SOU 1908:8

ÅSKANDE

AFGIEVET DEN 18 NOVEMBER 1896

AF

KOMITÉN FÖR UTREDNING ANGÅENDE FÖRÄNDRAD ORGANISATION

AF DEN CENTRALA MYNDIGHETEN FÖR LEDNING AF

LANDETS HÄST VÄSENDE.

STOCKHOLM

Isaac Marcus’ Boktb.-Aktiebolag

1896.

TILL KONUNGEN.

Genom nådigt bref af den 28 Mars 1896 har Eders Kongl. Maj:t

funnit godt tillsätta en komité för att taga i öfvervägande, huruvida en förändrad

organisation af den myndighet, åt hvilken den centrala ledningen af

4

landets hästväsende för närvarande är anförtrodd, må vara af verkligt behof

påkallad, och att, derest efter omsorgsfull utredning så befinnes, afgifva af

underdånigt betänkande i ämnet åtföljdt förslag härom.

För fullgörande af komitén sålunda gifvet uppdrag sammanträdde komiterade

härstädes första gången den 14 April 1896, vid hvithet sammanträde

plan för komiténs arbete uppgjordes, hvarjemte undertecknad, Tamm, af komitén

antogs till sekreterare. Sedermera har komitén dels in pleno dels genom särskilda

delegerade med vissa afbrott varit i verksamhet för utförande af komiténs uppdrag.

Enär en öfversigt öfver stuterimyndigheternas organisation och premieringsväsendets

tillämpning ej blott här i landet utan äfven i andra hästuppfödande

länder synts komiterade för fullgörande af det gifna uppdraget af gagn, samt

då en dylik redogörelse kan anses vara af ej ringa intresse i öfrigt, har komiténs

sekreterare erhållit uppdrag att utarbeta en dylik.

Med ledning af såväl inom som utom riket vunnen erfarenhet har komitén

sökt uppgöra en efter förhållandena i vårt land lämpad plan för en förändrad

organisation af den centrala ledningen af landets hästväsende och har dervid

enats om att föreslå dels tillsättande af en aflönad styrelse för landets hästväsende,

för hvilken förslag till instruktion blifvit upprättadt, dels ock åstadkommandet

af samarbete mellan denna styrelse och hästuppfödarne såväl genom

årliga sammanträden med ordförandena i de olika prisbelöningsdistrikten som

ock genom sammankallande hvart femte år eller oftare, om så befinnes nödigt,

af en särskild rådgifvande församling.

Då komitén härmed i underdånighet öfverlemnar sitt betänkande, får

den med anledning deraf äfven föreslå, att nådiga instruktionerna af den 18

Maj 1837, den 11 April 1838, nådiga skrifvelsen af den 1 November 1872

och nådiga kungörelsen af den 20 Februari 1874 upphäfvas samt att ett nytt

reglemente för landtbeskälleriet med tillhörande instruktioner för tjenstemännen

vid hingstdepoterna upprättas.

Ehuru komiterade ej haft särskildt uppdrag att deröfver yttra sig, anse

de sig dock i sammanhang med det afgifna förslaget och på grund af de

förändrade förhållandena samt de särskilda skäl, som i betänkandet angifvas,

böra framhålla önskvärdheten såväl af en omarbetning i vissa delar af nådiga

reglementet för prisbelönande af hästar af den 7 Mars 1890, som ock af en

ökning utaf det för detta ändamål utgående anslaget.

Komitén får alltså i underdånighet till Eders Kongl. Maj:t öfverlemna:

l:o) Redogörelser för organisationen af hästväsendets ledning i följande

länder: Danmark, Preussen, Österrike, Ungern, Frankrike och Belgien;

2:o) Redogörelse för vidtagna åtgärder till hästafvelns befrämjande i

Sverige äfvensom för förslag och yttranden angående en förändring af den

centrala ledningen af landets hästväsende;

3:o) Allmän motivering af komiténs förslag;

4:o) Förslag till instruktion för Styrelsen för landets hästväsende jemte

specialmotivering af deri förekommande bestämmelser;

5:o) Ekonomiska beräkningar och förslag rörande härmed förenade

kostnader; samt

6:o) Bilagor.

Stockholm den 18 November 1896.

Underdånigst

F. v. ESSEN.

CARL CARLSON BONDE. C. G. BREDBERG. IVAR INSULANDER,

AUG. af PETERSENS. FREDRIK WRANGEL.

Gösta Tamm.

\

Redogörelser för organisationen af hästväsendets ledning

i Danmark, Preussen, Österrike, Ungern, Frankrike

ock Belgien.

#

Danmark.

Statens understödjande af landets hästafvel går i Danmark långt tillbaka

i tiden. Till att börja med var det Fredrikborgs stuteri, som genom ^placering

af beskällare tryckte sin prägel på landets bäststock. Senare tillkom en

hingstdepot, men begge dessa institutioner äro nu upplösta. Huruvida man

äfven för framtiden kan undvara ett eller flera stuterier, får tiden visa, men

många omständigheter tyda dock på, att man såväl i den kallblodiga som

den ädla hästafvel saknar stuterier eller åtminstone bingstdepoter, och just

nu föreligger i Jylland ett förslag till upprättande af ett stuteri för den jutska

hästen. A andra sidan finnas äfven målsmän för den åsigten, att de i landet

existerande hästafvelföreningarne äro de närmaste att taga denna fråga om

hand genom skapande af gemensamma afvelscentra.

Under en lång följd af år bar staten befordrat bästafveln genom

premiering. Förordningen af den 23 December 1778 bestämmer redan premier

för de bästa hästar vid 4 års ålder och anslår lånemedel till anskaffande af

hingstar. Den första husdjurslagen af 1852 ställer 7,600 riksdaler till hästafvelns

disposition, hvilken summa dock sedermera minskades, till dess att genom lagen

af 1887 bestämda och verksamma principer för understödjande af hästafvel

fastslogos.

Genom denna lag anslogos 10,000 kronor till premiering af fölston,

50.000 kronor till äldre hingstar, hvarjemte af landtmannaföreningarnes anslag

å 50,000 kronor till djuruppvisningar en del utgår till yngre hingstar

och ston.

Lagen af 1887 har haft en stor och betydelsefull inverkan på hästafveln,

och det dröjde endast få år, innan man spårade dess följder i ett

vaknande intresse, men lika snart visade sig de anslagna medlen otillräckliga.

Staten skydde dock icke att väsentligt höja dessa, hvarvid början gjordes

med anslaget till hingstarne, som numera utgår med 65,000 kronor, och sedermera

höjdes anslaget för husdjursafveln i allmänhet derhän, att för bästafveln

ensamt disponeras 40,000 kronor, hvarjemte den har sin andel i anslaget å

15.000 kronor till åtgärder som på annat sätt än genom premiering gagna

2

10

husdjursafveln. Senast i år hafva landtmannaföreningarne ytterligare fått ett

anslag å 15,000 kronor till utställningar.

De anslag, hvilka staten lemnar till hästafvelns befrämjande, utgå först

och främst som direkta anslag, der staten lemnar hela beloppet. Dessa användas

oför premiering af 4-åriga och äldre hingstar vid utställningar.

Årligen hållas i landet 13 dylika, hvarvid prisbedömningen verkställes af

kommissioner, en för hvarje distrikt, och hvilkas ordförande utses af landtbruksministern,

under det att ledamöterna väljas på tre år af amtsrådena. Dessa

kommissioner äro utrustade med stor myndighet.

Samtliga ordförandena jemte statskonsulenterna bilda under ordförandeskap

af en person, utnämnd af landtbruksministern, den s. k. statsdjurkommissionen,

hvilken dock icke är att betrakta som eu beslutande myndighet utan som en

rådgifvande församling, af hvilken ministern erhåller upplysningar och råd

rörande husdjursafveln.

I vanliga fall sammanträder denna kommission en gång om året, men

kan efter erhållet medgifvande af ministern samlas oftare. De ordinarie sammanträdena

hållas på olika platser i landet i förening med större utställningar.

De löpande ärendena deremellan skötas af ordföranden med biträde af en af

ledamöterna såsom sekreterare.

På förslag af vederbörande distrikts ordförande fördelar landtbruksministern

det till hingstpremier afsedda anslaget 65,000 kronor på distrikten,

hvarvid hänsyn tages till inbördes förhållandet mellan distriktens hästbesättning,

och i synnerhet till antalet födda föl, försåvidt uppgifter derom från senaste

åren kunnat erhållas.

Såsom förut uppgifvits äro kommissionerna utrustade med stor myndighet

och första följden häraf var att man kom till klarhet om, att ett blott

bedömande af individen kan vara mycket ofullständig, t. o. m. missvisande,

äfven om hänsyn tages till härstammningen. Man behöfde en pålitligare

faktor vid bedömandet, hvarför numera utdelas icke allenast premier för

individen utan äfven dylika för uppvisad god afkomma.

Ehuru distriktsordförandena till en början konfererade med hvarandra

och äfven öfvervoro hvarandras förrättningar, visade det sig dock att i flera

afseenden enhet saknades, hvarför år 1890 utgåfvos följande regler för

premieringen:

I. Premieringen:

d) Första prisen sättas så höga, som förhållandena tillåta. Premier

under 100 kronor få icke utdelas. Hingstar, som anses värdiga till premier

under 100 kronor, betecknas som “ premieberättigade “, beskrifvas i redogörelsen

och erhålla diplom.

11

b) Endast ett första pris utdelas; de följande kunna vara premiegrupper,

som innehålla likstälda individer, utan att dessa ordnas inbördes.

c) Alla hingstar, som första gången erhålla premie, brännas med distriktets

märke.

d) Hingstar från och med 7 till och med 16 år, som minst äro “premie

berättigade

“, kunna tilldelas premie för afkomma. Denna premie kan vara

lika stor som lista pris. En hingst, som är 9 år gammal, får icke premieras

med mindre den erhållit premie för afkomma, förutsatt att den varit stationerad

inom distriktet så länge att den kan uppvisa afkomlingar.

é) Extra pris användes för hingstar, om hvilkas värde tvifvel råder,

men hvilka önskas qvarstående, tills en noggrannare undersökning visat deras

verkliga värde.

/) Fyraåriga hingstar kunna tilldelas “behållningspremie“, (= att de

böra såsom hingstar bibehållas). Denna premie berättigar icke till bränning

af märket.

II. Andra bestämmelser ;

a) En hingst som har dolda förärfningsfel, får icke premieras.

b) Bedömandet af afkomman bör vara fullständig och uttömmande.

c) Berättelsen till ministeriet upprättas sålunda:

A) Hingstar af landtras till tyngre bruk.

1. De med penningepris belönade hingstar, ordnade efter premiernas

nummer.

2. Hingstar, befunna premieberättigade.

3. Hingstar, som fått extra premie.

4. Fyraåriga hingstar, som fått behållningspremie, ordnade efter dennas

storlek.

B) Hingstar af landras till lättare''bruk; med samma indelning.

C) Hingstar af ren, ädel ras och af förädlad konstant ras; med samma

indelning.

d) Formulärets rubriker ifyllas, om icke hithörande upplysningar finnas

angifna annanstädes.

e) Vid hingstuppvisningarne aflemna egarne afskrift af språngböckerna

för föregående år, införda i betäckningslistor, som tillhandahållas af ordförandena.

Dessa förvaras sedan af vederbörande statskonsulent.

Allmänna regler

för ''premieutdelningen vid hingstutställning i .................. distrikt.

(............. Amf.)

1. Hvarje i distriktet stationerad hingst kan deltaga i täflingen, om

han uppfyller nedanstående vilkor.

12

a) Hingstarne bedömas i tre afdelningar:

A) hingstar af landtras för tyngre bruk,

B) hingstar af landtras för lättare bruk,

C) hingstar af ren ädel ras, eller af konstanta, förädlade stammar.

b) Hingstar i klasserna A och B skola vara af dansk ras med dennas

typ och prägel och bevisligen vara fallna efter danskfödda eller nordschleswigska

föräldrar. Hingstar i klass C. behöfva icke hafva danskfödda föräldrar.

Hingstegarne få själfva på ansökningsblanketterna uppgifva, i hvilken afdelning

hingsten önskas bedömd. Med egarnes samtycke kan kommissionen

öfverflytta hingsten till en annan afdelning.

2. Premierna utdelas i två klasser, nämligen:

a) Hingstar fr. o. m. 5 t. o. in. 16 år, hvilka kimma tillerkännas hufvudpremie,

hvarunder inbegripas “premieberättigade“. Dessa brännas med distriktets

märke första gången de premieras.

Denna klass kan åter delas i två underklasser:

1. Hingstar som hafva uppvisat afkomma

2. Hingstar, som ännu icke uppvisat afkomma.

b) Hingstar på 4 år, som kunna erhålla behållningspremie, hvarvid

särskild! tagas hänsyn därtill, att de icke hafva missbrukats genom att få

betäcka för stort antal ston.

3. Premie för afkomma kan tillerkännas hingstar, som minst äro “premieberättigade",

och äro minst 6 och högst 16 år gamla, så länge de äro

afvelsedugliga.

För att täfla om dessa premier, skall hingstegaren för distriktskommissionen

låta uppvisa minst åtta afkomlingar af eu årgång, dock icke föl och

icke samma djur två år i rad. Uppvisas flere, kunna dessa vara af olika åldrar.

4. För att befrämja god skötsel och förning af hingstarna, kunna till

vårdarne utdelas mindre premier, nfönstringspremier.

5. a) För förut premierade hingstar, hvilkas egare erhållit betäckningsrulla,

skall vid utställningen lemnas en betäckningslista för föregående år.

b) Den, som anmäler en hingst, är ansvarig för och skyldig att vid

anfordran bevisa, att hingsten icke har dolda fel, är afvelsduglig, icke har fel

på könsdelarna, att stam täflan är riktig samt att den uppvisade afkomman

verkligen är fallen efter den anmälde hingsten. Kunna dessa förpliktelser icke

uppfyllas, förfaller premien till återbetalning och kan anmälarens namn offentliggöras.

6. För att kunna täfla om hufvud- och behållningspremie skall hingstens

egare låta den undergå en pröfning efter följande regler.

a) Hingstar i afdelning A skola på en tid af högst 18 minuter tillryggalägga

\ dansk mil i traf för vagn.

13

b) Äldre hingstar för tvåspänd vagn med rörlig springvåg belastad med

1000 pund död vigt eller för enspänd vagn med 300 pund död vigt.

c) Fyraåriga hingstar respektive 800 och 200 pund.

d) Hingstar i afdelning B tillryggalägga samma våglängd i traf för icke

belastad vagn på högst 13 minuter.

e) Hingstar i afdelning C. tillryggalägga samma våglängd under ryttare

i traf eller galopp på högst 10 minuter.

f) Kommissionen afgör, om en hingst på grund af sjukdom icke kan

deltaga i pröfningen samt om en hingst till följd af öfveransträngning skall

afbryta densamma.

g) Vid premieringen tages stor hänsyn till huru kraftprofvet utförts.

7. Den som mottager en premie, förbinder sig derigenom att minst

under ett år behålla det premierade djuret och använda detsamma till afvel

äfvensom att uppvisa det vid nästa års utställning. Kan det sista vilkoret

icke fullgöras, måste bevis framläggas för kommissionen, att hingsten har stått

till stoegares förfogande under det gångna året.

Uppfyllas icke dessa vilkor, återbetalas premien.

8. Hingstegaren är pliktig att ställa sig till efterrättelse ordningshållningsföreskrifterna

på utställningsplatsen.

Ordförandena insända efter hvarje utställning till ministeriet en afskrift

af protokollet, och sedermera utgifvas dessa i tryck. Statsdjurskommissionens

berättelse fördelas öfver hela landet och anses den hafva stor betydelse, då

man derigenom kan följa afvelns utveckling och bilda sig ett omdöme om de

särskilda individernas afvelsvärde.

Premiernas storlek vexlar. Ofvan antyddes att lägsta pennin gepris är 100

kronor, men derutöfver bestämmas prisernas belopp af kommissionen och är

det högsta hittills utdelade 630 kronor, hvaraf då premie för afkomma 230kronor.

Som hufvudpremie betraktas äfven diplom på premieberättigande, hvarmed

icke följa penningpris.

Slutligen utdelas äfven extra premier, äfven bestående af penningebelopp

till hingstar, som af en eller annan anledning icke finnas värdiga att

ännu upptagas bland de premierade. I regel hafva sådana hingstar ett fel,

t. ex. spatt, hvars betydelse först kan märkas genom granskning af afkomman,

hvarför en extra premie alltså betyder, att der är ett eller annat i vägen

med hingsten, hvilket fordrar ett noga aktgifvande på, huru han förärfver sig.

Fyraåriga hingstar, som af kommissionen anses lofvande, erhålla en

behållningspremie.

Staten lemnar emellertid äfven direkta anslag till föreningar, Indika

sjelfva bidraga med i allmänhet lika stor summa.

14

Vid landtmannaföreningarnes utställningar premieras med dessa medel 2- och 3-åriga hingstar, fölston och yngre obetäckta ston och sker bedömningen

dervid af personer inom föreningen, men för att regeringen må kunna utöfva

nödig kontroll, är den representerad af ordförandena i distriktskommissionerna,

hvilka hafva rätt att deltaga i bedömningen samt att i berättelsen om uppvisningen

uttala sina åsigter och anmärkningar.

Indirekta anslag till hästafveln lemnas i form af understöd åt hästafvelsföreningar,

och äro till hjelp åt desse vid inköp af hingstar anslagna 40,000

kronor, hvilken summa dock redan visat sig otillräcklig. Till grund för fördelningen

af beloppet lägges inköpspriset, hvilket är lätt att kontrollera, då

afvelsdjuren i allmänhet köpas inom landet. Det högsta årliga understöd en

förening kan erhålla är 500 kronor, men i verkligheten har aldrig utdelats

mer än 360 kronor.

Genom lagen af 1893 blef premiering af ston obligatorisk. Ombud för

staten i den nämnd, som utför detta, är i allmänhet en statskonsulent eller ordföranden

i distriktskommissionen.

Det kan icke nekas att premieringens nytta och betydelse icke klart

uppfattas af befolkningen, liksom denna ej heller respekterar den bestämmelsen,

att premierade ston och deras afkomma skola hembjudas afvelsföreningarna till

inlösen, innan de säljas. Premieringen torde knappast komma till sin rätt,

förrän medel anslås för att kunna erbjuda tillräckligt stor hjelp till språngafgifternas

erläggande för 1 klassens premierade ston. Dessa afgifter äro för

de bästa jutska hingstarne 50 kronor, och skulle hälften deraf vara en god

hjelp för att främja premieringen.

Vid gemensamma utställningar eller landtbruksmöten för hela landet

lemnar staten bidrag till belönande af hingstar, men detta hindrar icke att

med andra på enskild väg tillkomna medel premieras ston, samlingar af ungston

och på sista tiden äfven samlingar af brukshästar.

Tvenne statskonsulenter tillhandagå allmänheten med upplysningar, och

hafva de hästafveln så fördelad mellan sig, att den ena befattar sig med den

tyngre afveln, den andra med uppfödningen af kör- och ridhästar. Dessutom

bidrager staten till aflöning af en hel stab af föreningskonsulenter. Understöd

lemnas äfven till utgifvande af stamböcker och andra för djurafveln gagneliga

skrifter, bland andra den förr omtalade berättelsen öfver husdjursafveln, som

sprides i nära 2,000 exemplar.

Slutligen stadgar lagen af 1893, att om understöd sökes till andra för

hästafveln nyttiga åtgärder, kan detta af regeringen beviljas.

15

Preussen.

Preussen har varit nog- lyckligt att redan under nära ett sekel se ledningen

af landets hästafvel organiserad på ett sätt, hvithet kan tjena som

mönster och hvilket. äfven visat goda resultat, i det att Preussens hästafvel

öfverallt åtnjuter ett berättigadt anseende, om äfven på senaste tider särskildt

den ostpreussiska hästens stjerna visat tendens till nedgående. I detta land

hafva konung och regering alltid visat stort intresse för hästafveln och har denna

äfven från statens sida städse rönt det verksammaste understöd såväl genom

tillhandahållande af beskällare som genom direkt uppmuntran i form af premier.

På det första sättet, landtbeskälleriet, har dock uppmärksamheten från statens

sida hufvudsakligen varit rigtad och denna omständighet bär Preussen att

tacka för tillvaron af den stam af ädla hästar, det eger, och hvilken säkerligen

uppoffrats, om hästafveln uteslutande legat i händerna på privatintresset,

då helt visst der som annorstädes ett hejdlöst användande af det kalla blodet

skulle fullständigt hafva omskapat stostammen. Huru stor nytta landet haft

af att dess stuteriförvaltning fasthållit vid den varmblodiga afveln på stuterierna

framgår bäst af den kolossala efterfrågan på stoföl från Tyskland, som existerar

i alla hästuppfödande länder.

Ledningen.

Ministeriet för landtbruk, domäner och skogar har under sin förvaltning

dels stuteri väsende t, dels premieringen. Representanten för stuteriväsendet inom

ministeriet är öfverlandtstallmästaren, hvilken är byråchef och föredragande råd

af 1 klassen samt chef för stuteriförvaltningen, d. v. s. hufvud- och landtstuterier.

De angelägenheter, som på annat sätt beröra hästafvel^ uppmuntran,

såsom premiering m. m. tillhöra byrån för “höjande af landtkulturen."

Under öfverlandtstallmästaren lyda de 4 hufvud- och 17 landtstuterierna,

16

kvilka ledas af landtstallmästare och direktörer med underlydande personal.

Ledaren af landets hästafvel är i Preussen så godt som allenaherskande inom

sitt område; han leder personligen ett af hufvudstuterierna, verkställer alla

inköp för statens räkning, utmönstrar afvelsdjur samt bestämmer afvelsrigtningen

inom de olika områdena. Då Preussen har förmånen att i spetsen för sitt

hästväsende se nutidens främste hippolog och denne är utrustad med så stor

magt, är det lätt att inse, att detta land skall veta att bibehålla den framskjutna

plats, det redan lyckats intaga. Här kan man äfven tydligen skönja

inverkan af en fullt sjelfständig styrelse, utsedd endast med hänsyn till fackmannaduglighet

och icke inpressad inom för trånga administrativa gränser.

Personalens rekrytering.

Dertill särskild! lämpliga officerare ur armens beridna vapenslag och

äfven civila personer anställas hos stuteriförvaltningen på ett år, då de på de

olika anstalterna få sätta sig in i förhållandena, hvarefter de på hemställan

af öfverlandtstallmästaren kunna vinna fast anställning.

Utbildningen af den lägre personalen sker på stuterierna och är en stor

kontingent af denna f. d. militärer.

Stuterier och hingstdepoter.

Af hufvudstuterierna står Graditz främst genom värdet af dess afvelsmateriel.

Också har öfverlandtstallmästaren sjelf bibehållit den omedelbara

ledningen deraf. Här uppfödes vid sjelfva Graditz fullblod och kan stuteriet

bland sina produkter räkna en Pumpernichel, en Weltmann, en Birkkahn,

hvilka namn redan torde vara nog att visa den ståndpunkt, denna afvel intager.

Också skys inga kostnader för att anskaffa l:a klassens hingstar och ston,

och de ledande grundsatserna äro här liksom vid hela Preussens hästafvel:

“Blut ist der Saft, der Wunder schafft" samt "lauteres Gold an Beschälern,

fort mit dem fehlerhaften Auswurf." I samband med stuteriet står en träningsanstalt,

ty icke låter den preussiska stuteriförvaltningen komma sig till last

att antaga som afvelsdjur eu fullblodshäst som ej med heder genomgått träningens

eldprof. Vid utgårdarne Döhlen, Repitz och Neu Bleesern bedrifves

äfven halfblodsafvel, så att hela hästmaterielet vid Graditz utgöres af 10 beskälare,

185 moderston och 525 unghästar.

Trakehnen, ett stuteri med verldsrykte, kan berömma sig af att herbergera

en stostam, som står fullblodet så nära som möjligt och samtidigt är

17

i besittning af mycken bredd och massa. Här uppfödas lätta ridhästar, tyngre

ridhästar och vagnshästar. I blodet äro dessa dock icke så vidt skilda, utan

äro de alla högädla, så att t. ex. äfven vagnshästarne mycket väl kunde

klassificeras som starkare ridhästar. Besättningen utgöres af 15 hingstar, 350

ston och 1,040 unghästar.

Beberbeck, yngre än de föregående, egnar sig hufvudsakligen åt uppfödning

af ridhäsiar och äro dess hufvudbeskällare på ett undantag när engelskt

fullblod. Här stå uppstälda 5 hingstar, 100 moderston och 360 unghästar.

Helt nyligen, nemligen år 1895, är vid Heustadt a D. uppsatt ett

stuteri för den angloarabiska afveln, hvilken återigen i Tyskland fått varma

förespråkare. Eu fullblodsarab och 20 engelska fullblodsston utgöra der

afvelsmaterielet.

Hufvudändamålet med dessa stuterier är att lemna landtbeskällare, Indika

motsvara landets behof af ädla reproduktörer.

Landtbeskällaredepoter eller s. k. landtstuterier äro inrättade i de olika

provinserna, så att för närvarande 17 dylika finnas. Deras besättning, utgörande

2,603 stycken, består nästan uteslutande af ädla hingstar; dock har

numera äfven uppmärksamhet börjat egnas åt industriens och det stora jordbrukets

kraf, *så att särskildt i Rhenprovinsen hingstar af kallblodig! slagbörjat

införlifvas med depoterna.

Då emellertid icke statens hingstar kunna fylla behofvet af beskällare,

så utplaceras depoternas hingstar endast i sådana trakter, livilka särskildt

lämpa sig för hästuppfödning och derför. de bästa resultat äro att förvänta. I

Februari utföras dessa hingstar på stationerna, der de två eller flere tillsammans

skötas af en stuteritjensteman, som i viss mån är ansvarig ledare för hästafveln

inom det område, stationen betjenar. Språngafgifterna vexla mellan 3 och 18

mark, och åtnjuta statens hingstar ett så stort och berättigadt förtroende, att

t. ex. i Ostpreussen inga privatpersoner hålla sig egna beskällare. Medeltalet

betäckta ston utgör per hingst 53 stycken.

Remontering.

Såsom'' ofvan nämndes, lemna hufvudstuterierna landtbeskällare till depoterna,

men dessa underkastas först eu noggrann besigtning af öfveriandtstallmästaren

med biträde af en särskild kommission, innan de inregistreras.

Det öfriga behofvet fylles genom inköp, helst inom landet, och har staten deri

ett kraftigt medel att understödja den privata hästafveln, då dessutom ganska

höga pris betalas. Fullblodet uppköpes deremot nästan uteslutande i England

och Frankrike, och att man dervid ej sparar på omsorgen att tillföra

3

r

18

landet det bästa som står att vinna, derpå häntyda namn sådana som en

diamant, en Flageolett en S:t Gatien, en Escogriffe och en Mephisto. Äfven

de kallblodiga hingstarne uppsökas utomlands, mest i Belgien, och äfven der

offras stora summor, hvithet framgår deraf att vid senaste utställningen i Bryssel

preussiska stuteriförvaltningen erlade 10,000 tres. för en af de hingstar den inköpte.

Till inköp af hingstar och fullblodsston äro anslagna 1,075,000 mark.

(

Rådgifvande församling.

"Die Kommision zur Förderung der Pferdezucht in Preussen" sammanträder

tid efter annan under ordförandeskap af landtbruksministern och består

af följande personer.

al tjenstemän inom ministeriet, hvaribland öfverlandtstallmästaren,

b) landtstallmästarne,

c) delegerade från krigsministeriet,

d) delegerade från alla landtbrukscentralföreningar,

e) tre af unionsklubbens ledamöter,

f) 14 personer, utsedde af landtbruksministern. •''

Kommissionens ändamål är att öfverlägga om och på grund af den

noggranna kännedom som den har om de förhållanden, hvilka ega rum i landets

olika delar, utreda till landthästafveln hörande frågor. Dessa framställas

dels af landtbruksministeriet dels af kommissionens ledamöter. Förhandlingarna

tryckas och offentliggöras.

Kontroll af privathingstar.

Den s. k. “korang" af hingstar är numera icke lika för hela landet,

utan öfverlemnas denna kontroll åt provincialföreningarne.

Derigenom att i Preussen intresset för och insigten uti hästafveln äro

så allmänt utbredda, synes detta heller icke så nödvändigt som i ett land,

der åsigterna ännu ej vunnit stadga, och insigten om vigten af att använda

endast fullgoda afvelsdjur ej fått fast rot i allmänna medvetandet.

Premiering.

Staten egnar icke så stor uppmärksamhet åt sjelfva premieringen utan

öfverlemnar sitt anslag åt provincialstyrelserna att använda på sätt dem för

19

godt synes, dock städse under kontroll af vederbörande chef för provinsens

landtstuteri. De olika provinserna hafva hvar sitt reglemente, uppstäda efter

samma grundprinciper, och såsom exempel på dylika anföres här det för Ostpreussen

gällande.''

Bestämmelser för*premiering af hästar på distrikts- och allmänna utställningarne

inom Ostpreussiska landtbruks-centralföreningen.

Allmänna bestämmelser angående platsen för utställningarne.

JDistrildsutställningar.

§ 1. I och för hållandet af distriktsutställningar indelas området för

den ostpreussiska landtbruks- central föreningen i 3 större områden, och dessa

åter i 7 distrikt, hvilka föreningen bestämmer resp. ändrar i öfverensstämmelse

med utlåtandet af sektionen för hästafvel.

A

7. Området.

Kretsarne: Fischhausen, Heydekrug, Königsberg, Labiau, Memel, Wehlau.

II. Området.

Kretsarne: Braunsberg, Pr. Eylau, Fridland, Gerdauen, Heiligenheil,

Kastenburg.

III. Området.

Kretsarne: Allenstein, Heilsberg, Pr. Holland, Mohrungen, Neidenburg,

Ortelsburg, Osterode, Roessel.

7. Distriktet.

Kretsarne: Heydekrug, Memel.

II. Distriktet

Kretsarne: Labiau, Wehlau.

III. Distriktet.

Kretsarne: Fischhausen, Heiligenheil, Königsberg.

20

IV. Distriktet.

Kretsarne: Pr. Eylau, Fri edland, Gerdanen, Rastenburg.

V. Distriktet.

Kretsarne: Braunsberg, Pr. Holland, Mohrungen.

VI. Distriktet. f

Kretsarne: Allenstein, Heilsberg, Osterode, Roessel.

VII. Distriktet.

Kretsarne: Neidenburg, Ortelsbnrg.

§ 2. Inom de enskilda premieringsdistrikterna hållas distriktsutställningarne

ömsevis å de dertill lämpliga orterna samtidigt med distriktsutställningarne

för preiniering af hornboskap.

Bestämmande af utställningsterminerna.

1

§ 3. Ostpreussiska landtbruks-centraltöreningen bestämmer efter förslag

af central föreningens styrelse och efter hörande af en kommission, bestående

af herrar presidenter inom premierings-kommissionerna och herrar

stuteridirektörer, de orter och dagar, å hvilka distriktsutställningarne skola

ega rum.

På samma vis fördelas medel till preiniering af hästar på de särskilda

premieringsområdena.

Härvid bör fästas tillbörligt afseende vid de till de särskilda premieringsdistrikterna

hörande landtrådskretsarne och hästafvelns ståndpunkt inom de

sednare.

§ 4. Distriktsutställningarne böra bestämmas så, att de i anseende till

tiden ega rum efter hvarandra, så att det är möjligt för medlemmarne af

centralföreningens styrelse eller för ett ombud för densamma att besöka samtliga

distriktsutställningar, som ega rum inom ett år.

Allmänna utställningarne.

§ 5. Allmänna utställningar ega endast rum på särskildt beslut af

föreningen efter hörande af sektionen för hästafvel.

För hvarje allmän utställning uppgöras de närmare bestämmelserna, efter

21

hörande af sektionen för hästafvel, af föreningen, hvilken likväl måste ställa

sig till efterrättelse, i afseende på premieringsgrundsatserna, de grundsatser,

som blifvit föreskrifna af herr ministern för landtbruk, domäner och skogar.

Under det år, då den allmänna utställningen eger rum, bortfalla distriktsutställningarne,

utan att derigenom deras ordningsföljd inom områdena och

kretsarne afbrytas.

Bildandet af utställningskomitéerna.

§ 6. Komitén för den allmänna utställningen väljes af föreningen; den

bör konstituera sig under ordförandeskap af föreståndaren och bland sina medlemmar

eller under medverkan af lämpliga personligheter bilda en exekutivko

mité.

§ 7. Komitéerna för distriktsutställningarne bildas af tre medlemmar

af den förening, inom hvars område utställningsplatsen ligger, och ett ombud

för hvar och eu af de öfriga vid den ifrågavarande utställningen deltagande

landtbruksföreningarne.

Finnes vid utställningsplatsen eller inom området, hvartill densamma

hör, två underafdelningar, som tillhöra landtbruks-centralföreningen, så sänder

hvar och en af dessa två ombud till den utställningskomité, som skall bildas.

§ ti. Komitémedlemmarnes uppdrag gäller blott för den ifrågasatta utställningen.

Det är afslutadt, så snart berättelse blifvit afgifven, och vid utställningskomitéerna

för distriktsutställningarne, sedan desamma hafva öfverenskommit

om utställningsorten, som föreslås för nästa distriktsutställning inom det ifrågavarande

premieringsområdet.

§ 9. På distriktsutställningarne få endast konkurrera hästar från det

för hvarje utställning bildade premieringsområdet, på den allmänna utställningen

blott sådana från central föreningens område.

Vilkor för emottagande af hästar vid utställning ar ne.

Här stamning s-attest.

§ 10. Till premiering vid centralföreningens allmänna och distriktsutställningar

emottagas endast hästar af varmblodig ostpreussisk afvel.

Härstamningsattesten måste vid ett- och två-åriga stoföl intygas medelst

fölattest. Vid äldre ston har vid samma egenskaper den hästen företrädet

vid premieringen, som är införd i “ostpreussiska storegistret för ädelt halfblod

22

af Trakehner ras", eller, dernäst för sådana hästar, som icke finnas införda i

storegistret, men hvilkas härstamning kan påvisas i afläggare led.

§ 11. Härstamningsattesterna böra samvetsgrant afgifvas af utställarne.

Bevisligen oriktiga uppgifter utesluta från premieringen och hafva till följd

förlusten af en möjligen redan erhållen premie.

§ 12. Utställare, om hvilka man kunnat bevisa, att de mot bättre

vetande hafva lemnat oriktiga uppgifter i afseende på de af dem utstälda

hästarne, kunna efter hörande af sektionen för hästafvel för en bestämd tid

eller för alltid uteslutas från deltagande i hästutställningarne.

§ 1.3. Hästhandlare, som icke tillika äro hästuppfödare, få icke exponera

på utställningarne.

Vid samma egenskaper har hästuppfödarens häst företräde framför egarens.

Anmälan.

§14. Alla hästar, som skola exponeras på en allmän eller en distriktsutställning,

måste anmälas hos vederbörande utställningskomité inom den föreskrifna

terminen, med noggrann uppgift om de föl, som redan fallit undan

stoet, och hvar de nu finnas, och skall detta ske skriftligen med användande

af de föreskrifna formulären.

Anmälningsformulären och den fullständiga inbjudan till pristäflingen utsändes

portofritt af utställnings-komitéerna.

Bestämmelser angående de af delningar och klasser, som skola bildas.

§ 15. Premiering af hästar sker efter afdelningar och klasser. — Pristäflingsinbjudningen,

som för hvar afdelning och klass måste lemna noggrann

uppgift om de vid premieringen gällande synpunkterna och om berättigandet

till deltagande i hvarje klass, bestämmes af sektionen för hästafvel vid Decembersammankomsten

för de distriktsutställningar, som skola ega rum under

nästa år.

Pristäflingsinbjudningen måste motsvara bestämmelserna i § 16.

Pristäjling sinbjudning.

§ 16. För pristäflingsinbjudningen till hvarje distriktsutställning måste

efterföljande afdelningar och klasser bildas.

23

I. Afdelning för främjande af rationellt uppfödande.

Ettåriga stoföl I o . _

Tvååriga stoföl! se ^ ‘

II. Afdelning för främjande af afvelsprodukter.

Moderston i en ålder af 4—8 år med föl, (se de i § 19 förutsedda

undantagsbestämmelserna) utan särskiljande i lätta och tunga slag.

Äldre moderston utan åldersbegränsning med 2 afkomlingar.

§ tf- Om premierna få endast hästar från de hästuppfödare täfla,

hvilka bruka under 100 ha.

§ 18. Ston, som vilja täfla i klass 4, måste presenteras med minst 2

af sina afkomlingar.

Har moderstoet intet föl under utställningsåret, så måste påvisas medelst

betäckningsattest, att det blifvit betäckt under det föregående och under det

löpande året. För ston, som af förhandenvarande omständigheter under det

löpande året ännu icke kunnat blifva betäckta, utbetalas de dem tillerkända

premierna först efter uppvisandet af betäckningsattesten. Afkomlingar af stoet

kunna exponeras på samma gång. äfven om de ej mera tillhöra stoets egare.

Om moderstoet inom denna klass måste kunna påvisas, att det bragt

till verlden minst 5 föl. — Ett och samma sto kan öfver hufvud blott två

gånger premieras på distriktsutstäIlningar och en gång på allmänna utställningfen

som modersto inom denna klass. — Afkomlingarnes värde bör man i

främsta rummet fästa afseende på vid prisets tillerkännande.

Klass 1.

Klass 2.

Klass 3.

Klass 4.

Hästarnes hållning och kondition.

§ tf). Konditionen hos de hästar, som skola premieras, måste inom alla

klasser motsvara syftet för deras begagnande.

Ett- och tvååriga stoföl få icke premieras, om de äro för mycket gödda

eller för klent hållna, äfven måste föl med försummade hofvar uteslutas från

premieringen.

Moderston få endast premieras, om de hafva föl, som exponeras på

samma gång. Vid premiering af moderston skall man taga särskild hänsyn

till fölet, och vid mycket framstående form hos detta kan man öfverse med

brister i stoets utseende. Ston, som under året för distriktsutställningen hafva

födt lefvande föl, kunna, i händelse fölen dött, premieras utan föl, om de ifråga

-

24

varande stoen genom amnälningsattesterna påvisas vara fruktbara moderston.

Moderstoen sjelfva, som konkurrera inom klasserna 3 och 4, måste af sina

uppfödare vara begagnade till alla arbeten, som förekomma inom bondgårdar,

och stoets hela kondition skall motsvara detta syfte. På prisdomarnes begäran

måste hvarje modersto spännas för, och hvarje sto bör uteslutas från premieringen,

som vid detta försök icke visar sig vara en tillförlitlig dragare. I

anseende till för klen hållning kan ett i andra fall godt sto endast uteslutas,

om fölet icke är tillräckligt bra.

Beskaffenheten hos hofvarne och skorna bör isynnerhet uppmärksammas,

och här måste sådana ston ställas tillbaka i den ordningsföljd, allt eftersom

de icke uppfylla anspråken i afseende på hofvarnes och skornas skötsel.

Bestämmelser för ''prisernas bildande.

§ 20. På distriktsutställningarne utdelas för hästar endast penningepris

eller hedersdiplom. Hedersdiplom kunna prisdomarne öfverall utdela der, hvarest

dugliga prestationer, motsvarande förhållandena inom de särskilda afvelsdistrikten,

kunna konstateras, för hvilka de befintliga penningeprisen icke räcka till.

§21. Kunna på en distriktsutställning priserna icke utdelas till prisvärda

hästar, så återlemnas medlen till fonden för premiering af hästar.

Bedömandet.

§ 22. Premieringskommissionen består för hvarje stort område af en

preses och den ifrågavarande stuteridirektören som ställföreträdare. Biträdande

äro inom de olika premieringsområdena för ett eller flere premieringsområden

lokal-prisdomare, äfvensom en djurläkare utan röst.

Presidenterna och lokald omarena, som ock deras ställföreträdare, väljas

af sektionen för hästafvel inom ostpreussiska landtbrukscentralföreningen för

en tidrymd af tre år.

Premieringskommissionernas presidenter och deras ställföreträdare fungera

alltid på de distriktsutställningar, hvilka ega rum inom de landtrådskretsar,

som blifvit dem tilldelade inom det ifrågavarande större området.

§ 23. Prisdomarne för den allmänna utställningen och deras ställföreträdare

väljas för hvarje allmän utställning särskildt af sektionen för hästafvel

till ett antal, som motsvarar det förutsedda behofvet. Likaså preses för den

allmänna utställningen.

Bestämmelser angående dressyr- och prestationspröfningar för

ädla ostpreussiska half blodshästar.

Premieringsplanen skall omfatta efterföljande 7 klasser och hästarnes

bedömande skall utsträckas på följande punkter.

A. Ridhästar af alla åldrar från 4 år.

I klass: Utrustning af karl och häst, betsel, sadel, ridt: hållning, afoch

uppsittning, alla 3 gångarterna, volter och helomvändningar.

II klass: Höjd- och längdsprång i galopp.

De hästar, som konkurrera i klass II, måste först vara framvisade och

pröfvade i klass I.

B. Vagnshästar af alla åldrar från 4 år.

III klass: Enspännare: Anspänning, körsvennens hållning, tömhållning

och tömskötsel, stannande, framkörande, traf, volter och åttor.

IY klass: Tvåspännare, att bedömas som enspännare i klass III.

V klass: Tvåspännare för 4-åriga och äldre hästar i hästhandlares ego,

hvilka hafva sin bostad inom området för ostpreussiska landtbruks-centralföreningen,

att bedömas som enspännare i klass III.

C. Afvelshästar.

VI klass: Trafkappkörning för 3-åriga ostpreussiska afvelsston, härstamning

påvisad, enspännig, distans 2,000 ä 3,000 in. Stoen måste före

kappkörningen förevisas för den härtill bestämda kommissionen, som bestämmer,

huruvida det ifrågavarande stoet är lämpligt som afvelssto.

D. Remonter.

VII klass: Framridande af remonter.

Alla täflande hästar måste vara födda inom provinsen Ostpreussen, och

egarne måste hafva sin bostad inom området för ostpreussiska landtbrukscentr

al för eningen.

Storleken af den egendom, som tillhör de landtbrukare, hvilka täfla med

sina hästar, kommer icke i betraktande vid premieringen.

Såsom förslag å de priser, som böra bestämmas för prestationspröfnin

4

-

26

garne, uppställer

premieringsplan r

Totalbeloppet a

ingen i anslutning till

siffror:

Klass I.

1

pris

150

M.

2

55

100

55

3

55

75

55

4

55

50

55

375

M.

Klass It.

Tre hederspris

mans

150

M.

Klass III.

1

pris

200

M.

2

55

150

55

3

55

100

55

4

55

75

55

525

M.

Klass IV.

1

pris

300

M.

2

55

200

55

3

55

150

55

4

55

100

55

5

55

75

55

825

M.

Klass V.

1

pris

300

M.

2

55

200

V

3

55

100

55

4

55

75

55

675

M.

Klass VI.

1

pris

400

M.

2

55

300

55

3

55

200

55

4

55

100

55

55

1000 M.

de ofvan upptagna priserna utgör

utkast till en

ett värde af tillsam

-

3,550 M.

27

Öfriga åtgärder till hästafvelns befrämjande.

Ett sätt att understödja den ädla hästafveln användes med mycken

framgång i Preussen, nemligen öfverlåtelse till privata uppfödare af till afvelsston

lämpliga remonter ur depoterna. De härför gällande bestämmelserna

lyda sålunda:

“För de till afvel afsedda ston, som utlemnas till privata hästuppfödare

från depoterna erlägges i betalning förutom verkliga inköpspriset äfven de

kostnader som för stoet i fråga drabbat staten.

De köpta stoen skola under sex år å rad uppvisas för remontkommissionen

med det sista fölet vid sidan. Är stoet gall skall med språngsedel

styrkas att afsigten varit att använda det till afvel.

Köparen förpligtar sig att årligen låta betäcka stoet med ädla hingstar

tillhöriga staten. Privathingstar få användas endast på särskildt tillstånd af

remontkommissionen eller föreståndaren för närmaste hingstdepot.

Köparen förbinder sig att så föda och sköta stoet, att^det kan länge

användas till afvel.

De undan stoet fallna fölen skola hembjudas remontkommisionen vid

fylda tre år.

Vid stoets inträffade död eller obrukbarhet skall bestyrkt anmälan derom

göras till remontkommissionen."

Kapplöpningarne, hvilka tack vare tolisatorns användande tagit ett

mägtigt uppsving, erhålla i Preussen af en framsynt statsförvaltning ett understöd

af 210,000 mark årligen, hvarförutom alla de vinster, som Gfraditzerhästarne

vinna på banan, det följande året utgå som priser för inhemska hästar.

Österrike»

Österrike, som i alla tider åtnjutit stort rykte såsom hästuppfödande land,

egnar fortfarande stor uppmärksamhet åt denna gren af landthushållningen.

Staten inskrider i och för hästafvel^ förkofran hufvudsakligen genom hållande

af landtbeskällare men äfven till någon del genom premiering.

Ledningen.

Åkerbruksministeriet handhafver såväl ledningen af statens hästafvelsanstalter

och landtbeskälleriet som premieringsväsendet. Den direkta ledningen

tillkommer den s. k. “fackmännische leiter“, hvilken omedelbart under ministern

förestår den sektion inom ministeriet, som benämnes hästafvelsdepartementet.

Denna person är beklädd med en nästan oinskränkt magt i hästafvel sangelägenheter.

Han uppköper hingstar till stuterier och hingstdepoter, fördelar dem

till de olika riksländerna, utmönstrar kiugstarne samt bestämmer afvelsrigtningen

såväl inom stuterierna som inom landthästafveln.

Inom departementet finnes en särskild person, hvars åliggande är att

handlägga de administrativa angelägenheterna. Under hästafvelsdepartementet

lyda i tekniskt och administrativt afseende statens hästafvelsanstalter, men

dessa äro ordnade på militäriskt vis och personalen vid desamma står i disciplinärt

subordinationsförhållande till krigsministeriet.

Personalens rekrytering.

Till tjensteman vid hästafvel sanstalterna antagas endast personer, som

minst tre år varit i aktif tjenst vid armén. För att vinna anställning i

officersklasserna fordras att först under sin tjenstetid vid armén hafva visat

särskild fallenhet samt att derefter hafva undergått examen i hvad till häst

-

29

afvel och hästuppfödning hörer. Vidare underkastas aspiranterna en pröfvotid

på minst sex månader vid ett stuteri eller hingstdepot. Fordringarne på grundlig

hippologisk kunskap synas således vara ganska stora.

För de lägre tjensteldasserna äro fordringarne naturligtvis ej så höga,

och hvad manskapet beträffar, så uttjenar det sin värnepligt genom en treårig

tjenst inom stuteribranchen, men kan sedan som löntagare få qvarstå.

Stuterier och hingstdepoter.

I Österrike finnas tvenne statsstuterier, nemligen Radautz och Piber;

vidare hingstdepoterna Stadl, Graz, Pisek, Klosterbruch och Drohowyze, hingstafdelningen

vid Ober-AVikow samt unghingstgårdarne Stadl-Traun, Ossiak,

Neuhof-Pisek och Troppau.

Stuterierna och unghingstgårdarne äro inhysta på kronodomäner, hingstdepoterna

dels i kronan tillhöriga dels i förhyrda lokaliteter.

Vid stuterierna är hästbesättningen följande:

Radautz.

Engelskt fullblod....................

............................... 5 hingstar

Engelskt halfbad ..................

............................... 8 „

114

ston

Norfolkstraf vare.........................

............................ 1

9

Normander.................................

............................. 4 j,

84

Orientaliskt fullblod .............

q

5

Orientaliskt halfblod ..............

................................ 5 „

106

Lippizaner...............................

............................. 2 „

41

Huzuler ..................................

................................ 2 „

10

Tillsammans 29 hingstar

369

ston

jemte 721 unghästar och föl.

Piber.

Engelskt fullblod .....................

3

ston

Engelskt halfblod ....................

................................... 2 hingstar

19

Normander.............................

................................... 1 „

15

Norfolkstrafvare ........................

6

Orientaliskt halfblod ...............

................................... 2 „

30

Tillsammans 5 hingstar

73

ston

jemte 120 unghästar och föl.

30

Det Ivan synas förvånande, att vid statens stuterier afveln bedrifves med

så många raser, men orsaken till detta är att söka i den omständigheten, att

ändamålet med denna afvel är uteslutande att remontera kingstdepoterna, och

åkerbruksministeriet sträfvar dervidlag efter att så vidt möjligt i de olika

distrikten uppställa hingstar, hvilka icke äro för olika de redan befintliga

landthästslagen. Ministeriet är dervid ledt af den åsigten, att för tvära öfvergångar

endast verka skadligt, hvarför förbättringen af häststammen endast bör

ske så småningom.

På hingstdepoterna underhållas 1,711 hingstar och hos privatpersoner

äro uppstäda 335 staten tillhöriga och äro af dessa 89 engelskt fullblod, 13

originalaraber, 1,521 ädla hingstar af annat slag samt 323 af kallblodig!

slag. Såsom en egenhet må nämnas att af samtliga dessa endast 1 är ostpreussare.

Språngafgifterna vexla mellan 1—10 floriner och har hvarje hingst i

medeltal att betjena 50 ston.

Remontering af hingstdepoterna.

För att hålla hingstbesättningen fulltalig användas i Österrike tre

sätt. Först insättas de på de statsstuterierna uppfödda unghingstar, hvilka

vid mönstring befunnits lämpliga. Sedan intagas från unghingstgårdarne de

full åri ga hingstar, som vid klassifikationen anses passande till beskällare. Detta

sätt att remontera anses i Österrike med rätta verka mycket godt för landthästafveln

och bedrifves i ganska stor omfattning. För hvarje år inköpas

inom landet cirka 100 stycken hingstföl af känd härstamning, hvilka sedan

uppfödas på de ofvan omtalade unghingstgårdarne, och har erfarenheten visat

att mellan 50 och 60 procent sedermera blifva qvalificerade som landtbeskällare.

Staten bereder derigenom de mindre uppfödarne tillfälle till en god inkomst

genom fölförsäljning, på samma gång den sedan sjelf kan leda uppfödningen i

den önskade rigtningen. Det är emellertid ej endast härigenom, som staten

söker att gynna den inhemska hästuppfödaren, utan äfven det tredje sättet för

depoternas remontering, inköp af fullåriga hingstar, tillämpas så att det hufvudsakliga

hehofvet fylles inom landet. Om icke ledaren af landets hästafvel

sjelf verkställer dessa inköp, så förmedlas de af cheferna för hingstdepoterna,

assisterade af ombud från riksländernas hästafvelsföreningar. Till inköp äro

anslagna 265,000 floriner årligen.

Rådgifvande myndigheter.

För att riksländerna skola få tillfälle att utöfva inflytande på ledningen

af hästafveln inom landet i fråga, har åkerbruksministeriet träffat öfverens

-

81

kommelser om samarbete i detta afseende med de olika riksländerna. Dessa

representeras dervid dels af sektioner af hushållningssällskap, dels af hästafvelsföreningar,

dels slutligen i vissa länder af enskilda personer. Dessa delegationer

eller ombud äro att anse som åkerbruk sministeriets rådgifvare i vigtigare

hästafvelsangelägenheter och medverka vid följande åtgärder: utrangering och

inköp af hingstar för depoterna, utplacering af landtbeskällare på de olika

stationerna samt premiering och statsunderstöd af licenserade hingstar. Vidare

äro de berättigade att inspektera statens anstalter inom beträffande område

och deröfver uttala sin åsigt samt att erhålla meddelanden om alla åtgärder

från statens sida för hästafvelns förbättrande. Med ett ord, deras befogenhet

är i dessa afseenden den största möjliga.

Då synnerligen vigtiga frågor rörande hästafveln varit före, har åkerbruksministern

på uppmaning af Riksdagen sammankallat en hästafvelskommission,

hvilken förelagts bestämda spörsmål till besvarande. Den år 1893 sammankallade

kommissionen bestod af:

åkerbruksministern,

13 ombud för riksländerna,

2 „ för jockey klubben,

1 „ för föreningen för höjande af fullblodsafveln,

1 ,, för trafsällskapen,

4 delegerade från åkerbruksministeriet,

2 chefer för statsstuterierna samt

5 chefer för hingstdepoterna.

Premiering m. m.

Prisbelönande af privata beskällare har numera alldeles bortfallit, utan

inskränker sig staten i afseende på dem att utöfva eu mycket sträng kontroll,

så att ingen hingst får till betäckning upplåtas utan att för året hafva blifvit,

“licenserad." Öfverträdelser af denna bestämmelse bestraffas med böter.

Ehuru staten icke premierar hingstar, så kunna dock de mest framstående af

de licenserade hingstarne erhålla ett understöd mot det att deras egare genom

kontrakt förbinda sig att iakttaga vissa förhållningsregler i afseende på språngafgiftens

storlek m. in.

Premiering af ston och unghästar sker dels med statens medel dels med

riksländernas egna anslag och följas dervid nedan gifna bestämmelser:

1. Åkerbruksministeriet kommer att i början på Mars hvarje år meddela

statens hingstdepot i ........., hvilket belopp, som inberäknadt de för sta

tens

penningepremier utfallande stämpelafgifterna kan komma att beviljas för

32

landet ......... till fördelning af statspris vid de under det ifrågavarande året

beramade hästpremieringame.

2. Anmälan af de orter (konkurrensstationer) der fördelning af statens

pris skall ega rum och tiden för premiefördelningen, som ock beloppet af de

särskilda statens penningepris inom den beviljade subventionen och angående

antalet af de behöfliga stats-hästafvelsmedaljerna (med särskiljande af silfveroch

bronsmedaljer och uttrycklig uppgift å omskrifterna), vidare de behöfliga

hedersdiplomen (under noggrann uppgift å språket) böra jemte framläggande

af utkast till hela premieringsprogrammet, i den mån detta har afseende på

statens premier, af depoten inlemnas till åkerbruksministeriet efter öfverenskommelse

med de till medverkan i landets hästafvelsangelägenheter kallade

....................................... tills April månad hvarje år.

3. Det af åkerbruksministeriet gillade utkastet till premieringsprogrammet

öfverlemnas till statens hingstdepot, som på grund deraf efter öfverenskommelse

med de till medverkan i landets hästafvelsangelägenheter kallade organen eger

författa premieringskungörelsen.

4. Konkurrensorterna och tiden för fördelning af statspremierna som

ock alla de bestämmelser öfver fördelning af statens pris, som medtäflande om

sådana pris behöfva veta, vidare beloppet och antalet af de till fördelning bestämda

statspremierna måste innehållas i premieringskungörelsen.

5. Premieringskungörelsen bör af statens hingstdepot insändas till det

politiska landsembetet, som skall draga försorg om dess tillbörliga offentliggörande

och förständiga dithörande politiska myndigheter att på lämpligt vis

understödja dessa premieringar, utan att likväl af denna anledning åkerbruksministeriet

får åsamkas någon utgift. Tre tryckta exemplar af de ifrågavarande

kungörelserna böra af det politiska landsembetet insändas till åkerbruksministeriet.

6. Samtidigt med bifall till ofvannämnda premieringsutkast utanordnar

åkerbruksministeriet den härtill beviljade subventionen att tillhandahållas statens

hingstdepot, på samma gång som de beviljade medaljerna och diplomerna

tillsändas densamma.

7. Fördelningen af statens premier sker antingen vid särskildt till detta

syfte hållna hästpremieringar eller vid tillfälle af regional- eller landtbruksutställningars

sammankallande, eller vid enskilda af hästafvelsföreningar eller

landtbruks-sällskap anordnade hästutställningar eller premieringar.

8. I hvart och ett af dessa fall böra de normer, som blifvit uppställda

i dessa bestämmelser i afseende på statspremiernas fördelning, som ock å sammansättningen

af premieringskommissionen, statspremiernas beräkning etc. etc. noggrannt

efterlefvas.

9. Vid hvarje tillfälle, der statspremier komma till fördelning, måste

83

dessa ställas i främsta rummet och således behandlas som de första till fördelning

kommande priserna.

10. På de vid sådana premieringar möjligen till fördelning kommande

distrikts-, förenings- eller privatpriserna utöfvar åkerbruksministeriet intet inflytande,

och sålunda öfverlemnas bestämmandet af normerna för fördelningen

af dessa priser åt de härmed betrodda faktorerna.

11. De af statsmedel till fördelning kommande hästpremierna måste uttryckligen

betecknas som statens pris.

12. Statens pris utdelas för moderston med föl vid sidan, för unga

ston, för hingstföl och för stoföl.

Med afseende å det skedda införandet af subventionering för licenserade

privathingstar finner åkerbruksministeriet för godt att afstå från utdelandet af

statens pris för hingstar.

13. Den omständigheten att en häst under framfarna år redan en eller

flere gånger tilldelats statens pris, utesluter densamma icke från vidare konkurrens

om statspris, deremot är visserligen en häst, som vid någon pröfuingsstation

blifvit premierad med ett statspris under samma år utesluten från vidare

konkurrens om eu statspremie vid någon annan station.

14. Vid premiering å en konkurrensstation får inom en och samma

kategori af premieringsdugliga hästar icke mer än en häst tillhörande samma

egare tilldelas eu statspenningepremie.

15. Härstamningen af hvarje om ett statspris konkurrerande häst, antingen

den är efter eu statens eller en licenserad privathingst eller hästegarens

egen hingst, måste påvisas, och detta i de båda första fallen medelst företeende

af en legal attest.

16. Vid preinieringarne få statens pris endast tilldelas verkligen premieringsvärdiga

hästar. Tillerkännandet af en statspremie är ingen personlig

utmärkelse, enär icke hästens egare, utan den ifrågavarande hästen premieras.

IT. Vid premieringen bör först och främst fästas afseende vid de afvelsdjur,

som synas bäst egnade att förbättra den ifrågavarande traktens hästras.

18. Om vid eu premiering blott hästar af en bestämd ras, ett bestämdt

prestationsslag, ett bestämdt afvelsområde eller bestämda trakter skola tillerkännas

statspremier, så bör detta uttryckligen omnämnas i det premieringsförslag,

som bör framläggas för åkerbruksministeriet, som ock i den i öfverensstämmelse

härmed lydande premieringskungörelsen, enär annars hvarje inom det

ifrågavarande landet uppfödd häst, som tillhör en derstädes bosatt person, kan

konkurrera.

19. Likaledes öfverlemnas det åt ansökan från statens hingstdepot och

landets hästafvelsorganer och bör tillbörligen uttalas i premieringsutkastet, huruvida

samtliga kategorier af premieringsdugliga hästar (moderston med föl, unga

34

ston, ett- eller tvååriga hingst- och stoföl) eller, med afseende på förhållandena

inom det ifrågavarande landet, endast några af dem, och hvilka, skola

bestämmas för premiering med statens pris.

20. Som statspremier kunna tilldelas:

21. a) Statens penningepris i icke alltför små belopp, nämligen: antingen

i papperspenningar eller i nya silfvermynt eller ock i dukater, i hvilken

riktning ansökan från statens hingstdepot enligt öfverenskommelse med de

till medverkan vid landets hästafvelsangelägenheter kallade organerna bör framställas

vid framläggandet af premieringsförslaget.

22. Delning af en kungjord statspenningepremie mellan två eller flere

hästar, som befunnits värda pris, är icke tillåten.

23. b) Statens hästafvelsmedaljer af silfver i etui, hvilka medaljer på

framsidan visa bilden af Hans K. och K. Apostoliska Majestät och på baksidan

en inskrift, som kännetecknar medaljens syfte.

24. c) Statens hästafvelsmedaljer af brons i etui, utstyrda i likhet med

silfvermedaljerna.

25. Ett hedersdiplom gifves åt en hästegare, som afstår från en statspremie,

som tillerkänts hans framförda häst.

26. Dessa diplomer böra utfärdas och undertecknas af medlemmarne af

premieringskommissionen.

27. Utlemnandet af en statens hästafvelsmedalj samtidigt med ett statens

penningepris är icke tillåtet.

28. Hvarje egare af en häst, premierad med ett statens penningepris,

måste förbinda sig medelst undertecknande af en revers att behålla den premierade

hästen ännu ett år efter den verkställda premieutdelningen och vid

nästa statspremieutdelning, om den då ännu är vid lif, framföra densamma, och

att om något af de i reversen gjorda löftena icke hålles, utan någon gensägelse

återlemna den erhållna penningepremien till den ifrågavarande statshingstdepoten.

29. I händelse framförandet af den premierade hästen i anseende till

betydligt afstånd från premieringsorten eller af andra giltiga skäl skulle vara

förknippadt med särskilda svårigheter, så bör egaren af den premierade hästen

till statens hingstdepot insända ett af kommunalstyrelsen utfärdadt intyg öfver

den omständigheten, att hästen efter det nämnda årets slut ännu är i hans ego.

30. Bedömandet, huruvida enligt sakernas läge det nämnda intyget är

tillfyllestgörande, öfverlemnas åt premieringskommissionen.

31. Statens premier kunna tilldelas:

32. A. Moderston med föl, nämligen moderston från femte året och

mera utan inskränkning till en maximiålder, så länge de äro friska, starka och

väl vårdade, ega ett godt afvelstos egenskaper och föra med sig ett eget, vackert

35

diföl eller afvändt föl, som enligt attest härstammar från en statens eller licenserad

privathingst eller en den ifrågavarande stoegarens egen hingst.

33. Moderston af den noriska (Pinzgauer) rasen kunna under ofvannämnda

förutsättningar redan premieras från sitt fjerde år eller högre ålder.

34. Ett sto, som under föregående år redan en eller flere gånger tillerkänts

premie, är icke uteslutet från vidare konkurrens om statspremier.

35. Vid premiering af moderston med di- eller afvända föl har den i

allmänhet påbjudna förbindelsen att icke sälja den premierade hästen under ett

år icke afseende på det premierade stoets föl, enär icke fölet utan endast

moderstoet blifvit premieradt.

36. B. Unga ston. Tre års icke betäckta och fjun års betäckta eller

ännu icke betäckta ston af stuterislaget. Tre års betäckta eller icke betäckta

ston af noriska (Pinzgauer) rasen, fyraåriga ston af noriska (Pinzgauer) rasen

och femåriga ston af stuterislaget blott under det vilkor, att de kunna visas

vara betäckta under året för den ifrågavarande premieringen.

37. Betäckandet af ofvannämnda ston måste enligt attest hafva skett

genom en statens hingst eller en licenserad privathingst eller ifrågavarande

stoegares egen hingst.

38. Unga ston, hvilka som sådana en gång erhållit statsprémier, kunna

för framtiden endast premieras som moderston med föl.

39. C. Hingstföl. Ett- och tvååriga hingstföl, ourTde äro väl uppfödda

af egaren, låta förmoda en förmånlig vidare utveckling och god utbildning,

och således lofva att för framtiden blifva goda afvelshingstar.

40. D. Stoföl. Ett- och tvååriga stoföl, om de äro väl uppfödda af

egaren, låta förmoda en förmånlig vidare utveckling och god utbildning, och

således lofva att i framtiden blifva goda afvelsston.

41. Bland flere konkurrerande och annars lika prisvärda befunna hingstoch

stoföl måste man först och främst fästa afseende vid sådana, hvilkas egare

medelst ett af ortsföreståndaren och två vittnen utfärdadt skriftligt intyg eller

på något annat trovärdigt sätt kunna styrka, att de äro i besittning af lokaliteter,

som äro erforderliga för ett rationellt uppfödande af deras fölungar,

d. v. s. der utfodringen står i samklang med rörelse och vistelseort i det fria

såväl vinter som sommar.

42. Hingst- och stoföl, som premierades såsom ettåriga, kunna äfven

under följande året premieras som tvååriga.

43. Om några af de för en premieringsstation kategorivis beviljade statspremierna

i brist på preinieringsvärda hästar inom ifrågavarande kategori icke

komma att utdelas, så kan af premieringskommissionen företagas en omflyttning

från en hästkategori till en annan.

44. Skulle vid en premieringsstation icke alla statspremier komma att

36

utdelas, så öfverlemnas det åt kommissionen att öfverföra den qvarblifvande

återstoden till andra konkurrensstationer och att utdela dem der.

45. Utdelandet af statspremier vid hvarje konkurrensstation sker endast

genom en särskildt för detta syfte bildad premieringskommission.

46. Denna kommission består af tre medlemmar, nämligen af två fackmän

och ombudet för statens hingstdepot.

47. Uti länder der föreningar, komitéer eller sektioner äro kallade

till medverkan i landets hästafvelsanstalter, utväljas af desamma dessa båda

fackmän.

48. T de länder, hvarest två hästafvelsdelegerade äro kallade till ofvanberörde

medverkan, böra dessa intaga de båda fackmännens ställe.

49. I de länder, hvarest blott eu hästafvelsdelegerad är utsedd till

denna medverkan, eger densamme intaga det ena rummet som fackman och

bör den delegerade i samråd med statens hingstdepot tillkalla en med hästafvelsförhållandena

bekant person som tredje medlem i kommissionen.

50. Hästafvelsdelegerade kunna i händelse de äro förhindrade att deltaga

i några eller i alla under ett år beramade statspremieringar såsom medlemmar

af den ifrågavarande premieringskommissionen, representeras genom en

person, som de sjelfve ega utvälja och uppgifva för statens hingstdepot.

51. De tre medlemmarne af premieringskommissionen välja för hvarje

premieringsstation särskildt en ordförande inom sig sjelfva.

52. Tilldelandet af statspremierna sker genom kommissionen medelst

röstpluralitet.

53. Ordföranden bör leda premieringen och företaga öfverlemnandet af

statspremierna till egarne af de premierade hästarne i närvaro af kommissionens

båda andra medlemmar.

54. Namnet på de hästegare, som hafva erhållit hedersdiplom, böra i

närvaro af kommissionen offentligen uppläsas.

55. Kommissionen kan för bedömande af premieringsvärdigheten af de

framförda hästarne efter eget val tillkalla förtroendemän, men dessa äro ej

röstberättigade, och af denna anledning få inga omkostnader drabba statskassan.

56. Mot premieringskommissionens utslag linnes ingen appell.

57. Statens penningepris, som ock statens hästafvelsmedaljer och diplomer

medföras till premieringen af ombudet för statens hingstdepot och öfverlemnas

derstädes ''_åt premieringskommissionen.

58. Detta ombud bör vidare hafva med sig de formulär, som stå i

förbindelse med utdelande af statspremier och sörja för deras vederbörliga

ifyllning.

Dessa formulär äro följande:

37

59. 1. Det protokoll, som erfordras för bokförande öfver användandet af

de af åkerbruksministeriet beviljade statspremierna.

60. Efter ifyllande af de särskilda rubrikerna å denna redogörelse måste

egaren af den premierade hästen genom sin egenhändiga underskrift i sista

rubriken erkänna emottagandet af statspremien (penningepris eller medalj).

61. Vid tilldelande af ett statens penningepris bör den för emottagandet

af detta penningebelopp enligt Scala II utfärdade qvittostämpeln klistras på

räkningen af statens premieringssubvention på den ort, der den premierade

hästens egare undertecknat sitt namn.

62. Den sålunda i afseende å alla till fördelning komna statspremier

ifyllda redogörelsen bör undertecknas af alla tre medlemmarne af premieringskommissionen

och öfverlemnas åt ombudet för statens hingstdepot för att framläggas

för åkerbruksministeriet.

63. För hvarje premieringsstation bör en separatredogörelse i ofvannämnda

form uppsättas.

64. Efter afslutande af alla premieringarne i ett land eger statens hingstdepot

att framlägga alla dessa redogörelser jemte en totalräkning öfver användandet

af alla beviljade statspremier för åkerbruksministeriet.

65. 2. Reversblanketterna.

De utfärdade och undertecknade reverserna böra omhändertagas af ombudet

för statens hingstdepot och förvaras vid depoten.

66. De egare af hästar, som icke efterkomma sina reversförpligtelser,''

böra, i händelse de ej frivilligt hafva till statens hingstdepot återbetalt statens

penningepremier, af depoten offentliggöras för den politiska distriktsmyndigheten,

på det denna må kunna vidtaga erforderliga mått och steg för återfordrande

af premien och dess öfverlemnande till depoten.

67. Den statistiska redovisning, i öfverensstämmelse med föreskriften

af den 11 Maj 1883, Z. 6025, bör af statens hingstdepot afgifvas för åkerbruksministeriet

öfver resultatet af premieringarne.

68. Förenämnda, för statens hästafvelspremiefördelning erforderliga trycksaker

eger depoten att anskaffa och i händelse af behof inkomma om anvisande

af de af denna anledning uppkommande kostnaderna, med biläggande af dithörande

dokument.

För ombesörjande af skrifgöromålen vid hästpremieringar med utdelning

af statens pris är det som medlem af premieringskommissionen fungerande ombudet

för statens hingstdepot befullmäktigadt att tillkalla en underofficer vid

stuteribranchen, i händelse icke derom dragés försorg af en förening eller på

något annat sätt.

69. Vid alla tillfällen, der statens premier komma till fördelning, få

inga afgifter upptagas för uppställande af hästarne på premieringsplatsen och

38

alla, som motsvara premieringsbestämmelserna, måste äfven utan föregående

anmälan ega rättighet att konkurrera, med undantag af utländska hästegare,

hvars hästar icke få erhålla statspremier.

70. De på premieringsplatsen tillstädeskomna hästarne måste i främsta

rummet klassificeras och erkännas vara premieringsvärda i öfvensstämmelse med

föreskrifterna i premieringslagen för statens pris, och först sedan eger deras

framförande, bedömande och eventuela premiering rum.

71. Hvarje häst, som framföres för eventuelt tilldelande af ett statens

pris, måste af kommissionen pröfvas i anseende till sin utveckling, sina former

och sin exteriör och slutligen till sitt sätt att gå.

Hästar, behäftade med ärftliga tel, bör man sjelfskrifvet icke fästa afseende

vid.

72. Vid premieringarne, vid hvilka statspremier komma till utdelning,

måste de egare till kontraktsmässigt subventionerade licenserade privathingstar,

som äro bosatta i närheten af premieringsstationen, i öfverensstämmelse med

de i subventionskontraktet af dem öfvertagna förpligtelserna, framföra dessa

hingstar uppå anmodan af premieringskommissionen.

73. Premieringskommissionen, resp. statens hingstdepot efter öfverenskommelse

med de till medverkan i landets hästafvelsangelägenheter kallade

organerna, bör hvarje år, efter verkstäld afslutning af alla statens hästafvelspremieringar

i landet, aflägga en berättelse för åkerbruksministeriet öfver hästpremieringame,

hvilken bör innehålla en kort beskrifning öfver de iakttagelser,

som blifvit gjorda vid de särskilda premieringsstationerna i afseende å deltagandet

i utställningarne, vidare öfver hästarnes utseende, uppfödningsförhållandena,

den dervarande hästafvelns fram- eller tillbakagående etc. etc.

74. Resultaterna af statspremiefördelningarne, som ock antalet af de

framförda hästarne böra i hvarje land genom statens hingstdepot meddelas åt

den politiska myndigheten för offentliggörande i landets officiella tidning.

Öfriga åtgärder för hästafvelns befrämjande.

Österrike, som näst England och Frankrike kanske mest intresserar sig

för kapplöpningar, har dock icke anslagit mer än 48,000 floriner till priser vid

dessa. Åkerbruksministeriet, som äfven anser denna summa alldeles för låg,

har derför måst vidtaga den åtgärden, att endast utdela priser i löpningar,

öppna för hingstar, och finnes i propositionerna för dessa löpningar intagen den

bestämmelsen, att de täflande hästarne skola erbjudas staten till inlösen för en viss

i anmälningen angifven summa. Staten söker således genom dessa anslag att

såväl indirekt som äfven direkt gagna landets hästafvel.

Till traftäflingarne, som trots flerfaldiga stridiga åsigter, allt mer synas

vinna burskap såsom afvelsprof, äro anslagna 12,000 floriner af statsmedel.

39

Ungern.

Ungern, alla hästvänners förlofvade land, måste naturligen i ännu högre

grad än något annat ådraga sig uppmärksamheten vid redogörelser sådana

som de nu föreliggande, och hafva komiterade derför trott sig höra egna detta

land en något fullständigare granskning och hafva dertill haft så mycket

större skäl, då en berättelse från åkerbruksministeriet derstädes förelegat.

Ledningen.

Förvaltningen af Ungerns afvelsinrättningar har att framvisa en nästan

exempellös centralisation, så att man utan öfverdrift kan påstå att hela ledningen

ligger i en mans hand, nemligen föreståndaren för det af c:a sex personer

bestående hästafvelsdepartementet inom åkerbruksministeriet. Denna

person, med titel af ministerialråd, har med oinskränkt makt och myndighet*att

afgöra allt som rör afveln vid stuterierna, fördelningen af statsanslagen, anskaffandet

af afvelsmateriel, placeringen af officerare och öfrig personal på anstalterna,

skötseln af de till stuteriväsendet anslagna kronodomänerna — med

ett ord allt som faller inom området för statens befattning med hästafvel.

I rent militära frågor lyda visserligen officerare, underbefäl och manskap vid

stuteriväsendet hvilket i detta afseende är ordnadt likasom i Österrike —

under krigsministeri et eller rättare under den af detta utsedda militärininspektören,

men dessa militära frågor inskränka sig till disciplinära angelägenheter

och manskapets rent militära utbildning för tjensten.

Huru. och hvar officerare, underofficerare och manskap skola användas

inom stuteri väsendet bestämmes af ministerialrådet, så att militärinspektoratet

inför honom har en rätt underordnad ställning.

Personalens utbildning.

Rekryteringen af den officerskår, som tjenar vid stuteriväsendet, sker dels

genom transporter från armén dels genom befordring af derför särskild! ut

-

40

bildade elever vid kadettskolorna. Dessa senare få undergå en ganska fullständig

stuterikurs med eu mångfald af läroänmen, hvari äfven de från armén

transporterade officerame måste aflägga examen, innan de antagas till den

proftjenstgciring, som alltid måste föregå deras definitiva anställning.

Manskapsklassen uttjenar sin värnepligt inom stuteriväsendet och endast

underofficerarne vinna sedan fast anställning. Dessa gamla underofficerare,

framgångna ur ett folk, som med modersmjölken insuper en lidelsefull kärlek

till hästen, äro en sannskyldig prydnad för sitt fack och sådana fodermarskar,

sadelmästare och allt hvad deras olika befattningar heta, som de ungerska

stuterierna hafva att uppvisa, finnas ej i något annat land, ej ens de engelska

träningsetablissementens “head-lads“ undantagna.

T afseende på redogörelsen för statens åtgärder för hästafvelns höjande

tillåta sig komiterade att citera den berättelse, som af åkerbruksministern framlades

för 1892 års “Abgeordnetenhaus". Han säger der bland annat:

Statens afvelsinrättningar.

Liksom alla mina företrädare ansåg jag det vid mottagandet af min

portfölj såsom en af mina vigtigaste uppgifter att så vidt möjligt söka befordra

landthästafveln. Det var nemligen omöjligt att icke genast komma till

insigt om att hvarje af staten härvid erbjudet understöd skulle snart och säkert

bära frukt, då å ena sidan klimat, jordmån, landtbruk och vårt folks

urgamla kärlek till hästen i ovanligt hög grad gynna denna afvelsgren, och å

andra sidan det uppfödda materielet lätteligen vinner afsättning såväl inom

som utom landet, hvarigenom således grundbetingelserna för ett godt resultat

finnas för handen. Dessutom komma de för hästafvel!! gjorda ansträngningarne

och uppoffringarne icke ensamt den till godo, utan samtidigt gynnas

medelbart alla landtbrukets intressen. En högt stående hästafvel förmår nemligen

lättare frambringa arbetsdugliga och kraftiga vagns- och ridhästar, med

hvilka hvarje arbete kan utföras fortare och fullkomligare, hvarjemte den inkomst,

som den kan bereda sina utöfvaré, äfven kommer de öfriga jordbruksgrenarne

till godo.

Bredvid hästafvelns nationalekonomiska betydelse måste jag emellertid

alldeles särskildt framhålla dess vigt för krigsändamål.

Det fall kan nemligen inträffa, att vårt lands öde, ja dess tillvaro kan

komma att bero på utgången af ett krig, och det behöfver knappast påpekas,

hvilken vigtig rol som tillkommer de beridna vapnen vid ett fälttågs afgörande

skede. Dessa vapen kunna emellertid blott då göra sig gällande, när deras

hästmateriel är starkt, snabbt och uthålligt.

41

Den ungerska statens inåt är derföre att med alla medel befordra uppfödandet

af en ädel, snabb och uthållig, seg och härdig samt genom strängt

arbete pröfvad häst och dervid äfven hos densamma söka erhålla den storlek,

som svarar mot de särskilda rastyperna.

De förhållanden som bjuda oss att ständigt hålla detta mål för ögonen

äro följande: landets allmänna terrängförhållanden och dess klimat, hvilka för

en dylik uppfödning äro synnerligen gynsamma — landtbruksförhållandena,

hvilka fordra af landtmannens häst att han den ena dagen förmår tillryggalägga

långa afstånd i hastiga takter och den andra dagen förrätta tunga körslor i

åkern samt vid begge tillfällena vara utsatt för umbäranden af alla slag, —

befolkningens vanor men i synnerhet beskaffenheten af deras redan befintliga

hästar, — slutligen äfven arméns ofvan antydda fordringar äfvensom den omständigheten,

att en häst af denna typ ständigt är eftersökt äfven i utlandet

och kan vinna afsättning i större skala. Endast på så sätt skaffa vi en

säker grundval, på hvilken vi med lugn tillförsigt kunna bygga vår hästafvel.

Detta allmänna mål hindrar emellertid alls icke att staten äfven kan

bispringa särskilda trakter vid den för dem egendomliga afveta, om denna

blott motsvarar de derstädes existerande behofven, hvarvid regeringen dock

anser det för sin pligt att verka för att icke sådana afvelsrigtningar taga öfverhanden,

hvilka antingen för sin uppkomst hafva att tacka modet för dagen, eller

hvilka kunna synas erbjuda tillfälliga ekonomiska fördelar men verka skadligt

för framtiden. Såsom exempel på en dylik af staten understödd afvel, nämner

jag här uppfödningen af Lippizanerhästen i vissa bergstrakter, hvarförutom i

vissa af landets vestliga delar — men endast i dessa — äfven den kallblodiga

kan ega berättigade anspråk på uppmärksamhet från statens sida.

För att befordra det nu i allmänhet framstälda målet med landets hästafvel

underhåller stater sina stuterier, hingstdepoter och stuteridomäner, understödjer

kapplöpningar i Budapest och landsorten, anordnar premieringar, ombestyr

uppfödning af unga hingstar för de olika orterna och tager slutligen

äfven del i anordnandet åt remontmarknader.

Stuterier.

Statsstuteriernas uppgift är att med hjelp af de derstädes befintliga

afvelsstammarne producera ädla, ur en konstant afvel framgångna och derför

med säker nedärfningsförmåga försedda landtbeskällare äfvensom att erbjuda

uppfödarue tillfälle att bland de utmönstrade eller unga stona finna ett ädelt

och konstant afvelsmateriel. Börande afvelsrigtuingen inom de olika stammarne

skall jag längre fram yttra mig, men vill här redan framhålla, att då hästens

6

42

värde icke kan bedömas allenast genom en granskning af dess exteriör och

dess härstamning utan i främsta rummet är beroende af dess förmåga att verkställa

det arbete, hvartill den är afsedd, så lägges eu stor vigt på pröfvandet

af de till afvel afsedda unghästarne såväl i afseende på deras individuela

prestationsförmåga som deras sanda och kraftiga kroppskonstitution. Fördenskull

måste de uppfödda hästarne underkastas en daglig rörelse i fria luften,

afpassad efter deras ålder och krafter; de unga hingstarne, som afses för depoterna,

genomgå eu fullständig dressur, de unga stona deremot en 6 månaders

träning — de lättare under r}rttare, de tyngre för vagn — så att de efter

afslutad förberedelse i eu löpning kunna aflägga prof på uthållighet och sund

kroppskonstitution.

De i Kisbér, Babolna och Mezöhegyes anordnade slätlöpningarne föra

öfver 3,000 in., hinderlöpningen i Fogaras för femåriga ston öfver 4,000 m.

och traftäflingarne i sele öfver en distans af 22^ km. Efter hvarje löpning

antecknas den använda tiden hvarjemte eu noggrann undersökning af benen,

lungorna och hela hästens tillstånd lägges till grund för beslutet om den skall

inrangeras såsom afvelsdjur eller icke.

Kisbér.

I Kisbér underhålles en mindre stam engelskt fullblod och en större

dylik högt i blodet stående engelskt haltblod.

Då fullblodsafveln icke blott i och för sig är en vigtig gren af hästafveln,

utan äfven är alldeles oumbärlig för den allmänna landthästafveln, emedan

den utgör utgångspunkten för hvarje ädel uppfödning, så har regeringen städse

ansett det vara en af dess vigtigaste uppgifter att underhålla och förbättra

fullblodsstammen på Kisbér. Erfarenheten lärer äfven, att denna afvel fyller

sin uppgift i det att den, tack vare de stora anslag med Indika ledningen

kunde röra sig, gaf fullblodsuppfödningen inom landet den första impulsen.

Ku för tiden spelar den visserligen ej så stor rol som förut, sedan landets

privata uppfödare sjelfva äro egare till öfver 600 fullblodsston af god klass,

men den har dock ännu en vigtig uppgift att fylla, dels genom sina hingstar,

dels äfven genom stostammen, som alltid bildar en säker reserv, bjudande en

viss garanti mot verkan af de öfverdrifter, som i den privata afveta så lätt

insmyga sig.

Antalet stambeskältare är 11, ston 28. De i fullblodsstammen födda

fölen säljas årligen på offentlig auktion i eu ålder af ett år till inhemska

uppfödare, med det förbehåll, att de icke vidare få försäljas till utlandet. Sedan

43

de på kapplöpningsbanan pröfvats, återköpas de hingstar, hvilka utmärkt sig,

och insättas antingen som stambeskällare eller ingå på liingstdepoterna.

Målet med afveln inom halfblodsstuteriet är att för laudthästafvelns

behof uppföda beskällare, hvilka på samma gång de stå högt i blodet utmärka

sig för kraftig byggnad.

Till eu början användes inom detsamma jemte fullblodshingstar äfven

halfblodsbeskällare, men numera tjenstgöra uteslutande de förra, och har detta

haft till följd att stostammen nu utan undantag består af högädla, likformiga

halfblodsston, hvilka med styrka och prestationsförmåga förena en raskonstans,

som borgar mot alla oväntade bakslag.

Detta stuteri består af 143 moderston och 39 treåriga ston jemte unghästar

af senare årgångar.

Båbolna.

I detta stuteri bedrifves endast afvel med arabiskt blod, dels fullblod

dels haltblod, det senare till öfvervägande antal, hvarvid dock är att märka,

att afveln sedan långliga tider bedrifvits inom vissa bestämda stammar, hvilka

ernått den nödvändiga konstansen och dessutom tid efter annan uppfriskas

med originalaraber. Derför äro äfven de inom de s. k. halfblodsstammarne

fallna djuren i besittning af den fullt säkra nedärfningsförmåga, som måste

fordras af derifrån utgående landtbeskällare. Dessa äro afsedda för de delar

af landet, der stostammen är af orientaliskt ursprung eller af mindre kroppsbyggnad

och af den förnöjsamma natur, som är det arabiska blodet egen. Regeringen

hyser den åsigten, att i dessa trakter kan man just till följd af den

befintliga stostammen och genom den mindre intensiva kulturen med deraf

följande mindre fodertillgång endast småningom höja hästafvelns ståndpunkt,

och att detta bäst sker med ädla arabiska hingstar, hvilka dock genom en

rätt drifven afvel bibringats något större massa.

Stuteriet består af 561 hästar och deribland 7 stambeskällare och 153

moderston.

Mezöhegyes.

Fyra olika stammar uppfödas på detta Europas största stuteri nämligen:

1. Engelskt half blod,

2. Lilla Nonius,

3. Stora Nonius, hvilka i början af detta århundrade uppstodo ur en

anglonormandisk blodblandning, och mellan hvilka enda skilnaden är storleken,

44

i det att de uppfödingar som mäta öfver 168 c. m. räknas till stora stammen

och de öfriga till lilla.

4. Gidranstammen, som ursprungligen var af arabiskt ursprung, men

numera är starkt uppblandadt med engelskt blod.

I samtliga dessa stammar bedrifves afveln med det målet för ögonen att

uppföda ett mägtigt men ädelt och segt afvelsmateriel, hvars afkomlingar egna

sig såväl för landtbrukets som arméns behof, under det att den stora Noniusstammen

äfven är afsedd att bilda karossierer och tyngre draghästar. Med

hänsyn till detta mål bedrifves afveln inom alla fyra stammarne så, att de

ston, som med afseende på seghet, torrhet, uthållighet och blod lemna något

öfrigt att önska, paras med engelska fullblodshingstar, hvilka närma sig stamtypen,

under det att de ston, som genom inblandning af fullblod redan förut

besitta ofvannämnda egenskaper i tillräckligt hög grad, föras till halfblodshingstar

af samma stam som de sjelfva, på det att uppfödningen ej må komma

i saknad af massa och typ. Till följd af detta tillvägagångssätt förefimnas

alla det engelska haltblodets goda egenskaper hos alla fyra stammarne.

Hästbesättningen består vid hela stuteriet af 1,800 stycken, hvilka på

följande sätt fördela sig på de olika stammarne:

Gidranstammen 5 hufvudboskäl!are och 103 ston.

Engelska halfblods d:o

4

d:o

107

d:o

Lilla Momus d:o

5

d:o

107

d:o

Stora Momus d:o

5

d:o

no

d:o

ALd tal om detta stuteri måste vidröras frågan om statens inköp af

hingstföl.

I betraktande af de många svårigheter, hvilka beredas de privata uppfödarne

vid pålägg af hingstar, uppköpas af staten årligen så många hingstföl,

som anslagen tillåta och uppställas på Mezöhegyes, der de förblifva tills

de som fullåriga antingen kastreras som odugliga, insättas på depoterna eller

säljas till de kretsar, som äro i behof af s. k. kretshingstar. På detta sätt

kunna äfven de delar af landet, som från depoterna icke kunna erhålla landtbeskällare,

få tillgång till både billiga och goda hingstar. Priset på de fyraåriga

hingstarne, som vexlar mellan 300 och 500 floriner, erlägges genom

afbetalningar under fyra på hvarandra följande år. År 1890 inköptes 182

föl och hade intill den tiden 396 hingstar på sagda vilkor öfverlemnats till

olika kretsar.

Fogaras.

I de tre förut beskrifna stuterierna uppdragas afvelsdjur passande för

större delen af landet. Endast bergstrakterna kunna der icke finna för dem

45

lämpade beskälare, då den stora, kraftiga men mindre förnöjsamma engelska

half blodshästen icke trifves i dessa områden och den arabiska hästens temperament

derstädes är för eldigt. .Derför har också i Siebenbiirgens bergigaste

del ett stuteri upprättats, der den s. k. Karsthästen skulle uppfödas och akklimatiseras.

Grunden till den nuvarande stammen lades genom öfverflyttning

af Lippizanerston från Mezöhegyes samt inköp och gåfvor af hingstar från

kejserliga hofstuteriet i Wien. Numera består dock hela stostammen af på

stuteriet födda djur, hvilka, om de ock äro små, dock äro djupa, utomordentligt

härdiga, sega, med senor och hofvar torra och fasta som stål, så att om

de ock icke i värde kunna mäta sig med det engelska half blodet, de dock erbjuda

obestridliga fördelar för den tjenst de i sitt bergiga hemland hafva att utföra.

6 hufvudbeskällare och 100 moderston bilda stammen i den af 407 hästar

bestående besättningen.

Hingstdepoter.

Då regeringen öfvertog hingstdepoterna, måste dess första sträfvan blifva

att undanrödja de tvenne hufvudfaktorer, som stälde sig hindrande i vägen för

dessa inrättningars behöriga inflytande på landthästafveln.

Det första hindret var hingstarnes ringa antal, och tack vare i riklig

mån beviljade anslag lyckades det att småningom höja detta till 2,557 stycken

år 1890. Men tager man i betraktande å ena sidan antalet till afvel använda

ston och å den andra det uppsving, som landthästafveln på senare tider gjort,

så är ej heller detta tillfylles. Det synes derför nödvändigt att ännu mera

utvidga landtbeskälleriet, om vi icke skola utsättas för ett stillastående eller

rent utaf en tillbakagång uti afveln. Emellertid bildar den redan nu befintliga

besättningen en stam, som rätt använd och fördelad synes egnad att bilda

en säker grundval för landets hästafvel och torde kunna utöfva ett gagnande

inflytande.

Det andra hindret fans i den omständigheten, att det ej existerade eu

omedelbar samverkan mellan staten och den hästuppfödande befolkningen, samt

att mellan dem den systematiska, ofta återkommande, ömsesidiga beröringen saknades.

Medan således staten icke kunde få en så grundlig kännedom om

uppfödarnes önskningar, som för styrandet af landets hästafvel var önskvärd,

så måste de senare se sig beröfvade den enhetliga och om sitt mål medvetna

ledning, som de från statens sida egde rätt att påfordra. Dessa svårigheter

stegrades ännu mera derigenom, att det ungerska folket, trots sin stora kärlek

för hästen, icke var hågadt att på uppfödningen nedlägga den möda och de

kostnader, som under nuvarande förhållanden äro oafvisligen nödvändiga för

en lyckad uppfödning, ja befolkningen på vissa orter var icke eu gång på det

46

klara med uppfödningens mål, utan under inflytande af rådande fördomar ansåg

den understundom eu bestämd färg, understundom vissa kroppsdelars särskilda

utveckling såsom det vigtigaste att eftersträfva.

För att göra ett slut på detta tillstånd måste regeringen söka åstadkomma

en innerligare samverkan mellan statens afvelsinrättningar och de privata

uppfödarne, vidare skaffa befolkningen upplysning om målet och sättet

för en rationel afvel samt anställa personer, som kunde tillhandagå den mindre

jordbrukaren med råd rörande hästafvel. Så uppstodo hästatvelskomitéerna

inom komitaten.

Redan nu kan man konstatera goda frukter af denna åtgärd. Dessa

lcomitéer bilda icke blott en förmedlande länk mellan regering och uppfödare,

med hvilkas hjelp ministeriet kan vidtaga alla åtgärder med noggrann kännedom

om uppfödarnes behof och berättigade önskningar och med tillbörligt eftertryck

göra sina afsigter gällande, utan tack vare dessa komitéers kraftiga

verksamhet och osparade nit har man lyckats komma derhän, att befolkningen

är fullt medveten om afvelns verkliga mål, den rigtning hvari densamma bör

gå och det rätta tillvägagångssättet vid parning och uppfödning, att de allmänna

begreppen om hithörande frågor hafva klarnat, uppfattningen blifvit en

rigtigare och förtroendet för de ledande personligheterna och regeringens åtgärder

vunnit fast fot.

Endast med hjelp af komitéerna har det lyckats att inom jemförelsevis

kort tid bringa landthästafveln därhän, att regeringen i alla delar af landet

kan arbeta efter bestämda principer och med det mål för ögonen, som ofvan

angifvits. Att detta verkligen lyckats, bevisar den omständigheten, att stostammen

i de mest hästuppfödande delarne af landet synes hafva vunnit den

konstans, att ädlare hingstar af hvilken ras som önskas kunna med godt

hopp om framgång till den användas. För icke så längesedan voro uppfödarnes

ston i många delar af landet mycket olika såväl till byggnad som härstamning,

och dessutom var sättet att såväl sköta som använda djuren fullkomligt

olika hos de enskilde uppfödarne. I sådana trakter kunde det gemensamma

intresset icke främjas på annat sätt än att man på samma beskällarestation

uppstälde hingstar af flera olika slag, och måste då åt komitéerna

öfverlåtas omsorgen att tillse att den för hvarje sto mest passande hingsten

användes.

Vid fördelningen af hingstdepoternas afvelsmateriel tillgår på följande

sätt. De trakter, der afveln redan bedrifves på ett enhetligt sätt och der

stostammen är homogen, erhålla på sina beskällarestationer endast sådana

hingstar, som motsvara afvelsrigtningen derstädes. Deremot erhålla de trakter,

der den befintliga häststocken är mera ojemn, s. k. blandade stationer, der

47

såvcäl den mindre brukaren som uppfödaren af ädlare produkter finna för dem

passande beskällare.

Den bestämmelsen bär äfven vunnit häfd, att sådana hingstar, Indika

visat sig nyttiga på en station, icke bortflyttas förrän fara för inafvel kan

uppstå, och hela fördelningen går derpå ut att trakter, som stå högre ur hästafvelssynpunkt,

erhålla bättre hingstar, emedan dessa der få större användning

och bättre kunna göra sig gällande.

Med dessa allmänna principer till rättesnöre öfverlemnas upprättandet

af beskällarestationerna inom hvarje komitat åt en kommission. Då emellertid

endast 2,600 statshingstar finnas i landet, men behofvet af ädla beskällare

är 5—6,000, så är det gifvet att icke hvarje krets kan få eu station.

Deraf följer att de orter, som få förmånen af att få hingstar hos sig uppställda,

måste vara beredda till motsvarande uppoffringar. De måste äfven i

de flesta fall åtaga sig en del af kostnaderna för hingstarnes utfordring under

den tid de äro placerade på stationerna, men fästes härvidlag behörigt afseende

vid de olika trakternas större eller mindre allmänna välmåga, Hvarje uppfödare

som tager eu landtbeskällare i anspråk, måste betala en viss afgift,

hvars belopp dock är satt så lågt som 1—4 gulden. I vissa särskild! fattiga

trakter tjenstgöra dock statens hingstar utan afgift.

Ett annat sätt, hvarpå statens hingstar komma till användning, är uthyrningen.

Dervid utgår man från den grundsatsen, att det måste anses

angeläget att de bästa stona få de bästa hingstarne, och vidare finner man,

att det icke allenast är den privata uppfödaren, hvilken hyr hingsten, som

deraf får nytta för sin afvel, utan traktens hästafvel får deraf en direkt fördel

och hela landets hästväsende den indirekta nyttan, att staten derigenom kan

få plats för ytterligare en hingst i sina depoter.

Slutligen är att märka, att de hingstar som icke längre motsvara de

höga fordringar, som staten måste ställa på sina beskällare, och hvilka derför

utmönstras, dock i många fall kunna till freds täl 1 a den mindre uppfödarens anspråk

och derför säljas till dylika för ett mycket lågt pris, under vilkor att

de af köparen användas till afvel.

De monteringen af hingstdepoterna sker i främsta rummet genom insättande

af de på stuterierna uppfödda hingstar, som vid mönstring dertill befinnas

lämpliga. Det härefter qvarstående behofvet fylles genom inköp hos inhemska

uppfödare, hvarvid till största delen fyraåriga djur uppköpas, under det att

de föl, som anskaffas för att sedan uppfödas på Mezöhegyes blott utgöra eu

ringa del åt den årliga remonteringen.

A- id^ dessa uppköp komma i första hand i fråga de till halfblodsafvel

lämpade fullblodshingstar, som i de offentliga löpningarne visat sig ega den

erforderliga prestationsförmågan. Dessutom uppköpas halfblodshingstar och

48

mycket sällan äfven andra hingstar af ädelt slag, hvarvid hufvudvigten lägges

på att de härstamma från sådana ston, hvilka kunna anses såsom konstanta,

så att nedärfningsförmågan är betryggad. År 1890 uppköptes sålunda 67

hingstar.

Kapplöpningar.

Med det förut angifna afvelsmålet för ögonen är det naturligt, att regeringen

måste söka befordra och understödja fullblodsafveln inom landet, ty

såsom oomtvistlig gäller den gamla regeln, att utan pröfvadt fullblod intet

godt halfblod. Ett af de vigtigaste, ja det enda säkra medlet att understödja

fullblodsafveln är och förblir de offentliga täflingarna, och af detta skäl anser

regeringen det nödvändigt att lemna bidrag till dessa. Årligen lemnas 30,000

gulden" för detta ändamål, men erkänner regeringen att detta ringa anslag

vore af ingen nytta, om icke den till bundsförvant hade den dådkraftiga och

offervilliga jockeyklubben.

Det är emellertid ej endast de större afvelsprofven, som äro föremål för

regeringens uppmärksamhet, utan den söker äfven bereda den mindre uppfödaren

tillfälle att genom såväl löpningar som trafkörningar pröfva sitt afvelsmateriel.

Detta medför äfven den fördelen, att täflingarne tjena som en god skola i

ridning och körning och vidare befordra ett bättre uppfödningssätt samt slutligen

uppamma ett lifligare intresse för eu rationel hästafvel.

Premieringsväsendet.

År 1888 upphörde den förut existerande prisbelöningen af moderston,

hvilken staten förut delvis bekostat, men då det visade sig att de inom komitaten

existerande föreningarne icke såsom väntadt var togo denna sak om

hand, har den sedermera återupplifvats men i så liten skala, att årligen dertill

endast 7,000 gulden utbetalas, och tillfalla premier endast de mindre jordbrukarne.

Den allmänna åsigten inom landet är äfven, att hästafvel!! på den

höga ståndpunkt den intager ej är i behof af ett dylikt understöd för att vara

inkomstbringande.

49

Frankrike.

Ledningen.

Ledningen af Frankrikes hästväsende kan räkna sin nuvarande organisation

frångår 1806, då ett kejserligt dekret sökte bringa ordning i det kaotiska

tillstånd, hvari revolutionen med dess krig bringat hela landet och icke

minst dess hästafvel.

Stuterierna. återupprättas i stor skala och staten får till uppgift att på

två _ sätt ingripa i hästafvel^ dels direkt genom ett landtbeskälleri i stor utsträckning

dels indirekt genom understöd åt den privata företagsamheten. Ehuru

i ett så oroligt land som Frankrike under senaste seklet visat sig vara, hästväsendets

organisation undergått många partiela förändringar, har dock statens

dubbla uppgift fasthållits, och af de många försöken har slutligen framkommit

en bestämd princip. Det har nämligen tydligen visat sig, att om hästafveln

skulle kunna höjas derhän, att den motsvarar arméorganisationens alla kraf,

måste lagar stiftas, hvilka åt ledningen gifva fasthet och förmåga att med bestämdhet

under en längre period fullfölja eu gifven afvelsrigtning, en uppgjord

arbetsplan, och hvilka åt denna ledning äfven anvisa de medel, som den för

sitt arbetes genomförande behöfver. I denna anda är äfven den nu gällande

lagen af år 1874 affattad. Enligt denna har åkerbruksministeriet sig anförtrodd

ledningen af landets hästväsende och utöfvas dess myndighet i detta afseende

af en generalinspektör och “directeur du service". Denne är i likhet

med hvad fallet är inom Frankrikes hela administration bunden af de mest

noggranna föreskrifter för sin embetsutöfning och måste dessutom i alla frågor

inhemta råd af de sex under honom lydande generalinspektörer, hvilka leda

hvar sitt arrondissement. Här kan således icke såsom i de germanska länderna

blifva tal om någon personlig ledning af hästväsendet med deraf följande större

sjelfständighet.

Personalens rekrytering.

En skola finnes i Frankrike upprättad med ändamål att utbilda de tjenstemän,

som skola rekrytera den högre personalen inom stuteristyrelseu hvarjemte

7

50

den äfven lemnar undervisning åt de personer, livilka önska helt eller delvis

följa kurserna vid densamma.

För att antagas till ordinarie elev fordras af sökande afgångsexamen

från nationela landtbruksinstitutet och mottagas till hvarje årskurs endast tre

dylika elever, livilka qvarstanna vid skolan under två år. I förening med

dessa högre kurser anordnas äfven undervisning för dem som söka anställning

inom stuteripersonalens lägre klasser.

Stuterier och hingstdepoter.

Frankrike eger endast ett stuteri, nämligen vid Pompadour, och är uppfödningen

der endast afsedd att vidmagthålla den i landet så högt ansedda

anglo-arabiska hästen. Stuteriet förser äfven hingstdepoterna med en del af det

afvelsmateriel af detta slag som de behöfva.

Hingstdepoterna, 22 till antalet, hafva en besättning af 2,803 landtbeskällare,

hvaraf 223 äro engelskt fullblod, 92 orientaliskt fullblod, 225 angloaraber,

863 andra hingstar af ädelt slag, förnämligast anglonormander, och 400

kallblodiga.

Staten medverkar direkt uti den nationela hästproduktionen genom användandet

af dessa landtbeskällare, livilka årligen utplaceras på betäckningsstationer,

der de stå till hästuppfödares förfogande mot en måttlig språngafgift,

hvilken tillfaller anslaget för hästafveln.

Direktörerna vid hingstdepoterna hafva i uppdrag att upprätta förslag

till fördelningen på stationerna, men skall detta förslag dock först underställas

åkerbruksministeriets gillande.

Remontering.

Då endast ett stuteri finnes, är stuteristyrelsen tvungen att hvarje år

verkställa omfattande inköp af hingstar för att remontera sina anstalter efter

de förändringar, som uppsättningarne undergått dels genom förluster dels genom

de utrangeringar Indika vidtagits efter den årliga generalinspektionen. Uppköpen

verkställas af komiterade bland generalinspektörerna och ega rum i

slutet af hvarje år inom de trakter af landet som speciel egna sig åt liästuppfödning.

Ingå hingstar uppköpas inom landet utan att de förut hafva

underkastats offentliga prof, hvilka för fullblodet bestå i kapplöpningar och

för halfblodet i traftäflingar, hvilkas propositioner utfärdas på ministeriel väg.

Den inhemska uppfödningen är dock icke i stånd att remontera depoterna med

51

förstklassiga engelska och arabiska fullblodsbingstar utan allt efter behof och

■tillgång på medel skickas derför uppköpare till England eller Orienten för att

anskaffa utvalda afvelsdjur, och anförtros vanligen dessa uppdrag åt generalinspektörerna.

Rådgifvande församlingar.

Generalinspektörerna bilda med direktören såsom ordförande en permanent

komité, hvilken rådfrågas vid upprättande af befordringsförslag för den högre

stuteripersonalen, hingstarnes fördelning på depoterna, utdelning af belöningar,

frågor som upptagits i rapporterna från generalinspektionerna, anstalternas

budget, allmänna bestämmelser för tjensten vid depoterna och vigtiga ärenden

som böra hänskjutas till det s. k. “öfre rådet".

Detta “råd" nämnes af Republikens president för en tid af nio år och

består af 24 ledamöter, hvilka till en tredjedel ombytas hvart tredje år. Denna

församling ger sitt utlåtande rörande budgeten, allmänna bestämmelser vid täflingar

och kapplöpningar, öfver beskaffenheten och storleken af de uppmuntringar

som böra komma hästafvel!! till godo samt öfver alla frågor rörande

hästväsendet, hvilka föreläggas densamma af ministern. Minst tvenne sammanträden

hållas årligen och efter hvarje sådant uppsättes en rapport hvilken öfverlemnas

till nationalförsamlingen.

Premiering m. m.

Öfver två millioner trancs lemnar franska staten årligen till understöd

åt den enskilda hästafveln, men af dessa erhållas dock 600,000 från den inrättning,

som i detta land mest bidragit till höjande af den ädla hästafveln,

nämligen totalisatorn.

Den privata hingsthållningen uppmuntras i hög grad, men så existerar

ock en skarp kontroll på dessa hingstar. För att få upplåtas till betäckning

skall en privathingst hvarje år underkastas mönstring, och bestraffas öfverträdelser

af dessa bestämmelser med böter, hvilka för hingstegare, som upplåter

icke godkänd hingst, uppgå till 50—500 tres och för stoegare, som för

sitt sto till en dylik, till 16—50 tres.

De bestämmelser, som gälla för premieringarne, anföras här nedan,

men förutom på detta sätt uppmuntrar staten den privata hästafveln genom

att anslå pris till kapplöpningar, traftäflingar, priskörningar och prisridningar.

52

Hingstar.

I. Gillade hingstar.

Art. 1.

Approbation är ett diplom, som till hästuppfödares uppmärksamhet anvisar

en hingst, som är i stånd att förbättra rasen.

Den gifves af Ministern på förslag'' af generalinspektören i arrondissementet

och efter rapport af stuteridirektören.

Art. 2.

Ingen häst gillas som icke är minst fyra år gammal och har genomgått

de i ministeriela reglementet för den 19 Januari 1894 föreskrifna prof.

Undantagsvis kunna draghästar approberas vid tre års ålder, om de

hafva öfverlägsna förtjenster.

Innan fullblodshästar kunna gillas måste de vara inskrift^ i en fransk

Stud-Book eller hafva företett ordentliga papper som berättiga eller tillkännage

deras inskrifning i en utländsk Stud-Book.

Hvarje hingst, som uppvisas till approbation, måste förut hafva erhållit

skriftligt intyg på förslag af den komité, som skall tillämpa lagen af den 14

Augusti 1885.

Undantagsvis kunna fullblodshingstar föreslås till approbation, sedan de

blott blitvit granskade af arrondissementets generalinspektör, som bör förvissa

sig om att dessa hingstar äro friska.

Art. 3.

Approbationen är af två slag; utan premie för de hingstar, för hvilka

språngafgiften är högre än 100 francs; med premie för de hingstar, hvilkas

språngafgift är bestämd till 100 francs och derunder.

Art. 4.

Premietaxan är bestämd sålunda:

Engelska fullblodshingstar, 800 till 2,000 francs.

Arabiska eller angloarabiska fullblodshingstar, 500 till 1,200 francs.

Haltblodshingtar, 500 till 1,000 francs.

Draghingstar, 300 till 500 francs.

Undantagsvis kunna vissa pony-hingstar approberas till en taxa vexlande

emellan 200 och 300 francs.

53

Art. 5.

Stamboksregister öfver sprången tillhandahållas af stuteri-styrelsen åt

hingstegare. De senare böra skrifva in såväl i stamboken som på blanketten,

som lemnas åt stoets egare, priset för språnget, fölstoets signalement, året för

betäckningen och alla de uppgifter som innehållas i den tryckta blanketten.

Dessa register äro rosenfärgade. Färgen och utseendet få icke efterapas.

Art. 6.

De approberade hingstarne få icke användas till betäckning i andra

departement än det, som är angifvet i tillståndsbeviset.

Art 7.

Hvarje år under språngtiden skall generalinspektören för stuterierna

undersöka eller låta undersöka de hingstar, som gillats åt föreståndarne för de

depoter, som stå under hans order. Han skall granska eller låta granska

hingsthållarnes språngregister och vidimera dem.

Art. 8.

Premiens värde kan ökas eller minskas; approbationen kan till och med

återtagas, om hästen icke förenar de nödvändiga vilkoren.

Art. 9.

I hvarje hingstdepot, som tillhör Staten, hålles ett register öfver de approberade

hingstarne med alla uppgifter rörande deras tjenst.

Art. 10.

Hela appobrations-premien erhålles icke, så framt icke hingsten betäckt:

En fullblods arabisk, engelsk eller angloarabisk hingst, 30 ston;

En half blodshingst, 40 ston;

En draghingst, 50 ston.

I händelse dessa tal icke uppnås, skall afräkningen i premiens betalning

göras i förhållande till antalet af de betäckta stoen.

Ingen premie betalas, om hingsten icke betäckt halfva antalet af de ston,

som äro ämnade åt honom enligt hans klass.

Ston som äro under tre år gamla och finnas på en approberad hingsts

språngtabell skola icke räknas vid premiens betalning.

Art. 11.

När en fullblodshäst betäcker till olika pris skola endast de språng, som

54

göras för 100 francs eller derunder, räknas för premiens betalning, och sättet

för liqviden göres enligt föreskriften i föregående artikel.

Art, 12.

Efter språngtidens slut, och före den 1 Oktober skola språngrullorna

skickas till direktören för områdets hingstdepot med fullständiga uppgifter på

språng och produktions-resultat från föregående år. Dessa redogörelser skola

skrifvas i två exemplar samt vidimeras af märerna i de kommuner, der språnget

egt rum, såväl som af prefekter och underprefekter. Efter kollationering och

verifikation skall direktören skicka dessa handlingar till Ministern.

Företeendet af dessa handlingar är obligatoriskt för alla approberade

hingstar, med eller utan premie.

Art. 13.

Förlustig all rätt till pris blir egaren till en approberad häst, som

icke företett de bestyrkande papper, hvilka nämnas i art. 12, inom före*

skrifven tid.

Art. 14.

Allt ohöfligt tillgrepp af approbationssedel, alla lögnaktiga benämningar

och oriktiga uppgifter om språngpriset, medförer indragning af den beviljade

premien såväl som framtida premier eller approbation, oberäknadt stämning

för domstolen, allt efter omständigheterna.

II. Tillåtna hingstar.

Art, 15.

Tillåtelsen är ett diplom, som lemnas för en hingst, hvilken är duglig

att betäcka utan att försämra rasen.

Densamma är underkastad alla de vilkor som förutsättas i art. 2.

Den gifves i samma form som approbationen.

De tillåtna hingstarne äro inför stuteri styrelsen underkastade samma

formaliteter som de approberade hingstarne i fråga om språngpris, bevis om

fölens härkomst samt verifikation om språng-tjensten.

Språngregister af grön färg skola af stuteristyrelsen lemnas åt egarne

fa tillåtna hingstar.

Ston.

I. Täflingar och pröfning för unga ston.

Art. 1.

Täflingar för de ungston, som äro bestämda till rasens fortplantning,

skola försiggå på följande sätt.

Art. 2.

Ungstons täflingar med trafprof skola hållas under loppet af Mars

April och Maj månader.

Art. 3.

Trafprofven stå öppna icke allenast för premierade ungston, utan äfven

för dem som fått mention honorable vid ifrågavarande premieringar.

Art. 4.

Intet sto om 3 år, som blifvit premieradt eller fått mention honorable,

får deltaga i de särskilda profven för denna klass, om detsamma, före profdagen,

i en eller flera löpningar vunnit en summa af 1,500 francs. (Denna

klausul är afsedd för l:a och 3:dje allmänna inspektions-arrondissementen.)

I trafprofven i 2, 4, 5 och 6 arrondissementerna är det nog att stoet

vunnit ett pris vid en allmän löpning för att likaledes uteslutas från

sagda prof.

Art. 5.

Profvet skall ske med trafridt på en bana af 2,000 meter.

Stoen skola bära: i Norra divisionen 60 kilogram, i Södra divisionen

55 kilogram.

Art. 6.

För att bevisa att stoet blifvit premieradt eller fått mention honorable

skola egarne före löpningen förete ett utdrag ur protokollet öfver prisutdelningen,

utlemnadt af juryns ordförande.

Art. 7.

Då profven utgöra en del af programmet vid en kapplöpning, skola

de underställas kapplöpningskomiténs dom och stadganden.

56

I motsatt fall skall deri jury, som utdelar premierna, vid kapplöpningen

också utdela priserna.

Art. 8.

Rättighet till premier kan icke med bestämdhet förvärfvas förrän efter

profvet.

Ingen ursäkt för sjukdom eller annan orsak antages.

Likväl böra ston, som uteslutits från profven på grund af art. 4 i detta

dekret, och följaktligen deltagit i eu allmän löpning, anses hafva uppfyllt de

reglementariska föreskrifterna.

Art. 9.

Premiering af ungston utan obligatoriska prof kan äfvenledes ega rum,

antingen på våren, eller sednare på samma gång som fölstoens täflingar.

Art. 10.

I båda dessa slags täflingar böra ungstoen:

l:o. Vara 3 år gamla;

2:o. Sedan minst tre månader hafva tillhört täflings-området;

3:o. Vara fria från lyten och sådana fel, som föranleda köps återgång,

samt vara lämpliga för hästrasens förbättring;

4:o. Hafva varit betäckta under året af en hingst, som antingen

tillhör Staten, är gillad eller tillåten. De ungston, som icke varit betäckta

före sammanträdet, kunna få deltaga i täflingen med vilkor att före språngtidens

slut blifva betäckta af en hingst af något af tre ofvannämnda slag.

Premien utbetalas endast vid företeendet af en språngsedel, som efter omständigheterna

lemnas af föreståndaren för områdets hingstdepot eller af egaren till

den gillade eller tillåtna hingsten.

5:o. Tillhöra halfbad- eller vagnshästslag. Likväl tillåtas ungston af

fullblod att täfla, om de blifvit betäckta eller skola blifva det af en lialfblodsliingst,

antingen tillhörande Staten, eller ock gillad eller tillåten.

Art. 11.

Hvarje täflande bör, då han låter inskrifva sig, förete:

l:o. En uppgift på stoets härkomst, nämligen:

För ett sto, som fallit efter eu statens hingst, ett födelseintyg från

föreståndaren för liingsdepoten i det område, der stoet är födt.

För ett sto efter en gillad eller tillåten hingst, moderns språngsedel,

som lemnas af hingstens egare och vidimerats af föreståndaren för traktens

hingstdepot.

57

2:o. Ett intyg bevisande att det sto, som lian eger, vid 3 års ålder

blifvit betäckt af eu hingst, som antingen tillhör staten, eller är gillad eller

tillåten, eller också innehållande en förbindelse att låta betäcka det under

året af ett afvelsdjur af ettdera af dessa tre slag. Detta intyg bör dessutom

uppgifva att stoet icke varit betäckt vid 2 års ålder;

3:o. Eu formlig förbindelse att låta det deltaga i en offentlig traflöpning,

om stoet tilldelas premie eller en mention honorable vid en täfling

med obligatoriskt prof.

II. Fölstons tciflingar.

Art. 12.

Stons täflingar skola ega ruin från den 1 Juli till den 15 November.

Art. 13.

För att tillåtas deltaga i täflingarne måste stona:

l:o. Vara 4 till och med 18 år gamla;

2:o. Vara åtföljda af deras senaste föl, fallet efter en Statens hingst,

eller ock eu gillad eller tillåten, och dessutom under samma år vara betäckt

af en hingst af ettdera af dessa slag;

3:o. Vara fria från lyten och fel, som föranleda köps återgång,

samt vara dugliga till hästrasens förbättring;

4:o. Sedan minst ett fjerdedel år hafva tillhört täflingsområdet;

5:o. Vara halfbad eller af vagnshästslag. Vid täflingen antagas

också fullblodsston, åtföljda af ett halfblodsföl, som fallit efter en hingst af

ettdera af ofvannämnda slag.

Art. 14.

När vid ett möte särskilda premier gifvas åt ston utan föl, uteslutes

från täflingen hvarje 4-årigt sto utan föl, som under året skulle deltaga i

en allmän löpning.

Art. 15.

Då egarne låta anteckna sig, böra de förete:

Do. Ett intyg om det stoet åtföljande fölets härkomst, nemligen:

För ett föl, fallet efter en Statens hingst, fölets födelse-attest, gifven af

föreståndaren för områdets hingstdepot;

För ett föl som fallit efter eu gillad eller tillåten hingst, moderns

8

58

språngsedel, utfärdad af hingstens egare och vidimerad af föreståndaren för

områdets hingstdepot.

2:o. Arets språngsedel.

III. Allmänna bestämmelser för de i afdelningarne 1 och II föreskri fria täfltngarne.

Art. 16.

Ministern nämner den jury, som skall utdela prisen.

Förutom af Generalinspektören för stuterierna eller i hans frånvaro af föreståndaren

för områdets hingstdepot består densamma af befälhafvare!! för de

militära remonterna eller i hans frånvaro af föreståndaren för remontdepoterna

samt fyra ledamöter, som föreslås af prefekten.

Juryns förrättningar göras utan lön.

Ordförandeskapet i juryn och handledandet af dess arbeten tillkomma

stuteri-föreståndaren.

Art. 17.

Ett undantag i fråga om antalet af juryns ledamöter kan göras då det

gäller tättingar inom departementen.

Art.'' 18.

I sina beslut skall juryn noga följa de regler som gifvas i programmen.

Men då ungstons täflingar ske på samma gång som fölstoens, tillätes det

komitén om den så finner för godt att förflytta till fölstoens kategori de

anslag som icke utdelats åt treåriga ston och omvändt. Flyttning åt anslag

från en täfling till en annan förbjudes.

IV. Hästtäflimjar inom ett landskap.

Art. 19.

Täflingar för hästar af båda könen ämnade till afvelsdjur förenas med

landtbruksutställningar inom särskilda landskap och hållas på samma gång.

I de departement, som frambringa mulåsnor, emottagas representanter af

åsneslägtet i en särskild klass.

De städer der mötena hållas bekosta den materiella inredningen af uppvisningsplatsen.

Art. 20.

I anseende till vidden af de föreskrifna områdena och de olika produkter

59

som de kunna innehålla, utarbetas förslag till program af organisationskomitéer,

innefattande minst femton och högst tjugufem ledamöter, nemligen:

Eu senator, eu deputerad, generalinspektören för arrondissementet, mären

i staden der mötet hålles, generalinspektören för åkerbruket i trakten, öfverbefälhafvaren

för det militära remont-området, en eller två föreståndare för

hingstdepoter, en föreståndare för remontdepoter, generalråd, uppfödare eller

framstående personer inom området samt en veterinär. Alla departementen

inom området böra, såvidt möjligt är, representeras i komitén.

Prefekten i det departement, der täflingen skall hållas, förelägger ministern

listan på organisationskomitén; han blir ordförande i komitén.

Art, 21.

Juryn består af minst tjugu och högst trettio ledamöter utom ordföranden.

Sjelfskrifna äro: prefekten, generalinspektören öfver arrondissementets

stuterier, befälhafvaren för de militära remonterna, två eller tre direktörer för

hingstdepoter, två eller tre föreståndare för hingstdepoter, två veterinärer.

Juryn kompletteras med generalråd, hästuppfödare och framstående personer,

som ega specialkunskaper.

Fjerdedelen af ledamöterna väljes af departementet, der täflingen hålles,

och de öfriga af de andra departementerna i trakten, så att alla blifva representerade

i mån af deras betydenhet.

De utomstående ledamöterna nämnas af Ministern på förslag af de

intresserade departementen.

Hederspresident i juryn blir prefekten; generalinspektören för stuterierna

är ordförande i juryn och generalkommissarie för täflingarne; han biträdes af

en eller två direktörer för hingstdepoter, hvilka utnämnas till adjungerade

kommissarier.

Art. 22.

Generalkommissarien eger att i sektioner, allt efter de exponerade djurens

antal, indela de jurymän, som äro närvarande på stället.

Hvarje sektion nämner sin ordförande och sin sekreterare.

V. Gemensamma bestämmelser för

de i Af dela. I, II och IV föreskrifna täflingar.

Art. 23.

Hästarnes ålder räknas från den 1 Januari af deras födelseår.

GO

Art. 24.

Ingen kan samtidigt vara utställare ock juryman vid samma täflan.

Art. 25.

Juryn tager sina beslut utan vad, genom röstning. Om meningarna äro

delade, blir ordförandens röst den afgörande.

Om en veterinär är medlem af juryn kar han rätt att begära omröstning.

Art. 26.

Hvarje premie, som icke utdelats, återgår allt efter fondens ursprung till

Staten, departementet, staden etc.

Art, 27.

Polisen vid täflingarna och utredning af alla svårigheter, som kunna

uppstå vid prisens utdelning, tillkomma ordföranden i juryn eller hans biträde.

Art. 28.

Efter hvarje täfling uppsattes ett utförligt protokoll öfver de åtgärder,

som vidtagits. Detta protokoll uppsättes på tryckta blanketter, som stuteristyrelsen

lemnar, och skall innehålla alla erforderliga upplysningar.

Detta protokoll uppsättes under ansvar af juryns ordförande, som kan

få hjelp af en sekreterare, och till denna befattning taga, antingen en ledamot

af komitén eller en tjensteman vid prefekturen, underprefekturen eller niäriet,

alltefter de ställen, der mötet hålles.

Protokollet, undertecknadt af alla juryns medlemmar, ställes till föreståndaren

för områdets hingstdepot, som låter afskrifva detsamma för tjenstebehof

och skickar konceptet till prefekten. Denna embetsman tillställer det

Ministern, sedan han likaledes tagit en afskrift deraf.

VI. Premier åt ston af ren ras.

Art. 29.

Hvarje år gifvas ett visst antal pris af Ministern, på förslag af generalinspektören

för arrondissementets stuterier, åt ston med föl, som fallit efter en

arabisk eller anglo-arabisk fullblodshäst.

61

För att vara berättigad! till pris bör det anglo-arabiska fölet räkna

minst 25 °/0 arabiskt blod.

Premierna skola vexla emellan 200 och 500 francs.

Art. 30.

Papper, bevisande ett föls härkomst, skola bifogas generalinspektörens

förslag och skola utgöra:

l:o Om det är fallet efter en Statens hingst, af en duplett af födelseintyget;

2:o

Om det är fallet efter en gillad eller tillåten hingst, af språngsedeln

som efter verifikation återställes till egaren.

62

Belgien

Belgien har på hästafvel^ område förvärfvat sig ett stort anseende och

detta med rätta, ty intet annat land i Europa, Ungern möjligen undantaget,

har af sin hästafvel en relativt så stor ekonomisk vinst som detta land. Det

har för denna omständighet att tacka ett sedan lång tid nedlagdt konseqvent

arbete i hästafvelns intresse och en stor uppoffring af medel från det allmännas

sida. Då landet eger en ganska ringa utsträckning samt klimat och jordmån

öfverallt äro jemförelsevis lika, har man med fördel kunnat egna sig åt uppfödandet

af endast en hästras, hvilket naturligen i mycket hög grad underlättar

målets vinnande. Statens befattning med hästafveln inskränker sig här

uteslutande till premiering och kontroll öfver använda afvelshingstar, men detta

utföres också i så mycket högre skala.

Ledningen.

Ministern för åkerbruk, industri och allmänna arbeten har ledningen af

landets hästväsende om händer i så måtto att han utser den jury, som har

att bedöma de om de nationel prisen täflande hästarne samt att öfvervaka att

de olika provinsernas reglementen för premiering och hingstbesigtning efterlefvas.

Premiering m. m.

För utdelande af statspriser är landet deladt i fyra områden och inom

hvarje af dessa täflas om fem pris å 1,500 frcs hvardera. Berättigade till

täflan äro endast de hingstar, som erhållit ett första pris vid någon af provinsernas

premieringar. Ett förut erhållet statspris utesluter icke från täflan.

Brisen utdelas icke förr än året efter det, då de blifvit tillerkända, om hingsten

då uppvisas och befinnes fortfarande välskött samt bevisligen under året varit

63

upplåten till afvel inom landet. Man söker derigenom förebygga en export af

de för hästafvel^ fortfarande bestånd lämpligaste beskällarne.

Inom Belgiens nio provinser verkställes premieringen på liknande sätt,

hvarför det torde vara nog att anföra bestämmelserna i Brabants premieringsreglemente,

hvilket 1893 vunnit kunglig stadfästelse.

Kap. 1.

Hingstarnes besigtning.

Art. 1. Till betäckning af främmande ston få icke användas andra

hingstar än de, som äro öfver 3 år gamla och hos hvilka besigtnings-nämnden

funnit de egenskaper, som äro tjenliga till rasens förbättring.

Art. 2. Besigtning är oundgänglig äfven för hingstar, som icke upplåtas

till betäckning, men som tillhöra två eller flera personer, såframt dessa

icke tillhöra samma firma.

Ett före besigtningen åsatt märke bevisar att hingsten blifvit uppvisad

för juryn.

Art. 3. Besigtningen gäller icke längre än för ett år, räknadt från den

dag den skett, till den då den verkställes nästa år.

Art. 4. Hingstar, som blifvit gillade i andra provinser, kunna antagas

till betäckning i provinsen Brabant, om de icke förut förklarats odugliga af

besigtnings-nämnden, och med vilkor att deras egare rätta sig efter detta

reglementes föreskrifter.

Art. 5. Resultatet af besigtningen för de hästar som blifvit gillade

angifves kostnadsfritt genom ett brännmärke under manen på venstra sidan

med bokstäfver eller siffror, som bestämmas af den permanenta nämnden.

Dessutom gifvas åt hingstegare kostnadsfria språng-rullor, gällande för

ett år och innehållande hästarnes signalement.

Art. 6. Personer, som ega eller hålla hingstar hvilka blifvit gillade,

måste uppvisa tillåtelsen så ofta så åstundas af tjensteman och agenter, hvilka

skola tillse verkställandet af detta reglemente, äfvensom af dem hvilka lemna

ston till betäckning.

Art. 7. Hingstar af ädel ras kunna undgå att märkas, på begäran af

egaren.

Anmälan därom göres i språngrullan.

Art. 8. Hingstförarne få icke låta betäcka ston, som äro under tre år,

eller som äro behäftade med ärftliga lyten, smittosamma sjukdomar eller åkommor

som kunna gå i arf.

64

I tvifvelaktiga fall kunna kingstförarne begära ett intyg från en examinerad

veterinärläkare, som praktiserar i provinsen.

Kingstförarne få icke heller använda till betäckning sådana hingstar,

som äro angripna af smittosamma sjukdomar.

Art. 9. Hingstförarne höra i en stambok, som lernnas af besigtningsnämnden,

inskrifva stoens signalement, datum för sprången, namn och bostad

på de egare, som låtit föra dem till deras hingstar.

Omedelbart efter språnget tillställes stoegaren ett intyg om detsamma,

hvilket, upptager samma uppgifter som språngrullan; följande språng skola antecknas

på samma sedel äfvensom i språngrullan.

Före den 1 September hvarje år lernnas dessa rullor eller böcker till

åkerbruks-komitén genom de lokala myndigheterna. Dessa böcker förvaras i

provins-rådet.

I särskilda fall kan den permanenta nämnden utlemna dupletter af språngsedlar

på bekostnad af reqvirenten.

Art. 10. Eu af den permanenta nämnden tillsatt veterinär-läkare skall

vaka öfver detta reglementes verkställande. Han har titel af provins-veterinär.

Han tillåtes icke att utöfva någon annan befattning.

Hans aflöning är bestämd i Art. 2 i reglementet för hornboskapens förbättring.

Hvarje månad, och oftare om det behöfs, afgifver han till den permanenta

nämnden en rapport öfver sina iakttagelser.

Kap. II.

Besigtnings-Näm liden.

Art. 11. Den i Art. 1 omtalade besigtnings-kornitén nämnes af den

permanenta Deputationen och består af fem ledamöter, ibland hvilka en är

veterinär.

Deputationen utser ordförande för komitén, äfvensom sekreterare.

I händelse af hinder för en ledamot eller sekreteraren skall ordföranden

besörja en suppleants inkallande.

Komiténs beslut äro utan vad.

En ledamot ombytes årligen i besigtnings-kornitén.

Ledamöternas utträdande bestämmes genom lottdragning.

Den afgående ledamoten, med undantag af ordföranden, får icke omväljas

förrän efter ett år.

Resekostnader för ledamöterna och besigtnings-komiténs sekreterare betalas

65

öfver hufvud med 40 centimer per kilometer och 12 francs om dagen. Resekostnaderna

nedbringas till hälften då färden sker på jernväg.

Art. 13. Den permanenta Deputationen bestämmer täflingarnes omfång

äfvensom tid och rum för komiténs årssammanträden för hingstarnes besigtning,

täflingar mellan stoen, samt utdelning af pris.

Kap. III.

Pris för hingstar.

Art. 14. Följande pris kunna årligen utdelas genom besigtnings-nämnden,

neml:

A. Lokala täflings-pris.

l:o. Ett första pris af 150 francs med silfvermedalj, ett andra pris

af 125 francs med bronsmedalj, och ett tredje pris på 100 francs med bronsmedalj

åt egare af hingstföl under 2 års ålder;

2:o. Ett första pris af 400 francs med silfvermedalj och ett andra

pris på 300 francs med bronsmedalj åt egare af de två bästa hingstar af 3

års ålder.

3:o. Ett första pris af 550 francs med silfvermedalj och ett andra

pris på 400 francs, med bronsmedalj åt de två bästa hingstar af minst 4 och

högst 9 års ålder.

Om besigtningsnämnden finner att de uppvisade hingstarne icke ega de

erforderliga egenskaperna för ett första pris, kan den utdela två andra pris

på 400 francs hvardera.

Likaledes kan man, i anseende till ovanliga förtjenster och ett stort

antal uppvisade djur, bevilja ytterligare ett tredje pris åt egare till föl och ett

andra pris åt egare af hingstar.

B. Täflings-pris för provinsen.

Ett första pris af 900 francs med medalj af förgyldt silfver och ett

andra pris af 700 francs med silfvermedalj åt egarne till de två bästa hingstar

i provinsen.

Då besigtningsnämnden icke finner att de uppvisade hingstarne ega de

erforderliga egenskaperna för ett första pris, kan den bevilja två andra om

700 francs hvardera.

9

66

C. Behållningspris.

Ett behållningspris af 700 francs lemnas åt egaren till hvarje hingst

som är högst 15 år gammal och som vid en föregående täflan fått första

täflingspriset bland hingstar om minst 4 år.

Denna premie ökas med 100 francs för hingstar som fått provinspriset.

När en prisbelönt hingst befunnits ega ett särskildt värde kan besigtningsnämnden

utse honom att deltaga i täflingen vid det möte, som skall hållas

enligt art. 17, och i stället för ett behållningspris af 700 eller 800 francs

gifva honom ett pris af 5,000 francs, som betalas per år och i femtedelar,

så framt hästen bibehåller sina egenskaper och fortfarande gillas af besigtningsnämnden.

Emellertid kunna icke flera än fem premier om 5,000 francs årligen

utdelas.

Om hingsten säljes utom landet måste de femtedelar, som redan betalts,

återbäras till anslaget, antingen genom nuvarande innehafvaren eller genom

den förra egaren.

Efter fem års förlopp kan egaren till den sålunda belönade hästen, om

denne förblir godkänd, erhålla ännu ett årligt behållningspris, hvars belopp

icke skall understiga 600 francs och icke öfverstiga 900 trancs.

Åtnjutandet af behållningspremier upphör, då den häst som blifvit sålunda

belönad fyllt femton år.

Art. 15. Egaren till en häst, som erhållit ett behållningspris i en annan

provins, kan fortfarande åtnjuta premien, om sagda häst införes i Brabant, men

med förbehåll att djuret godkännes af besigtningsnämnden och icke öfverskridit

den ålder, då behållningspremier icke längre beviljas i den provins der det

ursprungligen gifvits. I sådant fall eger besigtningsnämnden att, ehuru den

tillåter hästens användning till betäckning, förvägra behållningspremien om

hästen icke har de erforderliga egenskaperna för ett dylikt pris.

Art. 16. I täflingen om provins-prisen få inga andra hingstar deltaga

än de, som fått ett första pris af 550 francs i Brabant, antingen vid samma

eller föregående års besigtning.

Art. 17. Lokala täflingspris äfvensom behållningspris, som hvarje år

gifvas vid hvart och ett af nämndens möten som hällas enligt art. 15, provinspremier

såväl som fortsättningspremier om 5,000 francs beviljas vid ett särskildt

sammanträde, som utsättes af den permanenta Deputationen. Samma häst får

icke uppvisas två eller flera gånger på samma år vid olika möten för att täfla

om lokala eller behållningspris.

Art, 18. Premier och årliga utbetalningar af premier på 5,000 francs

erläggas efter den besigtning, som följer på den, då de tilldömts.

67

För att erhålla denna utbetalning böra egare eller innehafvare af de

premierade hingstarne uppvisa desamma för nämnden, som eger att bestyrka

att hingstarne bibehållit egenskaperna som goda afvelsam-.

För hingstar som äro öfver 4 år gamla bör dessutom styrkas genom.

ett af lokalstyrelsen bevittnadt intyg af anstäld veterinär, omtalad i art. 10,

att de under minst sex månader från och med d. 1 Januari tjenstgjort såsom

beskällare: för täflingsprisen i provinsen och för behållningspris i landet.

Dessutom bör språngrullan utvisa att de betäckt flera än trettio främmande

ston i egarens stall, och att den språngafgift, som denne begärt, icke

öfverskridit 30 francs.

Undantag för stadgandet i § 2 af denna artikel göres, om den premierade

hästen dör efter den täflan då han vunnit pris. I sådant fall kan hingstens

egare lyfta betalningen vid följande års besigtning efter förklaring af

provinsveterinären.

Art. 19. Om en premierad häst bytt egare, bör säljaren vid vite af

premiens förlust derom underrätta provinsens guvernör samt uppgifva köparens

namn, yrke och bostad inom trettio dagar efter försäljningen och i alla händelser

före den 1 November.

Art. 20. Ett provinspris och ett första pris af 550 francs kunna gifvas

samma år åt samma hingst; egaren till samma häst kan icke erhålla mer än

en enda gång hvar och en af dessa premier. De få icke gifvas åt en hingst,

som redan fått dem i eu annan provins.

Art. 21. Behållningspremien kan icke under samma år utdelas tillika

med provinspriset.

Kap. TY.

Premier för fölston.

Art. 22. Årliga täflingar anställas emellan egare till de bästa fölston.

Inom hvarje klass utdelas vid detta tillfälle:

Ett första pris af 150 francs och en silfvermedalj;

Ett andra pris af 100 francs och en bronsmedalj;

Tre pris af 50 francs hvartdera med en bronsmedalj.

Dessa pris utbetalas omedelbart efter täflingen.

Då nämnden anser att de uppvisade stoen icke hafva de erforderliga

egenskaperna för ett första pris, kan den bevilja två andra om 100 francs

hvartdera.

Art. 23. Stoen böra vara minst 4 år gamla samt vara drägtiga eller

hafva burit ett föl efter en godkänd hingst.

68

Art. 24. Ett sto som vunnit ett första pris kan icke mera tå deltaga

i tättingar.

Art. 25. Premier för hingstar, såväl som för ston gifvas icke, såframt

nämnden icke anser, att de uppvisade hästarne förena alla erforderliga egenskaper

för rasens förbättring.

Kap. AT.

Gemensamma bestämmelser vid hingstars och stons täflingar.

Art. 26. För att få deltaga i täfling om hvithet pris som helst måste

hingstar och ston vistats minst en månad hos den som eger och uppvisar

dem; denne sednare bör minst ett fjerdedels år hafva bott inom mötets område.

Den liästegare som bryter häremot uteslutes från täflingarne under fem

år, och hästen förklaras oduglig att täfla.

Kap. VI.

Omkostnader.

Art. 27. Kostnaderna för detta reglementes verkställande, oberäknadt

premier af 5,000 samt 600 och 900 francs, hvilka följa efter dessa, och som

betalas af Staten ensamt, skola till hälften betalas af provinsen och till hälften

af Staten.

Art. 28. Alla utgifter betalas från provinsens budget genom den permanenta

Deputationen.

Fördenskull upptagas på provinsens inkomst- och utgiftsstat:

l:ot Såsom utgift, en summa motsvarande de väntade kostnaderna;

2:o) Såsom inkomst en summa motsvarande den andel hvarmed Staten

bidrager.

Kap. VII.

Straffbestämmelser.

Art. 29. Den hingstegare eller innehafvare som bryter emot förordningarne

i artiklarne 1, 8, 4, 5 och 8 i detta reglemente straffas med en

plikt af 50 francs för hvarje öfverträdelse.

Plikten fördubblas i händelse af återfall.

I de fall som förutses i artiklarne 1 och 2 drabbas stoets egare af

samma straff.

69

Alla öfverträdelser af bestämmelserna i artiklarne 6 och 9 straffas med

en plikt af 5 till 10 francs. I händelse af återfall fördubblas plikten.

Art. 30. Böterna tillfalla kommunalkassan på det ställe der öfverträdelsen

skett. Emellertid tillfaller hälften den agent, som angifvit öfverträdelserna,

om han begär det.

Art. 31. Pro vinsveterinärer, länskommissarier, borgmästare och rådmän,

ledamöter af landtbrukskomitén, examinerade hofslagare, landsgendarmer,

skogvaktare och alla andra polisagenter och tjensteman åläggas i samråd

med provinsveterinären att öfvervaka detta reglementes åtlydnad eller att

lagligen beifra de öfverträdelser, som komma till deras kännedom.

Art. 32. Alla bestämmelser som äro af äldre datum än detta reglemente

äro anullerade.

Öfriga åtgärder till hästafvelns förbättring.

Utom af staten och provinsstyrelserna uppmuntras hästafvel på det

verksammaste af “la société nationale des éleveurs belges“, hvilken årligen i

Bryssel anordnar en utställning, hvari deltaga hästar från hela landet. Dervid

utdelas högst betydande priser i ej ringa antal. Detta sällskap har vidare

genom att utgifva stamboken för belgiska lasshästen gjort ett mycket vigtigt

inlägg i höjandet af landets hästafvel. I densamma äro t. o. m. 1894 intagna

3,712 hingstar och 4,139 ston.

Talbellarisk öfversigt

öfver statens utgifter för hästafvel^ befrämjande i följande länder.

Kostnader för

underhåll, ut- filning m. m.

af statens

hingstar efter

afdrag af influtna

språngafgifter

Ärliga "kostnaden

för remontering

af statens

hingstdepoter

Summa kostnad

för landt- heskälleriet

Antal

hingstar

Kostnad

per

hingst

Antal

be-

täckta

ston

per

hingst

Kostnad

förj

staten

för hvarje

betäckt

sto

Anslag till

premieringar,

kapplöpningar

m. fl. sätt att

understödja

hästafveln

Summa

af staten

vidkända kost- nader för

hästafveln

Kostnad per

individ af

landets

häststock

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor'' öre

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor

öre

Sverige

106,500

76

68,495

30

169,995

06

130

1,538

40

39

Oi

CO

53,085

92

223,080

98

44

Danmark

—

—

—

—

— —

—

—

—

—

—

— —

130,000

—

130,000

—

—

31

Preussen

787,564

—

1,791,464

9*

2,579,028

94

2,603

990

79

53

18 69

432,000

—

3,011,028

94

i

17

Österrike

1,094,100

904,890

—

1,998,990

—

2,027

986

67

51

19 3 4

180,000

—

2,178,990

—

i

40

Frankrike

1,890,000

—

910,000

—

2,800,000

—

2,803

997

16

50

19 94

1,052,000

—

3,852,000

—

i

38

Belgien

— —

— —

—

— —

—

—

—

—

137,140

137,140

—

—

61

O

L>»

Redogörelse för vidtagna åtgärder till hästafvel^ befrämjande

i Sverige, äfvensom för förslag och yttranden

angående en förändring af den centrala ledningen

af landets hästväsende.

t

78

Med den historiska framställningen af den omvårdnad, som under förgångna

tider egnats landets hästafvel, hafva de komitéer, som förut varit af

Eders Kong]. Maj it tillsatta för att undersöka härmed sammanhängande frågor,

ganska grundligt sysselsatt sig. Särskilt har 1868 års komité lemnat eu utförlig

redogörelse för stuteriväsendets och den privata hästafvelns utveckling.

Komiterade anse sig derför endast behöfva hänvisa till föregående komitéers

berättelser rörande äldre tiders förhållanden och sysselsätta sig här endast

med en granskning af hästafvelns ställning under den allra senaste tiden.

Det i flera afseenden ganska märkbara framåtskridande inom hästafveln,

som onekligen utmärkt de senaste tjugofem åren, kan med skäl anses väsentligen

härleda sig från den början, som år 1872 skedde med en praktisk tillämpning

af den plan, som 1868 års komité framlade, och hvilken utgjorde en

sammanfattning åt stuteri- landtbeskälleri- och premieringssystem. Stuterier

blefvo nemligen då ännu bibehållna vid Flyinge och Ottenby, hvaremot stuteriet

vid Strömsholm indrogs och derstädes endast bibehölls en hingstdepot, hvarjemte

ett fullt organiseradt premieringssystem för hela landet infördes. Komitén

hade sjelf tydligen framhållit att det af densamma framställda förslaget endast

afsåg att vara ett öfvergångssystem, och det mindre gynsamma ekonomiska

resultatet af statens stuteriväsende föranledde Eders Kongl. Maj:t att redan

1886 tillsätta en ny komité, hvilken efter en noggrann granskning af den

nya planens verkningar och eu fullständig utredning af det sätt, hvarpå landets

hästafvel utvecklat sig, fann sig föranlåten att framlägga ett underdånigt

förslag om jemväl de återstående stuteriernas indragande, men komitén framhöll

dervid uttryckligen, att den endast gjorde detta “af ekonomiska skäl och

i afsigt att kunna förbättra och utvidga landtbeskälleriet", ty den förklarade,

“att af alla åtgärder till hästafvelns befrämjande hade nämligen ingen så kraftigt

ingripit uti och direkt befordrat denna afvel som landtbeskälleriet", men

betonade äfven uttryckligen, “att en tillämpning af landtbeskälleriet utan att

omsorgsfullt och väl sörja för den årliga remonteringen af hingstdepoterna“

icke kunde vara “förenligt med god hushållning eller med praktisk blick för

det mål, hvaråt man sträfvar“.

Komitén föreslog alltså att de medel, som genom stuteriernas successiva

indragning skulle komma att blifva tillgängliga, skulle användas för att utveckla

och förbättra landtbeskälleriet sålunda, att ej blott hingstarnes antal

både vid Flyinge och Strömsholm skulle ökas utan äfven deras qvalitet höjas

genom eu betydlig utgallring af derstädes befintliga för sitt ändamål mindre

tjenliga hingstar.

10

74

I full öfverensstämmelse med hvad 1868 års komité redan yttrat med

afseende på premieringen, framhåller äfven 1886 års komité såsom sin åsigt,

“att om det under alla förhållanden är af vigt för hästafvel!! att uppmuntra

till hingsthållning och utmärka framstående afvelsdjur samt att hålla egarne

af sådana skadeslösa för de uppoffringar deras användande till afvel ofta medför,

så blifver detta så mycket nödvändigare, då staten upphör med de afvelsinrättningar,

der man sökt underhålla och tillgodogöra en ädel och god afvelsstam,

afsedd att trycka sin prägel på landets hästafvel". I sammanhang härmed

ansåg sig denna komité, ehuruväl den icke erhållit direkt uppdrag att

yttra sig öfver denna fråga, dock böra fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

på vigten af att höja anslaget till premieringen, då den uttryckligen

betonade, att den ansåg det för den närmaste framtiden nödvändigt att “till

premieringsnämdernas disposition ställa så stora anslag att dessa icke se sig

nödsakade att utesluta värdefulla djur från premier, hvartill de kunna finnas

berättigade".

I anslutning till de redogörelser, livilka som ofvan nämnts afgifvits utaf

ifrågavarande komitéer rörande hästafvelns utveckling intill tiden för deras

verksamhet, återstår att granska hvilken inverkan de afgifna förslagen, som

i hufvudsak blifvit åt Eders Kongl. Maj:t gillade och stadfästade, haft på

höjandet af landets hästafvel.

Den föreslagna fullständiga indragningen af stuterierna kunde ej omedelbart

verkställas, och då det först är från och med år 1895 som stuteriöfverstyrelsen

helt och hållet kunnat få använda de för dessa förut utgående medel

till andra ändamål, kan män visserligen ännu ej tillfylles öfverse hela verkan

af förändringen, dock har genom den så småningom skeende indragningen

efter hand allt mer och mer kunnat disponeras för det föreslagna ändamålet

eller hingstdepoternas tillökning och förbättrade remontering.

Om äfven, för den händelse att tillräckligt stora penningemedel för

ändamålet kunnat erhållas, vidmagthållandet af statens stuterier skulle kunnat

vara önskligt för att derigenom säkrare kunna befordra en ädel hästafvel, kan

ej förnekas att de tillgängliga medlen blifvit mera fruktbringande genom det

sätt, hvarpå de numera på grund af komiténs förslag kunnat användas, hvilket

af åtskilliga statistiska siffror kan påvisas. Landtbeskällarnes antal, som

år 1886 utgjorde 115 st., har år 1896 stigit till 137, på samma gång som

de nu befintliga i allmänhet äro af ojemförligt bättre beskaffenhet, hvarom

hvar och en som haft tillfälle att bese besättningarne vid Strömsholm och

Flyinge kunnat öfvertyga sig och hvarom äfven den uppvisning af statens beskällare,

som egde rum vid senaste landtbruksmötet i Malmö, vittnade. Det

ganska höga, till 3,149 kronor uppgående medelpris, som under de senaste

tio åren kunnat för de 91 inköpta hingstarne betalas, och den samvetsgrannhet

75

och det upplysta omdöme, hvarmed inköpen utaf den framstående hästkännare,

som åt sig haft anförtrodd vården om dessa angelägenheter, blifvit verkstälda,

har möjliggjort detta lyckliga och gynsamma resultat.

Ett tydligt bevis för att äfven landets hästuppfödare insett och erkänt

denna förbättring af statens hingsthållning, erhåller man uti den ökade användningen

af hingstarne. Då nämligen 1886 års komité med ledning af

föregående tiders erfarenhet ej ansåg sig kunna beräkna att mer än 31 ston

skulle blifva förda till hvarje hingst och att vinsten af landtbeskällarnes utförning

skulle uppgå till 85 kronor per hingst, finner man att medeltalet utaf

af hvarje hingst år 1895 betäckta ston utgör 39 stycken och att statens inkomst

af språngafgifterna utöfver kostnaderna för utförning samtidigt uppgått

till 196 kronor per hingst. Isynnerhet är resultatet vid Flyinge, hvilket är

beläget uti den del af landet, som sedan äldsta tider framgångsrikt sysselsatt

sig med hästuppfödning, mycket gynsamt och ett tydligt bevis på huru stort

gagn statens hingsthållning kan uträtta, då den omfattas af allmänhetens intresse.

Hingstarne från Flyinge, hvilka årligen i medeltal betjena 43 ston,

hafva genom det stora förtroende de lyckats vinna nästan helt och hållet

gjort öfverflödigt det för enskilda personer med så stora svårigheter förenade

hållandet af ädla hingstar.

Man har derför grundad anledning att hoppas, att utvecklingen på denna

väg, som för den ädlare hästafveln är af stor betydelse, skall lugnt och säkert

fortgå, och statens hingstar allt framgent uppfylla de anspråk, hästuppfödarne

med rätta ställa på dem med afseende på såväl härstamning och exteriör, som

nedärfn ingsförmåga.

Vid sidan af den sålunda fortgående utvecklingen och förbättringen af

landtbeskälleriet bar det införda premieringssystemet visat sig gagnande verka

såsom en kraftig häfstång för den inhemska landthästafveln, hvilket tillfylles

torde kunna bevisas genom anförande af några statistiska siffror.

Antalet prisbelönade hästar har ständigt ökats; då år 1876 1,399 hästar

premierades, var antalet år 1888 1,821 och uppgick år 1896 till 2,293

stycken, ehuruväl otillräckligheten af de för ändamålet afsedda medlen gjorde,

att samtidigt ett stort antal premiegiltiga hästar måste uteslutas och likväl

hafva de härtill af staten, hushållningssällskapen och landstingen lemnade anslagen

tid efter annan blifvit höjda. År 1876 utgingo de nämligen med

50,123 kronor, 1888 med 53,029,40 och år 1896 med 87,117 kronor.

På samma gång som detta visar att de till prisbelöningar anslagna

medlen verkat gagnande, framgår dock häraf äfven, att för detta vigtiga ändamål

såväl staten som de särskilda korporationerna måste underkasta sig ytterligare

uppoffringar för att med verklig framgång kunna fortgå på den inslagna

vägen.

76

Då statens hingsthållning till sitt främsta mål måste hafva befordrandet

af den ädla hästafvel!), hafva deremot premieringens verkningar inom flertalet

distrikt hufvudsakligen visat sig af betydelse för den s. k. kallblodiga afveta,

så att äfven antalet godkända kallblodiga beskällare ständigt vuxit och en högst

betydelsefull import af utmärkta djur under senare åren egt rum, om hvars

storlek tyvärr ej några sifferuppgifter kunna anföras, men hvars afsevärda omfång

såväl landtbruksmöte!! som hästutställningar tydligen ådagalagt.

En farhåga har af dem som särskildt intressera sig för den ädla hästafvel

ej sällan blifvit uttalad att genom det stora intresse som premieringen

framkallat inom uppfödningen åt gröfre hästar för landtbrukets och industriens

direkta behof, uppfödande af s. k. varmblodiga hästar skulle komma att åsidosättas

och derigenom det stora intresse, som staten har af att för arméns behof

erhålla dugliga remonter, skulle komma att lida. Likaså har man framhållit

faran af att genom s. k. heterogena korsningar den ädla häststammen skulle

komma att förderfvas. Denna sistnämnda olägenhet — om den förefinnes —

torde dock utan svårighet genom såväl sättet för prisbelöningsreglementets

tillämpning som kanske äfven genom vissa förändrade bestämmelser i detsamma

lätteligen kunna undanrödjas. Hvad ■ åter den först anförda farhågan beträffar,

visar erfarenheten att den åtminstone ännu är fullkomligt ogrundad, då nemligen

remonteringsstyrelsen, oaktadt den numera till följd af den förändrade

arméorganisationen har ett betydligt större behof att fylla, ej funnit någon

svårighet att utföra sitt uppdrag, utan äfven med skärpta anspråk på varans

qvalitet lätteligen tår erforderligt antal remonter.

Det anförda torde vara nog att påvisa, hurusom ej blott den kallblodiga

afveln gått framåt utan likaledes samtidigt den varmblodiga hästafveln, äfven

om den numera möjligen bedrifves uti något minskad omfattning, dock kan

anses förbättrad och att det premieringssystem, som för snart 25 år sedan

infördes, hufvudsakligen kan anses hafva bidragit till detta lyckliga resultat.

Man kan dock ej förneka, att det är af vigt att den största uppmärksamhet

egnas åt att det reglemente, som gäller för prisbelöningen, göres så verksamt

som möjligt för sitt ändamål och att det ligger i sakens natur att kraf på

vissa förändringar uti bestämmelser, som afsågo en så ny sak som denna,

måste framkomma och äfven i många afseenden anses berättigade. För att

derför lyckligt kunna fortgå på den inslagna vägen måste man tillse att

systemet allt mer och mer utvecklas och erforderliga förändringar i rätt tid

blifva vidtagna.

Ehuruväl ingen kunnat förneka, att landets hästafvel på ett gynsamt

sätt utvecklats och den af 1868 och 1886 års komitéer uppgjorda planen

blifvit följd, har dock på senaste tiden ganska allmänt klagats öfver att något ännu

saknades för att rätt kunna befordra en planmessig hästafvel och ett systematiskt

77

sammanhållande af alla de krafter, som arbeta för detta ändamål. Vid ett

möte mellan hästuppfödare och hästvänner, som 1893 på föranstaltande af

chefen för stuteriöfverstyrelsen och andra för saken intresserade hölls i Malmö,

väcktes frågan om behof vet af en förändrad organisation af den centrala ledningen

af landets hästväsende och uttalade sig äfven mötet härför.

Hushållningssällskapens i Stockholm samma år församlade ombud behandlade

äfven samma fråga och uttalade sig i en underdånig framställning

till Eders Kong!. Maj:t (se Bil. 2) för behofvet af samverkan mellan stat och

hushållningssällskap äfvensom mellan dessa senare inbördes, hvarför de ansågo,

att i stället för den nuvarande stuterikommissionen borde såsom rådgifvande

myndighet under chefen för stuteriöfverstyrelsen ställas eu kommission så sammansatt,

att samverkan och arbetsfördelning kunde uppnås mellan alla på

hästafvelns förbättrande arbetande institutioner. Med ledning af exempel från

Preussen, som enligt ombudens åsigt med sin “Kommission zur börden mg der

Pferdezucht" i detta afseende kunde tjena som mönster, hemstälde ombuden i

underdånighet:

“Att Eders Kong!. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida

för vården af landets hästafvel vore lämpligt att tillsätta en kommission för

hästafvelns befrämjande, hvilken såsom rådgifvande församling ställes under

chefen för stuteriöfverstyrelsen och sammanträder hvart femte år eller deremellan,

när chefen för stuteriöfverstyrelsen anser det nödigt, samt under chefens för

stuteriöfverstyrelsens ordförandeskap sammansättes sålunda:

Öfverdirektören i landtbruksstyrelsen,

Cheferna för statens hingstdepoter,

Chefen för remonteringsväsendet,

Ordförandena i statens premieringsnäinnder samt

Ett ombud från hvart och ett af rikets hushållningssällskap."

Stuteriöfverstyrelsen erhöll nådig befallning att öfver detta förslag afgifva

yttrande och inledde detta (se Bil. 3) genom att lemna en redogörelse

för huru i berörda hänseende var ordnadt i Österrike och Frankrike. Den

nuvarande stuterikommissionens indragande ansåg sig stuteriöfverstyrelsen på

det bestämdaste böra afstyrka af det skäl, att en större komités sammankallande

vid alla tillfällen, då dess råd kunde behöfva inhemtas, skulle blifva både för

kostsamt och tidsödande. Vidare anmärkte styrelsen att en komité, sammansatt

så som ombuden föreslagit, ej i nog hög grad skulle vara egnad att vaka

öfver att äfven arméns behof af hästar blefve fyldt, utan fara förefunnes att

dess råd blefve mera ensidigt rigtade åt jordbrukets och andra näringars kraf

på för dem lämpade hästar, hvarför densamma hemstälde att Eders Kong!

Maj:t täcktes i likhet med hvad ombuden föreslagit i nåder förordna:

“att en komité skall hvart femte år eller deremellan å tider, som af

78

Eders Kong!. Maj:t bestämdes, på kallelse af chefen för stuteriöfverstyrelsen

sammanträda i hufvudstaden för att öfverlägga om landets hästafvel i allmänhet

rörande frågor, men att denna komité skall med chefen för stuteriöfverstyrelsen

som ordförande bestå af följande ledamöter:

Stuterikommissionens ledamöter,

Cheferna för statens hingstdepoter,

Ordförandena i de af Eders Kongl. Maj:t förordnade nämnderna för

prisbelöning af hästar,

Ordföranden i remonteringskommissionen,

Chefen för landtbruksstyrelsen,

Tre af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedde representanter för

de beridna truppförbanden vid armén samt

Ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundar att vid komiténs

förhandlingar låta sig representeras."

Landtbruksstyrelsen, som äfven erhöll nådig befallning att i frågan afgifva

yttrande, egnade densamma en grundlig utredning (se Bil. 4), som föranledde

ett förslag till en mera genomgripande omorganisation. Denna styrelse,

som alltför väl insåg nödvändigheten af åtgärders vidtagande för åstadkommande

af en höjning eller förbättring i landets hästafvel, fruktade likväl,

att den af ombuden föreslagna åtgärden ej skulle vara tillfyllest. Den ansåg

att den nu föreslagna representationen, som endast sällan och under kortare

tid skulle sammanträda, icke kunde tillräckligt medverka vid utförandet af det

trägna och oaflåtliga arbete, som i förevarande fall krätdes. Derför måste

framgången af statens bemödanden för höjande af hästafvel!! komma att bero

på den centrala myndighetens handlingskraft och förmåga att fylla sin uppgift.

Det sätt, hvarpå den nuvarande stuteriöfverstyrelsen vore organiserad, uppfylde ej

tillräckligt fordringarne i detta afseende. Bedan den omständigheten att chefen

är oaflönad måste ingifva betänkligheter, ty därigenom fritages han från de

anspråk, som eljest ställas på embetsmannen. Dertill kommer, att med afseende

på den ekonomiska betydelse, hästafveln eger för landtbruket, denna angelägenhet

bör ses hufvudsakligen från ekonomisk synpunkt, ty endast i den mån

framalstrandet af de för landet behöfliga hästar varder en källa till inkomst

för landtmannen, lärer denna deråt egna den omsorg som önskligt är, såväl

med hänsyn till landtförsvarets behof, som i andra afseenden. Deraf följer att

den myndighet, som handhafver landets hästafvel, bör ega på samma gång

den noggrannaste inblick i landtbrukets ekonomi som den tillförlitligaste kännedom

om dettas intressen och medlen, huru de befordras.

Den brist hos landets hästafvel, som föranledt hushållningssällskapens

ombud till framställande af sitt förslag, anser styrelsen af ofvan antydda skäl

icke kunna afhjälpas på annat sätt än genom öfverlemnandet af vården om

79

landets hästafvel åt ett på lämpligt sätt organiseradt embetsverk. Under vidare

framhållande utaf att, derest icke i dess instruktion särskildt undantag derför

gjorts, vården om hästafveln gifvetvis skulle ålegat styrelsen, och under betonande

af de ringa kostnader en omorganisation i sådant fall skulle kräfva,

föreslår styrelsen tillsättande på förordnande af tvenne föredragande för hästafveln

inom styrelsen, hvarjemte den påpekar vigten af konsulenter.

Sitt förslag sammanfattar styrelsen sålunda:

“att Kongl. Maj:t måtte förordna, att stuteriöfverstyrelsens ocli stuterikommissionens

befattning med ärenden angående hästafveln skall från den tidpunkt,

Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upphöra samt att frågor

angående hästafveln skola från samma tidpunkt behandlas af Landtbruksstyrelsen,

som i händelse af bifall dertill torde böra erhålla nådig befallning att

inkomma med förslag till närmare bestämmelser i förevarande afseende i enlighet

med ofvan angifva hufvudgrunder. “

Inspektören för kavalleriet, som äfven erhållit befallning att i denna

fråga afgifva utlåtande, (se Bil. 5) instämmer i Landtbruksstyrelsens åsigt att

den ekonomiska sidan af hästafveln är för ett för landet gynsamt resultat den

vigtigaste att betrygga. Han betonar dock skarpare vigten af att ledningens

fackmannainsigter må vara så stora som möjligt. För uppnående af en god

samverkan mellan resp. institutioner anser han dock ej att tvenne föredragande

kunna bidraga, då han af flere skäl drager i tvifvelsmål att enighet och konsekvens

på så sätt kunna ernås.

Vidare framhåller han vigten för landets försvar ej blott utaf att kunna

erhålla remonter utan äfven att vid skeende reqvisitioner kunna påräkna att

erhålla till krigsbruk lämpliga hästar. Med kraft betonas nödvändigheten af

att ansvaret lägges på en person och att det äfven är denne som bör representera

fackkunskapen. För att denne emellertid skall kunna göras fullt ansvarig

måste han aflönas, men å andra sidan endast tillsättas på förordnande,

då vederbörande derigenom vid personens i fråga utväljande kunna hafva

friare händer.

Derföre föreslår inspektören i afseende på stuteristyrelsens ombildning:

“att Kongl. Stuteriöfverstyrelsen organiseras såsom ett embetsverk, under

namn af stuteristyrelsen, och underordnas Kongl. Landtbruksstyrelsen såsom en

sjelfständig underafdelning;

att chefen för stnteristyrelsen aflönas med arfvode;

att chefen för remonteringsväsendet ingår såsom ledamot jemte de två

förutvarande af Kongl. Maj:t utsedde (ledamöterna af stuterikommissionen)

i stuteristyrelsen; samt

att sekreteraren i stuteristyrelsen utses af styrelsens chef bland i hästafveln

erfarne och fackkunnige personer;“

80

samt med afseende på en representation för hästafvel^ befrämjande:

“att en kommission skall hvart 5:te år'' eller deremellan å tider, som

af Kongl. Maj:t bestämmas, på kallelse af chefen för Landtbruksstyrelsen,

sammanträda i hufvudstaden för att öfverlägga om landets hästafvel och dithörande

frågor;

att såsom ledamöter i denna kommission skola ingå:

Chefen för landtbruksstyrelsen;

Stuteristyrelsens chef och ledamöter;

Cheferna för statens hingstdepoter;

Ordförandena i de af Kong]. Maj:t förordnade nämnderna för prisbelönande

af hästar;

Tre af chefen för Kongl. Landtförsvarsdepartementet utsedde representanter

för de beridna truppförbunden;

Ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundar att vid kommissionens

förhandlingar låta sig representeras/''

Hushållningssällskapens i Stockholm, 1895 församlade ombud, hvilka

satts i tillfälle att öfver de olika förslagen afgifva yttrande (se Bil. 6),

uttalade sig såväl med afseende på den ifrågasatta kommissionens sammansättning

som i hvad angick stuteristyrelsens läggande under Landtbruksstyrelsen för

de förslag, som härom blifvit af inspektören för Kavalleriet afgifna. Uti den

votering, som afgjorde frågan, utgjordes majoriteten af 13 röster, hvaremot 9

röster afgåfvos för ett förslag till uttalande, som önskade gifva mera sjelfständighet

åt stuteristyrelsen och ställa densamma direkt under vederbörande statsdepartement.

För ett sådant förslag uttalade sig äfven de 7 reservanter,

hvilka reserverade sig mot ombudens beslut.

Då landtbruksstyrelsen sedermera inlemmade detta yttrande till Eders

Kongl. .Maj:t beledsagade den detsamma med ett utlåtande (se Bil. 7), hvaruti

den ur hufvudsakligen ekonomisk synpunkt söker gendrifva de delar af förslaget,

som strida mot dess eget förra uttalande. Ehuru styrelsen anser en

rådgifvande församlings sammankallande önsklig, förklarar den dock en sådan

ej knifvas förr än man fått röna verkningarne af en omorganiserad central

ledning af hästafveln. Den enhet i behandlingen af hithörande frågor som ombuden

genom två olika föredragande fruktat skola äfventyra^ trodde styrelsen

lika mycket komme att sättas på spel genom det ökade ledamotsantalet i en

stuteristyrelse, organiserad på sätt kavaleriinspektören föreslagit. De frågor

som skola handläggas af ledningen af landets hästafvel sönderfalla nämligen

enligt styrelsens åsigt i tre grupper: 1. frågor angående hingstdepoterna, 2. angående

landtbeskälleriet och 3. angående prisbelönande af hästar. Styrelsens

mening hade derför varit att den ene föredraganden, som inom styrelsen skulle

hafva att bevaka landtförsvarets intressen, endast skulle hafva att göra med

81

frågor, som inkommit från militära myndigheter. Styrelsen medgifver väl, att

försvarsväsendets berättigade fordran på hästar för sitt behof i någon mån gör

statens förhållande till hästafveln olika mot hvad fallet är med den öfriga

husdjursskötseln, men förklarar det ändock till och med för detta intresses tillgodoseende

ekonomiskt origtigt att låta detta gå derhän att alldeles lösrycka

hästafveln från den myndighet, som har att bevaka jordbrukets öfriga intressen,

i synnerhet då härtill kommer, att staten såsom den störste uppköparen af

hästar kan enligt vanliga ekonomiska principer göra sin vilja gällande gent

emot producenten.

Styrelsen anser det lika obehöflig! som oberättigadt att hos den i sista

hand beslutande fordra alltför stor fackkunskap och framhåller att på samma

grunder kunde fordras, att chefen för landtbruksstyrelsen vore utbildad mejerist,

nötboskapsuppfödare m. in. Framstående egenskaper i administrativt hänseende

anser styrelsen viktigare för ledaren af hästafveln. I sammanhang härmed påpekas

behofvet af konsulanter i hästafvel, Indika äfven skulle kunna användas

för inköp af hingstar till depoterna för statens räkning. På grund af de anförda

skälen upprepar styrelsen sin förut gjorda underdåniga hemställan med

tillägg åt begäran om anslag å 4,000 kronor af redan för hästafveln beviljade

medel åt tvenne på förordnande tillsatte föredragande, Indika derjemte skulle

från sjette hufvudtitelns anslag få uppbära resekostnads- och traktamentsersättning.

It

Allmän Motivering.

85

Af den här ofvan anförda öfversigten öfver hästafvelns utveckling och

nuvarande läge i landet, äfvensom öfver de anmärkningar, som isynnerhet på

senare tid blifvit framställda emot det sätt, hvaruppå ledningen af landets hästafvel

är organiserad, framgår att de uti flere afseenden förändrade förhållandena

ansetts nödvändiggöra ett fullständigande af den centrala ledningen utaf hästafvel

och deraf betingade förändringar uti den styrelses organisation och

arbetssätt, som har sig denna ledning anförtrodd, och det uppdrag, som Eders

K orig!. Maj:t genom nådig skrifvelse lemnat Komitén, afser derför äfven uti

främsta rummet att granska och undersöka, huruvida det framstälda krafvet är

berättigadt och huruvida de anmärkningar, som blifvit gjorda, äro grundade och

med anledning häraf en förändring uti den centrala ledningens organisation af

behofvet påkallad.

Det torde ej af någon förnekas, att de stora framsteg landets hästafvel

under senare tid gjort och den utveckling densamma vunnit till en rätt väsentlig

del får tillskrifvas det allt mer och mer växande intresse, som allmänheten

visat för denna vigtiga näringsgren, hvilket allestädes tagit sig ett uttryck uti

bildande af afvelsföreningar och inköp utaf afvelsdjur med kraftigt understöd

från de olika hushållningssällskapen och landstingen, framkalladt och uppmuntradt

genom det synnerligen gagnande prisbelöningssystem, som under de

senaste årtiondena blifvit i landet tillämpadt. Om nu äfven verkligen dessa

framsteg äro förvånansvärdt stora, måste man dock tyvärr erkänna att ganska

många misstag blifvit begångna och ej obetydliga penningebelopp fruktlöst använda

till följd deraf att detta vidlyftiga arbete ej blifvit nog planmessigt bedrifvet

och en tillräckligt sammanhållande och ordnande kraft saknats, ty ehuru

visserligen Stuteriöfverstyrelsen uti sin instruktion haft sig ålagdt att äfven

bevaka hästafvelns intresse i allmänhet och följa dess utveckling uti landet,

har den dock uti främsta rummet haft sig det särskilda uppdraget anförtrodt

att sköta statens inrättade stuterier, så länge sådana funnos, och derefter de

efter hand uti deras ställe anordnade hingstdepoterna. Samverkan mellan denna

styrelse och den hästuppfödande allmänheten samt särskildt de institutioner, som

hafva att bevaka landtbrukets intressen har, om också kanske ej fullkomligt

saknats, dock varit otillräcklig. Utan att vilja på något sätt underskatta betydelsen

af statens hingsthållning såsom medel för hästafvelns förkofran, får

man väl dock erkänna att ett kraftigt understödjande och en klok ledning af

enskildes och korporationers åtgärder för hästafveln är utaf stor vigt, och synes

det derför som om allt borde göras för att bereda dessa tillfälle att från en

86

erfaren styrelse erhålla råd och upplysningar och på allt sätt underlätta ett

verkligt samarbete uti detta afseende.

Komiterade tveka derför ej heller att, med allt erkännande af att

Stuteriöfverstyrelsen, jemlik! sin instruktion och föregående komitéers framhållna

grundsatser, verksamt arbetat och bidragit till hästafvelns förkofran,

dock instämma uti den från flere håll uttalade åsigten, att de uti så många

afseenden förändrade förhållandena nödvändiggöra en något förändrad

organisation och en utförligare instruktion för den styrelse, som skall

hafva sig anförtrodd ledningen af landets hästväsendc.

Vid bedömande af det sätt hvaruppå den centrala ledningen af hästväsendet

bör ordnas hafva olika åsigter gjort sig gällande, hvilka Komitén

derför anser sig böra upptaga tint granskning.

Erkännas måste att det skulle ligga mycket nära till hands att utan

vidare lägga hästafvelns ledning under den styrelse, som åt sig har anförtrodt

att bevaka landtbrukets öfriga intressen, då onekligen hästafveln måste räknas

till en af landtbrukets binäringar och för landtbruket har en synnerligt stor

betydelse samt borde vara en inkomstbringande gren af detsamma. Ej underligt

derför att många, i likhet med hvad Landtbruksstyrelsen sjelf förklarat, trott

sig finna den enda rätta lösningen åt den föreliggande frågan deruti, att

ärenden rörande hästafveln i likhet med andra landtbruksfrågor öfverlemnas åt

denna styrelse. Det utlåtande, som Landtbruksstyrelsen i ärendet afgifvit,

utvisar dock tydligen att saken ej är så lätt ordnad och att ganska stora

svårigheter härvidlag möta, då deruti föreslagits att tvenne särskilda föredragande

skulle anställas med olika verksamhetsfält och intressen, hvaraf

tydligen framgår att styrelsen sjelf insett och erkänner, att om också sjelfva

uppfödandet alltid blefve en landtbrukets sak, dock det mål hvartill de uppfödde

hästarne skola användas är af två slag, nemligen ej blott för landtbrukets

eget behof af brukshästar utan äfven för arméns behof af tjenstehästar.

Just detta erkännande att vid sidan åt det rena landtbruksintresset

här äfven finnes något annat att uppmärksamma påvisar svårigheten att behandla

hästafveln såsom en uteslutande landtbruksfråga, tv betydelsen af att

vår armé ständigt skall inom landet ega tillgång för sitt behof af hästar ej

blott under fredstid men äfven under oroliga krigstider, talar för att ej

denna angelägenhet helt och hållet öfverlemnas åt en styrelse, hvars fredliga

verksamhet skulle kunna föranleda densamma att ej tillräckligt noga beakta

detta vigtiga och för landets sjelfständighet betydelsefulla statsintresse, och

häruti måste man se anledning nog för den särskilda undantagsställning, som

hästafveln ej blott i vårt land utan äfven i utlandet alltid egt och säkerligen

till en stor del alltid måste fortfara att intaga. Med den organisation som

Landtbruksstyrelsen ännu har, skulle det ej heller låta sig göra att såsom

87

Kavalleriinspektören föreslagit uppdraga ledningen af hästafvel åt en särskild

under Landtbruksstyrelsen stäld styrelse, ty denna nya styrelse skulle då få eu

uti vår administration ännu okänd och äfven olämplig undantagsställning.

Kär en gång, hvilket man kan hoppas ej skall dröja alltför länge, de svårigheter

blifvit öfvervunna, hvilka nu anses förefinnas för inrättande af ett särskildt

statsdepartement för landtbruket och dess binäringar, skulle nog denna

sak såsom så många andra kunna mera tillfredsställande ordnas. För närvarande

anse likväl komiterade, att ledningen af hästafvel bör anförtros

åt en särskild sjelfständig styrelse stäld under det departement, som handhafva•

landtbruksfrågor i allmänhet, eller Civildepartementet.

Mer än uti många andra grenar af landtbruket erfordras hos den person,

hvilken såsom chef skall handhafva ledningen af landets hästväsende stor

fackkunskap och erfarenhet, ty oafsedt, det härofvan påpekade vigtiga statsintresset,

kräfves en stor insigt, som ej lätt vinnes, för att vid arbetet för

hästafvelns förbättrande undvika misstag, emedan sådana kunna föra med Biverkningar,

som först efter eu lång tidsperiod märkas och då med stor svårighet

kunna undanrödjas. Det är derför af stor betydelse att en särdeles framstående

fackman uppsökes till chef för eu blifvande styrelse, och föga utsigt torde

förefinnas att alltid kunna påräkna en person uti en sådan ekonomisk ställning,

att han utan eller mot en alltför obetydlig ersättning kan åtaga sig ett

sådant uppdrag, hvilket dessutom med den stora utveckling hans verksamhet

bör komma att få nästan uteslutande skall komma att taga hans tid och

krafter i anspråk. En särskild och helst ej altför ringa aflöning måste derför

beredas den blifvande chefen, men tyvärr torde svårigheter möta att för

detta ändamål erhålla ett nytt och tillräckligt anslag, hvarför komiterade

skaffat sig upplysning, huruvida ej möjligen något utaf nu redan för hästafvel

utgående anslag och andra inkomster härför skulle kunna disponeras,

och hafva dervid erfarit, att ett om också ganska ringa belopp från till

stuteriväsendet anslagne medel kan få påräknas. Då emellertid de medel som

kunna erhållas äfven skola användas för de öfriga ledamöternas och sekreterarens

aflöning samt andra kostnader, kan ej lönen åt chefen blifva så stor som

ensidigt vore, hvarför komiterade trott att ersättningen åt honom endast skulle

utgå i form af ett arvode och lian endast tillsättas på förordnande samt ej

heller åläggas att vara bosatt uti hufvudstaden utan fritt finge välja bostadsort,

ehuru alltid sjelfva expeditionen och styrelsens byrå skulle blifva förlagd till

Stockholm. Komiterade föreslå således, att för den ifrågavarande styrelsen

tillförordnas en chef med ett visst årligt arvode.

Ehuruväl komiterade anse att denna chef uti sin embetsutöfning bör

beklädas med stor magt och uti alla frågor vara ensam beslutande, måste

han dock alltid vara i tillfälle och till och med i vissa frågor tvungen att

88

rådföra sig med andra tillgängliga erfarne personer, hvilka äfven i sin egenskap

af representanter för hästuppfödare skulle på detta sätt hafva tillfälle

att för chefen få framlägga sina önskningar om hästafvelns behof. Vid chefens

sida böra derför ställas tvenne ledamöter, som ehuru endast rådgifvande dock

skola hafva skyldighet att till protokollet anföra sina särskilda meningar, såvida

de äro afvikande från chefens och det af denne fattade beslutet.

Då dessa personers embetsutöfläng, hvilken ej uti alla frågor kan behöfva

påkallas, ehuru ansvarsfull, dock ej torde blifva så magtpåliggande, böra de

kunna egna sig äfven åt annan verksamhet, och anse derför komiterade att

endast ett mindre arvode för dem kan behöfva beräknas, hvarförutom de böra

tillförsäkras reseersättning och dagtraktamente så att de befrias från särskilda

kostnader för sin embetsutöfning.

För att handhafva expeditionen och för öfrigt biträda chefen bör en

atlönad sekreterare vara anstäld, men då fackkunskapen uti hästafveln rörande

frågor är fullt tillräckligt representerad hos chefen och de båda ledamöterna,

bör sådan ej fordras hos sekreteraren, helst han deremot måste hafva den

juridiska bildning och den vana och erfarenhet vid expeditionsgöromål, som

uti flere förekommande fall kan vara af nöden, för att ej vid sådana ärendens

förekomst annat särskildt biträde skall behöfva anlitas. På grund häraf föreslå

komiterade, att styrelsen, förutom af chefen, skall bestå af två ledamöter,

hvarjemte en sekreterare hos densamma skall finnas anstäld.

Af den härofvan anförda redogörelsen öfver hästafvelns utveckling framgår

att premieringsväsendet numera måste betraktas såsom ett synnerligen

vigtigt medel för hästafvelns höjande och förbättrande, och det är äfven just

med afseende å detsamma, hvars högsta ledning skulle tillkomma styrelsen,

men hvars utöfvande är öfverlemnadt åt särskilda prisbelöningsnämder, som en

mera direkt samverkan mellan dessa senare och styrelsen är af synnerligen

stor betydelse, för att å ena sidan styrelsen måtte vara i stånd att noga kunna

följa prisbelöningssystemets verkningar och få kännedom om de ändringar, som

vare sig i sjelfva reglementet eller dess tillämpning kunna vara af behofvet

påkallade, samt å den andra prisbelöningsnämderna bättre än hittills måtte

sättas i stånd att tillämpa de grundsatser som reglementet framhåller.

För detta ändamål borde styrelsen hafva tillfälle att årligen sammanträffa

med ordförandena i de olika premieringsdistrikten, hvilka då också sinsemellan

skulle kunna få utbyta åsigter uti hithörande frågor, hvarigenom såväl de nu

möjligen befintliga ojemnheterna uti premieringens tillämpande, som äfven brister,

hvilka erfarenheten kan visa vidlåda sjelfva reglementet, skulle kunna undvikas

och afhjelpas. Då äfven prisbelöningen har ganska stor betydelse för statens

remonteringsväsende, torde likaledes vid en sådan öfverläggning chefen för

remonteringsstyrelsen böra vara närvarande för att gifva tillkänna sina erfaren

-

89

heter och önskningsmål. Genom en sådan årligen återkommande rådplägning

med personer, som måste anses ega grundlig kännedom om förhållandena inom

olika orter, skulle äfven styrelsen kunna sättas i tillfälle att inhemta värdefulla

upplysningar rörande hästafvelns ståndpunkt och sålunda noga kunna följa dess

utveckling. Med anledning häraf få komiterade föreslå, att styrelsen en gång

ärligen skall sammankalla ordförandena i de olika prisbeldningsnämderna

jemte chefen för remonteringsstyrelsen till ett gemensamt sammanträde inför

styrelsen.

Hushållningssällskapens ombud hafva vid sitt sammanträde 1893 framhållit

önskvärdheten af att eu så stor samverkan som möjligt skulle åstadkommas

mellan hästafvelns högsta ledning och de institutioner, som uti de

olika länen sysselsätta sig med hästafvel rörande frågor nemligen Hushållningssällskapen,

hvilka också närmast få anses representera de hästuppfödande jordbrukarne,

hvarför de också hemstälde att en särskild kommission, bestående af

ombud för dessa sällskap, på vissa tider skulle sammanträda för att rådgöra

och framställa sina önskningar till styrelsen.

Detta förslag anse komiterade särdeles beaktansvärdt, då derigenom såväl

intresset för hästafvel skulle kunna höjas, som äfven genom en sålunda mera

utvecklad samverkan mellan styrelsen och hushållningssällskapen hästafveln,

lämpad efter olika orters behof, kunna föras fram i rätt rigtuing samt göras inkomstbringande

och gagnande. Då såsom ofvan nämnts hästafveln onekligen är

en gren af jordbruksnäringen, bör den högste målsmannen för densamma eller

Landtbruksstyrelsens chef äfven deltaga uti denna kommissions förhandlingar,

hvarjemte likaledes statens militära intressse bör dervid bevakas ej blott af

chefen för remonteringsstyrelsen utan äfven af ytterligare en särskild för ändamålet

af chefen för Landtförsvarsdepartementet utsedd representant för armén.

Hushållningssällskapen torde vid en sådan kommission vara bäst företrädda

genom de ombud, hvilka de valt för att å deras vägnar tillhöra prisbelöningsnämderna

och hvilka måste anses vara de uti hästafveln mest erfarne män.

En så beskaffad kommission anse komiterade böra sammanträda hvart

femte år, emedan en dylik tidsrymd mellan sammanträdena erfordras för att i

någon mån visa verkan af de åtgärder, som utaf en föregående kommissions

uttalanden kunnat föranledas. Då chefen för styrelsen är allena beslutande i

hvad som rörer hans verksamhet, är han naturligen icke i något afseende

bunden af hvad kommissionen uttalar, utan han eger att fästa det afseende

han för godt finner vid hvad dess flertal eller enskilde medlemmar föreslå.

Ehuru denna kommission derför ej har någon beslutanderätt utan blott en

rådgifvande befogenhet, böra de inom densamma förda öfverläggningarne vara

af stort intresse för en större allmänhet och torde derför äfven förtjena att

offentliggöras och bland allmänheten spridas.

12

90

Med anledning häraf anse sig komiterade böra föreslå, att hvart femte

år under ordförandeskap af styrelsens chef och inför dess öfriga ledamöter

en kommission skall sammanträda i hufvudstaden, bestående af:

Cheferna för lång st depot er na, ordförandena i prisbelöningsnämnderna,

chefen för remonteringsstyrelsen, chefen för landtbruksstyrelsen, en särskild

af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedd representant för armén

samt utaf de inom de olika länen till medlemmar af prisbelöningsnämnderna

utsedde personer.

Alldenstund åt chefen för den föreslagna styrelsen en större befogenhet

med afseende på tillämpningen af de af Eders Kongl. Maj:t utfärdade nådiga

reglementen för prisbelönande af hästar och för landtbeskälleriet måste öfverlemnas,

krätves onekligen uti desammas nuvarande lydelse någon förändring

likasom äfven uti instruktionerna för hingstdepoternas chefer. Komiterade

anse sig dervid äfven böra framhålla önskvärdheten af att samtliga bestämmelser

rörande landtbeskälleriets och hingstdepoternas verksamhet sammanföras

uti ett reglemente, hvarigenom dessa, som nu återfinnas uti flera på olika tider

utfärdade nådiga förordningar, skulle blifva mera öfverskådliga; dessutom torde

erfarenheten gifva vid handen, att reglementet för prisbelönande af hästar i

vissa afseenden kan behöfva omarbetas.

Förslag till instruktion för Styrelsen för landets kastväsende

jemte specialmotivering af deri förekommande

bestämmelser.

*

93

Förslag

till instruktion för Styrelsen för landets hästväsende.

Styrelsens embetsbefältning.

§ I

Styrelsen

för landets hästväsende åligger att med uppmärksamhet följa

hästafvelns tillstånd och utveckling inom landet och att efter omständigheterna

sjelf vidtaga eller hos Kongl. Maj:t föreslå de åtgärder, som Styrelsen anser

lämpliga för denna närings befrämjande, på det såväl landtförsvarets som ock

jord- och bergsbrukets samt öfriga näringars behof af lämpliga och för ändamålet

tjenliga hästar må blifva behörigen tillgodosedda.

Styrelsen öfvertager från års början den stuteriöfverstyrelsen nu

anförtrodda ledning och förvaltning af de å statens sida vidtagna anstalter till

den inhemska hästafvelns förkofran äfvensom den sistnämnda styrelse i öfrigt

tillkommande befattning med frågor rörande hästafveln.

1 sin embetsutöfning har Styrelsen för landets hästväsende att ställa sig

till efterrättelse, jemte denna instruktion, de särskilda föreskrifter, som finnas

meddelade i afseende å prisbelönande af hästar, landtbeskälleriet med tillhörande

hingstdepoter, kompanihingsthållningen samt premiehingstarne i Skåne,

såvidt samma föreskrifter icke genom hvad i denna instruktion stadgas varda

ändrade.

§ 2.

Med länens hushållningssällskap och remonteringsstyrelsen bör Styrelsen

för landets hästväsende stå i oafbruten förbindelse; och eger Styrelsen för landets

hästväsende för den skull att från hushållningssällskapen, deras förvaltningsutskott

samt remonteringsstyrelsen infordra erforderliga yttranden och upplysningar,

liksom å andra sidan Styrelsen för landets hästväsende bör meddela

hushållningssällskapen och remonteringsstyrelsen kännedom om sådant, som kan

vara af vigt för främjande af deras ändamål samt hos sällskapen och remon

-

94

teringsstyrelsen göra framställningar och väcka förslag i ämnen, som beröra

deras verksamhet.

Till chefen för civildepartementet skall Styrelsen för landets hästväsende

årligen före Mars månads utgång afgifva berättelse om sin verksamhet under

det nästförutgångna året i afseende å såväl prisbelönandet af hästar som landtbeskälleriet,

skolande derjemte i årsberättelse, som afgifves närmast efter det sådant

sammanträde hållits, hvarom i § 19 här nedan förmäles, intagas ej mindre

det vid sammanträdet förda protokoll, än äfven en utaf Styrelsen sammanfattad

redogörelse för hästafvelns allmänna tillstånd och utveckling under senast förflutna

fem år.

§ 3-

Styrelsen har att tillse att det af Kongl. Maj:t utfärdade reglementet

för prisbelönande af hästar på ett för olika orters förhållanden afpassadt, systematiskt

sätt tillämpas samt dervid meddela de föreskrifter och utfärda de närmare

bestämmelser, hvilka i öfverensstämmelse med ifrågavarande reglementes

anda och syfte för befordrande af dermed afsedt ändamål kunna vara af behofvet

påkallade.

Likaledes åligger det Styrelsen att öfvervaka och tillse, att det af Kongl.

Maj:t utfärdade reglementet rörande landtbeskälleriet noga följes och på sådant

sätt tillämpas, att det i alla afseenden uppfyller sitt ändamål att verka isynnerhet

för den ädlare hästafvelns förbättrande inom landet.

§4.

De till hästafvelns förbättrande anslagna medel disponeras af Styrelsen,

som har att desamma använda och redovisa, i enlighet med af Kongl. Maj:t

meddelade nådiga föreskrifter.

§ 5-

Före November månads utgång hvarje år skall Styrelsen till Kongl.

Maj:t ingifva underdånigt förslag till inkomst- och utgiftsstat för Styrelsen

jemte under densammas ledning stående anstalter till hästafvelns förkofran.

Derjemte skall Styrelsen årligen inom Februari månads utgång till Kongl.

Maj:t inkomma med förslag till fördelning mellan de särskilda underdistrikten

af det för löpande året utgående statsanslag till prisbelönande af hästar.

§ 6-

Styrelsen tillkommer att hos Kongl. Maj:t afgifva förslag till ordförande,

ledamöter och suppleanter i de olika prisbelöningsnämnderna.

95

I afseende på tillsättande af tjensteman -vid hingstdepoterna samt tjenstledighet,

förordnanden och afsked för dem tillkommer Styrelsen:

l:o att, då chefsbefattning vid hingstdepot blifver ledig, utfärda kungörelse

derom i allmänna tidningarna med föreläggande af trettio dagars ansökningstid,

räknadt från den dag kungörandet sker, samt efter denna tids

förlopp till Ivongl. Maj:t insända ansökningshandlingarna tillika med underdånigt

förslag å den bland de sökande, som Styrelsen anser vara till tjenstens

erhållande mest förtjent samt dertill skicklig och lämplig;

2:o att, då beridare-, veterinärläkare- eller stallbokhållaretjenst blifver

ledig, derom utfärda kungörelse på sätt om chefsbefattning ofvan är stadgadt

samt derefter och sedan vederbörande depotchefs yttrande i ärendet inhemtats,

tjensten genom konstitutorial tillsvidare tillsätta;

3:o att bevilja tjensteman vid hingstdepot tjenstledighet till och med

tre månader, samt, då fråga är om längre tids tjenstledighet, ärendet hos

Kongl. Maj:t anmäla;

4:o att meddela erforderliga förordnanden å tjenster vid hingstdepoterna;

5:o att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla fråga om afsked från

chefsbefattning vid hingstdepot; samt

6:o att pröfva och afgöra ansökningar om afsked från beridare-, veterinärläkare-

och stallbokhållaretjenster.

Efter särskilda framställningar af depotcheferna beslutar Styrelsen alla

betydligare inköp och försäljningar vid hingstdepoterna. Äfven de förslag öfver

erforderliga reparationer å hingstdepoterna tillhörande boställen och andra byggnader,

hvilka jemte tillhörande kostnadsberäkningar efter årligen hållna ekonomiska

besigtningar af depotcheferna insändas, skola af styrelsen granskas

och godkännas innan de ifrågasatta reparationerna må utföras.

Styrelsens organisation.

§S.

Styrelsen för landets hästväsende utgöres af en Öfverlandtstallmästare

och chef samt två ledamöter.

Derjemte skall hos Styrelsen finnas anstäld en sekreterare.

§ 9-

Chefen och ledamöterna i Styrelsen förordnas af Kongl. Maj:t, chefen

tillsvidare och ledamöterna på tre år.

96

Sekreteraren tillsattes medelst förordnande af Styrelsen.

Styrelsen eger ock antaga extra ordinarie tjensteman samt utse vaktbetjente.

§ 10-

Till sekreterare må ej annan antagas än den, som aflagt examen, som

berättigar till inträde i rikets rättegångsverk eller Kongl. Maj:ts kansli.

§ 11-

Skulle för något ärende erfordras utredning, som icke står att vinna

bos Styrelsen eller bos derunder lydande tjensteman, må Styrelsen ega för sådant

ändamål anlita särskildt sakkunnigt biträde.

§ 12.

Styrelsen bar sitt säte i hufvudstaden; Chefen och ledamöterna dock

obetaget att hafva sitt hemvist på annat ställe.

Ärendenas handläggning.

§ 13.

Styrelsen sammanträder på kallelse af Chefen, så ofta ärendena det påfordra,

antingen i hufvudstaden eller vid någondera af hingstdepoterna.

§ 14-

Chefen är Kongl. Maj:t i första rummet ansvarig för uppfyllandet af Styrelsens

åligganden och har att noga öfvervaka och tillse, att samtliga rörande

hästafvel!! utfärdade reglementen och för tjenstemännen vid hingstdepoterna

gifna instruktioner noga efterlefvas, samt att Styrelsens tjensteman fullgöra

sina skyldigheter.

Chefen, som sjelf inför Styrelsen föredrager alla förekommande ärenden,

med undantag af dem, som uti § 17 här nedan omförinälas, eger ensam besluta

på sätt i denna instruktion bestämmes.

För användandet och redovisningen af de till Styrelsens disposition stälda,

för hästafvelns förbättrande afsedda medel, är Chefen ensam ansvarig.

§ 15-

Ledamot åligger ej mindre att i alla de hos Styrelsen förekommande

97

ärenden, vid livilkas handläggning lian är närvarande, uttala sin mening och,

om beslutet blifver derifrån afvikande, låta densamma i protokollet anteckna,

än äfven att uti sådana ämnen, som tillhöra Styrelsens handläggning, sjelfständigt

väcka förslag, livilka, skriftligen affattade, skola till Chefen ingifvas.

§ 16-

Vid föredragning af nedan omförmälda ärenden skall, utom Chefen, minst

en af Styrelsens ledamöter vara närvarande och i ärendets behandling deltaga.

Sådana ärenden äro de som angå:

tillämpning af reglementet för prisbelönande af hästar;

inköp och kassation af hingstar för landtbeskälleriets depoter;

upprättande af förslag för tillsättande af chefsbefattning vid hingstdepot;

tillsättande af sekreterare hos Styrelsen;

tjenstefel af den Styrelsen underlydande personal;

upprättande af förslag till reglementen för prisbelönande af hästar och

för landtbeskälleriet äfvensom till förändring af sådana reglementen;

framställningar och utlåtanden till Kongl. Maj:t; samt

uppgörande af den uti § 5 omförmälda inkomst- och utgiftsstat samt förslag

till fördelning af anslaget till prisbelönande af hästar.

§ I?-

Vid uppgörandet af den uti § 5 omnämnda inkomst- och utgiftsstat,

hviiket ärende skall förekomma på styrelsesammanträde i, hufvudstaden före

November månads utgång, skola cheferna för hingstdepoterna närvara och hvar

för sig inför Styrelsen föredraga förslag till dylik stat för vederbörande

depot.

§ 18.

Chefen för Styrelsen för landets hästväsende skall hvarje år, efter det

de med prisbelönandet af hästar förenade arbeten för året afslutats, kalla ordförandena

uti prisbelöningsnämnderna att med Styrelsen sammanträda i hufvudstaden

för att afgifva redogörelse för prisbelöningsförrättningarna.

Till detta sammanträde, som hålles i sammanhang med och omedelbart

före det i § 17 omförmälda styrelsesammanträde, kallas jemväl chefen för

rem onteringsstyrelsen.

13

DS

§ 19.

För att lemna i hästafvel intresserade institutioner och myndigheter tillfälle

att tid efter annan ined Styrelsen för landets hästväsende öfverlägga om

frågor rörande hästafvel, kallar Chefen för nämnda Styrelse till sammanträde,

som hålles i hufvudstaden i November månad hvart femte år, första gången

år , följande personer nemligen:

chefen för landtbruksstyrelsen;

chefen för remonteringsstyrelsen;

ordförandena i prisbelöningsnämnderna ;

cheferna för hingstdepoterna;

en af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedd representant för

armén; samt

ett ombud från hvarje hushållningssällskap, som vid sammanträdet vill

låta sig representeras.

Ombud från hushållningssällskap må endast vara den af sådant sällskap

valde ledamot i prisbelöningsnämnd.

Kallelser till sammanträdet utfärdas minst en månad före den dag, då

sammanträdet tager sin början.

Deltagare i sådant sammanträde eger rättighet att föreslå ämnen för

öfverläggning vid sammanträdet; dock att förslaget skall, skriftligen affattadt,

vara till Styrelsen för landets hästväsende ingifvet minst fjorton dagar före

sammanträdets början.

Vid sammanträdet föres ordet af Chefen för Styrelsen för landets hästväsende;

vid förfall för denne och då Kongl. Maj:t icke förordnat annan person

att. tjensten uppehålla föres ordet af den äldste ledamoten i Styrelsen.

Öfver hvad vid sammanträdet förekommer föres protokoll af Styrelsens

sekreterare med nödigt kanslibiträde.

§ 20.

Chefen må, när han så nödigt finner, företaga embetsresor ej mindre

för att inspektera möten för prisbelönande af hästar samt landtbeskälleriets

depoter och stationer, än äfven för att bereda sig kännedom om hästafvelns

allmänna ståndpunkt inom landet.

§ 21.

Sekreteraren, hvilken tillika bestrider registrators- och aktuariegöromålen

hos Styrelsen, åligger:

99

att föra Styrelsens protokoll samt uppsätta från Styrelsen utgående

expeditioner;

att mottaga till Styrelsen inkommande handlingar samt ombesörja att

remisser och utgående expeditioner varda behörigen afsända eller till vederbörande

utlemnade;

att öfver inkommande handlingar samt utgående expeditioner föra särskilda

diarier samt upprätta register dertill, allt enligt formulär, som af Styrelsen

fastställas;

att ordna och förvara alla Styrelsens handlingar äfvensom i öfrig! hafva

vården om Styrelsens arkiv;

att tillhandagå embetsmyndigheter och enskilde med de upplysningar i

tjensten han är i tillfälle lemna, på begäran utfärda diariibevis samt meddela

eller bestyrka afskrifter eller utdrag af hos Styrelsen befintliga handlingar;

att handhafva och redogöra för Styrelsens expensmedel;

att enligt af Styrelsen faststäldt formulär och under Chefens inseende

föra verkets räkenskaper, lrvilka uti Kammarrätten undergå granskning samt

för sådant ändamål böra till detta embetsverk vara ingifna före Juni månads

utgång påföljande året; samt

att föra protokoll vid de uti § 19 omförmälda sammanträden.

§ 22.

Styrelsen eger meddela de närmare föreskrifter, som, utöfver hvad denna

instruktion innehåller, kunna erfordras rörande sättet och ordningen för göromålens

bestridande hos Styrelsen.

§ 23.

1. Öfver alla ärenden, som skola i Styrelsen föredragas, skall genom

sekreterarens försorg upprättas eu lista, å hvilken vid hvarje ärende medelst

en kort anteckning utmärkes att föredragning af detsamma egt rum. För

hvarje föredragningsdag undertecknas denna lista af dem, som i ärendenas

handläggning deltagit. Föredragningslistorna sammanhäftas årligen och förvaras.

Protokoll föres, när beslut skall expedieras genom protokollsutdrag,

skiljaktiga meningar förekomma eller Styrelsen eljest finner anledning förordna

att protokoll skall hållas.

100

2. Koncept till utgående expedition förses med justeringsmärke af

Chefen.

3. Alla från Styrelsen utgående expeditioner underskrifvas af Chefen

och kontrasigneras af sekreteraren.

Utgående protokollsutdrag underskrifvas “På Styrelsens för landets hästväsende

befallning" af sekreteraren.

4. Då uti ärende, som hos Kong]. Maj:t anmäles, skiljaktig mening

förekommit, bör protokollsutdrag derom bifogas den underdåniga skrifvelsen i

ämnet.

Tjenstledighet, förordnanden och afsked.

§ 24.

Inträffar för Chefen behof af ledighet för längre tid än en månad, bör

ansökning om tjenstledighet hos Kong!. Maj:t göras.

Tjenstledighet för sekreteraren må af Styrelsen beviljas på högst tre

månader. Uppstår behof af längre tjenstledighet, göres derom ansökning hos

Kongl Maj:t. Erforderliga förordnanden å sekreteraretjensten meddelas af

Styrelsen.

Om ledighet för extra ordinarie tjensteman äfvensom för vaktbetjent

samt om göromålens uppehållande under tiden eger Styrelsen förordna.

§ 25.

Ansökning om entledigande från förordnande hos Styrelsen bör, då sökanden

är af Kongl. Maj:t förordnad, öfverlemnas till Kongl. Maj:ts afgörande.

I annat fall pröfvas dylik ansökning af Styrelsen.

Åtal och ansvar för tjenstefel.

§ 26.

Begär Chefen fel eller försummelse i tjensten, sker åtal derför inför

Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt.

101

§ 27.

Gör sekreteraren sig skyldig till fel eller försummelse i tjensten, eger

Styrelsen etter omständigheterna tilldela honom lämplig varning eller ock förordna

om hans tilltalande inför Svea Hofrätt af den, som Justitiekanslersembetet,

uppå Styrelsens anmälan, dertill förordnar; egande Styrelsen emellertid

från tjenstens utöfning skilja den felande, intill dess öfver honom blifvit

slutligen dömdt eller domstolen annorlunda förordnat, och komma under tiden

hans löneinkomster att innehållas, der ej Styrelsen finner skäl låta honom

någon del deraf uppbära.

Extra ordinarie tjensteman, som utan behörigt tillstånd afhållit sig från

tjenstgöring mer än tre månader eller som eljest försumligt eller felaktigt sig

förhåller, må af Styrelsen från embetsverket skiljas.

Beträdes vaktbetjent med opålitlighet, försummelse, olydnad eller annan

förseelse i tjensten, eger Styrelsen efter omständigheterna honom varna eller

från tjensten skilja.

§ 28.

Gör underlydande utom verket sig skyldig till fel eller försummelse i

tjensten, eger Styrelsen härför tilldela honom varning. Inträffar förnyad försummelse

eller är felet af svårare beskaffenhet, må Styrelsen sådant hos

Justitiekanslersembetet eller Kong!. Maj:ts Befallningshafvande anmäla med

begäran om åtals anställande mot den felande.

§ 29.

Är fråga om åtal mot någon tjensteman inom Styrelsen eller någon

Styrelsen underlydande tjensteman utom verket i afseende å redovisning af

allmänna medel, förhålles efter hvad derom särskildt finnes stadgadt.

Besvär öfver Styrelsens beslut.

§ 30.

Ändring i Styrelsens beslut må sökas genom besvär hos Kong!. Maj:t

i dess Civildepartement före klockan tolf å trettionde dagen efter erhållen del

af beslutet. Öfver meddelad varning må dock icke klagan föras.

102

«

Styrelsens beslut om tjenstemans eller betjents afstängning från tjenstgöring

går i verkställighet utan hinder af anförda besvär.

Denna instruktion träder i kraft den 1 Januari , från hvilken tid nådiga

instruktionen för stuteriöfverstyrelsen af den 18 Maj 1837 och öfriga föreskrifter,

hvilka stå i strid med bestämmelserna i denna instruktion, upphöra

att gälla.

Specialmotivering af i förslaget till instruktion förekommande

bestämmelser.

För ett måhända behöfligt motiverande af en del af de bestämmelser,

som i förslaget till instruktion förekomma, anhålla komiterade att beträffande

vissa paragrafer få anföra följande:

I afseende på den tidpunkt, då instruktionen bör träda i verkställighet,

hålla komiterade före att detta bör ske den 1 Januari efter det år, då förslaget

vunnit nådig stadfästelse.

I § 2 hafva komiterade föreslagit samma befogenhet i afseende på

samverkan med hushållningssällskapen, som gäller för Kongl. Landtbruksstyrelsen.

Komiterade hafva ansett detta nödvändigt, då hushållningssällskapen

ju närmast representera hästuppfödarne och äfven genom de anslag, som utaf

dem på få undantag när lemnas till prisbelönande af hästar, visat sig ega

ett lefvande intresse för hästafvel^ förbättrande. Det torde vara med dessa

sällskap till mellanhand, som den önskade samverkan mellan styrelsen och

landets hästuppfödare bäst uppnås på sådant sätt att dels sällskapen lemna

upplysningar om hästafvelns ståndpunkt inom deras områden och om de åtgärder,

som de ämna vidtaga för dess höjande, samt inhemta styrelsens råd

i ärenden, som röra deras verksamhet, dels ock att denna senare å sin sida

bör framhålla de synpunkter, som för hvarje sällskap äro värda beaktande,

samt väcka förslag till åtgärder från sällskapens sida, hvilka den anser skola

främja hästafveln.

Att styrelsen äfven skall stå i förbindelse med chefen för remonteringsstyrelsen

hafva komiterade ansett nödvändigt af det skäl, att denna representerar

staten i dess egenskap af största förbrukare af hästar, och således

hans åsigter och uttalanden väga tungt i vågskålen för en styrelse, hvars

förnämsta sträfvan skall vara att göra hästuppfödningen inbringande för dem,

som egna sig deråt. De statistiska uppgifter, som chefen för remonteringsstyrelsen

under sin verksamhet är i tillfälle att samla, utgöra för styrelsen

för landets hästväsende ett synnerligen vigtig! grundlag för de årsberättelser,

104

deri till Civildepartementet ingifver, och för de åtgärder, deri vidtager i afseende

på liingstarnes replacering in. m. Å andra sidan kan styrelsen mången

gång vara i tillfälle att gifva remonteringsstyrelsen goda upplysningar och

äfven hafva framställningar att gorå. t. ex. rörande bestämmande af minimipris

för remonter, eu fråga hvilken enligt komiterades åsigt är ett lifsvilkor

för den ädla hästafvel i så måtto, att derest icke uppfödaren är förvissad om

att för en lyckad remont få en summa, hvilken fullt ersätter honom hans utgifter

för remonten i fråga och äfven lemnar ett bidrag att täcka de förluster,

som de många misslyckade uppfödningarna förorsaka, utan denna garanti egnar

sig ingen åt remontuppfödning, utan slår sig i stället på den med mindre risk

förenade uppfödningen af kallblodiga hästar och med dennas öfverhandtagande

hotas starkt statens möjlighet att remontera sin armé inom landet.

Den i samma 2 paragraf omnämnda berättelsen anse komiterade vara

af största betydelse, förutsatt, att den af Civildepartementet sedermera offentliggöres

till allmänhetens upplysning. I densamma bör ingå en detaljerad redogörelse

för prisbelöningen af hästar, som bör lemna en klar bild af de olika

hästrasernas utbredning och förekomst samt hästafvelns ståndpunkt inom olika

trakter äfvensom sätta de olika hushållningssällskapen i tillfälle att erfara,

huru stora anslag lemnas från andra län och huru deras egna anslag fördelas.

Upplysningar rörande hingstdepoternas besättning såväl i afseende på raser

som verksamhet äfvensom angående de åtgärder, som för deras remontering

vidtagits, äro äfven af stort allmänt intresse, likasom äfven meddelanden om

hvilka reproduk törel’, som visat sig mest framstående i ena eller andra afseende!

Visserligen torde upprättande af en dylik berättelse erfordra rätt

mycket arbete, men dess nytta och betydelse torde vara obestridlig. Ätt

dessutom hvart femte år hör lemnas en mera omfattande öfversigt af hästafvelns

allmänna ståndpunkt måste naturligen ännu mera vara till hästuppfödarnes

nytta.

Uti § 3 hafva Komiterade först velat särskild! framhålla den stora

betydelse af att prisbelöningsreglementet på ett för olika orters förhållanden

afpassadt systematiskt sätt tillämpas, och hafva dervid ansett nödigt att,

ehuru visserligen inga förändringar uti sjelfva reglementets bestämmelser må

kunna annat äu af Eders Kong!. Magt vidtagas, styrelsen dock må tilldelas

såväl rättighet som skyldighet att meddela de närmare föreskrifter och utfärda

de särskilda bestämmelser som kunna vara af nöden, emedan genom ett sådant

förfarande hästafvel på skilda orter kan mera planmessigt ordnas och alltför

stora omkastningar och rubbningar undvikas samt det hela bättre sammanhållas

så att det verkar på ett för hela landets hästafvel gagnande sätt.

Då landtbeskälleriet måste gå vid sidan af premieringen för att som sitt

särskilda mål hafva att i främsta rummet betrygga staten för att den ädlare

105

för dess behof så betydelsefulla hästafvel ej må försummas, har i samma §

äfven framhållits styrelsens åligganden med afseende å detsamma.

Den i § 5 föreslagna åtgärden att nådig stadfästelse erfordras för styrelsens

förslag till fördelning åt statsmedlen till prisbelöning synes komiterade

nödvändig, då inga bestämmelser finnas i reglementet för prisbelönande af hästar

intagna rörande grunden för denna fördelning mellan de olika underdistrikten.

Detta anslag, öfver hvilket stuteriöfverstyrelsen hittills haft fri dispositionsrätt,

lär under senare åren fördelats i ett visst förhållande till de anslag, som af

vederbörande hushållningssällskap lemnas till samma ändamål, hvilket torde

vara en fullkomligt rigtig delningsgrund, men då ingen bestämmelse i detta

afseende finnes, är det ju tänkbart att anslaget kan komma att på ett mindre

tillfredsställande sätt fördelas, såvida ej särskild stadfästelse å fördelningsgrunden

erfordrades. Tidpunkten härvidlag är bestämd med hänsyn till bestämmelserna

i reglementet för prisbelönande af hästar.

1 § 9 hafva komiterade föreslagit, att sekreteraren skall antagas af

styrelsen och icke i likhet med hvad inom stuteriöfverstyrelsen nu är förhållandet

förordnas af Eders Kongl. Maj:t. Skälen härför äro hufvudsakligen

tvenne. För det första är sekreteraren icke ledamot utaf styrelsen utan endast

att betrakta såsom biträde åt chefen och tillhör följaktligen den kategori af

embetsmål], som enligt vanliga bestämmelser tillsättas af vederbörande chef.

För det andra torde det ej ligga utom möjlighetens område, att denna plats

ganska ofta kommer att byta om innehafvare, ty till sekreterare kommer antagligen

att utses någon yngre extra ordinarie tjensteman, som möjligen blefve

tvungen att afsåga sig denna sin extra befattning hos styrelsen för landets hästväsende,

så snart han erhåller ordinarie plats.

Bestämmelsen i § 13 att styrelsen kan sammanträda äfven på hingstdepoterna

— förutom i hufvudstaden, der den har sitt säte — har framkallats

af det skälet, att för afgörande af vissa frågor, som tillhöra styrelsens behandling,

erfordras besigtning af hästmaterielen eller tagen del af på depoterna

förefintliga handlingar; sådana frågor äro t. ex. nybyggnads- och reparationsförslag,

utrangering af hingstar, förändring af bestämmelser för utfodring in. fl.

Utaf de skäl, som komiterade redan anfört för att chefen för styrelsen

för landets hästväsende ensam må vara beslutande och ensam uppbära ansvaret,

framgår att han äfven, som komiterade i § 14 föreslagit, sjelf bör vara föredragande

i alla ärenden, då dessutom de båda öfriga ledamöterna endast hafva

rådgifvande befogenhet och icke hafva någon viss gren af styrelsens verksamhet

till föremål för deras särskilda uppmärksamhet.

Då chefen såsom ensam beslutande eger att afgöra alla utbetalningar,

livilka ej förut tilläfventyrs äro bestämda genom nådiga kungörelser eller bref,

14

106

måste lian äfven, såsom i samma § förordnas, vara ensam ansvarig för alla

till hästafvel anslagne åt hans disposition öfverlemnade medel.

Åt de båda styrelseledamöterna, hvilka ej hafva annat inflytande på

styrelsens åtgärder än den betydelse råd, lemnade af upplysta hästkännare,

kunna ega, hafva komiterade ansett böra i § 15, der deras befogenhet närmare

bestämmes, såväl inrymmas rättigheten som äfven åläggas dem skyldigheten

att till protokollet anföra sin mening, såvida den är afvikande från det af

chefen i frågan fattade beslutet.

§ 16 angifver de frågor, rörande hvilka såsom varande de vigtigaste af

dem, som komma under styrelsens handläggning, chefen före besluts fattande

ovilkorligen måste höra styrelsen.

Bland dessa frågor äro äfven upptagna sådana som angå inköp af hingstar

till depoterna, men härvid är det naturligen endast afgörandet af det slag af

hästar, hvaribland de behöfliga hingstarna skola utväljas, som kan förekomma,

då deremot sjelfva inköpet sedermera naturligen ej kan verkställas af hela

styrelsen, utan ombesörjes detta af chefen på sätt han finner lämpligast. Ehuru

visserligen i samma § bestämmes att beslut må fattas, om blott eu styrelseledamot

är närvarande, är det naturligen ensidigt att båda alltid äro tillstädes,

men komiterade hafva tänkt sig möjligheten att laga förfall för en af dem

kan inträffa, och hafva ansett att detta ej bör få hindra gången af ärendenas

behandling.

Uppgörandet af inkomst- och utgiftsstat hafva komiterade i § IT förlagt

till ett styrelsesammanträde i hufvudstaden, dels emedan de derför erforderliga

handlingar förvaras i styrelsens arkiv, dels emedan det är tänkbart att,

om det uppgjordes på den ena hingstdepoten, denna, hvars brister styrelsen

har för ögonen, kunde gynnas på den andras bekostnad. Här hafva äfven

depoteheferna fått sig ålagdt att föredraga förslag för beträffande depot för att

de sjelfva skola blifva i tillfälle att inför hela styrelsen framhålla för handen

varande brister och behofvet af deras afhjelpande. Genom att styrelsen sålunda

samtidigt får höra båda dessa chefers önskningar uttalade och försvarade,

blir den bäst i tillfälle att opartiskt deråt skänka den uppmärksamhet,

som kräfves.

Tidpunkten har bestämts till november, vid hvilken tid institutioner jemförliga

med styrelsen för landets hästväsende plåga upprätta motsvarande stat.

Tidpunkten för det i § 18 bestämda sammanträdet har förlagts närmast

före nyss berörda hufvudsakligen ur sparsamhetssynpunkt, ty de båda depoteheferna,

hvilka äfven äro ordförande för prisbelöningsnämnden, hvar inom sitt

distrikt, skola vid begge vara närvarande och kunna derigenom inbespara kostnaden

för en resa. Af alldeles samma skäl har äfven det i § 19 omnämnda

sammanträdet föreslagits att ega rum i November månad.

107

De embetsresor, som chefen enligt § 20 eger att företaga, utgöra enligt

komiterades åsigt en mycket vigtig del åt hans verksamhet. Derigenom sättes

han i tillfälle att på ort och ställe förvissa sig om, huru ordförandena i prisbelöningsnämnderna

leda sina förrättningar, och att omedelbarligen inskrida,

om han finner detta påkalladt, äfvensom att sjelf få en öfverblick af olika

orters hästbesättning. Genom inspektioner på hingstdepoterna bör han städse

öfvervaka deras rigtiga och reglementsenliga skötsel. Men det torde ej vara

endast till inspektionsresor chefen bör inskränka sig. Han skall äfven ega

rättighet och skyldighet att genom besök vid uppvisningar, täflingar och

andra tillfällen, då ett större antal hästar äro samlade, samt hos enskilde hästuppfödare

skaffa sig en ännu grundligare inblick i huru hästafveln i olika orter

bedrifves. Komiterade skulle till och med vilja ifrågasätta att dylika embetsresor

kunde få utsträckas utom landet, men kostnaderna härför torde blifva

för dryga och dessutom får chefen ändå vid inköp af hingstar i främmande

länder tillfälle dertill.

Då öfriga paragrafer i förslaget till instruktion antingen äro öfverförda

från nu gällande bestämmelser för stuteriöfverstyrelsen eller ock äro rena formbestämmelser

i fullkomlig likhet med hvad till exempel för Kongl. Landtbruksstyrelsen

är föreskrifvet, så hafva komiterade icke funnit nödigt att vidare

motivera dem.

Ekonomiska förslag och beräkningar.

in

Genomförandet af det underdåniga förslag, som komiterade här ofvan

framstäf, torde icke kunna undgå att i någon mån medföra ökade kostnader

för statsverket. Komiterade hafva dock sökt att i möjligaste måtto inskränka

dessa, förvissade som de äro, att denna omständighet är ett mycket vigtig!

vilkor för frågans lyckliga lösning.

De kostnader, som genom förslagets utförande skulle tillkomma, kunna

uppdelas i tvenne olika kategorier, aflöningar åt styrelsen och ersättning för

deltagande i sammanträden.

Oheten hvilken af flere angifna skäl bör vara aflönad, är närmast att

jemföra med en öfverdirektör i afseende på embetsställning. Då han emellertid

dels ej behöfver vistas i hufvudstaden och således ej är underkastad de drygare

lefnadskostnader, som med en dylik vistelse äro förenade, dels ock af sin

embetsutöfning icke fullständigt hindras från att fortfarande egna sig åt annan

verksamhet, så torde ej hans aflöningsförmåner behöfva vara lika höga som

eu öfverdirektörs, men då han likväl mycket ofta måste företaga resor mellan

sin vistelseort och den plats — hufvudstaden — der styrelsen har sitt säte,

för hvilka naturligen icke särskild reseersättning för hvarje gång kan utgå,

torde han för dessa resor böra kunna påräkna ersättning genom de aflöningsförmåner,

som komma honom till del. Härvid bör äfven tagas i betraktande

att chefen blifver iklädd personligt ansvar för alla de anslag till hästafvel^

förbättring, hvilka stå under styrelsens förvaltning.

På grund af anförda förhållanden hafva komiterade funnit skäl föreslå, att

arfvodet till chefen må utgå med sex tusen (6,000) kronor årligen.

De tvenne öfriga ledamöterna i styrelsen behöfva visserligen icke i så

hög grad som chefen egna sin tid åt utöfningen af sina embetsgöromål, men

de äro dock skyldiga att städse vara beredda att på kallelse inställa sig vid

styrelsens sammanträden, hvarför de måste kunna påräkna någon om ock ringa

ersättning, hvilken komiterade anse böra utgå i form af ett arfvode, som likväl

ej torde kunna sättas lägre än femhundra (500) kronor årligen för hvar och

en af dem.

Sekreterarens arbete kommer att blifva förökadt i ganska hög grad i

jemförelse med hvad fallet nu är inom Stuteriöfverstyrelsen. Den föreslagna

årsberättelsen i synnerhet i förening med ett möjligen utveckladt premieringsväsende,

kommer särskildt att kräfva mycken tid. I följd deraf hafva komiterade

ansett, att arfvode till sekreteraren bör utgå med två tusen (2,000)

kronor. •

112

Då någon lokal för styrelsen icke ännu lärer kunna erliållas i någon

staten tillhörig byggnad, måste hyra för en dyliks anskaffande beräknas. Vidare

tillkomma utgifter för ljus, vedbrand och expenser. Då emellertid de härmed

förenade utgifterna äro underkastade vexlingar, omöjliga att beräkna, kan

härtill ej föreslås eu fix summa, utan torde anslaget härför böra utgå såsom

förslagsanslag intill ett belopp af ett tusen (1,000) kronor.

För att täcka de nu uppräknade utgiftsposterna för styrelsens aflöning

och expenser eller tillhopa tiotusen (10,000) kronor hafva komiterade tänkt

sig att redan utgående anslag till hästafvelns förbättrande skulle användas

och hafva i sådant hänseende hos Stuteriöfverstyrelsen begärt upplysning,

huruvida af meranämnda anslag en summa af omkring sju tusen kronor utöfver

redan för ändamålet utgående belopp kunde afses till arfvoden in. m. för den

nya styrelsen för landets hästväsende. Stuteriöfverstyrelsens svar, återgifvet i

Bil. 1, gifver vid handen, att det erforderliga anslaget i det närmaste kan

påräknas, för så vidt de inkomster, hvaröfver styrelsen har att förfoga, icke

undergå någon minskning.

Komiterade få derför i underdånighet föreslå, att aflöning och expensmedel

åt styrelsen för landets hästväsende utgå med tiotusen (10,000)

kronor ärligen, hvaraf till chefen sex tusen, till ledamöterna femhundra

hvardera, till sekreteraren två tusen och till hyra för lokal, expenser m. in.

ett tusen kronor såsom förslagsanslag samt att dessa medel utanordnas af

redan utgående anslag till hästafvelns förbättrande.

I afseende på de öfriga kostnader, som förorsakas af föreliggande förslag,

få komiterade i underdånighet föreslå följande bestämmelser:

De embetsresor, som chefen måste göra, förutom dem som afse hans

inställande å den ort, der styrelsen har sitt säte, böra ersättas från sjette

hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar i den klass, Eders

Kongl. Maj:t finner skäl förordna.

Ledamöterna anses förutom ofvannämnde arfvode böra under deltagande

i styrelsesammanträdena äfvensom på resa till och från den ort, der dessa ega

rum, åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning från sjette hufvudtiteln

och i den klass, Eders Kongl. Maj:t finner skäl -förordna.

Kostnaderna för det sammanträde, som i instruktionsförslagets 18

paragraf bestämmes, utgå i hvad de röra ordförandena i prisbelöningsnämnderna

från anslaget till prisbelöning af hästar efter samma grunder, som

de. vanliga förrättningsresorna. Chefen för remonteringsstyrelsen åtnjuter för

deltagande i sammanträdet enahanda ersättning och från samma anslag, som

vid hans andra embetsresor.

Kostnaderna för det större sammanträdet, angifvet i paragraf 19, bestå

först i hyra för lokal, men hafva komiterade dervid ansett, att dylik kostnads

-

113

fritt torde kunna erhållas, antingen genom landtbruksakademiens i dylika fall

vanliga tillmötesgående eller ock i någon af Eders Kong!. Maj:t disponerad

lokal. Ordförandena i prisbelöningsnämnderna och chefen för remonteringsstyrelsen

ersättas på samma sätt som vid i föregående punkt omnämnda sammanträde.

Chefen för landtbruksstyrelsen är såsom bosatt i hufvudstaden icke

i behof af någon särskild ersättning. Representanten för armén åtnjuter arfvode

såsom i öfrigt tjensteuppdrag från fjerde bufvudtiteln. De hushållningssällskap,

som åstunda att låta sig representeras, böra sjelfva bestrida kostnaderna

för ombudens resor och deltagande i sammanträdet.

De öfriga kostnader, som blifva en följd af detta sammanträde, ersättas

från anslaget till prisbelönande af hästar, då afsigten dermed i främsta rummet

varit att sätta styrelsen i stånd att på ett systematiskt och för olika orters

behof afpassadt sätt tillämpa prisbelöningsreglementet.

15

BILÄftOR

*

117

Bil. 1.

Till komitén för uppgörande af förslag till omorganisation af den centrala

ledningen af landets hästafvel.

I skrifvelse den 21 innevarande Augusti hafven I hos Kongl. Stuteriöfverstyrelsen

anhållit om upplysning rörande de inkomster och utgifter, som

årligen kunde vara att påräkna i och för stuteriväsendet äfvensom huruvida

Styrelsen ansåge att derest, såsom komitén ifrågasatt, aflöningen till en blifvande

styrelse skulle komma att höjas med omkring 7,000 kronor, omhänderhafvande

medel lemnade tillgång till bestridande af en sådan ökad utgift.

Hvad den första frågan beträffar, så kunde det synas som, för att med

något anspråk på tillförlitlighet kunna uppställa en dylik kalkyl, en medeltalsberäkning

öfver den senaste 5- eller 10-årsperiodens inkomster och utgifter

skulle kunna lemna ett för ändamålet användbart material, men då genom

Ottenby stuteris nedläggande stuteriväsendets ekonomiska resultat så betydligt förbättrats,

i det att såväl det kontanta årliga statsbidraget till nämnda stuteri,

hvilket bidrag under 5-årsperioden 1886—1890 uppgick till 22,400 kronor, upphört

som Styrelsen numera uppbär det af Ottenby kungsladugård utgående arrende,

anser Styrelsen att för besvarandet af frågan rörande Styrelsens framtida

ekonomi endast kan tagas i betraktande de siffror, som efter nämnda stuteris

nedläggande utvisa ställningen, och då först under år 1895 omförmälda, till

hästafvelns förbättrande anslagna arrende kommit Styrelsen till godo, anser

Styrelsen att endast 1895 års räkenskaper böra med vissa modifikationer läggas

till grund för bedömande af frågan, till hvilka belopp närmast kommande årens

inkomster och utgifter kunna antagas böra uppgå.

I afseende å 1895 års ekonomiska ställning får Styrelsen meddela:

att^Styrelsen vid årets början egde en behållning af......... 89,809: o5

om härifrån afdrages deri ingående prisbelöningsmedel ................ 5,795: 41

så återstå.............................................................................................. 84,018: 64

att Styrelsen, förutom inkomsterna från de till Strömsholms och Flyinge

hingstdepoter anslagna egendomar, under året uppburit:

<#■

118

ordinarie anslaget till hästafvel^ förbättrande................................ 58,550: —

och arrende af Ottenby kungsladugård...................................... 11,060: 61

eller tillhopa....................................................................................... 69,610: 61

(Här upptages ej det anslag å 50,000 kronor, som Styrelsen årligen

uppbär för att användas uteslutande till premieringar och deraf föranledda utgifter.

)

att Styrelsen af det sålunda under året uppburna kontanta

beloppet.......................................... 69,610: 61

lemnat till Strömsholm liingstdepot ........................... 37,331: 2 7

och „ Flyinge „ ........................... 26,164: 07

eller tillhopa......................................................................................... 63,495: 3o

och till Styrelsens aflöning, reseersättning, hingstpremier i Skåne

och diverse utgifter utbetalt tillhopa ..................................... 4,785: 7 9

Summa 68,281: 09.

samt att vid årets slut hos Styrelsen förefanns en behållning af 93,038

kronor 62 öre, derifrån dock bör afräknas till år 1896 reserverade prisbelöningsmedel,

4,482 kronor 97 öre, då såsom disponibel tillgång vid årets slut således

innestod ett belopp af 88,555: 6 5.

Då tillgången vid årets början uppgick till 84,013: 6 4, framgår häraf,

att någon nämnvärd behållning icke under året uppkommit, hvilket hufvudsakligast

måste tillskrifvas de afsevärda belopp, som under året användts till

remonteringen. Sålunda uppköptes hingstar, på sätt bilagda förteckningar utvisa,

med de till depoterna levererade medlen:

åt Strömsholms liingstdepot för.............................................. 35,925: 8 4 och

,, Flyinge ,, ,, ................................................ 25,455: 55

eller tillhopa för............................................................................. 61,381: 3 9.

Härvid anser Styrelsen sig likväl böra erinra, att denna siffra ingalunda

behöfver läggas till grund för kommande års remonteringar, enär till följd af

den utaf Kongl. Magt, i sammanhang med frågan om Ottenby stuteris nedläggande,

beslutade utvidgning af landtbeskälleriet, beskällarnes antal vid

Flyinge under de senaste åren ökats sålunda, att under det att vid 1893 års

början vid depoten funnos allenast 109 hästar (deraf 61 beskällare) vid innevarande

års början funnos 135 hästar (deraf 72 beskällare). Årliga hästinköp

i sådan omfattning som under de senaste organisationsåren torde icke

under normala förhållanden behöfva ifrågakomma.

Till ledning för bedömande af depoternas ekonomi bifogar Styrelsen dels

särskilda redogörelser för depoternas inkomster och utgifter i kontant under

år 1895, dels ock deras särskilda kapitalkonton för samma år.

Vidkommande åter frågan huruvida högre aflöning åt Styrelsen kan med

119

tillgängliga medel bestridas, anser Styrelsen det vara uppenbart att, derest

Kongl. Maj:t beslutar den förhöjda aflöningen, densamma kommer att i första

hand utgå, oberoende af huru stort belopp sedermera återstår för remontering

och öfriga utgifter, samt att de till Styrelsens förfogande stående medel för

sistberörda ändamål komma att minskas med samma belopp, hvarmed aflöningen

åt Styrelsen höjes.

Ehuru Styrelsen således, i saknad af en på längre tid grundad erfarenhet

rörande den nuvarande organisationens ekonomiska resultat, visserligen icke anser

sig kunna meddela någon till siffran bestämd upplysning rörande kommande

års inkomster och utgifter, är det likväl Styrelsens åsigt att, derest

inkomster till enahanda belopp som under år 1895 fortfarande komma att stå

till Styrelsens förfogande, ingen svårighet ur ekonomisk synpunkt bör uppstå

för Styrelsen att, äfven med beräkning af den utaf komitén ifrågasatta ökade

kostnaden för aflöning af en blifvande styrelse, kunna på nöjaktigt sätt upprätthålla

den erforderliga remonteringen och bekosta öfriga för förvaltningen nödiga

utgifter.

Stockholm den 25 Augusti 1896.

ALFRED PIPER.

Eugéne Peyron.

120

Bil. L

Litt A.

Förteckning öfver inköpta hingstar till Strömsholms hingstdepot år 1895.

N:r

| Fö-

Nanin eller N:r delse-

1 år

Färg och tecken

•

Fader

Moder

Inköpsp

ris

1

Anmärkning

1

Ilex

1889

Brun, skj. stjern,

W. Hastings

Castoff

4,000

2

Oberon

1891

liten snopp

Fux

Schottisch Ring

Cardinal

3,534

97

Transport in- beräkn.

3

Pegasus

1892

Svart

Virtag

Duke of Edinburg

3,090

73

d:o

4

Laxman

1892

Fux, bläs, hv. ben

Flenheim

Schamrock

3,774

20

d:o

5

Lauenburg

1892

Brun

Well

eft. Kuster

3,329

95

d:o

6

Fracasse

1892

Brun, stjern

Pereat

Caroli

4,276

46

d:o

7

Morris

1892

Fux, stjern

Vladimir

Röse

4,276

46

d:o

8

Schlauberger

1892

Fux, stjern, snopp

Schlief

eft. Vilibald

2,532

19

d:o

9

Rejouit

1893

Brunskymmel, h. hv.

Favori

Charlotte

3,771

76

d:o

bakf.

10

Rustique

1893

Brun, h. hv. bakf.

Favori

Coza

3,339

15

d:o

Summa kronor

|35~925

84

Strömsholm den 31 December 1895

C. A. Siwers,

Chef för Strömsholms hingstdepot.

Joh. Er. Sefvelin.

121

Bil. II.

Litt. A.

Förteckning öfver inköpte hingstar till Flyinge hingstdepot år 1895.

N:r

! Namn

eller N:r

! Fö- delse- år

Färg och tecken

Fader

Moder

Inköpspris

Anmärk-

ning

[Orakel

1892

Svartbrun stj. bv. bf.

Orlando

eft. Froh.

4,801

98

Oliphant

1892Mörkbrun stj.

Flor

55

Nordlicht

2,819

9G

Optimist

1892jMörkbrun stj.

Indus

55

Piccolomini

2,819

96

Ottomar

1892jBrun liten stj. h. liv. bkk.

Herodes

55

Adeptus

2,819

97

Olymp

1892

Brun

Nording

5’

Incognito

2,819

97

I

1895

Brun liten stj. v. liv. bk.

Ambos

55

Miller

428

84

II

1895

Fux stj. sn. o. hv. bf.

A in bos

55

Nadock

455

60

in

1895

Brun stj. sn. bv. bf.

Admiral II

51

Nadock

455

60

IV

1895

Ljusbrun h. hv. bk.

Nadick

55

Schlutter

411

—

V

1895

Brun h. liv. bk.

Nadick

55

Breden

500

20

VI

1895

Brun

Nadick

55

Schlutter

500

20

VIII

1895

Fux stj. v. hv. ff.

Schussman

55

Julianus

589

40

IX

1895

Bran stj. sn.

Schussman

55

Julianus

589

40

X

1895

Brun stj. liv. ff.

Julianus

55

Nord

544

79

XI

1895

Fux stj.

Schussman

55

Julianus

544

79

XII

1895

Fux stj. v. liv. bk.

Agent

55

Kan sas

500

20

XIII

1895

Brun

Al Hafi

55

Maas

544

79

XIV

1895

Mörkbrun

Säd

55

Julius

562

63

XV

1895

Fux stj.

Juvelier

55

Säd

633

99

XVI

1895

Brun stj.

The Prince

55

Maas

500

20

XVII

1895

Fux stj. sn. v. hv. bf.

Pascha 11

55

Maas

522

49

XVIII

1895

Mörkbrun stj.

The Prince

55

Thud

455

60

XIX

1895

Fux stj. h. hv. bf.

Pascha II

55

Säd

633

99

Summa kronor

25,455

-

00 | |

Flyinge den 31 December 1895.

Carl Plåten.

Chef för Flyinge hingstdepot.

E. u.

Alexis Tullberg.

16

122

Bil. III.

Förslag öfver inkomster och utgifter i

1895

Kronor

Jan.

1

Ingående balans

kassabehållning ............................

1,464

89

Diverse debitorer

utestående arrendebelopp................

17,762

75

ränta på vipp- oeh afskrifn. ............

133

G2

17,896

37

19,361

26

osäkra fordringar ...................

—

—

1,119

19

Inkomster:

Dec.

31

Statsmedel från Kongl. Stuteriöfvertyrelsen

—

—

—

—

37,331

27

Språngafgifter vid depoten .....................

785

d:o för utstationerade beskällare ........

14,936

-

d:o för utplacerade i Upsala ...............

58

—

15.779

—

Diverse inkomster

upplupen ränta ..............................

91

97

diverse ........................................

469

76

561

73

Jordbruket

arrenden i kontant .......................

17,669

—

„ tillfälliga...........................

187

50

bötesmedel ......................................

1,597

—

skogsarrende ....................................

93

75

för vindfällen ..................................

285

03

19.832

28

Försålda hästar.......................................

—

—

3,340

—

Spanmål försåld ...................................

— —

—

2,518

75

Hö och halm d:o ..................................

—

2,989

—

Materialier, ved m. m..............................

—

—

1,997 82

1 47,018

68

1

Transport kronor

[103,71

11 1

123

kontant vid Strömsholms hingstdepot 1895.

1895

Kronor

Jan.

1

Ingående balans

Skuld vid årets början

Apoteket, sjukvård ....................

— —

—

—

—

157

62 ''

Utgifter:

Dec.

31

Ord. aflöningar och arvoden ..................

—--

—

17,268

08

Fouragekostnader .....................................

—

—

503

31

Landtbeskällares underhåll ........................

—

—

12,498

97

Inventariers underhåll ..........................

—

—

533

78

Byggnaders underhåll...............................

—

—

2,166

07

Resekostnader ......................................

—

—

209

60

•

Sjukvård, utbetald ....................................

632

40

obetald, krediterad ....................

220

20

852

60

1

Utskylder: pensionsfond .........................

1,097

—

brandförsäkring .......................

321

14

öfriga utskylder....................

69

46

1.487

60

Diverse: hästtransport .............................

472

10

skrifmaterialier ........................

39

10

skoning....................................

486

98

inredning af boxar .....................

543

33

diverse ......................................

715

05

2,256

56

Jordbruket: aflöningar .............................

630

—

utskylder.................................

1,498

Öl

extra dagsverken och transport-

kostnader .......................

2,479

64

Transport

4,608

15 37,777

47

157

62

124

Transport

Utgående balans

Skuld till år 1896

Apoteket, Sjukvård

Summa kronor

Anm. 1895 års arrende utgör

17,7 6 2,75 kr. i penningar

117,733 kg. hafre

351,369 kg. hö

124,992 kg. halm

2.000 st. murtegel

Utestående af 1895 års arrende

17,7 62,75 kr. i penningar

109,795 kg. hafre

348,563 kg. hö

91,533 kg. halm

2,000 st. murtegel.

125

Transport

4,608

15

37,777

47

157

62

pensionsfond .......................

153

—

brandstod ........................

46

17

diverse .................................

159

82

skogsplantering.....................

8

75

skogsafverkning ...................

500

40

5,476

29

Kreatur inköpta .....................................

—

—

35,925

84

Spanmål inköpt ...................................

—

—

3,563

95

Materialier d:o .......................................

---

—

1,507

55

84,251

10

Utgående balans

kassabehållning .................................

—

—

1,667

87

Fordringar vid årets slut

arrenden i penningar ......................

17,762

75

upp- och afskrifningsränta..................

91

97

17,854

72

19,522

59

osäkra fordringar ...........................

—

—

1,119

19

Summa kronor |j103,9311 si

Strömsholm den 31 December 1895.

C. A. Siwees.

Joh. Er. Sefvelin.

126

Bil. IV.

Redogörelse för inkomster och utgifter i

1895

Ingående balanskonto:

pag

kr.

Ö.

kr.

Ö.

Jan.

1

Kassabehållning....................

2

- -

—

438

78

Diverse debitorer:

Innestående i Skånes Ensk-

Bank................................

30,480

—

Upplupen ränta därstädes......

37

318

38

30,798

38

31,237

16

Dec.

31

Inkomster;

Statsmedel ...................................

8

- ---

—

- -

—

26,164

03

Språng af gifter: vid depoten ..... ...

3,G59

—

—

—

på stationer .........

8

30,831

—

34,490

—

Diverse: upplupen bankränta ......

388

66

försåld gödsel ...............

994

diverse ..........................

10

12

50

1,395

16

Jordbrukets konto: kontant arrende

G,469

14

roteringshjelp......

gräsbetesmedel enl.

183

35

auktion ............

835

—

d:o för hästar

1,123

—

d:o efter skörd

24

45

—

8,655

49

Kreatur skonto: försålde hästar......

Spanmålskonto: försålde 3,G18 kg.

28

- -

6,150

—

hafre.................

30

—

—

325

62

Hö och halmkonto: försålde 5,834

kg. hö

350

04

d:o4,104kg.

halm ..

32

123

12

473

16

51,489

43

Öfverföresj

108,890

62

127

kontant vid Flyinge hingstdepot år 1895.

1895

31

pag

kr.

1

Ö.

kr.

ö.

Dec.

Utgifter:

Ordinarie aflöning ar....................

11

—

—

18,712

38

Extra aflöningar .....................

13

—

—

1,112

50

Landtbeskällares underhäll ............

15

■--

—

12,258

TU

Inventariers underhåll .................

15

—

-

1,401

78

Byggnaders underhåll ..................

17

—

—

4,947

43

Resekostnader ..............................

17

:--

—

374

05

Sjukvård...................................

19

—

—

657

11

Utskylder .................................

19

— —

—

501

44

Diverse: skoning.......................

045

40

skrifmaterialier, tryckning

m. m........................

190

75

brunngräfning ...............

102

54

provision .....................

25

05

diverse .........................

21

306

69

1,270

49

Jordbrukets konto: utskylder.........

1,292

40

soldatlöner ......

107

49

torfupptagning

100

—

extra dagsverken

300

40

broläggning

550

—

vattenafledning

763

90

diverse ...........

23

100

12

3,514

37

Nybyggnaders konto .....................

Kreaturskonto: inköp af 5 ung-

25

4,290

—

hingstar och 18 föl

27

—

—

25,455

55

Öfverföres

74,555

75

I

128

Öfverfördt

Summa kronor!

Flyinge hingstdespot kontor

Attesteras:

Carl Plåten.

Depotchef.

129

Öfverfördt

74,555

75

Spanmålskonto: inköp af 208 hl.

råg ..................

1,764

—

180 hl. kom .....

1,386

—

108,190 kg. hafre

29

9,646

90

12,796

90

Hö och halmlconto: inköp af 25,000

kg. hö ..........

1,500

—

''

40,560 kg. halm

31

1,220

SO

2,720

so

Materialier: inköpte stall- ............

514

07

beklädnads- ............

462

33

bränsle och belysnings-

1,755

80

reparations- ............

707

29

takläggnings-...........

1,483

71

jordbruks- .............

432

36

sjukvårds- ...............

244

94

väfnader..............

99

78

diverse ...................

33

497

72

6,198

—

96,270

95

Balans till 1896:

Kassabehållning ...........................

C

330

88

Fordringar vid årets slut:

Innestående i Skånes Ensk. Bank

11,900

13

1

Upplupen ränta därstädes ..........

38 |

388

66

12,288

79

12,619

67

Summa kronor

|

!

|

|

108,890

62

den 31 December 1895.

Axel Tullberg.

Redogörare.

17

130

Bil. V.

Strömsliolms

Kapital

1895

Jan.

1

An Ingående Balans

skulder vid årets början.............................

2

157

62

Utgifter.

Dec.

31

,, Ord. aflöningar och arvoden ........................

14

26,949

98

,, Fouragekostnader .....................................

16

16,078

59

,, Landtbeskällares underhåll ........................

18

12,498

97

,, Inventariers underhåll ............................>••••

20

931

55

,, Byggnaders underhåll ................................

22

2,856

7-1

,, Resekostnader ...........................................

24

209

60

„ Sjukvård .................................................

26

854

10

,, Utskylder ................................................

28

1,939

10

,, Diverse ......................................................

30

2,628

54

„ Kreaturs konto:

förlust å sålda hästar ............ 4,010:

nedsatt värde å äldre hästar ... 10,949: 37

störtad en hingst ......... .......... 650: —

36

15,609

37

„ Spanmåls konto:

prisskilnad (förlust) på spån mål ..........

38

1.256

39

,, Inventarie konto:

för förslitne och kasserade inventarier......

44

199

98

82,012

91

,, Utgående Balans:

tillgångar och fordringar vid årets slut .

56

—

—

1,311,280

49

Summa

Kronor

1,393,451

02

131

liingstdepot.

Konto 1895.

1

1895

Jan.

1

Per

Ingående Balans:

tillgångar och fordringar vid årets början

1

—

—

1,275,419

22

Inkomster.

Dec.

31

V

Kongl. Stuteriöfver styrelsen:

statsmedel ........................................

7

37,331

27

V

Språngafgifter.........................................

9

15,779

_

>>

Diverse: räntemedel....................... 91: 97

diverse inkomster ............ 469: 76

11

561

73

n

Jordbrukskonto:

årets vinst å jordbruket .........................

31

45,783

}}

Kreaturs konto:

ökadt värde å uppfödda hästar 3,719:20

för Utflyttade hästar från Fly-

inge depot .......................... 8,920:74

35

12,639

94

v

Spanmåls konto:

prisskilnad (vinst) å inköpt span-

mål .......................................... 207:3S

37

y>

Hö och halms konto:

prisskilnad (vinst) beroende på

förändradt enhetspris ............ 4,971:66

39

!)

Materiaiför rådet:

vinst å försåld ved m. m.......... 537: 53

41

5,716

56

80,480

33

>>

Utgående Balans:

skulder vid årets slut ...........................

55

—

—

220

20

Summa kronor

1,393,451

02

Srömsholm den 31 december 1895.

C. A. SIWERS.

Joh. Er. Sefvelin.

132

Afskrift. Bil. VI.

Kapitalkonto i Flyinge

1895.

Utgifter.

Dec.

31

An Ordinarie aflöningar....................................

12

25,462

32

,, Extra aflöningar ....................................

14

1,112

60

„ Fouragering................................................

14

34,539

20

„ Landtbeskällares underhåll ..................*.....

16

12,258

70

„ Inventariers underhåll............. ..................

16

1,862

68

„ Byggnaders underhåll ................................

18

7,691

89

„ Besekostnader .........................................

18

374

05

,, Sjukvård ................................................

20

1,095

27

„ Utskylder ................................................

20

561

44

„ Diverse ...................................................

22

1,543

97

,, Kreaturs konto:

Förlust å försålda och störtade

hästar.................:.............. 12,244:60

Nedsatt värde å äldre d:o ...... 10,693: 63

Afgångne till Strömsholm ...... 8,920: 74

28

31,858

97

,, Hö och halm konto:

Prisskilnad (förlust) ...........................

32

95

Öl

,, Inventarie konto:

För förslita^ inventarier ......................

36

33

—

118,489

40

[

,, Utgående balanskonto;

Tillgångar vid årets slut ... ...................

42

—

—

1,126,319

60

Summa kronor |1,244,809|—

Fly inge den 31 December

Anm. Årets arrenden utgöra: CARL

Kontant..................... 6,469: 14 Chef för Flyinge

59,160 kg. hafre h, 10: oo 5,916: —

132,000 „ hö a 6:oo ... 7,920: —

123,600 „ halm a 3: oo 3,708: —

Summa 24,013: u

133

hingstdepots hufvudbok 1895.

1895.

>

Jan.

1

Per Ingående balanskonto:

Tillgångar vid årets början .................

1

—

—

1,148,714

61

inkomster.

Dec.

31

,, Statsmedel.....................................

7

26,164

03

,. Språng af gifter.............................

7

34,490

„ Diverse .....................................

9

1,395

16

,, Jordbrukets konto:

Vinst derå ...........................................

23

27,377

20

,. Kreaturs konto:

Vinst å försålda hästar ........ 519:20

Ökadt värde ä äldre d:o ........ 5,368:40

27

5,887

60

„ Spanmåls konto:

Prisskilnad (vinst) ..............................

29

688

-18

,, Hö och halm konto:

Prisskilnad (vinst) ...............................

31

91

92

69,930

36

Summa Kronor

1,244,809

-

1895.

PLÅTEN.

hingstdepot.

Axel Tullberg.

Anm. Utestående arrenden vid årets slut:

18,365 kg. hafre a 10: oo ..1,836:50

51,749 ,, hö å 6: oo ..... 3,104:94

45,666 ,, halm å 3: oo ..... 1,369: 98

Summa 6,311:42

Vidimeras ex officio

Axel Tullberg.

134

Bil. 2.

Till Konungen.

Behofvet af möten mellan hästuppfödare och fackmän för att öfverlägga

om frågor rörande hästafveln samt för att söka åstadkomma en god samverkan

mellan staten och rikets Hushållningssällskap och äfven mellan de senare vid

de åtgärder, som vidtagas till hästafvelns höjande — har tydligt visat sig

vid det möte, som för detta ändamål på initiativ af chefen för Stuteriöfverstyrelsen,

nyligen hållits i Malmö. Mötet besöktes af omkring 200 personer

och öfverläggningarna togo tvenne dagar i anspråk.

I det land, hvars förmåga att organisera är erkänd, Preussen, har man

i stället för den i vårt land af 2 personer bestående stuterikommissionen,

som är stäld såsom rådgifvande myndighet vid sidan af och under chefens

för Stuteriöfverstyrelsen ordförandeskap en särskild “Kommission zur Förbening

der Pferdezucht in Preussen", hvilken sammanträder tid efter annan, när

omständigheterna dertill föranleda. Dess ordförande är ministern för landtbruk,

domäner och skogar, och dess ledamöter utgöras af: a) tjenstemän inom

Stuteristyrelsen b) landets 6 landtstallmästare, c) delegerade från krigsministeriet,

d) delegerade från alla landtbrukscentralföreningarna, e) tre af Union-klubbens

ledamöter och af 14 personer, utsedda af landtbruksministern.

Hela kommissionen utgöres af 45 personer, och dess ändamål är att

öfverlägga om, och på grund af den noggranna kännedom som den har om

de förhållanden, som ega rum i landets olika delar, utreda till landthästafveln

rörande frågor. Dessa framställas dels af ministeriet och dels af

kommissionens ledamöter. Förkandlingarne tryckas och offentliggöras.

För att hos oss tidens behof och fordringar inom detta område må

blifva fylda, och en lika nyttig som behöflig samverkan och arbetsfördelning

måtte vinnas mellan de institutioner, hvilka arbeta för hästafvelns befrämjande,

torde angeläget vara att äfven i Sverige en institution, likartad med den preussiska,

ordnas.

Hushållningssällskapens nu församlade Ombud hafva derför ansett det

vara skäl att efter preussiskt mönster en kommisson för hästafvelns befrämjande

stäldes såsom rådgifvande myndighet under chefen för Stuteriöfverstyrelsen.

135

Med afseende på tiden för dessa sammanträden hysa Ombuden den

åsigt, att de ej böra, som regel, hållas oftare än hvart 5:te år, på det en

stadgad ^erfarenhet från liera år må kunna läggas till grund för förhandlingarna

vid hvarje nytt sammanträde, och vore önskvärdt om första sammanträdet om

möjligt kunde hållas redan nästkommande år.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställa Ombuden i

underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande,

huruvida för vården af landets hästafvel, vore lämpligt att tillsätta

en kommission för hästafvelns befrämjande, hvilken såsom rådgifvande

församling ställes under chefen för Stuteriöfverstyrelsen och sammanträder

hvart 5:te år, eller dessemellan, när chefen för Stuteriöfverstyrelseu

det anser nödigt samt under chefens för Stuteriöfverstyrelsen

ordförandeskap sammansättes sålunda:

Öfverdirektören i Landtbruksstyrelsen,

cheferna för statens hingstdepoter,

chefen för remonteringsväsendet,

ordförandena i statens premieringsnämnder samt

ett ombud från hvart och ett af rikets Hushållningssällskap.

På Hushållningssällskapens Ombuds vägnar:

Underdånigst

FREDRIK HEDERSTIERNA.

Carl Bendix.

Stockholm den 14 November 1893.

136

Bil. 3.

Till Konungen.

Uti en till Ivongl. Maj:t ingifven skrift kafva hushållningssällskapens

nästlidne år här i hufvudstaden församlade ombud i underdånighet erinrat,

dels att behofvet af möten mellan hästuppfödare och fackmän för att öfverlägga

om frågor rörande hästafvel samt för att söka åstadkomma en god

samverkan mellan staten och rikets hushållningssällskap och äfven mellan de

senare vid de åtgärder som vidtagas till hästafvelns befrämjande, tydligen

visat sig vid det möte, som för detta ändamål år 1893 hållits i Malmö, dels

ock att i Preussen, i stället för den i vårt land åt 2 personer bestående

stuterikommissionen, funnes en af 45 personer sammansatt “Kommission zur

Fördelning der Pkerdezucht" hvilken sammanträdde tid efter annan, när omständigheterna

dertill föranledde, och för hvilkens sammansättning och ändamål

hushållningssällskapens ombud tillika redogjort.

På det att emellertid hos oss tidens behof och fordringar inom detta

område måtte blifva fyllda och en lika nyttig som behöflig samverkan och

arbetsfördelning vinnas mellan de institutioner, livilka arbeta för hästafvelns

befrämjande, hafva ombuden, som ansett det vara skäl att såsom i Preussen

äfven i Sverige en kommission för hästafvelns befrämjande ställes såsom rådgifvande

myndighet under chefen för Stuteriöfverstyrelsen, i underdånighet

hemställt, det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida

för vården af landets hästafvel vore lämpligt att tillsätta eu kommission

för hästafvelns befrämjande, hvilken såsom rådgifvande församling ställes under

chefen för Stuteriöfverstyrelsen och sammanträder hvart 5:te år, eller dessemellan,

när chefen för Stuteriöfverstyrelsen det ansåge nödigt, samt under

chefens för Stuteriöfverstyrelsen ordförandeskap sammansättes sålunda: öfverdirektören

i Landtbrukstyrelsen, cheferna för statens hingstdepoter, chefen för

remonteringsväsendet, ordförandena i statens premieringsnämnder samt ett

ombud från hvart och ett af rikets hushållningssällskap.

Genom nådig remiss den 19 December nästlidet år anbefald att häröfver

afgifva underdånigt utlåtande får Stuteriöfverstyrelsen, efter det stuterikominissionen

blifvit i ärendet hörd, med remissaktens återställande underdånigst

anföra följande.

137

Innan Stuteriöfverstyrelsen går att yttra sig öfver förevarande framställning,

beder Stuteriöfverstyrelsen att i korthet få redogöra för de institutioner

af nu ifrågakomna beskaffenhet, hvilka finnas i andra länder.

I Österrike är genom en förordning af den 13 Oktober 1876 tillsatt

eu “Central Pherdezuchtcommission“, bestående af 5 utaf åkerbruksministern

på obestämd tid utsedde ledamöter, hvilkas antal kunna ökas till 7. Kommissionen

sammanträder i åkerbruksdepartementet så ofta ärendena sådant kräfva

uppå kallelse af åkerbruksministern eller uppå derom af minst 3 ledamöter

till åkerbruksministern framstäld önskan. Vid kommissionens sammanträden

föres ordet af åkerbruksministern, eller den han i sitt ställe förordnar, och

kommissionen eger att fatta beslut så snart tre ledamöter äro närvarande.

Denna kommission, hvilken enligt ingressen till den åberopade förordningen

tillkommit i ändamål att förhindra ett ensidigt bedömande i Åkerbruksministeriet

af de intressen som röra landets hästafvel, är enligt samma förordnings

lista § afsedd att utgöra en sakkunnig rådgifvande myndighet för

den högsta ledningen af statens stuteriinrättningar och alla öfriga landets

hästafvel rörande angelägenheter. Kommissionens verksamhet omfattar hufvudsak!

igast:

l:o att afgifva förslag rörande de grundsatser, som skola följas vid

förädlingen åt hästafvel i riket och rörande den plan, som på grund häraf,

i och för hästafvel skall fastställas;

2:o att afgifva förslag öfver såväl det afvel sm ateriel som bör för

stuterierna uppköpas som fördelningen af de från stuterierna och föluppfödningsaustalterna

utgående beskällarne på de särskilda provinserna;

3:o att likaledes afgifva förslag rörande sättet för remonteriugen i och

för ersättande af afgången bland de särskilda provinsernas afvelshingstar,

företrädesvis vid uppköp af sådana i utlandet; samt

4:o att iakttaga de vigtigare mått och steg, som hafva afseende på

landthästafveln.

Denna central-hästafvelskommission, som under åren 1876—1878 hållit

några sammanträden, har sedan sistnämnda år icke blifvit sammankallad och

då de under tiden aflidne 3:ne ledamöterna icke blifvit med andra ersatte,

hvadan kommissionen för närvarande består af allenast 2 ledamöter, kan densamma

anses de facto hafva upphört.

Jemte berörda central-hästafvelskommission finnas sedan år 1869 s. k.

“ Landescom mission eu “ i Neder- och Öfverösterrike, Salzburg, Tyrolen, Steiermark,

Kärnten, Krain, Kiistenland, Dalmatien, Böhmen, Mähren, Schlesien,

Galizien och Bukowina.

Dessa kommissioners verksamhet omfattar de lokala intressena inom de

18

138

olika distrikten, ock deras ändamål är att med anledning af rikets stora utsträckning

tillhandagå Öfverstyrelsen med detaljernas utförande. ..

I Frankrike finnes enligt lagen af den 29 Maj 1874 ett Öfverstuteriråd

(“Conseil superieur des Haras") bestående af 24 ledamöter, som representera

de olika grupperna i fråga om hästuppfödning. Desse ledamöter utnämnas

af republikens president för en tid af nio år. Hvart 3:dje år nyväljes en

tredjedel af ledamöterna, hvilka kunna återväljas.

Detta råd, som närmast motsvarar den nuvarande svenska stuterikommissionen,

skall sammanträda minst 2 gånger om året och har att afgifva

utlåtande i fråga om stuteriernas stater, reglementen för hästpremieringar och

kapplöpningar, i fråga om beskaffenheten och nödvändigheten af de belöningar,

som hafva afseende på hästuppfödningen, samt vidare om alla sådana hästafveln

rörande frågor, som ministern eller, i hans frånvaro, chefen för Stuteriöfverstyrelsen

hänskjuter till detsamma.

Öfverstuterirådet skall erhålla del af generalrådens öfverläggningar och

önskningar i alla frågor som röra. hästafvel!).

Efter hvart och ett af Öfverstuterirådets sammanträden uppsättes en

detaljerad berättelse om mötet och dess förhandlingar, hvilken berättelse förelägges

nationalförsamlingen.

Uti England och Danmark finnas inga dylika kommissioner eller råd

och, såvidt Stuteriöfverstyrelsen har sig bekant, icke heller i andra länder

än ofvan uppgifna.

Ehuru hushållningssällskapens ombud i deras förevarande framställning

ingalunda direkt uttalat den åsigten att den nuvarande, genom nådiga skrifvelsen

den 1 November 1872, angående stuteriväsendets ordnande, tillsatta

stuterikommissionen skulle utbytas mot den af ombuden föreslagna kommissionen,

har Stuteriöfverstyrelsen likväl ansett detta varit ombudens afsigt dels

emedan ombuden framhållit, att man i Preussen, “i stället för" den i vårt

land af 2 personer bestående stuterikommissionen, hade en af 45 personer bestående

kommission, dels ock emedan ombuden bland de fackmän, hvilka af

dem föreslagits till kommissionsledamöter, icke upptagit nuvarande stuterikommissionens

ledamöter.

Ett sådant utbyte eller omorganisation af nuvarande stuterikommissionen

har Stuteriöfverstyrelsen ansett sig icke kunna förorda.

Genom ofvanberörda nådiga skrifvelse af den 1 November 1872 har

Eders Kongl. Maj:t förordnat att, på det så väl landtförsvarets som ock jord

-

139

och bergbrukets samt öfriga näringars behof af lämpliga och för ändamålet

tjenlig^ hästar måtte varda behörigen tillgodosedda, två i hästafveln med livad

dertill hörer erfarne och kunnige män skulle så ofta hos Stuteriöfverstyrelsen

till afgörande förekomme frågor om förändringar i stuteriernas hästbesättning,

ombyte af racer derstädes, uppköp af hästar från utlandet, uppgörande af inkomst-

och utgiftsstater, reglementen och instruktioner för hingstdepoterna

samt för der anstälde tjensteman och betjente, åtgärder till landthästafvelns

befordran, äfvensom andra hästafveln i allmänhet rörande vigtigare frågor,

med chefen för Stuteriöfverstyrelsen såsom ordförande sammanträda till en

stuterikommission, med rätt för honom att till dylikt sammanträde kalla depotcheferne

för meddelande af erforderliga upplysningar.

Då nu Stuteriöfverstyrelsen har att tillgodose ej allenast jordbruks- och

öfriga näringars samt enskildes behof af passande beskällare utan äfven landtförsvarets

kraf på tjenliga remonter, hvilka intressen icke alltid kunna med

samma afvelsmateriel tillgodoses i ty att olika qvalifikationer erfordras hos de

beskällare, som skola användas för det ena eller andra ändamålet, befarar

Stuteriöfverstyrelsen att ett votum af en rådgifvande församling, sammansatt

så som hushållningssällskapens ombud föreslagit, skulle genom den numeriska

öfvervigt representanterna för de enskilda intressena dervid konmie att intaga,

ingalunda kunna tjena såsom rättesnöre för Stuteriöfverstyrelsens beslut eller

åtgärder. Det med nuvarande stuterikommissionen afsedda ändamål, att chefen

för Stuteriöfverstyrelsen skulle kunna vid alla här ofvan uppräknade frågor

inhemta råd af fackmän synes Stuteriöfverstyrelsen icke kunna ernås genom

ett, dylikt utbyte, ty äfven om erforderlig sakkännedom i hästafveln rörande

frågor skulle kunna förutsättas hos många af en sådan församling, skulle såväl

kostnaden som tidsutdrägten för ledamöternas inställelse lägga hinder i vägen

för sammankallande af en utaf så många ledamöter bestående kommission vid

alla de tillfällen då nuvarande stuterikommissionens råd och upplysningar skola

af Stuteriöfverstyrelsen inhemtas.

Under förutsättning deremot att den nuvarande stuterikommissionen oförändrad

bibehålies, anser Stuteriöfverstyrelsen att en rådplägande församling af

den omfattning ombuden föreslagit bör kunna blifva af nytta för det af ombuden

uppgifna ändamål, dervid Stuteriöfverstyrelsen likväl anser sig böra framhålla

önskvärdheten deraf, att såsom ledamöter i denna församling måtte, förutom

de af ombuden föreslagna, jemväl förordnas stuterikommissionens ledamöter

äfvensom några representanter för de beridna truppförbanden: samt att

till undvikande af namnförvexling med den nuvarande stuterikommissionen, den

föreslagna församlingen måtte benämnas stuterikomité.

Beträffande kostnaderna för en sådan komité, så, ehuru dessa ingalunda

kunna med anspråk på tillförlitlighet på förhand beräknas, såsom varande be

-

140

roende på ledamöternas antal och hemvist, samt deraf uppkommande större

eller mindre reseersättningar, antager Stuteriöfverstyrelsen likväl att, derest

enligt Styrelsens åsigt hushållningssällskapen skulle anses sjelfva böra bekosta

sina ombuds inställelse vid sammanträdena, öfriga rese- och traktamentsersättningar

samt utgifterna för nödigt kanslibiträdes och vaktmästares aflönande,

för anskaffande af erforderlig lokal för sammanträdena in. m. icke skola komma

att öfverstiga 4,000 kronor för hvarje sammanträde, i sammanhang hvarmed

Stuteriöfverstyrelsen anser sig böra tillkännagifva att från anslaget till hästafvelns

förbättrande, hvilket i sin helhet tages i anspråk för depoternas remontering

samt för bestridande af de enligt nådigst faststälda stater och i

öfrigt nödiga utgifter, några medel icke kunna för bekostande af ifrågavarande

komitésammanträden disponeras.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit af Stuteriöfverstyrelsen anfördt,

får Styrelsen, i enlighet med stuterikommissionens i ärendet yttrade mening,

underdånigst hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder förordna,

att en komité skall hvart 5:te år eller deremellan å tider, som åt

Eders Kongl. Maj:t bestämmas, på kallelse af chefen för Stuteriöfverstyrelsen

sammanträda här i hufvudstaden för att öfverlägga

om landets hästafvel i allmänhet rörande frågor; samt

att denna komité skall, med chefen för Stuteriöfverstyrelsen såsom

ordförande bestå af följande ledamöter, nemligen:

Stuterikommisssionens ledamöter;

Cheferna för statens hingstdepoter;

Ordföranden i de af Eders Kongl. Maj:t förordnade nämnderna för

prisbelönande af hästar;

Ordföranden i remonteringskommissionen;

Chefen för Landtbruksstyrelsen;

Tre af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedde representanter

för de beridna truppförbanden vid arméD; samt

Ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundar att vid

komiténs förhandlingar låta sig representeras.

Stockholm den 7 December 1894.

Underdånigst

ALFRED PIPER.

Eugéne Peyron.

141

Bil. 4.

Till Konungen.

Uti underdånig skrifvelse af den 14 November 1893 hafva hushållningssällskapens

ombud! anfört, att behofvet af möten mellan hästuppfödare

och fackmän i hästskötsel för att öfverlägga om frågor rörande hästafvel!!

samt för att åstadkomma en god samverkan mellan staten och rikets hushållningssällskap

och äfven mellan de senare vid de åtgärder, som vidtagas

till hästafvelns höjande, hade tydligt visat sig i det möte, som för detta ändamål

på initiativ af Chefen för Stuteriöfverstyrelsen då nyligen hållits i Malmö

och som besökts af omkring 200 personer under de två dagar, öfverläggningarne

togo i anspråk; att i Preussen inrättats, i stället för den i vårt land

af två personer bestående stuterikommission, som vore stäld såsom rådgifvande

myndighet vid sidan af och under chefens för Stuteriöfverstyrelsen ordförandeskap,

en särskild “Kommission zur Pörderung der Pferdezucht in Preussen“,

hvilken sammanträdde tid efter annan, när omständigheterna dertill föranledde;

att dess ordförande vore ministern för landtbruk, domäner och skogar och dess

ledamöter utgjordes af: a) tjensteman inom Stuteristyrelsen; b) landets 6 landtstallmästare,

c) delegerade från Krigsministeriet, d) delegerade från alla landtbrukscentralföreningarna,

e) 3 af unionklubbens ledamöter och f) 14 personer

utsedda af Landtbruksministern; att hela kommissionen utgjordes af 45 personer

och att dess ändamål vore att öfverlägga om och på grund af den

noggranna lokalkännedom den egde, utreda till landthästafveln hörande frågor,''

hvilka framstäldes dels af ministeriet och dels af kommissionens egna ledamöter;

att, för att inom vårt land tidens behof och fordringar på detta område

skulle blifva fylda och en lika nyttig som behöflig samverkan och arbetsfördelning

vinnas mellan de institutioner, hvilka arbetade för hästafvelns befrämjande,

det syntes angeläget vara att äfven i Sverige en institution, likartad

med den preussiska, ordnades för hästafvelns befrämjande och stäldes

såsom rådgifvande myndighet under chefen för Stuteriöfverstyrelsen; att denna

institutions sammanträden i allmänhet ej borde hållas oftare än hvart femte

år, på det en stadgad erfarenhet kunde läggas till grund för förhandlingarna

vid hvarje nytt sammanträde; samt att ombuden på grund häraf hemstälde,

142

att Eders Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt öfvervägande, huruvida för vården

af landets hästafvel vore lämpligt att tillsätta en kommission för hästafvel^

befrämjande, hvilken såsom rådgifvande församling stäldes under chefen

för Stuteriöfverstyrelsen och sammanträdde hvart femte år eller dessemellan så

ofta chefen för Stuteriöfverstyrelsen ansåge sådant nödigt, samt under chefens

för Stuteriöfverstyrelsen ordförandeskap sammansattes sålunda:

öfverdirektören i Landtbruksstyrelsen,

cheferna för statens hingstdepoter,

chefen för remonteringsväsendet,

ordförandena i statens premieringsnämnder, samt

ett ombud från hvart och ett af rikets hushållningssällskap.

Efter det Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 19 December

1893 anbefalt Stuteriöfverstyrelsen att efter stuterikommissionens hörande afgifva

underdånigt utlåtande i ämnet, har Stuteriöfverstyrelsen uti underdånig

skrifvelse af den 7 December 1894, med förmälan att stuterikommissionen blifvit

i ärendet hörd, anfört att, ehuru hushållningssällskapens ombud i deras förevarande

framställning ingalunda direkt uttalat den åsigten, att den nuvarande

genom nådigt bref den 1 November 1872, angående stuteri väsendets ordnande,

tillsatta stuterikommission skulle utbytas mot den af ombuden föreslagna

kommissionen, Stuteriöfverstyrelsen på angifna skäl likväl ansett detta vara

ombudens afsigt; att ett sådant utbyte eller omorganisation af den nuvarande

stuterikommissionen likväl icke kunde af Stuteriöfverstyrelsen förordas; att, då

Stuteriöfverstyrelsen hade att tillgodose ej allenast jordbruks- och öfriga näringars

samt enskildes behof passande beskällare, utan äfven landförsvarets kraf

på tjenliga remonter, hvilka intressen icke alltid kunde med samma afvelsmateriel

tillgodoses, Stuteriöfverstyrelsen befarade, att ett votum af en rådgifvande

församling, sammansatt så som hushållningssällskapens ombud föreslagit,

skulle genom den numeriska öfvervigt representanterna för de enskilda

intressena dervid komme att intaga, ingalunda kunde tjena till rättesnöre för

''Stuteriöfverstyrelsens beslut eller åtgärder; att det med nuvarande stuterikommissionen

afsedda ändamål, att chefen för Stuteriöfverstyrelsen skulle kunna

beträffande alla vigtigare frågor inhemta råd af fackmän, syntes icke kunna

ernås genom den föreslagna församlingen, ty om äfven erforderlig sakkännedom

i hästafveln rörande frågor skulle kunna förutsättas hos många af en

sådan församling, skulle såväl kostnaden som tidsutdrägten för ledamöternas

inställelse lägga hinder i vägen för sammankallande af eu utaf så många ledamöter

bestående kommission vid alla de tillfällen, då nuvarande stuterikommissionens

råd och upplysningar eljest skolat af Stuteriöfverstyrelsen inhemtas;

att, under förutsättning deremot att den nuvarande stuterikommissionen oförändrad

bibekölles, eu rådplägande församling af den omfattning, ombuden före

-

143

slagit, borde kunna blifva af nytta för det af ombuden uppgiga ändamål,

dervid Stuteriöfverstyrelsen likväl ansåge sig böra framhålla önskvärdheten

deraf att såsom ledamöter i denna församling måtte, förutom de af ombuden

föreslagna, jemväl förordnas stuterikommissionens ledamöter äfvensom några

representanter för de beridna truppförbanden; att till undvikande af namnförvexling

med den nuvarande stuterikommissionen den föreslagna församlingen

måtte benämnas stuterikomité; att, beträffande kostnaderna för en sådan komité,

dessa visserligen icke kunde med anspråk på tillförlitlighet på förhand beräknas

såsom beroende på ledamöternas antal och hemvist samt deraf uppkommande

större eller mindre reseersättningar, men att Stuteriöfverstyrelsen likväl antoge

att, derest enligt Styrelsens åsigt hushållningssällskapen skulle anses böna

sjeltva bekosta sina ombuds inställelse vid sammanträdena, öfriga rese- och

traktamentsersättningar samt utgifterna för nödigt kanslibiträdes och vaktmästares

aflönande, för anskaffande af erforderlig lokal för sammanträdena

m. in. icke skulle komma att öfverstiga 4,000 kronor för hvarje sammanträde;

att från anslaget till hästafvelns förbättrande, hvilket i sin helhet toges i anspråk

för depoternas remontering samt för bestridande af de enligt nådigst

faststälda stater och i öfrigt nödiga utgifter, några medel likväl icke kunde

för bekostande af ifrågavarande komitésammanträden disponeras; samt att,

under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, Stuteriöfverstyrelsen i enlighet

med stuterikommissionens i ärendet yttrade mening hemstälde, det Eders

Kong]. Maj:t täcktes i nåder förordna, att en komité skulle hvart femte år

eller deremellan å tider, som af Eders Kong!. Maj:t bestämdes, på kallelse af

chefen för Stuteriöfverstyrelsen sammanträda i hufvudstaden för att öfverlägga

om landets hästafvel i allmänhet rörande frågor, samt att denna komité skulle,

med chefen för Stuteriöfverstyrelsen såsom ordförande, bestå af följande ledamöter,

nemligen

stuterikommissionens ledamöter,

cheferna för statens hingstdepoter,

ordförandena i de af Eders Kongl. Maj:t förordnade nämnder för prisbelönande

af hästar,

ordföranden i remonteringskommissionen,

chefen för Landtbruksstyrelsen,

tre af chefen för Landtförsvarsdepartementet utsedda representanter för

de beridna truppförbanden vid armén,

samt ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundade att vid

komiténs förhandlingar låta sig representera.

Genom nådig remiss af den 17 December 1894 har Eders Kongl. Maj:t

anbefalt Landtbruksstyrelsen att i detta ärende afgifva underdånigt utlåtande;

144

och får, till åtlydnad häraf,'' Styrelsen, med återställande af remissakten, i

underdånighet anföra följande.

Den fråga, som af hushållningssällskapens ombud sålunda blifvit Täckt,

eller om inrättandet af en representation för dem, hvilka handhafva hästskötseln,

i ändamål att den offentliga myndighet, som fått sig uppdraget att

verka för befrämjandet af berörda intresse, skulle blifva i tillfälle att i sådant

hänseende samråda med fackmän, hvilar på den enligt Landtbruksstyrelsens

åsigt fullt riktiga förutsättningen, att något ytterligare behöfver från det

offentligas sida inom vårt land göras för åstadkommande af en höjning eller

förbättring i landets hästafvel. Huruvida emellertid den föreslagna åtgärden

är den, som i sådant hänseende för närvarande bör anses mest önskvärd, kan

deremot vara tvifvel underkastadt. Det beslut, hvarpå ifrågavarande framställning

grundar sig, fattades af hushållningssällskapens ombud enligt protokollen

vid mötet, hvaraf ett tryckt exemplar härmed öfverlemnas, ej heller

enhälligt utan genom votering med 12 röster emot 9, hvilka afgåfvos för väckt

förslag om aflåtandet af skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t, med begäran

att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke handhafvandet

af vården af landets hästafvel borde öfverlemnas till en särskild

efter dess maktpåliggande och ansvarsfulla uppgift aflönad styrelse.

Orsaken hvarföre de nuvarande institutionerna för hästafvelns främjande

icke ansetts tillfyllestgörande har varit den att, oaktadt under eu lång följd

af år icke oansenliga belopp af statsmedel anvisats för hästafvelns höjande,

samma afvel ännu icke kan sägas hafva erhållit den karaktär af enhet och

sammanhang, som utgör ett väsentligt vilkor för dess varaktiga förbättring.

Detta förhållande, med styrka framhållet i den vid hushållningssällskapens ombuds

senaste sammanträde väckta motion, hvari förevarande fråga bragts på

tal, bekräftas af den erfarenheten att från utlandet hit införas afvelsdjur af

de mest skilda slag, hvilka, spridda inom landet, oftast användas till afvel

utan tillbörlig hänsyn till önskvärdheten af den bästa möjliga afkomma.

Till berörda olägenhet, hvaraf uppstå svårigheter ej mindre för remonteringen

af våra artilleri- och kavalleriregementen, än äfven för landets förseende

med verkligt goda arbetshästar, sällar sig en annan af icke mindre

betydenhet, nemligen den, att hästafvel!!, som rätteligen är att anse såsom en

gren af landets modernäring, icke kommer att lemna det ekonomiska resultat,

som önskligt är, livilket under nuvarande för landtbruket tryckta konjunkturer

måste anses såsom en i hög grad beaktansvärd omständighet. Under det att

åren 1889—1893 från Danmark exporterats, utöfver importen, i medeltal årligen

8,478 stycken hästar, representerande ett värde af 6,500,000 kronor,

hafva från Sverige under samma tid exporterats i medeltal endast 2,290 stycken

hästar, motsvarande ett värde af 698,170 kronor. I Danmark räknas också

145

hästafvel såsom eu af de få grenar af landthushållningen, som under nuvarande

t lyckta tider gifva iandtmannen anledning till belåtenhet. Men hästafveln

utmärker sig der också för en hög grad af enhet, hvithet framgår af

det förhållandet att vid en den 1 Juli 1893 företagen kreatursräkning befunnits,

att af de i nämnda land då till betäckning använda 2,419 hingstar

1,665 voro af den jutska rasen, 380 af s. k. Fredriksborgsras, 3121 af blandad

eller icke närmare angifven ras, 35 af halfbad och 18 af fullblod.

För åstadkommande af en sådan för landets hästafvel i dubbel meningönskvärd

enhet fordras emellertid ett oaflåtligt arbete under en längre tid och

inom vårt vidsträckta land torde ett sådant resultat stå att vinna endast genom

den ledning, som eu central styrelse deråt kan lemna. Väl skulle en representation,

sådan som den föreslagna, kunna gifva den centrala styrelsen sitt

stöd och välbetänkta råd, men den omständigheten, att vår hästafvel för närvarande

saknar det kanske förnämsta vilkoret för sin utveckling, enhet, lärer

helt visst lika litet kunna tillskrifvas saknaden af en dylik representation, som

ensamt upprättandet af en sådan skulle innebära någon som helst garanti derför

att samma brist blefve afhjelpt. Det bör nemligen icke förbises att eu

dylik representation, som sammanträder endast sällan och under kortare tid,

icke kan medverka vid utförandet af det trägna och oaflåtliga arbete, som i

förevarande fall kräfves, utan att på den centrala myndighetens egen handlingskraft

och förmåga att fylla sin uppgift framgången af statens bemödanden för

hästafvel i allt fall ytterst måste bero.

Ärenden angående hästafvel handhafvas för närvarande af Stuteriöfverstyrelsen,

bestående af eu chef, som icke åtnjuter någon aflöning utan endast

hyresersättning med 600 kronor samt rese- och traktamentsersättning enligt

andra klassen af gällande resereglemente och till hvars biträde finnes anstäld

eu sekreterare med ett årligt arfvode af 1,500 kronor. På det såväl landtförsvarets

som ock jord- och bergsbrukets samt öfriga näringars behof af lämpliga

och för ändamålet tjenliga hästar må varda behörigen tillgodosedda, skola,

jemlik! nådiga brefvet den 1 .November 1872, angående stuteri väsendets ordnande

(Sv. Förf.-S. N:o 74), två af Eders Kongl. Maj:t för viss tid utsedda,

i hästafvel med hvad dertill hörer erfarne och kunnige män, så ofta hos

Stuteriöfverstyrelsen till afgörande förekomma hästafvel i allmänhet rörande

frågor, med chefen för Stuteriöfverstyrelsen, såsom ordförande, sammanträda till

eu stuterikommission, i hvilken Stuteriöfverstyrelsens sekreterare skall föra

protokoll. De tvenne ledamöterna i denna kommission åtnjuta under deltagande

i kommissionens förhandlingar äfvensom på resa till och från den ort,

hvarest kommissionen sammanträder, i dagtraktamente 10 kronor jemte ersättning

för resekostnad men i öfrigt icke någon aflöning eller arfvode.

Den organisation, Stuteriöfverstyrelsen sålunda erhållit, kan, enligt Landt

19

-

146

bruksstyrelsens åsigt, hvilken icke motsäges af erfarenheten, ej vara för ändamålet

tillfyllestgörande. Redan den omständigheten, att chefen är oaflönad,

måste ingifva betänkligheter i flera afseenden. På samma gång denne derigenom

undantages från embetsställning i vanlig mening, fritages han från

anspråk, som eljest ställas på embetsmannen. Dertill kommer att, med afseende

å den ekonomiska betydelse, hästafveln eger för landtbruket, denna

angelägenhet bör ses hufvudsakligen från ekonomisk synpunkt, d. v. s. från

landtbruksnäringens egen, ty endast i den mån framalstrandet af de för landet

behöfliga hästar varder ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt och sålunda en

källa för inkomst för landtmannen, lärer denne deråt egna den omsorg, som

önskligt är såväl med hänsyn till landtförsvarets behof som i andra afseenden.

Visserligen torde landtförsvarets liksom landets i allmänhet behof af ädla hästar

icke kunna för närvarande tillgodoses, utan att staten såsom hittills inköper

hingstar af ädelt slag till beskällare, men som det i allmänhet lärer vara landtmannen,

som får anskaffa ej mindre ston till betäckning än äfven hingstar af

andra slag än det nyssnämnda, kan hästafveln inom landet icke höjas på annat

sätt än genom landtmannens biträde och detta åter icke vinnas, utan att hans

eget intresse dermed förknippas. Deraf följer att den myndighet, som handliafver

landets hästafvel, bör ega på samma gång den noggrannaste inblick i

landtbrukets ekonomi som den tillförlitligaste kännedom om dettas intressen

och medlen, huru de befordras. Stuteriöfverstyrelsens organisation erbjuder icke

någon säkerhet för, knappast någon möjlighet till erhållande af nämnda inblick

och kännedom, ty inom ett embetsverk, som icke står i oafbrutet direkt förhållande

till landtbrukets utöfvare och dessas organer och der icke ansvariga

ledamöter bidraga till samlandet af dylik erfarenhet, kunna gifvetvis icke heller

de förutsättningar finnas, hvilka betinga framgång i förevarande afseende.

Det har vid flera tillfällen under offentliga öfverläggningar rörande hithörande

frågor blifvit uttalad en åsigt, som Landtbruksstyrelsen för sin del

måste beteckna såsom en fördom, nemligen den, att hästafveln icke lämpligen

från statens sida kunde blifva föremål för embetsverksamhet i egentlig mening

utan borde öfverlemnas åt eu af embetsverkets strängare former oberoende

fackman. Då en längre tids erfarenhet tydligen ådagalagt det illusoriska i ett

sådant åskådningssätt samt enligt den organisation, de nyare embetsverken

inom vårt land erhållit, det personliga initiativet tillerkänts allt det inflytande,

som kan vara önskligt, synes förberörda åsigt sakna allt berättigande.

Om sålunda den brist hos landets hästafvel, som föranledt hushållningssällskapens

ombud till framställande af föreliggande förslag, icke kan

afhjelpas annorledes än genom öfverlemnandet af vardnaden om hästafveln åt

ett på lämpligt sätt organiseradt embetsverk, torde dock kunna ifrågasättas,

huruvida, under förutsättning att detta sker, inrättandet af eu särskild repre

-

147

sentation för hästafvel kan anses vara af beliofvet påkalladt. Härvid torde

böra erinras, att en allmän representation för landtbruksnäringen redan finnes

under namn af hushållningssällskapens ombud, der äfven frågor om hästafvel

kunna dryftas. Derest vid något särskildt tillfälle eller för något visst ändamål

den centrala myndighet, som finge frågor rörande hästafveln sig uppdragna,

funne sig behöfva samråda med enskilde idkare eller befordrare af

hästskötseln, skulle sådant låta sig verkställa på enahanda sätt, som på senare

tider ej sällan skett beträffande åtskilliga andra grenar af landthushålluingen

— i h vilket hänseende torde böra särskildt erinras om den med hästafveln i

mycket jemförliga nötboskapsskötseln — nemligen så att lämpliga representanter

för tillfället kallades till sammanträde med ifrågavarande myndighet.

Skulle, efter det den nya styrelsen öfvertagit befattningen med hästafveln, det

visa sig, att andra utvägar i förevarande afseende än de redan förefintliga

vore af beliofvet påkallade, då, men först då är enligt Landtbruksstyrelsens

åsigt tiden inne för vidtagande af åtgärder i det af ombuden antydda syfte.

Beträffande frågan åt hvilket embetsverk förevarande ärenden lämpligen

böra öfverlemnas, så, då hvarken dessas beskaffenhet eller myckenhet kräfver

upprättandet af ett särskildt nytt embetsverk samt befrämjandet af hästafveln

gifvetvis skulle ålegat Landtbruksstyrelsen, derest icke i dess instruktion denna

gren af landthushålluingen uttryckligen undan tagits från dess embetsbefattning,

synas förhållandena sjelfva hänvisa till vidtagandet af den åtgärd, som Landtbruksstyrelsen

för sin del, i likhet med hvad föreslagits i ofvanberörda motion

vid hushållningssällskapens ombuds senaste sammanträde, anser vara den i

förevarande afseende naturligaste och lämpligaste, eller att ärenden rörande

hästafveln öfverlemnas till Landtbruksstyrelsen.

1 sådan händelse borde emellertid särskilda fackmän inom Styrelsen

anställas såsom föredragande af hit hörande frågor. Ehuru hästafvel^ skilda

ändamål rätteligen torde kunna sammanfattas i eu enda uppgift, nemligen att

under de i ekonomiskt afseende mest fördelaktiga vilkor framalstra de bästa

för vårt land erforderliga hästar af hvad slag och beskaffenhet de eljest vara

må, torde dock landtförsvarets behof att erhålla dugliga remonter och den

vigt, detta intresse'' eger för landet i sin helhet, kunna anses betinga, att dithörande

och dermed i närmare sammanhang stående frågor betraktas såsom en

af hufvudafdelningarna af den grupp af ärenden, som angå hästafveln. Dylika

ärenden borde derföre handläggas af en föredragande, under det att öfriga

hästafveln angående frågor lämpligen behandlades af en annan. Som det emellertid

icke kan ifrågasättas, att tvenne dylika föredragande, eller ens en enda

sådan, för närvarande skulle kunna på detta sätt beredas full sysselsättning

lärer ej heller lämpligt vara, att någon, än mindre några tjenster på ordinarie

stat för detta ändamål inrättas, utan synas befattningarna böra tillsvidare be

-

148

stridas på förordnande af lämpliga personer emot åtnjutande af skäligt arfvode

jemte rese- och traktamentsersättning. Långt ifrån att genom eu sådan anordning

utsigten att erhålla kompetente personer till befattningarna skulle minskas,

torde tvärtom framstående fackmän, Indika icke kunna antagas vilja utbyta

sin öfriga verksamhet mot en obetydligt aflönad ordinarie befattning, endast

på detta sätt kunna påräknas såsom föredragande af ifrågavarande ärenden.

För den händelse konsulenter för hästafveln komme att, på sätt föreslaget

blifvit, införas i vårt land, torde den ena föredraganden kunna bland dessa

utses.

Då de arfvoden, föredragandena borde uppbära, icke behöfde sättas

högre än 2,000 kronor för dem hvar, samt, i händelse att den föreslagna

organisationen genomfördes, så väl den hyresersättning, som nu utgår till

Stuteriöfverstyrelsens chef, som sekreterarens i nämnda styrelse arfvode kunde

indragas, skulle kostnaderna för den nya organisationen icke uppgå till något

afsevärdt belopp.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, får Landtbruksstyrelsen hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t måtte, med anledning af förevarande framställning,

förordna, att Stuteriöfverstyrelsens och stuterikommissionens befattning

med ärenden angående hästafveln skall från den tidpunkt, Eders Kongl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma, upphöra samt att frågor angående hästafveln skola

från samma tidpunkt behandlas af Landtbruksstyrelsen, som, i händelse af

bifall härtill, torde böra erhålla nådig befallning att till Eders Kongl. Maj:t

inkomma med förslag till närmare bestämmelser i förevarande afseende i enlighet

med ofvan angifna hufvudgrunder.

Stockholm den 30 Maj 1895.

Underdånigst

THEODOR ODELBERG.

AUG. LYTTKENS.

FR EDRIK EG ERSTRÖM.

149

Bil. 5.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 26 Juli innevarande år liar Eders Kongl. Maj:t

ande falt mig afgifva utlåtande, dels öfver Kongl. Stuteriötverstyrelsens yttrande

i fråga om en af mötet med hushållningssällskapens ombud 1893 föreslagen

representation för landets hästafvel, dels öfver Kongl. Landtbruksstyrelsens

yttrande angående samma representation samt öfver dess förslag till ombildning

af Kongl. Stuteriöfverstyrelsen, och får jag till åtlydnad häraf, jämte

återställande af den nådiga remisshandlingen, i underdånighet anföra följande:

Planmessighet och kontinuitet äro utan tvifvel bland de vigtigaste välboren

för en rationel utveckling af vårt lands hästafvel, och dessa vilkor kunna

endast uppfyllas, om inseendet öfver densamma anförtros åt en lämpligt organiserad

myndighet, inom hvilken fackmannainsigter och erfarenhet med säkerhet

alltid finnas att påräkna,

Och enär utvecklingen af vår hästafvel hufvudsakligen bör betraktas ur

ekonomisk synpunkt, i det att äfven arméns behof af remonter kan tillgodoses

inom landet, endast om landtbrukaren finner med sin fördel förenligt att egna

sig åt hästafveln, måste, såsom Kongl. Landtbruksstyrelsen påvisat, ett eftersträfvansvärdt

mål vara att åstadkomma största möjliga samverkan mellan den

hästafvel företrädande myndigheten och sagda styrelse, som är afsedd att

företräda landtbruket jämte dess binäringar.

En dylik samverkan anser jag lämpligast kunna vinnas på det sätt, att

till Kongl. Landtbruksstyrelsen öfverflyttas den nuvarande Stuteriöfverstyrelsen

under namn af Stuteristyrelse, hvars chef med bibehållande i hufvudsak af den

maktbefogenhet med afseende på hästafveln och stuteriväsendet, som i gällande

instruktion nu är honom tillerkänd, sålunda göres till en under Kongl. Landtbruksstyrelsen

lydande embetsman, underordnad med hänsyn till sin verksamhet

ett embetsverks mera bindande former.

Kongl. Landtbruksstyrelsens förslag att ersätta den nuvarande Stuteriöfverstyrelsen

med tvenne föredraganden i förstnämnda styrelse, af kvilka den

ene hufvudsakligen för remontuppfödningen och därmed i sammanhang stående

frågor, kan jag deremot på intet vis biträda.

150

I framstå rummet kan den anmärkningen mot ett sådant förslag framställas,

att det synes ytterst betänkligt att på tvenne personer, om kvilkas

samarbete man aldrig på förhand kan vara förvissad, uppdela en verksamhet,

som ej är möjlig att särskilja i tvenne sinsemellan strängt begränsade områden;

ett försök härtill, som, mig veterligen, ännu aldrig blifvit utfördt, skulle

säkerligen gifva anledning till för hästafvel^ utveckling i dess helhet hämmande

rubbningar, ensidigt åt det ena eller andra af de båda områdena.

Att det "af Kongl. Landtbruksstyrelsen framstälda vilkoret af “enhet och

sammanhang" ej kan uppfyllas genom dess förslag till tvenne likstälda föredragande

torde ligga i öppen dag: äfven om man erkänner, att enhet i liästafveln

ej är att eftersträfva, enär för de olika ändamålen den för hvarje af

dessa mest lämpade hästtypen måste anskaffas och utvecklas, äro i ett så litet

land som vårt de olika typerna likväl så af hvarandra beroende, att ett sammanhang

dem emellan är oundgängligt.

Förlorar nemligen uppfödningen af remonter eller med andra ord af en

varmblodigare hästtyp sitt sammanhang med hästafveln för fyllande af näringarnas

behof, kommer inom kort uppfödningen af remonter samt af eu för

flere olika slags bruk samtidigt lämpad lättare hästtyp att i hög grad inskränkas,

och detta till skada ej blott för armén utan äfven och hufvudsakligen för

den mindre landtbrukaren, hvilken såväl för eget behof som för afsättning

inom och utom landet har vida större fördel af sistnämnda medeltyp än af en

endast för vissa ändamål passande kallblodig typ.

Obehöfligheten af den föreslagna åtgärden framstår äfven tydligt af

Kongl. Landtbruksstyrelsens yttrande att “det emellertid icke kan ifrågasättas

att tvenne dylika föredraganden eller ens en enda sådan för närvarande skulle

kunna på detta sätt beredas full sysselsättning", i all synnerhet, som medgifvas

kan, att nästan fullt likartade fackmannainsigter och erfarenhet fordras

för inseende öfver det ena eller andra af de båda områdena inom hästafveln.

Genom den väsentligen försvågade ställning och inskränktare maktbefogenhet,

som enligt Kongl. Landtbruksstyrelsens förslag skulle komma att

gifvas åt hästafvelns fackmän i denna styrelse, blefve vidare en gifven följd,

att på ifrågavarande styrelses chef öfver flyttades det lmfvudsakliga ansvaret

för hästafvelns utveckling, under det att de båda föredragandena endast blefve

rådgifvare och expeditionshafvande, på samma gång det oafbrutna samarbetet

med landets hästuppfödare säkerligen ej kunde med erforderlig kraft upprätthållas.

Någon verklig jemförelse kan från statens synpunkt sedt ej heller med

fog göras mellan hästafveln och boskapsskötseln för att därmed motivera en

för dem båda likartad administration i Kongl. Landtbrukstyrelsen; staten har

nemligen genom sitt premieringsväsende och genom sina hingstdepoter betydligt

151

mera beslutanderätt och ansvar med afseende på hästafvel!! än åtminstone för

närvarande med afseende på boskapsskötseln samt är dessutom i och för försvarsväsendet

i hög grad beroende af landets hästafvel, ej blott i fred såsom

den största uppköparen genom remonteringsväsendet utan äfven i krig, då med

stoll af reqvisitionslagarna eu del af hästarna inom hela landet måste tagas i

anspråk.

Ansvaret torde derföre helt böra läggas på den fackkunnige målsmannen,

som egnar sitt hufvudsakliga arbete åt hästafveln, men derföre ock åt honom

gifvas vederbörlig sjelfständighet och maktbefogenhet inom hans verksamhetsområde.

Chefen för den föreslagna stuteristyrelsen måste för att fylla sin uppgift

egna eu hufvudsaklig del af sin tid åt denna, ocli torde derföre tillerkännas

honom förutom rese- och traktamentsersättning såsom hittills den aflöning, som

kan anses motsvara hans ansvarsfulla och maktpåliggande plats; härigenom

vinnes den fördelen, att chefen kommer att i viss mån intaga en vanlig embetsställning

och ej fritages från dermed alltid förbundna anspråk.

I enlighet med Kong]. Landtbruksstyrelsen och på i dess förslag anförda

skål anser jag emellertid, att det för erhållande af en framstående fackman

till befattningen är en gifven fördel, att chefsplatsen ej sättes på ordinarie

stat utan skötes på förordnande tillsvidare mot åtnjutande af arvode.

Däremot är jag i olikhet med Kong! Landtbruksstyrelsen af den åsigt,

att en sekreterare i stuteri styrelsen fortfarande är oafvisligt nödvändig, alldenstund

chefens tid ej alltför mycket får tagas i anspråk af den expeditionsföring,

utredning och redovisning, som helt säkert i vidsträcktare grad

än hittills kommer att åläggas styrelsen, när densamma organiseras såsom

embetsverk.

I sammanhang härmed anhåller jag att få påpeka vigten af, att sekreteraren

är en i hästafveln erfaren fackman, och ej endast ett expeditionsbiträde,

för att äfven under chefens tillfälliga frånvaro kunna tillhandagå med

infordrade utredningar eller upplysningar.

Såsom ofvan nämndt blifver chefen för stuteristyrelsen endast, genom

en ständig och i nära beröring med representanter för hästafvel^ olika grenar,

i stånd att vidtaga de åtgärder, som äro lämpade efter de olika ändamålens

och de olika landsdelarnes särskilda kraf.

Detta synes mig bäst ernås genom att dels, liksom hittills i Kong],

Stuteriöfverstyrelsen, tvenne fackmän, på viss tid utsedde af Eders Kong].

Maj:t, ställas till chefens för den föreslagna stuteristyrelsen förfogande, dels

chefen för remonteringsväsendet, hvilken genom sin verksamhet såsom landets

störste uppköpare af lättare hästar kommer i den närmaste beröring med dess

hästuppfödare och derigenom blifver i tillfälle att förvärfva sig den vidsträck

-

152

tåste erfarenhet med afseende på den för vårt lands behof i allmänhet mest

passande medeltypen, dessutom ingår såsom ledamot i samma styrelse.

På detta nu framstälda sätt kan Kongl. Landtbruksstyrelsens förslag

till rådgifvande målsmän, dels för den varmblodiga och dels för den kallblodiga

typen, i viss mån komma till uttryck, utan att likväl den beslutande

och ansvariga fackkunniga myndigheten blifver splittrad eller försvagad.

Hvad slutligen angår den af hushållningssällskapens ombud föreslagna

kommissionen för hästafvelns befrämjande, anser jag en dylik kommission vara

af synnerligt stort värde vid sidan af den här ofvan föreslagna stuteristyrelsen

i och för ernående af den flera gånger berörda samverkan såväl

mellan statens myndighet och af hushållningssällskapen härför särskild! valda

ombud för hästafvel som äfven mellan dessa senare, hvarförutom en rationel

utveckling af vår hästafvel knappast är tänkbar.

I öfverensstämmelse med chefen för Kongl. Landtbruksstyrelsen håller

jag emellertid före, att denna med långa mellanrum sammanträdande kommission

ej kan ersätta de ofvan omförmälda ledamöterna i stuteristyrelsen, från

Indika närhelst så erfordras kunna erhållas utlåtanden och upplysningar i vissa

speciela frågor, under det att kommissionen endast är i stånd att behandla

mera allmänna frågor rörande hästafvel.

Hvad beträffar bestämmelserna för kommissionens sammanträden och för

dess sammansättning, ansluter jag mig i alla delar till chefens för Kongl.

Stuteriöfverstyrelsen förslag, under framhållande att den för landet i dess

helhet så ytterst betydelsefulla frågan om den varmblodiga hästtypens och

särskild! om remonters uppfödning endast kan komma till sin fulla rätt, om

fackkunnige representanter från armén äro så talrikt närvarande, att de enskilda

intressena med afseende på hästafvel ej uteslutande blefvo ledande för

kommissionens uttalade beslut.

Såsom sammanfattning af det ofvan anförda får jag hos Eders Kongl.

Maj:t i underdånighet föreslå: med afseende på Kongl. Stuteriöfverstyrelsens

ombildning:

att Kongl. Stuteriöfverstyrelsen organiseras såsom ett embetsverk, under

namn af stuteristyrelsen, och underordnas Kongl. Landtbruksstyrelsen såsom

en sjelfständig underafdelning;

att chefen för stuteristyrelsen aflönas med arvode;

att chefen för remonteringsväsendet ingår såsom ledamot, jemte de tvenne

förutvarande af Eders Kongl. Maj:t utsedda, i stuteristyrelsen; samt

att sekreteraren i stuteristyrelsen utses af styrelsens chef bland i hästafveln

erfarne och fackkunniga personer;

med afseende på en representation för hästafvelns befrämjande:

att en kommission skall hvart femte år eller deremellan å tider, som

153

af Eders Kong!. Maj:t bestämmas, på kallelse af chefen för Kong!. Landtbruksstyrelsen

sammanträda i hufvudstaden för att öfverlägga om landets hästafvel

jemte dithörande frågor;

att såsom ledamöter i denna kommission skola ingå:

Chefen för Kong!. Landtbrusstyrelsen;

Stuteristyrelsens chef och ledamöter;

Cheferna för statens hingstdepoter;

Ordförandena i de af Eders Kong!. Maj:t förordnade nämnderna för

prisbelönande af hästar;

Tre af chefen för Kong!. Landtförsvarsdepartementet utsedde representanter

för de beridna trupp förbanden;

Ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundar att vid kommissionens

förhandlingar låta sig representera.

Stockholm den 31 oktober 1895.

Underdånigst

G. BRÅKENHJELM

Inspektör för kavalleriet.

G. Queckfelclt.

20

154

Bil. 6.

Till Konungen.

Sedan Hushållningssällskapens år 1893 i Stockholm församlade Ombud

uti underdånig skrifvelse af den 14 novemder samma år, med framhållande af

behofvet utaf möten mellan hästuppfödare och fackmän för att öfverlägga om

frågor rörande hästafveln samt för att åstadkomma en god samverkan emellan

staten och rikets hushållningssällskap och äfven mellan de senare, vid de åtgärder

som vidtagits till hästafvelns höjande, hos Eders Kong!. Maj:t hemställt,

att Eders Kong]. Maj:t måtte taga i nådigt öfvervägande, huruvida för

vården af landets hästafvel vore lämpligt att tillsätta eu kommission för hästafvelns

befrämjande, hvilken såsom rådgifvande församling stäldes under chefen

för Stuteriöfverstyrelsen och sammanträdde hvart femte år eller deremellan så

ofta chefen för Stuteriöfverstyrelsen ansåge sådant nödigt samt under chefens

för Stuteriöfverstyrelsen ordförandeskap sammansattes sålunda:

öfverdirektören i Landtbruksstyrelsen,

cheferna för statens hingstdepoter,

chefen för remonteringsväsendet,

ordförandena i statens premieringsnämnder samt

ett ombud från hvart och ett af rikets hushållningssällskap,

så har Stuteriöfverstyrelsen, efter erhållen nådig befallning att efter Stuterikoinmissionens

hörande afgifva underdånigt utlåtande i ämnet uti underdånig

skrifvelse af den 7 December 1894 bland annat anfört, att under förutsättning

att den nu varande stuterikommissionen oförändrad bibehölles, en rådplägande

församling af den omfattning Ombuden föreslagit, borde kunna blifva af nytta

för det af Ombuden uppgifna ändamål, dervid Stuteriöfverstyrelsen likväl ansåge

sig böra framhålla önskvärdheten deraf att såsom ledamöter i denna församling

måtte, förutom de af Ombuden föreslagna, jemväl förordnas stuterikommissionens

ledamöter äfvensom några representanter för de beridna truppförbanden,

men att, till undvikande af naiunförvexling med den nu varande

stuterikommissionen, den föreslagna församlingen måtte benämnas stuterikomité;

och har Stuteriöfverstyrelsen för sin del hemställt, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes i nåder förordna att en komité så sammansatt, som Stuteriöfverstyrelsen

155

föreslagit, skulle hvart femte år eller deremellan å tider som af Eders Kong!

bestämdes, på kallelse af chefen för Stuteriöfverstvrelsen sammanträda i hufvudstaden

för att öfverlägga om landets hästafvel i allmänhet.

Efter det 1 andtbruksstyre]sen erhållit nådig befallning att i detta ärende

afgifva underdånigt utlåtande, har Styrelsen, som väl ansett att något ytterligare

behöfde från det offentligas sida inom vårt land göras för åstadkommande

af en höjning eller förbättring i landets hästafvel, men dragit i tvifvelsmål

huruvida den föreslagna åtgärden vore den, som i sådant hänseende för

närvarande borde anses mest önskvärd, derjemte bland annat framhållit, att

den nu föreslagna representationen, som skulle sammanträda endast sällan och

under kortare tid, icke kunde medverka vid utförandet af det trägna och

oaflåtlig^ arbete, som i förevarande fall kräfdes, utan att på den centrala

myndighetens egen handlingskraft och förmåga att fylla sin uppgift framgången

af statens bemödanden för hästafveln i allt fall ytterst måste bero;

hvarjemte Landtbruksstyrelsen, som ansett den organisation, Stuteriöfverstyrelsen

erhållit, icke vara för nu i fråga satta ändamål tillfyllestgörande och den brist

hos landets hästafvel, som föranledt Hushållningssällskapens Ombund till framställande

af sitt föreliggande förslag, icke kunna afhjelpas annorledes än genom

öfverlemnandet af vården om hästafveln åt ett på lämpligt sätt organiseradt

embetsverk, i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Maj:t måtte, med

anledning af förevarande framställning, förordna, att Stuteriöfverstyrelsens och

stuterikommissionens befattning med ärenden angående hästafveln skall från

den tidpunkt, Eders Kong!. Magt kunde finna skäligt bestämma upphöra, samt

att frågor angående hästafveln skulle från samma tidpunkt behandlas af Landtbruksstyrelsen.

Inspektören för kavalleriet, som af Eders Kong!. Maj:t derefter erhållit

nådig befallning att i detta ärende inkomma med utlåtande, har i underdånighet

föreslagit: med afseende å Stuteristyrelsens ombildning:

att Kongl. Stuteriöfverstyrelsen organiseras såsom ett embetsverk, under

namn af Stuteristyrelsen, och underordnas Kong]. Landtbruksstyrelsen såsom

en sjelfständig underafdelning;

att chefen för stuteri styrelsen aflönas med arvode;

att chefen för remonteringsväsendet ingår såsom ledamot, jemte de tvenne

förutvarande åt Eders Kongl. Maj:t utsedda, i stuteristyrelsen; samt

att sekreteraren i stuteristyrelsen utses af styrelsens chef bland i hästafveln

erfarne och fack kunnige personer;

samt med afseende på en representation för hästafvelns befrämjande:

att en kommission skall hvart 5:te år eller deremellan å tider, som af

Eders Kongl. Maj:t bestämmes, på kallelse af chefen för Kongl. Landtbruks

-

156

styrelsen, sammanträda i hufvudstaden för att öfverlägga om landets hästafvel

och dithörande frågor;

att såsom ledamöter i denna kommission skola ingå:

Chefen för Kongl. Landtbruksstyrelsen;

Stuteristyrelsens chef och ledamöter;

Cheferna för statens hingstdepoter;

Ordförandena i de af Eders Kongl. Maj:t förordnade nämnderna för

prisbelönande af hästar;

Tre af chefen för Kongl. Landtförsvarsdepartementet utsedde representanter

för de beridna truppförbanden;

Ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundar att vid kommissionens

förhandlingar låta sig representera.

Sedan Eders Kongl. Maj:t lemnat Hushållningssällskapens Ombud tillfälle

att afgifva yttrande i anledning af hvad vederbörande i detta ärendeanfört,

få Ombuden, från hvilka ursprungligen förslaget om inrättande af en

kommission för hästafvel^ befrämjande — eller, såsom Stuteriöfverstyrelsen

föreslår att den bör benämnas stuterikomité — utgått, först yttra sig öfver

ifrågavarande del af frågan, och få i sådant afseende i underdånighet meddela:

att de anse — i motsats mot Landtbruksstyrelsen, som håller före, det

eu dylik representation, hvilken endast sällan och under kortare tid sammanträder,

icke kan medverka vid utförandet af det trägna och oaflåtliga arbete,

som i förevarande fall kräfves -—• att denna stuterikomités verksamhet kan

blifva af allra största betydelse för vår hästafvel utveckling, för hvilken Ombudens

åsigt stöd finnes såväl uti det åt Inspektören för kavalleriet som det

af Stuteriöfverstyrelsen afgifna utlåtande;

att de anse, rörande sammansättningen af nämnda komité, att den af

Inspektören för kavalleriet föreslagna bäst uppfyller sitt ändamål att kunna

gagna landets hästafvel i dess helhet, då uti en komité, sammansatt så som

Ombuden uti förenämnda underdåniga skrifvelse af den 14 November 1893

föreslagit, det rena åkerbruksint-resset kan blifva för starkt representeradt gent

emot öfriga intressen inom hästafveln.

Beträffande förslaget om omorganisationen af Stuteriöfverstyrelsen, få

Ombuden i underdånighet framhålla:

att de, i likhet med Landtbruksstyrelsen och Inspektören för kavalleriet,

funnit den nuvarande organisationen af Stuteriöfverstyrelsen otillfredsställande,

hvarföre de, instämmande med bemälde Inspektör, hålla före, att detta qvasiembetsverk

bör organiseras såsom ett verkligt sådant, hvars chef bör aflönas

i förhållande till omfånget af den honom åliggande verksamhet, och hvaruti

såsom ledamöter böra ingå chefen för remonteringsväsendet jemte tvenne af

Eders Kongl. Maj:t utsedda ledamöter;

157

att. Ombuden ej kunna tillstyrka Landtbruksstyrelsens förslag att frågor

angående hästafveln skall från den tidpunkt, Eders Ivongl. Maj:t förordnar,

behandlas af Landtbruksstyrelsen, emedan vid en organisation, på sätt som af

Styrelsen föreslagits, den enhet, som bör förefinnas uti ledandet af rikets hästafvel,

skulle gå helt förlorad, men anse Ombuden att om möjligt, i likhet

med hvad af Inspektören för kavalleriet föreslagits, stuteristyrelsen inordnas

under Landtbruksstyrelsen från den tidpunkt Eders Ivongl. Maj:t kunde finna

skäligt bestämma;

att Ombuden slutligen anse det vara af vigt att, såsom merabemälde

Inspektör yrkat, till sekreterare i den blifvande stuteristyrelsen utses en uti

frågor rörande hästafveln fullt hemmastadd person.

Utdrag af det vid Hushållningssällskapens Ombuds sammanträde den

12 dennes förda protokoll bifogas härjemte.

Stockholm den 13 November 1895.

På Hushållningssällskapens Ombuds vägnar:

Underdånigst:

FREDRIK HE1DERSTIERNA

n. v. Ordförande.

Carl Bendix.

158

Utdrag ur protokoll, hållet vid Hushållningssällskapens Omhuds

sammanträde i Kongl. Landtbruksakademien den 12

November 1895.

§ 6-

Utskottet n:o 3 kade med anledning af Kongl. Landtbruksstyrelsens

på grund af nådig befallning till Hushållningssällskapens Ombud aflåtna framställning

n:o 2 med anhållan om yttrande angående väckt förslag om ändrad

organisation af administrationen för landets hästafvel framlagt förslag till

underdånig skrifvelse i ämnet.

Emot mom. 4 i den föreslagna klämmen, hvari framhållits att den omorganiserade

stuteristyrelsen borde erhålla en så vidt möjligt sjelfständig ställning

och sortera omedelbart under vederbörande statsdepartement, hade Herr

Nathhorst reserverat sig och yrkat, att Ombuden borde tillstyrka bifall till

Inspektörens för kavalleriet förslag, att Stuteristyrelsen skulle läggas under

Kongl. Landtbruksstyrelsen från den tidpunkt Kongl. Maj:t kunde finna skäligt

bestämma.

Efter det Herr Nathhorst talat för bifall för sin reservation och Herr

Frih. Bonde för utskottets förslag samt Herr Odelberg yttrat sig i frågan

utan att framställa något yrkande beslöto Ombuden att godkänna mom. 1, 2,

3 och 5 i utskottets skrifvelseförslag. Beträffande mom. 4 beslöto Ombuden

efter verkstäld votering att bifalla Herr Nathhorsts reservation med 13 röster

mot 9, som afgåfvos för utskottets förslag.

Mot Ombudens beslut i sistomförmälda punkt anmäldes reservationer af

Herrar Grefve G. Hamilton, Bredberg, von Möller, Lilliehöök, Frih. De Geer,

Ericsson och Frih. Bonde, kvilka ansågo sig icke kunna biträda Inspektörens

för kavalleriet förslag att Stuteristyrelsen, så sammansatt som af Inspektören

föreslagits, inordnas under Landtbruksstyrelsen, utan vore deras mening den,

att den omorganiserade styrelsen borde erhålla en så vidt möjligt sjelfständig

ställning och sortera omedelbart under vederbörande statsdepartement.

In fidem protocolli

Carl Bendix.

Justeradt den 13 November 1895.

FREDRIK HEDERSTIERNA.

LARS BERG. CARL CARLSON BONDE. GUSTAF KILMAN.

Ex protocollo:

Carl Bendix.

160

Bil. 7.

Till Konungen.

Sedan Hushållningssällskapens ombud i underdånig skrifvelse af den 14

November 1893 väckt förslag om inrättande af en representation för befrämjande

af landets hästafvel,

samt dels Stuteriöfverstyrelsen till följd af härå erhållen nådig remiss

den 7 December 1894 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ämnet, dels

Landtbruksstyrelsen uti likaledes infordradt underdånigt utlåtande af den 30

Maj innevarande år af anförda skäl hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte,

med anledning af hushållningssällskapens ombuds förberörda framställning, förordna,

att Stuteriöfverstyrelsens och Stuterikommissionens befattning med ärenden

angående hästafvel skulle från den tidpunkt, Eders Kongl. Maj:t kunde

finna skäligt bestämma, upphöra, samt att frågor angående hästafveln skulle

från samma tidpunkt behandlas af Landtbruksstyrelsen, dels ock Inspektören

för kavalleriet den 31 sistlidne Oktober i underdånighet yttrat sig i ärendet,

så och efter det Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 2 nästlidne

November anbefalt Landtbruksstyrelsen att lemna hushållningssällskapens ombud

tillfälle att vid deras i sistnämnda månad infallande sammanträde afgifva

yttrande i anledning af hvad vederbörande i detta ärende anfört samt dermed

och det utlåtande, som deraf kunde föranledas, till Eders Kongl. Maj:t inkomma,

hafva hushållningssällskapens ombud, till hvilkas behandling ifrågavarande

ärende blifvit, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majtts förberörda nådiga

befallning, af Landtbruksstyrelsen öfverlemnadt, till Styrelsen inkommit med

närlagda, af utdrag ur ombudens protokoll åtföljda yttrande;

och får Landtbruksstyrelsen, med anledning af hvad deri blifvit anfördt,

för egen del afgifva följande utlåtande.

Uti förberörda yttrande hafva ombuden förklarat, att de ansåge — i

motsats mot Landtbruksstyrelsen, som enligt ombudens uppfattning hölle före,

att en representation för befrämjande af landets hästafvel, hvilken representa

-

161

tion endast sällan och under kortare tid sammanträdde, icke kunde medverka

vid utförandet af de trägna och oaflåtliga arbeten, som i förevarande fall

kräfdes — att denna representations verksamhet kunde blifva af allra största

betydelse för utvecklingen af landets hästafvel. Härvid anser sig Landtbruksstyrelsen

böra anmärka, att Styrelsen i sitt förberörda utlåtande ingalunda

förbisett vigten deraf att en representation för hästafvel åvägabringas, fastän

Styrelsen ansett, att tidpunkten derför ännu icke vore inne och att, först

sedan den centrala administrationen för hästafvel blifvit ordnad på ett tillfredsställande

sätt, fråga kunde uppstå om vidtagandet af åtgärder i sådant

syfte, dock alltid under förutsättning, att det visade sig, att andra utvägar i

förevarande afseende än de redan förefintliga, af Styrelsen åberopade, vore af

behofvet påkallade. Såsom af Landtbruksstyrelsens utlåtande med full tydlighet

torde framgå, har Styrelsen dervid varit ledd af den uppfattningen, att

inrättandet af en representation för hästafvel, äfven om en sådan vore behöflig,

ingalunda borde anses göra omorganisationen af stuteriadministrationen

öfverflödig eller ens leda till ett uppskjutande af denna fråga, som dock torde

för närvarande vara af alla sådana den för hästafveln vigtigaste.

Beträffande det af Landtbruksstyrelsen framlagda förslaget om ändrad

organisation af nämnda administration hafva ombuden framhållit, att de, i

likhet med Landtbruksstyrelsen och Inspektören för kavalleriet, funnit den nuvarande

organisationen af Stuteriöfverstyrelsen otillfredsställande, hvarföre de,

instämmande med bemälde Inspektör, hölle före, att detta embetsverk borde

organiseras såsom ett verkligt sådant, hvars chef borde aflönas i förhållande

till omfånget af den honom åliggande verksamhet och hvaruti såsom ledamöter

borde ingå chefen för remonteringsväsendet jemte tvenne af Eders Tvongl.

Maj:t utsedda ledamöter, samt att ombuden sålunda ej kunde tillstyrka Landtbruksstyrelsens

förslag, att frågor angående hästafveln skulle från den tidpunkt,

Eders Kong]. Maj:t förordnade, behandlas af Landtbruksstyrelsen,

emedan vid en organisation på sätt, som af Styrelsen föreslagits, den enhet,

som borde förefinnas uti ledandet af rikets hästafvel, skulle gå helt förlorad,

men att ombuden ansåge, att om möjligt, i likhet med hvad af Inspektören

för kavalleriet föreslagits, stuteristyrelsen borde inordnas under Landtbruksstyrelsen

från den tidpunkt, Eders Kong]. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Det af ombuden sålunda framstälda förslaget finner Landtbruksstyrelsen

vara i det afseendet ofullständigt, att ombuden icke på något sätt angifvit

i hvad mening eller på hvad sätt den föreslagna Stuteristyrelsen skulle, såsom

ombuden uttryckt sig, inordnas under Landtbruksstyrelsen. Men äfven om

hänsyn icke tages till denna omständighet, synes förslaget träffas af samma

anmärkning, som ombuden riktat mot det af Landtbruksstyrelsen framstälda.

21

162

Styrelsen hade nemligen i sitt utlåtande af den 30 sistlidne Maj, med framhållande

att hästafvelns skilda ändamål visserligen borde sammanfattas i en

enda uppgift, eller att under de i ekonomiskt afseende mest fördelaktiga vilkor

framalstra de bästa för vårt land erforderliga hästar af hvad slag och beskaffenhet

de eljest vara månde, ansett att, då likväl landtförsvarets behof att

erhålla dugliga remonter och den vigt, detta intresse egde för landet i sin

helhet, kunde anses betinga, att dithörande och dermed i nära sammanhang

stående frågor betraktades såsom en af hufvudafdelningarna af den grupp af

ärenden, som anginge hästafveln, dylika ärenden borde handläggas af eu föredragande,

under det att öfriga hästafveln angående frågor lämpligen behandlades

af en annan. Väl hafva ombuden icke uttryckligen uttalat, att de af

dem föreslagna ledamöterna i stuteristyrelsen skulle föredraga eller behandla

olika slag af ärenden inom densamma, men, för så vidt vanlig ordning inom

detta verk skulle iakttagas, blefve visserligen en sådan anordning följden af

det flerdubbla ledamotskapet, hvarigenom likväl, åtminstone enligt ombudens

uppfattning, enheten inom detta verk skulle gå förlorad.

De frågor, hvilka af Stuteriöfverstyrelsen för närvarande behandlas och

som derföre skulle komma att blifva föremål för det embetsverks handläggning,

hvilket skulle träda i Stuteriöfverstyrelsens ställe, kunna, åtminstone för

så vidt de böra tillmätas någon betydelse, hänföras under någon af följande

tre hufvudafdelningar:

l:o) frågor angående hingstdepoterna,

2:o) frågor angående landtbeskälleriet, samt

3:o) frågor angående prisbelönande af hästar.

Det torde icke liär behöfva närmare utredas, om och i hvad mån den

ädla hästafveln faller inom området för hvarje af ofvanberörda slag af frågor,

utan endast framhållas att, då Landtbruksstyrelsen föreslagit att, för att tillgodose

landtförsvarets behof af dugliga remonter, dithörande och dermed i

närmare sammanhang stående frågor borde handläggas af en föredragande

inom Landtbruksstyrelsen, under det att öfriga hästafveln angående ärenden

lämpligast behandlades af en annan, dermed icke afsetts annat, än att frågor

angående hästafveln, hvilka direkt berörde landtförsvarets intressen, det vill

säga sådana, som inkommit från militära myndigheter, skulle behandlas af en

särskildt för sådant ändamål inom Styrelsen anstäld ledamot eller föredragande,

hvilken för öfrigt inom Styrelsen i allmänhet skulle hafva till uppgift att

bevaka landtförsvarets intresse med hänsyn till hästafveln. Hela anledningen,

hvarföre hästafveln icke kan i administrativt hänseende behandias i fullständig

öfverensstämmelse med den öfriga husdjursafveln, är att söka i landtförsvarets

fordran att inom landet städse skall finnas tillräckligt antal hästar, passande

för dess behof. Derföre hafva äfven särskilda anstalter för detta ändamål

163

utan svårighet kunna, jemte de obetydliga expeditionsbestyr, som af kästafvelns

förläggande under Landtbruksstyrelsen skulle föranledas, utan ersättning öfvertagas

af den tjensteman inom Landtbruksstyrelsen, som har Styrelsens ekonomiska

angelägenheter och expeditionen af dess beslut om hand, och skulle,

derest extra biträde härvid vore af nöden, ersättning härför kunna utgå från

det till Styrelsens disposition stälda anslag till extra biträden, vikariatsersättning

och expenser.

Slutligen torde till eu fullständig framställning af Landtbruksstyrelsens

åsigt-er angående bästa sättet för ordnandet af ifrågavarande förvaltning höra

redogörelse för det sätt, hvarpå Landtbruksstyrelsen tänkt sig inköp af hästar

för hingstdepoternas behof skola försiggå. För den händelse sådana inköp,

hvilka gifvetvis borde bestämmas af Styrelsen, icke, på sätt naturligt vore,

skedde genom någon af de föreslagna ledamöterna, hvilken i sådant fall borde

derom erhålla särskildt uppdrag vare sig förr viss tid eller tillfälle, borde desamma

på enahanda sätt uppdragas åt någon af de konsulenter för hästafveln,

hvilka enligt hvad af Landtbruksstyrelsens utlåtande i ärendet af den 30 sistlidne

Maj inhemtas, föreslagits skola inrättas. Häremot skulle visserligen

kunna invändas, att dessa inköp ofta måste ske med den skyndsamhet, att

Styrelsens beslut icke skulle kunna hinna inhemtas, innan ett fördelaktigt anbud

ginge förloradt, men med den frihet från öfverflödiga former, som just

utmärker byråsystemet inom embetsförvaltningen, torde alla sådana farhågor

vara ogrundade.

Under åberopande i öfrigt af hvad Landtbruksstyrelsen i merberörda

utlåtande anfört, får Styrelsen i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t måtte, med anledning af hvad i förevarande ärende förekommit, vidtaga

åtgärder, i syfte att Stuteriöfverstyrelsens och Stuterikommissionens befattning

med ärenden angående hästafveln kommer att från den tidpunkt, Eders Kongl.

Maj:t kan finna skäligt bestämma, upphöra, och frågor angående hästafveln

från samma tidpunkt behandlas af Landtbruksstyrelsen, äfvensom att ett belopp

af fyra tusen kronor årligen varder af anslaget till hästafvelns befrämjande

tillgängligt att användas till arfvoden, hvardera om två tusen kronor, åt två

på förordnande tillsatte föredragande inom Landtbruksstyrelsen af frågor angående

hästafveln, hvilka föredragande derjemte borde ega åtnjuta resekostnadsoch

traktamentsersättning att i likhet med öfriga ledamöters i Landtbruksstyrelsen

utgå enligt tredje klassen af gällande resereglemente från sjette hufvudtitelns

anslag till rese- och traktamentspenningar; och torde Landtbruksstyrelsen

böra erhålla nådig befallning att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med

förslag till de med anledning häraf erforderliga förändringar i Styrelsens instruktion

äfvensom de ytterligare föreskrifter, som för ändamålet kunna finnas

164

af sagda ärendens förläggande under Styrelsen, ty denna föredragning kan

mycket väl ordnas på flera sätt, om också det af Styrelsen föreslagna vill

förefalla såsom det i förevarande afseende lämpligaste. Det kunde nemligen

också tänkas, att all föredragning af hästfrågor inom Styrelsen öfverlemnades

åt den ene ledamoten och att den andres verksamhet hufvudsakligen kornme

att bestå i yttrandens afgifvanden i vissa frågor. Att alldeles utesluta sistbemälde

ledamot torde icke vara fullt lämpligt, derest den sakkunskap, som

för behandlingen af ifrågavarande ärenden förutsattes, skulle inom Styrelsen

vara att tillgå. Det dubbla ledamotskapet synes emellertid icke i någon händelse

kunna verka till skada för den enhet inom Styrelsen, som onekligen är

i hög grad önskvärd, så länge en enda person, såsom här skulle vara fallet,

egde rätt att ensam fatta beslut.

Det skulle likväl kunna invändas att, derest en särskild styrelse för

ifrågavarande ärenden inrättades, möjlighet förefunnes, att den, som kornme

att i frågor rörande hästafveln ega beslutanderätt, städse skulle vara fackman

i egentlig mening på detta område. Härvid torde emellertid var,a. att erinra,

att lika väl och med samma rätt fordran skulle kunna uppställas, att chefen

för Landtbruksstyrelsen skulle vara särskildt utbildad mejerist, boskapsskötare,

kemist, frökontrollant, landtbruksingeniör o. s. v., hvithet likväl torde vara

lika omöjligt som obehöflig^ och huru skicklig fackman i fråga om hästafveln

en chef för en särskild stuteristyrelse än kunde tänkas vara, så är det toga

troligt, om ens möjligt, att han skulle kunna ega lika stora förutsättningar

i administrativt afseende för att väl kunna sköta förvaltningen i fråga om

hästafveln, som den, hvilken såsom chef för Landtbruksstyrelsen måste tänkas

ega tillgång till alla de insigter och upplysningar, som erfordras för ett riktigt

bedömande af hästafveln såsom eu gren af landtbruksnäringen, hvilket

dock torde vara eu nödvändig förutsättning för ett lyckligt lösande af ifrågavarande

uppgift.

Till sagda administration hör, förutom sjelfva behandlingen inom Styrelsen

af ärenden angående hästafveln, äfven förvaltningen af de penningemedel,

som utgå till hästafvelns befrämjande och som utgöras af, jemte arrendet

för Ottenbv, dels de till hingstpremier i Skåne tillgängliga medel, 1,398

kronor 75 öre, dels de till Stuteriöfverstyrelsens disposition att användas och

redovisas i enlighet med nådigst upprättade stater jemte i öfrig! meddelade

nådiga föreskrifter stälda medel, 57,151 kronor 25 öre, dels ock det till bestridande

af prisbelöningar för hästar och deraf härflytande kostnader anvisade

särskilda reservationsanslag, 50,000 kronor, tillhopa 108,550 kronor. Denna

penningeförvaltning, hvilken egentligen utgöres af utbetalning af beviljade

medel enligt meddelade föreskrifter med dertill hörande redovisning, skulle

165

inom olika länder vidtagits i syfte att tillgodose detta intresse, såsom stuteriers

eller hingstdepoters inrättande, vissa bestämmelser vid prisbelönandet af hästar

och så vidare. Men att låta detta intresse verka ända derhän, att frågor

angående hästafveln måste lösryckas från andra landtbruket rörande frågor

och sålunda icke anses lämpligen kunna behandlas af samma centrala myndighet

som dessa, synes vara att sträcka omsorgen om det militära ändamålet

så långt, att detta sjelft deraf kommer att lida tillika med den näring, som

har till sin uppgift att förse statens ifrågavarande behof, ty enda sättet att

betrygga förhandenvaron inom landet af det hästmaterial, som för landtförsvaret

erfordras, består deri att göra landtmannen intresserad för dess fyllande. Detta

lärer likväl icke kunna ske på bättre sätt än att ledningen af hästafveln öfverlemnas

åt den styrelse, som just har att bevaka och befrämja landtbrukets

intressen, och då härtill kommer, att staten, såsom den störste uppköpare af

hästar, kan enligt vanliga ekonomiska principer göra sin vilja gällande gentemot

producenten, synas i förevarande fall icke några andra åtgärder utöfver

dem, som hästafveln såsom en gren af landthushållningen eljest betingar, behöfva

i landt förs varets intresse vidtagas än de särskilda föranstaltningar, hvarom

blifvit i det föregående förmäldt. Kan sålunda denna angelägenhet utan förfång

för statsändamålet ordnas på det åt Landtbruksstyrelsen föreslagna sättet,

bör intet tvifvel förefinnas derom, att ju detta sätt äfven är det lämpligaste

med hänsyn till det rena landtbruksintresset. Det måste nemligen förhålla

sig så, att endast den styrelse, som har till direkt uppgift att verka för detta

intresse, kan i samma grad finna medlen att befordra de särskilda grenar af

landthushållningen, som påkalla statens ingripande.

Den af hushållningssällskapens ombud uttalade farhåga att, vid den

organisation, som af Landtbruksstyrelsen föreslagits, den enhet, som borde

förefinnas uti ledandet åt rikets hästafvel, skulle gå helt förlorad, och som

icke kan hvila på annat än den föreställningen, att flera föredragande inom

en styrelse af frågor hörande till ett och samma område ovilkorligen måste

medföra sagda olägenhet, torde i förevarande fall vara ogrundad, enär, på

sätt Landtbruksstyrelsen tänkt sig, den ene föredraganden skulle behandla

endast frågor, som direkt och omedelbart anginge landtförsvarets intressen i

fråga om hästafveln, men hans yttrande eljest inhemtas blott då ärende vore

af den beskaffenhet, att chefen för Landtbruksstyrelsen ansåge sig böra, med

hänsyn till den allmänna uppgift inom Styrelsen ifrågavarande ledamot, enligt

hvad ofvan sägs, skulle ega, tillkalla honom för att jemte föredraganden höras.

För öfrigt är sättet för föredragningen inom Landtbruksstyrelsen af frågor

angående hästafveln alldeles icke afgörande för hufvudfrågan om lämpligheten

22

166

nödiga, allt i öfverensstämmelse med de hufvudgrunder, livilka af Landtbruksstyrelsen

här ofvan angifvits.

Remissakten återställes härmed. Stockholm den 16 December 1895.

Underdånigst

THEODOR ODELBERG.

AUG. LYTTKENS.

FREDRIK EGERSTRÖM.