Sök i Ratio Lex

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

322 sidor, varav 285 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 285 av 322 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1908:9, band 1, UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

T)EN AF KUNG-L. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

VI.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

SKOGSSTATEN OCH DE ALLMÄNNA SKOGSLÄROVERKEN.

STOCKHOLM

KUKGI» BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1907

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse ti i I Konungen..............i—ii.

Betänkande och förslag.

Skogsstaten.

Skogsstatens organisation i äldre och nyare tid.......... 1.

Skogsstatens tjänsteåligganden................... 39.

Tillkomsten af nuvarande aflöningsförmåner för ordinarie tjänstemän

och betjänte vid skogsstaten................. 53.

Nu gällande villkor för åtnjutande af de med ordinarie befattning

vid skogsstaten förenade aflöningsförmåner.......... 97.

Skogsingenjörer..........................103.

Statens skogsförsöksanstalt....................no.

Från vederbörande statsdepartement till kommittén öfverlämnade

handlingar....................''.......121.

Infordrade uppgifter in. in. för kommitténs förslag.........137.

Kommitténs förslag.

Skogsstatens organisation.....................167.

Förändrade anordningar af arbetet hos distrikts- och revirförvaltningarna 174.

Aflöningsförmåner för ordinarie tjänstemän och betjänte vid skogsstaten 202.

Aflöning svillkor för ordinarie tjänstemän och betjänte vid skogsstaten 221.

Extra jägmästare och extra kronojägare.............. 230.

Aflöningsförmåner vid förordnande å slcogsstatstjänst under vakans . . 233.

Skogsingenjör. Statens skogsförsöksanstalt............. 235.

opaginerad Kontrollera mot PDF

De allmänna skogsläro verken.

Skogsinstitutet.

Historik in. m........................... 237.

Kommitténs förslag........................262.

Skogsskolorna.

Historik m. in............. 270.

Kommitténs förslag........................ 303.

Sammanfattning..........................311.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till KONUNGEN.

Den kommitté, som Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 3 902 tillsatte

för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens

ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden in. m., fick genom nådigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

bref deri 2 mars 1906 sig anbefalla att, sedan den afslutat sina arbeten

angående landsstaten, öfvergå till behandling af frågan om reglering vid

skogsstaten och de allmänna skogsläroverken; och förordnade Eders Kungl.

Maj:t i sammanhang därmed undertecknade Wallmo och Wedholm att

under den tid, sistnämnda fråga utgjorde föremål för kommitténs behandling;,

vara ledamöter af densamma.

Kommittén får härmed i underdånighet rörande reglering af löneförhållandena

in. in. vid skogsstaten och de allmänna skogsläroverken

öfverlämna utlåtande och förslag, utgörande delen VI af kommitténs betänkanden.

I den slutliga justeringen af ifrågavarande betänkande har kommitténs

ledamot landshöfdingen in. in. Fredrik Emil Pettersson i följd af

sjukdom ej kunnat deltaga.

Stockholm den 9 mars 1907.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Carl Persson. Henrik Schultzberg.

Ivar Wijk. Johan Widén. Uno Vallmo. Harald Wedholm.

Allan Cederborg.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Skogsstatens organisation I äldre och nyare tid \

Medan i andra europeiska länder och äfven i våra grannländer Norge

och Danmark jämförelsevis tidigt gjordes gällande ett ganska vidsträckt

skogsregale, förekomma endast sparsamt spår af en dylik uppfattning i

de svenska landskapslagarna och landslagarna. Visserligen finnas i landslagarna

omförmälda »Konungens parker», men därmed förstodos endast

sådana skogar, som tillhörde »Konungens enskyllogha äghor», och detsamma

torde hafva afsetts med den i östgötalagen omförmälda »Kununger

Almasning». Några kronan särskildt förbehållna skogar funnos icke,

utan var skogen antingen tillhörig viss person — vare sig konung eller

undersåte — eller ock allmänning. Af allmänningar funnos dels den s. k.

norra allmänningen, omfattande de stora ödeskogarna i Norrland, hvilka

icke voro någons tillhörighet utan upplåtna till fri odling, i den mån det

kunde ske utan förutvarande odiares förfång, samt med viss begränsning

af den skogsvidd, som fick på en gång intagas, dels ock i mellersta och

södra Sverige lands-, härads- och byallmänningar, hvilka sistnämnda emellertid,

i mån af byarnas förening i socknar, ersattes af sockenallmänningar.

En af de få antydningarna till mera feodala grundsatser var, att i vissa

landskap inom Götaland konungen var tillförsäkrad en tredjedel af allmänningsafraden,

en rätt, som sedermera genom landslagarna utsträcktes

1 I de delar, uppgifterna angående skogsstatens organisation och ämbetsuppgifter i

äldre tid icke grunda sig å kungl. bref, instruktioner och andra författningar (särskildt den

åt öfverjägmästaren M. H. Brummer år 1787 utgifna samlingen), hafva de hämtats från

J. J. Nordströms «Bidrag till den svenska samhällsförfattningens historia», lista afd., Hälsingfors

1839, P. E. Bergfalks »Om svenska jordens beskattning till och med början af 17:de

århundradet», Uppsala 1852, Ii. L. Kydins »Bidrag till svenska skogs-lagstiftningens historia»,

Uppsala 1853, L. G. Lindes »Sveriges finansrätt», Stockholm 1887, samt de af 1856 och

1896 årens skogskommittéer afgifna betänkanden.

Löneregleringskommitténs bet. VI.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

att gälla härads- och troligen äfven landsallmänningarna inom riket i dess

helhet.

Den konungen sålunda tillerkända andel i allmänningsafraden gaf

snart upphof till den åsikten, att konungen vore till lika stor del ägare af

allmänningarna. Och under intrycket af den i andra länder gängse uppfattningen

rörande statens rätt till skogarna utvecklades småningom äfven

här, vid sidan af gällande lag, den uppfattning, som tog sig uttryck i

särskilda kungl. bref och förordningar, att konungen och kronan ägde

såväl allmänningarna i mellersta och södra Sverige i deras helhet som ock

de stora ödeskogarna i Norrland. Det var följaktligen i viss mån endast

ett uttryck för en redan gängse uppfattning, som gafs, då konung Gustaf

Vasa i sitt bekanta bref den 20 april 1542 förklarade, att »sådane ägor,

som obygde liggie, höre Gud, Oss och Sverigis Crone til».

De betydande skogstillgångar, hvilka kronan sålunda lagt under sig,

tillgodogjordes dels genom upplåtande på olika villkor af mark för odling,

dels genom försäljning af virke eller dess användning för bergsbrukets och

sjöfartens behof. Men därjämte spelade jakten en vida mera betydande

roll än nu. Uti bref och mandat, hvilka konung Gustaf Vasa å olika tider

utfärdade rörande kronans skogar, förbjöds särskildt jakt å desamma efter

högdjur, jämte det ock förbud meddelades mot fällande af bärande träd,

i främsta rummet ek och bok.

Tillsynen öfver efterlefnaden af nämnda bestämmelser var uppdragen

åt konungens djureskyttar. Under Carl IX:s regering förordnades sedermera

om anställande i landsorterna af skogvaktare och jägeribetjäning med uppgift

att dels skjuta för kronans räkning och leverera skinnen i kronans skinkammare,

dels ock hindra oloflig jakt. Och år 1613 anställdes en öfverjägmästare,

som skulle hafva högsta inseendet öfver konungens jakter och

djurgårdar samt särskildt förekomma fällande af ek och olofligt jagande

å kronans egendomar. Till sitt biträde ägde öfverjägmästaren förordna

två djurskyttar i hvarje fögderi.

En fullständigare organisation erhöll jägeristaten enligt den instruktion,

som den 30 maj 1638 utfärdades för riksjägemästaren eller, såsom

han äfven kallades, öfver-riks-jägemästaren eller riks-öfv er-jägmästaren
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

I denna instruktion nämnas såsom underlydande befattningshafvande dels

underjägmästare, dels heideridare, tjugusju till antalet, för kronans »fredkallade

parker», och skogswaktare, en uti hvarje härad, dels ock djur- och

foglaskyttar, djurgårdswaktare, skallfogdar och räfwefdngare.

Enligt ifrågavarande instruktion skulle riksjägmästaren »hafwa en

noga uppsigt å alla Kungl. Maj:ts och Kronans parker, jageplatser, djurgårdar,

skogar och lundar, men i synnerhet å de fridkallade och Kronans

enskylte Parker» samt tillse, »åt ingen, adel eller oädel, må fördrista sig,

egenwilligt på et eller annat sätt, tilfoga Kronan någon skada, intrång

eller prejudice». Han skulle ock, bland annat, hafva »den nogaste upsigt,

det inga kronans bärande skogar olofligen uthuggna warda», samt genom

»sina underhafvande» öfvervaka efterlefnaden af den befallning, Kungl.

Maj:t låtit till landshöfdingarna utgå, »det hädanefter inga torp eller nybyggen

å kronans enskilta skogar och egendomar, tils widare ordres, får

anläggas eller swedjeland, större eller smärre, huggas och brännas, antingen

af nybyggare eller kronans åboar».

Sistnämnda bestämmelse torde hafva haft sin grund i den fruktan,

som vid denna tid började göra sig gällande, att skogarna, genom den

ständigt ökade svedjningen, kolningen och afverkningen, icke skulle i

längden finnas tillräckliga för de bergsnäringens, handelns och sjöfartens

behof, hvilka man ansåg nödigt tillgodose. Och eu ytterligare åtgärd i

enahanda riktning vidtogs följande år 1639, då förbud utfärdades mot

svedjande på de skogar, som lydde under bergsbruken, och mot »skadeligt

skogsbruk» å desamma.

Den 22 mars 1647 utfärdades den första allmänna skogsordningen

eller, som dess titel lyder, »Kongl. Maj:ts stadga och ordning om Skogarne

uti Riket, huruledes de skola nyttjas och wårdas». Denna författning afsåg

emellertid ej krön oparkerna — för hvilkas skötsel således fortfarande

skulle i allmänhet lända till efterrättelse 1638 års instruktion — men väl,

förutom enskildas skogar, öfriga allmänna skogar, däribland lands-, häradsoch

sockenallmänningar. Angående äganderätten till dessa gjordes visserligen

ej något uttalande, men uppfattningen af kronan såsom desammas

ägare tog sig uttryck däri, att läns-, härads- eller sockenborna tillerkändes

blott nyttjanderätt till allmänningarna, en rätt, som därtill i åtskilliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

afseende!! var ganska begränsad och ej fick utöfvas utan särskildt tillstånd

samt i intet fall sträckte sig längre än till husbehofvet.

Några bestämmelser rörande bevakningen eller den ordentliga vården

af allmänningsskogarna meddelades ej i skogsordningen, utan fick i sådant

hänseende bero vid den uppsikt, som tillhörde landshöfding och kronobetjänte

samt, för vissa fall, lagman och häradshöfding. Uti ett särskildt

hänseende hade emellertid äfven riksjägmästaren och hans underhafvande

att öfva inseende å allmänningsskogarna. Enligt »Kongl. Maj:ts Ordning

och Stadga öfwer allahanda bärande skogsträn i Riket och deras plantering»,

gifven samma dag som skogsordningen eller den 22 mars 1647, ägde

nämligen ej blott kronobetjäningen utan äfven riksjägmästaren och hans

underhafvande angifva och åtala brott mot nämnda författning, hvilken

jämväl innefattade förbud mot fällande af bärande träd å allmänning.

Jägeristatens uppsikt öfver bärande träd var ej inskränkt till de

allmänna skogarna. Samma författning innehåller äfven, bland annat, stadgande

därom, att skattebonde ej hade rätt att å sina ägor fälla bärande träd.

Under samma dag som skogsordningen och förordningen om bärande

träd utfärdades jämväl »Ordning och stadga, huru alla Rikets Inbyggare

sig förhålla skola, med Jagter, Diurfång och Fogelslriutande», enligt hvilken

författning allmogen i allmänhet ägde blott en mycket begränsad rätt till

jakt å egen mark och jakten å häradsallmänningar förbehölls frälsemännen.

Äfven uppsikten öfver denna författnings efterlefnad torde hafva tillhört

jägeristaten.

Den 29 augusti 1664 utfärdades ny skogsordning, förordning om

bärande träd och jaktstadga, hvilka författningar såväl i afseende å jägeristatens

åligganden som för öfrigt i allt hufvudsakligt öfverensstämde

med motsvarande författningar af år 1647. En ytterligare utvidgning af

jägeristatens åligganden medförde däremot det år 1668 fattade beslutet om

skyldighet för skattebonde att hembjuda kronan å hans ägor befintliga

masteträd samt kronans därefter vidtagna åtgärder att i vissa delar af

landet förklara masteskogar i deras helhet för omistligt regale.

Genom kungl. resolutionen den 14 augusti 1682 erhöll jägeristaten

förändrad organisation. Riksjägmästarsysslan indrogs, och i stället upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

drogs åt fyra jägerifiskaler att, jämte landshöfdingarna, hafva uppsikt öfver

jägeribetjaningen. I spetsen för denna ställdes inom hvarje län en öfwerjägemästare.

Under de närmast, följande årtiondena meddelades allenast åtskilliga

mera speciella stadganden rörande skogarnas vård och nyttjande, af Indika

bär torde behöfva omförmälas endast kung!, förordningen den 3 februari

1691 »om skogarnas rätta wård uti Skaraborgs län», i hvilken förordning

skyldighet att plantera bärande träd ålades icke blott, såsom dittills i skilda

författningar skett, den som afverkade dylikt träd, utan allmogen i gemen

och jämväl jägeribetjäningen, för hvilken betjäning försummelse därutinnan

skulle medföra så allvarlig påföljd som förlust af ett tredjedels års lön.

Den 12 december 1734 utfärdades ny förordning om skogarna i riket,

enligt hvilken landshöfdingarna ålades att »noga tilse och påskynda, det

inom fyra års tid alla almänningar behörigen och lagligen ''varda afvittrande

från nästgränsande byägor, samt Kronopark^’, Lands- härads- och soknealmänningar

behörigen rörlagde». Kronans rätt öfver allmänningarna utvidgades

nu därhän, att allmänningar kunde helt eller delvis af kronan

disponeras för bergsbrukets behof. Uppsikten öfver kronoparker och allmänningar

utöfvades af jägerie- och skogsbetjening en, hvilken angafs såsom

inom hvarje län bestående af öfwer-jägemästare, jägemästare och, å allmänningarna,

skogwaktare. Därjämte ägde häradsrätt att bland nämnden och

härads- eller sockenborna förordna vissa ^syningsmän att kontrollera

allmänningars vård.

Uti kungl. förklaringen öfver sistnämnda skogsordning den 5 april 1739

stadgades sedermera, att häradsrätterna skulle årligen jämväl för kronoparkerna

utse två utsyningsman. Sin egentliga betydelse äger emellertid

sagda förklaring i ett annat hänseende. Vid denna tid hade nämligen

röster börjat göra sig hörda, som förfäktade, att de samfällda skogarna

vållade olägenhet utan motsvarande fördel, och af sådan anledning påyrkade

allmänningarnas delning. Dessa yrkanden, som gällde härads- och sockenallmänningarna,

rönte beträffande de förra ej någon framgång, men hade

i vissa särskilda fall föranledt villkorliga medgifvanden till delning af

sockenallmänningar. Genom ofvannämnda förklaring af år 1739 lämnades

nu dylikt medgifvande för landet i dess helhet, och anfördes som skäl för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

denna åtgärd den förbättrade skogshushållning, som väntades där af följa,

med afseende hvarå äfven landshöfdingar och häradsrätter anbefalldes att påskynda

dylika delningar, som dock ej fingo äga rum mot alla delägarnas vilja.

Jämväl de skarpt restriktiva bestämmelser, som vid denna tid gällde

i afseende på allmogens nyttjanderätt till egen skog, väckte efter hand

allt starkare opposition och föranledde vid 1765 års riksdag beslut om

jägeristatens upplösning och borttagande af dess uppsikt öfver skatteskogarna.

Genom kungl. bref den 7 februari 1770 blef emellertid jägeristaten

återställd för vård af de allmänna skogarna samt bärande träd och

masteträd, men förbjöds densamma vid vite »åt sig någon tilsyn tilägna

öfwer skattemanna skog».

Den 4 januari 1780 utfärdades af Kungl. Maj:t instruktion fördess

öfreer-liof-jägmästare, i hvilken instruktion omförmäldes, att Kungl. Maj.t

»warit omtänkt åt åter uptaga det fordna Riks-Jägmästare-Embetet», men

att, intill dess sådant kunde ske, Kungl. Maj:t åt öfverhofjägmästaren uppdrog

de göromål och rättigheter, hvilka tillkommit riksjägmästaren.

Öfverhofjägmästaren skulle således hafva »en noga upsigt uppå kronans

regalier och rättigheter öfwer alla des parker, jageplatser, djurgårdar, skogar

och lundar kring hela Riket, särdeles de fredkallade och Kronans enskilta

parker». Häri skulle han biträdas af öfverjägmästarna och jägeribetjäningen.

Enligt kungl. författning den 10 mars 1790 upphörde skogs- och

jägeristatens befattning med skogsvården, efter det kåren förvandlats till en

jägarkår, som under konung Gustaf III:s tid användes i krig. Men genom

skogsordningen den 10 december 1793 uppdrogs ånyo åt skogs- och

jägeribetjäningen vården af kronoparkerna, hvilka fortfarande stodo under

öfverhofjägmästarens uppsikt, äfvensom af de under Konungens befallningshafvandes

öfverinseende ställda lands- och häradsallmånningai samt

»kronoskogar», hvilka sistnämnda nu för första gången omförmäldes i skogsordning

och torde hafva ursprungligen utgjort landsallmänningar eller delar

däraf, som kronan tillägnat sig. Uppsikten öfver sockenallmänningarna åter, i

den mån sådana funnos kvar oskiftade, blef öfverlåten åt intressenterna själfva.

Till införande af en bättre ordning beträffande de under skogs- och jägeri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

statens vård ställda skogar stadgades, att hvar och en jägeri- eller skogshemman!

skulle hafva uppsikt öfver ett visst distrikt, hvarest det ålåg honom

att vårda och hafva tillsyn öfver vissa planterhagar under öfverjägmästarens

ledning.

Den 1 augusti 1805 utfärdades ny skogsordning, enligt hvilken fortfarande

länsstyrelserna hade öfverinseendet å lands- och häradsallmänningar

samt kronoskogar, men öfverhofjägmästaren å kronans »Parker, Gehäg

och Djurgårdar». Tillsynen och den närmare bevakningen öfver allmänningarna

och kronoskogarna var uppdragen åt den af vederbörande länsstyrelse

tillsatta skogsbetjäningen, medan vården och bevakningen af kronoparkerna

handhades af den af öfverhofjägmästaren förordnade jägeribetjäningen.

Det närmaste förmanskapet öfver såväl skogs- som jägeribetjäningen

utöfvade de af Kungl. Maj:t tillsatta öfverjägmästarna, hvilka

i sin hand förenade skötseln af såväl allmänningar och kronoskogar som

kronoparker och hade att för sin förvaltning göra redo inför både vederbörande

länsstyrelser och öfverhofjägmästaren.

I öfrigt är från nyssnämnda skogsordning att anteckna, att, beträffande

skattemans rätt öfver skogen å hans jord, honom medgafs fri dispositionsrätt

öfver bokskogen, medan ek fick fällas efter utsyning samt master och

spiror eller s. k. storverksträd efter hembud; och stadgades därjämte, att

ersättning skulle lämnas för ekvirke eller storverksträd, som togs i anspråk

för kronans behof. I § 1 heter det ock uttryckligen: »warandes det i

öfrigt både skogs- och jägeribetjente förbudit, åt något inseende öfwer

Skattemanna-Skogen, undantagande Ekeskogen, sig tillvälla».

Den skogspolitik, som från statens sida drifvits allt ifrån slutet af

medeltiden, att lägga så stor del som möjligt af landets skogar under

kronan eller åtminstone tillförsäkra denna en långt drifven kontroll öfver

skogen, hade emellertid icke burit de frukter, man däraf hoppats.

Såsom i det föregående nämnts, hade redan under frihetstiden framkommit

yrkanden på skiftande af allmänningar, särskildt i skogsvårdens

intresse; och hade dessa yrkanden ledt till medgifvande att skifta socken
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

allmänningarna. I början af 1800-talet spordes, under inflytande af nya

nationalekonomiska strömningar i utlandet, ett allt starkare tvifvel på det

sragneliffa af egendomar i statens hand — allt borde öfverlämnas åt det

enskilda initiativet och den enskilda omtanken. Det dåliga tillstånd, hvari

vid denna tid de allmänna skogarna befunno sig, syntes gifva stöd för de

nya åsikternas riktighet. Men härtill kom eu annan faktor af stor betydelse.

Efter 1809 års olyckliga krig och Gustaf IV Adolfs afsättning befann

sig landet inför en synnerligen hotande statsbrist. Under inverkan

af dessa olika omständigheter väcktes vid 1809—1810 årens riksdag förslag

om försäljning af, förutom andra statsegendomar, äfven skogarna.

Genom en dylik försäljning skulle man vinna å ena sidan en inkomst

till statsbristens fyllande, å andra en minskning i utgifter, i det jägeribetjäningen

blefve öfverflödig. Förslaget föranledde en Rikets Ständers

skrifvelse den 26 april 1810, hvari anhölls, att Konungen, efter nödiga

upplysningars infordrande, måtte bestämma, hvilka och huru stora kronans

parker och skogar borde för allmänt behof kvarblifva, samt låta försälja

de öfriga för allmän räkning genom auktion till den mestbjudande, som

därå skulle njuta full äganderätt mot erläggande af en viss grundränta.

Innan regeringen fattade något beslut med anledning af denna skrifvelse,

väcktes vid 1818 års riksdag ånyo fråga om kronoskogarnas försäljning;

och beslöto Rikets Ständer skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t.

Af denna skrifvelse föranleddes en kungl. proposition till 1823 års riksdag,

hvilken proposition med några få förändringar och tillägg antogs;

och utfärdades därefter rörande de antagna grunderna för reglering af

kronans skogar kungl. bref den 16 mars 1824, kungjordt genom kammarkollegii

cirkulär den 14 april samma år. Enligt sålunda meddelade bestämmelser

ställdes kronoparkerna åter under Konungens befallningshafvandes

öfverinseende. Beträffande öfverloppsmarkerna i de sex norra länen förklarades,

att desamma fortfarande skulle användas till anläggning af nya

hemman. I fråga om kronoparkerna åter och de andra allmänna skogar,

till hvilka kronan hade ägande- och dispositionsrätt, stadgades, att de af

dessa skogar eller delar däraf, som för flottornas eller andra kronans behof

befunnes nödiga, skulle bibehållas under kronans disposition och förvaltas

af skogsbetjänte, men att de öfriga skogarna skulle försäljas, därest icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

därigenom för de hemman, som å skogarna kunde äga laglig rätt till bete

och skogsfång, verkligt, för hemmanens bestånd kännbart lidande skulle

tillskyndas, i hvilket fall äfven dessa skogar borde i sitt förra skick förblifva

och nödiga åtgärder vidtagas för en förbättrad hushållning med desamma,

likasom med de för kronan bibehållna skogarna. Lands- och häradsallmänningarna

skulle få mellan intressenterna fördelas, efter ansökning

hos Kungl. Maj:t, men, därest så ej skedde, kunde de antingen öfverlämnas

till intressenternas gemensamma disposition eller ock kvarblifva under

allmän vård, då med deras skötsel och hushållning komme att förfaras

som vid de behållna kronoparkerna.

Härmed hade sålunda lagstiftningen rörande de allmänna skogarna,

från att hafva allt mer och mer inskränkt nyttjanderätten till desamma,

slutat med att öfverlåta dem åt enskilda eller ock bereda utväg för sådan

öfverlåtelse. Under de följande åren därefter lämnades äfven ökade friheter

i fråga om nyttjanderätten till enskild skog. Så medgafs år 1830

skatteman att mot lösen erhålla fri dispositionsrätt öfver ek och storvirksträd.

Men vid sidan af dessa åtgärder träffades äfven andra för tillgodoseende

af skogshushållningens intressen. I sådant syfte och för att bilda

eu skicklig och kunnig skogs- och jägeribetjaning inrättades ett skogsinstitut,

för hvilket stadgar utfärdades den 15 oktober 1828. Och därefter

verkställdes en omreglering af skogs- och jägeribetjäningen, i samband

hvarmed den 16 mars 1838 utfärdades instruktion för skogs- och jägeristaten

i riket.

Denna stat skulle enligt nämnda instruktion utgöras af dels förvaltande,

dels bevakande personal.

Den förra skulle bestå af öfverjägmästare, såsom chef för öfriga

skogs- och jägeristaten inom sitt distrikt, jägmästare, med enahanda chefskap

i de distrikt, där öfverjägmästare icke fanns, samt öfverjägare, tjänstgörande

under de förras befäl inom en viss del af distriktet.

Den senare eller bevakande personalen åter skulle bestå af underjägare,

anställda vid kronoparkerna, skogvaktare vid de åt enskilda menigheter

upplåtna, under allmän vård och uppsikt bibehållna lands- och

häradsallmänningar, samt plantering sv aktar e vid de under sådant inseende

Löneregleringshommitténs bet. VI.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

ställda, till större delen på allmän bekostnad anbragta flygsandsplanteringår

i vissa län.

Nämnda skogs- och jägeristat skulle stå under Konungens befallningshafvandes

lydnad och befäl i det eller de län, där den till tjänstgöring

blifvit anställd.

Den frihet, hvilken under förra hälften af 1800-talet medgifvits i

afseende å skogshushållningen, befanns emellertid snart, under inverkan

jämväl af en hastig stegring af skogsprodukternas värde, leda till missförhållanden,

ägnade att väcka oro för skogarnas bestånd. I anledning

häraf vidtog under århundradets senare hälft åter ett ganska omfattande

lagstiftningsarbete i ändamål att — med återupptagande af statens

äldre skogspolitik — bevara och öka statens skogstillgångar samt äfven

i öfrig! kontrollera skogshushållningen.

I sådant syfte stadgades, hvad själfva skogshushållningen angår, genom

kungl. bref den 25 maj 1860, att i de norrländska länen undersökning

skulle verkställas, i hvad mån de afvittrade öfverloppsmarkerna därstädes

borde bibehållas såsom kronoskogar, samt att, intill dess sådan

undersökning ägt rum, icke några upplåtelser af nybyggen å nämnda marker

Unge verkställas. I kungl. förordning den 21 december 1865 anbefalldes

undersökning i enahanda syfte å såväl öfverloppsmarker som oafvittrade

skogar i de norrländska länen och Kopparbergs län, i sammanhang

hvarmed förbudet mot nybyggens upplåtande utsträcktes till de oafvittrade

skogarna i Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län. Samtidigt

med utfärdande den 29 juni 1866 af kungl. förordningen angående

hushållningen med de allmänna skogarna i riket medgafs väl åter genom

en kungl. kungörelse upplåtelse af nybyggen såväl å oafvittrade skogar som

ä sådana öfverloppsmarker, hvilka befunnits otjänliga till bildande af kronoparker,

men genom annan kungl. förordning af samma dag erhöllo de skattehemman,

som sålunda af nybyggen uppkommo,.allenast en inskränkt dispositionsrätt

till skogen, ityatt afverkning utöfver husbehofvet fick ske allenast efter

utsyning och ej i vidare mån, än som var förenligt med skogens framtida

bestånd. Detsamma skulle gälla hemman, uppkomna af äldre nybyggen, för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

hvilka föreskrifna byggnads- och odlingsskyldigheter ickeblifvit inom behörig

tid verkställda; och enligt kungl. stadgan om afvittring i Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker den 30 maj 1873 föreskrefs enahanda inskränkning

för samtliga hemmansägare i dessa orter. Liknande bestämmelse äger

enligt kungl. bref den 27 juni 1879 tillämpning äfven inom Sårna socken med

Idre kapellag af Kopparbergs län. Genom kungl. förordningar den 29 september

1874, den 23 juni 1882, den 19 mars 1888 och den 24 juli 1903 träffades

bestämmelser mot afverkning af virke under vissa dimensioner i Norrbottens

och Västerbottens läns kustland, och för Gottlands län stadgades dels

genom förordning den 10 september 1869 förbud mot afverkning, hvarigenom

skogens återväxt omöjliggöres eller äfventyras, dels ock genom lag den

30 mars 1894 förnyadt dylikt förbud äfvensom förbud mot utförsel af barrträd

under vissa dimensioner. Den 26 januari 1894 utfärdades ny förordning

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket. Och den

24 juli 1903 utfärdades särskilda lagar angående vård af enskildes skogar

och angående skyddsskogar äfvensom förordning angående förvaltningen

af städernas skogar. För innehållet af ofvannämnda författningar, i den

mån de ännu äro gällande, varder i erforderliga delar redogjordt i det

följande.

Förutom hvad sålunda i lagstiftningsväg åtgjorts, hafva inköpts betydande

arealer skogsmark för bildande af nya eller utvidgning af äldre

kronoparker, hvartill medel erhållits dels genom försäljning af en mängd,

hufvudsakligen smärre kronoegendomar, dels genom särskilda anslag. Och

därjämte är att erinra, att, till fortvarande båtnad för skogshushållningen

i vissa delar af landet, nybildats betydande samfällda skogar, de s. k.

besparingsskogarna eller allmänningarna i Kopparbergs och Gäfleborgs län

samt sockenallmänningarna i Norrbottens län.

Jämsides med de åtgärder, hvilka i ofvan berörda hänseenden vidtagits

för bevarande och ökande af statens skogstillgångar samt för kontroll

äfven å den enskilda skogshushållningen, hafva tid efter annan meddelats

nya bestämmelser i syfte att tillgodose de stegrade krafvel! å de allmänna

skogarnas bevakning och vård. I den mån dessa bestämmelser afse inrättande

af läroanstalter för utbildning af den nödiga personalen, förbigås desamma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

bär, då redogörelsen i sådant hänseende lämpligen får sin plats i den särskilda

afdelning af detta betänkande, som ägnas åt frågan om reglering

af löneförhållandena m. m. vid de allmänna skogsläroverken i riket.

Däremot skall här mera utförligt redogöras för hvad som förekommit i

afseende å organisationen af statens skogspersonal och därmed sammanhängande

frågor.

Sedan, i anledning af förslag från Kungl. Maj:t till 1856—1858

årens riksdag, Rikets Ständer i skrifvelse den 16 februari 1858 tillkännagifvit,

att Ständerna, lika med Kungl. Maj:t, ansett vården om rikets skogar kräfva

inrättande af en särskild skogsstyrelse i hufvudstaden, meddelades i kungl.

bref till kammarkollegium den 21 januari 1859, att Kungl. Maj:t, utan

att för det dåvarande definitivt besluta angående den nya styrelsens .sammansättning

eller annorlunda än till sina hufvudgrunder bestämma dess

verksamhet, funnit godt förordna om inrättande i hufvudstaden af en

skogsstyrelse, hvilken ålåge, bland annat, att såsom öfverstyrelse ordna och

öfvervaka den egentliga skogshushållningen vid alla under statens disposition,

förvaltning eller uppsikt stående skogar och flygsandsfält, att handhafva

den allmänna tillsynen öfver tillämpningen af de stadgar, som rörde

jakt och djurfångst, samt att utöfva öfverinseende och befäl öfver de vid

skogs- och jägeristaten anställda tjänstemän och betjänte.

Efter det Kungl. Maj:t den 24 februari 1865 förordnat, att en särskild

tjänsteman under benämning af skogsinspektör skulle för Norrbottens

och Västerbottens län tillsvidare anställas i hufvudsakligt ändamål att utöfva

en allmän tillsyn och kontroll öfver skogsförvaltningen inom dessa

län, meddelades i kungl. bref till skogsstyrelsen den 31 mars samma år

(i transumt intaget i svensk författningssamling för nämnda år n:r 28)

närmare föreskrifter angående denna tjänstemans särskilda åligganden.

Genom kungl. bref till skogsstyrelsen den 11 maj 1866 förordnades

därpå, att en ny skogsinspektörsbefattning med enahanda åligganden skulle

inrättas för Västernorrlands, Jämtlands och Gäfleborgs län samt den del

af Västerbottens län, som omfattade Nordmalings och Bjurholms socknar

jämte Asele lappmark, hvilken andel af sistnämnda län följaktligen komme

att frånskiljas skogsinspektörens i Norr- och Västerbottens län tjänstgöringsdistrikt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Den 19 november 1869 utfärdades instruktion för skogsstyrelsen och

skogsstaten, att lända till efterrättelse från ingången af år 1870, vid hvilken

tid 1838 års ofvannämnda instruktion skulle upphöra att vara gällande.

Under skogsstyrelsens befäl och öfverinseende skulle skogsstaten i

orterna enligt 1869 års instruktion utgöras af sko g sinspektör er såsom kontrollerande,

jägmästare såsom förvaltande och krotiojägare såsom bevakande

personal.

Skogsinspektör, som förordnades på viss tid af Kungl. Maj:t efter

skogsstyrelsens förslag, skulle inom sitt distrikt vara chef för den öfriga

där anställda skogsstatspersonalen. Hvarje skogsinspektörsdistrikt skulle

bestå af flera revir, hvilka skulle utgöra tjänstgöringsområden, hvart och ett

för en jägmästare. Kronojägaren skulle vara vaktare och uppsyningsman

inom den del af ett revir, hvilken blifvit honom såsom b ev åkning strakt

anvisad.

Hvad särskildt angår skogsinspektör, skulle han oaflåtligen öfvervaka,

att honom underlydande tjänstemän och betjänte med nit och omsorg

fullgjorde sina åligganden. I sådant afseende hade han icke allenast

att granska de kvartalsrapporter och årsberättelser, som från jägmästarna

i distriktet till honom ingåfvos, utan äfven och i synnerhet att årligen

företaga inspektionsresor till särskilda delar af distriktet och därvid genom

undersökning på stället inhämta noggrann kännedom om, huru gällande

författningar eller eljest meddelade föreskrifter beträffande de allmänna

skogarnas förvaltning samt skogs- och jaktväsendet i öfrigt af vederbörande

efterlefdes. Befanns i något hänseende oriktighet, försummelse

eller öfverträdelse hafva ägt rum, skulle åtgärder vidtagas till rättelse;

hvarjämte i viktigare fall förhållandet genast skulle anmälas hos skogsstyrelsen.

Skogsinspektören hade hvarje år att inom november månads utgång

hos skogsstyrelsen föreslå och styrelsen att därefter bestämma de

skogar, som af honom skulle inspekteras under det påföljande året; och

borde skogsinspektören tillika, där förekomna särskilda anledningar funnos

påkalla inspektion under året jämväl å andra allmänna skogar inom distriktet,

verkställa sådan inspektion, hvarförutom hvarje jägmästarexpedition

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

inom distriktet skulle minst en gång hvart tredje år, och därvarande skogsskolor

minst en gång hvarje år besökas af skogsinspektören. Under dennes

resor skulle föras protokoll, hvaruti allt anmärkningsvärdt, som vid

skogsinspektionerna förekommit, skulle antecknas; och borde detta protokoll,

sedan resorna för året afslutats, insändas till skogsstyrelsen före påföljande

mars månads ingång. Då skogsinspektörens yttrande angående

verkställd skogsindelning, indelningsrevision eller annat ämne infordrades

af skogsstyrelsen, ålåg det honom att, där så erfordrades, innan yttrandet

afgafs, på stället förskaffa sig kännedom om de förhållanden, som voro

i fråga.

Den aflöningsstat för skogsstaten, som år 1869 antogs att gälla från

och med år 1870, upptog 6 skogsinspektörer, 75 jägmästare och 160 kronojägare.

Efter partiella förändringar vid 1872 och 1873 årens riksdagar,

fastställdes år 1874 ny aflöningsstat, hvilken upptog 7 skogsinspektörer,

80 jägmästare och 191 kronojägare.

Sedan därefter vid vissa af de följande riksdagarna medgifvits inrättande

af en del nya skogsinspektörs-, jägmästar- och kronojägarbefattningar

samt från och med år 1883 den nyinrättade domänstyrelsen öfvertagit

de skogsstyrelsen förut tillhörande åligganden i afseende å statens

och andra allmänna skogar samt skogsväsendet i allmänhet, afgaf domänstyrelsen

i underdånig skrifvelse den 30 oktober 1884 förslag till förändrad

reglering af skogsstaten.

Då, efter åtskilliga myndigheters hörande, nyssberörda förslag den

11 december 1885 föredrogs inför Kungl. Maj:t, beslöts, på hemställan af

chefen för finansdepartementet, att en omarbetning af förslaget, i hvad det

rörde revirförvaltarna och skogsbetjaningen, skulle med iakttagande af

vissa angifna grunder företagas af domänstyrelsen, men att däremot den

delen af förslaget, som angick skogsinspektörerna, skulle till vidare pröfning

inför Kungl. Maj:t anmälas i sammanhang med öfriga 1887 års statsreglering

rörande frågor.

Vid förnyad anmälan den 11 januari 1886 erinrade chefen för

finansdepartementet, att genom 1869 års instruktion skogsinspektörernas

uppgift i det väsentligaste blef begränsad till utöfvande af

opaginerad Kontrollera mot PDF

kontroll öfver det sätt, hvarpå underlydande skogstjänstemän och

skogsbetjänte fullgjorde sina åligganden, hvaremot den egentliga skogsförvaltningen

uppdrogs åt jägmästarna, utan tillfälle för skogsinspektörerna

att däri ingripa under andra förhållanden, än då fel eller försummelser af

underlydande gåfvo anledning därtill. Redan den s. k. norrländska skogskommittén

hade i sitt den 21 december 1870 afgifna betänkande anmärkt,

att den ställning, som sålunda blifvit skogsinspektörerna anvisad, icke

satte dem i stånd att utöfva något verksammare inflytande på skogshushållningen

och att, därest den större erfarenhet, det mognare omdöme och

de mera odlade insikter, skogsinspektörerna måste förutsättas äga, skulle

kunna tillgodogöras på ett för det allmänna fullt tillfredsställande sätt,

en vidsträcktare befogenhet borde tilläggas dem, så att de erhöllo ett

effektivt chefskap öfver skogspersonalen i orterna och i alla afseenden

blefvo en mellanlänk mellan denna och den centrala styrelsen. Väl hade

sedermera en och annan åtgärd vidtagits i den af norrländska skogskommittén

anvisade riktning, men i hufvudsak var skogsinspektörernas ställning

ännu densamma, som tillädes dem genom 1869 års instruktion.

I motiverna till sitt regleringsförslag hade domänstyrelsen fästat

uppmärksamheten därpå, att den alltför stora centralisation, som ägde rum

inom skogsförvaltningen, vållade betydande olägenheter, och hade styrelsen

uttalat sig, lika med den norrländska skogskommittén, för en utvidgning

af skogsinspektörernas befogenhet i syfte såväl att lätta ärendenas

tryck på centralstyrelsen som att göra skogsinspektörernas erfarenhet och

insikter mer fruktbärande för statens skogshushållning. Att en så beskaffad

förändring i skogsinspektörernas ställning skulle för skogsväsendet medföra

väsentligt gagn, syntes departementschefen uppenbart. Domänstyrelsen skulle

därigenom befrias från en mängd detaljfrågor, hvilka onödigtvis upptogo dess

tid, och vid behandlingen af en del andra ärenden skulle styrelsen genom ärendenas

föregående utredning af skogsinspektörerna erhålla ett kraftigare stöd

för sina åtgöranden. Skogsinspektörerna åter skulle i följd af den mer praktiska

riktning, som komrne att gifvas åt deras verksamhet, vinna ökadt inflytande

på skogsförvaltningen i orterna och äfven blifva i tillfälle att, till gagn

för det allmänna, i större grad vidga sin egen erfarenhet, på samma gång

den lifligare förbindelse, hvilken komme att äga rum mellan dem och den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

underlydande skogsstaten, utan tvifvel skulle verksamt bidraga till den

senares utbildning i yrket. Departementschefen fann det därför önskvärd^

att domänstyrelsens regleringsförslag, i hvad det angick skogsinspektörerna,

måtte snarast möjligt komma till utförande.

Men äfven en annan anledning att oberoende af det uppskof, som

ansetts erforderligt med löneregleringen för den öfriga skogsstaten, företaga

nyssberörda del af regleringsförslaget till behandling förelåg, enligt departementschefens

mening, däri att, då skogsinspektörerna, som fallet var,

tillsattes endast medelst förordnande på viss tid, det icke alltid kunde påräknas

att till innehafvare af dessa viktiga befattningar, med hvilka icke

finge förenas skogsförrättningar åt enskilda, erhålla de skickligaste och

därtill mest lämpliga skogstjänstemännen. Domänstyrelsen hade ur denna

synpunkt ansett det nödvändigt att gifva skogsinspektörerna den tryggade

ställning, som innehafvandet af ordinarie tjänst medförde; och departementschefen

förenade sig desto hellre i denna styrelsens åsikt, som det

dåvarande förhållandet äfven i det hänseendet var förenadt med olägenhet, att

jämväl de ordinarie befattningar vid skogsstaten, hvilka innehades af skogsinspektörerna,

måste uppehållas genom vikarier.

Skogsinspektörerna voro då nio till antalet, och domänstyrelsen hade

ej ifrågasatt någon förändring därutinnan; men i betraktande däraf att

dessa tjänstemäns befattning enligt det föreliggande förslaget skulle upphöra

att vara endast inspekterande och att skogsinspektörstiteln, som icke

kunnat vinna burskap, gifvit anledning till förväxling, hade styrelsen

ansett skogsinspektörerna böra för framtiden benämnas öfverjägmästare.

Departementschefen instämde med domänstyrelsen i fråga om den föreslagna

benämningen.

Efter det Kungl. Maj:t till 1886 års riksdag gjort framställning

om reglering af skogsinspektörsbefattningarna, anmälde Riksdagen i skrifvelse

den 11 maj 1886 (n:r 44), att enär nämnda reglering utgjorde

endast en del af en snart förestående omfattande reglering af hela skogsstaten,

samt några särskilda skäl ej förelåge till det antagande, att

den ifrågasatta regleringen af skogsinspektörsbefattningarna icke skulle

kunna utan synnerlig olägenhet uppskjutas, till dess att tillfälle blefve

beredt att pröfva och afgöra frågan på en gång i hela dess vidd,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagen funnit sig icke böra bifalla Kung!. Maj:ts i regleringsfrågan

framställda förslag; på grund hvaraf något uttalande från Riksdagens sida

om samma förslags detaljer icke ansågs erforderligt.

Det af domänstyrelsen den SO oktober 1884 afgifna regleringsförslaget

för skogsstaten förekom ånyo till behandling inför Kung!. Maj:t den

25 april 1887 i sammanhang med ett ytterligare förslag, som domänstyrelsen

afgifvit den 15 november 1886.

Därvid erinrade föredragande departementschefen om vissa hufvuddrag

i förslaget, såsom att skogsinspektörerna skalle ersättas med fast

tillsatta öfverjägmästare, hvilka borde ställas i spetsen för skogsförvaltningen,

hvar inom sitt tjänstgöringsområde, och erhålla ett verkligt chefskap

öfver dåvarande skogspersonal, i sammanhang hvarmed åtskilliga

ärenden, hvilka dittills dragits under den centrala styrelsens pröfning,

skulle öfverlämnas till öfver]ägmästarnas afgörande; att den egentliga skogsförvaltningen

i orterna skulle såsom dittills besörjas af jägmästarna, men

gifvas en större omfattning därigenom att, till skogsvårdens förbättrande

å civila och ecklesiastika boställen samt utarrenderade kronoegendomar,

all skogsodling å dessa egendomar öfvertoges af skogsstaten och jämväl

ledningen af afverkningen därstädes i vidsträcktare mån än då var fallet

öfveilämnades åt jägmästarna; samt att, med bibehållande af skogsinspektörernas

eller öfverjägmästarnas antal oförändradt, antalet jägmästarbefattningar

skulle, i samband med en förändrad reglering af reviren, minskas,

men däremot skogsbetjäningen ökas.

Såsom departementschefen vidare erinrade, upptog den för skogsväsendet

gällande staten 9 skogsinspektörer, 85 jägmästare eller revirförvaltare

och 211 kronojägare, under det att det förslag till stat för

skogsförvaltningen i orterna, som domänstyrelsen framställt i sin underdåniga

skrifvelse den SO oktober 1884 och hvilkei styrelsen, under angifven

föi utsättning, oförändradt framlagt i underdånigt utlåtande den 15 november

1886, upptog

jägare.

Bland de förändringar i skogsförvaltningen, som blifvit af domänstyrelsen

ifrågasätta, syntes departementschefen i främsta rummet böra tagas i be
Lönereglering

skommitténs bet. VI. q

eg 9 öfverjägmästare, 74 jägmästare och 263 krono
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

traktande hvad som föreslagits beträffande skogsodling och afvexling å

boställen och utarrenderade kronoegendomar. Styrelsen hade i fråga

därom framhållit, att för bibehållande och förökande af de allmänna

skogarnas afkastningsförmåga det var af synnerlig vikt, att den skogsodling,

som erfordrades å dessa skogar, blefve på ett fullt ändamålsenligt

sätt verkställd, men att oaktadt de föreskrifter i fråga om beredande af

skogsåterväxt, hvilka meddelades vid fastställandet af indelningsplaner för

skogarna å statens till boställen upplåtna eller utarrenderade egendomar,

det icke kunde påräknas, att därstädes erforderliga skogsodlingsarbeten,

hvilka i allmänhet påkallade fackmannens omdöme och erfarenhet, skulle

leda till åsyftadt resultat, så länge dessa arbetens utförande var öfverlämnadt

åt indelningshafvare och arrendatorer. Ett ingripande därutinnan

från skogsförvaltningens sida hade därför synts styrelsen af högsta

behof påkalladt. Enahanda var äfven förhållandet i afseende å afverkningen

på dylika skogar, hvilken icke heller kunde anses tillräckligt reglerad0

genom föreskrifter vid skogsindelningen. Särskilt erfordrades

större urskilning, än som i allmänhet kunde påräknas hos boställshafvare

och arrendatorer, när i följd af skogens beskaffenhet eller af annan anledning

berednings-, blädning^- och röjningshuggning eller hjälpgallring

borde äga ruin. Med hänsyn till den betydande skada, som förorsakades

af illa utförda skogsodlingar och afverkningar, hade domänstyrelsen ansett,

att all skogsodling å de till civila eller ecklesiastika boställen eller till utarrenderade

egendomar hörande skogar, och således äfven å dem, hvilka

icke blifvit ställda under skogsstatens omedelbara förvaltning, borde besörjas

af denna stat, samt att jämväl afverkningen å dylika skogar, i den

mån denna icke redan, i följd däraf att boställes afkastning öfversteg

husbehofvet eller särskilda föreskrifter vid skogens upplåtelse lämnats, var

beroende af föregången ^stämpling, borde regleras genom skogsstatens

åtgärder, vare sig genom utsyning eller genom lämpliga anvisningar.

Fördelarna ur skogsvårdens synpunkt af en sådan anordning voro,

enligt departementschefens åsikt, påtagliga, och domänstyrelsens förslag

därom hade också redan vid ärendets behandling den 11 december

1885 tillvunnit sig Kung!. Maj:ts gillande, endast med den modinsation

i fråga om skogar, hvilka brukades af indelningshafvare, att skogs
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

statens ingripande vid afverkningen icke borde ifrågakomma i de fall, då

denna skedde endast för husbehof, enär därigenom för boställshafvarna

skulle vållas mycken omgång och understundom verkliga olägenheter, som

icke kunde undgå att menligt inverka på förhållandet mellan skogsstaten

och boställenas innehafvare.

Hvad domänstyrelsen föreslagit rörande skogsstatens organisation

syntes departementschefen böra vinna godkännande. Jämfördes skogspersonalen

enligt då gällande stat med samma personal enligt den af styrelsen

föreslagna staten och fäste man tillika behörigt afseende vid den betydande

utveckling skogsväsendet vunnit såväl hvad angick omfattningen af

de skogar, hvilka utgjorde föremål för förvaltningen, som i fråga om skogsvårdens

intensitet, kunde det, enligt departementschefens uppfattning,

icke sägas annat, än att det föreliggande förslaget inskränkte skogspersonalen

till det minsta, som var möjligt med bibehållande af skogsstatens

förmåga att fylla den icke oväsentligt utvidgade uppgift, som enligt

förslaget skulle komma att tillhöra densamma.

Vid 1887 års riksdag framlade Kungl. Maj:t regleringsförslag för

skogsstaten, men förslaget vann icke godkännande. Enligt hvad skrifvelse

den 7 juli 1887 (n:r 30) utvisar, hade Riksdagen visserligen funnit

Kung!. Maj:ts framställning i flera delar innebära förbättringar i då

rådande förhållanden beträffande förvaltningen af den värdefulla statsegendom,

hvarom fråga var, men i detaljerna ansågs en eller annan

ändring samt ytterligare utredning erfordras. Bland annat erinrades, att

statistiken öfver inkomsterna från olika revir gaf vid banden, att många

revir funnos, särskildt i rikets södra och mellersta delar, där inkomsterna

voro så små, att de ej kunde anses stå i skäligt förhållande till

förvaltningsutgifterna. Detta förhållande syntes Riksdagen böra gifva anledning

till undersökning, huruvida icke en sammanslagning af revir, som

lämnade obetydliga eller inga inkomster, skulle kunna äga rum, så att

reviren blefve större, hvarigenom någon besparing kunde göras. I samma

syfte borde ock utredas, huruvida icke en jämkning af öfverjägmästardistrikten

kunde åstadkommas.

I anledning af Riksdagens beslut i nämnda hänseende anbefallde

Kungl. Maj:t domänstyrelsen att, efter utredning i antydda hänseenden,

opaginerad Kontrollera mot PDF

•20

utlåta sig rörande de förändringar, som af den sålunda verkställda utredningen

eller eljest förändrade förhållanden kunde påkallas i det regleringsförslag,

som varit 1887 års riksdag förelagdt.

Enligt hvad chefen för finansdepartementet den 12 januari 1889 inför

Kung!. Maj:t anmälde, afgaf domänstyrelsen den 15 oktober 1888 vidare

utlåtande i förenämnda ärende.

Däri erinrade styrelsen, att de inkomster, som inflöto under titeln

»statens skogsmedel», icke utgjorde all den afkomst, de allmänna, under

skogsstatens vård eller uppsikt ställda skogarna lämntide, alldenstund af

kastningen från en stor del af dessa skogar inflöt under andra inkomsttitlar,

såsom till vissa allmänna fonder, eller tillföll boställshafvare, eller

ock, såsom fallet var med afkastningen af de betydliga häradsallmänningarna,

tillgodonjöts af vissa kommuner.

Eu vid utlåtandet fogad tablå visade visserligen, att utgifterna

öfverstego inkomsterna inom vissa revir i landets sydliga och mellersta

delar, men inom de flesta af dessa revir fortgingo nya skogsanläggningar,

hvilka, på samma gång de kräfde dryga utgifter för skogsodlingen, jämväl

påkallade jägmästarnas arbete i lika hög grad som i de revir, där betydligare

virkesförsäljningar kunde ske. Utmarkernas till boställena i allmänhet

spridda läge medförde i samtliga orter större arbete vid skogsförvaltningen,

än om skogarna förekomma i sammanhängande komplexer, och,

äfven om genom afyttring af en del mindre kronoegendomar ett bättre

förhållande därutinnan kunde anses i någon män ernås, blefve, enligt

domänstyrelsens mening, minskningen i arbete dåraf ej särdeles betydlig

och komme till fullo att ersättas af den skogsstatens verksamhet, som påkallades

å de genom inköp af mark vunna områden, hvadan styrelsen ansåg

den då pågående afyttringen af mindre kronoegendomar ej kunna gifva

anledning till vidare indragning af jägmästareän ster ån den redan ifrågasatta.

Vederbörande skogsinspektörer, hvilkas yttranden infordrats af domänstyrelsen,

hade ock, jämte framhållande att eu minskning i det föreslagna

antalet öfverjägmästardistrikt icke kunde äga ram, därest öfverjägmästarna

skulle medhinna att på ett tillfredsställande sätt fullgöra

sina åligganden, enstämmigt uttalat den meningen, att indragning af flera

revir i landets södra och mellersta delar än de af domänstyreisen före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

slagna icke lät sig göra; och styrelsen ansåg denna minskning af jägmästarnas

antal, samtidigt med att skogsstatens tjänsteåligganden skulle

i betydlig grad ökas, varda möjlig endast under förutsättning, att de

ordinarie kronojägarnas antal ökades, för clet dåvarande med 52 stycken

för nyssberörda landsdelar.

livad förhållandet mellan inkomster och utgifter inom reviren i

de norra orterna beträffade, öfverstego de förra betydligt de senare, om

än för något år i följd af virkesförsäljnings inställande, föranledt af för

låga auktionsanbud, inkomsterna i ett eller annat revir kunnat synas

obetydliga.

Såsom resultat af den verkställda utredningen i hvad organisationen

angick ansåg domänstyrelsen framgå, att indragning af &flera

jägmästartjänster, än. i det Riksdagen år 1887 förelagda regleringsförslaget

redan ifrågasatts, icke lät sig förena med ett nöjaktigt handhafvande af

statens skogsförvaltning, samt att minskning eller jämkning af öfverjägmästarnas

distrikt ej heller lät sig verkställas.

Vederbörande departementschef fann det vara genom den verkställda

utredningen nöjaktigt ädagalagdt, att någon ytterligare reduktion af skogsstatstjänstemännens

distrikt, utöfver den, som redan iakttagits i det Riksdagen

förelagda regleringsförslaget, icke utan men för skogsadministrationen

kunde äga rum. lian ansåg sig därför sakna anledning att i detta afseende

förorda någon ändring i det uppgjorda statsförslaget och hemställde,

att jämväl i öfrig! detsamma måtte oförändradt föreläggas näst sammanträdande

Riksdag.

I sammanhang härmed erinrade han om den mot äldre tiders förhållanden

väsentligt förändrade ställning, skogsväsendet dåmera intog i

statens hushållning. Ännu i en icke synnerligen aflägsen tidpunkt kunde

statens betydande skogstillgångar till följd af dåliga kommunikationer och

låga värden å skogsprodukter till stor del betraktas såsom ett dödt kapital.

Förbättrade afsättningsförhållanden, stegrade pris å trä varumarknaden

samt icke minst en insiktsfull, på rationella grunder fotad skogshushållning

hade medfört en annan sakernas ordning. Skogsmedlen utgjorde

en betydande inkomstpost i budgeten; i den mån skogstillgången å enskildas

egendomar förminskats genom en alltjämt fortgående misshushåll
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

ning därmed, hade statens i olika landsdelar spridda, omfattande skogsdomäner

erhållit ökad betydelse för inbyggarnas förseende med deras behof

af skogsprodukter; och slutligen utgjorde det insiktsfulla sätt, hvarpå

staten "förvaltade sina skogar, eu välbehöflig föresyn för enskilda skogsägare

i vederbörande orter. I alla dessa afseenden hade betydande

resultat redan blifvit uppnådda, men otvifvelaktigt borde i det skede af

stark utveckling, hvari skogsväsendet då befann sig, ännu större kunna

inom jämförelsevis kort tid vinnas. Särskildt syntes det departementschefen,

att eu betydelsefull uppgift förelåge statens skogsförvaltning på ett fält,

som dittills endast i mera underordnad mån fallit inom omfånget af

dess verksamhet. Departementschefen förmenade nämligen, att statens

skogsförvaltning skulle kunna på ett mera direkt sätt än dittills vinnlägga

sig om befordrandet af den enskilda skogsvården i riket. Om nyttan och

lämpligheten af statens ingripande genom lagstiftningsåtgärder i denna

skogsvård rådde synnerligen delade meningar; men äfven utan sådan lagstiftning

kunde staten genom att för billigt pris tillhandahålla skogsfru och

plantor, genom att lämna handledning vid skogssådd och skogsplantering

och i allmänhet genom meddelande af råd och upplysningar i fråga om

skogshushållning kraftigt medverka till vinnandet af målet, en förbättrad

enskild skogshushållning. Staten hade redan beträdt denna väg genom att

till biträde åt enskilda anställa skogsingenjörer, men mera kunde göras.

Departementschefen fästade uppmärksamheten därpå, att med den utsträckning

af skogspersonalens verksamhet, som i sammanhang med och såsom

följd af den föreslagna löneregleringen skulle äga ruin, ett icke oviktigt

steg i den af honom antydda riktningen skulle komma att tagas, i det

nämligen därigenom statens direkta skogsvård skulle komma att på ett

mera effektivt sätt än dittills utsträckas till skogar, som i visst afseende

intogo en mellanställning mellan offentliga och enskilda, nämligen de betydliga

skogsarealerna å boställen och utarrenderade kronodomäner. . Skogsstatens

uppsikt öfver vården af dess;! skogar hade visserligen alltid varit

lagstadgad, och i senare tider hade densamma otvifvelaktigt blifvit mera

verksam därigenom att dels hushållningsplaner blifvit fastställda, dels

äfven icke obetydliga områden blifvit ställda under skogsstatens omedelbara

vård; men först därigenom att, på sätt föreslaget blifvit, skogsodling

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

och aftorkning på de områden, som ännu befunne sig under boställshafvares

och kronoarrendatorers egen vård, ombesörjdes af skogsstatens personal,

kunde ett mera positivt innehåll sägas hafva blifvit gifvet åt den skogsstaten

lagligen tillkommande uppsiktsrätt.

I anledning af Kung!. Majds framställning i ämnet förklarade

Riksdagen i skrifvelse den 16 maj 1889 (n:r 68), att den för sin del

funnit den föreslagna utsträckningen af skogsförvaltningens åtgöranden å

civila och ecklesiastika boställen samt utarrenderade kronoegendomar synnerligen

ändamålsenlig, samt att de erinringar, Riksdagen år 1887 framställde

mot det då framlagda, med det vid 1889 års riksmöte föreliggande

i allt väsentligt öfverensstämmande regleringsförslaget jämväl i de delar,

där desamma icke föranledt ändring, synts Riksdagen, efter den utredning,

som åstadkommits, icke vidare böra utgöra hinder för lösningen af den

enligt Riksdagens förmenande angelägna regleringsfrågan.

Den 29 november 1889 aflat Kungl. Maj:t skrifvelse till domänstyrelsen

angående ny reglering af skogsstaten m. m. I denna skrifvelse,

hvaraf transumt är intaget i svensk författningssamling för samma år

n:r 68, förklarades,

att skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötsel^ främjande å

de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar dädanefter skulle

ombesörjas af skogsstaten, som jämväl borde öfvertaga ledningen af skogsafverkningen

därstädes; dock att, i händelse skogens afkastning blifvit mot

skogsarrende upplåten åt arrendator, det fortfarande skulle åligga arrendatorn

att verkställa och bekosta för skogens skötsel i fastställd skogshushållningsplan

eller eljest i vederbörlig ordning föreskrift^ arbeten, samt

att skogsstaten likaledes skulle ombesörja skogsodlings- och andra

arbeten för skogsskötsel^ främjande å ecklesiastika och civila boställen

samt öfvertaga ledningen af skogsafverkningen därstädes, dock med undantag

af de fall, da boställshafvare a boställe, hvars skog stod under hans

skötsel och vård, påfordrade att under löpande skogsindelningsperiod själf

få verkställa skogsodlingsarbete, då å ecklesiastikt hemman eller lägenhet

arrendator ägde att mot skogsarrende disponera skogens afkastning, då

ecklesiastikt hemman eller lägenhet af församling innehades under äganderätt

eller blifvit af enskild till församlingen doneradt och för skogsodling

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

erforderliga medel icke genom vederbörandes försorg tillhandahölles samt,

hvad särskild t skogsafverkningen angick, då ä boställsskog, som af indelningshafvare

brukades, afverkning skedde endast för husbehof.

Jämlikt den från och med år 1890 gällande nya lönestaten voro

öfver jägmästarna 9 till antalet, jägmästarna eller revirförvaltarna 74 samt

kronojägarna 263, däraf 129 i de sex norra länen och 134 i de mellersta

och södra delarna af landet.

De nio öfver] ägmästardistrikten skulle benämnas Norrbottens, Västerbottens,

Mellersta Norrlands, Gäfle-Dala, Bergslags, Östra, Västra, Smålands

och Södra distrikten samt omfatta

Norrbottens distrikt Norrbottens län,

Västerbottens distrikt Västerbottens län,

Mellersta Norrlands distrikt Jämtlands och Västernorrlands län,

Gäfle-Dala distrikt Gäfleborgs och Kopparbergs län,

Berg slagsdistriktet Värmlands, Örebro, Västmanlands och Uppsala län,

Östra distriktet Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Gottiands

län,

Västra distriktet Skaraborgs, Älfsborgs samt Göteborgs och Bohus lån,

Smalands distrikt Kalmar, Jönköpings och Kronobergs län samt

Södra distriktet Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.

Reviren och kronojägarna skulle mellan de särskilda öfverjägmästardistrikten

fördelas sålunda:

distrikt

Norrbottens . . . .

Västerbottens . ■ ■

Mellersta Norrlands

Gäfle-Dala . . .

Bergslags . . . .

Ostra, ......

Västra, .....

Smalands ....

Södra .....

revir

13

8

8

7

10

7

9

8

__4

74

kronojägare

56

31

25

17

24

23

38

31

_18

263

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

I underdånig skrifvelse den 25 oktober 1898 angående anslagsbehof

för år 1900 väckte domänstyrelsen fråga om ökning af den ordinarie skogspersonalem

inom Bergslagsdistriktet.

Vid anmälan däraf inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1899

erinrade vederbörande departementschef, att vid den år 1889 fastställda

regleringen af skogsstaten de två förutvarande jägmästartjänsterna inom

Örebro län bibehölios, under det att en af de dittillsvarande tre jägmästartjänsterna

inom Västmanlands län indrogs, enär förvaltningen af

och kontrollen öfver de i sistnämnda län befintliga allmänna skogar ansågs

under dåvarande förhållanden kunna handhafvas af endast två revirförförvaltare.

Under de senare åren hade emellertid för statsverkets räkning

förvärfvats äganderätt till vidsträckta områden inom Örebro och Västmanlands

län, af hvilka områden bildats nya kronoparker. Samtliga dessa

egendomar, hvilka i inköp betingat 1,268,000 kronor, tillhörde dels Örebro

och dels Köpings revir. Genom dessa inköp af mark för statsverkets räkning

hade förhållandena inom nämnda revir särskildt under senaste året högst

väsentligt förändrats. Sedan öfverjägmästaren i Bergslagsdistriktet hos domänstyrelsen

framhållit nödvändigheten däraf, att, efter det inköp af Uttersbergs

område kommit till stånd, ett nytt revir bildades af samtliga i denna

ort nvförvärfvade kronoparker, samt tillika hemställt, att, intilldess så

kunde ske, eu biträdande jägmästare måtte inom sagda revir anställas och

stationeras vid Grönbo egendom, hade Kung]. Maj:t enligt nådigt bref

den 30 september 1838 bemyndigat domänstyrelsen att tillsvidare intill

slutet af samma är anställa cn biträdande jägmästare i Örebro och Köpings

revir; och var i fastställdt generalförslag för år 1899 äfven uppfördi arfvode

till en biträdande jägmästare i nyssberörda två revir. 1 sin underdåniga

skrifvelse den 25 oktober 1898 hade domänstyrelsen framhållit

behofvet af det ifrågasatta nya revirets bildande. De förvärfvade kronoparkernas

behöriga skötsel och vård kunde nämligen icke tillgodoses, utan

att en revirförvaltare vore i orten boende och åt kronoparkerna ägnade

sin tid, hvilket icke utan skada för skogsskötsel!! kunde uppdragas åt

förutvarande revirförvaltare. Ett ganska stort antal mindre hemmansbruk,

torp och lägenheter ä de nya kronoparkerna var utarrenderadt mot fasta

penningarrenden, men nästan samtliga arrendator måste till stor del

Lönereglering skommitténs bet. VI. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

intjäna dessa arrenden genom arbeten med kolning, virkesforsling, dikning

in. in. å kronoparkerna. Revirförvaltaren måste anordna och öfvervaka

alla dessa arbeten samt handhafva den däraf beroende ekonomiska förvaltningen.

För de nya kronoskogarnas bevakning erfordrades, förutom en å

Grönbo kronopark redan stationerad kronojägare, ytterligare fyra ordinarie

kronojägare, motsvarande förutvarande antalet skogvaktare därstädes.

Domänstyrelsen hade fördenskull hemställt, att inom Örebro och Västmanlands

län måtte inrättas dels en ny jägmästartjänst, dels ock fyra nya

kronojägarbefattningar.

Departementschefen biträdde domänstyrelsens förslag om uppförande

i gällande stat af ytterligare en jägmästare och fyra kronojägare; och

på framställning af Kung!. Maj:t bifölls detta af Riksdagen, enligt skrifvelse

den 14 maj 1899 (n:r 66).

Till 1900 års riksdag gjorde Kung! Maj:t framställning om en betydande

tillökning af den ordinarie skogsstatspersonalen.

Såsom chefen för finansdepartementet vid behandling af frågan om

reglering af utgifterna under riksstatens sjunde hufvud titel erinrade till

statsrådsprotokollet den 13 januari 1900, hade domänstyrelsen i skrifvelse

den 1 november 1897 framlagt detaljeni dt förslag till ökning af nämnda

personal in. m.

I denna skrifvelse hade domänstyrelsen framhållit, att med

statsskogarnas starka utveckling och med de i flera hänseenden däraf föranledda

ökade arbeten för skogspersonalen följde behofvet af denna

personals förstärkning. Också hade på styrelsens framställningar i

sammanhang med de årliga utgiftsförslagen efter hand från skogsväsendets

reservationsanslag anvisats ganska betydliga belopp för anställande

af extra kronojägare eller bevakare samt, i synnerhet inom de

norra orterna, af extra skogstjänstemän i egenskap af biträdande jägmästare

eller aflönade assistenter. Att denna i män af ökade arbeten

efter hand tillkomna extra personal äfven för framtiden var omistlig och

för statsskogarnas tidsenliga förvaltning och skötsel därjämte behof de

kompletteras och fastare organiseras, ansåg styrelsen med hänsyn till den

skedda utvecklingen af statens skogsväsende ligga för öppen dag. Den

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

allmänna stegring i skogsvärdet, som inträda hade äfven sträckt sig till

de norra orterna och där framkallat en lifligare efterfrågan af kronans

virke jämväl af mindre virkesdimensioner och virkessortiment, hvarigenom

för ett noggrannare tillgodogörande af skogen och en ändamålsenligare

vård om densamma yppats tillfällen och möjligheter, indika förut

ej funnits, men hvilkas begagnande måste för skogarnas afkomst och

framtida afkastning vara af betydelse. Styrelsen ansåg sig fördenskull

böra anmäla behofvet af den ordinarie skogspersonalens förstärkning.

Enligt ett vid styrelsens skrifvelse fogadt förslag till reglering

af skogsstatens tjänstgöringsområden i de norra orterna skulle med hänsyn

till dåvarande förhållanden erfordras följande antal nya revir, nämligen:

inom Norrbottens län 5, inom Västerbottens 5 samt inom Kopparbergs

1. Beträffande sistnämnda län var afsedt, att Särna revir skulle

delas i två. Vid revirregleringen uti ifrågavarande landsdelar ansåg styrelsen

emellertid icke kunna undvikas, att det ena reviret erhöll större statsskogsareal

än det andra. Orsaken därtill lag däri, att hänsyn måste

tagas ej allenast till skogarnas areal, utan äfven till såväl deras belägenhet

i allmänhet och särskildt vid flottlederna som ock till deras beskaffenhet,

afsättningsförhållandena, befintliga vägar med flera omständigheter, hvilka

inverkade på skogarnas gruppering i förvaltningsområden. Ett, revir i

nedre landet, där skogarna merendels voro mera spridda, kunde exempelvis

icke tilldelas lika stor areal som ett revir inom öfre landet, där

skogarna bildade större, sammanhängande komplex, ehuru förhållandena

äfven där kunde i något fall betinga revirets mindre omfattning. I Norrbottens

län lågo kronoskogarna i allmänhet samlade i större komplexer,

hvarför reviren i detta län kunnat tilldelas större areal än i Västerbottens

län.

I det nämnda regleringsförslaget fanns för hvarje revir angifvet

dess areal af kronopark^’ och öfverloppsmarker äfvensom arealen af öfriga

allmänna skogar, hvaremot i detta förslag icke upptagits och på reviren

uppdelats de hemmans- och nybyggesskogar, hvilka enligt gällande författningar

voro underkastade utsyning, enär nödiga kartor och handlingar

icke voro tillgängliga för styrelsen. Eu sådan uppdelning syntes

styrelsen ej heller vara af nöden för den föreliggande regleringens

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

bedömande, då det hufvudsakliga bestyret med dessa skogar enligt styrelsens

mening fortfarande borde omhänderhafvas af särskilda extra skogsbiänstemän.

Deri föreslagna revirregleringen inom Norrbottens, Västerbottens och

Kopparbergs län af såg att bereda nödiga arbetskrafter för en tidsenlig

utveckling af vården om kronans genom afvittring dåmera bestämda, högst

betydande skogstillgångar i dessa län. Enligt hvad styrelsen erinrade,

kunde det därför öfver hufvud taget ej utan skäl anmärkas, att reviren

i allmänhet erhållit för stor areal för att af revirförvaltaren på ett fullt

tillfredsställande sått kunna skötas; styrelsen hade emellertid vid denna

reglering utgått från den förutsättningen, att aflönade assistenter fortfarande

komme att biträda, där så erfordrades.

Denna från och med år 1890 tillämpade anordning med aflönade

assistenter hade nämligen enligt styrelsens uppfattning visat sig ändamålsenlig

och lämplig, ehuru densamma i vissa hänseenden tarfvade komplettering.

Utom biträde vid vissa göromål å kronoparker, nämligen uppskattning

och indelning, utsyning, uppgörande af planer för torrläggning af sankmark

och öfvervakande af torrläggningsarbetenas utförande samt besiktning

och kartläggning af inom kronoparker befintliga torplägenheter, ålåg

det assistenterna att verkställa uppskattning och utsyning å hemmansskogar

i lappmarkerna och i Sårna socken af Kopparbergs län äfvensom att utföra

de undersöknings- och utstämplingsförrättningar, som föranleddes af

1888 års förordning till förekommande af öfverdrifven afverkning af ungskog

i Norrbottens och Västerbottens läns kustland; och utfördes alla

dessa förrättningar efter en af öfver]ägmästaren för hvarje år uppgjord

arbetsfördelning mellan revirförvaltare och assistent.

Då hemmansutsyningarna voro till sin omfattning beroende på fortskridandet

af laga skiften, i det att delägarna i byaskogar, så länge skogen

var oskiftad, bekommo utsyning gemensamt, men efter skiftet måste påkalla

utsyning hvar för sig, och då de på grund af 1888 års förordning förekommande

undersöknings- och utstämplingsförrättningarna växlade efter

konjunkturerna, kunde den personal, som för enskilda skogsägares betjänande

vid dessa förrättningar erfordrades, icke till antalet på förhand beräknas;

och det skulle därför möta stora svårigheter att på ändamålsenligt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

sätt reglera reviren, därest revirförvaltaren ensam skulle utföra alla dessa

år från år till antal och omfattning växlande förrättningar, livilka därför

enligt domänstyrelsens mening fortfarande borde till hufvudsaklig del omhänderhafvas

af assistenter, som anställdes efter förefallande behof. Ått

däremot helt och hållet skilja ifrågavarande förrättningar från revirförvaltningen

ansåg styrelsen icke vara ändamålsenligt, då besparing i tid

och resekostnad vunnes därigenom, att samma tjänsteman, som utförde

förrättning å kronopark, jämväl verkställde utsyning å hemmansskog,

hvilken låg inom parken eller angränsade densamma.

Om än assistentorganisationen i hufvudsak visat sig ändamålsenlig,

tarfvade densamma dock i vissa delar komplettering, så att å kronoparkerna

ej allenast de ofvan omförmälda förrättningarna, utan äfven

andra förefallande arbeten finge af assistenterna utföras och i första rummet

sådana, som afsågo skogsåterväxtens främjande efter timmerblädning,

såsom anordnandet af hyggesrensningar, markberedningar, skogssådder m.

m., hvarigenom dylika arbeten kunde till fromma för skogens framtida

afkastning bedrifvas i större omfattning, än hvad den ordinarie revirförvaltaren

ensam skulle kunna medhinna. Det ansågs ock vara önskligt

för dylika arbetens åvägabringande äfven å kemmansskogarna, att

assistenterna finge anlitas för att i sammanhang med där skeende utsyningar

lämna råd och anvisningar. A andra sidan skulle, därest det af domänstyrelsen

afgifna förslaget om revirens reglering och nya jägmästartjänsters

inrättande blefve godkändt, assistenters och biträdande jägmästares

antal kunna något minskas.

Genom den af styrelsen föreslagna revirökningen skulle Norrbottens

öfv erj ägmästar distrikt erhålla 18 (i stället för 13) och Västerbottens

13 (i stället för 8) revir. Det hade emellertid, efter hvad styrelsen

framhöll, redan visat sig, att de med öfver] ägmästarbefattningen i Norrbottens

distrikt förenade göromål voro af den omfattning, att de af en

öfverjägmästare icke kunde medhinnas, hvartill ej minst bidragit distriktets

alltför störa ytvidd med däraf föranledda tidsödande resor. Och då

därjämte, i betraktande af såväl kronoskogarnas betydande ökning i detta

och v ästerbottens distrikt som ock själfva skogshushållningens utveckling,

krafvet på öfverjägmästarnas verksamhet allt mer stegrades, ansåg sty
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

relsen clet vara nödvändigt, att de ifrågavarande två distrikten delades i

tre samt att en ny öfver)ägmästarbefattning inrättades. De blifvande tre

distrikten syntes styrelsen lämpligen kunna uppkallas efter hufvudälfvarna,

Lule, Skellefte och Ume alfvar, och skulle distrikten enligt regleringsförslaget

omfatta: Luleå distrikt 12, Skellefteå 8 och Umeå distrikt 10

revir. Till Mellersta Norrlands distrikt, hvilket enligt styrelsens åsikt

borde uppkallas efter de län, af hvilka det bestod, och sålunda benämnas

Västernorr lands-Jämtlands distrikt, skulle däremot hänföras ett af en socken

i Västerbottens län och af tre socknar i Västernorr lands län bildadt nytt

revir, Tåsjö revir. Det nya reviret i Sårna borde, liksom öfriga revir

i Kopparbergs län, tillhöra Gäfle-Dala distrikt.

Hvad den bevakande personalen beträffade, ansåg styrelsen det ligga

i sakens natur, att statsskogsväsendets utveckling påkallade jämväl inom

denna personal en väsentlig förstärkning, och detta ej allenast i de norra

orterna, där kronojägarpersonalen vid senaste reglering till antalet bibehölls

oförändrad, utan äfven i de öfriga delarna af landet, där nämnda

personal förstärktes med 52 krono] ägare.

Orsaken, hvarför i de norra orterna kronojägarnas antal vid senaste

reglering icke ökats, var den, att kronans skogar i lappmarkerna då ej

ännu voro genom afvittring bestämda och reviren följaktligen icke kunde

indelas i definitiva bevakningsområden, utan bevakningen tillsvidare måste

tillgodoses medelst extra kronojägare eller bevakare med mera ambulatorisk

tjänstgöring; och voro då, utom mera tillfälliga på kortare tider antagna

biträden, extra kronojägare och bevakare anställda i stort antal. Sedan

kronoskogarna emellertid i de flesta lappmarkssocknar erhållit bestämda

gränser, kunde krafvet på eu ordnad och fullt verksam tillsyn såväl i

fråga om skogarnas fredhållning som ock beträffande afverkningen och de

särskilda arbeten, såsom skogsodling, byggesrensning, markberedning, dikning,

fiottledsrensning m. in., hvilka genom skogsförvaltningens försorg

utfördes, ej längre undanskjutas, hvadan och då erfarenheten visat,

att en sådan tillsyn icke vunnes genom tillfälliga bevakare, utan kräfde

inom hvarje revir en stam af fast anställda kronojägare, förslag till eu

sådan stam blifvit efter verkställd utredning i sammanhang med revirens

reglering upprättad, och hade det ansetts nödvändigt, att på ordinarie

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

stat uppfördes tillsammans 51 nya kronojägarbefattningar inom Luleå,

Skellefteå, Umeå, Västernorrlands-Jämtlands och Gäfle-Dala distrikt.

För de fem sydliga distrikten ansåg styrelsen 15 nya kronojägarbefattningar

böra uppföras på ordinarie stat. Därvid åberopades, bland annat,

att till följd af betydande skogsmarksinköp extra kronojägare måst anställas

å åtskilliga af de nybildade kronoparkerna mot arfvode, i det närmaste

motsvarande ordinarie kronojägares aflöning, hvarjämte inom en

del revir de ökade göromålen å förutvarande statsskogar kraft större

personal.

Vid underdånig föredragning den 14 januari 1898 af domänstyrelsens

omförmälda skrifvelse ansågs emellertid det däri framlagda förslaget

till ändringar i skogsstatens reglering ej böra blifva föremål för närmare

pröfning. Kungl. Maj:t hade nämligen den 16 oktober 1896 tillsatt en

kommitté med uppdrag att utreda frågan, hvilka åtgärder lämpligen kunde

vidtagas för vinnande af eu tillfredsställande vård af de enskilda skogarna;

och åt denna kommitté hade tillika uppdragits att behandla frågan angående

statens skogsförvaltnings medverkan för främjande af enskilda jordägares

skogsvård. Med ändringar i staten för den ifrågavarande skogspersonalen

syntes fördenskull böra anstå intilldess, förutom annat, äfven de på frågan

inverkande förhållanden, som kunde härröra af nyssnämnda kommittéarbete,

förelåge till bedömande.

I skrifvelse den 25 november 1899 anförde domänstyrelsen, att

omförmälda kommitté dåmera afgifvit sitt betänkande och därvid bland

annat föreslagit inrättande af särskilda skogsvårdsstyrelser inom länen

för att omhänderhafva såväl tillsynen och kontrollen öfver skötseln af

enskildas skogar som ock främjande och understödjande af den enskilda

skogshushållningen i allmänhet, men däremot icke för statens skogspersonal

ifrågasatt göromål i och för den enskilda skogsvården i den omfattning,

att af sådan orsak ökning i personalen påkallades. Då vid sådant

förhållande anledningen till uppskofvet med pröfningen af domänstyrelsens

förberörda underdåniga förslag syntes hafva bortfallit, ville styrelsen,

efter att hafva öfverlagt med vederbörande öfverjägmästare om hithörande

förhållanden, innan förslaget upptogs till nådig pröfning, föreslå de

jämkningar och tillägg däri, som ändrade tidsförhållanden befunnits påkalla.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Genom Konungens befallningshafvandes i Norrbottens län afvittringsutslag

för Juckasjärvi socken hade en areal af 165,000 hektar blifvit i

sagda socken afsatt till kronopark, och genom kung!, bref angående dispositionen

af de efter afvittringen i Arvidsjaurs socken uppkomna öfverloppsmarker

hade en areal af 390,000 hektar likaledes blifvit inom sistnämnda

socken till kronopark afsatt. För vården af dessa skogar,

hvilka förut icke varit från enskildas marker skilda, men då blifvit till

sina gränser fullt bestämda och ställda till kronans fria förfogande,

erfordrades ytterligare förstärkning af den ordinarie förvaltande personalen;

och ifrågasattes i sådant hänseende inrättandet af ytterligare två

nya revir.

Vidare hade genom köp af Klotens och Malingsbo egendomar i

Kopparbergs och Örebro län eu sammanhängande komplex af 35,285 hektar

förvärfvats till kronopark. För denna kronoparks förvaltning hade en

biträdande jägmästare måst anställas. Domänstyrelsen ansåg det uppenbart,

att denna befattning för förvaltningen af Klotens kronopark måste, såsom

för framtiden oumbärlig, uppföras på ordinarie stat. A nämnda kronopark

komme nämligen kolning och timmerafverkning, skogsodling med flera

skogsarbeten att bedrifvas i ganska stor omfattning. De egendomen underlydande

talrika arrendegårdar kräfde ock mycken tillsyn.

Äfven inom Vadsbo revir befunnos förhållandena påkalla en revirdelning.

Inom nämnda revir hade de allmänna skogarnas areal under de senare

åren genom inköp och afsättande af mark till kronopark alltjämt ökats.

Dessa skogar utgjordes af 11 under skogsstatens vård och förvaltning

ställda samt 115 andra allmänna skogar. Med dessa skogars intensivare

skötsel genom skogsodling, vägbyggnad och dikning samt med virkets

förädlande genom försågning å kronans sågverk eller kolning följde arbeten

till den omfattning, att revirets förvaltningsutgifter stigit frän 6,946

kronor år 1889 till 45,512 kronor år 1899, påkallande en vidlyftig bokföring

bland annat med ett sjuttiotal arrendatorer af torp och lägenheter

å kronoparkerna. Från år 1893 hade revirförvaltaren haft till sin hjälp

en biträdande jägmästare. Öfverjägmästaren i distriktet ansåg, att, då

revirgöromålen genom de stora markförvärfven högst betydligt ökats, det

ur skogshushållningens synpunkt var nödigt, att Vadsbo revir delades i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

två. Domänstyrelsen delade denna mening och höll före, att genom en sådan

delning stora fördelar vid skogarnas förvaltning skulle vinnas.

Utöfver de år 1897 begärda 11 jägmästarbefattningarna ansågos

alltså nu ytterligare 4 dylika befattningar erforderliga; hvarjämte den

föreslagna ökningen af reviren i Norrbottens län ansågs påkalla jämkning

i 1897 års förslag till distriktsindelning, så att de särskilda distrikt, som

dåmera voro afsedda att regleras, komme att omfatta: Luleå distrikt 13

revir, Skellefteå 10, Umeå 10, Mellersta Norrlands 8, Galle—Dala 9 och

Västra distriktet 10 revir.

Vidkommande den erforderliga ökningen af den bevakande personalen,

hvilken ökning i 1897 års förslag beräknades till 51 kronojägare i de

sex norra länen och 15 i de öfriga eller sammanlagdt 66 kronojägare,

påkallades, enligt domänstyrelsens uppfattning, i de sex norra länen

en ytterligare ökning af 31 kronojägare. Orsaken därtill var dels den betydliga

ökningen af kronoparkerna i Norrbottens och Kopparbergs län, dels

ock den under de senare åren inträffade stegringen i arbetsprisen. Till

följd af denna stegring hade det visat sig omöjligt att, mot samma arfvode

eller dagspenning som förut, erhålla dugliga extra skogsbevakare och biträden,

hvilkas anskaffande under sådana förhållanden icke föll sig billigare,

utan snarare blef dyrare än en på ordinarie stat anställd, särskilt

utbildad och mera pålitlig personal.

Då chefen för finansdepartementet den 13 januari 1900 underställde

Kungl. Maj:t det af domänstyrelsen den 1 november 1897 afgifna förslaget

med däri af styrelsen sedermera gjorda ändringar och tillägg, erinrade

han om den väsentliga ökning i areal, kronoskogarna vunnit sedan år

1884, då domänstyrelsen först afgaf förslag till den reglering af skogsstaten,

som år 1889 fastställdes. För att det betydande kapital, statens

skogar representerade, skulle blifva så inkomstbringande som möjligt,

fordrades, att dessa skogar sköttes på ett sätt, som kunde anses motsvara

nutidens anspråk på en rationell skogshushållning. Detta åter förutsatte,

att staten ägde till sitt förfogande en icke blott duglig och erfaren,

utan äfven tillräckligt talrik ordinarie skogspersonal. Utgick man då

från den förutsättningen, att den ordinarie skogspersonalens antal vid

tiden för 1889 års reglering val* afpassadt efter dåvarande förhållanden,

Löneregleringslcommitténs bet. VI. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

syntes det uppenbart, att denna personal, äfven med den obetydliga

tillökning i densamma, Riksdagen år 1899 beviljat, icke längre kunde

vara tillräcklig för att fylla de uppgifter, som ställdes på densamma.

Domänstyrelsen hade därför också föreslagit, att berörda personal måtte

ökas med 1 öfverjägmästare, 15 jägmästare och 97 kronojägare, och, i betraktande

såväl af den redan inträdda och alltjämt fortgående ökningen af

kronoparkernas areal, som ock af de allt större fordringar, som ställdes

på dessa skogars skötsel och vård, ansåg departementschefen, äfven med

antagande att extra skogspersonal jämväl framdeles komme att tagas i anspråk,

om också icke i samma utsträckning, den sålunda föreslagna ökningen

vara väl behöflig.

Efter framställning i ämnet från Kungl. Maj:t yttrade Riksdagen i

skrifvelse den 9 maj 1900 (n:r 78), att de högst betydliga skogsmarker,

som under senare åren dels efter afvittring tillfallit kronan, dels blifvit

för kronans räkning inköpta, syntes Riksdagen med nödvändighet påkalla

en ökning i såväl förvaltnings- som bevakningspersonalen inom skogsstaten,

och då den af Kungl. Maj:t tillsatta skogskommittén, i afvaktan på hvars

utlåtande hithörande frågor förut blifvit undanskjutna, dåmera afgifvit

betänkande och förslag, hvilka icke förutsatte sådant ingripande af statens

skogspersonal i den enskilda skogsvården, att däraf någon förändring i

denna personals organisation skulle föranledas, hade Riksdagen funnit frågan

om ökning af den ordinarie skogspersonalen lämpligen böra till behandling

upptagas.

Och enär, hvad Norrland och Dalarne beträffade, ej allenast på

grund af järnvägsanläggningarna, utan äfven genom flottledernas upprensning

ökade förutsättningar för eu intensivare skogsskötsel syntes hafva

framkallats, ansåg Riksdagen skogspersonalen i dessa delar af landet böra

i främsta rummet ökas och hade därför funnit sig böra biträda Kungl.

Maj:ts förslag om inrättande därstädes af 13 nya jägmästarbefattningar,

däraf 12 i Norrland och 1 i Kopparbergs län. Denna tillökning på en gång

i den förvaltande personalen hade Riksdagen visserligen ansett betydlig;

men då den uppgjorda revirindelningen för denna del af landet syntes

vara med mycken omsorg upprättad samt ådagalägga behofvet af dessa nya

jägmästarplatser, hade Riksdagen icke tilltrott sig böra göra någon för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

ändring i Kungl. Maj:ts förslag, men dock velat uttala den mening, att

det borde kunna emotses, att den uppgjorda revirindelningen borde tillfredsställa

behofvet af förvaltningspersonal för en lång följd af år.

Likaledes ansåg Riksdagen, att förvärfvandet för kronan af Klotens

och Malingsbo betydande egendomar i Kopparbergs och Örebro län borde,

på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, föranleda ett nytt revirs bildande af denna

sammanhängande skogskomplex; hvaremot, och då beträffande Kungl.

Maj:ts förslag om Vadsbo revirs delande i två behofvet däraf ej synts

vara till fullo ådagalagdt, Riksdagen fann sig icke böra bifalla förslaget i

denna del.

Vidkommande förslaget, att Norrbottens och Västerbottens distrikt

måtte delas i tre samt en ny öfverjägmästarbefattning inrättas, ansåg

Riksdagen denna distriktsindelning icke vara af så trängande behof påkallad,

att ej med densamma jämte den däraf föranledda nya öfverjägmästarbefattningens

inrättande kunde tills vidare anstå.

Beträffande slutligen de föreslagna nya kronojägarbefattningarna höll

Riksdagen före, att antalet sådana för de sex norra länen och Värmland

afsedda nya befattningar skäligen borde kunna i någon mån begränsas,

och att, därest den i 1897 års fullt utarbetade förslag upptagna ökningen

med 52 kronojägare (51 i de sex norra länen och 1 i Värmland) togs till utgångspunkt

och därtill lades det antal nya kronojägare, som på grund af den

nya revirindelningen och inköpta skogsmarker kunde befinnas erforderligt

och som Riksdagen beräknat till 14, ett sammanlagdt antal af 66 nya

kronojägare borde kunna antagas för det dåvarande tillfredsställa behofvet

af ökad ordinarie bevakningspersonal i dessa delar af riket. Då Riksdagen

biträdt förslaget om anställande af 14 nya kronojägare i de öfriga länen,

komme alltså hela ökningen att uppgå till 80.

Med godkännande af Riksdagens beslut, i hvad desamma afveko från

Kungl. Maj:ts förslag, aflat Kungl. Maj:t den 1 juni 1900 skrifvelse till

domänstyrelsen angående de för förvaltningen af statens domäner för år

1901 anvisade anslag m. m., hvarefter i skrifvelse till samma styrelse

den 20 juli 1900 meddelades föreskrifter angående förändrad revirindelning

i norra distrikten äfvensom angående omfattningen af Örebro revir inom

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bergslagsdistriktet. Bägge dessa skrivelser finnas i transumt intagna i

svensk författningssamling för år 1900 n:r 66.

I underdånig skrifvelse den 16 oktober 1901, angående anslagsbehof

för år 1903, förnyade domänstyrelsen sin framställning om de två nordligaste

distriktens delning i tre och inrättande för detta ändamål af en ny

öfverjägmästarbefattning. Därvid framhöll styrelsen, under åberopande

af hvad i samma fråga förut förekommit, att de skogsdomäner, hvilkas

förvaltning frågan här gällde, ej allenast voro af synnerligen stor omfattning

— kronoparker och öfverloppsmarker, förutom fjällskogar, belöpte sig

nämligen till mer än fyra millioner hektar, belägna inom de två nordligaste

länen, hvilkas sammanlagda ytvidd utgjorde nära en tredjedel af

hela rikets — utan äfven, oaktadt det nordliga läget, voro af högt värde

såsom lämnande en årsafkastning under de senaste tre åren af omkring

fyra millioner kronor. Den lokala ledningen af skogsförvaltningen inom

dessa vidsträckta distrikt, hvilken ledning redan från början ställt störa

anspråk på ifrågavarande tjänstemän, särskildt till följd af de långa afstånden

samt den tidsutdräkt, resorna inom distrikten kräfde, hade alltmer

visat sig endast med svårighet kunna utöfvas, mången gång blott med

eftersättande af en del ganska viktiga uppgifter. Utom de förslag till

skogsindelnings-, utsynings-, flottledsreglerings-, diknings-, förvaltningsm.

fl. åtgärder, som öfverjägmästaren årligen hade att med ledning af

revirförvaltarnas primära uppgifter och förslag utarbeta och till domänstyrelsen

ingifva, ålåg det honom att a ort och ställe närmare undersöka,

huru skogarnas förvaltning och skötsel handhades, samt att efter öfverläggningar

med revirförvaltarna lämna dessa sistnämnda besked om hvad

till skogsskötselns främjande borde vidtagas. För en framgångsrik förvaltning

af statsskogarna vore denna öfver]ägmästarens verksamhet af den

största betydelse och kunde ej utan väsentlig skada för det hela eftersättas.

Då numera afvittringen framskridit nära sin fullbordan, samt därigenom och

medelst nya flottleders inrättande förut otillgängliga delar af kronoskogarna

blifvit föremål för ordnad afverkning och öfverjägmästarens arbetsfält

alltså ytterligare ökats i de ifrågavarande distrikten, inom hvilka dessutom

nya uppgifter tillkomme i den mån skogsskötsel!! där utvecklades, kunde

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

distriktens delning ej utan väsentligt men för skogarnas förvaltning längre

uppskjutas.

\ id anmälan den 11 januari 1902 af domänstyrelsens ifrågavarande

underdåniga skrifvelse anförde chefen för jordbruksdepartementet för egen

del, att den alltjämt fortgående utvecklingen af statens skogshushållning i de

två nordligaste distrikten under den tid, som förflutit efter det Kungl.°Maj:t

hos Riksdagen gjorde framställning om delning af samma distrikt i tre nya

sådana och om inrättande af en ny öfverjägmästarbefattning, alltmer ådagalagt

vikten af att åt kronans värdefulla skogstillgångar i dessa trakter

ägnades så noggrann och sakkunnig vård som möjligt, på det att de måtte

blifva till största möjliga gagn för statsverket och för landet i dess helhet.

Med hänsyn till den betydelsefulla uppgift, som i detta afseende tillkomme

öfverjägmästarna, och då dessa för det dåvarande uti ifrågavarande distrikt

endast med svårighet och mången gång blott med eftersättande af en del

ganska viktiga arbeten kunnat utöfva den dem åliggande lokala ledningen

af skogsförvaltningen inom distrikten, ansåg departementschefen, i likhet

med domänstyrelsen, att med den ifrågasatta delningen af de bägge distrikten

ej längre kunde utan verklig skada för skogsförvaltningen i dessa

trakter anstå. På grund däraf och på de skäl, som i öfrigt af domänstyrelsen

anförts, tillstyrkte departementschefen, att frågan om distriktens

delning och om inrättande för sådant ändamål af en ny öfverjägmästarbefattning

inom de två nordligaste länen ånyo måtte föreläggas Riksdagen,

och biträdde han därvid hvad domänstyrelsen föreslagit i afseende å delningens

verkställande.

Riksdagen meddelade i skrifvelse den 29 april 1902 (n:r 54), att

den funnit den fortgående utvecklingen af statens skogshushållning i de

två nordligaste länen påfordra, att ifrågavarande, af Kungl. Maj:t föreslagna

förstärkning i skogsförvaltningspersonalen därstädes icke längre

undanskötes, samt att Riksdagen därför beslutat att i den för skogsstaten

gällande stat uppföra ytterligare en öfverjägmästare.

Därefter förordnade Kungl. Maj:t i skrifvelse till domänstyrelsen den

9 maj 1902 (transumt i författningssamlingen n:r 51), att Norrbottens,

Västerbottens och Mellersta Norrlands dåvarande distrikt från och med

ingången af år 1903 skulle vara fördelade i fyra distrikt: Luleå distrikt,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

omfattande 13 angifna revir i Norrbottens län; Skellefteå distrikt, omfattande

7 revir i Norrbottens och 3 revir i Västerbottens län; Umea distrikt,

omfattande 9 revir i Västerbottens och 1 revir i Västernorrlands län;

samt Mellersta Norrlands distrikt, omfattande 1 revir i Västerbottens och

Västernorrlands län, 3 revir i Västernorrlands län samt 4 revir i Jämtlands

län.

Vid 1905 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, i anledning af framställning

från domänstyrelsen, uppförande i stat af ytterligare 35 kronojägare

med tjänstgöring, 18 i de sex norra länen och Värmland samt

17 i landets öfriga delar. I skrifvelse den 4 april 1905 (n:r 53) anmälde

Riksdagen, att den icke haft något att erinra mot nämnda förslag, då den

betydande areal skogsmark, som sedan år 1900, då denna personals antal

senast blef af Riksdagen bestämdt, dels för statsverkets räkning inköpts,

dels från att förut hafva varit utarrenderad ställts under skogsstatens

omedelbara vård och förvaltning, syntes göra en sådan ökning i bevakningskrafterna

erforderlig.

Gällande instruktion för skogsstaten är utfärdad den 29 november

1889. Enligt § 1 af denna instruktion höra till nämnda stat, förutom

öfverjägmästare, jägmästare och kronojägare, äfven extra jägmästare och

extra kronojägare samt kronoskogvaktare, de sistnämnda anställda å de af

skogsstaten förvaltade häradsallmänningar, statens till bergshandteringens

understöd anslagna skogar samt vissa boställsskogar. Beträffande kronoskogvaktarna

är emellertid att märka, att deras aflöning ej utgår af statsmedel,

hvadan kommitténs i det följande framställda regleringsförslag

rörande skogsstaten icke omfattar dessa skogsbetjänte.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Skogsstatens tjänsteåligganden.

Bestämmelser rörande skogsstatens tjänsteåligganden äro meddelade

dels mera allmänt i instruktionen den 29 november 1889 och kungl. förordningen

den 26 januaiå 1894 angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket, dels ock i specialförfattningar angående vissa slag af

skogar samt, för några särskilda fall, i författningar inom andra till

näringsrätten hörande områden.

lgg£

__;anden är att märka, Skogsstatens

befattning är väsentligen olika beträffande olika slag af skogar, Allmänhet''

med olika

slag af

skogar.

Vid en redogörelse för skogsstatens tjänsteåli

att dess

allmänna och enskilda.

Af de allmänna skogarna, till hvilka här ock hänföras menigheters

skogar, stå vissa alltid under skogsstatens omedelbara vård och

förvaltning. De öfriga åter stå, med vissa undantag, under skogsstatens

tillsyn och kontroll, medan förvaltningen af desamma kan besörjas af

vederböran de skogsbi trassent er.

De allmänna skogar, hvilka alltid stå under skogsstatens omedelbara

vård och förvaltning, äro kronoparker och kronans fly g sands fält, enligt bestämmelser

i ofvannämnda förordning den 26 januari 1894, samt statens

till bergshandteringens understöd anslagna skogar, enligt föreskrift i kungl.

förordningen den 27 maj 1898 angående förvaltningen af dylika skogar.

Enahanda är förhållandet med de under senare tider bildade allmännin
-

garna i Norrbottens län.

Beträffande öfriga allmänna skogar gäller, såsom nämndt, att desamma,

med vissa undantag, stå under skogsstatens tillsyn och kontroll,

men att förvaltningen kan besörjas af skogsintressenterna.

I sådant hänseende stadgas beträffande häradsallmänning ar i förordningen

den 26 januari 1894, att, om delägarna vilja själfva öfvertaga all
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

männings vård och förvaltning, de äro därtill berättigade under villkor,

att reglemente och hushållningsplan blifvit fastställda samt de för indelningen

nödiga arbeten på delägarnas bekostnad utförda, men att, om delägarna

ej öfvertagit allmännings vård och förvaltning, densamma skall

ombesörjas af skogsstaten. Därjämte är stadgadt att, om delägarna vid

förvaltning af allmänning icke noggrant iakttaga de i afseende å skogshushållningen

meddelade föreskrifter och rättelse ej vidtages inom af

Konungens befallningshafvande förelagd tid, eller om å allmänning sker

större afverkning, än enligt hushållningsplanen är tillåtet, Konungens befallningshafvande

äger förordna om allmänningens ställande under skogsstatens

vård och förvaltning. Pa samma sätt som häradsallmänningar förvaltas

Svärdsjö och Envikens socknars allmänningar i Kopparbergs län.

1 afseende å skogar, hörande till kronans jordbruksdomäner, stadgas

i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder

för förvaltningen af dylika domäner, att, innan utarrendering af sådan

egendom sker, skogsmarken skall därifrån skiljas, såframt densamma, till

fördel för kronan, kan ensam för sig eller tillsammans med annan kronans

skogsmark förvaltas såsom kronopark och ej ligger i samfällighet med enskild

egendom, samt att skogen äfven eljest, där den är af betydenhet,

kan undantagas från arrendet, men att i andra fall skogen skall jämte

jordegendomen upplåtas på arrende. Äfven i sistnämnda fall skola

emellertid, enligt föreskrift i förordningen den 26 januari 1894, skogsodlings-

och andra arbeten för skogsskötselns främjande ombesörjas af skogsstaten.

År emellertid skogsafkastningen emot särskildt skogsarrende upplåten

åt arrendator^ åligger det honom att verkställa de för skogens skötsel

i fastställd hushållningsplan eller eljest i vederbörlig ordning föreskrifna

arbeten.

Uti sistnämnda förordning stadgas vidare, beträffande boställsskogar,

att, om boställes virkesafkastning i betydligare mån öfverstiger

dess behof af skogsfång, Kungl. Maj:t vill på domänstyrelsens hemställan

förordna, att skogen i sin helhet eller lämplig del däraf skall ställas under

skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, såsom om kronoparker

är stadgadt, men att eljest det åligger boställshafvaren att bevaka och

sköta skogen med iakttagande af vederbörligen fastställd hushållningsplan;

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

dock att å civila och ecklesiastika boställen skogsodlings- och andra arbeten

för skogsskötselns främjande skola, utom i vissa undantagsfall, ombesörjas

af skogsstaten.

Vidkommande skogar å allmänna inrättningars hemman, som icke

innehafvas med stadgad åborätt, gäller i allmänhet, att desamma skola

förvaltas under inseende af den styrelse eller myndighet, hvarunder egendomen

lyder, men, om förvaltningen ej af nämnda styrelse eller myndighet

uppdrages åt en från skogsinstitutet utexaminerad person eller om

skogens skötsel icke varder nöjaktigt utförd, kan densamma, enligt föreskrift

i kap. V uti förordningen den 26 januari 1894, sådant detta kapitel

lyder jämlikt kungl. förordning den 24 juli 1903, af Kungl. Maj:t ställas

under skogsstatens vård och förvaltning.

Någon dylik befattning tillkommer däremot ej skogsstaten i afseende

å skogar å krono- samt allmänna inrättningars hemman och lägenheter, som

innehafvas med stadgad åborätt, men är i förordningen den 26 januari

1894 stadgadt att, därest å dylika hemman — med undantag af sådana

i de norra länen, hvarom nedan förmäles — medgifvits åbo rätt att begagna

skogen äfven till afsalu, hushållningsplan för skogen skall fastställas,

hvarefter det åligger såväl skogsstatens tjänstemän som kronobetjäningen

att hålla tillsyn öfver den fastställda hushållningsplanens iakttagande.

Å kronohemmans eller krononybyggens områden, kr onoöfv erlopp smarker,

oafvittrade skogar och sågverkens mot skog sränta utbrutna områden i

de sex norra länen må enligt förordningen den 26 januari 1894 afverkning

utöfver husbehofvet. i regel ske allenast efter utsyning af skogsstatsfunktionär.

Vid sådan utsyning skall tillses, att skogen ej anlitas hårdare, än

med dess bestånd i framtiden är förenligt.

Beträffande städernas skogar är i kungl. förordning den 24 juli

1903 stadgadt, att, där förvaltningen af sådan skog ej af vederbörande

stads drätselkammare uppdragits åt en från skogsinstitutet utexaminerad

person, eller om skogens skötsel icke varder nöjaktigt utförd, sådan

skog må af Kungl. Maj:t ställas under vård och förvaltning af skogsstaten.

I afseende å vissa besparing sskog av eller allmänning ar i Kopparbergs

och Gäfleborgs län äger det undantagsförhållandet rum, att desamma ej

Löner egt eringsJcommitténs bet. VI. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

äro underkastade tillsyn från skogsstatens sida, utan deras skötsel

handhafVes sjelfständigt af vederbörande allmänningsstyrelse och den antagne

skogsförvaltaren.

Hvad enskilda skogar angår, är vederbörande vid skogsstaten, enligt

instruktionen, i allmänhet ålagdt endast att med uppmärksamhet följa utvecklingen

af den enskilda skogshushållningen. Sedan längre tid har

emellertid tillkommit skogsstaten att öfva tillsyn och kontroll öfver enskildas

flygsands fält; och enligt lag den 24 juli 1903 är denna tillsyn

och kontroll utsträckt att gälla »skogar, hvilkas bestånd erfordras

till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående» eller s. k. skyddsskogar,

å hvilka skogar annan afverkning än till husbehof må äga rum

endast efter utsyning, som på statens bekostnad verkställes af skogsstatens

tjänstemän. En liknande befattning tillkommer skogsstaten, enligt kungl.

förordningen den 26 januari 1894, i afseende å skogen å vissa skattehemman

i de norra länen samt, jämlikt kungl. stadgan om afvittring i Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker den 30 maj 1873, beträffande

enskild skog i allmänhet inom dessa lappmarker äfvensom, enligt kungl.

bref den 27 juni 1879, beträffande enskild skog inom Särna socken med

Idre kapellag af Kopparbergs län; och de bestämmelser, som finnas meddelade

uti kungl. förordning den 24 juli 1903 angående åtgärder till förekommande

af öfverdrifven afverkning å ungskog inom de delar af Västerbottens

och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken, och uti lag

den 30 mars 1894 angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse

inom Gottlands län, ställa likaledes i viss mån den enskilda skogen under

skogsstatens tillsyn och kontroll.

Tillser man nu närmare, huru skogsstatens åligganden i sina hufvuddrag

gestalta sig, så besörja enligt den nuvarande organisationen jägmästarna

den egentliga skogsförvaltningen i orterna, hvar inom sitt revir,

med biträde af kronojägare, en för hvarje bevakningstrakt, och för vissa

särskilda skogar kronoskogvaktare samt, i förekommande fall, af extra

jägmästare och extra kronojägare, och är öfver denna personal inom hvarje

distrikt ställd en öfverjägmästare såsom ledare af skogsförvaltningen och

närmaste chef öfver distriktets skogspersonal.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Hvad då först jägmästare angår, så tillhör honom att handhafva den Jägmästares

omedelbara skötseln och vården af de allmänna skogar inom reviret, som all9Sandenstå

under skogsstatens förvaltning, och för sådant ändamål hvarje år, så Instr- §uofta

det erfordras, besöka hvarje sådan skog eller, om flera skogar äro

sammanförda till ett afverkningsblock, hvarje sådant. Beträffande öfriga

allmänna skogar samt de enskilda skogar eller delar däraf, som stå under

skogsstatens tillsyn, har han att öfvervaka, att de för dem meddelade föreskrifter

behörigen iakttagas. Där, såsom regeln är, arbetena till skogsskötselns

befrämjande å kronans utarrenderade egendomar äfvensom å civila

och ecklesiastika boställen åligga skogsstaten, har jägmästaren att ombesörja

skogsodling m. in. och leda afverkningen. Vidkommande de skogar, hvilka

stå under skogsstatens tillsyn, åligger honom särskildt att minst hvart

tredje år undersöka, huruvida skogsåterväxten är fullt tillfredsställande. I

detta sammanhang torde böra erinras, att, enligt de af domänstyrelsen

den 2 december 1895 utfärdade reglementariska föreskrifter till efterrättelse

vid skogsstatens tjänsteförvaltning, med sedermera gjorda tillägg

och ändringar, det tillhör jägmästaren att på det sorgfälligaste iakttaga Re^l.Jöreoch

beflita sig om att afverkningarna å de allmänna skogarna verkställas pakterna

på sådant sätt, att själfsådd främjas, hvarjämte han genom uppmärksamt 72’ 7Saktgifvande

på och vårdande af skogsbestånden bör söka afvinna dem

största ekonomiska utbyte.

Efter domänstyrelsens förordnande åligger jägmästare att i enlighet instr. § 16.

med gällande föreskrifter till ordnad hushållning indela allmän skog inom

reviret; och har han, enligt de nämnda reglementariska föreskrifterna, att

till öfverjägmästaren årligen insända förslag å de allmänna skogar, för Regi. förehvilka

skogshushållningsplaner böra upprättas eller revideras under näst- sk^)lft7er

påföljande år.

Till öfverjägmästaren skall jägmästaren vidare årligen ingifva dels i instr. § 17.

tre exemplar utsyningsförslag, upptagande det virke, som under nästpå- ^krifte^p.

följande år bör från allmänna skogar försäljas och därför försäljningsmedel 19> 34>d2-

ingå till statsverket eller under statens förvaltning ställd fond eller till

vissa boställshafvare eller församlingar, dels i tre exemplar förslag å grässlätter,

odlingslägenheter och mulbete samt torf- och grustäkt med mera

dylikt, som kan för kronans eller allmän fonds räkning för året upplåtas,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

dels ock i två exemplar förslag till de förvaltningsåtgärder, hvilka under

nästpåföljande år böra genom hans försorg vidtagas, med specificerad beräkning

af kostnaderna för sådana åtgärder, som erfordra kontanta utgifter,

samt med angifvande, i förekommande fall, af beräknad bruttoinkomst.

Dessa förslag pröfvas slutligen af domänstyrelsen, som därvid bestämmer,

bland annat, huruvida försäljning af virke och upplåtelse af

grässlätter, odlingslägenheter och dylikt skall ske å offentlig auktion, som

hålles i orten eller inför Konungens befallningshafvande eller ock samtidigt

på båda ställena, eller om sådan försäljning eller upplåtelse må äga

rum under hand genom jägmästarens försorg. Sedan domänstyrelsens beInsir.

§ 18. slut genom öfverjägmästaren kommit jägmästaren tillhanda, har denne att

vidtaga de åtgärder, som på honom bero, samt att, i mån af behof, rekvirera

därför erforderliga medel, i fråga om häradsallmänning hos allmänningens

styrelse, för statens till bergshandteringens understöd anslagen skog hos

nyttjanderättsinnehafvarna och beträffande allmän inrättnings hemman hos

den styrelse eller myndighet, som öfver hemmanet har inseende, men i

öfriga fall hos öfverjägmästaren.

Regi. före- Med ledning af beslutet rörande de afgifna utsyningsförslagen hafva

''medJägmästärna att, inom de fem nordliga distrikten före den 1 augusti och

cirkel 1903). i öfriga distrikt före den 15 oktober, utsyna och utstämpla det till afIRegi

före- vei’kning och försäljning bestämda virket. Öfver det till försäljning be
-

Instr. § ai. Sker å allmän skog utsyning af virke, som tillkommer menighet,

enskilda, arrendator, boställshafvare eller åbo, skall öfver de dem tilldelade

träden utan afgift lämnas skriftlig förteckning.

Instr. § 24. Vid i orten hållen auktion för försäljning af virke eller upplåtelse

fkfift{°rp. af mulbete, odlingslägenhet eller dylikt å allmän skog för statsverkets eller

109- under statens förvaltning ställd fonds räkning skall jägmästaren närvara

för att tillhandagå med erforderliga upplysningar; ägande han dock, i händelse

af laga hinder eller därest annan förrättning i statens tjänst, som ej

kan uppskjutas, måste verkställas, skriftligen uppdraga åt assistent eller

skogsbetjänt att i hans ställe tillstädeskomma.

27 29 so s"‘:lirula vlI>bet har jägmästare att i tre exemplar upprätta och till ötver(cirk.

jägmästaren insända stämplingslängd med uppgift å värdet af det utstämpA

1903). jacje vjrpe^ jämte förslag till auktionsvillkor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

I vissa fall, då, efter utsyningsförslags ingifvande, å skog, från instr. § 85.

hvilken försäljningsmedel ingå till statsverket eller under statens förvaltning

ställd fond, virke bör försäljas utan afvaktan å nästföljande års

utsyningsförslag, åligger det jägmästare att i behörig ordning ombestyra

försäljningen å auktion eller under hand.

Förutom den årliga utsyningen af det till afverkning och försäljning

för kronans eller allmän fonds eller boställshafvares eller församlings

räkning bestämda virke har jägmästaren att verkställa utsyning

å allmänna skogar i gemen af allt virke för afverkning utöfver hus- K. F.

behofvet, dock med några undantag. Å kronans utarrenderade jordbruksdomäner

och sådana civila eller ecklesiastika boställen, som icke

brukas af boställshafvare, äger jägmästaren leda äfven sådan afverkning,

som sker till husbehof. I hushållningsplaner för boställsskogar plägar

ock intagas föreskrift därom, att jägmästare har att anvisa allt virke, som x Stadga

enligt hushållningsplan afverkas utom trakthygge, och detta vare sig afverkningen

sker till husbehof eller försäljning. Honom åligger likaså att ”A 1879.

å de enskilda skogar i vissa delar af riket, där afverkning utöfver hus- Lagen ang ''.

behofvet må ske allenast efter utsyning, förrätta sådan. $s]wgar

Där, på grund af allmän författning, arrendekontrakt eller särskild Instr. §§ 19,

föreskrift, afverkning å allmän skog ej må ske annorlunda än efter utsy- S0''

ning, skall, förutom i vissa angifna fall, jägmästaren själf verkställa utsyningen

och personligen å stället öfvervaka utstämplingen af de träd, som

skola åsättas kronomärke, samt ansvara för stämplingens rätta utförande.

Hvad sålunda är stadgadt gäller ock i fråga om sådan enskild skog, där

på grund af allmän författning afverkning endast får äga rum efter utsyning

och stämpling.

De restriktiva bestämmelser i öfrigt rörande enskild skog, som finnas Lag so/a 1894.

meddelade, förutsätta likaså tjänstebiträde af jägmästare. Så åligger det ^1903 ^

vederbörande jägmästare å Gottland att, vid yppad fara för skogsförödelse La&e? ang:

därstädes eller då ansökning göres om afverkning af undermåligt virke för enskildas

skeppning, verkställa erforderliga undersökningar m. m. Då i Norrbottens och skogar''

Västerbottens läns kustland äskas tillstånd att få annorledes än till husbehof

afverka undermåligt virke, vare sig för skogens ordentliga skötsel och vård

eller för skogsmarks uppodling till åker eller äng, har vederbörande jäg
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

mästare, därest ej annan skogstjänsteman i hans ställe förordnas, att undersöka

skogen samt i förra fallet afgöra frågan, i senare fallet däröfver

afgifva besiktningsinstrument och yttrande till Konungens befallningshafvande.

Och därest på enskild skog, å hvilken lagen den 24 juli 1903 angående

vård af enskildas skogar äger tillämpning, undersökning skall

verkställas för utrönande, huruvida skogen, i strid mot angifna bestäm
-

Instr. § 26.

Instr. §§

27, 28.

Regi. föreskrifter

p.

44, 46, 50,

60—63.

melser, utsatts för vanskötsel, äger Konungens befallningshafvande därtill

förordna jägmästare eller annan skogsstatens tjänsteman.

Angående huggning och afforsling af virke samt afhämtning af andra

skogsapel'' å allmän skog har jägmästaren att vid utsyningen eller eljest

på lämpligt sätt meddela erforderliga föreskrifter.

Jägmästaren åligger att föra erforderliga räkenskapsböcker, upptagande

såväl de penningmedel, han i tjänsten får om händer, som ock de skogseffekter,

hvilka utsynats eller afyttrats; och har han att för hvarje kalenderår

till öfverjägmästaren afgifva på denna bokföring grundade, af verifikationer

åtföljda kassaredogörelser. Särskild kassaredogörelse lämnas i två

exemplar för hvarje af skogsstaten förvaltad häradsallmänning, äfvensom

för hvarje statens till bergshandteringens understöd anslagen eller allmän

inrättnings hemman tillhörande, under skogsstatens förvaltning ställd skog.

All öfrig penningredovisning sammanfattas uti en gemensam redogörelse,

som afgifves i endast ett exemplar; dock skall, när sistnämnda redogörelse

omfattar jämväl sådana ecklesiastika boställsskogar, som äro ställda under

skogsstatens omedelbara förvaltning, biläggas ytterligare i ett exemplar skild

redogörelse för hvarje sådant boställes skog. Vid kassaredogörelse fogas i

två exemplar inventarieförteckning och fröräkning samt i ett exemplar förteckning

öfver skogsmedel, som indrifvas genom uppbördsförvaltningen,

räkningar å sådana förrättningar på ecklesiastika boställen, för hvilka ersättning

tillkommer statsverket, äfvensom, i de norra länen, afskrift af

förteckning öfver utsyningsafgifter. Med hvarje brukare å hemman eller

lägenhet, som upplåtits för skogsväsendets räkning mot penningarrende att

uppbäras af jägmästaren, skall denne föra särskild räkning och såsom verifikation

till kassaredogörelse foga därpå grundad, af vederbörande brukare

till riktigheten erkänd s. k. likvidationsräkning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Jägmästare är jämväl skyldig att till öfverjägmästaren insända virkesred

ogör el ser med tillhörande verifikationer rörande sådana häradsallmänningar,

till bergshandteringens understöd anslagna skogar, allmänna inrättningar

tillhöriga hemmans och ecklesiastika boställens skogar, som äro

ställda under skogsstatens omedelbara förvaltning.

Jägmästaren har att tillse, att kronojägare tilldelade boställen och lägen-Instr. § 30.

heter, äfvensom åt bevakare å häradsallmänning upplåtna, kronan tillhöriga fkriftlrj.

hemman och lägenheter, samt annan sådan kronans egendom eller lägenhet, ,fj[ $$

som är för skogsväsendets räkning upplåten eller utarrenderad, till byggnad

och häfd behörigen underhållas; och åligger det jägmästaren att hvart femte

ar ellei oftare, om sa erfordras, halla besiktning å berörda fastigheter och

insända instrumentet däröfver till öfverjägmästaren. Vid af- och tillträdessyn,

som jägmästare skall hålla å för skogsväsendets räkning utarrenderadt

hemman eller lägenhet, skall jämväl ett exemplar af syneinstrumentet

tillsändas öfverjägmästaren; börande jägmästaren, då byggnad eller reparation

förestår, därom ingifva af ritning åtföljdt förslag samt sedermera leda

och öfvervaka arbetenas noggranna utförande. Äfven vid af- och tillträdessyner,

som icke af jägmästaren själf hållas, eller vid andra laga syner

å nämnda fastigheter skall jägmästaren närvara. Då utarrendering af kronan

tillhörig egendom eller lägenhet för skogsväsendets räkning förestår, har

jägmästaren att i god tid förut göra anmälan därom hos öfverjägmästaren

samt, då fråga är om torp och mindre lägenheter, tillika öfverlämna förslag

såväl till kontraktsbestämmelser som ock å brukare.

\ idare har jägmästaren att inställa sig vid sammanträde med del- Instr. §§

ägare i eller styrelse för under skogsstatens förvaltning stående allmänning, FMtningt

då viktigare frågor om dess skötsel och vård skola till behandling före- s%d89™§

komma, samt att efter förordnande eller kallelse närvara vid syner i vissa

fall å boställen och utarrenderade kronoegendomar, vid vissa med afvittring

sammanhängande förrättningar, vid landtmäteriförrättning å boställe eller

annan statens fastighet, där ståndskogslikvid ifrågakommer, vid syner och

sammanträden i fråga om vattendrags upplåtande till allmän flottled, in. in.

Vid kyrko- och kommunalstämma, landtmäterisammanträde och annan

förrättning i orten tillkommer det vederbörande jägmästare att för under

hans förvaltning stående, kronan tillhörande fastighet bevaka kronans rätt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Instr. §§ Det åligger jägmästare att främja en ändamålsenlig jaktvård inom

i6, 45'' reviret samt att vid skogseld å allmän skog begifva sig till brandstället

och öfvertaga befälet öfver släckningsmanskapet.

I sammanhang med hvad i sistnämnda hänseende anförts, kan ock

erinras om ett stadgande i byggningabalken af allmänna lagen, kap. 15,

§ 6, jämlikt hvilket ej blott »härads- och bergsfogdar» utan äfven jägmästare

och »landtjägare» ansetts skyldiga att inställa sig vid skogseld,

»när de den varse blifva, eller bud därom få».

Instr. § 37. Jägmästaren skall vid resor i tjänsten föra resjournal. Vid hvarje

skrifteVpe''2. kvartals slut skall han till öfver]ägmästaren insända såväl resjournalen

som ock rapport om hvad under det förflutna kvartalet i tjänsten för öfrig!

förefallit. I denna s. k. kvartalsrapport redogöres för, huruledes föreskrifna

arbeten å de allmänna skogarna fortskridit eller fullbordats samt

huruvida åverkningar, skogseldar, storm- och insekthärjningar förekommit,

för beloppet af de medel, som i tjänsten uppburits, samt hvad däraf blifvit

utgifvet, äfvensom för jägmästarens underhandsförsäljning. Viktigare tilldragelser,

såsom betydligare skogseld och stormskada, med mera dylikt, skola

genast inberättas såväl till öfverjägmästaren som till domänstyrelsen.

Instr. § 38. Yttermera har jägmästaren att för hvarje år till öfverjägmästaren

?hrif£rp. insända berättelse om skogs- och jaktväsendet inom reviret, åtföljd af

120-m. tabellariska, bilagor. I denna berättelse skall redogöras för de allmänna

skogarnas ytvidd och förändringar däri, för afverkning, virkesförsäljning

och utsyning, skogsodlings- eller markförbättringsarbeten å dylika skogar

äfvensom för deras rågångar, lmgnader och vägar, för virkespris och virkets

utdrifning, för skador å sådana skogar m. m. Vidare skola lämnas

upplysningar angående den enskilda skogshushållningen, angående jaktförhållandena,

angående skogsadministrationen inom reviret samt angående

statsverkets inkomster af och utgifter för reviret.

Kronojägares Kronojägare och kronoskogvaktare skola hvar inom sin bevaknings
skogvaktares

trakt handhafva den närmaste tillsynen öfver de dem anvisade skogar, utåiigganden.

gfva personlig uppsikt öfver skogsodling och plantskolors skötsel samt därvid

biträda äfvensom tillse, att gifna föreskrifter för afverkning och afforsling

af skogsalster samt för andra skogsarbeten iakttagas. Dem åligger

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

ock att biträda jägmästaren vid utsyningsrörrättningar inom bevakningstrakten

samt att verkställa afsyning och uppmätning af virke äfvensom

andra arbeten, hvilka dem i tjänsten af jägmästaren åläggas. Vid skogseld

eller i andra trängande fall äfvensom vid större afverkningar och skogsodlingar,

där jägmästaren finner sådant nödigt, är kronojägare skyldig att

tjänstgöra äfven utom den honom anvisade bevakningstrakten.

Extra jägmästare kan af domänstyrelsen förordnas att verkställa viss

förrättning, hvars utförande eljest tillhör ordinarie skogsstatstjänsteman,

samt att vara assistent hos öfverjägmästare eller i visst revir. I det sistnämnda

fallet har han att på jägmästarens ansvar biträda vid revirets förvaltning.

Vid resor och förrättningar i tjänsten skall assistent fora resjournal,

som efter hvarje kvartals slut genom jägmästaren insändes till öfverjägmästaren.

Ofverjägmästaren skall såsom chef för skogspersonalen inom hans

distrikt oaflåtligen öfvervaka, att de honom underlydande tjänstemän och

betjänte på föreskrifvet sätt med noggrannhet fullgöra sina åligganden; och

skall han i nämnda syfte, äfvensom för att genom undersökning på stället

inhämta kännedom om de allmänna skogarnas förvaltning och skötsel samt

om skogs- och jaktväsendet i Girigt, företaga inspektionsresor och för öfverläggning

med jägmästare om hvad som med revirets förvaltning äger sammanhang,

såvidt möjligt årligen, besöka hvarje revir inom distriktet. Vid

inspektion föres protokoll och vid tjänsteresor resjournal, hvilka handlingar

insändas till domänstyrelsen. Om vid besiktning å stället öfverjägmästaren

finner jämkningar eller mindre afvikelser från fastställdt förslag

eller hushållningsplan för allmän skog inom distriktet vara af omständigheterna

påkallade och hans åsikt derutinnan delas af jägmästaren, må sådana

af öfverjägmästare!! omedelbart föreskrifvas, under villkor att, om enskild

persons rätt häraf beröres, denne förklarar sig nöjd med ändringen.

Domänstyrelsen skall emellertid genast underrättas om åtgärden.

När ny skogsindelningsplan för allmän skog inom distriktet blifvit

upprättad eller revision eller komplettering af förut varande skogsindel
Löneregleringskommitténs

ost. VI. 7

Extra jägmästares

åligganden.

Instr. §§

39, 58.

Öft/erjäg
mästares
åligganden.

Instr. § 3.

Instr. § 4.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Instr. § 7.

Instr. §§

8, 25.

Regi. föreskrifter

p. 32.

Regi. föreskrifter

p.

117, cirk.

*”/12 1905.

Instr. § 9.

50

ningsplan verkställts, har öfver]ägmästaren att granska de därvid uppgjorda

förslagen och, där så erfordras, jämväl på stället undersöka förslagens

lämplighet. Förslag till revision eller komplettering af förut varande skogsindelningsplan

äger han att pröfva och till efterrättelse fastställa, såvida

ej enskild, hvars rätt däraf beröres, framställt anmärkning mot förslaget

eller virkesöfverskott beräknats uppkomma, i hvilka fall, liksom då ny skogsindelning

ägt rum, ärendet skall underställas domänstyrelsens pröfning.

Med ledning af de från jägmästarna ingående utsyningsförslag, förslag

till upplåtelse af grässlätter, odlingslägenheter m. m. och förslag till

förvaltningsåtgärder, skall öfverjägmästaren årligen upprätta och till domänstyrelsen

ingifva förslag såväl till de åtgärder, som böra vidtagas å de

allmänna skogarna inom distriktet, som ock till de utgifter, hvilka för ändamålet

erfordras.

Sedan nyssnämnda förslag blifvit af domänstyrelsen pröfvade, har

öfverjägmästaren dels att i enlighet med de af domänstyrelsen fastställda

förslagen till vederbörande länsstyrelse lämna uppgift å virke, grässlätter,

mulbete, odlingslägenhet med mera dylikt, som skall å auktion säljas eller

upplåtas, och därvid tillika föreslå villkor för försäljningen eller upplåtelsen

samt tid och ort för auktionerna, dels ock att på jägmästares rekvisition

och i. mån af behof hos vederbörande länsstyrelse begära förvaltningsmedels

remitterande direkt till jägmästaren. Beträffande försäljning

af virke å auktion inom distriktet skall öfverjägmästaren pröfva värdet

af hvarje försäljningspost samt, i förekommande fall, underrätta jägmästaren

om det pris, under hvilket virket ej må säljas.

Om tiden medgifver auktionsförsäljning åt virke, som omförmäles

i första stycket af § 25 i instruktionen, skall jägmästaren för försäljningen

inhämta öfverjägmästarens tillstånd i de fall, då virkesbeloppets värde

öfverstiger 200 kronor.

Infördradt anbud å sådant virke, som jägmästaren enligt nyssnämnda

stycke af § 25 äger sälja under hand, skall, då virkets värde öfverstiger

200 kronor, äfvenledes pröfvas af öfverjägmästaren.

öfver]ägmästaren skall granska jägmästarnas kassa- och virkesredogörelser

samt därefter öfverlämna de med verifikationer försedda exemplaren

af de redogörelser, som afse häradsallmänningar och statens till bergshand
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

teringens understöd anslagna skogar, till vederbörande länsstyrelse och af

de redogörelser, som röra allmänna inrättningars hemman, till den styrelse

eller myndighet, som har inseende öfver hemmanet. För de under skogsstatens

förvaltning ställda ecklesiastika boställsskogar öfverlämnar öfverjägmästaren

till vederbörande domkapitel jägmästarnas kassa- och virkesredogörelser,

de senare försedda med verifikationer. Samtliga öfriga redogörelse- Instr. § 8,

handlingar med därvid till äfventyrs gjorda anmärkningar skall öfverjägmästaren

insända till domänstyrelsen. Till denna insändes ock, sedan vir- s‘lrif^r

kesförsäljningarna försiggått, ett exemplar af jägmästarnas stämplingslängder,

med anteckning om de köpeanbud, som blifvit antagna.

Ofv erjägmästaren skall hafva inseende öfver undervisningen vid sta- Instr. § 10.

tens skogsskolor inom distriktet äfvensom vid de enskilda skogsskolor därstädes,

som åtnjuta understöd af statsmedel; och har han att minst en

gång om året besöka de förstnämnda skogsskolorna.

Beträffande de till skogspersonalen inom distriktet upplåtna, kronan Instr. § it

tillhöriga boställen och lägenheter äfvensom de för skogsväsendets räkning

utarrenderade egendomar och lägenheter skall öfverjägmästaren öfvervaka,

att desamma till byggnad och häfd behörigen underhållas. För sådant

ändamål åligger det honom att ej mindre hvart femte år eller oftare, om

så erfordras, besiktiga de till jägmästare, skogsskolor och dessas föreståndare

upplåtna boställen och lägenheter än äfven öfvervaka, att å öfriga

ofvan omförmälda egendomar och lägenheter besiktningar behörigen verkställas.

Vid af- och tillträdessyner eller andra laga syner å till jägmästare,

skogsskola eller dess föreståndare upplåtet boställe eller lägenhet har öfverjägmästaren

att närvara. I vissa viktigare fall meddelas af domänstyrelsen

förordnande för öfverjägmästare att själf hålla af- och tillträdessyn å för

skogsväsendets räkning utarrenderadt hemman eller lägenhet.

Då utarrendering af egendom, tillhörande skogsväsendet, förestår, skall

öfverjägmästaren dårom i god tid förut göra anmälan hos domänstyrelsen

samt, eftei säl skild undersökning pa stället, om styrelsen pröfvar sådan

nödig, uppgöra xörslag till sättet för egendomens utarrendering, till arrendevillkoren

samt till arrendeafgift.

Sedan emellertid domänstyrelsen vid först skeende utarrendering af Re9i.förstora

eller lägenhet å kronoparker eller under skogsstatens förvaltning och p. ^6^

(cirk. ä7/i

1903).

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Instr.

§§ 12, 13.

vård ställda, för statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomar pröfvat

såväl arrendebeloppets storlek som öfriga kontraktsvillkor, tillkonimei

det öfverjägmästaren att antaga brukare och med denne aisluta kontrakt

samt uppå ansökning transportera sådant kontrakt å annan person, att,

där fog därtill finnes, i laga ordning uppsäga brukaren till afflyttning och

antaga ny brukare, att granska rörande torp och lägenheter af nämnda

SW upprättade syne- och besiktningsinstrument och vidtaga åtgärd för

rättelse af dylikt, om så finnes behöfiigt, samt dem förvara och att inom

vissa maximigränser vidtaga åtgärder för utförande åt i syneinstrumentet

bestämda reparationer. För hvarje år skall öf verj ägmästaren till domänstyrelsen

ingifva fullständig förteckning å de sålunda verkställda förbättringarna

å torpen och lägenheterna samt de afkortningar eller afdrag å

arrendena, som däraf föranledas. Hvad i nämnda hänseenden är föreskrifvet

äger dock ej tillämpning på de å kronoparker i Västerbottens och

Norrbottens län anlagda skogstorp.

Öfver de medel, öfverjägmästaren i tjänsten far om hander, skall

han årligen till domänstyrelsen afgifva af verifikationer åtföljd redogörelse.

Likaledes skall till domänstyrelsen årligen af honom afgifvas berättelse öfver

skogs- och jaktväsendet inom distriktet, åtföljd af jägmästarnas årsberättelser.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Tillkomsten af nuvarande afton!ngsförmåner

för ordinarie tjänstemän och betjänts vid

skogsstaten.

Då chefen för finansdepartementet den 5 januari 1869 underställde»»» års 13- Kungl. Maj:ts pröfning de delar af statsregleringen vid nämnda års nere3''enns

riksdag, hvilka tillhörde finansdepartementets föredragning, erinrade han,

att Kung!. Maj:t samma dag, vid pröfning af förslag till instruktion för

skogsstyrelsen och skogsstaten samt till aflöningsstater för skogsstyrelsen,

skogsstaten och skogsläroverken, för sin del godkänt berörda aflöningsstater,

sådana de blifvit af departementschefen förordade, men med

föreskrift, att desamma borde, i likhet med hvad i afseende å andra

dylika stater ägde rum, framläggas till pröfning jämväl af Riksdagen,

äfvensom i fråga om den nya instruktionen förklarat, att Kung!. Maj:t,

med gillande, såvidt på Kung!. Maj:t ankomme, af det inom finansdepartementet

därtill uppgjorda förslagets hufvudgrunder, likväl fann den

slutliga pröfningen däraf böra uppskjutas i afvaktan på Riksdagens beslut

rörande såväl aflöningsstaterna som åtskilliga af instruktionsförslaget

förutsatta förändringar i sättet för bestridande af de för skogsväsendet

nödiga statsutgifterna, hvilka förändringar voro af beskaffenhet att erfordra

Riksdagens medverkan.

I fråga om sålunda åsyftade förändringar och därmed sammanhängande

omständigheter erinrade departementschefen vidare, att statens

utgifter för förvaltningen och vården af dess skogar icke bestredos —

åtminstone icke omedelbart — från något å riksstaten uppfördt anslag,

utan från särskilda under Kungl. Maj:ts disposition stående fonder, nämligen

i främsta rummet skogsplanteringskassan, med hvilken den s. k.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kristianstads läns flygsandsplanteringsfond syntes vara af hufvudsakligen

enahanda egenskap, samt, i fråga om ekplanteringarna, den s. k. ekplanteringsfonden.

Efter att därpå hafva redogjort för sagda fonder anförde departementschefen,

att han ansåg det vara med god ordning öfverensstämmande,

att statens utgifter för dess skogsförvaltning icke besörjdes från särskilda

kassör eller fonder, utan lika med kostnaderna för statens öfriga förvaltningar

uppfördes å rikets allmänna utgiftsstat. Departementschefen fann,

med afseende därå att nya aflöningsstater för skogspersonalen voro under

fastställelse, tidpunkten vara synnerligen lämplig för vidtagande af en

dylik förändring; och hemställde han, det Kungl. Maj:t täcktes hos

Riksdagen föreslå, att, mot öfverlämnande till dess disposition af förenämnda

kassa och fonder, samt mot det att dels ett å riksstaten för

skogsplanteringskassan uppfördt ersättningsanslag upphörde, dels ock öfriga

till sagda kassa och fonder ingående inkomster för framtiden upptoges

bland de ordinarie statsinkomsterna, ett anslag under sjunde hufvudtiteln

uppfördes till bestridande af samtliga utgifter för statens skogsväsende.

I enlighet därmed gjordes ock äskande i den af Kungl. Maj:t

till 1869 års riksdag afgifna proposition angående statsverkets tillstånd

och behof.

Uti särskild proposition af den 19 februari 1869 (n:r 21) framlade

Kungl. Maj:t till Riksdagens pröfning ofvannämnda af Kungl. Maj:t för

dess del godkända förslag till utgiftsstater för skogsstyrelsen, skogsstaten

och skogsläroverken, att gälla från och med år 1870. Enligt den framlagda

aflöningsstaten för skogsstaten skulle denna komma att utgöras af

6 skogsinspektörer, 75 jägmästare och 160 kronojägare.

Beträffande skogsinspektörerna föreslogs, att aflöningen till dem

skulle utgöras af lön och respenningar, på sätt fallet varit med två motsvarande

tjänstemän med sagda benämning, som redan funnos anställda

i Norrland. Skogsinspektörerna i de båda förutvarande distrikten ansågos

böra bibehållas vid samma aflöning, som då tillkom dem, nämligen lön

4,000 riksdaler samt respenningar, i ena distriktet 1,000 och i det andra

750 riksdaler. För de fyra nya skogsinspektörerna föreslogs 3,000 riksdaler

i lön; hvarjämte respenningarna ansågos kunna bestämmas för

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

ett distrikt till 750 samt för hvardera af de tre återstående till 500

riksdaler.

I fråga om jägmästarna hade Kung!. Maj:t för sin del stannat i

det beslut, att de skulle fördelas i fem löneklasser med 15 i hvarje klass

och att i dessa klasser, mellan Indika successionen borde ske efter tur och

anciennitet i mån af inträffande ledigheter, lönerna skulle bestämmas till

respektive 900, 1,000, 1,200, 1,500 och 2,000 riksdaler. Genom en sådan

anordning ansågos ifrågavarande löner kunna åtminstone tillsvidare blifva

någorlunda tillräckliga, »särdeles som jägmästarna därutöfver borde kunna

påräkna någon biförtjänst af extra förrättningar».

Vidkommande jägmästarna erinrades ock, att särskildt anslag till

respenningar åtnjöts endast af revirförvaltarna i de norrländska länen.

Dessa anslag, hvilka beviljades genom kungl. bref den 11 maj 1866

»såsom ersättning för alla af Utsyningsförordningen och Förordningen om

Kronoparkers bildande föranledda resor och förrättningar å de allmänna

skogarne» i nämnda län, utgingo med 400 riksdaler till öfverjägare och

med 500 a 600 riksdaler till jägmästare; hvarförutom emellertid revirförvaltarna

uti ifrågavarande lån på grund af Kungl. Maj:ts medgifvande!!

år efter ar från och med år 1866 ägt att särskildt enligt resereglementet

erhålla ersättning för af dem, på vederbörande länsstyrelses förordnande,

för upptäckande af åverkningar och beslagtagande af åverkadt virke företagna

s. k. kontrollresor.

Skogsstyrelsen hade uti ett år 1867 afgifvet förslag, utan att omnämna

nyssberörda kontrollresor, hemställt, dels att i de norra länen

respenningarna för revirförvaltare måtte bestämmas till 400 riksdaler för

hvar och dels att revirförvaltarna äfven i de öfriga länen måtte tilläggas

sadana respenningar likväl endast till hälften så stort belopp, eller 200

riksdaler, i anseende till inskränktare tjänstgöringsområden och lättare

kommunikationsmedel i sistnämnda län.

Ett år 1868 församladt möte af skogstjänstemän hade däremot uttryckt

den åsikt, att i de norra länen kontrollresorna fortfarande borde

ersättas enligt resereglementet och öfriga reseanslaget utgöra ett fast belopp

af 400 riksdaler, samt att i södra och mellersta Sverige berörda anslag

borde bestämmas till ett belopp af mellan 200 och 600 riksdaler.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

I anledning däraf hade skogsstyrelsen yttrat, att visserligen för det

dåvarande, medan talrika och djärfva skogsåverkningar föranledde oftare

upprepade resor, den då i de norra länen utgående fasta reseersättningen

af 400 riksdaler årligen ej ensamt för sig var tillräcklig, hvarför ock

den årliga kontrollresan särskildt blifvit enligt resereglementet ersatt, men

att, för så vidt det lyckades att i någon mån stäf ja åverkningarna, nämnda

särskilda ersättning ej torde längre blifva behöflig. För revirförvaltarna i

södra delen af landet skulle väl också den af skogsstyrelsen föreslagna

fasta reseersättningen af 200 riksdaler kunna sägas vara för knapp, därest

jämväl de af 1866 års skogsförordning föranledda resorna i och för afstämpling

af saluvirke å b o ställsskogar därmed skulle anses ersatta, men,

om, såsom styrelsen föreställde sig, stadgandet i § 24 af nyssnämnda

förordning finge tolkas på det sätt, att, i och för utstämpling, till dylika

skogar företagna resor borde af skogsafkastningen efter någon lämplig beräkningsgrund

ersättas, syntes berörda fasta ersättningsbelopp ej tarfva

förhöjning.

I den kung!, propositionen framhölls, att, om den af Kungl. Maj:t ''för

dess del medgifna förbättring i jägmästarnas löner jämväl af Riksdagen bifölles,

behofvet af särskild ersättning för omförmälda s. k. kontrollresor blefve

mindre än förut och att det i allt fall icke syntes vara nödigt att då afgöra

frågan, huruvida sådan ersättning äfven framgent skulle utgå, helst Kungl.

Maj:t, därest omständigheterna på ett eller annat ställe fortfarande skulle påkalla

dylika resor, ansåg sig vara oförhindrad att till ersättning för därmed

förenade kostnader, om sådana funnes höra utgå, anvisa medel af de

tillgångar, som för skogsväsendet kunde utöfver aflöningsstaternas belopp

varda ställda till Kungl. Maj:ts disposition, samt att därjämte, hvad länen

i södra och mellersta Sverige angick, reseanslag till belopp af 200 riksdaler

syntes, äfven om därmed skulle anses godtgjorda resorna för utstämpling

af saluvirke å boställsskogarna, kunna för de i nämnda län anställda

jägmästare, hvilka dittills icke åtnjutit förmanen af något sådant

anslag, antagas vara till en början fullt tillräckliga. Kungl. Maj:t ha,de

därför för sin del rörande förevarande fråga då bestämt allenast, att respenningar

skulle till jägmästarna utgå i Kopparbergs län och de norrländska

länen med 400 riksdaler och i riket för (ifrigt med 200 riksdaler till hvar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hvad angår kronojägarna, anfördes i den kung!, propositionen, att

på grund af kungi. bref den 11 maj 1866 aflöningen till de s. k. skogsuppsyningsmännen

i Kopparbergs län och de norrländska länen utgick

med 250 riksdaler i lön, 100 riksdaler i reseersättning och 50 riksdaler

i hyresersättning eller med tillsammans 400 riksdaler till hvar, samt

att skogsstyrelsen uti sitt år 1867 afgifna förslag ansett kronojägarna

höra i nämnda län få behålla samma aflöningsvillkor, som då tillämpades

för dåvarande skogsuppsyningsmän, och i öfriga delar af

riket tilläggas lika stor lön eller 250 riksdaler, men ingen rese- eller

hyresersättning i anseende dels till det jämförelsevis ringa omfånget af

bevakningstrakterna i de sydligare länen och dels därtill att dervarande

bevakare i allmänhet voro försedda med boställen eller ansågos böra

därmed förses. 1868 års skogsmöte hade däremot uttalat den mening,

att den bevakande personalen borde i Norrland erhålla i lön 400 riksdaler,

i hyres- och reseersättning 100 riksdaler samt ytterligare 100 riksdaler

såsom gratifikation, i den mån sådan vore förtjänt, och i det öfriga riket

tilläggas en aflöning af minst 100 och högst 500 riksdaler, hvarefter skogsstyrelsen

i denna fråga anfört, att den till skogsuppsyningsmännen i de

norra provinserna då utgående aflöning af tillhopa 400 riksdaler för hvar,

genom de alltför ofta förekommande ansökningarna om afsked från

dessa befattningar, visat sig i jämförelse med de betydliga arfvoden, som

bestodos sågverkens enskilda skogs- och flottningsbetjäning, icke vara

tillräcklig. Styrelsen hade därför tillstyrkt, att berörda aflöning måtte

förhöjas med 100 riksdaler under form af tjänstgöringspenningar, hvaremot

styrelsen ansett, att för den bevakande personalen i södra Sverige

eu tillökning af 50 riksdaler såsom tjänstgöringspenningar, utöfver den

af styrelsen till 250 riksdaler föreslagna lönen, i allmänhet borde vara

tillräcklig. Därest omständigheterna för något fall skulle påkalla ytterligare

förhöjning, kunde däremot, enligt styrelsens åsikt, i andra fall

minskning äga rum, så att medelinkomsten ändock förblefve 800 riksdaler.

Och som det syntes ligga synnerlig vikt därpå, att krono]ägarnas

aflöningsförmåner bestämdes så tillräckliga, att man till denna befattning

kunde påräkna fullt pålitliga personer, ansåg Kung!. Maj:t sig böra gilla

Löneregler ing sJconimitté ris bet. VI. <3

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

skogsstyrelsens senaste förslag och således för sin del bifalla, att samtliga

krono]ägare måtte i staten uppföras att hvar för sig erhålla i lön 250

riksdaler samt därutöfver i Kopparbergs och de norrländska länen ett

lika belopp eller 250 riksdaler såsom res- och tjänstgöringspenningar

samt hyresersättning och i de öfriga länen 50 riksdaler såsom tjänstgöringspenningar;

hvarjämte Kung!. Maj:t äskade Riksdagens bemyndigande

att, därest på något ställe utom Kopparbergs och de norrländska länen

eu kronojägarbefattning funnes lämpligen kunna aflönas med mindre belopp

än 300 riksdaler, den därigenom uppkomna besparing finge af Kung].

Maj:t användas till förhöjning af aflöningen för enahanda befattningar på

andra ställen utom nämnda län, där en sådan förhöjning kunde finnas

vara af omständigheterna påkallad.

Enligt hvad Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1869 (n:r 78) utvisar,

fann Riksdagen icke något att erinra vid den af Kungl. Maj:t föreslagna

åtgärd, att inkomsterna af statens skogar skulle upptagas biand de

allmänna statsinkomsterna samt ofvan omförmälda kassa och fonder öfverlärnnas

till Riksdagens disposition. Såsom tillika anmäldes, ansåg Riksdagen

alla ärnbets- och tjänstemän vid såväl skogsstyrelsen som skogsstaten

för det dåvarande höra tillsättas endast på förordnande samt med

skyldighet därjämte att underkasta sig den förändrade tjänstgöring, som

framdeles kunde ifrågakomma. I öfrig! hade Riksdagen icke haft något

att erinra mot hvad Kungl. Maj:t föreslagit angående skogsstatens organisation

och aflöning.

Partiella för- Till statsrådsprotokollet den 9 januari 1872 anförde chefen för

aniiri872. Ur finansdepartementet, hurusom den genomförda ombildningen af skogsväsendet

visat det lyckliga resultat, att inkomsterna af statens skogar,

som förut, med växlande belopp, hållit sig vid en summa af omkring

200,000 riksdaler om året, däremot från och med år 1868 varit i ständigt

och starkt stigande, så att de under år 1871 kunde antagas

hafva uppgått till närmare 500,000 riksdaler och säkerligen komme

att i framtiden vinna en ytterligare betydande förökning. Tiden syntes

därför departementschefen vara inne att vidtaga åtgärder för vidare

utveckling af en organisation, som lämnat ett så gynnsamt resultat; och

hade han därvid funnit eu del af de i sådant hänseende af skogsstyrelsen

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

framställda förslag vara af beskaffenhet att förtjäna nådigt afseende.

Han tillstyrkte, bland annat,

att, enär förhöjning af dåvarande respenninganslag för jägmästarna i

Norrland och Kopparbergs län syntes vara af verkligt behof påkallad och de af

skogsstyrelsen i sådant afseende uppgifna belopp af 200 riksdaler för hvarje

jägmästare i Norr- och Västerbottens län samt 100 riksdaler för hvarje dylik

tjänsteman i de öfriga ifrågavarande länen icke kunde anses för höga, Kungl.

Maj:t täcktes af Riksdagen äska anslag till förhöjande med nämnda belopp af

respenningarna för jägmästare i de norrländska länen och Kopparbergs län, samt

att då utgående aflöning till kronojägare i Norrland och Kopparbergs

län måtte förhöjas med 50 riksdaler för hvardera.

Kungl. Maj:t gjorde framställning i ämnet till Riksdagen, som, jämlikt

skrifvelse den 8 maj 1872 (n:r 15), biföll framställningen.

Vid 1874 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till ny aflönings-1874 års töneStat

för skogsstaten. reglering.

Beträffande skogsinspektörerna, 7 till antalet, var i statsförslaget

upptaget:

för en dylik tjänsteman arfvode.........kronor 8,600

tjänstgöringspenningar ... > 1,200 4,800

för 5 tjänstemän, arfvode....... » 2,850

tjänstgöringspenningar ... s 950 8,800

För en, nämligen den dåvarande skogsinspektören i Södra Norrlands

distrikt, hade måst göras ett personellt undantag. Han innehade nämligen

konstitutorial å sin tjänst och ansågs därför böra fortfarande få behålla

sin dåvarande lön 4,000 kronor, med tillägg af föreslagna 800 kronor

såsom tjänstgöringspenningar.

Enligt det ifrågavarande förslaget skulle för samtliga jägmästare,

80 till antalet, lönen blifva 1,125 kronor, hvartill skulle komma 375

kronor i tjänstgöringspenningar samt tre ålderstillägg å 500 kronor

efter 10, 15 och 20 års tjänst. Af ålderstilläggen skulle tre fjärdedelar

räknas såsom lön och en fjärdedel såsom tjänstgöringspenningar.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

1888 års lönereglering.

För krono]ägarna föreslogs följande:

120 krono]ägare i de sex norra länen,

lön, däri inbegripen 50 kronor hyresersättning, .... kronor 450

tjänstgöringspenningar ............... _j>_150 600

71 kronojägare i de öfriga länen,

lön ....................... » 375

tjänstgöringspenningar .............. ? 125 500

Dessutom upptogos respenningar till nedannämnda belopp:

2 skogsinspektörer, enhvar . ............kronor 1,000

2 » » » 750

3 » » ............. » 600

21 jägmästare i Norrbottens och Västerbottens län, .... » 600

15 » i de andra norrländska länen och Kopparbergs

län,................ » 500

44 » i de öfriga länen,.......... » 200

120 kronojägare i de sex norra länen,....... » 100

I skrifvelse den 18 maj 1874 (n:r 38) yttrade Riksdagen, att behofvet

af förbättrade löneförmåner för de vid skogsstaten anställda tjänstemän

och betjänte redan flera år varit kännbart och att, på sätt skogsstyrelsen

upplyst, framställningar i detta afseende vid flera tillfällen biff vit

gjorda. Vid den utveckling skogsväsendet redan nått, och framför allt

med afseende å denna förvaltningsgrens framstående betydelse för landet,

syntes böra tillses, att den därvid anställda personalens aflöning motsvarade

deras tjänsteåligganden och de dåvarande lefnadskostnaderna. I betraktande

däraf hade Riksdagen ansett ett tillfälligt dyrtidstillägg för denna

personal icke vara tillfyllestgörande; och vid öfvervägande af den utaf

Kungl. Maj:t då föreslagna lönereglering hade Riksdagen icke funnit skäl

att deruti göra någon ändring.

Såsom å sid. 14 omförmälts, afgaf domänstyrelsen den 30 oktober

1884 förslag till förändrad reglering af skogsstaten. I aflöningshänseende

gick detta förslag ut därpå,

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

att med hänsyn till den ansenliga tillökning i göromål, som uppstått,

sedan skogs,staten senast reglerades, samt det ytterligare arbete, de i

sammanhang med den föreslagna regleringen ifrågasatta förändringarna

komme att för skogstjänstemännen medföra, förbättrade afiöningsförmåner

skulle beredas skogspersonalen i dess helhet; samt

att därvid, hvad angick jägmästarna, under den fasta aflöningen borde

inbegripas äfven godtgörelse för vissa extra ersättningar, hvilka dittills åtnjutits

af jägmästarna, men borde upphöra att utgå eller, där desamma

erlagts af enskilda, indragas till statsverket.

Domänstyrelsen förutsatte, att af de ökade medel, som erfordrades

för genomförande af en dylik reglering, eu del skulle tillskjutas

af de ecklesiastika boställena, samt hemställde — under erinran att den

dittills af statsverket ensamt afiönade skogsstaten redan då var starkt anlitad

för de ecklesiastika skogarnas vård och, om styrelsens förslag vunne

godkännande, komme att ytterligare därför tagas i anspråk — att af den

andel i de ecklesiastika skogarnas behållna afkastning, hvilken då tillföll

prästerskapets löneregleringsfond, hälften, beräknad att för år uppgå till

lägst 40,000 kronor, måtte indragas till statsverket.

Öfver denna hemställan inhämtades yttranden af domkapitlen i riket

samt kammarkollegium och statskontoret, hvarvid flertalet af dessa myndigheter

väl erkände såsom billigt, att staten erhölle någon ersättning för

sina åtgärder till de ecklesiastika skogarnas vård, men likväl, på anförda skal,

afstyrkte bifall till domänstyrelsens framställning.

Då detta ärende den 11 december 1885 anmäldes inför Kungl. Maj:t

af chefen för finansdepartementet, yttrade denne, att han för sin del var

med domänstyrelsen fullt ense om befogenheten häraf, att det arbete, som

skogsstaten nedlade på de ecklesiastika boställsskogarna, icke borde lämnas

utan godtgörelse från samma, skogars afkastning. Han ansåg sig dock icke

kunna förorda en dylik godtgörelses utgående under den form, domänstyrelsen

föreslagit.

Däremot syntes det honom med allt skäl kunna ifrågasättas, att,

när å ecklesiastikt boställes skog genom skogsstaten utfördes arbete, hänförligt

till skogsskötsel^ detta arbete blefve ersatt i. enahanda ordning

som öfriga omkostnader för skogens skötsel och således, lika med dessa.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

gäldades af inflytande skogsförsäljningsmedel, innan någon del däraf tillföll

vare sig boställshafvaren eller prästerskapets löneregleringsfond. Enligt

departementschefens mening borde en sådan anordning på intet sätt

kunna anses stridande mot de för dispositionen af de ecklesiastika boställsskogarnas

afkastning då gällande grunder, hvilka uttryckligen innehöllo,

att af denna afkastning i främsta rummet skulle gäldas kostnaden

för skogens skötsel. Och, när å boställe af ifrågavarande slag afkastningen

icke öfversteg husbehofvet och således icke lämnade tillgång till ersättande

af skogsstatens åtgärder för skogsskötseln, syntes någon betänklighet icke

böra möta att för detta ändamål anlita de ecklesiastika boställenas sköns
Ö
fond,

med hvars bildande just varit åsyftadt att utveckla skogsvården å

sådana ecklesiastika boställsskogar, hvilka icke själfva förmådde att därför

bestrida omkostnaderna.

Departementschefen erinrade vidare, att, därest de åsikter, han sålunda

uttalat, godkändes och i öfverensstämmelse därmed en del af den

inkomst för skogspersonalen, domänstyrelsen beräknat såsom fast aflöning,

ansåges böra ersättas med godtgörelse i eu eller annan form för särskilda

förrättningar, hvilkas antal och omfattning komrne att växla betydligt för

olika orter, en väsentlig omarbetning af regleringsförslaget måste äga rum.

Därvid borde jämväl tagas i öfvervägande, om och i hvad mån skogsstatens

förvaltningsåtgärder å en del andra allmänna skogar, från hvilka

afkastningen icke ingick till statsverket, kunde böra af skogsafkastningen

godtgöras. På ytterligare anförda skäl ansåg departementschefen likväl

böra från en sådan omarbetning undantagas den del af förslaget, som

angick skogsinspektörerna.

Kungl. Maj:t anbefallde domänstyrelsen att, i öfverensstämmelse med

de af chefen för finansdepartementet angifna grunder, utarbeta nytt förslag

till lönereglering för revirförvaltarna och skogsbetjäningen.

Det förslag till reglering af skogsinspektörsbefattningarna, som af

Kungl. Maj:t förelädes 1886 års riksdag, blef, såsom förut å sid. 16—17

är nämndt-, icke af Riksdagen bifallet. I den skrifvelse af den 11 maj

1886, hvari Riksdagen hos Kungl. Maj:t gjorde anmälan därom, meddelade

Riksdagen emellertid, att den funnit det på pröfning beroende förslaget

om ersättning åt staten för vården af ecklesiastika boställsskogar,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

sådant detsamma i statsrådsprotokollet den 11 december 1885 blifvit till

sina hufvuddrag angifvet, vara förtjänt af stor uppmärksamhet, dock att

vid blifvande pröfning af detsamma, sedan detaljerna hunnit utarbetas,

synnerligt afseende borde fästas därå, att församlingarnas rätt att från

ifrågavarande skogar erhålla virke till byggnader och reparationer å boställen

och kyrka tillräckligt tillgodosåges.

Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse anbefallde Kung!.

Maj:t den 4 juni 1886 domänstyrelsen att vid afgifvande af det nya förslaget

till lönereglering för revirförvaltarna och skogsbetj aning en taga i

öfvervägande, hvad Riksdagen sålunda anfört, samt därvid jämväl utlåta

sig, huruvida i följd däraf eller eljest någon ändring kunde anses påkallad

i det förslag till reglering af de dåvarande skogsinspektörsbefattningarna,

som varit Riksdagen förelagdt.

Till fullgörande af de föreskrifter, som sålunda den 11 december

1885 och den 4 juni 1886 blifvit domänstyrelsen meddelade, afgaf nämnda

styrelse den 15 november 1886 underdånigt utlåtande och förslag, hvilket,

tillika med det förut omförmälda regleringsförslaget af den 30 oktober

1884, den 25 april 1887 underställdes Kungl. Maj:ts pröfning.

Därvid erinrade chefen för finansdepartementet, att i hufvudsak

skogsstatens dåvarande organisation var grundad på den reglering, som

ägde rum vid 1874 års riksdag, men att sedan dess statens skogsväsen vunnit

en ganska betydande utveckling. I sådant hänseende anfördes, bland annat,

att kronoparkernas areal, som år 1874 utgjorde 1,538,285.30 hektar, vid

1885 års utgång uppgick till 2,734,252.42 hektar, och att statsverkets

kontanta inkomster af skogarna — oberäknadt afkastning^! af utarrenderade

hemman och lägenheter — hvilka åren 1870—1874 i medeltal utgjorde

775,515 kronor 19 öre, under åren 1880—1885 i medeltal influtit

med 1,706,210 kronor 63 öre. För år 1886 uppgingo skogsmedlen till

1,711,211 kronor Öl öre.

De af departementschefen anförda siffror ådagalade, enligt hans uppfattning,

tydligt nog, i hvilken grad det arbete, som ålåg skogsstaten,

under de senare åren ökats. Om således redan i dåvarande förhållanden

anledning utan tvifvel förelåg att förbättra de löneförmåner, hvaraf skogsstatspersonalen

var i åtnjutande, blefve detta, efter hvad departements
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

chefen höll före, i än högre grad påkalladt, om de förändringar i skogsförvaltningen

och skogsstatens organisation, hvilka domänstyrelsen ställt i

samband med en åsyftad löneförbättring, skulle komma till stånd.

Departementschefen erinrade vidare, att Kungl. Maj:t ålagt domänstyrelsen

uppgöra förslag, i syfte att statsverket för den omvårdnad, som

genom skogsstaten ägnades de ecklesiastika boställsskogarna, skulle beredas

någon ersättning, men icke under form af visst bidrag från de ecklesiastika

boställenas behållna afkastning, utan såsom godtgörelse för de till

skogsskötsel å dessa boställen hänförliga arbeten, som af skogsstaten

utfördes.

Enligt hvad departementschefen meddelade, hade domän styrelsen

i detta hänseende anfört, att, enär de ecklesiastika boställsskogarna

uppgingo till ett antal af 2,513 och innehöllo en areal af 326,084 hektar,

skogstjänstemännens och skogsbeteäningens tid komme att, företrädesvis i

landets södra och mellersta delar, i hög grad tagas i anspråk ej mindre för

särskilda skogsförrättningar och häraf föranledda resor, än ock, hvad tjänstemännen

beträffade, genom omfattande expeditionsgöromål, såsom för upprättande

af årliga afverknings och skogsodlings- in. fl. förvaltningsförslag

samt redovisningar m. ro. Det hade därför synts styrelsen önskligt, att

alla statsverkets utgifter för skogsstatens aflöning, i hvad de belöpte på de

ecklesiastika boställenas skogar, skulle inom viss gräns ersättas af dessa

boställens behållna skogsafkastning. Med tillämpning af de för regleringsförslagets

omarbetning angifva grunder syntes dock sådan ersättning

icke kunna ifrågasättas i vidsträcktare mån än för sådant arbete, som af

revirförvaltare och kronojägare genom särskild, förrättning å stället utfördes

och därför kostnaden kunde viss skog efter rese- och traktamentsräkning

påföras, hvaremot åt statsverket på denna väg ej kunde beredas

ersättning för skogsinspektöremas och jägmästarnas åligganden i öfrig!.

Till följd häraf måste de ecklesiastika skogarnas bidrag till skogsstatens

aflöning blifva väsentligt mindre, än hvad domänstyrelsen förut

beräknat.

Beträffande sättet för beräknande af godtgörelsen för jägmästares förrättningar

å ifrågavarande skogar både det synts styrelsen lämpligast, att

denna godtgörelse, i öfverensstämmelse med hvad i 1 och 4 §§ af gällande taxa

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

för skogsförrättningar den 12 november 1875 var stadgadt, komme att utgå

såsom reseersättning och dagtraktamente enligt gällande resereglemente, med

iakttagande att resorna till förrättningsställen i samma ort, såvidt möjligt,

företoges i sammanhang. Om emellertid dessa ersättningar, såsom i statsrådsprotokollet

för den 11 december 1885 blifvit antydt, skulle tillfalla jägmästarna,

emot det att den för dem eljest ifrågasatta fasta aflöningen

minskades i mån, som ansåges motsvara den enhvar tillfallande ersättning,

skulle, såsom anställda försök att beräkna dessa kostnader utvisade,

äfventyras, att antingen jägmästarna genom för stor minskning i aflöningen

blefve lidande eller ock statsverket finge vidkännas större utgifter

för jägmästarnas lönande, än som, med hänsyn till dem tillfallande

inkomst från de ecklesiastika skogarna vore tillbörligt.

För att undvika dessa olägenheter hade domänstyrelsen hemställt,

att regleringen af jägmästarnas aflöning måtte få ske oberoende af deri

ersättning, som de ecklesiastika skogarna skulle komma att få vidkännas

för jägmästarnas arbeten å dessa skogar, samt att berörda ersättning, i

stället för att. tillfalla jägmästarna, finge direkt tillgodoföras statsverket

sålunda, att vid hvarje års bokslut skulle af influtna skogsmedel från de

ecklesiastika boställena, innan fördelning af behållna afkastningen ägde

rum mellan vederbörande boställshafvare och prästerskapets löneregleringsfond,

eller, om vid dylikt boställe virkesförsäljning under året icke ägt

rum eller försäljningsmedlen därtill vore otillräckliga, från de ecklesiastika

boställenas skogsfond till statsmedel omföras hvad som, efter behörig fördelning,

^ motsvarade kostnaden för de af jägmästare å berörda skogar

under aret utförda arbeten, å Indika för sådant ändamål jägmästarna

skulle hafva att till domänstyrelsen ingifva på resereglementet grundade

räkningar. Med ledning af vederbörandes uppgifter hade styrelsen beräknat

den summa, hvilken sålunda årligen skulle komma statsverket till codo

till lägst 22,800 kronor. ’

Vidkommande åter kronojägarnas förrättningar å de ecklesiastika skogarna

var i det ursprungliga förslaget afsedt, att kronojägarna till någon

förbättring i deras dåvarande inkomster skulle för dylika förrättningar få

uppbära dagarfvoden af 2 kronor 50 öre, hvilka arfvoden dock, under den

å gjorda förutsättningen att godtgörelse för skogsstatens åtgöranden å dessa

Löneregleringskommitténs bet. VI. „

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

skogar skulle komma statsverket till godo genom visst årligt tillskott al

samma skogars behållna afkastning, antagits böra utgå af reservationsanslaget

till skogsväsendet. Däri hade domänstyrelsen föreslagit endast

den ändring, att berörda dagarfvoden skulle, i stället för att utgå

från nyssnämnda anslag, påföras de ecklesiastika skogarna såsom en utgift

för skogsskötseln och utbetalas af inflytande skogsförsäljningsmedel eller, i

förekommande fall, af de ecklesiastika boställenas skogsfond. Beloppet af

den ersättning, som de ecklesiastika boställena eller dessa boställens skogsfond

sålunda skulle få vidkännas för kronojägarnas förrättningar, hade,

enligt hvad domänstyrelsen meddelade, af skogsinspektörerna beräknats till

omkring 10,000 kronor årligen.

Departementschefen ansåg sig böra förorda hvad domänstyrelsen hemställt

i den omhandlade frågan, endast med erinran, att, därest boställshafvare

skulle påfordra att själf få utföra skogsodlingsarbete, sådant

syntes icke kunna dåvarande boställshafvare för då löpande skogsindelningsperiod

förvägras, när fastställelsen å indelningsplanen innehöll, att

bostället bibehölls under boställshafvarens skötsel och vård.

1 sitt regleringsförslag hade domänstyrelsen utgått, bland annat,

från den förutsättning, att jägmästarnas rätt till ersättning för extra förrättningar

borde inskränkas. Styrelsen hade sålunda, enligt hvad departementschefen

påpekade, ansett, att rättigheten till särskild ersättning borde upphöra:

l:o vid utstämpling af kronans ekar och till master och spiror

användbar furuskog å mark af krononatur;

2;o vid utsyning af bok till husbehof å kronohemman eller boställe;

3:o vid utsyning af skadadt virke å allmänna hemmans skogar,

hvilka ej blifvit till ordnad hushållning indelade;

4:o vid utsyning och försäljning af sådant virke, som å indelad

skog till följd af eld- eller stormskada måste skyndsamt tillgodogöras

utan sammanhang med den ordinarie skogsafverkningen; samt

5:o då utsyning i de sex nordligaste länen ägde rum åt därtill

berättigade å kronohemman, nybyggen, stockfångstskogar, upplåtna till privilegierade

sågverk, oafvittrade skatte- och frälsehemman, vissa afvittrade

skattehemman med inskränkt dispositionsrätt öfver skogen, hemman emot

tillökning i mantal och ränta af öfverloppsinarker tillagda skogstrakter,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

med skogsränta belagda och sålda öfverloppsmarker, skatte- och frälsehemman

i Sårna socken med Idre kapellag äfvensom i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker, samt vid storskifte eller afvittring bildade allmänningar

i de norra länen.

Af dessa ersättningar voro endast de, som uppburos för ekutstämpling

samt för utsyningsåtgärder enligt punkten 5:o, af någon större betydenhet.

Statsverkets utgifter för ekutstämplingar uppgingo, enligt hvad

domänstyrelsen meddelat, till omkring 5,000 kronor årligen; och de utsyningsafgifter,

jägmästarna i de sex norra länen i de under punkten 5:o

berörda fall uppburit af dem, för hvilkas räkning utsyningen skedde, hade

under åren 1875—1884 i medeltal för år utgjort något mer än 42,000

kronor samt uppgingo år 1885 till 48,642 kronor 84 öre.

Departementschefen förklarade sig ense med domänstyrelsen därom,

att jägmästarna, likasom skogspersonalen i allmänhet, borde i möjligaste

mån ersättas med en efter deras arbete afpassad bestämd lön, och

han fann således icke något att erinra mot hvad styrelsen hemställt i fråga

om upphörande af omförmälda extra ersättningar. Han påpekade emellertid,

att, äfven efter indragning af nämnda extra ersättningar, en

del sådana komme att kvarstå, men att, efter hvad han inhämtat, dessa

afsågo — om ersättning för skogsindelningar, hvilka dåmera i allmänhet

uppdrogos åt extra jägmästare, undantogos — förrättningar, som mera

sällan förekoinmo och hvaraf någon afsevärd inkomst icke kunde beredas.

Domänstyrelsen hade vidare såsom grund för den föreslagna regleringen

uppställt, att rättigheten för jägmästare att åtaga sig skogsförrättningar

åt enskilda borde begränsas i enlighet med de bestämmelser,

styrelsen borde äga att därom meddela.

Det förslag till stat för skogsförvaltningen i orterna, domänstyrelsen

framställt i skrifvelse den 30 oktober 1884, hade styrelsen,

under förutsättning af godkännande till hvad senast hemställts rörande

sättet för godtgörande af skogsstatens åtgöranden å de ecklesiastika

skogarna, oförändradt framlagt i det underdåniga utlåtandet den 15 november

1886.

Såsom redan till 1886 års riksdag blifvit föreslaget, med framhållande

att det för skogsinspektörerna stadgade förbudet att åtaga sig skogsför
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

rättningar åt enskilda borde blifva gällande äfven för öfverjägmästarna,

så var ock fortfarande afsedt,

att en hvar af öfverjägmästarna skulle i aflöning erhålla 4,800 kronor,

däraf 3,200 kronor såsom lön och 1,600 kronor såsom tjänstgöringspenningar,

med rätt att efter intjänta fem år erhålla ålderstillägg,å 600 kronor; samt

att respenningar, afsedda att motsvara de kontanta utgifterna för

fortskaffning och bostad under tjänsteresor, skulle anvisas åt öfverjägmästaren

i Norrbottens distrikt med 1,000 kronor, åt öfverjägmästarna i

Västerbottens, Mellersta Norrlands, Gäfle-Dala och Bergslagsdistrikten med

800 kronor till hvardera samt åt öfverjägmästarna i Östra, Västra, Smålands

och Södra distrikten med 700 kronor till enhvar, allt för år räknadt.

Därjämte var förutsatt, att, med hänsyn till den omfattande skriftväxling,

som komme att blifva förenad med öfverjägmästarbefattningarna,

&och det arbete med granskning af skogsindelningsplaner, som enligt

regleringsförslaget skulle öfverflyttas från domänstyrelsen på innehafvarna

af dessa befattningar, ett efter förhållandena i de särskilda distrikten

lämpadt årligt expensanslag skulle af reservationsanslaget till skogsväsendet

ställas till öfverjägmästarnas förfogande, att emot redovisning

användas till skrifbiträde och skrifmaterialier m. in.

Aflöningen för jägmästare var af domänstyrelsen föreslagen till

lägst 2,500 kronor, däraf 1,500 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar,

hvartill skulle komma tre ålderstillägg å 500 kronor,

att uppbäras efter fem, tio och femton års väl vitsordad tjänstgöring.

De påfallande olikheter, som med hänsyn till tjänstgöringsområdets

utsträckning, kommunikationer, klimat och lefnadsomkostnader ägde rum

mellan, å ena sidan, reviren i de sex norra länen och särskildt de nordligare

bland dessa, samt, å den andra, reviren i det öfriga landet, äfvensom

den betydande minskning i inkomst, som indragningen till statsverket

af ut sy ningsafgifterna i Kopparbergs och de norrländska länen komme att

medföra för revirförvaltare i dessa orter, uppgående i vissa fall till 2,000

kronor och därutöfver för år, ansågos emellertid betinga, att aflöningen

för jägmästarna i de sex norra länen i allmänhet bestämdes något högre,

än för de öfriga, och äfven att gradationer vidtoges i de förras aflöning,

lämpade efter olika ortförhållanden.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Den olikhet i löneförmåner, som däraf påkallades, borde efter domänstyrelsens

åsikt lämpligast förläggas till tjänstgöringspenningarna; och

hade styrelsen på grund däraf föreslagit, att tjänstgöringspenningarna,

afsedda att för samtliga reviren i södra och mellersta delarna af landet,

ett revir i Kopparbergs och två revir i Gäfleborgs län, eller tillsammans

41 ievir, utgå med 1,000 kronor årligen, skulle, hvad angick öfriga revir,

bestämmas för 10 revir till 1,200 kronor, för 13 revir till 1,400 kronor

och för 10 revir till 1,600 kronor.

Jägmästarnas respenningar föreslog styrelsen i 27 revir till 600, i

24 revir till 500, i 18 revir till 400, i 3 revir till 300, i 1 revir (Gottlands)

till 200 och i 1 revir (Ölands) till 100 kronor.

I den fasta aflöningen för kronojägarna ifrågasatte styrelsen icke

annan förändiing, ån dels att förhållandet mellan lön och tjänstgöringspenningar

skulle något jämkas, så att den förra blefve lika för alla

kronojägare och, där ortförhallanden påkallade högre löneförmåner, förhöjningen,

i likhet med hvad som iakttagits rörande jägmästarna, komme

att. falla på den del af aflöningen, som alltid uppbars af den verkligen

tjänstgörande, eller tjänstgörings- och respenningarna, dels ock att hyresersättning,

som icke vidare borde hänföras till lönen utan upptagas särskildt,

skulle tilläggas alla kronojägare, hvilka icke innehade boställen.

Denna hyresersättning skulle utgå med belopp, som kunde anses motsvara

de fördelar af boställslägenhet, hvilka icke plägade tagas i beräkning vid

uppskattning af kronojägarboställes afkomst för bestämmande af det löneafdrag,

innehafvaren fick vidkännas, eller den fria bostaden och i allmänhet

äfven bränsle.

I öfverensstämmelse härmed hade domänstyrelsen föreslagit, att för

kronojägare lönen matte bestämmas till 400 kronor samt tjänstgöringspenningarna,

om han var anställd i något af de sex nordligaste länen, till 150

kronor, men eljest till 100 kronor, att respenningar måtte få uppbäras af

kronojägare i de norrländska länen samt Kopparbergs och Värmlands län

med 100 kronor för år, äfvensom att enhvar kronojägare, som var i saknad

af boställslägenhet, skulle få uppbära hyresersättning med 100 kronor.

Någon annan tillökning i kronojägarnas löneinkomster skulle genom

detta förslag icke åstadkommas, än dels att respenningar, som dittills ut
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

gått endast till kronojägare i de sex nordligaste länen, skulle tillkomma

äfven kronojägare i Värmlands län, dels att hyresersättningen för kronojägare,

hvilka redan uppburo sådan, skulle komma att från det dåvarande

beloppet, 50 kronor, höjas till 100 kronor och att dylik ersättning till

enahanda belopp skulle komma äfven de med boställslägenhet icke försedda

kronojägare till del, hvilka dittills icke varit i åtnjutande af hyiesersättning.

Domänstyrelsen hade emellertid framhållit, att det var af behof

vet påkalladt att därutöfver bereda krono] ägarpersonalen någon ökning i

inkomst. I detta syfte hade, på sätt redan antydts i fråga om skogsstatens

förrättningar å ecklesiastika skogar, kronojägare ansetts böra få

uppbära dagarfvode med 2 kronor 50 öre, då han efter jägmästares bestämmande

ledde afverkning, skogsodling eller annat arbete å allmän skog,

som icke stod under skogsstatens förvaltning. Enär dylika förrättningar

icke kunde i de nordligare länen, där boställen och utarrenderade kronoegendomar

voro färre till antalet, förekomma i samma omfattning som i

de sydligare, hade domänstyrelsen ansett kronojägare i Kopparbergs och

de norrländska länen böra. tilläggas enahanda dagarfvode af 2 kronor 50

öre, då han biträdde vid där förekommande utsyningsförrättning, för hvilken

utsyningsafgift erlades af enskilda.

Genom dessa dagarfvoden, hvilka, när förrättningen ägde rum å ecklesiastikt

boställe, syntes böra godtgöras antingen af dettas afkastning eller

af de ecklesiastika boställenas skogsfond, men eljest utgå af reservationsanslaget

till skogsväsendet, skulle, enligt i domänstyrelsen gjord beräkning,

en tillökning i inkomst beredas kronojägarna, växlande från lägre belopp

intill högst 120 kronor årligen.

I domänstyrelsens förslag ingick också, att återstående jägmästarboställen

borde indragas till statsverket, såvidt icke särskilda anledningar

påkallade deras bibehållande för skogsväsendet.

Bland de dåvarande kronojägarna innehade 100 boställslägenheter.

Med hänsyn till den svårighet, som för innehafvarna af dessa kronojägarbefattningar

skulle möta att i närheten af deras bevakningstrakter förhyra

lämplig bostad, hade det synts domänstyrelsen i allmänhet vara oundgängligen

af behofvet påkalladt, att dessa oftast obetydliga boställen bibehöllos

för sitt ändamål.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Beträffande det afdrag å aflöningen, innehafvare af boställe fick

vidkännas, var det en antagen regel, att detta afdrag skedde å själfva

lönen. Då emellertid en eller annan kronojägare innehade boställe af

den beskaffenhet, att uppskattade afkomsten däraf kunde förutsättas vid

ny uppskattning komma att öfverstiga kronojägarlönen, hade domänstyrelsen

funnit det böra stadgas, att i dylikt fall, då öfverskottet syntes

böra afräknas å tjänstgörings- och respenningarna, indelningshafvaren

skulle under ledighet vara skyldig att, jämte afstående af de tjänstgörings-

och respenningar, han ägde uppbära kontant, till vikarien utgifva

hvad som därutöfver erfordrades till fyllnad i det belopp, hvartill tjänstgörings-

och respenningarna enligt stat borde uppgå.

Hvad domänstyrelsen föreslagit rörande skogsstatens aflöningsförmåner

syntes departementschefen i allt väsentligt böra vinna godkännande.

Det var egentligen endast i ett hänseende han ansåg sig böra tillstyrka

en afvikelse från styrelsens förslag. Enligt detta hade nämligen

de ålderstillägg, hvilka skulle tillkomma öfverjägmästare och jägmästare,

varit afsedda att i deras helhet tilläggas tjänstinnehafvarens lön. En sådan

anordning ansåg departementschefen medföra olägenhet i så måtto, att,

om lönen, såsom styrelsen åsyftat, lades till grund för beräkningen af

pension vid tjänstemans afgång, pensionen höjdes utöfver hvad som kunde

anses nödigt. Departementschefen hemställde därför, att, på samma sätt

som iakttagits med jägmästarnas dåvarande ålderstillägg, tre fjärdedelar af

de i den föreslagna nya staten upptagna ålderstillägg för öfverjägmästarna

och jägmästarna måtte hänföras till lönen samt en fjärdedel anses såsom

tjänstgöringspenningar.

Det hade vidare förefallit departementschefen mindre lämpligt, att

kronojägare skulle innehafva boställe af den betydenhet, att afkomsten

öfverstege hans till 400 kronor föreslagna lön, då under sådant förhållande

hans uppmärksamhet möjligen skulle för jordbrukets skötande tagas i anspråk

mer, än som var nyttigt för tjänsten. Efter hvad departementschefen

inhämtat, kunde det emellertid endast i några få undantagsfall

förväntas, att kronojägarboställes afkomst skulle vid uppskattning kunna

upptagas till ett så högt belopp. När sådant inträffade, syntes det departementschefen

böra göras beroende af Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

bostället borde för sitt ändamål bibehållas eller till statsverket indragas och

annan utväg vidtgaas för att bereda innehafvaren lämplig boställslägenhet.

I detta sammanhang torde böra omförmälas, att chefen för finansdepartementet

vid beräknandet af den ökade utgift, som, för skogsstatens

reglering på föreslaget sätt, skulle drabba statsverket, ansåg, att, då

häradsallmänning stod under skogsstatens förvaltning, ersättning för jägmästares

förrättningar därstädes skulle godtgöras statsverket i enahanda

ordning, som föreslagits beträffande jägmästares förvaltningsåtgärder å

ecklesiastika skogar.

Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att — under förutsättning att, på sätt angifvet blifvit, godtgörelse

för skogsstatens förvaltningsåtgärder å ecklesiastika skogar och häradsallmänningar

komme statsverket till godo och att vissa, jägmästarna då

tillkommande extra ersättningar upphörde att utgå eller, där de utgjordes

af enskilda, indroges till statsverket — godkänna föreslagen stat för skogsförvaltningen

i orterna och de villkor för den nya aflöningens åtnjutande,

hvilka i sammanhang därmed tillstyrkts;

att därjämte besluta, att de till jägmästare anslagna boställen, hvilka

Kungl. Maj:t icke funne böra för ändamålet eller eljest för skogsväsendet

bibehållas, skulle till statsverket indragas vid viss tidpunkt; dock med

iakttagande dels att indelningshafvare finge, om han så önskade, under

sin återstående tjänstetid och, med fardagsrätt enligt § 62 i den för skogsstaten

då gällande instruktion för sig eller stärbhus, fortfarande såsom

löneförmån åtnjuta sitt boställe mot det afdrag å den kontanta lönen, som

efter uppskattning kunde blifva bestämdt, dels ock att staten, då den från

vederbörande indelningshafvare eller hans stärbhus öfvertoge boställe, efter

värdering vid syn jämväl öfvertoge sådana å bostället befintliga, indelningshafvaren

tillhöriga åbyggnader, som vid synen ansåges vara för bostället

nyttiga; och

att vidare medgifva, att, därest löneregleringen icke kunde omedelbart

i alla dess delar genomföras, uppkommande behållningar å de nya

aflöningarna finge af Kungl. Maj:t disponeras för bestridande af aflöningen

för å gammal stat kvarstående löntagare.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

I öfverensstämmelse med hvad chefen för finansdepartementet hemställt,

afgaf Kungl. Maj:t år 1887 till Riksdagen förslag till lönereglering

för skogsstaten. Detta förslag blef emellertid icke bifallet af Riksdagen.

CD CD CD

Den 15 oktober 1888 afgaf domänstyrelsen vidare utlåtande i ämnet.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1889 af sistberörda

utlåtande anförde chefen för finansdepartementet i anledning af uppkommen

fråga om statens rätt att fordra ersättning för dess befattning

med skogsvården å sådana ecklesiastika boställen, som voro församlingarnas

enskilda egendom, att han var ense med domänstyrelsen däruti,

att, då, enligt § 22 i förordningen angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket den 29 juni 1866, jämförd med § 15 i samma

förordning, regelbunden skogshushållning skulle införas å samtliga åt

ecklesiastikstaten anslagna boställsskogar, utan att skillnad därvid blifvit

gjord mellan de fall, då boställena anslagits af staten, och dem, då boställena

donerats af församlingarna eller af enskilda, och, enligt § 24

mom. 2 i åberopade författning, af boställsskogs afkastning skulle i främsta

rummet gäldas kostnaden för dess skötsel, hinder icke fanns för staten

att beräkna godtgörelse för de till skogsskötseln hörande arbeten, som

af skogsstaten å dessa boställen utfördes, för så vidt nämligen boställets

skogsafkastning öfversteg husbehofvet.

Om däremot boställsskogens afkastning icke lämnade öfverskott,

blef enligt departementschefens åsikt förhållandet ett annat. För detta

fall var i det 1887 års riksdag förelagda regleringsförslaget förutsatt, att

godtgörelsen för skogsstatens åtgärder skulle utgå af de ecklesiastika

boställenas skogsfond. Därvid förekom emellertid, att sådana ecklesiastika

boställen, som utgjorde någon viss församlings enskilda egendom,

icke lämnade bidrag till ifrågavarande fond. Då på Kungl. Maj:ts framställning

vid 1874 års riksdag medgafs, att från ecklesiastika boställen inflytande

försäljningsmedel för vissa besparade skogstillgångar, som icke kunde

anses tillhöra skogens reguljära årliga afkastning, skulle få af Kungl. Maj:t

disponeras till bekostande af skogsindelning och erforderliga skogsodlingsarbeten

å andra ecklesiastika boställsskogar, ansåg man sig nämligen icke

kunna till ett för församlingen främmande ändamål disponera öfver för
Lönereglering

skommitténs bet. VI. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

säljningsmedel från skog å boställe, som utgjorde församlings enskilda

egendom, hvarför från tillämpning af beslutet uttryckligen undantogos

boställen af sistnämnda slag.

Den på grund af Kungl, Maj:ts och Riksdagens nyssberörda beslut

bildade fond, som jämlikt kungl. bref den 31 mars 1876 erhållit benämningen

»de ecklesiastika boställenas skogsbinda, hade i öfverensstämmelse

därmed ej heller ansetts kunna anlitas för bekostande af skogsarbeten å

boställen, som tillhörde församling under enskild äganderätt. Det syntes

departementschefen icke heller då böra ifrågasättas att af fondens tillgångar

bestrida sådan kostnad för ifrågavarande boställen, för hvilka delaktighet

i fonden icke ägde rum. Däraf uppkom visserligen den oegentlighet, att,

medan kronan i allmänhet ansetts böra äga att tillgodoräkna sig ersättning

för de arbeten, som af skogsstaten utfördes å ecklesiastika boställen, ett

undantag från denna regel skulle uppkomma i fråga om sådana ecklesiastika

boställen, hvilka utgjorde viss församlings enskilda egendom och hvilka

icke lämnade virkesöfver skott till försäljning. Men då, enligt hvad domänstyrelsen

upplyst, af samtliga ecklesiastika boställen endast 68 med en

skogsareal af sammanlagdt 3,912 hektar tillhörde ifrågavarande kategori,

blefve undantaget icke af synnerlig betydenhet.

Såsom förut är antydt, ansåg departementschefen sig ej äga anledning

föreslå någon förändring i det Riksdagen år 1887 förelagda förslaget

till stat för skogspersonalen, utan hemställde, att detsamma måtte oförändradt

föreläggas näst därefter sammanträdande Riksdag. Denna hemställan bifölls

ock af Kungl. Maj:t.

1 skrifvelse den 16 maj 1889 meddelade Riksdagen, att vid granskning

af den af Kungl. Maj:t då föreslagna lönestaten Riksdagen funnit

där upptagna aflöningar i allmänhet motsvara hvad billigheten kräfde,

men i fråga om jägmästarna trott sig finna, att för dem ifrågasatts högre

löneförmåner än hvad, med hänsyn till dessa tjänstemäns verksamhet och

lefnadsförhållanden i öfrigt, kunde anses skäligt. Enligt Riksdagens åsikt

borde därför nedsättning ske i de för jägmästarna föreslagna a.flöningarna,

och denna syntes Riksdagen lämpligen kunna äga rum å ålderstilläggen,

sålunda, att jägmästare skulle äga rätt att åtnjuta allenast två ålderstillägg,

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

hvardera å 500 kronor, hvilka skulle inträda det första efter fem år och

det andra efter ytterligare fem år.

De bestämmelser i fråga om godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder

å ecklesiastika skogar och häradsallmänningar samt beträffande

upphörande eller indragning till statsverket af vissa, jägmästarna då tillkommande

extra ersättningar, hvilka Kungl. Maj:t ansett böra utgöra förutsättning

för ett fastställande af den föreslagna lönestaten, hade Riksdagen

funnit böra från dess sida godkännas.

Mot hvad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om indragning till statsverket

af vissa, jägmästare då anslagna boställen samt rörande rätt för Kungl.

Maj:t att för visst ändamål disponera uppkommande behållningar å de nya

aflöningarna hade Riksdagen icke heller något att erinra.

Såsom å sid. 23 är omnämndt, aflat Kungl. Maj:t den 29 november

1889 skrifvelse till domänstyrelsen angående ny reglering af skogsstaten

m. m. Ur denna skrifvelse må i detta sammanhang anföras följande.

Kungl. Maj:t förklarade i densamma,

att kostnaden för skogsodling, som genom skogsstatens försorg verkställdes,

skulle å ecklesiastika och civila boställen, där skogsafkastningen

öfversteg husbehofvet, enligt § 24 af kungl. förordningen angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket den 29 juni 1866 bestridas

af skogsafkastningen, innan fördelning däraf mellan boställshafvaren, å

ena, och prästerskapets löneregleringsfond eller statsverket, å den andra

sidan, ägde rum, å ecklesiastika boställen, där skogsafkastningen antingen

icke lämnade öfverskott eller detta befanns vara för ändamålet otillräckligt

och bostället icke utgjorde viss församlings enskilda egendom eller blifvit

till församlingen doneradt, gäldas af de ecklesiastika boställenas skogsfond,

samt å civila boställen, hvilkas afkastning icke öfversteg husbehofvet,

äfvensom å utarrenderade kronoegendomar utgå af reservationsanslaget till

kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet;

att för förrättning, som i och för skogsodling eller afverkning af jägmästare

verkställdes å ecklesiastik boställsskog, godtgörelse skulle, utom

i det fall att bostället utgjorde viss församlings enskilda egendom eller

blifvit till församlingen doneradt och icke lämnade virkesöfverskott, i

öfverensstämmelse med §§ 1 och 4 i taxan på arfvode för skogsförrättnin
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

gar den 12 november 1875 utgå med reseersättning och dagtraktamente

enligt gällande resereglemente; och skulle i fråga om dessa förrättningar

iakttagas, att resor till förrättningsställen i samma ort, såvidt möjligt, företoges

i sammanhang;

att godtgörelsen för nyssnämnda förrättningar, å hvilken jägmästarna

skulle uppgöra och till domänstyrelsen insända behöriga räkningar, icke

fick af jägmästarna uppbäras, utan skulle statsverket tillgodoföras; för

hvilket ändamål domänstyrelsen ägde att vid hvarje års bokslut af influtna

skogsmedel från de ecklesiastika boställena, innan fördelning af behållna

af kastningen ägde rum mellan vederbörande boställshafvare och prästerskapets

löneregleringsfond, eller, om vid dylikt boställe virkesförsäljning

under året icke ägt rum eller försäljningsmedlen voro för ändamålet otillräckliga,

från de ecklesiastika boställenas skogsfond till statsmedel omföra

hvad som, efter behörig fördelning, motsvarade kostnaden för de af jägmästarna

å berörda skogar under året verkställda förrättningar;

att kronojägare, då han på jägmästares order biträdde med afverkning,

skogsodling eller annat arbete å ecklesiastikt boställes skog, som icke

stod under skogsstatens förvaltning, skulle, utom i det fall att bostället

utgjorde viss församlings enskilda egendom eller blifvit till församlingen

doneradt och icke lämnade virkesöfverskott, äga att därför åtnjuta dagarfvode

med 2 kronor 50 öre; och skulle dessa dagarfvoden, i likhet med

kostnaden för skogens skötsel, gäldas af skogens afkastning eller, i händelse

skogen icke lämnade öfverskott eller detta icke var för ändamålet tillräckligt,

af de ecklesiastika boställenas skogsfond; samt

att för förrättning, som af jägmästare verkställdes å häradsallmänning,

hvilken stod under skogsstatens förvaltning, ersättning skulle utgå

med reseersättning och dagtraktamente samt statsverket tillgodoföras af

häradsallmänningens afkastning i den ordning, som i § 10 af förordningen

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 29 juni 1866

fanns föreskrifven.

Hvad angick jägmästares rätt till ersättning för extra förrättningar,

förklarades, att rätt för jägmästare till särskild ersättning skulle upphöra

l:o vid utstämpling, på grund af kungl. brefvet den 9 december

1870, af kronans ekar och till master och spiror användbar furuskog å

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

mark af krononatur, vare sig till enskildas behof eller till försäljning för

kronans räkning,

2:o vid utsyning af bok till husbehof å kronohemman eller boställe,

enligt kungl. bref vet den 12 april 1873,

3:o vid utsyning, jämlikt kungl. brefvet den 19 augusti 1873, af

skadadt virke å allmänna hemmans skogar, hvilka ej blifvit till ordnad

hushållning indelade,

4:o vid utsyning och försäljning, enligt särskilda af Kungl. Maj:t

meddelade beslut, af sådant virke, som å indelad skog till följd af eldeller

stormskada måste skyndsamt tillgodogöras utan sammanhang med

den ordinarie skogsafverkningen, samt

5:o då — på grund af förordningen den 18 september 1874 angående

utsyning och försäljning af skögsalster i Kopparbergs och de

norrländska länen samt kungl. brefvet den 26 maj 1882, förordningen den

29 juni 1866 angående dispositionsrätten till skogen å vissa skattehemman,

kungl. brefvet sistnämnda dag angående dispositionen af vissa öfverloppsmarker,

stadgan den 30 maj 1873 om afvittring i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker, kungl. brefvet den 27 juni 1879 angående grunderna

för afvittring och storskifte i Särna socken med Idre kapellag samt

kungl. brefven den 21 april 1882 och den 12 september 1884 angående

grunderna för förvaltningen af Pajala och Arvidsjaurs allmänningar — utsyning

i de sex nordligaste länen ägde rum åt därtill berättigade å

kronohemman, nybyggen, stockfångstskogar, upplåtna till privilegierade

sågverk, oafvittrade skatte- och frälsehemman, vissa afvittrade skattehemman

med inskränkt dispositionsrätt öfver skogen, hemman emot tillökning

i mantal och ränta af öfverloppsmarker tillagda skogstrakter, med skogsränta

belagda och sålda öfverloppsmarker, skatte- och frälsehemman i Särna

socken med Idre kapellag äfvensom i Väster- och Norrbottens läns lappmarker,

samt vid storskifte eller afvittring bildade allmänningar i de norra länen.

Beträffande de under 5:o omförmälda utsyningsafgifter förordnades,

att dessa afgifter skulle från och med 1890 års början indragas till statsverket

och ingå bland dess skogsmedel.

Vidare fastställde Kungl. Maj:t följande lönestat för skogsstaten att

gälla från och med den 1 januari 1890:

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Lön.

Tjänst-

görings-

Summa.

penningar.

i öfverjägmästare............

3,200

1,600

4,800

(Efter 5 år kan aflöningen

8 d:o ............

25,600

12,800

38,400

| höjas med 600 kronor.

1 jägmästare.............

1,500

1,600

3,100

9 d:o .............

13,500

14,400

27,900

1 d:o .............

12 d:o .............

1,500

18,000

1,400

16,800

2,900

34,800

Aflöningen kan höjas efter

5 år med 500 kronor och

1 efter 10 år med ytter- ligare 500 kronor.

1 d:o .............

9 d:o .............

1,500

13,500

1,200

10,800

2,700

24,300

1 d:o .............

1,500

1,000

2,500

40 d:o .............

60,000

40,000

100,000

1 kronojägare 1 1 . . .

. i i de sex norra länen<

128 d:o | | . . .

1 d:o 1 ; mellersta och södra) •

133 d:o J delarna af landet (

400

150

550

)

51.200

400

53.200

19,200

100

13,300

70,400

500

66,500

1 Där boställslägenhet sak- \ nas, utgår hyresersätt- ning med 100 kronor.

Summa

245,000

134,850

879,350

Respenningar:

1 öfverjägmästare........1,000

—

—

—

—

4 d:o .... (800 kr.) 3,200

—

—

—

—

4 d:o .... (700 » ) 2,800

27 jägmästare......(600 > ) 16,200

—

—

_

—

24 d:o ......(500 > ) 12,000

—

-

—

—

18 d:o ......(400 » ) 7,200

—

—

—

—

3 d:o ......(300 > ) 900

—

—

—

—

1 d:o ......(200 > ) 200

—

—

—

—

1 d:o ......(100 > ) 100

—

—

—

—

134 kronojägare......(100 > ) 13,400

—

—

—

57,000

Hyresersättning:

163 kronojägare (100 kr.).........

—

—

16,300

Summa kronor

—

—

452,650

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå å indelnisigshafvarens

lön och, om boställsafkastningen öfverstiger denna, till öfverskjutande beloppet å tjänstgörings-

och respenningarna, med skyldighet i sistnämnda fall för indelningshafvaren att under ledighet

till vikarien kontant utgifva hvad som erfordras till tjänstgörings- och respenningarnas fyllande till

de i staten upptagna belopp.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Vidkommande de särskilda föreskrifter, hvilka kunde finnas erforderliga

för tillämpning af den nya staten, förklarades, bland annat,

att för öfverjägmästare uppförda respenningar skulle utgå i Norrbottens

distrikt med 1,000 kronor, i Västerbottens, Mellersta Norrlands,

Gäfle-Dala och Bergslagsdistrikten med 800 kronor samt i Östra,

Västra, Smålands och Södra distrikten med 700 kronor;

att af de för jägmästare i staten uppförda tjänstgöringspenningarna

jägmästarna i Gällivare, Luleå, Jockmocks, Norra Piteå, Norra Arvidsjaurs,

Södra Arvidsjaurs, Norra Lycksele, Södra Lycksele, Asele och Särna revir

skulle åtnjuta 1,600 kronor, jägmästarna i Pajala, Tärendö, Kalix, Råneå,

Södra Piteå, Arjeplogs, Skellefteå, Norsjö, Degerfors, Fredrika, Norra

Ångermanlands, Södra Ångermanlands och Österdalarnes revir 1,400 kronor,

jägmästarna i Torneå, Burträsks, Mellersta Ångermanlands, Medelpads, Norra

Jämtlands, Västra Jämtlands, Östra Jämtlands, Härjedalens, Västra Hälsinglands

och Västerdalarnes revir 1,200 kronor samt jägmästarna i öfriga

fyrtioett revir 1,000 kronor; samt

att för jägmästare uppförda respenningar skulle utgå i Pajala,

Tärendö, Torneå, Kalix, Gällivare, Råneå, Luleå, Jockmocks, Norra Piteå,

Södra Piteå, Norra Arvidsjaurs, Södra Arvidsjaurs, Arjeplogs, Skellefteå,

Norsjö, Burträsks, Degerfors, Fredrika, Norra Lycksele, Södra Lycksele,

Asele, Norra Jämtlands, österdalarnes, Särna, Älfdals, Stockholms och

Eksjö revir med 600 kronor, i Norra Ångermanlands, Mellersta Ångermanlands,

Södra Ångermanlands, Medelpads, Västra Jämtlands, Härjedalens,

Norra Hälsinglands, Västra Hälsinglands, Gestriklands, Västerdalarnes, Arvika,

Karlstads, Örebro, Ombergs, Finspångs, Kinda, Vartofta, Marks,

Svältornas, Bohus, Tjusts, Blekinge-Ahus, Ängelholms och Hallands revir

med 500 kronor, i Östra Jämtlands, Kopparbergs, Askersunds, Köpings,

Västerås, Enköpings, Örbyhus, Olands, Gripsholms, Nyköpings, Vadsbo,

Slättbygds, Dalslands, Kalmar, Jönköpings, Västbo, Sunnerbo och Värends

revir med 400 kronor, i Kinne, Hunnebergs och Malmöhus revir med 300

kronor, i Gottlands revir med 200 kronor och i Ölands revir med 100 kronor.

I afseende å kronojägarnas aflöning skulle iakttagas, att de i staten

för 134 kronojägare uppförda respenningar till belopp af 100 kronor för

hvar skulle tillkomma de kronojägare, hvilka vore förlagda i de norr
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

llindska länen samt Kopparbergs och Värmlands län; hvarjemte Kungl.

Maj:t fann godt medgifva,

att kronojägare, förutom då han i ofvan omförmälda fall utförde

arbete å ecklesiastik boställsskog, som ej stod under skogsstatens förvaltning,

skulle äga att uppbära dagarfvode af 2 kronor 50 öre jämväl då

han efter jägmästares bestämmande ledde afverkning, skogsodling eller

annat arbete å annan allmän skog, som icke stod under skogsstatens förvaltning,

eller i Kopparbergs och de norrländska länen biträdde vid utsyningsförrättningar,

för hvilka utsyningsafgift erlades af enskilda,

samt att dessa dagarfvoden, hvilka för förrättningar å ecklesiastika

boställen skulle gäldas i den ordning förut var stadgadt, fingo utgå af

reservationsanslaget till skogsväsendet;

och förklarades jämväl, att, då kronojägarbefattning var vakant

eller innehafvare af sådan befattning åtnjöt ledighet för sjukdom, den,

som förordnades att under tiden uppehålla befattningen, skulle äga att

uppbära full krono]ägaraflöning, hyresersättning, där sådan förekomme,

jämväl däri inbegripen, samt att hvad för ändamålet erfordrades utöfver

tjänstgöringspenningarna fick af domänstyrelsen förskjutas af de till dess

disposition i landtränterierna innestående skogsmedel, med skyldighet för

styrelsen att årligen hos Kungl. Maj:t till ersättande anmäla de sålunda

förskjutna beloppen.

Beträffande de åt skogsstaten upplåtna boställen förordnades,

att sju uppräknade jägmästarboställen, hvilkas innehafvare kvarstodo

på den gamla staten, skulle vid dåvarande innehafvarnas afgång från tjänsten

till statsverket indragas, dock med iakttagande att boställshafvare finge för

sig eller stäi''bhus åtnjuta fardagsrätt jämlikt § 62 af kungl. instruktionen

för skogsstaten af den 19 november 1869, samt att staten, då den från

boställshafvare eller hans stärbhus öfvertog boställe, efter värdering

vid syn jämväl öfvertoge sådana å fastigheten befintliga, boställshafvaren

tillhöriga åbyggnader, som vid synen ansåges vara för fastigheten

nyttiga,

att jägmästarbostaden Visingsborg med tillhörande löningsjord i

Eksjö revir fick af domänstyrelsen för skogsväsendets räkning utarrenderas,

dock att dåvarande indelningshafvaren ägde att under sin återstå
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

ende tjänstetid och med fardagsrätt för sig eller stärbhus fortfarande bibehålla

bostället mot det afdrag å den kontanta lönen, som efter ny uppskattning

kunde varda bestämdt,

att öfriga förut omnämnda jägmästarb oställen skulle bibehållas, med

skyldighet för boställshafvare att å den kontanta lönen vidkännas afdrag,

som beträffande boställe, som innehades af jägmästare, hvilka ingått på

den nya staten, blefve efter ny uppskattning fastställdt,

att de åt skogsbetjänte upplåtna boställen och bostadslägenheter

skulle, där ej i särskilt fall annorlunda blefve af Ivungl. Maj:t förordnadt,

för sitt dåvarande ändamål bibehållas, med skyldighet för innehafvarna att

efter uppskattning, som redan blifvit eller vid först inträffande ledighet

blefve bestämd, å de kontanta löneförmånerna vidkännas afdrag för boställsafkomsten

enligt den fastställda staten,

att på domänstyrelsen finge ankomma att, under förbehåll af dåvarande

indelningshafvares lagliga rätt, i sammanhang med bevakningstrakternas

reglering emellan kronojägarna, dem emellan fördela de för

• dem afsedda boställen och lägenheter,

att, därest vid inträffad ledighet kronojägarboställe skulle befinnas

såsom sådant obehöfligt eller olämpligt eller boställets afkomst vid uppskattning

beräknas uppgå till högre belopp än 400 kronor, frågan om boställets

disponerande skulle underställas Kungl. Maj:ts pröfning,

att för bestämmande af det afdrag å den kontanta aflöningen, jägmästare

eller kronojägare enligt staten skulle vidkännas för boställsafkastning,

boställets afkomst skulle uppskattas i enahanda ordning, som ägde

rum vid arrendevärdering för utbjudande på arrende af kronans jordbruksdomäner,

med skyldighet för vederbörande länsstyrelse att insända

det vid förrättningen förda protokoll jämte eget utlåtande till domänstyrelsen,

som därefter skulle äga att fastställa det belopp, hvartill boställsafkomsten

borde å aflöningen afgå,

att, intill dess afkomst af boställslägenhet blifvit på dylikt sätt bestämd,

löneafdraget skulle, därest ej för särskildt fall annorlunda förordnades,

utgå med belopp, motsvarande boställslägenhetens afkastning och

ränta enligt då gällande stat, samt

Lönereglering skommitténs bet. VI. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

1890 års

riksdag.

att på pröfning framdeles finge bero, om och efter hvilken tid ytterligare

förnyad uppskattning af boställslägenhets afkastning borde vid ombyte

af indelningshafvare äga rum.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 29 oktober 1889, angående anslagsbehofvet

för skogsväsendet år 1891, erinrade domänstyrelsen, att den beslutade

omorganisationen af skogsstaten utgick från den förutsättning,

att ej mindre än 11 jägmästartjänster skulle indragas och med dem

förenade göromål fördelas på återstående befattningar, att på en stor mängd

skogar de hufvudsakligaste arbetena för skogsskötseln, som förut ålegat

boställshafvare och arrendator, skulle ombesörjas af jägmästarna, samt

att de sistnämnda tillkommande, inom åtskilliga revir rätt betydliga ersättningar

för vissa förrättningar skulle upphöra att till dem utgå och, då

ersättningarna af enskilda gäldades, indragas till statsverket.

Under nyssnämnda förhållanden hade, anförde styrelsen vidare, verkan

af de utaf Riksdagen vidtagna ändringarna i den af Kungl. Maj:t föreslagna ^

nya lönestaten blifvit vida större, än vid första betraktandet skulle kunnat antagas.

Äfven om aflöningen, enligt den af Riksdagen beslutade nya staten, för

yngre jägmästare i sådana revir, där de extra ersättningarna förut uppgått till

endast mindre belopp, innebar en skälig förbättring af deras villkor, kunde

flertalet af jägmästarna ej sägas komma i åtnjutande af någon afsevärd löneförbättring.

Af ordinarie i tjänst varande jägmästare hade också ej färre

än 18 förklarat sig önska kvarstå på gammal stat. De flesta bland dessa,

eller 15, voro stationerade i landets södra och mellersta delar, men dåraf

kunde ej slutas, att den nya staten ställde sig förmånligare för de norrländska

jägmästarna. Dessa hade — för att undgå den ofördelaktiga ställning,

som måste uppstå därigenom, att utsyningsersättningarna, af hvilka hämtats

väsentligt bidrag för utkomsten, äfven vid kvarståendet å gammal stat

komme att utan afsevärdt vederlag åt tjänstemännen indragas till statsverket

— så att säga tvungits att ingå på den nya staten, ehuru aflöningen

enligt denna, efter det tredje ålderstilläggets borttagande, för dem ställde sig

ofördelaktigare än gamla statens med inberäkning af utsyningsersättningarna.

Styrelsen hemställde, att för näst sammanträdande Riksdag måtte

framläggas förslag om beviljande åt jägmästare af ytterligare ett ålders
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

tillägg å 500 kronor att under de villkor i Girigt, som blifvit bestämda för

ålderstilläggens åtnjutande, tillgodokomma jägmästare efter intjänta femtonår.

Kungl. Maj:t gjorde vid 1890 års riksdag framställning härom, och

blef denna bifallen, enligt hvad Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1890

n:r 56) gifver vid handen.

Vid föredragning den 13 januari 1896 af sjunde hufvudtiteln tillhörande

regleringsfrågor berörde departementschefen äfven frågan om ersättning

för uppehållande af kronojägarbefattning under vakans eller tjänstledighet,

och erinrade han, att enligt kungl. brefvet den 29 november 1889,

angående ny reglering af skogsstaten m. m., den ändring vidtagits i förutvarande

bestämmelser i ämnet, att rätten för tillförordnad kronojägare till

fyllnadsarfvode utöfver tjänstgörings- och respenningar inskränktes till

fall af vakans eller ordinarie tjänstinnehafvares ledighet för sjukdom.

Hvad angick uppkommet spörsmål om beredande af medel till bestridande

af ifrågavarande fyllnadsersättningar syntes det departementschefen, att,

på sätt ock domänstyrelsen och statskontoret tillstyrkt, en åtskillnad borde

göras mellan de ersättningar, som påkallades af vakans i kronojägarsysslan,

och dem, som föranleddes af ordinarie tjänstinnehafvares ledighet för sjukdom.

Beträffande de förra ansåg departementschefen Kungl. Maj:t vara oförhindrad

att för deras bestridande använda den för sysslan i stat anvisade

aflöning, som i annat fall skulle ingå till hufvudtitelns allmänna besparingar.

Till bestridande af kostnaderna för fyllnadsersättningar åt vikarierna

under ordinarie tjänstinnehafvares ledighet för sjukdom hade föreslagits

att anlita reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i allmänhet. Detta förslag syntes departementschefen

böra vinna godkännande. Riksdagens medgifvande till denna användning

af reservationsanslaget ansågs emellertid böra inhämtas.

Enligt skrifvelse den 11 maj 1896 (n:r 46) medgaf Riksdagen,

att af nämnda anslag skulle få utgå hvad som, utöfver de med kronojägarbefattning

förenade tjänstgöringspenningar, erfordrades för att åt

den, som förordnades att uppehålla sådan befattning under tid, då befattningens

innehafvare åtnjöt ledighet för sjukdom, bereda full kronojägaraflöning,

hyresersättning, där sådan förekom, jämväl däri inbegripen.

1896 års

riksdag.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

1900 års

riksdag.

Föreskrifter uti ifrågavarande ämne meddelades sedermera af Kung!.

Maj:t i skrifvelse till domänstyrelsen den 29 maj 1896 (transumt i bihang

till svensk författningssamling n:r 91).

I underdånig skrifvelse den 1 november 1897 framlade domänstyrelsen

förslag om förbättring af kronojägarnas aflöningsvillkor.

Styrelsen erinrade i sådant hänseende, att vid skogsstatens senaste

reglering kronojägarnas förutvarande aflöningsvillkor i hufvudsak bibehöllos

oförändrade. Enligt styrelsens uppfattning kunde det emellertid ej förnekas,

att skogsstatens vid nämnda reglering utvidgade befattning med vissa

allmänna skogar, jämte utvecklingen i öfrigt inom skogsväsendet, tagit

kronojägarnas tjänstgöring i anspråk i större mån, än man vid regleringen

kunnat antaga, så att äfven de lediga mellantider, dessa förut merendels

kunde ägna åt enskildt arbete och förvärf, upptagits af tjänstegöromål.

Den ersättning för dessa ökade göromål, som med de kronojägarna i vissa

fall tillkommande dagarfvodena afsetts, hade ej på långt när uppgått till det

vid regleringen beräknade beloppet. Ehuru de af kronojägarna inom de sydligare

distrikten, som innehade tillräckligt stora boställen, eller de få

kronojägare inom de norra orterna, som hade egna hemman, i det hela

voro i en jämförelsevis bättre ställning än de, som med den alltför

knappa aflöningen skulle bestrida alla utgifter för uppehället, hade dock

flertalet haft mycket svårt att draga sig fram, och den misstämning bland

personalen, som detta förhållande framkallat, hade tagit sig uttryck i en

af ett flertal kronojägare till styrelsen ingifven framställning om en förbättrad

aflöning.

Såväl jägmästarna som öfverjägmästarna, hvilka i anledning däraf

blifvit hörda, hade, med vitsordande af den dåvarande aflöningens otillräcklighet,

förordat en förhöjning med ett belopp af i allmänhet omkring

400 kronor, fördeladt på lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg samt,

i några af de sydligare distrikten, jämväl respenningar; och hade af skogstjänstemännen

tillika såsom en följd af den dåvarande ringa aflöningen

framhållits, att bland de från skogsskolorna utgående lärjungarna de dugligaste

och mest lämpliga företrädesvis sökte befattning i enskildas tjänst,

där de hade större utsikt att finna sin bergning.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Beträffande den omständigheten att kronoj ägarnas inkomst af dagarfvode

n icke motsvarat hvad man beräknat, ansåg sig domänstyrelsen till en

början böra framhålla, att ett ej obetydligt antal kronojägare, till följd af

beskaffenheten af deras tjänstgöring uteslutande å kronoparker eller under

skogsstatens förvaltning ställda skogar, alls icke eller endast undantagsvis

uppburit några dagarfvoden, samt att de af kronojägarna, hvilka

blifvit delaktiga af dagarfvoden, i medeltal ej bekommit mer än knappa

40 kronor om året. Anledningen därtill kunde till en del sökas ej mindre

däri, att ett stort antal mera betydande skogar till utarrenderade egendomar

i mån af deras arrendeledighet äfvensom ecklesiastika skogar blifvit

ställda under skogsstatens förvaltning, hvarigenom kronojägaren gått miste

om rätten till dagarfvode för något som helst arbete å dessa skogar, än äfven

däri, att genom begränsning ••med afseende å arten af de arbeten, för hvilka

dagarfvoden skulle utgå, dessa utfallit för ett färre antal dagar. Vid de

utsyningsförrättningar i de norra orterna, för hvilka dagarfvode utbetalades,

hade i många fall de ordinarie kronojägarna icke kunnat biträda, enär

dessa utsyningar ofta af assistenter utförts samtidigt med jägmästarnas kronoparkutsyningar,

vid hvilka den ordinarie kronojägaren utan ersättning biträdde.

Men oafsedt dessa förhållanden, hvilka haft en viss inverkan på aflöningens

storlek, fann styrelsen med hänsyn till de ökade anspråk, som

ställdes på kronojägarna, hvilkas pålitlighet, nit och duglighet voro viktiga

faktorer för skogsförvaltningens framgång, den dåvarande aflöningen

vara alltför knappt tilltagen. Styrelsen ansåg sig desto mindre kunna underlåta

framlägga förslag till densammas förhöjning, som en sådan var påkallad ej

allenast af omsorgen om de dåvarande kronojägarnas nödtorftiga utkomst,

utan äfven af omtanke om personalens framtida rekrytering med dugligt folk.

Vid jämförelse med de löneförmåner, som tillkomme skogvaktare eller

timmertummare i enskild tjänst, borde dock enligt styrelsens åsikt framhållas,

att kronojägares fastare ställning och deras pensionsrätt inverkade till förmån

för statens tjänst och att aflöningen därför kunde sättas något lägre för kronojägare.

Styrelsen ansåg af denna anledning, att kronojägaraflöningen ej behöfde

ökas med så stort belopp, som skogstjänstemännen föreslagit, utan borde

ställas så, att en fast ökning af 200 kronor lades på tjänstgöringspenningarna,

hvarigenom vikariers anskaffande under tjänstledighet underlättades,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

och att dagarfvoden ej allenast bibehölles, utan jämväl utsträcktes därhän,

att dessa arfvoden kunde utgöra skälig ersättning för tjänstgöringen utom

hemtrakten, hvilken tjänstgöring företrädesvis var förenad med särskilda utgifter

och af mera ansträngande beskaffenhet. Styrelsen höll före, att de

kronojägare, som voro anställda i mycket begränsade och med boställe

förenade bevakningstrakter å kronoparkerna i landets sydliga delar, kunde

vara ersatta med då utgående lön 400 kronor samt 300 kronor i tjänstgöringspenningar

eller i allt 700 kronor, men att däremot de, som under

långa tider måste å från hemmet aflägsna skogar biträda vid, leda eller

utföra särskilda, arbeten, voro i behof af en särskild godtgörelse.

I fråga om sådan godtgörelse för tjänstgöring, som kräfde bortovaro

från hemvistet, både förslag väckts därom, att reseersättning, ehuru till

olika belopp för skilda bevakningstrakter, skulle tillerkännas kronojägarna

i södra Sverige liksom de i de norra orterna anställda, men då svårigheter

skulle uppstå att rätt afväga dessa ersättningar och godtgörelse enligt räkning

af flera anledning:;!* ej syntes lämplig, ansåg styrelsen ersättningen

fortfarande böra utgå efter enkel dagberäkning för de tider, då efter

jägmästarens order kronojägaren tjänstgjorde utom hemtrakten. Kostnaderna

för fortskaffande! vid längre afstånd med häst blefve visserligen därigenom

ej direkt ersatta, men syntes mera sällan förekomma.

Äfven hade blifvit ifrågasatt, att dagarfvodena skulle borttagas och

ersättas med ytterligare förhöjning i den fasta aflöningen, men därigenom

ginge, enligt styrelsens åsikt, förlorad den sporre, som båge uti denna ersättning

för den besvärligare tjänstgöringen utom hemtrakten, och en sådan ytterligare

förhöjning i den fasta aflöningen, om den ej blefve lika för alla, hvilket

vore obehöflig!, skulle blifva svår att bestämma med tillbörlig noggrannhet.

Såsom styrelsen vidare anförde, kunde en befogad invändning mot

grunden för dagarfvodens utgående enligt dittills gällande bestämmelser

föras, den nämligen, att då dagarfvode utbetalades allenast för arbete å

under skogsstatens förvaltning ej stående skogar, ehuru detta var af alldeles

enahanda beskaffenhet som å skogar under skogsstatens förvaltning, dessa

senare kunde blifva sämre vårdade eller åtminstone mindre besökta än de

af förra slaget, samt att, å andra sidan, i samma mån som kronojägarens

tid upptogs med den intensivare skötseln å större skogar, som ställdes

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

under skogsstatens förvaltning, möjligheten minskades för honom att

intjäna dagarfvoden. Fastsloge man däremot den grunden, att dagarfvodet

skulle vara en ersättning för kostnader, utgifna för kosthållning

och logis utom hemmet m. m., samt för den större ansträngning, som

måste blifva förenad med arbete på mera aflägsna skogar af bägge

slagen, syntes alla invändningar mot denna traktamentsersättning böra bortfalla.

Men om det med traktamentsersättning afsedda syftet skulle vinnas,

måste densamma utgå jämväl för arbeten å kronoparker och andra under

skogsstatens förvaltning ställda skogar, allenast dessa voro belägna utom

kronojägarens hemtrakt, hvars omfattning naturligen måste till gränsen bestämmas.

Styrelsen hade utgått från den åsikten, att alla skogstrakter

inom 5 kilometer i rak sträckning från kronojägarens bostad skulle hänföras

till detta område, och det borde då ej möta någon svårighet att bestämma,

hvilka skogar eller skogstrakter folio inom eller utom denna gräns,

helst som afgörandet däraf underlättades af kartor. Det borde tillkomma

öfverjägmästaren i distriktet att efter kronojägarboställets läge eller kronojägarens

bostad inom bevakningstrakten utfärda noggranna föreskrifter om

hvilka skogar i sådant afseende skulle räknas ligga inom gränsen; och någon

ovisshet kunde sedermera därom ej uppstå, såvida ej kronojägaren ombytte

bostad, hvilken dock kunde af styrelsen bestämmas, därest dess läge

funnes vara olämpligt.

Dagarfvodena skulle dock ej utgå för andra förrättningar och arbeten,

än som af jägmästaren bestämdes uti skriftlig order på sätt då

skedde; och kornme alltså annan tjänstgöring, såsom patrullering, icke att

särskild! ersättas, ej heller då utgående ersättning för förrättningar å utarrenderade

egendomar inom hemtrakten att utbetalas, hvaremot å andra

sidan ersättning rättvisligen borde utgå för arbeten å äfven under skogsstatens

förvaltning ställda ecklesiastika skogar, hvarigenom boställshafvares

rätt ej kornme att på något sätt beröras. Till många af de på kronoparkerna

i södra delarna af landet stationerade kronojägarna kornme dagarfvoden

efter detta förslag liksom tillförene sällan eller aldrig att utgå,

hvaremot full säkerhet vunnes därför, att för dem såväl i södra som i norra

delarna af landet, hvilka hade vidsträckta bevakningsområden och ett större

antal skogar på långa afstånd, dagarfvoden kornme att utgöra en skälig

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

ersättning för deras arbete. Då en begränsning af denna dock syntes

nödvändig, hade styrelsen efter beräkning af de tider, hvilka vore lämpliga

för skogsodlingsarbeten samt kunde vara behöfliga för utsyning med

flera arbeten, i hvilka kronojägare deltogo, ansett antalet dagar, för hvilka

arfvode utginge, böra begränsas till 60 för hvarje kronojägare, så att

dennes ersättning komme att uppgå till högst 150 kronor, ehuru att döma

efter förutvarande förhållanden medelersättningen ej syntes komma att

uppgå till mer än högst 100 kronor.

Någon förhöjning i lön eller pension ansåg styrelsen däremot icke

vara behöflig, likasom styrelsen fann en förhöjning i aflöningen medelst ålderstillägg

vara mindre lämplig, enär förhöjningen var lika oumbärlig i kronojägarens

yngre, verksammare år som under den mera framskridna åldern.

Styrelsen hemställde,

dels att kronoj ägares dåvarande tjänstgöringspenningar måtte ökas

med 200 kronor, så att kronojägare i de sex norra länen erhölle 350 och

kronojägare i öfriga delar af landet 300 kronor i tjänstgöringspenningar,

dels ock att de i kungl. brefvet den 29 november 1889 meddelade

bestämmelser rörande kronojägares dagarfvoden måtte erhålla följande

förändrade lydelse, nämligen:

Kronojägare äger, när han på jägmästares order biträder med, utför

eller leder afverkning, skogsodling eller annat arbete såväl å alla

ecklesiastika skogar, hvilka ej här nedan särskilt omförmälas, som ock å

sådana öfriga allmänna skogar, hvilka äro belägna på ett afstånd öfverstigande

5 kilometer i rak sträckning från hans bostad, äfvensom när han,

likaledes efter jägmästares bestämmande, i Kopparbergs och de norrländska

länen biträder vid utsyningsförrättningar, för hvilka utsyningsafgifter erläggas

af enskilda, att därför åtnjuta dagarfvode under högst 60 dagar

för hvarje kalenderår med 2 kronor 50 öre, att gäldas på sätt, som om

bestridande af kostnader för skogsskötsel finnes stadgadt, och, i fråga om

sistnämnda utsyningsförrättningar, från skogsväsendets reservationsanslag;

dock under iakttagande, att från ofvanstående bestämmelser äro undantagna

arbeten å sådan ecklesiastik skog, som utgör viss församlings enskilda

egendom eller blifvit till församlingen donerad och icke lämnar

virkesöfverskott.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Domänstyrelsens ifrågavarande skrifvelse föredrogs inför Kungl. Maj:t

den 14 januari 1898 af chefen för finansdepartementet. Denne ansåg sig

emellertid då ej böra ingå i närmare pröfning af styrelsens förslag. Detta

berodde dock icke därpå, att han ville bestrida behöfligheten af en förbättring

i kronojägarnas lönevillkor, utan hade sin grund i skäl, som å

sid. 31 här ofvan blifvit af kommittén berörda.

Förslaget upptogs af domänstyrelsen åter i skrifvelse den 25 november

1899, med de jämkningar och tillägg däri, som ändrade tidsförhållanden

befunnits påkalla.

Styrelsen meddelade därvid, att i en af 227 kronojägare inlämnad

ansökning framhållits det bekymmersamma i kronojägarnas ekonomiska

ställning och behofvet af en snar löneförbättring, i hvithet hänseende

framställts såsom önskningsmål, att aflöningen måtte höjas till ett belopp

af sammanlagdt 1,750 kronor, däri inberäknadt ersättning för hyra,

resor och dagtraktamente. Vid öfverläggning därom med öfverjägrnästarna

hade af dem anförts, att de i ansökningen framställda önskemålen

visserligen voro öfverdrifna, men att å andra sidan ur det allmännas

synpunkt det var af synnerlig vikt, att kronojägarnas löneförmåner voro

tillräckliga för deras utkomst och afpassade efter den tjänstgöring, som

å olika orter ålåg dem. Med hänsyn därtill och i betraktande af den

prisstegring å lifsförnödenheter, som inträdt efter afgifvandet af 1897

års förslag, hade af öfverjägrnästarna enhälligt uttalats den meningen,

dels att tjänstgöringspenningarna borde höjas för kronojägare i de sex

norra länen äfvensom i Värmland, där förhållandena ansågos närmast

lika dem i Norrland, till 600 kronor och för kronojägare i öfriga delar

af landet till 500 kronor, hvarförutom ansetts önskvärd!, att ett ålderstillägg

af 100 kronor bereddes samtliga kronojägare efter fem års väl

vitsordad tjänstgöring, dels ock att den tid, under hvilken dagarfvoden

skulle få beräknas i enlighet med 1897 års förslag, borde utsträckas till

80 dagar samt arfvodet utgå i de sex norra länen äfvensom i Värmland

efter 3 kronor och i öfriga delar af landet med 2 kronor 50 öre för dag.

Enligt domänstyrelsens mening borde visserligen kronojägarnas aflöning

ökas utöfver hvad styrelsen i 1897 års förslag hemställt, så att

kronojägare erhölle utsikt till en så pass tryggad ställning, att den unge
Lönereglering

slcommitténs bet. VI. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

färligen motsvarade hvad som i enskildas eller bolags tjänst stod med

kronojägare någorlunda likställda personer till buds. Men å andra sidan

fann styrelsen hvarken lämpligt eller behöfligt, att aflöningen sattes så

högt, som i förenämnda ansökning blifvit ifrågasatt. Äfven öfverjägmästarnas

förslag syntes styrelsen böra jämkas sålunda, att det ifrågasatta

ålderstillägget uteslötes, hvaremot, hvad tjänstgöringspenningarna och dagarfvodena

beträffade, styrelsen ansåg öfver] äginästarnas förslag vara väl

afvägdt och lämpadt efter förhållandena inom de olika orterna. Ökningen

af tjänstgöringspenningarna uteslöt emellertid icke behofvet däraf,

att under vakans eller tjänstinnehafvarens sjukdom vikarien finge uppbära

full kronojägaraflöning, på sätt stadgadt var. Hvad dagarfvodena

angick, skulle dessa efter maximitiden uppgå till respektive 240 och 200

kronor i de särskilda landsdelarna. Att döma efter förutvarande förhållanden

syntes dock ersättningen i medeltal ej komma att uppgå till mer

än högst respektive 160 kronor och 133 kronor.

Vid ärendets föredragning den 13 januari 1900 anförde chefen för

finansdepartementet för egen del, att redan vid tiden för 1889 års reglering

kronojägarnas aflöningsförmåner enligt stat befunnos väl knappt tilltagna,

och att, i syfte att i någon mån förbättra dem, kronojägarna medgafs i

sammanhang med regleringen rätt att i vissa fall uppbära dagarfvode af

2 kronor 50 öre för arbete, som af dem verkställdes. Dessa dagarfvoden

kunde emellertid icke anses hafva i någon nämnvärd grad bidragit till att

bereda kronojägarna ökning i deras inkomster. Att något åtgjordes för

att förbättra kronojägarnas aflöningsvillkor, fann departementschefen vara

af bjudande nödvändighet påkalladt; och då domänstyrelsens förslag i fråga

om ökning af kronojägarnas tjänstgöringspenningar i de sex norra länen

och i Värmland till 600 kronor och i öfriga delar af riket till 500 kronor

syntes tillgodose de anspråk, som i detta afseende skäligen kunde uppställas,

ansåg departementschefen detta förslag böra vinna godkännande.

Under erinran vidare att i sammanhang med nyssnämnda förslag

domänstyrelsen äfven hemställt, att den tid, under hvilken dagarfvoden

skulle få beräknas, måtte utsträckas till 80 dagar samt dagarfvodena i

de sex norra länen äfvensom i Värmland höjas från 2 kronor 50 öre

till 3 kronor, och att kronojägarna därjämte skulle äga uppbäi’a dagarfvode

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

för arbete äfven å andra skogar, än dem, för hvilka denna rätt då var dem

medgifven, uttalade departementschefen den mening, att, enär med de

dåvarande dagarfvodena afsågs att bereda kronojägarna full godtgörelse

för deras arbete, men detta med hänsyn till då rådande arbetspris i de

norra orterna icke kunde anses där blifva fallet med dagarfvodets dåvarande

belopp, departementschefen icke hade något att anmärka mot att

dagarfvodena höjdes på sätt domänstyrelsen föreslagit. Hvad åter beträffade

den ifrågasatta utsträckningen af kronojägarnas rätt att uppbära

dagarfvoden, syntes det departementschefen däremot kunna invändas, att

enligt domänstyrelsens förslag kronojägarna skulle erhålla särskild godtgörelse

äfven för arbete, som af dem verkställdes å skogar, som stodo

under kronans omedelbara disposition, och således för arbete, som tillhörde

deras tjänst och för hvilket de finge anses godtgjorda genom den dem å

stat anvisade aflöningen. Därvid borde dock, enligt departementschefens

åsikt, beaktas, att dagarfvodena i detta fall hufvudsakligen skulle hafva

till ändamål att hålla kronojägarna skadeslösa för de särskilda utgifter, som

voro förenade med en längre tids uppehåll å kronoskogar, belägna på långt

afstånd från deras hemvist; och då dessa dagarfvoden således icke kunde

betraktas såsom någon tillökning i kronojägarnas egentliga aflöningsförmåner,

utan fastmer borde anses äga karaktären af traktamenten, syntes

berörda invändning icke böra tillerkännas någon afgörande betydelse.

Med anledning af Kung!. Maj:ts, i öfverensstämmelse med departementschefens

hemställan, vid 1900 års riksdag gjorda framställning uti

ifrågavarande hänseende, meddelade Riksdagen i skrifvelse den 9 maj

nämnda år, att den af Ivungl. Maj:t föreslagna förhöjningen af tjänstgöringspenningarna

för kronojägarna syntes Riksdagen väl stor, och att

Riksdagen föreställde sig, att, därest tjänstgöringspenningarna bestämdes i

de sex norra länen och Värmland till 400 kronor samt i öfriga delar af

landet till 300 kronor, den förbättring i kronojägarnas löneförmåner, som

af omständigheterna otvifvelaktigt påkallades, blefve i hufvudsak beredd.

Men därjämte hade Riksdagen för att ytterligare tillgodose kronojägarna

och i ofrigt främja deras kvarstannande i tjänsten ansett dem böra beredas

förmånen af ett ålderstillägg å 100 kronor efter fem års val vitsordad

tjänstgöring, hvilket ålderstillägg dock icke syntes böra medräknas i lönen,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

utan, till undvikande af en utaf förhållandena icke föranledd ökning i

pensionen, utgå såsom tjänstgöringspenningar. Vid förhöjningen i kronojägarnas

aflöningsförmåner ansåg Riksdagen emellertid böra fästas det villkor,

att de skulle vara underkastade de förändrade pensionsbestämmelser,

som framdeles kunde varda stadgade.

Beträffande utsträckningen af den tid, under hvilken krön oj ägare

skulle få beräkna dagarfvode, fann Riksdagen fullgiltiga skäl därför icke

vara förebragta, utan ansåg densamma böra bibehållas vid 60 dagar.

Vidkommande åter frågan om rätt för kronojägarna att uppbära

dagarfvode för visst arbete äfven å andra skogar än dem, för hvilka denna

rätt då var medgifven, och således för arbete å de skogar, hvilka stodo under

kronans omedelbara disposition, hade Riksdagen däremot icke något att erinra,

dock under förutsättning att arfvode icke utgick för arbete å skogstrakter,

som ligga inom 10 kilometer i rak sträckning från kronojägarens bostad.

Hvad däremot angick dagarfvodets belopp, hade Riksdagen, som

icke ansett någon förändring böra vidtagas i fråga om det för kronojägarnas

arbete på ecklesiastika boställen, andra allmänna under skogsstatens

förvaltning ej ställda skogar och enskilda skogar dittills bestämda,

föreställt sig, att det då ifrågasatta arfvodet för arbete å de skogar, som stodo

under kronans omedelbara disposition, var öfver höfvan högt. Enligt hvad

departementschefen anfört i detta ämne, hade ifrågavarande dagarfvoden

hufvudsakligen till ändamål att hålla kronojägarna skadeslösa för de särskilda

utgifter, som voro förenade med en längre tids uppehåll å kronoskogar,

belägna på långt afstånd från deras hemvist, och kunde dagarfvodena

således icke betraktas såsom någon tillökning i kronojägarnas

egentliga aflöningsförmåner, utan borde fastmer anses äga karaktären af

traktamenten. Men vid sådant förhållande ansåg Riksdagen dessa dagarfvoden

skäligen icke böra bestämmas till högre belopp än till 1 krona 50 öre

i de sex norra länen och Värmland samt till 1 krona i ölriga delar af landet.

I skrifvelse till domänstyrelsen den 1 juni 1900 blef sedermera, i

fråga om kronojägares dagarfvoden, af Kungi. Maj:t förklarad!, att kronojägare

må äga att, utom i de fall, som omförmälas i kungl. brefvet den 29

november 1889 angående ny reglering af skogsstaten m. in., uppbära dagarfvode

jämväl när han på jägmästares order biträder med, utför eller leder

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

afverkning, skogsodling eller annat arbete å kronopark eller annan, under

skogsstatens förvaltning ställd skog, med iakttagande dock att i detta fall

arfvodet icke må uppbäras för arbete å skogstrakt, som ligger inom 10 kilometer

i rak sträckning från kronojägarens bostad, och utgår med allenast en

krona 50 öre i de sex norra länen och Värmland samt en krona i öfriga delar

af landet, äfvensom att dagarfvode må af kronojägare åtnjutas under sammanlagdt

högst 60 dagar för hvarje kalenderår; och skulle ifrågavarande

dagarfvoden gäldas på sätt om bestridande af kostnader för skogsskötseln

finnes stadgadt.

Såsom ofvan är nämndt, tillädes vid 1900 års riksdag kronojägarna

förmånen af ett ålderstillägg å 100 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring,

hvilket ålderstillägg dock skulle utgå såsom tjänstgöringspenningar.

Hos Kungi. Maj:t gjordes sedermera af 223 kronojägare framställning

om vidtagande af sådan åtgärd, att den kronojägare efter afskeds erhållande

tillkommande pension, då 400 kronor, måtte bestämmas till 600

kronor, hvilken pensionsförhöjning sökandena ansågo lämpligen kunna ernås

genom ändring af förhållandet mellan kronojägares tjänstgöringspenningar

och lön, en ändring, som ock skulle komma kronojägare till godo, då han

under sin tjänstetid råkade att insjukna. Efter domänstyrelsens och statskontorets

hörande, föreslog Kungl. Maj:t vid 1905 års riksdag, att det

kronojägare tillkommande ålderstillägg å 100 kronor måtte ingå i deras

aflöning såsom lön i stället för såsom tjänstgöringspenniogar.

Enligt skrifvelse den 4 april 1905 (n:r 53) blef detta af Riksdagen

beviljadt, dock med villkor att, intill dess ny allmän författning angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft, å aflöningsförmånerna

för kronojägarna skulle — hvad beträffade dem, som därefter antogos,

ovillkorligen och beträffande redan anställda, därest de före 1906 års ingång

förklarat sig villiga att ingå på ifrågavarande lönereglering — afgå

och åt statsverket besparas ett belopp af 15 kronor.

Oafsedt ofvan omförmälda förhöjningar för kronojägare samt medgifvandet

af ett tredje ålderstillägg för jägmästare hafva aflöningsförmånerna

för den förvaltande och den bevakande skogspersonalen icke sedan

1905 års

riksdag.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

1889 års reglering undergått någon annan förändring än att för jägmästaren

i Arjeplogs revir tjänstgöringspenningarna vid 1900 års riksdag

höjdes från 1,400 till 1,600 kronor. För de nya tjänstemannabefattningar,

hvilkas inrättande medgafs vid 1899, 1900 och 1902 årens riksdagar,

bestämdes aflöningsförmånerna i öfverensstämmelse med de gällande,

nämligen — ålderstillägg oberäknade — för en ny öfverjägmästartjänst i

Norrland lön 3,200, tjänstgöringspenningar 1,600 och respenningar 800

kronor, för eu jägmästare i Grönbo revir tjänstgöringspenningar 1,000 och

respenningar 400 kronor, för en jägmästare i Bjurholms revir tjänstgöringspenningar

1,400 och respenningar 600 kronor, för en jägmästare i Klotens revir

tjänstgöringspenningar 1,200 och respenningar 500 kronor samt för elfva

jägmästare i Norrland och en jägmästare i Kopparbergs län tjänstgöringspenningar

1,600 och respenningar 600 kronor, hvarjämte för alla nu nämnda jägmästare,

såsom för öfriga förutvarande dylika, lönen skulle utgöra 1,500 kronor.

Med de ändringar och tillägg, som vidtagits i afseende å den år

1889 fastställda lönestaten, ter sig för närvarande aflöningsstaten för ordinarie

tjänstemän och betjänte vid skogsstaten sålunda:

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

1 öfverjägmästare.............

3,200

1,600

4,800

9 d:o .............

28,800

14,400

43,200

1 jägmästare...............

1,500

1,600

3,100

22 d:o ...............

33,000

35,200

68,200

1 d:o ...............

1,500

1,400

2,900

12 d:o ...............

18,000

16,800

34,800

1 d:o ...............

1,500

1,200

2,700

10 d:o ...............

15,000

12,000

27,000

1 d:o ...............

1,500

1,000

2,500

41 d:o ...............

61,500

41,000

102,500

1 kronoj ägare ^ i de sex norra länen och |

400

400

800

217 d-o | Värmland.......|

86,800

86,800

173,600

1 d:o | I

> i öfriga delar af landet <

400

300

700

163 d:o J b \

65,200

48,900

114,100

Säger kr.

318,300

262,600

580,900

(Efter 5 år kan aflöningen

( höjas med 600 kronor.

Aflöningen kan höjas efter

5 år med 500 kronor

och efter 10 år med

ytterligare 500 kronor

samt efter 15 år med än

ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen

i höjas med 100 kronor.

> bär boställslägenhet

saknas, ntgår hyresersättning

med 100 kronor.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

580,900

74,900

23,800

—

—

679,000

Transport kr.

Respenningar:

1 öfverjägmästare . . . .

......1,000

5 d:o . . . .

. (ä 800 kr.) 4.000

4 d:o . . . .

. (ä 700 > ) 2,800

40 jägmästare......

. (ä 600 > ) 24,000

25 d:o ......

. (ä 500 > ) 12,500

19 d:o ......

. (ä 400 ») 7,600

3 d:o ......

1 d:o ......

...... 200

1 d:o ......

...... 100

218 kronojägare......

. (ä 100 kr.) 21,800

Ryresersättning:

kronojägare..........(ä 100 kr.)

Summa kronor

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå å

indelningshafvarens lön och, om boställsafkastningen öfverstiger denna, till öfverskjutande beloppet å

tjänstgörings- och respenningarna, med skyldighet i sistnämnda fall för indelningshafvaren att under

ledighet till vikarien kontant utgifva hvad som erfordras till tjänstgörings- och respenningarnas fyllande

till de i staten upptagna belopp.

En sammanställning af gällande bestämmelser rörande kronojägare

tillkommande dagarfvoden gifver vid banden, att kronojägare äger

uppbära sådant arfvode under sammanlagdt högst 60 dagar för hvarje

kalenderår:

när han på jägmästares order biträder vid afverkning, skogsodling

eller annat arbete å ecklesiastikt boställes skog, som icke står under skogsstatens

förvaltning, utom i det fall, att bostället utgör viss församlings

enskilda egendom eller blifvit till församlingen doneradt och icke lämnar

virkesöfverskott,

när han efter jägmästares bestämmande leder afverkning, skogsodling

eller annat arbete å annan allmän skog, som icke står under skogs
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

statens förvaltning, eller i Kopparbergs och de norrländska länen biträder

vid utsyningsförrättningar, för Indika afgifter erläggas af enskilda; samt

när han på jägmästares order biträder med, utför eller leder afrakning,

skogsodling eller annat arbete å kronopark eller annan under skogsstatens

förvaltning ställd skog; dock att i detta fall arfvodet icke må

uppbäras för arbete å skogstrakt, som ligger inom 10 kilometer i rak

sträckning från kronojägarens bostad;

och utgår arfvodet i de första fallen med 2 kronor 50 öre för dag

och i det sista fallet med 1 krona 50 öre för dag i de sex norra länen

och Värmland samt med 1 krona för dag i öfriga delar af landet.

Här må slutligen omförmälas, att jägmästaren i Jönåkers revir

kvarstår på äldre stat och att detta haft till följd, att den redan ar 1889

beslutade inskränkningen af antalet revir inom Södermanlands lån från tre

till två ej kunnat genomföras, hvadan alltså hela antalet revir i riket tills

vidare utgör 90, i stället för de i gällande stat uppförda 89. 24 krono
jägare

hafva icke ingått på villkoret för den vid 1905 års riksdag medgifna

förändringen beträffande kronoj ägares ålderstillägg.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

No gällande villkor för åtnjutande af de med

ordinarie befattning vid skogsstaten förenade

aflöningsförmåner.

Då år 1889 ny lönestat fastställdes för skogsstaten, stadgades, enligt

hvad kungl. kungörelsen den 29 november 1889 (bihang till svensk författningssamling

n:r 91) utvisar, följande villkor för åtnjutande af de i

nämnda lönestat upptagna aflöningsförmåner för tjänstemän och betjänte,

nämligen:

att innehafvare af befattning vid skogsstaten skall vara underkastad

såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden

som ock den reglering af tjänstgöringsområde, som kan varda föreskrifven;
att

med ordinarie tjänst vid nämnda stat icke må förenas annan tjänst

å rikets, riksdagens eller kommuns stat, med undantag af befattning vid

skogsläroverk eller såsom domänintendent, och ej heller annan tjänstebefattning,

med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjänstgöringen

vid skogsstaten, dock att tjänsteman, som vid den nya löneregleringens

inträdande innehade tjänst utom nämnda stat, fick densamma bibehålla,

så länge den icke var för tjänstgöringen vid denna stat hinderlig;

att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom de gränser,

domänstyrelsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda

;

att de med hvarje befattning förenade tjänstgörings- och respenningar

få uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort,

men skola för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, utgå till den,

som tjänsten förrättat;

Lönereglering skommitténs bet. VI.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, äger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskild! uppdrag, kan förpliktas

att under ledigheten, utöfver sina tjänstgörings- och respenningar, afstå

så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att tidpunkten för åtnjutande af det öfverjägmästare tillerkända ålderstillägg

likasom det åt jägmästare medgifna första ålderstillägget skall inträda

fem år efter befattningens tillträdande, under villkor att innehafvaren

under mer ån fyra femtedelar af denna tid själf bestridt sin egen

eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, och att hans tjänstgöring

därunder varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas, samt med

iakttagande att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början

af kalenderåret näst efter det år, då den stadgade tjänsteåldern blifvit

uppnådd; och borde härvid tillgodoräknas öfverjägmästare den tid, han

före den nya statens utfärdande varit förordnad till skogsinspektör,

och jägmästare den tid, han likaledes före den nya statens utfärdande

enligt nådigt förordnande uppehållit skogsinspektörsbefattning eller

skogsinspektörs jägmästartjänst eller jägmästare än st, som under afbidan

på skogsstatens omreglering icke blifvit med ordinarie innehafvare

besatt;

att andra ålderstillägget får af jägmästare tillträdas efter ytterligare

fem år under enahanda villkor, som gälla, beträffande det första ålderstillägget;
att

af ålderstillägg tre fjärdedelar skola räknas till lönen och en

fjärdedel anses såsom tjänstgöringspenningar;

att skogstjänsteman eller skogsbetjänt skall, då han uppnått sextiofem

lefnads- och minst trettiofem tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad

lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå,

Kungl. Maj:t eller domänstyrelsen, där det tillkommer denna att afskedet

utfärda, dock obetaget dels att låta med afskedet anstå, därest och så länge

den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i tjänsten kvarstå, dels

ock att, i händelse af sjuklighet eller försvagadt hälsotillstånd, uppå an
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

sökning gifva skogstjänsteman eller skogsbetjänt afsked vid uppnådda

sextio lefnads- och trettio tjänstår.

De sålunda stadgade aflöningsvillkoren öfverensstämma med hvad

Kung!. Maj:t föreslog Riksdagen, undantagandes i två hänseenden. Den

ena skiljaktigheten bestod däri, att Kungl. Maj:t för jägmästarna föreslagit

tre ålderstillägg, men Riksdagen beviljat endast två. Den andra

skiljaktigheten gällde frågan om pensionsåldern för tjänstemän och betjänte

vid skogsstaten, hvilken ålder af Kungl. Maj:t föreslagits till 60 lefnadsoch

minst SO tjänstår.

I sistnämnda hänseende anfördes i Riksdagens skrifvelse den 16 maj

1889 (n:r 68), att den för skogspersonalen föreslagna pensionsåldern syntes

Riksdagen inträda väl tidigt, i ill stöd för hvad i fråga om rätten för

skogstjänsteman att erhålla pension å allmänna indragningsstaten föreslagits

hade visserligen i statsrådsprotokollet anförts, att sådana bestämmelser

som de ifrågavarande voro gällande för afvittringslandtmätare, provinsialläkare

och statens landtbruksingenjörer, med hvilka skogstjänstemännen i

afseende på tjänstgöringens ansträngande beskaffenhet vore likställda. Då

emellertid, enligt Riksdagens förmenande, skogstjänstemännens arbete, ehuru

ansträngande, icke syntes med nödvändighet fordra samma låga pensionsålder,

som för nyssnämnda tre tjänstemannaklasser var bestämd, samt

skogspersonalens pensionsrätt å allmänna indragningsstaten för det dåvarande

inträdde först vid uppnådda 70 lefnads- och SO tjänstår eller, i händelse

af sjuklighet eller försvagadt hälsotillstånd, vid 65 lefnads- och vid

pass 40 tjänstår, hade Riksdagen ansett skogspersonalens pensionsålder i

sammanhang med löneregleringen lämpligen kunna bestämmas till 65 lefnads-

och 35 tjänstår, dock med stadgadt undantag för skogstjänsteman

eller skogsbetjänt, som begärde afsked på grund af sjuklighet eller försvagadt

hälsotillstånd.

Då sedermera — med anledning af Kungl. Maj:ts framställning till

1890 års riksdag —- utöfver de i då gällande lönestat för skogsstaten

uppförda två ålderstillägg för jägmästare, att utgå det ena efter fem och

det andra efter tio års väl vitsordad tjänstgöring, blef i samma stat för

bemälda tjänstemän uppfördt ett tredje ålderstillägg, att utgå efter femton

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

års så beskaffad tjänstgöring, skedde detta under enahanda villkor i öfrig!,

som för åtnjutande af de redan medgifna ålderstilläggen voro bestämda

(jfr kungl. kungörelsen den 6 juni 1890, bihang till svensk författningssamling

n:r 38).

På förslag af Kungl. Maj:t medgaf Riksdagen, enligt skrifvelse den

19 maj 1892 (n:r 68), dels att jägmästare må i fråga om rätt till ålderstillägg

räkna sig till godo den tid, han innehaft befattning såsom direktör

eller lektor vid skogsinstitutet, föreståndare för statens skogsskola eller

underlärare vid Ombergs skogsskola, vare sig befattningen innehafts på

grund af konstitutorial eller, i följd af fråga om skogsläroverks reglering,

endast på kungl. förordnande, dels ock att första gradens tjänsteman hos

domänstyrelsen, som vinner anställning såsom jägmästare, eller jägmästare,

som vinner anställning såsom första gradens tjänsteman hos domänstyrelsen,

må för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid, han ägt att

för samma ändamål räkna sig till godo vid den förut innehafda tjänsten;

allt under de villkor i öfrigt, som stadgas i kungl. kungörelserna af den

10 november 1882, den 29 november 1889 och den 6 juni 1890. Af de

sålunda åberopade kungörelserna afser den förstnämnda villkoren för

åtnjutande af de från 1883 års början fastställda löneförmånerna för

domänstyrelsen.

Beträffande medgifvande! i det sistnämnda hänseendet torde böra

erinras, att detsamma var föranledt af en framställning från domänstyrelsen

i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 3 februari 1891. Styrelsen hade

däri påpekat önskvärdheten däraf, att förflyttning af tjänstemän mellan

styrelsen och skogsstaten måtte i någon mån underlättas. För styrelsen,

såsom utöfvande ledningen af den praktiska skogshushållningen i orterna,

måste det, enligt styrelsens åsikt, vara af nytta att vid sig fästa personer,

som under tjänstgöring såsom jägmästare förvärfvat praktisk erfarenhet i

detta afseende, medan, å andra sidan, vunnen insikt om ärendenas behandling

inom centralstyrelsen måste blifva fruktbringande efter förflyttning

till skogsstaten. En sådan förflyttning vore emellertid för tjänstemannen

föga lockande, så länge den blefve för honom ekonomiskt förlustbringande

därigenom, att den tid, som för ålderstilläggs beräknande intjänats

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

i förutvarande befattning, icke komme honom till godo i den nya tjänsten.

Styrelsen erinrade ock, att jämlikt gällande bestämmelser de hos styrelsen

i första graden anställda tjänstemännen voro i afseende å aflöningen närmast

likställda med jägmästarna.

Vid 1899 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att jägmästare måtte i

fråga om rätt till ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, hvarunder

han innehaft befattning såsom statens skogsingenjör.

Enligt skrifvelse den 14 maj 1899 (n:r 66) medgaf Riksdagen detta,

dock endast för tiden efter det Kungl. Maj:ts beslut därom blefve meddeladt.

Detta skedde genom kungl. bref den 26 maj 1899.

Sedermera lämnade dock, i anledning af framställning från Kungl.

Maj:t, Riksdagen, jämlikt skrifvelse den 29 april 1902 (n:r 54), medgifvande

därtill, att tre särskilda jägmästare tingo för bestämmande af dem i

egenskap af jägmästare från och med år 1902 tillkommande rätt till

ålderstillägg räkna sig till godo den tid de tjänstgjort såsom skogsingenjörer.

I det föregående är omnäinndt, att vid 1900 års riksdag kronojägarna

medgafs ett ålderstillägg. I afseende å detta bestämdes då, att det skulle

utgå efter fem års väl vitsordad tjänstgöring, men hafva egenskapen af

tjänstgör ing spenning ar; hvarjämte vid förhöjningen i kronojägarnas aflöningsförmåner

i detta och i annat hänseende fastades det villkor, att de

skulle vara underkastade de förändrade pensionsbestämmelser, som framdeles

kunde varda stadgade.

Sedermera blef, såsom ock förut är omförmäldt, vid 1905 års riksdag

medgifvet, att det kronojägare tillkommande ålderstillägget finge ingå

i deras aflöning såsom lön, dock med villkor af visst belopps afdrag å

kronojägares aflöningsförmåner och besparing åt statsverket, intill dess ny

allmän författning angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

trädt i kraft.

Såsom kungl. kungörelsen den 26 april 1905 (svensk författningssamling

n:r 20) utvisar, har, på framställning af Kungl. Maj:t, Riksdagen med
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

gifvit, att rätt till tjänstårsberäkning för åtnjutande af ålderstillägg må

tillkomma öfverjägmästare för den tid, under hvilken han varit direktör

för skogsinstitutet.

I detta sammanhang torde ock böra erinras om kungl. kungörelsen

den 31 mars 1900 (svensk författningssamling n:r 17), hvarigenom är

förordnadl, att den, som efter sistnämnda dag utnämnes till befattning,

med hvilken följer rätt till pension från allmänna indragningsstaten, skall

vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som

kunna varda stadgade.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Skogs i ngen] oren

Vid 1874 års riksmöte väcktes af enskild motionär förslag därom,

att Riksdagen, för anställande af skogsingenjörer till enskilda skogsägares

tjänst, måtte för år 1875 ställa till Kungl. Maj:ts disposition ett förslagsanslag

af 15,000 kronor samt anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta tillse

det i skogsvetenskapen kunniga och erfarna personer därför blefve förordnade,

mot åtnjutande af samma aflöning och reseersättning samt öfriga

förmåner, hvilka då voro bestämda för i statens tjänst anställda landtbruksingenjörer,

och att Kungl. Maj:t ville meddela de närmare föreskrifter,

hvilka för dessa skogsingenjörers anställning och tjänstgöring kunde finnas

af behofvet påkallade.

Med omförmälande däraf anmälde Riksdagen i skrifvelse den 15 maj

1874 (n:r 65), att den beslutat att, för anställande af högst sex skogsingenjörer

till enskilda skogsägares tjänst, för år 1875 ställa till Kung!.

Maj:ts disposition ett förslagsanslag af förenämnda belopp.

Vid 1875 års riksmöte meddelades Riksdagen, att Kungl. Maj:t den

16 oktober 1874 förordnat,

att berörda anslag skulle ställas till disposition och redovisning af

skogsstyrelsen, som skulle äga att antaga, liksom ock att entlediga och

permittera ifrågavarande tjänstemän samt öfver deras verksamhet utöfva

tillsyn och meddela dem nödiga föreskrifter rörande deras befattning;

att emellertid, innan sig visat i hvad mån skogsingenjörernas biträde

komme att anlitas, högst tre sådana befattningar borde tillsättas att inneh

af vas under år 1875, dock att skogsstyrelsen, om erfarenheten framdeles

visade, att flera skogsingenjörer behöfdes, därom då hade att hos Kungl.

Maj:t göra anmälan;

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

att, på det till de skogsingenjörsbefattningar, som då komme att tillsättas,

sökande med större erfarenhet måtte anmäla sig, arfvodet för dessa

befattningar bestämdes till 2,000 kronor för år, med rätt för de antagna

skogsingenjörerna att utaf ifrågavarande anslag jämväl åtnjuta, reseersättning

och traktamente enligt 7:e klassen i dåvarande resereglemente (motsvarande

4:e klassen i nu gällande);

att däremot dem tillkommande traktamente under förrättningsdagar

borde med ett belopp af fem kronor för dag gäldas af den, som påkallade

tjänstebiträdet, hvilken äfven, efter gällande taxa å arfvode för skogsförrättningar,

hade att ersätta sådana med upprättande af mera omfattande

skogshushållningsplaner förenade arbeten, som icke kunde medhinnas å

förrättningsstället; samt

att rekvisitioner å skogsingenjörernas biträde borde ingifvas antingen

till Konungens befallningshafvande, som hade att dem därefter till skogsstyrelsen

insända, eller ock omedelbart till skogsstyrelsen, hvilken borde

anordna ingenjörernas arbeten.

Äfven för åren 1876 och 1877 uppfördes enahanda anslag på extra

stat; hvaremot för år 1878 Kungi. Maj:t ansåg reservationsanslaget till

skogsväsendet lämna tillgång till bestridande äfven af utgifter för skogsingenjörer.

Uti riksstaten för år 1879 upptogs bland ordinarie anslag å sjunde

hufvudtiteln, skogsväsendet, under hufvudrubriken reservationsanslag anslagstiteln

»till skogsbigenjoren 15,000 kronor.

Den 27 april 1881 utfärdades af skogsstyrelsen instruktion röi’ande

det sätt, hvarpå skogsingenjörernas arbeten borde anordnas.

I underdånigt memorial den 9 oktober 1882 beträffande anslagsbehofven

för skogsväsendet år 1884 meddelade skogsstyrelsen i fråga om

anslagstiteln »till skogshagenjören, att år 1875 förordnats fyra sådana

tjänstemän; att antalet sedermera ökats, så att alla sex ingenjörsbefattningarna

voro besatta; att rekvisitionerna å biträde af dessa tjänstemän

under de senaste åren så tilltagit, att betydlig nedsättning måst

göras i det antal dagar, för hvilket biträde begärts; samt att styrelsen

dessutom nödgats under år 1882 förordna en extra skogsingenjör att lämna

begärdt biträde, mot åtnjutande endast af den från rekvirenter utgående

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

dagersättningen. Styreisen ansåg därför en tillökning i anslagstiteln erfordras,

dels för att bereda aflöning åt en sjunde skogsingenjör med 2,000

kronor, dels ock för att betacka reseersättningen åt de sju ingenjörerna,

hvilken ersättning i medeltal uppgick till 850 kronor för hvarje ingenjöroch

hemställde styrelsen fördenskull, att ifrågavarande anslagstitel måtte

förhöjas till 20,000 kronor.

Vid anmälan af ifrågavarande memorial inför Kung!. Maj:t den 10''

januari 1883 meddelade chefen för finansdepartementet, att anslagstiteln

»till skogsingenjörer» under senare tiden erhållit tillskott från reservationsanslagets

öfriga tillgångar. Departementschefen ansåg dock tillräcklig anledning

ej föreligga till förhöjning af reservationsanslaget i dess helhet,

enär förefintliga besparingar å detta anslag för den närmaste framtiden

lämnade full tillgång för betäckande af kostnaderna för det antal skogsingenjörer,

som kunde erfordras. Då emellertid med den dåvarande uppdelningen

af reservationsanslaget och med Riksdagens förklarande om sex ingenjörers

anställande kunde ifrågasättas, huruvida från anslaget med arfvoden försedda

skogsingenjörer kunde anställas till högre antal än sex, men det

syntes departementschefen vara af vikt för den enskilda skogshushållningens

befrämjande inom landet, att det biträde, enskilda skogsägare påkallade,

icke behöfde förvägras eller inskränkas i följd af bristande tillgång på

skogsingenjörer, ansåg han lämpligt att, för undanröjande af all tvekan

i detta fall och på det Kungl. Maj:t måtte blifva i tillfälle att öka

dessa ingenjörers antal i den mån förhållandena därtill gåfve anledning,

anslagstiteln »till skogsingenjörer» sammanfördes med anslagstiteln »till

kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet»,

hvarigenom medel blefve tillgängliga för anställande af erforderligt antal

skogsingenjörer.

Kungl. Maj:ts förslag därom bifölls af Riksdagen enligt skrifvelse

den 13 juni 1883 (n:r 57).

Då den 13 januari 1899 inför Kungl. Maj:t anmäldes en skrift

af den 21 januari 1896, hvari åtskilliga då- och förutvarande skogsingenjörer

anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för beredande af rätt

för ej mindre dåvarande och blifvande skogsingenjörer, som vunne an
L

ön er egler ingslcom m i t tens het. VI.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

ställning såsom jägmästare, än äfven förutvarande skogsingenjörer, hvilka

redan utnämnts till jägmästare, att i sistnämnda egenskap i fråga om

rätt till ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, de innehaft förordnande

såsom skogsingenjörer, erinrade vederbörande departementschef,

hurusom domänstyrelsen, med förmälan att af Riksdagens skrifvelse den

15 maj 1874 syntes framgå afsikten, att skogshage njörerna skulle i fråga

om afiönings- och andra förmåner erhålla en ställning, motsvarande landtbruksingenjörernas,

i underdånig skrifvelse den 9 november 1889 hemställt,

att samtliga dåvarande sex skogsingenjörer, hvilka enhvar tjänstgjort

mer än fem år, måtte från och med år 1890 få komma i åtnjutande af

ett lönetillägg af 500 kronor hvar för år räknadt, hvarigenom deras

aflöningsförhållanden äfven skulle komma att blifva mera likställda med

jägmästarnas enligt för dessa då inträdande lönereglering. Domänstyrelsens

berörda framställning blef den 18 december 1889 af Kungl. Magt bifallen;

cell sedan styrelsen vid afgifvande af generalförslag för år 1895 hemställt,

att tre af förenämnda skogsingenjörer, som då fortfarande tjänstgjorde

såsom sådana, måtte från och med 1895 års början erhålla ett ytterligare

lönetillägg af 500 kronor hvar, fann Kungl. Maj:t den 30 november

1894 godt bifalla äfven denna framställning.

I utlåtande öfver ofvanberörda ansökning af den 21 januari 1896

hade domänstyrelsen uttalat den uppfattning, att skogsängenjöx^erna kunde

med afseende å aflöningen anses med jägmästarna ungefärligen likställda,

hvaremot statskontoret ansett, att, då skogsingenjörsbefattning ej var på

stat uppförd, utan skogsingenjör antogs för ett år i sänder af domänstyrelsen

mot arfvode, skogsingenjör ingalunda var i fråga om sin anställnings

beskaffenhet jämförlig med jägmästare.

Departementschefen fann för sin del med billighet öfverensstämmande/

att skogsingenjör, då han befordrades till jägmästare, finge i fråga om

ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han tjänstgjort såsom skogsingenjör.

Enligt departementschefens åsikt borde vid bedömande af den då

föreliggande frågan hänsyn företrädesvis tagas till arten och vikten af

de göromål, skogsingenjörerna hade att utföra, och i detta afseende ansåg

han, att skogsingenjörerna kunde i det närmaste likställas med jägmästarna

och icke borde sättas efter skogsskoleföreståndarna och underläraren vid

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Ombergs skogsskola, hvilka sistnämnda tjänstinnehafvare redan fått

sig medgifven den förmån, hvaraf skogsingenjörerna då anhållit att få

komma i åtnjutande. Det syntes departementschefen vara för den enskilda

skogshushållningen af stor betydelse, att skogsingenjörsbefattningarna blefve

besatta med lämpliga och skickliga personer, och, hvad statens skogar angick,

ansåg han, att fall kunde förekomma, då det fanns önskvärdt att för förvaltningen

af dessa skogar kunna taga i anspråk den erfarenhet, skogsingenjör

såsom sådan redan förvärfvat. Genom att medgifva skogsingenj örerna den då

ifrågasatta förmånen skulle äfven dessa båda mål tvifvelsutan komma att

främjas. Departementschefen hemställde, att Kung!. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att medgifva, att jägmästare finge i fråga om rätt till ålderstillägg

räkna sig till godo den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom

statens skogsingenjör.

Efter det förslag i ämnet framlagts för Riksdagen, meddelade

denna i skrifvelse den 14- maj 1899, att den lika med vederbörande

departementschef ansåg de skogsingenj örerna tillkommande göromålen vara

af den art, att de i allmänhet kunde tillmätas samma betydelse i fråga

om de enskilda skogarna som jägmästarnas hvad kronoskogarna beträffade.

Då önskvärdheten af ett rationellt ordnande af hushållningen å de enskilda

skogarna alltmer gjorde sig gällande, syntes det Riksdagen vara af stor betydelse,

att hvad i sådant syfte kunde åtgöras icke försummades. Skogsingenjörernas

gagnande verksamhet i detta afseende syntes vara allmänt erkänd

och kvarhållandet vid sådan verksamhet af erfarna skogstjänstemän alltså

vara af vikt. Med hänsyn därtill hade Riksdagen också ansett, att åt

skogsingenj örerna borde beredas den förmån, att den tid, de såsom sådana

tjänstgjorde, finge, sedan de befordrats till jägmästare, medräknas vid

bestämmande af rätt till ålderstillägg. Det af Kung!. Maj:t uti ifrågavarande

hänseende äskade medgifvandet hade dock funnits böra inskränkas

därhän, att jägmästare finge i fråga om rätt till ålderstillägg

räkna sig till godo den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom statens

skogsingenjör, dock endast för tiden efter det Kung!. Maj:ts beslut

därom blefve ineddeladt.

Såsom å sid. 101 är omnämndt, medgafs dock sedermera vid 1902

års riksdag, att tre särskilda jägmästare fingo för bestämmande af dem i

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

egenskap af jägmästare från och med år 1902 tillkommande rätt till ålderstillägg

räkna sig till godo den tid de tjänstgjort såsom skogsingenjörer.

I underdånig skrifvelse den 10 oktober 1904 angående anslagsbehof

för år 1906 erinrade domänstyrelsen, att densamma i utlåtande den

26 juni 1901 öfver vederbörande skogskommittés förslag till förordning

angående skogsvårdsstyrelser uttalat, att den utgift af 20,000 kronor, statsverket

då hade att vidkännas för aflöning af skogsingenjörer till enskilda

skogsägares tjänst, ej vidare skulle blifva erforderlig, såframt kommitténs

förslag till lösning af frågan om den enskilda skogsvården i hufvudsak

vunne godkännande. Då nu den i samband med lagen angående vård af

enskildas skogar den 24 juli 1903 utfärdade kungl. förordningen angående

skogsvårdsstyrelser, hvilkas funktioner skulle göra skogsingenjörerna öfverflödiga,

komme att träda i kraft den 1 januari 1905, syntes ej heller erfordras

att efter sistnämnda tidpunkt förordna skogsingenjörer åtminstone

för de delar af landet, hvarest skogsvårdsstyrelser och deras tjänstemän

komme att verka. Nämnda författningar berörde emellertid icke Gottlands,

Väster- och Norrbottens län samt Sårna socken i Dalarne, hvarest alltså

inga skogsvårdsstyrelser komme att finnas. Vid den tidpunkt, då domänstyrelsen

afgaf sitt utlåtande af den 26 juni 1901, hade under åtminstone ett

decennium icke i sistnämnda landsdelar förekommit någon begäran från enskildas

sida om biträde af skogsingenjör, men sedan dess syntes förhållandena

hafva ändrats, särskildt beträffande Norrbottens län, i det att en skogsingenjör

uppå rekvisitioner år 1904 där varit sysselsatt med anvisningar för

skogsodling, afdikning, gallring in. m. å 14 förrättningsställen, hvartill,

resorna inbegripna, åtgått 31 dagar. Vid sådant förhållande, och då liknande

intresse för skogsvård kunde förväntas uppstå äfven i Västerbottens

och Gottlands län, syntes det domänstyrelsen ej vara välbetänkt, om staten

i de orter, där skogsvårdsstyrelser saknades, icke tillhan daginge allmänheten

med råd i fråga om skogarnas skötsel. Styrelsen anhöll därför,

att bemyndigande måtte utverkas för bibehållande af en skogsingenjör, i

den män så skulle finnas erforderligt, för tjänstgöring i de delar af landet,

där lagen angående vård af enskildas skogar och kungl. förordningen

angående skogsvårdsstyrelser icke ägde tillämpning, mot samma ersättning,

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

som förut varit för skogsingenjör bestämd, att liksom förr utgå från reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1905 förklarade

chefen för jordbruksdepartementet, att han, på de af domänstyrelsen anförda

skäl, fann sig böra till bifall förorda hvad styrelsen sålunda hemställt.

Enligt hvad departementschefen från styrelsen inhämtat, hade det beräknats,

att till aflöning åt en skogsingenjör skulle åtgå i arfvode antagligen

2,500 kronor och i reseersättning omkring 800 kronor eller tillhopa omkring

3,300 kronor. Departementschefen hemställde om äskande af Riksdagens

medgifvande, att från och med år 1905 finge för tjänstgöring i de

delar af landet, där lagen angående vård af enskildas skogar och kungl.

förordningen angående skogsvårdsstyrelser icke ägde tillämpning, anställas

en skogsingenjör med enahanda ersättning, som förut varit för skogsingenjör

bestämd, dock ej öfver 3,300 kronor om året.

Kungl. Maj:ts förslag därom blef ock af Riksdagen bifallet enligt

skrifvelse den 4 april 1905 (n:r 53).

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statens skogsförsöksanstalt.

I skrifvelse den 17 september 1895 angående anslagsbehof för år

1897 gjorde domänstyrelsen framställning hos Kung!. Maj:t om anordnande

af ett furstligt försöks väsende. Styrelsen anförde i detta hänseende, att fortgående

undersökningar om skogsträdens tillväxt och lefnad sförhallan deri i öfrigt

samt i samband därmed stående frågor voro af största betydelse för utvecklingen

af landets skogshushållning. Sedan år 1884 hade ock undersökningar i sådant

syfte pågått och dittills hufvudsakligen omfattat de norrländska skogarna.

Dels med ledning af de anvisningar, dessa undersökningar lämnat,

dels ock oberoende af dem hade inom flera, revir vidtagits försöksåtgärder.

Om än genom dessa undersökningar och försöksåtgärder för skogshushållningen

viktiga resultat vunnits, lag det dock i sakens egen natur, att för

en tillfredsställande lösning i alla detaljer af spörsmålet, huru afkastningen af

våra under vidt skilda förhållanden förekommande skogar skulle kunna

uppdrifvas till den högsta möjliga, utan att uthålligheten äfventyrades,

påkallades, ej allenast att undersökningarna fortsattes, utan äfven att

desamma och i samband därmed stående försöksåtgärder anordnades systematiskt

för en längre tidsföljd. I de flesta europeiska länder, där skogarna

intogo någon afsevärd utsträckning, voro ock inrättade förstuga försöksanstalter,

i hvilka under ledning af något högre skogsläroverk undersökningarna

utfördes af vissa därtill utsedda tjänstemän. Äfven i vårt land

med dess olika, pa skogsvegetationen inverkande klimatiska och andra förhållanden

syntes, sedan damera genom stegradt behof af skogsprodukter för

industrier och export möjligheten af en intensivare skogshushållning inträdt

och ofvan nämnda spörsmåls snara lösning var af den största betydelse,

tidpunkten vara inne för de forstligt-naturvetenskapliga undersökningarnas

och försöksåtgärdernas fullständigande och utveckling på en bredare bas. Då

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

statsskogarna i vårt land intogo eu jämförelsevis ringa del af landets hela

skogsareal, skulle det förstuga försöksväsendet äga betydelse jämväl för

befordrande af skogshushållningen å de enskildas marker, som däraf skulle

i väsentlig mån understödjas och gagnas vid besvarandet af spörsmål om

skogens lämpligaste behandling under olika klimatiska och andra förhållanden.

Rörande den uppgift, ett forstligt försöksväsende hos oss skulle

hafva att fylla, äfvensom i fråga om den kostnad, som därför erfordrades,

åberopade domänstyrelsen ett vid skogsinstitutet utarbetadt förslag, enligt

hvilket de frågor, som i främsta rummet borde utredas och lösas, skulle

vara vårt lands skogstyper, dessas jordmånsförhållanden och utveckling,

skogsträdens förhållanden inom olika skogstyper med hänsyn till frösättning,

groning, tillväxt m. in., samt trädsjukdomarnas uppträdande inom olika

skogstyper, deras verkningar och medel till deras bekämpande. I följd af

rikets stora utsträckning ansågs arbetet böra fortgå på två afdelningar,

en för Norrland och Dalarne samt eu för det öfriga Sverige. Vid hvardera

af delningen borde anställas en skogstjänsteman och en botanist. Det

borde tillkomma skogsinstitutets direktör att genom inspektioner följa försöksväsendets

handhafvande och utveckling samt att därom till domänstyrelsen

ingifva ärliga berättelser äfvensom de förslag, som kunde påkallas.

Domänstyrelsen ansåg, med ledning af skogsinstitutets förslag, att

kostnaderna för det förstuga försöksväsendet kunde beräknas i rundt tal

till 20,000 kronor, och som reservationsanslaget för skogsväsendet, sådant

det då var, icke lämnade tillgång till denna ökade utgift, hemställde styrelsen

om anslagets höjande med sistnämnda belopp.

Då domänstyrelsens omförmälda framställning den 13 januari 1896

anmäldes inför Kungl. Maj:t, uttalade chefen för finansdepartementet, att

han var villig medgifva, att ett forstligt försöksväsende skulle få en viktig

uppgift att fylla och varda af ej ringa betydelse ej mindre för statens än

äfven för de enskildas skogshushållning. Men då utväg icke saknats

att åvägabringa ganska omfattande och värderika utredningar af skogsvetenskapliga

frågor af större betydelse för skogshushållningen, om ock

dessa utredningar dittills icke kunnat erhålla deri med det föreslagna försöksväsendet

afsedda kontinuitet, syntes det departementschefen, att med

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

anordnandet af detta försöksväsende kunde anstå; och ansåg han sig därför

icke då böra tillstyrka den för ifrågavarande ändamål föreslagna förhöjningen

i reservationsanslaget för skogsväsendet. Denna hans uppfattning

vann ock Kungl. Maj:ts godkännande.

I skrifvelse den 29 september 1896 förnyade domän styrelsen sin

hemställan. Chefen för finansdepartementet ansåg emellertid fortfarande,

att med det definitiva anordnandet af ett forstligt försöksväsende lämpligen

kunde ännu någon tid anstå, då tillfälle komme att gifvas att underkasta

frågan om det ändamålsenligaste sättet för dess organisation en mera allsidig

granskning. I sådant afseende hemställde departementschefen vid

ärendets föredragning den 14 januari 1897, att domänstyrelsens framställning

rörande ifrågavarande ämne måtte öfverlämnas till yttrande af den

kommitté, som den 16 oktober 1896 tillsatts för behandling af vissa skogshushållningen

rörande frågor; och blef detta äfven Kungl. Maj:ts beslut.

Sagda, kommitté afgaf yttrande den 9 september 1899 och anförde

därvid, att behofvet af ett ordnadt försöksväsende gjorde sig framför allt

gällande inom skogshushållningen på grund a f dess olikhet med andra hushållsgrenar.

Inom skogshandteringen var nämligen i regel tidrymden mellan

sådd och skörd så lång, att såningsmannen endast i undantagsfall fick se

slutresultatet af sitt arbete. Redan af denna grund lät det icke tänka sig att

öfverlämna försöken till det enskilda intresset och företagsamheten, men det

fordrades därjämte, för att fullgiltiga, inför den vetenskapliga granskningen bestående

resultat skulle uppnås, ett under längre tid efter fastslagna grunder

fortsatt försöksväsende, som lämnade full trygghet, att den enskildas

subjektiva omdöme och sympati för den ena eller andra, hushållsmetoden

fullständigt underordnades objektivt fastställda grunder för försöken. I

samma mån man närmade sig det. eftersträfvade målet, eu intensiv skogsskötsel,

i samma mån skulle också allt kraftigare göra sig gällande behofvet

af ett ordnadt försöksväsende inom landet. Att inga i granskning af

frågan, huru eu sådan försöksanstalt borde ordnas, tilltrodde kommittén

sig icke, utan hade endast velat gifva sitt stöd och erkännande åt domänstyrelsens

framställning om inrättande af ett ordnadt försöksväsende,

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

såsom af behofvet påkalladt och af betydelse icke minst för den enskilda

skogsvårdens höjande.

Sedan kommitténs yttrande meddelats domänstyrelsen till kännedom,

gjorde styrelsen i skrifvelse till Kung!. Maj:t den 7 november 1900 förnyad

framställning om anordnande af ett forstligt försöksväsende. Detsamma

kunde emellertid, enligt styrelsens mening, i vårt land inskränkas

till det förstuga och forstbotaniska området. För ledningen af de

rent förstuga arbetena syntes lektorn i skogsmatematik och skogsindelning

vid skogsinstitutet, och för ledningen af de forstbotaniska lektorn i botanik

"vid samma institut väl kvalificerade. Samtliga arbeten borde utföras enligt

plan, som ansågs böra af styrelsen fastställas på förslag af direktören och

lektorerna vid institutet. Därest en åt styrelsen i underdånig skrifvelse den

7 november 1900 gjord framställning om förstärkning af skogsinstitutets

lärarkrafter vunne bifall, syntes det styrelsen, att undervisningen vid institutet

kunde så fördelas, att lektorerna i förenämnda ämnen kunde, jämte

sin undervisning, mot åtnjutande af skäligt arfvode förestå arbetena vid

försöksväsendet. Dock måste, i anseende till den förstuga afdelningens

omfattande arbeten, vid sidan af denna afdelnings föreståndare ställas en

jägmästare för anordnandet af skogsodlingsförsök och med uppgift tillika

att efter samråd med föreståndaren i enlighet med fastställda arbetsplaner

anordna öfriga försöksåtgärder i de orter, där skogsodlingsförsöken förekomma.

Till biträden erfordrades två assistenter, den ena under hela året

lör såväl arbetena å försöksfälten som registrering och bearbetning af det

erhållna materialet, den andra under halfva året hufvudsakligen för utarbetena.

Dessutom voro tillfälliga biträden och handtlangning behöfiiga.

Då arbetena vid försöksväsendet under de första åren skulle komma att

afse anordnandet och första behandlingen samt inregistreringen af försöksytorna,

kunde utgifterna inskränkas till ett sammanlagdt belopp af 16,000

kronor. Styrelsen hemställde fördenskull, att nämnda belopp af reservationsanslaget

för skogsväsendet måtte få användas till ett forstligt försöksväsende.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 11 januari 1901

uttalade chefen för jordbruksdepartementet, att det syntes honom icke

kunna råda mer än en mening därom, att det för såväl statens som de

Lönereglering skommitténs bet. VI.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

enskildas hushållning var af synnerlig vikt, att försök och undersökningar

inom det forstliga området verkställdes. Han hade ock kommit till den

uppfattning, att tidpunkten för ett definitivt anordnande genom statens

mellankomst af ett dylikt försöksväsende fick anses vara kommen. I

sådant hänseende erfordrades anordnandet af en institution, hvarigenom

en längre tids kontinuitet vid systematiskt utförda försök i större omfattning

i olika delar af landet kunde ernås och hvarigenom ensamt fullt

objektiva utslag af de vidtagna forstliga experimenten kunde med säkerhet

emotses. Beträffande sättet för denna nya institutions anordnande syntes

det departementschefen ligga närmast till hands att för ändamålet taga

i anspråk de vid skogsinstitutet anställda lärare, såvidt deras verksamhet

i öfrigt skulle sådant medgifva. Under förutsättning af bifall till den af

honom förordade framställningen om anvisande af medel till beredande af

ökade lärarkrafter vid institutet, höll han ock före, att sådant skulle kunna

låta sig göra utan större svårighet för undervisningens ostörda fortgång.

Enär det emellertid icke tydligt framgick af domänstyrelsens framställning

i ämnet, huru styrelsen tänkt sig de närmare anordningarna vid det

tillämnade försöksväsendet och särskild! skogsinstitutets ställning till detsamma,

ansåg departementschefen, att, innan styrelsen erhölle bemyndigande

att gå i författning om anordnandet af försöksväsendet, styrelsen borde

erhålla befallning att underställa Kungl. Maj:ts pröfning fullständig plan

och detaljerade kostnadsberäkningar därför.

Då likväl det af styrelsen för ändamålet ifrågasatta anslagsbeloppet

ej syntes departementschefen vara för högt tilltaget i förhållande

till utgifter, som måste förutses blifva med försöksanstalten förenade,

och då han tillika farin samma anslagsbelopp synnerligen måttligt, jåmfördt

med det gagn för såväl staten som de enskilda skogsägarna, som

däraf borde kunna förväntas, tillstyrkte han bifall till styrelsens ifrågavarande

framställning.

Efter det saken förelagts Riksdagen, meddelade denna i skrifvelse

den 1 maj 1901 (n:r 49), att den fäst sin uppmärksamhet vid att fullständig

plan och detaljerade kostnadsberäkningar för ifrågavarande försöksanstalt

icke blifvit Kungl. Maj:ts pröfning underställda, samt att Riksdagen

visserligen icke velat motsätta sig hvad Kungl. Maj:t uti ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

.115

hänseende föreslagit, men dock uttala den mening, att fullständig arfvodesstat

för försöksanstalten borde, innan densamma trädde i verksamhet, föreläggas

Riksdagen för fastställelse.

T detta sammanhang må jämväl omförmälas, att den af Kungl. Maj:t

vid 1901 års riksdag gjorda framställning om anvisande af medel för förstärkning

af lärarkrafterna vid skogsinstitutet blef allenast i så måtto bifallen,

att för ändamålet anvisades på extra stat för år 1902 5,000 kronor i

stället för äskade 7,000.

Sedan domänstyrelsen anbefallts att inkomma med fullständig plan

samt förslag till arfvodes- och kostnadsstater för den tillämnade försöksanstalten,

öfverlämnades de sålunda äskade handlingarna med skrifvelse

den 3 december 1901 af styrelsen till Kungl. Maj:t.

Styrelsen framhöll i nämnda skrifvelse, att förutsättningen för att

lektorerna vid skogsinstitutet, jämte sin undervisning därstädes, tillika

skulle kunna leda eller förestå arbetena vid försöksväsendet varit den, att

tillräcklig ökning i lärarkrafter erhölles. En i sådant syfte tillräcklig

ökning hade emellertid icke genom det beviljade anslaget å 5,000 kronor

kunnat åvägabringas; och ett försök att sammanställa försöksväsendet med

skogsinstitutet måste därför utfalla ogynnsamt för båda. Styrelsen faun

sig fördenskull icke kunna vidhålla sitt förslag af den 7 november 1900,

utan ansåg, att det under dåvarande omständigheter var lämpligast, att

försöksanstalten erhöll sin egen personal. Denna borde, enligt styrelsens

åsikt, bestå af en uteslutande för anstalten anställd, skogsvetenskapligt utbildad

och med utlandets försöksväsende förtrogen föreståndare, en botanist,

två assistenter och tillfälliga biträden efter behof. Anstalten borde

lyda under domänstyrelsen, som för anstaltens experimental undersökningar

skulle fastställa detaljerade, för skilda orters förhållanden lämpade

planer och föreskrifter, så att ett enhetligt system därvid följdes.

I frågor rörande anstaltens arbeten och sättet för deras utförande borde

domänstyrelsen emellertid äga att för öfverläggning inför styrelsen tillkalla

för försöksväsendet intresserade fackmän från orterna jämte såväl

skogsinstitutets direktör och vederbörande lärare som anstaltens föreståndare

och botanist. Hvilka anordningar, som komme att erfordras, när för
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

söksväsendets arbeten längre fortskridit, syntes först efter då vunnen erfarenhet

kunna fullt bedömas.

I fråga om arfvodes- och kostnadsstaterna ansåg styrelsen af hvad

den anfört om anstaltens organisation följa, att aflöningen för den uteslutande

för arbetet vid anstalten anställda föreståndaren måste utgå med

ett för hans utkomst fullt tillräckligt belopp. Därtill lämnade emellertid

det under andra förutsättningar äskade anslaget, 16,000 kronor, icke

tillgång, därest anstaltens öfriga behof skulle fullt tillgodoses. En lämplig

utväg erbjöds dock därigenom, att till föreståndare förordnades en för uppdraget

kvalificerad ordinarie jägmästare, som utöfver sin lön på stat icke

skulle för sin utkomst behöfva fyllnadsarfvode till högre belopp än 3,000

kronor. Och då botanistens verksamhet ej blef sådan, att densamma

åtminstone till en början påkallade hans odelade tid, och således ej borde

anses utgöra hinder för, att äfven annan befattning af honom innehades, syntes

hans aflöning icke behöfva ställas högre än 1,500 kronor. Assistenterna

däremot, hvilkas arbete skulle tagas i anspråk hela året om, syntes icke kunna

tillerkännas lägre aflöningsbelopp än 2,500 kronor. Ersättning och dagtraktamenten

under resor och förrättningar ansåg styrelsen böra utgå till

föreståndaren och botanisten efter tredje och till assistenterna efter fjärde

klassen af gällande resereglemente.

Då ärendet den 11 januari 1902 föredrogs för Kungl. Maj:t, fann

chefén för jordbruksdepartementet sig böra, i likhet med domänstyrelsen,

frånträda förslaget om det förstuga försöksväsendets förenande

med skogsinstitutet och tillstyrka, att försöksanstalten anordnades såsom

en fristående institution. Emot den af domänstyrelsen för anstalten framlagda

plan samt styrelsens förslag till arfvodes- och kostnadsstater hade

departementschefen icke något att erinra, och framlade han fördenskull

följande förslag till stat för den forstliga försöksanstalten: _

Arfvode till föreståndaren . . . .........................

> > botanisten..............................

> > en assistent..........................• • ''

> 3> > > .............................

Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt tillfälliga biträden och handtlangning

äfvensom till expensmedel...............

Summa kronor

Kronor.

16,000

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Hvad departementschefen hemställt vann Kungl. Maj:ts bifall och

förelädes Riksdagen, som i skrifvelse den 29 april 1902 (n:r 54) meddelade,

att den ansett sig böra bifalla det framlagda förslaget till stat

för den forstliga försöksanstalten, men i sammanhang därmed velat

framhålla, att det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke ersättning och

dagtraktamente under resor och förrättningar till anstaltens föreståndare

och botanisten borde utgå efter fjärde klassen i resereglemente!; dock att,

enär, enligt hvad Riksdagen hade sig bekant, nytt resereglemente var under

utarbetande, Riksdagen icke ansett sig kunna i nämnda afseende uttala

någon bestämd mening.

Efter det Kungl. Maj:t därpå den 9 maj 1902 utfärdat stadgar för den

forstliga försöksanstalten (bihang n:r 45 till svensk författningssamling)

och denna anstalt trädt i verksamhet, meddelade domänstyrelsen i skrifvelse

den 15 november 1904, att anstaltens föreståndare anmält, att anslaget för

kommande år ställde sig otillräckligt för arbetenas ändamålsenliga bedrifvande,

hvarför han hemställt, att framställning måtte göras om ökning i

anslaget till anstalten att utgå redan från och med år 1905.

Därvid hade af föreståndaren framhållits, att vid försöksarbetena på

fältet samt för utförande af jordanalyser vid anstalten erfordrades biträde

af tillfälligt anställda personer, till hvilkas aflönande det dåvarande anslaget

ej lämnade tillgång; att då, för arbetenas ändamålsenliga ordnande i det

hela, det var nödigt, att till utarbeten användes så stor del af sommaren

som möjligt, rese- och handtlangningsanslaget behöfde betydligt ökas; samt

att anslaget till expenser äfven var otillräckligt med hänsyn till behofvet

af eu större lokal, laboratorie- och fotografimaterial m. m. Enligt specificerad

uppgift af föreståndaren erfordrades för tillfälliga biträden, rese- och

handtlangningskostnader samt expenser tillhopa 11,975 kronor.

Jämväl i arfvodesstaten för personalen hade föreståndaren ansett en

förhöjning erforderlig, nämligen för föreståndaren med 625 kronor och för

botanisten med 3,000 kronor, så att den förres arfvode komrne att utgöra

3,625 kronor och den senares 4,500 kronor. Dessutom hade äskats 900

kronor för anställande vid anstalten af en vaktmästare. Till stöd för ökning

i föreståndarens arfvode hade anförts, dels att dåvarande innehafvaren

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

af denna befattning ej kommit i åtnjutande af sitt hela ålderstillägg såsom

jägmästare, enär en fjärdedel däraf ansågs såsom tjänstgöringspenningar

och alltså tillföll hans vikarie, dels ock att hänsynen till de dryga

lefnadskostnaderna i hufvudstaden syntes i och för sig påkalla 500 kronors

förhöjning i arfvodesbeloppet. Beträffande botanistens arfvode hade framhållits,

att, enär det botaniska elementet i försöksverksamheten dåmera kräfde

sin man, aflöningen var alldeles otillräcklig. Genom att, såsom föreståndaren

föreslagit, bestämma arfvodet till 4,500 kronor skulle botanisten,

hvad aflöningen beträffade, likställas med en extra ordinarie professor

och mer fästas vid anstalten. Anstaltens dåvarande botanist hade emellertid

hos domänstyrelsen gjort framställning allenast därom, att hans

arfvode måtte höjas till 3,000 kronor, så att det blef honom möjligt att

ägna sin mesta tid åt försöksväsendet.

För egen del anförde domänstyrelsen i skrifvelsen den 15 november

1904, att försöksanstaltens dåvarande stat grundats på det beräknade behofvet

under de första åren af anstaltens verksamhet i afvaktan på den

erfarenhet, som under dessa år kunde vinnas. Beträffande de till rese- och

traktamentsersättning, till aflöning åt tillfälliga biträden och handtlangning

samt till expenser anvisade medel hade erfarenheten emellertid tydligt

gifvit vid handen, att en ökning i anslaget var nödig för arbetenas ändamålsenliga

fullföljande. Styrelsen hade icke något att erinra mot föreståndarens

beräkning af de därför erforderliga beloppen, utan hemställde

om desammas anvisande för ändamålet.

Beträffande frågan om arfvodesstaten syntes det styrelsen vara med

billighet förenadt, att föreståndaren komme i åtnjutande af hans jägmästartjänst

tillhörande ålderstillägg utan det afdrag, som jägmästare eljest under

tjänstledighet fick vidkännas, därigenom att vikarien i form af tjänstgöringspenningar

fick uppbära en fjärdedel af hvarje den tjänstlediges

ålderstillägg; och ansåg styrelsen därför, att ersättning för detta afdrag i

hans ålderstillägg borde föreståndaren tillerkännas, hvilken ersättning för det

dåvarande skulle uppgå till 125 kronor. Däremot syntes det styrelsen, att

giltig anledning ej då fanns till den i öfrigt ifrågasatta förhöjningen i föreståndarens

arfvode. Hvad åter botanisten angick, delade styrelsen den af

föreståndaren uttalade meningen, att det bestämda arfvodet ställde sig all
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

deles för lågt såsom ersättning för den botaniska afdelningens då förestående

viktiga arbeten, och ansåg styrelsen, med hänsyn till hvad befattningsinnehafvare»

själf i sin förberörda framställning anfört, att botanistens

arfvode borde bestämmas till 3,000 kronor. I fråga slutligen om vaktmästarbefattningen

vid anstalten syntes det styrelsen, som om en sådan

befattning åtminstone tills vidare skulle kunna undvaras och lokalens städning

och eldning m. m. jämte nödig uppassning, på sätt då skedde, kunna

anordnas och kostnaden därför bestridas af expensmedel, hvarför det belopp,

som för detta ändamål förut varit behöfligt eller 400 kronor, syntes

böra i staten fortfarande såsom expensmedel uppföras. Beträffande det

biträde, som den ifrågasatta vaktmästaren ansetts böra lämna under sommarens

utarbeten och som för dessa arbetens bedrifvande ansetts behöfligt,

syntes det styrelsen, att detta biträde kunde vinnas genom anställande af

en extra kronojägare under den nämnda tiden emot visst månadsarfvode

samt rese- och traktamentsersättning; och borde därför 500 kronor till

sådant arfvode upptagas i staten. Rese- och traktamentsersättningen för

detta biträde var afsedd att utgå från de medel, som i föreståndarens

förut omförmälda specificerade uppgift beräknats till rese- och traktamentskostnad.

Styrelsen hemställde om äskande af Riksdagens medgifvande, att

det från reservationsanslaget för skogsväsendet till den forstliga försöksanstalten

då utgående beloppet måtte höjas till 23,875 kronor i enlighet

med ett afgifvet förslag till stat, att tillämpas redan från och med 1905

års början.

Då chefen för jordbruksdepartementet den 14 januari 1905 underställde

ifrågavarande ärende Kungl. Maj:ts pröfning, anförde han, att,

oaktadt den tid, hvarunder den forstliga försöksanstalten varit i verksamhet,

var jämförelsevis kort, det dock syntes honom af erfarenheten ådagalagdt,

att anstalten för att kunna fylla sin uppgift var i behof af ökadt

anslag, och hade han ej något att erinra mot hvad domänstyrelsen föreslagit

i sådant hänseende. Han ansåg äfven billigt, att anstaltens föreståndare,

då denne var ordinarie jägmästare och såsom sådan tillerkänts

rätt till ålderstillägg, tillförsäkrades ersättning för den del af detta, som

han författningsenligt var skyldig afstå till den, som uppehöll hans jäg
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

mästartjänst. Departementschefen framlade fördenskull följande förslag

till stat för anstalten:

Kronor.

Arfvode till föreståndaren............................t

!

> > botanisten.............................j

> > en assistent.............................j

> > > 2> .............................|

Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt tillfälliga biträden och handt- !

langning äfvensom till expensmedel.....................1

Summa kronor j

3,000

3,000

2,500

2,500

12.875

23.875

Därest föreståndaren är en ordinarie jägmästare och såsom sådan åtnjuter ålderstillägg

å sin aflöning, äger han, ntöfver ofvanstående arfvode, uppbära ett belopp, mot- j

svarande den fjärdedel af honom tillerkändt ålderstillägg, som han är skyldig afstå |

till sin vikarie.

Lika med domänstyrelsen hemställde äfven departementschefen, att

den nya staten måtte fä tillämpas från och med ingången af år 1905.

Kung!. Maj:t godkände hvad departementschefen hemställt; och blef

den i enlighet därmed till Riksdagen aflåtna framställningen jämväl bifallen,

enligt skrifvelse den 4 april 1905 (n:r 53), därvid Riksdagen emellertid

uttalade den mening, att, då botanistens arfvode höjts från 1,500

till 3,000 kronor, anspråk borde kunna ställas på, att han ägnade sin mesta

tid åt arbete vid anstalten.

Genom kungl. bref den 7 april 1905 förklarades sedermera, att

ifrågavarande anstalt skulle benämnas statens skogsförsöksanstalt.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Från vederbörande statsdepartement till kommittén

öfverlämnade handlingar.

Genom cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallde Kungl. Maj:t

ämbetsverk och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma

med utredning, huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter

år 1902 ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum,

därvid tillika borde komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar

i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster,

som genom de förändrade anordningarna kunde undvaras. I anledning

däraf afgaf domänstyrelsen den 28 maj 1902 underdånigt utlåtande

angående underlydande skogsstats och allmänna skogs!äroverks lönestater.

Detta utlåtande med därtill hörande bilagor öfverlämnades till kommittén

med skrifvelse den 19 november 1902 från statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet.

Sedermera har kommittén, med skrifvelse den 28 mars 1906, fatt

från samma departement mottaga:

domänstyrelsens underdåniga skrifvelse den 16 oktober 1905 med

statsförslag för skogsväsendet för år 1907,

underdånig framställning från öfver jägmästarna i riket om reglering

af deras löneförhållanden, jämte domänstyrelsens däröfver den 17 oktober

1905 afgifna utlåtande, samt

underdåniga framställningar från jägmästare angående reglering af

deras aflöningsförhållanden; dessa senare till jordbruksdepartementet den

26 mars 1906 inkomna framställningar inbundna i ett gemensamt band.

Därefter har, genom remiss den 22 maj 1906, från jordbruksdepartementet

öfverlämnats till kommittén en underdånig skrifvelse från

domänstyrelsen af den 17 i samma månad med därvid i ett gemensamt

Löner egleringsJcommitténa bet. VI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Domänstyrelsens

utlåtande

28/s

1902.

häfte fogade framställningar från ett stort antal krono]ägare i fråga om

förbättring i avlöningsförhållandena.

Från de sålunda till kommittén inkomna handlingarna anser sig

kommittén böra hår återgifva följande.

För att närmare utreda den på behofvet af en löneförbättring i viss

mån inverkande frågan om hvilka tillfällen skogstjänstemännen dåmera ägde

och fortfarande ansågos kunna bereda sig till inkomst af uppdrag med

enskilda skogsförrättningar, erinrade domänstyrelsen i sitt ofvanberörda utlåtande

den 28 maj 1902, att enligt § 53 af gällande instruktion öfverjägmästare

alldeles icke och jägmästare endast inom de gränser, styrelsen bestämde, få

åtaga sig sådana förrättningar; hvarjemte styrelsen fastade uppmärksamheten

därpå, att de statsskogar, som i första hand taga skogstjänstcmännens arbetskraft

och tid i anspråk, nämligen kronoparkerna, genom afvittring, inlösen

af stockfångstskogar, inköp af skogsmark och domänskogars afsättande till

kronopark, högst väsentligt ökats, från 2,359,054 hektar år 1884 till

4,518,066 hektar år 1900, under det att skogsstatens förvaltande personal

icke på långt när i samma proportion blifvit förstärkt. Visserligen hade

arealökningen till väsentlig del skett genom att oafvittrad kronomark eller

öfverloppsmark afsatts till kronoparker, men då dessa kronans marker

icke stodo till fritt förfogande för statens skogsbruk, förrän de blifvit till

kronoparker afsätta, hade just därigenom vunnits hvad som innebär första

villkoret och förutsättningen för en noggrannare skogsvård, nämligen

kronans fria förfoganderätt för framtiden. De arbeten, som där då bedrefvos,

såsom flottleders reglering, sankmarkers afdikning, skogstorps anläggande

in. m., hade förut ej kunnat där ifrågakomma. De till kronan återfallna

stockfångstskogar, omkring 162,000 hektar, måste efter dem öfvergångna

tiinmerafverkningar å betydande områden undergå rensningshuggningar,

dikningar, bäckränsningar m. m. Af de inköpta skogsmarkerna hade minst

220,000 hektar tillkommit genom förvärfvandet af skogs- eller bruksegendomar,

Indika påkallade, förutom en detaljerad skogsförvaltning, bestyret

med utarrendering af jordbrukslägenheter och tillsyn öfver ett flertal

underhafvande. Dessa omständigheter, tillika med tidens stegrade kraf på

noggrannare skötsel af statsskogarna i allmänhet, hade, enligt styrelsens

opaginerad Kontrollera mot PDF

åsikt, i väsentlig män vidgat göromålens omfattning ock följaktligen i

samma mån minskat eller afkorta! de lediga mellantider, jägmästarna förut

kunnat ägna åt privat skogsförvaltning. Vid ordnandet af skogs statens

tjänstgöringsområden hade i anseende till de allmänna skogarnas förekomst

inom hela landet och tjänstemännens allmänna åliggande att öfvervaka

jaktlagarnas efterlefnad, ansetts nödvändigt, att revirfördelningen blef

territoriell eller omfattade landet i dess helhet. Då emellertid de allmänna

skogarna voro i vissa orter koncentrerade i större kronoparks- eller allmänningskomplexer,

men i andra delar af landet förekommo spridda i smärre

eller medelstora skiften, tillhörande boställen, utarrenderade domäner eller

egendomar af andra slag, företedde reviren helt naturligt stora olikheter

såväl till utsträckningen som till de allmänna skogarnas areal och natur.

Några revir voro till sin vidd relativt små men med högst betydande

skogar under omedelbar förvaltning, medan andra, ehuru af stor utsträckning,

inneslöto spridda skogar af smärre arealer vare sig under förvaltning

eller allenast under uppsikt och kontroll. I revir af det förra slaget hade

jägmästaren ringa eller ingen utsikt eller åtminstone mycket färre tillfällen

att erhålla enskilda skogsförrättningar än i de sist nämnda, men äfven

där yppades dåmera sådana tillfällen allt mindre, enär enskilda skogsägare

och bolag i de flesta fall anställde egna skogsförvaltare eller anlitade

statens skogsingenjörer.

Stora skiljaktigheter hade ock rådt i afseende å jägmästarnas verksamhet

med enskildas skogar, i det att vissa i ganska stor utsträckning

sysslat med sådan verksamhet och andra däremot icke alls. Dåmera var

emellertid till följd af de förändrade förhållandena de jägmästare, som

sysslade därmed, ett fåtal, och deras uppdrag hade jämväl minskat i omfattning.

Enligt inhämtade närmare upplysningar hade under senaste år

af Södra distriktets 4 revirförvaltare endast 2, af Smålands distrikts 8

revirförvaltare endast 2, af Västra distriktets 9 revirförvaltare endast 1, af

östra distriktets 7 revirförvaltare endast 2, af Bergslagsdistriktets 11 revirförvaltare

endast 3, af Galle—Dala distrikts 9 revirförvaltare endast 1, och

af Mellersta Norrlands distrikts 9 revirförvaltare endast 1 utfört enskild

skogsförvaltning eller enskilda skogsförrättningar. I ett eller annat revir,

där häradsallmänningar finnas, hade någon inkomst kunnat erhållas genom

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

uppdrag att fördela utsyningsvirket mellan all männingsdel ägarna. Hvad

Västerbottens och Norrbottens distrikt, det förra med 12 och det senare

med 20 revir, beträffade, förekom, hvad det förra angick, dåmera sällan,

att enskilda skogsförrättningar utfördes af revirförvaltarna, och, hvad det

senare distriktet vidkom, hade 5 revirförvaltare visserligen under år 1901

sysslat med skogsuppskattningar åt enskilda i anledning af vissa i orten

då pågående sammanslutningar af bolagen, men det hade uppgifvits, att

sådana uppskattningsförrättningar icke vidare förekommo.

Domänstyrelsen ansåg sig äfven höra omnämna, att efter laga skiften

å byaskogar inom lappmarkssocknarna skogsuppskattning i och för skogslikvid

i vissa fall uppdragits åt revirförvaltarna emot godtgörelse från

skiftesdelägarnas sida, men att, enligt hvad öfver jägmästaren meddelat,

sådana skogslikvidförrättningar inom Norrbottens distrikt redan voro afskräde

och att, hvad Västerbottens distrikt beträffade, enligt styrelsen tillit

andakomniet meddelande högst få oskiftade byar återstodo inom de egentliga

lappmarkssocknarna, så att arbeten med skogsuppskattningar för skogslikvider

efter laga skiften äfven inom detta distrikt inom närmaste tiden

korame att upphöra.

Enligt styrelsens uppfattning hade alltså de tillfällen till inkomst

af enskilda skogsförrättningar, som stodo jägmästare till buds och af dem

kunde begagnas, högst betydligt minskats, och det var endast ett fåtal af

dessa tjänstemän, som då sysslade med sådana förrättningar, hvilka

styrelsen dessutom på grund af § 53 i instruktionen för skogsstaten

ägde att efter omständigheterna begränsa.

Beträffande extra förrättningar för statens räkning eller i tjänsten,

såsom skogsindelningsförrättningar eller af vissa orters skogslagar föranledda

förrättningar såsom uppskattningar af hemmansskogar i lappmarken

eller utstämpling af undermålig skog å hemman inom de två nordligaste

länens kustland, för hvilka förrättningar godtgörelse utgick till förrättningsmännen,

så utfördes, enligt hvad styrelsen meddelade, sådana förrättningar

dåmera till största delen af extra skogstjänstemän, och styrelsen ansåg, att

så allt mer skulle blifva fallet.

Styrelsen framhöll, att för staten såsom landets största skogsägare

det helt naturligt måste vara eu angelägenhet af synnerlig vikt att tillse,

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

att skogsstaten liksom andra stater och kårer kunde rekryteras med

dugande krafter. Konkurrensen om sådana var emellertid dåmera i följd

af industriernas starka utveckling mycket större än förut, enär, jämfördt

med statens, vida fördelaktigare anställningar stodo till buds inom nämnda

näringsgrenar. Svårigheter hade ock redan uppstått vid tillgodoseende af

statens behof i berörda hänseende. Endast därigenom att tjänstemännen

bereddes en efter tidsförhållandena afpassad aflöning, ägnad att trygga deras

utkomst, syntes staten, liksom andra arbetsgifvare, kunna tillförsäkra sig

nödig tillgång på personer, som voro väl kvalificerade för bestridande af

dess befattningar. Och då, enligt hvad de senaste tjugu årens tjänstetillsättningar

utvisade, ordinarie jägmästartjänst icke erhölls förr än vid i

medeltal omkring 40 års ålder eller vid den ålder, då det fick antagas,

att de flesta bildat familj, kunde aflöningen, om den skulle bereda tjänstetillträdaren

en tryggad utkomst, icke för jägmästare sättas lägre än till

3,600 kronor, hvilket belopp styrelsen följaktligen ansåg vara skäligt såsom

begynnelseaflöning. Denna aflöning syntes styrelsen höra i staten uppföras

med 2,000 kronor såsom lön, 1,200 kronor såsom tjänstgör i liggpenningar

och 400 kronor såsom hyresbidrag, hvilket senare dock borde

uppbäras endast när boställs- eller bostadslägenhet icke åtnjöts.

Beträffande jägmästarnas i fyra särskilda grupper fördelade tjänstgöringspenningar

höll styrelsen före, att tre revir, nämligen Norra Hälsinglands,

Gästriklands och Kopparbergs, borde med hänsyn till den dåmera

väsentligt ökade kronoparksarealen uppflyttas från den lägsta till den

närmast högre gruppen, samt att, med bibehållande af den, enligt styrelsens

uppfattning, af ortförhållandena motiverade olikheten i tjänstgöringspenningarnas

belopp och med tillämpning i öfrigt af hvad styrelsen föreslagit,

tjänstgöringspenningarna för jägmästarna måtte bestämmas till 1,200 kronor

i 39 revir, 1,400 i 14 revir, 1,600 i 12 revir och 1,800 kronor i 24 revir.

I afseende å de i gällande stat för jägmästare uppförda ålderstillägg

samt respenningar ansåg styrelsen ändring ej vara af behofvet påkallad

i vidare mån än hvad de senare beträffade, som i vissa revir visat sig

vara otillräckliga; och föreslog styrelsen af detta skäl följande ökning af

respenningarna för nedan nämnda revir nämligen: för Junsele, Västra

Jämtlands, Härjedalens, Norra Hälsinglands, Finspångs, Kinda, Tjusts,

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Blekinge-Åhus och Hallands revir från 500 till 600 kronor, för Vadsbo,

Dalslands och Värends revir från 400 till 600 kronor, för Östra Jämtlands,

Kopparbergs, Norra Roslags, Jönköpings och Västbo revir från 400 till

500 kronor, för Malmöhus revir från 300 till 400 kronor, för Gottlands

revir från 200 till 400 kronor och för Ölands revir från 100 till 200

kronor.

De skäl, som blifvit anförda för löneförbättring åt jägmästarna,

syntes styrelsen gälla i än högre grad för öfverjägmästarna. Deras aflöning

ställde sig i förhållande till dåvarande lefnadsomkostnader mycket

otillräcklig, i synnerhet som dessa tjänstemän till följd af sin tjänsteutöfning,

särskilt med hänsyn till deras befattning med afseende å virkesförsäljningarna,

borde företrädesvis bo i länsresidensstäder. Och då, för

såvidt det betydelsefulla, under senaste tiden väsentligt ökade arbete,

som ålåg öfverjägmästarna såsom distriktschefer för den lokala skogsförvaltningen,

skulle kunna, ostördt af bekymmer för utkomsten, med intresse

och kraft utföras, en väsentlig löneförbättring var oafvislig, ansåg styrelsen,

att öfver]ägmästarnas dåvarande begynnelseaflöning borde höjas till

6,000 kronor, nämligen 3,500 kronor såsom lön, 2,000 kronor såsom

tjänstgöringspenningar och 500 kronor såsom hyresbidrag, dock att i anseende

till de norra orternas, i synnerhet öfre Norrlands, dyrare lefnadskostnader

tjänstgöringspenningarna och hyresbidragen borde ökas för GäfleDala

distrikt till respektive 2,500 och 600 kronor samt för Mellersta

Norrlands, Umeå, Skellefteå och Luleå distrikt till respektive 3,000 och

700 kronor. 1 afseende å de öfverjägmästarna tillkommande ålderstillägg och

respenningar fann styrelsen ej annan ändring erforderlig, än att reseanslagen,

hvilka för vissa distrikt visat sig allt för knappt tilltagna, borde ökas för

Gäfle-Dala, Mellersta Norrlands, Umeå och Skellefteå distrikt till 1,000

kronor, för Bergslagsdistriktet till 900 kronor och för Västra distriktet

till 800 kronor.

Då kronojägarnas lönevillkor så nyligen som vid 1900 års riksdag

blifvit reglerade, syntes det domänstyrelsen, att någon annan ändiing i

lönestaten för dem ej då borde ifrågasättas än eu jämkning i bestämmelserna

rörande deras dagarfvoden, hvilka bestämmelser visat sig medföra

en verkan, som med regleringen icke torde varit åsyftad.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Jämfördes nämligen de dagarfvoden, som kronojägarna åtnjutit före

reglei ingen, då antalet dagarfvoden icke var begränsad^ med dem, som

efter regleringen erhållits, visade det sig, att vissa kronojägare efter

regleringen fått vidkännas afsevärd minskning i inkomst. Sålunda hade

under år 1900 i Norrbottens distrikt 8 kronojägare åtnjutit arfvoden å

2 kronor 50 öre för i medeltal 90 dagar hvardera, i Västerbottens 17

kronojägare för i medeltal 93 dagar hvardera, i Mellersta Norrlands 1

kronojägare för 96 dagar, i Bergslagsdistriktet 4 kronojägare för i medeltal

79 dagar hvardera, i Östra distriktet 3 kronojägare för i medeltal 73

dagai hvardera och i \ åstra 1 kronojägare för 66 dagar, under det att

samma kronojägare under år 1901 med tillämpning af de nya bestämmelserna

kunnat tillgodoräknas högst 60 dagar, för hvilka ersättningen, jämfördt

med det föregående arets, dessutom minskats i samma man arbetet utförts

å kronopark eller annan af skogsstaten förvaltad skog.

Ändamålet med 1900 års förslag i afseende å dagarfvoden var

emellertid, anförde domänstyrelsen vidare, att dels bereda de södra distriktens

kronojägare, hvilka icke hade några respenningar, eu välbehöflig

hjälp hir att bestrida de ofta rätt dryga utgifter, de fingo vidkännas å

färderna till och från aflägset belägna skogar äfvensom för uppehället

under arbetstiden därstädes, dels underlätta utkomsten för de norra

distriktens kronojägare, hvilka, ehuru berättigade till ett reseanslag af

100 kronor, voro i stort behof att utöfver den fasta aflöningen erhålla ett

i mån af verkställdt arbete utgående särskilt bidrag för att bestrida de

utgifter, som voro förenade med en längre tids uppehåll å kronoskogar,

belägna på långt afstånd från deras hemvist, och hvilka utgifter ställde

sig lör kronojägarna ganska betungande, då äfven i aflägsna skogsbyar

piiset för kost och husrum i anseende till den lifliga skogsrörelsen var

högt uppdrifvet. Den form af lika stort dagarfvode för arbete på de allmänna

skogarna, oberoende af deras olika natur, som denna så att säga

extra aflöning erhållit i 1900 års förslag, afsåg därjämte att likställa arbetet

å nämnda skogar, så att arbetet å kronoparkerna, såsom de för staten

värdefullaste skogarna, ej skulle genom den lägre ersättningen omfattas

med mindre intresse af kronojägarna. Då det dessutom ofta inträffade,

att skogar, som icke stodo under skogsstatens förvaltning, ställdes under

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

sådan för att erhålla mera rationell skötsel, komme kronojägaren efter nuvarande

bestämmelser att erhålla mindre ersättning än förut för sitt

arbete å samma skogar, hvilket ock syntes vara oegentligt och obilligt för

kronojägaren och ingalunda till gagn för skogarna.

Domänstyrelsen ansåg fördenskull, att det ur flera synpunkter vore

till fördel, att eu jämkning af ifrågavarande bestämmelser komme till stånd,

så att desamma bragtes i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förslaget

af år 1900, och hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd

för att de i kungl. brefvet den 1 juni 1900 meddelade bestämmelserna angående

kronojägares dagarfvoden måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Kronojägare äger, när han på jägmästares order biträder med, utför

eller leder afverkning, skogsodling eller annat arbete, såväl å alla ecklesiastika

skogar, hvilka ej här nedan särskildt omförmälas, som ock åkronoparker

och öfriga allmänna skogar, hvilka äro belägna på ett afstånd öfverstigande

10 kilometer i rak sträckning från hans bostad, äfvensom när han, likaledes

efter jägmästares order, i Kopparbergs och de norrländska länen

biträder vid utsyningsförrättningar, för hvilka utsyningsafgifter erläggas

af enskilda, att därför åtnjuta dagarfvode under högst 80 dagar för hvarje

kalenderår med 3 kronor i de sex norra länen och Värmland samt 2

kronor 50 öre i de öfriga länen, dock under iakttagande att från ofvanstående

bestämmelser äro undantagna arbeten å sådan ecklesiastik skog,

som utgör viss församlings enskilda egendom eller blifvit till församlingen

donerad och icke lämnar virkesöfverskott.

I sitt utlåtande den 28 maj 1902 omnämnde domänstyrelsen äfven,

att den i enlighet med föreskrift i kungl. cirkuläret den 25 oktober 1901

tagit i öfvervägande, huruvida genom förenkling i skogsstatens organisation

indragning af tjänster kunde ske, men att, med hänsyn till den lifliga

utveckling, hvari statens skogsväsen befann sig, och de kraf på ökadt arbete

inom alla områden, som däraf voro en följd, styrelsen funnit någon förenkling

i organisationen eller i fördelningen och däraf föranledd indragning

af tjänster under sådant förhållande icke vara möjliga.

Domänsiyroi- Under antagande af möjligheten att ofvan omförmälda reglerings
sed

skrif- förslå0- af år 1902 icke ännu kunde komma under ompröfning, framhöll

*else den 19/io °

1905.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

domänstyrelsen i sin skrifvelse den 18 oktober 1905 med siatsförslag för

skogsväsendet för år 1907, att jämkningar i vissa nuvarande förhållanden

syntes vara att anse såsom af så trängande beskaffenhet, att de enligt

styrelsens förmenande borde, så snart ske kunde, företagas, helst detta

borde kunna äga rum utan rubbning af den för skogsstaten gällande stat.

I detta hänseende anförde styrelsen, att de för jägmästares tjänsteutöfning

i stat anslagna fasta respenningar i ett flertal revir visat sig vara otillräckliga

i samma mån större intensitet i skogshushållningen påfordrats och statsskogarnas

areal ökats, sä att jägmästare nödgats att af öfriga aflöningsförmåner

bekosta en del af sina tjänsteresor. Statsskogarnas goda skötsel och stegringen i

det ekonomiska utbytet af desamma fordrade i allmänhet, att jägmästaren

personligen öfvervakade och ledde åtgärderna i nyssnämnda syfte. Då det

vid sådant förhållande kunde antagas, att, sedan respenningarna fullt tagits

i anspråk, därefter möjligen behöfliga ytterligare tjänsteresor somligstädes

antingen underlätes eller endast vid nödtvång företoges, ansåg sig styrelsen,

till förekommande däraf, böra hos Kung!. Maj:t hemställa om bemyndigande

att för de revir, dår sa visade sig behöfligt, från reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning m. m. anvisa extra tillskott till

respenningar sålunda, att uppå vederbörande jägmästares och öfver] ägmästares

framställning tillskott för året finge utgå med ett visst af domänstyrelsen

fastslaget maximibelopp, på villkor, dels att detsamma finge tagas

x anspråk endast när de i stat för reviret anvisade respenningarna genom

redovisning, grundad på räkningar enligt resereglementet, visat sig vara

åtgångna för nödiga tjänsteresor, dels att jämväl tillskottet behörigen redovisades

genom räkningar och att möjligen blifvande öfverskott återlevererades.

Äfven öfverjägmästares respenningar enligt stat hade dåmera visat sig

otillräckliga, hvarför tillskott åt dem borde, enligt domänstyrelsens åsikt,

utgå under enahanda förutsättningar och villkor. Till undvikande af missbruk

ansåg styrelsen det dock böra stadgas, dels att genom räkningar ej

finge på ofvanberörda sätt redovisas kostnader för resor, som afsågo förrättningsställen,

belägna närmare tjänstemannens bostad än en nymil, dels

att resor .på bekostnad af tillskottet finge företagas af jägmästare endast

efter öfverjägmästarens bestämmande, samt af öfverjägmästaren efter domänstyrelsens

medgifvande. Granskningen af jägmästares reseräkningar ansågs

Löneregleringshommiiténs bet. VI. -in

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Framställning

från

öfrerjägmästarna.

höra åligga öfverjägmästaren, hvilken, såsom ägande tillgång till nämnda

tjänstemäns resjournaler, säkrast kunde bedöma räkningarnas riktighet och

resornas nödvändighet för tjänsten.

Domänstyrelsen anförde vidare, hurusom klagomål allmänt fördes

däröfver, att, ehuru jägmästares tjänsteexpedition med till denna hörande

handlingar och kartor tog i anspråk ett särskild!, större rum, hvarest

jämväl mottogos honom i tjänsten besökande personer, jägmästaren

likväl, där icke tjänstebostad finnes åt honom upplåten, måste af egna

medel förhyra expeditionslokalen. Styrelsen ansåg billigheten kräfva, att

för ändamålet finge, intill dess ny reglering af skogsstaten kunde blifva

genomförd, från ifrågavarande reservationsanslag tilldelas enhvar af de

ordinarie jägmästare, som icke hade tjänstebostad, ett årligt hyresbidrag

af 200 kronor. I sammanhang därmed erinrades, att till öfverjägmästarna

redan anvisats från reservationsanslaget hyresbidrag för expeditionsrum.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1906 förklarade

chefen för jordbruksdepartementet beträffande de af domänstyrelsen ifrågasatta

jämkningarna i de till skogsstaten utgående aflöningarna, att han fann

hvad styrelsen därutinnan anfört vara värdt synnerligt beaktande. Särskild!,

syntes det honom vara af vikt, att bestämmelserna rörande ersättning för

skogsstatstjänstemännens resor erhöllo en sådan affattning, att de icke föranledde,

att erforderliga tjänsteresor eftersattes. Då emellertid frågan om

en omreglering i nämnda delar af skogsstatstjänstemännens allöningsförmåner

syntes departementschefen icke böra lösas fristående utan i samband med

den allmänna regleringen af skogsstatens och de allmänna skogsläroverkcns

lönestater, fann han sig ej kunna tillstyrka bifall till domänstyrelsens

framställning uti ifrågavarande hänseenden.

Den till kommittén öfverlämnade framställningen från öfverjägmästarna

är daterad i juni 1905. Sökandena anhöllo däri, att Kungl.

Maj:t måtte taga deras löneförhållanden särskild t under pröfning samt för

Riksdagen framlägga förslag till reglering af desamma.

Åberopande domänstyrelsens förslag af den 28 maj 1902, höllo sökandena

före, att, äfven »om den absoluta storleken af lönerna för statens

ämbets- och tjänstemän i olika grader kunde befinnas lämplig att höjas

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

eller sänkas på grund af förhanden varande förhållanden», »rättvisan dock

torde fordra, att den relativa storleken alltid vore lika, så att icke en del

tjänstemän blefve tillbakasätta för andra sådana med motsvarande utbildning,

arbete och ansvar». Enligt sökandenas mening voro öfverjägmästarna emellertid

i aflöningshänseende mycket sämre lottade än alla andra med dem

likställda tjänstemän, i kvilket afseende sökandena exempelvis jämförde sig

med landssekreterare och landskamrerare, distriktschefer samt ban- och

maskindirektörer vid järn vägsstaten och rektorer vid högre allmänna läroverk.

Men därtill kom, att eu öfverjägmästare intog »den kanske enastående

särställningen» bland tjänstemän i Sverige, att han författningsenligt, jämlikt

stadgandet i § 53 af instruktionen för skogsstaten, var förhindrad använda

sin fackkunskap till förvärf genom enskilda uppdrag, hvarigenom han skulle

kunna förskaffa sig ökning i den alltför knappa lönen.

Sökandena hemställde, att Kungl.Maj:t täcktes för »nästkommande» Riksdag

framlägga förslag till reglering af deras aflöning så, att öfverjägmästare

måtte äga rätt till en begynnelseaflöning af 6,500 kronor, däraf 2,000

kronor tjänstgöringspenningar, samt ett ålderstillägg å 600 kronor efter

fem år, äfvensom att för hyrande af nödiga expeditionslokaler öfverjägmästare

måtte »i fast stat» tillerkännas 500 kronor.

För den händelse Kung!. Maj:t icke skulle finna skäligt, att ersättning

till öfverjägmästare för tjänsteresor finge utgå efter resereglemente^

syntes det sökandena nödigt, att de nuvarande respenningarna höjdes med

minst .33 procent, »på det att öfver]ägmästaren måtte blifva satt i tillfälle

att kunna utsträcka sina resor».

I det utlåtande öfver nämnda framställning, som domänstyrelsen afgaf

den 17 oktober 1905, anförde styrelsen, att sökandenas uttalande angående

öfverjägmästarnas svaga aflöning i jämförelse med andra med dem likställda

tjänstemäns lönevillkor syntes styrelsen berättigad^ att svårigheter

under senaste åren mött att till lediga öfverjägmästartjänster erhålla de

lämpligaste personer, och att, därest dessa tjänster icke blefve förenade med

bättre löneförmåner, tjänsterna icke kunde besättas med de för dem lämpligaste

och mest förtjänta; att styrelsen visserligen skulle vilja understödja

sökandenas framställning, men att, då styrelsen så sent som den 28 maj

1902 framlagt förslag till reglering af öfverj ägmästarnas löneför
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Framställningar

från

jägmästare.

måner, styrelsen ansåg sig böra åberopa detta sitt förslag såsom grund

för den lönereglering, som för ifrågavarande tjänstemän torde böra ifrågakomma.

Styrelsen erinrade emellertid, att, »för att för den närmaste

tiden säkerställa öfverjägmästarna för att icke af sina svaga löneförmåner

behöfva gorå uppoffringar för dem åliggande resor», styrelsen i sitt statsförslag

angående utgifter för skogsväsendet under år 1907 hemställt om

vissa ändringar i de till öfverjägmästare utgående respenningar.

Vid anmälan af detta ärende inför Kung!. Maj:t den 13 januari 1906

uttalade chefen för jordbruksdepartementet den uppfattning, att frågan

om reglering af lönestaten för öfverjägmästarna borde handläggas i sammanhang

med en allmän reglering af skogsstatens och de allmänna skogsläroverkens

lönestater. Den af öfverjägmästarna ingifna skriften föranledde

ej heller någon framställning från Kungl. Maj:t vid 1906 års riksdag.

De till kommittén öfverlämnade framställningarna från jägmästare

innefattas uti särskilda, af tillhopa 84 revirförvaltare underskrift^ ansökningar,

hvilka, såsom ofvan är antyda, den 26 mars 1906 inkommo till

iordbruksdepartementet. I dessa ansökningar begärdes, att Kungl. Maj:t

måtte för Riksdagen framlägga förslag till reglering af jägmästarnas aflöningsförhållanden.

Därvid uttalades af sökandena den mening, att den

aflöning, som tillkom dem, dels ej stod i något rimligt förhållande vare

sig till den dyra utbildning och det ansträngande och maktpåliggande

arbete, som fordrades af dem, ej heller till värdet af den statsegendom,

de hade att förvalta, dels ock var afsevärdt lägre ån de aflöningar, som

bestodos andra statens tjänstemän med motsvarande utbildning och arbete,

och att det därför syntes vara med rättvisa och billighet förenligt, att

jägmästarna före andra statens tjänstemän kommo i åtanka för lönereglering.

Efter att hafva anställt jämförelse med hvad i aflönings- och andra

förmåner åtnjöts dels af kronofogdar, ban- och maskiningenjörer vid

järnvägsstaten, lektorer och adjunkter vid högre allmänna läroverk samt

provinsialläkare, dels ock af vissa tjänstemän, »af hvilka ingen längre eller

svårare utbildning efter studentexamen fordrades», nämligen postmästare,

telegrafdirektörer, telegrafkommissarier, stationsinspektorer och tullförvaltare,

anförde sökandena, att för erhållande af kompetens till jägmästar
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

tjänst erfordrades efter studentexamen studier under minst fyra, i de allra

flesta fall fem år, hvilka alltid medförde stora ekonomiska uppoffringar,

samt att efter denna tid de flesta af sökandena nödgats gå såsom extra

tjänstemän utan aflöning under 15 å 20 år för att därefter få börja

med en aflöning af i södra Sverige 2,500 och i norra Sverige intill 3,100

kronor. Tre ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, erhöllos visserligen,

men, då den långa tiden som extra tjänsteman utan lön medräknades,

uppnåddes högsta lönegraden, 4,000 k högst 4,600 kronor, först efter

30 ä 35 års tjänst och då tjänstemannen inom kort uppnådde pensionsåldern.

Sökandena erinrade vidare, att jägmästare måste af egna medel bekosta

lokal för revirets expedition samt för mottagande af alla de kronoarrendatorer

och boställshafvare, som önskade besöka honom i tjänstefrågor,

dessutom anskaffa skrifmaterialier till en ganska betydande tjänstekorrespondens

och bokföring samt i många fall bekosta en del af de för

tjänsten nödvändiga resorna, då de respenningar, som bestodos, i de flesta

revir voro alldeles otillräckliga. Sedan jägmästarnas löner sist reglerades,

hade deras arbete och ansvar väsentligt ökats. Förvaltningsområdena hade

utvidgats genom senare årens stora inköp till staten af enskilda skogsegendomar.

Förr hade jägmästare endast att leda skogsskötseln och hade

då tid öfrig att ägna åt enskild tjänst. Nu var han verklig förvaltare,

som ej blott skulle sköta beståndsvård, kulturer, vägarbeten, dikningsföretag

m. m., utan ock förädla och försälja virket. Han skulle å kronans

hemman och torp, ofta ett hundratal på hvarje revir, verkställa utarrenderingar,

hålla syner och ekonomiska besiktningar samt uppgöra ritningar

och förslag till nybyggnader och reparationer. Allt detta gjorde, att tillfälle

till enskildt förvärf för jägmästarna alltmera inskränkts och så småningom

syntes alldeles omöjliggöras, såsom i flera fall redan inträffat.

Då därtill kom den oerhörda ökning i priset å snart sagdt alla lifsförnödenheter,

som inträffat, sedan deras aflöningsförhållanden sista gången

reglerades, var det med största bekymmer sökandena sågo mot framtiden

och mot den dag, då det skulle blifva alldeles omöjligt för en jägmästare

att uppfylla de fordringar, som ställdes på honom som tjänsteman och

medborgare, och då de kunnigaste och dugligaste jägmästarna skulle

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Framställningar

från krotiojägare.

tvingas ur statens och in i den enskilda skogsägarens tjänst, där de lätt

nog kunde betinga sig gynnsammare ekonomiska villkor.

Det hemställdes af sökandena, att Kungl. Maj:t täcktes för »nästkommande»

Riksdag framlägga förslag till reglering af deras afiöningar så,

att en jägmästare måtte äga rätt till en begynnelseaflöning af i södra Sverige

4,000 och i norra Sverige intill 4,600 kronor, däraf respektive 1,000 och

1,600 kronor tjänstgöringspenningar, jämte tre ålderstillägg å 500 kronor

efter fem, tio och femton år. Ersättning för tjänsteresor syntes sökandena böra

utgå efter gällande resereglemente, men, därest Kungl. Maj:t icke täcktes

finna detta lämpligt, ansågo de rättvist, att nuvarande respenningar höjdes

med minst 33 procent. Och begärdes tillika, att för hyrande af nödiga

expeditionslokaler jägmästare måtte tillerkännas »i fast stat» ett belopp af

300 kronor.

Såsom förut är nämndt, har kommittén äfven fått från jordbruksdepartementet

mottaga en underdånig skrifvelse af den 17 maj 1906, med

hvilken domänstyrelsen öfverlämnade framställningar från ett stort antal

kronojägare i fråga om förbättring i aflöningsförhållandena. Dessa framställningar

innefattas uti särskilda till domänstyrelsen den 14 maj 1906

ingifna ansökningar, i hvilka 267 ordinarie kronojägare anhöllo om styrelsens

medverkan till erhållande af löneförbättring för dem. Då styrelsen

öfverlämnade dessa ansökningar till Kungl. Maj:t, hemställde styrelsen

allenast, att Kungl. Maj:t måtte öfverlämna dem till löneregleringskommittén

för att tagas i öfvervägande vid pågående utredning angående

reglering af skogsstatens löner.

Uti ifrågavarande ansökningar erinrade sökandena om en petition

rörande löneförhöjning, som på hösten 1898 inlämnats till domänstyrelsen

och hvari framhölls,

att i äldre tid kronojägarna jämte en obetydlig kontant lön hade

sin egentliga inkomst af jordbruk, som de på grund af den tidens små

fordringar med afseende på skogsskötsel!! hade tillfälle att sköta;

att detta förhållande dåmera helt och hållet ändrats, i ty att

behofvet af en rationell skogsskötsel allt mer gjort sig gällande och kronans

boställsskogar ställts under ordnad hushållning, hvarigenom den fordom

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

lilla bevakningstrakten växt ut till »socknar, härad, ja än mer, flera härader

för att ej säga halfva län»;

att det arbete, som i afseende å skogsväsendet hvilade på kronojägarna,

fördubblades för att icke säga mångdubblades genom skogarnas

spridda läge inom ett stort område samt ytterligare tillökades genom

skyldigheten att inom hela detta område, äfven beträffande enskildas skogar,

beifra jaktöfverträdelser i fridlyst tid;

att kronojägares åligganden ganska ofta fordrade skyndsam inställelse,

hvarigenom resekostnaderna synnerligen ökades; samt

att, till följd af de ökade åliggandena, tillfällen till biförtjänst .måst

försvinna.

Under framhållande att den förbättring i aflöningsförmåner, hvilken inedgifvits

vid 1900 och 1905 årens riksdagar, varit alldeles otillräcklig, samt

att för hvarje år, som gått, sökandenas »dåliga ställning alltmer försämrats»,

anhöllo de nu, att domänstyrelsen måtte beakta »de omständigheter, hvilka

på grund af de snabbt utvecklade dyra tiderna gjort deras svaga ekonomiska

ställning ohållbar samt hotade att alldeles förlama deras verksamhet».

I sådant hänseende erinrade sökandena, huru arbetslönen till en

yrkesarbetare under de senaste tio åren stegrats och hurusom denna stegring

verkat höjning af bostadshyror och af priset på en mängd för lifvet

oundgängliga artiklar, och detta äfven å den aflägsna landsbygden, där numera

skjutsar, logi och vivre betingade högre pris än förr. Exempel anfördes för

att visa, hvilka kostnader som äro för en kronojägare förenade med resor

i tjänsten och af hvilka förluster han genom sådana resor kan drabbas,

förluster, så mycket kännbarare som den till hans egen och hans familjs

lefnadsbehof anslagna aflöning redan förut var för knappt tillmätt.

Sökandena åberopade såsom känd sak, att de »genom ständig försakelse

i förening med svårigheter, som stodo i samband med eller berodde

af deras kall, ofta blefvo i förtid bräckta till sin hälsa». Och då vid inträffad

sjukdom och däraf föranledd tjänstledighet »det redan under tjänstgöringen

allt för knappt tillmätta penningbeloppet för familjens löpande

behof» måste »reduceras till nästan hälften», kunde följden däraf — yttrade

sökandena — icke blifva annat än den största nöd för familjen och bekymmer

för kronoj ägaren själf.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

I fråga om möjligheten till biförtjänster för kronojägare framhöllo

sökandena särskild!, att, enär de nyinrättade skogsvårdsstyrelserna »på ett

mera verksamt sätt erbjödo kostnadsfria biträden åt enskilda skogsägare»,

så försvunno därmed »de sällsynta och små biförtjänster», som sökandena

förut haft.

Af sökandena hänvisades ock på, att i enskild tjänst anställda

skogvaktare i många fall voro i åtnjutande af, förutom kontant lön, fria

husrum, vedbrand, trädgård, potatisland, körning, skjutsar, kobete och

kofoder, hundföda, läkare- och sjukvård, ersättning för skjutet vildt, fria

husrum och vivre vid resor samt en betydande s. k. stat, bestående af en

för familjens behof tillräcklig kvantitet »in-natura-produkter», äfvensom

stundom tantiem.

Sökandena begärde, att domänstyrelsen måtte hos Kung!. Maj:t utverka

framläggandet vid 1907 års riksdag af förslag till ny lönestat för

kronojägarna med följande aflöningsförmåner:

för alla: lön 600 kronor, hyresbidrag jämte ersättning för vedbrand

250 kronor samt tre ålderstillägg till lönen, hvart och ett å 150 kronor,

efter fem, tio och femton års oförvitlig tjänstgöring;

för kronojägare i Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen:

tjänstgöringspenningar 400 kronor, reseersättning »enligt skjutsstadgan»

eller 250 kronor samt vid tjänstgöring å kronoparker, belägna minst 8

kilometer från bostaden, och å alla andra skogar, som icke stå direkt under

skogsstatens vård och förvaltning, äfvensom vid all annan tjänstgöring

efter jägmästares order dagtraktamente med 3 kronor;

för kronojägare i de öfriga länen:

tjänstgöringspenningar 300 kronor, reseersättning »enligt skjutsstadgan»

eller 150 kronor samt vid nyssberörda förrättningar dagtraktamente med

2 kronor 50 öre.

Dessutom hemställdes om befrielse för kronojägare från ersättningsskyldighet

för husröta å boställes hus, samt att, då i jakt- och åverkansmål

svaranden fälles, men saknar tillgång att gälda kronoj ägaren tillerkänd

andel i böter jämte ersättning för omkostnader i målet, godtgörelse i dessa

hänseenden till kronojägare måtte utgå af allmänna medel.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Infordrade uppgifter m. m. för kommitténs

förslag.

För lösningen af den kommittén anförtrodda uppgift rörande skogsstaten

har kommittén funnit nödigt åvägabringa utredning i åtskilliga

hänseenden rörande nämnda stats tjänsteverksamhet och personal in. in.;

och hafva de i sådant syfte erforderliga upplysningar inhämtats dels under

hand hos domänstyrelsen, dels ock, genom skrifvelser den 12 maj och

den 12 juni 1906, från vederbörande tjänstemän och betjänte. För

resultaten i vissa hänseenden af den vunna utredningen skall här nedan i

korthet redogöras.

Vid behandling i det föregående af frågan om skogsstatens organisation

är omnämndt, att under senare tider stora arealer skogsmark inköpts

för bildande af nya eller utvidgning af äldre kronoparker äfvensom,

i vissa delar af landet, betydande samfällda skogar nybildats. Genom

dessa åtgärder har, oaktadt jämsides därmed verkställda försäljningar

af en del hufvudsakligen smärre kronoegendomar, de allmänna skogarnas

areal ansenligt ökats. För ådagaläggande däraf meddelas följande

tabell, som, i likhet med flera i det följande införda tabeller, grundar sig,

hvad angår tidigare år, å domänstyrelsens tryckta berättelser rörande

skogsväsendet, men beträffande år 1905, för hvilket dylik berättelse vid

affattande! af denna afdelning ej funnits ännu i tryck tillgänglig, å uppgifter,

som under hand inhämtats hos nämnda styrelse.

Löneregleringskommitténs bet. VI. 18

De allmänna

skogarnas

antal och

areal.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

De allmänna skogarnas antal och areal.1

År 1885.

År 1890.

År 1895.

År 1900.

År 1905.

Distrikt.

Distrikt.

Distrikt.

An-

Areal

An-

Areal

An-

Areal

An-

Areal

An-

Areal

tal.

i hektar.

tal.

i hektar.

tal.

i hektar.

tal.

i hektar.

tal.

i hektar.

Norrbottens .

191

2,425,571-13

Norrbottens .

193

2,828,465-33

192

3,024,216-47

208

3,302,207-71

Luleå''. . . .

184

2,577,407-46)

Västerbottens

406

838.176-55

Västerbottens

498

1,306,560-73

534

1,330,364-78

457

1,315,369-03

Skellefteå . .

327

1,489,388-861

Umeå . . . .

332

1,006,358-48

Mellersta

Mellersta

396,225-50

Jämtlands . .

Södra Norr-

182

173,040-18

Norrlands .

333

375,887-44

343

387,6U7''05

363

397,124-10

Norrlands .

311

246

846,014-36

lands . . .

260

318.113-48

Gäfie—Dala .

250

688,552-77

240

780,183-34

240

839,062-48

Gäfie—Dala .

Bergslags1 2 3 .

900

507,767-18

Bergslags . .

1,259

159,473-61

1,095

168,531-12

1,090

199,587-39

Bergslags . .

1,107

211,993-44

Östra . . . .

1,835

182,624-59

Östra . . . .

1,193

142,783-48

1,127

139,357-30

1,128

156,751-74

Östra . . . .

1,006

164,339-80

Västra . . .

1,453

114,530-96

Västra . . .

1,422

124,989-07

1,458

145,589-79

1,356

143,169-87

Västra . .

1,310

154,492-34

Smålands . .

1,119

152,265-40

Smålands . .

1,108

164,99705

1,043

171,587-03

969

176,889-70

Smålands .

942

186,986-83

Södra . . . .

710

40,958-84

Södra . . . .

715

42,143-33

592

44,237-42

629

48,995-44

Södra . . .

636

53,988-891

Summa för

hela riket

7,046

é,753,048-3ij

6,971

5,838,852-81

6,624

6,191.674-30

1

_sel

6,579,15746)

6,401

7,087,195-96''''

Vid denna tabell är att erinra, att, enligt hvad af domänstyrelsens

berättelse rörande skogsväsendet för år 1890 framgår, ökningen i arealen af

de allmänna skogarna inom Norrbottens och Västerbottens distrikt från år

1885 till år 1890 till stor del beror därpå, att vid afvittringens fortskridande

under mellantiden tillförlitligare kännedom vunnits om arealen af

vissa skogar i nämnda distrikt.

I tabellen äro uppgifter äfven lämnade rörande antalet allmänna

skogar vid olika lider; och synes, att för hela riket detta antal efter hand

1 Då domänstyrelsen, som i äldre terättelser rörande skogsväsendet bland »allmänna skogar»

upptagit äfven kronohemman:, och nybyggens skogar, från och med berättelsen för år 1900 hänfört desamma

till »enskilda skogar med inskränkt dispositionsrätt», har vid uppgörandet af denna tabell ansetts

lämpligt att, för ernående af jämförbara siffror, å tabellen i dess helhet tillämpa den af styrelsen sålunda

senare omfattade principen.

3 Enligt den år 1885 gällande distriktsindelning hörde till Bergslagsdistriktet äfven Kopparbergs

län.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

sjunkit, beroende däraf att dels en mängd smärre kronoegendomar afyttrats,

dels i åtskilliga fall särskilda allmänna skogar sammanslagits.

Då kronoparkerna bilda hufvudparten af de skogar, som stå under Kronoparkerskogsstatens

omedelbara förvaltning, bär det ansetts lämpligt att järn-nas °Ch

väl lämna en öfversikt af kronoparkernas antal och areal vid olika tider.

Kronoparkerna» antal och areal.

År 1885.

År 1890.

År 1895.

År 1900.

År 1905. |

! Distrikt.

!

An-

tal.

Areal

i bektar.

Distrikt.

An-

tal.

Areal

i bektar.

An-

tal.

Areal

i bektar.

An-

tal.

Areal

i hektar.

Distrikt.

An-

tal.

Areal

i bektar.

‘Norrbottens .

112

1,851,951-55

Norrbottens .

112

1,692,630-25

117

1,783,753-44

146

2,333,587-46

Luleå . . . .

124

1,524,597-44!

Västerbottens

261

424,911-11

Västerbottens

358

1,115,351-01

365

1,114,657-07

379

1,166,089-80

Skellefteå . .

258

1,042,891-99!

Umeå . . . .

232

941,055-0:1

Jämtlands . .

45

89,946-52

Mellersta

Norrlands .

93

208,386-99

130

239,663-43

186

281,497-18

Mellersta

Norrlands .

182

287,617-89

Södra Norr- lands . . .

52

155,222-77

Galle—Dala .

33

303,567-20

40

465,565-58

55

527,526-19

Galle—Dala .

58

533,460-98 ■

Bergslags . .

20

158,670-30

Bergslags . .

21

13,770-39

29

26,420-28

35

56,756-65

Bergslags . .

36

65,508-99

Östra . . . .

22

8,759-76

Östra . . . .

18

7,552-86

21

8,982-78

34

26,591-18

Östra . . . .

53

39,455-56

1 Västra . . .

29

21,659-84

Västra . . .

36

31}533''22

44

44,142-27

48

45,824-36

Västra . . .

57

61,434-68

| Smålands . .

23

18,193-63

Smålands . .

27

26,291-56

47

41,653-65

50

57,230-56

Smålands . .

58

69,660*68!

Södra . . . .

17

4,936-94

Södra . . . .

22

9,667-20

30

16.823-18

33

22,963-38

Södra ....

43

26,829-74

Summa för

hela nlcet

581

2,734,252-42

i 720

3,408,750-68

823

3,741,761-68

966

4,518,068-76

1,101

4,592,512-97

Af tabellen framgår, att ökningen i areal af kronoparkerna under

ifrågavarande period är förhållandevis vida starkare än af de allmänna

skogarna i det hela. I öfrigt torde blott vara att påpeka, att den vida

öfvervägande arealen kronoparker är att finna i de nordligaste distrikten

och bildar hufvudparten af de allmänna skogarna därstädes, medan i de

sydligare distrikten finnas, jämte kronoparker till icke obetydligt antal,

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Enskildas

skogar med

inskränkt

dispositionsrätt.

Statens utgifter

för skogsväsendet
-

men, med få undantag, af förhållandevis mindre areal, en mängd andra

allmänna skogar, såsom utarrenderade egendomars, boställens och allmänna

inrättningars skogar samt häradsallmänningar.

Såsom framgår af skildringen af skogsstatens tjänsteåligganden, kräfva,

förutom de allmänna skogarna, äfven enskildas skogar med inskränkt

dispositionsrätt åtskilligt af skogsstatens tid och arbete. Huru stor arealen

af samtliga dylika skogar varit vid olika tider, är kommittén ej i tillfälle

upplysa, men i domänstyrelsens berättelse rörande skogsväsendet år 1900

finnes en uppgift å omfattningen af vissa dylika skogar. Med erinran om

de restriktiva bestämmelser rörande skogen, som innefattades i kungl. förordning

den 29 juni 1866 för vissa skattehemman, i 1873 års afvittringsstadga

för afvittrad skog i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,

i kungl. bref den 27 juni 1879 för dylik skog i Sårna socken med Idre

kapellag af Kopparbergs län och i kungl. förordningen den 26 januari 1894

för sådana hemman i de sex norra länen, som upplåtits under stadgad åborätt,

meddelade domänstyrelsen i den nämnda berättelsen, ätt arealen af de

skogar, öfver hvilka jämlikt nämnda författningar dispositionsrätten var

inskränkt — och hvilka bildade hufvudparten af då befintliga dylika skogar

— utgjorde 3,139,483''5''.) hektar. Sedermera har emellertid arealen af

enskilda skogar under inskränkt dispositionsrätt ökats med de s. k. skyddsskogarna

enligt lagen den 24 juli 1903; och, enligt en i domänstyrelsen

med stöd af arealuppgifter från vederbörande undersökningsförrättare

gjord beräkning, skulle arealen af dylika skogar utgöra närmare

874,000 hektar.

Huru statens utgifter för skogsväsendet efter hand vuxit, framgår

af här nedan införda sammanställningar af anslagen, ordinarie och extra,

för sagda ändamål å olika, tider.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Statens ordinarie utgifter för skogsväsendet åren 1889—1805.

I riksstat upptagna ordinarie anslag för skogsväsendet.

År.

Bestämdt anslag.

Förslags- anslag till

ålderstil- lägg åt

skogs- staten o ok

skogsinsti- tutets lä- rarperso- nal.

Reservationsanslag.

Summa.

Enligt riks- hufvudboken

utgifvet

samman- lagd!

För skogs- staten.

För

statens

skogs- läro- verk. 1

Till

skogs- institu- tet. 1

Till

enskilda

skogs-

undervis-

iiingen.

Till krono- skogarnas

förvaltning

ock befräm- jande af

skogsväsen- det i allmän- het.

K r

o n

o r.

1889 . . .

412,293

—

24,500

—

21,300

—

8,600

_

214,307

681,000

654,409

11

1890 . . .

447,208

—

24,500

—

60,000

21,300

—

8,600

__

383,932

—

! 948.600

_

906.263

96

1891 . . .

447,208

—

24,500

—

84,400

—

21,300

—

0,600

—

401.992

—

1 988,000

980.236

72

1892 . . .

447,208

-

24,500

—

84,400

—

21,300

—

8,600

—

401,932

—

988,000

966,204

64

1898 . . .

447,208

—

47,700

—

84,400

—

—

—

8,600

401,992

—

989,400

—

977,140

03

1894 . . .

447,208

—

47,700

—

84,400

—

—

—

8,600

—

431,092

—

1,019,000

___

997,730

04

1895 . . .

447,208

—

47,700

-

84,400

—

_

—

8,600

—

559,092

—

1,147,000

—

1,051,187

89

1896 . . .

447,208

—

47,700

—

84,400

—

—

—

8,600

—

559,092

—

1,147,000

__

1.178,809

80

1897 . . .

447,208

—

47,700

—

84,400

—

--

—

4,800

—

559,092

—

1,143,200

—

1,239,073

38

1898 . . .

447,203

—

47,700

__

84,400

—

—

—

4,800

—

574,092

—

1,158,200

—

1.260,494

48

1899 . . .

446,108

—

50,500

-

84,400

—

—

—

4,800

—

794,742

—

1,380,550

—

1.452,576

98

1900 . . .

451,408

—

50,500

—

84,400

—

—

—

4,800

—

1,010,892

—

1,602,000

—

1,635,815

26

1901 . . .

640,008

—

55,000

__

100,000

—

—

—

4.800

—

1,479,992

—

2,279,800

—

1,873,732

93

1902 . . .

640,008

—

55,000

—

100,000

—

—

—

5,600

—

1,499,392

—

2,300,000

2,039,244

97

1903 . . .

645,608

-

55,000

—

100,000

—

—

—

5,600

—

1,599,792

......

2,406,000

2,149,230

72

1904 . . .

645,608

—

55,000

—

100,000

—

—

—

5,600

—

1,599,792

—

2,406,000

—

2.335,689

45

1905 . . .

645,608

—

55.000

—

100,000

—

—

—

5.600

—

1.599,792

—

2,406,000

—

2.414,252

39

Summa

- 1-

—

—

24,089,750

—

24,092,10276

1 Från och med år 1893 ingår i bestämda anslaget för statens skogsläroverk äfven anslag till

skogsinstitutet.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Inslag för skogsväsendet å extra 1

År.

Till kronoskogarnas

förvaltning och

befrämjande af skogs- väsendet i allmänhet.

Till reglering

af flottleder.

Till afdik- nans sko-

I riksstal

anvisadt.

Särskilda

uppbörds- medel :

Amorterings- afgälder för

flottning,

m. m.

Summa.

Enligt riks- hufvudboken

ntgifvet.

I riksstat

anvisadt.

I riksstat

anvisadt.

Enligt riks- hnfvud- boken nt- gifvet.

K

r o

Q

o r.

1889 .....

s 99,000

_

99,000

_

_

—

—

—

—

—

—

—

—

1890 .....

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1891.....

—

—

—

—

100,000

-

_

—

100,000

—

57,527

68

—

—

1892 .....

—

—

—

_

100,000

—

4,648

49

104,648

49

36,360

78

—

—

1893 .....

——

_

—

—

—

—

14,046

88

14,046

88

65,059

79

—

—

1894 .....

_

_

—

—

—

—

10,125

21

10,125

21

64,842

68

—

—

1895 .....

_

_

—

—

—

—

32,116

75

32,116

75

37,146

40

—

—

1896 .....

—

—

—

—

50,000

—

14,331

99

64,331

99

64,331

99

—

—

1897 .....

_

—

—

—

50,000

—

36,813

54

86,813

54

70,868

71

—

—

1898 .....

_

_

—

—

50,000

—

67,219

43

117,219

43

96,025

10

65,000

—

1899 .....

_

_

—

—

100,000

—

59,219

56

159,219

66

101,942

94

65,000

—

1900 .....

_

—

—

—

100,000

—

99,134

75

199,134

75

142,117

93

150,000

—

1901.....

_

_

—

—

100,000

—

55,086

84

155,086

84

123,796

60

150,000

—

1902 .....

_

—

—

—

100,000

—

33,262

75

133,262

75

50,838

48

150,000

—

1903 .....

_

—

—

—

100,000

—

41,828

12

141,828

12

81,303

87

150,000

—*

1904 .....

_

-

—

—

100,000

—

87,668

61

187,668

61

119,754

87

150,000

—

1905 .....

_

__

100.000

—

55,387

78

155,387

78

109,795

50

1 150,000

—

Summa

i

99,000

99,000

1,050,000

''

610,890

70

4 1,860,890

70

1,221,713

32

|

|51,039,000

—

1 Till reglering af flottleder för åren 1891, 1892, 1898-1898 i Norrbottens län, för åren 1899-1902 i

för år 1905 i de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län.

2 För åren 1898—1900 i Norrbottens och Västerbottens län, samt för åren 1901-1905 i de norrländska

s Efter den vid 1889 års riksdag skedda regleringen af skogsstaten hafva icke vidare på extra stat beviljats

4 Besparing den 31 december 1905 439,177 kronor 38 öre.

5 , , > 7,728 > 80 > .

6 Härförutom har för inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark å extra stat för åren

åren 1901—1905 tillhopa 1,455,518 kronor 40 öre. Enligt rikshufvadboken har vidare för åren 1899—1903 för

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

stat för åren 1889—1805.

ningar å kro

gar. 2

-

För

skogsins

t i t n t e t.

S

u m m

a.

År.

Enligt riks- hufvudboken

utgifvet.

I riksstat

för byggnads- arbeten och

inventarier.

anvisadt:

för beredan- de af ökade

extra lärar- krafter.

Enligt riks- hnfvudboken

utgifvet.

I riksstat

anvisadt.

Särskilda

uppbörds

medel.

Enligt riks- hufvudboken

utgifvet.

K

r

o n

o r.

—

—

—

—

—

—

—

99,000

_

_

_

99,000

1889

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1890

—

—

—

—

—

—-

—

—

100,000

—

—

—

57,527

68

1891

—

“

—

—

—

—

—

-

100,000

—

4,648

49

36,360

78

1892

—

—

—

—

—

—

—

—

—

14,046

S8

65,059

79

1893

—

—■

15,000

—

—

—

15,000

—

15,000

—

10,125

21

79,842

68

1894

—

—

—

—

—

—

—

32,116

75

37,146

40

1895

_

—

—

—

—

—

—

50,000

—

14,331

99

64,331

99

1896

—

—

—

—

—

—

—

—

50,000

—

36,813

54

70,868

71

1897

61,937

52

—

—

—

—

—

—

115,000

—

67,219

43

157,962

62

1898

55,717

99

—

—

—

—

—

—

165,000

—

59,219

56

157,660

93

1899

77,351

23

—

—

—

—

—

—

250,000

—

99,134

75

219,469

16

1900

140,685

75

—

—

—

—

—

—

250,000

—

55,088

84

264,482

35

1901

143,066

36

—

—

5,000

—

5,000

—

255,000

—

33,262

75

198,904

84

1902

150,564

44

—

—

5,000

—

5,000

—

255,000

—

41,828

12

236,868

31

1903

242,748

92

—

—

5,000

—

5,000

—

255,000

—

87,668

61

367,503

79

1904

150,198

99

—

—

5,000

—

5,000

—

255,000

—

55.387

78

264,994

49

1905

1,022.271

20

15,000

—

20,000

35,000

!—

8 2,214,000

—

010,890

70

2,377.984

52

2,824,890-70

Norrbottens och Kopparbergs län, för åren 1903 och 1904 i Norrbottens, Västerbottens och Kopparbergs län, samt

länen och i Kopparbergs län.

några medel under denna anslagsrubrik.

1901 och 1904 af Riksdagen anvisats tillhopa 1,670,000 kronor, hvaraf enligt rikshufvudboken ntgifvits under

samma ändamål utbetalts utom hnfvudtitlama tillsammans 3,000,000 kronor.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Såsom berörda sammanställningar utmärka, faller den inträdda ökningen

i statens utgifter för skogsväsendet till vida öfvervägande del å

reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet. Utgifterna för ändamål, som detta anslag varit

afsedt att tillgodose, äro emellertid att söka äfven utom samma anslags ram,

i det att, såsom ofvan synes, under senare år särskilda anslag därutöfver

beviljats till afdikningar å kronans skogar inom vissa län.

Tillser man, huru de särskilda statsutgifter, Indika mera direkt afse

kronoskogarnas förvaltning och vård, efter hand ställt sig, erhållas följande

resultat:

Utgifternas ändamål.

År 1890.

År 1891.

År 1892.

År 1903.

År 1904.

j

År 1905. j

K

r

11 O

r.

Till

indelning, undersökning

ock uppskattning af all- männa skogar .....

47.403

41

35,338

67

38,051

05

49,241

91

71,884

59

77,839

07

skogsafverkning ....

32,009

93

41,572

15

47,695

14

282,455

11

314,977

84

337,344

07

i »

skogsodling ock skogsvård

61,799

85

69,584

95

56,568

Öl

158,535

17

180,630

02

178,992

63

anläggning ock underhåll

af vägar........

7,30-1

B 9

8,196

92

11,757

so

66,907

ce

60,191

—

59,955

33

! >

!

rågångsrensningar och

hägnader.......

8,238

99

11,175

—

11,912

03

18,944

14

20,735

29

20,751

82

dikning........

11,756

47

20,781

23

16,362

81

131,509

45

240,457

02

201,413

38,

»

extra skegsbevakning . .

33,796

72

37,538

77

42,862

27

109,070

65

120,939

SS

131,538

60

s

arfvoden och gratifika- tioner .........

39,175

39

42,646

61

46,704

70

138,878

81

147,828

70

170,316

28

rese- och traktamentskcst- nader.........

8,084

58

8.737

60

9,483

15

22.086

23

22,449

41

24,239

44

Huru statens utgifter för skogsavverkning, för skogsodling och

skogsvård samt för dikning under de två nyssberörda treårsperioderna

fördela sig å särskilda distrikt, framgår af följande sammanställning, däri

emellertid de nordliga distrikten måst sammanföras såsom en enhet,

enär på grund af de åren 1900 och 1902 beslutade omregleringar af

dessa distrikt jämförbara siffror för hvarje särskildt af dem ej kunna från

de olika perioderna meddelas:

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Distrikt.

Statens

utgifter

i årligt

medeltal:

för skogsafverkning

för skogsodling och

skogsvård

för dikning

1890-92.

1903-05.

1890-92.

1903—05.

1890-92.

1903-05.

K

r o

n o

r.

Luleå.....

förut:

Skellefteå . . .

Norrbottens . .

till- i

Umeå.....

Västerbottens .

; sam- >

11,201

86

144,997

35

2,504

22

36.703

74

4.353

93

146,064

40

Hell. Norrlands .

Hell. Norrlands

mans |

Galle—Dala . .

Gäfle—Dala. .

Bergslags.....

4,677

94

45,964

18

5,702

68

23,909

98

1,219

82

13,488

96

Östra......

6,761

47

37,706

78

7,203

29

20,579

29

636

91

2,555

96

Västra......

12,589

66

60,073

14

20,433

10

40,262

46

4,101

89

14,703

66

Smålands.....

4,648

18,728

74

16,748

28

23,314

14

4,367

65

10,766

58

Södra ......

543

81

4,122

15

10,059

77

7/

27,951

71

1,619

97

3,547

06

Rörande de genom revirförvaltningarna inom de särskilda distrikten

utbetalda förvaltningsmedel — frånsedt skatter och onera — i medeltal

årligen under hvardera af treårsperioderna 1890—1892 och 1908—1905

må här lämnas följande sammanställning:

Genom revirförvaltare inom nedannämnda distrikt

utbetalda förvaltningsmedel (utom

skatter och onera) i årligt medeltal

1890-92.

1903—05.

K r

O

n o r.

;

Luleå........

Skellefteå......

Umeå........

förut:

Norrbottens......

Västerbottens.....

1 tillhopa . .

126,946

13

760,941

48

Mellersta Norrlands . .

Gäfle—Dala.....

Bergslags........

Mellersta Norrlands . .

Gäfle—Dala.....

41,421

55

159,690

i

34 |

Östra.........

26,607

94

105,984

05 |

Västra.........

64,548

94

193,115

02

Smålands.......

46,194

19

101,363

41

Södra .........

25,146

23

60,725

52

Summa

330,864

98

1,381,819

82

19

Lönereglering skommitténs let. VI.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Markinköpen.

Statens inkomster

af

skogsmedel.

Vid redogörelsen i det föregående för statens utgifter för skogsväsendet

har anmärkts, att där icke medtagits vissa särskilda kostnader,

hvilka nedlagts å inköp af skogsmark. För att ådagalägga, i hvilken omfattning

och för hvilka belopp dylika inköp skett, meddelas här följande öfversikt:

Statens markinköp för bildande af nya eller utvidgning af äldre kronoparker.

År.

Areal ut- mark och

Inägor.

K ö p e s

k i

1 1 i n g

a

f

Summa

köpeskilling.

reserva- tionsanslaget

till skogs- väsendet.

medel

för försålda

smärre

kronolägen- heter.

statens

skogsmedel.

extra an- slag.

Har.

År.

K

r

o n

o r.

1875 .......

1,876

09

51,634

—

—

—

—

—

—

—

51,634

—

1876—1880 ....

11,368

20

458,221

25

320,337

73

—

—

—

—

778,558

98

1881—1885 ....

952

00

14,227

36

86,260

—

—

—

—

—

100,487

36

1886-1890 ....

44,660

69

—

—

1,353,823

70

—

—

—

—

1,353,823

70

1891—1895 ....

46,995

72

4,000

—

2,526,689

42

—

—

—

—

2,530,689

42

1896-1900 ....

134,451

69

—

—

5,653,668

38

2,235,400

—

—

—

7,889,068

88

1901—1905 ....

54,756

09

—

—

3,062,939

10

759,600

—

1,455,518

40

5,278.057

so

Summa

295,061

08

528,082

61

13,003,718) 33

2,995,000

—

1,455,518

40

17,982,319

34

Jämsides med den fortgående ökningen af statens utgifter för skogsväsendet

hafva dess inkomster af skogsmedel vuxit och detta i ännu

högre grad. Till upplysning i sådant hänseende meddelas följande tablå:

Statens inkomster i skogsmedel åren 1889—1905.

År.

I riksstaten

beräknade.

Enligt riks- hufvudboken

influtna.

År.

I riksstaten

beräknade.

Enligt riks- hufvudboken

influtna.

K r

O

n o r.

K r

O

n o r.

1889 .......

1,600,000

__

2,694,470

30

1898 .......

3,500,000

—

7,554,844

65

1890 .......

2,000,000

—

3,150,074

22

1899 .......

4.000,000

—

7,001,477

22

1891.......

2,500,000

—

2,520,439

13

1900 .......

4,600,000

—

8,279,718

30

1892 .......

2,500,000

—

2,961,826

44

1901.......

5,800,000

—

7,830,100

80

1893 .......

2,500,000

—

2,903,915

40

1902 .......

7,000,000

—

6,106,881

80

1894 .......

2,700,000

—

3,487,317

84

1903 .......

7,000,000

—

8,632,531

68

1895 .......

2,700,000

—

4,209,306

22

1904 .......

7,500,000

—

8,294,131

82

1896 .......

2,900,000

—

4,242,128

11

1905 .......

7,500,000

—

7,464,609

05

1897 .......

3,000,000

—

5,426,311

70

Summa

69,800,000

—

92,760,084

68

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Af de olika inkomstposter, hvilka ingå i skogsmedlen, är den vida

mest betydande skogsförsäljningsmedlen. Rörande dessa lämnas följande

sammanställning, hvari, af förut anfördt skäl, de norra distrikten sammanförts

till en enhet:

StatsArerkets skogsförsäljningsmedel.

Distrikt.

Luleå.....

Skellefteå . . .

Umeå.....

Hell. Norrlands

Galle—Dala . .

Bergslags . . .

Östra.....

Västra ....

Smålands . . .

Södra .....

förut:

Norrbottens . .

Västerbottens .

Hell. Norrlands!

Gäfle—Dala . .

till
sam
mans
-

Summa

År 1890.

År 1891.

År 1892.

År 1903.

År 1904.

År 1905.

!

K

r o

n o

r.

2,827,153

36

2,150,153

78

2,475,953

01

6,670,311

69

6,837,894

51

6,101,803

64

78,636

70

78,852

88

47,193

18

253,516

33

271,500

95

236.680

14

39,335

20

43,679

47

38,031

05

194,423

56

171,663

11

145,933

72

94,787

41

103,656

69

105,815

22

282,605

39

284,807

19

295,405

65

62,183

22

57,944

96

101,856

48

720,752

70

304,680

87

292,059

55

19,176

29

16,196

67

13.614

82

87,793

16

48,898

76

50,049

18

3,121,272

18

2,450,483 95

2,788,463

76

8,209,402183

7,919,445

19

7,121,931 73

Hvad i det föregående anförts om ökningen i de allmänna skogarnas Omfattningen

areal, om de stegrade krafvel! på skogens vård in. in. samt om ut- unstfett.

sträckningen af kontrollen öfver hushållningen å enskildas skogar med

inskränkt dispositionsrätt ger vid handen, att skogsstatens arbeten på senare

tid erhållit en väsentligt ökad omfattning. I viss mån framgår ju

detta äfven af de ofvan lämnade uppgifterna angående ökningen i statens

utgifter för och inkomster af skogsväsendet, men därvid är att märka, dels

att å dessa siffror inverkat äfven andra förhållanden såsom växlingar i

arbetslöner, och virkespris, dels ock att sagda utgifter och inkomster till det

hufvudsakliga hänföra sig allenast till statsskogarna. För att mera tydligt

l isa, huru skogsstatens arbeten vuxit, må här angifvas några andra siffror.

. Beträffande utsyningarna, hvilka med hänsyn såväl till dessa för- utsyningarrättningars

vikt som till den tid, de kräfva, äro att anse såsom ett hufvud- na•

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

åliggande, meddelas med ledning af domänstyrelsens årsberättelser och hos

denna styrelse erhållna uppgifter följande sammanställning, hvilken omfattar

från kronoparker, kronans flygsandsplanteringar, öfverloppsmarker, oafvittrade

skogar och utarrenderade hemman snidt, till utsyningsberättigade utlämnadt

och till diverse ändamål användt virke, såldt virke från civila

boställsskogar, af hvilkas afkastning andel ingår till statsverket, såldt virke

från ecklesiastika skogar, af hvilkas afkastning medel ingå till prästerskapets

löneregleringsfond, såldt virke för ecklesiastika boställenas skogsfond,

för kyrko- och prästgårdsbyggnad åt byggnadsskyldiga utsynadt virke

å ecklesiastika boställen, afverkadt virke å statens till bergsbruk upplåtna

skogar, från häradsallmänningar, som stå under skogsstatens vård och förvaltning,

utlämnadt virke, samt de, enligt § 53 i skogsförordningen den 26

januari 1894 (motsvarande § 2 i utsyningsförordningen den 18 september

1874), verkställda utsyningar å de till vissa sågverk såsom ersättning för

privilegierad stockfångst utbrutna skogar samt å kronohemman och nybyggen

äfvensom frälse- och skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen.

Mängden i kubikmeter af virke, som i fall, hvarom ofvan sägs, utsynats

Distrikt.

å kronoparker, kronans

flygsandsplanteringar,

öfverloppsmarker,

oafvittrade

skogar och utarrenderade

hemman

å civila boställsskogar,

ecklesiastika

skogar, statens

till bergsbruk upp

låtna skogar och

häradsallmänningar
-

å sådana skogar,

å hvilka § 53 i skogsförordningen

S6/i 1894

äger afseende,

å samtliga angifna

slag af skogar tillhopa
-

i årligt medeltal

1890-92. 1903-05. 1890—92.1903—05.1890-92. 1903—05. 1890-92. 1903—05

Luleå.....

Skellefteå . . .

Umeå.....

Hell. Norrlands

Galle—Dala . .

Bergslags . . .

Östra.....

Västra . . . .

Smålands . . .

Södra .....

förut:

Norrbottens. .

< Västerbottens . }

I hopa

Hell. Norrlands j

Galle—Dala .

Summa

991,648-9

1,711.420-9

94,601-1

154,442 0 641,594-4

28,620-3

66,259-1

90,734-9

103,128-6 —

15,088-2

45,136-8

65,853-7

63,874-3 -

29,732-5

63,329-8

13,201-6

19,882-9 —

33,930-7

104,857-0

12,674-0

28,464-3 —

4,616-3

15,012-5

413-7

6,760-5 —

1,108,6369

2,000,016-1

277,4790

376,552 6 .5944

761,010-8 1,727,844-4 2,626,873''

— 119,355-2

169,387-

— 80,941-9

109,011-

— 42,934-1

83,212-

— 46,604-7

133,321-

— 5,0300

21,773-

761.010 8 2,022,710 3 3,143,579

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Hvad i denna sammanställning redovisas omfattar emellertid ingalunda

allt det virke, som skall af skogsstaten utsynas. Utöfver hvad

där upptages har skogsstaten att besörja utsyningar äfven i vissa andra

fall å civila boställs- och ecklesiastika skogar, vidare utsyningar å häradsallmänningar,

som förvaltas af delägarna själfva, utsyningar å Gottland

enligt de för skogsvården därstädes särskildt gällande bestämmelser och,

framför allt, utsyningar af undermåligt virke i Norrbottens och Västerbottens

läns kustland, hvilka sistnämnda utsyningar tagit en betydande omfattning,

samt slutligen, enligt nyare bestämmelser, utsyningar å skyddsskogar. Härtill

kan framdeles komma i vissa fall utsyning äfven å städernas skogar.

Rörande omfånget af det arbete, som genom alla dessa nu nämnda slag af

utsyningar påhvilar skogsstaten, är kommittén ej i tillfälle lämna upplysning

i annan mån, än att utsyningarna af undermåligt virke i Norrbottens

och Västerbottens läns kustland omfattat år 1903 1,003 hemmansskogar

och 2,226,195 träd, år 1904 1,692 hemmansskogar och 2,964,684

träd samt år 1905 2,155 hemmansskogar och 3,978,932 träd, äfvensom

att å skyddsskogarna i Jämtlands län under tiden från och med juli 1905

till och med mars 1906 utsynats tillhopa 1,387,116 träd.

I afseende å omfånget af de skogsodlingsarbeten, som under skilda Skogsodling.

år ägt rum, må här lämnas följande arealuppgifter:

Skogsodling:

fullständig........

hjälpkultur........

Areal i hektar.

År 1890.

År 1891.

År 1892.

År 1903.

År 1904.

År 1905.

2.85800

1,856-00

2.887-67

2,104-44

1,819-21

1,428-84

5,585 00

2,437-24

5,979-98

2,686-82

6,261*14

2,854*60

Summa hektar

4,714-00

4,99211

3,248-05

8,022-24 8,600-80 | 9,115-74

Från samtliga öfverjägmästare begärdes uppgift å sammanlagda öherjågmästidslängden

i dagar af deras inspektionsresor åren 1903—1905, och gifva^onsreto^''

de inkomna svaren vid handen, att för dessa resor inom olika distrikt

åtgått nedan angifna antal dagar:

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Utredning i

afseende å

öfverjägmästares

och jägmästares

respenningar.

Antal dagar, som för inspektionsresor

Distrikt.

åtgått

år 1903.

år 1904.

år 1905.

Luleå.........................

95

74

84

Skellefteå.......................

106

107

120

Umeå.........................

52

61

62

Mellersta Norrlands...................

47

92

55

Gäfle-Dala.......................

1 _

1 _

49

Bergslags.......................

61

69

93

Ostra.........................

43

42

39

Västra.........................

97

90

89

Smålands .......................

62

54

44

Södra .........................

22

36

27

Med afseende å förekomna uttalanden, att de i stat anslagna respenningar

för öfverjägmästare och jägmästare ofta vore otillräckliga, begärde

kommittén från dessa tjänstemän uppgift, i den mån ske kunde, å

sammanlagda utgifterna åren 1903—1905 för de resor, för hvilka i stat

anslagna respenningar varit afsedda.

Af öfver jägmästarna har en, i Mellersta Norrlands distrikt, förmält

sig ej kunna lämna några uppgifter i berörda hänseende. Ofverjägmästarna

i Luleå och Skellefteå distrikt håfva meddelat, den förre, att »någon

vidare behållning» på respenningar!)a ej torde hafva uppstått, och den senare,

att äfven med största sparsamhet respenningarna knappast kunna

räcka till. Öfverjägmästarna i Umeå och Gäfle-Dala distrikt, hvilka båda

utnämnts till sina befattningar först den 31 december 1904, hafva endast

varit i tillfälle lämna uppgift för år 1905 och angifva sina ifrågavarande

kostnader för nämnda år till belopp af 746 kronor 77 öre för den förre

och 744 kronor för den senare, som därvid dock anmärkt, att i detta belopp

ej medräknats utgifter för transport af bagage, drickspenningar, logi och

vivre. Af öfriga fem öfverjägmästare hafva de åsyftade utgifterna angifvits

sålunda:

Uppgift saknas. Nuvarande innehafvaren utnämnd den 31 dec. 1904.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Distrikt.

Krön

o r.

År 1903.

År 1904.

År 1905.

Bergslags...................

840

_

885

1,140

Ostra.....................

908

—

934

—

964

—

Västra.....................

1,252

74

1,071

70

1,326

53

Smålands ...................

1,400

—

1,180

—

900

—

Södra.....................

768

—

935

—

672

—

Rörande de uppgifva kostnaderna inom Västra distriktet har

meddelats, att desamma äro beräknade enligt resereglemente! Kostnaderna

i Smålands distrikt hafva däremot angifvits såsom bestämda »i

rundt tal».

Hvad angår jägmästarnas utgifter för sådana resor, för hvilka i stat

anslagna respenningar varit afsedda, framgår af de inkomna meddelandena,

att 25 revirförvaltare ej kunnat till beloppet angifva sina ifrågavarande

utgifter, hvarvid dock 5 af dem meddelat, att respenningarna ej betäckt

utgifterna. Öfriga 65 revirförvaltares utgifter uti ifrågavarande hänseende

hafva, i medeltal för åren 1903—-1905, utgjort:

inom 3 revir

» 9 »

»15 »

» 12 »

» 10 »

» 8 »

» 8 »

högst 400 kronor

401—500 »

501—600 »

601—700 »

701—800 »

801—900 »

mer än 900 1 »

Vid dessa siffror är emellertid att märka, att för 29 revir uppgiften

är allenast approximativ, samt att 4 revirförvaltare tillkännagifvit,

att de af dem angifna beloppen beräknats enligt resereglemente!

1 Resp. kr. 956: 67,

ock 1,816:67.

1,019: —,

1,080:95, 1,129:56, 1,176:33, 1,251:60,

1,300: —

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Öfverjågmästares

och jägmästares

dagtraktamenten

för trissa

resor.

Med afseende därå, att revirförvaltarnas uppgifter i berörda hänseende

ej lämnade fullständig utredning därutinnan, framställdes till revirförvaltarna

ytterligare förfrågan angående tidslängden, för hvart och ett af

åren 1903—1905, af de resor, för hvilka i stat anslagna respenningar

varit afsedda.

De därå inkomna svaren gifva vid handen, att från 9 revir ej erhållits

uppgift i fråga samt att inom öfriga 81 revir tidslängden af antydda

resor i medeltal för ofvannämnda tre år utgjort:

i 8 revir högst 50 dagar

» 41 » 51—75 »

» 14 » 76—100 »

» 16 » 101—150 »

» 2 » 151—200 »

Förutom de öfverjägmästare och jägmästare i stat tillförsäkrade respenningar

tillkommer dem i vissa fall särskild ersättning för resor i eller

i sammanhang med tjänsten. Sålunda äger öfverjägmästare, då honom meddelas

förordnande att förrätta vissa syner, besiktningar eller dylikt, bekomma

reseersättning och dagtraktamente enligt resereglemente!. Och jägmästare

äger dels vid vissa förordnanden, dels ock vid särskilda slag af förrättningar

å såväl statens som andra skogar bekomma godtgörelse för själfva resekostnaden

enligt resereglementet samt för använd tid eller utfördt arbete

än efter sagda reglemente, än efter annan grund.

För att, i den mån ske kunde, utröna, i hvilken omfattning dylika,

särskild! godtgjorda göromål förekommit, äskades från såväl öfverjägmästare

som jägmästare uppgift för hvart och ett af åren 1903—1905 å sammanlagda

beloppet af de dagtraktamenten, som uppburits för resor, för hvilka

ersättning utgått enligt resereglementet.

Af öfverj äg mästarna har en, i Mellersta Norrlands distrikt, förmält

sig ej kunna lämna uppgifter i berörda hänseende, medan två, i Umeå och

Gäfle-Dala distrikt, såsom utnämnda först den 31 december 1904, lämnat

uppgift om beloppet af dylika dagtraktamenten blott för år 1905, utgörande

för Umeå distrikt 100 kronor och för Gäfle-Dala distrikt närmare 300

kronor. Rörande de öfriga har inhämtats, att i medeltal under treårsperio
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

den 1903—1905 ifrågavarande dagtraktamenten uppgått i Bergsiagsdistriktet

till 110 kronor, i Östra och Västra distrikten till respektive 260 och 280

kronor, i Luleå distrikt till 340 kronor, i Smålands och Södra distrikten

till respektive 440 och 450 kronor samt i Skellefteå distrikt till 520 kronor.

För bedömande af dessa siffrors innebörd erinras, att enligt gällande

resereglemente öfverjägmästare är hänförd till reglementets tredje klass

med dagtraktamente af 10 kronor.

Af jägmästarna — hvilka tillhöra resereglementets fjärde klass med

dagtraktamente af 6 kronor — hafva 19 ej lämnat uppgift i nu ifrågavarande

hänseende eller ock lämnat sådan, som funnits otillfredsställande

och därför ej bör komma i betraktande. Enligt öfriga 71 revirförvaltares

uppgifter har sammanlagda beloppet af dagtraktamenten, uppburna för resor,

för hvilka ersättning utgått enligt resereglementet, i medeltal för åren 1903

—1905 utgjort:

inom 36 revir högst 50 kronor

» 23 » 51—100 »

» 7 » 101—150 »

» 3 » 151—250 »

» 2 » 401—500 »

För utredning, i hvad mån de ordinarie kronojägarna äro af sina Kronojägares

befattningar sysselsatta, äskades från samtliga revirförvaltare för hvart “sparken.

och ett af åren 1903—1905 uppgift för hvarje inom reviret anställd

ordinarie kronojägare å det antal dagar, hvarunder han utfört tjänste
arbeten

ute på marken.

Från åtskilliga revir hafva emellertid sålunda äskade uppgifter icke

alls eller blott ofullständigt kunnat erhållas; och äfven där uppgifter lämnats,

angifvas dessa i flera fall såsom blott approximativa.

Då vidare de lämnade uppgifterna för olika år i allmänhet befunnits

ej vara fullt jämförbara, och det synts leda till allt för stor vidlyftighet

utan motsvarande gagn att utförligt redogöra för uppgifterna i fråga,

inskränker sig kommittén till att här framlägga en tabellarisk sammanställning

af uppgifter för år 1905. Enligt dessa, hvilka dock omfatta

Lönereglering skommitténs bet. VI. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

allenast 295 af de ordinarie kronojägarna, hafva för nedannämnda antal

kronojägare tjänstearbetena ute på marken år 1905 kraft följande tider:

Distrikt.

"Högst

60

dagar.

61—90

dagar.

91-120

dagar.

121—150

dagar.

151—180

dagar.

181—210

dagar.

211—240

dagar.

241-270

dagar.

Mer än

270

dagar.

Summa

antal

krono-

jägare.

Luleå.......

4

2

7

11

7

8

4

1

_

44

Skellefteå.....

2

4

6

5

8

6

2

10

1

44

Umeå.......

—

1

4

5

11

8

5

4

—

38

Mellersta Norrlands .

—

7

4

4

3

5

1

1

—

25

G-äfle-Dala.....

—

4

—

4

L.1

5

2

3

1

20

Bergslags.....

1

3

5

7

l

5

2

1

2

27

Östra.......

1

5

2

2

2

2

1

—

2

17

Västra.......

3

—

i

12

1

2

2

8

5

34

Smålands.....

8

2

6

2

6

2

1

4

—

31

Södra.......

1

3

4

2

4

—

1

—

—

15

S:a antal kronojägare

20

31

39

54

44

43

21

32

11

295

Kronojägares j (|ej- föregående är omförmäldt, att kronojägare äro för vissa arbeten

dagarfvoden. 0 # 7 J °

eller förrättningar berättigade till särskildt dagarfvode, dock under högst

60 dagar årligen. Med afseende härå och då uttalanden förekommit om

önskvärdheten af en utsträckning af nyssnämnda maximisiffra, ställdes

till vederbörande revirförvaltare begäran om uppgift för hvarje inom

reviret anställd ordinarie kronojägare å det antal dagar, för hvart och

ett af åren 1903—1905, för hvilka dagarfvode utgått med något af de

olika belopp, som i sådant hänseende äro bestämda, nämligen resp. två

kronor 50 öre, en krona 50 öre och en krona.

Äfven i detta fall hafva från åtskilliga revir de äskade uppgifterna

alls icke eller endast ofullständigt kunnat erhållas, likasom äfven härvidlag

en del uppgifter äro approximativa.

Af enahanda skäl som i fråga om redogörelsen för kronojägares

arbeten ute på marken begränsar sig kommittén här till en sammanställning

af uppgifter för år 1905.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

t»

Dessa omfatta 291 af de ordinarie kronojägarna, och framgår af desamma,

att till detta antal kronojägare dagarfvode nämnda år utgått under

följande tider:

Distrikt.

Högst 20

dagar.

21—40

dagar.

41-50

dagar.

51—55

dagar.

56—60

dagar.

Mer än 60

dagar.

Summa

antal

krono-

jägare.

Luleå............

4

5

7

3

24

2

45

Skellefteå...........

1

6

11

4

18

1

41

Umeå.............

—

5

2

2

23

—

32

Mellersta Norrlands.......

3

5

1

1

14

1

25

Galle—Dala..........

4

4

1

—

6

—

15

Bergslags...........

4

7

4

4

7

1

27

Östra............

2

4

4

2

8

—

20

Västra............

10

16

3

1

5

—

35

Smålands...........

5

19

5

—

3

—

32

Södra .............

10

9

—

—

—

—

10

Summa antal kronojägare

43

80

38

17

108

5

291

Tillser man, huru stor den inkomst varit, som af ifrågavarande dagarfvoden

under år 1905 tillkommit nämnda 291 kronojägare, så visar sig,

att densamma utgjort: I

för

74

eller

25''4 %

.....högst 50

kronor

7>

39

»

13-4 tf

.....51— 75

»

67

23''o tf

.....76—100

»

»

50

2

17''2 tf

.....101—125

61

2fo tf

.....126—150

»

I ändamål att utröna, i hvad mån jägmästarna, utöfver aflöningen

å stat samt frånsedt de dagtraktamenten, hvarom ofvan förmälts, åtnjöte

inkomster af arbete i eller utom tjänsten, begärdes från dem uppgift

dels å sammanlagda beloppet af extra inkomster i tjänsten åren 1903,

1904 och 1905, dels ock å hela deras enligt taxeringslängd uppskattade

inkomst af arbete nämnda tre år. I sistnämnda hänseendet begärdes

jämväl upplysning, till huru stor del inkomsten härrörde af allmän tjänst

Extra

inkomster.

Jäg
mästares.

s. 156 Kontrollera mot PDF

\

156

eller pension, af enskild sådan samt af rörelse, yrke eller eljest, äfvensom,

därest inkomst af sistberörda art åtnjutits, huru mycket däraf belöpte på

skogsförrättningar åt enskilda.

Enligt hvad de inkomna svaren gifva vid handen, hafva under

ifrågavarande treårsperiod 56 af revirförvaltarna åtnjutit extra inkomster

1 tjänsten, nämligen 7 inom hvart och ett af Luleå, Skellefteå och Bergslags

distrikt, 6 inom hvart och ett af Umeå, Mellersta Norrlands, Östra,

Västra och Smålands distrikt, 3 i Gäfle—Dala distrikt samt 2 i Södra

distriktet. Beloppet af sagda extra inkomster i tjänsten har i årligt medeltal

utgjort:

inom 13 revir..... högst 100 kronor

» 14 » ..... 101— 300 »

> 7 » ..... 301— 500 »

» 8 » ..... 501— 800 »

» 4 » ..... 801—1,000 »

» 8 » 1,001—1,500 »

» 2 » ..... mer än 1,500 1 »

Af de 10 revir, där inkomsten af ifrågavarande art uppgått till mer

än 1,000 kronor i årligt medeltal, tillhöra 2 Luleå, 3 Skellefteå, 2 Umeå,

2 Mellersta Norrlands och 1 Bergslags distrikt.

Inkomst af enskild tjänst eller pension har uppgifvits af 18 revirförvaltare;

och har sagda inkomst, hvilken i åtskilliga fall angifvits härröra

från arbete i skogsvårdens tjänst, i medeltal under åren 1903—1905

uppgått:

för 5 revirförvaltare till..... högst 300 kronor

>4 » »..... 301— 500 »

»6 » »..... 501—1,000 »

»3 » ».....mer än 1,000 2 »

55 revirförvaltare hafva uppgifvit, att de under ifrågavarande treårsperiod

varit taxerade för annan inkomst af arbete än af tjänst eller pen
1

Resp. kr. 1,753: 67 ock 2,793: 33.

2 Resp. kr. 1,900:—, 1,283:33 och 1,340:33.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

sion, således, enligt uttryckssätt begagnadt i gällande beskattningsstadganden,

för inkomst af rörelse, yrke eller eljest. Rörande antalet revirförvaltare inom

särskilda distrikt, som uppgifvit dylik inkomst, och denna inkomsts storlek

i årligt medeltal hänvisas till följande sammanställning af de bekomna

uppgifterna:

Distrikt.

I

a k o m s t e

n s

b e 1 o

P P-

Summa

antal

revir-

förval-

tare.

Högst

300

301—

500

501—

800

801—

1,000

1,001—

1,500

1,501—

2,000

2,001-

3,000

Mer än

3,000

k

r o

n

o r

Luleå............

1

_

2

_

i

i

1

1

7

Skellefteå..........

2

1

—

i

i

—

1

—

0

Umeå............

1

2

3

—

i

—

—

1

8

Mellersta Norrlands.....

1

—

1

i

i

—

1

—

5

Gäfle—Dala.........

—

—

—

—

—

i

1

—

2

Bergslags..........

—

—

1

i

2

2

3

1

10

Ostra............

1

—

1

—

—

—

1

1

4

Västra...........

1

2

—

2

—

—

—

—

5

Smålands..........

1

2

—

—

—

—

2

—

5

Södra ............

2

—

1

—

—

—

—

—

3

Summa antal revirförvaltare

10

7

9

5

0

4

10

14

55

Det har tillika upplysts, att de uppgifna inkomsterna af rörelse, yrke

eller eljest i de flesta fall helt eller till det väsentligaste härrört från skogsförrättningar

åt enskilda.

Beträffande de af jägmästare åtnjutna extra inkomster har i åtskilliga

fall och särskildt i fråga om de flesta högre inkomstbelopp uppgifvits,

att de härflyta från indelnings- och uppskattningsförrättningar.

Från de ordinarie kronojägarna begärdes äfvenledes uppgift å deras

enligt taxeringslängd uppskattade inkomst af arbete åren 1903—1905, med

angifvande i hvad mån inkomsten härrörde af allmän tjänst eller pension,

af enskild sådan samt af rörelse, yrke eller eljest och, i sistnämnda fall,

huru mycket däraf belöpte å skogsförrättningar åt enskilda.

1 Resp. kr. 4,373:64, 4,697:—, 7,462: 18 och 3,034:54.

Krono
jägares.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Extra

personal.

Extra jägmästare.

Enligt hvad de inkomna svaren utmärka, hafva af rikets 382 ordinarie

kronojägare 121 under ifrågavarande treårsperiod varit taxerade för

inkomst af arbete utom tjänsten; och har denna inkomst i årligt medeltal

utgjort:

för 37 kronojägare

» 34

» 24

» 9

» 9

» 4

» 2

» 2

högst 50 kronor

. 51— 100

. 101— 200 »

. 201— 300 »

. 301— 500 »

. 501— 800 »

. 801—1,000 >

. mer än 1,000 1 »

»

»

»

De sålunda angifna inkomsterna hafva till det mesta härrört af

skogsvård åt enskilda, under hvilket uttryck då inbegripas såväl de fall,

där sagda skogsvård medfört en inkomst, angifven såsom »af enskild

tjänst eller pension», som ock de, hvilka rubricerats såsom afseende skogsförrättningar

åt enskilda. Inkomst af skogsvård åt enskilda har uppgifvits

af 80 kronojägare och i årligt medeltal utgjort:

för 32 kronojägare .... högst 50 kronor

»23 » .... 51—100 »

»14 » .... 101—200 »

»8 » .... 201—300 »

»2 » .... 301—500 »

»1 » .... mer än 500 » ,

nämligen kronor 666:67.

O

A sid. 38 är omförmäldt, att till skogsstaten höra, förutom dess

ordinarie personal, äfven extra jägmästare och extra kronojägare.

Hvad extra jägmästare angår, är rörande deras anställande i § 58 af

instruktionen för skogsstaten stadgadt, att den, som vid skogsinstitutet

aflagt fullständig afgångsexamen och därefter under minst ett år utöfvat

1 Resp. kr. 1,533: 33 och 1,658: 33.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

praktisk verksamhet i skogsyrket samt därvid ådagalagt flit och skicklighet,

må af domänstyrelsen, på ansökning och efter vederbörande öfverjägmästares

hörande, i mån af behof anställas såsom extra jägmästare

inom visst distrikt.

Enligt för kommittén tillgängliga uppgifter skulle vid 1906 års

ingång finnas 186 extra jägmästare. Af dessa hade emellertid 73 ägnat sig

uteslutande åt enskild skogsvård eller åtminstone icke på längre tid haft

förordnanden inom skogsstaten. Frånser man dessa, utgjorde således vid

1906 års början antalet extra jägmästare, som ägnade sig åt skogsstatens

tjänst, 113.

I § 58 af instruktionen är tillika stadgadt, att efter öfverjägmästarens

och jägmästarens hörande extra jägmästare må af domänstyrelsen förordnas

att såsom assistent i visst revir biträda vid förvaltningen, samt att

extra jägmästare jämväl må anställas såsom assistent hos öfverjägmästare.

0fverjägmästarassistenter finnas numera anställda inom samtliga

distrikt. Rörande dessa assistenter gäller, att öfverjägmästarna själfva

hafva att af de åt dem anvisade expensmedel aflöna assistenterna i fråga.

Huru öfverjägmästarnas utgifter i detta hänseende ställt sig under åren

1903—1905 framgår af följande sammanställning:

Utgifter af expensmedel till öfverjägmästares assistenter.

Distrikt.

År 1903.

År 1904.

År 1905.

K

f-i

O

ö

o

f-l

Luleå..............

1,068

15

737

25

635

60

Skellefteå............

450

—

499

60

678

19

Umeå..............

1,120

—

1,141

—

1,347

50

Mellersta Norrlands........

1,080

—

1,080

—

1,095

—

Gäfle—Dala..........

1,200

—

1,200

—

1,200

—

Bergslags...........

1,270

—

1,299

90

1,152

07

Östra..............

1,200

~

1,320

—

1,320

—

Västra..............

1,390

65

1,325

—

1,500

—

Smålands............

1,392

85

1,469

95

1,786

75

Södra .............

958

35

1,000

—

1,200

—

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Revirassistenterna äro dels aflönade, dels oaflönade. Aflönade sådana

finnas anställda inom 41 revir, däraf 10 i Luleå, 7 i Skellefteå, 10 i Umeå,

1 i Mellersta Norrlands, 1 i Gäfle—Dala, 1 i Bergslags, 3 i Östra, 5 i

Västra, 2 i Smålands och 1 i Södra distriktet. Antalet dylika assistenter

är emellertid i verkligheten blott 40, i det att assistenten inom ett af

Umeå distrikts revir tillika upprätthåller assistentbefattningen inom ett

revir i Mellersta Norrlands distrikt.

Beträffande revirassistenternas aflöningsförmåner har inhämtats, att till

samtliga aflönade revirassistenter inom Luleå, Skellefteå, Umeå och Mellersta

Norrlands distrikt utgår ett månatligt arfvode af 100 kronor jämte reseersättning

af 50 kronor för hvar och en af månaderna maj—oktober och

16 kronor 66 öre för hvar och en af öfriga månader äfvensom traktamente

af 6 kronor för hvarje förrättnings- eller resedag, dock att traktamente af

statsmedel icke utgår för de förrättningsdagar, för hvilka arfvode skall

erläggas af enskilda. Revirassistenterna i Gäfle—Dala, Bergslags, östra och

Södra distrikten äfvensom två af assistenterna i Västra distriktet och 1

assistent i Smålands distrikt åtnjuta hvar och en ett årligt arfvode af 2,000

kronor; och för återstående tre assistenter i Västra distriktet samt en assistent

i Smålands distrikt är bestämdt dylikt arfvode å 1,200 kronor för hvar.

I den mån skogsstatens tjänsteåligganden erhållit ökad omfattning,

har emellertid yppats ytterligare behof af aflönade extra tjänstemän, i

hvithet afseende hos domänstyrelsen erhållits följande uppgifter.

Biträdande jägmästare finnas anställda inom hvart och ett af Västra

Jämtlands, Norra Jämtlands, Härjedalens, Karlstads, Vadsbo och Värends

revir. Deras aflöningsförmåner utgöra i hvart och ett af de två förstnämnda

reviren 2,000 kronor årligt arfvode, 600 kronor reseersättning och

traktamente af 6 kronor för hvarje förrättningsdag å renbetesfjallen, i

Härjedalens revir ett månatligt arfvode af 225 kronor, samt i öfriga revir

årsarfvode till belopp af 2,500 kronor i hvardera af Vadsbo och Värends

revir och 2,000 kronor i Karlstads revir.

Vidare hafva särskilda s. k. skogstaxatorer tillsatts med uppdrag att

inom visst område upprätta eller revidera skogshushållningsplaner, biträda

vid värdering af till staten för inköp hembjudna marker in. in. Dessa

taxatorer äro för närvarande 8, nämligen en inom hvart och ett af Luleå,

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Umeå, Bergslags, Östra, Västra, Smålands och Södra distrikten samt en

gemensamt för Mellersta Norrlands och Gäfle—Dala distrikt. Samtliga

skogstaxatorer åtnjuta månadsarfvode af 200 kronor jämte reseersättning

efter fjärde klassen af gällande resereglemente och traktamente af 6 kronor

för hvarje förrättnings- eller resedag, dock icke för hemarbete.

Såsom i det föregående omförmälts, hafva under senare år med anlitande

jämväl af för ändamålet beviljade extra anslag företagits omfattande

afdikningar på kronans skogar i de norrländska länen och Kopparbergs

lån. För sådana arbeten äro anställda dikning sledare, nämligen en

inom hvart och ett af Luleå, Skellefteå, Umeå och Gäfle—Dala distrikt,

samt dikning sassistenter, likaledes 4 till antalet, hvaraf en i Luleå, en i

Skellefteå och två i Umeå distrikt. Dikningsledare åtnjuter 200 kronor

i månadsarfvode, 600 kronor för år i reseersättning och 6 kronor för hvarje

rese- eller förrättningsdag äfvensom för det med upprättande af dikningsplaner

förenade inarbetet enahanda dagarfvode, dock icke för flera dagar,

än som på förrättningsstället användts. Aflöningsförmånerna för dikningassistent

äro 100 kronor i månadsarfvode, 400 kronor i årlig reseersättning

samt i öfrigt desamma som för dikningsledare.

Särskilda assistenter finnas anställda för biträde vid skötseln af vissa

bland de under senare tid bildade sockenallmänningarna i Norrbottens län,

nämligen en i hvart och ett af Jockmocks, Gällivare och Arjeplogs revir.

Dessa sockenallmänning sassistenter åtnjuta af statsverket enahanda arfvode

som revirassistenterna i de 4 nordligaste distrikten samt assistenten i

Jockmocks revir därutöfver 100 kronor i månaden för ledande och utförande

af vissa uppskattnings- och skogsindelningsarbeten.

Slutligen har den nya lagstiftningen angående skyddsskogar nödvändiggjort

anställande inom Jämtlands län af särskilda shjddsskogsassi,

strut er, med uppdrag att inom berörda skogar verkställa virkesutsyning.

för sådant ändamål äro för närvarande anställda 4 fasta assistenter med

tjänstgöring hela året, hvarjämte för sommarmånaderna anlitats tillfälliga

assistenter till ett antal växlande mellan 6 och 18. Till de fasta assistenterna

utgå 150 kronor i månadsarfvode, 50 kronor i månatlig reseersättning

och 6 kronor för hvarje rese- eller förrättningsdag. De tillfälliga assistenterna

halva åtnjutit enahanda förmåner för den tid, deras förordnande

Lönereglering slcommitténs bet. VI. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

afsett, hvar jämte medgifvits, att dylik assistent från annat distrikt jämväl

ägt uppbära reseersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente

för resa till och från tjänstgöringsområdet.

Af hvad ofvan anförts framgår, att icke mindre än omkring 80

extra jägmästare åtnjuta stadigvarande aflönade uppdrag inom skogsstaten,

hvarjemte ytterligare några hafva tillfälliga, aflönade förordnanden.

I sammanhang med öfriga af kommittén äskade uppgifter begärdes

ock från de extra jägmästarna uppgift å deras vid förordnanden åtnjutna

aflöningsförmåner och inkomster eljest i tjänsten äfvensom å inkomster af

enskild tjänst eller skogsförrättningar åt enskilda åren 1903, 1904 och 1905.

Af det inkomna materialet framgår, att 90 af ifrågavarande tjänstemän

i tjänsten åtnjutit aflöningsförmåner och andra inkomster till i årligt

medeltal följande belopp:

för 11 .... högst 500 kronor

» 1 ... . 501—1,000

» 32 .... 1,001-2,000 »

» 34 . . . . 2,001—3,000 »

» 6 . . . . 3,001—3,500 >

I några fall har emellertid tillkännagifvits, att vissa dagarfvoden ej

medräknats, likasom i några fall särskildt anmärkts, att åtnjuten reseersättning

ej tagits i beräkning. Flertalet af dem, som åtnjutit dylik

ersättning, synas dock hafva i sina uppgifter inberäknat densamma.

64 extra jägmästare hafva uppgifvit sig under ifrågavarande år hafva

åtnjutit inkomster af enskild tjänst eller för skogsförrättningar åt enskilda,

hvilka inkomster i årligt medeltal utgjort:

för 23

> 20

» 13

» 3

» 5

. . . . högst 500 kronor

. . . . 501—1,000 »

. . . . 1,001—2,000 »

. . . . 2,001—3,000 »

. . . . mer än 3,000 1 »

1 Resp. kr. 3,076:67, 4,136:17, 4,155:—, 4,433:33 och 6,873:33.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16a

Enligt instruktionen för skogsstaten § 59 gäller beträffande extra Extra kronokrono]

ägare, likasom beträffande de ordinarie, att de antagas af domän- ja9are''

styrelsen, men att vid inträffad ledighet vederbörande jägmästare äger till

kronojägare antaga lämplig person, intill dess domänstyrelsens antagningsbevis

hinner utfärdas.

Af de uppgifter rörande extra kronojägare, som af kommittén

införskaffats, framgår, att deras antal vid 1906 års ingång utgjorde 200.

Bland dessa funnos emellertid 14, hvilka under så lång tid ägnat sig uteslutande

åt enskild skogstjänst eller åt utom skogsväsendet liggande verksamhet,

att det med visshet torde kunna antagas, att de ej afse att vidare

tjänstgöra inom skogsstaten. För denna återstodo således 186.

Jämväl till de extra krön ojägarna framställdes förfrågan rörande

deras inkomster i och utom tjänsten åren 1903—1905. Då emellertid

med denna förfrågan egentligen afsågs att vinna utredning beträffande

inkomstförhållandena för de extra kronojägare, hvilka faktiskt ägna sig åt

statstjänsten, har det ansetts, att inkomstuppgifterna från sådana, som

under ifrågavarande period uteslutande eller så godt som uteslutande varit

i enskild tjänst, ej borde här komma i betraktande. Det har ej heller

funnits lämpligt att härvidlag fästa afseende vid uppgifterna från dem,

som anställts såsom extra kronojägare först mot slutet af år 1905 och

hvilkas inkomstsiffror följaktligen ej kunna med de öfriga sammanställas.

Med iakttagande häraf lämnar utredningen det resultat, att för

151 extra kronojägare inkomsterna i tjänsten uti årligt medeltal utgjort:

för

15

.... högst 100

kronor

»

25

.... 101— 300

»

»

27

.... 301— 500

>

»

Öl

.... 501— 800

»

»

27

.... 801—1,000

»

6

.... 1,001—1,200

»

Af ifrågavarande 151 extra kronojägare hafva 72 tillika uppgifvit

inkomst af enskild, tjänst eller för skog sförrättning ar åt enskilda, hvilken

inkomst i årligt medeltal utgjort:

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Biträdande

öfver
jägmästare.

för 20......högst 50 kronor

;> 15......51 — 100 »

» 26 ...... 101—300 »

» 6 301—500 »

» 5 501—800 »

I detta sammanhang må jämväl omförmälas, att, på hemställan af

domänstyrelsen, under år 1906 blifvit inom vissa distrikt anställda biträdande

öfverjägmästare. Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1906

anmälde nämligen styrelsen, att densamma, med anledning af under år

1905 framkomna förhållanden rörande skogsstatens tjänsteförvaltning, funnit

skärpta kontrollåtgärder öfver denna förvaltning i åtskilliga hänseenden

erforderliga, samt att styrelsen ansåg, att en dylik kontroll, som det

särskilt inom Luleå, Skellefteå och Umeå distrikt ej var möjligt för

vederbörande öfverjägmästare att i sin helhet medhinna, lämpligen kunde,

intill dess omreglering och ökning af distriktens antal Lomme till stånd,

uppdragas åt dugliga jägmästare inom andra distrikt i egenskap af biträdande

öfverjägmästare, en inom hvart och ett af nämnda tre distrikt, med

skyldighet för dem att göra kontrollresor ej blott å de allmänna skogarna

utan ock å de enskildes skogar, å hvilka utsyning skall äga rum genom

jägmästarens försorg, men utan skyldighet att deltaga i öfverjägmästarens

expeditionsgöromål.

I anledning häraf bemyndigades styrelsen genom kungl. bref den

13 juli 1906 att för tiden intill utgången af november månad nämnda

år såsom biträdande öfverjägmästare med tjänstgöringsskyldighet enligt

styrelsens anvisning förordna tre ordinarie jägmästare, en inom hvart

och ett af Luleå, Skellefteå och Umeå distrikt, med skyldighet för en hvar

af dem att under tiden afstå honom såsom jägmästare tillkommande respenningar

äfvensom tjänstgöringspenningar, till den del dessa ej utgjorde

ålderstillägg, men med rättighet i stället att under samma tid åtnjuta dels

särskild godtgörelse af efter år räknadt 1,600 kronor, dels ock rese- och

traktamentsersättning enligt tredje klassen af gällande resereglemente såväl

för resor till och från tjänslgöringsområdet som ock för tjänsteresor inom

vederbörande distrikt. Erforderligt belopp till gäldande af den särskilda

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

godtgörelse och ersättning, som sålunda tillagts de biträdande öfverjägmästarna,

fick utbetalas af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning

och främjande af skogsväsendet i allmänhet.

Med afseende å förekomna uttalanden rörande den långa extra- Ålders, och

ordinarietiden för skogsstatens tjänstemän har det funnits angeläget söka Sållande.

åstadkomma någon utredning äfven i detta hänseende.

I sådant syfte har kommittén beträffande samtliga de ordinarie

jägmästare, hvilka utnämnts under tiden från och med år 1890 — det år,

då senaste allmänna lönereglering för skogsstaten trädde i tillämpning, — till

och med år 1905, låtit undersöka deras lefnadsålder och tjänsteålder vid utnämningen,

tjänsteåldern räknad från tiden för första antagandet vid skogsstaten.

Hvad lefnadsåldern angår, hafva erhållits följande siffror:

Lefnadsålder vid befordran till

ordinarie jägmäsiartjänst.

Af jägmästare, utnämnda åren

1030—05.

%

1806—1900.

%

1901—05.

%

Högst 35 år..........

33-2

o0''4

21-9

36—40 »..........

33-2

39-1

46-9

41—45 j>........

33-4

21-8

18-7

46-50 >.......

332

8-7

13 5

100-o

100-0

100-o

Beträffande tjänsteåldern, beräknad på ofvan angifvet sätt, visar utredningen

följande resultat:

Tjänsteålder vid befordran till

ordinarie jägmäsiartjänst.

Af jägmästare, utnämnda åren

1890-95.

1896-1900.

%

1901—05.

%

6—10 år ...........

_

30-4

28-1

11—15 ».......

33 a

34''8

15''G

16—20 >.......

38-9

34-8

43-8

21-27 »........

27-8

—

12-5

100-0

100 o

100''0

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

wSSa I sammanhang med infordrande från skogsstatens personal af ut
onshemål.

re(jning j åtskilliga ofvan berörda hänseenden tillkännagafs för de ordinarie

skogsstatstjänstemännen, att de, utöfver den begärda utredningen, ägde

inkomma med särskilda uppgifter eller yttranden, såsom i fråga om möjligheten

af förenklingar eller önskvärda förändringar i öfrigt uti förvaltning

och expedition in. in. I anledning häraf hafva gjorts en hel del

uttalanden i olika ämnen och riktningar.

Förent- Beträffande möjligheten af förenklingar hafva framställts ett stort

Imgar. anta} olikartade förslag. Mestadels afse dessa revirförvaltningarna och gå

ut å ena sidan på ett lättande af revirförvaltarnas expeditionsgöromål

genom inskränkning i det antal berättelser, rapporter m. in., som de nu

hafva att aflämna, äfvensom genom införande af vissa reformer i skälfva

arbetssättet, å andra sidan på en minskning af deras arbete i det hela genom

öfverflyttande å andra befattningshafvande af en del åligganden, hvilka

anses icke egentligen tillhöra revirförvaltarens ämbetsuppgift eller i allt

fall kunna lika väl och med mindre omgång förläggas å annat håll.

Semester. Bland önskemål, som vunnit anslutning från flera håll, är äfven det,

att semester måtte beredas tjänstemännen vid skogsstaten. Tre af öfver
jägmästarna

hafva ansett, att åt dem borde beredas en månads se
mester,

och sexton revirförvaltare, af hvilka de flesta anställda i Norrland,

hafva för jägmästarna begärt enahanda förmån, en dock med begränsning

af tiden därför till minst fjorton dagar. Såsom motiv för

framställningen i fråga har af norrländska revirförvaltare särskildt åberopats

den mer än vanligt ansträngande och hälsofarliga tjänstgöring, som ålåge

dem, och de dryga kostnader, som under nuvarande förhållanden vore för

dem förenade med en resa till brunns- eller badort för sökande af vård

för de sjukdomar eller åkommor, som de i tjänstgöringen ådragit sig.

Med afseende härå hafva jämväl några af dem hemställt, att, om än kost
nadsfri

ledighet ej kunde utan vidare dem alla beredas, sådan åtminstone

borde medgifvas vid sjukdomsfall.

Aflöning ens Tu annan fråga, som af åtskilliga skogsstatstjänstemän framhållits

utbetalande. till beaktande, är den, att aflöningarna vid skogsstaten, hvilka utbetalas

kvartalsvis, borde, i likhet med hvad numera torde vara fallet inom de

flesta andra statens förvaltningar, tillhandahållas vederbörande månatligen.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kommitténs förslag.

Skogssiatens organisation.

Då kommittén nu går att för egen del behandla frågan om skogsstatens

organisation, har kommittén, med afseende å det densamma gifna

uppdraget att jämsides med upprättande af löneregleringsförslag tillse,

om och i hvad män indragning af tjänster kan äga rum, funnit sig hafva

att i främsta rummet till behandling upptaga spörsmålet, huruvida några

förändringar i nämnda organisation nu böra föreslås, och i så fall hvilka

dessa förändringar böra vara.

Härvid har emellertid kommittén icke ansett sig hafva att ingå i

något bedömande angående själfva sättet för tillgodogörandet af statsskogarnas

afkastning och om åtgärder för höjande af deras tillväxt. Frågan

om skogarnas rentabilitet ligger nämligen utanför kommitténs uppdrag.

Denna fråga har för öfrigt gjorts till föremål för särskild framställning,

i det föreningen för skogsvård till statsrådet och chefen för

jordbruksdepartementet ingifvit framställning därom, att Kungl. Maj:t

måtte tillsätta en kommission, bestående af representanter för såväl det

allmänna som det enskilda intresset och med uppdrag att verkställa undersökning

rörande de åtgärder, som böra vidtagas för att åstadkomma en

rätt vård af kronans och de under skogsstatens tillsyn ställda enskilda

skogarna i Norrland och Dalarne. Domänstyrelsen har i infordradt yttrande

öfver nämnda framställning förklarat sig icke hafva något att anmärka

mot densamma.

Kommittén har funnit sig hafva så mycket större skäl att begränsa

sin undersökning väsentligen till hvad som i förevarande hänseende blifva

kommittén uttryckligen pålagdt, som kommittén anser det vara i hög

grad angeläget, att ett nytt aflöningsförslag för skogsstaten framlägges med

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

det snaraste och ej uppehälles genom afbidan på en samtidig lösning af

ofvan angifva, omfattande och omtvistade spörsmål. I de till kommittén

öfverlämnade framställningarna har framhållits såsom en angelägenhet af

synnerlig vikt, att aflöningarna till skogsstatens tjänstepersonal blifva bättre

afpassade till behofven, än de nu äro; och äfven från utomstående har

erkänts nödvändigheten häraf. Eljest torde lätteligen kunna inträffa, att

de bättre krafterna, öfver hvilka statens skogsförvaltning förfogar, vända

sig åt andra håll och att skogsstatens erforderliga rekrytering med goda

krafter försvåras.

Hvad kommittén för sitt ändamål har af nöden att i afseende å

själfva organisationen undersöka är, huruvida de inom skogsstaten nu varande

tjänstebefattningarna böra bibehållas, eller om några af dem höra

indragas eller tilläfventyrs ersättas af andra.

En fråga, som då till en början framställt sig, är, huruvida öfverjägmästarbefattningarna

såsom sådana böra bibehållas, eller om, till åstadkommande

af större centralisation, distriktscheferna höra på ett eller

annat sätt ställas i närmare samband med domänstyrelsen och erhålla

väsentligen inspekterande funktion, tilläfventyrs med skyldighet därjämte

att i vissa hänseenden deltaga i arbetet hos styrelsen.

I nämnda hänseende må då först anmärkas, att inom detta arbetsområde

såsom eljest centralisation är berättigad och gagnelig endast inom

vissa gränser. Den är berättigad, så långt den afser att för den centrala

myndigheten inom ett förvaltningsområde möjliggöra öfverblicken och ledningen

af det hela samt bereda tillfälle att med vederbörlig kraft och skyndsamhet

göra denna ledning gällande. Men för att detta skall kunna ernås

inom ett mera vidsträckt förvaltningsområde är det ett grundvillkor,

att centralmyndighetens tid och krafter icke upptagas af sådana löpande

förvaltningsgöromål och ärenden af mindre vikt, hvilka kunna lika väl

och med mindre omgång besörjas af underordnade förvaltningsorgan, utan

få i fullt erforderlig mån ägnas åt de stora dragen, det väsentliga i förvaltningen.

Detta gäller ej minst i fråga om domänstyrelsen, som, förutom

ärenden, tillhörande det betydande arbetsfält, som skogsväsendet erbjuder,

handhafver ytterligare en så omfattande förvaltningsgren som statens

domänförvaltning. Ur denna synpunkt måste det vara af stor betydelse,

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

att distriktschefsbefattningarna bibehållas såsom emellan centralstyrelsen

och de lägre lokala myndigheterna stående förvaltningsorgan, Indika kunna

underlätta styrelsens arbete och till afgörande upptaga mindre ingripande

förvaltningsärenden.

Vidare måste det naturligen ock tillses, att de underordnade organen

i sin förvaltningsverksamhet äro underkastade behörig kontroll,

samt att vid denna verksamhets utöfning klufven på enhetlighet och konsekvens

vinna i önskvärd och möjlig mån beaktande. År den underlydande

personalen något så när talrik och spridd i orterna — såsom ju

fallet är med revirförvaltarna — kan den erforderliga kontrollen och tillsynen

svårligen utöfvas ensamt från centralmyndigheten såsom sådan, utan

kräfvas därför äfven särskilda organ i orterna.

Skulle nu inom skogsstaten distriktschefernas befattning ändras därhän,

att de ej ägde att ingripa i förvaltningen, utan väsentligen blefve

allenast kontrollerande tjänstemän med bostad vare sig i orterna eller i

hufvudstaden, komme eu sådan anordning att innebära en återgång till eu

inom skogsstaten redan förut pröfvad men sedermera öfvergifven anordning.

Såsom framgår af kommitténs redogörelse för skogsstatens organisation

i äldre och nyare tid, var enligt instruktion af den 19 november

1869 den egentliga skogsförvaltningen uppdragen åt jägmästarna, utan tillfälle

för de dem öfverordnade skogsinspektörerna att däri ingripa annat

än vid fall af fel eller försummelse — i öfrigt var dessas uppgift i det väsentligaste

blott kontrollerande. Men denna anordning befanns icke tillfredsställande,

utan det ansågs böra åt skogsinspektörerna gifvas ett verkligt

chefskap öfver skogspersonalen i orterna, så att de blefve mellanlänkar

mellan denna och centralstyrelsen — en ställning, som ock vid 1889 års

reglering afsågs för de i skogsinspektörernas ställe trädande öfver] ägmästarna.

Och ansågs förändring i detta hänseende böra vidtagas i syfte

just att åt dessa distriktschefers större erfarenhet, mognare omdöme och mera

odlade insikter bereda ett verksammare inflytande på skogshushållningen.

Därest nu den äldre anordningen skulle i någon form återupptagas,

komme den säkerligen att visa sig allt fort lida af samma brister, öfver

hvilka det förr klagades. Det komme att saknas nödig enhetlighet och

konsekvens i skogshushållningen å de till ett distrikt hörande särskilda reviren,

Löneregleringskommitténs bet. VI. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

så mycket mera som skogsvetenskapen ännu i mångt och mycket befinner

sig på ett experimentellt stadium, där teori står emot teori. Och fara

förelåge då, att på åtskilliga håll komme att offras tid och arbete på metoder

och åtgärder, livilka sedermera i praktiken befunnes ej motsvara

förväntningarna, men hvilkas verkningar kunde sträcka sig årtionden framåt.

Af dessa skäl, och med hänsyn till den vikt skogshushållningen

äger för vårt lands ekonomi, anser kommittén det nödvändigt, att de

organ, genom hvilka kontrollen och tillsynen öfver revirförvaltarna utöfvas,

äfven äga att ingripa i själfva förvaltningen.

För de uppgifter, som dessa organ sålunda skola hafva att fylla,

är det icke tillräckligt med ett mindre antal, exempelvis, såsom framkastats,

två eller tre tjänstemän. Omfattningen af deras distrikt komme i

sådant fall att redan i och för sig lägga hinder i vägen för den erforderliga

tillsynen. Men därjämte blefve värdet af denna väsentligen minskadt

genom att densamma svårligen kunde erhålla behörigt underlag af lokalkännedom.

Det är nämligen att ihågkomma, att förhållandena inom

skogsförvaltningen icke äro likartade exempelvis med dem inom post-,

telegraf- eller järn vägsförvaltningarna, där såväl göromålen som sättet

för deras förrättande torde åtminstone i hufvudsak vara desamma uti

olika delar af landet. Inom skogsförvaltningen åter råda mellan skilda

landsändar betydande växlingar. Natur- och växtlighetsförhållandena variera,

kulturmetoder, som äro lämpliga i en trakt, äro det icke i en annan, hvad i en

trakt gäller rörande rätta sättet för en afverkning, skulle i en annan trakt

leda till förlust, de åtgärder, som i norr äro lämpliga för vinnande af

ett gynnsamt försäljningsresultat, äro olämpliga i söder. Och växlingar

kunna råda icke blott de särskilda öfverjägmästardistrikten emellan, utan

mången gång äfven mellan olika delar af samma distrikt. Om det redan

nu för öfverjägmästarna erbjuder svårigheter, öfvervinneliga först efter

flera års arbete, att ernå den kännedom om förhållandena inom distriktet

och den mångsidiga erfarenhet, som erfordras för ett rätt bedömande af

hushållningens kraf och för en effektiv tillsyn därå •— huru skulle detta

vara möjligt inom distrikt, omfattande hälften eller tredjedelen af riket!

För en nöjaktig tillsyn och kontroll öfver revirförvaltningen behöfves

alltså, enligt kommitténs uppfattning, fullt väl ett antal tjänstemän, ej

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

understigande det nuvarande antalet öfverjägmästare. Och att draga dessa

tjänstemän från de orter, där deras verksamhet bör utöfvas, till hufvudstaden,

skulle föranleda högre lönekraf, ökade resekostnader och mycken tidsspillan.

Kommittén finner sålunda fullgoda skäl tala för att öfverjägmästarbefattningarna

såsom sådana bibehållas och att någon inskränkning i deras

antal ej äger rum. Men å andra sidan anser kommittén, att öfverjägmästarna

böra sättas bättre i stånd, än nu, att utöfva sin öfvervakande och

reglerande verksamhet. Det synes nämligen, med nu rådande anordning

af arbetet, vara förhållandet, att öfverjägmästarna af mångfaldiga och

delvis mindre viktiga bestyr å sina expeditioner hindras från att i den

omfattning, som önskvärdt är, vistas ute å inspektion. Och likaså torde

formerna för ärendenas behandling i åtskilliga fall vara onödigt tyngande.

Men dessa och andra förefintliga olägenheter böra i väsentlig mån afhjälpas

genom förändrade arbetsanordningar, till hvilket ämne kommittén återkommer

i det följande.

Det är förut nämndt, att domänstyrelsen, i anledning af gjord

framställning, genom kungl. bref den 13 juli 1906 bemyndigades att

för viss del af nämnda år anställa biträdande öfverjägmästare inom de tre

nordligaste distrikten, i syfte att möjliggöra en skärpt kontroll öfver revirförvaltningen.

Såsom redan omnämnts, afser kommittén emellertid, att

genom vissa förändrade arbetsanordningar skulle beredas öfverjägmästarna

ökadt tillfälle att vistas ute på inspektion. Först sedan erfarenhet vunnits

om resultatet åt dessa anordningar, torde med mera säkerhet kunna bedömas,

huruvida de öfverjägmästarna i nämnda tre distrikt tillhörande göromål

med nödvändighet kräfva en ökning i antalet öfverjägmästare. Kommittén

har fördenskull ansett sig ej böra föreslå någon ändring i nämnda

hänseende.

Bland medverkande orsaker till, att inom vissa delar af riket vederbörande

förvaltande tjänstemän ej hinna ägna erforderlig tid åt skötseln

af statsskogarna, har framhållits den tidkräfvande tillsynen och kontrollen

öfver enskildas skogar under mer eller mindre inskränkt dispositionsrätt. Särskildt

under senare tider hafva de utsyningar å dylika skogar, hvilka skogsstaten

har att besörja, tagit en sådan omfattning, att det funnits nödigt i

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

allt liera fall befria de ordinarie jägmästarna från sagda göromål och i stället

uppdraga dessa åt aflönade assistenter, revirassistenter eller skyddsskogsassistenter.

Det har emellertid, ur det allmännas synpunkt, ansetts, att

så maktpåliggande och grannlaga bestyr som ifrågavarande utsyningar icke

borde helt öfverlämnas åt extra tjänstemän, hvilka dessutom för vissa bland

dessa bestyr ersättas direkt af skogsägarna och således kunna förmenas

icke stå i önskvärd grad oberoende af dessa. Äfven från skogsägarnas

sida har klagats däröfver, att med nuvarande ordning täta ombyten af

utsyningsförrättare äga ruin, med påföljd att dessa ofta ej äga den

lokalkännedom och erfarenhet, som endast en mera kontinuerlig tjänstgöring

å samma trakt kan skänka.

Hvad i berörda hänseenden blifvit anfördt rörande olägenheterna vid

anordningarna för ifrågavarande tillsyn och kontroll öfver enskildas skogar

torde i viss mån äga berättigande. Med hänsyn till sagda bestyrs vikt och

omfattning samt, efter allt att döma, stadigvarande natur synes jämväl

finnas fog för att desamma utföras af tjänstemän med fastare anställning

och helt aflönade af staten.

Då emellertid denna fråga för sin lösning krafvel* en närmare utredning

af därpå inverkande lokala och praktiska förhållanden, hvilken icke

lämpligen kan af denna kommitté åstadkommas, samt i allt fall genomförande

af en sådan förändring som den ifrågasatta uppenbarligen icke

skulle leda till någon minskning i det behöfiiga antalet befattningar inom skogsstatens

nuvarande ordinarie tjänstegrupper, saknar kommittén anledning att

sammanbinda berörda ändringsförslag med skogsstatens löneregleringsfråga.

Vidkommande i öfrigt jägmästarnas antal är nämndt, att enligt gällande

stat antalet revir i riket skulle utgöra 89, men att regleringen hittills ej kunnat

fullständigt genomföras och att i följd däraf revirantalet ännu är 90,

af hvilka ett, i afvaktan på tillfälle att genomföra regleringen, skötes på

förordnande. Utöfver de 89 i gällande stat uppförda jägmästarbefattningarna

finnas ock, såsom å sid. 160 nämnts, anställda sex biträdande jägmästare,

nämligen en inom hvart och ett af Västra Jämtlands, Norra Jämtlands,

Härjedalens, Karlstads, Vadsbo och Värends revir. Dessa biträdande

jägmästare hafva sig uppdraget att förvalta viss del af det revir, inom

hvilket de äro anställda.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Enligt hvad kommittén inhämtat, har domänstyrelsen i skrifvelse

till Kung!. Maj:t deri 9 oktober 1906 gjort framställning om en ökning af

antalet icvii och ordinarie jägmästare. Med hänsyn till de ökade göromål,

som genom skyddsskogars afsättande i Jämtlands län tillkommit för skogspersonalen

därstädes, har föreslagits, att länet, som nu är uppdeladt i

fyra revir, skulle i stället uppdelas i sju revir; och vidare har ånyo upptagits

frågan om delning af Vadsbo revir inom Skaraborgs län i två revir.

Kung!. Maj:t har emellertid vid 1907 års riksmöte framlagt allenast den

sistnämnda frågan till Riksdagens pröfning. Jämväl i särskilda yttranden,

som till kommittén afgifvits af revirförvaltare i sammanhang med öfversändande

af infordrade uppgifter, har i några fåll påyrkats en delning af revir.

Iviivelsutan är under nuvarande förhållanden det revirförvaltarna

åliggande arbetet inom åtskilliga revir, särskild! i landets nordliga delar,

alltför omfattande. Enligt kommitténs asikt hafva emellertid olägenheterna

vid de nuvarande förhållandena till icke oväsentlig del sin grund i de

vidlyftiga expeditionsbestyr, som för närvarande hvila på revirförvaltarna.

Med afseende därå framställas i det följande förslag till förenklingar,

hvilka, om de varda genomförda, säkerligen skola komma att för revirförvaltarna

medföra ökad tid till utarbete!!. Kommittén anser sig icke nu böra

framkomma med något förslag om ändring i de ordinarie jägmästarnas antal.

Hvad slutligen hr ono jäg ärna beträffar, hafva visserligen i några

enstaka fall uti yttranden, som till kommittén inkommit från befattningshafvande

vid skogsstaten, framställts förslag om delning af vissa nuvarande

bevakningstrakter. Då det emellertid synes höra ankomma på domänstyrelsen

att tillse, det behofvet af sådan bevakningspersonal varder fylldt.

hvilket också, i den mån dylikt behof föreligger, kan antagas blifva fallet,

har kommittén för sin del ansett sig icke af sagda yttranden eller eljest

äga anledning ifrågasätta någon ökning af de ordinarie kronojägarnas

antal; och någon minskning i detta antal kan ej tänkas möjlig, då så sent

som vid 1905 års riksdag funnits nödigt att i afsevärd mån "öka det dåvarande

amalet och det oaktadt alltfort måste i ganska betydande omfattning''

anlitas biträde af aflönade extra kronojägare.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Utsträckning

af öfvcrjägmästarnas

befogenhet.

Förändrade anordningar af arbetet hos distrikts- och revir
förvaltningarna.

Det har i fråga om den nuvarande arbetsfördelningen och arbetssättet

inom statens skogsförvaltning blifvit anmärkt, att i många fall ärendenas

behandling klöfver allt för mycken tid och omgång. Kommittén

har ock funnit anmärkningarna ej sakna fog samt på grund däraf ansett

sig böra ifrågasätta vissa förändringar i afseende å arbetets anordnande.

Hvad då först angår själfva ordningen för ärendenas behandling och

afgörande, tillåter sig kommittén uttala den meningen, att öfverjägmästarinstitutionen

icke utvecklats till att verkligen blifva hvad som därmed

afsågs vid 1889 års reglering af skogsstaten.

I redogörelsen angående skogsstatens organisation i äldre och nyare

tid har, sid. 15, meddelats, att domänstyrelsen redan i sitt den 30 oktober

1884 afgifna förslag till förändrad reglering af skogsstaten fäste uppmärksamheten

därpå, att den alltför stora centralisation, som ägde rum

inom skogsförvaltningen, vållade betydande olägenheter, hvarför ock styrelsen

uttalade sig för en utvidgning af vederbörande distriktschefers befogenhet

i syfte såväl att lätta ärendenas tryck på centralstyrelsen som att

göra distriktschefernas erfarenhet och insikter mera fruktbärande för skogshushållningen.

Äfven chefen för finansdepartementet uttalade vid detta

ärendes behandling såsom sin öfvertygelse, att en så beskaffad förändring

i distriktschefernas ställning skulle för skogsväsendet medföra väsentligt

gagn; domänstyrelsen skulle därigenom befrias från en mängd detaljfrågor,

hvilka onödigtvis upptogo dess tid, distriktscheferna åter skulle i följd

af den mera praktiska riktning, som komme att gifvas åt deras verksamhet,

vinna ökadt inflytande på skogsförvaltningen i orterna.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

De i en senare tid gång efter annan till Riksdagen gjorda framställningarna

om anslag till förstärkning af arbetskrafterna å domänstyrelsens

skogsafdelning samt hvad kommittén inhämtat från sakkunniga håll hafva

gjort det klart för kommittén, att den öfverjägmästarna jämlikt instruktion

och reglementariska föreskrifter tillkommande befogenhet bör utvidgas,

på det att ej mängden af mindre viktiga ärenden må hos domänstyrelsen

lägga hinder i vägen för den nödiga omsorg och handläggning, som böra

ägnas större och viktigare frågor, och på det att ej skriftväxlingen med

domänstyrelsen må onödigtvis förtynga arbetet för de underordnade organen

i orterna, till större eller mindre olägenhet för statens skogsväsen

och ej sällan äfven för enskilda.

Vid en öfverblick af de grupper af ärenden, hvilka för närvarande

måste från orterna öfverlämnas till domänstyrelsen för pröfning och afförande,

skall det nogsamt visa sig, att i icke få fall ärendena äro af beskaffenhet

att kunna lika väl och med väsentligt mindre omgång slutligt

pröfvas af öfverjägmästarna, särskildt som pröfningen därvidlag, i större

män än inom flera andra förvaltningsgrenar, måste uteslutande eller hufvudsakligen

grundas på en ingående kännedom om lokala förhållanden,

för hvilken kännedom centralmyndigheten har att lita just till öfverjägmästarnas

utlåtanden.

Ur antydda synpunkter anser kommittén böra kunna till öfverjägmästares

afgörande i regel öfverlämnas ärenden rörande fastställelse af utsy

ning sförslag inom de fem sydligaste distrikten.

Enligt kommitténs mening bör det fortfarande tillhöra domänstyrelsen

att fastställa nya skogsindelningsplaner, likasom rörande revision och

komplettering af dylika planer böra gälla enahanda bestämmelser som för

närvarande. Då nu inom nämnda fem distrikt detaljerade hushållningsplaner

äro, med få undantag, upprättade för samtliga allmänna skogar, och

utsyningsförslagen i regel noga följa hushållningsplanerna, synes det i

alla de fall, där utsyningsförslag väsentligen står i öfverensstämmelse med

gällande hushållningsplan, icke böra möta hinder eller betänklighet att

uppdraga fastställelsen af utsyningsförslag åt vederbörande öfverjägmästare.

Däremot lärer i de fall, då öfverjägmästare finner utsyningsförslag väsentligen

afvika från gällande hushållningsplan, det böra åligga honom att med

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

eget yttrande öfversända förslaget till domänstyrelsen för granskning och

fastställelse.

Inom de fem nordligare distrikten åter måste ofta vid utsyningarna,

på grund af växlande konjunkturer eller andra förhållanden, göras afvikelser

från hushållningsplan; och lära vid sådant förhållande beträffande

fastställelse af utsyningsförslag från dessa nordligare distrikt böra bibehållas

gällande bestämmelser.

Till öfver]ägmästares afgörande torde vidare kunna öfverlämnas jägmästares

förslag i fråga om upplåtelser af grässlätter, odling slägenheter

och mulbete samt torf- och grustäkt med mera dylikt, åtminstone i de fall,

där förslaget innefattar allenast hemställan om ett fortsatt tillämpande af

förut träffad anordning.

Uti de fall, i Indika öfverjägmästare sålunda finge sig uppdraget att

träffa afgörande om utsyningsförslag och förslag om upplåtelse åt grässlätter,

odlingslägenheter och dylikt, borde i regel jämväl tillhöra honom

att, med iakttagande af gällande föreskrifter, bestämma om sättet för

försäljning af virke eller upplåtelse af grässlätter in. m.

Kommittén anser vidare, att, till lättnad för domänstyrelsen, bör

kunna åt öfver]ägmästareri inrymmas en vidsträcktare befogenhet än hittills

i fråga om utarrendering af skogsväsendet tillhörande egendomar. I sådant

hänseende gäller nu, att, då dylik utarrendering förestår, öfverjägmästaren

skall i god tid förut därom göra anmälan hos domänstyrelsen

samt efter särskild undersökning på stället, om styrelsen pröfvar sådan

nödig, uppgöra förslag till sättet för egendomens utarrendering, till

arrendevillkoren samt till arrendeafgift. För torp eller lägenheter, som

skola för skogsväsendets räkning upplåtas, äger öfverjägmästaren emellertid

antaga brukare genom kontrakt, hvars villkor dock skola vara af

domänstyrelsen pröfvade och godkända. Uti dessa bestämmelser synes utan

olägenhet kunna vidtagas den ändringen, att i de fall, då torp, lägenheter

och smärre hemman skola för skogsväsendets räkning utarrenderas, öfverjägmästaren

äger att själf, utan underställning till domänstyrelsen, gå

i författning om utarrenderingen. Till ledning för bestämmande af omfattningen

af kategorien »smärre hemman» torde kunna läggas arrendesummans

storlek.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

I afseende å tiden för afforsling af försäldt virke stadgas i § 60

af tungt, förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna

i riket den 26 januari 1894, att virke, som försålts å allmän skog i de

sex norra länen, skall i allmänhet vara afverkadt och ur skogen bortfördt

före den 1 juli året näst efter det, då försäljningen ägt ruin, eller, om

denna skett före utstämplingen, före den 1 juli året efter utstämplingen,

samt att, därest köparen vill dröja längre med afverkning och afforsling,

han har att inom nämnda tid anmäla det hos jägmästaren, då tiden för

afforslingen utsträckes till den 1 juli året efter berörda anmälan. I fråga

om tiden för afverkning och afforsling af virke, som sålts från allmän

skog i öfriga delar af riket, skall gälla hvad därom i auktions villkoren

eller eljest i vederbörlig ordning blifvit bestämdt. Därest nu emellertid

köpare af virke önskar längre tid för afverkning och afforsling, än som

i ofvannämnda § 60 medgifvits för de sex norra länen eller beträffande

allmän skog inom öfriga delar af riket blifvit vederbörligen bestämd, tillhör

det domänstyrelsen att därom besluta, dock att tiden ej må utsträckas

öfver fem år från virkets utstämpling eller försäljning. Jämväl i dylika

frågor synes domänstyrelsens beslutanderätt kunna öfverflyttas på vederbörande

öfverjägmästare.

För närvarande gäller, att, där vid laga syn eller besiktning förordnas

om byggnadsarbete å boställe och virke till dylikt arbete önskas utsynadt å

boställets skog, ansökning i sådant hänseende skall göras hos domänstyrelsen.

Den styrelsen sålunda tillhörande pröfning torde kunna i stället

uppdragas åt öfverjägmästare!!, åtminstone i de fall, där utsyningen kan

ske å löpande indelningsperiod.

Sedan vid 1904 års riksdag bifallits af Kung!. Maj:t framställdt förslag

i fråga om upplåtande af odling slög enheter å kronoparker i Västerbot-,

tens och Norrbottens län, blef i detta ämne genom kung!, kungörelsen den

27 maj 1904 stadgadt, att å kronoparker i nämnda län befintliga, till skogstorp

tjänliga lägenheter må, där det för kronoparkens vård och bevakning

finnes vara gagneligt, af domänstyrelsen under angifna villkor på högst

tjugu år upplåtas till odling och bebyggande åt personer, som äga god

frejd och äro fullt arbetsföra samt i öfrigt finnas vara lämpliga. Under

första upplåtelsetiden äger torparen, utan afgäld till kronan, bruka torpet

Lönereglering shommitténs bet. VI. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

och åtnjuta frihet från utlagor och onera mot skyldighet att enligt de

föreskrifter, som vid upplåtelsen meddelas af domänstyrelsen, uppodla och

bebygga lägenheten. Sedan af styrelsen föreskrifna byggnader blifvit uppförda

och godkända, äger torparen af statsmedel uppbära 500 kronor mot

skyldighet att, om han af en eller annan anledning varder från lägenheten

skild, afstå densamma utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt

byggnads- och odlingsarbete. Ffter frihetsårens slut åsättes torpet genom

domänstyrelsens försorg viss årlig afgäld, att utgöras i penningar, dock

med rätt för torparen att i afräkning därå utgöra dagsverken på kronoparken.

Torpare, som af domänstyrelsen finnes hafva torpet val uppodlat

och bebyggt, må efter frihetsårens slut mot fastställd afgäld erhålla förnyad

upplåtelse å torpet, likasom, därest sådan torpare före första upplåtelsetidens

utgång dör eller varder oförmögen att fullgöra sina förpliktelser,

hans barn eller arfvingar må, därest de finnas till torpare lämpliga,

äga att med domänstyrelsens begifvande öfvertaga torpet eller, om de ej

vilja eller kunna mottaga detsamma, öfverlåta torpet åt annan, af domänstyrelsen

godkänd person. I händelse torpare gör sig skyldig till vissa angifna

brott eller förseelser eller underlåter att fullgöra sina åtagna skyldigheter

eller att ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter, kan han

uppsägas till afflyttning inom viss kortare tid.

Af den kungl. propositionen i förevarande ämne till 1904 års riksdag

framgår, att inom Norrbottens län, hvarest liknande upplåtelser af

skogstorp varit medgifva allt ifrån år 1891, funnos år 1904 mer än 400

dylika torp; och deras antal har efter nämnda tid ökats med icke mindre

än 146 inom Västerbottens och 80 inom Norrbottens län. Att institutionen

kommer att gå till mötes en än vidsträcktare utveckling, torde få antagas

som visst. Det gäller således här ett icke ringa antal ärenden för domänstyrelsen,

särskildt som ju rörande hvarje särskildt torp frågan tid efter

annan återkommer för bestämmande af afgäld, för förnyad upplåtelse till

samma torpare eller åt annan samt, i vissa fall, för torpares skiljande från

lägenhet och däraf föranledd ny upplåtelse.

Fortfarande synes böra tillkomma domänstyrelsen att afgöra frågor

om upplåtelse första gången af sådana skogstorp. Men däremot borde i

öfverensstämmelse med hvad kommittén föreslagit beträffande utarrendering

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

af skogsväsendet tillhörande torp, lägenheter och smärre hemman — till

vederbörande öfverjägmästares pröfning kunna öfverlämnas frågor om bestämmande

för dylika lägenheter af afgäld efter frihetsårens slut, om upplåtelser

ånyo af skogstorp vare sig till samma torpare eller dennes barn

eller arfvingar eller öfverlåtelse åt annan person samt om torpares skiljande

från lägenhet och däraf betingade nya upplåtelser.

Beträffande ledighet för tjänstemän och betjänte vid skog sstaten är i

§ 60 af instruktionen stadgadt, att öfverjägmästare äger bevilja jägmästare

tillstånd att vistas utom reviret under sammanlagd t högst fjorton dagar hvarje

år, därest för tjänstens uppehållande under tiden lämplig assistent finnes att

tillgå och kostnad därigenom icke tillskyndas statsverket, men att i öfrigt

tjänstledighet för jägmästare beviljas af domänstyrelsen på tid, ej öfverstigande

tre månader, och eljest af Kung! Maj:t. Vidare är stadgadt,

att jägmästare äger bevilja tjänstledighet åt skogsbetjänt under högst fjorton

dagar hvarje år och åt inom reviret anställd assistent under högst en

månad, medan längre tjänstledighet skall sökas hos domänstyrelsen, samt

att öfverjägmästare äger bevilja extra jägmästare och öfverjägmästarassistent

tjänstledighet på tid, ej öfverstigande tre månader.

Dessa bestämmelser synas leda till allt för stor omgång i förhållande

till sakens innebörd och därför böra ändras därhän, att domänstyrelsen

befrias från en del dylika frågor. Sålunda torde ej föreligga

skäl, hvarför icke assistent å revir skulle lika väl som öfverjägmästarassistent

eller annan extra jägmästare kunna af öfverjägmästare beviljas

tjänstledighet ända till tre månader. I anslutning till hvad i sådant

afseende redan gäller inom vissa andra förvaltningsgrenar borde, enligt

kommitténs åsikt, öfverjägmästaren kunna medgifvas rätt att bevilja

jägmästare tjänstledighet under viss tid årligen, därest särskild kostnad

därigenom icke tillskyndas statsverket. Hvad angår den tid, för hvilken

öfverjägmästare sålunda skulle kunna bevilja jägmästare ledighet, torde

någon betänklighet ej böra möta mot att bestämma densamma till

högst två månader årligen. Slutligen torde åt öfverjägmästaren kunna

lämnas befogenhet att afgöra alla de frågor om ledighet för skogsbetjäning,

hvilka enligt nu gällande bestämmelser tillhöra domänstyrelsens

pröfning.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

I de fall, där tjänstledighet alltså skulle komma att af öfverjägmästare

beviljas, bör honom jämväl tillkomma att förordna vikarie för den tjänstledige.

Rörande beviljade ledigheter och meddelade förordnanden skall

naturligen underrättelse lämnas domänstyrelsen; och synes i fråga om tjänstledighet

för jägmästare dylik underrättelse böra lämnas omedelbart för

hvarje särskilt fall, hvaremot beträffande extra tjänstemäns och betjäntes

ledighet torde vara tillfyllest, om redogörelse insändes till styrelsen vid

vissa tidpunkter årligen. Härförutom skulle det gifvetvis åligga öfverjägmästaren

att angående ledigheter och förordnanden oföi dröj ligen lämna

vederbörande länsstyrelser de meddelanden, som erfordras för aflöningsmedels

behöriga fördelning och utbetalande.

Vid afgifvandet af ofvannämnda förslag om öfverflyttning af domänstyrelsens

beslutanderätt på öfverjägmästarna har kommittén förutsatt, att i

alla de dithörande fall, då besvär kunnat anföras öfver domänstyrelsens beslut,

besvär öfver öfverjägmästares beslut skall kunna anföras hos domänstyrelsen.

Kommittén hemställer,

att, med ändring af hvad för närvarande gäller,

måtte åt öfverjägmästare öfverlämnas att pröfva och

afgöra

frågor om fastställelse af utsyning sfär slag inom

de fem sydligaste öfverjägmästardistrikten, därest dylikt

förslag icke innefattar väsentlig afvikelse från gällande

hushållning splan;

förslag i fråga om upplåtelser af grässlätter,

odling slög enheter och mulbete samt torf- och grustäkt

med mera dylikt, där förslaget afser allenast fortsatt

tillämpning af förut träffad anordning;

sådana frågor om sättet för försäljning af virke

eller för upplåtelse af grässlätter m. m., hvilkas afgörande

påkallas i sammanhang med beslut i nyssnämnda ärenden;

frågor om utarrendering af torp, lägenheter och

smärre hemman, som skola för skogsväsendets räkning

upplåtas på arrende;

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

frågor om anstånd, utöfver bestämd tid, med afforsling

af försåldt virke från allmän skog;

ansökningar om utsyning af virke från boställes

skog för byggnadsarbete, hvarom vid laga syn eller besiktning

förordnats, försåvidt utsyningen kan ske å löpande

indelning speriod;

frågor om bestämmande af afgäld efter frihetsårens

slut för skogstorp å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens

län, om upplåtelse ånyo eller öfverlåtelse af dylikt

torp, samt om skiljande från sådan lägenhet af torpare

och antagande af annan i lians ställe;

frågor om tjänstledighet

för jägmästare under högst två månader ärligen,

därest särskild kostnad därigenom icke tillskyndas statsverket,

för revir assistent utöfver den tid, för hvilken jägmästare

äger bevilja ledighet, dock icke för mera än tre

månader,

för öfverjägmästarassistent och annan extra jägmästare

under tid, ej öfverstigande tre månader, samt

för skogsbetjänt utöfver den mindre ledighet, som

må af jägmästare meddelas; äfvensom

frågor om förordnande af vikarie för befallningshafvande,

åt hvilken öfverjägmästare beviljar ledighet.

Hvad kommittén här ofvan föreslagit rörande vidgad befogenhet Förändrade

för öfverjägm ästarna torde ej kunna anses för dem medföra något väsent- Tsfrigt^f

ligen ökadt arbete, enär i de grupper af ärenden, hvilka förslaget afser, fstriftsfördet

redan nu tillhör öfverjägmästare att afgifva yttrande eller förslag eller val{r,in9arnaatt

träffa preliminärt beslut.

En icke obetydlig ökning i arbetet vid öfverjägmästarexpeditionerna

varder däremot följden af ett bifall till det förslag, kommittén här nedan

framställer därom, att till sagda expeditioner måtte från jägmästarna öfverflyttas

vissa skrifgöromål af ganska afsevärd omfattning.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Förenklingar

i arbetssättet

m. m.

Vid sådant förhållande och då redan nu det öfverjägmästarna åliggande

arbetet binder dem allt för mycket vid expeditionen, kräfvas uppenbarligen

väsentligt förändrade anordningar för sagda arbetes besörjande, därest

det skall blifva möjligt att bereda öfverjägmästarna tillräcklig tid att genom

inspektionsresor utöfva en betryggande kontroll öfver revirens förvaltning.

Kommittén har i sådant hänseende tagit under öfvervägande, huruvida

icke äfven vid skogsstatens distriktsförvaltningar kunde vara i viss

mån tillämpligt hvad kommittén i delen I, för de centrala ämbetsverkens

vidkommande, uttalat rörande önskvärdheten och möjligheten af förenklingar

i arbets- och skrifsättet.

Därvid har det synts kommittén, att äfven här i många fall förandet

af koncept torde kunna utan olägenhet bortfalla och i stället blott en

anteckning i diariet angående vidtagen åtgärd göra till fyllest. Detta

synes kunna vinna tillämpning vid infordrande af yttranden, vidaresändande

af handlingar eller andra dylika enkla expeditionsåtgärder. Likaså

bör i regel användas s. k. torg alresolution eller påteckning å akten för alla

förberedande åtgärder, som med ett ärende vidtagas. För öfrigt bör i

allmänhet, då en handling öfversändes till myndighet, vare sig öfverordnad

eller icke, eller till enskild part, en påskrift å handlingen kunna ersätta den

eljest brukliga missivskrifvelsen, åtminstone i de fall, där ej något vidlyftigare

eget yttrande erfordras. Detta enklare expeditionssätt synes äfven

utan olägenhet kunna begagnas vid vissa slutliga beslut i ansökningsärenden,

vid meddelande af infordrade upplysningar samt enklare yttranden o. dyl.

Vid afgifvande af infordrade yttranden eller utlåtanden bör i regel undvikas

att däri såsom inledning återgifva större eller mindre del af remisskrifvelsens

eller därvid fogade handlingars innehåll, utan nödig individualisering

af ärendet ske genom hänvisning till remissens datum och diarienummer.

En förenkling, som torde kunna utan olägenhet genomföras, är ock

att låta förandet af särskilda inspektionsprotokoll upphöra och nu däri

förekommande anteckningar i stället införas i särskild kolumn af resjournalen.

Denna komme då att lämna ledning för bedömande af inspektionen

och kontrollen i det hela; men det kan ifrågasättas, huruvida ej, i syfte

att göra för domänstyrelsen lättare att följa öfverjägmästarnas verksamhet,

resjournal borde till styrelsen insändas två gånger årligen.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Jämväl utöfver hvad sålunda antydts bör vid öfverjägmästarexpeditionerna

sträfvas till att så långt möjligt minska skrifvandet och ordna arbetet

under praktiska och lätta former.

I detta hänseende må särskild! fästas uppmärksamheten på ett förhållande,

som i sin mån ådagalägger, huru viktigt det är, att här ofvan

angifna önskemål inskärpas hos vederbörande. Enligt hvad förut nämnts,

skola af jägmästarna för deras revir och af öfverjägmästarna för deras

distrikt afgifvas årsberättelser, hvilka i fråga om såväl de olika slag af

uppgifter, hvilka där skola lämnas, som dessas uppförande under särskilda

titlar och rubriker öfverensstämma med hvarandra. Under det emellertid

vid jägmästarnas årsberättelser skola fogas en mängd, delvis synnerligen vidlyftiga

tabellbilagor, är i punkten 149 af de reglementariska föreskrifterna

för skogsstatens tjänsteförvaltning stadgadt, att tabellariska bilagor icke erfordras

för distriktsberättelsen, men att revirberättelsernas bilagor skola af

öfverjägmästaren granskas samt möjligen erforderliga ändringar och tillägg

meddelas i distriktsberättelsens text. Denna bestämmelse har naturligen

sin grund i en erkännansvärd önskan att spara öfverjägmästaren ett tidsödande

arbete, som skulle till det mesta innefatta allenast en sammanfattning

eller ett återupprepande af revirförvaltarnas tabelluppgifter och som för

domänstyrelsen blefve af föga gagn, enär i de hos styrelsen utarbetade

årsberättelserna rörande skogsväsendet återgifvas uppgifterna från de särskilda

reviren och utarbetandet af sammandrag distriktsvis af dessa ej Inöfver

längre tid än den kontrollräkning, som man gifvetvis skulle nödgas

anställa beträffande öfverjägmästarnas distriktstabeller, därest sådana lämnas.

Icke desto mindre befinnes, vid granskning af öfverjägmästarnas

årsberättelser, att vissa bland dem vid sina berättelser foga sammandragstabeller

för distriktet. Det lärer ej kunna anses osannolikt, att, därest

detta någon tid fortgår, äfven de öfriga öfverjägmästarna efter hand komma

att, drifna af önskan att göra sina årsberättelser lika upplysande och vägledande,

följa exemplet. Angelägenheten att, så långt görligt, spara distriktsförvaltningarnas

tid och arbetskraft för inspektion och kontroll synes

böra mana att, till förebyggande af en dylik utveckling, meddela vederbörande

öfverjägmästare därför lämpad anvisning.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Bättre assistentbiträde

åt öfverjägmästarna.

Kommittén hemställer,

att genom föreskrift i instruktion eller reglementariska

bestämmelser för skogsstaten eller på annat lämpligt

sätt måtte vidtagas de förändrade anordningar i

.arbetet vid distriktsför v ältning ärna, som ofvan blifvit af

kommittén i förenkling ssyfte framhållna.

För kommittén har vidare framstått såsom synnerligen viktigt, att

öfverjägmästarna må erhålla biträde af vederbörligen kvalificerade assistenter.

Till hvarje öfverjägmästarexpedition har hittills anslagits mot redovisningsskyldighet

ett visst belopp s. k. expensmedel, afsedda att bestrida

utgifter för skrifmateriel, blankettryck, telegram- och telefonafgifter m. m.

samt aflöning af skrifbiträde. I de flesta fall har till sådant skrifbiträde

användts en yngre skogstjänsteman, som då förordnats till assistent vid

öfverjägmästarexpeditionen, men hvilkens befogenhet ej sträckt sig längre

än att i öfverjägmästarens frånvaro till vederbörande tjänstemän remittera

handlingar för utlåtande. Arfvodena till dessa biträden hafva emellertid

oftast varit otillräckliga, hvilket förhållande haft till följd att svårighet

mött att till sådant biträde erhålla tillräckligt kvalificerade personer.

Vid nu antydda förhållande är uppenbarligen det biträde, öfverjägmästare

af sin assistent erhåller, icke af beskaffenhet att lämna öfverjägmästaren

tillfälle att utan rubbning i expeditionsgöromålens gång

vistas på inspektionsresor i den utsträckning, som önskligt vore. Ifrågavarande

assistenter äga nämligen icke den praktiska erfarenhet i facket

eller den mognad i öfrigt, som kräfves för att af dem skall kunna påräknas

biträde för uppsättning af skrivelser af någon betydenhet eller andra

mera kräfvande arbeten.

För att vinna ändring i nämnda hänseende och erhålla mera kvalificerade

biträden böra för aflönande af öfverjägmästarassistenter anslås tillräckligt

stora belopp, så att man på dylik assistent må kunna ställa det anspråk,

att han kan lämna öfverjägmästaren mera verksamt biträde icke blott i

afseende å sådana enklare göromål som för närvarande, utan äfven vid upp
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

sättning af viktigare skrifvelser, granskning af inkommande rapporter, redogörelser

och berättelser m.m. dylikt. Då bör det ock kunna så anordnas, att

assistenten i öfverjägmästarens frånvaro ej blott besörjer diarieföring samt

remitterar de ärenden, i hvilka sådant kräfves, till jägmästare eller andra

vederbörande för yttrande eller förklaring, utan ock kan undfå befogenhet att

på öfverjägmästarämbetets vägnar slutligt behandla sådana ärenden, i hvilka

blott är fråga om öfverlämnande af handlingar, tillhandahållande af blanketter

eller andra enklare åtgärder, hvarjämte han bör kunna bereda äfven

vidlyftigare ärenden, som skola af öfver jägmästaren handläggas.

Skall öfverjägmästarassistenten kunna fylla de kraf, kommittén alltså

anser böra å honom ställas, måste det emellertid förutsättas, att han

genom föregående tjänstgöring ute å revir vunnit erforderlig kännedom

om skogsförvaltningens olika sidor, så i fråga om utegöromålen som ock i

hvad arbetet å expeditionen däraf beröres. Ofverjägmästarassistentens uppgift

blir då i sin mån mera kräfvande än de flesta öfriga assistenters och

bör lämpligen utgöra, så att säga, det sista stadiet under assistenttiden.

Med hänsyn härtill synes ock arfvode för öfverjägmästarassistent höra sättas

till det högsta belopp, som må anses böra tillmätas assistent vid skogsstaten,

och befattningen såsom öfverjägmästarassistent i befordringsväg jämställas

med de mest kräfvande uppdrag, hvilka för extra jägmästare komma i fråga.

Då examinerade tjänstemän ej böra sysselsättas med rent mekaniska

arbeten såsom renskrifning och dylikt, är uppenbart, att sådant icke bör

ifrågakomma beträffande öfverjägmästarassistenterna, utan måste öfverjägmästarna

fortfarande, för bekostande af skrifbiträde, få sig anslagna mot

redovisningsskyldighet medel till sådant belopp, att, äfven med det ökade

renskrifningsarbete, som enligt kommitténs nedan angifna förslag skulle

komma att tillhöra öfverjägmästarexpeditionerna, sådant arbete kan besörjas,

utan att assistenten behöfver därmed sysselsättas.

Till frågan om arfvoden åt öfverjägmästarassistenterna återkommer

kommittén i det följande. Hvad kommittén i öfrigt ofvan föreslagit eller till

beaktande framhållit gifver kommittén emellertid anledning här hemställa,

att öfverjägmästarassistents tjänsteåligganden måtte

bestämmas i enlighet med hvad ofvan af kommittén angifvits.

LöneregleringsTcommitténs bet. VI. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Förändrade

anordningar

af arbetet

hos revirförvaltningarna.

Öfverflyttning

till distriktsförvaltningarnaafl

vissa

skrifgörornål.

Med de förändringar i afseende å anordnandet af arbetet vid distriktsförvaltningarna,

hvilka kommittén ofvan föreslagit, skulle vinnas ganska

afsevärd tid för en mera utvecklad inspektion och kontroll. Minimifordringarna

därutinnan synas böra vara, att hvarje revirexpedition inspekteras

minst en gång årligen, samt att från distriktsförvaltningens sida öfvas kontroll

å hvarje mera betydande arbete genom besök å platsen vid lämpliga

tider. Dessa minimifordringar böra fastslås i instruktion eller reglementariska

bestämmelser, och däri bör äfven eljest tydligen uttryckas, att inspektionen

och kontrollen på ort och ställe är en af distriktsförvaltningens

allra väsentligaste uppgifter.

Då jägmästaren har sig anförtrodd den omedelbara skötseln af reviret,

måste det naturligtvis vara af synnerlig vikt att beträffande revirförvaltningen

vidtagas sådana anordningar, att jägmästaren må kunna ägna tillräcklig

tid åt utarbetena. Till följd däraf måste det tillses, att expeditionsbestyren

vid nämnda förvaltning varda i all möjlig män förenklade, och

att äfven eljest träffas sådana anordningar, att inarbetet ej må hindra jägmästaren

att sköta göromålen i skogarna.

I sådant syfte anser sig kommittén till en början böra hemställa

om öfverflyttande till distriktsförvaltningarna af vissa jägmästarna nu tillhörande

skrifgöromål.

Såsom framgår af den sid. 43—48 lämnade öfversikten af jägmästares

tjänsteåligganden, skola vissa af de förslag, längder, redogörelser

eller andra handlingar, hvilka han har att till öfverjägmästaren insända,

upprättas i två eller flera exemplar. Så skola utsyningsförslag, förslag å

grässlätter, odlingslägenheter m. in. dylikt och stämplingslängder afgifvas

i tre exemplar, medan i två exemplar skola lämnas förvaltningsförslag,

kassaredogörelser för vissa skogar, inventarieförteckning och fröräkning

samt inom åtskilliga revir ännu andra handlingar. Då nu icke

blott en del af dessa handlingar äro synnerligen vidlyftiga, utan därtill

kommer, att det i allmänhet därvidlag ej är fråga om sammanhängande

text utan om sifferuppgifter, merendels tabellariskt uppställda,

hvilkas utskrifvande och kollationering är särskildt tidkräfvande, inses

lätt, att bestämmelsen om ofvannämnda handlingars aflämnande i

opaginerad Kontrollera mot PDF

.187

dubbla eller tredubbla exemplar innebär ett betydande arbete för revirförvaltningarna.

A de platser, där revirexpeditionerna äro förlagda, lärer

ofta möta svårighet att erhålla nöjaktigt skrifbiträde; och såväl af denna

orsak som på grund däraf • att jägmästarna icke hafva något anslag till

skrifbiträde, utan, därest sådant biträde anlitas, måste bestrida kostnaderna

därför af egen aflöning, lärer jägmästaren oftast själf nödgas lägga hand

vid renskrifningsarbetet.

En dylik sakernas ordning kan och bör icke få fortfara. Det synes

ock, som en ändring till det bättre lätteligen skulle kunna åstadkommas

genom att jägmästaren får aflämna nu berörda handlingar i endast

ett exemplar samt erforderliga kopior ombesörjas å öfver]ägmästarexpeditionerna.

Dessa äro i regel förlagda till stad, hvadan svårighet ej torde

möta att där erhålla behöflig skrifhjälp; och äfven i de fall att dylik expedition

må vara förlagd till landsbygden, äro de renskrifnings- och andra

enklare göromål, hvilka lämpligen kunna och böra å öfverjägmästarexpedition

förrättas af oexamineradt biträde, af den omfattning, att de torde

föranleda anställandet af ett mera fast sådant.

Kommittén hemställer,

att i de fall, där enligt nu gällande bestämmelser

det åligger jägmästare att till öfver jägmästaren aflämna

skriftlig handling i tvä eller flera exemplar, jägmästaren

måtte befrias från att afgifva dylika handlingar i mera

än ett exemplar och ytterligare behöfliga exemplar ombesörjas

å öfverjägmästarexpeditionerna.

Äfven efter eu förändring i nyssnämnda hänseende kvarstå ändock

för revirförvaltningarna renskrifningsarbeten af icke ringa omfattning.

Då det emellertid här liksom eljest måste anses innebära en misshushållning att

för dylika göromål annat än undantagsvis anlita examinerade tjänstemän,

anser kommittén, att hvad som kräfves till bekostande af renskrifning bör

ställas till jägmästarnas förfogande af förvaltningsmedel mot redovisningsskyldighet

i vanlig ordning.

1 fråga om distriktsförvaltningarnas arbete har framhållits, att Förenklindärvid

i flera afseenden torde vara tillämpligt hvad kommittén beträffande »Tm.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

de centrala ämbetsverken uttalat rörande möjligheten af förenklingar i

arbets- och skrifsätt.

Dessa uttalanden lära nogsamt i sin mån äga tillämplighet äfven hvad

revirförvaltningarnas arbete angår. Så bör vid remisser, vidaresändande af

handlingar och andra dylika expeditionsåtgärder förandet af koncept kunna

bortfalla och vara till fjdlest med åtgärdens antecknande i diariet. Då

handlingar öfverlämnas till myndigheter, vare sig öfverordnade eller ej, eller

till enskild part, torde i de flesta fall en påskrift ä handlingen kunna ersätta

den eljest brukliga missivskrifvelsen. Och äfven infordrade upplysningar

eller yttranden böra, där de ej äro af vidlyftigare beskaffenhet, kunna lämnas

genom påteckning å akten.

Jämväl för revirförvaltningarna gäller hvad för distriktsförvaltningarna

påpekats, att vid afgifvande af infordrade yttranden något återgifvande

inledningsvis till större eller mindre del af remisskrifvelsens eller

därvid fogade handlingars innehåll i regel ej bör förekomma, utan ärendet

särtecknas genom hänvisning till remissens datum och diarienummer.

Enligt hvad kommittén inhämtat, har under senare tid inom eu del

revir vid skrifvelsers affärdande anlitats kopiering smetoden. Ur förenklingssynpunkt

är naturligen önskvärd!, att ett dylikt förfarande måtte allestädes

vinna tillämpning i all den mån så kan och bör ske.

Äfven i vissa andra hänseenden skulle säkerligen revirförvaltarnas

skrifgöromål kunna inskränkas. Kommittén har härvid särskild! fäst sig

vid föreskriften därom, att jägmästare skall årligen afgifva inventarieförteckning.

Det synes, som om fullständig dylik förteckning icke borde

behöfva upprättas oftare än exempelvis hvart femte år och för de mellanliggande

åren kunde vara till fyllest med uppgift å hvad af inventarier

tillkommit eller i behörig ordning afskrifvits.

Vidare vill det, förefalla, att, därest öfverjägmästaren beredes tillfälle till

tätare inspektionsresor än för närvarande, och då han väl numera torde kunna

genom telefon meddela sig med jägmästare i revirets angelägenheter, jägmästarnas

s. k. kvartalsrapporter kunde bortfalla, allrahelst om den af kommittén

härnedan föreslagna förändringen beträffande jägmästares resjournal vidtages.

Slutligen anser sig kommittén böra ifrågasätta, att instrument öfver

ekonomiska besiktningar och syner ej må behöfva utskrifvas åt arrendator

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

eller brukare, med mindre särskild begäran därom framställes, utan eljest

blott lämnas denne en kortfattad skriftlig uppgift å hans skyldigheter.

För öfrigt är det äfven lämpligt, att dylika instrument förkortas och

förenklas i görligaste mån samt att, i enlighet med hvad redan flerstädes

äger rum, blanketter varda för ändamålet använda i största möjliga utsträckning.

Hvad sålunda i förenklingssyfte af kommittén påpekats torde tilläfventyrs,

sedt hvart och ett för sig, befinnas icke vara af mera betydande

vikt, men samfäld! representerar det dock en icke ringa besparing af

arbete.

På grund däraf tillåter sig kommittén hemställa,

att förenklingar i skrifsättet m. m. hos revirförvaltningarna

måtte, i enlighet med hvad ofvan angifvits,

genomföras vid meddelande af föreskrifter för skogsstatens

tjänsteforvältning. 1

1 sammanhang härmed finner kommittén sig böra framlägga ett

förslag till ändring i visst hänseende af jägmästares resjournal, hvilket

förslag visserligen afser en utvidgning af denna journal, men torde äga

betydelse för underlättande såväl af jägmästarens arbete som af öfverjägmästarens

kontrollerande verksamhet. Detta förslag går ut därpå, att i

resjournalens anmärkningskolumn skulle af jägmästaren, beträffande hvarje

besökt skog, göras anteckningar såväl om resultaten af redan vidtagna

åtgärder som angående ytterligare erforderliga sådana. Särskild! skulle

därvid angifvas återväxtens beskaffenhet på de olika hyggena, så att af

anteckningarna framginge, Indika hyggen vore fullt nöjaktigt föryngrade

och hvilka ännu kräfde åtgärder, äfvensom i hvilken omfattning dessa

åtgärder borde ingå i nästa eller närmaste årens förvaltningsförslag. På

detta sätt skulle resjournalen komma att lämna såväl jägmästaren som

öfver]ägmästaren en god ledning vid förvaltningsförslags uppgörande; och

densamma blefve därjämte för öfverjägmästaren ett lämpligt kontrollraedel

vid inspektionsresorna, på samma gång han sattes i tillfälle att på ett öfverskådligare

sätt än eljest få kännedom om utförda arbeten eller erforderliga sådana.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kommittén hemställer,

att gällande bestämmelser angående jägmästares

resjournal måtte fullständigas med uttrycklig föreskrift

om anteckningar angående resultaten af vidtagna åtgärder

in. rn., såsom ofvan angifvits.

Godtgörelse Vid redogörelsen för tillkomsten af nuvarande aflöningsförmåner

med skötseln för skogsstatens ordinarie personal hafva äfven återgifvits nu gällande,

småskogargenom kungl. skrifvelsen den 29 november 1889 meddelade bestämmelser

m. m. i fråga om godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder å ecklesiastika

skogar och häradsallmänningar. I sådant hänseende är stadgadt, bland

annat, att för förrättning, som i och för skogsodling eller afverkning

verkställes af jägmästare å ecklesiastik boställsskog, godtgörelse skall, utom

1 vissa undantagsfall, utgå med reseersättning och dagtraktamente enligt

resereglemente^ med iakttagande att resor till förrättningsställen i samma

ort, såvidt möjligt, företagas i sammanhang. A godtgörelsen för dessa

förrättningar skola jägmästarna uppgöra och till domänstyrelsen insända

behöriga räkningar. Denna godtgörelse må icke af jägmästarna uppbäras

utan skall tillgodoföras statsverket. Och för jägmästares förrättningar å

häradsallmänningar, som stå under skogsstatens förvaltning, skall ersättning

likaledes utgå med reseersättning och dagtraktamente samt tillgodoföras

statsverket.

Uti de reglementariska föreskrifterna för skogsstatens tjänsteförvaltning

äro meddelade detaljerade bestämmelser i och för uträknandet och

debiterandet af sådan godtgörelse, hvarom ofvan förmäles. I punkten 46,

där det föreskrifves, att räkningar för sådana förrättningar å ecklesiastika

boställen, hvarför ersättning skall tillgodoföras statsverket, skola biläggas

jägmästares kassaredogörelse, stadgas tillika, att, där samma resa omfattat

flera skogar, kostnaden fördelas och uträknas för hvarje boställe särskildt.

Sådana förrättningar, om hvilka nu är fråga, falla under stadgandet i 12 §

2 mom. af gällande resereglemente. Där föreskrifves, att, då under en

och samma resa företagas flera förrättningar af den beskaffenhet, att kostnaden

för hvarje, såsom beroende på godtgörelse af särskilda fonder

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

eller personer, behöfver uppgifvas, resekostnads- och traktamentsersättningen

för förrättningarna bör fördelas i förhållande till den kostnad,

som för hvar och en af dem särskildt bort beräknas, i händelse förrättningarna

icke kunnat under en och samma resa företagas. På grund

häraf är i punkten 59 af de reglementariska föreskrifterna för skogsstaten

stadgadt, att vid hvarje räkning å ifrågavarande slags förrättningar

skall fogas fullständig utredning (s. k. repartitionsråkning) enligt

fastställdt formulär. Därvid beräknas först kostnaden för särskild resa till

hvarje i räkningen upptaget förrättningsställe, därest förrättningarna ej

kunnat under samma resa företagas, och därefter reseersättningen, sådan

den bör utgå, enligt i verkligheten utförd resa, hvarefter till slut med

ledning af härvid erhållna tal beräknas, huru mycket som bör belöpa

å hvarje förrättningsställe. 1 punkten 2 stadgas, att i fråga om sådana

förrättningar, för hvilka ersättning bör tillgodoföras statsverket, skall i jägmästares

resjournal för alla resor, som gjorts i samband därmed och som

skola ingå i repartitionen, redogöras såväl för befordringssättet som, när

fråga är om skjuts, angående våglängden. Och i punkten 47 föreskrifves,

att öfverjägmästaren skall fullständigt granska räkningarna å förrättningar

på ecklesiastika boställen och därvid, med ledning af jägmästarnas kvartalsrapporter

och resjournaler, särskildt öfvervaka, att statsverkets rätt till

ersättning såväl härför som äfven för förrättningar å häradsallmänningar

blifvit behörigen iakttagen. Och slutligen är i domänstyrelsens cirkulär

den 30 januari 1904, angående vissa tillägg till de reglementariska föreskrifterna,

ålagdt öfverjägmästaren att öfver granskade sådana räkningar

å förrättningar på ecklesiastika skogar, hvarom ofvan förmäles, upprätta

och samtidigt med räkningarna till styrelsen insända sammandrag för

distriktet, utvisande de ersättningsbelopp, som efter granskningen blifvit

för de särskilda boställena godkända, med utförda summor för hvarje revir

och slutsumma för distriktet.

Denna redogörelse för de sålunda meddelade bestämmelserna gifven

nogsamt vid handen, att den nuvarande ordningen för godtgörande af

jägmästares förrättningar på åsyftade ecklesiastika skogar och häradsallmänningar

måste medföra ett betydande arbete. Särskildt är upprättandet af

de ofvannämnda repartitionsräkningarna synnerligen tidsödande. Att seder
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

mera granskningen af alla dylika räkningar för distriktet i dess helhet

skall för öfverjägmästaren taga åtskillig tid i anspråk, är uppenbart. Äfven

hör tagas i betraktande den tid och arbetskraft, som inom domänstyrelsen

och kammarrätten nedläggas på granskningen af räkningarna för riket i

dess tielhet.

Inkomsten för statsverket enligt dylika räkningar står ej heller

i skäligt förhållande till allt det arbete, som nedlägges på desammas upprättande

och granskande. Enligt kapitalkonto till rikshufvudboken för

åren 1903, 1904 och 1905 utgjorde ersättningen för skogsstatens

bestyr med skogsskötseln å ecklesiastika boställen resp. kronor 8,973: 93,

9,557: 48 och 9,063: 96 samt ersättningen för enahanda bestyr å häradsallmänningar

resp. kronor 1,551: 90, 2,344: 91 och 2,209: 80.

Dessa ersättningar beträffande de ecklesiastika skogarna förefalla

särskild! låga, då''man erinrar sig, att domänstyrelsen år 1886 (se ofvan

sid. 65) beräknade den summa, som uti ifrågavarande hänseende skulle

årligen tillgodokomma statsverket, till lägst 22,800 kronor. Skillnaden kan

endast till mycket ringa del bero därpå, att dylik ersättning då beräknades

äfven af sådana ecklesiastika boställen, hvilka utgjorde viss församlings

enskilda egendom och ej lämnade virkesöfverskott till försäljning. Dessa

boställen voro nämligen jämförelsevis få samt deras skogsareal obetydlig.

För öfrigt lärer den minskning i ersättningsbeloppen, som dylika boställens

frånskiljande medfört, väl uppvägas däraf, att, i män af skogsskötsel^

utveckling i det hela, skogsstatens bestyr med de ecklesiastika skogarna

helt visst blifvit vida mera omfattande, än hvad som torde hafva beräknats

år 1886.

Däremot torde kunna antagas, att de låga ersättningsbeloppen för

bestyren med skogsskötseln å ecklesiastika boställen och bäradsallmänningar

hafva sin grund i en annan omständighet, nämligen i den otydlighet,

som i visst hänseende vidlåder bestämmelserna rörande dylika ersättningar.

Där stadgas nämligen, att ersättning skall utgå för jägmästares

förrättningar eller vissa sådana, men ej för deras bestyr i öfrigt

med ifrågavarande skogar, deras kontrollresor och dylikt. I domänstyrelsens

förslag utlades detta så (se ofvan sid. 64), att ersättning syntes icke kunna

ifrågasättas i vidsträcktare mån än för sådant arbete, som af revirförvaltare

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

genom särskild förrättning å stället utfördes och därför kostnaden kunde

viss skog efter rese- och traktamentsräkning påföras, hvaremot åt statsverket

på denna väg ej kunde beredas ersättning »för skogsinspektörernas

och jägmästarnas åligganden i öfrigt» beträffande dessa skogar.

Den sålunda gällande ordningen för beredande af godtgörelse åt statsverket

för jägmästares förrättningar å ifrågavarande slag af skogar är

alltså synnerligen otillfredsställande och bör snarast möjligt utbytas mot

lämpligare bestämmelser. Det borde ej heller möta svårighet att träffa en

anordning, som innefattar ett icke blott enkelt utan äfven möjligast rättvist

sätt för ersättande af skogsstatens bestyr med dylika skogar, nämligen

att lägga deras areal till grund och låta ersättningen utgå med visst belopp

per hektar utmark. Förutom den besparing af tid och arbetskraft, som af eu

dylik förändring blefve följden, skulle därmed ock vinnas möjlighet att —- såsom kommittén anser rättvist — bereda statsverket full godtgörelse för

jägmästares och öfverjägmästares samtliga bestyr med ifrågavarande skogar.

Fn sådan anordning som den nu ifrågaställda framstår såsom

önskvärd äfven ur en annan synpunkt. Enligt hvad i det föregående

blifvit nämndt, åtnjuta kronojägare för arbeten å ifrågavarande slag af

skogar ersättning medelst dagarfvoden ■— en aflöningsform, som för dem

förefinnes äfven med afseende å arbeten på andra allmänna skogar. Kommittén

har emellertid funnit sig i det följande böra föreslå, att, med

borttagande af dagarfvodena, kronojägarna måtte erhålla allenast fast aflöning,

hvilken skall utgöra godtgörelse för allt deras arbete. Den ersättning,

som emellertid vid sådant förhållande torde böra tillkomma statsverket

för dessa af staten aflönade personers arbete å sådana skogar,

hvarom nu är fråga, kan då ock tagas i beräkning vid afgiftens bestämmande;

och äfven därutinnan skulle alltså borttagandet af det med nu

gällande bestämmelser sammanhängande räkenskapsväsendet komma att

innefatta en förenkling.

Kommittén hemställer,

att, med ändring af nu gällande bestämmelser i

ämnet, ersättning för skogsstatens bestyr med skogsskötseln

å vissa ecklesiastika boställen och häradsallmän
LöneregleringsTcommitténs

bet. VI.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

Uppbörden

af underhandsförsäljningsmedel.

194

flingar måtte tillgodoföras statsverket genom årlig afgift

i förhållande till skogens areal.

I § 47 af 1894 års skogsordning är stadgadt, att ad försäljning af

skogsalster från kronoparker, odisponerade kronoöfverloppsmarker och de

delar af oafvittrade skogar, för hvilka uteslutande rätt till utsyning enligt

§ 53 skogsordningen ej äger ruin, äfvensom från öfriga allmänna skogar,

från hvilka försäljningsmedel ingå till statsverket eller under statens förvaltning

ställd fond, samt från häradsallmänningar skall ske å offentlig

auktion, där ej enligt gällande instruktion för skogsstaten eller nämnda

förordning försäljning i annan ordning må äga rum.

Sådan offentlig auktion förrättas på föranstaltande af Konungens befallningshafvande,

som med ledning af vederbörande skogstjänstemäns uppgifter

och förslag utsätter tid för auktionen, stadgar auktions- och betalningsvillkoren

samt utfärdar auktionskungörelse. Auktionen förrättas antingen i

den ort, där skogen är belägen, eller inför Konungens befallningshafvande

eller å båda platserna samtidigt. Betalningen erlägges, efter bestämmelser

i auktionsvillkoren, antingen direkt i länets ränteri eller till kronofogden

i orten.

Den försäljning »i annan ordning», hvarom ofvan förmäles, är försäljning

under hand genom jägmästaren. Enligt § 49 af skogsordningen

har domänstyrelsen, i afseende å jägmästares utsyningsförslag, att pröfva,

bland annat, huruvida, i fråga om ringare virkesbelopp eller då särskilda

förhållanden eljest föreligga, försäljning under hand genom jägmästares

försorg bör äga rum. I § 25 af instruktionen för skogsstaten behandlas

till en början de fall, att, efter utsyningsförslagets afgifvande, »å

skog, från hvilken försäljningsmedel ingå till statsverket eller under statens

förvaltning ställd fond, virke, som icke lagligen tillkommer viss vederbörande,

varder vindfälldt eller genom eld eller eljest skadadt, eller

ock olofligen afverkadt virke tages i beslag och med tillgodogörande

af dylikt virke ej utan olägenhet kan anstå, till dess detsamma,

efter upptagande i nästföljande års utsyningsförslag, kan blifva i behörig

ordning såldt». För dessa fall stadgas, att jägmästaren skall, om virkesbeloppet

är af större betydenhet, efter inhämtande af öfverjägmästarens

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

medgifvande göra framställning hos vederbörande länsstyrelse om utlysande

af auktion för virkets försäljning, men i händelse virkets värde

ej står i skäligt förhållande till de kostnader, som äro förenade med försäljning

i dylik ordning, eller med afseende å för handen varande omständigheter

tiden icke medgifver föranstaltande af auktion, sälja virket

under hand till i orten gångbart pris. Och i senare delen af samma § 25

föreskrifves, att röjnings- och hjälpgallringsvirke till mindre belopp och af

ringare värde, i mätningslinjer fällda träd äfvensom toppar, grenar och

annat skogsaffall må af jägmästaren säljas under hand till ortens pris.

I § 50 af skogsordning^! stadgas vidare, att vid försäljning af skogsalster

under hand det sålda icke må afverkas eller utlämnas, förrän köpeskillingen

är betald eller därför ställts säkerhet. Utgöres erbjuden säkerhet

af borgen, skall, om köpeskillingen öfverstiger 100 kronor, löftesmännens

vederhäftighet vara på visst sätt styrkt, hvaremot, där köpeskillingen är

lägre, jägmästaren äger pröfva säkerheten. Och rörande betalningen är

i sistnämnda paragraf föreskrifvet, att köpeskillingen skall indrifvas af

Konungens befallningshafvande, till hvilken myndighet uppgift å det sålda

virket, köpare och köpeskilling bör af jägmästaren för sådant ändamål

insändas; dock att, där för undvikande af omgång vid kontant likvid finnes

nödigt, köpeskillingen må af jägmästaren uppbäras och redovisas enligt

de närmare bestämmelser, domänstyrelsen meddelar.

§§ 63 och 65 i skogsordning^! innehålla föreskrifter, i hvad mån

bestämmelserna angående skogsalsters försäljning kunna tillämpas äfven i

fråga om upplåtelse af mulbete, grässlätter eller odlingslägenheter samt

afyttrande af mossa, dyjord, bränntorf, sand, grus och sten. Och i § 25

af instruktionen för skogsstaten stadgas särskildt, att mossa, torf, sand

och sten till mindre belopp må af jägmästaren säljas under hand till

ortens pris.

Till ofvan åberopade bestämmelser anslöto sig i de den 2 december

1895 utfärdade reglementariska föreskrifterna för skogsstatens tjänsteförvaltning

punkterna 110—118, hvarest meddelades bestämmelser om användande

vid underhandsförsäljningarna af ett blankettsystem till kontroll

å jägmästaren samt ytterligare föreskrefs dels att, »om tiden medgifver

auktionsförsäljning af i första mom. af § 25 i gällande instruktion omför
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

mäldt virke, skall jägmästaren för försäljningen inhämta öfverjägmästarens

tillstånd i de fall, då virkesbeloppets värde öfverstiger 200 kronor», dels

och att »i andra mom. af samma § omförmäldt röjnings- och hjälpgallringsvirke

in. in., äfvensom mossa, torf, sand och sten, må jägmästare äga

att under hand försälja, därest försäljningsvärdet ej anses öfverstiga 200

kronor».

Af sålunda anförda stadganden framgår, att försäljning å auktion

skall vara regeln och underhandsförsäljning inskränkas hufvudsakligen till

sådana fall, då tiden ej medger auktions hållande eller värdet af det virke,

som skall till försäljning utbjudas, ej står i rimligt förhållande till användningen

af ett sådant försäljningssätt som auktion och därmed förbundna

kostnader.

Hvad nu underhandsförsäljningen angår, utbildade sig i praktiken

två olika former af densamma. Med stöd af bestämmelserna i de reglementariska

föreskrifterna ansågs, att poster, i värde icke öfverstigande

200 kronor, kunde och borde af jägmästaren realiseras utan utbjudande,

och likviden uppbars därvid af honom. Gällde det åter poster af högre

värde, infordrade jägmästaren i regel anbud därå genom annons, hvilka

anbud underställdes öfverjägmästarens pröfning; och betalningen skedde

vid dylik försäljning i regel till länets ränteri eller kronofogden i orten,

men undantagsvis till jägmästaren.

Efter det emellertid under senare tiden i ett par fall visat sig, att de

bestämmelser, som funnits meddelade till kontroll å underhandsförsäljningarna,

icke kunnat förebygga missbruk, föranleddes domänstyrelsen däraf

att genom cirkulär den 12 december 1905 ändra bestämmelserna uti förevarande

ämne. I detta cirkulär föreskrefs, att den uppgift å under hand

försåldt virke in. ra., som skolat insändas direkt till länsstyrelsen, skulle af

jägmästaren insändas till öfverjägmästaren, som, efter däraf tagen afskrift till

ledning vid granskningen af jägmästarnas förteckningar öfver skogsmedel,

skyndsamt skulle befordra uppgiften till länsstyrelsen. Äfven i öfrigt vidtogs

ändring i kontrollföreskrifterna för underhandsförsäljning. Vidare stadgades,

att infordradt anbud å sådant virke, som jägmästaren enligt första

stycket af § 25 i instruktionen säljer under hand till i orten gångbart

pris, skall, då virkets värde öfverstiger 200 kronor, pröfvas af öfverjäg
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

mästaren. Men därjämte vidtogs den förändring i hvad dittills gällt, att

köpeskilling för under hand såldt virke in. in. ej må af jägmästaren uppbäras

annat än för försälj ningspost af högst 20 kronor.

Bestämmelsen i sistnämnda hänseende har framkallat åtskilliga gensagor;

och äfven kommittén anser, att en sådan bestämmelse ej kan

vara lämplig. Först och främst medför den för allmänheten en väsentligt

ökad omgång, i det att vid köp under hand äfven af så små virkesposter

som för något mer än 20 kronor köparen nödgas underkasta sig formaliteterna

med afgifvande af förbindelse och ställande af säkerhet samt leverering

af köpeskillingen till annan vederbörande än den, som verkställt

försäljningen. Men genom denna ökade omgång för allmänheten torde

bestämmelsen jämväl lända till direkt skada för skogsskötseln, i ty att

den verkar hindrande på afsättningen af mindrevärdigt virke.

Den vidtagna anordningen är otillfredsställande äfven därutinnan,

att den icke träffar hvad som synes vara själfva hufvudfelet i den nuvarande

anordningen, nämligen att jägmästarna öfver hufvud skola syssla

med uppbörd af underhandsförsäljningsmedel. Dessa uppbördsbestyr äro

ju nämligen hinderliga för hvad som bör vara revirförvaltarens egentliga

uppgift. Och huru än beloppet af denna jägmästarens uppbörd må bestämmas,

kommer dock, så länge någon dylik uppbörd åligger honom,

detta att betinga fortvaron i hufvudsakligen orubbadt skick af nuvarande,

på hans och öfverjägmästarens tid inkräktande redovisnings- och kontrollprocedurer.

Den uppfattning, åt hvilken kommittén sålunda gifvit uttryck, sammanfaller

med de åsikter i ämnet, som af ett Första kammarens tillfälliga

utskott vid 1906 års riksdag uttalades vid behandlingen af väckt motion angående

åvägabringandet af statistisk redogörelse i vissa hänseenden för statens

kronoparker. Utskottet framhöll därvid, att möjligheten för en öfvergång till

ett intensivare skogsbruk är »hufvudsakligen beroende däraf, att allt sådant

virke, som bör undanskaffas för att främja uppkomsten af växtliga skogsbestånd,

också vinner afsättning»; och fortsatte utskottet därefter sålunda:

»denna afsättning bör därför på allt sätt främjas, hvilket kan ske i väsentlig

mån genom att använda ett enklare försäljningssätt än som för de mera

värdefulla virkessortimenten är nödigt. Såsom ett sådant framstår den re
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

dan nu använda underhandsförsäljningen genom jägmästarens försorg. Men

då uppbörden af försäljningsmedlen icke bör åläggas skogstjänstemannen,

för hvars verksamhet uppbördsbestyret är främmande och hinderlig!, torde,

där detsamma icke kan handhafvas af den fåtaliga ordinarie uppbördspersonalen

(kronofogdarna), lämpliga utvägar för uppbördens ordnande

med afseende å dessa underhandsförsäljningar böra utfinnas, så att köparna

af nu ifrågavarande mindre virkesslag icke vid köpeskillingens erläggande

blifva nödsakade göra långa resor eller vidkännas särskilda utgifter. Ej

endast för skogarnas bättre vård, utan äfven för ett gynnsammare finansiellt

resultat af statsskogshushållningen, skulle en åtgärd i nu antydd

riktning vara af betydelse».

Då kommittén gjort till föremål för öfvervägande, huru jägmästarna

lämpligen skulle kunna befrias från all uppbörd af underhandsförsäljningsmedel,

har kommittén haft till ögonmärke, att den ändrade anordning,

som därutinnan skulle ifrågakomma, borde vara sådan, att å ena sidan

allmänheten i möjligaste mån sluppe särskildt besvär och omgång, som

verka tillbakahållande på köplusten, och å andra sidan medlen tillfördes

vederbörande ränteri möjligast direkt, utan anlitande af mellanhänder.

Kommittén har sålunda ansett sig ej kunna förorda ett öfverflyttande

af uppbörden af underhandsförsäljningsmedel till kronofogdarna,

men däremot trott sig finna, att berättigade önskemål skulle tillgodoses

genom att medelst postanvisning anlita postverket för likvidens fullgörande

till vederbörande ränteri.

För att i någon mån klargöra, huru kommittén tänkt sig saken i

sina hufvuddrag ordnad, och visa, hvilka fördelar den föreslagna anordningen

skulle erbjuda, torde vara af nöden att i korthet redogöra för, huru

nu tillgår vid underhandsförsäljning, då likviden uppbäres af jägmästaren.

Vid dylika försäljningar skola användas numrerade blanketter,

uppdelade hvar och eu i tre särskilda genom perforering åtskilda delar, A, B

och C. I alla dessa antecknas, från hvilken kronopark försäljningen skett,

köparens namn, de olika försäljningsposternas art och omfattning samt

pris äfvensom den bestämda afforslingstiden, hvarjämte jägmästaren å samtliga

tecknar erkännande af mottagen likvid. A-blauketten behålles i jägmästarexpeditionen

såsom journal för underhandsförsäljningen. B-blanketten

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

öfverläinnas i sammanhang med kvartalsrapporten till öfverjägmästare!!

för att af honom förvaras å hans expedition såsom kontrollmedel. C-blanketten

öfverläinnas till köparen, som skall vid virkets mottagande, innan

han får afverka eller bortföra detsamma, till kronojägaren öfverlämna

blanketten, försedd på baksidan med köparens påskrift om virkets mottagande,

dock med rätt för köparen att såsom verifikation för sig frånskilja

och behålla jägmästarens å blankettens nedre del tecknade erkännande

af mottagen likvid. Kronojägaren insänder sedan C-blanketten, försedd

med påskrift om virkets utlämnande, till jägmästaren för att såsom

verifikation bifogas dennes kassaredogörelse.

Såsom kommittén tänkt sig saken ordnad, skulle A-blanketten —

den å revirexpeditionen kvarliggande — fortfarande finnas i samma syfte

som nu och äfven med samma innehåll, undantagandes att jägmästarens

erkännande af mottagen likvid skulle bortfalla. Den nuvarande B-blanketten,

som sändes till öfverjägmästaren för att tjäna till kontroll, blefve öfverflödig,

då jägmästaren ej längre uppbure några försäljningsmedel. C-blanketten,

af samma innehåll som nu med undantag för jägmästarens kvitto, men betecknad

med B, skulle fortfarande lämnas till köparen, hvilken samtidigt

därmed skulle erhålla en postanvisningsblankett, därå jägmästaren ifyllt

såväl köpeskillingsbeloppet som ränteriets adress. På den till anvisningen

hörande kupongen skulle af jägmästaren antecknas beloppet, köparens (afsändarens)

namn och adress, det å A- och B-blanketterna anbragta nummer

äfvensom ett tillkännagifvande, att medlen utgöra underhandsförsäljningsmedel

från angifven skog. Sedan köparen därpå i behörig ordning afsändt

postanvisningen, har han att med B-blanketten och postkvittot anmäla sig

hos kronojägaren för det köptas utfående. Vid utlämnandet af det köpta

återställes postkvittot till köparen, försedt på baksidan med påskrift af kronojägaren

om afforslingstiden enligt B-blanketten. Denna sistnämnda återsändes

därpå af kronojägaren till jägmästaren såsom avis om utlämnandet. Vederbörande

ränteri, som, vid postanvisningsbeloppets mottagande, af anteckningarna

å anvisningskupongen erhåller behöfliga upplysningar för beloppets

bokförande och således ej i detta hänseende behöfver tillställas någon särskild

uppgift, behåller kupongen såsom verifikation.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Fastställelse

af utsyningsförslag.

Till undvikande af tidsutdräkt och oreda torde emellertid böra föreskrifvas

och på lämpligt sätt å B-blanketten angifvas, att, därest köpare

icke inom viss kortare tid hos kronojägaren anmäler sig för det köptas

utfående, köpeaftalet anses förfallet.

Enligt kommitténs mening skulle en sådan anordning som den nu

skisserade blifva till väsentligt gagn. De anteckningar, jägmästaren skulle

få att verkställa, blefve ej vidlyftigare än för närvarande, men han befriades

från nuvarande uppbörds- och redovisningsbestyr, likasom för hans

öfverordnade ej vidare vore behörigt offra tid på den nu oundgängliga

granskningen af hans ifrågavarande uppbörd. Och med postväsendets

betydande och snabba utveckling i våra dagar lärer den nya anordningen

icke kunna anses medföra någon vidare olägenhet för köparna.

Naturligen skulle det dock fortfarande stå vederbörande köpare öppet

att, där han finner sådant med sin fördel förenligt i och för ernående af

anstånd med likviden, ställa säkerhet för köpeskillingen i enlighet med därför

gällande föreskrifter, i stället för att följa det ofvan angifna förfarandet.

Gifvetvis borde det föreslagna förfarandet, med de afvikelser, som

af förhållandena betingas, komma i tillämpning äfven i fråga om upplåtelser

under hand genom jägmästares försorg af mulbete, odlingslägenhet

m. in. dylikt.

Med stöd af det anförda hemställer kommittén,

att, med upphäfvande af jägmästares befattning

med uppbärande af s. k. underhands för säljning smedel,

föreskrift måtte meddelas i syfte att, vid försäljning eller

upplåtelse under hand genom jägmästares försorg, likvid

må ske direkt till vederbörande ränteri i den ordning,

kommittén ofvan antydt.

Enligt hvad redan är nämndt, skola utsyningsförslag årligen af jägmästarna

ingifvas till öfverjägmästaren, hvilken därefter till domänstyrelsen

för pröfning och fastställelse öfversänder desamma jämte eget förslag

till de åtgärder, som böra vidtagas å de allmänna skogarna inom distriktet.

Enligt punkten 24 i de reglementariska föreskrifterna för skogsstatens

tjänsteförvaltning skall utsyningsförslagets ingifvande till öfverjägmästaren

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

äga ruin före ingången af det år, som förslaget afser, medan förslagens

vidare befordrande från öfverjägmästaren till domänstyrelsen skall äga rum

före den 1 mars nämnda år.

Nu har af eu del revirförvaltare i mellersta och södra Sverige framhållits,

att domänstyrelsens beslut i dessa ärenden i regel ej kommit till jägmästarnas

kännedom förrän under maj eller till och med början af juni

månad, och att till följd däraf arbetet med utsyningarna ej kunnat förr

påbörjas. Och det har betonats, att väsentlig tid och resekostnad skulle

besparas, om fastställelsen af utsyningsförslagen kunde ske så tidigt, att

jägmästarna kunde företaga en de], särskildt mindre, utsyningar under

de resor för kulturarbeten, hvilka af dem under vårmånaderna anträdas.

Hvad man i sådant hänseende velat vinna skulle emellertid i väsentlig

mån tillgodoses genom bifall till kommitténs i det föregående framställda

förslag om öfverlämnande åt öfverjägmästarna i de fem sydligare

distrikten att afgöra frågor om fastställelse af utsyningsförslag, där dessa

icke innefatta väsentlig afvikelse från gällande hushållningsplaner.

Att för skogsstatens personal meddela liknande föreskrifter i fråga

om viss arbetstid å tjänsterummet, som för de centrala ämbetsverken i

allmänhet blifvit af kommittén ifrågasatta, synes ej vara erforderligt eller

ens möjligt. För denna personal är arbetet utom tjänsterummet det viktigaste;

och i de flesta fall äro ock tjänstegöromålen sådana, att de måste

besörjas inom viss tid af året, äfven om därför under kanske ganska långa

perioder kräfves en synnerligen lång daglig arbetstid. Här gäller väsentligen

att tillse, att å hvarje befattningshafvande hvital’ så stort mått af

arbete, som bör kunna af honom kräfvas.

Arbetstid.

Löneregleringshommitténs bet. VI.

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Extra inkomster

i tjänsten.

Aflöningsförmåner för ordinarie tjänstemän och betjänte

vid skogsstaten.

I det föregående har kommittén skildrat tillkomsten af nuvarande

aflöningsförmåner för skogsstatens ordinarie personal (sid. 53—96) äfvensom

lämnat en öfversikt af de framställningar och yttranden i fråga om

förändring i dessa aflöningsförmåner, hvilka blifvit från vederbörande

statsdepartement till kommittén öfverlämnade (sid. 121—136).

Då kommittén skall för egen del yttra sig beträffande aflöningsförmåner

för skogsstatens ordinarie personal — hvarunder emellertid härvid

såsom eljest i detta förslag, af förut å sid. 38 angifvet skäl, ej inbegripas

kronoskogvaktarna — har kommittén funnit sig böra i första rummet upptaga

till behandling frågan om de vissa skogsstatstjänstemän tillkommande

extra inkomster i tjänsten.

Vid skildringen af tillkomsten af de nuvarande aflöningsförmånerna

är nämndt, att vid den senaste allmänna löneregleringen för

skogsstaten jägmästarnas rätt till ersättning för vissa extra förrättningar

upphörde. Det påpekades på sin tid af vederbörande departementschef

(se ofvan sid. 67), att de extra ersättningar, som därefter koinme att

kvarstå, afsågo — om ersättning för skogsindelningar, hvilka i allmänhet

uppdrogos åt extra jägmästare, undantogos — förrättningar, som mera

sällan förekommo och hvaraf någon afsevärd inkomst icke kunde beredas.

A sid. 156 hav lämnats en sammanställning af inkomna uppgifter

rörande jägmästares extra inkomster i tjänsten åren 1903—1905; och

framgår däraf, att närmare två tredjedelar af hela antalet revirförvaltare

under sagda tid åtnjutit dylik inkomst, samt att denna för åtskilliga af

dem stigit till ganska afsevärda belopp. Därvid är emellertid att märka,

att i åtskilliga fall och särskildt i fråga om de flesta högre inkomstbeloppen

uppgifvits, att de härflyta från indelnings- och uppskattningsförrättningar.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

I män som skogstaxatorernas antal ökas, torde emellertid blifva allt

mer sällsynt, att för dylika förrättningar anlitas ordinarie jägmästare.

Men där detta fortfarande må ske, synes det kommittén ej vidare böra

ifrågakomma att, såsom enligt nu gällande bestämmelser är händelsen,

ersättning för sådan förrättning tillkommer jägmästare äfven i fråga om

sådan allmän skog inom hans revir, som står under skogsstatens förvaltning.

Skötseln i det hela af dylik skog och tillsynen öfver de arbeten, som

därför kräfvas, böra tillhöra hans ordinarie tjänst, och godtgörelse för

nämnda bestyr, såvidt de af honom medhinnas, bör anses innefattad i den

med tjänsten förenade aflöning.

Vid löneregleringen år 1889 förordnades, att de jägmästare tillkommande

afgifter för utsyning å vissa allmänna skogar och enskilda

sådana under inskränkt dispositionsrätt skulle indragas till statsverket.

Emellertid utgår fortfarande för vissa bestyr å en del enskilda

skogar ersättning till de skogsstatstjänstemän, hvilka hafva sig dessa bestyr

anförtrodda.

Detta är, bland annat, förhållandet enligt bestämmelser, som meddelats

till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Västerbottens

och Norrbottens län, senast genom kungl. förordningen den 24 juli

1903. Från flera håll och äfven inom Riksdagen har framhållits såsom

önskvärdt, att de afgifter, som för kontrollen öfver hushållningen å ifrågavarande

skogar böra af de enskilda skogsägarna erläggas, skulle under alla

förhållanden ingå till statsverket.

I sådant hänseende må erinras, att, sedan i eu vid 1906 års riksdag

inom Första kammaren väckt motion framhållits, att nämnda bestämmelser

i tillämpningen väckt missbelåtenhet, Riksdagen i skrifvelse den 31

mars 1906 (n:r 55) anhöll, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning

samt, i den mån densamma därtill gåfve anledning, förelägga

Riksdagen förslag till ändringar i ofvannämnda kungl. förordning uti

syfte, bland annat, att afgifter för de i förordningens 3 § 1 mom.

omförmälda utsynings- och utstämplingsförrättningar skulle erläggas till

staten i stället för till förrättningsmannen.

I motiveringen till skrifvelsen antyddes, att ett upphäfvande af

förrättningsmännens rätt till ersättning skulle förekomma anledningar till

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

misstroende mot dem samt ställa dem mera oberoende i förhållande till

de enskilda skogsägarna. Och det framhölls tillika, att, därest afgifter af

ifrågavarande slag skulle ingå till statsverket, det ur flera synpunkter

vore fördelaktigt, om dessa afgifter utginge »per träd och kubikmassa», i

likhet med hvad som gällde enligt kungl. kungörelsen den 11 december

1903 angående afgäld för utsyning af virke i vissa fall inom de sex norra

länen. Därmed vunnes, bland annat, öfverensstämmelse i förevarande afseende

mellan nu ifrågavarande skogsägare och sådana inom samma trakter

boende kronohemmans och nybygges åbor äfvensom skatte- och frälsehemmansägare

samt ägare af sågverk med s. k. privilegierad stockfångsträtt,

hvilka endast efter utsyning finge disponera sin skog.

Med anslutning till dessa uttalanden och särskild! med afseende å

önskvärdheten däraf, att likformiga principer varda så långt möjligt genomförda

beträffande afgälder för utsyningar å enskild skog, anser sig

jämväl kommittén för sin del böra förorda ett genomförande af den af

Riksdagen ifrågasatta förändringen rörande afgifter för utsyning och utställning

af undermåligt virke.

Det må härvid jämväl bemärkas, att, i händelse skogsstatstjänstemäns

rätt till ersättning för ofvannämnda utsyningar och utstämplingar

af undermåligt virke alltså kommer att upphöra, sådant äfven inverkar

på de extra tjänstemännens inkomster, hvadan hänsyn därtill bör tagas

vid tillmätande af arfvoden åt dem.

Under uttrycket »extra inkomster i tjänsten» synes icke kunna

lämpligen inbegripas den rese- och traktamentsersättning, som särskild!

utgår till skogsstatens tjänstemän vid vissa förrättningar. Till frågan om

denna ersättning återkommer kommittén emellertid i annat sammanhang.

Kommittén hemställer,

dels att, med ändring af hvad för närvarande gäller,

ersättning ej vidare må tillkomma jägmästare för indelningsoch

uppskattnmgsförrättningar å sådana allmänna skogar

inom hans revir, som stå under skogsstatens förvaltning;

dels ock att hvad nu är stadgadt om skogsstatstjänstemans

rätt till ersättning af enskilda för så
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

dana utsyning s- och utstämpdingsförrättning ar, om

hvilka förmäles i 3 § 1 mom. af kungl. förordningen

den 24 juli 1903, angående åtgärder till förekommande

af öfverdrifven af verkning å ungskog inom Västerbottens

och Norrbottens län, må upphöra att gälla samt i

stället föreskrifvas, att afgift för dylika förrättningar

skall till statsverket ingå efter enahanda grunder, som

gälla för de avgifter, om hvilka förmäles i kungl. kungörelsen

den 11 december 1903 angående afgäld för utsyning

af virke i vissa fall inom de sex norra länen.

Nu gällande aflöningsförmåner äro fördelade i lön och tjänstgörings- Formerna

penningar jämte ålderstillägg samt för öfverjägmästare, jägmästare och fofrörmånernas

vissa kronojägare respenningar. För kronojägarna tillkomma dagarfvoden, utgående.

hvarjämte kronojägarna antingen innehafva boställe eller ock åtnjuta hyresersättning.

Ett fåtal jägmästare tillgodonjuta boställs- eller bostadsförmån.

I fråga om beloppen af de kontanta aflöningsförmånerna är utredning

lämnad å sid. 94—96 samt sid. 154—155. Beträffande boställen

och deras afkastning må här meddelas några upplysningar. De jägmästare,

som innehafva boställen, äro numera blott 4, nämligen jägmästarna i

Jönåkers, Ombergs, Hunnebergs och Ölands revir. Den årliga afkastning^!

af dessa boställen är i stat uppskattad till resp. kronor 175:—, 9 5 8:87,

275:— och 186:—. Af kronojägarna innehafva 144 boställen. Bland dessa

boställen hafva 38 ansetts icke lämna någon afkastning, hvaremot vid de

öfriga afkastningen uppskattats till följande belopp:

vid 12 boställen till...........högst 10 kronor

»21 » »...........11—25 »

»42 » »........... 26—50 >

»24 > »...........51—100 »

» 6 > »...........101 — 150 »

» 1 » »........... 200 »

Den sålunda uppskattade afkastningen afdrages af boställshafvarens lön.

Förut är nämndt, att till hvarje öfverjägmästarexpedition årligen

anslås ett visst belopp s. k. expensmedel, afsedda att bestrida utgifter

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Boställen

och hy re sersättning.

för skrifmateriel m. m. samt aflöning af skrifbiträde. öfverjägmästarna

afgifva årligen uppgift å det af dem i nämnda hänseende beräknade

anslagsbehofvet för nästföljande år, hvarpå domänstyrelsen gör

hemställan i ämnet uti det till Kungl. Maj:ts pröfning hänskjutna generalförslaget

öfver användande af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet. Anvisadt belopp

lämnas emellertid med redovisningsskyldighet och öfverjägmästaren är

skyldig återleverera hvad som ej med verifikationer styrkes hafva åtgått

till behöriga utgifter. För år 1905 utgjorde de anvisade expensmedlen:

i Mellersta Norrlands, Gäfle-Dala och Södra distrikten . . . kronor 1,300

i Skellefteå och Umeå distrikt..... » 1,450

i Luleå distrikt.................... » 1,490

i Östra distriktet . . .................. » 1,700

i Bergslagsdistriktet.................. » 1,765

i Smålands distrikt.................. » 2,000

i Västra distriktet................... » 2,200

I den män arkiven svällt ut till sådana dimensioner, att minst ett

par rum erfordras till expeditionslokal, har åt öfverjägmästarna beviljats

bidrag från reservationsanslaget till hyra för expeditions- och arkivlokal. I

sådant hänseende anvisades år 1905 till öfverjägmästarna i Mellersta Norrlands,

Gäfle-Dala, Bergslags, Östra, Smålands och Södra distrikten 250

kronor, i Västra distriktet 300 kronor, i Skellefteå och Umeå distrikt

350 kronor samt i Luleå distrikt 500 kronor.

Vidare har åt vissa kronojägare, som icke åtnjuta respenningar,

lämnats ett mindre årligt bidrag, i allmänhet 25 å 30 kronor, till underhåll

af velociped.

Vid de löneregleringar, som under 1800-talets senare hälft ägde rum

inom olika förvaltningsgrenar, gjorde sig gällande en allmän sträfvan att

indraga befintliga boställen. I öfverensstämmelse härmed hafva ock de

jägmästare anslagna boställena blifvit efter hand indragna, så att, enligt

hvad ofvan omnämnts, blott fyra dylika boställen nu finnas kvar. Hvad

åter kronojägarna angår, uttalades redan vid förarbetena för 1889 års

lönereglering, att de åt kronojägare anslagna boställslägenheter, då 100

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

till antalet, borde i allmänhet bibehållas, enär för deras innehafvare skulle

möta svårighet att i närheten af bevakningstrakterna förhyra lämplig bostad.

Med hänsyn till vikten af att kronojägarna äro bosatta inom sina

bevakningstrakter, har det synts kommittén ömkligt, att tillgång till boställslägenhet

kunde beredas kronojägare i allmänhet. Och enligt kommitténs

uppfattning är det i flera fall angeläget, att, såsom redan skett

på några ställen i Lappland1, boställslägenheter anordnas jämväl åt jägmästare,

i ändamål att åt dem kunna bereda bostad. Enligt gällande

instruktion åligger det nämligen jägmästaren att, därest ej domänstyrelsen

för särskilt fall medgifvit undantag, vara bosatt på lämplig plats inom

sitt revir. Men för att undantagen från denna allmänna regel skola kunna

begränsas till allenast de allra oundgängligaste fall, torde staten böra föranstalta

därom, att i de revir, där tillgång på lämplig bostad för jägmästaren

ej finnes, sådan bostad varder på det allmännas bekostnad anordnad

och till jägmästaren upplåten mot skålig hyra.

Beträffande framställda förslag om uppförande af viss del af aflöningarna

till statsfunktionärer under titeln hyresbidrag eller hy reser sättning,

i syfte särskildt att vid tillmätande af denna förmån kunna taga hänsyn

till skillnaden i hyrespris å olika orter, har kommittén, såsom dess betänkande

angående landsstaten, sid. 197—198, utvisar, funnit en dylik

anordning ej böra införas för personalen vid nämnda stat; och i fråga om

skogsstaten har kommittén, som ansett sig ej höra frångå den redan befintliga

anordningen med olika tjänstgöringspenningar för olika jägmästarbefattningar,

icke funnit någon vidare anordning i ofvannämnda syfte erforderlig

beträffande tjänstemännen. Till de kronojägare åter, Indika

sakna boställslägenhet, bör tills vidare, och intill dess sådan kan dem

beredas, utgå viss hyresersättning, likasom för närvarande.

Vidkommande de från öfverjägmästares och jägmästares sida gjorda

framställningarna om uppförande »i fast stat» af visst belopp för förhyrande

af expeditionslokaler synes det lämpligast, att för jägmästarnas expedition

och arkiv beredes plats i deras bostäder och att behörig hänsyn därtill

tages vid aflöningens bestämmande.

1 För jägmästarna i Jockmocks, Öfre Byske, Arvidsjaurs, isele, Sorsele, Vilhelmina och

Fredrika revir.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Respen
ningar.

Hvad åter angår öfverjägmästarna, äro deras arkiv vida mera omfattande,

och torde för deras expedition kräfvas minst ett par rum, helst

därstädes erfordras utrymme för flera samtidigt arbetande biträden. Med

afseende härå anser kommittén, att bidrag till kostnaderna för expeditionsoch

arkivlokal böra fortfarande utgå till öfverjägmästarna, samt att i

sådant hänseende ett belopp af 400 kronor för hvarje distrikt bör vara

lämpligt. Härvid förutsättes, att tillsyn utöfvas däröfver, att expeditionsoch

arkivlokalerna blifva för sitt ändamål fullt lämpliga.

Ofvan är nämndt, att i inkomna framställningar öfverjägmästare och

jägmästare antydt såsom önskemål att för sina tjänsteresor få ersättning

enligt resereglementet, men, därest detta ej kunde beviljas, hemställt om

höjning af nuvarande respenningarna med minst 33 procent, samt att från

kronojägarnas sida begärts reseersättning »enligt skjutsstadgan» eller fasta

respenningar till olika belopp för skilda delar af landet.

Beträffande alla sådana tjänstebefattningar, af hvilkas innehafvare

fordras, att de i större eller mindre omfattning skola vara »på resande

fot», är ett af de svåraste spörsmålen, huru godtgörelsen för resorna skall

utgå. Å ena sidan måste tillses, att behöfliga tjänsteresor ej varda eftersatta,

och ur denna synpunkt har man förordat ersättningens utgående

enligt resereglementet. A andra sidan har emellertid denna ersättningsform

ansetts i många fall leda till en obehöflig ökning af statens utgifter,

hvarjämte densamma alltid medför en hel del arbete med uppsättande af

räkningar och dessas granskning.

Vid öfvervägande af denna fråga, i hvad skogsstaten angår, har kommittén,

med särskild hänsyn till de förändringar, som föreslagits i afsikt

att öka möjligheterna till utöfvande af kontroll, för sin del ansett, att

de önskemål, som uppställts för skogsstatens verksamhet, kunna vinnas

äfven med bibehållande af nu gällande form för tjänsteresors godtgörande,

och att vid sådant förhållande denna form ej bör utbytas mot systemet

med ersättning enligt resereglementet.

Kommittén har alltså funnit sig böra för skogsstaten bibehålla de

fasta respenningarna, ehuru, enligt hvad i det följande framgår, med höjning

i deras belopp, samt därjämte föreslå den ändring i hvad nu gäller,

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

att respenningar må tillkomma samtliga kronojägare, ehuru till olika storlek

i olika landsdelar, vid bifall till hvilket förslag naturligtvis ej vidare

bör ifrågakomma, att kronojägare af allmänna medel erhålla bidrag till

underhåll af velociped.

I detta sammanhang torde jämväl böra uppmärksammas spörsmålet,

i hvad mån skogsstatstjänsteman, utöfver de fasta respenningarna, må

kunna undfå rese- och traktamentsersättning i särskilda fall för utförande

af göromål, som icke kunna anses innefattade i skötseln af det honom anförtrodda

tjänstgöringsområdet, ej heller eljest äro direkt förbundna med

hans tjänst. Detta spörsmål, vid hvars bedömande hänsyn måste tagas

till den olika beskaffenheten af de förrättningar, som härvid kunna komma

i fråga, torde böra närmare utredas genom domänstyrelsens försorg.

Kommittén vill emellertid för sin del uttryckligen betona, att, i den mån

rese- och traktamentsersättning tinnes fortfarande böra tillkomma skogsstatstjänstemän

i vissa särskilda fall, därom böra, såsom skett i fråga om

vissa civila och ecklesiastika tjänstemän, meddelas tydliga och uttömmande

bestämmelser i ett sammanhang, till förekommande jämväl af skiljaktig

tillämpning i olika delar af landet.

Såväl i domän styrelsens utlåtande den 28 maj 1902 som ock i fram- Kronoställningar

från kronojägare hafva föreslagits ändringar i gällande före-^arfvoden9''

skrifter rörande kronoj ägares dagarfvoden i syfte att dels bereda utsträckt

rätt till sådana arfvoden, dels ock höja deras belopp. Och jämväl

i vissa af de yttranden, som, i sammanhang med infordrade uppgifter,

afgifvits af vederbörande skogsstatstjänstemän, har framhållits önskvärdheten

af en utsträckning af den årliga maximitid, för hvilken dagarfvoden nu

må utgå.

Hufvudsyftet med dagarfvodena har naturligen varit att bereda

kronojägarna aflöningsförbättring, men detta synes kommittén kunna på

ett lämpligare sätt vinnas genom höjning i erforderlig mån af de fasta

aflöningsförmånerna. De erinringar emot en dylik åtgärd och till förmån

för systemet med dagarfvoden, som tidigare (jfr. sid. 86) anförts, har kommittén

icke kunnat tillerkänna någon afgörande betydelse.

LöneregleringsTcommitténs het. VI.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Under åberopande af livad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att bostadslägenhet måtte, mot skälig hyra, beredas

åt jägmästare inom revir, hvarest eljest skulle möta

svårighet för honom att erhålla lämplig bostad,

att kronojägare i allmänhet måtte förses med boställsläg

enhet,

att dagarfvoden till kronojägare måtte upphöra,

men däremot respenningar tillkomma samtliga kronojägare,

att i öfrigt nuvarande aflöning ssystem för skogsstatens

ordinarie personal måtte bibehållas, samt

att fullständiga bestämmelser mätte varda i ett

sammanhang meddelade i fråga om den rätt till rese- och

traktamentsersättning, som må tillkomma skogsstatstjänstemän

för vissa förrättningar.

I de till kommittén öfverlämnade framställningar från kronojägare

har gjorts hemställan dels om befrielse från ersättningsskyldighet för husröta

å boställes hus, dels ock om godtgörelse af allmänna medel för bötesandelar

och kostnadsersättningar, som tillerkänts kronojägare i jakt- och

åverkansmål, men till hvilkas gäldande svarandepart saknar tillgång. Kommittén

har emellertid icke funnit anledning att för dessa befattningshafvande

ifrågasätta någon ändring uti de i omförmälda hänseenden gällande allmänna

bestämmelser.

Aflöningsför- Då kommittén härefter går att framställa förslag rörande de aflö
måner

“stat ningsförmåner å stat, som böra tillkomma skogsstatens personal, erinrar

kommittén om hvad redan förut framhållits angående vikten af, att aflöningarna

för sagda personal blifva bättre afpassade till behofven, än de nu äro.

Statens skogsförvaltning är ett produktivt företag af rent ekonomisk

natur och mera jämförbart med enskilda sadana än med de offentliga

förvaltningsinstitutionerna i allmänhet. Uppgiften för den personal, som

har att förvalta statens skogskapital, är uppenbarligen att göra detta kapital

så fruktbärande som möjligt, icke blott för stunden utan äfven för fram
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

tiden. Ett sådant resultat kan emellertid icke ernås allenast genom att

funktionärerna fullgöra löpande göromål, som kunna medelst tillsyn kontrolleras,

eller därigenom att de, om än så troget, iakttaga hvad som genom

föreskrifter kan åläggas dem, utan här fordras därutöfver, att vederbörandes

verkliga intresse samt deras förmåga af initiativ och att gifva nya uppslag

i all förefintlig grad ägnas åt arbetet och de förhållanden, som kunna inverka

på dettas utbyte. Den tid, som arbetet krafvel*, måste däråt ägnas

utan någon genomsnittsbegränsning, ty ett undanskjutande af en gagnelig

åtgärd eller underlåtenhet att begagna ett gynnsamt tillfälle kan här vålla

afse värd förlust eller skador, hvilkas verkningar sträcka sig långt framåt i tiden.

Skall man emellertid kunna på skogsstatens personal ställa sådana

kraf, som ofvan antydts, är det angeläget, att atlöningsförmånerna varda

så satta, att icke verksamhetslusten hämmas eller intresset splittras genom

att tjänsteinnehafvaren föranlåtes att för fyllande af lefnadsbehofven söka

sig inkomster utom tjänsten.

Det torde äfven böra uppmärksammas, att åt många af skogsstatens

funktionärer är uppdraget att öfvervaka och kontrollera efterlefnaden af

de mer eller mindre restriktiva lagar, som i det allmännas intresse blifvit

utfärdade beträffande enskildas skogar inom vissa landsändar. Funktionärer,

som hafva en så ansvarsfull och de enskildas ekonomiska intressen så bei

öi ande uppgift, böra gifvetvis äfven tillmätas eu aflöning, som medgifver

dem att intaga en i alla afseenden oberoende ställning.

Efter dessa antydningar om de synpunkter, hvilka, enligt kommitténs

mening, böra beaktas vid den förevarande regleringsfrågan, öfvergå]*

kommittén till att yttra sig angående de löneförmåner, som ur nämnda synpunkter

samt med hänsyn till kommitténs tidigare löneregleringsförslag

och därför åberopade allmänna grunder synts böra föreslås för de skilda

grupperna al här ifrågavarande befattningshafvande.

ö fverj ägmästarna åtnjuta för närvarande — förutom respenningar, öfver jäghvilka

ju allenast afse att täcka med deras tjänsteresor förenade kost- mästare.

nåder och till hvilka kommittén nedan återkommer — 3,200 kronor i lön

och 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill kan efter fem år

komma ett ålderstillägg å 600 kronor, däraf tre fjärdedelar räknas till

lönen och eu fjärdedel anses såsom tjänstgöringspenningar.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Beträffande ifrågavarande tjänster anser sig kommittén särskilt böra

påpeka vikten af, att staten till dem ma kunna påräkna de bästa krafterna.

Såsom domänstyrelsen framhållit (se ofvan sid. 131), hafva emellertid i

nämnda hänseende yppats svårigheter under senare tid. Då därtill kommer,

att, därest kommitténs förslag angående utsträckt befogenhet för öfverjägmästarna

vinner beaktande, på dem varder i än högre grad ån hittills

beroende, i hvad mån en intensiv och praktisk förvaltning af statens

skogstillgångar må kunna ernås, synes en afsevärd ökning i deras aflöningsförmåner

vara till fullo motiverad, så mycket mer som dessa tjänstemän

författningsenligt äro förhindrade att i enskilda uppdrag använda sin fackkunskap

och därmed förbättra sin ekonomi.

Kommittén finner sig därför böra föreslå höjning af lönen till 4.000

kronor och tjänstgöringspenningarna till 2,600 kronor. Härtill skulle såsom

för närvarande kunna komma ett ålderstillägg efter fem år å 600

kronor, hvilket likväl, i enlighet med hvad fallet är inom flera andra förvaltningar,

däribland landsstaten, synes böra i sin helhet räknas till lönen.

Respenningarna utgå för närvarande i Luleå distrikt med 1,000

kronor, i Skellefteå, Umeå, Mellersta Norrlands och Gäfle-Dala distrikt

samt Bergslagsdistriktet med 800 kronor och i de fyra öfriga distrikten

med 700 kronor. De sålunda anslagna beloppen måste enligt kommitténs

mening höjas, inom de flesta distrikten ganska väsentligt, med hänsyn

därtill, att öfverjägmästaren bör i större utsträckning än hittills ägna sig

åt inspektionen ute på reviren. Med fästadt afseende å förhållandena inom

de olika distrikten, sådana de framgått af för kommittén tillgängliga uppgifter,

har kommittén ansett, att respenningarna böra höjas i Skellefteå,

Umeå och Mellersta Norrlands distrikt med 500 kronor, i Södra distriktet

med 100 kronor och i öfriga distrikt med 300 kronor.

Kommittén hemställer alltså,

att aflöning en å stat för öfverjägmästare må bestämmas

till 6,600 kronor, däraf 4,000 kronor i lön

och 2,600 kronor i tjänstgöring spenning ar, hvartill kan

komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år med 600

kronor; samt

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

att i slät må för öfverjägmästare uppföras respenningar

att utgå i Luleå, Skellefteå, Umeå och Mellersta

Norrlands distrikt med 1,300 kronor, i Gäfle-Dala

distrikt och B er g slag sdistriktet med 1,100 kronor, i Östra

och Västra distrikten samt Smålands distrikt med 1,000

kronor och i Södra distriktet med 800 kronor.

Aflöningsförmånerna för jägmästare utgöra enligt gällande aflöningsstat,

frånsedt respenningarna, lön, lika för alla, 1,500 kronor och tjänstgöringspenningar,

utgående i 23 revir med 1,600 kronor, i 13 revir med

1,400, i 11 revir med 1,200 och i öfriga 42 revir med 1,000 kronor, till

hvilka löneförmåner kunna komma ålderstillägg å 500 kronor efter resp.

fem, tio och femton år. Af dessa ålderstillägg hänföras tre fjärdedelar

till lönen och en fjärdedel till tjänstgöringspenningarna.

Rörande jägmästares extra inkomster i och utom tjänsten äro upplysningar

meddelade å sid. 156—157. Emellertid är från det föregående

jämväl att erinra, att kommittén hemställt om vissa inskränkningar i de

jägmästarna nu tillkommande extra inkomster i tjänsten.

Hvad ofvan anförts rörande de synpunkter, hvilka böra vid reglering

af skogsstatens löneförmåner vinna beaktande, äger särskiklt tillämplighet

beträffande jägmästarna.

Den förhöjning, som påkallas i deras lön, bör därför ej sättas lägre än

800 kronor. Med en dylik förhöjning skulle lönen blifva 2,300 kronor.

Tjänstgöringspenningarna synas böra i allmänhet höjas med 800 kronor, då

sålunda deras belopp skulle, därest fortfarande fyra grupper bibehölles,

varda resp. 2,400, 2,200, 2,000 och 1,800 kronor. För vissa i landets nordliga

delar befintliga revir, hvilka lida brist på kommunikationer och där

förhållandena jämväl i öfrigt äro ogynnsamma, har kommittén emellertid

ansett en särskild, något större förhöjning påkallad, i följd hvaraf föreslås,

att tjänstgöringspenningarna i dessa'' revir måtte sättas till 2,600 kronor.

De revir, kommittén funnit böra hänföras till denna högsta grupp, äro

10 till antalet. Beträffande de öfriga reviren har, med hänsyn till

numera inträdda förändringar i afseende å kommunikationer och andra

förhållanden, den nuvarande gruppindelningen synts böra undergå vissa

Jägmästare.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

modifikationer, så att tjänstgöringspenningarna må blifva i 12 revir 2,400

i 12 revir 2,200, i 12 revir 2,000 och i 43 revir 1,800 kronor. I särskild

tabell här nedan är angifvet, hvilka revir böra hänföras till de olika grupperna,

Till sålunda föreslagna aflöningsförmåner skulle kunna komma tre

ålderstillägg efter resp. fem, tio och femton år, hvart och ett å 400 kronor.

I likhet med hvad som föreslagits i fråga om öfver] ägmästarna, skulle

dessa ålderstillägg i sin helhet räknas till lönen.

Hvad jägmästarnas respenningar angår, utgöra dessa för närvarande

i 40 revir 600 kronor, i 25 revir 500, i 19 revir 400, i 3 revir 300, i 1

revir 200 och i 1 revir 100 kronor. Kommittén, som ansett en allmän

förhöjning af behofvet påkallad, har, med iakttagande därjämte af erforderliga

jämkningar i nuvarande gruppindelning, funnit respenningarna böra

utgå med 800 kronor i 48 revir, med 650 i 25 revir, med 550 i 12 revir,

med 400 i 3 revir och med 300 kronor i 1 revir.

Följande tabell innefattar kommitténs förslag till gruppindelning i

afseende ä jägmästares tjänstgörings- och respenningar:

Revir.

Tjänst-

göringspen-

ningar.

Respennin-

gar.

Kronor.

Pajala, Tärendö, Juckasjärvi, Storbackens, Pärlälfvens, Jockmocks, Arje- plogs, Sorsele, Stensele och Vilhelmina..............

2,600

800

Varriså, Malmesjaurs, Öfre Byske, Arvidsjaurs, Norra Lycksele, Södra

Lycksele, Asele, Tåsjö, Härjedalens, Sårna och Transtrands.....

2,400

800

.Fredrika..............................

2,400

650

Ängeså, Kalix, Råneå, Bodens, Älfsby, Piteå, Norsjö, Burträsks och Dc- gerfors .............................

2,200

800

Torneå, Gällivare och Råneträsks...................

2,200

650

Jörns, Bjurholms, Anundsjö, Junsele, Norra Jämtlands, Västra Jämtlands

och Västerdalarnes........................

2,000

800

Härnösands, Medelpads, Västra Hälsinglands och Österdalarnes.....

2,000

650

Östra Jämtlands...........................

2,000

550

j Alfdals, Arvika, Karlstads, Stockholms, Finspångs, Kinda, A^adsbo, Dals- lands, Tjusts, Värends och Blekinge-Åhus.............

1,800

800

Norra Hälsinglands, Gästriklands, Kopparbergs, Askersunds, Örebro, Väs- terås, Enköpings, Ombergs, Gottlands, Vartofta, Marks, Svältornas,

Bohus, Eksjö, Malmöhus, Ängclholms och Hallands.........

1,800

650

Köpings, Norra Roslags, Örbyhus, Gripsholms, Nyköpings, Kinne, Slätt- bygds, Kalmar, Jönköpings, A^ästbo och Sunnerbo..........

1,800

650

Klotens, Grönbo och Hunnebergs...................

1,800

400

| Ölands ...............................

1,800

300

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kommittén föreslår,

att lönen för alla jägmästare må upptagas till

2,300 kronor, hvartill kunna komma tre ålder stillägg,

hvart och ett å 400 kronor, efter fem, tio och femton år;

att tjänstgöring spenning ärna för jägmästare må

bestämmas i 10 revir till 2,600 kronor, i 12 revir till

2,400 kronor, i 12 revir till 2,200 kronor, i 12 revir

till 2,000 kronor och i öfriga 43 revir till 1,800 kronor;

samt

att respenningar för jägmästare må utgå med

800 kronor i 48 revir, med 650 kronor i 25 revir, med

550 kronor i 12 revir, med 400 kronor i 3 revir och

med 300 kronor i 1 revir.

Kronojägarna åtnjuta för närvarande lön 400 kronor och tjänstgöringspenningar,

i Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen

400 kronor och i öfriga län 300 kronor. Härtill kan efter fem år

komma ett ålderstillägg å 100 kronor, att under villkor, hvarom

förut nämnts (sid. 93), läggas till lönen. Kronojägarna erhålla vidare

antingen hyrcsersättning å 100 kronor eller boställslägenhet, i hvilket senare

fall dock den afkastning, sådan lägenhet anses gifva utöfver förmånen

af fri bostad, afräknas å kronojägarens lön. Enligt särskilda bestämmelser

äro de berättigade till vissa dagarfvoden, och slutligen hafva kronoj

ägare i Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen sig anslagen

reseersättning å 100 kronor.

Kommittén har i det föregående hemställt, att boställslägenhet bör

i allmänhet beredas krono]ägare, samt att dagarfvodena måtte upphöra,

men respenningar tillkomma alla kronojägare.

Beträffande kronojägarna gäller det särskilt att tillse, att de afföningsförmåner,

som bjudas af staten, äro någorlunda tillfredsställande i förhållande

till de förmåner, som stå till buds hos andra arbetsgifvare. Så

länge skolade skogvaktare endast rönte efterfrågan å en del bruk och större

egendomar i södra och mellersta delarna af riket, där aflöningsvillkoren,

Kronojä
gare.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

åtminstone beträffande kontant lön, botlös tämligen medelmåttiga, kunde

statsskogarnas behof af dylik personal tillgodoses med goda krafter, oaktadt

de onekligen små aflöningar som bestodos denna personal, allra helst som

inom de norra distrikten ofta till kronojägare antogos personer, som icke

genomgått skogsskola, enär tjänstgöringen där hufvudsakligen afsåg bevakning

och kontroll.

Härutinnan har emellertid under senare tiden eu väsentlig förändring

inträdt, i det att numera alla mera betydande skogsägare, äfven norrut,

börjat anställa skolade skogvaktare mot i allmänhet afsevärdt högre aflöningsförmåner,

än dem staten består sina kronojägare, och af de nyinrättade

skogsvårdsstyrelserna anställas s. k. länsskogvaktare, äfven dessa med

bättre aflöningsförmåner än kronoj ägarna.

Om det sålunda, såsom domänstyrelsen i november 1897 omnämnde

(se ofvan sid. 84), redan då kunde af vederbörande skogstjänstemän framhållas,

att bland de från skogsskolorna utgående lärjungarna de dugligaste

företrädesvis sökte befattning i enskild tjänst, där de hade större utsikt

att finna sin bärgning, så gäller säkerligen detta nu i än högre grad,

ty den förbättring i aflöning, kronojägarna efter nämnda tidpunkt erhållit,

torde icke motsvara den allmänna stegring i lefnadskostnaderna, som numera

inträdt, än mindre motväga den ökade tillgången på bättre aflönade

enskilda tjänster.

Med afseende å hvad sålunda anförts, finner kommittén lönen för

kronojägare böra höjas med 200 kronor eller till 600 kronor och tjänstgöringspenningarna,

under bibehållande af nuvarande gruppindelning, likaledes

med 200 kronor, så att de blifva i Värmlands, Kopparbergs och de

norrländska länen 600 samt i öfriga län 500 kronor. Därtill böra kunna

komma tre ålderstillägg efter fem, tio och femton år, hvart och ett å 100

kronor, att läggas till lönen.

Hyresersättningen för kronojägare, som saknar boställslägenhet, synes

kunna bibehållas vid nuvarande belopp, 100 kronor.

Hvad respenningar^ angår, böra desamma bestämmas till olika belopp

efter bevakningstrakternas omfattning och kommunikationsförhållandena

därstädes, och har kommittén, med ledning af inhämtade uppgifter,

ansett respenningar böra utgå

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

med 200 kronor till 50 kronojägare, däraf 16 i Luleå, 15 i Skellefteå,

10 i Umeå, 6 i Mellersta Norrlands och 1 i Gäfle-Dala distrikt samt

2 i Bergslagsdistriktet;

med 150 kronor till 170 kronojägare, däraf 36 i Luleå, 25 i

Skellefteå, 32 i Umeå, 18 i Mellersta Norrlands, 12 i Gäfle-Dala, 12 i

Bergslags, 6 i Östra, 9 i Västra, 10 i Smålands och 10 i Södra distriktet;

med 100 kronor till 110 kronojägare, däraf 3 i Luleå, 10 i Skellefteå,

4 i Umeå, 3 i Mellersta Norrlands, 14 i Gäfle-Dala, 12 i Bergslags,

18 i östra, 22 i Västra, 19 i Smålands och 5 i Södra distriktet;

samt

med 50 kronor till 52 kronojägare, däraf 5 i Gäfle-Dala, 10 i

Bergslags, 4 i östra, 15 i Västra, 8 i Smålands och 10 i Södra distriktet.

Enär jämlikt § 2 i instruktionen för skogsstaten det tillkommer

domänstyrelsen att bestämma angående bevakningstrakternas omfattning,

torde fördelningen inom de särskilda distrikten af beviljade respenningar

för kronojägare böra öfverlämnas till styrelsens pröfning.

Kommittén hemställer,

att kronojägare må tillerkännas i lön 600 kronor

och i tjänstgöring spenning ar 600 kronor inom Värmlands,

Kopparbergs och de norrländska länen samt 500

kronor inom öfriga län;

att därtill må kunna komma tre älderstillägg till

lönen, hvart och ett ä 100 kronor, efter fem, tio och

femton år;

att till kronojägare, som ej har boställslägenhet,

hy res ersättning må utgå med 100 kronor;

samt att respenningar må utgå för 50 kronojägare

med 200 kronor, för 170 kronojägare med 150

kronor, för 110 kronojägare med 100 kronor och för

52 kronojägare med 50 kronor.

Med tillämpning af kommitténs ofvan afgifna förslag skulle aflöningsstaten

erhålla följande utseende:

töneregleringekommitténs bet. VI. 28

Stat.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Summa.

Kronor.

4,000

2,600

6,600 |

36,000

23,400

59,400 |

2,300

2,600

4,900

20,700

23,400

44,100

2,300

2,400

4,700

25,300

26,400

51,700

2,300

2,200

4,500

25,300

24,200

49,500

2,300

2,000

4,300

25,300

22,000

47,300

2,300

1,800

4,100

96,600

75,600

172,200

600

600

1,200

130,200

130,200

260,400

600

500

1,100

97,800

81,500

179,300

; 473,900

421,400

895,300

.

123,050

23,800

—

_

1,042,150

Aflöning.

1 öfverjägmästare . . . .

9 d:o . . . .

1 jägmästare......

9

d:o

1

d:o

11

d:o

1

d:o

11

d:o

1

d:o

11

d:o

1

d:o

42

d:o

1 kronojägare |

217

d:o (

1

d:o \

163

d:o

i de norrländska länen

samt Kopparbergs och

Värmlands län

i öfriga delar af landet

Säger

Respenningar.

4 öfverjägmästare

. (ä 1,300

kr.)

5,200

2

d:o

. (. 1,100

> )

2,200

3

d:o

. (> 1,000

> )

3,000

1

d:o

800

48 jägmästare . . . .

. . (ä 800

kr.)

38,400

25

d:o ....

. . (» 650

> )

16,250

12

d:o ....

. . (. 550

> )

6,600

3

d:o ....

. . (> 400

> )

1,200

1

d:o .....

300

50 kronojägare . . .

. . (ä 200

kr.)

10,000

170

d:o . . .

. . (. 150

» )

25,500

no

d:o ...

. . (> 100

» )

11,000

52

d:o . . .

. . (> 50

> )

2,600

Hyresersättning.

238 kronojägare........(ä 100 kr.)

Summa

Ifter 5 år kan lönen höjas

med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 400 kronor, efter ytterligare

5 år likaledes

med 400 kronor samt efter

än ytterligare 5 år

äfvenledes med 400 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor, efter ytterligare

5 år likaledes

'' med 100 kronor samt efter

än ytterligare 5 år

äfvenledes med 100 kronor.

Där boställslägenhet

saknas, utgår hyresersättning

med 100 kro-:

nor.

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå å indeln

ingshafvarens lön. Därest åt jägmästare upplåtes bostadslägenhet, skall han vidkännas afdrag å lönen,

motsvarande skälig byra.

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Till aflöning (ålderstillägg oberäknade), respenningar

och hyresersättning skulle enligt kommitténs

förslag till stat årligen komma att utgå . kronor 1,042,150: —

Motsvarande belopp enligt 1889 års stat med

de ändringar och tillägg, som däri vidtagits, utgör

(sid. 95)................^____» 679,600: —

Ökningen enligt kommitténs förslag skulle

således uppgå till...............kronor 362,550: —

hvarifrån dock torde, därest vid 1907 års riksdag

medgifves dyrtidstillägg åt skogsstaten enligt

de år 1906 antagna grunder, böra afdragas dylikt

lönetillägg, approximativt beräknadt till..... » 46,550: —

Höjningen i aflöningsanslaget torde då kunna

beräknas till.................kronor 316,000: —1

I den mån genom de af kommittén föreslagna ändrade arbetsanord- Ersättning

ningarna blir möjligt för skogsstatens personal att ägna statsskogarna entens^båtyfå

intensivare skötsel, kan med all sannolikhet förväntas, att häraf skall följa t"ssa skoEaren

stegrad afkastning, hvarigenom de ökade utgifterna varda i viss mån

motvägda. Men härjämte bör kunna beredas ökning i de inkomster,

som tillflyta statsverket för skogsstatens bestyr å vissa skogar.

En sådan ökning bör kunna följa af bifall till hvad kommittén föreslagit

dels om ändrad grund för beräknande af godtgörelsen för skogsstatens

bestyr med skogsskötseln å vissa ecklesiastika skogar och häradsallmänningar,

dels ock om ingående till statsverket af ersättning för utsyning i

vissa fall af undermåligt virke inom Västerbottens och Norrbottens län.

Vid bestämmande af den ersättning, som i nu angifna hänseenden bör

tillkomma statsverket, anser nämligen kommittén böra tillses, att ersättningen

varder så tillmätt, att den verkligen innefattar full godtgörelse för

allt det arbete, skogsstaten måste ägna nämnda slag af skogar.

Utöfver den ökning i inkomst, som bifall till de nyss anförda förslagen

skulle medföra, torde en ytterligare sådan kunna erhållas genom

1 Här torde emellertid böra bemärkas, att Kung!. Maj:ts förslag om delning af Vadsbo

revir blifvit vid 1907 års riksdag bifallet.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Aflöningarnas

utbetalande.

en skäligare godtgörelse, än den som nu utgår, för skogsstatens bestyr

med statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar. Det synes

nämligen kunna ifrågasättas, om ej sådan godtgörelse borde tillkomma

statsverket icke blott såsom nu för vissa skogsstatens förrättningar å

dessa skogar, utan för bestyren i deras helhet.

Kommittén har härmed velat fästa vederbörandes uppmärksamhet på

förevarande ämne.

Förut är nämndt, att i åtskilliga inkomna yttranden uttalats det

önskemål, att aflöningarna till skogsstatens personal måtte, i enlighet med

hvad som numera torde äga rum inom flertalet andra förvaltningsgrenar,

utbetalas månadsvis i stället för kvartalsvis; och tillåter sig kommittén

hemställa,

att aflöningar till skogsstatens tjänstemän och betjänte

må utbetalas månadsvis.

opaginerad Kontrollera mot PDF

m

Aflöningsvillkor för ordinarie tjänstemän och hetjänte vid

skogsstaten.

I delen I, sid. 102—118, bär kommittén framställt förslag rörande

allmänna villkor för åtnjutande af löneförmåner vid de centrala ämbetsverken.

Med vissa modifikationer hafva dessa aflöningsvillkor upptagits i

förslagen rörande kammarkollegium, kammarrätten och statskontoret (delarna

II—IV).

Vid afgifvande af förslag angående villkoren för åtnjutande af de

med ordinarie befattning vid skogsstaten förenade aflöningsförmåner, har

kommittén, likasom beträffande landsstaten (delen V), ansett sig böra i de

flesta delar upptaga hvad kommittén i allmänhet föreslagit för de centrala

ämbetsverken.

Kommittén går nu att i korthet beröra en och annan punkt uti det

här nedan framlagda förslaget.

Beträffande det först förekommande villkoret har, i nära öfverensstämmelse

med hvad som för skogsstaten finnes stadgadt i kungl. kungörelsen

den 29 november 1889, föreslagits, att innehafvare af ordinarie

befattning vid nämnda stat skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden som ock den reglering

af tjänstgöringsområde, som kan varda föreskrifven; hvarvid emellertid för

tydlighetens skull, och med aktgifvande å motsvarande villkor i delen I,

tillagts: »vare sig vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

skogsstaten eller särskilda delar däraf eller eljest».

För närvarande äro från det bestämda förbudet att med ordinarie

tjänst vid skogsstaten förena annan tjänst å rikets, riksdagens eller kom
-

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

muns stat undantagna befattningar vid skogsbi ro ver k och såsom domänintendent.

Med de aflöningsförmåner, som nu varda af kommittén föreslagna,

och i betraktande af de ökade krafven å skogsstatspersonalen i tjänstgöringshänseende

har kommittén ansett, att uti ifrågavarande afseende något

vidare undantag ej bör få förekomma än i de särskilda fall, då tjänstebefattning

vid skogsskola är och fortfarande anses böra vara förenad med

tjänst vid skogsstaten.

I delen I har för de fall, då bestämdt förbud ej ansetts böra stadgas

mot förening med ordinarie statstjänst af andra tjänstebefattningar eller

uppdrag, framhållits nödvändigheten af att, till förekommande i möjligaste

mån af missbruk, nuvarande föreskrifter i ämnet fullständigas och skärpas.

Det i sådant hänseende där framställda förslaget har äfven upptagits bland

aflöningsvillkoren för innehafvare af ordinarie befattning vid skogsstaten.

Kommittén erinrade i delen I, att genom Riksdagens uttalanden

vid fastställandet åren 1902 och 1903 af vissa aflöningsstater gjorts gällande,

att under det i nuvarande bestämmelser uti ifrågavarande hänseende

förekommande uttrycket »annan tjänstebefattning» skulle vara att hänföra

äfven stadigvarande eller regelbundet återkommande aflönadt uppdrag, som

lämnas af bolag. I betänkandet angående statskontoret omnämndes ock, att

enahanda uttalanden förekommit vid 1904 års riksdag.

I anledning däraf att kammarrätten och statskontoret i sina utlåtanden

öfver kommitténs betänkanden gifvit tillkänna, att de, i likhet med »ett

flertal» eller »flertalet» statsmyndigheter, fattat det ifrågavarande uttrycket

eller ordet »tjänstebefattning» i mera inskränkt bemärkelse, tillät sig

kommittén i betänkandet angående landsstaten att fästa uppmärksamheten

därå, att äfven vid 1905 års lagtima riksmöte Riksdagen upprepat

sina uttalanden uti förevarande hänseende.

Så har ock skett vid 1906 års riksdag. Kommittén åberopar i sådant

afseende Riksdagens skrivelser den 9 mars 1906, n:r 30, sid. 2 i fråga

om föreståndare och öfverassistent vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet samt den 23 maj 1906, n:r 144, sid. 48 och 51 i

fråga om intendenter vid naturhistoriska riksmuseum och föreståndaren för

meteorologiska centralanstalten.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kommittén hav ansett fortfarande böra bibehållas nu gällande aflöningsvillkor,

att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom

de gränser, domänstyrelsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar åt

enskilda.

Vidkommande bestämmelserna om minskning i aflöningsförmåner vid

tjänstledighet hafva för skogsstaten, såsom för närvarande, respenningar

blifvit med tjänstgöringspenningar sammanställda.

I delarna I—IV af kommitténs betänkanden hade bland villkor för

att, i förekommande fall, komma i åtnjutande af ålderstillägg blifvit, i

öfverensstämmelse med, bland annat, de af Kungl. Maj:t och Riksdagen

år 1902 antagna aflöningsbestäinmelser för tjänstemän vid post- och telegrafverken

upptaget, att vederbörande tjänstinnehafvare skall under angifven

del af den tjänstetid, som erfordras för att vinna ålderstillägg, med godt

vitsord hafva bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

statens tjänst.

Under åberopande af bestämmelser i vissa åren 1904 och 1905 utfärdade

kungl. kungörelser gjorde kommittén emellertid i skrifvelse till

statsrådet och chefen för finansdepartementet den 16 december 1905 framställning,

i sylte att de förslag, som uti kommitténs redan afgifna betänkanden

förekomma i fråga om villkoren för ålderstilläggs erhållande,

måtte fullständigas i så måtto, att i den tjänstgöringstid, som, i förekommande

fall, berättigar till vinnande af ålderstillägg, må inräknas ej

blott den tid, tjänstinnehafvaren på grund af förordnande bestridt annan

statens tjänst, utan äfven den tid, han fullgjort annat offentligt uppdrag.

Detta har ock iakttagits vid affattande af förslag till aflöningsvillkor

såväl för landsstaten som för skogsstaten.

Den jägmästare för närvarande tillkommande rätt att för åtnjutande

af ålderstillägg räkna sig till godo tjänstgöring vid skogsläroverk eller

såsom statens skogsingenjör eller såsom tjänsteman i första graden hos

domänstyrelsen, likasom rätten i enahanda hänseende för öfverjägmästare

i hvad angår den tid, hvarunder han varit direktör vid skogsinstitutet,

har ansetts böra fortfarande bibehållas. Enahanda rätt liar synts böra

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

tilläggas kronojägare för den tid han varit skogsrättare vid statens

skogsskola.

Såsom förut omnämnts, har från en del skogsstatstjänstemän framställts

det önskemål att årligen erhålla semester.

Likasom i fråga om enahanda förmån för kronofogdar, häradsskrifvare

och länsmän kommittén ansett det böra förblifva vid hvad för närvarande

gäller eller att semester ej kan dem medgifvas, så har äfven för den vid

skogsstaten anställda personal kommittén ej trott sig kunna ifrågasätta

medgifvandet af sådan förmån.

I afvaktan på afgörandet af den å bane varande frågan om förändradt

ordnande af det civila pensionsväsendet har kommittén, beträffande skyldighet

för tjänsteman och betjänt vid skogsstaten att efter viss uppnådd

lefnads- och tjänsteålder afgå med pension, affattat bestämmelse därom

i öfverensstämmelse med hvad af kommittén i detta hänseende blifvit i

allmänhet föreslaget i förut afgifna betänkanden. Begränsning af pensions

maximibelopp till 6,000 kronor har emellertid ej här upptagits

af det skäl, att enligt det förslag till aflöningsbelopp, som innefattas i

detta betänkande, så hög pension som 6,000 kronor ej kan förekomma.

Vid affattande af bestämmelse om skyldighet för vederbörande

tjänstinnehafvare vid skogsstaten att vidkännas ändring i afseende å sportler

har beaktats, att vid senaste allmänna löneregleringen år 1889 frågan

om jägmästarnas sportler gjordes till föremål äfven för Riksdagens pröfning.

Då Kungl. Maj:t vid 1905 års riksdag föreslog, att det kronojägarna

tillkommande ålderstillägg å 100 kronor måtte få ingå i deras aflöning

såsom lön i stället för såsom tjänstgöringspenningar, biföll Riksdagen detta,

med villkor att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å afiöningsförmånerna för kronojägarna

skulle afgå och åt statsverket besparas visst angifvet belopp.

Dylika villkor hafva äfven blifvit fästade vid de åren 1904—1906 beslutade

löneregleringar för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk och

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

åtskilliga andra undervisningsanstalter, tjänstemän och betjänte vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, intendenter vid

naturhistoriska riksmuseum och föreståndaren för meteorologiska centralanstalten,

föreståndare och öfverassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, m. fl.

Med hänsyn till hvad sålunda stadgats, särskiidt beträffande en del

af skogsstatens personal, har kommittén intagit en bestämmelse uti ifrågavarande

hänseende i förslaget till aflöningsvillkor för skogsstaten.

Kommittén hemställer, att för åtnjutande af de med ordinarie befattning

vid skogsstaten förenade aflöningsförmåner, om hvilka kommittén

i det föregående framställt förslag, måtte stadgas följande villkor,

nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsstaten

skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden som

ock den reglering af tjänstgöring sområde, som kan varda

föreskrifven, vare sig vid en möjligen inträdande förändrad

organisation af skogsstaten eller särskilda delar

däraf eller eljest;

att med ordinarie befattning vid skogsstaten icke

må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns

stat, med undantag af tjänstebefattning vid skogsskola,

där sådan befattning är och fortfarande anses böra

vara med tjänst vid skogsstaten förenad;

att med ordinarie befattning vid skogsstaten icke

heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med

Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af

hvad slag som helst, såframt ej i särskilda fall domänstyrelsen,

på grund af förekommande omständigheter och

Lönereglering skommitténs bet. VI. 29

opaginerad Kontrollera mot PDF

efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka Underligt å tjänstgöringen

vid skogsstaten, finner sådant uppdrag eller sådan tjänstebefattning

kunna få tills vidare bibehållas eller mottagas;

att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare

endast inom de gränser, domänstyrelsen bestämmer, äger

åtaga sig skogs förrättning ar åt enskilda;

att tjänstgörings- och respenningar få uppbäras

endast för den tid, befattnings innehafvare verkligen

tjänstgjort, men för den tid, han varit från tjänstgöring

befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin

befattning, äger uppbära hela lönen, men att den, som

undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning

afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under

ledigheten, utöfver sina tjänstgörings- och respenningar,

afstå så mycket af lönen, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till sko g stjänsteman eller

skogsbetjänt för den Hd, hvarunder han af hållit sig från

tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder af st ängd

från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans

aflöning, som icke af domänstyrelsen pröfvas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden

innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta

honom uppbära något där af;

att beträffande förhöjning af lönen efter viss tids

fortsatt innehafvande af samma tjänst tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter

fem är, under villkor att innehafvaren under mer ån

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

fym femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att

vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin

egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter

ytterligare fem dr, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter

än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor,

under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen

ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst

efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit

uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den

tid, som före den nya aflöning sstatens trädande i kraft

förflutit från det han till tjänsten utnämndes eller, i följd

af frågan om reglering af löneförhållandena m. m. vid

skogsstaten, därå erhöll allenast förordnande;

att i fråga om rätt till löneförhöjning af omförmälda

slag öfverjägmästare jämväl må räkna sig till

godo den tid, hvarunder han varit direktör vid skogsinstitutet,

samt jägmästare den tid, han innehaft befattning

såsom direktör eller lektor vid skogsinstitutet, föreståndare

eller underlärare vid statens skogsskola, äfvensom

kronojägare den tid, han varit skogsrättare vid statens

skogsskola, vare sig befattningen innehafts på grund af

fullmakt, konstitutorial eller, i följd af frågan om reglering

af löneförhållandena m. m. vid de allmänna skogsläroverken,

endast på förordnande;

att jägmästare äfven må för tillgodonjutande af

ifrågavarande löneförhöjning räkna sig till godo den tid,

hvarunder han innehaft befattning såsom statens skogsingenjör,

samt den tid, hvarunder han varit ordinarie

tjänsteman i första lönegraden hos domänstyrelsen, i sistberörda

hänseende dock under de villkor i öfrigt, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

gälla för åtnjutande af fastställda aflöning sförmåner för

''nämnda styrelse;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått

den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom

till nedannämnda pension, icke må tillträda samma förhöjning

;

att vid, afgång frän tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår

till månadens slut;

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsstaten

skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35

tjänsteår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom

pension från befattningen afgå, Kungl. Maj:t eller domänstyrelsen,

om det tillkommer sistnämnda myndighet att

afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma

anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfva’,

s kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma

kvarstå;

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten, skall

vara skyldig underkasta sig dels upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning

eller utgå för bestyr i sammanhang därmed,

dels ock de förändrade bestämmelser i fråga om pension,

som kunna varda stadgade;

att, intill dess ny allmän författning angående

civila tjänstinneliafvares rätt till pension trädt i kraft,

å aflöning sförmånerna enligt den nya staten skola afgå

och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen:

för öfverjägmästare, som ej åtnjuter ålder stillägg, 180 kr.

» » som åtnjuter ålder stillägg, . 210 »

> jägmästare, som ej åtnjuter ålder stillägg, . . 80 »

» » j- åtnjuter första ålder stillägg et, 90 »

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

för jägmästare, som åtnjuter andra ålder stil! äg g et, 105 hr.

» » » » tredje » 120 t>

» kronojägare, som ej åtnjuter ålder stillägg,. . 15 »

» » som åtnjuter första ålder stillägget, 20 »

s » » » andra » 50 »

» » » » tredje » 25 t> ;

att enhvar, .wto merf eller efter visst angifvet års

ingång tillträder befattning vid skogsstaten, skall vara

pliktig att underkasta sig de villkor och bestämmelser,

som varda föreskrifna för åtnjutande af de nya aflöning

sförmåner na, samt

att till de förutvarande innehafvare af dylika befattningar,

hvilka före viss angifven tidpunkt förklara, att

de icke vilja underkasta sig den nya aflöning sstaten samt

nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, aflöningsförmåner skola utgå enligt

de för dem dittills gällande grunder.

Beträffande det af kommittén ofvan föreslagna villkor i afseende å

tjänsters förening med andra befattningar eller uppdrag tillåter sig kommittén

i detta sammanhang erinra om den ändring, kommittén i delen I,

sid. 110, föreslagit i afseende å kungl. kungörelsen den 3 december 1897

angående sättet för sökande af tillstånd till förening af statstjänst med

annan tjänstebefattning, för hvilken lön eller arfvode erhålles.

Bifalles hvad kommittén sålunda föreslagit, skulle jämväl öfver alla

af domänstyrelsen meddelade beslut i afseende å tillstånd till förening med

ordinarie befattning vid skogsstaten af annan tjänstebefattning eller uppdrag

förteckning komma att finnas hos domänstyrelsen.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Aflöning.

Extra jägmästare och extra krono jägare.

o

A sid. 158—164 har kommittén framlagt resultaten af åvägabragt

utredning i vissa hänseenden rörande skogsstatens extra personal. Så är

där redogjordt för antalet extra jägmästare och extra kronojägare, för de

aflönade befattningar och uppdrag, i hvilka extra jägmästare användas, samt

för deras och de extra kronojägarnas inkomster såväl i tjänsten som af

enskild tjänst och skogsförrättningar åt enskilda.

Ersättningen från statsverket till skogsstatens extra personal utgår

af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet, under hvilket anslag utgifterna i fråga redovisas

under rubriken: »Arfvoden och gratifikationer». De af domänstyrelsen

beräknade anslagsbehofven i sådant hänseende upptagas i dess årliga generalförslag

öfver reservationsanslagets användande och varda, likasom generalförslaget

i öfrigt, föremål för Kungl. Maj:ts pröfning.

Utgifterna till »arfvoden och gratifikationer» utgjorde år 1903 138,878

kronor 81 öre, år 1904 147,828 kronor 70 öre och år 1905 170,316 kronor

28 öre. ökningen sistnämnda år torde vara väsentligen beroende på

skyddsskogslagens trädande i kraft.

Kommittén har vid behandling af frågan om bestämmande af ersättningen

för assistent- och andra befattningar, i hvilka anställas extra

tjänstemän, utgått från den förutsättningen, att vederbörande tjänsteman

varder af befattningen fullt sysselsatt.

Förutsatt således, att af de aflönade revirassistenterna fordras full tjänstgöringsskyldighet

synas aflöningsförmånerna för dem böra sättas högre än för

närvarande. I många fall är det ganska ansvarsfulla och kräfvande göromål,

som dessa assistenter hafva att besörja, ofta på egen hand och på eget ansvar.

Och äfven här bör beaktas angelägenheten af att erbjuda sådana villkor, att

dugande krafter må kunna vinnas och behållas för statens skogsförvaltning.

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Den godtgörelse, som bör tillkomma revirassistenterna, bör utgå med

visst årligt arfvode jämte reseersättning. Arfvodet för sådan assistent

torde i allmänhet böra utgöra minst 2,400 kronor för år och, i den mån

sådant pröfvas skäligt, kunna höjas intill ett maximibelopp af 3,000 kronor.

Inom dessa gränser bör det tillhöra domänstyrelsen att bestämma arfvodets

storlek i hvarje särskild! fall.

Respenningar synas böra utgå med högst 600 kronor för år med rätt

för domänstyrelsen att inom denna maximigräns fastställa beloppet. Därutöfver

torde emellertid traktamentsersättning böra tillerkännas de norrländska

revirassistenterna med sex kronor för hvarje förrättnings- eller resedag.

Beträffande öfverjägmästar assistenter na har kommittén redan uttalat,

att de böra erhålla högsta assistentarfvode. Deras arfvode bör fördenskull

utgöra 3,000 kronor för år.

Hvad angår befattningarna såsom sockenallmännings-, skyddsskogseller

dikning sassistenter samt såsom skogstaxatorer och dikning sledare synes,

vid jämförelse mellan deras nuvarande förmåner och revirassistenternas, påkallas,

att förmånerna för förstnämnda tre grupper af assistenter blifva

desamma, som ofvan föreslagits för revirassistenter, medan för skogstaxatorer

och dikningsledare torde böra medgifvas, utöfver nu utgående reseoch

traktamentsersättning, arfvode till samma belopp, som förordats för

öfverjägmästarassistent, eller 3,000 kronor för år. Enahanda belopp jämte

respenningar torde äfven böra tillkomma biträdande jägmästare, där anställande

af sådan finnes i ett eller annat fall påkalladt.

Vidkommande ersättningen till extra kronojägare finner kommittén

ej anledning till annat uttalande, än att, där af sådan påfordras full tjänstgöring

under något längre tid, så att ersättningen bör erhålla formen af årseller

månadsarfvode, vid dettas bestämmande må beaktas, att detsamma sättes

något lägre än begynnelseafiöningen för ordinarie kronojägare.

I fråga om öfverjägmästarassistenterna, hvilkas antal är gifvet,

kommer ett genomförande af kommitténs förslag att medföra en ökad utgift

från reservationsanslaget å 15- å 20,000 kronor. Varda skogstaxatorers

och dikningsledares arfvoden satta lika med öfverjägmästarassistents, skulle,

med utgående från det nuvarande antalet dylika tjänstemän, däraf följa

en ökad utgift af 7,200 kronor. Beträffande åter öfriga assistenter, biträ
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

dande jägmästare samt extra kronojägare möter svårighet att beräkna

utgiftsökningens storlek. Likaså finnas icke några bestämda grunder för

beräknande af hvad som bör kräfvas till ersättning åt extra biträden af

mera tillfällig art. Den erforderliga utredningen i dessa hänseenden torde

i sinom tid förebringas af domänstyrelsen och föranleda framställning

om reservationsanslagets höjande i mån af behof.

I öfverensstämmelse med hvad som föreslagits rörande den ordinarie

personalens aflöningsförmåner, böra till den extra personalen arfvoden och,

i den mån sådant lämpligen kan ske, äfven andra ersättningar utbetalas

månadsvis.

Grunderna för Likasom beträffande de centrala ämbetsverken och landsstaten ut
sonalens

an- talats, anser kommittén, att äfven vid skogsstaten extra tjänstemän böra

tjänstgöring anställas allenast i mån af behof.

Vid antagandet af extra jägmästare utfärdas alltid förordnande,

att gälla tillsvidare. Däremot torde hittills allenast mera undantagsvis

hafva vidtagits åtgärder för skiljande från skogsstaten eller afförande från

förteckningen öfver dess personal af sådana extra jägmästare, som äfven

under längre tid icke tjänstgjort. Af tillgängliga uppgifter framgår, att

såsom extra jägmästare kvarstå åtskilliga, hvilka icke på åratal bestridt

några göromål inom skogsstaten utan ägnat sig åt enskild skogstjänst

eller annan verksamhet. En dylik ordning kan emellertid icke anses

til! fre d s ställ an d e, utan bör föreskrifvas, att sådana extra jägmästare efter

viss tid, exempelvis två år, i behörig ordning afföras från förteckningen

öfver skogsstatens personal.

Lika litet för skogsstatens extra personal som för den ordinarie kan

ifrågasättas någon allmän föreskrift om viss daglig arbetstid, utan bör blott

tillses, att den aflönade extra personalen af sina befattningar och uppdrag

varder fullt sysselsatt.

Kommittén hemställer,

att för skogsstatens extra personal aflöningsförmånerna

måtte bestämmas och tjänstgöringen ordnas i öfverensstämmelse

med ofvan angifna grunder.

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Aflöningsförmåner vid förordnande å skogsstatstjänst

under vakans.

I delen I har kommittén uttalat önskvärdheten däraf, att för de

centrala ämbetsverken i allmänhet måtte utfärdas den bestämmelse, att

den, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, skall under tiden åtnjuta

de med densamma förenade afiöningsförmåner. Det omnämndes tillika,

att, i enlighet med hvad sedan lång tid tillbaka gällt inom postverket, en

dylik bestämmelse intagits i de vid 1902 års riksdag antagna aflöningsreglementena

för tjänstemän och betjänte vid post- och telegrafverken.

Då kommittén ansett det vara såväl i det allmännas intresse för erhållande

af dugande vikarier å vakanta tjänster som ock i öfverensstämmelse

med billighet mot vederbörande vikarier, att jämväl för landsstaten varder

uti ifrågavarande hänseende gällande hvad som på Kungl. Maj:ts förslag

blifvit af Riksdagen antaget och godkändt för post- och telegrafverken,

har kommittén, i delen V (sid. 286), hemställt om enahanda föreskrift

beträffande ledig tjänst vid landsstaten.

Inom skogsstaten gäller redan beträffande kronojägarbefattningar

(jfr sid. 80 samt 83—84 här ofvan), att, då sådan befattning är vakant,

den, som förordnas att under vakanstiden uppehålla befattningen, skall

äga att uppbära full kronojägaraflöning, hyresersättning, där sådan förekommer,

jämväl däri inbegripen. I

I anslutning till hvad som gäller inom post- och telegrafverken samt

hvad af kommittén föreslagits för centrala ämbetsverk i allmänhet och för

landsstaten, anser kommittén, att äfven vid skogsstaten ett stadgande af

Lönereglering skommitténs bet. VI. 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

284

ifrågavarande innebörd bör finnas, ej blott, såsom för närvarande, beträffande

kronojägarbefattningar, utan äfven beträffande öfverjäginästar- och

j ägmästartj än ster.

Kommittén hemställer fördenskull

om utfärdande af allmän föreskrift för slcogsstaten

därom, att den, som på förordnande förvaltar vakant

tjänst, skall under tiden åtnjuta de med tjänsten förenade

a flöningsför maner.

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Skogsingenjör. Statens skogsförsöksanstalt.

o

A sid. 103—120 har kommittén lämnat redogörelser för skogsingenjörsinstitutionen

och statens skogsförsöksanstalt.

I afseende å dessa institutioner har kommittén ansett sig ej äga anledning

att framställa något förslag, utan inskränker sig till nedanstående

erinran beträffande nu gällande stat för skogsförsöksanstalten.

Till denna stat är fogad den bestämmelsen, att, därest anstaltens

föreståndare är ordinarie jägmästare och såsom sådan åtnjuter ålderstillägg

å sin aflöning, han äger, utöfver det i staten för föreståndarbefattningen

upptagna arfvode, uppbära ett belopp, motsvarande den fjärdedel af honom

tillerkändt ålderstillägg, som han är skyldig afstå till sin vikarie.

Ifrågavarande föreskrift har sin grund däri, att enligt nu gällande

aflöningsvillkor tre fjärdedelar af jägmästares ålderstillägg räknas som lön,

men en fjärdedel som tjänstgöringspenningar. Nu har kommittén emellertid

i sitt förslag till lönereglering afsett, att jägmästares ålderstillägg

skola helt räknas såsom lön. Varder detta bifallet, kommer, enligt gällande

bestämmelser, ordinarie jägmästare, som förordnas till föreståndare för

skogsförsöksanstalten, att själf åtnjuta de med jägmästartjänsten förenade

ålderstillägg i deras helhet, vid hvilket förhållande ofvannämnda särskilda

tillägg till anstaltens stat torde böra, såsom ej vidare tillämpligt, uteslutas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

De allmänna skogsläroverken,

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Skogsinstitutet

Den 15 oktober 1828 utfärdades af Kung!. Maj:t stadgar för skogsinstitutet.

Enligt dessa stadgar skulle institutet stå under styrelse af en

chef samt förestås af en direktör, hvilken jämte en underlärare meddelade

undervisning därstädes. Lärotiden var i allmänhet tvåårig; och skulle vid

institutet antagas sex frielever, hvilka erhöllo, jämte fri undervisning,

fri bostad och ved samt ett visst penningunderstöd. Efter anmälan

hos chefen skulle jämväl andra personer, så långt utrymmet och tillfället

medgåfve, erhålla fri undervisning vid institutet. För inträdet fordrades

ej andra kunskaper än att kunna med ren och tydlig stil skrifva svenska

språket, räkna de fyra räknesätten och regula de fri i hela och brutna tal

samt känna grunderna för den praktiska geometrien efter någon lättfattlig

lärobok.

Enligt de stadgar för skogsläroverken i riket, som utfärdades den

25 maj 1860, uppehölls undervisningen vid skogsinstitutet af direktören

jämte fyra lärare, nämligen en i skogshushållning, en i jakt och författningskunskap,

en i de matematiska och en i de naturvetenskapliga kunskapsämnena.

Lärokursen vid institutet, hvilken fortgick under två år, omfattade

matematik och naturalhistoria till den för studier i skogshushållning och

jaktväsende erforderliga vidd, kännedom om skogs- och jaktlagarna, bokföring

samt skogsredogörelseformlerna, jaktkunskap, teoretisk och praktisk

kännedom i skogstaxering, egentliga skogsbruket och skogsteknologien samt

färdighet i skogsmätning, kartritning, nivelering och skjutkonst.

För att blifva elev vid institutet erfordrades, dels att sökanden antingen

aflagt examen med godkända betyg i matematik, naturalhistoria och

svenska språket till inträde vid rikets universitet eller ock af vederbörande

Historik.

Organisation

och

aflöningar.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

lärare vid något af rikets fullständiga elementarläroverk blifvit i hvarje

af dessa ämnen examinerad och därvid befunnits äga för afgång från läroverket

godkända insikter, dels ock, att han under minst ett års tid hos

någon skogsförvaltare praktiserat i skogsmätning och skogsskötsel samt

därunder förvärfvat sig färdighet att föra egen mättafla.

Den 15 september 1871 utfärdades för de allmänna skogsläroverken

förnyade stadgar, enligt hvilka lärarbefattningen i skogshushållning vid

institutet indrogs, så att direktören därefter skulle meddela undervisning

i alla den egentliga skogshushållningen omfattande ämnen, under det att

den öfriga delen af undervisningen uppdrogs åt tre lektorer.

Inträdesfordringarna höjdes i de nya stadgarna, i det att därefter

ingen antogs till elev, som ej aflagt mogenhetsexamen från högre elementarläroverk

på reallinjen eller, om denna examen aflagts på klassiska linjen,

företedde kompletteringsintyg i matematik, fysik och kemi enligt fordringarna

å reallinjen; hvarjämte föreskrefs, att sökanden antingen skulle

hafva genomgått skogsskola eller under minst ett års tid hos någon af

skogsstyrelsen anvisad förvaltande tjänsteman vid skogsstaten erhållit praktisk

öfning i skogsskötsel och skogsmätning.

Genom nådigt bref den 13 november 1874 blef, jämte det Kungl. Maj:t

förklarade väckt fråga om den högre skogsundervisningens förläggande till

en föreslagen teknisk högskola icke kunna bifallas, anbefalldt skogsstyrelsen

att yttra sig angående skogsinstitutets förläggande till landsorten och om

någon lämplig kronoskog för detta ändamål förefunnes.

I underdånig skrifvelse den 9 december 1874 anförde skogsstyrelsen,

att den för ett skogsinstitut mest lämpliga plats otvifvelaktigt måste anses

vara å eller invid någon staten tillhörig, i mellersta eller södra delarna af

landet belägen och för en intensiv skogshushållning tjänlig större skog,

som kunde förete tillräckligt omväxlande förhållanden. Styrelsen meddelade

likväl tillika, att någon dylik skog ej då befanns för ändamålet

passande. Skogsstyrelsens åsikt i fråga om lämpligheten häraf, att institutet

förlädes till landsorten, delades af Riksdagen, men det visade sig emellertid,

att någon för ifrågavarande ändamål lämplig skogsegendom icke kunde erhållas.

Då skogsinstitutets förflyttning i följd däraf icke kunde komma till

stånd, vidtogos åtgärder för att vid institutet ändamålsenligare ordna under
-

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

visningen. Så begärdes och erhölls vid 1875 års riksdag anslag till förstärkande

af lärarkrafterna och förbättrande af personalens aflöning. Den

egentliga skogshushållningsläran, hvari undervisning förut besörjts af direktören

ensam, fördelades mellan honom och en lektor, hvilken senare, med

lön af 3,500 kronor, tillika skulle undervisa i skogsmatematik, nivelering

och kartritning. Undervisningen i de naturhistoriska ämnena och jaktkunskap

skulle ombesörjas af en lektor med lön af 2,500 kronor. I öfriga

läroämnen, som dels redan föredrogos vid institutet, dels nu där infördes

kemi, fysik och nationalekonomi — skulle undervisningen bestridas af

extra lärare med aflöning från ett för sådant ändamål gemensamt

anslag af 1,900 kronor. Den länge eftersträfvade reformen i afseende å

den praktiska förbildningen genomfördes dock först år 1886, då, sedan vid

föregående års riksdag beviljats därför erforderliga medel, Ombergs skogsskola

ombildades till en förberedande skola i syfte att bibringa praktisk

insikt och färdighet i skogshushållning och jakt åt dem, som sökte inträde

vid skogsinstitutet. Samma år ställdes en kronopark såsom demonstrationsskog

under institutets vård och förvaltning, hvarigenom eleverna äfven

under studietiden vid institutet bereddes tillfälle att deltaga i de rent

praktiska förvaltningsåtgärderna.

Den 13 april 1886 utfärdades förnyade stadgar för de allmänna

skogsläroverken; i sammanhang hvarmed genom kungl. bref förklarades,

att aen lägenhet å Djurgården invid Stockholm, hvilken då var åt skogsinstitutet

upplåten till lärosalar, till bostadslägenheter åt institutets direktör

och betjäning samt till inrymmande af institutets samlingar, äfvensom

det åt institutet da anvisade jordområde för plantskolor, trädplantering

och skjutbana finge fortfarande för samma ändamål disponeras. I

I underdånig skrifvelse den 2 november 1891 afgaf domänstyrelsen

förslag till ny stat för skogsinstitutet, hvarvid styrelsen bifogade en från

direktören vid institutet aflåten skrift, däri denne, efter erinran om skogshushållningens

stora betydelse för landet och om angelägenheten af att i

anledning däraf utbilda dugliga skogsförvaltare för såväl statens som enskildas

räkning, meddelade en utförlig historik öfver den forstliga undervisningens

utveckling inom landet.

Lönevegleringskoinmitténs bet. VI.

31

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Domänstyrelsen anförde i den underdåniga skrifvelsen, bland annat,

att, i den mån anspråken på skogsmannabildningen stegrats, den högre

skogsundervisningen, på sätt den af skogsinstitutets direktör lämnade redogörelsen

närmare utvisade, efter hand utvecklats och erhållit sin dåvarande

organisation genom ofvanberörda stadgar af den 13 april 1886. Med institutet

hade såsom förberedande praktisk kurs förenats Ombergs skogsskola,

efter hvars genomgående eleverna undervisades vid skogsinstitutet i

följande ämnen, nämligen i skogsindelning, skogsskötsel, skogsteknologi,

botanik, zoologi, fysik, kemi, läran om jordmån och klimat samt agronomi,

matematik och byggnadslära, tillämpade på skogshushållningen, geodesi,

linear- och kartritning, nationalekonomi, skogs- och jaktförfattningar, bokföring

och tjänsteexpedition samt jaktkunskap.

Institutet lydde under domänstyrelsen, hvars chef var institutets inspektor.

Kursen var tvåårig, och undervisningen fortgick, omväxlande

med praktiska öfningar i institutets grannskap, från den 15 oktober till

den 15 juni med högst tre veckors uppehåll jultiden; den öfriga delen af

hvarje läroår användes till skogsmätningar och andra praktiska öfningar å

de för sådant ändamål särskildt anvisade skogar. En särskild kronopark

var ställd under institutets skötsel, för att eleverna måtte erhålla tillfälle

deltaga i förefallande förvaltningsåtgärder.

Lärarpersonalen utgjordes af direktören, som, utom de honom såsom

läroverkets föreståndare tillhörande särskilda åligganden, hade att undei*- visa i skogsskötsel och skogsteknologi, samt två lektorer, af Indika den

ene undervisade i matematik och byggnadslära med deras tillämpningar på

skogshushållningen, i skogsindelning, i geodesi och i linear- och kartritning

samt handhade förvaltningen af de skogar, som ställdes under institutets

skötsel, och den andre undervisade i botanik, zoologi och jaktkunskap. I

öfriga ämnen uppehölls undervisningen af extra lärare, fyra till antalet,

nämligen eu i författningskunskap, en i kemi och fysik, en i nationalekonomi

och en i agronomi.

Till skogsinstitutet var i riksstaten uppfördt ett reservationsanslag

å 21,300 kronor, hvilket jämlikt kungl. bref den 2 juli 1875 och den

1 juni 1877 utgick enligt följande stat:

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

-

Kronor.

! 1 direktör och förste lektor (förutom fri bostad och vedbrand).......

4,500

j 1 lektor i skogshushållning och matematik..........

3,500

j 1 > i naturvetenskap............

2,500

J 1 extra lärare i författningskunskap............

1,000

1 » » i kemi och fysik.............

1,200

i 1 1 > i nationalekonomi . .........

600

1 planteringsvaktare..........

600

till elevernas praktiska öfningar.........

3,000

> stipendier å 250 kronor åt fyra elever........

1,000

> expenser, bibliotek m. in...........

2,500 j

> arrendeafgifter för institutets lägenheter och experimentalfält...........

900 !

hvartill alltsedan senare hälften af år 18SG ytterligare kommit, vid fastställande af do- mänstyrelsens årliga generalförslag, från reservationsanslaget till kronoskogarnas

förvaltning ”och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet till aflöning åt en extra

lärare i agronomi anvisade.........

500 |

så att anslaget i sin helhet utgjorde..........

21,800

Sedan å anslaget till arrendeafgifter för institutets lägenheter rn. in.

uppstått en besparing af 200 kronor därigenom, att en del af den

för institutets räkning arrenderade s. k. Laboratoriehagen icke längre

varit för institutet behöflig, hade genom kungl. bref den 31 december 1890

af besparingarna å reservationsanslaget till institutet anvisats ett belopp

al 200 kronor årligen, att från och med den 1 mars samma år tills vidare

utgå till praktiska öfningar utom institutets område, dock utan rubbning

af det i gällande stat fastställda belopp för praktiska öfningar i allmänhet.

Då särskilda respenningar icke funnos anvisade, åtnjöto vederbörande

lärare vid skogsinstitutet ersättning enligt gällande resereglemente för de

resor, som af elevernas praktiska öfningar föranleddes, hvilken ersättning

utgick från anslaget till dessa öfningar och från de medel, som genom

skogsindelningar kunde för institutets räkning intjänas.

Den stora betydelse, skogshushållningen ägde för landet, hvars ytvidd

till hufvudsakligaste delen bestode af för odling ej lämplig skogsmark,

förutsatte — anförde domänstyrelsen vidare — fortvaron af ett högre

skogsläroverk dels för utvecklande af skogsvetenskapen efter våra för olika

landsdelar vidt skilda förhållanden, dels ock för utbildande af skickliga

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

yrkesman för vården af landets skogsegendom, ej allenast statens utan

äfven och ej minst de enskildas.

Från denna sistnämnda synpunkt skulle, enligt styrelsens mening,

kunna ifrågasättas, huruvida icke, *då för den privata skogsförvaltaren

i allmänhet icke torde erfordras så omfattande förkunskaper och

mångsidig utbildning, som staten med rätta kräfde af sina skogstjänstemän»,

åtgärder borde vidtagas för utbildande af privata skogsförvaltare.

Domänstyrelsen höll före, att vid skogsinstitutet i sådant syfte, i likhet

med hvad vid tekniska högskolan ägde rum, specialelever borde antagas,

hvilkas elementarbildning icke skulle behöfva motsvara fordringarna

för inträde vid institutet. Men då specialelever likaväl som de ordinarie

eleverna behöfde praktiska förkunskaper för att hafva gagn af

undervisningen vid skogsinstitutet, måste de, därest de ej kunde styrka

sig äga sådan förkunskap, som af föreståndaren ansåges tillräcklig, hafva,

innan de därstädes mottogos, genomgått den praktiska kursen vid Ombergs

skogsskola, hvarest därför, allt efter de inträdessökandes lämplighet för

skogsyrket, till elever skulle antagas de mest passande, oafsedt hvilken

kategori de tillhörde.

Den vid Ombergs skogsskola anordnade förberedande kursen hade,

enligt hvad styrelsen vitsordade, visat ett gynnsamt inflytande på elevernas

utbildning i praktiskt hänseende och syntes i förening med de

öfningar, som eleverna under lärotiden vid institutet undergingo såväl

å den under institutets egen skötsel ställda kronoparken som å de

skogar i landets särskilda delar, hvilka för ändamålet särskild! anvisades,

hafva fyllt den brist i den praktiska undervisningen, som under en föregående

period förefunnits och ansetts böra afhjälpas genom läroverkets

förläggande till någon skogsegendom i landsorten. Därmed ansåg ock

styrelsen skälet för bibehållande af institutets anslag på provisorisk

stat hafva bortfallit. Detta anslags uppförande på ordinarie stat samt i

samband därmed lärarlönernas reglering hade därför synts styrelsen icke

längre böra uppskjutas.

Under åberopande, att enligt för skogsinstitutet gällande ärnnesprogram

och arbetsordning direktören, utom de med föreståndarskapet

för läroverket förenade särskilda åligganden och bestyr, hade 10 timmars,

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

lektorn i matematik och skogshushållning 16 timmars samt lektorn i naturhistoriska

ämnen 14 timmars undervisningsskyldighet i veckan, samt att det

därjämte ålåg lärarna, hvar och en i sina ämnen, att leda elevernas praktiska

öfningar under tiden mellan vår- och höstterminerna vid institutet,

uttalade domänstyrelsen, att, med hänsyn till betydelsen och omfattningen

af det arbete, som med dessa befattningar var förenadt, äfvensom i betraktande

af angelägenheten däraf, att dessas innehafvare utan hindrande

bisysslor kunde ägna sig åt sin uppgift, styrelsen ansåg tvifvel ej råda

därom, att den dåvarande aflöningen, såsom varande för låg, behöfde ökas.

Styrelsen, som höll före, att ersättning enligt gällande resereglemente

för resor i och för elevernas praktiska öfningar fortfarande likasom dittills

borde utgå åt lärarna vid institutet, föreslog för direktörsbefattningen,

utom fri bostad och vedbrand, ett aflöningsbelopp af 5,100 kronor,

hvaraf 600 kronor såsom ålderstillägg efter fem år, samt för lektorerna,

hvilkas aflöning med hänsyn till deras undervisningsskyldighet synts böra

utgå med lika belopp för båda, 4,500 kronor, hvaraf 500 kronor såsom

ålderstillägg efter fem år. Såsom lön borde enligt styrelsens mening

räknas af direktörens aflöning 3,000 kronor och efter ålderstilläggets

erhållande 3,600 kronor samt af lektorernas aflöning 2,500 kronor och

efter ålderstilläggets erhållande 3,000 kronor, så att tjänstgöringspenningarna

vid enhvar af dessa befattningar komme att utgöra 1,500 kronor.

I likhet med de flesta öfriga statens tjänstemän borde såväl direktören

som lektorerna förpliktas att vid uppnådda 65 lefnads- och minst 35

tjänstår med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

afgå från tjänsten.

Därförutom erinrade styrelsen, i fråga om anslaget till de extra

lärarna, att för utöfvande af skogsstatstjänst förutsattes insikter jämväl

i vissa delar af gällande lag, såsom i de delar af jorda- och byggningabalkarna,

som ägde tillämpning på jordbrukshushållningen, i vissa

delar af rättegångsbalken, strafflagen och utsökningslagen äfvensom af skiftesstadgan.

Visserligen hade undervisningen därutinnan till någon del meddelats

af extra läraren i skogs- och jaktförfattningarna samt tjänstexpedition, men,

utom det att undervisningen i de förstnämnda ämnena kräfde en juridiskt

bildad person, hade den åt de sistnämnda ämnena anslagna tiden visat sig

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

alltför knapp att, utan men för hufvudämnena, kunna medgifva undervisning

i ursprungligen ej dithörande ämnen. Särskild undervisning i nyssnämnda

juridiska ämnen hade därför synts styrelsen vara af behofvet påkallad, för

hvilket ändamål, äfvensom för undervisningen i textning m. in., en ökning

i anslaget till extra lärare af tillsammans 400 kronor ansetts erforderlig.

Anslaget till extra lärare vid skogsinstitutet skulle således komma

att utgöra: för undervisning i skogs- och jaktförfattningar m. in. 1,000

kronor, i kemi och fysik 1,200 kronor, i nationalekonomi 600 kronor, i

agronomi 500 kronor och i de juridiska ämnena in. in. 400 kronor eller

tillsammans 3,700 kronor.

I fråga om öfriga anslag till institutet hade annan ändring i staten

icke ansetts erforderlig, än att i öfverensstämmelse med kungl. brefvet

den 31 december 1890 anslaget till arrendeafgifter borde minskas med

200 kronor, hvilka i stället skulle påföras anslaget till de praktiska öfningarna.

Då chefen för finansdepartementet den 13 januari 1892 inför Kungl.

Maj:t föredrog domänstyrelsens ofvannämnda framställning, erinrade

han, att anslaget till skogsinstitutet var uppfördt på extra stat, till dess

detsamma vid 1878 års riksdag inflyttades under det ordinarie reservationsanslaget

till skogsväsendet. Genom denna öfverflyttning måste erkännande

anses hafva blifvit gifvet åt oumbärligheten för landets skogsväsende

af den högre fackbildning, skogsinstitutet hade att meddela,

men det oaktadt bibehölls institutet vid sin förutvarande provisoriska

organisation, hvarvid jämväl allt ditintills förblifvit. Orsaken därtill

hade varit att söka däri, att man icke velat genom en definitiv organisation

af institutet lägga hinder i vägen för lösningen af den å bane bragta

frågan om dess förflyttning till någon för ändamålet lämplig kronopark.

Sedan denna fråga väckts, hade emellertid en betydelsefull åtgärd för främjande

af skogselevernas praktiska utbildning vidtagits därigenom, att Ombergs

skogsskola ombildats till en förberedande undervisningsanstalt för nämnda

elever med hufvudsakligt syfte att bibringa dem praktisk insikt och färdighet

i skogshushållning och jakt. För skogselevernas fortsatta utbildning

i praktiskt hänseende under lärotiden vid skogsinstitutet syntes äfven

vara på ett tillfredsställande sätt sörjdt genom de praktiska öfningar,

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

eleverna hade att undergå mellan läseterminerna å särskilt för ändamålet

anvisad kronoskog. Enligt departementschefens åsikt borde därför någon

grund ej vidare finnas för den farhåga, som väl närmast framkallat förslaget

om institutets förflyttning till landsorten, eller att undervisningen vid ett i

hufvudstaden förlagdt skogsinstitut kunde komma att erhålla en alltför

öfvervägande teoretisk riktning. Då således det väsentligaste skälet för

den föreslagna förflyttningen fick anses hafva förfallit och en sådan

åtgärd i öfrigt komme att, på sätt domänstyrelsen framhållit, föranleda

åtskilliga olägenheter och ökade kostnader, syntes det departementschefen,

att hinder ej vidare borde möta därför, att definitiv stat fastställdes

för skogsinstitutet och att följaktligen anslaget för detta institut erhölle

naturen af bestämdt anslag.

Med domänstyrelsen var departementschefen ense om behofvet af

någon förbättring i de för direktören och lektorerna vid institutet anvisade

löneförmånerna. För att skogsinstitutet skulle kunna uppfylla de

stora fordringar, som ställdes på en läi’oanstalt för den högre skogsundervisningén,

ansåg departementschefen nödigt, att institutets fasta lärarpersonal

bereddes eu i ekonomiskt afseende så pass tryggad ställning, att den måtte

kunna, utan att för lifsuppehällets förvärfvande nödgas uppsöka bisysslor,

ägna sig åt sin viktiga uppgift att utbilda de blifvande förvaltarna af

statens och enskildas skogar samt att bidraga till utredningen af de många

för skogshushållningen viktiga frågor, som föllo inom området för de

vetenskaper, hvari de hade att undervisa. Vid de af domänstyrelsen föreslagna

aflöningsbelopp hade departementschefen ej heller annat att erinra,

än att aflöningen för lektorerna lämpligen syntes böra, i närmare öfverensstämmelse

med det sätt, hvarpå aflöning var anvisad andra jämförliga

tjänstemän, bestämmas till 3,500 kronor, däraf 2,000 kronor såsom lön

och 1,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg

hvardera å 500 kronor efter respektive fem och tio års väl vitsordad

tjänstgöring.

Vid öfriga af domänstyrelsen i staten för skogsinstitutet föreslagna

förändringar hade departementschefen icke något att erinra.

Den af honom tillstyrkta staten hade följande utseende:

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Direktören................

Lektorn i matematik och skogshushållning. .

Lektorn i naturvetenskap.........

Arfvoden åt extra lärare..........

Aflöning till planteringsvaktare.......

Till stipendier...............

» de praktiska öfningarna .........

> arrendeafgifter för institutets lägenheter

och experimentalfält.........

> expenser ...............

Summa kronor

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Summa.

3,000

1,500

4,500

(Fri bostad och vedbrand.

< Efter 5 år kan lönen

[ höjas med 600 kronor.

2,000

1,500

3,500

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 500 kronor och efter

| 10 år med ytterligare

( 500 kronor.

2,000

1,500

3,500

(Efter 5 år kan lönen höjas

I med 500 kronor och efter

| 10 år med ytterligare

[ 500 kronor.

—

—

3,700

—

—

600

Pri bostad och vedbrand.

—

—

1,000

—

_

3,200

—

—

700

—

—

2,500

—

—

23,200

Departementschefen ansåg hinder ej möta för att lärarna vid skogsinstitutet

för resor, som föranleddes af elevernas praktiska öfningar,

dädanefter som dittills fingo åtnjuta ersättning enligt resereglemente! från

anslaget till nämnda öfningar och från de medel, som genom skogsindelningar

kunde för institutets räkning intjänas; och hemställde han, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att godkänna den af honom tillstyrkta

staten för institutet och de villkor för den nya aflöningens åtnjutande,

hvilka i sammanhang därmed tillstyrkts. Denna hemställan bifölls.

v

Enligt skrifvelse den 19 maj 1892 (n:r 68) godkände Riksdagen den

sålunda föreslagna staten, hvarjämte, med anledning däraf att domänstyrelsen

i sin skrifvelse den 2 november 1891 ifrågasatt, att vid skogsinstitutet

borde anordnas speciella kurser för sådana ynglingar, hvilka önskade

utbilda sig till privata skogsförvaltare, Riksdagen uttalade sin fulla anslutning

till denna uppfattning.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Och då sedermera vid 1893 års riksmöte bifölls gjord framställning

om ett extra anslag för år 1894 till bestridande af kostnad för

byggnadsarbeten och anskaffande af inventarier vid skogsinstitutet, framhöll

Riksdagen i skrifvelse den 21 april 1893 önskvärdheten däraf att

de tillämnade kurserna för utbildande af privata skogsförvaltare snarast

möjligt togo sin början.

I kungörelse den 30 december 1893 föreskref Kungl. Maj:t de

ändringar i gällande stadgar för de allmänna skogsläroverken, som erfordrades

för inrättande af den nya, så kallade lägre kursen vid skogsinstitutet,

därvid bland annat bestämdes, att denna kurs skulle börja hvarje

år den 15 juli och fortgå under ett och ett fjärdedels år för att efter

fullbordade praktiska öfningar afslutas den 15 oktober påföljande året.

Såsom af statsrådsprotokollet för finansärenden den 14 januari 1898

inhämtas, fingo under det första året 1894 endast två elever inträde i den

ifrågavarande kursen. År 1895 antogos nio elever i nämnda kurs, år

1896 sju och år 1897 fem.

Vid 1898 års riksdag godkändes, på förslag af Kungl. Maj:t, den

ändring i skogsinstitutets stat, att anslaget till de praktiska öfningarna

höjdes till 5,000 och anslaget till expenser till 3,500 kronor. Denna höjning

var föranledd af den lägre kursens anordnande. I

I underdånig skrifvelse den 25 oktober 1899 gjorde domänstyrelsen

framställning om provisoriskt anordnande under senare hälften af år

1900 af en förberedande praktisk kurs vid Klotens kronopark för inträde

vid skogsinstitutet. Därvid anförde styrelsen, att, på sätt af bestämmelserna

i §§ 1 och 39 i den för skogsstaten gällande instruktion

framgick, vid senast verkställda organisation af denna stat förutsatts,

att vid de allmänna skogarnas förvaltning skulle vara att tillgå

biträde af extra skogstjänstemän. Sådant biträde hade ock visat sig erforderligt

och alltmer tagits i anspråk, i samma mån de allmänna skogarna

och i synnerhet kronoparkerna ökats, så att ej sällan svårigheter

mött för erhållande af nödigt antal biträdande extra skogstjänstemän.

Dessa svårigheter hade i synnerhet gjort sig kännbara under de senaste

åren, då allt flera af de extra skogstjänstemännen vunnit anställning hos

Lönereglering skommitténs bet. VI. 32

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

enskilda skogsägare och sågverk sbolag. Eu följd däraf hade blifvit, att

med eu del förrättningar och arbeten i synnerhet inom de norra orterna

måst af brist på förrättningsmän tills vidare anstå. Tillgången på disponibla

extra skogstjänstemän var alltså för det dåvarande otillräcklig. Enligt

styrelsens åsikt kunde detta missförhållande afhjälpas endast därigenom,

att ett ökadt antal elever bereddes inträde vid skogsinstitutets högre

kurs, i hvilken enligt gällande stadgar endast 10 elever årligen fingo

intagas. Antalet inträdessökande hade under de senare åren varit stort

och uppgått under år 1898 till 25 och under år 1899 till 35. Enligt

hvad direktören vid skogsinstitutet upplyst, kunde i institutets högre kurs

årligen mottagas 20 elever. Styrelsen ansåg något tvifvel icke råda därom,

att ej en sådan ökning af elevantalet åtminstone tills vidare eller under

de närmaste åren var nödig för att motsvara såväl statens som enskilda

skogsägares behof af tillgång på forstligt bildade yrkesmän.

Enär eu ökning af det ifrågavarande elevantalet från 10 till 20 enligt

af institutets direktör meddelad uppgift skulle föranleda en ökning af utgifter

från anslagen till de praktiska öfningarna och till expenser med

respektive 3,000 och 1,500 kronor, hemställde domänstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 25 oktober 1899, angående anslagsbehofven för skogsväsendet

år 1901, om höjning af dessa anslag med nämnda belopp.

Vid sistberörda ärendes föredragning inför Kung!. Maj:t den 13 januari

1900 erinrade chefen för finansdepartementet, att, med bifall till domänstyrelsens

framställning om provisoriskt anordnande af en förberedande praktisk

kurs vid Klotens kronopark, Kungl. Maj:t den 15 december 1899 medgifvit,

att för detta ändamål fick af 1900 års reservationsanslag användas visst

maximibelopp, och uttryckte departementschefen den mening, att hvad

domänstyrelsen föreslagit i syfte att sätta skogsinstitutet i tillfälle att kunna

mottaga ett större antal elever äfven borde bifallas.

I skrifvelse den 9 maj 1900 (n:r 78) anmälde Riksdagen, att den

ansett sig böra bifalla den af Kungl. Maj:t gjorda framställningen om ökning

med tillsammans 4,500 kronor i de å skogsinstitutets stat uppförda anslagen

till de praktiska öfningarna och till expenser, för beredande af tillfälle

till inträde å institutet för ett ökadt antal elever.

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Den 11 januari 1901 anmälde chefen för jordbruksdepartementet

inför Kungl. Maj:t en i underdånig skrifvelse den 7 november 1900 innefattad

framställning af domänstyrelsen angående skogsläroverken.

^ I denna skrifvelse erinrade styrelsen om kungl. brefvet den 15

december 1899 angående provisoriskt anordnande af den förberedande

praktiska kursen vid Klotens kronopark och användning därför af visst

maximibelopp äfvensom om den af Riksdagen år 1900 medgifna höjningen

af skogsinstitutets anslag till de praktiska öfningarna och till expenser. Genom

beviljandet af dessa medel hade blifvit sörjdt för ett större antal elevers

förberedande utbildning för institutets högre kurs och för de kostnader,

som voro förenade med de till denna kurs hörande praktiska

öfningar. Det återstod nu att tillse, att tillräckliga lärarkrafter för

elevernas undervisning vid skogsinstitutet funnes att tillgå. Styrelsen

hade visserligen ej förbisett denna angelägenhet, då den i anledning

af bristen på extra skogstjänstemän för skogsförvaltningen gjorde

framställning om Klotenkursens inrättande, men enär af hjälpande af berörda

brist ej tålt uppskof utan kraft omedelbar åtgärd, samt full utredning

i fråga om lärarkrafternas tillräcklighet ej förelegat, hade sistnämnda fråga

fått tills vidare anstå. Detta hade ock utan synnerlig olägenhet kunnat

ske, enär det i anledning af Klotenkursens inrättande ökade krafvet på

institutets lärarkrafter icke inträdde förrän under höstterminen året efter

det berörda kurs blifvit inrättad.

Enligt hvad styrelsen vidare anförde, hade direktören och lektorerna

i en till styrelsen ställd skrift lämnat utredning och afgifvit

förslag i fråga om den behöfliga förstärkningen af lärarpersonalen vid institutet.

1 denna skrift erinrades, att undervisningen vid institutet, för att

blifva fullt fruktbärande för skogshushållningen, måste lämpas efter landets

förhållanden, samt att för detta måls vinnande lärarna måste hafva

tid och tillfälle att i litteraturen följa skogsvetenskapens utveckling äfvensom

att genom resor och egna undersökningar lära känna skogsförhållandena

i landets skilda delar. Tid och tillfälle därtill saknades för lärarna,

sedan, efter den lägre kursens inrättande vid institutet, deras arbete i

betydlig grad ökats dels genom särskilda föreläsningar och praktiska öfningar

och dels genom ökadt antal tentamina. Till följd däraf kräfde

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

enligt direktörens och lektorernas mening såväl skogshushållningsvetenskapens

särskilda hufvudafdelningar som de botaniska och zoologiska

facken hvar sin målsman vid läroverket. Direktörens undervisningsarbete

borde minskas på det sätt, att han befriades från undervisning i

skogsteknologi, samt det med såväl skogsmatematiska som naturvetenskapliga

lektoratet förenade arbetet uppdelas för hvartdera lektoratet på två

särskilda lärare, med smidighet för den nya läraren i skogsmatematiska

ämnen att öfvertaga undervisningen äfven i skogsteknologi. Åtgärder

borde alltså vidtagas för uppförande af två nya lärarbefattningar på institutets

ordinarie stat.

För egen del erinrade domänstyrelsen ytterligare i sin underdåniga

skrifvelse den 7 november 1900, att efter genomföi''andet af skogsinstitutets

dåvarande organisation allt större kraf ställts på undervisningen, dels genom

den för utbildande af privata skogsförvaltare inrättade lägre kursen

och dennas efter hand ökade elevantal, dels genom då förestående, betydliga

ökning af antalet elever i den högre kursen. Att i följd af

detta väsentligt ökade undervisningsarbete lärarkrafterna i fråga om

såväl den praktiska som den teoretiska undervisningen vid institutet

måste förstärkas, syntes styrelsen uppenbart, och fyllandet af detta

behof var dess mer angeläget, som, enligt hvad institutets lärare själfva

framhållit, undervisningen eljest kunde befaras äfven i kvalitativt hänseende

blifva mindre tillfredsställande. Påtagligt var ock, att lärarnas

öfverhopande med olikartadt undervisningsarbete måste verka hinderligt

för den skogsinstitutet såsom en läroanstalt för den högre skogsundervisningen

inom landet tillkommande uppgiften att lämna bidrag till utredningen

af de inånga för landets skogshushållning viktiga frågor, som

folio inom omi''ådet för de vetenskaper, i hvilka institutet hade att undervisa.

Styrelsen ansåg fördenskull, att de föreslagna två nya lektorsbefattningarna

voro för institutet nödvändiga. De borde dock till en början uppföras

endast på extra stat, enär någon tids erfarenhet, huru den föreslagna

anordningen af undervisningen vid institutet komme att verka, syntes böra

afvaktas, innan befattningarna tillsattes såsom ordinarie. Då det emellertid

var nödvändigt, att de extra lektorerna erhöllo sådan aflöning, att de icke

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

nödgades för sitt uppehälle söka sig bisysslor, utan kunde ägna hela sin

tid åt tjänsten, föreslog styrelsen, att deras aflöning måtte blifva lika med

den för de ordinarie lektorerna bestämda. Styrelsen hemställde alltså, att

till arfvoden åt två extra lektorer vid skogsinstitutet måtte på extra stat

för år 1902 uppföras ett belopp af 7,000 kronor, samt att för deras

anställande redan under senare hälften af år 1901 måtte få från reservationsanslaget

för kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet utbetalas ett belopp af 3,500 kronor.

Chefen för jordbruksdepartementet fann, i likhet med domänstyrelsen,

det vara nödvändigt att, sedan, i följd af bristen på erforderligt antal

extra skogstjänstemän till biträde vid vården och förvaltningen af kronans

skogar, det funnits nödigt att bereda tillfälle till inträde vid skogsinstitutet

för ett ökadt antal elever, man äfven tillsåg, att dessa elever därstädes

erhöllo en fullständig och nöjaktig utbildning för sitt blifvande kall.

Det låg i sakens natur, att en ökning af elevantalet, i synnerhet då denna

ökning blef så betydlig som här var fallet, måste kräfva en förstärkning

af de förutvarande lärarkrafterna, därest ej undervisningen skulle i ett eller

annat afseende eftersättas och utbildningen af de blifvande skogstjänstemännen

blifva mindre tillfredsställande. I allt fall måste det vara menligt för undervisningen,

om lärarna öfver höfvan betungades med undervisningsarbetet. Af

hvad direktören och lärarna vid institutet derutinnan anfört, ansåg departementschefen

otvetydigt framgå, att en ganska väsentlig ökning af lärarkrafterna

vid institutet var från och med nästa läroårs början af behofvet oafvisligen

påkallad. Och därest den framställning om anordnande af ett forstligt försöksväsende,

som departementschefen jämväl komme att göra, vunne bifall,

skulle genom en tillräcklig ökning i antalet lärare vid institutet äfven

beredas möjlighet att åt vissa af lärarna anförtro ledningen af de blifvande

försöksåtgärderna och undersökningarna, hvilket syntes vara en väsentlig

förutsättning för ett ändamålsenligt och ej alltför kostsamt ordnande

af nämnda försöksväsende.

Med hänsyn till det fortgående förvärfvandet af skogsmark för statens

räkning och den alltjämt stegrade intensiteten i kronoskogarnas skötsel

såväl som i den enskilda skogshushållningen antog departementschefen, att

behofvet af ett större antal extra skogstjänstemän helt visst konnne att allt

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

framgent fortfara, och att vid sådant förhållande behofvet af ökade lärarkrafter

vid skogsinstitutet säkerligen äfven komme att blifva stadigvarande.

Mot den af dornänstyrelsen föreslagna anordningen af undervisningen vid

institutet och tillökningen af det dåvarande lärarantalet hade han icke något

att erinra. Men då enligt styrelsens egen åsikt de föreslagna nya lärarbefattningarna

tills vidare icke skulle uppföras på ordinarie stat, utan man

borde afvakta någon tids erfarenhet, huru den nya anordningen komme

att verka, innan samma befattningar tillsattes såsom ordinarie, syntes det

departementschefen vara lämpligast att hos Riksdagen begära det för den

erforderliga förstärkningen af lärarkrafterna vid institutet nödiga beloppet,

7,000 kronor, utan att fastslå beloppets ovillkorliga användande till

arfvoden åt två nya extra lektorer, och att således det finge bero på Kungl.

Maj:ts bepröfvande, huru samma belopp kunde för det afsedda ändamålet

bäst komma till användning. Under förutsättning af bifall därtill ansåg

departementschefen hinder för Kungl. Maj:t icke möta att af 1901 års

reservationsanslag till kronoskogarnas förvaltning m. m., som därtill

lämnade tillgång, använda ett belopp af 3,500 kronor för beredande af

erforderlig förstärkning af lärarkrafterna vid institutet under höstterminen

1901.

I anledning af framställning från Kungl. Maj:t meddelade Riksdagen i

skrifvelse den 1 maj 1901 (n:r 49), att den funnit en förstärkning af lärarkrafterna

vid skogsinstitutet vara af den inträdda, afsevärda ökningen i undervisningsarbetet

därstädes med nödvändighet påkallad. Att, på sätt domänstyrelsen

ifrågasatt, anvisa arfvoden till två nya extra lektorer syntes dock

icke vara erforderligt, utan föreställde sig Riksdagen, att den behöfliga förstärkningen

af lärarkrafterna vid institutet borde kunna tillfredsställande

tillgodoses genom anställande af en extra lektor och ytterligare en extra

lärare, med aflöning af 3,500 kronor för den förre och 1,500 kronor för

den senare. I öfverensstämmelse med den af departementschefen uttalade

mening ansåg emellertid Riksdagen, att dessa båda tjänsters inrättande icke

borde definitivt bestämmas, utan att sammanlagda beloppet, 5,000 kronor,

borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter Kungl. Maj:ts bepröfvande

användas till det afsedda ändamålets befrämjande.

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Såsom för år 1902, så beviljade Riksdagen ock för hvart och ett af

åren 1903—1906, på särskilda framställningar af Kungl. Maj:t, till beredande

af ökade extra lärarkrafter vid skogsinstitutet ett anslag på extra

stat af 5,000 kronor.

I den underdåniga skrifvelse af den 16 oktober 1905, hvari domänstyrelsen

framlade statsförslag rörande skogsväsendet för år 1907, var — såsom

chefen för jordbruksdepartementet den 13 januari 1906 inför Kungl. Maj:t

anmälde — af styrelsen såsom synnerligen trängande uppförd den ökning i det

bestämda anslaget till statens skogsläroverk, som skulle erfordras för inrättande

med de lönevillkor, som nu äro för skogsinstitutets lektorer bestämda,

af två nya lektorsbefattningar vid samma institut i stället för de två

nuvarande extra lärare, till hvilkas aflönande de senare åren beviljats extra

anslag af 5,000 kronor.

Beträffande behofvet af ifrågavarande två nya lektorsbefattningars

inrättande hade styrelsen i särskild skrifvelse af den 16 oktober 1905

åberopat en skrifvelse den 27 juli samma år, däri dåvarande direktören

för skogsinstitutet hemställt, att styrelsen ville söka utverka, att

vid institutet, förutom de två lektorsbefattningarna, som nu finnas därstädes,

måtte inrättas ytterligare två lektors tjänster, nämligen en i skogsteknologi,

skogs- och fältmätning samt byggnadslära m. m. och en i zoologi

och geologi. Till stöd för denna framställning hade direktören, med

förmälan att i nyssnämnda läroämnen nu voro anställda två extra lärare,

anfört, hurusom under den tid af fem år, som förflutit sedan domänstyrelsens

förberörda underdåniga framställning af den 7 november 1900

afgifvits, det visat sig vara allt mera nödigt att skilja den delvis gemensamma

undervisningen för den högre och den lägre lärokursen vid skogsinstitutet;

att i följd däraf förenämnda båda extra lärare erhållit större

undervisningsskyldighet än de från början haft; men att det var nödigt

än ytterligare åtskilja undervisningen för den högre och den lägre lärokursen

i nämnda lärares undervisningsämnen, hvarigenom deras undervisningstid

måste vidare ökas. Undervisningen i deras ämnen var emellertid

af sådan vikt, att ett provisoriskt anställande af extra lärare därför icke

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

lät försvara sig, enär på sådant sätt anställda lärare måste antagas vilja

under allenast några år stanna vid institutet.

För egen del erinrade domänstyrelsen i sin sistberörda skrifvelse af

den 16 oktober 1905, att de tre ordinarie lärarbefattningarna vid skogsinstitutet

— direktör stjänsten och två lektorstjänster — uppfördes på ordinarie

stat från och med år 1893, då undervisningen vid institutet omfattade

en lärokurs med en äldre och en yngre afdelning, hvardera med

högst 10 elever, hvarjämte anordningar vidtagits för inrättande af den lägre

lärokursen därstädes. x4r 1893 anvisades anslag för år 1894 för inrättande

vid institutet af den lägre lärokursen, till hvilken elever, så

långt utrymmet medgifvit, i regeln 10, vunnit tillträde. Enligt kungl.

brefvet den 15 december 1899 angående inrättande af Klotens skogsskola

utvidgades skogsinstitutets högre lärokurs, så att antalet elever

vid denna kurs blifvit dubbelt större än tillförne; och enligt kungl. kungörelse

den 22 maj 1903 förlängdes lärotiden för den högre kursen,

som omfattat fyra läseterminer, med en termin, under hvilken elevantalet

vid högre kursen kunde uppgå till 60. Medan sålunda sammanlagda

elevantalet vid institutets båda lärokurser dåmera kunde uppgå

till 70 och lärotiden för högre kursen utsträckts med en läse
termin,

utgjorde antalet ordinarie lärare allenast 3, hvilket förhål
lande

enligt styrelsens mening innebar en påtaglig disproportion mellan

arbete och därför fast anställda lärare. Den ökning i utgifter, som

skulle förorsakas däraf, att två lektorsbefattningar på ordinarie stat med

samma lönevillkor, som nu äro för därvarande lektorer bestämda, inrättades

i stället för de två nuvarande extra lärarna, till hvilkas aflönande dittills

beviljats förut nämnda 5,000 kronor, skulle komma att utgöra 2,000

kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde domänstyrelsen

i sin särskilda underdåniga skrifvelse af den 16 oktober 1905, att

Kungl. Maj:t måtte till 1906 års riksdag aflåta proposition därom,

att Riksdagen ville besluta inrättandet af två lektorstjänster, den ena i

skogsteknologi, skogs- och fältmätning samt byggnadslära och den andra

i zoologi och geologi, på ordinarie stat vid skogsinstitutet med samma

aflöningsförmåner, som äro för institutets nuvarande lektorer bestämda,

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

hvarigenom alltså bestämda anslaget till statens skogsläroverk skulle höjas

med 7,000 kronor. Och i sin skrifvelse angående anslagsbehofven för år

1907 upprepade styrelsen sin hemställan om sistberörda anslags ökning

med nyssnämnda belopp.

Chefen för jordbruksdepartementet erinrade, att det extra anslag

af 5,000 kronor, som Riksdagen på framställning af Kung!. Maj:t under en

följd af år beviljat till beredande af ökade extra lärarkrafter vid skogsinstitutet,

användts till anställande af två extra lärare, den ena i skogsteknologi,

geodesi, forstlig byggnadslära och bokföring med ett arfvode af

o,000 kronor och den andra i zoologi, geologi med mineralogi samt naturlära

med ett arfvode af 2,000 kronor. Att, med hänsyn till den utsträckta

undervisningsskyldighet, som ålåg dessa extra lärare, deras aflöningsförmåner

voro för knappt tillmätta, syntes departementschefen uppenbart.

Han tvekade således ej att tillstyrka, att deras aflöning måtte höjas till

likhet med lektorernas, eller till 3,500 kronor. Då emellertid fråga om

en allmän reglering af skogsstatens och de allmänna skogsläroverkens lönestater

förelåg och inom en icke alltför aflägsen framtid kunde vinna sin

lösning, ansåg departementschefen icke lämpligt, att det för ifrågavarande

ändamål erforderliga anslag, 7,000 kronor, uppfördes på ordinarie stat,

utan hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till anställande

af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet på extra stat för år 1907

anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

Förslag därom framlades ock vid 1906 års riksmöte; och under erinran

om den i statsrådsprotokollet berörda frågan angående en allmän

reglering af skogsstatens och de allmänna skogsläroverkens lönestater anmälde

Riksdagen i skrifvelse den 23 maj 1906 (n:r 145), att till anställande

af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet på extra stat för år 1907 anvisats

ett belopp af 7,000 kronor.

Då år 1892 ny Innestå! fastställdes för skogsinstitutet, stadgades, Nu gällande

enligt k.ungl. kungörelsen den 3 juni samma år (bihang till svensk författningssamling

n:r 43), följande villkor för åtnjutande af de i nämnda

stat upptagna aflöningsförmåner för direktören och lektorerna vid institutet,

nämligen:

Lönereglering kommitténs bet. VI.

33

opaginerad Kontrollera mot PDF

att innehafvare af befattning vid skogsinstitutet skall vara underkastad

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden,

som kan varda föreskrifven;

att med ordinarie tjänst vid institutet icke må förenas annan

tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat och ej heller annan tjänstebefattning,

med mindre den tinnes icke vara hinderlig för fullgörande

af tjänstgöringen vid institutet;

att direktören alldeles icke och lektor endast inom de gränser, domänstyrelsen

bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda;

att de med hvarje befattning förenade tjänstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort,

men skola för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, utgå till den,

som förrättat tjänsten;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, äger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilt uppdrag, kan förpliktas

att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket

af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att tidpunkten för åtnjutande af det direktören tillerkända ålderstillägg

likasom det åt lektor medgifva första ålderstillägget skall inträda

fem år efter befattningens tillträdande, under villkor att innehafvaren

under mer än fyra femtedelar af denna tid själf bestämdt sin egen eller,

på grund af förordnande, annan statens tjänst och att hans tjänstgöring

därunder varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas, samt med iakttagande

att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af

kalenderåret näst efter det år, då den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;

och borde därvid direktören tillgodoräknas den tid, han före den nya

statens utfärdande på nådigt förordnande uppehållit direktörsbefattningen,

och lektor den tid, han likaledes före den nya statens utfärdande enligt

nådigt förordnande bestridt lektorsbefattning vid institutet;

att andra ålderstillägget får af lektor tillträdas efter ytterligare fem

år under enahanda villkor, som gälla beträffande det första ålderstillägget;

att åld erstil lägg; skall räknas till lönen; samt

“ O 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

att direktör och lektor vid institutet skola, då de uppnått sextiofem

lefnads- och minst trettiofem tjänstår, vara förpliktade att med oafkortad

lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå,

Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge

den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i tjänsten kvarstå.

Enligt kungl. kungörelsen den 26 april 1905 (svensk författningssamling

n:r 20), har, på framställning af Kungl. Maj:t, Riksdagen

medgift, att rätt till tjänstårsberäkning för åtnjutande af ålderstillägg

må tillkomma dels direktör vid skogsinstitutet för den tid, hvarunder han

innehaft befattning såsom öfverjägmästare, dels ock lektor vid institutet

för den tid, hvarunder han varit jägmästare eller innehaft befattning

såsom föreståndare för statens skogsskola eller underlärare vid

Ombergs skogsskola.

0

o

A sid. 121 i detta betänkande är omnämndt, att med skrifvelse den nu kornig

november 1902 från statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

öfverlämnats till kommittén ett af bilagor åtföljdt underdånigt utlåtande handlingar.

af den 28 maj 1902, hvari domänstyrelsen i anledning af kungl. cirkuläret

den 25 oktober 1901 yttrat sig angående skogsstatens och de allmänna

skogsläroverkens lönestater.

Beträffande skogsinstitutet anfördes i berörda utlåtande, att eu

väsentlig förhöjning i aflöningen för de på ordinarie stat anställda tjänstemannen,

nämligen direktören, lektorn i matematik och skogsindelning samt

lektorn i botanik, var af stort behof påkallad. De dittillsvarande aflöningarna

ställde sig, enligt styrelsens uppfattning, alldeles otillräckliga i förhållande

till nuvarande lefnadskostnader; och styrelsen hemställde, att, för

beredande af en mera betryggad ekonomisk ställning åt ifrågavarande tjänstemän,

deras aflöning måtte regleras på följande sätt, nämligen:

för direktören 3,500 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar,

ett ålderstillägg till lönen (efter fem år) af 600 kronor, äfvensom

fri bostad och vedbrand, samt

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

för hvar och en af näranda lektorer 2,500 kronor i lön, 1,500 kronor i

tjänstgöringspenningar, 750 kronor i hyresbidrag äfvensom ett ålderstillägg

till lönen af 500 kronor efter fem år och ett ytterligare dylikt tillägg

efter tio år.

Vidkommande de två enligt kungl. bref den 10 maj och den 28

juni 1901 på extra stat anställda lärarna, »den ena i geodesi och skogsteknologi

och den andra i zoologi ni. m.», liksom i fråga om öfriga förutvarande

extra lärare vid institutet, ansåg domänstyrelsen i detta sammanhang

någon ändring i deras aflöningar icke böra ifrågasättas. Däremot

syntes det styrelsen, att den i staten uppförda planteringsvaktaren, som

åtnjöt en aflöning af 600 kronor jämte fri bostad och vedbrand, borde erhålla

någon löneförhöjning, och ansågs densamma skäligen böra bestämmas

till 200 kronor.

Styrelsen tilläde, att den funnit det icke vara möjligt åvägabringa

någon indragning af lärartjänst vid skogsinstitutet.

*

1 april månad 1906 hafva från jordbruksdepartementet öfverlämnats

till kommittén

dels domänstyrelsens å sid. 253 omförmälda särskilda skrifvelse af

den 16 oktober 1905 med därvid fogade skrifvelse från direktören vid

skogsinstitutet angående inrättande af två nya lektorsbefattningar vid institutet,

dels ock en den 28 juli 1905 daterad skrift från direktör och lektorer

vid institutet i fråga om ny lönereglering för dem, jämte däröfver af

domänstyrelsen den 29 september och af statskontoret den 2 november

1905 afgifna underdåniga utlåtanden.

I sistberörda skrift från direktör och lektorer vid skogsinstitutet

anförde dessa, att de aflöningsförmåner, som af dem åtnjötes, vore mycket

låga, i afl synnerhet om vederbörlig hänsyn toges till de dyra lefnadsomkostnaderna

i hufvudstaden; att för sökandena därför icke funnes någon

möjlighet att kunna existera enbart å dessa aflöningsförmåner och att deras

tjänster icke tilläte dem att kunna förvärfva några extra inkomster; att

det fördenskull vore för dem af den allra största, vikt, att regleringen af

deras lönestat måtte ske fortast möjligt; samt att i anledning däraf och

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

»då lärarna vid såväl elementarläroverken som öfriga högskolorna i allmänhet

nu fått reglering af sina löner», sökandena hemställde, att Kungl.

Maj:t ville till 1906 års lagtima riksdag aflåta nådig proposition om sådan

reglering af deras löneförmåner, att »de måtte blifva på ett tillfredsställande

sätt förbättrade».

Domänstyrelsen åberopade i sitt öfver ansökningen afgifna utlåtande

hvad styrelsen uti ifrågavarande hänseende hemställt i sitt underdåniga

utlåtande den 28 maj 1902 i anledning af kungl. cirkuläret den 25 oktober

1901. Vidhållande detta sitt förslag hemställde styrelsen, att, därest Kungl.

Maj:t täcktes för 1906 års lagtima riksdag framlägga förslag till reglering

af sökandenas aflöning, styrelsens förenämnda förslag därvid måtte läggas

till grund för löneregleringen.

Statskontoret anförde i sitt utlåtande, att, ehuru en reglering af lönerna

vid skogsinstitutet för icke synnerligen länge sedan (nämligen år 1892) ägt

rum, det dock icke torde kunna förnekas, att det framställda krafvet på

en förbättrad aflöning ägde stöd i den alltjämt fortgående och synnerligast

i hufvudstaden kännbara allmänna stegringen i lefnadskostnaderna, hvilken

dels ftxranledt beviljande vid de senare årens riksdagar af dyrtidstillägg

för en del tjänstemän och betjänte, dels ock vunnit beaktande vid de nyligen

beslutade löneregleringarna för de allmänna läroverken äfvensom

landtbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp.

Vid den af domänstyrelsen för direktören föreslagna aflöningen fann

statskontoret icke något annat att erinra än att skäl syntes saknas att bestämma

ålderstillägget till annat belopp än det, frånsedt aflöningen för byråchefer i

de centrala ämbetsverken samt ledamöter i länsstyrelserna, vanliga ålderstilläggsbeloppet

af 500 kronor. Om detsamma således, såsom statskontoret ansåg

lämpligare, begränsades till 500 kronor, skulle aflöningen efter fem år komma

att uppgå till 6,000 kronor jämte fri bostad och vedbrand, hvilket syntes

skäligt, särskild! i jämförelse med den aflöning, som numera tillkomme

rektorerna vid de högre allmänna läroverken i hufvudstaden.

Vidkommande den af domänstyrelsen för lektorerna föreslagna aflöningen

hade statskontoret så mycket mindre något att erinra mot införande

däri af den nya aflöning^ iteln »hyresersättning», som statskontoret i

*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda sakkunniga

för

skogsundervisningen

m. m.

underdåniga utlåtanden den 27 maj 1902 och den 22 juni 1905 angående

lönereglering för sitt eget ämbetsverk förordat en dylik aflöningstitel

»hyresbidrag». Jämväl det af domänstyrelsen föreslagna beloppet

däraf fann statskontoret skäligt. Däremot ansåg sig statskontoret med

afseende å lönens storlek böra ifrågasätta, huruvida icke begynnelselönen

fortfarande lämpligen borde bibehållas vid 2,000 kronor och tjänstinnehafvaren

i stället medgifvas rätt till ett tredje ålderstillägg å 500

kronor, att utgå efter femton års väl vitsordad tjänstgöring. En sådan

anordning med flera ålderstillägg öfverensstämde såväl med hvad som gällde

i fråga om jägmästarnas aflöning som med de principer, hvilka följts vid

löneregleringarna för de allmänna läroverken och för landtbruksinstituten.

Statskontoret hemställde, att, därest Kungl. Magt skulle finna den

gjorda framställningen böra föranleda till aflåtande af nådig proposition

till 1906 ars riksdag angående lönereglering för direktören och lektorerna

vid skogsinstitutet, följande aflöningsförmåner för nämnda tjänstemän däri

måtte föreslås, nämligen:

för direktören: lön 3,500 kronor, tjänstgöringspenningar 2,000

kronor, ett ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter fem år samt fri

bostad och vedbrand, och

för hvar och en af de båda lektorerna: lön 2,000 kronor, tjänstgöringspenningar

1,500 kronor, hyresbidrag 750 kronor samt tre ålderstillägg

till lönen, hvart och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive fem,

tio och femton år.

Sedan Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 2 mars 1906 förklarat,

att, efter det löneregleringskommittén afslutat landsstaten, kommittén hade

att öfvergå till behandling af frågan om reglering af löneförhållandena

in. in. vid skogsstaten och de allmänna skogsläroverken, bemyndigades

chefen för jordbruksdepartementet den 7 april 1906 att tillkalla högst fem

sakkunniga personer att inom departementet biträda vid behandling af

fråga om, bland annat, ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen.

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Enligt upprättad promemoria angående spörsmål att föreläggas de sålunda

tillkallade sakkunniga skulle deras uppdrag omfatta:

1) utredning rörande de förändringar i skog sund er visning en, som för

dess ändamålsenliga ordnande må anses af behofvet påkallade, samt förslag

till däraf föranledda ändringar i stadgarna för de allmänna skogsläroverken.

Därvid borde särskild! komma under ompröfning:

a) «) huruvida förändring i sättet för antagande af elever vid skogsinstitutet

bör äga rum i ändamål att bereda större trygghet för erhållande

af för kallet lämpliga personer samt f) huru stort antal elever, som årligen

böra vid institutet antagas;

b) huruvida den nu vid skogsinstitutet anordnade lägre kursen framgent

bör bibehållas vid institutet eller förflyttas till eu eller flera skogsskolor;

c) huruvida för inträde vid skogsinstitutets högre kurs fortfarande

bör erfordras af gångsexamen från förberedande skogsskola eller om i stället

en utvidgning af nämnda kurs bör äga rum; och

d) ce) på hvad sätt den ''praktiska verksamhet i skogsyrket, som fordras

af den, hvilken efter vid skogsinstitutet aflagd fullständig afgångsexamen

vill vinna anställning såsom extra jägmästare, lämpligast bör ordnas och

ft) huruvida särskild examen bör äga rum, innan sådan anställning sker;

2) förslag till de ändringar i öfrigt i stadgarna för de allmänna

skogsläroverken, som vid verkställd granskning af stadgarna må finnas

erforderliga (hvarvid till jämförelse åberopades stadgarna för tekniska

högskolan, veterinärinstitutet, landtbruksläroverken in. fl.);

3) ce) förslag till ny plats för skogsinstitutet samt f) utstakning och

y) kartläggning af det för institutet behöfliga området;

4) ritnings- och kostnadsförslag till för skogsinstitutet erforderliga

nya byggnader; samt

5) fråga om beredande af lokal för statens slcogsförsöksanstalt i samband

med uppförande af nya byggnader för skogsinstitutet.

Med förmälan att de sakkunniga vid fullgörande af uppdraget i

fråga om skogsundervisningens ändamålsenliga ordnande funnit önskvärdt

att, med hänsyn till den omläggning af den högre skogsundervisningen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs

förslag.

Organisation

och af

Våningar.

som de vore betänkta på att föreslå, samt de ökade kraf, som med

anledning däråt kunde komma att ställas på lärare i vissa ämnen vid

de allmänna skogsläroverken, erhålla bemyndigande att afgifva förslag

jämväl rörande regleringen af löneförhållandena vid samma läroverk, anhölls

i en till chefen för jordbruksdepartementet ställd skrift om bemyndigande

för de sakkunniga att i samband med de förslag, som de på grund af

redan erhållet uppdrag kunde finna skäl afgifva, inkomma med förslag

jämväl i berörda hänseende; och fann Kung]. Maj:t den 16 november 1906

godt bemyndiga bemälda sakkunniga att i samband med de förslag i fråga

om ordnandet af skogsundervisningen, hvilka de må komma att framställa,

afgifva yttrande jämväl i afseende å regleringen af löneförhållandena vid

de allmänna skogsläroverken.

Då i det uppdrag, som lämnats de särskilda sakkunniga för skogsundervisningens

ordnande, äfven ingår frågan om skogsinstitutets organisation

och därutinnan torde vara att motse förslag om mer eller mindre

vidtgående ändringar, har kommittén funnit sig endast böra tillse hvad

som, så länge nuvarande förhållanden varda bibehållna, bör för institutets

personal gälla uti aflöningshänseende.

A institutets ordinarie stat äro för närvarande uppförda direktör

och två lektorer samt planteringsvaktare. För direktören och lektorerna

är en afsevärd förhöjning i aflöningsförmånerna af behofvet påkallad. Deras

aflöning bör i hvarje fall icke sättas lägre än hvad som tillkommer rektor

och lektorer vid högre allmänt läroverk. För lärarpersonalen vid de allmänna

läroverken genomfördes ny lönereglering vid 1904 års riksdag; och

den därvid fastställda staten har sedermera, om än med vissa afvikelser,

fått tjäna till ledning vid de löneregleringar, som år 1905 beslutats för

lärare vid sjökrigsskolan, vissa tekniska läroverk och landtbruksinstituten.

Och i proposition till 1907 års riksdag har, vid framställande af förslag

till lönereglering för veterinärinstitutets personal, äskats för lektorer samma

aflöningsförmåner, som åtnjutas af lektor vid allmänt läroverk.

Kommittén har fördenskull ansett sig böra föreslå, att direktören

vid skogsinstitutet erhåller 4,000 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänst
-

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

göringspenningar, hvartill skulle kunna efter tio år komma ett ålderstillägg till

lönen å 500 kronor, samt att han dessutom fortfarande må åtnjuta fri bostad

och vedbrand, och att lektor vid institutet erhåller 2,600 kronor i

lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill skulle kunna komma,

efter resp. fem, tio, femton och tjugu år, ålderstillägg, hvart och ett

å 500 kronor, åt hvilket belopp 350 kronor räknas som lön och 150

kronor som tjänstgöringspenningar.

För planteringsvaktaren torde aflöningsförmånerna böra bestämmas i

enlighet med hvad af kommittén föreslagits för vaktmästare i allmänhet

vid centrala ämbetsverk eller till 600 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar,

hvartill skulle kunna efter fem år komma ett ålderstillägg

till lönen å 100 kronor. Och i öfverensstämmelse med hvad för dylika vaktmästare,

enligt kommitténs förslag, skulle gälla, torde böra meddelas föreskrift,

att, i händelse planteringsvaktaren i sådan egenskap åtnjuter fri

bostad och vedbrand, lönen minskas med 250 kronor.

Beträffande därefter de extra lärarna vid institutet utgå för närvarande

till två af dem, den ena i skogsteknologi, geodesi, forstlig byggnadslära

och bokföring samt den andra i zoologi, geologi med mineralogi

och naturlära, på extra stat arfvoden med belopp motsvarande begynnelseaflöningen

för lektor vid institutet eller 3,500 kronor. I anslutning härtill

bör arfvodet för hvardera af dessa extra lärare höjas till 4,000 kronor.

Hvad angår det till aflönande af öfriga extra lärare vid institutet i stat

uppförda beloppet, 3,700 kronor, synes jämväl detta böra i skälig mån

förhöjas och sättas till 5,000 kronor.

Kommittén hemställer sålunda,

att aflöningsförmånerna ä stat för direktören vid

skogsinstitutet må bestämmas till 4,000 kronor i lön och

2,000 kronor i tjänstgöringspenningar jämte fri bostad

och vedbrand, hvartill kan komma ett ålderstillägg till

lönen efter tio är å 500 kronor;

att lektor vid institutet må erhålla 2,600 kronor i

lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill

k unna komma fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kro
Lönereglering

skommitténs bet. VI. 34

opaginerad Kontrollera mot PDF

nor, att utgå det första efter fem år, det andra efter

ytterligare fem år, det tredje efter nya fem år och det

fjärde efter än ytterligare fem år; skolande af hvarje

ålderstillägg 350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöring

spenning ar ;

att plantering sv aktar en tilldelas en aflöning af

1,100 kronor, däraf 600 kronor i lön och 500 kronor i

tjänstgöring spenning ar, hvartill kan komma ett ålderstillägg

till lönen efter fem är å 100 kronor;

att föreskrift meddelas därom, att, i händelse plantering

sv aktar en i sådan egenskap åtnjuter fri bostad och

vedbrand, lönen skall minskas med 250 kronor;

att det å skogsinstitutets stat till arfvoden åt extra

lärare uppförda belopp må höjas från 3,700 kronor till

5.000 kronor; samt

att härutöfver till arfvoden åt två extra lärare,

den ena i skogsteknologi, geodesi, forstlig byggnadslära

och bokföring samt den andra i zoologi, geologi med

mineralogi och naturlära, må på extra stat anvisas

8.000 kronor.

Vid affattande af förslag angående villkoren för åtnjutande af de

aflöningsförmåner, som ofvan föreslagits för innehafvare af ordinarie befattningar

vid skogsinstitutet, har kommittén, med aktgifvande å aflöningsvillkoren

för rektorer och andra lärare vid rikets allmänna läroverk enligt

kungl. kungörelser den 27 augusti 1904 (svensk författningssamling n:r 42)

och den 9 juni 1905 (författningssamlingen n:r 29), ansett sig böra —

likasom beträffande skogsstaten — i de flesta delar upptaga hvad kommittén

i allmänhet föreslagit för de centrala ämbetsverken.

Från nu gällande bestämmelser i ämnet har bibehållits stadgandet,

att direktören vid skogsinstitutet alldeles icke och lektor endast inom de gränser,

domänstyrelsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda.

I anslutning till hvad som för närvarande gäller, har ansetts böra

föreslås, att i fråga om rätt till ålderstillägg direktör jämväl må räkna

opaginerad Kontrollera mot PDF

sig till godo den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom öfverjägmästare,

samt lektor den tid, hvarunder han varit jägmästare eller innehaft

befattning såsom föreståndare eller underlärare vid statens skogsskola.

Kommittén hemställer,

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsinstitutet

skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som kan

varda föreskrifven, vare sig vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af de allmänna skogsläroverken

eller något eller några af dem eller ock eljest;

att med ordinarie befattning vid nämnda institut

icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller

kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid institutet icke

heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som

är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman

i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

af hvad slag som helst, så framt ej i särskilda fall

domänstyrelsen, på grund af förekommande omständigheter

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller

tjänstebefattning ej må anses inverka hederligt å tjänstgöringen

vid skogsinstitutet, finner sådant uppdrag eller

sådan tjänstebefattning kunna få tills vidare bibehållas

eller mottagas;

att direktören vid institutet alldeles icke och lektor

endast inom de gränser, domänstyrelsen bestämmer, äger

åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda;

att tjänstgöring spenning ar icke få af tjänstinnehafvare

uppbäras för den tid, han åtnjutit tjänstledighet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

utan skola för denna tid utgå till den, som uppehållit

befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin

befattning, äger uppbära hela lönen, men att den, som

undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning

afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att

under ledigheten, utöfver sina tjänstgöring spenning ar, afstå

sä mycket af lönen, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjän stinne häfvare för

den tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring

utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från

tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,

som icke af domänstyrelsen pröfvas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta honom

uppbära något däraf;

att tidpunkten för åtnjutande af det direktören

tillerkända ålderstillägg skall inträda, efter tio år, under

villkor att han under mer än fyra femtedelar af den

tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning

i aflöningen, med godt vitsord bestridt sin egen eller,

på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag;

att beträffande förhöjning af aflöning för annan

tjänstinnehafvare vid skogsinstitutet efter viss tids fortsatt

innehafvande af samma tjänst tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter

fem år, under villkor att innehafvaren under mer än

fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin

egen eller, pa grund af förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter

ytterligare fem år, på samma villkor,

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter

än ytterligare fem år, på samma villkor samt

för fjärde förhöjningen, i händelse sådan kan äga

rum, efter ytterligare fem år, äfvenledes på samma

villkor;

att vidkommande förhöjning i aflöningen såväl för

direktör som för annan tjänstinnehafvare skall iakttagas,

att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare

därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöning

sstatens trädande i kraft förflutit från det han till

tjänsten utnämndes eller, i följd af frågan om reglering

af löneförhållandena in. m. vid de allmänna skogsläroverken,

erhöll allenast förordnande å tjänsten;

att i fråga om rätt till aflöning sför höj ning af omförmälda

slag direktör vid skogsinstitutet jämväl må

räkna sig till godo den tid, hvarunder han innehaft befattning

såsom öfverjägmästare, samt lektor den tid,

hvarunder han varit jägmästare eller innehaft befattning

såsom föreståndare eller underlärare vid statens skogsskola,

vare sig befattningen innehafts på grund af fullmakt,

konstitutorial eller, i följd af frågan om reglering

af löneförhållandena in. m. vid skogsstaten och de

allmänna skog släroverken, endast på förordnande;

att likväl löntagare, som, dä han intjänat stadgad

tid för erhållande af aflöning sförhöjning, redan uppnått

den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till

nedannämnda pension, icke må tillträda samma förhöjning;

opaginerad Kontrollera mot PDF

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår

till månadens slut;

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsinstitutet

skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst

35 tjänsteår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom

pension från befattningen afgå, Kungl. Maj:t eller

domänstyrelsen, om det tillkommer sistnämnda myndighet

att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma

anstå, därest och så länge den pension sb er ättigade

pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att

i densamma kvarstå;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,

skall vara skyldig underkasta sig dels upphörande af

eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja

tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang

därmed, dels ock de förändrade bestämmelser i fråga

om pension, som kunna varda stadgade;

att, intill dess ny allmän författning angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft,

ä aflöning sför måner na enligt den nya staten skola afgå

och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen:

för direktör, som ej åtnjuter ålder stillägg . . .180 kr.

» » som åtnjuter ålderstillägg .... 200 »

» lektor, som ej åtnjuter ålderstillägg .... 100 »

» » som åtnjuter första ålder stillägg et . . 115 »

» » » » andra » . . 130 »

» » » » tredje » . .145 »

» lektor, som åtnjuter fjärde ålder stillägg et . . 160 »

» plantering sv aktare, som ej åtnjuter ålderstillägg 15 »

» » som åtnjuter ålderstillägg 20 »;

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

att enhvar, som med eller efter visst angifvet års

ingång tillträder befattning vid skogsinstitutet, skall vara

pliktig att underkasta, sig de villkor och bestämmelser,

som varda föreskrifna för åtnjutande af de nya aflöning

sförmånerna; samt

att till de förutvarande innehafvare af dylika befattningar,

hvilka före viss angifven tidpunkt förklara,

att de icke vilja underkasta sig den nya aflöning sstaten

samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, aflöning sför måner skola

utgå enligt de för dem dittills gällande grunder.

Kommittén tillåter sig här ånyo erinra om den ändring, kommittén

i delen I, sid. 110, föreslagit i afseende å kungl. kungörelsen den 8 december

1897 angående sättet för sökande af tillstånd till förening af statstjänst

med annan tjänstebefattning, för hvilken lön eller arfvode ei’hålles.

o

A sid. 284 hai kommittén hemställt om utfärdande af allmän före- Aflöningsskrift

för skogsstaten därom, att den, som på förordnande förvaltar vakant^vaTans/ih--1

tjänst, skall under tiden åtnjuta de med tjänsten förenade aflöningsförmåner. or^n°nde.

1 händelse af bifall därtill torde, i sammanhang därmed eller särskild!

för sig, böra meddelas enahanda föreskrift för de allmänna skogsbi,

roverken.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Historik.

Skogsskolorna.

Uti det »betänkande och förslag angående åtgärder för befrämjande

af en förbättrad skogshushållning», som den 28 juni 1856 afgafs af den

därtill af Kung! Maj:t den 20 juni 1855 förordnade kommittén, hemställdes,

att nödigt antal skogsskolor måtte inrättas för bildande af

kronojägare och skogsbetjaning hos enskilda skogsägare; och antog kommittén,

att åtminstone till en början ett antal af sex dylika skolor borde

vara tillräckligt, om de förlädes på lämpliga afstånd från hvarandra i landsorterna.

För hvarje skola ansågs kräfvas en med goda kunskaper försedd

lärare samt till dennes biträde under elevernas praktiska arbeten i skogen

en rättare; och beräknades anslagsbehofvet för hvarje skola till 2,250

riksdaler riksmynt.

Med skrifvelse den 30 maj 1857 (n:r 107) öfverlämnade Kungl.

Maj:t kommitténs förslag till Rikets Ständers pröfning, under tillkännagifvande,

att Kungl. Maj:t för sin del funnit vissa angifna bestämmelser

böra läggas till grund för ny lagstiftning i ämnet, samt att, därest

dessa bestämmelser antogos, det blefve oundgängligt, att, utom det högre

undervisningsverk, som redan fanns, nämligen skogsinstitutet å Kungl.

Djurgården, äfven lägre skolor till erforderligt antal inrättades i landsorterna

för meddelande af kunskap om skogarnas ändamålsenliga vård

och skötsel samt bildande af skicklig skogsbetjaning. Vid kommitténs

förslag i afseende å dessa skolors antal och personal samt anslag för desamma

hade Kungl. Maj:t ej funnit anledning till erinran.

I skrifvelse den 16 februari 1858 (n:r 219) meddelade Rikets Ständer,

att de, förutom i vissa angifna hänseenden, icke funnit något att

erinra vid de af Kungl. Maj:t ifrågasatta allmänna bestämmelser eller

grunder för en ny skogslagstiftning; och ställdes för närmaste statsregleringsperiod

eller åren 1858—1860 ett årligt reservationsanslag till Kungl.

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Maj:ts förfogande att, utom det bidrag, som från skogsplanteringskassan

kunde påräknas, användas till erforderliga utgifter för, bland annat, lägre

skogsskolor.

Vid föredragning den 14 oktober 1859 hos Kung!. Maj:t af de till

sjunde hufvudtiteln hörande utgiftsfrågor anförde chefen för finansdepartementet,

att berörda anslag visserligen satt Kungl. Maj:t i tillfälle att

vidtaga förberedande åtgärder för eu förbättrad och utvidgad undervisning

i de för skogarnas råtta vård erforderliga kunskapsgrenar, men

att anslag jämväl för framtiden var oumbärligt; och hemställde lian

om enahanda anslags uppförande på stat äfven för åren 1861—1863.

Den därom af Kungl. Maj:t hos Rikets Ständer vid 1859—1860 årens

riksmöte gjorda framställning blef af Ständerna bifallen, på sätt deras

skrifvelse den 26 oktober 1860 (n:r 196) utvisar.

I de stadgar, som Kungl. Maj:t den 25 maj 1860 utfärdade för

skogsbi!oveiken i riket, föreskrefs, att vid statens skogsskolor undervisning

skulle utan afgift meddelas »i en lägre lärokurs för danande af skickliga

skogvaktare och plantör». För dessa skogsskolor skulle upplåtas tjänlig

lokal å de ställen och af den beskaffenhet, som särskilt bestämdes, och

med det utrymme, att bostad där kunde beredas såväl för lärare som för

lärlingar. För ett visst antal lärlingar, som saknade egna medel att underhålla

sig vid skolan, skulle anslås lämpligt understöd, efter hvad därom

särskilt föreskrefves. Skogsskola skulle, under närmaste jägeri-distriktsförvaltares

uppsikt, förestås af en utaf Kungl. Maj:t, efter dess befallningshafvandes

förslag och skogsstyrelsens hörande, förordnad lärare, som

hade till sitt biträde en af skogsstyrelsen tillförordnad skogsrättare. Lärokursen

vid skogsskola skulle börja hvarje ar den 1 oktober och fortsättas

till medlet af nästföljande juni månad, under hvilken tid alla dithörande

läroämnen och praktiska öfningar borde med lärlingarna genomgås, hvarefter

offentlig examen i distriktsförvaltarens närvaro skulle anställas till

utrönande af lärlingarnas förvärfvade kunskap och färdighet.

Sedan ofvannämnda reservationsanslag beviljats äfven för åren 1864

— 1867, men därefter, på grund af beslut vid 1865—1866 årens riksdag

om de s. k. stubböresmedlens ingående till skogsplanteringskassan, ansetts

icke vidare behöfligt, fastställdes, på förslag af Kungl. Maj:t, vid 1869 års

LOneregleringshommitténs bet. VI. pc

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

riksdag (skrifvelse n:r 78) staten för skogsskolorna sålunda, i riksdaler

riksmynt:

6 föreståndare och lärare ä 1,000 .......................... 6,000

6 skogsrättare ä 800 ............................... 4,800 10,800

60 stipendier för lärlingar k 150 .......................... 9,000

Expenser och underhåll för 6 skolor ä 300 ...................... 1,800 10,800;

och slutade således denna stat å 21,600 riksdaler (alltså för hvarje skola

3,600 riksdaler).

Vid 1874 års riksdag (skrifvelse n:r 65) vidtogs därefter i nämnda

stat den förändring, att till expenser och underhåll vid hvarje skola anvisades,

i stället för 300, 500 kronor, i följd hvaraf staten för skogsskolorna

kom att sluta å 22,800 kronor (alltså 3,800 kronor för hvar skola).

Vid 1885 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till ny stat fölen

af statens skogsskolor, nämligen den vid Omberg.

Domänstyrelsen, som från och med år 1883 öfvertagit den förutvarande

skogsstyrelsens befattning med skogsläroverken, hade hos Kungl. Maj:t

framhållit angelägenheten däraf, att en af nämnda skolor finge till uteslutande

uppgift att förbereda till inträde vid skogsinstitutet; och hade styrelsen

ansett Ombergs skogsskola för detta ändamål äga ett afgjordt företräde framför

de öfriga, i betraktande af dess läge på en redan länge rationellt skött

kronopark af stor utsträckning samt dess närbelägenhet till häradsallmänningar

och andra allmänna skogar af omväxlande beskaffenhet, fördelar,

genom hvilka elevernas praktiska utbildning skulle blifva mera mångsidig.

Enligt dåvarande utgiftsstat tillkom föreståndaren, som tillika var

jägmästare i reviret och försedd med boställe i skolans närhet, en lön af

1,000 kronor, men då, efter genomförandet af skolans ändrade uppgift,

lärokursen var afsedd att fortgå från och med den 1 juli ena året till och

med den 15 juni det nästföljande eller tre månader längre än dittills

samt föreståndarens arbete därför måste ökas därhän, att hans tjänstgöring

såsom revirförvaltare och skolföreståndare komme att utesluta möjligheten

för honom att genom enskilda skogsförrättningar skaffa sig biförtjänst,

ansåg styrelsen hans aflöning böra höjas till 1,500 kronor, däraf 500

kronor skulle betraktas såsom tjänstgöringspenningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Och då föreståndaren, såsom revirförvaltare, ej kunde odeladt ägna

sin tid åt skolan och därför behöfde ett lärarbiträde, som ej borde vara

eleverna underlägset i allmänbildning, ansågs den dåvarande skogsrättaren,

som endast innehade förordnande tills vidare, höra utbytas mot en underlärare,

utexaminerad från skogsinstitutet. För erhållande till denna befattning

af en person med praktisk duglighet, erfarenhet och undervisningsförmåga

borde enligt styrelsens mening aflöningen bestämmas till

1,500. kronor, däraf 500 kronor tjänstgöringspenningar, samt underläraren

medgifvas rätt att vid befordran till jägmästartjänst få i fråga om ålderstillägg

räkna sig till godo den tid, han tjänstgjort såsom underlärare.

Han borde ock erhålla bostad vid skolan.

Domänstyrelsen ansåg äfven ett årligt anslag af 2,500 kronor erforderligt

att mot redovisning användas till expenser, underhåll, aflöning för

en dräng, inventarier samt kostnad för resor, som lärare och elever

företoge i och för öfningar till andra närbelägna skogar. Dittillsvarande

anslaget till stipendier skulle däremot blifva obehöfligt. Elevernas kosthåll

borde betalas af dem själfva.

Styrelsens förslag till stat för Ombergs skogsskola hade följande

utseende:

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

K

r o n o

r.

1 föreståndare ....

1,000

500

1,500

1 underlärare, jämte bostad och vedbrand* .

1,000

500

1,500

Resekostnad för underläraren och elever, expenser och underhåll .

—

—

2,500

Summa

—

5,500

, f me<^ ra^ att’ e^er befordran till jägmästartjänst, i fråga

den tid, han såsom underlärare tjänstgjort.

om ålderstillägg räkna sig till godo

Detta förslag innebar en höjning af 1,700 kronor i förhållande till

hvad som enligt dittillsvarande stat belöpt å Ombergs skogsskola.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1885

förklarade chefen för finansdepartementet, att det af domänstyrelsen fram
-

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

ställda förslaget syntes honom kunna främja en mera praktisk utbildning

af skogsinstitutets elever, och att han ej hade något att erinra mot detsamma.

Den föreslagna staten, framlagd af Kungl. Maj:t, blef ock af Riksdagen

godkänd, enligt skrifvelse den 18 maj 1885 (n:r 59).

Uti ofvannämnda stadgar för skogslärovei’ken af den 25 maj 1860

var i afseende å enskild skogsundervisning bestämdt, att till skogsskolors

inrättande uti rikets särskilda provinser, för bildande af kunniga

biträden vid de enskilda skogarnas förbättrade skötsel, Kungl. Maj:t och

Kronan skulle bidraga med ett visst årligt tillskott, i den mån tillgång

därtill fanns och Kungl. Maj:t pröfvade sådant lämpligen böra ske, med

villkor att de kommuner, som anmälde sig till erhållande af dylikt understöd,

uppfyllde vissa angifna förbindelser.

Enligt hvad som inhämtas af handlingar, hörande till Kungl. Maj:ts

proposition n:r 1 vid 1876 års riksdag, hade redan år 1856 eu enskild

skogskola blifvit inrättad vid Skogshåll i Södermanlands län, hvilken skola

uppehölls dels medelst anslag af länets hushållningssällskap, dels med ett

till en början från skogsplanteringskassan utgående, efterhand till 2,500

kronor förhöj dt och sedermera å reservationsanslaget till skogsväsendet

anvisadt bidrag.

Vid 1874 års riksmöte blef vidare, i anledning af enskild motionärs

framställning, af Riksdagen beslutadt (skrifvelse n:r 65), att till inrättande

af två nya skogsskolor i län, där sådan skola ej fanns, ett extra

anslag af 7,600 kronor skulle för år 1875 anvisas och ställas till Kungl.

Maj:ts disposition, att utgå med 3,800 kronor för hvarje skola, under

villkor att hvad därutöfver kunde fordras för en sådan skolas inrättande

bekostades af ett eller flera landsting; och beviljades därefter enahanda

anslag äfven för år 1876.

Då chefen för finansdepartementet den 10 januari 1876 underställde

Kungl. Maj:ts pröfning frågan om anslag för år 1877 till skogsväsendet,

ansåg han, af anförda skäl, att det ofvanberörda anslagsbeloppet å 7,600

kronor till två skogsskolor borde hos Riksdagen äskas äfven för år 1877;

hvarvid han omförmälde, att, med bidrag jämväl från Värmlands och

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Örebro lans landsting, en enskild skogsskola'' den 1 november 1876

skulle öppnas å egendomen Prästerud invid Kristinehamn. Och enär

Skogshålls skogsskola var af samma art som de skolor, för hvilkas inrättande

Riksdagen beviljat medel, och denna skolas långvariga verksamhet

städse varit synnerligen väl vitsordad, samt behofvet af understöd för en

skogsskola inom Södermanlands län ej kunde antagas vara mindre än för

en skola inom vissa andra län, och det ansågs leda till ordning och reda, att

samtliga bidragen till enskilda skogsskolor sammanfördes till ett anslag,

hemställde departementschefen, med föranledande af en gjord framställning,

att jämväl för Skogshålls skogsskola måtte äskas ett anslag af 3,800

kronor att ställas till Kungl. Maj:ts disposition och till skolan utgå under

villkor, att Södermanlands läns hushållningssällskap bekostade hvad därutöfver

erfordrades för skolans vidmakthållande; samt att sålunda å extra

stat för år 1877 måtte begäras ett anslag till enskilda skogsskolor af

11,400 kronor. Efter framställning af Kungl. Maj:t anvisade Riksdagen

enligt skrifvelse den 12 maj 1876 (n:r 41) till underhåll af tre enskilda

skogsskolor för år 1877 ett extra anslag af 11,400 kronor, att utgå under

dittills stadgade villkor. Enahanda belopp beviljades sedermera för hvart

och ett af åren 1878—1882, dock att detsamma från och med år 1879

utgick från anslaget till skogsväsendet såsom ett särskilt reservationsanslag.

I memorial till Kungl. Maj:t den 29 september 1881 anförde den

dåvarande skogsstyrelsen, att, enär af det belopp, 11,400 kronor, som under

reservationsanslaget till skogsväsendet beräknats för bidrag åt tre enskilda

skogsskolor, under en följd af år utgått endast 7,600 kronor till understöd

åt två dylika skolor, en i Södermanland och en i Värmland, men någon

framställning om bidrag till en tredje skola icke ingått, och den skriftväxling

i ämnet, som förts med åtskilliga länsstyrelser, icke gaf anledning

antaga, att återstående beloppet af ifrågavarande anslagspost, 3,800

kronor, komme att för ändamålet tagas i anspråk, styrelsen ansåg densamma

böra minskas med nämnda belopp och i 1883 års stat utföras med

endast 7,600 kronor. Med bifall därtill äskade Kungl. Maj:t vid 1882 års

riksdag för ifrågavarande ändamål under reservationsanslaget till skogsväsendet

allenast 7,600 kronor; och blef detta belopp af Riksdagen beviljadt

samt upptogs sedermera äfven för år 1884.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Enligt hvad chefen för finansdepartementet vid anmälan inför Kungl.

Maj:t den 9 januari 1884 af frågan om anslagsbehofven för skogsväsendet

år 1885 meddelade, hade domänstyrelsen uti memorial i ämnet erinrat,

att anslaget till enskilda skogsskolor, 7,600 kronor, dittills varit

deladt emellan de enskilda skogsskolorna vid Skogshåll och Prästerud med

3,800 kronor till hvardera, men att Kungl. Maj:t därjämte den 18 december

1874 och sedermera uti årligen fastställda generalförslag för disposition af

den del af reservationsanslaget till skogsväsendet, som afsåg kronoskogarnas

förvaltning och befrämjandet af skogsväsendet i allmänhet, anvisat 1,000

kronor för en lärare i skogshushållning vid Gottlands läns landtbruksskola;

och då dessa anslag till enskild skogsundervisning erfordrades jämväl för år

1885, samt det sistnämnda beloppet rätteligen syntes böra sammanföras med

anslaget till enskilda skogsskolor under gemensam titel: »till enskilda skogsund

er visningen», hade styrelsen hemställt, att under sistnämnda titel måtte

för år 1885 äskas 8,600 kronor. På departementschefens tillstyrkan skedde

ock framställning i sådant hänseende af Kungl. Maj:t vid 1884 års riksdag;

och bifölls densamma, hvarefter enahanda anslag beviljades för hvart och

ett af åren 1886—1896.

I fråga om statens skogsskolor erinrade chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894, att, när dessa skolor

vid början af 1860-talet inrättades, man var i fråga om valet af plats för

desamma hänvisad till de få större kronoparker, som då funnos. Som

föreståndare för skolorna anställdes jägmästarna i de revir, inom hvilka

skolorna blifvit förlagda. Denna åtgärd medförde besparing och mot densamma

mötte så mycket mindre betänklighet, som, åtminstone i vissa fall, hänsyn

därtill tagits vid revirens reglering och jägmästarens befattning med de

allmänna skogar, som icke direkt förvaltades för kronans räkning, allenast

bestod i en tillsyn och kontroll, som icke i väsentligare mån tog hans tid i

anspråk. Sedan dess hade emellertid förhållandena förändrats på ett sätt,

som medfört, att betingelserna för lämpligheten af en förening mellan jägmästar-

och skogsskoleföreståndarbefattningarna ej längre voro desamma som

tillförne. Genom undantagande af skogsmark vid kronoegendomars utarrendering

eller försäljning äfvensom genom betydande markinköp hade

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

krön oparkernas antal under de senare åren högst väsentligt ökats. I följd

ej mindre däraf än äfven af den utvidgade befattning med skogen å statsverkets

utarrenderade egendomar samt å ecklesiastika och civila boställen,

som vid senaste lönereglering ålagts jägmästarna, hade den egentliga skogsförvaltningen

så tagit dessas tid och arbetskraft i anspråk, att stor svårighet

måste möta att med denna förvaltning äfven förena undervisningen

vid en skogsskola. Därtill kom, att bland de talrika nya kronoparkerna

kunde finnas sådana, hvilka bättre än de, å hvilka skogsskolorna dittills

varit förlagda, skulle lämpa sig till förläggningsort för dessa skolor,

ehuruväl förhållandena inom det revir, dit en sådan skola skulle flyttas,

till äfventyra icke medgåfve förening af revirförvaltar- och skolföreståndarbefattningarna.

Enligt departementschefens uppfattning lag det äfven i sakens egen

natur, att de för en skolföreståndare erforderliga egenskaperna icke alltid

stodo att finna hos revirförvaltaren, ehuru denne kunde vara fullt dugande

såsom sådan, äfvensom att det med allt skäl kunde dragas i tvifvel, huruvida

en med mångfaldiga förvaltningsbestyr sysslande sådan tjänsteman,

äfven om lian i yngre år varit lämplig såsom undervisare, vid mera framskriden

ålder kunde bibehålla tillräcklig spänstighet och nödigt intresse för

en undervisning i skogshushållningens elementer.

Departementschefen ansåg det ej heller böra lämnas oanmärkt, att,

medan skogsskolornas uppgift i början af deras tillvaro hufvudsakligen var

att utbilda kronojägare och kronoskogvaktare och det sålunda ur denna synpunkt

kunde anses synnerligen lämpligt, att skolans lärare tillika var revirförvaltare,

detta förhållande dåmera ändrats, så att flertalet af de från skogsskolorna

utexaminerade lärjungar måste söka anställning i enskild tjänst.

Undervisningen i skogsskolorna måste därför i väsentlig mån lämpas efter

den framtida verksamhet, som komme att tillfalla flertalet af deras lärjungar,

och undervisningen komme sålunda till sitt icke minst viktiga

föremål att få skötseln af enskildas skogar. Då skolorna därigenom tillgodosågo

ett för skogsvården inom landet synnerligen viktigt behof, blef

deras uppgift icke mindre betydelsefull, men vid nu antydda förhållande

låg uppenbarligen ej vidare samma vikt som tillförne därpå, att skolans

föreståndare tillika var en statens förvaltande skogstjänsteman.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Enligt hvad departementschefen ock erinrade, voro — oberäknadt

Ombergs skogsskola, som hade att förbereda till inträde vid skogsinstitutet

— statens skogsskolor till antalet fem, nämligen Sillre i Medelpads

revir, Manna i Örbyhus revir, Hunneberg i Hunnebergs revir, Böda

i Ölands revir och Kolleberga i Angelholms revir. Hvarje skola lämnade

plats åt 10 ordinarie lärjungar, af hvilka hvar och en åtnjöt understödsmedel

till belopp af 150 kronor äfvensom fritt husrum. I mån af utrymme

mottogos äfven extra lärjungar, af hvilka i medeltal funnos två vid hvarje

skola. Undervisningen bestreds af en lärare, som tillika var skolans föreståndare

och till hvars biträde var anställd en skogsrättare. Staten för

hvar och en af de ifrågavarande fem skogsskolorna, fastställd genom kungl.

bref den 5 juni 1874, slutade på 3,800 kronor.

Dessutom utgick från anslaget till enskilda skogsundervisningen årligt

understöd med 3,800 kronor till hvardera af skogsskolorna vid Skogshåll

och Prästerud äfvensom med 1,000 kronor till Gottlands folkhögskolas

landtbrukskurs. Enligt hvad domänstyrelsen meddelat, syntes emellertid,

trots statsanslaget, upphörandet åtminstone af den enskilda skogsskolan vid

Prästerud endast vara en tidsfråga. Dels hade nämligen den dåvarande

skolföreståndaren, å hvars egendom skolan var förlagd, redan uppnått eu

hög ålder, dels, och hufvudsakligast, hade de anslag, som landstingen i

Värmlands och Örebro län vid statsbidragets beviljande åtagit sig lämna

till enahanda belopp, hvartill detta bidrag uppginge, alltmera inskränkts,

så att landstingen dåmera ej bidrogo till skolans uppehållande med mer

än något öfver en fjärdedel af de anslag, de tillförne lämnat. Domänstyrelsen

hade fördenskull framhållit, att utan hänsyn till de enskilda

skogsskolorna giltig anledning fanns att söka åstadkomma eu jämnare fördelning

af statens skogsskolor inom landet, utan att därför öka deras

antal, samt att därefter indragning af ett af de då utgående statsanslagen

till enskilda skogsskolor utan olägenhet kunde i sinom tid äga rum.

Vid två af statens skogsskolor, Sillre och Kolleberga, hade det redan

visat sig nödigt att provisoriskt skilja skolföreståndarbefattningarna

från jägmästarbefuttningarna. Sillre skogsskola, som föreståtts af jägmästaren

i Norra Medelpads revir, kunde, sedan detta och Södra Medelpads

revir sammanslagits, ej skötas af jägmästaren i det nya reviret.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Därför hade genom kungl. bref den 7 februari 1890 förordnats, att föreståndarbefattningen

vid Sillre skogsskola skulle i afvaktan på skolans

flyttning, hvarom fråga blifvit väckt, tills vidare uppehållas genom förordnande,

och, sedan ytterligare utredning ägt rum, hade Kungl. Maj:t

beslutat till Riksdagen aflåta framställning, åsyftande skolans flyttning

till Bispgården i Jämtlands lån.

Efter det föreståndarbefattningen vid Ivolleberga skogsskola och jägmästartjänsten

i Angelholms revir blifvit lediga, föreskrefs genom kungl.

bref den 31 december 1890, att föreståndarbefattningen tills vidare skulle

uppehållas på förordnande, på det erfarenhet måtte vinnas, huruvida efter

den ökning i jägmästarnas göromål, som blifvit en följd af den nya regleringen

af skogsstaten, föreståndarbefattningen vid nämnda skogsskola kunde

utan revirgöromålens eftersättande bestridas af jägmästaren i Ångelholms

revir; och blef, efter det till en början nämnda jägmästare innehaft

förordnandet, detsamma den 22 januari 1892 uppdraget åt annan

person.

I bägge de nämnda fallen hade fyllnadsarfvode åt t. f. skolföreståndaren

anvisats från reservationsanslaget till skogsväsendet.

Ett tredje fall af detta slag förelåg då, enär domänstyrelsen på skäl,

som enligt departementschefens förmenande måste anses talande, förordat

förflyttning af den dittills å Böda kronopark i Ölands revir förlagda skogsskolan

till Grönbo kronopark i Örebro revir, efter hvilken flyttning föreståndarskapet

för skolan icke kunde uppdragas åt vederbörande revirförvaltare.

Hvad öfriga två skogsskolor, Manna och Hunnebergs, beträffade,

förekom visserligen ej för det dåvarande anledning till vidtagande af

dylik åtgärd, men möjligheten finge icke anses utesluten, att ej till följd

af förändringar i landets kommunikationsförhållanden, tillkomsten af nya

kronoparker eller ökade göromål för revirförvaltarna äfven vid sistnämnda

skolor behofvet af särskilda skolföreståndare kunde komma att

uppstå.

Departementschefen höll före, att skogsskoleföreståndarbefattningarnas

förening med vederbörande jägmästartjänster icke lämpligen kunde eller borde

såsom ovillkorlig regel vidare bibehållas. För åtskiljandet af dessa båda slag

af befattningar mötte ej heller annat hinder, än att, då beloppet af den i

Löneregleringslcommitténs bet. VI. 36

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

gällande stat för skogsskoleföreståndarna fastställda lön, 1,000 kronor,

blifvit bestämdt under den förutsättning, att befattningen komme att inneliafvas

af revirförvaltaren, sagda belopp uppenbarligen var otillräckligt

såsom lön åt en endast såsom skolföreståndare anställd tjänsteman. Beloppet

af den lön, som åt en dylik tjänsteman borde anvisas, kunde, därest

han af densamma skulle vinna en nödtorftig utkomst, icke sättas lägre

än det arfvode, som anvisats t. f. skolföreståndarna för Sillre och Ivolleberga

skogsskolor och som af domänstyrelsen föreslagits för föreståndaren

för Böda skogsskola efter densammas förflyttning till Grönbo, eller 2,000

kronor om året.

Enär emellertid vid Manna och Hunnebergs skogsskolor anledning

icke då förefanns till åtskiljande af skolföreståndar- och revirförvaltarbefattningarna

och den anordning, genom hvilken föreståndarbefattningen

vid Kolleberga skogsskola tills vidare blifvit åtskild från vederbörande

revirförvaltarbefattning, kunde betraktas såsom mer eller mindre

tillfällig, ansåg departementschefen, att skäl åtminstone för det dåvarande

icke förelågo att vidtaga definitiv ändring i staten för skogsskolorna,

utan att för det åsyftade ändamålet fastmera var tillräckligt, att

utväg bereddes att genom anvisande af erforderligt fyllnadsarfvode, utöfver

den för skolföreståndarbefattningen anslagna lön, anställa såsom skolföreståndare

annan person än revirförvaltaren, hvilket fyllnadsarfvode syntes

lämpligen böra utgå af reservationsanslaget till skogsväsendet.

Då annan person än vederbörande revirförvaltare förordnades till

föreståndare för en å kronopark belägen skogsskola, måste det emellertid,

enligt departementschefens åsikt, ur flera synpunkter anses lämpligt, att den

närmaste förvaltningen af sagda kronopark uppdrogs åt nämnda föreståndare.

Kronoparken var det viktigaste demonstrationsmaterialet vid undervisningen

i skogsskolan, och denna undervisning blef mera lefvande, i samma

mån som den kunde meddelas i sammanhang med utförandet af

den praktiska skogsförvaltningen. Departementschefen ansåg det därför

böra lämnas domänstyrelsen öppet att, där så i öfrigt funnes lämpligt,

åt skogsskoleföreståndare uppdraga att under revirförvaltarens ledning omhänderhafva

förvaltningen af den kronopark, hvarå eller invid hvilken

skolan var belägen.

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

I olikhet, med de beträffande föreståndarbefattningarna vid Silke och

Ivolleberga skogsskolor vidtagna åtgärderna, hvilka allenast inneburit ett

i såväl skogsvårdens som skolundervisningens intresse vidtaget, af tillfälliga

orsaker påkalladt åtskiljande af jägmästar- och skolföreståndarbefattningar,

afsågs med den då ifrågasatta anordningen att möjliggöra

ett mera definitivt åtskiljande af dylika befattningar, där sådant befunnes

lämpligt. Riksdagens medgifvande till den för ändamålet erforderliga

dispositionen af medel från reservationsanslaget till skogsväsendet ansågs

därför böra inhämtas.

Kungl. Maj:t begärde ock vid 1894 års riksdag medgifvande, att, där

såsom föreståndare för statens skogsskola funnes böra anställas annan person

än jägmästaren i det revir, inom hvilket skolan var belägen, Kungl. Maj:t

måtte äga att till sådan skolföreståndare, hvilken skulle vara pliktig att,

där sådant honom af domänstyrelsen uppdroges, under vederbörande revirförvaltares

ledning öfvertaga förvaltningen af skolan omgifvande eller

angränsande kronopark, anvisa, utöfver den för befattningen anslagna lön,

ett fyllnadsarfvode af 1,000 kronor, för år räknadt., att utgå af reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet.

I skrifvelse den 9 maj 1894 (n:r 33) meddelade Riksdagen, att, hvad

angick förslaget att vid statens skogsskolor förordna annan föreståndare

än vederbörande revirförvaltare, Riksdagen visserligen ansåg önskvärdt,

om fortfarande såsom dittills de ifrågavarande båda tjänsterna kunde förenas,

men dock med hänsyn till de särskilda förhållanden, som förefunnos

i afseende å skogsskolorna vid Grönbo och Kolleberga, icke ville motsätta

sig förslaget i hvad det afsåg dessa skolor. Jämväl till föreståndaren

för skolan vid Bispgården hade Riksdagen, som bifallit Kungl. Maj:ts

framställning om förflyttning af Sillre skogsskola till Bispgården, velat

utsträcka medgifvandet i fråga. I sammanhang därmed ville Riksdagen,

med stöd af hvad domänstyrelsen yttrat med afseende å de med statsmedel

understödda enskilda skogsskolorna, och då den af departementschefen

lämnade utredning syntes gifva vid handen, att redan genom statens

skogsskolor tillfälle till undervisning var beredt åt så stort antal elever,

som behofvet i detta hänseende kräfde, uttala önskvärdheten däraf, att

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

de understöd, som från reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen

utgingo till de privata skogsskolorna, måtte snarast möjligt

indragas.

Kungl. Maj:t anbefallde domänstyrelsen att i sammanhang med afgifvande

af förslag angående anslagsbehofvet för skogsväsendet för år 1896

inkomma med utredning, huruvida nyssnämnda understöd till de enskilda

skogsskolorna skulle kunna utan olägenhet indragas. Den sålunda infordrade

utredningen lämnades i underdånig skrifvelse den 29 september

1894. Däri anförde domänstyrelsen, att skäl ej förefanns för bibehållande

af statsbidrag till Prästeruds skogsskola; men då antagligt var, att skolan

icke komme att utan statsbidrag vidare uppehållas, och någon tid syntes

erforderlig för nödig afveckling, tillstyrkte styrelsen, att statsbidraget ej

skulle indragas förr ån med den 1 november 1896. Indragning af statsbidraget

till skogsskolan vid Skogshåll ansåg sig styrelsen däremot icke

kunna förorda, innan erfarenhet vunnits om den verkan, upphörandet af

skolan vid Prästerud och inrättandet af skolan vid Grönbo kunde utöfva.

Intet skäl syntes domänstyrelsen föreligga för ändring i det bidrag, som

utgick till Gottlands läns folkhögskola.

Sedan jämlikt kungl. bref den 10 april 1895 statens skogsskola vid

Böda blifvit vid ingången af juli månad samma år flyttad till den af staten

till kronopark nyinköpta, i Norbergs socken af Västmanlands län belägna

egendomen Bjurfors, hvilken efter anställda undersökningar befunnits

lämpligare såsom förläggningsort för skogsskola än den tillförne för ändamålet

ifrågasatta egendomen Grönbo, föreslog domänstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 17 september 1895, att, då de i styrelsens underdåniga

skrifvelse den 29 september 1894 anförda skäl för indragning af statsbidraget

till Prästeruds skogsskola fortfarande kvarstodo, anslagen till den

enskilda skogsundervisningen måtte inskränkas till de för Skogshålls skogsskola

och för Gottlands läns folkhögskolas landtbrukskurs anvisade beloppen

af 3,800 kronor för den förra och 1,000 kronor för den senare, eller tillsammans

4,800 kronor. Då emellertid sistnämnda belopp syntes vara alltför

obetydligt för att behöfva i riksstaten uppföras under särskild anslagstitel,

ansåg styrelsen detsamma, såsom i verkligheten afsedt till skogs
-

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

väsendets befrämjande, utan olägenhet kunna under särskild rubrik inrymmas

i den öfriga delen af reservationsanslaget.

Hvad domänstyrelsen sålunda hemställt biträddes af chefen för finansdepartementet

vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1896 af

styrelsens ofvanberörda skrifvelse!’ af den 29 september 1894 och den 17

september 1895.

I skrifvelse den 11 maj 1896 (n:r 46) anmälde Riksdagen emellertid,

att, då fullgiltigt skål icke syntes Riksdagen vara för handen att, på sätt

Kungl. Maj:t ifrågasatt, till följd af nedsättning i reservationsanslaget till

enskilda skogsundervisningen inflytta detta anslag i reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

Riksdagen ansett förstnämnda anslag fortfarande böra i staten

särskilt uppföras, samt, med anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda

framställning, minskat anslaget med 3,800 kronor eller från 8,600 till

4,800 kronor.

Med anmälan att jägmästartjänsten i örbyhus revir och den därmed

förenade föreståndarbefattningen vid Manna skogsskola, förlagd å kronoparken

Tierp, genom innehafvarens frånfälle blifvit lediga, gjorde domänstyrelsen

i underdånig skrifvelse den 17 maj 1897 framställning i fråga

om skogsskolans förflyttning till annan ort, enär större delen af omförmäla

kronoparks område upptagits till skjutfält för artilleriet samt till

följd däraf öfningsfältet för skogsskolans lärlingar blifvit i högst väsentlig

män inskränkt.

Sedan Kungl. Maj:t föreskrift, att, i afvaktan på utredning om

skogsskolans förläggande till annan ort, med nämnda tjänsters ledigförklarande

skulle tills vidare anstå, inkom domänstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 14 mars 1899 med utredning i nämnda afseende.

Däri erinrades, att Manna skogsskola, förut benämnd Tierps skogsskola,

börjat sin verksamhet på hösten 1861; att, då undervisningen vid

en skogsskola kunde blifva lefvande och fruktbärande endast i den mån

densamma meddelades i sammanhang med utförandet af praktisk skogsförvaltning

med alla dess mångskiftande arbeten, men detta förutsatte,

att skolan var förlagd å en kronopark med omväxlande skogsbestånd och

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

jordmånsförhållanden samt af tillräcklig areal, Tierps kronopark icke längre

kunde anses motsvara sitt ändamål såsom förläggningsort för skogsskolan,

och att denna därför måste förläggas till annan lämpligare plats. Genom

inköp af Grönsinka kronopark hade en sådan äfven erhållits. Oberäkuadt

Ombergs skogsskola, som hade att förbereda till inträde vid skogsinstitutet,

men med inberäknande af den med statsanslag understödda skogsskolan

vid Skogshåll, uppgingo statens skogsskolor då till ett antal af

sex, af hvilka fem voro förlagda i södra och mellersta delarna af landet

men däremot endast en, Bispgårdens skogsskola, i Norrland. För

åstadkommande af en jämnare fördelning inom landet af dessa skolor var

det visserligen önskvärd!, att Marma skogsskola, då den förflyttades, kunde

förläggas till någon sådan ort, att nedra Norrlands behof af skogvaktare

därifrån kunde tillgodoses, men för detta ändamål lämplig allmän skogsaknades

inom nämnda landsdel. Ehuru belägen i Dalarne, kunde emellertid

Grönsinka kronopark anses motsvara fordringarna på en dylik förläggningsort

jämväl i fråga om belägenhet, i det att kronoparken öfver

Horndals järnvägsstation stod i bekväm förbindelse med Norrland.

Såsom styrelsen vidare anförde, var Grönsinka kronopark belägen

vid östra gränsen af Kopparbergs revir på betydligt afstånd från flertalet

inom reviret befintliga allmänna skogar. En till nämnda kronopark

förlagd skogsskola kunde därför icke skötas af jägmästaren i reviret,

utan måste handhafvas af en särskild föreståndare, hvilken därjämte borde

hafva till åliggande att ombesörja vården och förvaltningen af såväl kronoparken

som det närbelägna förra militiebostället Fors tillhörande skogsskiften.

Genom skolföreståndarbefattningens skiljande från jägmästarbefattningen

i örbyhus revir skulle en välbehöflig reglering af det alltför

vidsträckta Stockholms revir kunna genomföras på det sätt, att en del af

detta revir lades till Olands revir och en motsvarande del af detta till

örbyhus revir.

Kungl. Maj:t, som ansåg, att den å Tierps kronopark förlagda skogsskolan

borde flyttas till kronoparken Grönsinka i Kopparbergs revir, föreslog,

i särskild proposition vid 1900 års riksmöte, Riksdagen att medgifva,

bland annat, att Kungl. Maj:t måtte äga att till skolans föreståndare,

hvilken skulle vara skyldig att under vederbörande revirförvaltares

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

ledning handhafva förvaltningen af Grönsinka kronopark äfvensom, i den

mån sådant honom af domänstyrelsen uppdroges, af de i närheten af

denna kronopark belägna allmänna skogar, anvisa, utöfver den skogsskoleföreståndaren

vid Manna då anslagna lön af 1,000 kronor om året, ett

fyllnadsarfvode af 1,000 kronor för år räknadt, att utgå af reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet.

Riksdagen meddelade i skrifvelse den 9 maj 1900 (n:r 78), att,

enär det syntes vara ådagalagdt, att Tierps kronopark dåmera var till förläggningsort

för en skogsskola otjänlig, och den där befintliga skolan alltså

borde därifrån förflyttas samt dess förläggande till Grönsinka under dåvarande

förhållanden syntes lämpligt och kunde utan afsevärd kostnad

verkställas, Riksdagen, som ej heller i öfrigt haft något att erinra mot

hvad Kungl. Maj:t i omförmälda hänseende föreslagit, bifallit Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning.

o

A sid. 247—248 är omnämndt, att domänstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 25 oktober 1899 gjorde framställning om provisoriskt anordnande

af eu förberedande praktisk kurs vid Klotens kronopark för att bereda inträde

vid skogsinstitutets högre kurs af ett från 10 till 20 ökadt antal elever.

I nämnda skrifvelse erinrades, att den förberedande kursen vid Omberg

var afsedd endast för 10 elever; att i dervarande lokaler ej utan

omfattande tillbyggnader kunde inrymmas ytterligare 10 elever, hvarförutom

lärarkrafterna genom elevantalets ökning kräfde förstärkning; att

uppförande af ytterligare byggnader vid Omberg, såsom medförande ej

obetydliga kostnader, ej borde företagas, innan det visat sig att behofvet

af elevantalets ökning blefve konstant eller åtminstone behöfligt för

en längre tidsperiod; att med byggnadsarbeten i hvarje fall var förenad

tidsutdräkt, hvilken i detta fall var oläglig, emedan bristen på disponibla

extra skogstjånsteinän ju förr desto hellre borde afhjälpas; att domänstyrelsen

därför tagit i öfvervägande, huruvida ej för provisoriskt anordnande

redan under år 1900 af en förberedande praktisk kurs för 10

elever å annan kronopark kunde finnas lämpliga såväl åbyggnader som

öfningsfält; att sådana befunnits vara att tillgå på Klotens kronopark,

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

hvarest bland andra byggnader fanns en för skogspersonalen och blifvande

jordarrenden obehöflig men för skollokal och logementer fullt

tillräcklig och lämplig byggnad, och där skogens såväl beskaffenhet

som läge ägnade sig synnerligen väl till öfningsfält för praktisk undervisning;

att den ordinarie jägmästare, som antagligen komme att anställas

för förvaltning af sistberörda kronopark, lämpligen kunde anställas

jämväl såsom föreståndare för kursen i fråga; att särskild underlärare

äfven måste anställas vid kursen; samt att domänstyrelsen beräknat

kostnaden för anordnandet af en dylik kurs med början från den 1 juli

1900 komma att utgöra för en gång till smärre reparationer samt inköp

af möbler och inventarier tillhopa 5,000 kronor samt för ett halfår 1900:

arfvode till föreståndaren efter 1,500 kronor för år såsom

vid Omberg.................. 750 kronor

» till underläraren efter 1,500 kronor för år såsom

vid Omberg.................. 750 »

för expenser in. in. lika med motsvarande anslag vid Om
-

berg

1,250

tillhopa 2,750 kronor.

Enligt förut åberopadt kungl. bref den 15 december 1899 medgafs,

att för provisoriskt anordnande af en förberedande praktisk kurs vid

Klotens kronopark afsedd att utbilda elever för inträde vid skogsinstitutet

fick af 1900 års reservationsanslag för kronoskogarnas förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet användas ett belopp af högst

7,750 kronor.

Sedermera har i fastställda generalförslag rörande nämnda reservationsanslag

upptagits för den förberedande kursen vid Klotens kronopark

eller för Klotens skogsskola samma årsanslag som för skolan vid Omberg

eller 5,500 kronor.

1 en af chefen för jordbruksdepartementet den 11 januari 1901 för

Kungl. Maj:t anmäld skrifvelse af den 7 november 1900 med framställning

angående skogsläroverken påpekade domänstyrelsen, i sammanhang

med förslag beträffande skogsinstitutet, jämväl behofvet af en re
-

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

glering af undervisningen vid de statens skogsskolor, som hade till uppgift

att utbilda kronojägare och skogvaktare, nämligen skolorna vid Kolleberga,

Hunneberg, Bj urfors, Grönsinka och Bispgården. Enligt gällande

stadgar af den 13 april 1886, sådana dessa lydde jämlikt kungl. kungörelsen

den 30 december 1893, började lärokursen vid nämnda skolor den 1

september hvarje år samt fortgick med högst två veckors uppehåll vid jultiden

till den 15 juni påföljande år, då kursen afslutades.

Domänstyrelsen framhöll, att, med de kraf, Indika dåmera ställdes

på kronojägare och skogvaktare, en utsträckning af nämnda undervisningstid

var väl behöflig. Särskildt erfordrades för den praktiska undervisningen

i skogen längre tid, än som då kunde ägnas däråt. Under då

rådande förhållanden hade lärlingarna under kursen icke kommit i tillfälle

hvarken att vinna kännedom om de af dem utförda skogsodlingarnas

utveckling under första året eller att undervisas i plantskolornas skötsel

under sommartiden. Det var därför af fördel, ej allenast att undervisningstiden

i möjligaste mån utsträcktes, utan äfven att den fortgick under

årets hela vegetationstid. Kursen borde därför enligt styrelsens mening

börja den 1 november hvarje år och fortgå till den 15 oktober påföljande

år. Därigenom vunnes jämväl den fördel, att kursens början och slut

någorlunda sammanföllo med laga flyttningstid för tjänstefolk.

Af de nämnda skogsskolorna förestods den vid Hunneberg af jägmästaren

i Hunnebergs revir, hvilken i egenskap af skolföreståndare uppbar

särskild lön af 1,000 kronor. Vid de öfriga af dessa skolor var föreståndarbefattningen

icke förenad med jägrnästartjänst i de revir, där skolorna

voro förlagda, utan förestodos desamma af särskildt anställda

skogstjänstemän, hvilka jämte den ordinarie skolföreståndarlönen, 1,000

kronor, från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet uppburo hvar och en ytterligare 1,000

kronor såsom tilläggsarfvode, hvarjämte de åtnjöto förmånen af fri bostad.

Enligt hvad domänstyrelsen förmälde, skulle sistnämnda skolföreståndare

ingalunda kunna draga sig fram med den dåvarande aflöningen,

därest de ej under tiden mellan den 15 juni och den 1 september,

då deras arbete icke togs i anspråk för skolan, voro i tillfälle att genom

skogsförrättningar eller annat arbete skaffa sig för uppehället nödig fyll
Löneregleringskommilténs

bet. VI. 37

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

nåd i den otillräckliga aflöningen. Ett nödvändigt villkor för genomförandet

af förslaget om en tidsenlig utsträckning af skolornas undervisningstid

var därför, att föreståndarnas aflöning blefve förbättrad. Styrelsen

fästade tillika uppmärksamheten därpå, att dessa tjänstemän

hade under sin förvaltning i närheten af skolorna belägna kronoparker

eller andra allmänna skogar, i de flesta fall af betydlig utsträckning, utan

att därför åtnjuta särskild ersättning. Med afseende å anförda förhållanden

ansåg styrelsen, att det då med 1,000 kronor utgående tilläggsarfvodet

till skogsskoleföreståndare, hvilken ej tillika innehade jägmästareänst, borde

höjas till 2,000 kronor, så att dessa skolföreståndare komme att åtnjuta

3,000 kronor.

Beträffande föreståndaren vid Hunnebergs skogsskola höll styrelsen

emellertid före, att, ehuru kursen jämväl där skulle utsträckas till den

föreslagna tiden, någon ökning af lönen för denna befattning icke borde

ifrågasättas vid det förhållandet, att föreståndaren uppbar jägmästaraflöning;

dock syntes det styrelsen blifva nödvändigt att, då skolföreståndarens

tid blefve mer upptagen, anställa en aflönad assistent såsom biträde vid

revirets skötsel.

Styrelsen erinrade vidare, att de vid skogsskolorna anställda skogsrättarna

hade en aflöning af allenast 800 kronor. Att denna aflöning

varit knapp för uppehället, helst där skogsrättaren, såsom i allmänhet var

fallet, hade familj att försörja, var enligt styrelsens åsikt uppenbart.

I ännu högre grad blefve detta fallet under förutsättning af lärokursens

utsträckning, då skogsrättaren nästan under hela året finge en daglig

tjänstgöring vid de praktiska öfningarna. Vid jämförelse med den aflöning,

som från 1901 bestods kronojägarna, och i betraktande däraf,

att skogsrättarna redan i vissa fall emot någon extra godtgörelse utöfvat

bevakartjänst å visst område af kronopark i skolans närhet och dädanefter

vid samtliga skolor borde utan särskild ersättning hafva till åliggande

sådan tjänstgöring, som ju stod väl tillsammans med skolans praktiska

öfningar, ansåg domänstyrelsen, att skogsrättarnas aflöning borde höjas

till 1,200 kronor, samt att för detta ändamål till enhvar af dem borde

från förenämnda reservationsanslag utgå ett tilläggsarfvode af 400

kronor.

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Styrelsen hemställde dels att med ändring af §§ 18 och 23 i stadgarna

för de allmänna skogsläroverken, sådana dessa paragrafer lydde i

kungl. kungörelsen den 30 december 1893, lärokursen vid de skogsskolor,

om hvilka fråga var, skulle taga sin början den 1 november hvarje år

samt fortgå med högst två veckors uppehåll vid jultiden till den 15

oktober påföljande år, då kursen skulle afslutas, dels att det tilläggsarfvode

af 1,000 kronor, som från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet utgick till dem af

dessa skolors föreståndare, hvilka icke tillika innehade jägmästarbefattning,

måtte höjas till 2,000 kronor, dels ock att till enhvar af skogsrättarna

vid samtliga ifrågavarande skogsskolor måtte från samma reservationsanslag

få utbetalas ett tilläggsarfvode af 400 kronor.

Chefen för jordbruksdepartementet uttalade, beträffande den föreslagna

utsträckningen af undervisningstiden, att det syntes honom som

fördelarna af en sådan utsträckning voro obestridliga. Såsom en förutsättning

därför kräfdes dock, enligt hans mening, att de redan i och

för sig knappa arfvodena för såväl de föreståndare vid ifrågavarande

skolor, hvilka ej med föreståndarbefattningen förenade jägmästartjänst,

som äfven de vid skolorna anställda skogsrättarna höjdes, ej mindre på

grund af den ökade tjänstgöringsskyldigheten än äfven med afseende å

upphörandet af möjligheten till enskildt förvärf för ifrågavarande tjänstemän.

De af domänstyrelsen i sådant afseende föreslagna tilläggsarfvoden,

hvilka syntes departementschefen böra utgå af reservationsanslaget till

kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

ansåg han skäliga och billiga, hvarför han till alla delar förordade hvad

styrelsen därutinnan föreslagit.

I sin ifrågavarande skrifvelse hade domänstyrelsen af samma skäl,

som anförts för en utsträckning af undervisningstiden vid statens omförmälda

skogsskolor, uttryckt den mening, att jämväl vid den med statsunderstöd

uppehållna enskilda skogsskolan vid Skogshåll en förlängning

i kursen var af behofvet påkallad. Vid denna skola, hvars lokal bestods

af länets hushållningssällskap, men som i öfrigt uppehölls medelst

det anslagsbelopp, 3,800 kronor, som till skolan utgick från skogsväsendets

reservationsanslag till enskilda skogsundervisningen, bedrefs under
-

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

visningen i enlighet med stadgarna för de allmänna skogsläroverken. Det

kunde, yttrade styrelsen, under sådant förhållande, i synnerhet som skolans

lokal ej var fullt lämplig, ifrågasättas, huruvida icke skolan borde af staten

helt och hållet omhändertagas och flyttas till någon af de under senare

tid i mellersta delen af landet inköpta kronopark^’, där lämpliga åbyggnader

för ändamålet funnes att tillgå; och styrelsen förbehöll sig att framdeles

få inkomma med underdånigt förslag därutinnan. Vare sig skolan

bibehölls vid Skogshåll eller förflyttades till kronopark, ansåg styrelsen emellertid

det vara för skolans tidsenliga utveckling nödvändigt, att äfven vid

denna skola kursen utsträcktes och att för genomförandet däraf skolföreståndarens

och skogsrättarens aflöning, som utgjorde för den förra 1,500 kronor

och för den senare 500 kronor jämte någon extra inkomst från hushållningssällskapets

plantskola, höjdes med samma belopp som för föreståndare

och skogsrättare vid ofvan nämnda statsskolor, eller med resp. 1,000

kronor och 400 kronor. I enlighet därmed hemställde styrelsen, att det

till Skogshålls skogsskola då utgående understödsbeloppet från skogsväsendets

reservationsanslag till enskilda skogsundervisningen måtte ökas

med 1,400 kronor eller till 5,200 kronor.

Under hänvisning till hvad som anförts till stöd för utsträckning

af undervisningstiden vid statens skogsskolor och om höjning i arfvodena

åt föreståndarna för vissa af dessa skolor äfvensom åt de vid skolorna

anställda skogsrättarna, tillstyrkte chefen för jordbruksdepartementet bifall

till domänstyrelsens nyssberörda framställning.

I anledning af Kungl. Maj:ts förslag i fråga om beredande af tilläggsarfvoden

åt föreståndare för vissa af statens skogsskolor och åt skogsrättarna

vid dessa skolor yttrade Riksdagen i skrifvelse den 1 maj 1901

(n:r 49), att, då den hufvudsakliga anledningen till behofvet af nyssnämnda

tilläggsarfvoden var, att lärokursen vid skogsskolorna ansetts böra

förlängas med två månader, det af Kung]. Maj:t föreslagna tilläggsarfvodet

å 1,000 kronor för skogsskoleföreståndare, soin icke tillika innehade jäginästarbefattning,

syntes vara större än som af nämnda utsträckning

i tjänstetiden torde böra betingas och lämpligen kunna begränsas till

600 kronor, hvarigenom dessa tjänstemän för ifrågavarande befattning,

som i regel syntes vara att anse som en öfvergångstjänst, skulle komma

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

att åtnjuta jämte fri bostad 2,600 kronor i lön och arfvoden. Dessa löneförmåner

syntes Riksdagen vara för skogsskoleföreståndarna fullt tillräckliga,

helst i betraktande af att deras tjänstgöring vid skogsskolorna räknades

dem till godo för grundläggande af rätt till ålderstillägg efter deras

befordran till annan befattning inom jägeristaten.

Äfven det föreslagna tilläggsarfvodet å 400 kronor till skogsrättare

hade Riksdagen funnit öfver höfvan högt. Såsom af domänstyrelsen antydts,

kunde de jämföras med kronojägarna; och om än hos skogsrättarna

borde sökas egenskaper, som gjorde dem lämpliga att leda praktisk undervisning,

syntes å andra sidan deras tjänst mindre ansträngande och slitande

än kronojägarnas. Därest skogsrättarna, som hade en aflöning af 800 kronor

jämte fri bostad, erhölle ett tilläggsarfvode af 200 kronor samt sålunda

komrae att uppbära i kontant aflöning 1,000 kronor, blefve de i allt fall

i afsende å löneförmåner försatta i något fördelaktigare ställning än de

mest aflönade kronojägarna; och vid sådant förhållande ansåg Riksdagen

berörda tilläggsarfvode icke böra bestämmas till högre belopp än det

nämnda, eller 200 kronor.

Då Kungl. Maj:t ansett enahanda utsträckning i undervisningstiden,

som föreslagits i afseende å statens skogsskolor, böra äga rum jämväl vid

den med statsunderstöd uppehållna enskilda skogsskolan vid Skogshåll,

samt fördenskull hemställt, att äfven föreståndaren och skogsrättaren vid

denna skola skulle beredas tilläggsarfvoden till samma belopp som vid

statens skogsskolor, hade, i anslutning därtill och under åberopande af

hvad Riksdagen anfört i fråga om dessa tilläggsarfvoden, Riksdagen ansett,

att till skolföreståndaren och skogsrättaren vid Skogshåll borde utgå tilläggsarfvoden

med 600 kronor till den förre och 200 kronor till den

senare. På grund däraf komme reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen

att höjas med 800 kronor.

Den 13 mars 1903 anmälde chefen för jordbruksdepartementet inför

Kungl. Maj:t en skrifvelse från domänstyrelsen af den 10 februari samma

år, innefattande förslag om inrättande af en ny skogsskola i Norrland.

I denna skrifvelse anförde styrelsen, att den utveckling inom

näringslifvet, som under senaste tiden ägt rum, genom ökade tillfällen

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

för afsättning af skogsprodukter beredt möjligheter för en förbättrad

skogsvård i de norra orterna. Ett otvetydigt tecken därtill var den omständigheten,

att enskilda skogsägare allt mer anställde fackmässigt utbildade

personer. Men då äfven staten på senaste tiden väsentligt förstärkt

sin skogspersonal, måste såsom en naturlig följd däraf det förhållande efter

hand inträda, att antalet elever, som utbildades vid de allmänna skogsläroverken,

icke räckte till för det ökade personalbehofvet. Genom förstärkande

af skogsinstitutets lärarpersonal och inrättande af en förberedande

kurs vid Kloten hade redan blifvit sörjdt för utbildande af aspiranter

till jägmästar- och skogsförvaltarbefattningar. Men hvad kronojägare eller

skogvaktare beträffade, återstod ännu att tillse hvad som borde göras.

I detta afseende var det, enligt hvad domänstyrelsen vidare erinrade,

Norrland och särskildt dess öfra delar, som påkallade uppmärksamhet.

Att där anställda kronojägares uppgift till en början endast varit att

freda och bevaka kronans skogar, utsatta som dessa skogar då varit för

åverkningar och tillgrepp från alla håll, var lika naturligt som att, allt

efter som ordning vunnits och för skogarnas tillgodogörande och vård

gynnsammare förhållanden inträdt, på ifrågavarande kronojägare måste

ställas andra och mera fordrande uppgifter, nämligen att, jämte fredhållningen,

biträda revirförvaltarna vid utförande och ledande af afverkning,

hyggesrensning, skogsodling, dikning eller andra till skogshushållningen

hörande arbeten. Ehuru de äldre kronojägarna i de norra orterna i allmänhet

saknat utbildning vid skogsskola, hade de likväl under först nämnda

förhållanden kunnat väl fylla sin uppgift, men det syntes framgå, att så

icke dåmera i allmänhet kunde vara fallet. Det blef därför en angelägenhet

af vikt att tillse, det vid deras afgång funnos att tillgå personer, som

för de lediga befattningarna voro fullt kompetenta och vid ortsförhållandena

vana. Kändt var ock, att enskilda större skogsägare eller bolag dåmera voro

mera benägna än förut att vid sin rörelse och för skogarnas förvaltning

anställa såsom förmän personer, som fått utbildning vid skogsskola. Betydelsen

däraf för skogshushållningen inom öfre Norrland kunde ej underskattas,

och det borde därför ligga i statens intresse att tillse, det äfven

för den enskildes hushållning med skogarna fanns att tillgå lämplig

personal.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Af de statens skogsskolor, som hade till uppgift att utbilda kronojägare

eller skogvaktare, var blott en belägen i Norrland, nämligen den

vid Bispgården i Jämtland förlagda. Den till Grönsinka kronopark vid

gränsen mellan Dalarne och Gästrikland förflyttade skogsskolan var genom

sitt läge fortfarande mera ägnad att tillgodose Dalarnes och Bergslagernas

än Norrlands behof. Ehuru vid statens skogsskolor till en början

endast 10 elever emottagits, hade, efter hand som tilloppet af inträdessökande

blifvit större, elevantalet vid flera af dessa skolor och däribland

Grönsinka och Bispgården ökats till 14 eller 15. Men därutöfver hade

någon väsentlig ökning ej kunnat med skolornas nuvarande organisation

åvägabringas, enär i sådant fall lärarpersonalen måst väsentligt förstärkas,

hvartill kom svårigheten att för ett större antal elever bereda tillfälle i

skolans närhet för omväxlande och instruktiva öfningsarbeten. Att allenast

med elever från Bispgården rekrytera såväl kronojägarpersonalen i de

norrländska länen som ock den personal, som för enskilda skogsägares

räkning togs i anspråk, lät sig påtagligen icke göra. Redan den omständigheten,

att antalet inträdessökande vid Bispgården mångdubbelt öfversteg

det antal, som kunde intagas i skolan, och att detta antal år från år

stegrades, tydde på de dåvarande skolornas otillräcklighet.

Af det anförda ansåg domänstyrelsen framgå, att ytterligare en

skogsskola var för Norrland behöflig; och då det kräfdes flera år, innan

en sådan skola kunde anordnas och träda i verksamhet för att lämna sitt

bidrag till fyllande af föreliggande behof, syntes det styrelsen, att åtgärder

för en sådan skolas inrättande icke längre borde uppskjutas.

Vid de utredningar, som genom styrelsen företagits rörande lämplig

förläggningsort för den nya skolan och beträffande kostnaden för dennas

anordnande, hade styrelsen funnit skolan böra förläggas i öfre Norrland

och vid valet mellan de såsom lämpliga ifrågasatta platser stannat vid

kronoparken Skatan i Degerfors socken och Västerbottens län, belägen 6

kilometer från Hällnäs station på norra stambanan. För att i tillräcklig

mån hafva att tillgå för elevernas öfningar omväxlande mark och skogsbestånd,

borde de närliggande smärre kronoparkerna Pyttisberget och

Surtjälen ställas till disposition för undervisningen. Skolan borde efter

den närmast belägna järnvägsstationen på norra stambanan benämnas

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Hällnäs skogssbola. I likhet med de flesta af då befintliga skogsskolor

kräfde den en särskild föreståndare, enär jägmästaren i Degerfors revir,

dit den var afsedd att förläggas, helt upptogs af revirets förvaltning.

Af hvad domänstyrelsen i ärendet anfört syntes det chefen för jordbruksdepartementet

framgå, att behofvet af ytterligare en skogsskola i

Norrland var af den trängande beskaffenhet, att åtgärder för en sådan skolas

inrättande borde snarast möjligt vidtagas. Kungl. Maj:t föreslog ock i särskild

proposition Riksdagen att, för uppförande å en angifven lägenhet på

den omförmälda kronoparken Skatan af erforderliga byggnader för inrättande

af en ny skogsskola, måtte få af skogsmedel användas visst maximibelopp;

och biföll Riksdagen detta, jämlikt skrifvelse den 15 maj 1903 (n:r 93).

Sedan Kung]. Maj:t därefter förordnat, att å ifrågavarande lägenhet

skulle inrättas eu ny skogsskola, under benämning Hällnäs skogsskola,

anmälde chefen för jordbruksdepartementet den 12 januari 1904, att, enligt

hvad domänstyrelsen meddelat, byggnaderna för nämnda skola kunde antagas

blifva fullbordade under 1905 års sommar och att skolans verksamhet

därefter syntes kunna begynna, samt att i anledning däraf domänstyrelsen

hemställt, att medel måtte beredas för aflöning af skolans personal,

expenser in. m. under en del af sistnämnda år.

Departementschefen erinrade i detta sammanhang om den stat, Kungl.

Maj:t den 5 juni 1874 fastställt för statens skogsskolor, samt att vid fastställandet

af denna stat förutsattes, att föreståndarbefattningen vid sådan

skola skulle vara förenad med jägmästartjänst, men att detta dåmera var

fallet endast hvad angick Hunnebergs skogsskola och att till enhvar af

föreståndarna för statens öfriga fyra då befintliga skogsskolor utgick ett

tilläggsarfvode af 1,600 kronor samt till enhvar af skogsrättarna ett tilläggsarfvode

af 200 kronor, och upplystes tillika, att, likasom skolföreståndare,

äfven skogsrättare åtnjöt förmånen af fri bostad. Jägmästaren i

Degerfors revir, inom hvilket Hällnäs skogsskola komme att ligga, ansågs

hafva full sysselsättning med skötseln af där belägna kronoparker och

återfallna stockfångstskogar jämte öfrig revirförvaltning, hvadan föreståndarbefattningen

vid sistnämnda skola icke kunde förenas med jägmästartjänsten.

Åt skogsrättaren vid ifrågavarande skola ansågs böra beredas

samma aflöning, som tillkom öfriga skogsrättare.

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kung!. Maj:t föreslog Riksdagen, att af reservationsanslaget till

kronoskogarnas förvaltning in. m. måtte under år 1905 få användas ett

visst maximibelopp till aflöningar åt en föreståndare och lärare samt

en skogsrättare vid Hällnäs skogsskola, till tio stipendier för lärlingar

vid samma skola äfvensom till expenser och underhåll vid skolan, allt att

utgå efter enahanda grunder, som gällde i afseende å aflöningar och andra

utgifter vid statens öfriga skogsskolor. Riksdagen biföll denna framställning,

enligt skrifvelse den 17 maj 1904 (n:r 137).

I underdånig skrifvelse den 30 januari 1904 anförde domänstyrelsen,

att, enligt den af Kungl. Maj:t den 5 juni 1874 fastställda staten för statens

skogsskolor, från bestämda anslaget till statens skogsläroverk utgingo

för hvarje sådan skogsskola, som hade till uppgift att utbilda bevakare,

1,500 kronor till 10 stipendier för lärlingar å 150 kronor samt 500

kronor till expenser och underhåll, samt att från reservationsanslaget till

enskilda skogsundervisningen utgick till Skogshålls enskilda skogsskola ett

belopp af 4,600 kronor årligen, hvaraf 1,500 kronor användes till stipendier

å 150 kronor åt 10 lärjungar och endast 300 kronor till expenser,

enär genom försäljning af plantor m. m. från skolans, af Södermanlands

läns hushållningssällskap tillsläppta mark beredts någon inkomst, som

kunnat användas till expenser och underhåll. Vid ett i november 1903

inför domän styrelsen hållet sammanträde med skogsskolornas föreståndare

hade af dem enstämmigt uttalats den åsikt, att, enär lifsförnödenheterna

blifvit dyrare och lärotiden vid skolorna utsträckts, de till lärjungarna

utgående stipendierna borde höjas med 100 kronor åt hvar och en, i afsikt

att äfven obemedlade personer skulle kunna besöka skogsskolorna,

hvilket var af betydelse, då i annat fall de bästa krafterna kunde komma

att utestängas. Äfvenså hade ansetts, att stipendierna borde utgå ej blott

till ett till 10 begränsadt antal vid hvarje skola, utan till samtliga lärjungar.

Beträffande expensmedlen hade uttalats den mening, att desamma

voro otillräckliga och borde höjas till angifna belopp.

Ehuru vid det förhållande, att ännu ej föreståndarbefattningarna

vid samtliga statens för utbildning af bevakare afsedda skogsskolor voro

skilda från jägmästartjänst, tidpunkten icke syntes vara inne att fram
Löneregleringskommitténs

bet. VI. 38

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

lägga förslag till fullständig omreglering af dessa skolor med tillgodoseende

af tidens kraf, ansåg domänstyrelsen det likväl icke böra anstå

med åtminstone ett provisoriskt ordnande af stipendier och expensmedel.

Hvad särskilt beträffade stipendierna, hvilka användes för att bekosta

lärjungarnas mathållning under deras vistelse vid skolan, erinrade styrelsen,

att kostnaden för mathållningen ökats ej blott till följd af den sedan år

1874 fortgående stegringen af pris på lifsförnödenheter utan äfven af den

anledningen, att genom kungl. kungörelse den 10 maj 1901 kursens längd

och därmed lärjungarnas vistelse vid skolan utsträckts från 972 till 1172

månader.

Under åberopande af de i skrifvelsen den 30 januari 1904 anförda

skäl hemställde domänstyrelsen sedermera i sin underdåniga skrifvelse

den 10 oktober 1904 angående anslagsbehof för år 1906, dels

att stipendier ä 250 kronor för år måtte från och med 1905 års början

få åtnjutas af samtliga skogsskolors lärjungar, dock till antal ej öfverstigande

16 vid Bispgården, 12 vid Grönsinka, 14 vid Bjurfors, 10 vid

Hunneberg, 12 vid Kolleberga och 10 vid Skogshåll, äfvensom under villkor,

att stipendier icke tingo utgå till sådana lärjungar, som själfva eller

hvilkas föräldrar voro burgna, dels att till expenser och underhåll finge

af statsmedel användas högst 1,000 kronor vid hvardera af Bispgården,

Grönsinka, Bjurfors och Kolleberga, 750 kronor vid Hunneberg och 600

kronor vid Skogshåll, dels ock att, i den mån de från bestämda anslaget

för statens skogsläroverk och, hvad Skogshålls enskilda skogssköla beträffade,

från reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen utgående medlen

ej därtill förslogo, de för skolorna sålunda ökade kostnaderna måtte få

bestridas från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning m. in.

För den nya skogsskola Hällnäs, som var afsedd att träda i verksamhet

hösten 1905, ansågs äfven böra beredas tillskott från reservationsanslaget,

så att dels 16 stipendier finge under föreslagna villkor utgå, hvart och ett

med 250 kronor, dels ock medel till expenser och underhåll funnes till

belopp af 1,000 kronor för år räknadt.

Vid ärendets föredragning den 14 januari 1905 anförde chefen för

jordbruksdepartementet, att sedan år 1874 en väsentlig ökning i prisen å

lifsförnödenheter inträda och att, då därjämte årliga lärotiden vid ifråga
-

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

varande skolor blifvit förlängd med icke mindre än två månader, det var

tydligt, att de stipendiebelopp, som år 1874 ansågos behöfliga för att bereda

äfven obemedlade ynglingar tillfälle att besöka skogsskolorna, dåmera

icke voro för sitt ändamål tillräckliga. Den ökning af beloppen, som

domänstyrelsen, i likhet med skolornas föreståndare, föreslagit, måste enligt

departementschefens mening anses vara skälig. Äfven styrelsens förslag

därom att antalet stipendier måtte ökas, så att möjlighet därigenom bereddes

för alla skolornas elever att, i händelse de däraf voro i behof, erhålla

dylikt understöd, fann departementschefen sig böra biträda. Det

var visserligen därvid att märka, att med det mindre antal stipendier, som

då fanns vid hvarje skola, de inträdessökandes antal dock varit långt större

än de lediga platsernas, men denna omständighet syntes icke kunna tillmätas

afgörande betydelse, då det naturligen måste vara af den största

vikt, att vid valet af elever kunskaper och lämplighet för yrket blefve de

bestämmande faktorerna och ej de inträdessökandes ekonomiska villkor.

Emot hvad domänstyrelsen i öfrigt beträffande skogsskolorna föreslagit

fann departementschefen icke heller anledning till erinran. Han påpekade

ock, att, ehuru styrelsens framställning afsåg endast åren 1905 och 1906,

det för sistnämnda år ifrågasatta tilläggsanslag blef behöfligt äfven under

kommande år och intill dess ny reglering af skolornas stat kunde äga rum.

Efter framställning i ämnet från Kungl. Maj:t anmälde Riksdagen i

skrifvelse den 4 april 1905 (n:r 53), att, då stat för skogsskolorna redan

blifvit för år 1905 fastställd, Riksdagen ansåg rubbning däri genom anslag

till stipendier icke böra vidtagas. Däremot hade Riksdagen ansett sig

böra bevilja den del af äskadt anslagsbelopp för samma år, som utgjorde

höjning i anslaget till expenser och underhåll för skogsskolorna och

som syntes vara för skolornas oafbrutna fortgång erforderlig. I fråga

om anvisande från förenämnda reservationsanslag för år 1906 af äskadt

belopp till skogsskolorna, hade Riksdagen, vid det förhållande att

stipendier gifvetvis icke borde tilldelas andra lärjungar vid dessa skolor

än dem, som voro i behöfvande omständigheter, ansett hela antalet

stipendier lämpligen böra inskränkas till 70, i stället för föreslagna 90, så

att i medeltal 10 stipendier måtte kunna utgå att på lämpligt sätt fördelas

mellan de olika skolorna; hvarigenom det äskade beloppet, mot hvars

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

användande i öfrigt på föreslaget sätt Riksdagen icke haft något att erinra,

koinrae att minskas med 5,000 kronor.

Med erinran, att från reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen

utgått 4,600 kronor till Skogshålls skogsskola, för hvilken Södermanlands

läns hushållningssällskap upplät lokal in. in., anmälde domänstyrelsen

i sin underdåniga skrifvelse den 16 oktober 1905 angående anslagsbehof

för år 1907, att hushållningssällskapets förvaltningsutskott den 25

april 1905 hemställt, att styrelsen ville vidtaga sådana åtgärder, att skolans

verksamhet komine att upphöra senast den 1 oktober 1907. Styrelsen

hade vid sådant förhållande ansett det böra utredas, huruvida icke i anseende

till behofvet af skogsskolor i riket borde i stället å lämplig plats

inrättas en statens läroanstalt, men då ett fullständigt förslag i sådan riktning

ännu icke kunnat åstadkommas, ehuru förberedande åtgärder därför

redan vidtagits, måste styrelsen inskränka sig till att hemställa, att ifrågavarande

anslag måtte oförändradt utgå jämväl för år 1907, dock under

medgifvande att den del af anslaget till Skogshåll, som icke komme att

utgå till denna skola, finge eventuellt användas till den statens skogsskola,

som i stället kunde, efter behörigt medgifvande af Kungl. Maj:t, blifva

inrättad.

Vid anmälan af ärendet inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1906

anförde chefen för jordbruksdepartementet, att, därest en ny statens

skogsskola funnes erforderlig, anslag till densamma borde äskas under bestämda

anslaget för statens skogsläroverk, men att, då utredning om behofvet

af en sådan skola icke ännu förelåg, ett sådant åskande då ej kunde

framställas beträffande 1907 års stat. Enär emellertid, enligt hvad domänstyrelsen

meddelat, den vid Skogshåll med understöd af statsmedel bedrifna

skogsundervisningen skulle komma att upphöra den 1 oktober 1907, skulle,

därest med anledning däraf eu ny statens skogsskola funnes erforderlig,

anslag till densamma behöfvas redan från sistnämnda dag, om icke ett afbrott

i utbildningsarbetet skulle äga rum. Riksdagens medgifvande till att

det till Skogshålls skogsskola utgående understöd må användas för en ny

statens skogsskola, skulle således afse tiden från den 1 oktober 1907, till

dess anslag för skolan blefve tillgängligt under anslagstiteln »statens skogs
-

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

läroverk». Enär likväl den utredning rörande behofvet af en ny statens

skogsskola, som af domänstyrelsen igångsatts, borde kunna föreligga afslutad

i så god tid, att nödiga anslagsäskanden kunde föreläggas 1907 års

riksdag, ansåg departementschefen någon framställning till Riksdagen uti

ifrågavarande afseende icke erfordras för det dåvarande. Kungl. Maj:t fann

ej heller skål att vid 1906 års riksmöte framställa något förslag i ämnet.

Sedermera har, enligt hvad af vederbörande departementschefs anförande

till statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden den 12 januari 1907

inhämtas, domänstyrelsen i skrifvelse den 30 april 1906, med öfverläinnande

af ritningar och kostnadsförslag för uppförande af en ny statens

skogsskola å Karlsby kronopark i Östergötland, framhållit önskvärdheten

af att en sådan skola komme att i stället för Skogshålls skogsskola anordnas

antingen å nämnda kronopark eller vid Omberg. Denna styrelsens

skrifvelse har öfverlämnats till de, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7

april 1906, tillkallade sakkunniga för biträdande inom jordbruksdepartementet

vid behandling af fråga om ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen

m. m.

Då anordnandet af en ny statens skogsskola i stället för skogsskolan

vid Skogshåll på grund däraf kunde komma att uppskjutas under några

år, uttalade domänstyrelsen i skrifvelse den 9 oktober 1906 den mening,

att det vore synnerligen önskvärdt, att verksamheten vid Skogshålls skogsskola

kunde tills vidare fortgå efter den 1 oktober 1907; och hemställde

styrelsen, att den för skolan dittills använda lokalen finge för skolans

fortsatta verksamhet af tillgängliga enskilda medel förhyras under tre år

från och med nyssnämnda dag samt att skolans verksamhet finge tills

vidare under denna tid fortgå på sätt dittills skett.

Vid föredragning den 16 november 1906 af domänstyrelsens sistberörda

skrifvelse förklarade Kungl. Maj:t, att hinder från Kungl. Maj:ts

sida icke mötte att, för uppehållande tills vidare under en tid af tre år

från och med den 1 oktober 1907 af verksamheten vid Skogshålls skogsskola,

af tillgängliga enskilda medel förhyra den åt skolan för närvarande

upplåtna lokalen.

Och då för ett fortsatt uppehållande af undervisningen vid skolan

år af nöden, att det till skolan hittills utgående statsbidraget fortfarande

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

finnes tillgängligt, har ansetts, att anledning saknades att vid 1907 års

riksdag ifrågasätta någon förändring i reservationsanslaget till enskilda

skogsundervisningen.

I Kungl. Maj:ts framställning till 1906 års riksdag angående skogsväsendet

förekom jämväl fråga om inrättande af en kolarskola vid Hällnäs

skogsskola.

Uti en af Konungens befallningshafvande i Västerbottens län med

underdånig skrifvelse den 20 oktober 1903 öfverlämnad skrift hade landstinget

i nämnda län hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i samband med

den statens skogsskola, som komme att upprättas inom Degerfors socken,

jämväl anordna en praktisk kolarskola, tillgänglig äfven för andra elever

än dem, som tillhörde skogsskolan. Den skogsskola, som i denna framställning

åsyftades, Hällnäs skogsskola, trädde i verksamhet den 1 november

1905.

Efter inhämtande af yttranden från jägmästaren i Degerfors revir

och öfverjägmästaren i Umeå distrikt afgaf domänstyrelsen den 15

november 1905 utlåtande i ärendet och anförde därvid, bland annat,

följande.

Betydelsen af yrkesskicklighet i kolning hade sedan lång tid tillbaka

varit insedd och erkänd, särskild! inom de delar af landet, där bergsbruk

idkades. Det hade ock varit eu förening af bruksägare, som först

genom inrättandet af en kolarskola sökt genom kostnadsfri undervisning

i kolning uppamma en stam af skickliga kolare. Då det visade sig, att

denna skola ensam icke kunde fylla behofvet af undervisning i detta ämne,

inrättades efter hand två andra sådana skolor, af hvilka den ena var förenad

med en skogvaktarskola. Dessa skolor hade med undantag af den

sistnämnda icke varit bundna vid bestämd plats, utan anordnats å de

bruksägares skogar, där nödiga anstalter för dem af bruksägarna vidtagits,

såsom upphuggning af kolved, uppförande af baracker för lärlingarnas

teoretiska undervisning m. m. Den bruksägare, å hvars skogar kolning

utförts af kolarskolans lärlingar, hade såsom bidrag till bestridande af de

med kolarskolan förenade utgifter betalat ett kontant belopp för stig tillverkade

kol, under senare tid 50 öre för stig.

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Undervisning i kolning, anordnad ensam för sig, hade medfört

relativt stora kostnader. Däremot hade kostnaderna för kolningskursen

kunnat i någon mån nedbringas, då denna kurs förenats med en skogsskola.

Sedan järnkontorets kolarskola i Värmland förenats med en skogvaktarskola

för Värmlands och Örebro län under benämning »Värmlands

och Örebro läns skogvaktarskola och den därmed förenade järnkontorets

praktiska kolarskola i Värmland», hade enligt erhållna meddelanden för

skolans verksamhet kräfts årliga anslag af järnkontoret samt Värmlands

och Örebro läns landsting och hushållningssällskap af tillhopa 9,000 kronor

(hushållningssällskapen hade endast lämnat sina bidrag för själfva

skogsskolan). Vid den nyssberörda skolan, med hvilken Hällnäs skogsskola,

därest den komme att förenas med en kolarskola, närmast skulle öfverensstämma,

deltogo eleverna vid skogvaktarskolan och kolarskolan lika i kolningsarbetet,

men de för kolarskolan bestämda stipendier, hvartill landstingens

anslag från de båda angifna länen, 500 kronor för hvardera,

voro afsedda, tillkommo odeladt kolarskolans elever, hvilka i allmänhet utgjorde

10 från hvartdera länet.

Ehuru undervisningen i kolning dittills icke på annat sätt ombesörjts

af staten, än att lärjungarna vid statens skogsläroverk bibringats kunskap

äfven i kolning, syntes det domänstyrelsen, med hänsyn till den betydelse,

kolningen måste anses äga för vårt lands skogsvård, kunna ifrågasättas,

huruvida icke staten borde vidare uppmuntra arbetsskickligheten i kolning,

särskildt inom de landsdelar, där järnindustri och bergsbruk icke i större

omfattning bedrefvos och kolningen alltså i brist på initiativ från enskilda

bäst syntes vara i behof att af staten främjas. Därest af sådan anledning

Kungl. Maj:t funne, att en kolarskola skulle kunna åtminstone delvis på

statens bekostnad upprättas inom Västerbottens län, var det, enligt domänstyrelsens

mening, obestridligen till fördel för både kolarskolan och den

vid Hällnäs nyinrättade skogsskolan, om dessa båda skolor förenades. Då

särskildt under senare år hushållningssällskap och landsting i de län, där

kolarskolor inrättats, lämnat anslag till dessa skolor, h varjämte järnkontoret

dittills visat stor beredvillighet att med anslag understödja undervisningen

i kolning, syntes äfven i förevarande fall böra förutsättas, att anslag

för ändamålet lämnades af någon af dem, därest sådant gjordes till

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

villkor för eventuellt anslag af statsmedel för inrättande i samband med

skogsskolan vid Hällnäs af en kolarskola, där jämväl andra elever än

skogsskolans erhölle undervisning i kolning.

Under förutsättning att särskildt vid kolavskolan antoges 10 elever

årligen, kunde — förutom ett anslag för en gång af 1,000 kronor till uppförande

af en barack å kronans mark i närheten af Hällnäs skogsskola

för att under den teoretiska lärokursen i kolning utgöra bostad för kolarskolans

elever — de årliga kostnader, som häraf förorsakades, beräknas på

följande sätt:

till 10 stipendier å 75 kronor åt lärlingar vid kolarskolan

> ökadt arfvode åt skolföreståndaren.........

> » > > skogsrättaren..........

> arfvode jämte resekostnad åt en kolningsförman . . .

. . . kronor 750

... » 600

, . . . » 200

, . . . _450

Summa kronor 2,000

af hvilken summa halfva beloppet eller 1,000 kronor syntes domänstyrelsen

böra utgå af statsmedel.

Chefen för jordbruksdepartementet hemställde vid ärendets föredragning

den 13 januari 1906 om äskande af Riksdagens medgifvande därtill,

att af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet måtte för en kolarskola i öfre Norrland få

användas dels årligen ett belopp af högst 1,000 kronor till uppehållande

af skolans verksamhet, under förutsättning att bidrag till enahanda belopp

blefve af korporationer eller enskilda för ändamålet beviljadt, dels

ock ett belopp af 1,000 kronor till anordnande af bostad för kolarskolans

elever.

Det sålunda äskade medgifvandet lämnades ock af Riksdagen, enligt

skrifvelse den 23 maj 1906 (n:r 145).

Det torde i detta sammanhang böra omförmälas, att i det underdåniga

utlåtande, som i anledning af kungl. cirkuläret den 25 oktober 1901

afgafs af domänstyrelsen den 28 maj 1902, styrelsen beträffande skogsskolorna

yttrade, att, då aflöningen för föreståndare och skogsrättare vid

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Bispgården, Grönsinka, Bjurfors och Kolleberga skogsskolor blifvit ordnad

Scå nyligen som genom kungl. bref den 10 maj 1901, styrelsen då ej ifrågasatte

ändring i deras lönevillkor, och att styrelsen ej heller rörande öfriga

skogsskolor då fann anledning framställa något förslag till ändring af

gällande lönestater.

I likhet med hvad skett beträffande skogsstatens personal, har infordrade

kommittén infordrat upplysningar i vissa hänseenden rörande vederbörande "/w"rter

befattningshafvande vid skogsskolorna och deras tjänsteverksamhet. Enär

emellertid föreståndarna för Ombergs, Klotens och Hunnebergs skogsskolor

samt skogsrättaren vid sistnämnda skola tillika innehafva tjänst inom skogsstaten,

ingå upplysningar från dem bland de uppgifter, som lämnats af

skogsstatens personal.

Hvad åter angår uppgifterna från föreståndare och skogsrättare

vid Hällnäs, Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors och Kolleberga skogsskolor,

finner kommittén här anledning beröra allenast dem, som afse inkomst

af arbete utom tjänsten åren 1903—1905. I sådant hänseende har af

föreståndarna för Bispgårdens, Bjurfors och Kolleberga skogsskolor uppgifvits

inkomst af enskild tjänst eller pension, hvilken inkomst i årligt

medeltal belöpt sig till resp. kronor 200: —, 367:67 och 1,166:67. Inkomst

af rörelse, yrke eller eljest är uppgifven af föreståndarna för Bispgårdens

och Kolleberga skogsskolor till belopp, i årligt medeltal, af resp.

kronor 2,850: och 1,025:67. Beträffande skogsrättarna synes icke någon

af dem hafva haft inkomst af arbete utom tjänsten.

Någon dylik inkomst har ej heller uppgifvits af underläraren vid

skogsskolan å Kloten, medan underläraren vid Ombergs skogsskola under

åren 1903—1905 af enskild tjänst eller skogsförrättningar åt enskilda

haft inkomster, uppgående i årligt medeltal till kronor 443: 33.

Såsom redan nämnts, hafva skogsskolorna å Omberg och Kloten en Kommitténs

annan uppgift än de öfriga, nämligen att förbereda till skogsinstitutet, förslag.

och i följd däraf äfven delvis en annan organisation. Organisa
Vid

båda dessa skolor har bibehållits den anordningen, att före- löninga/.

ståndai''befattningen är förenad med jägmästare änst; hvarjämte där
Lönereglering

skommitténs bet. VI. 39

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

städes äro såsom underlärare anställda extra jägmästare. Dessutom

hafva emellertid de jägmästartjänsten tillhörande göromålen föranleda att

till hjälp åt föreståndaren såsom revirförvaltare måst anställas aflönad assistent.

Vid sådant förhållande skulle tilläfventyrs kunna ifrågasättas, om vid

nämnda skolor föreståndarbefattning vidare bör vara förenad med jägmästartjänst,

hvartill hör en så omfattande förvaltning som i de ifrågavarande

reviren. Kommittén har dock ansett sig icke böra vare sig i detta

hänseende eller eljest framställa förslag om någon organisativ förändring

beträffande ifrågavarande skolor. Enär nämligen af den å sid. 261 lämnade

redogörelsen för det åt särskilda sakkunniga gifna uppdraget i afseende å

skogsundervisningens ordnande framgår, att detta uppdrag omfattar äfven

skogsskolorna, har kommittén funnit sig böra allenast tillse, hvilka ändringar

som, så länge ifrågavarande båda skolor bibehållas vid nuvarande organisation,

må anses påkallade i aflöningshänseende.

Föreståndaren vid hvardera skolan åtnjuter, förutom hvad honom

såsom jägmästare tillkommer, eu årlig aflöning af 1,500 kronor, däraf 500

kronor anses såsom tjänstgöringspenningar. Därtill kommer för föreståndaren

vid Klotens skogsskola fri bostad, medan föreståndaren vid Ombergs

skogsskola i egenskap af jägmästare i Ombergs revir innehar boställe.

Med afseende å den aflöningsförhöjning, som föreslagits för jägmästare,

anser kommittén föreståndares kontanta aflöning kunna begränsas till ett

arfvode af 1,000 kronor.

För underlärarna kräfves däremot en ganska afsevärd aflöningsförbättring,

hvilken synes böra så bestämmas, att de erhålla en aflöning af

3,000 kronor, däraf 1,200 kronor böra anses såsom tjänstgöringspenningar.

Därtill skulle, såsom för närvarande, komma fri bostad och vedbrand.

Kommittén hemställer,

att vid skogsskolorna å Omberg och Kloten föreståndaren

må i denna sin egenskap åtnjuta årligt arfvode

af 1,000 kronor jämte förmånen af fri bostad och vedbrand,

därest sådan förmån ej åtnjutes af honom såsom

jägmästare; samt

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

att för underlärare vid nämnda skolor aflöningsförmånerna

må bestämmas till 3,000 kronor, däraf 1,200

kronor anses såsom tjänstgöringspenningar, äfvensom fri

bostad och vedbrand.

Vidkommande skogsskolorna vid Hällnäs, BispgArden, Grönsinka,

Bjurfors, Hunneberg och Kolleberga, är det blott vid en af dessa, nämligen

skolan å Hunneberg, som föreståndarbefattningen fortfarande är förenad

med jägmästartjänst.

Äfven om denna anordning ej vidare må anses lämplig, har dock,

af enahanda skäl, som anförts beträffande skolorna å Omberg och Kloten,

kommittén funnit sig ej heller här böra i organisativt hänseende föreslå

någon förändring af hvad för närvarande gäller.

Föreståndaren för Hunnebergs skogsskola åtnjuter i denna sin egenskap

lön af 1,000 kronor, hvarförutom han uppbär aflöning som jägmästare

och såsom sådan innehar boställe. Så länge föreståndarbefattningen vid

denna skola är förenad med jägmästartjänst, torde för sagda befattning

böra utgå ett årligt arfvode af 1,000 kronor.

Vid öfriga skolor uppbära föreståndarna 1,000 kronor i lön samt

tilläggsarfvode å 1,600 kronor, hvarjämte de åtnjuta fri bostad och vedbrand.

För dessa föreståndare synes, i förhållande till de löneförmåner,

som föreslagits för jägmästartjänst, aflöningen böra bestämmas till 2,000

kronor i lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg

till lönen efter fem och tio år, hvartdera å 400 kronor. Härtill

skulle likasom för närvarande komma fri bostad och vedbrand.

För skogsrättare utgår nu aflöningen med 1,000 kronor jämte fri

bostad och vedbrand. I anslutning till den uppfattning, som antydts vid

senaste aflöningsförhöjning för skogsrättarna, att dessa böra i aflöningsförmåner

sättas i något fördelaktigare ställning än kronojägarna, anser

kommittén skogsrättare böra erhålla 700 kronor i lön och 700 kronor i

tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg till lönen efter fem och tio

år, hvartdera å 100 kronor. Härtill skulle, såsom redan nu är fallet,

komma fri bostad och vedbrand.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittén hemställer,

att vid skogsskolan å Hunneberg föreståndaren må i

denna sin egenskap åtnjuta årligt arfvode af 1,000 kronor;

att vid skogsskolorna vid Hällnäs, Bispgården, Grönsinka,

Bjurfors och Kolleberga föreståndare må erhålla

2,000 kronor i lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar

jämte fri bostad och vedbrand, hvartill kunna

komma två ålderstillägg till lönen, det första ejter fem

år och det andra efter ytterligare fem år, hvardera å

400 kronor; samt

att skogsrättare må erhålla 100 kronor i lön och

700 kronor i tjänstgöring spenning ar jämte fri bostad och

vedbrand, hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen,

hvartdera å 100 kronor, det första efter fem år och det

andra efter ytterligare fem år.

Varder kommitténs förslag till aflöningsförmåner för föreståndare

och skogsrättare vid ifrågavarande skogsskolor bifallet, torde vara af

nöden att för den tid, hvarunder statsbidrag fortfarande kommer att utgå

till Skogshålls skogsskola, detta bidrag ökas i den mån, som kräfves för

att bereda jämväl motsvarande befattningshafvande därstädes enahanda

förhöjning.

För närvarande finnas icke några särskilda aflöningsvillkor stadgade

för befattningshafvande vid statens skogsskolor.

I an slutning till hvad kommittén föreslagit beträffande skogsinstitutet

och under erinran, att kommittén tänkt sig, att, så länge föreståndarbefattningarna

vid Ombergs och Klotens samt Hunnebergs skogsskolor anses

böra vara förenade med jägmästare’änsterna i vederbörande revir, till

innehafvarna af dessa jägmästartjänster skulle för bestridande af föreståndarbefattningarna

vid skolorna utgå allenast arfvoden, tillåter sig kommittén

hemställa, att för åtnjutande af de med ordinarie befattningar vid

statens skogsskolor förenade aflöningsförmåner, som blifvit af kommittén

föreslagna, måtte stadgas följande villkor nämligen:

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsskola

skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som kan

varda föreskrifven, vare sig vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af de allmänna skogsläroverken

eller något eller några af dem eller ock eljest;

att med ordinarie befattning vid skogsskola icke

må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns

stat;

att med ordinarie befattning vid skogsskola icke

heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med

Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag

som helst, sa framt ej i särskilda fall domänstyrelsen,

på grund af förekommande omständigheter och efter

pt öfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej ma anses inverka hinderligt å tjänstgöringen

vid skogsskolan, finner sådant uppdrag eller sådan

tjänstebefattning kunna få tills vidare bibehållas eller

mottagas;

att föreståndare och underlärare vid skogsskola

endast inom de gränser, domänstyrelsen bestämmer, äga

åtaga sig skogs förrättning ar åt enskilda;

att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstinnehafvare

uppbäras för den tid, han åtnjutit tjänstledighet,

utan skola för denna tid utgå till den, som uppehållit

befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin

befattning, äger uppbära hela lönen, men att den, som

undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller i behörig ord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att

under ledigheten, utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå

så mycket af lönen, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest prof vas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för

den tid, hvarunder han afliållit sig från tjänstgöring

utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder af stängd frän

tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,

som icke af domänstyrelsen pröfvas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta honom

uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids

fortsatt innehafvande af samma tjänst är i stat medgifven,

tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter

fem år, under villkor att innehafvaren under mer än

fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att

vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin

egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem ar,

på samma villkor,

under iakttagande, hvad hvar och en af omförmäla

förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej

får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter

det, hvarunder den stadgade tjänstealdern blifvit uppnådd;

börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid,

som före den nya aflöning sstatens trädande i kraft förflutit

från det han till tjänsten utnämndes eller, i följd

af frågan om reglering af löneförhållandena m. m. vid

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

de allmänna skogsläroverken, erhöll allenast förordnande

å tjänsten;

att i fråga om rätt till löneförhöjning af omförmälda

slag föreståndare för skogsskola jämväl må

räkna sig till godo den tid, hvarunder han innehaft befattning

såsom underlärare vid skogsskola, vare sig befattningen

innehafts på grund af fullmakt, konstitutorial

eller, i följd af frågan om reglering af löneförhållandena

m. m. vid de allmänna skogsläroverken, endast på förordnande;
att

likväl löntagare, som, dä han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått

den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till

nedannämnda pension, icke må tillträda samma förhöjning;
att

vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår

till månadens slut;

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsskola

skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35

tjänsteår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom

pension från befattningen afgå, Kungl. Maj:t eller domänstyrelsen,

om det tillkommer sistnämnda myndighet att

afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma

anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig att i densamma

kvarstå;

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,

skall vara skyldig underkasta sig dels upphörande af

eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja

tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang

därmed, dels ock de förändrade bestämmelser i fråga

om pension, som kunna varda stadgade;

opaginerad Kontrollera mot PDF

att, intill dess ny allmän författning angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft,

å aflöningsförmånerna enligt den nya staten skola afgå

och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen:

för skogsskoleföreståndare, som ej åtnjuter ålders
tillägg.

......60 kr.

» » som åtnjuter första äl
derstillägget.

....70 »

» » som åtnjuter andra ålder

stillägget .....80 »

för underlärare..............50 »

» skogsrättare, som ej åtnjuter ålderstillägg . . 20 »

» » som åtnjuter första ålder stillägget 20 »

» » » » andra » 25 »;

att enhvar, som med eller efter visst angifvet års

ingång tillträder befattning vid skogsskola, skall vara

pliktig att underkasta sig de villkor och bestämmelser,

som varda föreskrifna för åtnjutande af de nya aflöningsförmånerna;

samt

att till de förutvarande innehafvare af dylika befattningar,

hvilka före viss angifven tidpunkt förklara,

att de icke vilja underkasta sig den nya aflöning sstaten

samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, aflöning sförmåner skola

utgå enligt de för dem dittills gällande grunder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanfattning.

Lönereglering skommitténs bet. VI.

40

opaginerad Kontrollera mot PDF

811

Sammanfattning.

Kommitténs i detta betänkande framställda förslag och i öfrigt

gjorda uttalanden kunna hufvudsakligen sammanfattas sålunda:

A. Skogsstaten.

Af anförda skäl har kommittén funnit sig icke böra ifrågasätta någon

ändring i skogsstatens organisation, likasom kommittén ansett sig ej heller

böra framställa förslag om ändring i antalet öfverjägmästare, jägmästare

och kronojägare (sid. 167—173).

Enär däremot, hvad arbetsfördelningen och arbetssättet angår, ärendenas

behandling i många fall befunnits kräfva allt för mycken tid och

omgång, har kommittén hemställt om vissa förändrade anordningar af

arbetet hos distrikts- och revir förvaltning ärna.

I sådant hänseende har kommittén beträffande själfva ordningen för

ärendenas behandling och afgörande uttalat sig för vidgande af öfverjägmästarnas

befogenhet därhän, att, med ändring af hvad för närvarande

gäller, måtte öfverlämnas åt öfverjägmästare att pröfva och afgöra

frågor om fastställelse af utsyningsförslag inom de fem södra

öfverjägmästardistrikten, därest dylikt förslag icke innefattar väsentlig afvikelse

från gällande hushållningsplan;

förslag i fråga om upplåtelser af grässlätter, odlingslägenheter och

mulbete samt torf- och grustäkt med mera dylikt, där förslaget afser allenast

fortsatt tillämpning af förut träffad anordning;

sådana frågor om sättet för försäljning af virke eller för upplåtelse

af grässlätter in. in., hvilkas afgörande påkallas i sammanhang med beslut

i nyssnämnda ärenden;

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

frågor om utarrendering af torp, lägenheter och smärre hemman,

som skola för skogsväsendets räkning upplåtas på arrende;

frågor om anstånd, utöfver bestämd tid, med afforsling af försåldt

virke från allmän skog;

ansökningar om utsyning af virke från boställes skog för byggnadsarbete,

hvarom vid laga syn eller besiktning förordnats, försåvidt utsyningen

kan ske å löpande indelningsperiod;

frågor om bestämmande af afgäld efter frihetsårens slut för skogstorp

å kronopark^- i Västerbottens och Norrbottens län, om upplåtelse

ånyo eller öfverlåtelse af dylikt torp, samt om skiljande från sådan lägenhet

af torpare och antagande af annan i hans ställe;

frågor om tjänstledighet

för jägmästare under högst två månader årligen, därest särskild

kostnad därigenom icke tillskyndas statsverket,

för revirassistent utöfver den tid, för hvilken jägmästare äger bevilja

ledighet, dock icke för mera än tre månader,

för öfverjägmästarassistént och annan extra jägmästare under tid,

ej öfverstigande tre månader, samt

för skogsbetjänt utöfver den mindre ledighet, som må af jägmästare

meddelas, äfvensom

frågor om förordnande af vikarie för befattningshafvande, åt hvilken

öfverjägmästare beviljar ledighet (sid. 174—181).

Ur förenklingssynpunkt, och särskild! i syfte att ökadt tillfälle måtte

vinnas för öfverjägmästarna till inspektion och kontroll samt för jägmästarna

till arbete ute på skogarna, har kommittén vidare föreslagit,

att åt öfverjägmästarna måtte beredas bättre assistentbiträde och

att fördenskull öfverjägmästarassistents tjänsteåligganden måtte bestämmas

i enlighet med hvad af kommittén i sådant hänseende blifvit angifvet (sid.

184—185);

att i de fall, där enligt nu gällande bestämmelser det åligger jägmästare

att till öfverjägmästaren afkunna skriftlig handling i två eller

flera exemplar, jägmästaren måtte befrias från att afgifva dylika handlingar

i mer än ett exemplar och ytterligare behöfliga exemplar ombesörjas

å öfverjägmästarexpeditionen (sid. 186—187);

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

att bestämmelserna angående jägmästares resjournal måtte fullständigas

med uttrycklig föreskrift om införande i journalens anmärkningskolumn

af anteckningar, för hvarje besökt skog, såväl om resultaten

af redan vidtagna åtgärder som angående ytterligare erforderliga sådana

(sid. 189—190);

att genom föreskrifter i instruktion eller reglementariska bestämmelser

för skogsstaten eller på annat lämpligt sätt måtte i öfrigt vidtagas

vissa förändrade anordningar i arbets- och skrifsättet in. m. hos distriktsoch

revirförvaltningarna (sid. 182—184 och 187—189);

att, med ändring af nu gällande bestämmelser i ämnet, ersättning

för skogsstatens bestyr med skogsskötsel!! å vissa ecklesiastika boställen

och häradsallmänningar måtte tillgodoföras statsverket genom årlig afgift

i förhållande till skogens areal (sid. 190—194); samt

att, med upphäfvande af jägmästares befattning med uppbärande af

s. k. underhandsförsäljningsmedel, föreskrift måtte meddelas i syfte att,

vid försäljning eller upplåtelse under hand genom jägmästares försorg,

likvid må ske direkt till vederbörande ränteri i viss, af kommittén antydd

ordning (sid. 194—200).

I afseende å vederbörande tjänstemäns extra inkomster i tjänsten är

af kommittén hemställdt,

dels att, med ändring af hvad för närvarande gäller, ersättning ej

vidare må tillkomma jägmästare för indelnings- och uppskattningsförrättningar

å sådana allmänna skogar inom hans revir, som stå under skogsstatens

förvaltning,

dels ock att hvad nu är stadgadt om skogsstatstjänstemans rätt till

ersättning af enskilda för vissa utsynings- och utstämplingsförrättningar

beträffande undermåligt virke i Västerbottens och Norrbottens läns kustland

må upphöra att gälla samt i stället föreskrifvas, att afgift för dylika

förrättningar skall till statsverket ingå efter enahanda grunder, som gälla

för de afgifter, om hvilka förmäles i kungl. kungörelsen den 11 december

1903 angående afgäld för utsyning af virke i vissa fall inom de sex norra

länen (sid. 202—205).

Hvad angår formerna för aflöning sförmånernas utgående, har kommittén

föreslagit,

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

att bostadslägenhet måtte, mot skälig hyra, beredas åt jägmästare

inom revir, hvarest eljest skulle möta svårighet för honom att erhålla

lämplig bostad,

att kronojägare i allmänhet måtte förses med boställslägenhet,

att dagarfvoden till kronojägare måtte upphöra, men däremot respenningar

tillkomma samtliga kronojägare,

att i öfrig!, nuvarande aflöningssystem för skogsstatens ordinarie

personal måtte bibehållas, samt

att fullständiga bestämmelser måtte varda i ett sammanhang meddelade

i fråga om den rätt till rese- och traktamentsersättning, som må

tillkomma skogsstatstjänstemän för vissa förrättningar (sid. 206—210).

För öfverjägmästare, jägmästare och kronojägare har kommittén, af

de allmänna skäl, som å sid. 210—211 finnas anförda, samt de särskilda

skäl, som angifvits beträffande de olika tjänstekategorierna, hemställt om

de aflöning sförmän er, som finnas angifna å sid. 212 213, 215 och 217

äfvensom framgå af kommitténs å sid. 218 införda förslag till stat; och

har kommittén därjämte föreslagit, att aflöningama skola utbetalas månadsvis

(sid. 220).

Beträffande villkoren för åtnjutande af de med ordinarie befattning

vid skogsstaten förenade aflöning sför maner har kommittén i de flesta

delar upptagit hvad den i allmänhet föreslagit för de centrala ämbetsverken.

Vissa för vederbörande vid skogsstaten nu gällande aflöningsvillkor

hafva emellertid ansetts böra helt eller delvis bibehållas.

Så har, bland annat, föreslagits, att innehafvare af ordinarie befattning

vid skogsstaten skall vara underkastad, förutom den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan varda föreskrifven,

äfven den reglering af tjänstgöringsområde, hvarom kan varda

stadgadt.

Enligt nu gällande bestämmelser äro från förbudet att med ordinarie

tjänst vid skogsstaten förena annan tjänst å rikets, riksdagens eller

kommuns stat undantagna befattningar vid skogsläroverk och såsom domänintendent.

Kommittén har ansett, att uti ifrågavarande afseende något

vidare undantag ej bör få förekomma än i de särskilda fall, då tjänste
-

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

befattning vid skogsskola är och fortfarande anses böra vara förenad med

tjänst vid skogsstaten.

Utan förändring har bibehållits nu gällande aflöningsvillkor, att

öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom de gränser, domänstyrelsen

bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda.

Den jägmästare tillkommande rätt att för åtnjutande af ålderstillägg

räkna sig till godo tjänstgöring vid statens skogsläroverk eller

såsom skogsingenjör eller tjänsteman i första graden hos domänstyrelsen,

likasom rätten i enahanda hänseende för öfverjägmästare i hvad angår

den tid, han varit direktör vid skogsinstitutet, har ansetts böra bibehållas;

och har enahanda rätt synts böra tilläggas kronojägare för den tid, han

varit skogsrättare vid statens skogsskola.

Kommittén har funnit sig ej kunna ifrågasätta medgifvande af

semester för skogsstatens personal (sid. 221—229).

För extra jägmästare och extra kronojägare har kommittén hemställt,

att aflöningsförmånerna måtte bestämmas och tjänstgöringen ordnas i

öfverensstämmelse med grunder, som angifvits å sid. 230—232.

I anslutning till hvad kommittén uti tidigare afgifna betänkanden

förordat, har kommittén hemställt om utfärdande af allmän föreskrift för

skogsstaten därom, att den, som på förordnande förvaltar vakant tjänst,

skall under tiden åtnjuta de med tjänsten förenade aflöningsförmåner (sid.

233-234).

Beträffande skog singenjör sinstitutionen och statens skog sförsöksanstalt

har kommittén ej funnit anledning att framställa något förslag, utan

allenast erinrat därom, att, under angifven förutsättning, ett i eu not till

staten för skogsförsöksanstalten intaget stadgande bör, såsom ej vidare

tillämpligt, uteslutas (sid. 235).

B. De allmänna skogsläroverken.

Med hänsyn därtill att frågan om dessa läroverks organisation ingår

i det uppdrag beträffande skogsundervisningens ordnande, som lämnats

särskilda af chefen för jordbruksdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallade sakkunniga (sid. 260—262), har kommittén funnit

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

sig ej böra föreslå några organisativa ändringar i afseende å nämnda läroverk,

utan endast böra tillse hvad som, så länge nuvarande förhållanden

varda bibehållna, bör för dessa läroverks personal gälla i aflöningshänseende.

I sådant afseende har kommittén hemställt om de aflöningsförmåner

in. m. och om de aflöning svillkor för ordinarie befattningshafvande,

hvarom förmäles å sid. 263—269 och 304—310.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.