SOU 1908:9

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNG-L. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

X.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

DOMÄNSTYRELSEN

ma

f«7

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT SÖNER

1907

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen..............x_n.

Betänkande och förslag.

Historisk öfversikt............... -j

Domänstyrelsens ämbetsverksamhet.............. 23

Kommitténs förslag.

Domänstyrelsens organisation och ordinarie tjänstepersonal .... 43.

Aflöningsförmåner för den ordinarie personalen..........54.

Utsträckt arbetstid................. gQ

Aflöning svillkor för den ordinarie personalen...........Öl.

Anslag till arfvoden åt amanuenser och biträden m. m.......66.

Inspektions- och andra tjänsteresor............ 77

Förslag till stat................... 79

Kostnadsberäkning.................. gO

Förenklingar i formerna för ärendenas afgörande.........80.

Större likformighet i behandlingen af vissa frågor.......83.

Förenklingar i afseende å arbetssättet..............84.

Särskildt yttrande af herr Carl Persson........ 87.

Till KONUNGEN.

Deri kommitté, åt hvilken Eders Kung!. Magt den 8 oktober 1902

uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering

af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden in. m., får

II

härmed i underdånighet öfverlämna delen X af kommitténs betänkande!!,

innefattande förslag i nämnda hänseende beträffande domänstyrelsen.

På grund af Eders Kung!. Maj:ts nådiga förordnande har undertecknad

Roos varit ledamot af kommittén under det att domänstyrelsen

utgjort föremål för kommitténs behandling.

Vid det nu afgifna betänkandet finnes fogadt särskildt yttrande af

undertecknad Persson.

Stockholm den 13 december 1907.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Philip Klingspor.

Henrik Sciiultzberg.

Carl Persson.

Johan Widén.

Tvär Wijk.

W. Roos.

Allan Cederborg.

\

Reglering af löneförhållanden m. m.

vid

domänstyrelsen,

1

Historisk öfversikt

Enligt den för kammarkollegium den 16 februari 1838 utfärdade

instruktion ålåg det nämnda kollegium att förvalta samt hafva inseende

och vård å de kronan under ägande- och dispositionsrätt tillhöriga kungsoch

kungsladugårdar, ängar, kvarnar, till statsverket indragna boställen,

fisken med flera lägenheter, kronans slott och därtill hörande lägenheter,

med undantag af dem, som till Kungl. Maj:ts eller den kungl. familjens

begagnande eller åt allmänna inrättningar under särskild styrelse blifvit

upplåtna, kronans parker och allmänningar utom dem, som tillhörde lustslotten,

de till civil- och ecklesiastikstaterna upplåtna boställen, hemman

och lägenheter samt de till civila och ecklesiastika behof och ändamål

anslagna hemman och lägenheter, med undantag af akademihemman, samt

hospitals- och barnhushemman.

Af den instruktion, som den 16 mars 1838 utfärdades för skogsoch

jägeristaten i riket, framgår, att kammarkollegii förenämnda befattning

med kronans parker och allmänningar hufvudsakligen bestod uti

pröfning och fastställelse af trakthuggningsindelningar och hushållningsplaner

å kronoparker och häradsallmänningar,

enahanda pröfning af förslag rörande skogshushållningen å flygsahdsfält,

pröfning af sådana kulturförslag beträffande kronoparkerna, som

medförde anordning af medel från skogsplanteringskassan, samt

vidtagande af de iåtgärder, hvartill de till kollegium årligen inkommande

skogsredogörelser för kronoparker och häradsallmänningar föranledde.

Vo7. Lönereglering skommitténs bet. X.

i

2

Denna kammarkollegii befattning med skogshushållningsärenden

öfverflyttades emellertid på grund af kungl. bref den 29 juni 1866 till

den år 1859 inrättade skogsstyrelsen.

Instruktion för denna styrelse äfvensom för skogsstaten utfärdades

den 19 november 1869.

Skogsstyrelsens ordinarie tjänstemannapersonal skulle enligt denna

instruktion utgöras af chefen jämte en sekreterare, som tillika skulle be*

strida aktuarie-, registrator- och fiskalsgöromål, samt en kamrerare, hvilken

tillika skulle bestrida revisorsgöromål. Därjämte anställdes hos nämnda

styrelse två extra tjänstemän med arfvoden. Arbetskrafterna inom skogsstyrelsen

måste emellertid tid efter annan förstärkas. År 1880 bestod

personalen af, förutom chefen, fyra föredragande — en sekreterare, en

kamrerare, en biträdande sekreterare och en revisor för skogshushållningsplaner

— samt en registrator och aktuarie, en bokhållare, en kammarskrifvare,

en kanslist, en statistiker, en kartograf och två ingenjörer jämte tillfälligt

förordnade ingenjörer med månadsarfvode och amanuenser utan arfvode.

Ej heller den befattning kammarkollegium enligt 1838 års instruktion

hade med förvaltningen af kungs- och kungsladugårdar, ängar, kvarnar,

indragna boställen samt till civil- och ecklesiastikstaterna upplåtna

boställen m. in. förblef länge orubbad.

Kommittén har i sitt den 18 november 1903 afgifna, betänkande

rörande reglering af löneförhållanden m. in. vid kammarkollegium (sid. 11

och följ.) redogjort för de indragningar af på lön anslagna civila och militieboställen,

som ägde rum från midten af 1800-talet. En följd af dessa indragningar

blef, att förvaltningen af kronans utarrenderade domäner fick

allt större betydelse och omfång.

Detta förhållande påpekades i en vid 1875 års riksdag väckt motion

om upphörande af optionsrätt vid utarrendering af kronoegendomar. I en

med anledning af berörda motion den 3 maj 1875 aflåten skrifvelse anhöll

Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte, efter skedd utredning, låta upprätta

och för Riksdagen framlägga förslag till de förändrade bestämmelser

med afseende på utarrendering och förvaltning af statens egendomar,

som af förhållandena påkallades; och anfördes härvid, bland annat, att

hos Riksdagen påpekats, att, då antalet af kronans utarrenderade egendomar

korame att väsentligen ökas, handläggningen af mål rörande dessa

egendomar antingen kräfde en utvidgning af kammarkollegium eller ock,

hvilket måhända vore lämpligare, borde skiljas från bemälda kollegium

och öfverlämnas till eu särskild styrelse.

för fullgörande af den utaf Riksdagen begärda utredningen tillsattes

den 5 november 1875 en kommitté. 1 ett den 19 maj 1876 afgifvet betänkande

erinrade kommittén om de många beröringspunkter, som företunnes

mellan förvaltningen af statens jordbruksfastigheter och förvaltningen

af dess skogsegendomar, samt hemställde, att dessa bägge förvaltningsgrenar

måtte sammanföras under en gemensam styrelse och att för

detta ändamål måtte inrättas en domänstyrelse, i hvilken den redan bestående

skogsstyrelsen skulle uppgå, och som borde utgöras af en allena

beslutande chef med sakkunniga föredragande vid sin sida, särskildt för

frågor rörande skogarna, och särskildt för dem, som anginge kronans jordbruksegendomar

och fisken m. in.

Vid ärendets behandling hos Kungl. Maj:t gjorde sig emellertid den

åsikten gällande, att de båda nämnda förvaltningsgrenarna icke kunde

antagas komma med hvarandra, i den nära beröring, att en gemensam

styrelse däraf påkallades, helst som, enligt domänkommitténs af Kung].

Maj:t i hufvudsak gillade förslag, de utarrenderade egendomarnas skogsmark

i regel skulle af skiljas före utarrenderingen och förvaltas utan samband

med jordegendomen. I betraktande häraf och då den föreslagna

föreningen af de båda förvaltningarna antogs icke kunna äga rum utan

att leda till den ena förvaltningsgrenens omhuldande på den andras bekostnad,

föreslogs uti en i ämnet afbiten proposition till 1877 års riksdag

(n:r 32), att för förvaltningen af all kronans fasta egendom, som ej

var till visst statsändamål anslagen och till följd däraf antingen till

omedelbart begagnande upplåten eller ställd under skogsstyrelsens eller

annan särskild ämbetsmyndighets vård, skulle upprättas ett särskildt ämbetsverk

under benämning af domänförvaltningen, bestående af en öfverintendent

såsom ensam beslutande chef, biträdd af en sekreterare och en kamrerare,

såsom föredragande, samt erforderlig personal för ärendenas handläggning

i öfrig!.

4

Vid 1877 års riksdag fattades emellertid icke något definitivt beslut

om domänförvaltningens ordnande, utan Riksdagen ställde medel till Kungl.

Maj:ts disposition med rätt att tills vidare, och intill dess Riksdagen på

förnyad framställning i ämnet annorlunda beslutit, på sätt lämpligt syntes

ordna förvaltningen af kronans domäner, dock så att de grunder, som af

kammarkollegium dittills iakttagits vid utarrendering af statens egendomar,

skulle i tillämpliga delar tjäna till efterrättelse för arrendeupplåtelser.

Kungl. Maj:t öfverlämnade då, enligt nådigt bref den 9 november

1877 (svensk författningssamling n:r 40), åt kammarkollegium att tills

vidare utöfva den centrala styrelsen öfver samtliga de för statsverkets räkning

utarrenderade egendomar genom en för detta ändamål bildad särskild

afdelning af kollegium (»afdelning för domänförvaltningen»), bestående af

kollega president och en af kollega ledamöter jämte ett särskildt tillförordnadt

kammarråd samt nödigt biträde för ärendenas beredning och

expedition.

I den sålunda bestämda formen för den centrala förvaltningen af

domänerna vidtogs, i sammanhang med utfärdande den 14 november 1879

af förnyad instruktion för kammarkollegium, den förändring, att vården

om statens utarrenderade egendomar uteslöts från området för kollega

ordinarie befattning och domänafdelningen erhöll en från kollegium i öfrigt,

med undantag för den gemensamma presidenten, fullständigt skild personal,

bestående af två ledamöter, en aktuarie och registrator, tre notarier,

en fiskal och fyra aflönade amanuenser. Af de två ledamöterna representerade

den ene juridiska och kamerala samt den andre landtmannainsikter.

I skrifvelse den 21 maj 1880 uttalade emellertid Riksdagen sin

önskan att snart få motse förslag till definitivt ordnande af domänförvaltningen;

och uppdrog med anledning däraf dåvarande chefen för

finansdepartementet, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande, åt särskilda kommitterade

att uppgöra förslag i omförmälda hänseende.

I ett den 3 november 1880 afgifvet utlåtande framhöllo dessa kommitterade,

att den dyrbara egendom, kronan hade i de utarrenderade fastigheterna,

kräfde omsorgerna af en fast organiserad och med sin uppgift

5

väl förtrogen centralstyrelse. I fråga om sättet för åstadkommande af en

dylik centralstyrelse anförde kommitterade att, efter den utgång frågan

härom erhållit vid 1877 års riksdag, någon framgång icke syntes kunna

förväntas för ett förnvadt förslag om inrättande af eu särskild styrelse

för jordbruksdomänerna, äfven om skäl skulle anses kunna tala därför,

utan att uppgiften borde lösas på det sätt, att förvaltningen af de

utarrenderade egendomarna förenades med ett redan befintligt ämbetsverk.

Enligt kommitterades åsikt var skogsstyrelsen det enda ämbetsverk, med

hvilket en tolkning rimligtvis kunde ifrågakomma, och höllo kommitterade

före, att afsevärda fördelar skulle kunna vinnas genom eu dylik förening.

Då emellertid hvardera förvaltningen för sig var af den omfattning, att

tvekan kunde hysas om möjligheten att åstadkomma en sådan förening, hade

kommitterade företagit en närmare undersökning af de ärenden, som tillhörde

de olika förvaltningarna. Därvid hade kommitterade kommit till det

resultat att, efter frånskiljande af dels sådana ärenden, hvilka lämpligen borde

kunna öfverläinnas till afgörande af underordnade tjänstemän eller vederbörande

föredragande, dels sådana, hvilkas föredragning i regeln kunde

inskränkas till en enkel anmälan, för den gemensamma styrelsen kom me

att återstå omkring 4,500 ärenden, i hvilka en verklig pröfning erfordrades.

Om ock bland dessa många voro af en ganska maktpåliggande art,

ansågo kommitterade likväl, att en duglig chef, understödd af tillräckligt

antal sakkunniga föredragande, borde kunna medhinna ärendenas behandling

och därjämte blifva i tillfälle att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt

den allmänna gången af förvaltningen inom de båda olika styrelsegrenarna.

Då den ifrågasatta föreningen sålunda syntes kommitterade utförbar,

hemställde de, att en för förvaltningen af kronans utarrenderade egendomar

och vården af dess skogar gemensam styrelse måtte inrättas, i hvilken

dåvarande skogsstyrelsen borde uppgå, samt att den gemensamma

styrelsen måtte komma att utgöras af en allena beslutande chef, biträdd

inom hvardera området för styrelsens verksamhet af sakkunniga föredragande.

Antalet föredragande ansågo kommitterade böra bestämmas till

två å jordbruksafdelningen och tre å skogsafdelningen. Styrelsens öfriga

ordinarie personal skulle enligt kommitterades förslag utgöras af två notarier

och eu registrator å jordbruksafdelningen samt fyra biträden åt före

-

dragandena och eu registrator å skogsafdelningen äfvensom en för båda

afdelningarna gemensam juridisk ombudsman. Kommitterade uppförde de

fem föredragandena i tredje och de öfriga nio tjänstemännen i första

allmänna lönegraden vid de centrala ämbetsverken.

Vidare föreslogs, att i styrelsens stat skulle upptagas för vikariatsarfvoden

2,150 kronor, till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å

jordbruksafdelningen 5,900 och å skogsafdelningen 5,400 kronor, till renskrifning,

annons- och tryckningskostnader för domänafdelningens behof 2,800

och för skogsafdelningen 4,500 kronor samt till bestridande af kostnaderna

för chefens och vederbörande föredragandes inspektionsresor 4,000 kronor.

I afgifvet yttrande öfver kommitterades förslag fäste kammarkollegium

uppmärksamheten på behofvet för styrelsen att vid granskning af

inkommande byggnadsförslag erhålla biträde af byggnadskunnig person,

för hvilken erfordrades ett arfvode af 2,000 kronor årligen. Därjämte

uttalade kollegium den åsikten, att det icke kunde blifva möjligt för föredragandena

å jordbruksafdelningen att omsorgsfullt granska de under sommar-

och höstmånaderna ungefärligen samtidigt ingående syneinstrumenten,

utan att granskningen af dessa handlingar borde uppdragas åt ombudsmannen,

så att på ledamot endast ankomme att för styrelsen föredraga de

anmärkningar, till hvilka ombudsmannens granskning föranledt, och .hemställde

kammarkollegium fördenskull, att ombudsmannens löneförmåner

måtte höjas till det belopp, som i allmänhet tillkomma tjänstemän af andra

lönegraden.

, Skogsstyrelsen, hvars yttrande jämväl inhämtades, anmärkte mot

kommitterades förslag att, då de tekniskt bildade extra biträden, hvilka för

skogshushållningsplaners granskning m. in. kunde blifva anställda å den

föreslagna styrelsens skogsafdelning, endast undantagsvis kunde genom

tjänstgöring samtidigt i annat ämbetsverk eller eljest förskalfa sig tillskott

i sina inkomster, de arfvoden, kommitterade beräknat för dylika biträden

med 1,500 eller 1,200 kronor för år, vore något för låga.

Vid 1882 års riksmöte aflämnades kungl. proposition (n:r 4) angående

förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt inrättande af en för

dessa egendomar och statens skogar gemensam domänstyrelse. I denna

7

proposition föreslog Kung! Magt Riksdagen att bevilja ett anslag å ordinarie

stat af 95,000 kronor för inrättande af en domänstyrelse, i hvilken den

dåvarande skogsstyrelsen borde uppgå och hvilken skulle bestå af två afdelningar,

en jordbruks- och en skogsafdelning.

I det förslag till stat för domänstyrelsen, som var bifogadt berörda

proposition, hade upptagits en chef med 7,000 kronor i lön och 3,000

kronor i tjänstgöringspenningar, 5 tjänstemän af tredje och 8 af första

graden samt 3 vaktmästare, däraf eu förste vaktmästare. Härjämte funnos

uppförda ett anslag af 22,300 kronor till »vikariatsersättning, arfvoden åt

amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader»

samt ett anslag af 4,000 kronor till »inspektionsresor».

Kungl. Maj:t hade således nedsatt antalet tjänstemän i första lönegraden

från nio (kommitterades förslag) till åtta. Denna nedsättning

motiverades af vederbörande departementschef därmed, att registratorsgöromålen

ej kunde antagas blifva så betydande, att för desammas besörjande

skulle, förutom extra biträde, erfordras två ordinarie tjänstemän,

om ock dessa göromål, hvartill äfven hörde förandet af s. k. arrendeliggare

med flera vidlyftiga anteckningar, med hänsyn såväl härtill som till

det stora antal mål styrelsen finge handlägga, syntes erhålla en större

omfattning än i de flesta andra ämbetsverk. Beträffande kammarkollegii

framställning om förhöjning af de för ombudsmannen föreslagna löneförmåner

ansåg departementschefen, att föredragandena å domänafdelningen ej

skulle blifva så betungade, att det, för att bereda dem lättnad, kunde befinnas

nödigt utvidga ombudsmannens tjänst till en befattning af andra lönegraden,

samt att tjänstens bibehållande såsom en befattning af första lönegraden

ej borde utgöra hinder att, till minskande af föredragandenas arbete

i de syne- eller andra frågor, vid hvilkas handläggning ombudsmannen

biträdde, för honom stadga föredragningsskyldighet.

Kostnaderna för vikariatsersättningar, arfvoden åt amanuenser och

extra biträden samt renskrifnings- m. fl. kostnader voro af kommitterade

beräknade till sammanlagdt 20,750 kronor, hvartill emellertid skulle enligt

kammarkollegii af Kungl. Maj:t gillade förslag läggas ett belopp af 2,000

kronor till arfvode för byggnadsplaners granskning. Skogsstyrelsen hade,

såsom förut nämnts, anmärkt, att arfvodena till de tekniskt bildade extra

8

Biträdena å den föreslagna styrelsens skogsafdelning vore för lågt beräknade.

Denna anmärkning ansågs visserligen ej oberättigad, men då det för extra

biträden å jordbruksafdelningen beräknade belopp syntes departementschefen

väl rymligt tilltaget och följaktligen vid fördelningen af det anslag, som

för extra biträden ställdes till styrelsens disposition, någon jämkning borde

kunna ske till skogsafdelningens förmån, ansåg departementschefen en tillökning

i anslaget icke påkallad af skogsstyrelsens berörda anmärkning.

Till arfvode!! åt två extra biträden vid registratorsgöromålen hade koinmitterade

beräknat ett belopp af 2,000 kronor. Med ett amanuensarfvode

af 1,500 kronor syntes emellertid departementschefen tillräckligt sörjdt

för extra biträde vid registratorsgöromålens bestridande. Med tillämpning

af nu omförmälda beräkningsgrunder skulle anslaget till vikariats ersättning

in. m. belöpt sig till 22,250 kronor, men för vinnande af jämn slutsumma

var detsamma i det kungl. förslaget höjdt med 50 kronor till 22,300 kronor.

1 skrifvelse den 21 maj 1882 (n:r 64) anmälde Riksdagen, att den

bifallit Kungl. Maj:ts förslag, att förvaltningen af kronans jordbruksdomäner

och skogar skulle förläggas under en gemensam styrelse.

I fråga om det af Kungl. Maj:t begärda anslaget till denna styrelse

hade Riksdagen emellertid ansett skäl icke förefinnas, hvarför aflöningen för

chefen skulle upptagas till högre belopp än det, hvartill vid de under senaste

åren skedda regleringar af lönerna för de centrala administrativa ämbetsverken

chefernas aflöningar i allmänhet blifvit bestämda, eller 9,000 kronor.

Beträffande aflöningsst.aten för domänstyrelsen hade vidare anmärkts,

att, i olikhet med hvad i allmänhet vid upprättandet af stater för de centrala

ämbetsverken dittills ägt rum, någon andra gradens tjänsteman icke

ansetts böra anställas i styrelsen, i anledning hvaraf det oegentliga förhållande

uppstått, att inom ämbetsverket, enligt Kungl. Maj:ts förslag,

skulle komma att finnas mot en chef för hela verket och fem byråchefer,

eller tillsammans sex chefer, endast sex eller, med inräknande af ombudsmannen

och registrator^ åtta underlydande tjänstemän.

Då, i saknad af tjänstemän i andra graden, största delen af de i

öfriga ämbetsverk på sådan tjänsteman ankommande göromål antogos hår

komma att åläggas tjänstemännen i tredje graden, föreställde Riksdagen

9

sig, att hinder icke borde möta att, med befrielse för sistnämnda tjänstemän

från dylika göromål, till desammas bestridande anställa å jordbruksafdelningen

en och å shogsafdelningen två tjänstemän af andra

graden i stället för motsvarande antal tredje gradens tjänstemän. Därigenom

ansåg Riksdagen vinnas fördelen af att inom hvar och en

af styrelsens afdelningar funnes endast en byråchef, hvilken lättare

än om chefsbefattningarna blefve två eller tre inom hvarje afdelning

skulle kunna öfvervaka enheten och ordningen i göromålens bestridande.

Jämväl med afseende å nödvändigheten af att vid semester eller sjukdomsförfall

för tjänsteman i tredje graden en underordnad tjänsteman inträdde

1 utöfvandet af hans göromål, så ock för en jämnare befordran från lägre

till högre grad inom verket syntes det Riksdagen vara för en ändamålsenlig

organisation af domänstyrelsen erforderligt, att andra-gradens tjänster

blefve tillsatta äfven i detta verk.

Genom de förändringar i staten, som Riksdagen sålunda beslutit,

hade åstadkommits en besparing af 6,700 kronor. Aflöningsstatens slutsumma

utgjorde alltså 88,300 kronor.

I anledning af Riksdagens förenämnda beslut infordrade Kungl. Maj:t

yttranden från kamin ark ollegii domänafdelning och skogsstyrelsen. Den

2 oktober 1882 afgåfvo ämbetsverken utlåtande i ämnet och framhöllo

däri på det kraftigaste, att det nya ämbetsverkets göromål icke skulle

kunna på ett tillfredsställande sätt skötas, om verket komme att organiseras

i enlighet med den af Riksdagen för detsamma antagna staten.

Enligt hvad ämbetsverken erinrade, hade inom skogsstyrelsen fyra föredragande

varit fullt sysselsatta med de till skogsväsendet hörande ärenden.

1 dessas antal — redan förut uppgående till omkring 5,000 årligen — hade

en betydande tillökning inträdt med år 1882 genom öfverflyttning på skogsstyrelsen

af den befattning med försäljning af skogsalster från statens

skogar och redovisning för skogsmedlen, som dittills tillkommit Konungens

befallningshafvande. Och om det inom kammarkollegii domänafdelning

O o o

visat sig af behofvet påkalladt att, medan de årligen inkomna målen utgjort

omkring 1,600 och utarrenderingen af kronans egendomar ännu verkställts

i enlighet med de af Riksdagen år 1875 antagna grunder, fördela målens

2868/07. Lönereglering slomrnitténs bet. X. 2

10

handläggning på två föredragande, måste en sådan målens fördelning på

två likställda föredragande blifva än mer nödvändig efter införandet af de

nya, vid 1882 års riksdag antagna förvaltningsgrunderna. Dessa komme

nämligen icke allenast att föranleda en betydlig tillökning i målens antal

utan äfven att, vid tillämpningen, af de föredragande kräfva en vida sorgfälligare

utredning och en långt mera grannlaga pröfning än som förut

varit erforderlig.

Domänafdelningen och skogsstyrelsen ansågo sig i betraktande däraf

böra uttala den bestämda öfvertygelsen, att för ärendenas vederbörliga

handläggning å det nya ämbetsverkets båda afdelningar oundgängligen erfordrades,

att å skogsafdelningen anställdes minst tre och å jordbruksafdelningen

minst två föredragande ledamöter med lika skyldighet att deltaga

i målens utredning, föredragning och expedition samt med enahanda ansvarighet

för ärendenas behöriga handläggning.

I skrifvelse den 10 november 1882 till den utnämnde generaldirektören

och chefen för domänstyrelsen, angående förvaltningen af

kronans domäner, (svensk författningssamling n:r 59) meddelade Kungl.

Maj:t föreskrifter att tills vidare, och intill dess definitiv instruktion för

domänstyrelsen framdeles kunde, på styrelsens eget förslag, varda fastställd,

tjäna styrelsen till efterrättelse. I sammanhang därmed förklarades,

att Kungl. Maj:t funnit den anordning tills vidare böra vidtagas, att äfven

de å domänstyrelsens stat i andra tjänstegraden af Riksdagen uppförda

tjänstemännen anställdes såsom föredragande i styrelsen med enahanda

åligganden och ansvarighet som de två tjänstemännen i tredje lönegraden.

Därjämte uppdrogs åt chefen för domänstyrelsen att inkomma med förslag

å såväl två föredragande i tredje som tre föredragande i andra lönegraden.

I underdånig skrifvelse den 9 december 1882 tillkännagaf emellertid

bemälde chef, att han icke sett sig i stånd att för de tre sistnämnda befattningarna

anskaffa lämpliga personer, med mindre än att samma aflöning

blefve dem beredd, som var i stat uppförd för de två föredragandena i

tredje lönegraden, samt att de två personer, hvilka chefen med afseende

å deras föregående väl vitsordade tjänstemannaverksamhet i värf, som

komme att tillhöra det nya verket, önskade att fästa vid de två befatt

-

11

ningarna i tredje lönegraden, vägrat att genom mottagande af fullmakt

binda sig vid dessa, då, med den af Riksdagen beslutade staten, det kunde

förr eller senare inträffa, att de, livar å sin afdelning, finge öfvertaga den

hufvudsakliga bördan af ärendenas föredragning.

Chefen för domänstyrelsen hemställde därför, att till den under år 1883

sammanträdande Riksdagen nådig proposition måtte aflåtas om uppförande å

styrelsens ordinarie stat af ytterligare tre befattningar i tredje lönegraden i

stället för de omförmälda tre tjänsterna i andra lönegraden, samt att tills

vidare fullmakt ej måtte meddelas vare sig å de tre sistnämnda tjänsterna eller

å de två öfriga befattningarna såsom föredragande, utan endast förordnanden

för år 1883 utfärdas å samtliga de ifrågavarande befattningarna och i

sammanhang därmed särskilda medel anvisas för att under tiden bereda

alla de fem föredragandena aflöning motsvarande den som tillkomme

tjänstemän i tredje lönegraden.

I öfverensstämmelse med denna framställning blefvo den 15 december

1882 anordningar af Kung]. Maj:t vidtagna för uppehållande af domänstyrelsens

verksamhet under år 1883.

I den vid 1883 års riksdag afiåtna proposition angående statsverkets

tillstånd och behof föreslog Kungl. Maj:t, att det för domänstyrelsen

å ordinarie stat uppförda anslag, 88,300 kronor, måtte ökas med 5,700

kronor till 94,000 kronor, på det de å styrelsens stat uppförda tre tjänstebefattningarna

i andra lönegraden måtte kunna utbytas mot befattningar

i tredje lönegraden. Den begärda anslagsförhöjningen beviljades af Riksdagen,

men endast på extra stat för år 1884.

Domänstyrelsens organisation var sålunda fortfarande provisorisk.

Ej (;ris de två ledamotsplatser, för hvilka full aflöning uppförts å ordinarie

stat, voro försedda med ordinarie innehafvare. De, som förvaltade

dessa tjänster, vidhöllo nämligen, att de icke ville binda sig vid dem, innan

de ägde visshet att icke, genom inskränkning i ledamöternas antal, med

dessa befattningar komme att förenas åligganden, alltför betungande för

att kunna på ett samvetsgrant sätt fullgöras.

Detta förhållande fortfor till den 5 december 1884, då fullmakter

utfärdades för fem byråchefer i styrelsen.

12

På förnyad framställning i ämnet från Ivungl. Maj:t hade nämligen

vid 1884 års riksdag medgifvits, att det för styrelsen å ordinarie stat

upptagna anslaget finge ökas med 5,700 kronor till 94,000 kronor.

Den för domänstyrelsen fastställda staten har sedan dess haft föl

-

jande utseende.

K

ron

O

r.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa

:

1 generaldirektör och chef.....

6,200

—

2,800

-

9,000

J ordbruks afdelningen.

1 föredragande, byråchef......

4,400

—

2,000

—

6,400

—

]>Efter 5 år kan lönen höjas j

1 dito dito ......

4,400

—

2,000

—

6,400

—

1 med 600 kronor.

1 notarie.............

1,800

—

1,200

—

3,000

—

[■Efter 5 år kan lönen höjas !

1 dito .............

1,800

1,200

3,000

J med 500 kronor och etter

10 år med ytterligare

500 kronor.

Skogsafdelningen.

1 föredragande, byråchef......

4,400

—

2,000

—

6,400

—

|

1 dito dito ......

4,400

—

2,000

—

6,400

—

(Efter 5 år kan lönen höjas J

1 dito dito ......

4,400

—

2,000

—

6,400

—

I med 600 kronor.

1 notarie.............

1,800

-

1,200

—

3,000

—

1 dito .............

1,800

—

1,200

—

3,000

—

1 bokhållare............

1,800

—

1,200

—

3,000

—

1 revisor .............

1,800

—

1,200

—

3,000

—

Efter 5 år kan lönen höjas J

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare j

| 1 ombudsman och fiskal ......

1,800

1,200

—

3,000

—

500 kronor. j

I 1 registrator och aktuarie.....

1,800

—

1,200

—

3,000

-

] 1 förste vaktmästare........

800

—

300

—

i 1,100

| 1 andre dito ........

500

—

300

-

800

[•Efter 5 år kan lönen höjas

i 1 dito dito ........

500

—

300

—

800

—

1 med 100 kronor.

Anmät''kniJig. Om vaktmästare åt- njuter fri bostad, skall, så länge denna

förmån kvarstår, lönen minskas med

150 kronor.

i Anslag till vikariatsersättning, arfvo- ! den för byggnadsplanera granskning,

|

åt amanuenser och extra biträden,

renskrifnings- och tryckningskost-

22,300

nader ..............

—

—

—

—

1 Inspektionsresor..........

—

—

—

4,000

—

Summa

—

—

—

94,000

—

13

Anslaget till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning,

åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader

var enligt den utredning, som lag till grund för Kungl. Maj:ts

proposition vid 1882 års riksdag, afsedt att användas på följande sätt:

Krono!’.

för jordbruksafdelningen:

2 amanuenser ä 1,500 kronor hvardera.......

1 byggnadsbiträde................

2 extra biträden ä 800 kronor...........

flitpenningar...................

renskrifning, annons- och tryckningskostnader . . .

för skogsafdelningen:

2 amanuenser u 1,500 kronor...........

1 d:o ..................

renskrifning, annons- och tryckningskostnader . . .

samt dessutom:

| vikariat och extra biträden............

J 1 amanuens åt registratorn............

för slutsummans jämnande............

3.000

2.000

1,600

500

2,800

3,000

1,200

4,500

I

2,150

1,500

50

Summa kronor

9,900

8,700

3.700

22,300

Det dröjde emellertid ej lång tid efter det staten blifvit fastställd,

förrän behof af ökadt arbetsbiträde hos styrelsen gjorde sig gällande.

Sålunda såg sig styrelsen redan under år 1886 nödsakad att anställa

ytterligare en amanuens å skogsafdelningen. Det visade sig äfven snart

vara omöjligt för den enda hos styrelsen anställda revisorn att inom stadgad

tid medhinna behörig granskning af de räkenskaper, som skulle undergå

granskning inom styrelsen. För afhjälpande af detta missförhållande har

åren 1891—1905 hos styrelsen varit anställd en extra revisor under viss

del af året.

En följd af den växande arbetsmängden och däraf föranledd ökning

af styrelsens extra personal blef emellertid, att anslaget till vikariatsersättning

m. in. visade sig allt mera otillräckligt för bestridande af de

kostnader, för hvilka anslaget är afsedt. De beräknade utgifterna för

14

amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen understego sålunda

rätt snart de verkliga utgifterna för ändamålet ganska väsentligt. Någon

jämkning af det slag, som vid aflåtande! af 1882 års kungl. proposition

ifrågasatts och ofvan å sid. 8 berörts, kunde endast i högst ringa grad

äga rum, då jordbruksafdelningen var i behof af de medel, som afsetts

för amanuenser och extra biträden å denna afdelning. Gång efter annan

måste därför anvisas särskilda belopp för bristens täckande.

Dessa förhållanden föranledde slutligen styrelsen att i underdånig

skrifvelse den 25 oktober 1899 hos Kungl. Maj:t hemställa om ett extra

anslå» för år 1901 af 10,100 kronor till arfvoden åt amanuenser och extra

biträden å skogsafdelningen. Till grund för denna framställning anfördes,

att, efter noggrann beräkning af det extra biträde och de arfvodesbelopp,

som voro behöfliga för att styrelsen skulle kunna nöjaktigt och utan tillbakasättande

af en del för administrationen viktiga arbeten fullgöra sina

funktioner, styrelsen funnit, att för extra biträde å skogsafdelningen skulle

erfordras:

Kronor, i

! till arfvoden åt 6 amanuenser, 2,000 kronor för hvar ................

12,000

_

> arfvode åt 1 extra revisor under tre månader af året..............

750

—

> vikariatsersättningar ock extra biträden.....................

2,800

—

tillsammans

15,550

—

För ifrågavarande ändamål utgingo af de i gällande stat upp-

tagna medel:

Kronor.

till arfvoden åt 2 amannenser, 1,500 kronor åt hvardera...............

3,000

_

j arfvode åt 1 amanuens.............................

1,200

—

> vikariatsersättningar och extra biträden det för sådant ändamål för domänstyrelsen

i dess helhet uppförda belopp, 2,150 kronor, efter afdrag af 900 kronor för vikariat

inom jordbruksafdelningen........................ • • •

1,250

—

eller tillsammans

5,450

—

Då öfriga till anslagstiteln hörande medel voro fullt behöfliga för

därmed afsedda ändamål, erfordrades sålunda ett fyllnadsbelopp af 10,100

15

kronor för att behofvet af extra biträde inom styrelsens skogsafdelning

skulle blifva nöjaktigt tillgodosedt.

Kungl. Maj:t föreslog, i enlighet med styrelsens hemställan, vid 1900

års l iksdag, att till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å styrelsens

skogsafdelning måtte på extra stat för år 1901 beviljas ett anslag af

10.100 kronor.

I skrifvelse den 9 maj 1900 (n:r 78) meddelade Riksdagen, att den

visserligen funnit, att ökningen i arbetet inom skogsafdelningen borde

föranleda en höjning i anslaget till amanuenser och extra biträden inom

denna afdelning, men att den föreslagna ökningen af amanuensernas antal

från tre till sex syntes Riksdagen väl hög. Det ifrågasatta amanuensarfvodet

var upptaget till 2,000 kronor eller 500 kronor högre än det

förhöjda arfvode, Riksdagen samma år anvisat att utgå till amanuenser i

kammarrätten, och detta högre amanuensarfvode fann Riksdagen väl betingadt

af den omständighet, att amanuenserna å domänstyrelsens skogsafdelning,

för hvilkas kompetens erfordrades forstlig sakkunskap, ej kunde

beräkna att genom tjänstgöring äfven inom annat ämbetsverk i hufvudstaden

förvärfva ytterligare bidrag till bestridande af lefnadskostnaderna,

men däraf följde äfven, att amanuenserna å skogsafdelningen kunde ägna

mera tid åt arbetet därinom. Med hänsyn därtill hade Riksdagen ansett,

att arfvodena för dessa amanuenser kunde inskränkas till fyra och att det

begärda anslaget följaktligen borde minskas med 4,000 kronor. I öfverensstämmelse

härmed beviljade Riksdagen ett extra anslag för år 1901 af

6.100 kronor till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens

skogsafdelning.

Detta anslag utgick med enahanda belopp under åren 1902—1905.

Den sålunda inträdda ökningen i styrelsens tillgångar visade sig

emellertid snart otillräcklig. Orsaken därtill låg förnämligast däri, att

kostnaderna för renskrifning stigit med afsevärda belopp. Vid slutet af år

1904 voro anslagen så hårdt anlitade, att ett mycket obetydligt belopp

blef öfrig! till utdelning såsom gratifikation för arbete, som under året

utförts af extra tjänstemän. På framställning bemyndigade då Kungl.

Maj:t styrelsen att af det till dess disposition ställda reservationsanslaget

16

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

använda ett belopp af 1,650 kronor till gäldande af kostnader för

renskrifning under år 1904 å styrelsens skogsafdelning.

Samtidigt därmed gjorde styrelsen i underdånig skrifvelse den 15

november 1904 framställning om vidtagande af åtgärder för anställande af

ytterligare tre tjänstemän i första lönegraden å skogsafdelningen.

Erfarenheten inom ämbetsverket hade, enligt hvad styrelsen i nämnda

skrifvelse anförde, ådagalagt, att behofvet af ökade arbetskrafter på skogsafdelningen

ej blifvit fylldt genom den ökning i antalet amanuenser, som förenämnda

extra anslag möjliggjort. Det erfordrades nämligen ökade ai’betskrafter

ej endast vid de enklaste göromålen, såsom vid kollationering eller vid

expediering af uppsatta och justerade ärenden eller vid uppsättande af enklare

mål, utan äfven vid beredandet till föredragning af de viktigare ärendena,

hvilkas antal högst betydligt ökats. Därigenom hade behofvet af med dylikt

arbete fullt förtrogna och skickliga tjänstemän gjort sig högligen kännbart;

och styrelsen hade ock kommit till den uppfattningen, att något större gagn

icke kunde tillföras arbetet inom skogsafdelningen genom förstärkning af

den extra personalen.

Oaktadt det något förhöjda arfvodet åt vederbörande amanuenser

hade det nämligen visat sig omöjligt att under någon längre tid fästa

vid amanuenstjänstgöringen i centralämbetsverket personer, utbildade

för det praktiska skogsyrket. Efter en kortare tid plägade dessa, såsom

naturligt vore, söka att i den praktiska utöfningen af sitt yrke vinna eu

bättre utkomst, än hvad amanuensbefattning i centralämbetsverket kunde

erbjuda.

Styrelsen ansåg därför, att en ökning af den ordinarie personalen

var den enda utvägen, hvarigenom skogsafdelningens kännbara behof af

förstärkning i dess arbetskrafter kunde på ett tillfredsställande sätt afhjälpas.

En sådan förstärkning i arbetskrafterna för uppehållande på ett

nöjaktigt sätt af göromålen å denna afdelning erfordrades i lika mån å

hvar och en af de tre byråerna å afdelningen, och borde därför ytterligare

en fast anställd tjänsteman i första graden tillföras hvarje byrå. Endast

därigenom syntes ärendena kunna i god tid och med noggrannhet handläggas.

17

Med anledning af styrelsens framställning föreslog Kungl. Maj:t vid

1905 års riksmöte, att Riksdagen måtte medgifva, att i den för domänstyrelsen

gällande stat under skogsafdelningen uppfördes afiöningar till

ytterligare tre tjänstemän i första graden (notarier) med 3,000 kronor

för dem hvar, däraf 1,800 kronor i lön, som efter fem år kunde höjas

med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt 1,200

kronor såsom tjänstgöringspenningaf. I sammanhang därmed föreslogs, att

till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen skulle

på extra stat för år 1906 beviljas ett anslag, som med 2,750 kronor understeg

det för enahanda ändamål för åren 1901—1905 beviljade.

Förslaget i förstnämnda hänseende vann i så måtto Riksdagens bifall,

att den, såsom dess skrifvelse den 19 maj 1905 n:r 146 gifver vid handen,

anvisade nödiga medel till anställande af nämnda tre tjänstemän, men uppförde

anslaget å extra stat under hänvisning till den utredning, som pågick

rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden

m. m. Anslaget har sedermera beviljats äfven för åren 1907 och 1908.

Till amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen anvisade

Riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag på extra stat för år 1906

ett anslag af 3,350 kronor.

Vid 1905 års utgång visade sig ånyo en brist i anslaget till vikariatsersättning

in. in. Denna gång sökte och erhöll styrelsen Kungl. Maj:ts

bemyndigande att af förenämnda reservationsanslag använda 2,450 kronor

till gäldande af renskrifningskostnad år 1905 å skogsafdelningen.

I underdånig skrifvelse den l december 1905 gjorde styrelsen emellertid

framställning om proposition till Riksdagen, att i den för styrelsen gällande

stat finge, i stället för anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners

granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och

tryckningskostnader», uppföras dels till renskrifnings- och tryckningskostnader,

såsom förslagsanslag, 10,000 kronor, dels ock ett bestämdt anslag å

26,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning,

åt amanuenser och extra biträden.

Denna framställning föranledde ej annan åtgärd ån att på Kungl.

Maj:ts förslag Riksdagen, jämlikt skrifvelse den 23 maj 1906 n:r 145, för

2868/o7. Löneregleringskommitténs bet. X. 3

18

år 1907 beviljade ett extra anslag af 8,000 kronor till vikariatsersättning,

arfvoden för byggnadsplan^ granskning, åt amanuenser och extra biträden,

renskrifnings- och tryckningskostnader.

Enahanda anslag har beviljats jämväl för år 1908. Däremot har för

åren 1907 och 1908 ej begärts eller beviljats något anslag på extra stat

till amanuenser och extra biträden å styrelsens skogsafdelning.

Under år 1906 uppstod å styrelsens anslag till vikariatsersättning

m. in. en brist af 5,500 kronor. Äfven detta belopp fick styrelsen ersatt

af förenämnda reservationsanslag.

Nedanstående sammanställning afser att visa hvad styrelsen för bestridande

af utgifter, som enligt den fastställda staten skolat bekostas af

anslaget å 22,300 kronor till vikariatsersättning in. m., under åren 1883—

1906 haft till sin disposition förutom nyssnämnda anslag.

År.

Kronor.

Enligt knngl.

bref af den

O

Särskilda ändamål.

1883

2,500

»/* 1883

Till ersättning åt extra biträden vid skogsbusbållningsplanera gransk-j

ning.

! 1887

400

1887

Till ersättning åt extra biträden.

1888

3,000

21/ia 1888

Till uppsättnings-, renskrifnings- och tryckningskostnader samt för er- sättningar till extra biträden.

1889

2,700

13/i21889

För bestridande af renskrifningskostnader.

1890

500

14/2 1890

Till extra biträde för utarbetande af vissa kartor.

3>

3,000

18A 1890

För ett statistiskt arbete rörande kronans jordbruksdomäner.

1891

500

ls/s 1891

Till en extra revisor under två månader.

1892

750

22/i 1892

Till en extra revisor under tre månader.

1893

750

20/i 1893

D:o.

>

2,000

22/u 1893

Till vikariatsersättningar, arfvoden m. m.

1894

750

26/i 1894

Till en extra revisor under tre månader.

1895

750

18/i 1895

D:o.

1896

750

2‘/i 1896

D:0.

1897

750

22/i 1897

D:o.

1898

750

22/i 1898

D:o.

>

1,500

22/is 1898

Till vikariatsersättning, arfvoden m. m.

1899

750

2S/i 1899

Till en extra revisor under tre månader.

Trpt

22,100

19

År.

Kronor.

Enligt kung!

bref af den

Särskilda ändamål.

Trpt

22,100

1899

2,900

8/i2 1899

Till vikariatsersättning, arfvoden m. m.

1900

750

16/ia 1899

Till en extra revisor under tre månader.

»

2,900

s0/ii 1900

Till vikariatsersättning, arfvoden m. m.

1901

6,100

Ve 1900

Till amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen.

1902

6,100

Va 1901

D:o.

1903

6,100

6/a 1902

D:o.

1904

6,100

l% 1903

D:0.

1,650

16/« 1904

Till renskrifningskostnader å skogsafdelningen.

1905

6,100

17/c 1904

Till amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen.

»

750

31/iä 1904

Till en extra revisor under tre månader.

>

2,450

s/u 1905

Till renskrifningskostnader å skogsafdelningen.

1906

3,350

16 o 1905

Till amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen.

>

S:ma

5,500

72.850

20/u 1906

Till renskrifningskostnader å skogsafdelningen.

I det föregående har omnämnts, att inom skogsstyrelsen under de

senare åren af dess verksamhet var anställd en särskild statistiker. Någon

motsvarande befattning uppfördes ej i staten för domänstyrelsen. De

statistiska arbeten, som hittills utförts inom denna styrelse, hafva fördenskull

verkställts under vederbörande byråchefers ledning af amanuenser

och extra biträden. Det vidlyftigaste af dessa arbeten har gällt de årligen

i Sveriges officiella statistik publicerade berättelserna rörande skogsväsendet.

Till upplysning om de särskilda kostnader, som dessa berättelser

föranledt, må här meddelas, att i arfvoden för utarbetandet af berättelserna

för åren 1900—1904 utbetalats från reservationsanslaget till kronoskogarnas

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet respektive kronor

333: 32, 499: 98, 666: 65, 500 och 500, samt att tryckningskostnaderna belöpt

sig för 1900 års berättelse, hvilken utgör en s. k. femårsberättelse,

till närmare 5,000 kronor samt för hvar och en af berättelserna för åren

1901—1904 till belopp af mellan 2,000 och 3,000 kronor.

Vid 1906 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner med

hemställan, att framställning måtte aflåtas från Riksdagen, bland annat,

20

därom att Kungl. Maj:t täcktes genom domänstyrelsen låta, i den mån

material därtill funnes och kunde erhållas, utarbeta och för Riksdagen

framlägga redogörelse för hvarje statens skogspark. Särskildt borde därvid

framhållas önskvärdheten af uppgifter öfver ytvidd och virkesmängd

samt dessas fördelning på de särskilda ålders- (års-) klasserna, produktionsförmåga,

afverkningsbelopp och förvaltningskostnad.

I de utlåtanden, som afgåfvos öfver dessa motioner af vederbörande

tillfälliga utskott, framhölls att, med den allt större betydelse kronoparkerna

under förutsättning af eu god skötsel måste erhålla för statshushållningen,

en komplettering af den nuvarande statistiken rörande skogsväsendet i det

af motionärerna angifna syftet vore väl på sin plats såsom ett medel att

fullständigare än tillförne lämna meddelanden om statsskogarnas tillstånd;

och hemställdes, bland annat, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla

om vidtagande af åtgärder för en utveckling i ofvan angifna riktning

af den officiella statistiken för skogsväsendet.

Hvad sålunda hemställts bifölls af Första kammaren, men afslogs af

Andra kammaren, hvadan frågan förföll.

Under åberopande al hvad hos Riksdagen förekommit och under

framhållande att med nuvarande anordning af det statistiska arbetet inom

styrelsen det i längden skulle visa sig omöjligt att hålla skogsstatistiken

i jämnhöjd med de fordringar, som med hänsyn till en nyare tids förhållanden

kunde ställas därpå, hemställde domänstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 23 november 1906 om aflåtande af framställning till Riksdagen

angående beviljande på extra stat för år 1908 af ett anslag å

6,487 kronor 50 öre för utförande af statistiskt arbete inom styrelsen.

Därvid anförde styrelsen, att det ej var möjligt att på förhand

bestämma, huru arbetet bäst borde organiseras och hvilka anslag, som

därför kudde blifva nödvändiga. Det definitiva ordnandet af arbetet

borde därför föregås af någon tids praktiskt försöksarbete. Så mycket

syntes dock gifvet, att för ledning och öfvervakande af det statistiska

arbetet i dess helhet borde anställas en person med statistisk utbildning, som

däråt kunde ägna hela- sin tid och sitt intresse, hvarjämte ett mindre

belopp erfordrades för ställande af nödigt arbetsbiträde tillika med praktisk

och vetenskaplig forstlig fackkunskap till statistikerns förfogande.

21

Hvad för ett provisoriskt anordnande af en mera genomförd statistik

inom domänstyrelsen kunde vara nödvändigt skulle, enligt styrelsens

beräkning, utgöra, för år räknadt, dels ett anslag af 4,500 kronor, däraf

3,000 kronor räknade såsom lön och 1,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar,

till anställande af en förste aktuarie, dels ock ett belopp af

1,987 kronor 50 öre, hvaraf skulle användas 187 kronor 50 öre för beredande

af ersättning till vikarie under sex veckors semester för nyssnämnda

tjänsteman och 1,800 kronor till anställande af ett fackligt bildadt arbetsbiträde

vid det statistiska arbetet.

Domänstyrelsens ifrågavarande skrifvelse anmäldes inför Kungl.

Maj:t den 30 januari 1907, hvarvid beslöts, att densamma skulle öfverlämnas

till löneregleringskommittén för att tagas i öfvervägande vid dess

behandling af frågan om lönereglering för domänstyrelsen.

Ofvan har omnämnts, att Kungl. Maj:t den 10 november 1882 meddelade

föreskrifter att tillsvidare, och intill dess definitiv instruktion för

domänstyrelsen framdeles kunde, på styrelsens eget förslag, varda fastställd,

tjäna styrelsen till efterrättelse. Dessa föreskrifter äro fortfarande

gällande. Med skrifvelse den 12 november 1900 öfverlämnade styrelsen

till Kungl. Maj:t förslag till instruktion, men detta förslag är fortfarande

beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

1 denna afdelning af kommitténs betänkande torde slutligen böra

erinras, att genom kungl. cirkulär den 25 oktober 1901 ämbetsverk och

myndigheter anbefalldes att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med

utredning, huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902

ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid

tillika borde komma under öfvervägande,'' huruvida genom förenklingar i

förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom

de förändrade anordningarna kunde undvaras.

Domänstyrelsen afgaf i anledning däraf den 23 maj 1902 underdånigt

utlåtande, i hvad styrelsens egen personal angick, hvilket utlåtande

med skrifvelse den 19 november samma år öfverlämnades från jordbruksdepartementet

till löneregleringskommittén.

22

I nämnda utlåtande föreslogs slutaflöningen till följande belopp:

generaldirektören..................kronor 11,000

hvar byråchef (inber. ett ålderstillägg)......... » 8,400

hvar tjänsteman i första lönegraden (inber. två ålderstillägg) » 4,900

förste vaktmästaren................. » 1,400

hvar andre vaktmästare (inber. ett ålderstillägg)..... » 1,200

Och då sedan ämbetsverkets tillkomst göromålen betydligt ökats

samt allt syntes styrelsen tala för att göromålen för framtiden skulle

komma att tillväxa, ansåg styrelsen indragning af någon tjänst inom

ämbetsverket under dåvarande förhållanden icke kunna ske.

Do mim styrelsens äinlietsyerksainliet.

I deri förut omnämnda skrifvelsen den 10 november 1882 till

generaldirektören och chefen för domänstyrelsen, angående förvaltningen

af kronans domäner, förordnade Kungl. Maj:t, att bemälda styrelse skulle

från 1883 års början öfvertaga dels kammarkollegii dåvarande befattning

med förvaltningen af den kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborått

innehades eller var till visst statsändamål anslagen och till följd däraf

antingen till omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild

ämbetsmyndighets vård, dels ock de skogsstyrelsen då tillhörande åligganden

i afseende på statens och andra allmänna skogar samt skogsväsendet

i allmänhet.

Därjämte stadgades i samma skrifvelse, att domänstyrelsen i sin

ämbetsutöfning hade att ställa sig till efterrättelse, jämte de i skrifvelsen

meddelade föreskrifter, de i vederbörlig ordning fastställda grunderna

för förvaltningen af kronans domäner med de ytterligare bestämmelser,

som för samma grunders tillämpning blefve af Kungl. Maj:t meddelade,

de för kammarkollegii dittillsvarande befattning med domänförvaltningen

meddelade stadganden och bestämmelser, som icke vore mot

omförmälda grunder stridande, samt den för skogsstyrelsen då gällande

instruktion äfvensom öfriga rörande skogsväsendet gällande författningar i

de delar, som icke blefvo ändrade genom hvad i den kungl. skrifvelsen

stadgades.

I sitt den 18 november 1903 afgifna betänkande (delen II) angående

kammarkollegium bär kommittén föreslagit, att från nämnda kollegium ytterligare

må till domänstyrelsen öfverflyttas vården och inseendet öfver kronans

öfverloppsmarker och oafvittrade marker samt vid dem befintliga fisken.

De fastigheter, hvilkas förvaltning från och med år 1883 öfverflyttades

från kammarkollegium till domänstyrelsen, utgjorde, med antal kontrakt

24

såsom beräkningsgrund, 3,469 och voro utarrenderade för sammanlagdt

3,218,477 kronor i årligt arrende. Antalet dylika fastigheter utgjorde vid

1906 års utgång 2,166 med eu arrendeinkomst af 2,309,750 kronor 70 öre.

Under åren 1883—1906 hafva af ifrågavarande slags egendomar 1,313

försålts och 156 öfverlärnnats till annan förvaltning, medan däremot under

samma tidrymd 116 på lön anslagna boställen indragits till statsverket

och ett tiotal egendomar på grund af särskilda Kungl. Maj:ts beslut öfverlämnats

till domänstyrelsens förvaltning. Eu del egendomar hafva emellertid

under ifrågavarande år uppdelats i flera arrendelotter, hvarigenom

antalet i kronans ägo kvarvarande jordbruksdomäner blifvit något större,

än med annan beräkningsgrund, än efter antalet kontrakt, skulle vara fallet.

Domänstyrelsen tillkommer ock förvaltningen af 24 till stuteriers

underhåll anslagna egendomar, en för Vadstena krigsmanshuskassas räkning

utarrenderad lägenhet och den mötespassevolansfonden tillhöriga

kungsgården Herrevadskloster.

Vården af och inseendet öfver nu nämnda egendomar utgör den

hufvudsakliga delen af styrelsens jordbruksafdelnings verksamhet.

Föreskrifter om sättet för denna förvaltning äro meddelade i kungl.

kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen

af kronans jordbruksdomäner, med däri sedermera genom kungl.

kungörelserna den 17 december 1886, den 13 juli 1887, den 22 maj 1896,

den 17 juni 1903, den 2 juni 1905 och den 28 juni 1907 skedda ändringar.

Enligt berörda författningar skola, då utarrendering förestår af dylik

egendom, arrendevillkoren fastställas af domänstyrelsen med ledning af det

utaf vederbörande arrendeuppskattningsmän uppgjorda förslag till egendomens

utarrendering. I sammanhang därmed skall afgöras, huruvida

optionsrätt till nytt arrende skall tillerkännas egendomens dittillsvarande

arrendator. I sådant fall låter styrelsen hembjuda denne arrendet på fastställda

villkor, men annars vidtagas åtgärder för arrendets utbjudande på

auktion.

Under arrendetiden inkomna ansökningar i jordbruksfrågor afgöras

i regel af domänstyrelsen, såsom ansökningar om nybyggnad, nyodling,

ängsvattning, täckdikning, foderförsäljning, anläggande af tegelbruk, kalkbränning,

anläggning af mjöl- och sågkvarnar in. m.

25

Uppkommer fråga om vattenledning, däraf den arrenderade egendomen

tillskyndas fördel, skall styrelsen, där arrendatorn ej vill deltaga

i företaget, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t med hemställan om den

åtgärd, som i anledning däraf synes böra äga rum.

Vidare tillkommer det styrelsen att besluta i frågor om rätt för

arrendator att söka laga skifte, om anläggning eller afhysning af torp

samt torpafgälder, om botande af brandskada och däraf följande ersättningsfrågor,

om rätt till hämtning af vöglagningsämnen, om arrendeöfverlåtelse

och öfverlåtelse af besittningsrätt till lägenhet, hvarom förbehåll

gjorts i arrendekontraktet gentemot arrendator.

Styrelsen skall hålla hand däröfver, att syner och besiktningar å

egendomarna behörigen förrättas och att åtgärder, som därvid befunnits

nödiga, verkställas, äfvensom öfvervaka att behörig säkerhet ställes för

arrendeskyldigheternas fullgörande.

Besvär öfver länsstyrelses beslut i fråga om utarrenderad egendoms

förvaltning pröfvas och afgöras af domänstyrelsen.

Vid inträffande arrendeledighet af sådan egendom, som icke lämnar

mer än 600 kronor i arrende, och i fråga om sådan egendom, som ej

varit för statsverkets räkning utarrenderad men uppenbarligen är eller vid

arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet, att för densamma

icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor, skall domänstyrelsen till

Kungl. Magt afgifva förslag angående egendomens disposition. I fråga om

de närmare bestämmelserna i detta ämne hänvisas till kungl. bref den 29

maj 1874, den 6 juni 1879, den 29 maj 1885, den 27 juni 1887, den 18

maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902.

I frågor angående försäljning af vissa till inköpt skogsegendom

hörande områden, hvilka frågor beredas till föredragning å domänstyrelsens

skogsafdelning, bör jordbruksafdelningens yttrande inhämtas.

På grund af kungl. skrifvelse till domänstyrelsen den 25 september 1896,

angående bestämmelser att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters

upplåtande från kronans jordbruksdomuner, åligger det styrelsen att, om

vid arrendevärdering af egendom, som lämnar mer än 600 kronor i arrende,

förslag väckts om styckning af eller afsöndring från egendomen i och för

försäljning af viss del däraf, underställa dylikt förslag Kungl. Maj:ts pröfning.

2868/o7. LöneregleringsJcommittens bet. X. 4

26

Efter det beslut meddelats om försäljning af egendom eller del däraf

föranstaltar styrelsen om försäljningen och utfärdar, efter erhållet bemyndigande,

köpebref å fastigheten.

Det åligger styrelsen å jordbruksafdelningen:

att låta föra länsvis upprättade liggare öfver de för statsverkets och

stuteriers räkning- utarrenderade egendomarna,

att före utgången af januari månad hvarje år näst efter det, då

omval till Riksdagens Andra Kammare ägt rum, till Kungl. Maj:t insända

uppgift å samtliga under domänstyrelsens förvaltning ställda, för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar och inkomsterna däraf,

att under hvartdera af de följande två åren inom samma tid till

Kungl. Maj:t insända uppgift på de under förflutna året uppkomna förändringar

i arrendeinkomsterna,

att likaledes före utgången af januari månad årligen till Kungl. Maj:t

insända uppgift på försålda kronoegendomar, å hvilka styrelsen under föregående

år utfärdat köpebref,

att till kammarrätten och statskontoret före februari månads utgång

hvarje år meddela uppgift på under föregående år inträffade förändringar i statsverkets

inkomster af utarrenderade kronoegendomar äfvensom på köpeskillingar

för egendomar, å hvilka styrelsen under föregående året utfärdat köpebref,

att före januari månads slut hvarje år till direktionen för civilstatens

pensionsinrättning aflämna uppgift på de förändringar, som under

nästföregående året inträffat med ordinarie tjänstemän samt betjänte inom

styrelsen och skogsstaten, samt

att hvart nionde år till Kungl. Maj:t aflämna uppgift å taxeringsvärdena

på de för statsverkets räkning utarrenderade egendomarna.

Allmänna ärenden, som röra domänstyrelsen i dess helhet, däribland

alla frågor rörande styrelsens personal, handläggas på en af jordbruksafdelningens

byråer.

Frågor om tillsättande af och tjänstledighet för domänintendenterna

handläggas jämväl på jordbruksafdelningen.

Med afseende på omfattningen af de göromål, som tillhöra domänstyrelsens

skogsafdelning, torde till en början böra erinras,

27

att kronoparkernas ytvidd under den tid, domänstyrelsen varit i

verksamhet, tillökats med nära 100 procent, i det att densamma vid slutet

af år 1905, enligt numera tillgänglig berättelse, utgjorde 4,524-,260''i4

hektar mot 2,324,675’os hektar vid tiden för domänstyrelsens tillkomst;

att totalarealen af de allmänna skogarna i riket, kronoparkerna inberäknade,

under samma tidrymd ökats från 5,748,763*92 hektar till 7,090,55r63

hektar1;

att genom lag den 24 juli 1903 blifvit under skogsstatens tillsyn

och kontroll ställda skogar, hvilkas bestånd erfordras till skydd mot

flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, eller s. k. skyddsskogar med en

areal af närmare 874,000 hektar;

att med inberäkning af skyddsskogarna arealen af enskilda skogar

med inskränkt dispositionsrätt utgör omkring 4,013,480 hektar;

att statens utgifter för skogsväsendet utgjorde år 1905 kronor

2,734,906:60 mot kronor 6 7 7,441:49 år 1883;

att statens inkomster i skogsmedel år 1906 uppgingo till kronor

8,618,009:37 mot kronor 1,967,598* 77 år 1883; samt

att de för skogsväsendets räkning utarrenderade hemman, torp, lägenheter

och fisken uppgå till ett antal af sammanlagdt 2,606 och tillsammans

lämna i årligt arrende kronor 2 5 4,621: 36.

Normerna för sko^safdelningens verksamhet i afseende på statens

och andra allmänna skogar samt skogsväsendet i allmänhet återfinnas till

största delen i den för skogsstyrelsen och skogsstaten den 19 november

1869 utfärdade instruktion, kungl. skrifvelsen till skogsstyrelsen den 11

november 1881 angående skogsmedels redovisande m. m. jämte därtill gjorda

tillägg, ofvan ornförmälda kungl. skrifvelsen den 10 november 1882 angående

förvaltningen af kronans domäner, stadgarna för de allmänna skogsläroverken

i riket den 13 april 1886 med däri gjorda ändringar, instruktionen

för skogsstaten den 29 november 1889 samt kungl. förordningen angående

hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894.

Eldigt dessa med flera författningar och kungl. bref åligger det domänstyrelsen

å skogsafdelningen:

1 I denna summa äro dock inberäknade en del s. k. besparingsskogar i Kopparbergs och

Gäfleborgs län, tillhopa 248,443-23 hektar, med hvilka domänstyrelsen ej har att taga befattning.

28

att i allmänhet verka för befrämjande af en ändamålsenlig skogshushållning

och jaktvård i riket,

att utöfva högsta ledningen af skogsförval bni ngen å kronoparker,

kronan tillhöriga flygsandsfält och statens till bergshandteringens understöd

anslagna skogar samt de häradsallmänningar, skogar å allmänna inrättningars

hemman, stadsskogar, renbetesfjäll och boställsskogar, hvilka

blifvit ställda under skogsstatens vård,

att bestämma och öfvervaka skötseln af öfriga boställsskogar,

att tillse det skötseln och begagnandet af öfriga allmänna skogar

samt enskilda tillhöriga skogar, hvilkas bestånd erfordras till skydd mot

flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, vederbörligen öfvervakas,

att hafva tillsyn öfver de allmänna skogsbi ro verken samt öfverinseendet

öfver de till dessa och till skogsstaten anslagna boställen, hemman

och lägenheter,

att utöfva befäl och öfverinseende öfver tjänstemän och betjänte vid

skogsstaten och skogsläroverken äfvensom öfver skogsirtgenjörer samt

att redovisa alla inkomster af allmänna skogar, som stå under

skogsstatens förvaltning eller inseende och af hvilka afkastning tillfaller

antingen statsverket eller under statskontorets förvaltning ställda

fonder, samt att af nämnda inkomster bestrida utgifterna till skogsstatens

aflöning och till förvaltningskostnader för allmänna skogar.

Dessa äro de för domänstyrelsens å skogsafdelningen verksamhet

gällande allmänna bestämmelser.

Beträffande de uppgifter af speciell natur, som förekomma till

behandling å skogsafdelningen, torde böra erinras om följande.

Rörande allmänna skogars indelande till ordnad hushållning och förfarandet

därvid meddelar domänstyrelsen erforderliga föreskrifter, öfverensstämmande

med de grunder, Kungl. Maj:t gillat. Tjänstemän vid skogsstaten

och skogsläroverken förordnas af styrelsen att verkställa indelningsförrättningar,

revision eller komplettering af hushållningsplaner samt eljest erforderlig

skogsuppskattning, ägoaffåttning och undersökning för torrläggning

af sank mark med flera till skogsförvaltningen hörande åtgärder.

Efier verkställd indelnings-, revisions- eller kompletteringsförrättning skall

29

styrelsen i de fall, där sådant icke tillkommer öfverjägmästare, pröfva

samt med eller utan ändringar och tillägg fastställa vid förrättningarna

uppgjorda förslag äfvensom sedermera, där så finnes nödigt, föreskrifva

jämkningar i hushållningen och rättelse i fastställda planer.

Styrelsen skall pröfva och fastställa skogs hushål Iningsplaner för enskilda

skogar inom Norrbottens och Västerbottens län utom lappmarkerna.

Beträffande de allmänna skogar, hvilka blifvit ställda under skogsstatens

vård, tillkommer det styrelsen att ej mindre bestämma om utsyning

och försäljning af virke, upplåtelse til! grässlätter och mulbete samt

torf-, sten- och grustäkt med mera dylikt än äfven förordna om förvaltningsåtgärder

i öfrigt samt bestämma de utgiftsbelopp, hvilka därvid icke

få öfvorskridas.

Vidkommande skogsinstitutet, för hvilket styrelsens chef är inspektor,

samt skogsskolorna åligger det styrelsen öfvervaka, att undervisningen så

ordnas och handhafves, att läroverken motsvara sin bestämmelse.

Styrelsen skall tillse, att de till skogsstaten och skogsläroverken anslagna

boställen användas till de med dem afsedda ändamål och vederbörligen

underhållas.

I fråga om civila och ecklesiastika boställsskogar tillkommer det i

regel styrelsen att bestämma boställshafvares andel i skogsafkastningen.

1 vissa fall, som angifvas uti § 20 af kungl. förordningen angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket, skall styrelsen dock underställa

dylika ärenden Kungl. Maj:ts pröfning. Från boställena influtna

skogsmedel fördelas af styrelsen, som jämväl föranstaltar om utbetalande

till vederbörande af dem tillkommande andelar däraf.

På kronoparkcr och andra till skogsstatens förvaltning öfverlämnade

skogar befintliga inägoområden, hvilka ej utläggas till skog, upplåtas genom

styrelsens försorg på arrende under villkor, dem styrelsen äger bestämma.

Reglementariska föreskrifter i afseende på utförandet af de tjänstemän

och betjänte vid skogsstaten och skogsläroverken samt skogsingenjörer

tillhörande åligganden meddelas af styrelsen.

Styrelsen tillkommer jämväl att bestämma omfattningen af kronojägarnas

bevakningstrakter.

30

Då öfver]ägmästarbefattning blir vakant, skall styrelsen därom göra

anmälan hos Kungl. Maj:t. Angående ledig jägmästartjänst utfärdas af

styrelsen kungörelse; och inlämnas ansökningshandlingarna till styrelsen,

som upprättar förslag till tjänstens återbesättande och insänder detsamma

jämte ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t. Kronojägare och kronoskogvaktare,

såväl ordinarie som extra, antagas af styrelsen.

Tjänstledighet för öfverjägmästare och jägmästare äger styrelsen bevilja

på tid ej öfverstigande tre månader.

Tjänstledighet för assistenter och andra extra jägmästare samt skogsbetjänte

beviljas af styrelsen. Då ledigheten afser viss kortare tid, äger

respektive öfverjägmästare eller jägmästare bevilja densamma.

Styrelsen äger tilldela öfverjägmästare och jägmästare varning eller

ålägga dem antingen böter, svarande mot högst en månads aflöning, eller

ock suspension under högst tre månader från tjänst och aflöning. Assistenter

och andra extra jägmästare kunna af styrelsen varnas eller skiljas från

skogsstaten. Skogsbetjänte äger styrelsen förflytta till annan tjänstgöringsort,

afstånga på viss tid från tjänst och löneförmåner eller för alltid skilja

från tjänsten.

Före den 1 oktober hvarje år skall styrelsen till Kungl. Maj:t ingifva

statförslag angående medel, hvilka styrelsen anser behöfligt att begära

hos påföljande riksdag.

Inom november månad hvarje år skall styrelsen till Kungl. Maj:ts

pröfning ingifva dels generalförslag öfver användande under följande år

af anslaget'' till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet, dels förslag rörande de åtgärder, som äro afsedda att under

samma tid bekostas af de ecklesiastika boställenas skogsfond.

Samtliga till styrelsen inkomna räkenskaper med verifikationer skola

undergå fullständig granskning i styrelsen. De räkenskaper, hvilka ej

skola åtföljas af verifikationer och hvilkas granskning till siffran sker

annorstädes, skola granskas hos styrelsen med hänsyn till det sätt, hvarpå

de uppburna medlen blifvit använda.

I mål rörande anmärkning, som uppkommit vid räkenskapsgranskningen,

meddelar styrelsen beslut, och när grof vårdslöshet och uppenbar

vanvård finnes ådagalagd, äger styrelsen ålägga den felaktige, jämte åter

-

31

betalningsskyldighet, att gälda det anmärkningsförfattaren tillkommande

anmärkningsarfvode.

Styrelsen pröfva!* och afgör i förekommande fall besvär öfver skogstjänsteinans

beslut eller åtgärd.

Det åligger styrelsen att bevaka kronans rätt i afseende på fullföljd af

talan mot Konungens befallningshafvandes utslag i frågor rörande dels afsättande

af mark till kronopark och tilldelande af skogsanslag till hemman

och lägenheter vid afvittring, dels ock reglering af flottning i vattendrag,

som utgör flottled för virke från kronans skogar.

Årligen före den 1 december skall styrelsen till Kungl. Maj:t ingifva

berättelse för det föregående året rörande skogshushållningen, skogsundervisningen

och jaktväsendet. Denna berättelse skall jämväl innehålla en

summarisk redogörelse för de af skogsstatens tjänstemän och betjänte

under året föranledda åtal för förbrytelser mot skogs- och jaktförfattningarna,

uppgifter om dödade rofdjur och de af rofdjur dödade husdjur samt uppgift

om värdet på kronan tillhöriga skogar. Hvart femte år skall ett

sammandrag göras af de fem sistförflutna årens berättelser.

Styrelsen å skogsafdelningen skall före utgången af januari månad

årligen till Kungl. Maj:t insända förteckning på de inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark, hvilka under det föregående året för

kronans räkning ägt rum, med angifvande af pris och areal.

Öfver de under nionde hufvudtiteln uppförda anslag till skogsväsendet

äfvensom öfver andra af styrelsen förvaltade medel skall föras hufvudbok,

omfattande ett kalenderår; och skall densamma, jämte tillhörande

verifikationer, senast den 30 april påföljande år öfverlämnas till kammarrätten.

Hos styrelsen föras länsvis upprättade liggare öfver kronoparker, kronan

tillhöriga flygsandsfält, statens till bergshandteringens understöd an*

slagna skogar samt under skogsstatens förvaltning och vård ställda renbetesfjäll

och andra skogar äfvensom sådana till bostadsboställen hörande

skogar, som blifvit till ordnad hushållning indelade, för skogsväsendets

räkning utarrenderade hemman och lägenheter samt de till skogsstaten och

skogsläroverken upplåtna boställen och lägenheter.

32

Till vidare utredning angående omfattningen af domänstyrelsens

ämbetsåligganden meddelas följande sammandrag af styrelsens arbetsförteckningar

för hvart femte år från och med år 1884 — det första År,

hvarunder dylika förteckningar uppgjorts — samt för åren 1905 och 1906.

Jord bni ksafdel ningen.

År

. . __________ . _ .. !

1884.

1889.

1894.

1899.

1904.

1905.

1906.

Ingående balans:

Kung! bref ocli remisser ....

11

23

15

31

25

15

25

Årrendeförslag m. m.......

232

267

434

318

229

224

269

Säger

243

290

449

349

254

239

294

Inkomna mål:

Kong! bref och remisser ....

182

503

404

279

281

291

327

Besvärsmål...........

2

—

—

—

—

Arrendeförslag m. m.......

1,2(12

1,892

1,525

1,228

1.338

1,494

1.672

Säger

1.447

2.397

1.929

1,507

1.619

1,785

1.999

Summa

1,090

2,6S7

2,378

1,850

1,873

2,024

2,293

Afgjorda mål:

Kung! bref och remisser ....

160

495

402

281

291

281

308

Besvärsmål...........

3

2

—

—

—

—

Arrendeförslag m. m.......

1,261

1.887

1,614

1,331

1,343

1,449

1,709

Säger

1,424

2,384

2,016

1,612

1,634

1,730

2,015

Utgående balans:

Kung! bref och remisser ....

33

31

17

29

15

25

46

Arrendeförslag m. m.......

233

272

345

215

224

269

232

Säger

266

303

362

244

239

294

278

Summa

1,690

2,6S7

2,878

1,856

1,873

2,024

2,293

38

Skogsafdelni ngen.

År

1884.

1889.

1894.

1899.

1904.

1905.

1906.

Ingående balans:

Kungl. bref och remisser ....

26

19

24

30

56

69

64

Besvärsmål...........

1

1

2

—

5

4

—

Skogshushållningsmål, kassaredo- görelser m. m.........

601

559

443

411

781

1,040

1,258

Säger

628

579

469

441

842

1,113

1,322

Inkomna mål:

Kungl. bref och remisser ....

143

230

198

291

496

529

693

Besvärsmål...........

2

3

11

7

6

12

11

Skogshushållningsmål, kassaredo- görelser m. m.........

3,316

4.659

3,478

3,907

5,023-

5.487

5,226

Säger

3,461

4,892

3,687

4,205

5.525

6,028

5,930

Summa

4,089

5,471

4,156

4,016

6,367

7,141

7,252

Afgjorda mål:

Kungl. bref och remisser ....

154

224

191

279

483

534

684

Besvärsmål...........

2

4

9

6

7

16

7

Skogshushållningsmål, kassaredo- görelser m. m.........

3,412

4,690

3,557

3,815

4.764

5,269

5,437

Säger

3,568

4,918

3,760

4,100

5,254

5,819

6,128

Utgående balans:

Kungl. bref och remisser ....

15

25

28

42

69

64

73

Besvärsmål...........

1

—

4

1

4

—

4

Skogshushållningsmål, kassaredo- görelser m. m.........

505

528

364

503

1.040

1,258

1,047

Säger

521

553

396

546

1.113

1,322

1,124

Summa

4,089

5,471

4,156

4,646

6,367

7.141

7,252

Mellan de till jordbruksafdelningen hörande två byråer (n:r 1 och

n:r 2) hafva ärendena sålunda fördelats:

byrån n:r 1 handlägger styrelsens allmänna ärenden, ärenden, som

röra jordbruksafdelningen i dess helhet, äfvensom öfriga till afdelningen

hörande ärenden beträffande kronoegendomar, belägna inom Stockholms,

2868/07< Löneregleringskommitténs bet. X. 5

34

Uppsala, Kronobergs, Gottlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Alfsborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands och

Norrbottens län.

o

A byrån n:r 2 handläggas öfriga till jordbruksafdelningen hörande

ärenden.

Mellan skogsafdelningens tre byråer (n:r 3—5) äro ärendena fördelade

på följande sätt:

å byrån n:r 5 handläggas frågor angående förvaltnings- och utgiftsförslag,

utgiftsstater samt kassaredogörelser och kvartalsräkningar, anmärkningsmål,

frågor angående disposition af skogsmedel från ecklesiastika

och civila boställen, husröteersättning vid statens utarrenderade egendomar,

skogsstatens boställen, aflöningar och ersättningar för förrättningar samt

med nämnda ärenden sammanhängande besvärsmål;

byrån n:r 3 handlägger skogsafdelningens allmänna mål, d. v. s.

dem som röra skogsafdelo ingen i dess helhet, äfvensom skogsärenden från

de norrländska länen samt Kopparbergs och Värmlands län, i den mån dessa

mål och ärenden ej inbegripas i hvad som tillhör byrån n:r 5, och därjämte

frågor om skogsläroverken och skogsingenjörernas verksamhet samt

jaktmål;

å byrån n:r 4 handläggas skogsärenden från rikets öfriga län, i

den mån de ej tillhöra byrån n:r 5.

Beträffande särskildt ärenden angående tjänstetillsättning, tjänstledighet,

förordnanden och afsked för skogsstatens tjänstepersonal, handläggas

dylika ärenden å byrån n:r 3, om tjänst innehafvare! i fråga har sin

verksamhet inom något af de län, som höra till denna byrås verksamhetsområde,

men eljest å byrån n:r 4.

I fråga om arbetets fördelning mellan de särskilda byråerna må här

jämväl intagas följande uppgifter angående de å byråerna handlagda ärenden,

som afgjorts under år 1906.

35

Jordbruksafdelningen.

Byrån n:r 1.

Byrån n:r 2.

Allmänna ärenden angående styrelsen.................

Arrendemål:

141

—

Utarrendering af kronans jordbruksdomäner.............

143

164

Arrendeöfverlåtelser........................

55

53

Upplåtelser af lägenheter under löpande arrendeperiod.........

28

21

Ofverlåtelser af besittningsrätten till lägenheter...........

25

10

Nedsättning i arrenden.......................

20

15

Byggnadsfrågor..........................

113

90

Vattenaflednings-, diknings- och odlingsfrågor............

25

43

Syner och besiktningar.......................

152

154

Foderförsäljningar.........................

45

32

Upplåtelse af mark för järnvägsdrift, framdragande af elektriska kraft- ledningar, telefon- och vattenledningar m. m.............

39

25

Ärenden angående försäljning af egendomar och lägenheter.......

157

166

Utfärdande af köpebref........................

97

38

Egendomars öfverlämnande till skogsstaten eller annan myndighet ....

14

5

Ärenden angående rågångsreglering, ägostyckning m. fl. landtmäteriforrätt- ningar..............................

10

14

Ofriga ärenden............................

79

42

Summa

1,143

872

Skogsafdclningen.

Byrån

Byrån

Byrån

n:r 3.

n:r 4.

n:r 5.

Utsyningsförslag och stämplingslängder.............

14

12

_

Skogsindelningar: förordnanden angående dylika och fastställande

af planer ..........................

86

186

—

Mulbetes- och grässlåtterförslag samt öfriga betesfrågor å skogar .

12

31

—

Arrendefrågor, syner, besiktningar, byggnadsfrågor, ntsyningar m. m.

beträffande under skogsstatens förvaltning ställda egendomar . .

130

508

148

Utsyningar till reparationer och nybyggnader å ecklesiastika boställen

60

50

—

Disposition af skogsafkastning vid boställen..........

45

102

—

Skogstorp i Norr- och Västerbotten..............

429

—

24

Markinköp och försäljning af mark..............

58

140

-

36

Byrån

Byrån

Byrån

n:r 3.

n:r 4.

n:r 5.

Upplåtelser af mark till enskilda...............

65

tf*»

CO

_

Virkesförsäljningar samt frågor rörande uppskof m. m. med utverkning

272

102

—

Jaktärenden.........................

•

62

19

—

Afdikningar å kronans skogar.................

53

49

—

Flottledsärenden.......................

49

2

—

Uandtmäteriärenden m. m....................

27

17

Diverse ärenden rörande statens skogar.............

105

169

-

Allmänna inrättningars och städernas skogar..........

21

121

—

Afsättande af mark till kronopark...............

3

10

—

Årsberättelsen med därpå grundad statistik...........

62

—

—

Skogsundervisningen och statens skogsförsöksanstalt.......

51

—

__

Enskilda skogsvården.....................

332

—

Ärenden angående skogs- och jaktlagar samt föreskrifter för kontroll

af deras efterlefnad.....................

23

-

Personalfrågor........................

589

279

— !

Förslag till cirkulär angående uppbörd, redovisning m. m.....

—

—

4

Statförslag rörande skogsväsendet...............

—

2

Förvaltnings- och utgiftsförslag samt generalförslag för utgifter från

reservationsanslaget till skogsväsendet och från de ecklesiastika

boställenas skogsfond....................

22

Utgiftsstater för länen, förvaltningsmedels tillhandahållande åt

skogstjänstemän m. m....................

—

66

Jämkningar i anslagsbelopp..................

'' —

7

Hufvudboken........................ .

—

2

Räkenskapers granskning och därpå grundade anmärkningar . . .

382

Månatliga kassarapporter från samtliga redogörare........

—

24

Remisser af medel till statskontoret och länsstyrelserna i mån af

öfverskott eller behof af tillskott i landtränterierna samt upp- gifter till riksbanken....................

50

Boställhafvares andelar i behållen skogsafkastning.......

—

—

282

Bevillningstaxering af och utskylder för kronoparker, statens ut- arrenderade egendomar och ecklesiastika boställsskogar.....

_

_

50

Underdånig berättelse angående statens skogsförvaltning.....

—

—

1

Utanordning af aflöningar inom styrelsen samt af ersättningar till

skogstjänstemän för skogsindelningar och andra extra förrättningar

__

_

518

Ärenden rörande skogsstatens aflöning och tjänsteförhållanden . .

—

—

77

Tjänstefel och propriebalanser.................

—

—

13

Allmänna ärenden......................

11

4

48

Summa

2,559

1,849

1,720 1

37

Af de föreskrifter, som jämlikt den förut omnämnda kungi. skräfvel

sen den 10 november 1882 tills vidare, och intill dess definitiv instruktion

för domänstyrelsen framdeles kan varda fastställd, skola tjäna styrelsen

till efterrättelse, torde här böra meddelas följande.

Generaldirektören äger att allena besluta i alla hos styrelsen förekommande

ärenden, fördela göromålen emellan ledamöterna och fastställa

verkets arbetsordning, samt bör noga tillse, att styrelsens tjänstemän

med noggrannhet och drift fullgöra sina skyldigheter.

Ledamöterna åligger att bereda och föredraga de ärenden, hvilka de,

hvar för sin afdelning, hafva att handlägga; att i så väl dessa, som öfriga

o on 7 7 o

ärenden, vid hvilkas handläggning de äro närvarande, uttala sin mening

och, om beslutet blifver därifrån afvikande, låta anteckna densamma

till protokollet; att ansvara, en hvar, därför att styrelsens beslut i de af

honom handlagda ärenden varda med noggrannhet och skyndsamhet expedierade;

att i öfrigt verkställa de åtgärder, som enligt fastställd arbetsordning

kunna tillkomma en hvar af dem särskild, samt att hafva närmaste

tillsynen öfver göromålen hvar inom sin byrå och tillse, att de därstädes

anställda tjänstemännen behörigen fullgöra sina åligganden enligt

arbetsordningen.

Vid föredragning inför generaldirektören af vissa, särskildt angifna

ärenden skall, utom den ledamot, till hvilkens byrå ärendet hör, minst en

af de andra ledamöterna närvara och deltaga i öf v erläggningen till beslut.

Öfriga ärenden afgör generaldirektören i närvaro af endast föredragande

ledamoten eller, där föredragningen sker af ombudsmannen och fiskalen,

den ledamot, till hvars byrå ärendet hör; generaldirektören dock öppet

lämnadt att, då han därtill finner skäl, tillkalla och inhämta yttranden

jämväl af en eller flera bland styrelsens öfriga ledamöter.

Utan föregången föredragning inför generaldirektören må ledamot

genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar

och yttranden, som finnas erforderliga för ärendes afgörande, samt till

granskning, anteckning och förvaring af vederbörande tjänsteman befordra

inkommande syneinstrument och handlingar, som äro af beskaffenhet att

icke föranleda till omedelbar åtgärd af styrelsen. Ledamot äger ock meddela

beslut i anledning af ansökningar att utbekomma handlingar i af

-

38

gjorda mål och angående rekvisitioner å ersättning från vederbörande arrendator

för skogsindelningskostnader, som biifvit af allmänna medel förskjutna,

samt i frågor om skogsingenjörernas verksamhet, om virkesutsyning

för mer än ett år i sänder åt innehafvare af kronohemman och nybyggen

i de norra länen, om utsyning och försäljning från allmänna hemman

och boställen af extra afverkning, som vid skogshushållningsplans

uppgörande ansetts böra äga rum, om ståndskogslikvid i följd af laga

skifte å dylika egendomar, äfvensom angående verkställighetsåtgärder i

anledning af andra vid indelningsförrättning meddelade bestämmelser, som

inverka på skogshushållningen; dock att, där omständigheter förekomma af

beskaffenhet att påkalla anmälan inför styrelsen, sådan anmälan genast bör ske.

Anmärkningsmål må, där generaldirektören är af öfriga ämbetsgöromål

hindrad att i deras handläggning deltaga, afgöras af den ledamot, till

hvars byrå målet hör, och en annan ledamot. Blifva dessa icke om beslutet

ense, skall ytterligare en ledamot i målets behandling deltaga och

den mening anses såsom styrelsens beslut, därom två ledamöter förena

sig. Stanna alla tre ledamöterna i olika meningar, skall ärendet föredragas

inför generaldirektören.

Generaldirektören bör, när han så nödigt finner och hans öfriga

ämbetsgöromål det medgifva, företaga ämbetsresor för att bereda sig bännedom

ej mindre om skogshushållningens, skogsundervisningens och jaktväsendets

tillstånd, samt de utarrenderade egendomarnas vård, än ock om

det sätt, hvarpå skogstjänstemän och domänintendenter uppfylla sina åligganden.

Generaldirektören äger ock, när omständigheterna därtill föranleda,

uppdraga åt ledamot i styrelsen att i hans ställe företaga dylika resor.

Under generaldirektörens ämbetsresor, eller då han begagnar semester,

eller då han eljest under kortare tid, som ej öfverstiger fjorton dagar, är

förhindrad att förrätta sitt ämbete, åligger tillsynen öfver ärendenas gång

inom hvardera af styrelsens afdelningar den i tjänst äldste ledamoten å

afdelningen, och afgöras ärendena då af styrelsens ledamöter. Därvid

fordras för besluts fattande, att minst två ledamöter äro tillstädes,

en från hvardera afdelningen, då ärende förekommer af beskaffenhet att röra

bada afdelningarna gemensamt. Vissa ärenden äro dock undantagna från

afgörande i generaldirektörens frånvaro.

39

Tjänstemännen i första tjänstegraden åligger hufvudsakligen:

Notarie:

att biträda med beredning till föredragning af förekommande mål

och med anskaffande af erforderliga upplysningar;

att föra protokoll samt uppsätta utgående expeditioner i ärenden,

som tillhöra den ledamot, under hvilken han blifvit till tjänstgöring indelad;

att

kontrasignera och expediera utgående skrivelser;

Revisorn:

att revidera till styrelsen inkommande räkenskaper, verkställa alla

utbetalningar för styrelsen och handhafva dess kassa samt, i den mån sådant

af honom påkallas, biträda med notariegöromål;

Bokhållaren:

att föra styrelsens räkenskaper samt biträda med notariegöromål och

revision af räkenskaper;

Ombudsmannen och fiskalen:

att enligt de närmare föreskrifter, styrelsen meddelar, bevaka och

utföra kronans rätt och talan i ärenden, som röra de under styrelsens

förvaltning ställda jordbruksegendomar och skogar, hvarvid, när sådan

talan ej af honom kan vid ämbetsverk och domstolar utom Stockholm bevakas

och utföras, han äger, för biträde därvid af ombud, begära justitiekanslersämbetets

eller Konungens befallningshafvandes åtgärd; och bör

han meddela det tillförordnade kronoombudet de upplysningar och underrättelser

i afseende å bestyrkandet af kronans rätt, som han är i tillfälle

att lämna;

att efter erhållen remiss granska inkomna synehandlingar och, i god

tid före besvärstidens utgång, inför styrelsen föredraga desamma, hvarvid

han har att föreslå de åtgärder, han för bevakande af kronans rätt och

fördel finner med lag och författningar öfverensstämmande;

att granska inkomna redogörelser för hållna syner och för af arrendatorerna

ställda löftesskrifter eller aflämnade säkerhetshandlingar och, när

anmärkning därvid förekommer, anmäla sådant hos styrelsen;

att till styrelsen afgifva utlåtanden i ärenden, som för sådant ändamål

till honom remitteras; samt

40

att upprätta förslag till skogsafverkningskontrakt och i öfrigt tillhandagå

med det biträde i frågor af juridisk art, som af honom påfordras;

Registratorn och aktuarien:

att föra styrelsens diarium och särskilda ro tiar för ledamöterna;

att mottaga inkommande handlingar, utfärda diariebevis och meddela

afskrifter eller utdrag af de i registrators- och aktuariekontoret förvarade

handlingar samt ombesörja kopiering af därstädes befintliga kartor;

att föra verkets arrendeliggare äfvensom matrikel öfver styrelsens,

skogsstatens och skogs!äroverkens personal samt vårda styrelsens arkiv;

att före den 15 januari hvarje år till styrelsen afkunna sådana förteckningar

öfver utarrenderade kronoegendomar, som enligt kungl. blefven

den 20 februari 1880 och den 17 mars 1882 skola till Kungl. Maj:t

öfverläinnas, för att komma Riksdagens statsutskott till hända;

att inom medlet af februari månad hvarje år till styrelsen afkunna

förteckningar å de under nästföregående år skedda förändringar i arrendeinkomsterna

af kronans utarrenderade egendomar och å antagna köpeanbud

å kronoegendomar; samt

att ombesörja verkställigheten af styrelsens beslut angående dess ekonomiska

angelägenheter.

I öfrigt har en hvar af tjänstemännen att i afseende å tjänstgöringen

ställa sig till efterrättelse den arbetsordning, som för styrelsen utfärdas,

jämte de föreskrifter, som eljest kunna meddelas honom af styrelsen eller

vederbörande förmän.

Hvad särskildt angår den hos styrelsen anställda revisorn, har kommittén

inhämtat, att antalet af honom granskade verifikationer till länsstyrelsernas

och skogspersonalens in. fl. redovisningsskyldigas räkenskaper

utgjorde 15,540 år 1885, 27,425 år 1895 och 67,3.48 år 1906, att de på

grund af nämnda granskning uppsatta och handlagda anmärkningsmål belöpte

sig till 30 år 1885, 97 år 1895 och 133 år 1906, samt att granskade

rese- och arfvodesräkningar, för hvilka anordningar blifvit uppsatta, under

år 1906 uppgingo till ett antal af 441.

41

Nedanstående sammanställning afser att visa beskaffenheten och omfattningen

af de göromål styrelsens ombudsman och fiskal har sig anförtrodda.

Handlagda ärenden.

1883.

1888.

1893.

1898.

1903.

1904.

1905.

1906.

Syneklander...............

Öl

82

53

36

44

40

32

35

Jordatv ister...............

5

1

3

6

16

21

27

20

Andra rättegångsärenden.........

24

55

50

41

56

43

45

57

Stimma rättegånggärenden

SO

138

106

83

116

101

104

112

Syner, som af fiskalen granskats och därefter

direkt föredragits ............

340

664

222

230

212

229

175

214

Ärenden angående ntskylder........

2

3

15

30

32

31

22

34

Öfriga ärenden..............

148

104

124

119

147

190

302

326

Afiåtna expeditioner.

Memorial.................

122

135

138

148

172

215

278

293

Skrifvelser................

in

128

113

91

135

118

142

138

Kompetens för befordran till första gradens tjänst hos styrelsen äger

en hvar, som aflagt examen till rättegångsverken eller till Kungl. Maj:ts

kansli eller som vid skogsinstitutet undergått fullständig afgångsexamen.

Såsom ombudsman och fiskal må endast den anställas, som affart examen

till rättegångsverken.

I den mån sådant för »öromålens behörio-a gång finnes behöflig!

O O O O o ''

äger styrelsen anställa amanuenser samt antaga andra extra ordinarie tjänstemän,

därvid såsom kompetensvillkor gäller hvad som stadgats för behörighet

till första gradens tjänst.

Enligt skrifvelsen den 10 november 1882, angående förvaltningen af

kronans domäner, är af Kungl. Maj:t förordnadt, att, när i följd af anmärkning,

gjord inom domänstyrelsen emot styrelsen underlydande redogörare,

medel inflyta till statsverket, anmärkningsarfvode må till anmärkningsförfattaren

utgå med femton procent af det influtna beloppet.

2888/07. Lönereglerings k ommitt éns bet. S.

6

42

I dylikt arfvode har, enligt lämnad uppgift, styrelsens revisor uppburit

år 1904 kronor 543:45, år 1905 kronor 1,190:41 och år 1906

till följd af särskilda förhållanden — kronor 3,001:53. Bemälda revisor

har jämväl meddelat, att han, hvilken är hos domänstyrelsen anställd såsom

ämbetsverkets kommissionär, i sådan egenskap hatt en inkomst, uppgående

för åren 1904, 1905 och 1906 till respektive 410, 370 och 390

kronor.

1 detta sammanhang må äfven omnämnas, att styrelsens registrator

och aktuarie, enligt af honom lämnad uppgift, under nyssberörda tre år

i sportler och stämpelprovision haft en inkomst af i medeltal 80 kronor

för år.

43

Kommitténs förslag'',

Då för omkring 25 år sedan statsmakterna fattade beslut om inrät- Oomänat/reitande

af eu domänstyrelse, föll det sig helt naturligt, att den nyinrättade tiön lUToZstyrelsen

skulle bestå af två afdelningar, en för att öfvertaga den förvalt- "“JrÄf*''

ning, som utöfvades af kammarkollegii domänafdelning, och eu för att

ersätta dåvarande skogsstyrelsen. Meningarna hade ju varit delade rörande

ändamålsenligheten af en sammanslagning utaf de båda förvaltningsgrenarna

och man såg antagligen uti domänstyrelsens fördelning på eu

jordbruks- och en skogsafdelning en garanti för de olika intressenas vederbörliga

tillvaratagande.

Om lämpligheten åt att, efter de sedermera förflutna årens erfarenhet,

bibehålla domänstyrelsen vid det åt densamma gifna verksamhetsområdet

har kommittén för sin del icke någon anledning till tvekan.

Styrelsens båda afdelningar synas vara i så pass stort behof af hvarandras

biträde, att någon utbrytning från styrelsen af en eller annan del af

dess förvaltningsobjekt ej torde böra ifrågasättas.

Däremot har för kommittén uppställt sig den frågan, huruvida ej

styrelsens fördelning i en särskild jordbruks- och eu särskild skogsafdelning

borde upphöra. Så vidt kommittén kunnat finna, har denna fördelning

numera egentligen ej någon annan grund än den historiska. Dess

upphäfvande skulle däremot, enligt kommitténs öfvertygelse, i flera hänseenden

vara till gagn.

Enligt gällande föreskrifter äger domänstyrelsens chef att fördela

göromålen mellan ledamöterna. Denna chefens befogenhet, hvilken, om

8n med vissa i instruktion gifna allmänna begränsningar, synes böra bibehållas,

lärer emellertid ej innefatta rätt för chefen att rubba den historiskt

gifna skillnaden mellan jordbruks- och skogsafdelningarna genom öfver

-

44

flyttande från den ena till den andra afdelningen af någon grupp utaf

ärenden. Detta förhållande föranleder i sin mån svårigheter i afseende

å en rättvis fördelning af arbetet mellan styrelsens särskilda byråer.

Göroinålen å skogsafdelningen hafva hittills alltjämt ökats och någon

ändring därutinnan torde ej vara att förvänta. Genom decentralisering

inom skogsförvaltningen kan visserligen antalet ärenden inom denna afdelning

för någon tid nedbringas. Med hänsyn emellertid till såväl den

fortgående ökningen af de skogar, med hvilka styrelsen bär att taga befattning,

som de växande anspråken på intensitet i deras skötsel, lärer

man, i stort sedt, få räkna med en oafbruten stegring i göromålen hos

den de] af styrelsen, som har skogsförvaltningen om hand.

Hvad åter jordbruksafdelningen angår, bär visserligen — så vidt af

styrelsens arbetsredogörelser kan bedömas — trots den nedgång i antalet

under afdelningens förvaltning ställda egendomar, som ägt rum under de

år, domänstyrelsen varit i verksamhet, någon minskning i göromålen ej

försports. Det torde dock ej vara tvifvel underkastadt, att, om statsmakmakterna

fullfölja den politik de sedan många år bedrifvit i fråga om

jordbruksdornänernas disposition, göromålen å jordbruksafdelningen komma

att minskas. Att så ej redan skett torde hafva sin förklaring dels i ökning

af antalet allmänna mål, som röra domänstyrelsen i dess helhet och hvilka.

såsom förut är nämndt, handläggas på en af jordbruksafdelningens byråer,

dels i den mångfald lägenhetsupplåtelser och däraf föranledda landtmäterim.

fl. åtgärder, som särskildt under de senaste åren ägt rum beträffande

kronans jordbruksdomäner, dels ock därutinnan att de vid dessa domäner

likasom inom jordbruket i allmänhet framträdande krafvel! på en intensivare

skötsel föranledt ett ökadt antal framställningar beträffande dikningsoch

odlingsföretag m. in. dyl.

Om förhållandena utveckla sig på sätt ofvan angifvits, kan det emellertid

med den nuvarande indelningen i afdelningar lätt inträffa, att göromålen

å vissa af styrelsens byråer blifva betydligt mera kräfvande än å

andra. Ur denna synpunkt måste det anses såsom en fördel, om sättet

för göromålens fördelning mellan byråerna ej vidare med nödvändighet

varder beroende på åtskillnaden mellan en särskild jordbruks- och en särskild

skogsafdelning.

Äfven ur andra synpunkter synes det kommittén önskvärdt, att

styrelsens fördelning i nämnda båda afdelningar upphör. Det torde nämligen

med fog kunna sägas, att det ej vore ur vägen, om vid afgörande af

åtskilliga utaf de ärenden, som för närvarande handläggas å skogsafdelningen,

den juridiska fackkunskapen finge göra sig gällande mera än nu är fallet. I de

mer invecklade juridiska spörsmål, som uppkomma å skogsafdelningen,

rådfrågas i regel styrelsens ombudsman och fiskal. Det ligger dock i

sakens natur, att en dylik rådfrågning ej kan äga rum i alla de fall, där

spörsmål uppkomma, hvilkas behandling ej lämpligen borde anförtros ensamt

åt enbart forstligt utbildade tjänstemän. Men äfven om en dylik

rådfrågning ägde rum i alla nu åsyftade fall, kan den ej tänkas medföra,

samma gagn för styrelsen, som om, då ärende af ifrågavarande art förekomme,

vid styrelsens bord sutte eu ansvarig ledamot med juridisk underbyggnad.

Sådana förhållandena nu äro, äger visserligen chefen för ämbetsverket

att till deltagande i skogsafdelningens öfverläggningar och beslut

inkalla, byråcheferna å jordbruksafdelningen eller någon af dem, men det

torde finnas skäl antaga, att, om fördelningen i afdelningar upphör, samverkan

mellan de olika byråerna skulle blifva lifligare och göromålen lättare

kunna fördelas så, att hvarje byråchef finge, såvidt möjligt, föredraga

de ärenden, för hvilkas sakkunniga behandling han ägde de största förutsättningarna.

Det är emellertid ej endast den juridiska och förstuga sakkunskapen,

som böra finnas representerade inom domänstyrelsen. Med den stora förvaltning

af jordbruksegendomar, styrelsen har om hand, synes det kommittén

i hög grad önskvärdt, att inom styrelsen beredes plats för en i

jordbruksfrågor hemmastadd ledamot.

Sakkunskapen i jordbruksfrågor fanns företrädd i kammarkollegii

domänafdelning. Då domänstyrelsen inrättades, synes man hafva ansett,

att för denna sakkunskap var tillräckligt sörjdt, om för densamma fanns

en representant i styrelsens chef. Men om man också på den tiden ansåg

sig kunna ställa den fordran på chefen för domänstyrelsen, att han skulle

vara sakkunnig både i jordbruks- och i skogsfrågor, torde en dylik fordran

nu ej kunna vidhållas. Statens skogsförvaltning bar blifvit eu så omfattande

och viktig affär, att vid besättande af ifrågavarande chefsplats utan

46

tvifvel måste främst göra sig gällande den synpunkten, att vederbörande

är lämplig förestå och leda denna affär. Om personen i fråga därjämte

bär någon större erfarenhet i jordbruksfrågor, torde däremot anses vara af

jämförelsevis mindre betydelse.

Det är dock en mycket väsentlig del af landets jordbruksfastigheter,

som förvaltas af domänstyrelsen, och det behöfver knappast här framhållas,

att sättet för handhafvandet af denna vidsträckta förvaltning är af mycket

stor betydelse ej blott för statens ekonomi utan äfven för landets jord*

bruksnäring.

Domänstyrelsens behof af arbetskrafter för den omfattande och ansvarsfulla

förvaltning, densamma har om hand, torde dock ej vara, hvad

föredragandena angår, tillräckligt tillgodosedt allenast därigenom att skillnaden

emellan de särskilda jordbruks- och skogsafdelningarna upphäfves,

samt att en af de nuvarande byråchefsbefattningarna besättes med en i

jordbruksfrågor erfaren person. Det på domänstyrelsen hyllande arbete

är nämligen af den omfattning, att kommittén funnit det böra undersökas,

om det nuvarande antalet byråchefer kan anses tillräckligt för ett tillfredsställande

utförande af föredragningsarbetet, äfven kvantitativt taget.

I detta afseende må törst erinras om den byrå (n:r 3), hvilken

det åligger att bereda ej blott skogsärenden från de norrländska länen,

Värmland och Dalarne utan äfven skogslagstiftnings- och andra allmänna

skogsärenden. Inom nyss nämnda delar af riket finnes den allra

största delen af kronans skogar, och de enskilda skogar, med hvilka

skogsstaten har att taga befattning, förekomma nästan uteslutande i

dessa landsdelar. Den statistiska redogörelsen å sid. 35—36 gifver vid

handen, att under år 1906 ej mindre än 2,559 ärenden afgjorts på

denna byrås föredragning. Om också af dessa ärenden ett rätt stort antal

såsom personalfrågor in. fl. ej äro af vidlyftig beskaffenhet, åro

däremot andra af desto större omfattning, såsom särskild! skogslagstiftningsärenden.

Den arbetsmängd, som således tillhör byrån n:r 3, är gifvetvis

alltför stor, i all synnerhet då man måste kräfva af byråns chef en nog

-

47

tyrann lokalkännedom beträffande såväl skogarna och deras afsättning*-

o u

möjligheter som den förvaltande personalen.

Enligt den nämnda redogörelsen har pa föredragning af den nuvarande

fjärde byrån, hvilken det tillhör att bereda skogsärenden från

rikets mellersta och södra delar, under år 1908 åtgjorts ett väsentligt

mindre antal ärenden än å tredje byrån. Att döma häraf och af arealen

statsskogar inom sistnämnda delar af riket skulle den fjärde byrån kunna

anses vara betydligt mindre betungad än den tredje. Men äfven den arbetsmängd,

som tillhör den fjärde byrån, är för stor.

I södra och mellersta delarna af riket är nämligen statsskogar nas

antal och intensiteten i deras skötsel ojämförligt mycket större än i de

nordliga delarna. Där förefinnes också det största antalet för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar och ecklesiastika boställen.

Byråchefen å fjärde byrån är därför mycket anlitad vid behandling

inom j ord bruk safdelni n gen af frågor angående utarrendering och försäljning

af jordbruksdomäner. Så snart skogsmark finnes å dessa domäner,

och det är i allmänhet fallet, måste vederbörande skogsbyråchef rådfrågas.

Ett mycket drygt arbete kräfva ock ärendena om disposition af

skoskaf kastning å ecklesiastika boställen. Föreskrifterna i detta ämne äro

af så olika beskaffenhet, att i åtskilliga fall undantagsbestämmelser måste

begäras hos Kungl. Maj:t.

Frågor om inköp af mark för skogsväsendet* räkning kräfva i allmänhet

mycket arbete med utredningar och värderingar. Detta arbete

faller till största delen på fjärde byrån.

Hvad den femte eller den kamerala byrån beträffar, är visserligen

äfven det denna byrå tillhörande arbetet betydande, men arbetets beskaffenhet

och de särskilda kvalifikationer, det kräfver, torde nödvändiggöra,

att denna byrå bibehålies vid dess nuvarande omfattning.

Såsom förut påpekats, har någon minskning i jordbruksafdelningens

göromål ännu ej försports, om ock en dylik under vissa förutsättningar

kan vara att förvänta. Under sådana förhållanden torde tills vidare

något tillskott ej böra äga rum i de två byråernas å denna afdelning

gemensamma arbetsmängd, men fördelningen af göromålen mellan de båda

48

byråerna bör blifva eu annan, om till innehafvare af den ena byråchefsbefattningen

utses en person med landtbruksteknisk utbildning.

På grund af hvad ofvan anförts, har kommittén ansett, att ytterligare

en byråchef bör i domänstyrelsen anställas; i sammanhang hvarmed bör

föreskrifvas, att skillnaden mellan jordbruks- och skogsafdelningarna borttages

samt att en af byråcheferna bör vara en i jordbruk kunnig person.

Enligt kommitténs förslag skulle alltså i domänstyrelsen komma att

iinnas sex byråer, utan någon fördelning i särskilda afdelningar.

De på styrelsens behandling ankommande ärendena har kommittén

tänkt sig fördelade på de sex byråerna sålunda, att åt en byrå (n:r 1), hvars

chef bör hafva erhållit juridisk utbildning, anförtros de ärenden, som för

närvarande handläggas å jordbruksafdelningen med undantag af frågor

angående nybyggnad, nyodling, foderförsäljning, kalkbränning, anläggande

af tegelbruk, mjöl- och sågkvarnar samt vattenaflednings- och dikningsfrågor.

A byrån n:r 2, hvars chef skulle vara sakkunnig i jordbruksfrågor,

skulle handläggas nyss omförmälda nybyggnads- in. fl. ärenden, som undantagits

från första byrån.

De ärenden, som nu tillhöra tredje och fjärde byråerna, skulle

fördelas på tre byråer med forstligt utbildade chefer, på det sätt att å en

byrå skulle handläggas skogsärenden från Luleå, Skellefteå och Umeå distrikt,

å en de allmänna ärenden, som nu handläggas å tredje byrån,

äfvensom skogsärenden från Mellersta Norrlands, Gäfle-Dala och Bergslagsdistriktet

med undantag af Uppland, samt å eu byrå skogsärenden från

Uppland i Bergslagsdistriktet och frän Östra, Västra och Smålands distrikt

samt Södra distriktet.

Att eu särskild byrå bör inrättas för de tre nordligaste skogsdistrikten

synes ej vara tvifvel underkastadt. En högst väsentlig del af

kronans skogar är belägen i sistnämnda distrikt; och de enskilda skogarna

i dessa distrikt äro antingen underkastade utsyningstvång eller den s. k.

dimensionslagens bestämmelser och sålunda i hvarje fall föremål för domänstyrelsens

verksamhet. För öfrigt kräfva förhållandena i dessa distrikt,

49

där så mycket återstår att uträtta inom skogshandteringen, att styrelsen

bland sina medlemmar har eu med dessa förhållanden förtrogen

person.

Då kommittén till den byrå, som skalle hafva att handlägga skogsärenden

från det öfriga Norrland och största delen af Svealand, hänfört

de allmänna skogsärenden, som handläggas å den nuvarande tredje byrån,

och således, bland annat, tillsynen öfver skogsläroverken, har detta skett

dels af den orsak att dessa läroverk till största delen befinna sig inom

denna rayon, dels ock emedan verksamheten inom nu ifrågavarande

landsdelar synts särskilt ägnad att medföra den öfverblick öfver skogsväsendet

i allmänhet, som bör finnas hos en föredragande för allmänna skogsärenden.

Någon ändring i de uppgifter, som åligga styrelsens nuvarande

femte byrå, skulle ej äga rum.

Med nu angifna fördelning anser kommittén, att styrelsens särskilda

byråer böra kunna medhinna de uppgifter, som åläggas dom.

Hos domänstyrelsen linnés icke någon tjänsteman i den andra normalgraden

för tjänstemän vid de centrala ämbetsverken, utan tillhöra samtliga

biträdande ordinarie tjänstemän i domänstyrelsen den första eller

lägsta, normalgraden.

Af dessa tjänstemän innehar ombudsmannen och fiskalen den utan

gensägelse viktigaste och mest kräfvande befattningen. Det åligger honom,

bland annat, att tillhandagå med det biträde i frågor af juridisk art, som

af honom påfordras, och detta åliggande har. särskild! med den utveckling

skogsväsendet erhållit, fått en alltmera vidsträckt betydelse.

Under de senare åren har statens skogsförvaltning kommit i allt

lifligare förbindelse med enskilda och Aid de uppgörelser, som därvid äga

rum, har ombudsmannens biträde såsom kronans jurist fått allt större

användning. Denna lifligare förbindelse mellan statens skogsförvaltning

och enskilda och särskild! de många markinköpen hafva ock haft till

följd, att antalet rättegångar tillväxt. Detta gäller särskild! i fråga om

jordatvister, hvilka till följd af sin ofta vidlyftiga omfattning och

-s08/07. Lönereglering sko mrn liten 8 bet. X. 7

50

svårutredda natur i förhållandevis hög grad taga krafter och omsorg i

anspråk.

Den benägenhet att höja taxeringen å kronans skogar, som på senare

åren gjort sig gällande, har föranledt styrelsen att i allt flera fall genom

sin ombudsman öfverklaga taxeringsmyndigheternas beslut. Dylika ärenden

kräfva ofta omfattande utredningar. Någon nedgång i dessa ärendens

antal lär ej vara. att förvänta, utan torde en fortsatt stegring snarare

komma att äga rum.

På det hela taget har det blifvit allt mera vanligt, att ombudsmannens

biträde på ett eller annat sätt påkallas i de mera invecklade spörsmål,

som förekomma å skogsafdelningen. Någon mei’a betydande inskränkning

i hans anlitande i detta afseende torde ej vara att förvänta, äfven

om, såsom kommittén förutsatt, en lifligare samverkan kommer att äga

rum mellan jordbruks- och skogsbyråerna.

1 ett afseende, som synes vara af den betydelse att det bör särskildt

påpekas, anser kommittén det vara gagneligt, att ombudsmannens biträde

anlitas i större utsträckning än hittills ägt rum.

Då domänstyrelsen hos Kungl. Maj:t gjort framställning om inköp

af mark för skogsväsendets räkning, hafva dessförinnan till köpet hörande

äganderätts- och inteckningshandlingar i regel ej underkastats någon granskning

af därtill kompetent person. Därest i öfrigt ej varit något att erinra,

har vederbörande länsstyrelse erhållit befallning att afsluta köpet och därefter

insända köpehandlingarna till kammarkollegium. Det har sedan varit

den hos kammarkollegium anställda advokatfiskalens åliggande att tillse, att

äganderättshandlingarna äro i behörigt skick, och att, där så ej är fallet,

söka få dem kompletterade. Brister i detta hänseende hafva emellertid

flera gånger vållat, att tvister uppstått om äganderätt till jord, som

kronan ansett ingå i köpet — hvilka tvister å kronans vägnar i regel

utförts af domänstyrelsens ombudsman — eller om återgång af träffade

köpeaftal.

Det torde få anses önskvärdt, att, innan ett aftal om inköp af skogsmark

för statens räkning ingås, behörig granskning ägnas åt säljarens

åtkomsthandlingar och att denna granskning verkställes af domänsty

-

51

relsens ombudsman, innan underdånig framställning i ämnet göres hos

Kungl. Maj:t.

Af hvad ofvan anförts torde framgå, att det ligger mycket stor vikt

uppå att till ombudsman och fiskal hos domänstyrelsen förvärfva en väl

kvalificerad person. Arten och omfattningen af de göromål, som ä,ro eller

höra vara med denna befattning förenade, äro emellertid sådana, att det

måste anses med svårigheter förenadt för styrelsen att vid befattningen,

för dess effektiva skötande under en längre följd af år, fästa och bibehålla

en fullt kvalificerad person, så länge aflöningsförmånerna oj äro högre

ån dem, som tillkomma tjänstemän af första normalgraden.

Kommittén anser sig därför böra förorda, att ombudsmans- och

fiskalstjänsten hos domänstyrelsen uppföres i andra lönegraden.

Förutom ombudsmannen och fiskalen äro hos styrelsen anställda sju

ordinarie tjänstemän i första lönegraden, hvarjämte, såsom förut å sid.

17 omförmälts, sedan 1906 års ingång å extra stat funnits uppförda aflöningar,

motsvarande begynnelseaflöningen för tjänstemän i första lönegraden,

till ytterligare tre tjänstemän (notarier) å styrelsens skogsafdelning.

Af de förenämnda sju ordinarie tjänstemännen är en anställd såsom

registrator och aktuarie, fyra såsom notarier, en å hvarje af byråerna n:r

1—4, en såsom bokhållare och en såsom revisor, de bägge sistnämnda med

tjänstgöring å byrån n:r 5 eller kameralbyrån. A denna byrå tjänstgör därjämte

såsom notarie en af de tre tjänstemännen på extra stat, medan de båda

andra, i enahanda egenskap, biträda en å hvarje af skogsafdelningens öfrig»

två byråer.

Enligt kommitténs förslag skulle domänstyrelsen uppdelas på sex

byråer, däraf två afsedda hufvudsakligen för ärenden, Indika tillhöra den

nuvarande jordbruksafdelningen, ehuru med ändrad fördelning af göromålen,

en byrå afsedd för enahanda uppgifter som den nuvarande kameralbyrån

och tre byråer, i stället för nu två, för de skogs;) fdelningen i

öfrigt tillhörande ärenden.

Vid pröfning, Indika tjänstemän i första lönegraden må vara behöflig»

för styrelsen med denna förändrade organisation, har kommittén ansett

såsom hittills höra anställas för styrelsen i dess helhet en registrator

52

och aktuarie samt å hvar och en af de två byråer, som skulle handhafva

de nu till jordbro ksafdelningen hörande ärenden, en notarie. Och vid

en uppdelning på tre byråer af de skogsärenden, som nu tillhöra tredje

och fjärde byråerna, synes det kommittén, att äfven för hvar och en af

dessa tre byråer bör vara till fyllest med en ordinarie notarie.

Beträffande därefter kameralbyrån bör, såsom för närvarande, å densamma

finnas anställd en bokhållare, men i stället för å denna byrå nu

tjänstgörande en revisor och en extra notarie anser kommittén därstädes

böra anställas två revisorer.

De göromål, som åligga den hos domänstyrelsen anställda revisorn,

hafva under den tid, styrelsen varit i verksamhet, vunnit en väsentligt

ökad omfattning. Viktigast bland dessa göromål är tvifvelsutan granskningen

af skogsmedelsräkenskaperna. Pa grund af gällande bestämmelser

måste emellertid denna granskning verkställas på mindre tid än fyra månader,

i det skogsmedelsräkenskaperna skola senast den 30 april aflämnas till

kammarrätten. Vid sådant förhållande har det, med den omfattning dessa

räkenskaper äga, för revisorn icke varit möjligt att hinna behörigen granska

desamma. Detta har också vid upprepade tillfällen framhållits af domänstyrelsen,

och för afhjälpande af det antydda missförhållandet har sedan

lång tid funnits nödigt vidtaga särskilda åtgärder. Så har, enligt hvad

redan omnämnts, under åren 1891—1905 hos styrelsen varit anställd en

extra revisor, år 1891 under två månader samt åren 1892—1905 under

tre månader årligen. Aren 1906 och 1907 har hjälp vid granskningsarbetet

beredts revisorn på det sätt, att under mera än tre månader hvartdera

året en amanuens varit hos honom placerad.

Förutom de egentliga skogsmedelsräkenskaperna har revisorn att granska

länsstyrelsernas kvartalsmedelsräkningar, skogsläroverkens och skogsförsöksanstaltens

räkenskaper samt till styrelsen ingifna rese- och arfvodesräkningar.

Vidare åligger det honom att uppsätta anordningar å aflöningarna

inom styrelsen samt å ersättningar för skogsindeiningar och andra extra

förrättningar, att utbetala sålunda utanordnade medel och ombesörja jämväl

styrelsens öfriga utgifter samt att öfver utgifterna föra kassabok. Dessa

göromål äfvensom författandet af de anmärkningar, hvartill revisorn finner

räkenskapsgranskningen föranleda, lära vara af den omfattning, att revisorn

53

är af desamma äfven under månaderna maj—december så upptagen, att,

åtminstone under senare tid, instruktionens föreskrift om skyldighet för

honom att, i den män sådant påkallas, biträda jämväl med notariegöromål

ej kunnat vinna tillämpning, utan har, såsom nämndt, den femte

byrån tilldelats eu extra notarie.

Med den betydelse statens skogsväsende erhållit och än ytterligare

torde vinna, framstår det för kommittén såsom en angelägenhet af synnerlig

vikt, att skogsmedelsräkenskaperna må inom domänstyrelsen underkastas

en grundlig och effektiv granskning. För tillgodoseendet af detta önskemål

synes kommittén lämpligaste utvägen vara den ofvan antydda, att å

kameralbyrån anställa två ordinarie revisorer. Dessa böra då, jämte nämnda

granskning och besörjande af de å styrelsens revisor, i denna hans egenskap,

i öfrigt nu hvilande åligganden, äfven hinna bestrida åtminstone det

mesta af de å byrån förekommande notariegöromål, så att, i synnerhet om

ej blott revisorerna utan äfven bokhållaren pålägges att biträda med

notariegöromål, för sådana göromål icke skulle behöfva anställas någon

särskild ordinarie tjänsteman.

Med tillämpning af hvad nu anförts anser kommittén således höra

hos domän styrel sen anställas nio ordinarie tjänstemän af första lönegraden.

Såsom å sid. 21 omnämnts, har till kommittén öfverlämnats, för att

tagas i öfvervägande vid dess behandling af frågan om lönereglering för

domänstyrelsen, en af nämnda styrelse i underdånig skrifvelse den 23

november 1906 hos Kungl. Maj:t gjord framställning om särskild! anslag

för utförande af statistiskt arbete inom styrelsen.

Den nämnda framställningen afser allenast vidtagande af vissa provisoriska

anordningar. Det definitiva ordnandet af det statistiska arbetet hos

styrelsen borde nämligen enligt styrelsens åsikt föregås af någon tids praktiskt

försöksarbete. Styrelsen har emellertid i sådant hänseende tänkt sig,

bland annat, anställande på extra staf af eu förste aktuarie för ledning

och öfvervakande af arbetet.

Kommittén tillåter sig i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t

den 20 januari 1905 tillsatt eu särskild kommitté med uppdrag att verkställa

utredning och afgifva förslag, huru inom rikets officiella statistik

54

största möjliga enhet och planmässighet äfvensom ökad skyndsamhet i publikationen

måtte kunna åstadkommas.

Det synes vara skäl att afvakta den sålunda, tillsatta statistiska kommitténs

utredning och förslag i fråga om ordnandet af rikets officiella statistik,

innan till vidare pröfning företages frågan om anställande af särskild

tjänsteman inom domänstyrelsen, vare sig på ordinarie eller extra

stat, för ledning och öfvervakande af det statistiska arbetet därstädes. Den

ifrågavarande framställningen från domänstyrelsen torde fördenskull för

närvarande ej böra föranleda vidare åtgärd.

Hos domänstyrelsen finnas på ordinarie stat anställda en förste och

två andre vaktmästare.

Det har visserligen blifvit ifrågasatt att öka den ordinarie vaktmästarpersonalen

med ytterligare en andre vaktmästarbefattning, men då

kommittén icke kunnat öfvertyga sig om nödvändigheten häraf, har kommittén

ansett sig böra i sitt förslag upptaga allenast tre ordinarie vaktmästare,

en förste och två andre.

månerför°dén Da kommittén nu öfvergår till frågan om de aflöningsförmåner b

ordinarie per- stat, som må höra tillkomma den ordinarie personalen vid domänstyrelsen,

aonalen. ^ar kommittén i sådant hänseende skolat först redogöra för sin uppfattning

beträffande aflöningen åt verkets chef.

1 delen 1, innefattande allmänna förutsättningar och grunder för eu

reglering af löneförhållanden m. in. inom de centrala ämbetsverken, har kommittén

upptagit såsom tillhörande normala lönegrader de generaldirektörer,

hvilka åtnjuta en aflöning af 9,000 kronor. Till denna grupp hör generaldirektören

i domänstyrelsen likasom ock, för närvarande, generaldirektören

i statskontoret och generalkrigskommissarien.

För generaldirektör i normalgrad föreslog kommittén en aflöning af

10,000 kronor.

Vid 1907 års riksdag blef emellertid, på förslag af Kung!. Maj:t,

aflöningen för generaldirektören i statskontoret och för generalkrigskommissarien

bestämd till 11,000 kronor, däraf lön 7,000, tjäna tgöringspenningar

3,000 och ortstillägg 1,000 kronor.

Därmed lärer få anses medgifvet, att afiöningen till generaldirektör

t normalgrad bör vid förestående löneregleringar sättas 2,000 kronor högre,

ftn den för närvarande utgör.

Med den uppfattning kommittén erhållit angående domänstyrelsens

verksamhet och de kraf, som böra ställas på dess chef, har kommittén

emellertid ansett en aflöning af 11,000 kronor ej vara till fyllest för denne.

Uppgiften att förvalta och göra fruktbringande så stora kapital, som

dem kronan äger i sina skogar och jordbruksdomäner, är nämligen så stor

och maktpåliggande, att. den nyssnämnda afiöningen synes kommittén för

låg för den, hvilken denna uppgift förnämligast åligger. Särskild! inom

skogsförvaltningen kunna felgrepp eller brist på omtanka medföra mycket

betydande ekonomiska förluster ej blott för tillfället utan äfven för en

lång framtid. En vaken uppsikt öfver förvaltningen i alla dess grenar,

förenad med omsikt och duglighet, kan däremot bereda det allmänna

eu vinst, i förhållande till hvilken eu jämförelsevis betydande aflöning till

domänstyrelsens chef ej spelar någon roll.

Med hänsyn till dessa förhållanden och med afseende jämväl å de

höga aflöningsbelopp, som inom den privata affärsverksamheten numera

utgå till personer med de kvalifikationer, på hvilka man härvidlag gör anspråk,

har kommittén ansett sig höra föreslå, att chefen för domänstyrelsen må

erhålla en aflöning af 15,000 kronor, hvilket belopp, med beaktande af

den indelning i aflöningstitlar som för statskontoret och arméförvaltningens

civila personal godkänts vid 1907 års riksdag, skulle kunna fördelas

sålunda:

lön 9,000, tjänstgöringspenningar 4,500 och ortstillägg 1,500 kronor.

Såsom ofvan är nämndt, har kommittén ansett sig böra tillstyrka, att

inom domänstyrelsen antalet byråer ökas till sex. Hvar och en af dem

skulle hafva sin föredragande ledamot af tredje normala lönegraden.

Kommittén har ock funnit sig böra föreslå, att ombudsmannen och

fiskalen uppflyttas från första till andra lönegraden, att antalet ordinarie

tjänstemän i första lönegraden ökas till nio, samt att hos styrelsen fortfarande

skola finnas anställda en förste och två andre vaktmästare.

För samtliga ifrågavarande tjänster torde aflöningen höra bestämmas

i likhet med hvad som vid 1907 års riksdag medgifvits motsvarande befattningar

i statskontoret och arméförvaltningen, nämligen:

för tjänsteman i tredje lönegraden lön 5,000, tjänstgöringspenningår

2,500 och ortstillägg 600 eller tillhopa 8,100 kronor, hvartill kan komma

ett ålderstilläerg till lönen efter 5 år med 600 kronor;

för tjänsteman i andra lönegraden lön 3,600, tjänstgöringspenningar

1,800, ortstillägg 400, tillhopa 5,800 kronor, hvartill kunna komma två

ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år;

för tjänsteman i första lönegraden lön 2,200, tjänstgöringspenningar

1,500, ortstillägg 300, tillhopa 4,000 kronor, hvartill kunna komma tre

ålderstillägg till lönen, hvart och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10

och 15 år;

för förste vaktmästare lön 900, tjänstgöringspenningar 450, ortstillägg

150, tillhopa 1,500 kronor; samt

för andre vaktmästare lön 700, tjänstgöringspenningar 350, ortstillägg

150, tillhopa 1,200 kronor, hvartill kan efter 5 år komma ett ålderstillägg

till lönen af 100 kronor;

skolande, därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad

samt bränsle, till honom, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej

utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Under åberopande af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer kommittén,

att generaldirektören och chef en för domänstyrelsen

må erhålla en aflöning af 15,000 kronor, där af 9,000 i

lön, 4,500 i tjänstgöringspenningar och 1,500 i ortstillägg;

att, med upphörande af den nuvarande fördelningen

i särskilda jordbruks- och skog saf delning ar, antalet

byråer inom domänstyrelsen bestämmes till sex, hvar och

en med sin byråchef i tredje normalgraden för tjänstemän

i de centrala ämbetsverken;

att till byråchef aflöningen må utgå med 8,100

kronor, däraf 5,000 i lön, 2,500 i tjänstgöringspennin

-

57

(jäv och 600 i ortstillägg, hvartill kan komma ett ålderstillägg

till lönen efter fem år med 600 kronor;

att ombudsmannen och fiskalen hos domänstyrelsen

hänföres till andra normalgraden med en aflöning af

5,800 kronor, däraf 3,600 i lön, 1,800 i tjänstgöringspenningar

och 400 i ortstillägg, hvartill kunna komma

två ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter

jern år och det andra, likaledes med 500 kronor, efter

ytterligare fem år;

att hos domänstyrelsen anställas nio tjänstemän i

törsta normalgraden, hvar och en med en aflöning a f 4,000

kronor, däraf 2,200 i lön, 1,500 i tjänstgöring spenningar

och 300 i ortstillägg, hvartill kunna komma tre

ålderstillägg till lönen, hvart och ett å 500 kronor,

det första efter fem år, det andra efter ytterligare fem

är och det tredje efter än ytterligare fem år;

att hos domänstyrelsen fortfarande må finnas en

förste och tvä andre vaktmästare;

att för förste vaktmästaren aflöningen må bestämmas

till 1,500 kronor, däraf 900 i lön, 450 i tjänstgöring

spenning ar och 150 i ortstillägg;

att aflöningen till andre vaktmästare må utgöra

1,200 kronor, däraf /OO i lön, 350 i tjänstgöringspenningar

och 150 i ortstillägg, hvartill kan komma ett ålderstillägg

till lönen efter fem ar med 100 kronor; samt

att i blifvande stat för domänstyrelsen den bestämmelsen

intages att, därest vaktmästare i sådan egenskap

åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom

ä lönen af dragas 100 kronor ärligen.

Enligt gällande och å sid. 41 åberopad bestämmelse må, när medel

inflyta till statsverket i följd af anmärkning, gjord inom domänstyrelsen

emot styrelsen underlydande redogörare, anmärkningsarfvode utgå till an

S868/o7.

LöneregleringskommitUns bet. X. g

58

märkningsförfattaren med femton procent af det influtna beloppet. Och

af hvad å sid. 41—42 omnämnts framgår, att revisorn hos domänstyrelsen

under åren 1904—1906 i dylikt arfvode uppburit betydande belopp.

Uti sitt den 18 juni 1904 afgifna betänkande (delen III) angående

kammarrätten har kommittén å sid. 175 beträffande det till tjänstemännen

å kammarrättens revisionsafdelning utgående anmärkningsarfvode uttalat,

att kommittén ansett det vara af synnerlig vikt för det allmänna,

att vid räkenskapsgranskningen, hvars noggranna utförande näppeligen

kan kontrolleras, vederbörande tjänstemän icke må slappas i sitt intresse,

utan sporras till en effektiv granskning; att kommittén därför funnit rätten

för vederbörande granskare att åtnjuta anmärkningsarfvode böra, såsom

tjänande ett maktpåliggande statsintresse, fortfarande kvarstå; men att det

synts kommittén, som om detta arfvode skäligen borde i någon mån begränsas,

då fråga är om större belopp.

Kommittén erinrade därvid om den begränsning i sådant hänseende,

som stadgats för de stora kommunikationsverken. Uti kung!, kungörelsen

den 31 december 1897, angående tilläggsbestämmelser till aflöningsreglementet

för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar, föreskrefs nämligen,

att den tjänstemännen å järnvägsstyrelsens revisions- och kontrollkontor

tillkommande anmärkningsprovision må utbetalas till den tjänsteman,

hvilken i den af järnvägsstyrelsen föreskrift^ ordning styrker sig

hafva först framställt vederbörlig anmärkning, med femton procent af det

anmärkta beloppet, därest detta icke öfverstiger 500 kronor, samt med

tio procent af högre belopp, dock att för belopp mellan 500 och 750 kronor

provision skall utgå med femton procent af 500 kronor. I den för

generalpoststyrelsen den 31 december 1902 utfärdade instruktionen och i

insfruktionen för telegrafstyrelsen af samma dag fastställdes enahanda begränsning

i afseende å den vederbörande tjänstemän hos dessa båda styrelser

tillkommande anmärkningsprovisionen.

Begränsningen är ock bibehållen i den nya instruktion, som utfärdats

för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907.

Beträffande kammarrätten har kommittén i sitt förenämnda betänkande

hemställt om samma begränsning i afseende å anmärkningsarfvodet, som

sålunda redan skett i de tre stora kommunikationsverken.

59

Jämväl hvad domänstyrelsen angår bör enligt kommitténs åsikt en

dylik begränsning äga rum; och får kommittén fördenskull, under erinran

att enligt dess förslag skulle hos nämnda styrelse finnas anställda två

revisorer, hemställa,

att i fråga om medel, som inflyta till statsverket i

följd af anmärkning, gjord inom domänstyrelsen emot

densamma underlydande redogörare, den vederbörande

tjänsteman i styrelsen tillkommande rätt till anmärkning

sarf vode må begränsas på det sätt, a,tt dylikt arfvode

skall utgå med femton procent å det anmärkta beloppet,

därest detta icke öfverstiger 500 kronor, samt med tio

procent å högre belopp, dock att för belopp mellan 500

och 750 kronor arfvodet skall utgå med femton procent

ä 500 kronor.

Enligt hvad kommittén inhämtat, lära de i nämnda hänseende för

ofvanberörda, kommunikations verk meddelade bestämmelser blifvit i så

måtto föremål för olika tolkning, att bestämmelsen rörande anmärkningsarfvodets

storlek för belopp mellan 500 och 750 kronor uppfattats dels

så, att i dylikt arfvode skola utgå femton procent å 500 kronor och tio

procent å återstoden af ifrågavarande belopp, dels ock så, att för hvilket

som helst belopp mellan 500 och 750 kronor anmärkningsarfvodet skall

utgå med femton procent å 500 kronor, d. v. s. med 75 kronor. För sin

del anser kommittén, att, om hänsyn tages till syftet med ifrågavarande

bestämmelse, det måste antagas, att den senare uppfattningen är den rätta.

Såsom å sid. 42 meddelats, är den nuvarande innehafvaren af

revisorstjänsten anställd såsom kommissionär hos domänstyrelsen.

I anledning däraf må här åberopas hvad kommittén i sina betänkanden

angående kammarkollegium (sid. 117—118) och statskontoret (sid.

150) uttalat, att det i allmänhet icke torde vara lämpligt, att till kommissionär

hos ämbetsverk förordnas en dess ordinarie tjänsteman, enär då

lätteligen kan hända, att denne föranledes låta de med kommissionårskapet

förenade bestyr inkräkta å den för hans ordinarie befattning förbehållna

arbetstiden. Dylikt uppdrag synes däremot böra anförtros åt amanuens

60

Utsträckt

arbetstid.

eller med sådan likställd extra ordinarie tjänsteman, där icke särskilda

förhållanden föranleda till annat förfaringssätt.

Hvad kommittén sålunda uttalat torde äfven vara tillämpligt vid

domänstyrelsen och fördenskull det i förevarande hänseende revisorn därstädes

meddelade förordnande böra upphöra.

I skrivelser den 14 maj 1907 n:r 131, angående ny atlöningsstat

för statskontoret, och n:r 145, angående organisation af arméns centrala

förvaltningsmyndighet, har Riksdagen tillkännagivit, att den såsom förutsättning

för sitt godkännande af de föreslagna nya aflöningsstaterna för

statskontoret och arméförvaltningen uppställt, att Kungl. Maj:t före den

1 januari 1908, då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom,

att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

Vidkommande uttrycket »i den man ej undantag kunna anses böra

stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgivas» säges i Riksdagens

skrifvelse angående statskontoret, hurusom det afsetts, att under det senare

fallet skulle inrymmas t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande

af ett eller annat arbete i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen,

såsom i annat ämbetsverk, arkiv eller dylikt, under en eller flera timmar

måste vara från tjänstelokalen frånvarande. Med uttrycket >i den mån ej

undantag kunna anses böra stadgas» hade Riksdagen afsett, bland andra,

de fall, då en mera allmän föreskrift om inskränkning i arbetstiden, afseende

t. ex. en längre tidsperiod och hela ämbetsverket, funnes böra medgifvas.

Riksdagen hade därvid i första rummet haft sin uppmärksamhet

riktad på tjänstgöringen under sommarmånaderna. Då nämligen erfarenheten

gåfve vid handen, att ett behörigt skötande af tjänsten under denna

del af året, på grund af det i allmänhet i något mindre mängd inkommande

arbetsmaterialet, ställde mindre kraf på arbetsintensiteten inom

ämbetsverken än under året i öfrigt, och då därtill komme, att ett strängt

fasthållande af regeln om 6 timmars tjänstgöring under ifrågavarande tid

otvifvelaktigt i många fall skulle ställa sig hindrande i vägen för tjänstemannen

att tillbringa den tjänstefria delen af dygnet på landet, hade

61

Riksdagen ansett, att möjlighet borde förefinnas att under exempelvis tiden

juni—augusti medgifva skalig nedsättning i ifrågavarande tjänstgöringstid.

Beträffande frågan af hvilken myndighet och i hvilken ordning pröfningen

af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen funnit

lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kung], Maj:t

i ämbetsverkets instruktion. Bestämmelser i ämnet hafva sedermera intagits

i de instruktioner, som den 11 och 18 oktober 1907 utfärdats för

arméförvaltningen och statskontoret.

Kommittén tillåter sig jämväl hvad domänstyrelsen angår hemställa,

att såsom förutsättning för den blifvande nya aflöningsstaten

uppställes, att samtliga ordinarie tjänstemän

och betjänte skola, i den mån ej undantag kunna anses

böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara ä tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar

hvarje söckendag.

Nu gällande aflöningsvillkor för domänstyrelsen finnas intagna i

kungl. kungörelsen den 10 november 1882, angående villkoren för åtnjutande

af de från 1883 års början fastställda löneförmåner för domänstyrelsen

(bihang till svensk författningssamling n:r 73).

Vid den blifvande nya staten för domän styrelsen synas kommittén

böra fästas enahanda aflöningsvillkor, som vid 1907 års riksdag antogos för

statskontoret, allenast med tillägg af en från aflöningsreglementet för tjänstemän

och betjänte vid postverket hämtad bestämmelse, som ansetts lämplig

äfven vid domänstyrelsen. Enligt § 3 i nämnda aflöningsreglemente, sådan

denna § lyder jämlikt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 (svensk författningssamling

n:r 41), är nämligen tjänsteman af lägre grad hos generalpoststyrelsen

skyldig, äfven när det erfordras till följd af tjänsteresor, att

mottaga förordnande å högre befattning i styrelsen med viss tidsbegränsning.

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande af de aflöning sför maner, som varda

upptagna i blifvande ny stat för domänstyrelsen, måtte

fastställas följande villkor och bestämmelser, nämligen:

Atlömngsvillkor

för

domänatyreleens

ordinarie

persa

nät.

62

att innehafvare af ordinarie befattning i domänstyrelsen

skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en

möjligen inträdande förändrad organisation af ämbetsverket

eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende äfvensom-

därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen

sä förändras, att detsamma ej längre kan såsom

själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande

ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till

annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af

den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny

eller förändrad, arbetsordning sköta de med befattningen

förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i domänstyrelsen icke må

förenas annan tjänst d rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med, ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk

ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med

Kungl. Majits oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad

slag som helst, såframt ej, hvad angår chef eller ledamot,

Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan

befattning, domänstyrelsen uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller

tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen

i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen

kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att

tjänstgöra, ä den särskilda befattning inom graden, där

domänstyrelsen, till befordrande af arbetets oafbrutna

gång, finner honom lämplig och behöflig;

63

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för

den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller

åtnjutit semester, men för den tid, lian eljest varit från

tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit

befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning

förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men

att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess

utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller

i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest

är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå sä mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens

uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt

för tid, hvarunder han afhällit sig frän tjänstgöring

utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder af stängd

från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans

aflöning, som icke af dornänstyrelsen pröfvas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden

innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta

honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras

till följd af tjänsteresor eller för beredande af semester,

tjänsteman af lägre grad. skall vara skyldig att, om han

förordnas till högre befattning i domänstyrelsen, densamma,

mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen

anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot

svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under

ett och samma kalenderår;

64

att därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af befattning i samma lönegrad är i,

staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem, år, under villkor att innehafvaren

under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med

godt vitsord bestrida sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,

om sådan äger rum, efter ytterligare fem år,

på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest

sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes pa

samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af

omförmäla löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas

den tid, som före den nya aflöning sstatens

trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen,

vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial

eller på grund af förordnande i följd af frågan om

domänstyrelsens omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den

lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,

icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan

hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta

semester, generaldirektören samt tjänstemännen af tredje

och andra lönegraden en hvar under en och en half månad

samt tjänstemännen af första lönegraden en hvar

under en månad;

65

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd

eller kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid af året, som

af generaldirektören bestämmes, begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom

ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt

till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,

skall'' vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, upphörande af eller minskning i extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde, likaledes i öfverensstämmelse med hvad som blifvit

bestämdt för statskontoret, böra förklaras,

att enhvar, som med eller efter ingången af det

är, med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder

befattning i domänstyrelsen, skall vara pliktig att

underkasta sig of vanberörda villkor och bestämmelser, samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar i

nämnda styrelse, hvilka icke före viss angifven tidpunkt

anmäla, att de vilja underkasta sig den nya afiöningsstaten

samt nämnda villkor och bestämmelser, och som

icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna

vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner

äfvensom, i den män ej annat föranledes af bestämmelserna

i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som

dittills tillkommit dem.

2868/ö7. Löner egt erm g sko mm i t tens bet. X.

9

66

''Anslag till

irfveden åt

amanuenser

och biträden

m. m.

Såsom ofvan meddelats, linnes i domänstyrelsens stat uppfördt ett

anslag å 22,300 kronor till vikariatsersättning, arfvoderi för byggnadsplaners

granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och

tryckningskostnader, hvarförutom för åren 1907 och 1908 på extra stat

beviljats ett anslag å 8,000 kronor för enahanda ändamål.

Till det statsrådsprotokoll för den 15 mars 1907, som linnes bilagdt

den kung], propositionen (n:r 100) till Riksdagen angående ny aflöningsstat

för statskontoret, har vid anslagstiteln till vikariat, renskrifning, flitpenningar

och extra biträden chefen för finansdepartementet erinrat, att

löneregleringskommittén i sitt allmänna principbetänkande (delen I) till

behandling upptagit frågan angående grunderna för den extra personalens

i de centrala ämbetsverken anställning och aflöning; hvarjämte departementschefen

anmälde i vissa delar en af styrelsen för »de extra ordinaries förening>

ingifven underdånig petition af den 17 maj 1905.

För egen del anförde departementschefen, bland annat, följande.

Såsom löneregleringskommittén framhållit, är ordnandet af den extra

ordinarie tjänstemannapersonalens inom de centrala ämbetsverken ställning

såväl med afseende å sättet, för denna personals antagande som i fråga

om dess tjänstgöring och aflöning utan tvifvel en angelägenhet af icke

ringa vikt ej mindre för det allmänna än äfven för tjänstemännen själfva.

Att härvid en viss likformighet emellan de centrala ämbetsverken är

önskvärd, finner departementschefen vara tydligt. Dock kunde naturligen

understundom ifrågavarande befattningar inom olika ämbetsverk vara af mer

eller mindre olikartad beskaffenhet och olikheter däraf påkallas såväl med

afseende på kompetensvillkoren för anställning i befattning af förevarande

slag och sättet för arbetets ordnande som ock med afseende å aflöningen.

Hvad särskildt aflöningsförhållandena beträffar, syntes det vara lämpligt,

att de allmänna grunderna för aflöningen fastställas af Kungl. Maj:t,

om det ock naturligen måste öfverlåtas åt vederbörande ämbetsverk och

myndigheter att inom den sålunda gifna ramen närmare ordna hithörande

förhållanden.

Vidkommande de fast anställda amanuenserna, utgå arfvodena till

dessa nu med tämligen växlande belopp inom olika ämbetsverk, beroende

af befattningarnas beskaffenhet och omfattningen af därmed

<>7

förenade göromål. Gifvet syntes det ock vara, att, om ock större

likformighet härutinnan är eftersträfvansvärd, det dock icke gärna kau

komma i fråga att, på sätt i omförmälda petition begärts, genom eu allmän

bestämmelse fastslå ett visst minimiarfvode för befattningar af ifrågavarande

slag, afsedt att under alla förhållanden tillämpas. I ifrågavarande

befattningars natur ligger nämligen, att därtill hörande åligganden svårligen

kunna annat än efter pröfning af förhållandena inom hvarje särskild!

verk bedömas. Minimiarfvodets belopp måste alltid i viss mån

blifva beroende af befattningens art, därför erforderlig utbildning in. in.

Beträffande flertalet centrala ämbetsverk och under förutsättning af en

tjänstgöring af den omfattning kommittén syntes hafva tänkt sig såsom

den i förevarande fall normala1, syntes emellertid såsom regel arfvode för

tjänst af ifrågavarande beskaffenhet icke böra beräknas lägre ån till 1,200

kronor för år räknadt, hvilket belopp redan nu tämligen allmänt torde

betraktas såsom minimiarfvode för befattning med eu så pass utsträckt

tjänstgöringsskyldighet, som kommittén förutsatt. Om befattningen

vore jämförelsevis mera kräfvande eller tjänstetiden afsevärdt längre,

än af kommittén angifvits, syntes det dock vara uppenbart, att ett

arfvodesbelopp af 1,200 kronor icke under nuvarande förhållanden

kan anses tillräckligt. Inom vissa af statsdepartementen, där emellertid

arbetstiden för ifrågavarande amanuenser i medeltal numera torde nå°-ot

öfverstiga hvad kommittén förutsatt såsom den normala, äfvensom inom

åtskilliga andra verk, där ett liknande förhållande ägde rum, torde ock

ifrågavarande arfvoden redan nu tämligen allmänt utgå med 1,500 kronor

om året. Tydligt var äfven, att dessa arfvodens belopp i viss mån måste

blifva beroende äfven af tilloppet åt sökande till ämbetsverken och möjligheten

att erhålla lämpliga biträdande arbetskrafter till erforderligt antal.

Att, på sätt i omförmälda petition blifvit ifrågasatt, beträffande

ifrågavarande befattningar på förhand fastställa ålderstillägg, att utgå med

tillämpning af de för ordinarie tjänstebefattningar gällande grunder, ansåg

departementschefen icke vara med ifrågavarande befattningars natur förenligt.

Däremot syntes honom intet hinder böra möta att, i mån som vederbörande

befattningshafvare genom ådagalagd flit och duglighet gjorde

1 Fyra timmars arbete hvarje söckendag, förekommande hemarbete inberäknadt.

(58

sig däraf förtjänta, efter viss tids tjänstgöring, enligt hvad skäligt pröfva*,

höja arfvode! Enär ofta nog två befattningar af ifrågavarande slag förenas

på samma hand, syntes — under förutsättning att begynnelselönen'' för

första gradens tjänst bestämdes till 4,000 kronor — en dylik förhöjning

af arfvodet, åtminstone under vanliga förhållanden och ifall arbetstiden

som regel icke går utöfver hvad kommittén förutsatt såsom den regelmässiga,

böra stanna vid 2,000 kronor.

I likhet med flertalet af de i ärendet hörda ämbetsverken ansåg

departementschefen skäligt, att nu ifrågavarande tjänstemän vid sjukdom,

där denna icke öfverskrider viss tid, exempelvis ett år, tillerkännas rätt

att bibehålla en del af deras arfvode, hvilken lämpligen syntes böra bestämmas

till två tredjedelar däraf. Detsamma syntes böra gälla vid sådan

tjänsteman meddeladt förordnande att sköta ordinarie tjänst under ordinarie

innehafvares semester eller tjänstledighet, i sistnämnda fall dock naturligen

med den inskränkning, som kunde föranledas däraf, att den tjänstledige

pröfvas böra till vikarien afstå någon del af lönen. Amanuens,

som åtnjuter ledighet för svag hälsas vårdande, syntes däremot höra vara

pliktig att afstå så stor del af sitt arfvode, som erfordras för amanuensbefattningens

skötande eller eljest pröfvas skäligt.

Likaså fann departementschefen önskvärdt och billigt, att åt ifrågavarande

tjänstemän, Indika i allmänhet måste tjänstgöra ganska lång tid,

innan de erhålla fast arfvode, som regel beredes tillfälle till någon tids

ledighet under hvarje år utan skyldighet att därunder afstå någon del af

arfvodet. Dock måste naturligen alltid en dylik förmån blifva beroende

däraf, huruvida göromålen inom vederbörande ämbetsverk sådant tillåta,

äfvensom däraf, huruvida förekommande behof af vikarier för ordinarie

tjänstemän ändock kan på lämpligt sätt tillgodoses. Därest en föreskrift i

, dylik riktning ansåges böra meddelas, syntes densamma därför endast böra

erhålla formen af ett bemyndigande för vederbörande verk att, där så funnes

lämpligen kunna ske, meddela dylik ledighet åt ifrågavarande tjänstemän

med rätt för dem att under ledigheten bibehålla arfvodet.

Hvad angår den tid, under hvilken sådan ledighet bör ifrågakomma,

framhöll departementschefen, att detta i viss mån bör bero af befattningens

beskaffenhet. Såsom regel torde densamma dock, med hänsyn där

-

69

till att första gradens tjänsteman endast äger rätt att åtnjuta en månads

semester, lämpligen böra begränsas till 2 ä 3 veckor, med iakttagande att,

därest samma tjänsteman innehar mer än en befattning af ifrågavarande slag,

ledigheten vid båda befattningarna, såvidt möjligt, förlägges till samma tid.

Då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller eljest åtnjuter

ledighet eller förordnas att uppehålla ordinarie befattning, borde åtminstone

i regel gälla, att annan extra ordinarie tjänsteman, där lämplig sådan

tinnes att tillgå, förordnas att bestrida amanuensbefattningen mot den aflöning,

hvilken inom verket anses böra utgöra begynnelsearfvode för sådan

befattning, som är i fråga.

Att, såsom i petitionen blifvit ifrågasatt, extra ordinarie tjänstemän,

som icke åtnjuta fast arfvode, skulle på förhand tillförsäkras gratifikation

(ill visst belopp för månad, ansåg departementschefen icke kunna ifrågakomma,

de arbetet för dessa tjänstemän så till beskaffenhet som mängd

säkerligen i allmänhet måste blifva tämligen växlande. Ersättningen kunde

därför beträffande dem svårligen bestämmas att utgå efter på förhand bestämda

grunder. En annan sak var, att det gifvetvis måste anses önskvärdt,

att vederbörande anslag tillmätas så, att desamma lämna möjlighet

till beredande af skälig uppmuntran och nöjaktig godtgörelse äfven åt dessa

tjänstemän.

Depai tementschefen framhöll slutligen, att med hvad han uttalat angående

grunderna för aflönandet af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen

vid de centrala ämbetsverken han naturligen icke afsett, att de af honom föreslagna

grunderna skulle utan vidare komma till tillämpning vid dessa ämbetsverk

i allmänhet, helst naturligen detta beträffande hvarje verk ytterst måste

blifva beroende däraf, huruvida för ändamålet tillgängliga medel därtill

lämnade ''tillgång, utan han hade därmed, i det sammanhang uttalandet

skedde, endast velat utreda, i hvad mån hänsyn till de i omförmälda petition

framställda önskemål borde tagas vid beräkningen af det för aflönande

af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen inom statskontoret erforderliga

anslag.

1 öfverensstämmelse med hvad departementschefen hemställde, föreslogs

i den kungl. propositionen, att anslaget »till amanuenser, vikariatsersätining,

renskrifning och flitpenningar» vid statskontoret måtte höjas

70

från 25,900 till 30,700 kronor. Därvid var, såsom af statsrådsprotokollet

framgår, afsedt, att å anslaget jämväl skulle finnas medel till ersättande

af fast anställda amanuensers vikarier under sjukdom och ledighet samt

förordnande att bestrida ordinarie tjänst.

Riksdagen tillkännagaf i sin skrifvelse angående ny aflöningsstat för

statskontoret, att Riksdagen funnit den föreslagna förhöjningen af nämnda

anslag vara af behofvet påkallad, särskildt för beredande, på sätt föreslagits,

af möjlighet att kunna höja de nu i allmänhet med 1,200 kronor

utgående amanuensarfvodena till högst 2,000 kronor. Riksdagen uttalade

emellertid, att, i den mån ett sådant arfvode förhöjdes, en något längre

arbetstid å tjänsterummet än den nu för amanuenserna gällande skäligen

syntes kunna utkräfvas af den, som finge uppbära det förhöjda arfvodet.

Hos domänstyrelsen finnas för närvarande anställda nio amanuenser,

eu å hvarje «af jordbruksafdelningens två byråer och den kamerala byrån,

två å hvardera af de två öfriga byråerna, en hos ombudsmannen samt en

hos registratorn. I årligt arfvode åtnjuta de fem amanuenserna å skogsafdelningen

2,000 kronor hvar, amanuensen hos registratorn 1,800 kronor

samt de öfriga amanuenserna 1,500 kronor hvar.

Under den första tiden af styrelsens verksamhet åtnjöto de dåvarande

amanuenserna 1,500 kronor i årligt arfvode, utom en å skogsafdelningen,

som uppbar allenast 1,200 kronor.

Arfvodet till amanuensen hos registratorn höjdes dock redan

med ingången af år 1885 till 1,800 kronor. Med amanuensbefattningarna

å skogsafdelningen hafva från och med år 1901 varit förenade

arfvoden till belopp af 2,000 kronor. Denna förhöjning i arfvodesbeloppen

ägde rum, sedan Riksdagen, såsom ofvan å sid. 15 omnämnts, beviljat

ett extra anslag till arfvoden åt amanuenser och extra biträden a skogsafdelningen.

Amanuenserna å jordbruksafdelningen hafva under hela tiden

för styrelsens verksamhet bibehållits vid de arfvoden de från början innehaft.

Hos ombudsmannen har först från och med år 1906 varit anställd

eri amanuens. Denne har hela tiden åtnjutit 1,500 kronor i årligt arfvode.

Af amanuenserna har i regel endast den hos registratorn

anställde åtnjutit extra ersättning i form af gratifikation. Denna gratifikation

har under de senaste åren utgått med 900 kronor om året.

71

Från domänstyrelsens sida har uttalats önskvärdheten af att anslaget

till arfvoden åt amanuenser och extra biträden in. in. blefve så tilltaget,

att hos styrelsen kunde anställas, förutom de nio nuvarande amanuenserna,

ytterligare tre forstligt bildade amanuenser; och har beträffande

storleken af arfvodena till dylika amanuenser framhållits, att det visat sig

förenadt med allt större svårigheter att vid amanuenstjänstgöringen i styrelsen

fästa för det praktiska skogsyrket utbildade personer. I den praktiska

utöfningen af sitt yrke vunne nämligen dessa eu bättre utkomst och

ett för de flesta mera tilltalande arbete. De forstligt bildade amanuenserna

hade ock i allmänhet ej tillfälle att i hufvudstaden genom annat arbete

förvärfva bidrag till sitt uppehälle.

Hvad den hos registratorn anställde amanuensen angår, äro,

enligt hvad kommittén inhämtat, göromålen mellan denne och registratorn

så fördelade, att registratorn jämte ett kvinnligt biträde uppehåller

registratorsgöromålen å skogsafdelningen, medan amanuensen likaledes

med ett kvinnligt biträde bestrider enahanda göromål å jordbruksafdelningen.

Det har framhållits från domänstyrelsens sida

att de göromål, som åligga sistnämnda amanuens, kunna till fullo likställas

med en ordinarie tjänstemans, och att fördenskull för denna befattning

— hvars nuvarande innehafvare varit anställd i styrelsens tjänst under

hela den tid styrelsen varit i verksamhet och dessförinnan haft anställning

i kammarkollegii domänafdelning — borde beredas aflöningsförmåner

väsentligt öfverstigande dem, som i allmänhet utgå till amanuenser i de

centrala ämbetsverken.

I fråga om behofvet af extra arbetskrafter i domänstyrelsen har kommittén,

under förutsättning af bifall till den af kommittén föreslagna omordanisationen

och med hänsyn jämväl till den likaledes föreslagna utsträckningen

af arbetstiden för den ordinarie personalen, ansett sig icke äga anledning tillstyrka

någon ökning af det nuvarande antalet amanuenser hos styrelsen.

Vidkommande frågan om amanuensarfvodenas belopp får kommittén

till en början erinra, att den i sitt den 9 mars 1907 afgifna betänkande

rörande reglering af löneförhållanden m. in. vid skogsstaten och de

allmänna skogsläroverken uttalat, att arfvodet till revirassisteiit i allmänhet

torde böra utgöra minst 2,400 och högst 3.000 kronor för år;

hvartill borde komma reseersättning. Det lärer numera vara fallet, att

de nyblifna extra jägmästarna i regel kunna vinna anställning såsom revirassistenter

omedelbart efter utnämningen.

1 sitt den 7 november 1907 afgifna betänkande rörande

reglering af löneförhållanden m. in. vid landtmäteristyrelsen har kommittén

omförmält de skäl, på grund af hvilka det ansetts påkalladt, att

arfvode till amanuens i sistnämnda styrelse ej borde sättas lägre än

2,400 kronor för år. Därvid har, bland annat, anförts, att amanuenserna därstädes

på grund af sin särskilda utbildning ej kunna, såsom fallet är med

extra tjänstemän inom många andra verk, erhålla aflönad sysselsättning

inom annat ämbetsverk, samt att å andra, sidan obefordrade skickliga landtmätare

kunna såsom tjänstemedhjälpare åt landtmätare i landsorten förskaffa

sig en säker inkomst af minst 200 kronor i månaden. Landtmäteristyrelsen

hade ock förklarat, att den ansåg sig icke hafva utsikt att erhålla

lämpliga personer till extra tjänstemannabiträden för lägre godtgörelse ån

2,400 kronor.

Kommittén har i betänkandet angående landtmäteristyrelsen ock påpekat,

hurusom vid 1900 års riksmöte Riksdagen fann ett högre arfvode

för amanuenser å domänstyrelsens skogsafdelning väl betingadt af den omständigheten,

att amanuenserna å denna afdelning, för hvilkas kompetens

erfordrades forstlig sakkunskap, ej kunde beräkna att genom tjänstgöring

äfven inom annat ämbetsverk i hufvudstaden förvärfva ytterligare bidrag

till bestridande af lefnadskostnaderna; hvaraf Riksdagen emellertid äfven

ansåg följa, att amanuenserna å skogsafdelningen kunde ägna mera tid åt

arbetet därinom.

Och kommittén har i samma betänkande fästat uppmärksamheten

därå, att i skrifvelse till telegrafstyrelsen den 16 februari 1903, angående

grunderna för aflöningen till den extra personalen vid telegrafverket, Kung!.

Maj:t föreskref, att såsom aflöning till amanuens i allmänhet hos telegrafstyrelsen

finge utbetalas arfvode i regel begynnande med 1,200 kronor, hvilket

arfvode finge, i den mån sådant pröfvades skäligt, förhöjas, dock icke

utöfver 1,800 kronor för år, men att till sådan amanuens eller extra ordinarie

tjänsteman å telegrafstyrelsens linjebyrå, som är anställd såsom biträdande

ingenjör, arfvode finge utgå med högst 2,800 kronor för år.

ty Pr.

73

Enligt kommitténs öfvertygelse är det fortfarande behöfligt jämväl

inom domänstyrelsen att bereda amanuenser med specialutbildning (d. v. s.

de forstligt utbildade amanuenserna) högre arfvodesförmåner än amanuenser

i allmänhet. Forstligt utbildade äro amanuenserna å byråerna n:r 3

och 4, hvaremot för närvarande den å byrån n:r 5 eller den kamerala

byrån tjänstgörande amanuensen är juridiskt bildad. Man lär nämligen

under en följd af år ej kunnat förvärfva någon forstligt bildad person till

amanuenstjänstgöring å sistnämnda byrå.

För de forstligt bildade amanuenserna i domänstyrelsen böra, enligt

kommitténs åsikt, arfvodena ej sättas lägre än 2,400 kronor för år. Dessa

arfvoden torde — likasom det blifvit föreslaget vid landtmäteristyrelsen —

efter någon viss tids tjänstgöring böra kunna höjas, i den mån sådant

pröfvas skäligt, dock icke utöfver 3,000 kronor för år. Varda arfvodena

för de forstligt utbildade amanuenserna i domänstyrelsen af den storlek,

som sålunda ifrågasatts, lärer emellertid både kunna och böra å dessa befattningars

innehafvare ställas den fordran, att de åt det dagliga arbetet i

styrelsen ägna betydligt mera tid än amanuenser i allmänhet. Kommittén

har ock i detta afseende inhämtat, att det är domänstyrelsens afsikt

att af ifrågavarande amanuenser kräfva en arbetstid af väsentligen samma

mått som den ordinarie personalens. Detta anser kommittén ock böra

vara en betingelse för arfvodenas bestämmande till nyss angifna belopp.

Hvad angår den hos registratorn anställde amanuensen, som öfvergått

till domänstyrelsen från kammarkollegii domänafdelning och alltsedan

varit i domänstyrelsen tjänstgörande, böra naturligen, så länge han fortfarande

till styrelsens tillfredsställelse fullgör de honom anförtrodda åligganden,

hans aflöningsförmåner ej understiga deras nuvarande belopp.

För öfriga amanuenser hos domänstyrelsen torde arfvodena lämpligen

kunna beräknas till lägst 1,500 och högst 2,000 kronor.

Till arfvoden åt nio amanuenser hos domänstyrelsen har kommittén

i sin beräkning upptagit ett belopp af 21,600 kronor, och därutöfver har

till flitpenningar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare synts höra afses

ett belopp af 4,000 kronor.

1 anledning af väckt motion har Riksdagen i skrifvelse den 23 maj

1906 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i hvad mån

a868/o7. LöneregleringsJcommitténs bet. X. 10

74

personer, som äro hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande

sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, må kunna

erhålla någon fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det

förslag, hvartill denna utredning må föranleda.

Sedan öfver denna framställning infordrats utlåtanden från ämbetsverk

och myndigheter, hafva handlingarna i ärendet öfverlämnats till kommittén

med uppdrag att yttra sig i ämnet; och har utlåtande och förslag

i sådant hänseende af kommittén afgifvits den 31 oktober 1907 i delen VII

af kommitténs betänkanden.

I nyssberörda betänkande har kommittén hemställt, att åt biträden,

som för stadigvarande arbetsuppgifter äro hos statsmyndigheter anställda

eller hädanefter anställas, må gifvas en fast ställning, hvarmed skulle följa

rätt till vissa förmåner, såsom semester, sjukhjälp och, i vissa fall, ålderdomsunderstöd

m. in. Kungl. Maj:t skulle, i den mån befintliga anslag

därtill lämna tillgång, bestämma, om och i hvilken omfattning dylika biträden

må inom ett ämbetsverk anställas; och skulle såsom fasta biträden

i regel anställas endast kvinnor.

Ur det allmännas synpunkt har kommittén ansett böra förutsättas,

att anställning såsom fast biträde ej skulle ifrågakomma annat än för biträde,

hvars arbetskraft varder, i hufvudsakligen samma omfattning som

den ordinarie personalens, utnyttjad för statstjänsten, samt att därjämte

borde, för tillstånd att inrätta dylik biträdesbefattning, kräfvas utredning,

att behofvet af biträdes arbetskraft till nämnda omfattning är af stadigvarande

beskaffenhet.

I sitt den 12 oktober 1906 afgifna utlåtande öfver Riksdagens ofvannämnda

skrifvelse upplyste domänstyrelsen, att hos styrelsen voro anställda

nio kvinnliga biträden, som förrättade sådant arbete, som afsågs i Riksdagens

skrifvelse. Af förenämnda biträden voro sex sysselsatta med renskrifningsarbeten,

kollationering m. m., en med kartritning och dylikt åt

skogsafdelningen samt två å styrelsens registratorskontor. Af de två sistnämnda

biträdde den ena vid förandet af jordbruksafdelningens diarium,

liggarna öfver statsverkets utarrenderade egendomar m. m., medan den

andra biträdde vid förandet af skogsafdelningens diarium.

Två renskrifverskor å skogsafdelningen voro endast sysselsatta med

hemarbete, enär plats icke kunnat beredas dem i styrelsens ämbetslokaler.

Eljest var tjänstgöringstiden för ifrågavarande biträden bestämd till fem

timmar dagligen mellan klockan 10 och 3. Under denna tid voro de fullt

sysselsatta med sina arbeten; och de hade dessutom ofta öfvertidsarbete.

Fyra af biträdena hade tjänstgjort i ämbetsverket sedan dess tillkomst

och dessförinnan i andra ämbetsverk och räknade vid tiden för utlåtandets

afgifvande respektive 37, 36, 30 och 28 tjänstår. Af de öfrig»

hade två tjänstgjort i 20 år och en i 16 år, en varit anställd sedan den

1 mars 1905 och en sedan den 1 februari 1906.

För de två renskrifverskor, de äldsta i tjänsten, som icke arbeta

inom ämbetslokaler), har bestämd tjänstgöringstid icke kunnat fastställas.

De hafva fördenskull ej erhållit bestämda arfvoden utan aflönas med

50 öre per ark enligt räkning. Alla de öfriga biträdena åtnjuta däremot

fasta arfvoden, som utgå med 1,200 kronor för år åt kartriterskan,

1,140 kronor åt en renskrifverska, sysselsatt med maskinskrift, samt 960

kronor åt öfriga renskrifverskor och biträdena å registratorskontoret. Med

undantag af kartriterskan åtnjuta de fast aflönade biträdena särskild ersättning

för öfvertidsarbete, utgående med 50 öre per timme eller, vid renskrifning,

med 50 öre per ark. Kartriterskan åter är skyldig att för sitt

arfvode förrätta all för styrelsens skogsafdelning erforderlig kartritning,

kopiering och dylikt, men erhåller särskild betalning för det arbete, hon

förrättar åt jordbruksafdelningen.

Utöfver hvad sålunda blifvit upplyst, har till utredning om styrelsens

behof af skrifbiträden meddelats från styrelsens sida, att dess utgifter

för renskrifning uppgått åren 1904—1906 till resp. kronor 8,026: 93,

8,354: 7i och 9,776: si.

Vid öfvervägande af hvad utredt blifvit rörande förhållandena inom

domänstyrelsen har kommittén ansett vederbörliga förutsättningar vara för

handen för inrättande därstädes af sex fasta biträdesbefattningar.

För dessa befattningar skulle, så i afseende å därmed förenade förmåner

som beträffande daglig arbetstid och i öfrigt, gälla hvad kommittén

för dylika befattningar i allmänhet föreslagit eller till beaktande framhållit.

76

Beträffande aflöningsförmånerna för dylika biträden bär kommittén

i delen VII anfört, att vid nu rådande prisförhållanden i hufvudstaden begynnelsearfvodet

för fasta biträden hos myndigheter därstädes ej bör bestämmas

till lägre belopp än 1,200 kronor för år, hvilket arfvode sedermera

skulle, i den mån sådant funnes af förhållandena påkalladt, kunna

efter hand höjas, dock icke utöfver 1,800 kronor för år. Med tillämpning

af detta å domänstyrelsen, har kommittén ansett höra till aflöning åt sex

fasta biträden därstädes beräknas ett belopp af högst 10,800 kronor.

Dessa sex fasta biträden kunna dock ej under alla förhållanden ensamma

besörja förekommande renskrifnings- och kartritningsarbeten, utan

därjämte måste nog fortfarande i större eller mindre omfattning anlitas

andra, tillfälliga arbetskrafter. För bestridande af utgifterna till dylika

biträden äfvensom för de i domänstyrelsens nuvarande stat med kostnaderna

för renskrifning sammanförda tryckningskostnader torde böra afses

ett belopp af omkring 0,500 kronor.

Af det å styrelsens stat nu uppförda anslag till vikariatsersättning,

arfvoden för byggnadsplan ers granskning, åt amanuenser och extra biträden,

renskrifnings- och tryckningskostnader har ett belopp af 2,000 kronor

varit afsedt till byggnadsbiträde. Någon förhöjning i beräkningen af

kostnaderna i detta hänseende har icke ansetts påkallad, utan torde för

ändamålet fortfarande böra afses omkring 2,000 kronor.

I utgifterna för vikariatsersättning vid domänstyrelsen är att emotse

en ej oväsentlig ökning i händelse af bifall till kommitténs hemställan om

ändringar i styrelsens organisation samt om höjning af tjänstgöringspenningarna

för den ordinarie personalen. Därjämte torde hädanefter böra

beräknas ett belopp för godtgörande af vikarier för amanuenser under

semesterledigheter och sjukdomsfall. Och vidare måste beredas tillgång

för aflönande af vikarier för de ofvannämnda fasta biträdena vid semester

samt, inom vissa gränser, vid inträffande sjukdomsfall, i enlighet med kommitténs

uttalanden i delen VII.

Enligt gjorda beräkningar skulle för vikariatsersättning böra afses

ett belopp af 8,800 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda anförts har det synts kommittén, att

till arfvoden åt amanuenser och biträden samt för byggnadsplaners granskning,

. flitpenningar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare, vikariatsersättning

samt tryckningskostnader bör i domänstyrelsens stat uppföras ett

årsanslag af 53,700 kronor, och hemställer kommittén,

att för amanuenserna i domänstyrelsen tjänstgöringen

matte, sd vidt möjligt, ordnas och aflöningen bestämmas

i enlighet med ofvan angifna grunder;

att hos domänstyrelsen md anställas sex fasta biträden,

beträffande hvilka skall gälla hvad för sådana

bit'') liden i allmänhet varder stadgadt; äfvensom

att till arfvoden åt amanuenser och biträden samt

för byggnadsplaners granskning, flitpenningar åt extra

tjänstemän och extra vaktmästare, vikariatsersättning samt

tryckningskostnader må i domänstyrelsens stat uppföras

ett anslag af 53,700 kronor.

o

,. . A Sld'' 38 ar omnämndt, att enligt gällande bestämmelser general- inspektionsdirektoren

i domänstyrelsen bör, när han sä nödigt finner och hans öfrma .?.?\andn

ämbetsgöromål det medgifva, företaga ämbetsresor för att bereda sig känne- ***

dom ej mindre om skogshushållningens, skogsundervisningens och jaktväsendets

tillstånd samt de utarrenderade egendomarnas vård än ock om

det sätt, hvarpå skogstjänstemän och domänintendenter uppfylla sina åligganden.

Generaldirektören äger ock, när omständigheterna därtill föranleda,

uppdraga åt ledamot i styrelsen att i hans ställe företaga dylika

resor, likasom att beordra underlydande ordinarie eller extra tjänsteman

att i egenskap af sekreterare medfölja å sådan resa.

? TA! bestridande af de med dessa resor förbundna kostnader har alltifrån

början af domänstyrelsens verksamhet varit i den för styrelsen gällande

staten upptaget ett bestämdt anslag till inspektionsresor å ett belopp af

4,000 kronor.

Kostnaderna för de tjänsteresor, som efter uppdrag af styrelsen

företagits af dess ombudsman och fiskal, hafva på grund af anslagets

titel ej kunnat bestridas af nämnda anslag. Ersättning för dylika kost

-

78

nåder utanordnas af skogsmedel, när ombudsmannens resor företagas i och

för tillvaratagande af de intressen, skogsafdelningen har att bevaka, men

då resan företages i ändamål att verkställa undersökning eller utredning

eller vid domstol utföra talan, afseende förvaltningen af under styrelsens

vård ställd jordbruksdomän, skall, jämlikt kungl. bref den 25 maj 1906,

ersättningen utgå af det under nionde hufvudtiteln uppförda anslag till

rese- och traktamentspenningar.

Såvidt kommittén har sig bekant, är det inom den centrala statsförvaltningen

något enastående, att i stat blifvit. fastslaget det belopp, hvartill

kostnaderna för inspektionsresor högst må uppgå.

Lämpligheten af en dylik begränsning torde vara tvifvel underkastad

särskild! i förevarande fall, där man på goda grunder ansett sig böra i

instruktionsbestämmelserna gifva uttryck åt önskvärdheten af att inspektionsresor

företagas.

Tydligt är äfven att med den tillökning statsskogarna erhållit under

den tid domänstyrelsen varit i verksamhet och med de anspråk, som numera

ställas på personlig kännedom om förhållandena inom de olika förvaltningsgrenarna,

betydelsen och önskvärdheten af inspektionsresorna ökats. Lnder

år 1906 har det emellertid inträffat, att med anslaget ej kunnat betäckas

kostnaderna för årets inspektionsresor. A sistnämnda års anslag

har visserligen redovisats en behållning af 16 kronor 56 öre, men, enligt

hvad kommittén inhämtat, har för två under december månad 1906 af

generaldirektören företagna inspektionsresor ersättning utanordnats af 1907

års anslag med sammanlagdt 349 kronor 60 öre.

Under nu anförda förhållanden har det synts kommittén, att det ej

är lämpligt att i staten för domänstyrelsen bibehålla det nuvarande bestämda

anslaget till inspektionsresor, utan att resekostnads- och traktamentsersättning

för såväl inspektionsresorna som andra tjänsteresor af styrelsens

personal bör utgå af nionde hufvudtitelns anslag till rese- och

traktamentspenningar; och hemställer kommittén fördenskull,

att i domänstyrelsens stat ej vidare uppföres något

särskilt anslag till inspektionsresor, utan att resekostnads-

och traktamentsersättning för såväl dessa resor som

79

andra tjänsteresor af sty relsens personal må utgå af nionde

hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.

Den nu gällande staten för domänstyrelsen återfinnes på sid. 12.

Enligt kommitténs förslag skulle staten få följande utseende:

K r o

n o r

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Summa.

.

Generaldirektören och

chefen......

9,000

4,500

1,500

15,000

! 1 byråchef.....

5,000

2,500

600

8,100

(Efter 5 år kan lönen höjas med

| 5 byråchefer ....

25,000

12,500

3,000

40,500

j 600 kronor.

1 1 ombudsman och fi- '' skal .......

3,600

1,800

400

5,800

1 Efter 5 år kan lönen höjas med

> 500 kronor och efter 10 år

1 första gradens tjän- steman .....

2,200

1,500

300

4,000

| med ytterligare 500 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas med

! 8 första gradens tjän- j stemän.....

O

o

T—1

12,000

2,400

32,000

i 500kronor,efter lOårmedytter- j ligare 500 kronor och efter 15 år

J med än ytterligare 500 kronor.

i 1 förste vaktmästare

900

450

150

1,500

1 vaktmästare . . .

700

350

150

1,200

|Efter 5 år kan lönen höjas med

il » ...

700

350

150

1,200

| 100 kronor.

| Till arfvoden åt aina- 1 nuenser och biträden

samt för byggnads- planers granskning,

flitpenningar åt ex- tra tjänstemän och

extra vaktmästare,

vikariatsersättning

samt trycknings- kostnader ....

:

1

:

;

|

:

53,700

Summa

1

—

163,000

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Stat.

80

kostnads

beräkning.

Medan den för domänstyrelsen nu gällande staten

slutar å..................... kronor 94,000

skulle enligt kommitténs förslag staten sluta å . . . . > 163,000

och således öfverstiga nu gällande stat med..... » 69,000

Därest emellertid slutsumman i den nuvarande staten

å ena sidan minskas med det belopp, 4,000 kronor, som i densamma

tinnes upptaget för inspektionsresor, men hvilket belopp kommittén af skäl,

som äro angifna å sid. 78, icke upptagit i sitt förslag till stat,

och å andra sidan ökas med dels beloppet af de dyrtid still ägg, som

år 1906 utgingo till personal hos domänstyrelsen, tillhopa 2,305 kronor,

dels ock de belopp, som å extra stat utgått med 9,000 kronor från och

med år 1906 till arfvoden åt tre tjänstemän i första graden (notarier) å

styrelsens skogsafdelning och med 8,000 kronor från och med år 1907 till

vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser

och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader hos styrelsen,

men hvilka särskilda anslagsbelopp ej skulle vidare erfordras, därest

kommitténs förslag godkännes, varder totalsumman 109,305 kronor, i stället

för 94,000, och den verkliga ökningen i utgifter 53,695 kronor.

Erinras må emellertid, att vid dessa beräkningar hänsyn icke tagits

till ålderstillägg.

Förenklingar Rörande ärendens afgörande i chefens tillfälliga frånvaro uti ämbets

iör^ärendTnas

verk, där chefen, vare sig fullständigt eller delvis, ensam har beslutanderätten

afgörande. • aren(jenj hvilkas pröfning han deltager, växla — såsom kommittén i

(b-endensaf- delen 1, sid. 165, erinrat — föreskrifterna i allmänhet mellan två hufvudchefens

till- tyPer> i ty aR inom vissa ämbetsverk de ärenden, i hvilka chefen eljest

fätliga från- beslutar och som kunna afgöras i hans frånvaro, varda kollektivt afgjorda

af vederbörande ledamöter, under det i andra verk en af ledamöterna inträder

i utöfningen af chefens åligganden med eller utan vissa begränsningar.

Enligt hvad här ofvan å sid. 38 omförmälts, tillhör domänstyrelsen

den förstnämnda af dessa båda hufvudtyper.

I kommitténs betänkanden angående kammarkollegium och statskontoret

har för dessa ämbetsverk förordats den anordning, att i chefens

81

frånvaro äldste tjänstgörande ledamoten inträder i utöfningen af chefens

åligganden. Föreskrifter i nämnda hänseende hafva ock meddelats i den

nya instruktion, som den 18 oktober 1907 utfärdats för statskontoret.

Enahanda anordning anser kommittén böra komma i tillämpning

inom domänstyrelsen, där chefen ju har sig ålagdt att företaga inspektionsresor,

när han så nödigt finner och hans öfriga ämbetsgöromål det

medgifva. Genom att föreskrifva att den äldste tjänstgörande ledamoten

skall inträda i utöfningen af chefsbefattningen vinnes, förutom undvikandet

af den mera tidkräfvande kollegiala formen, dels att de till chefsämbetet

hörande kontrollerande och öfvervakande åliggandena kunna på

effektivt sätt uppehållas, dels ock att en af styrelsens ledamöter får särskild

anledning att sätta sig in i styrelsens ämbetsgöromål i allmänhet

hvilket utan tvifvel länder till större trygghet för bevarandet af nödig

kontinuitet vid ärendenas behandling.

Kommittén, som förutsätter att, därest, af annan anledning än semester

eller tjänsteresor, utöfver fjorton dagar för styrelsens chef inträffar

hinder att ämbetet utöfva, ansökning om ledighet skall göras hos

Kungl. Maj:t, hemställer,

att i domänstyrelsens blifvande instruktion måtte

meddelas föreskrift därom, att under generaldirektörens

tjänsteresor, eller då han åtnjuter semester eller eljest

under kortare tid, som icke öfverstiger fjorton dagar,

är förhindrad att sitt ämbete förrätta, äldste tjänstgörande

byråchefen skall, därest icke annorlunda af

Kungl. Maj:t förordnas, inträda i utöfningen af generaldirelc

tören s å lig g an den.

1 sitt allmänna principbetänkande (delen I) har kommittén fram- Utvidgad

hållit, att till befordrande af större skyndsamhet eller till åstadkommande //rXrd*

af mindre omgång vid ärendenas behandling blifvit i en del ämbetsverk ehefernaanförtrodt

åt vederbörande ledamöter i mer eller mindre vidsträckt mån

att, utan föredragning för chefen, själfva afgöra en del ärenden.

2868/o7. Lönereglering skommitténs bet. X.

11

82

Hvad domänstyrelsen beträffar, är ofvan å sid. 37—38 redogjordt

för den befogenhet, ledamot i detta afseende äger enligt nu gällande

bestämmelser.

I det af styrelsen den 12 november 1900 afgifna, på Kungl.

Maj:ts pröfning beroende förslaget till instruktion har emellertid

denna befogenhet blifvit inskränkt till att omfatta allenast rätt för ledamot

att genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar

och yttranden, som för ärendes afgörande finnas erforderliga,

att till granskning, anteckning och förvaring af vederbörande tjänsteman

befordra inkommande syneinstrument och handlingar, som äro af beskaffenhet

att icke till omedelbar åtgärd af styrelsen föranleda, samt att meddela

beslut dels i anledning af ansökningar att utbekomma handlingar i

afgjorda mål, dels ock i fråga om skogsingenjörernas verksamhet.

Den inskränkning i ledamots befogenhet, som sålunda föreslagits,

lär hafva föranledts af de förändrade bestämmelser, som uti vissa afseenden

influtit i kungl. förordningen angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket den 26 januari 1894 med flera författningar.

I anslutning till hvad kommittén uttalat i delen I, har kommittén

funnit sig böra förorda, att byråchef i domänstyrelsen uti ifrågavarande

afseende erhåller en befogenhet, väsentligen öfverensstämmande med hvad

som i instruktion för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907 medgifvits

byråchef i sistnämnda styrelse. Kommittén hemställer fördenskull,

att i domänstyrelsens instruktion måtte meddelas

följande bestämmelser:

Utan föregående föredragning äger byråchef att

infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden, som

för ärendes beredande till afgörande finnas erforderliga,

samt att låta befordra till granskning, anteckning eller

förvaring inkommande handlingar, som äro af beskaffenhet

att icke föranleda till omedelbar åtgärd af styrelsen.

Byråchef äger vidare meddela sådana detaljbestämmelser,

hvilka utgöra omedelbar tillämpning af styrelsens

beslut eller af gällande reglementen och instruktioner.

83

Byråchef må äfven vidtaga nödig åtgärd i annat

till generaldirektörens afgörande eljest hörande ärende,

därest detsamma är af den brådskande natur, att icke

utan verklig olägenhet kan med åtgärdens vidtagande

uppskjutas; skolande dock byråchefens åtgärd i sådant

hänseende anmälas hos styrelsen vid nästa sammanträde.

1 detta sammanhang; har kommittén funnit höra framhållas, huru- större Hk°

. , .. f o rolighet #

som i vissa fall önskvärd enhet och likformighet i deri domänstyrelsen an- behandlingen

förtrodda förvaltningen ej kunnat komma till stånd eller göra sig gällande, afrfyor“

till hvilket förhållande orsaken åtminstone delvis torde vara att söka däruti,

att ännu hvarken någon definitiv instruktion eller någon arbetsordning utfärdats,

men också i styrelsens fördelning i två mer eller mindre fristående

särskilda afdelningar.

Bristen på enhet och likformighet gör sig särskildt gällande i fråga

om handhafvande! af utarrenderad egendoms förvaltning. Såsom förut

nämnts, omhänderhar skogsafdelningen förvaltningen af ett stort antal

hemman och lägenheter. Med dessa hafva ej domänintendenterna att taga

någon som helst befattning, utan tillsynen å dem utöfvas af jägeristaten

och arrendeinkomsterna redovisas bland skogsmedlen. Kungl. kungörelsen

den 10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af

kronans jordbruksdomäner har ansetts ej afse förvaltningen af nu ifrågavarande

fastigheter, utan domänstyrelsen har beträffande deras tillgodogörande

ansett sig äga fria händer. Ej heller äro för försäljning af dessa,

för skog sväsendets räkning utarrenderade egendomar eller dit hörande inägoområden

samma bestämmelser gällande, som jämlikt ofvan å sid. 25

åberopade kungl. Bref meddelats beträffande de för statsverkets räkning

d. v. s. de genom jordbruksafdelningens försorg utarrenderade egendomarna.

Då nämligen för statsverkets räkning utarrenderad egendom, som ej lämnar

mer än 600 kronor i årligt arrende, blir arrendeledig, skall saluvärdering

förrättas å egendomen och domänstyrelsen göra underdånig framställning

hos Kungl. Muj:t om egendomens disposition. Af dessa föreskrifter är

däremot domänstyrelsen icke bunden i fråga om de nyssberörda, till skogsväsendet

hörande egendomarna. Anser domänstyrelsen, att försäljning af

84

sådan egendom bör äga rum, göres framställning därom hos Kungl. Maj:t

eljest disponeras egendomen på annat sätt. Arrendeupplåtelsetiden för

dylik egendom synes i allmänhet vara 10 år, medan i afseende å de för

statsverkets räkning utarrenderade egendomarna en upplåtelsetid af 20 år

är stadgad.

Det har synts kommittén, soja om större öfverensstämmelse borde

åvägabringas mellan förvaltningarna af nämnda båda slag af utarrenderade

kronoegendomar, särskildt i afseende å deras disposition vid inträffande

arrendeledighet. Enligt kommitténs åsikt bör det tagas under ompröfning,

huruvida ej de för skogsväsendets räkning utarrenderade egendomarna

åtminstone i sistberörda afseende borde underkastas samma bestämmelser

som de, hvilka gälla för de egendomar, som äro utarrenderade för statsverkets

räkning.

Förenklingar

i afseende å I delen I (sid. 152—160) har kommittén behandlat frågan om för

tos

domän- enkling i vissa hänseenden af arbetssättet hos de centrala ämbetsverken och

styrelsen, dervid, med framhållande af åtskilliga synpunkter, uttalat den uppfattningen,

att vid utarbetande af instruktioner eller arbetsordningar för nämnda

ämbetsverk afseende bör i görligaste mån fästas å angelagenheten af att

åstadkomma sådana förenklingar i arbetssättet, som kunna finnas erforderliga

och ändamålsenliga.

Då numera bchofvet af dylika förenklingar blifvit allt mera allmänt

erkändt och samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter fått från Kungl.

Maj:t mottaga cirkulär af den 22 mars 1907 angående afifattandet af utlåtanden,

skrifvelser in. in. i ämbetsärenden (bihang till svensk författningssamling

n:r 18), har kommittén ansett sig kunna förutsätta, att, i

den man jämväl de i öfrigt af kommittén förordade förenklingar finnas

böra vinna tillämpning och komma till uttryck i instruktioner för vederbörande

myndigheter, sådant äfven varder beaktadt. vid utfärdande af instruktion

för domänstyrelsen, samt att denna styrelse-jämväl i andra hänseenden

skall låta sig angeläget vara att vid utfärdande af arbetsordning

och äfven eljest tillse, att arbetssättet därstädes varder, i all den mån ske

kan, förenklad!.

85

I sistnämnda hänseende torde det tillåtas kommittén att erinra om

att i den nyligen utkomna, den 11 oktober 1907 utfärdade instruktionen

för arméförvaltningen, § 80 mom. 2, föreskrifves, att såväl vid utarbetandet

af arbetsordning som allt framgent skall iakttagas, att sådana förenklingar

i arbetsfördelningen och arbetssättet, som kunna finnas erforderliga

och ändamålsenliga, skola i största möjliga utsträckning vidtagas.

Kommittén har emellertid funnit sig böra här framställa en del

erinringar beträffande arbetet i domänstyrelsen.

I afseende å ombudsmannens verksamhet gör sig olika förfaringssätt

gällande å styrelsens olika afdelningar. Så till exempel i fråga om förfarandet

med till styrelsen inkomna synehandlingar. Dessa granskas af

ombudsmannen och skola sedan, så vidt de angå någon af de under jordbruksafdelningens

förvaltning ställda egendomar, muntligen föredragas af

ombudsmannen inför styrelsen å jordbruksafdelningen, men hvad skogsafdelningen

beträffar skall i hvarje dylikt ärende ombudsmannen aflåta ett

skriftligt memorial.

Under åberopande af hvad kommittén i delen I, sid. 159, uttalat om

önskvärdheten af att meddelelserna mellan ett verk samt dess särskilda

afdelningar eller tjänstemän försiggå under enklare former, än nu är fallet,

vill kommittén framhålla såsom sin åsikt, att skriftligen affattade memorial

uti nu ifrågavarande afseende åtminstone i regel ej torde vara af nöden.

För närvarande lärer det vara brukligt, att, då ombudsmannnen fått

meddelande om utgången af rättegång, där han fört talan å kronans vägnar,

han har att för styrelsen skriftligen utveckla, huruvida han anser

rättegången böra fullföljas eller ej. Det har synts kommittén, som om

äfven detta skriftliga förfarande lämpligen skulle kunna utbytas mot eu

muntlig föredragning af ärendet.

Kommittén anser sig i detta sammanhang böra fästa uppmärksamheten

därpå, att i den nya instruktionen för arméförvaltningen, § 18 mom.

fl, föreskrifves, att vid meddelanden mellan arméförvaitningens särskilda

departement och mellan dess tjänstemän inbördes bör så vidt möjligt skriftväxling

undvikas eller inskränkas till erforderliga anteckningar på de till

ärendena hörande handlingar.

86

I fråga om sättet för registrerande af inkommande ärenden har

kommittén inhämtat, att inom domänstyrelsen föras dels ett med personoch

sakregister försedt allmänt diarium, särskild!, för jordbruks- och särskild!

för skogsafdelningen, med angifvande af dagen för inkommandet,

diarienummer, numret å den byrå, till hvilken ärendet hör, och en kortfattad

saklig rubrik, dels ock ett särskildt diarium för hvarje byrå med

enahanda rubrik. Såväl allmänna diariet som byrådiarierna eller de s. k.

rotlarna förses med anteckningar om de uti ärendena förda skriftväxlingar

och i öfrigt vidtagna åtgärder. Vid hvarje års början införas i rotlarna

för det nya året de från föregående år såsom oafgjorda balanserade målen.

Enligt hvad i delen I framhållits, anser kommittén, att vid hvarje

verk bör i regel föras endast ett diarium, hvilket dock, där sådant befinnes

lämpligt, må kunna fördelas i särskilda afdelningar. Med tillämpning af

hvad sålunda uttalats, håller kommittén före, att det dubbla antecknande

af inkommande ärenden, som nu äger rum i domänstyrelsen, bör upphöra.

Alla behöfliga anteckningar i sådant hänseende böra ingå i ett allmänt

diarium, hvilket emellertid lämpligen torde kunna föras i olika afdelningar

för de särskilda byråerna. I dessa afdelningar af diariet skulle registratorn

hafva att införa ärendena med nummer och rubriker äfvensom göra anteckning

om de förklaringar och skrifter, som ytterligare inkomma; hvaremot

vederbörande föredragande skulle åligga att låta däri anteckna de i

ärendet vidtagna åtgärder.

Kommittén anser sig ock böra slutligen påpeka ett åliggande för

generaldirektören i domänstyrelsen enligt praxis, som tillämpats under hela

tiden för styrelsens verksamhet, hvilket åliggande synes kunna och höraöfverflyttas

på en underordnad tjänsteman. Det anses nämligen tillhöra

generaldirektören att öppna till domänst yreisen ankommande bref. Detta

bestyr torde dock lämpligen kunna anförtros åt styrelsens registrator.

I detta hänseende torde här få omnämnas, att i den för kammarkollegium

den 14 november 1879 utfärdade instruktionen var bland de presidenten

tillhörande åligganden jämväl upptaget att öppna de till kollegium

ankommande bref, men att genom kungl. kungörelsen den 4 juni

1886 nämnda åliggande öfverflyttades på kollegii registrator.

87

Utdrag af protokollet, hållet hos den af Kung!,. Maj:t den 3 oktober

1902 tillsatta kommitté för afgifvande af förslag rörande

reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden

m. in.

1907 den 13 december.

Närvarande:

Herr ordföranden samt herrar Wijk, grefve Klingspor, Carl Persson,

Widén och Schultzberg äfvensom byråchefen hos domänstyrelsen Roos.

§ 1.

Behandlades frågan om reglering af löneförhållanden in. in. vid

domänstyrelsen; och beslöt kommittén att med underdånig skrifvelse af

denna dag till Kungl. Maj:t öfverlämna utlåtande och förslag i ämnet,

utgörande delen X af kommitténs betänkanden.

Härvid afgaf herr Carl Persson följande särskilda yttrande:

»Utan att underkänna vikten af de åligganden, som tillhöra chefen

för domänstyrelsen, kan jag emellertid ej finna desamma motivera en högre

aflöning än den, som vid 1907 års riksdag tillerkändes chefen för statskontoret,

eller 11,000 kronor. Detta belopp synes mig så rundligt tilltaget,

att det bör kunna anses innefatta tillfredsställande godtgörelse för äfven

en mycket kräfvande ämbetsgärning; och bör detsamma öfverskridas endast

88

där fråga är antingen om de allra högsta statsämbetena eller ock om

sådana befattningar, på hvilkas innehafvare ställas alldeles särskilda anspråk

i afseende å representation eller dylikt».

In fidem

A lian Cederborg.