslut med hvad mera till laga

rättegång hörer.

VI.

Fakulteterna.

§ 49.

Med afseende å vetenskapernas olika arter och den högre

vetenskapliga undervisning, universitetet skall meddela, fördelas

samtlige vid universitetet anstälde lärare på fyra fakulteter, som äro:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

deri teologiska, den juridiska, den medicinska och den filosofiska.

Den filosofiska fakulteten vare för handläggning af vissa här nedan

bestämda göromål fördelad i två sektioner, den humanistiska och

den matematisk-naturvetenskapliga.

§ 50.

Hvarje fakultet består, såsom en beslutande myndighet, åf de

till fakulteten hörande professorer.

Af desse ledamöter intager en hvar plats i fakulteten efter

dagen, då han först erhållit professorsämbete vid någotdera universitetet

eller karolinska institutet.

§ 51.

Inom eu hvar af de tre första fakulteterna och inom hvarje

sektion af den filosofiska fakulteten skall en af ledamöterna vara

ordförande under namn af dekanus. Då ärende handlägges af den

filosofiska fakulteten i dess helhet, skall ordet föras af den till fullmaktsdagen

äldre af de två sektionsdekanerna eller, om han är

förhindrad, af den yngre.

Värdigheten af dekanus går efter fullmaktsålder i tur emellan

ledamöterna inom hvarje fakultet eller sektion för sig. Dekanatet

tillträdes den första dagen i Juni månad och innehafves under ett år.

Fakultet eller sektion skall hvarje år inom förra hälften af

April månad gifva rektor tillkänna, hvilken af fakultetens eller

sektionens ledamöter är närmast i tur och oförhindrad att öfvertaga

dekanatet, och åligger det rektor att härom hos kanslern göra

anmälan.

§ 52.

Då dekanus är af laga förfall hindrad att i sådan egenskap

göra tjänst, träde den af fakultetens eller sektionens ledamöter,

som närmast förut varit dekanus och oförhindrad är, under namn

af prodekanus i hans ställe.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

15

§ 53.

Därest såväl dekanus som samtlige ledamöter i någon fakultet

(dier sektion äro af laga skäl hindrade att med dithörande ärende

sig befatta, förordne universitetsrådet för tillfället dekanus och ledamöter.

Äro samtlige till fakulteten eller sektionen hörande professorsämbeten

på en gång lediga, bestämme kanslern, på universitetsrådets

förslag, hvilka under tiden skola såsom fakultet eller

sektion tjänstgöra.

§ 54.

Dekanus ege sammankalla fakultet eller sektion och ärendena

där föredraga. Sammanträde må oj utsättas å de timmar, som

äro bestämda för föreläsningar inom fakulteten eller sektionen. Ej

må ledamot från sammanträde uteblifva, så framt lian ej åtnjuter

tjänstledighet, som därtill berättigar, efter ty i § 39 om ledamot

i universitetsrådet för liknande fall är stadgadt, eller kan visa

annat laga förfall. Sådant förfall skall anmälas hos dekanus och

af honom till anteckning i protokollet angifvas.

§ 55.

Fakultet eller sektion må ej handlägga något ärende, utan att

mer än halfva antalet af dess ledamöter är tillstädes.

Göres behof af adjunktion i ärende, som afser tillsättande af

lärarebefattning, skall konsistoriet, efter förslag af fakulteten eller

sektionen, utse den eller dem, med hvilka förstärkning för ändamålet

bör ega rum.

Erfordras adjunktion för andra ändamål, må dekanus ledamot

utse och tillkalla.

§ 56.

Den, som på förordnande till större eller mindre del uppehåller

professors examensskyldighet, må i öfverläggningar och beslut

om bedömande af de examina och därtill hörande prof, som

hans förordnande omfattar, i vederbörande fakultet eller sektion

deltaga, ändå att densamma äfven eljest vore fulltalig. Är pro
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

fessorsämbete ledigt, eller åtnjuter dess innehafvare tjänstledighet,

hvarigenom han är förhindrad att i fakultetens eller sektionens

göromål deltaga, vare vikarien berättigad till säte och stämma

däri vid behandlingen af frågor, som omedelbart beröra den af

honom företrädda vetenskaps intresse, dock må han icke utan särskild

af konsistoriet, efter förslag af fakulteten eller sektionen, meddelad adjunktion

deltaga vare sig i ärende angående anställande af docent

eller i ärende, som i nästföregående §, andra stycket, omförmäles.

§ 57.

Hvarje fakultet skall låta sig angeläget vara att vederbörligen

upprätthålla den akademiska undervisningen i de till fakulteten

hörande vetenskaper. Fakulteterna, hvar för sig, och, hvad den

filosofiska angår, dennas särskilda sektioner tillkomme ock tillsyn

och pröfningsrätt öfver akademiska disputationer och andra lärdomsöfningar

eller prof inom de till dem hörande vetenskaper.

§ 58.

Dekanus skall låta studerande, som anmäler sig till begagnande

af fakultetens föreläsningar och undervisning, inskrifva sig

i fakultetens matrikel, och däruti jämväl anteckna, hvilka examina

och lärdomsprof han förut aflagt, så ock hans ålder och den nationsförening,

han tillhör.

§ 59.

Hvarje fakultet vare berättigad att lärdomsgrader och värdigheter

utdela; dock med iakttagande af hvad därom här nedan närmare

bestämmes.

§ 60.

Finner fakultet eller sektion anledning att inom gränsen för

sin verksamhet väcka fråga om åtgärd, som afser undervisningens

och studiernas främjande men på fakultetens eller sektionens afgörande

ej ankommer, ingifve den efter ärendets beskaffenhet sitt

förslag till universitetsrådet eller konsistoriet. Sådant förslag skall,

där sakens beskaffenhet så fordrar, eller i fall fakultet eller sektion

s. 17 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

17

det önskar, af universitetsrådet eller konsistoriet jämte dess eget

betänkande till kanslern öfverlämnas.

§ 61.

Om skyldighet för medicinska fakulteten vid hvardera universitetet

att föreslå sakkunnige och utse ledamöter i befordringsnämnd,

då lärarebefattning vid karolinska institutet skall tillsättas,

är föreskrift lämnad i §§ 34 och 48 af stadgarna för institutet.

VII.

Lärareämbetens och tjänsters tillsättande,

tjänstledighet och vikariat.

§ 62.

Professorsämbeten samt bibliotekarie-, räntmästare-, sekreterare-,

vice bibliotekarie- och kamrerare-beställningar tillsättas af

Kongl. Maj:t.

Öfriga tjänster på universitetets stat, å hvilka fullmakt utfärdas,

tillsättas af kanslern.

§ 63.

Grunder för befordran till lärarebefattning vare vetenskaplig

förmåga och lärareduglighet. Äro två eller flere sökande härutinnan

likstälde, skall ock till tjänsteålder tagas hänsyn.

§ 64.

Professorsämbeten tillsättas antingen efter kallelse eller efter

ansökan.

Ej må någon kallas, som icke anses förtjäna att till ämbetet

nämnas framför annan, som därtill kan komma i åtanke.

§ 65.

Har förslag, som i § 124 omförmäles, blifvit väckt, må, innan

beslut i anledning däraf meddelats, åtgärder till besättande af ledigt

professorsämbete, som af förslaget beröres, icke vidtagas.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

Äro inom någon fakultet eller sektion två eller flere professorsämbeten,

hvilkas ämnen hafva nära sammanhang med hvarandra,

på en gång lediga, ege fakulteten eller sektionen att, innan

åtgärder för tillsättandet vidtagas, hos kanslern hemställa om uppskof

med tillsättandet af något eller några af dessa ämbeten; och

ankomme afgörandet härutinnan på kanslern.

§ 66.

Då professorsämbete skall tillsättas, utses sakkunnige i det

eller de läroämnen, som det lediga ämbetet omfattar.

Fakultet eller sektion, till hvilken ämbetet hör, äfvensom motsvarande

fakultet eller sektion vid det andra universitetet och, då

fråga är om ett inom medicinska fakulteten ledigt ämbete, jämväl

lärarekollegiet vid karolinska institutet skola hvar för sig hos

kanslern föreslå tre sakkunnige. Af de föreslagne utser kanslern

tre, och eger han, utan att därvid vara bunden af förslag, utse

ytterligare en fjärde, om han så finner lämpligt.

Afsäger sig någon uppdraget att vara sakkunnig och godkännes

afsägelsen, utser kanslern annan i den afgångnes ställe. Är

för sådant ändamål af nöden, att nya förslag afgifvas, infordra

kanslern sådana.

Sakkunnig, som för pröfningen af sökandes skrifter finner

nödigt, att någon utses att jämte honom och öfrige förut utsedde

vara sakkunnig, ege ingå med framställning därom till kanslern,

hvilken afgörandet tillkommer.

§ 67.

Professorer samt andra ordinarie lärare vid universiteten och

karolinska institutet äfvensom bibliotekarier och vice bibliotekarier

vid universiteten vare, då de utses till sakkunnige, skyldige att

emottaga uppdraget, så framt de ej till stöd för befrielse kunna

visa laga förfall.

Då annan med sådant uppdrag betros, skall ett utdrag af

dessa statuter i de delar, som för uppdragets fullgörande äro af

s. 19 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

19

betydelse, honom tillställas samtidigt därmed att han om uppdraget

underrättas.

§ 68.

Erhåller någon till sakkunnig utsedd, som, efter ty i föregående

§ sägs, är skyldig att mottaga uppdraget, tjänstledighet för

dess fullgörande, vare han berättigad till ersättning för tjänstgöringspenningar,

som han till vikarie afstått.

§ 69.

Fakultet eller sektion, inom hvilken professorsämbete blifvit

ledigt, skall ofördröjligen sammanträda och, där anstånd med ämbetets

tillsättande icke af bestämmelserna i § 65 påkallas, om befordringsärendet

göra anmälan hos dekanus i motsvarande fakultet

eller sektion vid det andra universitetet äfvensom, då ämbetet tillhör

medicinska fakulteten, hos rektor vid karolinska institutet. Möter

på grund af hvad i § 65 är stadgadt, hinder mot att genast

vidtaga åtgärder för ämbetets tillsättande, göre fakulteten eller

sektionen sådan anmälan ofördröjligen efter det hindret upphört.

Skulle, efter hvad nu är sagdt, tiden för sammanträde och

anmälan infalla under ferier, må därmed kunna anstå till någon

af de första fjorton dagarna under nästa läsetermin.

§ 70.

Inom fjorton dagar efter det anmälan, som i föregående § är

föreskrifven, beslutits eller kommit vederbörande dekanus eller rektor

tillhanda, skola förslag till sakkunnige afgifvas.

§ 71.

Ledamot af fakultet eller sektion, inom hvilken ledigheten inträffat,

ege att inom en vecka efter det den i § 69 föreskrifna anmälan

beslutits, väcka fråga om kallelse. Sådan fråga skall vara

af fakulteten eller sektionen afgjord inom trettio dagar efter nämnda

beslut, dock att därest denna tid skulle komma att utlöpa under

ferier, den må kunna utsträckas till trettionde dagen af nästa läsetermin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

§ 72.

Förena sig minst två tredjedelar af fakultetens eller sektionens

ledamöter om väckt kallelseförslag, skall dekanus genast därom underrätta

den föreslagnc med anmodan att inom viss angifven tid

inkomma med förklaring, huruvida han vill mottaga kallelse. År

han därtill villig, i hvilket fall han bör vid sin förklaring foga

meritförteckning, inhämtas yttrande af de sakkunnige.

§ 7B.

Sakkunnig skall inom en månad efter det kallelsefråga till

honom hänskjutits, afgifva bestämdt yttrande, huruvida den föreslagna

kallelsen bör ega rum. Detta yttrande, som ej behöfver

motiveras, insändes till fakultetens eller sektionens dekanus.

§ 74‘

Är de sakkunniges flertal ense om, att kallelsen bör ega rum,

öfverlämne dekanus handlingarna i ärendet till rektor, som, sedan

prokanslern yttrat sig, insänder samtliga handlingar till kanslern.

Kanslern öfverlämnar ärendet jämte sitt betänkande till Kongl.

Maj:t.

§ 75.

Har fråga om kallelse ej blifvit inom behörig tid väckt, eller varder

förslag härom icke af vederbörande fakultet eller sektion med föreskrifven

pluralitet antaget, eller förklarar den föreslagne sig ej vilja

mottaga kallelse, eller är ej de sakkunniges flertal ense om att förorda

sådan, göre dekanus ofördröjligen anmälan därom hos rektor, som

har att sörja för ämbetets ledigförklarande, enligt hvad i § 77 sägs.

§ 76.

Kommer ej kallelse till stånd, skall, så snart ske kan, dock ej

förr än sakkunnige blifvit utsedde, en befordringsnämnd bildas.

Nämnden skall bestå af ordförande och åtta andra ledamöter.

Ordförande vare den, som uppehåller rektorsämbetet vid det

universitet, där tillsättandet skall ega rum. Af ledamöterna utser, så

s. 21 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

21

framt det lediga ämbetet tillhör någon af teologiska, juridiska eller

filosofiska fakulteterna, den fakultet eller sektion, inom hvilken ledigheten

inträffat, fyra och motsvarande fakultet eller sektion vid

det ändra universitetet likaledes fyra. År fråga om ett inom medicinsk

fakultet ledigt ämbete, utser fakulteten vid det universitet,

till hvilken ämbetet hör, fyra ledamöter, medicinska fakulteten vid

det andra universitetet två och lärarekollegiet vid karolinska institutet

likaledes två ledamöter. Skulle någon af mer än en väljande

myndighet utses till ledamot, bestämme kanslern, huru med

fyllnadsval skall förhållas.

Det åligger nämndens ordförande att föranstalta om val af

ledamöter i donna.

Om valens utgång skall underrättelse ofördröjligen meddelas

ordföranden och de valde.

Till ledamot vare ej den valbar, som förut är i befordringsärendet

utsedd till sakkunnig.

Hvad i § 67 stadgas angående sakkunnig, gälle äfven i fråga

om ledamot i nämnden.

Sekreterare i nämnden vare sekreteraren vid det universitet,

där ämbetet skall tillsättas, eller vid förfall för honom den, som

hans tjänst förrättar.

§ 77.

Sedan afgjordt är, att kallelse ej kommer till stånd, läte rektor

ofördröjligen i allmänna tidningarna tre gånger kungöra ledigheten

med tillkännagifvande, att ansökningar till ämbetet skola före

klockan 12 åj trettionde dagen efter den, då kungörelsen första

gången varit i tidningarna införd, till rektor ingifvas. Skulle ansökningstiden

utgå å helgdag, vare nästföljande söckendag fataliedag.

§ 78.

Anmäler sig ej någon sökande inom utsatt tid, läte rektor

kungöra ny ansökningstid och inberätta därom till kanslern.

Anmäler sig ej heller inom andra ansökningstiden någon sökande,

skall rektor, sedan han inhämtat fakultetens eller sektio
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

nens och konsistoriets yttrande, insända handlingarna i ärendet till

kanslern, som öfverlämnar dem jämte sitt betänkande till Kongl.

Maj:t.

§ 79.

Sökande till professorsämbete skall vid ansökningen foga:

1) behörigen styrkt meritförteckning, angifvande, jämte sökandens

ålder, de omständigheter, Indika han vill såsom befordringsskäl

åberopa;

2) fräjdebetyg;

B) betyg öfver aflagda examina;

4) vederbörligt tjänstgöringsbetyg, om sökande varit i allmän

tjänst anstäld, men i annat fall vederbörligt intyg om verksamhet

och vandel; åliggande det sökande att ingifva sådant intyg, jämväl

då tjänstgöringsbetyg icke afser de sista sex månaderna före ansökningstidens

utgång;

5) i tryck utgifna vetenskapliga arbeten samt de öfriga handlingar,

hvilka tjäna till att styrka sökandes skicklighet till ämbetet.

Under proftid, där sådan förekommer, må sökande till rektor

ytterligare inlämna under samma tid i tryck utgifna vetenskapliga

arbeten äfvensom andra handlingar, hvilka tjäna till ådagaläggande

af hans skicklighet.

Tryckta arbeten böra om möjligt ingifvas i så många exemplar,

att ett kan tillställas hvarje sakkunnig.

§ 80.

Vetenskapliga arbeten, som sökande åberopat, öfverlämne rektor

till de sakkunnige ofördröjligen efter ansöknings- eller proftidens

utgång, allt efter som nämnda arbeten under den ena eller

andra perioden inkommit; och skall rektor därjämte, efter det genom

hans försorg andra af sökande ingifna handlingar blifvit till

trycket befordrade, tillställa hvarje sakkunnig och hvarje ledamot

af vederbörande fakultet eller sektion äfvensom af befordringsnämnden

ett exemplar af de tryckta handlingarna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

23

§ 81.

Sökande, som inom utsatt tid sig anmält, ege att inom en tid

af tre månader, räknad från ansökningstidens utgång, genom vetenskapliga

arbeten och lärareprof ytterligare ådagalägga sin skicklighet.

Lärareprof må dock icke afläggas under ferier. Skulle förenämnda

proftid helt eller delvis infälla under ferier eller examensperiod,

och finner fakulteten eller sektionen lärareprofven af sådan

anledning icke kunna under samma proftid försiggå, må den ega

bestämma, att de äfven därefter få afläggas, dock skola de i sådant

fall städse vara afslutade inom sex månader efter ansökningstidens

utgång.

Förklara samtlige sökande, att de icke vilja begagna sig af

proftid, förfalle all fråga om sådan tid eller, där den redan börjat

löpa, hvad af densamma kan återstå.

§ 82.

Lärareprof bestå af föreläsningar eller andra uppgifter, som

fakulteten eller sektionen i enlighet med af kanslern faststälda bestämmelser

eger förelägga sökande.

Förslag till sådana bestämmelser väckes af fakultet eller sektion.

§ 83.

Så snart ske kan, skall fakulteten eller sektionen å dag, som

vid ett föregående sammanträde blifvit bestämd, företaga till bedömande

sökandes skicklighet till ämbetet, så vidt angår läraredugligheten.

Därom skall hvarje ledamot för sig, med fäst afseende

å aflagda lärareprof och hvad i öfrig! kan om läraredugligheten

lämna upplysning, afgifva yttrande, och skall, om flere sökande

finnas, jämförelse dem emellan anställas. Fakultetens eller sektionens

i ärendet förda protokoll öfverlämnas till rektor.

Ledamot, som af giltigt förfall är hindrad att tillstädesvara

vid fakultetens eller sektionens sammanträde, ege insända skriftligt

yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

§ 84.

Sakkunnige skola, så snart ske kan, hvar för sig till rektor

afgifva skriftligt utlåtande om sökandes skicklighet till ämbetet, så

vidt angår den vetenskapliga förmågan, samt, där flere sökande

finnas, dem emellan anställa jämförelse.

§ 85.

Sedan fakultetens eller sektionens i § 83 omförmälta protokoll

äfvensom de sakkunniges utlåtanden kommit rektor till hända, late

han ofördröjligen till trycket befordra dassa handlingar och tillställa

hvarje ledamot af nämnden ett exemplar af desamma.

§ 86.

Så snart ske kan, skall härefter å dag, som rektor utsatt,

nämnden företaga befordringsärendet till afgörande. Därvid skall

hvarje ledamot för sig med ledning af de sakkunniges samt fakultets-

eller sektionsledamöternas utlåtanden yttra sig om sökandes

skicklighet till ämbetet och, där flere sökande finnas, dem emellan

anställa jämförelse. I följd af jämförelsen och med hänsyn tillika

till hvad i § 63 om tjänsteålder sägs, skola nämndens samtlige ledamöter

slutligen hvar för sig på förslag uppföra tre skicklige befunne

sökande, om så många äro, i den ordning, hvari de anses

förtjänta att till ämbetet nämnas.

Ledamot, som af giltigt förfall är hindrad att tillstädesvara

vid nämndens sammanträde, ege insända skriftligt yttrande.

§ 87.

Sedan befordringsnämnden yttrat sig, tillkommer det prokanslern

och efter honom kanslern att afgifva betänkande, innan ärendet

öfverlämnas till Kongl. Maj:t.

§ 88.

Huru förfaras skall, då, efter hvad i § 190 sägs, besvär anföras

öfver befordringsnämndens beslut i ärende angående tillsättande

af lärarebefattning, därom är i nämnda § stadgadt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

25

§ 89.

I fråga om tillsättandet af förenade öfverläkaretjänsten vid

hospitalet i Upsala och professuren i psykiatri vid universitetet i

nämnda stad gäller hvad därom är särskildt stadgadt.

§ 90.

Utnämnd professor skall utan tidsutdräkt tillträda ämbetet

medelst eu offentlig föreläsning. Rektor meddele därom underrättelse

genom en senast dagen förut utfärdad inbjudning.

§ 91.

Med tillsättandet af laborators- och observatorsbefattningar förhålles

i tillämpliga delar på enahanda sätt, som i fråga om professorsämbeten

ofvan är föreskrifvet.

§ 92.

Då ledighet i exercitiemästarebefattning inträffar, läte rektor

kungöra ledigheten, såsom i § 77 angående professorsämbeten är

föreskrifvet. Ansökningshandlingarna öfverlämnas till universitetsrådet,

som har att till kanslern i ärendet afgifva utlåtande, hvari till

tjänstens erhållande föreslås en af de sökande.

Huru förfaras skall, då besvär anföras öfver universitetsrådets

beslut i förslagsfrågan, därom stadgas i § 191.

§ 93.

År professorsämbete eller annan lärarebeställning vid universitetet

på enskild mans stiftelse grundad, och särskild ordning för

dess tillsättande föreskrifven, skall därvid iakttagas hvad sålunda

är stadgadt.

§ 94.

Docenter förordnas af kanslern i den ordning nedan sägs.

Ej må sådant förordnande någon meddelas, utan att hans anställande

pröfvas för undervisningen eller den vetenskapliga forskningen

nödigt, samt han ådagalagt erforderlig skicklighet såsom vetenskapsidkare

och lärare.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

§ 95.

Den, som önskar varda till docent i någon vetenskap antagen,

bär att hos den fakultet eller sektion, till hvars ämnesområde vetenskapen

hör, därom göra ansökan och vid ansökningen foga de

handlingar, som i § 79 omförmälas. Fakulteten eller sektionen

skall därefter till afgörande företaga frågan, huruvida de i § 94

angifna villkor för docentförordnande förefinnas, och åligger det,

då vid ärendets behandling den vetenskap, hvari förordnandet sökes,

är inom fakulteten eller sektionen af professor företrädd, denne att

först afgifva yttrande.

Anser fakulteten eller sektionen sökanden höra såsom docent

anställas, göre därom hemställan hos kanslern.

Finner fakulteten eller'' sektionen sökandens skicklighet såsom

lärare icke vara tillräckligt styrkt, men öfriga villkor för det sökta

förordnandet föreligga, bestämme fakulteten eller sektionen prof,

genom Indika sökanden eger ådagalägga sin skicklighet i nyssnämnda

afseende, och utsätte tid därför. Sedan de föreskrifna profven

aflagts, eller tiden därför eljest tilländalupit, företage fakulteten

eller sektionen ärendet till slutlig behandling och göre, så

framt ansökningen finnes förtjänt af bifall, hemställan hos kanslern

efter ty ofvan är sagdt.

§ 96.

Förslag till allmänna bestämmelser angående de i föregående

§ omförmälta prof väckes af fakultet eller sektion och öfverlämnas

till kanslerns pröfning och fastställelse.

§ 97.

Då giltiga skäl därtill förekomma, ege kanslern på fakultetens

eller sektionens därom gjorda framställning återkalla docentförordnande.

§ 98.

Om inträffad ledighet i bibliotekarie- eller vice bibliotekariebefattning

läte rektor utfärda kungörelse i enlighet med hvad i §

77 angående professorsäinbeten är föreskrifvet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

27

Befordringsärende, hvarom nu är fråga, hänvisas till en nämnd,

bestående af rektor eller den hans ämbete förvaltar, såsom ordförande,

samt sex andra ledamöter, hvilka ofördröjligen efter ledig-förklarandet

af universitetsrådet utses inom eller utom universitetet.

Hvad i § 67 angående sakkunnig är stadgadt, gälle äfven

beträffande ledamot i nämnden, liksom ock stadgandet i § 76 angående

sekreterare i den där omförmälta befordringsnämnd skall

ega tillämpning jämväl med afseende å nu ifrågavarande nämnd.

Efter det ordföranden låtit ansökningshandlingarna cirkulera

mellan nämndens ledamöter, sammanträde denna på hans kallelse.

Vid ärendets behandling inom nämnden lände de i § 86 gifna bestämmelser

i tillämpliga delar till efterrättelse.

Ordföranden insände det i nämnden förda protokoll jämte öfriga

handlingar till kanslern, som öfverlämnar ärendet jämte sitt

betänkande till Kongl. Maj:t.

I fråga om tillsättande af vice bibliotekariebefattning gälle

särskildt, att bibliotekarien städse skall, om ej giltigt hinder därför

möter, utses till ledamot af nämnden och till denna afgifva ett förberedande

utlåtande i ärendet.

Huru förfaras skall, dä besvär anföras öfver nämndens beslut,

därom är stadgadt i § 191.

§ 99.

Vid tillsättande af bibliotekarie och vice bibliotekariebefattningarna

gälle såsom befordringsgrunder sökandes vetenskapliga

intresse och insikter samt hans förmåga att handhafva vården och

förvaltningen af bibliotek. Aro två eller flere sökande härutinnan

likstälde, skall ock till tjänsteålder tagas hänsyn.

§ ioo.

Då räntmästare-, sekreterare- eller kamrerarebefattning eller

någon af de i § 62 andra stycket afsedda tjänster vid biblioteket,

drätselverket eller kansliet blifvit ledig, läte rektor kungöra ledigheten

i enlighet med hvad i § 77 angående professorsämbeten är

föreskrifvet. Ansökningshandlingarna öfverlämnas till universitets
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

rådet, som har att vid befordringsärendets behandling iakttaga i

tillämpliga delar hvad i § 86 är stadgadt.

Yid tillsättande af biblioteksamanuensbefattningar skall bibliotekarien

i samråd med vice bibliotekarien till universitetsrådet inkomma

med förberedande utlåtande i ärendet.

Då fråga är om tillsättande af räntmästare-, sekreterare- och

kamrerare-befattningarna, gifve kanslern sitt utlåtande, innan ärendet

öfverlämnas till Kongl. Maj:t.

Huru förfaras skall, då besvär anföras öfver universitetsrådets

beslut i de i denna § afsedda befordringsärenden, därom stadgas

i § 191.

§ 101.

För att vara behörig till räntmästare-, sekreterare-, kamrerareeller

annan ordinarie tjänst vid universitetets drätselverk eller

kansli skall sökande hafva aflagt antingen juris utriusque kandidatexamen

eller examen till rättegångsverken.

Sökande till räntmästare- eller annan uppbördsmannabeställning

skall vid sin ansökning foga sådan borgensförbindelse, som i

detta afseende är särskildt föreskrifven.

§ 102.

Till ombudsman förordne konsistoriet efter drätselnämndens

förslag eu lagfaren man, dock ej någon af universitetets ordinarie

lärare. Förekommer anledning att återkalla uppdraget, må konsistoriet

därom meddela beslut, som utan hinder af anförda besvär

går i verkställighet.

§ 103.

Amanuenser vid sjukhusen förordnas af kanslern, på framställning

af vederbörande föreståndare.

(Kriga amanuenser med de undantag, som framgå af § 62

andra stycket, ege konsistoriet på framställning af vederbörande

föreståndare förordna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

29

§ 104.

Till notarie må hvarje fakultet antaga den, fakulteten finner

lämplig.

§ 105.

Hvarje lärare och tjänsteman skall, då han tillträder ämbete

eller tjänst, inför rektor förete fullmakt Rättighet till de löneförmåner,

som åtfölja tjänsten, vidtager, så vidt de icke åtnjutas af

företrädaren eller hans sterbhus, eller om deras användande för

någon tid är annorledes stadgadt, med första dagen af månaden

näst efter den, under hvilken utnämningen skett. Försummar professor,

utan laga förfall, att efter utnämningen, så snart ske kan,

sitt ämbete tillträda, njute ej lön förr än tillträde sker.

Med prebendepastorat förhålles efter hvad för ecklesiastikstaten

är stadgadt.

§ 106.

Trädgårdsmästare, konservatorer, vaktmästare, kursorer och

andra betjänte enligt stat vid universitetets särskilda inrättningar

eger konsistoriet tillsätta och afskeda; dock skola inrättningarnas

föreståndare dessförinnan höras, och bör på deras önskningar fästas

skäligt afseende.

§ 107.

Tjänstledighet må, då skäl därtill förekommer, beviljas lärare

och tjänstemän, af rektor för högst eu vecka, af prokanslern eller

i hans ställe, då han frånvarande är, af rektor för högst en månad

och af kanslern för längre tid, dock åt professor, bibliotekarie,

räntmästare, sekreterare, vice bibliotekarie och kamrerare ej öfver

ett hälft år samt åt öfrige lärare och tjänstemän ej öfver ett år.

Tjänstledighet för ännu längre tid ankommer på Kong!. Maj:ts

pröfning.

Då tjänstledighet sökes för längre tid än en månad, skall ansökningen

ingifvas till konsistoriet, som har att däröfver sig yttra

och tillika, då i andra fall än de, som i andra stycket af nästföl
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Förslag till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

jande § omförmälas, vikarie anses behöflig, afgifva förslag i sådant

hänseende. Konsistoriets yttrande och förslag insändas till kanslern.

§ 108.

Kanslern tillkommer att, där oj annorlunda är stadgadt, förordna

vikarier att förestå lärarebefattningar och andra tjänster,

som äro lediga eller af innehafvarne icke bestridas, men böra

uppehållas.

Är lärarebefattning ledig, eller finner fakultet eller sektion, då

lärare är hindrad att bestrida honom åliggande undervisning eller

examination, denna böra genom vikarie uppehållas, skall fakulteten

eller sektionen ofördröjligen till vikarie föreslå skicklig akademisk

lärare eller, då sådan ej finnes att tillgå, annan lämplig person,

och skall förslaget jämte konsistoriets däröfver afgifna yttrande

insändas till kanslern. Anser fakultet eller sektion vikaries förordnande

oj erforderligt, skall, så vidt fråga är om undervisningen

för längre tid än fjorton dagar, anmälan därom i nyssnämnda ordning

göras hos kanslern. I båda fallen ankommer det på kanslern

att pröfva, huruvida vikarie bör förordnas eller ej.

Erfordras vikarie för lärare eller tjänsteman tidigare, än kanslerns

förordnande hinner ankomma, må prokanslern eller i hans

frånvaro rektor vikarie tillsvidare förordna, och må förordnande

likaledes meddelas af prokanslern eller, efter hvad nyss är sagdt,

af rektor, då vikaries biträde ej kräfves för längre tid än fjorton

dagar. Då fråga är om uppehållande af lärares åligganden, må i

dessa båda fall fakultetens eller sektionens förslag med förbigående

af konsistoriet omedelbart hos prokansler eller rektor afgifvas.

Angående förordnande af vikarie för professorn i psykiatri vid

universitetet i Upsala gäller hvad särskilt är stadgadt.

§ 109.

Docent vare pliktig emottaga förordnande att såsom vikarie

uppehålla lärarebefattning i sin vetenskap, då han icke är af laga

förfall hindrad.

Om arvode därför är särskild! stadgadt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bl

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

VIII.

Den akademiska ungdomen och landskapsföreningarna.

§ no.

Den, som ankommer till universitetet för att där såsom studerande

inskrifvas, skall inom åtta dagar efter ankomsten anmäla

sig hos rektor och därvid förete vederbörligt prästbevis samt föreskrifvet

betyg öfver studier och uppförande. Utan sådant betyg

får endast den såsom studerande inskrifvas, hvilken förut i samma

egenskap hlifvit i behörig ordning inskrifven vid annat universitet

och däröfver företer vederbörligt betyg.

Finner rektor det för inskrifning företedda sedebetyget otillfredsställande,

ege han därom efter omständigheterna besluta.

Är kunskapsbetyget äldre än två år, vare inskrift!ingssökandeo underkastad

enahanda skyldigheter och villkor för inskrifning, som äro

bestämda i § 121 med afseende å ograduerad studerandes återinträde

vid universitetet.

§ in.

Den, som till studerande antages, skall inför rektor inskrifva

sitt namn i studentmatrikeln; och utfärde rektor för den inskrifne

enligt formulär, faststäldt af konsistoriet, ett af rektor undertecknadt

studentbref, innehållande uppgift på de betyg den inskrifne

företett, jämte vitsordet öfver hans kunskaper, äfvensom erinran om

hans skyldighet att, så länge han uppehåller sig vid universitetet

såsom studerande, ställa sig till noggrann efterrättelse dessa statuter

samt hvad om den universitetet tillkommande disciplinära myndighet

öfver de studerande och i öfrigt rörande universitetets angelägenheter

är stadgadt. Sålunda inskrifven studerande åtnjuter

alla de rättigheter och förmåner, som de studerande tillkomma.

Om de utgifter, studerande vid inskrifning i studentmatrikeln

bör erlägga, är särskild! stadgadt.

§ 112.

Hvarje studerande skall, så snart han emottagit studentbref,

söka inträde i någon af de nationsföreningar eller landskap, i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

hvilka den studerande ungdomen vid universitetet bör vara fördelad,

och vare under den tid, han vistas vid universitetet, skyldig

att någon sådan förening tillhöra. Rektor åligger tillse, att denna

skyldighet fullgöres.

§ 113-

Den indelning, som i föregående § omtalas, skall hufvudsakligen

lämpas efter stift och landskap. Studerande är berättigad

att låta inskrifva sig i den nationsförening, till hvilken han efter

födelseort eller sina föräldrars boningsort eller efter det läroverk,

där han njutit undervisning, hörer, eller ock i den förening, där

hans fader under vistelse vid universitetet varit inskrifven.

Har i någon nationsförening de studerandes antal så ökats,

att för ändamålet finnes lämpligare fördela densamma i flere föreningar,

ege konsistoriet därom efter omständigheterna besluta, sedan

föreningen blifvit i frågan hörd.

Förekomma skäl att sammanföra två eller flere nationsföreningar

till en, ankomme ock det på konsistoriets bepröfvande, sedan

föreningarna däröfver blifvit hörda.

§ H4.

Hvarje nationsförening skall stå under inseende af en inspektor

och en eller flere kuratorer.

§ H5.

Inspektor, som skall vara någon af universitetets professorer,

väljes af nationsförening inför rektor, hvilken det tillkommer att

stadfästa valet.

Underlåter förening att på rektors kallelse vid inträffad ledighet

anställa inspektörs val, varde därom af konsistoriet erinrad. Sker

ej sådant val senast inom två veckor därefter, förordne konsistoriet

någon professor att tills vidare vara föreningens proinspektor.

§ 116‘

Kurator må af nationsförening väljas antingen bland universitetets

yngre lärare eller bland föreningens för kunskaper och

s. 33 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

33

stadgadt uppförande utmärkte medlemmar. Valet tillkännagifves

för rektor.

§ H7.

Nationsföreningarna hafva till ändamål att främja flit, sedlighet

och god ordning bland de studerande samt att åt föreningens

medlemmar bereda tillfälle till inbördes biträde oeli understöd.

Uppenbart ovärdig medlem må kunna i den ordning, som föreskri

fves i föreningens stadgar, uteslutas från föreningen. Den

sålunda uteslutne ege ej rätt att vinna inträde i annan nationsförening

utan dennas medgifvande och skall, så länge han är

utestängd från deltagande i nationsförening, stå under särskild, af

rektor anordnad uppsikt,

§ H8.

Inspektor för nationsförening bör vårda sig om allt, som kan bidraga

till att främja föreningens ändamål. Beslut, som föreningen

uti inspektörs frånvaro fattat rörande föreningens gemensamma angelägenheter,

skall honom meddelas, innan det verkställes.

§ 119-

Hvarje nationsförening eger öfverenskomma om de stadgar,

hvarefter dess gemensamma angelägenheter skola handhafvas. Stadgarna

skola tillika innehålla bestämmelse om de ordinarie utgifter,

som skola af medlemmarne till kassan erläggas. Väckes fråga

om tillfälligt sammanskott för ändamål, som ej står i egentligt

sammanhang med föreningens bestämmelse, må bidrags erläggande

ankomma på hvarje medlems fria vilja.

§ 120‘

De stadgar, om hvilka nationsförening öfverenskommit, skola

stadfästas af konsistoriet, som därvid skall tillse, att stadgarna ej

innehålla något, som är mot lag och god ordning stridande.

§ 121-

Studerande, som vill afgå från universitetet, skall anmäla det

hos rektor, och varde anteckning därom i studentmatrikeln införd.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

Har han, utan anmälan, fyra läseterminer å rad varit från universitetet

frånvarande, anses lian såsom afgången. A^ill ograduerad

studerande, som öfver fyra läseterminer å rad varit från universitetet

frånvarande, för studiers idkande återkomma, skall han hos rektor

förete bevis om sitt uppförande och sin sysselsättning under frånvaron;

ankommande på rektor att efter sakens beskaffenhet besluta.

IX.

Den akademiska undervisningen.

§ 122.

Hufvudämnen för den vetenskapliga undervisningen vid universitetet

äro:

inom den teologiska fakulteten:

teologisk encyklopedi, exegetisk, systematisk, historisk och

praktisk teologi;

inom den juridiska fakulteten:

juridisk encyklopedi, romersk rätt, folk- och statsrätt, politisk

ekonomi, fäderneslandets positiva rättssystem i alla dess grenar

och rättshistoria;

inom den medicinska fakulteten:

anatomi, histologi, fysiologi, medicinsk kemi, farmakologi, patologi

och patologisk anatomi, praktisk medicin, pediatrik, kirurgi,

oftalmiatrik, obstetrik och gynekologi, rätts- och statsmedicin samt

medicinens historia;

inom den filosofiska fakultetens humanistiska sektion:

teoretisk filosofi, praktisk filosofi, estetik med litteratur- och

konsthistoria, historia, statskunskap, geografi, latin, grekiska, nordiska,

germanska, romanska och semitiska språk, sanskrit med

jämförande indoeuropeisk språkforskning, samt dessutom vid universitetet

i Upsala slaviska språk;

inom den filosofiska fakultetens matematisk-nalurvetenskajjliga

sektion:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

35

matematik, astronomi, fysik, mekanik, kemi, geologi med mineralogi,

botanik och zoologi.

§ 123.

Hvarje fakultet och sektion är pliktig att genom de lärare,

som vid densamma äro anstälde, ombesörja undervisningen i de till

fakulteten eller sektionen hörande läroämnen.

§ 124.

De särskilda lärostolarnas antal inom hvarje fakultet bestämmes

i universitetets stat.

Vederbörande fakultet eller sektion eger att, då anledning därtill

förekommer, väcka förslag om ändring i fördelningen af läroämnen

emellan olika lärarebefattningar eller om öfverflyttning

till en lärarebefattning af till annan hörande läroämne. Likaledes

må vederbörande fakultet eller sektion, då anledning därtill

sig yppar, kunna väcka förslag om närmare bestämmande af någon

lärarebefattnings ämnesomfång eller af förhållandet emellan

olika till befattningen hörande ämnen. Öfver sådant förslag skola

universitetsrådet och kanslern afgifva yttrande, hvarefter frågan

öfverlämnas till Kongl. Maj:ts afgörande.

Förslag, som nu är nämndt, bör om möjligt vara väckt och

afgjordt, innan ledighet i lärarebefattning, som däraf beröres, inträffat.

Lärarebefattning, som är inrättad genom enskild stiftelse, skall

efter stiftelsens vilkor förvaltas.

§ 125.

Det akademiska läsåret räknas från den 1 September och

indelas i tvänne läseterminer: den ena, eller höstterminen, från och

med nämnda dag till och med den 15 December; den andra, eller

vårterminen, från och med den 15 Januari till den 1 Juni. Den

öfriga tiden af året är ferier. Tre dagar före och tre dagar efter

påsk- och pingstdagen må ock föreläsningarna inställas.

De fjorton första och de fjorton sista dagarna af hvardera

läseterminen skola företrädesvis användas till examina, och må den

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

offentliga undervisningen under denna tid inställas, i den män sådant

befinnes erforderligt för att bereda exarainatorerna nödig tid

till examinas förrättande, eller då annan giltig anledning förefinnes.

§ 126.

Alla offentliga föreläsningar skola hållas i universitetets lärooch

öfnjngssalar, om ej giltiga skäl, dem konsistoriet eger pröfva,

föranleda till undantag härifrån.

§ ''27.

Den offentliga undervisningen bör så ordnas, att en dag i

veckan är, så vidt möjligt, fri från dylik undervisning för att

kunna till andra akademiska göromål användas.

§ 128.

Professor äfvensom den, hvilken förestår professur, vare, där

ej annorlunda är särskild! stadgadt, skyldig att utan särskild ersättning

hålla offentlig föreläsning i sin vetenskap en timme fyra

dagar i veckan.

Meddelar professor eller professorsvikarie annan undervisning,

eger kanslern pröfva, i hvad mån eu däremot svarande minskning

i antalet af hans föreläsningar må ega rum.

Professor vare ock pliktig att, på förslag af vederbörande

fakultet eller sektion och enligt kanslerns bestämmande, mot särskild

ersättning meddela undervisning utöfver hvad ofvan blifvit

bestämdt, då sådant för ett ändamålsenligt anordnande af den akademiska

undervisningen finnes erforderligt.

Om laboratorers och observatörers undervisningsskyldighet är

särskilt stadgadt.

§ 129.

Docent vare berättigad att vid universitetet inom området för

sin vetenskap vare sig kostnadsfritt eller mot öfverenskommen ersättning

meddela undervisning åt de studerande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

37

§ 130.

Hvarje docent vare pliktig att, på förslag af vederbörande

fakultet eller sektion och enligt kanslerns bestämmande, mot skälig

ersättning, som i hvarje särskild! fall fastställes af kanslern, sedan

fakulteten eller sektionen och docenten sig yttrat, öfvertaga den

undervisning i sin vetenskap, som för ett ändamålsenligt anordnande

af den akademiska undervisningen pröfvas erforderlig.

Om docents skyldighet att emottaga förordnande såsom vikarie

stadgas i § 109.

Docent, som innehar docentstipendium, vare pliktig att i sin

vetenskap utan särskild ersättning antingen gifva eu offentlig föreläsningskurs

å femton timmar under höstterminen och tjugo timmar

under vårterminen eller ock, på förslag af vederbörande fakultet

eller sektion och enligt kanslerns bestämmande, bestrida annan däremot

svarande undervisning. Uppehåller docent, hvilken innehar

docentstipendium, såsom vikarie ordinarie lärarebefattning ege dock

nu nämnda undervisningsskyldighet ej rum.

§ 181.

Före början af hvarje läsetermin skall eu katalog öfver alla

föreläsningar och öfningar vid universitetet från trycket utgifvas.

§ 132.

För det ändamål, som i föregående § är nämndt, skola inom

hvarje fakultet eller sektion samtlige till densamma hörande und

e r v is n i n gssky 1 d i ge lärare vid slutet af hvarje termin sammanträda

för lämpligt anordnande af de föreläsningar och öfningar, som under

påföljande termin skola ega rum, äfvensom af läsetimmarnas

fördelning; och bör därvid tillses, att något viktigare läroämne ej

försummas, och att nödigt samband i ungdomens studier beredes.

Docent, som önskar att, med begagnande af den honom i §

129 här ofvan medgifna rätt, meddela undervisning, skall vid sammanträdet

härom göra anmälan.

§ 133.

Fakultets eller sektions i ärende, hvarom i föregående § förmäles,

förda protokoll skall ofördröjligen ingifvas till rektor, som

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

på en gång företager till pröfning hvad inom samtliga fakulteter

eller sektioner i sådant ärende beslutits. Finnes jämkning i afseende

å tid eller ställe för föreläsning eller öfning nödig, varde

den sålunda verkstäld, att högre lärarebefattning gifves företräde

framför lägre, äldre lärare framför yngre, och offentlig föreläsning

framför enskild. Föreläsningskatalogen upprättas i enlighet med

rektors beslut.

§ 134.

Exercitiemästare ega omedelbart till rektor före läseterminens

början inlämna förslag på tid och ställe för de öfningar, som dem

åligga.

§ 135.

Föreläsningarna böra afse lärjungarnes själfständiga vetenskapliga

utveckling. I öfrigt stånde hvarje lärare fritt att så inrätta

sina föredrag och sin undervisning, som han med afseende å ämnets

beskaffenhet och för utbredande af sann upplysning finner

ändamålsenligast.

§ 136.

Vid början af läseterminen skall studerande på därtill af vederbörande

lärare bestämd och genom anslag kungjord tid anteckna

sig till åhörande af de föreläsningar och deltagande i den öfriga

undervisning, som lian ämnar under terminen begagna.

Studerande, som önskar begagna sig af undervisningen å någon

af universitetets vetenskapliga institutioner, skall ock förete

bevis om inskrifning i vederbörande fakultet.

§ 137.

Hvarje lärare, som vid universitetet meddelar undervisning,

skall efter formulär, som af fakulteten fastställes, öfver denna undervisning

föra dagbok och särskilt för hvarje undervisningsdag

utsätta hvad som då blifvit föredraget eller genomgånget. Ilar

undervisning ej egt rum, varde anledningen därtill uppgifven. Dessa

dagböcker skola vid hvarje månads slut öfverlämnas i två exem
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

39

plar till dekanus, hvilken genom sin påskrift intygar deras riktighet

eller ock anmärker hvad med verkliga förhållandet ej öfverensstämmer,

och därefter Öfverlämnar dem till rektor, som skall

dem ytterligare granska och göra de anmärkningar, hvartill han

finner fog föreligga.

Då undervisningen för terminen hlifvit afslutad, skall lärare

vid sin dagbok foga en förteckning i tvänne exemplar öfver åhörare

eller deltagare.

Hvarje docent, som ej under hel läsetermin åtnjutit tjänstledighet,

skall vid slutet af terminen till dekanus ingifva i två exemplar

redogörelse för den af honom under terminen meddelade undervisning;

dock må docent, som på grund af bestämmelsen i

första stycket af denna § aflämnat dagbok, kunna, så vidt angår

den däri upptagna undervisning, i redogörelsen allenast hänvisa till

dagboken. Docent ege i nu nämnda redogörelse för meddelad undervisning

lämna uppgift jämväl om sin verksamhet i öfrigt vid universitetet.

Exercitiemästare skola vid slutet af hvarje läsetermin till rektor

afkunna i två exemplar redogörelse för de öfningar, de under terminen

anstält, jämte förteckning öfver dem, som begagnat sig häraf,

och skall rektor underkasta dessa redogörelser behörig granskning.

Af de i denna § omförmälta dagböcker, förteckningar och

redogörelser skall det ena exemplaret med de anmärkningar, hvartill

ofvan föreskrifna granskning gifvit anledning, insändas till

kanslern och det andra exemplaret i vederbörande arkiv vid universitetet

förvaras.

X.

Akademiska lärdomsgrader och fakultetsexamina.

§ 138.

De lärdomsgrader, fakulteterna vid universitetet ega utdela,

äro: inom den filosofiska, den medicinska och den juridiska fakulteten:

kandidat-, licentiat och doktorsgrad; inom den teologiska

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

fakulteten: kandidat- och licentiatgrad. För vinnande af dessa

grader skola prof afläggas i den ordning här nedan sägs.

Teologie doktorer utnämnas af Kong!. Maj:t.

§ 139.

Studerande, som vill vinna filosofie doktorsgrad, skall 1 ro) inför

filosofiska fakulteten aflägga filosofie licentiatexamen enligt särskild

stadga, samt 2:o) författa, utgifva och offentligen försvara en

akademisk afhandling inom någon af de kunskapsgrenar, i hvilka

licentiatexamen blifvit afiagd; börande detta prof till både innehåll

och försvar vara af vederbörande sektion godkändt.

§ 140.

Studerande, som vill vinna medicine doktorsgrad, skall 1 ro)

undergå medicinsk filosofisk examen enligt särskild stadga; 2:o)

inför medicinska fakulteten eller vid karolinska institutet aflägga

medicine kandidatexamen i de medicinska vetenskapernas teoretiska

läroämnen; 3:o) vid därtill bestämda kliniska inrättningar

tjänstgöra och tillika uti de i sammanhang därmed stående öfningar

deltaga så lång tid som särskilt är föreskrifven, samt

däröfver förete bevis; 4:o) inför medicinska fakulteten eller vid

karolinska institutet undergå medicine licentiatexamen i de medicinska

vetenskapernas praktiska delar; 5:o) författa, utgifva

och vid någotdera af universiteten eller karolinska institutet offentligen

försvara en medicinsk afhandling; börande detta prof till

både innehåll och försvar vara af fakulteten eller institutet godkändt.

Filosofie kandidat eller licentiat är i ämne, i hvilket han i

kandidat- eller licentiatexamen erhållit minst betyget godkänd, frikallad

från pröfning i medicinsk filosofisk examen.

§ 141-

Studerande, som vill vinna juridisk doktorsgrad, skall l:o) undergå

juridisk i filosofisk examen enligt särskild stadga; 2:o) inför juridiska

fakulteten undergå juris utriusque kandidatexamen i de till

fakultetens läroområde hörande lärostycke!!; 3:o) tjänstgöra vid dom
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

41

stol och på eget ansvar utöfva domareämbete, såsom särskild! är

föreskrifvet, samt däröfver förete bevis; 4:o) undergå juris licentiatexamen,

i hvilken djupare och mera omfattande insikter i rättsvetenskapen

böra ådagaläggas; 5:o) författa, utgifva och offentligen

försvara en juridisk afhandling; börande detta prof till både innehåll

och försvar vara af fakulteten godkändt.

Filosofie licentiat, som aflagt licentiatexamen i minst två till

humanistiska sektionen hörande ämnen, är frikallad från pröfning

i juridisk filosofisk examen, och filosofie! kandidat är från sådan

pröfning befriad i ämne, hvari han i kandidatexamen erhållit minst

betyget godkänd.

§ 142.

För vinnande af teologie doktorsgrad i följd af akademiska

studier erfordras följande prof: l:o) teologico-filosofisk examen enligt

särskild stadga; 2:o) teologie kandidatexamen i de lärostycken,

som tillhöra teologiska fakultetens läroområde; 8:o) tjänstgöring

i de till prästämbetet hörande horn iletiska och kateketiska

åligganden under viss särskild! bestämd tid före eller efter teologie

kandidatexamen, utan att examinanden därvid behöfver vara prästvigd;

4:o) teologie licentiatexamen, i hvilken djupare och mera

omfattande insikter i de till fakulteten hörande vetenskapsgrenar

böra ådagaläggas; 5:o) att författa, utgifva och offentligen försvara

en teologisk afhandling; börande detta prof till både innehåll och

försvar vara af fakulteten godkändt.

Filosofie licentiat, som aflagt licentiatexamen i minst två till

humanistiska sektionen hörande ämnen, är frikallad från pröfning

i teologisk filosofisk examen, och filosofie kandidat är från sådan

pröfning befriad i ämne, hvari lian i kandidatexamen erhållit minst

betyget godkänd.

§ 143.

Genom särskilda af Kongl. Maj:t för båda universiteten faststälda

stadgar bestämmas de fordringar, som vid filosofie kandidat
och

licentiatexamina böra fullgöras; de vitsord, som öfver desamma

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

må afgifvas; de kunskapsarter, i hvilka vid den i § 140 nämnda

medico-filosofiska, vid den i § 141 föreskrifna juridico-filosofiska och

vid den i § 142 omförmälta teologico-filosofiska examen äfvensom

i medicine kandidat och licentiatexamina prof skola afläggas; vid

hvilka kliniska inrättningar, och huru lång tid medicine kandidat

bör före licentiat-examen tjänstgöra; hvad särskildt kan finnas nödigt

såsom villkor föreskrifva rörande den i §§ 141 och 142 nämnda

praktiska tjänstgöring för juris och teologie kandidater; hvilka särskilda

ämbetsexamina skola vid universitetet afläggas jämte fordringarna

vid dessa examina och de vitsord, som öfver desamma

skola afgifvas; äfvensom de afgifter, som för de särskilda examina

böra erläggas.

Genom särskild studieplan, som juridiska och teologiska fakulteterna

hvar för sig ega att upprätta, bestämmes närmare, huru

kandidat- och licentiatexamina inom dessa fakulteter böra i förhållande

till hvarandra inrättas.

Genom särskilda studieplaner, som upprättas af filosofiska fakulteten

eller vederbörande sektion, meddelas närmare bestämmelser

rörande alla examina inom nyssnämnda fakultet och dess båda

sektioner samt den undervisning, som är afsedd att förbereda till

dessa examina; hörande studieplanerna för medicinsk filosofisk,

juridisk filosofisk och teologisk filosofisk examen upprättas efter

samråd med vederbörande medicinska, juridiska eller teologiska

fakultet.

De studieplaner, som af fakulteter och sektioner upprättas,

skola underställas kanslern till pröfning och stadfästelse. Om plan

för de medicinska studierna finnes särskildt stadgadt.

§ 144.

Licentiater i filosofiska, medicinska och juridiska fakulteterna,

som aflagt godkändt disputationsprof enligt hvad ofvan är stadgadt,

må, efter hemställan hos kanslern, till doktorer promoveras antingen

med lämplig högtidlighet, då de därtill i tillräckligt antal sig

anmäla, eller ock sålunda, att de vid läsårets slut å dag, som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

43

fakulteten utsätter, af vederbörande dekanus till doktorer offentligen

utnämnas.

Om de utgifter, som för sådan promotion eller utnämning böra

erläggas, är särskildt stadgadt.

§ 145.

Den, som vill undergå examen inom fakultet eller sektion och

är därtill beredd, bör anmäla sig hos vederbörande dekanus.

§ 146-

Examen skall genom anslag tillkännagifvas och offentligen

förrättas. Huru länge den bör vara och med huru många på eu

gång den må anställas, eger fakultet eller sektion, under iakttagande

af därom gifna föreskrifter, bestämma. Examen må kunna i flere

tidsafdelningar fortsättas, dock hvarje gång ej öfver fyra timmar.

§ 147.

Öfver hvarje till examen hörande kunskapsprof skall betyg

afgifvas, dock med iakttagande af särskilda, för vissa fall gifna

föreskrifter om gemensamt betyg för skriftligt och muntligt prof.

Öfver skriftligt prof afgifves betyg, där ej annorlunda är uttryckligen

föreskrifvet, af fakultet eller sektion, öfver muntligt prof af

hvarje examinator särskildt. De afgifna betygen antecknas i fakultetens

eller sektionens protokoll och meddelas de examinerade

genom utdrag af protokollet.

§ 148.

Akademisk examen bör helst anställas å tider, som i § 125

angifvits. Erfordras att på annan tid under läseterminen anställa

examen, bör sådan dag därför väljas, att den offentliga undervisningen

så litet som möjligt störes.

§ 149.

Professor är skyldig att åtaga sig examination i sin vetenskap.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

Kanslern bestäm me, efter förslag af vederbörande fakultet eller

sektion och sedan konsistoriet yttrat sig, huru undervisnings- och

examinationsskyldighet må fördelas emellan professorer i samma

eller närbesläktade vetenskapsgrenar.

XI.

Akademiska disputationer.

§ 150.

Akademisk disputationsafhandling skall tryckas och öfverlämnas

till granskning af den fakultet eller sektion, till hvars vetenskapliga

område dess innehåll hörer. Dekanus eller, där omständigheterna

därtill föranleda, annan fakultetsledamot skall verkställa

denna granskning. Ej må afhandlingen innehålla något, som är

hädiskt, smädligt eller osedligt, eller annat sådant, som kan åstadkomma

allmän förargelse. Finnes, efter det tillåtelse till afliandlingens

användande i och för disputationsprof meddelats, något

vara däri infördt, som är otillständigt, må dekanus förbjuda ventilationen.

Vill dekanus till fakulteten eller sektionen hänskjuta

fråga om förbud, stånde det honom fritt.

§ 151.

Faller disputationsafhandling, som skall granskas, i anseende

till sitt innehåll inom flere vetenskapsgrenar, må dekanus i den

fakultet eller sektion, hvars granskning påkallas, därom samråda

med annan fakultet eller sektion, efter ty innehållet föranleder.

§ 152.

Rättighet att utgifva och offentligen försvara akademisk disputationsafhandling

tillkommer: akademisk lärare äfvensom promoverad

doktor samt teologie, juris utriusque, medicine och filosofie

licentiat, hvar inom den fakultets vetenskapliga område, där

han innehar lärarebeställning eller förvärfva t akademisk lärdomsgrad,

så ock sökande till akademisk lärarebefattning eller lektors
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

45

beställning vid allmänt läroverk, så vidt fråga är om afhandling,

hvilken han såsom prof för den sökta beställningen utgifver.

§ 153.

Disputationsafhandling skall utgifvas antingen på svenska eller

latinska språket eller oek, där afhandlingeu angår ämne, tillhörande

den nyeuropeiska linguistiken, på franska, tyska, engelska

eller italienska språket.

För professorsämbete i något af de klassiska språken och deras

litteratur eller i teologisk exegetik utgifven afhandling liksom oek för

lektorsbefattning utgifven afhandling i klassisk filologi skall vara författad

på latinska språket samt afhandling för lektorsbefattning i

franska, tyska eller engelska språken på det språk, afhandlingen afser.

På det språk, hvarpå afhandlingen blifvit utgifven, skall den

försvaras.

§ 154.

Hvarje disputationsafhandling skall senast å fjortonde dagen

före dess offentliga granskning anslås å därtill bestämd plats och

samma dag till prokanslern, akademiska lärare och nationsföreningar

utdelas i den ordning och till det antal exemplar, konsistoriet

eger bestämma, hvarjämte nödigt antal exemplar för andra vetenskapliga

behof må till biblioteket aflämnas.

Behöfver författare af disputationsafhandling förkortning i den

tid, som för anslåendet och utdelandet af afhandlingen är föreskrifven,

göre han därom framställning till vederbörande fakultet

eller sektion, som efter pröfning af de anförda skälens giltighet

och på de villkor, som finnas lämpliga, må medgifva någon förkortning

i nämnda tid, dock så, att afhandlingen skall senast å

åttonde dagen före ventilationen anslås och utdelas.

§ 155.

Tid och ställe för disputationsakt eger rektor utsätta. Under

den tid, föreläsningarna fortgå, bör onsdag eller lördag därtill utses.

Mellan läseterminerna må disputationsakt ej anställas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

§ 156.

Kan i följd af sjukdomsfall eller annan giltig anledning, disputationsprof

för sökt lärarebeställning ej afläggas på utsatt dag,

och är den dag fataliedag, må fakulteten eller sektionen bestämma

annan dag för ventilationen.

I andra fall, där anledning förekommer att uppskjuta utsatt

disputationsakt, må rektor bestämma annan dag.

§ 157.

Till hvarje disputationsakt eger författaren utse två opponenter.

År disputationsafhandling utgifven såsom prof för lärarebeställning

eller eljest för sådant ändamål, att betyg öfver densamma skall

gifvas, skall vederbörande fakultet eller sektion förordna någon af

sina lärare eller, där så nödigt är, anmoda annan skicklig person

att vid akten opponera. Lärare, som tillhör fakulteten eller sektionen,

vare skyldig att åtaga sig sådant uppdrag.

Sedan författaren öppnat akten, skall fakultetsopponenten först

framföra sina anmärkningar, hvarefter författaren till opposition

inbjuder därtill hugade åhörare. Om ej någon anmäler sig, eller

där sä sker, sedan denne eller desse slutat sin opposition, skola de

opponenter, som författaren utsett, uppträda. Finnes ej fakultetsopponent,

må den förste af nyssnämnde opponenter begynna ventilationen,

som i öfrigt försiggår i enlighet med nu meddelade

föreskrifter.

§ 158.

Yid disputationsakt skall vederbörande dekanus eller annan

professor, som lian därom anmodar, vara tillstädes, så väl för att

åhöra, huru försvaret utföres, som för att tillse, att ordning och

skick iakttagas. Uppstår oordning och förargelse, och kan den ej

genom dekanus i godo afböjas, ege dekanus, eller den i hans ställe

är, upplösa sammankomsten. Hvad dekanus i sådant fall bjuder,

skall genast ovägerligen hörsammas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

47

§ 159.

Då disputationsakt för lärarebefattning eller såsom prof för

annat ändamål anställes, böra de lärare, som skola däröfver afgifva

utlåtande, densamma öfvervara.

§ 160.

Sedan disputationsakt fortfarit i fyra timmar, eger dekanus,

där han så skäligt finner, låta afsluta densamma. Akten afslutas

af författaren på hittills vanligt sätt.

XII.

Stipendierna.

§ 161.

Alla universitetet gifna stipendier skola förvaltas och utdelas

i öfverensstämmelse med därom utfärdade stiftelsebref, reglementen

och andra vederbörliga föreskrifter.

§ 162.

Öfver studerande, som innehar stipendium, utöfvas tillsyn af

särskild inspektor, utsedd på sätt därom i stiftelsebref eller annorledes

är stadgadt. Är för något stipendium föreskrift om sådant

val icke meddelad, förordne konsistoriet inspektor.

§ 163.

Desse inspektörer skola med uppmärksamhet följa stipendiaternas

förhållande i studier och lefverne, meddela dem nödiga råd,

anvisningar och föreställningar, och tillse, att vilkoren för stipendiernas

tillgodonjutande behörigen fullgöras.

§ 164.

Stipendierna utbetalas, därest i särskilda stipendieförfattningar

icke annorlunda föreskrifves, vid slutet af hvarje läsetermin efter

^anordning af konsistoriet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Färsing till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

Det åligger stipendiat att under vårtermin före den 1 Maj och

under hösttermin före den 15 November hos vederbörande stipendieinspektor

genom intyg, utfärdadt af nationskurator eller någon

af universitetets lärare, styrka, att han under vårterminen minst

åttio och under höstterminen minst sextio dagar varit vid universitetet

närvarande. Försummelse häraf anses utgöra bevis för stipendiatens

frånvaro från universitetet och medför, där ej särskilt

är annorlunda föreskrifvet, förlust af stipendiet; dock att stipendiat,

som efter nämnda dagar men före terminens utgång afgifver sådant

intyg, som ofvan är föreskrifvet, skall vara fri från påföljd för sin

försummelse, därest för densamma visas giltiga skäl, men i annat

fall mista tio procent af det för terminen utgående stipendiebeloppet.

Sålunda uppkommande medel användas till understöd åt medellöse

studerande, på sätt konsistoriet bestämmer.

XII.

Biblioteket och öfriga vid universitetet för undervisningen

gjorda samlingar och inrättningar.

§ 165.

Universitetets bibliotek vårdas och förvaltas, under konsistoriets

tillsyn, af bibliotekarien, som till biträde bär öfrige vid biblioteket

anstälde tjänstemän.

§ 166.

Biblioteket skall, såvidt med ordning och nödig säkerhet

är förenligt, hållas tillgängligt för universitetets lärare och studerande

äfvensom för andre i universitetsstaden vistande vetenskapsidkare

under såväl läsetermin som ferier. Hvad till vården och

förvaltningen närmare hörer, eger kanslern i den ordning, som i

§ 9 sägs, förordna.

§ 167.

Universitetets öfriga vetenskapliga samlingar och inrättningar

vårdas och förvaltas, med biträde af docent, assistent eller amanuens,

af professor i den vetenskap, till hvars belysning samlingen

s. 49 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

49

eller inrättningen är gjord. Finnes i vetenskapen mer än en professor,

tillkomme det kanslern att, efter förslag af vederbörande

fakultet eller sektion och sedan konsistoriet yttrat sig, bestämma,

hvilken af målsmännen för vetenskapen vården och förvaltningen

af samlingen eller inrättningen skola åligga.

För samling eller inrättning, som ej hörer till viss vetenskap,

ege konsistoriet till föreståndare utse någon af universitetets professorer

eller andra lärare.

Samlingarna skola, så vidt med ordning och nödig säkerhet är

förenligt, på vissa tider hållas tillgängliga för universitets lärare

och studerande samt andre vetenskapsidkare i universitetsstaden.

§ 103.

Föreståndare för inrättning, som hör till de fria konster, i

hvilka undervisning vid universitetet meddelas, är, där ej genom

särskild föreskrift annorlunda förordnas, den, som för sådan undervisning

där är anstäld.

§ 109.

De i universitetets stat för ofvannämnda samlingar och inrättningar

bestämda anslag äfvensom andra inkomster förvaltas och

redovisas af universitetets räntekammare. Föreståndarne ega efter

samråd med inspektor, där sådan för någon inrättning är tillsatt,

dessa anslag, enligt deras bestämmelse, för inrättningarnas behof

och samlingarnas underhållande eller förökande inom det faststälda

beloppet använda äfvensom att, där behof göres, till bestridande af

löpande utgifter, efter drätselnämdens pröfning och beslut, af anslagen

från räntekammaren uppbära förskott; skolande redovisning

för hvad af anslag och förskott blifvit användt, för hvarje år afgifvas

inom den tid, drätselnämnden med afseende å räkenskapernas

uppgörande i räntekammaren bestämmer.

§ 170.

Öfver den förändring, hvarje samling under året undergått,

skall föreståndaren till drätselnämnden aflämna förteckning, och

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Förslag till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

ställe han sig i öfrigt till efterrättelse hvad gifna reglementen och

särskilda föreskrifter rörande kataloger och andra delar af förvaltningen

innehålla.

XIV.

Universitetets ekonomiska förvaltning och drätselverk.

§ 171.

All universitetets egendom förvaltas under samma ansvar, som

annan allmän egendom enligt lag.

§ 172.

Denna förvaltning handhafva, på sätt här nedan stadgas, af

eu drätselnämnd, bestående af räntmästaren eller den, som hans

tjänst förestår, och tre andra ledamöter, som vid sammanträde inom

förra hälften af April månad med slutna sedlar utses af universitetsrådet

bland universitetets ordinarie lärare. Af desse skall minst en

vara lärare inom den juridiska fakulteten. Om förrättadt val göres

anmälan hos kanslern för dess bekräftande. Vid nämndens sammanträden

skall jämväl kamreraren vara tillstädes och ega rätt att i öfverläggningarna

men ej i besluten taga del. Inträffar jäf eller laga

förfall för räntmästaren, intage kamreraren hans plats i nämnden.

Universitetets rektor eger att i drätselnämndens öfverläggningar

och beslut deltaga, och före han då ordet.

Drätselnämndens valde ledamöter tjänstgöra under en tid af

tre år, räknad från den första dagen i näst efter valet infallande

Juni månad. Den, som efter slutad tjänstgöring afgår, vare åter till

samma uppdrag valbar. De valde ledamöterne åtnjuta för möda och

ansvar årligt arvode, hvilket kanslern eger särskild! fastställa.

Afgår vald ledamot under tjänstetiden, förordne universitetsrådet

i hans ställe annan ordinarie lärare för tid, som för honom

återstått. År vald ledamot i nämnden af jäf eller laga förfall hindrad

att fullgöra uppdraget, må konsistoriet, på anmälan af nämnden

om behofvet af vikarie, sådan förordna ; och ege vikarien rätt

till hvad af arvodet å hans tjänstgöringstid belöper.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

Öl

§ 173.

I början af Juni månad hvarje år sammankalla rektor drätselnämndens

ledamöter, och ege de då genom omröstning med slutna

sedlar utse en af de valde ledamöterna att, då rektor icke är närvarande,

föra ordet inom nämnden.

Drätselnämnden sammanträde helst på bestämda tider och eljest

på kallelse af ordföranden, då ärendena det fordra. Offentlig föreläsning

af någon nämndens ledamot eller hans deltagande i universitetsrådets

eller konsistoriets sammanträden må ej genom sådan

sammankomst hindras. Om nämndens sammanträden skall underrättelse

först lämnas rektor med uppgift på de viktigare mål, som

skola förekomma.

Räntmästaren berede ärendena och föredrage dem inför nämnden;

vare ock skyldig att låta ordföranden, där han det äskar, få

del af handlingarna i tillräcklig tid före hvarje sammanträde. I

drätselnämden må beslut icke fattas, där ej minst tre ledamöter

äro tillstädes.

Befinnas i någon fråga rösterna inom nämnden lika delade

mellan två meningar, gälle den, som ordföranden biträder.

I ärende, som angår någon af universitetets stiftelser eller inrättningar,

må beslut af drätselnämnden ej fattas, innan stiftelsens

eller inrättningens föreståndare blifvit hörd. År föreståndare af

laga skäl hindrad att sig yttra, må utlåtande i frågan infordras

från annan tjänsteman vid stiftelsen eller inrättningen eller från lärare

i vetenskap, som är med inrättningens föremål närmare besläktad.

§ 174-

Drätselnämnden skall upptaga alla mål och ärenden, som angå

universitetets hushållning och drätsel, samt dem efter sakens beskaffenhet,

enligt hvad nedan sägs, antingen afgöra eller jämte sitt

betänkande till kanslern, universitetsrådet eller konsistoriet öfverlämna.

Befinnes sålunda öfverlämnadt ärende rätteligen höra till

drätselnämndens afgörande, skall nämnden i ärendet fatta beslut.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Förslag till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

§ 175.

Drätselnämnden skall afgöra de mål och ärenden angående

hushållningen och drätseln, som äro af mera enskild beskaffenhet,

såsom att antaga och uppsäga åkor å universitetets hemman; utarrendera

prebendehemman och andra universitetets fastigheter; bestämma

villkor för sådana upplåtelser; besluta om anstånd i uppbörden

af universitetets inkomster; förläna fördel och underhållshjälp

åt gamla, afgående åker, då skäl därtill förekomma; besluta

i afskrifnings- och anmärkningsmål till vidare behandling på sätt

som för sådana mål är i allmänhet föreskrifvet; fastställa lösningsoch

försäljningspriset för universitetets spannmål; tillse att vid bruket

och skötseln af universitetets hemman och lägenheter vanvård

och försummelse ej ega rum; behandla frågor om skogsutsyning och

skogshushållning på universitetets hemman och jordegendom, om syner.

besiktningar samt mindre ändringar och reparationer å universitetets

hus och lägenheter, om brandredskap och deras värd samt

om anskaffande af materialier och förnödenheter för universitetets

behof; ombesörja utlåning af universitetets och dess särskilda fonders

medel samt indrifning af förfallna, men obetalda lån och räntor;

Granska inkomna räkningar och anordna medel till deras betalning;

utanordna löner och anslag enligt stat eller särskilda vederbörliga

föreskrifter samt andra utgifter eller förskott för hvarjehanda

behof; meddela uppbördsorder i uppbördsboken och låta den

med universitetets sigill genomdraga; granska redovisningar, som

afgifvas af föreståndarne för de särskilda inrättningarna, öfver använda

anslag och uppburna förskott, så ock uppbördsmännens och

öfriga redogörares räkenskaper; minst en gång hvarje år granska

säkerhetshandlingarna för utlånta medel; minst en gång hvarje

månad anställa kassainventering i räntekammaren; minst en gång

i månaden öfverse hvad i allmänhet till den löpande förvaltningen

hör, samt i öfrigt tillse, att de vid förvaltningen anstälde tjänstemän

fullgöra sina skyldigheter, och gifva de föreskrifter, som för

sådant ändamål erfordras.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

53

§176.

Sedan drätselnämnden afgifvit utlåtande, skall universitetsrådet

upptaga ocli efter sakens beskaffenhet, enligt hvad därom bär

nedan sägs, antingen afgöra eller med sitt betänkande till kanslern

öfverlämna frågor om allmänna åtgärder med förvaltningen af universitetets

egendom och fonder, om nybyggnader och betydligare

ändringar å universitetets hus; och åligger det konsistoriet att på

lika sätt behandla frågor om bättre rätt till löner, förmåner och

pensioner å stat, om nådår samt om beviljande af extra anslag, så

vidt de angå undervisningen med därtill hörande inrättningar.

§ 177.

Till kanslerns pröfning och den åtgärd, som efter sakens beskaffenhet

på honom ankommer, skola insändas beslut, hvari universitetsrådet,

konsistoriet eller drätselnämnden stannat i frågor rörande

inköp af fastighet för universitetets räkning; om försäljning,

förpantning eller byte af någon dess fasta egendom; om nybyggnad,

större ändringar eller reparationer å universitetets hus; om

afskrifning af hemmansräntor och arrenden; om extra anslag, om

nådår och i allmänhet om sådana viktigare förvaltningsåtgärder,

hvilka icke äro att anse såsom omedelbar verkställighet af gifna

stadgar och föreskrifter.

§ 17S.

Universitetets faststälda lönestat och anslag till dess så väl

vetenskapliga som andra inrättningar och ständiga behof samt sådana

till visst belopp bestämda fonder, hvilka för särskilda ändamål

äro till universitetet anslagna eller gifna, skola användas på

sätt som om dem är föreskrifvet. För tillfälliga behof och sådana

på förhand ej bestämda ändamål, som afse undervisningens, studiernas

och universitetets allmänna förkofran, må kanslern, efter

omständigheterna, använda de medel, som därtill äro särskildt anvisade;

inhämte dock i alla viktigare fäll betänkande af konsistoriet,

innan han sitt beslut därom fattar.

§ 179.

Förekommer anledning till ändring i faststäld anslagsstat eller

till användande af fondkapital för utomordentliga behof eller till

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

försäljning, byte eller förpantning af universitetets fasta egendom

eller till inköp af fastighet, skall kanslern, sedan universitetsrådet

i frågan sig yttrat, ärendet hos Kongl. Maj:t anmäla och dess

beslut afvakta.

§ iso.

Räntmästaren och kamreraren skola med biträde af öfriga

till räntekammaren hörande, å stat uppförde tjänstemän förvalta

universitetets drätselverk under närmaste tillsyn af rektor och

drätselnämnden.

§ 181.

Räntmästaren åligger tillse, att uppbörd af universitetet tillfallande

afrad, kronotionde, arrenden och all annan inkomst, af

hvad namn den vara må, i rätt tid verkställes och till räntekammaren

inlevereras; hafva närmaste vård om dess kapital, lånehandlingar

och kassabelopp; mottaga inbetalningar, verkställa likvider

och vederbörligen anordnade utbetalningar; börande hvarje till räntekammaren

gjord inbetalning hos kamreraren till anteckning i därtill

bestämd dagbok företes och beviset därå med hans påskrift

förses; tillse, att universitetets fastigheter, hus och byggnader vederbörligen

vårdas och hållas vid makt; och såsom drätselverkets

hufvudman vaka öfver, att samtlige därvid anstälde tjänstemän

fullgöra sina tjänsteplikter.

§ 132.

Kamrerarens hufvudsakliga åliggande är att uppgöra universitetets

räkenskaper och dem i rätt tid aflemna. I (ifrigt iakttaga

ej mindre kamreraren än räntmästaren samt andre för uppbörden

anstälde tjänstemän i afseende å räkenskaper, redovisning

och andra tjänstegöromål hvad i särskilda instruktioner och reglementen

är eller varder föreskrifvet.

§ 183.

För hvarje räkenskapsår skall, sedan räkenskaperna blifvit

afslutade, ett för de särskilda fonderna specificeradt förslag öfver

s. 55 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

55

inkomster och utgifter och för hvarje kvartal ett kassaförslag

från räntekammaren till kanslern öfverlämnas.

XV.

Universitetets kansli.

§ 184.

Kansligöromålen vid universitetet besörjas af sekreteraren med

biträde af öfrige vid kansliet anstälde, å staten upptagne tjänstemän.

§ 185.

I kansliet skola finnas dagböcker, däri sekreteraren inför eller

låter införa alla ansökningar, memorial och skrifter, som på rektors,

universitetsrådets eller konsistoriets åtgärd ankomma och till

sekreteraren omedelbart eller af rektor aflämnas. Hvad i ärendet

blifvit åtgjordt, skall ock antecknas. Inkomna förseglade handlingar

skola af rektor brytas. Sekreteraren åligger ock att i universitetsrådet

och konsistoriet föra protokoll, att uppsätta, kontrasignera

och låta i god tid afsända de därifrån och från rektor i

kansliet utgående expeditioner, att hafva vård om universitetets

arkiv samt att, med biträde af vederbörande tjänstemän, ombesörja

ordnande och registrering af där förvarade handlingar och

protokoll. Hvad i öfrigt rektor, universitetsrådet eller konsistoriet

kan sekreteraren i ämbetet uppdraga, eller gällande instruktioner

innehålla, bör af honom efterkommas.

§ 186.

Ombudsmannens åliggande är att, där så fordras, vid domstolar

och ämbetsverk bevaka och utföra universitetets rätt och talan

så ock att såsom aktor, på därom erhållen vederbörlig befallning,

utföra åtal mot lärare samt öfrige ämbets- och tjänstemän vid

universitetet för fel och försummelser i tjänsten.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Förslag till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

§ 137.

Ofriga vid kansliet a »stadd e tjänstemän ställe sig med afseende

å göromålen till efterrättelse den eller de instruktioner, som

kanslern efter förslag af konsistoriet stadfäster.

§ lss.

Minst fyra dagar i veckan, dem konsistoriet eger bestämma

och genom anslag kungöra, skola rektor jämte sekreteraren och öfrige

tjänstemän vid kansliet samt räntmästaren och kamreraren

klockan 11—12 vara tillstädes i de för dem bestämda ämbetsrum

till deras tjänst, som hafva ärenden att där ombesörja.

Under ferier må den ändring häri göras, som konsistoriet

pröfvar lämplig

§ 189.

Om göromålens fördelning mellan universitetets kursorer och

vaktbetjänte ege rektor efter omständigheterna förordna.

Desse kursorer och betjänte åtnjuta vid utöfningen af sina befattningar

samma skydd och vitsord, som enligt allmän lag tillkommer

dem, hvilka ämbetsmäns eller rättens ärenden gå.

XVI.

Om besvär.

. § m

Då ärende angående tillsättande af lärarebefattning förevarit i

befordringsnämnden, skall detta genom anslag tillkännagifvas; egande

den missnöjde att inom en vecka efter anslagsdagen skriftligen

för rektor anmäla, att lian ämnar besvära sig, och där detta iakttagits,

att före klockan 12 å trettionde dagen efter anslagsdagen,

densamma oräknad, eller, om nämnda fätaliedag är helgdag, å nästföljande

söckendag till rektor ingifva sina besvär, hvilka ställas

s. 57 Kontrollera mot PDF

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

57

till konungen, om utnämningen är Kongl. Maj:t förbehållen, och

till kanslern, om utnämningen tillkommer honom.

Öfver besvären skall, sedan vederbörande medsökande lämnats

tillfälle att sig yttra, befordringsnämnden afgifva förklaring, för

hvilket ändamål rektor har att kalla nämnden till sammanträde.

Ledamot af nämnden ege, i stället för att personligen infinna sig

vid sammanträdet, insända skriftligt utlåtande.

Sedan nämnden förklarat sig, förfares vidare med befordringsärendet

på sätt i § 87 är stadgadt.

§ 191.

I befordringsärenden, som upptagas af universitetsrådet eller

den i § 98 omförmäla nämnd, skall ock, sedan ärendet förevarit,

detta genom anslag tillkännagifvas; egande den missnöjde att inom

en vecka efter anslagsdagen skriftligen för rektor anmäla, att han

ämnar besvära sig, och där detta iakttagits, att inom den i näst

föregående § föreskrifna besvärstid till rektor ingifva sina besvär,

hvilka ställas till konungen, om utnämningen är Kongl. Maj:t förbehållen,

och till kanslern, om utnämningen tillkommer honom.

Öfver besvären skall, sedan vederbörande medsökande lämnats

tillfälle att sig yttra, universitetsrådet eller ofvan sagda nämnd afgifva

förklaring; egande ledamot af nämnden, i stället för att personligen

infinna sig vid sammanträde, som för sådant ändamål med

nämnden utlyses, insända skriftligt utlåtande.

Efter det förklaring afgifvits, öfversändas samtliga handlingar

i ärendet till kanslern.

§ 192.

I mål angående balans hos universitetets uppbördsman samt i

extra ordinarie afskrifnings- och anmärkningsmål förfares, sedan

drätselnämnden förhållandet vederbörligen utredt, på sätt som för

sådana mål i allmänhet är föreskrifvet.

§ 193‘,

Uppstår fråga om rätta förståndet af de med universitetets

hemmansåbor eller arrendatorer afslutade kontrakt, och nöjes ej åbo

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

eller arrendator med det beslut, drätselnämnden därom meddelat,

varde sådan tvist till allmän domstol hänskjuten.

§ 194.

I andra mål, som blifvit behandlade af rektor, universitetsrådet,

konsistoriet eller drätselnämnden, må den, som tror sig därtill ega

fog, sina besvär, åtföljda af det protokoll, som beslutet innehåller, anföra

hos kanslern inom samma besvärstid, som i § 190 sägs, räknad

från den dag, å hvilken han af beslutet erhöll del.

§ 195'' •

I mål, som blifvit af kanslern afgjorda, må den, som åt beslutet

ej nöjes, sina besvär däröfver hos Kong!. Maj:t i dess ecklesiastikdepartement

anföra inom den i § 190 föreskrifna besvärstid, sålunda

beräknad, som i näst föregående § är sagdt.

Dessa statuter skola tillämpas från och med den 1 Januari

190[4]; och varda samtidigt förut gällande, däremot stridande föreskrifter

till all kraft och verkan upphäfda.

De i § 36 omförmälta val till universitetsrådet skola första

gången förrättas före den 15 November 190[3], och skola de, som

därvid utses, tjänstgöra från och med den 1 Januari 190|4j. Åt

hvarje fakultets eller sektions första gången utsedde representanter

skall, efter lottning, en utträda den 1 Juni 190[5] och ytterligare

en den 1 Juni 190[6|; äro de till antalet flere, utträde den eller

de öfrige den 1 Juni 190[7|.

De åligganden, som enligt dessa statuter tillkomma konsistoriet

och drätselnämnden, öfvertagas från och med den 1 Januari

190[4] af det mindre konsistorium och den drätselnämnd, som vid

slutet af år 190[3] göra tjänst. I den mån dåvarande valde ledamöter

afgå, anställas nya val enligt de i §§ 45, 46 och 172 af

dessa statuter gifna bestämmelser.

Har lärarebefattning eller annan tjänst förklarats till ansökning

ledig före den 1 Januari 190[4|, skall med tillsättandet förfaras

enligt förut gällande statuter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IVI o t i v e r

till

förslaget till statuter för universiteten i

Upsala och Lund.

i.

Allmänna stadgande!"!.

§ 1 och § 2) lista stycket, äro lika lydande med §§ i och 2

i gällande statuter.

§ 2, 2alra stycket. Härom må följande anmärkas.

I en den 11 November 1899 dagtecknad underdånig framställning

hemstälde kanslern för rikets universitet — med förmälan,

att det en och annan gång förekommit, att universitetslärare

under pågående läsetermin varit boende utom universitetsstaden,

hvilket förhållande i flera afseenden syntes olämpligt — huruvida

icke Kongl. Maj:t skulle finna skäl, att i statuterna för rikets universitet

och stadgarna för karolinska institutet infördes en föreskrift

att tjänstgörande lärare skall under läsetermin vara boende i den

stad, där han har sin befattning, så vida icke Kongl. Maj:t på

grund af särskilda förhållanden på därom gjord underdånig ansökning

finner skäl att i nämnda hänseende medgifva undantag.

Genom skrifvelse af den 24 November 1899 hav komitén anbefalts

att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af berörda framställning.

I likhet med kanslersämbetet finner komitén det vara olämpligt,

att universitetslärare under läsetermin äro bosatta å annan

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

ort än i universitetsstaden. Skälen härför ligga nära till hands.

Det är fara värdt, att lärarnes håg och intresse åtminstone i någon

mån vändas från deras uppgift, om de under den tid af året,

då undervisningen pågår, äro annorstädes boende. Förhållandet

emellan dem och den studerande ungdomen kan i sådant fall svårligen

blifva hvad det bör vara; läraren kan knappast med den

uppmärksamhet, som är önsklig, följa de studerande, och de komma

att i honom se eu främling. Härjämte må, hvad särskildt angår

professorerna, framhållas ytterligare en synpunkt. Dem åligger ej

blott att på bestämda timmar meddela undervisning utan äfven att

deltaga i de sammanträden, som hållas af fakulteter resp. sektioner

eller af universitetets centrala styrelser, för så vidt de äro medlemmar

af dessa senare Men genom att välja sin bostad å annan

ort än den, där universitetet är förlagdt, göra professorerna det för

sig knappast möjligt att samvetsgrant bevista nämnda sammanträden

samt medverka vid handläggningen och afgörandet af de

angelägenheter, som därstädes förekomma.

Behofvet af en sådan bestämmelse som den af kanslersämbetet

förordade finner komitén framgå Häraf, att det, såsom ock kanslersämbetet

framhållit, redan någon gång förekommit, att universitetslärare

under läsetermin varit boende utom universitetsstaden;

och möjligheterna härför ökas i samma mån, som samfärdselsmedlen

vinna större utveckling.

På nu anförda grunder har komitén funnit sig böra föreslå,

att ifrågavarande stadgande upptages i statuterna. Det afser samtlig^

tjänstgörande lärare, således ej blott de ordinarie utan äfven

de extraordinarie, docenterna. Äfven af dem synes man kunna

fordra, att de, så länge de önska vara vid sin docentbefattning

bibehållne, äro i universitetsstaden bosatte.

För de fall, då det på grund af särskilda omständigheter vore

obilligt eller mindre lämpligt att ej medgifva undantag från den

föreslagna regeln, står, såsom ock i stadgandet är antydt, den utvägen

till buds att hos Kong! Maj:t anhålla om dispens.

§ 3. Denna §, som motsvarar § 8 i gällande statuter, upptager

bland de styrande och administrerande myndigheterna universitetsrådet

och det akademiska konsistoriet i stället för, såsom

s. 61 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 61

nuvarande § 3, det större och det mindre akademiska konsistoriet.

För omorganisationens grunder redogöres i motiverna till kap. 5.

II.

Kanslern.

§§ 4, .5, 7, 8, .9, 10, 11 och 12 äro — bortsedt från mindre

betydande redaktionella ändringar och den afvikelse, som är en

följd af den föreslagna nya styrelseorganisationen — öfverensstämmande

med resp. §§ 4, 5, 8, 9, 10, 11, 12 och 13 i gällande

statuter.

Nuvarande § 6, sådan den lyder enligt Kongl. Kung. den 17

Juni 1893, har i förslaget underkastats en del redaktionsändringar,

men i sak går afvikelsen ej längre, än som föranledes af det ifrågasatta

upphäfvandet af skillnaden emellan ordinarie och extraordinarie

professorer.

§ 7 i gällande statuter har såsom öfverflödig och saknande

motsvarighet beträffande öfriga akademiska myndigheter uteslutits,

i sammanhang hvarmed den i nuvarande § 10 förekommande hänvisningen

icke upptagits i den mot sistnämda § svarande § 9 i

förslaget.

III.

Prokanslern.

Bestämmelserna i detta kapitel innehålla i sak detsamma som

§§ 14—19 i kap. 3 af gällande statuter. Andringen i förslagets

§ 15 är endast en gifven konsekvens af den ifrågasatta nya styrelseorganisationen.

IV.

Rektor.

I gällande universitetsstatuter handlar fjärde afdelningen om

de akademiska konsistorierna och femte afdelningen om rektor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

Komitén, som förmenar, att dessa båda afdelningar böra byta plats,

liar i enlighet därmed ordnat stadgandena i sitt förslag. Den nuvarande

ordningsföljden torde sammanhänga med uppfattningen, att

rektor är hufvudsakligen endast ordförande i de centrala kollegier,

åt hvilka den lokala administrationen af universitetets angelägenheter

är anförtrodd. Men denna uppfattning är icke fullt

riktig. Rektor är ej blott ordförande i dessa kollegier; han har äfven,

redan enligt gällande statuter och ännu mer enligt komiténs förslag,

oberoende af dem plikter och rättigheter. Vid sådant förhållande

synes det vara systematiskt riktigare att låta kapitlet om

prokanslern omedelbart följas af kapitlet om rektor än att låta kapitlet

om de kollegiala myndigheterna intaga plats däremellan. Det

förra alternativet bibehåller samma ordning, som i § 3 vid uppräknandet

af de akademiska förvaltande myndigheterna finnes iakttagen,

och ställer de kapitel af statuterna, som handla om enmansmyndigheterna,

i omedelbar följd efter hvarandra.

§ 19. Komitén har icke ansett sig böra föreslå annat sätt

för utseende af rektor än genom val. Men då det nuvarande

större konsistoriet tänkts skola upphöra, har det varit nödvändigt

att åt en annan korporation anförtro valet. Detta har öfverlämnats

åt universitetsrådet, som i universitetets viktigare angelägenheter

skall enligt förslaget ersätta det större konsistoriet. För öfrigt

hänvisas i denna del till den allmänna motiveringen för kap. 5 i

förslaget.

Fm gifven konsekvens däraf, att förslaget grundats på förutsättningen

om upphäfvande af skillnaden emellan ordinarie och

extraordinarie professorer, är, att valbarhet till rektoratet måst utsträckas

till samtlige innehafvare af professorsämbete. Till följd

häraf och då enligt den föreslagna styrelseorganisationen innehafvare

af professur icke vidare skall i denna sin egenskap vara

själfskrifven ledamot af något förvaltande kollegium, har det synts

lämpligt att något skärpa det nu för valbarhet gällande villkor,

att professor skall vid tiden för rektorsämbetets tillträdande under

minst två år hafva innehaft professorsämbete. I detta afseende

har i stället föreslagits tre år.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Vpsala och Lund. 63

Tiden, för hvilken rektor för närvarande utses, är enligt § 40

två år, hvarjemte i § 41 är stadgadt, dels att den, som i två år

varit rektor icke förr än fem år efter rektoratstidens utgång förflutit,

är skyldig å nyo åtaga sig rektorsämbetet, och dels att den,

som i sammanlagdt fyra år, vare sig i omedelbar följd eller med

mellantid, beklädt detta ämbete, icke någonsin vidare kan emot sin

vilja åläggas att såsom ordinarie innehafvare bestrida detsamma.

I stället har föreslagits, att tiden för hvilken rektor utses, utsträckas

till tre år, och att efter tre års tjänstgöring såsom rektor

ingen vidare ilr pliktig att åtaga sig rektoratet. Att rektor utses

för ej allt för kort tid, är onekligen en fördel. Genom den större

erfarenhet, han hinner förvärfva sig, ökas hans duglighet för ämbetet

och därmed ock hans inflytande. Komitén har af sådant

skäl velat förlänga ifrågavarande tidrymd från två till tre år. Men

å andra sidan har kommit i betraktande, att det icke skäligen kan

åläggas en professor att under obegränsad tid fungera såsom rektor,

då han nämligen därigenom dragés från eller hindras i sina egentliga

uppgifter, ungdomens undervisning och eget vetenskapligt arbete.

Med hänsyn härtill har i förslaget stadgats, att den, som

under en treårsperiod beklädt rektorsämbetet, ej är pliktig emottaga

nytt val, hvarken för tid i omedelbar följd med den, under hvilken

han varit rektor, eller för en senare tid. Därigenom att komitén

låtit friheten från vidare skyldighet i detta afseende omfatta all

framtid, har den ökning i börda, som ligger däri, att rektoratsperioden

utsträckts, väsentligen motvägts.

§ 20. Prorektorsinstitutionen har af komitén bibehållits, och

beträffande valet har, liksom enligt § 42 i gällande statuter, samma

regler föreslagits skola gälla som de, hvilka angå utseendet af

rektor.

§ 21. Stadgandet i första punkten af denna § motsvarar, med

någon förändring, den bestämmelse om tiden för rektors- och prorektorsval,

som nu förekommer i första punkten af § 43. Föreskriften

om valens förrättande med slutna sedlar öfverensstämmer

med hvad som äfven nu gäller enligt § 40. Sista punkten af förevarande

§ har sin motsvarighet i hvad slutet af § 43 innehåller

om, att de valde skola af kanslern i ämbetet bekräftas. Stadgan
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Motiver till förelaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

det bär blott i förslaget undergått eu omredigering till likhet med

hvad stadgarna för karolinska institutet i mom. 1 af § 22 för

detta fall uttala, och har den förändrade formuleringen tillkommit

i syfte att tydligare uttrycka hvad kanslerns bekräftelse innebär.

§ 22. Denna § svarar mot den nuvarande § 44, i hvilken

dock följande ändringar vidtagits. Bestämmelsen i första punkten

af sistberörda §, att den valde, som ej vid valet varit tillstädes,

skall, om han ej vill mottaga ämbetet, inom andra dagen efter det

valet blot ”honom kunnigt”, gifva sådant tillkänna, har ändrats så,

att såsom dies a quo angifvits dagen, då lian genom val förrättarens

försorg om utgången erhöll underrättelse. Vidare har den i § 44

förekommande uppräkningen af vissa omständigheter, de där skola

anses utgöra laga skäl för afsägelse, uteslutits. Uppräkningen är

icke och är väl ej heller ämnad att vara fullständig. Vid sådant förhållande

och då för det fall, att något af de i § 44 uttryckligen

angifna skäl till afsägelse åberopats, valmännen torde ej mindre än

eljest hafva att pröfva, huruvida omständigheterna in concreto äro

af beskaffenhet, att afsägelsen bör godkännas, liar komitén ansett

bäst att i förevarande § af förslaget allenast föreskrifva, att vid

afsägelse skälen därför skola anföras och af valkorporationen till

giltigheten pröfvas.

§ 23. Dagen för rektors och prorektors tillträdande af sitt

ämbete är bestämd i öfverensstämmelse med hvad gällande statuter

i § 45 därom innehålla. I fråga om rektors högtidliga installerande

har den ändring vidtagits, att högtidligheten icke skall behöfva

föregås af programs utfärdande utan allenast af eu inbjudning.

Till det akademiska programmet hör, som bekant, en vetenskaplig

afhandling. Det har vid universiteten funnits tider, då

den vetenskapliga produktionen till en hufvudsaklig del klädde sig i

disputationens och programmets form, och därmed sammanhänga de

i statuterna förekommande bestämmelserna om programs utfärdande

vid vissa högtidligare tillfällen. Programmet har emellertid för

länge sedan förlorat sin nämnda betydelse. Med hänsyn härtill

och då det för rektor, hvilken har att sörja för programmet, stundom

kan vara en ganska tung börda att å en bestämd dag hafva

s. 65 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 65

ett vetenskapligt arbete färdigt till publikation, finnes ingen anledning

att bibehålla föreskriften om programs utfärdande.

Installation af omvald rektor finner komitén ej böra förekomma,

och bar härom i §:n intagits ett stadgande.

§ 24. Gällande statuter innehålla strängt taget ej någon bestämmelse

för det falk att rektor afgår, innan hans ämbetstid lupit

till ända. 1 § 51 talas nämligen blott därom, att då rektor är af

giltigt förfall hindrad att förrätta sitt ämbete, detsamma skall af

prorektor uppehållas, och härunder kan åtminstone med en sträng

tolkning nyssnämnda fall icke inbegripas. § 51 har dock extenderats

till att gälla äfven detta.

Ett uttryckligt stadgande i frågan torde icke böra saknas.

Den hittills följda praxis har emellertid icke synts böra sanktioneras,

utan har komitén ansett riktigare att låta stadgandet gå i den

riktning som § 22 mom. 2 af gällande stadgar för karolinska

institutet angifver. Komitén har derför föreslagit, att ny rektor

skall väljas för den återstående delen af den afgångnes ämbetstid,

dock endast så framt minst en hel läse termin återstår. I själfva

prorektoratets natur torde ligga, att dess innehafvare, allenast under

förutsättning att en rektor finnes men af laga förfall är förhindrad

att utöfva sitt ämbete, skall uppehålla detta. Prorektoratet är just till

för att tillgodose behofvet af en ställföreträdare för rektor, då denne ej

är i tillfälle att fullgöra sina ämbetsåligganden. Men detta syfte

vinnes icke, om vid rektors afgång i förtid, prorektor intager hans

plats, utan att något nytt val anstiilles. På detta sätt är nämligen,

om förfall uppstår för den sistnämnde, ingen genom val utsedd

ställföreträdare att tillgå. — Nytt val synes därför böra anställas,

och af de båda alternativ, som härvid äro möjliga — nämligen

dels det af komitén föreslagna, att valet afser ny rektor, och dels

det, att förutvarande prorektorn öfvertager rektoratet, medan ny

prorektor utses — förtjänar det förra tvifvelsutan företrädet. Det

är nämligen ingalunda alltid gifvet, att en från början till prorektor

utsedd professor besitter de egenskaper, som göra honom lämplig

att såsom ordinarie innehafvare en längre tid bekläda rektorsämbetet.

Yal af prorektor torde mången gång ej heller förrättas

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

med tanke på annat, än att den valde endast mera öfvergående

kan komma att fungera såsom rektor.

Liksom vid rektors afgång under löpande ämbetstid nytt rektorsval

bör anställas, bör jämväl, då prorektor i förtid afgår, ny

prorektor utses. Skälen härför innefattas i livad förut blifvit anfördt

därom, att lämplig ställföreträdare för rektor alltid bör finnas

att tillgå.

Dessa nya val af rektor och prorektor har komitén emellertid

ifrågasatt endast för den händelse, att någon längre tid, minst en

hel läsetermin, återstår af den afgångnes ämbetsperiod. Om den

återstående tiden är kortare, kan det näppeligen vara skäl att skrida

till nytt val. För sådant fall bör det vara tillfyllestgörande att

förfara på sätt hittills skett med stöd af § 51. § 31 i förslaget

har erhållit en härpå syftande affattning.

Då högtidlig rektorsinstallation icke synts böra för det fall,

hvarom förevarande § handlar, föreskrifvas såsom ovillkorlig regel,

har i sista stycket af §:n åt universitetsrådet öfverlåtits att bestämma

sättet för rektors inträde i ämbetet.

§ 25. I § 46 af gällande statuter, hvilken § motsvarar förevarande

§ i förslaget, har rektor fritagits från honom såsom professor

åliggande föreläsningar och examina allenast under den första

period, han bestrider rektorsämbetet. Detta ämbete ställer emellertid

numera så stora kraf på sin innehafvare, att det svårligen

medgifver vården af andra ämbetsåligganden vid sidan af rektorsuppdraget.

Komitén har därför föreslagit, att rektor städse

skall, om han så vill, njuta befrielse från utöfningen af sitt professorsämbete.

§ 26 innehåller samma uppräkning af rektors åligganden som

nuvarande § 47.

§ 27. Denna § motsvarar nuvarande § 48. Endast den förändring

har vidtagits, att rektor anvisats att om svårare fall af

pliktförsummelse göra anmälan hos kanslern, i stället för, såsom

nu, ”i vederbörande konsistorium”. Hvad komitén i denna del

föreslagit, står i samband därmed, att universitetets domsrätt i mål

angående fel och försummelser af dess lärare och öfriga funktionärer

tänkts skola upphöra. Sådana mål skola enligt förslaget höra

s. 67 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 67

under allmän domstol, och frågan, huruvida åtal skall anställas,

synes lämpligen böra hänskjutas till kanslerns pröfning — jfr § 10

i förslaget, § 11 i gällande statuter.

§ 28. Denna § företer ingen annan olikhet med nuvarande

§ 49, än att för vinnande af större tydlighet orden ”öfver de studerande”

tillagts.

§ 29. Den § i gällande statuter, nämligen § 39, som handlar

om utfärdande af tjänstgöringsbetyg för lärare eller tjänsteman

samt åt akademiskt vittnesbörd för studerande, förekommer i kapitlet

om konsistorierna. Då motsvarande bestämmelser i förslaget

fått sin plats i kapitlet om rektor, så beror detta därpå, att ifrågavarande

ärenden af komiténs flertal ansetts kunna afgöras af rektor

ensam. I själfva verket tillgår det redan mången gång så, att ifrågavarande

betyg och vittnesbörd utfärdas af rektor, utan att konsistoriet

förut blifvit hördt, hvarefter rektor vid nästföljande konsistoriesåmmanträde

anmäler förhållandet och erhåller konsistoriets

godkännande.

Hvad i öfrigt angår innehållet i denna § af förslaget, så har

komitén velat uttryckligen framhålla, att tjänstgöringsbetyg skall

innehålla yttrande om ej blott tjänstgöring utan äfven vandel.

§ 30 är lika lydande med § 50 i gällande statuter.

§ 31. Beträffande det tillägg, som nuvarande § 51 i denna

§ af förslaget erhållit, kan hänvisas till den motivering, som lämnats

vid § 24.

§ 32 öfverensstämmer med nuvarande § 52.

V.

Universitetsrådet och det akademiska konsistoriet.

Vid rikets båda universitet förefunnos redan enligt deras äldsta

författningar, konstitutionerna af 1626 och 1655 för universitetet

i Upsala samt af 1666 för universitetet i Lund, tvänne centrala kollegier

under namn af konsistorier. Det ena af dem, consistorium

majus, som utgjordes af samtlige ordinarie professorer, handhade

till en hufvudsaklig del den akademiska förvaltningen. Det andra

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

kollegiet, consistorium minus, med ett mindre antal bisittare, spelade

eu mera underordnad roll; inom dess förrättningsomrade folio

mindre betydande ekonomiska ärenden och rättskipningen i smärre

mål. Tvänne århundraden förgingo, innan någon egentlig ändring

häri vidtogs. Detta skedde nämligen först genom universitetsstatuterna

af den 2 April 1852, som upphäfde konstitutionerna.

Till grund för sistnämda författning ligga ”underdåniga förslag

och betänkanden angående nya statuter för universiteterna och

embetsexamina afgifna till Kongl. Maj:t i April 1851 . Här

föreslogs, att ett collegium oeconomicum måtte såsom en ”mandatorisk

afdelning” från consistorium majus upprättas för behandlingen

af vissa mål. Medan i consistorium majus, liksom förut, alla ordinarie

professorer skulle hafva säte och stämma, skulle collegium

oeconomicum endast bestå af sju ledamöter, nämligen rektor, prorektor,

räntmästaren, eu juris professor, som hvarje ar efter ålder

inom fakulteten ombyttes, och tre andra professorer, som likaledes

hvarje år efter fullmaktsålder utsågos af konsistoriet. Principen för

fördelningen af göromål emellan det större konsistoriet och kollegiet

skulle vara den, att till det förra skulle höra hela den vetenskapliga

förvaltningen och sådana viktigare ekonomiska frågor, som

anginge allmänna åtgärder i afseende å universitetets egendom eller

disposition af dess medel, till det senare däremot alla de ekonomiska

ärenden, som sammanhängde med den löpande förvaltningen.

I motiverna anfördes (sid. 41 f), att det med skäl länge varit satt

i fråga, huruvida alla de ekonomiska frågorna vore i behof af en

så omständlig pröfning, som samtliga professorernas rådslag öfver

dem innebure. ”Consistorial-sessionerna blifva därigenom endast

många och långa utan vinst för ärendena, och tid förloras, som åt

högre sysselsättningar kunde egnas.”

1852 års statuter bragte till stånd den ifrågasatta fördelningen

af de till den akademiska styrelsen och förvaltningen hörande ärenden.

Hvad härutinnan, efter hvad ofvan är antydt, föreslagits,

undergick emellertid någon förändring. De ärenden, från hvilka

consistorium majus fritogs, öfverlämnades åt ett consistorium minus, 1

1 Utgifna af trycket: Stockholm 18o2.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 69

bestående af rektor, prorektor och fyra professorer, utsedde enligt

förut angifna regler, äfvensom i ekonomiska mål af räntmästaren.

Åt consistorium minus uppdrogs, § 39, att ”alla mål och ärenden,

som universitetets hushållning och drätsel angå, upptaga och efter

sakens beskaffenhet — —- — — antingen afgöra eller med sitt

betänkande till consistorium majus eller till canceller!! öfverlämna.”

Vidare anförtroddes åt consistorium minus att handhafva universitetets

disciplinära myndighet öfver de studerande.

Genom 1852 års universitetslag hade det större konsistoriet

fått sin arbetsbörda något minskad, men ännu föll inom dess förrättningsområde

hufvudparten af de akademiska göromålen, däribland

en mängd mindre till den löpande förvaltningen hörande ärenden.

Snart gjorde sig ock behofvet afen ytterligare öfverflyttning af ärenden

från det större konsistoriet kännbart, och detta behof blef delvis

tillgodosedt genom gällande universitetsstatuter af den 10 Januari

1876. Denna författning har till ett nyinrättadt kollegium, drätselnämnden1,

förlagt de ekonomiska angelägenheter, som 1852 års

statuter uppdragit åt consistorium minus, samt emellan de båda

konsistorierna fördelat de dittills på det större konsistoriet ensamt

ankommande ärendena. Till grund för denna fördelning torde

kunna sägas ligga tanken att hufvudsakligen gifva det större konsistoriet

karaktären af en universitetets representation för de stora

frågornas behandling samt åt det mindre konsistoriet öfverlämna

ärenden af mindre vikt och den löpande förvaltningen. Beträffande

de tre kollegiernas sammansättning'' och de närmare reglerna för

fördelningen af göromål dem emellan skall här för öfrig! endast hänvisas

till de kapitel i statuterna, kap. 4 och 14, som handla om

de akademiska konsistorierna samt om universitetets ekonomiska

förvaltning och drätselverk. Ur motiverna till de gällande stadgandena

må blott från det komitéarbete1 2, som ligger till grund för

den nuvarande författningen, följande anföras. Komitén yttrade,

att frågan ”om det större konsistoriets befriande från en mängd

1 Anmärkas må, att vid universitetet i Upsala drätselnämnden funnits

sedan år 1869.

2 Förslag till statuter för universiteten i Upsala och Lund jämte underdånigt

betänkande med motiver, afgifna den 12 Oktober 1874; Upsala 1875.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

löpande göromål, som föga lämpa sig för on så tung och omständlig

behandling, likasom de icke heller kunna anses en sådan påkalla”

ingalunda vore ny. ”Särskilt för det större universitetet

har med den ständigt växande mångfalden af ärenden, som tillhöra

den vetenskapliga förvaltningen och i medeltal under ett läsår påkallat

ända till BO—33 sammanträden, hvardera på omkring 3

timmar, behofvet af en omreglering gjort sig synnerligen kännbart.

Och detta slöseri af tid och krafter, hvilka därigenom dragits från

högre sysselsättningar, har, äfven om vissa ärenden af behandlingen

in pleno verkligen vunnit en mångsidigare och fullständigare utredning,

i allmänhet icke ländt till någon .verklig båtnad för ärendena.

Ty utom den långsamhet, som häraf blifvit en följd och

hvaraf eu del ärenden icke kunnat undgå en menlig inverkan, har,

då föreskriften i § 22, att ledamot ej må utan laga förfall från

consistorii sammanträden uteblifva, ej kan sägas hafva i allmänhet

medfört åsyftad verkan, dels ett starkt ombyte af personer lagt

hinder i vägen för en konsekvent behandling dels det tröttande i

långvariga sammanträden ofördelaktigt påskyndat åtskilliga ärendens

afgörande.”

Den hufvudprincip för begränsningen emellan de båda konsistoriernas

uppgifter, som ofvan angifvits ligga till grund för gällande

statuters stadganden i ämnet, torde få anses vara lyckligt

funnen och böra vid en fortsatt reform på detta område lämna den

ledande synpunkten. Och tanken på en sådan reform har inom

komitén framträdt med allt större styrka, i samma mån som under

arbetets fortgång resultat vunnits, hvilka med nödvändighet ledt

uppmärksamheten på formerna för universitetens styrelse och förvaltning.

Eu första och viktig anledning till att taga den nuvarande

konsistorieinrättningen under ompröfning framgick af de resultat,

till hvilka komitén kom vid fullgörandet af sitt uppdrag att utarbeta

nya bestämmelser rörande tillsättandet af lärarebefattningarna.

Enligt den nuvarande ordningen gå befordringsärendena från fakultet

resp. sektion till det större konsistoriet, som skall upprätta förslag

och därmed har åtminstone formellt den viktigaste pröfningen

åt sig uppdragen. Då enligt komiténs uppfattning en sådan ord
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 71

ning icke bort bibehållas och det större konsistoriet sålunda föreslagits

skola mista befattningen med eu grupp universitetsfrågor,

som i vikt knappast öfverträffas af någon annan, har helt naturligt

det spörsmålet uppstått, huruvida icke förändringen i nämnda

del droge med sig eu mera genomgripande omgestaltning af den

nuvarande konsistorieinrättningen.

Komiténs uppdrag rörande tillsättandet af lärarebefattningarna

bär emellertid i ett annat afseende än mer ledt uppmärksamheten

på ifrågavarande afdelning af universitetsstatuterna och lämnat skäl

för den af komitén föreslagna omorganisationen. Nämnda uppdrag

har nämligen föranledt komitén att taga under öfvervägande frågan

om förhållandet emellan de båda professorskategorierna, ordinarie

och extraordinarie professorer, och har komitén därvid kommit till

slutsatser, som gjort ett förslag till omdaning af den kollegiala styrelsen

och förvaltningen oeftergifligt.

Komitén har att i detta sammanhang erinra om det underdåniga

yttrande, som af komitén afgafs den 27 Februari 1900.

E. o. professorer vid universiteten i Upsala och Lund hade hos

Kongl. Maj:t i underdånighet hemstält dels om förändring af den

titel, som för närvarande bäres af innehafvarne af e. o. professorsämbeten,

och dels om rätt för e. o. professorerna vid universiteten

att deltaga i val af rektor och prorektor. Genom skrifvelse af den

3 November 1899 anbefaldes komitén att afgifva utlåtande öfver

berörda underdåniga hemställan. Komiténs nyssnämnda utlåtande

af den 27 påföljande Februari utmynnade däri, att komitén, som

ansåge de e. o. professorernas till komitén remitterade •framställning

icke under nuvarande förhållanden vara förtjänt af bifall, i underdånighet

hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande,

huruvida icke skillnaden emellan ordinarie och e. o. professorer

borde upphäfvas. I motiveringen för denna hemställan har

komitén utvecklat de skäl, som enligt dess åsikt tala för upphäfvande!

af nämnda skillnad. Sitt förslag i förevarande delar har

komitén ock ansett sig böra grunda på förutsättningen, att denna

skillnad kommer att försvinna.

Den nuvarande styrelse- och förvaltningsorganisationen sammanhänger

emellertid oskiljaktigt med skillnaden emellan de båda

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

professorskategorierna. Det större konsistoriet består nu af de

ordinarie professorerna såsom själfskrifne ledamöter. Om ifrågavarande

skillnad upphäfves, så följer vill häraf närmast blott,

att samtlige innehafvare af professorsä mbete på grund af själfskrifvenhet

skola hafva säte och stämma i det större konsistoriet.

Men denna konsekvens kan svårligen praktiskt godkännas,

och upphäfvandet af oftanämnda åtskillnad förer sålunda med sig

eu genomgripande omdaning af den nuvarande organisationen. Skulle

nämligen det större konsistoriet i sig upptaga alla professorer, så

stege med den nuvarande professorsnumerären medlemsantalet vid

universitetet i Upsala till 62 och vid universitetet i Lund till 49.

Och församlingar af denna storlek kunna icke antagas vara lämpliga

organ för utöfningen af administrativa funktioner — För vissa

frågors behandling skulle väl möjligen, med organisationen vid Köpenhamns

universitet såsom mönster, en alla professorer omfattande

plenarförsamling kunna sättas i fråga. Fördelarna af eu sådan fin1

våra förhållanden hittills främmande inrättning, som för (ifrigt icke

lärer vid nyssnämnda universitet hafva motsvarat förväntningarna,

synas dock mycket tvifvelaktiga. Och då de uppgifter, som åt en

dylik plenarförsamling skulle kunna tänkas anförtrodda, mycket val

kunna öfverlämnas åt en sådan representation som det af komitén

föreslagna universitetsrådet, har komitén icke funnit sig ega giltiga

skäl till att för något fall föreslå införandet af nämnda institution.

Komiténs förslag i förevarande ämne är emellertid icke byggdt

allenast på de öfverväganden, hvilka ofvan framlagts. Det är äfäfven

grundadt på insikten om de brister, hvilka den nuvarande

organisationen i och för sig företer. 1876 års statuter ha numera

så länge tillämpats, att man hunnit om densamma förvärfva tillräcklig

erfarenhet. Fullt rättfärdigadt torde det omdömet vara, att

för handläggning af de akademiska ärendena eu större apparat

tages i anspråk, än som är nödvändigt. Åtskilliga ärenden äro

af den beskaffenhet, att man ej med fog kan påstå, att de kräfva

handläggning af eu större församling. Universitetet i Upsala besitter

för närvarande 35 ordinarie professurer, universitetet i Lund

30. För den händelse samtliga dessa ämbeten äro med innehafvare

besatta och af dessa bestridas, skall alltså det större konsi
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Vpsala och Lund. 73

storhet vid det förra universitetet bestå af 35, vid det senare af 30

ledamöter. Det kan ej vara lämpligt och öfverensstämmande med

goda administrativa principer att åt församlingar af sådan storlek

öfverlämna förvaltningsärenden af mindre vikt. Sådana ärenden

blifva raskare och åtminstone lika väl handlagda af ett mindre

kollegium. De äro icke af den mera svårlösta natur, att deras pröfning

fordrar den garanti, som det större antalet kan erbjuda, och

ej heller är det vid dem fråga om åtgärder af mera genomgripande

betydelse för universitetet.

Hvad åter angår universitetets mera betydelsefulla angelägenheter,

träder den synpunkten i förgrunden, att den trygghet för eu

allsidigare utredning och- belysning, som ligger i behandlingen af

en församling, i hvilken de olika fakulteterna och sektionerna äro

representerade med ett flertal ledamöter, icke bör eftergifvas. Hit

höra framför allt sådana frågor, som vare sig röra organisationen

af eller de allmänna grunderna för universitetets undervisning eller

vetenskapliga verksamhet i (ifrigt eller ock afse mera ingripande

åtgärder angående universitetets ekonomi. Härjämte kommer i betraktande,

att i den mån nu antydda frågor ej ankomma på universitetets

eget slutliga afgörande, dess mening svårligen kan med

tillräcklig styrka göra sig hos högre myndighet gällande, om den utgår

från ett fåtaligt förvaltningskollegium och icke från en större

universitetsförsamling. Denna senare synpunkt kan för hvar och

en, hvilken i likhet med komitén finner principen om universitetets

själfstyrelse böra såsom på det innerligaste förbunden med

själfva universitetsidén upprätthållas, ej annat än väga tungt i

vågskålen. Men med allt erkännande af de nu framhållna synpunkterna,

kan man dock ej med rätta anse, att hänsynen till dem

betingar ifrågavarande ärendens handläggning af församlingar så

manstarka som de större konsistorierna. Det torde ej gärna af

någon kunna förnekas, att dessa kollegiers nuvarande sammansättning

tager i anspråk ett större antal universitetslärare, än nödigt

är. Utöfver eu viss gräns utgör icke ett högre medlemsantal någon

borgen för en bättre eller med mera berättigade anspråk på att

beaktas framträdande pröfning. Fasthellre måste erkännas, att ett

öfverflödigt stort medlemsantal tynger och försvårar ärendenas hand
10
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i XJpsala och Lund.

läggning samt fördröjer deras afgörande. Erfarenheten torde, hvad

ansvar de större konsistorierna, hafva bekräftat detta omdöme.

Genom att, efter att hvad nu är antydt, för administrationen

af universitetets angelägenheter, ej blott de mindre betydande utan

ock de viktigare, anlita ett större antal universitetslärare än nödigt,

innebär den nuvarande konsistorieinrättningen ett ej ringa slöseri

med tid och arbete. På administrativa göromål går kraft förlorad,

som till gagn för det allmänna kunde användas på de egentliga

universitetsuppgifterna, undervisning och vetenskaplig forskning.

Det ofvan anförda gifver vid handen, att komitén bland de akademiska

ärenden, som skola utgöra föremål för kollegial behandling,

trott sig höra göra skillnad emellan tvänne kategorier, den ena

omfattande de ärenden, som man, i stort sedt, skulle kunna beteckna

såsom föremål för universitetets lagstiftningsarbete, den andra omfattande

sådana ärenden, som mera äro hänförliga till den löpande

förvaltningen. Ingendera af dem kräfver för sin handläggning ett

kollegium af samma storlek som consistorium majus, men den förra

gruppen bör dock icke hänvisas till ett af endast några få ledamöter

bestående kollegium. Vid sådant förhållande har komitén

haft att taga under öfvervägande tvänne utvägar: antingen att med

upphäfvande af de båda nuvarande konsistorierna föreslå inrättandet

af ett enda kollegium, större än consistorium minus men mindre

än consistorium majus, eller ock att bibehålla tvänne kollegier, ett

mindre, motsvarande consistorium minus, och ett större, sammansatt af

flere universitetslärare, om ock ej lika mångtaligt som consistorium

majus. Det förra alternativet har emot sig, att det för att vinna

den yttre enkelhet, som en förvaltningsorganisation, den där omfattar

ett enda kollegium, erbjuder, låter af hänsyn till den mindre

gruppen af viktigare ärenden hela den stora massan af mindre viktiga

handläggas af ett kollegium, som är manstarkare än dessa

senare ärendens natur betingar. Detta alternativ hemfaller sålunda

delvis under samma kritik som den nuvarande organisationen. En

hjälp häremot kunde man vilja söka däri, att man föreskref, att

kollegiet, som för vanliga fall skulle bestå af några få ledamöter,

i viktigare ärenden efter faststälda grunder skulle till medlemsantalet

förstärkas. Men detta vore i själfva verket att uppgifva prin
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 75

cipen om ett enda kollegium och öfvergå till principen om tvänne,

och den yttre enkelhet, som skulle vara den förras hufvudsakligaste

fördel, ginge förlorad. Det kan äfven allvarligt ifrågasättas, om

en styrelse och förvaltningsorganisation med ett enda kollegium,

som hade att öfvertaga samtliga de uppgifter, hvilka nu åligga de

båda konsistorierna, läte sig utan men för universitetet genomföra.

Man må härvid erinra sig, att vid universitetsreformen år 1852

arbetsbördan ansågs böra, för att ej tynga för mycket, fördelas på

tvänne konsistorier, och sedan dess ha universiteten varit stadda i

en kraftig, ännu fortgående utveckling.

I betraktande af hvad sålunda blifvit framhållet, har koinitén

ansett sig böra stanna vid det senare af de båda ofvan angifna alternativen,

enligt hvilket tvänne kollegier böra bibehållas. Med

denna anordning blir hvarje kategori af ärenden delaktig af den

pröfning, som dess egen beskaffenhet betingar.

En blick tillbaka på den lämnade historiken visar, att utvecklingen

vid våra universitet gått ut på att förminska den större

universitetsförsamlingens förrättningsområde och att reducera denna

till att omfatta endast betydelsefullare ärenden. Komiténs förslag

betecknar ett steg vidare i samma riktning, jämte det att i sammanhang

därmed reglerna för den större församlingens sammansättning

förändras. Förslaget bryter ej våldsamt med det bestående

utan ansluter sig därtill så nära, som på utvecklingens nuvarande

stadium och med hänsyn till förändrade universitetsförhållanden är

möjligt.

Sedan härmed de allmänna synpunkterna för denna afdelning

af förslaget framhållits, öfvergår komitén till att något närmare redogöra

för dess hufvuddrag. Denna redogörelse afser af de tre centrala

kollegier, som förslaget upptager, endast universitetsrådet och

det akademiska konsistoriet, hvilka motsvara de nuvarande större

och mindre konsistorierna, men icke drätselnämnden. Någon förändring

i hvad gällande statuter innehålla om drätselnämnden är

icke afsedd i vidare mån, än som följer af föreslagna förändringar

i andra delar af statuterna.

Till eu början må uppmärksamheten fästas på de namn, hvarmed

de här ifrågavarande kollegierna i förslaget betecknats. För

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Mot iver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

det större kollegiet har komitén icke bibehållit benämningen ”det

större konsistoriet” utan valt namnet ”universitetsrådet”. Då detta

kollegium i anseende till såväl kompetens som sammansättning har

en väsentligen annan karaktär än det nuvarande större konsistoriet,

har det ej synts komiténs flertal lämpligt att bibehålla det gamla namnet,

Vid valet emellan de nya namn, som kunde ifrågakomma, har

den af komitén antagna benämningen föredragits framför sådana mera

främmande uttryck som ”det akademiska kollegiet” eller ”deri akademiska

senaten”. — Åt den mindre församlingen har gifvits namnet

”det akademiska konsistoriet”. Då denna församling skall hafva

karaktären af ett förvaltande kollegium och dess kompetens såsom

sådant omfatta dels de ärenden, som nu ankomma på det mindre

konsistoriet, och dels vissa frågor, som nu äro hänvisade till det

större, synes uttrycket lämpligen ansluta sig till det bestående.

Vidkommande de närmare reglerna för kompetensfördelningen

mellan universitetetsrådet och det akademiska konsistoriet framgår

af den föregående framställningen, att komiténs förslag går ut på

att till behandling af det förra kollegiet endast hänvisa de viktigaste

ärendena. Det skall nu tillses, livilka af de ärenden, som

enligt gällande statuter åligga consistorium majus, böra dit hänföras.

§ 33, som angifver det större konsistoriets kompetensområde,

kan efter sitt innehåll uppdelas i tre moment: först säges i allmänhet,

att konsistoriet skall hafva inseende och vård om alla

universitetets angelägenheter, därefter uppräknas vissa särskilda

åligganden och slutligen hänvisas till andra stadganden i statuterna.

I den sålunda gifna ordningen skall förevarande spörsmål

här upptagas till besvarande.

Meningen med det nämnda allmänna uttalandet i § 33 torde

hafva varit att åt det större konsistoriet förbehålla ett slags öfverinseende

öfver samtliga universitetsangelägenheter, utan att dock

lagstiftaren därför tänkt sig, att häraf skulle följa någon förpliktelse

eller rätt för konsistoriet att handlägga och pröfva alla slags

ärenden. Då emellertid en sådan tillämpning af stadgandet låter

tänka sig, och då den skulle stå i strid med den karaktär, som

universitetsrådet afsetts skola ega, har komitén ansett ifrågavarande

i sig själ!'' tämligen oklara uttalande böra utgå, detta så

s. 77 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 77

mycket mera, som öfverinseendet enligt § 7 är kanslern tillerkändt.

Bland det större konsistoriets i § 3B särskilt angifna åligganden

namnes först att ”upprätthålla den akademiska disciplinen”.

Hvad härmed afses, är ej fullt tydligt. Samma uttryck förekommer

redan i § 33 af 1852 års statuter och har därifrån influtit

i de gällande. Det kan svårligen åsyfta universitetets disciplinära

myndighet öfver de studerande, ty denna handhafves af consistorium

minus enligt § 38 h Ej heller borde kunna antagas, att

därmed betecknas konsistoriets rätt att till rannsakning och dom

upptaga mål angående fel och försummelser i ämbetet af universitetets

lärare eller öfriga ämbets- och tjänstemän, ty därom stadgas

särskildt i § 34. Det skulle således blott återstå, att tolka uttrycket

så, som om det afsåg en — jämte domsrätten enligt § 34

— konsistoriet tillkommande disciplinär myndighet öfver universitetets

funktionärer. Denna tolkning vinner stöd af hvad de till

grund för senare universitetsförfattningar liggande konstitutionerna

i kap. 3 innehålla. Och denna betydelse har tillagts uttrycket i

1874 års komitébetänkande. Här föreslogs att så väl upprätthållandet

af den akademiska disciplinen som domsrätten öfver fel och

försummelser i ämbetet skulle — jämte handhafvandet af den disciplinära

myndigheten öfver de studerande —- tillkomma consistorium

minus; §§ 36 och 37. I motiverna (sid. 8) sades, att ”upprätthållandet

af den akademiska disciplinen, hvad universitetets lärare

och tjänstemän angår, har synts komitén kunna till delegationen

öfverlåtas i sammanhang med öfverflyttandet dit af domaremakten”.

Men emot sistnämnda tolkning kan å andra sidan anföras, att den

författning, som senast reglerade universitetens domsrätt, nämligen

Kongl. Förordn. angående upphäfvande af samma domsrätt den 2

April 1852, ådagalägger, att lagstiftaren då ej tänkt sig, att de

större konsistorierna skulle ega någon sådan särskild disciplinarmakt,

som nu är i fråga. Det stadgas nämligen, att den enligt 1

1 I § 49 talas emellertid om rektors ”upprätthållande af den akademiska

disciplinen”, och här torde med all säkerhet uttrycket afse den disciplinära

myndigheten öfver de studerande.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

tidigare föreskrifter universiteten tillkommande domsrätt skall upphöra,

utom hvad angår dels disciplinarmyndigheten öfver de studerande

och dels den domsrätt, som jämlikt § 34 i statuterna 1 förbehålles

universitetskonsistorierna. Och om man anser nu ifrågasatta

tolkning vara den riktiga, måste man fråga sig, hvilken omfattning

konsistoriets ifrågavarande disciplinarmakt oger, Indika disciplinära

åtgärder den ställer till konsistoriets förfogande. Då statuterna

lika litet som någon annan författning härom något innehålla,

är denna konsistoriets befogenhet, om den nu verkligen finnes,

i realiteten betydelselös.

På grund af hvad nu blifvit utreda har komitén icke i sitt

förslag upptagit någon passus, som motsvarar den ifrågavarande i

§ 33 af gällande statuter. Det torde ock få anses öfverflödigt att

tillägga något af universitetskollegierna en sådan disciplinarmakt,

som nu afses. I lindrigare fall kan enligt §§ 10 och 27 i förslaget,

hvilka motsvara §§ 11 och 48 i gällande statuter, dels kans
lern

erinra om begångna fel och försummelser samt anbefalla rättelse

och dels rektor erinra om noggrant uppfyllande af tjänsteplikter;

i svårare fall bör åtal väckas inför behörigt forum.

Det större konsistoriet skall vidare enligt § 33 behandla förslag

till nya instruktioner, reglementen eller andra allmänna föreskrifter

och anordningar rörande universitetet, dess lärda verksamhet,

inrättningar, hushållning och drätsel. De ärenden, som här

äro i fråga, finner komitén vara af beskaffenhet att böra handläggas

af det större kollegiet, universitetsrådet. Ja, det är närmast

med tanke på deras vikt och betydelse som den nya organisationen

föreslagits skola omfatta jämväl ett större kollegium. Öfver sådana

frågor som förslag till nya statuter, till omgestaltning af examensväsendet,

till omreglering af stipendieinrättningen m. ti. bör ett större

antal professorer yttra sig än de få, som bilda det nuvarande mindre

konsistoriet eller den i förslaget upptagna konsistoriella församlingen.

Det större konsistoriets tredje åliggande enligt § 33 är att

upprätta förslag till lärareämbetens och andra tjänsters återbesät- 1

1 Här afses § 34 i 1852 års statuter, hvilken § är lika med § 34 i gällande

statuter.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 79

tande. Redogörelsen och motiveringen för hvad komitén härutinnan

föreslagit, tillhöra en annan de] af motiverna.

Det större konsistoriet har ytterligare att förvalta och utdela

de universitetet gifna stipendier, där ej särskildt är annorlunda förordnadt.

Med afseende härå vill komitén erinra om, att redan

1874 års komitébetänkande föreslagit, § 36, att consistorium minus

skulle i stället för, såsom enligt 1852 års statuter, consistorium

majus förvalta och utdela de universitetet gifna stipendier, där ej

särskildt vore annorlunda förordnadt. I sammanhang härmed innehöll

1874 års förslag, § 33, eu föreskrift om, att vid stipendiers

utdelning vederbörande inspektörer, hvar för sitt stipendium, skulle

egi;i säte och stämma i consistorium minus''. I motiverna yttrades

härom (sid. 8), att ”komitén ansett förvaltningen och utdelningen

af stipendierna kunna till delegationen öfverflyttas, hvilket icke torde

medföra någon olägenhet, då vederbörande inspectores stipendiorum

vid stipendiernas utdelning skulle jämlikt förslagets § 33, hvar för

sitt stipendium, ega säte och stämma i delegationen, och då man

måste antaga, att de för sådant ändamål skola i regeln vid dylika

ärendens handläggning delegationens sammanträde öfvervara.” Den

tanke, som sålunda uttalades redan år 1874, har komitén nu återupptagit.

Jämte det stipendieärendena förlagts till det akademiska

konsistoriet, har stadgats, att vid handläggning af sådant ärende

inspektor för stipendiet skall hafva säte och stämma i konsistoriet.

Regeln om stipendieärendenas handläggning i konsistoriet skall

dock endast gälla, där ej särskildt är annorlunda föreskrifvet. Beträffande

docentstipendierna äro särskilda bestämmelser gifna, på

sätt närmare är utredt i den afdelning af betänkandet, som handlar

om dessa stipendier. I hvad mån det i öfrigt kan vara lämpligt

att stadga undantag från nämnda regel och möjligen hänvisa

fråga om utdelning af stipendium till universitetsrådet, beror på eu pröfning

af de särskilda stipendiernas ändamål och de bestämmelser

angående desamma, som i stiftelseurkunderna äro gifna. I hvarje

fall ha i statutförslaget icke lämpligen kunnat upptagas sådana

undantagsstadganden. På universitetsmyndigheterna själfva bör det

ankomma att. väcka fråga härom.

§ 33 i gällande statuter hänvisar slutligen, såsom förut är

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

antydt, till annorstädes i statuterna gifna bestämmelser. I det följande

skall komitén upptaga till granskning de sålunda i statuterna

omförmiilta viktigare fall, i hvilka det större konsistoriet fått

sig något ålagdt. I öfrigt måste hänvisas till motiveringen för de

särskilda §§:na i statutförslaget.

Början göres med det fall, som omnämnes omedelbart efter §

33 nämligen i § 34. Sistnämnda § innehåller, att det större konsistoriet

skall ega till rannsakning och dom upptaga fel och försummelser

i ämbetet, som begås af universitetets lärare eller öfriga

ämbets- och tjänstemän samt därvid förfara på sätt i allmän lag

och särskilda författningar är stadgadt. En blick på den åt universiteten

lämnade domsrättens historik torde här vara på sin

plats ''.

Den akademiska jurisdiktionen i vidsträcktare mening säges i

1851 års betänkande (sid. 32) hafva omfattat dessa olika områden:

den allmänna civila och kriminella jurisdiktionen, den inspektiva

öfver lärare och tjänstemän vidkommande ämbetsplikterna, den disciplinära

öfver lärjungarne, den ekonomiska förvaltningen och universitetets

medverksamhet uti universitetsstadens ekonomi- och politiförvaltning.

Den allmänna civila och kriminella jurisdiktionens

upphäfvande föreslogs i nämnda betänkande, och i öfverensstämmelse

härmed affattades 1852 års statuter. Beträffande det större konsistoriets

domsrätt i mål angående ämbetsfel af universitetets lärare samt

öfriga ämbets- och tjänstemän framhölls i 1851 års betänkande till

stöd för dess bibehållande (sid. 44 f.), att denna jurisdiktion icke kunde

betraktas så, som egde den sin grund endast uti lagarna för den akademiska

jurisdiktionen i allmänhet, den öfverensstämde tvärtom med

de allmänna grunder, enligt hvilka lagstiftningen reglerat domsrätten

i hithörande frågor vid andra kollegiala förvaltningsverk, till

bevis hvarför citerades 10: 26 Rätteg. B. Det framhölls vidare,

att ämbetsfel af universitetslärare och tjänstemän noggrannast i första

hand pröfvades af konsistorium. Ifrågavarande domsrätt blef i enlighet

med dessa åsikter i 1852 års statuter öfverlåten åt consi
o

1

1 En vidlyftigare utredning angående den akademiska jurisdictionen är

lämnad i 1851 års betänkande, sid. 9 ff.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 81

storium majus, § 34. I den samtidigt med statuterna utfärdade

Kongl. Förordn. angående upphäfvande af universitetens domsrätt

stadgades ock, såsom ofvan redan är antydt, att denna skulle upphöra,

utom nvad anginge dels disciplinarmyndigheten öfver de studerande

och dels den domsrätt öfver ämbets- och tjänstemän, som

i § 34 af statuterna vore konsistorierna förbehållen.

I 1874 års betänkande ifrågasattes icke att fråntaga universiteten

sistnämnda domsrätt, men den förändringen föreslogs, att

consistorium minus skulle i stället för consistorium majus fungera

såsom domstol. Den föreslagna förändringen kom emellertid i gällande

statuter icke till stånd.

Den genomgripande omgestaltning af konsistorieorganisationen,

som förslaget åsyftar, har föranledt komitén att taga i öfvervägande

jämväl frågan, huruvida universitetens domsrätt öfver sina egna

funktionärer förtjänar att bibehållas. Det har synts komitén, som

om inga fullgiltiga skäl härför förelåge. Ej lärer det med fog

kunna påstås, att ifrågavarande mål blifva grundligare utredda eller

riktigare afgjorda vid universitetskollegierna än vid de allmänna

domstolarna. Snarare får väl medgifvas, att det större konsistoriet

icke besitter några särskilda förutsättningar för att fungera såsom

domstol, och det kan ej antagas, att något af de kollegier, som

förslaget upptager, härutinnan skulle intaga en annan ställning.

Hvad tidigare till stöd för denna jurisdiktion anförts, eller att

dess bibehållande vore rättfärdigadt ”såsom en följd af grundsatsen

om dom af likar öfver likar” (se sid. 10 i 1851 års betänkande),

lärer ej numera, då en annan uppfattning om statsmakt

och rättskipning trängt igenom, kunna tillmätas någon betydelse.

Yiktigare vore invändningen, att denna jurisdiktion är oumbärlig

för den s. k. akademiska friheten (se sid. 10 i nyss citerade

betänkande), så framt denna invändning vore riktig. Men detta

kan ej medgifvas. Begreppet ”akademisk frihet” kan på utvecklingens

nuvarande stadium ej göra anspråk på godkännande, i den

mån det afser annat än läro- och forskningsfrihet. Denna är ett

oundgängligt villkor för universitetets förmåga att rätt fullgöra sin

uppgift i samhället, och de institut, hvaraf den är beroende, få icke

tillspillogifvas. Den är emellertid icke beroende af, huruvida åtal

il

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

mot universitetslärarne för fel eller försummelse i ämbetet i första

instans pröfvas af ett universitetskollegium eller af en allmän domstol.

Framhållas må, att frågan endast gäller pröfningen i första

instans. Enligt gällande statuter, som härutinnan äro lika med

1852 års, fullföljes talan mot det större konsistoriets utslag i ifrågavarande

mål till vederbörande hofrätt, § 180, och domsrätten tillkommer

således endast i första hand universitetet själf. Ett upphäfvande

af universitetets ifrågavarande domsrätt innebär följaktligen

blott, att jämväl den första pröfningen skall tillhöra de allmänna

domstolarna. Det riktiga synes komitén vara, att denna

pröfning, så vidt rörer de lärare och andra universitetsfunktionärer,

som utnämnas af Kong! Maj:t, tillkommer hofrätt såsom första instans,

medan samma pröfning beträffande öfrige universitetstjänstemän

åligger i första hand allmän underrätt.

På nu anförda skäl föreslår komitén, att den i § 84 af gällande

statuter universiteten tillerkända domsrätt måtte upphöra. I

enlighet med sin uppfattning härutinnan har komitén i sitt förslag

uteslutit bestämmelsen om denna domsrätt.

Det större konsistoriet har enligt §§ 40, 42, 35 och 162 till

åliggande att välja rektor och prorektor äfvensom ledamöter i de

båda mindre centrala kollegierna, det mindre konsistoriet och drätselnämnden.

Enligt förslagets §§ 19, 20, 45 och 172 skall denna

valrätt öfverflyttas på universitetsrådet. Samma skäl, som tala för,

att utseendet af ledamöter i nämnda båda kollegier för närvarande

tillkommer det större konsistoriet, kunna åberopas till stöd för att

låta universitetsrådet utse ledamöter i det akademiska konsistoriet

och i drätselnämnden. Hvad beträffar valet af rektor och prorektor,

så har, enligt hvad redan är antydt, från de e. o. professorernas

sida framstälts yrkande om, att dem tillerkännes rätt att deltaga

i dessa val. Komitén har på sådan grund, och då dessutom

förslaget förutsätter upphäfvandet af skillnaden emellan de båda professorskategorierna,

icke kunnat underlåta att särskildt taga i öfvervägande,

huruvida icke åtminstone ifrågavarande val borde uppdragas

åt en plenarförsamling, bestående af samtlige professorer.

Komitén har dock icke ansett sig böra förorda detta. Det finnes

icke någon anledning att antaga, det professorerna in pleno skulle

s. 83 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 83

utöfva valrätten bättre, än det större konsistoriet hittills gjort eller

åt universitetsrådet, till livilket i förslaget valrätten hänvisats, kan

förväntas. Partiväsen och valagitation skulle snarare få tillfälle

att göra sig gällande, om den väljande korporationen utgjordes af

hela professorskåren.

Till det större konsistoriets allra viktigaste åligganden hör

enligt den nuvarande ordningen dess befattning med tjänstetillsättningarna,

särskildt lärarebefattningarnas tillsättande. Genomgår man

statuternas kap. 7, finner man, att åtskilliga mer eller mindre viktiga

åtgärder härutinnan ankomma på det större konsistoriet. På

grunder, för Indika redogöres i en annan afdelning af motiverna,

bär komitén föreslagit, att af de vid universitetet varande kollegiala

myndigheterna ingen annan än vederbörande fakultet eller

sektion skall handlägga ärenden, som afse själfva tillsättandet

af lärarebefattningarna. Upprättandet af förslag till bibliotekariebefattningarna,

som nu åligger det större konsistoriet, har kom i ten

ansett böra öfverlåtas åt en för sådant ändamål i hvarje särskildt

fall bildad nämnd. Öfriga befordringsärenden, som enligt §§ 88

och 90 tillhöra det större konsistoriet, har i förslaget tilldelats universitetsrådet.

Enligt § 114 skall det större konsistoriet yttra sig i frågor

om ändring i läroämnenas fördelning emellan olika professurer

eller om öfverflyttning till eu professur af de till annan hörande

läroämnen. I § 124 af förslaget har komitén lämnat föreskrifter

angående dessa frågor samt de därmed närbesläktade om närmare

bestämmande af någon lärarebefattnings ämnesomfång eller af förhållandet

emellan olika till befattningen hörande ämnen. Det har

ålagts universitetsrådet att i dessa ärenden afgifva yttrande. De

äro af den stora betydelse för universitetet i dess helhet, att de

ansetts böra vara föremål för pröfning af den större universitetsförsamlingen,

i hvilken ett flertal representanter för hvarje fakultet

har säte och stämma.

De ärenden angående universitetets ekonomiska förvaltning och

drätselverk, Indika enligt §§ 1GG och 169 utgöra föremål för det

större konsistoriets pröfning, skola enligt motsvarande stadgande!!,

i förslaget, §§ 176 och 179, pröfva^ af universitetsrådet. Dessa

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

ärenden angå ämnen af den vikt, att den större församlingen synes

böra därom yttra sig.

Härmed har komitén hufvudsakligen angifvit området för universitetsrådets

verksamhet. Hvad förslaget härom innehåller, torde

ådagalägga, att komitén vidhållit den ofvan uppstälda principen att

begränsa universitetsrådets kompetens till universitetets allra viktigaste

angelägenheter.

Det akademiska konsistoriets förrättningsområde enligt förslaget

kan i allmänhet sägas utgöras af dels de ärenden, som nu

handläggas af det mindre konsistoriet, och dels de ärenden, hvilka

för närvarande tillhöra det större konsistoriet och hvilka hvarken

öfverflyttats till universitetsrådet eller gjorts till föremål för andra

särskilda bestämmelser. Beträffande förstberörda grupp af ärenden

innefattar emellertid förslaget en förändring af den nuvarande kompetensfördelningen,

i ty att i några af dem afgörandet öfverlämnats

åt rektor ensam. Detta har skett i fråga om utfärdande af akademiskt

vittnesbörd för lärare in. fl.; inskrifning af studerande, då

det företedda sedebetyget ej är tillfredsställande; stadfästelse af nationsinspektorsval;

rätt för ograduerad studerande, som varit från

universitetet frånvarande, att åter varda såsom student inskrifven;

upprättande af föreläsningskatalog; samt fördelning af göromålen

emellan vaktbetjente — §§ 39, 100, 105, 111, 122 och 179 i gällande

statuter samt §§ 29, 110, 115, 121, 133 och 189 i förslaget.

I sammanhang därmed att i nämnda fall beslutanderätten öfverlåtits

åt rektor, har komitén ansett sig böra föreslå det stadgande,

som förekommer i 2:dra stycket af § 34 och innehåller, att

konsistoriet skall upptaga och afgöra de ärenden, livilkas afgörande

ankommer på rektor ensam, men hvilka af honom till konsistoriet

hänskjutas. De frågor, öfver hvilka rektor eger ensam besluta, äro

i allmänhet af den enkla beskaffenhet, att afgörandet ej kan vålla

någon svårighet. Men undantagsvis kan förhållandet vara ett annat,

och för dessa undantagsfall har komitén ansett ifrågavarande stadgande

böra finnas.

De allmänna grunderna för de föreslagna bestämmelserna angående

universitetsrådets och det akademiska konsistoriets sammansättning

skola härefter belysas.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 85

Hvad först angår universitetsrådet, har man enligt § 35 i förslaget

att skilja mellan sådana ledamöter, som i alla ärenden, och

sådana, som endast i ärenden af viss beskaffenhet skola hafva säte

och stämma i universitetsrådet.

De förres ledamotsskap beror antingen därpå, att de vid universitetet

inneha en ställning, med hvilken ledamotsskapet är förenad!,

eller ock på val. Dessa ledamöter äro med andra ord antingen

själfskrifne eller valde. Själfskrifne äro rektor, prorektor

och de fem dekanerna, alltså sju ledamöter; de öfrigc skola väljas

pa det sätt, att hvarje fakultet eller sektion med slutna sedlar inom

sig utser ett i förhållande till antalet professurer inom fakulteten

eller sektionen stående antal ledamöter, nämligen eu ledamot fin’

hvarje fullt eller påbörjadt femtal professurer. Antalet professurer

är för närvarande: vid universitetet i Upsala, inom den teologiska

fakulteten 8, inom den juridiska 8, inom den medicinska 14, inom

humanistiska sektionen 18 och inom matematisk-naturvetenskapliga

sektionen 14; samt vid universitetet i Lund, inom den teologiska

fakulteten 6, inom den juridiska 7, inom den medicinska 12, inom

humanistiska sektionen 14 och inom matematisk-naturvetenskapliga

sektionen 10. Efter nyssnämnda grund för bestämmandet af antalet

valde ledamöter skola följaktligen under nuvarande förhållanden

utses: vid universitetet i Upsala 14 ledamöter, nämligen af den

teologiska fakulteten 2, af den juridiska 2, af den medicinska 3,

af humanistiska sektionen 4 och af matematisk-naturvetenskapliga

sektionen 3; samt vid universitetet i Lund 12 ledamöter, nämligen

af den teologiska fakulteten 2, af den juridiska 2, af den medicinska

3, åt humanistiska sektionen 3 och af matematisk-naturvetenskapliga

sektionen 2. Sammanlagda antalet välde och själfskrifne

ledamöter i universitetsrådet skall alltså, med det nuvarande antalet

professurer, komma att utgöra vid universitetet i Upsala 21 och

vid universitetet i Lund 19.

Att rektor och prorektor böra vara själfskrifne ledamöter af

universitetsrådet, torde ej behöfva närmare motiveras. Dekanernas

själfskrifvenhet beror därpå, att de såsom ledare af arbetet, hvar

och en inom sin fakultet eller sektion, bäst hafva kännedom om de

därstädes handlagda ärendena, hvadan deras ledamotskap i univer
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

sitetsrådet ej kan annat än lända till båtnad för behandlingen af

de frågor rörande undervisningen eller universitetets vetenskapliga

verksamhet i öfrigt, hvilka i universitetsrådet förekomma.

Då universitetsrådets sammansättning grundats på, förutom

själfskrifvenhet, val, har ett hufvudsyfte varit att möjliggöra, det

de universitetslärare, hvilka besitta mest intresse och duglighet för

administrativa värf, erhålla plats i detta kollegium.

I fråga om reglerna för universitetsrådets sammansättning må

för öfrigt påpekas, att det för ärendenas behandling i fakulteterna

och sektionerna är af gagn, att ett flertal af deras ledamöter ha

tillfälle att taga kännedom om andra universitetsangelägenheter och

deltaga i handläggningen af frågor af mera allmänt universitetsintresse.

Och genom bestämmelsen, att antalet valda representanter

för hvarje fakultet eller sektion skall stå i förhållande till antalet

professurer, vinnes en, efter komiténs åsikt, rättvis fördelning emellan

de särskilda fakulteterna eller sektionerna.

Beträffande den tidslängd, under hvilken ledamöterna i universitetsrådet

skola däri göra tjänst, framgår af förslagets bestämmelser,

att tjänstgöringstiden är för eu kategori åt ledamöter 1 år

och för de öfriga — frånsedt förlängning genom omval — 3

år. Den förra kategorien utgöres af dekanerna, i det att dekanatsperioden

varar l år. Af de öfriga ledamöterna äro rektor och

prorektor utsedde att i sådan egenskap fungera under 3 år och

skola följaktligen under lika lång tid hafva plats i universitetsrådet.

För de valde ledamöterna har den tid, som valet afser, bestämts

till 3 år. — Genom dessa föreskrifter tillgodoses de båda

synpunkter, som härvid kräfva beaktande: nödvändigheten af dels

stabilitet och dels växling. För stabiliteten är sörjdt både därigenom,

att funktionsperioden bestämts så lång som till 3 år, och därigenom,

att denna period, ehuru för alla de valde lika lång, dock ej skall

utlöpa samtidigt för dem alla; i detta senare syfte har bland öfvergångsstadgandena

upptagits en bestämmelse om, att hvarje fakultets

eller sektions första gången utsedde representanter skola successivt

utträda ur universitetsrådet. Yäxlingen i universitetsrådet framgår

af de årligen återkommande valen och det årligen skeende ombytet

af dekan er.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 87

I § 35 af förslaget har föreskrifvits, att i ekonomiska mål

räntmästaren, i ärenden, som angå biblioteket, bibliotekarien, samt

i ärenden, som röra någon af de i första punkten af § 167 omförmälta

vetenskapliga institutioner, institutionsföreståndaren skola

hafva säte och stämma i universitetsrådet. Vidkommande räntmästarens

och bibliotekariens ledamotsskap är stadgandet öfverensstämmande

med hvad som enligt § 21 nu gäller för det större konsistoriet.

Däremot bar stadgandet i hvad det afser institutionsföreståndare,

ej någon motsvarighet i gällande statuter, som i stället

blott innehålla den allmänna bestämmelsen, § 30, att det större

konsistoriet ej får fatta beslut rörande någon stiftelse eller inrättning,

innan föreståndaren blifvit börd. Samma skäl, som tala för

att räntmästaren och bibliotekarien i de inom deras förrättningsområde

fallande ärenden ärö ledamöter af uni versi tetsrådet, ha synts

koinitén böra föranleda, att i ärenden, som röra de vetenskapliga

institutionerna, hvilkas föreståndare bekläda professorsämbete, desse

föreståndare erhålla plats i universitetsrådet. De torde bättre kunna

företräda sina institutioners intressen, om dem lämnas rätt att i

öfverläggningar och beslut taga del, än om de endast få tillfälle

att afgifva ett skriftligt yttrande.

De föreslagna bestämmelserna angående det akademiska konsistoriets

sammansättning innehålla i likhet med § 35 af gällande

statuter, att konsistoriet skall bestå af rektor, prorektor och en representant

för hvarje fakultet eller sektion. Konsistoriet torde med

denna sammansättning väl fylla sin uppgift att vara universitetets

egentliga förvaltande kollegium. — I konsistoriet skola dessutom i

samma fall, som detta beträffande universitetsrådet är föreslaget,

räntmästaren, bibliotekarien och vissa institutionsföreståndare vara

ledamöter, hvarjämte, på sätt redan är antydt, i sammanhang med

stipendieärendenas hänvisande till ifrågavarande kollegium föreslagits,

att stipendieinspektorerna skola, hvar för sitt stipendium,

hafva plats i konsistoriet.

Hvad förevarande kapitel af förslaget i (ifrigt innehåller om

det akademiska konsistoriet, är öfverensstämmande med gällande

stadgande!! om det mindre konsistoriet. Särskilt må blott påpekas,

att den i nuvarande § 35 förekommande föreskriften om successiv

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

afgång af det mindre konsistoriets valde ledamöter liar sin motsvarighet

i förslaget; men den bestämmelse, som fullföljer detta

syfte, har, såsom i verkligheten varande af blott öfvergångsnatur, i

förslaget fått sin plats bland öfvergångsstadgandena.

Vid de särskilda §§ i detta kapitel torde endast följande behöfva

anmärkas.

§ 38. I § 24 af gällande statuter stadgas, att det större konsistoriet

ej må handlägga något ärende, utan att minst sju ojäfvige

ledamöter äro tillstädes. Det har synts komitén, som om för beslutmässighet

i universitetsrådet borde fordras ett högre antal. Grunden

är den, att universitetsrådet är ämnadt att vara en universitetets

representation för de stora frågornas behandling, och från

denna synpunkt sedt bör ifrågavarande antal ej sättas för lågt. I

förevarande § har därför fordrats mer än halfva antalet ledamöter.

§ 41. Bestämmande för den ordning, hvari ledamöterna taga

plats i det större konsistoriet, är enligt § 23 i stat. dagen, då en

hvar först erhållit ordinarie professorsämbete vid någotdera universitetet.

§ 9 af stadgarna för karolinska institutet låter däremot

ordningen inom lärarekollegiet vara beroende af dagen, då ledamot

först erhållit professorsämbete vare sig vid institutet eller vid någon

af de medicinska fakulteterna. Då reciprocitetsprineipen tydligtvis

bör i förevarande afseende iakttagas, har i denna § af förslaget

ett stadgande härom intagits.

§ 42. De i första stycket af denna § afsedda stiftelser och

inrättningar äro, såsom en jämförelse med § 167 gifver vid handen,

sådana, som ej höra till viss vetenskap. Då dessa institutioner

i allmänhet ej torde ega samma betydelse för universitetet som

de till viss vetenskap hörande, och då föreståndarne ej behöfva bekläda

professorsämbete, har det ej synts komiténs flertal nödvändigt

eller lämpligt att lämna dessa föreståndare tillträde till universitetsrådet,

utan har det blott föreskrifvits, att utlåtande skall från dem

eller eventuellt från andra angifna personer inhämtas.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 89

Utlåtande angående de till viss vetenskap hörande institutionerna

skall, enligt 2:dra stycket af förevarande §, inhämtas från

föreståndarne eller eventuellt från andre angifna personer, då de

förre, som enligt § 35 ega i ärenden angående institutionerna säte

och stämma i universitetsrådet, äro förhindrade att därstädes siginfinna.

§ 43. Enligt nu gällande §§ 31 och 32 är det medgifvet

ledamot af det större konsistoriet, som är af laga förfall hindrad

att infinna sig vid konsistoriets sammanträde, att insända skriftligt

yttrande i vid sammanträdet förekommande ärende. Denna befogenhet

har komiten funnit böra bibehållas, dock att ärenden angående

val ansetts böra undantagas.

§ 48. Då den domsrätt, som nu enligt § 34 tillkommer det

större konsistoriet, ej funnit rum i förslaget, ha ock de i §§ 26,

28 och 29 af gällande statuter förekommande stadganden om afläggande

af domareed, afhörande af vittnen och omröstning in. in.

kunnat ur förslaget uteslutas, så vidt de ega sammanhang med

nämnda domsrätt. Men med hänsyn till den i förslaget konsistoriet

förbehållna disciplinära myndigheten öfver de studerande ha samma

stadganden synts för konsistoriets del erforderliga, och ha de på

denna grund upptagits i förevarande §.

§ 27 i gällande statuter lämnar vissa föreskrifter om hvad

rektor har att såsom ordförande göra äfvensom om rätt för konsistorieledamot

att väcka förslag. Dessa föreskrifter ha såsom öfverfiödiga

i förslaget uteslutits. VI.

VI.

Fakulteterna.

Beträffande de särskilda §§ i detta kap. må till belysning och

motivering af däri förefintliga olikheter med bestämmelserna i motsvarande

kap. af gällande statuter följande anmärkas.

§ 50. 1 första punkten af denna § har komiten velat tydli
gare,

än som skett i gällande § 54, framhålla, att fakulteten, fattad

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

som ett beslutande kollegium, består allenast af de till densamma

hörande professorer, hvaremot fakultetsbegreppet, om man tager hänsyn

till fakultetens vetenskapliga verksamhetsområde, har en vidsträcktare

omfattning, så att, på sätt ock af gällande § 53 liksom

af § 49 i förslaget framgår, till fakulteten räknas samtlige lärare

i ämnen, livilka falla inom nämnda område.

Enligt andra punkten i förevarande § skall den inbördes ordningen

emellan fakultetsledamöterna bestämmas efter dagen för utnämning

till professor vid någotdera universitetet eller karolinska

institutet. Samma bestämmelse är förut i förslaget gifven beträffande

ordningen i konsistoriet, och samma skäl, som där talar för

stadgandet, eger äfven här giltighet.

§ 51. Denna § innehåller i sak detsamma som nuvarande §

55, men den formella affattning^! har undergått förändring. Den

nya formuleringen har hufvudsakligen afsett att aflägsna den oegentlighet,

som vidlåder § 55 därutinnan, att dekanatet å ena sidan

bestämts skola gå i tur emellan fakultetens eller sektionens ledamöter

och å andra sidan säges bero på val.

§ 53. Här må påpekas, att universitetsrådet i §:n föreslagits

skola för de däri angifna fall träda i stället för det större konsistoriet,

som för enahanda fall nämnes i nuvarande § 57.

§ 55. I gällande § 59 göres beträffande krafvet på det för

beslutmässighet erforderliga antal närvarande ledamöter skillnad

emellan de tre första fakulteterna å ena, samt filosofiska fakulteten

och dess båda sektioner, å andra sidan. Denna skillnad har synts

komitén icke numera hafva fog för sig. För samtliga fakulteter

och sektioner har förty samma stadgande här föreslagits skola gälla,

och har detta ansetts lämpligen kunna erhålla det innehåll, som

förevarande § af förslaget angifver.

Beträffande sättet för adjunktion har komitén ansett, att sådant

förordnande, i likhet med hvad nu är föreskrifvet, bör kunna i

regeln meddelas af dekanus. Allenast i några viktigare ärenden

torde, till vinnande af säkerhet för att ej obehöriga intressen få vid

valet af adjunkt göra sig gällande, förordnandet böra bero på fakultetens

resp. sektionens förslag och konsistoriets afgörande. Dessa

ärenden äro de, som afse tillsättande af lärarebefattning, såsom för
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 91

slag till sakkunnige och utseende af ledamöter i befordringsnämnden.

Ett liknande stadgande är redan i gällande § 59 gifvet för

det särskilda fall, att adjunktion ifrågakommer, då fakultet eller

sektion skall afgifva utlåtande om deras vetenskapliga förtjänst, som

sökt ledigt lärareämbete.

§ 56. Denna § innehåller tvänne undantag från regeln orh

vikaries befogenhet att i frågor, som omedelbart beröra den af honom

företrädda vetenskaps intresse, hafva säte och stämma i fakulteten

eller sektionen. Det ena af dessa undantag afser ärende angående

anställande af docent i ämne, som vikarien företräder. Detta

undantag är motiveradt däraf, att man i ett sådant ärende ej alltid

kan förvänta ett fullt opartiskt bedömande från vikariens sida; vikariens

deltagande i ärende af denna beskaffenhet synes därför

höra bero på särskild, af konsistoriet meddelad adjunktion. Detsamma

har ock ansetts böra gälla i fråga om de ärenden, hvilka

afse tillsättande af lärarebefattning.

§ 61. De åligganden beträffande tillsättande af lärarebefattningar,

som enligt statuterna för universiteten tillkomma fakulteter

och sektioner, hafva naturligen endast afseende å lärarebefattningarna

vid universiteten själfva. Enligt den af komitén föreslagna befordringsordningen

skall emellertid medicinska fakulteten vid hvartdera

universitetet äfven vidtaga vissa åtgärder, som afse tillsättande af

lärarebefattningarna vid karolinska institutet. Bestämmelserna därom

hafva sin plats i stadgarna för institutet. Men om dessa bestämmelser

har en erinran i statuterna icke bort saknas, och denna erinran

har intagits i förevarande §.

VII.

Lärareämbetens och tjänsters tillsättande, tjänstledighet

och vikariat.

Beträffande kapitelrubriken fäster komitén uppmärksamheten

på, att i denna upptagits orden: ”tjänstledighet och vikariat”, hvilka

icke förekomma i rubriken till motsvarande kapitel i gällande sta
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Vpsala och Lund.

tuter. Tillägget har gjorts för att fullständigt angifva kapitlets

innehåll, och har rubriken därigenom blifvit lika lydande med

öfverskriften till 6:te kapitlet i stadgarna för karolinska institutet.

T fråga om de i detta kapitel i förslaget upptagna stadganden,

Indika röra lärarebefattningarnas tillsättande, har komitén ansett

sig böra först i en allmän framställning redogöra för förslagets hufvudgrunder

och därefter vid de särskilda §§:na göra de anmärkningar,

hvartill hvarje §:s innehåll gifver anledning. Då lärarebefattningarna

äro af tvänne väsentligen olika slag, å ena sidan de

fasta befattningarna, professurer, laborators- och observatorsbefattningar,

samt å andra sidan docenturer, och då de principer, enligt

liv lka de förra tillsättas, i åtskilliga afseenden äio af annan art än de,

som böra göras gällande vid förordnandet af docenter, fördelar sig

den allmänna framställningen på tvänne afdelningar, af hvilka den

ena angår de fasta lärarebefattningarna och den andra docenturerna.

1.

Om tillsättande af professurer och andra fasta

lärarebefattningar.

Det nuvarande akademiska befordringsväsendet hvilar på grunder,

som lagts genom konstitutionerna. Dessa gamla författningar

innehöllo emellertid blott ofullständiga och oklara bestämmelser rörande

förfaringssättet vid lärarebefattningars tillsättande, (kap. YIII).

Inom viss tid efter det professur blifvit ledig, skulle fakultetens

ledamöter sammanträda för att nämna lämplig efterträdare, och

skulle hvarje fakultetsledamot därvid uppgifva hvem han ansåge

böra komma i åtanke. Prokanslern och det större konsistoriet hade

därefter att taga i öfvervägande, hvilken af de nämnde vore skickligast

till professuren, eller om någon annan borde erhålla företrädet.

eller jämte dem föreslås. Den eller de sålunda nämnde

skulle aflägga prof på skicklighet, och de, hvilkas prof godkändes,

anmäldes med prokanslers och rektors förord (cum commendatione)

s. 93 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 93

hos kanslern, som öfverlämnade ärendet till Kongl. Maj:t, på det

att den för skickligast förklarade måtte varda i ämbetet stadfäst.

Konstitutionernas befordringsordning utvecklades till större fullständighet

och bestämdhet genom åtskilliga, tid efter annan af

Kongl. Maj:t och kanslererna utfärdade stadganden; bland annat

lämnades föreskrifter om professurs ledigförklarande och om viss

ansökningstid. Hvad sålunda blifvit gällande sammanfördes och

preciserades i 1852 års statuter, som hufvudsakligen innehöllo följande.

Sedan sökande till ledigt professorsämbete inom föreskrifven

tid anmält sig, utsatte det större konsistoriet eu tid af högst tre

månader, inom hvilken det stod sökande öppet att genom lärdomsprof

ytterligare ådagalägga sin skicklighet; denna tid, som, därest

den utgick under ferier, utsträcktes till utgången af första månaden

af följande läsetermin, kunde konsistoriet på begäran af sökande,

som visade giltiga skäl, förlänga med ytterligare tre månader. Efter

tilländalupen proftid öfverlämnades handlingarna till den fakultet,

inom hvilken ämbetet var ledigt. Fakulteten skulle därefter, så

fort ske kunde, företaga befordringsärendet till pröfning, och hade

därvid fakultetens ledamöter att hvar för sig afgifva utlåtande öfver

de disputations- och föreläsningsprof, som sökande aflagt, och därefter

med hänsyn till så väl nämnda lärdomsprof, där sådana egt

rum, som de vetenskapliga arbeten, skrifter och andra lärdomsbevis,

sökande företett, på anförda skäl afgifva bestämdt yttrande, huruvida

sökande, en eller flere, ansåges till ämbetet skicklige eller icke.

Ärendet gick därefter till det större konsistoriet, hvars samtlig^ ledamöter

skulle hvar för sig dels yttra sig om hvarje sökandes skicklighet,

dels då flere sökande funnos, på anförda grunder dem emellan

anställa bestämd jämförelse och dels på förslag uppföra trenne

sökande i den ordning, hvari de ansågos förtjänte att till ämbetet

nämnas. Efter konsistoriet yttrade sig prokansler och kansler, hvarefter

ärendet öfverlämnades till Kong]. Maj:t. — Jämte tillsättning

efter ansökan i nu nämnd ordning medgåfvo 1852 års statuter

tillsättning utan ansökan: genom kallelse. Fakulteten egde nämligen

rätt att, ehvad sökande funnes eller icke, hos det större konsistoriet

på uppgifna grunder till det lediga ämbetet anmäla män,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i ZJpsala och Lund.

som gjort sig kända för utmärkt skicklighet i den vetenskap, hvarom

var fråga. Konsistoriet egde ock själf rätt att efter fakultetens

hörande väcka kallelseförslag.

Befordringsreglerna i 1852 års statuter bibehöllo universiteten

vid det synnerligen mäktiga inflytande på lärarekårens rekrytering,

som redan konstitutionerna tillerkänt dem. Yid sitt bedömande åt

professorsaspiranternas skicklighet och vid jämförelse dem emellan

både Kongl. Maj:t ej andra med anspråk på sakkunskap framträdande

uttalanden att hålla sig till än de, som afgifvits åt fakultet

och konsistorium. Men dessa yttranden voro ingalunda alltid egnade

att lämna någon tillförlitlig ledning för den utnämnande myndigheten.

Konsistorium kunde ofta nog ej anses besitta erforderlig

sakkunskap och skulle dock ej blott i andra hand bedöma sökandes

kompetens utan till och med i första hand afgöra frågan om den

inbördes ordningen emellan flere sökande. Och äfven fakulteten,

som utgjorde första instans för pröfning af kompetensen i och för sig,

kunde ej med visshet antagas sluta inom sig tillräcklig sakkunskap;

framför allt var detta fallet med filosofiska fakulteten, inom hvars

verksamhetsområde folio vetenskapsgrenar, som med hvarandra egde

föga sammanhang. — Jämväl från en annan sida sedt lämnade den

i 1852 års statuter antagna befordringsordningen rum för befogade

anmärkningar. Ej blott förmågan att rätt bedöma sökandes vetenskapliga

förtjänster kunde saknas, det var, då den egentliga kompetenspröfningen

uteslutande låg i händerna på myndigheterna vid

den högskola, där befattningen skulle tillsättas, fara värdt, att pröfningen

ej alltid skedde med full opartiskhet gentemot sökande, som

voro denna högskola främmande.

Från nu antydda synpunkter påkallades en reform af den i

1852 års statuter antagna befordringsordningen. Yid högskolorna

var man ock ense om behofvet af en sådan och om den riktning,

hvari den borde gå. Det gälde att träffa garantier för en sakkunnig

och fullt opartisk pröfning af sökandes förtjänster. Genom nådigt

bref af den 31 oktober 1873 anbefalde Kongl. Maj.t kanslersämbetet

att efter vederbörandes hörande inkomma med underdånigt

förslag till, bland annat, sådan ändring i universitetstatuterna att

vid tillsättande af lediga professorsämbeten sökandes vetenskapliga

s. 95 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 95

förtjänst och ådagalagda skicklighet för det sökta ämbetet måtte

af sakkunnige män blifva bedömda. På hemställan af kanslersämbetet

uppdrog Kong!. Maj:t sedermera åt eu komité att afgifva

de genom omförmälta nådiga bref infordrade förslag. Denna komité

afgaf den 12 Oktober 1874 förslag till statuter för universiteten

jämte betänkande med motiver. Någon tvekan om nödvändigheten

af ändrade befordringsregler uttalades icke af komitén. Tvärtom ansåg

den sig kunna förklara, att om ock olika meningar kunde finnas

rörande behofvet och gagnet af förändringar i universitetsstatuterna

för öfrigt, med full säkerhet dock kunde antagas, att blott

en mening i detta hänseende vore rådande i fråga om de stadgande^

som anginge tillsättandet af de akademiska lärareämbetena.

Till stöd för behofvet af en reform i denna del framhöll komitén

hvad ofvan blifvit antydt angående bristen på sakkunskap hos

fakultet och konsistorium vid den pröfning, som ålåg dessa myndigheter.

Denna brist ville komitén fylla genom att föreskrifva,

att fakultet resp. sektion skulle, innan den själ!'' företog befordringsärendet

till pröfning, utse sakkunnige i det eller de ämnen, som

det lediga ämbetet omfattade, och att desse skulle afgifva ett förberedande

utlåtande till ledning för fakulteten eller sektionen. Hvad

komitén sålunda föreslagit, blef lag genom nu gällande statuter, för

hvilkas befordringsregler härefter skall i hufvudsakliga delar redogöras.

Hvad först angår grunderna för lärarebefattningars tillsättande

innehålla statuterna en allmän bestämmelse (§ 66), enligt hvilken

vid förslag ej andra grunder få afses eller åberopas än graden af

ådagalagd vetenskaplig skicklighet hos de sökande, utan så är att

skickligheten hos tvänne eller flere sökande pröfvas lika, då ock

tjänsteålder må tagas i öfvervägande. Denna bestämmelse utvecklas

närmare genom de föreskrifter i statuterna (§§ 76 och 77), som

angifva, å hvad fakultet resp. sektion samt konsistorium böra fästa

afseende vid sin pröfning af befordringsärende.

Vidkommande själfva tillsättningsproceduren har man att skilja

mellan tillsättning genom kallelse och tillsättning efter ansökan.

Till kallelse kan antingen fakultet resp. sektion eller ock det

större konsistoriet taga initiativet. Någon viss tid för kallelsefrågas

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Vpsala och Lund.

väckande af konsistoriet är ej föreskrifven; särskilt må anmärkas,

att det ej behöfver ske, innan ämbetet förklarats ledigt.

Då icke någonsin förekommit, att lärareämbete tillsatts genom

kallelse på konsistoriets initiativ, kan detta befordringssätt såsom

saknande praktisk betydelse i det följande lämnas å sido. — Fakultet

resp. sektion, som vill väcka fråga om kallelse, bar att

göra detta inom en månad efter det ämbetet blifvit ledigt. För att

ett af fakultets- eller sektionsledamot framstäldt sådant förslag skall

anses antaget af fakulteteten eller sektionen, fordras, att minst två

tredjedelar af dess ledamöter förena sig därom. Öfver förslaget

yttra sig det större konsistoriet, prokansler och kansler, hvarefter

ärendet öfverlämnas till Kongl. Maj:t.

Om fakultet resp. sektion ej inom föreskrifven tid väckt fråga

om kallelse, beslutar konsistoriet, att ämbetet skall kungöras ledigt

med sextio dagars ansökningstid, räknad från det kungörelsen första

gången varit i tidningarna införd. Ansökningar ingifvas till det

större konsistoriet och samtidigt eller, där sökande så för godt finner,

senare men före utgången af utsatt proftid inlämnas de lärdomsbetyg,

utgifna lärda arbeten och skrifter äfvensom andra handlingar

och bevis, med hvilka sökande vill styrka sin skicklighet

och förtjänst. Proftid, eller tid, ”inom hvilken det står sökande

öppet att genom lärdomsprof ytterligare ådagalägga sin skicklighet,”

utsättes oberoende af huruvida någon sökande därom framställer

begäran; för att sådan tid oj skall ifrågakomma, förutsättes tvärtom,

att samtlige sökande förklara sig icke vilja aflägga ytterligare lärdomsprof.

I fråga om proftidens längd och förlängning af den

först utsatta tiden, äro bestämmelserna hufvudsakligen desamma

som de förut angifna, redan i 1852 års statuter förefintliga; förändringen

inskränker sig till, att det nu är stadgadt, att om proftiden

skulle komma att utlöpa under ferier eller före den trettionde

dagen af därpå följande läsetermin, den må till nämnda

dag utsträckas. Efter tilländalupen proftid öfverlämnas handlingarna

till vederbörande fakultet eller sektion. Innan denna myndighet

företager befordringsärendet till pröfning, skall den utse minst

tre i det eller de läroämnen, som det lediga ämbetet omfattar, sakkunnige

ledamöter, Indika hafva att inkomma med förberedande

o 7

s. 97 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 97

skriftligt utlåtande angående hvarje sökandes skicklighet till ämbetet

och, där de sökande äro flere, dessutom angående den ordning,

i hvilken de anses därtill skicklige. Finner sig fakulteten

eller sektionen för erhållande af erforderligt antal sakkunnige ledamöter

behöfva adjunktion, skall det större konsistoriet, på fakultetens

eller sektionens förslag, utse den eller de män inom

eller utom universitetet, med Indika förstärkning för ändamålet

bör ega rum.

Af den affattning, som stadgandena angående sakkunniges

utseende erhållit, framgår, att man tänkt sig den sakkunniga pröfningen

förlagd inom fakulteten eller sektionen; där i denna ej sitta

minst tre med erforderlig sakkunskap utrustade ledamöter, som

kunna utses, skall adjunktion ega rum. Meningen är alltså icke,

att de sakkunnige skola utgöra en kommission utom fakulteten eller

sektionen, utan de skola såsom ordinarie eller adjungerade ledamöter

af denna afgifva sitt på särskild sakkunskap grundade omdöme.

Motiverna till § 76 i statuterna ställa riktigheten af denna uppfattning

utom allt tvifvel (sidd. 15 och 16 i det ofvan omförmälta

komitébetänkandet af år 1874). I realiteten måste emellertid, detta

oaktadt, de sakkunnige anses snarast hafva antagit karaktären af

en särskild kommission, som oberoende af fakulteten eller sektionen

förrättar sin granskning af de sökandes arbeten och skrifter.

Sedan de sakkunnige afgifvit sitt utlåtande — någon viss

tid därför är ej föreskrifven — företager fakulteten eller sektionen

å dag, som vid ett föregående sammanträde blifvit bestämd, befordringsärendet

till behandling. Därvid skola samtlige ledamöter

hvar för sig afgifva yttrande om de af sökande aflagda disputations-

och föreläsningsprof samt därefter med hänsyn till såväl dessa

prof som åberopade vetenskapliga arbeten, skrifter och andra lärdomsbevis,

Indika sökande företett, bestämdt utlåta sig om ej blott,

huruvida sökande, en eller flere, anses till ämbetet skicklige, utan

äfven, där de äro flere, om den enes företräde framför den andre.

Adjungerad ledamot må i denna fakultetens eller sektionens slutliga

behandling af befordringsärendet taga del, och han eger, där han

ej är tillstädes, insända skriftligt yttrande öfver de prof och bevis,

som lian, ehuru frånvarande, kan bedöma.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Vpsala och Lund.

Härefter vidtager konsistoriets befattning med befordringsärendet.

Det yttrande, som hvarje konsistorieledamot har att afgifva,

skall innefatta dels ett omdöme om hvarje sökandes skicklighet till

ämbetet dels eu jämförelse mellan olika sökande och dels förslagssättning,

hvarvid trenne kompetente sökande, om så många äro,

uppföras å förslag i den ordning, hvari de anses förtjänte att nämnas.

Genom sammanräkning af de särskilda förslagsrösterna upprättas

efter vissa bestämda grunder konsistoriets förslag.

Efter konsistoriet yttra sig prokansler och kansler, innan ärendet

till sist af Kongl. Maj:t afgöres.

Slutligen återstår att nämna, det rätt till anförande af besvär

öfver konsistoriets beslut i befordringsärenden medgifvits. Besvären

anföras, då fråga är om professorsämbete, hos Kongl. Maj:t inom

trettio dagar efter det konsistoriets beslut genom anslag tillkännagifvits.

Statuterna innehålla ej några bestämmelser rörande tillsättande

af laborators- och observatorsbefattningar. Men samma regler, som,

enligt hvad ofvan är angifvet, gälla med afseende å professorsämbeten,

tillämpas äfven i fråga om nämnda befattningar med den skillnad,

som följer däraf, att kanslersämbetet är utnämnande myndighet.

Nu gällande statuter ha tillämpats sedan den 1 Januari 1877.

Under den tid, som sedan dess förflutit, har tillsättning af lärarebefattningar

enligt statuternas bestämmelser egt rum så ofta, att

deras förtjänster och brister hunnit till fullo träda i dagen. Det

torde böra erkännas, att man i befordringsordningen förstått inlägga

ganska goda garantier för rättvisa befordringar. Genom sakkunnisrinstitufionen

har man — vid tillsättandet af lärarebefattningar

i vanlig ordning eller efter ansökan — velat tillgodose behofvet

af eu sakförståndig pröfning af sökandes vetenskapligt litterära förtjänster

och därigenom gjort det möjligt för den vetenskapliga forskningen

att komma till sin fulla rätt. Den behandling, som befordringsärendena

undergå, kan öfver hufvud ej tadlas för bristande

eTundlisdiet. Vid densamma äro före ärendets öfverlämnande till

O o

Kongl. Maj:t flere olika myndigheter verksamma, vid tillsättande

efter ansökan icke mindre än fem, nämligen sakkunnige, fakultet

resp. sektion, det större konsistoriet, prokansler och kansler. Då

s. 99 Kontrollera mot PDF

Motioer till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 99

dessa yttra sig, den ena efter den andra, och hvarje efterföljande

kontrollerar det resultat, hvartill den föregående konnnit, tyckes

säkerheten för att den mest förtjänte slutligen blir nämnd, vara

ganska betryggande.

Detta oaktadt råder vid högskolorna och inom de kretsar, som

stå dem nära, långt ifrån någon tillfredsställelse med det nuvarande

befordringsväsendet. Den öfvertygelse]! har tvärtom allt mera

stadgat sig, att eu reform är af behofvet påkallad, och beträffande

ingen del af statuterna är man så allmänt enig om nödvändigheten

af en förändring som beträffande den ifrågavarande. Emot befordringsordningen

i stort sedt torde ock med rätta kunna anmärkas,

att den i några afseenden icke lämnar alla önskliga garantier för

befordringarnas rättvisa, och att den i allt fäll använder en allt

för tung samt ej nog lugnt och snabbt fungerande apparat.

Hvad särskildt angår förfarandets omständlighet, är svårt att

bestrida, det den tid, som i allmänhet åtgår för att besätta en ledig

universitetslärarebefattning, är oskäligt lång. Förhållandena vid

högskolorna äro härutinnan utan motsvarighet inom andra områden

för statens verksamhet. Några siffror torde förtjäna anföras till

belysning af det nu sagda. De äro grundade på uppgifter, som

komitén förskaffat sig angående de lärarebefattningar, som under

tiden från och med början af September månad 1886 till och med

utgången af år 1899 tillsatts vid de båda universiteten.

Vid universitetet i Upsala har under denna tidsperiod efter

ansökan tillsatts fyrtiotre professorsämbeten förutom den med öfverläkarebefattningen

vid Upsala hospital förenade e. o. professuren i

psykiatri, för hvars tillsättande särskilda bestämmelser äro gifna.

Af dessa fall torde kunna bortses från fem, i livilka tiden för tillsättningen

varierat emellan tre och två tredjedels samt omkring

åtta år, beroende därpå att platsen måst i brist på kompetent sökande

mer än en gång ledigförklaras eller att med ledigförklarandet

fått anstå i afbidan på att annan professur blefve tillsatt. Hvad

angår öfriga trettioåtta fall, i livilka samtliga den tid, som förflutit

från det ämbetet blifvit ledigt, till dess utnämning skett, icke uppgått

till tre år, så har denna period öfverstigit två och ett hälft

år i tre fall och två år i nio fall, af livilka dock i tre ämbetets

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

ledigförklarande föregåtts af någon förberedande åtgärd, såsom dess

ombildning eller bestämmande af dess omfattning. I fjorton fall

har tillsättningsperioden öfverstigit ett och ett hälft år och i åtta

fall ett år; i tre af sistberörda fall har ledigförklarandet föregåtts

åt förberedande åtgärd. Slutligen har ifrågavarande period utgjort

i ett fall ett år och i tre fall resp. omkring nio, sju och sju månader.

I dessa sistnämnda fall har speciinenstid ej varit utsatt.

Under ofvannämnda tidrymd ha vid universitetet i Upsala i

ansökningsväg tillsatts sex laborators- och observatorsbefattningar.

Bortser man från tre af dessa fall, i hvilka tillsättningen uppehållits

af förberedande åtgärder eller brist på sökande, har för tjänstens

besättande åtgått resp. omkring två år en månad, ett år nio

månader och nio månader.

Vid universitetet i Lund har under perioden från början af

September månad 1886 till och med utgången af år 1899 efter

ansökan tillsatts tjugosex professurer. Frånräkna^ man tre fall,

i hvilka professur stått ledig längre än fyra år af brist på kompetent

sökande eller i afbidan på tillsättande af annan professur,

återstå tjugotre fall. Af dessa har i ett fall ledigheten varat öfver

tre år, i två fall öfver två och ett hälft år och i fyra fall öfver

två år, dock att i sex af dessa fäll antingen något förberedande

beslut fattats eller kallelseförslag väckts men ej ledt till utnämning.

I tio fall, hvaraf allenast i ett förberedande åtgärd vidtagits, har tillsättningen

kräft öfver ett och ett hälft år och i sex fäll öfver ett år.

Tre laborators- och observatorsbefattningar ha vid universitetet

i Lund under ifrågavarande tidrymd efter ansökan tillsatts

och har därför åtgått resp. omkring två år fem månader, ett år

fem månader och ett år fyra månader.

Vill man fälla ett rättvist omdöme om befordringsordningen

från synpunkten af dess snabbhet, får man ej förbise, att enligt

sakens egen natur tillsättningen af en akademisk lärarebefattning

erbjuder större vanskligheter och därför ock krafvel’ längre tid än

tillsättningen af de flesta andra statstjänster. Detta beror på befordringsgrundernas

beskaffenhet. Vid tillsättningen af en universitetslärarebefattning

gäller det att ingå i pröfning af förtjänster,

hvilka icke framgå af en med lätthet verkstäld granskning af före
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 101

tedd meritförteckning. Pröfningen af dessa förtjänster är fasthellre

svår och tidsödande. Men med allt erkännande häraf, kan man ej

undgå att finna brister vidlåda eu befordringsordning, enligt hvilken

en tillsättning ytterst sällan försiggår på kortare tid än ett år och

ofta kräfver vida längre tid. De långvariga vakanserna nödvändiggöra

långvariga vikariat, hvilka åtminstone i sådana fall, i hvilka

vikarien ej blir ordinarie innehafvare af den lediga lärarebefattningen,

utöfva ett menligt inflytande på undervisningens jämna och

ostörda gång och på stabiliteten i fråga om examensfordringar.

Hufvudsyftemålen för en reform af befordringsordningen framgå

af hvad ofvan blifvit anfördt. Det gäller att finna regler, som på

samma gång gifva ökad säkerhet för befordringarnas rättvisa samt

främja tillsättningsförfarandets lugna och snabba fortgång. Uppgifterna

torde i viss mån stå i strid med hvarandra, och med hänsyn

härtill är det akademiska befordringsväsendets reformerande

förbundet med så betydande svårigheter, att det näppeligen är möjligt

finna ett system, som är i alla delar fullt tillfredsställande.

Då komitén härefter går att redogöra för hufvudgrunderna försitt

förslag till befordringsordning, sker det, såsom naturligt är, i

anslutning till gällande stadgande!) och på basis af en närmare

undersökning af de moment i det bestående, som betinga dess förtjänster

eller brister. Först skola befordringsgrunderna göras till

föremål för undersökning, därefter frågan om de åtgärder, som böra

föregå lärarebefattningarnas tillsättande, beröras och slutligen förfärandet

vid tillsättningen behandlas, därvid skillnad göres emellan

tillsättning genom kallelse och tillsättning efter ansökan.

De grunder, efter hvilka eu universitetslärarebefattning bör tillsättas,

framgå däraf, att högskolans uppgift är tvåfaldig: den skall

(>j mindre befrämja och vara ett organ för vetenskaplig forskning

än äfven utgöra en anstalt för den högre undervisningen. För anställning

måste alltså fordras ej blott förmåga af vetenskapligt arbete

utan äfven duglighet såsom lärare. Det senare villkoret får

ej förbises för det förra. Man har nog ej rätt att påstå, det sådant

afsetts i gällande statuter. Då det i § 66 säges, att vid förslag

ej andra grunder få afses och åberopas än graden af ådagalagd

vetenskaplig skicklighet hos de sökande, har uttrycket ”veten
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

skaplig skicklighet” helt säkert ej åsyftat att från beaktande utesluta

läraredugligheten. Detta framgår af eu jämförelse mellan å

ena sidan § 66 samt å andra sidan §§76 och 77. Enligt § 76

skola fakultetsledamöterna afgifva yttrande öfver de disputationsoch

föreläsningsprof, som sökande aflagt, och vid sitt bedömande af

sökandes kompetens äfvensom vid jämförelsen mellan flere sökande

fästa afseende å, bland annat, dessa prof. Då profven tjäna till och

äro afsedda att ådagalägga äfven lärareskicklighet, är tydligt, att

denna sida vid fakultetens eller sektionens behandling af befordringsärendet

ej får förbises. Ännu klarare framgår detta af § 77,

som bland de omständigheter, på hvilka konsistoriets ledamöter skola

grunda sin jämförelse mellan olika sökande och därmed äfven sin

förslagssättning, uppräknar ej allenast fullgjorda lärdomsprof d. v. s.

disputations- och föreläsningsprof, utan äfven förut ådagalagd lärareverksamhet.

De akademiska myndigheterna torde emellertid vid sin tillämpning

af statuterna ofta ha tolkat uttrycket vetenskaplig skicklighet

så, som om därmed afsåges allenast eller dock i vida öfvervägande

grad genom författareskap ådagalagd förmåga af vetenskaplig produktion,

och däraf har blifvit följden, att man underskattat läraredugligheten.

Då komitén hyllar den ofvan angifna uppfattningen,

att högskolans tvåfaldiga uppgift betingar hos de vid densamma

anstälde lärarne kompetens i motsvarande två afseenden, är det

uppenbart, att komitén finner en sådan ändring af statuternas allmänna

föreskrift om befordringsgrunderna påkallad, att hvarje anledning

till tvekan om lärareduglighetens betydelse undanrödjes.

Vid sidan om kompetensen såsom vetenskapsidkare har därför i

förslaget kompetensen såsom lärare framhållits.

Eu konsekvens af komiténs uppfattning om tillbörligheten af,

att vid befordringar hänsyn tages till lärareförmågan, är, att mera

vikt än hittills måste läggas på de prof, som tjena till att ådagalägga

nämnda förmåga. För de stadganden, som med afseende

härå föreslagits, skall redogöras i motiveringen till den §, som

handlar om profven.

Innan åtgärder vidtagas för tillsättande af ledig lärarebefattning,

böra uppkomna frågor af förberedande natur vara afgjorda.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund. 103

Det kapitel af gällande statuter, som handlar om lärareämbetens

tillsättande, innehåller icke något direkt stadgande härom, om ock

den allmänna bestämmelsen i § 83 angående uppskof med besättande

af e. o. professur kan åberopas, då fråga är om något beslut,

som bör föregå sådan professurs tillsättande. Om nämnda

bestämmelse äfvensom om det andra i ifrågavarande kapitel af statuterna

förekommande stadgande, § 68, som medgifver uppskof med

tillsättning af professur, skall blifva tal i den speciella motiveringen

till detta kapitel af komiténs förslag.

En föreskrift, som omedelbart rörer en åtgärd af förberedande

natur, är gifven i statuternas § 114 och afser ändring i läroämnenas

fördelning emellan de särskilda professurerna eller öfverflyttning

till eu professur af de till en annan hörande läroämnen.

Tydligt är, att därest förslag i sådant hänseende blifvit väckt, med

åtgärder till besättande af ledig professur, som af förslaget beröres,

bör anstå, till dess beslut i anledning af detsamma meddelats, och

i de fall, i hvilka §:n hittills tillämpats, har ock detta iakttagits.

Att denna föreskrift icke fått sin plats i kapitlet om lärarebefattningarnas

tillsättande utan i kapitlet om undervisningen, har sina

goda grunder. En åtgärd af ifrågavarande beskaffenhet Tiar sin

betydelse med hänsyn till undervisningens lämpliga anordnande och

hör därför enligt sin innebörd till den afdelning af statuterna, som

närmare reglerar undervisningen. Och härtill kommer, att ändringar

och jämkningar i fördelningen af läroämnen mellan olika professurer

ingalunda nödvändigt måste företagas under vakanser.

Tvärtom böra dessa frågor om möjligt vara afgjorda, innan ledighet

i lärarebefattning, som häraf beröres, uppkommit. Träffas afgörande^

medan lärarebefattningen är besatt, kan det träda i verksamhet

genast efter inträffad ledighet, men får därmed anstå, till

dess ledighet uppkommit, blir följden ett ofta långvarigt dröjsmål

med den lediga befattningens tillsättande, och det låter äfven tänka

sig, att intressen af mera personlig art fä tillfälle att spela in vid

frågans behandling. — Komitén har på nu anförda skäl dels i

det kapitel af sitt förslag, som handlar om undervisningen, upptagit

eu mot § 114 svarande bestämmelse, hvari uttryckligen framhållits,

att den ifrågavarande åtgärden bör om möjligt vidtagas

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Vpsala och Lund

före inträffad ledighet, och dels i förevarande kapitel, som innehåller

hefordringsordningen, erinrat, att innan väckt fråga af den

beskaffenhet, som nyssberörda bestämmelse angifver, blifvit afgjord,

åtgärder till besättande af ledigt professorsämbete icke må vidtagas.

Ett spörsmål, som för tillsättande af en akademisk lärarebefattning

är af mycket stor vikt, angår befattningens ämnesomfång

eller, där med densamma äro förenade flere ämnen, förhållandet

dem emellan, särskild! med afseende därå, hvilketdera af ämnena

är att anse såsom lmfvndämne. All oklarhet härutinnan bör vara

undanröjd, innan det skrides till befattningens tillsättande. De

svårigheter och den vidtgående meningsskiljaktighet, som ofta i de

akademiska befordringsärendena yppa sig, bero ej sällan därpå, att

det är ovisst, hvad lärarebefattningen egentligen omfattar, eller på

hvilket af flere ämnen vid bedömandet af sökandes kompetens hufvudvikten

skall läggas. Hade dylik ovisshet varit genom eu i vederbörlig

ordning meddelad förklaring aflägsnad, skulle tvifvelsutan

i åtskilliga befordringsärenden tillsättningen vållat mindre svårigheter,

än hvad fallet varit. Statuterna innehålla icke någon bestämmelse,

'' som åtminstone direkt hänför sig till ifrågavarande spörsmål,

och måhända har man att häri so anledningen till, att vederbörande

myndigheter vid högskolorna ej alltid, då sådant kunnat

vara behöflig!, påkallat ett afgörande däraf. Det allmänt hållna

stadgandet i § 64, enligt hvilket fakultet eller sektion eger inom

gränsen för sin verksamhet väcka fråga om åtgärd, som afser undervisningens

och studiernas främjande, lämnar emellertid en möjlighet

öppen att väcka och få afgjorda dessa frågor. En uttrycklig

föreskrift torde dock icke böra saknas. Sin rätta plats bär denna

likväl icke bland de bestämmelser, som angå lärarebefattningarnas

tillsättande utan i kapitlet om undervisningen och närmare bestämdt

i omedelbart sammanhang med den ofvan omförmälta bestämmelsen

angående förändring i läroämnenas fördelning emellan professurerna.

Frändskapen emellan de båda bestämmelserna framgår däraf,

att medan den sistnämnda afser professurers begränsning sinsemellan,

den föreskrift, hvarom nu är tal, går ut på att bestämma

eu viss särskild professurs innebörd. Hvad beträffar tiden för väckande

af fråga härom, gäller detsamma, som ofvan blifvit anfördt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. lOo

med afseende å stadgandet i nuvarande § 114. I enlighet med

dessa åsikter har komitén i kapitlet om undervisningen och i samma

§, som omnämner ändring i läroämnenas fördelning, låtit inflyta

ett stadgande i nu ifrågavarande afseende samt i befordringsordningen

framhållit, att fråga af den i berörda stadgande afsedda

art bör vara afgjord, innan åtgärder för lärarebefattnings tillsättande

vidtagas.

Härefter följer i ordningen att redogöra för själfva tillsättningsproceduren

och därvid närmast för tillsättning genom kallelse.

Det nuvarandet förfarandet vid kallelse utmärker sig vid jämförelse

med ansökningsförfarandet genom större enkelhet och snabbhet.

Yid universitetet i Upsala 1 ulfva under perioden från början af

September månad 1886 till och med utgången af år 1899 i tio

fall lärarebefattningar tillsatts genom kallelse; dessutom har i sex

fall enligt det befordringssystem, som omförmäles i Kongl. Dr. den

4 Febr. 1887 angående professurerna i nyeuropeisk lingvistik och

i Kongl. Br. den 20 Mars 1891 angående lärarebefattningarna inom

juridiska fakulteten och vid hvilket §§ 67 och 80 i statuterna iakttagas,

e. o. professor befordrats till ordinarie professor med bibehållande

af sina förra läroämnen. I tre af samtliga dessa sexton

fall har tillsättningsperioden utgjort omkring 2—2 1!2 månader; i

sju fall har för tillsättningen åtgått tre månader eller däröfver

dock mindre än fyra månader; i fem fall bar tillsättningsperioden

varierat mellan fyra och omkring fem månader, hvarvid bör anmärkas,

att i ett af dessa sista fall tillsättningen fördröjts genom besvär

öfver konsistoriets kallelseförslag; och slutligen har i ett fall

nära ett år förflutit emellan ledighet och tillsättning, men har detta

berott därpå, att enligt Kongl. Maj:ts medgifvande med återbesättandet

fått anstå. — Yid universitetet i Lund har under ofvannämnda

tidrymd lärarebefattning tillsatts genom kallelse i elfva

fall, hval jämte i ett fall jämlikt Kongl. Br. den 8 Mars 1895,

som med afseende å professurerna i botanik medgifver uppflyttning

från extra ordinarie till ordinarie professur med iakttagande af

§§ 67 och 80 i statuterna, e. o. professor vunnit befordran till

ordinarie professur. Tillsättningen har tagit i anspråk, i ett af

dessa tolf fall omkring två månader, i åtta fall omkring tre må
14
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

nader, i ett fall fyra månader och i två fall, af Indika dock i det

ena tillsättningen föregåtts af förberedande åtgärd, omkring sex

månader.

Dessa data gifva vid handen, att man från synpunkten af tillsättningarnas

snabbhet ej har anledning till anmärkningar emot

det sätt, hvarpå kallelseproceduren funktionerar. I ett annat afseende

däremot lider denna form för tillsättning, sådan den i gällande

befordringslag är reglerad, af en anmärkningsvärd brist. Den

gifver nämligen ej tillräckligtrygghet mot missbruk, och härutinnan

står denna tillsättningsform efter tillsättningen i vanlig ordning.

Sakkunniginstitutionen har ej funnit användning vid kallelse.

Initiativet därtill utgår från fakultet eller sektion, och sedan det

större konsistoriet, prokansler)! och kanslern yttrat sig, går ärendet

till Kong! M aj:t Särskilda garantier emot obehöriga kallelser liar

man väl velat söka dels däri, att kallelse ej kan komma till stånd,

därest icke minst två tredjedelar af fakultetens eller sektionens

ledamöter förena sig om kallelseförslaget, och dels däri att såsom

villkor uppstälts, att den föreslagne skall vara en vetenskapsman

känd för utmärkt skicklighet. Men berörda bestämmelser gifva

icke fullt tillfredsställande säkerhet för, att ej ensidiga intressen

kunna göra sig gällande. Villkoret: ”känd för utmärkt skicklighet”

är af synnerligen tänjbar natur, och hvad beträffar villkoret om

två tredjedelars pluralitet, så är det i sådana fall, i Indika kallelsen

gäller en vid det egna universitetet fäst eller eljest detsamma

nära stående vetenskapsidkare, ej nog betryggande.

Komiténs åsikter om kallelsen såsom tillsättningsform torde

framgå af hvad redan blifvit antydt. Kallelsen såsom den enklaste

och snabbaste formen bör användas, så ofta det kan ske till

universitetets bästa, och får under denna förutsättning icke betraktas

såsom en undantagsåtgärd, men å andra sidan måste blifva sörjdt

för en tillfredsställande pröfning af, huruvida betingelserna för kallelse

äro för handen, äfven om härigenom befordringarna på denna

väg skulle komma att kräfva något längre tid.

Hvad först angår betingelserna för kallelse, så har genom

den förut nämnda bestämmelsen, att endast en för utmärkt skicklighet

känd vetenskapsman får kallas, denna åtgärd erhållit en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund, 107

undantagslcaraktär. Därigenom uppställas nämligen strängare kompetensvillkor

för kallelse än för utnämning efter ansökan. Det allmänna

bästa fordrar emellertid icke, att någon skillnad göres härutinnan.

Vid kallelse ej mindre än vid tillsättning efter ansökan

skall uppenbarligen full kompetens både med hänsyn till vetenskaplig

förmåga och lärareduglighet föreligga, men ett plus af

kompetens synes ej vara i förra fallet erforderlig^. Däremot finnes

det en annan särskild betingelse, som ej kan eftergifvas, en betingelse,

som icke innebär fordran på ett plus af kompetens, men hvars

iakttagande i många, ja i de flesta fall måste leda därtill, att kallelse

icke kan ifrågakomma, med mindre än att ett kompetensplus verkligen

är för handen. För att en kallelse skall hafva fog för sig, är det

ej tillräckligt, att den kallade är kompetent, han måste otvifvelaktigt

vara mera kompetent än en hvar annan, som, därest platsen förklarades

ledig till ansökning, hade utsikt att komma i åtanke. Fasthåller

man ej härvid, kunna de med kallelsen förbundna förmånerna af enkelhet

och snabbhet lätt köpas på rättvisans bekostnad. Kallelsen

kan missbrukas till att besätta platsen med eu för vederbörande

behaglig person, hvilken, om tillfälle till konkurrens funnes, måhända

skulle komma att stå tillbaka för någon annan sökande.

Fdl huiu stort men för högskolorna det skulle lända, om vanligt

blefve att med anlitande af kallelsen såsom medel utestänga konkurrens,

där sådan skulle kunna gifva befordringsärendet en annan

utgång, inses lätt. Den akademiska banan, i sig oviss och bekymmersam,

skulle pa detta sätt te sig ännu mörkare, och fara

vore, att mången, hvilkens anlag anvisa honom denna bana,

skulle låta sig därifrån afskräcka» samt hellre egna håg och

krafter åt sträfvanden, hvilkas lön vore mindre beroende af andras

godtycke.

Åt den uppfattning, komitén sålunda hyser angående villkoren

för kallelse med afseende å kvalifikationerna hos den kallade, har

i förslaget gifvits uttryck.

Vidkommande härefter den pröfning, som vid kallelse bör ega

rum, och de myndigheter, som härvid böra vara verksamma, torde

till en början vara att taga under öfvervägande, huruvida icke sakkunniginstitutionen

bör komma till användning.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

De skäl, som föranledde sakkunniginstitutionens införande vid

tillsättning efter ansökan, ega fortfarande giltighet, och det kan

efter komiténs förmenande ej ifrågasättas att afskaffa denna institution.

I densamma ligger en mycket god garanti för rättvisa

befordringar, och eu befordringsprocedur, i hvilken pröfning af särskilde

sakkunnige icke inginge såsom ett led, skulle, hur den än

i öfrig! gestaltades, med all sannolikhet komma att i afseende å

säkerheten för ett objektivt riktigt afgörande stå efter det nuvarande

befordringssystemet. Förtroendet för sakkunniginstitutionen

har väl på senare tiden i någon mån rubbats, hvartill eu orsak

varit den meningsskiljaktighet emellan de särskilde sakkunnige,

som i talrika fall framträdt, och som ofta varit så stor, att man endast

med svårighet kunnat af deras yttranden hämta ledning vid bedömandet

af de sökande. Detta förhållande innefattar dock icke tillräckliga

skäl till att utdöma institutionen såsom sådan. Att de sakkunnige

vid sin pröfning komma till olika resultat, är naturligt i betraktande

af föremålet för pröfningen. Sakkunniginstitutionens afskaffande

skulle ganska säkert snart hafva till följd samma missnöje

och klagan öfver de akademiska befordringarna, som förspordes

före tillkomsten af gällande befordringsordning. Man skulle underkänna

de med befordringsärendenas behandling betrodda myndigheternas

förmåga att rätt uppskatta och sinsemellan jämföra

förtjänsterna hos dem, om hvilkas bedömande vore fråga, och utnämningarna

skulle sannolikt ofta tadlas eller åtminstone misstänkas

för godtycklighet.

Sakkunniginstitutionen hör alltså, efter komiténs uppfattning

bibehållas vid tillsättning efter ansökan, men den bör därjämte

tagas i anspråk vid tillsättning genom kallelse. Samma skäl, som

tala för det förra, kunna äfven och med föga mindre styrka göras

gällande till förmån för det senare. Sakkunnig pröfning lämnar i

ena som i andra fallet en god säkerhet för det slutliga afgörandets

riktighet, och dess införande såsom ett moment i kallelseförfarandet

synes vara så mycket mera påkalladt, som enligt komiténs

förslag kallelsen ej längre skall vara en exceptionell åtgärd,

den där endast får afse en vetenskapsidkare, hvilkens kompetens

går öfver det vanliga måttet, utan en tillsättningsform, som an
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 109

litas, så ofta don förut angifna förutsättningen föreligger. Här må

ock erinras därom, att flere fall redan förekommit, i hvilka, då

inom eu fakultet kallelsefråga blifvit väckt, detta motiverats med

intyg, afgifna af sakkunnige vetenskapsmän, och komiténs förslag

i donna del kan därför sägas innebära ett sanktionerande af hvad

som synes tendera till att blifva praxis.

De nuvarande bestämmelserna angående sakkunnige äro emellertid

i flere afseenden i behof af förändring; särskildt gäller detta

reglerna för sakkunniges utseende. Enligt dessa redan antydda

regler skall vederbörande fakultet eller sektion utse sakkunnige

bland sina egna ledamöter, eller om adjunktion är erforderlig, det

större konsistoriet på fakultetens eller sektionens förslag utse den

eller dem inom eller utom universitetet, med hvilka förstärkning

för ändamålet bör ega rum. Genom bestämmelsen, att i fall af

adjunktion utseendet tillkommer konsistoriet, har man, enligt hvad

härom säges i 1874 års komitébetänkande (sid. 16), velat vinna,

”på samma gång som fakulteten får på ärendet utöfva behörigt

inflytande, den största möjliga säkerhet mot ensidighet liksom mot

obehöriga inflytanden.” —- Utseendet af de sakkunnige ligger dock

i hvarje fall uteslutande i händerna på den högskola, till hvilken

befattningen hör. Och detta är onekligen en svag punkt. Då

ingen faktor så påverkar det slutliga resultatet i ett befordringsärende,

som de sakkunniges utlåtanden, ligger tydligtvis den största

vikt på deras förmåga och goda vilja att rätt fullgöra sin

uppgift, och man måste se till, att reglerna för de sakkunniges

utseende äro sådana, att de gifva säkerhet för det bästa möjliga

val. Hyss angifna stadganden äro ingalunda från denna synpunkt

sedt tillfredsställande. Det är genom dem ej uteslutet, att partiskhet

kan vid valet göra sig gällande. Intresse för någon vetenskapsidkares

framgång kan tänkas medföra en viss benägenhet att

till sakkunnige utse personer, som af en eller annan anledning

förväntas skola afgifva ett för honom fördelaktigt omdöme, liksom

å andra sidan antipatier emot någon sökande kunna göra den utseende

myndigheten böjd för att välja sakkunnige, som antagas ej

skatta denne synnerligen högt. En förutsättning för att dylika

subjektiva synpunkter icke skola vid valet ha utsikt till framgång,

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

är, att vid detta den i saken närmast intresserade högskolan icke

är allena bestämmande. Att fråntaga den fakultet eller sektion,

till hvilken den lediga befattningen hör, allt inflytande på valet

och öfverlämna detta omedelbart åt, exempelvis kanslern eller Kongl.

Maj:t, kan väl ej sättas i fråga. Utseendet skulle ändock icke

kunna försiggå, utan att förut yttrande infordrats från någon, som

egde erforderlig personalkännedom, och härvid torde i allmänhet

bättre ledning ej stå att hämta än från den myndighet, inom hvars

verksamhetsområde befattningen ligger. Fakulteten eller sektionen

synes vid sådant förhållande höra få hafva sitt ord med, och detta

så, att förslag till sakkunnige af densamma afgifves. Men för att

förekomma ensidighet och partiskhet bör förslag ej afgifvas ensamt

af fakulteten eller sektionen vid den högskola, där platsen skall

tillsättas. Komitén har här trott tanken på samverkan emellan

högskolorna erbjuda en lycklig utväg. Förslagsrätt har därför gifvits

åt vederbörande fakultet eller sektion vid hvardera universitetet

samt i medicinska befordringsärenden jämväl åt lärarekollegiet

vid karolinska institutet. Själfva utseendet har, då Kongl. Maj:t

icke synts böra därmed besväras, uppdragits åt kanslern.

Dessa regler torde förhindra, att annan än objektiv hänsyn

vinner framgång. Och sakkunniginstitutionen kan härigenom ej

annat än stärkas och vinna i auktoritet.

Nästa fråga rörer initiativet till kallelse. Det torde ej kunna

förnekas, att den nuvarande ordningen, enligt hvilken detta initiativ

utgår från fakultet resp. sektion, lämnar rum för vissa anmärkningar.

Nämnda myndighet intager till befordringsfrågorna en

ställning, som ofta kan göra det svårt att med full objektivitet

handhafva kallelseinitiativet. Man kan befara, att den å ena sidan

af intresse för någon densamma nära stående vetenskapsidkare

framkommer med kallelseförslag i fall, då förutsättningarna för befordran

på denna väg icke äro för handen, och å andra sidan ej

alltid, då en kallelse skulle vara befogad, använder sitt initiativ

beträffande en person, som tillhör annan högskola och icke eljest

är genom några personliga band knuten till den egna.

Komitén har i betraktande häraf tagit andra möjligheter under

ompröfning. I främsta rummet har härvid initiativets förlag
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund. 111

ganrle till de sakkunnige varit föremål för öfverläggning. Det antagandet

ligger nära till hands, att desse till frågan om kallelse

skulle intaga en friare och mera opartisk ställning, så att hos dem

ingen tendens skulle förspörjas vare sig att gynna någon vid den

högskola, till hvilken den lediga befattningen hör, anstäld person

eller att underlåta kalla någon vid annan högskola anstäld. Man

kan vid detta alternativ tänka sig hufvudsakligen tvänne utvägar:

antingen att lata de sakkunnige med uteslutande af fakultet resp.

sektion hafva kallelsefrågan om hand eller att låta fakulteten resp.

sektionen yttra sig efter de sakkunnige. Afgörande betänkligheter

möta, hvilkendera utvägen man än väljer. Enligt den förra skulle den

myndighet, inom hvars verksamhetskrets befattningen närmast faller,

ej komma att utöfva något inflytande på dess tillsättande, hvilket

knappast kan försvaras och säkerligen har emot sig eu stark opinion

vid högskolorna. Härjämte kommer i betraktande, att vid kallelse

liksom vid tillsättning efter ansökan lärareduglighet är en befordringsgrund,

som ej får lämnas obeaktad. Men då de sakkunnige, som

utses med särskild hänsyn till bedömandet af den vetenskapligt litterära

förtjänsten, i regeln ej torde kunna vara i stånd till att med

tillräcklig kännedom utlåta sig om läraredugligheten, skulle, därest

prof ningen af kallelsefrågan vore med fakultetens uteslutande deras

ensak, berörda sida af kompetensen ej komma till sin rätt. — Den

andra utvägen, enligt hvilken de sakkunnige skulle hafva initiativet

och fakulteten resp. sektionen yttra sig i andra hand, har

komitén ej heller funnit sig kunna förorda. Det synes föga lämpligt,

att sedan do sakkunnige förklarat en person höra kallas såsom

fullt kompetent och till ämbetet skickligare än annan, som

kan komma i atanke, fakulteten skulle ega omintetgöra kallelseförslaget.

Sakkunniginstitutionens auktoritet skulle därigenom förringas,

och då komitén gjort till en sin uppgift att, så vidt möjligt,

stärka denna institution, har komiténs flertal ej ansett sig kunna

förorda något sätt för kallelse, hvarigenom fakultet göres till profvande

instans efter de sakkunnige.

Af nyss antydda skäl har komiténs flertal icke kunnat biträda

den inom komitén af eu ledamot förordade tanken att låta kallelseförslag,

som blifvit väckt af fakultetsledamot, behandlas af de sak
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Mutiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

kunnige, innan fakulteten företager det till pröfning och afgörande.

Eu utväg, på hvilken komitén jämväl riktat sin uppmärksamhet,

vore att i förevarande afseende anlita den af komitén föreslagna nedan

vidare omförmälta befordringsnämnden. Denna myndighet är så

sammansatt, att hvarken vederbörande fakultets resp. sektions anspråk

på att få sitt ord med blefve åsidosatt eller ensidiga universitetsintressen

hade utsikt att vinna framgång. Befordringsnämnden

skulle helt visst gifva eu synnerligen god garanti både mot underlåtenhets-

och öfverträdelseförsyndelser beträffande kallelse. Sådan

fråga skulle säkerligen städse väckas, då anledning därtill förefunnes,

och å andra sidan skulle, under förutsättning tillika, att

stadgandet om den för kallelse erforderliga röstpluralitet inom nämnden

vore väl afpassadt, ett väckt förslag svårligen kunna förvänta

framgång, om det vore dikteradt af obehörig hänsyn till lokala

intressen.

Trots dessa mycket heaktansvärda synpunkter har komitén

likväl icke i sitt förslag upptagit sist angifna alternativ utan stannat

vid att, såsom för närvarande gäller, låta initiativet utgå från

fakultet resp. sektion. Skälen äro följande. Befordringsnämnden

är icke en permanent institution utan bildas i hvarje särskildt befordringsärende.

I anseende härtill kunde det, om befogenheten

att väcka kallelsefrågan öfverlämnades åt nämnden eller kanske snarare

åt de särskilda ledamöterna i nämnden, ej undgås, att tillsättningsperioden

ganska mycket förlängdes. Då tiden för kallelsefrågans

väckande kunde börja löpa, först sedan nämnden blifvit

bildad, blefve det nödvändigt att konstituera denna omedelbart efter

ledighetens inträffande. Och den tid, som härtill åtginge, betydde

en förlängning af tillsättningsperioden, som icke vore af någon

nödvändighet i öfrigt påkallad. De befordringsärenden, i hvilka

tillsättningen kan ske genom kallelse, utgöra emellertid och komma

med all sannolikhet, äfven om komiténs förslag blifver lag, att

fortfarande utgöra det mindre antalet, och särskildt med hänsyn

härtill möter det betänkligheter att reglera kallelse förfarandet så,

att tillsättningsperioden i dess helhet mer än oundgängligt är, därigenom

förlänges. — Det må vidare påpekas, att reglerna för nämn
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 113

dens bildande äro sådana, att den endels torde komma att bestå af

lärare från båda universiteten eller i medicinska befordringsärenden

från samtliga tre statshögskolor. I de fall, i hvilka kallelsefråga

blefve väckt, och nämnden till följd häraf måste sammanträda för att i

frågan fatta beslut, skulle sålunda häraf vållas ganska mycken omgång.

Och blefve ändock resultatet slutligen det, att någon kallelse ej komme

till stånd, hade mer än skälig tid, möda och omkostnad användts,

innan man nått fram till det moment i tillsättningsproceduren, då åtgärder

för befattningens tillsättande efter ansökan kunde vidtagas.

I det nu sagda ligger onekligen mycket, som talar mot att åt

befordringsnämnden öfverlåta kallelseinitiativet. Härtill kommer, att

en noggrannare pröfning af de synpunkter, som te sig. vid betraktande

af frågan om detta initiativs bibehållande hos fakultet resp.

sektion, torde gifva vid handen, att skälen däremot icke ega någon

afgörande betydelse. Befordringsproceduren blir genom antagandet

af detta senare alternativ enklare och snabbare än genom de öfriga,

hvilka varit under ompröfning. Hvad angår fakultetens resp. sektionens

förmåga att rätt handhafva kallelseinitiativet, så bör väl ej

förbises den förut antydda faran för, att denna myndighet stundom

kan låta leda sig af öfverväganden, hvilka ej ega full objektiv giltighet,

men å andra sidan måste betonas, att ifrågavarande myndighet

är mera än någon annan intresserad af, att en lucka i dess

lärarekrets väl fylles. Detta intresse kan förväntas skola för framtiden

liksom hittills göra sig i alla normala fall gällande med en styrka,

som utesluter missbruk. För öfrigt företer komiténs förslag en väsentlig

olikhet med den nuvarande ordningen. Enligt hvad kom i ten förordat,

skola sakkunnige yttra sig öfver kallelseförslag, sedan detta

af fakultet resp. sektion antagits. Faran för, att en kallelse kommer

till stånd, då betingelserna därför ej föreligga, är med hänsyn

härtill så godt som ingen. Emot förslaget kan i förevarande del

med fog ej anmärkas annat, än att det möjligen kan leda till, att

fråga om kallelse ej väckes i något fall, då anledning därtill kunde

förefinnas. Men om i något sällsynt fall sådant skulle inträffa, är

skadan häraf ej synnerligen stor. Följden blir endast, att platsen

kommer att besättas något senare och detta efter ansökan i stället

för genom kallelse.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

Sedan kallelseförslag antagits af fakultet resp. sektion, kommer

ordningen till de sakkunnige att yttra sig. För den händelse

jämväl de senare äro gynnsamt stämde för förslaget, uppstår

frågan, hvilken myndighet diirefter skall utlåta sig. För närvarande

behandlar det större konsistoriet ärendet i andra hand, efter

fakulteten. Komitén har utan någon tvekan nekande besvarat

spörsmålet, huruvida konsistoriet hör vid denna sin funktion bibehållas.

Inga giltiga skäl tala härför, under förutsättning att komiténs

förslag beträffande sakkunniginstitutionens användande vid kallelse

vinner bifall, ty denna öfvertager då den viktiga kontrollerande

uppgift som nu tillkommer konsistoriet. Hittills har detta i

fall, då en fakultet utan tillfyllestgörande objektiva skäl föreslagit

kallelse, kunnat gifva frågan en mera allsidig belysning, så att de

högre myndigheterna fått till sitt förfogande tillräckligt material

för ett rättvist afgörande. Men då komiténs förslag i sakkunniginstitutionen

funnit eu tillräcklig garanti mot missbruk, skulle konsistoriets

hörande blifva helt och hållet öfverflödigt och blott lända

till tidsutdräkt.

Någon förändring i hvad som för närvarande eger rum därutinnan,

att prokanslern och kanslern yttra sig i ärenden angående

kallelse, har ej af komitén ifrågasatts. Desse styresmän för högskolorna

bör det ej vara betaget att säga sin mening i en så viktig

angelägenhet som tillsättandet af lärarebefattningarna.

Serien af de myndigheter, som i kallelseärenden tänkts skola

yttra sig, innan ärendet af Kong! Maj:t afgöres, är härmed gifven.

Kallelseprocedurens säkerhet synes genom dess handhafvande af

dessa myndigheter vara fullt tillgodosedd. Det återstår att granska

hvad komitén i öfrigt föreslagit med afseende å kallelseförfarandet,

särskildt med hänsyn till den tidslängd, som förloppet kan antagas

taga i anspråk. Utgångspunkten för granskningen bildar det tidsmoment,

då ledigheten inträffat och hinder för vidtagande af åtgärder

för tillsättandet ej finnes.

Bortsedt från det fall, att nyssnämnda tidsmoment infaller

under ferier, skall ofördröjligen därefter anmälan om befordringsärendet

af den fakultet eller sektion, inom hvilken ledigheten inträffat,

aflåtas till motsvarande fakultet eller sektion vid det andra

s. 115 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 115

universitetet äfvensom, då ämbetet tillhör medicinska fakulteten, till

lärarekollegiet vid karolinska institutet. Mer än en vecka kan ej

antagas förflyta, innan sådan anmälan göres. Från dagen därför

räknas dels perioden för kallelsefrågas väckande och dels den period,

inom hvilken denna fråga skall vara af fakulteten resp. sektionen

afgjord. Den förra perioden har kom i ten ansett sig kunna

sätta till allenast en vecka. Om nämligen anledning finnes att

genom kallelse tillsätta den lediga befattningen, kan detta ej gärna

vara fakultetsledamöterna obekant, och utan någon som helst olägenhet

bör ledamot inom den bestämda tiden kunna i eu till fakulteten

resp. sektionen stöld skrift väcka kallelsefrågan. Den senare

perioden är satt till en månad med undantag för det fall, att

denna tid skulle utgå under ferier, då den må kunna utsträckas

till trettionde dagen af nästa läsetermin. Efter det kallelseförslag

af fakulteten resp. sektionen antagits, skall genast från den föreslagne

infordras förklaring, huruvida han vill mottaga kallelse.

Komitén bär ej ansett lämpligt att föreskrifva någon viss tidrymd,

inom hvilken sådan förklaring skall afgifvas, utan har det öfverlämnats

åt fakulteten resp. sektionen att härutinnan träffa afgörandet.

Någon längre betänketid bör tydligtvis icke gifvas den

föroslagne, och det torde kunna tagas för afgjordt, att i alla ordinära

fall den begärda förklaringen skall hafva inkommit inom ett

par veckor efter kallelseförslagets antagande.

En sammanräkning af de särskilda perioder, hvilka hittills

framhållits, gifver vid handen, att mer än omkring sju veckor icke

böra förflyta, innan kallelsefrågan hänskjuta till de sakkunniges pröfning.

Något uppskof härmed i afbidan på utseendet af sakkunnige

beliöfver i regeln ej förekomma, ty genom den i § 70 intagna bestämmelsen

om tid, inom hvilken sakkunnige skola hos kanslern

föreslås, torde vara sörjd t för, att desse redan skola vara utsedde.

Beträffande de sakkunniges yttrande har föreskrifvits, att det skall

inom en månad afgifvas. Med tanke på den rundliga tid, som

hittills åtgått för de sakkunniges bedömande af sökande till lärarebefattning,

kan det måhända synas, som om den föreskri foa tiden

af en månad vore otillräcklig. Men härvid må man ej förbise,

att det förefinnes en betydlig skillnad emellan den pröfning,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

som vid kallelse tänkts skola ega rum, och den granskning,

som sakkunnige vid tillsättning efter ansökan hafva att verkställa.

I förra fallet lärer någon ingående undersökning af hvad

den till kallelse föreslagne presterat, icke vara nödig och bör ej

heller i sakkunnigs yttrande komma till uttryck. Till kallelse kommer

säkerligen ej annan att föreslås än den, som har ett inom

sitt fack erkändt namn såsom vetenskapsidkare, och de sakkunniges

uppgift reducerar sig således egentligen till att helt enkelt konstatera,

dels att erforderlig kompetens är för handen, och dels att

ingen annan vetenskapsidkare inom landet åtnjuter vid jämförelse

med den föreslagne ett sådant anseende, att förutsättningarna för

en konkurrens med oviss utgång äro för handen. Om de sakkunnige

rätt fatta sin uppgift, bör ett utlåtande af sådan innebörd mycket

väl kunna hinna afgifvas inom den stadgade tiden.

Hvad angår de yttranden, som enligt komiténs förslag liksom

enligt gällande statuter skola afgifvas af prokanslern och kanslern,

så har hittills denna del af kallelseärendenas behandling ej vallat

någon afsevärd tidsutdräkt, och förslaget innehåller ej något, som

härutinnan kan åstadkomma ändring.

Öfverskådar man härefter kallelseproceduren i dess helhet, finner

man, att befordringsärendena böra senast inom 3 a 4 manader

kunna föreligga beredda att afgöras af K-ongl. Maj:t. \ id

jämförelse med hvad som, enligt de ofvan anförda statistiska data,

eger rum enligt gällande statuter, visar sig således, att, om ock

möjligen kallelseärendena skulle taga längre tid i anspråk, än

hittills ofta varit fallet, tidsskillnaden dock är synnerligen obetydlig.

Och jämförelsen kan ej annat än utfalla till förmån för förslaget,

om man betänker, att detta innebär bättre garantier emot missbruk

af kallelsens anlitande såsom tillsättningsform.

Ej sällan bär af dem, som tagit till orda för reformer i fråga

om befordringsväsendet vid våra högskolor, uttalats den asikten,

att kallelsen borde vara den vanliga formen för tillsättning. Genom

att borttaga villkoret om utmärkt skicklighet har komitén sökt

befrämja kallelseprocedurens användning, men detta oaktadt torde

man icke böra förvänta, att enligt komiténs förslag kallelse i regeln

kali komma till användning. I vanliga fall skola flere stå beredda

s. 117 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 117

att täfla om ett ledigt lärareämbete, utan att utgången af konkurrensen

på förhand kan med någon visshet beräknas, och att under

sådana förhållanden kalla någon af dem är ej försvarligt. Därest

komiténs förslag blifver lag, komma alltså liksom hittills lärarebefattningarna

att oftast tillsättas efter ansökan, och med hänsyn

härtill riktar sig hufvudintresset på den del af befordringsordningen,

som omfattar reglerna för tillsättning på denna väg.

Innan komitén öfvergår till att redogöra för denna del af

förslaget, vill komitén blott i förbigående framhålla, hurusom komitén

under sina öfverläggningar om en reform af kallelseförfarandet

icke förbisett det vid båda universiteten partiellt tillämpade befordringssystem,

enligt hvilket, med iakttagande af §§ 67 och 80 i

statuterna, e. o. professor befordras till ordinarie professur utan att

lämna de af honom förut företrädda läroämnen. Då emellertid

statutförslaget är byggdt på förutsättningen om upphäfvande af

skillnaden emellan ordinarie och e. o. professorer, finner komitén

ingen anledning att här ingå i någon undersökning af, huruvida

de föreslagna kallelsereglerna låta väl förena sig med den princip,

hvarpå nämnda befordringssystem är grundadt.

Närmast skall nu göras till föremål för undersökning, hvilka

myndigheter vid tillsättning efter ansökan böra fungera.

Beträffande sakkunniginstitutionen kan hänvisas till hvad förut

är anfördt. Att dess afskaffande icke kunnat ifrågasättas, är redan

tillräckligt utredt. .

Efter de sakkunnige yttra sig enligt nu gällande bestämmelser

först fakultet resp. sektion och därefter det större konsistoriet.

Båda dessa myndigheter upptaga till pröfning befordringsärendet i

hela dess vidd; de ha att på grundvalen af allt föreliggande material

yttra sig om sökandes kompetens och om den inbördes ordningen

emellan flere sökande. I åtskilliga afseenden torde denna

ordning vara mindre tillfredsställande.

Redan den omständigheten, att befordringsärendena undergå en

fullständig pröfning i tvänne särskilda kollegier, är i och för sig

icke lycklig, då den väsentligt bidrager till förfarandets omständlighet.

Men kanske än värre är, att befordringsfrågorna, därigenom

att de efter handläggningen inom vederbörande fakultet eller sek
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

tion upptagas af ett kollegium så mångtaligt som det större konsistoriet,

i hvilket flertalet af universitetets ordinarie lärare har säte

och stämma, utan vinst för själfva saken tilldraga sig ett mått af

intresse och uppmärksamhet, som hälst ej bör komma personfrågor

till del. De skilda meningarna ha stundom tagit sig uttryck i

ganska hetsiga debatter, till föga fromma vare sig för det inre lifvet

inom högskolorna själfva eller för deras anseende hos utomstående.

För sökande, som förmenat sig tillbakasätta, har en sådan

meningsskiljaktighet ofta inneburit en uppmuntran till klagomål

och lämnat hållpunkter därför. I måhända intet annat afseende

har dock ifrågavarande ordning visat så olyckliga verkningar som

med hänsyn till sakkunniginstitutionen. Denna institutions auktoritet

har icke så litet försvagats därigenom, att de sakkunniges

utlåtanden under den omständliga kollegiala behandlingen utsatts för

granskning och kritik af ett flertal universitetsmän.

Ser man från synpunkten af kvalifikationerna för ett riktigt omdöme

på de kollegier, som hafva befordringsärendena om hand, så

torde beträffande fakulteten resp. sektionen böra erkännas, att den

i regeln besitter erforderlig sakkunskap för sin uppgift. Därvid får

emellertid ej förbises, att i allmänhet de ledamöter, som besitta

speciell sakkunskap, utses att såsom sakkunnige i befordringsärendet

afgifva förberedande utlåtande, hvadan deras deltagande i fakultetens

resp. sektionens handläggning af ärendet icke lämnar nya

bidrag till utredningen. Hvad åter angår konsistoriet, så kan det ej

erkännas vara en högre instans med större vetenskapliga förutsättningar

för en riktig pröfning än fakulteten. Snarare får väl såsom anmärkningsvärdt

framhållas, att då konsistoriet yttrar sig efter fakulteten,

detta i allmänhet innebär, att en mera sakförståndig pröfning

efterföljes af en mindre sakförståndig. Den förmåga af bedömande

med särskild sakkunskap i den lediga befattningens ämne, som

universitetet sluter inom sig, finnes nämligen i regeln inom fakulteten.

Men om ock sålunda konsistoriets behandling af befordringsärendena

ej kan skattas särdeles högt från nyssberörda synpunkt,

så har likväl dess befattning med ifrågavarande ärenden icke saknat

sin betydelse. I sådana fall, där fakulteten icke i allo låtit leda sig

af fullt objektiva grunder, har konsistoriet haft tillfälle att härut
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 119

innan öfva rättelse. Det akademiska befordringsväsendets historia

lämnar ej fa exempel på, att den konsistoriella efterpröfningen på

detta sätt varit för den slutliga lösningen af ej ringa gagn. Man

kan följaktligen säga, att önskvärdheten af en kontroll på fakulteten

under den nuvarande ordningen betingar konsistoriets befattning

med befordringsfrågorna.

Man kunde, med erkännande af det berättigade i ofvan framstälda

anmärkningar, måhända vara böjd för att helt enkelt eliminera

bort den kollegiala pröfningen, både fakultetens resp. sektionens

och det större konsistoriets, samt låta befordringsärendena gå

direkt från de sakkunnige till kansler och Kongl. Maj:t. Denna

mening har någon gång uttalats. Man liar därvid kanske företrädesvis

haft för ögonen syftet att förenkla och förkorta tillsättningsproceduren,

men har tillika framhållit, att detta kan ske, utan

att grundligheten blifver lidande. Ledamöterna i fakultet och konsistorium

kunna — har man sagt — såsom icke speciellt sakkunnige

egentligen ej annat åtgöra än att hålla sig till de sakkunniges

yttranden och med ledning af dem söka bilda sig en uppfattning

af de sökande. Men härför besitta de ej synnerligen större

förutsättningar än de myndigheter, som efter dem hafva att uttala sig.

Komitén har ej kunnat gifva denna tanke sitt förord. Erfarenheten

har i rikt matt ådagalagt, att meningsskiljaktigheten emellan

de sakkunnige kan vara så vidtgående, att det ingalunda är en

lätt uppgift att med ledning af deras utlåtanden bilda sig ett bestämdt

omdöme. Och i déssa fall är det för den utnämnande

myndigheten af vikt att vid sitt afgörande kunna hämta stöd af

eu pröfning, som företagits af personer, hvilkas mening förtjänar

beaktande. Vid sådant förhållande synes en kollegial instans efter

de sakkunnige icke kunna undvaras. Det kan ej heller anses välbetänkt

att till den grad, som nu är på tal, utesluta universiteten

från deltagande i de viktiga frågorna om lärarebefattningarnas tillsättande,

frågor, af hvilkas riktiga lösning deras egen förmåga att rätt

fylla sin uppgift väsentligen är beroende. Hvad dessutom särskilt

angar att helt och hållet utesluta fakulteten resp. sektionen, så låter

detta sig ej göra, så framt man vill låta såsom befordringsskäl

gälla ej blott genom skrifter ådagalagd vetenskaplig förmåga utan

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsäla och Lund.

äfven lärareduglighet. Prof till utrönande af den senare äro nödvändiga,

och dessa kunna icke försiggå annorstädes än vid universiteten

samt under vederbörande fakultets eller sektions inseende. Pröfning

och utlåtande, så vidt rörer nämnda prof, måste följaktligen under

alla förhållanden anförtros åt fakulteten resp. sektionen.

Vid en reform af den gällande befordringsordningen ligger det

måhända närmast till hands att låta konsistoriets befattning med

ifrågavarande ärenden falla bort men bibehålla fakultetens resp. sektionens

samt utvidga den till att omfatta äfven förslagssättning.

Att komitén icke ansett sig böra gå denna väg, är af hvad ofvan

yttrats förklarligt. En sålunda ändrad befordringsordning skulle

erbjuda mindre säkerhet än den nuvarande. Och komitén har trott

sig böra hålla fäst vid grundsatsen, att ingen annan hänsyn får

leda till eftergifvande af något, som är erforderligt för att betrygga

befordringarnas rättvisa.

Sammanfattar man den föregående utredningen, skall man

finna, att densamma fastslagit följande hufvudsynpunkter:

att sakkunniginstitutionen bör bibehållas;

att läraredugligheten bör pröfvas af vederbörande fakultet resp. sektion,

som har att öfvervaka och bedöma af sökande aflagda lärareprof;

att en kollegial pröfning af befordringsärendena bör utgöra

ett därpå följande moment i förfarandet;

men att hvarken den nuvarande ordningen med tvänne universitetskollegier,

som pröfva befordringsärendena i deras hela vidd,

eller den kollegiala pröfningens koncentration hos fakulteten resp.

sektionen kart anses tillfredsställande.

I betraktande häraf måste sträfvandet gå ut på att för den

kollegiala pröfningen finna ett enda organ, som är i stånd till att

öfvertaga de uppgifter, som nu åligga fakultet resp. sektion och

det större konsistoriet i förening, samt förmår fylla dessa uppgifter

i, så vidt möjligt, högre grad än nämnda båda myndigheter. Ett

sådant organ har komitén trott sig finna i befordringsnämnden,

som är sammansatt af representanter för båda universiteten samt,

då fråga är om medicinsk lärarebefattning, jämväl för karolinska

institutet. Angående nämnden och dess betydelse i befordringsproceduren

må här i den allmänna motiveringen följande anföras.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 121

Först och främst bör framhållas, att komiténs förslag i denna

del är ett uttryck för samma tankegång, som ligger till grund för

den föreslagna bestämmelsen angående utseendet af sakkunnige.

Fanken på samverkan högskolorna emellan vid tillsättandet af lärarebefattningarna

har här fått ytterligare tillämpning. Det torde

ej kunna bestridas, att inom högskolorna vid handläggningen af

befordringsfrågorna stundom framträdt en viss tendens till isolering.

De ha därvid ej alltid gått fria från eu viss, för öfrigt

ganska förklarlig böjelse att gynna eu hvar de sinas fortkomst.

Men de äro dock lemmar af samma kropp, organ för en och

samma, samhället i dess helhet omfattande uppgift. Och det helas

väl kräfver växelverkan emellan de särskilda organen. Öfvergång

från en högskola till en annan får därför icke ses

med oblida ögon utan bör fasthellre uppmuntras. Denna tanke

realiseras genom befordringsnämnden, som gör befordringsärendena

i viss mån till gemensamma angelägenheter för högskolorna. Då

i densamma de olika högskolorna äro representerade, kommer dem

emellan till stånd ett samarbete. Det blir tillfälle till personligt

meningsutbyte, hvilket bättre än något annat är egnadt att

befordra känslan af samhörighet samt undanrödja missförstånd

och misstankar om, att andra än objektiva grunder göra sig

gällande.

Reglerna för nämndens bildande torde erbjuda all ensidig säkerhet

för en fullt opartisk handläggning. Det skall, om, på sätt

komitén föreslagit, fakulteten resp. sektionen samt konsistoriet ersättas

af ett sa sammansatt kollegium som befordringsnämnden, ej

längre med samma sken af befogenhet som nu kunna påstås, att

de vetenskapsidkare, som äro fästa vid den högskola, där ledigheten

inträffat och befattningen skall tillsättas, ha större utsikter att

ernå ett gynnsamt bedömande än utomstående sökande. Medan

fakulteten resp. sektionen till befordringsfrågorna intager en sådan

ställning, att dess uttalanden väl kunna behöfva den kontroll, som

konsistoriets pröfning innefattar, bär nämnden inom sig själf sådana

garantier för opartiskhet och objektivitet, att äfven utan en ytterligare

kollegial pröfning tryggheten för resultatets riktighet dock

bör blifva större än nu är fallet.

IG

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Vpsala och Lund.

Reglerna för nämndens bildande äro vidare sådana, att man

inom nämnden kan påräkna en större fond af sakkunskap, än som

förefinnes inom konsistoriet ocb t. o. in. i många fall inom fakulteten.

Såsom med tillräcklig tydlighet torde framgå af den § i

förslaget, som handlar om befordringsfrågornas behandling inom

nämnden, är meningen ingalunda, att denna skall fungera såsom ett

kollegium af speciellt sakkunnige, men å andra sidan är uppenbart,

att ett visst mått af sakkunskap underlättar bedömandet af det

material, som föreligger i de utlåtanden, hvilka afgifvits af de särskildt

utsedde sakkunnige liksom ock, beträffande läraredugligheten,

af fakultetsledamöterna. Sannolikheten för, att nödig sakkunskap

icke skall komma att saknas inom nämnden, är gifven ej mindre

därmed, att utseendet af ledamöterna upp dragits åt myndigheter,

som besitta de största förutsättningarna för att i förevarande afseende

göra ett godt val, än äfven därmed, att dessa myndigheter

icke förbundits till att vid valet hålla sig inom en viss krets. För

valbarhet har icke föreskrifvits såsom villkor, att den valde skall

vara såsom lärare anstäld vid någon af de högskolor, som de väljande

myndigheterna tillhöra. Blott den inskränkning är faststäld,

att i nämnden ej får inväljas någon, som förut är i befordringsärendet

utsedd till sakkunnig, i sammanhang hvarmed bestämmelse

gifvits därom, att val ej få anställas, förrän sakkunnige blifvit utsedde.

Det ligger i sakens natur, att då nämndens viktigaste uppgift

just är att efter pröfning af hvad de sakkunige yttrat, bilda

sig och uttala ett omdöme, de sakkunnige ej själfva kunna fa

sitta i nämnden. För öfrigt har deras uteslutande från nämnden

den fördelen med sig, att de ej få tillfälle att, såsom hittills

stundom inträffat vid befordringsfrågors handläggning inom

fakulteter och sektioner, vid förslagssättningen kritisera hvar- andras

utlåtanden.

Genom att, efter hvad nu är utveckladt, erbjuda ökad säkerhet

för objektivitet och sakkunskap torde nämnden erhålla större

auktoritet än fakulteten och konsistoriet. Detta gifver anledning

att hoppas, att besvär mera sällan skola anföras. Hållpunkterna

för besvär varda ock färre, om i stället för nuvarande två kollegier

träder ett enda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 128

I fråga om förhållandet emellan nämndens behandling af befordringsfrågorna

och den föregående pröfning, som åligger dels

de sakkunnige och dels fakultet resp. sektion, kan sägas, att de

senare ha att lämna premisserna för de uttalanden, som skola

inom nämnden af dess ledamöter afgifvas. De sakkunnige lämna

en del af dessa premisser, fakulteten resp. sektionen en annan del.

De hirra ha nämligen att bedöma skickligheten till det sökta ämbetet,

så vidt angår den vetenskapliga förmågan, den senare har

att uttala sig om skickligheten till samma ämbete, så vidt angår

läraredugligheten. På detta sätt är hvarje möjlighet till kollision

emellan sakkunnige och fakultet utesluten. De sakkunniges utlåtanden

kunna endast inom nämnden göras till föremål för granskning,

medan enligt den nuvarande ordningen tillfälle därtill gifves

i två särskilda instanser. Sakkunniginstitutionen blir sålunda

i högre grad, än nu är fallet, skyddad. En annan mycket afsevärd

vinst af den begränsning till läraredugligheten, som gifvits

åt fakultetens resp. sektionens pröfning, torde komma att

visa sig däri, att denna sida af kompetensen blir mera beaktad

än hittills. Då, såsom för närvarande, läraredugligheten bedömes

på samma gång som den vetenskapliga förmågan, kan den

förra svårligen vinna tillbörlig hänsyn vid sidan om den senare,

men om läraredugligheten skall bedömas ensam, är grundad anledning

att antaga, det pröfningen af densamma kommer att blifva

vida mera ingående och grundlig, och att såsom en följd häraf

slutresultatet kommer att i högre grad påverkas af omdömet därom.

Emot komiténs förslag i förevarande del kan den anmärkningen

tänkas blifva gjord, att det skulle frånkänna universitetet behörigt

inflytande på lärarebefattningarnas tillsättande. En sådan invändning

är emellertid icke befogad. Den fakultet resp. sektion, till hvilken

den lediga befattningen hör, deltager i utseendet af sakkunnige

genom förslags afgifvande, pröfvar och utlåter sig om läraredugligheten

samt inväljer i den af ordförande och åtta andra ledamöter

bestående befordringsnämnden fyra ledamöter. Då därjämte

rektor vid samma universitet är själfskrifven ordförande i nämnden,

tillhör således mer än halfva antalet af dess ledamöter det universitet,

vid hvilket ledigheten inträffat. Än mindre kan invändnin
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

gen tillmätas betydelse, om man, med godkännande af tanken, att

befordringsärendena böra vara för högskolorna gemensamma angelägenheter,

fäster sig vid all den medverkan vid lärarebefattningarnas

tillsättande, som från dem i förening utgår. På deras förslag

beror, hvilka personer skola till sakkunnige utses (jfr dock §

66 i statutförslaget), och af dem sammansättes nämnden i dess helhet.

I betraktande af allt detta bär man icke rätt att i de föreslagna

bestämmelserna se ett uppgifvande af principen om universitetens

själfstyrelse på förevarande område eller af tillbörlig hänsyn

till kontinuiteten i den historiska utvecklingen.

I ansökningsärendena skola enligt komiténs förslag liksom enligt

nu gällande statuter prokansler!! och kanslern yttra sig, innan

ärendet öfverlämnas till Kongl. Maj:t.

Komitén öfvergår härefter till att granska andra delar af ansökningsförfarandet.

Bland orsakerna till den långsamhet, hvarmed

enligt den nuvarande ordningen lärarebefattningarna tillsättas, fäster

komitén först uppmärksamheten på ansökningstiden. Den i

gällande § 67 föreskrift! a tid för ansökningars ingifvande är

bestämd till sextio dagar. Denna ansökningstid, som från 1852

års statuter upptagits i de nu gällande, var på sin tid lämplig,

men med nutidens utvecklade samfärdsmedel är den onödigt lång.

Utan någon olägenhet kan den förkortas till hälften och således

bestämmas till trettio dagar. Häremot möter så mycket mindre

någon betänklighet, som enligt förslaget den tid, som kommer att

förflyta från det befattning blifvit ledig, till ansökningstidens utgång

städse blir längre än trettio dagar. Befattningens ledigförklarande

kommer att åtminstone föregås af den period å en vecka,

inom hvilken kallelsefråga får väckas.

Eu andra orsak till den nuvarande ansökningsprocedurens

långsamhet är specimenstiden. De anmärkningar, som i denna del

riktas emot gällande ordning, träffa dock mindre själfva de i statuterna

förefintliga stadgandena än den tillämpning, de i praxis

erhållit. Specimenstiden, som räknas från dagen för det konsistori

(''sammanträde, å hvilket beslut därom fattas, sättes merendels till

den i statuterna såsom maximum faststälda tiden af tre månader

med utsträckning, under den i statuterna omförmälta förutsättning,

att de tre månaderna utlöpa under ferier, till 30;de dagen af föl
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 125

jande läsetermin. Det för specimenstidens förlängning satta villkor,

att sökande visar giltiga skid, upprätthålles ofta icke med tillräcklig

skärpa, och förlängningen sättes vanligen till det högst tillåtna

eller tre månader, därvid under samma förutsättning, som beträffande

den först utsatta proftiden är föreskrifvet, utsträckning till

30:de dagen af följande läsetermin eger rum. Med denna tillämpning

bär hvad som enligt statuterna borde vara ett af omständigheterna

i det särskilda fallet betingadt undantagsförhållande, blifvit regel.

Specimenstiden understiger vanligen icke sex månader och kan

komma att uppgå till närmare ett år. Det senare inträffar t. ex.,

om vid den första proftidens bestämmande de tre månaderna skulle

utgå den 1 Juni; tiden utsträckes i sådant fäll till 30:de dagen

af nästa termin eller till den 30 September, och med enahanda

utsträckning af den förlängda jämväl till tre månader satta proftiden

blifver den 13 Februari påföljande år den sammanlagda specimenstidens

sista dag.

Att en förändring i den sålunda för närvarande iakttagna

ordningen är påkallad, torde ligga i öppen dag. Först torde böra

tagas i öfvervägande, huruvida icke specimenstiden bör helt och

hållet bortfalla. Det har sagts, att statuternas medgifvande af

specimenstid vore ett uttryck för uppfattningen på en tid, då den,

som egnat sig åt den akademiska banan sökte professur i nästan

hvilket åtminstone till hans egen fakultet hörande ämne som helst

utan att förut hafva på något sätt dokumenterat sin skicklighet i

ämnet. Fordringarna för vinnande af professur voro ej större, än

att den erforderliga skickligheten kunde genom hvad som under

specimenstiden författades, ådagaläggas. En väsentlig förändring

hade härutinnan inträdt. Kompetensfordringarna vore nu så stora, att

den, som ej redan då ledigheten inträffade, besutte tillräcklig kompetens,

icke hade någon utsikt att förvärfva sådan genom arbete under specimenstid

eller att med möjlighet till framgång bestå i en konkurrens

med andra sökande. Därigenom att specimenstid medgåfvcs,

blefve dock hvem som helst, äfven den som ej kunde hafva och ej ens

själf ansåge sig hafva några utsikter att erhålla befattningen, i stånd

till att fördröja dess besättande, detta till skada för det allmänna

bästa och till förfång för eu medsökande, livilkens kompetens må
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

hända från början vore höjd öfver allt tvifvel. — Vidare har det

framhållits, att en lång specimenstid innebär en lockelse att söka

för mången, som väl ej har hopp om att vinna den sökta befattningen

men önskar om möjligt förskaffa sig en kompetensförklaring

såsom merit för framtida befordran. Befordringsärendenas afgörande

fördröjes ej obetydligt genom dessa sökande, hvilkas arbetens

granskning merendels vållar de sakkunnige den största mödan.

Det nu anförda är synnerligen beaktansvärdt men innefattar,

efter komiténs mening, icke tillräckliga skäl för specimenstidens

totala afskaffande. Prof för ådagaläggande af sökandes lärareduglighet

kunna ej undvaras, och i den mån tid härför åtgår, är ock

en specimenstid gifven. Men härtill kommer, att man ej skäligen

synes kunna förvägra sökande en viss kortare period för att

genom författareskap ådagalägga sin vetenskapliga förmåga. Äfven

om det numera ej är möjligt att under specimenstid både förvärfva

och i skrift gifva uttryck åt de kunskaper och den förmåga af

vetenskaplig litterär produktion, hvarförutan en akademisk lärarebefattning

i våra dagar ej ernås, skall det dock ej sällan förekomma,

att en sökande behöfver någon tid för att från trycket utgifva

ett arbete, som styrker hans vetenskapliga kompetens eller

företräde framför annan sökande.

De nu antydda skälen för specimenstidens bibehållande föranleda

emellertid icke en så lång specimensperiod, som gällande

stadganden kunna medföra. Komitén har föreslagit ifrågavarande

period till tre månader, räknadt från ansökningstidens utgång. Någon

utsträckning af tiden kan icke utom i visst fall, hvarför redogöres

i den speciella motiveringen, förekomma. Gifver man vederbörande

rätt att, om ock blott i exceptionella fall, medgifva förlängning,

är fara värdt, att, i likhet med hvad som skett under gällande

statuter, undantaget öfvergår till regel.

Jämte den långa specimenstiden är under nuvarande förhållanden

den tid, som åtgår för de sakkunniges pröfning, mest bidragande

till den långsamhet, som utmärker lärarebefattningarnas tillsättande.

Beträffande fyrtiotre från början af September månad

1886 till och med år 1899 vid universitetet i Upsala tillsatta

professorsämbeten har komitén tagit kännedom om den tid, som i

s. 127 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 127

hvarje fall förflutit från utgången af specimenstid eller, där sådan

ej förekommit, ansökningstid, till dess vederbörande fakultet eller

sektion afgifvit sitt utlåtande i befordringsärendet. Då de sakkunniges

granskning vidtager därmed, att efter specimenstidens resp.

ansökningstidens slut handlingarna till dem öfverlämnas, och då

den slutliga handläggningen inom fakulteten eller sektionen med

dess förberedande genom ansökningshandlingarnas och sakkunnigyttrandenas

cirkulation emellan fakultets- eller sektionsledamöterna

ej i allmänhet krafvel'' lång tid, upptages den period, som nyss angifvits

och som de följande uppgifterna afse, till största delen af

de sakkunniges granskning. Berörda period bär utgjort: i sex fall

mindre än två månader, i sju fall emellan två och tre månader,

i två fall emellan tre och fyra månader, i fyra fall emellan fem

och sex månader, i sju fall emellan sex och åtta månader, i sex

fall emellan åtta och tio månader och i fyra fall emellan tio månader

och ett år; i sju fall har perioden öfverstigit ett år, dock

icke i något af (lossa sista fall med mer än omkring en å två

månader. — Beträffande sex under förberörda tidrymd vid universitetet

i Upsala tillsatta laborators- eller observatorsbefattningar

bär ifrågavarande period utgjort, resp. omkring en månad, tre

månader, fem månader, sex månader, sju månader och ett år två

månader.

Med afseende å tjugusex under ofvannämnda tidrymd vid

universitetet i Lund tillsatta professurer har komitén inhämtat, att

ifrågavarande period utgjort: i två fall mindre än två månader, i

två fall emellan två och tre månader, i sju fall emellan fyra och

omkring fem månader, i sex fall emellan sex och omkring åtta

månader, i sju fall emellan åtta och omkring tio månader, i ett

fall omkring elfva månader och i ett fall omkring ett år fem månader.

Vid tillsättning af tre laborators- eller observatorsbefattningar

har samma period utgjort i ett fall omkring fyra månader

och i två fall emellan fem och sex månader.

Då man vill söka förkorta perioden för de sakkunniges pröfning

faller man närmast på tanken att föreskrifva en viss tid,

inom hvilken sakkunnig skall hafva utlåtit sig. Denna utväg till

vinnande af ifrågavarande syfte synes vara både den enklaste och

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Motiver till förslaget till statuter for universiteten i Vpsala och Lund.

mest effektiva. Emot dess anlitande kunna dock enligt komiténs

åsikt åberopas afgörande skäl. Den tid, en sakkunnig för sin

granskning behöfver, beror af omständigheter, hvilka gestalta sig

mycket olika i olika fall, såsom antalet sökande och mängden af

skrifter, hvilka granskningen afser, jämte dessas beskaffenhet. Med

hänsyn härtill måste, om statuterna skulle upptaga en bestämmelse,

som ålade sakkunnig att inom viss tid afgifva sitt utlåtande, denna

tid sättas ganska lång, och den afsedda tidsbesparingen kunde vid

sådant förhållande ej blifva så synnerligen betydande. Men oafsedt

detta synes den sakkunnig åliggande pröfningen vara i sig af den

natur, att det måste vara öfverlåtet åt honom själf att afgöra, när

lian är med sitt omdöme färdig. Om man härutinnan bunde honom,

blefve följden sannolikt den, att mången undandroge sig saltkunnigvärfvet

till skada för befordringsärendenas behandling.

Till befordrande af en så vidt möjligt skyndsam behandling

från de sakkunniges sida står man emellertid icke utan medel.

Man kan framför allt sätta dem i tillfälle att odeladt egna sig

åt sitt uppdrags utförande genom att för de fall, då tjänstledighet

i sådant afseende ifrågakommer, medgifva ersättning för mistade

tjänstgöringspenningar. För det närmare härom redogöres i den

speciella motiveringen. — Äfven andra bestämmelser, åsyftande att

förkorta den tid, som för de sakkunniges pröfning åtgår, innehåller

förslaget. För närvarande utses de sakkunnige ofta först

sedan både ansökningstid och proftid tilländalupit, och deras

pröfning vidtager först efter proftidens utgång. Enligt komiténs

förslag är utseendet af de sakkunnige en åtgärd, till hvilken

skrides genast efter det befattningen blifvit ledig och hinder för

dess tillsättande ej finnes. Deras granskningsarbete har ock afsetts

skola taga sin början tidigare, än nu är fallet. Jämte ansökningarna

skola samtliga skrifter och andra handlingar, hvilka

sökande till ådagaläggande af sin skicklighet då kunna åberopa,

ingifvas, och dessa vid ansökningarna fogade handlingar öfverlämnas

genast efter ansökningstidens utgång till de sakkunnige. På

det att pröfningen icke må verkställas successivt, af den ene sakkunnige

efter den andre, utan af alla samtidigt, har tillika stadgats,

att de sökande skola så vidt möjligt ingifva sina tryckta

s. 129 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 129

skrifter i så många exemplar, att ett kan tillställas hvarje sakkunnig.

Genom dessa bestämmelser har komitén sökt åstadkomma,

att de sakkunniges granskning må kunna vidtaga omedelbart efter

ansökningstidens utgång och pågå under proftiden, så att vid dennas

slut för de sakkunnige om möjligt endast återstår att granska

de ytterligare arbeten, som under den senare perioden ingifvits.

En ej oväsentlig tidsvinst skall på detta sätt ernås. Jämväl i ett

annat afseende torde för (ifrigt förslaget medföra, att de sakkunniges

pröfning kommer att taga mindre tid i anspråk. Då proftiden, efter

hvad förut är närmare utredt, är afsedd i främsta rummet för afläggande

af lärareprof och icke afser att gifva sökande tillfälle till

författareskap i vidare mån, än att han därunder må kunna slutredigera

och till trycket befordra något arbete, som han ännu ej

hunnit eller funnit sig ha anledning publicera, är proftiden bestämd

till allenast tre månader. Och häraf följer, att de ytterligare arbeten,

som af sökande under proftiden kunna komma att utgifvas,

icke i allmänhet skola vara till antal eller omfång sådana, att

deras granskning behöfver synnerligen länge fördröja tiden för afgifvandet

af sakkunniges utlåtanden.

Det utlåtande rörande läraredugligheten, som enligt förslaget

åligger fakultet resp. relation, kan med säkerhet antagas icke skola

vålla någon förlängning af förfarandet. Detta utlåtande bör nämligen

kunna afgifvas omedelbart efter profvens afläggande och innan

de sakkunniges yttranden inkommit.

En jämförelse mellan förslaget och gällande ordning ådagalägger,

att befordringsnämnden såsom instans för befordringsärendenas

upptagande i själfva verket ersätter ej mindre fakultet resp.

sektion än äfven konsistoriet. Man torde häraf kunna förvänta

eu förkortning af tillsättningsförfarandet. I allt fall finnes alldeles

ingen anledning att antaga, det denna förändring skall medföra

någon förlängning.

På åtskilliga punkter har, såsom nu framhållits, genom förslaget

eu förkortning af ansökningsförfarandet vunnits. Huru lång tid sammanlagdt

detta enligt förslaget kan komma att kräfva, torde icke låta

sig afgöra i vidare mån, än att vid jämförelse med hvad som för

närvarande eger rum, en tidsvinst af minst fyra månader bör kunna

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

påräknas. Ett ännu snabbare befordringsförfarande lärer ej kunna

åstadkommas utan förminskande af garantierna för befordringarnas

rättvisa, och skyndsamhetssynpunkten får gifvetvis icke i detta

ämne vara afgörande. Till förmån för förslaget talar, att det befordrar

skyndsamheten, järnte det att — hvad viktigare är - nämnda garantier vinna i styrka.

2.

Om anställande af docenter.

Det komitén gifna nådiga uppdrag har uttryckligen angifvits

böra afse, förutom reglerna för tillsättande af lärarebefattningar,

docentinstitutionen. Frågan om docentinstitutionen i dess helhet

innefattar följande särskilda hufvudspörsmål: docenters anställande,

deras åligganden i fråga om undervisningen, docentstipendieinrättningen

och vikariatsarvoden. Stadgandena angående anställande af

docenter innehållas i kap. 7 af gällande statuter och i samma kap. af

komiténs förslag. Om docenternas hufvudsakliga åligganden äro för

närvarande föreskrifter lämnade dels i statuterna, nämligen i §§ 119

och 127 af kap. 9 samt i § 147 af kap. 11, och dels i en särskild

författning, nämligen Kongl. Br. den 1 juni 1877. Samtliga

bestämmelser i detta ämne har komitén upptagit i sitt statutförslag

och fördelat dem med hänsyn till det systematiska sammanhanget

på tre olika kapitel, nämligen kap. 7, § 109; kap. 9, § 130, och

kap. 11, § 157. Gällande regler angående docentstipendiernas tilldelande

och hvad därmed står i samband, falla utom statuternas

ram, hvilket jämväl är förhållandet med vikariatsarvodena, till den

del stadgande!! för närvarande därom äro gifna. Äfven komitén

har tänkt sig de nya bestämmelserna om docentstipendier och vikariatsarvoden

böra inrymmas i särskilda författningar.

Samtliga dessa till docentinstitutionen sig anknytande spörsmål

beröra hvarandra synnerligen nära, och för lösningen af dem alla

är uppfattningen om docentkårens ställning och betydelse i universitetsorganisationen

afgörande. Att i ett sammanhang framlägga

s. 131 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 131

den allmänna motiveringen för komiténs förslag rörande docentinstitutionen

i dess helhet, har dock icke synts lämpligt. Komitén

har funnit riktigare att beträffande hvarje särskild! ämne för sig

redogöra för de åsikter, på hvilka komiténs förslag i ämnet är

grundadt. Det inre sambandet behöfver ej därför förbises, och man

vinner i yttre reda och öfverskådlighet, då sålunda motiveringen

erhåller en indelning, som ansluter sig till förslagen.

Sedan gammalt finner man vid de svenska universiteten lärareorganisationen

omfatta jämte professorer tvänne under dem stående

grupper, nämligen adjunkter och docenter. För att kunna

rätt bedöma de spörsmål, som beträffande docentinstitutionen stå

på dagordningen, är oundgängligt att kasta eu blick tillbaka på

de förhållanden, under hvilka dessa två senare kategorier af lärare

uppkommit och utvecklats. Då denna återblick afser icke blott

docenterna utan äfven och närmast adjunkterna, så beror detta

därpå, att adjunktsinstitutionens historik är i särskild! hög grad

egnad att lämna goda lärdomar vid en reform af docentinstitutionen.

Hufvudsakligen samma uppgifter, som tillkommo adjunkterna, åligga

docenterna; de skäl, som på sin tid åberopades för adjunktsinstitutionens

bibehållande, tala nu till förmån för docentinstitutionen,

men på samma gång visar utvecklingen en viss tendens till att

hos den sistnämnda framkalla samma missförhållanden, som på sin

tid förde till adjunktsinstitutionens fäll.

Adjunktsinstitutionen daterar sig vid universitetet i Upsala

från 1620, då konung Gustaf Adolf förordnade, att fyra stipendiater

skulle tillika vara adjunkter i filosofiska fakulteten. Meningen

var ej att inrätta fästa tjänster af lägre rang än professurerna

utan endast att genom tilldelande af stipendier uppmuntra förtjänte

magistrar till att efter afslutade studier kvarstanna vid universitetet,

som såmedelst finge tillgång på lämpliga vikarier för professorerna

och därjämte beredde den studerande ungdomen tillfälle till

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

erhållande af enskild undervisning 1. Såsom allenast stipendiater

intogo adjunkterna en underordnad ställning och stodo under uppsikt

af den fakultet, de tillhörde. Af dem framstälda anspråk på

lönetillökning tillbakavisades med skärpa af universitetets kansler

Axel Oxenstjerna, som framhöll såsom sin uppfattning, att de skulle

vara ”stipendium och hafva något lautius stipendium framför de

andra stipendiaterna atque eo ad diligentiam inätarentur, non vero

uxorem et familiam alerenf 1 2. Upsala och Lunds universitets konstitutioner

af 1655 och 1666 omtala jämväl adjunkter, och bestämmelser

meddelas om deras antal i de olika fakulteterna och

om deras åligganden, (Gap. XIII: De adjunctis eoruinque officiös

Man finner af dessa bestämmelser, att adjunkternas ställning ej

undergått någon väsentlig förändring. De stodo under vederbörande

fakultets uppsikt och lydnad samt voro pliktige att meddela de

studerande enskild undervisning och bibringa dem färdighet i disputerande

liksom äfven att själfve disputera vissa gånger om året.

Någon allmän skyldighet att vikariera för professorerna finnes dem

ej ålagd. För ett särskilt fall var dock föreskrift härom gifven,

i tv att det stadgats, att så länge nådåret för afliden professors

änka varade, professorerna i samma fakultet skulle skiftesvis föreläsa

i den afgångnes ställe eller, om fakulteten så funne för godt,

någon därtill skicklig adjunkt, och det för intet.

Under den tidrymd, som ligger emellan konstitutionernas utfärdande

och 1852 års statuter fingo adjunkterna sin undervisningsskyldighet

närmare bestämd. Det föreskrefs, att hvarje adjunkt

skulle tilldelas någon viss vetenskap, som af honom egentligen

drifvas skulle (Kansl. Br. d. 29 Dec. 1766, cit. af Schrevelius

i hans år 1832 tryckta edition af Lunds Akademis konstitutioner,

sid. 217), och det ålades adjunkterna såsom en ovillkorlig skyldighet

att hålla offentliga föreläsningar i professors ställe vid ledighet

i professur, eller då professor var hindrad (Kongl. Er. d.

14 juli 1792, cit. af Schrevelius, sid. 217). Jämte det adjunk
-

1 Annerstedt, Upsala Universitets historia, I; Upsala 1877, sid. 365 f.

2 Annerstedt, 1. c. sid. 324.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget, till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 133

terna» åligganden sålunda ökades, erhöllo de så småningom bättre

ekonomiska villkor, och hand i hand härmed ändrades uppfattningen

om deras ställning. De betraktades ej längre såsom stipendiater

utan såsom, i likhet med professorerna, innehafvare af ordinarie

läraretjänster, om ock af lägre rang.

Enligt statuterna af 1852 skulle adjunkt fortfarande vara

skyldig att emottaga förordnande såsom vikarie, då professorsämbete

var ledigt eller ordinarie innehafvare!! af laga förfall hindrad

att uppehålla sin föreläsningsskyldighet, och denna förpliktelse att

vikariera var ännu att anse såsom adjunktens förnämsta åliggande.

Men för att höja adjunktsinstitutionen och af densamma draga

större gagn upptogos i statuterna tillika stadganden om en själfständig

undervisningsskyldighet för adjunkterna. Det ålades nämligen

adjunkt, som ej hade särskild undervisningsskyldighet, och

som ej till stöd för befrielse kunde åberopa särskilda skäl, att i

den vetenskap, till'' hvilken han vore anstäld, utan ersättning offentligen

föreläsa eu timme tvänne dagar i veckan. I sammanhang

härmed föreskrefs angående val af ämne för dessa föreläsningar,

att adjunkten skulle öfverlägga med professorn och rätta

sig efter hans råd i afseende å föreläsningarnas samband.

Den nyhet beträffande adjunktsinstitutionen, som sålunda infördes,

var otvifvelaktigt gagnelig i flere afseenden, men å andra

sidan var den, såsom man med rätta anmärkt, egnad att tydligt

lägga i dagen de brister, som vidlådde denna institution, och den

inre motsägelse, hvarmed den i själfva verket var behäftad. Inom

universitetskretsarna fick man ock allt mer ögonen öppna för dessa

brister, och den åsikten vann allt flere anhängare, att ifrågavarande

institution var i behof af en grundlig ombildning. Emellertid

ville ännu den år 1874 tillsatta universitetskomitén bibehålla

adjunkturerna såsom ordinarie platser och tillstyrkte blott några

smärre förändringar, särskild! i bestämmelserna om adjunkternas

åligganden. Två af komiténs ledamöter voro dock härifrån skiljaktige

och funno olägenheterna af adjunktsinstitutionen så öfvervägande,

att de förordade dess indragning. Vid denna frågas behandling

hos de akademiska myndigheterna visade sig meningarna

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

mycket delade, men i allmänhet var man likväl öfvertygad om

önskvärdheten af en omorganisation, och det större konsistoriet vid

hvartdera universitetet kom till det resultat, att indragning borde

ega rum. Denna uppfattning låg till grund för Kongl. Maj:ts

proposition till 1876 års riksdag angående lönereglering för universiteten

och vann riksdagens godkännande samt ledde vid följande

riksmöte till beslut om adjunkturernas afskaffande.

För den utredning, som här skall lämnas, är det af största

intresse att något närmare granska de olika skäl, som talade för och

emot adjunktsinstitutionens bibehållande. Otvifvelaktigt medförde

denna inrättning stora fördelar och tjänade syften, som ovillkorligen

måste vid universiteten tillgodoses. Adjunkturerna knöto vid

universiteten en klass af lärare, af hvilka de i olika afseende!!

hämtade gagn. I adjunkterna hade man biträden vid undervisningen.

De fyllde det allt sedan de svenska universitetens tillkomst

kända och erkända behofvet af eu kår af yngre lärare, som ej

mindre kunna stå professorerna bi vid den offentliga undervisningen,

så väl den rent teoretiska, som den mera praktiska i seminarier

och genom experimentella öfningar bedrifna, än äfven bereda

den studerande ungdomen tillfälle till erhållande af enskild

undervisning och handledning. Adjunkterna voro vidare att tillgå

för vikariat. Undervisning och examination kunna ej ligga nere,

då professorsämbete är ledigt eller af annan orsak ej kan af sin

innehafvare uppehållas; det måste vara sörj dt lör kontinuitet i universitetets

verksamhet, och tillgång på vikarier alltså finnas. Men

då sådana endast i sällsynta undantagsfall äro att påräkna utom

universitetets egen krets, blir, så vidt denna ej sluter inom sig till

vikariat lämpliga och oförhindrade personer, ett efter omständigheterna

längre eller kortare afbrott i verksamheten på ett visst område

den regelmässiga följden af hvarje vakans eller hvarje förhinder

för professor att fullgöra sina åligganden. — Genom adjunktsinstitutionen

var slutligen sörjdt för, att icke professorsplatserna

behöfde vid uppkommen ledighet någon längre tid stå obesatta

af brist på lämpliga efterträdare. Adjunktslönen gaf den ekonomiska

betingelsen för ett efter afslutade examensstudier fortsatt

s. 135 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 135

uppehåll vid universitetet, hvarunder den erforderliga kompetensen

för professur kunde förvärfvas.

Ofvan antydda fördelar af adjunktsinstitutionen förbisåg man

ingalunda, men olägenheterna skattades högre. Allt hvad i senare

afseendet kommer i betraktande, torde ytterst kunna föras på räkningen

dåra!'', att adjunkterna från att vara stipendiater med vissa

på stipendieinnehafvet grundade förpliktelser under utvecklingens

gång blefvo tjänstemän med fast anställning. Från denna synpunkt

sedt var det som adjunktsinstitutionen visade sig behäftad

med de brister, Indika ledde till dess afskaffande. Ifrågavarande

inrättning, sådan den utbildat sig, inverkade ej i allo fördelaktigt

på tillsättandet af professorsämbetena. Det låg i förhållandenas

natur, att adjunkterna i regeln skulle blifva professorernas efterträdare.

De akademiska myndigheterna, hvilkas ord i allmänhet

afgjorde befordringsärendena, voro nämligen helt naturligt böjda

för att gifva företrädet åt adjunkten, hvilkens verksamhet merendels

under många år varit knuten till universitetet och som därunder

ofta länge såsom vikarie skött professorska!betet. Af adjunktskårens

beskaffenhet berodde sålunda väsentligen professorskårens.

Men då adjunkturerna kommit att betraktas såsom exspektansplatser

till professur, och följaktligen befordran från adjunktur till annan

beställning än professur jämförelsevis sällan förekom, var det ej

ovanligt, att adjunkterna, när det eftersträfvade avancemanget inträffade,

hunnit till en ålder, då håg och krafter för de uppgifter

som äro professorns, redan börjat aftaga. Oafsedt detta, var adjunktsinrättningen

dessutom därutinnan mindre fördelaktig med

hänsyn till professorskårens rekrytering, att den förhindrade eller

åtminstone försvårade den för högskolornas utveckling nödvändiga

växelverkan så väl emellan dem själfva inbördes som emellan dem

och samhället i öfrigt. Utsikterna att vinna befordran till ett professorsämbete

voro för annan än den, som i egenskap af adjunkt

till ämbetet gått på exspektans, ganska små. - Adjunktsinstitutionen

kunde vidare sägas innebära ett slöseri med arbetskraft. En

tillräcklig offentlig lärareverksamhet var ej adjunkterna anvisad,

utan deras viktigaste uppgift var att ständigt stå redo att vikariera.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

Men det tillfälliga behofvet af vikarier kunde ej försvara en institution,

som bestod af fasta tjänster.

Den utveckling till fasta tjänster, som adjunkturerna undergått,

minskade dock ej blott deras förmåga att fullgöra sin bestämmelse

i det allmännas intresse; äfven för innehafvarne af dessa

tjänster var denna utveckling knappast lycklig För yngre män,

som efter aflagda examina känna håg och kallelse att fortfarande

egna sig åt vetenskaplig verksamhet, måste det vara och tacksamt

erkännas vara en förmån att komma i åtnjutande af stipendier,

som för dem ekonomiskt underlätta möjligheten att arbeta på sin

vidare utbildning, och om den högskola, som bereder dem denna

förmån, till gengäld ålägger stipendiaten vissa förpliktelser, ter sig

detta ingalunda såsom en obillighet och kan ej skäligen gifva upphof

åt anspråk mot högskolan på full försörjning och vidare befordran

Helt annorlunda gestaltade sig detta i fråga om adjunkturerna,

med afseende å Indika det tillfälliga understöd, som stipendiet

innebär, ersatts af den fasta lönen. Då denna ej var tillräcklig

att bereda adjunkten den ekonomiska ställning, som motsvarade

de kostnader och det arbete, Indika tjänstens ernående

erfordrat, så alstrades häraf hos honom missnöje med de bestående

förhållandena. Men denna otillfredsstäldhet hade ingalunda till

följd, att han kom att betrakta sin tjänst såsom en plats, från

hvilken han, därest befordringsutsikterna vid högskolan ej voro

göda, öfvergick till annan verksamhet utom högskolan. Den fasta

anställningen förde med sig, att missnöjet i stället tog sig uttryck

i sträfvanden att .åstadkomma en förhöjning af den med tjänsten

förenade lönen. Anspråken härpå voro i sig ej oberättigade och

vunno äfven tid efter annan statsmakternas beaktande. Men det

låg i sakens egen natur, att löneförbättringarna ej kunde sträckas

så långt, att de tillfredsstälde den fordran på lön, som eu ordinarie

lärare vid ett universitet skäligen kunde hysa. De syften, som

man med adjunktsinstitutionen hufvudsakligen ville tillgodose, voro

ej sådana, att de kunde få med några större belopp betunga statskassan.

Institutionen i den gestalt, utvecklingen gifvit den, led

s. 137 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund. 137

sålunda af en olöslig'' inre motsägelse, som slutligen måste framkalla

dess upphäfvande.

De synpunkter, för Indika ofvan redogjorts, voro vid adjunktsinstitutionens

ombildning de bestämmande. Man skilde skarpt emellan

å ena sidan det behof af en utvidgad ständig undervisning,

som vetenskapens utveckling och specialisering framkallat, samt å

andra sidan de uppgifter, Indika bär förut angifvits såsom de där

af ålder ålegat ifrågavarande institution. I den mån berörda behof

förelåg, skulle i adjunkternas ställe träda ordinarie lärare med

eu mera omfattande och själfständig samt bättre aflönad verksamhet,

än de förre halt. Nämnda uppgifter åter skulle helt och hållet

öfvertagas af med stipendier försedde docenter. Statsrådets och

chefens för ecklesiastikdepartementet anförande till det vid Kong!,

propositionen till 1876 års riksdag angående lönereglering för universiteten

fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden innehåller

härom ett uttalande, som klart belyser reformens innebörd.

Det framhålles här, att adjunkturerna borde ersättas af lärarebeställningar,

Indika verkligen utgjorde en alltid påräknad, integrerande

del af den själfständiga undervisningen vid universitetet, på

samma gång som desse lärares ställning blefve i ekonomiskt afseende

betryggad. ”Men vid denna utveckling — heter det vidare

(sid. 18) — och om de i adjunkternas ställe anstälde ordinarie

lärare inträda i kretsen af själfständigt verksamme undervisare, så

måste på samma gång de olika elementer, som inom adjunktsinrättningen

funnits förenade med hvarandra, undergå eu söndring.

Om å ena sidan den egna lärareverksamheten starkes och blifver

lika oberoende som ständig, så bör å andra sidan den uppgift,

adjunkturerna af ålder haft, att vid universitetet kvarhålla yngre

framstående förmågor, tillfalla en annan institution — jag menar

den med stipendier försedda docentinstitutionen. Denna yngre klass

af lärare skulle genom dem tillagda understöd sättas i tillfälle att

utan tryckande näringsomsorger fortsätta sina vetenskapliga studier

och tillika vara att tillgå, i fall deras krafter behöfde för offentlig

undervisningsverksamhet tagas i anspråk. Men de skulle icke anses

som innehafvare af en ständig tjänstebefattning, utan endast

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

för vissa år kunna påräkna detta understöd, för att, i händelse

icke före denna tids förlopp utsikt öppnar sig för dem att blifva

närmare fästa vid universitetet, det icke må för dem vara för sent

att öfvergå, antingen till en lärareverksamhet af annat slag eller

till den praktiske ämbetsmannens värf”. Enahanda åsikter bär

samme statsrådsledamot, enligt hvad det vid statsverkspropositionen

till 1S77 års riksdag fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

utvisar, uttalat, då förslag till adjunktsinstitutionens ombildning

vid nämnda riksdag af Kongl. Maj:t framlades och af

riksdagen antogs. Den på grundvalen af detta förslag företagna

omorganisationen gick sålunda, till den del hvarom här är fråga,

ut på att låta de uppgifter, som tillkommit adjunktsinstitutionen,

öfvertaga^ af en docentkår, så gestaltad som adjunktskåren ursprungligen

varit. I hvad mån docentinstitutionen kommit att motsvara

denna plan, skall nedan utvecklas. Först skall emellertid

med några ord erinras om denna institutions uppkomst och utveckling

fram till år 1877.

Enligt Upsala och Lunds universitets konstitutioner (kap. XVII,

5) gaf genom promotion förvärfvad akademisk grad rättighet att

vid universitetet så väl offentligen disputera som enskildt undervisa,

dock skulle dekanens och fakultetens samtycke inhämtas. Härur

bär docentinstitutionen uppvuxit. Så småningom genomfördes den

förändring, att rättigheten att vid universitetet docera gjordes beroende

af särskild anställning såsom docent, och för sådan anställning

kom att fordras ej mindre vederbörande fakultets pröfning,

huruvida den till anställningen ifrågasatte egde erforderlig skicklighet

och behof af hans anställande förefanns, än äfven kanslerns

förordnande. Fakulteten fick ock rätt att såsom prof för docentur

fordra särskild disputation *. Docenterna kommo på detta sätt att

utgöra ett led i universitetens lärareorganisation, och den uppfattning,

som åtminstone vid Lunds universitet haft förespråkare, att 1

1 Jfr af Schrevelius, anf. arb., å sidd. 224 och 225 anförda författningar

från 1700-talet.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 139

nämligen docenterna vore professorernas enskilde tjänare ‘, hade

ej längre något stöd för sig. Docenterna voro dock ej att anse

såsom ordinarie tjänstemän. I olikhet med hvad förhållandet varit

med adjunkturerna, gick ej i fråga om docenturerna utvecklingen

därhän, att lön tillerkändes innehafvarne. För så vidt anställningen

öfver hufvud medförde någon omedelbar ekonomisk förmån,

bestod denna i åtnjutandet af stipendium. Och docenterna hade

ända till midten af 1800-talet ej ens några för dem ensamma afsedda

stipendier att tillgå, utan togo del i de åt den studerande

ungdomen anslagna. Först vid riksdagen 1850 — 1851 beviljades

åt hvardera universitetet sex docentstipendier hvart och ett å 500

kronor, hvilket belopp vid riksdagen 1865 —1866 höjdes till 750

kronor. Ännu universitetens utgiftsstater af år 1872 upptogo ej

till docentstipendier större anslagsbelopp. Men om sålunda docenturerna

ej såsom adjunktsbeställningarna öfvergingo till fast aflönade

tjänster, så tingo å andra sidan docenterna ej heller lika

omfattande åligganden som adjunkterna. Medan de senare enligt

det förut citerade Kongl. Br. af den 14 Juli 1792 fingo sig ålagdt

att vikariera för professorerna, stadgades i samma Kongl. Br. beträffande

docenterna, att innan fakultet till vikariat anmälte någon

docent, den först skulle inhämta hans förklaring, huruvida han

ville åtaga sig vikariatet och kunde ega tillfälle att därmed fortfara.

Jämväl i statuterna af 1852 och 1876, de senare enligt

sin ursprungliga lydelse, gjordes uti ifrågavarande afseende skillnad

emellan adjunkt och docent, i ty att allenast den förre förpliktades

att emottaga förordnande såsom vikarie (§ 127). Vidare hade docenten

ej någon skyldighet att offentligen föreläsa. Docenternas

enda skyldighet enligt statuterna, både de äldre och yngre, var

den för hvarje akademisk lärare gemensamma att emot skälig ersättning

inom området för sin vetenskap med privata föreläsningar

eller annorledes inrättad enskild undervisning tillhandagå de studerande,

som därtill anmälte sig. 1

1 Jfr Weibull, Lunds universitets historia, I. Lund 1868, sidd. 182

och 256.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

De uppgifter, som af ålder ansetts tillkomma docentinstitutionen,

voro emellertid desamma som de, hvilka tillagts adjunkterna,

nämligen att biträda vid undervisningen, att vikariera och att genom

arbete på egen utbildning söka vinna kompetens till ordinarie

lärarebeställning. Så länge adjunkturerna egde bestånd, spelade

dock docenterna en jämförelsevis underordnad roll; de togos hufvudsakligen

i anspråk för meddelande af enskild undervisning, under

det att adjunkterna i regeln bestredo vikariatsförordnanden

och efterträdde professorerna. Härutinnan inträdde med adjunkturernas

indragning en väsentlig förändring. Docenterna erhöll o nu

en vida mera betydelsefull ställning än förut. I städse större omfång

ha de sedan dess anlitats ej blott för undervisningen utan

äfven för vikariat, och docentkåren är det nu, som i allmänhet

lämnar efterträdare åt professorerna. Anmärkas bör likväl, att

docenternas ökade användning är ej allenast en följd af adjunkturernas

indragning; fullt lika mycket har därtill bidragit den betydande

ökningen af antalet professurer. Dels ha nämligen åtskilliga

adjunkturer ersatts af e. o. professorsbeställningar, hvilkas

innehafvare, enär deras egen ställning till undervisningen är fullt

själfständig, ej äro pliktiga att vikariera för de ordinarie professorerna

utan tvärtom själfva måste under samma förhållanden som

desse senare ersättas af vikarier, och dels ha professurer inrättats

i ämnen, som förut ej voro vid högskolorna företrädda.

Liksom högskolorna på sin tid hade en adjunktsfråga, hvars

lösning länge tog uppmärksamheten i anspråk, så har, sedan de

ofvan angifna förändrade förhållandena med afseende å docentinstitutionen

inträdde, så småningom uppstått en docentfråga, som

äfven den erbjuder stora svårigheter. Det gäller nu närmast att

klargöra, hvad denna sistnämnda fråga innebär.

Därvid vill komitén till en början såsom sin åsikt uttala, att

det sätt, hvarpå docentinstitutionen fullgjort sin del af de uppgifter,

som äro högskolorna anförtrodda, rättfärdigar ett för denna

institution i det hela synnerligen fördelaktigt omdöme. Utan docenterna

hade högskolorna icke kunnat motsvara de stegrade anspråk

på en mera intensivt bedrifven och mångsidig undervisning,

s. 141 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i XJpsala och Lund. 141

som utvecklingen medfört. Undervisning och examination ha i allmänhet

kunnat utan störande afbrott fortgå, då högskolorna i docenterna

funnit skickliga och villiga vikarier. Lediga professurer

ha i regeln kunnat ur docentkåren på ett värdigt sätt besättas

utan längre tidsutdräkt, än den i statuterna antagna befordringsordningen

föranledt. Och ytterligare manar rättvisan att erkänna,

det docenterna gjort eu betydande insats i den vetenskapliga forskning

och produktion, som utgått från högskolorna.

Docentinstitutionen har alltså icke gäckat de förhoppningar,

som man vid 1877 års universitetsreform trodde sig kunna hysa

om dess förmåga att öfvertaga de uppgifter, som dittills hufvudsakligen

alegat adjunkterna. Men å andra sidan har utvecklingen

visat tendenser till att betaga institutionen den karaktär, som man

vid nämnda reform tänkt sig densamma böra ega, och att därpå

trycka samma prägel, som adjunktsinstitutionen redan tidigt erhöll.

Adjunkturcrnas öfvergång till fasta beställningar hade, på sätt ofvan

är skildradt, gjort dem olämpliga att fylla de uppgifter, som

äro högskolornas yngre lärarekår förbehållna, och man uppdrog

därför dessa uppgifter åt docenterna, Indika dittills ej ansetts såsom

fast anstälde tjänstemän och ej för framtiden voro ämnade att

blifva det. I den till grund för reformen liggande plan blef med

rätta starkt betonadt, att docentinstitutionens utmärkande drag borde

vara rörlighet i anseende till personerna. Docenturerna finge ej

betraktas såsom exspektansplatser till ordinarie lärarebeställningar

vid universitetet. Docenten borde, därest ej utsikterna till befordran

vore gynnsamma, lämna sin anställning, sedan han under några

år af densamma hämtat gagn för sin egen vidare utbildning. Docenturen

vore ej eu aflönad befattning utan endast eu i förordnandets

form lämnad venia docendi.

Denna ursprungliga och riktiga uppfattning har emellertid

otvifvelaktigt sedan dess i någon män fördunklats. Och detta torde

ej minst kunna sägas om docenternas egen uppfattning af sin ställning.

Dä docentinstitutionen tjenar syften, som ständigt kräfva

tillgodoseende, måste den vara permanent, men däraf följer icke,

att docenterna äro innehafvare af fasta tjänster. Detta har man

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

dock ej tillräckligt beaktat. Institutionen hav kommit att lida af

det missförhållandet, att docenterna för länge i sådan egenskap

kvarstå, och grunden därtill har man säkerligen att ytterst söka i

ett förbiseende däraf, att docenturen i och för sig icke medför några

som helst befogade anspråk på lön och vidare befordran vid

högskolan. Gäckade förhoppningar i sådant afseende ha hos docenterna

alstrat ett visst missnöje med deras ställning. Om komité

n ej allt för mycket misstager sig, berör det nu sagda en väsentlig

sida af den s. k. docentfrågan.

Men äfven om docenturen till sin natur hvarken är eller bör

vara en med lön utrustad stadigvarande befattning, så är å andra

sidan lika visst, att det arbete, som docenterna i högskolans tjänst

utföra, bör skäligen ersättas. För lösningen af de spörsmål, som

docentinstitutionen erbjuder, är denna synpunkt åt största vikt.

Underkännandet af löneanspråk, som grundas på docentanställningen

såsom sådan, får icke drifvas därhän, att jämväl krafven pa

full godtgörelse för förrättadt arbete alvisas. Docenterna ha haft

fog för klagan i sistberörda afseende, och om än förhållandena numera

härutinnan äro bättre, återstår ännu något att uträtta. — En

andra hufvudsida af docentfrågan är härmed antydd.

Af hvad ofvan blifvit anfördt, framgår hvilken ståndpunkt

komitén trott sig böra intaga med hänsyn till docentinstitutionen.

Dess afskaffande har komitén ej kunnat skrifva på sitt program.

Det har föreslagits1, att docenterna skulle ersättas åt fast anstälda,

men lågt aflönade assistenter till det antal, som undervisningen

och vikariatsförordnandena oundgängligen kräfde. Efter den förut

lämnade korta historiska öfversikten faller genast i ögonen, hvad

realiserandet af denna plan skulle innebära. Man skulle därmed

i själfva verket under en annan benämning återinföra de forna

adjunkturerna, och utvecklingen komme att röra sig i cirkel. En

assistentinrättning, så beskaffad som nyss är nämndt, skulle lida

af samma inneboende konstruktionsfel som fordom adjunktsinrätt
-

1 I en uppsats med titel: ”Några universitetsfrågor”, af Elof Tegnér, i

Nordisk Tidskrift för 1898, sid. 203 ff.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 143

ningen, och samma olägenheter, som visade sig förenade med den

senare, skulle helt säkert ej länge dröja att framträda såsom en

följd af den förra. Komiténs förslag gå tvärtom ut på att bibehålla

och söka, så vidt lagbestämmelser det förmå, fast grunda docentinstitutionen

på de principer, som 1877 års universitetsreform

faststälde. De föreslagna bestämmelserna angående docenters anställande

och docentstipendierna fullfölja särskildt detta syfte. Samtidigt

har komitén velat genom de förändringar, som vidtagits i

nämnda afseenden, verka därhän, att docentkåren kvalitativt höjes,

och tillika ha genom de nya stadgandena rörande docenternas åligganden

universiteten satts i tillfälle att af docentkåren draga större

gagn. Slutligen har komitén sökt på ett tillfredsställande sätt

reglera vikariatsadöningsförhållandena.

1 detta sammanhang skola grunderna för de föreslagna bestämmelserna

angående docenters anställande framläggas. Gällande

regler om förordnande af docenter förekomma i §§ 84—86 af statuterna.

De innehålla hufvudsakligen följande.

Ansökan och kallelse äro de båda formerna för initiativ till

anställande af docent. Ansökan göres af den, om hvilkens anställande

är fråga, och riktas till den fakultet eller sektion, inom

hvars ämnesområde vetenskapen, hvari anställningen sökes, faller;

kallelsen åter innebär ett af professor inom sin fakultet eller sektion

gjordt tillkännagifvande, att han önskar få en viss person anstäld

såsom docent i sitt ämne. I båda fallen har fakulteten eller

sektionen att pröfva, huruvida betingelserna för sökandens eller

den kallades anställande äro för handen. Villkoren därför äro,

dels att hans skicklighet är ådagalagd, och dels att det pröfvas

vara af behofvet påkalladt eller åtminstone lända till nytta, att

docent i det ifrågavarande ämnet anställes. Det senare villkoret

framhålles på två ställen, nämligen i §§ 84 och 85; i den förra

§:n heter det, att docenter må vid hvarje professur förordnas till

det antal, som i vederbörlig ordning, pröfvas ”nödigt eller nyttigt”,

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

i den senare §:n är uttrycket ”behöfligt eller nyttigt”. Har fakulte- *

ten eller sektionen funnit nämnda betingelser föreligga, göres hemställan

till kanslern om den till docentur ifrågasattes förordnande,

och ankommer det på kanslern att meddela förordnandet. Brister

enligt fakultetens eller sektionens bedömande skicklighetsbetingelsen,

varder frågan ej understäld kanslern, hvaremot, om skickligheten

godkännes, men docents anställande anses ej behöfligt, frågan med

hvad däri förekommit till kanslerns afgörande hänskjutes, där den,

som saken rörer, det begär.

I det stora hela finnes ingen anledning till att mycket klandra

dessa bestämmelser. Med stöd af dem ha de myndigheter, som

med ifrågavarande ärenden ha befattning, i sin makt att i hvarje

särskilt fall taga hänsyn till alla omständigheter, hvilka äro af

betydelse vid afgörandet, huruvida docentanställningen är från synpunkten

af universitetets bästa påkallad. Fakulteten eller sektionen

kan uppställa så stränga fordringar på skicklighet, som anses

lämpligt, och är likaledes både befogad och pliktig att se till, det

docentantalet hålles inom behöriga gränser. Emellertid bär det

sätt, hvarpå bestämmelserna handhafts, lämnat åtskilligt öfrigt att

önska, och det blir därför en uppgift att i de nya statuterna mera

eftertryckligt, än i de gällande skett, framhålla de omständigheter,

hvilka vid frågor om docentförordnanden böra tagas i betraktande.

Framför allt har man fäst uppmärksamheten vid och klandrat,

att hvad statuterna föreskrifva om belmfvet eller nyttan af docents

anställande såsom villkor därför, oj iakttagits, och att till följd

däraf antalet docenter ökats, utöfver hvad rimligt varit. Erkännas

måste, att eu betydande stegring af docentantalet förekommit.

Mindre gäller dock detta om universitetet i Upsala än om universitetet

i Lund, ehuru äfven det förra har att uppvisa en betydande

doeentnumerär. Vid universitetet i Upsala utgjoi’de vårterminen

1877 antalet docenter 54, det visade under slutet på 1870- talet och början på 1880-talet en tendens att sjunka — läsåret

1884—1885 uppgick det endast till 44 — steg mot slutet af 1S80- talet, så att det höstterminen 1890 utgjorde 63, sjönk därefter

åter men hade efter stegring i slutet af 1890-talet höstterminen

s. 145 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 145

1899 stigit till 64. För jämförelsens skull må nämnas, att sistnämnda

hösttermin sammanlagda antalet ordinarie och e. o. professurer

var 61, studentantalet 1458. — Vid universitetet i Lund

har docentantalet under perioden: vårterminen 1877—höstterminen

1899, varit stadt i en nästan ständigt fortgående ökning. I periodens

början uppgick det till 20; i slutet däraf till 57, samtidigt

därmed att professurernas antal var 49 och studentantalet 609.

— Vid båda universiteten är det ett synnerligen vanligt förhållande,

att flere äro anstälda såsom docenter i samma vetenskap.

Exempelvis namnes, att universitetet i Upsala under höstterminen

1899 hade sex docenter i klassisk filologi eller någon del däraf,

fem docenter i historia, tre docenter i praktisk filosofi, tre docenter

i nordiska språk m. il. ex. Vid universitetet i Lund funnos

under samma tid fyra docenter i matematik, tre docenter i

astronomi, tre docenter i geologi, tro docenter i teoretisk filosofi

in. fl. ex.

Vid uppskattningen af de tal, som docentstatistiken företer,

får man ej förbise, att det numera förefinnes ett vida större behof

af docenter än förr. Universiteten ha vuxit både hvad antalet

ordinarie lärare samt i stort sedt äfven studenter angår, och docenterna

bära ensamma de uppgifter, som fordom äfven ålågo adjunkterna.

Likväl kan man knappast undgå att af siffrorna draga

den slutsatsen, att i många fall docenter anstälts, utan att vare

sig något behof däraf förefunnits eller universiteten i öfrigt däraf

tillskyndats något gagn.

Frågan blir nu närmast den: är nyssberörda förhållande att

anse såsom ett missförhållande, hvilket kräfver rättelse? Detta kan

ej utan vidare tagas för gifvet. Sällskapet af yngre lärare och

tjänstemän vid Lunds universitet har i ett till komitén ingifvet

uttalande beträffande docentinstitutionen berört detta spörsmål. Sällskapet

yttrar här, att det fortsatta fasthållandet vid den praxis,

enligt hvilken sökande till docentur, som egt tillräcklig vetenskaplig

skicklighet, anstälts såsom docent, äfven om det icke funnits

något omedelbart behof af hans biträde vid undervisningen, är af

stor betydelse både för den vetenskapliga forskningen vid universi
19
-

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

teten och för upprätthållandet i hela dess vidd af den fria konkurrensen

vid professorstillsättningar.

Det kan nog till eu början vilja förefalla, som om det allmännas

intresse icke toge någon skada utan fastbellre befordrades

däraf, att högskolorna förläna docentur åt eu hvar, som därom anhåller

och besitter erforderlig kompetens. Så synes vara fallet från

de synpunkter, som bemälta sällskap framhållit, och till samma

resultat synes jämväl den synpunkten leda, att ju flere docenter

eu högskola förfogar öfver, desto rikligare är tillgången på personer,

lämpliga till att biträda vid undervisningen och till att vikariera.

Och då docenturen ej är en aflönad tjänst, betungas det allmänna

ej af några kostnader, därigenom att docenter anställas i

obegränsadt antal.

Det nu anförda oaktadt, finner komitén det otvifvelaktigt, att

det ej är med högskolornas sanna intresse förenligt, att docentförordnanden

meddelas oberoende af hänsyn till det konkreta behofvet

däraf. I ett kanslersbref rörande Lunds universitet af den 3 Januari

1779 (cit. af Weibull 1. c. sid. 256) iuskärpes nödvändigheten

af att inskränka antalet docenter, och såsom skäl därför

framhålles: ”att icke den aktning och värde namnet docens bör

åtfölja i någon måtto måtte förfalla”. Hvad här uttalats, är väl

värdt att taga fasta på. Docenturen bör vara eu högt skattad

utmärkelse, men om skaran af docenter växer öfver rimliga gränser,

löper docenturens anseende fara att försvinna. I sin mån bidrager

detta till att förminska det värde, docenturen bör ega såsom

merit för fortkomst på annan bana än högskolans, och att hos

docenterna väcka missnöje med deras ställning. Men härtill komma

äfven andra olägenheter. Då mängden af befintliga docentstipendier

gifvetvis ej kan rätta sig efter antalet docenter, utan måste

bestämmas med hänsyn till högskolornas docentbehof, blir följden

af, att docentantalet vida öfverstiger detta behof, den, att många

docenter måste undvara det ekonomiska stöd, som stipendiet gifver,

och att utsikterna till att komma i åtnjutande af detta stöd ställa

sig sämre. Högskolan har ej heller användning för alla sina docenter,

och tillfälle för dem alla till sysselsättning och förtjänst

s. 147 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsata och Lund. 147

genom enskild undervisning gifves icke, om behofvet ej får vara

regulator för antalet. Under sådana omständigheter alstras lätt

inom docentkåren en viss bitterhet och afvoghet mot den bestående

universitetsorganisationen, och detta är ej blott egnadt att nedsätta

kårens duglighet för sina uppgifter utan kan äfven verka menligt

på andan inom högskolorna i deras helhet.

Komitén får därför uttala såsom sin mening, att en reform af

docentinstitutionen måste afse jämväl att hålla docentantalet inom

vissa gränser. I sådant syfte föreslår komitén

a) att docentanställning skall göras beroende af eu strängare

pröfning, huruvida aspiranten besitter full skicklighet i de olika

riktningar, i hvilka anställningen pålägger honom plikter;

b) att i hvarje fall, då fråga är om att anställa docent, ett

oundgängligt villkor härför skall vara, att anställningen pröfvas

vara i högskolans intresse påkallad; och

c) att kallelse till docentur ej vidare må förekomma, utan anställandet

städse förutsätta därom gjord ansökan af den, som skall

förordnas.

a) Hvad angår första punkten, så har inom komitén varit

under öfverläggning, huruvida något utbyte är att vinna af den

stundom uttalade fanken, att unge män med vetenskapliga intressen

icke borde omedelbart efter afskräde examensstudier anställas

såsom docenter, utan först sedan de sett sig om på annat håll

samt därunder haft tillfälle att rikta sin erfarenhet och vidga sin

synkrets. Denna tanke är onekligen tilltalande och livilar på en

riktig uppskattning af den betydelse, eu växelverkan emellan skolan

och lifvet eger. Men man kan i detta afseende ej komma

längre än att framhålla, hvad som i allmänhet vore önskvärdt.

Att åter söka genom statutbestämmelser förhindra en omedelbar

öfvergång från examensstudierna till lärarens kall, har emot sig

afgörande betänkligheter. Med allt skäl kunde befaras, att högskolorna

på detta sätt skulle stå nästan utan docenter, eller att

dock de mera framstående förmågorna komme att gå för dem förlorade.

Den, som en gång lämnat universitetet och börjat att inom

annan verksamhetssfär arbeta på sin fortkomst, öfvergifver endast

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

undantagsvis den lefnadsbana, på hvilken lian slagit in, för att vid

högskolan gå ovissa öden till mötes, och allra minst sker detta,

om en mer än medelmåttig begåfning och energi på den redan

valda vägen öppnat utsikter, till hvilka högskolan åtminstone i ekonomiskt

afseende ej kan erbjuda någon motsvarighet. Vidare måste

tagas i betraktande, att utbildningen för det vetenskapliga lärarekallet

inom vissa ämnesområden, nämligen de medicinska och

naturvetenskapliga, knappast kan försiggå annorstädes än vid högskolorna

med deras institutioner, som ensamma bereda möjlighet

att förvärfva den erfarenhet, arbetsteknik och experimentella färdighet,

hvarförutan eu vetenskaplig verksamhet på dessa områden

numera ej är tänkbar. För öfrigt föregås i åtskilliga vetenskapsgrenar

redan under närvarande förhållanden docenturs förvärfvande

alltid eller i regeln af eu förberedelse, som ej är af enbart teoretisk

natur eller knuten uteslutande till den högskola, där examina

atläggas. Sålunda måste de, som valt det medicinska facket, redan

till följd af gällande examensbestämmelser växla vistelseort och

jämte de teoretiska studierna bestrida praktisk tjänstgöring. Hvad

angår juristerna, så är det redan och torde framgent blifva allt

mer sällsynt, att någon vinner anställning såsom docent i något af

de mera praktiska läroämnena utan att förut hafva någon tid hiträdt

vid handläggning af domarevärf och äfven själf förvaltat domareämbete.

Inom filosofiska fakulteten torde det för dem, som

egna sig åt en sådan vetenskap som nyeuropeisk lingvistik och däri

vilja förvärfva för docentur erforderlig skicklighet, i allmänhet vara

en nödvändighet att utrikes idka studier. — Till den del ett dylikt

förhållande eger rum, skulle bestämmelser uti ifrågavarande

afseende vara öfverflödiga.

Då man vill skärpa fordringarna för vinnande af docentnr,

ligger det kanske närmast till hands att tänka sig skärpningen

böra bestå däri, att en afhandling icke godkännes såsom tillräckligt

prof på vetenskaplig förmåga. Sällskapet af yngre lärare och

tjänstemän vid Lunds universitet har i sitt förut citerade utlåtande,

så vidt angår filosofiska fakulteten, uttalat sig för uppställande af

fordran på två afhandlingar, därest ej gradualafhandlingen varit

s. 149 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 149

af ovanlig förtjänst. Sällskapet har i sin motivering för detta förslag

framhållit, att för filosofisk licentiatexamen kräfves en vetenskaplig

afhandling, hvars författande utgör eu högst betydande del

af examensarbetet, och af hvars beskaffenhet betyget i examinandens

hufvudämne i väsentlig mån blir beroende, samt att denna

afhandling, som i många, kanske de flesta fall i utvidgad form

utgifves såsom gradualafhandling, kan, därest en viss betygsgrad

för densamma ernåtts, utan vidare prof skaffa författaren docentur.

Vid sådant förhållande vore det icke förvånande, att de flesta filosofie

doktorer eftersträfvade en sådan anställning. I de andra fakulteterna

fordrades däremot icke för slutlig examen någon afhandling,

och att disputationsprof pro gnida aflades, vore jämförelsevis

mindre vanligt. Inom dessa fakulteter vore därför faran vida mindre,

att docentur söktes utan någon som helst tanke på att kvarstanna

vid universitetet.

Komitén har icke. ansett sig kunna biträda den meningen, att

det ovillkorliga krafvet på mer än en afhandling är ett lämpligt

medel att skärpa betingelserna för vinnande af docentur. Utgör

den afhandling, med hvilken sökanden vill styrka sin vetenskapliga

kompetens, ett fullt tillräckligt specimen, så kan det näppeligen

försvaras att fordra ännu en afhandling. Det vore att lägga på

docentaspiranten en allt för tung börda och för dryga kostnader,

som helt säkert till skada för högskolorna skulle afskräcka mången

lofvande vetenskapsidkare från att välja den akademiska banan.

För framtiden liksom hittills bör det vara fakultetens resp. sektionens

sak att pröfva, huruvida hvad sökanden i afhandlingsväg presterat,

är tillfyllestgörande.

Däremot står det i full öfverensstämmelse med den af komitén

hyllade uppfattningen af högskolan såsom ej allenast en vetenskaplig

akademi utan tillika eu läroanstalt, att förutom å kompetens

såsom vetenskapsidkare afseende bör fästas å lärareduglighet. Gällande

statuter ha ej nog beaktat denna senare sida, då de ej förutsatt

annat prof än disputationsprof. Utan att vilja underskatta

betydelsen däraf, har komitén dock förmenat, att sådant prof icke

alltid lämnar tillräckligt stöd för bedömande af sökandens undervis
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

ningsförmåga. Därutöfver må kunna fordras föreläsningar öfver af

fakultet eller sektion förelagdt ämne, deltagande i seminarieöfningar,

för läkare och naturvetenskapsmän prof på praktisk färdighet

och tekniska insikter in. m. Det närmare härom faller utom statuternas

ram och regleras lämpligast efter de olika vetenskapernas

olika kraf genom stadgar, som kanslern efter förslag af fakultet

eller sektion fastställer.

b) Först må beträffande denna punkt anmärkas, att komitén

icke ifrågasatt något stadgande, hvarigenom ett maximiantal docenter

fastställes. Ett sådant stadgande gafs genom Kong!. Er. d. B

Maj 1S20 (anf. af Schrevelius 1. c. sid. 225), enligt hvilket till

förekommande däraf, att docenternas antal stege allt för högt, akademiernas

kanslerer anbefaldes att tillse, det ingen professor kallade

flere än tvännc docenter, och skulle eu så utsträckt kallelserätt tillkomma

endast de professorer, hvilkas vetenskaper i flera utgreningar

fördelades. Stadgandet upptogs hvarken i 1852 eller i 1S76 års statuter.

Om detsamma säges i motiverna (sid. 79) till det förslag

af år 1851, som ligger till grund för de förra, att erfarenheten

visat, att föreskriften mer än en gång hindrat vederbörande att

såsom docenter anställa skicklige unge män, som önskat i denna

egenskap vid universitetet kvarstanna, hvarför med hänsyn till universitetens

biista stadgandet borde upphäfvas och på det pröfvade

behofvet i allmänhet få bero, huru många docenter finge antagas.

— Komitén är jämväl af den åsikt, att någon bindande föreskrift

ej härutinnan är på sin plats, utan att omständigheterna i hvarje

särskilt fall böra vara afgörande.

Därvid kommer det an på att konsekvent hålla fast vid, att

frågan om docents anställande skall ses uteslutande från synpunkten

af det allmännas intresse. Det är ej en rätt för den enskilde

att erhålla docentförordnande. Då man stundom så påstått, har

man utgått därifrån, att docenturen är en belöning, hvarpå den,

som aflagt synnerligen väl vitsordade examens- och disputationsprof,

kan göra anspråk. Men denna uppfattning är både ohistorisk

och rationellt sedt oriktig. Upprepade gånger har i universiteten

rörande författningar nödvändigheten af att vid uppkommen fråga

s. 151 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i XJpsala och Lund. 151

om docents anställande fästa afseende vid behofvet betonats, och gällande

statuter intaga ej härutinnan någon annan ståndpunkt. Komitén

lägger för sin del stor vikt uppå, att förevarande betingelse

för docents anställande iakttagos, och har i enlighet med denna sin

åsikt sökt affatta sitt förslag. Enligt detsamma får docent ej förordnas,

med mindre än att hans anställande pröfvas för undervisningen

eller den vetenskapliga forskningen nödigt. För att

starkare betona, att detta villkor för docentförordnande ej må

förbises, har lcomitén formulerat hithörande § i förslaget så, att

samma villkor nämnts före villkoret om erforderlig skicklighet.

Medan gällande statuter uppställa den fordran, att förordnande

skall pröfvas ”nödigt eller nyttigt”, ”behöfligt eller nyttigt”,

användes i förslaget endast uttrycket ”nödigt”. Genom tillägget:

lör undervisningen eller den vetenskapliga forskningen”, torde vara

tillräckligt antydt, att åt ifrågavarande villkor icke bör gifvas någon

ensidig eller allt för inskränkt tolkning. Man får icke fatta

saken sa, som om då docent redan finnes i ett ämne, eu ansökan

af annan att varda antagen till docent i samma ämne nödvändigt

måste afslås. Yäl torde under sådan förutsättning i allmänhet

vala tillräckligt sörjdt för biträde åt ämnets ordinarie målsman

vid undervisningen och för vikariat vid uppkommen ledighet i

professuren eller vid förfall för dess innehafvare, men detta oaktadt

kan mycket väl bifall till ansökningen vara af högskolans

sanna intresse betingadt. För denna gäller det nämligen ej blott

att öfver hufvud fästa vid sig ett så stort antal docenter, att biträden

vid undervisningen och vikarier finnas att tillgå, utan det

gäller tillika och är för högskolan ett lifsintresse att fästa vid sig

de mest framstående förmågorna. Om därför under nyssberörda

förutsättning eu sökande anses kunna såsom vetenskapsidkare eller

lärare göra universitetet synnerligt gagn, bör hans anhållan om

docentur ej afslås.

c) Då komitén föreslagit upphäfvande af rätten för professor

att kalla docent, har detta skett med tanke på nödvändigheten af

att inskränka docentantalet. Därjämte finnes emellertid ett annat

motiv. Genom att borttaga kallelsen förekommer man åtminstone

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

i någon män, att personer, som ej själ!va efter moget öfvervägande

äro beslutna att försöka den akademiska vägen, slå in på densamma.

I kallelsen ligger eu anmaning från högskolans sida till

den kallade att knyta sin verksamhet vid högskolan. Denna kan

ej alldeles utan fog anses därigenom hafva åtagit sig eu viss ansvarighet

för den kallades utkomst och vidare befordran och har

på detta sätt genom en sin egen åtgärd gifvit stöd åt anspråk,

som den sedan ej kan vara beredd att godkänna. Ansökan åter

är ett uttryck för sökandens egen önskan att vinna anställning,

och genom bifall därtill har högskolan ej gifvit sig något som

helst sken af att vilja ikläda sig några förpliktelser i nyssberörda

hänseenden.

Beträffande de särskilda §§ uti ifrågavarande 7:de kapitel af

förslaget anmärkes följande:

§ 62. För närvarande utnämnes, enligt § 65 i statuterna,

hvilken § motsvarar förevarande § i förslaget, vice bibliotekarien af

kanslern, medan bibliotekariebefattningen tillsättes af Kongl. Maj:t.

Men med hänsyn till vice bibliotekaries allmänna åligganden att

jämte bibliotekarien och i samråd med honom deltaga i bibliotekets

vård samt att, då bibliotekarien är af laga förfall hindrad att

utöfva sitt ämbete eller detta är ledigt, företräda hans ställe —

jfr § 2 i Regi. för förvaltningen af universitetsbiblioteket i Upsala,

faststäldt genom kanslersbref af den 5 Rov. 1849 med däruti enligt

kanslersbref af den 4 April 1865 vidtagna ändringar, samt §

2 i Regi. för förvaltningen af universitetsbiblioteket i Lund, faststäldt

genom kanslersbref af den 6 Augusti 1870 — har det synts

komitén att i allo samma regler höra gälla för tillsättandet af

vice-bibliotekariebestälkling som för tillsättandet af bibliotekariebefattning,

och har därför i denna § den förra befattningen upptagits

bland dem, som tillsättas af Kongl. Maj:t. — Samma förändring

har vidtagits med afseende å kamrerarebefattningen; äfven

denna torde med hänsyn till dess betydelse för universitetets drätselverk

böra tillsättas af Kongl. Maj:t.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund. 153

Det i nuvarande § 65 förekommande stadgandet om förordnande

af amanuenser vid sjukhusen har i förslaget fått en efter

komiténs åsikt lämpligare plats längre fram i sammanhang med

öfriga bestämmelser om amanuensförordnanden.

§ 63. Komitén har i den allmänna motiveringen redogjort

för sina åsikter beträffande grunderna för befordran till lärarebefattning.

De båda där framhållna sidorna af kompetensen har

komiten trott sig lämpligen kunna angifva genom uttrycken: vetenskaplig

förmåga och lärareduglighet. Det förtjenar måhända

anmärkas, att enahanda uttryck förekomma i grundstadgarna för

Stockholms högskola, § 15, och i statuterna för Göteborgs högskola,

§ 12.

§ 64. Beträffande den i sista stycket af denna § upptagna

betingelsen för kallelse kan komitén bär inskränka sig till att

hänvisa till hvad den allmänna motiveringen härom innehåller.

§ 65. Motiveringen för första stycket af denna § är redan

lämnad i den allmänna redogörelsen för hufvuddragen af förslaget

till bestämmelser rörande tillsättandet af lärarebefattningar.

Andra stycket i §:n är hämtadt från nuvarande § 68, hvilken

dock undergått förändring. Den egentliga skillnaden består däri,

att medan § 68 gör det, om två eller flere hvarandra närstående

professurer på en gång äro lediga, till en plikt för konsistoriet

att till kanslern inkomma med betänkande, huruvida de samtidigt

eller efter hvarandra och i senare fallet, i hvilken ordning de

lämpligast må till ansökning kungöras, förevarande § i förslaget

blott innehåller eu förklaring, att vederbörande fakultet eller sektion

är befogad att hos kanslern göra hemställan om anstånd med

tillsättandet af något eller några af de lediga ämbetena. Omständigheterna

kunna tvifvelsutan stundom vara sådana, att åtgärder

för fyllande af ledigheterna lämpligen icke böra samtidigt beträffande

alla platserna vidtagas, men att därför, på sätt nu gäller,

föreskrifva, att frågan om uppskof ovillkorligen alltid skall underställas

högre myndighet, kan ej vara rigtigt. Följden af en sådan

ovillkorlig föreskrifts iakttagande är ett i de flesta fall alldeles gagnlöst

dröjsmål med tillsättandet.

I detta sammanhang torde det vara lämpligt att med några

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Vpsala och Lund.

ord erinra om, att § 83 i gällande statuter uteslutits i förslaget,

samt angifva skälen därför. I § 83 lämnas föreskrifter angående

rätt att väcka fråga om uppskof med besättande af lediga e. o.

professurer och adjunkturer. Den omständigheten, att ett dylikt

generellt stadgande meddelats i fråga om nämnda professorsbeställningar

men icke i fråga om de ordinarie professorsämbetena, bär

helt säkert sin orsak däri, att uppfattningen af de förra till

eu början lidit af en viss oklarhet. Man ansåg vid tiden för

statuternas tillkomst och adjunktsinstitutionens ombildning, att e. o.

professurer icke vore lärarebeställningar af fullt samma fasta och

själfständiga natur som ordinarie professurer, utan intoge en plats

emellan de senare och adjunkturerna. Och på denna grund har

stadgandet i § 83 — hvilket beträffande adjunkturerna berodde

därpå, att man vid uppkommen ledighet städse ville hafva möjligheten

öppen att ingå i pröfning af, huruvida tjänsten borde återbesättas

eller någon förändring vore påkallad — utsträckts till att

gälla jämväl om de e. o. professurerna. Sedan numera uppfattningen

af dessa lärareämbetens ställning i universitetsorganisationen

blifvit en annan, i det att de med hänsyn till undervisningen

och den vetenskapliga forskningen icke betraktas annorlunda än de

ordinarie professurerna, har hvarje anledning att bibehålla ifrågavarande

särskilda bestämmelse, angående de förra bortfallit. Att

stadgandet i förslaget uteslutits är för öfrigt eu gifven följd redan

däraf, att förslaget förutsätter upphäfvandet af skillnaden emellan

ordinarie och extra ordinarie professurer.

§ GG. För de hufvudsynpunkter, som ligga till grund för

komiténs förslag angående utseendet af sakkunnige, har i den allmänna

motiveringen redogjorts.

Beträffande kvalifikationerna för att vara sakkunnig innehåller

förslaget ej några bestämmelser. Ifrågasättas kunde, huruvida

icke det borde uttalas, att, om möjligt, sakkunnige skola vara af

svensk nationalitet och någon af dem tillhöra den fakultet eller

sektion, till hvilken den lediga befattningen hör. Komitén har

ingalunda förbisett det önskvärda i, att så är förhållandet. Utländske

sakkunnige kunna i regeln icke hafva den kunskap om

våra högskolor, hvarförutan sakkunniguppdraget ofta ej kan på ett

s. 155 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i U.psala och Lund.. 155

i allo tillfredsställande sätt fullgöras, och då den fakultet eller sektion,

inom hvilken platsen skall tillsättas, bäst känner de speciella

behof, som med afseende å undervisningen inom fakulteten förefinnas,

kan det ej vara annat än till gagn, om någon af dess medlemmar

är med sakkunniguppdraget betrodd. Men äfven utan något

uttalande i dessa afseenden skall säkerligen hvad nu såsom

önskvärd! framhållits, iakttagas. Det kan tagas för visst, att utlänningar

skola till sakkunnige utses allenast i brist på personer

inom landet, som äro fullt kvalificerade för sakkunnigvärfvet, och

att då någon af fakultetens resp. sektionens egna ledamöter besitter

erforderlig sakkunskap, denne äfven kommer att till sakkunnig

föreslås och utses.

Enligt hvad af sista punkten i andra stycket af denna §

framgår, är kanslern förbunden att bland de till sakkunnige föreslagnc

utse tre, hvilket antal ansetts böra vara det ordinära. Ännu

eu fjärde sakkunnig eger dock kanslern, om han så finner lämpligt,

utse, och är han vid valet af denne ej pliktig att hålla sig

till förslagen. Denna åt kanslern gifna befogenhet kan göra det

möjligt för honom dels att, i fall då förslagen utfallit olika vid de

olika högskolorna, taga lika hänsyn till de skilda önskningarna

och dels att, då lian själf är öfvertygad om lämpligheten af att en

viss person blir sakkunnig, men denne ej blifvit föreslagen, ändock

utse honom.

I sista stycket af denna § har föreslagits, att sakkunnig, som

för pri »fn i ngen af sökandes skrifter finner nödigt, att någon utses

att jämte honom och öfrige förut utsedde vara sakkunnig, skall

eg a ingå med framställning därom till kanslern. Då de sakkunnige

enligt komiténs förslag utses, innan ansökningar till platsen

ingifvits, kan inträffa, att bland dem ej finnes någon, som är i

stånd till att bedöma det arbete, som någon sökande på ett mera

speciellt område presterat. På det att full rättvisa må kunna vederfaras

eu sådan sökande, bör möjlighet att öka det ursprungliga

antalet sakkunnige ej vara utesluten.

§ 67. I § 76 af gällande statuter är det ålagdt ledamot af

den fakultet eller sektion, inom hvilken ledig lärarebefattning skall

tillsättas, att åtaga sig uppdraget att såsom sakkunnig bedöma so
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

kande till befattningen. Enahanda stadgande förekommer beträffande

karolinska institutet i § 39 mom. 2 af dess stadgar. Denna skyldighet

är här i förslaget utsträckt till att afse samtlige ordinarie

lärare vid universiteten och institutet äfvensom bibliotekarier och

vice bibliotekarier vid universiteten. En sådan utsträckning innebär

eu fördel därutinnan, att säkerheten för att erhålla inländske

sakkunnige blir större. Den .kan ock sägas vara en gifven konsekvens

af den gemensamhet, som kom i ten velat med afseende å

befordringsärendcna införa mellan högskolorna. Då bibliotekariebefattningarna

vid universiteten i regeln lära komma att beklädas

af män, som vunnit sin ställning ej blott genom ådagalagda förtjänster

på biblioteksväsendets mera tekniska område utan ock genom

arbete såsom vetenskapsidkare, har ifrågavarande skyldighet

kunnat åläggas äfven dem. Detta har däremot icke ansetts höra

ske i fråga om bibliotekarien vid institutet. Dennes befattning kan

ej i vikt och betydelse mäta sig med motsvarande beställningar vid

universiteten och ställer ej samma anspråk på sin innehafvare.

Komitén har vid denna del af förslaget haft under öfverläggning,

huruvida icke ifrågavarande skyldighet kunde åläggas lärarne

vid statens samtliga läroanstalter äfvensom vid högskolorna i Göteborg

och Stockholm. I hög grad önskligt vore — med hänsyn till

dela därigenom uppkommande än större säkerheten för att erhålla

sakkunnige — om så kunde ske. Men komitén har ansett det

icke ligga inom sin befogenhet att i sitt statutförslag intaga en

så vidtgående föreskrift. Då tanken emellertid synes vara behjärtansvärd,

bär komitén likväl icke velat underlåta att till öfvervägande

framhålla densamma.

Lämpligheten af den åtgärd, som i sista stycket af denna §

föreskrifves, torde vara så uppenbar, att någon vidare motivering

därför ej är behöflig.

§ 68. Den åsikten har ej sällan uttalats, att de sakkunnige

böra erhålla ersättning. Det kan i och för sig synas billigt, att

det ofta dryga och ej odcladt angenäma arbete, som en sakkunnig

måste nedlägga på lösningen af sin uppgift, ej lämnas utan godtgörelse.

Genom att medgifva sådan skulle man tvifvelsutan vinna,

att de till sakkunnige utsedde villigare än hvad nu ofta är fallet,

s. 157 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 157

åtoge sig uppdraget och mera energiskt ginge till dess fullgörande,

hvarigenom befordringsärendenas snabbare afgörande skulle främjas.

Man finner dock snart vid öfvervägande af detta spörsmål, att det

erbjuder många och stora svårigheter. Ett en gång för alla bestämdt

arvode kan näppeligen ifrågasättas, vid det förhållande att

man endast efter omständigheterna i hvarje särkildt befordringsärcnde

kan afgöra, hvilket belopp utgör skälig ersättning. Å

andra sidan skulle arvodets bestämmande för hvarje konkret fall

vara synnerligen svårt och i brist på klara hållpunkter utfalla

mycket godtyckligt. Dessutom kommer kostnadsfrågan i betraktande.

Ett uppdrag sådant som det ifrågavarande måste, om arvode

därför öfver hufvud skall gifvas, betinga ett ganska drygt

tilltaget ersättningsbelopp. Särskildt i de fall, då utlänningar utsåges

till sakkunnige, skulle kostnaderna springa i höjden, ty åt

dem kunde man ej gärna bjuda obetydliga belopp. Och att tillerkänna

ersättning åt svenske sakkunnige men förvägra utländske

sådan, vore knappast försvarligt. Högskolornas egna medel skulle

säkerligen ej förslå till bestridande af ifrågasatta utgifter.

Inom trängre gränser och i annan form synes dock ersättning

åt sakkunnig böra förordas. Om en i statens tjänst anstäld sakkunnig

för uppdragets skyndsamma fullgörande är i behof af befrielse

från sina ämbetsåligganden, bör han erhålla tjänstledighet

med rätt till ersättning för mistade tjänstgöringspenningar. Medgifver

man ej detta, kommer befordringsärendet att fördröjas, då

man ej med fog kan förvänta, att den sakkunnige skall till sin

egen förlust söka förskaffa sig behöflig ledighet från andra göromål.

I ett förslag till författning för högskolorna kan emellertid

eu bestämmelse i detta afseende icke gifvas beträffande andra än

dom, som äro lärare vid högskolorna. 1 fråga om andra än desse

föreligga dessutom icke samma skäl för ett dylikt stadgande. Medan

högskolornas lärare förpliktats att åtaga sig sakkunnigvärfvet,

är detta för andra eu frivillig sak. De senare få, då de anmodas

vara sakkunnige, pröfva, om de utan eftersättande af andra plikter

äro i tillfälle att emottaga detta hedersuppdrag och utan för lång

tidsutdräkt fullgöra detsamma. För de förra åter består ej en sådan

pröfningsrätt, och det skall därför någon gång kunna inträffa,

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

att sakkunnigvärfvet icke eller åtminstone icke utan en oskälig arbetsbörda

låter förena sig med de ordinarie ämbetsåliggandena. Ingalunda

bör det dock vara regel, att professor eller annan lärare, som

blifvit utsedd till sakkunnig, på sådan grund erhåller tjänstledighet.

Detta skulle till skada för undervisningens jämna och ostörda gång

nödvändiggöra vikariat. Tvärtom bör tjänstledighet vara ett undantag,

betingadt af särskilda omständigheter, hvilkas förhandenvaro

det tillkommer vederbörande att konstatera.

§ 69. Syftet med den här föreskrifna anmälan framgår af

sammanhanget emellan denna och följande §. I skyndsamhetens

intresse har stadgats, att fakulteten eller sektionen ofördröjligen

skall sammanträda och aflåta ifrågavarande anmälan. Från donna

regel har dock undantag synts böra göras för det fall, att tiden

för sammanträde och anmälan skulle infalla under ferier, (hiskligt

är väl, att icke denna omständighet vållar dröjsmål med tillsättandet.

Men då man icke skäligen kan ålägga professorerna, att

under den tid, då undervisningen hvilar, uppehålla sig i universitetsstaden

eller att därstädes på erhållen kallelse ofördröjligen inställa

sig, skall ofta inträffa, att vid ifrågavarande tidpunkt beslutmässigt

antal fakultets- eller sektionsledamöter icke kan åstadkommas.

Med hänsyn härtill och då för öfrigt samtlige ledamöter

om möjligt böra deltaga i de viktiga frågor, som angå lärarebefattningarnas

tillsättande, har anstånd med anmälans aflåtande måst

medgifvas.

§ 71. Beträffande innehållet i denna § hänvisas till den allmänna

motiveringen. Tilläggas skall blott, att då det, för den

händelse den tid af trettio dagar, inom hvilken fakultet eller sektion

skall hafva åtgjord kallelsefråga, skulle utgå under ferier, medgifvits

att utsträcka denna tid till trettionde dagen af nästa läsetermin,

detta har samma grund, som ofvan under § 69 angifvits med

afseende å den där förekommande bestämmelse af liknande innehåll.

§ 72. Enligt denna § fordras för att kallelse skall komma till

stånd, att minst två tredjedelar af fakultetens eller sektionens ledamöter

därom förena sig. Stadgandet har, liksom samma bestämmelse i

§80 af gällande statuter, till ändamål att förekomma obehöriga

kallelser.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund. 159

Hvad §:n innehåller om inhämtande af förklaring från den

föreslagne, torde utan vidare motivering vara tydligt.

§ 73. Den uppgift, som tillkommer sakkunnig, till hvilken

kallelsefråga hänskjutits, går ut på att konstatera, huruvida tillräckliga

skäl för kallelse finnas, d. v. s. huruvida den därtill ifrågasatte

är fullt kompetent och förtjenar företräde framför andra,

som kunna komma i åtanke. Sakkunnigs utlåtande i förevarande

fall behöfver icke vara motiveradt, långt mindre innefatta en ingående

pröfning af hvad den ifrågasatte i sin vetenskap presterat.

Då här ej någon i det yttre framträdande jämförelse mellan olika

vetenskapsidkare hör förekomma, är motivering obehöflig. Man kan

ock till stöd för den uppfattningen, att utlåtandet helst icke hör

innefatta någon motivering, anföra, att sådan länder till onödigt

uppehåll med utlåtandets afgifvande och är obefogad, så till vida

som den ej sällan skarpa, med anspråk på offentlig auktoritet framträdande

kritik, som i sakkunnigutlåtanden innehålles, innebär för

den därför utsatte ett obehag, hvilket han icke genom att själf anmäla

sig såsom aspirant till befattningen får anses hafva framkallat.

§ 74. Det bär för kallelse uppstälda villkoret, att de sakkunniges

flertal skall vara därom enigt, torde jämte öfriga villkor

för kallelse innefatta tillräcklig trygghet emot missbruk af denna

tillsättningsform.

§ 76. Det hufvudsakligaste angående befordringsnämnden är

redan framlagdt i den allmänna motiveringen. I fråga om de i

denna § upptagna reglerna för nämndens sammansättning må ytterligare

följande framhållas.

Komitén har ansett, att nämndens ordförande hör för att kunna

intaga en fullt fri och opartisk ställning icke utses genom val

utan vara själfskrifven. Då han vidare hör vara med förhållandena

vid högskolorna fullt förtrogen, har ordförandeplatsen lämpligen

synts kunna anförtros åt rektor vid det universitet, där befattningen

skall tillsättas. Komitén har väl ock tagit i öfvervägande

tanken att föreslå kanslern eller prokanslererna till ordförande,

men då deras befattning med befordringsärendena häst tjänar

sitt syfte, om de stå fria från den mera förberedande behandling,

som åligger nämnden, har denna tanke uppgifvits.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

Bestämmandet af antalet ledamöter i nämnden är tydligtvis i

viss mån en smaksak. I förslaget är antalet satt till åtta utom

ordföranden. Då i nämnden båda universiteten eller i medicinska

befordringsärenden alla tre statsbögskolorna skola vara representerade,

och då dels det universitet, som är i befordringsärendet

närmast intresseradt, ansetts böra i nämnden städse insätta hälften

af antalet valde ledamöter, dels ock ingen af de i nämndens sammansättning

deltagande högskolorna förmenats vara i tillräcklig

grad däri företrädd genom en enda ledamot, har, under förutsättning

tillika, att i samtliga befordringsärenden nämnden bör vara

lika sammansatt, ledamöternas antal, såsom lätt inses, ej kunnat

sättas lägre än till åtta. Att å andra sidan bestämma ett högre

antal, har ej funnits skäligt; kostnaderna blefve därigenom större,

och uppehåll med afgörandet kunde förorsakas, utan någon vinst

genom större garantier för pröfningens grundlighet.

Valbarhet till nämnden har ej gjorts beroende af medlemsskap

i den väljande korporationen. Syftet att få nämnden så väl sammansatt

som möjligt vinnes bäst, om ingen inskränkande föreskrift

är i detta afseende gifven.

Hvad angår denna §:s innehåll i öfrigt, behöfver blott uppmärksamheten

fästas därpå, att samma personer, som i § 67 fått

sig ålagd skyldighet att emottaga sakkunniguppdrag, här förpliktats

att emottaga val till ledamotsskap i nämnden.

§ 77. Enligt § 67 i gällande statuter skall det större konsistoriet

ombesörja kungörandet af ledig professur. Då konsistoriets

befattning med befordringsärendena enligt förslaget skall upphöra,

och ingen fördel skulle vinnas utan snarare blott tidsutdräkt

förorsakas genom ifrågavarande expeditionsåtgärds anförtroende åt

fakultet eller sektion, har omsorgen därom öfverlämnats åt rektor. —

Skälen för ansökningstidens reducering från sextio till trettio dagar

äro redan i den allmänna motiveringen framlagda.

§§ 7.9 och 80. För närvarande innehålla statuterna ej annat stadgande

angående hvilka handlingar sökande bör bifoga ansökningsskriften,

än stadgandet i § 69, enligt hvilket sökande skall tillika

med ansökningen eller senare, dock före utgången af proftid, inlämna

de lärdomsbetyg, utgifna lärda arbeten och skrifter samt andra

s. 161 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 161

handlingar och bevis, med Indika han vill styrka sin skicklighet

och förtjänst. Mera bestämda föreskrifter i detta afseende ha synts

komitén böra lämnas. Bland de handlingar, Indika en sökande har

att ingifva, torde böra finnas fräjdebetyg, tjänstgöringsbetyg samt,

eventuellt, intyg om verksamhet och vandel. Vid tillsättandet af

en lärarebefattning böra äfven andra sidor komma i betraktande

än vetenskaplig förmåga och lärareduglighet. Af den akademiske

läraren måste man med hänsyn till det nära förhållandet emellan

honom och den studerande ungdomen fordra oförvitlighet i lefverne^

och en sökande, som från denna synpunkt sedt ej kan anses

värdig att intaga eu lärareplats, bör icke vid platsens besättande

kunna komma i atanke. Eu antydan härom ligger i upptagandet

under mom. 2 och 4 i § 79 af däri omförmälta intyg.

Då det i mom. 5 äfvensom i följande stycke af § 79 talas om

”i tryck utgifna” vetenskapliga arbeten, har därmed afsetts att

förekomma, det sökande till styrkande af sin skicklighet åberopar

vetenskapliga arbeten, som föreligga endast i manuskript. I de

ej sällsynta fall, då sådant hittills förekommit, ha ofta dessa i

mindre läsbart skick varande manuskriptsamlingar vid prof»ingen

beredt de sakkunnige stor möda och vållat afsevärdt uppehåll med

afgifvandet af deras utlåtanden. Någon skyldighet för de sakk unnige

att taga hänsyn till vetenskapliga arbeten i manuskript bör icke

finnas, och har genom hvad förslaget innehåller, härom lämnats en

antydan. På annat sätt än genom tryck reproducerade och mångfaldigade

arbeten är det dock ej meningen att från beaktande utesluta;

skäl därför torde från den nu angifna synpunkten sedt ej

vara för handen.

I skyndsamhetens intresse har det, såsom redan i den allmänna

motiveringen blifvit utredt, i § 79 stadgats, att tryckta vetenskapliga

arbeten böra, om möjligt, ingifvas i så många exemplar, som

det gifves sakkunnige, och att sådana arbeten böra ofördröjligen

efter utgången af den period, vare sig ansöknings- eller proftid,

under hvilken de ingifvits, tillställas de sakkunnige.

Dessutom är i § 80 föreskrift lämnad därom, att af sökande

ingifna handlingar, som icke äro att till vetenskapliga arbeten hänföra,

skola till trycket befordras och tillställas hvarje sakkunnig samt

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund.

hvarje ledamot af fakulteten eller sektionen äfvensom af befordringsnämnden.

Skälen härför ligga i öppen dag. Om dessa handlingar

behöfva ej mindre de sakkunnige än äfven fakultet resp. sektion

» samt befordringsnämnd taga kännedom för att kunna fullgöra hvar

och en sitt pröfningsåliggande. Och genom handlingarnas tryckning

sparas tid.

§ 81. Om proftid är taladt i den allmänna motiveringen.

Till belysning af denna §:s innehåll må ytterligare blott framhållas,

att då det medgifvits fakulteten eller sektionen att för visst

fall utsträcka tiden för profvens afläggande till högst sex manader

efter ansökningstidens utgång, därmed ej den nu gällande principen

om förlängning af proftid vunnit godkännande. Till utsträckning

åt proftiden har sökande ej någon rätt. Men om i anseende till

proftidens infallande antingen under ferier, då prof ej må afläggas,

eller under examensperiod, då fakultetsledamöterna kunna vara af

examensgöromål förhindrade från att öfvervaka profven, fakulteten

eller sektionen finner eu utsträckning nödvändig, må den på sådan

grund ega därom besluta.

§ 82. Det i § 72 af gällande statuter förekommande uttrycket

lärdomsprof bär utbytts mot uttrycket lärareprof. Syftet med

de här afsedda profven är icke eller dock endast till en ringa

del att visa lärdom utan att ådagalägga lärareförmåga. Det senare

uttrycket är vid sådant förhållande en mera adekvat beteckning

än det förra, hvarförutom det korresponderar med termen

lärareduglighet, som valts för att beteckna kompetensen såsom

lärare.

I nyssnämnda § 72 föreskrifvas såsom prof eu akademisk

disputation och tvänne föreläsningar. Disputation bär såsom prof för

ordinarie akademisk lärarebefattning numera väsentligen förlorat sin

betydelse, och vid sådant förhållande har komitén ansett öfverflödigt

att i detta sammanhang omnämna disputationen. I kap. om de akademiska

disputationerna förekomma dessutom alla erforderliga bestämmelser.

Hvad för öfrigt (ifver hufvud angår de prof, om hvilka

nu är fråga, så bär komitén med sin åsikt, att läraredugligheten

bör mer, än hittills skett, beaktas, gifvetvis varit betänkt på ett

sådant ordnande af desamma, att denna sida af kompetensen kan

s. 163 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 163

i högre grad komma till sin rätt. Komitén har härvid kommit

till följande resultat.

Det kan frågasättas, huruvida de nu stadgade två föreläsningarna

ens tillräckligt ådagalägga föreläsningsförmågan. Ingalunda

alltid torde detta kunna sägas vara fallet, och otvifvelaktigt

gifves det andra sidor af universitetslärarens undervisande verksamhet,

som icke genom föreläsningar träda i dagen. Inom olika

fakulteter och med hänsyn till olika lärarebefattningar kunna olika

prof vara åt nöden. Den undervisning, som i katederföreläsningens

form bibringas, är icke inom alla vetenskapsgrenar att anse såsom

en hufvudsak. För naturvetenskapsmannen måste det städse vara

en hufvuduppgift att handleda sina lärjungar i experimentella öfningar,

för läkaren spela demonstrationerna på klinikerna och i

anatomisalen enahanda roll; i de till humanistiska sektionen hörande

ämnen börja seminarieöfningarna att taga i anspråk en alltjämt

växande anpart af undervisningen, och samma tendens förspörjes

inom teologiska och juridiska fakulteterna. Detta allt visar

hän på, att man, om man vill skjuta läraredugligheten såsom befordringsgrund

mera i förgrunden, måste vara betänkt på att sörja

för sådana prof, som hänföra sig till nyssantydda sidor af den

akademiska undervisningen. Närmare föreskrifter i detta ämne

torde dock ej böra intagas i statuterna. Det riktiga synes vara

att ej binda fakulteterna genom allt för detaljerade föreskrifter och

att till särskilda af kanslern, efter förslag af fakulteter resp. sektioner,

faststälda stadgar hänvisa de allmänna bestämmelser, som böra finnas.

I enlighet med denna mening har förevarande § blifvit affattad.

§ 84. Medan § 73 i förslaget handlar om de yttranden, som de

sakkunnige angående till dem hänskjuten kallelsefråga skola afgifva,

är i förevarande § tal om de sakkunniges yttranden i ärende angående

tillsättande af lärarebefattning efter ansökan. Oafsedt öfriga i sakens

natur liggande skiljaktigheter emellan de båda §§:na, fäster komitén

här uppmärksamheten på tvänne olikheter. Den ena består

däri, att i förevarande § det ålagts de sakkunnige att hvar för

sig afgifva utlåtande, hvilken föreskrift saknas i § 73. Den andra

olikheten angår nödvändigheten af motivering för de slutomdömen,

som yttrandena innehålla; i § 73 är uttaladt, att sådan

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

motivering ej behöfver lämnas, under det att i denna § härom ej

uttryckligen är nämndt något.

De båda olikheterna sammanhänga nära. Hvad först angår

den senare af dem, så har vid § 73 lämnats skäl för det moment

däri, som nu är i fråga. Att åter i de sakkunnigutlåtanden,

hvarom stadgas i förevarande §, motivering icke kan saknas, är

äfven utan uttryckligt uttalande därom af dessa utlåtandens föremål

och innebörd uppenbart. De sakkunnige ha att till ledning

för befordringsnämnden och de myndigheter, som följa efter denna,

yttra sig om hvarje sökandes vetenskapliga förtjänster i och för sig

och- i jämförelse med öfriga sökande; de ha däremot icke att likt

eu jury definitivt utlåta sig i dessa afseenden. Häraf är tydligt,

att motivering i de sakkunniges utlåtanden icke kan undvaras; endast

genom att granska och jämföra premisserna i desamma är det

ju nämligen för myndighet, som i senare hand har befattning med

befordringsärendet, möjligt att bilda sig en verklig uppfattning om

de sökande och ordningen dem emellan. — A andra sidan må

framhållas, att om ock motivering måste finnas, häraf dock icke

följer, att den bör innefatta en så ingående och detaljerad kritik,

som ofta hittills varit fallet. Det är tvärtom i hög grad önskvärd^

att de sakkunnige inskränka sin motivering till det för uppfattningen

af deras slutomdömen strängt taget nödvändiga och så

vidt möjligt undvika sådant, som kan gifva anledning till polemik

från sökandenas sida.

Åläggandet i förevarande § för de sakkunnige att hvar för

sig afgifva utlåtande är ej annat än eu gifven följd häraf, att de

måste motivera sina yttranden. Ett gemensamt yttrande af flere

gifver icke alltid samma ledning som flere särskilda yttranden.

Det gemensamma yttrandet är ofta resultatet af en kompromiss

emellan olika meningar; det är ej i alla delar ett uttryck för

någon enda persons åsikter utan representerar en opersonlig, genom

sammanjämkning af skilda individuella meningar uppkommen

uppfattning. Men då det gäller bedömandet af personliga förtjänster

och jämförelse mellan flere med hänsyn till sådana, böra premisserna

för hvars och ens slutomdöme ligga klara. I de utlåtanden,

hvarom talas i § 73, kommer det däremot ej an på motivering

s. 165 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 165

utan på slutomdömet, och i nämnda § har därför ej behöft uppställas

krafvel pa särskild! yttrande af hvarje sakkunnig.

§ 86. Det yttrande, som hvarje ledamot af befordringsnämnden

har att afgifva, skall, på sätt af denna § framgår, afse båda

sidorna af kompetensen till det sökta ämbetet, både vetenskaplig

förmåga och lärareduglighet, samt innehålla dels beträffande hvarje

sökande ett bestämdt omdöme om hans kompetens dels, där flere

sökande äro, en jämförelse dem emellan, och dels en förslagssättning,

upptagande tre skicklige befunne sökande, om så många äro.

Ifrågavarande yttrande skall således hafva samma omfattning'' som

o

det yttrande, hvithet åligger ledamot af det större konsistoriet enligt

§ 77 i statuterna.

I § 78 af gällande statuter stadgas, att de särskilda förslagsvota,

som af ledamöterna i det större konsistoriet afgifvas, skola

efter vissa i §:n angifna grunder samman fattas till ett samfäldt

förslag. Komiténs statutförslag innehåller icke något motsvarande

stadgande. Skälen härför äro i korthet följande.

Andamalet med de förslag till akademiska befattningar, som

sedan gammalt afgifvits, är endast att lämna den utnämnande myndigheten

ledning. Dessa förslag ha däremot icke, såsom fallet är

med förslag till borgmästareämbeten in. fl., till uppgift att binda

nämnda myndighet. Tydligt är, att då en församling har att upprätta

ett förslag, som skall vara bindande, de särskilda förslagsvota,

som af församlingsmedlemmarne afgifvas, måste sammanfattas

till ett samfäldt förslag, enär i annat fall syftet icke skulle vinnas.

Eu sådan nödvändighet föreligger däremot icke, då förslaget endast

skall tjena den högre myndigheten till ledning. Man kan snarare

säga, att förslagssättningen genom en dylik sammanfattning i viss

mån förfelar sitt syfte. Ett samfäldt förslag kan aldrig ersätta de

särskilda vota, detta så mycket mindre som det samfälda förslaget

i många fall eldigt sakens natur måste vara missvisande. Då församlingen

ej existerar såsom en psykisk enhet, kan ofta ej undgås,

att ett uppkonstrueradt totalomdöme innefattar ett resultat, som

afviker från den uppfattning, till hvilken man kommer genom en

pröfning af de särskilda vota. Och dessa kunna sägas varda satta

i bakgrunden genom det samfälda förslaget, i hvilket man helt

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

naturligt är böjd att se en tillförlitlig resumé af hvad de förra innehålla.

T kanske intet annat fall är eu sådan uppskattning så

oriktig, som just då det gäller förslag till akademiska lärarebefattningar.

Vid deras tillsättande kommer det nämligen mindre an

på tjänstgöringsmeriter än på förtjänster, ådagalagda genom vetenskapligt

författareskap och duglighet såsom lärare. Här måste hufvudvikten

städse ligga på den motivering, som de särskilda yttrandena

innehålla.

Det nu sagda gäller oberoende af hvilken princip och metod

för upprättandet af ett samfäldt förslag man väljer. De i § 78 af

gällande statuter antagna reglerna göra ej härifrån något undantag.

Mot dem kan man för öfrigt anmärka, att deras mening ingalunda

är fullt klar, hvarför de och stundom i mera komplicerade

omröstningsfall vållat mycken tvekan vid tillämpningen.

Komiténs på nu anförda skäl grundade åsikt är alltså den,

att befordringsnämnden icke skulle behöfva upprätta något samfäldt

förslag utan endast aflåta det i ärendet förda protokoll med däri

upptagna särskilda yttranden. Till förmån för eu sådan förändring

talar, utom hvad redan blifvit anfördt, äfven det, att den kan förväntas

skola medföra, att klagan mera sällan af de sökande föres.

Rättigheten att besvära sig torde man väl ej kunna betaga sökande,

och komitén har ej heller, såsom stadgandena i det kap. af förslaget,

som handlar om besvär, gifva vid handen, ifrågasatt något

sådant. Men de sökande torde ej finna samma anledning som nu

att anställa klagomål, om det blott föreligger ett antal särskilda

yttranden och icke ett totalförslag.

Emot den här förordade tanken att låta det samfälda förslaget

försvinna torde endast den betänkligheten kunna göras gällande,

att möjligen § 28 i regeringsformen lägger hinder i vägen

därför. Då det i denna § stadgas, att innan konungen utnämner,

vederbörande förut böra hafva med förslag inkommit, där sådana

hittills egt rum, skulle man kunna vilja anse, att eftersom det samfälda

förslaget var vid tillsättandet af akademiska befattningar

häfdvunnet redan vid regeringsformens tillkomst, ett sådant förslag

är af grundlagen påbjudet. Komiténs flertal har ansett denna åsikt

ej vara tillräckligt grundad. Det samfälda förslaget är ej annat

s. 167 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 167

än en sammanfattning af flere särskilda förslagsvota. Dess upprättande

är allenast en sammanräkningsåtgärd, som kan företagas

af hvem som helst. Vid sådant förhållande torde, då förslagssättningen

åligger ett kollegium, grundlagens bud i verkligheten endast

afse de särskilda yttranden, som det åligger ledamöterna af

kollegiet att afgifva.

§ 89. Genom Kong! Br. den 26 januari 1883 äro särskilda

bestämmelser gifna angående tillsättning af förenade öfverläkaretjänsten

vid hospitalet i Upsala och e. o. professors-befattningen i

psykiatri vid universitetet i nämnda stad.

Den af komitén föreslagna befordringsordningen torde göra

någon ändring i dessa bestämmelser nödvändig. I stället för att

det nu är stadgadt, att medicinalstyrelsen, sedan den pröfvat sökandes

kompetens till öfverläkarebefattningen och upprättat förslag,

skall öfversända handlingarna jämte eget utlåtande till vederbörande

akademiska konsistorium, som har att utsätta specimenstid

för den eller dem, Indika blifvit af medicinalstyrelsen kompetente

förklarade, hvarefter vidare förfares i enlighet med gällande

föreskrifter angående förslag till extra ordinarie professorstjänst,

synes det, om komiténs förslag genomföres, böra föreskrifvas,

att ansökningshandlingarna jämte medicinalstyrelsens utlåtande

skola öfversäll das till rektor, som har att föranstalta om utseende

af befordringsnämnd samt anmäla befordringsärendet hos vederbörande

fakultet, på det att denna må utsätta proftid och gå i författning

om utseendet af’ sakkunnige; skolande härvid och vidare

med ärendet förfaras i enlighet med de i universitetsstatuterna meddelade

bestämmelser.

§ 90. Hvad i nuvarande § 82 af statuterna föreskrifves därom,

att rektor skall meddela underrättelse om professorsinstallation

medelst utfärdadt program, har af samma skäl, som vid § 23 af

förslaget beträffande underrättelse om rektorsinstallation anförts, ersatts

med eu bestämmelse om utfärdande af inbjudning.

§ 91. I den allmänna motiveringen har redan framhållits,

att för närvarande bestämmelser saknas om tillsättande af laborators-

och observatorsbefattningar, men att samma befordringsordning,

som beträffande professorsämbeten är föreskrifven, städse äf
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

ven med afseende å ifrågavarande befattningar i tillämpliga delar

funnit användning. Då laboratorer och observatörer liksom professorerna

äro lärare med fast anställning, böra de ock tillsättas

efter i tillämpliga delar samma regler som desse senare, och härom

innehåller förevarande § stadgande.

§ 92. Vid denna § behöfver blott anmärkas, att förslags upprättande,

som nu enligt § 88 i statuterna åligger det större konsistoriet,

anförtrotts åt universitetsrådet, h varjämte befattningens ledigförk

1 arande uppdragits åt rektor.

§§ 94—96. Grunderna för de i dessa §§ föreslagna stadganden

äro redan hufvudsakligen angifna i den allmänna motiveringen angående

anställande af docenter. Därutöfver må blott följande anmärkas:

Docentförordnande, som meddelas af kanslern, förutsätter eldigt

förslaget städse, att vederbörande fakultet eller sektion funnit villkoren

därför föreligga samt följaktligen tillstyrkt ansökningen och

hemstält om sökandens förordnande. I detta afseende afviker förslaget

från nu gällande stadgande i § 86, 2:dra stycket, enligt

hvilket, för det fall att skickligheten godkännes, men docents anställande

anses ej behöflig^, frågan skall, därest den till docentur

ifrågasatte det begär, underställas kanslerns afgörande. Enligt förslaget

eger kanslern, liksom nu är fallet, fritt pröfva, huruvida

fakultetens resp. sektionens hemställan förtjänar bifall eller ej.

Hvad angår prof till ådagaläggande af duglighet såsom lärare,

så har komitén icke föreslagit, att sådana i hvarje fall nödvändigt

skola afläggas. År sökandens kompetens i detta afseende redan

styrkt — han har t. ex. förut varit anstäld såsom docent vid annan

högskola — äro prof onödiga. Om däremot väl kompetensen

såsom vetenskapsidkare men ej läraredugligheten är ådagalagd, har

fakulteten resp. sektionen att förelägga sökanden prof. En följd af

den ståndpunkt, förslaget sålunda intager, är, att på sätt ock af §

9 5 framgår, fakulteten resp. sektionen skall, innan prof bestämmas,

hafva förehaft ärendet till behandling. Allt efter som pröfningen

härvid utfaller, beslutes hemställan till kanslern, profs afläggande

eller afslag å ansökningen. Har pröfningen resulterat i det andra

af dessa alternativ, skall fakulteten resp. sektionen, sedan profven

försiggått eller tiden därför eljest tilländalupit, företaga ärendet till

s. 169 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 169

slutlig- behandling och därvid antingen besluta om hemställan till

kanslern eller afstå ansökningen.

§§ 98 och 99. Emot gällande bestämmelser, § 90 och 91,

angående tillsättandet af bibliotekarie- och vice bibliotekariebefattningarna

torde åtskilliga befogade anmärkningar kunna framställas.

Det större konsistoriet har att vid inträffad ledighet föranstalta om

ledigförklarande, pröfva ansökningshandlingarna och upprätta förslag.

Då förslag skall uppgöras, förfare konsistoriet — heter det — ”vid

bedömande af sökandenas skicklighet och företräde inbördes på

enahanda sätt, som om professorsämbeten är stadgadt; dock att

särskildt lärdomsprof och befordringsärendets hänskjutande till fakultet

icke erfordras”.

Hvad först angår den citerade bestämmelsen om uppgörandet

af förslag, så är ej fullt tydligt, om den afser blott det formella

förfarandet eller tillika de grunder, efter hvilka konsistoriet har att

bedöma de sökande. Meningarna ha i denna fråga vid tillämpningen

varit delade. Efter den uppfattning, som omfattas af komiténs

flertal, är det senare tolkningsalternativet det riktiga. Enligt

detsamma få, jämlikt § 66 i statuterna, vid förslag till någon

af ifrågavarande befattningar ej andra grunder afses och åberopas

än graden af ådagalagd vetenskaplig skicklighet hos de sökande,

utan så är, att skickligheten hos tvänne eller flere sökande

pröfvas lika, då ock tjänsteålder må tagas i öfvervägande. En

annan fråga blir den, hvad uttrycket vetenskaplig skicklighet bör

anses i förevarande fall betyda. Det synes komitén vara uppenbart,

att samma uttryck ej kan åsyfta vetenskaplig skicklighet

öfver hufvud, ty däraf vore den orimligheten gifven, att vetenskapliga

förtjänster skulle, oafsedt förmågan att förestå ett bibliotek

och i bibliotekstjänstgöring ådagalagda insikter, berättiga till

bibliotekariebefattning. Uttrycket måste afse den vetenskapliga

skicklighet, som styrker kompetens till biblioteks]»lats. I allt fall

har stundom någon tvekan på denna punkt yppat sig, och tydliga

bestämmelser i förevarande afseende böra vid en revision af statuterna

lämnas.

En universitetsbibliotekarie bör, enligt komiténs åsikt, vara en

vetenskapligt bildad man och hafva, helst genom utgifna skrifter,

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

styrkt sig ega vetenskapliga förutsättningar för sin uppgift. För

att vara en god ledare af ett universitetsbibliotek är ej nog att

kunna på ett förtjänstfullt sätt fullgöra de administrativa åliggandena

och behärska bibliotekstekniken; det fordras eu öppen blick för

vetenskapens betydelse och förståelse af de olika vetenskapsgrenarnas

kraf på att vara inom boksamlingen representerade.

1 andra sidan ligger det i öppen dag, att universitetsbiblioteken,

såsom betydande institutioner med en ganska komplicerad

administration, kräfva ledare med chefsegenskaper, praktisk förmåga,

kännedom om biblioteksväsen och vana vid dess göromål.

I § 99 af sitt förslag har komitén sökt angifva grunder lör

befordran till bibliotekariebefattning, som tillgodose förenämnda synpunkter.

Vidkommande härefter bestämmelsen, att ifrågavarande befordringsärenden

skola upptagas af det större konsistoriet, som har

att upprätta förslag, så kan emot denna ordning med rätta anmärkas,

att antalet personer, som med pröfningen hafva befattning är

onödigt stor. Den profvande församlingens mångtalighet föranleder

dröjsmål med afgörandet och bidrager stundom till att inveckla

ärendet. Särskilda förutsättningar för ett sakförståndigt bedömande

kunna icke i allmänhet hos konsistoriets ledamöter påräknas; i

hvarje fall torde detta utan fara för misstag kunna sägas, så vidt

bedömandet bär att fästa sig vid de sidor af kompetensen, som äro

af speciellt biblioteksteknisk natur.

Hvad nu gjorts gällande mot det större konsistoriets befattning

med ifrågavarande befordringsärenden, talar ej mindre emot

att åt universitetsrådet öfverlåta desamma. Komitén har följaktligen

icke kunnat förorda denna utväg.

Inom komitén liar varit under öfverläggning, huruvida icke

ifrågavarande befordringsärenden borde öfverlämnas åt eu nämnd,

sammansatt efter samma grunder, som den befordringsnämnd, hvilken

enligt förslaget har att fungera vid tillsättandet af lärarebefattningar.

Men man kan ej här tala om behofvet och fördelarna

af eu samverkan emellan universiteten med samma skäl, som då

det gälde lärarebefattningarna. Någon verklig vinst af en sådan

samverkan torde ej vara att förvänta.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 171

Den af komitén föreslagna enkla anordningen med en nämnd,

som utses af universitetsrådet vid det universitet, där befattningen

skall tillsättas, synes däremot innefatta en i alla afseenden tillfredsställande

lösning. Universitetsrådet skall helt säkert ej underlåta

att i nämnden insätta dem, som besitta erforderliga kvalifikationer

för uppgiften. Genom rättigheten att välja äfven personer,

som ej tillhöra universitetet, har universitetsrådet erhållit eu

ökad möjlighet att vid nämndens sammansättning tillgodose behofvet

af sakkunskap. — Antalet ledamöter är bestämdt till sex, förutom

ordföranden, som är själfskrifven. Detta antal bör, om nämnden

är med omsorg utsedd, vara för pröfningens grundlighet fullt

tillräckligt, och tillsättandet kan, om förslagssättningen omhänderhafves

af en vid jämförelse med det större konsistoriet så fåtalig

församling, försiggå vida snabbare, än nu är fallet.

Hvad angår öfriga bestämmelser, som ha afseende på nämnden,

märkes, att denna skall utses ofördröjligen efter ledigförklarandet;

sedan ansökningstiden utgått, behöfver därför ingen tid

spillas i afvaktan på nämndens konstituerande, utan granskningen

af ansökningshandlingarna kan genast taga sin början. — Ansökningstiden

har blifvit satt till trettio dagar. — Skyldighet att mottaga

val till ledamot i nämnden har ålagts samma personer, som

i § 67 förklarats pliktige att åtaga sig sakkunniguppdrag. — Vid

befordragsärendets behandling inom nämnden skola i tillämpliga

delar samma bestämmelser lända till efterrättelse, som meddelats i

§ 86. Hvarje ledamot har följaktligen att utlåta sig om sökandes

skicklighet, att där flere sökande finnas, dem emellan anställa jämförelse,

samt att på förslag uppföra tre skicklige befunne sökande,

om så många äro. Föreskrift om sammanräkning af de särskilda

förslagsvota till ett samfäldt förslag är ej gifven.

Vid tillsättande af vice bibliotekariebefattning skall enligt

förslaget särskildt gälla, att bibliotekarien skall till ledamot af

nämnden utses och till denna afgifva ett förberedande utlåtande.

Lämpligheten af detta stadgande torde vara utan någon vidare

motivering uppenbar.

Slutligen skall här anmärkas, att den i förevarande §§ föreslagna

befordringsordningen icke ifrågasatts skola följas vid tillsät
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Vpsala och Lund.

tande af biblioteksamanuensbefattningar. Dessa tjänster äro af

jämförelsevis mera underordnad natur, och tjänstgöringsmeriter spela

vid deras tillsättande den förnämsta rollen såsom befordringsgrund.

Att för behandlingen af dessa befordringsärenden föreslå ett särskildt

organ, kan under sådana förhållanden ej anses påkalladt.

§ 100. Universitetsrådet skall enligt denna § öfvertaga den

pröfning af de i §:n afsedda befordringsärenden, som nu åligger

det större konsistoriet. Ansökningstiden har äfven här nedsatts

till trettio dagar, och omsorgen om ledigförklarandet har pålagts

rektor.

% 101. T § 92 af gällande statuter uppställes såsom fordran för

kompetens till räntmästare-, sekreterare-, kamrerare- eller annan ordinarie

tjänst vid universitetets drätselverk eller kansli, att sökande

skall hafva undergått ”sådan examen, som berättigar till inträde i

civila ämbetsverk”. De ord, som med citationstecken utmärkts,

gifva anledning till berättigad tvekan, om hvad därmed rätteligen

bör förstås. Den författning, som man i ämnet har att rådfråga,

är Kongl. Kung. den 12 Maj 1865 angående förändrade villkor

för anställning i statens civila tjänstebefattningar med däri genom

Kong]. Kung. den 16 Februari 1872 gjorda ändringar. Af här

gifna stadganden framgår, att olika examensfordringar gälla för

tillträde till olika civila tjänstebefattningar eller för inträde i olika

civila ämbetsverk. Medan till ernående af vissa beställningar fordras

examen till rättegångsverken, berättigar t. ex. redan studentexamen

till erhållande af vissa andra. Vid sådant förhållande

måste man fråga sig, om examen, som är tillräcklig för inträde

vid något enda slag af civila ämbetsverk, äfven gifver kompetens

till ifrågavarande akademiska tjänster, eller om därför fordras att

hafva aflagt sådan examen, som i allmänhet eller i mera omfattande

grad bereder inträde vid civila ämbetsverk. Konsistoriet i

Opsala har, såsom det vill synas, på goda grunder, antagit den

senare tolkningen såsom den riktiga och förklarat sökande, som aflagt

filosofie kandidat- och landtmäteriexamen, inkompetenta till

kanslist- och bokhållarebefattningarna. Man har härvid resonnerat

så, att då § 92 icke gör någon skillnad emellan olika ordinarie

tjänster vid kansliet och drätselverket, utan stadgar lika kompetens

s. 173 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 173

för, exempelvis, de maktpåliggande räntmästare- och sekreterarebefattningarna

som för den underordnade kanslisttjänsten, följden

således, om man anslöte sig till den ofvan först angifna tolkningen,

skulle blifva, att till räntmästare tjänsten, hvars innehafvare dock

såsom adjungerad ledamot i konsistoriet eger utöfva t. o. in. domarevärf,

kompetens kunde förvärfvas allenast genom mogenhetsexamen

eller genom den examen hos Konungens Befallningshafvande,

som erfordras för att blifva betrodd med länsmanstjänst.

Komitén anser, att för kompetens till samtliga ifrågavarande

befattningar måste fordras antingen juridisk kandidatexamen eller

examen till rättegångsverken. Det kunde väl tyckas, som om man

borde göra skillnad emellan å ena sidan de mera viktiga och ansvarsfulla

räntmästare- sekreterare- och kamrerarebefattningarna samt

a andra sidan bokhållare- kanslist- och amanuenstjänsterna. Och

om man blott tager hänsyn till förutsättningarna för bestridandet

af dessa senare tjänster, kan intet invändas emot att med afseende

å dem uppställa mindre fordringar. Men däremot talar ett annat,

efter komiténs åsikt afgörande skäl. Dessa tjänster anses och böra

vara förberedande i förhållande till de högre befattningarna, och

\ id sådant förhållande är det ej lämpligt att dem emellan göra

skillnad beträffande kompetensvillkoren. Däraf kunde blifva en

följd, att de lägre tjänsterna blefve besatta med personer, som sedan

vid uppkommande ledigheter i de högre icke kunde till dem

komma i åtanke.

Hvad andra stycket i statuternas § 93 innehåller, har icke i

förslaget upptagits. I första punkten säges ej annat, än hvad som

äfven utan bestämmelse därom gäller, och för undan tagsstadgandet

i andra punkten saknas giltiga skäl.

$ 102. Förordnande af ombudsman har ansetts kunna åligga

konsistoriet efter drätselnämndens förslag. I stället för det i nuvarande

§ 93 förekommande förhud emot att till ombudsman förordna

någon af de akademiska konsistoriernas ledamöter har föreslagits, att

ingen af universitetets ordinarie lärare må kunna därtill förordnas.

Det särskildt vid universitetet i Upsala maktpåliggande ombudsmannauppdraget

torde icke alltid kunna fullgöras jämte lärareåliggandena,

och häri ligger grunden till den föreslagna inskränkningen.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

§ 103. Denna § innehåller detsamma som § 65, 8:dje stycket,

äfvensom § 94 i gällande statuter.

§ 105. Denna § svarar emot § 96 i statuterna, i hvilken

inga andra förändringar vidtagits, än att dels det föreskrifvits, att

att fullmakt skall företes för rektor — icke såsom nu för det större

konsistoriet — och dels föreskriften om tjänsteed, som är upphäfd

genom Kongl. Kung. den 13 December 1878, uteslutits.

§ 107. De olikheter med nuvarande § 98, som förevarande

§ af förslaget företer, torde ej erfordra någon vidare motivering.

§ 108. För närvarande förekomma bestämmelserna om förordnande

af vikarie på två olika ställen i statuterna, nämligen

i §§ 99 och 127. Till åstadkommande af större reda och öfverskådlighet

hafva bestämmelserna härom sammanförts i förevarande

§.

Beträffande vidtagna förändringar må anmärkas, att föreskriften

i § 127 därom, att fakulteten eller sektionen skall till vikarie föreslå

skicklig akademisk lärare, erhållit tillägget: ”eller där sådan

ej finnes att tillgå, annan lämplig person”. Vidare har skyldigheten

att för kanslern anmäla, det åtgärd för undervisningens uppehållande

ej anses nödig, begränsats till fall, da det ifragasättes,

att undervisningen skall ligga nere under längre tid än fjorton

dagar. I själfva verket torde sällan hittills vid tjänstledighet, som

ej afsett längre tid än den nyssnämnda, anmälan om obehödigheten

af vikarie hafva aflåtits till kanslern, och hvad förslaget i sistberörda

hänseende innehåller, bekräftar alltså endast redan uppkommen

praxis.

Hvad första punkten af tredje stycket i denna § innehåller,

öfverensstämmer med bestämmelsen i andra punkten af nu gällande

§ 99, dock att, förutom en redaktionell ändring, tillika i sak den

ändring vidtagits, att det medgifvits prokansler eller i hans frånvaro

rektor att förordna vikarie för högst fjorton dagar, medan

samma medgifvande nu afser kortare tid än åtta dagar. T de fall,

i hvilka på grund af nyssberörda bestämmelse i § 99 vikarie för

lärare förordnats af prokansler eller rektor, har hittills icke fakultetens

eller sektionens förslag till vikarie, på sätt i § 127 är föreskrifvet,

varit åtföljdt af konsistoriets yttrande. Komitén, som ej

s. 175 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund. 175

funnit anledning till ändring i denna praxis föreligga, liar i öfverensstämmelse

härmed affatta! sista punkten af förevarande §:s tredje stycke.

Slutligen må framhållas, att enligt förevarande § samma förfarande

skall följas, då fråga är om förordnande af vikarie för laborator

eller observator, som då det gäller vikariat för professor.

Detta framgår däraf, att i §:n öfverallt talas om vikarie för lärare,

hvarunder laboratorer och observatörer jämväl inbegripas.

§ 109. Angående den här docent ålagda förpliktelsen att

vikariera skall talas i sammanhang därmed att vid § 130 i förslaget

frågan om docents åligganden i allmänhet utredes.

*

VIII.

Den akademiska ungdomen och landskapsföreningarna.

Stadgandena i detta kapitel af förslaget äro, med några undantag,

i sak öfverensstämmande med bestämmelserna i motsvarande

kapitel af gällande statuter. Hvad angår afvikelserna, så är

redan i den allmänna motiveringen till kapitel 5 af förslaget nämndt,

att beslutanderätt i vissa frågor, som hittills ankommit på det mindre

konsistoriet, i förslaget öfverlåtits åt rektor. Detta kap. upptager

sådana fall, nämligen §§ 110, 115 och 121. Dessutom må

anmärkas, dels att såsom en följd af det förutsatta upphäfvandet

af skillnaden emellan ordinarie och e. o. professorer valbarhet till

nationsinspektor i § 115 tillerkänts samtlig^ innehafvare af professor

sämbete, och dels att i § 116 stadgats, att val af kurator för

nationsförening skall tillkännagifvas för rektor. IX.

IX.

Den akademiska undervisningen.

§ 122. Yid angifvandet af hufvudämnen för undervisningen

har här tagits hänsyn till de förändringar, som tillkommit, sedan §

112 i gällande statuter erhöll sin nuvarande lydelse.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

§ 124. Beträffande denna § hänvisas till hvad om dess innehåll

yttrats i den allmänna motiveringen för reglerna angående

lärarebefattningars tillsättande. Den behandling, som här afsedda

frågor föreslagits skola undergå, är densamma som den i gällande

§ 114, lista stycket, stadgade, med den förändring, att universitetsrådet

trädt i det större konsistoriets ställe.

§ 128. Första stycket i denna § innehåller samma föreskrift

som första stycket af nuvarande §118. Tillägget: ”där ej annorlunda

är särskild! stadgadt”, innebär ej någon förändring i sak utan syftar

allenast därpå, att enligt särskild! gifta», bestämmelser vissa professorer

hafva annan undervisningsskyldighet än hållandet af föreläsningar

sig ålagd och till gengäld äro berättigade till minskning

i sin föreläsningsskyldighet.

Eu jämförelse mellan 2:dra stycket af förevarande § i förslaget

samt samma stycke af gällande § 118 gifver vid handen, att

dels bestämmelsen utsträckts till att afse äfven professors vikarie

och dels den förutsättning, hvarunder minskning i antalet föreläsningar

må ega rum, angifvits med andra ordalag. Hvad angår

det hirra, så innefattar förslaget endast ett formellt fullständigande

af gällande föreskrift; det har nämligen aldrig ifrågasatts annat, än

att professorsvikarie, som meddelar undervisning i annan form än

föreläsningens, är lika med professor berättigad till lättnad i föreläsningsåliggandena.

Den omredigering, som i öfrig!, enligt hvad

ofvan är antyd!, vidtagits, beror därpå, att den nuvarande formuleringen

ej är tillräckligt vid. Då det nämligen talas om minskning

i antalet föreläsningar för det fall, att professor ”fullgör särskild

undervisningsskyldighet”, så innefattas därunder, enligt en

strängare tolkning, ej det fall, att professor, såsom mycket ofta

förekommer, med kanslerns begifvande utbyter föreläsningar mot

seminarieöfningar. Utbytet är icke betingadt af någon skyldighet

från professorns sida utan helt och hållet frivilligt.

Tredje stycket af förevarande § statuerar under enahanda förutsättningar,

som för närvarande i sista stycket af § 118 äro angifna,

en förpliktelse till undervisning utöfver det vanliga måttet.

Denna förpliktelse, som nu ålägges ”ordinarie lärare” — hvarmed,

såsom sammanhanget gifver vid handen, åsyftas professor (och ad
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 177

junk!) — är i förslaget lagd på professor. Vikarie för professor

har däremot synts icke skäligen böra förpliktas till fullgörande af

mer än de ordinarie undervisningsåliggandena.

Bestämmelser om adjunkts undervisningsskyldighet ha icke i

förevarande § upptagits, då numera universitetens lärarekår ej sluter

inom sig några adjunkter.

§§ 139 och 130. Här skall i ett sammanhang redogöras för

docents samtliga åligganden i fråga om meddelande af undervisning.

De nu gällande bestämmelserna innehållas i §§ 119 och 127,

sådana de lyda enligt Kong], Kung. den 17 April 1891, äfvensom

i Kongl. Br. den 1 juni 1877. Enligt desamma har man att

skilja mellan docenter, som inneha, och docenter, som icke inneha

docenstipendium. De förre ha skyldigheter, hvilka icke åligga de

senare.

För båda kategorierna gemensamma stadganden förekomma i

§ 119, 2:dra oah 3:dje styckena. På förra stället förpliktas hvarje

docent att på förslag af vederbörande fakultet eller sektion och

efter kanslerns bestämmande mot skälig ersättning öfvertaga den

undervisning i sin vetenskap, som för ett ändamålsenligt ordnande

af den akademiska undervisningen pröfvas erforderlig.

I tredje stycket heter det: ”Dessutom må docent, som sådant

önskar, mot särskild ersättning meddela de studerande, som därtill

anmäla sig, enskild undervisning inom området af sin vetenskap”.

Med detta senare stadgande vill komitén först särskildt sysselsätta

sig. Den omständigheten, att denna bestämmelse sammanförts

till eu § med de båda föregående styckena af § 119, hvilka

uttryckligen ålägga docent vissa skyldigheter, kan föranleda till

antagandet, att uti ifrågavarande tredje stycke är tal om eu

skyldighet för docent att meddela enskild undervisning. § 119 i

dess ursprungliga lydelse ålade ock en dylik skyldighet. Men berörda

antagande är ej förenligt med orden: ”som sådant önskar”,

hvilka göra otvifvelaktigt, att här är fråga icke om en skyldighet

utan om eu rättighet. Betraktar man bestämmelsen från denna

synpunkt, kan den förefalla öfverflödig, då det nämligen synes själfklart,

att docent — liksom för öfrigt en hvar annan — eger enskild!

undervisa, vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning. Be
23
-

s. 178 Kontrollera mot PDF

178 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

stämmelsen är dock tydligtvis icke utan sin förnuftiga innebörd.

Tvifvelsutan har man att däri se ett uttalande, att docentanställningen

innebär en venia docendi vid universitetet, d. v. s. en

rättighet att vid universitetet, med begagnande af dess lokaler

m. in., undervisa. Uppfattar man bestämmelsen sålunda, blir ock

det där lämnade medgifvandets begränsning till docentens egen vetenskap

förklarlig.

Komitén anser, att ett uttalande om den venia docendi, som

docenturen innefattar, oj bör saknas i statuterna. Det torde emellertid

böra inrymmas i en § för sig. I enlighet med dessa åsikter

har komitén i sitt förslag upptagit och affattat § 129.

Hvad härefter beträffar de särskilda skyldigheter, som åligga

stipendierade docenter, så har i Kongl. Br. den 1 juni 1877 stadgats,

att innehafvare af docentstipendium åligger, utom de skyldigheter

i fråga om undervisnings meddelande, som i allmänhet tillhöra

docenter, dels att biträda vid de studerandes vetenskapliga öfningar,

och dels att, när behof däraf uppstår, deltaga i den offentliga undervisningen

och examinationen. Vidare är i statuterna föreskrifvet,

dels i § 119, lista stycket, att det åligger stipendierad docent

att utan särskild vedergällning i sin vetenskap hålla en offentlig

föreläsning i veckan eller åtaga sig annan däremot svarande undervisning,

och dels i § 127, att då professor åliggande undervisning

bör genom vikarie uppehållas, docent, som innehar docentstipendium,

är pliktig att förordnandet emottaga, då lian icke är af

laga förfall hindrad.

Förhållandet emellan de båda förstnämnda af dessa stadganden

är ej fullt klart. Man kan ej undgå att fråga sig, huruvida stipendierad

docent har på grund af innehållet i 1877 års bref skyldigheter

med hänsyn till undervisningen utöfver hvad af § 119,

lista stycket, framgår, och, om så är fallet, hvar man har att draga

gränsen för dessa skyldigheter. Vid besvarandet af detta spörsmål,

har man att erinra sig, att stadgandet i § 119 tillkommit

genom Kong]. Kung. den 17 April 1891 och således är af senare

datum än föreskrifterna i berörda Kongl. Bref. Utan tvifvel har

nämnda Kong]. Kung. afsett att uttömmande reglera frågan om

docents undervisningsåligganden, och hvad ifrågavarande nådiga

s. 179 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 179

bref härom innehåller, måste följaktligen anses ej längre vara gällande.

Ett andra spörsmål, som vid framställningen af gällande bestämmelser

bör klargöras, rörer förhållandet emellan den i § 127

innehållna föreskriften om stipendierad docents vikariatsskyldighet

samt det förut anförda, samtliga, såväl stipendierade som icke stipendierade,

docenter afseende stadgandet i § 119, 2:dra stycket.

Det senare är så affattadt, att det i och för sig kan inbegripa

äfven skyldigheten att emot skälig ersättning bestrida vikariat.

För denna händelse skulle alltså skyldigheten att vikariera åligga

samtliga docenter och icke vara inskränkt till allenast sådana docenter,

som inneha docentstipendium. Men rätteligen torde man icke

böra åt stadgandet i § 119 gifva en så vidsträckt tolkning. Då §

127 nämner allenast docent, hvilken innehar docentstipendium, såsom

den där är pliktig att vikariera, är det naturligast att anse

öfrige docenter vara därifrån fritagna. Denna mening torde ock

vara den allmännast omfattade.

Några vidtgående förändringar i hvad sålunda angifvits gälla,

anser sig komitén icke böra föreslå. Förslaget innefattar i korthet

följande.

Fn skillnad i fråga om skyldigheter emellan docenter med och

utan docentstipendium är befogad och bibehålies. Hvarje docent

skall det fortfarande, i öfverensstämmelse med hvad nu i 2:dra

stycket af § 119 säges, åligga att emot skälig ersättning öfvertaga

den undervisning i sin vetenskap, som i vederbörlig ordning pröfvas

erforderlig. Föreskriften härom är upptagen i lista stycket af §

130 i förslaget. Angående ersättningens bestämmande har en uttrycklig

föreskrift synts böra meddelas och fått här inflyta.

Fn ytterligare skyldighet, som i förslaget ålagts hvarje docent,

är den att vikariera. Härutinnan afviker förslaget från gällande statuter

enligt den tolkning af desamma, för hvilken komitén ofvan uttalat

sig. Då docentinstitutionens ej minst viktiga uppgift är att

möjliggöra kontinuitet i högskolornas verksamhet genom öfvertagandet

åt vikariatsförordnanden, kan det ej annat än anses principiellt riktigt,

att ingen docent eger undandraga sig att i sådant afseende

tillhandagå. I statuerandet af en förpliktelse härtill ligger ej hel
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

ler någon obillighet emot den docent, som är i saknad af docentstipendium,

ty enligt de föreslagna bestämmelserna om vikari atsarvoden

skall sådan docent undfå godtgörelse med samma belopp som

stipendieinnehafvare, och beloppet är satt så högt, att det far anses

utgöra skälig ersättning. — Stadgandet om docents vikariatsskyldigliet

innehålles i § 109 af förslaget. I § 130 har endast lämnats

en hänvisning därtill, och har en sådan befunnits nödig för

att utmärka, att lista stycket af § 130 icke afser vikariatsskyldigheten.

Stipendierad docents särskilda åliggande skall enligt förslaget

liksom för närvarande bestå i meddelande af offentlig, kostnadsfri

undervisning. Denna utgöres nu af en offentlig föreläsning i veckan

eller annan däremot svarande undervisning. Det förra är regel,

det senare undantag. Befogade anmärkningar ha framstälts

emot föreskriften om eu timmes föreläsning i veckan. Den har

icke beredt de studerande något gagn och omfattas ej af docenterna

med några sympatier. Detta är ock lätt förklarligt. Ln undervisning,

som ej omfattar ett större timantal, än det finnes föreläsningsveckor

i terminen, och som därtill är fördelad med en timme pa

hvarje vecka, kan svårligen bedrifvas med sådan intensitet, att den

lämnar åhörarne något egentligt utbyte eller förmår tillvinna sig

föreläsarens eget intresse. Tida lämpligare är att koncentrera undervisningen

på en kortare tidrymd. Därunder kan någon mindre

del af ämnet till verklig nytta för de studerande genomgås. I

många fall kan emellertid den stipendieinnehafvare åliggande offentliga

undervisningen lämpligare meddelas i annan form än föreläsningens.

I syfte att göra stipendieinnehafvares undervisning

fruktbärande och fullt effektiv har komitén från nu berörda synpunkter

affattat 3:dje stycket af § 130 i sitt förslag. Någon kvantitativ

förändring af stipendiaternas undervisningsskyldighet afses

icke utan endast att för högskolan bättre tillgodogöra det dem redan

nu ålagda arbetskvantum. Därigenom att så sker, får docentstipendiet

i högre grad än nu är fallet, egenskapen af ersättning

för ett i universitetets intresse förrättadt arbete och mister i samma

mån skenet af att vara en med docenturen såsom sådan förenad

s. 181 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i TJpsala och Lund. 181

lön. En riktigare uppfattning af docentinstitutionen i dess helhet

kan därigenom ej annat än befordras.

Uttalandet, att den stipendierad docent åliggande särskilda undervisningsskyldigheten

ej eger rum för det fall, att stipendiaten bestrider

vikariat, innebär ej något nytt stadgande utan framhåller

blott hvad städse antagits vara en gifven följd af vikariatstjänstgöringen.

§ 132. Första stycket af denna § innehåller i sak detsamma

som nuvarande § 121, med den förändring, att tiden för fakulteternas

eller sektionernas uppgörande af föreläsningsschema bestämts

till slutet af hvarje termin, ej såsom nu till antingen denna tidpunkt

eller en månad före föreläsningstidens början.

Andra stycket af §:n fastställer anmälningsskyldighet för docent,

som med stöd af sin på docenturen grundade venia docendi

önskar offentligen föreläsa eller meddela annan undervisning. Ehuru

eu dylik skyldighet icke framgår af § 121 i statuterna, bär dock

anmälan i nu afsedda fall redan hittills varit bruklig.

§ 133. Föreläsningskatalogens slutliga upprättande har, såsom

redan i den allmänna motiveringen till kap. 5 af förslaget

anmärkts, uppdragits åt rektor.

§ 136. Stadgandet i sista stycket af denna § är nytt. Någon

vidare motivering torde ej vara erforderlig.

§ 137. Uttrycket ”hvarje lärare” i nuvarande § 126 har

synts behöfva något förtydligas. I dagbok bör uppenbarligen all

den undervisning upptagas, om hvilken man kan såga, att den

meddelas vid universitetet, af vare sig ordinarie lärare eller docent,

men däremot icke rent privat undervisning. Formuleringen är

gjord i öfverensstämmelse härmed.

I tredje stycket af denna § har enligt flertalets i komitén mening

föreslagits ett stadgande, som saknar motsvarighet i gällande

statuter. Hvarje docent, med undantag af den som hel termin

åtnjutit tjänstledighet, skall vid terminens slut till dekanus i sin

fakultet eller sektion inlämna redogörelse för den af honom under

terminen meddelade undervisning, och eger docent därvid tilllika

lämna uppgift om sin verksamhet i öfrigt vid universitetet.

Detta stadgande har föreslagits i syfte att för hvarje fakultet eller

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

sektion möjliggöra en tillförlitligare kännedom om de till densamma

hörande docenter, än som för närvarande står att vinna, För docenterna

själfva kan detta ej vara annat än till fördel.

I

X.

Akademiska lärdomsgrader och fakultetsexamina.

§ 149. Hvad i förevarande § föreslagits afser ej någon

mera vidtgående förändring, än som är en nödvändig följd af

upphäfvandet af skillnaden emellan ordinarie och extra ordinarie

professorer.

XI.

Akademiska disputationer.

Beträffande denna afdelning af förslaget må i allmänhet anmärkas,

att det i motsvarande afdelning af gällande statuter förekommande

ordet ”disputation” i betydelsen af den afhandling, som

ventileras, öfverallt blifvit utbytt mot ordet ”disputationsafhandling”.

Det senare är fullt otvetydigt, medan ordet disputation egentligen

betyder icke den afhandling, öfver hvilken den lärda diskussionen

föres, utan den lärda diskussionen själf. — För (ifrigt ha flere §§

i förevarande kapitel af statuterna i förslaget undergått redaktionsändringar,

för Indika dock icke torde behöfva närmare redogöras.

Följande må särskild! framhållas.

§ 153. Hvad denna § innehåller, utgör en sammanfattning

af de bestämmelser, som i gällande statuter förekomma i §§ 73

och 143. Dessa bestämmelser ha väl synts komitén i flera afseenden

vara i behof af förändring, men har komitén ej ansett ligga

inom sin befogenhet att föreslå sådan.

§ 156. Då enligt mom. 1 i § 146 af gällande statuter disputationsakt

uppskjutes, skall det större konsistoriet bestämma annan dag

därför. Enligt förslaget har hvarken universitetsrådet eller konsistoriet

någon befattning med tillsättandet af akademiska lärare
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 183

platser, och det har därför synts lämpligare att för de i nämnda

mom. af § 146 afsedda fall anförtro bestämmandet af dag för

disputationsakt åt vederbörande fakultet eller sektion.

§ 157. I § 147 af statuterna stadgas, att i vissa, i §:n angifna

fall vederbörande fakultet eller sektion skall förordna någon

bland sina lärare eller, där så nödigt är, anmoda någon annan

akademisk lärare att vid disputationsakt opponera. Denna bestämmelse

utgår otvifvelaktigt därifrån, att lärare inom vederbörande

fakultet eller sektion är skyldig åtaga sig uppdraget att opponera.

Till förekommande af hvarje anledning till tvekan härom har i

denna § af förslaget intagits ett uttryckligt uttalande i sådant afseende.

XII.

Stipendierna.

§ 162. Den i § 152 af statuterna föreskrifna tillsyn öfver

stipendieinnehafvare afser allenast studerande, som inneha stipendium.

I denna § af förslaget bär detta hlifvit uttryckligen angifvet.

§ 164. En förutsättning för rättigheten att uppbära stipendium

är, att stipendiaten uppehåller sig vid universitetet för studiers

idkande. Enligt § 154 i gällande statuter utöfvas kontroll

häröfver genom upprop åt stipendiaterna minst tvänne gånger under

hvarje termin. Det torde vara uppenbart och är äfven af erfarenheten

i rikt mått bekräftadt, att den kontroll, som stipendiatuppropen

i nämnda hänseende medföra, är i det närmaste illusorisk.

Den i förevarande § föreslagna anordningen har synts komitén

vara för ändamålet lämpligare.

XIII.

Biblioteket och öfriga vid universitetet för undervisningen

gjorda samlingar och inrättningar.

§ 167. Upphäfvandet af skillnaden emellan ordinarie och extra

ordinarie professorer medför nödvändigheten af eu bestämmelse an
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund.

gående föreståndarskapet för samling eller inrättning, som är gjord

till belysning af vetenskap, i hvilken mer än en professor finnes.

Eu sådan bestämmelse är gifven i förevarande §, sista punkten af

mom. 1.

XIV.

Universitetets ekonomiska förvaltning och drätselverk.

§ 172. Någon ändring i drätselnämndens sammansättning

har ej blifvit ifrågasatt. Yal af ledamöter har ansetts böra åligga

universitetsrådet, dock att, i analogi med hvad som nu gäller, lättigheten

att förordna vikarie tillagts konsistoriet. I likhet med

hvad i förslaget bestämts beträffande öfrige valde funktionärer vid

universitetet, bär stadgats, att tjänstgöringstiden för drätselnämndens

valde ledamöter skall taga sin början den 1 Juni.

XV.

Universitetets kansli.

Innehållet i detta kapitel af förslaget gifver ej anledning till

någon vidare motivering. Påpekas må blott, att förslag till de i

§ 187 afsedda instruktioner ansetts böra utgå från konsistoriet och

icke från universitetsrådet, samt att i § 189 rektor fatt åt sig öfversten

den befogenhet att förordna om fördelningen af göromål

mellan kursorer och vaktbetjänte, som nu enligt § 179 tillkommer

det mindre konsistoriet.

XVI.

Om besvär.

§ 190. I denna § har komitén föreslagit nya bestämmelser

angående förfarandet vid besvär öfver beslut rörande frågor om förslag

till lärarebefattningar. Syftet är att åstadkomma, att den i

förslaget liksom enligt gällande stadgande!! medgifna besvärsrätten

s. 185 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Upsala och Lund. 185

icke ma valla längre uppehåll med tillsättandet, iin oundgängligen

är nödigt. För sådant ändamål har bestämmelsen om missnöjesanmälan

inom eu vecka efter det anslag ågått, meddelats; genom

densamma vinner man, att i de många fall, i hvilka klagan ej

föres, med tillsättandet ej behöfver anstå i afbidan på besvärstidens

utgång. Har efter förslagsfrågans afgörande af befordringsnämnden

eu vecka förflutit, utan att missnöjesanmälan blifvit gjord, bär

vederbörande försuttit sin rätt att besvära sig, och befordringsfrågans

vidare handläggning fortgår utan uppehåll. Är åter anmälan

om missnöje vederbörligen gjord, och besvärsrätten således förvärf

stadgadt, anföras

rad, skola besvären, liksom för närvarande

inom trettio dagar efter anslagsdagen. Men besvären skola oj såsom

för närvarande ingifvas till Kong!. Maj:t resp. kanslern utan

nu gällande ordning remitteras besvären från

till rektor. Enligt

Kong!- Maj:t till kanslern och från denne till det större konsisto

riet, som, sedan vederbörandes yttrande infordrats, har att afgifva

förklaring och därefter återsända samtliga handlingar till kanslersämbetet,

hvarifrån de jämte kanslersämbetets utlåtande, för den

händelse utnämningen till kommer Kong! Maj:t, slutligen till Kong!

Maj.t öfverlämnas. Denna ordning medför onödig omgång och

tidsutdräkt. Det af komitén föreslagna tillvägagångssättet är otvifvelaktigt

enklare och tidsbesparande. Befordringsnämnden skall,

sedan vederbörande lämnats tillfälle att sig yttra, afgifva förklaring

öfver besvären, för hvithet ändamål rektor har att kalla nämnden

till sammanträde. För att spara tid och kostnader för det allmänna

har stadgats, att ledamot af nämnden ej behöfver infinna

sig vid sammanträdet utan eger insända skriftligt yttrande. Stadgandet

har tydligtvis särskildt afseende å de ledamöter, som icke

äro boende i universitetsstaden. Befordringsärendet behandlas därefter

i vanlig ordning i enlighet med §87. Prokansler och kansler

fa alltså i fall af besvär, först efter det förklaring i anledning

af besvären afgifvits, befattning med befordringsärendet och äro

sålunda vid afgifvandet af dem åliggande yttranden i tillfälle att

taga hänsyn jämväl till hvad besvärshandlingarna innehålla.

§ 191. Denna § handlar om besvär i befordringsärenden,

som upptagas af universitetsrådet eller den i § 98 omförmälta nämnd.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Motiver till förslaget till statuter för universiteten i Vpsala och Lund.

Den här föreskrifila ordningen står i öfverensstämmelse med den i

föregående § stadgade.

§ 194. Vid denna § må blott uppmärksamheten fästas därpå,

att bland de myndigheter, öfver hvilkas beslut besvär må anföras,

upptagits äfven rektor, detta med hänsyn till den själfständiga beslutanderätt,

som förslaget i vissa frågor tillerkänt honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag

beträffande

docentstipendier och vikariatsarvoden

vid universiteten.

A.

Om docentstipendier.

De allmänna synpunkter, från hvilka docentstipendierna böra

bedömas, skola först framhållas, innan de särskilda spörsmål, som

anknyta sig till stipendieinrättningen, upptagas till behandling.

Synpunkterna äro i själfva verket redan angifna i och med framställningen

af docentinstitutionens uppgifter och de principer, efter

hvilka den för att kunna rätt tillgodose dessa uppgifter måste

vara danad.

Docentinstitutionen är såsom nödvändig för högskolorna en

permanent institution, men den enskilda docenturen är ej en fast

tjänst. Docenturen innebär ej annat än en venia docendi, och docentanställningen

medför således icke någon rätt till lön. Docentstipendierna

ha ej heller tillkommit för att tillmötesgå löneanspråk

från docenternas sida och få ej uppfattas från synpunkten af en

med docenturen förenad aflöning. Stipendierna ha inrättats för

docentinstitutionens skull eller närmare bestämdt för att bereda högskolorna

säkerhet för, att denna institution är så fulltaligt och väl

representerad, att högskolorna ega tillgång på ett tillräckligt antal

yngre lärare, genom hvilka institutionen kan fylla sin bestämmelse.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

Den ledande principen för stipendieinrättningens ordnande är

härmed gifven. Stipendieinrättningen bör så vidt möjligt tillfredsställa

alla de fordringar, hvilka man på densamma kan ställa från

den synpunkten, att de uppgifter, som tillkomma docentinstitutionen,

böra på bästa möjliga sätt ses till godo. Med ledning af denna

grundsats har man att bedöma de särskilda spörsmålen om stipendiernas

antal och storlek samt beskaffenhet med hänsyn till skillnaden

emellan fasta och rörliga stipendier äfvensom om grunderna

och tiden för tilldelande af stipendium.

1) Om docentstipendiernas antal och storlek.

Den nuvarande docentstipendieinrättningen hvilar på grunder,

som faststäldes vid adjunktsinstitutionens ombildning år 1877. Enligt

Kongl. Er. den 1 Juni 1877 beviljades åt universiteten följande

stipendier:

åt universitetet i Upsala

dels elfva stipendier hvart och ett å 1500 kronor, fördelade

på fakulteter och .sektioner så, att teologiska fakulteten erhöll två,

juridiska fakulteten likaledes två, humanistiska sektionen fyra och

matematiskt-naturvetenskapliga sektionen tre stipendier;

dels ock fem icke vid viss fakultet eller sektion bundna s. k.

rörliga stipendier, hvart och ett å 1200 kronor; samt

åt universitetet i Lund

dels sju stipendier å 1500 kronor, åt hvilka juridiska fakulteten

undfick ett, humanistiska sektionen fyra och matematiskt-naturvetenskapliga

sektionen två stipendier;

och dels fem s. k. rörliga stipendier å 1200 kronor.

Sedan dess har universitetet i Upsala erhållit, år 1889 två

stipendier å 1500 kronor, afsedda det ena för medicinska fakulteten

och det andra för humanistiska sektionen, år 1900 ett stipendium

å 1500 kronor, bestämdt för teologiska fakulteten samt år

1901 ett stipendium å likaledes 1500 kronor, afsedt för humanistiska

sektionen. Åt universitetet i Lund har ytterligare gifvits fyra

stipendier å 1500 kronor, nämligen år 1890 ett åt hvardera af teologiska

och medicinska fakulteterna, år 1897 ett åt juridiska fakulteten

samt år 1901 ett åt humanistiska sektionen.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 189

Vid utredningen af frågan om universitetens behof af docentstipendier

torde först böra framhållas, att stipendieantalet ej kan

rätta sig efter antalet docenter. Vore detta den riktiga normen,

skulle det missförhållande, som i sådant fall redan enligt 1877 års

universitetsreform förefanns emellan antalet stipendier och docenter,

sedermera hafva i högst betydande grad stegrats, i det att ökningen

af stipendieantalet vida understigit ökningen af docentnumerären.

Och universiteten skulle under denna förutsättning hafva

mycket stora anspråk att ställa på statskassan i fråga om anslag

till nya docentstipendier. Men af den ofvan uppstäda hufvudprincipen

för stipendieinrättningen framgår, att man icke i docentnumerären

har att söka normen för stipendieantalet. Stipendierna

bereda docenterna ekonomiska betingelser för att kunna vid högskolorna

uppehålla sig och tjäna därmed olika ändamål. De gifva

unge män med vetenskapliga intressen tillfälle till egen fortsatt

utbildning, hvilket är af betydelse för rekryteringen af högskolornas

ordinarie lärarekår och med hänsyn äfven därtill, att de docenter,

som ej kvarstanna vid högskolorna, gå till sin verksamhet

på andra områden med större förutsättningar för ett framgångsrikt

arbete. Stipendierna gifva vidare högskolorna säkerhet för att

städse kunna disponera öfver vikarier och biträden vid undervisningen.

Sistberörda syfte måste anses vara det, som i främsta rummet

med docentstipendierna fullföljes, och angifver ock efter komitens

åsikt den synpunkt, som bör vara afgörande för bedömandet

af förevarande spörsmål.

Då man med ledning häraf vill undersöka, huruvida universiteten

för närvarande förfoga öfver tillräckligt många docentstipendier,

synes man lämpligen kunna utgå från en granskning af

förhallandena, då stipendieinrättningen år 1877 byggdes på ännu

bestående grund, och därmed jämföra nu föreliggande förhållanden.

Höstterminen 1S76 — förhållandena vid denna tid ha närmast

legat till grund för den år 1877 beslutade omorganisationen

hade universitetet i Upsala 33 ordinarie professorer. Genom

omorganisationen kommo härtill 18 e. o. professorer jämte 3 laboratorer

och 1 observator. Universitetet i Lund egde vid samma

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

tid 28 ordinarie professorer. De genom omorganisationen därstädes

nyinrättade lärarebefattningarna utgjorde 14 e. o. professurer

jämte 1 laborators- och 1 observatorsbefattning. För närvarande

utgöra lärarebefattningarna vid universitetet i Upsala 85 ordinarie

och 27 e. o. professurer jämte 8 laboratorsbefattningar och 1 observatorsbefattning

samt vid universitetet i Lund 30 ordinarie och

19 e. o. professurer jämte 2 laboratorsbefattningar och 1 observatorsbefattning.

— Antalet af år 1877 beviljade docentstipendier

utgjorde, enligt hvad ofvan är närmare angifvet, för universitetet

i Upsala 11 å 1500 kronor och 5 å 1200 kronor samt för universitetet

i Lund 7 å 1500 kronor och 5 å 1200 kronor. För

närvarande uppgår stipendieantalet vid det förra universitetet till

15 å det högre och 5 å det lägre beloppet samt vid det senare

universitetet till resp. 11 och 5 stipendier.

De år 1877 faststälda docentstipendiernas antal ansågs redan

från början vid universiteten vara synnerligen knappt tilltaget och

understeg ej obetydligt de anspråk, som från de akademiska myndigheternas

sida framstälts. I det senare afseendet må blott erinras

om, att ensamt humanistiska sektionen i Upsala, till hvilken

förut hörde 10 ordinarie professurer och som föreslog inrättandet

af tvänne nya sådana professorsämbeten, ansåg sig behöfva ett

stipendium å 1500 kronor för hvarje professur eller tillhopa 12

stipendier, en framställning, som vann både det större konsistoriets

och kanslersämbetets understöd. Sektionen erhöll i stället endast

4 stipendier, samtidigt med att de fasta lärareplatserna ökades genom

inrättandet af 5 e. o. professurer. — Men i själfva verket

stälde sig vid universitetsreformens genomförande förhållandet emellan

antalet docentstipendier och lärarebefattningar, med afseende å

Indika ett stipendiebehof förelåg, vida ofördelaktigare, än man genast

till fullo uppfattade. Egentligen afsåg man nämligen vid stipendieinrättningens

reglerande allenast att erhålla biträden vid

undervisningen och vikarier åt de ordinarie professorerna men förbisåg

de nyinrättade e. o. professurerna och det stipendiebehof, som

med hänsyn till dem kunde yppa sig. Denna omständighet synes

hafva haft sin orsak däri, att man ej fullt genomskådade hela

s. 191 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande, docentstipendier och vikariatsarvoden. 191

innebörden af den vidtagna omorganisationen. 1 fråga om docenterna

tänkte man framför allt på deras uppgift att i ställe/ för

adjunkterna lätta undervisningens börda för professorerna och för

dem vikariera, och då adjunkterna härutinnan stått i förhållande

endast till innehafvare af ordinarie professorsämbeten, satte man

ej heller docenterna i relation till någon annan professorskategori.

De e. o. professorerna ha emellertid, såsom redan i annat sammanhang

påpekats, blifvit själfständiga målsmän hvar och en för sin

vetenskap med samma undervisningsskyldighet som de ordinarie

professorerna och i allmänhet äfven med examinationsskyldighet.

Genom inrättandet af e. o. professurer har följaktligen universitetens

behof af docenter och docentstipendier icke minskats utan

tvärtom ökats i ungefär samma grad, som förhållandet skulle blifvit,

om dessa professorsämbeten varit ordinarie i stället för extra

ordinarie.

Efter år 1877 ha väl, enligt hvad ofvan redan lämnade uppgifter

gifva vid handen, nya stipendier tillkommit vid båda universiteten,

men under tiden har ock ett ännu större antal professorsämbeten

inrättats, hvadan stipendietillgången för närvarande är

ännu mindre tillfredsställande än vid förstberörda tid. Att verkligen

docentstipendierna äro allt för fåtaliga, ådagalägges till fullo

af det faktum, att långt ifrån alla docenter, som tagas i anspråk

för vikariat, äro stipendierade. Upplysning härom kan man för

perioden 1891 —1895 hämta af de tabeller beträffande vikariaten

under denna period, som finnas bifogade de — i tryck föreliggande

— underdåniga petitioner angående vikariatsarvoden, Indika till

konungen ingifvits af docenterna i Lund i slutet af år 1896 och

af docenterna i Upsala i början af år 1897. Man finner häraf,

att vid universitetet i Upsala i 56 af 98 vikariatsfäll vikarien icke

innehaft docentstipendium, och att vid universitetet i Lund samma

förhållande förelegat i 32 fall af 67. Med dessa siffror för ögonen

kan man ej gärna annat än medgifva, att det icke är genom

stipendier tillräckligt sörjdt för vikariatens bestridande. De svårigheter,

som vikariatsarvodesfrågan boredt, ha till en väsentlig del

varit en följd häraf.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

Det bilsta sättet att genom stipendier betrygga docentinstitutionen

vore gifvetvis att till hvarje ordinarie lärarebefattning knyta

ett docentstipendium. Af ekonomiska skäl kan emellertid eu så betydande

ökning af stipendierna ej ifrågasättas. Den är ej heller

strängt taget nödvändig, då inånga ämnen, särskilt inom de tre

högre fakulteterna, stå hvarandra så nära, att de sammanförda i

grupper kunna gemensamt representeras af ett stipendium. Något

bestämdt förslag i fråga om antalet nya stipendier eller om deras

fördelning på ämnen eller ämnesgrupper finner komitén ej lämpligt

att afgifva. Den närmare utredning, som härför är nödig, bör ankomma

på fakulteterna och sektionerna, som bäst känna behofvet,

hvar och eu inom sitt område.

Hvad härefter angår stipendiernas belopp, vill komitén erinra

om, att vid fastställandet af de nuvarande beloppen å 1500 kronor

den synpunkten varit medbestämmande, att stipendierna icke

finge genom sin storlek närma sig karaktären af löner och sålunda

motverka stipendiatbefattningarnas uppgift att vara öfvergångsplatser.

Ett uttalande i denna riktning finner man i det till Ivongl.

provins, vid 1876 års riksdag angående lönereglering för universiteten

hörande statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden, hvilket

innehåller de allmänna grunderna för den påföljande år beslutade

universitetsreformen. Berörda synpunkt vill äfven komitén framhålla

såsom beaktansvärd Stipendierna böra icke utgå med så

högt belopp, att de förskaffa sina innehafvare eu försörjning, hvarmed

de i längden kunna vara nöjda. Stipendierna skola blott

lämna ett, visserligen betydande bidrag till docentens uppehälle och

därigenom för honom väsentligen underlätta en efter slutade studier

fortsatt vistelse vid akademien.

Sällskapet af yngre lärare och tjänstemän vid Lunds universitet,

som haft förevarande ämne under öfverläggning och i sitt

till komitén ingifna utlåtande rörande docentinstitutionen därom

yttrat sig, har ansett, att intet stipendium, hvarken något af de

nuvarande eller af de nya, som sällskapet funnit behöfliga, bör

utgå med belopp, understigande 1500 kronor, och att följaktligen

de redan inrättade stipendierna å 1200 kronor böra i enlighet här
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och ''cikoria,tsa,noden. 193

med till beloppet höjas. Vidare har sällskapet uttalat sig för, att

eu hvar af de åtta till tjänsteåren äldste stipendiaterna måtte erhålla

eu stipendieförhöjning å 500 kronor och i stipendium undfå

2000 kronor.

Det första af dessa förslag öfverensstämmer med den uppfattning,

som komitén i detta ämne hyser. Med mindre än 1500 kronor

synes icke något stipendium böra utgå, så framt det skall

kunna bereda docenten ett något så när tillräckligt ekonomiskt

stöd. För den skillnad emellan tvänne stipendiekategorier, som för

närvarande i anseende till beloppet förefinnes, saknas ock giltiga

skäl, och komitén kan så mycket mindre underlåta att förorda dess

upphäfvande, som komitén, efter hvad nedan närmare utredes ansett,

att jämväl i andra afseenden bestående olikheter emellan de

båda stipendiekategorierna böra bortfalla.

Ofvanbemälta sällskaps förslag om stipendieförhöjning åt de

iildstc docenterna kan komitén däremot icke biträda. Det hvitalpå

eu åskådning, som är nästan diametralt motsatt den, som komitén

lagt till grund för sina förslag. Medan komitén bekämpar

uppfattningen af docenturerna såsom stadigvarande befattningar och

i öfverensstämmelse härmed icke kan betrakta ancienniteten i och

för sig såsom eu merit, innebär tvärtom sällskapets ifrågavarande

förslag eu premiering af densamma.

Komitén föreslår alltså, dels att med ledning af eu från fakulteter

och sektioner vid de båda universiteten infordrad närmare

utredning af stipendiebehofvet antalet docentstipendier måtte ökas,

och dels att samtliga docentstipendier utan åtskillnad emellan olika

kategorier måtte utgå med 1500 kronor.

2) Om docentstipendiernas beskaffenhet med hänsyn till skillnaden

emellan fasta, och rörliga stipendier.

Då tvekan om hvad denna skillnad rätteligen innebär-, yppat

sig, samt uttrycken fasta och rörliga stipendier ej alltid användas

i samma betydelse, torde en utredning angående skillnadens

innebörd först böra lämnas.

Vill man vinna full klarhet i detta afseende, har man att gå

tillbaka till 1877 års universitetsreform, från hvilken äfven indel
-

s. 194 Kontrollera mot PDF

194 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

ningen af stipendierna i fasta och rörliga härleder sig. Då Kong!.

Maj:t gjorde framställning till 1876 års riksdag angående adjunkturernas

indragning, förklarade sig riksdagen visserligen dela Kongl.

Maj:ts uppfattning om nödvändigheten af adjunktsinstitutionens upphörande,

men ansåg sig icke kunna då bifalla framställningen,

emedan de af chefen för ecklesiastikdepartementet anförda grunder

för plan till omorganisation saknade nödig bestämdhet. Riksdagen

anhöll, att Kongl. Maj:t ville för nästa riksdag framlägga

en detaljerad plan för adjunktsinstitutionens och dåvarande docentstipendiers

ombildning samt angaf vissa grunder, på hvilka planen

borde hvila; däribland ingick äfven, att docentstipendier skulle inrättas

”fördelade i fasta för de examensämnen, där behofvet företrädesvis

så påkallar, och rörliga”. 1 motiveringen för denna punkt

af riksdagens beslut (riksdagens skrifvelse N:o 42) heter det: ”En

för de mest omfattande läroämnena måhända inträffande brist i

lärarekrafter skulle kunna ersättas på sådant sätt, att en del af de

docentstipendier, hvilka borde i sammanhang med adjunkturernas

försvinnande inrättas, gjordes till fasta och bundes vid ifrågavarande

läroämnen, hvaremot alltid borde finnas en del dylika stipendier,

hvilka ej voro fästade vid vissa läroämnen utan tillgängliga,

då lämplig sökande därtill anmälde sig, utan afseende på

hvilken vetenskap han tillhörde”. Med anledning af detta riksdagens

beslut föreskref Kongl. Maj:t i bref af den 12 Maj 1876 till

kanslersämbetet ’, bland annat, att vederbörande fakulteter vid universiteten

skulle ”utan att förutsätta större kostnader än dem'', till

hvilka nu utgående medel lämna tillgång, afgifva förslag, särskild!

för hvarje fakultet eller sektion, till adjunktsinstitutionens ombildning

och inrättande af dels fasta professorsbeställningar dels docentstipendiersä

väl vid vissa läroämnen fästade som rörliga

De akademiska myndigheterna i Upsala synas vid afgifvandet af

de infordrade förslagen hafva fattat skillnaden emellan fasta och 1

1 Se Om universitetens reform. Handlingar rörande adjunkt- och docentinstitutionernas

ombildning, utgifna af E. V. Montan, Stockholm 1877;

sid. 177 f.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 195

rörliga docentstipendier så, som om med fasta stipendier skulle

förstås allenast sådana, som vore fästa vid visst bestämdt läroämne,

medan öfriga stipendier, om ock knutna till viss fakultet eller

sektion, vore att anse såsom rörliga. Detta framgår deraf, att vid

förslagens uppgörande så väl fakulteter resp. sektioner som det

större konsistoriet tänkt sig samtliga stipendier fördelade på fakulteter

och sektioner och i fråga om de till hvarje särskild fakultet

eller sektion hänvisade stipendierna skilt emellan sådana, som vore

bundna vid visst speciellt ämne och sådana, med Indika detta icke

vore fallet, samt karakteriserat de förra såsom fasta och de senare

såsom rörliga. Vid konsistoriets handläggning den 4 September

1876 af omorganisationsförslagen 1 reserverade sig Professoren Landtmansson

i denna del och anförde, bland annat, att de uttryck, som

i det ofvan lämnade citatet ur riksdagens skrifvelse användts om

den där omförmälta senare art af stipendier, måste fattas i egentlig

och sträng bemärkelse, men så fattades de icke, i händelse

man gjorde dessa stipendier rörliga blott inom hvarje af de särskilda

fakulteterna eller sektionerna, emedan de då tydligtvis vore

bundna vid vissa speciella ämnen, om också af något större omfattning.

Efter reservantens åsikt funnes intet hinder för att fortfarande

bibehålla rörliga docentstipendier i ordets fulla och egentliga

mening.

Olikheten emellan de båda uppfattningar, som sålunda framträdde,

var alltså den, att medan, enligt den ena, skillnaden emellan

de båda stipendiekategorierna berodde därpå, huruvida stipendiet

var fäst vid visst speciellt ämne eller ej, den andra meningen

såsom fasta betecknade alla stipendier, Indika vore förbehållna någon

viss fakultet eller sektion, utan afseende därå, om stipendiet

vore fäst vid visst ämne, eller viss ämnesgrupp eller kunde tilldelas

docent i hvilket som helst af de ämnen, som folie inom fakultetens

eller sektionens verksamhetsområde. Med ett rörligt stipendium

förstods följaktligen enligt denna senare mening blott ett

sådant stipendium, som kunde bortgifvas till docent i hvilken fa- 1

1 Se Montan, sid. 230 ff.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariat sarvoden.

kultet eller sektion som helst. I öfverensstämmelse med sistberörda

uppfattning tinnes skillnaden emellan stipendiekategorierna bestämd

i den plan till adjunktsinstitutionens ombildning, som innehålla i

det statsverkspropositionen till 1877 års riksdag bilagda statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden. Sedan bär redogjorts för de

fasta lärareplatser och de vid särskild fakultet eller sektion fästa

docentstipendier, som borde inrättas, yttrar departementschefen följande:

”De belopp, Indika, enligt hvad jag förut nämnt, icke blifva

för inrättande af fasta lärareplatser eller vid fakulteterna fästade

docentstipendier erforderliga, synas mig böra ställas till Eders

Kongl. Maj:ts disposition för att vid universiteten förvaltas och i

den ordning Eders Kongl. Maj.t kan finna för godt föreskrifva,

användas till aflöning för personliga professorsbeställningar eller

till rörliga docentstipendier”. Begreppet rörligt stipendium sättes

här alldeles tydligt i motsats till ”vid fakulteterna fästade docentstipendier”.

Sedan den i statsrådsprotokollet angifna planen och

de för dess genomförande af Kongl. Maj:t framstälda förslag blifva

af riksdagen bifallna, blef i Kongl Br. den 1 Juni 1877 angående

ombildning af adjunktsinrättningen vid universiteten in. in.

skillnaden emellan fästa och rörliga stipendier på enahanda sätt

bestämd.

Utom i fråga om beloppet råder olikhet emellan de båda stipendiekategorierna

beträffande förfarandet vid tillsättandet. Båda

klasserna tillsättas af kanslern, de fasta efter förslag af vederbörande

fakultet eller sektion, men de rörliga, sedan samtliga fakulteter

och sektioner hvar för sig afgifvit förslag.

Komitén har till pröfning förehaft frågan, huruvida en skillnad

emellan fasta och rörliga stipendier bör finnas. Med de båda

kategorierna fullföljas i viss mån olika syften. Vid de fasta stipendiernas

fördelning på olika fakulteter resp. sektioner eller läroämnen

har det beräkneliga behofvet af vikarier och biträden

vid undervisningen i de särskilda vetenskapsgrenarna varit bestämmande.

Med de rörliga stipendierna åter har i främsta rummet

afsetts att uppmuntra den vetenskapliga förtjänsten, oafsedt

om den ådagalagts i den ena eller andra disciplinen, och så

s. 197 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docent stipendier och vikar iatsarvoden. 197

så vidt tanken på att bereda säkerhet för tillgång på vikarier och

undervisningsbiträden kommit i betraktande, har blott afsetts det

mera tillfälliga och på förhand mindre beräkneliga behofvet i sådant

afseende. Onekligen är det ändamål, som man med de rörliga

stipendierna företrädesvis vill vinna, beaktansvärdt. De tillgodose

särskild! den uppgift, som stipendierna, bland andra, hafva,

att gifva lofvande yngre vetenskapsidkare tillfälle till fortsatt utbildning

och vetenskapligt författareskap. Med allt erkännande

häraf, anser dock komitén stipendierna böra vara fästa. Då, såsom

förut framhållits hufvudsynpunkten för stipendieinrättningen är behofvet

af tillgång på personer, lämpliga att vikariera och biträda

vid undervisningen, och då ett afgörande härutinnan kan träffas

endast på grundvalen af förhållandena inom hvarje särskild fakultet

eller sektion för sig, bjuder ock konsekvensen, att stipendierna

äro fästa vid viss fakultet eller sektion. Vid inrättandet af nya

stipendier synes denna grundsats ovillkorligen böra följas. En annan

fråga är, om de redan varande rörliga stipendierna fortfarande

böra i denna egenskap bibehållas eller efter den utredning, som de

akademiska myndigheterna kunna komma att lämna, tilldelas fakultet

eller sektion. Komitén finner de starkaste skälen tala för

det senare alternativet. Det kan väl, med hänsyn till hvad ofvan

b 1 i tv i t anfördt, förefalla riktigt, att åtminstone några rörliga stipendier

finnas, men å andra sidan synes den nyss framhållna hufvudprincipen

för stipendieinrättningen i främsta rummet kräfva

beaktande. Dessutom kan ännu eu ej oviktig omständighet åberopas

emot tillvaron öfver hufvud af rörliga stipendier. Tillsättandet

efter rättvisa grunder af ett rörligt stipendium faller sig utomordentligt

svårt, enär det därvid gäller att med hänsyn till graden

af ådagalagda vetenskapliga förtjänster jämföra docenter i vidt

skilda vetenskapsgrenar. Ancienniteten blir vid sådant förhållande

(j sällan den förnämsta tillsättningsgrunden, och det rörliga stipendiets

speciella funktion att uppmuntra och belöna den genom

vetenskaplig verksamhet mest framstående har svårt att komma

till sin rätt. I betraktande häraf vill det synas, som om ingen

skada skulle uppkomma genom de rörliga stipendiernas förvandling

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

till fasta. Allra minst torde detta behöfva befaras, om, såsom

komitén förordat, högskolorna erhålla till sitt förfogande ett ökadt

antal stipendier, och sålunda de särskilda fakulteterna resp. sektionerna

få rikare tillfälle att gifva sitt erkännande åt den vetenskapliga

kapaciteten.

Om den nu förordade åtgärden att på fakulteter och sektioner

fördela de rörliga stipendier, som för närvarande finnas, kommer

till stånd, så följer äfven däraf, ej mindre, efter hvad förut är

föreslaget, att det redan i sig låga belopp af 1200 kronor, hvarmed

sådant stipendium utgår, bör höjas till 1500 kronor eller samma

belopp, hvaraf de fasta stipendierna utgöras, än äfven att den olikhet

emellan fasta och rörliga stipendier, som i fråga om sättet

för tillsättandet är i Kongl. Br. den 1 Juni 1877 föreskrifven, måste

försvinna.

Komitén föreslår alltså, att skillnaden emellan fasta och rörliga

docentstipendier måtte upphäfvas på det sätt, att både de stipendier,

som hädanefter inrättas, och de redan förefintliga rörliga

stipendierna fästas vid viss fakultet eller sektion.

3) Om grunderna och tiden för tilldelande af docentstipendium.

Det system, som härutinnan på grund af gällande bestämmelser

och vedertagen praxis tillämpas, kan med fog sägas lida af

brister. I detsamma torde man ha att se den hufvudsakliga anledningen

till, att utvecklingen visat vissa tendenser att påtrycka

docentinstitutionen en karaktär, som den ej bör och ej afsetts skola

hafva. Komitén har redan förut erinrat om, att det vid adjunktsinstitutionens

och docentstipendieinrättningens ombildning upprepade

gånger framhölls, att adjunkturerna, sedan deras innehafvare blifvit

fast anstälde tjänstemän, icke längre motsvarade de kraf, som

man genom de lägre lärarebefattningarna ville hafva tillgodosedda.

Då de med stipendier utrustade docenterna utsågos till att öfvertaga

adjunkternas uppgifter, skedde ock detta under uttryckligt uttalande,

att docenturen icke finge antaga den fästa tjänstens eller

stipendiet den ständiga lönens natur. I sitt anförande till det 1877

års statsverksproposition bifogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

yttrade departementschefen härom, att det stöd, som

s. 199 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 199

borde komma yngre vetenskapsidkare till del, ändamålsenligast lämnades

i form af stipendier, Indika dock ”hvarken böra vara så

stora eller åtnjutas under så lång tid, att de närma sig karaktären

af ständiga löner och därigenom motverka den rörlighet, inrättningen

af stipendier medgifver och fordrar”. Oafsedt nu stipendiernas

storlek, hvarom förut är taladt, blef från nyssberörda synpunkt

sedt tiden för docentstipendiums åtnjutande begränsad. Stadgandena

härom finnas i Kong! Er. den 1 Juni 1877, som innehåller,

att docentstipendium må uppbäras under en tid af tre år med rätt

för vederbörande fakultet eller sektion att, om stipendiaten utmärkt

sig genom det sätt, hvarpå lian vid undervisningen biträdt, eller

genom ntgifna vetenskapliga skrifter, föreslå honom till ytterligare

åtnjutande af stipendiet under eu tid af ett, två eller högst tre år.

Efter utfärdandet af nämnda Kong], Er. har en ytterligare utsträckning

af tiden för stipendieinnehaf medgifvits genom Kong],

Er. den 10 April 1891, som bestämmer, att kanslern, då han i

särskilda fall finner för universitetets verksamhet nödigt, att docent,

som innehaft docentstipendium i sex år, erhåller ytterligare

förlängning af tiden för åtnjutande af stipendium, eger därom gorå

framställning hos Ivongl. Maj:t, som i frågan meddelar beslut.

Man torde få anse, att dessa stadganden äro i hufvudsak

byggda, på en riktig uppfattning af docentstipendieinrättningens

uppgifter och syften. Men åt de riktiga principerna har man ej

i stadgandena gifvit ett klart och effektivt uttryck, och vid tillämpningen,

särskilt i fråga om stipendieförlängning, har sålunda ancienniteten.

mången gång kommit att spela en allt för stor roll på

bekostnad af dugligheten.

De grunder, efter Indika komitén ansett förevarande del af

docentfrågan böra regleras, framgå af eu användning på hithörande

spörsmål af de allmänna principerna för docentinstitutionen och

docentstipendieinrättningen. Dessa gifva vid handen följande. Högskolornas

intresse krafvel’, att vid dem fästas de mest framstående

docenterna. Följaktligen måste företrädet till docentstipendium bero

på en jämförelse mellan aspiranterna med hänsyn till deras vetenskapliga

förmåga och lärareduglighet, och anciennitet^! får i och

s. 200 Kontrollera mot PDF

200 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

för sig icke spela någon roll. Denna grundsats måste följas, ej

blott då eu docent första gången erhåller stipendium, utan äfven

då, efter det tiden, för hvilken det blifvit honom tilldeladt, tilländagått,

fråga uppstår, om det å nyo skall tilldelas honom. I senare

fallet får icke den omständigheten, att docenten förut varit stipendieinnehafvare,

anses meritera honom till att fortfarande blifva

det, och för så vidt begreppet stipendieförlängning innebär något

sådant, kan det icke godkännas. Ett konsekvent fasthållande härvid

är måhända bättre än allt annat egnadt att motverka, det

äldre docenter, som i skicklighet öfverträffas af yngre, det oaktadt

bibehålla sin docentanställning längre, än som med universitetets

och deras eget intresse är förenligt. — Men om förlängningsprineipen,

fattad så, som nyss antydts, är förkastlig, så är det

å andra sidan ej mindre oriktigt att stadga en maximitid för

stipendieinnehaf. Till stipendiat bör alltid den dugligaste utses,

och härmed låter eu föreskrift, som kan medföra, att en docent,

äfven om hans skicklighet är aldrig så stor och vida öfvergar

hans medtäflares, ej får längre än eu viss tid inneha stipendium,

ej förena sig. En sådan föreskrift är orättvis emot den docent,

som genom sitt arbete visat sig vara den främste, och den befordrar,

under förutsättning att principen om dugligheten såsom

stipendietillsättningsgrund verkligen iakttages, lika litet högskolans

bästa.

Enligt nu gällande ordning sökas docentstipendierna icke af

de docenter, som därtill önska komma i åtanke, utan fakulteterna

resp. sektionerna föreslå omedelbart stipendiater. Denna form för

tillsättning finner komitén icke böra bibehållas. Det bör lämnas

de docenter, som äro behöriga, att komma i åtnjutande af ett ledigt

stipendium, tillfälle att, med företeende af meritförteckning,

därtill anmäla sig. Man vinner sålunda en god säkerhet för, att

tillsättandet verkligen kommer att föregås af en jämförande pröfning

af docenternas genom vetenskaplig författareverksamhet och

meddelad undervisning ådagalagda förtjänster, och att den mest

förtjänte erhåller stipendiet. Den konkurrens om docentstipendierna,

åt hvilken ansökning,sformon gifver uttryck, manar docenterna till

s. 201 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvöden. 201

täflan och gifver dem på samma gång en garanti mot godtycke,

hvilken ej består enligt de nuvarande reglerna.

Hvad angår tiden, för hvilken ett stipendium bör tilldelas, så

torde den nuvarande perioden å tre år vara det rätta tidsmåttet.

Den kan hvarken sägas vara så lång, att fordran på rörlighet hos

stipendieinrättningen eftersattes, och ej heller så kort, att understödet

har en allt för tillfällig karaktär.

I enlighet med de åsikter, för hvilka nu redogjorts, föreslår

komitén att med upphäfvande af hvad Kong! Brefven den 1 Juni

1877 och den 10 April 1891 innehålla däremot stridande, följande

förändrade ordning angående tillsättande af docentstipendier måtte

fastställas:

Docentstipendium tillsättes af kanslern för eu tid af tre år.

Minst två månader innan tid, för hvilken docentstipendium blifvit

tillsatt, går till ända, eller om stipendium af annan orsak blifver

ledigt, så snart ske kan, skall den fakultet eller sektion, vid

hvilken stipendiet är fäst, på sätt lämpligt finnes kungöra stipendiet

ledigt till ansökning inom trettio dagar med tillkännagifvande,

att docent, som vill komma i åtanke, har att till fakulteten eller

sektionen ingifva sin till kanslern stälda ansökning och därvid foga

meritförteckning, upptagande samtliga de omständigheter, hvilka

sökanden vill till stöd för ansökningen åberopa.

Fakulteten eller sektionen har att till stipendiets erhållande

föreslå sökande, som med afseende å utgifna vetenskapliga skriffel''

eller ådagalagd duglighet såsom lärare anses däraf förtjänt. Ansökningshandlingarna

jämte det i förslagsfrågan förda protokoll öfversändas

af fakulteten eller sektionen till kanslern.

Ännu en fråga, som nära angår docentinstitutionen, må, innan

komitén öfvergår till att tala om vikariatsarvodena, blifva föremål

för behandling. I sitt utlåtande rörande docentinstitutionen har

sällskapet af yngre lärare och tjänstemän vid Lunds universitet

berört äfven denna fråga. Sällskapet framhåller, att medan indragningen

af de fasta adjunkturerna var en åtgärd, som af den

allmänna meningen påkallades, förhållandet var ett annat i fråga

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 Betänkande och förslag beträffande docent stipendier och vikar iatsarvoden.

om de rörliga, d. v. s. ej vid visst ämne bundna. En ersättning

för dem påyrkades från flere håll redan vid adjunktsinstitutionens

ombildning och vore allt fortfarande ett önskningsmål. Förtjänte

vetenskapsmän kunde komma att kvarstå såsom docenter utöfver

den tid, för hvilken stipendium utginge, och i sådana fall vore det

för högskolan önskvärd! att kunna fortfarande fästa dem vid sig

och bereda dem en tryggad bärgning. I sådant syfte ville sällskapet

föreslå, att det inrättades något slags bättre exspektansplatser,

och att för Lunds universitets del på ordinarie stat beviljades

ett antal af, förslagsvis till en början tre arvoden å minst 3000

kronor. Då dessa befattningar icke skulle bindas vid visst ämne,

kunde de ej gärna blifva föremål för ansökan utan borde efter

förslag af respektive fakulteter tillsättas af kanslern för t. ex. fem

år, dock att hinder ej skulle finnas för att en gång förlänga anställningen.

Dessa arvodens innehafvare skulle hafva skyldighet

att offentligen föreläsa två timmar i veckan eller meddela annan

däremot svarande undervisning.

Det torde till en början vara skäl att något erinra om de

rörliga adjunkturernas betydelse och de omständigheter, som stå i

samband med deras försvinnande. Man ville genom dessa icke

med visst ämne förenade lärarebefattningar, vid högskolorna fästa

utmärkta vetenskapsmän, som, antingen därför att ingen lärostol

funnes inrättad i den vetenskap, åt hvilken de egnat sig, eller till

följd af ogynnsamma konjunkturer ej vunnit befordran till annan

ordinarie lärarebefattning. Då adjunktsinstitutionen ombildades,

förbisåg man ingalunda, att dessa rörliga adjunktur^- hade en synnerligen

viktig funktion att fylla. I det anförande af vederbörande

departementschef, som innehåller grunderna för den vid 1876 års

riksdag framlagda reformplanen, uttalade departementschefen önskvärdheten

af, att ”nödiga tillgångar kunde beredas att då tillfälle

därtill yppades, vid universiteten såsom extra ordinarie professorer,

med skyldighet att i undervisningen deltaga, bibehålla män af synnerligt

framstående vetenskaplig förtjänst utan afseende å läroämne;

men för sådant ändamål — tilläde departementschefen — lära åtminstone

för närvarande erforderliga medel icke finnas att tillgå”.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 203

— Under förhandlingarna inom riksdagen yttrades från flere håll

sympatier för tanken på personliga professurer, och bland de af

riksdagen i dess skrifvelse angifna grunder för den detaljerade organisationsplan,

om hvars framläggande vid nästa riksmöte riksdagen

anhöll, ingick bland annat, att i stället för adjunkturerna

skulle inrättas ”tillfälliga professorsbeställningar för att tilldelas

utmärkte vetenskapsmän”. I den för 1877 års riksdag framlagda

planen linnes detta iakttaget. Efter det departementschefen förmält,

hurusom de tillgängliga medlen efter beräkning af de för inrättande

af fasta professorsbeställningar och docentstipendier erforderliga

anslag lämnade vissa öfverskott, förklarade han, att dessa vore afsedda

att tillgodose det af riksdagen framhållna behof af medel

för upprättande af tillfälliga professorsbeställningar och rörliga docentstipendier,

samt fortsatte därefter: ”Beträffande det sätt, hvarpå

först nämnda ändamål borde vinnas, hafva de myndigheter, som

yttrat sig i frågan, på skäl, som synas mig fullt giltiga, afstyrkt

inrättandet af ständiga professorslöner för detta ändamål. Då nämligen

behofvet af lärareplatser i bestämda ämnen är grundadt i

kända, mera stadigvarande förhållanden i afseende på vetenskapernas

natur och utveckling, så beror tillsättningen af tillfälliga lärarebefattningar

på, huruvida och i hvad mån ovanligt framstående

förmågor framträda och göra sig gällande genom utgifna förtjänstfulla

vetenskapliga arbeten. Det finnes tider, då sådana samtidigt

visa sig i oförmodad rikedom, och andra tider, då de äro mera

sällsporda. Att under sådana förhållanden inrätta och på stat uppföra

ett bestämdt antal löner, hvilka sannolikt nog komme att i

alla händelser förses med innehafvare, synes icke ändamålsenligt.

Det vore därför med dessa egendomliga förhållanden mest förenligt,

om vederbörande fakultet egde att, då anledning därtill yppades,

göra hemställan om anställande vid universiteten af yngre

vetenskapsidkare med särdeles hoppgifvande anlag. Pröfningen kan

vid ett sådant sätt att gå till väga icke blifva annat än ganska

allvarlig”. På dessa grunder hemstälde departementschefen, att

ofvanberörda öfverskottsmedel måtte ställas till Kongl. Maj:ts disposition

för att vid universiteten förvaltas och, i den ordning1 Kong!.

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘204 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

Maj:t föreskrefve, användas till aflöning för personliga professorsbeställningar

eller till rörliga docentstipendier.

Såsom förut i annat sammanhang är närnndt, biföll riksdagen

Kongl. Maj:ts förslag, således äfven den del däraf, som afsåg

upprättandet af tillfälliga professorsbeställningar. Riksdagen framhöll

emellertid i afseende på denna punkt, att då de tillgångar,

som vore för ifrågavarande professorsbeställningar och rörliga

docentstipendier disponibla, syntes i förhållande till vikten och

betydelsen af därmed afsedda ändamål nog knappa, tillgångarna

i främsta rummet borde afses för docentstipendier, hvaraf beliofvet

otvifvelaktigt vore mest framträdande (Riksdagen skrifvelse

N:o 50).

Man finner af denna redogörelse, att behofvet af personliga

professurer blifvit af båda statsmakterna godkändt. Men då 1877

års universitetsreform skulle verkställas utan öfverskridande af förefintliga

tillgångar, kunde planen att afsätta medel för ifrågavarande

ändamål ej utföras, och sedan dess har ej något i sådant syfte

blifvit åtgjordt.

Därom äro nog alla ense, att för högskolorna ett synnerligen

viktigt intresse anknyter sig till möjligheten att bereda en

tryggad ställning åt sådana vetenskapsmän af ovanlig förtjänst,

Indika omständigheterna ej medgifvit befordran till någon af de i

bestämda ämnen inrättade fasta lärostolarna. I vårt land med ett

fåtal högre vetenskapliga undervisningsanstalter och ett vid jämförelse

med förhållandena i de stora kulturstaterna ringa antal lärostolar

måste enligt sakens natur utsikterna till befordran för vetenskapsidkarne

vara i hög grad ovissa och beroende af konjunkturer.

Det kan sålunda mycket väl inträffa, att eu vetenskapsman af högrang,

hvilkens förtjänster skulle göra honom själfskrifven till professur,

därest sådan i hans ämne vore ledig, får åldras såsom docent

utan annan inkomst än den, enskild undervisning och i bästa

fall därjämte ett docentstipendium kunna förskaffa. 1 sådana fall

torde det för staten vara en plikt att träda hjälpande emellan och

därigenom utjämna de hårdheter, hvartill befordringsförhållandena

på den vetenskapliga banan så lätt gifva upphof.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förelag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 205

Medan alla torde vara ense om själfva saken, kan däremot

frågan om den bästa formen för åtgöranden i detta afseende lätt

gifva anledning till meningsskiljaktighet. I det till komitén öfverlämnade

utlåtandet i docentfrågan har, såsom redan är omförmäldt,

föreslagits, att på ordinarie stat skulle beviljas ett antal arvoden,

Indika kanslern efter förslag af resp. fakulteter skulle utdela för

viss tid med rätt att en gång förlänga anställningen. Mot detta

förslag tala enligt komiténs åsikt stora betänkligheter. De skäl,

Indika chefen för ecklesiastikdepartementet i sitt ofvan citerade

uttalande angående tillfälliga professorsbeställningar åberopat emot

inrättandet af ständiga professorslöner för afhjälpande af ifrågavarande

behof, ega alltjämt giltighet, och deras räckvidd omfattar

uppenbarligen ej allenast ständiga professorslöner utan äfven så beskaffade

arvoden, som nämnda förslag åsyftar. Det gäller här att

tillgodose ett behof, som icke ständigt eller i samma omfattning

föreligger, utan hvilket beror på, huruvida och till hvithet antal

högskolorna sluta inom sig obefordrade docenter af ovanlig förtjänst.

Men med all säkerhet kan man antaga, att ständigt tillgängliga

löner eller arvoden regelbundet komme att förses med innehafvare,

oafsedt om desse inom sin vetenskap intoge eu mera framstående

ställning eller ej. Ganska sannolikt skulle på detta sätt dessa löner

eller arvoden så småningom komma att betraktas såsom eu

förman, till hvilken docenterna efter ålder avancerade, och syftemålet

med desamma skulle därmed vara helt och hållet förfeladt.

Det riktiga torde vid sådant förhållande vara, att i hvarje särskilt

fall, då den vetenskapligen forskningens intresse anses med

styrka kräfva, att vid högskolan fästes en genom vetenskaplig

verksamhet synnerligen förtjänt man, som till följd af ogynnsamma

konjunkturer eller saknaden af lärostol i den vetenskapsgren, åt

hvilken han egnat sig, ej kunnat vinna befordran till professur,

anslag till en personlig professur honom beredes. Den pröfning,

som härvid kommer att anställas, utgör eu borgen för, att den extraordinära

förmånen, endast då förutsättningarna därför vänligen äro

för handen, beviljas. Önskvärdheten af, att så sker, då betingelserna

förefinnas, vill komitén för sin del hafva på det kraftigaste betonat.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

Komitén sammanfattar härefter sina förslag beträffande docentstipendieinrättningen

vid universiteten.

Komitén föreslår:

att dels med ledning af en från fakulteter och

sektioner vid de båda universiteten infordrad närmare

utredning af stipendiebehofvet antalet docentstipendier

måtte ökas, och dels samtliga docentstipendier

utan åtskillnad emellan olika kategorier

måtte utgå med 1500 kronor;

att skillnaden emellan bistå och rörliga docentstipendier

måtte upphäfvas på det sätt, att både

de stipendier, som hädanefter inrättas, och de redan

förefintliga rörliga stipendierna fästas vid viss fakul
-

tet eller sektion;

att i fråga om grunderna och tiden för tilldelande

af docentstipendium följande regler måtte, med

upphäfvande af hvad Kongl. Blefven den 1 Juni

1877 och den 10 April 1891 innehålla däremot

stridande, fastställas:

Docentstipendium tillsättes af kanslern för eu

tid af tre år.

Minst två månader innan tid, för hvilken docentstipendium

blifvit tillsatt, går till ända, eller om

stipendium af annan orsak blifver ledigt, så snart

ske kan, skall den fakultet eller sektion, vid hvilken

stipendiet är fäst, på sätt lämpligt finnes kungöra

stipendiet ledigt till ansökning inom trettio dagar

med tillkännagifvande, att docent, som vill komma

i åtanke, har att till fakulteten eller sektionen ingifva

sin till kanslern stälda ansökning och därvid

foga meritförteckning, upptagande samtliga de omständigheter,

livilka sökanden vill till stöd för ansökningen

åberopa.

Fakulteten eller sektionen har att till stipendiets

erhållande föreslå sökande, som med afseende

s. 207 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 207

å utgifna vetenskapliga skrifter eller ådagalagd duglighet

såsom lärare anses däraf förtjänt. Ansökningshandlingarna

jämte det i för slagsfrågan förda

protokoll öfversändas af fakulteten eller sektionen till

kanslern.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

B.

Om vikariatsarvoden.

En vikariatsarvodesfråga har vid universiteten uppkommit

i och med adjunktsinstitutionens ombildning. Förut egde högskolorna

i adjunkterna en kår åt'' lärare, hvilka hade till åliggande

att vikariera och hvilkas lön utgjorde ersättningen därför. Behofvet

af särskilda arvoden gjorde sig i afsevärd utsträckning först

gällande, då med adjunkturernas indragning uppgiften att vikariera

öfverflyttades på docenterna. Och enär i stället för adjunkturer inrättades

e. o. professurer, hvilkas innehafvare kommo att i fråga

om undervisning och i allmänhet äfven examination intaga samma

ställning som de ordinarie professorerna, blef det nödvändigt att

anlita vikarier ej blott såsom förut vid ledighet i ordinarie professorsämbete

och vid förfall för dess innehafvare, utan äfven då enahanda

förhållanden förelågo med afseende å e- o. professur. En

följd däraf blef ock, att arvodesfrågan kom att spela en vida större

roll, än som skulle varit möjligt under adjunktsinstitutionens dagar.

Gällande bestämmelser om vikaries rätt till arvode gåfvos år

1876. Enligt Kongl. Maj:ts till riksdagen nämnda år afgifna förslag

till aflöningsstater för högskolorna, i hvilka förslag lönebeloppen

fördelats i lön och tjänstgöringspenningar, angåfvos de sistnämnda

vara afsedda att vid förefallande behof användas till bestridande

af vikariatstjänstgöring under de villkor, Kongl. Maj:t

kunde komma att närmare bestämma. Efter det riksdagen godkänt

förslagen, blefvo berörda villkor faststälda genom Kongl. Br. den

BO November 1876. Däri är stadgadt,

att lärare och tjänsteman, i hvilkens aflöning tjänstgöringspenningar

ingå, skall, då han åtnjuter ledighet, vare sig från tjänsten

i dess helhet eller, hvad särskild! beträffar lärare, från föreläsningars

hållande, till den vikarie, som kan varda förordnad att hans

tjänstgöringsskyldighet bestrida, afstå tjänstgöringspenningar för den

s. 209 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier oeh vikariatsarvoden. 209

lul sådant förordnande varar, dock att tjänstgöringspenningar icke

afstås vid ledighet, som inträffar för lärare under ferier och för

tjänsteman under semester eller som beviljats för utrikes resa i vetenskapligt

ändamål;

att till vikarie, hvilken förordnas att bestrida endast den examinationsskyldighet,

som åligger ordinarie lärare, afträdes af tjänstgöringspenningarna

endast den andel, som af kanslern, efter vederbörandes

förslag, bestämmes; samt

att tjänstgöringspenningar må uppbäras jämväl af vikarie, som

förvaltar ledig tjänst, då tjänstgöringspenningar äro för densamma

anslagna.

De undantag från skyldigheten att afstå tjänstgöringspenningar,

som i första mom. af detta Kongl. Bref medgifvits, upphäfdes genom

Kongl. Brefvet den 20 Maj 1887.

Vidare är att anmärka, att kanslersämbetet med stöd af det

i mom. 2 af förstnämnda Kongl. Br. gifna bemyndigande vidkommande

universitetet i Upsala meddelat bestämmelser angående afstående

af tjänstgöringspenningar till vikarie, som förordnas att

bestrida allenast examinationsskyldighet. Enligt ett kanslersbref af

den It) Juni 1877 skall vikarie, som erhållit dylikt förordnande,

ega uppbära en fjärdedel af ordinarie lärarens tjänstgöringspenningar,

samt, om tvänne äro förordnade, hvardera uppbära eu åttondel. För

universitetet i Lund är ej någon motsvarande allmän föreskrift med.

Miedan det länge var vanligt, att vikarien utan ersättning

af tjänstgöringspenningar uppehöll den ordinarie lärarens examinationsskyldighet,

har under de senare åren enligt kanslerns för hvarje

särskild! fall gifna bestämmelse ersättning uppburits och utgjort än

eu tredjedel, än hälften och än hela beloppet af tjänstgöringspenningar

för den tid, examinationsförordnandet afsett.

Enligt utgiftsstaten för universitetet i Upsala af den 13 November

1885 utgöra af aflöningen för hvar och eu af de ordinarie

professorerna, med undantag för professor Skytteanus, 1500 kronor

tjänstgöringspenningar. Till samma belopp uppgå tjänstgör i ngspenningarna

för de ordinarie professorerna vid universitetet i Lund

enligt deri för detta universitet faststälda utgiftsstat likaledes af den

13 November 1885. I sistnämnda utgiftsstat är beträffande de

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden
-

ordinarie professorerna i teologiska fakulteten stadgadt, att sådan

professor, hvilken från universitetets löningsfond icke uppbär så

stort bidrag, som motsvarar tjänstgöringspenningarna, skall, då han

är pliktig afstå tjänstgöringspenningar, utgifva till vikaries aflönande

hvad utöfver bidraget från löningsfonden erfordras till fyllnad

i det belopp, hvarmed tjänstgöringspenningarna böra utgå.

För de e. o. professorerna vid universiteten äro i de vid 1898

års lönereglering faststälda aflöningsstaterna tjänstgöringspenningarna

bestämda till 1200 kronor, med undantag för dels e. o. professorn

i psykiatri vid universitetet i Upsala, hvilken i ett för allt har ett

arvode af 2500 kronor, och dels de e. o. professorerna vid teologiska

fakulteten i Lund, hvilka icke aflönas af statsmedel. Beträffande

sistnämnde e. o. professorer, hvilkas aflöning består i inkomsten

af prebendepastorat och hvilka icke åtnjuta något bidrag från

universitetets löningsfond, är i 1885 års utgiftsstat föreskrifvet, att

det åligger dem att, då de äro pliktige afstå tjänstgöringspenningar,

utgifva därtill erforderligt belopp.

Af andra ordinarie lärare än professorer har universitetet i Upsala

dels inom medicinska fakulteten en laborator i experimentell

fysiologi och medicinsk fysik och en laborator i experimentell patologi

och patologisk anatomi, af hvilka hvardera uppbär en aflöning

af 4500 kronor, hvaraf 1500 kronor utgöra tjänstgöringspenningar,

och dels inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen

en laborator i experimentell fysik och en observator i astronomi

med hvardera 3000 kronor i aflöning, däraf 750 kronor utgöra

tjänstgöringspenningar. Universitetet i Lund eger en laborator i experimentell

fysiologi med en aflöning af 4500 kronor, hvaraf 1500

kronor tjänstgöringspenningar, samt en laborator i kemi och eu observator

i astronomi med 8000 kronors aflöning, däraf 750 kronor

tjänstgöringspenningar.

De i universitetslärarnes aflöning ingående tjänstgöringspenningar

utbetalas med en tolftedel för hvarje kalendermånad. Med

tolftedelen af ofvannämnda såsom tjänstgöringspenningar angifna belopp

ersättes följaktligen för hvarje månad — utan skillnad härvid

emellan månad under läsetermin och under ferier — den, hvilken

såsom vikarie uppehåller lärarebefattning.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 211

Vid beräkningen af de för närvarande utgående vikariatsarvodena

har man emellertid att lasta afseende vid, förutom tjänstgöringspenningar,

docentstipendierna. Då vikarien innehar docentstipendium,

måste detta anses inbegripet i vikariatsarvodet. Från

denna synpunkt utgår otvifvelaktigt det i § 127 af statuterna upptagna

stadgandet, att docent, som innehar docentstipendium, är pliktig

emottaga vikariatsförordnande, och därmed står likaledes i sammanhang,

att stipendierad docent, som bestrider vikariat, under tiden

därför åtnjuter befrielse från den i mom. 1 af § 119 föreskrifna

uudervisningsskyldighet. För det fall, att vikarien är stipendiat,

har man alltså att, vid uppskattningen af arvodet, till tjänstgör i ngspenningarna

lägga stipendiebeloppet, utgörande för helt år 1500 kronor

eller 1200 kronor, allt efter som stipendiet är fast eller rörligt,

och för kalendermånad en tolftedel af dessa belopp.

Frågan om de arvoden, med hvilka förordnanden att uppehålla

ordinarie lärarebefattning vid högskolorna böra ersättas, har för ej

länge sedan varit föremål för Kongl. Maj:ts och riksdagens pröfning.

Anledningen därtill var, att docenterna vid de båda universiteten

och vid karolinska institutet uti särskilda till Kongl. Maj:t

iugifna Underdåniga ansökningar framstält vissa önskningsmål beträffande

vikariatsarvodena. Uti dessa petitioner äfvensom de däröfver

af vederbörande myndigheter vid högskolorna afgifna yttranden,

hvilka samtliga handlingars hufvudsakliga innehåll finnes återgå

fvet i det statsverkspropositionen till 1899 års riksdag bifogade

utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden, har förevarande

fråga fått en allsidig utredning och belysning.

I sina omförmälta underdåniga petitioner ha docenterna framhållit,

att åtskilliga missförhållanden vidlåda den nuvarande ordningen

beträffande vikariatsarvodena. I sådant afseende anförde petitionärerna

hufvudsakligen följande.

Den ersättning, som vikarierna uppbure, varierade högst betydligt

i olika fall och vore sällan tillräcklig. Aflöningen vore beroende

på, huruvida och i hvad män de båda element, tjänstgöringspenningar

och docentstipendium, af hvilka vikariernas godtgörelse

bestode, i hvarje särskildt fäll däri inginge. Den enda alltid påräkneliga

valutan utgjordes af tjänstgöringspenningarna. Det be
-

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

rodde på eu ren tillfällighet, huruvida i vikariatsersättningen förutom

dessa inginge docentstipendium. Docentstipendierna bortgåfvos

nämligen för eu längre tid och efter helt andra grunder än med

hänsyn till behofvet af vikarier. Ofta vore vikarierna yngre docenter,

hvilka ännu icke kommit i åtnjutande af stipendium. Stundom

åter kunde det inträffa, att docenter, hvilka eu längre tid varit anstälda

vid högskolan och måhända flere år uppehållit professorsämbete,

komme att, sedan de måst frångå stipendium, erhålla mindre

vikariatsersättning än yngre docenter och mindre än de själfva

förut erhållit. Att vikarie samtidigt åtnjöte docentstipendium å 1500

kronor samt högsta belopp af tjänstgöringspenningar, vore ett ej

ofta förekommande undantagsfall.

Särskilt betraktades det såsom ett missförhållande, att vikariernas

tjänstgöringspenningar beräknades efter kalenderår och

utginge med eu tolftedel för hvarje kalendermånad. Ehuru det arbete,

som vikarierna hade att förrätta, i dess helhet folie på läsmånaderna,

blefve dock till följd af nyssberörda beräkning den månatliga

ersättningen, för det fall att förordnandet icke sträckte sig

öfver ferierna utan blott gälde för lästermin, eu tredjedel mindre,

än hvad fallet skulle vara, därest tjänstgöringspenningarna utginge

efter läsår med en åttondel af årliga beloppet för hvarje läsmånad.

Vikarierna erhölle sålunda, för läsår räknadt, i stället för 1500

kronor allenast 1000 kronor vid ordinarie professur och i stället

för 1000 kronor [numera efter 1898 års lönereglering 1200 kronor]

666 kronor 67 öre [numera 800 kronor] vid extra ordinarie

professur.

Med afseende å samtliga nu nämnda faktorer kunde vikariatsarvodena

för helt läsår variera mellan 3000 kronor såsom maximum

och 666 kronor 67 öre [numera 800 kronor] såsom minimum.

Den rådande olikheten emellan arvodena åt å ena sidan de ordinarie

samt å andra sidan de extra ordinarie professorernas vikarier

vore enligt petitionärernas åsikt obefogad. Olikheten berodde

på skillnaden i tjänstgöringspenningar för de båda professorskategorierna.

Men då med högst fä undantag examinationsskyldighet

numera ålåge äfven de e. o. professorerna och deras föreläsningsskyldighet

vore lika med de ordinarie professorernas, vore vikari
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier oeh vikariatsarvoden. 213

ernas åligganden desamma, vare sig den på förordnande uppehållna

professuren vore af ena eller andra slaget. Icke heller kunde man

gorå någon skillnad emellan graderna af den vetenskapliga skicklighet,

som vore erforderlig för erhållande och bestridande af vikariat

vid professur af ena eller andra slaget.

Petitionärerna anstälde jämförelser med vikariernas ställning

i andra grenar af undervisningsväsendet, särskilt de allmänna läroverken

och kommo därvid till det resultat, att med hänsyn till

professorsvikariens mera maktpåliggande värf och den vida längre,

sträfsammare och kostbarare utbildning, som kräfdes af docenten,

innan han kunde såsom sådan dokumentera sig, skälig ersättning

för det arbete, som fordrades af honom såsom vikarie för professor

eller annan akademisk lärare, borde sättas något högre än extra

ordinarie lärares vid allmänt läroverk, helst universitetsvikarien

ofta blott en kortare tid kunde påräkna detta arvode, medan nyssnämnde

extra ordinarie lärare hade sitt garanteradt i regeln för helt

läsår och merendels kunde påräkna detsamma år efter år, till dess

befordran vunnes. Petitionärerna funno billigheten kräfva, att universitetsvikariens

arvode icke bestämdes lägre än till 3000 kronor

för läsår, hvilket belopp motsvarade hvad han redan nu i lyckligaste

fall kunde få uppbära, och att härvid ingen skillnad gjordes

emellan ordinarie och extra ordinarie professur, med hvilken

examination vore förenad. För e. o. professur, med hvilken sådan

skyldighet icke vore förbunden, äfvensom för annan ordinarie

lärarebefattning, såsom observatörs- och laboratorstjänst, borde

arvodet vara 2500 kronor för läsår. I betraktande af sammanhanget

emellan docentstipendierna och vikariatsarvodena borde de

förra utgå på samma sätt som de senare eller med en åttondel af

årliga beloppet för hvar och en af läsårets åtta månader, en anordning,

som dock icke behöfde föranleda någon ändring i det nuvarande

sättet att efter kalenderår utbetala lön och tjänstgöringspenningar

till ordinarie tjänsteinnehafvare.

På grund af hvad petitionärerna sålunda och i öfrigt anfört

heinstälde de, att Kong! Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder,

för att följande af dem uttalade önskningsmål måtte vinnas,

nämligen

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vilcariatsarvoden.

l:o) att arvode till docent, hvilken upprätthåller ordinarie eller

extra ordinarie professo rsäm bete, hvarmed examinationsskyldighet är

förenad, må utgöra 3000 kronor för läsår;

2:o) att arvode till docent, hvilken upprätthåller annan ordinarie

lärarebefattning än i föregående mom. är nämnd, må utgöra 2500

kronor för läsår; samt

3:o) att vikariatsarvoden och docentstipendier måtte utbetalas

med eu åttondel af årliga beloppet för en hvar af det akademiska

läsårets åtta månader.

Docenterna i Lund ville dessutom hafva stadgadt

4:o) att vikariatsarvodena skola utgå af de till universitetet anslagna

tillgängliga lönemedlen, om det ämbete, som upprätthålles,

är ledigt, samt i andra fall utgöras af dels tjänstgöringspenningarna,

därest ämbetets innehafvare är pliktig att afstå dessa, dels ock

erforderligt fyllnadsbelopp af besparade löningsmedel, hvarvid dock

docentstipendium, som vikarien möjligen innehar, inberäknas i hans

arvode; och

5:o) att docentstipendium, som möjligen innehafves af vikarie

för ledigt lärareämbete må under den tid, vikariatet varar, tilldelas

annan docent.

Sistnämnde docenters framställning innehöll en utredning, hvaraf

skulle framgå, att de till universiteten anslagna lönemedlen vore

tillräckliga för genomförande af den önskade förbättringen i vikariernas

löneförhållanden, så att nya anslag icke erfordrades.

Öfver docenternas underdåniga ansökningar infordrades yttranden

från universiteten och karolinska institutet äfvensom från kanslersämbetet.

Samtliga dessa yttranden kunna sägas öfverensstämma

däri, att de erkänna behofvet af en förbättring i docenternas vikariatsförhållanden,

men för öfrigt gifves däri uttryck åt många skilda

meningar. Någon redogörelse därför torde ej här behöfva lämnas.

Vid 1899 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t att till förbättrande

af arvodena åt vikarierande akademiska lärare måtte, utöfver

de i utgiftstaterna för universiteten i Upsala och Lund den 13

November 1885 upptagna, för ändamålet tillgängliga anslag å 1500

kronor för universitetet i Upsala och 1000 kronor för universitetet

i Lund beviljas särskilda årliga anslag af 3500 kronor för det

s. 215 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 215

förra universitetet och 4000 kronor för det senare att användas enligt

de bestämmelser, som af Kongl. Maj:t meddelades.

Åt vederbörande departementschefs yttrande i ämnet må ur

det Kongl. Maj:ts proposition bifogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

anföras följande.

Departementschefen framhöll, hurusom af de i ärendet hörda

myndigheterna med rätta allmänt erkänts, att universitetslärarnes

tjänstgöringspenningar ensamt för sig och framför allt då vikariatet

gälde blott en termin eller del däraf, vore att betrakta såsom en i

förhållande till vikten af det ämbete, som af vikarien uppehälles,

mycket svag vikarieaflöning. Vore alltså tjänstgöringspenningarna

den enda förmånen vid hvarje vikariat, kunde man icke undgå

att finna det af behofvet påkalladt att söka åvägabringa eu allmän

förbättring af vikariatsarvodena. Emellertid funnes andra medel,

hvilka kunde komma vikarierna tillgodo. Departementschefen omnämnde

i detta sammanhang dels docentstipendierna till antal och

beskaffenhet vid hvardera universitetet och dels de förut omförmälta

anslagen å 1500 kronor vid universitetet i Upsala och 1000

kronor vid universitetet i Lund samt erinrade, att den dittillsvarande

skillnaden mellan vikariatsarvoden vid ordinarie och vid extra ordinarie

professur i någon mån minskats genom den af riksdagen

år 1898 vidtagna lönereglering för e. o. professorer, hvarigenom

tjänstgöringspenningarna ökats från 1000 kronor till 1200 kronor.

Docentstipendierna vore dock ej alltid tillgängliga för att utfylla vikariatsersättningen.

Och ofvannämnda anslag försloge ej till att i

hvarje fall öka arvodet. ”Här föreligger onekligen” — fortsatte departementschefen

-- ”ett behjärtansvärdt behof af medel. Otvifvelaktigt

vore det ock af vikt, om man kunde genom särskilda bestämmelser

så mycket som möjligt förekomma allt för stora olikheter i vikariearvodenas

belopp under i öfrigt likartade förhållanden. Frågan

härom torde framdeles böra upptagas till nådig pröfning, därvid

äfven docenternas yrkande, att så väl vikariearvoden som docentstipendier

skola beräknas för läsår, ej för kalenderår, må komma

under nådigt öfvervägande”.

Departementschefen ansåg, att utan beredande af ganska afsevärda

anslag det ej vore möjligt att såsom allmän grundsats upp
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

ställa vikariearvodenas fixerande till de af docenterna föreslagna

belopp. Det vore till fullo ådagalagdt, att universiteten ej, utöfver

hvad ofvan blifvit antydt, förfogade öfver medel att tillgodose

docenterna under vikariat. Att för vikariatsersättningarna påkalla

statsanslag af den omfattning, som för nyssberörda ändamål

skulle erfordras, syntes departementschefen ej böra ifrågakomma, då

vid förevarande ärendes behandling hos universitetsmyndigheterna

den uppfattning mångenstädes gjort sig gällande, att utsikten till en

verklig förbättring af docenternas villkor vore att söka på annan

väg, och allvarliga spörsmål framkastats, huruvida de missförhållanden,

hvarom docenternas ansökningar bore vittne, kunde höfvas annorledes

än medelst en genomgripande reform af docentinstitutionen

och åtskilliga andra i samband därmed stående universitetsförhållanden.

Departementschefen fann dock nödigt att söka förskaffa universiteten

en något ökad möjlighet att efter eget bepröfvande vid

behof träda emellan till åstadkommande af någon förhöjning i vikariearvodena,

då eu sådan förhöjning på grund af arvodets ringhet

eller af andra orsaker befunnes vara af nöden. För sådant ändamål

borde de ofvan angifna anslagen å 3500 kronor till universitetet i

Upsala och 4000 kronor till universitetet i Lund af riksdagen äskas.

Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning till riksdagen blef

af denna oförändrad bifallen.

Genom Kongl. Br. den 30 November 1900 ha meddelats följande

bestämmelser för användande af anslagen till arvoden åt vikarierande

yngre akademiska lärare vid universiteten.

1. Dessa anslag afse att förbättra arvodena för yngre akademiska

lärare, då de uppehålla lärarebefattningar, hvilkas innehafvare

åtnjuta tjänstledighet på grund af sjukdom eller offentligt uppdrag,

och de med befattningarna förenade aflöningsförmåner alls icke

eller blott till eu del äro till vikariatsarvoden disponibla.

2. Till vikariatsarvode användas i första rummet de till befattningen

hörande tjänstgöringspenningarna, beräknade till ’|l2 för

månad. Därutöfver skall vikarie, i den mån hithörande anslag

därtill lämna tillgång, erhålla ett tilläggsarvode, beräknadt efter

1500 kronor för år eller 125 kronor för månad. Gäller vikariat

s. 217 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 217

endast del af tjänstgöring, må vikarie utöfver den andel af tjänstgör

i ngöpenningarna, som kan varda honom tillerkänd, tillgodonjuta så

stor del af ornförmälta belopp, 125 kronor för månad, som motsvarar

hans andel i tjänstgöringspenningarna.

3. I tilläggsarvodet skall docentstipendium, med 1 [, 2 för

hvarje månad af det årliga beloppet, inräknas för de månader, under

hvilka vikarie sådant uppbär, i följd hvaraf blott det belopp,

som där utöfver kan erfordras, skall utgå från nu ifrågavarande anslag.

Därjämte bör vid tilläggsarvodes bestämmande skälig hänsyn

tagas till andra stipendier, legat, anslag, ordinarie löner eller dylika

förmåner, Indika äro med docentstipendier jämförliga och åtnjutas

af vikarie.

4. Af dessa anslag skall äfven utgå till vikarie ett tjänstgöringspenningarna

motsvarande belopp i de fall, då tjänsteinnehafvare

icke är skyldig att afstå från tjänstgöringspenningar.

5. Där särskilda omständigheter förekomma, må universitetskanslern

meddela närmare föreskrifter och jämväl kunna, på förslag

af vederbörande fakultet och sedan det mindre akademiska

konsistoriet däröfver afgifvit yttrande, inom befintliga tillgångar

bevilja lämplig förhöjning i det vikarien eljest, enligt ofvan angifna

grunder, tillkommande tilläggsarvodet.

G. Den del af tilläggsarvode, som icke består af medel,

hvilka i hvarje fall skola utgå, utbetalas, sedan vederbörande mindre

akademiska konsistorium afgifvit förslag, som af kanslern fast8tälts,

vid hvarje kalenderårs slut. Yisar det sig, att tillgängliga

medel icke medgifva arvodenas utgående med hela det här ofvan

afscdda beloppet, sker proportionel minskning i denna del af arvodena.

Uppstår åter öfverskott, öfverföres detta såsom besparing

till ett kommande år för att i mån af behof användas till det med

dessa anslag åsyftade ändamålet. På grund häraf böra ifrågavarande

anslag särskildt bokföras.

De förhållanden med afseende å vikariatsarvodena, som numera

efter 1899 års anslag föreligga, kunna icke anses innefatta någon

slutlig lösning af förevarande fråga. Af den motivering för Kongl.

Maj:ts proposition, som ofvan blifvit anförd, torde ock få anses

framgå, att man icke tänkt sig, att genom anslagens beviljande

28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

ett definitivt tillfredsställande resultat skulle vinnas. Om ock möjligheten

för högskolorna att höja vikariatsarvodena utöfver de belopp,

hvartill medel tidigare funnits att tillgå, afsevärdt ökats, så har dock

icke full säkerhet vunnits för att vikariernas arbete blir skäligen

ersatt, och någon för alla fäll afsedd reglering af arvodenas storlek

är ej gifven. Beträffande ofvan upptagna bestämmelser må framhållas

den olikhet i arvodesbeloppen, som uppkommer därigenom,

att enligt punkt 2 tilläggsarvodet oberoende af tjänstgöringspenningarnas

storlek alltid skall utgå med ett fixt belopp, 125 kronor

för månad. Då tjänstgöringspenningarna äro lägre för innehafvare

af e. o. professur än för ordinarie professorer, kvarstår följaktligen

det förhållandet, att vikarier, som uppehålla e. o. professur, åtnjuta

lägre arvode än vikarierna för ordinarie professorer äfven i sådana

fall, i hvilka ingen olikhet består med afseende å det den ena eller

andra kategorien af vikarier åliggande arbetet.

Då komitén härefter öfvergår till att framlägga sina åsikter

i vikariatsarvodesfrågan, upptages närmast till behandling spörsmålet

om arvodesbeloppens storlek. Hufvudsynpunkten kan härvid

ej vara annan än den, att ersättningen bör rätta sig efter arbetets

beskaffenhet och vikt. I de petitioner, för hvilkas innehåll förut

redogjorts, yrkades, såsom jämväl är nämndt, att vikarie för ordinarie

professor eller för e. o. professor med examinationsskyldighet måtte

undfå för läsår ett arvode af 3000 kronor. Komitén kan ej annat

än finna, att detta belopp — på samma gång vikariens arbete därmed

skäligen ersättes — icke är öfverdrifvet tilltaget, särskildt vid

jämförelse med vikariatsarvodena vid de allmänna läroverken. De

skäl, som petitionärerna i sådant afseende anfört, synas fullgiltiga.

Därjämte kommer i betraktande, att ett arvode å 3000 kronor för år

står i öfverensstämmelse med de förutsättningar, under hvilka man

vid adjunktsinstitutionens ombildning tänkte sig adjunkternas uppgift

att vikariera Överflyttad på docenterna. I den af Kongl.

Maj:t framlagda plan för ombildningen ingick, att denna uppgift

skulle öfvertagas af med stipendier försedda docenter. De stipendier,

på hvilka man härvid tänkte, voro de företrädesvis med hänsyn

till behofvet af vikarier inrättade fasta stipendierna å 1500

kronor. Lägger man härtill vikarierna, enligt redan år 1876

s. 219 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 219

gifna bestämmelser, tillkommande tjänstgöringspenningar, utgörande

1500 kronor för år vid de ordinarie professurerna, hvars uppehållande

genom vikarier det närmast gällde att betrygga, kommer

man till det resultat, att ett årligt belopp å 3000 kronor ansetts

skola utgöra professorsvikaries ersättning. På förutsättningen,

att vikariatsersättningen skall uppgå till sammanlagda beloppet

af docentstipendium och tjänstgöringspenningar, torde ock

hvila den i statuternas § 127 förekommande bestämmelsen, att docent,

som innehar docent stipendium, är pliktig åtaga sig vikariat.

Gifvetvis måste såsom ett missförhållande, bvilket vid eu definitiv

reglering af vikariatsarvodesfrågan tarfvar rättelse, betecknas,

att enligt nu gällande regler arvodena i särskilda fall kunna utgå

med olika belopp. Samma arbete förtjänar samma lön. Då vikariatsersättningens

årliga maximibelopp för närvarande i normala fall

uppgår till 3000 kronor, och då någon nedsättning af detta belopp

för do fall, i hvilka det hittills kunnat förekomma, ej kan

ifrågasättas, torde jämväl från denna synpunkt sedt vara tydligt,

att en regel, som skall hafva allmän giltighet, måste fastslå beloppet

af eu professorsvikaries ersättning till 3000 kronor.

Den olikhet emellan vikariatsarvodena vid ordinarie och extraordinarie

professurer, som för närvarande förekommer, försvinner, om,

såsom komiténs förslag förutsätter, skillnaden emellan de båda professorskategorierna

upphäfves. Men äfven om sistberörda skillnad bibehålies,

bör olikheten i fråga om vikariernas aflönande ej fortfara, då

deras åligganden icke äro beroende af professurens beskaffenhet af

ordinarie eller extraordinarie. Ej heller den omständigheten, huruvida

professuren är förenad med examinationsskyldighet eller ej, synes

höra betinga en dylik olikhet. Skälet till att härpå lägga vikt

skulle vara det, att vikariens arbete i förra fallet är tyngre än i

det senare. Men denna synpunkt skulle, om man däraf verkligen

ville göra allvar, föra vida längre. Man finge då äfven fästa afseende

vid, att examinationsskyldigheten är synnerligen olika betungande

vid olika professurer. Medan det årliga antalet examinander

i somliga ämnen ej öfverstiger några få, är det i andra mycket

betydande. Ville man efter denna grund låta arvodet variera, blefve

det nödvändigt att fastställa eu mängd olika arvoden, utan att dock

s. 220 Kontrollera mot PDF

220 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikareatsdrvoden.

någonsin ett fullt rättvist resultat kunde vinnas. För öfrigt må i

afseende å denna punkt hänvisas till stadgandet i Kongl. Br. den

30 November 1876, att lärare, som åtnjuter ledighet vare sig från

tjänsten i dess helhet eller blott från föreläsningars hållande, skall

till vikarien afstå tjänstgöringspenningar för den tid, förordnandet

varar. Här göres alltså ingen skilnad emellan vikariat med och utan

examinationsskyldighet, och tillräckliga skal att frångå den princip,

som i gällande bestämmelser gifvit sig uttryck, föreligga icke.

Hvad härefter beträffar arvode åt vikarier för andra ordinarie

lärare än professorer, så gick, enligt hvad redan är nämndt, docenternas

framställning i denna del ut på, att beloppet matte fastställas

till 2500 kronor. Emellertid måste vid bestämmandet af vikariatsarvodena

tillses, ej blott att vikariens arbete skäligen lönas, utan

äfven att arvodet står i lämpligt förhållande till den ordinarie

tjänsteinnehafvarens aflöning. De ordinarie lärare, om livilka nu

är fråga, äro laboratorer och observatörer, af hvilka, enligt hvad

förut är närmare utredt, några i aflöning åtnjuta 4500 kronor

och de öfriga 3000 kronor. Vikariens ersättning har synts komitén

böra utgå med 2500 kronor, då han bestrider tjänst med 4500

kronor i aflöning, och med 2000 kronor, då vikariatet afser med

3000 kronor aflönad tjänst.

Det torde här ej böra lämnas oanmärkt, att sistberörda arvoden

under närvarande förhållanden kunna uppgå till högre belopp,

än som nu föreslagits. Om en docent, som är innehafvare af ett

docentstipendium å 1500 kronor, på förordnande uppehåller en laboratorstjänst

med 1500 kronor i tjänstgöringspenningar, så belöper

sia'' hans vikariatsarvode till 3000 kronor eller 500 kronor mer än

o

det ofvan för sådant fall föreslagna beloppet; likaså om en docent

med docentstipendium å 1500 kronor vikarierar för en laborator

eller observator med 750 kronor i tjänstgöringspenningar, utgör

vikariatsarvodet ett belopp af 2250 kronor eller 250 kronor mer

än det belopp, som för dylikt fall ansetts vara tillräcklig ersättning.

Vikarier för laboratorer och observatörer kunna för öfrigt, äfven

utan att vara i åtnjutande af docentstipendium, blifva delaktiga af

vikariatsarvoden å sistnämnda belopp. Enligt bestämmelse i mom.

2 af ofvanintagna Kongl. Br. den 30 November 1900 skall nämligen

s. 221 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 221

vikarie utöfver tjänstgöringspenningar erhålla, i den mån statsanslagen

därtill lämna tillgång, ett tilläggsarvode, beräknadt efter

1500 kronor för år eller 125 kronor för månad. Detta tillgodokommer

samtliga vikarier, utan skillnad emellan professors- och

andra vikarier. Sammanräknar man tilläggsarvodet och tjänstgöringspenningarna,

kommer man till arvodesbeloppen resp. 3000 och

2250 kronor

För så vidt laborators- eller observatorsvikariens arvode kan,

till följd däraf att docentstipendium och tjänstgöringspenningar

sammanträffa, komma att öfverstiga de af komitén föreslagna belopp,

torde man hafva att låta därvid bero. Några särskilda bestämmelser,

åsyftande att för dessa undantagsfall minska arvodet,

synas icke böra meddelas. Däremot skall, om den af komitén föreslagna

regleringen af yikariatsarvodesförhållandena genomföres, några

afvikelse!’ i öfrig! från hvad med afseende å arvodenas storlek föreslagits,

icke kunna förekomma.

I det föregående har varit fråga om arvoden åt vikarier, som

uppehålla samtliga till ordinarie lärarebefattning hörande åligganden.

Beträffande de fall, i hvilka vikarien uppehåller blott en del af

den ordinarie lärarens åligganden, synes det komitén vara riktigast,

att kanslern, efter det vederbörande fakultet eller sektion och

konsistoriet yttrat sig, bestämmer arvodets storlek.

Härefter följer i ordningen att göra till föremål för undersökning

frågan om de medel, af hvilka vikariatsarvodena skola tagas.

Först må härvid framhållas, att komitén icke ifrågasatt någon

ändring i hvad som för närvarande eger rum därutinnan, att

docentstipendium, som af vikarie innehas, inberäknas i hans arvode.

Det i Lundadocenternas petition framstälda förslaget, att vid vakansvikariat

docentstipendium må under tiden för vikariatet tilldelas

annan docent, har komitén icke funnit sig böra upptaga. Det

till stöd för eu sådan regel åberopade skälet, att därigenom bristen

på ett tillräckligt antal docentstipendier kunde göras i någon

mån mindre kännbar, förlorar sin betydelse, därest, på sätt komitén

hemställt, docentstipendiernas antal ökas, efter ty behofvet

påkallar. Dessutom skulle genom den ifrågasatta stipendieöfverflyttningen,

såsom ock Upsaladocenterna i sin petition framhållit, åtskil
-

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariat sarvoden.

liga svårigheter i tillämpningen uppstå, t. ex. vid beräkning af

stipendietidens längd; och för det fall att vakansvikariatet icke erhåller

någon längre varaktighet, är en öfverflyttning icke motiverad.

Från sistberörda synpunkt sedt kan komitén så mycket mindre förorda

en öfverflyttning, som genom den af komitén föreslagna befordringsordningen

tillsättandet af lärarebefattningar vid högskolorna

kommer att försiggå hastigare än för närvarande och vakansvikariaten

följaktligen blifva mera kortvariga. — I vikariatsarvode bör

ock sådant understöd, legat eller stipendium, som är med docentstipendium

jämförligt, inberäknas. Såsom exempel på förmåner af

nu afsedda art må nämnas de s. k. Filénska legaten vid universitetet

i Upsala.

År den lärarebefattning, som af vikarien uppehälles, ledig, synes

arvodet, till den del det ej kan bestridas af docentstipendium, som vikarien

innehar, böra utgå af de till den lediga befattningen anslagna,

tillgängliga lönemedlen. Detsamma torde ock böra gälla, då väl den

befattning, som vikariatet afser, ej är ledig, men den ordinarie innehafvaren

ändock ej uppbär den med befattningen förenade lönen

på den grund, att han bestrider annan med lön förenad tjänst.

Att de medel, som äro anslagna till den akademiska undervisningens

uppehållande, i första hand därtill användas och alltså under vakanser

eller under nyssberörda, därmed likstälda förutsättning tagas

i anspråk för vikariens aflönande, kan ej annat än anses naturligt

och fullt berättigadt. Först sedan nämnda ändamål blifvit tillgodosedt,

bör det blifva tal om att för andra syften disponera uppkommande

besparingar.

Angående dispositionen af de med lediga lärarebefattningar

förenade aflöningsmedel gäller för närvarande följande:

I utgiftsstaten för universitetet i Upsala af år 1885 stadgas,

att reservfonden, ”till hvilken fortfarande må ingå de enligt äldre

bestämmelser anvisade medel”, skall stå under kanslerns disposition

för universitetets vetenskapliga och ekonomiska behof i den ordning,

universitetsstatuterna stadga.

Berörda äldre bestämmelser förekomma i ett nådigt bref till

kanslern af den 30 December 1862 angående ny utgiftsstat för

universitetet och innehåller, att besparingar på den del af utgifts
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 223

staten, som afser aflöningen, ingå till eu särskild reservfond, som för

sig skall bokföras ocdi jämte öfriga universitetets fonder redovisas.

I utgiftsstaten för universitetet i Lund af år 1885 stadgas,

dels att besparingar pa lediga prebendepastorat skola ingå till universitetets

byggnadskassa, som till det med samma kassa afsedda

ändamål och i mån af behof, men efter kanslerns föreskrifter i de

fall, där sådana äro gifna, får af vederbörande konsistorium användas,

och dels att besparingar på aflöningsstaten ingå till reservfonden,

hvilken står under kanslerns disposition för universitetets vetenskapliga

och ekonomiska behof i den ordning universitetsstatuterna

stadga.

Enligt dessa nu anförda föreskrifter inflyter till de nämnda

universitetsfonderna hvad af de med ledig lärarebefattning förenade

inkomster, vare sig af statsmedel eller prebendepastorat, som öfverskjuter

det belopp, hvilket utgör tjänstgöringspenningar och tillfaller vikarien.

Undantag härifrån eger rum endast för de fall, då enligt gällande

författningar inkomsterna af lediga prebendepastorat skola på

annat sätt disponeras, eller löneförmånerna åtnjutas af afgången lärare

eller hans sterbhus, dock att äfven i dessa fall vikarien undfår

tjänstgöringspenningar. Därest vikarien ej är i åtnjutande

af docentstipendium, som sammanräknadt med tjänstgöringspenningarna

anses utgöra tillräckligt vikariatsarvode, erhåller han

emellertid numera alltid genom anslag ur reservfonden fyllnad i

arvodet. I själfva verket innebär alltså eu bestämmelse, att under

vakanser eller under förut nämnd därmed likställd förutsättning

arvode till vikarie skall, i den män docentstipendium icke därtill

lämnar tillgång, helt och hållet tagas af de med den lediga

befattningen förenade disponibla inkomsterna icke någon egentligolikhet

med hvad som för närvarande eger rum. Förändringen

består blott däri, att till universitetsfonderna kommer att inflyta

allenast hvad af inkomsterna återstår, sedan arvodet gått fullt ut,

medan för närvarande af inkomsterna blott tjänstgöringspenningarna

omedelbart för arvodet tagas i anspråk, men återstoden tillfaller

fonderna, från Indika dock anslag i den för dispositionen af desamma

stadgade ordning plägar beviljas för arvodets fyllande till

vanligt belopp.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

Yi»l andra än vakans- eller därmed likstälda vikariat äro städse

tjänstgöringspenningar att tillgå för vikariatsarvodenas bestridande

med undantag blott för det fall, att vikariatet afser uppehållandet

af den professur, som rektor bekläder, men från hvilken han på

grund af sitt rektorsämbete åtnjuter tjänstledighet. I den mån till

det faststälda arvodesbeloppets fyllande medel utöfver tjänstgöringspenningar

och docentstipendium, där vikarien innehar sådant, äro

erforderliga, måste dessa tagas af för detta ändamål anvisade statsanslag.

Huruvida och i hvilken omfattning anslag kräfvas utöfver

de redan förefintliga, uppgående för hvardera universitetet till

5000 kronor, ser sig komitén ej i stånd till att afgöra. Blott så

mycket kan sägas, att den möjliga anslagsförhöjningen i intet fäll

behöfver blifva afsevärd. Och om, såsom komitén på förut anförda

grunder hemstält, stipendierna ökas så väl till antal som, hvad de

nuvarande rörliga stipendierna angår, till belopp, torde redan tillgängliga

medel visa sig fullt tillräckliga.

Hvad slutligen vidkommer frågan om vikariatsarvodenas fördelning

antingen med åttondelar på läsårets åtta månader eller med

tolftedelar på samtliga kalendermånader, så har komitén icke funnit

fullgiltiga skäl tala för det i docentpetitionerna föreslagna förra

alternativet. Det missförhållande, som man genom detta alternativ

velat förekomma, — eller att en vikarie, hvilkens förordnande icke

sträcker sig öfver ferierna utan blott afser lästermin, erhåller mindre

ersättning, ehuru hela bördan af lärarebefattningens uppehållande

faller på honom, — kan egentligen endast förekomma, därest

det sällsynta fall skulle inträffa, att vikarien förordnas för tvänne

lästerminer i omedelbar följd men icke för mellanliggande ferieperiod.

Den ifrågasatta förändringen torde icke lämpligen låta sig

genomföra, med mindre än att på läsårets åtta månader fördelas

(j allenast docentstipendier och de fyllnadsbelopp af statsmedel, som

i vikariatsarvodena ingå, utan äfven den del af lärarnes aflöning,

som utgöres af tjänstgöringspenningar. Men en sådan förändring

i grunderna för tjänstgöringspenningarnas utgående har ej skäl för

sig. Det måste anses principiellt riktigt, att de utgå med en tolftedel

för hvarje kalendermånad. Man får ej förgäta, att den tid,

under hvilken vid universiteten undervisning och examination ligga

s. 225 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 225

nere, måste för eu lärare, som vill samvetsgrant sköta sitt kall,

till en hufvudsaklig del egnas åt studier och förberedande arbete

på föreläsningarna under nästa läsetermin. Och hvad beträffar den

del af ferierna, som egnas åt välbehöflig hvila, kan gifvetvis professor

eller annan akademisk lärare ej anses mindre berättigad till

t j än stgö ri n gspen n in gar än i allmänhet ämbets- och tjänstemän, Indika

åtnjuta semester. — Att åter låta tjänstgöringspenningarna fortfarande

liksom hittills utbetalas med tolftedelar men fördela de

ötiiga i vikariatsarvodena ingående elementen, docentstipendier och

fyllnadsbelopp af statsmedel, i åttondelar skulle dels föra åtskillig

oreda med sig och dels ställa större anspråk på statsverket för

arvodets uppbringande för månad till åttondelen af hela den summa,

hvarmed det ansetts böra årligen utgå.

I sammanhang med frågan om vikariatsarvodena tillåter sig

koinitén att fästa uppmärksamheten på ett annat spörsmål, som

jämväl angår vikarierande docenters rätt. Enligt bestämmelse i

Kong!. Br. den 1 Juni 1877 eger innehafvare af docentstipendium,

i händelse han öfvergår i elementarläroverkets tjänst, för bestämmande

af lönegrad räkna sig till godo högst fem år af den tid,

häri deltagit i undervisningen vid universitetet. Någon motsvarande

föreskrift gifves icke med afseende å docents befordran till

ordinarie akademisk lärare, ehuru äfven universitetsförhållandena

erbjuda förutsättningar för en sådan föreskrift. Vid universiteten

är nämligen de e. o. professorernas aflöning grundad på principen

om ålderstillägg. Och därest, såsom komitén anser riktigt, skillnaden

emellan ordinarie och e. o. professorer upphäfves, torde lönegradssvstemet

finna allmän tillämpning. För bestämmande af lönegrad

tages emellertid icke nu i beräkning den tid, under hvilken

e. o. professor förut såsom stipendierad docent eller professorsvikarie

deltagit i undervisningen. Konsekvens och billighet synas

kräfva, åtminstone * att,

med viss begränsning, den tid, under hvil
-

ken professorsvikariat uppehållits, medräknas vid lönegrads bestämmande

för docent, som erhållit ordinarie akademisk lärarebefattning.

I likhet med hvad angående docents öfvergång i elementarläroverkets

tjänst är stadgadt, torde gränsen för nämnda vikariats
-

29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden.

tids beräknande böra sättas till fem år. Tillika synes lämpligen

böra stadgas, att ifrågavarande vikariatstjänstgöring skall i förevarande

afseende komma i betraktande, endast så framt den ej

sträckt sig öfver allt för kort tid i följd och omfattat professors

såväl undervisnings- som examinationsskyldighet. Någon vikt torde

ej böra läggas därpå, huruvida vikariatet afsett samma lärarebefattning,

af hvilken docenten sedermera blifvit ordinarie innehafvare,

eller annan lärarebefattning.

Komitén sammanfattar härefter de allmänna bestämmelser angående

vikariatsarvodesfrågan vid universiteten, som på ofvan anförda

skäl synas komitén riktiga och lämpliga.

1) Arvode åt den, som på förordnande uppehåller

professors fulla undervisnings- och examinationsskyldighet,

skall utgå efter beräkning af 3000

kronor för kalenderår.

Arvode åt den, som på förordnande bestrider

laborators eller observatörs fulla tjänstgöring, skall

utgå, efter beräkning för kalenderår, med 2500 kronor,

om aflöningen för den befattning, som vikariatet

afser, utgör 4500 kronor, och med 2000 kronor,

om samma aflöning utgör 3000 kronor.

Uppehåller vikarie allenast eu del af de med

ordinarie lärarebefattning förenade åligganden, ege

kanslern, sedan vederbörande fakultet eller sektion

och konsistoriet sig yttrat, bestämma storleken af det

arvode, som honom därför skall tillerkännas.

2) Då vikariat afser ledig lärarebefattning,

hvars aflöning är för universitetet disponibel, eller

lärarebefattning, hvars innehafvare icke uppbär den

med befattningen förenade aflöningen, skall arvodet

i sin helhet bestridas af nämnda aflöning, dock att,

därest vikarien innehar docentstipendium eller annat

s. 227 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarvoden. 227

därmed jämförligt legat eller stipendium, dettas belopp

skall i arvodet inberäknas.

3) Då i andra fall än de i föregående mom.

nämnda lärarebefattning på förordnande uppehälles,

skall vikariatsarvodet utgöras af de till befattningen

hörande tjänstgöringspenningar, om den ordinarie

innehafvare!! är skyldig att afstå dessa; docentstipendium

eller annat därmed jämförligt legat eller

stipendium, om ''vikarien af sådan förmån är innehafvare;

samt, i den mån sådant till åstadkommande

af det faststälda arvodesbeloppet är erforderligt, tillskott

af för ändamålet anvisade statsmedel.

4) Docent, som vunnit befordran till ordinarie

akademisk lärarebefattning, ege för bestämmande af

lönegrad räkna sig till godo högst fem år af tid,

hvarunder han såsom docent på förordnande uppehållit

professors såväl undervisnings- som examinationsskyldighet,

dock att härvid icke tages i betraktande

vikariatstjänstgöring, som omfattat mindre än

två månader i följd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag

till

stadgar för Karolinska institutet.

i.

Allmänna stadganden.

§ 1 (jfr nuv. § 1).

Karolinska institutet skall såsom en medicinsk högskola i

Stockholm med de medicinska fakulteterna vid universiteten i Upsala

och Lund deltaga i så väl den teoretiska som den praktiska

läkarehildningen.

§ 2 (= nuv. § 2).

Tnstitutet — — — — — — — — — — — styresman.

§ 8 (= nuv. § 3).

Institutets — — — — — — — — — — — bestämma.

§ 4.

Tjänstgörande lärare skall under läsetermin vara boende i

Stockholm, så framt ej Kongl. Maj:t på därom gjord ansökning

annat medgifver.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

229

II.

Lärarekollegiet.

§ 5 (jfr nuv. § 4).

Lärarekollegiet utgöres af institutets samtlige professorer, af

Indika en såsom rektor är kollegiets ordförande oeli en såsom dekanus

är vice rektor och vice ordförande.

§ 6 (jfr nuv. § 5).

1. Lärarekollegiet skall hafva inseende och vård om institutets

sa väl vetenskapliga som ekonomiska angelägenheter, uppgöra förslag?

efter hvad nedan sägs, till tjänsters tillsättande, vaka öfver

undervisningens tillbörliga gång, öfver iakttagandet af gifna föreskrifter

angående föreläsningar, lärdomsöfningar och examina samt

öfver lärares och studerandes förhållande i hvad till studierna hörer,

väcka förslag till nya instruktioner eller andra allmänna föreskrifter

rörande institutets vetenskapliga verksamhet, inrättningar och

hushållning, utdela de institutet gifna stipendier, där ej särskildt

är annorlunda förordnadt, samt i öfrigt utöfva de åligganden, som

i dessa stadgar särskildt bestämmas.

2. Om skyldighet för lärarekollegiet att föreslå sakkunnige

samt utse ledamöter i befordringsnämnd, då lärarebefattning inom

medicinska fakulteten vid någotdera af universiteten skall tillsättas,

stadgas i §§ 66 och 76 af statuterna för universiteten.

§ 7 (= nuv. § 6).

Lärarekollegiet — — — — — — — — — protokollet.

§ 8 (jfr nuv. § 7).

1. Tjänstledighet, som icke uttryckligen angifvits inbegripa

jämväl frihet från skyldighet att deltaga i lärarekollegiets göromål,

frikallar ej från sådant deltagande, så framt ej de skäl, på grund

af hvilka ledigheten erhållits, utgöra förfall för fullgörande af äfven

nämnda skyldighet.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

2. Den, som på förordnande till större eller mindre del uppehåller

professors examensskyldighet, må i öfverläggningar och beslut

om bedömande af de examina och därtill hörande lärdomsprof,

som hans förordnande omfattar, i lärarekollegiet deltaga, ändå

att kollegiet äfven eljest vore fulltaligt. År professorsämbete ledigt,

eller åtnjuter dess innehafvare tjänstledighet, hvarigenom han är

förhindrad att deltaga i lärarekollegiets göromål, vare vikarien berättigad

till säte och stämma däri vid behandlingen af de frågor,

som omedelbart beröra den af honom företrädda vetenskaps intresse,

dock må han icke utan särskild af lärarekollegiet meddelad adjunktion

deltaga i ärende angående anställande åt docent eller i annat

ärende, som i nästföljande § mom. 2 omförmäles.

§ 9 (jfr nuv. § 8).

1. Lärarekollegiet är ej behörigt att fatta beslut, därest ej

sju ojäfvige ledamöter äro tillstädes.

2. G öres behof af adjunktion i ärende, som afser tillsättande

af lärarebefattning, skall kollegiet utse den eller dem, med hvilka

förstärkning för ändamålet hör ega rum.

3. Erfordras adjunktion för andra ändamål, må rektor ledamot

utse och tillkalla.

Hvarje -

§ 10 (= nuv. § 9).

- fakulteterna.

Då--

§ 11 (= nuv. § 10).

— vetenskap.

§ 12 (jfr nuv. §§ 11 och 13).

1. Rektor föredrager i lärarekollegiet ärendena och leder öfverläggnmgarna.

Ledamot vare jämväl berättigad att framställa

hvad lian i afseende å institutets angelägenheter anser nödigt eller

nyttigt. Sådan framställning skall behandlas såsom annat öfverläggningsämne.

2. Då vid besluts fattande lika röstetal för olika meningar

föreligger, vare den mening beslut, som af ordföranden biträdes.

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

§ 13 (jfr nuv. § 12).

I ärenden, som ej angå val, ege ledamot, som af laga förfall

är hindrad att infinna sig i lärarekollegiet, sin mening till protokollet

skriftligen insända, innan beslut är i ärendet fattadt, dock

skall till sålunda inkommet yttrande icke tagas hänsyn vid röstberäkningen.

§ 14 (= nuv. § 14).

Då — — — — — — — — — — — utfärdadt.

§ 15 (= nuv. § 15).

Vid — — — — — — — — — — expeditioner.

III.

Förvaltningsnämnden.

§ 16 (= nuv. § 16).

Förvaltningsnämnden------------ämbetet.

§ 17 (jfr nuv. § 17).

1. Förvaltningsnämnden sammanträder, då ärendena det fordra,

på kallelse af ordföranden. I nämnden må beslut icke fattas,

om ej minst tre ledamöter äro närvarande.

2. I öfrigt gäller i tillämpliga delar för förvaltningsnämnden

hvad för lärarekollegiet här ofvan i §§ 11, 12, 13 och 15 är

stadgadt.

§ 18 (= nuv. § 18).

Förvaltningsnämnden -

- ledamöter.

§ 19 (= nuv. § 19).

Förvaltningsnämnden

- pröfning.

§ 20 (-- nuv. § 20).

— — omslut.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

§ 21 (= nuv. § 21).

1. Förvaltningsnämnden — — — — — — — ombesörja.

IV.

Rektor.

§ 22 (= nuv. § 22).

1. Rektor — — — — — — — — — — ämbetstid.

§ 23 (= nuv. § 23).

Rektor----------*--rektor
§

24 (jfr nuv. § 24).

1. Rektor eger, då skid därtill förekomma, erinra lärare och

tjänstemän om uppfyllande af deras tjänsteplikter. I svårare fall

göre lian anmälan hos kanslern.

2. Rektor bör ock, på de tider han finner lämpligt, låta anställa

inventering af institutets kassor och samlingar.

§ 25 (= nuv. § 25).

Yid _ _ _ _ _ — — — — — — — kanslern.

§ 26 (= nuv. § 26).

Då---------------rum
-

V.

Dekanus.

§ 27 (= nuv. § 27).

Dekanus — — — — — — — — — — — början.

§ 28 (jfr nuv. § 28).

Dekanus är lärarekollegiets vice ordförande. Honom åligger

att vid förfall för rektor bestrida dennes befattning, att vara leda
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

233

mot i förvaltningsnämnden samt att med tillsynen öfver undervisningens

behöriga gång och med disputationer och lärdomsprof vid

institutet taga den befattning, som dessa stadgar i §§ 88, 89 och

95 närmare föreskrifva.

§ 29 (= nuv. § 29).

. r — — — — — — — ställe.

VI.

Lärareämbetens och tjänsters tillsättande, tjänstledighet

och vikariat.

§ BO (jfr nuv. § 30).

1. Professorsämbeten tillsättas åt Kongl. Maj:t, på vederbörandes

underdåniga förslag.

2. Laboratorer, prosektor, bibliotekarie, sekreterare och kamrerare

tillsättas af kanslern efter vederbörliga förslag.

3. Amanuenser vid institutets kliniker förordnas af kanslern

på framställning af lärarekollegiet efter vederbörande klinikföreståndares

förslag; härvid må likväl undantag ega rum för amanuenser

vid de för institutets kliniska undervisning upplåtna sjukvardsanstalter,

där sådant påkallas af särskilda föreskrifter.

4. Öfriga amanuenser tillsättas af lärarekollegiet uppå framställning

af vederbörande professorer.

5. År professorsämbete eller annan lärarebeställning eller befattning

grundad pa enskild stiftelse och särskild ordning för dess

tillsättande föreskrifven, då skall därvid iakttagas hvad sålunda är

föreskrifvet.

§ 31.

Grunder för befordran till lärarebefattning vare vetenskaplig

förmåga och lärareduglighet. Aro två eller flere sökande härutinnan

likstälde, skall ock till tjänsteålder tagas hänsyn.

30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

§ 32.

1. Professorsämbeten tillsättas antingen efter kallelse eller

efter ansökan.

2. Ej må någon kallas, som icke anses förtjäna att till ämbetet

nämnas framför annan, som därtill kan komma i åtanke.

§ 33.

1. Har förslag, som i § 72 omförmäles, blifvit vackt, må,

innan beslut i anledning däraf meddelats, åtgärder till besättande

af ledigt professorsämbete, som af förslaget beröres, icke vidtagas.

2. Äro två eller flere professorsämbeten, hvilkas ämnen hafva

nära sammanhang med hvarandra, på eu gång lediga, ege lärarekollegiet

att, innan åtgärder för tillsättandet vidtagas, hos kanslern

hemställa om uppskof med tillsättandet af något eller några af

dessa ämbeten; och ankomme afgörandet härutinnan på kanslern.

§ 34.

1. Då professorsämbete skall tillsättas, utses sakkunnige i

det eller de läroämnen, som det lediga ämbetet omfattar.

2. Lärarekollegiet och medicinska fakulteten vid hvartdera

universitetet skola hvar för sig hos kanslern föreslå tre sakkunnige.

Äf de föreslagne utser kanslern tre, och eger lian, utan att därvid

vara bunden af förslagen, utse ytterligare en fjärde, om han så finner

lämpligt.

Afsäger sig någon uppdraget att vara sakkunnig, och godkännes

afsägelsen, utser kanslern annan i den afgångnes ställe.

Är för sådant ändamål af nöden, att nya förslag afgifvas, infordre

kanslern sådana.

3. Sakkunnig, som för pröfningen af sökandes skrifter finner

nödigt, att någon utses att jämte honom och öfrige förut utsedde

vara sakkunnig, ege ingå med framställning därom till kanslern,

hvilken afgörandet tillkommer.

§ 35.

1. Professorer samt andra ordinarie lärare vid institutet och

universiteten vare, då de utses till sakkunnige, skyldige att mottaga

s. 235 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

235

uppdraget, så framt de ej till stöd för befrielse kunna visa la°’a

förfall.

2. Då annan med sådant uppdrag betros, skall ett utdrag

al dessa stadgar i de delar, som för uppdragets fullgörande äro af

betydelse, honom tillställas samtidigt därmed, att lian om uppdraget

underrättas.

§ 36.

Erhåller någon till sakkunnig utsedd, som, efter ty i föregående

§ sägs, är skyldig att mottaga uppdraget, tjänstledighet för

dess fullgörande, vare han berättigad till ersättning för tjänstgöringspenningar,

som han till vikarie afstått.

§ 37.

Lärarekollegiet skall ofördröjligen, efter det professorsämbete

blifvit ledigt, sammanträda och, där anstånd med ämbetets tillsättande

icke af bestämmelserna i § 33 påkallas, om befordringsärendet

göra anmälan hos dekanus i medicinska fakulteten vid hvartdera

universitetet. Möter på grund af hvad i § 33 är stadgadt,

hinder mot att genast vidtaga åtgärder för ämbetets tillsättande’

göre lärarekollegiet sådan anmälan ofördröjligen efter det hindret

upphört.

Skulle, efter hvad nu är sagdt, tiden för sammanträde och

anmälan infalla under ferier, må därmed kunna anstå till någon

åt de första fjorton dagarna under nästa läsetermin.

§ 38.

Inom fjorton dagar efter det anmälan, som i föregående § är

föreslå hven, beslutits eller kommit vederbörande dekanus tillhanda,

skola förslag till sakkunnige afgifvas.

§ 39.

Ledamot af lärarekollegiet ege att inom eu vecka efter det

den i § 37 föreskrifna anmälan beslutits väcka fråga om kallelse.

Sådan fråga skall vara af kollegiet afgjord inom trettio dagar efter

nämnda beslut, dock att därest denna tid skulle komma att ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

‘236

löpa under ferier, den må kunna utsträckas till trettionde dagen

af nästa läsetermin.

§ 40.

Förena sig minst två tredjedelar af lärarekollegiets ledamöter

om väckt kallelseförslag, skall rektor genast därom underrätta den

föreslagne med anmodan att inom viss angifven tid inkomma med

förklaring, huruvida lian vill mottaga kallelse. Är lian därtill villig,

i hvilket fall lian bör vid sin förklaring foga meritförteckning,

inhämtas yttrande af de sakkunnige.

§ 41.

Sakkunnig skall inom eu månad efter det kallelsefråga till

honom hänskjutits, afgifva bestämdt yttrande, huruvida den föreslagna

kallelsen hör ega rum. Detta yttrande, som ej behöfver

motiveras, insändes till rektor.

§ 42.

Är de sakkunniges flertal ense om, att kallelsen bör ega rum,

öfversände rektor samtliga handlingar i ärendet till kanslern, som

öfverlämnar dem jämte sitt betänkande till Kongl. Maj:t.

§ 43.

1. Kommer ej kallelse till stånd, skall, så snart ske kan

dock ej föia'' än sakkunnige blifvit utsedde, en befordringsnämnd

bildas.

2. Nämnden skall bestå af ordförande och åtta andra ledamöter.

Ordförande vare den, som uppehåller rektorsämbetet vid

institutet. Åf ledamöterna utser lärarekollegiet fyra samt medicinska

fakulteten vid hvardera universitetet två. Skulle någon af

mer än eu väljande myndighet utses till ledamot, bestämme kanslern,

huru med fyllnadsval skall förhållas.

Det åligger ordföranden i nämnden att föranstalta om val af

ledamöter i denna.

Om valens utgång skall underrättelse ofördröjligen meddelas

ordföranden och de valde.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

237

Till ledamot vare ej den valbar, som förut är i befordringsärendet

utsedd till sakkunnig.

Hvad i § 85 stadgas angående sakkunnig, galle äfven i fråga

om ledamot i nämnden.

3. Sekreterare i nämnden vare institutets sekreterare.

§ 44.

Sedan afgjordt är, att kallelse ej kommer till stånd, läte rektor

ofördröjligen i allmänna tidningarna tre gånger kungöra ledigheten

med tillkännagifvande, att ansökningar till ämbetet skola

före klockan 12 å trettionde dagen efter den, då kungörelsen första

gången varit i tidningarna införd, till rektor ingifvas. Skulle

ansökningstiden utgå å helgdag, vare nästföljande söckendag fataliedag.

§ 45.

1. Anmäler sig ej någon sökande inom utsatt tid, läte rektor

kungöra ny ansökningstid och inberätte därom till kanslern.

2. Anmäler sig ej heller inom andra ansökningstiden någon

sökande, skall rektor, sedan lian inhämtat lärarekollegiets yttrande,

öfversända handlingarna i ärendet till kanslern, som öfverlämnar

dem jämte sitt betänkande till Kong! Maj:t.

§ 46.

1) Sökande till professorsembetc skall vid ansökningen foga:

a) behörigen styrkt meritförteckning, angifvande, jämte sökandens

ålder, de omständigheter, Indika han vill såsom befordringsskäl

åberopa;

b) fräjdebetyg;

c) betyg öfver aflagda examina;

d) vederbörligt tjänstgöringsbetyg, om sökande varit i allmän

tjänst anstäld, men i annat fall vederbörligt intyg om verksamhet

och vandel; åliggande det sökande att ingifva sådant intyg, jämväl

då tjänstgöringsbetyg icke afser de sista sex månaderna före ansökningstidens

utgång.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Förslag till stadgar för Karolinska institntet.

e) i tryck utgifva vetenskapliga arbeten samt de öfriga handlingar,

Indika tjäna till att styrka sökandes skicklighet till ämbetet.

2) Under proftid, där sådan förekommer, må sökande till rektor

ytterligare inlämna under samma tid i tryck utgifna vetenskapliga

arbeten äfvensom andra handlingar, livilka tjäna till ådagaläggande

af hans skicklighet.

3) Tryckta arbeten böra om möjligt ingifvas i så många exemplar,

att ett kan tillställas hvarje sakkunnig.

§ 47.

Vetenskapliga arbeten, som sökande åberopat, öfverlämne rektor

till de sakkunnige ofördröjligen efter ansöknings- eller proftidens utgång,

allt efter som nämnda arbeten under den ena eller andra perioden

inkommit; och skall rektor därjämte, efter det genom hans försorg

andra af sökande ingifna handlingar blifvit till trycket befordrade, tillställa

hvarje sakkunnig och hvarje ledamot af lärarekollegiet äfvensom

af befordringsnämnden ett exemplar af de tryckta handlingarna.

§ 48.

1. Sökande, som inom utsatt tid sig anmält, ege att inom

en tid af tre månader, räknad från ansökningstidens utgång, genom

vetenskapliga arbeten och lärareprof ytterligare ådagalägga sin

skicklighet. Lärareprof må dock icke aflägga^ under ferier. Skulle

förenämnda proftid helt eller delvis infalla under ferier, och finner

lärarekollegiet profven af sådan anledning icke kunna under samma

proftid försiggå, må kollegiet ega bestämma, att de äfven därefter

få afläggas, dock skola de i sådant fall stiidse vara afslutade inom

sex månader efter ansökningstidens utgång.

2. Förklara samtlige sökande, att de icke vilja begagna sig

af proftid, förfallo all fråga om sådan tid eller, där den redan börjat

löpa, hvad af densamma kan återstå.

§ 49.

Lärareprof bestå af föreläsningar eller andra uppgifter, som

lärarekollegiet i enlighet med af kanslern faststälda bestämmelser

eger förelägga sökande.

Förslag till sådana bestämmelser väckes af lärarekollegiet.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

239

§ 50.

Sa snart ske kan, skall lärarekollegiet å dag, som vid ett

föregående sammanträde blifvit bestämd, företaga till bedömande

sökandes skicklighet till ämbetet, så vidt angår läraredugligheten.

Därom skall hvarje ledamot för sig, med fäst afseende å aflagda

lärareprof och hvad i öfrigt kan om läraredugligheten lämna upplysning,

afgifva yttrande, och skall, om flere sökande finnas, jämförelse

dem emellan anställas.

§ 51.

Sakkunnige skola, så snart ske kan, hvar för sig till rektor

afgifva skriftligt utlåtande om sökandes skicklighet till ämbetet, så

vidt angår den vetenskapliga förmågan, samt, där flere sökande

finnas, dem emellan anställa jämförelse.

§ 52.

Lärarekollegiets protokoll i det i § 50 omförmälta ärende

äfvensom de sakkunniges utlåtanden läte rektor ofördröjligen till

trycket befordra, och skall ett exemplar af de tryckta handlingarna

tillställas hvarje ledamot af befordringsnämnden.

§ 53.

Så snart ske kan, skall härefter å dag, som rektor utsatt,

nämnden företaga befordringsärendet till afgörande. Därvid skall

hvarje ledamot för sig med ledning af de sakkunniges och de i

lärarekollegiet afgifna utlåtanden yttra sig om sökandes skicklighet

till ämbetet och, där flere sökande finnas, dem emellan anställa

jämförelse. I följd af jämförelsen och med hänsyn tillika till hvad

i § 31 om tjänsteålder sägs, skola nämndens samtliga ledamöter

slutligen hvar för sig på förslag uppföra tre skicklige befunne

sökande, om så många äro, i den ordning, hvari de anses förtjänta

att till ämbetet nämnas.

Ledamot, som af giltigt förfall är hindrad att tillstädesvara

vid nämndens sammanträde, ege insända skriftligt yttrande.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

§ 54.

Sedan nämnden yttrat sig, tillkommer det kanslern att afgifva

betänkande, innan ärendet öfverlämnas till Kong! Maj:t.

§ 55.

Huru förfaras skall, då, efter hvad i § 103 sägs, besvär anföras

öfver befordringsnämndens beslut i ärende angående tillsättande

af lärarebefattning, därom är i nämnda § stadgadt.

§ 56.

I fråga om tillsättandet af förenade öfverläkaretjänsten vid

Stockholms hospital för sinnessjuka och professuren i psykiatri

vid institutet gäller hvad därom är särskild! stadgadt.

§ 57 (= nuv. § 44).

Utnämnd — — — — —------inbjudning.

§ 58 (jfr nuv. § 45).

1. Där ej särskild! är annorlunda förordnadt, förhålles med

tillsättandet af laboratorsbefattningar i tillämpliga delar på enahanda

sätt, som i fråga om professorsämbeten ofvan är föreskrifvet.

2. Angående tillsättandet af prosektorsbefattning gäller hvad

därom är särskild! stadgadt.

§ 59.

1- Docenter förordnas af kanslern i den ordning nedan sägs.

2. Ej må sådant förordnande någon meddelas, utan att hans

anställande pröfvas för undervisningen eller den vetenskapliga forskningen

nödigt, samt han ådagalagt erforderlig skicklighet såsom vetenskapsidkare

och lärare.

§ 60.

1. Den, som önskar varda till docent i någon vetenskap antagen,

har att hos lärarekollegiet därom göra ansökan och vid ansökningen

foga de handlingar, som i § 46 mom. 1 omförmälas. Kolle
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

241

giet skall därefter till afgörande företaga frågan, huruvida de i § 59

angifna villkor för docentförordnande förefinnas, och åligger det, då

vid ärendets behandling den vetenskap, hvari förordnandet sökes, är

inom kollegiet af professor företrädd, denne att först afgifva yttrande.

2. Anser kollegiet sökanden böra såsom docent anställas, göre

därom hemställan hos kanslern.

8. Finner kollegiet sökandens skicklighet såsom lärare icke

vara tillräckligt styrkt, men öfriga villkor för det sökta förordnandet

föreligga, bestäm me kollegiet prof, genom Indika sökanden eger

ådagalägga sin skicklighet i nyssnämnda afseende, och utsatte tid

därför. Sedan de föreskrifna profven aflagts, eller tiden därför eljest

ti Hand alupit, företage kollegiet ärendet till slutlig behandling och

göre, så framt ansökningen finnes förtjänt af bifall, hemställan hos

kanslern efter ty ofvan är sagdt.

§ 61.

Förslag till allmänna bestämmelser angående de i föregående

§ omförmälta prof väckes af lärarekollegiet och öfverlämnas till

kanslerns pröfning och fastställelse.

§ 62 (jfr nuv. § 48).

Då giltiga skäl därtill förekomma, ege kanslern på lärarekollegiets

därom gjorda framställning återkalla docentförordnande.

§ 68 (jfr nuv. § 49).

1. Vid inträffad ledighet i bibliotekarie-, sekreterare- eller

kamrerarebefattning stån de det lärarekollegiet fritt antingen att

genom kungörelse i allmänna tidningarna förelägga sökande en

tid af trettio dagar, sålunda beräknad som i § 44 är stadgadt, att

inkomma med ansökningar och därvid inlämna de handlingar och

betyg, på Indika ansökningarna stödjas, eller ock att utan föregående

ansökan lins kanslern föreslå lämplig person till befattningens

erhållande.

2. För att vara kompetent till sekreterare- eller kamrerarebefattningen

fordras att hafva aflagt juris utriusque kandidatexamen

eller examen till rättegångsverken.

31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

“Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

§ 64 (= nuv. § 50).

Skulle — — — — — — — —-------frågan.

§ 65 (= nuv. § 51).

Vid — — — — — — — — —------plats.

§ 66 (= nuv. § 52).

Hvarje — — — — — — — — — — — — — skett.

§ 67 (= nuv. § 58).

Vaktmästare-----------önskningar.

§ 68 (jfr nuv. § 54).

Tjänstledighet må, då skäl därtill förekommer, beviljas institutets

lärare och tjänstemän af rektor för högst en vecka och af

kanslern för längre tid, dock åt innehafvare af professorsämbete ej

öfver ett hälft år samt åt öfrige lärare och tjänstemän ej öfver ett

år. Tjänstledighet för ännu längre tid ankommer på Kong! Maj:ts

pröfning.

§ 69 (jfr nuv. § 55).

1. Kanslern tillkommer, där ej annorlunda är stadgadt, att

efter förslag af lärarekollegiet förordna vikarier att förestå lärarebefattningar

och andra tjänster, som äro lediga eller af innehafvarne

icke bestridas men böra uppehållas.

2. Erfordras vikarie tidigare, än kanslerns förordnande hinner

ankomma, må rektor vikarie tills vidare förordna, och må förordnande

likaledes meddelas af rektor, då vikaries biträde ej kräfves

för längre tid än fjorton dagar.

3. Angående förordnande af vikarie för professorn i psykiatri

gäller hvad särskild! är stadgadt.

§ 70.

1. Docent vare pliktig emottaga förordnande att såsom vikarie

uppehålla lärarebefattning i sin vetenskap, då han icke är af laga

förfall hindrad.

2. Om arvode därför är särskild! stadgadt.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

243

VII.

Undervisningen och examina.

§ 71 (jfr nuv. § 56).

Hufvudämnen för undervisningen vid institutet äro: anatomi,

fysiologi, histologi, medicinsk kemi, farmakologi, patologi och patologisk

anatomi, medicin, nervpatologi, syfilidologi, kirurgi, oftalmiatrik,

pediatrik, obstetrik och gynekologi, psykiatri, rätts- och statsmedicin,

hygien samt medicinens historia.

§ 72.

1. Lärarekollegiet eger att, då anledning därtill förekommer,

väcka förslag om ändring i fördelningen af läroämnen emellan

olika lärarebefattningar eller om öfverflyttning till en lärarebefattning

af till annan hörande läroämne. Likaledes må kollegiet,

då anledning därtill sig yppar, kunna väcka förslag om närmare

bestämmande af någon lärarebefattnings ämnesomfång eller af förhållandet

emellan olika till befattningen hörande ämnen. Sådant

förslag skall, sedan kanslern däröfver sig yttrat, öfverlämnas till

Kongl. Maj:ts afgörande.

2. Förslag, som nu är nämndt, bör om möjligt vara väckt

och afgjordt, innan ledighet i lärarebefattning, som däraf beröres,

inträffat.

3. Lärarebefattning, som är inrättad genom enskild stiftelse,

skall efter stiftelsens villkor förvaltas.

§ 73 (= nuv. § 57).

Vid — — — — — — — — — — — — — grenar.

§ 74 (= nuv. § 58).

De — — — — — — — — — — — — sinnessjuka.

§ 75 (jfr nuv. § 59).

Eu af professorerna i obstetrik och gynekologi utses af kanslern,

efter förslag af lärarekollegiet, att vara öfverläkare och direk
-

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

tor vid allmänna barnbördshuset. För samtliga professorer i medicin,

nervpatologi, kirurgi, oftalmiatrik, obstetrik och gynekologi,

pediatrik, syfilidologi samt psykiatri skall, så vidt tillfälle därtill

kan beredas, vid motsvarande sjukinrättningar eu afdelning upplåtas

för meddelande af klinisk undervisning.

§ 76 (= nuv. § 60).

Har ___ — — — — — — — — — — — förordnas.

§ 77 (= nuv. § 61).

Fn hvar — — —--------institutet.

§ 78 (= nuv. § 62).

Läsåret — — — — — — — — — — — — — året.

§ 79 (= nuv. § 68).

Hvarje — — — — — — — — — — — bestämmas.

§ so.

Docent vart'' berättigad att vid institutet inom området för

sin vetenskap vare sig kostnadsfritt eller mot öfverenskommen ersättning

meddela undervisning åt de studerande.

§ Öl.

1. Hvarje docent vare pliktig att, på förslag af lärarekollegiet

och enligt kanslerns bestämmande, mot skälig ersättning, som

i hvarje särskildt fall fastställes af kanslern, sedan kollegiet och

docenten sig yttrat, öfvertaga den undervisning i sin vetenskap,

som för ett ändamålsenligt anordnande af undervisningen vid institutet

pröfvas erforderlig.

2. Om docents skyldighet att mottaga förordnande såsom

vikarie stadgas i § 70.

3. Docent, som innehar docentstipendium, för hvilket ej andra

stadganden äro gällande, skall i sin vetenskap utan särskild

ersättning meddela den undervisning, som kanslern efter förslag af

lärarekollegiet bestämmer. Uppehåller docent, hvilken innehar do
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

centstipendium, såsom vikarie ordinarie lärarebefattning, ege dock

nu nämnda undervisningsskyldighet ej rum.

§ 82 (jfr nuv. § 64).

1. Vid början af hvarje läsetermin skall från trycket utgifvas

en katalog öfver alla intill nästkommande läsetermins början

vid institutet förekommande föreläsningar och öfningar; skolande i

sådant afseende lärarekollegiet jämte öfrige undervisningsskyldige

lärare sammanträda minst fjorton dagar före föreläsningstidens början

för att bestämma föreläsningsämnena och uppgöra fördelning

af undervisningstimmarna, hvarvid bör iakttagas, att något viktigare

läroämne ej åsidosattes och att nödigt samband i studierna beredes.

2. Docent, som önskar att med begagnande af den honom i

§ 80 här ofvan medgifna rätt meddela undervisning, skall vid sammanträdet

härom göra anmälan.

§ 83 (jfr nuv. § 65).

1. Hvarje lärare, som vid institutet meddelar undervisning,

skall efter formulär, som af lärarekollegiet fastställes, öfver denna

undervisning föra dagbok och särskild! för hvarje undervisningsdag

utsätta hvad som då blifvit föredraget, eller genomgånget. Har

undervisning ej egt rum, varde anledningen därtill uppgifven. Dessa

dagböcker skola vid hvarje månads slut öfverlämnas i två exemplar

till dekanus, hvilken genom sin påskrift intygar deras riktighet

eller ock anmärker hvad med verkliga förhållandet ej öfverensstämmer,

och därefter öfverlänmar dem till rektor, som skall

dem ytterligare granska och göra de anmärkningar, hvartill han

finner fog föreligga.

2. A tider, som lärarekollegiet bestämmer, skall lärare vid

sin dagbok foga förteckning i två exemplar öfver dem, som, sedan

sådan förteckning sista gången aflämnades, begagnat sig af undervisningen.

3. Hvarje docent, som ej under hel läsetermin åtnjutit tjänstledighet,

skall vid slutet af terminen till dekanus ingifva i två

exemplar redogörelse för den af honom under terminen meddelade

undervisning; dock må docent, som på grund af bestämmelsen i

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

första stycket af denna § aflämnat dagbok, kunna, så vidt angår

den däri upptagna undervisning, i redogörelsen allenast hänvisa

till dagboken. Docent ege i nu nämnda redogörelse för meddelad

undervisning lämna uppgift jämväl om sin verksamhet i öfrigt vid

institutet.

4. Af de i denna § omförmälta dagböcker, förteckningar

och redogörelser skall det ena exemplaret med de anmärkningar,

hvartill ofvan föreskrifna granskning gifvit anledning, öfverlämnas

till kanslern och det andra exemplaret i institutets arkiv förvaras.

§ 84 (= nuv. § 66).

Hvar — — — — — — — — — — — — förening.

§ 85 (= nuv. § 67).

Studerande — — — — — — — — — — — utfärdar.

§ 86 (= nuv. § 68).

Beträffande — — — — — — — — — — — stadga.

§ 87 (jfr nuv. § 69).

1. Professor är skyldig att åtaga sig examination i sin vetenskap.

2. Kanslern bestämine, efter förslag af lärarekollegiet, huru

undervisnings- och examinationsskyldighet må fördelas emellan professorer

i samma eller närbesläktade vetenskapsgrenar.

VIII.

Disputationer.

§ 88 (jfr nuv. § 70).

Rättighet att utgifva och offentligen försvara disputationsafhandling

vid institutet tillkommer sökande till lärarebeställning

därstädes så ock medicine licentiat, som vill vinna medicine doktorsgrad.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

247

§ 89 (jfr nuv. § 71).

Disputationsafhandling skall tryckas och öfverlämnas till lärarekollegiet

för granskning, som verkställes af dekanus eller, där

omständigheterna sä föranleda, af annan kollegiets ledamot. Ej må

afhandlingen innehålla något, som är hädiskt, smädligt eller osedligt,

eller annat sadant, som kan åstadkomma allmän förargelse.

Finnes, efter det tillåtelse till af handlingens användande i och för

disputationsprof meddelats, något vara däri infördt, som är otillständigt,

må dekanus förbjuda ventilationen. Vill dekanus till lärarekollegiet

hänskjuta fråga om förbud, stånde det honom fritt.

§ 90 (jfr nuv. § 72).

Disputationsafhandling skall utgifvas och försvaras på svenska

språket.

§ 91 (jfr nuv. § 73).

1. Hvarje disputationsafhandling skall senast å fjortonde dagen

före dess offentliga granskning anslås å därtill bestämd plats och

samma dag till institutets lärare utdelas i den ordning och till det

antal exemplar, lärarekollegiet eger bestämma, hvarjämte det antal

exemplar, som kollegiet bestämmer, skall aflämnas till biblioteket.

2. Behöfver författare af disputationsafhandling förkortning i

den tid, som för anslåendet och utdelandet af afhandlingen är föreskrifven,

göre han därom framställning till lärarekollegiet, som efter

pröfning af de anförda skälens giltighet och på de villkor, som finnas

lämpliga, må medgifva någon förkortning i nämnda tid, dock

sa, att afhandlingen skall senast å åttonde dagen före ventilationen

anslås och utdelas.

§ 92 (= nuv. § 74).

1 id — — — — — — — anställas.

§ 93 (jfr nuv. § 75).

1. Han till följd af sjukdomsförfall eller annan giltig anledning

disputationsprof för sökt lärarebeställning ej afläggas på

utsatt dag, och är denna dag fataliedag, må lärarekollegiet bestämma

annan dag för profvet.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

2. I andra fall, där anledning förekommer att uppskjuta utsatt

disputationsakt, må rektor bestämma annan dag.

§ 94 (jfr nuv. § 76).

Till hvarje disputationsakt eger författaren utse två opponenter.

Lärarekollegiet skall förordna någon af institutets lärare eller,

där så nödigt är, anmoda någon annan sakkunnig att vid akten

opponera. Lärare vid institutet vare skyldig att åtaga sig sådant

uppdrag.

Den af lärarekollegiet utsedde opponenten skall först framföra

sina anmärkningar, hvarefter författaren till opposition inbjuder

därtill hugade åhörare. Därefter skola de opponenter, som författaren

utsett, uppträda.

§ 95 (= nuv. § 77).

Vid--------------------skäligt.

§ 96 (= nuv. § 78).

Disputationsprof — — — — — — — — — — vitsord.

IX.

Stipendier.

§ 97 (= nuv. § 79).

Alla ___ — — — — — — — — —--föreskrifter.

§ 98 (jfr nuv. § 80).

Öfver studerande, som innehar stipendium, utöfvas tillsyn af

särskild inspektor, utsedd på sätt därom i stiftelsebref eller annorstädes

är förordnadt. Är för något stipendium föreskrift om sådant

val icke meddelad, förordne lärarekollegiet inspektor.

§ 99 (= nuv. § 81).

Inspektor — — — — — — — — — — — fullgöras.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

249

X.

Biblioteket och öfriga. vid institutet för undervisningen

gjorda samlingar och inrättningar.

§ 100 (= nuv. § 82).

Biblioteket — — — — — — — — bestämmer.

§ 101 (jfr nuv. § 83).

1. Institutets öfriga samlingar och inrättningar vårdas och

förvaltas af professor, till hvilkens vetenskapsgren samlingen eller

inrättningen närmast hörer.

2. Finnes i samma vetenskapsgren mer än eu professor, tillkom

me det kanslern att, efter förslag af lärarekollegiet, bestämma,

hvilken af dem skall vara föreståndare för dithörande samling eller

inrättning.

3. Vederbörande laborator skall vid samlingarnas vård och

tillsyn lämna det biträde, som lärarekollegiet bestämmer.

4. Samlingarna skola, så vidt med ordning och nödig säkerhet

är förenligt, vara tillgängliga för institutets lärare och studerande

samt andra vetenskapsidkare.

§ 102 (= nuv. § 84).

rrv ii

L 11 — — — — —--iakttagelser.

XI.

Om besvär.

§ 103.

Då ärende angående tillsättande af lärarebefattning förevarit

i befordringsnämnden, skall detta genom anslag tillkännagifvas;

egande den missnöjde att inom en vecka efter anslagsdagen skriftligen

för rektor anmäla, att han ämnar besvära sig, och där detta

iakttagits, att före klockan 12 å trettionde dagen efter anslagsdagen,

densamma oräknad, eller, om nämnda fataliedag är helgdag,

å nästföljande söckendag till rektor ingifva sina besvär, Indika

ställas till konungen eller kanslern, allt efter som utnämningen tillkommer

Kong!. Maj:t eller kanslersämbetet.

32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Förslag till stadgar för Karolinska institutet.

Öfver besvären skall, sedan vederbörande medsökande lämnats

tillfälle att sig yttra, befordringsnämnden afgifva förklaring, för

hvilket ändamål rektor bär att kalla nämnden till sammanträde.

Ledamot af nämnden ege, i stället för att personligen infinna sig

vid sammanträdet, insända skriftligt utlåtande.

Sedan nämnden förklarat sig, förfares vidare med befordringsärendet

på sätt i § 54 är stadgadt.

§ 104.

I mål rörande tjänsteförslag, hvilka upprättas af lärarekollegiet,

galle i fråga om missnöjesanmälan och ingifvande af besvär

hvad i nästföregående § är stadgadt.

Öfver besvären skall, sedan vederbörande medsökande lämnats

tillfälle att sig yttra, lärarekollegiet afgifva förklaring, hvarefter samtliga

handlingar i ärendet öfverlämnas till kanslern.

§ 105 (jfr nuv. § 86).

I andra af lärarekollegiet behandlade mål, som icke afse lärarebefattningars

tillsättande, må den, som tror sig därtill ega fog,

hos kanslern anföra besvär, åtföljda af det protokoll, som innehåller

beslutet, inom den ofvan föreskrifna besvärstid, räknad från den

dag, å hvilken han af beslutet erhöll del.

§ 106 (jfr nuv. § 87).

I mål, som blifvit af kanslern afgjorda, må den, som åt beslutet

ej nöjes, däröfver anföra besvär hos Kongl. Maj:t i Ecklesiastikdepartementet

inom den ofvan stadgade besvärstid, sålunda beräknad,

som i nästföregående § är sagdt.

Dessa stadgar skola tillämpas från och med den 1 Januari

190[4]; och varda samtidigt förut gällande däremot stridande föreskrifter

till all kraft och verkan upphäfda.

Har lärarebefattning förklarats till ansökning ledig före den

1 Januari 190[4], skall med tillsättandet förfaras enligt förut gällande

stadgar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

M o t i v e r

till

förslaget till stadgar för Karolinska institutet.

Komitén har i öfverskriften till sitt stadgeförslag användt beteckningen

”karolinska institutet” och icke den i öfverskriften till

gällande stadgar förekommande beteckningen ”karolinska medikokirurgiska

institutet”. Samma ändring är gjord i § 1 af stadgeförslaget,

hvilken motsvarar § 1 i gällande stadgar. Komiténs syfte

härmed är, att ifrågavarande läroanstalts officiella namn måtte på

angifvet sätt ändras. Det föreslagna nya namnet, som är kortare

och bekvämare än det nuvarande, kan ock sägas redan vara det

åtminstone i dagligt tal vanligen använda.

I.

Allmänna stadganden.

§ 4. Denna § i förslaget är ny. Den innehåller samma stadgande

som 2 alra stycket af § 2 i förslaget till statuter för universiteten.

II.

Lärarekollegiet.

Någon förändring i reglerna angående institutets styrelse och

förvaltning bär komitén icke haft anledning föreslå. Lärarekollegiets

sammansättning är alltså i förslaget densamma- som enligt

gällande regler, och jämväl dess kompetens afviker ej från hvad

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Motiver till förslaget till stadgar för karolinska institutet.

som för närvarande gäller, i vidare mån, än som följer af den förändrade

ordningen för tillsättande af lärarebefattningar. De olikheter,

som detta kap. af förslaget företer vid jämförelse med nuvarande

kap. 2, äro följande.

§ 5. Medan vid universiteten skillnaden emellan ordinarie

och e. o. professorer har en för styrelseorganisationen grundläggande

betydelse, gäller detta icke beträffande karolinska institutet. Här

deltaga samtliga professorer i den förvaltning, som handhafves af

lärarekollegiet, och till de befattningar, som besättas genom val,

äro de e. o. professorerna ej mindre än de ordinarie valbara. Liksom

förslaget till statuter för universiteten är byggdt på förutsättningen

om upphäfvandet af skillnaden emellan de båda professorskategorierna,

så har ock i förevarande stadgeförslag denna skillnad

ansetts böra bortfalla. Men häraf har, såsom framgår af hvad nyss

anförts, icke i stadgeförslaget påkallats någon omorganisation af

styrelsen. I förevarande § ha blott de i nuvarande § 4 förekommande

orden: ”såväl ordinarie som extra ordinarie”, uteslutits.

§ 6. lista mom. i denna § öfverensstämmer med nuvarande

§ 5, med undantag däraf, att till följd af de föreslagna bestämmelserna

angående tillsättande af lärareembeten hvad sistnämnda § innehåller

om skyldighet för lärarekollegiet att uppgöra förslag till

sådana embeten, uteslutits.

T det nya 2 alra mom. af denna § har lämnats en hänvisningtill

de åligganden, som enligt förslaget till statuter för universiteten

tillkomma lärarekollegiet vid tillsättande af lärarebefattningar inom

medicinska fakulteterna vid universiteten.

§ 8. lista mom. i denna § motsvarar mom. 1 och 2 i nuvarande

§ 7. Affattningen är densamma som i § 39 af universitetsstatutförslaget.

2:dra mom. motsvarar mom. 3 och 4 i nuvarande § 7. Till

den del här är fråga om fall, i hvilka vikaries deltagande i lärarekollegiet

förutsätter adjunktion, har hvad § 56 af universitetsstatutförslaget

innehåller angående adjunktion af vikarie i fakultet eller

sektion, tjenat till mönster.

§ 9. Denna § motsvarar nuvarande § 8. De fall, i hvilka

adjunktion icke må ankomma på rektor ensam utan på kollegiet,

s. 253 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till stadgar för karolinska institutet.

253

ha bestämts i enlighet med hvad andra stycket af § 55 i universitetsstatutförslaget

i samma afseende innehåller.

§ 12. Mom. 1 är lika med nuvarande § 11. Mom. 2 innehåller

detsamma som andra punkten i nuvarande § 13.

§ 13 upptager liksom nuvarande § 12 stadgande om rätt

för frånvarande ledamot att insända skriftligt yttrande. Härifrån

har i likhet med hvad som skett i § 43 af universitetsstatutförslaget,

undantag gjorts beträffande ärenden, som angå val.

IV.

Rektor.

§ 24. Denna § afviker från gällande § 24 därutinnan, att

det ålagts rektor att i svårare fall af pliktstridighet göra anmälan

icke i lärarekollegiet utan hos kanslern. Denne senare har vid

institutet samma befogenhet, som enligt § 11 af gällande universitetsstatuter

tillkommer honom, medan däremot någon disciplinär myndighet

öfver institutets funktionärer eller något åtalsinitiativ beträffande

dem icke tillkommer lärarekollegiet. Det är därför ifrågavarande

anmälan bör göras hos kanslern.

VI.

Lärareämbetens och tjänsters tillsättande, tjänstledighet

och vikariat.

Kap. 6 af gällande stadgar för institutet innehåller reglerna

för tillsättande af lärarebefattningar. De äro, med de afvikelser,

som sammanhänga därmed, att institutets styrelseorganisation är en

annan än universitetens, väsentligen öfverensstämmande med den

för universiteten gällande befordringsordningen.

Institutets lärarekollegium motsvarar på en gång fakultet och

konsistorium (det större så väl som det mindre) vid universiteten.

En följd däraf är, att i befordringsärendena institutet har en instans

mindre än universiteten. Vidare saknar institutet prokansler, och

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Motiver till förslaget till stadgar för karolinska institutet.

någon motsvarighet till det utlåtande, som vid universitetet i ärenden

angående tillsättande af lärarebefattningar åligger honom, finnes

icke vid institutet.

Med de afvikelser, som följa af det nu sagda, är tillsättningsförfarandet

väsentligen detsamma vid institutet som vid universiteten.

Lärarebefattningarna kunna tillsättas antingen efter kallelse

eller efter ansökan. Initiativet till kallelse tillkommer lärarekollegiet,

som kan väcka kallelsefråga antingen i likhet med vederbörande

fakultet resp. sektion, innan befattningen anslagits till ansökning

ledig, eller ock i likhet med det större konsistoriet efter nämnda

tidpunkt vare sig i sammanhang med upprättandet af förslag eller

annorledes. Om kallelseförslag måste, för att det skall kunna

vinna framgång, minst två tredjedelar af kollegiets ledamöterförena

sig. — Då ansökaingsvägen anlitas, utser lärarekollegiet

sakkunnige. Reglerna härom äro härutinnan afvikande från bestämmelserna

för universiteten, att medan enligt de senare de sakkunnige

skola vara till antalet minst tre, stadgarna för institutet

satt antalet till minst två. Föreskrifterna om proftid och prof äro

i institutets stadgar öfverensstämmande med hvad universitetsstatuterna

i dessa afseenden innehålla. Efter tilländalupen proftid och

sedan de sakkunniges yttranden inkommit, företager lärarekollegiet

ärendet till behandling. Denna innefattar ej blott samma pröfning,

som vid universiteten åligger vederbörande fakultet resp. sektion,

utan äfven förslagssättning enligt samma regler, som äro gällande

för det större konsistoriet.

Från lärarekollegiet gå befordringsärendena så väl vid kallelse

som vid tillsättning efter ansökan till kanslersämbetet.

Komiténs förslag till befordringsordning för institutet afviker

icke från förslaget till befordringsordning för universiteten i vidare

män, än att, då institutet icke har någon prokansler, det yttrande,

som i befordringsärenden vid universitetet ålagts denne, saknar motsvarighet

i de för institutet föreslagna befordringsreglerna. Då komitén

sålunda förordat samma befordringsordning för institutet som

för universiteten, har detta skett i den öfvertygelsen, att öfverensstämmelse

i detta ämne bör, så vidt möjligt, råda mellan universiteten

och institutet.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till stadgar för karolinska insitutet.

255

Yid jämförelse med gällande ordning kan förslaget för institutets

del måhända snarare sägas beteckna en större än en mindre omständlighet

vid pröfningen. Yid tillsättning genom kallelse har, i olikhet med

hvad nu eger rum, sakkunniginstitutionen funnit användning, och vid

tillsättning efter ansökan har åt en nyinrättad myndighet, befordringsnämnden,

uppdragits att upprätta förslag, ehuru fortfarande lärarekollegiet

skall afgifva yttrande, om ock af mindre omfattning.

Men detta oaktadt behöfver det, om förslaget genomföres, ändock

icke befaras, att tillsättningarna — särskildt afses härvid tillsättning

efter ansökan — skola kräfva längre tid, än nu är fallet.

De förändrade föreskrifterna i fråga om ej mindre ansöknings- och

proftider, än äfven tiden för utseende af sakkunnige och terminus

a quo för deras granskningsarbete torde mer än motväga det tidsuppehåll,

som af förfarandets större omständlighet må kunna förorsakas,

och en ej ringa tidsvinst kan snarare förväntas.

Med afseende å motiveringen för de föreslagna bestämmelserna

hänvisar komitén till hvad som anförts beträffande förslaget till be-,

fordringsordning för universiteten.

Yid särskilda §§:er i detta kap. a,nmärkes följande.

§ 30. Endast därutinnan företer denna § olikhet med nuvarande

§ 30, att i mom. 2 ordet ”docenter” uteslutits. Att om anställandet

af docent använda ordet ”tillsättas”, synes ej passande.

Det rätta är att säga, det docenterna ”förordnas”. I § 59 af förslaget

har stadgandet om docentförordnande upptagits, och har sistnämnda

§ erhållit alldeles samma lydelse som § 94 i universitetsstatutförslaget.

§ 33. I gällande stadgar för institutet förekommer ej någon

bestämmelse, motsvarande den i § 114 af universitetsstatuterna angående

frågor om ändring i läroämnens fördelning emellan olika

lärarebefattningar. Denna brist har bort afhjälpas, och har i sammanhang

därmed bort lämnas en föreskrift angående handläggning

af frågor om bestämmande af lärarebefattnings ämnesomfång eller

af förhållandet emellan olika till befattning hörande ämnen. I

kap. 7 af förevarande stadgeförslag har komitén upptagit en §

af samma innehåll som § 124 i universitetsstatutförslaget. Då

fråga af nämnda beskaffenhet bör vara afgjord, innan det skri
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Motiver till förslaget till stadgar för karolinska institutet.

des till vidtagande af åtgärder för tillsättande af lärarebefattning,

som däraf beröres, har i fösta inom. af denna § härom

erinrats, i likhet med hvad som skett i § 65 af universitetsstatutförslaget.

2alra inom. i denna §, hvilket motsvarar nuvarande § 83, har

erhållit samma affattning som 2 alra stycket af § 65 i universitetsstatutförslaget,

på grunder, hvarom motiveringen vid sistberörda §

lämnar upplysning.

§ 48. Denna § är till innehåll och affattning lika med § 81

i universitetsstatutförslaget, med undantag däraf att det här ej talas

om proftids infallande ”under examens-period”. Någon särskild

sådan period finnes ej vid institutet.

§ 58. Denna § innehåller samma stadganden som nuvarande

§ 45, dock att bestämmelsen om rätt för lärarekollegiet att föreslå

uppskof med tillsättande af laboratorstjänst synts kunna uteslutas.

§§ 59—61. Dessa §§, som innehålla reglerna angående anställande

af docenter, äro öfverensstämmande med de i universitetsstatutförslaget

förekommande bestämmelserna i detta ämne. För institutets

del motiveras de föreslagna reglerna därmed, att de gifva en

2''od säkerhet för, att docentförordnande icke meddelas åt annan än

den, som besitter erforderliga kvalifikationer, eller öfver hufvud i

andra fall, än då sådant är af institutets intresse påkalladt. I senare

afseendet må emellertid anmärkas, att den i motiverna till

hithörande bestämmelser i universitetsstatutförslaget ganska starkt

betonade synpunkten, att docentantalet bör begränsas, har mindre

betydelse för institutet. Förhållandena vid denna till hufvudstaden

förlagda enbart medicinska statshögskola äro nämligen väsentligen

andra än förhållandena vid universiteten, och de olägenheter af

en hög docentnumerär, som annorstädes visat sig, torde knappast

vara att befara.

§ 63. Ansökningstiden till de här afsedda tjänster, hvilken

i nuvarande § 49 är 60 dagar, har till vinnande af likhet med

hvad beträffande lärarebefattningarna föreslagits, blifvit nedsatt till

30 dagar.

I mom. 2 har juridisk examen uppstälts såsom villkor för kompetens

till sekreterare- och kamrerarebefattningen, i hvilket afseende

s. 257 Kontrollera mot PDF

Motiver till förelaget till stadgar för karolinska institutet.

257

hänvisas till den vid § 101 i universitetsstatutförslaget lämnade

utredningen.

§§ 68 och 69 innehålla, i något ändrad affattning och med

några smärre förändringar i sak, Indika ej torde kräfva någon närmare

motivering, detsamma som nuvarande §§ 54 och 55.

§ 70. I gällande stadgar för institutet förekommer ej någon

bestämmelse om skyldighet för docenter att åtaga sig vikariat. Genom

ett Kongl. Br till kanslern af den 30 November 1900 är det

emellertid numera ålagdt docenterna vid institutet att, så framt de

ej äro af laga förfall hindrade, åtaga vig vikariat, en hvar i sitt

läroämne.

I denna § af förslaget har samma föreskrift upptagits.

VII.

Undervisningen och examina.

§ 74. I nuvarande § 56 har ej vidtagits annan ändring, än

att emellan orden ”obstetrik, gynekologi” inskjuta ett ”och” i stället

för kommatecknet; och har detta skett för att beteckna, att

dessa ämnen enligt gällande ordning höra samman.

§ 72. Beträffandet innehållet i denna § behöfver blott hänvisas

till hvad under § 33 här ofvan blifvit anfördt äfvensom till

motiveringen för motsvarande § i universitetsstatutförslaget.

§ 75. Det ifrågasatta upphäfvande! af skillnaden emellan ordinarie

och extra ordinarie professorer har föranledt den förändring,

som nuvarande § 59 i denna § af förslaget undergått.

§§ SO och 81. I gällande stadgar saknas bestämmelser om

docents åligganden, liksom ej häller den med docenturen förenade

venia docendi är omnämnd. Vid eu revision af stadgarna bör hvad

härutinnan brister afhjälpas. I förevarande § 80 har berörda venia

docendi omtalats; i § 81 ha docenternas skyldigheter i fråga om

undervisningen angifvits. Hvad angår dessa senare, så har liksom

i universitetsstatutförslaget skilts emellan den allmänna skyldighet,

som åligger hvarje docent, och den särskilda ytterligare skyldighet,

som åligger stipendierad docent. Den förra omförmäles i inom. 1

33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Motiver till förslaget till stadgar för karolinska institutet.

af § 81 och är bestämd på samma sätt, som i § 130 af universitetsstatutförslaget

skett. Däremot har stadgandet rörande stipendierad

docent fått eu något afvikande affattning. I nämnda § 130

har det ålagts stipendierad docent antingen att gifva eu föreläsningskurs

å angifvet antal timmar, olika under de båda läseterminerna,

eller att, efter vederbörandes bestämmande, meddela annan

däremot svarande undervisning. Då vid institutet det endast undantagsvis

torde ifrågakomma, att eu undervisning i form af kateder-föreläsningar

kräfves af en docentstipendiat, bar här i § 81

det blott i allmänhet ålagts docentstipendiaten att meddela undervisning

efter vederbörandes bestämmande. Denna föreskrift gäller

emellertid, såsom ock framhållits, allenast för det fall, att icke angående

det docentstipendium, med hvars innebaf undervisningsskyldigheten

är förenad, annorlunda blifvit stadgadt. Förbehållet syftar

på de bestämmelser, som äro gifna genom Kongl. Br. den 18 April

1890. Hvad denna författning föreskrifver, bär komitén tänkt sig

böra, så vidt angår de redan vid institutet varande tvänne docentstipendierna,

allt fortfarande lända till efterrättelse. Ifrågavarande

stadgande i § 81 bär afsetts skola ega tillämplighet endast beträffande

de nya stipendier, som kunna vid institutet komma att inrättas.

Angående docentstipendieinrättningen vid institutet må för

(ifrigt bär hänvisas till det af komitén afgifna särskilda betänkandet

i detta ämne.

§ 82. lista mom. af denna § är lika lydande med nuvarande

§ 64.

2:dra mom. innehåller ett nytt stadgande.

§ 83. Denna § är affattad i nära öfverensstämmelse med §

137 i universitetsstatutförslaget. Vid jämförelse med § 65 i gällande

stadgar för institutet framträder följande såsom anmärkningsvärdt.

Då det i mom. 1 ålagts ”hvarje lärare, som vid institutet meddelar

undervisning”, att föra och aflämna dagbok öfver sin undervisning,

torde häri ej ligga någon olikhet i sak med den nuvarande

föreskriften, som angår ”hvarje lärare”. Den föreslagna formuleringen

är så till vida bättre, som den antyder, att stadgandet om dagböcker

icke afser eu af lärare vid institutet meddelad rent privat

undervisning.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Motiver till förslaget till stadgar för karolinska institutet. 259

T moln. 2 har aflämnandet af förteckning öfver åhörare föreskrifvits

skola ega rum å tider, som lärarekollegiet bestämmer. Då

undervisningen vid institutet icke genomgående är begränsad till vissa

läseterminer, torde en sådan föreskrift vara lämpligare än den nuvarande,

enligt hvilken förteckning skall aflämnas, då undervisningen

för terminen upphör.

Beträffande det i mom. 3 förekommande nya stadgandet hänvisas

till den motivering, som lämnats vid det i universitetsstatutförslaget

gifna stadgandet af enahanda innehåll.

§ 87. Hvad i denna § föreslagits afser ej någon mera vidtgäende

förändring, än som är eu nödvändig följd af upphäfvandet

af skillnaden emellan de båda professorskategorierna.

vin.

Disputationer.

De §§, som detta kap. af förslaget upptager, motsvara §§70

— 78 i gällande stadgar. Eu del redaktionella ändringar ha vidtagits,

däraf särskild! framhålles, att uttrycket ”disputation” i betydelsen

af den ventilerade afhandlingen ersatts med uttrycket ”disputationsafhandling”,

hvilket senare ej har samma dubbla innebörd

som det förra. Dessutom anmärkes följande.

§ 91. För universiteten gäller numera, att disputationsafhandling

skall, där ej för särskild! fall annorlunda medgifves, offentligen

anslås senast fjorton dagar före disputationsakten, och

denna bestämmelse har i förslaget, § 154, bibehållits. Yid institutet

däremot är allt fortfarande den äldre föreskriften om afh

andlingens anslående senast åtta dagar före den offentliga granskningen

gällande. Samma skäl, som vid universiteten föranledt anslagstidens

utsträckande från åtta till fjorton dagar, hafva emellertid

giltighet äfven för institutets del, och i förevararande § af förslaget

har därför nu antydda förändring vidtagits.

§ 94. Här har uttryckligen uttalats, att lärare vid institutet

är skyldig åtaga sig uppdraget att vid disputationsakt fungera såsom

opponent. I gällande § 7 6 är denna skyldighet allenast antydd.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Motiver till förslaget till stadgar för karolinska institutet.

X.

Biblioteket och öfriga vid institutet för undervisningen

gjorda samlingar och inrättningar.

§ 101. Mom. 2 har erhållit ett annat innehåll än nu gällande

mom. 2 af § 83, beroende detta på det ifrågasatta upphäfvandet

af skillnaden emellan de båda professorskategorierna, men

någon mera vidtgående förändring, än som däraf är en nödvändig

följd, är ej afsedd.

XI.

Om besvär.

§§ 103 och 104. Besvärsförfarandet har i dessa §§ reglerats

i öfverensstämmelse med §§ 190 och 191 af universitetsstatutförslaget.

Beträffende § 105 torde böra anmärkas, att då hesvärsrätt icke

medgifvits i mål, som afse lärarebefattningars tillsättande, därmed

åsyftas samtliga de åtgöranden i och för tillsättande af ledig lärarebefattning,

som ankomma på lärarekollegiet, såsom förslag till sakkunnige,

val af ledamöter i befordringsnämnd m. fl. Dessa åtgärder

kunna icke anses vara af den innebörd, att besvär däröfver må

kunna anföras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag

angående

docentstipendier och vikariatsarvoden vid

karolinska institutet.

i.

Om docentstipendier.

T fråga om docentstipendier liar karolinska institutet varit af

statsmakterna mindre gynnadt än universiteten. Ända till år 1889

funnos ej vid institutet några sådana stipendier. Nämnda år äskade

Kongl. Maj:t af riksdagen anslag till tre stipendier, ett å 1500

kronor och två å 1000 kronor hvartdera. I motiveringen anfördes,

att den ordinarie undervisningen behöfde komplettering genom

undervisning, meddelad af docenter. Såsom uppgifter för denna senare

framhöllos undervisning i mera speciella delar af läroämnen,

kurser i koncentrerad form, motsvarande behofvet för praktiken och

examina, och vidare, på grund af vetenskapernas redan långt drifna

och ständigt fortgående specialisering, undervisning i särskilda vetenskapsgrenar,

Indika icke vore vid institutet representerade genom

aflönade lärare; exempelvis nämndes i sistberörda afseende öronsjukdomar,

laryngologi, näsans och svalgets sjukdomar, operationsöfningar

på lik, medicinsk gymnastik, massage, ortopedi, bakteriologi

och farmakodynamik.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262 Betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarvoden.

Statsutskottet hemstälde, att denna framställning endast på det

sätt måtte af riksdagen bifallas, att riksdagen beviljade på ordinarie

stat 2000 kronor till två rörliga docentstipendier, hvartdera å

1000 kronor. Utskottet anförde till stöd för denna sin hemställan,

att eu i hufvudstaden bosatt ung läkare, som besutte någon större

skicklighet, i regeln hade tillfälle att förvärfva sig en inbringande

enskild praktik, och möjligheten härför ökades, om lian finge anställning

såsom docent vid institutet. Utsikten att erhålla ett docentstipendium

vore af jämförelsevis underordnad betydelse. Emellertid

funnes fall, då förefintligheten af docentstipendier skulle bidraga

till att vid institutet fasta unga vetenskapsidkare, hvilka

eljest skulle gå för institutet förlorade. Eu eller annan teoretisk

specialitet gåfves nämligen af beskaffenhet att för den, som däråt

egnat sig, icke medgifva synnerligt tillfälle till enskild praktik.

Och för dylika grenar af den mediciniska vetenskapen vore docentstipendier

behöfiiga. Endast med varsamhet och efter vederbörlig

utredning borde dock sådana stipendier inrättas.

I enlighet med statsutskottets hemställan beviljade riksdagen

anslag till två rörliga docentstipendier, hvartdera å 1000 kronor.

Dessa stipendier äro fortfarande de enda, som finnas vid institutet.

Med afseende å nämnda båda stipendier äro bestämmelser gifna

genom Kongl. Br. den 18 April 1890. De innehålla, så vidt nu

är af intresse, följande.

Stipendierna tillsättas — utan ansökan — af kanslern, efter

förslag af institutets lärarekollegium. Vid tillsättandet af stipendierna,

hvilka icke äro fästa vid vissa ämnen, bör i första rummet

tagas hänsyn till, att genom dem undervisning beredes i sådana ämnen

eller grenar af ämnen, för hvilka ej förut vid institutet någon

aflönad lärare finnes, men i hvilka särskild undervisning anses

nödig. Det åligger docentstipendiat att minst två gånger årligen

på tider, som lärarekollegiet bestämmer, och enligt af kollegiet godkänd

plan gifva undervisningskurser i sitt ämne. Stipendierna tillsättas

för en tid af ett, två eller tre år med rätt för lärarekollegiet

att, om stipendiaten genom sitt arbete i undervisningens och vetenskapens

tjänst gjort sig däraf förtjent, föreslå honom till ytterligare

s. 263 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarvoden. 263

åtnjutande af stipendiet under eu tid af ett, två eller tre år, intill

dess han innehaft detsamma i sex år.

Dessa stipendier ha i regeln utdelats för ett år i sänder, dock

att vid Here tillfällen stipendium å nyo tilldelats docent, som förut

innehaft detsamma.

Då ifrågavarande stipendier väl tillgodose de syften, hvarför

de äro ämnade, finner komitén ingen anledning att med afseende

å dem föreslå någon ändring.

Af de ofvan anförda bestämmelserna framgår emellertid, att

de redan åt institutet anslagna tvänne stipendierna äro afsedda att

fylla särskilda undervisningsbehof. Däremot är vid institutet ej

sörjdt för eu annan viktig uppgift, som tillkommer docentstipendieiurättuingeu,

den nämligen att bereda dels säkerhet för tillgång på

vikarier och dels större möjlighet, än som nu finnes, att vid institutet

fästa yngre förmågor, särskildt i de mera teoretiska ämnena.

Upprepade gånger har det vid institutet, särskildt hvad de

teoretiska läroämnena angår, visat sig svårt att till vikarier erhålla

personer med önsklig vetenskaplig utbildning. De med lärarebefattningarna

förenade löneförmånerna äro ej stora i jämförelse med

de inkomster, som en praktiserande läkare kan förskaffa sig, och

tillfälle till enskild praktik för den, som agnat sig åt något af de

rent teoretiska ämnena, gifves knappast. Lärarebefattningarna i

dessa ämnen äro därför i och för sig ej synnerligen eftersträfvade.

Kommer härtill, att befordringsutsikterna äro dåliga, och att en docent

i (åt teoretiskt ämne ej i denna sin egenskap kan komma i

åtnjutande af något understöd, är det ej att förundra sig öfver, om

eu duglig ung man hellre egnar sig åt den praktiska läkareverksamheten

än eftersträfva!’ docentur i sådant ämne, om ock håg och

anlag dit hänvisa honom.

Erfarenheten har ock bekräftat, att en docentur i ett teoretiskt

ämne är föga lockande. Det har vid inträffad ledighet förekommit,

att undervisningsskyldigheten (t. ex. i kemi, histologi, rättsoch

statsmedicin) måst uppehållas af medicine kandidater, detta t.

o. in. under lång tid. Docent i ämnet bär nämligen ej funnits och

ej heller har det varit möjligt att erhålla någon medicine licentiat,

som varit lämplig och villig att uppehålla befattningen.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264 Betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarvoden.

Liknande fall hafva äfven förekommit beträffande laboratorstjänsterna

i patologisk anatomi och fysiologi.

Af det sagda torde framgå, att institutet är till minskande af

svårigheterna att erhålla docenter i behof af några docentstipendier.

Dessa stipendier torde, så framt utsikt skall finnas att med dem

vinna det åsyftade ändamålet, böra utgå med samma belopp, som

de åt universiteten anslagna fasta stipendierna.

I fråga om antalet nya stipendier anser sig komitén ej böra

göra något bestämdt uttalande. På institutets lärarekollegium bör

ankomma att lämna den utredning, som för afgörandet härutinnan

är erforderlig.

Beträffande tiden, för hvilken de nya stipendierna böra tillsättas,

äfvensom grunderna för tillsättandet synas de skäl, som af

komitén anförts till stöd för hvad i dessa delar angående universiteten

föreslagits, ega giltighet äfven med afseende å institutet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt föreslår komitén:

att institutet erhåller anslag till nya docentstipendier

å 1500 kronor;

samt att med afseende å tiden för dessa stipendiers

tillsättande och reglerna för tillsättandet

samma stadgande]) fastställas, som härutinnan för

universitetens del förordats.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarvoden. 265

II.

Om vikariatsarvoden.

1 likhet med hvad fallet varit vid universiteten, ha jämväl

vid karolinska institutet vikariatsarvodesförhållandena för ei läna''e

sedan vant föremål för statsmakternas uppmärksamhet, närmast med

anledning af eu af docenter vid institutet till Kongl. Maj:t ingifven

underdånig petition om förbättring i dessa förhållanden.

Angående vikaries rätt till tjänstgöringspenningar giilla vid

institutet, enligt Kongl. Br. den BO November 1876 och den 20 Maj

1887, samma bestämmelser som vid universiteten. Lärare, i hvilkens

aflöning tjänstgöringspenningar ingå, skall, då han åtnjuter ledighet,

vare sig från tjänsten i dess helhet eller från föreläsningars hållande,

till den vikarie, som förordnas att bestrida hans tjänstgöringsskyldighet,

afstå tjänstgöringspenningar för den tid förordnandet

varar. Tjänstgöringspenningar uppbäras jämväl af vikarie, som förvaltar

ledig tjänst, då sådana äro för densamma anslagna. Till

vikarie, som förordnas att bestrida endast den examinationsskyldighet,

hvilken aligger ordinarie lärare, afträdes af tjänstgöringspenningarna

den andel, som af kanslern efter vederbörandes förslag

bestämmes.

Vid bedömande af institutets vikariatsarvodesförhållanden har

man dessutom att taga hänsyn till docentstipendierna. Då dessa

emellertid, efter hvad förut är utredt, äro endast två till antalet

och enligt gällande stadganden skola företrädesvis användas till beredande

af undervisning i sådana ämnen eller grenar af ämnen,

i hvilka ej någon allönad lärare finnes, men i hvilka särskild undervisning

anses nödig, är uppenbart, att de endast i ringa grad

kunna inverka på vikariatsarvodena.

34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266 Betänkande och förslag angående docent stipendier och vikariatsarvoden.

I sin ofvanberörda den 15 Januari 1897 dagtecknade underdåniga

petition framhöllo docenterna, att docentinstitutionen vore

ett oumbärligt led i institutets organisation. Då docent vid institutet

i allmänhet ej åtnjöte någon löneförmån för den tid, han ej

vore i direkt tjänstgöring men likvisst hölle sig beredd att emottaga

de uppdrag, som lärarekollegiet kunde honom anförtro, vore det så

mycket mer behjärtansvärdt, att han under den tid, han vikarierade,

erhölle skiilig ersättning för sitt arbete. För att ådagalägga,

att detta i allmänhet ej vore förhållandet, åberopades en tabell, utvisande

vikariatsarvodena för de docenter, som under perioden 1891

—1895 innehaft professorsförordnande, af hvilken tabell skulle

framgå, att ersättningen vore ringa och ej kunde anses stå i rimligt

förhållande till det arbete och ansvar, som vore förenade med

ett dylikt förordnande. Petitionärerna framhöllo vidare, att till följd

däraf, att professors tjänstgöringspenningar utginge med en tolftedel

för hvarje kalendermånad, oaktadt han icke hade undervisningsskyldighet

hela året, vikarie för professor i de fall, i hvilka hans förordnande

afsåge den tid af året då undervisningen påginge, och

allenast denna, finge uppbära blott en del af tjänstgöringspenningarna.

Då, enligt docenternas uppgift, undervisningen varade, i de

teoretiska ämnena åtta månader af året, samt i de praktiska, medicin,

kirurgi, obstetrik och gynekologi, pediatrik, nervsjukdomar, oftalmiatrik,

psykiatri, syfilidologi samt hygien sex månader, uppbure,

under nyssnämnda förutsättning, vikarie för professor i ett teoretiskt

ämne blott två tredjedelar och vikarie för professor i något

af ofvannämnda praktiska ämnen allenast hälften af tjänstgöringspenningarna.

Utan att vilja påyrka någon förändring i grunderna

för tjänstgöringspenningarnas utbetalande till de ordinarie lärarne

afsåge petitionärerna med det sagda blott att framhålla önskvärdheten

af, att arvodet, för år räknadt, utanordnades åt vikarien med

eu åttondedel för hvarje tjänstgöringsmånad, då vikariatet afsåg professur

i ett teoretiskt ämne, och med en sjettedel, då vikariatet

gälde professur i något af nämnda praktiska ämnen. — Beträffande

vikariatsarvodenas storlek ansågo petitionärerna, att det borde utgöra

vid vikariat, hvarmed examinationsskyldighet vore förenad, 8000

kronor och vid annat vikariat 2500 kronor, allt för år räknadt,

s. 267 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarvoden. 267

dock att, enär aflöningen för laboratorsbefattningen i bakteriologi

vore endast 2000 kronor, vikarie, som uppehölle denna befattning,

borde åtnöja sig med detta belopp. För åstadkommande af dessa

arvodesbelopp vore, enligt hvad petitionärerna anförde och sökte

visa, nya anslag ej erforderliga, så framt besparade lönemedel, hvilka

nu indroges till statsverket, reserverades till en fond, ur hvilken

tillskott till vikariatsarvodena finge tagas. Petitionärernas framställning

utmynnade i följande hemställan:

att arvode till docent, hvilken upprätthåller ordinarie eller extra

ordinarie professorsämbete, med hvilket examinationsskyldighet är

förenad, skall utgå för läsår med 3000 kr.;

att arvode till docent, hvilken upprätthåller laboratorsbefattningen

i bakteriologi, skall utgå för läsår med 2000 kr.;

att arvode till docent, som upprätthåller annan ordinarie lärarebefattning

än i föregående två moment är nämnd, skall utgöra för

läsår 2500 kr.;

att vikariatsarvode skall utbetalas med en åttondedel af årliga

beloppet för hvarje tjänstgöringsmånad, då vikariatet omfattar

ett teoretiskt ämne och med en sjettedel af årliga beloppet för

hvarje tjänstgöringsmånad, då vikariatet omfattar ett af följande

praktiska ämnen: medicin, kirurgi, obstetrik och gynekologi, pediatrik,

nervsjukdomar, oftalmiatrik, psykiatri, syfilidologi samt hygien;
samt

att vikariatsarvode skall utgå af de till Karol. Institutet

anslagna tillgängliga lönemedlen, om det ämbete som upprätthålles

är ledigt, samt i andra fall utgöras af dels den del af tjänstgöringspenningarna

som ämbetets innehafvare är skyldig att afstå, dels ock

erforderligt fyllnadsbelopp från en af besparade lönemedel på ofvan

antydt sätt bildad fond.

Öfver ifrågavarande underdåniga framställning infordrades yttranden

från, bland andra myndigheter, lärarekollegiet vid institutet,

statskontoret och kanslersämbetet. Ur nämnda myndigheters utlåtanden

skall här blott framhållas, hurusom dels lärarekollegiet och

statskontoret erinrat, att det mången gång visat sig .nödvändigt att

bereda vikariatsersättning med högre belopp än de af docenterna

föreslagna för att förmå lämplig person att åtaga sig vikariat -

s. 268 Kontrollera mot PDF

268 Betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarvoden.

understundom hade vid vakansvikariat vikarien kommit i åtnjutande

af hela aflöningen eller större delen däraf — och dels kanslersämbetet

ansett, att då vid institutet saknades en af besparade lönemedel

bildad reservfond, det framdeles såsom förut komme att blifva

nödvändigt att bos Kong! Maj:t, när omständigheterna det kräfde,

göra framställning om sättet för de erforderliga vikariatsarvodenas

utgörande och om beredande af de härför nödiga medlen.

Yid 1899 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t riksdagen att till

förbättrande af arvodena åt vikarierande lärare vid institutet bevilja

ett årligt anslag af 2000 kronor att användas enligt de bestämmelser,

som af Kongl. Maj:t meddelades; och blef denna proposition

af riksdagen bifallen.

Genom Kongl. Br. den 30 November 1900 äro följande bestämmelser

för användande af nyssnämnda anslag meddelade:

”Arvode åt vikarie, som vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

under ledighet, som på grund af sjukdom eller offentligt uppdrag

beviljats tjänsteinnehafvare, uppehåller professorsämbete, hvilket

aflöna» med statsmedel, eller tjänsten för fast anställd laborator,

beräknas och utanordnas enligt följande grunder:

Arvodet utgöres, förutom af de på vikarietiden belöpande tjänstgöringspenningar,

jämväl af så stor bråkdel af docentstipendium,

därest vikarien innehar sådant, som, efter kalenderår räknad t, belöper

på tiden för vikariatet, samt dessutom af medel från anslaget

till förbättrande af arvodena åt vikarierande lärare vid institutet

och utgår, i den mån dessa medel lämna tillgång därtill, med

3000 kronor för helt år åt vikarie för ordinarie professor samt

2500 kronor för helt år åt vikarie för extra ordinarie professor

eller laborator.

För kortare tid än ett år utgår arvodet med så stor bråkdel

af årsbeloppct, som svarar mot förhållandet mellan den tid, hvarunder

vikarien meddelat undervisning, och den tid, hvarunder skyldighet

att undervisa är i medeltal årligen förbunden med tjänsten.

Medel från ifrågavarande anslag utbetalas först vid årets slut.

Därest anslaget då visar sig otillräckligt för fyllande af vikariatsarvodena

till det en hvar vikarie tillkommande belopp, fördelas anslaget

mellan dem, som under året haft vikariat, på sådant sätt,

s. 269 Kontrollera mot PDF

Betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarvoden. 269

att arvodet utgår till hvar och en med lika stor bråkdel af nämnda

belopp.”

Genom den förändring i vikariatsarvodesförhållandena, som

inträdt efter beviljandet af anslaget å 2000 kronor och utfärdandet

af ofvanintagna bestämmelser rörande dess användande, torde vikariatsarvodesfrågan

vid institutet vara väsentligen föst.

Man har att vid institutet med afseende å ersättningen gorå

skillnad emellan vakansvikariat och andra vikariat. Ersättning åt

vikarie, som uppehåller ledig befattning, utgår icke af förenämnda

anslag. Däraf bestridas endast arvoden åt vikarier, som uppehålla

med statsmedel aflönadt professorsämbete eller tjänsten för fast anställd

laborator under ledighet, som på grund af sjukdom eller offentligt

uppdrag beviljats ordinarie innehafvaren.

I hvarje särskildt fall, då lärarebefattning blifvit ledig, har

lärarekollegiet hittills hos Kong!. Maj:t gjort framställning om beredande

af ersättning åt vikarien med större eller mindre del af

den besparade aflöningen. Då aflöningen för ledig lärarebefattning

vid institutet med undantag af tjänstgöringspenningarna återfaller

till statsverket, finner komitén sig icke böra föreslå någon förändring

i hvad sålunda för närvarande egen rum.

Hvad angår de vikariat, hvilka afses i de genom nådiga brefvet

af den BO November 1900 meddelade bestämmelser, har komitén

i fråga om samma bestämmelser blott följande att anmärka.

Arvodet är bestämdt till olika belopp för å ena sidan vikarier,

som uppehålla ordinarie professur, och å andra sidan vikarier, som

uppehålla e. o. professur eller laboratorsbefattning, nämligen, efter

år räknadt, till 8000 kronor åt de förre och 2500 kronor åt de

senare. Därest, såsom komiténs förslag till stadgar för institutet

förutsätter, skillnaden emellan ordinarie och e. o. professurer upphäfves,

blir häraf en följd, att samtliga professorsvikarier böra i

arvode undfå 3000 kronor för år räknadt. Någon förändring af

det stadgade arvodet åt vikarie för laborator är däremot icke påkallad.

De stadgade grunderna för arvodenas utgörande af tjänstgöringspenningar,

docentstipendium och tillskott af statsanslag äfvensom

för deras beräkning med afseende å tiden för vikariatet synas

s. 270 Kontrollera mot PDF

270 Betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarvoden.

komitén icke kräfva någon förändring. Särskildt må härvid framhållas,

att den olikhet, som i sist berörda afseende består emellan

universiteten och karolinska institutet, är fullt befogad. Vid institutet

är lärarnes undervisningsskyldighet olika reglerad vid olika

professurer. Ej sällan äro ock vikarierna praktiserande läkare,

hvilka under tiden för vikariatet måste tillbakasätta sin praktik;

billigheten synes med hänsyn härtill kräfva, att ersättningen för

korta vikariat är högre pr månad än vid universiteten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskildt yttrande

af

Universitetsbibliotekarien Annerstedt.

Då jag ej kunnat ansluta mig till komiténs förslag rörande

förfarandet vid läraretjänsters tillsättning efter föregången ansökan,

får jag härmed anföra skälen, hvarför jag måst i detta afseende

uttala eu afvikande mening, och framlägga ett formuleradt förslag

till nya paragrafer, grundadt på min uppfattning af frågan.

Jag önskar först från principiell synpunkt uttala, att det synes

mig synnerligen lyckligt, om man vid en lagstiftning kan så

förfara, att det nya man inför står i ett organiskt samband med

det förut bestående. Utan starka skäl bör man ej släppa ur sikte

den historiska utvecklingen eller skatta för lågt de kraf, som på

lagstiftaren ställas af förefintliga förhållanden och de former, i

hvilka dessa under tidens fortgång kläda sig. Där man understundom

nödgas att för alldeles nya förhållanden, hvilka af samhällets

utveckling framkallats, rent af skapa formerna, där äger

man helt naturligt friare händer, och förfarandet måste i mycket

antaga karaktären af ett experiment, alldenstund man har att röra

sig med okända faktorer. Men det måste, såsom redan sagdt, anses

som en stor fördel, om så ej är fallet, utan lagstiftaren har

att behandla ett föremål, som äger bakom sig en äldre utveckling,

om hvilken man har en rik erfarenhet och för hvars lif formerna

småningom genom egen inre växt utbildats. Och detta synes mig

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Särskildt yttrande af Universitetsbibliotekarien Annerstedt.

just vara förhållandet med våra universitet, hvilka sedan århundraden

bestått och härunder fått organiskt utveckla sig på historisk

grund. Därför måste jag, där ett ifrågasatt nytt steg i lagstiftningen

för våra högskolor synes mig innebära ett språng i utvecklingen,

först af allt alvarligen pröfva, om detta steg verkligen är

af hehofvet påkalladt och därefter, huruvida icke de förbättringar

i det bestående, som synas nödiga, kunna likafullt vinnas på den

lugna grundvalen af en fortsatt utveckling ur det som redan förefinnes.

Universiteten hafva, såsom välbekant är, altifrån sin uppkomst

tagit eu verksam och själfständig del i befordringsfrågornas handläggning.

Utan tvifvel har detta i äldre tid berott ej minst därpå,

att den högre nämnande myndigheten, då den sökte .vägledning

för sitt omdöme, var närmast hänvisad just till universitetet själft

såsom den enda auktoritet, hvilken kunde härutinnan lemna någon

på sakkunskap grundad upplysning. I detta afseende har förhållandet

naturligen efter hand förändrats, isynnerhet sedan i våra

dagar en särskild sakkunnig-institution inrättats och utvecklats.

Men rättigheten för universitetet att deltaga i befordringsärendenas

behandling hvilade ock enligt min tanke på en annan grund. Den

var nämligen ett naturligt uttryck för universitetens sj bestyrelse,

detta egendomliga drag i deras historia, hvars tillvaro är lätt förklarlig

för den, som gått denna historia närmare på lifvet. Den

inre frihet, som var denna själfstyrelses naturliga konsekvens, har

till all lycka fått, äfven under starka yttre samhällsväxlingar i (ifrigt,

kvarstå i sina hufvuddrag, samtidigt med att den administrativa

centralisationen starkare tryckt sin prägel på samhället och

ofta med hård hand på andra områden bortsopat spåren af äldre

sj bestyrelse. Bristande kännedom om denna historiska utveckling

förklarar, att man ej sällan får höra det ogrundade omdömet fällas

om universiteten att de lefva i alldeles föråldrade former, ja rent

af beskyllas härbergera utdömda medeltidskvarlefvor. I våra dagar,

då själfstyrelsens betydelse altmera erkännes, är ett sådant tal

mindre än någonsin på sin plats; och det är lärorikt att härvid

jämföra hurusom i en af de mest centraliserade stater i verlden,

Frankrike, universiteten hafva i vår tid kämpat sig fram till den

s. 273 Kontrollera mot PDF

Särskild yttrande af Universitetsbibliotekarien Annerstedt.

273

själfständiga ställning, som våra från begynnelsen bibehållit. I

själfva verket är det enligt min uppfattning en verklig lycka att

det hos oss så varit och af största vikt för våra universitets lyckosamma

utveckling, att så förblifver, äfven om naturligen denna

själfstyrelse efter tidens växlande fordringar kläder sig i nya former.

Under sådana förhållanden kan jag ej ansluta mig till ett

förslag, som synes mig komma att från universitetet i det närmaste

skilja dess direkta deltagande uti och dess själfständiga behandling

af eu viss art af befordringsfrågor, och dessa de talrikaste, utan

att jag först blifvit öfvertygad såväl därom, att universitetets själfständiga

ingripande är ej blott obehöHigt, utan rent af olämpligt,

som äfven att det nya man sätter i stället är ägnadt att bättre

leda till det mål, som man afser att vinna.

I förra afseendet har jag visserligen anslutit mig till den del

af komiténs förslag, som afser att utesluta det större konsistoriet

från dylika frågors behandling, men jag har ej kunnat gå med

på tanken att från universiteten nästan aldeles afskilja deras hittilsvarande

rätt att själfständigt behandla dessa ärenden, för att i

stället lägga dem i händerna på en för högskolorna gemensam representation.

Jag har nämligen hvarken kunnat finna, att universitetens

af hvarandra oberoende behandling af egna befordringsfrågor

i våra dagar fört till synnerliga olägenheter eller gifvit anledning

till berättigade klagomål, ej häller lyckats öfvertyga mig,

att ej respektive fakulteter med fördel kunna öfvertaga den kombinerade

funktion, som hittils varit mellan dem och det större

konsistoriet fördelad och sålunda med bibehållande af sin hittilsvarande

andel af behandlingen äfven utöfva rätten att upprätta

förslag. Och därest man medgifver, att fakulteterna äro vuxna

uppgiften att taga del i kallelsen till ett lärareämbete, synes man

mig ej häller kunna bestrida, att de äfven kunna öfvertaga uppdraget

att pröfva och jämföra kompetensen till dylikt ämbete, när

det skall efter ansökning tillsättas. Då jag nu för egen del hvser

den öfvertygelsen, att fakulteterna kunna utan olägenhet och med

fördel användas för befordringsfrågornas behandling i deras hela

omfattning, blifver det, med min uppfattning af betydelsen af universitetens

själfstyrelse, eu naturlig konsekvens, att jag icke kan

35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Särskildt yttrande af Universitetsbibliotekarien Annerstedt.

gifva min röst för ett förslag, som går i annan riktning, aldra

minst om jag, det må nu vara med orätt, befarar, att detta skall

medföra större olägenheter än fördelar. Och detta är verkligen i

min tanke fallet med den nu föreslagna gemensamma befordrings1

läm n den.

Visserligen förbiser jag ingalunda, att enligt komiténs förslag

det universitet som befordringsfrågan gäller är så starkt representeradt

i nämden, att det i händelse af enighet ej ens kan öfverröstas,

men anordningen i sig själf har ej för mig något tilltalande.

Den synes mig icke af behofvet påkallad men väl med

olägenheter förenad. I förra afseende! får jag åberopa hvad jag

ofvan uttalat, att enligt min uppfattning respektive universitet själfva

böra genom sina fakulteter kunna anses vuxna att utöfva den

funktion, som af komitén öfverflyttats till en gemensam befordringsnämd.

Men jag vill ock tillägga, att jag icke baner det behöflig!

att det ena läroverket sättes att kontrollera det andras åtgöranden.

De oregelbundenheter som vid befordringsfrågors behandling möjligen

hittils kunnat eller framdeles kunna framträda genom en af

själfstyrelsens missbrukande framkallad ensidighet stå i min tanke

att afvärja utan att tillgripa den andra ytterligheten af denna

själfstyrelses inskränkning. Och åtgärden kan, efter hvad jag befarar,

i annat afseende komma större olägenhet å stad än det som

man afsett att därmed undanrödja. Jag kan nämligen icke dölja,

att jag för min personliga del fruktar, att denne närnds införande

på befordringsfrågornas redan i sig ömtåliga område kan komma

att medföra eu spänning mellan läroverken, som knappast lärer

lätta befordringsfrågornas behandling, men däremot kan på universiteternas

inbördes beröring och därmed på deras förmåga att fylla

sin uppgift utöfva ett mindre lyckligt inflytande.

Ingen kan starkare än jag erkänna vikten af, att läroverken

lefva i ett godt samförstånd samt i endrägt arbeta för sin stora

gemensamma uppgift, och att därför alt bör understödjas som kan

medverka till vinnande af detta mål. Men samförstånd är ett,

samlif i gemensamma former ett annat. Så själfständiga, stora,

och rikt utrustade läroverk kunna icke sammanpressas i gemensamma

verksamhetsformer, aldra minst då de äro af stora afstånd

s. 275 Kontrollera mot PDF

Särskildt yttrande af Universitetsbibliotekarien Annerstedt.

275

skilda. Redan ur denna synpunkt synes mig vågadt att göra försöket.

Och jag fruktar snarare, såsom ofvan antydts, att just det

som man ej minst åsyftat att vinna, en samverkan i endrägt mellan

högskolorna, sättes på spel och att åtgärden, i stället för att närma

dem till hvarandra, kan fora till en skadlig spänning.

Då det egentligen är af principiella skäl som jag i denna

punkt måst afvika från komiténs förslag anser jag mig sakna all

anledning att ingå i någon detaljgranskning af detsamma.

Rörande mitt eget förslag finner jag icke häller nödigt att

ingå i enskildheter. Dels förklara bestämmelserna sig själfva

dels lägger jag hufvudvigten på de grundsatser hvarå det hvilar.

Såsom redan är sagdt, har jag i likhet med komitén eliminerat

det större konsistoriet från serien af myndigheter som behandla

befordringsärendena, men har i stället föreslagit att koncentrera

universitetets deltagande i fakulteternas hand. Dessa synas mig

höra, ej mindre än förr, äga förmåga och befogenhet att uttala sig

i saken, och jag har ansett mig kunna med så mycket större

trygghet föreslå att på dem öfverlåtes universitetets hela andel i

befordringsfrågans behandling, som sakkunniginstitutionen bör genom

den föreslagna nya anordningen blifva väsentligen stärkt och

sålunda tyngden af dess utlåtande kunna göra sig än kraftigare

gällande.

Det spörsmål som härvid naturligen framträdde, huruvida icke

ärendet borde, efter behandling af fakultet, ytterligare underkastas

utredning, innan det till kanslern öfverlemnades, har jag efter allvarlig

pröfning ansett mig böra nekande besvara. Att för sådant

ändamål skapa en fäst instans som skulle träda i det forna konsistoriets

ställe synes mig icke vara af något tvingande behof påkalladt.

I de flesta fall skulle det eldigt min uppfattning blott

hafva till följd att onödigt förlänga frågans afgörande. Ty jag

vågar utgå från det antagandet, att de sakkunniges utlåtande, särskildt

sedan deras ställning omgärdats, skall i förening med behandling

i fakultet komma att i regeln erbjuda kanslern fullt tillräcklig

vägledning. Och sällan torde på andra områden den nämnande

myndigheten hafva till sitt förfogande en så grundlig utredning

af befordringsärendet som bär egt rum.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Särskildt yttrande af Universitetsbibliotekarien Annerstedt.

Möjligen kan bär den invändningen göras, att tillvaron af en

andra instans öfver fakulteten (i konsistoriet har ju en sådan hittig

förefunnits) bär sin betydelse som eu kontroll öfver denna, i

händelse den skulle egenmäktigt förfara. Handlingarna utvisa visserligen,

att denna kontroll knappast varit behöflig, men möjligen

kan någon ändock vilja säga, att kontrollens borttagande skulle

kunna medföra, att eu fakultet, liksom i känslan af att icke vara

annan akademisk kontroll underkastad, skulle kunna tillåta sig

Övergrepp, som hittils icke förekommit. Denna tänkta möjlighet

kan jag emellertid icke tillmäta sådan betydelse att den gifver mig

anledning att lagstifta för dylikt fall. Det är från de normala

förhållandena och ej från möjliga undantagsfall jag anser mig höra

vid lagstiftning utgå; och ej häller bör man väl af ängslan för

dylik möjlighet anordna eu ny, oftast onödig kontroll; en sådan

saknas ju icke häller ofvan fakulteten, ty den förefinnes i kanslersmyndigheten.

Snarare kunde vill den invändningen göras, att det någon

gång kunde inträffa, att kanslern, äfven efter fakultets behandling

af ärendet, kände behof af ytterligare vägledning på grund af synnerligen

starka meningsskiljaktigheter mellan sakkunnige och fakultet.

Att emellertid för dylikt fall, som väl endast mera sällan

bör kunna inträda, lagstifta om särskild åtgärd synes mig af samma

principiella skäl som ofvan anförts icke vara erforderligt, och detta

så mycket mera som det väl får antagas, att en kansler i dylikt

fall ej lärer sakna utvägar att förskaffa sig nödigt ljus i saken.

Och jag har därför icke upptagit den tanke jag eu gång hyste,

att för dylikt fall stadga om rätt för kanslern att ytterligare

underställa frågan förtroendemän, som universitetet inom eller utom

sig utsett (en slags tillfällig befordringsnämd). Äfven utan en dylik

anordning synes mig universitetets befordringsärenden vara

med så starka försiktighetsmått omgärdade, att de böra förväntas

i regeln erhålla en fullt tillfredsställande och betryggande lösning.

Tillämpningen af den befordringsprincip som jag förordar

skulle föra till följande ändringar i komiténs statutförslag.

§ 61 utgår.

§ 76 utgår.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Särskild! yttrande af Universitetsbibliotekarien Annerstedt.

277

1 § 80 näst sista raden utgå orden: ”äfvensom af befordringsnämnden.

”

§ 83 utgår.

§§ 84—88 ersättas af följande paragrafer.

§ 84.

Sakkunnige skola, såsnart ske kan, hvar för sig till fakulteten

eller sektionen afgifva skriftligt utlåtande om sökandes skicklighet

till ämbetet och, där de sökande äro flere, dessutom dem emellan

anställa jämförelse.

§ 85.

Sedan proftid, där sådan förekommit, gått till ända, lärareprofven

aflagts och de sakkunniges yttranden inkommit, företage

fakulteten eller sektionen, såsnart ske kan, befordringsärendet till

afgörande å dag, som vid föregående sammanträde blifvit bestämd.

Därvid skall hvarje ledamot för sig först särskilt bedöma aflagda

lärareprof och därefter, med fäst afseende å de sakkunniges yttranden,

sökandes vetenskapliga arbeten, lärareprofven och hvad i

öfrigt kan lemna upplysning om sökandes vetenskapliga förmåga

och lärareduglighet, yttra sig om hvarje sökandes skicklighet till

ämbetet samt, där flere sökande äro, dem emellan anställa jämförelse

och slutligen i följd af jämförelsen och med hänsyn tillika till

hvad i § 63 om tjänsteålder sägs, på förslag uppföra tre skicklige

befunne sökande, om så många äro, i den ordning, hvari de anses

förtjänta att till ämbetet nämnas.

§ 86.

Fakulteten eller sektionen skall härefter upprätta ett samfäldt

förslag på det sätt, att omröstning anställes om hvart och

ett af de tre förslagsrummen för sig med början på första rummet

och vidare nedåt. A hvart förslagsrum varde den sökande uppförd,

som därtill erhållit flere röster än hvarje annan sökande.

Vid lika röstetal vare ordförandens röst afgörande.

§ 87.

Handlingarna öfverlämnas härefter till rektor, hvarefter med

ärendet vidare förfares enligt hvad i § 74 är stadgadt.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Särskilda yttrande af Universitetsbibliotekarien Annerstedt,

§ 88.

Huru förfaras skall, då, efter hvad i § 190 sägs, besvär anföras

öfver fakultets eller sektions beslut i ärende angående upprättande

af förslag till lärarebefattning, därom stadgas i nämda §.

§ 98.

I moment 3 af denna § utgå orden: ”liksom ock stadgandet

i § 76 .... å nu ifrågavarande nämd” och ersättes med: ”sekreterare

i liäinden vare sekreteraren vid det universitet, där ämbetet

skall tillsättas, eller vid förfall för honom, den som hans tjänst

förrättar”.

I moment 4 utbytes: ”§ 86” mot ”§§ 85 och 86”.

§ 190.

I ärenden angående upprättande af förslag till lärarebefattning

skall, då förslagsfrågan blifvit af fakulteten eller sektionen afgjord,

detta genom anslag tillkännagifvas, ägande den missnöjde att inom

eu vecka efter anslagsdagen skriftligen för fakulteten eller sektionen

anmäla, att han ämnar besvära sig, och där detta iakttagits,

att före kl. 12 å trettionde dagen efter anslagsdagen, densamma

oräknad, eller om nämda fataliedag är helgdag, å näst följande

söckendag till fakulteten eller sektionen ingifva sina besvär, hvilka

ställas till konungen, om utnämningen är Kongl. Maj:t förbehållen,

och till kanslern, om utnämningen tillkommer honom. Öfver besvären

skall fakulteten eller sektionen, efter vederbörande medsökandes

hörande, afgifva förklaring, hvarefter med ärendet vidare

förfares efter hvad i § 74 är stadgadt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.