Sök i Ratio Lex

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

79 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 66 av 79 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1908:9, band 2, UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGrL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

BÖRANDE

vin.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

LANDTBRUKSSTYRELSEN

2767/

07

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1907

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen..................

Betänkande och förslag.

Historisk öfversikt.................... -[

Landtbruksstyrelsens ämbetsverksamhet och organisation i allmänhet 13.

Kommitténs förslag.

I fråga om öfverflyttning af civila veterinärväsendet till landtbruks
styrelsen.

...................... 25

I fråga om öfverflyttning af ärenden rörande hästafvel till landt
bruks

styr elsen..................... gj

Aflöning sförmånerna för landtbruksstyrelsens ordinarie personal . . 54.

Utsträckt arbetstid................... 00

Aflöning svillkor för landtbruksstyrelsens ordinarie personal.....62.

Anslag till extra biträden, vikariatsersättning och expenser .... 66.

Nuvarande stat...................... 72

Förslag till stat....................... 7g

Kostnadsberäkning.........................

I fråga om förenklingar i arbetssätt...............7g,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902

uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering

af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden in. in., får

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

härmed i underdånighet öfverlämna delen VIII af kommitténs betänkande^

innefattande förslag i nämnda hänseende beträffande landtbruksstyrelsen.

Stockholm den 2 november 1907.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Fredrik Egerström. Philip Klingspor.

Henrik Schultzberg. Johan Widén.

Carl Persson.

Ivar. Wijk.

Allan Cederborg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reglering af löneförhållanden m. m.

vid

landtbruksstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Historisk öfvers i kt,

I kungl. kansliordningen den 23 oktober 1809 föreskrefs, att till

kansliets kammarexpedition skulle höra alla mål, som rörde landthushållningen.

Och då sedermera år 1840 departementalstyrelse infördes, blef

genom kungl. stadgan den 16 maj samma år angående fördelning af ärendena

emellan statsdeparternenten förordnadt, att frågor om landthushållning

skulle tillkomma civildepartementet.

Till detta departement hörde, enligt nämnda stadga, jämväl landtbruksakademien.

Denna hade stiftats genom kungl. kungörelse den 28

december 1811. Enligt ingressen till denna kungörelse skulle akademien

med sin uppmärksamhet följa och med sin omsorg befordra landthushållningens

framsteg i fäderneslandet jämte de föremål, som därmed ägde

närmaste samband. Ställd mellan regeringen och landets odlare skulle

den för den förra framlägga täflan af landtbrukets tillstånd, behof och

brister och för de senare bereda och lätta utförandet af regeringens beslut,

till ökande af deras trefnad och välmakt. Och uti § 2 af de genom

samma kungörelse fastställda stadgar för akademien angafs dess bestämmelse

vara »att tända och sprida upplysning, för att befrämja undervisningen,

uppmuntra idogheten, stadga erfarenheten, lätta utöfningen och afhjälpa

hindren i alla delar af landthushåilningen i fäderneslandet».

Enligt samma stadgar ägde landtbruksakademien för utöfning af de

densamma ålagda skyldigheter erhålla nödiga upplysningar och biträde af

rikets publika verk och ämbetsmän. Den skulle söka befordra inrättande

åt hushållningssällskap och med dessa underhålla förening genom brefväx
2767/o7.

Löneregleringskommitténs bet. Vill. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

ling. Inom tre månader efter hvarje års förlopp ägde akademien till Kungl.

Maj:t ingifva berättelse om sina arbeten och företag under det gångna

året, om hushållningssällskapens framsteg samt om landthushållningens

allmänna tillstånd.

I de af Kung!. Maj:t den 3 december 1812 fastställda stadgar för

akademiens inre förvaltning föreskrefs inrättande inom akademien af en

verkställande eller förvaltningskommitté, hvilken skulle hafva att till verkställighet

befordra de nyttiga inrättningar och företag, som stadgarna

föreskrefve eller akademien, efter förslag, gillade och antog, att förbereda

ärendena och att handhafva inseendet öfver akademiens ekonomiska angelägenheter

m. in. Enahanda bestämmelser återfinnas i de för akademien

den 28 augusti 1841 fastställda förnyade stadgar.

En utvidgad befogenhet tillädes landtbruksakademiens förvaltningskommitté

genom kungl. bref den 12 januari 1849. Enligt detta skulle

kommittén närmast under chefen för civildepartementet handhafva öfverinseendet

och kontrollen ej mindre öfver landtbruksinstituten samt alla

med bidrag af allmänna medel inrättade lägre landtbruksskolor än ock

i afseende på kronans stamschäferier äfvensom de personer, hvilka blifvit

antagna för att mot ersättning af statsverket sprida kännedom om jordbrukets

förbättring medelst vattenaftappningar, ängsvattningar m. in. Därjämte

skulle kommittén, på anmodan, gå departementschefen till hända

med upplysningar och yttranden i förekommande ärenden, som rörde landtbruket

och dess binäringar eller eljest ägde gemenskap med kommitténs

verksamhet.

Sedan tid efter annan anförtrotts förvaltningskommittén allt flera

statsadministrativa bestyr, framlades af Kungl. Maj:t till 1885 års riksdag

förslag om inrättande af ett nytt departement, benämndt landtbruks-,

industri- och handelsdepartementet, till hvilket skulle från civildepartementet

öfverflyttas, bland annat, alla frågor angående landtbruket. Till en byrå

under det sålunda föreslagna nya departementet skulle förläggas den administrativa

verksamhet, som då tillkom ofvannämnda förvaltningskommitté.

Förslaget i fråga antogs såsom hvilande vid 1885 års riksdag, men förföll

vid 1888 års riksdag på grund af kamrarnas skiljaktiga beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Under erinran härom anförde chefen för civildepartementet till

statsrådsprotokollet den 12 januari 1889, att han funnit sig böra tillse,

huruvida icke näringarnas befogade kraf på en lämplig statsadministration

kunde på annat sätt tillgodoses. Hvad särskildt angick jordbruket och

dess binäringar, syntes honom de former, hvari den centrala statsadministrationen

i afseende därå verkade, ingalunda tillfredsställande. Den utöfvades

egentligen af landtbruksakademiens förvaltningskommitté, hvilken institution,

från början af sin tillvaro afsedd för helt andra ändamål, af omständigheternas

makt och till följd af bristen på någon annan lämplig administrativ

myndighet nödgats öfvertaga en myckenhet rena ämbetsmannagöromål,

som hvarken öfverensstämde med kommitténs organisation eller det sätt,

hvarpå dess verksamhet utöfvades.

Departementschefen föreslog i stället att anordna en särskild fristående

myndighet, landtbrulcsstyrelsen, hvilken skulle öfvertaga dels förvaltningskommitténs

statsadministrativa befogenhet jämte alla därmed förenade

åligganden äfvensom ärenden rörande fiskerinäringen, med undantag af

nordsjöfisket, dels ock vissa chefen för civildepartementet samt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen då tillhörande åligganden. I spetsen för ämbetsverket

skulle stå en af Ivungl. Maj:t utsedd chef med titel öfverdirektör,

hvilken skulle vara allena beslutande i förekommande ärenden och hvars

aflöning skulle utgå med 7,000 kronor. Närmast under denna chef skulle

ställas såsom föredragande en fiskeriinspektör och två byråingenjörer,

samtliga i andra allmänna lönegraden vid de centrala ämbetsverken. Därutöfver

skulle finnas allenast en ordinarie tjänsteman, nämligen en sekreterare

i första allmänna lönegraden. Hos landtbruksstyrelsen skulle jämväl

anställas en vaktmästare med samma aflöningsförmåner som vaktmästare i

allmänhet inom de centrala ämbetsverken.

Hvad sålunda af departementschefen hemställts, bifölls af Kungl.

Maj:t; och skedde, i enlighet därmed, framställning i ämnet vid 1889 års

riksdag. Riksdagen godkände framställningen uti omförmälda afseenden

utan annan ändring, än att aflöningen för en hvar af de tre föredragandena

nedsattes med 500 kronor, hvarigenom densamma bragtes i öfverensstämmelse

med de för kanslisekreterare och vissa andra tjänstemän i

statsdepartementen utgående aflöningsförmåner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Den 13 december 1889 utfärdades därpå för det nya ämbetsverket

instruktion, i hvilken de två byråingenjörerna blefvo benämnda den ene

öfveringenjör och den andre landtbruksinspektör.

Efter förslag af Kungl. Maj:t beslöts vid 1894 års riksdag den ändring

i landtbruksstyrelsens organisation, att sekreteraren skulle vara ledamot

af styrelsen med enahanda aflöning som dess förutvarande ledamöter.

1 skrifvelse till Kungl. Maj:t den 30 oktober 1897 gjorde landtbruksstyrelsen

framställning om höjning i anslaget till styrelsen.

Styrelsen anförde därvid, bland annat, att redan vid dess inrättande

farhågor yppats, att de beviljade löneförmånerna icke voro tillräckliga för

att utsikt skulle finnas, att styrelsen med dem i längden kunde tillförsäkras

fullt dugliga arbetskrafter. Det visade sig också snart efter det

styrelsen trädt i verksamhet, att dessa farhågor icke saknade grund.

I sådant hänseende meddelade styrelsen, att, då landtbruksinspektörsbefattningen

efter förste innehafvarens frånfälle år 1892 blifvit ledig

och platsen kungjorts till ansökning, ingen af de tre sökande, Indika inom

ansökningstidens utgång anmält sig till erhållande af befattningen, fanns

hafva i allo uppfyllt de stadgade villkoren för behörighet till densamma.

Därför blef det nödigt att ånyo kungöra platsen till ansökning ledig. Det

var icke heller utan stor svårighet som befattningen den gången kunde tillsättas,

i det alla de, hvilka särskildt uppmanats att söka densamma, förklarade

sig på grund af löneförmånernas ringa belopp icke kunna mottaga

den. Hänsyn till svårigheten att värdigt återbesätta öfveringenjörsbefattningen

hade också föranledt styrelsen att, ej långt innan innehafvaren af

sistnämnda befattning skulle uppnå 65 lefnadsår, vid hvilken ålder ledamot

var skyldig att från tjänsten afgå, hos Kungl. Maj:t hemställa, att med afsked

för bemälde tjänsteman finge tillsvidare anstå; och blef denna hemställan

af Kungl. Maj:t för två år beviljad. Samma hänsyn hade förmått

styrelsen att, sedan densamma hört sig för hos kompetent person, om han

ville åtaga sig befattningen, men på grund af den otillräckliga lönen erhållit

afböjande svar, ingå med förnyad framställning till Kungl. Maj:t, som den 8

oktober 1897 beviljade anstånd med afskedstagandet intill slutet af år 1898.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Det borde också, framhöll styrelsen vidare, kunna anses själfklart,

att med de anspråk, som ställdes och måste ställas på styrelsens chef

och ledamöter, det icke läte tänka sig, att personer, som voro i stånd

att fylla dessa befattningar, skulle framdeles finnas villiga att mottaga

desamma med de löneförmåner, som den för styrelsen gällande

stat erbjöd, lika litet som det kunde finnas möjligt att i enskild tjänst

dåmera erhålla lämpliga personer, utan att tillräckliga aflöningsförmåner

erbjödos.

Vid bestämmandet af beloppet af lönerna för de särskilda befattningarna

borde naturligtvis all möjlig hänsyn tagas till erforderlig sparsamhet

med statens medel, men denna hänsyn finge gifvetvis icke sträcka sig ända

därhän, att vinnandet af ändamålet med medlens utgifvande äfventyrades,

eller, med andra ord, befattningarna borde icke aflönas på det sätt, att det

med skäl kunde befaras, att lämpliga personer icke stode att med de erbjudna

lönerna erhålla.

En person, som kunde gentemot det svenska landtbruket och dess

intressen intaga en ställning sådan som chefens i landtbruksstyrelsen, och

därför i de flesta fall måste, redan innan han kunde komma i fråga att

erhålla denna befattning, hafva utöfvat en verksamhet af betydenhet, syntes

styrelsen endast undantagsvis kunna finnas villig att mot erhållande af en

årlig lön af allenast 7,000 kronor åtaga sig detta chefskap med dess stora

ansvar och många skyldigheter.

Och enär en skicklig landtbruksingenjör dåmera kunde förtjäna i netto

8,000 till 10,000 kronor och härutöfver för år, måste lika stor svårighet

yppas att förmå en dylik ingenjör att lämna sin inbringande verksamhet i

landsorten för att öfvertaga öfveringenjörsbefattningen i landtbruksstyrelsen

mot erhållande af endast 4,000 kronor i årlig lön, äfven om därtill i sinom

tid skulle läggas två ålderstillägg, hvardera om 500 kronor.

Den, som innehade den kompetens, som erfordrades för att antagas

till landtbruksinspektör och således måste ej mindre vara i landthushållning

erkändt kunnig och förfaren utan äfven innehafva den förmåga och

erfarenhet, att han kunde inom förvaltningen blifva landtbruket till verklig

nytta, kunde i de flesta tall svårligen anse med sin fördel förenligt att

inträda i landtbruksstyrelsen under sistnämnda villkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

tf

Det kunde icke heller vara särdeles välbetänkt att aflöna fiskeriinspektörsbefattningen

så lågt, att personer med förmåga icke ansågo det lönande

att utbilda sig för att blifva kompetenta till dess skötande.

Och då den juridiskt utbildade ledamoten i styrelsen måste för ett

lyckligt resultats ernående samarbeta med samtliga de öfriga ledamöterna

och hans arbete således måste anses minst lika maktpåliggande och drygt

som de öfriga ledamöternas, måste den dåvarande lönen ej mindre för denne

än för de öfriga ledamöterna anses otillräcklig.

Visserligen kunde det icke betvifla^ att, om fordringarna på ämbetsmännen

i verket ställdes lågt, befattningarna ändock kommc att äfven framdeles

kunna besättas, men det kunde med bestämdhet förutses, att det

svenska landtbrukets intressen i sådant fall icke komme att på ett nöjaktigt

sätt tillvaratagas, och att de belopp, som inbesparades genom att

lönerna bestämts så knappt som skett, icke i någon mån komme att uppväga

de förluster för landtbruket, Indika otvifvelaktigt måste blifva följden

af en mindre lämplig administration.

Enligt hvad styrelsen ytterligare framhöll, borde vid bestämmandet

af aflöningarna åt landtbruksstyrelsens chef och ledamöter icke lämnas obeaktadt,

att dessas verksamhet, i olikhet med hvad som gällde åtskilliga

motsvarande befattningsinnehafvare inom andra verk, ej kunde anses strängt

begränsad till någon rent teknisk detalj, utan att hvarje ämbetsinnehafvares

uppgift omfattade, låt vara i vissa fall endast från en synpunkt, hela

näringen, hvarför också verksamheten borde ledas af och således förutsatte

omfattande insikter om det ekonomiska samhällslifvet i dess helhet och

lagarna för detta. Med anledning däraf borde ifrågavarande ämbetsinnehafvare

närmast likställas med kommerskollegii motsvarande ämbetsmän.

Häraf syntes det emellertid styrelsen följa, att löneförmånerna för dess

chef och ledamöter rätteligen borde bestämmas i likhet med dem, som voro

förenade med motsvarande befattningar inom kommerskollegium och hvilka

icke kunde anses högre, än förhållandena oundgängligen påkallade. Att

bestämma ifrågavarande löner lägre kunde icke anses ur någon synpunkt

lämpligt, då befattningarna icke voro afsedda att vara några öfvergångsbefattningar

och till hvar och en af desamma erfordrades personer med redan

vunnen erfarenhet och speciell utbildning, samt i hvarje händelse mindre

opaginerad Kontrollera mot PDF

lönebelopp för befattningarna icke kunde antagas tillförsäkra landtbruksstyrelsen

fullt dugande arbetskrafter för någon af ifrågavarande beställningar.

Det var också enligt styrelsens åsikt i högsta grad olämpligt att bestämma

lönerna för de särskilda ledamotsbefattningarna olika, enär de fordringar,

som på en hvar af dem måste ställas, voro lika stora, så att någon

skillnad i detta afseende ej kunde göras. Hvad de tekniskt utbildade

ledamöterna angick, var detta tämligen själfkart. Men det gällde äfven

den juridiskt utbildade ledamoten, enär i ett verk, sådant som landtbruksstyrelsen,

administrativ erfarenhet och förvalta ingskunskap icke i någon

högre grad kunde förutsättas hos annan ledamot än denne, och ämbetsverkets

förmåga att väl fylla sin uppgift var i väsentlig mån beroende

däraf, att sådan erfarenhet och insikt städse fanns inom verket att tillgå,

hvarigenom arbetet inom styrelsen äfven vann i enhet och chefen blef i

tillfälle att mera odeladt ägna tid och krafter åt sin egentliga uppgift.

Beträffande omfattningen af landtbruksstyrelsens verksamhet och den

tillväxt denna sedan styrelsens inrättande vunnit, kunde, enligt hvad styrelsen

anförde, någon fullt tydlig föreställning icke erhållas vare sig genom

antalet af inkomna mål och ärenden, hvilket kunde bero på sättet att föra

styrelsens diarium, eller genom antalet utgångna skrivelser, hvilket åter

rönte inflytande af angifna tillfälliga omständigheter. Men om sålunda den

ökning, som i båda dessa afseenden skulle kunna påvisas, icke finge tillmätas

någon afgörande betydelse i detta fall, syntes däremot antalet af de

institutioner, som förlagts under styrelsen, samt de uppdrag, som gifvits

densamma, lämna säker ledning för bedömandet af omfattningen af styrelsens

verksamhet. I sådant afseende hänvisades till, bland annat, den af

styrelsen utgifna berättelsen om dess verksamhet för åren 1890—1894.

Styrelsen föreslog sådan förändring i dess stat, att aflöningarna

skulle bestämmas för chefen till 9,000 kronor, däraf 6,200 kronor lön

och 2,800 kronor tjänstgöringspenningar, samt för ledamot till 6,400 kronor,

däraf 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, med

ett ålderstillägg till lönen om 600 kronor efter fem år.

Vid föredragning hos Kungl. Maj:t den 14 januari 1898 af landtbruksstyrelsens

ifrågavarande framställning anförde vederbörande departe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

mentschef, att, på sätt styrelsen framhållit, omfattningen af dess göromål

under den tid, den varit i verksamhet, utvecklat sig i afsevärd mån och

nått en vidd, som af styrelsens ämbets- och tjänstemän bräfde lika sträng

tjänstgöring som den, andra ämbetsverks bättre aflönade tjänstemän hade

att fullgöra.

Departementschefen ansåg det ock otvifvelaktigt, att styrelsens göromål

blefve än ytterligare ökade genom de anordningar, som kunde komma

att vidtagas för att tillmötesgå Riksdagens år 1896 uttalade önskningar

om beredande af möjlighet för strandägare att i vidsträcktare mån, än då

var medgifvet, tillgodogöra sig vattenkraften i landets forsar och vattenfall.

Och då därtill komme, att, enligt hvad erfarenheten redan visat, med

bibehållande af de dåvarande aflöningarna stora svårigheter måste möta att

vid inträffande ledigheter återbesätta ledamotsplatserna inom styrelsen med

kompetenta personer samt det alltså kunde äfventyras, att styrelsen blefve

urståndsatt att behörigen fylla sin uppgift, men detta förhållande i mer

än ett afseende skulle menligt inverka på de för Sveriges hela ekonomiska

och sociala utveckling så viktiga näringar, hvilkas intressen styrelsen hade

att tillgodose, tvekade departementschefen icke att förorda den af styrelsen

föreslagna förhöjningen i lönerna för dess chef och ledamöter.

I sammanhang med denna aflöningsförhöjning och med hänsyn jämväl

till den ytterligare utvidgning af landtbruksstyrelsens verksamhetsområde

genom veterinärärendens ditförande, livarom departementschefen samtidigt

gjorde framställning och hvarom nedan vidare meddelas, syntes det

departementschefen vara lämpligt, att landtbruksstyrelsens chef benämndes

generaldirektör, liksom ock styrelsens ledamöter borde erhålla benämningen

byråchefer.

Hvad departementschefen sålunda hemställt vann Kungl. Maj:ts bifall;

och gjordes, i enlighet därmed, vid 1898 års riksdag framställning

därom, att i den för landtbruksstyrelsen fastställda stat skulle, i stället för

däri upptagna aflöningar för öfverdirektören och chefen samt de fyra ledamöterna,

men med bibehållande af gällande villkor för atlöningars åtnjutande,

uppföras aflöningar för en generaldirektör och chef med 9,000 kronor,

däraf 6,200 kronor i lön och 2,800 kronor i tjänstgöringspenningar,

samt för en hvar af fyra byråchefer med 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

i lön, som efter 5 år kunde höjas med 600 kronor, och 2,000 kronor i

tj änstgöringspenningar.

f sammanhang med frågan om aflöningsförhöjning för landtbruksstyrelsens

chef och ledamöter framlades af departementschefen förslag, att

nämnda styrelse skulle öfvertaga den centrala handläggningen af civila veterinärärenden.

Medicinalstyrelsen, till hvars handläggning veterinärväsendet

hörde, hade själf hemställt om dess öfverflyttande till annan myndighet.

Uti underdånigt utlåtande den 30 oktober 1897 biträdde landtbruksstyrelsen

denna hemställan samt anförde i sådant hänseende, att, då det förslag,

som framställts om veterinärärendenas öfverlämnande till veterinärinstitutets

lärarkollegium eller delegation däraf, ej kunde af styrelsen förordas,

och då enligt styrelsens mening något särskildt ämbetsverk för ändamålet

icke borde ifrågakomma, annan utväg ej syntes återstå, än att veterinärärendena

öfverflyttades till landtbruksstyrelsen, dock med undantag af de

militära veterinärärendena, hvilka borde öfverlämnas till arméförvaltningens

sjukvårdsbyrå. Härför erfordrades emellertid, att i landtbruksstyrelsen anställdes

en fullt skicklig och erfaren veterinär såsom föredragande för sagda

ärenden samt att åt denne bereddes enahanda aflöning, som styrelsen föreslagit

för dess öfriga ledamöter, eller 6,400 kronor förutom ålderstillägg.

Kungl. Maj:t hemställde ock vid 1898 års riksdag, i sammanhang

med ofvanberörda förslag om löneförhöjning åt landtbruksstyrelsens chef

och ledamöter, att anslag måtte anvisas till en veterinärledamot i nämnda

styrelse.

I afgifvet utlåtande (n:r 7) anförde statsutskottet, att frågan om inrättande

af ett nytt statsdepartement, där jordbrukets intressen särskildt

skulle tillgodoses, redan länge stått på dagordningen och i väckta motioner

vid 1898 års riksmöte ånyo dragits under Riksdagens pröfning, samt

att, enär åsikten om lämpligheten af jordbruksnäringens förläggande under

ett särskildt departement syntes vara ganska allmän, före frågans närmare

utredning, och på det ej dess lyckliga lösning skulle på något sätt förhindras,

några åtgärder då icke borde vidtagas för en omorganisation af det

ämbetsverk, som hade förvaltningen af jordbruksärendena sig anförtrodd.

2757/o7. Lönereglering skommitténs let. Vill. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Utskottet hade fördenskull icke funnit sig kunna tillstyrka vare sig den

föreslagna öfverflyttningen af de civila veterinär ärendena till landtbruksstyrelsen

och däraf följande ökning af ämbetsverkets personal eller den

ifrågasatta höjningen af lönerna till chefen och ledamöterna med hvad i

sådant afseende i propositionen hemställts.

Beträffande förslaget om de civila veterinärärendenas öfverflyttning

uttalade statsutskottet, bland annat, sin tvekan såväl i fråga. om lämpligheten

att helt och hållet skilja administrationen af den veterinära sjukvården

från den myndighet, som handhade sjukvården och hygienen i allmänhet,

som om ändamålsenligheten af att från hvarandra skilja det civila och

det militära veterinärväsendet.

Hvad aflöningarna till landtbruksstyrelsens personal angick, hade

utskottet, ehuru det ej funnit lämpligt, att styrelsen tillkommande aflöningar

höjdes till de af Kungl. Maj:t föreslagna belopp, likväl beträffande

ledamöterna i styrelsen ansett, att dessa tjänstemän, i öfverensstämmelse

med Kungl. Maj:ts förslag vid 1889 års riksdag, borde för vinnande af

likställighet med andra statens tjänstemän, med hvilka jämförelse syntes

kunna ifrågakomma, erhålla en till 4,500 kronor förhöjd begynnelseaflöning;

och gjorde utskottet härom hemställan.

Vid det af utskottet afgifna utlåtandet voro, i fråga om förhöjdt

anslag till landtbruksstyrelsen, fogade eller anmälda reservationer af tolf

bland utskottets ledamöter.

Elfva af dessa ansågo, att utskottet bort på de af Kungl. Maj:t anförda

skäl hemställa, att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning,

måtte medgifva i ofvan omförmälda hänseenden:

l:o) att i den för landtbruksstyrelsen fastställda stat måtte, i stället

för den för öfverdirektören och chefen upptagna aflöning, med bibehållande

af gällande villkor för aflönings åtnjutande uppföras aflöning för generaldirektör

och chef med 9,000 kronor, däraf 6,200 kronor i lön och 2,800

kronor i tjänstgöringspenningar;

2:o) att i nämnda stat måtte, i stället för då upptagna aflönmgar

för fiskeriinspektören, två byråingenjörer och sekreteraren, med bibehållande

af gällande villkor för aflöningars åtnjutande uppföras aflöningar för en

hvar af fyra byråchefer med 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor i lön, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

efter fem år kunde höjas med 600 kronor, och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar;

och

3:o) att i staten för landtbruksstyrelsen måtte upptagas aflöning för

ytterligare en byråchef till samma belopp och med enahanda ålderstillägg

som för öfriga byråchefer i styrelsen.

Vid behandlingen inom Riksdagens kamrar af statsutskottets ofvannämnda

utlåtande godkände Andra kammaren, i hvad alla de nyss angifna

tre punkterna angick, statsutskottets hemställanden. Första kammaren däremot

biföll de elfva reservanternas förslag, i hvad de två första punkterna

angick, men godkände utskottets hemställan, i hvad den tredje punkten beträffade.

I de skiljaktiga delarna blef sedermera vid gemensam omröstning den

af Andra kammaren omfattade meningen Riksdagens beslut.

Kungl. Maj ds ifrågavarande framställning hade sålunda, beträffande

såväl veterinärärendens öfverflyttning som höjning af aflöningen till landtbruksstyrelsens

chef, blifvit af Riksdagen afslagen, hvaremot aflöningarna till

styrelsens fyra ledamöter blifvit höjda i enlighet med statsutskottets förslag.

Sedan jordbruksdepartementet år 1900 blifvit inrättadt, kom landtbruksstyrelsen

att lyda under detta departement.

Någon förändring i afseende å styrelsens ordinarie personal har därefter

ej ägt rum. Styrelsen består sålunda för närvarande af en chef

med titel öfverdirektör samt fyra ledamöter, fiskeriinspektören, öfveringenjören,

landtbruksinspektören och sekreteraren.

Utöfver den ordinarie tjänstemannapersonalen har emellertid Kungl

Maj:t, första gången den 15 oktober 1897 för tiden intill den 1 januari

1899 och sedermera år för år, förordna! eu legitimerad veterinär att såsom

ledamot af landtbruksstyrelsen handlägga och föredraga ärenden rörande

försök med tuberkulin och däraf betingade åtgärder. Till denna extra

ledamot utgår numera ett arfvode af 4,500 kronor årligen, hvartill medel

tagas af det anslag, som Riksdagen år för år anvisat på extra stat till förekommande

och hämmande af tuberkel^ukdomar hos nötkreaturen.

Då landtbruksstyrelsen den 31 maj 1902 afgaf utlåtande i anledning

åt Kungl. Maj:ts cirkulär den 25 oktober 1901 rörande behofvet af änd
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

ringar i gällande lönestater in. in., hemställde styrelsen om viss förhöjning

i de till dess ordinarie personal utgående aflöningar på grund af lefnadskostnadernas

stegring, men erinrade tillika om sin ofvannämnda undeidåniga

skrifvelse af den 30 oktober 1897 samt framhöll, att styrelsen fortfarande

ansåg det vara af synnerligt behof påkalladt, att dess löneförmåner

komme att bestämmas enligt de grunder, som Kungl. Maj:t kunde

finna lämpligen böra fastställas för de ämbetsverk, med hvilka landtbruksstyrelsen

ansett sig böra i detta afseende likställas.

Ofvan är nämndt att instruktion för landtbruksstyrelsen utfärdats

den 13 december 1889. I denna instruktion hafva sedermera vidtagits

ändringar den 23 november 1894, den 28 maj 1897, den 7 mars 1902

och den 26 juni 1903.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lan dtbru ksstyrelsens äm bets verksam lic t och organisation

i allmänhet.

I deri för landtbruksstyrelsen den 13 december 1889 utfärdade instruktionen

föreskrifves, att det skall åligga styrelsen att med uppmärksamhet

följa landtbrukets och dess binäringars samt fiskerinäringens tillstånd och

att, efter omständigheterna, själf vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de

åtgärder, som styrelsen anser lämpliga för dessa näringars befrämjande.

Styrelsen hade att från 1890 års början öfvertaga landtbruksakademiens

förvaltningskommittés befattning i afseende å landtbruksläroverk, mejeriundervisning,

statens landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater,

fiskeriassistenter, instruktörer eller undervisare i särskilda delar af landthushållningen

samt i husslöjd och i fiskodling, agenter för befrämjande

af mejeri- och fiskeriprodukters afsättning, kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof, frökontrollanstalter, reseunderstöd för landtbrukets

studerande, äfvensom fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling,

utom beträffande medelförvaltningen, som tillhör statskontoret.

Med länens hushållningssällskap bör landtbruksstyrelsen stå i oafbruten

förbindelse och äger från dem och deras förvaltningsutskott infordra

erforderliga yttranden och upplysningar, liksom å andra sidan styrelsen

bör meddela hushållningssällskapen kännedom om sådant, som kan

vara af vikt för befrämjande af sällskapens ändamål, samt hos sällskapen

göra framställningar och väcka förslag i ämnen, som bei’öra sällskapens

verksamhet.

Landtbruks
styrelsens
ämbets
verksamhet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Gemensamt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har landtbruksstyrelsen

att till Kungl. Maj:t afgifva utlåtande i, frågor, som röra statsunderstöd,

i form af lån, anslag eller andra förmåner, för afdikningseller

odlingsföretag eller arbeten, som afse minskande af frostländighet.

I afseende å företag, för hvilket lån från odlingslånefonden beviljats,

tillhör det landtbruksstyrelsen att gemensamt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämma tiden, inom hvilken företaget skall vara fullbordadt.

Landtbruksstyrelsen skall ock hafva tillsyn öfver själfva odlingsarbetets

utförande i enlighet med fastställd plan och gifna föreskrifter,

så att inga väsentliga ändringar må äga rum utan anmälan och vederbörligt

tillstånd; styrelsen medgifvet att tillåta eller föreskrifva sådana mindre ändringar

i den för odlingsarbetet fastställda planen, som leda till dess förbättring.

Styrelsen tillkommer ock att meddela slutligt godkännande af

själfva odlingsarbetet; och bör den, så snart dylikt godkännande lämnats,

därom underrätta väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Särskildt angifves i instruktionen, att landtbruksstyrelsen icke äger

taga befattning med frågor rörande hästafveln, utan skola ärenden angående

denna näring fortfarande behandlas af stuteriöfverstyrelsen.

Enligt instruktionens ursprungliga lydelse skulle jämväl ärenden

angående hafsfiske! vid rikets västra- kuster tills vidare vara undantagna

från landtbruksstyrelsens ämbetsbefattning. Dessa sistnämnda ärenden voro

då lagda till kommerskollegium.

I instruktionen var ock till en början föreskrifvet, att styrelsen årligen

skulle till chefen för civildepartementet afgifva berättelse om hushållningssällskapens

verksamhet under det nästförutgångna året.

De sålunda i instruktionen meddelade bestämmelser rörande landtbruksstyrelsens

allmänna ämbetsverksamhet hafva sedermera ej undergått

andra förändringar, än att dels det ålagts styrelsen att till Kungl. Maj:t årligen

afgifva berättelse rörande ej allenast hushållningssällskapens utan äfven de styrelsen

underlydande tjänstemäns samt de under dess inseende ställda läroverks

och andra anstalters verksamhet under det nästförflutna året, dels ock till landtbruksstyrelsen

öfverflyttats ärenden angående hafsfiske! vid rikets västra kuster,

hvilken öfverflyttning tillfört styrelsen eu väsentlig ökning af dess arbeten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Inom den i instruktionen gifna yttre ramen för landtbruksstyrelsens

verksamhet har emellertid under den tid, som förflutit från styrelsens inrättande,

pågått å olika områden ett delvis ganska betydande utvecklingsoch

nydaningsarbete, som på styrelsen ställt ökade kraf.

För att af styrelsens ämbetsverksamhet, sådan den numera gestaltar sig,

gifva en något fylligare bild, än som framgår af instruktionens bestämmelser,

må här meddelas följande från landtbruk sstyrelsen erhållna uppgifter.

Förutom hvad styrelsen enligt instruktionen åligger i förhållande

till hushållningssällskapen — numera 26 till antalet — har styrelsen att

yttra sig öfver alla ändringar i dessa sällskaps stadgar och samverkar med

sällskapens hvartannat år sammanträdande ombud.

De undervisningsanstalter å landtbrukets område, hvilka stå under

landtbruksstyrelsens öfverinseende, utgöras af landtbruksinstitutet vid Ultima,

landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, 27 landtmannaskolor,

hvilka årligen erhålla statsunderstöd samt få för sig af landtbruksstyrelsen

fastställda undervisningsplaner, 20 landtbruksskolor, 1 mejeriskola, 26 mejeristationer

för kvinnliga elever, 1 torfskola och 1 trädgårdsskola.

Å styrelsen ankommer vidare tillsynen öfver 2 fiskarskolor och 5

kurser för utbildande af kontrollassistenter.

Beträffande kontroll- och försöksväsendet har styrelsen under sitt

inseende 8 kemiska stationer, 1 kemisk-växtbiologisk anstalt, 18 frökontroll - anstalter samt 2 profningsanstalter för maskiner och redskap för landtbrukets

behof äfvensom de med statsmedel understödda enskilda föreningar

för utöfvande af försöksverksamhet, däribland svenska mosskulturföreningen

och Sveriges utsädesförening.

Likaså har styrelsen inseendet öfver statens 21 landtbruksingenjörer

och 6 landtbruksstipendiater1, hvilkas verksamhet årligen bestämmes af

styrelsen genom fastställande af resplaner och andra föreskrifter samt

inspekteras och följes af styrelsen.

1 På hemställan af Kungl. Maj:t är vid 1907 års riksdag beslutadt, att, i stället för

nämnda sex landtbruksstipendiater, skola från och med år 1908 anställas tre extra landtbruksingenjörer

och tre landtbruksstipendiater.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Vidare tillkomma styrelsen vissa åligganden i afseende å de s. k.

ineliorationsfonderna — odlingslånefonden, allmänna frostminskningsanslaget,

norrländska afdikningsanslaget samt norrländska nyodlingsfonden.

Dessa fonder och. anslag stå, hvad medelförvaltningen angår, under statskontoret,

men ärenden om lån och anslag från desamma handläggas hvad

norrländska nyodlingsfonden angår af landtbruksstyrelsen ensam samt beträffande

de öfriga af landtbruksstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gemensamt, därvid föredragning och expedition ankomma på

landtbruksstyrelsen. De år 1907 å ifrågavarande fonder och anslag tillgängliga

medlen utgöra resp. 1,000,000, 200,000, 500,000 och 100,000

kronor.

Beträffande det norrländska afdikningsanslaget har ansetts böra erinras,

att detsamma, enligt Riksdagens beslut, för år 1908 kommer att höjas

till 700,000 kronor. Lägges därtill allmänna frostminskningsanslaget, 200,000

kronor, varda för de med dessa båda anslag afsedda ändamål tillgängliga

900,000 kronor. Under landtbruksstyrelsens första verksamhetstid uppgingo

motsvarande medel till allenast 50,000 kronor. Antalet s. k. frostplaner,

som år 1891 utgjorde 20, uppgingo år 1906 till 165.

För nötboskaps-, svin- och fårafvelns höjande finnas anställda 2 statskonsulenter

och 1 undervisare äfvensom 1 elev. Jämväl deras verksamhet

regleras och öfvervakas af landtbruksstyrelsen. Dessutom har styrelsen

att handlägga ärenden angående fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns

förädling, att leda verksamheten vid landets 16 afvelscentra för nötboskap,

att handhafva hela den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen,

som numera utsträckts till samtliga hushållningssällskapens

områden, samt att bestämma och reglera förandet af riksstamboken öfver

svensk ayrshireboskap. Äfvenså har styrelsen att med uppmärksamhet

följa och yttra sig i frågor angående köttbesiktning och slakthus.

Vidkommande mejerihan dteringen har landtbruksstyrelsen att reglera

den verksamhet, som öfvas af statskonsulenten i mejerihushållning jämte

1 elev, att ordna och leda de svenska smörprofningarna samt att öfva

inseende öfver Sveriges landtbrukskonsulent i England i syfte att befordra

afsättningen därstädes af svenska mejeriprodukter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

De för husslöjden anställda 2 instruktörer äro i sin verksamhet

underkastade styrelsens ledning, likasom styrelsen äfven eljest har att ordna

och leda åtgärder för husslöjdens befordrande.

Beträffande skyddsväsendet har styrelsen att med uppmärksamhet

följa allt hvad som angår veterinärväsendet och husdjurssjukdomarna samt

särskildt att ansvara för och leda åtgärderna mot tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen. Dessa sistnämnda ärenden föredragas, enligt hvad ofvan

nämnts, hos styrelsen af en därtill af Kungl. Maj:t förordnad veterinär såsom

extra ledamot.

De kraftiga och omfattande åtgärder, som under senare tid från det

allmännas sida vidtagits för att höja det mindre jordbruket, hafva för

landtbruksstyrelsen medfört ett betydande arbete. Styrelsen har nämligen

att öfva den centrala ledningen af dessa åtgärder, hvilka numera omfatta

premiering af mindre jordbruk, understöd åt kontrollföreningar samt studieresor

och undervisning för kikare af mindre jordbruk.

Äfven torfindustriens höjande tillhör numera landtbruksstyrelsens

omsorg, och handhafver styrelsen inseendet öfver statens 2 torfingenjörer

och dess torfassistenter x, hvarjämte styrelsen gemensamt med kommerskollegium

afgifver yttranden rörande lån från fonden för torfindustriens

befrämjande. Dessa lånefrågor föredragas af ledamot från landtbruksstyrelsen.

Vidkommande fisket har landtbruksstyrelsen öfverinseendet öfver statens

fiskeriadministration, som enligt Riksdagens beslut kommer att bestå

af 6 fiskeriintendenter, 1 fiskeriassistent, 1 fiskeriingenjör och 2 fiskeristipendiater.

Styrelsen handlägger ock ärenden angående fonden för fiskerinäringens

befrämjande äfvensom angående anslagen till fiskeriadministrationen

och fiskets befrämjande å olika orter samt belöningar för sälars dödande

samt handhar förvaltningen af anslaget till fiskeriförsök och af fiskodlingsanstalten

vid Finspång.

1^På förslag af Kungl. Maj:t har vid 1907 års riksdag beviljats för år 1908 ett

anslag på extra stat för anställande af en förste och en andre torfingenjör samt tre torfassistenter,

med rätt för Kungl. Maj:t att, för anställande från och med den 1 juli 1907

af en tredje torfassistent, låta förskottsvis under samma år af tillgängliga medel utanordna

visst belopp.

2757/o7. LöneregleringsJcommitténs bet. VIII.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Fördelningen

aflandtbruks
styrelsens
ämbets
äligganden.

Jämväl åtgärderna i afseende å stormvarningar höra i hufvudsakliga

delar under landtbruksstyrelsen.

Enligt landtbruksstyrelsens instruktion är öfverdirektören Kungl.

Maj:t i första rummet ansvarig för uppfyllandet af styrelsens åligganden.

Han äger ensam besluta i alla hos styrelsen förekommande ärenden och

må, när han så nödigt finner och hans öfriga tjenstegöromål det medgifva,

företaga tjänsteresor ej mindre för att inspektera de under styrelsens inseende

ställda läroverk och andra anstalter samt den styrelsen underlydande

personal och dess tjänsteförrättningar än äfven för att bereda sig

kännedom om de näringars tillstånd inom landet, hvilka utgöra föremål

för styrelsens ämbetsbefattning.

Fiskeriinspektören handlägger såsom föredragande ärenden rörande

fiskerinäringen eller fiskeritjänstemännen. Dessutom har han att, själf

eller med biträde af vederbörande underlydande tjänstemän, efter hand

åstadkomma utredning om de lämpligaste åtgärderna för fiskets ändamålsenliga

befrämjande i de särskilda fiskevattnen; att närmast under styrelsen

leda och öfvervaka beinälda tjänstemäns och öfriga för fiskerinäringens

befrämjande med bidrag af -statsmedel anställda personers verksamhet och

af dem infordra upplysningar; samt att, i den mån hans öfriga göromål

det tillåta, tillhandagå hushållningssällskapen och andra med råd och anvisningar

i frågor rörande fiskerinäringen. För fullgörande af de honom

sålunda tillhörande åligganden äger fiskeriinspektören, efter inhämtande

af öfverdirektörens tillstånd, företaga tjänsteresor.

Till öfveringenjörens handläggning höra ärenden rörande afdikningsoch

odlingsföretag samt arbeten, som afse minskande af frostländighet, äfvensom

ärenden angående landtbruksingenjörerna och landtbruksstipendiaterna.

Sekreteraren åligger att såsom föredragande i styrelsen handlägga

frågor om styrelsens organisation och arbetsordning, om antagande af extra

ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte hos styrelsen samt om deras tjänstgöring,

om tjänstledighet för styrelsens personal och förordnanden i anledning

däraf, om afsked och pension för befattningshafvande hos styrelsen

samt om tjänstefel af extra ordinarie tjänstemän och af vaktbetjänte äfvensom

styrelsens ekonomiska ärenden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Landtbruksinspektören tillhör det att handlägga de ärenden, som icke

höra till annan ledamots handläggning, d. v. s. de egentliga landtbruksärendena.

Enligt hvad förut blifvit nämndt, ankomma dock ärenden angående

försök med tuberkulin och däraf betingade åtgärder på en veterinär

såsom extra ledamot.

o

Åt ledamot i styrelsen äger enligt instruktionen öfverdirektören, när

omständigheterna därtill föranleda, uppdraga att i hans ställe företaga resa

i inspektionsändamål.

Vid föredragningen inför öfverdirektören erfordras i allmänhet ej

närvaro af annan ledamot än föredraganden. Undantag härifrån utgöra

dock ärenden, som angå styrelsens organisation och arbetsordning, utfärdande,

ändring, allmän förklaring eller upphäfvande af reglementen, instruktioner

eller andra allmänna föreskrifter, tillsättande af tjänstemän,

tjänstefel af den styrelsen underlydande personal och afgifvande af underdåniga

utlåtanden i besvärsmål, samt andra ärenden af den beskaffenhet,

att öfverdirektören anser sig böra före deras afgörande inhämta yttrande

jämväl af annan ledamot än föredraganden. Vid föredragning af dessa

ärenden skall, utom föredraganden, minst en af de andra ledamöterna

närvara samt deltaga i handläggningen.

Särskild! är stadgadt, att, då af annan ledamot föredragas ärenden,

som angå utfärdande, ändring, allmän förklaring eller upphäfvande af reglementen,

instruktioner eller andra allmänna föreskrifter eller som röra tjänstefel

af den styrelsen underlydande personal eller afgifvande af underdåniga

utlåtanden i besvärsmål, sekreteraren skall närvara och deltaga i ärendets

behandling.

Under öfverdirektörens ämbetsresor och semester eller då han under

viss kortare tid är förhindrad att förrätta sitt ämbete, skola, med vissa

inskränkningar, ärendena, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, afgöras

af styrelsens ledamöter. Därvid fordras för besluts fattande, att, jämte

föredraganden, minst en af de öfriga ledamöterna är tillstädes.

Förutom den ledamöterna tillhörande skyldighet att bereda och föredraga

vissa grupper af ärenden åligger en hvar af dem att i såväl dessa

som öfriga ärenden, vid hvilkas handläggning han är närvarande, uttala

sin mening och, om beslutet blifver därifrån afvikande, låta anteckna den
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kompetens
villkor.

samma i protokollet, att afgifva förslag till beslut i de af honom föredragna

ärenden samt tillse, att besluten varda vederbörligen expedierade, äfvensom

att i vissa fall, efter styrelsens uppdrag, bestrida jämte egen tjänst annan

ledamots åligganden.

Sekreteraren är särskilt ålagdt att föra styrelsens pi’otokoll, ansvara

för uppsättningen af samt till styrelsens granskning öfverlämna koncept

till expeditioner i de mål och ärenden, hvilka hos styrelsen föredragits,

att uppbära och handhafva till styrelsen inkommande medel, utbetala dem

till vederbörande och i laga ordning redovisa desamma samt att besörja

verkställigheten af styrelsens beslut i ekonomiska angelägenheter.

Äfvenledes skall sekreteraren hafva uppsikt öfver samt ansvara för

registrators- och aktuariegöromålens behöriga skötande samt fördenskull

tillse, att vederbörliga diarier föras och register därtill upprättas, att remisser

och utgående expeditioner blifva behörigen afsända eller utlämnade,

att förteckning öfver de vid kalenderårs utgång balanserade mål upprättas,

att expeditionslistor, protokoll, konceptexpeditioner och handlingar

i afgjorda mål ordnas och förvaras äfvensom att styrelsens arkiv hålles i

behörigt skick in. m.

I kungl. kungörelsen den 23 november 1894, angående vissa ändringar

i den för landtbruksstyrelsen gällande instruktion, meddelades, i afseende

å kompetensvillkor för styrelsens ledamöter, följande bestämmelser:

»För att kunna föreslås till fiskeriinspektör fordras såväl att hafva

ådagalagt goda vetenskapliga kunskaper om fiskarterna och deras lefnadsförhållanden,

som ock att hafva minst fem år tjänstgjort såsom fiskeriassistent

eller ock annorledes förvärfvat omfattande praktisk erfarenhet i

de ämnen, som tillhöra fiskeriinspektörens verksamhet.

För behörighet till öfveringenjörsbefattningen fordras att hafva fullgjort

hvad för kompetens till landtbruksingenjörstjänst är föreskrifvet samt

att hafva under minst fem år tjänstgjort såsom landtbruksingenjör.

Till landtbruksinspektör må ej föreslås annan än den, som aflagt afgångsexamen

vid högre allmänt läroverk samt fullständigt och med goda

vitsord genomgått ett af rikets landtbruksinstitut och är i landthushållning

erkändt kunnig och förfaren.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Till sekreterare må ej annan föreslås än den, som aflagt examen för

inträde i rikets rättegångsverk eller Kungl. Maj:ts kansli.»

Till utredning angående omfattningen af landtbruksstyrelsens ämbetsåligganden

vid olika tider må här meddelas följande hos styrelsen uppgjorda

tabellariska öfversikt rörande antalet under nedannämnda år inkomna

mål och ärenden samt deras fördelning å de olika föredragandena.

Till landtbruksstyi-elsen inkomna mål och ärenden

tillhörande föredragning af

1890.

1895.

Å r

1900.

1905.

1906.

fiskeriinspektören.................

in

145

171

307

348

öfveringenjören..................

171

854

534

625

989

landtbruksinspektören "...............

707

887

952

1,552

1,686

sekreteraren....................

—

72

116

103

140

t. f. tnberkulinföredraganden............

—

—

4,106

4,645

4,590

Summa

989

1.458

5,879

7,232

7,753

I fråga om den mängd, hvari särskilda grupper af ärenden hos lärdtbruksstyrelsen

förekomma, hänvisas till följande likaledes hos styrelsen

uppgjorda sammanställning rörande de under nedan angifna år föredragna

mål och ärenden.

Summariska

uppgifter

angående

landtbruks
styrelsens
ämbets
verksamhet
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Föredragna mål och ärenden

angående

1890.

1895.

Å r

1900.

1905.

1906.

1. Styrelsens personal m. m............

35

25

14

13

16

2. Hushållningssällskapen............

10

3

14

2

1

3. Underlydande personal.............

116

72

no

191

180

4. Påkallande af underlydandes biträde......

29

157

138

228

281

5. Resplaner för underlydande..........

35

39

34

47

47

6. Landtbruksinstitut..............

9

25

23

51

25

7. Landtmannaskolor...............

21

38

34

69

85

8. Landtbruksskolor...............

19

39

23

28

13

9. Mejeriskolor.................

5

4

4

4

5

10. Mejeristationer................

68

33

37

18

25

11. Kemiska stationer...............

19

21

30

22

18

12. Kemisk-växtbiologiska anstalten........

—

9

5

3

4

13. Mosskultur-, utsädes- m. fl. föreningar.....

11

7

14

37

30

14. Försöksanstalter för jordbruk m. m.......

—

2

—

—

2

15. Maskin- och redskapsprofningsanstalter.....

—

4

7

3

4

16. Frökontrollanstalter..............

26

26

32

35

24

17. Fröodling och fröhandel............

—

—

—

—

28

18. Trädgårdsundervisning............

—

—

—

9

8

19. Nötboskapsafvel................

19

3

5

—

4

20. Nötboskapspremiering.............

3

63

70

48

68

21. Riksstambok.................

—

—

—

4

3

22. Afvelscentra.................

—

—

—

3

22

23. Kontrollassistentkursers anordnande in. m. ...

—

—

2

12

10

24. Fårafvel...................

1

—

2

3

—

25. Stuteriväsendet................

—

5

—

2

—

26. Fjäderfäafveln''................

—

—

—

2

3

27. Husdjurssjukdomar..............

1

6

1

1

2

28. Tuberkulos..................

—

9

—

—

—

a) anslag till åtgärder ............

—

—

5

8

8

b) rekvisitioner af tuberkulin.........

—

—

2.118

2,055

1,955

Transport

427

590

2,722

2,898

2,871

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

angående

Å r

1890.

1895.

1900.

1905.

1906.

Transport

c) förnyade undersökningar..........

427

590

2,722

399

2,898

707

2,871

761

d) belöningar eller understöd .........

—

—

28

3

5

c) räkningar.................

—

—

1,419

1,480

1,493

f) temperaturlistor..............

—

—

100

141

137

g) biträde af tuberkuloskonsulent........

—

—

—

65

40

h) utrönande af orsak till tuberkulos......

—

—

—

10

—

i) ympningsförsök..............

—

—

—

11

23

j) diverse ..................

—

—

14

10

86

29. Mejerihushållning...............

4

—

4

10

49

30. Konstgjorda gödselmedel............

2

3

2

2

—

31. Afsättning af landtbruks- o. fiskeprodnkter i utlandet

10

13

6

5

9

32. Skadeinsekter o. dyl..............

15

3

14

7

23

33. Husslöjd...................

9

30

30

30

31

34. Margarin...................

2

2

12

13

4

35. Reseunderstöd................

67

70

78

in

116

36. Järnvägsfrakter................

3

—

—

1

1

37. Möten och utställningar............

9

64

31

55

39

38. Landtbruksråd................

1

—

—

—

—

39. Smörprofningar................

—

32

6

11

6

40. Särskilda undervisningskurser.........

—

1

—

6

9

41. Läroböcker..................

—

—

6

8

16

42. Mindre jordbruk...............

—

—

—

104

116

43. Torfindustri.................

—

—

—

14

9

44. Torflån ...................

—

—

—

15

29

45. Torfskola..................

_

—

—

5

7

46. Torfmaskinsprofningar.............

—

—

—

—

8

47. Ekonomisk kartläggning............

—

—

—

—

26

48. Jordbrukskrediten...............

—

—

—

—

2

49. Norrländska nyodlingsfonden.........

—

—

—

—

1

50. Odlingslåneföretag; a) lån...........

38

39

37

53

65

b) godkännande af arbete . .

10

25

11

21

17

c) förlängd arbetstid ....

—

14

23

39

64

Transport

597

886

4.942

5,835

| 6,063

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

angående

Å r

i 1890.

1895.

1900.

1905.

1906.

Transport

597

886

4,942

5,835

6,063

d) befrielse från odling . . .

—

9

2

15

3

e) ändring i villkor för lån .

—

_

41

—

—

f) diverse .........

4

6

10

12

14

51. Frostförminskningsföretag: a) anslag.......

25

48

no

132

182

6) godkännande af arbete

—

—

—

5

20

c) förlängd arbetstid . .

—

3

22

58

69

d) diverse ......

2

1

7

7

10

52. Kolonisation.................

—

—

3

2

2

53. Fiskestadgar.................

2

10

15

21

26

54. Fiskeförsök.................

1

—

—

2

12

55. Fiskodlingsanstalt...............

3

3

2

2

3

56. Understöd till fiske inom orterna........

12

27

54

29

32

57. Armeradt fartyg till fiskets skydd.......

1

—

4

4

5

58. Tjänstebåt..................

1

2

2

—

1

59. Sälar ....................

1

1

22

16

15

60. Fiskerifonden.................

—

—

6

26

49

61. Fiskarskola..................

—

—

__

4

5

62. Knngsådra..................

—

—

—

13

7

63. Undervisningskurser i navigation för bohuslänska

fiskare ..................

_

_

_

5

5

64. Stormvarningar................

—

—

—

14

8

65. Fiskehamnar.................

—

—

—

2

9

66. Rekvisition af medel.............

—

57

65

68

81

67. Anslag till tryckning af meddelanden in. m. . .

—

5

3

11

4

68. Bidrag af hushållningssällskap och enskilda till

olika ändamål..............

__

26

_

2

_

69. Utbetalning af kontraherade ersättningar ....

—

OO

OO

55

69

68

70. Kalenderarbeten................

1

2

1

2

71. Likvid af räkningar.............

279

296

485

579

72. Diverse...................

11

28

22

53

99

73. Berättelser..................

94

193

227

315

354

Summa

754

1,618

5,912

7,208

7,727

Slutligen må meddelas, att antalet från landtbruksstyrelsen utgångna

expeditioner utgjorde år 1890 1,004, år 1895 1,375, år 1900 2,143, år 1905

2,979 och år 1906 3,045.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kommitténs förslag;*

Då kommittén nu öfvergår till att redogöra för sin egen ställning

till frågan om reglering af löneförhållanden m. in. vid landtbruksstyrelsen,

anser sig kommittén böra till en början beröra vissa spörsmål om utvidgning

af området för nämnda styrelses ämbetsverksamhet, nämligen om

öfverflyttning till landtbruksstyrelsen af civila veterinärväsendet och ärenden

rörande hästafveln.

o

A sid. 9 är omnämndt, att, i sammanhang med fråga om aflönings- / fråga om

förhöjning för landtbruksstyrelsens chef och ledamöter, chefen för civildepartementet

den 14 januari 1898 underställde Kung!. Mahts nröfmns'' rinJ,r/?sZdet

lorslag att till landtbruksstyrelsen förlägga den centrala förvaltningen af bruksstyreidet

civila veterinärväsendet. sen''

Såsom departementschefen därvid erinrade, hade, alltsedan ett ordnadt

veterinärväsende i Sverige tillkom, de veterinära angelägenheterna

varit anförtrodda åt samma myndighet, som haft öfverinseendet öfver hälsovaiden

i riket, nämligen först sundhetskollegium och sedermera medicinalstyrelsen.

Åtskilliga gånger under de senare årtiondena hade emellertid

föi slag blifvit framställda i syfte att handläggningen af veterinärärendena

skulle öfverflyttas till annan myndighet.

Redan den kommitté, som år 1863 tillsattes för att afgifva förslag

till fullständigt ordnande af veterinärväsendet i riket, föreslog i sitt år

1865 afgifna betänkande, att för de veterinära angelägenheterna en särskild

under civildepartementet lydande styrelse skulle inrättas. Denna veterinärstyrelse

skulle utgöras af en generaldirektör och chef samt två ledamöter,

hvarjämte hos styrelsen skulle vara anställd en sekreterare och ombudsman.

Af ledamöterna skulle den ena, benämnd öfverfältveterinären, utöfva närmaste

chefskapet för det militära veterinärväsendet samt den andra,

benämnd öfverlandsveterinären, jämte det han skulle vara professor i hus
2767/07

Lönereglering skommitténs let. VIII. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

djursskötsel vid veterinärläroverket i Stockholm, tillika vara civilveterinärernas

chef.

Kommitténs förslag i nämnda del föranledde icke till någon vidare

åtgärd.

Vid hushållningssällskapens ombuds möte år 1893 väcktes förslag till

åtgärder för veterinäs-väsendets ställande under landtbruksstyrelsens inseende.

Det utskott, som behandlade förslaget, hemställde, att ombuden måtte ingå

till Kungl. Magt med anhållan att taga i öfvervägande, huruvida ej åtgärder

borde vidtagas för att åt landets veterinärväsende bereda fullt sakkunnig

ledning och huruvida detta ej kunde ske därigenom att denna ledning

anförtroddes åt landtbruksstyrelsen, hvarest för detta ändamål borde insättas

en uti veterinärväsendet fullt hemmastadd tjänsteman.

I underdånig skrifvelse den 14 november 1893 anhöllo hushållningssällskapens

ombud, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida

ej åtgärder borde vidtagas för att åt landets veterinärväsende bereda en

fullt sakkunnig och ändamålsenlig ledning.

I anledning af denna framställning inkom medicinalstyrelsen, till

följd af kungl. remiss, med yttrande af direktionen för veterinärinstitutet

i Stockholm samt eget underdånigt utlåtande af den 2 februari 1894.

Direktionen för veterinärinstitutet, som i ärendet hört jämväl institutets

lärarkollegium, hemställde, i likhet med nämnda kollegium, att

veterinärväsendet fortfarande måtte höra under medicinalstyrelsen samt

att såsom ledamot af denna styrelse måtte anställas en veterinär med

åliggande; att bereda och inför styrelsen föredraga alla veterinärväsendet

rörande ärenden, i öfverläggningar och beslut därom deltaga samt taga

initiativ till förbättringar i hithörande angelägenheter.

Medicinalstyrelsen själf föreslog, på anförda skäl, att handläggningen

af veterinärärendena måtte, »därest sådant funnes ändamålsenligt», öfverflyttas

till annan myndighet, antingen landtbruksstyrelsen eller veterinärinstitutets

lärarkollegium eller vissa af dess ledamöter. Skulle (''medlertid

intet af dessa förslag pröfvas vara lämpligt och det fortfarande förblifva

ett åliggande för medicinalstyrelsen att handlägga veterinärärenden, hade

styrelsen för sin del intet att invända mot anställandet af en veterinär

inom styrelsen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Landtbruksstyrelsen, som jämväl hördes i ärendet och den 10 februari

1894 afgaf underdånigt utlåtande, fann sig icke kunna tillstyrka ifrågavarande

ärendens förläggande under veterinärinstitutets lärarkollegium

eller någon del däraf. Däremot sade sig landtbruksstyrelsen under viss

förutsättning icke hafva något att erinra mot veterinärväsendets förläggande

under styrelsen, om dess organisation underginge den förändring, att en

ledamot med speciell veterinärutbildning komme att däri anställas. För

det dåvarande afstyrkte styrelsen dock frågans lösning på detta sätt, af det

skal att, da den ledamot, som i sadant fall skulle ingå i styrelsen såsom

föredragande af veterinärärenden, icke skulle kunna beredas större fördelar

ån styrelsens öfriga ledamöter, någon skicklig och lämplig person inom

veteiinärfacket efter all sannolikhet icke skulle kunna förmås att mottaga

eu dylik befattning. Och någon annan utväg för frågans lösning syntes

landtbruksstyrelsen då icke finnas, än att veterinärväsendet fortfarande

finge höra under medicinalstyrelsen, där en ledamot med speciell veterinär

bildning kunde pa förordnande inga, intill dess frågan finge sin slutliga

lösning.

Den 18 maj 1894 föreskrefs, att en af Kung!. Maj:t därtill särskild!

förordnad legitimerad veterinär skulle hos medicinalstyrelsen deltaga i

handläggningen af veterinärärenden.

I underdånig skrifvelse den 14 april 1897 väckte medicinalstyrelsen

anyo fråga om befrielse för styrelsen från handläggningen af veterinär-,

äiendena. Från medicinalstyrelsens beslut om aflåtande af denna skrifvelse

var dåvarande föredraganden för veterinärärenden i så måtto skiljaktig, att

han ansåg styrelsen böra förorda, att för handläggningen af de civila

veterinärärendena skulle inrättas en särskild byrå, där eu framstående veterinär

borde anställas såsom byråchef med biträde af en yngre veterinär

såsom amanuens, samt att denna byra äfven skulle få i uppdrag att ordna

de ifrågasatta åtgärderna till tuberkulosens bekämpande bland husdjuren.

Sedan medicinalstyrelsens ifrågavarande skrifvelse inkommit till Kung!

Maj.t, gjoides framställningar i ämnet af svenska veterinärläkarföreningen

och Stockholms veterinärsällskap.

Veterinärläkarföreningen ansåg önskvärd!, att, för den händelse eu

reorganisation af den veterinära ledningen komme att genomföras, den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

veterinära administrationen anförtroddes åt en direkt under civildepartementet

subordinerande och af fackmän sammansatt veterinärstyrelse eller,

om detta icke funnes lämpligt, att veterinärärendena fortfarande finge

handläggas uti medicinalstyrelsen och där föredragas af fackman, som uteslutande

hade att ägna sig åt detta uppdrag.

Stockholms veterinärsällskap framhöll önskvärdheten af att, därest

en förändring komme till stånd, en särskild styrelse eller byrå under civildepartementet

inrättades, samt att till denna äfven öfverlämnades ledningen

af försöken med tuberkulin och därmed sammanhängande åtgärder.

Efter kungl. remiss afgaf landtbruksstyrelsen den 30 oktober 1897

underdånigt utlåtande i ärendet, samtidigt därmed att styrelsen, såsom å

sid. 4—7 är omnämndt, gjorde framställning om ökade löneförmåner för

dess chef och ledamöter. Med hänsyn till denna framställning och då

styrelsen medelst erbjudande af däri för ledamot föreslagen aflöning ansåg

sig kunna förvärfva en lämplig person att i styrelsen föredraga veterinärärendena,

fann styrelsen sig, under förutsättning att samma löneförmåner

beviljades ifrågavarande ledamot som styrelsens öfriga ledamöter, dåmera

sakna anledning att afstyrka öfverflyttandet af veterinärärendena till styrelsen.

De militära veterinärärendena borde dock öfverlämnas till arméförvaltningens

sj ukvårdsbyrå.

Frågan om ordnande af den centrala ledningen af veterinärväsendet

var äfven föremål för behandling vid hushållningssällskapens ombudsmöte

i Stockholm år 1897. Uti en vid mötet väckt motion föreslogs, att ombuden

måtte besluta en underdånig skrifvelse med anhållan, att Kungl. Maj:t

täcktes med första och helst redan under näst sammanträdande riksdag

framlägga sådant förslag, som afsåge den veterinära administrationens anförtroende

åt en direkt under civildepartementet subordinerande, af tre

fackmän bestående styrelse. Det utskott, till hvars behandling nämnda

motion öfverlämnades, uttalade sig jämväl uti den af motionären angifna

riktning.

Då utskottets utlåtande den 8 november 1897 af ombuden förehades

till behandling, blefvo såväl motionen som utskottets hemställan utan

votering afslagna, sedan upplysning lämnats därom, att landtbruksstyrelsen

redan ingått till Kungl. Maj:t med framställning om sådan omorganisation

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

af styrelsen, att den skulle kunna emottaga behandlingen af veterinära

ärenden.

Vid 1898 års riksmöte gjorde Kungl. Maj:t framställning om anvisande

af anslag till en veterinärledamot i landtbruksstyrelsen i sammanhang

med förslag om de civila veterinärärendenas öfverflyttande

till nämnda styrelse. Därvid var afsedt, att förutom de göromål beträffande

det civila veterinärväsendet, som ålegat föredraganden af veterinärärenden

i medicinalstyrelsen, den nya ledamoten i landtbruksstyrelsen

jämväl skulle komma att öfvertaga handläggningen af ärenden rörande

försök med tuberkulin och däraf betingade åtgärder, för hvilka sistnämnda

ärendens behandling Kungl. Maj:t den 15 oktober 1897 förordnat en legitimerad

veterinär att intill den 1 januari 1899 tjänstgöra såsom ledamot

i landtbruksstyrelsen. Den af Kungl. Maj:t gjorda framställningen bifölls

emellertid ej af Riksdagen.

Frågan om den centrala veterinäradministrationens tidsenliga ordnande

blef af medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den 30 september

1898 åter dragen under Kungl. Maj:ts pröfning. I denna skrifvelse hemställdes

om framställning till Riksdagen därom, att i den för medicinalstyrelsen

fastställda stat måtte för en ny ledamot med benämning veterinärråd

upptagas aflöning till samma belopp och med enahanda ålderstillägg

och öfriga förmåner, som bestämts för medicinalråd.

En från medicinalstyrelsens hemställan i viss mån afvikande mening

uttalades af föredraganden för veterinärärenden, hvilken ansåg, bland annat,

att inom medicinalstyrelsen borde bildas en veterinärbyrå med säi*skild

notarie. En bland styrelsens ledamöter fann sig ej kunna biträda styrelsens

förslag, enär han befarade, att detsamma skulle medföra ett undanträngande,

af de medicinska ärendena, hvilkas handläggning dock borde

anses vara medicinalstyrelsens främsta och egentliga uppgift.

Då medicinalstyrelsens sistberörda framställning icke föranledde kungl.

proposition till 1899 års riksdag, påkallade styi’elsen i underdånig skrifvelse

den 25 september 1899 ånyo Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för ifrågavarande

angelägenhet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Vid ärendets anmälan inför Kung!. Maj:t den 13 januari 1900

uttalade vederbörande departementschef, att, då Kungl. Maj:ts förslag

att till landtbruksstyrelsen öfverflytta de civila veterinärärendena icke

vunnit Riksdagens bifall, någon annan utväg att på ett tillfredsställande

sätt lösa den så länge på dagordningen befintliga frågan om den

centrala veterinäradministrationens tidsenliga ordnande icke syntes departementschefen

återstå än att låta hithörande ärenden fortfarande handläggas

af medicinalstyrelsen. Enligt hvad departementschefen höll före, omfattades

denna mening dåmera nästan enhälligt af de sakkunniga i landet.

Med hänsikt därtill och på de af medicinalstyrelsen i dess underdåniga

skrivelser den 30 september 1898 och den 25 september 1899 anförda

skäl ansåg departementschefen den provisoriska anordning, som under de

senare åren vidtagits för ifrågavarande ärendens beredning och föredragning

inom medicinalstyrelsen, böra utbytas mot en fastare organisation i

den af styrelsen antydda riktning. Därför erfordrades uppförande i medicinalstyrelsens

stat af aflöning åt en föredragande för veterinärärenden,

hvilken i likhet med de öfriga civila ledamöterna af sagda styrelse syntes

böra benämnas medicinalråd och äga åtnjuta enahanda löneförmåner som

dessa ledamöter.

I öfverensstämmelse därmed gjordes af Kungl. Maj:t framställning

vid 1900 års riksmöte, hvilken framställning bifölls af Riksdagen.

Den 31 december 1900 utfärdade Kungl. Maj:t förnyad instruktion

för medicinalstyrelsen. Enligt § 1 i denna instruktion skall ett af medicinalråden

vara legitimerad veterinär.

I anledning af kungl. proposition angående organisation af arméns

centrala förvaltningsmyndighet har vid 1907 års riksmöte blifvit af

Riksdagen godkänd ny aflöningsstat för arméförvaltningen, i hvilken stat

jämväl finnes upptagen en särskild myndighet för arméns sjukvårds- och

veterinärärenden, med benämning »arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse».

I denna styrelse skall öfverfältläkaren vara chef, med öfverstes lön. Där

skola ock finnas två föredragande, nämligen en fältläkare för sanitetsärenden,

med öfverstelöjtnants lön, samt en fältveterinär för veterinärärenden, med

majors lön.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

I det anförande till protokoll öfver landtförsvarsärenden, som finnes

bilagdt den kungl. propositionen, har chefen för landtförsvarsdepartementet

framhållit behofvet af att till en särskild myndighet för arméns sjukvårds-

och veterinärärenden förena öfverfältläkarbefattningen och den hittillsvarande

sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningens intendentsdepartement,

»dock under förutsättning» — heter det — »att, på sätt medicinalstyrelsen

föreslagit, uti vissa frågor, nämligen rent hygieniska frågor,

befordringsfrågor och tillsynen öfver militärläkarnas och militärveterinärernas

medicinska verksamhet i fredstid, ett med hänsyn till dessa frågors

natur erforderligt samband mellan medicinalstyrelsen och den nya

sjukvårdsstyrelsen kommer att förefinnas».

Det har varit föremål för öfverläggning inom kommittén, huruvida

vid behandlingen af landtbruksstyrelsen kommittén borde ånyo upptaga

spörsmålet om de civila veterinärärendenas öfverflyttande från medicinaltill

landtbruksstyrelsen. Men då frågan om dessa ärendens förblifvande

tillsvidare hos medicinalstyrelsen så pass nyligen som år 1900 varit föremål

för Kungl. Maj:ts och Riksdagens samfällda pröfning och någon särskild

framställning om förändring därutinnan ej finnes bland de till

kommittén från Kungl. Maj:t eller vederbörande statsdepartement remitterade

handlingar, har kommittén ansett sig ej böra vidare inlåta sig på

nämnda spörsmål.

Enligt

gällande

instruktion

äger

rörande hästafreln

till

landtbruksstyrelsen.

landtbruksstyrelsen icke att taga / fråga om

befattning med frågor rörande hästafvel^ utan skola ärenden angående ^äreUdén9

denna näring fortfarande behandlas af stuteriöfverstyrelsen.

Genom remiss den 4 mai 1907 hafva emellertid till kommittén öfverlämnats

handlingar i fråga om förändrad organisation af den centrala myndigheten

för ledning af landets hästväsende, för att tagas i öfvervägande

vid afgifvande af infordrade utlåtanden angående lönereglering för under

jordbruksdepartementet lydande ämbetsverk.

1 dessa handlingar förekommer jämväl spörsmål därom, huruvida ej

den centrala ledningen af hästväsendet må böra anförtros åt landtbruksstyrelsen,

och har kommittén därför ansett sig böra, med ledning af de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

vidlyftiga handlingarna, har lämna en i möjligaste mån kortfattad redogörelse

i ämnet.

öfverstyrel- Enligt ännu gällande instruktion för stuteriöfverstyrelsen af den 18

sens instruk- mai 1887 är denna styrelse anförtrodd åt en tills vidare förordnad chef,

tio?1 $r 18/5 j 7

1837. '' biträdd i expeditionsgöromålen af en tills vidare konstituerad sekreterare.

Stuteriöfverstyrelsens ändamål angifves i instruktionen vara »att i

en föreningspunkt verka sammanhållning i det hela och gifva kraft åt

verkställigheten i det speciella af alla de anstalter, som å statens sida vidtagas

till inhemska hästafvelns förkofran».

Styrelsen åligger tillse, »det alla för hästafvelns befrämjande vidtagna

anstalter blifva på ändamålsenligaste sätt ordnade, med uppmärksamhet

följa den verkan dessa medföra samt hos Kungl. Maj:t föreslå de förändringar

och ytterligare åtgärder i afseende därå, hvilka kunna pröfvas

nyttiga». Styrelsen »bör således» — heter det vidare — »taga kännedom

om de försök och rön, som tid efter annan i främmande länder kunna

göras i hästkulturen, och om de åsikter, som i följd däraf därstädes gjort

sig gällande».

Sedan vissa af Kungl. Maj:t den 12 september 1868 förordnade

kommitterade, till fullgörande af lämnadt uppdrag att utarbeta förslag till stuteriväsendets

ändamålsenliga ordnande, den 17 december 1869 i ämnet afgifvit

betänkande och däri jämväl framställt förslag till åtskilliga nya bestämmelser

i afseende å den chefen för stuteriöfverstyrelsen anförtrodda ledning

och förvaltning af de å statens sida vidtagna anstalter till den inhemska

hästafvelns förkofran, blef jämlikt kungl. skrifvelse till nämnda chef den

K1872 n * november 1872 (svensk författningssamling n:r 74), med tillägg och

ändring i ofvannämnda instruktion för stuteriöfverstyrelsen, förordnadt,

, att, på det såväl landtförsvarets som ock jord- och bergsbrukets samt

öfriga näringars behof af lämpliga och för ändamålet tjänliga hästar måtte

varda behörigen tillgodosedda, två i hästafveln med hvad därtill hörer

erfarna och kunniga män, hvilka Kungl. Maj:t ville för viss tid utse, borde,

så ofta hos styrelsen till afgörande förekomme frågor om förändringar i

stuteriernas hästbesättning, ombyte af raser därstädes, uppköp af hästar

från utlandet, uppgörande af inkomst- och utgiftsstater, reglementen och

instruktioner för stuterier eller hingstdepåer samt för därvid anställda

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

tjänstemän och betjänte, åtgärder till landthästafvelns befordran, äfvensom

andra hästafveln i allmänhet rörande viktigare frågor, med chefen för

stuteriöfverstyrelsen, såsom ordförande, sammanträda till en stuterikommission,

i hvilken bemälda styrelses sekreterare skulle föra protokoll;

att denna kommission skulle minst en gång om året på chefens

kallelse sammanträda antingen i hufvudstaden eller ock vid stuteri eller

hingstdepå, samt att chefen för stuteriöfverstyrelsen skulle äga att till

sådant sammanträde, därest nödigt funnes, kalla en eller flera af stuteriernas

eller hingstdepåernas chefer för meddelande af erforderliga upplysningar;

att ledamöterna i kommissionen skulle äga att i sådana ämnen, som

tillhörde kommissionens handläggning, icke allenast meddela råd och upplysningar

utan ock själfständigt väcka förslag, de där skriftligen affattade

borde till chefen för stuteriöfverstyrelsen ingifvas;

att, sedan förekommande ärende blifvit af bemälde chef föredraget,

ledamöterna fått däröfver till protokollet afgifva de upplysningar, råd och

yttranden, hvartill de funne sig befogade, samt ärendet sålunda genom

rådplägning i kommissionen vunnit tillfyllestgörande utredning, chefen för

stuteriöfverstyrelsen, som fortfarande såsom dittills ensam ägde beslutanderätt,

skulle till protokollet meddela sitt beslut, hvilket skulle såsom

styrelsens i vanlig ordning expedieras, hvaremellertid ledamöterna ägde

att mot chefens sålunda fattade beslut till protokollet afgifva reservation;

samt

att ledamöterna skulle under deltagande i kommissionens förhandlingar

äfvensom på resa till och från den ort, hvarest kommissionen sammanträdde,

åtnjuta visst dagtraktamente jämte ersättning för resekostnaderna

efter de i gällande resereglemente för viss angifven klass meddelade bestämmelser.

Det toi’de här böra erinras därom,

att genom kungl. skrifvelsen den 1 november 1872 jämväl bestämdes,

att stuteriet vid Strömsholm skulle i angifven ordning öfvergå till

uteslutande hingst- eller landtbeskällardepå;

att, sedan Kungl. Maj:t den 13 april 1886 tillsatt en kommitté med

uppdrag att uppgöra förslag till de förändrade anordningar i afseende å

2,6V07. Lönereglering skommitténs bet. Vill. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

statens stuteriinrättningar, som för vinnande af ett ändamålsenligare användande

af de till hästafvelns förbättrande anslagna tillgångar kunde

finnas af förhållandena påkallade, nämnda kommitté i sitt den 13 oktober

1886 afgifna betänkande föreslog, bland annat, indragning af Ottenby och

Flyinge stuterier samt jämväl af hingstdepåen vid Ottenby; och

K. hr. s;6 att genom nådigt bref till stuteriöfverstyrelsen den 3 juni 1887

1887 och ° ~ j ^

25/e 1892. Kungl. Maj:t förordnade, att stuteriet vid Flyinge skulle upphöra och därstädes

dädanefter finnas endast hingstdepå; hvarpå i kungl. bref den 25 juni

1892 meddelades beslut om indragning af Ottenby stuteri med hingstdepå.

Möte i Vid ett möte mellan hästuppfödare och hästvänner, som år 1893 på

föranstaltande af chefen för stuteriöfverstyrelsen och andra för saken intresserade

hölls i Malmö, väcktes fråga om behofvet af en förändrad organisation

af den centrala ledningen af landets hästväsende och mötet utta
-

lade sig äfven därför.

Hushåll- Hushållningssällskapens ombud behandlade samma fråga vid möte

skapens om-i Stockholm år 1893 och ansågo, att i stället för stuterikommissionen

bud åt 189o. ])ort]c såsom rådgifvande myndighet under chefen för stuteriöfverstyrelsen

ställas en kommission så sammansatt, att samverkan och arbetsfördelning

kunde uppnås emellan alla på hästafvelns förbättrande arbetande institutioner.

1 skrifvelse den 14 november 1893 hemställde ombuden, att

Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida för vården af landets

hästafvel vore lämpligt att tillsätta en kommission för hästafvelns befrämjande,

hvilken såsom rådgifvande församling ställdes under chefen för stuteriöfverstyrelsen

och sammanträdde hvart femte år, eller dessemellan, när

chefen för nämnda styrelse ansåge det nödigt, samt under hans ordförandeskap

sammansattes sålunda:

öfverdirektören i landtbruksstyrelsen, cheferna för statens hingstdepåer,

chefen för remonteringsväsendet, ordförandena i statens premieringsnämnder

samt ett ombud från hvart och ett af rikets hushållningssällskap.

Stuteri- Stuteriöfverstyrelsen, i ärendet hörd, förklarade i underdånigt ut
0{ensSutlå-

låtande den 7 december 1894, att den ansett sig icke kunna förorda utbyte

tai894 ^2 eHer omorganisation af den hittillsvarande stuterikommissionen. Under

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

%

förutsättning emellertid att denna oförändrad bibehölles, syntes det styrelsen,

att en rådplägande församling af den omfattning, ombuden föreslagit,

borde kunna blifva af nytta för det uppgifna ändamålet. Därvid

ansåg sig styrelsen likväl böra framhålla önskvärdheten däraf, att såsom

ledamöter i denna församling måtte, förutom de af ombuden föreslagna,

jämväl förordnas stuterikommissionens ledamöter äfvensom några representanter

för de beridna truppförbanden, samt att, till undvikande af

namnförväxling med den hittillsvarande stuterikommissionen, den föreslagna

församlingen måtte benämnas stuterikommitté.

I enlighet med stuterikommissionens i ärendet yttrade mening, hemställde

stuteriöfverstyrelsen, att Kungl. Magt täcktes förordna, att eu kommitté

skulle hvart femte år eller däremellan å tider, som af Kungl. Maj:t

bestämdes, på kallelse af chefen för stuteriöfverstyrelsen sammanträda i

hufvudstaden för att öfverlägga om landets hästafvel i allmänhet rörande

frågor, samt att denna kommitté skulle, med chefen för stuteriöfverstyrelsen

såsom ordförande, bestå af följande ledamöter, nämligen

stuterikommissionens ledamöter, cheferna för statens hingstdepåer,

ordförandena i de af Kungl. Maj:t förordnade nämnderna för prisbelönande

af hästar, ordföranden i remonteringskommissionen, chefen för landtbruksstyrelsen,

tre af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedda representanter

för de beridna truppförbanden vid armén samt ett ombud för

hvarje hushållningssällskap, som åstundade att vid kommitténs förhandlingar

låta sig representeras.

Efter erhållen remiss afgaf landtbruksstyrelsen underdånigt utlåtande

i ärendet den 30 maj 1895. Styrelsen uttalade däri såsom sin öfvertygelse,

att den fråga, som af hushållningssällskapens ombud blifvit väckt,

hvilade på den fullt riktiga förutsättningen, att något ytterligare behöfcle från

det offentligas sida inom vårt land göras för åstadkommande af eu höjning

eller förbättring i landets hästafvel. Huruvida emellertid den föreslagna

åtgärden var den, som i sådant hänseende då borde anses mest önskvärd,

kunde däremot efter landtbruksstyrelsens uppfattning vara tvifvel underkasta^.

Det beslut, hvarpå ifrågavarande framställning grundade sig,

fattades af hushållningssällskapens ombud ej heller enhälligt utan genom

votering med 12 röster mot 9, hvilka afgåfvos för väckt förslag om aflå
-

Landtbrulcs

styrelsens

utlåtande

S0/5 1895.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

*

tande af skrifvelse, med begäran att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervätrande,

huruvida icke handhafvande! af vården om landets hästafvel borde

öfverlämnas till en särskild efter dess maktpåliggande och ansvarsfulla

uppgift afiönad styrelse.

Orsaken, hvarför de redan befintliga institutionerna för hästafvelns

främjande icke ansetts tillfyllestgörande, hade, enligt landtbruksstyrelsens

åsikt, varit den, att, oaktadt under en lång följd af år icke oansenliga

belopp af statsmedel anvisats för hästafvelns höjande, samma afvel ännu

icke kunde sägas hafva erhållit den karaktär af enhet och sammanhang,

som utgjorde ett väsentligt villkor för dess varaktiga förbättring. Detta

hade med styrka framhållits i den vid hushållningssällskapens ombuds

senaste sammanträde väckta motion, hvari förevarande fråga bragts på tal.

För åstadkommande af en för landets hästafvel önskvärd enhet fordrades ett

oaflåtlig! arbete under en längre tid, och inom vårt vidsträckta land kunde,

enligt landtbruksstyrelsens mening, det önskvärda resultatet vinnas endast

genom den ledning, som en central styrelse däråt kunde lämna. På den

centrala myndighetens egen handlingskraft och förmåga att fylla sin uppgift

måste framgången af statens bemödanden för hästafvel ytterst bero.

Den organisation, stuteriöfverstyrelsen erhållit, kunde ej vara för ändamålet

tillfyllestgörande.

Med afseende å den ekonomiska betydelse, hästafveln ägde för landtbruket,

borde denna angelägenhet — anförde landtbruksstyrelsen vidare — ses

hufvudsakligen från ekonomisk synpunkt, d. v. s. från landtbruksnäringens

egen. Hästafveln inom landet kunde icke höjas på annat sätt än genom

landtmannens biträde och detta kunde icke vinnas, utan att hans eget intresse

därmed förknippades. Däraf följde, att den myndighet, som handhade

landets hästafvel, borde äga på samma gång den noggrannaste inblick i

landtbrukets ekonomi som den tillförlitligaste kännedom om dettas intressen

och medlen, huru de befordrades. Stuteriöfverstyrelsens organisation erbjöde

icke någon säkerhet för, knappast någon möjlighet till erhållande af

nämnda inblick och kännedom.

Den brist hos landets hästafvel, som föranledt hushållningssällskapens

ombud till framställande af ifrågavarande förslag, kunde fördenskull

icke afhjälpas annorledes än genom öfverlämnandet af vårdnaden om häst
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

afveta åt ett på lämpligt sätt organisera^ ämbetsverk. Under förutsättning

att detta skedde, syntes det landtbruksstyrelsen kunna ifrågasättas,

huruvida inrättandet af en särskild representation för hästafvel!! kunde

anses vara af behofvet påkalladt.

Beträffande frågan åt hvilket ämbetsverk omförmälda ärenden lämpligen

borde öfverlämnas, så, enär hvarken dessas beskaffenhet eller myckenhet

kräfde upprättandet af ett särskildt nytt ämbetsverk, samt befrämjandet

af hästafveln gifvetvis skulle ålegat landtbruksstyrelsen, därest icke

i dess instruktion denna gren af landthushållningen uttryckligen undantagits

från dess ämbetsbefattning, syntes förhållandena själfva hänvisa till

vidtagande af den åtgärd, som landtbruksstyrelsen för sin de], i likhet

med hvad som föreslagits i ofvanberörda motion, ansåg vara den uti ifrågavarande

afseende naturligaste och lämpligaste, eller att ärenden rörande

hästafveln öfverlämnades till landtbruksstyrelsen.

1 sådan händelse borde emellertid särskilda fackmän inom styrelsen

anställas såsom föredragande af hit hörande frågor. Ehuru hästafvelns skilda

ändamål rätteligen kunde sammanfattas i en enda uppgift, nämligen att under

de i ekonomiskt afseende mest fördelaktiga villkor framalstra de bästa för

vårt land erforderliga hästar af hvad slag och beskaffenhet de eljest månde

vara, syntes dock landtförsvarets behof att erhålla dugliga remonter och

den vikt, detta intresse ägde för landet i sin helhet, kunna anses betinga,

att dithörande och därmed i närmare sammanhang stående frågor betraktades

såsom en af hufvudafdelningarna af den grupp af ärenden, som

anginge hästafveln. Dylika ärenden borde därför handläggas af en föredragande,

under det att öfriga hästafveln angående frågor lämpligen behandlades

af en annan. Enligt landtbruksstyrelsens mening borde likväl

dessa befattningar tillsvidare bestridas på förordnande af lämpliga personer

emot åtnjutande af skäligt arfvode jämte rese- och traktamentsersättning.

För den händelse konsulenter för hästafveln komme att införas, syntes

den ena föredraganden kunna utses bland dessa.

Landtbruksstyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte, med anledning

af den förevarande framställningen, förordna, att stuteriöfverstyrelsens

och stuterikommissionens befattning med ärenden angående hästafveln

skulle från den tidpunkt, Kungl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kavalleriinspektörens

utlåtande

sl/io 1895.

upphöra, samt att frågor angående hästafvel skulle från samma tidpunkt

behandlas af landtbruksstyrelsen.

Den 31 oktober 1895 afgaf dåvarande inspektören för kavalleriet

underdånigt utlåtande i ärendet. 1 detta utlåtande uttalade bemälde inspektör,

att planmässighet och kontinuitet utan tvifvel voro bland de

viktigaste villkoren för en rationell utveckling af vårt lands hästafvel, och

att dessa villkor endast kunde uppfyllas, om inseendet öfver densamma

anförtroddes åt en lämpligt organiserad myndighet, inom hvilken fackmannainsikter

och erfarenhet med säkerhet alltid funnes att påräkna. Och

enär utvecklingen af vår hästafvel hufvudsakligen borde betraktas ur ekonomisk

synpunkt, i det att äfven arméns behof af remonter kunde tillgodoses

inom landet, endast om landtbrukaren funne med sin fördel

förenligt att ägna sig åt hästafvel!!, måste, såsom landtbruksstyrelsen påvisat,

ett eftersträfva!! svärdi'', mål vara att åstadkomma största möjliga samverkan

mellan den hästafvel företrädande myndigheten och sagda styrelse,

som var afsedd att företräda landtbruket jämte dess binäringar.

En dylik samverkan ansåg kavalleriinspektören lämpligast kunna

vinnas på det sätt, att till landtbruksstyrelsen öfverflyttades den nuvarande

stuteriöfverstyrelsen under namn af stuteristyrelse, hvars chef med

bibehållande i hufvudsak af den maktbefogenhet med afseende å hästafvel!!

och stuteriväsendet, som i gällande instruktion vore honom tillerkänd,

sålunda skulle göras till en under landtbruksstyrelsen lydande ämbetsman,

underordnad med hänsyn till sin verksamhet ett ämbetsverks mera bindande

former.

Däremot fann sig kavalleriinspektören på intet vis kunna biträda

landtbruksstyrelsens förslag att ersätta den nuvarande stuteriöfverstyrelsen

med två föredragande i förstnämnda styrelse, af hvilka den ene hufvudsakligen

för remontuppfödningen och därmed i sammanhang stående frågor.

I främsta rummet kunde den anmärkningen mot ett sådant förslag framställas,

att det syntes ytterst betänkligt att på två personer, om hvilkas

samarbete man aldrig på förhand kunde vara förvissad, uppdela en verksamhet,

som ej vore möjlig att särskilja i två sinsemellan strängt begränsade

områden; ett försök därtill skulle säkerligen gifva anledning till för

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

hästafvelns utveckling i dess helhet hämmande rubbningar, ensidigt åt det

ena eller andra af de båda områdena.

Kavalleriinspektören ansåg äfven, att af den väsentligt försvagade

ställning och inskränktare maktbefogenhet, som enligt landtbruksstyrelsens

förslag skulle komma att gifvas åt hästafvelns fackmän i denna

styrelse, en gifven följd skulle blifva, att på ifrågavarande styrelses chef

öfverflyttades det hufvudsakliga ansvaret för hästafvelns utveckling, under

det att de båda föredragandena, endast blefve rådgifvare och expeditionshafvande,

på samma gång det oafbrutna samarbetet med landets hästuppfödare

säkerligen ej kunde med erforderlig kraft upprätthållas.

Någon verklig jämförelse kunde, eldigt kavalleriinspektörens mening,

från statens synpunkt ej med fog göras mellan hästafvel]! och boskapsskötseln

för att därmed motivera eu för dem båda likartad administration

i landtbruksstyrelsen; staten hade nämligen genom sitt preinieringsväsende

och genom sina hingstdepåer betydligt mera beslutanderätt och ansvar med

afseende på hästafvel)! än åtminstone för det dåvarande med afseende på

boskapsskötseln samt'' var dessutom i och för försvarsväsendet i hög grad

beroende af landets hästafvel ej blott i fred såsom den störste uppköparen

genom remonteringsväsendet utan äfven i krig, dä med stöd af rekvisitionslagarna

eu del af hästarna inom hela landet måste tagas i anspråk.

Kavalleriinspektören höll före, att därför ansvaret ock borde helt

läggas på den fackkunnige målsmannen, som ägnade sitt hufvudsakliga

arbete åt hästafvel]!, och att fördenskull äfven borde åt honom gifvas

vederbörlig sjanständighet och maktbefogenhet inom hans verksamhetsområde.

Endast genom eu ständig och nära beröring med representanter för

hästafvelns olika grenar blefve emellertid, enligt kavalleriinspektörens

åsikt, chefen för stuteristyrelsen i stånd att vidtaga de åtgärder, som vore

lämpade efter de olika ändamålens och de olika landsdelarnas särskilda

kraf. Detta syntes honom bäst ernås genom att dels, liksom hittills i

stuteriöfverstyrelsen, två fackmän, på viss tid utsedda af Kungl. Maj:t,

ställdes till chefens för den föreslagna stuteristyrelsen förfogande, dels

chefen för remonteringsväsendet dessutom inginge såsom ledamot i stuteristyrelsen.

Denne kom nämligen genom sin verksamhet såsom landets

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

störste uppköpare af lättare hästar i den närmaste beröring med dess

hästuppfödare och blef därigenom i tillfälle att förvärfva sig den

vidsträcktaste erfarenhet med afseende på den för vårt lands behof i

allmänhet mest passande medeltypen. På det sålunda framställda sättet

kunde landthruksstyrelsens förslag till rådgifvande målsmän, dels för den

varmblodiga och dels för den kallblodiga typen, i viss mån komma till

uttryck, utan att likväl den beslutande och ansvariga fackkunniga myndigheten

blefve splittrad eller försvagad.

Hvad angick den af hushållningssällskapens ombud föreslagna kommissionen

för hästafvelns befrämjande, ansåg kavalleriinspektören en dylik

kommission vara af synnerligt stort värde vid sidan af den af honom

föreslagna stuteristyrelsen.

Såsom sammanfattning af hvad han i sitt utlåtande anfört, föreslog

kavalleriinspektören, bland annat, att stuteriöfverstyrelsen skulle organiseras

såsom ett ämbetsverk, under namn af stuteristyrelsen, och underordnas

landtbruksstyrelsen såsom en själfständig underafdelning; att chefen för

remonteringsväsendet skulle ingå såsom ledamot i stuteristyrelsen jämte

de två förutvarande af Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna; samt att en

kommission skulle hvart femte år eller däremellan å tider, som af Kungl.

Maj:t bestämdes, på kallelse af chefen för landtbruksstyrelsen sammanträda

i hufvudstaden för att öfverlägga om landets hästafvel jämte dithörande

frågor, och att såsom ledamöter i denna kommission skulle ingå chefen

för landtbruksstyrelsen, stuteristyrelsens chef och ledamöter, cheferna för

statens hingstdepåer, ordförandena i de af Kungl. Maj:t förordnade nämnderna

för prisbelönande af hästar, tre af chefen för landtförsvarsdepartementet

utsedda representanter för de beridna truppförbanden samt ett

ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundade att låta representera

sig vid kommissionens förhandlingar.

Grenom kungl. remiss den 2 november 1895 anbefalldes landtbruksstyrelsen

att lämna hushållningssällskapens ombud tillfälle att vid deras

i sistnämnda månad infallande sammanträde afgifva yttrande i anledning

af hvad vederbörande i detta ärende anfört samt därmed och med det

utlåtande, som däraf kunde föranledas, till Kungl. Maj:t inkomma.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

O-.

o’

Sedan ärendet blifvit, i öfverensstämmelse med nämnda befallning

af landtbruk sstyrelsen öfverlämnadt till behandling af hushållningssäll

skapens ombud, inkommo dessa till nämnda styrelse med yttrande, åtföljdt

af utdrag ur ombudens protokoll.

I detta yttrande, dateradt den 13 november 1895, meddelade ombuden,

att beträffande förslaget om inrättande af en kommission för hästafvel^

befrämjande — eller, såsom stuteriöfverstyrelsen föreslagit dess benämning,

stuterikommitté — ombuden ansågo, att denna stuterikommittés verksamhet

kunde blifva af allra största betydelse för den svenska hästafvelns utveckling.

Rörande kommitténs sammansättning ansågo ombuden den af inspektören

för kavalleriet föreslagna bäst uppfylla sitt ändamål att kunna

gagna landets hästafvel i dess helhet.

Beträffande förslaget om omorganisation af stuteriöfverstyrelsen framhöllo

ombuden, bland annat,

Hushållning

ssällskajpens

ombud

år 1895.

att de, i likhet med landtbruksstyrelsen och inspektören för kavalleriet,

funnit den nuvarande organisationen af stuteriöfverstyrelsen otillfredsställande,

hvarför de, instämmande med bemälde inspektör, höllo före, att

detta »qvasiämbetsverk» borde organiseras såsom ett verkligt sådant, hvars chef

borde aflönas i förhållande till omfånget af den honom åliggande verksamhet,

och hvaruti såsom ledamöter borde ingå chefen för remonteringsväsendet

jämte två af Kungl. Maj:t utsedda ledamöter,

att ombuden ej kunde tillstyrka landtbruksstyrelsens förslag, att

frågor angående hästafveln skulle från den tidpunkt, Kungl. Maj:t förordnade,

behandlas af landtbruksstyrelsen, emedan vid eu organisation, sådan

som af landtbruksstyrelsen föreslagits, den enhet, som borde förefinnas uti

ledandet af rikets hästafvel, skulle gå helt förlorad, men att ombuden ansågo,

att om möjligt, i likhet med hvad af inspektören för kavalleriet föreslagits,

stuteristyrelsen skulle inordnas under landtbruksstyrelsen från den tidpunkt,

Kungl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Enligt bifogadt protokollsutdrag hade sju af ombuden anmält reservation

och i sådant hänseende förklarat, att de ansett sig icke kunna

biträda inspektörens för kavalleriet förslag, att stuteristyrelsen, så sammansatt

som af inspektören föreslagits, skulle inordnas under landtbruksstyrelsen,

utan var dessa ombuds mening den, att den omorganiserade sty
27o,

/o7. LöneregUringskommitténs bet. Vill. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Landtbruksstyrelsens

utlåtande

16/i2 1895.

relsen borde erhålla en såvidt möjligt sjelfständig ställning och sortera

omedelbart under vederbörande statsdepartement.

Med anledning af hvad som blifvit anfördt i det senaste yttrandet

af hushållningssällskapens ombud, framhölls i det af landtbruksstyrelsen

den 16 december 1895 afgifna vidare utlåtande i ärendet, att det af ombuden

framställda förslaget beträffande stuteristyrelsen var ofullständigt

i det afseendet, att ombuden icke på något sätt angifvit, i hvad mening

eller på hvad sätt den föreslagna stuteristyrelsen skulle inordnas under

landtbruksstyrelsen.

Då landtbruksstyrelsen i sitt förra utlåtande föreslagit, att, för tillgodoseende

af landtförsvarets behof af dugliga remonter, dithörande och därmed

i närmare sammanhang stående frågor borde handläggas af en föredragande

inom landtbruksstyrelsen, under det att öfriga hästafveln angående

ärenden lämpligast behandlades af en annan, hade därmed icke afsetts

annat än att frågor angående hästafveln, hvilka direkt berörde landtförsvarets

intressen, d. v. s. sådana, som inkommit från militära myndigheter,

skulle behandlas af en särskild för sådant ändamål inom styrelsen

anställd ledamot eller föredragande, hvilken för öfrigt inom styrelsen i

allmänhet skulle hafva till uppgift att bevaka landtförsvarets intresse

med hänsyn till hästafveln. Hela anledningen, hvarför hästafveln icke

kunde i administrativt hänseende behandlas i fullständig öfverensstämmelse

med den öfriga husdjursafveln, var att söka i landtförsvarets

fordran, att inom landet städse skulle finnas tillräckligt antal hästar, passande

för dess behof. Därför hade äfven särskilda anstalter för detta

ändamål inom olika länder vidtagits i syfte att tillgodose detta intresse,

såsom stuteriers eller hingstdepåers inrättande, vissa bestämmelser vid

prisbelönandet af hästar o. s. v. Att emellertid låta detta intresse verka därhän,

att frågor angående hästafveln måste lösryckas från andra landtbruket

rörande frågor och sålunda icke ansåges lämpligen kunna behandlas af

samma centrala myndighet som dessa, syntes landtbruksstyrelsen vara att

sträcka omsorgen om det militära ändamålet så långt, att detta själft däraf

komme att lida tillika med den näring, som hade till sin uppgift att förse

statens ifrågavarande behof. Enda sättet att betrygga förhandenvaron

inom landet af det hästmaterial, som för landtförsvaret erfordrades, bestod

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

nämligen däri att göra landtinannen intresserad för dess fyllande. Detta

syntes landtbruksstyrelsen ej kunna ske på bättre sätt, än att ledningen

af hästafveln öfverlämnades åt den styrelse, som just hade att bevaka och

befrämja landtbrukets intressen.

Den af hushållningssällskapens ombud uttalade farhåga, att vid den

af landtbruksstyrelsen föreslagna organisationen den enhet, som borde

förefinnas uti ledandet af rikets hästafvel, skulle gå helt förlorad, ansåg

styrelsen vara i förevarande fall ogrundad. Sättet för föredragningen

inom landtbruksstyrelsen af frågor angående hästafveln var dock alldeles

icke afgörande för hufvudfrågan om lämpligheten af sagda ärendens förläggande

under styrelsen, ty denna föredragning kunde mycket väl ordnas

på flera sätt. Det kunde nämligen ock tänkas, att all föredragning

af hästfrågor inom styrelsen öfverlämnades åt den ene ledamoten och

att den andres verksamhet hufvudsakligen komine att bestå i yttrandens

afgifvande i vissa frågor.

Beträffande själfva chefskapet, så huru skicklig fackman i fråga om

hästafveln en chef för en särskild stuteristyrelse än kunde tänkas vara, var

det dock efter landtbruksstyrelsens uppfattning föga troligt, om ens möjligt,

att han för att väl kunna sköta förvaltningen i fråga om hästafveln

skulle kunna äga lika stora förutsättningar i administrativt afseende som

den, hvilken såsom chef för landtbruksstyrelsen måste tänkas äga tillgång

till alla de insikter och upplysningar, som erfordrades för ett riktigt bedömande

af hästafveln såsom en gren af landtbruksnäringen.

Landtbruksstyrelsen ansåg sig ock i sitt senare utlåtande höra lämna

en i edogörelse för det sätt, hvarpå styrelsen under den nya organisationen

tänkt sig inköpen af hästar för hingstdepåernas behof. Sådana inköp

borde bestämmas af styrelsen, och för den händelse de icke skedde genom

någon af de föreslagna ledamöterna, hvilken i sådant fall borde därom erhålla

säiskildt uppdrag för viss tid eller tillfälle, borde desamma på enahanda

sätt uppdragas åt någon af de konsulenter för hästafveln, hvilka

föreslagits till inrättande.

Styrelsen hemställde om åtgärders vidtagande i syfte att stuteriöfverstyrelsens

och stuterikommissionens befattning med ärenden angående hästafveln

måtte komma att upphöra och frågor angående hästafveln behandlas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

1896 åra

kommitté.

af landtbruksstyrelsen samt ett belopp af 4,000 kronor årligen varda tillgängligt

af anslaget till hästafvelns befrämjande för att användas till

arfvoden, hvartdera om 2,000 kronor, åt två på förordnande tillsatta

föredragande inom landtbruksstyrelsen af frågor angående hästafveln,

hvilka föredragande därjämte borde äga åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

att i likhet med ötriga ledamöters i landtbruksstyrelsen

utgå enligt tredje klassen af gällande resereglemente.

Den 28 mars 1896 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté för att taga

i öfvervägande, huruvida en förändrad organisation af den myndighet, åt

hvilken den centrala ledningen af landets hästväsende var anförtrodd, vore

af verkligt behof påkallad, och att, därest efter omsorgsfull utredning så

befunnes, afgifva af underdånigt betänkande i ämnet åtföljdt förslag därom.

Uti sitt den 18 november 1896 afgifna betänkande uttalade sistnämnda

kommitté den mening, att det vidlyftiga arbetet till främjande af Sveriges

hästafvel ej blifvit nog planmässigt bedrifvet och att eu tillräckligt sammanhållande

och ordnande kraft saknats. Stuteriöfverstyrelsen hade visserligen

i sin instruktion haft sig ålagdt att äfven bevaka hästafvelns intresse

i allmänhet och följa dess utveckling i landet, men den hade dock i

främsta rummet haft sig det särskilda uppdraget anförtrodt att sköta statens

inrättade stuterier, så länge sådana funnos, och därefter de efter hand

i deras ställe anordnade hingstdepåerna. Samverkan mellan denna styrelse

och den hästuppfödande allmänheten samt särskildt de institutioner, som

hade att bevaka landtbrukets intressen, hade, om också ej fullkomligt

saknats, dock varit otillräcklig. Utan att vilja på något sätt underskatta

betydelsen af statens hingsthållning såsom medel för hästafvelns förkofran,

finge man väl dock — menade kommitterade — erkänna, att ett kraftigt understödjande

och en klok ledning af enskildes och korporationers åtgärder

för hästafveln vore af stor vikt, och det syntes därför, som om allt borde

göras för att bereda dessa tillfälle att från en erfaren styrelse erhålla råd

och upplysningar och på allt sätt underlätta ett verkligt samarbete i detta

afseende.

Kommitterade sade sig därför ej heller tveka, att, med allt erkännande

af att stuteriöfverstyrelsen, jämlikt sin instruktion och föregående

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

kommittéers framhållna grundsatser, verksamt arbetat och bidragit till hästafvelns

förkofran, dock instämma i den från flera håll uttalade åsikten, att

de uti så många afseenden förändrade förhållandena nödvändiggjorde en något

förändrad organisation och en utförligare instruktion för den styrelse, som

skulle hafva sig anförtrodd ledningen af landets hästväsende.

Och ehuru erkännas måste, att det skulle ligga mycket nära till

hands att utan vidare lägga hästafvelns ledning under den styrelse, som

åt sig hade anförtrodt att bevaka landtbrukets öfriga intressen, då onekligen

hästafveln måste räknas till en af landtbrukets binäringar och för

landtbruket hade en synnerligt stor betydelse samt borde vara en inkomstbringande

gren af detsamma, höllo kommitterade, under då varande förhållanden,

före, att ledningen af hästafveln borde anförtros åt en särskild

själfständig styrelse — »styrelsen för landets hästväsende» — ställd under

det departement, som handhade landtbruksfrågor i allmänhet.

Kommitterade ansågo det nämligen vara svårt att behandla hästafveln

såsom en uteslutande landtbruksfråga. Betydelsen af att vår armé ständigt

skulle inom landet äga tillgång för sitt behof af hästar ej blott

under fredstid men äfven under oroliga krigstider talade, enligt kommitterades

åsikt, för att ej denna angelägenhet helt och hållet öfverlämnades

åt en styrelse, hvars fredliga verksamhet skulle kunna föranleda densamma

att ej tillräckligt noga beakta detta viktiga och för landets själfständighet

betydelsefulla statsintresse. Däruti måste man ock se anledning nog för den

särskilda undantagsställning, som hästafveln ej blott i vårt land utan äfven

i utlandet alltid ägt och säkerligen till en stor del alltid måste fortfara att

intaga. Med den organisation, som landtbruksstyrelsen ännu hade, skulle

det ej heller låta sig göra att, såsom kavalleriinspektören föreslagit, uppdraga

ledningen af hästafveln åt en särskild under landtbruksstyrelsen ställd

styrelse, ty denna nya styrelse skulle då få en uti vår administration ännu

okänd och äfven olämplig undantagsställning.

Af kommitterade framhölls, hurusom mer än uti många andra grenar

af landtbruket erfordrades hos den person, hvilken såsom chef skulle handhafva

ledningen af landets hästväsende, stor fackkunskap och erfarenhet.

Det vore af stor betydelse, att en särdeles framstående fackman uppsöktes

till chef för eu blifvande styrelse. Kommitterade tänkte sig, att ersättning

opaginerad Kontrollera mot PDF

till denne chef skulle utgå i form af arfvode. Han skulle endast tillsättas

på förordnande samt ej åläggas att vara bosatt i hufvudstaden utan fritt få

välja bostadsort, ehuru alltid själfva expeditionen och styrelsens byrå skulle

förläggas till Stockholm.

För bemälde chef föreslogo kommitterade benämningen öfverlandtstallmästare

samt ett arfvode af 6,000 kronor. 1 sistnämnda hänseende

hade kommitterade särskildt tagit hänsyn därtill, att chefen mycket ofta

måste företaga resor mellan sin vistelseort och hufvudstaden, där styrelsen

skulle hafva sitt säte, samt att för dessa resor särskild reseersättning ej

kunde för hvarje gång utgå, hvadan han för dessa resor borde kunna

påräkna ersättning genom de aflöningsförmåner, som kommo honom

till del.

Ehuru, enligt kommitterades åsikt, chefen i sin ämbetsutöfning

borde beklädas med stor makt och i alla frågor vara ensam beslutande,

måste han dock — anförde kommitterade vidare — alltid vara i tillfälle

och till och med i vissa frågor tvungen att rådföra sig med andra tillgängliga

erfarna personer, hvilka äfven i sin egenskap af representanter för

hästuppfödare skulle på detta sätt hafva tillfälle att för chefen få framlägga

sina önskningar om hästafvel^ behof. Vid chefens sida borde därför

ställas två ledamöter — förordnade på tre år — hvilka, ehuru endast

rådgifvande, dock skulle hafva skyldighet att till protokollet anföra sina

särskilda meningar, såvida de vore afvikande från chefens och det af denne

fattade beslutet.

Då emellertid dessa personers ämbetsutöfning ej kunde behöfva påkallas

i alla frågor och fördenskull, ehuru ansvarsfull, dock ej blefve så

maktpåliggande, borde de (dem skulle nämligen ock vara obetaget att hafva sitt

hemvist på annat ställe än i hufvudstaden) kunna ägna sig äfven åt annan

verksamhet, och kommitterade ansågo därför, att endast ett mindre arfvode,

dock ej lägre än 500 kronor, kunde behöfva beräknas för dessa ledamöter,

hvarförutom de borde tillförsäkras reseersättning och dagtraktamente, så

att de befriades från särskilda kostnader för sin ämbetsutöfning.

För att handhafva expeditionen och för öfrigt biträda chefen borde

en aflönad sekreterare vara anställd hos styrelsen. I arfvode till honom

föreslogos 2,000 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Med visst undantag, skulle chefen själf inför styrelsen föredraga alla förekommande

ärenden.

På anförda skäl uttalade kommitterade äfven den åsikt, att styrelsen

för landets hästväsende borde hafva tillfälle att årligen sammanträffa med

ordförandena i de olika premieringsdistrikten, hvilka då ock sinsemellan

skalle kunna få utbyta åsikter uti hithörande frågor. Vid en sådan öfverläggning

borde ock chefen för remonteringsstyrelsen vara närvarande för

att gifva tillkänna sina erfarenheter och önskningsmål. Kommitterade föreslogo

alltså, att styrelsen en gång årligen skulle sammankalla ordförandena

i de olika prisbelöningsnämnderna jämte chefen för remonteringsstyrelsen

till ett gemensamt sammanträde inför styrelsen.

Beträffande den af hushållningssällskapens ombud vid sammanträdet

år 1893 föreslagna särskilda kommissionen, ansågo kommitterade förslaget

därom särdeles beaktansvärdt. Då hästafveln onekligen var en gren af jordbruksnäringen,

borde landtbruksstyrelsens chef deltaga i denna kommissions

förhandlingar, hvarjämte statens militära intresse borde därvid bevakas ej

blott af chefen för remonteringsstyrelsen utan äfven af ytterligare en särskild

för ändamålet af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedd representant för

armén. Hushållningssällskapen syntes kommitterade vid en sådan kommission

vara bäst företrädda genom de ombud, hvilka de valt för att å deras

vägnar tillhöra prisbelöningsnämnderna. Kommitterade föreslogo, att hvart

femte år under ordförandeskap af chefen för styrelsen för landets hästväsende

och inför denna styrelses öfriga ledamöter en kommission skulle

sammanträda i hufvudstaden, bestående af cheferna för hingstdepåerna,

ordförandena i prisbelöningsnämderna, chefen för remonteringsstyrelsen, chefen

för landtbruksstyrelsen, en särskild af chefen för landtförsvarsdepartementet

utsedd representant för armén samt de inom de olika länen till

medlemmar af prisbelöningsnämnderna utsedda personer.

Öfver kommitterades betänkande afgåfvos underdåniga utlåtanden den

19 januari 1897 af dåvarande t. f. kavalleriinspektören och den 30 oktober

samma år af landtbruksstyrelsen.

Kavalleriinspektören framhöll, bland annat, att i den föreslagna stv- Kavalleri
ö

J ITlSVCkt OT&t%S

relsen för landets hästväsende chefen för remonteringsstyrelsen borde ingå utlåtande .

° J ® I9/i 1897.

4

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Landtbrulcsstyrelsens

utlåtande

so/io 1897.

såsom ledamot, samt att i den kommission, som föreslagits att sammanträda

hvart femte år, tre af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedda ledamöter

borde deltaga.

Landtbruksstyrelsen vidhöll sin förut uttalade uppfattning, att ledningen

af hästafvel borde anförtros åt den styrelse, som hade öfriga

landtbruksangelägenheter om hand. Med anledning däraf att kommitterade

framhållit den stora betydelsen af att en särdeles framstående

fackman uppsöktes till chef för den ifrågasatta nya styrelsen, framhöll

landtbruksstyrelsen, att den erforderliga fackkunskapen kunde förskaffas

landtbruksstyrelsen därigenom, att en dylik fackman anställdes såsom ledamot

i styrelsen. Och då kommitterade afisett, att en sådan fackmans aflöning,

om han blefve chef för den af kommitterade föreslagna styrelsen,

icke behöfde sättas högre än till 6,000 kronor, syntes det icke vara

omöjligt för landtbruksstyrelsen att kunna förvärfva en dylik persons biträde

i egenskap af ledamot med den aflöning, 6,400 kronor, som styrelsen

i särskilt samma dag aflåten underdånig skrifvelse föreslagit för styrelsens

samtliga ledamöter. För öfrig! kunde det enligt landtbruksstyrelsens

mening ej förutsättas annat än att styrelsens chef skulle äga kännedom

om hästafvel tillhörande frågor, om det också icke kunde beräknas,

att han i regeln skulle vara framstående fackman inom detta område. Det

borde icke betviflas, att den, som erhölle förtroendet att vara chef för landtbruksstyrelsen,

skulle kunna, med en framstående fackman vid sin sida,

vara i stånd att fullt bedöma äfven frågor om hästafveln. Och vidkommande

den skyndsamhet, hvarmed vissa af ifrågavarande ärenden borde afgöras,

såsom t. ex. inköp af hingstar, så lämnade landtbruksstyrelsens organisation

i detta fall intet öfrigt att önska, helst hinder icke förelåge för

att den framstående fackman, som i sådant fall skulle blifva ledamot i

styrelsen, kunde för längre eller kortare tid eller för visst fall handla

med styrelsens makt och myndighet vid ifrågavarande åtgärders vidtagande.

Förut hade landtbruksstyrelsen förordat anställandet inom styrelsen

af två t. f. föredragande, af Indika den ena hufvudsakligen skulle hafva att

företräda arméns intressen beträffande hästafveln, den andra däremot vara

den egentlige föredraganden af hästafveln angående frågor. Visserligen kunde

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

styrelsen ej biträda den invändning, som gjorts mot nämnda förslag, men

styrelsen förklarade dock tillika, att den icke kunde anse denna lösning af

frågan vara den enda möjliga. Styrelsen hade fördenskull dåmera tänkt

sig, att den speciella fackkunskapen angående ifrågavarande ärenden skulle

inom styrelsen företrädas genom anställande såsom ledamot af eu särdeles

framstående fackman, aflönad i likhet med hvad som föreslagits beträffande

öfriga ledamöter. Denna ledamot skulle mycket väl kunna föredraga samtliga

frågor angående hästafveln. För såvidt emellertid det skulle finnas

erforderligt, att för tillgodoseende af arméns intressen i fråga om hästafveln

någon ytterligare åtgärd vore af nöden, ansåg landtbruksstyrelsen

den utvägen kunna väljas, att Kungl. Maj:t för viss tid eller tillfälle

förordnade särskild person att inom styrelsen bevaka samma intressen,

dock icke såsom föredragande utan endast såsom ombud för Kungl. Maj:t

och kronan samt med särskild instruktion att för styrelsen anmäla arméns

behof i ett eller annat afseende.

Beträffande kommitterades förslag om inrättandet af en hvart femte

år sammanträdande representation för behandling af frågor angående hästafveln

gjorde landtbruksstyrelsen i detta utlåtande allenast ett par erinringar.

Den ena gällde den ställning, styrelsens chef borde intaga inom

denna representation. Den andra gällde frågan om vidsträcktare befogenhet

för hushållningssällskapen vid val af ombud till nämnda representation.

Stuteriöfverstyrelsen fick sedermera genom kungl. remiss befallning

att afgifva underdånigt utlåtande i ärendet. Detta utlåtande afgafs den

31 augusti 1898, efter stuterikommissionens hörande.

1 detsamma uttalade stuteriöfverstyrelsen, att den funnit kommitterades

betänkande i flera afseenden förtjäna erkännande. Åtskilliga, erinringar framställdes

dock beträffande detaljer af förslaget; hvarjämte stuteriöfverstyrelsen

Särskildt yttrade sig mot det af landtbruksstyrelsen senast afgifna utlåtandet.

I detta hänseende anfördes, bland annat, att, äfven om det, såsom

landtbruksstyrelsen tycktes taga för gifvet, kunde med säkerhet påräknas,

att chefen för landtbruksstyrelsen alltid koinme att äga någon kännedom

om hästafveln tillhörande frågor, stuteriöfverstyrelsen emellertid ansåg det

vara en i hög grad betänklig anordning, att chefen för den styrelse, som

skulle handhafva vården om landets hästafvel, i alla frågor, hvilka kräfde

2757/o7. Löneregleringslommitténs bet. VIII. 1

Stuteriöfverstyrelsens

utlåtande

3I/8

1898.

\

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

grundliga hippologiska kunskaper, icke sjelfständigt kunde uttala sig i dylika,

utan måste öfverlämna åt sin hippologiska rådgifvare att diktera styrelsens

beslut. Om nu också ett sådant tillvägagående ej ansåges medföra

några större olägenheter, när det gällde att fatta beslut i mejeri- in. fl.

frågor, syntes det dock stuteriöfverstyrelsen ej rådligt att tillämpa detsamma

äfven vid ledningen af landets hästafvel. »Ty den ytliga kunskap

i afvelsfrågor, som enligt landtbruksstyrelsens underdåniga utlåtande torde

kunna förutsättas hos chefen för nämnda styrelse, skulle för visso icke

vara denne till någon nytta utan fasthellre i många fall inverka förvillande

på hans omdöme och beslut i dylika frågor, af hvilka t. ex. sådana, som

angå fullblodsafveln, för insiktsfullt bedömande fordra eu mannaålders djuptgående,

trägna studier i ämnet». »Härtill komme ytterligare, att hvarje

missgrepp, som begås på afvelns område, medför djupt gripande följder,

hvilka hvarken snart eller lätt kunna godtgöras».

Enligt stuteriöfverstyrelsens åsikt kunde det fördenskull ej anses likgiltigt,

om landets hästafvel leddes af en framstående fackman eller af en

ämbetsman, hvilken i allt hvad som rörde hästkulturen måste lita på sin

rådgifvares uppgifter. Den af landtbruksstyrelsen föreslagna administrationen

af landets hästväsende skulle — menade stuteriöfverstyrelsen — på

grund af den ledande personens, chefens, brist på omfattande fackkunskap

och däraf nödvändigtvis uppkommande beroende af en fackkunnig rådgifvare,

utesluta all den enhet och själfständighet, som däremot enligt kommitterades

förslag syntes kunna uppnås. Stuteriöfverstyrelsen sade sig

hålla före, att det för ifrågavarande administrations omfattning just torde

vara ett hufvudvillkor, att densamma ledes på ett fullt fackmannamässigt

sätt.

Stuteriöfverstyrelsen hemställde, att det af landtbruksstyrelsen framställda

förslag till ordnande af ledningen af landets hästväsende ej måtte

vinna Kungl. Maj:ts bifall, samt att, innan kommitterades i dylikt afseende

framställda förslag upptoges till slutlig pröfning, Kungl. Maj:t måtte låta

vidtaga de ändringar och tillägg därtill, som med anledning af stuteriöfverstyrelsens

yttrande kunde finnas erforderliga.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Efter det genom kungl. stadgan den 31 mars 1900 ärenden rörande

statens stuteriväsende och hästafvelns förbättrande öfverflyttats från civildepartementet

till det nyinrättade jordbruksdepartementet samt tillika bestämts,

att till sistnämnda departement skulle anses höra såväl landtbruksstyrelsen

med åtskilliga underlydande som ock stuteriöfverstyrelsen med

stuterikommissionen och stuteristaten, anbefalldes genom kungl. remiss den

15 oktober 1901 landtbruksstyrelsen att lämna hushållningssällskapens under

nästföljande november månad i Stockholm sammanträdande ombud tillfälle

att yttra sig i förevarande ärende samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma

med ombudens yttrande.

Med underdånig skrifvelse den 6 december 1901 öfverlämnade landtbruksstyrelsen

ombudens yttrande.

I detta yttrande, dateradt den 11 november 1901, anfördes, att ombuden,

hvilkas intresse i föreliggande fråga väl torde framgå af deras föregående

underdåniga skrifvelser den 14 november 1893 och den 13 november

1895, tagit del af såväl kommitterades förslag som de af vederbörande

myndigheter däröfver afgifna yttranden, och att ombuden ej kunde finna

annat än att det af kommitterade afgifna förslag i hufvudsak fullt motsvarade

hvad ombuden i sina ofvanberörda skrifvelser velat ernå och hvad

för närvarande torde kunna åtgöras för befrämjande af landets hästväsende.

Beträffande särskilt själfva hufvudgrunden i förslaget eller att ärenden

rörande landets hästväsende skola behandlas af en själfständig, direkt under

Kungl. Maj:t i det dåmera inrättade jordbruksdepartementet lydande styrelse,

ansågo ombuden, att frågan därom blifvit på ett lyckligt sätt löst i förslaget,

och afstyrkte de, att ärenden af denna art skulle indragas under

landtbruksstyrelsens förvaltning. Ombuden sade sig väl finna några

af de utaf stuteriöfverstyrelsen framställda detaljanmärkningar i viss mån

befogade, men att för öfrigt de ansett sig endast böra yttra sig i den del

af förslaget, där, så att saga, ombudens intressen särskildt berördes, nämligen

beträffande den representation, som föreslagits att sammanträda hvart

femte år för öfverläggning om frågor rörande hästafveln. I detta hänseende

framhöllo ombuden såsom välbetänkt bestämmelsen därom, att ombud

för hushållningssällskap borde vara den af sådant sällskap valda ledamoten

i prisbelöningsnämnd, dock med det tillägg att det borde stå veder
-

Hushållningssällskapens

ombud

år 1901.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

börande hushållningssällskap fritt att i händelse af förfall för dylik ledamot

eller dennes suppleant sända annan af hushållningssällskapet vald

ledamot till sammanträdet.

Ombuden hemställde, att Kung]. Maj:t måtte i hufvudsak godkänna

det af kommitterade afgifna förslaget till instruktion för styrelsen för landets

hästväsende, med det af ombuden föreslagna tillägget.

19 oa års

riksdag.

Bland de handlingar, som löneregleringskommittén med ofvannämnda

remiss den 4 maj 1907 fått emottaga, befinnes äfven en af stuteriöfverstyrelsen

den 14 december 1901 till Kung]. Maj:t aflåten skrifvelse, däri, på

anförda skäl, hemställes om proposition till Riksdagen angående förhöjning

af arfvodet till styrelsens sekreterare från 1,500 till 3,000 kronor.

Denna skrifvelse föranledde framställning från Kung!. Maj:t vid

1902 års riksdag ej mindre därom att det från reservationsanslaget till

hästafvelns förbättrande utgående arfvodet till stuteriöfverstyrelsens sekreterare

måtte höjas på sätt styrelsen föreslagit, utan äfven att styrelsens

chef måtte, i stället för den till honom utgående ersättningen för expenser,

600 kronor, åtnjuta från nyssberörda anslag ett arfvode af 2,000 kronor,

för år räknadt.

Då chefen för jordbruksdepartementet den 11 januari 1902 inför

Kungl. Maj:t föredrog omförmälda skrifvelse från stuteriöfverstyrelsen af

den 14 december 1901, erinrade han, att förslag till omorganisation

af nämnda styrelse var på Kungl. Maj:ts pröfning beroende, och att olika

åsikter angående lämpligaste sättet för ordnandet af den styrelse, åt hvilken

ledningen af landets hästväsende borde anförtros, fortfarande gjorde sig

gällande.

Vid sådant förhållande och då, enligt departementschefens åsikt,

genom jordbruksdepartementets inrättande frågan finge anses hafva kommit

uti ett i viss mån förändradt läge, fann departementschefen önskligt, att

med den definitiva lösningen af frågan om ordnandet af den centrala ledningen

af landets hästväsende finge anstå, till dess genom någon tids erfarenhet

kunde tillförlitligen bedömas, hvilket inflytande tillvaron af ett

särskildt jordbruksdepartement borde tillmätas vid bestämmandet af arten

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

och omfattningen af den ämbetsverksamhet, som skulle tillkomma den

myndighet, åt hvilken nämnda ledning anförtroddes.

Och då departementschefen sålunda ansåg, att den nuvarande organisationen

af stuteriöfverstyrelsen borde, åtminstone för en tid framåt, bibehållas

oförändrad, sade han sig finna nödvändigt, att de ändringar uti

aflöningsstaten för styrelsen, hvilka med hänsyn till rådande förhållanden

voro af behof påkallade, blefve utan afvaktan på organisationsfrågans utgång

vidtagna.

Hvad särskilt aflöningen till styrelsens chef angick, yttrade departementschefen,

bland annat, att, om fråga vore att definitivt fastslå stuteriöfverstyrelsens

nuvarande organisation, han antagligen icke skulle hafva

funnit sig kunna underlåta att åt styrelsens chef föreslå ett arfvode, närmande

sig det af 1896 års kommitterade ifrågasatta, såsom en mot dennes

arbete och ansvar svarande aflöning. Men då departementschefen förutsatte,

att de nuvarande förhållandena blott tills vidare koinme att fortfara

i afvaktan på frågans slutliga lösning, fann han sig böra stanna vid

ett ersättningsbelopp, som kunde beräknas fullt täcka de för chefen i anledning

af tjänsten uppkommande utgifter och därutöfver lämna någon

* godtgörelse för hans arbete.

Enligt skrifvelse den 15 maj 1902 (n:r 118) biföll Riksdagen på

det sätt Kungl. Maj:ts framställning, att i arfvode tillerkändes chefen för

stuteriöfverstyrelsen 1,500 kronor och styrelsens sekreterare 2,500 kronor.

I sammanhang härmed torde böra omnämnas, att vissa förhöjningar

i staten för stuteriöfverstyrelsen blefvo, på förslag af Kungl. Maj:t, vidtagna

vid 1907 års riksdag.

På det att sekreteraren måtte kunna erhålla kostnadsfri semester

under en månad årligen och på det att han under vissa tider af året måtte

blifva i tillfälle att utan egna kostnader anlita hjälp i sitt arbete af skrifoch

läskunnig person, medgafs, att i styrelsens stat finge från och med år

1908 uppföras ett anslag å 400 kronor till semesterarfvode och extra biträde.

I den för styrelsen gällande staten har sedan lång tid tillbaka varit

åt sekreteraren anvisadt ett belopp af 150 kronor för expenser och till aflöning

åt vaktmästare; hvarjämte styrelsen för täckande af dylika behof

1907 års

riksdag.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Löneregleringskommittens

ställning

till ifrågavarande

spörsmål.

Aflöningsförmånerna

för

landtbruksstyrelsens

ordinarie

personal.

jämväl haft till sin disposition ett belopp af 150 kronor, som Kung!.

Maj:t genom nådigt bref den 5 november 1875 ställt till styrelsens förfogande

från det till premieringar och däraf härflytande kostnader anvisade

reservationsanslag.

Efter det styrelsen fått åt sig upplåten egen lokal inom det s. k.

Arffurstens palats, hade Kungl. Maj:t ansett, att, under förutsättning att

nyssnämnda från anslaget till premieringar in. m. utgående 150 kronor

fortfarande finge stå till styrelsens disposition, det förstnämnda anslaget i

staten till expenser och aflöning åt vaktmästare borde höjas från och med

år 1908 till 600 kronor. Denna förhöjning medgafs ock af Riksdagen.

Vid öfvervägande af hvad på den ena och på den andra sidan blifvit

anfördt i fråga om den myndighet, åt hvilken den centrala ledningen af

landets hästväsen bör vara anförtrodd, har löneregleringskommittén för sin

del, med hänsyn till de särskilda intressen, som äro förknippade med vårdnaden

om hästafveln, ansett klokast och lämpligast, att hithörande ärenden

handläggas af en särskild styrelse och alltså fortfarande undantagas från

landtbruksstyrelsens ämbetsbefattning.

Beträffande nämnda särskilda styrelse får kommittén tillfälle att

vidare yttra sig i det betänkande, kommittén på grund af kungl. bref

den 3 maj 1907 kommer att afgifva i fråga om reglering af löneförhållanden

m. m. vid stuteriöfverstyrelsen och stuteristaten.

Enligt kommitténs mening förefinnes sålunda ej anledning, åtminstone

för närvarande, att öfverflytta till landtbruksstyrelsen vare sig

frågor rörande hästafveln eller det civila veterinärväsendet; och någon

annan förändring beträffande området för styrelsens ämbetsverksamhet

har hvarken från styrelsens egen sida eller eljest ifrågasatts, likasom ej

heller från styrelsen föreligger någon framställning om ökning af dess

ordinarie personal.

Vid sådant förhållande har kommittén, med afseende å frågan om

reglering af löneförhållanden in. m. vid landtbruksstyrelsen, funnit sig

böra utgå från förutsättningen, att styrelsens ordinarie personal blifver

oförändrad.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

I det föregående, sid. 21—24, har kommittén meddelat vissa hoslandtbruksstyrelsen

uppgjorda tabellariska öfversikter beträffande omfattningen

af styrelsens arbete.

Enligt de sålunda meddelade uppgifterna hafva de hos nämnda styrelse

föredragna ärendena vuxit från 754 år 1890 — det år, då styrelsen

började sin verksamhet — till 7,727 år 1906.

I det sistnämnda antalet ingå visserligen såsom eu väsentlig del

ärenden angående tuberkulosens utrotande ur ladugårdarna, hvilka ärenden

från och med oktober månad 1897 handlagts af landtbruksstyrelsen och

för hvilka en särskild föredragande årligen förordnats. Men äfven om

dessa ärenden frånräknas, har antalet ärenden hos styrelsen betydligt

vuxit. I tabellen öfver föredragna ärenden finnas för år 1906 upptagna

tuberkulinärenden till ett antal af 4,508. Om detta antal frånräknas

sammanlagda antalet ärenden för samma år, komma öfriga föredragna

ärenden att för år 1906 utgöra 3,219, eller mera än fyra gånger det antal,

som föredrogs under det första året af styrelsens verksamhet.

Antalet expeditioner, i hvilket tuberkulinärendena ingå med en

jämförelsevis obetydlig siffra, har vuxit från 1,004 år 1890 till 3,045 år

1906, hvadan detta antal under årens lopp mer än tredubblats.

Af tabellen öfver inkomna ärenden framgår visserligen en betydande

olikhet i antalet på de särskilda ledamöternas föredragning ankommande

ärenden, men för de ordinarie ledamöterna hafva dock under

tiden från början af styrelsens verksamhet ärendena betydligt, om ock ej

i samma proportion för hvar och en, vuxit.

Den redogörelse för landtbruksstyrelsens ämbetsverksamhet, som

kommittén sökt gifva å sid. 15—18, torde ock visa den mångskiftande

karaktären däraf.

Till denna verksamhet hörer i allmänhet hvad som från statens

sida åtgöres för landtbrukets och fiskets förkofran. Verksamheten omfattar
frågorna

om landtbruksförvaltningens och fiskeriförvaltningens organisation,

ej blott den egentliga statsförvaltningens utan äfven hushållningssällskapens,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

frågor beträffande landtbruksundervisningen, den högre såväl som den

lägre, den allmänna såväl som den speciella,

frågor angående kontroll- och försöksväsendet (kemiska stationer,

frökontrollanstalter, profningsanstalter för maskiner och redskap för landtbrukets

behof in. in.),

åtgärder till höjande af landets odlingsgrad, såväl genom underlydande

tjänstemäns, landtbruksingenjörernas, verksamhet som genom de

s. k. meliorationsfonderna,

åtgärder till höjande af det mindre jordbruket (premiering af mindre

jordbruk, understöd åt kontrollföreningar, anordnande af undervisning för

mindre jordbrukare, in. in.),

åtgärder till höjande af torfindustrien, såväl genom underlydande

tjänstemän, torfingenjörer och torfassistenter, som genom torflånefond, torfskola,

in. in.,

åtgärder till höjande af nötboskaps-, svin- och får- samt fjäderfäafveln

genom kringresande undervisare, fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns

förädling, afvelscentra för nötboskap, nötboskapspremiering, förandet

af riksstambok öfver svensk ayrshireboskap, m. in.,

åtgärder till höjande af mejerihandteringen genom kringresande

undervisare, smörprofningar, m. m.,

åtgärder till befrämjande af husslöjden,

skyddsåtgärder mot kreaturssjukdomar, för såvidt dessa åtgärder

hänföra sig till landtbrukets intressen,

åtgärder till befordrande af den inre kolonisationen och beredande

af tillfälle åt mindre bemedlade eller obemedlade att bilda egna jordbruk

eller egna hem, hvilka sistnämnda frågor under nuvarande förhållanden

påkalla stor uppmärksamhet, samt

åtgärder till höjande af fisket, hvartill hör, förutom frågorna om fiskeriadministrationen,

allt annat, som kan ankomma på statsförvaltningen

med afseende på ifrågavarande näring, vare sig genom direkta eller indirekta

åtgärder, eller genom allmänna eller för särskilda orter gällande

stadgar rörande fisket.

Enligt kommitténs uppfattning bör det icke kunna betviflas, att

staten har genom den gren af dess förvaltning, som är åt landtbrukssty
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

relsen anförtrodd, en stor uppgift att fylla, och att på det sätt, hvarpå

denna uppgift varder löst, i ej oväsentlig mån beror vårt lands utveckling

icke blott i ekonomiskt utan äfven i socialt afseende.

Landtbruket ensamt föder för närvarande omkring hälften af landets

befolkning, och enligt officiella statistiska beräkningar utgjorde värdet

af skörden i Sverige i medeltal för åren 1899—1903 öfver 615 millioner

kronor samt värdet af exporten af svenskt smör för år 1905 öfver

35 millioner kronor. Det svenska fisket kan beräknas lämna en årlig afkastning

af omkring 12 millioner kronor. Häraf torde framgå, hvilken

stor ekonomisk betydelse för vårt land landtbruket och äfven fisket äger,

samt vikten däraf, att dessa näringar bedrifvas på ett sätt, som lämnar

det största möjliga utbyte, äfvensom hvilken förlust som uppkommer genom

försummelser härutinnan.

Det måste, enligt kommitténs åsikt, ligga stor vikt uppå, att den

statsmyndighet, som inom den centrala förvaltningen har att särskilt företräda

sagda intressen, är sammansatt pa ett sätt, som erbjuder full garanti

för ett verkligt sakkunnigt och omsiktsfullt handhafvande af dessa angelägenheter,

samt att för sådant ändamål äfven rekryteringen af verkets

arbetskrafter kan försiggå på ett tillfredsställande sätt.

Med afseende å ej mindre de ändrade förhållanden, som numera

råda beträffande lefnadskostnaderna i hufvudstaden, än ock de större anspråk,

som numera maste ställas pa tjänstemännens arbete och deras tjänstgöringstid

på tjänsterummet, lärer det fördenskull befinnas oundgängligt, att

aflöningarna både för landtbruksstyrelsens chef och för dess ordinarie

ledamöter väsentligen ökas.

I delen I af sina betänkande^ innefattande allmänna förutsättningar

och grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom de centrala

ämbetsverken, har kommittén såsom tillhörande normala lönegrader upptagit

öfverdirektörer och andra därmed jämförliga chefer, hvilka åtnjuta

en aflöning af 7,000 kronor. Till denna grupp hör äfven chefen för

landtbruksstyrelsen.

Det finnes emellertid öfverdirektörer och därmed jämförliga chefer,

som åtnjuta högre aflöning än den nämnda normala.

2757/07. Löner egt tving skommitténs bet. Vill.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Så utgör aflöningen till

öfverdirektören vid försäkringsinspektionen ...... 10,000 kronor,

öfverdirektörerna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vid

riksförsäkringsanstalten och i öfverstyrelse!! för rikets

allmänna läroverk samt justitiekanslern ..... 8,000 »

riks arki varien................. 7,500 »

Kommittén hänförde i sitt nyssnämnda betänkande till normala

lönegraderna äfven de generaldirektörer, hvilka för närvarande uppbära i

aflöning 9,000 kronor (till hvilken grupp ock höra generaldirektören i statskontoret

och generalkrigskommissarien);

och föreslog kommittén för generaldirektör i normalgrad en aflöning

af 10,000 kronor samt för öfverdirektör och annan därmed jämförlig chef

i normalgrad 8,000 kronor.

Vid 1907 års riksmöte blef emellertid, på förslag af Kungl. Maj:t,

aflöningen för generaldirektören i statskontoret och för generalkrigskommissarien

bestämd till 11,000 kronor, däraf lön 7,000, tjänstgöringspenningar

3,000 och ortstillägg 1,000 kronor.

Då därmed lärer få anses medgifvet, att aflöningen till generaldirektör

i normalgrad bör vid förestående löneregleringar sättas 2,000

kronor högre än den för närvarande utgör, borde väl ock aflöningsförhöjningen

för öfverdirektör i normalgrad bestämmas till 2,000 kronor och dennes

aflöning alltså höjas till 9,000 kronor.

Med afseende emellertid å betydelsen af landtbruksstyrelsens verksamhet

och de kraf, som måste ställas på dess chef i fråga om ej blott

kunskaper utan äfven praktisk duglighet och förfarenhet, har kommittén

funnit en aflöning af 9,000 kronor ej vara till fyllest för denne.

Att hänföra honom till generaldirektörer i normalgrad har kommittén

dock ej velat ifrågasätta, i hvilket hänseende kommittén tillåter

sig erinra, att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen allenast är

öfverdirektör (dock med högre aflöning än i normalgrad), oaktadt

af ledamöterna i sistnämnda styrelse två tillhöra tredje normalgraden

(byråchefer).

Kommittén har fördenskull ansett sig böra föreslå, att chefen för

landtbruksstyrelsen, med fortfarande benämning af öfverdirektör, må

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

erhålla en aflöning till samma belopp, som tillerkänts öfverdirektören

för försäkringsinspektionen, eller 10,000 kronor, hvilket belopp emellertid

bär, med beaktande af den indelning i afiöningstitlar, som för statskontoret

och arméförvaltningens civila personal godkänts vid 1907 års riksdag

skulle kunna fördelas sålunda:

lön 6,200, tjänstgöringspenningar 2,800 och ortstillägg 1,000 kronor.

Beträffande därefter landtbruksstyrelsens fyra ordinarie ledamöter,

har kommittén, med hänsyn till de anspråk på insikter och duglighet,

som på dem måste ställas, samt den arbetsmängd, som hvilar på dem,

funnit sig böra tillstyrka, att ifrågavarande ledamöter, med benämning af

byråchefer, hänföras till den tredje normala lönegraden för tjänstemän vid

de centrala ämbetsverken.

För dessa fyra byråchefsbefattningar i landtbruksstyrelsen har kommittén

tänkt sig aflöningen böra bestämmas i likhet med hvad som vid 1907

års riksdag medgifvits motsvarande befattningar i statskontoret och arrnéförvaltningen,

nämligen:

lön 5,000, tjänstgöringspenningar 2,500 och ortstillägg 600 eller tillhopa

8,100 kronor, hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen efter 5

år med 600 kronor.

1 landtbruksstyrelsen finnes för närvarande och skulle fortfarande

finnas en ordinarie vaktmästare. Enligt stat tillkomma denne samma aflöningsförmåner

som vaktmästare i allmänhet inom de centrala verken,

nämligen lön 500 och tjänstgöringspenningar 300, tillhopa 800 kronor.

Efter fem år kan lönen höjas med 100 kronor. Åtnjuter vaktmästaren i

sådan egenskap fri bostad, skall, så länge denna förmån kvarstår, lönen

minskas med 150 kronor.

Äfven för vaktmästaren i landtbruksstyrelsen föreslår kommittén

enahanda aflöning, som vid 1907 års riksdag medgifvits vaktmästare i

allmänhet uti statskontoret och arméförvaltninsren, nämligen
lön

700, tjänstgöringspenningar 350, ortstillägg 150 eller tillhopa

1,200 kronor, hvartill kan efter 5 år komma ett ålderstillägg till lönen

af 100 kronor;

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Utsträckt

arbetstid.

skolande, därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad

samt bränsle, till honom, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej

utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Under åberopande af hvad ofvan blifvit anfördt, får kommittén beträffande

aflöningsförhållandena inom landtbruksstyrelsen hemställa,

att chefen, med benämning af öfverdirektör, må erhålla

en aflöning af 10,000 kronor, där af 6,200 i lön,

2,800 i tjänstgöring spenning ar och 1,000 i ortstillägg;

att styrelsens fyra ordinarie ledamöter må, med

benämningen byråchefer, hänföras till den tredje normalgraden

för tjänstemän vid de centrala ämbetsverken;

att till hvar och en af dessa byråchefer aflöningen

må utgå med 8,100 kronor, där af5,000 i lön, 2,500 i tjänstgöring

spenning ar och 600 i ortstillägg, hvartill kan komma

ett ålderstillägg till lönen efter fem är med 600 kronor;

att vaktmästaren tilldelas en aflöning af 1,200 kronor,

där af 700 i lön, 350 i tjänstgöring spenning ar och

150 i ortstillägg, hvartill kan komma ett ålderstillägg till

lönen efter fem år med 100 kronor; samt

att i blifvande stat för verket den bestämmelsen

intages, att, därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter

fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån

kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen

afdragas 100 kronor årligen.

I skrivelser den 14 maj 1907 n:r 131, angående ny aflöningsstat

för statskontoret, och n:r 145, angående organisation af arméns centrala

förvaltningsmyndighet, har Riksdagen tillkännagifvit, att den såsom förutsättning

för sitt godkännande af de föreslagna nya aflöningsstaterna för

statskontoret och arméförvaltningen uppställt, att Kungl. Maj:t före den

1 januari 1908, då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom,

att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undan
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

tåg kunna anses höra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning

medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje

söckendag.

Vidkommande uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra

stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas» säges i Riksdagens

skrifvelse angående statskontoret, hurusom det afsetts, att under det senare

fallet skulle inrymmas t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande

af ett eller annat arbete i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen,

såsom i annat ämbetsverk, arkiv eller dylikt, under en eller flera timmar

måste vara från tjänstelokalen frånvarande. Med uttrycket »i den mån

ej undantag kunna anses böra stadgas» hade Riksdagen afsett, bland andra,

de fall, då en mera allmän föreskrift om inskränkning i arbetstiden, afseende

t. ex. en längre tidsperiod och hela ämbetsverket, funnes böra

medgifvas. Riksdagen hade därvid i första rummet haft sin uppmärksamhet

riktad på tjänstgöringen under sommarmånaderna. Då nämligen

erfarenheten gåfve vid handen, att ett behörigt skötande af tjänsten under

denna del af året, på grund af det i allmänhet i något mindre mängd inkommande

arbetsmaterialet, ställde mindre kraf på arbetsintensiteten inom

ämbetsverken än under året i öfrigt och då därtill komme, att ett strängt

fasthållande af regeln om 6 timmars tjänstgöring under ifrågavarande tid

otvifvelaktigt i många fall skulle ställa sig hindrande i vägen för tjänstemannen

att tillbringa den tjänstefria delen af dygnet på landet, hade

Riksdagen ansett, att möjlighet borde föreflnnas att under exempelvis

tiden juni—augusti medgifva skälig nedsättning i ifrågavarande tjänstgöringstid.

Beträffande frågan af hvilken myndighet och i hvilken ordning

pröfningen af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen

funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kungl.

Maj:t i ämbetsverkets instruktion.

Kommittén tillåter sig jämväl hvad landtbruksstyrelsen angår hemställa,

att såsom förutsättning för den blifvande nya aflöning

sstaten uppställes, att samtliga ordinarie tjänstinnehafvare

skola, i den mån ej undantag kunna anses

s. 62 Kontrollera mot PDF

AflSningsvillkor

för

landtbruksstyrelsens

ordinarie

personal.

62

höra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar

hvarje söckendag.

Nu gällande aflöningsvillkor för landtbruksstyrelsen finnas intagna

i kungl. kungörelsen den 7 juni 1889, angående villkoren för åtnjutande

af de från och med år 1890 fastställda löneförmåner för landtbruksstyrelsen

(bihang till svensk författningssamling n:r 52), samt kungl. kungörelsen

den 23 november 1894, angående ändring i villkoren för åtnjutande

af de för landtbruksstyrelsen fastställda löneförmåner (bihang

till författningssamlingen n:r 103).

Vid den blifvande nya staten för landtbruksstyrelsen synas kommittén

böra i alla tillämpliga hänseenden fästas enahanda aflöningsvillkor, som

vid 1907 års riksdag antogos för statskontoret, och hemställer kommittén

fördenskull,

att för åtnjutande af de aflöningsförmaner, som

varda upptagna i blifvande ny stat för landtbruksstyrelsen,

måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,

nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i landtbruksstyrelsen

skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som

vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af ämbetsverket eller eljest i allmänhet kan varda

stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest

ärAbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras,

att detsamma ej längre kan såsom själfständigt

ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande

ämbetsverk tillhörande göromål öfver flyttas till annat

ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den

tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny eller

förändrad arbetsordning sköta de med, befattningen förenade

göromål eller, efter Kungl. Maj ds förordnande,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

tjänstgöra i det verk, till hvithet göromålen öfverlämnas;
att

med ordinarie befattning i landtbruksstyrelsen

icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller

kornmuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk

ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med

Kungl. Maj ds oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i

sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af

hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår chef eller ledamot,

Kungl. Maj:t och, hvad angår annan tjänstinnehafvare,

landtbruksstyrelsen, uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag

eller tjänstebefattning ej må anses inverka hederligt för

tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen

kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöring spenning ar få uppbäras endast för

den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller

åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från

tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som erhållit

förordnande att uppehålla befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning

förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,

men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,

dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöfver

sina tjänstgöring spenningar afstå så mycket af lönen

eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

att aflöning ej mä utgå till tjänsteman eller betjänt

för hd, hvarunder han af hållit sig från tjänstgöring

utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder af stängd

från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans

aflöning, som icke af landtbruksstyrelsen pröfvas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under

tiden innehållas, såvida ej landtbruksstyrelsen finner

skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids

fortsatt innehafvande af befattning i samma lönegrad

är i staten medgifven, tidpunkten för förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under villkor att innehaf

varen under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med

godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke mä föras honom till last den

tid han åtnjutit semester, under iakttagande att den högre

aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

biff vit uppnådd; börande vaktmästaren hos styrelsen

därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya

aflöning sstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde

till befattningen, vare sig på grund af fullmakt

eller konstitutorial eller på grund af förordnande i

följd af frågan om reglering af löneförhållandena m. m.

vid landtbruksstyrelsen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den

lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,

icke mä samma förhöjning tillträda;

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

att styrelsens chef och ledamöter äga årligen, när

sadant utan hinder för göromålens behöriga gång kan

ske, åtnjuta semester, en hvar under en och en half

månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom.

; ortstillägget utgå till månadens slut-,

att i fråga om skyldighet att frän tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till ;pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt

till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,

skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, upphörande af eller minskning i extra,

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde, likaledes i öfverenstämmelse med hvad som blifvit

bestämdt för statskontoret, böra förklaras,

att enhvar, som med eller efter ingången af det

är, med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder

befattning i la ndtbruksstyrelsen, skall vara pliktig

att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,

samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar i

nämnda styrelse, hvilka icke före viss angifven tidpunkt

anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten

samt nämnda villkor och bestämmelser, och som

icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna

vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner

2757/o7. Löner egl er ing skommitténs bet. Vill. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Anslag till

extra biträden,

vikariatsersättning

och expenser.

äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna

i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som

dittills tillkommit dem.

I den stat, som vid 1889 års riksdag fastställdes för den då inrättade

landtbruksstyrelsen, var, i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts

förslag, »till extra biträden, vikariatsersältning och expenser» upptaget ett

anslagsbelopp af 5,000 kronor.

Detta anslag höjdes vid 1898 års riksdag till 6,000 och vid 1904

års riksdag till dess nuvarande belopp 9,000 kronor.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 23 maj 1906 anhållit, att Kungl.

Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i hvad mån personer,

som äro hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt

sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, må kunna erhålla någon

fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

denna utredning kunde föranleda, anbefalldes, bland andra myndigheter,

äfven landtbruksstyrelsen att häröfver afgifva underdånigt utlåtande.

I detta utlåtande, som afgafs den 10 oktober 1906, erinrar styrelsen,

att det enligt gällande instruktion åligger den bland styrelsens ledamöter,

hvilken benämnes sekreterare, att, utom annat, ansvara för uppsättning af

samt till styrelsens granskning öfverlämna koncept till expeditioner i alla

ärenden, som hos styrelsen föredragits, äfvensom att hafva uppsikt öfver

och ansvara för registrator- och aktuariegöromålens behöriga skötande.

Honom åligger i sådant hänseende tillse, att öfver inkommande handlingar

samt utgående expeditioner föras särskilda diarier, att register därtill upprättas,

att till styrelsen inkommande handlingar behörigen emottagas, att

remisser och expeditioner behörigen afsändas eller till vederbörande utlämnas,

att expeditionslistor, protokoll, konceptexpeditioner och handlingar

i afgjorda mål ordnas och förvaras, att styrelsens arkiv hålles i behörigt

skick m. m.

Enligt hvad styrelsen vidare erinrar, finnes till handläggande af

ofvan uppräknade göromål icke, förutom sekreteraren, anställd någon annan

vare sig ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman eller något annat man
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

ligt biträde, utan har styrelsen funnit med sin fördel mest förenligt att i

stället hos sig anställa kvinnliga biträden, af hvilka två kunna anses hafva

stadigvarande, regelbundet arbete hos styrelsen.

Det ena af dessa båda biträden, som alltsedan styrelsens inrättande

år 1890 varit därstädes anställdt, har sysselsatts med skrifgöromål, diarieoch

registerföring, uppsättande af lättare expeditioner, expeditionsgöromål,

verkställande vid behof af kalender- och andra statistiska arbeten, upprättande

af styrelsens årsräkenskaper m. m. Det andra biträdet har varit

sysselsatt hufvudsakligen med skrifgöromål äfvensom med diarieföring. Den

för dessa båda biträden bestämda arbetstiden på tjänsterummet har utgjort

för det förra biträdet omkring 6 och för det senare omkring 4 timmar

dagligen.

o O

Styrelsen säger sig kunna med verklig tillfredsställelse vitsorda den

ordning och noggrannhet, hvarmed dessa kvinnliga biträden utfört sina

göromål, samt särskildt den synnerliga skicklighet, det äldre biträdet ådagalagt

vid fullgörandet af de delvis ganska maktpåliggande och kräfvande

göromål, som åt henne anförtrotts, och anser styrelsen det vara dess skyldighet

att söka bereda åt dessa och dylika, vare sig manliga eller kvinnliga

biträden, som framdeles kunna komma att anställas hos styrelsen, en

fast anställning, liksom äfven under vissa villkor pension vid viss framskriden

ålder. Enligt styrelsens mening står för vinnande af detta ändamål

icke någon lämpligare utväg till buds, än att i styrelsens stat för två

ordinarie biträden upptagas aflöningar, fördelade i lön och tjänstgöringspenningar.

Till ledning för bestämmande af de belopp, hvarmed aflöningarna

borde utgå, meddelar styrelsen, att det äldre biträdet åtnjöte ett »ordinarie

arfvode» af 125 kronor i månaden eller 1,500 kronor för år, hvarjämte

samma biträde tillförsäkrats gratifikationer om tillhopa 300 kronor samt

erhållit dyrtidstillägg med tio procent å såväl arfvodet som gratifikationerna,

alltså tillsammans 1,980 kronor för år. Det andra biträdet åtnjöt

vid tiden för utlåtandets afgifvande ett »ordinarie arfvode» af 50 kronor i

månaden, gratifikationer om 100 kronor samt dyrtidstillägg med tio procent

å arfvodet eller inalles 760 kronor för år.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Enligt hvad styrelsens representant i kommittén meddelat, har emellertid

aflöningen till det senare biträdet från och med ingången af år 1907

höjts, i det att arfvodet satts till 75 kronor för månad eller 900 kronor

för år. Däremot skall biträdet icke vidare komma i åtnjutande af dyrtidstillägg.

I gratifikation hade samma biträde vid midsommaren 1907 bekommit

ett belopp af 50 kronor.

Det är vidare att omförmäla, att enligt uppgift från det äldre biträdet

hos landtbruksstyrelsen hon, utöfver ofvannämnda inkomst af 1,980

kronor för år, åtnjuter särskild ersättning för öfvertidsarbete, och att på

grund däraf hela hennes inkomst af arbete för ämbetsverkets räkning år

1906 utgjort 2,580 kronor 50 öre.

I ofvanberörda underdåniga utlåtande föreslår styrelsen sådan

höjning af biträdenas aflöning, att dem tilldelas en lön afl 500 kronor

jämte två ålderstillägg till lönen, hvartdera om 100 kronor, samt att tjänstgöringspenningar

beräknas för det ena biträdet till 6 kronor för arbetsdag

eller 1,800 kronor för år och för det andra till 2 kronor 40 öre för arbetsdag

eller 720 kronor för år.

För den händelse att styrelsens i nämnda hänseende framställda förslag

skulle vinna bifall, har styrelsen ansett, att det i ämbetsverkets stat

för närvarande upptagna anslag å 9,000 kronor till extra biträden, vikariatsersättning

och expenser skulle kunna minskas med ett i förhållande till

de nämnda biträdenas aflöningsförmåner afpassadt belopp, som dock till

följd af den oafbrutet fortgående utvecklingen af styrelsens verksamhet

syntes ej böra bestämmas till mer än 2,000 kronor. Styrelsen hemställer

fördenskull, att ifrågavarande anslag måtte i styrelsens stat upptagas med

ett belopp af 7,000 kronor.

Efter det till Kungl. Maj:t inkommit utlåtanden från vederbörande

ämbetsverk och myndigheter i anledning af Riksdagens ofvannämnda skrifvelse

af den 23 maj 1906, har Kung]. Maj:t öfverlämnat handlingarna i

ärendet till kommittén med uppdrag att yttra sig i ämnet; och har utlåtande

och förslag i sådant hänseende af kommittén afgifvits den 31 oktober

1907 i delen VII af kommitténs betänkanden.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

I nyssberörda betänkande har kommittén hemställt, att åt biträden,

som för stadigvarande arbetsuppgifter äro hos statsmyndigheter anställda

eller hädanefter anställas, må gifvas en fast ställning, hvarmed skulle

följa förutom aflöningen jämväl rätt till vissa andra förmåner, såsom semester,

sjukhjälp och, i vissa fall, ålderdomsunderstöd in. m. Det skulle

bero på Kungl. Maj:t att, i den mån befintliga anslag därtill lämna tillgång,

bestämma, om och i hvilken omfattning dylika biträden må inom

ett ämbetsverk anställas; och skulle såsom fasta biträden i regel anställas

endast kvinnor.

Ur det allmännas synpunkt har kommittén ansett böra förutsättas,

att anställning såsom fast biträde ej skulle ifrågakomma annat än för

biträde, hvars arbetskraft varder, i hufvudsakligen samma omfattning som

den ordinarie personalens, utnyttjad för statstjänsten, samt att därjämte

borde, för tillstånd att inrätta dylik biträdesbefattning, kräfvas utredning,

att behofvet af biträdes arbetskraft till nämnda omfattning är af stadigvarande

beskaffenhet.

Beträffande aflöningen för dylika biträden har kommittén anfört, att

vid nu rådande prisförhållanden i hufvudstaden begynnelsearfvodet för

fasta biträden hos myndigheter därstädes ej bör bestämmas till lägre belopp

än 1,200 kronor för år, hvilket arfvode sedermera skulle, i den mån sådant

funnes af förhållandena påkalladt, kunna efter hand höjas, dock icke utöfver

1,800 kronor för år. Grunderna för aflöningen till ifrågavarande

biträden skulle bestämmas af Kungl. Maj:t, på förslag af vederbörande

ämbetsverk, inom de af kommittén angifva minimi- och maximibelopp.

I landtbruksstyrelsens ofvannämnda utlåtande af den 10 oktober

1906 har styrelsen uttalat sin tillfredsställelse med det sätt, hvarpå de

hos styrelsen anställda kvinnliga biträden löst de dem anförtrodda uppgifter.

Ett oförtydbart erkännande häraf ligger ock däri, att, vid behandlingen

af frågan om reglering af löneförhållandena m. m. hos landtbruksstyrelsen,

nämnda styrelse icke ansett sig böra ifrågasätta anställning af

biträdande ordinarie eller extra tjänstemän utan tilltrott sig att kunna

fortfarande tills vidare besörja de styrelsen åliggande göromål med anlitande

af enahanda slags biträden som hittills.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Att vid dylikt förhållande hos landtbruksstyrelsen skall finnas full och

stadigvarande sysselsättning för två fasta biträden, synes kommittén uppenbart.

För dessa befattningar skulle gälla hvad kommittén rörande

dylika fasta biträden i allmänhet uti delen VII föreslagit eller till

beaktande framhållit. I afseende å aflöningsförmånerna lärer emellertid

finnas påkalladt att göra undantag för det äldsta af de nuvarande

biträdena, under förutsättning att hon varder till fast biträde antagen.

Det är nämligen upplyst, att hon, som tjänstgjort hos styrelsen allt från

dess inrättande, har sig anförtrodda uppgifter, mera kräfvande och mångsidiga

än de, som i allmänhet plägat åläggas dylika biträden. Med afseende

härå åtnjuter hon redan nu högre aflöning för år än hvad kommittén

tänkt sig som maximiarfvode för fasta biträden i allmänhet, och

har landtbruksstyrelsen i sitt utlåtande af den 10 oktober 1906 för henne

föreslagit en aflöning, slutande å 2,500 kronor. I betraktande häraf har

kommittén icke funnit något att erinra vid, att för henne personligen det

fasta arfvodet bestämmes att utgå med högst 2,500 kronor för år, dock att

därå icke må grundas någon rätt för henne till högre ålderdomsunderstöd

än det belopp, som i sådant hänseende kan komma att högst utgå enligt

de af kommittén för fasta biträden i allmänhet föreslagna bestämmelser

eller 900 kronor för år.

Med iakttagande häraf anser kommittén att till arfvoden åt fasta

biträden i landtbruksstyrelsen bör beräknas ett belopp af högst 4,300

kronor för år. Härutöfver torde för tillfälliga biträden böra afses ett

belopp af omkring 1,700 kronor, äfvensom för särskild! anlitade sakkunniga

biträden 1,000 kronor. I sistnämnda hänseende må erinras, att i

instruktionen är medgifvet att, därest för något ärende erfordras utredning,

som icke står att vinna inom styrelsen eller hos därunder lydande tjänstemän,

styrelsen äger för sådant ändamål anlita särskild! sakkunnigt biträde.

Enligt den för landtbruksstyrelsen gällande instruktion skola under

öfverdirektörens ämbetsresor och semester, eller då han under viss kortare tid

är förhindrad att förrätta sitt ämbete, ärendena, med vissa inskränkning?^,

afgöras af styrelsens ledamöter, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.

I regel finnes sålunda ej särskild vikarie för chefen under dennes frånvaro.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

o ''

Åt ledamot äger styrelsen bevilja tjänstledighet för högst en månad.

Under ledamot sålunda beviljad tjänstledighet eller när ledamot befinner

sig på ämbetsresor, begagnar semester eller är jäfvig att taga del i ett

ärendes behandling eller när ledamotsplats är ledig, äger styrelsen antingen

uppdraga åt annan ledamot att, jämte sin egen tjänst, bestrida den

förres åligganden eller ock meddela förordnande å tjänsten åt person,

som styrelsen undfått Kungl. Maj:ts bemyndigande att vid förefallande

behof förordna till tjänstens uppehållande. Enligt hvad kommittén inhämtat,

har under semester för någon af de tekniska ledamöterna städse annan

ledamot uppehållit, jämte egen tjänst, den lediges befattning; endast vid

semester för sekreteraren har hittills särskild vikarie förordnats.

Uti hvad sålunda gäller i ofvanberörda hänseenden har någon ändring

icke ifrågasatts från landtbruksstyrelsens sida, och, med afseende å de

särskilda förhållanden, som föreligga beträffande detta ämbetsverk, bär

kommittén ansett sig icke äga anledning till erinran vid den nämnda ordningen.

Af denna följer, att till vikariatsersättning under semester för

styrelsens ordinarie tjänstemän endast behöfver beräknas ett mindre belopp.

Därutöfver måste dock, i den händelse, med godkännande af kommitténs

förslag, två fasta biträden varda anställda hos landtbruksstyrelsen,

beredas medel för aflönande af vikarier för dessa under semester och,

inom de i delen VII angifna gränser, vid förekommande sjukdomsfall.

För vikariatsersättning i det hela torde dock ej behöfva beräknas

mer än 1,000 kronor.

Enligt hvad från landtbruksstyrelsen meddelats, hafva de öfriga

utgifter, som bestridts af ifrågavarande anslag, under åren 1904, 1905 och

1906 utgjort resp. kronor 4,8 9 0: 89, 5,0 1 6 : 30 och 4,6 5 8 : 93 eller i medeltal

för dessa tre år kronor 4,855: 37. Med afseende härå och för att tillgodose

behofvet någon tid framåt torde för enahanda ändamål böra beräknas ett

belopp af 6,000 kronor.

För ofvan angifna särskilda ändamål skulle sålunda i landtbruksstyrelsens

stat böra uppföras ett årsanslag af 14,000 kronor. Kommittén

hemställer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stat.

att hos landtbruksstyrelsen må anställas två fasta

biträden, beträffande hvilka skall gälla hvad för sådana

biträden i allmänhet varder stadgadt, dock med den afvikelse

att, under ofvan angifven förutsättning, arfvodet

för det äldsta biträdet personligen må utgå med högst

2,500 kronor för är, utan att emellertid därå må grundas

rätt till högre ålderdomsunderstöd än det belopp,

som i sådant hänseende kan komma att högst utgå enligt

de af kommittén för fasta biträden i allmänhet föreslagna

bestämmelser eller 900 kronor för år;

samt att till extra biträden, vikariatsersättning och

expenser i landtbruksstyr elsen må uppföras ett årsanslag

af 14,000 kronor.

För närvarande gäller för landtbruksstyrelsen följande stat:

B

r o n o

r.

Öfverdirektören och che- fen ........

Fiskeriinspektören . . .

1 byråingenjör ....

1 d:o ....

1 sekreterare .....

1 vaktmästare ....

Till extra biträden, vika- riatsersättning och ex- penser .......

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

5.000

3.000

3,000

3,000

3,000

500

2,000

1,500

1,500

1,500

1,500

300

7.000

4,500

4,500

4,500

4,500

800

9.000

Efter 5 år kan lönen höjas med 500

'' kronor och efter 10 år med ytter- ligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas med 100

kronor och skall, om vaktmästaren

i sådan egenskap åtnjuter fri bostad,

lönen, så länge denna förmån kvar- står, minskas med 150 kronor.

Summa

—

—

34,800

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Enligt kommitténs förslag skulle staten för landtbruksstyrelsen få

följande utseende:

K r o

n o ib

Öfverdirektören och

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Summa.

chefen .....

6,200

2,800

1,000

10,000

i 1 byråchef ....

5,000

2,500

600

8,100

lEfter 5 år kan lönen höjas med

3 byråchefer . . .

15,000

7,500

1,800

24,300

j 600 kronor.

/Efter 5 år kan lönen höjas med

\ 100 kronor.

1 vaktmästare . . .

700

350

150

1,200

Till extra biträden,

vikariatsersättning

och expenser . .

—

—

—

14,000

|

Summa

—

-

_

57,600

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Medan den nu gällande staten slutar å......kronor 34,800, Kostnads
skulle

enligt kommitténs förslag staten för landtbruks- beräkning.

styrelsen sluta å................ » 57,600

och således öfverstiga den nuvarande med 22,800 kronor. Erinras må

emellertid, att hänsyn härvid icke tagits till ålderstillägg.

I delen I (sid. 152—160) har kommittén behandlat frågan om för- / fråga om

enkling i vissa hänseenden af arbetssättet hos de centrala ämbetsverken och ^arbetssätt. ''

därvid, med framhållande af åtskilliga synpunkter, uttalat den uppfattningen,

att vid utarbetande af instruktioner eller arbetsordningar för nämnda

ämbetsverk afseende bör i görligaste mån fästas å angelägenheten af att

åstadkomma sådana förenklingar i arbetssättet, som kunna finnas erforderliga

och ändamålsenliga.

2767/o7. LöneregleringsJcommitténs bet. Vill.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

I öfverensstämmelse härmed har i kommitténs betänkanden rörande

särskilda centrala ämbetsverk hemställts om eller till beaktande framhållits

vissa till förenkling syftande förändringar i arbetssättet hos dessa ämbetsverk.

Då kommittén i förevarande betänkande angående landtbruksstyrelsen

icke gjort någon särskild hemställan i sådant hänseende, har detta ingalunda

sin grund däri, att kommittén skulle i någon måtto hafva frångått

sin i delen 1 uttalade uppfattning, och lika litet däri, att vid landtbruksstyrelsen

icke skulle finnas i ett eller annat hänseende önskvärda förenklingar

i arbetssättet. Men då numera behofvet af dylika förenklingar

blifvit allt mera allmänt erkändt och samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter

jämväl fått från Kungl. Maj:t mottaga cirkulär af den 22 mars 1907

angående affattandet af utlåtanden, skrivelser m. in. i ämbetsärenden (bihang

till svensk författningssamling n:r 13), har kommittén ansett sig kunna

förutsätta, att, i den mån jämväl de i öfrigt af kommittén förordade förenklingar

finnas böra vinna tillämpning och komma till uttryck i instruktioner

för vederbörande myndigheter, sådant äfven varder beaktadt vid

utfärdande af ny instruktion för landtbruksstyrelsen, samt att denna styrelse

jämväl i andra hänseenden skall låta sig angeläget vara att tillse,

det arbetssättet därstädes varder, i all den mån ske kan, förenklad!. Och

vid sådant förhållande har det synts kommittén icke vara af nöden här

inlåta sig vidare å frågan, i all synnerhet då de förenklingar, som må

kunna vidtagas, icke under något förhållande kunna tänkas föranleda minskning

af den ordinarie personalen vid landtbruksstyrelsen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.