Sök i Ratio Lex

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

142 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 110 av 142 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1908:9, band 3, UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

IX.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

LANDTMÄTERISTYRELSEN

2770/

07

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1907

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse til! Konungen............. i_n.

Betänkande och förslag.

Historisk öfversikt.................. ^

Landtmäteristyrelsens ämbetsverksamhet.............23

Framställningar om reglering af löneförhållanden m. m. hos landt
mäteristyrelsen.

................... gg

Kommitténs förslag.

Organisation och aflöning sförmåner för landtmäteristyrelsens ordinarie

personal..........''............ gg

Utsträckt arbetstid..................... 72

Aflöningsvillkor för landtmäteristyrelsens ordinarie personal .... 73.

Anslag till extra tjänstemän och biträden samt viJcariatsersättning . 78.

Anslag för landtmäteriundervisning...............gg_

I fråga om särslcildt anslag för kontroll öfver landtmätares förrättningar

..................... g^

Nu gällande stat..................... 92

Förslag till stat.................... gg

Kostnadsberäkning.................. g^

I fråga om förenklingar i arbetssätt...............94^

Särskildt yttrande aflandtmäterisekreteraren Alfred Eriksson (jämte bilaga) 96.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902

uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering

af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., får

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

härmed i underdånighet öfverlämna delen IX af kommitténs betänkande^

innefattande förslag i nämnda hänseende beträffande landtmäteristyrelsen.

Vid ifrågavarande betänkande finnes fogadt särskilt yttrande af

undertecknad Eriksson, som Eders Kungl. Maj:t i nåder förordnat att vara

ledamot af kommittén under den tid landtmäteristyrelsen utgjorde föremål

för kommitténs behandling.

Stockholm den 7 november 1907.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Alfred Eriksson.

Henrik Schultzberg.

Philip Klingspor. Carl Persson.

Johan Widén. Ivar Wijk.

Allan Cederborg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reglering af löneförhållanden m, m.

vid

landtmäteristyrelsen.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Historisk öfverslkt.1

Landtmäteristyrelsens verksamhet sammanhänger så nära med landtmäteriet

i allmänhet, att vid en redogörelse för landtmäteristyrelsens tillkomst

äfven torde böra vidröras landtmäteriets utveckling i riket.

Spörsmålet om jordens fördelning emellan statsborgarna i ett land

framträder, så snart dess befolkning varder bofast, och förblifver sedan

under statens och samhällets fortgående utveckling en ständigt på dagordningen

stående fråga, som påkallar statsmakternas synnerliga uppmärksamhet

och omtanke.

Så har äfven varit förhållandet i Sverige. De gamla landskapslagarna

såväl som landslagarna innehålla föreskrifter rörande jords fördelning,

särskildt genom bestämmande af rå och rör samt antydningar om ändamålsenligare

förfaringssätt än förut använda, hvilka torde hafva förskrifvit sig

ända från hednatiden. Till en början nedsatte grannar i by själfva rå

och rör sina ägor emellan, men under tidernas lopp började särskilda

praktiska män att med andras uteslutande utföra jorddelningar. De i

Östgötalagen omnämnda »ändakarlar», hvilka hade vitsord att med fjorton

mans ed »nedsvärja» hufvudråmärkena i by, och deras gelikar i andra

landsdelar såsom »refkarlar», »jordamätare» m. fl. voro föregångare till

1 Vid afiyttandet af denna öfversikt hafva, i all synnerhet beträffande äldre tider, begagnats

följande tryckta arbeten, nämligen: E. J. Schutz, Om skifte af jord i Sverige,

Stockholm 1890, samt V. Ekstrand, Samlingar i landtmäteri, Stockholm 1901, 1902 och

1905.

2770/o7. Löneregleringslcommitténs bet. IX.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

landtmätare, hvilken benämning torde hafva hämtats från tyska språket,

då konung Gustaf II Adolf under fälttåg i Tyskland använde tyska

»Landmesser». Landtmätarnas föregångare torde i allmänhet ej hafva upprättat

några kartor, utan grundades jordfördelningen endast på mätning

med stång eller rep. De äldsta kartorna i vårt land torde hafva varit

geografiska. Bland dylika må nämnas en karta öfver Sverige, upprättad

af ärkebiskop Olaus Magnus och tryckt i Rom år 1539.

Om ock staten redan på 1300- och 1400-talen genom särskilda personer

förskaffat sig uppgifter för sina ändamål rörande jordförhållandena, synas

dock först under 1500-talet bestämda föreskrifter härom börjat utfärdas.

Bland dylika föreskrifter må nämnas »Ordning för Red. fougderne i Finland»

den 28 januari 1556 och »ordning om jordemätning» af år 1585, hvilken

gällde för Oppunda härad i Södermanland.

Landtmäteriet började emellertid att öfvergå till statsinstitution först

i början af 1600-talet. Detta skedde därigenom, att år 1603 hertig Carl

såsom riksföreståndare uppdrog åt Andreas Engelberti, sedermera kallad

Bure eller Bureus, att upprätta en karta öfver landet, såsom framgår af

ett ännu bevaradt bref från Engelberti af den 2 juli 1603. Bureus grep

sig genast an med uppdragets utförande, och första resultatet af hans

verksamhet var en år 1611 fullbordad karta öfver Lappland eller norra

Sverige, som år 1626 efterföljdes af en större karta öfver Skandinavien

med kringliggande länder. Konung Gustaf II Adolf synes hafva ämnat

genom Bureus åstadkomma eu omfattande landtmäteriverksamhet i riket,

då för denne den 4 april 1628 utfärdades en kungl. instruktion rörande

hans fortsatta verksamhet, hvithet aktstycke torde få anses innebära den

egentliga upprinnelsen till ett af staten ordnadt landtmäteri i vårt land.

Bureus erhöll genom nämnda instruktion, i hvilken han benämndes

generalmatematiker, ett mångsidigt verksamhetsfält, i det att han enligt den,

samma bland annat skulle dels för geografiskt ändamål och landets kartläggning

upprätta geografiska kartor öfver större eller mindre delar af landet, dels

ock handhafva den geometriska uppmätningen af byarnas åker, äng, skog

och mark samt göra förslag om de förbättringar, som i landtbruket erfordrades,

äfvensom föranstalta dylik uppmätning af städer, sjöar, strömmar,

skogar och grufvor m. in. Han skulle själf lägga hand vid kartors upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

rättande och, om han icke kunde öfverkomma vana landtmätare, antaga »unga

drängar, ärlige mäns barn», som han själf fick instruera. Geografiska kartor

skulle sändas direkt till Bureus för att af honom sammanföras, under det

att geometriska eller ekonomiska skulle aflämnas i räkningekammaren.

Landtmäteri et torde ungefär från denna tid hafva lydt under

räkningekammaren eller sedermera kammarkollegium. Detta synes framgå

däraf, att den första kända landtmäteriinstruktionen utkom den 19 juni

1633 under form af fullmakt af nämnda ämbetsverk för sex landtmätare

med närmare föreskrifter rörande förfaringssätt vid mätningar och skattläggningar.

Liknande instruktioner gåfvos dels af räkningekammaren den 2 april

1634 för vissa landtmätare, dels af Kung!. Maj:t den 30 april 1635 för

landtmätarna i »alla landsändar». Såsom tillägg till föregående instruktioner

utfärdades af räkningekammaren ett memorial af den 19 maj 1636.

Såsom den första begynnelsen till en centralisering af landtmäteriet lärer

få betraktas den instruktion, som den 17 maj 1642 af räkningekammaren

utfärdades för en »inspektor öfver landtmäteriarbetet», hvilken skulle i honom

anvisad särskild lokal inom räkningekammaren ordna redan befintliga kartor,

mottaga, granska och inbinda inkommande kartarbeten samt föra ett register

eller hufvudbok öfver desamma äfvensom i allmänhet öfva tillsyn öfver

landtmätarna i orterna. Den sålunda inrättade nya afdelningen af räkningekammaren

eller kammarkollegium blef benämnd landtmäterikontoret.

O

Den 20 april 1643 utfärdades för landtmätarna ny instruktion angående

byemätningen och särskild instruktion angående den geografiska

uppmätningen af landet.

Konung Carl XI, som vid ordnandet af landets administration och

hushållning kom i oundgängligt behof af landtmäteriets tjänst, utsände

kommissioner af landtmätare till olika landsdelar och utnämnde år 1683

Carl Gripenhielm till direktör och sedex-mera till generaldirektör öfver

svenska landtmäteiået och geografien. Gripenhielm, om hvilken det i hans

fullmakt heter, att han i landtmäteriet »förwärfwat sig en god och berömligt!

kundskap», beflitade sig om att få studerade personer in på landtmäteribanan,

ini’ättade undei*visning och examen för aspiranterna samt

sökte på fierehanda sätt höja landtmäteidet i landet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

En ny landtmäteriinstruktion utfärdades af kammarkollegium den 19

maj 1688. Landtmätarna, som förut under 1600-talet haft en lön af 100

a 200 daler silfvermynt, åtnjöto mot slutet af samma århundrade af staten

i lön och respenningar i allmänhet 240 daler jämte »vackra» dagtraktamenten

samt dessutom hvarjehanda hjälp och handräckning af Konungens befallningshafvande

i orterna. Deras fullmakter utfärdades intill år 1694 af kammarkollegium,

men därefter af Kungl. Maj:t på förslag af direktören, enligt

kungl. bref den 8 november 1694.

Efter Gripenhielms död år 1694 inträffade till följd af krig och

konung Carl XII:s långa bortovaro från riket stillestånd och tillbakagång

i landtmäteriets verksamhet. För att bringa ordning och reda i förhållandena

utfärdades därför den 20 april 1725 »Kungl. Maj:ts instruktion, hvarefter

såväl landtmätare i gemen, som hvar och en i synnerhet, hafva sig

att regulera och rätta».

Denna instruktion var visserligen i hufvudsak byggd på föregående,

men innehöll äfven åtskilliga nya föreskrifter, såsom att examen skulle afläggas

vid iandtmäterikontoret i Stockholm samt att tjänligt rum till kontor

skulle vid landshöfdingeresidensen lämnas ordinarie landtmätarna (sedermera

förste landtmätare). Märkligast var dock denna instruktions 20 §, som

innehöll de första föreskrifterna för ägodelnings utförande.

De äldsta i landskaps- och landslagarna omförmälda delningar voro

hammarskiften. Sedermera infördes s. k. solskiften. Genom hammarskifte

åstadkoms ej fast delning af jord utan endast ett slags indelning till bruk

af olika tegar under viss tid och i största möjliga sammanblandning.

Solskifte åter, som endast kunde begäras af den, som ägde minst en fjärdedel

i byn, utmärkte sig därigenom, att ägorna förlädes efter väderstreck

och så, att hvarje delägare i all åker och äng erhöll samma läge, ordning och

areal, som han erhållit i tomt i jämförelse med de andra delägarna i byn. Efter

solskiftena förekommo tegskiften, hvilka utgjorde öfvergång till storskiften

och skilde sig från dessa egentligen endast genom att flera skiften fingo utläggas

vid tegskifte än vid storskifte. Hammar-, sol- och tegskiften utfördes

väl af landtmätare, men de kunde äfven verkställas af andra personer, såvidt

kronans rätt ej var i fråga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Först s:enom 1725 års instruktion bestämdes, att endast landtmätare

o

skulle verkställa ägodelningar, då sådana kunde förekomma, hvarigenom

alltså skiftesverket blef fast förbundet med landtmäteriet.

På sålunda inslagna vägar fortsatte landtmäteriet sin verksamhet

någon tid, utan annan nämnvärd förändring, än att justeringen af mått

och vikt genom kungl. bref till kammarkollegium den 21 januari 1735

uppdrogs åt landtmäteriet »till landtmätarnes villkors förbättrande». Nämnda

kungl. bref delgafs chefen för landtmäterikontoret, hvilken därigenom ansågs

hafva fått närmaste tillsynen öfver justeringsverket; och blef detta sedermera

uttryckligen stadgadt i § 12 af kungl. förordningen angående mått,

mål och vikt den 27 maj 1737.

År 1747 utnämndes »öfverinspektoren» vid landtmäterikontoret Jakob

Faggot till öfverdirektör för landtmäteriet, och med honom inträdde en ny

period i svenska landtmäteriets historia. Faggot ansåg, att orsakerna till

landets dåvarande dåliga ekonomiska ställning voro att söka, bland annat,

uti ett olyckligt »delningssätt af jord uti smala tegar». Genom honom

infördes den skiftesform, som benämnts storskifte, hvars viktigaste princip

var, att hvarje delägare skulle genom ägornas sammandragning vid skiftet

erhålla sina ägor i största möjliga sammanhang, hvarvid skiftesantalet ej

fick öfverskrida ett visst maximum.

Sedan första storskiftesförordningen utkommit den 1 mars 1749, utfärdades

den 5 april 1757 en ny förordning om storskiften, innehållande den

viktiga bestämmelsen, att den, som ville dela i storskifte, ägde vitsord att

sådant erhålla, samt att den, som fick sämre lott, skulle få en »däremot

svarande ersättning i rymden». Efter det man allt mer börjat inse de

ofantliga fördelarna för jordbruket af att hafva ägorna sammandragna i

stället för en mängd tegar, förbättrades och omgestaltades storskiftesförfarandet

tid efter annan, och nya förordningar härom utkommo, de viktigaste

och utförligaste den 17 augusti 1762 och den 12 augusti 1783, hvilken

senare äfven innehöll instruktion.

o

År 1757 tillsattes en af 40 landtmätare bestående mätningskommission

under särskild direktör för att uppmäta och beskrifva Finland.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Storskiftesverksamheten var synnerligen liflig under slutet af 1700- talet och början af 1800-talet, så att landtmätarnas krafter drogos från

det geografiska kartarbetet, i följd hvaraf dugliga kartor öfver landet vid

denna tid kommo att saknas.

Enligt kungl. bref den 5 november 1756 skulle 60 kommissionslandtmätare

tillsättas med en lön af 500 daler silfvermynt. Lönen

minskades från 1767 års början till 220 daler, men ökades åter 1778 till

440 daler. För lönen voro landtmätarna skyldiga att mäta civila och militära

boställen, upprätta geografiska kartor samt utföra andra publika göromål.

Enligt kungl. bref den 19 januari 1802 skulle lönen indragas i mån af

kommissionslandtmätarnas afgång; och hafva de sedermera och allt hitintills

förblifvit utan lön från statsverket; hvaremellertid dem tillförsäkrats arfvode

för deras förrättningar. Troligen var det genom förordning den 20

november 1766, som dylikt arfvode först medgafs för förrättningar åt

enskilda.

Lönernas indragning skulle dock säkerligen hafva föranledt svårigheter

vid kårens rekrytering och vidmakthållande, därest icke en ny period

med nya uppgifter för landtmäteriet snart därefter inträdt.

Sedan fördelarna af ägors sammandragning genom storskiften blifvit

allt mera kända, men sammandragningsprincipen ej kunnat fullt genomföras

till följd af att utläggning af stort antal skiften enligt storskiftesförfattningarna

var tillstadd och det nästan var regel att dela i så många

skiften som möjligt, började man efter 1800-talets ingång att öfvergå till

enskiften, hvarigenom all ägoblandning skulle upphäfvas. Enskiftesförfattningar

utgåfvos i sådant syfte bland annat under åren 1808, 1804, 1807

och 1821.

Dessa författningar medförde visserligen mycken båtnad för rikets

åkerbruk och landthushållning, men man insåg snart nog, att hinder för enskiftesidens

fullständiga genomförande mötte i åtskilliga delar af riket

och i synnerhet uti mera skogbeväxta och kuperade trakter. Efter förutgående

grundliga utredningar företogs då en omgestaltning och ett ordnande

af landtmäteriförhållandena i vårt land. Den viktigaste åtgärden

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

bestod uti utfärdandet af kungl. stadgan om skiftesverket i riket den 4

maj 1827.

I denna stadga hafva visserligen sedermera tid efter annan skett

ändringar och ny skiftesstadga med anledning däraf utfärdats den

9 november 1866, men än i dag, sedan ungefär två tredjedelar af riket

varit föremål för laga skifte, lända grundbestämmelserna i laga-skiftessystemet

enligt 1827 års stadga till efterrättelse. Tid efter annan hafva

dock röster höjts för en förbättrad lagstiftning härutinnan; och sedan

jordbruket alltmer börjat öfvergå från större till mindre jordbruk, torde

åter tiden för ett förändradt skiftesförfarande vara kommen. En kommitté

har ock blifvit tillsatt för utarbetande af förslag till ny skifteslagstiftning.

Samma dag som 1827 års skiftesstadga utfärdades en landtmäteri - instruktion, hvarigenom landtmäteriets uppgift utvidgades och bestämdes,

särskild t för återupptagande af den geografiska delen af dess verksamhet.

Genom denna instruktion skildes landtmäteriet från kammarkollegium

och ett själfständigt ämbetsverk organiserades under benämningen

generallandtmäterikontoret. Till dess åligganden hörde inseende öfver

skiftesverket i riket med hvad därmed ägde sammanhang, så ock öfver

justeringen af mått, mål och vikt; ärenden rörande rikets statistiska indelning,

äfvensom jordens ekonomiska uppmätning i afseende på skattläggningar,

förmedlingar, byten med mera dylikt; samt tillsyn öfver rikets

g-eografiska kartverk och dess fullkomnande. Vidare ålåg det öfverdirektören

och chefen att vaka däröfver, att landtmäteriverket till alla delar

måtte erhålla det skick, att detsamma svarade emot det med dess inrättande

åsyftade ändamål, »jordbrukets uppkomst och förkofran samt kännedom

om riket i statistiskt och geografiskt hänseende».

Genom beviljande af anslag till det geografiska kartverket vid 1844

—45, 1853—54 och 1856—58 årens riksdagar visade Rikets Ständer sin

beredvillighet att understödja detsamma. Sedan år 1805 fältmätningskåren

inrättats, hvilken år 1831 erhöll benämningen topografiska kåren, hade

emellertid den geografiska delen af landtmäteriet börjat tagas under militär

ledning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Den verksamhet, som kom att bedrifvas på grund af de uti 1827 års

instruktion lämnade föreskrifterna om landtmäteriets geografiska uppgift,

innefattades i allmänhet under benämningen socken-karteverket eller geografiska

karteverket, hvilket sedermera enligt kungi. bref den 15 april 1859

erhöll benämningen rikets ekonomiska kartverk. Genom kungl. bref den 16

december 1859 blef landtmäteriets dåvarande chef på eget initiativ entledigad

från befattningen med nyssnämnda kartverk, hvarvid en ingenjör i generallandtmäterikontoret

förordnades att från och med början af år 1860 öfvertaga

ledningen af detsamma, samtidigt hvarmed åt landshöfdingen i Norrbottens

län P. H. Widmark uppdrogs ledning och tillsyn af ekonomiska

kartverket i Norrbottens län samt landtmätarna fritogos från skyldigheten

att för befordran till kommissionslandtmätare upprätta en sockenkarta med

beskrifning. Redan genom kungl. bref den 7 december 1852 hade, på

framställning af öfverdirektören, generallandtmäterikontoret frikallats från

den enligt 1827 års instruktion kontoret åliggande, men ännu icke i verket

satta befattningen med sammandragning af länskartor.

År 1869 förordnades, att ekonomiska kartverket åter, i hvad det

afsåg mellersta och södra delarna af riket, skulle ställas under öfverinseende

och ledning af landtmäteristyrelsen, men redan år 1873 uppdrogs

ledningen af ekonomiska kartverket, äfven hvad Norrbottens län angick,

åt chefen för generalstabens topografiska afdelning. Enligt den 20 december

1894 utfärdad instruktion äro numera generalstabens topografiska afdelning

och ekonomiska kartverket förenade till ett ämbetsverk under ledning

af chefen för generalstabens topografiska afdelning och under benämning

rikets allmänna kartverk. På sådant sätt har landtmäteriets geografiska

uppgift i vårt land kommit helt och hållet under militär ledning,

äfven beträffande de med landtmäteri et så nära sammanhängande

ekonomiska kartarbetena och statistiska uppgifterna.

Det under räkningekammaren eller kammarkollegium lydande landtmäterikontoret,

som vid sitt upprättande år 1642 fick sin lokal i ett af

räkningekammarens rum å slottet i Stockholm, flyttades år 1689 till den

nuvarande byggnaden. I arbetsordningar, utfärdade åren 1691 och 1701,

samt i kungl. förordningen om landtmäteriet i riket den 12 augusti 1783

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

angafs dess benämning vara generallandtmäterikontoret, hvilken benämning

sedermera upptogs i den år 1827 utfärdade landtmäteriinstruktionen.

Styrelsen öfver landtmäteriet utgjordes under äldre tider egentligen

af dess chef. Antalet af de denne biträdande tjänstemän torde ända till

medlet af 1700-talet hafva varit tämligen obestämdt till följd häraf, att

flertalet af dem synas hafva tagit del i mätningskommissionernas arbeten.

Den 9 oktober 1689 beviljades lön till en sekreterare (notarie) vid landtmäteri

kontoret.

Uti landtmäteriförordning den 20 november 1766 omförmälas af

tjänstemännen i generallandtmäterikontoret visserligen endast öfverdirektören,

öfverinspektoren och inspektören, men därjämte funnos i kontoret redan

förut anställda åtminstone eu sekreterare och två ingenjörer, af hvilka

dock den ene under vissa tider äfven torde hafva tjänstgjort såsom

sekreterare.

Enligt landtmäteriförordningen den 12 augusti 1783 bestod generallandtmäterikontoret

af en chef, benämnd öfverdirektör, hvilken såväl vid

nämnda kontor som öfver landtmäteriet i allmänhet skulle hafva uppsikt

och »styrsel», eu öfverinspektor, hvilken ålåg inseende öfver arbetets fortgång

inom kontoret, enkannerligen vid revision af landtmätarnas inkommande

kartor, en premieringenjör, hvilken, utom annat, tillhörde att utarbeta

och förbättra rikets geografiska kartverk, en sekreterare, »som skulle

gå öfverdirektören med expeditionerna tillhanda», en registrator samt

ordinarie och extraordinarie ingenjörer.

Sedan härtill kommit en inspektor öfver mått, mål och vikt, utgjorde

antalet tjänstemän vid generallandtmäterikontoret tolf, under beräkning

af att sex ingenjörer funnos anställda.

Enligt berörda 1783 års förordning skulle öfverdirektören i sin årsbeiättelse

anmäla landtmätarnas tjänstefel, hvilka skulle beifras af kammarkollegii

advokatfiskal. Först år 1786 tillsattes en särskild landtmäterifiskal

för att granska de i finland stationerade landtmätarnas arfvodesräkningar

och hos kammarkollegium anmäla tjänstefel af landtmätare både

från Sverige och Finland, isynnerhet vidkommande debitering af för högt

arfvode och obehörigt uppskof med storskiftesförrättningar. Landtmäteri
27,

%7. LöneregJeringsTcommitténs bet. IX. o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

fiskalstjärtsten uppfördes på ordinarie stat och fiska-len försågs med kung],

fullmakt år 1827.

Vid 1862—63 årens riksdag beviljades anslag till aflöning åt en till

biträde åt landtmäterifiskalen afsedd amanuens och på samma gång 3.000

riksdaler årligen till landtmäterielevernas undervisning, sedan Kung!. Maj:t

år 1856 icke funnit skäl bifalla öfverdirektörens framställning om landtmäteriexamens

förläggande till universitet samt 1860 ansett den af öfverdirektören

väckta frågan om elevernas undervisning vid skogsinstitutet

böra förfalla.

# *

*

Den 6 augusti 1864 utfärdades af Kungl. Maj:t förnyad landtmäteriinstruktion

(intagen i svensk författningssamling under n:r 66). Genom

densamma erhöll ifrågavarande centrala ämbetsverk benämningen landtmäteristyrelsen.

Enligt § 1 i instruktionen skulle styrelsen, »hvars verksamhet utöfvas

i rikets generallandtmäterikontor», handhafva tillsynen öfver landtmäteriet

samt skiftes- och afvittringsverken, äfvensom öfverinseendet å

mått och vikt samt hvad därmed ägde sammanhang.

Ämbetsverket skulle utgöras af en chef, under benämning af generaldirektör

för landtmäteriet, en landtmäterisekreterare, eu öfveringenjör,

en landtmäterifiskal, en aktuarie, som tillika var registrator, samt ordinarie

ingenjörer och amanuenser till det i kontorets stat bestämda antal.

I sistnämnda hänseende erinras i det betänkande angående lönereglering

in. m. för landtinäteristyrelsen, som den 13 juli 1877 afgafs af

dåvarande löneregleringskommittén, att aflöningsstaten af den 13 november

1863 upptog tre ingenjörer i högre och två i lägre lönegrad samt

en amanuens hos landtmäterifiskalen, och att någon annan förändring sedan

dess ej inträdt, än att enligt kungl. bref den 13 juli 1866 eu ingenjörsbefattning

af lägre och enligt kungl. bref den 31 december 1868 en

ingenjörsbefattning af högre lönegrad indragits, hvaremot år 1867 en

amanuens hos styrelsen blifvit anställd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

\ id tiden för afgifvande af omförmälda kommittés betänkande utgjordes

tjänstemannapersonalen vid generallandtmäterikontoret af 10 tjänstemän,

nämligen generaldirektören, landtmäterisekreteraren, öfveringenjören,

landtmäterifiskalen, aktuärien, tillika registrator, två ingenjörer i högre

och en ingenjör i lägre lönegrad samt två amanuenser, med tjänstgöring

den ene hos styrelsen och den andre hos landtmäterifiskalen.

Landtmäterisekreteraren och öfveringenjören voro bägge föredragande

i styrelsen. Enligt § 4 i instruktionen ålåg det den senare att föredraga

alla de mål och ärenden, som angingo generallandtmäterikontorets arkiv,

skattläggningar, byten, förmedlingar och afvittringsförrättningar, öfverinseendet

å samt justering af mått, vikter, vägnings- och brännvinsprofningsinstrument

samt aktuariens och ingenjörernas vid generallandtmäterikontoret

äfvensom justerares tillsättning, tjänstgöring och entledigande.

Enligt § 3 hade landtmäterisekreteraren att föredraga alla på landtmäteristyrelsens

afgörande beroende mål och ärenden, som icke tillhörde

öfveringenjörens handläggning. I

I det nämnda kommittébetänkandet finnes intagen en redogörelse

beträffande omfånget af landtmäteristyrelsens och dess särskilda tjänstemäns

verksamhet under gångna år, »för såvidt densamma» — säger kommittén

• »kan genom siffror tydliggöras». Uppgifterna till denna redogörelse;

hade blifvit kommittén meddelade genom dess ordförande, dåvarande

generaldirektören för landtmäteriet L. B. Falkman.

Kommittén angaf (sid. 26—28) åtskilliga orsaker till den minskning

i landtmäteristyrelsens göromål, hvilken enligt berörda redogörelse inträdt

under senare åren. Af déssa orsaker må här särskild! omförmälas,

att rikets ekonomiska kartverk från och med år 1873 upphört att

lyda under styrelsen och var ställdt under ledning af chefen för topografiska

kåren, hvarigenom göromålen i synnerhet för öfveringenjören, hvilken

den närmare tillsynen öfver kartverket ålåg, betydligt förminskats;

att afvittringsarbetena i Gäfieborgs, Västernorrlands och Jämtlands

län blifvit helt och hållet afslutade; samt

att antalet af de vid det allmänna skiftesverket anställda landtmätare

och landtmäteriauskultanter var betydligt mindre än tillförne.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

För egen del anförde kommittén att, då landtmäteri styrelsens hufvudsakliga

uppgift var att handhafva tillsynen öfver landtmäteriet samt

skiftes- och afvittringsverken, det vore tydligt, att, i den mån laga skiftes-,

storskiftes- och afvittringsförrättningarna fortginge och afslutades samt

landtmäterigöromålen sålunda •minskades, äfven styrelsens verksamhetsområde

skulle år efter år blifva mera inskränkt. Den minskning i

styrelsens göromål, som under de senare åren inträdt, hade ock, enligt

kommitténs åsikt, väsentligen sin grund i detta förhållande och kunde följaktligen

icke betraktas såsom tillfällig och öfvergående, utan måste anses

såsom konstant och varaktig. I betraktande däraf och då enligt 2 art.

i landtmäteriinstruktionen landtmätarna stodo under Konungens befallningshafvandes

i länen lydnad och tillsyn, hvarigenom landtmäteristyrelsens

åligganden i förhållande till personalen i orterna vore af eu jämförelsevis

inskränkt omfattning, ansåg kommittén med fog kunna ifrågasättas, huruvida

för fullgörandet af de landtmäteristyrelsen tillhörande göromål fortfarande

kunde vara erforderligt ett verk med så kostsam anordning som den

dåvarande landtmäteristyrelsen. Svaret på denna fråga var emellertid, såsom

kommittén höll före, beroende icke endast af de antydda förhållandena,

som rörde själfva landtmäteriväsendet, utan äfven i väsentlig mån

därpå, huruvida öfverinseendet å justeringsväsendet fortfarande borde tillhöra

landtmäteristyrelsen eller frånskiljas denna myndighet, för att ordnas på

ett sätt, som bättre än för det dåvarande tillfredsställde tidens fordringar

i denna del. Framställningar och förslag i sistberörda syfte hade ock redan

blifvit afgifna. Kommittén hemställde, att öfverinseendet öfver justeringsväsendet

måtte uppdragas åt en särskild för ändamålet organiserad

justeringsstyrelse.

1 händelse af bifall till kommitténs förslag om ju sterings väsendets

skiljande från landtmäteristyrelsen, skulle, såsom kommittén vidare framhöll,

öfver ingenjören i generallandtmäterikontoret befrias från de göromål,

som, alltsedan landtmäteristyrelsen och öfveringenjören befriades från bestyret

med rikets ekonomiska kartverk, kufvudsakligast upptagit öfveringenjörens

tid, och hans öfriga åligganden voro dels så få, dels af så ringa

omfattning, att desammas fullgörande icke erfordrade en särskild tjänsteman.

Om af dessa åligganden vissa öfverflyttades på generallandtmäteri
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

kontorets chef, andra och däribland föredragningsskyldigheten på landtmäterisekreteraren

samt det återstående på aktuarien, ansåg kommittén

öfveringenjörstjänsten blifva obehöflig och kunna indragas.

Äfven generallandtmäterikontorets chef skulle genom justeringsverkets

skiljande från landtmäteriet komma att befrias från åtskilliga af de

göromål, som dittills upptagit hans tid. I betraktande däraf och då landtmäteristyrelsens

göromål betydligt minskats under senare åren och efter

kommitténs antagande icke framdeles komme att i någon större mån ökas,

för såvidt icke åt styrelsen uppdroges nya, för dess dåvarande ändamål

främmande, åligganden, syntes styrelsens verksamhet då vara och

framdeles blifva af den jämförelsevis ringa omfattning, att i spetsen

för densamma icke kunde erfordras en chef med de ansenliga löneförmåner

och den höga ämbetsställning, som af den dåvarande chefen innehades.

En chef för verket var emellertid nödvändig, och denne, hvilken kommittén

ansåg lämpligen böra benämnas landtmäteridirektör, skulle alltså öfvertaga

de åligganden, som, sedan justeringsväsendet skilts från landtmäteristyrelsen,

för generaldirektören återstode med den makt och myndighet

vid ärendenas afgörande, som denne då tillkom, och med skyldighet därjämte

— då, enligt kommitténs åsikt, landtmäteridirektörens tid däraf ej

blefve fullt upptagen — att uppsätta expeditioner uti åtminstone alla svårare

och viktigare mål.

Landtmäterisekreterarens tjänst fann kommittén icke kunna undvaras.

Denne tjänsteman måste därför bibehållas med hufvudsakligen enahanda

skyldigheter som för det dåvarande. Men då landtmäteridirektören, sekreteraren

till lättnad i dess åligganden, skulle kunna medhinna utredning

af många mål och uppsättning af de mera besvärliga expeditionerna, kunde

enligt kommitténs uppfattning hinder ej möta för landtmäterisekreteraren

hvarken att öfvertaga de göromål, som borde till honom öfverflyttas, därest

öfveringenjörstjänsten indroges, eller att — stundom med biträde af någon

extra ordinarie tjänsteman — verkställa det arbete, som förrättades af

den hos styrelsen då anställda, men enligt kommitténs mening ej vidare

behöfliga amanuensen, med undantag af vissa diarieföringsarbeten, som

borde öfverflyttas på andra tjänstemän.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

i fråga om landtmäterifiskalskontoret erinrade kommittén, att till

göromålen ä detta kontor hörde, bland annat, granskning af de fi''ån landtmätarna

i länen årligen inkommande, till flera tusental uppgående dagböcker,

arbetsförteckningar, årsberättelser samt förteckningar öfver koncept-

och publika renovationer af kartor och beskrifningar med tillhörande

arfvodesräkningar in. in. Denna, granskning kunde dock ej af kontorets

dåvarande personal fullständigt medhinnas. För en fullständig sådan,

hvarmed skulle afses, bland annat, kontroll öfver vederbörande förrättningsmans

arfvodesberäkning, skulle vara nödvändigt att jämföra räkningarna

med alla de af landtmätarna vid förrättningarna uppgjorda eller

använda konceptkartor och handlingar, enär arfvodesbeloppens beräkning,

som borde grundas på de uppmätta, uträknade, graderade eller delade ägofigurernas

storlek m. m., endast af konceptkartorna och alla därtill hörande

protokoll samt beskrifningar kunde med säkerhet kontrolleras. Detta var

dock synnerligen besvärligt och tidsödande samt kunde ej ske utan äfventyr

för de högst dyrbara och sköra konceptkartornas bestånd, enär de

måste med posterna skickas emellan landsorterna och hufvudstaden. Visserligen

tillhörde det enligt gällande landtmäteriinstruktion landtmäterifiskalen

att infordra för hans tjänsteåtgärd behöfliga kartor och handlingar,

men det afsedda ändamålet kunde ändock icke fullständigt vinnas,

med mindre personalen på fiskalskontoret mångdubblades, och det kunde

med fog ifrågasättas, huruvida icke staten sörjt nog för bevarande af enskild

persons rätt genom fastställande af offentlig landtmåteritaxa, hvars riktiga

tillämpning i hvarje särskildt fall den i förrättningen intresserade, enligt

hvad kommittén antog, icke underläte att kontrollera, hvilket han, såsom

landtmäteriarfvodesräkningarna dåmera skulle vara uppställda, ganska lätt

kunde. Kommittén hade därför ansett ifrågavarande granskning, ehuru för

det dåvarande ofullständig, likväl icke böra, med stora ökade kostnader för

staten, än vidare utsträckas. Då göromålen i allmänhet på fiskalskontoret

icke i nämnvärd mån skulle komma att minskas genom justeringsväsendets

skiljande från landtmäteri styrelsen, men icke heller blefve synnerligen

ökade genom föreslagen öfverflyttning till nämnda kontor af en del diarieföring,

ansåg kommittén sig sakna anledning föreslå annan förändring beträffande

detta kontors personal än att — i öfverensstämmelse med kom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

mittens förut följda grundsats, att dåvarande lägsta gradens tjänster borde

indragas — amanuensen på landtmäterifiskalskontoret måtte utbytas mot

ett extra biträde.

Aktuarie^änsten ansågs böra bibehållas; ingenjörernas antal syntes

kommittén däremot utan men för göromålens gång kunna inskränkas till två. *

I o-enerallandtmäterikontoret voro då anställda två vaktmästare. Den

O

ene af dem tjänstgjorde hos styrelsen samt hos fiskalen och ingenjörerna.

Den andra tillhandagick aktuarien och biträdde i kartarkivet med, bland

annat, kartors och handlingars tillhandahållande åt besökande. Bägge ansågos

fortfarande behöfliga för verket och den ene af dem ansågs böra i

stat upptagas såsom förste vaktmästare.

Kommittén hemställde alltså, att generallandtmäterikontorets ordinarie

tjänstemannapersonal måtte bestå af, förutom chefen och landtmäterisekreteraren,

en landtmäterifiskal, en aktuarie och registrator samt två

ingenjörer,. och att kontorets vaktbetjäning måtte bestämmas till en förste

vaktmästare och en vaktmästare.

Med erinran att flertalet af tjänstemännen inom generallandtmäterikontoret

åtnjöto, förutom lön å stat, inkomster af sportler, föreslog kommittén,

att den inkomst af lösen och bötesandelar, som då tillföll tjänstemännen

i nämnda kontor, måtte ingå och redovisas till statsverket.

Vidkommande beloppen af de löneförmåner, som skäligen borde tillkomma

tjänstemän och betjänte i landtmäteristyrelsen, ansåg kommittén,

att då chefen i den nya styrelsen af sitt maktpåliggande ämbete säkerligen

blefve fullt lika upptagen som riksarkivarien var i sin ämbetsutöfning,

och då landtinäteridirektören dessutom skulle under sig hafva en icke

ringa tjänstemannapersonal i orterna, hans aflöning borde bestämmas till

lika belopp som riksarkivariens eller 7,500 kronor. För styrelsens öfriga

tjänstemän och vaktbetjäning ansåg sig kommittén sakna anledning föreslå

andra aflöningsbelopp, än som blifvit för motsvarande tjänster i andra

ämbetsverk bestämda eller föreslagna; och hänförde kommittén härvid till

andra allmänna lönegraden både landtmäterisekreteraren och landtmäteri*

fiskalen samt till första graden aktuarien och ingenjörerna.

I sitt förslag till stat för landtmäteristyrelsen upptog kommittén

jämväl 3,000 kronor till arfvode åt lärare för landtmäterielevers undervis
-

*

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

ning samt 5,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden

och renskrifningskostnad.

Beträffande det första åt dessa båda anslag anförde kommittén, att

# till landtmäteristyrelsens förfogande då var anvisadt ett extra anslag å

3,000 kronor i och för arfvoden åt lärare för landtmäterielevers undervis*

ning, och att, då detta med hänsyn till dess ändamål särdeles måttliga

anslag fortfarande var behöflig!, detsamma borde äfven hädanefter tills

vidare utgå.

Vidkommande anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden

och renskrifningskostnad förmälde kommittén, bland annat, att den

indragning af amanuensbefattningen å landtmäterifiskalskontoret, hvilken

af kommittén ifrågasatts, icke kunde ske utan att därstädes anställdes ett extra

biträde, hvars aflöning med hänsikt till svårigheten att därtill erhålla

lämplig person icke kunde beräknas lägre än till 1,500 kronor, samt att,

då kommittén föreslagit minskning i ingenjörernas antal, sådant skett under

förutsättning att landtmäteristyrelsen skulle äga, då tillfälligtvis hopade

göromål sadant kräfde, antaga extra biträden för befordrande af arbetets

jämna gång.

I en vid förslaget till stat fogad not var intagen den bestämmelse,

att, om vaktmästare åtnjöte bostad inom generallandtmäterikontorets hus

jämte vedbrand, borde, såvida icke dessa förmåner tillkomme honom såsom

portvakt eller för andra åligganden utöfver tjänsten, desamma till ett värde

af 150 kronor inberäknas under lönen, hvilken i sådant fall borde utgå

för förste vaktmästaren med 650 kronor och för vaktmästaren med 350

kronor kontant.

Vid kommitténs betänkande voro fogade särskilda yttranden, innefattande

afvikelser från kommitténs beslut samt afgifna af ordföranden och

en af kommitténs ledamöter, kiss Olof Larsson.

från ordförandens särskilda yttrande må bär omnämnas, att han ansåg

amanuenstjänsten vid landtmäterifiskalskontoret böra såsom ordinarie

tjänst bibehållas samt dess innehafvare berättigas till 2,000 kronor i lön

och tjänstgöringspenningar äfvensom två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor.

Ordföranden åberopade härvid, bland annat, niet ovanliga förhållandet»,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

att Rikets Ständer vid 1862—63 årens riksdag, utan föregående framställning

af Kungl. Maj:t eller landtmäteristyrelsen och emot hvad de ansett

behöflig!, på grund af motion i bondeståndet samt i afsikt att möjliggöra

granskning å landtmäterifiskalskontoret af landtmäteriarfvodesräkningar

anvisat lön på ordinarie stat till den ifrågavarande amanuenstjänsten.

Från Li-ss Olof Larssons särskilda yttrande må anföras, att han ansåg

löneinkomsterna för landtmäteristyrelsens chef böra föreslås till enahanda

belopp, som af senaste riksdag blifvit fastställdt för kungl. bibliotekets

chef eller 6,400 kronor med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor

efter 5 års tjänst.

Öfver kommitténs förslag afgåfvo — efter inhämtande af yttranden

från landtmäteri fiskalen in. fl. — landtn i äteris ekreteraren och öfveringenjören

å landtmäteristyrelsens vägnar underdånigt utlåtande den 15 oktober

1877.

Enligt detta utlåtande gillade styrelsen visserligen kommitténs förslag,

att justerings väsendet skulle skiljas från landtmäteriet, men ansåg,

att en sådan förändring icke skulle medföra nämnvärd minskning vare sig

i den under landtmäteristyrelsen lydande personalen eller i styrelsens

göromål, då flertalet justerare i riket voro landtmätare och då tjänstebestyren

hos styrelsen angående justeringsväsendet hufvudsakligen voro sådana,

som icke påkallade föredragning.

1 fråga, om chefens ämbcr.sstfiIlning yttrade styrelsen, bland annat,

följande:

»Om nu behörigt afseende äfven fästes å det gagnelig»! inflytande,

landtmäteriet haft och fortfarande hav på jordbruksnäringen, samt på vikten

och omfattningen af såväl de nu pågående som de allt framgent säkerligen

förekommande landtmäterigö romålen, synnerligast skiftesförrättningarna

i Norrland och Dalarne, hvilka, till en del redan började, efter

afvittringarnas afslutande tvifvelsutan i hög grad skola under en lång följd

af år påkalla landtmätåras verksamhet; om man vidare besinnar det kända

förhållandet, att en stor mängd äldre laga skiftesförrättningar i alla delar

af riket äfvensom flera storskiften i Dalarne blifvit, synnerligast i fråga

om de utlagda ägoskiftenas form och antal, verkställda på ett så föga ända
277%7.

Löneregleringslcommitténs bet. IX. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

målsenligt sätt, att detta med nödvändighet påkallar deras omarbetande,

för såvidt jordbrukets fordringar skola blifva behörigen tillgodosedda, samt

att i följd häraf de olika förslag till mer och mindre genomgripande förändringar

i detta afseende, hvilka under senare åren sökt göra sig gällande

och redan i vissa delar gjorts till föremål för Eders Kung!. Maj:ts nådiga

pröfning, snart nog torde framkalla nya allmänna föreskrifter angående

skiftesverket med därtill hörande ämnen; och om än vidare i betraktande

tages, att den tjänstemannapersonal, som stål* under chefens för

landtmäteriet öfverinseende och ledning samt i afseende å sin tjänsteutövning

är i så hög grad beroende- af hans insikter och föreskrifter, är mycket

talrik och, enligt styrelsens åsikt, icke vidare torde kunna, utan skadliga

dröjsmål i landtmäterigöromålens handläggning, i någon nämnvärd mån

minskas, så framgår af detta allt nödvändigheten att i spetsen för landtmäteriet

alltid kunna ställa en person med mera framstående chefsegenskaper».

För eu så kvalificerad person syntes det styrelsen emellertid, att den

af kommittén ifrågasatta aflöningen, 7,500 kronor, alldeles icke kunde

anses vara nöjaktig. Styrelsen motsatte sig ock, på anförda skal, kom''

mittens förslag, att landtmäteristyrelsens chef skulle själf uppsätta expeditioner

uti åtminstone alla svårare och viktigare mål.

1 motsats till af dåvarande chefen och landtmäterifiskalen uttalade

åsikter, höll styrelsen däremot före, att äfven den hos landtmäterifiskalen

anställda amanuensen kunde, såsom kommittén föreslagit, ersättas med

extra biträde. I öfrigt ansåg styrelsen emellertid indragning åt ordinarie

tjänster hos styrelsen icke kunna, utan skada för det allmänna, utsträckas

fullt så långt, som kommittén ifrågasatt, hvarför styrelsen föreslog, att

Kung!. Maj:t måtte stadga, att antalet af första gradens tjänstemän inom

generallandtmäterikontoret skulle utgöra fyra, däraf en aktuarie och registrator

samt tre ingenjörer, med fortfarande skyldighet för ingenjör att,

jämte bestridande af de egentliga ingenjörsgöromålen, efter uppdrag af

styrelsen jämväl biträda vid andra inom kontoret förefallande göromål.

Vidkommande de af kommittén för de olika löneinnehafvarna föreslagna

löneförmåner hemställde styrelsen, att chefens aflöning skulle bestämmas

till 9,000 kronor, hvaraf 6,000 kronor i lön och 3,000 kronor i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

tjänstgöringspenningar, samt att tjänstgöringspenningarna för sekreteraren

och aktuarien skulle höjas med 500 kronor för hvardera.

Kommitténs förslag förekom till behandling inför Kung]. Maj:t den

7 januari 1878. Därvid erinrade föredragande departementschefen, att mot

nämnda förslag anmärkts, att bibehållandet af en amanuens hos landtmäterifiskalen

fortfarande var af behofvet påkallad t äfvensom att indragning

af den tredje ingenjörstjänsten icke kunde utan skada för det allmänna

äga rum.

Enligt departementschefens uppfattning kunde det visserligen icke

bestridas, att göromålen inom fiskalskontoret då voro flera och mera trägna,

än att de kunde, på sätt som vederborde, handläggas af fiskalen ensam,

likasom att, till följd, af den för tjänstemännen vid landtmäteristyrelsen

föreslagna semester, det skulle inträffa, att ingenjörerna, om deras antal

nedsattes till två, icke blefve i tillfälle att under större del af året än

fyra och en half månader bägge samtidigt förrätta sina egna tjänster.

Därförutorn syntes det vara att förutse, att antalet laga skiften, hvilket

under de senare åren varit i märkbart aftagande, åter kunde komma att

tilltaga dels på Gottland, till följd af år 1875 meddeladt stadgande om

skiftesstadgans fullständiga tillämpning på denna ö, och dels i Kopparbergs,

Västerbottens och Norrbottens län, efter där fullbordade storskiftesoch

afvittringsförrättningar, hvarigenom äfven eu tillökning i styrelsens

göromål utan tvifvel uppkomme.

Hvad fiskalskontoret beträffade, syntes det emellertid departementschefen,

att den där förekommande granskning af landtmätarnas arfvodesräkningar

utan äfventyr kunde, på sätt styrelsen antydt, inskränkas till

sådana, där densamma påkallades till följd af särskild anmodan af .styrelsen

eller annan myndighet eller ock efter hemställan af vederbörande jordägare

borde äga ruin. Kommitterade hade dessutom i sitt förslag afsett

beredande af tillgång till godtgörelse åt ett extra biträde i fiskalskontoret.

Beträffande vidare ingenjörerna ansåg departementschefen dem böra

befrias ifrån och förste landtmätarna öfvertaga bestyret med granskningen

af de renoverade kartor och beskrifningar, som landtmätarna i länen hade

att till styrelsen ingifva, och detta desto hellre, som icke allenast efter

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

o-ällande stadgande!! det tillkomme de senare att bestämma, hvilka kartor

och beskrifningar vore af beskaffenhet att böra renoveras, utan äfven granskningen

af dessa renovationer icke kunde på fullständigt och nöjaktigt sätt

i styrelsen verkställas, vid det förhållande att koncepten ingåfvos till länens

landtmäterikontor, men icke insändes till styrelsen.

Departementschefen fann sig därför, utan afseende på de gjorda

anmärkningarna, kunna tillstyrka bifall till kommitterades hemställan om

indragning af en ingen] örsbeställning och amanuensbefattningen i fiskalskontoret.

Mot de af kommittén föreslagna aflöningsbeloppen erinrade han endast,

att tjänstgöringspenningarna för landtmäterisekreteraren och aktuarien

borde, på af landtmäteristyrelsen anförda skäl, ökas med 500 kronor för

hvardera, eller för den förre till 2,000 kronor och för den senare till

1,700 kronor.

Vidare hemställde departementschefen, att det af kommittén föreslagna

årliga anslaget af 5,000 kronor för bestridande af vikariatsersättningar,

arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad måtte, så

länge de till indragning föreslagna amanuens- och ingenjörstjänsternas innehafvare

hade skyldighet att mot viss, på indragningsstat uppförd aflöning

bestrida dem åliggande göromål, nedsättas till 3,500 kronor.

Här må från departementschefens yttrande jämväl anföras, hurusom

han i fråga om fördelningen af göromålen i landtmäteristyrelsen mellan

där anställda tjänstemän uttalade, att de hufvudgrunder därför, som af

kommitterade föreslagits, i allmänhet syntes honom förtjänta att tagas till

efterföljd vid utfärdande af instruktion efter verkets reorganisation. Uti

ett eller annat hänseende syntes likväl någon tvekan om lämpligheten

häraf kunna, uppstå. »Så t. ex.», säger han, »kan eu uti instruktionen införd

föreskrift därom, att landtmäteridirektören skall hafva till skyldighet

att uppsätta expeditioner uti åtminstone alla svårare och viktigare mål,

ett sysslande som en nitisk och erfaren chef • val själfvilligt, så vidt ske

kan, lärer åtaga sig, möjligen föranleda meningsskiljaktigheter och tvister

emellan chefen och hans sekreterare, tvister, hvilka, om de uppkomma,

svårligen kunna af annan än regeringen slitas».

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

I enlighet med departementschefens hemställan gjordes af Kungl.

Maj:t framställning till Riksdagen, som enligt skrifvelse den 22 maj 1878

(n:r 35) i hufvudsak ej fann anledning till annan erinran vid framställningen,

än att aflöningen för chefen, sekreteraren, fiskalen och aktuarie!!

minskades med 500 kronor för en hvar.

Därefter utfärdades, i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut, den

31 maj 1878 ny lönestat för landtmäteristyrelsen, att tillämpas från och

med år 1879. Denna stat hade följande lydelse:

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

Kronor.

Landtmäteridirektören........

5,000

_

2,000

_

7,000

_

1 Landtmäterisekreterare.......

3,000

—

1,500

—

4,500

1 Landtmäterifiskal.........

2,500

—

1.500

—

4,000

—

1 Aktuarie och registrator......

1,800

—

1,200

—

3,000

—

1 Ingenjör .............

1,800

—

1,200

—

3,000

-

1 d:o .............

1,800

—

1,200

—

O

“

O

—.

Till arfvode åt lärare för landtmäteri- elevernas undervisning.......

_

—

—

—

3,000

!

Till landtmäteristyrelsens förfogande för

vikariatsersättning, arfvoden åt extra

biträden och renskrifningskostnad . .

—

—

-

3,500

J

1 Förste vaktmästare........

800

O

o

—

■i 1,100

1 Vaktmästare...........

500

300

—

GC

C

o

-\

Summa

—

|-

I

—

32,900

_

Efter fem år kan lönen Ilöjas

med 500 kronor och

efter tio år med ytterligare

500 kronor.

Ifter fem år kan lönen

höjas med 100 kronor.

l) Om vaktmästare åtnjuter bostad inom generallandtmäterikontorets hus jämte vedbrand, skall,

gå länge dessa förmåner kvarstå och icke tillkomma honom såsom portvakt eller för andra åligganden

utöfver tjänsten, lönen minskas med 150 kronor. 1

1 denna stat har sedermera icke skett annan ändring, än beträffande

anslaget för vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad.

Detta anslag, från hvilket ock utbetalades ersättning för

kopiering af kartor, höjdes vid 1879 års riksdag från 3,500 till 5,000 kronor.

År 1902 höjdes samma anslag till 7,000 kronor och år 1904 bestäm
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

des, att detta anslag skulle å ordinarie stat uppföras med oförändradt belopp,

7,000 kronor, men med titeln: »vikariatsersättning, arfvode!! åt extra

biträden och renskrifningskostnad (däraf 2,000 kronor till kostnader för

kopiering af kartor och handlingar)». Enär emellertid sistnämnda belopp,

2,000 kronor, visat sig otillräckligt för ändamålet, har på extra stat för

hvart och ett af åren 1905—1908 anvisats ett anslag af 3,000 kronor »till

bestridande af ökade kostnader för kopiering af i landtmäteristyrelsens arkiv

förvarade kartor med därtill hörande handlingar, som för det allmännas räkning

erfordras eller af enskilda begäras».

På extra stat har vidare vid 1907 års riksdag anvisats för år 1908

ett belopp af 5,000 kronor för anordnande vid generallandtmäterikontoret

af en kurs i triangelmätning.

Uti landtmäteriinstruktionen af den 6 augusti 1864 hafva vissa ändringar

vidtagits genom kungl. kungörelserna den 17 oktober 1879 (svensk

författningssamling n:r 52) och den 24 januari 1902 (författningssamlingen

n:r 4).

Slutligen torde i detta sammanhang böra omnämnas, att Kungl.

Maj:t, på hemställan af landtmäteristyrelsen, genom nådigt bref den 15

mars 1907 förordnat ordinarie landtmäterifiskalen att från och med den

1 april 1907 tillsvidare intill utgången af samma år såsom extra föredragande

biträda styrelsen, samt att vid 1907 års riksdag på extra stat för

år 1908 beviljats ett anslag af 4,500 kronor till förstärkning af arbetskrafterna

inom styrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

LaMtmäteristyrelsens ämbetsverksamhet.

Hufvudbestämmelserna rörande landtmäteristyrelsens ämbetsåligganden

innehållas uti § 2 af gällande landtmäteriinstruktion, sådan denna

§ lyder enligt kungl. kungörelsen den 17 oktober 1879.

Jämlikt denna § tillhör det styrelsen att handhafva tillsynen öfver

landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken, och åligger det styrelsen

i sådant hänseende och i öfrig!, bland annat,

att, med iakttagande af de allmänna grunder, som rörande landtinäteriexamen,

med hvad därtill hörer, äro uti instruktionen bestämda,

meddela de närmare föreskrifter, som i afseende på kunskapsmått och

examensbetyg1 m. m. må finnas erforderliga;

att antaga landtmäteri elever; konstituera landtmäteriauskultanter;

tillförordna tjänstemedhjälpare; konstituera vice kommissionslandtmätare

samt storskiftes- och afvittringslandtmätare, de sistnämnda, efter det Konungens

befallningshafvande med ansökningshandlingar och förslag inkommit;

upprätta underdåniga förslag till kommissions- och förste landtmätartjänster;

meddela stationsbref åt kommissionslandtmätare samt förordna

vikarie, då landtmätare erhållit tjänstledighet eller af annan anledning är

hindrad från tjänstgöring eller ock från tjänsten afgått;

att för vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid

upprättandet af kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker, arbetsförteckningar,

årsberättelser med mera dylikt utfärda erforderliga modeller

och formulär;

att meddela tjänstemännen vid generallandtmäterikontoret och vid

landtmäteristaten i länen sådana allmänt eller för särskildt fall gällande

föreskrifter, som för riktig utöfning af dem åliggande göromål erfordras;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

att, då vederbörande ej kunna öfverenskomma om det arfvode, som

landtmätares vikarie eller medhjälpare bör åtnjuta, därom uppå ansökning

meddela bestämmelse;

att, när jordägare hos Konungens befallningshafvande begär förordnande

för landtmätare från annat län att handlägga landtmäteriförrättning

eller verkställa undersökningar om väganläggningar, vattenaftappningar,

jäimvägsbyggnader eller till dessa ämnen hörande expropriatiönsfrågor,

eller att handlägga andra dylika förrättningar, som menighet angå,

uppå anmälan af Konungens befallningshafvande pröfva, huruvida förordnandet

må meddelas; äfvensom att, då så beskaffad förrättning, som angår

två eller flera län, varder begärd, efter det Konungens befallningshafvande

blifvit hörda, till förrättningen utse landtmätare;

att, då sådant af offentlig myndighet begäres, meddela utlåtande i

frågor rörande landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken; samt

att inom den 15 juni upprätta eu till Kungl. Maj:t ställd berättelse

om landtmäteriet i riket, hvilken skall innehålla en sammandragen uppgift

om hvad under det sistförflutna året blifvit uträttadt såväl vid genera,1- landtmäterikontoret som ock af landtmätarna i länen i afseende på mätningar

och delningar af ägor, hägnader och vägar m. in.

För utöfvande af den allmänna tillsynen öfver landtmäteriet åligger

det landtmäteristyrelsen därjämte enligt instruktionen att för fel och försummelser,

som af landtmätare begås och vare sig af styrelsen iakttagas

eller hos densamma anmälas, antingen själf ådöma böter, viten, suspension

m. m. eller besluta om åtals anställande vid allmän domstol.

Enligt stadgan om skiftesverket i riket den 9 november 1866, §§

39 och 53, sistnämnda paragraf sådan den lyder enligt lag af den 1 april

1892, har landtmäteristyrelsen att såsom sista instans afgöra dels huruvida

ny ägomätning för laga skifte eller annan landtmäteriförrättning skall

företagas, dels om vissa frågor vid ägoskiften må handläggas, innan konceptkarta

öfver skifteslags alla ägor kommit i fullständigt skick; och jämlikt

40 § i skiftesstadgan äger styrelsen att utfärda närmare föreskrifter

rörande ägomätning och kartors upprättande.

För handhafvande af tillsynen öfver afvittringsverket åligger det

landtmäteristyrelsen jämväl

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

att före deri 8 april hvarje år granska och till Kungl. Magt med

utlåtande insända vederbörande länsstyrelses berättelse om afvittringens

fortgång under föregående året jämte plan för dess fortsättning under

det påföljande (kungl. cirkulär den 21 mars 1851);

att årligen före november månads utgång till Kungl. Maj:t öfverlämna,

bland annat, dels förslag till utgiftsstat för afvittringsverket under

det nästkommande året och dels uppgift på beloppet af de allmänna medel,

som kunna erfordras till nämnda verks fortsättande under det år,

för hvilket statsreglering skall upprättas af den efter afgifvandet af nyss
-

SammaiistäIlning rörande af landtiniiteristyrelsen handlagda mål och

ärenden.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

8.

».

Enligt diarier inkomna ärenden.

- _

Däribland remisser

1 framställning

Utgångna

bamtliga diarie-

från Kungl. Maj:t

handlagda

expeditioner.

Årsperiod.

förda ärenden.

och andra myndig-

ärenden.

*

heter.

Hela

I medeltal

Hela

I medeltal

Hela

I medeltal

Hela

I medeltal

perioden.

årligen.

perioden.

årligen.

perioden.

årligen.

perioden.

årligen.

j 1826—30 .....

2,217

443

_

2,410

482

1846-50 .....

4,198

840

—

—

—

—

5.118

1,024

1851—60 .....

14,168

1,417

—

—

—

—

17,946

1.795

1861—70 .....

13,847

1,385

—

—

—

—

17,814

1,781

1871—80 .....

10,505

1,051

—

—

—

—

14,017

1.402

Summa

44,935

1,153

_

—

—

57,305

1,433

■) 1886-

-1890.

1881-90 .....

6,195

613

337

67

1,040

104

9,949

995

1891—1900 ....

5,909

591

880

88

595

60

9,804

980

1901—05 .....

5,089

1,018

572

114

545

109

6.914

1,383

Samma

17,123

685

1,789

89

2,180

87''

26.667

1.067

Totalsumma

62,058

955

1,789

89

2.180

87

83.972

1.292

1906 ......

1,23.3

182

-

96 —

1,446

‘) Tillgänglig statistik sträcker sig ej längre tillbaka i tiden.

2‘70,o7. Löneregleringskommitténs bet. IX.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

nämnda uppgift först sammanträdande riksdag (kungl. bref den 30 juni

1876); och

att granska af vederbörande länsstyrelse meddelade afvittringsutslag

och, därest skäl till anmärkning däremot förekommit, före utgången af

besvärstid gifva advokatfiskal i kammarkollegium del af sådan anmärkning

(kungl. stadgan den 30 maj 1873 om afvittring i Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker, § 26).

1 afseende å omfattningen af landtmäteristyrelsens ämbetsåligganden

hänvisas till vissa å sid. 25 meddelade, från styrelsen hämtade statistiska

uppgifter.

Statistik öfver skiftesverket i Sverige under åren 1828—1906.

1.

5. !

fi.

7-

8.

9. j

10.

11. !

Årsperiod.

L a

S a

skifte

n.

Antal förrätt- ningar.

Skiftade

mantal. j

Antal

delägare.

Skiftade i

hektar.

Arfvoden.

Kronor.

För he- la peri- oden.

I medel- tal år- ligen.

För he- la peri- oden.

I medel- tal år- ligen.

För he- laperio- den.

I medel- tal år- ligen.

För hela

perioden.

I medel- tal år- ligen.

För hela

perioden.

I medel- tal år- ligen.

1828-40 . .

1841—50 . .

1851—60 . .

1861—70 . .

1871-80 . .

8,186

10,238

9,374

5,273

2,741

630

1,024

937

527

274

12,219

12,751

11,554

6,590

3,070

940

1.275

1,155

659

307

46,506

55,498

55,204

37,973

19,708

3,577

5,550

5,520

.3,797

1.971

2,551,093

2,865,314

3,322,001

i 2,492,658

j 1,674,415

1

196,238

286,531

332,200

249,266

167,442

—

M 1867

2,008,249

4,237,290

—1870.

502,062

423,729

Summa

35,812

676

46.184

871

214.889

4,053

12,905.481

243,500

6,245,539

446,109

1881—90 . .

1,922

192

2,398

240

18,622

1,862

i 1,842,835

184,284

4,217,928! 421,793

1891—1900 .

1.579

158

1,631

163

17,500

1,750

2,609,559

260,956

2)5,382,510

538,251

1901-05 . .

782

156

795

159

7,974

1,595|| 1,049,664

209,933]| 2,413,917| 482,783

Summa

4,283

171

4,824

193

44.096

1,764

5,502,058

220,082

12,014,855

480,574

Totalsnimn a

40.095

614

51,008

664

258,985

3,32^ 18,407,539

235,994

18,259,894

468,202

1906 ....

16Öfl

192

_

1,994 —

200,868

-[ 469,467

'') Statistik rörande arfvoden för laga skiften finnes ej för längre tid tillbaka än från och- med år 1867.

-’) Häraf belöper på åren 1898—1900 1,788,839 kronor eller i medeltal för år 596,280 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Af tabellen å sid. 25 framgår, att, såväl hvad angår antalet inkomna

ärenden som utgångna expeditioner, landtmäteristyrelsens verksamhet,

störst under 1850- och 1860-talen och ganska betydande ännu under

1870-talet. väsentligt minskats under de närmast därpå följande två decennierna,

men att under perioden 1901—1905 verksamheten ånyo vunnit eu

ökad omfattning till nära likhet med förhållandena på 1870-talet. Och

under år 1906 har denna verksamhet nått än större omfång:.

o

Vid tabellen är emellertid att erinra, att, i hvad uppgifterna afse

tiden intill år 1879, desamma omfatta äfven ärenden, handlagda af öfveringenjören,

och i dessa ärenden utgångna expeditioner. Af nämnda ären
-

Statistik öfver skiftesverket i Sverige under åren 1828—1906.

1 i-

2-

3.

; 4.

5.

1 ö.

1 8.

10.

11.

Årsperiod.,

A 1

la a

n d r a

för

ratin

ingå

r.

Antal förrätt- ningar.

Skiftade

mantal.

:_

Antal

delägare.

Skiftade

hektar.

Arfvoden.

Kronor.

För he- la peri- oden.

I medel-jjFör he- tal år- !;la peri- ligen. || oden.

I medel- tal år- ligen.

För he- laperio- den.

I medel- tal år- ligen.

För hela

perioden.

I medel- tal år- ligen.

För hela

perioden.

I medel- tal år- ligen.

1828-40 . .

19.185

1,476

_

350,929

26,995

1841—50 . .

19,365

1,937

—

—

—

312,338

31,234

—

_

1851-60 . .

25,971

2,597

—

—

—

—

1,183,218

118,322

—

__

1861—70 . .

24,627

2,463

2.551

355

38,437

3,844

1,327,890

132.789

—

_

1871—80 . .

20,885

2,089

2.209

331

32.549

3.255

1,027,648

102,765

—

_

Samma

110,033

2,016

4.760

238

70,886

3,349

4,202,023

79,283

__

_

1881—90 . .

18,244

1,824,

1,770

177

27.379

3,738

1,170,194J 117,019

—

'') 1898-

-1900.

1891—1900 .

21,426

''-,143

2,065

207

44,024

4,402

1,743,912

174,391

1,723,960

574,653

er»

©

ö

Öl

20,014

4,003

2,515

503

62,788

12,558

2,659,409j 531,882]

5,779,986

755,997

Samma

59,084

2,387,

6.350

23i\

134,191

5,368\

o,578.«>li>| 222,9åi,

5,503,946

687,993

Totalsumma

169,717|

2,1761| 11,110

24?\

205,177

4,5391

9,775,538

125,327

5,503,946

687,993

1906 . . . . j

-

4,143

466\

15,963\

-

■,i9, ad

_

722,680

b Tillgänglig statistik rörande arfvoden för sålla andra förrättninsau omfattar ei längre tid tillbaka

än från och med år 1898. ''

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

den rörde flertalet justeringsväsendet. Frånser man dessa ärenden, Indika

därefter ej handlagts hos landtmäteristyrelsen, blir den relativa minskningen

under 1880- och 1890-talen i själfva verket ej så stor, som af tabellen vill

synas, och kommer perioden 1901—1905 att visa vida högre siffror än

1870-talet och nära lika höga som 1860-talet.

Då landtmäteristyrelsens verksamhet, såvidt skiftesverket angår,

gifvetvis är till sin omfattning i viss mån beroende af landtmäteriförrättningarnas

i länen omfattning och antal, hafva i tabeller å sid. 26—28

sammanställts vissa från landtmäteristyrelsen bekomna statistiska uppgifter

rörande förhållandena i nämnda hänseenden.

Sammandrag.

1.

2.

3.

4- S

5. |

6. |

7

!

8. j

9.

10.

ll.

Årsperiod.

L a

5a skiften

och a

Ila

andra förrättningar.

Antal förrätt- ningar.

Skiftade

mantal.

Antal

delägare.

Skiftade

hektar.

Arfvoden.

Kronor.

För he- la peri- oden.

I medel- tal år- ligen.

För he- la peri- oden.

I medel- tal år- ligen.

För he- laperio- den.

I medel- tal år- ligen.

För hela

perioden.

I medel- tal år- ligen.

För hela

perioden.

I medel- tal år- ligen.

1828—40 . .

27.371

2,106

_

_

_

2,902,022

223,233

_

—

1841-50 . .

29,603

2,960

—

—

—

—

3,177,652

317,765!|

1851—60 . .

35,345

3,535

—

—

—

—

4,505,219

450,522

_

_

1861—70 . .

29,900

2,990

—

—

—

—

3,820,548

382,055

—

—

1871—80 . .

23,626

2,363

—

—

—

—

2,702,063

270,206

—

—

Summa

145,845

2,752

—

—

—-

—

17,107,504

322,783

—

—

1881—90 . .

20,166

2,017

—

—

—

—

3,013,029

301.303

—

—

'') 1898

-1900.

! 1891—1900 .

23,005

2,301

—

—

—

—

4,353,471

435,347

3,512,799

1,170,933

] 1901—05 . .

20,796

4,159

_

—

—

—

3,709,073

741,815

6,193,903

1,238,781

Summa

63,967

2,559

—

—

—

11,075,573

443,023

9,706,702

1,213,338

Totalsumma

209.812

2,690

—

-

28.183,077

361,321

9,706,702

1,213,338

j 1906 ....

—

4.308

—

l *

—

519,980

—

1.192.147

>) Tillgänglig statistik rörande arfvoden för >alla andra förrättningar» omfattar ej längre tid

tillbaka än från och med år 1898.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Af denna statistik framgår bland annat följande.

Medan under åren 1828—1880 243,500 hektar årligen i medeltal

utgjort föremål för laga skifte, utgör motsvarande siffra för perioden 1881

—1905 220,082 hektar.

Minskningen i afseende å arealen mark, som undergått laga skifte,

har således ej varit väsentlig, ehuru, enligt hvad tabellen utmärker, själfva

antalet förrättningar betydligt nedgått.

Arfvodesbeloppen för laga skiften hafva utgjort för åren 1867—1880

i medeltal 446,109 kronor årligen, men för perioden 1881—1905 stigit

til) 480,574 kronor för år.

Hvad angår andra förrättningar än laga skiften, hafva under perioden

1828-—1880 79,283 hektar i medeltal årligen utgjort föremål för delning,

under det perioden 1881—1905 visar ett motsvarande medeltal af 222,941

hektar, således eu betydande ökning.

Därest laga skiften och alla andra förrättningar sammanföras, visar

sig, att den behandlade arealen under åren 1828—1880 utgjort i medeltal

322,783 hektar årligen, under det att motsvarande tal för perioden 1881

—1905 varit 443,023 hektar.

Enligt den för landtmäteristyrelsen gällande instruktion äger landtmäteridir

ektören beslutanderätt i alla mål och ärenden, som ankomma på

landtmäteristyrelsens afgörande, men bör inhämta sekreterarens mening.

Föi1 öfvervakande, att landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken

uppfylla därmed afsedda ändamål, skall landtmäteridirektören, bland annat,

då Kung!. Maj:t efter hans anmälan eller eljest finner sådant nödigt, på

det allmännas bekostnad företaga resor, hvarunder han bör efterse, huruvida

landtmäterikontorens i länen kartor och handlingar in. in. finnas i

behörig ordning samt huru landtmätarna fullgöra sina skyldigheter.

Under landtmäteri direktörens ämbetsresor och semester äfvensom

då han eljest under tid, som ej öfverstiger fjorton dagar, är förhindrad

att förrätta sitt ämbete, skall, därest icke annorlunda förordnas af Kungl.

Maj:t, landtmäterisekreteraren utöfva landtmäteridirektörens ämbete, dock

med vissa inskränkningar.

Landtmäterisekreteraren åligger hufvudsakligen,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

att föredraga de mål och ärenden, som bero på styrelsens afgörande,

och föreslå beslut eller åtgärd, med angifvande af skälen därtill,

samt att föra protokoll, då sådant vid föredragningen eller eljest finnes

nödigt; skolande han i detta protokoll anteckna sin vid föredragningen

uttalade mening, därest denna icke godkännes af landtmäteridirektören;

att uppsätta konceptexpeditioner, bestyra om renskrifning af utgående

expeditioner och kontrasignera desamma, ombesörja expedieringen och

efter hvarje ärendes handläggning därom göra erforderliga diarieanteckningar;

samt

att utöfva närmaste tillsyn öfver aktuariens och ingenjörernas arbeten,

å behöriga tider upprätta förslag till rekvisition å styrelsens aflöningsmedel

och tillställa aktuarie!! uträkning å de hvarje löntagare tillkommande

aflöningsbelopp, föra förteckning öfver styrelsens protokoll och koncept

samt saköreslängd öfver de af styrelsen ådömda böter och viten äfvensom

de anteckningar i öfrigt, hvilka anbefallas för öfvervakande af ärendenas

gång, samt föra matrikel och för hvarje år upprätta särskild befordring^-

och afgångsförteckning öfver generallandtmäterikontorets tjänstemän

äfvensom landtmätarna i länen, landtmäteriauskultanter och landtmäterielever.

Landtmäterifi,skalens tjänsteåligganden äro hufvudsakligen följande:

att föra diar! er öfver alla till landtmäterifiskalskontoret inkommande

mål och ärenden samt därifrån utgående expeditioner äfvensom öfver

inkommande årsredogörelser och reversal rörande slutligen redovisade

kartor och handlingar;

att utöfva den närmare och speciella eftersyn^!!, huru de till la vid tmäteristaten

i länen hörande tjänstemän uppfylla sina tjänsteåligganden

och för sådant ändamål, bland annat, dels tillse, att nämnda tjänstemän

inom föreskrifven tid aflämna dagböcker, arbetsförteckningar med erforderliga

bevis, rapporter, årsberättelser, reversal, koncept och publika renovationer,

dels genom granskning af förenämnda handlingar, äfvensom

de i vissa delar af landtmäteriinstruktionen omförmälda förteckningar,

reversal och berättelser undersöka, huruvida fel och försummelser i ett eller

annat hänseende och särskildt genom obehörigt uppskof i landtmäteriförrättningar

kunna vara begångna, dels ock, när sådant af styrelsen föreskrifves,

granska af landtmätare afgifna arfvodesräkningar;

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

att hos landtmäteristyrelsen göra anmärkningar eller anställa åtal

i mål och ärenden, hvilka tillhöra styrelsens upptagande och afgörande;

att å de tjänstefel, som begås af tjänstemän vid landtmäteristaten i

länen eller af aktuarien, ingenjörerna och extra biträden vid generallandtmäterikontoret

samt böra utgöra föremål för pröfning af domstol,

anställa åtal, dock, hvad kontorets tjänstemän angår, endast efter meddelad

föreskrift af landtmäteristyrelsen; börande landtmäterifiskalen, när

åtal vid domstol utom Stockholm skall anställas, dels hos Konungens

befallningshafvande skyndsamt göra anmälan om förordnande af kronoåklagare

att åtalet anhängiggöra och utföra och dels själf följa åtalet med

oafbruten uppmärksamhet;

att öfver alla tjänstemän vid landtmäteristaten föra tjänstebok, utvisande

år och dag, då de blifvit födda, antagna och befordrade, hvad arbete

hvarje landtmätare och landtmäteriauskultant under sin tjänstetid årligen

förrättat, hvilka medhjälpare och elever, som äro hos landtmätare anställda,

samt om och på hvad sätt landtmätare och auskultanter blifvit för tjänstefel

eller försummelser till ansvar dömda;

att från vederbörande landtmätare omedelbart infordra upplysningar,

kartor och handlingar, som kunna vara erforderliga för handläggning af

mål, som landtmäterifiskalen äger anhängiggöra eller upptaga;

att tillse, att de böter och viten, som tillfalla generallandtmäterikontoret,

varda indrifna, för sådant ändamål föra räkningar däröfver och

tillställa aktuarien bestyrkta afskrifter af desamma för hvarje år inom

januari månads slut det nästföljande året;

att, då landtmätare uflidit eller blifvit skild från tjänsten, bevaka

det allmännas fordringar i afseende på befintliga kompletterings- och reno

va tionsb risters ersättande samt besörja om verkställighet af slutlig dom,

med rättighet att i dessa fall, när det allmännas rätt och talan ej af

landtmäterifiskalen kan vid ämbetsverk eller domstol utom Stockholm

bevakas och utföras, för biträde därvid begära Konungens befallningshafvandes

åtgärd; samt

att för sin tjänstebefattning göra justitiekanslersämbetet redo och

åtlyda dess befallningar.

Aktuarien hos landtmäteristyrelsen tillhör hufvudsakligen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

att mottaga till styrelsen inkommande handlingar ocli besörja deras

diarieföring;

att mottaga och kvittera de publika renovationer, som från

vederbörande i länen insändas till generallandtmäterikontoret eller dit öfverlämnas

från kammarkollegium, samt hålla förteckning öfver dessa renovationer

och införa dem i jordeboksregistren;

att ansvara för arkivets vård samt på begäran meddela och bestyrka

afskrifter af tillgängliga handlingar, med undantag af arkivets kartor och

till dem hörande handlingar; samt

att besörja stämpelbeläggning åt expeditioner och utlämna desamma,

utfärda diariebevis, uppbära, utbetala och redovisa styrelsens aflöningsmedel

samt fora räkenskaper öfver de till generallandtmäterikontoret inflytande

böter och viten äfvensom öfver kontorets expens- och andra medel,

besörja försäljning af kartarbeten in. in. samt äfven eljest besörja kontorets

ekonomiska angelägenheter; skolande enligt föreskrift i instruktionen aktuariens

kontor hållas öppet helgfria dagar kl. 10—V23.

Ingenjörernas hufvudsakliga åligganden äro,

att revidera de från kammarkollegium remitterade skattläggningar,

byten, förmedlingar och afvittringar samt därvid jämföra och granska de

i sådant ändamål upprättade kartor och beskrifningar äfvensom förrätta

de arkivundersökningar, som begäras af myndigheter, samt verkställa erforderliga

uträkningar af kartor i de skiftesfrågor, hvari styrelsens utlåtande

infordras;

att utarbeta statistiska sammandrag och tabeller till styrelsens årliga

berättelse om landtmäteriet i riket;

att verkställa den renovation af i arkivet förvarade kartor med

tillhörande handlingar, som begäres för det allmännas räkning eller af

enskilda; samt

att granska de publika renovationer, som förste landtmätarna för

egna landtmäteriförrättningar insända till styrelsen, och, om fel eller

brister förekomma, som ingenjören ej själf kan säkert af hjälpa, uppsätta

anmärkningsmemorial och afkunna detsamma till landtmäterisekreteraren,

hvilken, om han finner sådant påkalladt, tillställer landtmäterifiskalen

detsamma för vederbörlig åtgärd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Framställningar om reglering- af löneförhållanden in. in. lins

1 andtmäteristyrel sen.

Genom kungl. cirkulär den 25 oktober 1901 anbefalldes ämbetsverk

och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med utredning,

huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902 ändringar

i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid tillika borde

komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvaltningen

tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom de förändrade

anordningarna kunde undvaras.

I anledning däraf afgaf landtmäteristyrelsen den 29 maj 1902 ett

underdånigt utlåtande, som med skrifvelse den 19 november samma år

öfverlämnades från jordbruksdepartementet till löneregleringskommittén.

Ur synpunkten af stegringen i lefnadskostnaderna föreslogs i nämnda

utlåtande aflöningen för styrelsens personal till följande belopp:

landtmäteridirektören.............kronor 8,000

eu landtmäterisekreterare (inber. två ålderstillägg) . » 6,800

en landtmäterifiskal » . » 5,800

en aktuarie och registrator >. . » 4,600

en ingenjör * . » 4,600

en * * 4,600

en förste vaktmästare............. » 1,300

en vaktmästare (inber. ett ålderstillägg)..... » 1,100

Beträffande vaktmästare föreslogs ock den bestämmelsen, att, därest

denne åtnjöte bostad inom generallandtmäterikontorets hus jämte vedbrand,

skulle, så länge dessa förmåner kvarstode och icke tillkom me honom såsom

portvakt eller för andra åligganden utöfver tjänsten, lönen minskas med

200 kronor.

"770/o7. Löneregleringskonu/iitténs bet. IX.

Landtmäteri

styrelsens

utlåtande

29/s 1902.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Landtmäteristyrelsens

skrifvelse

»Va 1906.

Under erinran att 1878 års stat för landtmäteristyrelsen jämväl upptog

dels till arfvode åt lärare för landtmäterielevers undervisning 3,000 kronor,

dels ock till styrelsens förfogande för vikariatsersättning, arfvoden åt extra

biträden och renskrifningskostnad 3,500 kronor, anförde styrelsen, att förstnärnnda

anslag väl visat sig otillräckligt, men att, då styrelsen var betänkt

på en underdånig framställning om förändrade bestämmelser rörande undervisningen

till landtmäteriexamen, styrelsen anhöll att framdeles i sammanhang

därmed få inkomma med förslag angående ifrågavarande anslagsbelopp.

Anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och

renskrifningskostnad hade vid 1879 års riksdag höjts till 5,000 kronor

och, på framställning af landtmäteristyrelsen, hade Kungl. Maj:t vid

1902 års riksdag föreslagit eu ytterligare höjning till 7,000 kronor1.

I afseende å ifrågavarande anslag hemställdes i utlåtandet den 29 maj 1902,

att, om de anvisade medlen något år icke skulle till fullo utgå, styrelsen

måtte äga att öfverföra öfverskottet till följande år för att därunder vara

till styrelsens förfogande för därmed afsedt ändamål.

Styrelsen anförde vidare, att vid den indragning af tjänster, som

ägde rum i sammanhang med omorganisationen år 1878, ingenjörernas

antal blef otillräckligt för verkställande af en del af de dem åliggande

göromål, och att till följd däraf styrelsen nödgats att i allt jämt stigande

omfattning anlita extra biträden.

Och då sålunda de ordinarie arbetskrafter, som stodo till styrelsens

förfogande, icke räckte till för bestridande af de år för år ökade göromålen

utan allt större del af vissa arbeten, som enligt instruktionen voro

afsedda att utföras af ordinarie tjänstemän, måst öfverlämnas åt extra biträden,

samt någon förenkling i förvaltningen, utöfver dem, som år 1878

vidtogos vid generallandtmäterikontoret, icke enligt styrelsens mening kunde

åstadkommas, ansåg styrelsen någon indragning af tjänster i nämnda kontor

icke kunna äga rum utan men för arbetets behöriga gång.

Uti underdånig skrifvelse den 12 december 1906 anhöll landtmäteristyrelsen,

att, som landtmäterisekreteraren icke medhann att utföra allt

det arbete, som enligt gällande instruktion åligger honom, medel måtte be
1

Detta förslag blef af Riksdagen bifallet, såsom i det föregående å sid. 21 synes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

redas för förordnande af en extra föredragande i styrelsen under år 1908.

Efter redogörelse för de göromål, som enligt landtmäteriinstruktionen lagts å

sekreteraren och enligt styrelsens förmenande motsvarade dels sådana, som

i allmänhet åligga föredragande ledamot i centralt ämbetsverk, och dels

därjämte göromål, som tillhöra notarietjänst i de ämbetsverk, där sådana

tjänster äro inrättade, framhöll styrelsen, att nämnda göromål, till följd

af ärendenas mängd och beskaffenhet, utgjorde en sådan ai’betsbörda, att

densamma icke längre kunde utan men för ärendenas noggranna och allsidiga

pröfning hvila å allenast en föredragande.

Ehuru enligt styrelsens öfvertygelse behofvet af ytterligare en före
g

j j o j n

dragande var att anse såsom konstant, förklarade dock styrelsen, att den

med nämnda underdåniga framställning icke afsåg vidtagande af åtgärd för

erhållande af lön på ordinarie stat åt en andre föredragande. På Kungl.

Maj:ts pröfning voro nämligen beroende ett förslag af landtmäteristyrelsen

till omorganisation af landtmäterikåren samt ett af särskilda komitterade afgifvet

förslag till förordning om jordregister, och enär dessa två frågor möjligen

kunde gifva anledning till framställningar angående förändringar af land!- mäteristyrelsens organisation, ansåg styrelsen sitt behof af ökad arbetskraft

lämpligen höra tillgodoses medelst förordnande af en extra föredragande,

för hvilken arfvode syntes böra beredas genom utverkande hos Riksdagen

af anslag på extra stat för ett år i sänder.

Till utredning angående göromålens ökning i styrelsen under de

senaste åren åberopades eu tabell öfver de på sekreterarens föredragning

under åren 1886—1905 afgjorda mål och ärenden. Af denna tabell ansåg

styrelsen framgå, bland annat, att antalet afgjorda mål och ärenden ökats

med omkring 82 procent, att antalet utgångna expeditioner ökats med 42 procent,

samt att antalet af de mål och ärenden, i hvilka utredning eller

utlåtande begärts, ökats med omkring 67 procent.

Styrelsen påpekade, hurusom ärenden, hvilka enligt landtmäteriinstruktionen

och andra författningar åligga densamma, kunna uppdelas i

två hufvudgrupper.

Den första omfattar de, ärenden, som föranledas af styrelsens allmänna

åliggande att handhafva tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftesoch

afvittringsverkcn. Till denna grupp höra flertalet ärenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den andra gruppen utgöres af ärenden, som på grund af styrelsens

åliggande att meddela utlåtanden i frågor rörande landtmäteri- samt

skiftes- och afvittringsverken remitteras till densamma från andra myndigheter.

Flertalet remisser från Ivungl. Maj:t i statsrådet eller högsta

domstolen, kammarkollegium samt andra ämbetsverk och myndigheter höra

till sistnämnda grupp. Dessa ärenden äro af mångahanda slag och af

viktig beskaffenhet.

Härtill komma dels derå vidlyftiga ärenden, i hvilka styrelsen själf

tagit initiativ, såsom angående omorganisation af landtmäterikåren och

förslag till förändrad taxa på arfvoden för landtmäteriförrättningar, dels ock

åtskilliga, i styrelsens diarium ej synliga ärenden, innefattande muntliga

framställningar från byråer inom statsdepartementen om utredningar i

ärenden af särskildt brådskande art.

För att ytterligare påvisa, hvilken stor arbetsbörda åligger landtmäterisekreteraren,

hänvisade styrelsen till vissa uppgifter angående den arbetsprodukt,

som under åren 1901—1905 åstadkommits på föredragning af de två

revisionssekreterare, hvilka hafva att föredraga skiftesmål i högsta domstolen.

Anledningen till att styrelsen till jämförelse valt dessa två föredragande

angafs vara den, att icke någon byråchef eller annan föredragande hos

centralt ämbetsverk hade att handlägga ärenden, hvilka voro så likartade

med dem, landtmäterisekreteraren föredrager, som de af dessa revisionssekreterare

föredragna mål.

Ehuru, enligt hvad landtmäteristyrelsen vidare erinrade, revisionssekreterarna

måste nedlägga mera arbete än landtmäterisekreteraren på

målens föredragning, äro dock de vidlyftiga och tidsödande utredningarna

verkställda af underordnade domstolar eller myndigheter, då vederbörande

revisionssekreterare börja bereda sina mål till föredragning. Revisionssekreterarna,

hvilka ej hafva några förvaltningsgöroinål, äro ock befriade

från de många tidsödande besök i tjänsteangelägenheter, som landtmäterisekreteraren

måste mottaga, till följd hvaraf de ostörda kunna ägna sin tid

åt arbetet.

Styrelsen anförde jämväl, att vid pröfning af förslag till åtgärder

för minskande af landtmäterisekreterarens arbetsbörda möjligen skulle kunna

väckas fråga, om icke en del af de honom åliggande göromål kunde öfver
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

flyttas på annan tjänsteman i verket. Detta ansåg styrelsen dock icke

kunna ske, emedan alla dess tjänstemän hvar i sin stad äro fullt sysselsatta

med dem åliggande tjänstegöromål.

Med afseende å ärendenas beskaffenhet kunde väl närmast ifrågasättas,

att styrelsens chef öfvertoge en del af sekreterarens arbeten, men

detta hade i verkligheten redan ägt ram och det i en utsträckning, som

syntes styrelsen icke särdeles lämplig.

Landtmäteridirektören är — framhöll styrelsen — enligt instruktionen

i främsta rummet Kungl. Maj:t ansvarig för göromålens behöriga gång och

har redan i de honom på grund däraf åliggande göromål, till följd af ärendenas

mängd och beskaffenhet, ett maktpåliggande och mycket tidsödande

arbete. Visserligen kunde sättas i fråga, såsom af löneregleringskommittén

gjorts beträffande vissa andra verk, att alla ärenden angående förordnanden

och befordran handlades af landtmäteridirektören ensam. Men emot en sådan

anordning hade allvarsamma anmärkningar gjorts. Och då för öfrig* dessa

ärenden i landtmäteristyrelsen för år ej kräfde längre tid i beredning och

föredragning än utredning och författande af utlåtande i ett enda af de

större, ej de största, bland de till styrelsen remitterade malen, skulle en

sådan anordning verka föga minskning i landtmäterisekreterarens göromål.

Under de sista sju åren hade emellertid styrelsens chef på andra,

mera verksamma sätt sökt lätta sekreterarens arbetsbörda och därmed också

befordra ärendenas skyndsamma afgörande. Sålunda hade utredningar och

utlåtanden i många till styrelsen remitterade mål, särskilt sådana, där

spörsmålen varit väsentligen af rättslig eller kameral natur, blifvit afgirna,

utan att sekreteraren, där han icke själf så velat och för andra ämbetsgöromål

det kunnat, behöft taga annan befattning därmed än att ombesörja

renskrifning af den utgående expeditionen och kontrasignera denna.

I andra mål både landtmäteridirektören, efter verkställd utredning och upprättande

af konceptexpedition, i de delar han varit tveksam refererat målets

innehåll för sekreteraren och inhämtat hans mening däld. Och i vissa

andra fall hade sekreteraren, efter det han genomläst handlingarna till ett

mål och bildat sig en mening däri, blifvit befriad från föredragning däraf

samt, sedan äfven landtmäteridirektören studerat målet, fått besked, huruvida

den af sekreteraren uttalade mening gillades eller ej.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nu anförda förhållanden — jämte anlitande under vissa tider af extra

biträden, hvartill dock på grund af tillgängliga medels knapphet och

bristande utsikter till befordran inom en styrelse med fåtalig personal ej

kunnat erhållas andra än mycket oerfarna unga tjänstemän — utgjorde

visserligen förklaringen till, att styrelsen trots otillräckliga arbetskrafter

hittills icke behöft från ett till annat år balansera något större antal mål

och ärenden, något som dock icke vid 1906 års slut kunde blifva händelsen.

Men sagda förhållanden syntes emellertid styrelsen innebära en sådan afvikelse

från ett ändamålsenligt ordnande af arbetet i styrelsen, att de

borde anses såsom ett kraftigt stöd för stvrelsens åsikt om behofvet af

ytterligare en föredragande.

I landtmäteriinstruktionen är nämligen föreskrifvet, att landtmäteridirektören

har beslutanderätt i alla mål och ärenden, som på styrelsens

afgörande ankomma; att han dock bör inhämta sekreterarens mening; att,

därest denna ej godkännes, sekreteraren skall anteckna densamma i protokollet;

samt att, därest vid upprättande af underdånigt förslag rörande

tillsättning af tjänst eller vid handläggning af annat ärende, hvari utlåtande

skall till Kungl. Maj:t afgifvas, sekreteraren yttrat särskild mening, utdrag

af protokollet i denna del bör åtfölja den till Kungl. Maj:t afgående

expedition. Dessa föreskrifter, som innebära, att ej allenast landtmäteridirektörens

utan äfven sekreterarens mening skall komma till synes vid

besluten, vore uppenbarligen tillkomna i afsikt att åt målen bereda en såvidt

möjligt uttömmande och grundlig pröfning. Två personer, som ägna

sig åt pröfning af en fråga, se den nämligen ej alltid från samma synpunkt

och kunna därför med sitt samarbete antagas med större sannolikhet

än blott en person komma till ett riktigt resultat.

Slutligen och då landtmäteristyrelsen, som har till åliggande att

öfva tillsyn öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken, enligt

instruktionen jämväl bör öfvervaka, att dessa förvaltningsgrenar uppfylla

därmed afsedda ändamål, var det, enligt styrelsens mening, af synnerligen

stor vikt, att landtmäteridirektören och sekreteraren icke af

löpande göromål hindras att såväl hvar för sig som ock gemensamt

ägna tid och arbete åt sistnämnda åliggande och sålunda blifva urståndsätta

att följa företeelserna inom området för styrelsens förvaltning, iakt
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

taga behofvet af reformer därå och taga initiativ till nyttiga reformers

genomförande. Härförutom vore det naturligen af största betydelse, att

arbetsbördan icke för någondera af dem blifver så stor, att icke erforderlig

noggrannhet kan ägnas åt hvarje ärende.

Styrelsen hemställde, att Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

till arfvode åt en extra föredragande i styrelsen på extra stat för år 1908

bevilja ett anslag a 4,500 kronor, motsvarande beloppet af landtmäterisekreterarens

lön och tjänstgöiångspenningar.

Vid anmälan af detta ärende inför Kung!. Maj:t den 12 januari 1907

ansåg chefen för jordbruksdepartementet hvad landtmäteristyrelsen anfört

vara värdt beaktande. Särskilt syntes honom det af styrelsen upplysta

förhållandet, att till lindring i sekreterarens göromål styrelsens chef måst

i en. del fall och äfven sådana, där det gällt andra än verkets egna förvaltningsfrågor,

i strid mot instruktionens föreskrifter själf bereda och på

egen hand afgöra inkomna mål och ärenden, innebära ett missförhållande,

gom tarfvade att afhjälpas. Enligt departementschefens mening låg det

alltför stor vikt uppå, att de ärenden, som blifva föremål för styrelsens

behandling, erhålla eu allsidig pröfning, för att ett förhållande sådant som,

det nyss berörda skulle anses böra fä fortfara. Mot beloppet af det af

styrelsen föreslagna arfvodet ansåg departementschefen icke någon giltig

anmärkning kunna göras.

Kimgl. Maj ds i enlighet därmed till Riksdagen gjorda framställning

blef, jämlikt Riksdagens skrifvelse den 30 maj 1907 (n:r 9), på det sätt

bifallen, att på extra stat för år 1908 beviljades ett anslag af 4,500 kronor

till förstärkning af arbetskrafterna inom landtmäteristyrelsen. Riksdagen

anförde i denna fråga, att den icke kunde till alla delar gilla de

skäl, som af departementschefen andragits för behof af förstärkning i arbetskrafterna

inom landtmäteristyrelsen, men att Riksdagen dock fann det

vara ådagalagdt, att detta behof förefanns och borde afhjälpas. Arfvode åt

en extra föredragande i styrelsen, på sätt Kung!. Maj:t föreslagit, ansåg

sig Riksdagen emellertid icke kunna bevilja, enär därigenom anställandet af

ytterligare en föredragande inom verket möjligen skulle kunna anses fastslaget,

hvilket icke kunde vara lämpligt, då löneregleringskommittén, till

hvars handläggning frågan om lönereglering för landtmäteristyrelsens äm
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

bets- och tjänstemän blifvit öfverlämnad, syntes höra lämnas så fria händer

som möjligt vid uppgörande af förslag till denna reglering. Riksdagen

höll för den skull före, att angående det af Kungl. Maj:t äskade anslaget,

mot hvars belopp Riksdagen ej haft något att erinra, icke borde

lämnas närmare bestämmelser än att det ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande

till förstärkning af arbetskrafterna inom styrelsen.

Med remisskrifvelse den 30 mars 1907 har chefen för jordbruksdepartementet

till kommittén öfverlämnat, för att tagas i öfvervägande vid

fullgörande af det kommittén lämnade uppdrag, en underdånig skrifvelse

från landtmäteristyrelsen den 14 mars 1907 angående ordnande af arbetsförhållandena

inom styrelsen samt tjänstemännens löneförmåner m. m.

Vid nämnda skrifvelse var fogad en framställning af den 23 januari

1907 till landtmäteristyrelsen från landtmäterifiskalen angående förbättring

af hans lönevillkor m. m.

Enahanda framställning af samma datum hade af landtmäterifiskalen

afiämnats till justitiekanslersämbetet, som med skrifvelse den 30 mars 1907

öfversändt densamma till Kung). Maj:t, hvarefter äfven dessa handlingar

öfverlämnades till kommittén med remisskrifvelse den 5 april 1907 frän

chefen för jordbruksdepartementet. I

Landimäteristyrelsens

skrifvelse

»*/s 1907.

I sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 framhåller landtmäteristyrelsen

till eu början, att det med ständigt växande tydlighet under

senare åren för styrelsen framstått, att tillgängliga arbetskrafter varit otillräckliga

för utförande af styrelsens åligganden. Följden däraf har blifvit,

dels att många åtgärder, som den fortgående utvecklingen påkallat,

tillsvidare måst lämnas åsido, dels att en del ärenden icke alltid kunnat

erhålla den allsidiga utredning, som varit önskvärd, dels ock att mindre

ändamålsenliga tillvägagångssätt för ärendens handläggning måst anlitas.

För styrelsen har det varit påtagligt, att dessa förhållanden för längre

tid framåt icke skulle kunna fortgå, och det har endast varit särskilda

orsaker, som föranleda att styrelsen icke förut vidtagit omfattande åtgärder

för att bereda ökning i antalet tjänstemän, nämligen dels den motsedda

omorganisationen af landtmäteristaten i länen, hvilken omorganisa
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

tion antagits komma att påkalla någon ändring äfven i styrelsens organisation,

dels ock i någon mån en väntad lösning af föreliggande förslag

om inrättande och förande af jordregister å landtmäterikontoren i länen.

Styrelsen har emellertid den 12 december 1906 funnit sig nödsakad

att göra den förut omförmälda underdåniga hemställan om anslag åt en

extra föredragande för år 1908.

Sedermera har det dock befunnits, att balansen af ärenden från år

1906 till 1907 var större, än styrelsen väntat, och innebar minst hvad en

tjänsteman under ett år kan medhinna att bereda och föredraga, under det

att tillströmningen af vidlyftiga ärenden visade sig vara jämförelsevis stor;

och efter det styrelsen jämväl fått emottaga ofta återkommande förfrågningar

och framställningar om skyndsam beredning af ärenden ej mindre från olika

afdelningar åt Kungl. Maj:ts kansli samt centrala ämbetsverk och andra myndigheter

än äfven från enskilda personer, utan att styrelsen sett sig i stånd

att tillfredsställa befogade kraf, har styrelsen den 17 januari 1907 gjort

underdånig framställning om ordnande genom Kungl. Maj:ts försorg af

förhållandena för år 1907.

I afvaktan på utgången af denna framställning har styrelsen för

att tillgodose det mest trängande behofvet och för att blifva i tillfälle

handlägga ärenden, som enligt uppgift från Kungl. Maj:ts kansli voro af

utomordentlig vikt att omedelbart få behandlade eller måste föreläggas

1907 års riksdag, sett sig föranlåten att tid efter annan bevilja landtinäterisekreteraren

tjänstledighet för särskilda ärendens beredning och föredragning

samt förordnat landtmäteri fiskalen att med berörda inskränkning

uppehålla landtmäterisekreteraretjänsten.

Och sedan styrelsen erfarit, att löneregleringskommittén under

närmaste framtiden komme att till behandling företaga frågan om lönereglering

för styrelsens tjänstemän, har styrelsen funnit sig icke kunna

uppskjuta att lämna Kungl. Maj:t redogörelse för omfattningen och beskaffenheten

af det arbete, som det för närvarande åligger landtmäteristyrelsen

att ombesörja, och därvid påvisa, huru detta arbete enligt styrelsens

mening lämpligen bör bringas till utförande, samt det behof af arbetskrafter,

som härför är erforderligt.

2770/o7. Löner egleringskommitténs bet. IX.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Efter redogörelse för gällande stat, erinrar styrelsen vidare, bland annat,

att i sammanhang med fastställande den 31 maj 1878 af ny aflöningsstat

bestämts, att öfver!nseendet öfver jnsteringsväsendet skulle skiljas från

landtmäteristyrelsen och att till följd däraf öfveringenjörstjänsten vid generallandtmäterikontoret

skulle indragas, samt att dessutom, jämte en ingenjörstjänst,

två amanuensbefattningar å stat indragits, de båda sistnämnda för att

ersättas med extra biträden.

Till stöd för dessa inskränkningar hade, förutom justeringsväsendets

skiljande från landtmäteristyrelsen, i allmänhet anförts, dels att, som

styrelsens hufvudsakliga uppgift vore att handhafva tillsynen öfver landtmäteri

samt skiftes- och afvittringsverken, det vore tydligt, att, i

den mån laga skiftes-, storskiftes- och afvittringsförrättningarna fortgingo

och afslutades samt landtmäterigöromålen sålunda minskades, äfven styrelsens

verksamhetsområde skulle år efter år blifva mera inskränkt, dels

ock att den minskning i styrelsens göromål, som, efter hvad utredt blifva,

under de därförut gångna åren inträda också väsentligen hade sin

grund i nämnda föi’hållande och följaktligen icke kunde betraktas såsom

tillfällig utan måste anses såsom konstant och varaktig.

Till vidtagandet af berörda inskränkningar anser styrelsen äfven hafva

bidragit en uppfattning, som vid tiden för senaste lönereglering för ämbetsverket

syntes hafva vunnit tilltro, eller att skittes- och afvittringsverken

kunde antagas inom en nära liggande framtid hafva fyllt sina hufvudsakliga

uppgifter och landtmäteriet därmed hafva fullgjort sitt egentliga värf.

Denna uppfattning finner styrelsen emellertid vara byggd på en mindre

tillförlitlig statistik.

Genom statistiska uppgifter rörande såväl styrelsens verksamhet

som skiftesväsendet i riket af hufvudsakligen samma innehåll som den

statistik, hvilken ofvan intagits i afdelningen om landtmäteristyrelsens

ämbetsverksamhet, söker styrelsen påvisa, att göromålen inom styrelsen

väsentligen ökats, i synnerhet under senaste åren, likasom ock landtmäterigöromålen

i riket på det hela förökats. Angående skiftesverksamhetens

inom riket tilltagande hänvisar styrelsen i öfrigt till sin underdåniga

framställning den 3 augusti 1903 angående omorganisation af landtmäteristaten

i länen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

I sammanhang härmed framhåller styrelsen, att ungefär 30 procent

af enskildas mark återstår oskiftad, så att man, vidkommande laga skiften,

icke ens ännu kommit till den ståndpunkt, som synes hafva föresväfvat

vederbörande vid senaste lönereglering för styrelsen och då utgjort grundval

för fattade beslut; att förrättningar, afseende rubbningar af äldre

laga skiften, visat tydlig tendens till ökning, som säkerligen blifver än

afsevärdare, sedan ändrad lagstiftning på detta område åstadkommits, och

att, beträffande landtmäteriets verksamhet till följd af skeende jorddelningar,

all anledning föreligger för det antagandet, att den utveckling, som på

andra områden gör sig gällande, äfven återverkar på landtmäteriet och kommer

att ställa ökade kraf på dess förmåga af verksamhet.

Vidkommande ärendena inom styrelsen erinras vidare om remisser,

som den har att motse i anledning af länsstyrelsernas beslut öfver hos

dem gjorda framställningar med stöd af lagarna den 25 maj 1905 rörande

afgäld från afsöndrad lägenhet, den 16 juni 1905 om inskränkning i rätten

att erhålla ägostyckning och den 4 maj 1906 angående förbud i vissa

fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom.

Bland de ärenden, som styrelsen har att utan föregående framställning

handlägga, inbegripas, såsom det ytterligare framhålles, de uppgifter för

styrelsen, som enligt landtmäteriinstruktionens föreskrifter bestå uti att för

vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid upprättande af

kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker, arbetsförteckningar,

årsberättelser med mera dylikt, utfärda erforderliga modeller och formulär

samt att meddela tjänstemännen vid generallandtmäterikontoret och vid

landtmäteristaten i länen sådana allmänt eller för särskildt fall Gällande

O

föreskrifter, som för riktig utöfning af dem åliggande göromål erfordras.

Det är, säges det, detta område af styrelsen åliggande ämbetsverksamhet,

som af brist på tid och arbetskrafter hufvudsakligen måst lämnas åsido;

och följden däraf har blifvit den, att utvecklingen i närvarande stund står

väsentligt framför gällande bestämmelser, som förskrifva sig ända från

midten af 1860-talet.

Styrelsen uttalar i sammanhang härmed den mening, att den ökning,

som de statistiska uppgifterna utvisa, ingalunda är af tillfällig utan

af stadigvarande art och att ytterligare ökning i väsentlig grad är att motse.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Beträffande beskaffenheten i öfrigt af styrelsens åligganden hänvisar

styrelsen till sin ofvannäranda framställning den 12 december 1906. Särskilt

fäster styrelsen Kung!. Maj:ts uppmärksamhet på, att de till styrelsen

från högsta domstolen under senare år remitterade skiftesmålen i

allmänhet angått invecklade och svårlösta spörsmål, mindre af teknisk än

af rättslig natur, samt att förhållandet kan i stort sedt sägas vara detsamma

beträffande till styrelsen remitterade mål och ärenden i allmänhet.

Efter att hafva redogjort för omfattningen och beskaffenheten af

sin verksamhet framhåller styrelsen, att den, vid öfvervägande af lämpligaste

sättet för arbetenas utförande och hvad därmed äger sammanhang, ansett sig

hafva anledning utgå från, att den hittills tillgripna utvägen, att styrelsens

chef i eu del fall, och äfven sådana, där det gällt andra än verkets egna förvaltningsfrågor,

själf måst bereda och utan öfverläggning med sekreteraren

afgöra inkomna mål och ärenden, icke vidare bör anlitas. Och med hänsyn

ej mindre till ärendenas beskaffenhet än äfven till deras omfattning tinnes,

enligt styrelsens mening, ingen annan utväg för ärendenas ordentliga

behandling än att fördela deras beredning och föredragning på tvenne afdelningar

med hvar sin föredragande.

Beträffande de löneförmåner, som böra beredas dessa föredragande,

synes det styrelsen uppenbart, att, med afseende å ärendenas beskaffenhet.

, det ligger synnerlig vikt uppå, att för befattningarna förvärfva de

yppersta krafter, som stå att erhålla. Med hänsyn till de dyra lefnadsförhållandena

i hufvudstaden anser styrelsen emellertid detta icke låta sig

göra, därest befattningarna icke bestämmas till tredje gradens och deras

innehafvare uti afiöningsafseende således göras likställda med byråchefer uti

andra ämbetsverk. Enligt styrelsens åsikt vore det ock en orättvisa, om de

blefve sämre lottade, då deras verksamhet för det allmänna uppenbarligen

torde vara af lika stor betydelse som innehafvarnas af tredje gradens sysslor

inom andra förvaltningsgrenar. Skulle föredragandena i 1 and 1t11 åt er i s tv re 1 - sen ej komma att uppflyttas i tredje lönegraden, säger sig styrelsen vara

förvissad, att den hvarken komme att för längre tid kunna räkna på nu

tillgängliga arbetskrafter eller kunde få dem ersatta med tillräckligt erfarna

och skickliga tjänstemän.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Till föredragandenas biträde och för ombesörjande af arkivforskningar,

erforderliga utredningar och ombestyrande af expeditionen anser

styrelsen ä hvar och en af ofvanberörda afdelningar erfordras ytterligare

två tjänstemän, af hvilka den ena bör vara på ordinarie stat och den

andra anställas såsom extra biträde eller amanuens. Ärendenas maktpåliggande

beskaffenhet skulle väl fordra, att de nämnda ordinarie sysslorna,

en på hvardera afdelningen, besattes med personer med erfarenhet

och skicklighet och således med tjänstemän, som näppeligen torde stå att

vinna för den ersättning, som kan komma att bestås första gradens

tjänstemän. Som emellertid de göromål, hvilka skulle åligga dem, äro

förberedande åtgärder, och dessa tjänstemän endast undantagsvis skulle

komma att utöfva själfständig verksamhet utan vara att betrakta mera

såsom biträden åt föredragandena, synas för de nämnda sysslorna yngre

tjänstemän vara att föredraga framför äldre. Den erfarenhet, de under

sin tjänstgöring komme att inhämta, torde emellertid kunna bereda dem

utsikt till jämförelsevis hastig befordran inom landtmäteristaten i länen.

Landtmäteristyrelsen finner sig på grund däraf ej böra föreslå någon

ändring i afseende å de på styrelsens stat till aflöning åt, två ingenjörer

nu uppförda första gradens tjänster under förutsättning, att de komma

i åtnjutande af den förhöjning i löneförmåner, som i allmänhet kommer

att blifva bestämd för denna klass af tjänstemän.

Den förhoppning om befordran, som kan stå ingenjörerna till buds,

kan däremot den tredje af landtmäteristyrelsens tjänstemän af första

graden eller aktuarie!! och registrator!! icke hafva att påräkna. Uti styrelsens

såväl som uti statens och enskildas intresse ligger för öfrigt, att

han kan bibehållas vid tjänsten under en längre följd af år för att

därigenom förvärfva den fullständiga kännedom om arkivet, som är nödig

för dettas lämpliga ordnande och vidmakthållande. Som han i olikhet

med innehafvarna af flertalet andra aktuarie- och registratorsbefattningar

ej har att påräkna några sportler, finner sig landtmäteristyrelsen hafva

anledning hemställa om särskild ersättning till aktuarien för hans vård af

arkivet. Styrelsen anser det förtjäna att uppmärksammas, att aktuarien

före år 1879 hade högre löneförmåner än de hos styrelsen anställda ingenjörer.

Den nu ifrågasatta ökningen torde, enligt styrelsens mening, icke

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

böra sättas lägre än 1,000 kronor. Såsom eu följd af bifall till detta

förslag anses ingenjörerna kunna befrias från en del göromål, som enligt

gällande instruktion åligga dem, hvilka göromål därefter synas styrelsen

höra bringas till utförande under aktuariens och registratorns öfverinseende.

Enligt hvad styrelsen vidare anför, är dess arkiv stadt i ständig

tillväxt och i behof af en ingående uppsikt och vård. Brist på medel

har gjort, att åtskilliga angelägna åtgärder för dess ändamålsenliga ordnande

måst anstå. När därtill lägges, att utrymmet för detsamma är

otillräckligt och att åtgärder för beredande af ökning härutinnan vidtagits,

hvarigenom uppsikten öfver detsamma kommer att kräfva ytterligare besvär,

anser styrelsen sig hafva förebragt erforderlig utredning till stöd för den

af styrelsen omfattade mening, att aktuarie!! och registratorn, hvilken måhända

lämpligare borde benämnas arkivarie, icke ensam kan medhinna

de göromål, som borde åligga honom. För fyllandet af detta behof finner

styrelsen sig dock icke kunna ifrågasätta inrättandet af någon ny ordinarie

tjänst, men hyser förhoppning, att föreliggande behof skall kunna fyllas

med ett extra biträde.

Enligt styrelsens åsikt äro således tre dylika biträden med ständigt

förordnande behöfliga hos föredragandena och vid arkivet. Beträffande ersättningen

till dessa biträden framhålles, att utsikterna till befordran inom

ett verk med så fåtalig tjänstepersonal som landtmäteristyrelsen äro ringa,

och att de extra biträdena i styrelsen, på grund åt sin särskilda utbildning,

ej kunna, såsom fallet är med extra tjänstemän inom många andra

verk, erhålla aflönad sysselsättning inom annat ämbetsverk, under det att

å andra sidan obefordrade skickliga landtmätare kunna såsom tjänstemedhjälpare

åt landtmätare i landsorten förskaffa sig eu säker inkomst af

minst 200 kronor i månaden. Styrelsen anser sig fördenskull icke hafva

utsikt att erhålla lämpliga personer till extra biträden för lägre godtgörelse

än 2,400 kronor.

Vidare hänför sig landtmäteristyrelsen till den framställning af den

28 januari 1907, hvari landtrnäterifiskalen på anförda skäl anhållit, att

styrelsen ville vidtaga åtgärder i syfte dels att vid stundande lönereglering

ett anslag å 2,400 kronor måtte uppföras i staten till aflöning åt ett

stadigvarande extra biträde i landtmäterifiskalens expedition, dels ock att

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

landtmäterifiskalen själf i aflöningsafseende måtte göras likställd med advokatfiskalerna

i rikets hofrätter och kollegier. Med öfverlämnande af

denna framställning och vitsordande i hufvudsak af landtmäterifiskalens

däri lämnade uppgifter, förordar styrelsen densamma.

I sammanhang härmed meddelar styrelsen, att den af olika anledningar

vid skilda tillfällen förehaft till behandling spörsmålet om uppsikten

och kontrollen öfver landtmäterigöromålen, hvarvid förekomna förhållanden

bibragt styrelsen en bestämd uppfattning om otillräckligheten

af härför vidtagna åtgärder. Väl har uti ofvan berörda förslag till omorganisation

af landtmäteristaten i länen styrelsen föreslagit flera förändringar

uti nu stadgade ordning, hvilka förslag gå ut på en bättre uppsikt

och kontroll öfver landtmätarnas arbeten, men dessa förslag afse i

allmänhet endast granskning af landtmätarnas förrättningshandlingar och

dessas kontrollerande efter afslutandet. För åstadkommande af en kontroll

på marken har styrelsen ännu icke framställt något förslag. Förutom

den kontroll härutinnan, som kan ifrågakomma vid ägodelningsrätts sammanträde

å förrättningsstället eller inför häradssynerätt, är dylik kontroll

inskränkt till de fall, då densamma kan komma till utförande på grund

af bestämmelserna i § 39 uti landtmäteriinstruktionen angående undersökning

i vissa fall genom vederbörande förste landtmätare.

Väl hafva tillfällen inträffat, då styrelsen kunnat anse anledning förefinnas

för inledande af den procedur, som i denna paragraf finnes angifven,

men styrelsen har alltid funnit sig böra afstå från åtgärder i sådan

riktning. Att så skett, beror därpå, att under nuvarande förhållanden

förste landtmätarna, som själfva utöfva verksamhet såsom kommissionslandtmätare,

icke ansetts fullt ojäfviga att verkställa eu undersökning af

den grannlaga beskaffenhet, hvarom här är fråga. Men äfven om landtmäteristyrelsen

i ett eller annat fall funnit sig, utan hinder i berörda

afseende, kunna uppdraga ifrågasatt undersökning åt förste landtmätaren,

har frågan om kostnadens bestridande afhållit styrelsen från åtgärds vidtagande.

Förste landtmätarnas nuvarande löneförmåner, som på sin tid

bestämdes med hänsyn till omfattningen af de göromål, som då uppdrogos

dem, hafva visat sig alldeles otillräckliga, sedan förste landtmätarna numera

utan särskild ersättning ålagts en mängd göromål, som vid lönevillkorens

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 8

bestämmande icke tagits i beräkning. Genom tillämpning af stadgandet

i § 39 af landtmäteriinstruktionen skulle styrelsen kunna beröfva en förste

landtmätare stor del af hans inkomster. Det synes därför styrelsen framstå

såsom uppenbart, att ifrågavarande stadgande är synnerligen väl ägnadt

att vara hvad det blifvit, nämligen en föreskrift, som aldrig kunnat komma

till användning. Enligt styrelsens uppfattning ligger häri en brist, som

bör afhjälpas. En kontroll, sedan en omfattande landtmäteriförrättning

bragts till slut, föranleder vanligen ingen åtgärd, af den anledning att

kostnaden för rättande af ett begånget fel skulle blifva större än värdet

af rättelsen.

Styrelsen föreställer sig därför — säger den — att det för landets

jordägare skulle vara af stor betydelse, om de redan under en förrättnings

utförande kunde erhålla undersökning, därest de funne sig hafva anledning

misstänka, att allt icke stode väl till. För ordentlighet kända landtmätare

hafva vid skilda tillfällen för styrelsen framhållit behofvet af, att undersökning

och kontroll kunde verkställas på marken, och hafva de därvid betonat

den nytta, som i olika afseenden härigenom skulle åstadkommas. På

sista åren har ett särskild! behof i denna del gjort sig gällande. Styrelsen

syftar härvid på de mätningar efter trigonometrisk metod, som allt mer

och mer kommit till utförande inom landet, sedan man numera allmänt

tyckes hafva kommit till insikt om denna metods företräde, i synnerhet

då det gäller städer eller stadsliknande områden. Deltagarna i en uti

hufvudstaden anordnad undervisningskurs i mätningar efter berörda metod

hafva hos styrelsen gjort framställning om åtgärders vidtagande för kontroll

öfver utförandet af triangelmätningar, under uppgift att förfrågningar och

underhandlingar om verkställande af arbeten af ifrågavarande slag blefve

allt talrikare.

Att föreslå inrättandet af någon stadigvarande tjänst för tillgodoseende

af det föreliggande behofvet af kontroll å mätningar säger sig

styrelsen nu icke hafva för afsikt. Häremot tala ännu åtskilliga omständigheter.

Däremot anser styrelsen alldeles oafvisligt, att medel ställas till

dess förfogande, så att den må blifva i tillfälle att på ett verksamt sätt

handhafva tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,

hvilket enligt gällande instruktion åligger styrelsen. Det synes dock sty
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

relsen, att för ändamålet erforderligt belopp är på grund af sakens natur

synnerligen svårt att beräkna och fixera, och att otvifvelaktigt finnes skäl

för eventuellt anslags bestämmande såsom förslagsanslag. Styrelsen framställer

emellertid i denna del icke någon bestämd mening utan inskränker

sig till att framhålla såsom önskemål, att beloppet icke måtte sättas lägre

än 5,000 kronor.

Med afseende å beloppet af de kostnader, styrelsen får vidkännas

för renskrifning, och med hänsyn jämväl till den ökning i styrelsens verksamhet,

som enligt dess mening säkert är att motse, anser styrelsen, att

blifvande anslag härför bör beräknas minst till 2,000 kronor. Under förutsättning

af bifall till den framställda begäran om anslag till fyra ständiga

extra biträden, hyser styrelsen förhoppning, att för närmaste åren ett belopp

af 3,000 kronor till vikariatsersättning och arfvoden åt ytterligare

extra biträden skall blifva tillräckligt.

Styrelsen hemställer slutligen, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga

åtgärder för att bereda framgång åt de af styrelsen och landtmäterifiskalen

uttalade önskemålen, hvilka innefatta hvad, enligt styrelsens

mening, minst erfordras, för att styrelsen må kunna på tillfredsställande

sätt fylla sin uppgift och de ökade kraf, som en stegrad utveckling med

fog ställer på ett centralt ämbetsverk, hvilket har sig anförtrodd ledningen

af en för landets utveckling i olika riktningar så viktig förvaltningsgren

som delningen af dess territorium. 1

1 ofvan berörda framställning från landtmäterifiskalen af den 23 Landtmäteri
o

t & t!

januari 1907, hvilken framställning förordats ej blott af landtmäteristyrel- fJamstäiisen

utan äfven af justitiekanslersämbetet, har landtmäterifiskalen, med öfver- ning 2 01907- lämnande af berättelse rörande sin verksamhet under år 1906, erinrat, hurusom

de honom enligt gällande landtmäteriinstruktion åliggande tjänstegöromål

kunna indelas i sådana, som uppdragits åt landtmäterifiskalen såsom föreståndare

för landtmäterifiskalskontoret, och sådana, som tillkomma antingen

genom skrivelser och remisser från landtmäteristyrelsen och andra myndigheter

eller genom framställningar af enskilda personer eller som föranledas af

anledningar till anmärkningar, yppade vid utöfvande af landtmäterifiskalen

anbefalld granskningsskyldighet.

2770/o7. Lönereglering skommitténs let. IX.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Det förra slaget eller kontorsgöromålen bestå uti skyldighet att

föra diarier öfver inkommande mål och utgående expeditioner, tjänstebok

öfver alla tjänstemän vid 1 an d t m ät er i stat en, expeditionsregister samt inventarium

öfver landtmäterifiskalskontorets handlingar, m. m., äfvensom att

utöfva närmare och speciell eftersyn, huru de till landtmäteristaten i länen

hörande tjänstemän uppfylla sina tjänsteåligganden. I sistnämnda hänseende

omförmäles särskildt i framställningen, att landtmäterifiskalen har

att verkställa granskning af omkring 400 dagböcker, 800 arbetsförteckningar

och 600 ä 700 reversal.

På gränsen till det senare af ofvan nämnda två särskilda slag af

göromål står, enligt hvad landtmäterifiskalen vidare anfört, den honom

åliggande granskningen af arfvodesräkningar. År 1906 hafva för sådan

granskning förekommit 317 räkningar rörande 131 särskilda förrättningar.

Landtmäterifiskalens öfriga göromål, hvilka han anser lämpligen kunna

benämnas expeditionsgöromål, bestå hufvudsakligen i uppsättande af konceptexpeditioner.

Dessa föranledas i främsta rummet af de anmärkningar,

hvartill landtmäterifiskalen vid granskning af angifna handlingar funnit

anledning föreligga, och innehålla framställningar dels till Konungens

befallningshafvande eller landtinätarna i länen för inhämtande af upplysningar

eller infordrande af kartor och handlingar, dels till landtmäteristyrelsen

med eller utan yrkande om ansvar eller föreläggande uti mål

och ärenden, hvilka tillhöra styrelsens upptagande och afgörande, eller

till Konungens befallningshafvande med anhållan om förordnande af åklagare

att vid vederbörlig domstol anhängiggöra och utföra åtal. De sistnämnda

ärendena hafva af skilda anledningar under deras handläggning vid domstolarna

visat sig påkalla utförliga framställningar af landtmäterifiskalen.

Från landtmäterifiskalsexpeditionen utgående skrivelser innehålla vidare

bevis rörande verkställd granskning af arfvodesräkningar med tillhörande

missiv, samt infordrade utlåtanden i frågor, som icke alltid äro af enkel beskaffenhet,

eller ock afse dessa expeditioner indrifning af böter och viten

eller bevakningar af det allmännas fordringar i afseende på befintliga kompletterings-

och renovationsb rister vid landtmätares afgång eller inträffade

konkurser. I sammanhang härmed påpekar landtmäterifiskalen, att han

har att själf draga försorg om kollationering af utgående expeditioner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För utredning rörande omfattningen af omförmälda expeditionsgöromål

åberopar landtmäteritiskalen nedan, sid. 55—57, intagna sammandrag, utvisande

från och med år 1865 antalet mål och ärenden, som varit föremål för handläggning

af landtmäteritiskalen, samt antalet från landtmäterifiskalskontoret

utgångna expeditioner. Anledningen till att utredningen blifvit utsträckt

till nyssnämnda tidpunkt angifves vara den, att den ännu till hufvudsaklig

del gällande landtmäteriinstruktionen då trädde i tillämpning och samtidigt

landtmäteritiskalen erhöll till biträde en amanuens, efter det Rikets Ständer

vid 1862—63 årens riksdag medgifvit, att till aflöning åt denne på landtmäterikontorets

stat finge uppföras ett belopp af 1,200 riksdaler. Beslutet

därom hade, anför landtmäteritiskalen, varit föranleda utom af annat, af

eu utaf just! tiekanslersämbetet i ämnet gjord framställning, hvarigenom man

blifvit öfvertygad om nödvändigheten häraf, att landtmäteritiskalen åliggande

kontroll verksamt handhades, så att han icke allenast komme att utöfva den

närmare och speciella eftersynen, huru de till landtmäteristaten hörande

tjänstemän uppfyllde dem i tjänsten åliggande skyldigheter, samt därvid

undersökte riktigheten af sådana räkningar å arfvode för landtmäteriförrättningar,

hvaraf granskning utaf vederbörande påkallades, utan äfven

ägnade en af sådan anmälan oberoende och fortgående kontroll häröfver,

att jordägare icke obehörigen betungades genom felaktig tillämpning åt

arfvodestaxan. Den granskning af arfvodesräkningar, som under följande

åren verkställdes å landtmäterifiskalskontovet, syntes visserligen icke hafva

varit annat än ytlig, men likvisst icke hafva saknat sin betydelse.

Landtmäteritiskalen påvisar härefter, att den löneregleringskommitté,

som uppgjorde förslag till nu gällande lönestat för landtmäteristyrelsen,

hemställde, att dåvarande amanuensbefattning å landtmäterifiskalskontoret

måtte utbytas mot ett extra biträde. Som emellertid arfvodesbelopp till

detta biträde icke uppfördes i staten såsom särskild post utan kom att

inflyta under det till landtmäteristyrelsens förfogande ställda anslaget för

vika riatsersättning, arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad, af

hvithet anslag i främsta rummet måst bestridas helt och hållet oundgängliga

utgifter, hade följden blifvit den, att landtmäteritiskalen på det hela

taget kommit att blifva utan biträde.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

För en riktig uppfattning af hithörande förhållanden erinrar landtmäterifiskalen

vidare, att han genom den ändring uti landtmäteriinstruktionen,

som skett genom kungl. kungörelsen den 17 oktober 1879, fritagits

från skyldighet att granska arfvodesräkningar annat än efter därom skedd

anmodan, hvarjämte han erkänner, att landtmäteristyrelsen på senare åren,

efter därom af landtmäterifiskalen gjorda framställningar, dels lämnat

denne rätt att använda renskrifningsbiträde för utförande af en del inom

kontoret förefallande enklare göromål, dels ock för kortare tider förordnat

extra biträden åt landtmäterifiskalen, hvarom dock denne med insikt om

otillräckligheten af de till styrelsens disposition ställda medel högst ogärna

gör framställningar.

Följden af att landtmäterifiskalen kom att blifva i saknad af biträde

kunde väl, anföres ytterligare, icke antagas blifva annan än den, att han

på bästa möjliga sätt sökte nedbringa arbetet. Eu jämförelse mellan uppgifterna

uti det förutnämnda sammandraget för tidsperioden 1865—1878,

under hvilken period landtmäterifiskalen hade biträde af en amanuens, och

uppgifterna för tidsperioden 1879—1894, synes ock gifva vid handen, att

under den senare perioden arbetet minskats med omkring 38 procent. Från

och med år 1895 synes däremot en ökning hafva ägt rum. Under perioden

1901—1906 hade vid jämförelse med perioden 1865—1878 ökning

skett med omkring 67 procent och vid jämförelse med perioden 1879—1894

med i det närmaste 172 procent.

Eu ingående granskning af landtmäterifiskalens verksamhet efter år

1879 synes visa, att ärendena till stor del utgjorts af löpande göromål,

samt att den fiskaliska verksamheten, utom på sista tiden, i allmänhet

varit inskränkt till undersökning och granskning beträffande sådana förhållanden,

vid hvilka tilläfventyrs begångna fel och försummelser tillhöra

styrelsens upptagande och afgörande. Endast undantagsvis synes landtmäterifiskalen

under ifrågavarande tidsperiod, i motsats till hvad förut

varit fallet, haft att handlägga ärenden, som föranledt åtal vid domstol,

och när detta inträffat, har hans åtgärd vanligen icke berott på eget

initiativ utan föranledts af gjord anmälan.

I hvad mån — säges det — dessa förhållanden bära skulden till

den erfarenhet, som lärer gjorts därom, att den handläggning, som ägnats

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

landtmäteriförr ättn in gar under 1880- och 1890-talen, sars kil dt i formellt

hänseende icke med framgång kan bära jämförelse med det sätt, hvarpå

landtmätarna tidigare verkställde sina förrättningar, eller därom att landtmätarnas

handläggning af förrättningar oftare, än med god ordning är

förenligt, är otillfredsställande, innefattar, enligt landtmäterifiskalens uppfattning,

ett ämne, hvarom det lämpligen icke tillhör honom att yttra sig.

Han tilltror sig dock uttala den öfvertygelse, att, därest landtmäterifiskalen

genom ständig tillgång på biträde beredes lättnad företrädesvis

uti ofvan angifna kontorsgöromål, hans verksamhet bättre, än

hittills skett, skall komma att motsvara med sysslans inrättande afsedt

ändamål och han blifva i tillfälle att verksamt bidraga till att en snabbare

och säkrare handläggning beredes skeende landtmäteriförrättningar och

jordägarna undgå den förlust och skada, som genom brister uti berörda

hänseenden mer än tillbörligt hittills torde drabbat dem, hvarjämte landtmäterifiskalen

under nämnda förutsättning jämväl tilltror sig att kunna

vaka öfver, att ersättningar icke i strid med gällande föreskrifter utkräfvas

af jordägarna.

Om däremot landtmäterifiskalen icke beredes tillgång på extra biträde,

komma, tillägges det, med säkerhet förhållandena inom en nära

liggande framtid att utvecklas därhän, att hans tid blir så upptagen

af kontorsgöromålen och löpande ärenden, att han icke kommer att få

någon tid öfrig för utöfvande af den eftersyn, hvarför sysslan blifvit

inrättad.

Till ytterligare belysning af förhållandena hänvisar landtmäterifiskalen

till en af framlidne landtmäterifiskalen O. Tengvall lämnad uppgift

af innehåll, att han varit af tjänsten sysselsatt 10 timmar dagligen i medeltal

för årets samtliga söckendagar med undantag för åtnjuten semester,

hvilken uppgift återfinnes i landtmäteristyrelsens underdåniga utlåtande

den 28 november 1900 angående de hos styrelsen anställda tjänstemäns

samt förste landtmätarnas i länen dagliga arbetstid.

Beträffande beloppet af den ersättning, som bör beredas ett extra

biträde å landtmäterifiskalskontoret, anser landtmäterifiskalen detsamma icke

böra beräknas lägre än till 2,400 kronor, och ifrågasätter han, huruvida

icke beloppet bör såsom särskildt anslag uppföras, då det eljest torde

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

kunna befaras, att framtida ökning af styrelsens behof kommer att nödvändiggöra

inskränkning i landtmäterifiskalens rätt till extra biträde.

Angående landtmäterifiskalens egna aflöningsförmåner erinras, att det

förhållande, att dessa förmåner blifvit bestämda till ett 500 kronor mindre

belopp, än hvad landtmäterisekreteraren åtnjuter, hellre kan antagas haft sin

grund uti ett erkännande af, att sekreterarens befattning vore mer betungande,

än innebära ett underkännande af fiskalsbefattningens betydelse. Med hänvisning

till beskaffenheten af de åligganden, som uppdragits landtmäterifiskalen

och som bestå, bland annat, i utöfvandet af en helt och hållet

själfständig åklagarbefogenhet öfver en stor tjänstemannakår, och med

framhållande, att dessa åliggandens behöriga utförande säkerligen kräfver,

utom annat, en på erfarenhet grundad säker inblick i allt hvad till landtmäteriets

praktiska utöfning hör, fäster landtmäterifiskalen i sin framställning

uppmärksamheten därpå, att för sysslan fullt lämpliga personer

näppeligen torde vara att påräkna, därest landtmäterifiskalen i aflöningsafseende

icke söres likställd med advokatfiskalerna i rikets hofrätter och

kollegier.

Landtmäterifiskalen anhåller, att landtmäteristyrelsen och justitiekanslersämbetet

ville vidtaga åtgärder för att de uttalade önskemålen måtte

varda tillgodosedda vid stundande lönereglering.

Det i framställningen åberopade sammandrag har följande lydelse:

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

$ a in in a n å r a, g,

utvisande för nedannämnda år antal mål och ärenden, som varit föremål

för handläggning af landtmäterifiskalen, samt antal från landtmäterifiskalsexpeditionen

utgångna expeditioner.

—

Ul

m

g i==j

d

P

B

0

B

d

<7+-

t— >-i

P P°

0 P

3 pj

ö

p

B t»

joo pj

p“

P _

B

p

Po

0

ce

O po

CD H

“S.

B

P°

O

...

ce B

B

crq

År.

4 O:

ro P 4

B P-> CD

fm ® CJQ

O po

p: ^

03

CD P c+-

P Pj ^

pj CD

Po

O

p

CD

O P°

po

H Et

CD ''1

CD

&

p:

£ P

2 Htj

P

COo i-3

É- gj

&

P=

►ö

CD

Pj

O pjo

p g

CD

p

B N

• pJ

O

O po

CD

O

p

P

pj

P

gr* >-i

Pj

I-*

0

P

1

1865

78

365

443

380

63

443

536

1866

63

305

368

303

65

368

328

1867

65

313

378

332

46

378

378

1868

46

898

444

365

79

444

421

1869

79

329

408

354

54

408

416

! A. Tidsperioden från och med år 1865, då

1870

54

359

413

358

55

413

465

nu gällande landtmäteriinstraktion bör-

1871

55

330

385

323

62

385

446

jade tillämpas, till och med år 1878; un- i

der hvilken tid landtmäterifiskalen hade

1872

62

307

369

324

45

369

400

till biträde en amanuens.

1873

45

258

303

254

49

303

313

1874

49

274

323

276

47

3:23

278

1875

47

287

334

294

40

334

275

|

1876

40

289

329

280

49

329

307

1877

49

263

312

262

50

312

303

1878

50

227

277

244

33

277

250

Summa

—

782

1304

5,086

4,349

737

5,086

5,115

Medeltal

—

56

307

363

311

53

363

365

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

TJI

TJI

''

0

0

d

IT

ej

3

d

B

cd-

P SDO

p p

02

so; ro w

3 g,

p> ©

»—1 Hj

3

so

3

3 s,

i-i

p" d

P M

... CO P

3

P

3

pa

09

p

r r P:

åSf

P>

p. P3

m j 03

P°

År.

£5 Pj 05

pj cd 0$

“ CD

c+-

O

CD

p: ^

0 ^ S?

Pj cd ®;

O

CD

P s §

P3 pj

CD tU

cL S3

p1

P:

1 £>

P B g

P-

P"

p:

CD

pJ

cd-

g g1

P 1

CD

0

0 a

® P3

CD

0

O*

p

0J i

P

P3

p

P4 *

pJ

CD

CD

0

0

1879

34

213

247

207

40

247

258

1880

40

227

267

227

40

267

221

1881

40

183

223

189

34

223

191

1883

34

151

185

158

27

185

165

1883

27

216

243

204

39

243

217

1884

39

176

215

182

33

215

191

1885

33

179

212

192

20

212

150

B.

Tidsperioden från och med år 1879, då

1.880

20

197

217

194

23

217

149

amanuensbefattningen indragits, till och

med år 1894.

1887

23

199

222

206

16

222

200

1888

16

189

205

182

23

205

185

1889

23

181

204

195

9

204

185

1890

9

203

212

198

14

212

173

1891

14

200

214

194

20

214

205

1892

20

220

240

220

20

240

200

1893

20

283

303

292

11

503

289

1894

11

250

261

246

15

261

285

Summa

—

403

0,267

3,670

8,286

384

8,670

8,264

Medeltal

25

204

229

205

24

229

204

1895

15

289

304

285

19

304

285

1896

19

243

262

250

12

262

264

C.

Tidsperioden från och med år 1895 till

1897

12

343

255

241

14

255

248

och med år 1900.

1898

14

350

364

341

23

364

420

:

1899

23

337

360

338

22

360

375

1900

22

*304

326

324

2

326

365

Summa

—

105

1,766

1,871

1,779

92

1,871

1,957

Medeltal

—

18

294

312

296

15

312

326

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

in

—

in

C- ,,

C}

P

d

sr h

p

B

d

År.

rån föregående

lanserade mål

ärenden.

ider året tillko

mål och ärende

B

p

B

po

o

cd

p"

p:

>~4

nder året afgjo

mål och ärende

ill nästföljande

lanserade mål

ärenden.

B

p

B

po

O

CD

P"

p:

P>

p

er?

P

p

CD

M

►ö

CD

Cu

O P°

EP

P B

p

p

P

CD

P 2

. Qj

p

O

CD P°

P" *1

CD

p

p^

O

p

CD

P

p

1

''

1901

2

460

462

443

19

462

550

1902

19

546

565

550

15

565

740

J). Tidsperioden från och med år 1901 till

1903

15

570

585

578

7

585

737

och med år 1906.

1904

7

525

532

525

7

532

800

1905

7

512

519

493

26

519

632

1906

26

557

583

532

51

583

604

Summa

—

70

3170

3,246

3,121

125

8,240

4,003

Medeltal

—

13

528

541

520

21

541

677

2770/07. Lönereglering skommitténs bet. IX.

3

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Organisation

och aflöningsförmåner

för

landtmäteristyrelsens

ordinarie

personal.

Kommitténs förslag,

De kommitterade, som den 13 juli 1877 afgåfvo betänkande angående

lönereglering m. m. för landtmäteristyrelsen, utgingo, såsom ofvan

å sid. 12 är nämndt, från det antagande, att, då styrelsens hufvudsakliga

uppgift var att handhafva tillsynen öfver landtmäteriet samt skiftes- och

afvittringsverken, styrelsens verksamhetsområde tydligtvis skulle år efter

år blifva mera inskränkt, i den mån laga skiftes-, storskiftes- och afvittringsförrättningarna

fortgingo och afslutades samt landtmäterigöromålen

sålunda minskades. Kommitterade uttalade äfven den uppfattningen, att

den minskning i styrelsens göromål, som under då senast förflutna år

inträdt, väsentligen hade sin grund i nämnda förhållande och följaktligen

icke kunde betraktas såsom tillfällig och öfvergående utan måste anses

såsom konstant och varaktig.

Den statistiska utredning, som å sid. 25 meddelats, gifver emellertid

vid handen, att visserligen under 1880- och 1890-talen en minskning

inträdde i landtmäteristyrelsens verksamhet, men att under åren

1901—1905 och än vidare under år 1906 verksamheten ånyo tilltagit

mycket betydande mån.

Hvad landtmäteriförrättningarna i länen angår, utvisar statistiken

å sid. 26—28, att vid jämförelse mellan perioderna 1828—1880 och

1881—1905 den areal mark, som varit föremål för laga skifte, undergått

någon minskning, nämligen från 243,500 till 220,082 hektar i årligt

medeltal, men att däremot i afseende å »alla andra förrättningar» en betydande

ökning ägt rum, i ty att under perioden 1828—1880 79,283

hektar i medeltal årligen utgjort föremål för delning, under det perioden

1881—1905 visar ett motsvarande medeltal af 222,941 hektar. Sammanföras

laga skiften och alla andra förrättningar visar sig, att den behand
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

lade arealen under åren 1828—1880 utgjort i medeltal 322,783 hektar

årligen, mot 443,023 hektar under perioden 1881—1905.

Till »andra landtmäteriförrättningar än laga skiften» hänföras enligt

styrelsens underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 rubbningar af äldre

laga skiften, delning af vid skiften undantagna samfälligheter, förnyad

delning af tillförne sänka ägor, hemmansklyfningar, rubbning af sådana

delningar och ägostyckningar, hvilka alla förrättningar kunna kallas ägoskiften,

äfvensom ägoutbyten, delning af vägar, hägnader, vattenfall och

fisken, rågångsförrättningar och afvägningar in. m.

Styrelsen har i nyssberörda underdåniga skrifvelse särskildt framhållit,

att förrättningar, som afse rubbningar af äldre laga skiften och

som, i den utsträckning delägare därom äro eniga, kunna enligt gällande

lagstiftning komma till utförande, visat tydlig tendens till ökning och att

med säkerhet torde vara att motse, att, sedan ändrad lagstiftning på

detta område åstadkommits, förrättningar af ifrågavarande slag skola

komma att afsevärdt ökas i afseende på både antal och omfattning.

Långt ifrån att landtmäteriets verksamhet till följd af skeende jorddelningar

kan antagas komma att minskas, föreligger tvärtom, enligt styrelsens

åsikt, all anledning för antagandet, att den utveckling, som på

andra områden gör sig gällande, äfven återverkar på landtmäteriet och

skall komma att ställa ökade kraf på dess förmåga af verksamhet. I

I sin underdåniga skrifvelse den 12 december 1906 har landtmäteristyrelsen

särskildt påvisat, i huru väsentlig mån den del af styrelsens

ämbetsverksamhet stegrats, som afser meddelandet af utredningar eller

utlåtanden i frågor rörande landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,

då sådana utredningar eller utlåtanden begäras af offentliga myndigheter.

Hit höra, enligt hvad styrelsen meddelat, ärenden angående förslag

till nya eller ändring af gällande lagar och författningar inom skifteslagstiftningen

eller denna närstående lagstiftningsområden, skiftesmål samt

rågångsmål och tvister angående äganderätt till fast egendom, hvilka från

högsta domstolen remitteras till styrelsen, mål, i hvilka fråga är om boställens

samt andra kronoegendomars rätt till ägor, vatten, holmar, uppgrundningar

m. in., åtskilliga frågor, huruvida i jordebok upptagna fastig
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

heter äro att anse såsom för sig bestående eller såsom ej vidare befintliga,

angående oregelbundenheter i rikets administrativa indelning och angående

i städers, köpingars och municipalsamhällens områden ingående

delar af angränsande byar och hemman in. m. samt ärenden angående

fastställelse af jordafsöndringar och från administrativa myndigheter, särskildt

domänstyrelsen, öfverlämnade ärenden angående ägostyckning. De

flesta af nämnda ärenden äro, enligt hvad styrelsen vidare anfört,

mycket vidlyftiga, så att det icke lärer vara ovanligt, att ett måls utredning

krafvel- flera veckor, till och med månader.

Såsom exempel på lagärenden, i hvilka utlåtanden affordrats styrelsen

under perioden 1901—1905, nämnas vissa af vederbörande skogskommitté

afgifna förslag, frågor om vissa ändringar i väglagen och om förändrade

grunder för afvittringen ofvan odlingsgränsen, åtskilliga af den s. k. norrlandskommittén

afgifna lagförslag, af hvilka förslaget om ändrad ägostycknirigslag

för vissa delar af riket föranledt mycket betydande arbete, förslag

till stadsplanelag, fråga om ändrade föreskrifter angående understöd

af statsmedel till utflyttningar i följd af laga skiften samt förslag om

särskilda föreskrifter beträffande laga skiften med understöd af statsmedel

i Juckasjärvi och Enontekis socknar af Norrbottens län.

Vidkommande de till styrelsen från högsta domstolen remitterade

skiftesmålen, hafva, enligt styrelsens uppgift, dessa under de senare åren

i allmänhet angått invecklade och svårlösta spörsmål, mindre af teknisk än

rättslig natur, hvilka kraft vidlyftiga forskningar och utredningar. I ännu

högre grad än beträffande skiftesmålen hafva under senare år göromålen

i landtmäteristyrelsen ökats i fråga om de från kammarkollegium remitterade

ärenden.

I fråga om betydelsen af styrelsens utredande verksamhet har styrelsen

i sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 erinrat, att genom

det material, styrelsen har till sitt förfogande i det under dess vård

stående arkivet och uti länens landtmäterikontor, det visat sig, att styrelsen

är i stånd att åstadkomma utredningar, som äro afgörande i fråga

om invecklade äganderättsspörsmål såväl i afseende å jord som beträffande

vatten, fisken och andra lägenheter. Men för att af tillgängligt material

i hvarje fall utforska det rätta sammanhanget och häraf draga riktiga

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

slutsatser kräfvas, såsom styrelsen framhåller, synnerlig uppmärksamhet,

noggrannhet och kännedom om olika förhållanden af teknisk, kameral och

juridisk art.

Genom hvad landtmäteristyrelsen sålunda och i öfrigt anfört rörande

mängden och beskaffenheten af de till styrelsen inkommande mål

och ärenden, samt hvad kommittén eljest och jämväl vid besök inom ämbetsverket

inhämtat, har kommittén funnit goda skäl föreligga för den af

landtmäteristyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907

gjorda framställningen om det stadigvarande behofvet af förstärkta arbetskrafter.

Men härvid förekommer ock en annan omständighet, som synes

kommittén vara af synnerlig vikt att beakta.

Enligt gällande instruktion åligger det landtmäteristyrelsen, vid

handhafvandet af tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,

bland annat,

att för vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid

upprättandet af kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker, arbetsförteckningar,

årsberättelser m. in. dylikt utfärda erforderliga modeller

och formulär, samt

att meddela tjänstemännen vid generallandtmäterikontoret och vid

landtmäteristaten i länen sådana allmänt eller för särskild! fall gällande

föreskrifter, som för riktig utöfning af dem åliggande göromål erfordras.

I sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 har landtmäteristyrelsen

såsom en af följderna däraf, att tillgängliga arbetskrafter varit

otillräckliga för utförande af styrelsens åligganden, anfört, att många åtgärder,

som den fortgående utvecklingen påkallat, måst tills vidare lämnas

åsido.

Och har styrelsen, med hänvisning till instruktionens nyssberörda bestämmelser

om utfärdande af modeller och formulär samt meddelande af

tjänsteföreskrifter, medgifvit, att det just är detta område, som styrelsen

af brist på tid och arbetskrafter hufvudsakligen måst lämna å sido, hvaraf

följden blifvit den, att utvecklingen i närvarande stund står väsentligt

framför gällande föreskrifter. »Detta torde ej heller» — tillägger styrelsen —

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

»vara ägnadt att väcka förvåning, då man besinnar, att bär berörda föreskrifter

förskrifva sig från midten af 1860-talet».

Såsom exempel på hithörande områden, som kräfva styrelsens omtanke

och utfärdande af nya föreskrifter, nämner styrelsen sättet för ägors

mätning och uträkning, för jords gradering och värdering samt för upprättande

af likvider i följd af laga skiften äfvensom för handläggning al

afsöndringsförrättningar.

Styrelsen omförmäler i samma underdåniga skrifvelse, hurusom mätningar

efter trigonometrisk metod allt mer och mer kommit till utförande

o o

inom landet, sedan man numera allmänt tycktes hafva kommit till insikt

om denna metods företräde, i synnerhet då det gäller städer eller stadsliknande

områden.

»Tyvärr» — säger styrelsen — »finnas ännu icke i vårt land några

föreskrifter utfärdade om sättet för dessa arbetens utförande, och i anledning

häraf torde med säkerhet få antagas, att de sätt, som kommit till

användning, äro väsentligt olika». »Och det är måhända först en mer eller

mindre aflägsen framtid förbehållet få kännedom om till äfventyrs begångna

fel, som kunna befaras efter då möjligen verkställda byggnadsarbeten

medföra skada och förlust för enskilda».

Dessa synpunkter hafva ytterligare utvecklats af landtmäteristyrelsens

representant i kommittén, från hvilkens i detta afseende lämnade utredning

kommittén, till ytterligare belysning af denna viktiga fråga, anser

sig böra här upptaga följande.

Svenska landtmäteriet har, framhåller han, under de senaste decennierna

gått tillbaka till följd af otidsenliga eller bristande föreskrifter.

Landtmätarna åstadkommo för 20 ä 30 år sedan och längre tillbaka genom

sina mätningar en arbetsprodukt, som både hvad noggrannhet och prydlighet

beträffar stod afsevärdt framför nutidens. »Nu finnas hvarken lämpliga

föreskrifter och än mindre någon kontroll; villervalla kan sägas vara

rådande, i det att i afseende å det viktigaste göromålet, ägomätning, hvarje

landtmätare begagnar sin mer eller mindre tillförlitliga metod».

Mätningarna verkställas numera icke i enlighet med instruktion,

hvilken ej följt med sin tid. 1 stället för i instruktionen föreskrifven

kedja användas moderna stålband, som i verkligheten gifva ett långt nog
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

grannare resultat. Enligt instruktionen skulle ägomätning ske å mättafla

och hvarje punkt på kartan utmärkas genom två helst mot hvarandra

vinkelräta, med diopterlinjal från två olika ändpunkter eller »stationer»

uppdragna syftlinjer, »diagonal» och »afskärning», hvilka skulle för kontroll

af mätningens riktighet å konceptkartan med cirkelspets synligt uppdragas.

I stället begagna sig landtmätare i allmänhet af ett modernare instrument,

distanstub, hvarigenom afståndet till hvarje å kartan utmärkt punkt

direkt afläses på en gång från en och samma »station». För skogsmätning

hafva äfven användts flera andra metoder än de i författningen föreskrifna.

Detta förhållande, att vid ägomätning användas andra än i gällande

föreskrifter grundade metoder, kan uppenbarligen icke vara till gagn. Och

det framhålles med styrka af representanten, att icke alla de nya mätningsmetoderna

äro af beskaffenhet, att de borde vara tillåtna, samt att bestämda

föreskrifter beträffande ägomätning borde oförtöfvadt börja utarbetas. Likaså

borde ock sådana för länge sedan hafva utfärdats rörande afsöndrade lägenheters

uppmätning och arealuträkning på ett noggrannare sätt än hittills.

Sedan Kungl. Maj:t på framställning af landtmäteristyrelsen flera

gånger under de senaste åren anvisat medel till svenska landtmätares utbildning

i triangelmätning, och numera åtskilliga landtmätare erhållit uppdrag

att verkställa sådan mätning af städer och stadsliknande samhällen,

borde ofördröjligen åtminstone de nödvändigaste föreskrifterna rörande

sättet för dylika mätningars utförande samt redovisning af och kontroll

öfver desamma börja utarbetas, för att snarast möjligt meddelas. »Den

ena triangelmätningen efter den andra uppdrages nu åt landtmätare, medförande

dryga kostnader för markägare. Enligt öfverenskommelse uppgå

dessa kostnader ofta till flera tiotusental kronor. Få dessa kostsamma

mätningar fortgå utan ledande föreskrifter ocli kontroll, är det ej allenast

fara värdt, utan det är en gifven sak, att äfven de urarta i afseende å

noggrannhet m. m.».

OO

Nödigt är äfven i hög grad, att tillfälle beredes landtmätarna i orterna

att hos centralstyrelsen när som helst kunna erhålla råd och upplysningar

i landtmäteritekniska frågor. Detta har varit ett hittills ouppfylldt

behof vid grafiska mätningars ändamålsenliga anordnande och

är det än mer beträffande triangelmätningar. Dessa råd och upplysningar

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

kunna sägas utgöra en del af kontrollen, hvilken bör, likasom det hela,

kunna ledas från landtmäteristyrelsen.

Kommittén har på grund af det ofvan anförda kommit till den uppfattningen,

att, om landtmäteristyrelsen skall kunna på ett tillfredsställande

och tidsenligt sätt handhafva tillsynen öfver landtmäteri-, skiftes- och afvittringsverken

och sköta därmed förenade åligganden samt behörigen tillhandagå

andra offentliga myndigheter, högre och lägre, med utredningar

och utlåtanden i hithörande frågor, det är nödvändigt att på två afdelningar,

med hvar sin föredragande af tredje normala lönegraden, fördela

beredning, föredragning och handläggning i öfrigt af förekommande ärenden.

I sådant fall skulle den ena af dessa båda befattningar komma att sättas

i stället för den nuvarande landtmäterisekreterartjänsten, hvilken alltså

skulle komma att förändras till en byråchefsbefattning. I sammanhang

härmed anser sig kommittén böra uttala önskvärdheten af att alltid bland

landtmäteristyrelsens medlemmar må finnas någon, som är juridiskt bildad,

och att bestämmelse i sådant syfte varder intagen i instruktion.

I sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 har landtmäteristyrelsen

hemställt, att till biträde åt vederbörande föredragande samt för

ombesörjande af arkivforskningar, erforderliga utredningar och ombestyrande

af expeditionen skulle på hvar och en af de föreslagna nya afdelningarna

anställas två tjänstemän, den ena på ordinarie stat och den andra såsom

extra biträde eller amanuens. För de båda biträdande tjänsterna å ordinarie

stat skulle tagas i anspråk de två ordinarie ingenjörsbefattningar af

första lönegraden, som redan finnas hos styrelsen, under förutsättning att

deras innehafvare koinme i åtnjutande af den förhöjning i löneförmåner,

som i allmänhet koinme att bestämmas för denna klass af tjänstemän.

Det af styrelsen sålunda framställda personalförslaget har kommittén

äfven för sin del funnit vara grundadt på verkligt behof.

Den tredje af landtmäteristyrelsens tjänstemän af första lönegraden

är aktuarien och registratorn. Hans hufvudsakliga åligganden enligt nu

gällande instruktion äro ofvan angifna å sid. 32. Till dessa åligganden hör i

all synnerhet vården och uppsikten öfver styrelsens dyrbara och viktiga arkiv.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Frågan om detta arkiv har i en senare tid gång efter annan varit

föremål för Riksdagens uppmärksamhet. I sådant hänseende må särskilt

erinras om Riksdagens skrifvelse den 27 april 1906 (n:r 87) i anledning

af de år 1905 församlade revisorernas berättelse angående verkställd granskning

af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och

förvaltning under år 1904.

I nämnda riksdagsskrifvelse åberopades, bland annat, en af landtmäteristyrelsen

den 28 oktober 1903 till Kungl. Maj:t afbiten skrifvelse angående

åtgärder till skyddande af styrelsens arkiv mot eldfara och för

beredande af ökadt utrymme i arkivet.

Styrelsen meddelade i denna skrifvelse, att arkivet innehåller nästan

uteslutande kartor öfver landtmäteriförrättningar med därtill hörande beskrifningar

och andra handlingar. Med undantag af en del sockenkartor äro

alla kartor och handlingar inbundna i stora böcker. De äldsta, med årtal

för deras upprättande försedda kartor förskrifva sig från 1630-talet. Men

kartor från uppenbarligen ännu längre tid tillbaka finnas till icke ringa

antal utan utsatt årtal. De flesta af dessa äldre kartor är befintliga i

blott ett enda exemplar, hvilket icke så ofta är fallet med kartorna från

1700- och 1800-talen, af hvilka konceptkartan oftast förvaras i länets

landtmäterikontor och en kopia ej sällan finnes hos vederbörande jordägare.

Dessa äldre kartor äro icke utan betydelse för äganderättsfrågors

bedömande och för den vetenskapliga forskningen. Detta framgår af det

förhållandet, att de mer och mer efterfrågas och att kopior af dem ej sällan

rekvireras. Emedan genom landtmäteriinstruktion af år 1725 skiftesväsendet

då blef förenadt med det geografiska landtmäteriet, är det dock

hufvudsakligen de efter nämnda år upprättade kartor, hvilka vid utredning

af äganderättsfrågor och andra jordförhållanden samt vid historisk

eller annan forskning äro af framstående betydelse. Af dessa kartor,

hvilka af tjänstemän eller enskilda i stor omfattning anlitas i arkivet,

begäras ock kopior eller utdrag i alltjämt tilltagande grad, i synnerhet

rörande byar och hemman i de fyra län, där landtmäterikontor ens kartor

helt och hållet eller till stor del gått förlorade genom eldsolyckor.

I sin skrifvelse den 27 april 1906 uttalade Riksdagen, att den

mening syntes allmänt göra sig gällande, att landtmäterikontorets lokaler

2770/o7. Löner egt er ing slcommltténs het. IX. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

i sitt nuvarande skick äro för sitt ändamål otjänliga. Nödvändigheten

af, att den eldfara, för hvilken de därstädes förvarade dyrbara, delvis

oersättliga kartor och handlingar äro utsatta, blefve snarast möjligt undanröjd,

syntes Riksdagen mana därtill, att frågan om beredande af lämplig

lokal åt detta arkiv tages i ompröfning oberoende af andra byggnadsfrågor.

Riksdagen anhöll därför, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

Indika åtgärder borde vidtagas för att åt generallandtmäterikontorets arkiv

bereda skydd mot eldfara och ökadt utrymme, samt därefter snarast möjligt

till Riksdagen inkomma med den framställning, hvartill förhållandena

kunde föranleda.

Landtmäteristyrelsen har i sin underdåniga skrifvelse den 14 mars

1907 hemställt om särskild ersättning till aktuarien och registratorn

för hans vård af arkivet, och har styrelsen därvid betonat, hurusom det

ligger i styrelsens såväl som i statens och enskildas intresse, att en

innehafvare af den ifrågavarande tjänsten kan bibehållas vid densamma

under en längre följd af år för att därigenom förvärfva den fullständiga

kännedom om arkivet, som är nödig för dettas lämpliga ordnande och

vidmakthållande. På anförda skäl uttalar styrelsen ock den mening, att

aktuarien och registratorn, hvilken synes styrelsen lämpligare böra benämnas

arkivarie, icke ensam kan medhinna de göromål, som borde

åligga honom, men att styrelsen hyser förhoppning, att det föreliggande

behofvet skall kunna fyllas med ett extra biträde.

Vid besök å stället har kommittén kunnat tillfullo bekräfta befogenheten

af den framställning i fråga om det i generallandtmäterikontoret befintliga

arkiv, som innefattas i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse den 27 april

1906, och har det äfven synts kommittén vara af stor betydelse, att åtgärder

snarast möjligt varda vidtagna för att de till arkivet hörande kartor

må ordnas och förvaras på ett ändamålsenligare samt mera praktiskt och tidsenligt

sätt än genom deras inbindande i kartböcker, från hvilka gång

efter annan vid förefallande behof de särskilda kartorna måste lösgöras,

med äfventyr att därvid skadas och slitas.

Lika med landtmäteristyrelsen har kommittén ansett den tjänsteman,

som har vård och uppsikt öfver det dyrbara arkivet, lämpligare böra benämnas

arkivarie, men dock fortfarande böra jämväl bestrida registrator
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

göromålen hos styrelsen; och har kommittén icke haft något att erinra

mot, att en del ingenjörerna nu åliggande göromål bringas till utförande

under öfverinseende af arkivföreståndaren.

Med afseende emellertid å tjänstens vikt och betydelse har det

synts kommittén, att ifrågavarande tjänsteman — i likhet med hvad fallet

nu är med föreståndaren för kammararkivet och arkivarierna i riksarkivet —

bör hänföras till den grupp af tjänstemän inom de centrala ämbetsverken,

som tillhöra andra normala lönegraden.

Mot det af styrelsen framställda behofvet af ett extra biträde åt

den nämnda tjänstemannen har kommittén ej funnit anledning till erinran.

Landtmäterifiskalen intager enligt nu gällande stat en mellanställning

mellan andra och första normalgraderna för centrala verkens tjänstemän.

I den framställning af den 23 januari 1907, som den nuvarande

innehafvaren af ifrågavarande tjänst ingifvit till landtmäteri styrelsen och

till justitiekanslersämbetet och hvilken framställning förordats af bägge

dessa myndigheter, har begärts dels ett extra biträde för landtmäterifiskalskontoret,

dels ock att landtmäterifiskalen måtte i aflöningshänseende

göras likställd med advokatfiskalerna i rikets hofrätter och kollegier. Efter

hvad kommittén inhämtat, lärer med framställningen i sistnämnda hänseende

afses, att landtmäterifiskalen skulle varda hänförd till tjänstemän

af andra normalgraden.

I sina redan afgifna betänkanden angående kammarkollegium och

kammarrätten har kommittén föreslagit, att advokatfiskal^ änsterna i dessa

ämbetsverk fortfarande skulle tillhöra andra normalgraden.

Kommittén finner det vara af synnerlig vikt och betydelse både för

det allmänna och för enskilda, att de åligganden behörigen utföras, som

tillhöra och än vidare må böra påläggas landtmäterifiskalen i och för utöfningen,

så effektivt som möjligt, af »den närmare och speciella eftersynen,

huru de till landtmäteristaten i länen hörande tjänstemän uppfylla sina

tjänsteåligganden». Särskildt har kommittén i detta sammanhang fästat sin

uppmärksamhet vid att, så länge nuvarande regler för uppgörandet af

landtmätarnas arfvodesräkningar äro gällande, en mera omfattande granskning

af dessa, än som nu äger rum, är önskvärd.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

På grund häraf har kommittén ansett, att åt landtmäterifiskalen icke

bör gifvas lägre tjänste- och lönegrad än den som tillkommer de nämnda

båda advokatfiskalerna. Likaledes har kommittén ur samma synpunkt

ansett allt fog förefinnas för framställningen om ett stadigvarande extra

biträde å landtmäterifiskalskontoret.

Hos landtmäteristyrelsen finnas på ordinarie stat anställda en förste

och en andre vaktmästare.

Från landtmäteristyrelsens sida har visserligen hos kommittén framhållits

önskvärdheten af ytterligare en ordinarie vaktmästarbefattning hos

styrelsen; men då kommittén icke kunnat öfvertyga sig om det stadigvarande

behofvet däraf, har kommittén ansett sig böra i sitt förslag upptaga allenast

två ordinarie vaktmästare hos nämnda styrelse, en förste och en andre.

Då kommittén nu öfvergår till frågan om de aflöningsförmåner å

stat, som må böra tillkomma den ordinarie personalen vid landtmäteristyrelsen,

har kommittén i sådant hänseende skolat först redogöra för sin

uppfattning beträffande atlöningen åt verkets chef.

I delen I, innefattande allmänna förutsättningar och grunder för en

reglering af löneförhållanden m. in. inom de centrala ämbetsverken, har

kommittén såsom tillhörande normala lönegrader upptagit öfverdirektörer

och andra därmed jämförliga chefer, hvilka åtnjuta en aflöning af 7,000

kronor. Till denna grupp hör äfven landtmäteridirektören.

Det finnes emellertid öfverdirektörer och därmed jämförliga chefer,

som åtnjuta högre aflöning än den nämnda normala.

Så utgör atlöningen till

öfverdirektören vid försäkringsinspektionen....... 10,000 kronor,

öfverdirektörerna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vid

riksförsäkringsanstalten och i öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk samt justitiekanslern .... 8,000 »

riksarkivar i en............. 7,500 »

Kommittén hänförde i sitt nyssnämnda betänkande till normala

lönegraderna äfven de generaldirektörer, hvilka för närvarande uppbära i

aflöning 9,000 kronor (till hvilken grupp ock höra generaldirektören i statskontoret

och generalkrigskommissarien);

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

och föreslog kommittén för generaldirektör i normalgrad en aflöning

af 10,000 kronor samt för öfverdirektör och annan därmed jämförlig chef

i normalgrad 8,000 kronor.

Vid 1907 års riksmöte blef emellertid, på förslag af Kungl. Maj:t,

aflöningen för generaldirektören i statskontoret och för generalkrigskommissarien

bestämd till 11,000 kronor, däraf lön 7,000, tjänstgöringspenningar

3,000 och ortstillägg 1,000 kronor.

Då därmed lärer få anses medgifvet, att aflöningen till generaldirektör

i normalgrad bör vid förestående löneregleringar sättas 2,000

kronor högre än den för närvarande utgör, borde väl ock aflöningsförhöjningen

för öfverdirektör i normalgrad bestämmas till 2,000 kronor och dennes

aflöning alltså höjas till 9,000 kronor.

Med den uppfattning, kommittén erhållit angående landtmäteristyrelsens

verksamhet och de uppgifter, som föreligga dess chef, har kommittén

emellertid funnit en aflöning af 9,000 kronor ej vara till fyllest

för denne.

Att hänföra honom till generaldirektörer i normalgrad har kommittén

dock ej velat ifrågasätta, i hvilket hänseende kommittén tillåter

sig erinra, att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen allenast är

öfverdirektör (dock med högre aflöning än i normalgrad), oaktadt af ledamöterna

i sistnämnda styrelse två tillhöra tredje normalgraden (byråchefer).

Kommittén har fördenskull ansett sig böra föreslå, att chefen för

landtmäteristyrelsen må erhålla en aflöning till samma belopp, som tillerkänts

öfverdirektören för försäkringsinspektionen, eller 10,000 kronor,

hvilket belopp emellertid här, med beaktande af den indelning i aflöningstitlar

som för statskontoret och arméförvaltningens civila afdelning1 godkänts

vid 1907 års riksdag, skulle kunna fördelas sålunda:

lön 6,200, tjänstgöringspenningar 2,800 och ortstillägg 1,000 kronor.

Såsom ofvan synes, har kommittén ansett sig böra tillstyrka landtmäteristyrelsens

i dess underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 innefattade

framställning om inrättande inom styrelsen af två afdelningar, hvardera

med sin föredragande ledamot af tredje normala lönegraden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kommittén har ock funnit sig böra föreslå, att landtmäterifiskalen

uppflyttas från sin mellangrad till andra lönegraden och att till samma

grad varder, under benämningen arkivarie, hänförd den tjänsteman som

enligt nu gällande stat, under benämningen aktuarie och registrator,

tillhör första lönegraden.

I sistnämnda lönegrad skulle däremot bibehållas de båda ingenjörerna,

likasom hos styrelsen fortfarande skulle finnas en förste och en

andre vaktmästare.

För samtliga ifrågavarande tjänster torde aflöningen böra bestämmas

i likhet med hvad som vid 1907 års riksdag medgifvits motsvarande befattningar

i statskontoret och arméförvaltningen, nämligen:

för tjänsteman i tredje lönegraden lön 5,000, tjänstgöringspenningar

2,500 och ortstillägg 600 eller tillhopa 8,100 kronor, hvartill kan komma

ett ålderstillägg till lönen efter 5 år med 600 kronor;

för tjänsteman i andra lönegraden lön 3,600, tjänstgöringspenningar

1,800, ortstillägg 400, tillhopa 5,800 kronor, hvartill kunna komma två

ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år;

för tjänsteman i första lönegraden lön 2,200, tjänstgöringspenningar

1,500, ortstillägg 300, tillhopa 4,000 kronor, hvartill kunna komma tre ålderstillägg

till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år;

för förste vaktmästare lön 900, tjänstgöringspenningar 450, ortstillägg

150, tillhopa 1,500 kronor, samt

för annan vaktmästare lön 700, tjänstgöringspenningar 350, ortstillägg

150, tillhopa 1,200 kronor, hvartill kan efter 5 år komma ett ålderstillägg

till lönen af 100 kronor;

skolande, därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad

samt bränsle, till honom, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej

utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Under åberopande af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer kommittén,

att chefen för landtmäteristyrelsen må erhålla

en aflöning af 10,000 kronor, däraf 6,200 i lön, 2,800

i tjänstgöringspenningar och 1,000 i ortstillägg;

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

att, med förändring af landtmäter isekret er artjänsten

till en byråchef sbefattning, inom landtmäteristyrelsen

må inrättas två särskilda afdelningar eller

byråer, hvardera med sin byråchef i tredje normalgraden

för tjänstemän i de centrala ämbetsverken;

att till byråchef aflöning en må utgå med, 8,100

kronor, där af 5,000 i lön, 2,500 i tjänstgöring spenning

ar och 600 i ortstillägg, hvartill kan komma ett

ålderstillägg till lönen efter fem år med 600 kronor;

att landtmäterifiskalen och arkivarien, hvilken sistnämnda

tjänstebefattning, med bibehållande af registratorsgöromål,

sättes i stället för den nuvarande aktuarieoch

registrator stjänsten, hänföras till andra normalgraden

med en aflöning af 5,800 kronor, däraf 3,600 i

lön, 1,800 i tjänstgöling spenning ar och 400 i ortstillägg,

hvartill kunna komma två ålderstillägg till lön en, det ena

med 500 kronor efter fem år och det andra, likaledes

med 500 kronor, efter ytterligare fem år;

att de båda nuvarande ingen]årstjänsterna såsom

tjänster i första normalgraden tilläggas en aflöning hvardera

af 4,000 kronor, däraf 2,200 i lön, 1,500 i

tjänstgöring spenning ar och 300 i ortstillägg, hvartill kunna

komma tre ålderstillägg till lönen, hvart och ett ä 500

kronor, det första efter fem år, det andra efter ytterligare

fem är och det tredje efter än ytterligare fem är;

att hos landtmäteristyrelsen fortfarande må finnas

en förste och en andre vaktmästare;

att för förste vaktmästaren afiöningen må bestämmas

till 1,500 kronor, däraf 900 i lön, 450 i tjänstgöringspenningar

och 150 i ortstillägg;

att andre vaktmästaren tilldelas en aflöning af

1,200 kronor, däraf 100 i lön, 350 i tjänstgöringspenningar

och 150 i ortstillägg, hvartill kan komma ett

ålderstillägg till lönen efter fem är med 100 kronor; samt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Utsträckt

arbetstid.

att i blifvande stat för landtmäteristyrelsen den

bestämmelsen intages att, därest vaktmästare i sådan

egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmän kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå

äfvensom å lönen af dr agas 100 kronor årligen.

I skrifvelse!’ den 14 maj 1907 n:r 131, angående ny aflöningsstat

för statskontoret, och n:r 145, angående organisation af arméns centrala

förvaltningsmyndighet, har Riksdagen tillkännagifvit, att den såsom förutsättning

för sitt godkännande af de föreslagna nya aflöningsstaterna för

statskontoret och arméförvaltningen uppställt att Kungl. Maj:t före den

1 januari 1908, då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom,

att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

Vidkommande uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra

stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas» säges i Riksdagens

skrifvelse angående statskontoret, hurusom det afsetts, att under det senare

fallet skulle inrymmas t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande

af ett eller annat arbete i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen,

såsom i annat ämbetsverk, arkiv eller dylikt, under en eller flera timmar

maste vara från tjänstelokalen frånvarande. Med uttrycket »i den mån

ej undantag kunna anses böra stadgas» hade Riksdagen afsett, bland andra,

de fall, da en mera allmän föreskrift om inskränkning i arbetstiden, afseende

t. ex. en längre tidsperiod och hela ämbetsverket, funnes böra

medgifvas. Riksdagen hade därvid i första rummet haft sin uppmärksamhet

riktad på tjänstgöringen under sommarmånaderna. Då nämligen

erfarenheten gåfve.vid handen, att ett behörigt skötande af tjänsten under

denna del af året, på grund af det i allmänhet i något mindre mängd inkommande

arbetsmaterialet, ställde mindre kraf på arbetsintensiteten inom

ämbetsverken än under året i öfrigt och då därtill komme, att ett strängt

fasthållande af regeln om 6 fimmars tjänstgöring under ifrågavarande tid

otvifvelaktigt i många fall skulle ställa sig hindrande i vägen för tjänstemannen

att tillbringa den tjänstefria delen af dygnet på landet, hade

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Riksdagen ansett, att möjlighet borde förefinnas att under exempelvis

tiden juni augusti medgifva skälig nedsättning i ifrågavarande tjänstgöringstid.

Beträffande frågan af hvilken myndighet och i hvilken ordning

pröfningen af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen

funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kungl.

Maj.-t i ämbetsverkets instruktion.

Kommittén tillåter sig hemställa,

att, jämväl hvad landtrnäter istyr elsen anyår, måtte

såsom förutsättning för den blifvande nya aflöningsstaten

uppställas, att samtliga ordinarie tjänstemän och

betjänte skola, i den män ej undantag kunna anses

böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara å tjänsterummet tillstädes minst G timmar

hvarje söckendag.

Nu gällande aflöningsvillkor för landtmäteristyrelsen finnas intagna

i kungl. kungörelsen den 31 maj 1878, angående villkoren för åtnjutande

af de från 1879 års början fastställda nya löneförmåner för landtmäteristaten

(bihang till svensk författningssamling n:r 26).

Vid den blifvande nya staten för landtmäteristyrelsen synas kommittén

böra fästas enahanda aflöningsvillkor, som vid 1907 års riksdag antogos

för statskontoret, allenast med uteslutande af föreskriften om skyldighet

för tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

att begagna sig af semester å tid af året, som af chefen bestämmes. En

dylik föreskrift torde nämligen ej äga någon egentlig tillämplighet i landtmäteristyrelsen.

Kommittén hemställer fördenskull,

att för åtnjutande af de aflöningsförrnäner, som

varda upptagna i blifvande ny stat för landtmäteristyrelsen,

måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,

nämligen:

27,0/»7. LöncregleringikommitUns bet. IX.

Aflöningsvillkor

för

landtmäteristyrelsens

ordinarie

personal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

att innehafvare af ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen

skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som

vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

ämbetsverket eller dess särskilda af delningar eller eljest i

allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende

äfvensom därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen

så förändras, att detsamma ej längre kan såsom

själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande

ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat

ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den

tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny eller

förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade

göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att

med ordinarie befattning i landtmäter istyr elsen

icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller

kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk

ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med

Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i

sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af

hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår chef eller ledamot,

Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan

befattning, landtmäteristyrelsen uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag

eller tjänstebefattning ej må anses inverka hederligt för

tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen

kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att

tjänstgöra d den särskilda befattning inom graden, där

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

landtmäteristyrelsen, till befordrande af arbetets oafbrutna

gäng, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för

den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller

åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från

tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit

befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning

förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,

men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,

dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöfver

sina tjänstgöringspenningar afstå sä mycket af lönen

eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras

eller eljest prof vas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt

föi tid, hvarunder han afhallit sig från tjänstgöring

utan att liajva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd

från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans

aflöning, som icke af landtmäteristyrelsen prof vas bära

användas till befattningens uppehållande, skall under

tiden innehallas, savida eg landtmäteristyrelsen finner

skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid, sjukdomsförfall, eller när det erfordras

för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning

i landtmäteristyrelsen, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda

fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men i senare fallet af däremot svaran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

de belopp i stället för egna tjänstgöring spenningar, bestrida,

dock ej längre än sammanlagdt tre månader under

ett och samma kalenderår;

att därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af befattning i samma lönegrad är i

staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren

under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med

godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,

om sådan äger rum, efter ytterligare fem är,

på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest

sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på

samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af

omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöning

m ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd; hörande löntagare därvid tillgodoräknas

den tid, som före den nya aflöning sstatens

trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen,

vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial

eller på grund af förordnande i följd af frågan om

landtmäteristyrelsens omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den

lefnads- och tjänsteälder, som berättigar honom till pension,

icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan

hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta

semester, chefen samt tjänstemännen af tredje och

andra lönegraden en hvar under en och en half månad

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

samt tjänstemännen af första lönegraden en hvar under

en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom

ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt

till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,

skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, upphörande af eller minskning i extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde, likaledes i öfverensstämmelse med hvad som blifvit

bestämdt för statskontoret, böra förklaras,

att enhvar, som med eller efter ingången af det

år, med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder

befattning i landtmäteristyrelsen, skall vara pliktig

att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,

samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar i

nämnda styrelse, hvilka icke före viss angifven tidpunkt

anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten

samt nämnda villkor och bestämmelser, och som

icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna

vid dem dittills tillkommande aflöning sförmåner

s. 78 Kontrollera mot PDF

Anslag till

extra tjänstemän

och biträden

samt

vikariatsersättning.

78

äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna

i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som

dittills tillkommit dem.

Såsom å sid. 21—22 meddelats, finnes i landtmäteristyrelsens stat

uppfördt, ett anslag å 7,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt

extra biträden och renskrifningskostnad (däraf 2,000 kronor till kostnader

för kopiering af kartor och handlingar), hvarförutom under senare år på

extra stat anvisats 3,000 kronor årligen till bestridande af ökade kostnader

för kopiering af i landtmäteristyrelsens arkiv förvarade kartor med

därtill hörande handlingar, som för det allmännas räkning erfordras eller

af enskilda begäras.

Till det statsrådsprotokoll för den 15 mars 1907, som finnes bilagdt

den kungl. propositionen (n:r 100) till Riksdagen angående ny aflöningsstat

för statskontoret, har vid anslagstiteln till vikariat, renskrifning, flitpenningar

och extra biträden chefen för finansdepartementet erinrat, att

löneregleringskommittén i sitt allmänna principbetänkande (delen I) till

behandling upptagit frågan angående grunderna för den extra personalens

i de centrala ämbetsverken anställning och aflöning; hvarjemte departementschefen

anmälde i vissa delar en af styrelsen för »de extra ordinaries

förening» ingifven underdånig petition af den 17 maj 1905.

För egen del anförde departementschefen, bland annat, följande.

Såsom löneregleringskommittén framhållit, är ordnandet af den

extra ordinarie tjänstemannapersonalens inom de centrala ämbetsverken

ställning såväl med afseende å sättet för denna personals antagande som

i fråga om dess tjänstgöring och aflöning utan tvifvel en angelägenhet afl

icke ringa vikt ej mindre för det allmänna än äfven för tjänstemännen

själfva.

Att härvid en viss likformighet emellan de centrala ämbetsverken är

önskvärd, finner departementschefen vara tydligt. Dock kunde naturligen

understundom ifrågavarande befattningar inom olika ämbetsverk vara af

mer eller mindre olikartad beskaffenhet och olikheter däraf påkallas såväl

med afseende på kompetensvillkoren för anställning i befattning af före
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

varande slag och sättet för arbetets ordnande som ock med afseende å aflöningen.

Hvad särskildt aflöningsförhållandena beträffar, syntes det vara lämpligt,

att de allmänna grunderna för aflöningen fastställas af Kungl. Maj: t,

om det ock naturligen måste öfverlåtas åt vederbörande ämbetsverk och

myndigheter att inom den sålunda gifna ramen närmare ordna hithörande

förhållanden.

Vidkommande de fast anställda amanuenserna, utgå arfvodena till

dessa nu med tämligen växlande belopp inom olika ämbetsverk, beroende

af befattningarnas beskaffenhet och omfattningen af därmed förenade göromål.

Gifvet syntes det departementschefen ock vara, att, om ock större

likformighet härutinnan är eftersträfvansvärd, det dock icke gärna kan

komma i fråga att, på sätt i omförmälda petition begärts, genom en allmän

bestämmelse fastslå ett visst minimiarfvode för befattningar af ifrågavarande

slag, afsedt att under alla förhållanden tillämpas. I ifrågavarande

befattningars natur ligger nämligen, att därtill hörande åligganden svårligen

kunna annat än efter pröfning af förhållandena inom hvarje särskildt

verk bedömas. Minimiarfvodets belopp måste alltid i viss mån

blifva beroende af befattningens art, därför erforderlig utbildning m. in.

Beträffande flertalet centrala ämbetsverk och under förutsättning af en

tjänstgöring af den omfattning kommittén syntes hafva tänkt sig såsom

den i förevarande fall normala1, syntes emellertid såsom regel arfvode för

tjänst af ifrågavarande beskaffenhet icke böra beräknas lägre än till 1,200

kronor för år räknadt, hvilket belopp redan nu tämligen allmänt torde

betraktas såsom minimiarfvode för befattning med en så pass utsträckt

tjänstgöringsskyldighet, som kommittén förutsatt. Om befattningen är jämförelsevis

mera kräfvande eller tjänstetiden afsevärdt längre än af kommittén

angifvits, fann departementschefen det dock vara uppenbart, att ett arfvodesbelopp

af 1,200 kronor icke under nuvarande förhållanden kan anses tillräckligt.

Inom vissa af statsdepartementen, där emellertid arbetstiden för

ifrågavarande amanuenser i medeltal numera torde något öfverstiga hvad

kommittén förutsatt såsom den normala, äfvensom inom åtskilliga andra

1 Fyra timmars arbete hvarje söckendag, förekommande hemarbete inberäknadt..

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

verk, där ett liknande förhållande ägde rum, torde ock ifrågavarande

arfvoden redan nu tämligen allmänt utgå med 1,500 kronor om året.

Tydligt var äfven, att dessa arfvodens belopp i viss mån måste blifva

beroende äfven af tilloppet af sökande till ämbetsverken och möjligheten

att erhålla lämpliga biträdande arbetskrafter till erforderligt antal.

Att, på sätt i omförmälda petition blifvit ifrågasatt, beträffande

ifrågavarande befattningar på förhand fastställa ålderstillägg, att utgå med

tillämpning af de för ordinarie tjänstebefattningar gällande grunder, ansåg

departementschefen icke vara med ifrågavarande befattningars natur förenligt.

Däremot syntes honom intet hinder böra möta att, i mån som vederbörande

befattningshafvare genom ådagalagd flit och duglighet gjorde sig däraf

förtjänta, efter viss tids tjänstgöring, enligt hvad skäligt pröfvas, höja

arfvodet. Enär ofta nog två befattningar af ifrågavarande slag förenas

på samma hand, syntes — under förutsättning att begynnelselönen för

första gradens tjänst bestämdes till 4,000 kronor — en dylik förhöjning

af arfvodet, åtminstone under vanliga förhållanden och ifall arbetstiden

som regel icke går utöfver hvad kommittén förutsatt såsom den regelmässiga,

böra stanna vid 2,000 kronor.

I likhet med flertalet af de i ärendet hörda ämbetsverken ansåg

departementschefen skäligt, att nu ifrågavarande tjänstemän vid sjukdom,

där denna icke öfverskrider viss tid, exempelvis ett år, tillerkännas rätt

att bibehålla en del af deras arfvode, hvilken lämpligen syntes böra bestämmas

till två tredjedelar däraf. Detsamma syntes böra gälla vid sådan

tjänsteman meddeladt förordnande att sköta ordinarie tjänst under ordinarie

innehafvares semester eller tjänstledighet, i sistnämnda fall dock

naturligen med den inskränkning, som kunde föranledas däraf,-att den

tjänstledige pröfvas böra till vikarien afstå någon del af lönen. Amanuens,

som åtnjuter ledighet för svag hälsas vårdande, syntes däremot

höra vara pliktig att afstå så stor del af sitt arfvode, som erfordras för

amanuensbefattningens skötande eller eljest pröfvas skäligt.

Likaså fann departementschefen önskvärdt och billigt, att åt ifrågavarande

tjänstemän, hvilka i allmänhet måste tjänstgöra ganska lång tid,

innan de erhålla fast arfvode, som regel beredes tillfälle till någon tids

ledighet under hvarje år utan skyldighet att därunder afstå någon del af

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

arfvodet. Dock måste naturligen alltid eu dylik förmån blifva beroende

däraf, huruvida göromålen inom vederbörande ämbetsverk sådant tillåta,

äfvensom däraf, huruvida förekommande behof af vikarier för ordinarie

tjänstemän ändock kan på lämpligt sätt tillgodoses. Därest en föreskrift

i dylik riktning ansåges böra meddelas, syntes densamma därför

endast böra erhålla formen af ett bemyndigande för vederbörande verk

att, där så funnes lämpligen kunna ske, meddela dylik ledighet åt ifrågavarande

tjänstemän med rätt för dem att under ledigheten bibehålla

arfvodet.

Hvad angår den tid, under hvilken sådan ledighet bör ifrågakomma,

framhöll departementschefen, att detta i viss mån bör bero af

befattningens beskaffenhet. Såsom regel torde densamma dock, med hänsyn

därtill att första gradens tjänsteman endast äger rätt att åtnjuta eu

månads semester, lämpligen böra begränsas till 2 å 3 veckor, med iakttagande

att, därest samma tjänsteman innehar mer än en befattning af

ifrågavarande slag, ledigheten vid båda befattningarna, såvidt möjligt, förlägges

till samma tid.

Då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller eljest åtnjuter

ledighet eller förordnas att uppehålla ordinarie befattning, borde, syntes

det departementschefen, åtminstone i regel gälla, att annan extra ordinarie

tjänsteman, där lämplig sådan tinnes att tillgå, förordnas att bestrida

amanuensbefattningen mot den aflöning, hvilken inom verket anses böra

utgöra begynnelsearfvode för sådan befattning, som är i fråga.

Att, såsom i petitionen blifvit ifrågasatt, extra ordinarie tjänstemän,

som icke åtnjuta fast arfvode, skulle på förhand tillförsäkras gratifikation

till visst belopp för månad, ansåg departementschefen icke kunna

ifrågakomma, då arbetet för dessa tjänstemän så till beskaffenhet som

mängd säkerligen i allmänhet måste blifva tämligen växlande. Ersättningen

kunde därför beträffande dem svårligen bestämmas att utgå efter

på förhand bestämda grunder. En annan sak var, att det gifvetvis måste

anses önskvärd!, att vederbörande anslag tillmätas så, att desamma lämna

möjlighet till beredande af skälig uppmuntran och nöjaktig godtgörelse

äfven åt dessa tjänstemän.

2770/07. Löneregleringtkommitténs let. IX,

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Med hvad departementschefen uttalat angående grunderna för aflönandet

af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen vid de centrala ämbetsverken,

hade han naturligen icke afsett, att de af honom föreslagna

grunder skulle utan vidare komma till tillämpning vid dessa ämbetsverk

i allmänhet, helst naturligen detta beträffande hvarje verk ytterst måste

blifva beroende däraf, huruvida för ändamålet tillgängliga medel därtill

lämnade tillgång, utan hade han därmed, i det sammanhang uttalandet

skedde, endast velat utreda, i hvad mån hänsyn till de i omförmälda petition

framställda önskemål borde tagas vid beräkningen af det för aflönande

af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen inom statskontoret

erforderliga anslag.

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen hemställde, föreslogs

i den kungl. propositionen, att anslaget »till amanuenser, vikariatsersättning,

renskrifning och flitpenningar» vid statskontoret måtte höjas

från 25,900 till 30,700 kronor. Därvid var, såsom af statsrådsprotokollet

framgår, afsedt, att å anslaget jämväl skulle finnas medel till ersättande

af fast anställda amanuensers vikarier under sjukdom och ledighet samt

förordnande att bestrida ordinarie tjänst.

Riksdagen tillkännagaf i sin skrifvelse angående ny aflöningsstat

för statskontoret, att Riksdagen funnit den föreslagna förhöjningen åt

nämnda anslag vara af behof vet påkallad, särskild! för beredande, på sätt

föreslagits, af möjlighet att kunna höja de nu i allmänhet med 1,200

kronor utgående amanuensarfvodena till högst 2,000 kronor. Riksdagen

uttalade emellertid, att, i den mån ett sådant arfvode förhöjdes, eu

något längre arbetstid å tjänsterummet än den nu för amanuenserna

gällande skäligen syntes kunna utkräfvas af den, som finge uppbära det

förhöjda arfvodet.

Det är i det föregående nämndt, att i landtmäteristyrelsens underdåniga

skrifvelse den 14 mars 1907 och i landtmäterifiskalens af såväl

nämnda styrelse som justitiekanslersämbetet förordade framställning af den

23 januari 1907 ifrågasatts anställande af tillhopa fyra ständiga extra

tjänstemannabiträden eller amanuenser inom ämbetsverket och att kommittén

ansett sig ej äga anledning till erinran däremot.

f

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Arfvodet till hvart och ett af dessa biträden hafva vederbörande ansett

ej böra beräknas lägre än till 2,400 kronor.

Styrelsen har i detta hänseende framhållit, att utsikterna till befordran

inom ett verk med så fåtalig tjänstepersonal som landtmäteristyrelsen

äro ringa och att de extra biträdena i landtmäteristyrelsen på

grund af sin särskilda utbildning ej kunna, såsom fallet är med extra

tjänstemän inom många andra verk, erhålla aflönad sysselsättning inom

annat ämbetsverk, samt att å andra sidan obefordrade skickliga landtmätare

kunna såsom tjänstemedhjälpare åt landtmätare i landsorten förskaffa sig

en säker inkomst af minst 200 kronor i månaden. Styrelsen ansåg sig

fördenskull icke hafva utsikt att erhålla lämpliga personer till extra tjänstemannabiträden

för lägre godtgörelse än 2,400 kronor.

För jämförelses skull må här beröras i ett eller annat afseende motsvarande

förhållanden inom några andra ämbetsverk.

I underdånig skrifvelse den 25 oktober 1899 hemställde domänstyrelsen

om ett extra anslag för år 1901 till arfvoden åt amanuenser och

extra biträden å styrelsens skogsafdelning. Därvid beräknades arfvodet åt

amanuens på nämnda afdelning till 2,000 kronor.

Efter det Kungl. Maj:t framlagt förslag i ämnet vid 1900 års riksmöte,

uttalade Riksdagen i skrifvelse den 9 maj 1900 (n:r 78), att det

sålunda ifrågasatta amanuensarfvodet var 500 kronor högre än det förhöjda

arfvode, Riksdagen samma år anvisat att utgå till amanuenser i kammarrätten,

men att Riksdagen dock fann detta högre amanuensarfvode å

2,000 kronor väl betingadt af den omständighet, att amanuenserna å domänstyrelsens

skogsafdelning, för hvilkas kompetens erfordrades forstlig

sakkunskap, ej kunde beräkna att genom tjänstgöring äfven inom annat

ämbetsverk i hufvudstaden förvärfva ytterligare bidrag till bestridande af

lefnadskostnaderna. Däraf ansåg Riksdagen emellertid äfven följa, att

amanuenserna å skogsafdelningen kunde ägna mera tid åt arbetet därinom.

Sedan i de vid 1902 års riksdag antagna aflöningsreglementena för

tjänstemän och betjänte vid post- och telegrafverken stadgats, att grunderna

för aflöningen till den extra personalen vid postverket samt till

extra tjänstemän och betjänte vid telegrafverket skulle bestämmas af Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Maj:t på förslag af vederbörande styrelse, aflat Kungl. Maj:t den 19 december

1902 och den 16 februari 1903 skrifvelser till generalpoststyrelsen och

telegrafstyrelsen angående grunderna för aflöningen till den extra personalen

vid post- och telegrafverken.

I den första af dessa skrifvelser förordnades, att såsom aflöning till

amanuens hos general poststyrelsen finge utbetalas arfvode i allmänhet begynnande

med 1,200 kronor för år, hvilket arfvode sedermera finge, i den

män sådant pröfvades skäligt, förhöjas, dock icke utöfver 1,800 kronor

för år.

1 skrifvelsen till telegrafstyrelsen däremot föreskrefs, att såsom aflöning

till amanuens i allmänhet hos telegrafstyrelsen finge utbetalas arfvode

i regel begynnande med 1,200 kronor, hvilket arfvode finge i dem

mån sådant pröfvades skäligt, förhöjas, dock icke utöfver 1,800 kronor

för år, men att till sådan amanuens eller extra ordinarie tjänsteman å

styrelsens linjebyrå, som är anställd såsom biträdande ingenjör, arfvode

finge utgå med högst 2,800 kronor för år.

Det visar sig sålunda, att inom centralförvaltningen redan tillförne

funnits i vissa fall påkalladt att bereda amanuenser med specialutbildning

högre arfvodesförmåner än amanuenser i allmänhet. För en undantagsställning

därutinnan äfven för amanuenser hos landtmäteristyrelsen synas

giltiga skäl vara af styrelsen förebragta, och lärer, på sätt styrelsen framhållit,

få anses påkalladt, att arfvodena för dessa amanuenser ej sättas

lägre än 2,400 kronor för år. Jämväl dessa arfvoden torde efter någon

viss tids tjänstgöring böra kunna höjas, i den mån sådant pröfvas skäligt,

dock, enligt kommitténs mening, i intet fall utöfver 3,000 kronor för år.

Varda amanuensarfvodena af den storlek, som sålunda ifrågasatts, lärer

emellertid både kunna och böra å deras innehafvare ställas den fordran,

att de åt det dagliga arbetet i styrelsen ägna betydligt mera tid än amanuenser

hos åtskilliga andra myndigheter. Kommittén har ock i detta afseende

inhämtat, att det är landtmäteristyrelsens afsikt att af sina amanuenser

kräfva en arbetstid af väsentligen samma mått som den ordinarie

personalens. Detta anser kommittén ock böra vara eu betingelse för arfvodenas

bestämmande till nyss angifna belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till arfvoden åt fyra amanuenser hos nämnda styrelse har kommittén

i sin beräkning upptagit ett belopp af 10,800 kronor, och därutöfver har

till flitpenningar åt extra tjänstemän i (ifrigt synts böra afses ett belopp

af 1,500 kronor för år.

I anledning af väckt motion har Riksdagen i skrifvelse den 23 maj

1906 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i hvad mån

personer, som äro hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande

sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, må kunna

erhålla någon fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det

förslag, hvartill denna utredning må föranleda.

Sedan öfver denna framställning infordrats utlåtanden från ämbetsverk

och myndigheter, hafva handlingarna i ärendet öfverlämnats till kommittén

med uppdrag att yttra sig i ämnet; och har utlåtande och förslag

i sådant hänseende af kommittén afgifvits den 31 oktober 1907 i delen VI1

af kommitténs betänkanden.

I nyssberörda betänkande har kommittén hemställt, att åt biträden,

som för stadigvarande arbetsuppgifter äro hos statsmyndigheter anställda

eller hädanefter anställas, må gifvas en fast ställning, hvarmed skulle följa

förutom aflöningen jämväl rätt till vissa andra förmåner, såsom semester,

sjukhjälp och, i vissa fall, ålderdomsunderstöd m. m. Kungl. Maj:t skulle,

i den mån befintliga anslag därtill lämna tillgång, bestämma, om och i

hvilken omfattning dylika biträden må inom ett ämbetsverk anställas; och

skulle såsom fasta biträden i regel anställas endast kvinnor.

Ur det allmännas synpunkt har kommittén ansett böra förutsättas,

att anställning såsom fast biträde ej skulle ifrågakomma annat än för biträde,

hvars arbetskraft varder, i hufvudsakligen samma omfattning som

den ordinarie personalens, utnyttjad för statstjänsten, samt att därjämte

borde, för tillstånd att inrätta dylik biträdesbefattning, knifvas utredning,

att behofvet af biträdes arbetskraft till nämnda omfattning är af stadigvarande

beskaffenhet.

I sitt den 12 oktober 1906 afgifna utlåtande öfver Riksdagens

ofvannämnda skrifvelse har landtmäteristyrelsen upplyst, att sådana biträden,

som i riksdagsskrifvelsen afses, hos styrelsen anlitas dels till

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

renskrifning och dels till kartritning. Med renskrifning har sedan

flera år tillbaka stadigvarande sysselsättning beredts ett kvinnligt biträde,

och år detta biträde äfven för framtiden behöflig!. Hvad kartritningen

angår, sysselsätter styrelsen tämligen stadigvarande två kartriterskor och

har dessutom träffat aftal med ytterligare några personer, vana vid kartritning,

att biträda styrelsen vid förefallande behof. Men då behofvet af

biträde vid kopiering af kartor hufvudsakligen är beroende af mängden

rekvisitioner från enskilda och således växlar i ganska hög grad, håller

styrelsen före att, äfven om i regeln två ritbiträden skulle kunna erhålla

stadigvarande sysselsättning, det dock ej är lämpligt att för. närvarande

gifva fast anställning åt mer än ett ritbiträde.

Till utredning om styrelsens behof af skrif- och ritbiträden har i

nyssnämnda utlåtande lämnats en tablå öfver styrelsens utgifter för ifrågavarande

ändamål under åren 1896—1905, af följande innehåll:

j

i Å r.

U

t g i f

t

r

för renskrifning

af expeditioner

m. m.

för kopiering

af kartor.

för afskrifter af

handlingar, hö- rande till de i

arkivet för- varade kartor.

K

r o n

O

r.

1896 ..........

1,000

«

958

41

64

89

1897 ..........

999

99

644

9 L

no

02

1898 ..........

1,000

—

808

52

124

30

1899 ..........

1,000

—

935

21

183

88

1900 ..........

1,000

—

1.723

3!

195

22

1901..........

1.088

77

1,917

63

266

56

1902..........

986

06

2,584

15

431

—

1903..........

850

25

4.500

70

460

55

1904 ..........

904

70

2,327

63

372

67 j

1905 ..........

986

73

2,490

3-1

429

19 j

Af sålunda och eljest förebragt utredning rörande förhållandena inom

landtmäteristyrelsen har kommittén funnit ådagalagdt, att vederbörliga

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

förutsättningar äro för handen för inrättande därstädes af två fasta biträdesbefattningar.

För dessa befattningar skulle, sä i afseende å därmed förenade förmåner

som beträffande daglig arbetstid och i öfrigt, gälla hvad kommittén

för dylika befattningar i allmänhet föreslagit eller till beaktande framhållit.

Beträffande aflöningsförmånerna för dylika biträden har kommittén

i delen VII anfört, att vid nu rådande prisförhållanden i hufvudstaden

begynnelsearfvodet för fasta biträden hos myndigheter därstädes ej bör

bestämmas till lägre belopp än 1,200 kronor för år, hvilket arfvode sedermera

skulle, i den mån sådant funnes af förhållandena påkalladt, kunna

efter hand höjas, dock icke utöfver 1,800 kronor för år. Med tillämpning

af detta å landtmäteristyrelsen har kommittén ansett böra till

aflöning åt två fasta biträden därstädes beräknas ett belopp af högst

3,600 kronor.

Uppenbart är emellertid, att dessa två fasta biträden ej kunna under

alla förhållanden ensamma besörja förekommande renskrifnings- och kartritningsarbeten,

utan att därjämte måste fortfarande i större eller mindre

omfattning anlitas andra, tillfälliga arbetskrafter. För bestridande af utgifterna

till dylika biträden äfvensom, i den mån sådant finnes af nöden,

tillfälligt biträde vid vaktmästargöromålen torde böra afses ett belopp af

omkring 4,500 kronor. Vid beräknande af detta belopp har kommittén

emellertid utgått från den förutsättningen, att ej vidare skulle ifrågakomma

anvisande af det anslag å extra stat till belopp af 3,000 kronor

för år, som, enligt hvad förut blifvit nämndt, nu utgår till bestridande

af ökade kostnader för kopiering af kartor m. in.

I utgifterna för vikariatsersättning vid landtmäteristyrelsen är att

emotse en ej oväsentlig ökning i händelse af bifall till kommitténs hemställan

om ändringar i styrelsens organisation samt om höjning af tjänstgöringspenningarna

för den ordinarie personalen. Därjämte torde hädanefter

böra beräknas ett mindre belopp för godtgörande af vikarier för

amanuenser under semesterledigheter och sjukdomsfall. Och vidare måste

beredas tillgång för aflönande af vikarier för de ofvannäinnda fasta bi
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

trädena vid semester samt, inom vissa gränser, vid inträffande sjukdomsfall,

i enlighet med kommitténs uttalanden i delen VIL

Enligt gjorda beräkningar skulle för vikariatsersättning böra af ses

ett belopp af 2,600 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda anförts har det synts kommittén, att

för ofvan angifna särskilda ändamål bör under rubrik »till arfvoden åt

extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning» i landtmäteristyrelsens

stat uppföras ett årsanslag af 23,000 kronor, och hemställer

kommittén,

att för amanuenserna i landtmäteristyrelsen tjänstgöringen

mätte, såvidt möjligt, ordnas och aflöningen

, bestämmas i enlighet med ofvan angifna grunder;

att hos landtmäteristyrelsen må anställas två fasta

biträden, beträffande hvilka skall gälla hvad för sådana

biträden i allmänhet varder stadgadt; äfvensom

att till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning

må i landtmäteristyrelsens stat uppföras

ett anslag af 23,000 kronor.

Anmg för I staten för generallandtmäterikontoret finnes allt fortfarande upp
tanätmaten-

~ ‘ r

nnderrisning. taget ett belopp af 3,000 kronor till arfvode åt lärare för landtmäterielevernas

undervisning.

Såsom å sid. 34 är omnämndt, anförde landtmäteristyrelsen i sitt utlåtande

den 29 maj 1902 i anledning af kungl. cirkuläret den 25 oktober

1901, att det nyssnämnda anslaget väl visat sig otillräckligt, men att, då

styrelsen var betänkt på en underdånig framställning om förändrade bestämmelser

rörande undervisningen till landtmäteriexamen, styrelsen anhöll

att i sammanhang därmed få inkomma med förslag angående ifrågavarande

anslagsbelopp.

Vid behandling inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1907 af fråga om

undervisning för landtmätare i högre geodesi, erinrade chefen för jordbruksdepartementet

dels huruledes Kungl. Maj:t gång efter annan, på

opaginerad Kontrollera mot PDF

framställningar af landtmäteristyrelsen, anvisat medel för att bereda styrelsen

tillfälle att anordna teoretiska och praktiska undervisningskurser

för landtmätare i triangelmätning, dels ock hurusom landtmäteristyrelsen

i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 10 november 1904 väckt fråga om vidtagande

af åtgärder för att bereda bättre utbildning i allmänhet åt landtmätare,

i hvilket hänseende styrelsen föreslagit, att landtmätarnas teoretiska

utbildning, med undantag för vissa slag af landtmätare, skulle fördelas

på två kurser, en kulturteknisk vid Ultuna landtbruksinstitut och

en kurs i vissa ämnen vid generallandtmäterikontoret. öfver landtmäteristyrelsens

omförmälda förslag hade landtbruksstyrelsen anbefallts

att, efter styrelsens vid Ultuna landtbruksinstitut hörande, afgifva underdånigt

utlåtande.

Emellertid hade landtmäteristyrelsen till Kungl. Maj:t inkommit med

ny skrifvelse af den 1 december 1906, däri hemställdes om äskande hos

Riksdagen af anslag å extra stat för att sätta landtmäteristyrelsen i tillfälle

att anordna mera omfattande undervisning åt landtmäterielever i de

ämnen, uti hvilka undervisning enligt styrelsens mening fortfarande borde

vid styrelsen meddelas.

Departementschefen uttalade för egen del, att han, lika med landtmäteristyrelsen,

var lifligt öfvertygad om behofvet af att landtmäteriutbildningen

snarast möjligt omorganiserades i sådan riktning, att de

högre kraf på densamma, som numera måste ställas, blefve tillgodosedda.

Frågan härom var under utredning af vederbörande ämbetsverk. Det

föreföll departementschefen icke omöjligt, att under denna utredning äfven

andra organisationsförslag än det af landtmäteristyrelsen framlagda kunde

framkomma.

Under dylika förhållanden syntes det honom emellertid mindre

lämpligt att redan, utan att afbida resultaten af den pågående utredningen,

på sätt landtmäteristyrelsen i sin sista framställning föreslagit, i

viss mån binda sig vid detta förslag. Framför allt gällde detta frågan

om utvidgning af den lägre utbildningen. Tillfälle borde dock fortfarande

beredas landtmätare, som önskade begagna sig däraf, att utbilda sig till

triangelmätare. Äfven för år 1908 syntes således oberoende af frågan

om landtmäteriundervisningens slutliga ordnande böra beredas landtmäteri
2770/o7.

Löneregleringshommitténs bet. IX. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

styrelsen möjlighet att, såsom under de senare åren ägt rum, vid generallandtmäterikontoret

anordna en kurs i triangelmätning; och då behofvet

af dylik undervisning visat sig konstant, ansåg departementschefen det

vara nödvändigt, att det för ändamålet erforderliga beloppet äskades af

Riksdagen.

Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för anordnande vid generallandtmäterikontoret af en kurs i

O c
triangelmätning

på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 5,000

kronor.

Kungl. Maj:ts i detta hänseende vid 1907 års riksmöte gjorda framställning

blef ock af Riksdagen bifallen.

Då sålunda frågan om landtmäteriutbildningens tidsenliga omorganiserande

gjorts till föremål för särskild utredning, lärer något förslag i

ämnet ej förväntas från löneregleringskommittén.

Det må emellertid tillåtas kommittén att, med den inblick i förhållandena,

kommittén erhållit, uttala sin fulla anslutning till chefens för jordbruksdepartementet

yttrande i fråga om behofvet af nämnda omorganisations

vidtagande snarast möjligt. Redan i landtmäteristyrelsens ofvanberörda

underdåniga skrifvelse den 10 november 1904 anfördes, att den utbildning,

som bereddes landtmätarna, alltmer visat sig otillfredsställande,

så att, under det att svenska landtmäteriet i äldre tider stått högt i jämförelse

med landtmäteri- och skiftesväsendet i andra länder, detsamma nu

blifvit efter i utveckling. Missnöje hade försports ej mindre med landtmätarnas

bristande förmåga att rätt uppfatta de vid landtmäteriförrättningar

ofta uppkommande invecklade frågor af rättslig eller kameral natur och

att i sina förrättningshandlingar klart och riktigt affatta hvad af jordägare

vid landtmäteriförrättningar anfördes eller yrkades, än äfven med landtmätarnas

mindre goda tekniska utbildning. Särskild! syntes det styrelsen angeläget,

att landtmätarna erhölle undervisning i de moderna mätningsmetoder,

som numera allmänt användes i utlandet.

För år 1908 finnas, enligt hvad af det föregående framgår, för landtmäteriundervisningen

dels å ordinarie stat under generallandtmäterikontoret

anslaget 3,000 kronor till arfvode åt lärare för landtmäterielevernas un
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

förvisning, dels ock å extra stat 5,000 kronor tör anordnande vid generallandtmäterikontoret

af en kurs i triangelmätning.

Vid det mera definitiva ordnande af landtmäteriundervisningen, som

lärer vara att i en snar framtid förvänta, torde det eller de anslag, som

för ändamålet anvisas, ej böra såsom för närvarande sammanbindas med

generallandtmäterikontoret eller anslagen därtill, utan särskildt för sig uppföras

under »landtmäteristaten».

I afvaktan härå har kommittén ansett sig ej böra framställa något

särskildt förslag om förändring i afseende å de nuvarande anslagen.

I sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 har landtmäteri- t fråga om

styrelsen begärt ett förslagsanslag å minst 5,000 kronor för kontroll öfver !%*%£Zlandtmäterigöromålen

i orterna. Styrelsen har i detta hänseende fram-/JnZäZes

hållit såsom alldeles oafvisligt, att medel ställas till dess förfogande, så förrättningar.

att den må blifva i tillfälle att på ett verksamt sätt handhafva tillsynen

öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken. Styrelsen har

emellertid ej närmare angifvit, huru den tänkt sig anslagets användning.

Med det förslag kommittén ofvan framlagt i afseende å landtmäteristyrelsens

organisation och aflöningsförhållanden har kommittén, såsom

ock blifvit framhållet, afsett, att landtmäteristyrelsen skulle sättas i stånd

att på ett tillfredsställande och tidsenligt sätt handhafva tillsynen öfver

landtmäteri-, skiftes- och afvittringsverken. Och med det underdåniga

förslag till omorganisation af landtmäterikåren, som landtmäteristyrelsen

sjalf afgifvit den 3 augusti 1903, har styrelsen, bland annat, afsett att få

till stånd en noggrannare tillsyn öfver landtmätarnas göromål.

_ Att> innan dessa förslag ens hunnit blifva föremål för statsmakternas

pröfning, än mindre, i den mån de varda godkända, kommit i tillämpning,

skulle hos Riksdagen begäras ett särskildt förslagsanslag till landtmäteristyrelsens

förfogande för kontroll å landtmäteriförrättningar, anser kommittén

för sin del icke böra ifrågakomma.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Stat.

92

För närvarande gäller lör generallavdtmäterikontoret följande stat:

Krono

r.

Tjänst-

Lön.

görings-

pen-

ningar.

Summa.

Landtmäteridirektören.....

5,000

2,000

O

O

CD

1 landtmäterisekreterare ....

3,000

1,500

4,500

1 landtmäterifiskal......

2,500

1,500

4,000

Efter fem år kan lönen

höjas med 500 kronor

1 aktuarie och registrator . . .

1,800

1,200

3,000

och efter 10 år med

1 ingenjör.........

1,800

1,200

3,000

ytterligare 500 kronor.

1 » .........

Till arfvode åt lärare för landt-

1,800

1,200

3,000

mäterielevernas undervisning .

Till landtinäteristyrelsens förfo-

3,000

*

gande för vikariatsersättning,

arfvoden åt extra biträden och

renskrifningskostnad (däraf

2,000 kronor till kostnader för

kopiering af kartor och hand- lingar) ..........

7,000

1 förste vaktmästare.....

800

300

1,100

1 vaktmästare........

500

300

OO

o

o

fEfter 5 år kan lönen

\ höjas med 100 kronor.

Summa

—

—

36,400

Auvn. Om vaktmästare åtnjuter bostad inom generallandtmäterikontorets hus jämte vedbrand, skall,

så länge dessa förmåner kvarstå och icke tillkomma honom såsom portvakt eller för andra

åligganden utöfver tjänsten, lönen minskas med 150 kronor.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Enligt kommitténs förslag skulle staten för landtrnäteristyrelsen få

följande utseende:

K r

o n o r

Tjänst-

Lön.

görings-

Orts-

Summa.

pennin*

tillägg.

gar.

Landtmäteridirektören

6,200

2,800

1,000

10,000

1 byråchef ....

5,000

2,500

600

8,100

(Efter 5 år kan lönen böjas med

1 dito ....

5,000

2,500

600

8,100

| 600 kronor.

1 landtmäterifiskal .

3,600

1,800

400

5,800

(Efter 5 år kan lönen böjas med

> 500 kronor och efter 10 år

J med ytterligare 500 kronor.

1 arkivarie ....

3,600

1,800

400

5,800

1 ingenjör ....

2,200

1,500

300

4,000

.Efter 5 år kan lönen höjas med

( 500 kronor, efter 10 år med

1 dito ....

2,200

1,500

300

4,000

j ytterligare 500 kronor och efter

’ lö år med än ytterligare 500kr.

1 förste vaktmästare

900

450

150

1,500

1 vaktmästare . . .

Till extra tjänstemän

700

350

150

1,200

(Efter 5 år kan lönen höjas med

\ 100 kronor.

och biträden samt

vikariatsersättning.

23,000

Till arfvoden åtlärare

för landtmäteriele- vernas undervisning

_

_

_

3,000

Summa

—

—

—

74,500

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å. lönen afdragas 100 kronor årligen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kostnads
beräkning.

I fråga om

förenklingar

arbetssätt.

Medan den för landtmäteristyrelsen nu gällande staten, enligt hvad

å sid. 92 omförmälts, slutar å............kronor 36,400,

skulle, enligt kommitténs förslag (sid. 93), staten sluta å . » 74,500

och således öfverstiga nu gällande stat med 38,100 kronor.

Därest emellertid till slutsumman i den nuvarande staten läggas

dels beloppet af de dyrtidstillägg, som år 1906 utgingo till landtmäteristyrelsens

personal, tillhopa 790 kronor, dels ock det belopp om 3,000

kronor, som å extra stat utgått till bestridande af ökade kostnader för

kopiering af kartor in. in., men som, under förutsättning af bifall till

kommitténs statförslag, enligt kommitténs mening ej skulle vidare vara

behöfligt, varder totalsumman 40,190 kronor och den verkliga ökningen i

utgifter 34,310 kronor.

Erinras må emellertid, att vid dessa beräkningar hänsyn icke tagits

till ålderstillägg.

I delen I (sid. 152—160) har kommittén behandlat frågan om för''

enkling i vissa hänseenden af arbetssättet hos de centrala ämbetsverken och

därvid, med framhållande af åtskilliga synpunkter, uttalat den uppfattningen,

att vid utarbetande af instruktioner eller arbetsordningar för nämnda

ämbetsverk afseende bör i görligaste mån fästas å angelägenheten af att

åstadkomma sådana förenklingar i arbetssättet, som kunna finnas erforderliga

och ändamålsenliga.

I öfverensstämmelse härmed har i kommitténs betänkanden rörande

särskilda centrala ämbetsverk hemställts om eller till beaktande framhållits

vissa till förenkling syftande förändringar i arbetssättet hos dessa ämbetsverk.

Då kommittén i förevarande betänkande angående landtmäteristyrelsen

icke gjort någon särskild hemställan i sådant hänseende, har detta ingalunda

sin grund däri, att kommittén skulle i någon måtto hafva frångått

sin i delen I uttalade uppfattning, och lika litet däri, att vid landtmäteristyrelsen

icke skulle finnas i ett eller annat hänseende önskvärda förenklingar

i arbetssättet. Men då numera behofvet af dylika förenklingar

blifvit allt mera allmänt erkändt och samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter

jämväl fått från Kungl. Maj:t mottaga cirkulär af den 22 mars 1907

angående affattandet af utlåtanden, skrivelser m. in. i ämbetsärenden (bi
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

hålig till svensk författningssamling n:r 13), har kommittén ansett sig kunna

förutsätta, att, i den mån jämväl de i öfrigt af kommittén förordade förenklingar

finnas böra vinna tillämpning och komma till uttryck i instruktioner

för vederbörande myndigheter, sådant äfven varder beaktadt vid

utfärdande af instruktion för landtmäteristyrelsen, samt att denna styrelse

jämväl i andra hänseenden skall låta sig angeläget vara att tillse,

det arbetssättet därstädes varder, i all den mån ske kan, förenkladt.

Och vid sådant förhållande har det synts kommittén icke vara af nöden

bär inlåta sig vidare å frågan, i all synnerhet då de förenklingar, som må

kunna vidtagas, icke under något förhållande kunna tänkas föranleda minskning

af den ordinarie personalen vid landtmäteristyrelsen.

t

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Utdrag af protokollet, hållet hos den af Kungl. Maj:t den 3 oktober

1902 tillsatta kommitté för afgifvande af förslag

rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters

löneförhållanden m. m.

1907 den 7 november.

Närvarande:

Herr Ordföranden samt Herrar Wijk, Grefve Klingspor, Carl Persson,

Widén och Schultzberg äfvensom landtmäterisekreteraren Eriksson.

§ 1.

Behandlades frågan om reglering af löneförhållanden m. m. vid

landtmäteristy relsen; och beslöt kommittén att med underdånig skrifvelse

af denna dag till Kungl. Maj:t öfverlämna utlåtande och förslag i ämnet.

Härvid afgaf landtmäterisekreteraren Eriksson följande särskilda

yttrande:

»När enligt förslag af 1877 års löneregleringskom mitté statsutskottet

vid 1878 års riksdag hade hemställt om indragning af, förutom öfveringenjörtjänsten,

tre ordinarie befattningar hos landtmäteristyrelsen, till

följd hvaraf, enligt dåvarande civilministerns yttrande, de i styrelsen kvarstående

tjänstemännens tid blefve »af göromål mycket upptagen, kanske

mer än inom de flesta andra ämbetsverk», var det en ledamot af Riks
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

dagens Andra kammare, som med anledning af de af sevärda, indragningarna

af arbetskrafterna hos styrelsen och de föreslagna små lönerna för de

kvarstående tjänstemännen, enligt Riksdagens protokoll, yttrade bland annat:

»Det ser verkligen ut som man hade för afsikt att rent af uppoffra och

kasta detta ämbetsverk öfver bord». . . »Nu är det fråga om att i klump

nedsätta lönerna för ämbete- och tjänstemännen i landtmäterikontoret.

Detta visar enligt mitt förmenande tydligt därhän, att nämnda ämbetsverk

är dömd! till undergång. Det torde dock vara att besinna för Andra

kammaren och särskilt för dess majoritet, att detta ämbetsverk varit för

jordbrukarna af stor nytta och antagligen äfven för framtiden kommer

att vara det. Det förvånar mig därför att man på detta sätt vill behandla

sagda ämbetsverk». Som bekant beslöt emellertid nämnda års riksdag

ofvannämnda indragningar.

Då kommittén i sitt nu afgifna förslag i allmänhet icke gått utöfver

hvad landtmäteristyrelsen i underdånig skrifvelse den 14 mars 1907

angående ordnande af arbetsförhållandena inom styrelsen samt tjänstemännens

löneförmåner in. m. för närvarande ansett erfordras, och till

följd häraf arbetskrafterna hos landtmäteristyrelsen icke afsevärdt ökas

utöfver hvad som redan förefinnes, nödgas jag mot detta förslag afgifva

min reservation.

Enligt 1878 års stat för landtmäteristyrelsen finnas hos styrelsen,

förutom chefen, endast fem tjänstemän, nämligen landtmäterisekreteraren,

landtmäterifiskalen, aktuarien och två ingenjörer. Ökningen af de löpande

ärendena och utredningsmålen hos styrelsen har formligen framtvingat

eu ökning i arbetskrafterna, i det att, på framställning af styrelsen,

beviljats anslag till en extra föredragande, som tjänstgör sedan den

1 april 1907. Hos styrelsen har ständigt varit anställd en amanuens

såsom extra biträde, hvarjämte ytterligare eu amanuens anlitats, i den

mån det knappa anslaget härför tillåtit. Då landtmäterisekreterarens

såväl som den extra föredragandens hufvudsakliga åliggande varit att

föredraga och bereda ärenden, kan således sägas, att hos landtmäteristyrelsen,

redan innan densamma blef föremål för nuvarande löneregleringskommitténs

behandling, funnos, utom chefen, två föredragande, i

2770/07. Lönereglering skommitténs bet. IX. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

åligganden jämställda med byråchefer i andra centrala ämbetsverk, två

ingenjörer och en å två amanuenser. Löneregleringskommitténs förslag

rörande själfva styrelsen innebär således ingen förökning i denna personal,

vidare än att två amanuenser ständigt skulle vara att påräkna.

Kommitténs förslag innebär vidare, att till såväl landtmäterifiskalens som

aktuariens biträde eu amanuens komme att finnas, hvilket för dessa afdelningar

under styrelsen visserligen utgör en välbehöflig förstärkning, ehuru

vidkommande arkivet otillräcklig, såsom jag längre fram skall påvisa.

Sedan förra löneregleringen för landtmäteristyrelsen har landtmäterisekreteraren

skolat utföra de åligganden, hvilka i centrala ämbetsverk

utföras af en sekreterare och en byråchef. Detta kunde gå för sig under

ett par årtionden efter förra löneregleringen, dock med den påföljd att allt,

som rörde den egentliga tillsynen öfver landtmäteriet och dess utveckling,

måste då som därefter anstå och skjutas undan. Sedermera och i synnerhet

med den ökning, de senaste åren medfört, har sekreteraren ingalunda

hunnit att utföra alla de göromål honom i hans dubbla värf ålegat,

utan har chefen själf måst uträtta en afsevärd del, en del har måst utföras

genom extra biträden o. s. v.

Den extra föredraganden hos styrelsen tillkom i hufvudsakligt

ändamål att bidraga till att afarbeta den alltför stora balansen af

utredningsmål, uppgående vid 1906 års slut till ett sjuttiotal vidlyftiga

sådana. När den extra föredraganden inträdde i tjänstgöring,

fördelades de då oafgjorda ärendena hos styrelsen af chefen emellan sekreteraren

och den extra föredraganden sålunda, att halfva antalet af från

högsta domstolen och kammarkollegium inkomna ärenden från styrelsens

diarium öfverfördes till en extra rotel att handläggas af extra föredraganden

tillika med de under april, juni, augusti, oktober och december månader

till styrelsen från nyssnämnda ämbetsverk inkommande jämte de

mål och ärenden i öfrig!, som landtinäteridirektören funne anledning att

till extra föredraganden öfverlämna.

På sekreterarens föredragning kom således att kvarstå ej allenast

lika många mål och ärenden från Kungl. Maj:ts högsta domstol och

kammarkollegium, som till extra föredraganden öfverlämnats, utan därjämte

dels alla från kungl. jordbruksdepartementet och Kungl. Maj:ts

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

kansli i (ifrigt, kung!, domänstyrelsen och andra centrala ämbetsverk

samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande och andra myndigheter i orterna

inkomna och inkommande mål och ärenden, dels ock det stora

antalet öfriga ärenden, delvis af löpande natur. Såsom jag för kommittén

påpekat taga endast de sistnämnda göroinålen en persons tid

och krafter fullt i anspråk, och han kan omöjligt medhinna dem ensam,

utan måste hafva till biträde åtminstone en första gradens tjänsteman och

en amanuens. Till följd af den allmänna utvecklingen i landet och beskaffenheten

af styrelsens ämbetsåligganden blir den person, som skall

sköta de löpande göroinålen hos styrelsen, mycket besvärad af besök, telefonering

och dylikt. Äfven de löpande göroinålen hos landtmäteristyrelsen

äro nu både flera till antalet och delvis af väsentligt svårare beskaffenhet

än förr. Bland orsakerna till detta försvårande må här nämnas

tvenne, nämligen dels att förste landtmätare numera, sedan landtmäteristyrelsen

utfärdat cirkulär med erinran härom, till styrelsen oftare än

förr göra anmälan om af landtmätarna begångna fel, dels att de anmärkningar,

som af landtmäterifiskalen hos styrelsen numera göras, oftast afse

verkliga fel och försummelser af landtmätarna, medan anmärkningarna

från samma håll förr ofta gällde endast oriktiga statistiska uppgifter och

dylikt, som kunde af styrelsen behandlas mera schablonmessigt. Nu är

sällan det ena fallet det andra likt.

Af det anförda kan förstås, att undertecknad såsom landtmäterisekreterare

under rådande förhållanden innevarande år, oaktadt den bästa

vilja, ej medhunnit något större antal af de egentliga stora och maktpåliggande

utredningsmålen till högsta domstolen, Kungl. Maj:ts kansli eller

andra ämbetsverk. Jag började till exempel redan under förra delen af

detta år en vidlyftig utredning af ett skiftesmål till högsta domstolen;

arbetet härmed, som under hösten afslutats, har måst afbrytas och undanskjutas

minst tio gånger; att en viktig utredning under sådana förhållanden

tager långt mera tid och ändock varder i viss mån ej så fullständig,

som om man helt och oafbrutet finge ägna sig däråt, ligger i öppen dag.

Då endast ett mindre antal utredningsmål å sekreterarens rotel under

året kunnat expedieras, medan åtskilliga nya sådana ständigt inkommit

till samma rotel, är det klart, att balansen af dylika mål, i stället för att

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

minskas, i väsentlig grad ökats under året. Ej heller målen å den extra

roteln, hvilka till allra största del utgöra utredningsmål, hafva under året

minskats.

Vid 1907 års slut synas både på landtmäterisekreterarens och extra

föredragandens handläggning komma att bero åtskilliga redan under år

1906 till styrelsen inkomna vidlyftiga utredningsmål. Att dylika i allmänhet

äganderätten rörande ärenden sålunda skola hos ett utredande ämbetsverk

förblifva öfver ett år, kan ingalunda stå i öfverensstämmelse med

allmänhetens och nutidens fordringar.

Det torde framgå af hvad jag nu anfört, att för skötandet af iandtmäteristyrelsen

för närvarande åliggande göromål erfordras minst den personal,

jag i eu vid detta mitt yttrande såsom bilaga fogad framställning

föreslagit. Jag har där af sparsamhetsskäl hemställt, att i stället för en

välbehöflig eller rättare nödvändig administrativ afdelning skulle ordnas

ett mindre kansli och att i spetsen därför skulle ställas en tjänsteman ad

andra lönegraden med benämning sekreterare. Med hänsyn emellertid

till den ansträngande dagliga tjänstgöringen för denne tjänsteman,

hvilken för öfrigt komme att utgöra förbindelselänk emellan landtmäterikåren

och allmänheten å ena sidan och landtmäteristyrelsen å den andra,

synes rättvisan kräfva, att äfven denna tjänst uppföres i tredje lönegraden

och det af mig föreslagna kansliet göres till en särskild afdelning

af styrelsen med benämning den administrativa avdelningen. Vidare torde

af hvad jag anfört framgå att, för att kunna afarbeta balansen af utredningsmål

hos styrelsen eller söka hindra densamma från att ytterligare

ökas, för närvarande minst två föredragande hos styrelsen erfordras. Att

personalen för sagda ändamål framdeles ej kan minskas, synes med hänsyn

till den allmänna utvecklingen i landet uppenbart.

I sammanhang härmed bör jag påpeka, att det icke kan anses tillfredsställande,

att arkivarien enligt kommitténs förslag till biträde skall

erhålla endast en amanuens eller extra ordinarie tjänsteman. För granskningen

af såväl alla till arkivet inkommande kartor, i den mån densamma

ej kan medhinnas af arkivarien, som i synnerhet af de kartor, hvilka från

arkivet till allmänheten utlämnas, erfordras enligt mitt förmenande ovillkorligen,

såsom förut varit fallet, en ordinarie tjänsteman, en ingenjör.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Af hvad jag redan anfört torde väl framgå, att enligt löneregleringskommitténs

förslag arbetskrafterna hos landtmäteristyrelsen ej komma att

förslå ens till löpande och utredningsgöromåls behandling inom rimlig tid,

än mindre till införande af ett tidsenligt landtmäteriväsen i riket. Som

löneregleringskommitténs förslag synes innebära, att af kommittén föreslagen

lönereglering för landtmäteristyrelsen skulle vara ägnad gifva styrelsen

initiativkraft i dess hufvudsakliga uppgifter och till genomförande äfven

af den af mig lifligt förordade omläggningen af hela landtmäteriet i en

modernare riktning, anser jag mig dock böra påpeka behofvet af ytterligare

arbetskrafter för denna uppgift. För sådant ändamål lärer ett

skärskådande af innebörden af landtmäteristyrelsens ämbetsverksamhet vara

ägnadt att klara begreppen om hithörande förhållanden.

Landtmäteristyrelsens hufvudåliggande har under århundraden varit

att utöfva ledning af och tillsyn öfver landtmäteriväsendet i riket. Detta

uttrycktes i 1783 års kungl. förordning om landtmäteriet i riket i hufvudsak

sålunda: »— — — På det landtmäteriverket, till rikets gagn i allmänhet

och landtbrukets förkofran i synnerhet, må skötas under en rätt

och ordentlig tillsyn hafva framfarne Svea Konungar låtit inrätta et allmänt

landtmäteri-contoir i Stockholm, som således till sin grund och varelse

må äga oryggligt bestånd.---» »Landtmäteri-contoiret består af en

Öfver-Directeur, hvilken så väl vid berörde hufvudverk, som öfver landtmäteriet

i allmänhet har uppsikt och styrelse;---—» »Och på det

öfverdirekteuren med desto mera drift må kunna förestå landtmäteri»

---»verket i riket, bör han på kronans bekostnad»---»anställa

resor till landsorterne, och hvad han då finner nödigt åt ändra och bättra

bör han uppgifva til»---.

1827 års landtmäteriinstruktion innehöll härom hufvudsakligen följande:

»—---Till detta ämbetsverk hörer: Inseende öfver skiftesverket

i riket med hvad därmed sammanhang äger---.» »Öfverdirektören

bör»---»med omsorg däröfver vaka, att landtmäteriverket till alla

delar må erhålla det skick, att detsamma svarar emot det med dess inrättning

åsyftade ändamål, jordbrukets uppkomst och förkofran samt

kännedom om riket i statistiskt och geografiskt hänseende. I sådant ändamål

skall jämväl öfverdirektören»---»på vår och kronans bekostnad

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

tid efter annan göra resor i riket, hvarunder han äfven bör efterse, huruvida

provinslandtmäterikontorens kartor och handlingar finnas i behörig

ordning och huru landtmätare»---»sina skyldigheter uppfylla».--

Den i hufvudsak ännu gällande 1864 års landtmäteriinstruktion är

uti ifrågavarande del i det närmaste lika lydande som 1827 års instruktion.

Sålunda skall generaldirektören äfven enligt 1864 års instruktion företaga

ämbetsresor och med omsorg vaka däröfver, att landtmäteriverket till

alla delar må svara mot det med dess inrättande åsyftade ändamål. Men

den i äldre instruktioner så viktiga synpunkten, att landtmäteriets hufvudändamål

skulle vara landtbrukets förkofran, finnes emellertid icke uttryckligen

angifven uti 1864 års instruktion; och sedermera har denna synpunkt

och detta ändamål blifvit mer och mer åsidosatta. Det är dock ett enkelt

logiskt faktum, att ett lands territorium först måste uppdelas emellan olika

ägare, hvilka därefter söka af den delade jorden utfå den största möjliga

afkastning, i vårt land genom jordbruk och skogsbruk. Det ligger i öppen

dag, att en rationell uppdelning af jorden med hänsyn såväl till nämnda

hufvudmedel att bringa jorden till afkastning som ock numera till industriens

kraf är en nödvändighet, därest den högsta möjliga afkastning

under längre tidsperioder skall af jorden kunna utvinnas. I motsats till

hvad som under senare årtionden synes hafva varit fallet i vårt land,

lärer därför statens verksamhet för jordens fördelning genom lagar och

tjänstemän böra ägnas minst lika stor uppmärksamhet som frågan om

jordens afkastning.

Uti landtmäteristyrelsens underdåniga skrivelser den 12 december

1906 och den 14 mars 1907 rörande extra föredragande och ordnande af

arbetsförhållandena inom styrelsen m. m. har styrelsen påpekat, hurusom

styrelsens åligganden kunna uppdelas uti två hufvudgrupper: den första

omfattande de ärenden, som föranledas af styrelsens allmänna åliggande

att handhafva tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,

till hvilken grupp enligt styrelsens uppgift höra flertalet ärenden,

och den andra bestående af ärenden, som på grund af styrelsens åliggande

att meddela utlåtanden i frågor rörande landtmäteri- samt skiftes- och

afvittringsverken remitteras till styrelsen från andra myndigheter. Flertalet

remisser från Kung!. Maj:t och högsta domstolen, kammarkolle
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

gium samt andra ämbetsverk och myndigheter hörde enligt styrelsens

uppgift till sistnämnda grupp och voro af mångahanda slag och viktig

beskaffenhet. För att få fram så att säga kärnan af innebörden uti

landtmäteristyrelsens ämbetsåligganden, anser jag, att dessa böra uppdelas

på följande sätt:

A) Ledningen af eller tillsynen öfver landtmäteriet i riket genom öfver
vakande

af:

a) tidsenligheten och den praktiska ändamålsenligheten af härför gällande

lagar, författningar och cirkulär m. m.;

b) personalen, dess rekrytering, utbildning, riktiga tjänstutöfning m. m.

B) Utredning och utlåtandes afgifvande till andra ämbetsverk och myn
digheter.

Den under A) af mig angifna del af landtmäteristyrelsens verksamhet

motsvarar den af landtmäteristyrelsen antydda första hufvudgruppen

eller tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken

och den under B) angifna motsvarar landtmäteristyrelsens andra

grupp, eller utredningsgöromålen. Den första gruppen anser jag böra efter

göromålens art uppdelas uti två underafdelningar, nämligen uti a,) göromål

utgörande den egentliga, eller reella ledningen af landtmäteriet i riket

genom tillseende att därom gällande lagar och författningar äro tidsenliga

och fullt ändamålsenliga, och b) ledningen af personalen, ekonomien m. m.,

som kunde kallas den administrativa delen af ledningen.

Såsom jag ofvan antydt hafva af gammalt de af mig under A) angifna

göromål, eller den verkliga ledningen af landtmäteriet i riket, till

jordbrukets och skogsbrukets nytta, både af statsmakterna och allmänheten

ansetts såsom och i själfva verket äfven varit hufvudsaken och kärnan i

landtmäteristyrelsens verksamhet, men under senaste halfsekel har denna

hufvudverksamhet blifvit åsidosatt, under det att i synnerhet styrelsens

utredande verksamhet tagit dess krafter mer och mer i anspråk. Utredningsgöromålen

upptaga numera styrelsens och dess tjänstemäns allra

mesta tid, delvis beroende på att styrelsens arkiv härför lämnar och framdeles

kommer att lämna ett i afseende på äganderättsförhållanden ovärderligt

material, emedan detsamma innehåller de mest tillförlitliga kartor i

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

riket. Då styrelsen uppgifvit, att flertalet af dess ärenden tillhöra den af

styrelsen angifna första gruppen af ärenden eller tillsynen öfver landtmäteriverket

m. m., så är detta sålunda att förstå, att de allra flesta af

dessa ärenden röra ledningen af personalen m. m. och tarfva gifvetvis ej

hvart för sig så mycken tid och arbete som utredningsgöromälen.

Hvad angår den af mig under A) ,a) angifna, landtmäteristyrelsen

åliggande ledningen genom öfvervakande af tidsenligheten af lagar och

författningar, är det en väsentlig skillnad, om öfvervakandet skall afse lagar

eller blott författningar och cirkulär. Med lagar menar jag i detta sammanhang

sådana lagar, som innehålla grunderna för jorddelningen i riket,

såsom skiftes- och afvittringsstadga, hemmansklyfnings-, ägostycknings- och

afsöndringsförordningar och dylika; författningar och cirkulär böra innehålla

mera detaljerade föreskrifter rörande lagarnas tillämpning in. in.

Landtmäteristyrelsens skyldighet att leda rikets landtmäteri ligger

innesluten uti själfva tillvaron af ett dylikt ämbetsverk, men har äfven varit

uttryckligen stadgad uti ofvan af mig citerade instruktionsföreskrifter och

framgår för öfrigt af instruktionernas hela innebörd. Då uti förutvarande

landfmäteriinstruktioner angifvits, att landtmäteriets hufvuduppgift vore jordbrukets

utveckling och att chefen hade att vaka öfver, att landtmäteriet

uppfyllde detta ändamål, så afsåg detta öfvervakande gifvetvis i första rummet

hvad jag ofvan afsett med hufvudlagarna för landtmäteriet. Samma hufvudlagar

måste civilministern, statsrådet Thyselius, vid 1878 års riksdag hafva afsett,

då han vid behandling af frågan om lönereglering för landtmäteristyrelsen

i Andra kammaren enligt dess protokoll yttrade bland annat: »--che
fen

för verket skall med oaflåten uppmärksamhet följa hvad i lagstiftningsväg

bör göras för landtmäteri-, afvittrings- och storskiftesverken och i dessa

hänseenden för regeringen vara en rådgifvare». Stadgandet i 40 § af

gällande skiftesstadga, att landtmäteristyrelsen skall äga utfärda närmare

föreskrifter rörande ägomätning och kartors upprättande, liksom instruktionsföreskrifterna,

att styrelsen skall för vinnande af likformighet utfärda

erforderliga modeller och formulär och meddela tjänstemännen sådana allmänt

eller för särskildt fall gällande föreskrifter, som för riktig utöfning

af dem åliggande göromål erfordras, afse uppenbarligen i främsta rummet

särskilda föreskrifter genom författningar, cirkulär och modeller in. m.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Det är visserligen sant, att sådana lagar, som röra jorddelningen i

ett land, ej böra vara underkastade för snabba förändringar, men å andra

sidan är det ej heller ägnadt att bidraga till landets framåtskridande och

utveckling att, såsom i vårt land förekommit, nära hundraåriga skifteslagar

få verka, Vår hufvudsakliga skifteslag, 1827 års skiftesstadga, som måste

anses hafva varit en utmärkt logisk produkt af lagstiftning och till stor

nytta för landet, kan ännu i hufvudsak anses vara gällande. Den enda

nya idén, ägostyckningens, är, liksom det ifrågasatta jordregistrets, hämtad

från vårt grannland Finland, som förr i tiden varit föremål för verkligt

svenskt landtmäteri och äfven i det mesta därefter tagit mönster. Funnes

i Sverige hos det ämbetsverk, hvars hufvuduppgift måste vara att handhafva

ledningen af landets landtmäteriväsen, tillräckliga arbetskrafter för denna

uppgift, skulle säkerligen för en ändamålsenligare jordfördelning nyttiga

uppslag uppkomma inom landet. Äfven sjUlfva skiftesstadgan eller lagen

för den primära jorddelningen måste numera snabbare än förr rättas efter

tidens kraf, om högsta afkastning af jordbruk, skogsbruk och industri

eftersträfva,s. Att, såsom hittills inträffat, vänta med nödiga reformer under

årtionden, sedan verkligt behof däraf gjort sig gällande, medför för såväl

staten som enskilda stora ekonomiska förluster och ej allenast hämmar

utan motverkar landets utveckling. Men i än högre grad måste lagarna

rörande nutidens och framtidens sekundära jorddelning genom klyfning,

styckning, afsöndring eller tilläfventyrs andra, än modernare delningssätt

oupphörligen eller åtminstone utan för långa mellanrum lämpas efter tidens

braf. Skall idén om småbruk och egna hem vinna framgång, måste i första

rummet härför erforderlig jorddelning med nödvändighet kunna göras

snabbare och billigare än förr, så att nämnda för landets framåtgående så

viktiga rörelse ej på något sätt förhindras af otidsenliga landtmäteriförfattningar,

utan tvärtom på allt möjligt sätt understödjes och befordras af

fullt lämpliga dylika,

I öfverensstämmelse med af mig nu i hastighet gjord antydan om

innebörden af landtmäteristyrelsens ämbetsverksamhet har jag hos löneregleringskommittén

föreslagit, att landtmäteristyrelsen skulle i sammanhang

med löneregleringen omorganiseras så, att hos densamma skulle

2770/ö7. Lönereglering skommitténs bet. IX. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

finnas tillräckliga krafter till att ej allenast utan ökad balans sköta personal-

och utredningsärenden utan äfven taga initiativ till svenska landtmäteriets

modernisering. 1 sådant syfte har jag hos kommittén föreslagit,

att landtmäteristyrelsen skulle organiseras på två afdelningar, nämligen

den landtmäteritekniska af delningen och utredningsafdelningen, och har jag

därvid tänkt mig, att den landtmäteritekniska afdelningen skulle utgöra

det förnämsta verktyget i styrelsens hand för utöfvande af den ledning af

landtmäteriet i afseende å lagars och författningars tidsenlighet, som jag här

ofvan under A) antydt. Denna afdelning skulle till en början eller tills vidare

utgöras af endast en byrå, den landtmäteritekniska byrån, med en byråchef,

en ingenjör och en amanuens, medan däremot utredningsafdelningen, hvars

göromål angifvits under B) härofvan, enligt det redan nu föreliggande behof

v et skulle utgöras af två byråer, hvar och en bestående af en byråchef

med en ingenjör och en amanuens. Styrelsens ledning af personal, ekonomi

med mera dylikt eller den administrativa delen af styrelsens förvaltning,

omnämnd under A) b) härofvan, har jag inför kommittén ansett

kunna för närvarande utföras af ett kansli, bestående af en tjänsteman af

andra lönegraden såsom föredragande, en ingenjör (i nödfall till en början

äfven registrator) och en amanuens.

Då jag efter min ofvannämnda skriftliga framställning till löneregleringskommittén

alltmera kommit till öfvertygelse om omöjligheten för

nämnda kanslipersonal att medhinna de sig ökande administrativa göromålen

hos styrelsen, är jag numera fullt öfvertygad om, att dessas fullgörande

utan uppskof, i stället för af mig föreslaget kansli, erfordrar en särskild

afdelning eller byrå. Jag anser således att landtmäteristyrelsen oförtöfvadt

borde organiseras på tre afdelningar, nämligen:

A) Landtmäteritekniska afdelningen för den egentliga tillsynen, att

landtmäteriets ändamål varder uppfylldt genom tidsenliga lagar och författningar,

teknisk kontroll, inspektion genom landtmäteriinspektör (tillsvidare

endast 1 byrå, benämnd den landtmäteritekniska byrån, med 1

byråchef, föredragande, 1 ingenjör och 1 amanuens).

B) Administrativa afdelningen, för personal- och ekonomiärenden,

praktisk undervisning, formell kontroll (genom landtmäterifiskalen m. in.)

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

(tillsvidare endast en byrå, med 1 byråchef, föredragande, 1 ingenjör och

1 amanuens).

C) Skiftes- och utredning saf delning en, för utredning och utlåtandes

afgifvande rörande skiftes- och andra mål till högsta domstolen, Kungl.

Maj:ts kansli samt andra ämbetsverk och myndigheter, (tillsvidare två

byråer med 2 byråchefer, föredragande, 2 ingenjörer och 2 amanuenser).

Uppskjutes inrättandet af den landtmäteritekniska byrån tillsvidare,

skall landtmäteristyrelsen fortfarande komma att sakna förmåga att i de

viktiga lagstiftnings- och organisationsfrågor, som redan nu stå på dagordningen,

göra de sakliga inlägg, som äro oundgängligen erforderliga.

Denna byrå måste ostörd få ägna sig åt dylika värf, styrelsens viktigaste

och obetingadt svåraste. Förändrade lagar, förordningar och föreskrifter

hafva länge varit bebådade från styrelsen själf, men de stora svårigheterna

för ifrågavarande förslag tillika med ofvan merberörda brist på tid och

arbetskrafter hafva gjort, att ännu inga förslag framkommit. Så antydde

landtmäteristyrelsen i sitt yttrande öfver 1877 års löneregleringskommittés

förslag, att »nya allmänna föreskrifter angående skiftesverket med därtill

hörande ämnen» snart nog torde påkallas. Men dessa föreskrifter likasom

öfriga behöfliga hafva alltjämt sedermera uteblifvit. Detta förhållande

utvisar att, om det skall blifva något af med landtmäteristyrelsens verkliga

ledning af landtmäteriet i riket och vi skola få ett enligt tidsenliga lagar

och författningar ordnadt och ledt landtmäteri i Sverige, så måste den af

mig föreslagna landtmäteritekniska byrån snarast inrättas med de yppersta,

mest sakkunniga och erfarna krafter.

Möjligen kunde den ena byrån på utredningsafdelningen till en början

ordnas på extra stat, därest vederbörande ej redan nu äro, såsom jag,

öfvertygade om dess behöflighet äfven för framtiden.

Från icke sakkunnigt håll har till mig uttalats, att landtmäteristyrelsen

kunde till modernisering af lagar och författningar använda för

tillfället inkallade arbetskrafter från landsorten o. s. v. Dylikt tal utvisar

blott, huru långt den icke sakkunnige är ifrån att förstå det verkligt svåra

uti landtmäteritekniska byråns hufvuduppgifter. Om sådana tillfälliga

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

krafter kunna för liknande ändamål användas vid utarbetande af vissa

andra verks författningar och dylikt, så är det beträffande lagar, författningar

och cirkulär in. in. rörande jorddelning en omöjlighet; allt måste

därvid utarbetas efter de mest grundliga beräkningar och med den största

erfarenhet; i motsatt fall kunna stadganden komma att verka skadligt.

Endast för utarbetande af de första förslagen till en modernare lagstiftning

erfordras år af trägen verksamhet under sakkunnig ledning, och sedan kräfves

alltjämt oaflåten verksamhet för deras utveckling och ständiga förbättring.

Utom skifteslagstiftningen, den primära och den sekundära med de i förgrunden

trädande delningarna i små lotter, måste numera stor uppmärksamhet

ägnas åt triangelmätningars utförande i riket och för öfrigt snart

nog i synnerhet åt ett verkligt praktiskt ordnande af hela vår kartverksfråga

in. in.

Ett visst samband härmed äger det af kommittén uttalade önskemålet,

att i blifvande instruktion skulle stadgas, att eu af styrelsens medlemmar

bör äga juridisk bildning. Då detta uttalande utvisar, att kommittén

lämnat utan afseende den egentliga innebörden af mina framställningar,

nödgas jag något vidlyftigare yttra mig härom. Jag kan därvid

ej annat än, under åberopande af hvad jag såsom ledamot i kommittén

härom anfört, erinra, att ifrågasatta föreskrift i landtmäteriinstruktionen

vore ägnad att ur landtmäteristyrelsen utesluta just den fackliga sakkunskap,

som kräfves i och berättigar tillvaron af denna tekniska-administrativa

myndighet. För ledande af landtmäteriet enligt dess ursprungliga

ändamål och äfven i de nya banor, som tidsförhållandena allt

mera kräfva, fordras, att denna myndighet långt mera än förut utrustas

med tillräcklig sakkunskap. Uti de utredningsmål, äfven af

rättslig art, som till styrelsen hänskjutas, vänta gifvetvis de frågande

myndigheterna fackmässiga svar och utredningar, hvithet hos landtmäteristyrelsen

sålunda förutsätter annan utbildning och kännedom, än hvad de

frågande skälfva besitta. Styrelsens verksamhet bör därför mer och mer

inriktas på det fackliga. Jag är nämligen öfvertygad om, att det såväl

för det allmänna som ock för landtmäteriets utveckling vore af stor

betydelse, om landtmäteristyrelsen komme att blifva en verkligt ledande

styrelse och icke ett ämbetsverk utan fastare samhörighet med landtmäte
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

riet i orterna. Då sålunda för styrelsens hufvuduppgifter sakkunskap

kräfves framför allt, kan enligt mitt förmenande en ledamot af styrelsen

med endast juridisk utbildning ej tänkas blifva till den nytta, som af

hans tjänstegrad bör kräfvas; den person däremot, som, jämte det han fått

grundlig landtmäteriutbildning och därvid på eget ansvar handlagt landtmäteriförrättningar

under längre tid, minst fem år, äfven förvärfvat sig

juridisk bildning, kan vara af stor nytta för eu dylik plats. x4tt nu införa

eu bestämmelse, sådan kommittén ansett önskvärd, i en instruktion, där

sådana bestämmelser förut saknats, vore att gå alldeles i motsatt riktning

mot de önskemål, jag framställt, och synes mig därför olämpligt och gående

i strid mot tidens kraf, som måste vara att låta sakkunskapen komma

till nytta för utvecklingen i landet. Den juridik, som af landtmäteristyrelsens

verksamhet egentligen erfordras, och som jag skulle vilja kalla

landtmäterijuridik, måste förvärfvas af hvarje ordentlig och erfaren landtmätare

genom den utbildning och tjänsteutöfning, han blifver underkastad.

Denna sorts juridik är lika nödvändig för styrelsens alla medlemmar och i

viss mån för alla dess tjänstemän, hvadan en föreskrift, att en af styrelsens

medlemmar skulle äga juridisk bildning, vore ändamålslös, men ändock

ägnad att kunna utgöra hinder att för framtiden hos landtmäteristyrelsen

på rätta platsen kunna erhålla den rätte mannen. Eu föreskrift i instruktionen

enligt kommitténs antydan innebure t. ex., att, om endast chefen

i styrelsen ägde juridisk bildning, det vore nödvändigt att vid dennes

afgång utnämna en jurist till chef, äfven om det icke kunde anses vara

till landets nytta. Vore åter endast en af byråcheferna juridiskt bildad,

blefve det vid dennes afgång nödigt att till efterträdare till denne utse

en jurist, som dock, om han ej tillika ägde utbildning i landtmäteri, omöjligt

kan vara till den nytta för staten, som med en så högt aflönad befattning

måste afses.

Skulle för ett eller annat fall vidare juridisk kunskap vara erforderlig,

lärer, såsom erfarenheten redan visat, tillgång härtill inom landtmäteristyrelsen

ej komma att saknas, sedan exempel numera gifvits på, att

utbildade landtmätare äfven tillägnat sig juridisk bildning. Rent juridiska

spörsmål bör naturligtvis landtmäteristyrelsen så mycket som möjligt från
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

säga sig och mera ägna sig åt sakkunnig utredning och framför allt åt

ledningen af landtmäteriväsendet.

Hufvudsyftet med detta yttrande har varit att påvisa:

att lönereglering skommitténs förslag icke innebär någon egentlig förökning

af de nuvarande arbetskrafterna hos styrelsen, hvilka på grund

däraf ej komma att förslå till att handlägga löpande ärenden och utredningsmål;
att,

utan förringande af betydelsen för landet af landtmäteristyrelsens

administrativa och utredande verksamhet samt dess eventuellt blifvande åligganden

för upprättande och förande af jordregister, dess viktigaste och tillika

svåraste uppgift måste nu som förr anses vara tillsyn och ledning af

landtmäteriet i riket, så att detsammas hufvuclmäl, jordbrukets såväl som

skogsbrukets och industriens utveckling, så vidt möjligt vinnes genom rationell,

billig och snabb jorddelning enligt tidsenliga lagar, författningar, cirkulär

och modeller m. m.; samt

att landtmäteristyrelsens arbetskrafter för fullgörandet af nyssnämnda

hufvuduppgift, särskilt med hänsyn till såväl nödvändig modernisering af

det grafiska landtmäteriväsendet som mera allmänt införande af triangelmätning

i riket, med snaraste böra förökas genom inrättande af en landtmäteriteknisk

afdelning.

Den skriftliga framställning, jag afgifvit till löneregleringskommittén

och hvilken såsom bilaga till mitt särskilda yttrande åtföljer kommitténs

betänkande, torde vara ägnad att bidraga till åskådliggörandet af beskaffenheten

utaf landtmäteristyrelsens åligganden och för deras uppfyllande

erforderliga arbetskrafter.»

In fidem

Allan Cederborg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga till landtmäterisekreteraren Erikssons särskilda

yttrande.

Rörande frågan om lönereglering för landtmäteristyrelsen och i

sammanhang därmed nödig omorganisation af densamma ber jag att för

löneregleringskomittén få framhålla följande.

Rörande landtmäteristyrelsens och dess tjänstemäns åligganden in. in.

tillåter jag mig hänvisa till gällande landtmäteriinstruktion och i afseende

å beskaffenheten och omfånget af nämnda åligganden till styrelsens underdåniga

framställningar dels den 12 december 1906, angående anslag på

extra stat för år 1908 till arfvode åt eu extra föredragande (sid. 262—

272 i bil. till 1907 års statsverksproposition, 9:e hufvudtiteln), dels den

14 mars 1907, angående ordnande af arbetsförhållandena inom styrelsen

samt ämbets- och tjänstemäns löneförmåner in. in.

Enligt nu gällande landtmäteriinstruktion likasom ända sedan 1725

har landtmäteristyrelsens hufvudsaklig a uppgift varit »att handhafva tillsynen

öfver landtmäteri et samt skiftes-, storskiftes- och af vittrings verken».

Därjämte hafva enligt nämnda instruktion åtskilliga åligganden tillhört

styrelsen, däribland skyldigheten att meddela utlåtanden »då sådant af

offentlig myndighet begäres», Indika vid instruktionens författande ej torde

hafva tillmätts samma vikt som nyssnämnda hufvuduppgift. Landtmäteristyrelsens

hufvuduppgift eller handhafvandet af tillsynen öfver landtmäteriet

i riket bör gifvetvis i första rummet fyllas genom tillseende att för landtmäteriets

utöfning gällande föreskrifter in. m. äro lämpade efter den fortgående

utvecklingens kraf. Emellertid har landtmäteristyrelsens hufvuduppgift

under senaste trettio åren blifvit allt mer och mer åsidosatt, under

det att utredningar och meddelande af utlutanden till Kungl. Maj:ts

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

kansli och andra ämbetsverk tagit i anspråk styrelsens tid och krafter,

såvidt de ej åtgått till nödvändiga löpande göromåls skötande. Orsaken

till att landtmäteristyrelsens verksamhet under senare årtionden kommit

att gå på sidan om dess hufvudsakliga uppgift har sin naturliga förklaringsgrund

bland annat uti brist på tillräckliga arbetskrafter. Vid 1877

års lönereglering grundades styrelsens organisation och därvid föreslagen

och sedermera vidtagen indragning af arbetskrafter på förutsättningen att

styrelsens göromål beräknades komma att minskas. Nyssnämnda lönereglering

hvilade nämligen hufvudsakligen på antagandet, att »i den män

laga skiftes-, storskiftes- och afvittringsförrättningarna fortgå och afslutas

samt landtmäterigöromålen sålunda minskas, äfven styrelsens verksamhetsområde

skall år efter år blifva mer inskränkt». Enligt åvägabragt statistik

visades, att någon minskning i landtmäteriförrättningar och styrelsens

göromål vid den tiden inträda och denna ansågs blifva konstant. Detta

innebar emellertid ett för landtmäteriet i Sverige ödesdigert misstag. Det

var gifvet, att göromålen till följd af 1827 och 1866 årens skiftesstadga

skulle småningom något minska och att äfven storskiftes- och afvittringsförrättningar

skulle aftaga. Men gifvet var att andra förrättningar af

sekundär art såsom hemmansklyfningar och dylikt skulle öka i samma

mån som nyssnämnda förrättningar af primär art hunno utföras. Ett antagande,

att jordens uppdelning i ett i kultur framåtgående land skulle

vara fullbordad i och med det laga skiftesverksamheten nått sin kulmen

var föga framsynt. Likasom andra förvaltningsgrenar har landtmäteriet i

Sverige följt de olika kulturskedena. De olika skiftesformerna, hammarskifte

i våra landskapslagar och de därefter följande sol- eller tegoch

storskiftena samt enskiftena tillika med ännu ej fullbordade

laga skiften ocli afvittringar, ådagalägga detta. Vi stå för närvarande

i ett nytt utvecklingsskede i landtmäteriet, som börjat med införande »

af det lättare jorddelningsinstitut, som benämnts ägostyckning, och

som måste fullbordas genom nu fullständig och ändamålsenlig lagstiftning

i hithörande hänseenden. Landtmäteriet i Sverige kan således ingalunda

ännu sägas hafva nått sin höjdpunkt utan måste ännu undergå mycken

utveckling; staten bör inom kort åtaga sig bekostnad af svenska jordens

uppmätning för upprättande af ett verkligt ekonomiskt kartverk; därvid

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

skall säkerligen noggrannare mätningssätt enligt mera vetenskapliga metoder

än hittills komma till användning, åtminstone vidkommande den värdefullare

jorden. Innan Sverige erhållit ett fullständigt jordregisterverk

med kartverk, grundadt på landets trigonoinetriska uppmätning, måste

svenska landtmäteriet anses stå på efterblifven ståndpunkt i jämförelse med

de stora kulturländerna. Laga skiftesverksamheten i Sverige hade visserligen

sin största omfattning under perioden 1840—1860, men såsom statistiken

utvisar har samma verksamhet efter nämnda period ej varit synnerligen

mycket mindre, och ännu har ungefär en tredjedel af landet ej

undergått laga skifte. Däremot hafva andra förrättningar än laga skiften,

såsom hemmansklyfningar, ägostyckningar in. m. efter 1877, såsom med

laga skiftens och afvittringars fortskridande var att förvänta, undergått

eu så väsentlig ökning att på det hela landtmäterigöromålen i riket vidkommande

ej endast förrättningarnas antal utan äfven den skiftade arealen

såväl som landtmäteristyrelsens göromål på det hela sedan år 1877 ungefärligen

fördubblats. Detta framgår af efterföljande tabeller, hvilka utgöra

utdrag, tabell I af landtmäteristyrelsens underdåniga berättelse för

år 1906 med bihang, och tabell II af landtmäteristyrelsens ofvannämnda

underdåniga utlåtande den 17 januari 1907, hvilka grunda sig på en särdeles

noggrann officiell statistik.

Tabell I

öfver landtmäteriförrättningar i Sverige åren 1876—1905.

Antal

förrättningar.

Areal,

skiftade

hektar.

Åren 1876—18S0..............

11,694

1,424,902

> 1881—1885 ..............

10,74:1

1,645,612

< 1886—1890 ..............

9,424

1,367,417

» 1891-1895 ..............

10,010

1,984,944

> 1896—1900 ..............

12,995

2,368,527

> 1901—1905 ..............

20,796

3,709,073

2770/o7. LöneregleringsJcommittins bet. IX.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Tabell II

öfver hos landtmäteristyrelsen i medeltal årligen afgjorda mål och ärenden,

i hvilka utredning eller utlåtande afgifvits till Kungl. Maj:ts kansli eller

andra ämbetsverk:

Åren 1S86-1S90..........................67

» 1891-1895 ..........•...............78

» 1896—1900 .......................... 97

> 1901—1905 114

Dessa tabeller utvisa med önskvärd tydlighet, att ofvan antydda antagande

af 1877 års löneregleringskommitté ej var framsynt; göromålen

hafva såväl i orterna som hos styrelsen i stället för att minskas, såsom

kommittén antog, ökats med i rundt tal 100 procent. Det är under sådana

förhållanden en naturlig sak, att göromålen hos styrelsen efter 1877

måst inskränkas till de nödvändigaste, och att landtmäteriet i riket under

tiden gått tillbaka och nu står på eu efterblifven ståndpunkt. Hvem som

helst kan förstå att en föredragande ej kan tillfredsställande medhinna

att sätta sig in uti alla vid ett centralt ämbetsverk förekommande ärenden,

isynnerhet under en tid af allmänt framåtskridande i landet. Endast de

löpande ärendena och expedition af dylika med hvad därtill hörer taga

en persons tid och krafter i anspråk, om arbetet skall ske med lugn och

reda. Då utredningar och utlåtanden till andra ämbetsverk ständigt ökats,

har styrelsen sökt reda sig dels genom att nuvarande chefen långt mer

än instruktionen föranleder deltagit i göromålen, dels genom anlitande af

extra biträden, genom hvilken sistnämnda utväg styrelsens utredningar

och utlåtanden ej alltid kunnat blifva så fullständiga, som ensidigt varit.

Arbetet hos styrelsen har under senare åren emellertid i så hög grad

ökats till följd af bland annat försvårade utredningar och särskild!, lagförslag

rörande jords delning in. in., hvaröfver styrelsen anbefallts att

afgifva utlåtande, att styrelsen nu formligen tvungits att hos Kungl. Maj:t

begära anslag åt en extra föredragande. Statsmakterna hafva äfven ansett

det vara ådagalagdt, att arbetskrafterna inom landtmäteristyrelsen

behöfde ökas, hvarför Riksdagen å extra stat för år 1908 beviljat ett anslag-

af 4,500 kronor till förstärkning af arbetskrafterna inom landtmäteri
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

styrelsen, samt Kungl. Magt på särskild framställning af landtmäteristyrelsen

om ordnande af förhållandena för återstående del af innevarande år,

till hvilket balanserats ej mindre än 70 i allmänhet vidlyftiga mål, genom

nådigt bref af den 15 mars 1907 funnit godt för nyssnämnda tid förordna

en extra föredragande och därför anvisa nödigt belopp.

Att den ende föredraganden hos landtmäteristyrelsen utom en

mängd löpande göromål haft att utreda och föredraga synnerligen viktiga

och ofta mycket svåra och vidlyftiga ärenden, har jag sökt visa kommittén

genom uppgift å till landtmäteristyrelsen under åren 1904—1907 inkomna

ärenden af vidlyftigare beskaffenhet.

Hvad jag nu i korthet anfört har äfven landtmäteristyrelsen uti

dess ofvan nämnda framställningar framhållit, och torde däraf framgå, att

hos landtmäteristyrelsen sedan år 1877 krafter ej varit tillgängliga för

landtmäteristyrelsens hufvuduppgift eller utöfvande ''af tillsyn öfver landtmäteri

et i riket, hvilken uppgift till följd häraf blifvit åsidosatt och i de

flesta hänseenden nu är stående långt efter utvecklingen. Verkningarna

häraf hafva redan visat sig vara till skada för landet. Att olämpliga och

otidsenliga afvittringsstadganden förorsakat landet stora ekonomiska förluster

har jag nyligen haft tillfälle att hos Kungl. Maj:t påvisa. Att otidsenliga

skiftesförfattningar och föreskrifter likaledes äro till landets skada

ligger i öppen dag. Uppkomsten af hela den så kallade Norrlandsfrågan,

hvilken medlemmarna af Norrlandskommittén sjRifva ansett vara en jorddelningsfråga,

och hvilken mycket mer än hvad allmänheten inser och en

viss del af densamma vill medgifva, i verkligheten utgör en skiftes- och

afvittringsfråga, har till väsentlig del sin grund uti ett otidsenligt jorddelningsförfarande.

Likaså den allmänna fordran på en revision af skiftesförfattningarna,

som föranledt den nu tillsatta kommittén för utredning

härom. Hade någon initiativkraft funnits hos landtmäteristyrelsen, synes

åtminstone lämpliga förslag för länge sedan bort hafva framkommit till

ordnande af landtmäteriväsendet i riket. I Dalarne rådande bedröfliga

skiftesförhållanden, hvilka äro ägnade att småningom utsuga och fördärfva

jordbruket därstädes, behöfver jag i detta sammanhang endast erinra

om. Äfven i afseende å jordafsöndringsförfarandet hade för länge sedan

ett ordnande ingripande bort ske. Till följd af att så ej skett råder nu

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

en godtycklighet, som redan åstadkommit osäkerhet i jordäganderätten,

hvilken ökas och blir till större och större framtida skada, ju längre det

nuvarande förfarandet får fortgå.

Till landets och det allmännas bästa synes landtmäteristyrelsen utan

dröjsmål böra åtminstone i den mån omorganiseras, att styrelsen kan för

närvarande nödtorftigt fylla sin uppgift enligt nutida kraf. I sådant hänseende

har styrelsen visserligen hemställt, att ärendenas beredning och

föredragning hos styrelsen skulle fördelas på två föredragande, men styrelsen

synes härvid hafva fäst hufvudsakligt afseende vid utredningar och

utlåtanden åt andra ämbetsverk, för hvilkas ordentliga behandling redan

nu fordras två föredragande. Att landtmäterisekreteraren och den extra

föredraganden med nyssnämnda mål och ärenden ej allenast hafva full

sysselsättning för tillfället, utan äfven måste anses fullt försedda med

arbete under afsevärd tid framåt, är uppenbart för den, som förstår

hvilken vidlyftig och ofta svår utredning, som för flertalet af dessa

ärenden erfordras, och har jag för att söka påvisa detta meddelat kommittén

uppgift å mål och ärenden af vidlyftigare beskaffenhet, hvilka för

närvarande äro beroende på nämnda föredragandes handläggning.

Med den ökning i göromålen, som föranledts och fortfarande föranledes

af den allmänna utvecklingen i landet, är det otänkbart, att dylika

mål och ärenden hos styrelsen skola minskas inom de närmaste årtiondena;

den hittills skedda, ständigt fortgående ökningen gifver vid handen,

att densamma skall blifva konstant.

Jag inser väl, att styrelsen sökt att inskränka sig till att för närvarande

begära det minsta möjliga, men hvad styrelsen begärt är enligt

mitt förmenande otillräckligt för att styrelsen skulle ens för närvarande

på ett tillfredsställande sätt kunna fylla sin uppgift. Äfven om landtmäteristyrelsens

framställning bifölles, komme styrelsen fortfarande att

ägna allra största delen af sin tid åt utredningar och utlåtanden åt andra

ämbetsverk, under det att arbetskrafter komme att saknas för att i afseende

å landtmäteriets modernisering och hållande k jour med tidens

kraf taga initiativ, som redan för länge sedan borde hafva skett och nu

ej längre få uppskjutas, arkivet komme att fortfarande blifva utan nödig

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

vård och bearbetning, och för mindre viktiga ärendens handläggning

komme för kostsamma arbetskrafter att användas.

Enligt mitt förmenande böra utan dröjsmål arbetskrafterna hos styrelsen

ökas, så att densamma får nedan angifna sammansättning. De olika

afdelningarnas hufvudåligganden hafva äfven här nedan antydts:

Landtmäteristyrelsen:

1 chef.

A) Landtmäteritekniska af delningen:

Landtmäteriets modernisering: instruktion och cirkulär rörande graliska

mätningar och triangelmätningar; lagförslag; cirkulär; undervisning;

befordrings- och personalärenden; statistik; inspektion; vård af instrument

m. m.

a) 1 byråchef (öfveringenjör) (föredragande) .... (3:e lönegraden)

b) 1 förste ingenjör...............(l:a d:o )

c) 1 extra d:o ...............(aflöning 2,400 kr.)

d) 1 landtmäteriinspektör............(l:a lönegraden)

B) Skiftes- och utredningsafdelningen:

Skiftesmål (från högsta domstolen), öfriga ärenden från Kungl. Maj:ts

kansli, kammarkollegium, domänstyrelsen och andra centrala ämbetsverk

samt från myndigheter i orterna, afvittringsärenden, befordringsärenden

m. m.

a) 2 byråchefer (föredragande)..........(3:e lönegraden)

b) 2 ingenjörer ................(l:a d:o )

c) 2 extra ingenjörer..............(aflöning 2,400 kr.)

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

C) Kansliet:

Löpande personal- och ekonomiärenden in. in., diarium, allehanda förteckningar,

matrikel in. in.

a) 1 sekreterare . ...............(2:a lönegraden)

b) 1 registrator (kvinnlig)............(aflöning 1,500 kr.)

c) 1 amanuens.................( 2,400 kr.)

D) Fiskalskontoret:

a.) 1 1 andtmä terifi skal............(aflöning = advokatfiskal)

b) 1 amanuens...............( ;> 2,400 kr.)

E) Arkivet:

a) 1 arkivarie...................(2:a lönegraden)

b) 1 ingeniör...................(l:a d:o )

F) Vaktmästare:

a) 1 förste vaktmästare.

b) 1 vaktmästare,

e) 1 extra d:o.

G) Anslag:

a) till renskrifnings kostnad, vikariatsersättning och arfvode åt

extra biträden................... 7,000 kr.

b) till kopiering af kartor och handlingar......... 5,000 »

c) till undervisning (tillsvidare).............. 15,000 »

Till detta förslag får jag, med hänvisning till i förslaget utsatta

bokstäfver för hvarje afdelning eller tjänst, i korthet anföra följande motiv.

Ä) tf B) Landtmäteristyrelsens omorganisation bör och måste enligt

mitt förmenande nu genast börjas och sedan fortgå enligt eu väl genom
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

tänkt och af förhållandena betingad plan. I sådant hänseende anser jag

det vara af synnerlig vikt, att i denna plan såsom grund redan från början

ingår bestämmelse, att landtmäteristyrelsens göromål skola fördelas i

två afdelningar, af Indika den ena lämpligen synes böra benämnas landtmäteritehnislca

afdelningen och den andra skiftes- och utredning saf delningen.

De olika afdelningarnas hufvuduppgifter framgå af deras namn

och äro i korthet äfven i förslaget antydda.

Af hvad jag ofvan anfört framgår, att ä skiftes- och utredningsavdelningen

redan nu och äfven framdeles tarfvas två föredragande. Att

hvar och en af dessa behöfver en ordinarie och en extra ingenjör såsom

hjälp och biträde, framgår af hvad landtmäteristyrelsen i sina framställningar

i detta hänseende anfört, och detta är för öfrig!, öfverensstämmande

med nuvarande verkliga förhållanden inom styrelsen.

Den landtmäteritekniska afdelningens förnämsta uppgift bör vara

landtmäteriets modernisering och hållande å jour med tidens kraf. Jag

beklagar, att jag måste konstatera svenska landtmäteriets tillbakagång till

följd af otidsenliga eller bristande föreskrifter. Landtmätarna åstadkommo

för 20 å 30 år sedan och längre tillbaka genom sina mätningar en arbetsprodukt,

som både hvad noggrannhet och prydlighet beträffar stod afsevärdt

framför nutidens. Nu finnas hvarken lämpliga föreskrifter och än

mindre någon kontroll; villervalla kan sägas vara rådande, i det att i afseende

å det viktigaste göromålet, ägomätning, hvarje landtmätare begagnar

sin mer eller mindre tillförlitliga metod.

I sådant hänseende tillåter jag mig att här endast påpeka, att landtmätarnas

mätningar enligt den gamla grafiska metoden i åtskilliga år skett

i strid med lag och författningar och fortfarande i de flesta fall ännu så

ske, i det att landtmätarna bland annat vid mätningar ej användt i gällande

instruktion föreskrifven kedja utan i stället modärna stålband, som i verkligheten

gifva ett långt noggrannare resultat, samt i synnerhet därigenom,

att landtmätarna frångått enligt samma instruktion gällande hufvudstadganden

för ägomätning, nämligen att sådan skall ske å mättafla och att

hvarje punkt skall å kartan utmärkas genom tvenne helst mot hvarandra

vinkelräta med diopterlinjal från två olika ändpunkter eller »stationer»

uppdragna syftlinjer, »diagonal» och »afskalning», hvilka skola för kontroll

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

af mätningens riktighet å konceptkartan med cirkelspets synligt skola uppdragas,

samt i stället i allmänhet begagnat sig af ett modernare instrument,

kalladt distanstub, hvarigenom nfständet till hvarje å kartan utmärkt punkt

direkt afläses på eu gång från en och samma »station». För skogsmätning

hafva äfven användts flere andra metoder än de i författningen föreskrifna.

Alla de nya mätningsmetoderna äro dock icke åt beskaffenhet, att de borde

vara tillåtna, utan bestämda föreskrifter beträffande ägomätning borde oförtöfvadt

börja utarbetas.

Särskilda föreskrifter rörande afsöndrade lägenheters uppmätning och

areal uträkning på ett noggrannare sätt än hittills skett borde för länge

sedan hafva utfärdats.

Sedan Kungl. Maj:t på framställning af landtmäteristyrelsen flera

gånger under de senaste åren anvisat medel till svenska landtmätares utbildning

i triangelmätning, så att numera åtskilliga landtmätare erhållit

uppdrag att verkställa sådan mätning af städer och stadsliknande samhällen,

borde ofördröjligen åtminstone de nödvändigaste föreskrifter rörande

sättet för dylika mätningars utförande af landtmäteristyrelsen börja utarbetas

och snarast möjligt meddelas. Men för såväl det grafiska målningssättets

modernisering som för det moderna trigonometriska mätningssättets

lyckliga införande i vårt land kommer landtmäteristyrelsen att

sakna initiativkraft, därest ej särskilda åtgärder i sådant hänseende vidtagas.

Härtill fordras endast för de första åtgärderna afsevärd arbetskraft

och framför allt tid. För modernisering af gällande instruktion angående

grafiska mätningar och modernisering af härtill hörande formulär som

förskrifva sig från 1860-talet och som äro en ansenlig samling, upptagande

flera hundra trycksidor, erfordras träget och omsorgsfullt arbete af ej

allenast en utan af flera skickliga personer. Det går ej för sig att i en

hast utfärda författningar, utan allt måste med största noggrannhet och

försiktighet studeras och beräknas. Nästan än mera arbete och tid kräfva

föreskrifter rörande det trigonometriska mätningssättet. Detta har redan

i de största kulturländarna nått en hög utveckling, i det att hela länder

uppmätas och kartläggas enligt denna mera noggranna och vetenskapliga

metod. Hos oss finge vi åtminstone än under en tid framåt nöja oss med

att använda denna kostsamma metod endast för mätning af städer och

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

liknande samhällen. Men föreskrifter härom äro oundgängligen nödiga för

att allmänheten skall blifva tillförsäkrad ett arbete, motsvarande de dryga

kostnaderna. I utlandet, särskild! i Preussen, där triangelmätningen fullständigast

satts i system, omfatta de detaljerade föreskrifterna härom flera

tjocka, tryckta böcker. Min afsikt är gifvetvis icke, att man här skulle

offra tid och dryga kostnader pa onödigt vidlyftiga föreskrifter, utan till

en början skulle man endast utfärda de nödvändigaste; sedermera skulle

föreskrifterna småningom förbättras och fullständigas med hvad som nödvändigt

tarfvades. Den landtmäteritekniska afdelningen borde genast taga

uti med upprättande af fullständigt förslag till förnyad landtmäteriinstruktion

i afseende å såväl grafiska som trigonometriska mätningar

samt med omarbetande, sammandragning och modernisering af innehållet

i den mängd olika cirkulär, som ända sedan 1860-talet äro gällande.

Därjämte skulle denna afdelning åläggas den högst viktiga uppgiften att

handhafva den närmare uppsikten öfver och ledningen af landtmäterielevernas

undervisning, åtminstone tills densamma kan blifva för framtiden

bättre ordnad. Denna undervisning bör, enligt nutida kraf på utbildningens

specialisering, åtminstone beträffande praktiskt landtmäteri och

författningskunskap bibehållas hos landtmäteristyrelsen. Hufvudgrunden

för landtmäteriundervisningen bör dock vara, att elevernas teoretiska undervisning

efter studentexamen meddelas vid universitet eller högskola och

den praktiska vid landtmäteristyrelsen efter praktik hos landtmätare.

I likhet med hvad under senare åren förekommit, lära hvarje år två

undervisningskurser med ett tjugutal deltagare i hvarje komma att vid

styrelsen samtidigt åtnjuta undervisning, en yngre kurs för hittills vanlig

landtmäteriexamens afläggande och en fortsättningskurs för elevernas vidare

utbildning, särskild! i triangelmätning. Åt undervisningen vid dessa

kurser har hittills till följd af bristande arbetskraft ej kunnat ägnas den

tid och omtanke, som varit nödig för dess fullt ändamålsenliga planering

och ledning; för framtiden bör åt undervisningens ledning från styrelsens

sida ägnas mera omsorg. Detta kan ej ske, därest ej en landtmäteriteknisk

afdelning inrättas, som blir i tillfälle att åt denna viktiga sak ägna

ständig uppmärksamhet.

2770/o7. Lönereglering skommitténs bet. IX.

16

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ett ej mindre viktigt åliggande för den landtmäteritekniska afdelningen

bör blifva dels att utöfva kontroll öfver, att landtmätarna i riket

fullgöra sina mätningar, uträkningar och delningar på ett noggrant sätt,

dels att tillhandagå landtmätarna i orterna med råd och upplysningar i

frågor af landtmäteriteknisk art.

Hittills har kontroll å landtmäteriförrättningar i allmänhet ej förekommit

annat än efter afslutandet vidkommande förrättningarnas formella

behandling. Om landtmätarna åtnjöte ordentlig lön på stat, kunde kontroll

af deras arbete måhända ej anses vara af så trängande behof, men med deras

olämpliga aflöningssätt, som är grundadt på arfvode, utgående efter areal,

fiamrantal m. in., är eu kontroll af deras arbeten å marken mera nödvändig

än å de flesta andra tjänstemäns göromål; för närvarande göras mätningarna

ofta utan nödig noggrannhet; arfvodets snara utbekommande är

lockande för både äldre och yngre; då ingen som helst verklig kontroll

finnes, göres skyndsamheten vid mätningarna till hufvudsak, och hur det

under slika omständigheter skall gå med noggrannheten kan hvar och en

tänka sig. Bristande föreskrifter och kontroll hafva demoraliserat snart

hela landtmäteriet, så att noggranna mätningar, äfven om betalning därför

ej utgår efter taxa utan efter dagberäkning, numera sällan komma till

utförande.

Triangelmätningar af städer och samhällen, som numera mer och

mer uppdragas åt landtmätare, måste än mer än grafiska mätningar underkastas

kontroll, för tillseende att jordägarna erhålla verklig valuta för sina

kostnader i ett noggrant arbete. Jag måste särskild t påpeka och betona,

oaktadt det blir ett upprepande, att det är en trängande nödvändighet, att

föreskrifter af landtmäteristyrelsen oförtöfvadt meddelas rörande triangelmätningars

utförande, redovisning och kontroll. Den ena triangelmätningen

efter den andra uppdrages nu åt landtmätare, medförande dryga

kostnader för markägare. Enligt öfverenskommelse uppgå dessa kostnader

ofta till flera tiotusental kronor. Få dessa kostsamma mätningar fortgå

utan ledande föreskrifter och kontroll, är det ej allenast fara värdt, utan

det är en gifven sak, att äfven de urarta i afseende å noggrannhet in. in.

Men landtmäteristyrelsen kan omöjligen utan en landtmäteriteknisk af
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

delning, i enlighet med hvad jag nu föreslagit, taga något initiativ härutinnan.

Lika nödvändigt som kontrollen är att tillfälle beredes landtmätarna

i orterna att hos centralstyrelsen när som helst kunna erhålla råd och

upplysningar i landtmäteritekniska frågor. Detta har varit ett hittills

ouppfylldt behof vid grafiska mätningars ändamålsenliga anordnande och

är det än mer beträffande triangelmätningar. Dessa råd och upplysningar

kunna sägas utgöra en del af kontrollen. Men kontrollen bör på systematiskt

sätt ledas af den landtmäteritekniska afdelningen hos landtmäteristyrelsen,

hvarför hos densamma bör anställas en särskild tjänsteman, som

lämpligen bör benämnas landtmäteriinspektör. Dennes hufvuduppgift skulle

vara att enligt särskild instruktion å marken undersöka riktigheten af

landtmätares mätningar, utställningar m. m. samt i öfrigt kontrollera deras

uträkningar och delningar. Äfven borde honom bland annat åligga att

noggrant tillse, huru landtmäterikontoren i länen sköttes, hvilket gifvetvis

ej kan ske med tillräcklig effektivitet under landtmäteridirektörens

korta ämbetsresor.

Enligt mitt förmenande borde redan från början tre inspektörer,

eller en för hvar och en af rikets hufvuddelar, tillsättas, men i anledning

af de svårigheter, som i allmänhet pläga möta för erhållande af

nödiga penninganslag för nya tjänstemäns tillsättande, vågar jag ej nu

föreslå mer än en inspektör. Det synes mig gifvet, att denne tjänsteman

bör sortera under landtmäteritekniska afdelningen och arbeta under dess

ledning, medan den mera formalistiska kontrollen öfver landtmätarna kali

och bör fortfarande utöfvas af landtmäterifiskalen och under honom af

o

förste landtmätarna. Åtminstone till en början finge landtmäteriinspektören

vara tjänsteman af första lönegraden; det belopp af 5,000 kronor

för kontroll, hvarom landtmäteristyrelsen hemställt, behöfde ej utgå, försåvidt

mitt förslag om en landtmäteriinspektör vunne bifall; och ersättning

för hans inspektionsresor finge af allmänna medel utgå af till vederbörande

departementschefs disposition stående medel.

Vården och uppsikten öfver det ingalunda oansenliga instrumentförrådet

hos landtmäteristyrelsen äfvensom i länens landtmäterikontor bör

j

äfven omhändertagas af den landtmäteritekniska afdelningen.

o O

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Numera förekomma tidt och ofta remisser till landtmäteristyrelsen

af lagförslag, som väsentligen grunda sig på landtmäteriteknisk utredning.

Styrelsen saknar sålunda för närvarande arbetskrafter för att afgifva yttranden

angående lagförslag. Detta blir däremot icke fallet, om en landinäteriteknisk

byrå inrättas, som kan omhänderhafva den svåra och ofta omfattande*

tekniska utredningen rörande dylika förslag.

Att en landtmäteriteknisk afdelning i landtmäteristyrelsen skulle få

full sysselsättning ej endast för närvarande utan äfven för framtiden, står

för mig, som är med förhållandena förtrogen, alldeles klart. Förslagen

till instruktion angående grafiska och triangelmätningar jämte omarbetande

af cirkulär tarfva flera år, och sedan måste föreskrifterna ständigt utvecklas.

Med ofvan antydda göromål med undervisning, kontroll, lagförslag

och teknisk utredning för åtskilliga andra till styrelsen för yttrande

remitterade ärenden m. in. får denna afdelning dessutom ständig sysselsättning.

Enligt af därtill i nåder utsedda kommitterade afgifvet förslag

till förordning angående ^ordregister för riket m. m. skall dylikt register

föras af förste landtmätarna i länens landtmäterikontor. Rörande uppläggandet

af dylikt register hafva kommitterade yttrat bland annat följande:

»För erhållande af full likformighet i registerarbetena öfver hela riket samt

med hänsyn till de mycket invecklade jordförhållandena i åtskilliga orter

och till de många kamerala förhållanden, som haft betydelse vid joi’ddelning

i Sverige och vid jordregistrets första uppläggande komma att utöfva

inflytande vid spörsmål, huru fastigheter rätteligen skola inregistreras,

anse kommitterade det synnerligen önskvärdt, att de landtmätare, åt hvilka

jordregistrets första uppläggande kommer att anförtros, sättas i tillfälle

att på statsverkets bekostnad vid landtmäteristyrelsen genomgå en kurs,

som kan göra dem fullt kompetenta att med insikt, reda och skyndsamhet

verkställa arbetet». Det synes mig gifvet att, om ock de mesta svårigheterna

skola yppa sig vid jordregistrets upprättande, så skola dock äfven vid dess

förande och ständiga komplettering svårigheter och tvetydigheter förekomma,

så att en centralstyrelse för det hela tarfvas, hvartill landtmäteristyrelsen

måste anses själfskrifven. Det är nämligen uppenbart, att nämnda

svårigheter ej komma att uppstå så mycket rörande hvilka fastigheter och

deras natur som inom by- eller skifteslag må förefinnas utan hufvudsak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ligen komma att afse huru stor areal eller hvithet ägor rätteligen må tillhöra

de olika fastigheterna, hvadan icke kamerala utan de invecklade

landtmäteri- och skiftes för häll andena komma att vålla de egentliga svårigheterna.

För nämnda kurs äfvensom till ledning af hela jordregistrets

upprättande och snara fullbordande samt dess framtida skötande vore ju

eu landtmäteriteknisk afdelning i landtmäteristyrelsen synnerligen lämpad,

men härtill skall denna afdelning, såvidt jag kan förstå, då sakna

tid och nödig arbetskraft. Om afdelningen nu snarast inrättas, skall den

om ett eller annat år, då arbetet med jordregister skall börjas, vara så

upptagen med angelägna göromål i flera andra af mig här ofvan antydda

afseenden, att det myckna arbetet för jordregisters upprättande måste anförtros

åt en ny byrå eller åt extra krafter. Åtminstone efter tillkomsten

af jordregister och genomförande af ny skifteslagstiftning måste säkerligen

arbetskrafterna inom den landtmäteritekniska afdelningen ökas med ännu

en föredragande med nödiga biträden eller eu byrå. Nödvändigt är, att

föredraganden å den landtmäteritekniska afdelningen i likhet med föredragande

å skiftes- och utredningsafdelningen får till hjälp redan från

början en ingenjör på ordinarie och eu på extra stat, emedan de flesta

från denna afdelning utgående yttranden och förslag måste grunda sig på

ofta vidlyftiga beräkningar och undersökningar. Föredraganden eller

öfveringenjören får full sysselsättning med föredragning, viktigare expeditioners

uppsättning och det helas planering och ledning; hvarmed såväl

som med andra göromål en extra ingenjör bör biträda.

C) På det att, så vidt möjligt, styrelsens ledamöter må komma i

tillfälle att ägna sig åt sina hufvuduppgifter, anser jag det vara nödvändigt,

att ett mindre kansli hos styrelsen inrättas till skötande af löpande

göromål m. m. Att med dylika göromål i vidare mån belasta styrelsens

ledamöter, hvilkas tid kommer att upptagas af långt viktigare ärenden,

vore misshushållning med statens medel. Om arbetena skola kunna ske

med önskvärd skyndsamhet samt ordning och reda, bör kansli personalen

bestå af en sekreterare, en registrator och en amanuens.

Till sekreterarens åligganden skulle höra bland annat:

l:o) att ansvara för arbetenas behöriga gång inom kansliet och tillhandagå

vederbörande såväl inom som utom verket med erforderliga upplysningar;

opaginerad Kontrollera mot PDF

att föredraga ärenden rörande förordnanden och tjänstledighet, personal-

och ekonomiärenden och i allmänhet alla ärenden af löpande

eller administrativ natur;

att uppsätta konceptexpeditioner i förekommande af honom föredragna

mål, bestyra om renskrifning af alla utgående expeditioner,

kontrasignera och underskrifva af honom föredragna ärenden, ombesörja

afsändande af styrelsens alla expeditioner till vederbörande;

att a behöriga tider upprätta förslag till rekvisition å landtmäteristyrelsens

aflöningsmedel samt tillställa registratorn uträkning öfver

de hvarje löntagare tillkommande aflöningsbelopp; och

att i allmänhet på begäran tillhandagå chefen och föredragandena

med upplysningar rörande förekommande måls och ärendens handläggning

in. in.

Registratorn bör åligga bland annat:

att föra diarium öfver till styrelsen inkommande mål och ärenden

och rörande deras handläggning göra erforderliga anteckningar i

diariet samt emottaga kartor och handlingar och dessa till vederbörande

öfverlämna;

att uppbära landtmäteristyrelsens aflöningsmedel, dem till vederbörande

utbetala och i laga ordning redovisa;

att enligt landtmäteristyrelsens föreskrift föra räkningar öfver de

böter och viten, som till styrelsen inflyta, och huru dessa medel

blifvit använda, samt öfver styrelsens expensmedel och öfriga medel

äfvensom dessa räkningar till landtmäteristyrelsen ingifva å tider,

som af styrelsen bestämmas;

att dels enligt föreskrift besörja försäljning af kartarbeten, utfärdade

cirkulär och dylikt, samt därför inflytande belopp i expensmedelsräkninsen

redovisa, dels anskaffa och förvara skrifmaterialier och

häraf tillhandahålla en hvar hvad för hans befattning åtgår, dels

ock besörja landtmäteristyrelsens öfriga ekonomiska angelägenheter;
att

meddela diariebevis, då sådant begäres;

att föra förteckning öfver styrelsens protokoll och konceptexpeditioner

samt saköreslängd öfver de af styrelsen ådömda böter och

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

viten, äfvensom de anteckningar i (ifrigt, hvilka anbefallas för öfvervakande

af ärendenas gång;

7:o) att föra matrikel och för hvarje år upprätta särskild befordringsoch

afgångsförteckning öfver styrelsens ämbets- och tjänstemän

äfvensom landtmätarna i länen, landtmäteriauskultanter och landtmäterielever;
8:o)

att föra adresslista öfver landtmätarna i orterna jämte förteckning

öfver landtmäteriauskultanter, som hos styrelsen anmält, att de äro

lediga och, söka anställning m. m.; samt

9:o) att i den mån skötandet af ofvannämnda åligganden sådant medgifver

biträda sekreteraren enligt dennes anvisning.

Att de många kansligöromålen äro af den art, att äfven en amanuens

bör finnas å kansliet för att ej sekreteraren och registratorn må förspilla

allt för mycken tid på en mängd mindre viktiga smådetaljer, synes mig

uppenbart. Amanuensen bör kunna biträda både sekreteraren och registratorn,

dock enligt den förstnämndes bestämmelser.

Skall landtmäteriet i Sverige kunna komma att fylla sin uppgift enligt

nutida kraf, måste landtmäteristyrelsen med fullt målmedveten kraft

taga initiativ uti själfva landtmäteriets hufvuduppgifter. Härtill och för

utöfvande af verksam tillsyn öfver ett lands landtmäteriväsende vare sig

genom ledning från ämbetsrummet eller genom ämbetsresor erfordras gifvetvis

den grundligaste sakkunskap och rikaste erfarenhet. Alla styrelsens

tjänstemän böra äfven framför allt vara fackmän eller så allsidigt som

möjligt utbildade landtmätare och detta i högre grad ju högre befattning

de innehafva. Det, synes mig klart, att af hvad som förekommer uti utredningsärenden

till Kungl. Maj:ts högsta domstol och kansli eller andra

ämbetsverk, är det, som framkommer såsom produkt af sakkunskap det

viktigaste och väsentliga och hvad de frågande myndigheterna för sakens

utredning tarfva att få kännedom om; en bearbetning af ärendet i formalistiskt

hänseende af icke sakkunnig kan från en på fackkunskap stödd

utredning borttaga något väsentligt af dess innehåll och bör därför egentligen

ej förekomma annat än i det nödvändigaste och detta af det ämbetsverk,

som skall besluta i ärendet, och som ej lärer sakna tillgång till

juridiskt utbildade ämbets- och tjänstemän.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Till ledare af och föredragande för de olika af delningarna erfordras

gifvetvis landtmätare med särskilda anlag och utbildning för hvarje afdelnings

hufvuduppgifter. I sådant afseende ligger särskild vikt uppå att för

den landtmäteritekniska afdelningen erhålla krafter med den högsta sakkunskap,

energi och organisationsförmåga.

För alla ordinarie tjänstemän inom styrelsen bör såsom kompetensvillkor

ställas, bland annat, att de atlagt landtmäteriexamen och under

minst 5 års tid på eget ansvar verkställt landtmäteriförrättningar, men

därest bland styrelsens tjänstemän tillgång till erhållande af juridiska

råd och upplysningar vid behof synes ensidig, bör föreskrifvas, att

den som därjämte atlagt juridisk examen, skulle äga företrädesrätt till

fiskals- och sekreterare änsterna. Numera inträffar, att landtmätare aflägga

juridisk examen och äfven vidare ägna sig åt juridisk verksamhet, hvarför,

om det stadgades, såsom nyss sagts, det vore troligt, att åtminstone

någondera af dessa båda tjänster komme att innehafva^ af juridiskt bildad

person. För att till sekreterare änsten erhålla duglig innehafvare, torde

denna befattning böra bestämmas till andra gradens tjänst, helst innehafvaren

däraf, om han ägnat tid åt sin juridiska utbildning, ej torde äga

så grundlig sakkunskap i landtmäteri, att vidare befordran för honom inom

styrelsen vore att påräkna.

Registratorsgöromålen äro hos landtmäteristyrelsen ingalunda oansenliga

och hafva hittills varit fördelade emellan aktuarie!! och landtmäterisekreteraren.

I den mån de tillhört den senare, har dock under

senare åren tid saknats för deras behöriga fullgörande; på samma gång

som aktuariens belastning med större delen af registratorsgöromålen varit

o o O

till men för arkivets behöriga tillsyn och vård.

Jag anser, att diarieföringen bör göras så enkel som möjligt,

och i detta. hänseende torde af landtmäteristyrelsen hittills fördt diarium

lämna föga öfrigt att önska. Tvärtom hafva anteckningarna i diariet rörande

ärendenas handläggning af brist på tid ej blifvit af landtmäterisekreteraren,

som skolat göra dylika, utförda med önskvärd noggrannhet

och å rätt tid. Ordentliga anteckningar i diariet, så att man när som

helst kan se målens ställning, anser jag dock bidraga i viss mån till deras

skyndsammare behandling och afsilande. Äfven expeditionsförteckningar,

''

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

befordrings- och afgångsförteckningar, matriklar, register in. m. böra föras

med mera omsorg och så att säga mera prompt än hittills kunnat äga

rum å sekreterareexpeditionen. Hvad som härutinnan brustit skall säkerligen

afhjälpas genom tillsättande af en registrator, såsom jag här ofvan

föreslagit. Denne kunde måhända vara kvinnlig, åtminstone tills vidare,

för besparande af statsmedel.

D) Rörande landtmäterifiskalen får jag instämma uti hvad landtmäteristyrelsen

yttrat rörande hans aflöningsförhållanden och behof af

amanuens.

E) Under årtiondens lopp har aktuarien hos landtmäteristyrelsen

pålagts mer och mer registratorsgöromål, och hans verksamhet till följd

däraf småningom öfvergått från eu arkivaries till en registrator. Härigenom

har arkivets vård fått stå tillbaka, särskilt vidkommande kartornas

fullständiga registrering, reparation in. m. Emedan aktuariens

tid ofta varit upptagen af löpande registratorsärenden, har registreringen

af inkommande kartor fått ske af extra biträden, hvarigenom, då kartornas

rubrik ofta är sådan, att endast en utbildad landtmätare kan

förstå dess rätta innebörd, registrering blifvit ofullständig eller oriktig.

Till. följd häraf händer ofta, att sökande i arkivet vid forskning efter kartor

erhålla besked, att kartor ej finnas till arkivet redovisade, ehuru de i

själfva verket finnas där, men till följd af ofullständig registrering ej

kunna återfinnas. För att bevara arkivets fulla värde är det gifvet, att

registreringen bör grundligt kompletteras eller revideras af fullt sakkunnig

person eller arkivarien själf. Efter jordregistrets inrättande böra äfven

nya register för arkivet upprättas. Därvid få extra arbetskrafter anlitas;

men nyss antydda revision bör helst aktuarien själf verkställa; men härtill

åtgå åtskilliga år, äfven om aktuarien biträdes af ingenjören, därest denne

någon gång skulle kunna få ledighet härtill, hvilket ej kan inträffa annat

än möjligen under sommarmånaderna. Enär rikets allmänna kartverk får

sitt hufvudsakliga material från landtmäteristyrelsens arkiv, är arbetet i

arkivet med utlåning af kartor endast till detta ämbetsverk ganska tidsödande.

Landtmäteristyrelsens förslag om ett särskildt ersättningsbelopp af

ett tusen kronor till aktuarien för arkivets vård kan jag ej finna vidare

tilltalande eller lämpligt. Till vårdare och styresman af landets i afseende

2770/07. Lönt regler l ngshomm itténs bet. IX. IT

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

å äganderättens bevarande dyrbaraste arkiv bör sättas en erfaren, noggrann

och för arkivet särskilt, intresserad landtmätare, och då han ej

torde kunna påräkna vidare befordran utan bör så länge som möjligt för

full kännedom om arkivet bibehållas på sin plats, synes mig ingalunda

för mycket begärdt, att hans tjänst blir af andra graden. Och synes han

lämpligen böra benämnas arkivarie.

Arkivarien skulle åligga bland annat:

l:o) att mottaga de publika renovationer, som från vederbörande i länen

till generallandtmäterikontoret insändas eller från kammarkollegium

dit öfverlämnas, tillse, att alla af landtmätare insända kartor äro i

formulär enligt skick, samt, om icke något är att därvid anmärka,

dessa renovationer kvittera;

2:o) att öfver dessa renovationer hålla förteckning samt dem i jordeboksregistren

införa och låta inbinda i särskilda böcker, Indika böra med

register förses (så länge detta förvaringssätt för kartorna användes);

3:o) att verkställa revision af befintliga register;

4:o) att, där så erfordras, utarbeta och upprätta nya jordeboksregister;

5:o) att tillhandagå sökande med förevisande af arkivets kartor och handlingar

jämte meddelande af äskade upplysningar rörande desamma;

6:o) att ansvara för arkivets vård, samt i en lånebok anteckna de kartor

och handlingar, som, efter behörig rekvisition, utlämnas till offentliga

myndigheter; emottaga och förvara de kvittenser, som därför,

med utsättande af målet, för hvars handläggning rekvisitionen skett,

böra gifvas, samt hvarje år, senast inom januari månads slut, upprätta

och till landtmäterisekreteraren afkunna förteckning öfver de kartor

och handlingar, som icke blifvit återställda;

7:o) att mottaga inkommande rekvisitioner å kopior eller utdrag af arkivets

kartor med tillhörande handlingar samt ombesörja, att desamma

varda af fast anställda eller extra kartritare eller kartriterskor utförda

och af arkivets ingenjör granskade.

Det är nödvändigt, att arkivarien biträdes af en ingenjör, hufvudsakligen

för granskningen af riktigheten af kartor, som till arkivet inkomma,

och företrädesvis af sådana kartor, som från arkivet för det allmännas räkning

eller af enskilda begäres.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Denna granskningsskyldighet åligger enligt gällande instruktion de

två nu hos styrelsen anställda ingenjörerna, men i verkligheten hafva dessa

senare åren ej haft tid härmed utan varit upptagna af för styrelsen nödiga

utredningar, uträkningar m. in. Nyssberörda granskning har i

stället utförts af åtskilliga extra biträden. Då sådana ej alltid stått att

vid behof erhålla, har granskningen af kartorna och deras utlämnande till

vederbörande blifvit fördröjd. För en tillförlitlig granskning erfordras

för öfrigt mera omsorg, än den som af olika extra biträden åstadkommes.

Granskningen bör enligt mitt förmenande utföras af en ordinarie tjänsteman

och således under tjänstemannaansvar. För att erhålla duglig person

härtill erfordras en tjänst af första lönegraden.

Ingenjören i arkivet skulle åligga bland annat:

X:o) granskning af de kopior eller utdrag af arkivets kartor och handlingar,

som för det allmännas räkning erfordras eller af enskilda

begäras, och hvilka kopior genom arkivarie^ försorg blifvit af ordinarie

eller extra kartritare eller kartriterskor verkställda;

2:o) granskning af de publika renovationer, som förste landtmätarna i

länen för egna landtmäteriförrättningar till landtmäteristyrelsen insända,

hvarvid tillses, att desamma äro i fullständigt skick samt

upprättade i öfverensstämmelse med utfärdade föreskrifter, modeller

och formulär, hvarvid, om i ett eller annat afseende förekomma fel

eller brister, som ingenjören ej själf kan säkert af hjälpa, han bör

upprätta anmärkningsmemorial i ämnet och detsamma till arkivarien

aflämna, hvarefter memorialet, om denne anser sådant vara af anmärkningarnas

beskaffenhet påkalladt, tillstädes landtmäterifiskalen, som

på grund däraf vidtager den åtgärd, omständigheterna fordra.

3:o) i öfrigt efter arkivarie^ anvisning biträda jämväl vid andra inom

arkivet förefallande göromål, särskild!, vid revision af register. Enligt

hvad jag själf vet och såväl nuvarande aktuarien som båda

ingenjörerna påpekat och kunna intyga, har en skicklig ingenjör fullt

upp att göra endast med de i punkterna l:o) och 2:o) omförmälda

granskningar; häraf framgår nödvändigheten af, att en ingenjör genast

anstå,lies under arkivarien.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F) Åtminstone under månaderna oktober-—maj behöfVes en extra

vaktmästare hos styrelsen. Förste vaktmästaren är nästan ständigt upptagen

i arkivet; mycket ofta måste en vaktmästare skickas utom ämbetsverket,

som under tiden står utan vaktmästarehjälp. Den extra vaktmästarens

aflöning torde dock kunna utgå ur nedannämnda anslag till

extra biträden.

G) Till styrelsens förfogande stå för närvarande för kopiering af

kartor och handlingar tvenne anslag, det ena å ordinarie stat å 2,000 kronor,

det andra å extra stat å 3,000 kronor. Enligt 1878 års stat för

landtmäteristyrelsen ställdes till styrelsens förfogande för vikariatsersättning,

arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad ett anslag af

5.000 kronor. Ur detta anslag utbetalades äfven ersättning för kopiering

af kartor. Genom nådigt bref den 6 juni 1902 höjdes detta anslag till

7.000 kronor, och enligt nådigt bref den 17 juni 1904 bestämdes, att detta

anslag skulle å ordinarie stat uppföras med oförändradt belopp, 7,000 kronor,

men med titeln: »Vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och

renskrifningskostnad, däraf 2,000 kronor till kostnader för kopiering af

kartor och handlingar». Detta anslag uppdelas således vid användningen

uti två belopp, hvaraf 5,000 kronor användas till vikariatsersättning, arfvoden

åt extra biträden och renskrifningskostnad samt 2,000 kronor till

kostnader för kopiering af kartor och handlingar.

Enär sistnämnda anslag var otillräckligt, har genom kungl. bref den

17 juni 1904, den 16 juni 1905, och den 22 juni 1906 på extra stat för

hvardera af åren 1905, 1906 och 1907 anvisats ett anslag af 3,000 kronor

"till bestridande af ökade kostnader för kopiering af i landtmäteristyrelsens

arkiv förvarade kartor med därtill hörande handlingar, som för

det allmännas räkning erfordras eller af enskilda begäras».

Den för arkivet nödiga kartritningen såväl som renskrifningen har

hittills utförts af extra kartritare och företrädesvis kartriter skor. Såsom

ersättning för sitt arbete hafva dessa biträden af de för sådant ändamål

anvisade anslag — nyssnämnda 2,000 kronor af anslaget till vikariatsersättning

in. in. och 3,000 å extra stat — erhållit belopp, svarande mot

hälften af det stämpelbelopp, hvarmed kartekopian enligt gällande landtmäteritaxa

skolat af rekvirenten lösas. Själfva stämpelbeloppet däremot

opaginerad Kontrollera mot PDF

redovisas på vanligt sätt och inlevereras till statskontoret. Sker rekvisition

af kartekopia för statsverkets räkning, beräknas ritningsarfvodet på

samma sätt, som nyss sagts, ehuru staten är befriad från erläggandet af

stämpelafgiften. Statens utgifter för kopieringar af kartor och handlingar

hafva under de senaste åren uppgått till 3 ä 4,000 kronor, medan från

arkivet till statsverket för stämplar å utaf enskilda begärda kartor och

handlingar under åren 1902—1906 inlevererats i medeltal något mer än

6,200 kronor årligen. För anslagen till kopiering af kartor och handlingar

i styrelsens arkiv erhåller statsverket således ej allenast alla kartor,

som för det allmänna begäras, och. som äro afsevärda till både antal och

omfattning, utan äfven en viss årlig inkomst, som under de senare åren

kan beräknas till 2,500 å 3,000 kronor.

Jag håller före, att åtminstone eu kartritare eller kartriterska

borde i arkivet fast anställas, om ock aflöningen skulle uppgå till 2,400

kronor om året för kartritare, eller 1,800 kronor för kartriterska. Detta

blefve billigare för staten än att såsom hittills för kartritning uteslutande

använda extra biträden mot betalning af half lösen för kartorna. Hufvudsakliga

fördelen vore dock att härigenom blefve mera enhet och prydlighet

i kartritningen vid arkivet. Med de många ritare och riterskor,

som hittills måst användas, hafva de från arkivet utgående kartornas utstyrsel

ej alltid uppfyllt önskvärda kraf i nyss antydda hänseenden. En

kartritare skall visserligen ej medhinna all kartritning för arkivets räkning,

men för öfrigt finge tillfälliga extra biträden såsom luttills anlitas

i mån af behof. De två anslagen till kartkopiering räcka visserligen för

närvarande till, men då rekvisitionerna af kartor från styrelsens arkiv synas

ökas, skall ökning i anslagen äfven snart tarfvas. Denna ökning kan

dock enligt mitt förmenande längre undvikas genom anställning af en fast

kartritare på extra stat i arkivet.

G a) Därest aflöning till amanuenser och extra ingenjörer, hvilka

jag ofvan föreslagit, uppföres å ordinarie stat, anser jag, att nyssnämnda

ordinarie anslag å 7,000 kronor åtminstone tillsvidare skulle räcka till

renskrifningskostnad, vikariatsersättning och andra tillfälliga extra biträden.

Renskritningskostnad såväl som vikariatsersättningar blifva visserligen

hädanefter väsentligt förökade, men däremot komme till extra biträden

opaginerad Kontrollera mot PDF

utgående ersättning att blifva mindre, därest amanuenser och extra ingenjörer

tillsattes såsom jag föreslagit, och intet af ifrågavarande anslag tages

till deras aflöning, som måhända kunde komma på ordinarie stat.

Genom att intet af detta anslag å 7,000 kronor användes till kopiering af

kartor och handlingar kunde 2,000 kronor däraf användas till nyss antydda

ökning i renskrifnings- och vikariatskostnader, och härigenom kunde den

egendomliga uppdelningen af anslaget bortfalla.

G b) Det extra anslaget af 3,000 kronor till bestridande af kopiering

af kartor och renskrifning af handlingar i arkivet jämte ofvannämnda

2,000 kronor af det ordinarie anslaget å 7,000 kronor borde enligt

min mening ersättas med ett ordinarie anslag å 5,000 kronor till kopiering

af kartor och afskrift af handlingar med föreskrift, att detta anslag

skulle så. användas, att en i arkivet fast anställd kartritare eller kartriterska

däraf aflönas, hvarefter resten af anslaget användes till extra kartritare

eller kartriterskor.

Ett anslag å 5,000 kronor till ifrågavarande ändamål vore dock endast

för närvarande tillräckligt. En ökning däraf under form af extra

anslag torde snart blifva nödig.

G c) För ordnandet af landtmäterielevernas undervisning vid styrelsen

åtminstone i praktiska ämnen tarfvas för närvarande ett anslag af minst

15,000 kronor. Då frågan om landtmäteriundervisningens ordnande är

föremål för Kungl. Maj:ts särskilda pröfning och för öfrigt för närvarande

beroende på annat ämbetsverks (landtbruksstyrelsens) yttrande, förmodar

jag, att löneregleringskommittén ej kommer att vidare inlåta sig på denna

fråga. Skulle denna förmodan vara oriktig, anhåller jag att framdeles få

inkomma med särskild! yttrande eller folkslag rörande denna viktiga sak.

Jag har ansett mig höra framställa ofvanstående förslag till omorganisation

af landtmäteristyrelsen på grund däraf, att landtmäteristyrelsens

underdåniga framställningar den 12 december 1906, den 17

januari och 14 mars 1907 afse hufvudsaklig ast det mera direkt öfverhängande

arbetet med utredningar och utlåtanden till andra ämbetsverk,

medan det landtmäteritekniska såsom hittills skulle få reda sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

efter omständigheterna d. v. s. blifva helt och hållet eftersatt. Styrelsens

första framställning gjorcles utan vetskap om, att styrelsen så

snart skulle blifva föremål för löneregleringskommitténs behandling, och

afsåg styrelsens hemställan därför förhållandenas ordnande för tillfället

och sålunda medelst en extra föredragande, för hvilken högre aflöning än

för den ordinarie föredraganden, landtmäterisekreteraren, ej gärna kunde

begäras. För nämnda obetydliga aflöning lär emellertid ingen konstant,

duglig kraft kunna dragas till styrelsen. Så snart styrelsen fick kännedom

om, att styrelsen i eu snar framtid skulle komma under behandling

af löneregleringskommittén, skyndade styrelsen att hos Kungl. Maj:t göra

framställning om ett bättre ordnande af arbetsförhållandena inom styrelsen,

särskildt genom tillsättande af den nye föredraganden på ordinarie

stat. Sedan numera verkställandet af flera triangelmätningar uppdragits

åt landtmätare, har behofvet utaf inrättandet af en landtinäteriteknisk byrå

hos styrelsen blifvit än mer oafvisligt. Hvar och en som fullt känner

hithörande förhållanden skall efter noggrant öfvervägande säkerligen medgifva,

att dessa böra ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

jag föreslagit, om ämbetsverket skall kunna på tillfredsställande sätt

fylla sin uppgift för närvarande, helst intet annat ämbetsverk torde kunna

påvisa en så afsevärd indragning af tjänstebefattningar vid förra löneregleringen

och det oaktadt en sådan ökning i göromålen som landtmäteristyrelsen.

Hvad beträffar själfva regleringen af löneförhållandena inom styrelsen,

torde det vara öfverflödigt att jag ordar vidare än hvad här ofvan skett,

då jag är förvissad, att löneregleringskommittén med sin omfattande sakkunskap

ej skall underlåta att i sitt förslag rörande landtmäteristyrelsen

göra dess personal, i afseende a tjänstegrad, löne- och pensionsbelopp fullt

jämnställe! med andra ämbetsverks. Såsom landtmäteristyrelsen antydt, böra

föredragandenas tjänstebefattningar vara af tredje lönegraden för att till

dem erhålla de bästa krafterna inom kåren, hvarom vid besättande af dessa

platser endast bör blifva fråga. Ej sällan kunna nämligen numera landtmätare,

som förvärfvat allmänhetens förtroende, förskaffa sig en årsinkomst

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

af 8 a 10,000 kronor, utan att personligen vara underkastade den stränga

och ansvarsfulla tjänstgöring, som åligger eu föredragande uti ett centralt

ämbetsverk. Något rimligt skäl att sätta föredraganden eller byråcheferna

i landtmäteristyrelsen i lägre tjänstegrad än hos andra ämbetsverk kan så

mycket mindre förefinnas, som flertalet af de mål och ärenden, det åligger

dem att föredraga, är af synnerlig svår, vidlyftig och invecklad beskaffenhet

och till följd däraf ofta ej lämnar den föredragande ro ens under de

till hvila från arbete afsedda tider.

Till löner åt amanuenser och extra ingenjörer har jag i likhet

med landtmäteristyrelsen och på samma skäl som styrelsen föreslagit 2,400

kronor. För lägre belopp lära dugliga, unga landtmätare ej stå att få,

och andra personer kunna ej med fördel och nytta användas till ifrågavarande

befattningar. Amanuenser och extra ingenjörer hos styrelsen

måste nämligen arbeta hela tjänstetiden under hvarje dag, emedan föreliggande

utredningar och beräkningar, hvarmed de i allmänhet skola

biträda, tarfva lång arbetstid dagligen för att inom rimlig tid hinna fullbordas.

Ett arbete af endast 3 k 4 timmar dagligen är hos landtmäteristyrelsen

otillräckligt.

Statsmakterna hafva i anledning af landtmäteristyrelsens underdåniga

framställningar insett och medgifvit, att behof af förstärkning i arbetskrafterna

inom styrelsen förefunnes och behöfde afhjälpas samt hafva beviljat

medel härtill å extra stat för åren 1907 och 1908, dock utan att

därigenom vilja fastslå anställandet af ytterligare en föredragande hos

styrelsen, hvilken fråga Riksdagens statsutskott ansett böra öfverlämnas till

löneregleringskommittén, som vid förslag om ordnandet af styrelsens organisation

och löneförhållanden borde lämnas så fria händer som möjligt. Härigenom

och genom nådig remiss till kommittén af styrelsens underdåniga

hemställan om ordnandet af arbetsförhållandena inom styrelsen, synes mig

löneregleringskommitténs uppdrag beträffande landtmäteristyrelsen kunna

innefatta ej allenast lönereglering utan äfven styrelsens omorganisation.

I anledning häraf och på grund af hvad jag här ofvan anfört, tilllåter

jag mig anhålla, att löneregleringskommittén benäget ville i sitt för
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

slag rörande lönereglering för landtmäteristyrelsen upptaga och tillstyrka

nödig omorganisation af styrelsen i enlighet med af mig framställdt förslag,

hvaraf såsom det mest trängande måste anses inrättandet af en landtmäteriteknisk

afdelning vid styrelsen för uppryckning af svenska landtmäteriet

ur dess förfall.

Alfred Eriksson.

07. Lönereglering akommitténs bet. IX.

18

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.