Sök i Ratio Lex

UTREDNINGAR OCH FÖRSLAG

255 sidor, varav 233 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 233 av 255 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1908:8, band 2, UTREDNINGAR OCH FÖRSLAG

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

UTREDNINGAR OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

UNIVERSITETEN I UPSALA OCH LUND

SAMT

KAROLINSKA MEDIKO-KIRURGISKA

INSTITUTET

AFGIFNA AP

TILLKALLADE SAKKUNNIGE INOM KUNGL, ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET,

STOCKHOLM

IVAR H.EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B,, 1907.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1. Förslag till statuter för universiteten

i Upsala och Lund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag
tiii
statuter

för universiteten i Upsala och Lund.

I.

Allmänna stadganden.

§ I
Universiteten

i Upsala och Lund stå under Kung! Maj:ts nådiga beskydd

och åtnjuta oförkränkt, efter hvad därom särskildt är förordnadt

den egendom och de inkomster, som blifvit dessa högskolor lagligen öfvergå

na och tillerkända, så ock de rättigheter, förmåner och friheter, som

åro dem genom lag eller förordning eljest tillagda, så vidt de ej strida

mot dessa statuters innehåll. J

§ 2.

Hvardera universitetet utgöres af samtliga dess ordinarie och extraordinarie

lärare samt i dess matrikel vederbörligen inskrifna studerande,

till universitetet raknas ock de tjänstemän och betjente, som äro för vården

a. dess vetenskapliga inrättningar eller vid olika grenar af dess förvaltning

vederbörligen anställda.

§ 3.

Universiteten stå under särskild styrelse och förvaltning. Öfverstvrelsen

fores af eu kansler. Styrelsen och förvaltningen på stället handlaivas,

under prokansler inseende, af rektor, universitetets plenarförsamling

et större akademiska konsistoriet, det mindre akademiska konsistoriet och

en drätselnämnd, pa sätt dessa statuter närmare bestämma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

II.

Kanslern.

§ 4.

Kanslersämbetet är gemensamt för de båda universiteten och karolinska

mediko-kirurgiska institutet. Kansler utnämnes af Kungl. Maj:t efter föregånget

val, som förrättas å tid, hvilken Kungl. Maj:t bestämmer.

§ 5-

Kansler bör utses bland män, som genom sin samhällsställning i förening

med nit för vetenskaplig odling kunna verksamt vårda och främja

universitetens väl och studiernas sanna förkofran.

§ 6-

I val af kansler deltaga prokanslererna och plenarfö r sand in ga rn a. vid

de båda universiteten samt lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet. Valmans utevaro hindrar ej valförrättningens företagande. Valförrättare,

som bar att till valet utfärda kallelse, är vid hvardera universitetet

prokansler!! eller, vid förfall för denne, rektor samt vid karolinska

institutet rektor eller den hans ämbete förvaltar. Valet sker med slutna

sedlar, upptagande namnet på den person, som anses till ämbetet lämpligast.

Afgifna röster uppräknas inför protokoll, som förses med underskrift

af valförrättaren och två andra valmän. Protokollen från universitetet

i Lund samt karolinska institutet insändas därefter ofördröjligen till

valförrättaren vid universitetet i Upsala, hvilken bar att sammanräkna

rösterna och, med öfverlämnande af protokollen, hos Kungl. Maj:t anmäla

valets utgång.

Anser Kungl. Maj:t icke, att den, som erhållit de flesta rösterna, eller,

där två eller flere erhållit högsta röstetal, någon af dessa bör till ämbetet

utnämnas, anställes nytt val i ofvan stadgad ordning.

§ 7.

Kanslern har öfverinseende öfver universitetens alla angelägenheter.

Han har att med uppmärksamhet följa den akademiska undervisningen;

vaka öfver att lärarne fullgöra sina skyldigheter och att de studerande

iakttaga flit, ordning och sedlighet; inhämta noggrann kännedom om vården

och förvaltningen af universitetens egendom och vetenskapliga inrättningar

samt på grund däraf vidtaga de åtgärder, som kunna lända till att

bevara, stadga och främja universitetens rätt, välstånd och ändamål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

§ 8.

I allt hvad som rörer universiteten eller kan främja deras väl, eger

kanslern, där han så nödigt anser, föra eller låta föra deras talan. Hvad

på Kungl. Maj:ts afgörande ankommer, underställes dess nådiga pröfning.

För erhållande af upplysning, utlåtande eller annat biträde för sina åtgärder

eger kanslern att vända sig till den ämbetsmyndighet, på hvilken

det kan ankomma att sådant meddela.

§ 9.

Kanslern eger utfärda instruktioner och reglementen till efterrättelse

vid förvaltningen af universitetens vetenskapliga inrättningar, drätsel och

egendom. I sådana frågor skall vederbörande konsistorium afgifva utlåtande.

§ io.

Där kanslern finner rektor, plen arföl’samlingen, det större eller mindre

konsistoriet eller drätselnämnden eller ledamot i dessa kollegier eller annan

lärare eller tjänsteman vid universitetet begå fel eller försummelse i ämbetet,

eger han därom erinra och anbefalla rättelse eller, där sakens beskaffenhet

så påkallar, låta i vederbörlig ordning åtala den felande.

§ Il
Kanslern

eger för sin expedition förordna en sekreterare och en amanuens.

§ 12.

Då kanslersämbetet är ledigt, eller kanslern för någon tid är förhindrad

att bestrida ämbetet, förordnar Kungl. Maj:t, huru med ämbetets

utöfning under tiden skall förhållas.

III.

Prokansler!!.

§ 13.

Prokansler för universitetet i hopsala är ärkebiskopen; prokansler för

universitetet i Lund är biskopen öfver Lunds stift.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

§ 14.

Prokansler!! bör göra sig underrättad om alla universitetets angelägenheter,

lärarnes verksamhet, undervisningens gång och de studerandes

sedliga förhållande samt med upplysningar, råd och påminnelser, där han

så aktar nödigt, främja universitetets väl och anseende.

§ 15.

Prokanslern eger, när han så för godt finner, öfvervara plenarförsamlingens

och konsistoriernas öfverläggningar samt i dem, men ej i besluten

taga del.

§ 16.

Prokanslern eger, då omständigheterna därtill föranleda, hos kanslern

göra de framställningar och föreslå de åtgärder, han anser för universitetet

gagnande.

§ 17.

När kanslersämbetet är ledigt, bestride prokanslern de åligganden,

som tillhöra detta ämbete, till dess Kungl. Maj:t därom meddelat förordnande.

§ 18.

Finnes ej prokansler, eller är han förhindrad att utöfva ämbetet, förfalle

under tiden all fråga om den handläggning af ärenden, som ankommer

på prokanslern.

IV.

Rektor.

§ 19.

Rektor väljes för tre år af universitetets plenarförsamling.

Plenarförsamlingen har likaledes att för tre år utse en prorektor.

Valbar till rektor och prorektor är hvarje professor, som å dag, då

ämbetet, efter hvad nedan sägs, skall tillträdas, i fulla tre år innehaft

professorsämbete.

Den, som i fulla tre år beklädt rektors- eller prorektorsämbetet, vare

icke skyldig att mottaga nytt val till någotdera ämbetet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

§ 20.

o rektor och prorektor anställes inom förra hälften af April

manad det år, då tiden, som förra valet afsett, utgår. Valet sker med

slutna sedlar.

Om förrättadt val göres anmälan hos kanslern.

Å första dagen i Juni månad skall rektor på öfligt sätt tillträda sitt

ämbete. Samma dag inträde ock prorektor i ämbetet.

§ 21.

Vill den, som blifvit vald till rektor eller prorektor, ej mottaga ämbetet,

gifve det tillkänna genast eller, om han ej är tillstädes, inom andra

dagen efter den, då han genom rektors försorg om valets utgång erhållit

underrättelse, och anföre tillika de skäl, på hvilka han stöder sin afsägelse.

De anförda skälen skola af plenarförsamlingen till giltigheten

pröfvas.

Godkännes afsägelse, företages genast eller så snart ske kan nytt val.

§ 22.

Afgår rektor eller prorektor före ämbetstidens slut och återstår häraf

minst en hel läsetermin, anställe plenarförsamlingen nytt val för den

återstående tiden och göre därom anmälan hos kanslern.

§ 23.

Rektor vare, om han så önskar, frikallad från skyldigheten att bestrida

till hans professorsämbete hörande undervisning och examination;

gifve det dock tillkänna i det mindre konsistoriet, som anmäler förhållandet

för kanslern.

§ 24.

Rektor skall utöfva den närmaste vården och tillsynen öfver allt hvad

universitetet rörer. Honom åligger tillse: att den akademiska undervisningen

vederbörligen handhafva; att sedlighet och flit bland den studerande

ungdomen upprätthållas; att universitetets egendom, af hvad namn

den vara må, behörigen vårdas; att anslag användas för sina rätta ändamål;

att uppbörd af universitetets inkomster rätteligen verkställes; att

räkenskaper och redovisningar behörigen upprättas och inom föreskrift^

tider aflämnas; att lärare, tjänstemän och betjänte i allo noggrant uppfylla

sina åligganden, samt att ej mindre hvad dessa statuter och andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

vederbörligen gifna föreskrifter till efterrättelse anbefalla, än ock plenarförsamlingens,

konsistoriernas och drätselnämndens, såväl som rektors egna,

i behörig ordning fattade beslut till verkställighet befordras.

Rektor skall vara ordförande i plenarförsamlingen och konsistorierna.

§ 25.

Rektor eger, då skäl därtill förekomma, erinra lärare och tjänstemän

om noggrant uppfyllande af deras tjänsteplikter. I svårare fall göre han

anmälan hos det större konsistoriet. Då han därtill finner anledning,

eger han låta verkställa inventering af universitetets kassor och samlingar.

§ 26.

Hvad till upprätthållande af den akademiska disciplinen öfver de

studerande åligger och tillkommer rektor, därom är särskildt förordnadt.

§ 27.

Rektor må ej utan särskild tillåtelse aflägsna sig från universitetsstaden

för längre tid än åtta dagar under läsetermin och fjorton dagar

under ferier.

§ 28.

Då rektor är af giltigt förfall hindrad att förrätta sitt ämbete, eller

då rektor i fall, som framgår af § 22, af gått, utan att ny rektor utsetts,

skall rektorsämbetet uppehållas af prorektor eller, om hinder därför möter,

af den till fullmaktsdagen äldste, därtill oförhindrade bland det mindre

konsistoriets ledamöter.

§ 29.

Då någon för längre tid än en månad i rektors ställe förvaltar dennes

ämbete, tillfälle honom så stor del af det rektor anslagna arfvode,

som mot tiden svarar. För kortare tid ege sådan ersättning ej rum.

V.

Universitetets plenarförsamling och de akademiska konsistorierna.

§ 30.

Universitetets plenarförsamling utgöres af samtliga vid universitetet

anställda professorer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

I plenarförsamlingen hafva dessutom säte och stämma:

vid val af kansler samt rektor och prorektor bibliotekarien och räntmästaren,

i ärenden, som angå biblioteket, bibliotekarien samt

i ekonomiska mål räntmästaren.

Plenarförsamlingen må ej handlägga något ärende, där ej mer än

halfva antalet af dess i tjänst varande ledamöter är tillstädes; dock gälle

detta ej i fråga om val af kansler, enligt hvad i § 6 är stadgadt.

Erfordras adjunktion för vinnande af beslutmässigt antal, ege ordföranden

tillkalla efter behof en eller flera af universitetets öfriga lärare.

§ 31.

Det större akademiska konsistoriet utgöres af rektor, prorektor och

de fem dekanerna samt af professorer, som utses genom val på det sätt,

att plenarförsamlingen med slutna sedlar bland ledamöterna af hvarje

fakultet eller sektion för sig väljer en ledamot för hvarje fullt eller påbörjadt

femtal professurer inom fakulteten eller sektionen.

I konsistoriet hafva dessutom säte och stämma:

i ärenden, som angå biblioteket, bibliotekarien,

i ekonomiska mål räntmästaren samt

i ärenden, som röra någon af de i första stycket af § 140 omförmälda

vetenskapliga institutioner, institutionsföreståndaren.

Konsistoriet må ej handlägga något ärende, där ej mer än halfva antalet

af dess ledamöter är tillstädes. Erfordras adjunktion för vinnande

af beslutmässigt antal, skall ordföranden tillkalla efter behof en eller flere

af universitetets professorer, helst från fakultet eller sektion, som eljest ej

skulle blifva i konsistoriet behörigen företrädd.

§ 32.

Det mindre akademiska konsistoriet utgöres af rektor, prorektor och

fem andra ledamöter, som utses genom val på det sätt, att plenarförsamlingen

med slutna sedlar väljer en ledamot från hvar och en af de tre

första fakulteterna och en ledamot från hvarje sektion af den filosofiska

fakulteten.

I konsistoriet hafva dessutom säte och stämma dels i fall, som i

§ 31 beträffande det större konsistoriet stadgas, bibliotekarien, räntmästaren

och vederbörande institutionsföreståndare, dels i stipendieärenden stipendieinspektorerna.

Konsistoriet må ej handlägga något ärende, där ej minst fem ledamöter

äro tillstädes. Hvad i § 31 tredje stycket andra punkten stadgas

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

om adjunktion i det större konsistoriet skall ega motsvarande tillämpning

med afseende å det mindre konsistoriet.

§ 33.

Hvar, som första gången intager säte i någotdera konsistoriet, skall

aflägga domareed, om han ej förut aflagt sådan ed; dock galle detta ej

om adjungerad ledamot i andra fall, än då adjunktionen afser deltagande

i mål, hvarom i § 43 första och andra styckena eller i § 45 förmäles.

§ 34.

Val af ledamöter i konsistorierna förrättas inom förra hälften af April

månad det år, då tiden, som förra valet afsett, utgår.

Om verkställdt val göre rektor anmälan hos kanslern.

Ledamot väljes för en tid af tre år, räknad från den första dagen i

näst efter valet infallande Juni månad.

Den, som i fulla tre år på grund af val varit ledamot af vare sig

det större eller det mindre konsistoriet, vare icke skyldig mottaga omval

till någotdera konsistoriet för de närmast följande tre åren.

Afgår vald ledamot förr än den tid gått till ända, för hvilken han

blifvit utsedd, och återstår däraf mer än tre månader, väljes annan i hans

ställe för den återstående tiden. Likaledes skall, så väl då till ledamot

utsetts någon, hvilken såsom rektor, prorektor eller dekanus redan har

eller sedermera under den tid valet afsett får säte och stämma i någotdera

konsistoriet, som ock då för ledamot inträffar laga förfall för längre

tid än tre månader, annan utses i hans ställe, i förra fallet för tid, under

hvilken han i sin nämnda egenskap har plats i konsistoriet, och i senare

fallet för tid, under hvilken hindret varar.

§ 35.

Tjänstledighet, som icke uttryckligen angifvits inbegripa jämväl frihet

från skyldighet att deltaga i plenarförsamlingens eller konsistoriernas göromål,

frikallar ej från sådant deltagande, så framt ej de skäl, på grund

af livilka ledigheten erhållits, utgöra förfall för fullgörande af äfven

nämnda skyldighet.

§ 36.

År bibliotekarien eller räntmästaren af laga förfall hindrad att vara

tillstädes i plenarförsamlingen eller i någotdera konsistoriet, inkallas i den

förres ställe vice bibliotekarien eller, där mer än en vice bibliotekarie finnes,

den äldste af dem, och i den senares ställe kamreraren.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

År föreståndaren för någon af de i första stycket af § 140 omförmälda

vetenskapliga institutioner hindrad att vara tillstädes i plenarförsamlingen

eller i någotdera konsistoriet, då ärende angående institutionen

handlägges,. må tillfälle lämnas honom att skriftligen yttra sig eller, om så

tinnes nödigt, yttrande inhämtas från annan tjänsteman vid institutionen

eller från lärare i någon med dess föremål närmare besläktad vetenskap.

Då i° plenarförsamlingen eller i någotdera konsistoriet ärende förekommer

angående någon vid universitetet varande stiftelse eller inrättning,

som ej är att hänföra till de i första stycket af § 140 omförmälda vetenskapliga

institutioner, skall, innan beslut fattas, utlåtande inhämtas från

föreståndaren. År han af laga skäl hindrad att yttra sig, då må, där så

tinnes nödigt, antingen från annan tjänsteman vid inrättningen eller från

annan vid ^universitetet anstäld person, som kan anses ega sakkunskap i

ärendet, utlåtande infordras.

§ 37.

I fråga om jäf mot ledamot af plenarförsamlingen eller någotdera

konsistoriet gälle hvad allmän lag om jäf stadgar; dock må ej ordföranden

anses jäfvig att föredraga och besluta om ärende, hvithet han förut såsom

rektor handlagt, ej heller annan ledamot att besluta om frågor, hvilkas

föregående handläggning hos annan universitetsmyndighet han öfvervarit.

§ 38.

Plenarförsamlingen och konsistorierna skola på ordförandens kallelse

sammanträda, sa ofta ärendena det fordra. Sammanträde må under läsetermin

icke hallas å annan dag än lördag, så framt ej särskilda skäl föranleda

därtill. Kallelsen,, som skall innehålla uppgift på de ärenden, hvilka

vid sammanträdet skola förekomma, bör, så vidt ske kan, utfärdas senast

dagen förut på sätt plenarförsamlingen och konsistorierna hvar för sin del

ega bestämma. Ej må ledamot utan laga förfall uteblifva från sammanträde.

Sådant förfall bör anmälas hos ordföranden och af honom tillkännagifvas

för anteckning i protokollet.

Om sammanträde och de ärenden, som därvid skola förekomma, bör

prokansler^ underrättas.

§ 39.

I plenarförsamlingen och i konsistorierna intage professor, utan afseende

pa fakultets ordning, plats efter dagen, då han först erhållit professorsämbete

vid någotdera universitetet eller karolinska mediko-kirurgiska

institutet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

För bibliotekariens och räntmästarens plats vare ock fullinaktsålder

bestämmande.

Adjungerade ledamöter i konsistorierna intage sinsemellan plats efter

full maktsålder.

§ 40.

I ärenden, som icke angå val, ege ledamot, som af laga förfall är

hindrad att infinna sig i plenarförsamlingen eller i det större konsistoriet,

inkomma med skriftligt yttrande till protokollet, innan beslut är fattadt i

ärendet; dock skall vid röstberäkning icke tagas hänsyn till sådant yttrande.

Ledamot af det mindre konsistoriet ege ej afgifva röst eller yttrande

i ärende, som handlägges under hans frånvaro.

§ 41.

Plenarförsamlingen har att förrätta val af kansler, rektor och prorektor

samt af ledamöter i konsistorierna och i drätselnämnden äfvensom att upptaga

och afgöra de ärenden, som enligt hvad i § 42 här efter sägs, af det

större konsistoriet till plenarförsamlingen hänskjutas.

§ 42.

Det större akademiska konsistoriet skall hafva allmän tillsyn och vård

om universitetets såväl vetenskapliga som ekonomiska angelägenheter. Konsistoriet

åligger att behandla förslag till nya instruktioner, reglementen

eller andra allmänna föreskrifter och anordningar rörande universitetet,

dess lärda verksamhet, inrättningar, hushållning och drätsel, behandla frågor

om anslag af statsmedel till universitetet, upprätta förslag efter statuternas

föreskrifter till lärareämbetens och andra tjänsters besättande samt

i öfrigt utöfva de åligganden, som i dessa statuter särskildt bestämmas.

Så framt minst en fjärdedel af konsistoriets samtliga ledamöter yrka,

att fråga, hvarmed konsistoriet har befattning, skall behandlas af plenarförsamlingen,

varde frågan hänskjuten till nämnda församling; dock galle

detta ej om de mål, som i första och andra styckena af § 43 afses, ej

heller om ärenden, som röra tillsättande af lärarebefattningar eller andra

tjänster.

Yrkande om frågas hänskjutande till plenarförsamlingen må ej framställas,

sedan konsistoriet fattat hufvudsakligt beslut i frågan.

§ 43.

Fel och försummelser i ämbetet, som begås af universitetets lärare

eller öfriga ämbets- och tjänstemän, skall det större konsistoriet till rannsakning

och dom upptaga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Förekommer i de mål, som ofvan i denna § afses, anledning att afhöra

vittnen, må konsistoriet det vittnesförhör anställa; och ställe konsistoriet

sig därvid liksom ock eljest vid handläggningen af dessa mål till

efterrättelse hvad allmän lag och särskilda författningar i ty fall stadga.

Åtal mot ledamot i konsistoriet för det han fällt orätt dom skall

omedelbart upptagas af vederbörande hofrätt.

§ 44.

Det mindre akademiska konsistoriet skall vaka öfver att den akademiska

undervisningen och examinationen vederbörligen upprätthållas, samt

öfver lärarnas och de studerandes förhållande i hvad till studierna hörer;

handhafva universitetets disciplinära myndighet öfver de studerande på sätt

därom är särskildt stadgadt; förvalta och utdela de universitetet gifna

stipendier, där ej särskildt annorlunda är eller varder föreskrifvet; samt i

öfrigt handlägga de annorstädes i dessa statuter det mindre konsistoriet

uttryckligen förbehållna ärenden äfvensom alla andra frågor, om hvilka ej

är särskildt förordnadt, att de tillhöra annan akademisk myndighet.

Konsistoriet skall ock upptaga och afgöra de ärenden, hvilkas pröfning,

enligt hvad i dessa statuter är föreskrifvet, ankommer på rektor ensam,

men hvilka af honom till konsistoriet hänskjutas.

§ 45.

Hvad i § 43 andra stycket är beträffande där afsedda mål föreskrifvet

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om de af det mindre konsistoriet,

enligt hvad särskildt är stadgadt, handlagda disciplinmål, som angå

förbrytelser af de studerande.

§ 46.

Då lärare eller tjänsteman vid universitetet begär vittnesbörd öfver

sitt tjänsteförhållande, skall det mindre konsistoriet, efter vederbörande

fakultets eller sektions eller annan vederbörande myndighets hörande, det

till innehållet bestämma och låta genom rektor utfärda.

Vill studerande erhålla akademiskt vittnesbörd, skall det ock af det

mindre konsistoriet utfärdas, sedan vitsord af den nationsförening, till

hvilken den studerande hör, infordrats. I vittnesbörd för studerande skall

intagas betyg öfver hans flit och uppförande.

VI.

Fakulteterna.

§ 47.

Med afseende å vetenskapernas olika arter och den högre vetenskap
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

liga undervisning, universitetet skall meddela, fördelas samtliga vid universitetet

anställda lärare på fyra fakulteter, som äro: den teologiska, den

juridiska, den medicinska och den filosofiska. Den filosofiska fakulteten

vare för handläggning af vissa här nedan bestämda göromål fördelad i

två sektioner, den humanistiska och den matematisk-naturvetenskapliga.

§ 48.

Hvarje fakultet består, såsom beslutande myndighet, af de till fakulteten

hörande professorer.

Af dessa ledamöter intager en hvar plats i fakulteten efter dagen, då

han först erhållit professorsämbete vid någotdera universitetet eller karolinska

mediko-kirurgiska institutet.

§ 49.

Inom en hvar af de tre första fakulteterna och inom hvarje sektion

af den filosofiska fakulteten skall en af ledamöterna vara ordförande under

namn af dekanus. Då ärende handlägges af den filosofiska fakulteten i

dess helhet, skall ordet föras af den till fullm aktsdagen äldre af de två

sektionsdekanerna eller, om han är förhindrad, af den yngre.

Värdigheten af dekanus går efter fullmaktsålder i tur emellan ledamöterna

inom hvarje fakultet eller sektion för sig. Dekanatet tillträdes

den första dagen i Juni månad och innehafves under ett år.

Fakultet eller sektion skall hvarje år inom förra hälften af April månad

gifva rektor tillkänna, hvilken af fakultetens eller sektionens ledamöter

är närmast i tur och oförhindrad att öfvertaga dekanatet, och åligger det

rektor att härom hos kanslern göra anmälan.

§ 50.

Då dekanus är af laga förfall hindrad att i sådan egenskap göra tjänst,

träde den af fakultetens eller sektionens ledamöter, som närmast förut

varit dekanus och är oförhindrad, under namn af prodekanus i hans ställe.

§ 51.

Därest såväl dekanus som samtliga ledamöter i någon fakultet eller

sektion äro af laga skäl hindrade att med dithörande ärende sig befatta,

förordne det större konsistoriet för tillfället dekanus och ledamöter. Äro

samtliga till fakulteten eller sektionen hörande professorsämbeten på en

gång lediga, bestämme kanslern, på det större konsistoriets förslag, h vilka

under tiden skola såsom fakultet eller sektion tjänstgöra.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

§ 52.

Dekanus ege sammankalla fakultet eller sektion och där föredraga

ärendena. . Sammanträde må ej utsättas å de timmar, som äro bestämda

för offentlig undervisning inom fakulteten eller sektionen. Ej må ledamot

uteblifva från sammanträde, så framt han ej åtnjuter tjänstledighet, som

därtill berättigar, efter ty i § 35 om ledamot i plenarförsamlingen eller

konsistorium för liknande fall är stadgadt, eller kan visa annat laga förfall.

Sadant förfall skall anmälas hos dekanus och af honom till anteckning

i protokollet angifvas.

Kallelse till sammanträde skall innehålla uppgift på de ärenden, som

vid sammanträdet skola förekomma.

§ 53.

Fakultet eller sektion må ej handlägga något ärende, utan att så många

ledamöter äro närvarande, att deras antal öfverstiger hälften af antalet

professurer inom fakulteten eller sektionen.

Göres behof af adjunktion i ärende, som afser tillsättande af lärarebefattning,

skall det större konsistoriet, efter förslag af fakulteten eller sektionen,

utse den eller dem, med hvilka förstärkning för ändamålet bör

ega rum.

Erfordras adjunktion för andra ändamål, må dekanus utse och tillkalla

ledamot.

§ 54.

Den, som på förordnande till större eller mindre del uppehåller professors

examensskyldighet, må inom vederbörande fakultet eller sektion deltaga

i öfverläggningar och beslut om bedömande af de examina och därtill

hörande prof, som hans förordnande omfattar, ändå att fakulteten eller

sektionen äfven eljest vore fulltalig. Är professorsämbete ledigt, eller

åtnjuter dess innehafvare tjänstledighet, hvarigenom han är befriad från

att deltaga i fakultetens eller sektionens göromål, vare vikarien berättigad

till säte och stämma däri vid behandlingen af frågor, som omedelbart

beröra den af honom företrädda vetenskaps intresse; dock må han

icke utan. särskild af det större konsistoriet, efter förslag af fakulteten

eller sektionen, meddelad adjunktion deltaga vare sig i ärende angående

anställande af docent eller i ärende, som i nästföregående § andra stycket

omförmäles.

§ 55.

Hvarje fakultet skall låta sig angeläget vara att vederbörligen upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

rätt halla, den akademiska undervisningen i de till fakulteten hörande vetenskaper.

Fakulteterna, hvar för sig, och, hvad den filosofiska angår, dennas

särskilda sektioner tillkomme ock tillsyn och .pröfnings rätt öfver akademiska

disputationer och andra prof inom de till dem hörande vetenskapei.

§ 56.

Dekanus skall låta studerande, som anmäler sig till begagnande af

fakultetens undervisning, inskrifva sig i fakultetens matrikel, och skall däri

på samma gång antecknas, hvilka examina och lärdomsprof den studerande

förut aflagt, så ock hans ålder och den nationsförening, han tillhör.

§ 57.

Fakulteterna vare berättigade att, med iakttagande af hvad därom är

stadgadt eller af ålder iakttagits, utdela doktorsgrader och värdigheter.

§ 58.

Finner fakultet eller sektion anledning att inom gränsen för sin verksamhet

väcka fråga om åtgärd, som afser undervisningens och studiernas

frami ande men på fakultetens eller sektionens afgörande ej ankommer, mo-ifve

den efter ärendets beskaffenhet sitt förslag till vederbörande konsistorium.

Sådant förslag skall, där sakens beskaffenhet så fordrar, eller i

fall fakultet eller sektion det önskar, af konsistoriet jämte dess eget betänkande

till kanslern öfverlämnas.

VII.

Lärareämbetens och tjänsters tillsättande, tjänstledighet

och vikariat.

§ 59.

Professorsämbeten samt bibliotekarie-, räntmästare-, laborators-, observatörs-,

vice bibliotekarie-, sekreterare- och kamrerarebeställningar tillsättas

af Kungl. Maj:t på vederbörandes underdåniga förslag.

Öfriga tjänster på universitetets stat, a hvilka fullmakt utfärdas, till

sättas af kanslern efter vederbörliga förslag.

§ 60.

För befordran till akademiska lärareämbeten må ej andra grunder

afses eller åberopas än graden af ådagalagd vetenskaplig skicklighet hos de

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

sökande. Vid bedömandet af sökandes vetenskapliga skicklighet skall hänsyn

tagas jämväl till adagalagd skicklighet att meddela vetenskaplig undervisning.

Pröfvas den vetenskapliga skickligheten hos två eller flere sökande

vara lika, da må ock tjänsteålder såsom befordringsgrund åberopas.

§ 61.

Professorsämbeten tillsättas antingen genom kallelse eller efter ansökan.

Ej må någon kallas, med mindre hans skicklighet till ämbetet är

uppenbar och han anses förtjäna att till ämbetet nämnas framför hvarje

annan svensk man, som till detsamma kan komma i åtanke.

§ 62.

Har förslag, som i § 109 omförmäles, blifvit väckt, må, innan beslut

i anledning däraf meddelats, åtgärder till besättande af ledigt professorsämbete,

som af förslaget beröres, icke vidtagas.

Aro inom någon fakultet eller sektion två eller flera professorsämbeten,

hvilkas ämnen hafva nära sammanhang med hvarandra, på en gång lediga,

må fakulteten eller sektionen, innan åtgärder för tillsättandet vidt agns,

kunna väcka förslag om uppskof med tillsättandet af något eller några af

dessa ämbeten, öfver sadant förslag skall det större konsistoriet afgifva

yttrande, hvarefter fragan öfverlämnas till kanslerns afgörande.

§ 63.

Då professorsämbete blifvit ledigt, ege ledamot af fakultet eller sektion,

inom hvilken ledigheten inträffat, att inom fjorton dagar därefter

eller, därest på grund af hvad i § 62 är stadgadt hinder möter mot att

genast vidtaga åtgärder för ämbetets tillsättande, inom fjorton dagar efter

det hindret upphört, väcka fråga om att till ämbetet kalla viss uppgifven

vetenskapsman. Skulle, enligt hvad sålunda är stadgadt, tiden för kallelsefrågans

väckande börja att löpa eller komma att utgå under ferier, må

den af fakulteten eller sektionen kunna utsträckas till fjortonde dagen af

nästa läsetermin.

Har kallelsefrågan vederbörligen blifvit väckt, skall fakulteten eller

sektionen, efter att hafva inhämtat yttrande af sakkunnige i det eller de

läroämnen, som det lediga ämbetet omfattar, företaga frågan till afgörande

å dag, som vid föregående sammanträde blifvit bestämd. Därvid skola

fakultetens eller sektionens ledamöter hvar för sig afgifva bestämdt yttrande,

huruvida tillräckliga skäl för kallelse föreligga. Förena sig minst två

tredjedelar. af ledamöterna om kallelseförslaget, öfverlämnas handlingarna

i ärendet till det större konsistoriet, som snarast möjligt insänder desamma

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

jämte eget yttrande till kanslern. Sedan kanslern afgifvit sitt betänkande,

öfverlämnas ärendet till Kungi..-Maj:t.

Fakulteten eller sektionen skall inom en tid af trettio dagar, efter

det tiden för kallelsefrågas väckande tilländagått, hafva afgjort väckt sådan

fråga; dock må, där nämnda tid af trettio dagar skulle komma att utlöpa

under ferier, densamma kunna af fakulteten eller sektionen utsträckas till

trettionde dagen af nästa läsetermin.

§ 64.

Har fråga om kallelse icke blifvit inom behörig tid väckt, eller har

föreslagen vetenskapsidkare förklarat sig icke vilja mottaga kallelse, eller

varder kallelseförslag icke af vederbörande fakultet eller sektion inom

föreskrifven tid och med föreskrifven röstöfvervikt antaget, göre dekanus

ofördröjligen anmälan därom hos rektor.

§ 65.

Kommer ej kallelse till stånd, åligger det rektor att sörja för ämbetets

ledigförklarande. I sådant afseende läte rektor ofördröjligen i allmänna

tidningarna tre gånger kungöra ledigheten med tillkännagifvande, att ansökningar

till ämbetet skola före klockan tolf å fyrtiofemte dagen efter

den dag, då kungörelsen första gången varit införd i tidningarna, till

rektor ingifvas. Skulle ansökningstiden utgå å helgdag, vare nästföljande

söckendag fataliedag.

Om ledigförklarandet skall kanslern underrättas.

§ 66.

Anmäler sig ej någon sökande inom utsatt tid, läte rektor kungöra

ny ansökningstid, såsom ofvan är sagdt, och inberätte därom till kanslern.

Anmäler sig ej heller inom andra ansökningstiden någon sökande,

beslutar Ivungl. Maj:t, huru i frågan vidare skall förfaras. Rektor skall i

ty fall, sedan yttrande afgifvits af fakulteten eller sektionen och af det

större konsistoriet, insända handlingarna i ärendet till kanslern, som öfver1

ämnar dem jämte sitt betänkande till Kung! Maj:t.

§ 67.

På sökande må ankomma att antingen tillika med ansökningsskriften

eller senare, dock före proftidens utgång, till rektor inlämna de lärdomsbetyg,

utgrina vetenskapliga arbeten samt andra handlingar och bevis, med

hvilka han vill styrka sin skicklighet och förtjänst. Vetenskapliga arbeten

skola om möjligt inlämnas i tre exemplar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

§ 68.

Sedan ansökningstiden gått till ända, skola, i händelse sökande anmält

sig, ofördröjligen utses minst tre sakkunnige i det eller de läroämnen, som

det lediga ämbetet omfattar. Utgår ansökningstiden under ferier, må dock

med utseendet kunna anstå till början af nästa läsetermin.

Sakkunnige utses af det större konsistoriet, till hvithet fakulteten eller

sektionen skall i sådant hänseende inkomma med förslag.

§ 69.

Till sakkunnige skola helst utses svenska vetenskapsidkare.

Professorer samt andra ordinarie lärare vid universiteten och karolinska

mediko-kirurgiska institutet vare, då de utses till sakkunnige i sitt

läroämne, skyldiga att emottaga uppdraget, så framt de ej till stöd för

befrielse kunna visa laga förfall.

Då annan med sådant uppdrag betros, skall ett utdrag af dessa statuter

i de delar, som för uppdragets fullgörande äro af betydelse, honom tillställas

samtidigt därmed, att han om uppdraget underrättas.

Erhåller någon till sakkunnig utsedd, som, efter ty här ofvan sägs,

är skyldig att mottaga uppdraget, tjänstledighet för dess fullgörande, vare

han berättigad till ersättning för tjänstgöringspenningar, som han på grund

af• ledigheten afstår, dock ej för längre tid än två månader.

§ 70.

Sökande, som inom utsatt tid anmält sig, ege att inom eu tid af

nittio dagar, räknad från ansökningstidens utgång, genom vetenskapliga

arbeten, andra lärdomsbevis samt lärareprof ytterligare ådagalägga sin

skicklighet. Lärareprof må dock icke afläggas under ferier. Skulle förenämnda

proftid helt eller delvis infalla under ferier eller examensperiod,

och finner fakulteten eller sektionen lärareprofven af sådan anledning icke

kunna under samma proftid försiggå, må den ega bestämma, att de äfven

därefter få afläggas, dock skola de i sådant fall städse vara afslutade inom

etthundraåttio dagar efter ansökningstidens utgång.

Förklara samtliga sökande, att de icke vilja begagna sig af proftid,

förfalle all fråga om sådan tid, eller, där den redan börjat löpa, hvad af

densamma kan återstå.

§ 71.

Lärareprof bestå af föreläsningar eller andra uppgifter, som fakulteten

eller sektionen i enlighet med af kanslern faststälda bestämmelser eger

förelägga sökande.

Förslag till sådana bestämmelser väckes af fakultet eller sektion.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

§ 72.

Då ansökningshandlingarna inkommit, skall rektor ofördröjligen öfverlämna

dem till den fakultet eller sektion, inom hvilken ämbetet är ledigt;

och åligger det fakulteten eller sektionen ombesörja, att de inkomna handlingarna

utan tidsutdrägt öfversändas till de sakkunnige.

Sakkunnige skola, så snart ske kan, hvar för sig till fakulteten eller

sektionen inkomma med förberedande skriftligt utlåtande om sökandes

skicklighet till ämbetet och, där flere sökande finnas, dem emellan anställa

jämförelse.

§ 73.

Efter att hafva tagit kännedom om ansökningshandlingarna och de

sakkunniges utlåtanden företage fakulteten eller sektionen å dag, som vid

föregående sammanträde blifvit bestämd, befordringsärendet till pröfning.

Därvid skall hvarje ledamot för sig afgifva yttrande om lärareprof, som

sökande aflagt, samt med hänsyn till åberopade vetenskapliga arbeten,

nämnda prof och hvad i öfrigt kan om sökandes vetenskapliga skicklighet

lämna tillförlitlig upplysning bestämdt utlåta sig ej blott om, huruvida

sökande, en eller flere, anses till ämbetet skickliga, utan äfven, där de äro

flere, om den enes företräde framför den andre.

Ledamot, som af giltigt förfall är hindrad att vara närvarande vid

fakultetens eller sektionens sammanträde, ege insända skriftligt yttrande;

och varde detta i röstberäkningen upptaget.

§ 74.

Sedan fakultetens eller sektionens protokoll i befordringsärendet jämte

öfriga handlingar öfverlämnats till det större konsistoriet, företage konsistoriet,

så snart ske kan, å förut af konsistoriet bestämd dag ärendet till

pröfning.

Hvarje ledamot för sig skall därvid, efter tagen kännedom om handlingarna,

med ledning af de utlåtanden, som af sakkunnige äfvensom af

fakulteten eller sektionen afgifvits, yttra sig om sökandes skicklighet till

ämbetet och, där flere sökande finnas, dem emellan på anförda grunder

anställa bestämd jämförelse samt därefter i följd af jämförelsen och med

hänsyn tillika till hvad i § 60 om tjänsteålder sägs uppföra tre af de

sökande, om så många finnas och af honom pröfvas till ämbetet skickliga,

på förslag i den ordning, han anser dem förtjänta att till ämbetet nämnas.

Konsistoriet skall slutligen upprätta ett samfäldt förslag på det sätt,

att omröstning anställes om hvart och ett af de tre förslagsrummen för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

sig med början på första rummet och vidare nedåt. Å hvart förslagsrum

varde den sökande uppförd, som därtill erhållit flere röster än öfriga

sökande. Vid lika röstetal vare ordförandens röst afgörande.

§ 75.

Samtliga handlingar i ärendet insändas därpå till kanslern, som öfverlämnar

dem jämte sitt betänkande till Kung! Maj:t.

§ 76.

I fråga om tillsättandet af förenade öfverläkaretjänsten vid hospitalet

i Upsala och professuren i psykiatri vid universitetet i nämnda stad gäller

hvad därom är särskildt stadgadt.

§ 77.

Utnämnd professor skall utan tidsutdräkt på öfligt sätt insättas i ämbetet

och därvid hålla en offentlig föreläsning. Rektor meddele underrättelse

härom genom en af honom utfärdad inbjudning.

§ 78.

Med tillsättandet af laborators- och observatorsbefattningar förhålles

i tillämpliga delar på enahanda sätt, som i fråga om professorsämbeten

ofvan är föreskrifvet.

§ 79.

År professorsämbete eller annan lärarebeställning vid universitetet

grundad på enskild mans stiftelse, och särskild ordning för dess tillsättande

föreskrifven, skall vid tillsättandet iakttagas hvad sålunda är stadgadt.

§ 80.

Docenter förordnas af kanslern i den ordning nedan sägs.

Ej må sådant förordnande någon meddelas, utan att hans anställande

pröfvas för undervisningen eller den vetenskapliga forskningen nödigt eller

nyttigt, samt han ådagalagt erforderlig skicklighet såsom vete n sk ap s i d kåre

och lärare.

§ 81.

Den, som önskar varda till docent i någon vetenskap antagen, har

att hos den fakultet eller sektion, till hvars ämnesområde vetenskapen

hör, därom göra ansökan och vid ansökningen foga de lärdomsbetyg, utgifna

vetenskapliga arbeten samt andra handlingar och bevis, med hvilka

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

lian vill styrka sin skicklighet. Fakulteten eller sektionen skall därefter

till afgörande företaga frågan, huruvida de ofvan angifna villkor för

docentförordnande föreligga, och åligger det, då vid ärendets behandling

den vetenskap, hvari förordnandet sökes, är inom fakulteten eller sektionen

af professor företrädd, denne att först afgifva yttrande.

Anser fakulteten eller sektionen sökanden böra såsom docent anställas,

göre därom hemställan hos kanslern.

Finner fakulteten eller sektionen sökandes skicklighet såsom lärare

icke vara tillräckligt styrkt, men öfriga villkor för det sökta förordnandet

föreligga, bestämme fakulteten eller sektionen prof, genom hvilka sökanden

eger ådagalägga sin skicklighet i nyssnämnda afseende, och utsatte tid

därför. Sedan de föreskrifna profven aflagts, eller tiden därför eljest tilländalupit,

företage fakulteten eller sektionen ärendet till slutlig behandling

och göre, så- framt ansökningen tinnes förtjänt af bifall, hemställan hos

kanslern efter ty ofvan är sagd!

§ 82.

Förslag till allmänna bestämmelser angående de i föregående § omförmälda

prof väckes af fakultet eller sektion och öfverlämnas till kanslerns

pröfning och fastställelse.

§ 83.

Då giltiga skäl därtill förekomma, ege kanslern på fakultetens eller

sektionens därom gjorda framställning återkalla docentförordnande.

§ 84.

Om inträffad ledighet i bibliotekarie-, vice bibliotekarie-, räntmästare-,

sekreterare- eller kamrerarebefattning eller i någon af de i § 59 andra

stycket afsedda tjänster vid biblioteket, drätselverket eller kansliet late

rektor utfärda kungörelse i enlighet med hvad i § 65 angående professorsämbeten

är föreskrifvet.

Ansökningshandlingarna öfverlämnas till det större konsistoriet, som

har att upprätta förslag till befattningens återbesättande och därvid i

tillämpliga delar iakttaga de i § 74 gifna bestämmelserna.

Konsistoriet ege, innan förslag till bibliotekarie- eller vice bibliotekariebefattning

upprättas, inhämta yttrande af en eller flere sakkunnige, där

konsistoriet finner sådant behöfligt. Vid tillsättandet af vice bibliotekariebefattning

skall alltid bibliotekarien till konsistoriet afgifva ett förberedande

utlåtande i ärendet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Då fråga är om tillsättande af biblioteksamanuensbefattning, har

bibliotekarien att i samråd med vice bibliotekarien eller, där mer än en

finnes, dem alla, afgifva sådant utlåtande.

Då räntmästare-, kamrerare- eller annan befattning vid drätselverket

skall tillsättas, har drätselnämnden att till konsistoriet inkomma med förberedande

utlåtande i ärendet.

Konsistoriets protokoll i befordringsärende, som i denna paragraf afses,

insändes tillika med öfriga handlingar till kanslern, som till Kung!. Maj:t

öfverlämnar samtliga handlingarna jämte sitt betänkande i fall, då utnämningen

tillkommer Kungl. Maj:t.

§ 85.

Vid tillsättande af bibliotekarie- och vice bibliotekariebefattningarna

galle såsom befordringsgrunder sökandes ådagalagda vetenskapliga intresse

och insikter samt förmåga att handhafva vården och förvaltningen af bibliotek.

Äro två eller flere sökande härutinnan likstälda, skall ock tagas

hänsyn till tjänsteålder.

För att vara behörig till räntmästare-, sekreterare-, kamrerare- eller

annan ordinarie tjänst vid universitetets drätselverk eller kansli skall sökande

hafva aflagt antingen juris kandidatexamen eller examen till rättegångsverken.

Sökande till räntmästare- eller annan uppbördsmannabeställning skall

vid sin ansökning foga sådan borgensförbindelse, som i detta afseende är

särskildt föreskrifven.

§ 86.

Då ledighet i exercitiemästarebefattning inträffar, läte rektor kungöra

ledigheten, såsom i § 65 angående professorsämbeten är föreskrifvet. Ansökningshandlingarna

öfverlämnas till det större konsistoriet, som har att

till kanslern afgifva utlåtande, hvari till tjänstens erhållande må föreslås

en af de sökande.

§ 87.

Till ombudsman förordne det mindre konsistoriet efter drätselnämndens

förslag en lagfaren man, dock ej någon af universitetets ordinarie

lärare. Förekommer anledning att återkalla uppdraget, må konsistoriet

därom meddela beslut, som utan hinder af anförda besvär går i verkställighet.

§ 88.

Amanuenser vid sjukhusen så ock, där ej annat är särskildt stadgadt,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

assistenter förordnas af kanslern, på framställning af vederbörande föreståndare.

öfriga amanuenser, med de undantag, som framgå af § 59 andra

stycket, ege det mindre konsistoriet på framställning af vederbörande föreståndare

förordna.

Till notarie må

lämplig.

§ 89.

hvarje fakultet antaga den, som fakulteten finner

§ 90.

Utnämnd lärare eller tjänsteman skall för det mindre konsistoriet

förete sin fullmakt. Rättighet till de löneförmåner, som åtfölja tjänsten,

vidtager, så vidt de icke åtnjutas af företrädaren eller hans sterbhus, eller

om deras användande för någon tid är annorledes stadgadt, med första

dagen af månaden näst efter den, under hvilken utnämningen skett.

Med prebendepastorat förhålles efter hvad för ecklesiastikstaten är

stadgadt.

§ 91.

Trädgårdsmästare, konservatorer, vaktmästare och andra betjänte enligt

stat vid universitetets särskilda inrättningar eger det mindre konsistoriet

tillsätta och afskeda; dock skola inrättningarnas föreståndare dessförinnan

höras, och bör på deras önskningar fästas skäligt afseende.

§ 92.

Tjänstledighet må, då skäl därtill förekommer, beviljas lärare och

tjänstemän, af rektor för högst en vecka, af prokanslern eller i hans ställe,

då prokanslersämbetet är ledigt eller prokanslern är förhindrad att utöfva

ämbetet, af rektor för högst en månad och af kanslern för längre tid,

dock åt professor, bibliotekarie, räntmästare, sekreterare, vice bibliotekarie

och kamrerare ej öfver ett hälft år samt åt öfriga lärare och tjänstemän

ej öfver ett år. Tjänstledighet för ännu längre tid ankommer på Kungl.

Maj:ts pröfning.

Då tjänstledighet sökes för längre tid än en månad, skall ansökningen

ingifvas till det mindre konsistoriet, som har att däröfver yttra sig och

tillika, då i andra fall än de, som i andra stycket af nästföljande § omförmälas,

vikarie anses behöflig, afgifva förslag i sådant hänseende. Konsistoriets

yttrande och förslag insändas till kanslern.

Då tjänstledighet beviljats lärare, skall dekanus i vederbörande fakultet

eller sektion underrättas därom.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

§ 93.

Kanslern tillkommer att, där ej annorlunda är stadgadt, förordna

vikarier att förestå lärarebefattningar och andra tjänster, som äro lediga

eller af innehafvarne icke bestridas, men böra uppehållas.

År lärarebefattning ledig, eller finner fakultet eller sektion, då lärare

är hindrad att bestrida honom åliggande undervisning eller examination,

denna böra genom vikarie uppehållas, skall fakulteten eller sektionen ofördröjligen

till vikarie föreslå skicklig akademisk lärare eller, då sådan ej

finnes att tillgå, annan lämplig person, och skall förslaget jämte det mindre

konsistoriets däröfver afgifna yttrande insändas till kanslern. Anser fakultet

eller sektion vikaries förordnande ej erforderligt, skall, så vidt fråga är om

undervisningen för längre tid än fjorton dagar, anmälan därom i nyssnämnda

ordning göras hos kanslern. I båda fallen ankommer det på

kanslern att pröfva, huruvida vikarie bör förordnas eller ej.

Erfordras vikarie för lärare eller tjänsteman tidigare, än kanslerns förordnande

hinner ankomma, må prokanslern eller i hans frånvaro rektor

vikarie tillsvidare förordna, och må förordnande likaledes meddelas af prokanslern

eller, efter hvad nyss är sagdt, af rektor, då vikaries biträde ej

kräfves för längre tid än fjorton dagar. Då fråga är om uppehållande af

lärares åligganden, må i dessa båda fall fakultetens eller sektionens förslag

med förbigående af konsistoriet omedelbart hos prokansler eller rektor

afgifvas.

Angående förordnande af vikarie för professorn i psykiatri vid universitetet

i Upsala gäller hvad särskildt är stadgadt.

§ 94.

Docent vare pliktig emottaga förordnande att såsom vikarie uppehålla

lärarebefattning i sin vetenskap, då han icke är af laga förfall hindrad.

VIII.

Den akademiska ungdomen och landskapsföreningarna.

§ 95.

Den, som ankommer till universitetet för att där såsom studerande

inskrifvas, skall inom åtta dagar efter ankomsten anmäla sig hos rektor

och därvid förete vederbörligt prästbevis samt betyg öfver aflagd student
4
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

examen. Utan sådant betyg får endast den inskrifvas såsom studerande,

hvilken förut i samma egenskap blifvit i behörig ordning inskrifven vid

annat universitet och däröfver företer vederbörligt betyg.

Finner rektor för inskrifning företedt sedebetyg otillfredsställande, ege

han besluta efter omständigheterna, År kunskapsbetyget äldre än två år,

vare inskrifningssökanden underkastad enahanda skyldigheter och villkor

för inskrifning, som äro bestämda i § 106 med afseende å studerandes

återinträde vid universitet,

§ 96.

Den, som antages till studerande, skall inför rektor inskrifva sitt namn

i studentmatrikeln; och utfärde rektor för den inskrifne enligt formulär,

faststäldt af det mindre konsistoriet, ett af rektor undertecknadt studentbref,

innehållande uppgift på de betyg den inskrifne företett, jämte vitsordet

öfver hans kunskaper, äfvensom erinran om hans skyldighet att, så

länge han uppehåller sig vid universitetet såsom studerande, ställa sig till

noggrann efterrättelse dessa statuter samt hvad om den universitetet tillkommande

disciplinära myndighet öfver de studerande och i öfrigt rörande

universitetets angelägenheter är stadgadt. Sålunda inskrifven studerande

åtnjuter alla de rättigheter och förmåner, som tillkomma de studerande.

Om de afgifter, studerande vid inskrifning i studentmatrikeln bör erlägga,

är särskild! stadgadt.

§ 97.

Hvarje studerande skall, så snart han emottag^ studentbref, söka inträde

i någon af de nations- eller landskapsföreningar, i hvilka den studerande

ungdomen vid universitetet bör vara fördelad, och vare under den tid,

han vistas vid universitetet, skyldig att tillhöra någon sådan förening.

Rektor åligger tillse, att denna skyldighet fullgöres.

§ 98.

Den indelning, som i föregående § omtalas, skall hufvudsakligen

lämpas efter stift och landskap. Studerande är berättigad att låta inskrifva

sig i den nationsförening, till hvilken han hörer med hänsyn till

födelseort eller sina föräldrars boningsort eller läroverk, där han njutit

undervisning, eller och i den förening, där hans fader under vistelse vid

universitetet varit inskrifven.

Har i någon nationsförening de studerandes antal så ökats, att för

ändamålet finnes lämpligare fördela densamma i flera föreningar, ege det

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

mindre konsistoriet efter omständigheterna besluta därom, sedan föreningen

blifvit hörd i frågan.

Förekomma skäl att sammanföra två eller flere nationsföreningar till

en, ankomme ock det på konsistoriets bepröfvande, sedan föreningarna

blifvit hörda däröfver.

§ 99.

Hvarje nationsförening skall stå under inseende af en inspektor och

eu eller flere kuratorer.

§ 100.

Inspektor skall vara någon af universitetets professorer. Han väljes

af föreningen inför rektor, hvilken det tillkommer att stadfästa valet.

Underlåter förening att på rektors kallelse vid inträffad ledighet anställa

inspektorsval, värde därom af det mindre konsistoriet erinrad. Sker

ej sådant val senast inom två veckor därefter, förordne konsistoriet någon

professor att tills vidare vara föreningens proinspektor.

§ ioi.

Kurator må af nationsförening väljas antingen bland universitetets

yngre lärare eller bland föreningens för kunskaper och stadgadt uppförande

utmärkta medlemmar. Valet tillkännagifves för rektor.

§ 102.

K ati on sfo r em n garn a hafva till ändamål att främja flit, sedlighet och

god ordning bland de studerande samt att åt föreningens medlemmar

bereda tillfälle till inbördes biträde och understöd.

Uppenbart ovärdig medlem må kunna i den ordning, som föreskrifves

i föreningens stadgar, uteslutas från föreningen. Den sålunda uteslutne

ege ej rätt att vinna inträde i annan nationsförening utan dennas medgifvande

och skall, så länge han är utestängd från deltagande i nationsförening,

stå under särskild, af rektor anordnad uppsikt.

§ 103.

Inspektor för nationsförening bör vårda sig om allt, som kan bidraga

till att främja föreningens ändamål. Beslut, som föreningen uti inspektörs

frånvaro fattat rörande föreningens gemensamma angelägenheter, skall

meddelas honom, innan det verkställes.

§ 104.

Hvarje nationsförening eger öfverenskomma om de stadgar, enligt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Vi vilka, dess gemensamma angelägenheter skola handhafvas. Stadgarna

skola innehålla bestämmelse om de ordinarie utgifter, som skola af medlemmarna

till kassan erläggas. \ äckes fråga om tillfälligt sammanskott

för ändamål, som ej står i egentligt sammanhang med föreningens uppgift,

må bidrags erläggande ankomma på hvarje medlems fria vilja.

§ 105.

De stadgar, om hvilka nationsförening öfverenskommit, skola stadfästas

af det mindre konsistoriet, som därvid skall tillse, att stadgarna ej innehålla

något, som är stridande mot lag och god ordning.

§ 106.

Studerande, som vill afgå från universitetet, skall anmäla det hos

rektor, och varde anteckning därom införd i studentmatrikeln. Har han,

utan anmälan, fyra läseterminer å rad varit frånvarande från universitetet,

anses han såsom afgången.

Har studerande, som icke aflagt någon akademisk examen, öfver fyra

läseterminer å rad varit frånvarande från universitetet, och vill han för

studiers idkande återkomma, skall han hos rektor förete bevis om sitt

uppförande och sin sysselsättning under frånvaron; och ankommer på det

mindre konsistoriet att efter sakens beskaffenhet besluta.

IX.

Den akademiska undervisningen och examinationen.

§ 107.

Universitetets uppgift är att meddela en på vetenskaplig forskning

grundad undervisning i de delar af det mänskliga vetandet, som falla

inom området för universitetets organisation. Universitetet har att i samband

härmed sörja för den examination, hvarom i särskilda för de olika

fakulteterna utfärdade examensstadgar är förordnadt.

§ 108.

Lärarna inom hvarje fakultet eller sektion äro pliktiga att ombesörja

undervisningen i de läroämnen, hvari deras befattningar äro inrättade.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

§ 109.

De särskilda lärarebefattningarnas antal inom hvarje fakultet bestämmes

i universitetets stat.

Vederbörande fakultet eller sektion eger att, då anledning därtill förekommer,

väcka förslag om ändring i fördelningen af läroämnen emellan

olika befattningar. Likaledes må vederbörande fakultet eller sektion, då

anledning därtill yppar sig, kunna väcka förslag om närmare bestämmande

af någon lärarebefattnings ämnesomfång eller af förhållandet emellan

olika till befattningen hörande ämnen, öfver sådant förslag skola det

större konsistoriet och kanslern afgifva yttrande, hvarefter frågan öfverlämnas

till Kungl. Maj:ts afgörande.

Förslag, som nu är nämndt, bör om möjligt vara väckt och afgjordt,

innan ledighet i lärarebefattning, som häraf beröres, inträffat.

Lärarebefattning, som är inrättad genom enskild stiftelse, skall efter

stiftelsens villkor förvaltas.

§ no.

Det akademiska läsaret räknas från den 1 September och indelas i

tvänne läseterminer: den ena, eller höstterminen, från och med nämnda

dag till den 15 December; den andra, eller vårterminen, från och med den

15 Januari till den 1 Juni. Den öfriga tiden af året är ferier. Tredagar

före och tre dagar efter påsk- och pingstdagen må ock den offentliga undervisningen

inställas.

Kanslern må på förslag af vederbörande fakultet eller sektion medgifva,

att undervisningen inställes under de fjorton första och de fjorton

sista dagarna eller annan däremot svarande del af läsetermin, då sådant

pröfvas erforderligt med hänsyn till examination, eller annan giltig anledning

därtill förefinnes.

§ in.

All offentlig undervisning skall hållas i universitetets läro- och öfningssalar,

om undantag härifrån ej påkallas af ämnets natur eller af andra

giltiga skäl, dem det mindre konsistoriet eger pröfva.

Den offentliga undervisningen bör så ordnas, att hvarje lördag är, så

vidt möjligt,^ fri från dylik undervisning för att kunna till andra akademiska

göromål användas.

§ 112.

_ Professor vare skyldig att utan särskild ersättning hålla offentlig föreläsning

i sin vetenskap en timme fyra dagar i veckan, där ej kanslern på

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

förslag af vederbörande fakultet eller sektion bestämmer, att föreläsningarna

skola på annat sätt fördelas, eller att i stället för föreläsningar skall träda

annan däremot svarande undervisning.

Professor vare ock pliktig att, på förslag af vederbörande fakultet

eller sektion ocli enligt kanslerns bestämmande, mot särskild ersättning

meddela undervisning i sitt läroämne utöfver hvad ofvan blifvit bestämdt,

då sådant för ett ändamålsenligt anordnande af den akademiska undervisningen

finnes erforderligt.

Om laboratorers och observatörers undervisningsskyldighet är särskild!

stadgadt.

§ H3.

Docent vare berättigad att vid universitetet inom området för sin

vetenskap vare sig kostnadsfritt eller mot öfverenskommen ersättning meddela

undervisning åt de studerande.

§ H4.

Hvarje docent vare pliktig att, på förslag af vederbörande fakultet

eller sektion och enligt kanslerns bestämmande, mot skälig ersättning, som

i hvarje särskild! fall fastställes af kanslern, sedan fakulteten eller sektionen

och docenten yttrat sig, öfvertaga den undervisning i sin vetenskap,

som för ett ändamålsenligt anordnande af den akademiska undervisningen

pröfvas erforderlig.

Om docents skyldighet att mottaga förordnande såsom vikarie stadgas

i § 94.

Docent, som innehar docentstipendium, vare pliktig att i sin vetenskap

utan särskild ersättning antingen gifva en offentlig föreläsningskurs

å femton timmar under höstterminen och tjugo timmar under vårterminen

eller ock, på förslag af vederbörande fakultet eller sektion och enligt

kanslerns bestämmande, bestrida annan däremot svarande tjänstgöring.

Uppehåller docent, hvilken innehar docentstipendium, såsom vikarie ordinarie

lärarebefattning, ege dock nu nämnda tjänstgöringsskyldighet ej rum.

§ 115.

Före början af hvarje läsetermin skall en katalog öfver föreläsningar,

öfningar och annan undervisning vid universitetet från trycket utgifvas.

§ H6.

För det ändamål, som i föregående § är nämndt, skola inom hvarje

fakultet eller sektion samtliga till densamma hörande undervisningsskyldiga

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

lärare vid slutet af hvarje termin sammanträda för lämpligt anordnande

af den undervisning, som under påföljande termin skall ega ruin, äfvensom

af undervisningstimmarnas fördelning; och bör därvid tillses, att något

viktigare läroämne ej försummas, och att nödigt samband i ungdomens

studier beredes.

Docent, som önskar att, med begagnande af den honom i § 113 här

ofvan medgifna rätt, meddela undervisning, skall vid sammanträdet härom

göra anmälan.

§ 117.

Fakultets eller sektions protokoll i ärende, hvarom i föregående §

förmäles, skall ofördröjligen ingifvas till rektor, som på eu gång företager

till pröfning hvad inom samtliga fakulteter eller sektioner i sådant ärende

beslutits. Finnes jämkning i afseende å tid eller ställe för undervisning

nödig, varde den sålunda verkstäld, att högre lärarebefattning gifves företräde

framför lägre, äldre lärare framför yngre, och offentlig undervisning

framför enskild. Undervisningskatalogen upprättas i enlighet med rektors

beslut.

§ 118.

Exercitiemästare skall omedelbart till rektor före läseterminens början

inlämna förslag på tid och ställe för de öfningar, som honom åligga.

§ H9.

Föreläsningarna böra afse lärjungarnas själfständiga vetenskapliga utveckling.

I öfrigt stånde hvarje lärare fritt att med iakttagande af gällande

stadgar så inrätta sina föredrag och sin undervisning, som han med

afseende a ämnets beskaffenhet och för utbredande af sann upplysning

finner ändamålsenligast.

§ 120.

Studerande skall på därtill af vederbörande lärare bestämd och genom

anslag kungjord tid anteckna sig till åhörande af de föreläsningar och

deltagande i den öfriga undervisning, som han ämnar begagna.

Studerande, som önskar begagna sig af undervisningen å någon af

universitetets vetenskapliga institutioner, skall ock förete bevis om inskrifning

i vederbörande fakultet; dock må, där eljest hinder ej möter, studerande,

som tillhör annan fakultet, tillåtas att för särskildt studieändamål

deltaga i arbetet å institutionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

§ 121.

Hvarje lärare, som vid universitetet meddelar undervisning, skall efter

formulär, som af fakulteten fastställes, öfver denna undervisning föra dagbok

och särskild! för hvarje undervisningsdag utsätta livad som dåblifvit

föredraget eller genomgånget. Har undervisning ej egt rum, värde anledningen

därtill uppgifven. Dessa dagböcker skola vid hvarje månads

slut öfverlämnas i två exemplar till dekanus, hvilken genom sin påskrift

intygar deras riktighet eller ock anmärker hvad med verkliga förhållandet

ej öfverensstämmer, och därefter öfverlämnar dem till rektor, som skall

dem ytterligare granska och göra de anmärkningar, hvartill han finner

fog föreligga.

Då undervisningen för terminen blifvit afslutad, skall lärare vid sin

dagbok foga en förteckning i tvänne exemplar öfver åhörare eller deltagare.

Hvarje docent, som ej under hel Iäsetermin åtnjutit tjänstledighet,

skall vid slutet af terminen till dekanus ingifva i två exemplar redogörelse

för den af honom under terminen meddelade undervisning; dock må

docent, som på grund af bestämmelsen i föi’sta stycket af denna § aflämnat

dagbok, kunna, såvidt angår den däri upptagna undervisning, i redogörelsen

allenast hänvisa till dagboken. Docent ege i nu nämnda redogörelse

för meddelad undervisning lämna uppgift jämväl om sin verksamhet

i öfrigt vid universitetet.

Exercitiemästare skall vid slutet af hvarje Iäsetermin till rektor aflämna

i två exemplar redogörelse för de öfningar, han under terminen

anställt, jämte förteckning öfver dem, som begagnat sig däraf, och skall

rektor underkasta denna redogörelse behörig granskning.

Af de i denna § omförmälda dagböcker, förteckningar och redogörelser

skall det ena exemplaret med de anmärkningar, hvartill ofvan föreskrifna

granskning gifvit anledning, insändas till kanslern och det andra

exemplaret förvara i vederbörande arkiv vid universitetets.

§ 122.

Professor, som enligt universitetets stat tillhör första lönegruppen, är

skyldig att förrätta examination i sin vetenskap.

Annan professor vare skyldig att förrätta sådan examination, da förordnande

i detta afseende meddelas honom.

Kanslern bestämme, efter förslag af vederbörande fakultet eller sektion

och sedan det mindre konsistoriet yttrat sig, huru undervisnings- och examinationsskyldighet

må fördelas emellan professorer i samma eller närbesläktade

vetenskapsgrenar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

X.

Akademiska disputationer ock promotion.

§ 123.

Akademisk disputationsafhandling skall tryckas samt öfverlämnas till

granskning af den fakultet eller sektion, till hvars vetenskapliga område

dess innehåll hörer. Dekanus eller, där omständigheterna därtill föranleda,

annan fakultetsledainot skall verkställa denna granskning. Ej må afhandlingen

innehålla något, som är hädiskt, smädligt eller osedligt, eller

annat sådant, som kan åstadkomma allmän förargelse. Finnes, efter det

tillåtelse till afhandlingens användande i och för disputationsprof meddelats,

något vara däri infördt, som är otillständigt, må dekanus förbjuda

ventilationen. Vill dekanus till fakulteten eller sektionen hänskjuta fråga

om förbud, stånde det honom fritt.

§ 124.

Faller disputationsafhandling, som skall granskas, i anseende till sitt

innehåll inom flere vetenskapsgrenar, må dekanus i den fakultet eller sektion,

hvars granskning påkallas, därom samråda med annan fakultet eller

sektion, efter ty innehållet föranleder.

§ 125.

Rättighet att utgifva och offentligen försvara akademisk disputationsafhandling

tillkommer sökande till akademisk lärarebefattning eller den,

som vill vinna anställning såsom docent, så ock licentiat, som vill vinna

doktorsgrad.

§ 126.

Disputationsafhandling skall utgifvas på svenska, latin, tyska, engelska

eller franska. Afhandlingen skall försvaras på svenska; dock att den,

som på latin författat afhandling i något af de klassiska språken eller

som på tyska, engelska eller franska författat afhandling i motsvarande

språk, eger rätt att försvara afhandlingen på det språk, på hvilket den

sålunda är författad. Vederbörande fakultet eller sektion ege jämväl på

särskild därom gjord framställning medgifva, att på främmande språk författad

afhandling må på samma språk försvaras. Då afhandling skall på

främmande språk försvaras, varde det på afhandlingens titelblad tillkännagifvet.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

För professorsämbete i något af de klassiska språken utgifven disputationsafhandling

skall vara affåttad på latin, afhandling för professorsämbete

i tyska, engelska eller franska språken på det af dessa språk, ämbetet

afser. I dessa fall skall afhandlingen försvaras på det språk, hvarpå

den är affattad.

§ 127.

Hvarje disputationsafhandling skall senast å fjortonde dagen före dess

offentliga granskning anslås å därtill bestämd plats och samma dag till

kanslern, prokanslern, akademiska lärare och nationsföreningar utdelas i

den ordning och till det antal exemplar, det mindre konsistoriet eger bestämma,

hvarjämte nödigt antal exemplar för andra vetenskapliga behof

enligt det mindre konsistortiets bestämmande skall till biblioteket aflämnas.

Behöfver författare af disputationsafhandling förkortning i den tid,

som för anslåendet och utdelandet af afhandlingen är föreskrifven, göre

han därom framställning till vederbörande fakultet eller sektion, som efter

pröfning af de anförda skälens giltighet och på de villkor, som finnas

lämpliga, må medgifva någon förkortning i nämnda .tid, dock så, att afhandlingen

skall senast å åttonde dagen före ventilationen anslås och utdelas.

§ 128.

Tid och ställe för disputationsakt eger rektor utsätta. Mellan läseterminerna

må disputationsakt ej anställas.

§ 129-

Vederbörande fakultet eller sektion skall förordna någon af sina lärare

eller, där så är nödigt, anmoda annan skicklig person att vid disputationsakt

opponera. Lärare, som tillhör fakulteten eller sektionen, vare skyldig

att åtaga sig sådant uppdrag. Författaren eger utse två opponenter.

Sedan författaren öppnat akten, skall fakultetsopponenten först framföra

sina anmärkningar, hvarefter författaren inbjuder åhörarne till opposition.

Om ej någon anmäler sig, eller där så sker, sedan denne eller

dessa slutat sin opposition, skola de opponenter, som författaren utsett,

uppträda.

§ 130.

Vid disputationsakt böra ledamöterna af vederbörande fakultet eller

sektion vara tillstädes. Dekanus eller annan professor, som han därom

anmodar, skall tillse, att ordning och skick iakttagas. Uppstår oordning

eller förargelse, och kan den ej af dekanus eller den i hans ställe är i

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

godo af böj as, ege han upplösa sammankomsten. Hvad han härutinnan

bjuder, skall genast hörsammas.

Sedan disputationsakt fortfarit i fyra timmar, ege dekanus eller hans

ställföreträdare låta afsluta densamma, där han så finner skäligt.

§ 131.

Disputationsprof,, som aflagts för vinnande af doktorsgrad, skall af

fakulteten eller sektionen bedömas saväl till innehåll som försvar, och

skall fakulteten eller sektionen häröfver afgifva vitsord.

§ 132.

Härmare bestämmelser om de prof, som för vinnande af doktorsgrad

i. filosofiska, medicinska och juridiska fakulteterna erfordras, äro särskildt

gifna.

För vinnande af teologie doktorsgrad i följd af akademiska studier

erfordras följande prof: 1) teologie licentiatexamen enligt särskild stadga;

2) godkänd.pröfning i de praktisk-teologiska profven enligt särskild stadga;

3) tjänstgöring i de till prästämbetet hörande homiletiska och kateketiska

åligganden under viss särskildt bestämd tid före eller efter teologie licentiatexamen,

utan att den studerande därvid behöfver vara prästvigd; 4) att

författa, utgifva^ och offentligen försvara en teologisk afhandling. Sistnämnda

prof bör till både innehåll och försvar vara af fakulteten godkändt.

§ 133.

Licentiater, som i öfrigt fullgjort föreskrifna prof för vinnande af

doktorsgrad i någon af de fyra fakulteterna, må, efter hemställan hos

kanslern, promoveras till doktorer antingen med lämplig högtidlighet, då

de i ^tillräckligt antal anmäla sig, eller ock sålunda, att de vid läsårets

slut a dag, som fakulteten utsätter, af vederbörande dekanus offentligen

utnämnas till doktorer.

Om de. afgifter, som för promotion böra erläggas, är särskildt stadgadt.

Teologie doktorsgrad kan förvärfvas icke blott genom akademiska

studier utan äfven genom utnämning af Kungl. Maj:t.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

XI.

Stipendierna.

§ 134.

Alla universitetet gifna stipendier skola förvaltas och utdelas i öfverensstämmelse

med därom utfärdade stiftelsebref, reglementen och andra

vederbörliga föreskrifter.

§ 135.

Öfver studerande, som innehar stipendium, utöfvas tillsyn af särskild

inspektor, utsedd på sätt därom i stiftelsebref eller annorledes är stadgadt.

År för något stipendium föreskrift om sådant val icke meddelad, förordne

det mindre konsistoriet inspektor.

§ 136.

Stipendieinspektorerna skola med uppmärksamhet följa stipendiaternas

förhållande i studier och lefverne, meddela dem nödiga råd, anvisningar

och föreställningar, och tillse, att villkoren för stipendiernas tillgodonjutande

behörigen fullgöras.

§ 137.

Stipendiat, som icke är vid universitetet närvarande, skall, där ej annorlunda

är särskildt stadgadt, mista stipendiet. Närmare föreskrifter i

detta afseende utfärdas för hvartdera universitetet af kanslern efter det

större konsistoriets hörande.

XII.

Biblioteket och öfriga vid universitetet för undervisningen

gjorda samlingar och inrättningar.

§ 138.

Universitetets bibliotek vårdas och förvaltas, under det större konsistoriets

tillsyn, af bibliotekarien, som till biträde har öfriga vid biblioteket

anställda tjänstemän.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

§ 139.

Biblioteket skall, såvidt med ordning och nödig säkerhet är förenligt,

hållas tillgängligt under såväl läsetermin som ferier. Hvad till vården

och förvaltningen närmare hörer, eger kanslern i den ordning, som i § 9

sägs, förordna.

§ 140.

Universitetets öfriga vetenskapliga samlingar och inrättningar vårdas

och förvaltas, med biträde af docent, assistent eller amanuens, af professor

i den vetenskap, till hvars belysning samlingen eller inrättningen är gjord.

Finnes i vetenskapen mer än en professor, tillkomma det kanslern att,

efter, förslag af vederbörande fakultet eller sektion och sedan det större

konsistoriet yttrat sig, bestämma, hvilken af målsmännen för vetenskapen

vården och förvaltningen af samlingen eller inrättningen skola åligga eller

huru fördelning emellan målsmännen skall ske.

För samling eller inrättning, som ej hörer till viss vetenskap, ege det

större konsistoriet till föreståndare utse någon af universitetets professorer

eller andra lärare.

Samlingarna skola, så vidt med ordning och nödig säkerhet är förenligt,

på vissa tider hållas tillgängliga för universitetets lärare och studerande

samt andra vetenskapsidkare i universitetsstaden.

§ 141.

Föreståndare för inrättning, som hör till de fria konster, i hvilka undervisning

vid universitetet meddelas, är, där ej särskild! annorlunda förordnas,

den, som för sådan undervisning där är anstäld.

§ 142.

De i universitetets stat för ofvannämnda samlingar och inrättningar

bestämda anslag äfvensom andra inkomster förvaltas och redovisas af universitetets

räntekammare. Föreståndarne ega att efter samråd med inspektor,

där sådan för någon inrättning är tillsatt, inom det fastställda

beloppet använda dessa anslag, enligt deras bestämmelse, för inrättningarnas

behof och samlingarnas underhållande eller förökande, äfvensom att,

där behof göres, till bestridande af löpande utgifter, efter drätselnämndens

pröfning. och beslut, af anslagen från räntekammaren uppbära förskott.

Redovisning för hvad af anslag och förskott blifvit an vän dt, skall för

hvarje år afgifvas inom den tid, drätselnämnden med afseende å räkenskapernas

uppgörande i räntekammaren bestämmer.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

§ 143.

Öfver den förändring, hvarje samling under året undergått, skall föreståndaren

till drätselnämnden aflämna förteckning, och ställe han sig i

öfrigt till efterrättelse hvad gifna reglementen och särskilda föreskrifter

innehålla rörande samlingens förvaltning.

XIII.

Universitetets ekonomiska förvaltning och drätselverk.

§ 144.

All universitetets egendom förvaltas under samma ansvar som annan

allmän egendom enligt lag.

§ 145.

Denna förvaltning liandhafves, på sätt här nedan stadgas, af en drätselnämnd,

bestående af räntmästaren eller den, som förestår hans tjänst,

och tre af universitetets ordinarie lärare. Dessa senare utses med slutna

sedlar af plenarförsamlingen vid sammanträde inom förra hälften af April

månad, och skall af dem minst en vara lärare inom den juridiska fakulteten

och minst en vara ledamot af det större konsistoriet. Om förrättadt

val göres anmälan hos kanslern. Vid nämndens sammanträden skall jämväl

kamreraren vara tillstädes, och ege han rätt att i öfverläggningarna

men ej i besluten taga del. Inträffar jäf eller laga förfall för räntmästaren,

intage kamreraren hans plats i nämnden.

Universitetets rektor eger att i drätselnämndens öfverläggningar och

beslut deltaga, och före han då ordet.

Drätselnämndens valda ledamöter tjänstgöra under en tid af tre år,

räknad från den första dagen i näst efter valet infallande Juni månad.

Den, som i fulla tre år på grund af val varit ledamot af drätselnämnden,

vare under de närmast följande tre åren icke skyldig att mottaga

omval. De valda ledamöterna åtnjuta för möda och ansvar årligt

arfvode, hvilket kanslern eger fastställa.

Afgår vald ledamot under tjänstetiden, förordne plenarförsamlingen i

hans ställe annan ordinarie lärare för tid, som för honom återstått. År

vald ledamot i nämnden af jäf eller laga förfall hindrad att fullgöra uppdraget,

må det mindre konsistoriet, på anmälan af nämnden om behofvet

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

af vikarie, förordna sådan; och ege vikarien rätt till hvad af arfvodet å

hans tjänstgöringstid belöper.

§ 146.

I början af Juni månad hvarje år sammankalle rektor drätselnämndens

ledamöter, och skola de då genom omröstning med slutna sedlar

utse en af de valda ledamöterna att, då rektor icke är närvarande, föra

ordet inom nämnden.

Drätselnämnden sammanträde helst på bestämda tider och eljest på

kallelse af ordföranden, då ärendena det fordra. Offentlig undervisning

af någon nämndens ledamot eller hans deltagande i plenarförsamlingens

eller konsistoriernas sammanträden må ej genom sådan sammankomst

hindras. Om nämndens sammanträden och de viktigare mål, som därvid

skola förekomma, skall rektor underrättas.

Räntmästaren berede ärendena och föredrage dem »inför nämnden;

vare ock skyldig att låta ordföranden, där han det äskar, få del af handlingarna

i tillräcklig tid före hvarje sammanträde. I drätselnämnden må

beslut icke fattas, där ej minst tre ledamöter äro tillstädes.

Befinnas i någon fråga rösterna inom nämnden lika delade mellan

två meningar, galle den, som ordföranden biträder.

I ärende, som angår någon af universitetets stiftelser eller inrättningar,

må beslut af drätselnämnden ej fattas, innan stiftelsens eller inrättningens

föreståndare blifvit hörd. År föreståndare af laga skäl hindrad att yttra

sig, må utlåtande i frågan infordras från annan tjänsteman vid stiftelsen

eller inrättningen eller från lärare i vetenskap, som är med inrättningens

föremål närmare besläktad.

§ 147.

Drätselnämnden skall upptaga alla mål och ärenden, som angå universitetets

hushållning och drätsel, samt dem efter sakens beskaffenhet,

enligt hvad nedan sägs, antingen afgöra eller jämte sitt betänkande till

kanslern eller vederbörande konsistorium öfverlämna. Finner kanslern

eller konsistoriet, att sålunda öfverlämnadt ärende rätteligen hör till drätselnämndens

afgörande, skall nämnden i ärendet fatta beslut.

§ 148.

Drätselnämnden skall afgöra de mål och ärenden angående hushållningen

och drätseln, som äro af mera enskild beskaffenhet, såsom att antaga

och uppsäga åbor eller arrendatorer å universitetets hemman; utarrendera

prebendehemman och andra universitetets fastigheter; bestämma villkor

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

för sådana upplåtelser och. afgöra frågor rörande ändring i dessa villkor;

besluta om anstånd i uppbörden af universitetets inkomster; förläna fördel

och underhållshjälp åt gamla, afgående åbor eller arrendator, då skäl

därtill förekomma; besluta i afskrifnings- och anmärkningsmål till vidare

behandling på sätt, som för sådana mål är i allmänhet föreskrifvet; fastställa

lösnings- och försäljningspriset för universitetets spannmål; tillse, att

vid bruket och skötseln af universitetets hemman och lägenheter vanvård

och försummelse ej ega rum; behandla frågor om skogsutsyning och skogshushållning

på universitetets hemman och jordegendom, om syner, besiktningar

samt mindre ändringar och reparationer å universitetets hus och

lägenheter, om brandredskap och deras vård samt om anskaffande af

materialier och förnödenheter för universitetets behof; ombesörja utlåning

af universitetets och dess särskilda fonders medel samt indrifning af förfallna,

men obetalda lån och räntor; granska inkomna räkningar och anordna

medel till deras betalning; utanordna löner och anslag enligt stat

eller särskilda vederbörliga föreskrifter samt andra utgifter eller förskott

för hvarjehanda behof; meddela uppbördsorder i uppbördsboken och låta

genomdraga den med universitetets sigill; granska redovisningar, som afgifvas

af föreståndarne för de särskilda inrättningarna öfver använda anslag

och uppburna förskott, så ock uppbördsmännens och öfriga redogörares

räkenskaper; minst en gång hvarje år granska säkerhetshandlingarna för

utlånta medel; minst en gång hvarje månad anställa kassainventering i

räntekammaren; minst en gång i månaden öfverse hvad i allmänhet till

den löpande förvaltningen hör, samt i öfrigt tillse, att de vid förvaltningen

anstälda tjänstemän fullgöra sina skyldigheter, och gifva de föreskrifter,

som för sådant ändamål erfordras.

§ 149.

Sedan drätselnämnden afgifvit utlåtande, skall det större konsistoriet

upptaga och efter sakens beskaffenhet, enligt hvad därom här nedan sägs,

antingen afgöra eller med sitt betänkande till kanslern öfverlämna frågor

om allmänna åtgärder med förvaltningen af universitetets egendom och

fonder, om nybyggnader och betydligare ändringar å universitetets hus;

och skall det mindre konsistoriet på lika sätt behandla frågor om bättre

rätt till löner, förmåner och pensioner å stat, om nådår samt om beviljande

af extra anslag, så vidt de angå undervisningen med därtill hörande

inrättningar.

• § 150.

Till kanslerns pröfning och den åtgärd, som efter sakens beskaffenhet

på honom ankommer, skola insändas beslut, hvari plenarförsamlingen,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

vederbörande konsistorium eller drätselnämnden stannat i frågor rörande

inköp af fastighet för universitetets räkning; om försäljning, förpantning

eller byte af någon dess fasta egendom; om nybyggnad, större ändringar

eller reparationer å universitetets hus; om afskrifning af hemmansräntor

och arrenden; om extra anslag, om nådår och i allmänhet om sådana

*> viktigare förvaltningsåtgärder, hvilka icke äro att anse såsom omedelbar

verkställighet af gifna stadgar och föreskrifter.

§ 151.

Universitetets fastställda lönestat och anslag till dess så val vetenskapliga

som andra inrättningar och ständiga behof samt sådana till visst

belopp bestämda fonder, hvilka för särskilda ändamål äro anslagna eller

gifna till universitetet, skola användas på sätt, som om dem är föreskrifvet.

För tillfälliga behof och sådana på förhand ej bestämda ändamål, som

afse undervisningens, studiernas och universitetets allmänna förkofran, må

kanslern efter omständigheterna använda de medel, som därtill äro särskild!

anvisade; inhämte dock i alla viktigare fall betänkande af det mindre

konsistoriet, innan han fattar sitt beslut därom.

§ 152.

Förekommer anledning till ändring i fastställd anslagsstat eller till

användande af fondkapital för utomordentliga behof eller till försäljning,

byte eller förpantning af universitetets fasta egendom eller till inköp af

fastighet, skall kanslern, sedan det större konsistoriet yttrat sig i frågan,

anmäla ärendet hos Ivungl. Maj:t och afvakta dess beslut.

§ 153.

Räntmästaren och kamreraren skola med biträde af öfriga till räntekammaren

hörande, å stat uppförda tjänstemän förvalta universitetets

drätselverk under närmaste tillsyn af rektor och drätselnämnden.

§ 154.

Räntmästaren åligger tillse, att uppbörd af universitetet tillfallande

afrad, kronotionde, arrenden och all annan inkomst, af hvad namn den

vara må, i rätt tid verkställes och till räntekammaren inlevereras; hafva

närmaste vård om dess kapital, lånehandlingar och kassabelopp; mottaga

inbetalningar, verkställa likvider och vederbörligen anordnade utbetalningar;

tillse, att universitetets fastigheter, hus och byggnader vederbörligen vårdas

och hållas vid makt; och såsom drätselverkets hufvudman vaka öfver, att

samtliga därvid anstälda tjänstemän fullgöra sina tjänsteplikter. Hvarje

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

till räntekammaren gjord inbetalning bör företes hos kamreraren till anteckning

i därtill bestämd dagbok, och bör beviset därå förses med hans

påskrift.

§ 155.

Specificerade sammandrag af inkomster och utgifter skola dels för ''■

hvarje kvartal och dels, sedan räkenskaperna blifvit afslutade, för hvarje

räkenskapsår från räntekammaren öfverlämnas till kanslern.

§ 156.

Kamrerarens hufvudsakliga åliggande är att uppgöra universitetets

räkenskaper, och skall han aflämna dem å därför bestämd tid.

I öfrigt iakttage ej mindre kamreraren än räntmästaren samt andra

för uppbörden anställda tjänstemän i afseende å räkenskaper, redovisning

och andra tjenstegöromål hvad i särskilda instruktioner och reglementen

är eller varder föreskrifvet.

XIV.

Universitetets kansli.

§ 157.

Kansligöromålen vid universitetet besörjas af sekreteraren med biträde

af öfriga vid kansliet anställda, å staten upptagna tjänstemän.

§ 158.

I kansliet skola finnas dagböcker, däri sekreteraren inför eller låter

införa alla ansökningar, memorial och skrifter, som ankomma på rektors

eller konsistoriernas åtgärd och omedelbart eller af rektor aflämnas till

sekreteraren. Hvad i ärendet blifvit åtgjordt skall ock antecknas.

Sekreteraren åligger ock att i plenarförsainlingen och konsistorierna

föra protokoll, att uppsätta, kontrasignera och låta i god tid afsända de

därifrån och från rektor i kansliet utgående expeditioner, att hafva vård

om universitetets arkiv samt att, med biträde af vederbörande tjänstemän,

ombesörja ordnande och registrering af där förvarade handlingar och

protokoll. Hvad i öfrigt rektor, plenarförsamlingen eller vederbörande

konsistorium kan i ämbetet uppdraga åt sekreteraren, eller hvad gällande

instruktioner innehålla, bör af honom efterkommas.

Inkomna förseglade handlingar skola af rektor brytas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

§ 159.

Ombudsmannens åliggande är att, där så fordras, vid domstolar och

ämbetsverk bevaka och utföra universitetets rätt och talan, så ock att såsom

aktor, på därom erhållen vederbörlig befallning, utföra åtal mot lärare

samt öfriga ämbets- och tjänstemän vid universitetet för fel och försummelser

i tjänsten.

§ 160.

Öfriga vid kansliet anställda tjänstemän ställe sig med afseende å

göromålen till efterrättelse den eller de instruktioner, som kanslern efter

förslag af det större konsistoriet stadfäster.

§ 161.

Minst fyra dagar i veckan, dem det mindre konsistoriet eger bestämma

och genom anslag kungöra, skola rektor jämte sekreteraren och öfriga

tjänsteman vid kansliet samt räntmästaren och kamreraren under minst

eu timme på förmiddagen vara tillstädes i de för dem bestämda ämbetsrum

till deras tjänst, som hafva ärenden att där ombesörja.

Under ferier må den ändring häri göras, som det mindre konsistoriet

pröfvar lämplig.

§ 162.

Om göromålens fördelning mellan universitetets vaktbetjänte ege

rektor efter omständigheterna förordna.

Dessa betjänte åtnjuta vid utöfningen af sina befattningar samma

skydd och vitsord, som enligt allmän lag tillkommer dem, hvilka ämbetsmäns

eller rättens ärenden gå.

XV.

Om besvär.

§ 163.

I mål, som angå tjänstefel och försummelser samt blifvit af aktor

utförda, skall det större konsistoriet, efter utfärdadt tillkännagifvande,

meddela sitt utslag; och eger den missnöjde att före klockan 12 å trettionde

dagen efter den, då utslaget gafs, densamma oräknad, i vederbörande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

hofrätt anföra sina besvär öfver utslaget med iakttagande af hvad om

besvär i hofrätt är i allmänhet föreskrifvet.

§ 164.

I mål rörande tjänsteförslag skall ock genom anslag tillkännagifvas

dagen, då förslagsfrågan blifvit i det större konsistoriet afgjord; och eger

den missnöjde att före klockan 12 å trettionde dagen efter anslagsdagen,

densamma oräknad, ingifva sina besvär antingen i ecklesiastikdepartementet,

om utnämningen är Kung! Maj:t förbehållen, eller hos kanslern, da

utnämningen tillkommer honom.

§ 165.

I mål angående balans hos universitetets uppbördsman samt i extra

ordinarie afskrifnings- och anmärkningsmål förfares, sedan drätselnämnden

vederbörligen utredt förhållandet, på sätt som lör sådana mål i allmänhet

är föreskrifvet.

§ 166.

Uppstår fråga om rätta förståndet al de med universitetets hemmansåhor

eller arrendator afslutade kontrakt, och nöjes ej åbo eller arrendator

med det beslut, drätselnämnden därom meddelat, varde sådan tvist

till allmän domstol hänskjuten.

§ 167.

I andra mål, som blifvit behandlade af rektor, plenarförsamlingen,

det större eller mindre konsistoriet eller drätselnämnden, ma den, som tror

sig därtill ega fog, sina besvär, åtföljda af det protokoll, som innehåller

beslutet, anföra hos kanslern före klockan 12 å trettionde dagen efter den,

då han af beslutet erhöll del, densamma oräknad.

§ 168.

I mål, som blifvit af kanslern afgjorda, må den, som med beslutet

ej nöjes, anföra sina besvär däröfver hos Kung!. Maj:t i dess ecklesiastikdepartement

före klockan 12 å trettionde dagen därefter, sålunda beräknad,

som i näst föregående § är sagdt.

Dessa statuter skola tillämpas från och med den 1 Januari 1909 och

varda samtidigt förut gällande, däremot stridande föreskrifter till all kraft

och verkan upphäfda.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

De i dessa statuter omförmälda val till det större konsistoriet skola

första gången förrättas före den 15 November 1908, och skola de, som

därvid utses, tjänstgöra från och med den 1 Januari 1909. Af hvarje

fakultets eller sektions första gången utsedda representanter skall, efter

lottning, en utträda den 1 Juni 1910 och ytterligare en den 1 Juni 1911;

äro de till antalet flere, utträde den eller de öfriga den 1 Juni 1912.

De åligganden, som enligt dessa statuter tillkomma det mindre konsistoriet

och drätselnämnden, öfvertagas från och med den 1 Januari 1909

af det mindre konsistoriet och den drätselnämnd, som vid slutet af år

1908 göra tjänst. I den mån dåvarande valda ledamöter afgå, anställas

nya val enligt de i dessa statuter gifna bestämmelser.

Har lärarebefattning eller annan tjänst förklarats till ansökning ledig

före den 1 Januari 1909, skall med tillsättandet förfaras enligt förut gällande

statuter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2. Förslag1 till stadgar för Karolinska

mediko-kirurgiska institutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag

till

stadgar för Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

I.

Allmänna stadgande!!.

§ I
Karolinska

mediko-kirurgiska institutet skall såsom en medicinsk högskola

i Stockholm med de medicinska fakulteterna vid universiteten i

Upsala och Lund deltaga i så väl den teoretiska som den praktiska

läkareutbildningen.

§ 2.

Institutet står under öfverstyrelse af kanslern för rikets universitet.

I val af denne deltager institutet på sätt i Kung! Maj:ts nådiga statuter

för universiteten i Upsala och Lund nämnare bestämmes. Hvad nämnda

statuter innehålla om kanslerns ställning och befogenhet i fråga om universitetens

angelägenheter gäller i tillämpliga delar för hans ämbetsutöfning

såsom institutets styresman.

§ 3.

Institutets styrelse och förvaltning handhafvas af rektor, lärarekollegium

och en kollegienämnd, dess ekonomiska angelägenheter närmast af eu förvaltningsnämnd,

på sätt dessa stadgar bestämma.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

i

II.

Lärarekollegiet.

§ 4.

Lärarekollegiet utgöres af institutets samtliga professorer, af hvilka

en såsom rektor är kollegiets ordförande och en såsom dekanus är vice

rektor och vice ordförande.

§ 5.

Lärarekollegiet skall hafva allmän tillsyn och vård om institutets så

väl vetenskapliga som ekonomiska angelägenheter. Det åligger lärarekollegiet

att behandla förslag till nya instruktioner, reglementen eller andra

allmänna föreskrifter och anordningar rörande institutets vetenskapliga

verksamhet, inrättningar och hushållning, behandla frågor om anslag af

statsmedel till institutet, uppgöra förslag till lärareämbetens och andra

tjänsters tillsättande, vaka öfver att undervisningen och examinationen

vederbörligen upprätthållas samt öfver lärarnas och de studerandes förhållande

i hvad till studierna hörer, utdela de institutet gifna stipendier,

där ej särskildt är annorlunda förordnadt, samt i öfrigt utöfva de åligganden,

som i dessa stadgar särskildt bestämmas.

§ 6.

Lärarekollegiet sammanträder på kallelse af rektor under läseterminerna

minst en gång hvarje månad och för öfrigt, så ofta förekommande

ärenden det fordra.

Kallelse till sammanträde skall innehålla uppgift på de ärenden, som

vid sammanträdet skola förekomma, och bör, så vidt ske kan, utfärdas

senast dagen förut på sätt kollegiet finner lämpligt.

Från sammanträde må ledamot ej uteblifva utan laga förfall, som bör

anmälas hos rektor och af honom tillkännagifvas till anteckning i protokollet.

§ 7.

Tjänstledighet, som icke uttryckligen angifvits inbegripa jämväl frihet

från skyldighet att deltaga i lärarekollegiets göromål, frikallar ej från

sådant deltagande, så. framt ej de skäl, på grund af hvilka ledigheten

erhållits, utgöra förfall för fullgörande af äfven nämnda skyldighet.

Den, som på förordnande till större eller mindre del uppehåller professors

examensskyldigliet, må i lärarekollegiet deltaga i öfverläggningar

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

och beslut om bedömande af de examina och därtill hörande prof, som

hans förordnande omfattar, ändå att kollegiet äfven eljest vore fulltaligt.

År professorsämbete ledigt, eller åtnjuter dess innehafvare tjänstledighet,

hvarigenom han är befriad från att deltaga i lärarekollegiets göromål,

vare vikarien berättigad till säte och stämma däri vid behandlingen af de

frågor, som omedelbart beröra den af honom företrädda vetenskaps intresse,

dock må han icke utan särskild af lärarekollegiet meddelad adjunktion

deltaga i ärende angående anställande af docent eller i ärende, som

i nästföljande § andra stycket omförmäles.

§ 8.

. Lärarekollegiet är ej behörigt att fatta beslut, därest ej minst sju

oj afviga ledamöter äro tillstädes.

Göres behof af adjunktion i ärende, som afser tillsättande af lärarebefattning,

skall kollegiet utse den eller dem, med hvilka förstärkning för

ändamålet bör ega ruin.

Erfordras adjunktion för andra ändamål, må rektor utse och tillkalla

ledamot.

§ 9.

Hvarje ledamot intager i lärarekollegiet plats efter dagen, då han

först erhållit professorsämbete vid institutet eller någon af de medicinska

fakulteterna.

§ 10.

Då ärende förekommer, som angår någon af de vid institutet befintlig^

_ inrättningar eller stiftelser, må beslut ej fattas, innan föreståndaren

blifvit hord. År han af laga skäl hindrad att yttra sig, då må, efter

omständigheterna och där så nödigt pröfvas, utlåtande i ämnet infordras

antingen från annan tjänsteman vid inrättningen eller från lärare i någon

med dess föremål närmare besläktad vetenskap.

§ Il
Rektor

föredrager ärendena och leder öfverläggningarna i lärarekollegiet.

Da vid besluts fattande lika röstetal för olika meningar föreligger,

vare den mening beslut, som af ordföranden biträdes.

§ 12.

I ärenden, som ej angå val, ege ledamot, som af laga förfall är hindrad

att infinna sig i lärarekollegiet, sin mening till protokollet skriftligen

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

insända, innan beslut är i ärendet fattadt, dock skall vid röstberäkning

icke tagas hänsyn till sådant yttrande.

§ 13.

Då lärare eller tjänsteman vid institutet begär vittnesbörd öfver sitt

tjänst eferhållande, värde det af lärarekollegiet bestämdt till innehållet samt

af rektor underskrifvet och utfärdadt.

§ 14.

Vid lärarekollegiets sammanträden föres protokoll af sekreteraren,

som jämväl ombesörjer däraf föranledda expeditioner.

III.

Kollegienämnden.

§ 15-

Kollegienämnden utgöres af rektor såsom ordförande, dekanus, prodekanus

samt två professorer, hvilka för en tid af två år väljas af lärarekollegiet

vid sammanträde i April det år, då val skall äga rum. De valda

ledamöterna tillträda sina befattningar vid början af näst efter valet

följande läsår. Om förrättadt val göres anmälan hos kanslern.

§ 16.

Kollegienämnden sammanträder, då ärendena det fordra, på kallelse af

ordföranden. I nämnden må beslut icke fattas, om ej minst tre ledamöter

äro närvarande. Erfordras adjunktion, må rektor utse och tillkalla ledamot.

Ledamot af kollegienämnden ege ej afgifva röst eller yttrande i

ärende, som bandlägges under hans frånvaro.

För kollegienämnden galle i tillämpliga delar hvad för lärarekollegiet

bär ofvan i § 6 andra och tredje styckena, § 7 första stycket samt §§ 10, 11

och 14 är stadgadt.

§ 17-

Kollegienämnden tillkommer att till kanslern afgifva yttrande, då

tjänstledighet begäres af tjänsteinnehafvare vid Karolinska institutet eller

tandläkareinstitutet och att tillika därvid afgifva förslag angående tjänstens

upprätthållande samt angående arfvode åt vikarien; att efter förslag af

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

vederbörande klinikföreståndare hos kanslern göra hemställan om förordnande

af amanuenser vid klinikerna; att på framställning af vederbörande

professorer tillsätta öfriga amanuenser; att stadfästa val af inspektor för

medicinska föreningen och att mottaga tillkännagifvande om val af medicinska

föreningens styrelse samt att pröfva och stadfästa medicinska föreningens

stadgar; att under de förhållanden, som i § 85 angifvas, erinra

medicinska föreningen om skyldigheten att anställa inspektorsval och förordna

proinspektor för föreningen; att utöfva den disciplinära myndighet

öfver de studerande, hvarom särskilt är stadgadt; att utgifva läseschernå och

fastställa examensdagar; att efter vederbörande institutionsföreståndares hörande

besluta i anledning af ansökan om tillstånd att använda institutionslokaler

för ändamål, som icke tillhör området för institutets verksamhet; att, då

så fordras, vidtaga de åtgärder, som föranledas af Kung! brefvet den 28 Maj

1897 angående anordnande af bakteriologiska kolerakurser; samt att efter

uppdrag af lärarekollegiet till behandling förbereda ärenden, hvilka icke

äro af ekonomisk natur.

§ 18.

Har i fåll, då kollegienämnden skall, innan beslut fattas, höra vederbörande

professor, nämnden varit af annan mening än den professorn uttalat,

skall ärendet hänskjutas till lärarekollegiets afgörande.

IV.

Förvaltningsnämnden.

§ 19.

Förvaltningsnämnden utgöres af rektor såsom ordförande, dekanus

samt två professorer, hvilka för hvarje år väljas af lärarekollegiet vid

sammanträde i April och tillträda sina befattningar vid början af näst

därefter följande läsår.

Om förrättadt val göres anmälan hos kanslern.

§ 20.

Förvaltningsnämnden sammanträder, då ärendena det fordra, på kallelse

af ordföranden. I nämnden må beslut icke fattas, om ej minst tre ledamöter

äro närvarande. Erfordras adjunktion, må rektor utse och tillkalla ledamot.

Ledamot af förvaltningsnämnden ege ej afgifva röst eller yttrande i

ärende, som handlägges under hans frånvaro.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

För förvaltningsnämnden galle i tillämpliga delar hvad för lärarekollegiet

här ofvan i § 6 andra och tredje styckena, § 7 första stycket

samt §§ 10, 11 och 14 är stadgadt.

§ 21.

Förvaltningsnämnden har att närmast handhafva institutets ekonomiska

angelägenheter; granska inkommande räkningar och anordna medel till

deras betalning; utanordna löner och anslag enligt stat eller särskilda

vederbörliga föreskrifter samt andra utgifter eller förskott för hvarjehanda

behof; granska de redovisningar öfver använda anslag och uppburna förskott,

som afgifvas af föreståndarne för de särskilda inrättningarna och

inspektera dessa inrättningar; ombesörja utlåning af donerade fonders

medel samt indrifning af förfallna, men obetalda lån och räntor; minst

en gång hvarje år granska säkerhetshandlingarna för utlånta medel; samt

tillse, att räkenskaperna i behörig tid och ordning uppgöras och aflämnas,

och göra erforderliga framställningar och förslag i afseende å ärenden,

som härmed sammanhänga.

Institutets kassor och fonder stå under gemensam ansvarighet af förvaltningsnämndens

ledamöter.

§ 22.

Förvaltningsnämnden åligger- att vid sammanträde af lärarekollegiet

under sista månaden af hvarje läsetermin till dess protokoll göra anmälan

om sina vidtagna åtgärder.

Frågor om allmänna åtgärder med förvaltningen af institutets egendom

och fonder, om nybyggnader och betydligare ändringar å institutets

hus, om bättre rätt till förmåner enligt särskilda bestämmelser, om beviljande

af extra anslag, så vidt de angå undervisningen och därtill hörande

inrättningar, och i allmänhet om sådana viktigare förvaltningsåtgärder,

hvilka icke äro att anse såsom omedelbar verkställighet af gifna stadgar

och föreskrifter, skola, åtföljda af lärarekollegiets utlåtande, underställas

kanslerns pröfning.

§ 23.

För hvarje räkenskapsår skall, sedan räkenskaperna blifvit afslutade,

ett sammandrag däraf öfverlämnas till kanslern, och skall förslag öfver

inkomster och utgifter för det löpande året åtfölja berörda sammandrag.

§ 24.

Förvaltningsnämnden biträdes af kamreraren, hvilken skall öfvervara

nämndens sammanträden och eger deltaga i nämndens öfverläggningar,

men ej i besluten.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kamreraren aligger att under laga ansvarighet föra räkenskaperna och

dem i behörig tid afsluta för att öfverlämnas till kammarrättens granskning.

Hvad förvaltningsnämnden inom omfånget af sin förvaltning uppdrager

kamreraren till verkställighet, vare han pliktig ombesörja.

V.

Rektor.

§ 25.

Rektor väljes för tre år af lärarekollegiet. Valbar till rektor är hvarje

professor vid institutet, som, då ämbetet, efter hvad nedan sägs, skall tillträdas,

i lulla tre år innehaft professorsämbete. Den, som i fulla tre år

beklädt rektorsämbetet, vare icke skyldig mottaga nytt val.

Val af rektor anställes vid sammanträde i April månad det år, då

tiden, som förra valet afser, utgår. Valet sker med slutna sedlar.

Om förrättadt val göres anmälan hos kanslern, hvarefter den valde

tillträder ämbetet vid nästföljande läsårs början.

§ 26.

Vill den, som blifvit vald till rektor, ej mottaga ämbetet, gifve det

tillkänna genast eller, om han ej är tillstädes, inom andra dagen efter den,

da han genom rektors försorg om valets utgång erhållit underrättelse, och

anföre tillika de skäl, på hvilka han stöder sin afsägelse. De anförda

skälen skola af lärarekollegiet till giltigheten pröfväs.

Godkännes afsägelse, företages genast eller så snart ske kan nytt val.

§ 27.

Afgår rektor före ämbetstidens slut, och återstår däraf mer än tre månader,

skall lärarekollegiet anställa nytt val af rektor för den återstående

delen af den afgångnes ämbetstid och om valet underrätta kanslern.

§ 28.

Rektor vare, om han så önskar, fri från skyldigheten att bestrida en

del, högst hällten, al den till hans professorsämbete hörande undervisningen;

gifve dock sin önskan om sådan befrielse tillkänna i lärarekollegiet, som

anmäler förhållandet för kanslern.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

§ 29.

Rektor skall utöfva den närmaste vården och tillsynen öfver allt hvad

institutet rörer. Honom åligger tillse: att den institutet anförtrodda undervisning

vederbörligen upprätthålles; att studerande, hvilka anmäla sig till

begagnande af undervisningen vid institutet, varda inskrifna i institutets

matrikel och inträda i den för institutets studerande upprättade medicinska

föreningen; att institutets egendom, af hvad namn den vara må, behörigen

vårdas; att anslag användas för sina rätta ändamål; att räkenskaper och redovisningar

behörigen upprättas och inom föreskrifna tider aflämnas; att lärare,

tjänstemän och betjente i allo noggrant uppfylla sina åligganden;

samt att ej mindre hvad dessa stadgar och andra vederbörligen gifna föreskrifter

till efterrättelse anbefalla, än ock lärarekollegiets, kollegienämndens

och förvaltningsnämndens så väl som rektors egna, i behörig ordning fattade

beslut till verkställighet befordras.

Alla till lärarekollegiet ställda skrivelser mottagas af rektor.

§ 30.

Rektor egen, då skäl därtill förekomma, erinra lärare och tjänstemän

om uppfyllande af deras tjänsteplikter. I svårare fall göre han anmälan

hos lärarekollegiet.

Rektor bör ock, på de tider han finner lämpligt, låta anställa inventering

af institutets kassor och samlingar.

§ 31.

Då rektor är af giltigt förfall hindrad att utöfva sitt ämbete, bestrides

detsamma af dekanus.

§ 32.

Då någon för längre tid än en månad i rektors ställe förvaltar dennes

ämbete, tillfälle honom så stor del af det rektor anslagna arfvode, som

svarar mot tiden. För kortare tid ege sådant vederlag ej rum.

YL

Dekanus.

§ 33.

En af professorerna vid institutet skall vara dekanus.

Värdigheten af dekanus går efter fullmaktsålder i tur emellan lärarekollegiets

ledamöter. Dekanatet tillträdes i början af läsaret och innehafves

under ett år.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Vid sammanträde i April skall inom lärarekollegiet till protokollet angifvas,

hvilken af ledamöterna är närmast i tur och oförhindrad att öfvertaga

dekanatet, och åligger det rektor att härom hos kanslern göra anmälan.

§ 34.

Dekanus är lärarekollegiets vice ordförande. Honom åligger att vid

förfall för rektor bestrida dennes befattning, att vara ledamot i kollegienämnden

och i förvaltningsnämnden samt att med tillsynen öfver undervisningens

behöriga gång och med disputationer och lärdomsprof vid institutet

taga den befattning som dessa stadgar i §§ 80, 92 och 98 närmare föreskrifva.

§ 35.

År dekanus af laga förfall hindrad att utöfva sin befattning, träde

den af lärarekollegiets ledamöter, som närmast förut varit dekanus och är

oförhindrad, under namn af prodekanus i hans ställe.

VII.

Lärareämbetens och tjänsters tillsättande, tjänstledighet och vikariat.

§ 36.

Professorsämbeten äfvensom laboratorsbefattningar, å hvilka fullmakt

utfärdas, tillsättas af Kung! Maj:t på vederbörandes underdåniga förslag.

Öfriga lärarebefattningar äfvensom bibliotekarie-, sekreterare- och kamrerarebeställningarna

tillsättas af kanslern efter vederbörliga förslag.

§ 37.

För befordran till lärareämbeten må ej andra grunder afses eller åberopas

än graden af ådagalagd vetenskaplig skicklighet hos de sökande.

Vid bedömandet af sökandes vetenskapliga skicklighet skall hänsyn tagas

jämväl till ådagalagd skicklighet att meddela vetenskaplig undervisning.

Pröfvas den vetenskapliga skickligheten hos två eller flera sökande vara

lika, då må ock tjänsteålder såsom befordringsgrund åberopas.

§ 38.

Professorsämbeten tillsättas antingen genom kallelse eller efter ansökan.

Ej må någon kallas, med mindre hans skicklighet till ämbetet är uppenbar

och han anses förtjäna att till ämbetet nämnas framför hvarje annan

svensk man, som till detsamma kan komma i åtanke.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

§ 39.

Har förslag, som i § 70 omförmäles, blifvit väckt, må, innan beslut i

anledning däraf meddelats, åtgärder till besättande af ledigt professorsämbete,

som af förslaget beröres, icke vidtagas.

Äro två eller flera professorsämbeten, hvilkas ämnen hafva nära sammanhang

med hvarandra, på eu gång lediga, må lärarekollegiet, innan åtgärder

för tillsättandet vidtagas, kunna väcka förslag om uppskof med tillsättandet

af något eller några af dessa ämbeten. Sådant förslag öfver1

ämnas till kanslerns afgörande.

§ 40.

Då professorsämbete blifvit ledigt, ege ledamot af lärarekollegiet att

inom fjorton dagar därefter eller, därest på grund af hvad i § 39 är stadgadt

hinder möter mot att genast vidtaga åtgärder för ämbetets tillsättande,

inom fjorton dagar efter det hindret upphört, väcka fråga om att till ämbetet

kalla viss uppgifven vetenskapsman. Skulle, enligt hvad sålunda är

stadgadt, tiden för kallelsefrågans väckande börja att löpa eller komma

att utgå under ferier, må den af lärarekollegiet kunna utsträckas till fjortonde

dagen af nästa läsetermin.

Har kallelsefråga vederbörligen blifvit väckt, skall lärarekollegiet, efter

att hafva inhämtat yttrande af sakkunnige i det eller de läroämnen, som

det lediga ämbetet omfattar, företaga frågan till afgörande å dag, som vid

föregående sammanträde blifvit bestämd. Därvid skola lärarekollegiets ledamöter

hvar för sig afgifva bestämdt yttrande, huruvida tillräckliga skäl för

kallelse föreligga. Förena sig minst två tredjedelar af ledamöterna om

kallelseförslaget, öfverlämnas handlingarna i ärendet till kanslern. Sedan

kanslern afgifvit sitt betänkande, öfverlämnas ärendet till Kungl. Maj:t.

Lärarekollegiet skall inom en tid af trettio dagar, efter det tiden för

kallelsefrågas väckande tilländagått, hafva afgjort väckt sådan fråga; dock

må, där nämnda tid af trettio dagar skulle komma att utlöpa under ferier,

densamma kunna af lärarekollegiet utsträckas till trettionde dagen af nästa

läsetermin.

§ 41.

Har fråga om kallelse icke blifvit inom behörig tid väckt, eller har

föreslagen vetenskapsidkare förklarat sig icke vilja mottaga kallelse, eller

varder kallelseförslag icke af lärarekollegiet inom föreskrifven tid och med

föreskrifven röstöfvervikt antaget, åligger det rektor att sörja för ämbetets

ledigförklarande. I sådant afseende läte rektor ofördröjligen i allmänna

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

tidningarna tre gånger kungöra ledigheten med tillkännagifvande, att ansökningar

till ämbetet skola före klockan tolf å fyrtiofemte dagen efter

den dag, då kungörelsen första gången varit införd i tidningarna, till rektor

ingifvas. Skulle ansökningstiden utgå å helgdag, vare nästföljande söckendag

fataliedag.

Om ledigförklarandet skall kanslern underrättas.

§ 42.

Anmäler sig ej någon sökande inom utsatt tid, läte rektor kungöra

ny ansökningstid, såsom ofvan är sagdt, och inberätte därom till kanslern.

Anmäler sig ej heller inom andra ansökningstiden någon sökande,

beslutar Kungl. Maj:t, huru i frågan vidare skall förfaras. Rektor skall i

ty fall, sedan yttrande afgifvits af lärarekollegiet, insända handlingarna i

ärendet till kanslern, som öfverlämnar dem jämte sitt betänkande till

Kung]. Maj:t.

§ 43.

På sökande må ankomma att antingen tillika med ansökningsskriften

eller senare, dock före proftidens utgång, till rektor inlämna de lärd om sbetyg,

utgrina vetenskapliga arbeten samt andra handlingar och bevis, med

hvilka han vill styrka sin skicklighet och förtjänst. Vetenskapliga arbeten

skola om möjligt inlämnas i tre exemplar.

§ 44.

Sedan ansökningstiden gått till ända, skola, i händelse sökande anmält

sig, ofördröjligen af lärarekollegiet utses minst tre sakkunnige i det eller

de läroämnen, som det lediga ämbetet omfattar. Utgår ansökningstiden

under ferier, må dock med utseendet kunna anstå till början af nästa läsetermin.

§ 45.

Till sakkunnige skola helst utses svenska vetenskapsidkare.

Professorer samt andra ordinarie lärare vid institutet och universiteten

vare, då de utses till sakkunnige i sitt läroämne, skyldiga att emottaga

uppdraget, så framt de ej till stöd för befrielse kunna visa laga förfall.

Då annan med sådant uppdrag hetros, skall ett utdrag af dessa stadgar

i de delar, som för uppdragets fullgörande äro af betydelse, honom

tillställas samtidigt därmed, att han om uppdraget underättas.

Erhåller någon till sakkunnig utsedd, som, efter ty här ofvan sägs,

är skyldig att mottaga uppdraget, tjänstledighet för dess fullgörande, vare

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

lian berättigad till ersättning för tjänstgöringspenningar, som han på grund

af ledigheten afstår, dock ej för längre tid än två månader.

§ 46.

Sökande, som inom utsatt tid anmält sig, ege att inom en tid af nittio

dagar, räknad från ansökningstidens utgång, genom vetenskapliga arbeten,

andra lärdomsbevis samt lärareprof ytterligare ådagalägga sin skicklighet.

Lärareprof må dock icke afläggas under ferier. Skulle förenämnda proftid

helt eller delvis infalla under ferier, och finner lärarekollegiet lärareprofven

af sådan anledning icke kunna under samma proftid försiggå, må kollegiet

ega bestämma, att de äfven därefter få afläggas, dock skola de i sådant

fall städse vara afslutade inom etthundra åttio dagar efter ansökningstidens

utgång.

Förklara samtliga sökande, att de icke vilja begagna sig af proftid,.

förfalle all fråga om sådan tid, eller, där den redan börjat löpa, hvad af

densamma kan återstå.

§ 47.

Lärareprof bestå af föreläsningar eller andra uppgifter, som lärarekollegiet

i enlighet med af kanslern fastställda bestämmelser eger förelägga

sökande.

Förslag till sådana bestämmelser väckes af lärarekollegiet.

§ 48.

Då ansökningshandlingarna inkommit, skall rektor utan tidsutdräkt

öfversända desamma till de sakkunnige.

Sakkunnige skola, så snart ske kan, hvar för sig till lärarekollegiet

inkomma med förberedande skriftligt utlåtande om sökandes skicklighet

till ämbetet och, där flere sökande finnas, dem emellan anställa jämförelse.

§ 49.

Efter att hafva tagit kännedom om ansökningshandlingarna och de

sakkunniges utlåtanden, företage lärarekollegiet å dag, som vid föregående

sammanträde blifvit bestämd, befordringsärendet till pröfning. Därvid

skall hvarje ledamot för sig afgifva yttrande om lärareprof, som sökande

aflagt, samt med hänsyn till åberopade vetenskapliga arbeten, nämnda

prof och hvad i öfrigt kan om sökandes vetenskapliga skicklighet lämna

tillförlitlig upplysning bestämdt utlåta sig ej blott om, huruvida sökande,

en eller flere, anses till ämbetet skickliga, utan äfven, där de äro flere, om

den enes företräde framför den andre samt därefter i följd af järn
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

förelsen och med. hänsyn tillika till hvad i § 37 om tjänsteålder sägs uppföra

tre af de sökande, om så många finnas och af honom pröfvas till

ämbetet skickliga, på förslag i den ordning, han anser dem förtjänta att

till ämbetet nämnas.

Lärarekollegiet skall slutligen upprätta ett samfäldt förslag på det

sätt, att omröstning anställes om hvart och ett af de tre 0förslagsrnmmen

för sig med början på första rummet och vidare nedåt. Å hvart förslagsrum

varde den sökande uppförd, som därtill erhållit flere röster än öfriga

sökande. Vid lika röstetal vare ordförandens röst afgörande.

§ 50.

Samtliga handlingar i ärendet insändas därpå till kanslern, som öfverlämnar

dem jämte sitt betänkande till Kungl. Maj:t.

§ 51.

I fråga om tillsättandet af förenade öfverläkaretjänsten vid Stockholms

hospital för sinnessjuka och professuren i psykiatri vid institutet

gäller hvad därom är särskildt stadgadt.

§ 52.

Utnämnd professor skall utan tidsutdräkt tillträda sitt ämbete och

därvid hålla en offentlig föreläsning.

§ 53.

Där ej särskildt är annorlunda förordnadt, förhålles med tillsättandet

af laboratorsbefattningar i tillämpliga delar på enahanda sätt, som i fråga

om professorsäm beten ofvan är föreskrifvet.

Angående tillsättandet af prosektorsbefattning gäller hvad därom är

särskildt stadgadt.

§ 54.

År professorsämbete eller annan lärarebefattning vid institutet grundad

pa enskild mans stiftelse, och särskild ordning för dess tillsättande föreskrifven,

skall vid tillsättandet iakttagas hvad sålunda är stadgadt.

§ 55.

Docenter förordnas af kanslern i den ordning nedan sägs.

. Kl ma sa dan t förordnande någon meddelas, utan att hans anställande

pröfvas för undervisningen eller den vetenskapliga forskningen nödigt eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

nyttigt, samt lian ådalagt erforderlig skicklighet såsom vetenskapsidkare

och lärare.

§ 56.

Den, som önskar varda till docent i någon vetenskap antagen, har

att hos lärarekollegiet därom göra ansökan och vid ansökningen foga de

lärdomsbetyg, utgifna vetenskapliga arbeten samt andra handlingar och

bevis, med livilka han vill styrka sin skicklighet. Lärarekollegiet skall

därefter till afgörande företaga frågan, huruvida ofvan angifna villkor för

docentförordnande föreligga, och åligger det, då vid ärendets behandling

den vetenskap, hvari förordnandet sökes, är inom lärarekollegiet af professor

företrädd, denne att först afgifva yttrande.

Anser lärarekollegiet sökanden böra såsom docent anställas, göre

därom hemställan hos kanslern.

Finner lärarekollegiet sökandens skicklighet såsom lärare icke vara

tillräckligt styrkt, men öfriga villkor för det sökta förordnandet föreligga,

bestämme lärarekollegiet prof, genom livilka sökanden eger ådagalägga

sin skicklighet i nyssnämnda afseende, och utsätte tid därför. Sedan de

föreskrifna profven aflagts, eller tiden därför eljest tilländalupit, företage

lärarekollegiet ärendet till slutlig behandling och göre, så framt ansökningen

finnes förtjänt af bifall, hemställan hos kanslern efter ty ofvan

är sagdt.

§ 57.

Förslag till allmänna bestämmelser angående de i föregående § omförmälda

prof väckes af lärarekollegiet och öfverlämnas till kanslerns pröfning

och fastställelse.

§ 58.

Då giltiga skäl därtill förekomma, ege kanslern på lärarekollegiets

därom gjorda framställning återkalla docentförordnande.

§ 59.

Vid inträffad ledighet i bibliotekarie-, sekreterare- eller kamrerarebefattningen

stån de lärarekollegiet fritt antingen att kungöra befattningen

till ansökning ledig i enlighet med hvad i § 41 är beträffande professorsämbeten

föreskrifvet eller ock att utan 1 edigfÖl''kTarande omedelbart hos kanslern

föreslå lämplig person till befattningens erhållande.

För att vara kompetent till sekreterare- eller kamrerarebefattningen

fordras att hafva aflagt juris kandidatexamen eller examen till rättegångsverken.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

§ 60.

Skulle efter andra gången kungjord tid för ansökning till tjänst, hvartill

kanslern eger utnämningsrätt, ingen sökande anmäla sig, ege kanslern

efter omständigheterna besluta i frågan.

§ 61.

Amanuenser vid institutets kliniker förordnas af kanslern på framställning

af kollegienämnden efter vederbörande klinikföreståndares förslag;

dock galle detta ej beträffande amanuenser vid de för institutets kliniska

undervisning upplåtna sjukvårdsanstalter, där undantag påkallas af särskilda

föreskrifter.

Öfriga amanuenser tillsättas af kollegienämnden på framställning af

vederbörande professorer.

§ 62.

För att vara kompetent till amanuensplats vid klinikerna erfordras

att hafva atlagt medicine licentiatexamen; dock må i fall, då medicine licentiat

ej kan erhållas, medicine kandidat, som med goda vitsord fullgjort,

sin kliniska tjänstgöring, kunna förordnas till sådan amanuensplats. Detsamma

gäller för den amanuens, som antages till att verkställa och demonstrera

liköppningarna vid den pediatriska kliniken.

Till öfriga amanuensbefattningar kunna äfven antagas medicine studerande,

hvilka anses till befattningen skickliga.

Af kanslern förordnad amanuens må icke längre tid än ett år innehafva

platsen; dock må den här ofvan omnämnde amanuensen vid den

pediatriska kliniken kunna af kanslern förordnas för längre tid än ett

år, där kanslern hnner sådant lämpligt.

§ 63.

Utnämnd lärare eller tjänsteman skall för lärarekollegiet förete fullmakt

eller förordnande. Rättighet till de löneförmåner, som åtfölja tjänsten,

vidtager, sa vidt icke för något särskildt fall annorlunda är stadgadt,

med första dagen af månaden näst efter den, under hvilken utnämning skett.

§ 64.

Vaktmästare och andra betjänte vid institutet ege rektor tillsätta och

afskeda; dock skola inrättningarnas föreståndare dessförinnan höras, och

bör på deras önskningar fästas skäligt afseende.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

§ 65.

Tjänstledighet må, då skäl därtill förekommer, beviljas institutets lärare

och tjänstemän af rektor för högst en vecka och af kanslern för längre

tid, dock åt innehafvare af professorsämbete ej öfver ett hälft år samt åt

öfriga lärare och tjänstemän ej öfver ett år. Tjänstledighet för ännu längre

tid ankommer på Kungl. Maj:ts pröfning.

§ 66.

Kanslern tillkommer, där ej annorlunda är stadgadt, att efter förslag

af lärarekollegiet förordna vikarier att förestå lärarebefattningar och andra

tjänster, som äro lediga eller af innehafvare icke bestridas, men böra

uppehållas.

Erfordras vikarie tidigare, än kanslerns förordnande hinner ankomma,

må rektor vikarie tillsvidare förordna, och ma förordnande likaledes meddelas

af rektor, då vikaries biträde ej kräfves för längre tid än fjorton dagar.

När professorsämbetet i psykiatri blifver ledigt, åligger det lärarekollegiet

att genom kanslern till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till vikarie

för tjänstens uppehållande, intilldess densamma tillika med öfverläkaretjänsten

vid Stockholms hospital kan varda återbesatt.

§ 67.

Docent vare pliktig emottaga förordnande att såsom vikarie uppehålla

lärarebefattning i sin vetenskap, då han icke är af laga förfall hindrad.

Vill.

Undervisningen och examinationen.

§ 68.

Institutets uppgift är att meddela en på vetenskaplig forskning grundad

undervisning i medicinens olika delar. Institutet har att i samband

härmed sörja för den examination, hvarom i särskild examensstadga är

förordnadt.

§ 69.

Lärarne vid institutet äro pliktiga att ombesörja undervisningen i de

läroämnen, hvari deras befattningar äro inrättade.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

§ 70.

De särskilda lärarebefattningarnas antal bestämmes i institutets stat.

Lärarekollegiet eger att, då anledning därtill förekommer, väcka förslag

om ändring i fördelningen af läroämnen emellan olika lärarebefattningar.

Likaledes må lärarekollegiet, då anledning därtill yppar sig, kunna

väcka förslag om närmare bestämmande af någon lärarebefattnings ämnesomfang

eller af förhållandet emellan olika till befattningen hörande ämnen.

Öfver sådant förslag skall kanslern afgifva yttrande, hvarefter frågan

öfverlämnas till Kung! Maj ds afgörande.

Förslag, som nu är nämndt, bör om möjligt vara väckt och afgjordt,

innan ledighet i lärarebefattning, som däraf beröres, inträffat.

Lärarebefattning, som är inrättad genom enskild stiftelse, skall efter

stiftelsens villkor förvaltas.

§ 71.

De offentliga sjukvårdsinrättningar, hvilka i enlighet med de föreskrifter,

som särskildt härför äro eller blifva utfärdade, skola till vinnande af klinisk

undervisning och praktisk öfning för de studerande vid institutet vara

tillgängliga, äro:

Serafimerlasarettet,

Allmänna barnhuset,

Allmänna barnbördshuset,

Sjukhuset S:t Göran,

Stockholms hospital för sinnessjuka.

Har institutet erhållit vederbörligt tillstånd att å annan sjukvårdsinrättning

än de ofvan nämnda genom de vid institutet anställda lärare meddela

klinisk undervisning, upprätthålles undervisningen å dessa kliniker på sätt

kanslern, efter lärarekollegiets framställning, i hvarje särskildt fall förordnar.

§ 72.

Fn af professorerna i obstetrik är tillika öfverläkare och direktor vid

allmänna barnbördshuset. För samtliga professorer i de läroämnen, i hvilka

klinisk undervisning meddelas, skall, så vidt tillfälle därtill kan beredas, vid

motsvarande sjukvårdsinrättningar en afdelning upplåtas för meddelande

af sådan undervisning.

§ 73.

Läsaret tager sin början den 8 September och omfattar två läseterminer:

den ena eller höstterminen från och med nämnda dag till den

1 December; den andra eller vårterminen från och med den 15 Januari

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

till den 1 Juni. Den öfriga delen af året är ferier. Tre dagar före och

tre dagar efter påsk- och pingstdagen må ock undervisningen inställas.

Den kliniska undervisningen vid medicinska, kirurgiska, pediatriska,

obstetriska och gynekologiska klinikerna fortgår dock under hela året, med

den fördelning af undervisningen mellan vederbörande lärare, som kanslern

efter lärarekollegiets förslag fastställer.

I fråga om undervisningen i patologisk anatomi, som fortgår under

hela året, är särskildt stadgadt.

De psykiatriska, neurologiska, oftalmiatriska och syfilidologislca klinikerna

samt undervisningen vid hygieniska institutionen fortgå under sex

månader af året.

§ 74.

Professor vare skyldig att utan särskild ersättning hålla offentlig föreläsning

i sin vetenskap en timme fyra dagar i veckan, där ej kanslern på

lärarekollegiets förslag bestämmer, att föreläsningarna skola pa annat sätt

fördelas eller att i stället för föreläsningar skall träda annan däremot svarande

undervisning.

Professor vare ock pliktig att, på förslag af lärarekollegiet och enligt

kanslerns bestämmande, mot särskild ersättning meddela undervisning i sitt

läroämne utöfver hvad ofvan blifvit bestämdt, då sådant för ett ändamålsenligt

ordnande af undervisningen finnes erforderligt.

Om öfriga i institutets stat upptagna lärares undervisningsskyldighet

är särskildt stadgadt.

§ 75.

Docent vare berättigad att vid institutet inom området för sin vetenskap

vare sig kostnadsfritt eller mot öfverenskommen ersättning meddela

undervisning åt de studerande.

§ 76.

Hvarje docent vare pliktig att, på förslag af lärarekollegiet och enligt

kanslerns bestämmande, mot skälig ersättning, som i hvarje särskildt fall

fastställes af kanslern, sedan lärarekollegiet och docenten sig yttrat, öfvertaga

den undervisning i sin vetenskap, som för ett ändamålsenligt anordnande

af undervisningen pröfvas erforderlig.

Om docents skyldighet att emottaga förordnande såsom vikarie stadgas

i § 67.

Docent, som innehar docentstipendium, för hvilket ej andra stadganden

äro gällande, skall i sin vetenskap utan särskild ersättning meddela

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

den undervisning, som kanslern efter förslag af lärarekollegiet bestämmer.

Uppehåller docent, hvilken innehar docentstipendium, såsom vikarie ordinarie

lärarebefattning, ege dock nu nämnda undervisningsskjddighet ej rum.

§ 77.

Före början af hvarje läsetermin skall en katalog öfver föreläsningar,

öfningar och annan undervisning vid institutet från trycket utgifvas.

§ 78.

För det ändamål, som i föregående § är nämndt, skola samtliga undervisningsskylcliga

lärare vid slutet af hvarje termin sammanträda för

lämpligt anordnande af den undervisning, som under påföljande termin

skall ega rum, äfvensom af undervisningstimmarnas fördelning; och bör

därvid tillses, att något viktigare läroämne ej försummas, och att nödigt

samband i ungdomens studier beredes.

Docent, som önskar att, med begagnande af den honom i § 75 här

ofvan angifna rätt, meddela undervisning, skall vid sammanträdet härom

göra anmälan.

§ 79.

Föreläsningarna böra afse lärjungarnas själfständiga vetenskapliga utveckling.

I öfrigt stån de hvarje lärare fritt att med iakttagande af gällande

föreskrifter så inrätta sina föredrag och sin undervisning, som han

med afseende å ämnets beskaffenhet och för utbredande af sann upplysning

finner ändamålsenligast.

§ so.

Hvarje lärare, som vid institutet meddelar undervisning, skall efter

formulär, som af lärarekollegiet fastställes, öfver denna undervisning föra

dagbok och särskildt för hvarje undervisningsdag utsätta hvad som då blifvit

föredraget eller genomgånget. Har undervisning ej egt rum, varde

anledningen därtill uppgifven. Dessa dagböcker skola vid hvarje månads

slut öfverlämnas i två exemplar till dekanus, hvilken genom sin påskrift

intygar deras riktighet eller ock anmärker hvad med verkliga förhållandet

ej öfverensstämmer och därefter öfverlämnar dem till rektor, som

skall dem ytterligare granska och göra de anmärkningar, hvartill han finner

fog föreligga.

Å tider som lärarekollegiet bestämmer, skall lärare vid sin dagbok

foga förteckning i två exemplar öfver dem, som, sedan sådan förteckning

sista gången aflämnades, begagnat sig af undervisningen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Hvarje docent, som ej under hel läsetermin åtnjutit tjänstledighet, skall

vid slutet af terminen till dekanus ingifva i två exemplar redogörelse för

den af honom under terminen meddelade undervisning; dock må docent,

som på grund af bestämmelsen i första stycket af denna § aflämnat dagbok,

kunna, så vidt angår den däri upptagna redovisning, i redogörelsen

allenast hänvisa till dagboken. Docent ege i nu nämnda redogörelse för

meddelad undervisning lämna uppgift jämväl om sin verksamhet i öfrigt

vid institutet.

Af de i denna § omförmälda dagböcker, förteckningar och redogörelser

skall det ena exemplaret med de anmärkningar, hvartill ofvan föreskrifna

granskning gifvit anledning, insändas till kanslern och det andra

exemplaret förvaras i institutets arkiv.

§ 81.

Professor, som enligt institutets stat tillhör första lönegruppen, är

skyldig förrätta examination i sin vetenskap.

Annan professor vare skyldig att förrätta sådan examination, då förordnande

i detta afseende meddelas honom.

Kanslern bestämme, efter förslag af lärarekollegiet, huru undervisningsoch

examinationsskyldighet må fördelas emellan professorer i samma eller

närbesläktade vetenskapsgrenar.

IX.

Den studerande ungdomen.

§ 82.

Hvar och en, som önskar begagna sig af undervisningen vid institutet,

skall anmäla sig hos rektor och därvid förete betyg, att han vid aflagd

studentexamen eller fyllnadspröfning till samma examen erhållit vitsord

om minst godkända insikter i biologi samt i matematik å latin- eller realgymnasium

äfvensom enahanda vitsord i fysik och kemi å rea.!gymnasium.

År studentbetyget äldre än två år, skall inskrifningssökanden hos rektor

förete bevis om sitt uppförande och sin sysselsättning under tiden efter

studentexamen; och ankommer det i ty fall på lärarekollegiet att efter

sakens beskaffenhet besluta.

Den, som vill antagas till tjänstgöring vid institutets kliniker, skall hos

rektor förete intyg ej mindre om aflagd medicine kandidatexamen, än äfven

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

därom, att lian sedermera med flit och skicklighet dels under två månader

vid ettdera universitetet genomgått stadgade propedeutiska kliniska kurser

dels ock därefter under fyra månader tjänstgjort vid ettdera universitetets

medicinska och kirurgiska kliniker samt patologisk-anatomiska institution.

§ 83.

Den, som efter företeende af ofvan nämnda intyg antages till studerande

vid institutet, skall, i enlighet med föreskriften i § 29, inskrifvas i

institutets, matrikel och däröfver erhålla bevis. Där skola ock antecknas

den inskrifnes ålder och förut afiagda lärdomsprof.

§ 84.

Hvarje studerande vid institutet är skyldig inträda i den vid institutet

bildade medicinska föreningen och att under hela den tid, han vid

institutet idkar studier, tillhöra denna förening.

Den medicinska föreningen har till uppgift att sammansluta de studerande

vid institutet för att främja de medicinska vetenskapernas studium

och bland medlemmarna alstra och vidmakthålla en god kamratanda.

§ 85.

Den medicinska föreningen skall stå under inseende af en inspektor

och en styrelse.

Inspektor skall vara en af ledamöterna af institutets lärarekollegium.

Val af inspektor eger rum inför institutets rektor; kollegienämnden eger

att valet stadfästa. Underlåter föreningen att på rektors kallelse vid inträffad

ledighet anställa inspektorsval, skall föreningen därom af kollegienämnden

erinras. Sker ej sådant val senast inom två veckor därefter,

förordne kollegienämnden någon ledamot af lärarekollegiet att tillsvidare

vara föreningens proinspektor.

Inspektor, såsom föreningens styresman, bör vårda sig om allt, som

kan bidraga till att främja föreningens ändamål. Inspektor eger få del af

alla inom föreningen fattade beslut. Anser inspektor sådant beslut strida

mot gällande lag eller eljest gifna föreskrifter, eger han undanrödja beslutet

och visa frågan åter till förnyad behandling.

§ 86.

Föreningen väljer styrelse bland sina medlemmar. Valet tillkännagifves

för kollegienämnden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

§ 87.

Föreningen eger öfverenskomma om de stadgar, efter hvilka. dess gemensamma

angelägenheter skola handhafvas. Stadgarna böra innehålla

bestämmelse om de ordinarie afgifter, som skola af medlemmarna till

kassan erläggas. Beslutes tillfälligt sammanskott för ändamål, som ej står

i egentligt sammanhang med föreningens uppgift, ma det ankomma pa hvarje

medlems fria vilja, om och i hvad mån bidrag därtill skall af honom lämnas.

De stadgar, om hvilka föreningen öfverenskommit, skola, för stadfästelse

underställas kollegienämnden, som har att tillse, att däri ej ingar

något som är mot lag och god ordning stridande.

§ 88.

Studerande vare skyldig att, innan han börjar sina studier, vid institutet,

samt sedermera, då han vistas i Stockholm, hvarje termin anmäla,

sig hos föreningen.

Föreningen uppgör terminligen förteckning öfver de vid institutet närvarande

studerande samt ombesörjer snarast möjligt utgifvande saväl af

tryckt katalog som af nödiga supplement därtill. Kataloger jämte supplement

skola tillställas lärarekollegiet.

Studerande, som varder skild från institutet för viss tid eller för alltid,

skiljes för samma tid jämväl från medicinska föreningen.

§ 89.

Studerande, som vill aflägga examen vid institutet, skall dessförinnan

för institutets rektor förete intyg, att han fullgjort sina skyldigheter till

medicinska föreningen.

§ 90.

Studerande vid institutet skola ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

och ordningsstadgar, hvilka kanslern pa lärarekollegiets förslag

utfärdar. _ _

Om institutets disciplinära myndighet öfver de studerande är särskildt

stadgadt.

§ 91.

Beträffande de medicinska studierna i allmänhet, den kliniska tjänstgöringen

samt de examina och prof, hvilka afläggas vid institutet, gäller

hvad därom är förordnadt i särskild stadga.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

X.

Disputationer och promotion.

§ 92.

Disputationsafhandling skall i tryck utgifvas och öfverlämnas till lärarekollegiet

för granskning. Dekanus eller, där omständigheterna därtill föranleda,

annan kollegiets ledamot skall verkställa denna granskning. Ej

må afhandlingen innehålla något, som är hädiskt, smädligt eller osedligt,

eller annat sådant, som kan åstadkomma allmän förargelse. Finnes, efter

det tillåtelse till afhandlingens användande i och för disputationsprof

meddelats, något vara däri infördt, som är otillständigt, må dekanus förbjuda

ventilationen. Vill dekanus till lärarekollegiet hänskjuta fråga om

förbud, stånde det honom fritt.

§ 93.

Rättighet att utgifva och offentligen försvara disputationsafhandling

vid institutet tillkommer sökande till lärarebefattning eller den, som

vill vinna anställning såsom docent, så ock medicine licentiat, som vill

vinna medicine doktorsgrad.

§ 94.

. Disputationsafhandling skall utgifvas på svenska, tyska, engelska eller

franska. Afhandlingen skall försvaras på svenska.

§ 95.

Hvarje disputationsafhandling skall senast å fjortonde dagen före dess

offentliga granskning anslås å därtill bestämd plats och samma dag till

kanslern och institutets lärare utdelas i den ordning och till det antal

exemplar, lärarekollegiet eger bestämma, hvarjämte nödigt antal exemplar

för andra vetenskapliga behof skall till biblioteket aflämnas.

Behöfver författare af disputationsafhandling förkortning i den tid,

som för anslåendet och utdelandet af afhandlingen är föreskrifven, göre

han därom framställning till lärarekollegiet, som efter pröfning af de

anförda skälens giltighet och på de villkor, som finnas lämpliga, må medgifva

någon förkortning i nämnda tid, dock så, att afhandlingen skall

senast å åttonde dagen före ventilationen anslås och utdelas.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

§ 96.

Tid och ställe för disputationsakt eger rektor utsätta. Mellan läseterminerna

må disputationsakt ej anställas.

§ 97.

Lärarekollegiet skall förordna någon af institutets lärare eller, där så

nödigt är, anmoda annan skicklig person att vid disputationsakt opponera.

Lärare, som tillhör institutet, vare skyldig att åtaga sig sådant uppdrag.

Författaren eger utse två opponenter.

Sedan författaren öppnat akten, skall den af lärarekollegiet utsedde

opponenten först framföra sina anmärkningar, hvarefter författaren inbjuder

åhörarne till opposition. Om ej någon anmäler sig, eller, där så sker,

sedan denne eller desse slutat sin opposition, skola de opponenter, som

författaren utsett, uppträda.

§ 98.

Vid disputationsakt böra lärarekollegiets ledamöter vara tillstädes.

Dekanus eller annan professor, som han därom anmodar, skall tillse att

ordning och skick iakttagas. Uppstår oordning och förargelse, och kan

den ej af dekanus eller den i hans ställe är i godo afböjas, ege han upplösa

sammankomsten. Hvad han härutinnan bjuder, skall genast hörsammas.

Sedan disputationsakt fortfarit i fyra timmar, ege dekanus eller hans

ställföreträdare låta afstöta densamma, där han så finner skäligt.

§ 99.

Disputationsprof, som aflagts för vinnande af doktorsgrad, skall af

lärarekollegiet bedömas såväl till innehåll som försvar, och skall lärarekollegiet

häröfver afgifva vitsord.

§ 100.

Medicine doktorsgrad må af institutet genom lärarekollegiet utdelas

åt medicine licentiat, hvilken vid institutet försvarat en af honom utgifven

medicinsk disputationsafhandling och därvid af lärarekollegiet erhållit minst

godkända vitsord för såväl författandet som försvaret.

Promotion må, efter hemställan hos kanslern, ega rum på sätt kollegiet

bestämmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

XI.

Stipendier.

§ 101.

Alla institutet gifna stipendier skola förvaltas och utdelas i öfverensstämmelse

med därom utfärdade stiftelsebref, reglementen och andra vederbörliga

föreskrifter.

§ 102.

Öfver studerande, som innehar stipendium, utöfvas tillsyn af särskild

inspektor,^ utsedd pa sätt därom i stiftelsebref eller annorledes är stadgadt.

År för något stipendium föreskrift om sådant val icke meddelad, förordne

lärarekollegiet inspektor.

§ 103.

Stipendieinspektorerna skola med uppmärksamhet följa stipendiaternas

förhållande i. studier och lefverne, meddela dem nödiga råd, anvisningar

och föreställningar och tillse, att villkoren för stipendiernas tillgodonjutande

behörigen fullgöras.

XII.

Biblioteket och öfriga vid institutet för undervisningen

gjorda samlingar och inrättningar.

§ 104.

Biblioteket star under närmaste vard och tillsyn af bibliotekarien,

som skall däröfver föra erforderliga kataloger och hålla detsamma tillgängligt

på tider, som lärarekollegiet bestämmer.

§ 105.

Institutets öfriga samlingar och inrättningar vårdas och förvaltas af

professor, till hvilkens vetenskapsgren samlingen eller inrättningen närmast

hörer.

Finnes i samma vetenskapsgren mer än en professor, tillkomme det

kanslern att, efter förslag af lärarekollegiet, bestämma, hvilken af dem

skall vara föreståndare för dithörande samling eller inrättning.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Vederbörande laborator skall vid samlingarnas vård och tillsyn lämna

det biträde, som lärarekollegiet bestämmer.

Samlingarna skola, så vidt med ordning och nödig säkerhet är förenligt,

vara tillgängliga för institutets lärare och studerande samt andra vetenskapsidkare.

§ 106.

Till samlingarnas underhåll och förökande användas dels de för vissa

bland dem särskildt anslagna medel, dels de tillgångar, hvilka för sådant

ändamål kunna disponeras af det till institutets materiella behof i allmänhet

bestämda årliga anslag.

öfver hvarje samling eller inrättning skall föreståndaren föra ett inventarium

och vid årets slut till lärarekollegiet aflämna förteckning öfver

den förändring däri, som skett under året.

Föreståndaren ställe sig i öfrigt till efterrättelse hvad gifna reglementen

eller särskilda föreskrifter rörande förvaltningen innehålla.

Ifall anledning därtill förekommer, ege förvaltningsnämnden på tid,

som af rektor bestämmes, inspektera institutets bibliotek, samlingar och

andra inrättningar med tillhörande materiel, och skall i ty fall vederbörande

föreståndare på kallelse närvara och tillhandagå med nödiga upplysningar.

XIII.

Om besvär.

§ 107.

I mål rörande tjänsteförslag skall genom anslag tillkännagifvas dagen,

då förslagsfrågan blifvit i lärarekollegiet afgjord; och eger den missnöjde

att före klockan 12 å trettionde dagen efter anslagsdagen, densamma

oräknad, ingifva sina besvär antingen i ecklesiastikdepartementet, om utnämningen

är Kung! Maj:t förbehållen, eller hos kanslern, da utnämningen

tillkommer honom.

§ 108.

I andra mål, som blifvit behandlade af lärarekollegiet eller kollegienämnden,

må den, som tror sig därtill ega fog, anföra sina besvär, atföljda

af det protokoll, som innehåller beslutet, hos kanslern före klockan 12 a

trettionde dagen efter den, på hvilken han af beslutet erhöll del, densamma

oräknad.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

v

§ 109.

I mål, som blifvit af kanslern afbörda, må den, som åt beslutet ej

nöjes, ingifva sina besvär däröfver hos Kung! Maj:t i dess ecklesiastikdepartement

före klockan 12 å trettionde dagen därefter, sålunda beräknad,

som i näst föregående § är sagdt.

Dessa stadgar skola tillämpas från och med den 1 Januari 1909; och

varda samtidigt förut gällande, däremot stridande föreskrifter till all kraft

och verkan upphäfda.

De i § 15 föreskrifna val till kollegienämnden skola första gången

förrättas före den 15 November 1908, och skola de, som därvid utses,

tjänstgöra från och med den 1 Januari 1909 till ingången af det läsår,

som tager sin början i September 1911.

Har lärarebefattning förklarats till ansökning ledig före den 1 Januari

1909, skall med tillsättandet förfaras enligt förut gällande stadgar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3. Utredning ocli förslag angående upphäfvande! af

skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer

vid universiteten och Karolinska mediko-ldrurgiska

institutet, äfvensom angående lönereglering för samtliga

professorer vid dessa högskolor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredning och förslag angående upphäfvande! af skillnaden

mellan ordinarie och extra ordinarie professurer

vid universiteten och Karolinska mediko-kirurgiska institutet

äfvensom angående lönereglering för samtliga

professorer vid dessa högskolor.

I. Angående upphävandet af skillnaden mellan ordinarie

och extra ordinarie professurer.

Frågan om universitetens organisation, särskild!; med hänsyn till lärareplatsernas

förhållande till hvarandra, har alltsedan 1870-talet stått på dagordningen.

Och detta hufvudsakligen af tvenne skäl. Dels var den ordning

med s. k. extra ordinarie professurer, som då uppkom och ännu består, af

den beskaffenhet, att det snart blef uppenbart, att den endast kunde äga

provisorisk karaktär och måste ersättas med en mera definitiv organisation.

Dels voro de löner, som samtidigt fastställdes, äfven för sin tid för låga;

detta gällde i påfallande grad redan de ordinarie professurernas lönesatser,

men i än mycket högre grad de extra ordinaries. Redan från början

framhölls detta också af universitetsmyndigheterna och erkändes direkt

eller indirekt inom riksdagen och regeringen. Visserligen hafva sedan

dess partiella löneförbättringar vidtagits, för hvilka nedan skall redogöras,

men någon definitiv lönereglering har icke kommit till stånd, i det att

organisationsfrågans ovissa läge alltid lagt hinder i vägen för en sådan.

Mer eller mindre uttryckligen har alltid uttalats, att en definitiv ordning

äfven i fråga om löner först kunde tänkas genomförd i sammanhang med

organisatoriska förändringar. Sådana förändringar hafva ock, förnämligast

under de sista tio åren, varit starkt ifrågasatta. Särskildt genom tillsättandet

af universitetskommittén den 19 Maj 1899 och dennas den 20

Juli 1901 afgifna förslag och betänkande!! samt däraf föranledda yttranden

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

af myndigheter, till hvilka nämnda förslag och betänkanden remitterats,

hafva sträfvandena att åvägavabringa en reform af universitetsorganisationen

fått ett mera officiellt och samladt uttryck.

Närmast skall lämnas en utredning beträffande de båda professorskategorierna

med hänsyn till deras förhållande till hvarandra och ställning

till den akademiska undervisningen. I sammanhang härmed skola de skäl

framläggas, hvilka tala för att upphäfva eller annorlunda bestämma skillnaden

dem emellan. Först på grundvalen af en sådan framställning och

de resultat, som den gifver, kunna förslag till lönesatser för olika kategorier

af akademiska lärare afgifvas.

Ordinarie Af ålder hafva professorerna varit universitetens förnämsta lärare. De

professurer. pa£va sålunda alltid varit och ansetts såsom de högsta representanterna

för de olika vetenskaper, som fallit inom universitetens verksamhetsområde.

De hafva i denna egenskap varit och merendels kallats ordinarie professorer.

Detta till skillnad från de extra ordinarie professorerna. Sådana

förekommo undantagsvis äfven före inrättandet af den sedan 1877 bestående

extra ordinarie professorskategorien. Men befattningarna i fråga

voro då strängt personliga och utanför den ordinarie staten, de voro med

andra ord i främsta rummet platser för sådana förtjänta vetenskapsidkare

vid universiteten, som af en eller annan anledning icke erhållit en ordinarie

professors ställning, ehuru därtill visserligen skickliga.

Att ordinarie målsmän för de skilda vetenskaperna icke kunna under

någon universitetsorganisation undvaras, är uppenbart. Deras antal liar

vid våra universitet aldrig varit synnerligen stort, jämfördt med den vetenskapliga

specialiseringens kraf. I allmänhet kan sägas, att nya sådana

befattningar blott inrättats, i den mån behofvet i fråga varit synnerligen

stort och påtagligt. Af den nedan lämnade öfversikten af den extra ordinarie

professorsinstitutionens historia torde t. o. m. framgå, att man af

ekonomiska hänsyn mycket ofta stannat vid inrättandet af en extra ordinarie

professur, där behof af en ordinarie förelegat.

Anledning att här föreslå vare sig någon principiell förändring af de

nu å stat befintliga ordinarie professurernas ställning till vetenskap och

undervisning eller en förändring, åsyftande förminskning af deras antal,

föreligger icke. Väl torde eu eller annan förändring i någon enskild

professurs uppgift och verksamhetsområde kunna ifrågasättas; men dylika

förändringar hafva från den allmänna organisationens synpunkt sedt

i regel föga eller ingen principiell betydelse. Här kunna sådana förändringar

endast upptagas till diskussion, för så vidt förslag från universitets
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

myndigheterna därtill gifva anledning. De smärre jämkningar i enskilda

ordinarie professurers ställning, som eljest här ifrågasättas, äro i regel uteslutande

betingade af den ändrade ställning, vi anse böra tillkomma de

extra ordinarie professurerna.

De nu a stat befintliga ordinarie professurerna uppräknas samtliga

bär nedan, dels i sammanhang med redogörelsen för de förändringar, som

äro ifrågasatta rörande den extra ordinarie professorsinstitutionen, dels vid

uppgörandet af förslag till nya lönesatser för de särskilda professorsämbetena.

Frågan om den nuvarande extra ordinarie professorsinstitutionen på-f.

kallar en något mera vidtgående utredning.

Historiskt sedt äro dessa extra ordinarie professorer närmast en ersättning

för de före 1877 befintliga akademiadjunkterna, af hvilka visserligen

några kvarstodo till eu betydligt senare tid.

I öfverensstämmelse med förslag vid 1617 och 1620 års riksdagar

stadgades i Gustaf IT Adolfs resolution af den 13 April 1620, att af de

30 vid Upsala universitet fästa stipendiaterna fyra, »som liafue gradum

magisterii och äre adjuncti facultatis philosophicee», årligen skulle uppbära

60 daler (de öfriga 40 eller 20 daler). Adjunkterna skulle utan särskild

ersättning hålla offentliga disputationer, men hade rätt att för sina enskilda

föreläsningar och disputationer taga betalning. Snart tillkommo

adjunkter äfven inom öfriga fakulteter. De voro länge fästa blott vid

viss fakultet, icke vid vissa ämnen; detta var ännu på 1860-talet fallet

inom den teologiska fakulteten.

Afsikten med inrättandet af adjunktsinstitutionen var, som det heter

1617, »att man altijdh må hafua i förrådh widh academien några, som

kunna finnas duglighe till en profession eller andra tienster, när så behöffues».

Och i motiven till 1852 års universitetsstatuter heter det: »de

äro nödvändiga, ej allenast för de vikariater vid professorsämbetena, hvaraf

tid efter annan behof kan uppkomma, utan ock till bildande af en klass

yngre vid universiteterna fästade vetenskapsidkare, ur hvilken blifvande

professorer må kunna väljas.»

Småningom fästes adjunkterna vid bestämda ämnen, dock ofta så, att

en adjunktur motsvarande ett par professurer. Några adjunkter fingo

också med tiden särskilda tjänsteåligganden, såsom ledaren af de praktiska

öfningarna för blifvande präster, anatomie prosektorn, kemie laboratorn,

botanices demonstrator]! och astronomi observatorn. Genom 1852 års

statuter fingo adjunkterna skyldighet att föreläsa offentligen två timmar i

veckan.

o. professurer
Historik.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Man finner häraf, att mot de äldre adjunkterna med särskild tjänstgöring

numera närmast svara assistenter, .vissa laboratorer samt observatörer.

Mot de öfriga svara snarast docenter med docentstipendium, i all

synnerhet sedan dessa genom den kungl. kungörelsen af den 17 April

1891 blifvit skyldiga att föreläsa en timme i veckan; de ha nämligen nu

alldeles samma suppleant- och exspektantställning som de adjunkter, Indika

icke såsom ledare af öfningar o. d. hade sig anförtrodd särskild institutionstjänstgöring.

I och med den alltjämt fortgående utvidgningen, fördjupningen och

specialiseringen af det mänskliga vetandet ökades gifvetvis krafven på

universiteten att genom sina lärare och vetenskapsmän tillfredsställa samhällets

högre bildningsbehof. För att tillgodose dessa behof hafva naturligen

alltjämt nya lärareplatser måst vid universiteten inrättas. Så inrättades

i Upsala under loppet af de 33 åren 1835—67 11 nya ordinarie professurer

och såsom biträdande lärareplatser 7 nya adjunkturer; i Lund

under samma tid 7 nya ordinarie professurer och 6 nya adjunkturer.

Principiellt torde det alltid varit meningen, att själfständiga vetenskaper

eller vetenskapsgrenar, i fall de öfverhufvud företräddes vid universiteten,

skulle till representant hafva hvar sin ordinarie professor; i den

mån förhållandena det kräfde, skulle hjälp vid undervisningen kunna påräknas

af biträdande lärare, såsom adjunkterna och andra med dem väsentligen

jämnställda lärare samt docenterna. Men denna grundsats har

i verkligheten endast till en del upprätthållits. Det har sålunda rätt ofta

inträffat, att ett nytt ämne eller en ny ämnesgren i början fått åtnöja

sig med mera tillfälliga anordningar, innan en ordinarie professur kunnat

åstadkommas. Sålunda förekom icke så sällan på adjunktsinstitutionens tid,

att adjunkter, trots de väsentligen lägre aflöningsförmåner de åtnjöto, kommo

att hvad vetenskapligt arbete och undervisning angår intaga en med de

ordinarie professorernas nästan likartad ställning. Det var denna omständighet

i förening med behofvet af förbättrade löneinkomster, ej minst för

adjunkterna, som gaf närmaste anledningen till de förslag till en förbättrad

ställning för alla universitetslärare, hvilka 1865 och 1873 utgingo från Upsala.

I sammanhang med den omkring 1870-talets midt företagna löneförbättringen

vid universiteten ombildades adjunktsinstitutionen. Det förelag

vid denna tid från universiteten oafvisliga kraf på ökade professorskrafter.

Uppgiften var framför allt att till ordinarie professurer förvandla de adjunkturer,

som under tidernas lopp fått eu mera sjanständig ställning med

hänsyn till ämne och undervisning eller som för öfrigt voro oundgängligen

nödvändiga för att jämte förut befintliga professurer i större kräfvande

ämnen uppbära den vetenskapliga undervisningen och examinationen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

En sådan omvandling af adjunktur^’ till ordinarie professurer kom

emellertid ej till stånd. I stället inrättades nu en ny kategori af tjänster,

som, ehuru på ordinarie stat, oegentligt nog benämndes extra ordinarie

professurer. Till sådana extra ordinarie professurer ombildades nu företrädesvis

de mera själfständigt ställda bland adjunkturerna. Samtidigt

förlorade hvardera universitetet omkring fyra lärareplatser, i det att vissa

adjunkturer ansågos icke vara af den vikt, att de borde omvandlas till

professurer. Adjunkturernas ursprungliga uppgifter såsom biträdande lärareoch

exspektansplatser öfverflyttades hufvudsakligen på docentbefattningarna.

Vid den nämnda ombildningen inrättades emellertid därjämte helt nya

professurer, hvilka inordnades i de extra ordinaries klass, och detta ehuru

i flere fall ingen eller ingen väsentlig skillnad i ämbetsåligganden fanns

gentemot de ordinarie och följaktligen äfven löneförmånerna bort likställas.

Från universitetshåll yrkades ock enträget, att inga nya professurer skulle

inrättas med lägre lön, än hvad som då nyligen erkänts vara för en professor

behöfligt eller 6,000 kronor.

Redan 1874 hade regeringen, under form af dyrtidstillägg, begärt en

förhöjning af de dåvarande professorslönerna, 4,500 kronor, med 30 procent

eller till 5,850 kronor, och 1875 års riksdag hade på enskild motion

höjt professorslönerna till 6,000 kronor, hvaraf 1,500 skulle utgöra tjänstgöringspenningar.

Det erkändes då också allmänt, att 4,500 kronor vore

en alldeles otillräcklig professorslön. Men 1877, alltså två år därefter,

inrättades som nämndt ett antal nya professurer, till namnet extra ordinarie

men till gagnet ordinarie och på ordinarie stat, med 4,000 kronors

lön och ett ålderstillägg efter fem år — ett mindre antal med begynnelselön

af 4,500 kronor och utan ålderstillägg. Denna lön var, såsom ock

vid remissdebatten i Första kammaren vid 1876 års riksdag anmärktes,

»mindre än den otillräckliga siffran».

Emellertid hade vid 1876 års riksdag fastställts, att planen för adjunktsinstitutionens

och de dåvarande docentstipendiernas ombildning icke

borde förutsätta större kostnader än de då för ändamålet tillgängliga anslagen

på ordinarie och extra stat.

Nyssnämnda lägre lönebelopp motiverades i statsrådet den 8 Januari

1877 af dåvarande departementschefen i anslutning till tidigare yttranden

därmed, att »tillfälle alltid stode öppet för desse akademiska lärare att

vid ordinarie professors afgång i behörig ordning vinna befordran till den

högre aflönade tjänsten». Det förutsattes alltså, att de nya extra ordinarie

professurerna skulle vara parallellprofessurer till ordinarie och inrättas blott

i sådana ämnen, i hvilka jämväl ordinarie professur fanns.

Denna grundsats fann dock på grund af omständigheternas makt —

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

väl framför allt de tillgängliga medlens otillräcklighet — aldrig tillämpning.

Tvärtom inrättades, såsom ofvan antydts, redan från början åtskilliga extra

ordinarie professurer i ämnen, som icke voro med ordinarie professurer tillgodosedda,

och endast i ett fåtal fall medförde den följande tiden en omändring

af dylika extra ordinarie professurer till ordinarie. Fastmer har

under största delen af den tid, som förflutit sedan extra ordinarie professorsinstitutionen

skapades, en för universitetens sunda utveckling mindre

lycklig praxis gjort sig gällande, i det att mycket ofta, då fråga varit om

inrättandet af professorsämbeten för nya vetenskaper eller själfständiga

läroämnen, behofvet blifvit tillgodosedt genom inrättandet af en extra

ordinarie i stället för en ordinarie professur. Medan under de 39 åren

1835—73 vid universiteten inrättades inalles 19 ordinarie professurer och

13 adjunkturer, så hafva under de 34 åren 1874—1907 inrättats endast

6 ordinarie professurer, men för öfrigt blott extra ordinarie.

Samtidigt har den oundvikligen fortgående vetenskapliga specialiseringen

medfört, att extra ordinarie professurer, som vid inrättandet 1877

ännu med mer eller mindre fog kunde anses såsom parallelprofessurer till

ordinarie, snart nog kommit att intaga en annan och vida själfständigare

ställning. I många fall har det ämne de representera måst såsom själfständigt

läro- och examensämne tillerkännas sidoordnad ställning med förut

befintliga discipliner. I andra fall har en faktisk, om än ej alltid lagstadgad

uppdelning af ämnet mellan den ordinarie och extra ordinarie

professorn af omständigheternas makt framtvungits, och i vissa fall har

denna uppdelning fått ett synligt uttryck i den uppdelning af tillhörande

vetenskaplig institution mellan respektive professorer, som blifvit stadgad.

Men icke blott i afseende å sin ställning till undervisningen utan äfven

med hänsyn till examinationen blef den extra ordinarie professorsinstitutionen,

man kan nästan säga från början, något annat än som därmed

ursprungligen afsågs.

I det till 1877 års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden heter det bland annat, att de extra ordinarie

professorerna skulle skilja sig från de ordinarie däri, att de icke skulle

hafva del i de administrativa åligganden, som tillhörde en professor, och

icke heller hafva den regelbundna, med undervisningen förenade examensskyldighet,

som ålåge denne. I enlighet härmed äro ock de extra ordinarie

professorernas åligganden angifna i gällande statuter för universiteten

af den 10 Januari 1876. De extra ordinarie professorer, hvilka ensamma

företrädde undervisnings- och examensämnen, k omm o emellertid

alltifrån början att utgöra undantag från den uppställda regeln. Och äfven

beträffande öfriga extra ordinarie professorer hafva förhållandena efter

s. 85 Kontrollera mot PDF

I

85

hand utvecklats därhän, att dessa professorer vid universiteten i allt större

utsträckning mast tagas i anspråk äfven för examination, så att man ej

torde taga synnerligen fel, om man säger, att examensbördan nu i stort

sedt är tämligen likformigt fördelad mellan de båda professorskategorierna.

För den ställning, de särskilda professurerna, såväl ordinarie som extra

ordinarie, för närvarande intaga med hänsyn särskildt till undervisning

och examination skall nedan i detalj redogöras på grundvalen af upplysningar,

som af sakkunnige från respektive fakulteter och sektioner infordrats.

Af denna redogörelse framgår — hvilket redan här må framhållas

— hurusom numera blott ett, fåtal extra ordinarie professurer äga den

karaktär af biträdande lärarebefattningar, som ursprungligen med dem

afsetts; flertalet har kommit att i afseende å de med dem förbundna ämbetsskyldigheter

intaga eu med de ordinarie professurerna i alla hänseenden

utom beträffande de administrativa göromålen antingen fullständigt eller

nästan fullständigt sidoordnad ställning.

På sådant sätt har den svenska högskoleorganisationen blifvit behäftad

med ej obetydliga missförhållanden, som med tiden allt tydligare träd!

i dagen.

För att i någon mån undvika de stora olägenheter, som bestått däruti,

att vissa extra ordinarie professurer icke haft någon möjlighet att i behörig

ordning vinna befordran, eftersom inga ordinarie professurer i samma

ämnen funnits, har man sökt tillgripa hvarjehanda utvägar. Så vårföre 1903

beträffande de båda dåvarande professurerna i nyeuropeisk lingvistik — hvilka

i själfva verket representerade två alldeles själfständiga ämnen (romanska

och germanska språk) — enligt kung!, brefvet den 4 Februari 1887 stadgadt,

att när den ordinarie professuren blef ledig, humanistiska sektionen ägde

rätt att — dock i den ordning som §§67 och 80 om kallelse föreskrifva — anmäla

extra ordinarie professorn till erhållande af den ordinarie professuren med

bibehållande af det ämne han förut innehaft, hvarefter den extra ordinarie

professuren tillsattes i det ämne, som den förutvarande ordinarie professorn

lämnat. Samma stadgande gäller nu, sedan man i Upsala och Lund fått

tvenne professurer i germanska språk (den ena i engelska, den andra i

tyska), om dessa (kung!, brefvet 27 November 1903). Enahanda förfarande

gäller vidare i Upsala i fråga om de båda lärostolarna i kemi (kungl. brefvet

15 September 1905), matematik (kungl. brefvet 28 April 1899), för hela juridiska

fakultetens professurer (kungl. brefvet 20 Mars 1891) och teologiska fakultetens

professurer (staten af 28 Juni 1907); i Lund om professurerna i botanik

(kungl. brefvet 8 Mars 1895), för professurerna i den patologiska ämnesgruppen

(kungl. brefvet 26 Maj 1899), för lärostolarna i fysik (kungl. brefvet

30 November 1900), i zoologi (kungl. brefvet 31 December 1904) samt inom

s. 86 Kontrollera mot PDF

I

Yttranden,

86

juridiska fakulteten beträffande de fyra lärostolarna i statsrätt, förvaltningsrätt,

kyrkorätt och folkrätt, i nationalekonomi och finansrätt, i speciell

privaträtt samt i romersk rätt och rättshistoria, hvaraf två äro ordinarie,

två extra ordinarie.

Försök att få till stånd mera effektiva reformer hafva ej saknats

från professorernas och universitetsmyndigheternas sida. Med tillsättandet

af universitetskommittén har Kungl. Maj:t tagit ett initiativ i samma

riktning. I samtliga framställningar hafva medelbart eller omedelbart

frågan om de båda professorskategorierna varit föremål för behandling.

En kort historik öfver de framkomna yttrandena lämnas härefter.

Under loppet af hösten 1896 ingingo flertalet extra ordinarie professorer

vid universiteten samt åtskilliga extra ordinarie professorer vid

Karolinska mediko-kirurgiska institutet till Kungl. Maj:t med framställning

om förbättrade löneförmåner. Framställningarna ledde dels till väckande

af enskild motion vid 1897 års riksdag dels till nådig proposition till riksdagen

1898 i petitionärernas syfte. Denna proposition bifölls af riksdagen

på sätt, som nedan skall omförmäias.

I de nämnda framställningarna af petitionärerna framhölls med

stor bestämdhet olämpligheten af den bestående skillnaden mellan de

ordinarie och extra ordinarie professorerna på grunder, som kunna

sammanfattas i följande punkter:

att i fråga om de vetenskapliga kvalifikationerna för anställning

universitetsstatuterna icke gjorde någon skillnad mellan hvad som fordras

för att blifva ordinarie och extra ordinarie professor;

att beträffande den akademiska undervisningen och fakultetsgöromål

m. m. ordinarie och extraordinarie professorer vore i det hela likställda;

att de extra ordinarie professorerna vore fullt själfständiga lärare,

som antingen ensamma representerade ett läroämne eller ock jämte ordinarie

professorn företrädde ämnen, som vore så omfattande, att de icke

af en person kunde behärskas;

att således skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professor

egentligen blott läge i lönen samt däruti, att de extra ordinarie vore

uteslutna från deltagande i konsistoriernas göromål;

att af dåvarande extra ordinarie professorer, som tillhörde den ordinarie

staten, flere saknade motsvarighet bland de ordinarie professorerna,

hvadan för dessa extra ordinarie professorer i regeln ej funnes någon

utsikt till förbättrade lönevillkor genom befordran till ordinarie professor;

att jämväl för de extra ordinarie professorer, som ägde motsvarighet

bland de ordinarie professorerna, utsikten att, befordras till ordinarie

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

professor snarare innebure eu teoretisk möjlighet än vore af någon

praktisk betydelse; samt

att medelåldern vid tillträde till professur, såväl extra ordinarie som

ordinarie, vore nära 40 år, och att hela tiden intill tillträdet af professuren

i regeln blott vore en förberedelsetid med mycket små eller

inga inkomster, men stora utgifter.

Uti de med anledning af omförmälda framställningar från vederbörande

infordrade utlåtanden blefvo dessa framställningar enstämmigt

till bifall förordade. Det större konsistoriet i Upsala åberopade därvid

uttryckligen den till stöd för de gjorda yrkandena anförda motiveringen,

hvilken konsistoriet förklarade sig till alla delar biträda.

Uti det vid statsverkspropositionen till 1898 års riksdag fogade

statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden har departementschefen återgifva

dessa synpunkter och ytterligare andra, hvilka framhållits i en af

de extra ordinarie professorererna vid nämnda framställningar fogad

längre utredning: »Om de extra ordinarie professorernas aflöning vid

de svenska universiteten (Upsala 1896)».

Departementschefen har vidare till samma protokoll anfört följande:

»det lärer icke kunna förnekas, att de anspråk på förbättrade lönevillkor,

som framställts af de extra ordinarie professorerna, äro fullt berättigade.

Man torde icke billigtvis kunna begära, att de extra ordinarie professorerna,

af hvilka man fordrar lika höga vetenskapliga kvalifikationer

och i det närmaste samma arbete som af de ordinarie professorerna,

skola åtnöjas med så väsentligt lägre löneförmåner än de senare, som nu

i allmänhet är förhållandet, i synnerhet om man tager i betraktande,

dels att medelåldern för tillträde till tjänsten är ungefär densamma för

båda kategorierna, dels ock att utsikterna för befordran från extra

ordinarie till ordinarie professur i de flesta fall äro små och osäkra.

Då fortvaron af dessa ogynsamma löneförhållanden för en så viktig

grupp af lärare och vetenskapsidkare som innehafvarne af de extra

ordinarie professurerna skulle kunna leda därtill, att dessa tjänster icke

komme att besättas med lämpliga personer, och den akademiska undervisningen

härigenom skulle lida en väsentlig skada, anser jag oundgängligen

nödvändigt, att åtgärder vidtagas för åstadkommande af förbättrade

löneförhållanden för de extra ordinarie professorerna vid universiteten

och Karolinska institutet.»

De synpunkter rörande de extra ordinarie professorernas ställning,

som sålunda af dem själfva, af universitetsmyndigheter och vederbörande

departementschef framhållits, vunno också godkännande af riksdagen,

som 1898 beviljade den af Kungl. Maj:t äskade löneförhöjningen. Extra

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Universitets
kommittén.

ordinarie professor fick härigenom en lön af 4,500 kronor med rätt till

två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter 5 och 10 år.

Af riksdagsprotokollen för nämnda år är man i tillfälle erfara,

hurusom i särskilda riksdagsyttranden de under ärendets tidigare behandling

gjorda uttalandena rörande de extra ordinarie professorernas

förhållande till de ordinarie ytterligare belystes och erkändes.

Det framhölls emellertid med all tydlighet från flera håll, att denna

löneförbättring icke kunde anses innebära ett definitivt ordnande vare

sig i ekonomiskt eller organisatoriskt hänseende af särskildt de extra

ordinarie professorernas ställning. Så yttrade filosofiska fakulteten i

Upsala vid behandlingen af frågan om löneförhöjningen: ville man

återgå till den uppfattning af de extra ordinarie professurernas uppgift

och natur, som utan tvifvel vid deras första inrättning gaf motivet

till den lägre lönen, liksom den varit bestämmande för adjunkternas

ställning vid universitetet, ville man alltså betrakta de extra ordinarie

professurerna väsentligen som expektansplatser och deras innehafvare

som medhjälpare åt de ordinarie och sålunda i fråga om aflöning skilja

mellan å ena sidan sådana extra ordinarie professurer, från hvilka uppflyttning

till ordinarie professur i samma ämne vore teoretiskt möjlig,

och å andra sidan sådana, livilkas ämnen icke representerades af ordinarie

professor vid universitetet, syntes den enda logiskt rimliga åtgärden

vara att förvandla samtliga extra ordinarie professurer af senare slaget

till ordinarie med ordinarie lön och säte i konsistoriet. Vid en dylik

åtgärd blott till förmån för de extra ordinarie professorer, som icke ens

teoretiskt hade någon utsikt till uppflyttning, skulle man emellertid ej

kunna stanna. För de öfriga extra ordinarie professorerna förelåge fortfarande

samma behof af löneförbättring, som petitionärerna anfört i fråga

om extra-ordinarie professorer i allmänhet.

Allt visade sålunda hän på nödvändigheten af likställighet mellan

de extra ordinarie professorerna eller en del bland dem samt de ordinarie.

Och hela den följande utvecklingen har gått i denna riktning.

Den 19 Maj 1899 tillsattes af Kungl. Maj:t, såsom redan är nämndt,

en kommitté för afgifvande af underdånigt betänkande och förslag till

förändrade bestämmelser i fråga om tillsättandet af lärarebefattningar

vid rikets universitet och Karolinska mediko-kirurgiska institutet m. m.

Denna kommitté har i sina den 20 Juli 1901 dagtecknade »Förslag och

betänkanden» i fråga om förhållandet mellan de båda professorskategorierna,

ordinarie och extra ordinarie professorer, kommit till slutsatser,

som gjort ett förslag till omdaning af den kollegiala styrelsen och förvaltningen

oeftergiflig. Kommittén erinrar i motiveringen för de föreslagna

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

bestämmelserna angående en sådan omdaning om det underdåniga yttrande,

som af kommittén afgifvits den 27 Februari 1900. Extra ordinarie

professorer vid universiteten i Upsala ocli Lund hade hos Kungl. Maj:t

i en i Juni 1899 undertecknad petition hemställt dels om förändring af

den titel, som bäres af innekafvarna af extra ordinarie professorsembeten,

och dels om rätt för de extra ordinarie professorerna vid universiteten att.

deltaga i val af rektor och prorektor. Genom skrifvelse af den 3 November

1899 hade kommittén anbefallts att afgifva utlåtande öfver berörda

underdåniga hemställan. Kommitténs utlåtande med anledning häraf

utmynnade däri, att kommittén, som ansåge de extra ordinarie professorernas

till kommittén remitterade framställning icke under dåvarande

förhållanden vara förtjänt af bifall, i underdånighet hemställde, att Kungl.

Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke skillnaden emellan

ordinarie och extra ordinarie professorer borde upphäfvas. Ur den härför

af kommittén lämnade motiveringen må följande anföras.

_ Upprepade gånger, säger kommittén, hade frågan om de extra

ordinarie professorernas ställning och förhållande till de ordinarie varit

under öfvervägande och jämväl tagit statsmakternas uppmärksamhet i

anspråk. Enär vid adjunkturernas indragning extra ordinarie professurer

inrättades som ersättning, torde man då i allmänhet, åtminstone vid

universiteten, hafva betraktat dessa professorsembeten, i likhet med hvad

fallet varit med adjunkturerna, såsom exspektansplatser och ansett

innehafvarnes uppgift vara att biträda de ordinarie professorerna vid

undervisningens uppehållande. Men i själfva verket kommo de extra

ordinarie professorerna att intaga en med de ordinarie sidoordnad själfständig

ställning, därigenom att de fingo sig anvisade bestämda egna

ämnen, för hvilka de skulle ansvara och hvilka de i fakultet skulle företräda,

äfvensom sig ålagd full undervisningsskyldighet, jämte det att

adjunkternas ovillkorliga åliggande att såsom vikarier föreläsa i ordinarie

professors ställe icke på dem öfverflyttades. Ofvannämnda uppfattning

af de extra ordinarie professorernas uppgift kunde såsom ej väl förenlig

med den ställning, de sålunda i verkligheten erhållit, ej upprätthållas,

detta så mycket mindre som i åtskilliga vetenskapsgrenar funnes inrättade

extra ordinarie professurer, hvilka saknade motsvarighet bland

de ordinarie. I tvenne afseenden hade emellertid skillnaden emellan

ordinarie och extra ordinarie professorer fått ett yttre reelt uttryck,

nämligen i fråga om aflöning och deltagande i universitetsförvaltningen.

Det vore förklarligt, att de extra ordinarie professorerna icke i längden

kunde finna sig tillfredsställda särskild! med de lönevillkor, som blifvit

dem gifna. Från deras sida hade i detta afseende framhållits, att giltiga

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

skäl för bibehållande af den betydande löneskillnaden emellan de båda

professorskategorierna saknades; en sådan skillnad kunde icke grundas

blott därpå, att de extra ordinarie professorerna vore fritagna från konsistoriegöromålen,

ett förhållande, som dessutom sedan 1886 ej haft

någon motsvarighet vid Karolinska institutet. En definitiv lösning af

frågan om de extra ordinarie professorerna och deras förhållande till de

ordinarie hade icke ernåtts genom den löneförbättring riksdagen år 1898

beviljade. Fortfarande kvarstode såsom en väsentlig olikhet emellan de

båda'' professorskategorierna det förhållandet, att de extra ordinarie professorerna

ej deltoge i konsistoriegöromålen. De extra ordinarie professorerna

vöre dock, ej mindre än de ordinarie, bärare af högskolornas

dubbla uppgift att vara vetenskapliga anstalter och centra för den högre

undervisningen, och man ställde samma kompetensfordringar på dem

som på de ordinarie professorerna. Under sådana förhållanden ville

det förefalla, som om från deras ämbetes natur ej kunde hämtas några

giltiga skäl för att utesluta dem från den af konsistorierna handhafda

förvaltningen, och det vore tillika förklarligt, att om enligt, mångas

uppfattning skillnaden emellan de båda professorskategorierna innebure

en olikhet i anseende och betydelse, detta af de extra ordinarie professorerna

kändes som en obefogad underskattning och i sin män bidroge

till att väcka och underhålla den otillfredsställdhet med det bestående,

hvaraf deras ifrågavarande framställning till Kungl. Maj:t vore

ett uttryck. Det torde ock kunna påstås, att inom universitetskretsarna

tanken på upphäfvande af nämda skillnad vunne allt större sympatier,

och att den öfvertygelsen blefve alltmera allmän, att skillnaden förr

eller senare komme att försvinna.

Sitt förslag till nya statuter och till förändring af de kollegiala

myndigheter, som handhafva universitetsförvaltningen på platsen, har

kommittén ansett sig böra grunda på förutsättningen, att ifrågavarande

skillnad komme att försvinna. Kommittén har därjämte framhållit, att

ett viktigt skäl för skillnadens bibehållande skulle försvinna, om en

mycket önskvärd förändring af universitetsförvaltningen genomfördes.

Fn förändring i den riktningen, att konsistoriegöromålen anförtroddes

åt ett mindre antal ledamöter, skulle enligt kommitténs mening medföra

afsevärda fördelar med hänsyn till en rask, praktisk och jämn behandling

af ärendena. Men om sålunda förvaltningen komme att handhafvas

af ett mindi-e antal professorer än som för närvarande är fallet, då

samtliga ordinarie professorer däri taga del, kunde man ej längre till

stöd för bibehållandet af skillnaden mellan de båda professorskategorierna

åberopa, att inom området för de ordinarie professorernas ämbetsålig
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

ganden med nödvändighet folie administrativa plister, från hvilka de

extra ordinarie vore fritagna. — Förslag till en omorganisation i nämnda

riktning blef ock af kommittén framlagdt.

Af de öfver universitetskommitténs förslag och betänkanden hörda

myndigheter hafva flere till fullo’ biträdt kommitténs yttranden i berörda

hänseende; äfven de öfriga hafva uttalat såsom önskvärd!, att skillnaden

mellan ordinarie och extra ordinarie professorer upphäfves. I denna

riktning gå samtliga fakulteters uttalanden, i den mån de yttrat sig i

frågan. Det större konsistoriet i Lund har likaledes — med framhållande

att ingen skillnad i kompetensen till ett ordinarie och till ett extra

ordinarie professors ämbete är stadgad, samt att de extra ordinarie professorerna

hafva samma undervisningsskyldighet som de ordinarie och

liksom dessa äro fakultets- och sektionsmedlemmar samt hafva sig ålagd

skyldighet att, när behof däraf göres, deltaga i examensskyldigheten

och med få undantag också deltaga däruti —■ förklarat sig anse, att den

nuvarande skillnaden borde upphöra, dock under förutsättning, att dessförinnan

vederbörligt förslag uppgjordes till den genom berörda skillnads

upphörande påkallade lönereglering, samt att de akademiska myndigheternas

yttrande häröfver komme att inhämtas.

Vid Karolinska institutet har med styrka framhållits, att det bland

de extra ordinarie professurerna förefunnes olika grupper. I denna

riktning gå uttalandena i lärarekollegiets skrifvelse till kanslern den 30

Maj 1902 med anledning af kungl. cirkuläret den 25 Oktober 1901 angående

allmän lönereglering. I denna skrifvelse framhåller kollegiet,

på tal om universitetskommitténs förslag att upphäfva skillnaden emellan

de båda professorskategorierna, att vid institutet förefunnes verkliga

skiljaktigheter i arbete och ansvar emellan olika grupper af lärare. Én

grupp utgjordes af de nuvarande ordinarie professorerna, hvilka utom

tentamens- och examensskyldighet förestode kliniker eller vetenskapliga

institutioner och museer. Dessa åligganden ansåge kollegiet hafva den

betydelsen, att de väl motiverade en särskild kategori af löner. Bland de

extra ordinarie professorerna funnes trenne, nämligen extra ordinarie professorerna

i oftalmiatrik, i histologi samt i farmakodynamik och farmakognosi,

hvilka i förut berörda åligganden vore fullt jämnställda med de

ordinarie professorerna. En andra grupp af lärare omfattade — med

undantag af nyssnämnda extra ordinarie professorer •— alla öfriga extra

ordinarie professorer, nämligen de extra ordinarie professorerna inom de

praktiska ämnena, hvilka alla vore föreståndare för kliniker, men icke hade

tentamens- och examinationsskyldigket, samt dessutom extra ordinarie professorerna

i patologisk anatomi och i kemi, af hvilka dock den förre hade sig

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

ålagd tentamens- och examinationsskyldighet. I öfrigt framhåller kollegiet

de bestående olikheterna i löneförmåner för de extra ordinarie

professorerna vid institutet; tre särskilda lönekategorier förefunnes.

Karolinska institutets lärarekollegium har emellertid senare, nämligen

den 5 November 1903, i hufvudsak uttalat sig för tanken att upphäfva

ifrågavarande skillnad, såvidt det rörde institutet. Lärarekollegiet

beslöt nämligen vid sistnämnda tillfälle att på det sätt tillstyrka universitetskommitténs

förslag om upphäfvandet af denna skillnad,

att samtliga professorer vid Karolinska institutet måtte benämnas

endast professorer (i respektive ämne);

att i de ämnen, som representerades af två professorer, den ena

befattningen måtte benämnas professur med institutionsföreståndarskap

och den andra befattningen endast professur;

att aflöningsförmånerna måtte bli desamma vid Karolinska institutet

som vid universitetens medicinska fakulteter; samt

att om ett ämne representerades af två professurer och om en olikhet

i lön förefunnes, den högre aflöningen måtte vara förenad med den befattning,

som enligt ofvanstående förslag benämnts professur med institutionsföreståndarskap,

så länge innehafvaren af denna befattning

fullgjorde examinationen i ämnet och handhade det för undervisningen

bestämda anslaget.

Det större konsistoriet i Upsala, har visserligen afstyrkt universitetskommitténs

förslag till omorganisation af universitetsförvaltningen, men

på samma gång förklarat sig icke kunna annat än framhålla önskvärdheten

af, att skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professurer,

som i flera fall vore obefogad och orättvis, upphäfdes. Konsistoriet

har dock funnit ett fullständigt likställande af alla de extra ordinarie

professorerna med de ordinarie betänkligt att genomföra »på den grund,

att, då två professorer finnas i samma ämne, blott den ene bör, åtminstone

i de högre examina, examinera, och då två eller flera professorer

äro anställda vid samma institution, blott eu af dem bör vara prefekt

för densamma»; i dessa fall kunde således likställighet svårligen låta

sig genomföra. Med vissa extra ordinarie professurer vore äfven förenad

skyldighet att tjänstgöra såsom laborator eller prosektor, en skyldighet,

som ej kunde borttagas, utan att nya laborators- eller prosektorsplatser

inrättades. Man blefve således hänvisad till återinförandet

af adjunktsinstitutionen under en eller annan form eller till en förändring

af en del extra ordinarie professurer till laboratorsplatser. Lämpligare

vore då måhända en partiell lösning af denna fråga i den riktningen,

att de extra ordinarie professorerna erhölle samma titel som de

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

ordinarie, och. att likställighet i (ifrigt, såvidt sådan vore möjlig och rättvis,

genomfördes. Man hade därvid att ihågkomma, att de extra ordinarie

professurerna, hvilka ofta samtliga blifvit likställda, i verkligheten vore

sinsemellan ganska olika, och att hvad som gällde för den ena professuren

icke alltid gällde för den andra. De extra ordinarie professurerna oinfattade,

enligt konsistoriets mening, redan från början två alldeles olika kategorier

af läiare, hvilka båda kategorier sedermera ökats. Den ena kategorien

omfattade sådana extra ordinarie professorer, hvilka liksom de

ordinarie . vore hufvudlärare i sina respektive ämnen, och vore dessa

extra ordinarie professorer, med undantag af konsistoriegöromålen, fullt

likställda med de ordinarie. Det vore väl sant, att deras ämnen, när

de extra ordinarie professurerna uppkommo, ej hade eller ansågos hafva

samma vikt som universitetets gamla läroämnen, men en dylik skillnad

kunde ej längre upprätthållas, då den alltid till en väsentlig grad vore

beroende af lärarens egen personlighet och af växlande strömningar

mom vetenskapen. Den andra kategorien omfattade i allmänhet de

forna adjunkturerna, som 1877 förvandlades till extra ordinarie professurer.

Visseiligen hade ämnena erhållit en något olika benämning och de

extra ordinarie professorerna själfva en något mera specialiserad undervrsningsskyldighet,

men i verkligheten hade ej heller då dessa

extra ordinarie professorer i regel blifvit annat än biträdande lärare.

Vissa af dem, men icke alla, hade väl fått examinationsskyldighet, ehuru

blott i de lägre examina, som nu måhända delvis bortfölle, och om än

den forna skyldigheten att vikariera för den ordinarie professorn borttagits,

hade de dock i vanliga fall vid behof af vikarier användts. I

den viktigaste punkten skilde de sig fortfarande från de ordinarie professorerna

och förstnämnda grupp af de extra ordinarie, nämligen däruti

att de kunde befordras, och torde de, då platserna inom ämnet vore flera,

vanligen erhålla sina ämbeten vid yngre år än dessa, samt hade således i

verkligheten vida bättre befordrings- och lönevillkor än dessa ordinarie

professorer och de extra ordinarie professorer, som ensamma företrädde

sitt ämne.

I sin ungefär samtidiga till kanslern ställda skrifvelse af den 24

Maj 1902 i anledning af kungl. cirkuläret af den 25 Oktober 1901 yttrar

sig konsistoriet alternativt därhän, att om skillnaden mellan de båda

professorskategorierna skulle upprätthållas, skillnaden i lön ej borde göras

större än 500 kronor. Skulle åter,heter det,Kungl. Maj:t i sammanhang med

den nu pågående revisionen af universitetets statuter anse, att skillnaden

borde upphäfvas, måste enligt konsistoriets mening lönerna för alla professorer

sättas till det belopp, som föreslagits för de ordinarie professorerna.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Universitetskanslern, som i underdånigt, den 30. Maj 1904 afgifvet

yttrande i organisationsfrågan väsentligen ansluter sig till universitetskommittén

och det större konsistoriet i Lund, förordar .kraftigt upphäfvande!

af skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer.

Och gentemot konsistoriets i Upsala erinran, att de extra ordinarie

professorerna vore två alldeles olika kategorier af lärare, af hvilka den

ena kategorien omfattade sådana extra ordinarie professorer, som i likhet

med de ordinarie vore hufvudlärare i sina respektive ämnen, hvarför

en skillnad mellan dem och ordinarie professorer vore obefogad och

orättvis, då däremot extra ordinarie professorerna af den andra kategorien

i allmänhet motsvarade de forna adjunkterna och fortfarande i regel ej

vore annat än biträdande lärare — mot denna erinran invänder kanslern,

att jämväl dessa sistnämnda vid omorganisationen år 1877 fått

sådana plikter sig ålagda, som ansågos kräfva män med professorsställning,

detta till stor båtnad för universiteten. Konsistoriet hade snällt

nödgats modifiera sitt påstående om dessa lärares karaktär af biträdande

genom att på samma gång erinra, att de erhållit en mera specialiserad

undervisningsskyldighet än adjunkterna, att vissa af dem fått

examinationsskyldighet, och att den forna ovillkorliga skyldigheten att

vikariera för den ordinarie professorn borttagits. Vidare påpekar kanslern,

att jämväl mellan de ordinarie professorerna själfva redan nu funnes

stora olikheter: den ene hade en tryckande examenstunga, den andre

en obetydlig, den ene hade en stor institution att öfvervaka, den.andre

hade intet sådant åliggande o. s. v. Äfven mellan de ordinarie och

extra ordinarie professorerna måste eu skillnad i vissa fall komma att

kvarstå. Funnes två professurer i samma ämne, skulle naturligtvis

examensskyldigheten ordnas genom särskilda föreskrifter, likaså eventuellt

föreståndarskap för institution. Hade en extra ordinarie professor

skyldighet att tjänstgöra såsom laborator eller prosektor, skulle han

fortfarande bibehålla denna skyldighet, utan att några nya laboratorseller

prosektorsplatser behöfde inrättas.

I sammanhang med senare företagna löneförbättringar, såsom för

de ordinarie professorerna vid riksdagen 1902 och för de extra ordinarie

å extra stat från och med 1906 har från olika håll framhållits önskvärdheten

af att skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer

upphäfdes. Hänvisas kan till flera i riksdagsprotokollen förvarade yttranden

inom riksdagen, t. ex. yttranden den 7 maj 1902 af dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet Claéson, hrr S. v. Friesen, Boethius,

E. Carlson, v. Schéele, Hedin m. fl.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Under behandlingen vid 1906 och 1907 års riksdagar af frågan om

anslag på extra stat till löneförbättring åt de extra ordinarie professorerna

motiverades löneförbättringens karakter af interimistisk bland annat

därmed, att organisationsfrågan ännu ej vore i skick att kunna definitivt

afgöras. Ett par yrkanden i riksdagen (af hrr Bohnstedt och Lindgren)

gingo ut därpå, att löneförbättring borde beviljas endast i sammanhang

med den påtänkta på Kungl. Maj:ts pröfning beroende omorganiseringen

af universiteten och deras professurer. Löneförbättringen

blef emellertid, som bekant, beviljad.

Af den nu lämnade redogörelsen för frågan om de olika professorskategoriernas

förhållande till hvarandra framgår, att man på alla håll

förordar upphäfvandet af den nuvarande skillnaden mellan ordinarie

och extra ordinarie professorer. Olika meningar göra sig dock gällande.

De flesta myndigheter förorda upphäfvandet, oberoende af huruvida bland

de extra ordinarie professorerna bör göras åtskillnad mellan olika kategorier;

man anser, att samtliga extra ordinarie professorer, hur än den

slutliga organisationen af universitetsförvaltningen kommer att utfalla,

böra vara i förhållande till denna — i sammansättningen af konsistorium

o. s._ v. — i allo likställda med de ordinarie. Andra hålla före, att eu

åtskillnad bör göras, och att blott de extra ordinarie professorer, som äro

ensamma i sina respektive ämnen, böra utan vidare likställas med de

ordinarie; beträffande de öfriga uttalar man sig icke bestämdt, i hvilken

riktning en blifvande organisation bör läggas.

Alla, som öfverhufvud taget närmare yttrat sig angående frågan

om hvilken ställning de extra ordinarie professorerna borde intaga i

eu blifvande organisation af universitetens förvaltning, äro dock ense

därom, att de höra deltaga i vissa val, nämligen af rektor och prorektor,

liksom de redan nu enligt särskilda bestämmelserna i kungl. kungörelsen

den 17 Juni 1893 deltaga i val af kansler. Hvad särskild!

angår Karolinska institutet må framhållas, att dess extra ordinarie

professorer redan nu deltaga i institutets administration lika med de

ordinarie, således äfven deltaga i val af dess funktionärer.

Man kan, enligt hvad det föregående gifver vid handen, konstatera,

att enighet råder därom, att en plenarförsamling af hvartdera universitetets

samtliga professorer bör finnas för företagande af vissa val.

Därifrån är steget icke långt till att låta plenarförsamlingen få en större

befogenhet. Om man, såsom universitetskommittén, det större kon
-

Sakkunnige,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

sistoriet i Lund och kanslersämbetet förordat, finner sig böra uppgifva

själfskrifvenhetsprincipen vid sammansättningen af det kollegium, som

skall motsvara det nuvarande större konsistoriet, och låta detta kollegium

sammansättas åtminstone delvis genom val, så kan man, med fasthållande

af de synpunkter, som varit bestämmande för större konsistoriet

i Upsala vid dess utlåtande den 28 oktober 1903, låta den nämnda på

själfskrifvenhet grundade plenarförsamlingen icke blott förrätta vissa

val utan äfven handlägga viktigare för universitetets vitala intressen afgörande

frågor, för hvilkas främjande en samlad opinion vid universitetet

kan tänkas vara af ingripande betydelse.

Det af sakkunnige utarbetade förslag till statuter för universiteten

har lagt sistberörda synpunkter till grund för organisationen af universitetsförvaltningen.

Enligt detta förslag har alltså åt alla professorer

inrymts samma rättigheter och skyldigheter i fråga om deltagande i

universitetsförvaltningen, och följaktligen de extra ordinarie professorerna

i detta hänseende likställts med de ordinarie. Detta synes vara

en oeftergiflig konsekvens af den utveckling, som försiggått under de

senaste 30 åren, och för hvilken ofvan redogörelse lämnats.

En nödvändig förutsättning för borttagandet af skillnaden mellan

ordinarie och extra ordinarie professorer är tydligtvis löneförhöjning

för de senare. Men då samtidigt hela professorskårens löneförhållanden

påkalla en genomgripande och definitiv reglering, måste det slutliga

förslaget i detta hänseende omfatta alla universitetsprofessorer; ett

sådant förslag skall i närmast följande afdelning II lämnas.

Med det sist anförda skall icke vara sagdt, att alla professorer

böra hafva fullt samma löneförmåner. Därvidlag kunna visserligen

tänkas skillnader, beroende på det arbete, som är med olika professurer

förbundet. Det har med bestämdhet påståtts, särskildt i Upsalakonsistoriets

ofvan anförda yttrande samt inom Karolinska institutets lärarekollegium,

att en skillnad i detta hänseende föreligger mellan olika kategorier af

nuvarande extra ordinarie professorer. Sakkunnige hafva låtit sig angeläget

vara att i detta hänseende söka åstadkomma en utredning och

hafva i och för detta ändamål af Kungl. Maj:t fått bemyndigande att

från fakulteter och sektioner vid universiteten samt från Karolinska

institutet inhämta ytterligare upplysningar i detta hänseende.

Den 12 April innevarande år utsändes sålunda i förevarande afseende

till dessa myndigheter följande frågor till besvarande:

a) Hvilka professorer — ordinarie eller extra ordinarie -— representera

ensamma hufvudämne?

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Finnes hufvudämne, hvars representant icke är professor?

Finnes professor, som representerar läroämne, hvilket ei är hufvudämne?
b)

När inom området för samma läroämne finnas två eller flera

professurer, vare sig under samma eller olika benämningar, huru är

arbetsfördelningen dem emellan bestämd med hänsyn till undervisning,

examination och föreståndarskap för institution (samling'', seminarium

eller dylikt.)? ö’

Hvilka bestämmelser ligga till grund för arbetsfördelningen?

År en arbetsfördelning, där den ej redan finnes genomförd, önskvärd

eller ifrågasatt?

Hvilka. af de här ifrågavarande extra ordinarie professurerna hafva

företrädesvis karaktären af biträdande lärarebefattningar?

Hvilka . af dem representera ett mera fristående område af den

vetenskap, i hvilken därjämte ordinarie professur finnes, eller fylla eljest

i något afseende eu uppgift likartad med de ordinaries?

c) Finnas några lärarebefattningar på stat, som synas kunna indragas

eller böra ombildas?

De på dessa frågor ingångna svaren anföras här i hufvudsak för

hvarje fakultet och sektion för sig och under samma bokstafsbeteckningar,

som för frågorna användts.

Upsala universitet.

Teologiska fakulteten.

a) Professorn i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi Fakulteter

samt professorn i kyrkohistoria representera ensamma hufvudämne.

Hufvudämne, hvars representant icke är professor, finnes icke, ej °''surerna.

heller professor, som representerar läroämne, hvilket ej är hufvudämne.

b) Jämlikt kanslersbref den 31 December 1903 undervisar och examinerar

tills vidare ordinarie professorn i exegetik i gamla testamentets

exegetik och extra ordinarie professorn i exegetik i nya testamentets

exegetik.

Enligt kanslersbref den 29 December 1879 är beträffande examinationen

i dogmatik och moralteologi tills vidare bestämdt, att ordinarie

professorn i nämnda ämnen examinerar i dogmatik och symbolik samt

extra ordinarie professorn i moralteologi. Rörande undervisningen

finnas inga föreskrifter, men tillämpas faktiskt samma regel som i fråga

om examinationen.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Mellan de båda professorerna i praktisk teologi är, jämlikt kanslersbref

den 29 December 1879 och den 22 April 1904, arbetsfördelningen

så bestämd, att extra ordinarie professorn leder de muntligt-homiletiska

öfningarne och öfningarne i liturgiskt föredrag. Extra ordinarie professorn

föreläser dessutom en timme i veckan i homiletik.

Föreståndare för seminarieafdelning är enligt seminariestadgan den

28 December 1895 ordinarie professorn i vederbörligt ämne.

Arbetsfördelning utöfver den redan genomförda är ej önskvärd

eller ifrågasatt.

Inga af ifrågavarande extra ordinarie professurer hafva företrädesvis

karaktären af biträdande lärarebefattningar; samtliga representera

'' mera fristående område af sin vetenskap.

c) Inga lärarebefattningar på stat synas för närvarande kunna indragas

eller böra ombildas.

Juridiska fakulteten.

a) Samtliga professorer, ordinarie och extra ordinarie, representera

ensamma hufvudämne.

Hufvudämne, hvars representant icke är professor, finnes icke, ej

heller professor, som representerar läroämne, hvilket ej är hufvudämne.

b) Mer än en professur för hvarje läroämne finnes ej. Samtliga

professurer representera själfständiga ämnen.

c) Inga lärarebefattningar på stat synas kunna indragas eller böra

ombildas.

Medicinska fakulteten.

a) Följande professorer representera ensamma hufvudämne, så fattadt

som § 112 i statuterna anger:

l:o professorn i fysiologi (därjämte en laborator i experimentell

fysiologi och medicinsk fysik),

2:o professorn i patologi och allmän hälsovård (därjämte en laborator

i experimentell patologi och patologisk anatomi),

3:o professorn i obstetrik och gynekologi.

Dessutom representera följande professorer ensamma själfständigt

examensämne:

4:o professorn i anatomi (representerar jämlikt kungl. brefvet den

20 Mars 1899 histologi),

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

5:o extra ordinarie professorn i allmän och experimentell farmakodynamik

samt farmakognosi,

6:o extra ordinarie professorn i pediatrik och praktisk medicin,

7:o professorn i kirurgi (som enligt sin fullmakt äfven har titeln

af professor i obstetrik); därjämte eu biträdande lärare i kirurgi,

8:o extra ordinarie professorn -i oftalmiatrik.

Hufvudämnet rätts- och statsmedicin representeras ej af professor;

jämlikt kanslersbref den 6 Februari 1907 är labarator Vestberg för närvarande

förordnad att upprätthålla undervisningen i nämnda ämne.

Läroämne, hvilket ej är hufvudämne (eller examensämne), representeras

af extra ordinarie professorn i psykiatri.

Professorn i patologi representerar äfven hygien.

b) Anatomi: den ene extra ordinarie professorn ombesörjer examination

och håller 1 timme 4 gånger i veckan föreläsningar (kungl. brefvet

den 20 Mars 1899); den andre extra ordinarie professorn har tjänstgöringsskyldighet

som prosektor med 25 offentliga föreläsningar hvarje

läsår och den dagliga ledningen af dissektionsöfningarne (kanslersbref

den 30 Juli 1892); därjämte håller hvardera enligt enskild öfverenskommelse

halfva antalet examinatorier å anatomisalen; professorn i

anatomi är prefekt.

Medicinsk kemi: professorn i medicinsk och fysiologisk kemi examinerar

i hela ämnet, håller 1 timmes föreläsning 4 gånger i veckan

samt är prefekt.

Extra ordinarie professorn i medicinsk och fysiologisk kemi har

att i egenskap af laborator leda laborationsöfningarna samt att 2

timmar i veckan hålla offentliga föreläsningar (kanslersbref den 31

December 1877).

Praktisk medicin: professorn i ämnet föreläser och håller medicinsk

klinik; han examinerar och är prefekt för den medicinska kliniken.

Extra ordinarie professorn ger 3 gånger årligen en minst 4 veckors

kurs i de fysikaliska undersökningsmetoderna (kanslersbref den 4 April

1895), hvilken kurs faktiskt alltid tagit minst 6 veckor i anspråk; är prefekt

för bröstkliniken. (Extra ordinarie professorn är därjämte sjelfständig

målsman för pediatriken och föreståndare för barnpoiikliniken).

Extra ordinarie professorn i psykiatri meddelar under fyra månader

årligen fyra timmar i veckan (kungl. brefvet den 18 April 1856 jämfördt med

kungl. stadgan om den medicinska undervisningen den 1.3 November

1874) undervisning i psykiatri samt är öfverläkare vid Upsala hospital

och asyl.

Ändring i här angifna arbetsfördelning under nuvarande förhållan
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

deri är endast ifrågasatt så till vida, att fakulteten vid behandlingen af

universitetsexamenskommitténs förslag till ny medicinsk examensstadga

föreslagit, att psykiatrien skall tillerkännas en fullt sjelfständig ställning

gentemot den praktiska medicinen.

Af de här ifrågavarande professurerna hafva följande företrädesvis

karaktären af biträdande lärarebefattningar: 1) extra ordinarie

professuren i anatomi med undervisningsskyldighet såsom prosektor,

samt 2) extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi.

Extra ordinarie professorn i praktisk medicin har såsom representerande

det själfständiga examensämnet pediatrik och prefekt för bröstkliniken

i hufvudsak en uppgift likartad med en ordinaries (kanslersbref

den 18 Oktober 1887); om extra ordinarie professorn i psykiatri,

hvilken är öfverläkare för Upsala hospital och asyl och ensam representant

för undervisningen i psykiatri, gäller detsamma.

c) Fakulteten anser såväl laboratorsbefattningen i experimentell

patologi och patologisk anatomi som laboratorsbefattningen i experimentell

fysiologi och medicinsk fysik snarast möjligt böra ombildas

till professurer, och anför fakulteten till stöd härför i hufvudsak följande:
Behofvet

af dessa lärareplatser vid sidan af de ursprungliga professurerna

berodde därpå, att undervisningen i dessa ämnen i vårt land

ingalunda såsom nästan öfverallt i utlandet bestode blott i föreläsningar

med eller utan demonstrationer, vid hvilka en enda lärare kunde

föreläsa för ett mycket stort antal åhörare, utan till väsentlig del utgjordes

af praktiska öfningar under lärarens ledning; något som gällde

äfven om de flesta öfriga ämnen inom den medicinska fakulteten och

å ena sidan visserligen medförde, att krafvet på medicinska lärarekrafter

i vårt land vore relativt större än i andra länder, men å den

andra ur undervisningens synpunkt otvifvelaktigt innebure ett mycket

stort företräde.

Hvad särskildt anginge de praktiska öfningarne i fysiologi, hade

de införts i Upsala 1872 och sedermera blifvit obligatoriska för alla

medicine studerande i hela riket. I utlandet hade man först på sista

tiden börjat söka följa exemplet. Alla torde vara ense om att anordningen

varit till stor nytta för läkareutbildningen, och trots de senaste

årens sträfvanden till förkortning af de medicinska studierna både

från intet håll påj^rkats inskränkning i de praktiska öfningarne i

fysiologi.

Att vid en fakultet, där de medicine studerandes antal vore någorlunda

betydande, med en enda lärare uppehålla undervisning i fysiologi i hela dess

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

omfång, sådan den utbildat sig hos oss, med föreläsningar och demonstrationer,

ledandet, öfvervakandet och kontrollerandet af de studerandes

praktiska arbeten, hvartill komme ytterligare slutprof och tentamina,

läte sig icke göra. Två ordinarie lärare behöfdes därför, och detta

behof blefve ännu oafvisligare, om den medicinsk-filosofiska examen

blefve afskaffad och den förberedande undervisningen i fysik skulle införlifvas

med undervisningen i fysiologi.

Beträffande vidare laboratorsbefattningen i experimentell patologi

och patologisk anatomi anföres, hurusom ämnet patologi så till

vida bland de teoretiska ämnena intoge en särskild ställning, som det

inginge såsom examensämne i såväl medicine kandidatexamen som i

medicine licentiatexamen, i den förra såsom allmän patologi, i den

senare såsom speciell patologisk anatomi. I detta ämne skulle sålunda

undervisning meddelas dels åt de å sjukhuset tjänstgörande medicine

kandidaterna, dels åt medicine studerande, som förbereda sig till medicine

kandidatexamen. Detta medförde, att undervisningen omöjligen

kunde skötas af endast eu lärare. Enligt den nuvarande arbetsfördelningen

mellan professorn och laboratorn hade den senare sig ålagd

den synnerligen maktpåliggande uppgiften att gifva de förberedande

kurserna i allmän patologi samt att under examensperioderna och julferierna

leda obduktionsöfningarne. Härför kräfdes med nödvändighet

eu man, som med stor erfarenhet förenade grundlig vetenskaplig utbildning

i ämnet.

Båda dessa lärareplatser vore sålunda alldeles oundgängliga. Deras

innehafvare vore ej heller att betrakta såsom biträden eller assistenter

till ordinarie professorn i hans undervisning, utan som lärare, hvilka

hade sig ålagdt att i samråd med ordinarie professorn på egen hand

ombesörja en viktig del af undervisningen i ämnet. Innehafvare innehade

ock professorskompetens, i det vid tillsättandet samma procedur

tillämpats och samma fordringar gjorts gällande som vid tillsättandet

af professorn.

Fakulteten redogör äfven för dessa platsers tillkomst, och synes i

detta hänseende särskildt vara att här anteckna, hurusom platserna

1877 begärdes af fakulteten såsom extra ordinarie professurer,men endast

beviljades såsom laboratorsbefattningar med 3,000 kronors lön. Sedan

ingen sökande anmält sig och platserna under en följd af år uppehållits

af medicine kandidater mot arfvode af hela lönen, hade på fakultetens

hemställan år 1885 beviljats en höjning af lönerna till 4,500 kronor, eller

högre belopp än dåvarande begynnelselönen för de flesta extra ordinarie

professorer. Löneförhöjningen beviljades under villkor, att tjänstgöringen

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

ökades på sätt Kungi. Maj:t funne lämpligt, så att den blefve fullt motsvarig

extra ordinarie professors. Detta hade ock skett genom instruktioner,

som af Kungl. Maj:t 1886 utfärdats.

Till sist framhåller fakulteten, att de mot laboratorsbefattningen i

experimentell patologi och patologisk anatomi svarande befattningar

vid Lunds universitet och Karolinska institutet redan vore extra ordinarie

professurer.

Humanistiska sektionen.

a) De professorer, som ensamma representera hufvudämne, sådana

dessa ämnen äro bestämda i § 112 af universitetsstatuterna i den lydelse,

denna § fått genom kungl.j kungörelsen den 27 November 1903 äro: professorerna

i teoretisk filosofi, i praktisk filosofi, i estetik med litteraturoch

konsthistoria, i statskunskap, i engelska, i romanska språk, i semitiska

språk, i tyska, i sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning,

i slaviska språk samt i geografi (ämnet gemensamt för båda

sektionerna). I viss mån kan äfven sägas, att de båda professorerna i

grekiska och i latin ensamma representera hvar sitt hufvudämne, då den

extra ordinarie professuren i klassiska språk omfattar både grekiska

och latin.

Ämnet historia representeras af en ordinarie och en extra ordinarie

professor i historia, ämnet nordiska språk af eu ordinarie professor i

nordiska språk och en extra ordinarie professor i svenska språket.

Något hufvudämne, hvars representant ej är professor, finnes icke.

Däremot finnes en personell extra ordinarie professur i finsk-ugrisk

språkforskning, hvilket ämne ej är hufvudämne.

b) Till svar å denna punkt ville sektionen bland annat meddela

följande: Enligt kungl. resolution den 7 Augusti 1905 och kanslersbref

den 23 Februari samma år förrättar extra ordinarie professorn i klassiska

språk examinationen i grekiska i teologisk-filosofisk examen, medan

professorn i grekiska sköter öfriga examina i ämnet och professorn i

latin alla examina i sitt ämne.

Mellan professorn i nordiska språk och extra ordinarie professorn i

svenska språket är examinationen genom kanslersbref den 16 November

1906 tills vidare fördelad så, att den förre alltid examinerar i filosofie

licentiatexamen och dessutom i filosofie kandidatexamen hvarje hösttermin,

den senare examinerar i filosofie kandidatexamen hvarje vårtermin.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

_ Samma fördelning gäller mellan ordinarie professorn och extra

ordinarie professorn i historia enligt kanslersbref den 19 December 1906.

Förestanaarskapet för klassiska seminariet växlar mellan professorn

i latin och professorn i grekiska. Föreståndare för nordiska seminariet

är ordinarie professorn i nordiska språk och för historiska seminariet

professorn i historia.

Emellertid ville sektionen angående föreståndarskapet för seminarierna

i allmänhet anmärka, att detta — i enlighet med de af Kungl.

Maj:t utfärdade allmänna bestämmelserna den 10 Maj 1895 — egentligen

innebure ett öfverinseende öfver seminariernas ekonomi och enligt

sektionens mening i och för sig icke kräfde något nämnvärdt arbete.

Ledningen af arbetet, inom seminariet fördelades däremot mellan lärarne

i ämnet enligt sektionens beslut för hvaije termin eller läsår. Inom

klassiska seminariet hade öfningarna på latinska afdelningen ledts af

professorn i latin, på grekiska afdelningen i regel af professorn i grekiska.

Nordiska seminariet och historiska seminariet arbetade på två afdelningar,

den ena för filosofie licentiatexamen, den andra för filosofie

kandidatexamen (proseminariet). Nordiska seminariets afdelning för

filosofie kandidatexamen (proseminariet) hade under senare år varit ledd

af professorn i nordiska språk, afdelningen för filosofie licentiatexamen

af extra ordinarie professorn i svenska språket. Ledare af historiska

seminariets, afdelning för filosofie licentiatexamen hade varit ordinarie

professorn i historia, ledare för historiska proseminariet extra ordinarie

professorn, dock att extra ordinarie professorn ledt afdelningen för filosofie

licentiatexamen vårterminen och höstterminen 1905, vårterminen

1906 och vårterminen. 19.07 under ordinarie professorns tjänstledighet.

I fråga om undervisningen för öfrigt funnes ingen reglerad arbetsfördelning

mellan ifrågavarande lärare inom samma läroämne. Vederbörande

bestämde efter eget val och inbördes öfverenskommelse ämnet

för sina föreläsningar, och någon skillnad i karaktären af dessa föreläsningar

funnes icke. Propedevtiska eller andra elementära kurser

hölles så väl af ordinarie som extra ordinarie professorn, och föreläsningar

af mera djupgående vetenskaplig art ej mindre af den senare

än af den förre.

»Karaktären af biträdande lärarebefattningar» hafva sålunda inga

af de bär ifrågavarande extra ordinarie professurerna. De hafva en själfständig

andel i den akademiska undervisningen liksom i fakultetens

allmänna göromål, och denna själfständighet framträder både i deras

fria val åt föreläsningsämnen och i deras själfständiga ledning af antingen

den högre eller den lägre afdelningen inom vederbörande semi
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

narium. De extra ordinarie professorerna fylla alltså i afseende på undervisningen

»en uppgift likartad med de ordinaries». Begränsningen af

deras examination till filosofie kandidatexamen (extra ordinarie professorn

i svenska språket och i historia) eller till en förberedande examen

(extra ordinarie professorn i klassiska språk) är en anordning, som endast

gäller tills vidare och som när som helst kan förändras.

Ett ytterligare genomförande af arbetsfördelningen inom här ifrågavarande

läroområden är utan tvifvel önskvärdt. Professorn i nordiska

språk och extra ordinarie professorn i svenska språket hafva redan inom

sektionen framfört tanken på en fördelning dem emellan af examinationen

äfven i filosofie licentiatexamen med framhållande däraf, att de blifvande

licentiaterna lämpligen böra pröfvas af den lärare, inom hvars speciella

arbetsområde och under hvilkens särskilda ledning deras studier äro

förlagda, och denna tanke har endast tills vidare fått falla på grund

af svårigheten att utfinna en formellt tillfredsställande fördelningsgrund.

Extra ordinarie professorn i historia har väckt fråga därom, att det vidsträckta

ämnet historia bör på något sätt uppdelas, så att de båda professorerna

få sin undervisning företrädesvis inriktad på hvar sitt område,

men denna fråga är för närvarande hyflande i afvaktan på närmare utredning.

I fall ny stadga för examina inom den filosofiska fakulteten

af Kungl. Maj:t utfärdas, kommer i alla händelser fråga att uppstå om

en ny reglering af såväl undervisning som examination inom samtliga

här ifrågavarande ämnen».

En sektionsledamot uttalade i särskild! yttrande bland annat den

mening, att de tre parallellprofessurerna inom sektionen, för att göra

det vetenskapliga studiet det största möjliga gagn, borde till sin dignitet

i fråga om undervisning och examination fullkomligt likställas med ordinarie

och den enda skillnad dem emellan ligga däri, att deras innehafvare

företrädesvis sysslade med olika sidor af ämnet.

c) Beträffande denna punkt beslöt sektionen afgifva följande svar:

»Inga lärarebefattningar på stat finnas, som kunna indragas. Möjligen

bör däremot en extra ordinarie professur, den i klassiska språk, på något

sätt ombildas, men denna fråga kan sektionen ej lämpligen före den

nya examensstadgans utfärdande upptaga till behandling, utan får tills

vidare blott hänvisa till de olika åsikter rörande denna professurs framtida

ställning, som af professorerna Wide och Danielsson i här bifogade

yttranden framhållits.»

Professor Wide — nuvarande innehafvare af professuren i fråga —

framhåller till en början olämpligheten af professurens benämning,

hvilken syntes uppställa fordran på kompetens i ämnen af den omfatt
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

ning, att en person svårligen kunde behärska den. Han påpekar, att

visserligen ingen ordinarie akademisk lärarebefattning vore öfverflödig,

för så vidt den skötes af vetenskapligt kompetent och skicklig person,1

men att man, om det vid en omorganisation af universitetsförhållandena

gällde^ att ekonomisera med förhandenvarande tillgångar, måste erkänna,

att ifrågavarande professur icke vore strängt behöflig. Förhållandena hade

förändrats, sedan professuren för något mer än 30 år sedan inrättades. Den

extra ordinarie professuren i klassiska språk hade då hufvudsakligen varit

en »examensprofessur», absolut nödvändig med hänsyn till de många

examina, särskilt de s. k. förberedande examina, i hvilka latinet då ingick

som tvångsämne. Dessa förberedande examina hade nu i det allra

närmaste försvunnit, och därmed hade en af förutsättningarne för professurens

existensberättigande bortfallit. Visserligen hade genom kanslersbref

den 23 Februari 1905 och kungl. resolution den 7 Augusti

samma år^ examinationen i grekiska i teologisk-filosofisk examen öfverflyttats

från ordinarie professorn i grekiska språket och litteraturen till

extra ordinarie professorn i klassiska språk: men denna anordning vore

näppeligen framkallad af något trängande behof och gällde endast »tills

vidare»,. hvadan den icke kunde utgöra något hinder för en eventuell

indragning eller omdaning af denna professur. Äfven i öfrigt vore på

grund af de klassiska språkens reducerade ställning vid de allmänna

läroverken. denna professur icke nödvändig för den akademiska undervisningen

i klassisk filologi. Antalet studerande i dessa ämnen komme

att i framtiden betydligt förminskas, och latin och grekiska blefve sålunda

mindre betungande undervisnings- och examensämnen än tyska,

franska och engelska, af hvilka läroämnen dock hvart och ett finge nöja

sig med en ordinarie lärare. Den elementära undervisning i klassiska

språk, hvilken i vissa fall måste förutsättas som ersättning för minskad

sådan undervisning vid de allmänna läroverken, borde skötas af docenter

och docentstipendiater, som därför hade att uppbära betalning af kollegiedeltagarne.

Mot en indragning kunde icke komma i betraktande, att

lönen för den extra ordinarie professuren i klassiska språk till en del

besti edes af räntan från professor J. O. Höijers donation, hvilken donation

för närvarande utgjorde 15,975 kronor. Dessa medel kunde på

annat sätt komma till användning i testators syfte.

Professor Wide förordar en ombildning af professuren till professur

i klassisk arkeologi. Han åberopar såsom skäl, att professuren då stannade

inom ramen af den klassiska filologien, att detta ämne utomlands

vore representeradt vid universiteten i stor utsträckning — i Tyskland så,

att professurer i ämnet funnes vid alla universitet —- och att redan vid

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

förhandlingarna angående universitetens omorganisation i midten af

1870-talet från Upsala begärts just eu professur i nämnda ämne.

Emot professor Wides uttalande har professor Danielsson,, med

hvilken professor Persson i allo instämt, vändt sig och föreslagit, att

sektionen måtte uttala, att den ansåge, »hvarken indragning eller ombildning

af den extraordinarie professuren i klassiska språk böra för närvarande

ifrågakomma». Efter en utredning om den klassiska arkeologiens

omfattning och betydelse, i hvilket hänseende professor Danielsson kommer

till väsentligen olika resultat med professor Wide, sätter han i fråga,

om ej — förutsatt, att en ombildning, som han emellertid anser opåkallad,

skulle komma till stånd — en sådan till .professur i antik historia

vore att föredraga. Emellertid anser han, att just. den professur i samfälldt

grekisk och latinsk filologi, som vi äga vid hvartdera af våla

statsuniversitet, har det fullaste sakliga berättigande. Den \oie. egnad

att motverka en tendens till ensidig latinism eller ensidig hellenism hos

de klassiska studiernas målsmän, och genom sin relativa obundenhet

med hänsyn till läroprogrammet bildade den ett synnerligen viktigt

komplement till de bägge samordnade lärostolarne i grekiska och latinska

språket. Vidare framhålles såsom skäl för bibehållande af professuren

i dess nuvarande form, å ena sidan dess betydelse för den klassiska

filologiska universitetslärarekårens rekrytering, å. den andra sidan de

väsentligt större möjligheter, som dess tillvaro i nuvarande form beredde

till att lämpa den akademiska undervisningen i klassiska språk efter

skolbildningen. Med den betydelse, de klassiska studierna numera fått för

vissa andra vetenskapsfack, t. ex. den nytestam.entliga exegesen, tålde

den klassisk-språkliga undervisningsapparaten vid våra universitet icke

någon försvagning och detta dess mindre, ju längre den nya sköld dningen

finge verka. Slutligen pavisar professor Danielsson, att be

hofvet just nu af eu lärostol i ämnet klassisk arkeologi icke gjort sig

särskild^ kännbart. Hittills hade blott ^ en studerande anmält sig att

efter därtill erhållen tillåtelse undergå filosofie kandidatexamen i detta

ämne, som ju i alla händelser inom ramen af den ifrågavarande professuren

kunde representeras af dess nuvarande innehafvare, professor

Wide.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen.

a) Bland de i universitetsstatuternas § 112 uppräknade hufvudämnen

representeras följande af endast en professor, nämligen astronomi, fysik,

geologi samt mekanik och matematisk fysik. Efter statuternas utfär
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

dande har för fakulteten tillkommit ett nytt ämne, som bör betraktas

såsom hufvudämne och hvithet endast representeras af en extra ordinarie

professor, nämligen ämnet geografi.

Något hufvudämne, hvars representant icke är professor, finns icke.

Meteorologi är enligt statuternas § 112 visserligen ej hufvudämne;

vid flera tillfällen har dock examen aflagts särskild! i detta ämne, som

är föremål för liflig vetenskaplig verksamhet och har en egen institution.

Yäxtbiologi är en del af botaniken och jämförande anatomi en del

af zoologien.

b) Beträffande ämnet matematik hänvisar sektionen till kungl. brefvet

den 28 April 1899, hvilket bland annat bestämmer, att det nuvarande

läroämnet matematik skall vara i den mening deladt mellan den ordinarie

och den extra ordinarie professuren i matematik, att den enas innehafvare

skall hafva styrkt sin kompetens företrädesvis inom det funktionsteoretiska

området, den andras företrädesvis inom det af algebra

och talteori bestående. Hvilketdera som helst af dessa områden må

vara representeradt af den ordinarie professorn och det andra af den

extra ordinarie. Rätt för sektionen att vid inträffad ledighet i den

ordinarie professuren anmäla den extra ordinarie till uppflyttning med

bibehållande af sitt läroområde stadgas.

För ämnet kemi finnas bestämmelser i kungl. brefvet den 15 September

1905. Innehafvarne af de båda lärostolarne i ämnet skola undervisa,

den ene i allmän och oorganisk kemi, den andre i organisk kemi samt

hvar för sig jämväl i öfrigt vid universitetet vetenskapligt representera

respektive läroområde. Ordinarie professorn är prefekt för den kemiska

institutionen. Beträffande arbetsfördelningen vid examination, ledning

af öfningar och öfrig undervisning skola lärostolarnas innehafvare underkasta

sig de bestämmelser, som kanslern på sektionens förslag framdeles

kan komma att stadfästa. Enahanda befordringsordning, som beträffande

matematiska professurerna angifves.

Enligt kanslersbref den 8 Oktober 1892 examinerar extra ordinarie

professorn i medicinsk-filosofisk examen.

I fråga om botaniken hänvisas till kanslersbref den 8 Augusti 1892

äfvensom den 11 Juli 1883 och den 31 December 1903. Af där förekommande

bestämmelser äro emellertid flertalet ej längre gällande.

Extra 01’dinarie professorn tillkommer att examinera i medicinsk-filosofisk

examen. Dessutom gälla för växtbiologi bestämmelserna i donationsbref

af den 6 November 1896, hvarigenom extra ordinarie professuren

i detta ämne bildades.

Rörande zoologien märkes, att ordinarie professorns undervisnings
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

skyldighet är endast genom statuternas föreskrifter bestämd. Extra

ordinarie professorns i jämförande anatomi undervisningsskyldighet är

bestämd genom kungl. brefvet den 31 Maj 1889.

Den är närmare ordnad för förste innehafvaren genom kanslersbref

den 16 Januari 1890 och för den nuvarande innehafvaren genom kanslersbref

den 14 September 1893. Föreläsningsskyldigheten inskränkes här

till en årskurs af 25 föreläsningar.

Examinationsskyldigheten är tills vidare ordnad genom kanslersbref

den 22 April 1890. Examinationen i medicinsk-filosofisk examen tillkommer

extra ordinarie professorn.

En förändring i arbetsfördelningen mellan de båda professorerna

i matematik, där för närvarande hela examensbördan hvilar på den

ordinarie professorn, torde böra äga rum. Huru en fördelning af examina

lämpligast bör ske, torde böra bestämmas efter den väntade

examensstadgans tillkomst.

En förändrad fördelning af undervisningen mellan ordinarie professorn

i zoologi och extra ordinarie professorn i jämförande anatomi

är behöflig i den riktningen, att en del af de öfningar, som nu ledas

af den senare, mot minskad föreläsningsskyldighet öfvertages af den

ordinarie professorn, hvarigenom denne bereddes tillfälle att genom sin

undervisning komma i närmare beröring med de studerande, och den

extra ordinarie professorn erhölle någon lättnad i sin undervisningsskyldighet

och finge mera tid att deltaga i ledningen af vetenskapliga

arbeten på den zoologiska institutionen. Huru denna arbetsfördelning

skulle i detalj genomföras, har dock ännu icke varit föremål för behandling

inom sektionen.

I botanik är en sådan arbetsfördelning sedan länge införd. Förändringar

i densamma torde emellertid blifva nödvändiga, ehuru sektionen

ej heller därom för närvarande kan i detalj yttra sig.

Då inom ett ämne två eller flere professurer finnas, bär ingen af

dessa karaktären af en biträdande lärarebefattning, men professurerna

i samma ämne komplettera hvarandra. Alla dessa ämnen äro nämligen

så omfattande, att icke ens alla deras mera väsentliga delar kunna af

en person företrädas. Så väl undervisningen som framför allt den vetenskapliga

verksamheten vid universitetet kräfver därför, att dessa ämnen

äga mer än en representant, åtminstone vid vårt största universitet.

I de fall, där två eller flere professorer finnas vid samma institution,

bör en af dem vara prefekt för hela institutionen, såvida ej densamma

lämpligen bör delas i två eller flere skilda institutioner, hvilket

emellertid icke för närvarande är ifrågasatt för någon af de naturvetenskapliga

institutionerna i Upsala.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

I de fall, då i ett ämne finnas två eller flere professorer med uttryckligen

stadgad skyldighet att representera olika delar af ämnet, synes

det vara lämpligt, att examinationen åtminstone i fakultetens högsta

examen delades mellan dem så, att hvar och en fick pröfva de examinander,

som företrädesvis ägnat sig åt hans del af ämnet. I öfrigt bör

i hvarje examen endast en professor i hvarje ämne vara examinator.

c) Någon lärarebefattning på stat inom sektionen, som syntes kunna

indragas, funnes icke. Däremot vore förslag väckt, att laboratorsbefattningen

i fysik skulle ombildas till en extra ordinarie professur i praktisk

fysik, men ännu icke inom sektionen behandladt.

Lunds universitet.

Teologiska fakulteten.

a) I universitetsstatuternas § 112 betecknas vissa ämnen såsom hufvudämnen,

nämligen examensämnena i den gamla teologie kandidatexamen.

En dylik beteckning är emellertid främmande för den nya examensstadgan

af år 1903. Endast så till vida existerar en skillnad mellan de olika

examensämnena, att dels i teologie kandidatexamen betyget godkänd är

ovillkorligen erforderligt i vissa ämnen — nya testamentets exegetik,

kyrkohistoria, dogmatik och praktisk teologi — under det examen kan

godkännas med betyget icke godkänd i högst två af de öfriga ämnena

— teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner, gamla testamentets

exegetik samt teologisk etik — hvarjämte symbolik här icke är själfständigt

examensämne; dels är i teologie licentiatexamen ett af ämnena

gamla testamentets exegetik, nya testamentets exegetik, kyrkohistoria,

dogmatik obligatoriskt.

Professorn i kyrkohistoria och symbolik samt professorn i dogmatik

och moralteologi representera ensamma sina läroämnen, den senare i

afseende å ämnet dogmatik.

Representanten för ämnet teologisk encyklopedi och teologiska

prenotioner, hvaraf teologisk encyklopedi i universitetsstatuternas § 112

betecknas som hufvudämne, är icke professor.

Samtliga fakultetens professorer representera läroämnen, hvilka i

§112 betecknas som hufvudämnen.

b) Mellan den ordinarie och den extra ordinarie professorn i exegetisk

teologi har sedan extra ordinarie professurens upprättande 1882

den arbetsfördelning i afseende å undervisning och examination varit

tillämpad, att den ordinarie professorn undervisar och examinerar i nya

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

testamentets exegetik och den extra ordinarie professorn i gamla testamentets

exegetik.

Likaledes har den extra ordinarie professorn i praktisk teologi och

moralteologi, hvars nuvarande ämnen äfven företrädas, det ena af ordinarie

professorn i dogmatik och moralteologi och det andra af ordinarie

professorn i praktisk teologi, sedan år 1889 undervisat och examinerat

i teologisk etik — enligt gamla stadgan moralteologi — under det professorn

i dogmatik och moralteologi undervisar och examinerar i dogmatik;

därjämte har extra ordinarie professorn sedan år 1894, efter

extra ordinarie professurens ombildning, undervisat och examinerat i ett

eller flera af de till praktiska teologien hörande disciplinerna samt ledt

en del af de praktiska öfningarne och profven. För längre tid tillbaka

förordnades särskilda examinatorer i vissa delar af den praktiska teologien

såsom i kyrkolagfarenhet och folkskolemetodik.

Båda de extra ordinarie professorerna ha emellertid, först sedan

nya examensstadgan trädde i kraft, examinerat äfven i den högre examen,

licentiatexamen — men förut icke i den gamla teologie kandidat- eller

licentiatexamen — och kanslersförordnanden att examinera ha hittills

begärts endast för läsår. Särskilda bestämmelser för arbetsfördelningen

finnas i öfrigt ej.

I fråga om öfriga professurer är en arbetsfördelning för närvarande

icke behöflig.

Båda de extra ordinarie professurerna representera alltså faktiskt

fristående vetenskapliga områden, extra ordinarie professuren i exegetisk

teologi gamla testamentets exegetik och extra ordinarie professuren

i praktisk teologi och moralteologi teologisk etik eller moralteologi,

hvilka ämnen genom den nya examensstadgan blifvit själfständiga examensämnen

i alla teologiska examina; och de kunna följaktligen icke

betraktas såsom blott biträdande lärarebefattningar. Denna anordning

befinnes nödvändig för fakultetens arbete, och detta bestyrkes äfven

däraf, att för icke länge sedan i fakulteten förekommit förslag att förvandla

gamla testamentets exegetik och teologisk etik till själfständiga

professurer.

c) Lärarebefattningar på stat, som synas kunna indragas, finnas icke.

Angående frågan om ombildning af lärarebefattningar hänvisas till det

under föregående moment anförda.

Juridiska fakulteten.

a) Fakulteten utgår därifrån, att begreppet hufvudämne bör fattas

i enlighet med bestämmelserna i § 112 i universitetsstatuterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

En hvar professor inom fakulteten — ordinarie såväl som extra

ordinarie -— representerar ensam ett eller flere hufvudämnen.

Ämnet internationell privaträtt har icke någon särskild representant

bland fakultetens professorer.

För så vidt något af fakultetens läroämnen skulle kunna betraktas såsom

biämne, finnes i allt fall icke någon professor inom fakulteten, som

representerar endast läroämne, hvilket ej är hufvudämne.

b) Då intet läroämne representeras af mer än en professor, äga de

i detta moment berörda förhållanden ej tillämplighet på juridiska fakulteten.

c) Fakulteten anser, att ingen af fakultetens lärarebefattningar på

stat bör indragas; och synes ej heller fakulteten ombildning af någon

lärarebefattning för närvarande böra ifrågakomma.

Medicinska fakulteten.

a) Universitetsstatuternas § 112 har genom senare förordningar

modifierats så, att för närvarande hufvudämnena eller, såsom fakulteten

skulle vilja uttrycka det, examensämnena äro följande: anatomi, histologi,

fysiologi, medicinsk kemi, farmakologi, allmän patologi, medicinens historia,

medicin, pediatrik, kirurgi, oftalmiatrik, obstetrik och gynekologi, patologisk

anatomi, rätts- och statsmedicin. Af dessa representeras anatomi,

histologi, fysiologi, medicinsk kemi, allmän patologi, medicin, pediatrik,

kirurgi och oftalmiatrik samt obstetrik och gynekologi hvart och ett ensamt

af sin ordinarie eller extra ordinarie professor, så ock farmakologi, hvilket

ämne först från och med detta år har egen representant, som för närvarande

(d. v. s. då fakultetens yttrande afgafs) är under tillsättning. Ämnena

patologisk anatomi samt rätts- och statsmedicin representeras båda af ordinarie

professorn i dessa ämnen. Medicinens historia har ingen representant

inom fakulteten, utan extra ordinarie professorn i allmän patologi,

bakteriologi och allmän hälsovård examinerar för närvarande i ämnet.

Hufvudämne eller examensämne, hvars representant icke är professor,

finnes icke inom fakulteten.

Ämnena bakteriologi och allmän hälsovård representeras af extra

ordinarie professorn i allmän patologi m. m., men i dessa ämnen meddelas

icke någon undervisning, liksom icke heller i ämnena neurologi

och syfilidologi, hvilka icke här hafva någon representant. I sammanhang

härmed ville fakulteten påpeka, att den kliniska undervisningen i

psykiatri bestrides af öfverläkaren vid Lunds hospital mot ett i universitetets

stat uppfördt arfvode af 1,500 kronor, men att nuvarande öfverläkaren

icke är ledamot af fakulteten.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

b) Fakulteten hänvisar till Kungl. Maj:ts bestämmelser

l:o rörande den anatomiska ämnesgruppen af den 13 April 1905,

hvarigenom förordnas, att ordinarie professorn i anatomi, hvilken tillika

skall vara föreståndare för den anatomiska institutionen, skall vara

skyldig uppehålla undervisningen i examensämnet histologi äfvensom

tentera och examinera i samma ämne, samt att innehafvaren af extra

ordinarie professorsbefattningen i anatomi och histologi, hvilken professur

hädanefter skall benämnas extra ordinarie professur i anatomi,

skall vara skyldig uppehålla undervisningen i examensämnet anatomi

äfvensom tentera och examinera i sist berörda examensämne.

2:o rörande den patologiska ämnesgruppen af den 26 Maj 1899, i

hvilken fastställes, att ordinarie professorn är föreståndare för hela patologiska

institutionen, att, då ordinarie professuren blifvit ledig, fakulteten

äger rätt att anmäla extra ordinarie professorn till erhållande af

förenämnda ämbete med bibehållande af de läroämnen han förut innehaft,

samt att, därest med anledning af sådan anmälan extra ordinarie

professorn utnämnes till ordinarie, den extra ordinarie professuren skall

tillsättas i de ämnen, som förut varit med den ordinarie förenade.

Den kliniska institutionen är förlagd till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund, och de nu gällande bestämmelserna återfinnas i

Kungl. Maj:ts förändrade reglemente för dessa sjukvårdsinrättningar den

3 Maj 1901, hvaraf framgår, att de fem kliniska professurerna äro bundna

hvar och en vid sin öfverläkaretjänst vid motsvarande afdelning å

sjukhuset.

Ingen extra ordinarie professur har karaktär af biträdande lärarebefattning,

och alla extra ordinarie professurer representera ett fristående

undervisnings- och examensämne.

c) Sedan fakulteten 1905 föreslagit indragning af den förut befintliga

laboratorsbefattningen i experimentell fysiologi och dess ombildning

till en extra ordinarie professur i farmakologi och år 1906 detta

förslag bifallits, har fakulteten ingen lärarebefattning på stat, som synes

kunna indragas eller böra ombildas.

Humanistiska sektionen.

a) De ordinarie professurerna i teoretisk filosofi, i praktisk filosofi,

i estetik med litteratur- och konsthistoria, i historia, i nordiska språk,

i tyska språket, i romanska språk, i österländska språk och de extra

ordinarie professurerna i statskunskap och statistik, i engelska språket,

i sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning och i geografi

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

representera för närvarande ensamma sådant hufvudämne, som i universitetsstatuternas

§ 112 omförmäles. Af de i denna § omnämnda hufvudämnen

är slaviska språk det enda, som vid Lunds universitet icke är

på något sätt representerad!.

b) För förhållandet mellan den för närvarande ordinarie professuren

i tyska språket och den för närvarande extra ordinarie professuren i

engelska språket hänvisas till bestämmelserna i kungl. brefvet den 27

November 1903. Af detta framgår, att sektionen äger liknande rätt att

vid inträffad ledighet i den ordinarie professuren anmäla den extra

ordinarie professorn till erhållande af densamma med bibehållande af

sitt läroämne, som tillkommer medicinska fakulteten i Lund med hänsyn

till den patologiska ämnesgruppen.

För extra ordinarie professuren i klassiska språk i dess förhållande

till respektive professurerna i grekiska språket och litteraturen och i

romersk vältalighet och poesi, äro numera, sedan ämnet latin borttagits

ur teologisk-filosofisk examen, inga särskilda bestämmelser gällande.

Rörande föreståndarskapet för seminarierna för filosofi och för klassiska

språk gäller den bestämmelse, att detta föreståndarskap för hvarje läsår

alternerar mellan de respektive ordinarie professurerna.

Någon bestämdare arbetsfördelning mellan extra ordinarie professuren

i klassiska språk och professurerna i grekiska språket och litteraturen

och i romersk vältalighet och poesi har hittills icke varit ifrågasatt;

beträffande önskvärdheten häraf torde spörsmålet därom enligt

sektionens uppfattning böra behandlas i sammanhang med en eventuell

omreglering af tjänsten.

Ingen af sektionens extra ordinarie professurer har karaktären af

biträdande befattning; extra ordinarie professuren i klassiska språk

representerar icke något mera fristående område af sin vetenskap, utan

i allmänhet klassisk filologi, hvilket otvifvelaktigt är eu uppgift likartad

med de ordinarie professurernas.

c) Ingen af de vid sektionen fästade lärarebefattningarne anses af

sektionen kunna indragas. Beträffande en ombildning af extra ordinarie

professuren i klassiska språk är denna fråga enligt sektionens mening

af den natur, att den ej gärna kan till ingående behandling företagas

annat än i samband med en eventuellt inträffande ledighet i denna

professur.

Matematisk-natui • t vetenskapliga sekti onen.

a) Professorerna i matematik, astronomi och kemi representera ensamma

de liknämnda hufvudämnena, extra ordinarie professorn i geologi

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

och mineralogi representerar ensam hufvudämnet geologi med mineralogi;

hufvudämnet fysik representeras f. n. ensamt af extra ordinarie professorn

i fysik, hufvudämnet mekanik f. n. ensamt af ordinarie professorn

i fysik, hvarvid sektionen särskildt hänvisar till kungl. brefvet

den 30 November 1900.

Intet hufvudämne finnes, som ej representeras af professor.

Ingen professor representerar läroämne, som ej är hufvudämne.

b) De båda professurernas i zoologi förhållande till hvarandra är

bestämdt genom kungl. brefvet den 31 December 1904. Detta stadgar, att

den ene professorn skall undervisa i allmän zoologi och systematik med

embryologi och djurgeografi, den andre i jämförande anatomi med histologi

och allmän fysiologi, samt hvar och eu förvalta sin afdelning af

samlingarne. Ordinarie professorn har öfverinseende öfver institutionens

alla afdelningar, förvaltar läsesamlingen och ordnar de studerandes själfständiga

arbeten å institutionen samt förrättar, där ej annorlunda bestämmes,

examinationen i zoologi. Extra ordinarie professorn skall deltaga

i vården af preparatsamlingen och undervisningsmaterielen. . Materialanslaget

kan delas mellan de båda professorerna. Tillsättningsförfarandet

är detsamma, som beträffande den patologiska ämnesgruppen

i Lund stadgats.

I ett särskildt anförande motiverar professor Bergendal, hvarför

förslag om delning af examinationen i zoologi ej framställts, och skälen

hvarför det ej heller vore möjligt att dela zologiska institutionen i

tvenne under skilda prefekter stående institutioner. Då professor Beigendal

likväl uttalat och biträdt den meningen, att extra ordinarie professuren

i zoologi ej borde sägas vara eu biträdande lärarebefattning,

hade detta skett dels med hänsyn till bestämmelserna vid uppstående

ledighet, dels och hufvudsakligen därföre, att han förmenade, att vid

den lärarebefattningen borde samma utveckling _ försiggå, som_ redan

skett i botaniken, och sålunda en vidgad undervisning i zoologi meddelas

och att framdeles, då sådan undervisning i vidsträcktare grad

förekommit, den läraren borde i licentiatexamen sköta examinationen i

den fysiologiska delen af zoologien.

De båda professurernas i botanik förhållande till hvarandra är bestämdt

genom kungl. brefvet den 8 Mars 1895, som ålägger den ene af

de båda fast aflönade lärarne i ämnet att bestrida undervisningen i systematisk

botanik och den andre i fysiologisk botanik samt dem emellan

uppdelar institutionens byggnader och anslag; ordinarie professorn skall

vara direktor för hela institutionen och förrätta all examination. Eu

befordringsordning liknande den, som för den patologiska ämnesgruppen

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

här anförts, bestämmas; vidare gälla härom kanslersbref den 13 Mars

1900 med bestämmelse, att i filosofie licentiatexamen extra ordinarie

professorn skall examinera i de delar af botaniken, som tillhöra hans undervisning,

samt af kanslern utfärdad instruktion af den 23 November 1904.

I detta afseende ville professor Murbeck bl. a. hafva anfördt, dels

att den extra ordinarie professorn, när han såsom för närvarande är

lärare i systematisk botanik, då vore föreståndare för den botaniska

trädgården med växthusen och samtliga herbarierna, således för en af

universitetets största institutioner, hvars skötsel kräfde ett synnerligen

drygt arbete, dels också den omständigheten, att, ehuru han har skyldighet

att examinera blott i licentiatexamen, han, alltsedan den ofvannämnda

arbetsfördelningen kom till stånd, anstälde tentamina i sin halfva

af ämnet botanik äfven för kandidatexamen. Den extra ordinarie professorn

i botanik kunde således i realiteten anses i alla afseenden »fylla

eu uppgift likartad med en ordinaries». I fall den föreslagna ämbetsexamen

skulle komma till stånd, torde det blifva nödvändigt, att den

extra ordinarie professorn i botanik finge skyldighet att examinera äfven

i denna och väl då äfven i kandidatexamen, hvarvid han, när man bortsåge

från konsistoriegöromålen, äfven rent formellt taget blefve med

hänsyn till skyldigheterna fullt likstäld med den ordinarie.

De båda professorernas i fysik inbördes förhållande regleras af

kungl. brefvet den 30 November 1900, af hvilket framgår, att den ene professorn

åligger att undervisa och examinera i mekanik och matematisk

fysik. Den andre professorn, hvilken tillika skall vara föreståndare för

den fysiska institutionen, åligger att leda de fysiska laborationerna samt

undervisa och examinera i fysikens öfriga delar. För den extra ordinarie

professorns befordran till ordinarie gälla äfven här liknande bestämmelser

som för den patologiska ämnesgruppen.

Arbetsfördelning mellan professurer i samma ämne är, såsom af

citerade stadgar framgår, redan genomförd.

Såsom af de citerade stadgarne framgår, har ingen af de extra

ordinarie professurerna karaktären af biträdande lärarebefattning, utan

representera samtliga mera fristående områden af ifrågavarande vetenskap.

c) Sektionen finner icke, att någon af de vid sektionen fogade lärarebefattningarne

på stat bör indragas eller för närvarande ombildas.

Härvid ville professor Bergendal hafva anfördt, att han ansåge

lärarebefattningen i entomologi böra inom en icke aflägsen framtid begäras

på ordinarie stat, hvarmed äfven syntes böra följa annan förändring

eller ombildning af densamma.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Professor Chariter ville hafva antecknadt, att han ansåge professurerna

i fysik böra bestämdt åtskiljas.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

a) Af de i § 56 af institutets stadgar upptagna hufvudämnena representeras

hvart och ett af ämnena anatomi, fysiologi, rätts- och statsmedicin

samt hygien af en ordinarie professor och hvart och ett af

ämnena histologi, farmakologi och oftalmiatrik af en extra ordinarie

professor. I ämnet medicinens historia, hvari undervisningsskyldighet

icke åligger någon af institutets lärare, uppehälles examinationen af extra

ordinarie professorn i patologisk anatomi, som inträdt i samma åligganden,

hvilka förut tillkommo adjunkten i sistnämnda ämne. Genom lärarekollegiets

beslut den 7 Februari 1876 uppdrogs åt dåvarande adjunkten i patologisk

anatomi att förestå tentamina och examina i medicinens historia,

och synes annan bestämmelse i detta afseende icke hafva meddelats.

Vid Karolinska institutet finnes icke något hufvudämne, hvars representant

icke är professor, ej heller någon professor, som representerar

läroämne, hvilket ej är hufvudämne.

b) Hvart och ett af följande läroämnen representeras vid institutet

af mer än en professor:

l:o Medicinsk kemi. Ordinarie professorn är examinator (institutets

stadgar § 69) och institutionsföreståndare (§ 83 mom. 1 och 2) samt deltager

i ledningen af de studerandes vetenskapliga öfningar. Extra

ordinarie professorn har enligt bestämmelse i kungl. brefvet den 28 Mars

1879 sig ålagd ledningen af de studerandes praktiska öfningar i medicinsk

kemi och bär af denna anledning jämlikt medgifvande i samma

kungl. bref af kanslern fått sig beviljad den 12 Maj 1879 fullständig

befrielse från den honom enligt § 63 af institutets stadgar åliggande

föreläsningsskyldighet, och den 2 oktober 1885, sedan en amanuens blivit

anställd vid kemiska laboratoriet, inskränkning i föreläsningsskyldigheten

till två timmar i veckan.

2:o Patologi och patologisk anatomi. Den ordinarie professorn förestår

den patologisk-anatomiska institutionen, examinerar i medicine

licentiatexamen och uppehåller den del af undervisningen i ämnet, som

afser förberedelse till denna examen. Extra ordinarie professorn är

examinator i medicine kandidatexamen och handhafver undervisningen

för dem, som ämna aflägga sistnämnda examen. Denna arbetsfördelning,

om hvilken någon särskild föreskrift ej veterligen meddelats, öfverensstämmer

med de förhållanden, som enligt lärarekollegiets skrivelser

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

till kanslern den 1 November 1877 och den 4 Februari 1879 voro rådande

före adjunkturens i patologisk anatomi ombildning till extra ordinarie

professur (§§ 63, 69, 83).

3:o Medicin. Ordinarie professorn är examinator och förvaltar anslaget

till medicinska kliniken. Ordinarie och extra ordinarie professorn

hafva enahanda undervisningsskyldighet och uppehålla densamma turvis,

hvardera vid sin särskilda afdelning af Serafimerlasarettets medicinska

klinik (§§ 58, 59, 69, 83).

4:o Nervpatologi. Examinationen i ämnet tillhör professorn i medicin,

men undervisningen å den neurologiska kliniken å Ser afimerl asar ettet

åligger innehafvare!! af P. EL Malmstens professur i nervsjukdomar,

som jämväl förvaltar anslaget till kliniken (§ 59 samt examensstadgan

§ 9 mom. 2 a).

5:o Syfilidologi. Examinationen tillhör professorn i medicin. Extra

ordinarie professorn i syfilidologi uppehåller undervisningen vid den

syfilidologiska kliniken å sjukhuset Sfi Göran (§§ 58, 59 samt examensstadgan

§ 9 mom 2 a).

6:o Psykiatri. Examinationen tillhör professorn i medicin. Extra

ordinarie professorn i psykiatri förestår undervisningen vid den psykiatriska

kliniken å Stockholms hospital för sinnessjuka (§§ 58, 59 samt

kungl. brefvet den 26 Januari 1883).

7:o Kirurgi. Ordinarie professorn är examinator och förvaltar anslaget

till kirurgiska kliniken. Undervisningen är mellan honom och

extra ordinarie professorn, hvilka förestå hvar sin afdelning af Serafimerlasarettets

kirurgiska klinik, fördelad på samma sätt som mellan den

ordinarie och extra ordinarie professorn i medicin. (§§ 58, 59, 69, 83).

8:o Pediatrik. Ordinarie professorn i ämnet är examinator och omhänderhafver

anslaget till den pediatriska polikliniken samt förestår

kliniken å Allmänna barnhuset. Extra ordinarie professorn har klinik

å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn och alternerar i

undervisningen med ordinarie professorn med enahanda undervisningsskyldighet

som denne. (§§ 58, 59, 69, 83; kungl. brefvet den 2 April

1845 och reglementet för Allmänna barnhuset, Svensk författningssamling

1856, n:o 76).

9:o Obstetrik och gynekologi. Ordinarie professorn är examinator

samt föreståndare för Allmänna barnbördshuset och för gynekologiska

kliniken å Sabbatsbergs sjukhus. Extra ordinarie professorn förestår

gynekologiska kliniken å Serafimerlasarettet. Båda professorerna hafva

samma undervisningsskyldighet, och fortgår undervisningen samtidigt

vid båda de gynekologiska klinikerna, hvaremot de båda professorerna

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Sakkunniges

organisa
tionsförslag.

turvis uppehålla undervisningen vid den obstetriska kliniken å Allmänna

barnbördshuset (§§ 58, 59, 69, 83).

c) Lärarekollegiet har i skrifvelse till kanslern den 30 Maj 1902

angående förslag till ändringar i lönestaten förklarat, »att institutet ej

kan undvara någon af sina nuvarande lärareplatser och att följaktligen

ingen lärareplats kan vid uppgörande af ny stat indragas».

Förslag angående förstärkande af undervisningen i otiatri, rhinologi

och laryngoskopi och i sammanhang därmed äfven angående ombildning

af lärarebefattningen i dessa ämnen är för närvarande under behandling

i lärarekollegiet, som emellertid ännu ej fattat beslut i anledning

af detta förslag.

I detta sammanhang torde böra erinras därom, att, sedan dessa

upplysningar meddelades, Kungl. Maj:t utfärdat ny stadga angående

medicinska examina den 28 Juni 1907. Genom denna hafva bland annat

förändringar i vissa läroämnens ställning inträdt. I medicine kandidatexamen

har medicinens historia upphört att vara examensämne. I medicine

licentiatexamen hafva ämnena psykiatri, syfilidologi och hygien erhållit

större själfständighet än hittills, i det att den i dem gifna undervisning

skall afslutas med förhör, hvaröfver graderadt betyg skall gifvas

och å betyget upptagas. ___________

Den här åvägabragta utredningen lämnar en klar bild beträffande

den extra ordinarie professorsinstitutionens nuvarande ställning till universitetsverksamheten

inom såväl undervisningens som examinationens

områden. Den synes oss tala ett kraftigt och otvetydigt språk om den

omvandling, denna institution sedan 1877 undergått. Det är endast i

ett fåtal fall, som extra ordinarie professurer i den dag som är hufvudsakligen

bibehållit den karaktär, som man 1877 afsåg. Bortser man

från konsistoriegöromålen, kan man säga, att den gräns, man då ville

uppdraga mellan extra ordinarie och ordinarie professurer, numera i ett

stort antal fall är helt utplånad och i flertalet öfriga blifvit i hög grad

förskjuten i den riktning, att de förstnämnda befattningarnes uppgift

och ansvar i påfallande grad vidgats och fördjupats.

När man söker erhålla eu öfversikt öfver den stora mängd skiftningar,

som sålunda uppstått i de extra ordinarie professurernas ställning

till sina läroämnen, synes det väl befogadt att taga särskild hänsyn till

deras ställning beträffande examinationen i ämnet. Universiteten äro

ju icke blott härdar för vetenskaplig forskning, utan äfven anstalter för

''utbildande af de män, samhället behöfver i vissa olika funktioner. Den

vetenskapliga forskningens kraf — egenartade som de kunna vara för

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

olika vetenskaper — äro lika oeftergifliga för hvarje forskare i en

vetenskap, oberoende af den yttre ställning han intager, och det är

därför med full rätt, som universitetsstafruterna ej veta af någon gradskillnad

i vetenskapliga kompetensfordringar för olika slags professorsplatser.

För en professors af ämbetet betingade ställning till sin vetenskap

såsom läroämne utgör däremot hans ställning till examinationen

tvifvelsutan till en viss grad en exponent.

I detta hänseende är till eu början att märka, hurusom en del

extra ordinarie professorer ensamma representera ordinarie examensämne.

Dessa professorer intaga äfven i förhållande till undervisningen

en ställning, som i intet skiljer sig från en ordinarie professors, och

det kan ej gärna råda något tvifvel, att de böra äfven i yttre afseende

likställas med en sådan.

A andra sidan finnes ett antal professorer, som med samma visshet

kunna sägas icke representera ordinarie examensämne; antingen så, att

i det ämne de företräda examen endast efter särskildt tillstånd kan

aflägga^; eller ock så, att deras uppgift hufvudsakligen eller uteslutande

är begränsad till medverkan vid undervisningen i ämne, hvars art eller

omfång påkalla undervisning af mer än en lärare, utan att examination

i ämnet åligger mer en den ene af dem.

Emellan dessa båda grupper finnes ytterligare en kategori af extra

ordinarie professorer, hvilka i regel under nuvarande förhållanden i

större eller mindre omfattning dela examinationsbördan i ämnet med eu

ordinarie professor.

Det ligger under dessa förhållanden nära till hands att söka lösa

frågan om de extra ordinarie professorernas framtida ställning inom

universitetsorganisationen på grundvalen af tre lönegrupper med här

skisserade omfattning. Sakkunnige hafva ock gjort ett allvarligt försök

i denna riktning. De tänkta lönegrupperna skulle då omfatta:

I) Första gruppen:

vid Upsala universitet: samtliga ordinarie professurer jämte följande

extra ordinarie: i dogmatik och moralteologi, i exegetik, i speciell privaträtt,

i juridisk encyklopedi, romersk rätt och internationell privaträtt,

i processrätt, i pediatrik och praktisk medicin, i allmän och experimentell

farmakodynamik samt farmakognosi, i oftalmiatrik, i anatomi (med

examinationsskyldighet för innehafvaren), i psykiatri, i sanskrit med

jämförande indoeuropeisk språkforskning, i slaviska språk, i geografi

och i tyska;

vid Lunds universitet: likaledes samtliga ordinarie professurer samt

följande extra ordinarie: i exegetisk teologi, i praktisk teologi och

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

moralteologi, i speciell privaträtt, i romersk rätt och rättshistoria, i

pediatrik och praktisk medicin, i obstetrik och gynekologi, i oftalmiatrik,

i farmakologi, i anatomi, i statskunskap och statistik, i sanskrit med

jämförande indoeuropeisk språkforskning, i geografi, i engelska språket,

i geologi och mineralogi och i fysik;

vid Karolinska institutet: samtliga ordinarie professurer utom professuren

i nervsjukdomar; därjämte följande extra ordinarie: i oftalmiatrik,

i farmakodynamik och farmakognosi, i histologi, i syfilidologi

och i psykiatri.

II) Andra gruppen (hvarmed åsyftas de professurer, som, enligt

hvad ofvan är utredt, intaga eu mellanställning):

vid Upsala universitet: extra ordinarie professurerna i historia, i

svenska språket, i klassiska språk, i matematik, i jämförande anatomi,

i botanik och i analytisk kemi;

vid Lunds universitet: extra ordinarie professurerna i allmän patologi,

bakteriologi och allmän hälsovård, i historia, i botanik och i zoologi;

vid Karolinska institutet: extra ordinarie professuren i patologisk

anatomi.

III) Tredje gruppen:

vid Upsala universitet: extra ordinarie professurerna i praktisk

teologi, i anatomi (innehafvaren har undervisningsskyldighet som prosektor),

i medicinsk och fysiologisk kemi, i finsk-ugrisk språkforskning,

i meteorologi och i växtbiologi;

vid Lunds universitet: extra ordinarie professuren i klassiska språk;

vid Karolinska institutet: professuren i nervsjukdomar samt extra

ordinarie professurerna i medicin, i pediatrik, i kirurgi, i kemi och

farmaci samt i obstetrik och gynekologi.

Eu sådan lösning har emellertid vid en mera ingående be
handling

af spörsmålet erbjudit stora svårigheter. Det visar sig

nämligen, att de bestämmelser, på hvilka den såsom grupp II uppförda

professorskategoriens deltagande i examinationen hvilar, äro af

mycket skiftande natur. I vissa fall är det ett kungligt bref, som

eu gång för alla reglerar fördelningen, i andra ett kanslersbref med

bestämmelser »tills vidare», i ännu andra ett årligen förnyadt kanslersförordnande;

slutligen anges anordningen inom några ämnen vara behöflig

eller önskvärd, om ock ännu ej genomförd. Härtill kommer, att

vid de båda universiteten i ifrågavarande hänseende förefinnas betydande

såväl formella som reella skiljaktigheter beträffande lärareplatser

i samma eller motsvarande ämnen. Hvar man än väljer att sätta

gränsen mellan denna kategori af professorer och dem, som skulle till
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

höra den första (ekonomiskt bäst situerade) lönegruppen, skulle en viss

godtycklighet och uppenbara inkonsekvenser ej kunna undvikas.

Detta är dock icke den allvarsammaste invändning, som skulle

kunna göras mot den antydda grupperingen. Ännu betänkligare synes

vara, att en uppdelning af denna art aldrig skulle kunna få karaktären

af en definitiv organisation. Hela den extra ordinarie professorsinstitutionens

historia visar hän på en af vetenskapernas egen utveckling betingad

omändring af dessa mellangruppens professurer i riktning af större

själfständighet. Denna omändring är i fråga om vissa ämnen redan fullt

genomförd, i det den nya vetenskapsgren, om hvilken fråga då vanligen är,

redan såsom själfständigt undervisnings- och examensämne tillerkänts

en jämnbördig ställning gentemot den eller de discipliner, ur hvilka den

en gång framvuxit. Genomläser man med uppmärksamhet den lämnade

utredningen rörande professorsbefattningarnes nuvarande ställning, lärer

man ej kunna undgå att förmärka, hurusom denna differentieringsprocess

långt ifrån öfverallt har nått sin afslutning. Härmed skall

visserligen hvarken vara sagdt, att utvecklingen hittills har förhållit

sig, eller att den för framtiden kommer att förhålla sig lika för alla

vetenskaper. Det är väl möjligt, att den icke öfverallt kommer att

medföra en uppdelning i olika läroområden. Med ej ringa visshet synes

dock kunna förutsägas, att den kommer att leda därhän, att, där två

lärarebefattningar finnas inom ett och samma ämne, desamma i regel

komma att, där detta ej redan skett, till hvarandra intaga en alltmer

sidoordnad ställning. En organisationsplan, som blott toge hänsyn till

de nu existerande förhållandena, skulle tvifvelsutan mycket snart dokumentera

sin provisoriska karaktär, och universitetens organisation på

nytt visa sig behäftad med oegentligheter af enahanda art, som för

närvarande påkalla en omreglering. Och särskildt inom filosofiska

fakulteten, där denna fråga har sin största räckvidd, tyder åtskilligt

hän på, att en sådan utveckling ej kommer att tillhöra en aflägsen

framtid. Att den inom några läroämnen anges blott såsom påtänkt

eller önskvärd, lärer väl hufvudsakligen bero på förhållanden af mera

tillfällig natur, bland hvilka det förestående utfärdandet af ny stadga

för de filosofiska examina torde intaga främsta rummet.

Ännu en sak förtjänar att i detta sammanhang framhållas. Det är till

en viss grad karaktäristiskt för de nu rådande förhållandena, att man, såsom

tidigare redan framhållits, i mycket stor utsträckning ansett sig böra komplettera

de allmänna bestämmelserna om ordinarie och extra ordinarie

professorers inbördes förhållande med föreskrifter om rätt för fakultet

eller sektion att vid inträffad ledighet i vissa ordinarie professurer

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

föreslå uppflyttning af viss extra ordinarie professor till den lediga befattningen

med bibehållande af eget undervisningsämne. Man tager

knappast fel, om man antager, att dessa bestämmelser till ej ringa del

tillkommit i afsikt att något utjämna en olikhet i förmåner, som befunnits

ej längre hafva sin behöriga motsvarighet i olika ämbetsskyldigheter.

Dessa föreskrifter äro successive införda genom särskilda

bestämmelser vid sidan om statuterna och utgöra, ehuru de med hänsyn

till det formella tillvägagåendet vid uppflyttningen hänvisa till statuternas

bestämmelser om tillsättande genom kallelse, i verkligheten stadganden

af undantagsnatur. Skulle den ifrågasatta mellankategorien af

professurer uppställas såsom en särskild lönegrupp, då vore knappt

annat möjligt än att till en allmän bestämmelse om uppflyttningsrätt

vid ledighet i motsvarande professur inom första lönegruppen sammanföra

flertalet af dessa nu gällande och med hvarandra rätt likartade

specialbestämmelser. Detta åter skulle leda till en särskild befordringsordning

för denna lönegrupp af professorer — onekligen redan i och

för sig en föga tilltalande anordning.

Hvad här anförts såsom talande mot uppställandet af den ifrågavarande

mellersta lönegruppen af professurer utgör lika många skäl

för att äfven jämnställa dessa professorsbefattningar i ekonomiskt afseende

med de ordinarie professurerna. Gränsen mellan de båda på sådant

sätt uppstående lönegrupperna, skulle då betingas af examination i

ordinarie examensämne och blefve mera klar och tydlig, befordringsordningen

erbjöde ej i samma grad svårigheter, och organisationen

blefve tillräckligt rymlig för att kunna i sig upptaga de förändringar,

som af den vetenskapliga utvecklingen nu eller framdeles nödvändiggöras.

Visserligen saknas icke svårigheter äfven vid denna gruppering, och

smärre godtyckligheter lära icke kunna undvikas. Till ej ringa grad

bero de därpå, att examensväsendet inom filosofiska fakulteten just nu

befinner sig i ett öfvergångsskede. 1 detta afseende förtjänar särskildt

påpekas, att de förberedande, till filosofiska fakulteten förlagda examina

för blifvande juris och medicine studerande nyligen blifvit afskaffande,

hvarigenom vissa professorers examinationsskyldighet bortfaller eller

väsentligt reduceras. Sakkunnige hafva emellertid trott sig äga grund

för det antagandet, att i och med den nya examensordningens fastställande

för den filosofiska fakulteten dessa professorer komma att

tagas i anspråk för andra examinationsuppgifter. I fall, där en fördelning

af examinationen ännu ej är genomförd, men angifvits såsom ifrågasatt

och önskvärd, hafva vi nödgats utgå från antagandet, att en sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

fördelning snart skall blifva en verklighet. Och slutligen förutsattes,

att fördelningen af examinationen såväl i dessa senare fall som i de

fall, där den hittills visserligen bestått men haft en mera provisorisk karaktär,

genom den nya organisationen skulle erhålla en mera definitiv beskaffenhet.

Varder sakkunniges förslag remitteradt till högskolorna,

torde för öfrigt fakulteter och sektioner icke underlåta att framställa

eventuellt erforderliga kompletterings- eller ändringsförslag.

Någon anledning att antaga, det en ändring af de i den lägre

lönegruppen upptagna professurerna till professurer med examination i

ordinarie examensämne skulle vara förestående, lämnas ej af de inkomna

yttrandena. Skulle i något särskilt fall behof af en sådan

ändring i framtiden yppa sig, skall ändringen gifvetvis komma att bero

på statsmakternas särskilda pröfning. För någon tvekan om den lönegrupp,

till hvilken en professur bör höra, lämnar det föreslagna systemet

i hvarje fall ringa plats.

I betraktande af hvad som kan anses under nuvarande prisförhållanden

vara den minsta lön, som bör utgå till en universitetsprofessor,

anse vi att skillnaden mellan högst och lägst aflönade professurer skäligen

icke bör öfverstiga 1,000 kronor. Från denna utgångspunkt hafva

vi vid den först företagna utredningen på grundvalen af tre lönegrupper

tänkt oss en fallande löneskala med 500 kronors skillnad mellan såväl

första och andra som mellan andra och tredje gruppen. Under sådan

förutsättning blifver ock skillnaden i totalkostnaden mellan ett organisationsförslag

på grundlaget af 3 eller 2 lönegrupper ej synnerligen betydande.

Den uppgår för alla tre här ifrågakommande högskolor tillsammans

till 6,000 kronor. I betraktande af de enligt vår mening

betydande organisatoriska fördelar, det sist anförda alternativet erbjuder,

tyckes oss denna ringa skillnad i kostnad icke kunna komma i betraktande

som skäl mot dess antagande.

Det skulle mot här anlagda synpunkter kunna anmärkas, att hänsyn

tagits uteslutande till, huruvida ordinarie examination äger rum,

men ej till det olika omfång, i hvilken denna skyldighet inom olika

ämnen tages i anspråk. Att en sådan olikhet förekommer, är nogsamt

bekant; den betingas såväl af den utsträckning, i hvilken ämnet fordras

för olika anställningar, som ock af den grad, i hvilken detsamma genom

de studerandes fria val gör sig gällande. Så t. ex. äro de juridiska

ämnen, som ingå i ämbetsexamina, särdeles kräfvande på grund af det

stora antalet examinander, liksom inom den filosofiska fakulteten de

moderna språken, de nordiska språken, matematik, fysik, kemi o. s. v. —

Fn gradering af professurerna efter omfattningen af examensarbetet lärer

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

icke desto mindre ej kunna på allvar ifrågasättas. Icke blott skulle

ett mycket stort antal sådana grader då kunna uppstå; man måste ock

taga hänsyn till, att examensbördan i samma ämne vid de olika universiteten

kan vara högst olika. Erfarenheten lär äfven, att växlingarna

beträffande samma ämne vid ett och samma universitet kunna vid olika

tider, ej minst på grund af personliga förhållanden, visa sig betydliga.

Vidare skulle kunna göras gällande, att äfven annat professor

åliggande arbete än examination kunde förtjäna afseende vid lönegruppernas

uppställande. Då de allmänna administrativa skyldigheterna

i fakultet, konsistorier och plenarförsamling enligt det af oss framlagda

förslaget till universitetsstatuter skulle vara principiellt lika för alla

professorer, behöfver emellertid ingen hänsyn i detta afseende tagas

till dem.

Annorlunda ställer det sig visserligen med den vissa professorer

tillkommande skyldigheten att vara föreståndare för vetenskaplig inrättning.

Onekligt är ock, att särskilt beträffande de större institutionerna

detta uppdrag medför så mycket arbete och ansvar, att en

ersättning särskildt härför med fog kunde ifrågasättas. Då emellertid

i de nuvarande aflöningsförhållandena intet principiellt afseende är taget

till denna skyldighet, utan ordinarie professor uppbär samma lön, vare

sig han är sådan föreståndare eller icke, då vidare ett hänsynstagande

härvidlag skulle inom olika fakulteter skapa olika aflöningsförhållanden,

och då slutligen de yttranden, som i denna riktning framkommit knappast

torde kunna anses uppbäras af någon starkare opinion vid universiteten,

hafva vi ej ansett oss vid uppgörandet af vårt förslag till lönegrupper

och lönesatser böra taga hänsyn till åligganden af ifrågavarande

art. Detta så mycket hellre, som § 140 i det af oss afgifna förslaget

till universitetsstatuter utgår från möjligheten af en något större rörlighet

i detta uppdrag för vissa fall än under rådande förhållanden, då

det för flertalet institutioner beror på själfskrifvenhet.

Hvad ändtligen den med professorsbefattningarna förbundna undervisningsskyldigheten

vidkommer, så synes det knappt behöfligt mer än

att för fullständighetens skull påpeka, huru litet denna undervisnings

vare sig art eller omfång ägnar sig såsom indelningsgrund för professorsbefattningarna.

Bortsedt från svårigheten att i sådana afseende!!

finna någon objektiv och någorlunda konstant norm för bedömandet, är

det uppenbart, att skiftningarna härvidlag — äfven om man blott tager

hänsyn till en viss bestämd tidpunkt — äro och på grund af vetenskapernas

olika natur måste vara så talrika, att redan därför en sådan

synpunkt blir föga upplysande.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Någon anledning att i titulaturen göra skillnad mellan professorer

i de båda lönegrupperna lärer icke förefinnas, då någon gradskillnad i

den vetenskapliga kompetensen för framtiden lika litet som hittills

blifvit ifrågasatt. Båda gruppernas lärarebefattningar torde böra utan

vidare tillägg benämnas professurer. Löneförmånerna, som ju för öfrigt

framgå af universitetens stat, måste uppenbarligen vid ledigförklarandet

anges och å fullmakten upptagas.

På anförda grunder föreslå vi:

att professurerna uppdelas i tvenne lönegrupper, den ena

omfattande högre aflönade professurer med examination i

ordinarie examensämne, den andra omfattande lägre aflönade

professurer utan sådan examination;

att skillnaden i aflöning mellan dessa grupper sättes till

högst 1,000 kronor: samt

att innehafvare af professor sämbete utan hänsyn till lönegrupp

benämnes professor.

Till hvilken gruppering af nuvarande ordinarie och extra ordinarie Öfversikt

professurer den första af dessa bestämmelser enligt vår åsikt skulle fes{surerna.

leda, utvisas af här följande öfversikt. Motiverna till grupperingen

framgå i det öfvervägande antalet fall direkt af den ofvan lämnade

utredningen. 1 några fall, där sådant synts beliöfligt, har särskild motivering

lämnats.

Upsala universitet.

Teologiska fakulteten.

Första lönegruppen.

1. Professuren i dogmatik och moralteologi (innehafvaren för närvarande

förste teologie professor och domprost).

2. Professuren i lryrkohistoria.

3. Professuren i exegetik.

4. Professuren i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi.

5. Professuren i pastoralteologi.

6. Extra ordinarie professuren i dogmatik och moralteologi.

7. Extra ordinarie professuren i exegetik.

Andra lönegruppen.

8. Extra ordinarie professuren i praktisk teologi.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Juridiska fakulteten.

Första lönegruppen.

1. Professuren i civilrätt.

2. Professuren i nationalekonomi och finansrätt.

3. Professuren i statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt.

4. Professuren i rättshistoria.

5. Professuren i straffrätt.

6. Extra ordinarie professuren i speciell privaträtt.

7. Extra ordinarie professuren i juridisk encyklopedi, romersk

rätt och internationell privaträtt.

8. Extra ordinarie professuren i processrätt.

Medicinska fakulteten.

Första lönegruppen.

1. Professuren i praktisk medicin.

2. Professuren i kirurgi och obstetrik.

3. Professuren i patologi och allmän hälsovård.

4. Professuren i fysiologi.

5. Professuren i obstetrik och gynekologi.

6. Professuren i anatomi.

7. Professuren i medicinsk och fysiologisk kemi.

8. Extra ordinarie professuren i pediatrik och praktisk medicin.

9. Extra ordinarie professuren i allmän och experimentell farmakodynamik

samt farmakognosi.

10. Extra ordinarie professuren i oftalmiatrik.

11. Extra ordinarie professuren i anatomi, hvars innehafvare har

examinationsskyldighet. •

12. Extra ordinarie professuren i psykiatri.

Den nya stadgan angående medicinska examina den 28 Juni 1907

har åt ämnet psykiatri gifvit större själfständighet än hittills, i det att

tjänstgöringen i ämnet skall afslutas genom förhör med graderadt betyg;

det vitsord, som vid slutförhöret erhållits, skall å examensbetyget

upptagas. Då det stadgade slutförhöret ej torde komma att i realiteten

i betydligare grad skilja sig från en vanlig tentamen, hafva vi ansett

riktigt föra denna professur inom första lönegruppen.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Andra lönegruppen.

13. Extra ordinarie professuren i anatomi, hvars innehafvare har

tjänstgöringsskyldighet såsom prosektor.

14. Extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi.

Filosofiska fakulteten.

Humanistiska sektionen.

Första lönegruppen.

1. Professuren i teoretisk filosofi.

2. Professuren i praktisk filosofi.

3. Professuren i historia.

4. Professuren i semitiska språk.

5. Professuren i grekiska språket och litteraturen.

6. Professuren i latinska språket och litteraturen.

7. Professuren i estetik samt litteratur- och konsthistoria,

8. Professuren i nordiska språk.

9. Professuren i romanska språk.

10. Professuren i engelska språket.

11. Professuren i pedagogik,

professur beviljades

ar

1907 såsom ordinarie,

att i blifvande examensstadga pedagogik

ordinarie examensämne, som den här upp
-

Professuren i

Denna sistnämnda

Det är under förutsättning,

kommer att upptagas såsom

förts i första lönegruppen.

12. Professuren i vältalighet och statskunskap.

Denna professur är beroende på enskild donation; liksom den redan

nu af statsmedel har ersättning för spannmålsindelning, synes den vid lönereglering

böra få fyllnad till lön motsvarande första lönegruppens.

13. Extra ordinarie professuren i historia.

14. Extra ordinarie professuren i svenska språket.

15. Extra ordinarie professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk

språkforskning.

16. Extra ordinarie professuren i klassiska språk.

Yrkanden på denna professurs ombildning hafva framkommit; dessa

yrkanden synas emellertid först komma att få aktualitet vid inträffad

tjänsten. Då examinationsskyldighet under nuvarande

ledighet inom

förhållanden är förenad med

befattningen

och då, af framkomna ut
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

talanden att döma, en ombildning af densamma möjligen kan komma

att medföra icke mindre utan snarare större själfständighet hos densamma

gentemot öfriga professurer inom det klassiska språkgebitet, har den

synts böra uppföras i den första lönegruppen.

17. Extra ordinarie professuren i tyska språket.

18. Extra ordinarie professuren i slaviska språk.

19. Extra ordinarie professuren i geografi.

Denna professur kan eventuellt tillhöra matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, men uppföres här under den sektion, hvilken dess innehalvare

hittills tillhört.

Andra lönegruppen.

20. Extra ordinarie professuren i finsk-ugrisk språkforskning.

Professuren är på indragningsstat (personlig).

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen.

1. Professuren i matematik.

2. Professuren i zoologi.

3. Professuren i mineralogi och geologi.

4. Professuren i mekanik och matematisk fysik.

5. Professuren i fysik.

6. Professuren i astronomi.

7. Professuren i kemi.

8. Professuren i botanik och praktisk ekonomi.

9. Extra ordinarie professuren i matematik.

Sistnämnda professur är uppförd i första lönegruppen under förutsättning,

att den ifrågasatta fördelningen af examinationen blir förverkligad.

10. Extra ordinarie professuren i jämförande anatomi.

Professuren är uppförd i första lönegruppen under förutsättning,

att den hittillsvarande skyldigheten för innehafvaren att examinera i

medicinsk-filosofisk examen, hvilken skyldighet nu kommer att upphöra,

kommer att efterträdas af skyldighet att förrätta annan examination.

11. Extra ordinarie professuren i botanik.

Förslaget utgår här från samma förutsättning, som för extra ordinarie

professuren i jämförande anatomi angifvits.

12. Extra ordinarie professuren i kemi.

Äfven här är förutsättningen densamma som för extra ordinarie

professuren i jämförande anatomi.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Andra lönegruppen.

13. Extra ordinarie professuren i meteorologi.

14. Extra ordinarie professuren i växtbiologi.

I den mån den donation, på hvilken professuren är grundad, ej

medger nödig ökning af löneförmånerna, torde dessa med anlitande af

statsmedel böra höjas till föreslaget belopp.

Lunds universitet.

Teologiska fakulteten.

Första lönegruppen.

1. Professuren i dogmatik och moralteologi (innehafvaren förste

teologie professor, tillika domprost).

2. Professuren i kyrkohistoria och symbolik.

3. Professuren i exegetisk teologi.

4. Professuren i praktisk teologi.

5. Extra ordinarie professuren i praktisk teologi och moralteologi.

6. Extra ordinarie professuren i exegetisk teologi.

Juridiska fakulteten.

Första lönegruppen.

1. Professuren i civilrätt.

2. Professuren i straffrätt och juridisk encyklopedi.

3. Professuren i processrätt.

4. Professuren i statsrätt, förvaltningsrätt, kyrkorätt och folkrätt.

5. Professuren i nationalekonomi och finansrätt.

6. Extra ordinarie professuren i speciell privaträtt.

7. Extra ordinarie professuren i romersk rätt och rättshistoria.

Medicinska fakulteten.

Första lönegruppen.

1. Professuren i kirurgi.

2. Professuren i medicinsk och fysiologisk kemi.

3. Professuren i anatomi.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

4. Professuren i praktisk medicin.

5. Professuren i fysiologi.

6. Professuren i patologisk anatomi och rättsmedicin.

7. Extra ordinarie professuren i anatomi.

8. Extra ordinarie professuren i pediatrik och praktisk medicin.

9. Extra ordinarie professuren i obstetrik och gynekologi.

10. Extra ordinarie professuren i oftalmiatrik.

11. Extra ordinarie professuren i farmakologi.

12. Extra ordinarie professuren i allmän patologi, bakteriologi och

allmän hälsovård.

Filosofiska fakulteten.

Humanistiska sektionen.

Första lönegruppen.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

Professuren i

Professuren i

Professuren

Professuren i praktisk filosofi.

Professuren i estetik samt litteratur- och konsthistoria.

Professuren i romersk vältalighet och poesi,

nordiska språk,

teoretisk filosofi,

historia.

Professuren i grekiska språket och litteraturen.

Professuren i romanska språk.

Professuren i österländska språk.

Professuren i tyska språket.

Extra ordinarie professuren i statskunskap och statistik.

Extra ordinarie professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk

språkforskning.

13. Extra ordinarie professuren i engelska språket.

14. Extra ordinarie professuren i geografi.

15. Extra ordinarie professuren i historia.

Denna befattning tillhör universitetets stat först sedan 1907. Den

uppföres i denna lönegrupp under den förutsättning, att examinationsskyldighet

inom ämnet kommer att åligga innehafvare!!.

Andra lönegruppen.

16. Extra ordinarie professuren i klassiska språk.

Någon examinationsskyldigbet åligger för närvarande ej innehafvaren

af denna professur. Då utredningen ej heller gifver bestämd håll
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

punkt för antagandet af en förestående ändring härutinnan, har befattningen

synts böra tillföras den lägre lönegruppen.

Matematisk-natur vetenskaplig a sektionen.

Första lönegruppen.

1. Professuren i kemi.

2. Professuren i astronomi.

3. Professuren i matematik

4. Professuren i fysik.

5. Professuren i botanik.

6. Professuren i zoologi.

7. Extra ordinarie professuren i fysik.

8. Extra ordinarie professuren i geologi och mineralogi.

9. Extra ordinarie professuren i botanik.

10. Extra ordinarie professuren i zoologi.

Denna professur tillhör denna lönegrupp endast, för så vidt den

ifrågasatta skyldigheten att deltaga i examinationen öfverflyttas på densamma.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Första lönegruppen.

1. Professuren i medicin.

2. Professuren i pediatrik.

3. Professuren i kirurgi.

4. Professuren i kemi och farmaci.

5. Professuren i rätts- och statsmedicin.

6. Professuren i allmän hälsovård.

Enligt stadgan angående medicinska examina den 28 Juni 1907

skall kursen i hygien afslutas med förhör och det betyg, som öfver

slutförhöret skall gifvas, skall upptagas å examensbetyget. I analogi

med hvad som föreslagits beträffande extra ordinarie professuren i psykiatri

i Upsala och på där anförda grunder har professuren i allmän

hälsovård tillförts första lönegruppen.

7. Professuren i anatomi.

8. Professuren i patologisk anatomi.

9. Professuren i fysiologi.

10. Professuren i obstetrik och gynekologi.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Historik.

11. Extra ordinarie professuren i oftalmiatrik.

12. Extra ordinarie professuren i farmakodynamik och farmakognosi.

13. Extra ordinarie professuren i histologi.

14. Extra ordinarie professuren i syfilidologi.

Beträffande tjänstgöringarne i ämnet gälla liknande bestämmelser,

som för kursen i hygien anförts. Samma motivering gäller äfven här.

15. Extra ordinarie professuren i psykiatri.

Här hänvisas till det beträffande extra ordinarie professuren i

psykiatri i Upsala sagda.

16. Extra ordinarie professuren i patologisk anatomi.

Andra lönegruppen.

17. Professuren i nervsjukdomar.

Professuren grundar sig på enskild stiftelse. I den mån dess afkastning

icke medgifver lönens uppbringande till föreslaget belopp,

torde fyllnad af statsmedel böra beviljas.

Alldenstund denna professur ej är förbunden med examinationsskyldighet

för innehafvare^, utan examinationen i ämnet tillhör professorn

i medicin, samt någon ändring häri ej synes vara ifrågasatt,

tillhör professuren i fråga den andra lönegruppen. Liknande skäl gälla

äfven för samtliga efterföljande extra ordinarie professurer.

18. Extra ordinarie professuren i medicin.

19. Extra ordinarie professuren i pediatrik.

20. Extra ordinarie professuren i kirurgi.

21. Extra ordinarie professuren i kemi och farmaci.

22. Extra ordinarie professuren i obstetrik och gynekologi.

II. Angående lönereglering för professorerna.

För de regleringar och partiella förbättringar af universitetsprofessorernas

löner, som från rnidten af 1870-talet intill 1902 ägt rum, hänvisas

till de utförliga framställningar, hvilka lämnas i de Kungl. Maj:ts

propositioner till 1898 och 1902 års riksdagar bifogade protokoll af den

14 Januari 1898 och den 11 Januari 1902. En kort historik skall emellertid

här lämnas.

Vid 1856—58 års riksdag höjdes lönerna för professorerna vid

Upsala universitet till 4,500 rdr rmt. I Lund växlade lönerna vid sam
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

ma tid och ända till 1875 års reglering betydligt. De lågo i regel mellan

4,500—5,000 rdr, men kunde uppgå till och med till omkring 7,000

rdr. Den nämnda för Upsala universitet företagna löneförbättringen

visade sig, i följd af penningevärdets fall och ökade lefnadskostnader,

snart otillräcklig. Från detta universitet gjordes såväl 1865 som 1873

framställning om ytterligare förhöjning.

På extra stat för år 1875 beviljade 1874 års riksdag ett lönetillskott,

hvarigenom för universitetens professorer, bibliotekarier och räntmästare

aflöningen höjdes till 5,400 kronor, där den ej redan uppgick

till eller öfversteg detta belopp. Vid 1875 års riksdag framställdes

nådig proposition om ett lika lönetillskott under namn af dyrtidstillägg.

På enskild motion höjdes emellertid de till professorerna utgående beloppen.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 19 Maj 1875 yttrade riksdagen

bl. a., att riksdagen visserligen funnit det vara för universitetens

utveckling af stor vigt, om deras aflöningsförhållanden kunde på fast

stat ordnas och därvid lönerna bestämmas till sådana belopp, att, genom

öppnande för lärarne af utsikt till en någorlunda betryggad ställning,

universiteten sattes i tillfälle att vid sig fästa framstående förmågor,

hvilka eljest tvunges att vända sig till banor, som i ekonomiskt hänseende

vore mera fördelaktiga, men att riksdagen nu ville inskränka

sig till att, med bibehållande i öfrigt af det för 1875 beviljade dyrtidstillägg,

endast tillgodose vetenskapens främste målsmän, professorerna,

samt de med dem likställda bibliotekarier och räntmästare. I afseende å

professorernas aflöning uttalar riksdagen, att en jämförelse med ledamöterna

i rikets kollegier ingalunda syntes riksdagen obillig, och att, då för de

sistnämnda medgifvits dyrtidstillägg, hvarigenom aflöningen komme att

uppgå till 6,000 kronor, enahanda belopp borde tillkomma professorerna

och deras vederlikar. I enlighet med denna uppfattning ställde riksdagen

till Kungl. Maj:ts disposition, förutom de för dyrtidstilläggen

erforderliga medel, ett förslagsanslag för år 1876 att enligt angifna

grunder under benämning tjänstgöringspenningar användas för att till

ett belopp af 6,000 kronor höja aflöningen för professorer och deras

vederlikar.

Ytterligare framställningar från universitetsmyndigheterna om definitiv

lönereglering ledde till, att professorslönen af 1876 års riksdag

fastställdes till 6,000 kronor, hvaraf 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Den åsyftade ekonomiska likställdheten med ledamöterna i rikets

kollegier blef emellertid''aldrig genomförd. De definitiva löneregleringar,

som till aflösning af dyrtidstilläggen från midten af 1870-talet verk
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

ställdes för de centrala ämbetsverken, gåfvo nämligen till resultat ej

oväsentligt högre löner för rådsämbetena, eller 6,400 kronor med ett

ålderstillägg å 600 kronor.

Redan 1876 framhålles detta af det större konsistoriet i Upsala;

i den till kanslern den 7 September nämnda år aflåtna skrifvelse, i

hvilken konsistoriet föreslog, att det af riksdagen för löneregleringens

genomförande beviljade förslagsanslaget måtte förvandlas till fast anslag,

hemställdes med hänsyn därtill äfven, att vissa naturaförmåner

efter bestämd beräkning skulle användas till ålderstillägg som för sjutton

löntagare efter 10 års tjänstgöring skulle utgå med 878 kronor samt

för sju löntagare efter 5 års tjänstgöring med 439 kronor.

Äfven från det större konsistoriet i Lund afläts en den 9 September

1876 dagtecknad underdånig framställning, däri konsistoriet anhöll att

med utbytande af det beviljade förslagsanslaget mot ett fast anslag

å enahanda belopp måtte vidtagas den reglering af löneförhållandena

vid universitetet, att de ordinarie professorerna, bibliotekarien och räntmästaren

finge utöfver förut befintlig lön åtnjuta två ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor, det ena efter 5 och det andra efter 10 års tjänstgöring.

Härigenom skulle åtminstone maximibeloppet af en professors

lön uppgå till ungefär detsamma som ett äldre hofrättsråds eller omkring

7,000 kronor.

Upprepade framställningar i samma syfte gjordes under de följande

åren, särskildt i sammanhang med behandlingen af den genom nådiga

beslut den 13 November 1885 afgjorda frågan om fastställande af

nya inkomsts- och utgiftsstater för universiteten, utan att likväl leda

till åsyftadt resultat.

En ännu ogynnsammare ekonomisk ställning tilldelades emellertid,

såsom ofvan visats, vissa professurer, delvis af oomtvistligt själfständig

natur, i och med det att den extra ordinarie professorsinstitutionen .1877

inrättades. För dess tillkomst har i föregående afdelning redogjorts;

det har där ock redan anförts, hurusom en lön af antingen 4,000 kronor

med ett ålderstillägg af 500 kronor eller 4,500 utan ålderstillägg, alltså

i genomsnitt lägre än den, som beviljades professorerna vid 1856 58

års riksdag, tillädes dessa professurer.

I anledning af petitioner från de extra ordinarie professorerna och

däraf föranledda yttranden, för hvilka ofvan redogjorts, framlade Kungl.

Maj:t för 1898 års riksdag ett förslag till förbättring af de extra ordinarie

professorernas löner. En ingående framställning och motivering

häraf återfinnes i det nämnda proposition bifogade statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden den 14 Januari 1898. Genom riksdagens bi
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

fall till nämnda proposition bestämdes aflöningen till 4,500 kronor för

alla extra ordinarie professorer i första lönegraden med två ålderstillägg

å 500 kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring, så att slutlönen blef

5,500 kronor.

_ Mep hvarken var detta en definitiv lösning af frågan om de extra

ordinarie professorernas förhållande till de ordinarie, eller om deras

behof öfverhufvud; ej heller kunde det beträffande de ordinarie professorerna

i längden bero vid den 1876 skedda regleringen.

. Då det större konsistoriet i Upsala i skrifvelse till kanslern den 8

Juni 1900 afgaf yttrande och förslag i fråga om ny stat för Upsala

universitet, framhöll konsistoriet, att detta förslag närmast afsåge

ett sammanförande af de mångfaldiga förändringar, som inträdt efter

den nu gällande statens fastställande, med de tillägg och modifikationer,

som till följd af förändrade förhållanden synts konsistoriet nödiga och

lämpliga att i samband med den nya statens uppgörande iakttaga. Förslaget

finge således icke anses innebära ett erkännande af konsistoriet,

att deruti förekommande anslagsbelopp, särskilt de för en del lärare

och tjänstemän fastställda löneförmånerna, vore att betrakta såsom för

därmed afsedda ändamål fullt tillräckliga. Konsistoriet ansåge sig tvärtom

böra nämna, att det vore djupt medvetet om det trängande behofvet af

både snar och icke alltför knappt tillmätt löneförbättring, särskildt för

universitetets _ ordinarie professorer, universitetsbibliotekarien och samtliga

i universitetets stat under rubrikerna kansliet och drätselverket

uppförda akademiska tjänstemän, samt att konsistoriet säkerligen icke

länge kunde underlåta att härom efter verkställd utredning inkomma

med yttrande och förslag.

Yttranden af liknande innebörd förekomma i det större konsistoriets

i Lund till kanslern ställda skrifvelse i samma ärende den 21 Mars 1900.

I skrifvelse till kanslern den 6 Oktober 1900 fullföljer det större

konsistoriet i Upsala sin förut anmälda afsikt att begära löneförbättring.

Det framhåller, hurusom frågan härom kräfde sin lösning alldeles obeloende

af, huruvida en mer eller mindre vidtgående förändring i universitetens

organisation förr eller senare kunde finnas vara af behofvet

påkallad. Förutom att de alltjämnt stegrade lefnadskostnaderna naturligtvis

drabbade universitetets funktionärer i lika mån som andra löntagare,

syntes, hvad universitetsprofessorerna beträffade, böra framhållas,

liksom tillförene upprepade gånger skett, att dessa, just till följd af sin

ställning måste vidkännas icke obetydliga utgifter i och för ämbetet,

utgifter, till hvilka motsvarighet för andra ämbets- och tjänstemän väsentligen

saknades, såsom för bokinköp, utrikes resor m. m. Universi
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

tetets professorer ägde icke på långt när samma möjlighet till biinkomster,

som ämbetsmännen vid de verk, hvilka vore förlagda till rikets

hufvudstad. Vidare framhöll konsistoriet, att lärarne icke åtnjöte samma

aflöningsförmåner som andra statstjänare, med hvilka de hade rättmätiga

anspråk att likställas, nämligen ledamöterna i rikets kollegier. Angående

denna likställighet, som förr faktiskt existerat jämväl hvad aflöningsförmånerna

anginge, erinrade konsistoriet, att den uttryckligen erkänts

och framhållits af 1875 års riksdag. Hur obetingadt och enhälligt detta

skett, styrktes med utdrag ur riksdagsprotokollen af ett stort antal i

detta hänseende enstämmiga yttranden. Men denna likställighet, fortsätter

konsistoriet, hade genom löneregleringen för de civila ämbetsverken

blifvit väsentligen rubbad. Då den emellertid blifvit så uttryckligen

erkänd af statsmakterna, ansåge sig konsistoriet hafva rätt därpå

stödja sig; men ville dessutom kraftigt betona, huru svårt eller hart

när omöjligt det i längden måste blifva att alltid få universitetets ordinarie

lärostolar besatta på ett tillfredsställande sätt, med mindre löneförmånerna

höjdes till de belopp, jämnställda statstjänstemän i de centrala

ämbetsverken åtnjöte, allra helst universiteten lede under konkurrensen

med andra högskolor.

Att förevarande framställning om löneförbättring endast varit afsedd

att tillfredsställa det tillfälliga behofvet, i afvaktan på en med ifrågasatt

omorganisation af professorsplatserna förbunden allmän lönereglering,

framgår såväl af lämnade antydningar som deraf, att framställningen

icke utmynnar i begäran om full lönelikket med rådsämbetsmännen,

utan att endast äskas tvenne ålderstillägg, så att åtminstone

slutlönen skulle blifva lika med eu sådan ämbetsmans. Till någon del

skulle kvarstående naturaförmåner utgöra en utjämning.

I samma syfte gjorde det större konsistoriet i Lund hemställan i

skrifvelse den 13 Oktober 1900, hvilken innehåller uttalanden, liknande

de af konsistoriet i Upsala afgifna, men ännu kraftigare framhåller,

att de begärda löneförbättringarne endast vore afsedda att vara provisoriska.

Vid behandlingen af universitetskommitténs förslag om upphäfvande

af skillnaden mellan olika professorskategorier hade det visat

sig, att den ifrågasatta likställigheten icke kunde tillstyrkas eller frågan

klart bedömas annat än i samband med den omfattande omorganisation,

som kunde blifva eu frukt af universitetskommitténs förslag, hvarför

konsistoriet nu i afvaktan härpå gjorde särskild framställning i fråga

om lönerna. — I fråga om professorernas ställning anförde konsistoriet,

att i äldre tider denna i ekonomiskt hänseende icke varit sämre utan

snarare bättre än rådens i de centrala ämbetsverken, ett försteg, för

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

hvilket åtskilliga mycket talande skäl kunde anföras, såsom fordran på

mera egenartade kvalifikationer, osäkrare befordran, större ämbetsutgifter

in. m.; under förutsättning att den då ifrågasatta löneförbättringen stannade

vid det minimum, som under alla förhållanden måste anses skäligt

och oundgängligt, kunde dess beviljande så mycket mindre lägga hinder

i vägen för en framtida allmännare reglering, som denna väsentligt skulle

underlättas, om skillnaden i ekonomisk uppoffring för statsverket icke på

en gång blefve alltför stor. •— Åskandet inskränker sig på den grund

till ett minimum, som vid framtida reglering kunde ifyllas eller till detsamma,

som från Upsala gjorts, nämligen på två ålderstillägg till den

förutvarande grundlönen af 6,000 kronor med bibehållande af vissa

naturaförmåner.

Denna skrifvelse föranledde emellertid icke aflåtande af proposition

till riksdagen 1901. På grund häraf gjordes förnyade framställningar,

af det större konsistoriet i Upsala den 24 September 1901 och af det

större konsistoriet i Lund den 14 September 1901, det senare dock med

den ändring, att det nu begärdes en grundlön af 6,400 kronor med ett

ålderstillägg å600 kronor efter 5 års tjänstgöring; härmed skulle förbindas

afståendet af vissa naturaförmåner eller från vederlag därför.

Konsistoriernas förenämnda framställningar, som af kanslern i

skrivelser den 7 November 1900 och den 4 Oktober 1901 till sitt syfte

på det varmaste tillstyrkts, föranledde Kungl. Maj:ts proposition till

1902 års riksdag. Departementschefen yttrade härvid bland annat

följande. De i tryck tillgängliga förhandlingarna i ämnet vid 1876 års

riksdag gåfve vid handen, hurusom billigheten däruti, att universitetens

professorer i löneförmåner likställdes med hofrättsråden, kraftigt framhölls

i synnerhet inom riksdagens andra kammare, och att det principiellt

berättigade i en sådan likställighet icke rönt någon motsägelse. Sedan

''hade emellertid universitetsprofessorerna kommit att i aflöning stå

väsentligen efter den grupp af ämbetsmän, med hvilken 1875 års riksdag

ansett dem böra vara med afseende å löneförmånerna likställda.

Den önskan att erhålla eu löneförbättring af ungefärligen den omfattning,

som år 1876 och de närmast följande åren ifrågasatts, syntes

också med afseende å vikten af deras ämbeten, de dryga ekonomiska

uppoffringar, som förvärfvandet af kompetens till professorsämbete

måste medföra, och de ofta synnerligen ogynnsamma befordringsförhållandena

både naturlig och berättigad, äfven om härvid icke toges

hänsyn till den afsevärda stegring i lefnadskostnaderna, som efter löneregleringens

genomförande ägt rum. »Ehuru de föreslagna löneförhållandena»,

fortsätter departementschefen, »icke äro desamma, som gälla

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

för tjänster af tredje lönegraden inom de centrala ämbetsverken, skulle

dock likställighet med innehafvare af sådana tjänster i hufvudsak uppnås,

därest —--ändring icke göres beträffande ifrågavarande lärares

och tjänstemäns rätt att utöfver de i staten uppförda lönebelopp åtnjuta

vissa'' af universiteten själfva bekostade naturaförmåner, nämligen i

Upsala humlegård, åker och ved samt i Lund ängslott eller ersättning

därför». Departementschefen tillägger, att han därvid icke tagit i betraktande

det dyrtidstillägg, som af de stegrade lefnadsomkostnaderna

kunde vara påkalladt.

Riksdagen beviljade i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition

två ålderstiliägg å 500 kronor efter respektive fem och tio års

tjänstgöring, men fäste därvid det villkor, att vid båda universiteten

åtnjutna naturaförmåner skulle för de ifrågavarande befattningarna

indragas.

Samtidigt med de större konsistoriernas i Upsala och Lund äskanden

af löneförbättring för de ordinarie professorerna afläts af flertalet

extra ordinarie professorer vid universiteten och Karolinska institutet i

oktober 1900 en underdånig ansökan därom, att Kungl. Maj:t måtte till

riksdagen göra nådig proposition om en förhöjning i de extra ordinarie

professorernas löneförmåner, så att dessa finge utgå med 5,500 kronor

jämte två ålderstiliägg, hvartdera å 500 kronor, det ena efter fem, det

andra efter tio års tjänstgöring. I sin motivering framhöllo petitionärerna

bland annat, att sedan löneförbättring blifvit af de båda större

akademiska konsistorierna i Upsala och Lund begärd för allenast de

ordinarie professorerna, de extra ordinarie befarade, att underlåtenhet

från deras sida att göra sig påminda möjligen skulle kunna leda därhän,

att de för en lång framtid finge kvarstå vid sina dåvarande otillräckliga

löneförmåner, och att principen om likställighet mellan de båda

professorskategorierna, hvilken princip flerfaldiga gånger af myndigheterna

erkänts vara riktig, utplånades. Äfven betonades, att en definitiv

lösning af hithörande organisations- och lönefrågor blott kunde

vinnas i den riktning, universitetskommittén anvisat, nämligen upphäfvandet

af skillnaden mellan de båda professorskategorierna.

Kanslern, som efter att hafva öfver denna petition hört de större

konsistorierna i Upsala och Lund den 14 December 1900 afgaf underdånigt

utlåtande, yttrade bland annat, att han icke ville hafva förnekat,

att med hänsyn till dåvarande uppdrifna lefnadskostnader, den långsamma

befordringen efter en mångårig, af ekonomiska uppoffringar åtföljd

förberedelse samt de nästan oundvikliga utgifter för tjänsten,

hvilka genom bokinköp, utrikes resor ro. m. drabbade dessa tjänsteinne
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

häfvare, en ytterligare höjning af lönen skulle i många fall vara både

önskvärd och behöflig, hvarför han förordade bifall.

1 anledning häraf yttrade emellertid departementschefen bland

annat, att, enär till följd af universitetskommitténs förut omförmälta

förslag frågan om förändrad ställning för dessa professorer torde komma

under ompröfning i sammanhang med öfriga af kommittén behandlade

frågor, tidpunkten då icke vore lämplig att till riksdagen afgifva förslag

till förändring i dessa lärares löneförmåner.

Genom 1905 års riksdagsbeslut rörande dyrtidstillägg — sådant hade

då från och med 1901 åtnjutitsmed 10 procent af den till beräkning taxerade

inkomsten af ämbete ej öfverstigande 7,000 kronor, dock högst 500

kronor — kommo de extra ordinarie professorerna i ogynnsammare ställning

än under de närmast föregående åren. Såsom 1905 års riksdags

beslut formulerades, kunde nämligen dyrtidstillägg endast komma ett

fåtal af de extra ordinarie professorerna till godo, och utgjorde det i

alla händelser blott 300 kronor.

Äfven 1904 års lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken,

hvarigenom lektors lön bestämdes till 4,000—6,000 kronor och

rektors till 6,000 kronor med ett ålderstillägg och fri bostad, bidrog

att göra lönefrågan för de extra ordinarie professorerna brännande.

Såväl på dessa grunder som för att i någon mån söka få återställdt

det genom 1902 års riksdagsbeslut om tvenne ålderstillägg för de

ordinarie professorerna rubbade förhållandet i löneförmåner mellan ordinarie

och extra ordinarie professorer, ingingo de extra ordinarie professorerna

vid universitetet i Lund och Karolinska institutet till Kung!.

Maj:t med ansökningar om en tillfällig löneförbättring, intill dess den

väntade omorganisationen af universitetens lärarekår och en definitiv

reglering af deras löneförhållanden kunde varda genomförda. Motivering

är lämnad af de extra ordinarie professorerna vid Lunds universitet

i skrifvelsen till kanslern den 29 November 1905, hvarmed följde en

promemoria rörande motsvarande förhållanden vid universitetet i Upsala.

Bland annat påpekades, huru orimligt det vore och huru illa det

stämde med statsmakternas verkliga intentioner, att akademiska lärare,

på hvilka ställdes höga fordringar ifråga om begåfning och utbildning

— ett flertal af dem till och med inom landet de högsta målsmännen

för forskning och vetenskaplig undervisning inom sina respektive ämnen

— skulle stanna vid löner, som tillkomme sekreterare, kamrerare och

kassörer i de centrala ämbetsverken, och som redan på 1870-talet

förklarades otillräckliga för personer i deras ställning. Otillfredsställande

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

lönevillkor hade redan bidragit till det för universiteten betänkliga förhållandet,

att professorsplatser tidtals måst lämnas obesatta, och att i

ganska många fall vid inträffad ledighet blott en enda sökande stått till

buds, så att någon möjlighet till urval icke funnits.

Ungefär samtidigt med nämnda petitioner hade också det större

akademiska konsistoriet i Upsala tagit initiativet till en liknande framställning.

I en till kanslern ställd skrifvelse af den 2 December 1905

framhåller konsistoriet, hurusom 1902 års riksdag utan afvaktan på den

allmänna löneregleringen tilldelat de ordinarie professorerna två ålderstillägg,

hvarigenom den skillnad, som i lön alltid förefunnits mellan

de båda professorskategorierna, blifvit större än förut. Före år 1902

hade nämligen en ordinarie professor haft 6,000 kronor och en extra

ordinarie i högsta lönegraden 5,500. Såsom konsistoriet redan den 24

Maj 1902 i svar på Kungl. Maj:ts cirkulär den 25 Oktober 1901 om

allmän lönereglering framhållit, syntes denna skillnad ej böra sättas större

än 500 kronor, hvarför konsistoriet nu för de extra ordinarie professorerna,

hvilka svårligen kunde afbida den allmänna löneregleringen, å

extra stat föreslog en höjning af grundlönen till 5,500 kronor med två

ålderstillägg, så att slutlönen blefve 6,500 kronor.

Konsistoriet ansåge sig hafva så mycket större skäl att förnya

sin framställning, som lefnadskostnaaerna ökats och därtill kommit

en synnerligen viktig faktor: den nya lönestaten för lektorerna vid

rikets läroverk, som i högsta lönegraden åtnjöte 500 kronor mer än en

extra ordinarie professor i motsvarande grad. Detta vore orimligt,

äfven om man icke toge hänsyn till de ökade kvalifikationer, som

fordrades af en universitetslärare i förhållande till en lektor. Nästan

omedelbart efter afslutandet af sina universitetsstudier erhölle den senare

en lön, som visserligen vore mindre, men sedan dock i regeln ständigt

stege, under det att universitetsläraren en längre tid måste gå som

lönlös docent, för sitt uppehälle vanligen hänvisad till egen förmögenhet

eller — skuldsättning. Därtill komme, att utsikterna till befordran

för en skolman som skötte sig, vore så godt som säkra, under det att

de för eu docent vore ytterst ovissa, då de universitetsplatser han

kunde erhålla endast vore få. Och allvarliga faror för hela vårt högre

undervisningsväsen vore förhanden, om icke snar och effektiv förbättring

kunde motses.

Från högskolornas lärare, liksom från det större akademiska konsistoriet

i Upsala uppställdes sålunda krafvet på en interimistisk löneförbättring

för de extra ordinarie professorerna, bestående däri, att

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

grundlönen höjdes från 4,500 till 5,500 kronor med rätt till två ålderstillägg,

hvart och ett å 500 kronor.

-Enligt kanslerns den 9 December 1905 afgifna yttrande vore de

uti förevarande framställningar anförda skälen för beviljande af löneförbättring

klara ^och öfvertygande. Behofvet af förbättrade löneförmåner

vore ock så trängande, att åtgärder ofördröjligen borde vidtagas

lör dess tillgodoseende, äfven om detta icke kunde ske annat än rent

provisoriskt, i afvaktan på att de framställningar, hvilka tidigare gjorts

om höjning af de i vederbörande aflöningsstater uppförda löneförmånerna

bland annat i kanslerns med anledning af nådiga cirkuläret

den 25 Oktober 1901 afgifna underdåniga utlåtande den 14 Juni 1902

blefve föremål för slutlig pröfning. — Ofta och med stort eftertryck

både från skilda hall betonats nödvändigheten af eu förändring. Därvid

hade äfven alternativt påyrkats de extra ordinarie professorernas

fullständiga likställande med de ordinarie. Denna fråga, hvilken utförligt

behandlats särskildt af universitetskommittén och hvaruti kanslern

den 30 Maj 1904 afgifvit underdånigt utlåtande, vore för närvarande

beroende på Kungl. Maj:ts pröfning. De extra ordinarie professorernas

nu gjorda yrkanden på snar löneförbättring torde dock böra omedelbart

bifallas utan afbidan på lösningen af denna omfattande organisationsfråga.

Departementschefen, som i det till 1906 års statsverksproposition

fogade protokoll öfver ecklesiastikärenden utförligt redogjort för hvad i

ärendet förekommit, godkände de för den föreslagna åtgärden anförda

skälen och anslöt sig i princip till hvad kanslern föreslagit, eller 1,000

kronors tillägg till extra ordinarie professors grundlön, dock med afdrag

af vissa naturaförmåner. Viktigare var en annan ändring, som departementschefen

fann sig böra vidtaga, i det han föreslog, att för dem

som uppnått andra lönegraden, lönetillägget icke måtte sättas högre än

500 kronor, hvilket ju betydde, att blott två lönegrader komrne att finnas,

5,500 och 6,000 kronor, i stället för förutvarande tre.

Det vore med mycken motvillighet departementschefen framställde

det ifrågavarande, förslaget, enär däraf skulle kunna dragas den slutsatsen,

att han ej .lifligt behjärtade de extra ordinarie professorernas

oföi delaktiga ställning. Men han hade ej sett någon utväg att

undvika nämnda åtgärd. Skulle extra ordinarie professor med en aflöenligt

dåvarande bestämmelser, af 5,500 kronor få åtnjuta en

tillfällig löneförbättring af 1,000 kronor, skulle hans samlade iöneförmåner

komma att uppgå till 6,500 kronor, det ville säga till 500 kronor

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

mer än en ordinarie professors. Oegentligheten häraf läge i öppen

dag. Följden skulle också blifva, att om en dylik extra ordinarie professor

med en aflöning af 6,500 kronor befordrades till ordinarie professor,

skulle detta medföra en försämring för honom i löneafseende,

emedan någon rätt att för uppflyttning i högre lönegrad i egenskap af

ordinarie professor räkna sig föregående tjänstgöring som extra ordinarie

professor tillgodo då för närvarande icke kunde ifrågasättas.

I en i andra kammaren väckt motion n:o 37 }Trkades bifall till

det ursprungliga äskandet, hvarvid gentemot departementschefens betänkligheter

beträffande den föreslagna slutlönen 6,500 kronor, som öfverstege

en ordinarie professors begynnelselön, anfördes, att ett sådant

förhållande vore ganska vanligt. Man hade sålunda ifråga om de allmänna

läroverken stadgat, att, därest ordinarie adjunkt, som befordrades

till lektor, redan intjänat högre aflöning än lektors begynnelseaflöning,

honom skulle omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg såsom

lektor, att hans aflöning i sistnämnda befattning blefve lika hög som

den aflöning han senast åtnjöt såsom adjunkt. Tillika påpekades det

för universitetets rekrytering betäukliga i att sätta professors slutaflöning

lika med lektors; därigenom skulle läroverken med de ojämförligt bättre

befordringsutsikterna från universiteten locka de bästa krafterna till

obotlig skada för hela den högre undervisningen.

Riksdagens beslut utföll emellertid i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag,

hvadan alltså i verkligheten för år 1907 och — efter upprepande af

beslutet vid sistnämnda års riksdag — för år 1908 de extra ordinarie professorerna

uppbära i löneinkomster 5,500 kronor, med ett ålderstillägg å 500

kronor. Dessa belopp gälla dock ej vissa extra ordinarie professurer

vid de båda universiteten och Karolinska institutet, hvilkas hufvudsakliga

löneinkomster bestridas på annat sätt.

Slutligen skall i detta sammanhang nämnas, att 1907 års riksdag

på extra stat, för genomförande af den med den nya stadgan för

medicinska examina (Svensk förf. samling 1907 n:o 47) förbundna ökning

i undervisningen, beviljat till höjning af afiöningen vid Karolinska

institutet: för ordinarie professorerna i medicin och kirurgi hvardera

500 kronor att tilläggas lönen, för extra ordinarie professorerna i medicin

och kirurgi 1,000 kronor hvardera, däraf 800 kronor som lön

och 200 kronor såsom tjänstgöringspenningar, samt för extra ordinarie

professorn i syfilidologi 500 kronor att tilläggas lönen.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Genom nådigt cirkulär den 25 Oktober 1901 bar Kung!. Maj:t anbefallt

statens vederbörande ämbetsverk och myndigheter att hvar fösin

förvaltningsgren till Kungl. Maj:t inkomma med utredning, huruvida

för tiden efter 1902 ändringar i vederbörande lönestater kunde

anses böra äga rum, därvid tillika borde komma under öfvervägande,

huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde beredas

till indragning af tjänster, som genom de förändrade anordningarna

kunde undvaras.

Kanslersämbetet har genom remiss den 18 November 1901 infordrat

utlåtande i ärendet från de akademiska konsistorierna och Karolinska

institutets lärarekollegium.

Ur det större konsistoriets i Upsala yttrande torde följande behöfva

återgifvas. Hvad de ordinarie professorerna anginge, ansåge sig

konsistoriet, enär eu utförlig historik öfver löneförhållandenas förändringar

vid universiteten förelåge i chefens för ecklesiastikdepartementet

yttrande till statsrådsprotokollet den 11 Januari 1902, endast behöfva

erinra om vissa fakta. Vid 1875 och 1876 års riksdagar hade lönen

på förslag af enskild motionär fastställts till 6,000 kronor, hvarvid riksdagen

yttrat, att med afseende på professorernas löner »en jämförelse

med ledamöterna i rikets kollegier syntes riksdagen ingalunda obillig.»

Lönen hade ock bestämts till det belopp, som då utgick till sagda ledamöter.

Medan emellertid kollegieledamöternas löner kort därefter

höjts till 7,000 kronor (6,400 jämte ett ålderstillägg af 600 kronor),

hade professorslönen kommit att kvarstå vid ofvan anförda belopp,

som trots den starka prisstegringen i nära trettio års tid förblifvit detsamma.

Efter en erinran om hvad som vid 1902 års riksdag föreslagits,

nämligen två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera,.hvarigenom slutlönen

skulle stiga till 7,000 kronor, lägger konsistoriet särskild vikt på den

del af dåvarande departementschefens yttrande i protokollet till nämnda

proposition, hvari han förklarar, att han vid det nämnda förslaget icke

tagit i betraktande det dyrtidstillägg, som af de stegrade lefnadsomkostnaderna

kunde vara påkalladt.

Då nu universitetet af Kungl. Maj:t erhållit befallning att inkomma

med förslag till ny stat »under förutsättning, att de förhållanden, som

framkallat dyrtidstilläggen, komme att fortfara någon längre tid framåt»,

så ansåge sig konsistoriet böra taga den af Kungl. Maj:t utan hänsyn

till eventuellt dyrtidstillägg föreslagna — och samma år beviljade —

lönen till utgångspunkt. Konsistoriet föreslår ett tredje ålderstillägg,

hvarigenom lönen efter 15 års tjänstgöring skulle stiga till 7,500 kronor.

Kungl. cirk.

den 25 Okt.

1901.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Genom denna af konsistoriet föreslagna löneförbättring skulle

löneförmånerna för ordinarie professorerna blifva jämnställda med de då

till kollegieledamöterna utgående förmånerna, i det att de sammanlagda

löneinkomsterna för en professor, som erhölle professorsfullmakt vid t. ex.

40 år och i lön uppbure, de första fem åren 6,000 kronor, de därpå följande

fem åren 6,500 kronor, under närmast följande fem åren 7,000

kronor och de därpå till afskedstagande! vid 65 års ålder följande tio

åren 7,500 kronor, utgjorde i det närmaste samma belopp som för en

kollegieledamot, hvilken under de första fem åren uppbure 6,400 kronor

och de därpå följande 20 åren 7,000 kronor. — Det förtjänar uttryckligen

betonas, att hvad konsistoriet då (1902) begärde, endast var full

likställighet med rådsämbetsmännen i de löneförmåner dessa då uppburo,

hvilket på samma gång innebar ett sätt att åstadkomma ersättning för

de då faktiskt vid professorslönen utgående dyrtidstilläggen å 500 kronor.

Hvad de extra ordinarie professurerna beträffade, erinrade konsistoriet

om dessa platsers ursprungliga tillkomstsätt samt om de ändringar

i deras löneförmåner, som ägt rum. Genom att dessa år 1898

höjts till 5,500 kronor (4,500 kronor med två ålderstillägg) hade

skillnaden mellan eu ordinarie professors dåvarande lön och högsta

lönegraden för en extra ordinarie professor blifvit 500 kronor. Såvida

skillnaden mellan de ordinarie och extra ordinarie professorerna

skulle bibehållas, ansåge konsistoriet, att skillnaden i deras lön då

lefnadskostnaderna för bägge kategorierna vore desamma — ej borde

göras större än 500 kronor, och finge konsistoxnet därför föreslå, att de

extra ordinarie professorernas lön sattes till 5,500 kronor med tre ålderstillägg,

hvart och ett å 500 kronor, hvarigenom den högsta lönen skulle

komma att uppgå till 7,000 kimnor; detta innebure, om hänsyn toges

till dyrtidstilläggen, en höjning af lönen med 500 kronor samt ett tredje

ålderstillägg å 500 kronor. Skulle åter Kungl. Maj:t i sammanhang

med den pågående revisionen af universitetets statuter anse, att skillnaden

mellan dessa båda kategorier borde upphäfvas, måste enligt konsistoriets

mening lönerna för alla professorer sättas till det belopp, som

föreslagits för de ordinarie professorerna- I båda fallen borde tjänstgöringspenningax-na

bestämmas till 2,000 kronor.

Då vidare det måste anses oegentligt, om befordran till högre tjänst

skulle medföra en löneminskning — hvilket skulle inträffa, om t. ex. eu

extra ordinarie professor i tredje eller fjärde åldersgraden (6,500 och 7,000

kronor) befordrades till ordinarie professor (med 6,000 kronors begynnelselön)

— så ansåge konsistoriet riktigast, att en extra ordinarie

professor, därest skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professor

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

skulle upprätthållas, Unge i och för ålderstilläggen såsom ordinarie professor

räkna sig tillgodo sin tjänstgöring såsom extra ordinarie professor,

och konsistoriet ansåge detta så mycket billigare, som ofta — frånsedt

konsistoriegöromålen — ingen förändring skulle inträda i den extra

ordinarie professorns verksamhet genom hans befordran till ordinarie.

I det större akademiska konsistoriets i Lund skrifvelse den 31 Maj

1902 föreslås ingen ändring i de 1902 fastställda lönesatserna men hemställes,

att de extra ordinarie professorerna inom juridiska, medicinska

och filosofiska fakulteterna måtte erhålla en mot då utgående dyrtidstilllägg

svarande löneförhöjning med sådan reglering, att begynnelselönen,

som utgjorde 4,500 kronor, däraf 1,200 kronor tjänstgöringspenningar,

måtte bestämmas till fast lön 3,500 kronor och tjänstgöringspenningar

1,500 kronor med rätt till två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera för

5 och 10 års tjänstgöring.

Karolinska institutets lärarekollegium, hvars skrifvelse är dagtecknad

den 30 Maj 1902, anförde — liksom de båda konsistorierna —

till en början, att institutet ej kunde, därest det skulle allt framgent

vara i stånd att fylla sin uppgift, undvara någon af sina nuvarande

lärarplatser, och att följaktligen ingen lärareplats kunde vid uppgörande

af ny stat indragas.

Vidare ansåge kollegiet det vara af synnerlig vikt att framhålla,

att en professor vid en vetenskaplig högskola sådan som Karolinska

institutet intoge gentemot rikets öfriga ämbetsmän en väsentligen olika

ställning, i ty att han hade en dubbel uppgift att fylla, nämligen att

vara dels lärare i sitt ämne dels forskare och vetenskapsman.

I sin förra egenskap vore han närmast likställd med rikets öfriga

ämbetsmän; i sin senare hade han att vara en vetenskapens målsman

och borde genom egen forskning bidraga till vetenskapens förkofring

samt hade därigenom i själfva verket en uppgift så stor, att den endast

funne sin begränsning i hans egen individuella arbetskraft, (hiskligt

vore därför, att en professor skulle kunna erhålla så goda löneförmåner,

att han kunde liksom de tyska professorna odeladt ägna sig åt

sin lärare- och vetenskapliga verksamhet. Det vore ock af betydelse

för högskolan, att lönevillkoren för hennes lärare vore så göda, att unga

begåfvade män fortfarande komme att fästas vid henne i en tid, dåden

verkliga begåfningen i regel å andra banor kunde erhålla ekonomiskt gynnsammare

platser. Kollegiet hade ansett det desto betydelsefullare att

framhålla detta, som vetenskapens snabba utveckling numera ställde

ökade fordringar på dess idkare och representanter; detta gällde i lika

grad lärarne i teoretiska som i praktiska ämnen. Kollegiet kommer

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Sakkunnige.

ifråga om lönebeloppets storlek till samma resultat som det större

akademiska konsistoriet i Upsala.

Hvad de extra ordinarie professorerna beträffar, framhålles, att det

bland dem finnes olika grupper. Men då det i förevarande sammanhang

icke vore fråga om en omorganisation utan om en lönereglering

på grundvalen af det bestående, så inskränker sig kollegiet — efter en

utförlig redogörelse för nu bestående olikheter i aflöning mellan olika

extra ordinarie professorer — till att för dem alla föreslå en begynnelselön

af 3,000 kronor jämte 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar

samt tre ålderstillägg, hvardera å 500 kronor.

Det yttrande, hvarmed kanslern den 14 juni 1902 beledsagade ofvan

refererade utlåtanden från de akademiska mvndigheterna, innehåller i

hufvudsak följande:

För egen del ville kanslern — som i öfverensstämmelse med de

hörda myndigheterna såsom sin åsikt uttalade, att någon indragning

af befintliga tjänster, vid de båda universiteten och Karolinska institutet

icke kunde sättas ifråga — förorda bifall till en allmän löneförbättring,

då en sådan vore fullt befogad, men å andra sidan syntes det obehöfligt

att ingå på någon närmare pröfning af förslagens enskildheter i syfte

att åstadkomma en sammanjämkning af de skiljaktigheter, som de särskilda

högskolornas utredningar företedde. Det torde nämligen få betraktas

såsom gifvet, att det slutliga afgörandet af hithörande lönefrågor icke

komrne att hufvudsakligen göras beroende af en jämförelse mellan likartade

tjänster vid de båda universiteten och Karolinska institutet, utan vida mer

af eu jämförelse i afseende på skäliga löneförmåner mellan dessa tjänster

och närmast motsvarande befattningar vid statens öfriga verk och inrättningar.

Af den föregående framställningen framgår, hurusom den reglering

af pjofessorslönerna, som 1876 skedde, genom särskilda omständigheter

aldrig kom att blifva hvad man därmed afsåg, samt hurusom de talrika

1 ramställningar i ämnet, hvilka sedermera under trettio år gjorts, icke

ledt till annat än åtgärder af genomgående provisorisk karaktär. Det

torde också daraf vara uppenbart, att med ett definitivt ordnande af

vårt lands universitetsförhållanden äfven i här förevarande afseende

svårligen kan längre anstå.

På samma gång som krafven på en ändring af förhållandet mellan

de hittillsvarande olika professorskategorierna med allt större styrka

framträda har det berättigade i dessa kraf allt mer enstämmigt och oför
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

behållsamt erkänts. Oupplösligt förbunden med en sådan ändring är

emellertid frågan om förbättrade lönevillkor för ej blott de för närvarande

sämst aflönade professorerna utan för professorskåren i dess

helhet. Det ter sig såsom eu oafvislig nödvändighet att, om man så

får säga, bringa upp denna kår på ett annat ekonomiskt plan, än det,

där den de senaste decennierna befunnit sig, ett plan, dit den ursprungligen

hört och af alla erkänts böra höra.

I flera riktningar af betydelse för resultatet af en ämbetsmans

arbete är hans sociala ställning. Och att denna långt ifrån är oberoende

af, i hvilken grad aflöningsförhållandena medge dess tillbörliga

häfdande, är bekant nog.

I detta hänseende torde en jämförelse med universitetsprofessorer

i andra land vara på sin plats. Man kan lämpligen bortse från England,

hvarest råda en mängd ålderdomliga förhållanden och aflöningssätt;

i många fall te sig där en universitetsprofessors ställning och aflöningsförmåner

ojämförligt gynnsammare än i de flesta andra land. Ej

heller äro t. ex. de danska universitetsförhåll andena lämpliga att taga

till jämförelse med de svenska. I Danmark äro nämligen alla statens

funktionärer lågt aflönade. Detta förklaras till ej ringa del däraf, att

lefnadskostnaderna där äro ojämförligt lägre än hos oss, man påstår

minst 30 procent. Vidare råder med den starka centralisationen till

hufvudstaden ett utbredt mångsyssleri, så att till och med flera statstjänster

låta sig förenas; man kan t. ex. hänvisa till förhållandet

mellan universitetets matematiska sektion å ena, och den polytekniske

hereanstalt, å andra sidan.

Närmast tillhands för oss ligger en jämförelse med Tj^skland redan

därför, att arten och graden af vårt lands vetenskapliga framsteg och

anseende närmast äro att förlikna vid motsvarande i Tyskland.

Hvar och en vet, att vetenskapen där står högt och skattas högt. Därtill

bidraga många orsaker, såsom universitetens stora antal och inbördes

täflan, sättet för lärarnas aflöning o. s. v., men i synnerhet de

stora vetenskapliga fordringar, som ställas på en universitetslärare.

Möjligheten att ställa dessa större fordringar beror naturligtvis mycket

därpå, att universitetslärarens bana är synnerligen lockande i följd af

goda befordringsutsikter och den i ekonomiskt och socialt hänseende i

hög gx-ad framstående ställning, en universitetsman som professor kan

uppnå. De tyska universitetsprofessorernas inkomst af tjänsten bestå i

fast lön, som kan vara synnerligen växlande vid olika universitet och

för olika personer och vetenskaper, samt i så kallade kollegiepenningar.

Af Preussens 502 ordinarie professorer hade år 1900 blott 30 mindre

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

än 6,000 mark i sammanlagd inkomst af tjänsten; 128 hade 6,000—

8,000; 114 hade 8,000—10,000, 65 hade 10,000—12,000, 73 hade 12,000

—15,000, 55 hade 15,000—20,000, 18 hade 20,000—25,000, 9 hade 25,000

—30,000, 7 hade 30,000— 40,000 och 3 öfver 40,000. En och annan

gång kan en professor i årlig inkomst af sin tjänst hafva intill 100,000

mark1). De anförda siffrorna betyda så mycket mer, som lefnadskostnaderna

i Tyskland äro afsevärdt lägre än i Sverige.

Äfven i Sverige står vetenskapen högt. Våra universitet äro förutom

läroanstalter jämväl härdar för vetenskaplig forskning, och den

vid universiteten bedrifna vetenskapliga produktionen intager en ansedd

plats i den allmänna världstäflingen. Det måste vara en betydelsefull

uppgift för statsmakterna att bibehålla och ytterligare stärka den position

vårt land intager i vetenskaplig kultur. Att denna uppgift nu klart

och eftertryckligt betonas, är af så mycket större vikt, som det är fara

värdi, att, om icke kraftiga åtgärder vidtagas, denna vetenskapliga

position går oss ur händerna. Kunna universitetens funktionärer icke

motse en för våra förhållanden tryggad ekonomisk ställning, hafva

universiteten ringa utsikt att kunna draga till sig de för universitetens

uppgift bäst lämpade krafterna. Hvad en allmän sänkning af den vetenskapliga

nivån vid universiteten betyder, ej blott i internationellt hänseende,

utan äfven och framför allt för vår egen nationella kultur, torde

ligga i öppen dag. »Fäderneslandets andliga odling och dess ämbetsmannabildning

äro», såsom det större konsistoriet i Lund år 1874 korteligen

preciserade frågan, »väsentligen beroende därpå, att professorsplatserna

vid våra högskolor på ett tillfredsställande vis besättas.»

Sanningen af detta yttrande lärer icke kunna af någon jäfvas.

Vissa företeelser såväl vid universiteten som ock inom andra områden

af samhällslifvet mana till eftertanke; de ådagalägga, att den

fara, som ofvan antyddes, icke är inbillad. Ett och annat må i sådant

hänseende härefter framhållas och belysas.

Det har ända från 1876, under hvilken tidrymd universiteten såsom

sagdt i mycket vaidt hänvisade till provisoriska åtgärder, esomoftast uppstått

svårigheter att få akademiska lärareplatser besatta, antingen så, att

inga sökande stått till buds, eller så att blott en sökande anmält sig, i

hvilket senare fall icke någon möjlighet till urval förelegat. Sakkunnige

hafva i detta hänseende anställt en undersökning, hvars resultat i

korthet här meddelas.

År 1878 anmälde sig ingen sökande till en extra ordinarie profes
-

'') Lexis, Die Universitäten im deutschen Reich. Berlin 1804.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

sorsbeställning inom medicinska fakulteten i Upsala; sedan befattningen

ånyo ett par gånger ledigförklarats, resolverade kanslern 1879, att det

med ny ledigförklaring tills vidare finge anstå. Två professurer i

samma fakultet måste trots upprepade försök att få dem besatta stå

lediga i tio år (1882—1892, 1884—1894). Inom teologiska fakulteten

kunde en professur först efter att fyra gånger hafva förklarats ledig besättas.

För öfrigt hafva professurer besatts med ende sökanden, inom

teologiska fakulteten i ett, inom juridiska fakulteten i tre, inom medicinska

fakulteten i sex, inom filosofiska fakulteten i tre fall. I Lund

stod en plats i medicinska fakulteten ledig i åtta år (1877—1885), en

i sex år (1882-—1888); juridiska fakulteten har eu professur obesatt

sedan 1901, och har densamma ledigförklarats för fjärde gången. I

öfver halfva antalet fall, då professurer under ifrågavarande tidrymd

varit lediga vid Lunds universitet (14 ledigheter), hafva platserna måst

besättas med ende sökanden eller ende kvarstående kompetente sökanden.

— Svårigheter att uppehålla den vetenskapliga undervisningen

yppa sig ej sällan. Inom juridiska fakulteterna har det, såsom allmänt

torde vara kändt, ofta visat sig omöjligt att erhålla vikarier. I

samma trångmål hafva upprepade gånger äfven medicinska fakulteterna befunnit

sig. I den utredning, som afser docentstipendier och vikariatsarvoden,

har närmare ordats härom. Här må blott framhållas, att vid

förfall för medicine professor hans undervisningskyldighet ofta måst

upprätthållas af medicine kandidat, då hvarken docent eller kvalificerad

licentiat stått att erhålla till vikarie. Äfven för filosofiska fakulteterna,

där dock förhållandena i förevarande hänseende äro gynnsammast, hafva

symptom af enahanda art börjat yppa sig; så t. ex. fanns vid Lunds

universitet vårterminen 1906 inom naturvetenskapliga sektionen blott

en enda docent, som var oförhindrad att vid universitetet tjänstgöra.

Med universiteten täfla om de största förmågorna alla de öfriga

statsinstitutioner eller kommunala verk, som erbjuda bättre ekonomiska

villkor. I främsta rummet komma härvid i betraktande de institutioner, vid

hvilka jurister finna användning. Men äfven inom andra områden gör

sig konkurrensen gällande. Kyrkan förvärfvar för sina bättre pastorat

och för sina chefsplatser mången teolog, hvars anlag skulle kommit

bäst till sin rätt, om han knutits till eller kvarstannat vid universitetet i

lärarens ställning. I mindre, om ock ganska afsevärd omfattning tagas

de mera begåfvade af dem, som aflagt filosofiska examina, i anspråk

för bättre aflönade värf utom universitetet. Beträffande dessa senare

universitetsalumner är det förnämligast konkurrensen med de allmänna

läroverken, som för universiteten innebär fara.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Enligt 1904 års riksdagsbeslut har en lektor vid allmänt läroverk eu

begynnelselön af 4,000 kronor, som med fyra ålderstillägg stiger till 6,000

kronor, och rektor vid högre allmänt läroverk åtnjuter 6,000 kronor med

ett ålderstillägg af 500 kronor samt fri bostad. Eu rektor har följaktligen

löneförmåner, som under de tio första åren med bortåt 1,000 kronor och

därefter med bortåt 500 kronor öfverstiga nuvarande ordinarie professors lön.

Uppenbarligen är icke syftet med denna jämförelse mellan universitet

och skola att påstå, det läroverkslärarnes löner äro för höga. Ändamålet

har varit att betona, att det mindre väl afvägda förhållandet emellan löneförmånerna

vid universiteten och läroverken redan haft och framdeles sannolikt

i ännu högre grad skall hafva till följd, att begåfvade unga män,

livilka helst bort stanna vid universiteten, där deras anlag skulle kommit

till rikare utveckling och i vidare utsträckning kunnat tjäna det allmänna,

öfvergifvit desamma, för att söka sin utkomst i läroverkens tjänst. Man

finner på goda grunder, att det plus i fråga om aflöningens storlek, som

en professorslön bereder jämförd med eu lektorslön (för att nu alldeles

lämna jämförelsen emellan professors- och rektorslön ur räkningen), mer

än väl uppväges däraf, att en lektorsplats vinnes vida förr och ojämförligt

mycket säkrare än en professorsplats.

Den dragningskraft, som enskilda anställningar och yrken utöfva på

de unga män, hvilka efter afslutade studier stå i begrepp att lämna högskolan,

är numera synnerligen stark. De ekonomiska utsikter, som det

praktiska lifvet erbjuder den unge juristen och läkaren — i all synnerhet

de mera begåfvade bland dem -— kunna i regel på långt när icke uppvägas

af de ekonomiska fördelar, som en universitetskarriär förmår gifva.

Ämnessvennerna inom de naturvetenskapliga facken, såsom fysik, kemi,

geologi och mineralogi, men också de biologiska vetenskaperna, lockas af

de förmåner, den växande och alltmer blomstrande industrien bereder; för

matematici öppna sig utsikter inom det stora och viktiga försäkringsväsendets

område, andra mera aflägset liggande kombinationer att förtiga.

Allmänt bekant är den företeelse, som man gifvit den karaktäristiska

benämningen »flykten från statstjänsten». De sista årens erfarenhet visar

hän på en starkt förgrenad emigrationsrörelse inom hela administrationen.

Män af erkänd förmåga ha lämnat sina befattningar inom olika grenar

och snart sagdt alla grader af statsförvaltningen för att ägna sig åt enskilda

företag.

Det klagas också allmänt öfver det ringa tilloppet af verkligt dugande

krafter till den civila ämbetsmannabanan. Så säger exempelvis

statskontoret i sitt utlåtande den 22 Juni 1905 angående 1902 års löneregleringskommittés

betänkande rörande statskontoret (s. 59): »det är

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

allom bekant, att med den kraftiga ekonomiska utveckling, vårt land

under senaste kvartsekel företett inom alla områden, ett ökadt behof af

dugliga arbetskrafter på alla områden gjort sig gällande. Den konkurrens

staten i detta hänseende måst lida, har också på, mer än ett sätt blifvit

kännbar. Och det kan icke förnekas, att till följd af de i jämförelse med

privata lefnadsbanor sämre aflöningsförhållanden, som varit rådande inom

statsförvaltningen, tillströmningen till tjänstemannabanan af verkligt dugande

krafter blifvit allt mindre, hvaraf måste följa, att den allmänna nivån

sjunker».

Denna klagan afser de centrala ämbetsverken, som dock erbjuda så

mycket talrikare möjligheter för dugligheten att göra sig gällande.

Statskontorets ord hafva emellertid i ännu mycket högre grad sin tilllämpning

på universiteten. Här tillkomma nämligen icke blott de faktorer,

som måste. göra en universitetsprofessors lefnadskostnader större

och hans befordringsutsikter ovissare än inom de centrala ämbetsverken,

och om hvilka längre fram skall vidare talas, utan äfven det sakförhållandet,

att universiteten under de senaste tre årtiondena, äfven om jämförelsen

inskränkes till dessa ämbetsverk, befunnit sig och alltjämt befinna

sig i ekonomiskt underlägsen ställning.

Staten kan nu visserligen icke förväntas bereda lika stora förmåner

som de enskilda anställningarna. Men det bör ligga i dess välförstådda

intresse att göra löneförmånerna så pass lockande, att de i förening med

de fördelar, som statens kaka ju alltid har, kunna för dess räkning hålla

hvar en tillräcklig kontingent af de bästa krafterna. I all synnerhet

måste staten genom väl afvägda förmåner se till, att icke någon sida af

dess verksamhet tager skada genom att sättas efter de andra. Förmånerna

höra gifvetvis afvägas efter institutionernas inbördes vikt för samhället.

^essa principer, hvilkas riktighet icke kan betviflas, tillämpas på

högskolorna, torde vara obestridligt, att vid den allmänna lönereglering,

som nu är å bane, professorerna måste blifva tillgodosedda på sådant

sätt, att de ej längre stå tillbaka för de statsfunktionärer, hvilka, enligt

hvad allmänt erkänts och nedan vidare skall utredas, icke i något som

helst afseende hafva berättigade anspråk på företräde. Detta kräfves af rättvisa

och billighet, det påkallas ock af samhällets eget välförstådda intresse.

Högskolor som icke kunna besätta sina lärareplatser med kompetent folk

utan måste lita till krafter, hvilka ratats af andra statsinstitutioner, vore

samhället sannerligen icke betjänt med.

, Under den mångskiftande behandling, som hithörande frågor under

de sista 30 åren varit underkastade,_ har med sällspord enighet den meningen

gjorts gällande, att en universitetsprofessor har grundad rätt att åt
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

minstone likställas med ämbetsmännen åt radsgrad i hofrätterna^ och de

centrala ämbetsverken. Ocli ingen torde heller på allvar vilja påstå, att

eu kår, hvars medlemmar skola representera och uppbära den högre vetenskapliga

bildningen i vårt land, i förmåner och godtgörelse och öfverhufvud

i social och offentlig värdesättning icke bör vara berättigad till

eu sådan likställighet.

Ingen lär förmena, att det skulle behöfvas mindre begåfning eller

studier för att bli en kompetent professor än för att bli en duglig kollegieledamot.

Tvärtom kräfves nog för den, som skall blifva en i sitt fack i

någon mån framstående vetenskapsman — den där har att ej blott fullt behärska

sin vetenskap utan ock bidraga till dess utveckling med egna

forskningsresultat — en viss egenartad begåfning, som för visso ej är allt för

vanlig. En universitetsprofessors uppgift är också att genom sin lärareverksamhet

på bästa sätt göra sin vetenskap fruktbringande och ge impulser

till den vetenskapliga kulturens allt vidare spridning och fördjupande.

Med fog torde icke kunna påstås, att dessa uppgifter för samhället äro

af underordnad betydelse, jämförda med den civile ämbetsmannens.

En tillämpning af dessa synpunkter leder till uppställandet af kratvet

på professorslöner, som åtminstone icke understiga rådsämbetsmännens,

förutsatt härvid, att oj andra särskilda omständigheter betinga lägre lönesatser.

Detta senare är emellertid så långt ifrån fallet, att det tvärtom

med skäl kan påstås, att en professors säregna ställning och befordringsförhållanden

snarare för honom påkalla högre än lägre lön.

Den, som efter aflagd examen börjar tjänstgöra .på den civila ämbetsmannabanan,

vare sig den administrativa eller rent juridiska, kan aspirera

på eu mängd platser med betryggande aflöning, platser, som i det hela

kräfva ungefär samma förutsättningar i fråga om studier och praktisk

duglighet. Ytterst sällan går den som sköter sig miste om befordran;

om dugligheten är något mera framträdande, leder den ej sällan till en

chefsplats. I allmänhet vidtaga rätt tidigt regelbundna inkomster.

Den åter, som önskar ingå på universitetsbanan, har först och främst

en vida längre akademisk lärotid att genomgå. Under det att medelåldern

vid första anställningen i Kungl. Maj ds kansli eller centralt ämbetsverk,

alltså vid den tid, då universitetsstudierna afslutats, beräknats till

26,17 år (se bihanget till 1902 års löneregleringskommittés betänkande I),

utgör medelåldern, vid hvilken nu i tjänst varande docenter vid Up»ala

och Lunds universitet erhöllo sitt första docentförordnande, 30,4 ar.

Efter vunnet docentförordnande har docenten framför sig en i medeltal

åtminstone åttaårig beredelsetid af ansträngdt arbete för vinnande, af det

föresätta målet; och han har under allt detta hela sin förhoppning om

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

framtida bärgning knuten till ett fatal platser, nämligen de inom landet

förefintliga lärostolarna i det ämne, åt livilket lian ägnat sig. Inom de

juridiska och teologiska fakulteterna kan väl öfvergång från ett till ett

annat ämne i viss begränsad omfattning ännu förekomma, men inom den

medicinska fakulteten hafva ämnena differentierat sig därhän, att sådant

endast i undantagsfall lärer vara möjligt; och i den filosofiska fakulteten

låter svårligen en sådan öfvergång från ett till ett annat ämne verkställa

sig. Så långt är i våra dagar arbetsfördelningen genomförd, när det gäller

vetenskapens högsta målsmän. Under den långa beredelse- och väntetiden

kunna emellertid konkurrenter framträda, om hvilka den unge

vetenskapsidkare!! intet visste vid början af sin akademiska bana; i många

fall kan sålunda äfven den, som redligen sträfvat och förvärfvat fullgod

kompetens, se lönen för sin möda för alltid gå sig ur händer.

Så intensivt är ock i våra dagar det vetenskapliga arbetet, att den,

spm vill betrygga sina utsikter till professur, ej gärna kan, med hänsyn

till faran att varda förbigången af någon medtäflare, våga för någon tid

låta det vetenskapliga arbetet ligga nere för att ägna sig åt annan verksamhet.

Den, som blifvit besegrad i konkurrensen till en professur, står

därför ofta utan meriter för annan plats. För öfrig! faller det sig helt

naturligt svart eller rent af omöjligt att vid mogen ålder, sedan ungdomens

spänstighet och anpassningsförmåga delvis gått förlorade, byta om

lefnadskall. Att välja den akademiska banan är alltid ett vågspel.

Af intresse kan det måhända vara att tillse, vid hvilken ålder befordran

till civilt ämbete af rådsgrad och till professur i genomsnitt erhålles.

Fn sådan utredning är en viktig förutsättning för att kunna bilda sig ett

-ungefärligt omdöme om de föregående utgifter, som den ena och andra

anställningen krafvel1.

Af Bihang till 1902 års löneregleringskommittés betänkande I, som

innehåller statistiska utredningar beträffande ämbetsmännen Ad Kungl.

Maj:ts kansli och de centrala ämbetsverken, finner man, att medelåldern

för sådan ämbetsman vid befordran till tredje gradens tjänst (betänkandets

grupp IT) är 42,4 är. Nästan samma ålderssiffra eller 42,5 år har erhållits

vid en beräkning af den genomsnittsålder, vid hvilken nuvarande

(vårterminen 1907) ordinarie professorer Ad Upsala och Lunds universitet

erhållit dessa sina ämbeten. De extra ordinarie professorerna torde i sina

hittillsvarande löneförmåner närmast vara att förlikna med betänkandets

grupp III (tjänstemän af mellangrad mellan tredje och andra lönegraden)

och grupp IV (tjänstemän i andra lönegraden). Af betänkandet inhämtas

nu, att medelåldern vid befordran till tjänst i grupp III är 35,4 år och i

grupp IV är 41,o år. Beräkning af nuvarande extra ordinarie professorers

20

Yrke stillägg.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

genomsnittsålder, utförd efter samma grunder som för ordinarie professorer

här angifvits, ger en siffra af 38,1 år; siffran utgör nära nog medeltalet

mellan de för grupperna III och IV angifna. Det vill sålunda synas, som

skulle befordran till ordinarie och extra ordinarie professorsbefattningar

infalla i genomsnitt vid samma lefnadsålder, som galler för befordran till

jämförliga befattningar inom Kung! Maj-.ts kansli och de centrala ämbetsverken.

Enligt ofvan citerade betänkande infaller vid nämnda kansli och

ämbetsverk första anställningen i aflönad befattning i medeltal vid en

lefnadsålder af 32,7 år. Medeltalet af den föregående exspektanstiden beräknas

till 6,6 år. Beloppet af den årsinkomst, som samtliga extra ordinarie

tjänstemän under denna exspektanstid uppburit från de särskilda ämbetsverken,

anges vara i 34,9 procent af alla fallen högst 500 kronor, i 19,6

procent 501—1,000 kronor, i 30,4 procent 1,001—1,500 kronor och i 15,i

procent mer än 1,500 kronor.

Exspektanstiden för en professorsaspirant är docenttiden. Det föreligger

veterligen ingen utredning beträffande de belopp, en docent under

denna tid i medeltal uppbär i arfvoden, stipendier o. d. från universitetet.

Hvar och en, som något närmare känner universitetsförh ålland en, torde

emellertid inse, att medeltalssiffrorna för docenterna under nuvarande

knappa tillgång till docentstipendier näppeligen skulle gestalta sig mycket

fördelaktigare än de här uppgifna. Härtill kommer, att det mesta af det,

som nedan anföres beträffande speciella yrkesutgifter af hvarjehanda slag

för professorer, äfven har sin fulla tillämpning på docenten under denna

hans exspektanstid.

Eu räcker emellertid denna exspektanstid för docenten, där han fullföljer

den akademiska banan, i medeltal åtminstone till 38 års ålder i

stället för att den för ämbetsmannaaspiranten i genomsnitt slutar vid 32

år. Med andra ord, under i medeltal bortåt 6 års tid måste professorsaspiranten

vidkännas ekonomiska uppoffringar, hvilka ej hafva sin motsvarighet

på den civila ämbetsmannabanan.

Det är knappast görligt att ange några bestämda siffror för dessa

öfverstigande utgifter. Men att de icke äro så alldeles obetydliga, säger

sig själft. I alla händelser måste de, kapitaliserade, tänkas amorterade under

ämbetstiden som professor, alltså på omkring 25 år. Med det arliga

belopp, som erfordras för att amortera och förränta nämnda kapital, borde

alltså eu professorslön öfverstiga motsvarande civile ämbetsmans lön.

Det är emellertid ej blott så, att den, som aspirerar på professur,

måste af egna medel göra större uppoffringar än aspiranten på den civila

ämbetsmannabanan; jämväl sedan professur vunnits, betungas universitets
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

mannen af utgifter, som rådsämbetsmannen går fri från. För att kunna

följa sin vetenskaps fortsatta utveckling och själ!'' verka för densamma måste

en professor göra icke obetydliga utgifter för anskaffande af vetenskaplig

litteratur samt för resor i sin vetenskaps intresse, särskildt för att uppsöka

sina studieföremål (bibliotek, handskriftssamlingar, arkiv, museer, institutioner,

främmande språk, naturföremål o. s. v.), för hvilka resor resestipendierna

i många fall icke kunna anlitas och i andra icke äro tillfyllest.

Äfven äro inom mer än en vetenskap förhållandena sådana, att publicerandet,

långt ifrån att medföra någon inkomst, i regel blott är förbundet

med utgifter för den vetenskaplige författaren; öfversättandet till främmande

språk, utförandet af teckningar och andra illustrationer, förvärfvandet

af ett för utdelning i fackkretsar tillfyllestgörande antal exemplar

af publikationen, dessa exemplars distribution o. s. v. representera i en

mängd fall lika många utgiftsposter, för hvilkas betäckande blott forskarens

enskilda tillgångar stå honom till buds.

Att dessa och liknande kostnader sammanlagda icke stanna vid små

belopp, är lätt att inse. Man uppskattar dem säkerligen mycket lågt, om

man i genomsnitt beräknar dem och den ofvan vidrörda amorteringen

af studiekapitalet tillsammans till 600 kronor.

År det ofvan anförda riktigt — nämligen att en professor å ena sidan

har att under eu i genomsnitt lika ämbetstid amortera ett betydligt större å

utbildningen nedlagdt kapital än rådsämbetsmannen, å andra sidan i och för

sitt ämbetes utöfning har att vidkännas större utgifter än en sådan ämbetsman

— då följer däraf utan vidare, att under eljest lika yttre förhållanden ett

lika lönebelopp för båda slagen af tjänster icke innebär förutsättningen för

samma grad af ekonomiskt oberoende för deras innehafvare. För att en sådan

likhet i ekonomiskt oberoende verkligen skulle uppnås, beliöfde professors lön

öfverskjuta ämbetsmannens i rådsgraden med ett de speciella yrkesutgifterna

motsvarande belopp. Beräknadt på grundvalen af den ofvan gjorda approximativa

uppskattningen, borde det öfverskj utande beloppet uppgå till åtminstone

600 kronor. Man kunde tänka sig detta belopp utgående såsom ett särskildt

»yrkestillägg» vid sidan af de i rådslönen ingående öfriga lönetitlar.

Fn löneberäkning efter här antydda grunder har bland sakkunnige

varit föremål för allvarlig ompröfning. Då emellertid redan uppbringandet

af professors löneförmåner till enahanda belopp, som enligt 1907 års stat

tillkommer statskommissarie, ställer stora kraf på det allmänna, och då

det kunde vara att befara, att ytterligare kraf skulle kunna föranleda uppskof

i frågans lösning, hafva vi stannat vid det beslut att i intet fall föreslå

större höjning i professorslön än upp till det för statskommissarie fastställda

beloppet. Det har synts oss, som skulle en förlängning af det pro
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Ortstillägg.

visorium, under hvilka våra universitet blott alltför länge existerat, under

rådande förhållanden innebära större risk för universiteten själfva och för

de statens ändamål, hvilka universiteten äro satta att tillgodose, än hvad

ernåendet af här omordade »yrkesstillägg» till dess fulla belopp för det

närvarande vore värdt.

Å andra sidan vill det synas, som om hvad här anförts rörande yrkestillägg

förtjänade afseende åtminstone i den utsträckning, som innanför

marginalen af statskommissariernas lönebelopp är möjligt. Innan vi vidare

behandla denna sak, är det emellertid nödvändigt att något ingå på frågan

om de olika aflöningstitlar, under hvilka dessa statskommissariernas lönebelopp

skola utgå.

Dessa titlar äro: lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor,

ortstillägg 600 kronor samt ålderstillägg efter 5 år 600 kronor. Af

det tidigare sagda framgår utan vidare, att såväl lön som tjänstgöringspenningar

böra äfven för professor utgå med här nämnda belopp. Också

beträffande ålderstillägget synes så mycket mindre grund för en afvikelse

föreligga, som, efter hvad nyss visats, åldern för tillträdet till tjänsten är

för ordinarie professor densamma som för en tredje gradens ämbetsman.

Särskild uppmärksamhet påkallar däremot den lönetitel, som bär namn af

ortstillägg.

I det protokoll, som åtföljer Kungl. Maj:ts proposition till 1907 års

riksdag n:o 100 angående ny stat för statskontoret, anger statsrådet och

chefen för finansdepartementet hufvudsyftet med denna titel vara att erhålla

ett lämpligt medel att i någon mån afpassa löneförmånerna efter

lefnad skostnaderna å olika orter, och då olikheten i dessa föranleddes icke

blott af skillnaden i utgifter för hyra utan äfven af andra förhållanden,

syntes den å nämnda aflöningstitel föreslagna benämningen »hyresbidrag»

lämpligen böra utbytas mot »ortstillägg».

Då nämnda ortstillägg är beträffande statskontoret beräknadt för

Stockholm, så äger det belopp af 600 kronor, till hvilket detsamma är

beräknadt för statskommissarie, direkt tillämplighet beträffande professor

vid Karolinska institutet. Däremot synes det nödvändigt att här söka utreda,

till hvad belöp]) ifrågavarande ortstillägg skäligen bör utgå beträffande

universiteten.

Revisorn d:r K. Beckman har i en promemoria d. 5 Febr. angående

rikets indelning i dyrhetsklasser — hvilken promemoria är bilagd Kungl.

statskontorets lind. utlåtande den 14 Oktober 1902 angående en af statskontoret

verkställd allmän revision af aflöningsförhållandena vid landsstaten

och därpå grundadt förslag till lönereglering — lämnat en på verkställd

beräkning grundad klassificering af residensstäderna efter dyrhetsgrad.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Denna beräkning är gjord uteslutande med hänsyn till hyresbeloppets växling

på de olika orterna och grundar sig på uppgifter i detta hänseende från 1899.

Enligt densamma indelas residensstäderna i fråga om dyrhet sgrad i tre

klasser: 1) omfattande Stockholm, 2) omfattande Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå, Luleå, 3) omfattande de öfriga residensstäderna, alltså Upsala.

Kammarkollegium och statskontoret hafva i sitt gemensamma utlåtande

öfver löneregleringskommitténs den 27 Februari 1906 afgifna betänkande

angående reglering af löneförhållandena m. in. vid landsstaten på denna

promemoria baserat sitt förslag till olika hyresbidrag såsom en titel ingående

uti de för landssekreterare och landskamrerare af nämnda verk föreslagna

lönesatser: i första dyrhetsklassen skulle hyresbidraget anslås till

1,100, i andra till 800 och i tredje till 600 kronor. Kung!. Maj:t har emellertid

i omförmälda protokoll och proposition under titel ortstillägg för

statskommissarie upptagit en post 600 kronor, som alltså skulle motsvara det

belopp 1,100 kronor, som af de ofvannämnda verken föreslagits för de med

statskommissarier jämnställd a ämbetsmän i landsstaten. En proportionell

beräkning skulle som ortstillägg för Upsala väl ge omkring 330 kronor.

Aktuarien Flodström har till Kung! finansdepartementet lämnat en

den 30 november 1906 dagtecknad promemoria rörande bostadshyra å olika

orter. Han uppställer sex klasser, men sammanslår dem sedan till 4,

hvarvid Upsala kommer i 3:dje, Lund i 4:de klassen. Det är dock att

märka, att, såsom Flodström själf anför, uppgifterna till följd af matarielets

otillräcklighet — hans material är för Upsala af 3-rumslägenheter 1903

4, 1904 ingen, 1905 3 och 1906 ingen och af 4-rumslägenheter ingen för

åren 1903, 1904 och 1906 och för 1905 blott 1, alltså för samtliga de

fyra år undersökningen omfattar blott 8 lägenheter — måste beträffande

Upsala betraktas som osäkrare än de öfriga. Föröfrigt är att märka, att

endast pris på 3- och 4-rumslägenheter, alltså lägenheter, som innehafvas

af familjer med afsevärdt lägre lefnadsstandard, uppgifvits. Förevarande

placering är sålunda utan betydelse för frågan.

Att Upsala med afseende på hyrespris bör ställas i andra klassen

af så väl det Beckmanska som det Flodströmska ldassindelningsförslaget

torde kunna visas. I allmänhet gäller om Upsala, att hyrorna sedan

början af 1890-talet stigit med 75 — i 00 procent. För de närvarande hyresprisen

för sådana våningar, som användas af professorer och familjer i

ungefär samma ställning, lämna nedanstående uppgifter upplysning. De

här ifrågavarande bostadshyrorna kunna indelas i fyra grupper: 1. Nya

hus: 5 våningar pr rum 200—215, medelpris minst 200 kronor rummet.

— 2. Bättre våningar i äldre hus: 6 våningar pr ram 157—187, medelpris

170 kronor rummet. — 3. Medelmåttiga våningar: 10 stycken pr

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

rum 145—157, medelpris 150 kronor rummet. — 4. min dre goda lägenheter:

4 våningar, 130 kronor rummet.

Hyrorna hafva en stigande tendens, och ett medelrumspris af 180 —

200 för här ifrågavarande våningar är det sannolika för den närmaste

tiden. Men detta medelrumspris ställer Upsala otvetydigt i andra dyrhetsklassen*

1). Detta gäller bostäderna; det förtjänar emellertid äfven anföras,

att en anmärkningsvärd prisstegring äfven på lifsmedel, tjänstehjonslöner

o. s. v. på sista tiden inträdt, så att prisen på en del af de viktigaste lifsförnödenlieter

uppgå till Stockholmsprisen.

Att förhållandena i Lund icke nämnvärdt afvika från motsvarande i

Malmö, hafva vi anledning att antaga.

Hvilkendera af de båda dyrhetsskalorna man lägger till grund, skulle

ortstillägget för de båda universitetsstäderna ställa sig omkring 400—450

kronor, hvarvid 400 torde vara den lämpligaste siffran att lägga till grund

för lönetiteln. Vi hafva ock för universiteten i Upsala och Lund beräknat

ortstillägget till sist nämnda belopp.

Orts- och

yrlcestillägg

Såsom ofvan framhållits, är det obestridligt, att en professor både för

sin utbildning och senare i och för ämbetets utöfvande har att vidkännas

afsevärda kostnader, som för den civile tjänstemannen icke äro nödvändiga.

Det har visats, att på grund af detta förhållande med fog kunde ifrågasättas

att såsom lönetitel för professor upptaga ett särskildt yrkestillägg

af 600 kr. De skäl som föranledt sakkunnige att ej framställa dylikt

förslag hafva ock ofvan angifvits.

Med den beräkning af ortstilläggets belopp, som ofvan föreslagits,

skulle professors i första lönegruppen sammanlagda löneförmåner vid universiteten

med 200 kronor understiga beloppet af statskommissaries motsvarande

förmåner. Det vill då icke synas oskäligt, att de synpunkter rörande

yrkestillägg, som här anförts, åtminstone i den grad finna afseende,

som de ej leda till ett öfverskridande af statskommissaries lönebelopp.

De 200 kronor, om hvilka sålunda fråga är, skulle kunna tänkas

direkt tillförda lönen. Riktigare har dock synts oss vara att — då det

x) Det kan framhållas, att af aktuarien Flodströms promemoria vinnes ett medelrumspris

för tiden 1903—1906 för hela Stockholm i fråga om 3-rumslägenheter till kronor

210, om 4-rumslägenheter till kronor 197,5. Till jämförelse meddela vi medelrumsprisen

i kronor för de städer under nämnda tid, som enligt Flodström skulle höra till 2:dra dyrhctsklassen

(för resp. 3- och 4-rumslägenheter): för Sundsvall kronor 196 och 185, för

Göteborg 173 och 187,5, för Norrköping 163 och 192,5, för Östersund 176,6 och 167,5,

för Umeå 176,6 (ingen uppgift för 4-rumslägenhet), för Eskilstuna 156,6 och 172,5, för

Luleå 156,6 och 167,5, för Gäfle 156,6 och 162,5.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

relativt ringa beloppet ej synes motivera en ny själfständig lönetitel —

sammanföra detsamma med ortstillägget till en gemensam titel »orts- och

yrkestillägg.» Det motsvarande beloppet. 600 kronor utgår för Karolinska

institutet endast såsom ortstillägg.

För universitetens bibliotekarier och räntmästare, eljest sedan gammalt

i lön likställda med ordinarie professorer, har blott ortstillägg, och detta

å 400 kronor, beräknats.

Den här föreslagna löneregleringen har hittills företrädesvis betraktats0™ allmänna

från synpunkten af vikten . hos den uppgift universiteten hafva att fylla7” lssle''Jri''r"J,ninom

samhället. Den kan emellertid tvifvelsutan äfven förtjäna skärskådas

från mera rent ekonomisk synpunkt och bör då ses mot bakgrunden af

den sedan sista större lönereglering inträdda prisstegringen.

Då för hvad vi här föreslagit statskommissaries löneförmåner enligt

1907 års stat varit i väsentlig grad normerande, har hvad i den kungl.

propositionen till 1907 års riksdag beträffande dem anförts sin tillämplighet

äfven på föreliggande förslag. Här må blott några korta anmärkningar

finna plats.

Rörande den allmänna prisstegring, som inträdt under tiden efter

1876, finnas utredningar af aktuarien Flodström (bilaga till statsrådsprotokollet

den 7 Januari 1901 angående finansärenden) och revisorn d:r

Beckman (bilaga till kungl. statskontorets underd. yttrande den 22 Juni

1905 angående 1902 års löneregleringskommittés betänkande rörande

statskontoret). Den förre kom för tiden från slutet af 1870- respektive

början af 1880-talet till och med år 1899 till det resultat, att stegringen

i lefnadskostnaderna i medeltal kunde anslås till 26,4 procent. Den senares

utredning åsyftar att vara en komplettering af den förutnämnda och omfattar

tiden till och med år 1904. Den prisstegring, som i hufvudstaden

ägt rum i de för ett normalhushåll nödiga utgifterna— däri inberäknas äfven

andra kostnader än dem, som afse lifsmedel, bränsle, bostadshyra och

tjänstehjonslöner — beräknas hafva ifrån den tid, som förflutit efter de

senast fastställda löneregleringarna för de centrala ämbetsverken till och

med år 1904 hafva uppgått i stort sedt till i medeltal minst 34 procent.

Ett förnyadt yttrande i ämnet af aktuarien Flodström, afgifvet den

19 November 1906 och bilagdt protokollet rörande finansärenden den 15

Mars 1907, vill komma till det resultat, att den prisstegring som i hufvudstaden

ägt rum från åren 1876—1885 till år 1905 uppgått till i genomsnitt

25 procent. Det synes kunna ifrågasättas, huruvida en noggrann jämförelse

mellan ifrågavarande utredningar icke ger vid handen, att den all
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Biinkomster.

manna prisstegringen snarare är att ange, som doktor Beckman gjort. I

alla händelser kan med full visshet påstås, att, efter det de nämnda beräkningarna

gjordes — Indika äro byggda på uppgifter, som i allmänhet afse

blott tiden till och med 1904 och således icke taga hänsyn till de sista

tre åren — en alls ej oväsentlig ytterligare prisstegring inträda isynnerhet

beträffande lifsmedel, hyror och tjänstehjonslöner.

För beräkning af den procentuella förhöjningen af lönerna inom statskontoret

har Kungl. Maj:t utgått från en allmän prisstegring af 25 procent.

Beräknar man, huru de för statskommissarie fastställda och här äfven

för professor föreslagna lönesatserna procentuellt förhålla sig, visar sig, att

den föreslagna grundlönen af 8,100 kronor jämförd med ordinarie professors

nu utgående grundlön af 6,000 kronor utgör eu förhöjning af denna med

35 procent. Samtidigt har emellertid ålderstilläggens belopp reducerats

från två sådana tillägg å 500 kronor hvartdera till ett å 600 kronor. Jämför

man den föreslagna slutlönen af 8,700 kronor med den nu utgående af

7.000 kronor, framgår en höjning af 24,3 procent.

Ingendera jämförelsen ger dock eu riktig föreställning om den verkliga

förhöjning, som skulle komma tjänsteinnehafvaren direkt till godo.

För att finna siffrorna å denna förhöjning måste man frånräkna beloppet

af de pensionsafgifter, som professor enligt den nya staten skulle hafva

att betala utöfver hvad nu sker; dessa afgifter till fonden för pensionering

af civila tjänstinnehafvare förutsättas här blifva omkring 300 kronor.

Efter afdrag af nämnda belopp befinnes den föreslagna grundlönen utgöra

30.0 procents förhöjning af den hittillsvarande, och den föreslagna slutlönen

20.0 procents förhöjning af den nuvarande slutlönen. Skulle professorerna

därtill finnas skyldiga ingå i civilstatens pensionsinrättning, borde vid

beräkningen afdrag göras äfven för de premier, som skola till denna inrättning

utgå, hvarigenom procentsiffran ytterligare skulle reduceras.

Såsom ofvan utredts, reglerades lönerna för de ordinarie professorerna

år 1856—58 till ett belopp af 4,500 kronor för Upsala universitet. Den

förhöjning till 6,000 kronor, som 20 år därefter företogs, belöpte sig till

33,3 procent. Det befinnes alltså, att den nu föreslagna höjningen, när

man bortser från pensionsafgiftens belopp, är mindre än den, som skedde

vid 1876 års reglering.

I det föregående har ingen hänsyn tagits till professors eventuellt

befintliga biinkomster, och som vi tro med full rätt. Bortsedt från den

extra inkomst, som professorerna i de praktiskt medicinska ämnena genom

enskild praktik kunna bereda sig, torde det öfverhufvud kunna påstås, att

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

få statsfunktionärer i så ringa omfattning som professorerna vid våra högskolor

hittills sträfvat efter biinkomster. Förutom den i allmänhet mycket

anspråkslösa förtjänst, som vetenskapligt författarskap kunnat förskaffa

— ofta nödgas författarna, såsom ofvan sagts, för offentliggörande af i synnerhet

större arbeten göra afsevärda ekonomiska uppoffringar — har lönen

merendels varit professorns enda inkomstkälla. Framhållas bör dock, att i

vissa ämnen enskild, mot ersättning lämnad undervisning i form af kollegier

plägar gifvas. Hufvudsakligen är det härvid fråga om läroämnena inom

juridiska fakulteten. En och annan juris professor har på detta sätt med

ganska afsevärda belopp ökat sina intäkter. I regeln uppgå dock ej

kollegieinkomsterna till större summor; vid Lunds universitet med dess

mindre studentantal har detta påstående isynnerhet giltighet. Och äfven

vid Upsala universitet, där i allt fall en mera gifvande kollegieundervisning

till följd af det högre studentantalet kunnat förekomma, torde förhållandena,

därest juridiska fakulteten vid Stockholms högskola erhåller

examensrätt, kunna komma att gestalta sig föga annorlunda än i Lund.

I fråga om den vid de juridiska fakulteterna bedrifna kollegieundervisningen

må föröfrigt ej förbises, att densamma i den senaste af Kung!.

Maj:t fastställda stadgan för juridiska examensväsendet förutsattes såsom led i

den ordinarie undervisningen. Det juridiska examensväsendet är nämligen

numera byggd! på — jämte eu mera vetenskaplig undervisning i form af

föreläsningar — öfversiktliga, ämnena i deras helhet omfattande kurser i den

utsträckning, att examensstadgan ej kunnat utgå från att all undervisning

skulle bestridas utan godtgörelse. Och där ej docent finnes att tillgå, hvilket

inom juridiska fakulteten oftast är fallet, måste professorn åtaga sig sådan

undervisning för undvikande af den eljes lätt inträdande, men på en gång

kostsammare och mindre tillfredsställande eventualiteten för studenten att

nödgas anlita enskild manuduktör. Därjämte torde ock böra uppmärksammas,

att juridiska fakulteterna just med afseende å sin rekrytering hafva

att utstå en så stark konkurrens från ej mindre andra statsinstitutioner än

äfven enskilda beställningar m. m., att den lockelse, som möjligheten att

öka lönen genom betald undervisning kan innebära, väl kan vara behöflig;

att denna lockelse hittills icke varit tillräckligt stor, ådagalägges genom

de rekryteringssvårigheter, hvaraf desa fakulteter ständigt lidit.

Hvad beträffar den extra inkomst, som professorerna i de praktiskt

medicinska ämnena förskaffa sig genom enskild praktik, så ligger det i sakens

natur, ej mindre att sådan praktik i viss omfattning bedrifves — den

är helt enkelt eu nödvändig förutsättning för att dessa professorer skola

rätt kunna sköta sitt lärarekall — än äfven att den i många fall är myc
-

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Tjänsteårs
beräkning.

ket inbringande. Framför allt gäller detta beträffande vissa bland professorerna

vid den medicinska högskolan i hufvudstaden.

Det torde icke kunna förnekas, att, där sålunda eu betydande extra

inkomst är så att säga eu naturlig och gifven följd af professorsämbetet,

detta ämbete ter sig så ekonomiskt förmånligt och eftersträfvansvärdt, att

samma skäl, som beträffande öfriga professurer tala för löneförbättring, ej

föreligga. Vid sådant förhållande skulle tilläfventyrs kunna ifrågasättas,

huruvida den af sakkunnige föreslagna löneregleringen borde vinna tillämpning

på de ifrågavarande medicinska professurerna.

Ville man göra ett försök att tillämpa en sådan grundsats, skulle emellertid

snart visa sig, att godtycklighet icke kunde undvikas. Möjlighet att till

vissa belopp fixera dessa extrainkomster gifves icke. Det ligger nämligen

i öppen dag, att faktorer, som undandraga sig all beräkning, äro för dem

bestämmande. Att efter vissa allmänna grunder fastställa lägre löner för

ifrågavarande professurer skulle således i många fall leda till uppenbar

orättvisa.

Här är slutligen platsen att något vidröra frågan om tjänsteårsberäkningen

vid öfvergång till den nya staten.

I en i November 1906 dagtecknad underdånig ansökning hafva vissa

ordinarie professorer vid Upsala och Lunds universitet anhållit, att Kung!.

Maj:t täcktes hos riksdagen äska anslag till det belopp, som erfordrades för

att de ordinarie professorer, som förut varit extra ordinarie professorer,

skulle kunna vid tjänsteårsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad få

räkna sig till godo sin extra ordinarie professorstjänstetid.

De båda konsistorierna i Lund och Upsala, därom af kanslern hörda,

hafva i yttranden den 19 och 22 December 1906 tillstyrkt ansökningen; det

senare under anförande, att det redan förut 1902 och 1904 — äfvensom

i skrifvelse den 2 December 1905 — gjort liknande framställning.

Kanslern förordade den 10 Januari 1907 bifall, därvid särskildt framhållande,

att vid besättande af ordinarie och extra ordinarie professorsbefattningar

icke förekomme någon åtskillnad i afseende å kompetensfordringar,

och att jämväl de undervisningsåligganden, som äro förenade med

dessa två kategorier af befattningar, vore sinsemellan så likartade, att skillnaden

dem emellan, oafsedt de ordinarie professorernas egenskap af bisittare

i konsistorium, kunde sägas i de flesta fall bestå allenast i benämningen.

Statskontoret, till hvilket ärendet remitterats, föreslog i skrifvelse den

18 April 1907, att ansökningen då icke måtte till någon Kungl. Majrts

vidare åtgärd föranleda, därvid anförande som skäl, att eu definitiv

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

lönereglering för såväl extra ordinarie som äfven för ordinarie professorer

borde afvaktas; då först syntes kunna afgöras, i hvilken mån tjänstgöring som

extra ordinarie professor borde komma ordinarie professor till godo för uppflyttning

i högre lönegrad.

I första lönegruppen äro enligt vår organisationsplan uppförda först Sakkunnige.

och främst nuvarande ordinarie professorer, som därtill utnämnts direkt

utan att förut hafva varit extra ordinarie. Hvad dessa ordinarie professorer

beträffar, torde det vara själfklart, att de skola för ålderstillägg

enligt den nya ordningen hafva att tillgodoräkna sig den tid, de förut som

ordinarie professorer tjänstgjort.

Icke annorlunda bör rimligtvis förhållandet vara med de hittills varande

extra ordinarie professorer, som blifvit hänvisade till första lönegruppen.

Detta har nämligen skett just på grund af deras ämbetens

natur att vara i hufvudsak likställda med förutvarande ordinarie professorers.

Det är då billigt och rättvist, att deras hittillsvarande tjänstgöring

hvilken haft samma karaktär som ordinarie professors, äfvenledes

berättigar till uppflyttning i högre lönegrad enligt den nya organisationen.

Att professorer hörande till andra lönegruppen böra hafva samma

rättighet inom samma grupp, eller att de skola hafva rätt att för erhållande

af ålderstillägg enligt den nu föreslagna ordningen räkna sig till godo den

tid, de förut tjänstgjort som extra ordinarie professorer, bör vara tydligt.

Knappast mindre själfklart är det beträffande sådana, som från professur, hvilken

i förslaget förts till andra lönegruppen, redan vunnit eller framdeles

kunna komma att vinna befordran till professur i första gruppen, om än

tjänstgöringen vid de professurer, som äro förda under andra gruppen, icke

är förbunden med regelbunden examination.

Det vill nämligen synas oss, som om ett inskränkande af tjänsteårsberäkningen

blott till hvar lönegrupp för sig skulle innebära en öfverdrifven

uppskattning af examinationens betydelse. Den skulle hvarken rätt väl

stå tillsammans med den enhetlighet i fordran på vetenskaplig kompetens,

som statuternas föreskrifter innebära, ej heller med den principiella likställighet

i afseende å lön, ålderstilläggets belopp o. s. v. mellan de båda lönegruppernas

professorer, hvarpå vårt förslag hvilar. Konsekvensen synes

sålunda påkalla, att tjänstgöring såsom extra ordinarie professor äfven

räknas den till godo, som redan före den här föreslagna regleringens genomförande

vunnit befordran till ordinarie professor från extra ordinarie

professor, vare sig denna enligt här föreliggande organisationsplan skulle

höra till första eller till andra lönegruppen. På denna grund tillstyrka

vi ofvan anförda petition af No v. 1906 angående tjänsteårsberäkning.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Yi föreslå alltså:

att professors tjänsteålder måtte beräknas från hans första utnämning

till professur utan hänsyn till lönegrupp, och som följd häraf:

att den af vissa professorer ingifna petition angående tjällsteårsbBråkning

måtte bifallas.

På grund af allt hvad sålunda anförts föreslå vi:

att aflöningen för professor i första lönegruppen vid universiteten

i Upsala och Lund bestämmes till 8,100 kronor, hvaraf lön

5,000 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor samt orts- och

yrkestillägg 600 kronor; med rätt till ett åldertillägg af 600 kronor

efter 5 års tjänstgöring;

att aflöningen för professor i första lönegruppen vid Karolinska

institutet bestämmes till 8,100 kronor, hvaraf lön 5,000 kronor,

tjänstgöringspenningar 2,500 kronor samt ortstillägg 600 kronor;

med rätt till ett ålder stillägg af 600 kronor efter 5 års tjänstgöring;

att af tjänstgöring spenning urna för professor tillhörande första

lönegruppen 1,500 kronor beräknas för uppehållandet af undervisningen

och 1,000 kronor för examinationen;

att aflöningen för professor i andra lönegruppen vid universiteten

i Upsala och Lund bestämmes till 7,100 kronor, hvaraf lön

5,000 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor samt orts- och

yrkestillägg 600 kronor; med rätt till ett älderstillägg af 600

kronor‘''-efter 5 års tjänstgöring;

att aflöningen för professor i andra lönegruppen vid Karolinska

institutet bestämmes till 7,100 kronor, hvaraf lön 5,000

kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor samt'' ortstillägg 600

kronor; med rätt till ett ålder stillägg af 600 kronor efter 5 års

tjänstgöring;

att professors tjänsteår måtte utan hänsyn till lönegrupp beräknas

från hans första utnämning till professorsämbete;

att nedanstående detaljerade förslag till stat godkännes; och

att på grund häraf de för nedan nämnda professorer utgående

ordinarie anslagen till universiteten och Karolinska institutet måtte

höjas: för Upsala universitet från 316,098 kronor 33 öre till 474,958

kronor 33 öre eller således med 158,860 kronor — eller utöfver

år 1908 utgående anslag med 136,110 kronor; för Lunds universitet

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

från 245,400 kronor till 370,063 kronor 6 öre eller således med

124.663 kronor 6 öre — eller utöfver år 1908 utgående anslag med

106.663 kronor 6 öre-, för Karolinska mediko-kirurgiska institutet

från 97,300 kronor till 158,485 kronor eller således med 61,185

kronor — eller utöfver år 1908 utgående anslag med 47,685 kronor;

hvilket för alla högskolorna tillsammans utgör en höjning från

658,798 kronor 33 öre till 1,003,506 kronor 39 öre eller således

med 344,708 kronor 6 öre — eller utöfver år 1908 utgående anslag

med 290,458 kronor 6 öre.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

—

Nuvarande

stat

Natura-

förmåner

Höjning å

och medel

afsedda för

Allmänna

medel

Summa

extra stat

för 1908

Summa

särskilda

ändamål

med

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Teologiska fakulteten.

Grupp I.

En förste teologie professor, tillika dom-

prost:

12 famnar ved, beräknade efter 15

kr. för famn till kr. 180.

innehar Upsala stads och Yaksala pre-

bendepastorat, som tillsammans en- ligt uppgift för 1906 gåfvo kr.

2,000: —

8,880: 79

6,700: 79 ....................................

6,880: 79

En professor:

inkomst af Danmarks prebendepastorat,

4,925: —

6,000: —

kr. 1,075 ....................................

1,075: —

En professor........................................

En professor:

6,000: —

6,000: —

inkomst af Helga Trefaldighets pre-

5,120: —

6,000: —

bendepastorat, kr. 880..................

880: —

En professor, Kalsenianus:

inkomst af Gamla Upsala prebende- pastorat ................. kr. 1,425.

ränta å Kalsenianska

4,283: 33

6,000: —

fonden.................... » 291:67

1,716: 67

En professor:

inkomst af Upsala-Näs prebende-

pastorat.................. kr. 95.

6 famnar ved ............ » 90.

185: —

4,405: —

4,590: —

910: —

5,500: —

En professor:

inkomst af Hagby-Ramsta prebende-

pastorat..................... kr. 460.

6 famnar ved ............... » 90.

550: -

- 4,040: -

4,590: -

910: -

5,500: —

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Pöresl

a g- e

n stat

Natura-

förmåner

p

ö r d e 1 n

ing på

Höjning

utöfver

nuvarande

stat

kronor

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts- och

yrkes- tillägg

Arfvoden

o. d.

Summa

kronor

6,880: 79

2,000: —

8,880: 79

1,075: —

7,025: —

5,000: —

2,500: —

600: —

8,100: —

2,100: —

2,100: —

8,100: —

5,000: —

2,500: —

600:--

—

8,100: —

2,100: —

2,100: —

880: —

7,220: —

5,000: —

2,500: —

600: —

—

8,100: —

2,100: —

2,100: --

1,716: 67

6,383: 33

5,000: —

2,500: —

600: —

—

8,100: —

2,100: —

2,100: —

185: —

7,915: —

5,000: —

2,500: —

600: —

—

8,100: —

3,510: —

2,600: —

550: —

7,550: —

5,000: —

2,500: —

600: —

_

8,100: —

3,510: —

2,600: —

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Nuvarande

stat

Natura-

förmåner

Höjning

och medel

afsedda för

särskilda

Allmänna

medel

Summa

å extra stat

för 1908

Summa

ändamål

med

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Grupp II.

Eu professor:

inkomst af Börje pre-

bendepastorat ......... kr. 960.

6 famnar ved ............ » 90 '') ...

1,050: —

8,540: —

4,590: —

910: —

5,500 :—

Juridiska fakulteten.

Grupp I.

Eu professor.......................................

6,000: —

6,000: —

4 professorer........................................

En professor:

24,000: —

24,000: —

5,500: —

6 famnar ved, kr. 90 .....................

2 professorer:

90: —

4,500: —

4,590: —

910: —

1,820: —

11,000: —

12 famnar ved, kr. 180 -)...............

180: —

9,000: —

9,180: —

Medicinska fakulteten.

Grupp I.

En professor.......................................

6,000: —

6,000: —

4 professorer ......................................

En professor i anatomi:

24,000: —

24,000: —

ränta af Rönnowska fonden kr. 125.

En professor i medicinisk och fysiologisk

125: —

6,000: —

6,125: —

kemi:

boställsrum, beräknade till kr. 600......

600: —

5,400: —

6,000: —

En professor:

6 famnar ved, kr. 90........................

90: —

4,500: —

4,590: —

910: —

5,500: —

’) Anmärkning. Af den teologiska fakultetens 7 lärostolar till grupp I omfatta 2 hvardera exegetik samt 2

historia; 3) teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi. Den till grupp II förda professorn har till läroämne

2) Anmärkning. Den juridiska fakultetens 8 lärostolar omfatta hvardera ett af följande ämnesområden: 1)

privaträtt; 6) straffrätt; 7) processrätt; och 8) juridisk encyklopedi, romersk rätt och internationell privaträtt.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Föresl

a g e

n stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

F

ö r d e 1 n

ing på

Summa

kronor

Höjning

utöfver

nuvarande

stat

kronor

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts- och

yrkes- tillägg

Arfvoden

o. d.

1,050: —

6,050: —

5,000: —

1,500: —

600: —

—

7,100: —

2,510: —

1,600: —

8,100: —

5,000: —

2,500: —

600: —

8,100: —

2,100: —

2,100: —

32,400: —

20,000: —

10,000: —

2,400: —

—

32,400: —

8,400: —

8,400: —

90: —

8,010: —

5,000: —

2,500: —

600: —

—

8,100: —

3,510: —

2,600: —

180: —

16,020: —

10,000: —

5,000: —

1,200: —

—

16,200: —

7,020: —

5,200: —

8,100: —

5,000: —

2,500: —

600: —

8,100: —

2,100: —

2,100: —

32,400: —

20,000: —

10,000: —

2,400: —

—

32,400: —

8,400: —

8,400; —

125: —

8,100: —

5,000: —

2,500: —

600: —

125: —

8,225: —

2,100: —

2,100: —

600: —

7,500: —

5,000: —

2,500: —

600: —

—

8,100: —

2,100: —

2,100: —

90: —

8,010: —

5,000: —

2,500: —

600: —

—

8,100: —

3,510: —

2,600: —

hvardera dogmatik och moralteologi, de öfriga 3 hvardera ett af följande ämnesområden: 1) pastoralteologi- 21 kyrkopraktisk

teologi. ° '' J

■civilrätt; 2) nationalekonomi och finansrätt; 3) statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt; 4) rättshistoria ; 5) speciell

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Nuvarande

stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

Allmänna

medel

Summa

Höjning

å extra stat

för 1908

med

Summa

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

3 professorer:

18 famnar ved, kr. 270.................. 270: —

En professor i psykiatri, arfvode.

Befattningen förenad med öfverläkare
beställningen

vid Upsala hospital... 6,500: —

Grupp II.

En professor:

6 famnar ved, kr. 90..

En professor:

6 famnar ved, kr. 903)

Filosofiska fakulteten.

Humanistiska sektionen.

Grupp I.

Eu professor .......................................

10 professorer ....................................

En professor i vältalighet och statskunskap,

Skytteanus:

lön af riksrådet Skyttes donation

och bostad i Skytteanska huset

kr. 5,215.

Ersättning - för spannmålsindelning,

kr. 1,785......................................

En professor:

6 famnar ved, kr. 90 .....................

! 6 professorer:

I 36 famnar ved, kr. 540 ..................

13,500: —

13,770: —

2,730: —

16,500: —

2,500: —

9,000: —

4,500: —

4,590: —

910: —

5,500: —

4,500: —

4,590: —

910: —

5,500: —

6,000: —

60,000: —

6,000: —

60,000: —

1,785: —

7,000: —

4:500: —

4,590: —

910: --

5,500: —

27,000: —

27,540: —

5,460: —

33,000: —

90: —

90: —

5,215: —

90: —

540: —

3) Anmärkning. De 9 till grupp I hänförda professorsbefattningarna inom medicinska fakulteten, för Indika

stetrik; 3) patologi och allmän hälsovård; 4) fysiologi; 5) obstetrik och gynekologi; 6) anatomi; 7) allmän och

grupp II hänförda omfatta hvardera 1) anatomi (med prosektorsskyldighet); 2) medicinsk och fysiologisk kemi.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Föres!

a g e

ii stat

Natura-

förmåner

Allmänna

medel

kronor

F

ö r d e 1 n

ing på

Höjning

utöfver

nuvarande

stat

kronor

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts- och

yrkes- tillägg

Arfvoden

o. d.

Summa

kronor

270: —

6,500: —

24,030: —

2,500: —

15,000: —

7,500: —

1,800: —

—

24,300: —

9,000: —

10,530: —

7,800: —

90: —

7,010: —

5,000: —

1,500: —

600: —

7,100: —

2,510: —

1,600: —

90: —

7,010: —

5,000: —

1,500: —

600: —

7,100: —

2,510: —

1,600: —

8,100: —

5,000: —

2,500: —

600: -

8,100: —

2,100: —

2,100: —

81,000: —

50,000: —

25,000: —

6,000: —

81,000: —

21,000: —

21,000: —

5,215: —

2,885: —

5,000: —

2,500: —

600: —

8,100: —

1,100: —

1,100: —

90: —

8,010: —

5,000: —

2,500: —

600: —

—

8,100: —

3,510: —

2,600: —

540: —

48,060: —

30,000: —

15,000: —

3,600: —

—

48,600: —

21,060: —

15,600: —

ämnen ej ofvan angifvits, omfatta hvardera ett af följande ämnesområden: 1) praktisk medicin; 2) kirurgi och obexpenmentell

farmakodynamik samt farmakognosi; 8) pediatrik och praktisk medicin;^) oftalmiatrik. De två till

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Nuvarande

stat

Natura-

förmåner

Höjning

och medel

afsedda för

särskilda

Allmänna

medel

Summa

å extra stat

för 1908

med

Summa

ändamål

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Grupp II.

En professor i finsk-ugrisk språkforsk-

ning K. B. Wiklund:

aflöning från rikets allmänna indrag- ningsstat, kr. 4,500.

4,590: —

4,590: —

910: —

5,500: —

Matematisk-naturvetenskapliga

sektionen.

Grupp I.

6,000: —

6,000: —

18,000: —

18,000: —

Eu professor i fysik:

5,400: —

6,000: —

boställsrum, beräknade till kr. 600...

En professor i astronomi:

600: —

5,400: —

6,000: —

boställsrum, beräknade till kr. 600...

600: —

En professor i kemi:

boställsrum, beräknade till kr. 600...

En professor i botanik och praktisk

600: —

5,400: —

6,000: —

ekonomi, Borgströmianus:

boställsrum, beräknade till kr. 600...

600: —

5,400: —

6,000: —

Eu professor:

90: —

4,500: —

4,590: -

910: —

5,500: —

3 professorer:

270: —

13,500: —

13,770: —

2,730: —

16,500: —

Grupp II.

En professor i meteorologi:

4,590: —

910: —

5,500: —

6 famnar ved, kr. 90 .....................

90: —

4,500: —

<) Anmärkning. De 18 till grupp I hänförda professorsbefattningarna inom filosofiska fakultetens humanistiska

2) praktisk filosofi; 3) historia; 4) semitiska språk; 5) grekiska språket och litteraturen; 6) latinska språket och

11) tyska språket; 12) sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning; 13) slaviska språk; 14) geograh;

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

F ö r e 8 1

a g e

n stat

Natura-

förmåner

F

ö r d e 1 n

ing på

Höjning

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts- och

yrkes- tillägg

Arfvoden

o. d.

Summa

kronor

utöfver

nuvarande

stat

kronor

7,100: —

5,000: —

1,500: —

600: —

—

7,100: —

2,510: —

1,600: —

8,100: —

24,300: —

5,000: —

15,000: —

2,500: —

7,500: —

600: —

1,800: —

—

8,100: —

24,300: —

2,100: —

6,300: —

2,100: —

6,300: —

600: —

7,500: —

5,000: —

2,500: —

600: —

—

8,100: —

2,100: —

2,100: —

600: —

7,500: —

5,000: —

2,500: —

600: —

—

8,100: —

2,100: —

2,100: —

600: —

7,500: —

5,000: —

2,500: -

600: —

—

8,100: —

2,100: —

2,100: —

600: —

7,500: —

5,000: —

2,500: —

600: —

—

8,100: —

2,100: —

2,100: —

90: —

8,010: —

5,000: —

2,500: —

600: —

—

8,100: —

3,510: —

2,600: —

270: —

24,030: —

15,000: —

7,500: —

1,800: —

—

24,300: —

10,530: —

7,800: —

90: —

7,010: —

5,000: —

1,500: —

600: —

7,100: —

2,510: —

1,600: —

sektion, för hvilka ämnen ej ofvan angifvits, omfatta hvardera ett af följande ämnesområden: 1) teoretisk filosofi,

litteraturen; 7) estetik samt litteratur- och konsthistoria; 8) nordiska språk; 9) romanska språk; 10) engelska språket 1

15) pedagogik; 16) historia; 17) svenska språket; 18) klassiska språk.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Nuvarande

stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

Allmänna

medel

Summa

Höjning

å extra stat

för 1908

med

Summa

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

En professor i växtbiologi:

lön af konsul F. Kempes donation

kr. 5,500

6 famnar ved kr. 905).....................

5,590: —

5,590: —

Lunds universitet.

Teologiska fakulteten.

Grupp I.

En professor i dogmatik och moralteo- logi, förste teologie professor, tillika

domprost.

Inkomsten af Lunds stads- och lands- församlingars prebendepastorat och

andra i staten upptagna inkomster

af dylik natur..............................

En professor i kyrkohistoria och sym- bolik.

Uppbär dessutom inkomsten af Västra

Kärrtorps och Glostorps försam- lingars prebendepastorat...............

En professor i exegetisk teologi.

Uppbär dessutom inkomsten af Stångby

och Yallkärra församlingars preben- depastorat ....................................

En professor i praktisk teologi.

Uppbär dessutom inkomsten af Stora

Uppåkra och Flackarps församlin- gars prebendepastorat .................

En professor i praktisk teologi och mo- ralteologi.

Uppbär inkomsten af Hellestads, Dalby

och Bonderups församlingars pre- bendepastorat ..............................

10,263: 81

7,552: 75

7,532: 06

5,647: 41

6,210: 22

3.480: —

1,200: —

840: —

2,400: —

13,743: 81

8,752: 75

8,372: 06

8,047: 41

6,210: 22

5) Anmärkning. De 8 till grupp I hänförda professorsbefattningarna inom filosofiska fakultetens matematisk1)

matematik; 2) zoologi; 3) mineralogi och geologi; 4) mekanik och matematisk fysik; 5) matematik; 6) kemi; 7)

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

F ii r e s 1

a g e

ii stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

F

ö r d e 1 n

ing på

Summa

kronor

Höjning

utöfver

nuvarande

stat

kronor

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts- och

yrkes- tillägg

Arfvoden

o. d.

5,590: —

1,510: -

5,000: —

1,500: —

600

—

7,100: —

1,510: —

1,510: —

10,263: 81

3,480: —

—

—

13,743: 81

7,552; 75

1,200: —

—

8,752: 75

7,532: 06

840: —

—

8,372: 06

5,647: 41

2,452: 59

—

8,100: —

52: 59

52; 59

6,210: 22

1,889: 78

8,100: —

1,889: 78

1,889: 78

naturvetenskapliga sektion, för hvilka ämnen ej ofvan angifvits, omfatta hvardera ett af följande ämnesområden:.

botanik; samt 8) jämförande anatomi.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Nuvarande

stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

Allmänna

medel

Summa

Höjning

å extra stat

för 1908

med

Summa

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Eu professor i exegetisk teologi.

Uppbär inkomsten af Husie och

Yästra Skreflinge församlingars pre- bendepastorat ..............................

5,879: 81

5,879: 31

Juridiska fakulteten.

Grupp I.

Eu professor .......................................

4 professorer .......................................

En professor .......................................

En professor6) ....................................

6,000

24,000

4,500

4,500

—

5 6,000

24,000

4,500

4,500

—

1,000: —

1,000: —

5,500: —

5,500: —

Medicinska fakulteten.

Grupp I.

En professor ......................................

1 5 professorer.......................................

En professor .......................................

5 professorer7) ....................................

6,000

30,000

4,500

22,500

—

6,000

30,000

4,500

22,500

—

1,000: —

5,000: —

5,500: —

27,500: —

Filosofiska fakulteten.

Humanistiska sektionen.

Grupp I.

En professor .......................................

9 professorer .......................................

En professor .......................................

4 professorer.......................................

6,000

54.000

4,500

18.000

—

6,000

54.000

4,500

18.000

—

1,000: —

4,000: —

5,500: - 22,000: —

Grupp IT.

En professor8) ....................................

4,500: —

4,500: —

1,000: —

5,500: —

e\ Anmärkning. De 7 professurerna inom juridiska fakulteten äro hvardera förenade med ett af följande ämoch

folkrätt; 5) nationalekonomi och finansrätt; 6) speciell privaträtt; samt 7) .romersk rätt och rättshistoria.

7) Anmärkning. De 12 till grupp I hänförda professurerna inom medicinska fakulteten omfatta hvardera ett

5) fysiologi; 6) anatomi);’ 7) pediatrik och praktisk medicin; 8) obstetrik och gynekologi; 9) oftalmiatrik; 10) farma
8)

Anmärkning De 15 till grupp I hänförda professorerna inom filosofiska fakultetens humanistiska sektion

romersk vältalighet och poesi; 4) nordiska språk; 5) teoretisk filosofi; 6) historia; 7) grekiska språket och littera,

med jämförande indoeuropeisk språkforskning; 13) engelska språket; 14) geografi; samt 15) historia. Den under

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Föreslagen stat

Naturaförmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

Fördelning på

Lön

Tjänst
görings
penningar
-

Orts- och

yrkestillägg
-

Arfvoden

o. d.

Summa

kronor

Höjning

utöfver

nuvarande

stat

kronor

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

5,879: 31

2,220: 69

8,100

32,400

8,100

8,100

8,100

40,500

8,100

40,500

8,100

72,900

8,100

32,400

7,100: —

5,000

20,000

5,000

5,000

5,000

25,000

5,000

25,000’

5,000

45,000

5,000

20,000;

5,000: ■

2,500

10,000

2,500

2,500

2,500

12,500

2,500

12,500

2,500

22,500

2,500

10,000:

1,500:

600

2,400

600

600

600

3,000

600

3,000

600

5.400

600

2.400

600: —

8,100:

8,100

32,400

8,100

8,100

8,100

40.500

8,100

40.500

8,100

72,900

8,100

32,400

7,100: —

2,220: 69

2,100

8,400

3,600

3,600

2,100

10,500

3,600

18,000

2,100

18,900

3,600

14,000

2,600: —

2,220: 69

2,100

8,400

2,600

2,600

2,100

10,500

2,600

13,000

2,100

18,900

2.600

10,400

1,600: —

nesområden: 1) civilrätt; 2) straffrätt och juridisk encyklopedi; 3) processrätt; 4) statsrätt, förvaltningsrätt, kyrkorätt

af följande ämnesområden: 1) kirurgi; 2) medicinsk och fysiologisk kemi; 3) anatomi; 4) praktisk medicin

kologi; 11) patologisk anatomi och rättsmedicin; samt 12) allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård,

omfatta hvardera ett af följande ämnesområden: 1) praktisk filosofi; 2) estetik samt litteratur- och konsthistoria; 3)

turen; 8) romanska språk; 9) österländska språk; 10) tyska språket; 11) statskunskap och statistik; 12) sanskrit

grupp II uppförda professuren omfattar klassiska språk.

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Nuvarande

stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

Allmänna

medel

Summa

Höjning

å extra stat

för 1908

med

Summa

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

ffiatematisk-naturvetenskapliga

sektionen.

Grupp I.

En professor .......................................

5 professorer .......................................

En professor .......................................

8 professorer9) ....................................

6,000: —

30,000: —

4,500: —

13,500: —

6,000: —

30,000: —

4,500: —

13,500: —

1,000: —

3,000: —

5,500: —

16,500: —

9) Anmärkning. De 10 till grupp I hänförda professurerna inom filosofiska fakultetens matematisk-naturfysik;

5) botanik; 6) zoologi; 7) fysik; 8) geologi och mineralogi; 9) botanik; samt 10) zoologi.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Föreslagen stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

Fördelning af

Summa

kronor

Höjning

utöfver

nuvarande

stat

kronor

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts- och

yrkes- tillägg

Arfvoden

o. d.

8,100; —

40,500; —

8,100: —

24,300: —

5,000: —

25,000: —

5,000: —

15,000: —

2,500: —

12,500: —

2,500: —

7,500: —

600: —

3,000: —

600: —

1,800: —

—

8,100: —

40,500: —

8,100: —

24,300: —

2,100: —

10,500: —

3,600: —

10,800: —

2,100: —

10,500: —

2,600: —

7,800: —

vetenskapliga sektion omfatta hvardera ett af följande ämnesområden; 1) kemi; 2) astronomi; 3) matematik; 4)

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Nuvarande

stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

Summa

kronor

Höjning

å extra stat

för 1908

med

kronor

Summa

kronor

Karolinska meöiko-kirurgiska

institutet.

Grupp I.

En professor i medicin........................

5,500

—

5,500

—■

500

—

6,000-

—

En professor i pediatrik .....................

5,500

—

5,500

—

—

En professor i kirurgi .......................

5,500

—

5,500

—-

500

—

6,000: —

En professor i kemi och farmaci:

boställsrum, beräknade till kr. 60010)

600: —

5,400

—

6,000

—

En professor i rätts- och statsmedicin

6,000

—■

6,000

—

En professor i allmän hälsovårdslära ...

6,000

—

6,000

—

En professor i anatomi:

boställsrum, beräknade till kr. 60010)

600: —

5,400

—

6,000

—

En professor i patologisk anatomi ......

6,000

—

6,000

—

En professor i fysiologi........................

6,000

—

6,000

—

En professor i obstetrik och gynekologi

6,000

—

6,000

—

En professor i oftalmiatrik..................

3,500

—

3,500

—

1,000

—

4,500: —

En professor i farmakodynamik och

farmakognosi....................................

4,500

—

4,500

—

1,000

—

5,500

—

En professor i syfilidologi.....................

4,000

—

4,000

—

1,500

—

5,500

—

En professor i histologi........................

4,500

—

4,500

—

1,000

—

5,500

—

En professor i patologisk anatomi.........

4,500

—

4,500

—

1,000

—

5,500

—

En professor i psykiatri, aflöning som

öfverläkare vid Stockholms hospital

för sinnessjuka kr. 4,000 jämte bo-

ställsrum kr. 600 kr.11) ..................

4,600: —

4,600: —

8,600

—

Grupp II.

En professor i pediatrik .....................

3,500

—

3,500

—

1,000

—

4,500

—

En professor i obstetrik och gynekologi

4,000

—

4,000

—

1,000

—

5,000

—

En professor i kemi och farmaci.........

4,500

—

4,500

—

1,000

—

5,500

—

En professor i medicin........................

8,500

—

3,500

—

2,000

—

5,500

—

En professor i kirurgi ........................

3,500

—

3,500

—

2,000

—

5,500

—

En professor i nervsjukdomar, innehaf-

vare af P. H. Malmstens professur...

4,415: —

4,415

—

10) Enligt kungl. brefvet den 11 Juni 1887 tillkommer förmånen af boställsrum två af professorerna i anatomi,

Jl) Officiell uppskattning har icke varit tillgänglig.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Föreslås- eu stat

Naturaförmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

Fördelning p u

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts-

tillägg

Arfvoden

o. d.

kronor

Höjning

utöfver

nuvarande

stat

kronor

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

600: —

600:

4,600:

4,415: —

8,100

8,100

8,100

7,500

8,100

8,100

7,500

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

4,000: —

7,100

7,100

7,100

7,100

7,100

2,685:

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

600

600

600

600

600

600

600

600

600

600

600

600

600

600

600

5,000: —

1,500: —

600: —

5,000: -

1,500: —

600: —

5,000: —

1,500: —

600: —

5,000: —

1,500: —

600: —

5,000: —

1,500: —

''600: —

5,000: —

1,500: —

600: —

och kemi i

tur efter fullmaktsdatum

8.100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,100

8,600:

7,100

7,100

7,100

7.100

7.100

7,100:

2,600

2,600

2,600

2,100

2.100

2,100

2,100

2,100

2,100

2,100

4.600

3.600

4,100

3,600

3,600

3.600

3,100

2.600

3,600

3,600:

2,685:

2,100

2,600

2,100

2,100

2,100

2,100

2,100

2,100

2,100

2,100

3.600

2.600

2,600

2,600

2,600

2,600

2,100

1.600

1,600

1,600

2,685: —

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Oförändrade

stater.

Professurer

på enskilda

donationer.

Som af ofvan föreslagna stat synes, hafva inga som helst förändringar

vidtagits vid de båda professurerna i psykiatri vid Upsala universitet och

Karolinska institutet, förste teologie professuren vid Upsala universitet samt

följande tre teologie professurer vid Lunds universitet, nämligen professuren

i dogmatik och moralteologi, i kyrkohistoria och symbolik, i exegetisk

teologi med prebende Stångby och Vallkärra, emedan de med dem förbundna

lönebelopp öfverstiga här föreslagna, utom, hvad beträffar ålderstillägg för den

sistnämnde, hvarom nedan. Beträffande de teologie professorerna i allmänhet

vid Lunds universitet bör det nämnas, att deras statförda löneförmåner

äro upptagna enligt taxering för 1898, densamma som lagts till grund

för de förslag till ordnande af dessa professorers prebendeförhållanden,

hvarom handlas i Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen n:r 99 angående

nya stater för universiteten i Upsala och Lund den 8 Mars 1907 s. 109

—H4.

I fråga om förste teologie professorn i Upsala, soin ej ingått på

den nya staten, och hvars tjänstgöringspenningar nu utgå endast med 1,500

kronor, må meddelas, det vi af honom inhämtat uppgift om de belopp,

till hvilka nettoinkomsterna af prebenden och naturaförmåner uppgå. Dessa

hafva uppgifvits och uppförts till de belopp, hvarmed de utföllo år 1906.

Att en växling häruti kan förekomma är uppenbart, dock troligen ej därhän,

att de i afsevärd mån skulle understiga här föreslagna löneförmåner

med ålderstillägg. Befinnes den nämnda uppgiften kunna läggas till grund

för uppskattningen af ifrågavarande prebenden och naturaförmåner, synes

intet vidare tillskott af statsmedel erforderligt.

■ I förslaget till stat hafva äfven upptagits tre på enskilda donationer

beroende professurer, nämligen vid Upsala universitet Skytteanska professuren

i vältalighet och statskunskap och professuren i växtbiologi, vid

Karolinska institutet P. H. Malmstens professur i nervsjukdomar. Alla

dessa lärarebefattningar äga uppenbarligen den vikt och betydelse, att de

i detta hänseende böra anses likvärdiga med de af staten underhållna befattningarna.

Och då det vore fara, att de ifråga om tillgång till kompetenta

aspiranter skulle komma i ett ogynnsamt läge, i fall med dem ej kunde

förenas samma förmåner som med de af staten inrättade lärarebefattningarna,

torde det vara i statens intresse att göra dem likställda i förmåner

med dessa och att sålunda utfylla hvad donationsinstituten icke i

sådant hänseende förmå att utreda.

Hvad nu först den Skytteanska professuren angår, gäller, enligt hvad

vi af nuvarande innehafvaren inhämtat, mellan denne och den Skytteanska

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

stiftelsen det kontrakt, att af denna, i hvilken ock ingår den af statsmedel

utgjorda ersättningen för spannmålsindelning, 1,785 kronor, utredes

en fast lön af 6,000 kronor samt fri bostad i Skytteanska huset, beräknad

till 1,000 kronor; dock med skyldighet för innehafvare!! att i denna aflöning

underkasta sig den minskning, som en minskning i stiftelsens medel

kan komma att medföra. — Ytterligare tillskott från statens sida lärer

alltså behöfvas till ett belopp af 1,100 kronor äfvensom medel till ett

ålderstillägg å 600 kronor att uppbäras efter 5 års tjänstgöring.

Löneförmånerna för professuren i växtbiologi, som grundar sig på den

Kempeska donationen, uppgingo under den siste innehafvarens tid till

5,500 kronor (enligt kanslersbref den 28 Mars 1904). Enligt större konsistoriets

skrifvelse till kanslern den 2 December 1905 finnas medel till ytterligare

ett ålderstillägg, alltså till 6,000 kronor, men icke för något vidare

ålderstillägg, alltså ej heller för höjning af grundlönen. Enligt upplysningar,

inhämtade från Upsala universitets räntkammare, utgjorde den Kempeska

fondens till 1907 ingående behållning kronor 160,098:59 och räntan

för 1906 belöpte sig till kronor 6,766:50. Åf räntan användas årligen

300 kronor som materialanslag. Af det anförda framgår, att fonden icke

under den närmaste tiden förmår bära den utgift, som skulle behöfvas för

höjning af professurens grundlön till 7,100 kronor. Statens tillskott måste

tillsvidare beräknas till 1,510 kronor, såsom ock framgår af förslaget till stat.

Den vid Karolinska institutet fästa P. H. Malmstens professur i nervsjukdomar

åtnjuter i aflöning räntan af Malmstenska fonden, hvilken ränta för

innevarande år utgör 4,750 kronor. Enligt hvad vi af vederbörande inhämtat,

har denna ränta under de senaste 17 åren växlat mellan 4,000

och 4,750 kronor; och utgör medelbeloppet under åren 1891—1907 4,416

kronor 67 öre. Här har detta medelbelopp, ansatt till 4,415 kronor, lagts

till grund, hvadan vi föreslagit tillskottet af allmänna medel till 2,685

kronor. Härförutom föreslås beviljande af rätt till ett ålderstillägg å 600

kronor efter 5 års tjänstgöring.

Det faller af sig själft, att med åtnjutande af här föreslagna statsmedel

förbindas de för statens befattningar gällande villkor beträffande

tjänstgöringspenningar och pensionering äfvensom hvad i öfrigt i sådant

afseende om dessa befattningar gäller eller kan varda gällande.

För alla med statsmedel bekostade professorsbeställningar utgå för Ålderstillägg,

närvarande tva ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, efter respektive 5 och

10 ars tjänstgöring, utom för följande extra ordinarie professurer vid

Karolinska institutet, nämligen i oftalmiatrik, i syfilidologi, i pediatrik, i

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Tjänstgöringspenningar,

Natura
förmåner.

obstetrik och gynekologi, i medicin, och i kirurgi, som blott åtnjuta ett ålderstillägg

efter 5 års tjänstgöring å 500 kronor; samt de teologie professurerna

vid Lunds universitet och förste teologie professuren vid Upsala

universitet; äfvensom slutligen de på enskilda donationer beroende professurer,

om Indika ofvan talats.

Enligt bär föreslagen lönestat skola professorer liksom statskommissarie!’

åtnjuta endast ett ålderstillägg å 600 kronor. Sådant bör ock utgå till

de teologie professorer, hvilkas inkomster enligt staten stanna under 8,700

kronor, så att vid Lunds universitet professorn i exegetisk teologi med

prebende af Stångby och Vallkärra, som enligt staten beräknas uppbära

kronor 8,372:06, efter 5 år får en fyllnad på kronor 327:94 samt de tre

öfriga professorerna, hvilkas inkomster enligt nuvarande staten understiga

8,100 kronor, må få hvardera ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års

tjänstgöring. _

Om de ordinarie professorerna inom teologiska fakulteten vid Lunds

universitet samt om förste teologie professorn i Upsala gäller, att deras

tjänstgöringspenningar nu utgå med 1,500 kronor, för de extra ordinarie

professorerna inom teologiska fakulteten vid Lunds universitet beräknas de

till 1,200 kronor. Enligt föreslagen organisationsplan böra tjänstgöringspenningarna

särskild! med hänsyn till vikariatsarvodenas beräkning för

framtiden äfven vid dessas befattningar utgöra 2,500 kronor. Då en sådan

förändring under nuvarande förhållanden, då professurerna ifråga äro med

innehafvare besatta, endast lärer kunna företagas, i den mån dessa innehafvare

ingå på den föreslagna staten, men eljest först vid inträffad ledighet,

har sådan specifikation af lönetitlarne icke af oss i förslaget upptagits.

De naturaförmåner i ved, som enligt nu gällande stat tillkomma vissa

professorer vid Upsala universitet utöfver den å ordinarie stat utgående

a,Homogen och i ofvan lämnade förslag till stat uppföras såsom ingående

i aflöningssumman, värderade till där angifna belopp, föreslås härmed till

indragning; och böra värdena, såsom förut skett i fråga om de ordinarie

professorerna, öfverföras till ålderstilläggsfonden till bestridande af utgifterna

för ålderstilläggen åt ifrågavarande professorer; hvaremot löntagarne

skola erhålla ersättning af statsmedel till för hvar och en angifna

belopp. Denna ersättning, motsvarande värdet af 156 famnar ved, utgör

2,340 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4. Utredning och förslag beträffande docentstipendier

och vikariatsarfvoden.

24

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredning och förslag beträffande docentstipendier

och vikariatsarfvoden.

I. Om docentstipeadier.

För denna frågas tidigare utveckling hänvisas till universitetskommitténs

förslag och betänkanden. Här må endast erinras därom, att docentstipendierna

för närvarande äro: vid Upsala universitet: 15 fasta, hvart och

ett å 1,500 kronor, häraf 3 för teologiska, 2 för juridiska, 1 för medicinska

fakulteten, 6 för humanistiska och 3 för matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, samt 5 rörliga hvart och ett å 1,200 kronor; vid Lunds universitet:

11 fasta, hvart och ett å 1,500 kronor, häraf 1 för teologiska,

2 för juridiska, 1 för medicinska fakulteten, 5 för humanistiska och 2 för

matematisk-naturvetenskapliga sektionen, samt 5 rörliga, hvart och ett

å 1,200 kronor; vid Karolinska institutet 2 stipendier å 1,000 kronor

hvartdera.

I sitt betänkande föreslår universitetskommittén,

att dels med ledning af en från fakulteter och sektioner vid de båda

universiteten infordrad närmare utredning af stipendiebehofvet antalet

docentstipendier måtte ökas och dels samtliga docentstipendier utan åtskillnad

emellan olika kategorier måtte utgå med 1,500 kronor;

att skillnaden mellan fasta och rörliga docentstipendier måtte upphäfvas

på det sätt, att både de stipendier, som hädanefter inrättas, och de redan

förefintliga rörliga stipendierna fästas vid viss fakultet och sektion; samt

att bestämmelserna för docentstipendiernas utdelande måtte ändras

sålunda, att stipendierna, på sätt i förslaget närmare angifves, efter skedd

ansökan och på förslag af vederbörande fakultet eller sektion för en tid

af tre år tillsättas af kanslern.

Historik.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Vid framställningen af denna frågas vidare utveckling synes det i

öfverskådlighetens intresse lämpligt att behandla densamma punktvis och

därvid upptaga: 1) spörsmålet om antal stipendier och det därmed nära

sammanhängande om upphäfvandet af skillnaden mellan fasta och rörliga

stipendier, 2) spörsmålet om stipendiebeloppens storlek samt 3) spörsmålet

om grunderna och sättet för stipendiernas utdelande samt tiden för deras

åtnjutande.

dierna^antäi Upsala universitet. Vid behandlingen af kommitterades förslag gjordes

och beskaffen- af teologiska och juridiska fakulteterna intet uttalande rörande antalet

hm docentstipendier.

mellan ''fasta Den medicinska fakulteten uttalade, att den fann, utom det befintliga

°sti 7dT docentstipendiet, ytterligare fyra sådana vara behöfliga, särskildt med hänsyn

sipen ter. ^ T1ya kraf på undervisningen, som tvifvelsutan skulle varda följden

af de förändringar i de medicinska studiernas anordnande, hvilka vore å

bane i hufvudsakligt syfte att förkorta studietiden.

Den filosofiska fakulteten ansåg 22 stycken fasta stipendier vara för

fakulteten i dess helhet erforderliga, nämligen dels 12 st. för humanistiska

sektionen, däraf 1 för teoretisk filosofi, 1 för praktisk filosofi, 1 för estetik

samt litteratur- och konsthistoria, 1 för historia, 1 för statskunskap, 1 för

latin, 1 för grekiska, 1 för nordiska språk, 1 för germanska språk, 1 för

romanska språk, 1 för semitiska språk och 1 gemensamt för slaviska

språk och sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning, dels 8

st. för matematisk-naturvet enskapliga sektionen, däraf 1 för matematik, 1

för fysik, 1 för kemi, 2 för gruppen astronomi, mekanik och meteorologi,

1 för geologi och mineralogi, 1 för botanik och 1 för zoologi, och dels 2

st. för fakultetens båda sektioner gemensamma, däraf det ena för det för

båda sektionerna gemensamma ämnet geografi och det andra för sådana

ämnen, för hvilkas medtagande i examina särskildt nådigt medgifvande i

hvarje fall erfordrades.

Förslaget att upphäfva skillnaden mellan fasta och rörliga clocentstipendier,

sådant det af kommitterade framlagts, lämnades utan anmärkning

såväl af samtliga fakulteter som af det större konsistoriet, hvilket

sistnämnda beträffande stipendiernas antal icke gjorde något uttalande.

Samma ställning intages i dessa afseenden af universitetskanslern i hans

utlåtande.

I en af 63 docenter vid Upsala universitet den 10 Januari 1906 ingifven

underdånig ansökan upptages till bemötande vissa universitetskommitténs

uttalanden rörande docentinstitutionen. Hvad i detta afseende anföres

återfinnes i hufvudsak i bil. till 1907 års statsverksproposition, 8:de huf
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

vudtiteln sid. 22 o. följ. Vidare framliålles, att docentinstitutionen vore

den nödvändiga förutsättningen för att de fasta akademiska lärareplatserna

vid ledighet skulle kunna besättas med kompetenta innehafvare och för

att vid behof tillgång skulle finnas på kompetenta vikarier; att institutionen

därjämte inom den akademiska undervisningen hade att fylla ett

stort och permanent behof af lärarekrafter; och att docenternas ekonomiska

ställning vore så ogynnsam, att docentkårens rekrytering med fullgoda

krafter vore satt i allvarsam fara. Under hänvisning härtill samt till att

docentinstitutionens betydelse äfven i framtiden torde blifva lika eller större

på grund såväl af det ökade kraf på akademiska arbetskrafter, som följde af

de allt starkare framträdande yrkandena på en mera omfattande handledning

af de studerande i och för studietidens förkortning som på grund

af vetenskapernas alltjämt fortgående specialisering och utveckling, yrka

petionärerna bl. a. en förökning i de fasta docentstipendiernas antal, nämligen

för den teologiska fakulteten en förökning till 4 stycken och för

den filosofiska till 23 stycken. Den förstnämnda förökningen motiveras

därmed, att f. n. på 8 examensämnen komme 3 fasta stipendier, hvaraf 2

vore bundna vid bestämda ämnen, så att 6 ämnen vore tillgodosedda tillsammans

endast med 1 stipendium. Yrkandet beträffande den filosofiska

fakulteten utgör ett upptagande af samma fakultets ofvan refererade uttalande

endast med den ändring, att, i stället för 1 stipendium för ämnet

germanska språk, 1 stipendium skulle inrättas för engelska språket och 1

för tyska språket såsom en följd af att professuren i germanska språk

under tiden på liknande sätt uppdelats.

Petitionärerna anhålla vidare, att de rörliga docentstipendierna måtte

bibehållas till minst samma antal som nu. Ett slopande af dessa stipendier

skulle i hög grad verka hämmande på nya vetenskapsriktningar, då

deras utöfvare bland docenterna aldrig skulle kunna påräkna något ekonomiskt

understöd i form af docentstipendier. Såsom ytterligare skäl för

dessa stipendiers bibehållande åberopas, att åtminstone för flera vetenskaper

förefinnes ett behof att hafva flere docenter, och att vid vikariat stipendierna

af stipendiaterna behållas och inräknas i vikariatsarfvodet, vid hvilket

förhållande stipendierna ej, såsom afsetts, komme att utgöra ett bidrag till

ersättning för en del för undervisningens jämna gång nödvändig undervisning

i form af propedeutiska kurser, praktiska öfningar och biträde

vid laborationer.

Skulle de af universitetskommittén framhållna svårigheterna att jämföra

sökande tillhörande olika fakulteteter och sektioner anses oöfvervinneliga,

anhålla petionärerna, att de rörliga stipendierna måtte blifva bundna

vid fakultet eller sektion, men rörliga inom dessa.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Sedan denna underdåniga ansökan och en af docentföreningen vid

Lunds universitet i liknande syfte ingifven sådan, för hvilken senare längre

ned redogöres, blifvit till yttrande af de akademiska myndigheterna remitterade,

så gjordes i här föreliggande punkter vid Upsala universitet

uttalanden af hufvudsakligen följande innebörd.

Teologiska fakulteten framhöll, att, frånsedt ett genom donation tillkommet

stipendium å 1,200 kronor för en docent i apologetik, blott tre

fasta statsstipendier funnes inom den teologiska fakulteten. Under sådana

förhållanden vore två nya docentstipendier för fakulteten behöfliga. I

lika hög grad som praktisk teologi och kyrkohistoria kunde särskildt dogmatik

och nya testamentets exegetik sägas kräfva fasta docentstipendier.

Om det inom fakulteten förefintliga rörliga stipendiet bundes

vid dogmatik och det nya här ifrågasatta vid nya testamentets exegetik,

vore med hänseende till de återstående ämnena ytterligare ett rörligt stipendium

åtminstone önskvärdt. Skulle detta önskemål icke kunna tillgodoses,

ville fakulteten i alla händelser lifligt tillstyrka bifall till det framställda

förslaget om ett nytt docentstipendium inom fakulteten.

Juridiska fakulteten tillstyrkte inrättandet af ett nytt fast docentstipendium

inom fakulteten.

Medicinska fakulteten erinrade om sin tidigare framställda begäran

om fyra nya docentstipendier, hvilken begäran af petitionärerna förbisetts,

men nu af fakulteten vidhölles.

Filosofiska fakultetens båda sektioner tillstyrkte hvar för sig petitionärernas

begäran om ökande af de fasta docentstipendiernas antal till 23

för den filosofiska fakulteten.

Under vitsordande af att en afprutning å det sålunda begärda antalet

fasta stipendier ej syntes möjligt, begärde det större konsistoriet eu förhöjning

af antalet fasta stipendier vid Upsala universitet till 35.

Beträffande de rörliga docentstipendierna förordade allenast den teologiska

fakulteten, att de gjordes rörliga blott inom respektive fakulteter

och sektioner, under det att juridiska fakulteten och den filosofiska fakultetens

båda sektioner uttalade sig för, att de såsom hittills skulle vara

rörliga mellan fakulteter och sektioner. Den senare uppfattningen tillträddes

äfven af större akademiska konsistoriet, som därvid bl. a. yttrade:

»Dessa stipendier anse petitionärerna vara af en synnerlig vikt, ty äfven om

antalet fasta stipendier ökas till det begärda, kommer dock alltid att finnas

ett behof att vid universitetet fasthålla dels docenter, hvilkas ämnen äro

sådana, att vid dem icke äro fästade stipendier, dels docenter, hvilka, ehuru

synnerligen värdefulla för universitetet, likväl icke kunna bliiva stipendiater,

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

emedan dylik i samma ämne funnes. Dessa skäl synas konsistoriet talande,

och vill konsistoriet äfven i den punkten tillstyrka petitionen. Men för

det afsedda syftet synes det nödvändigt, att stipendierna liksom hittills

blifva rörliga mellan de olika fakulteterna och ej blott inom dem, emedan

det ju eljest lätt kan hända, att en fakultet icke kan utdela sitt stipendium,

medan samtidigt eu annan fakultet har behof af flera».

För universitetskanslerens uttalanden, som afse båda universiteten,

redogöres längre ned.

Sakkunnige hafva, jämlikt erhållet bemyndigande, från fakulteter och

sektioner infordrat vissa upplysningar, däribland äfven rörande eventuellt

erforderliga nya docentstipendier. Samtliga fakulteter och sektioner vid

Upsala universitet hafva i sina afgifna svar vidhållit sin i svaren å remissen

angående docentpetitionen intagna ståndpunkt. Teologiska fakulteten

tillkännagifver sålunda behof af 2 nya fasta docentstipendier å den

teoretiska linien, den juridiska fakulteten af 1 nytt fast stipendium; medicinska

fakulteten erinrar, under förnyadt framhållande af behofvet af 4

nya fasta stipendier, att, såvida det då föreliggande förslaget till medicinsk

examensstadga skulle vinna stadfästelse — hvilket sedermera beträffande

ifrågavarande delar ock skett -—, så kom me genom bestämmelsen, att hela

undervisningen i obstetrik och gynekologi skulle kunna genomgås vid universitetet

i Upsala, att åläggas fakulteten en ökad undervisningsskyldighet,

hvilken ännu ej var ifrågasatt, när fakulteten senast uttalade sig om behofvet

af nya docentstipendier. Fn dylik ökning skulle emellertid — med

hänsyn till de ökade kraf, som under dessa förhållanden måste ställas på

vikarien för professorn i de nämnda ämnena vid eventuellt förfall för

denne — göra behofvet af en ökning af docentstipendiernas antal än mer

trängande.

Den filosofiska fakultetens båda sektioner hänvisa till sina förut gjorda

yrkanden om inrättandet af tillsammans 14 nya fasta stipendier inom

fakulteten.

Lunds universitet. I fakulteters och sektioners yttranden rörande

universitetskommitténs förslag finnes ej något uttalande rörande antalet

behöfliga docentstipendier. Det större konsistoriet inskränker sig till att

förorda en ökning samt att, under förutsättning att stipendiernas antal

blefve tillräckligt, biträda förslaget, att de samtliga fördelades på fakulteter

och sektioner.

I en den 6 April 1906 ingifven underdånig ansökan har docentföreningen

vid Lunds universitet i hufvudsak anslutit sig till de petita, som

i Upsaladocenternas ansökan framställts. Med instämmande i Upsala
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

docenternas uttalanden rörande docentinstitutionens betydelse och docenternas

ställning, tillfogas beträffande Lunds universitet den upplysningen,

att enligt studentkatalogen antalet docenter, som h.t. 1900 uppgick till 57,

v.t. 1906 utgjorde endast 38, medan samtidigt examensämnenas antal ökats

med 3, och antalet studerande vid universitetet stigit från 661 till 787.

Det framhålles äfven, hurusom i 7 examensämnen inom filosofiska fakulteten

docenter, och i fall af behof följaktligen äfven verkligt kvalificerad

vikarie, saknades, samt att af de 23 docenterna inom filosofiska fakulteten

15 innehade andra sysslor af olika art. Beträffande de fasta docentstipendiernas

antal vid Lunds universitet förklara petitionärerna sig ej kallade

att yttra sig direkt, men uttala förhoppningen, att frågan måtte lösas, åtminstone

hvad filosofiska fakulteten anginge, enligt den principen, att vid

hvarje examensämne fästes ett docentstipendium.

I afgifvet yttrande öfver denna och Upsaladocenternas petition beslöt

teologiska fakulteten förorda inrättandet af ytterligare ett fast docentstipendium

inom fakulteten, därvid såsom skäl anförande, hur illa lottad

Lunds teologiska fakultet vore i jämförelse med andra fakulteter, ett förhållande,

som haft den menliga följden, att svårighet uppstått att anskaffa

nödigt antal docenter. Ett väckt förslag om inrättandet af ännu ett stipendium

för den praktiska linien inom fakulteten blef af fakulteten atslaget.

Juridiska fakulteten afgaf det yttrandet, att från fakultetens sida intet

vore att erinra emot bifall till petitionerna; men ville fakulteten framhålla

vikten däraf, att, därest de rörliga docentstipendierna blefve bundna vid

de särskilda fakulteterna, åtminstone ett sådant stipendium förbehölles

juridiska fakulteten.

Medicinska fakulteten gjorde blott uttalande rörande stipendiebeloppen;

hvad däremot öfriga docentinstitutionen rörande frågor anginge, ansåg sig

fakulteten icke nu böra därpå ingå, alldenstund frågan om förnyade statuter

för universiteten för närvarande läge under Kungl. Maj ds pröfning.

Filosofiska fakulteten föreslog, att för den humanistiska sektionen måtte

anslås minst 8 fasta docentstipendier, nämligen ett för de klassiska språken,

två för de nyare språken, ett för de nordiska språken, ett för historia,

ett för ämnesgruppen statskunskap och geografi, ett för de filosofiska vetenskaperna

samt ett för de estetiska vetenskaperna; att för matematisknaturvetenskapliga

sektionen måtte anslås minst 4 fasta docentstipendier,

nämligen ett för matematik och astronomi, ett för fysik och mekanik, ett

för kemi och geologi samt ett för zoologi och botanik; att fyra endast

inom fakulteten men utan afseende på sektion rörliga docentstipendier

måtte anslås jämte de förutvarande för samtliga fakulteter befintliga. Två

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

ledamöter af fakulteten hade föreslagit, att för matematisk-naturvetenskapliga

sektionen måtte anslås sex docentstipendier, ett för fysik, ett för

geologi och mineralogi, två för gruppen matematik, mekanik och astronomi,

samt två för gruppen kemi, botanik och zoologi; och en ledamot likaledes

sex stipendier, af hvilka två för gruppen matematik, mekanik och astronomi,

två för gruppen fysik, kemi, geologi och mineralogi samt två för

gruppen botanik och zoologi.

Hvad sålunda fakulteterna föreslagit blef af det större konsistoriet

för dess del jämväl beslutadt. Därjämte uttalade konsistoriet den mening,

att de nuvarande rörliga docentstipendierna borde bibehållas vid sitt antal

af fem och fortfarande vara rörliga för att motverka den ojämnhet, som

eljest kunde uppstå för de olika vetenskaperna, och äfven med hänsyn därtill,

att docentantalet inom de särskilda fakulteterna och sektionerna vore

mycket växlande.

Universitetskanslern förklarade sig anse det vara angeläget, att docentstipendium

funnes för hvarje undervisningsämne eller åtminstone för hvarje

grupp af närbesläktade ämnen, och uttalade han den mening, att hvad i

sådant hänseende föreslagits af de större akademiska konsistorierna i Upsala

och Lund icke torde öfverskrida behofvet. Då vidare en hel del ämnen

vore gränsämnen mellan dylika grupper, ansåg han, att äfven rörliga

docentstipendier borde fortfarande finnas till nu befintligt antal. Behof

af sådana kunde äfven af andra skäl stundom uppstå; och någon omöjlighet

att på lämpligt sätt verkställa utdelningen af desamma torde lika

litet som hittills behöfva uppkomma. För sin del anslöte han sig till den

meningen, att dessa stipendier borde såsom hittills vara rörliga inom alla

fakulteter, då nämligen en sådan anordning medgåfve eu större frihet vid

stipendiernas utdelande. Med denna uppfattning följde, att han icke ville

tillstyrka bifall till det utaf vissa akademiska myndigheter i Lund framställda

förslaget därom, att fyra af de ifrågavarande nya stipendierna

skulle fästas vid filosofiska fakulteten, men göras rörliga inom denna.

Honom syntes lämpligast, att äfven dessa stipendier erhölle egenskap af

fullt fasta docentstipendier.

I de af sakkunnige infordrade utlåtandena hänvisa teologiska och

juridiska fakulteterna samt humanistiska sektionen i Lund till sina senast

anförda uttalanden; medicinska fakulteten säger, att med hänsyn därtill,

att fakulteten omfattar ett så stort antal läroämnen, samt med hänsyn till

de medicinska vetenskapernas fortgående specialisering ytterligare ett fast

docentstipendium syntes vara af behofvet påkalladt. Den matematisk-naturvetenskapliga

sektionens majoritet — vid det tillfälle, då svaret affattades,

bestående af fyra ledamöter — anser, att antalet af vid sektionen

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

fastade docentstipendier å 2,500 kr. borde vara minst sex, nämligen två

för gruppen matematik, astronomi och mekanik, två för gruppen fysik, kemi

och geologi med mineralogi och två för gruppen botanik och zoologi. Två

ledamöter både förklarat sig jämväl anse, att vid sektionen borde vara

fästade minst sex docentstipendier, dock borde fördelningen vara den, att

två stipendier komme på gruppen matematik, astronomi och mekanik, två

på gruppen kemi, botanik och zoologi, ett stipendium på fysik och ett pa

geologi med mineralogi. Slutligen hade en ledamot förklarat sig anse

önskvärdast, om ett docentstipendium kunde fästas vid hvarje sektionens

hufvudämne, men om detta ej kunde ske, att antalet af de vid sektionen

fästade docentstipendier å 2,500 kr. borde vara minst fyra, nämligen ett

för gruppen matematik och astronomi, ett för gruppen fysik och mekanik,

ett för gruppen kemi och geologi med mineralogi och ett för gruppen

botanik och zoologi.

Docentstipen- Universitetskommitténs förslag, att samtliga docentstipendier utan åt
diernas

^»w-gkillnad mellan olika kategorier måtte utgå med 1,500 kr., lämnades af

universitetens fakulteter och sektioner utan anmärkning. Vid ärendets behandling

i juridiska fakulteten i Upsala anmärkte likvisst en fakultetsledamot,

att beloppet 1,500 kr. vore, hvad juridiska fakulteten anginge, alldeles

för litet i jämförelse med de belopp, en yngre skicklig jurist synnerligen

hastigt kunde genom annan verksamhet erhålla; minimum borde

vara 2,000 kronor.

De större konsistorierna och kanslern tillstyrkte det af kommittén

föreslagna beloppet.

I sin ofvan anförda underdåniga ansökan erinra Upsaladocenterna

bland annat, att, därest kommitténs förslag skulle vinna nådigt bifall, de

fasta stipendierna komme att utgå med mindre belopp än de då gjorde,

enär de med s. k. dyrtidstillägg då utginge med 1,650 kr; samt att, därest

dessa stipendier fortfarande skulle utgå med 1,500 kr. d. v. s. med samma

belopp, som fixerades redan år 1877, ingen hänsyn tagits till att sedan

nämnda tid lefnadskostnaderna fördyrats och penningens värde minskats,

och att alltså detta belopp nu utgjorde en lägre aflöningsförmån än hvad

som år 1877 ansågs rättvist och skäligt. Ån mer framginge det obilliga

i kommitténs förslag, då man toge i betraktande, att de fast anställda

universitetslärarne på grund af fördyrade lefnadskostnader fått icke oväsentliga

höjningar i sina löneförmåner. Rättvisligen borde väl dock löneregleringar

för professorer hafva motsvarats af stipendieregleringar för docenter,

så mycket mer som dessa senares göromål och skyldigheter varit

stadda i ständig ökning.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

För jämförelsens skull omnämnes, att extralärarnes aflöning vid allmänna

läroverken år 1877 utgick med 1,500 kr., men enligt den nya läroverksstadgan

af 1905 med 2,000 kr. för sådana extra ordinarie lärare,

som aflagt akademisk examen, den där medför rätt att söka lärarebefattning

vid allmänt läroverk, samt genomgått profår. Vunne kommitténs

förslag nådigt bifall, skulle docentstipendierna sålunda blifva 500 kronor

mindre än extralärarearfvodet.

Genom den senaste löneregleringen hade löneförmånerna för de ordinarie

lärarne vid de allmänna läroverken i afsevärd män förbättrats, och

när man samtidigt härmed fastställde extralärarearfvodet till 2,000 kr., utgick

man från den förutsättningen, att behofvet af lärarekrafter skulle i

hufvudsak tillgodoses genom inrättandet af ordinarie lärareplatser, så att

extralärarnes väntetid på ordinarie anställning skulle väsentligen förkortas.

Under sådana förhållanden borde alltså de, som inträdde på lärarebanan

och som i examensmeriter vore antingen jämnställda med docenterna eller

dem underlägsna, inom relativt kort tid kunna påräkna de nyreglerade

ordinarie lärarelönerna. För docenterna åter hade i samband med denna

lönereglering öfvergången till de allmänna läroverken försvårats.

De befordringsutsikter, som vid universiteten erbjödes docenterna,

vore vidare betydligt osäkrare än de, som vid allmänna läroverken erbjödes

extralärarne. De skäl, som anförts för bestämmandet af extralärarearfvodet

till 2,000 kronor, syntes därför icke ega giltighet vid fastställandet

af docentstipendiernas belopp. Med hänsyn till dåvarande lefnadskostnader

och till de ekonomiska utsikterna på andra banor kunde detta belopp enligt

petitionärernas mening icke sättas lägre än 2,500 kr.

En dylik afsevärd förbättring af docenternas ekonomiska ställning

vore oundgängligen nödvändig för att sätta universiteten i stånd att draga

till sig de bästa förmågorna och göra ett slut på det rådande missförhållandet,

att det ofta icke vore de under alla omständigheter bästa, som

stannade vid universitetet, utan endast de bästa bland de ekonomiskt relativt

lyckligt lottade, under det att universitetet mången gång ginge miste

om mindre bemedlade vetenskapsidkare.

På sådana grunder anhålla petitionärerna, att såväl de fasta som de

rörliga stipendierna måtte fastställas till ett belopp af 2,500 kr.

I detta yrkande instämmer i sin petition äfven docentföreningen i

Lund.

Den sålunda framställda anhållan tillstyrktes i Upsala af den teologiska,

juridiska och medicinska fakulteten samt den humanistiska sektionen.

Den sistnämnda yttrade därvid bland annat, att docenternas läge i afse
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

ende på värdet af deras tjänstemeriter vore synnerligen ofördelaktigt, »Deras

utsikter till någorlunda snar befordran äro ofta mycket mörka och ha —- särskildt i fråga om filosofiska fakultetens och i all synnerhet humanistiska

sektionens docenter — genom den nya skolstadgan ytterligare reducerats.

Då det gäller befordran till lektorat, väga docentmeriter icke tungt, jämförda

med de meriter, som förvärfvas inom läroverken. Det är sålunda

naturligt nog, att en docent, hvars framtid vid universitetet ter sig osäker,

tidigt lämnar detsamma för att genom skoltjänst vinna större meriter

för ett lektorat. Konkurrensen med skolan är sålunda nu vida starkare

än förr och för universitetet ofördelaktigare. Men med vårt universitet

konkurrera äfven de nya högskolorna och andra med dem jämförliga institutioner,

för att icke tala om många andra banor i det nutida samhällslifvet.

För en väl begåfvad yngre man med vetenskaplig bildning blir

det allt mera lockande att på annat håll söka en sådan inkomst, som

universitetet icke erbjuder. Under sådana förhållanden blir det för universitetet

allt svårare att som docenter förvärfva och fasthålla de bättre

förmågorna, och detta särskildt inom sådana viktiga kunskapsgrenar, för

hvilka man från flera håll söker unga och friska krafter».

Beträffande det ifrågasatta stipendiebeloppet 2,500 kronor yttrar sektionen,

att det vore påtagligt, att en man, som hunnit fram till docentur,

behöfde minst denna summa för sin lefnadskostnad. Sektionen ansåg

emellertid, att med det högre beloppet borde förbindas en större undervisningsskyldighet

än hittills, hvarom mera nedan.

Den matematisk-naturvetenskapliga sektionen yttrade, att den i fråga

om stipendiebeloppets storlek ansåg, att detsamma borde sättas lika med

arfvodet för en lektorsvikarie eller 2,000 kronor. »Skulle detta belopp

höjas t. ex. såsom nu föreslagits till 2,500 kronor, så bör stipendiebeloppet

höjas till motsvarande summa. Att fixera ett större belopp kan lätt leda

därhän, att stipendierna betraktas som verkliga löner, hvilka locka docenterna

att alltför länge stanna kvar vid universiteten, och skulle i alla

händelser ekonomiskt försvåra öfvergången till läroverken, då antagandet

af ett lektorsvikariat skulle medföra en minskad inkomst.»

Af professoren Wirén framställdes vid ärendets behandling i matematisk-naturvetenskapliga

sektionen ett förslag, att stipendiernas medelbelopp

borde utgöra 2,500 kronor, men blott ett minimibelopp af 2,000 kronor

för hvarje stipendium direkt utdelas, under det att därjämte på förslag

af fakultet eller sektion utan ansökan stipendietillskott eller premier borde

utdelas till docentstipendiater, hvilkas tjänstgöring vid universitetet icke

tillförde dem afsevärda biinkomster, eller hvilka genom framstående verk
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

samhet i universitetets och vetenskapens tjänst gjort sig däraf särskildt

förtjänta.

Det större akademiska konsistoriet i Upsala uttalade i utlåtande af

den 15 September 1906, att det med nöje skulle se, att stipendiebeloppet höjdes

till 2,500 kronor, och fann det obestridligt, att denna summa icke vore

för stor, om man toge hänsyn till en ung forskares lefnadskostnacler. För

den händelse petitionen i detta hänseende ej vunne nådigt beaktande, hade

konsistoriet emellertid ansett det vara sin skyldighet att antyda några

utvägar, genom hvilka det afsedda målet åtminstone något så när skulle

kunna vinnas.

Konsistoriet uttalar därvid närmast, att sedan en extralärares lön

numera ökats till 2,000 kronor, kunde man rimligtvis ej heller sätta

arfvodet för en extra universitetslärare lägre; skillnaden mellan skola och

universitet blefve eljest för stor. Men om äfven detta belopp skulle anses

för högt, syntes ingen annan utväg öppen än att slå in på en väg liknande

den, som användes i Tyskland och för hvilken professor Wirén i

sitt anförande redogjort.

En del docenter åtnjöte nämligen från universitetet vikariatsarfvoden

eller universitetsstipendier af annan art än docentstipendierna. För docenter,

som från universitetet hade en sådan inkomst af 500 å 1,000 kronor blefve

sannolikt redan ett stipendium å 1,500 kr. tillräckligt, men däremot otillräckligt

för de öfriga. Den närmaste uppgiften vore därför att höja de

senares inkomst, och konsistoriet föreslår för den skull inrättandet af en

fond, ur hvilken tillägg för sådant ändamål skulle kunna beviljas.

För den händelse petitionärernas och konsistoriets framställningar om

högre stipendiebelopp ej kunde bifallas, ville konsistoriet därför hemställa:

1) att det till docentstipendier utgående beloppet 28,500 kronor höjdes

med 31,500 kronor till 60,000 kronor;

2) att däraf måtte få utgå 35 fasta och 5 rörliga stipendier;

3) att det af detta ordinarie anslag utgående beloppet måtte sättas

till 1,500 kronor för hvarje stipendiat;

4) att universitetet därjämte måtte erhålla ett förslagsanslag å 5,000

kronor till en tilläggsfond att användas på nedan a/n gifn a sätt, till hvilken

fond äfven borde läggas möjligen uppkommande besparingar från stipendiefonden;
5)

att stipendiat, hvars samlade inkomst från universitetet af docentstipendium,

annat stipendium och arfvode ej uppginge till 2,000 kr., måtte

från den ofvannämnda tilläggsfonden erhålla ett så stort tillskott, att hans

årsinkomst från universitetet uppginge till 2,000 kronor.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Vid detta konsistoriets beslut äro fogade särskilda uttalanden:

dels af professoren Davidson, som ansett sig böra erinra om, att

konsistoriets hemställanden ej vore tillfyllest med hänsyn till juridiska

fakultetens docenter. Förbättringen skulle i de viktigare fallen blifva ingen,

nämligen för de docenter, som innehade vikariats- och andra förordnanden.

Hittills hade fakulteten kunnat utverka åt dessa docenter tilläggsarfvoden

ur fonden af besparade professorslöner. Men denna fond vore i det närmaste

uttömd. Nyssnämnda docenters ställning komme sålunda att för

framtiden blifva sämre än nu, och detta under förhållanden, som ej blott

genom konkurrensen med de praktiska juridiska banorna utan äfven genom

tillkomsten af en juridisk fakultet i hufvudstaden komme att försvåra

rekryteringen af fakultetens docentkår;

dels af professoren Martin, som, i anslutning till ett sitt särskilda yttrande

i en af konsistoriet för ärendets förberedande tillsatt kommitté, uttalade

den åsikt, att konsistoriet bort med uteslutande af den sist föreslagna

utvägen stanna vid att i så måtto förorda docenternas petition, att

stipendiebeloppet för hvarje stipendiat måtte bestämmas till 2,000 kronor. Och

anförde professor Martin såsom skäl för denna sin åsikt: att vid den af

konsistoriet sist föreslagna tredje utvägen stipendierade docenter, som innehade

kortare vikariatsförordnanden eller amanuensförordnanden med arfvode

ej öfverstigande 500 kronor, skulle alldeles gå miste om all ersättning för

sådant förordnande; att vidare, under antagande af det vanliga förhållandet,

att ej större antal än tio eller tolf docenter samtidigt åtnjöte akademiskt

arfvode eller annat stipendium, kostnaden för statsverket icke skulle minskas

med mer än högst fem eller sex tusen kronor genom samma utväg, samt

att han fortfarande måste anse ett stipendiebelopp af två tusen kronor

vara väl behöflig! äfven under förutsättning af annan mer eller mindre

tillfällig akademisk inkomst.

Efter protokollets justering hade fem konsistorieledamöter anmält sin

anslutning till professor Martins mening.

Vid universitetet i Lund gjordes af teologiska fakulteten intet uttalande

rörande stipendiebeloppet; juridiska fakulteten hade jämväl i denna

punkt intet att erinra mot bifall till petitionen; medicinska fakulteten uttalade,

att den ansåge docenternas hemställan rörande stipendiebeloppet

rimlig och billig; deras hemställan biträddes äfven af filosofiska fakulteten

och det större konsistoriet.

I en den 24 November 1906 ingifven underdånig skrifvelse vänder sig

Upsala docentförening mot de af större konsistoriet i Upsala antydda utvägarna

att nedbringa kostnaden för docentstipendiernas reglering.

Till eu början säga de sig därvid vilja fastslå, att grunden till att

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

konsistoriet antydt dessa utvägar icke varit den, att konsistoriet ansett det

af docenterna begärda stipendiebeloppet för högt. Och skulle tilläfventyrs

likväl den farhågan uppstå, att ett stipendiebelopp å 2,500 kronor skulle

vara så stort, att det lockade docenterna »att gråna vid universitetet», så

läge botemedlet mot ett sådant missförhållande uti, att de akademiska

myndigheterna själfva efter strängt vetenskapliga grunder anställde gallring,

så att stipendium icke vidare tilldelades docent, som ej längre fyllde det

vetenskapliga måttet, men icke uti att genom låga stipendier öfver lag ställa

samtliga docenter på ekonomisk förknappning.

Konsistoriets skäl hade uteslutande varit tvifvel på, att de anslagsbeviljande

myndigheterna skulle besluta sig för en så betydande uppoffring.

I detta hänseende anföres af docentföreningen bland annat, att sedan 1877

ingen nämnvärd ökning i stipendiernas antal ägt rum och ingen ökning

i stipendiebeloppens storlek utöfver de s. k. dyrtidstilläggen. Hade stipendiernas

antal i mån af behof ökats successivt, och hade t. ex. docenterna

fått åtnjuta stipendieregleringar samtidigt med andra statens löntagare,

hade icke beloppet behöft blifva så stort som nu, när på en gång förelåge

såväl fråga om ökning af stipendiernas antal som äfven af stipendiebeloppens

storlek.

Beträffande konsistoriets förslag om tilläggsarfvode till docentstipendium,

hvithet arfvode skulle utgå med växlande belopp, beroende på om

docenten från universitetet uppbure annat arfvode eller stipendium, tjänstgöringspengar,

ainanuensarfvode och dylikt, yttrade sig föreningen bl. a.

som följer:

»Gent emot detta förslag anhålla vi i underdånighet att få framhålla,

att för en docent, som nu innehar fast docentstipendium och dessutom

amanuensförordnande eller vikariatsförordnande, för hvithet arfvodet uppgår

till minst 500 kronor, konsistoriets förslag kommer att medföra eu

minskning i inkomster å 150 kronor, emedan enligt -konsistoriets förslag

en docent då komme att uppbära 2,000 kronor (d. v. s. stipendium 1,500

kronor + arfvodet 500 kronor) men redan nu däremot uppbär 2,150 kronor

(d. v. s. stipendium 1,500 kronor + 150 kronor dyrtid stillägg + arfvodet

500 kronor).

Dessutom måste vi framhålla det obilliga i att genom ett dylikt förslag

en omfattande tjänstgöring kan påläggas en stipendiat utan att han

därför får någon extra ersättning utöfver hvad en annan stipendiat erhåller

utan denna tjänstgöring. Antag t. ex. att af tvenne docenter, som

bägge hafva docentstipendium, den ene fullgör den mindre omfattande

tjänstgöring, som åligger honom som stipendiat, och uppbär 2,000 kronor,

den andre åter fullgör samma tjänstgöring och därtill ett arbete, som anses

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

vara af den betydenhet, att för detsamma anvisats särskildt anslag af statsmedel

(t. ex. ledande af ett seminarium) å ett belopp af intill 500 kronor

— han erhåller trots detta äfvenledes 2,000 kronor. Eller han förordnas

att under en hel termin upprätthålla en professors undervisningsskyldighet:

han erhåller alltjämt — 2,000 kronor. Orimligheten af ett dylikt förslagsynes

oss dess mera påfallande, som dylika förordnanden icke berättiga

till beräknande af tjänsteår vid befordran till ordinarie anställning vid

universitetet och icke heller som meriter vid befordran äga någon väsentlig

betydelse.

I flere fall konune äfven den af konsistoriet åsyftade besparingen att

blifva illusorisk, nämligen där åtagandet af särskildt förordnande är en

frivillighetens sak. Det kan nämligen icke billigtvis förtänkas en docentstipendiat,

att han för framtiden icke åtager sig t. ex. ett amanuensförordnande,

som nu är betaldt med ett arfvode af 500 kronor, om enligt

konsistoriets förslag det skulle af honom uppehållas utan något som helst

extra ekonomiskt vederlag.----— —• — — — —---— — —

Gentemot förslaget, att annat stipendium äfven skall på samma vis

inräknas i docentstipendiet, måste vi framhålla, att ett dylikt förfarande

komme att blifva liktydigt med att en donators afsikter i viss mån kunna

neutraliseras. En donator har skänkt till universitetet en fond till främjande

af något vetenskajdigt ändamål. Stipendiet eller det vetenskapliga

understödet innehas af en stipendierad docent och universitetet motverkar

då donators afsikter genom att fråndraga ett motsvarande belopp å intill

500 kronor från docentstipendiet, d. v. s. universitetet helt enkelt på sätt

och vis indrager donationen helt eller delvis till sin docentstipendiekassa.

Icke kan väl ett dylikt förfarande öfverensstämma med universitetets värdighet

och gynna bildandet af nya donationer?»

Universitetskanslern, till hvilken jämväl sistnämnda skrifvelse remitterats,

anser i utlåtande af den 15 December 190G docentstipendiernas

belopp böra fastställas för såväl fasta som rörliga stipendier till minst

2,500 kronor. Det vore efter hans uppfattning mycket att beklaga, om

på grund af stipencliebeloppens knapphet skulle uppstå brist på goda krafter

för docentkårens rekrytering. En sådan farhåga vore så mycket mera naturlig,

som numera aflöningsförmånerna för lärare vid de allmänna läroverken

blifvit afsevärdt höjda. Extralärare, som genomgått profår, åtnjöte

i årliga aflöningsförmåner 2,000 kronor, och framställning hade blifvit gjord

om höjning af detta belopp. Förutom att på en docents kvalifikationer i vetenskapligt

hänseende i regel torde ställas högre fordringar än på en elementarlärares,

borde härvid jämväl erinras, att en docent ofta kunde för

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

bokinköp m. in. få vidkännas ganska dryga utgifter, som för hans vetenskapliga

utbildning vore nödiga.

Vid begäran om anslag på extra stat för år 1908 till höjning af

docentstipendiernas belopp anfördes af statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

till statsrådsprotokollet bland annat följande: »Kungl.

Maj:t har redan med hänsyn, bland annat, till aflöningsförhållandena vid

de allmänna läroverken funnit nödvändigt att bereda de extra ordinarie

professorerna vid högskolorna löneförbättring å extra stat. Det är ej

mindre af nöden, att de unga, lofvande och framstående vetenskapsidkare,

som till en .tid stanna vid universiteten, må kunna komma i åtnjutande

af understöd eller aflöningar, som, om frågan betraktas ekonomiskt, ej gör

det till en tydlig uppoffring för dem att ägna sig åt universitetsarbetet.

Läroverken utöfva ju redan en större dragningskraft genom den större

och vissare utsikt till befordran, de erbjuda. Det är helt visst för mycket

att fordra, det den unge vetenskapsmannens nit och intresse skulle förmå

honom att frånse, att nyssnämnda understöd eller aflöning, om det kommer

honom till del såsom docentstipendium, är mindre än han, om han omedelbart

sökte sig öfver i läroverkens tjänst, skulle erhålla.

Docentstipendierna böra alltså enligt min åsikt höjas. Olika meningar

hafva yppats i fråga om höjningens storlek. För min del anser jag, att

stipendiebeloppet nu skäligen bör sättas till 2,000 kronor genom en erforderlig

tillökning på extra stat till den ordinarie stipendiesumman. Att

ett stipendiebelopp af 2,000 kronor ej kan anses så högt, att vederbörande

därigenom frestas att längre än lämpligt stanna vid universitetet, är

tydligt af det föregående, och korrektivet däremot skall för öfrigt sökas

på annat sätt än genom alltför knappa stipendiebelopp. Jag vill erinra,

att jag under punkt 17 i det föregående angifvit, hurusom jag ej velat

tillmötesgå krafven på höjda arfvoden för extra ordinarie lärare vid de

allmänna läroverken, och jag tror mig särskildt med hänsyn härtill icke

vid den nu ifrågasatta, endast interimistiska anordningen böra förorda högre

belopp än 2,000 kronor äfven för docentstipendiaterna. Fn förmån, som

ej är utan sitt värde, bör därvid ihågkommas, nämligen den rätt till extra

lönetursberäkning, som en docent vid öfvergång till ordinarie tjänst vid

allmänt läroverk, i olikhet med dessas extra ordinarie lärare, enligt gällande

bestämmelser äger åtnjuta.

Att tillökningen bör äga rum å extra stat, såsom jag antydde, synes

mig klart med hänsyn till frågans sammanhang med det ärende, hvarför

förutnämnda sakkunnige komma att tillkallas. Tillökningen bör afse att

bringa såväl de rörliga som de fasta stipendierna upp till samma belopp,

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

2,000 kronor. Ej från något håll har den uppfattning gjorts gällande, att

skäl till olikhet i beloppet för de båda stipendiekategorierna nu förefinnes.

»

Sedan statsutskottet tillstyrkt Kungl. Maj:ts proposition under uttalande,

att billigheten syntes fordra, att docenterna vid universiteten förunnades

aflöning till enahanda belopp, som de med dem jämnställda extra ordinarie

lärarne vid allmänna läroverken numera åtnjöte, blef densamma af riksdagens

båda kamrar antagen.

Grundema och Beträffande grunderna och sättet för tilldelandet af docentstipendier

Sädeia/det Eden för deras åtnjutande föreslog universitetskommittén, att följande

docentstipen- regler måtte, med upphäfvande af hvad kungl. blefven den 1 Juni 1877

^udenTör oc^ ^en 10 April 1891 innehålla däremot stridande, fastställas:

1 deras°r Docentstipendium tillsättes af kanslern för en tid af tre år.

åtnjutande. Minst två månader, innan tid, för hvilken docentstipendium blifvit

tillsatt, går till ända, eller om stipendium af annan orsak blifver ledigt,

så snart ske kan, skall den fakultet eller sektion, vid hvilken stipendiet

är fäst, på sätt lämpligt finnes kungöra stipendiet ledigt till ansökning

inom trettio dagar med tillkännagifvande, att docent, som vill komma i

åtanke, har att till fakulteten eller sektionen ingifva sin till kanslern ställda

ansökning och därvid foga meritförteckning, upptagande samtliga de omständigheter,

hvilka sökanden vill till stöd för ansökningen åberopa.

Fakulteten eller sektionen har att till stipendiets erhållande föreslå

sökande, som med afseende å utgifna vetenskapliga skrifter eller ådagalagd

duglighet såsom lärare anses däraf förtjänt. Ansökningshandlingarna jämte

det i förslagsfrågan förda protokoll öfversändas af fakulteten eller sektionen

till kanslern.

Detta förslag blef i hufvudsak af samtliga fakulteter äfvensom af det

större konsistoriet i Upsala tillstyrkt, hvarvid likvisst en ledamot af juridiska

fakulteten uttalade, att, därest tiden för stipendiets innehafvande

fortfarande skulle vara 3 år, men stipendium likväl sökas, följden blefve

ett jäktadt arbete för att hinna dokumentera sig till förlängning. Klart

vore, att om vetenskaplig lärareverksamhet skulle drifvas vid sidan af

egna forskningar, dessa senare svårligen kunde påskyndas, men att om

* detta oaktadt sådant blefve nödigt, t. ex. med hänsyn till konkurrens med

nya och yngre krafter, arbetet och arbetaren ovillkorligen komme att lida

däraf. För möjliggörandet af ett lugnt arbete vore därför 5 år vida

lämpligare som tidsbestämning än de nuvarande 3 åren.

Med afseende å affattandet af bestämmelserna föreslogs af juridiska

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

fakulteten, att i sista momentet förekommande orden »med afseende å utgifva

vetenskapliga skrifter eller ådagalagd duglighet såsom lärare» måtte

utbytas mot orden »med afseende å vetenskaplig skicklighet».

Medicinska fakulteten tillstyrkte den ändring, att till stipendiets erhållande

skulle föreslås sökande, som med afseende på utgifna vetenskapliga

skrifter eller ådagalagd duglighet såsom lärare ansåges häraf bäst

förtjänt.

Filosofiska fakulteten föreslog följande förändrade lydelse af ifrågavarande

sista moment: »Fakulteten eller sektionen har att till stipendiets

erhållande föreslå den sökande, som med afseende å utgifna vetenskapliga

skrifter och utöfvad verksamhet såsom lärare anses häraf mest förtjänt.

Ansökningshandlingarna — — — kanslern.» Detta sistnämnda förslag

tillstyrktes äfven af det större konsistoriet i Upsala.

Kommitténs förslag lämnades af samtliga fakulteter och sektioner vid

Lunds universitet utan anmärkning, och det större konsistoriet därsammastädes

tillstyrkte detsamma.

Universitetskanslern fann det väl motiveradt och lämnade äfven sitt

tillstyrkande.

I sitt med anledning af docenternas petition afgifna utlåtande förklarar

det större konsistoriet i Upsala sig fortfarande vidhålla sin åsikt,

att de fasta docentstipendierna borde ansökas och framhåller detta såsom

ett medel bland andra för åstadkommande af önskvärd omsättning inom

docentkåren. Beträffande de rörliga docentstipendierna åter anser konsistoriet,

att dessa icke borde sökas utan efter fakulteternas och konsistoriets

förslag utan ansökan tillsättas af kanslern. Detta hittills öfliga tillvägagångssätt

hade väl stundom medfört vissa svårigheter, ehuru dock mindre

än den utomstående vore böjd att tro, men dessa svårigheter torde utan

tvifvel minskas, i samma mån de fasta docentstipendierna ökades. De

rörliga finge därigenom mera karaktären af ett till en ung begåfvad forskare

utdeladt pris. Äfven förtjänade att beaktas, att det förelåge en väsentlig

skillnad mellan ett fast docentstipendium t. ex. i historia och ett rörligt

stipendium, som kunde sökas af hela docentkåren. Resultatet af denna

massansökan blefve dock troligen detsamma, som om stipendiet tillsattes

på nu brukligt sätt. Man kunde nämligen icke undgå att remittera ärendet

till de olika fakulteterna, och stipendiaten blefve nog utnämnd, liksom

nu, efter deras förslag.

Utöfver här anförda bestämmelser hafva under ärendets behandling

yrkanden framkommit på detaljbestämmelser af annan art rörande docentstipendierna.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Så har humanistiska sektionen i Upsala uttalat, att eu förhöjning i

stipendiebeloppet borde förbindas med ökad undervisningsskyldighet. För

ett stipendium å 2,500 kronor torde man kunna kräfva 50 föreläsningar

för läsår eller motsvarande af vederbörande myndighet godkändt arbete.

På sa sätt skulle också fakulteterna blifva i tillfälle att genom docenter,

som innehade stipendier, anordna elementära kurser, hvarigenom till de

studerandes förmån vunnes betydlig insats i den afgiftsfria undervisningen.

Den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Upsala utgår åter från

att skyldigheten att föreläsa en timme i veckan skall kvarstå, men föreslår,

att den må af kanslern kunna på fakultetets eller sektions förslag utbytas

mot annan däremot svarande undervisning eller annat vetenskapligt arbete

i universitetets eller dess institutioners tjänst.

Det större konsistoriet i Upsala påpekar lämpligheten af ändrade bestämmelser

rörande stipendiatens åligganden. Den veckoföreläsning, han

för närvarande håller, både, såsom erfarenheten visat, ofta visat sig vara

till ringa gagn för studenterna. Denna skyldighet syntes därför bäst böra

utbytas mot skyldigheten att på fakultetens uppdrag gifva en inom ämnet

behöflig kurs. Men då behofvet i olika ämnen vore mycket olika, borde

denna undervisning på fakultetens förslag kunna utbytas mot annan tjänstgöring,

som för universitetets verksamhet pröfvades nödig eller nyttig, och

slutligen borde en docent, ehuru visserligen mindre ofta, kunna erhålla

rättighet att åtnjuta stipendiet blott mot skyldighet att författa och utgifva

vetenskapligt arbete, dock i så fall icke till högre belopp än 1,500 kronor.

Filosofiska fakulteten i Lund, hvars åsikt biträddes af det större konsistoriet

därsammastädes, uttalade den 29 Maj 1906 såsom sin uppfattning,

att innehafvare af docentstipendium skulle vara skyldig att under det akademiska

läsåret utan särskild vedergällning i sin vetenskap hålla 50 föreläsningar

eller åtaga sig annan däremot svarande undervisning.

En från den sist anförda afvikande mening uttalas den 15 December

1906 af kanslern. Någon ökning i måttet af docenternas obligatoriska

undervisning, sådan den nu vore fastställd, borde icke ifrågakomma. På

samma sätt som hittills borde det dock stå öppet för vederbörande akademiskamyndigheter

att, där behof förefunnes af särskild undervisning, kurser

och dylikt, medgifva utbyte af docentstipendiatens, en föreläsningstimme i

veckan omfattande, undervisning mot annat till omfånget däremot svarande

universitetsarbete.

I öfverensstämmelse med departementschefens till statsrådsprotokollet

uttalade mening blef någon höjning i undervisningsskyldigheten för docentstipendiaterna

icke förbunden med den vid 1907 års riksdag å extra stat

vidtagna ökningen af stipendiebeloppen till 2,000 kronor.

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Beträffande den sammanlagda tid en docent bör kunna innehafva docentstipendium

uttalades af den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i

Upsala den 21 April 1906, att stipendium lämpligen måtte kunna sökas

och erhållas under högst 3 perioder och således innehafvas sammanlagdt 9

år. Att en begränsning i detta afseende vore nödvändig, syntes vara uppenbart,

ty i annat fall blefve stipendierna faktiskt fasta små löner, och den

gamla adjunktsinstitutionen infördes med alla dess olägenheter. Skulle det

undantagsvis vara önskvärdt, att en docent finge behålla stipendium mer

än 9 ar, så kunde fakultet eller sektion, såsom redan nu vid flera tillfällen

praktiserats, hos Kungl. Maj:t anhålla om extra förlängning.

Detta förslag anföres äfven af det större konsistoriet i Upsala i dess

skrifvelse den 15 September 1906 i sammanhang med frågan om åtgärder

för att befordra omsättning inom docentkåren.

Kanslern, som upptager frågan till behandling i utlåtandet den

15 December 1906 yttrar, att den tid en docent må behålla honom tilldeladt

docentstipendium ej syntes honom i regel böra uppgå till mer än

sex, undantagsvis nio år. Det läge nämligen vikt uppå, att docenten icke

genom att alltför länge bibehållas vid docentstipendiet lockades att obefordrad

kvarstanna vid universitetet. Skapandet af en ny form utaf den

gamla adjunktsinstitutionen borde undvikas. Docentstipendiet borde sålunda

utgöra snarare en uppmuntran till fortsatt vetenskapligt arbete än

en full godtgörelse för utfördt sådant samt borde ock därför framför allt

tillkomma den unge lofvande vetenskapsmannen. Men hade en docent

inemot en 1 O-årsperiod haft anställning som docent utan att efter så lång

tid af en eller annan orsak kunna påräkna fast akademisk tjänst, kunde

det icke vara i det allmännas eller ens i hans eget intresse, om han genom

erhållande af fortsatt understöd likasom inbjödes att kvarstå vid

akademien.

Slutligen har större konsistoriet i Upsala i sin här upprepade gånger

anförda skrifvelse den 15 September 1906 uttalat, att det torde vara

lämpligt att stadga, att stipendium ej må tilldelas docent, som uppnått

eu viss lefnadsålder, dock med förbehållen rätt för Kungl. Maj:t att, då

särskilda skäl förelåge, gifva dispens från denna regel.

I ett visst sammanhang med docentstipendiefrågan står frågan om Ersättning åt

ersättning åt fakultetsopponenter vid akademiska disputationer, och synesdocent såsom

det därför lämpligt på detta ställe upptaga densamma till granskning. Opponent.

Upsaladocenternas den 16 Januari 1906 ingifna underdåniga ansökan

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

bildar utgångspunkten för hvad i saken förekommit. De framkalla, att

detta arbete högst betydligt ökats och utgjorde ett ofta mycket betungande

uppdrag, hvarför ingen som helst ersättning lämnades. Någon ändring

härutinnan hade icke föreslagits af universitetskommittén, ehuru det måste

anses vara föga öfverensstämmande med universitetets värdighet, att detsamma

utkräfde dylikt arbete, stundom ända till 6 å 7 gånger inom jämförelsevis

kort tid, af docent, som aldrig uppburit någon ersättning af

statsmedel. Det betonas, att i full öfverensstämmelse med den af kommittén

uttalade principen, »att det arbete, som docenterna i högskolans

tjänst utföra, bör skäligen ersättas», stode fordran, att uppdrag att fungera

som fakultet sopp onent aflönades liksom hvarje annat förordnande. Regeln

syntes likväl petitionärerna böra vara, att endast docenter, som icke innehade

docentstipendium, borde komma i åtnjutande af dylik ersättning,

hvilken icke borde sättas lägre än till 100 kronor för hvarje disputation.

Enär disputationernas antal vid Upsala universitet vore omkring 20 25

pr år, torde, då halfva antalet kunde beräknas skötas med stipendierade

docenter, till arfvode för opponentskap vid disputationer för Lpsala universitet

ett förslagsanslag å 1,500 kronor vara tillräckligt. Af detta anslag

kunde lämpligen arfvode utanordnas af fakultet eller sektion för hvarje

särskild gång i samband med förordnandet att fungera som fakultetsopponent.

Lunds docentkår hemställde i sin den 6 April samma ar inlämnade

underdåniga petition, att ersättning med skäligt belopp måtte beredas åt

docenter, som utan att innehafva docentstipendium erhölle i uppdrag att

fungera såsom fakultetsopponenter vid akademiska disputationer.

Af de akademiska myndigheterna vid Lpsala universitet uttalade sig

teologiska och medicinska fakulteterna utan vidare tillstyrkande. Den

humanistiska sektionen yttrade sig i samma riktning och anförde därvid

i hufvudsak följande: »Då dylika uppdrag onekligen äro i hög grad

maktpåliggande och ofta mycket tidkräfvande, anser sektionen det knappast

vara med universitetets värdighet förenligt att pålägga dem utan någon

ersättning. Den föreslagna summan af 100 kronor kan någon gång bli

väl högt tilltagen, men minst lika ofta innebär den en knapp godtgörelse

för tid och möda.»

Den juridiska fakulteten åter afstyrkte den ifrågavarande anhållan under

förklaring, att för fakultetens del skäl ej syntes föreligga till ändring i

bestående förhållanden. En minoritet af två ledamöter tillstyrkte ansökningen

jämväl i denna del.

Den matematisk-naturvetenskapliga sektionen yttrade sig äfven afstyrkande,

därvid anförande: Någon skyldighet mot universitetet borde

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

val ändå en docent åtaga sig för rättigheten att få docera. Det vore ock

för den unge docentens egen utbildning ganska gagneligt att genom granskningen

af en afhandling öfva sig att på kort tid sätta sig in i och kritiskt

bedöma ett arbete inom sin vetenskap. Någon penningeersättning för detta

gagneliga och för dem själfva meriterande arbete borde icke ifrågasättas.

Med åberopande af detta yttrande afstyrkte äfven det större konsistoriet

den ifrågavarande ansökan.

Vid Lunds universitet förklarade den juridiska fakulteten, att från

fakultetens sida intet vore att erinra mot bifall till docentpetitionerna; de

öfriga fakulteterna gjorde i förevarande fråga intet uttalande. I filosofiska

fakulteten föreslogs emellertid af eu ledamot i detta sammanhang, att ett

förslagsanslag af 500 kronor skulle beviljas för att betacka direkta kostnader,

som pröfvades vara nödvändigt förenade med uppdraget att tjänstgöra

såsom fakultetsopponent. vid akademisk disputation (såsom resor till

arkiv eller andra samlingar å främmande orter och dylikt), ett förslag,

som emellertid hvarken upptogs af fakulteten eller det större konsistoriet.

Det sistnämnda afstyrkte äfven (med 9 röster mot 4) docenternas ifrågavarande

anhållan. En enskild ledamot anförde i detta afseende till protokollet

följande: »Skyldighet att fungera såsom opponent vid disputa
tioner

har af ålder ansetts åligga docenter liksom andra fakultetens lärare,

något, som äfven torde vara uttryckt i universitetsstatuternas § 147.

Skulle en särskild ersättning gifvas för fullgörande af ett dylikt åliggande,

komine docentställningen såsom sådan att innebära endast rättigheter, men inga

skyldigheter, så framt ej dessa pålades genom särskilda förordnanden att

mot ersättning undervisa.»

I sin med anledning af konsistoriets i Upsala utlåtande till Konungen

den 10 Januari 1906 ingifna skrift har docentföreningen i Upsala i hufvudsak

anfört: »Häremot» — d. v. s. mot matematisk-naturvetenskapliga sektionens

af konsistoriet åberopade uttalande — »kunna vi för det första ej

underlåta att påpeka, att docentur nu i detta sammanhang uppfattas uteslutande

som eu rättighet, en uppfattning så mycket egendomligare som

konsistoriet själf nyss förut i början af sin skrifvelse förklarat sig för sin del

fullständigt instämma i de olika fakulteternas yttranden angående docentinstitutionens

nödvändighet, för att universitetet skall fylla de kraf på

undervisning, som ställas på detsamma. Då det nu således är universitetet,

som behöfver docenterna för att bestrida en hel del undervisning, och

den ersättning, som härför tillfaller docenten i s. k. kollegiepengar ju allmänt

erkänts vara otillräcklig, så framstår »rättigheten att få docera»

onekligen i en egendomlig dager som rättighet betraktad. Ty rättigheten

att begagna sig af universitetets vetenskapliga institutioner, bibliotek, labo
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Sakkunnige.

ratorier, samlingar o. s. v. står hvar och en vid universitetet inskrifven

lika öppen, vare sig han är docent eller ej. Vi kunna således icke finna

något, som berättigar till den uppfattningen, att docentskapet vore någon

rättighet, som docenten är skyldig att ersätta genom något slag af obetaldt

arbete. Hela denna uppfattning af »venia docendi» synes oss vara en

kvarlefva från en gången tid och saknar nu verklig betydelse. — Att

opponentskapet kan vara lärorikt och för docenten gagnande bestrides

naturligtvis icke, men detta behöfver icke innebära, att ej ersättning bör

lämnas för uträttadt arbete. Med samma skäl kunde då äfven de nu utgående

arfvodena för t. ex. föreläsningsförordnande, examination o. s. v.

också bortfalla, ty obestridligt är, att äfven dylika förordnanden kunna

vara lärorika för docentens utbildning. Dylikt opponentskap äger ock i

verkligheten vid akademisk befordran ingen betydelse som merit, och detta

så mycket mindre som aldrig något bedömande af huru opponentskapet

utförts af docenten ifrågakommer.»

I sitt utlåtande den 15 December 1906 förklarar sig kanslern anse,

att det icke borde rimligen begäras af en docent, att han utan någon som

helst ersättning skulle åtaga sig tjänstgöring såsom fakultetsopponent. . I

de skyldigheter, som ålåge stipendierade docenter, syntes dock detta åliggande

skäligen kunna anses ingå, men för öfriga docenter vore förhållandet

ett annat. Han tillstyrkte därför, att ersättning för tjänstgöring såsom

fakultetsopponent tillerkändes docent, som icke vore innehafvare af docentstipendium,

och syntes ersättningsbeloppet böra lämpas efter förhandenvarande

förhållanden, men ej öfverstiga ett hundra kronor för hvarje gång.

Kanslern hemställde därför om nådig proposition till 1907 års riksdag

om beviljande af bl. a. ett anslag på ordinarie stat af 500 kronor för

hvartdera universitetet till ersättning åt docenter, som utan att uppbära

docentstipendium tjänstgöra såsom falkultetsopponenter.

Att docentinstitutionen är för universiteten nödvändig, har af universitetskommittén

framhållits. Under frågans vidare handläggning hafva

af de akademiska myndigheterna talrika uttalanden i samma riktning giorts.

Ett par af dem må här finna plats.

Så säger humanistiska sektionen i Upsala i sitt svar å nådiga remissen

rörande docentpetitionen: »Denna institution — docentinstitutionen är

dock för universitetet alldeles oumbärlig. Den är det icke blott för rekryteringen

till professorsplatserna och för det ofta inträdande behofvet af

vikarier utan också för undervisningens gilla gång, och detta sistnämnda

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

nu mera^än någonsin. De större och större fordringar, som i våra dagar

ställas på studiernas planmässiga ledning och underlättande för studenterna,

kunna icke uppfyllas utan verksam hjälp af docenter. För sådana ändamål

behöfvas regelbundet återkommande elementära kurser i en del hufvudpartier

eller en del hjälpvetenskaper för de olika ämnena, och dessa kurser

kunna professorerna själfva icke bestrida utan att låta den högre undervisningen

stå tillbaka. Äfven i denna högre undervisning behöfvas för

ifrigt mycket väl insatser af docenterna, så hastigt som vetenskapernas

utvidgning och fördjupning, hvar inom sitt område nu fortgå. Hela utvecklingen

af universitetens arbetssätt går sålunda i den riktning, att det

för dem mer än någonsin blifvit af största vikt, att tillgång finnes till

goda docenter.»

Och matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Upsala yttrar vid samma

tillfälle: »Docentinstitutionen är ej blott för universitetet utan ej mindre

för landet i det hela af så stor betydelse, att den helt visst är väl förtjänt

af statsmakternas synnerliga omvårdnad.

För universitetet ha docenterna den betydelsen, att det är från deras

led, som den fast anställda lärarekåren i regeln rekryteras, och det är

docenterna, som universitetet i fall af behof har att använda såsom vikarier

och biträdande lärare; och slutligen, och detta är ej det minst viktiga,

samverkan med yngre vetenskapsidkare vid universitetet är för de äldre

lärarne af den största betydelse, den utgör för dem ett viktigt hjälpmedel

i deras sträfvan att undvika ensidighet, att undgå att med åren slå sig till

ro med en snart föråldrad syn på deras vetenskaps problem.

För vårt land i öfrig! har docentkåren den betydelsen, att från densamma

spridas till olika platser i samhället personer, som genom eget deltagande

i det vetenskapliga forskningsarbetet tillägnat sig ett själfständigare

omdöme i vetenskapliga ting och mera djupgående kunskaper än flertalet

af dem, som aflagt akademiska examina. Detta är för upprätthållandet

och utvecklingen af vårt folks andliga odling af en ej ringa vikt. Exempelvis

må blott erinras om, hvilken betydelse docenterna och f. d. docenterna

äga, därigenom att vi företrädesvis tack vare dem för den nu hos oss så

lifaktiga populärvetenskapliga författare- och föreläsningsverksamheten kunna

ha tillgång till ett stort antal personer med den skolade vetenskapsmannens

ansvarskänsla.»

Det framliålles ock från alla håll såsom en angelägenhet af största

vikt, att docentkårens existens och rekrytering med de bästa krafter underlättas,

samtidigt som det betonas, att förutsättningarna härför på senare

tid kännbart minskats. Såsom en synnerligen viktig härtill medverkande

orsak har allmänt framhållits den ekonomiskt otillfredsställande ställning,

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Docentstipendiernas

antal och beskaffenhet

;

skillnaden

mellan fasta

och rörliga

stipendier.

som universiteten kunna erbjuda sina docenter, särskildt i jämförelse med

de utsikter, som på andra lefnadsbanor för närvarande öppna sig för en

ung man med kunskaper och duglighet. En del uttalanden i denna riktning

hafva ock funnit plats i den ofvan gifna sammanställningen af frågans

behandling under senare år.

Då nu docentstipendierna äro afsedda att vara det fasta ekonomiska

underlag, universiteten hafva att erbjuda sina docenter, är det naturligt, att

man framför allt i en förbättring af dessa bär sökt medlet till de ekonomiska

missförhållandenas af hjälpan de.

Universitetskommittén har framhållit, att de år 1877 fastställda

docentstipendiernas antal redan från början ansags vid universiteten vara

synnerligen knappt tilltaget och ej obetydligt understeg de anspråk, som

från de akademiska myndigheternas sida framställts. Kommittén betonar

jämväl, att antalet bief knappare än som från början kunde förutses, i det

att genom adjunkturernas ombildning till professurer med själfständigt

målsmanskap för hvar sitt ämne behofvet af docenter och docentstipendier

ökats i ungefär samma grad, som förhållandet skulle, blifvit, om dessa

professorsämbeten varit ordinarie i stället för extra ordinarie; kommittén

anför äfven siffror, som till fullo ådagalägga det faktum, att långt ifrån

alla docenter, som tagas i anspråk för vikariat, äro stipendierade.

Det synes ej vara utan betydelse att erinra sig dessa förhållanden,

då man går att bedöma den ökning i docentstipendiernas antal, som af

de akademiska myndigheterna begärts. Det begärda antalet öfverstiger

nämligen ej obetydligt det nu befintliga; vid närmare granskning visar det

sig likvisst näppeligen öfverdrifvet stort.

Så har man ingenstädes inom de tre första fakulteterna ansett sig

böra i förslaget tillämpa den från flere håll förordade grundsatsen att,till

hvarje ordinarie lärarebefattning knyta ett docentstipendium. Det ifrågasatta

antalet docentstipendier stannar öfverallt inom dessa fakulteter långt

bakom läroämnenas antal.

Äfven i filosofiska fakulteten, där på grund af läroämnenas mängd

och delvis starkt olikartade beskaffenhet behofvet framträder störst, har

man uppenbarligen vid båda universiteten latit sig angeläget vara att söka

genom ämnenas gruppering omkring ett mindre antal stipendier nedbringa

antalet af de senare. Belysande synes i detta afseende vara att för Upsala

humanistiska sektion, där antalet begärda stipendier är störst,. siffran af

de åt sektionen begärda stipendierna (13 st.) blott med 1 stipendium öfverstiger

det antal (12 st.), som sektionen redan 1876 fann vara för sig bej

höfliet, och som både af det större konsistoriet och kanslersämbetet då

förordades.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Ovisshet i fråga om clet erforderliga antalet stipendier synes blott

behöfva råda rörande den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund,

i det fakultetens majoritet den 29 Maj 1906 fann minst fyra fasta stipendier

böra anslås, men sektionens majoritet den 8 Maj 1907 uttalade, att antalet

vid sektionen fastade fasta stipendier borde vara minst sex. Då emellertid

någon motivering för det högre antalet ej föreligger, då det tidigare beslutet

biträdts af det större konsistoriet, och då slutligen de af fakulteten

begärda fyra inom fakulteten rörliga stipendierna till enviss grad erbjuda möjligheten

att tillgodose inom det ena eller andra läroämnet uppkommande

särskilda behof, anse vi oss för närvarande böra stanna vid att här förorda

det lägre antalet.

Redan den omständigheten, att icke hvarje läroämne i det nya förslaget

tillmätts sitt eget docentstipendium, utan att äfven enligt detta förslag

flerestädes ett stipendium skulle vara bundet vid en ämnes -grupp, synes

utgöra ett starkt skäl för bibehållandet af rörliga docentstipendier vid sidan

af de fasta. Förhållanden låta nämligen lätt tänka sig, då inom en och

samma grupp behofvet af flere stipendier än de för gruppen tillgängliga

kan göra sig mycket starkt gällande, och då tillgång till rörliga stipendier

på den grund kan vara synnerligen maktpåliggande. Likaledes kan äfven

inom ett och samma ämne behofvet af mer än ett stipendium understundom

tänkas blifva kännbart. Härtill kommer slutligen, att de rörliga stipendierna

medgifva att tillgodose inom grupperna icke representerade vetenskaper

och vetenskapsgrenar. Då härvid behofvet inom de särskilda fakulteterna

vid olika tidpunkter torde kunna ställa sig rätt olika, torde den

nuvarande friare organisationen, där stipendierna i fråga äro rörliga mellan

fakulteter och sektioner vara att föredraga framför att, såsom ifrågasatt

blifvit, binda hvart stipendium vid sin fakultet eller sektion. Bibehållandet

af de rörliga stipendiernas nuvarande beskaffenhet i detta hänseende har

ock af flertalet myndigheter, som senast däröfver yttrat sig, bland annat af

såväl Upsala som Lunds större konsistorier och universitetskanslern blifvit

förordadt.

På grund af hvad ofvan anförts få vi härmed förorda inrättandet:

vid Upsala universitet af 21 nya fasta docentstipendier, hvaraf 2 för

teologiska, 1 för juridiska, 4 för medicinska samt 14 för filosofiska fakulteten;

och

vid Lunds universitet af 11 nya fasta docentstipendier, hvaraf 1 för

teologiska, 1 för medicinska och 9 för filosofiska fakulteten;

samt att vid båda universiteten de rörliga stipendierna bibehållas vid

sitt nuvarande antal, eller 5 vid hvartdera.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Docent
stipendiernas
belopp.

Vid bedömandet af det belopp, med livilket docentstipendium kan

anses skäligen böra utgå, torde framför allt två synpunkter vara värda

beaktande. Den ena är, hvilket belopp som kan anses behöflig! för att

en docent skall kunna utan tryckande näringsomsorger fortsätta sina vetenskapliga

studier och tillika vara att tillgå, för den händelse hans krafter

behöfva tagas i anspråk för offentlig undervisningsverksamhet •—■ för att

använda de ordalag, med hvilka dessa stipendiers uppgift finnes angifven

i statsrådsprotokollet den 10 Januari 1876.

Den andra härvid ifrågakommande synpunkten är arten af de ekonomiska

utsikter, som från annat håll öppna sig för en ung vetenskapsidkare vid

den tidpunkt af hans utveckling, då hans fästande vid universitetet i regel ifrågakommer,

eller då han nyss fullbordat sina universitetsstudier. Dessa utsikter

kunna nämligen gifvetvis vara af den art, att docentstipendierna, änskönt de

hvar för sig uppnå det belopp, där fordran på tryckande näringsomsorgers

utestängande är uppfylld, visa sig otillräckliga för sin uppgift att vid

universiteten kvarhålla de bästa förmågorna. Betänker man, att det är

från docentkåren, som de fast anställda universitetslärarne i regel rekryteras,

kan icke förnekas, att ett sådant förhållande som det senast antydda

skulle kunna medföra en allmän sänkning af den vetenskapliga nivån vid

våra universitet och därmed en allvarsam risk uppstå, att dessa ej i önskvärd

grad skulle kunna fylla sin uppgift ej mindre i det mellanfolkliga

vetenskapliga arbetet än i de nationella kultursträfvandena.

Hvad nu den första af här angifna synpunkter vidkommer, så förtjänar

framhållas, att det af docenterna själfva begärda beloppet 2,500

kronor från denna synpunkt knappt af någon blifvit betecknadt såsom

öfverdrifvet högt. Af det öfvervägande antalet myndigheter, som i saken

uttalat sig, har detta belopp obetingadt tillstyrkts, och äfven det större

konsistoriet i Upsala, som funnit sig böra framlägga alternativa förslag

till lägre belopp, finner det obestridligt, att denna summa icke är för stor,

om man tager hänsyn till en ung forskares lefnadskostnader.

Betänker man den på senare år inträffade starka stegringen i

dessa kostnader, de ständigt växande kraf beträffande anskaffandet af vetenskaplig

litteratur, företagandet af vetenskapliga resor m. in., som den

vetenskapliga verksamheten ställer på docenten, samt den ofta förhandenvarande

nödvändigheten att afbetala eller åtminstone förränta förefintliga

studieskulder, så kan man ej heller undgå grundad! tvifvelsmål, huruvida

ett lägre stipendiebelopp verkligen skulle vara tillräckligt att hålla tryckande

näringsomsorger borta. Dessa tvifvelsmål blifva helt visst icke

mindre, när man tager i betraktande, att här afses en stipendiereglering,

som om möjligt bör tillgodose mer än den allra närmaste tidens kraf.

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Upplysande är i detta hänseende eu blick på det läge, i hvilket frågan

om extralärarnes vid de allmänna läroverken aflöningsförhållanden för

närvarande befinner sig. Dessa lärare, hvilkas löner 1904 reglerades, så

a-tt de bäst meriterade bland dem erhöllo ett årligt arfvode af 2,000 kronor,

hafva redan följande år i ingifven underdånig skrifvelse anhållit om

åtgärders vidtagande i syfte bland annat, att hvarje obefordrad, af staten

aflönad ämneslärare efter fem års väl vitsordad tjänstgöring erhölle ett

arfvode af 3,000 kronor. I infordradt underdånigt yttrande den 4

Januari 1906 har öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk med anledning

häraf uttalat, att de extra ordinarie lärarnes ekonomiska villkor icke

kunna betraktas såsom tillfredsställande, och att det enligt öfverstyrelsens

mening såväl för läroverkens som de extra ordinarie lärarnes egen skull

vore högeligen af behofvet påkalladt, att dessa senares ekonomiska villkor

förbättrades. Öfverstyrelsen har för den skull hemställt, att extra ordinarie

lärare, som aflagt sådan akademisk examen, som medför rätt att

söka lärarebefattning vid allmänt läroverk samt genomgått profårskurs

och under minst två år bestridt viss tjänstgöring såsom lärare, måtte blifva

berättigad uppbära ett årligt arfvode af 2,500 kronor. Det vill häraf

synas, som om en inkomst af 2,000 kronor för extralärarne vid läroverken

redan visat sig mindre tillfyllestgörande. Och att universitetsdocenternas

lefnadsbehof ej kunna förutsättas vara mindre än extralärarnes utan

fastmer måste som regel af flera skäl beräknas vara större, skall nedan

närmare framhållas.

_Uu är det visserligen sant, att i eu del fall en docentur kan erbjuda

sin innehafvare tillfälle att genom enskild undervisning i någon män, stundom

till och med rätt afsevärdt, förbättra sina inkomster, och att i vissa

fall denna undervisning kan på en gång befordra universitetets intressen

och docentens egen utveckling. Men lika visst är, att i många, kanske

flertalet, läroämnen tillfället till sådan undervisning är ringa, och att det

mestadels hvarken från universitetets eller docentens synpunkt skulle vara

önskvärd!, att den senare nödgades anlägga sin undervisning med brödförvärfvet

såsom verksamt hufvudmotiv.

Det vill ock synas, som skulle de förslag, hvilka framställts, att vid

beräkningen af stipendiernas belopp taga hänsyn till vissa arter af dylika

biinkomster, och för hvilka förslag redogörelse ofvan lämnats, bäst visa

hur vanskligt det är att låta hänsynen till eventuellt förefintliga biinkomster

spela in vid bestämmandet af stipendiebeloppen. De anmärkningar,

som mot dessa förslag med allt fog framställts, synas oss göra, att deras

antagande numera ej kan på allvar ifrågasättas.

Till än mindre båtnad skulle det lända universiteten, om antagandet

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

af verkliga bisysslor, i skolans tjänst eller annorstädes, vunne utbredning

bland docenterna. Att de rent vetenskapliga arbetena och intressena därvid

som regel skulle blifva lidande, torde knappt kunna undvikas, likasom

det lätt nog kunde inträffa, att universiteten ej längre bland sina docenter

funne den tillgång till för vikariats mottagande oförhindrade och

kvalificerade personer, som med docentinstitutionen bland annat åsyftas.

Det kunde med andra ord befaras, att universiteten till sist på denna väg

erhölle en docentkår mera till namnet än till det vetenskapliga gagnet.

Tager man i betraktande inkomstförhållandena vid sådana platser och

yrken, som kunna sägas konkurrera med universiteten om de unga krafter,

hvilka efter fullbordade universitetsstudier stå i begrepp att lämna universiteten,

så är till eu början att framhålla, hur utomordentligt stark

denna konkurrens på vissa yrkesområden är. Till universitetens förfång

verkar den framför allt inom den juridiska fakultetens ämnesområden och

inom medicinens teoretiska discipliner. De ekonomiska utsikter, som vid utträdandet

i det praktiska lifvet under nuvarande förhållanden snart nog erbjuda

sig såväl för den juridiske ämnessvennen som för den unge läkaren,

äro, särskildt när det gäller de något rikare utrustade begåfningarna, i

regel af den beskaffenhet, att det icke gärna kan blifva tal om, att de

förmäner universiteten kunna erbjuda sina docenter skulle kunna nå upp

till något motsvarande. Skillnaden blir än större, när man betänker, att

den unge juristen eller den unge läkaren för att vinna anställning vid

universiteten utöfver examenskurserna måste underkasta sig den uppoffring

af tid, penningar och arbete, som vetenskapliga skrifters utgifvande

förutsätter, och som de praktiska banorna i regel ej kräfva.

Betecknande för de nuvarande förhållandena är beträffande den juridiska

fakulteten den svårighet, hvilken, såsom i ett annat sammanhang

framhållits, visat sig att erhålla till och med jiro/essorsbefattningar i juridik

besatta. Till belysande af förhållandet inom de medicinska teoretiska

läroämnena kan tjäna, att inom dessa vid Upsala universitet under 10- årsperioden 1898—1907 allenast två docenter (i de praktiska ämnena under

samma period 9 docenter), vid Lunds universitet 4 docenter (i de

praktiska disciplinerna 12 docenter) varit anställda, samt att under de

senaste decennierna det upprepade gånger inträffat, att vid förfall för professor

hans undervisningsskyldighet måst upprätthållas af medicine kandidat,

då hvarken docent eller ens kvalificerad licentiat stått att såsom

vikarie erhålla.

Äfven vissa naturvetenskapliga discipliner såsom fysiken och kemien

erbjuda exempel på en konkurrens af den art, hvarom här är fråga. Till

de ekonomiska förmåner, som industrien kan erbjuda en skicklig elektriker

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

eller kemist, kan eu motsvarighet gifvetvis ingalunda beredas universitetens

docenter.

Det är i alla dessa och liknande fall blott sådana personer, hos hvilka

en stark fallenhet för vetenskaplig forskning förmår undanskjuta de ekonomiska

synpunkterna, som äro för universiteten påräkneliga. Dubbelt

viktigt blir det under sådana förhållanden, att universiteten genom

erbjudandet af någon trygghet i ekonomiskt afseende förmå vid sig binda

de bättre förmågorna bland dessa vanligen ej särdeles talrika vetenskapligt

intresserade. Det lärer eljest icke kunna undvikas, att urvalet gör sig så

gällande, att åt universitetsplatserna blott kvarlämnas de sämst kvalificerade,

som på den grund ej lyckats bereda sig en tryggad ställning inom

de praktiska banorna.

Annorlunda synes saken ligga beträffande flertalet discipliner i den

filosofiska fakulteten samt inom den teologiska. Här spelar konkurrensen

med de allmänna läroverken en mycket bestämmande rol, och här ligger det

därför för statsmakterna inom möjlighetens gränser att så afväga aflöningsförmånerna,

som elementarundervisningens och universitetsbildningens intressen

det fordra. Det är på den grund med fullt skäl, som jämförelsen

med förhållandena vid läroverken och särskildt extralärarnes ställning där

vid behandlingen af docentstipendiefrågan spelat och spelar en framskjuten

rol. Detta är så mycket mer befogadt, som eu öfvergång af docenter till

befattningar i skolans tjänst länge ägt ruin, och det torde ligga både i

universitetens och skolans intresse att fortfarande befordra en dylik växelverkan.

Då nu extralärarens löneförmåner, där vederbörande fullgjort föreskrifna

villkor rörande examina och profår, uppgå till 2,000 kronor, är det tydligt

att docentstipendium ej kan sättas till lägre belopp. Det är ock med denna

uppfattning till utgångspunkt, som Kungl. Maj:t icke afvaktat docentstipendiefrågans

definitiva reglering utan redan hos 1907 års riksdag begärt och

äfven erhållit ett anslag på extra stat för 1908 för att bringa alla docentstipendierna

upp till 2,000 kronors belopp.

Frågan, är nu, om detta belopp, vid hvilket Kungl. Maj:t vid den år

1907 vidtagna interimistiska anordningen fann sig böra stanna, kan från

här anlagda synpunkt anses tillfyllestgörande äfven såsom definitivt

stipendiebelopp. Det får härvid icke förbises, att det beträffande extralärarnes

arfvode rör sig om förordnanden, som under nuvarande förhållanden

väl med tämlig säkerhet kunna påräknas förnyade, och som erbjuda

en relativ visshet om en ej alltför aflägsen befordran till fast och bättre

aflönad befattning. Docentstipendierna åter tillsättas ju blott för en tid

af tre år; enligt ifrågasatta och här nedan förordade bestämmelser skulle

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

tillsättningen ske under konkurrens, ocli förlängning af tiden för stipendiernas

åtnjutande göras beroende på utgången af ny konkurrens. Befordringsutsikterna

vid universiteten äro därtill under de flesta förhållanden

såväl genom platsernas fåtal som genom tjänstemeriternas ringa betydelse

vid tillsättningarna af en ojämförligt mera oviss karaktär och ej sällan

äfven betydligt mera aflägsna än vid läroverken är fallet. Lägger

man härtill slutligen de större kraf på anskaffandet af litteratur m. m.,

som den vetenskapliga verksamheten pålägger docenten i jämförelse med

extraläraren, synes knappast kunna förnekas, att ett lika belopp å docentstipendierna

som å extralärarearfvodena icke betyder ekonomisk likställighet

för båda kategorierna. Det torde vara nödvändigt, att docentstipendierna

i en något så när afsevärd grad öfverstiga extralärarearfvodet, om en sådan

likställighet skall komma till stånd och universiteten äga verklig utsikt

att för universitetslärarens uppgift vinna de bättre förmågorna.

Lägre än 500 kronor lärer denna skillnad icke skäligen kunna sättas,

om den eljest skall hafva något att betyda. Så länge extralärarnes högre

arfvode utgår med 2,000 kronor, synes alltså äfven från den här anlagda

synpunkten docentstipendiernas belopp böra fastställas till 2,500 kronor.

Därest det förra skulle komma att höjas, synas stipendiebeloppen böra

undergå en motsvarande ökning. Då intet giltigt skäl lärer kunna förebringas

för att de rörliga stipendierna skulle utgå med lägre belopp än

de fasta, och då en provisorisk utjämning härvidlag redan ägt rum genom

det på extra stat för 1908 beviljade anslaget, synes det här föreslagna

beloppet böra gälla för både fasta och rörliga stipendier.

Det har vid ärendets tidigare handläggning af matematisk-naturvetenskapliga

sektionen i Upsala uttalats, att ett större stipendiebelopp än 2,000

kronor lätt kunde leda därhän, att stipendierna betraktades såsom verkliga

löner, hvilka skulle locka docenterna att alltför länge stanna kvar vid

universiteten. Det vill dock synas, som skulle sektionen vid uttalandet af

denna betänklighet, hvilken ej synes hafva delats af någon annan myndighet,

väl mycket hafva underskattat verkan af den stegring i lefnadskostnaderna,

som på senare åren inträdt. Man torde väl utan tvekan kunna

beteckna äfven 2,500 kronor såsom ett under nuvarande förhållanden fullständigt

otillräckligt ekonomiskt underlag för grundande af familj; allra

helst när man besinnar, att beloppet blott är garanteradt för eu tid af

tre år. Farhågorna, att innehafvare!! af ett stipendium för en längre följd

af år därmed skulle låta sig nöja, synas för den skull i dubbelt afseende

ogrundade. Och att eventuella biinkomster här lika litet som enskild förmögenhet

kan tagas med i räkningen, behöfver väl ej påpekas. Sådana

undantagsförhållanden kunna ju äfven vid lägre stipendiebelopp, ja äfven

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

"beträffande en ostipendierad docent, möjliggöra ett ovanligt långt kvarstannande

vid docentbefattningen.

Blifver förslaget om de fasta docentstipendiernas tillsättande efter ansökan

en verklighet, ligger ju ock däri det naturliga korrektivet mot sådana

förhållanden i de fall, där de kunna anses vara till förfång för universitetens

intressen.

Samma sektion har äfven uttalat, att det högre beloppet af 2,500

kronor i alla händelser skulle ekonomiskt försvåra öfvergången till läroverken,

då antagandet af ett lektorsvikariat skulle medföra minskad inkomst.

Då samma sektion emellertid i samma utlåtande strax förut yttrat,

att numera öfvergången från docentur till elementarläräretjenst så försvårats,

att det vore fara värdt, att den hädanefter endast undantagsvis skulle

kunna förekomma, så synes redan härigenom räckvidden af den gjorda

anmärkningen ej obetydligt inskränkt. På grundvalen af ofvan lämnade

jämförelse mellan en extralärares och en stipendierad docents ställning våga

vi dessutom hålla före, att den ifrågasatta skillnaden af 500 kronor alldeles

icke skulle innebära någon afgjord öfverlägsenhet i docentens ekonomiska

ställning.

På grund af hvad här ofvan nu anförts hemställa vi, att såväl fast

som rörligt docentstipendium måtte utgå med ett årligt belopp af 2,500

kronor.

Universitetskommitténs förslag, att docentstipendierna skola tillsättasG,werna och

utter ansökan, har af de akademiska myndigheterna enhälligt förordats.sättet f°r ut~

Då detsamma synes i flera afseenden erbjuda fördelar utöfver det hittills"

hrukliga sättet för dessa stipendiers utdelande, förorda vi detsammas an -»ma samt men

tagande för de stipendier, som äro bundna vid viss fakultet eller sektion/0^^*^''

Vidkommande åter de rörliga docentstipendierna synes visserligen

äfven för dessas utdelande efter ansökning intet oöfverstigligt hinder föreligga.

Men då, såsom större konsistoriet i Upsala anfört, stipendieärendets

fortsatta handläggning äfven i sådant fall med viss sannolikhet torde komma

att blifva tämligen likartad med den nuvarande; och då de särskilda syften,

som med dessa stipendier afses, såsom tillgodoseendet af nya vetenskaper

eller vetenskapsgrenar, för hvilka fasta stipendier ej finnas anslagna,

lättare torde möjliggöras genom den hittillsvarande tillsättningsproceduren,

hemställa vi, att för dessa stipendier bestämmelsen i kung!, brefvet den

1 Juni 1877 måtte fortfarande gälla, och desamma sålunda tillsättas af

kanslern, sedan samtliga fakulteter och sektioner hvar för sig afgifvit

förslag.

28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Såsom ofvan anförts, har det större konsistoriet i Upsala uttalat, att

det torde vara lämpligt stadga, att stipendium ej må tilldelas docent, som

uppnått viss lefnadsålder. En med hänsyn till detta förslag verkställd uträkning

har gifvit vid handen, att vid Upsala universitet under perioden

vårterminen 1898 till och med vårterminen 1907 åldern vid utnämning till

docent varit:

inom

teologiska fakulteten i

medeltal

34,4

lefnadsår (maxim.

43,

min. 29)

»

juridiska » i

»

31,5

»

( »

48,

» 24)

»

medicinska » i

»

33,8

»

( »

39,

» 30)

humanistiska sektionen i

»

30,7

»

( »

45,

» 24)

»

mat.-naturv. » i

29,2

»

( »

35,

» 24)

Af denna öfversikt framgår, att de absoluta ålderssiffrorna för de olika

fakulteterna ställa sig tämligen olika. Verkan af en allmän bestämmelse

af denna art skulle tvifvelsutan redan på den grund blifva mycket olika

för de olika fakulteterna. Vi afstyrka därför en sådan allmän bestämmelses

införande vare sig för de fasta eller de rörliga stipendiernas del.

En motsvarande olikhet i förhållandena inom olika fakulteter torde

äfven göra sig gällande beträffande behofvet att begränsa tiden för ett

docentstipendiums innehafvande. Hvad som härvidlag anförts för en begränsning

af denna tid i syfte att framkalla önskad omsättning inom docentkåren,

torde hufvudsakligen hafva åsyftat förhållandena inom filosofiska

fakulteten.

Då skäl ej heller här synas föreligga, som med nödvändighet påkalla

fullt likformiga bestämmelser för alla fakulteter, hemställa vi, att allmänna

bestämmelser icke heller i detta afseende utfärdas för de vid viss fakultet

eller sektion bundna stipendierna. Något annorlunda ställer sig saken för

de för alla fakulteter gemensamma rörliga stipendierna. Med hänsyn till

dessa stipendiers särskilda uppgift torde en bestämmelse i detta afseende

icke kunna undvaras. I öfverensstämmelse med hvad af flera myndigheter

förordats, anse vi denna tid här skäligen böra begränsas till högst tre treårsperioder

eller tillsammans 9 år.

Såsom af den föreslagna formuleringen af § 114 i statuterna framgår,

hafva vi väl funnit oss böra upptaga det från flere håll framställda krafvet

på, att docentstipendiatens föreläsningsskyldighet må kunna utbytas mot

annan däremot svarande tjänstgöring; däremot synes tanken, »att stipendiat,

ehuru mindre ofta, skulle kunna erhålla rättighet att åtnjuta docentstipendiet

blott mot skyldighet att författa och utgifva vetenskapligt arbete»,

ej lämpligen böra komma till uttryck i stadgeformuleringen. För sådana

undantagsfall torde dispensvägen vara den rätta. Ej heller hafva vi trott

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

■oss höra taga hänsyn till det från några myndigheter framställda krafvel,

att det högre stipendiebeloppet skulle motsvaras af ökad tjänstgöringsskyldighet,

utan härvidlag anslutit oss till den af kanslern företrädda åsikten,

att en sådan ökning ej bör påkallas, hvilken åsikt ock synes oss mest

öfverensstämma med beloppets karaktär af stipendium.

På grund af hvad ofvan anförts, hemställa vi, att, med upphäfvande

af hvad kung! brefven den 1 Juni 1877 och den 10 April 1891 innehålla

däremot stridande, följande måtte beträffande docentstipendierna förordnas:

1) Docentstipendier äro antingen fästa vid viss fakultet eller sektion

(fasta docentstipendier; eller ock gemensamma för alla fakulteter och sektioner

vid universitetet (rörliga docentstipendier).

2) De fasta docentstipendierna tillsättas af kanslern för en tid af tre år.

Minst två månader, innan tid, för hvilken fast docentstipendium blifvit

tillsatt, gått till ända, eller om sådant stipendium af annan orsak blifver

ledigt, så snart ske kan, skall den fakultet eller sektion, vid hvilken stipendiet

är fäst, på sätt lämpligt finnes kungöra stipendiet ledigt till ansökning

inom trettio dagar med tillkännagifvande, att docent, som vill

komma i åtanke, har att till fakulteten eller sektionen ingifva sin till kanslern

ställda ansökning och därvid foga meritförteckning, upptagande samtliga

de omständigheter, hvilka sökanden vill till stöd för ansökningen

åberopa.

Fakulteten eller sektionen har att till stipendiets erhållande föreslå

den sökande, som med afseende å utgifna vetenskapliga skrifter eller ådagalagd

skicklighet såsom lärare anses däraf mest förtjänt. Ansökningshandlingarna

jämte det i förslagsfrågan förda protokoll öfversändas af fakulteten

eller sektionen till kanslern.

3) De rörliga docentstipendierna tillsättas af kanslern utan ansökning,

sedan samtliga fakulteter och sektioner hvar för sig afgifvit förslag. Dessa

stipendier skola tillsättas för tre år, utom i fall, hvarom nedan bestämmes.

Hvad ofvan är stadgadt om grunderna för förslag till tillsättande af fasta

docentstipendier äge motsvarande tillämpning i fråga om de rörliga docentstipendierna.

Har docent innehaft rörligt docentstipendium och därunder utmärkt

sig genom utgifna vetenskapliga skrifter eller genom det sätt, hvarpå han

biträdt vid undervisningen, må han kunna föreslås till fortsatt åtnjutande

af sådant stipendium under en tid af ett, två eller tre år.

Längre än sammanlagdt- nio år må rörligt docentstipendium icke af

samma docent innehafvas.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Ersättning <

fakultetsopponent.

Det har mot införandet af arfvode åt icke stipendierad docent för

fullgörande af uppdrag att å fakultetets eller sektions vägnar opponera

vid akademisk disputation anförts, att en sådancdocents ställning då skulle

innebära endast rättigheter, inga skyldigheter. A andra sidan har uttalats,

att den rätt docenten äger att begagna sig af universitetets vetenskapliga

institutioner in. m. står hvar och en vid universitetet inskrifven lika öppen,

vare sig han är docent eller icke, och att sålunda uppfattningen af venia

docendi såsom en rättighet numera saknar verklig betydelse.

I själfva verket synes frågan knappast vara af den principiella natur,

som man däri velat inlägga. Docents skyldighet att åtaga sig uppdraget

som fakultetsopponent lärer ej upphöra att vara eu skyldighet, äfven om

den förbindes med arfvode; och alldeles oberoende af, hur denna fråga

löses, torde den i nuvarande statuters § 119 andra stycket innehållna

skyldighet att vid behof meddela undervisning vara den för universiteten

viktigaste af docentens skyldigheter. Å andra sidan är onekligt, att docentens

rätt att för undervisningsändamål begagna sig af de lokaler och

vetenskapliga hjälpmedel, som universitetet äger, innebär något helt annat

än en students rätt till tillträde såsom lärjunge.

Måhända är af de skäl, som anförts mot det ifrågavarande arfvodet,

det skälet det starkaste, att det af ålder ansetts åligga docent att liksom

annan akademisk lärare utan ersättning fullgöra uppdraget såsom fakultetsopponent.

Emellertid kan det knappast förnekas, att de akademiska disputationerna

inom det vetenskapliga lifvet vid universiteten numera spela eu

vida mindre betydelsefull rol än förr. Ett förtjänstfullt framträdande vid

ett disputationstillfälle torde förr hafva inneburit en icke ringa merit,

under det att man väl måste erkänna, att ett förordnande såsom fakultetsopponent

numera knappt utgör någon mer afsevärd tillökning å en meritförteckning.

Samtidigt torde det arbete, som uppdraget kräfver för sitt rätta fullgörande,

hafva ej obetydligt ökats. Själfva afhandlingarna hafva vuxit i

omfång, och det nya vetenskapliga material, som i dem framlägges till

granskning, torde i regel vara ej obetydligt större nu än förr. Slutligen

är den nutida starka specialiseringen inom vetenskapen en faktor, som

verkar i samma riktning.

Då det icke synes oss riktigt att ålägga en oaflönad akademisk lärare

att utan ersättning utföra ett tidkräfvande arbete, som — hur lärorikt det

än må vara •— icke innebär någon nämnvärd merit för hans framtid, synes

oss krafvet på införandet af arfvode för ifrågavarande uppdrag, då det

fullgöres af icke stipendierad docent, äga verkligt fog för sig.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Att, såsom ifrågasätta blifvit, lata arfyodet bestämmas för hvarje gång

torde emellertid knappt vara möjligt. Omfånget af det arbete, som en

opponent behöfver nedlägga på sitt uppdrag, är utom af afhandlingens

beskaffenhet beroende af så många tillfälliga och oberäkneliga faktorer,

att en något så när rättvis uppskattning af detsamma i hvart förekommande

fall lärer blifva ytterst svår, och resultatet under flertalet förhållanden

gifva anledning till missnöje.

Ett fast arfvode, såsom docenterna ifrågasatt, torde vara vida att föredraga.

I betraktande af att granskningen af en afhandling numera ej

sällan kräfver ett par veckors strängt arbete från opponentens sida, stundom

till och med mera, synes det ifrågasatta beloppet 100 kronor icke

vara för högt tilltaget.

Då det, om än undantagsvis, förekommer, att en fakultet eller sektion

måste söka sin opponent utanför både de ordinarie universitetslärarnas

och docenternas krets, synes det skäligt, att äfven under sådana förhållanden

ett lika arfvode tilldelas fakultetsopponenten, därest han icke såsom

tillförordnad universitetslärare minst uppbär ett mot docentstipendiums

belopp svarande arfvode för år räknadt. Därigenom torde ock de ej sällan

förefintliga svårigheterna att i sådana undantagsfall erhålla till uppdragets

fullgörande villig^ och. oförhindrad person kunna för fakulteten eller sektionen

i någon mån underlättas.

Vid Upsala universitet har under de sista 10 åren i medeltal omkring

26 disputationer (maximum 46, minimum 19) förekommit hvarje

läsår; i Lund under motsvarande tid i medeltal omkring 12 disputationer

(maximum 21, minimum 6). Ehuru det ligger i sakens natur, att ett behof

som det ifrågavarande aldrig låter sig mer än approximativt i förväg

beräknas, så torde dock kunna antagas, att för mer än högst en tredjedel

af det arliga medeltalet arfvode ej skall behöfva i genomsnitt ifrågakomma,

därest docentstipendiernas antal på föreslaget sätt ökas. Ett årligt anslagför

Upsala universitet af 800 kronor, för Lunds universitet af 400 kronor

torde sålunda kunna antagas i genomsnitt komma att visa sig tillräckligt.

Redan de starka fluktuationerna i det årliga antalet disputationer vid

hvart der a universitetet visar emellertid hän på nödvändigheten af att anslaget

begäres såsom förslagsanslag.

På här anförda grunder hemställa vi alltså:

att om den, som vid akademisk disputation för ordnas att å fakultets

eller sektions vägnar opponera, ej innehar docentstipendium eller är ordinarie

lärare vid någotdera universitetet eller Karolinska mediko-kirurgiska

institutet eller såsom tillförordnad lärare vid någon af dessa läroanstalter

åtnjuter ett arfvode för år, som minst uppgår till ett docentstipendiums

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

belopp, honom måtte för uppdraget att vara fakultetsopponent tillerkännas

ett arfvode af 100 kronor.

Sammanfattande våra förslag beträffande docentstipendieinrättningen

vid universiteten, hemställa vi:

att vid Upsala universitet måtte inrättas 21 nya fasta docentstipendier,

hvaraf 2 för teologiska, 1 för juridiska, 4 för medicinska

samt 14 för filosofiska fakulteten;

att vid Lunds universitet mätte inrättas 11 nya fasta docentstipendier,

hvaraf 1 för teologiska, 1 för medicinska och 9 för

filosofiska fakulteten;

att vid båda universiteten de rörliga stipendierna bibehållas

vid sitt nuvarande antal eller 5 vid hvartdera;

att såväl fast som rörligt docentstipendium måtte utgå med

ett ärligt belopp af 2,500 kronor;

att nedanstående bestämmelser måtte, med upphäfvande af

hvad kungl. brefven den 1 Juni 1877 och den 10 April 1891 innehålla

däremot stridande, fastställas beträffande docentstipendierna

vid universiteten:

1) Docentstipendier är o antingen fästa vid viss fakultet eller

sektion (fasta docentstipendier) eller och gemensamma för alla fakulteter

och sektioner vid universitetet (rörliga docentstipendier).

2) De fasta docentstipendierna tillsättas af kanslern för en

tid af tre dr.

Minst två månader, innan tid, för hvilken fast docentstipendium

blifvit tillsatt, gått till ända, eller om sådant stipendium af

annan orsak blifver ledigt, så snart ske kan, skall den fakultet

eller sektion, vid hvilken stipendiet är fäst, på sätt lämpligt finnes

kungöra stipendiet ledigt till ansökning inom trettio dagar med

tillkännagifvande, att docent, som vill komma i åtanke, har att till

fakulteten eller sektionen ingifva sin till kanslern ställda ansökning

och därvid foga meritförteckning, upptagande samtliga de omständigheter,

hvilka sökanden vill till stöd för ansökningen åberopa.

Fakulteten eller sektionen har att till stipendiets erhållande

föreslå den sökande, som med afseende å utgifva vetenskapliga

skrifter eller ådagalagd skicklighet såsom lärare anses däraf mest

förtjänt. Ansökningshandlingarna jämte det i förslag sfr ägan förda

protokoll öfversändas af fakulteten eller sektionen till kanslern.

3) De rörliga docentstipendierna tillsättas af kanslern utan

ansökning, sedan samtliga fakidteter och sektioner hvar för sig afgifvit

förslag. Dessa stipendier skola tillsättas för tre är, utom

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

i fall, hvarom nedan bestämmes. Hvad ofvan är stadgadt om

grunderna för förslag till tillsättande af fasta docentstipendier äge

motsvarande tillämpning i fråga om de rörliga docentstipendierna.

Har docent innehaft rörligt docentstipendium och därunder

utmärkt sig genom utgifna vetenskapliga skrifter eller genom det

sätt, hvarpå han biträdt vid undervisningen, må han kunna föreslås

till fortsatt åtnjutande af sådant stipendium under en tid af

ett, två eller tre dr.

Längre än samm,anlagt nio år må rörligt docentstipendium

icke af samma docent innehafvas;

att om den, som vid akademisk disputation förordnas att å

fakultetets eller sektions vägnar opponera, ej innehar docentstipendium

eller är ordinarie lärare vid någotdera -universitetet eller Karolinska

mediko-kirurgiska institutet eller såsom tillförordnad lärare

vid någon af dessa läroanstalter åtnjuter ett arfvode för år, som

minst uppgår till ett stipendiums belopp, honom måtte för uppdraget

att vara fakultetsopponent tillerkännas ett arfvode af 100

kronor; samt

att Kungl. Maj:t täcktes till riksdagen aflåta nådig proposition

om beviljande på ordinarie stat af följande anslag, nämligen:

vid Uppsala universitet:

till 21 nya fasta docentstipendier, hvart å 2,500 kronor,

Kronor 52,500: —;

till höjning af nuvarande 15 fasta docentstipendier från 1,500

kronor till 2,500 kronor, Kronor 15,000: —;

till höjning af nuvarande 5 rörliga docentstipendier från 1,200

kronor till 2,500 kronor, Kronor 6,500:-—;

till ersättning åt fakultetsopponenter enligt ofvan angifna grunder

ett förslagsanslag af Kronor 800: —;

vid Lunds universitet:

till 11 nya fasta docentstipendier, hvart å 2,500 kronor,

Kronor 27,500: —;

till höjning af nuvarande 11 fasta docentstipendium från 1,500

kronor till 2,500 kronor, Kronor 11,000:—;

till höjning af nuvarande 5 rörliga docentstipendier från 1,200

kronor till 2,500 kronor, Kronor 6,500: —;

till ersättning åt fakultetsopponenter enligt ofvan angifna

grunder ett förslagsanslag af Kronor 400: —;

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Historik.

eller för Upsala universitet tillhopa 74,800 kronor och för

Lunds universitet tillhopa 45,400, sammanlagdt Kronor 120,200: —

— eller utöfver år 1908 utgående anslag kronor 99,200: —.

I föregående utredning angående docentstipendier har hänsyn ej tagits

till förhållandena vid Karolinska institutet. Dessa gestalta sig något annorlunda

än vid universiteten. Karolinska institutets lärarekollegium har

i svar på sakkunniges förfrågan hänvisat till de riksdagspetita, som skulle

komma att från institutet ingifvas, och i hvilka institutets önskemål angående

docentstipendier skulle komma att framställas. De sakkunnige

hafva därför saknat anledning att i detta sammanhang ingå på frågan.

II. Om vikariatsarfvoden.

För tidigare skeden af denna frågas utveckling redogöres i universitetskommitténs

betänkande.

Nämnda kommitté föreslog i detta afseende för universiteten följande

bestämmelser:

1) Arfvode åt den, som på förordnande uppehåller professors fulla

undervisnings- och examinationsskyldighet, skall utgå efter beräkning af

3,000 kronor för kalenderår.

Arfvode åt den, som på förordnande bestrider laborators eller observatörs

fulla tjänstgöring, skall utgå, efter beräkning för kalenderår, med

2.500 kronor, om aflöningen för den befattning, som vikariatet afser, utgör

4.500 kronor, och med 2,000 kronor, om samma aflöning utgör 3,000

kronor.

Uppehåller vikarie endast en del af de med ordinarie lärarebefattning

förenade åligganden, äge kanslern, sedan vederbörande fakultet eller sektion

och konsistoriet sig yttrat, bestämma storleken af det arfvode, som honom

därför skall tillerkännas.

2) Då vikariat afser ledig lärarebefattning, hvars aflöning är för universitetet

disponibel, eller lärarebefattning, hvars innehafvare icke uppbär

den med befattningen förenade aflöningen, skall arfvodet i sin helhet bestridas

af nämnda aflöning, dock att, därest vikarien innehar docentstipendium

eller annat därmed jämförligt legat eller stipendium, dettas belopp

skall i arfvodet inberäknas.

3) Då i andra fall än de i föregående moment nämnda lärarebefattning

på förordnande uppehälles, skall vikariatsarfvodet utgöras af de till

befattningen hörande tjänstgöringspenningar, om den ordinarie innehafvaren

är skyldig att afstå dessa; docentstipendium eller annat därmed jämförligt

legat eller stipendium, om vikarien af sådan förmån är innehafvare;

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

samt, i den mån sådant till åstadkommande af det fastställda arfvodesbeloppet

är erforderligt, tillskott af för ändamålet anvisade statsmedel.

4) Docent, som vunnit befordran till ordinarie akademisk lärarebefattning,

äge för bestämmande af lönegrad räkna sig till godo högst fem

år af tid, hvarunder lian såsom docent på förordnande uppehållit professors

såväl undervisnings- som examinationsskyldighet, dock att härvid icke

tages i betraktande vikariatstjänstgöring, som omfattat mindre än två månader

i följd.

Detta förslag baserades på då ännu gällande lägre belopp å professors

tjänstgöringspenningar. Det tillstyrktes af teologiska, medicinska och filosofiska

fakulteterna i Upsala; äfven större konsistoriet i Lund fann intet att

däremot anmärka. Juridiska fakulteten i Upsala framhöll, att arfvodet för

vikarie åt professor borde bestämmas till 1,500 kronor utöfver de med

ämbetet förenade tjänstgöringspenningarna, dock så att vikariatsarfvodet i

ett för allt aldrig komme att understiga 3,000 kronor för år räknadt. I

detta förslag instämde såväl större konsistoriet i Upsala som kanslern; den

senare erinrade därvid, att, sedan tjänstgöringspenningarna för vissa professorer

dåmera vore bestämda till 2,000 kronor, han ansåge dylik professors

vikarie, om han vore innehafvare af docentstipendium, vara berättigad

att uppbära det arfvode, som uppkomme genom förening af tjänstgöringspenningarna

och docentstipendiet, äfven om arfvodet därigenom

komme att öfverstiga det enligt kommitténs förslag i regel utgående högsta

arfvodesbeloppet 3,000 kronor årligen.

Större konsistoriet i Upsala föreslog äfven, att arfvodet till vikarie

för laborator, likställd med extra ordinarie professor, måtte uppgå till

3,000 kronor, samt att ersättning till öfriga laboratorers och observatörers

vikarier ej måtte utgå med lägre belopp än de af kommitterade föreslagna.

Vid ärendets behandling i juridiska fakulteten i Upsala uttalade en

ledamot af fakulteten såsom sin åsikt, dels att vikariatsbeloppet borde

höjas till 3,500 kronor äfven utan hänsyn till den gjorda löneregleringen

för ordinarie professorer, dels att vikariatsarfvodena borde utgå med Y8

af årliga beloppet för en hvar af läsårets 8 månader. Reservation i sistnämnda

syfte hade äfven vid ärendets behandling i filosofiska fakulteten

i Upsala af en ledamot anförts.

I en till kanslern ställd skrifvelse anhöll större konsistoriet i Lund

den 4 April 1903 om utverkande af sådan ändring af gällande bestämmelser

för användande af anslagen till vikariatsarfvoden, att dels tilläggsarfvoden

finge utgå ur dessa anslag åt vikarier, äfven i fall då de med befattningarna,

som af dem uppehölles, förenade aflöningsförmåner alls icke eller blott

till en del vore till vikariatsarfvoden disponibla, dels ock det bestämdes, att vika
29
-

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

riatsarfvodet skulle för den, som uppehölle ordinarie eller extra ordinarie professorsämbete

och vore berättigad att ur ifrågavarande anslag erhålla arfvodestillägg,

utgå med 3,000 kronor för år eller 250 kronor för månad, däruti docentstipendium,

om sådant åtnjötes, skulle inräknas, samt skälig hänsyn tagas

till annat stipendium m. m., som vore med docentstipendium jämförligt

och innehades af vikarie. Till stöd för denna sin framställning anförde

konsistoriet, att rättvisa och billighet fordrade, att vid bestämmande af

vikariatsarfvodenas storlek hänsyn toges endast till beskaffenheten af den

med vikariatet förenade tjänstgöringsskyldighet och icke, såsom med nu

gällande bestämmelser blefve händelsen, till den tillfälliga orsak, som i

hvarje särskild! fall föranledt vikariatsförordnandet. Också hade kanslersämbetet

vid upprepade tillfällen efter framställning af det mindre akademiska

konsistoriet medgifvit, att åt vikarier, hvilka på gimnd af gällande

bestämmelser icke varit berättigade till tilläggsarfvoden från ifrågavarande

anslag, finge ur universitetets reservfond utgå arfvodestillägg, beräknade

efter de i kungl. brefvet den 30 November 1900 stadgade grunder. Under det

att sålunda reservfondens tillgångar i stor omfattning tagits i anspråk för

detta ändamål, hade under de tre år 1900—1902, universitetet uppburit

det förhöjda anslaget till vikariatsarfvoden, därå uppstått en besparing af

7,423: 33 kr. Från universitetets synpunkt saknade det också, då lönen ej

vore för detsamma disponibel, all betydelse, af hvilken grund vikariatet

blifvit erforderligt. Särskild! det fall, då tjänsten vore ledig, och den fasta

lönen under tjänste- eller nådår uppbures af tjänstens förre innehafvares

stärbhus, torde alldeles motsvara det fall, då tjänstens innehafvare vore

ledig på grund af sjukdom.

I fråga om vikariatsarfvodets belopp framhöll konsistoriet, att den nu

förefintliga skillnaden mellan arfvodet för ordinarie och för extra ordinarie

professor, beroende på de för de båda befattningarna olika stora tjänstgöringspenningarna,

ingalunda vore af sakens natur betingad, då tjänstegöromålen

i regeln vore desamma, ehvad vikariatet afsåge ett ordinarie

eller ett extra ordinarie professorsämbete. Och detta missförhållande hade

i en afsevärd grad ökats därigenom, att i sammanhang med beviljandet

af ålderstillägg åt ordinarie professorer inom de s. k. världsliga fakulteterna

tjänstgöringspenningarna höjts från 1,500 kronor till 2,000 kronor.

Konsistoriet hade visserligen icke förbisett, att, äfven om konsistoriets

förslag vunne nådigt bifall, i alla fall en olikhet uppkomme, betingad af

skillnaden i belopp emellan fasta och rörliga docentstipendier; men i sådan

händelse blefve det icke fråga om, att något tilläggsarfvode skulle utgå,

och innehafvande af docentstipendium vore icke beroende af vikariatsförordnande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Större konsistoriet i Upsala, till hvars utlåtande frågan remitterades,

hänvisade till sitt tidigare gjorda uttalande med anledning af universitetskommitténs

förslag och förordade konsistoriets i Lund framställning, endast

med den förändring, att arfvodet för vikarie åt professor lämpligen borde

bestämmas till 1,500 kronor utöfver de med ämbetet förenade tjänstgöringspenningarna,

dock så att vikariatsarfvodet i ett för allt aldrig komme att

understiga 3,000 kronor för år räknadt.

Mot konsistoriets i Upsala beslut, anmäldes reservation af dåvarande

rektor professoren Hammarsten, som därvid framhöll, hurusom enligt detta

beslut vikarie för extra ordinarie professor alltid skulle erhålla lägre arfvode

än vikarie för ordinarie professor. Då hvarken eu olikhet i arbetets

beskaffenhet eller i dess myckenhet läte sig anföra såsom skäl för en dylik

olikhet, ställde sig förslaget för reservanten såsom en orättvisa, hvilken

ytterligare skulle bidraga att skärpa i stället för att utjämna den befintliga

skillnaden mellan de båda professorskategorierna.

Kanslern, som hänvisade till sitt samtidigt afgifna utlåtande beträffande

universitetskommitténs förslag, uttalade, att, såvidt större konsistoriets

i Lund framställning afsåge, att vikariatsarfvodena skulle utgå med

ett belopp af minst 3,000 kronor årligen, ansåge han sig vara i tillfälle

att med stöd af redan gällande bestämmelser i förekommande fall tillgodose

framställda önskningsmål i nämnda hänseende. Kanslern hemställde,

att Kungl. Maj:t i afbidan på, att universitetskommitténs förslag blefve

slutpröfvadt, ville dels förklara, att i sådana fall, då universitetslärarebefattning

blifvit ledig på grund af dödsfall, och under tjänstår eller nådår

den med tjänsten förenade lönen uppbures af dess förra innehafvares stärbhus,

medel från ifrågavarande anslag måtte få utgå till den, som på förordnande

uppehölle tjänsten, dels ock, med hänsyn därtill, att tjänstgöringspenningarna

för ordinarie professor numera utginge med 2,000 kronor,

föreskrifva, att till ordinarie professors vikarie, hvilken vore innehafvare

af docentstipendium, arfvodet måtte utgå med tjänstgöringspenningarnas

och docentstipendiets sammanlagda belopp, utan hinder däraf, att arfvodet

härigenom komme att öfverstiga 3,000 kronor ärligen.

Statskontoret, till hvars utlåtande handlingarna i ärendet remitterades,

erinrade, att universitetskommitténs förslag ännu vore föremål för Kungl.

Maj:ts pröfning, och uttalade, att de delar däraf, som i större konsistoriets

i Lund skrifvelse afsåges, icke syntes vara af den vikt, att de förtjänade

utbrytas och behandlas särskild^ statskontoret afstyrkte därför för närvarande

bifall till framställningen.

I kungl. brefvet den 9 Mars 1906 dels medgafs i förevarande hänseende,

att ifrågavarande anslag må användas till förbättrande af arfvode åt akade
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

mist lärare äfven i det fall, att sådan lärare på förordnande uppehåller universitetsläraretjänst,

som blifvit ledig genom dödsfall, och hvars aflöning

under tjänst- eller nådår upphäres af tjänstens förre innehafvares stärbhus

utan skyldighet för stärbhuset att till tjänstens uppehållande afstå mer än

de tjänstgöringspenningar, som äro med tjänsten förenade eller däremot

svarande belopp; dels ock förklarades, att om eljest i särskild! fall, som ej

angifves i punkten A 1. i nådiga brefvet den 30 November 1900, skulle

anses ensidigt, att af däri omnämnda anslag lämnas ersättning åt vikarie

för uppehållande af universitetslärarebefattning, därom må i vederbörlig

ordning göras underdånig framställning.

I bilaga till 1907 års statsverksproposition erinrar statsrådet och chefen

för ecklesiastikdepartementet i sammanhang med framställning om

förhöjning af docentstipendiernas belopp, hurusom följden af en sådan förhöjning

blefve, att särskilt tilläggsarfvode enligt föreskrift i nådiga brefvet

den 30 November 1900 icke kunde ifrågakomma för docentstipendiat,

, som tillika såsom vikarie uppehölle akademisk lärarebefattning.

Sakkunnige. Beträffande vikariatsarfvode i det fall, att vikarien är ordinarie universitetslärare,

hänvisa vi till allmänt gällande grundsatser rörande tjänstgöringspenningars

åtnjutande samt till vårt yrkande i förslaget till stat

rörande uppdelningen af tjänstgöringspenningarna för professor i första

lönegruppen i ett belopp af 1,500 kronor, som hänför sig till undervisningens

och ett belopp af 1,000 kronor som hänför sig till examinationens

fullgörande.

Ehuru strängt taget icke hörande till kapitlet om vikariatsarfvoden,

torde lämpligen i detta sammanhang böra beröras det fall, att professor

i andra lönegruppen förordnas att examinera i eget ämne, som

ej är ordinarie examensämne. Någon särskild ersättning anse vi ej böra

ifrågasättas för sådan mera undantagsvis förekommande examination, utan

torde dylikt uppdrags kostnadsfria fullgörande med fog kunna betraktas

såsom fallande inom ramen af sådan professors ämbetsskyldigheter. Detta

synes ej vara obilligt, då man tager i betraktande, att själfva undervisningsarbetet

för sådan professor på grund af ämnets ställning till den ordinarie

ex n,m i nation eu i regel torde vara betydligt mindre betungande än

undervisningen i åtminstone de större examensämnena.

vikarien är Universitetskommittén liar vid sitt förslag beträffande vikariatsarf''C»ntwri<rt°"*vo<len

utgått därifrån, att docentstipendiat bör vid professorsvikariat godtlärare.

göras med belopp, som uppkommer genom förening af stipendiebeloppet

med beloppet af tjänstgöringspenningarna. Denna princip har ock redan

länge1 legat till grund för bestämmandet af en stor del af vikariatsarfvo
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

(lena vid universiteten. Den synes oss riktig, och vi hafva ingen anledning

föreslå ändring i densamma.

Lägger man de af oss föreslagna beloppen å docentstipendium och

tjänstgöringspenningar till grund för vikariatsarfvodets bestämmande, skulle

sålunda docentstipendiat, åt hvilken uppdragits fullständigt vikariat för

examinerande professor (d. v. s. professor i första lönegruppen) uppbära

arfvode efter 5,000 kronor för år räknadt; afser sådant vikariat icke examinerande

professor (andra lönegruppen), skulle arfvodet blifva 4,000 kronor.

Da, vi anse rättvisan kräfva, att för samma arbete samma betalning

utgår, äfven om vikarien icke innehar docentstipendium, skulle dessa

belopp blifva normerande för professorsförordnanden i alla fall, då vikarien

ej är ordinarie universitetslärare. Det synes därför påkalladt att något

närmare söka belysa frågan på denna punkt, och detta så mycket mer,

som dessa belopp rätt afsevärdt öfverstiga de af universitetskommittén

föreslagna.

Det är då till en början att märka, hurusom det af kommittén afgifna

förslaget med 3,000 kronor såsom högsta vikariats-arfvodesbelopp i vissa

afseenden bygger på förhållanden, som ej längre existera. Ordinarie professors

tjänstgöringspenningar höjdes ej långt efter det att förslaget afgafs

till 2,000 kronor. Större konsistoriet i Upsala och universitetskanslern

hade af sådan anledning, såsom ofvan relaterats, redan under ärendets förberedande

behandling hemställt, att den högre summa (3,200—3,500 kronor),

som för vikarie för ordinarie professor skulle uppstå genom föreningen af de respektive

stipendiebeloppen med tjänstgöringspenningarna, måtte få oafkortad

utgå. På grundvalen af bestämmelserna i kungi. brefvet den 30 November

1900 hafva ock arfvodena i ty fall hittills utgått med dessa högre belopp.

Eu faktor, som i sin mån bidragit att höja arfvodesbeloppet i dessa

och liknande fall, äro vidare de på docentstipendierna under åren 1902—

1907 utgående dyrtidstilläggen, utgörande för rörligt docentstipendium 120

kronor samt för fast 150 kronor.

På grund af bestämmelsen i kungl. brefvet den 16 Juni 1906 och den

28 Juni 1907, att, af den åt vissa extra ordinarie professorer beviljade tillfälliga

löneförbättringen, 500 kronor skulle utgå såsom tjänstgöringspenningar

och således äfven komma vikarie till godo, har vidare docent, som

innehaft fast docentstipendium och vikarierat för sådan professor, under

de år löneförbättringen utgått, i vissa fall uppburit arfvode af tjänstgöringspenningar

1,700 kr., docentstipendium 1,500 samt dyrtidstillägg 150 kronor

eller tillhopa 3,350 kronor för år.

Andtligen kommer genom den på extra stat för 1908 beviljade förhöjningen

i docentstipendiernas belopp till 2,000 kronor vikariatsarfvodet

opaginerad Kontrollera mot PDF

under detta år för docent, som innehar fast docentstipendium och vikarierar

för ordinarie professor, att uppgå till 4,000 kronor.

Det vill synas, som läge i den utveckling vikariatsarfvodesfrågan sålunda

undergått, sedan universitetskommitténs förslag i ämnet afgals, ett

påtagligt vittnesbörd därom, att det belopp, vid hvilket kommittén fann

sig böra stanna, ej motsvarat den närmaste tidens behof.

Granskar man de belopp, som faktiskt utgått till professorsvikarier

under senare tid, finner man ytterligare vittnesbörd om den af universitetskommittén

ifrågasatta summans otillräcklighet. Redan på 1880-talet

förekom det sålunda, att enstaka professorsvikarier uppburo högre arfvoden

upp till 4,000 kronor för år på den grund, att vikarien i fråga endast

mot sådant högre arfvode befanns villig mottaga förordnande, och

annan kompetent person ej stod att erhålla. Liknande fall halva äfven

under senare tid upprepade gånger förekommit. Sålunda hafva under de

senaste 10 åren i Upsala dylika förordnanden med exceptionellt höga arfvodesbelopp

(i regel 4,000 kronor) icke mindre än 9 gånger utfärdats,

gällande 7 olika vikarier. Förordnandena hafva alla fallit inom medicinska

fakulteten och meddelats personer, hvilka vid tillfället hvarken

såsom docenter eller annorledes varit bundna vid universitetet. Härvid

har sålunda på grund af omständigheternas tvång det uppenbara missförhållande

ägt rum, att universitetets egna lärare — docenterna — bundna

som de varit af gällande vikariatsbestämmelser, blifvit sämre ställda än

de vikarier, som, i friare läge gentemot universitetet och utan konkurrenter,

kunnat uppställa och genomdrifva sina egna, visserligen i och för sig

långt ifrån oskäliga, fordringar. Det behöfver knappt särskildt påpekas,

hurusom ett sådant förhållande, därest det finge längre tid fortfara, svårligen

skulle kunna annat än motverka docentkårens behöriga rekrytering.

Ett i annat sammanhang anfördt yttrande från en medlem af juridiska

fakulteten i Upsala, intygar, att behofvet af höjda vikariatsarfvodesbelopp

inom denna fakultet måst tillgodoses genom anordnande af

fyllnadsbelopp ur den till nämnda fakultets förfogande stående fonden af

besparade professorslöner, hvilken fond likväl nu vore i det allra närmaste

förbrukad.

Tager man på detta sätt de under senare åren existerande förhållandena

och det yppade behofvet till utgångspunkt, torde de här ifrågasatta

vikariatsarfvodena af 5,000 resp. 4,000 kronor te sig i ett något annat ljus,

än när man blott jämför dem med hvad universitetskommittén i detta afseende

föreslagit. Besinnar man, att de här föreslagna arfvodesbeloppen

ligga i närheten af det lönebelopp (4,000 kr,, med tre ålderstillägg å 500 kr.),

som i den för statskontoret fastställda staten tillerkänts tjänsteman i första

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

lönegraden, sa torde man väl knappast vilja påstå, att desamma i och för

sig äro för högt tillmätta. Tvärtom torde de vid nu rådande prisförhållanden

endast under förutsättningen af relativt små lefnadsbehof kunna

antagas bilda tillräckligt ekonomiskt underlag för en familjs uppehälle.

Trots detta kan och bör det å andra sidan icke förnekas, att de föreslagna

arfvodesbeloppen synas oss innebära en så pass afsevärd höjning af

en professorsvikaries hittillsvarande lefnadsförhållanden, att man på den

grund kunde våga hysa en förhoppning, att de skulle utöfva ett välgörande

inflytande, på den punkt, där våra universitet f. n. synas mer hotade

än kanske på någon annan, nämligen i fråga om docentrekryteringen. De

skulle ock i ätslcilliga fall vara ägnade att utjämna den missproportion,

som f. n. tinnes mellan professorsvikaries arfvode och lektors lön i lägre

lönegrader, en missproportion, som nu i vissa fall påkallat särskilt fyllnadsanslag,

för .att ej lektor vid öfvertagandet af professorsvikariat skulle

la vidkännas minskning i sina inkomster.

1 )et återstår att undersöka, af hvilka medel de här till sammanlagda

beloppet af tjänstgöringspenningar och docentstipendium föreslagna vikariatsarfvodena

skola utgå. Vidkommande tjänstgöringspenningarna är

att märka, hurusom dessa icke äro för vikarie tillgängliga i det fall, att

rektor begagnar sin af statuterna medgifna rätt att icke bestrida den till

hans professorsämbete hörande undervisning och examination. 1 likhet

med hvad under nuvarande förhållanden i sådant fall äger rum, torde ej

blott det tjänstgöringspenningarna motsvarande beloppet, utan — där vikarien

ej har docentstipendium — hela arfvodessumman böra utgå ur det vid

hvardera universitetet förefintliga anslaget för vikariatsarfvoden. I öfriga

fall af vikariat torde tjänstgöringspenningarna vara för vikarien tillgängliga.

Beträffande den arfvodesfyllnad, till beloppet motsvarande docentstipendium,

hvilken fyllnad skulle behöfva utgå, då docent utan docentstipendium

eller annan vikarie, som icke är universitetslärare, uppehåller

professors hela tjänstgöringsskyldighet eller hela undervisningsskyldighet

sa anse vi i full öfverensstämmelse med de grunder universitetskommittén

uttalat, åt t, där tjänsten är ledig och lönen disponibel, denna fyllnad bör

utgå . af lönemedlen.. I öfriga fall måste fyllnaden utgå ur anslaget till

vikariatsarfvoden, hvilket, om än f. n. med vissa inskränkningar beträffande

anledningen till tjänstledigheten, just afser att täcka dylikt behof.

Den frågan uppstår da, om det arliga anslag af 5,000 kr., som f. n.

finnes för hvartdera universitetet beviljadt, kan anses motsvara behofvet,

sadant detsamma gestaltar sig med de här föreslagna beloppen å vikariatsarfvodena

och nyss antydda rymligare bestämmelser för anslagets använ
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

elände. Det ligger i sakens natur, att en sådan fråga aldrig kan på förhand

med någon större grad af visshet besvaras. För att ändock vinna

någon hållpunkt för sakens bedömande har en af oss, utgående från de

här föreslagna nya bestämmelserna i fråga om belopp, antal och fördelning

af docentstipendierna samt belopp å tjänstgöringspenningar och arfvoden

utfört en approximativ beräkning för de 7 hela kalenderår 1900—

1906, under Indika nämnda anslag till nuvarande belopp existerat vid

Upsala universitet. Det sålunda beräknade behofvet för dessa 7 år uppgår

till 19,850 kr. eller i medeltal 2,836 kronor för år räknadt; och,

ehuru växlingarna för olika år varit betydliga och anslagets arsbelopp

ett par år ej obetydligt öfverskridits, rymmes sålunda det beräknade medelbeloppet

väl inom de tillgångar, som för ändamålet under 7-årsperioden

funnits tillgängliga. _ .

Då professorernas antal vid Lunds universitet är något mindre än i

Upsala, och det tillgängliga årsbeloppet är af samma storlek som där,, synes

anledning föreligga att antaga, det förhallandena i Lund gestalta sig ungefär

på samma sätt som i Upsala.

Så långt saken under nuvarande omständigheter låter bedöma sig,

synes alltså intet nytt anslag behöfvas utöfver de för närvarande befintliga

eller de för andra ändamål här föreslagna, för att vikariatsarfvodena

skola kunna utgå efter här föreslagna grunder. lyckligt är emellertid., att

vikariatsarfvodesfrågan så nära sammanhänger med fragan.om tjänstgöringspenningarnas

belopp och fördelning samt om docentstipendiernas antal

och belopp o. s. v., att en ändring i förslaget på en af dessa punkter

med nödvändighet måste bringa fragan om vikariatsarfvodena i ett än
clradt

läge. _ _

Utgår man från de här ofvan gifna förutsättningarna, blifva arfvodesförhällandena

desamma, då enbart den undervisning, hvilken tillkommer

första gruppens professor, utgör föremålet för förordnandet, som da detsamma

afser professur i andra lönegruppen. Äfvenledes är uppenbart,

att då vikariat afser allenast den med professur, tillhörande första lönegruppen,

förenade examinationen, vikarien skall uppbära den del af tjänstgöringspenningarna,

som beräknas utgå för examinationen, eller 1000 kronor.

År i sistnämnda fall vikarien icke ordinarie lärare eller stipendierad

docent, torde ofta ytterligare godtgörelse befinnas påkallad. Därom torde

bestämmelse böra träffas i hvarje särskildt fall.

Hvad här anförts rörande professorsförordnande, som ej är förbundet

med skyldigheten att examinera i ordinarie examensämne, gäller icke blott

beträffande professur i andra lönegruppen utan ock beträffande laboratorsbefattning,

hvars tjänstgöringspenningar föreslagits till 1500 kronor. För

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

öfriga, lägre aflönade laboratorsbefattningar å universitetens stat samt för

observatorsbefattningarna blifva vikariatsarfvodena 3,500 kronor för år,

däraf 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, återstoden docentstipendium eller

eventuell fyllnad ur anslaget till vikariatsarfvoden.

I öfverensstämmelse med de myndigheter, som vid frågans tidigare

behandling^ uttalat sig i saken, anse vi, att vikariatsarfvodena bör såsom

hittills utgå för kalenderår och således med x/12 af årsbeloppet för hvarje

vikari atsmånad.

För de fall, då vikariatsförordnande icke omfattar hela den med en

professur förbundna undervisningen eller hela den med ett sådant ämbete

förbundna examinationen utan blott partiellt fullgörande af endera af

dessa skyldigheter eller af båda, kunna gifvetvis allmängiltiga bestämmelser

icke gifvas. Här bör afgörandet ankomma på kanslern, sedan

vederbörande akademiska myndigheter i saken yttrat sig.

Liknande bestämmelse synes böra gälla, där vikarie åtnjuter å universitetets

stat uppfördt eller eljest af universitetets medel utgående arfvode

eller anslag, som afser uppehållande af undervisning. Såsom exempel på

sådant anslag må här anföras det å Upsala universitets stat uppförda anslaget

till förstärkande af lärarekrafterna i kirurgi.

kungl. brefvet den 30 Nov. 1900 stadgar, att vid tilläggsarfvodes be- Hän,un m

stämmande skälig hänsyn bör tagas till andra stipendier, legat, anslag, Zt- TZ

ordinarie löner eller dylika förmåner; universitetskommittén har gått

längre i denna riktning, i det den föreslagit, att, därest vikarien innehar

med docentstipendium jämförligt legat eller stipendium, dettas belopp skall

i arfvodet inberäknas.

Att vid ett definitivt ordnande af vikariatsarfvodesförhållandena vid

universiteten låta dylika pa enskilda donationer grundade tillgångar inräknas

i arfvodet vid vikariers aflönande synes oss emellertid knappast vara

riktigt, för den händelse donationen icke uttryckligen afser sådant, hvilket i

intet oss bekant fall är förhållandet. Därigenom skulle uppenbarligen

donationens karaktär af att utgöra en extra tillgång utöfver de ordinarie

i väsentlig grad eluderas, och det är äfven fara värdt, att det af donator

till äfventyrs afsedda speciella syftemålet med donationen i många fall

skulle mer eller mindre förfelas. Ett understöd, som (såsom t. ex. de s. k.

Filénska legaten) är afsedt till uppmuntran för en yngre vetenskapsidkare

af sällsynt ^lärdom och skicklighet, förlorar sålunda tvifvelsutan i väsentlig

grad sin åsyftade verkan, därest samme vetenskapsidkare får vidkännas

en mot understödet svarande minskning i den ersättning, hans i universitetets

tjänst nedlagda arbete betingar.

Beträffande det på enskild donation grundade stipendium, hvilket tillse)
-

s. 234 Kontrollera mot PDF

Tjänsteår sberäkning.

234

hör David Carnegies Gustaf-Adolfs-donation och. är fäst vid teologiska

fakulteten i Upsala, skulle möjligen något tvifvel i detta hänseende kunna

råda. Stipendiet betecknas i donationsurkunden uttryckligen såsom ett

docentstipendium i apologetik, lrvilket skall tillsättas efter samma giunder,

som gälla för öfriga vid visst ämne fästa docentstipendier vid universitetet.

Donationsbrefvet ger emellertid vid handen, ej mindre att syftet med detta

stipendium uppenbarligen är ett annat än syftet med de a stat. uppförda

docentstipendierna, än äfven att grunderna för samma docentstipendiums

utdelande och prolongation väsentligen afvika från hvad som är för öfriga

docentstipendier gällande. Det vill därför synas, som skulle donatois. afsikter

äfven i detta fall bättre respekteras, genom att berörda stipendium

icke inberäknas i vikariatsarfvodes belopp.

Den rätt till tjänsteårsberäkning, som universitetskommittén föreslagit,

skola under vissa betingelser tillerkännas docent med professorsvikariat,

synes oss vara i hufvudsak väl motiverad och har äfven af alla hörda

myndigheter tillstyrkts. Denna förmån torde emellertid höra utsträckas

på sätt, som framgår af hvad nedan i detta, afseende föreslagits .

Om vikariatsarfvoden vid Farolinska institutet är stadgadt i kungl.

brefvet den 30 November 1900. Frågan är på ett till synes för institutets

verksamhet tillfredsställande sätt ordnad genom detta bref, och sakkunnige

hafva ingen anledning att föreslå ändring i dessa bestämmelsei.

På anförda grunder hemställa vi, att, med upphäfvande af hvad i

äldre bestämmelser finnes däremot stridande, följande allmänna stadgande!!

måtte beträffande vikariatsarfvodena vid universiteten blifva gällande:

1. Fullgör docent eller annan, som icke är ordinarie akademisk

lärare, på förordnande professors eller annan ordinarie akademisk

lärares fulla tjänstgöringsskyldighet, skall arfvode utgå, efter

beräkning för kalenderår, med sammanlagda, beloppet af de med

den befattning, som vikariatet af ser, förenade tjänstgöring spenning av

samt det belopp, hvartill docentstipendium uppgår.

Af ser vikariatet ledig lärarebefattning, hvars aflöning är för

universitetet disponibel, eller lärarebefattning, hvars innehafvare icke.

uppbär den med befattningen förenade aflöningen, skall arfvodet i

sin helhet bestridas af nämnda aflöning, dock att, därest vikarien

innehar docentstipendium, dettas belopp skall i arfvodet inberäknas.

Äger vikariatet rum i andra fall än de i nästföregående stycke

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

nämnda, skall arfvodet utgöras af de till befattningen hörande

tjänstgöringspenningarna, om den ordinarie innehafvaren är skyldig

att afstå dessa, docentstipendium, om vikarien är innehafvare af

dylikt stipendium, samt, i den mån sådant till åstadkommande af

det• fastställda arfvodesbeloppet är erforderligt, tillskott af för ändamålet

anvisade statsmedel.

2. Af ser vikariat uppehållande af den med professur i första

lönegruppen förenade examinationen men icke af undervisningen,

skall arfvodet utgöras af den del af tjänstgöringspenningarna, som

för vikariatstiden belöper på examinationen; dock att, om vikarien

icke är ordinarie akademisk lärare eller docent, som innehar docentstipendium,

vederbörande fakultet eller sektion äger, där sådant

finnes påkalladt, genom det mindre konsistoriet hos kanslern göra

hemställan om ersättning utöfver hvad sålunda är stadgadt.

3. Uppehåller vikarie endast en del af den med ordinarie

lärarebefattning förenade undervisningen eller examinationen, äqe

kanslern, sedan vederbörande fakultet eller sektion och det mindre

konsistoriet yttrat sig, bestämma storleken af det belopp, som skall

i ersättning tillerkännas vikarien.

4. Erhåller professor, som tillhör andra lönegruppen, förordnande

att förrätta examination i eget läroämne, hvilket icke är

ordinarie examensämne, utgår icke därför något särskildt arfvode.

5. På enskild donation grundadt legat eller stipendium, som

af vikarie innehafves, skall icke inberäknas i vikariatsarfvodet.

Åtnjuter vikarie anslag eller arfvode, som tillhör universitetets

stat eller eljest utgår af universitetets medel, och soin af ser uppehållande

af undervisning, bestämme kanslern, sedan vederbörande

fakultet eller sektion och det mindre konsistoriet yttrat sig, huruvida

och i hvad mån vikariatsarfvodets belopp af sådan anledning

skall minskas.

6. Docent, som vunnit befordran till ordinarie akademisk

lärarebefattning, äge vid bestämmandet af rätt till ålderstillägg å

lönen räkna sig till godo tid, hvarunder han såsom docent på förordnande

uppehållit den med samma eller motsvarande lärarebefattning

förenade undervisningsskyldighet; dock att härvid icke tages

i betraktande vikariatstjänstgöring, som omfattat mindre än två

månader i följd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Promemoria beträffande lönereglering för vissa

lärare ocli tjänsteman vid universiteten och

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Promemoria

angående lönereglering för vissa lärare och tjänstemän vid universiteten

och Karolinska mediko-kirnrgiska institutet.

. Det sakkunnige meddelade uppdraget torde icke vara så affattadt, att

därigenom alägges sakkunnige att åstadkomma utredning angående löneförbättring

åt andra universitetsfunktionärer än professorer och docenter.

Med hänsyn till den betydelse, vissa andra lärare äga för universitetsorganisationen,

äfvensom till den utsträckning, som myndigheterna i sina

svar pa kung!, cirkuläret den 25 oktober 1901 och i öfrigt vid flere tillfällen

konsistorierna i sina skrivelser rörande riksdagspetita ansett en

lönereglering för universiteten böra erhålla, hafva emellertid sakkunnige

funnit sig böra i en kortfattad promemoria lämna ett förslag till lönereglering

äfven för nedan upptagna till professors- och docentkårerna ej hänförliga

funktionärer vid högskolorna.

I. Laboratorer och observatörer.

De lärare, hvilka här närmast komma i fråga, äro: laboratorn i experimentell

patologi och patologisk anatomi, laboratorn i experimentell fysiologi

och medicinsk fysik, laboratorn i fysik och observatorn i astronomi

vid Upsala universitet; laboratorn i kemi och observatorn i astronomi vid

Lunds universitet; de fast anställda laboratorerna i fysiologi och i bakteriologi

vid Karolinska institutet.

Däremot är här ej fråga om amanuenser och därmed jämförliga assistenter

vid en del institutioner, ej heller om vissa under fakulteterna upptagna

anslag såsom: vid Upsala universitet till uppehållande af kostnadsfri

undervisning och examination i kyrkosång vid den teologiska fakulteten,

till uppehållande af den praktiska kursen inom den juridiska fakulteten och

till förstärkande af lärarekrafterna i kirurgi inom den medicinska fakulteten;

vid Lunds universitet till uppehållande af den praktiska kursen inom

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

juridiska fakulteten. Dels är nämligen ingen förhöjning af här ifrågavarande

anslag ifrågasatt, dels föreligger ingen utredning, dels torde framställningar

i det ena eller andra syftet vara ä bane, hvilka ej kunna eller höra

föregripas.

Tvekan kan däremot råda om vissa andra befattningar, hvilkas innehafvare

icke äro fast anställda. Sådana äro assistenten vid den praktiska

afdelningen inom teologiska fakulteten i Upsala samt följande ej fast anställda

laboratorer in. fl. vid Karolinska institutet, nämligen: laboratorn i

patologisk anatomi, en klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid

Ser afim erl asar ettets kliniska laboratorium och eu prosektor vid anatomiska

institutionen, å hvilkas befattningar fullmakt ej utfärdas. Dessutom må nämnas

ett anslag för upprätthållande af undervisning i otiatri, rhinologi och

laryngoskopi. — För laboratorn i patologisk anatomi samt prosektorn föreslog

institutets lärarekollegium i sitt den 30 Maj 1902 afgifna svar på

kungl. cirkuläret den 25 Oktober 1901 en förhöjning af 1,000 kronor

för hvardera eller från 3,000 kronor till 4,000 kronor. Rörande den klinisk

e laboratorn, till hvars befattning anslag beviljades 1902, samt lärarebefattningen

i otiatri o. s. v. säger sig kollegiet först sedermera, när praktisk

erfarenhet om vidden af deras tjänsteåligganden förelåge, kunna göra

hemställan om eventuella löneförbättringar. Sådan hemställan föreligger,

efter hvad vi hafva oss bekant, innevarande år beträffande lärarebefattningen

i otiatri o. s. v. För denna undervisning utgår nu 3,000 kronor,

hvaraf enligt kungl. brefvet, den 31 December 1900 för en amanuens 900

kronor. Institutets kollegium begär bland årets riksdagspetita en höjning

af beloppet med 900 kronor, hvarom vi velat erinra.

Om laboratorn i experimentell patologi och patologisk anatomi samt

laboratorn i experimentell fysiologi och medicinsk fysik vid Upsala universitet

yttrar det större konsistoriet i Upsala den 24 Maj 1902 med

anledning af kungl. cirkuläret den 25 Oktober 1901, att såväl kompetensfordringarna

som undervisnings- och öfriga tjänstgöringsskyldigheter

ställa dem i hufvudsak lika med innehafvarna af de extra ordinarie

professorsämbetena inom den medicinska fakulteten. På grund häraf och

i betraktande jämväl af den yppade svårigheten för medicinska fakulteten

att till dessa platser, som ej gärna tilläte innehafvarna att förskaffa sig

inkomster på praktisk läkareverksamhet, erhålla fullt kvalificerade lärare,

därest aflöningen vore allt för ringa i förhållande till hvad en läkare

kunde genom sin praktik förtjäna, hade nämnda laboratorers aflöning fastställts

till 4,500 kronor, däraf 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, således

den högsta aflöning, som en extra ordinarie professor då kunde

erhålla. Samma ovedersägliga skal, som talat för en förhöjning af de

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

extra ordinarie professorernas förra aflöning, och Indika af konung och

riksdag tillerkänts den vikt, att alla extra ordinarie professorer erhållit

en begynnelselön af 4,500 kronor med två ålderstillägg, hade då fordrat

att äfven nämnda laboratorer kommit i åtnjutande af liknande ålderstillägg,

och påkallade därför, att dessa tillförsäkrades löneförmåner lika med

de för extra ordinarie professorer. Detta yrkande om likställighet med

extra ordinarie professorer upprepas i konsistoriets skrifvelse den 3 Oktober

1903, men utan resultat.

I sammanhang med äskande af tillfällig löneförbättring för de extra

ordinarie professorerna hemställde konsistoriet i skrifvelse den 2 December

1905, att laboratorerna inom medicinska fakulteten i likhet med de extra

ordinarie professorerna måtte erhålla på extra stat dels två ålderstillägg,

livartdera å 500 kr., och dels en löneförhöjning å 1,000 kr. Kanslern,

som i skrifvelse den 9 December 1905 instämde i de för löneförbättring

förebragta skälen, ansåg dock ej, att ålderstillägg borde beviljas å extra

stat, utan föreslog en tillfällig löneförbättring för hvar och en af 1,000

kronor, ett förslag, som blef af departementschefen i princip godkändt

och föranledde proposition i denna riktning till 1906 års riksdag. Riksdagens

beslut, som förnyades 1907, utföll i enlighet härmed, hvadan alltså

ifrågavarande laboratorer för 1907 och 1908 uppbära 5,500 kronor.

Upsala medicinska fakultet har i svar på den af sakkunnige till samtliga

fakulteter och sektioner samt Karolinska institutet aflåtna skrifvelse,

innehållande, bland annat, förfrågan, huruvida lärarebefattningar på stat

funnes, som syntes kunna indragas eller böra ombildas, uttalat såsom sin

uppfattning, att ifrågavarande laboratorsbefattningar borde ombildas till

extra ordinarie professurer.

De grunder fakulteten härför åberopat finnas utförligt återgifna å

sid. 100—102. Här må i sådant afseende erinras, hurusom 1885 års riksdag

beviljat höjning af ifrågavarande laboratorslöner från 3,000 kronor

till 4,500 kronor, under villkor att den tjänstgöring, som hittills ålegat

befattningarnas innehafvare, måtte kunna ökas på sätt Kungl. Maj:t kunde

finna lämpligt, så att den blefve fullt motsvarande extra ordinarie professors.

Instruktion i enlighet härmed hade ock af Kungl. Maj:t utfärdats

år 1886. Först sedan denna högre lön beviljats, hade ordinarie innehafvare

till platserna i fråga kunnat erhållas.

Hvad nu beträffar laboratorn i experimentell patologi och patologisk

anatomi, så är det af betydelse att framhålla, att denna plats mycket nära

motsvarar de nuvarande extraordinarie professurerna i patologisk anatomi

i Stockholm och i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård i

Lund, Indika båda här föreslagits skola komma att tillhöra första löne
31
-

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

gruppen. Det synes därför rimligast att förvandla förevarande laboratorsplats

till professsur. Ett förslag i sådant hänseende torde emellertid

knappast ligga inom sakkunniges befogenhet. Vi vilja därför inskränka

oss till att föreslå, att de med ifrågavarande plats förbundna löneförmånerna

göras lika med professors i andra lönegruppen.

Icke fullt så oomtvistlig ställer sig frågan rörande laboratorn i experimentell

fysiologi och medicinsk fysik, mot hvilken i Stockholm svarar

en laborator i fysiologi, under det att den förut vid Lunds universitet

befintliga laboratorsbefattningen i experimentell fysiologi 1906 ombildades

till en extra ordinarie professur i farmakologi. Lpsala medicinska fakultet

har emellertid i sitt svar på sakkunniges ofvannämnda skrifvelse framhållit,

att vissa arbeten inom området för den fysiologiska undervisningen

kräfde förstärkta lärarekrafter utanför den egentliga laboratorsuppgiften,

hvarför ett likställande med laboratorn i experimentell patologi och patologisk

anatomi i fråga om löneförmåner kunde vara motiveradt. Konsistoriet

föreslog den 24 Maj 1902 för nu ifrågavarande laboratorsbefattning,

liksom, enligt hvad ofvan är antydt, för laboratorsbefattningen i

experimentell patologi m. in., en begynnelselön å 5,500 kronor, med tre ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor.

Med denna laboratorsbefattning i det närmaste likartade synas två

fasta laboratorsbefattningar vid Karolinska institutet vara, nämligen i

fysiologi och i bakteriologi. Hvad dessa befattningar beträffar, har icke

deras likställighet med hittillsvarande extra ordinarie professurer påyrkats.

Karolinska institutets lärarekollegium har i sitt den 30 Maj 1902 afgifna svar

på kung! cirkuläret den 25 Oktober 1901 för ifrågavarande laboratorer

föreslagit 3,500 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, tillsammans

5,000 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor. 1906 och 1907

års riksdagar beviljade emellertid på extra stat 1,000 kronor till hvardera,

hvadan den faktiskt utgående aflöningen är 5,500 kronor (utan ålderstillägg).

Det synes vara rimligt att föreslå för dessa laboratorer en begynnelselön

af 6,000 kronor med rätt till två ålderstillägg, hvardera å

500 kronor efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring, särskildt med hänsyn

till den pensionsafgift, som äfven laboratorerna komma att vidkännas, och

den efter 1902 inträdda allmänna prisstegringen.

"Vi föreslå alltså, att såväl laboratorn i experimentell fysiologi och

medicinsk fysik vid Upsala universitet som de båda fast anställda laboratorerna

i fysiologi och i bakteriologi vid Karolinska institutet erhålla en

begynnelseaflöning på 6,000 kronor, hvaraf 4,200 kronor i lön, 1,500

kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i ortstillägg, med rättighet

till två ålderstillägg efter respektive 5 och 10 år, hvardera å 500 kronor.

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Laboratorn i fysik och observator! i astronomi vid Upsala universitet

samt laboratorn i kemi och observator! i astronomi vid Lunds universitet

hafva nu eu aflöning på ordinarie stat af 3,000 kronor, cläraf 750 kronor

i tjänstgöringspenningar. Den 3 Oktober 1903 föreslog konsistoriet i Upsala

för hvar och en af de två förstnämnda en förhöjning med 500 kronor

samt två ålderstillägg å 500 kronor hvardera, en framställning, som förordades

af kanslern den 23 Oktober samma år. Då denna framställning

blef utan resultat, äskade nämnda konsistorium den 2 December 1905 på

extra stat en löneförhöjning af 1,000 kronor med två ålderstillägg å 500

kronor hvartdera. Kanslern tillstyrkte beviljandet af löneförhöjning med

1,000 kronor å extra stat till alla fyra här ifrågavarande befattningar.

Enligt beslut af 1906 och 1907 års riksdagar har ock sådan löneförbättring

sedan 1907 utgått.

I fråga om rekrytering af dessa platser må framhållas, att universiteten

här hafva att utstå eu särskildt kännbar konkurrens med de allmänna läroverkens

lektorsbefattningar, med hvilka en slutlön af 6,000 kronor är förenad.

Med hänsyn härtill samt till pensionsafgift och allmän prisstegring föreslå sakkunnige

en totalaflöning af 4,700 kronor, hvaraf ett 1,000 kronor tjänstgöringspenningar

och 200 kronor ortstillägg, samt rätt till tre ålderstilllägg,

hvart och ett å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring.

II. Biblioteket.

''Bibliotekarierna liksom räntmästarna hafva alltid i fråga om aflöning

varit likställda med professorerna, och en ändring härutinnan torde icke

böra ifrågasättas. Dock torde åtminstone beträffande räntmästarna det

under namn af yrkestillägg till ortstillägget fogade beloppet 200 kronor icke

vara motiveradt. 1 fråga om bibliotekarierna kan man vara tveksam. Da

emellertid de skäl, som för professorernas del tala för beviljande af yrkestillägg,

åtminstone icke i samma grad äga giltighet beträffande bibliotekarierna,

hafva vi trott det vara riktigast att icke för dem föreslå sådant

tillägg.

Vice bibliotekarierna. I Upsalakonsistoriets skrifvelse den 24 Maj

1902 finnes intagen eu framställning af vice bibliotekarierna vid Upsala

universitets bibliotek, som för sig påkalla ekonomisk likställighet med de

extra ordinarie professorerna. Konsistoriet finner emellertid en annan jämförelse

mera på sin plats och betonar, att vice bibliotekarierna böra

hafva minst samma förmåner som bibliotekarierna vid kungl. biblioteket,

hvarför konsistoriet föreslår 4,500 kronor med två ålderstillägg a 500

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

kronor hvardera. Samma förslag har konsistoriet i Lund i skrifvelse den

31 Maj 1902 afgifvit beträffande vice bibliotekarien vid därvarande universitets

bibliotek.

Det vill synas oss, som om en jämförelse med andra gradens ämbetsmän

vore befogad. Med hänsyn tagen därtill, att ortstillägget för andra gradens

tjänstemän i universitetsstäderna torde böra sättas 200 kronor under motsvarande

för Stockholm, föreslå vi alltså för vice bibliotekarierna i Upsala

och Lund en begynnelselön å 5,600 kronor, hvaraf 1,800 kronor tjänstgöringspenningar

och 200 kronor ortstillägg, med rätt till två ålderstillägg

å 500 kronor hvardera.

För bibliotekarien vid Karolinska institutet har kollegiet den 31 Maj

1902 föreslagit en förhöjning på 500 kronor, hvilket förslag här upptagits.

Biblioteksamanuensernas löner reglerades visserligen 1902 därhän, att

alla fingo en aflöning af 2,500 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å

500 kronor. Konsistorierna hafva i sina ofvan nämnda skrifvelser icke ansett

sig böra föreslå vidare förändring. I betraktande af de på senare åren

högst betydligt ökade göromålen och amanuensernas nedan antydda ogynnsamma

befordringsutsikter torde principiellt ingen invändning vara att

göra mot ett likställande af dem med första gradens civila ämbetsmän.

Därmed stämmer ''snarast den aflöning på 3,000 kronor (med två ålderstillägg),

som åtnjutes af motsvarande amanuenser vid kungl. biblioteket

och för hvilkas del anspråk på likställighet med första gradens tjänstemän

säkert torde komma att framställas. Med hänsyn härtill och med fäst afseende

på att långt ifrån alla biblioteksamanuenser kunna påräkna vidare

befordran, i det att vice bibliotekarie- eller bibliotekariebefattning endast

kan uppnås af en del bland dem, bör en förhöjning af aflöningen till

3,800 kronor, hvaraf 2,200 kronor i lön, 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar

och 100 kronor i ortstillägg, med rätt till 3 ålderstillägg, hvart

och ett å 500 kronor, synas rimlig.

III. Kansliet och drätselverket.

Beträffande tjänstebefattningarna vid ofvannämnda verk anmärker

Upsala större konsistorium i sin meranämnda skrifvelse, att deras löneförmåner

varit oförändrade sedan 1877; tillika framhålles önskvärdheten af att

öfvergång från det ena verket till det andra icke behöfde förekomma och att i

sådant syfte åtminstone de högre tjänsterna inom hvartdera verket i

möjligaste mån borde likställas. För att undgå olägenheten af öfverflyttning

borde man sörja för att så väl sekreteraretjänsten som kamrerare- och

notariebefattningarna kunde blifva för innehafvarne slutliga tjänster, för

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

hvilket ändamåls vinnande borde beredas sådana aflöningar, att personer,

som aflagt juridisk examen och i (ifrigt innehade erforderliga kvalifikationer,

kunde af dessa tjänster hafva sin skäliga utkomst.

De specificerade förslag till lönestat, som i nämnda konsistorieskrifvelse,

liksom i motsvarande från Lund, gjorts beträffande de särskilda kansli- och

kontorstjänstemännen, skola anföras, i den mån hvarje tjänsteman här kommer

på tal. Det skall endast i allmänhet här påpekas, att senare framställningar

i samma ärende giorts af de båda konsistorierna. Så af konsistoriet

i Upsala den 3 Oktober 1903 och den 2 December 1905 samt bland de

de s. k. riksdagspetita 1906 och 1907. Vid de tre sistnämnda tillfällena

afsågs, att beloppen skulle beviljas på extra stat, intill dess ett

definitivt ordnande af löneförhållandena kunde motses. — Från Lunds

större konsistorium föreligga, utom svaret på cirkuläret den 25 Oktober

1901, upprepade äskanden om beviljande af tvenne ålderstillägg för sekreteraren

och kamreraren (den 11 September 1903, 10 September 1904

och 9 September 1905). — Förslagen äro i öfrigt rätt olika från de båda

universiteten och äro icke heller alldeles desamma i de olika framställningarna

från Upsala konsistorium. Först bland innevarande års riksdagspetita

hafva i det närmaste identiska äskanden gjorts från de båda konsistorierna.

Närmast i öfverensstämmelse med kanslerns hemställan den 9 December

1905 har konsistoriet i Upsala begärt på extra stat för Upsala universitet

en förhöjning af 1,000 kronor för hvardera af sekreteraren, kamreraren och

notarien, samt af 500 kronor för bokhållaren. Konsistoriet i Lund har

för Lunds universitet begärt en förhöjning af 1,000 kronor för hvardera

af sekreteraren och kamreraren samt af 500 kronor för amanuensen.

Livad särskildt angår sekreteraren i Upsala, har konsistoriet därstädes

föreslagit, att han likställes med räntmästaren. Såsom motivering

härför har framhållits först och främst de alltmera maktpåliggande uppgifter,

som vore förbundna med universitetssekreterarens ämbete, samt

mångfalden och den olikartade beskaffenheten af de därmed förenade göromålen;

vidare och alldeles särskildt det sekreterarens åliggande, som bestode i

att vårda och ordna universitetets rikhaltiga och värdefulla arkiv, ett uppdrag

hvars fullgörande å andra håll merendels vore öfverlämnadt till en särskildt för

ändamålet aflönad arkivarie. Detta uppdrag, som med hänsyn till den dyrbara

samlingen af alltifrån universitetets uppkomst till nuvarande tid stammande

originaldokument, donationsurkunder, konunga- och kanslersbref, matriklar,

protokoll m. m. vore särskildt ansvarsfullt, hade i och med Kungl. Maj:ts

stadga den 31 December 1900 angående vissa offentliga arkiv fått en förökad

betydelse. Konsistoriet har för att likställa sekreteraren med räntmästaren

föreslagit en begynnelselön af 5,500 kronor med tre ålderstillägg

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

å 500 kronor kvart ocli ett och motiveras skillnaden å 500 kronor därmed

att sekreteraren i sportelinkomster hade högst 500 kronor.

I konsistoriets i Lund framställningar föreslås en lön på 4,500 kronor,

hvaraf 1,500 tjänstgöringspenningar, med rätt till två ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor.

Senare förslag äro: från IJpsala den 3 Oktober 1903 om rätt till tvä

ålderstillägg, hvilket förslag upprepades den 2 December 1905. Kanslern

tillstyrkte i stället en förhöjning på extra stat af lönen med 1,000 kronor

utan ålderstillägg, emedan förbättringen endast var afsedd att vara provisorisk.

Lunds konsistorium har upprepade gånger giort framställning om två

ålderstillägg. Det af kanslern år 1905 giorda äskandet har af båda universitetens

konsistorier upptagits uti innevarande års riksdagspetita.

Redan för att uppnå eu rimlig sammanjämkning af alla dessa olika

förslag torde det vara påkalladt att till grund för sekreterarebefattningens

(liksom äfven kamrerarebefattningens) löneförmåner lägga en nära till

hands varande principiell likställighet med andra lönegradens ämbetsmän

och tillerkänna sekreteraren (och kamreraren) samma löneförmåner som de,

hvilka fastställts för räntmästare och kamrerare o. s. v. i statskontoret,

med de afvikelser, som betingas, å ena sidan af olikheten i ortstillägg, a

andra sidan af speciella uppdrag, som påkalla särskild! arfvode.

Ett sådant med sekreterarebefattningen i Upsala förbundet särskild!

maktpåliggande uppdrag är tydligen arkivariebefatfningen. Härför föreslå vi

ett särskildt arfvode å 400 kronor, hvadan sekreterarens af lön 3,600,

tjänstgöringspenningar 1,800, arfvode 400 och ortstillägg 200 kronor bestående

samlade löneförmåner skulle uppgå till 6,000 kronor, med rätt till

två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring.

— Sekreterarens vid universitetet i Lund löneförmåner föreslås till samma

belopp med undantag af arldvarfvodet å 400 kronor.

Sekreterarens vid Karolinska institutet arfvode är å extra för 1908

höjdt till 1,500 kronor, som härmed föreslås öfverfördt till ordinarie stat.

Beträffande räntmästaren hänvisas till hvad som säges under bibliotekarien

ofvan samt till i tabellerna upptagna löneförslag.

Beträffande kamrerarebefattningen häfdar konsistoriet i Upsala den 24

Maj 1902 den uppfattningen, att den bör likställas med kamrerarebefattningarna

i de centrala ämbetsverken. Konsistoriet anför som särskild motivering,

dels att göromålen för tjänstens innehafvare ökats och alljämt ökas

i och med universitetets egen utvidgning i olika riktningar, dels att han

utöfver de vanliga göromålen nödgas nedlägga betydligt arbete för utredande

och besvarande af remisser i ärenden, som falla inom området af

hans tjänst; dels att göromålen starkt koncentrerats på grund af bestäm
-

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

melsen i kung!, brefvet den 22 Januari 1897 om hufvudbokens afslutande

före den 1 Juli. Konsistoriet föreslår eu aflöning af 5,000 kronor, hvaraf

1,500 kronor tjänstgöringspenningar, med rätt till tvenne ålderstillägg,.

hvart derå å 500 kronor. Den 3 Oktober 1903 äskas å ordinarie stat rätt

till två ålderstillägg; äskandet upprepas å extra stat den 2 December 1905.

Kanslern föreslår däremot å extra stat en förhöjning af lönen med 1,000

kronor utan ålderstillägg.

Sistnämnda förslag har af båda konsistorierna upptagits uti innevarande

ars riksdagspetita. I den här föreslagna staten är aflöningen uppgjord

efter grunderna för fastställande af lönesatser för andra gradens

ämbetsmän.

I sitt svar den 31 Maj 1902 föreslår det större konsistoriet i Lund

aflöningen för kamreraren till 4,000 kronor, hvaraf 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Det synes dock rimligt, att kamrerarens aflöning höjes sa,

att den i det närmaste motsvarar en civil ämbetsmans i andra lönegraden.

Då det synes vara en oproportionerligt stor ökning att höja lönen till full

motsvarighet, hafva vi stannat vid en grundlön af 5,000 kronor, hvaraf

1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg, med rätt

till 2 ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

För Karolinska institutets kamrerare är föreslaget en arfvodesförhöjning

från 1,000 till 1,500 kronor, hvilken förhöjning är upptagen i vårt förslag.

I fråga om notarien och bokhållaren vid Upsala universitet lär grundsatsen

om principiell likställighet med första gradens tjänsteman böra upprätthållas.

Visserligen uppbära de för närvarande rätt olika löneförmåner,

och de af oss föreslagna äro icke heller lika. Den proportionellt större

höjningen för notarien är betingad af de sedan lång tid tillbaka ökade

göromalen, som föranledt konsistoriet att upprepade gånger göra framställning

om löneförbättring; så -— förutom i den meranämnda skrifvelsen den

24 Maj 1902, då en aflöning af 3,000 kronor, hvaraf 800 kronor tjänstgöringspenningar

med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,

löreslas den 3 Oktober 1903, då i fråga om grundlönen samma förslag

upprepas, men alderstilläggen anslås till 300 kronor hvartdera, den 2

December 1905, då senast gjorda förslag upprepas, men till beviljande å

extra stat. I riksdagspetita år 1906 och 1907 har, i öfverensstämmelse

med kanslerns yttrande den 9 December 1905, å extra stat begärts en förhöjning

af lönen med 1,000 kronor. Med hänsyn härtill samt till det förhållandet,

att notariesysslan ej sällan torde blifva en sluttjänst, har här

föreslagits en begynnelseaflöning af 3,800 kronor, hvaraf 2,200 kronor i lön,

1,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 100 kronor i ortstillägg med rätt

till tre ålderstillägg pa 500 kronor efter resp. 5, 10 och 15 års tjänstgöring*

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

För bokhållaren föreslås den 24 Maj 1902 två ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor, till förutvarande lönen, 3,000 kronor. Den 3 Oktober 1903

och 2 December 1905 föreslås ålderstilläggsbeloppet till 300 kronor.

Kanslern föreslår i stället en extra förhöjning af lönen med 500 kronor,

ett förslag, som senare upptagits i konsistoriets riksdagspetita, senast innevarande

år. Här är atlöningen — bortsedt från titeln respenningar o. s. v.

— äfven i öfrigt föreslagen något högre än för första gradens tjänsteman,

och detta med hänsyn till det af konsistoriet i skrifvelsen den 24 Maj

1902 omnämnda förhållandet, att bokhållaren, som tillika är amanuens

vid kontoret, i större utsträckning än förut varit fallet måst biträda räntmästaren

i hans ämbetsåligganden, enär göromålen inom räntekammaren

ökats därhän, att räntmästaren annars varit betänkt på att begära särskildt

anslag för aflönande af extra biträde å akademiräntkammaren.

För kanslisten vid Upsala universitet, som nu uppbär arfvode af 1,290

kronor, föreslog konsistoriet den 24 Maj 1902 ett begynnelsebelopp af

1,500 kronor, hvaraf 500 kronor tjänstgöringspenningar, med rätt till två

ålderstillägg å 500 kronor hvartdera. Den 3 Oktober 1903 — å ordinarie

— liksom den 2 december 1905 — å extra stat — begäras endast två

ålderstillägg å 300 kronor hvartdera.

Åberopande oss på dessa konsistoriets framställningar, föreslå vi för

kanslisten ett begynnelsebelopp af 1,600 kronor med rätt till två ålderstillägg,

hvartdera å 250 kronor.

Ombudsmannens arfvode, 1,000 kronor, föreslås af konsistoriet i Upsala

fördubbladt. De därför anförda skälen, nämligen det icke ringa arbete

och det stora ansvar, som äro förbundna med värfvet att vara juridisk ombudsman

för Upsala universitet med dess vidlyftiga penninge- och jordförvaltning,

synas visserligen giltiga; men så länge uppdraget kan förenas

med annan tjänst, synes en förhöjning sådan som den föreslagna

mindre påkallad. Också gick konsistoriets förslag vid ett senare tillfälle,

nämligen den 3 Oktober 1903, enbart ut på ett äskande af 500 kronors

förhöjning.

Här föreslås en förhöjning till 1,500 kronor.

Motsvarande arfvode vid Lunds universitet, 500 kronor, är hvarken

af universitetsmyndigheterna eller af oss föreslaget till förhöjning.

För amanuensen vid kansliet och kontoret vid Lunds universitet har

konsistorium i det meromtalade utlåtandet föreslagit en förhöjning af 1,000

till 1,200 kronor, men i årets riksdagspetita — å extra stat — till 1,500

kronor, ett belopp, som också här föreslås.

Hvad fakultetsnotarierna beträffar, är att märka, att vissa af dem redan

fått sina arfvoden höjda i sammanhang med tillämpandet af nya examens
-

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

stadgar; så på ordinarie stat, år 1906, notarien i den juridiska fakulteten

vid hvartdera af universiteten (i Lund till 300, i Cpsala till 400 kronor);

notarien i teologiska fakulteten i Lund, år 1907, till 300 kronor; på

extra stat för 1908 notarien i medicinska fakulteten vid Upsala universitet

till 600 kronor och vid Lunds universitet till 400 kronor.

Dessa två senare belopp torde böra öfverföras på ordinarie stat.

För teologiska fakultetens i Upsala notarie begärdes i konsistoriets

svar på cirkuläret den 25 Oktober 1901 400 kronor, ett belopp, som torde

vara rimligt och härmed föreslås.

För filosofiska fakultetens notarie hafva konsistorierna i Upsala och Lund

äskat respektive arfvoden af 1,000 och 700 kronor (höjning från respektive

300 och 500 kronor). Med hänsyn till den minskning i examensafgifter,

som blifver en följd af de j uri disk-filosofiska och medicinsk-filosofiska

examinas borttagande, samt de ökade göromål, som gifvetvis med

anledning af den förestående examensstadgan för filosofiska fakulteten

komma att åligga denne notarie, är eu afsevärd ökning, måhända större

än den föreslagna, motiverad. Då emellertid ännu ingen erfarenhet i

detta fall kan åberopas, måste vi inskränka oss till att vidhålla konsistoriernas

förslag om förhöjning af arfvodet för notarien i filosofiska fakulteten

i Upsala till 1,000 kronor, i Lund till 700 kronor.

IY. Exercitiemästare ra. fl.

Musikdirektören vid Upsala universitet åtnjuter nu löneförmåner till

ett belopp af 2,590 kronor och boställsrum. Konsistoriet äskar två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor.

Här gjorda förslag upptager en slutlön på 3,000 kronor jämte boställsrum

samt rätt till två ålderstillägg hvartdera å 500 kronor.

För kapellmästaren vid Lunds universitet reglerades lönen 1902 till

2,500 kronor med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor. Här synes böra

föreslås en begynnelselön å 2,800 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor

hvartdera.

För läraren i gymnastik och fäktkonst vid Lunds universitet är visserligen

förslag gjordt om beviljande af två ålderstillägg å 500 kronor

hvartdera. Detta förslag är dock endast villkorligt och torde icke för närvarande

böra leda till någon åtgärd. För öfriga exercitiemästare, nämligen

gymnastikläraren och ritmästare]! vid Upsala universitet och ritmästaren

vid Lunds universitet är ingen förhöjning af arfvodena ifrågasatt.

Trädgårdsmästarens vid Upsala universitet samlade löneförmåner

uppgå till 2,290 kronor och boställsrum. Konsistoriet föreslog 1902 2,500

32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

kronor med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor. I sina riksdagspetita

föreslår konsistoriet 1907 en förhöjning i förstnämnda lönebelopp med 300

kronor samt två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera.

Vårt förslag upptager 2,600 kronor, jämte boställsrum och rätt till

två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Trädgårdsmästaren vid Lunds universitet åtnjuter nu 1,800 kronor och

boställsrum samt som personligt tillägg 400 kronor. Tvenne ålderstillägg

å 500 kronor hvartdera begäras af konsistoriet. Yi föreslå 2,300 kronor

jämte boställsrum samt två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera.

Konservatorn vid det zoologiska museet i Upsala har en aflöning af

2,290 kronor; konsistoriet har 1902, med hänsyn till det ökade arbetet

vid det alltmer tillväxande museet och den i följd häraf stegrade fordran

på skicklighet och omsikt, föreslagit en aflöning å 2,500 kronor med rätt

till ett ålderstillägg å 500 kronor. I årets riksdagspetita föreslås lönen

höjd med 300 kronor samt två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor.

Med hänsyn till hvad som föreslås för trädgårdsmästaren torde en

lön af 2,600 kronor med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,

böra anses rimlig.

För zoologie konservatorn vid Lunds universitet, hvilken nu åtnjuter

1,800 kronor i lön, har konsistoriet i innevarande års riksdagspetita

begärt en lön på 3,000 kronor, hvaraf 1,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Yi hafva föreslagit samma belopp som för motsvarande plats i Lpsala.

För konservatorn vid Upsala universitets botaniska institution begärde

på framställning af konsistoriet i Upsala Kungl. Maj:t af 1899 ars riksdag

en förhöjning från 750 till 1,800 kronor; riksdagen beviljade 1,500 kronor.

Den 24 Maj 1902 fann sig konsistoriet icke böra äska någon höjning, då

sådan nyligen beviljats. Uti innevarande års riksdagspetita har konsistoriet

begärt en förhöjning med 300 kronor, alltså till 1,800 kronor. Detta hafva

vi upptagit som vårt förslag, med det tillägg, att rätt till tva ålderstillägg,

hvartdera å 250 kronor, måtte beviljas.

En ungefärligen motsvarande förhöjning torde böra föreslås för botanices

konservatorn vid Lunds universitet, ehuru därom ingen framställning

föreligger, väl närmast af det skäl, att aflöningen sa nyligen som vid 1905

års riksdag höjdes till sitt nuvarande belopp, 1,350 kronor.

Yi föreslå 1,600 kronor med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å

250 kronor.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Karolinska institutets lärarekollegium tiar i sitt svar å kung!, cirkuläret

den 25 Oktober 1901, afgifvet den 30 Maj 1902, föreslagit höjning af rektors

arfvode från 1,500 till 1,800 kronor. Detta är i och för sig för

visso rimligt. Men då bör man följdriktigt ock föreslå höjning för

universiteten. Mindre än 2,000 kronor lär man svårligen kunna föreslå

för hvardera universitetsrektorn. För Upsala universitet, hvars rektorshonorar

utgår af de i staten under rubriken extra utgifter upptagna medel,

blir det nödvändigt att af statsmedel äska ett bidrag af 500 kronor och

för de båda öfriga högskolorna respektive en förhöjning af utgående ordinarie

anslag med 500 kronor för Lunds universitet och 300 för Karolinska

institutet.

Beträffande kanslersexf editionen torde böra erinras om följande. Den

10 November 1900 gjorde dåvarande kanslern hemställan, dels att till aflöning

åt kanslerssekreteraren skulle utgå 5,500 kronor, hvaraf för hyra

af arkiv- och expeditionslokal skulle beräknas 900 kronor samt för skrifmaterialier

och expenser 100 kronor, vidare till arfvoden åt en amanuens

500 kronor och åt ett vaktmästarebiträde 500 kronor, eller tillsammans

ett belopp af 6,500 kronor för år; dels att den häraf föranledda kostnad

skulle så fördelas mellan de olika läroverken, att från Upsala universitet

utginge 3,000 kronor, från Lunds universitet 2,000 kronor och från Karolinska

institutet 1,000 kronor, hvartill skulle komma från Göteborgs högskola

ett bidrag af 500 kronor. Vid detta förslag fasthåller kanslern i

sin skrifvelse med anledning af kungl. cirkuläret den 25 Oktober 1901, afgifven

den 14 Juni 1902, men gör dessutom den erinran, att, vid en blifvande

allmän löneförhöjning för ämbets- och tjänstemän, proportionerlig ökning

bör vidtagas äfven i ofvan föreslagna belopp; särskild! vore det angeläget,

att kanslerssekreterarens behållna inkomst så nära som möjligt uppnådde

en kanslisekreterares.

För att kunna göra ett bestämdt förslag i förevarande hänseenden

måste man vara i tillfälle att uppgöra en efter nuvarande förhållanden

lämpad inkomst- och utgiftsstat för kanslersexpeditionen. I intetdera hänseendet

föreligga för oss sådana definitiva uppgifter, att det är möjligt i

detta sammanhang meddela detaljerad! förslag. Dels torde utgiftsstaten i

vissa afseenden behöfva modifieras, dels föreligger, sedan kanslerns yttrande

afgafs, eu ytterligare inkomstpost, nämligen 500 kronor från Stockholms

högskola, och det lär vara meningen, att detta belopp skall ökas med 500

kronor, om och när en juridisk fakultet där träder i verksamhet med examensrätt.

Men om vi också icke äro i stånd att ange, hvilket eventuellt tillskott

af statsmedel ytterligare skulle behöfvas, kunna vi dock uttala som vår

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

mening, att kanslerssekreterarens inkomster — utom hvad som kan komma

att bestämmas för hyra af arkiv och expeditionslokal samt för skrifmateriel

och expenser, nu tillsammans 1,000 kronor — böra motsvara de löneförmåner,

hvilka tillerkänts andra klassens tjänsteman å statskontorets

stat, nämligen 5,800 kronor, hvaraf 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar

och 400 kronor ortstillägg, med rätt till två ålderstilllägg,

hvardera å 500 kronor.

Vårt uppdrag gifver ej anledning till att upptaga till behandling frågan

om eventuella löneregleringar för den personal, som under institutioner

o. s. v. upptages under rubrikerna preparatorer, vaktmästare och betjänte

o. s. v.

\

När vi i anslutning till ofvanstående promemoria lämna ett detaljeradt

förslag till löne-, resp. arfvodes-, reglering för här ifrågakommande

ämbets- och tjänstemän vid våra högskolor, är det tydligen icke möjligt

att följa en enhetlig norm, t. ex. den i statskontorets stat gifna. Därtill

äro befattningarna för mångahanda och olikartade. Endast i vissa bestämda

fall har anledning förefunnits till direkt jämförelse med likartade befattningar

vid de civila verken. Den föreslagna staten grundar sig på dels

direkta äskanden och uttalanden från liögskole- och andra myndigheter,

dels på en jämförelse- mellan de olika förslag, som i sådant fall förekommit,

dels och slutligen på principen om genomförande af en allmän procentuell

förhöjning af omkring 25 å 30 procent. Där förslaget stannar under denna

procentsiffra, hafva särskilda förhållanden spelat in, såsom att regleringar

så nyligen inträffat, att redan nu det af allmänna prisstegringen betingade

behofvet i någon mån genom löneförhöjning blifvit tillgodosedt.

På grund af hvad sålunda framhållits få vi alltså föreslå:

att följande aflöning sstat för nedanstående lärare, ämbets- och

tjänstemän vid universiteten i Upsala och Lund samt Karolinska

institutet godkännes;

att sålunda de för nämnda högskolor utgående ordinarie anslagen

måtte höjas från 132,258 kronor 45 öre till 185,278 kronor

45 öre eller med 53,020 kronor — eller utöfver år 1908 utgående

anslag med 42,660 kronor; samt

att rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring

beviljas åt laboratorn i experimentell patologi och patologisk

anatomi vid Upsala universitet samt åt bibliotekarierna och räntmästarna

vid Upsala och Lunds universitet;

att rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

respektive 5 och 10 års tjänstgöring, beviljas åt laboratorn i experimentell

fysiologi och medicinsk fysik vid Upsala universitet; åt laboratorerna

i fysiologi och i bakteriologi vid Karolinska institutet; åt

vice bibliotekarierna vid Upsala och Lunds universitet; åt sekreterarna

och kamrerarna vid hvardera universitetet; åt musikdirektören

vid Upsala universitet och kapellmästaren vid Lunds universitet;

åt trädgårdsmästarna vid livartdera universitetet; åt zoologie konservatorn

vid hvardera universitetet;

ait rätt till tre ålder stillägg, hvart och ett ä 500 kronor, efter

respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring, beviljas åt laboratorn i

.fysik vid Upsala universitet och åt laboratorn i kemi vid Lunds universitet

samt åt observatorn i astronomi vid livartdera universitet;

åt fyra biblioteksamanuenser vid hvardera universitetet; åt notarien

och åt bokhållaren vid Upsala universitet;

att rätt till två ålder stillägg, livartdera å 250 kronor, efter respektive

5 och 10 år stjänstgöring, beviljas åt botanices konservatorn vid

livartdera universitetet och åt kanslisten vid Upsala universitet; samt

att de nuvararande innehafvarna af nedan förtecknade tjänster

må i fråga om ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den

tid, de efter sitt tillträde till densamma tjänstgjort.

De naturaförmåner i ved, som enligt nu gällande stat tillkomma vissa

lärare och tjänstemän vid Upsala universitet och i ofvan lämnade förslag

till stat uppföras såsom ingående i aflöningssumman, värderade till bestämda

belopp, föreslås härmed till indragning, och hemställes, att värdena däraf

öfverföras till fonden för bestridande af utgifterna för ålderstilläggen åt

ifrågavarande tjänsteinnehafvare, såsom förut skett i fråga om de ordinarie

professorerna; hvaremot löntagare skola erhålla ersättning af statsmedel

till för hvar och en angifvet belopp. Denna ersättning, motsvarande 102

famnar ved, utgör 1,530 kronor.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

K it vara n d e

stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

Summa

kronor

Höjning

å extra stat

för 1908

med

kronor

Summa

kronor

Laboratorer och Observatörer.

Upsala universitet.

Eu laborator i experimentell patologi

och patologisk anatomi:

4 famnar ved, kr. 60 ....................

60: -

4,500: —

4,560: -

940: —

5,500: —

Eu laborator i experimentell fysiologi

och medicinsk fysik:

4 famnar ved, kr. 60 .....................

60: —

4,500: —

4,560: —

940: —

5,500: —

En laborator i experimentell fysik:

4 famnar ved, kr. 60 .....................

60: —

3,000; —

3,060: —

940: —

4,000: —

En observator i astronomi:

4 famnar ved .................................

60: —

3,000: —

3,060: —

940: —

4,000: —

Lunds universitet.

En laborator i kemi ...........................

3,000: —

3,000: —

1,000: —

4,000: —

En observator i astronomi ..................

3,000: —

3,000: —

1,000: —

4,000: —

Karolinska institutet.

En laborator i fysiologi........................

4,500: —

4,500: —

4,500: —

1,000: —

5,500: —

Eu laborator i bakteriologi .................

4,500: —

1,000: —

5,500: —

Biblioteket.

Upsala universitet.

En bibliotekarie....................................

En vice bibliotekarie:

6 famnar ved, kr. 90 .....................

90: —

6,000: —

4,000: —

6,000: —

-4,090: —

500: —

4,590: —

En vice bibliotekarie:

6 famnar ved, kr. 90 .....................

90: —

4,000: —

4,090: —

500: —

4,590: —

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Föresi

a g e

ii stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

F

ö r d e 1 n

ing på

Summa

kronor

Höjning

utöfver

nuvarande

stat

kronor

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts- (och

yrkes-)

tillägg

Arfvoden,

missräk- nings- penningar

o. d.

60: —

7,040: —

5,000: —

1,500: —

600: —

7,100: —

2,540: —

1,600: —

60: —

5,940: —

4,200: —

1,500: —

300: —

—

6,000: -

1,440: —

500: —

60: —

4,640: —

3,500: —

1,000: —

200: —

—

4,700: —

1,640: —

700: —

60: —

4,640: —

3,500: —

1,000: —

200: —

—

4,700: —

1,640: —

700: —

4,700: —

3,500: —

1,000: —

200: —

4,700: —

1,700: —

700: —

4,700: —

3,500: —

1,000: —

200: —

—

4,700: —

1,700: —

700: —

6,000: —

4,200: —

1,500: —

300: —

6,000: —

1,500: —

500: —

6,000: —

4,200: —

1,500: —

300: —

6,000: -

1,500: —

500: —

7,900: —

5,000: —

2,500: —

400: —

7,900: —

1,900: -

1,900: —

90: —

5,510: —

3,600: —

1,800: —

200: —

—

5,600: —

1,510: —

1,010: —

90: —

5,510: —

3,600: —

1,800: —

200: —

—

5,600: —

1,510: —

1,010: —

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Nuvarande

stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

Allmänna

medel

Summa

Höjning

å extra stat

för 1908

med

Summa

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

En amanuens:

3 famnar ved, kr. 45 .....................

2 amanuenser:

6 famnar ved, kr. 90 .....................

1 amanuens, Lidénianus:

ränta af Lidénska fonden kr. 116: 55

3 famnar ved............... » 45: —

Lunds universitet.

En bibliotekare...................................

Eu vice bibliotekarie ...........................

En amanuens.......................................

I 3 amanuenser.......................................

Karolinska institutet.

En bibliotekarie, arfvode .....................

j Kansliet och drätselverket.

Upsala universitet.

En sekreterare:

8 famnar ved, kr. 120....................

En notarie:

6 famnar ved, kr. 90 .....................

En kanslist, arfvode:

6 famnar ved, kr. 90 .....................

En ombudsman, arfvode:

6 famnar ved, kr. 90 .....................

Eu notarie i teologiska fakulteten,

arfvode.............................................

En notarie i juridiska fakulteten, arfvode

En notarie i medicinska fakulteten,

arfvode ............................................

En notarie i filosofiska fakulteten, arfvode

45: —

2,500: —

2,545: —

90: —

5,000: —

5,090: —

161: 55

2,383: 45

2,545: —

6,000: —

4,000: —

2,500: —

7,500: —

6,000: —

4,000: —

2,500: —

7,500: —

1,000: —

1,000: —

120: —

4,500: —

4,620: —

90: —

2,500: —

2,590

90: —

1,200: —

1,290: —

90: —

1,000: —

1,090: —

200: —

400: —

200: —

400: —

—

200: —

300: —

200: —

300: —

1

500: —

4,500: —

400: —

600: —

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Föreslagen stat

Naturaförmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

Fördelnin

p a

Lön

Tjänst
görings
penningar
-

Orts- (och

yrkes-)

tillägg

Arfvoden,

missräkningspenningar

o. d.

Summa

kronor

Höjning

utöfver

nuvarande

stat

kronor

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

45: —

3,755: —

2,200: —

1,500: —

100: —

_

3,800: —

1,255: —

1,255: —

90: -

7,510: —

4,400: —

3,000: —

200: —

—

7,600: —

2,510: —

2,510: —

161: 55

3,638: 45

2,200: —

1,500: —

100: -

—

3,800: —

1,255: —

1,255: —

7,900: —

5,600: —

3,800: —

11,400: —

5,000: —

3,600: —

2,200: —

6,600: —

2,500: —

1,800: —

1,500: —

4,500: -

400: —

200: —

100: —

300: —

—

7,900: —

5,600: —

3,800: —

11,400: —

1,900: —

1,600: —

1,300: —

3,900: —

1,900: —

1,100, —

1,300: —

3,900: —

1,500: —

—

1,500: —

500: —

500: -

120: —

5,880: —

3,600: —

1,800: —

200: —

400: —

6,000: —

1,380: —

1,380: —

90: —

3,710: —

2,200: —

1,500: —

100: —

—

3,800: —

1,210: —

1,210: —

90: —

1,510: —

—

—

1,600: —

310: —

310: —

90: —

1,410: —

—

1,500: —

410: —

410: —

400: - 400: —

—

400: —

400: —

200: —

200: —

600: —

1,000: -

—

=

600: —

1,000: —

400: —

700: —

700: —

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

En räntmästare:

Missräknings- och renskrifningspen
ningar

kr. 500 ...........................

En kamrerare:

Renskrifnings- och skrifmaterielpen
ningar

......................... kr. 200

För inteckningsförnyelser ... » 75

9 famnar ved ..................... » 135

En bokhållare, tillika amanuens vid kontoret

:

Respenningar vid uppbörden kr. 150

6 famnar ved..................... » 90

Lunds universitet.

En sekreterare ....................................

En notarie i teologiska fakulteten,

arfvode............................................

En notarie i juridiska fakulteten, arfvode

En notarie i medicinska fakulteten,

arfvode............................................

En notarie i filosofiska fakulteten.........

En räntmästare....................................

En kamrerare.....................................

En amanuens vid kansliet och kontoret,

arfvode.............................................

Karolinska institutet.

En sekreterare, arfvode .......................

En kamrerare, arfvode ........................

Exercitiemästare m. fl.

Upsala universitet.

En musikdirektör:

6 famnar ved, kr. 90. Boställsrum...

Nuvarande

stat

Natura- förmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

Allmänna

medel

Summa

Höjning

å extra stat

för 1908

med

Summa

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

135: —

90:

6,500:

4,275: —

3,150:

6,500:

4,410:

3,240: —

90:

4,500: —

4,500: —

300: —

300: —

300: —

300: —

200: —

500: —

200: —

500: —

200: -

6,000: —

3,000: —

6,000: —

3,000: —

—

1,000: _

1,000: _

1,000: —

1,000: —

1,000: —

1,000: —

500: —

2.500: —

2,590: —

400:

1,500:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen stat

Naturaförmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

F

ö r d e 1 n

ing på

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts- (och

yrkes-)

tillägg

Arfvoden,

missräk- nings

penningar

o. d.

5,000: —

2,500: —

400: —

500: —

3,600: —

1,800: —

200: —

275: —

2,400: —

1,500: —

100: —

150: —

3,600: —

1,800: —

200: —

—

5,000: —

3,000: —

2,500: —

1,800: —

400: —

200: —

—

2,900: —

100: —

Summa

kronor

Höjning

utöfver

nuvarande

stat

kronor

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

135:

90:

90:

8,400:

5,740:

4,060:

5,600:

300:

300:

400:

700:

7,900:

5,000:

1,500:

1,500:

1,500:

8,400:

5,875:

4,150:

5,600:

300:

300:

400:

700:

7,900:

5,000:

1,500:

1,500:

1,500:

1,900:

1,465:

910:

1,100:

1,900: —

1,465: -

910: •

1,100:

200:

200:

1,900:

2,000:

500:

500:

500:

200:

1,900:

2,000:

500:

500:

2,910:

3,000:

410:

410:

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Natura-

förmåner

och medel

Allmänna

Summa

afsedda för

särskilda

medel

ändamål

kronor

kronor

kronor

Nuvarande stat

Höjning

S extra stat

för 1908

med

kronor

Summa

kronor

En trädgårdsmästare:

6 lämnar ved, kr. 90. Boställsrum.

En zoologie konservator:

6 famnar ved, kr. 90 ...................

En botanices konservator:

3 famnar ved, kr. 45 ...................

Lunds universitet.

En kapellmästare...............................

En trädgårdsmästare:

Boställsrum.................................<•...

En zoologie konservator ...................

En botanices konservator...................

Ofriga anslag.

Rektors honorarium.

Upsala universitet.....

Lunds universitet.....

Karolinska institutet

90: —

2,200: —

2,290: —

90: —

2,200: —

2,290: —

45: —

1,500: —

1,545: —

2,500: —

2.500: —

1,800: —

1,800: —

1,350: —

1,800: —

1,800: - 1,350: —

1,500: —

1,500: —

1,500: ■

1,500

1,500

1,500

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Föreslå g- eu stat

Naturaförmåner

och medel

afsedda för

särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

Fördelning på

Lön

Tjänst
görings
penningar
-

Orts- (och

yrkes-)

tillägg

Arfvoden,

missräkningspenningar

o. d.

Summa

Höjning

utöfver

nuvarande

stat

Höjning

utöfver 1908

utgående

kronor

kronor

kronor

2,600: —

310: —

310: —

2,600: —

310: —

310: —

1,800: —

255: —

255: —

2,800: —

300: —

300: —

2,300: —

500: —

500: —

2,600: —

800: —

800: —

1,600: —

250: —

250: —

2,000: —

500: —

500: —

2,000: —

500: —

500: —

1,800: —

300: —

300: —

90:

90:

45:

1,500:

2,510:

2,510:

1,755:

2,800:

2,300;

2,600

1,600

500

2,000

1,800

2,500: —

2,500: —

2,700:

2,200:

2,500:

100:

100:

100:

100:

100:

opaginerad Kontrollera mot PDF

RÄTTELSER:

Sid. 135 rad 1 f., bör lyda: för alla extra ordinarie professorer, för hvilka löneförbättring

begärts, i första lönegraden etc.

* 142 » 24 » » » de extra ordinarie professorerna — utom vissa extra ordi
narie

professorer vid Karolinska institutet med lägre grundlön

— uppbära etc.

» 149 » 12 » s » I nära halfva antalet, fäll då extra ordinarie professurer

under ifrågavarande tidrymd varit lediga vid Lunds universitet

(12 ledigheter) etc.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.