SOU 1909:1

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBEE 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

XII.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

STUTERIÖFVERSTYRELSEN OCH STUTERISTATEN

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1908

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen..............i—n

Betänkande och förslag.

Stuteriöfyer styrelsen.

Stuteriöfverstyrelsens organisation och ämbetsverksamhet .... 1.

Aflöningsförhållanden....................... 10.

Inkomna framställningar..................... 13.

Kommitténs förslag.

Organisation och aflöningsförmaner............... 38.

Sekreterarens arbetstid..................... 45.

Aflöningsvillkor för sekreteraren................ 47.

Särskilda sammanträden med sakkunniga............ 50.

Stuteristaten.

Stuteristatens organisation och verksamhet............ 53.

Aflöningsförhållanden....................... 89.

Inkomna framställningar..................... 77.

Kommitténs förslag.

Hingstdepåernas personal.................... 95.

Aflöningsförmäner för tjänstemän å ny stat.......... 97.

Betjäningens aflöningsförmäner.................102.

Aflöningsvillkor för depåchefer, beridare och bokhållare......103.

Beridares pensionsålder.................■ . . . 106.

Förslag till stater jämte kostnadsberäkning m. m.

Förslag till stater.......................109

Kostnadsberäkning.......................HO

Disponibla medel år 1906 till hästafvelns förbättrande......111

Upphörande af skyldighet att ställa uppbördssäkerhet.......113

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Eders Kung!. Maj:t den 3 oktober 1902

uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering

af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden in. m., får här

-

II

med i underdånighet öfverlämna delen XII af kommitténs betänkanden,

innefattande förslag i nämnda hänseende beträffande stuteriöfverstyrelsen

och stuteristaten.

Landshöfdingen in. in. Johan Widén, som, på underdånig ansökning,

den 31 nästlidne januari entledigats från uppdraget att vara ledamot

af denna kommitté, har jämväl dessförinnan varit, i följd af ämbetsgöromål

och annat kommittéuppdrag, hindrad att deltaga i de arbeten,

hvilkas resultat föreligger i det nu aflämnade betänkandet.

Stockholm den 1 februari 1908.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Philip Klingspor.

Carl Persson.

Henrik Schultzberg.

Tvär Wi.tk.

Allan Cederborg.

Stuteriöfverstyrelsen.

1

Stuteriöfyerstyrelsous organisation och ämhetsyerksamhet.

Sedan enligt kungl. bref den 28 september 1818 uppdragits åt riks -Styrelsens inmarskalken

m. m. grefve von Essen att öfvertaga styrelsen öfver Ströms- rattande''

holms stuteriinrättning, ställdes genom kungl. bref den 2 december samma

år såväl Strömsholms som Flyinge stuterier under en särskild stuteriöfverstyrelse,

med grefve von Essen såsom chef. Under denna styrelse

lades sedermera äfven det stuteri, som i början af 1830-talet tillkom vid

Ottenby.

Den för stuteriöfverstyrelsen ännu gällande, ehuruväl i vissa delar 1837 års

till följd af förändrade förhållanden ej vidare tillämpliga, instruktionen är Instruldl0n

af Kungl. Majit utfärdad den 18 maj 1837 (svensk författningssamling

n:r 25).

Enligt densamma är styrelsen anförtrodd åt en tills vidare förordnad § i.

chef, biträdd i expeditionsgöromålen af en af Kungl. Maj:t, på chefens

anmälan, tills vidare konstituerad sekreterare.

Styrelsens ändamål angifves i instruktionen vara »att i en förenings- § 2.

punkt verka sammanhållning i det hela och gifva kraft åt verkställigheten

i det speciella af alla de anstalter, som å statens sida vidtagas till inhemska

hästafvelns förkofran».

I sådant syfte fick styrelsen sig öfverlåten högsta administrationen

af rikets stuterier och landtbeskällarinrättningen, m. m.

Det ålades styrelsen tillse, att alla för hästafvelns befrämjande vid- § 3.

tagna anstalter blifva på ändamålsenligaste sätt ordnade, med uppmärksamhet

följa den verkan dessa medföra, samt hos Kungl. Maj:t föreslå de

förändringar och ytterligare åtgärder i afseende därå, som kunna pröfvas nyt

ö/o8

Lönereglering skommitténs bet. XII. 1

2

§ 5.

f 6.

§ 8.

§ 11.

1868 års

riksdag.

tiga. »Styrelsen bör således taga kännedom om de försök och rön, som

tid efter annan i främmande länder kunna göras i hästkulturen, och om

de åsikter, som i följd däraf därstädes gjort sig gällande».

Styrelsen skulle hålla hand däröfver, att kungl. stuterierna förvaltades

i enlighet med fastställda planer och stater samt att de för tjänstemännen

och betjäningen upprättade instruktioner med noggrannhet efterlefdes, bestämma

de hästraser, hvilka företrädesvis borde vid stuterierna fortplantas,

samt tillse, att dessa inrättningars ekonomi på det fördelaktigaste sätt

handhades.

De till hästafvelns förkofran anslagna allmänna medel, hvilka af

statskontoret till stuteriöfverstyrelsen utanordnas, skola disponeras af styrelsen

efter meddelade föreskrifter. Styrelsen är för dessa medel ansvarig

och sekreteraren skall däröfver, under chefens inseende, föra ordentliga

årsräkenskaper. Sekreteraren är pliktig att till belopp, som af chefen

bestämmes, ställa säkerhet för de medel, som kunna af chefen anförtros

honom till omhänderhafvande.

Vid ledighet af chef för något af stuterierna skulle stuteriöfverstyrelsen

hos Kungl. Maj:t föreslå den person, styrelsen ansåg därtill

skicklig och tjänlig. Beridare, veterinärläkare, m. fl. tjänstemän skulle

konstitueras af styrelsen tills vidare, efter därom af stuterichefen gjord

anmälan.

Styrelsen skulle jämväl, efter därom af vederbörande stuterichef

gjord hemställan, besluta alla betydligare inköp och försäljningar vid stuterierna

af hästar, boskap, spannmål, inventarier, m. m., samt granska de

förslag öfver erforderliga reparationer å stuterierna tillhörande boställen

och andra byggnader, hvilka af stuterichefen insändes.

Det föreskrefs ock, att stuteriöfverstyrelsen skulle genom Konungens

befallningshafvande i de län, där landtbeskällare året om äro stationerade,

träffa öfverenskommelser om dessa hingstars vårdande.

I skrifvelse den 13 maj 1868 (n:r 77) anmälde Riksdagen, att hos

densamma fråga blifvit väckt om indragning af det till hästafvelns förbättrande

uppförda anslag samt förändradt användande af de till stuterier

anslagna egendomar, men att Riksdagen, med hänsyn till det stora infly

-

3

tände stuterierna borde utöfva på hela landets hästafvel, icke kunnat

biträda förslaget om indragning af det för dem å ordinarie stat uppförda

anslag. Riksdagen hade likväl icke kunnat förbise vikten däraf, att de

betydliga kostnader, staten årligen utgaf för stuteriernas underhåll, blefve

använda på sådant sätt, att ändamålets ernående kunde med säkerhet vara

att förvänta. Och anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta tillsätta

eu kommitté af sakkunniga män äfven utom kavalleriyrket, med uppdrag

att utarbeta förslag till stuteriväsendets bättre ordnande och därvid taga

i särskildt öfvervägande: om stuteriernas ändamål ej kunde vinnas med

ett mindre antal, men till afvel uteslutande afsedda djur; hvilka raser vid

de olika stuterierna borde vidmakthållas, och lämpligaste sättet att för

framtiden afgöra frågor rörande rasförändring; samt hvilka förändringar

i afseende på stuteriernas ekonomiska och administrativa ordnande i öfrigt

kunde vara påkallade af förändrade tidsförhållanden och leda till besparing

i kostnaderna.

Sedan Kungl. Maj:t den 12 september 1868 uppdragit åt utsedda 1868 års

kommitterade att utarbeta förslag till stuteriväsendets ändamålsenliga ord- kommitténande,

afgåfvo dessa kommitterade den 17 december 1869 betänkande i

ämnet. I detta betänkande, som jämväl innefattar en historisk öfversikt

öfver stuteriinrättningarna och de till hästafvelns befrämjande tid efter

annan vidtagna åtgärder, framställdes förslag dels till åtskilliga nya bestämmelser

i afseende å den chefen för stuteriöfverstyrelseri anförtrodda ledning

och förvaltning af de å statens sida vidtagna anstalter till den inhemska hästafvelns

förkofran, dels ock till förändrad anordning af statens stuterier samt

vidtagande af åtgärder för att genom ett i möjligaste måtto fullständigt

landtbeskälleri äfvensom genom prisbelöningar främja utvecklingen af den

enskilda hästafveln.

Den 1 november 1872 aflat Kungl. Maj:t skrifvelse till chefen för K. skrivelser

st uteriöfv erstyr elsen angående stuteriväsendets ordnande. I denna skrif- Vu 1872''

velse (intagen i svensk författningssamling n:r 74) blef, med tillägg och

ändring i ofvannämnda instruktion för stuteriöfverstyrelsen, förordnadt,

bland annat,

4

att, på det såväl landtförsvarets som ock jord- och bergsbrukets samt

öfriga näringars behof af lämpliga och för ändamålet tjänliga hästar måtte

varda behörigen tillgodosedda, två i hästafveln med hvad därtill hörer

erfarna och kunniga män, hvilka Kungl. Maj:t ville för viss tid utse, böra,

så ofta till afgörande förekomma frågor om förändringar i statsstuteriers

hästbesättning, ombyte af raser därstädes, uppköp af hästar från utlandet,

uppgörande af inkomst- och utgiftsstater, reglementen och instruktioner

för stuterier eller hingstdepåer samt för därvid anställda tjänstemän och

betjänte, åtgärder till landthästafvelns befordran, äfvensom andra hästafveln

i allmänhet rörande viktigare frågor, med chefen för stuteriöfverstyrelsen,

såsom oi’dförande, sammanträda till en stuterikommission, i

hvilken bemälda styrelses sekreterare skall föra protokoll;

att denna kommission skall minst en gång om året på chefens

kallelse sammanträda antingen i hufvudstaden eller ock vid stuteri eller

hingstdepå, samt att chefen för stuteriöfverstyrelsen skall äga att till

sådant sammanträde, därest nödigt finnes, kalla en eller flera af stuteriernas

eller hingstdepåernas chefer för meddelande af erforderliga upplysningar;

att ledamöterna i kommissionen skola äga att i sådana ämnen, som

tillhöra kommissionens handläggning, icke allenast meddela råd och upplysningar

utan ock själfständigt väcka förslag, de där skriftligen aflfattade

böra till chefen för stuteriöfverstyrelsen ingifvas;

att, sedan förekommande ärende blifvit af bemälde chef föredraget och

ledamöterna fått däröfver till protokollet afgifva de upplysningar, råd och

yttranden, hvartill de finna sig befogade, samt ärendet sålunda genom

rådplägning i kommissionen vunnit tillfyllestgörande utredning, chefen för

stuteriöfverstyrelsen, som fortfarande såsom dittills ensam skulle äga beslutanderätt,

skall till protokollet meddela sitt beslut, hvilket skall såsom

styrelsens i vanlig ordning expedieras; samt

att ledamöterna äga att mot chefens sålunda fattade beslut till protokollet

afgifva reservation.

Genom samma kungl. skrifvelse af den 1 november 1872 fastställdes

vidare, till stuteriöfverstyrelsens ledning och efterrättelse, plan för anordnande

af statens stuterier och därmed sammanhängande inrättningar

för inhemska hästafvel^ befrämjande. Enligt denna plan bibehöllos stu

-

5

ferier och hingst- eller landtbeskällardepåer vid Flyinge och Ottenby,

hvaremot stuteriet vid Strömsholm skulle i angifven ordning öfvergå till

uteslutande hingst- eller landtbeskällardepå. Det förordnades dårjåmte

om införande af ett organiseradt preinieringssystem för hela landet.

Sedan vid 1873 års riksdag för införande af prisbelöningar för

hästar beviljats förhöjning i ordinarie anslaget till hästafvel!» förbättrande

med 35,000 riksdaler att såsom reservationsanslag användas uteslutande

till bestridande af dylika belöningar och däraf härflytande kostnader,

fastställdes genom kungl. kungörelse den 20 februari 1874 reglemente

för prisbelönande af hästar (svensk författningssamling n:r 13), enligt

hvilket sedermera upphäfda reglemente stuteriöfverstyrelsen hade att fördela

det för ändamålet beviljade statsanslaget äfvensom att besörja en del andra

bestyr.

Genom kungl. kungörelse likaledes af den 20 februari 1874 fastställdes

jämväl reglemente för landtbeskälleriet i riket (svensk författningssamling

n:r 14), hvilket reglemente fortfarande är till det väsentliga

gällande. Enligt detsamma är riket indeladt i landtbeskällarområden,

ställda under uppsikt af chefen för den depå, hvarifrån området förses

med hingstar. Dessa hingstar kunna antingen för hela året utställas

hos enskilda personer, hvilka ombesörja djurens utfodring, skötsel och

användande (s. k. utplacering), eller ock af depåbetjäningen föras till

samhällen med större häststock och där stationeras under betäckninjrstiden

(s. k. stationering eller hingstkringföring). Det omedelbara ordnandet

af dessa och andra åtgärder rörande landtbeskälleriet tillhör depåcheferna,

men stuteriöfverstyrelsen skall pröfva träffade överenskommelser om utplacering

af hingstar, utfärda kungörelser om utstationering samt, där

inom ett landtbeskällarområde ansökningar om utstationering ej kunnat

bifallas af brist å hingstar, söka fylla behofvet från annat landtbeskällarområde,

bestämma betäckningsafgifter m. m.

Den 13 april 1886 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med uppdrag

att uppgöra förslag till de förändrade anordningar i afseende å

1874 års

premieringsreglemente.

1874 års

reglemente

för landtbeskälleriet.

1886 års

kommitté.

6

statens stuteriinrättningar, som kunde finnas af förhållandena påkallade

för vinnande af ett ändamålsenligare användande af de till hästafvel^

förbättrande anslagna tillgångar. Nämnda kommitté afgaf den 13 oktober

1886 betänkande. I detta betänkande, som, med hänvisning till den af

1868 års kommitté utarbetade historiska öfversikten, gifver en öfverblick

öfver den vidare utvecklingen af landets hästafvel, föreslogs, bland annat,

indragning af Ottenby och Flyinge stuterier samt jämväl af hingstdepåen

vid Ottenby. I sammanhang därmed förordades af kommittén den förändring

i afseende å landtbeskälleriet, att statens beskällare skulle stationeras

vid Strömsholm och Flyinge samt att chefen för stuteriöfverstyrelsen, utan

hinder af dittills gällande områdesindelning, skulle äga låta utplacera hingstarna,

där de för tillfället bäst behöfdes. Kommittén hemställde tillika, under

framhållande af premieringens vikt, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,

om icke anslaget till premieringsväsendet borde ökas.

K. br. */*

1887 och ä6/e

1892.

Genom kungl. bref den 3 juni 1887 förordnades, att stuteriet vid

Flyinge skulle upphöra och därstädes finnas endast hingstdepå; och

den 25 juni 1892 meddelades af Kungl. Maj:t beslut om indragning af

Ottenby stuteri med hingstdepå. Under stuteriöfverstyrelsen höra sedan

dess blott två hingstdepåer, vid Strömsholm och Flyinge.

Förnyade Efter det vid 1889 års riksdag det särskilda anslaget till prisbe

Pr7giéménten

löningar för hästar höjts med 15,000 kronor till 50,000 kronor, fastställdes

18i900Ch genom kungl. kungörelse den 7 mars 1890 förnyadt reglemente för prisbelönande

af hästar (svensk författningssamling n:r 6). Sedan ifrågavarande

anslag vid 1899 års riksdag ytterligare höjts till 100,000 kronor,

blef genom kungl. kungörelse den 23 november 1900 utfärdadt ännu gällande

»förnyade reglemente för den med statsmedel understödda hästpremieringem

(svensk författningssamling n:r 85), hvilket reglemente,

utom i viss undantagen del, trädde i kraft den 1 januari 1901.

Då premieringen numera för stuteriöfverstyrelsen innebär ett ganska

betydande arbete, torde här böra redogöras för hufvudbestämmelserna i

sistnämnda reglemente, särskildt i hvad desamma afse stuteriöfverstyrelsen.

7

Den med statsmedel understödda hästpremieringen har till ändamål

att verka för åstadkommande af goda och för olika trakter inom lan

det fullt lämpliga häststammar.

För tillämpning af reglementet är riket indeladt i sex distrikt och

dessa i underdistrikt, ett för hvarje hushållningssällskaps område.

Premieringen verkställes inom hvarje underdistrikt, vid besiktningsmöten,

af en särskild nämnd, bestående af en ordförande och två ledamöter.

Ordföranden och den ena ledamoten utses af Kungl. Maj:t efter förslag af

stuteriöfverstyrelsen och hafva helt distrikt till verksamhetsområde, medan

den andra ledamoten utses af vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott

för under distriktet.

Afvelsdjur af ädelt, varmblodigt slag, såväl fullblod som halfblod,

utgöra föremål för premiering inom samtliga underdistrikt, hvaremot

endast vissa kallblodiga slag eller typer kunna blifva föremål för premiering,

och på stuteriöfverstyrelsens bestämmande ankommer, i hvad mån

premiering af sistnämnda slag eller typer må äga rum inom särskilda

underdistrikt.

I reglementet meddelas bestämmelser angående grunderna för premieringen,

uppläggande af stambok för särskilda underdistrikt, hästägares

och premieringsnämnders åligganden m. m.

Premierna utgå under form af penningpris, skådepenningar af silfver,

intyg om godkännande, adelsdiplom och frisedlar.

Uteslutande af statsmedel bekostas vissa rese- och traktamentsersättningar1

samt alla af premieringsväsendet i dess helhet föranledda utgifter för

blanketter, expenser o. dyl., medan en del andra utgifter bestridas uteslutande

med inom underdistriktet tillskjutna medel. Med dylika medel

och statsmedel gemensamt bekostas de inom underdistriktet utgående

penningpris och skådepenningar samt inlösen af frisedlar; och skall därvid

iakttagas, att af statsmedel ej må för sådana premier användas mera än

för samma ändamål inom underdistriktet tillskjutits.

1 Jämlikt kungl. bref den 7 februari 1902 och den 17 mars 1905 har medgifvits

ordförande i premieringsnämnd att, utöfver stadgad resekostnads- och traktamentsersättning,

åtnjuta arfvode af 300 kronor för år, att utgå från anslaget till prisbelöningar för hästar.

8

Stuteriöfverstyrelsen åligger, enligt reglementet, hufvudsakligen:

att, efter meddelanden från hushållningssällskapen om storleken af

de bidrag, som af vederbörande underdistrikt lämnas till penningpris,

skådepenningar samt inlösen af frisedlar, inom februari månads utgång

uppgöra och Kungl. Maj:t underställa förslag till fördelning af tillgängliga

statsmedel underdistrikten emellan och i förhållande till deras

bidrag;

att, efter det Kungl. Maj:t beslutat rörande fördelningen, meddela

dem, som förordnats att leda premieringen inom de särskilda distrikten,

uppgift å bidragen till premiering af såväl stats- som andra medel för

hvarje underdistrikt, äfvensom uppgift å de bestämda uppvisningsställena

m. m.;

att på rekvisition från ordförandena i premieringsnämnderna utlämna

nödigt antal skådepenningar och blanketter m. m.;

att granska de besiktningsrullor, hvilka jämte tillhörande anmälningssedlar

skola af ordförandena i premieringsnämnderna efter afslutade

resor insändas till styrelsen, samt att efter dylik granskning till vederbörande

hushållningssällskap öfversända ett exemplar af dessa rullor med

därtill hörande af styrelsen stämplade anmälningssedlar jämte de statsmedel,

som på grund däraf tillkomma hvarje underdistrikt;

att hos Kungl. Maj:t föreslå lämpliga personer till ordförande och

ledamöter i premieringsnämnderna;

att, efter förslag af vederbörande hushållningssällskap, bestämma,

hvilken eller hvilka af de kallblodiga raser eller typer, som kunna premieras,

må inom olika underdistrikt blifva föremål för premiering, så ock

område för hvarje ras eller typ;

att på anhållan från vederbörande hushållningssällskap verkställa

granskning af förslag till stambok;

att tillse, att reglementet på ett för olika orters förhållanden afpassadt,

systematiskt sätt tillämpas, och därvid meddela de föreskrifter och

utfärda de närmare bestämmelser, hvilka i öfverensstämmelse med reglementets

anda och syfte för befordrande af därmed afsedt ändamål kunna

vara af behofvet påkallade; samt

9

att årligen till chefen för jordbruksdepartementet afgifva berättelse

öfver årets premiering och hvad därmed äger sammanhang.

Vid 1907 års riksdag beslöts, på hemställan af Kungl. Maj:t, att

ytterligare höja det särskilda anslaget till prisbelöningar för hästar från

100,000 till 160,000 kronor.

*/o8 Löneregleringskommittén» bet. XII.

2

10

Aflöningsstaten

år

1874.

1902 års

riksdag.

Aflöningsförhållanden.

Enligt den aflöningsstat för stuteriöfverstyrelsens och stuteristatens

tjänstemän, som, i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut, fastställdes

genom kungl. bref den 29 maj 1874, ägde stuteriöfverstyrelsens chef, som

icke uppbar någon lön, åtnjuta ersättning för expenser med 600 kronor,

medan sekreteraren ägde uppbära ett arfvode af 1,500 kronor samt i ersättning

för expenser och vaktmästares aflönande tillhopa 150 kronor. De

sålunda i staten upptagna beloppen utgingo af reservationsanslaget till hästafvelns

förbättrande.

Från det under nämnda anslagstitel ingående särskilda anslaget till

prisbelönande af hästar uppbar sekreteraren ytterligare 150 kronor för

expenser och vaktmästares aflönande.

Vid 1902 års riksdag gjordes af Kungl. Maj:t framställning om beviljande

af arfvode till styrelsens chef och höjning af arfvodet till sekreteraren.

Då frågan om denna framställning den 11 januari 1902 förekom

till behandling inför Kungl. Maj:t, erinrade vederbörande departementschef,

att om än vid den tid, då stuteriöfverstyrelsen inrättades, chefskapet

för densamma kunde betraktas som en hederspost, för hvilken något arfvode

ej behöfde bestämmas, förhållandena dock dåmera i så väsentlig grad förändrats,

att en dylik uppfattning ej längre kunde vara hållbar. På chefens initiativ

och intresse berodde till stor del hästafvelns framåtskridande inom landet, och

ärendenas handläggning kräfde både genom deras antal och omfattning icke

ringa arbete. Det årliga anslaget till hästafvelns förbättrande (då utgörande

159,620 kronor) disponerades genom stuteriöfverstyrelsen, och under densamma

lydde hingstdepåerna med sin talrika personal och dyrbara uppsättning

af hästar, hvilken sistnämnda äfven rekryterades genom styrelsens

chef. Den stora betydelse, hästafveln ägde för vårt land med hänsyn icke

11

allenast till jordbruket och industrien utan jämvlll till rikets försvar, gjorde

det angeläget, att vid tillsättande af chefsbefattningen Kungl. Maj:t hade

tillfälle välja bland ett så stort antal för landets hästafvel nitälskande

personer som möjligt och ej var uteslutande hänvisad till sådana personer,

som kunde mottaga befattningen icke allenast utan någon som helst godtgörelse

för sitt arbete utan därtill med ekonomisk uppoffring.

Departementschefen anförde vidare, att, om det varit fråga om att

definitivt fastslå stuteriöfverstyrelsens organisation, han antagligen icke

skulle hafva funnit sig kunna underlåta att åt styrelsens chef föreslå ett arfvode

till belopp, närmande sig hvad af nedannämnda år 1896 tillsatta kommitté

ifrågasatts, eller 6,000 kronor, såsom en mot hans arbete och ansvar

svarande aflöning. Men då departementschefen förutsatte, att fråga blott

var om ett ordnande af förhållandena tills vidare i afvaktan på en slutlig

lösning, .hade han funnit sig böra stanna vid ett ersättningsbelopp, som

kunde beräknas fullt betacka de för styrelsens chef i anledning af tjänsten

uppkommande utgifter och därutöfver lämna någon godtgörelse för hans

arbete; och föreslog departementschefen i sådant afseende, att det till

chefen för stuteriöfverstyrelsen utgående expensanslaget måtte utbytas mot

ett arfvode af 2,000 kronor.

Jämväl för styrelsens sekreterare hade, enligt hvad departementschefen

ock framhöll, göromålen i hög grad ökats. I sådant hänseende

erinrades, att anslaget till prisbelönande af hästar, som år 1874

utgick med 35,000 kronor, år 1901 var 100,000 kronor, samt att antalet

prisbelönade hästar stigit från 555 år 1874 till 4,425 år 1901. Då sekreteraren

var den enda hos stuteriöfverstyrelsen anställda tjänstemannen,

måste han verkställa den enligt premieringsreglementet hos styrelsen erforderliga

granskning af rullor och anmälningssedlar, hvarjämte likviderna

med hushållningssällskapen verkställdes genom honom. Departementschefen

föreslog höjning af sekreterarens arfvode från 1,500 till 3,000

kronor, hvaremot någon ändring icke ifrågasattes i afseende å den till

sekreteraren utgående ersättning för expenser och vaktmästares aflönande,

tillhopa 300 kronor.

De föreslagna arfvodena skulle utgå från reservationsanslaget till

hästafvelns förbättrande.

12

1907 års

riksdag.

K. br. *>/«

1907.

Hvad departementschefen sålunda tillstyrkt och hemställt vann Kungl.

Maj:ts bifall; och affattades i enlighet därmed framställningen i ämnet till

1902 års riksdag.

I skrifvelse den 15 maj 1902 (n:r 118) meddelade Riksdagen, att

den väl funnit tillökning böra beredas i ersättningen till stuteriöfverstyrelsens

chef och i arfvodet till styrelsens sekreterare, men att Riksdagen

ansett en afsevärd och tillräcklig ökning vara beredd genom bestämmande

af arfvodet för chefen till 1,500 kronor och för sekreteraren till 2,500 kronor.

Med dessa belopp utgå fortfarande arfvodena i fråga; men vid 1907

års riksdag beslöts, på framställning af Kungl. Maj:t, att i stuteriöfverstyrelsens

stat skulle från och med år 1908 uppföras ett anslag å 400

kronor för beredande åt sekreteraren dels af semesterledighet under en

månad, dels ock af extra biträde vissa delar af året. Vid samma riksdag

har ock, med afseende därå att styrelsen fått sig anvisad egen lokal,

beslutits att höja det i styrelsens stat för expenser och vaktmästares aflönande

uppförda belopp från 150 till 600 kronor. För sistnämnda ändamål

utgår emellertid därutöfver fortfarande som förut 150 kronor från

det särskilda anslaget till prisbelöningar för hästar.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att Kungl. Maj:t enligt

nådigt bref till stuteriöfverstyrelsen den 28 juni 1907 dels medgifvit,

att styrelsens nuvarande chef må vara bosatt å Ellinge i Malmöhus län,

dels ock förklarat, att ersättning för chefens tjänsteresor må, utom för de

fall då resereglementets föreskrifter föranleda till annat, beräknas från

och till hans nämnda hemvist, dock att ersättning icke får beräknas för

de resor, som af honom företagas till hufvudstaden för inställelse till

tjänstgöring i styrelsen, samt för hemresan efter sådan tjänstgöring.

Vid de tillfällen, då chefen företager utrikes resa för hästinköp,

plägar, enligt beslut i de särskilda fallen, honom medgifvas för färden

inom landet rese- och traktamentsersättning enligt eljest gällande grunder

samt för vistelsen utomlands godtgörelse för den verkliga kostnaden.

13

Inkomna framställningar.

Redan under förra hälften af 1890-talet väcktes bland intresserade

fråga om behofvet af en förändrad organisation af den centrala ledningen

af landets hästväsen, och denna fråga blef föremål för behandling af

olika korporationer och myndigheter samt äfven af särskilda, af Kungl.

Maj:t den 28 mars 1896 förordnade kommitterade.

Uti yttranden och förslag, som i nämnda hänseende afgåfvos, afhandlades,

understundom med ej ringa skärpa, spörsmålet, huruvida fortfarande

borde finnas en särskild centralmyndighet för landets hästväsen

eller om dithörande ärenden borde läggas under landtbruksstyrelsen.

Det af sistnämnda kommitterade den 18 november 1896 afgifna

betänkande äfvensom åtskilliga andra handlingar i ämnet blefvo genom

remiss den 4 maj 1907 från jordbruksdepartementet öfverlämnade till löneregleringskommittén

för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af de från

denna kommitté genom kungl. bref den 21 december 1906 och den 3 maj

1907 infordrade utlåtanden angående lönereglering för under nämnda

departement lydande ämbetsverk, däribland landtbruksstyrelsen.

I anledning däraf har kommittén i sitt den 2 november 1907 afgifna

betänkande, delen VIII, angående landtbruksstyrelsen till behandling upptagit

frågan om öfverflyttning af ärenden rörande hästafveln till sistnämnda

styrelse. A sid. 31—53 i nämnda betänkande har för sådant

ändamål lämnats en redogörelse för yttranden och förslag, som å

skilda tider framkommit rörande en förändrad organisation af den centrala

ledningen af landets hästväsen. Därvid har särskildt beaktats hvad anfördt

blifvit i fråga om bibehållandet af en särskild centralmyndighet för dithörande

ärenden eller förläggandet af dessa under landtbruksstyrelsen.

14

1896 års

kommittébetänkande.

Allmän

motivering.

Efter att hafva lämnat nämnda redogörelse har kommittén gifvit tillkänna

(sid. 54 i delen VIII), att vid öfvervägande af hvad på den ena och

på den andra sidan blifvit anfördt i fråga om den myndighet, åt hvilken

den centrala ledningen af landets hästväsen bör vara anförtrodd, kommittén

för sin del, med hänsyn till de särskilda intressen, som äro förknippade

med vårdnaden om hästafveln, ansett klokast och lämpligast, att dithörande

ärenden handläggas af en särskild styrelse och alltså fortfai’ande undantagas

från landtbruksstyrelsens ämbetsbefattning.

Under erinran härom och med hänvisning till nämnda redogörelse

öfvergår kommittén nu till att återgifva hvad i kommittébetänkandet af

den 18 november 1896 samt vissa senare yttranden blifvit framhållet i

åtskilliga hänseenden, hvilka för den nu föreliggande regleringsfrågan,

i dess af kommittén fattade läge, synts böra beaktas.

De af Kungl. Maj:t den 28 mars 1896 förordnade kommitterade

fingo i uppdrag att taga i öfvervägande, huruvida en förändrad organisation

af den myndighet, åt hvilken den centrala ledningen af landets hästväsen

var anförtrodd, kunde vara af verkligt behof påkallad, och att, därest

efter omsorgsfull utredning så befunnes, afgifva af underdånigt betänkande

i ämnet åtföljdt förslag därom.

I det betänkande, kommitterade den 18 november 1896 afgåfvo,

lämnas redogörelser för organisationen af hästväsendets ledning i åtskilliga

främmande länder samt för vidtagna åtgärder till hästafvelns befrämjande

i Sverige äfvensom för afgifna förslag och yttranden angående en förändring

af den centrala ledningen af landets hästväsen.

För egen del framhöllo kommitterade såsom obestridligt, att de stora

framsteg landets hästafvel under senare tid gjort och den utveckling densamma

vunnit voro till en rätt väsentlig del att tillskrifva det allt mer och

mer växande intresse, som allmänheten visat för denna näringsgren. Detta

intresse hade allestädes tagit sig ett uttryck uti bildande af afvelsföreningar

och inköp af afvelsdjur med kraftigt understöd från de olika hushållningssällskapen

och landstingen, framkalladt och uppmuntradt genom det syn

-

15

nerligen gagnande prisbelöningssystem, som under de senare årtiondena

blifvit i landet tillämpad!.

Men om än dessa framsteg verkligen voro förvånansvärdt stora,

måste man dock — ansågo kommitterade — erkänna, att ganska många

misstag blifvit begångna och ej obetydliga penningbelopp fruktlöst använda

till följd däraf att det vidlyftiga arbetet ej blifvit nog planmässigt

bedrifvet och en tillräckligt sammanhållande och ordnande

kraft saknats. Stuteriöfverstyrelsen hade visserligen i sin instruktion haft

sig ålagdt att äfven bevaka hästafvelns intresse i allmänhet och följa dess

utveckling i landet, men den hade dock i främsta rummet haft sig det

särskilda uppdraget anförtrodt att sköta statens stuterier, så länge sådana

funnos, och därefter de efter hand i deras ställe anordnade hingstdepåerna.

Samverkan mellan denna styrelse och den hästuppfödande allmänheten

samt särskild! de institutioner, som hade att bevaka landtbrukets

intressen, hade, om den också kanske ej fullkomligt saknats, dock varit

otillräcklig.

Utan att vilja på något sätt underskatta betydelsen af statens

hingsthållning såsom medel för hästafvelns förkofran, finge man väl dock

— menade kommitterade — erkänna, att ett kraftigt understödjande och

en klok ledning af enskildes och korporationers åtgärder för hästafveln

vore af stor vikt, och det syntes därför, som om allt borde göras för

att bereda dessa tillfälle att från en erfaren styrelse erhålla råd och upplysningar

och på allt sätt underlätta ett verkligt samarbete i detta afseende.

Kommitterade sade sig därför ej tveka, att, med allt erkännande

af att stuteriöfverstyrelsen, jämlikt sin instruktion och föregående

kommittéers framhållna grundsatser, verksamt arbetat och bidragit till

hästafvelns förkofran, dock instämma i den från flera håll uttalade

åsikten, att de i så många afseenden förändrade förhållandena nödvändiggjorde

en något förändrad organisation och en utförligare instruktion

för den styrelse, som skall hafva sig anförtrodd ledningen af landets

hästväsen.

Efter att hafva — såsom redan är berördt i löneregleringskommitténs

betänkande angående landtbruksstyrelsen (delen VIII sid. 45) •

16

framlagt skäl mot att till landtbruksstyrelsen öfverlämna ledningen af

landets hästväsen, uttalade kommitterade såsom sin åsikt, att ledningen af

hästafvel borde anförtros åt en särskild sjelfständig styrelse, ställd under

det departement, som handhade landtbruksfrågor i allmänhet, eller för det

dåvarande civildepartementet.

Kommitterade framhöllo vidare, att, mer än i många andra grenar

af landtbruket, hos den person, hvilken såsom chef skulle handhafva ledningen

af landets hästväsen, erfordrades stor fackkunskap och erfarenhet

och att det var af stor betydelse att en särdeles framstående fackman

uppsöktes till chef för en blifvande styrelse. Enligt kommitterades mening

förefanns emellertid föga utsikt att alltid kunna påräkna en person uti en sådan

ekonomisk ställning, att han utan ersättning eller mot en alltför obetydlig

sådan kunde åtaga sig ett dylikt uppdrag, hvilket dessutom, med den störa

utveckling hans verksamhet borde komma att få, nästan uteslutande skulle

komma att taga hans tid och krafter i anspråk. En särskild och helst ej

alltför ringa aflöning måste därför beredas den blifvande chefen. Kommitterade

tänkte sig likväl, att ersättningen endast skulle utgå i form

af ett arfvode och att chefen endast skulle tillsättas på förordnande samt

ej åläggas att vara bosatt i hufvudstaden utan fritt få välja bostadsort,

ehuru alltid själfva expeditionen och styrelsens byrå skulle blifva förlagd

till Stockholm. Kommitterade föreslogo alltså, att för den ifrågavarande

styrelsen skulle tillförordnas en chef med ett visst årligt arfvode.

Ehuru, enligt kommitterades åsikt, chefen i sin ämbetsutöfning borde

beklädas med stor makt och i alla frågor vara ensam beslutande, måste

han dock — anförde kommitterade — alltid vara i tillfälle och till och

med i vissa frågor tvungen att rådföra sig med andra tillgängliga erfarna

personer, hvilka äfven i sin egenskap af representanter för hästuppfödare

skulle på detta sätt hafva tillfälle att för chefen få framlägga sina önskningar

om hästafvelns behof. Vid chefens sida borde därför ställas två

ledamöter, som, ehuru endast rådgifvande, dock skulle hafva skyldighet

att till protokollet anföra sina särskilda meningar, såvida de vore afvikande

från chefens och det af denne fattade beslutet. Då emellertid dessa personers

ämbetsutöfning ej kunde behöfva påkallas i alla frågor och fördenskull,

ehuru ansvarsfull, dock ej blefve så maktpåliggande, borde de kunna

17

Signa sig äfven åt annan verksamhet, och kommitterade ansågo därför, att

endast ett mindre arfvode kunde behöfva beräknas för dessa ledamöter,

hvarförutom de borde tillförsäkras reseersättning och dagtraktamente, så

att de befriades från särskilda kostnader för sin ämbetsutöfning.

För att handhafva expeditionen och för öfrigt biträda chefen borde

en aflönad sekreterare vara anställd, men då fackkunskapen i hästafvel

rörande frågor var fullt tillräckligt representerad hos chefen och de båda

ledamöterna, ansågo kommitterade sådan kunskap ej böra fordras hos sekreteraren,

helst han däremot, enligt kommitterades åsikt, måste hafva den

juridiska bildning samt den vana och erfarenhet vid expeditionsgöromål,

som i flera förekommande fall kunde vara af nöden, för att ej vid sådana

ärendens förekomst annat särskilt biträde skulle behöfva anlitas.

På grund däraf föreslogo kommitterade, att styrelsen, förutom af

chefen, skulle bestå af två ledamöter, hvarjämte en sekreterare skulle

finnas anställd hos styrelsen.

Under erinran att premieringsväsendet dåmera måste betraktas såsom

ett synnerligen viktigt medel för hästafvelns höjande och förbättrande,

anförde kommitterade, att just med afseende å detsamma — hvars högsta

ledning skulle tillkomma styrelsen för landets hästväsen, men hvars utöfvande

var öfverlämnadt åt särskilda prisbelöningsnämnder— en mera direkt samverkan

mellan dessa senare och styrelsen var af synnerligen stor betydelse,

för att å ena sidan styrelsen måtte vara i stånd att noga kunna följa prisbelöningssystemets

verkningar och få kännedom om de ändringar, som vare sig i

själfva reglementet eller dess tillämpning kunde vara af behofvet påkallade,

samt å andra sidan prisbelöningsnämnderna bättre än dittills sättas

i stånd att tillämpa de grundsatser, som reglementet framhöll.

Det syntes kommitterade, att för detta ändamål styrelsen borde

hafva tillfälle att årligen sammanträffa med ordförandena i de olika premieringsdistrikten,

hvilka då också sinsemellan skulle kunna få utbyta

åsikter uti hithörande frågor. Därigenom skulle såväl de möjligen befintliga

ojämnheterna i premieringens tillämpande, som äfven brister, hvilka erfarenheten

kunde visa vidlåda själfva reglementet, kunna undvikas och

afhjälpas. Då prisbelöningen äfven hade ganska stor betydelse för

statens remonteringsväsende, borde enligt kommitterades mening chefen

9/o8 Löneregler mg skommitténs bet. XII. 3

18

för remonteringsstyrelsen ock vara närvarande vid en sådan öfverläggning

för att gifva tillkänna sina erfarenheter och önskningsmål. Genom

en sådan årligen återkommande rådplägning med personer, som måste

anses äga grundlig kännedom om förhållandena inom olika orter, syntes

styrelsen för landets hästväsen äfven kunna sättas i tillfälle att inhämta

värdefulla upplysningar rörande hästafvelns ståndpunkt och sålunda noga

följa dess utveckling. Med anledning däraf föreslogo kommitterade, att

styrelsen en gång årligen skulle sammankalla ordförandena i de olika

prisbelöningsnämnderna jämte chefen för remonteringsstyrelsen till ett

gemensamt sammanträde inför styrelsen.

På det att tillfälle måtte lämnas i hästafvel intresserade institutioner

och myndigheter att tid efter annan med styrelsen för landets

hästväsen öfverlägga om frågor rörande hästafvel^ föreslogo kommitterade,

att hvart femte år under ordförandeskap af styrelsens chef och inför dess

öfrio-a ledamöter en kommission skulle sammanträda i hufvudstaden, be

c5

stående

af:

cheferna för hingstdepåerna, ordförandena i prisbelöningsnämnderna,

chefen för remonteringsstyrelsen, chefen för landtbruksstyrelsen, en särskild

af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedd representant för

armén samt, såsom ombud för hushållningssällskapen, de inom de olika

länen till medlemmar af prisbelöningsnämnderna utsedda personer.

En tidrymd af fem år mellan kommissionens sammanträden ansågo

kommitterade erfordras för att i någon mån visa verkan af de åtgärder,

som af en föregående kommissions uttalanden kunnat föranledas. Då

chefen för styrelsen för landets hästväsen enligt kommitterades mening

skulle vara allena beslutande i hvad som rörde hans verksamhet, syntes

det kommitterade naturligt, att han icke i något afseende skulle vara bunden

af hvad kommissionen uttalade, utan att han skulle äga att fästa det

afseende han funne för godt vid hvad kommissionens flertal eller enskilda

medlemmar föresloge. Men ehuru alltså kommissionen ej skulle hafva

någon beslutanderätt utan blott en rådgifvande befogenhet, borde dock

de inom kommissionen förda öfverläggningarna vara af stort intresse fölen

större allmänhet och därför äfven förtjäna att offentliggöras.

19

Kommitterade uttalade jämväl, att, enär åt chefen för den föreslagna

styrelsen måste öfverlämnas en större befogenhet med afseende å tillämpningen

af reglementena för prisbelönande af hästar och för landtbeskälleriet,

i desammas lydelse onekligen kräfdes någon förändring liksom ock uti

instruktionerna för hingstdepåernas chefer. Äfven framhölls önskvärdheten

af att samtliga bestämmelser rörande landtbeskälleriets och hingstdepåernas

verksamhet sammanfördes uti ett reglemente, hvarigenom dessa bestämmelser,

som återfunnos uti derå på olika tider utfärdade kungl. förordningar,

skulle blifva mera öfverskådliga.

Betänkandet innefattar jämväl förslag till instruktion för styrelsen Instruk

för

landets hästväsen jämte specialmotivering af de i nämnda förslag före- ^ämtTlpe

kommande

bestämmelser. cialmoti

venng.

Vid uppgörandet af detta förslag hade den för landtbruksstyrelsen den

13 december 1889 utfärdade instruktionen i många afseenden tjänat till

förebild.

Enligt § 1 i förslaget skulle det åligga styrelsen för landets hästväsen

att med uppmärksamhet följa hästafvel^ tillstånd och utveckling

inom landet och att efter omständigheterna själf vidtaga eller hos Kungl.

Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen ansåge lämpliga för denna närings

befrämjande, på det såväl landtförsvarets som ock jord- och bergsbrukets

samt öfriga näringars behof af lämpliga och för ändamålet tjänliga hästar

måtte blifva behörigen tillgodosedda.

Styrelsen skulle öfvertaga den stuteriöfverstyrelsen anförtrodda ledningen

och förvaltningen af de å statens sida vidtagna anstalter till den

inhemska hästafvel^ förkofran äfvensom den sistnämnda styrelse i öfrigt

tillkommande befattning med frågor rörande hästafveln.

Jämlikt § 2 i förslaget borde styrelsen för landets hästväsen stå i

oafbruten förbindelse med länens hushållningssällskap och remonteringsstyrelsen;

och skulle styrelsen för landets hästväsen fördenskull äga att

från hushållningssällskapen, deras förvaltningsutskott samt remonteringsstyrelsen

infordra erforderliga yttranden och upplysningar, liksom å

andra sidan styrelsen för landets hästväsen borde meddela hushållningssällskapen

och remonteringsstyrelsen kännedom om sådant, som kunde vara

20

af vikt för främjande af deras ändamål, samt kos sällskapen och remonteringsstyrelsen

göra framställningar och väcka förslag i ämnen, som berörde

deras verksamhet.

Att i § 2 föreslagits samma befogenhet i afseende på samverkan

med hushållningssällskapen, som gällde för landtbruksstyrelsen, hade kommitterade

ansett nödvändigt, då hushållningssällskapen närmast representerade

hästuppfödarna och äfven genom de anslag, som af dem på få

undantag när lämnades till prisbelönande af hästar, visat sig äga ett

lefvande intresse för hästafvelns förbättrande. , Det syntes kommitteradé

vara med dessa sällskap till mellanhand, som den önskade samverkan mellan

styrelsen för landets hästväsen och landets hästuppfödare bäst skulle

uppnås på sådant sätt, att dels sällskapen lämnade upplysningar om hästafvelns

ståndpunkt inom deras områden och om de åtgärder, som de ämnade

vidtaga för dess höjande, samt inhämtade styrelsens råd i ärenden,

som rörde deras verksamhet, dels ock styrelsen å sin sida borde framhålla

de synpunkter, som för hvarje sällskap vore värda beaktande, samt

väcka förslag till åtgärder från sällskapens sida, hvilka styrelsen ansåge

skola främja hästafveln.

Att styrelsen äfven skulle stå i förbindelse med chefen för remonteringsstyrelsen

hade kommitterade ansett nödvändigt åf det skäl, att denne

representerade staten i dess egenskap af största förbrukare af hästar och

således hans åsikter och uttalanden vägde tungt i vågskålen för en styrelse,

hvars förnämsta sträfvan skulle vara att göra hästuppfödningen inbringande

för dem, som ägnade sig däråt. De statistiska uppgifter, som chefen

för remonteringsstyrelsen under sin verksamhet vore i tillfälle att samla,

utgjorde för styrelsen för landets hästväsen ett synnerligen viktigt grundlag

för de årsberättelser, den borde till vederbörande statsdepartement ingifva,

och föröde åtgärder, den vidtoge i afseende på hingstarnas ^placering

m. m. Ä andra sidan kunde styrelsen för landets hästväsen mången

gång vara i tillfälle att gifva remonteringsstyrelsen goda upplysningar och

äfven hafva framställningar att göra, t. ex. rörande bestämmande af minimipris

för remonter.

Årsberättelsen till vederbörande statsdepartement ansågo kommitterade

vara af största betydelse, förutsatt att den af departementet

21

sedermera offentliggjordes till allmänhetens upplysning. 1 denna berättelse

borde ingå en detaljerad redogörelse för prisbelöningen af hästar,

och denna redogörelse borde lämna en klar bild af de olika hästrasernas

utbredning och förekomst samt hästafvelns ståndpunkt inom olika trakter

äfvensom sätta de olika hushållningssällskapen i tillfälle att erfara, huru

stora anslag lämnades från andra län och huru deras egna anslag fördelades.

I berättelsen borde äfven intagas upplysningar rörande hingstdepåernas

besättning såväl i afseende å raser som verksamhet äfvensom angående

de åtgärder, som för deras remontering vidtagits. Dessa upplysningar

ansågo kommitterade vara af stort allmänt intresse, likasom äfven

meddelanden om hvilka reproduktörer, som visat sig mest framstående i

ena eller andra afseendet. Upprättandet af en dylik berättelse erfordrade

visserligen rätt mycket arbete, men dess nytta och betydelse syntes kommitterade

obestridlig. Hvart femte år borde lämnas en mera omfattande

öfversikt af hästafvelns allmänna ståndpunkt, hvilket ännu mera måste vara

till hästuppfödarnas nytta.

Enligt § 3 i instruktionsförslaget skulle styrelsen för landets hästväsen

tillse, att det af Kungl. Maj:t utfärdade reglementet för prisbelönande

af hästar tillämpades på ett för olika orters förhållanden afpassadt,

systematiskt sätt, samt därvid meddela de föreskrifter och utfärda de närmare

bestämmelser, hvilka i öfverensstämmelse med ifrågavarande reglementes

anda och syfte kunde för befordrande af därmed afsedt ändamål

vara af behofvet påkallade. Likaledes skulle det åligga styrelsen att öfvervaka

och tillse, att det af Kungl. Maj:t utfärdade reglementet rörande

landtbeskälleriet noga följdes och tillämpades på sådant sätt, att det i alla

afseenden uppfyllde sitt ändamål att verka isynnerhet för den ädlare hästafvelns

förbättrande inom landet.

De till hästafvelns förbättrande anslagna medel skulle, jämlikt § 4,

disponeras af styrelsen, som hade att använda och redovisa desamma i enlighet

med af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

Före november månads utgång hvarje år skulle styrelsen (§ 5) till Kungl.

Maj:t ingifva förslag till inkomst- och utgiftsstat för styrelsen jämte under

densammas ledning stående anstalter till hästafvelns förkofran. Därjämte

skulle styrelsen årligen inom februari månads utgång till Kungl. Maj:t

22

inkomma med förslag till fördelning mellan de särskilda underdistrikten

af det för löpande året utgående statsanslag till prisbelönande af hästar.

Enligt § 6 skulle det tillkomma styrelsen att till Kungl. Maj:t afgifva

förslag till ordförande, ledamöter och suppleanter i de olika prisbelöningsnämnderna.

I samma § äro föreslagna bestämmelser i afseende å

tillsättandet af tjänstemän vid bingstdepåerna samt tjänstledighet, förordnanden

och afsked för dem.

Jämlikt § 7 skulle styrelsen hafva att, efter särskilda framställningar

af depåcheferna, besluta om alla betydligare inköp och försäljningar

vid hingstdepåerna. Äfven förslag öfver erforderliga reparationer å hingstdepåerna

tillhörande boställen och andra byggnader skulle af styrelsen

granskas och godkännas, innan de ifrågasatta reparationerna finge utföras.

Af de i instruktionsförslaget intagna bestämmelser rörande styrelsens

organisation må här återgifvas följande.

För styrelsens chef föreslogs benämningen öfverlandtstallmåstare.

Denne och styrelsens ledamöter skulle förordnas af Kungl. Maj:t,

chefen tills vidare och ledamöterna på tre år.

Sekreteraren borde tillsättas medelst förordnande af styrelsen, och

till denna befattning borde ej få antagas annan än den, som aflagt examen

berättigande till inträde i rikets rättegångsverk eller Kungl. Maj:ts

kansli.

Skulle för något ärende erfordras utredning, som icke stode att

vinna hos styrelsen eller hos underlydande tjänstemän, borde styrelsen

äga för sådant ändamål anlita särskilt sakkunnigt biträde.

Styrelsen skulle hafva sitt säte i hufvudstaden, chefen och ledamöterna

dock obetaget att hafva sitt hemvist på annat ställe.

I fråga om ärendenas handläggning innehåller förslaget, bland annat,

följande.

Styrelsen skulle sammanträda på kallelse af chefen, så ofta ärendena

det påfordrade, antingen i hufvudstaden eller vid någondera af hingstdepåerna.

Chefen skulle, med visst angifvet undantag, själf inför styrelsen

föredraga alla förekommande ärenden. Han ägde ock ensam besluta på

sätt i instruktion bestämmes. Han skulle äfven vara ensam ansvarig för

23

användandet och redovisningen af de till styrelsens disposition ställda, för

hästafvelns förbättrande afsedda medel.

Ledamot skulle åligga, förutom annat, att i sådana ämnen, som tillhörde

styrelsens handläggning, själfständigt väcka förslag, hvilka, skriftligen

affattade, skulle till chefen ingifvas.

Särskilda ärenden uppräknas, vid hvilkas föredragning skulle, utom

chefen, minst en af styrelsens ledamöter närvara och i ärendenas behandling

deltaga.

Vid uppgörandet af ofvanberörda förslag till inkomst- och utgiftsstat

— hvilket ärende skulle förekomma på styrelsesammanträde i hufvudstaden

före november månads utgång — borde cheferna för hingstdepåerna

närvara och hvar för sig inför styrelsen föredraga förslag till dylik

stat för vederbörande depå.

Chefen för styrelsen för landets hästväsen skulle hvarje år, efter

det de med prisbelönandet af hästar förenade arbeten för året afslutats,

kalla ordförandena i prisbelöningsnämnderna att med styrelsen sammanträda

i hufvudstaden för att afgifva redogörelse för prisbelöningsförrättningarna.

Detta sammanträde, till hvilket jämväl chefen för remonteringsstyrelsen

borde kallas, skulle hållas i sammanhang med och omedelbart

före styrelsesammanträdet för uppgörandet af förslag till inkomst- och

utgiftsstat.

I § 20 af instruktionsförslaget har intagits den bestämmelsen, att

chefen må, när han så nödigt finner, företaga ämbetsresor ej mindre för

att inspektera möten för prisbelönande af hästar samt landtbeskälleriets

depåer och stationer, än äfven för att bereda sig kännedom om hästafvelns

allmänna ståndpunkt inom landet.

Dessa ämbetsresor skulle enligt kommitterades åsikt utgöra en mycket

viktig del af chefens verksamhet. Därigenom skulle han sättas i tillfälle

att på ort och ställe förvissa sig om, huru ordförandena i prisbelöningsnämnderna

leda sina förrättningar, och att omedelbarligen inskrida, om

han funne detta påkalladt, äfvensom att själf få en öfverblick af olika

orters hästbesättning. Genom inspektioner på hingstdepåerna borde han

städse öfvervaka deras riktiga och reglementsenliga skötsel. Men ej endast

till inspektionsresor borde chefen inskränka sig. Han skulle äfven

24

Ekonomiska

förslag och

beräkningar.

äga rättighet och skyldighet att genom besök vid uppvisningar, täfling;! r

och andra tillfällen, då ett större antal hästar vore samlade, samt hos enskilda

hästuppfödare skaffa sig en ännu grundligare inblick i huru hästafvel

i olika orter bedrefves. Kom mit terade skulle till och med velat

ifrågasätta, att dylika ämbetsresor kunde få utsträckas utom landet, men

kostnaderna härför ansågos blifva för dryga och chefen finge dessutom

ändå vid inköp af hingstar i främmande länder tillfälle därtill.

Sekreteraren, hvilken tillika skulle bestrida registrators- och aktuariegöromålen,

skulle hafva till åliggande:

att föra styrelsens protokoll samt uppsätta utgående expeditioner;

att mottaga inkommande handlingar samt ombesörja att remisser

och utgående expeditioner varda behörigen afsända eller till vederbörande

utlämnade;

att öfver inkommande handlingar samt utgående expeditioner föra

särskilda diarier samt upprätta register därtill;

att ordna och förvara alla styrelsens handlingar äfvensom i öfrigt

hafva vården om dess arkiv;

att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda med de upplysningar

i tjänsten han vore i tillfälle lämna, på begäran utfärda diariibevis samt

meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af hos styrelsen befintliga

handlingar;

att handhafva och redogöra för styrelsens expensmedel;

att enligt af styrelsen fastställdt formulär och under chefens inseende

föra verkets räkenskaper; samt

att föra protokoll vid sammanträdena inom den kommission, som

enligt § 19 af instruktionsförslaget borde sammanträda hvart femte år.

Uti kommitterades betänkande finnes en särskild utdelning med

Ö

rubriken »ekonomiska förslag och beräkningar».

Däri hemställde kominitterade, att aflöning och expensmedel åt styrelsen

för landets häst väsen måtte utgå med 10,000 kronor årligen, hvaraf

till chefen 6,000, till ledamöterna 500 hvardera, till sekreteraren 2,000 och

till hyra för lokal, expenser m. m. 1,000 kronor såsom förslagsanslag, samt

att dessa medel måtte få utanordnas af anslaget till hästafvelns förbättrande.

25

Kommitterade ansågo chefen vara närmast att jämföra med en öfverdirektör

i afseende på ämbetsställning. Då han emellertid dels ej behöfde

vistas i hufvudstaden och således ej vore underkastad de drygare lefnadskostnader,

som med eu dylik vistelse äro förenade, dels ock af sin ämbetsutöfning

icke fullständigt hindrades från att fortfarande ägna sig åt annan

verksamhet, syntes hans aflöningsförmåner ej behöfva vara lika höga som en.

öfverdirektörs. Enär han likväl mycket ofta m^aste företaga resor mellan sin

vistelseort och den plats — hufvudstaden — där styrelsen hade sitt säte, och

för dessa resor naturligen icke särskild reseersättning för hvarje gång kunde

utgå, ansågs han för desamma böra kunna påräkna ersättning genom de

aflöningsförmåner, som komme honom till del. Därvid borde äfven tagas

i betraktande, att chefen blefve iklädd personligt ansvar för alla de anslag

till hästafvelns förbättring, hvilka stode under styrelsens förvaltning. På

grund af anförda förhållanden hade kommitterade funnit skal'' föreslå, att

arfvodet till chefen måtte utgå med 6,000 kronor årligen.

De två ledamöterna i styrelsen behöfde visserligen icke i så hög

grad som chefen ägna sin tid åt utöfningen af sina ämbetsgöromål,

men finge dock städse vara beredda att på kallelse inställa sig vid

styrelsens sammanträden. De måste därför kunna påräkna någon om ock

ringa ersättning, hvilken kommitterade ansågo böra utgå i form af ett

arfvode, som ej syntes kunna sättas lägre än 500 kronor årligen för hvar

och en af dem.

Sekreterarens arbete komme att blifva förökadt i ganska hög grad.

Den föreslagna årsberättelsen i synnerhet i förening med ett möjligen utveckladt

premieringsväsende komme särskildt att kräfva mycken tid. I

följd däraf hade kommitterade ansett, att arfvode till sekreteraren borde

utgå med 2,000 kronor.

I afseende å de kostnader, som utöfver ofvanberörda aflöningar och

expenser m. m. förorsakades af kommitterades förslag, hemställdes om följande

bestämmelser.

De ämbetsresor, som chefen måste göra förutom dem som afsåge

hans inställelse å den ort, där styrelsen hade sitt säte, borde ersättas från

vederbörande hufvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar i den

klass, Kungl. Maj:t funne skäl förordna.

9/o8 Lönereglering skommitténs bet. XII.

4

26

Ledamöterna borde, förutom ofvannämnda arfvode, under deltagande

i styrelsesammanträdena äfvensom på resa till och från den ort,

där dessa ägde rum, åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning

från vederbörande hufvudtitel och i den klass, Kungl. Maj:t funne skäl

förordna.

För det styrelsesammanträde, vid hvilket ordförandena i prisbelöningsnämnderna

och chefen för remonteringsstyrelsen borde vara närvarande,

skulle kostnaderna, i hvad de rörde nämnda ordförande, utgå från anslaget

till prisbelöning af hästar efter samma grunder som vid de vanliga förrättningsresorna.

Chefen för remonteringsstyrelsen skulle för deltagande

i sammanträdet åtnjuta ersättning efter enahanda grunder och från samma

anslag som vid andra hans ämbetsresor.

I fråga om kostnaderna för det ifrågaställda större sammanträdet

hvart femte år, ansågo kommitterade det kunna påräknas, att lokal komrne

att erhållas kostnadsfritt antingen genom landtbruksakademiens i dylika

fall vanliga tillmötesgående eller ock i någon af Kungl. Maj:t disponerad

lägenhet. Ordförandena i prisbelöningsnämnderna och chefen för remonteringsstyrelsen

borde ersättas på samma sätt som vid det i nästföregående

stycket omnämnda sammanträdet. Chefen för landtbruksstyrelsen syntes

såsom bosatt i hufvudstaden icke vara i behof af någon särskild ersättning.

Representanten för armén borde såsom vid öfrigt tjänsteuppdrag åtnjuta

arfvode från fjärde hufvudtiteln. De hushållningssällskap, som åstundade

att låta sig representeras, borde själfva bestrida kostnaderna för ombudens

resor och deltagande i sammanträdet. De öfriga kostnader, som blefve

en följd af detta sammanträde, borde ersättas från anslaget till prisbelönande

af hästar, då afsikten med sammanträdet i främsta rummet varit

att sätta styrelsen för landets hästväsen i stånd att på ett systematiskt och

för olika orters behof afpassadt sätt tillämpa prisbelöningsreglementet.

Yttranden Öfver kommitterades betänkande afgafs den 19 januari 1897 under

°fVkomndttéarS

ärligt utlåtande af dåvarande t. f. kavalleriinspektören.

betänkande. Med instämmande i öfrigt uti kommitterades förslag, framhöll ka

inspektörens

va-valleriinspektören emellertid såsom sin särskilda mening, att chefen för

yttrande, remonteringsstyrelsen borde ingå såsom ledamot i styrelsen för landets

27

\

hästväsen, att tre af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedda ledamöter

borde deltaga i den hvart femte år sammanträdande kommissionen,

att sekreteraren i styrelsen för landets hästväsen skulle vara en med dennas

verksamhet förtrogen samt i öfrigt lämplig person, samt att sekreterarens

arfvode borde i någon mån höjas och särskilda medel anvisas för ersättning

åt tillfälligt anlitadt juridiskt ombud.

Den 30 oktober 1897 afgafs utlåtande i ärendet af landtbruks- Landtbruksstyrelsen.

Styrelsen, som därvid vidhöll sin förut uttalade uppfattning, att yttrande.

ledningen af hästafvel borde anförtros åt landtbruksstyrelsen, gjorde beträffande

kommitterades förslag angående den hvart femte år sammanträdande

kommissionen ett par erinringar. Den ena gällde den ställning

landtbruksstyrelsens chef borde intaga inom denna kommission. Den andra

gällde frågan om vidsträcktare befogenhet för hushållningssällskapen vid

val af ombud till kommissionen.

Stuteriöfverstyrelsen fick sedermera genom kungl. remiss befallning

att afgifva utlåtande i ärendet. I detta utlåtande, som efter stuterikommissionens

hörande afgafs den 31 augusti 1898, anförde styrelsen till

eu början, att den funnit kommitterades betänkande i flera afseenden förtjäna

erkännande. Åtskilliga erinringar framställdes emellertid.

Så anfördes i afseende å instruktionsförslaget, bland annat, att,

enär tillgodogörandet jämväl af »enskildes» behof af lämpliga såväl lyxsom

öfriga hästar syntes böra utgöra ett viktigt mål för styrelsens för

landets hästväsen verksamhet, äfven detta syftemål borde i § 1 uttryckligen

framhålla?.

I mom. 3 af samma § hade kommitterade föreslagit, att styrelsen

för landets hästväsen skulle hafva att i sin ämbetsutöfning ställa sig till

efterrättelse, bland annat, de särskilda föreskrifter, som funnes meddelade

i afseende å »landtbeskälleriet med tillhörande hingstdepåer». Enär emellertid

enligt stuteriöfverstyrelsens mening statens hingstdepåer så mycket

mindre voro att hänföra under landtbeskälleriet, som hvarje landtbeskällarområde

enligt § 1 i kungl. reglementet för landtbeskälleriet i riket den

20 februari 1874 var ställdt under uppsikt af chefen för den depå, hvar

-

Stuteriöfverstyrelsens

yttrande.

28

ifrån området försågs med hingstar, och således fast hellre lydde under

vederbörande hingstdepå, ansåg stuteriöfverstyrelsen uti ifrågavarande moment

i instruktionen böra insättas, i stället för uttrycket »landtbeskälleriet

med tillhörande hingstdepåer», orden »statens hingstdepåer, landtbeskälleriet».

I sammanhang därmed borde det i instruktionsförslaget begagnade uttrycket

»landtbeskälleriets depåer» utbytas mot benämningen »statens hingstdepåer»

samt uttrycket »landtbeskälleriets depåer och stationer» mot benämningen

»statens hingstdepåer och landtbeskällarstationer».

Det i § 2 föreslagna stadgandet, att styrelsen för landets hästväsen

borde stå i »oafbruten» förbindelse med länens hushållningssällskap

och remonteringsstyrelsen, ansåg stuteriöfverstyrelsen böra omformuleras

sålunda: »Med länens hushållningssällskap och remonteringsstyrelsen

bör styrelsen för landets hästväsen, då så erfordras, sätta sig i förbindelse».

Uti § 4 hade kommitterade föreslagit, att de till hästafvel^ förbättrande

anslagna medel skulle disponeras af »styrelsen», som hade att

desamma använda och redovisa i enlighet med gifna föreskrifter. I § 14

mom. 3 föreslogs däremot, att »chefen» ensam skulle vara ansvarig för

användandet och redovisningen af de till styrelsens disposition ställda, för

hästafvelns förbättrande afsedda medel. Stuteriöfverstyrelsen ansåg dessa

bestämmelser, sådana de affattats, vara sins emellan motsägande eller åtminstone,

trots chefens beslutande myndighet inom styrelsen, högst olämpliga.

Enär styrelsens för landets hästväsen medlemmar skulle äga rätt att

bo hvar som helst inom riket, samt svårighet och tidsutdräkt på grund

däraf ständigt måste uppstå vid de rätt ofta påkommande utbetalningarna

af nämnda medel, om »styrelsens» beslut skulle för dessa utbetalningar erfordras,

ansåg stuteriöfverstyrelsen ifrågavarande medel lämpligast höra

ställas under chefens uteslutande disposition, mot skyldighet för honom

att på eget ansvar använda och redovisa desamma enligt gifna föreskrifter.

I afseende å själfva organisationen af styrelsen för landets hästväsen

erinrade stuteriöfverstyrelsen, att en suppleant borde finnas att vid förfall

för ledamot, eller då ledamot fungerade såsom chef, träda i ledamots

ställe. Stuteriöfverstyrelsen ansåg jämväl nödigt, att uttryckligt stadgande

funnes angående den ordning, i hvilken ledamot skulle vid förfall för

chefen inträda såsom dennes vikarie.

29

Sekreteraren borde, enligt stuteriöfverstyrelsens åsikt, fortfarande

såsom dittills konstitueras af Kungl. Maj:t på förslag af vederbörande chef.

Och då det syntes stuteriöfverstyrelsen, att sekreteraren borde vara

kompetent ej mindre att bestrida de göromål, som enligt instruktionsförslaget

skulle åligga honom, än äfven att bereda och jämväl inför styrelsen

eller chefen föredraga flertalet ärenden, däribland äfven de juridiska

frågor, som ej sällan kunde förekomma hos styrelsen, men dylik kompetens

ansågs i allmänhet ej ägas af den, som aflagt endast examen till Kungl.

Maj:ts kansli, höll stuteriöfverstyrelsen före, att såsom kompetensvillkor för

erhållande af sekreterartjänst hos styrelsen för landets hästväsen borde

stadgas att hafva aflagt examen berättigande till utöfning af domarämbete.

Enligt instruktionsförslaget skulle styrelsen på kallelse af chefen

sammanträda, så ofta ärendena det påfordrade, antingen i hufvudstaden

eller vid någondera af hingstdepåerna. Enär emellertid erfarenheten visat,

att vägande skäl ofta kunde förekomma för att hålla dessa sammanträden

äfven å andra platser, ansåg stuteriöfverstyrelsen, att några bestämda

ställen för nämnda sammanträdens hållande ej borde föreskrifvas, utan att

chefen borde äga att kalla styrelsen att sammanträda å ställe, som han

funne lämpligt.

Att, såsom kommitterade föreslagit, chefen själf skulle, med visst

angifvet undantag, inför styrelsen föredraga alla förekommande ärenden,

syntes stuteriöfverstyrelsen mindre lämpligt, utan ansåg den, att sekreteraren

borde åläggas ej mindre att till föredragning förbereda än äfven att

inför styrelsen eller chefen föredraga alla till styrelsen inkommande ärenden,

med undantag af de förslag till inkomst- och utgiftsstater för hingstdepåerna,

som borde af vederbörande depåchefer inför styrelsen föredragas.

Bland de ärenden, vid hvilkas föredragning borde närvara, förutom

chefen, minst en af styrelsens ledamöter, hade i instruktionsförslaget upptagits

jämväl »framställningar och utlåtanden till Kungl. Maj:t». I afseende

därå anmärkte stuteriöfverstyrelsen, att dylika framställningar och utlåtanden,

såsom erfarenheten visat, ej så sällan torde komma att påfordras;

och enär styrelsens ledamöter säkerligen komme, såsom dittills varit fallet

30

med stuterikommissionens ledamöter, att vara bosatta å skilda orter inom

landet, ansåg stuteriöfverstyrelsen, att ett stadgande, enligt hvilket styrelsesammanträde

skulle erfordras beträffande hvarje framställning eller utlåtande

till Kungl. Maj:t, komme att föranleda såväl onödigt dryga resekostnadsersättningar

som tidsutdräkt. Om därför åt chefen öfverläinnades

att bedöma eller uttryckligt stadgande meddelades, hvilka dylika underdåniga

framställningar och utlåtanden borde underställas pröfning jämväl

af en af styrelseledamöterna, skulle därigenom en afsevärd besparing och

tidsvinst säkerligen åstadkommas.

Bland de personer, som skulle kallas till det hvart femte år återkommande

sammanträdet, nämndes i instruktionsförslaget jämväl ett ombud

från hvarje hushållningssällskap, som ville låta sig representeras vid sammanträdet,

hvarvid emellertid den inskränkning gjordes, att ombud från

hushållningssällskap finge endast vara den af sådant sällskap valde ledamot

i prisbelöningsnämnd. Denna inskränkning syntes stuteriöfverstyrelsen

böra bortfalla.

I fråga om sekreterarens åligganden erinrade stuteriöfverstyrelsen,

förutom annat, att enligt förslaget sekreteraren skulle handhafva och redogöra

för styrelsens expensmedel. Eldigt stuteriöfverstyrelsens åsikt kunde

det emellertid finnas lämpligt att låta sekreteraren mot redovisningsskyldighet

handhafva äfven vissa andra styrelsens medel, däribland sådana medel,

som ständigt måste vara tillgängliga för löpande utgifter; och hemställdes

därför, att sekreteraren måtte åläggas att för chefen redovisa omhänderhafvande

medel.

Kommitterade hade föreslagit, att styrelsen skulle äga meddela de

närmare föreskrifter, som, utöfver hvad instruktionen innehölle, kunde erfordras

rörande sättet och ordningen för göroinålens bestridande hos styrelsen.

Dessa föreskrifter borde enligt stuteriöfverstyrelsens mening meddelas

af chefen, ej af »styrelsen», enär denna hufvudsakligen borde hafva att

behandla rena fackfrågor och därmed nära sammanhängande angelägenheter.

I afseende å de i instruktionsförslaget upptagna bestämmelser beträffande

utgående expeditioner och koncept till dessa m. m., anmärkte

stuteriöfverstyrelsen, att — med särskild hänsyn dels därtill att hvarken

31

styrelsens chef eller dess ledamöter torde komma att vara bosatta i Stockholm,

hvarest emellertid alltid själfva expeditionen och styrelsens byrå

komine att vara förlagda, dels ock därtill att, enligt kommitterades förslag,

framdeles liksom för det dåvarande hos styrelsen torde blifva anställd endast

en tjänsteman, sekreteraren — ifrågavarande bestämmelser borde i

öfverensstämmelse därmed till större delen omarbetas. Bestämmelserna

kunde nämligen vara praktiska hos en styrelse med sådan sammansättning

och arbetssätt som t. ex. landtbruksstyrelsen; men för ett ämbetsverk med

den sammansättning och det arbetssätt, som styrelsen för landets hästväsen

enligt kommitterades förslag skulle erhålla, syntes bestämmelserna vara

såväl opraktiska som ock i vissa fall, om ej omöjliga att följa, så åtminstone

ägnade att synnerligen försvåra och fördröja all expedition. Det

ansågs fördenskull vara nödvändigt att utarbeta nva bestämmelser uti

ifrågavarande hänseende och att därvid såvidt möjligt iakttaga de mest

praktiska anordningar. I sådant afseende fästade stuteriöfverstyrelsen

uppmärksamheten å vissa särskilda punkter, under framhållande därvid

af nödvändigheten att åt chefen lämnades rätt att bestämma om expeditionssättet.

Vid den i instruktionsförslaget förekommande afdelningen om tjänstledighet

m. in. anmärktes saknaden af något stadgande angående semester.

Enligt stuteriöfverstyrelsens åsikt borde emellertid både chefen och ledamöterna

samt sekreteraren i styrelsen för landets hästväsen komma i åtnjutande

af semester, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gräns: kunde äga rum, chefen och ledamöterna under en och en half månad

samt sekreteraren under en månad årligen.

I afseende å kommitterades »ekonomiska förslag och beräkningar»

erinrades, bland annat, att ökningen af sekreterarens arfvode från

1,500 till 2,000 kronor syntes vara väl obetydlig i förhållande till de,

enligt hvad kommitterade själfva framhållit, mycket ökade göromål, som

koinme att åläggas honom. En särskild vaktmästare ansågs nödvändig,

ty då styrelsen erbölle särskild lokal, kräfdes ock en särskild, uteslutande

hos styrelsen anställd vaktmästare, och en sådan syntes ej kunna erhållas

under en årlig lön af minst 600 kronor.

32

Hushållningssällskapens

om

buds yttrande,

Erinran framställdes ock i fråga om det anslag, hvarifrån en del

kostnader borde utgå, som blefve en följd af de sammanträden, hvilka

enligt kommitterades förslag skulle hållas hvart femte år.

Stuteriöfverstyrelsen hemställde slutligen, att, innan kommitterades

förslag upptoges till slutlig pröfning, Kungl. Maj:t måtte låta vidtaga de

ändringar och tillägg därtill, som med anledning af stuteriöfverstyrelsens

underdåniga yttrande kunde finnas erforderliga.

Efter det genom kungl. stadgan den 31 mars 1900 ärenden rörande

statens stuteriväsen och hästafvelns förbättrande öfverflyttats från civildepartementet

till det nyinrättade jordbruksdepartementet samt tillika bestämts,

att stuteriöfverstyrelsen med stuterikommissionen och stuteristaten

skulle anses höra till jordbruksdepartementet, anbefalldes genom kungl.

remiss den 15 oktober 1901 landtbruksstyrelsen att lämna hushållningssällskapens

under nästföljande november månad i Stockholm sammanträdande

ombud tillfälle att yttra sig i förevarande ärende samt därefter till

Kungl. Maj:t inkomma med ombudens yttrande.

Med underdånig skrifvelse den 6 december 1901 öfverlämnade landtbruksstyrelsen

ombudens yttrande.

I detta yttrande, dateradt den 11 november 1901, anfördes, att ombuden,

hvilkas intresse i föreliggande fråga väl torde framgå af föregående

underdåniga skrivelser den 14 november 1893 och den 13 november 1895

(intagna såsom bilagor i 1896 års kommittés betänkande), tagit del af såväl

kommitterades förslag som de af vederbörande myndigheter däröfver

afgifna yttranden, och att ombuden ej kunde finna annat än att det af

kommitterade afgifna förslaget i hufvudsak fullt motsvarade hvad ombuden

genom sina nyssberörda skrivelser velat ernå och hvad för det dåvarande

syntes kunna åtgöras för befrämjande af landets hästväsen.

Beträffande särskildt själfva hufvudgrunden i förslaget eller att frågor

rörande landets hästväsen skulle behandlas af en själfständig, direkt

under Kungl. Maj:t i det dåmera inrättade jordbruksdepartementet lydande

styrelse, ansågo ombuden, att spörsmålet därom blifvit på ett lyckligt sätt

löst i förslaget. Ombuden sade sig väl finna några af de utaf stuteriöfverstyrelsen

framställda detaljanmärkningar i viss mån befogade, men att

33

för (''ifrigt de ansett sig endast böra meddela yttrande i den del af förslaget,

dar, så att saga, ombudens intressen sarskildt berördes, nämligen

beträffande den kommission, som föreslagits att sammanträda hvart femte

år för öfverläjjgnino; om frågor rörande bästafveln. I detta hänseende framhöllo

ombuden såsom välbetänkt bestämmelsen därom, att ombud för hushållningssällskap

borde vara den af sådant sällskap valda ledamoten i prisbelöningsnämnd,

dock med det tillägg att det syntes böra stå vederbörande

hushållningssällskap fritt att i händelse af förfall för dylik ledamot eller

dennes suppleant sända annan af hushållningssällskapet vald ledamot till

sammanträdet.

Ombuden hemställde, att Kungl. Maj:t måtte i hufvudsak godkänna

det af kommitterade afgifna förslaget till instruktion för styrelsen för landets

hästväsen med det af ombuden föreslagna tillägget.

Chefen för stuteriöfverstyrelsen har i en till löneregleringskommittén

ställd skrifvelse af den 12 november 1907 gjort hemställan om väsentligt

förändrad tjÄnsteställning för styrelsens sekreterare.

I denna skrifvelse framhålles — under hänvisning till de vid senaste

löneregleringar för andra ämbetsverk meddelade bestämmelser i fråga om

förening af ordinarie tjänst med annan befattning samt om utsträckt arbetstid

å tjänsterummet — att, därest sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen

äfven framdeles skall tagas bland tjänstemän i annat verk, han måste

utväljas bland de extra ordinarie tjänstemännen. Detta skulle emellertid

medföra ständiga ombyten af sekreterare, och man kunde alltså ej påräkna

den nödvändiga kontinuiteten vid befattningens skötande. Hos en extra

tjänsteman kunde ej heller förutsättas de kvalifikationer, som måste kräfva^

af sekreteraren, för att han må kunna bereda och föredraga de många

ärendena af olika slag hos stuteriöfverstyrelsen, hvilken i allo fungerar såsom

ett centralt ämbetsverk, om äji i mindre skala. I nämnda hänseende

fordrades hos sekreteraren vana samt mångårig och själfständig utbildning

— och detta desto mera, då chefen ej är bosatt i hufvudstaden samt styrelsens

hufvudgöromål äro af synnerligen egenartad karaktär.

Chefen . för stuteriöfverstyrelsen framhåller vidare, att, då sekreteraren

måste vara bevandrad i såväl civila som juridiska spörsmål och dess

®/o8

Löneregleringileommitténs bet. XII. 5

Skrifvelse

**/u 1907

från chefen

för stuteriöfverstyrelsen.

34

Promemoria

»Va 1907.

utom honom åligger att vara uppbördsman och redogörare, hans ställning

måste göras ekonomiskt trygg, och detta icke minst i chefens inti’esse,

som ytterst ansvarar för alla under styrelsens förvaltning stående medel,

men, såsom boende å annan, aflägsen ort, icke alltid kan ägna medelsförvaltningen

närmare tillsyn.

Beaktas borde ock, enligt chefens uppfattning, att för sekreteraren

hos stuteriöfverstyrelsen utsikt till vidare befordran ej funnes.

Af nämnda skäl och då sekreterarens åligganden, särskild! med

hänsyn till föredragnings- och redovisningsgöromålen, måste, enligt chefens

åsikt, anses både mera omfattande och mera ansvarsfulla än dem, som i

allmänhet pläga tillhöra sekreterare i centrala ämbetsverk, syntes hans

ställning ock böra blifva förmånligare än dessa andras. Chefen föreslår

med afseende härå, att sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen måtte komma

i åtnjutande af enahanda aflöningsförmåner, som vid 1907 års riksdag tillerkänts

byrådirektör i järnvägsstyrelsen eller lägst 6,600 och högst 7,500 kronor.

Till kommittén har och inkommit en af stuteriöfverstyrelsens nuvarande

sekreterare uppgjord, den 25 november 1907 daterad och af chefen till

riktigheten vitsordad promemoria angående sekreterarens tjänsteåligganden

m. m.

I denna promemoria erinras, att sekreteraren har att tjänstgöra äfven

såsom registrator, redogörare, revisor, arkivarie samt föredragande, hvarjemte

honom åligger att föra protokoll vid stuterikommissionens sammanträden.

I afseende å omfattningen af själfva sekreterargöromålen meddelas, att

antalet till styrelsen inkomna ärenden, som år 1900 utgjorde 200, år 1906

uppgick till 348, samt att antalet utgående skrivelser stigit från 73 år

1900 till 251 år 1906, i hvilket sistnämnda antal ingingo 35 skrifvelse!’

eller utlåtanden till Kung!. Maj:t eller statsdepartement. Det framhålles

tillika, att i det angifna antalet utgående skrivelser ej inginge de s. k. sekreterarskrifvelserna,

hvilkas antal årligen ökats dels genom de till sekreteraren

allt oftare inkommande förfrågningarna i tjänsteangelägenheter, dels

ock genom den af det ökade antalet ärenden påkallade, allt vidlyftigare

skriftväxlingen under hand med cheferna för hingstdepåerna, premieringsnämndernas

ordförande, hushållningssällskapens sekreterare m. fl.

Den sålunda inträdda ökningen i ärendenas och skrifvelsernas antal

kunde med visshet angifvas såsom förorsakad hufvudsakligen af 1900 års

premieringsreglemente och det i sammanhang med premieringen alltjämt

ökade intresset för hästafveln och sträfvandena för densammas höjande.

Detta intresse hade tagit sig uttryck ej endast i underdistriktens allt rikligare

bidrag till och lifligare deltagande i premieringarna än äfven i framställningar

och förfrågningar från hushållningssällskap och intresserade personer

rörande hästafveln och därmed i samband stående anstalter.

Vid 1906 års premieringsmöten blefvo 5,733 hästar premierade,

under det ''motsvarande antal år 1900 utgjorde endast 4,127. Statens och

underdistriktens gemensamma bidrag uteslutande till premier hade stigit

från 183,100 kronor år 1900 till 234,252 kronor år 1906.

I samma mån, heter det vidare i promemorian, som dessa nu nämnda

siffror angifva en betydlig stegring i intresset för hästafveln i allmänhet och

premieringsväsendet i synnerhet, i samma proportion kan ock sekreterarens

arbete beträffande särskildt premieringarna med fog sägas hafva blifvit ökadt.

Sekreteraren åligger nämligen, förutom uppsättandet af alla från stuteriöfverstyrelsen

på grund af premieringsreglementets föreskrifter erforderliga

skrifvelser, att verkställa granskningen af samtliga premieringsrullor med tillhörande

anmälningssedlar, att öfvervaka dessas öfverensstämmelse såväl sinsemellan

som med de öfver premieringarna afgifna protokoll och statistiska

uppgifter, att uppgöra premieringslikviden med hvarje hushållningssällskap

för sig, samt att, beträffande premieringsnämnderna, såväl före premieringsresornas

början ombesörja rekvisitionen af och nämndernas förseende med

erforderliga penningförskott, skådepenningar och blanketter, som ock efter

nämnda resors slut kontrollera de afgifna reseräkningarnas och andra af

nämndernas verksamhet föranledda redogörelsers riktighet äfvensom i öfrigt

i formellt hänseende öfvervaka, att premieringsreglementets föreskrifter

blifvit följda.

Efter en kort redogörelse för de sekreteraren åliggande registratorsgöromål

framhålles, att sekreterarens åligganden som redogörare äro synnerligen

ansvarsfulla. Däri innefattas nämligen skyldigheten ej endast att

föra och i viss mån ansvara för styrelsens räkenskaper utan ock att, då

styrelsens chef icke plägar vara bosatt i Stockholm, tidtals omhänderhafva

36

och ansvara för ansenliga penningbelopp. Och sekreteraren skall därjämte

omhänderhafva och redovisa förrådet af skådepenningar, af hvilka år 1907

nyanskaffats 2,830 med ett inköpsvärde af 13,473 kronor 6 öre.

På grund af styrelsens nuvarande organisation, enligt hvilken sekreterartjänsten

med dess många förpliktelser måste skötas såsom en bisyssla,

har sekreteraren, såsom i promemorian vidare meddelas, hittills icke kunnat

åt revisionsgöromålen ägna den tid och det arbete, som skulle hafva erfordrats

för en mera ingående granskning af hingstdepåernas årsräkenskaper,

innan desamma öfverlämnas till kammarrätten. Den tjänstgöringstid,

sekreteraren under nuvarande förhållanden måst använda för stuteriöfverstyrelsens

räkning, har ej heller, ehuru förhållandevis drygt tilltagen, medgifvit

den ingående granskning af reseräkningarna från de af Kungl. Maj:t

utsedda funktionärerna i premieringsnämnderna, som varit önsklig, ej minst

för sekreterarens eget vidkommande. Eventuella anmärkningar från kammarrättens

revisionsafdelning mot den stuteriöfverstyrelsens räkenskap, hvari

nämnda reseräkningar ingå, utställas nämligen till förklaring af sekreteraren

såsom redogörare hos styrelsen.

En tillfyllestgörande granskning af såväl berörda reseräkningar som

hingstdepåernas årsräkenskaper skulle, enligt hvad i promemorian betonas,

kräfva så mycken tid, att densamma endast torde kunna åläggas en tjänsteman,

så aflönad, att han kan ägna sin tid och sin erfarenhet uteslutande

åt stuteriöfverstyrelsen.

Jämlikt promemorian hvila vidare å sekreteraren dels förekommande

arkivgöromål, särskildt för att, sedan styrelsen numera erhållit

egen lokal, sammanföra, ordna och förteckna de värdefulla arkivalier angående

landets hästväsen, som nu förvaras i olika statsmyndigheters arkiv,

dels ock vården af det för preraieringsväsendet erforderliga blankettförrådet.

1 promemorian framhålles ock, att det åligger sekreteraren att

bereda och inför styrelsens chef föredraga samtliga hos styrelsen förekommande

ärenden. Detta åliggande kräfver så mycket mera tid, arbete

och omtanke, som föredragningen, på grund af att chefen är bosatt å

annan ort, måste i de flesta fall ske skriftligt genom promemorior.

Då ärendena hos stuteriöfverstyrelsen ofta afse tillämpning af lagar

och författningar, upprättande eller tolkning af kontrakt, expropriation eller

37

andra frågor af juridisk natur, och då sekreteraren vidare måste stå cheferna

för hingstdepåerna och ordförandena i premieringsnämnderna tillhanda

med råd och upplysningar i de juridiska fall, som ej sällan möta i nämnda

funktionärers tjänsteutöfning, är det, enligt hvad i promemorian betonas,

en oeftergiflig förutsättning, att sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen har

juridisk bildning. Detta betingas äfven af behofvet att inom en snar

framtid få för stuteriöfverstyrelsen och stuteristaten utarbetade nya instruktioner

i stället för nu gällande föråldrade bestämmelser.

Därjämte framhålles, att, då sekreteraren under chefens bortovaro

från Stockholm kan behöfva i tjänsteangelägenheter företräda denne ej

blott inför allmänheten utan äfven inför vederbörande statsdepartement

och andra statsmyndigheter, af sekreteraren måste fordras verklig inblick

i och kännedom om verkets angelägenheter. Detta är desto nödvändigare,

som det under chefens i regel hvarje år företagna resor till utlandet för

hingstinköp m. in. måste åt sekreteraren anförtros att i förekommande

trängande tjänsteangelägenheter meddela erforderliga provisoriska beslut.

Enligt hvad i promemorian meddelas, hafva göromålen hos stuteriöfverstyrelsen

under nuvarande förhållanden påkallat minst fem timmars dagligt

arbete af sekreteraren, en arbetstid, som emellertid måst utsträckas med

ytterligare några timmar dagligen under den tid af minst en månad årligen,

som brukar ägnas åt granskning af premieringsrullor och anmälningssedlar.

I vissa fall har likväl ej ens den sålunda anslagna arbetstiden varit

tillräcklig, i följd hvaraf, då göromålen af en eller annan anledning hopats,

ärendena ej alltid kunnat vinna den snabba handläggning, som varit önskvärd.

Göromålen hos styrelsen komma ock säkerligen, säges det vidare,

att allt fortfarande ökas i samma mån som hittills, och därest hos styrelsen

anställes en ordinarie tjänsteman, tillräckligt aflönad i förhållande

till göromålens mängd och beskaffenhet, finner styrelsen säkerligen anledning

att ålägga denne åtskilliga utrednings- och andra erforderliga göromål,

som hittills ej kunnat påfordran, då sekreteraren måst ägna sin hufvudverksamhet

åt annan befattning i statens tjänst.

Uti ifrågavarande, af stuteriöfverstyrelsens chef attesterade promemoria

uttalas slutligen det antagandet, att under sålunda förändrade förhållanden

sekreterartjänsten hos styrelsen säkerligen torde komma att väl

påfordra sju timmars dagligt arbete.

38

Kommitténs förslag.

Organisation Såsom ofvan, sid. 14, blifvit erinradt, har kommittén i sitt betän

förmåner.

kande angående landtbruksstyrelsen uttalat den uppfattning att, med hänsyn

till de särskilda intressen, som äro förknippade med vårdnaden om

hästafveln, det är klokast och lämpligast, att dithörande ärenden fortfarande

handläggas af en särskild styrelse.

I sådant hänseende öfvergår kommittén nu till att yttra sig, om och

i hvad mån ändringar må anses påkallade i organisationen af den styrelse,

åt hvilken den centrala ledningen af landets hästväsen nu är anförtrodd

— denna styrelse må för framtiden benämnas »styrelsen för landets hästväsen»

eller bibehålla den hittillsvarande benämningen »stuteriöfverstyrelsen».

Af den i ärendet förebragta utredning framgår nogsamt, att under

senare tid de stuteriöfverstyrelsen tillhörande göromål väsentligt ökats

både i betydelse och omfattning, och att det arbete, som med de nu

för ändamålet disponibla anslag skäligen kan påfordras af styrelsen, ej är

tillräckligt för att i alla erforderliga hänseenden må på ett tillfredsställande

sätt fullgöras hvad på styrelsen ankommer eller bör ankomma

i och för en tidsenligt anordnad ledning af landets hästväsen.

Giltiga skäl torde ock förefinnas för det antagandet, att, med det allt mer

och mer ökade intresset för hästafvelns utveckling, göromålen hos styrelsen

skola komma att framdeles än ytterligare ökas.

Det kunde vid sådant förhållande till äfventyra ifrågasättas, huruvida

man ej borde, med frångående af styrelsens hittillsvarande egenartade

organisation och arbetssätt, skapa för hithörande uppgifter ett centralt

ämbetsverk i vanlig och egentlig bemärkelse, och således äfven med

chefen och öfriga befattningshafvare regelbundet tjänstgörande i hufvud

-

staden. En så vidtgående förändring synes emellertid kommittén icke

vara påkallad.

-6e åligganden, som hvila på stuteriöfverstyrclsens chef, hafva visserligen

vunnit eu större betydelse än tillförne och kräfva såväl på grund

häraf som med afseende å den kvantitativa ökningen åtskilligt mera arbete

af honom, ån tidigare torde hafva varit behöfligt och beräknadt, men

arbetet är dock icke, åtminstone ännu, af den ständiga beskaffenhet och

omfattning, att det kan anses behöfva regelbundet taga hans hela arbetskraft

i anspråk. Vid sådant förhållande torde det icke för närvarande

böra ifrågakomma att af chefen fordra ständig tjänstgöring i hufvudstaden,

hvaraf skulle följa en väsentligt större utgift för staten, än som betingas

vid bibehållande af hittillsvarande ordning för uppehållande af chefsbefattningen

och utöfningen af därmed förenade åligganden. Bibehållandet af

denna ordning torde ock erbjuda de största möjligheterna att för chefsbefattningen

förvärfva personer med de särskilda kvalifikationer, som

kräfvas för en framgångsrik och gagnelig ledning af landets hästväsen

med därtill hörande, ofta vanskliga och ömtåliga uppgifter.

Därest sålunda den nuvarande ordningen i afseende å chefsbefattningen

varder bibehållen, anser kommittén ersättningen till chefen böra

fortfarande som hittills utgå i form af ett arfvode. Med hänsyn till

betydelsen och omfattningen af de uppgifter, som numera åligga honom,

bör emellertid detta arfvode väsentligt höjas, på det att detsamma verkligen

må kunna anses innefatta en skälig godtgörelse för åliggande arbete

och ansvar. Kommittén finner sig i sådant hänseende böra, i likhet med

1896 års kommitterade, föreslå arfvodets bestämmande till 6,000 kronor

årligen. Detta arfvode skulle dock tillika anses innefatta godtgörelse för

de resor, chefen har att företaga från sitt hemvist till hufvudstaden eller

annan ort för inställelse till tjänstgöring i styrelsen, samt för hemresa

efter sådan tjänstgöring. Särskild rese- och traktamentsersättning skulle

däremot tillkomma honom för tjänsteresor i öfrigt, såsom för sådan inspektion

af hingstdepåerna, som verkställes utan sammanhang med styrelsesammanträde

därstädes.

Likasom hittills synes chefen böra vara ensam beslutande i alla förekommande

fall. Under den tid, stuterikommissionen varit i verksamhet, torde

40

emellertid en stadgad erfarenhet hafva vunnits om gagnet däraf, att chefen

i vissa viktigare frågor har tillgång till sakkunniga rådgifvare, hvarigenom

för dylika frågor vinnes en mångsidigare pröfning. Det synes emellertid

icke finnas något skäl att för sådant ändamål bibehålla den mera fristående

institution, som stuterikommissionen utgör, utan torde det vara

lämpligare, att de två särskilda sakkunniga blifva, såsom redan 1896 års

kommitterade föreslogo, ledamöter i styrelsen. I enlighet med nämnda

kommitterades förslag skulle dessa ledamöter sammanträda med chefen, så

ofta han funne ärendena det påfordra, och alltid minst en af dem deltaga

i behandlingen af vissa viktigare ärenden.

1 fråga om hvilka särskilda ärenden, som skola göras till föremål

för gemensam pröfning, anser kommittén sig kunna till det mesta

ansluta sig till 1896 års kommittéförslag.

Vid detta förslag vill kommittén emellertid erinra, att med särskild

hänsyn till den förändrade tjänsteställning, som kommittén i det följande

föreslår för styrelsens sekreterare, kommittén anser denne ej böra, med

ändring af nuvarande ordning, tillsättas af styrelsen utan utnämnas af

Kungl. Maj:t på förslag af styrelsen. Häraf betingas ändringar i det af 1896

års kommitterade afgifna instruktionsförslaget.

Såsom af stuteriöfverstyrelsen framhållits i dess yttrande öfver

nyssnämnda förslag, torde det ej kunna anses påkalladt att i hvarje

fall, då framställning eller utlåtande skall afgifvas till Kungl. Maj:t,

inkalla ledamöterna till styrelsesammanträde, utan synes det böra i de fall,

som ej i sådant hänseende varda uttryckligen angifna i instruktion, få

ankomma på styrelsens chef att pröfva, huruvida ledamöternas deltagande

i dylikt ärende kan anses behöfligt. Till de ärenden, i hvilka de böra

höras, torde emellertid böra hänföras framställningar till Kungl. Maj:t. med

förslag till instruktion för styrelsen eller till ändring af dylik instruktion

äfvensom frågor rörande instruktionsbestämmelser för personalen vid statens

hingstdepåer, vare sig sistnämnda bestämmelser må anses böra meddelas

af Kungl. Maj:t eller kunna få utfärdas af styrelsen själf.

1 hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller för stuterikommissionens

ledamöter skulle de blifvande ledamöterna i styrelsen ej

allenast hafva att meddela råd och upplysningar i de frågor, uti hvilkas

41

behandling de deltaga, utan oek vara berättigade att afklarna skriftligen

affattade förslag till åtgärder, som synas dem lämpliga att vidtaga i förekommande

ärenden. Därest uti ärende, i hvars behandling ledamot deltager,

chefen beslutar i strid mot ledamots mening, skulle ledamot äga både rätt

och skyldighet att låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga mening.

Stuteriöfverstyrelsen har i sitt yttrande öfver 1896 års kominittéförslag

erinrat, att i blifvande instruktion borde finnas uttryckligt stadgande

angående den ordning, i hvilken ledamot skulle vid förfall för

chefen .inträda såsom dennes vikarie, äfvensom att en suppleant borde

finnas att vid förfall för ledamot, eller då ledamot fungerade såsom chef,

träda i ledamots ställe.

I fråga om hvem som i förekommande fall bör vara vikarie för chefen,

synes det dock, med den ifrågavarande styrelsens organisation, lämpligast

att icke meddela något stadgande i instruktionen, utan låta det

bero på Kungl. Maj:ts pröfning i särskilda fall.

Godkännes 1896 års kommitterades förslag därom, att pleniärenden

må kunna af styrelsen för landets hästväsen handläggas, äfven om allenast

en af ledamöterna är tillstädes, torde ej heller vara behöflig! att på förhand

utse suppleant för ledamöterna, utan frågan om vikarie för ledamot

kunna pröfvas i särskilda fall.

Lika med 1896 års kommitterade anser förevarande kommitté, att

ledamöter i den ifrågavarande styrelsen böra förordnas på viss tid, lämpligen

tre år, och att till ledamot bör utgå ett årligt arfvode å femhundra

kronor. Därjämte borde ledamot tillgodonjuta rese- och traktamentsersättning

för de af tjänstgöringen föranledda resor.

Styrelsens sammanträden torde i regel komma att äga rum i hufvudstaden

eller vid någon af hingstdepåerna. Men då, såsom stuteriöfverstyrelsen

i sitt yttrande öfver 1896 års kommittéförslag anmärkt, det kan

tänkas lämpligt att hålla sammanträden äfven å andra platser i riket, torde

någon begränsning härutinnan till vissa orter ej böra stadgas.

Hos styrelsen skulle, såsom för närvarande, vara anställd endast en

tjänsteman, sekreteraren, å hvilken komme att hvila enahanda särskilda

åligganden som å befattningens nuvarande innehafvare. Den af honom lämnade

och af chefen till riktigheten vitsordade promemorian gifver vid handen,

®/08 Löneregl er ing ako mmitténs bet. XII. 6

42

att dessa åligganden delvis äro af ganska kräfvande beskaffenhet, särskildt på

grand af det egenartade verksamhetssättet för styrelsen, i hvilket afseende

någon förändring icke af kommittén ifrågasättes. Af promemorian framgår

ock, att sekreterarens göromål rent kvantitativt ökats i en mycket betydande

grad.

Såsom af stuteriöfverstyrelsens chef antydts, kan det, med de skärpta

aflöningsvillkor, som vid de år 1907 beslutade löneregleringar fastställts

för ordinarie tjänstemän hos olika statsmyndigheter, icke vidare förutsättas,

att sekreterartjänsten hos den ifrågavarande styrelsen skall kunna förenas

med ordinarie befattning i annat ämbetsverk. De åligganden, som tillhöra

sekreteraren, äro ock, åtminstone till en betydande del, af den beskaffenhet

att de icke, annat än undantagsvis, kunna fyllas af en extra tjänsteman. Anlitandet

af denna utväg skulle för öfrigt medföra den olägenheten, att

sekreterartjänsten komme att tidt och ofta byta innehafvare, något som

särskildt hos ett sådant verk som det ifrågavarande lärer böra undvikas.

Kommittén har efter noggrant öfvervägande kommit till den uppfattningen,

att de göromål, hvilka tillhöra sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen,

numera, om de skola på ett fullt tillfredsställande och effektivt

sätt fullgöras, kräfva hans odelade arbetskraft och att befattningen därför

bör göras till en ordinarie tjänst. Och skall man för de delvis ganska

maktpåliggande uppgifterna kunna vinna och behålla en person med vederbörliga

kvalifikationer — hvartill ock hör att han bör vara juridiskt bildad

och administrativt förfaren — lärer det, särskildt med hänsyn därtill att inom

styrelsen ej finnes möjlighet till vidare befordran, vara nödigt att bereda

platsens innehafvare en jämförelsevis förmånlig ställning. Att härutinnan

gå så långt, som af stuteriöfverstyrelsens chef ifrågasatts, synes dock ej

vara påkalladt. Tager man emellertid i betraktande hela den mångfald af

uppgifter, som tillhöra sekreterarbefattningen i fråga, torde det vara väl

motiveradt, att densamma uppföres i samma grad, till hvilken sekreterartjänster

hos de centrala ämbetsverken i allmänhet höra, d. v. s. i andra

normala lönegraden, och i sådant hänseende erhåller enahanda aflöningsförmåner,

som vid 1907 års riksdag tillerkändes tjänstemän af nämnda

lönegrad hos statskontoret.

43

Då kommittén sålunda förordar, att en ordinarie sekreterarbefattning

inrättas hos styrelsen för landets hästväsen, sker detta emellertid under

den uttryckliga förutsättning, att den ökade arbetskraft, som därigenom

tillföres styrelsen, fullt utnyttjas. Kommittén vill i sådant hänseende särskildt

betona angelägenheten däraf, att såväl hingstdepåernas räkenskaper

som de till styrelsen ingående reseräkningar för deltagande i premieringsnämndernas

resor varda inom styrelsen underkastade en detaljerad och

effektiv revision.

I detta sammanhang må jämväl såsom eu mycket viktig angelägenhet,

af beskaffenhet att böra snarast möjligt handläggas, framhållas utarbetandet

af förslag till nya instruktioner för styrelsen och underlydande.

Såsom å sid. 10—12 blifvit nämndt, utgå till expenser och vaktmästares

aflönande hos stuteriöfverstyrelsen dels sedan längre tid 150 kronor från

det särskilda anslaget till prisbelöningar för hästar och dels, enligt beslut

vid 1907 års riksdag, å styrelsens stat 600 kronor eller sålunda tillhopa

750 kronor. Någon ändring i afseende å beloppet af denna ersättning

har ej ifrågasatts, men i sammanhang med den nya löneregleringen torde

ersättningen med hela sitt sammanlagda belopp böra uppföras å styrelsens

stat.

Vid 1907 års riksdag uppfördes jämväl å styrelsens stat ett anslag

å 400 kronor för beredande åt sekreteraren af semesterledighet under en

månad årligen, till en beräknad kostnad af 100 kronor, och af extra biträde

vissa delar af året. Om sekreteraren, såsom kommittén förordat,

uppföres i andra normala lönegraden, torde han, i likhet med andra

tjänstemän i denna lönegrad, böra erhålla semester under en och en half

månad årligen, och i sådant fall skulle, med de tjänstgöringspenningar

som i samma grad utgå enligt beslut vid 1907 års riksdag, för semestervikariat

behöfva afses ett belopp af 225 kronor. Ifrågavarande särskilda

anslag måste fördenskull i erforderlig mån höjas, och har kommittén

ansett detsamma skäligen kunna bestämmas till 600 kronor.

Under åberopande af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer kommittén,

att styrelsen för landets hästväsen må bestå af en

chef, som ensam äger besluta i alla förekommande ärenden,

samt två ledamöter, hvilka hafva att, på kallelse af

chefen, inställa sig för deltagande i styrelsens sammanträden

i hufvudstaden eller på annan ort inom riket,

som af chefen bestämmes;

att hos styrelsen må, såsom ordinarie tjänsteman,

anställas en juridiskt bildad sekreterare;

att ledamot skall hafva att meddela råd och upplysningar

i de frågor, uti hvilkas behandling han deltager,

och jämväl vara berättigad att aflänma skriftligen

affattade förslag till åtgärder att vidtagas i förekommande

ärenden;

att, därest chefens beslut varder afvikande frän

den af ledamot uttalade mening, ledamot skall vara berättigad

och pliktig att låta anteckna sin mening till

protokollet;

att, förutom chefen, minst en af styrelsens ledamöter

skall närvara vid behandlingen af frågor angående

tillämpning af reglementet för den med

statsmedel understödda hästpremier ing en;

inköp och kassation af hingstar för statens

hingstdepåer;

förslag till Kungl. Maj:t för tillsättande af

sekreter ar tjänsten hos styrelsen och af chefsbefattning

vid hingstdepå;

tjänstefel af den styrelsen underlydande

personal;

förslag till instruktion för styrelsen eller till

ändring af dylik instruktion;

instruktionsbestämmelser för personalen vid

hingstdepåema ;

förslag till reglementen för den med statsmedel

understödda häst premieringen och för landt

-

45

beskälleriet samt till förändring af sådana reglementen

;

förslag till inkomst- och utgiftsstat och till

fördelning af statens anslag för hästaremieringen;

äfvensom

andra frågor, i hvilka styrelsens chef finner

skäl att höra styrelsens ledamöter;

att det må medgifvas styrelsens chef och ledamöter

att vara bosatta utom hufvudstaden;

att chefen må tillerkännas årligt arfvode af 6,000

kronor, innefattande godtgörelse jämväl för de resor, som

af honom företagas för inställelse till tjänstgöring i styrelsen,

samt för hemresa efter sådan tjänstgöring, hvaremot

för de tjänsteresor i öfrigt, som af honom företagas,

han må äga att uppbära särskild rese- och traktamentser

sättning;

att styrelsens ledamöter må förordnas för tre år i

sänder och undfå en hvar ett arfvode af 500 kronor

årligen jämte rese- och traktamentsersättning för de af

tjänstgöringen föranledda resor;

att den hos styrelsen anställda sekreteraren må tilldelas

en aflöning af 5,800 kronor, däraf 3,600 i lön, 1,800

i tjänstgöring spenning ar och 400 i ortstillägg, hvartill

kunna komma tvä dlderstillägg till lönen, det ena med 500

kronor efter fem år och det andra, likaledes med 500

kronor, efter ytterligare fem år; samt

att i styrelsens stat må uppföras särskilda anslag

dels å 600 kronor till vikariatsersättning och extra biträde,

dels ock å 750 kronor till vaktmästares aflönande

och expenser. I

I skrivelser den 14 maj 1907 n:r 131, angående ny aflöningsstat Sekreterarens

för statskontoret, och n:r 145, angående organisation af arméns centrala ar s'' ''

förvaltningsmyndighet, har Riksdagen tillkännagifvit, att den såsom förut

-

46

sättning för sitt godkännande af de föreslagna nya aflöningsstaterna för

statskontoret och arméförvaltningen uppställt, att Kungl. Magt före den

1 januari 1908, då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom,

att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

Vidkommande uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra

stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas» säges i Riksdagens

skrifvelse angående statskontoret, hurusom det afsetts, att under det senare

fallet skulle inrymmas t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande

af ett eller annat arbete i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen, såsom

i annat ämbetsverk, arkiv eller dylikt, under en eller flera timmar måste

vara från tjänstelokalen frånvarande. Med uttrycket »i den mån ej undantag

kunna anses böra stadgas» hade Riksdagen afsett, bland andra, de fall,

då en mera allmän föreskrift om inskränkning i arbetstiden, afseende t. ex.

en längre tidsperiod och hela ämbetsverket, funnes böra medgifvas. Riksdagen

hade därvid i första rummet haft sin uppmärksamhet riktad på

tjänstgöringen under sommarmånaderna. Då nämligen erfarenheten gåfve

vid handen, att ett behörigt skötande af tjänsten under denna del af året,

på grund af det i allmänhet i något mindre mängd inkommande arbetsmaterialet,

ställde mindre kraf på arbetsintensiteten inom ämbetsverken

än under året i öfrigt, och då därtill komme, att ett strängt fasthållande

af regeln om 6 timmars tjänstgöring under ifrågavarande tid otvifvelaktigt

i många fall skulle ställa sig hindrande i vägen för tjänstemannen att

tillbringa den tjänstefria delen af dygnet på landet, hade Riksdagen ansett,

att möjlighet borde förefinnas att under exempelvis tiden juni—augusti

medgifva skälig nedsättning i ifrågavarande tjänstgöringstid.

Beträffande frågan, af hvilken myndighet och i hvilken ordning pröfningen

af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen

funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kungl.

Maj:t i ämbetsverkets instruktion. Bestämmelser i ämnet hafva sedermera

intagits i de instruktioner, som den 11 och 18 oktober 1907 utfärdats för

arméförvaltningen och statskontoret.

47

Under förutsättning att sekreteraren hos styrelsen för landets hästväsen

varder uppförd på stat såsom ordinarie tjänsteman, tillåter sig kommittén

hemställa,

att bemälde sekreterare skall, i den män ej undantag

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter

pröfning medgifvas, vara ä tjänsterummet tillstädes minst

6 timmar hvarje söckendag.

För sekreteraren hos styrelsen för landets hästväsen torde böra i

tillämpliga delar uppställas enahanda aflöningsvillkor, som vid 1907 års sekreteraren.

riksdag antogos för statskontoret.

Kommittén hemställer i sådant hänseende,

att för åtnjutande af de aflöningsförmäner, som

varda i blifvande stat för styrelsen för landets hästväsen

upptagna för styrelsens sekreterare, måtte fastställas följande

villkor och bestämmelser, nämligen:

att sekreteraren skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af styrelsen eller eljest i allmänhet kan varda

stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest styrelsens

ställning inom statsförvaltningen så förändras, att densamma

ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk

anses, eller därest vissa styrelsen tillhörande göromål

öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med

bibehållande af den tjänstegrad. och den aflöning han

innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de

med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket

göromålen öfverlämnas;

att med sekreterarbefattningen icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med nämnda befattning ej heller må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse

för verk eller bolag, som är med Kungl. Majits oktroj

försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller

befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

såframt ej styrelsen för landets hästväsen uppå därom

gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt

för tjänstgöringen hos styrelsen, finner uppdraget

eller befattningen kunna fä tills vidare mottagas och bibehållas;

att

tjänstgöring spenning ar få uppbäras endast för

den tid, sekreteraren verkligen tjänstgjort eller åtnjutit

semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring

befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att

då sekreteraren af sjukdom hindras att sin befattning

förrätta, han äger uppbära hela lönen jämte

ortstillägget, men att, därest han undfår ledighet för svag

hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

han kan förpliktas att under ledigheten utöfver

sina tjänstgöring spenning ar afstå så mycket af lönen eller

ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till sekreteraren för tid,

hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att

hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att, därest sekreteraren varder af stängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som

49

icke af styrelsen pröfvas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej styrelsen

finner skäligt låta honom uppbära något däraf;

att i fråga om förhöjning af lönen efter viss tids

fortsatt innehafvande af befattningen tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år,

under villkor att sekreteraren under mer än fyra femtedelar

af den tjänstetid, som erfordras för att vinna

nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen

eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller

fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke

må föras honom till last den tid han åtnjutit semester,

och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på

samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af

omförmäla löneförhöjningar angår, att den högre ajlöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd;

att likväl, därest sekreteraren, då han intjänat

stadgad tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått

den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom

till pension, han icke må samma förhöjning tillträda;

att sekreteraren äger årligen, när sådant utan hinder

för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester

under en och en half månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom

ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension är vid. tiden för den nya statens ikraftträdande

eller för den, som därefter tillträder befattningen,

vid tillträdet till densamma stadgadt; samt

9jo* Lönereglering »kommitténs bet. XII.

7

50

Särskilda

sammanträden

med

sakkunniga.

att sekreteraren skall vara skyldig underkasta sig,

efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattningen

eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

1896 års kommitterade föreslogo, att chefen för styrelsen för landets

hästväsen skulle en gång årligen sammankalla ordförandena i de särskilda

prisbelöningsnämnderna till ett gemensamt sammanträde inför styrelsen.

Syftet med detta förslag angafs vara, att, å ena sidan, styrelsen måtte

vara i stånd att noga kunna följa prisbelöningssystemets verkningar och

få kännedom om behofvet af ändringar i själfva reglementet eller dess

tillämpning samt, å andra sidan, prisbelöningsnämnderna bättre än

dittills sättas i stånd att tillämpa reglementets grundsatser. Kommitterade

ansågo äfven chefen för remonteringsstyrelsen böra närvara vid det

nämnda sammanträdet för att gifva tillkänna sina erfarenheter och önskningsmål.

Kommitterade förordade tillika, att hvart femte år skulle inför styrelsen

för rådplägningar rörande hästafvel sammanträda en kommission, bestående

af cheferna för hingstdepåerna, ordförandena i prisbelöningsnämnderna,

chefen för remonteringsstyrelsen, chefen för landtbruksstyrelsen, en

representant för armén samt såsom ombud för de särskilda hushållningssällskapen

de från deras sida valda medlemmarna af prisbelöningsnämnderna.

De sålunda framställda förslagen föranledde från stuteriöfverstyrelsens

sida ej annan erinran, än att styrelsen ansåg hushållningssällskapen

i valet af ombud till kommissionen ej böra vara begränsade till medlemmar

af prisbelöningsnämnderna.

Förevarande kommitté finner för sin del goda skäl tala för, att tillfälle

beredes premieringsnämndernas ordförande att årligen sammanträda

med styrelsen och att vid detta sammanträde jämväl chefen för remonteringsstyrelsen

är tillstädes. Det i sådant hänseende framställda förslaget

anser kommittén således böra genomföras.

Hvad åter angår förslaget om den större kommissionen hvart femte

år, kan kommittén ej ansluta sig därtill. Styrelsens chef skulle ju hafva

tillfälle att dryfta viktigare frågor rörande hästafvel ej blott, med styrel

-

51

sens ledamöter och cheferna för statens hingstdepåer utan äfven, vid det

föreslagna årliga sammanträdet, med ordförandena i premieringsnämnderna

och chefen för remonteringsstyrelsen. Med den sistnämnde torde äfven

mellan årssammanträdena öfverläggningar vara påkallade. Och då chefen

för styrelsen för landets hästväsen flera gånger om året måste besöka

hufvudstaden, lärer ej för honom möta hinder att därvid, då sådant finnes

behöfligt eller lämpligt, träda i förbindelse med vederbörande i landtbruksstyrelsen

för utrönande, huruvida från dess sida finnes anledning till önskemål

eller erinringar i fråga om landets hästafvel.

På nämnda sätt och äfven annorledes torde utvägar sålunda ej saknas

för styrelsen för landets hästväsen att, äfven utan en så vidlyftig anordning

som med den ifrågasatta kommissionen, hålla sig förtrogen med

åsikter och önskemål hos de olika vederbörande, hvilka hafva intresse af

hästafvelns utveckling.

Skulle emellertid undantagsvis någon gång finnas önskvärdt att samla

representanter för samtliga olika vederbörande till öfverläggning i särskildt

viktiga och trängande frågor, lärer styrelsen för landets hästväsen eller dess

chef kunna utverka sig bemyndigande i sådant hänseende af Kungl. Maj:t.

Att till en dylik tillfällig samling af intresserade inkalla en medlem

för hvarje hushållningssällskap i riket torde dock näppeligen vara behöfligt.

Tvifvelsutan kunde det lämpligen i förekommande fall så ordnas, att vid

möte i hufvudstaden mellan ombud för de särskilda hushållningssällskapen

några sakkunniga representanter utsåges att deltaga i öfverläggning af

ifrågavarande slag.

Stuteristaten.

''

53

Stuteristatens organisation och verksamhet.

Uti det å sid. 3 omnämnda betänkande, som den 17 december 1869

afgafs af särskilda kommitterade med anledning af det dem den 12 september

1868 lämnade uppdraget att utarbeta förslag till stuteriväsendets

ändamålsenliga ordnande, framställdes förslag ej mindre till åtskilliga nya

bestämmelser i afseende på den chefen för stuteriöfverstyrelsen anförtrodda

ledningen och förvaltningen af de å statens sida vidtagna anstalter till

den inhemska hästafvelns förkofran, än äfven till förändrad anordning af

statens stuterier in. m.

Sedan vissa myndigheter blifvit hörda med anledning af detta be-<

tänkande, meddelade Kungl. Maj:t uti den ofvan jämväl åberopade skiifvelsen

den 1 november 1872 föreskrifter angående stuteriväsendets

ordnande.

Under uttalande af sitt gillande af kommitterades åsikter, att framalstrande

af hästar af ädelt slag för det dåvarande icke kunde, oberoende

af utlandet, betryggas annorlunda än genom stamstuterier, att sådana

stuterier därför borde under vissa förutsättningar och villkor tillsvidare

bibehållas, samt att i sammanhang därmed borde, för befrämjande af hästafvel

i allmänhet, ställas ett vidsträckt landtbeskälleri, fastställde Kungl.

Maj:t genom nämnda skrifvelse plan för anordnande af statens stuterier

och därmed sammanhängande inrättningar för inhemska hästafvelns befrämjande.

Eldigt denna plan skulle af de tre då befintliga, staten tillhöriga

stuterierna vid Ottenby, Flyinge och Strnmsholm

a) det vid Ottenby befintliga bibehållas såsom stamstuteri med

hufvudsaklig uppgift att uppdraga och vidmakthålla en i möjligaste mått

1868 ära

kommitté.

r. skrifvelse*

Vn 1872.

54

ädel afvel, men därjämte innefatta en mindre depå af hingstar eller landtbeskällare;

b)

det vid Flyinge hufvudsakligen verka såsom hingst- eller landtbeskällardepå

med så fulltalig uppsättning, som stuteriets tillgångar medgäfve,

men tillsvidare jämväl såsom stuteri, innefattande ett mindre antal

af stam- och afvelsdjur af ädelt slag; samt

c) det vid Strömsholm i den ordning, som i skrifvelsen angafs,

öfvergå till uteslutande hingst- eller landtbeskällardepå, med beskällare

för alla gagnsbruk.

Såsom allmän regel vid förvaltningen af stuterierna och hingstdepåerna

skulle gälla, att, i den mån sådant kunde ske utan förfång för den uppgift,

hvarje dylik inrättning finge sig uppdragen, inrättningens årliga utgifter

afpassades och rättades efter de inkomster, som årligen inflöte dels

från de inrättningen anslagna jordegendomar, dels ock vid försäljning af

därvid uppfödda föl och hästar samt i afgifter för betäckning.

Jämte det vissa särskilda bestämmelser meddelades angående Ottenby

stuteri, hvilka numera sakna betydelse och därför här kunna lämnas

åsido, föreskrefs, att vid Flyinge stuteri sammanräknade hästantalet skulle

tillsvidare uppgå till omkring 20 moderston och 40 hingstar. Om och

när stuteriet icke längre ansågs vara behöflig!, skulle de därifrån afgående

moderstona ersättas af hingstar; och i den mån stogången och fölantalet

förminskades, skulle chefen för stuteriöfverstyrelsen inkomma till Kungl.

Maj:t med förslag till utarrendering af sådan för stuteriets underhåll anslagen

jordegendom, hvilken icke vidare behöfde brukas och skötas för

stuteriets egen räkning.

Hvad Strömsholms stuteri beträffar, föreskrefs, att, i den mån och

så snart sådant kunde utan olägenhet ske, stona skulle försäljas eller förflyttas

till annat stuteri och hingstar inköpas, så att hingstbesättningen

vid det sålunda med tiden till uteslutande hingst- eller landtbeskällardepå

förändrade stuteriet kunde uppgå till omkring 80 fullgoda hingstar,

afsedda till landtbeskällare och tillhörande de särskilda slag, som för sådant

ändamål vore behöfliga och lämpliga. All den Strömsholms stuteri anslagna

jord, som icke oundgängligen erfordrades för stuteriets behof vare sig

såsom betesmark eller såsom aflöningsjord för chefen och betjäningen,

55

skulle, i den mån sådant kunde ske, utarrenderas, så att något egentligt

jordbruk icke kornme att idkas för den blifvande hingstdepåens räkning.

De vid statens stuterier och hingstdepåer underhållna hästar borde

till kroppsbyggnad och egenskaper genom arbete utvecklas, ridhästar i

ridskola och arbetshästar i förekommande körslor eller genom ridning och

körning under ledning af beridare och kusk, och sålunda en efter djurens

art och beskaffenhet afpassad öfning bibringas dem.

Åt chefen för stuteriöfverstyrelsen öfverlämnades att bestämma, med

hvilka slag af hingstar depåerna borde besättas. Därvid skulle dock såsom

orubblig grundsats gälla, att ett så stort antal fullgoda ädla beskällare

umlerhölles, att därigenom remontering af de för landtförsvarets behof

erforderliga hästar fullt tillgodosåges och betryggades. I öfrigt, skulle

hingstbesättningens art hufvudsakligen komma att bero af de tillkännagifvanden,

som tid efter annan från orterna inginge om särskilda behof,

samt af de iakttagelser om nödvändigheten af ett större eller mindre

antal hingstar af arbets- eller ädelt slag, hvilka depåchefen eller chefen

för stuteriöfverstyrelsen kunde hafva tillfälle att göra.

Den lägre stallbetjäningen vid stuteri eller hingstdepå skulle utgöras

af dels äldre, mera erfarna stalldrängar till erforderligt antal och

dels yngre stall-lärlingar. För de senares utbildande till färdighet och

skicklighet i hästens vård och skötsel samt i ridning och körning borde

vid hvarje stuteri eller depå inrättas en stall- eller kuskskola. Vid denna

skola borde lärjungarna, under den tid de voro stadda och gjorde tjänst

såsom drängar, erhålla undervisning, i körkonsten af kusk, i ridning af

beridare samt i hästens skötsel och vård äfvensom kännedom om hofvens

ans och beslag samt i hästens vanligaste fel och sjukdomar af veterinärläkare.

För att utbilda så många skickliga kuskar som möjligt borde vederbörande

stuteri- eller depåchef till lärlingar antaga så många personer,

som omständigheterna medgåfve, samt, i den mån de äldre afginge, hvarje

höst anställa nya lärlingar. Chefen ägde ock, i hvad på honom kunde

ankomma, söka befrämja lärlingarnas anställande hos enskilda personer

efter väl genomgången kurs; dock alltid med iakttagande, att stallskötseln

vid stuteri eller depå icke komme att lida.

®/o8 Lönereglering skommitténs bet. XII. 8

56

I afseende å landtbeskälleriet föreskrefs, att, för tillämpning af landtbeskällarsystemet

samt nödig tillsyn däröfver och noggrant iakttagande

af dess resultat, riket skulle indelas i tre landtbeskällarområden af angifven

omfattning, hvart och ett ställdt under uppsikt af chefen för den depå,

hvarifrån området skulle förses med hingstar. Chefen för stuteriöfverstyrelsen

skulle dock vara obetaget att, utan hinder af den sålunda gjorda

indelningen, låta, därest omständigheterna i särskilda fall därtill föranledde,

hingstar utföras till tjänstgöring jämväl utom området för den depå, till

hvilken de hörde.

Härjämte meddelades vissa ytterligare bestämmelser rörande det

sätt, hvarpå landtbeskälleriet borde ordnas.

1874 års

reglemente

för landtbeskälleriet.

Genom kungl. kungörelse den 20 februari 1874 fastställdes särskildt

reglemente för landtbeskälleriet i riket, hvilket reglemente, såsom förut

å sid. 5 blifvit. närnndt, ännu är till det väsentliga gällande.

Enligt detta reglemente bibehölls indelningen af riket i tre landtbeskällarområden,

men erhöllo dessa en något ändrad omfattning.

Landtbeskälleriet ordnades sålunda, att dels hingstar för hela året

utställas hos enskilda personer, hvilka hafva att ombesörja djurens utfodring,

skötsel och användande (s. k. ^placering), dels ock hingstar, två eller flera

tillsamman, från depåerna af deras betjäning vid betäckningstidens början

utföras och under samma tid stationeras å orter med större häststock

(s. k. stationering eller hingstkringföring).

I afseende på depåchefernas åligganden stadgar reglementet först,

att depåchef årligen i mars månad skall ombesörja utfärdande af kungörelser

rörande betäckningen vid depån af ston, tillhörande enskilda

personer.

Beträffande utplacering af hingstar för hela året är föreskrifvet, att

sådan bör äga rum endast hos personer, kända för nit och omsorg om

hästafveln, och under sådana omständigheter, att hingstarnas ordentliga

vård kan anses fullt betryggad. Överenskommelser i nämnda hänseende

skola af depåchefen underställas stuteriöfverstyrelsens bepröfvande; och de

utplacerade hingstarna skola årligen besiktigas af depåchef eller annan af

stuteriöfverstyrelsen förordnad sakkunnig man.

57

Ansökningar från enskilda om stationering hos dem af hingstar

under betäckningstiden ställas till vederbörande depåchef. Dylik ansökning

skall innehålla, bland annat, uppgift å den persons namn och hemvist,

hvilken åtager sig att i egenskap af stationschef ombesörja hingstarnas

vård, förande af språngrullor m. in. Före utgången af hvarje år bör

depåchefen, sedan han med vederbörande stationsehefer träffat överenskommelser

om billigaste pris för hingstarnas utfodring, stallrum in. m.,

uppgöra och till stuteriöfverstyrelsen insända förteckning å de sålunda

bestämda stationerna för landtbeskällare, med uppgift tillika om de träffade

villkoren. Upplysning skall jämväl lämnas om de ansökningar, hvilka till

följd af bristande tillgång på hingstar ej kunnat af depåchefen bifallas,

på det styrelsen må blifva i tillfälle att om möjligt fylla behofvet från

annat landtbeskällarområde.

Förteckning å stationerna med uppgift om tiden för hingstarnas

därvaro, språngafgifter m. in. skall af depåchefen tillställas vederbörande

länsstyrelser jämte rekvisition å furage och nödigt stallrum för nattläger

åt hingstarna under fram- och återfärden. Instruktion för de hingstarna

åtföljande stallbetjänte utfärdas af stuteriöfverstyrelsen, som ock bestämmer

dessa betjäntes extra aflöning under betäckningstiden. Styrelsen bestämmer

äfven betäckningsafgifterna.

Efter betäckningstidens slut åligger det stationschef att till vederbörande

depåchef insända de förda språngrullorna jämte betäckningsbevisen

såsom verifikationer. Samtidigt afgifves redogörelse för influtna betäckningsafgifter.

Enligt reglementet böra depåcheferna, hvar inom sitt område, sätta

sig i förbindelse med vederbörande hushållningssällskap och föreningar för

hästafvelns befrämjande för att genom deras förmedling på billigaste

villkor anskaffa tjänliga stationer för landtbeskällarna.

Såsom å sid. 5—6 är nämndt, tillsatte Kungl. Magt den 13 april 1886

en kommitté med uppdrag att uppgöra förslag till de förändrade anordningar

i afseende på statens stuteriinrättningar, som kunde finnas af förhållandena

påkallade för vinnande af ett ändamålsenligare användande af

de till hästafvelns förbättrande anslagna tillgångar; och afgaf nämnda

1886 års

kommitté.

58

kommitté den 13 oktober 1886 betänkande, hvari meddelades, att de tillgångar,

hvilka då voro af statsverket anslagna till hästafvelns befrämjande,

utgjordes af Strömsholms, Ottenby och Flyinge (med Dalby) kungsgårdar

samt ett kontant statsanslag af 58,550 kronor, förutom 35,000 kronor uteslutande

afsedda till premiering.

Kommitterade framhöllo i sitt betänkande, att de väl i princip gillade

stuterisystemets bibehållande, men detta dock under förbehåll att stuteriverksamheten

kunde så ordnas, att den icke — genom att kräfva för stor

del af det begränsade statsanslaget — inverkade hämmande på förmågan

att väl remontera landtbeskällardepåerna, hvilkas materiel hade allt för

stort och direkt inflytande på hela landthästafveln, för att den icke ständigt

borde vara af god, för att icke säga utmärkt beskaffenhet.

Med hänsyn härtill förklarade sig kommitterade eniga därom, att

mera än ett stuteri icke borde finnas i landet. Såsom hufvudskäl, hvarpå

kommitterade grundade denna sin åsikt, anfördes vunnen erfarenhet

i de större kulturländerna, som väl vårdade sin hästafvel, att ett litet

stuteri aldrig kunde bära de kostnader, som nedlades därpå. Att, såsom

vid den tiden ägde rum, fördela de till ett antal af 60 uppgående moderstona

på två håll, ansågo kommitterade mindre välbetänkt, isynnerhet som

detta antal, äfven det, var för litet för ett stuteri, där utgifterna måste

tagas i betraktande. Da enligt kommitterades mening Ottenby var vida

lämpligare än Flyinge till uppfödning af ädla hästar, höllo kommitterade

före, att, om något stuteri skulle bibehållas, detta borde vara förlagdt vid

Ottenby. Kommitterade ansågo sig emellertid böra uttala önskvärdheten

af att jordbruket vid Ottenby, liksom vid Strömsholm och Flyinge, utarrenderades.

Då likväl kostnaden för ett stuteri med 100 moderston, det minsta

stuteri som enligt kommitterades mening borde ifrågakomma, redan kräfde

nära nog hela det dåvarande statsanslaget utan att kunna fylla det årliga

behofvet af landtbeskällare, inskränkte sig kommitterade att, med framläggande

af resultaten af gjorda undersökningar, uttala såsom sin åsikt,

att anläggandet af ett stuteri med de dimensioner, kommitterade ifrågasatt,

borde vara ett eftersträfvansvärdt önskningsmål, enär ett dylikt stuteri,

väl skött, skulle göra landets hästafvel mindre beroende af utlandet, samt

59

därjämte genom sin storlek lämna garantier för att de uppfödda, för staten

bibehållna afvelsdjuren ej blefve allt för dyra.

För den händelse emellertid Kungl. Maj:t icke skulle dela denna

kommitterades åsikt eller af andra skäl icke taga initiativ till uppnående

af nämnda önskningsmål, ansågo sig kommitterade, på grund af gjorda beräkningar

och med fästadt afseende på nödvändigheten af att kunna disponera

öfver en större del af statsanslaget för landtbeskälleriets räkning,

böra föreslå indragning af Ottenby stuteri, utarrendering af Ottenby kungsgård

och arrendebeloppets ställande till chefens för stuteriöfverstyrelsen

förfogande i och för hästafvelns befrämjande. Dessutom föreslogs, att under

alla förhållanden Flyinge stuteri matte såsom sådant upphöra.

Under erinran, att stuteriernas indragning föreslagits endast af ekonomiska

skäl och i afsikt att kunna förbättra och utvidga landtbeskälleriet,

framhöllo kommitterade, att af alla åtgärder till hästafvelns befrämjande

ingen så kraftigt ingripit uti och direkt befordrat denna afvel som

landtbeskälleriet. Just detta systems direkta ingripande i landthästafveln

gjorde det enligt kommitterades åsikt dubbelt nödvändigt att väl underhålla

och efter olika orters och tiders kraf tillgodose den materiel, hvarmed

detta system verkade.

Att sålunda tillämpa landtbeskällerisystemet utan att omsorgsfullt

och väl sörja för den årliga remonteringen af hingstdepåerna, ansågo

kommitterade hvarken förenligt med god hushållning eller med en praktisk

blick för det mål, hvaråt man sträfvade.

Kommitterade förklarade sig hafva efter noggrant öfvervägande

funnit många skäl tala för landtbeskälleriets utvidgning. Först och främst

manades man därtill — menade kommitterade — genom medvetandet

om de många såsom afvelsdjur olämpliga hingstar, som på flera orter användes

och hvarom en ej ringa del af landets häststock bure vittne. Förkärleken

för den breda, tunga hästen hade så tagit öfverhand, att afvelsdjur

af detta slag mångenstädes användes utan omdöme; inom hushållningssällskapen

och privatindustrien gjordes så litet för att anskaffa

afvelsdjur af ädlare och lättare raser; därför var det af största vikt, att staten,

som borde vaka öfver att hästafveln utvecklades i en för landet i sin

helhet lämplig riktning, sörjde för, att tillgång på det ädlare blodet

60

icke saknades. De resultat, som redan vunnits, och det förtroende till

landtbeskällerisystemet, som framginge af de med hvarje år ökade anspråken

på hingststationer, talade ock enligt kommitterades åsikt för att,

så långt tillgångarna medgåfve, utvidga landtbeskälleriet.

Kommittera''le, som hemställde om indragning jämväl af hingstdepåen

vid Ottenby, ansågo, att statens beskällare borde ökas till 150 samt stationeras

80, såsom dittills, vid Strömsholm och 70 vid Flyinge; och förordade

kommitterade bemyndigande för chefen för stuteriöfverstyrelsen

att, utan hinder af dittills gällande områdesindelning för landtbeskälleriet,

låta utplacera hingstarna, där de för tillfället bäst behöfdes.

För att underhålla den föreslagna stammen af 150 hingstar syntes

böra beräknas en årlig anskaffning af 15 stycken. Om statsstuterierna

indrogos, återstode enligt kommitterades mening för denna anskaffning

två utvägar, nämligen antingen att inköpa treåriga eller äldre

hingstar från utlandet eller landets hästuppfödare eller ock att årligen

inköpa hingstföl och uppföda dessa vid en därtill afsedd föluppfödningsanstalt.

Visserligen vore mera risk förenad med det sistnämnda sättet, men

å andra sidan syntes man, om inköpet gjordes med sakkännedom och omtanke,

därigenom kunna tillförsäkra sig ett ädlare blod för bättre pris,

än om endast äldre djur inköptes. Mest praktiskt ansågo kommitterade

vara att förena dessa båda vägar, d. v. s. att exempelvis inköpa hälften

fullvuxna och hälften såsom föl, hvilka senare skulle uppfödas vid iöluppfödningsanstalt

och därifrån uttagas vid tre års ålder.

Indragning Hemställan om stuteriets vid Flyinge omorganisation till uteslutande

“''stuteri9* hingstdepå gjordes sedermera af stuteriöfverstyrelsen i underdånig skrifvelse

" 1887*^ den ^5 maJ *887. Såsom skäl för denna hemställan anfördes af styrelsen, att

ett stuteri med så ringa hästbesättning som det vid Flyinge alltid måste blifva

alltför kostsamt i förhållande till det inflytande det kunde utöfva på hästafveln;

att erforderligt antal hingstämnen af vida bättre beskaffenhet än de, som

med dåvarande materiel skulle kunna vid statens stuterier erhållas, kunde

inköpas dels inom landet, men dels och hufvudsakligast från utlandet för

betydligt billigare pris, än hvartill desamma kunde vid statens stuterier

uppfödas; att synnerligast det hästslag, som Kungl. Maj:t bestämt skola

61

utgöra hufvud föremål för stuteriverksamheten, det engelska full- och halfblodet,

kunde på sådant billigare och åndamålsenligare sätt åt hästafveln

förvärfvas; samt att mångårig erfarenhet från de flesta af kontinentens

kulturländer visade den ofantligt kraftiga och ingripande verkan på hästafveln,

som det i dessa länder tillämpade landtbeskällarsystemet åstadkommit,

men att stuteriet vid Flyinge inverkade hämmande på utvecklingen

af det med denna anstalt afsedda hufvudändamålet att gagna såsom

hingst- och landtbeskällardepå.

I bref till stuteriöfverstyrelsen den 3 juni 1887 förordnade Kungl.

Maj:t, att stuteriet vid Flyinge skulle upphöra och därstädes finnas endast

hingstdepå.

Uti underdånig skrifvelse den 8 februari 1892 hemställde stuteriöfverstyrelsen,

att Ottenby stuteri med hingstdepå måtte indragas samt

Ottenby kungsgård den 14 mars 1894 få öfverlämnas till domänstyrelsens

förvaltning, men afkastningen däraf fortfarande såsom dittills användas

till hästafvelns befrämjande.

I anledning däraf föreslogs i kungl. proposition (n:r 50) vid 1892

års riksdag, ätt Riksdagen måtte medgifva att, därest Ottenby stuteri med

hingstdepå nedlades, Ottenby kungsladugård jämte den öfriga fasta egendom,

som för stuteriet disponerades, finge utarrenderas och arrendet användas

till de ändamål, för hvilka det å riksstaten uppförda anslaget till

hästafvelns förbättrande var afsedt.

Sedan Riksdagen, enligt skrifvelse den 9 maj 1892 (n:r 42), bifallit

nämnda framställning, fann Kungl. Maj:t, jämlikt nådigt bref den 25 juni

1892, godt bifalla stuteriöfverstyrelsens hemställan, samt uppdrog åt domänstyrelsen

att ombesörja, att Ottenby kungsladugård jämte den öfriga

fasta egendom, som för Ottenby stuteri disponerades, blefve i den ordning

och på de villkor, som för utarrendering af statens domäner vore i

tillämpliga delar gällande, utarrenderad med lillträdesrätt för arrendatorn

den 14 mars ls94; och bemyndigades stuteriöfverstyrelsen att hos vederbörande

myndighet lyfta de inflytande arrendeafgifterna.

Härmed var det gamla systemet, att staten borde jämväl genom

egna stuterier medverka för anskaffandet af för landet lämplig häst

-

Indragning

af Ottenby

stuteri med

hingstdepå.

K. br. «y«

1892.

62

materiel, öfvergifvet. För staten återstod emellertid i detta hänseende

såsom en särskild hufvuduppgift, förutom premieringen, att för de båda

hingstdepåerna vid Strömsholm och Flyinge anskaffa goda beskällare.

Strömshoims I sådant afseende blef af stuteriöfverstyrelsen uti underdånig skrif

°Itingstde-*

velse den 4 december 1902 framhållet, att det då tillgängliga antalet bePåer■

skällare, 61 vid Strömshoims och 92 vid Flyinge hingstdepå, var för

ringa. Äfven om, hvad Strömshoims hingstdepå angick, antalet halfblodsbeskällare

måhända kunde anses för den närmaste tiden tillräckligt, var

dock ej under några omständigheter så fallet beträffande de därstädes uppställda

fullblodsbeskällarna. Och hvad Flyinge hingstdepå vidkom, syntes

de vid depån uppställda såväl fullblods- som halfblodsbeskällarna ej tillnärmelsevis

motsvara den efterfrågan, som inom Flyinge landtbeskällarområde

redan förefanns och hvilken, ifall lämpliga åtgärder vidtoges, vore

att i ännu högre grad därstädes förvänta.

Styrelsen ansåg den sålunda påpekade, då rådande bristen på beskällare

tydligen undertrycka den utveckling och det uppsving af afveln utaf

ädla hästar, som annars vore att förvänta inom vissa delar af landet. Men

den nämnda bristen syntes vara att noga beakta äfven direkt, från statens

egen synpunkt. Skulle det nämligen finnas utsikt för, att det för den nya

härordningens genomförande erforderliga stora antal remonter allt fortfarande

skulle kunna inom landet anskaffas, måste inom de delar af landet,

hvarest afvel af ädla hästar bedrefves, fullgoda beskällare kunna utstationeras

till så stort antal, att afståndet till beskällarstationerna blefve

så pass ringa, att transportens risk och kostnad icke afskräckte vederbörande

stoägare från att mera allmänt föra sina ston till statens beskällare.

Styrelsen meddelade vidare, att den under de senaste tio åren remonterat

depåernas halfblodsbeskällare genom årliga inköp från utlandet af

dels 10—15 hingstföl, hvilka därefter uppdragits å Flyinge hingstdepå,

och dels treåriga hingstar, samt att styrelsen därvid funnit, att de såsom

föl inköpta och på depån uppfödda hingstarna blifvit fullt jämförliga

med och likväl billigare än de såsom treåriga inköpta.

För att på det för såväl staten som hästuppfödarna förmånligaste

sätt kunna icke endast ersätta de beskällare, som på grund af ökade

anspråk på beskällarnas kvalitet eller till följd af för hög ålder skulle vid

depåerna utrangeras, utan äfven genom ökadt 1 ungst materiel sätta depåerna

i stånd att på ett fullt tidsenligt sätt tillfredsställa de alltjämt ökade

fordringarna på fullgoda beskällare, med afseende särskild! fästadt på en

rationellare uppfödning, ansåg stuteriöfverstyrelsen, att nämnda årliga fölinköp

borde ej endast fortsättas utan äfven ökas därhän, att 30 hingstföl

af ädelt halfblodsslag årligen inköptes dels från utlandet och dels,

till direkt uppmuntran för landets egna hästuppfödare, inom landet, samt

att därstädes tillika om möjligt förvärfvades lofvande treåriga hingstar,

äfvenledes af ädelt slag. Därjämte borde tidtals, i den mån tillgängliga

medel det tilläte, från utlandet inköpas fullblodshingstar äfvensom en eller

annan halfblodsbeskällare af hög klass.

Vid föredragning den 12 januari 1903 inför Kungl. Maj:t af stuteriöfverstyrelsens

berörda skrifvelse erinrade vederbörande departementschef

därom, att, enligt hvad erfarenheten visat, de hästar, som vore produkter

af den ädlare afveln, bäst fyllde de fordringar, som ställdes på en för

arméns behof lämplig häst, men att erfarenheten också visat, att den

varmblodiga afveln behöfde statens understöd i form af tillhandahållande

af lämpliga beskällare. Departementschefen framhöll äfven, hurusom tack

vare i främsta rummet det stöd, som staten skänkt genom sina hingstdepåer

vid Strömsholm och Flyinge, den varmblodiga hästafveln under de

senare åren i de delar af landet, som lämpade sig för en sådan afvel,

gjort betydelsefulla framsteg, och hurusom intresset för densamma var, i

synnerhet bland södra Sveriges mindre jordbrukare, i ständigt stigande.

Därom bure vissa angifna kollektivutställningar af varmblodiga hästar, tillhöriga

mindre jordbrukare i Skåne, ojäfaktiga vittnesbörd, och dittills hade

remonteringsstyrelsen kunnat inom landet fylla arméns behof af remonter.

Skulle emellertid detta förhållande kunna fortfara, måste staten tillse, att

ett tillräckligt antal lämpliga hingstar funnes tillgängligt för afvel.

Enligt hvad stuteriöfverstyrelsen framhållit, motsvarade emellertid icke

den statens hingstdepåer tillhöriga hingstmaterielen de kraf, som ställdes

på densamma. Antalet beskällare motsvarade icke det förefintliga behofvet.

Beträffande kvaliteten hos den befintliga hästmaterielen framgick

redan af meddelad uppgift å hingstarnas ålder, att en synnerligen kraftig

9/os Löner egl er ing sJcommitténs bet. XII. 9

64

remontering inom den närmaste framtiden var nödvändig, men en sådan

betingades äfven däraf, att ett flertal hingstar jämväl i andra hänseenden

brusto i de fordringar, man med rätta borde ställa på en beskällare vid

en statens depå.

Att från hushållningssällskapens eller enskildas sida påräkna medverkan

till fyllandet af behofvet därutinnan syntes, efter hvad erfarenheten

lärt, icke vara skål. Antalet varmblodiga beskällare tillhörande

enskilda hade förminskats och hushållningssällskapen hade i allmänhet

koncentrerat sin direkta verksamhet till hästafvelns befrämjande på den

kallblodiga afveln och uppoffrade på denna afvel, såsom den för landtmannen

för tillgodoseendet af hans eget behof af lefvande dragkraft viktigaste,

betydande belopp.

Departementschefen ansåg därför det af stuteriöfverstyrelsen framställda

förslag att vid Flyinge öka antalet beskällare och för deras remontering

afsedda unghingstar fullt befogadt; och hade han mot omfattningen af

samma förslag intet att erinra.

För bestridande af de kostnader, som voro förenade med genomförandet

af förslaget, blefvo, efter framställningar från Kungl. Maj:t, medel

anvisade af Riksdagen: vid 1903 års riksmöte på extra stat för år 1904

81,500 kronor till bestridande af kostnader för byggnader och anläggningar

vid Flyinge hingstdepå samt vid 1904 års riksmöte dels på ordinarie

stat genom höjande af den del af reservationsanslaget till hästafvelns

förbättrande, som icke utgjordes af det till prisbelöningar för hästar

särskilt anvisade anslag, från 58,550 till 113,200 kronor och dels på extra

stat för år 1905 3,790 kronor för bestridande af kostnad för extra personal

vid Flyinge hingstdepå. Det sistnämnda anslaget har beviljats äfven för

åren 1906—1908.

Vid det besök, som af vissa utaf kommitténs ledamöter, enligt kommitténs

på Kungl. Maj:ts bemyndigande grundade uppdrag, gjorts vid de

båda hingstdepåerna, meddelades, att remonteringen af nämnda depåer

numera skedde på sätt i stuteriöfverstyrelsens ofvanberörda skrifvelse af

den 4 december 1902 var föreslaget.

För Flyinge depås rakning inköpas sålunda årligen cirka 30 hingstföl

af halfblod i första lefnadsåret. Allteftersom dessa föl visa sig olämpliga

för sin egentliga uppgift, att med tiden användas såsom beska Hare, kastreras

de och säljas. Genom dylika gallringar äfvensom genom döds- eller

olycksfall minskas småningom hvarje årsgrupp, så att af densamma plägar

i regel återstå allenast ett tiotal hingstar i fjärde lefnadsåret, lämpliga

såsom beskällare. Når hingstarna uppnått tre års ålder, börjas deras dresserande,

först genom körning för ett lätt åkdon, sulky, och därefter genom

lättare ridning. Efter att sedermera vid Strömsholm vid dårvarande

ridskola hafva under sex månaders tid erhållit slutlig dressyr i ridning

anses hingstarna vara utbildade till beskällare, och detta vid en ålder

af fyra år. Af de sålunda såsom beskällare godkända unghingstarna behålles

en eller annan vid Strömsholms depå, medan de öfriga återsändas

till depån vid Flyinge.

Under det att remonteringen vid depåerna af halfblodsbeskällare

i regel försiggår såsom ofvan beskrifvits, d. v. s. genom inköp och uppfödande

af ungföl, lärer dock, efter hvad som meddelats kommittén,

äfven en eller annan äldre fullblods- eller halfblodshingst årligen inköpas

från hingstuppfödare inom landet eller från utlandet. Af fullblodshingstar

inköpas ofta sådana, som på kapplöpningsbanor visat sig såsom framstående

löpare, men hvilka till följd af någon ådragen skada icke längre kunna

uppträda i denna egenskap. Dessa betinga emellertid rätt höga pris.

Beträffande antalet vid depåerna befintliga hästar har meddelats, att

vid utgången af september månad år 1907 funnos:

såsom hörande till Strömsholms depå 66 beskällare i femte lefnadsåret

och däröfver, af hvilka 6 hingstar voro placerade vid Uppsala akademi

för att därstädes användas vid den studerande ungdomens undervisande i

ridning,

och såsom hörande till hlyinge depå 106 beskällare i femte lefnadsåret

och däröfver, 15 unghingstar i fjärde, 19 i tredje, 25 i andra och 25

i första lefnadsåret äfvensom 4 valacker eller tillsammans 194 hästar, hvaraf

för tillfället 10 unghingstar i fjärde lefnadsåret voro afsända till Strömsholm

för inridning.

I sammanhang med det ofvan skildrade ordnandet af stuteriväsendet

i Sverige genom 1872 års kungl. skrifvelse befanns det äfven

nödvändigt att delvis omorganisera personalen vid stuterierna och hingstdepåerna

samt vidtaga ändringar i sagda personals aflöningsförhållanden.

Vid redogörandet härför har kommittén ansett sig icke behöfva medtaga

stuteriet och hingstdepåen vid Ottenby, som enligt kungl. brefvet den

25 juni 1892 indrogos.

Då vederbörande departementschef den 9 januari 1874 inför Kungl.

Maj:t föredrog frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens

sjätte hufvudtitel, meddelade departementschefen, att stuteriöfverstyrelsen

uppgjort och med underdånigt memorial öfverlämnat förslag till ny stat

för de hos styrelsen och vid stuteristaten i orterna anställda tjänstemän.

Enligt uppgjord tablå funnos då vid Strömsholms och Flyinge stuterier

följande tjänstemannabefattningar, nämligen: vid Strömsholm 1 chef,

1 intendent, 1 förste beridare, 1 andre beridare (platsen hölls dock vakant),

1 kontrollör, 1 människoläkare, 1 hästläkare, 1 skogsförvaltare, 1

skollärare och 2 fodermarskar, samt vid Flyinge 1 chef, 1 förste beridare,

1 bokhållare, 1 hästläkare och 1 fodermarsk.

I sitt underdåniga memorial fästade styrelsen Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på några förhållanden, som enligt styrelsens mening visade,

hvilka verkligen ansvarsfulla åligganden en del tjänstemän vid stuterierna

innehade och huru nödvändigt det var att förse dem med tillräckliga

löner.

Sålunda var vederbörande beridare chefens närmaste man och förde

under hans frånvaro befälet inom stuteriet. Nämnde beridare ålåg att

ansvara för betäckningarna, hvarjämte han inred stuteriets hästar och

undervisade stalleleverna i ridning m. m.

Hästläkaren ålåg, förutom öfriga skyldigheter, att utan särskild ersättning

vid de af Kungl. Maj:t anbefallda stallskolorna meddela undervisning

i veterinärlära och hofbeslag.

Skolläraren vid Strömsholm hade full sysselsättning med det stora

antal barn inom skolåldern, som tillhörde stuteriets personal. Skulle

kommunen i en framtid öfvertaga skolundervisningen, komme troligen

67

skolan i alla tall att inrättas på stuteriets ägor och underhållet af densamma

att till största delen drabba stuteriet.

Fodermarsk ålåg, utom att vid behof vikariera för beridare, att

hafva närmaste tillsynen öfver hästarna och furaget. Han måste däråt

ägna en oafbruten uppmärksamhet och borde därför aflönas så, att han

kunde existera på lönen och finna sin fördel vid att kvarstanna på platsen,

emedan ett oftare ombyte af fodermarsk menligt inverkade på stalltjänstgöringen

och hästarnas välbefinnande.

Stuteriöfverstyrelsen ansåg vidare, dels att skogsförvaltaren vid

Strömsholm, när dåvarande innehafvaren af befattningen aflinge, borde

o o o 7

utbytas mot en examinerad skogvaktare, dels ock att såväl intendentsbefattningen

som kontrollörstjänsten vid Strömsholm borde kunna indragas.

Bemälde intendents och kontrollörs åligganden kunde, enligt styrelsens

förmenande, väl skötas af en bokhållare, såsom förhållandet var vid de

öfriga då befintliga stuterierna. Äfven en af de två fodermarskarna vid

Strömsholm syntes styrelsen kunna indragas, såsom icke vidare behöflig,

hvarjämte platsen såsom andre beridare därstädes icke ansågs böra i ny

stat upptagas.

Det af stuteriöfverstyrelsen uppgjorda organisationsförslaget upptogs

i Kungl. Maj:ts proposition n:r 1 till 1874 års riksdag och godkändes

af Riksdagen.

Genom bref till stuteriöfverstyrelsen den 29 maj 1874 fastställde

Kungl. Maj:t aflöningsstat för de hos styrelsen samt vid stuteristatfen i

orterna anställda ämbets- och tjänstemän, att lända till efterrättelse från

och med år 1875.

Enligt denna stat skulle vid hvartdera af Strömsholms och Flyinge

stuterier finnas 1 chef, 1 beridare med skyldighet att vid stallskolan

undervisa i ridning, 1 människoläkare, 1 hästläkare med skyldighet att vid

stallskolan undervisa i »veterinär» och hofbeslag samt 1 fodermarsk

äfvensom vid Flyinge 1 bokhållare. För Strömsholms stuteri upptog

staten, förutom ofvanuppräknade tjänstemän, 1 intendent, 1 kontrollör,

1 skollärare och 1 skogsförvaltare, men med tillägg dels att vid dåvarande

intendentens afgång såväl hans som kontrollörens tjänst skulle indragas och

68

en bokhållare i stället tillsättas, dels att vid skogsförvaltarens afgång denne

skulle ersättas af en examinerad skogvaktare.

Sedermera har en organisationsförändring i så måtto vidtagits, att,

på förslag af stuteriöfverstyrelsen, enligt kungl. bref den 19 maj 1893

fodermarsk skall hänföras till betjäningen och antagas af vederbörande

depåchef. Såsom skäl för sitt förslag i detta hänseende hade styrelsen

anfört, att de med fodermarskbefattningen förenade göromål voro af den

beskaffenhet, att platsens innehafvare, fastän han icke gjort sig skyldig

till sådana förseelser, som berättigade styrelsen att skilja honom från tjänsten,

borde kunna, då han befunnes mindre lämplig för densamma, afskedas,

efter föregående uppsägning, i likhet med andra tjänare.

Betjäningen vid de numera befintliga hingstdepåerna utgöres, enligt

af Kungl. Maj:t den 10 september 1906 fastställda stater, vid Strömsholm

af 1 fodermarsk, 1 kusk, 30 stallbetjänte, 1 nattvakt, 2 skogvaktare och

1 gårdssmed, samt vid Flyinge af 1 fodermarsk, 1 kus]j, 40 stallbetjänte,

1 nattvakt, 1 statpiga och 1 gårdssmed.

69

Aflöningsförhållanden.

Det af stuteriöfverstyrelsen afgifna, å sid. 66—67 omnämnda organisationsförslag,

som af vederbörande departementschef den 9 januari 1874

föredrogs inför Kungl. Maj:t, gifver vid handen, att till dåvarande stuteritjänstemän

aflöningen utgick dels med kontanta belopp, dels ock, förutom

med bostad jämte kåltäppa eller mindre planteringsland, med vissa andra

naturaförmåner, råg, korn, kobeten och ved samt vid Strömsholms stuteri

hö och i ett fall halm.

De förhöjningar i aflöningsförmåner, som af stuteriöfverstyrelsen

då föreslogos, ansåg styrelsen påkallade af de högt uppdrifna lefnadskostnaderna

men äfven däraf, att tjänstemännens göromål till följd af kungl.

skrivelser) den 1 november 1872 skulle komma att i icke obetydlig man

ökas dels genom prisbelöningssystemets införande öfver hela riket, dels

ock genom inrättandet af de anbefallda stallskolorna vid stuterierna, därundervisning

skulle meddelas i ridning, körning, »veterinär» och hofbeslag

in. in.

Styrelsen sade sig hafva vid förslagets uppgörande utgått från följande

grunder.

Tjänstemän af samma grad vid de olika stuterierna borde erhålla

samma löner, enär enligt styrelsens åsikt någon omständighet icke förefinna,

som försvarade det dåvarande förhållandet, att t. ex. vid Flyinge

stuteri en del tjänstemän hade mindre löner än tjänstemän i motsvarande

grader vid de andra stuterierna.

Enär enligt de från 1874 års midfasta gällande arrendekontrakten

arrendena vid Strömsholm och Flyinge icke vidare skulle komma att

70

utgöras i spannmål, hade styrelsen funnit denna i dåvarande stat upptagna

artikel böra förvandlas i penninglön.

1868 års kommitté hade i sitt den 17 december 1869 afgifna betänkande

— under förutsättning att arrendatorerna af kungsladugårdarna

skulle vid arrendenas förnyande tillförbindas att leverera erforderlig mjölk

efter visst pris — ansett kofoder kunna ersättas med penningar. De kontrakt,

som uppgjorts om arrende af såväl Strömsholms som Flyinge och Dalby kungsgårdar,

voro emellertid grundade på kungl. bref den 9 november 1871,

som bestämde att arrendet skulle utgöras endast af hö, halm, hafre och

penningar. Arrendatorerna vid dessa kungsgårdar kunde fördenskull icke

åläggas att leverera mjölk, ännu mindre till ett bestämdt pris. Därför

blefve det för vederbörande löntagare, såvida då utgående utfodring af

lönekor skulle utbytas mot penningar, nödvändigt att anskaffa och underhålla

egna kor, enär han icke på annat sätt kunde erhålla den för hans

hushåll oumbärliga mjölken; och då det dessutom blefve mindre betungande

för staten att lämna redan befintliga naturaprodukter såsom hö,

halm och gräsbete emot att utbetala fullt motsvarande ersättning därför

i penningar, hade stuterikommissionen enhälligt uttalat den åsikt, att det

vore såväl för staten som för löntagaren fördelaktigast, om den senare

bibehölles vid rättigheten att erhålla kofoder in natura, en åsikt som stuteriöfverstyrelsen

för sin del icke kunde annat än biträda. Af dessa skäl

hade styrelsen ansett, att utfodring af och kobete för ett bestämdt antal

statkor borde i nj^a staten bibehållas, dock med den jämkning i dåvarande

antalet kor, att detsamma för hela tiänstemannapersonalen nedsattes från

67 till 54.

Tjänstemännen borde vidare, enligt styrelsens åsikt, bibehållas vid

rätt till bostad med kåltäppa eller mindre planteringsland.

Hvad »människoläkarna» vid stuterierna beträffade, erinrade styrelsen

därom, att lön på stat fanns uppförd för en dylik vid Strömsholm, men

att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 februari 1870 tjänsten ej finge besättas

med ordinarie innehafvare utan uppehölles af eu utaf dåvarande

sundhetskollegium förordnad person. Då emellertid den talrika personalen

vid Strömsholms kungsgård, uppgående till ett antal af 342 individer,

gjorde behofvet af en på stället boende läkare alldeles oafvisligt, hade sty

-

71

relsen ansett sig böra i den uppgjorda staten upptaga för en sådan läkare,

förutom bostad och ved, ett arfvode, förslagsvis beräknadt till 400 riksdaler

eller samma belopp, som då utgick till den tillförordnade läkaren.

Vid Flyinge åter, där personalen var mindre talrik och dessutom närbelägenhet

till stad gjorde behofvet af läkare på stället icke fullt så trängande,

hade styrelsen inskränkt sig till begäran om ett mindre läkararfvode

af 150 riksdaler.

Det af stuteriöfverstyrelsen afgifna förslaget till aflöningsstat hade,

hvad beträffar stuterierna vid Strömsholm och Flyinge, följande lydelse:

Kontant

lön.

Kofoder

och

Ved.

''

beten.

Anmärkningar.

Rdr.

St.

Famnar.

Strömsholins stuteri.

1 chef ..................

5,000

6

50

1 intendent (inberäknadt 300 rdr såsom skrifvar-

hjälp) ..... ............

1 beridare, med skyldighet att vid stallskolan

1,800

4

18 j

undervisa i ridning...........

1,500

O

16

Veden furu, famnen be-

räknad till 6 fots höjd,

1 människoläkare, arfvode, förslagsvis ....

400

—

16

6 fots bredd och 3 fots

1 kontrollör, arfvode............

300

—

längd eller lika med V*

, kubikfamn.

1 hästläkare, med skyldighet att vid stall-

Innehafvare af planterings-

skolan undervisa i veterinär och hofbeslag .

1,400

3

16

land bör från stuteriet

erhålla 2 parlass gödsel

1 skollärare................

600

2

10

för hvarje kvadratref

1 skogsförvaltare, arfvode.........

i 1 fodermarsk (inberäknadt 200 rdr såsom tjänst-

300

—

—

tjänstejord han innehar.

göringspenningar)............

750

2

8

1 dito i årlig pension...........

100

—

4

Säger rdr 12,150.

Anm. Vid nuvarande intendentens afgång

indrages såväl hans som kontrollörens tjänst,

hvaremot en bokhållare tillsättes med samma

lönevillkor som vid de andra stuterierna.

Vid skogsförvaltarens afgång ersättes han af

en examinerad skogvaktare.

®/08 Lönereglering skommitténs bet. XII. 10

72

Kontant

lön.

Kofoder

och

Ved.

1

beten

Anmärkningar.

Rdr.

St.

Famnar.

Flyiugre stuteri.

1 chef ..................

5,000

6

20 .2

1 beridare, med skyldighet att vid stallskolan

undervisa i ridning...........

1,500

3

5 °

1 bokhållare (inberäknadt 300 rdr till skrifvar-

to

o

m

Veden bok eller ek, famnen

lika med den vid Ströms-

hjälp)..................

1,500

3

O tf

holm.

1 människoläkare, arfvode, förslagsvis ....

150

_

- «*H

u

Innehafvare af planterings- land bör från stuteriet

1 hästläkare, med skyldighet att vid stall-

erhålla 2 parlass gödsel

skolan undervisa i veterinär och hofbeslag .

1,400

3

5

för hvarje kvadratref j

tjänstejord han innehar, j

1 fodermarsk (inberäknadt 200 rdr såsom tjänst-

.-o

göringspenningar)............

750

2

4 z

Säger rdr 10,300.

e3

c»

1

Den föreslagna staten blef, på Kungl. Maj:ts framställning, vid 1874

års riksdag gillad, hvarefter densamma, enligt nådigt bref den 29 maj

1874 till stuteriöfverstyrelsen, af Kungl. Maj:t fastställdes, att lända till

efterrättelse från och med år 1875. Därvid meddelades ock, i öfverensstämmelse

med hvad afsedt varit vid statförslagets uppgörande, att de,

som förut varit i åtnjutande af bostad med planteringsland, skulle bibehållas

vid sådan förmån.

Med anledning däraf att från den 1 januari 1889 i kronans räkenskaper

och förhandlingar endast det metriska mått- och viktsystemet skulle

användas, fastställde Kungl. Maj:t den 14 december 1888 ny, af stuteriöfverstyrelsen

uppgjord aflöningsstat för tjänstemännen vid Strömsholms och

Flyinge hingstdepåer, att gälla från och med år 1889.

Denna stat var emellertid — oafsedt att i densamma icke upptogos

de tjänstebefattningar, för hvilka i den år 1874 fastställda staten angifvits,

att de skulle vid dåvarande innehafvarnas afgång indragas eller

utbytas mot nya — i sak öfverensstämmande med den sistnämnda, endast

att på grund af metersystemets tillämpning de gamla måtten utbytts

mot nya.

-✓

73

Vederbörande tjänstemän tillkommande vedkvantiteter bestämdes sålunda

på följande sätt:

Vid Strömsholms hingstdepå:

Chefen.....

Beridarcn . . .

Bokhållaren . .

Mäimiskoläkaren

Hästläkaren . .

Skolläraren . .

Fodermarsken .

14135 kbm. furnvod

4523 > >

45 23 » >

45''23 > >

45''23 > >

2827 >

22-61 > »

Vid Fly inge hingstdepå:

Chefen.........................

Beridaren.......................

Bokhållaren......................

Hästläkaren......................

Fodermarsken.....................

56''53 kbm. bok- eller ekved

14''13 » > > >

1413 > > > >

1413 > > > >

1130 > > > >

bo »

£

Därjämte bestämdes, att innehafvare af tjänst ej ord vid Strömsholm

och Flyinge skulle erhålla 2 parlass gödsel för hvarje 8''8i5 ar sådan jord.

Den år 1888 fastställda staten år ännu gällande, allenast med det

undantag att, såsom ofvan nämnts, i kungl. bref den 19 maj 1893 förklarats,

att fodermarsk skall hänföras till betjäningen.1

Betjäningens aflöningsförhållanden hafva tid efter annan förändrats Betjänt».

och bestämdes enligt senaste, af Kungl. Maj:t den 10 september 1906

fastställda aflöningsstater på följande sätt, att lända till efterrättelse från

och med den 24 oktober samma år:

1 För tjänstemännen vid Strömsholms stuteri samt deras änkor och barn finnes en

särskild pensionsfond, för hvilken Kungl. Maj:t den 28 mars 1851 fastställt reglemente,

hvari vissa ändringar vidtagits enligt kungl. bref den 8 februari 1889. Jämlikt § 2 mom. 2 i

kungl. reglementet den 21 december 1907 för civilstatens änke- och pupillkassa äro från

delaktighet i denna kassa undantagna innehafvare af tjänster, med hvilka är förenad skyldighet

att för beredande af pension åt änkor och barn erlägga afgifter till vissa kassor eller

inrättningar, däribland äfven ofvannämnda pensionsfond.

74

Vid Ströuisholms liingstdepå

1

Kontant

lön.

Städja.

Råg.

Korn.

Hö.

Halm.

Ko-

bete.

Plante-

rings-

Ved

(barr).

i

land.

Anmärkningar.

Kronor.

Kro-

nor

öre.

Hl.

K,.

Kg.

Kg.

St.

År.

Kbm.

| 1 fodermarsk . .

1,000

_

_

_

2,040

1,020

2

49-39

22

i 1 kusk .....

350

5

—

8

6go

2,040

1,020

2

24-65

16

! och för skyldighet

j att vid stallskolan

undervisa i kör- ning, arfvode . .

100

(Efter 5 års oförvitlig

30 stallbetjänte:

tjänst i 3:e löne-

l:a klassen . . .

2:a » ...

300

250

4

50

8

8

6-60

1,020

510

2

24-65

klassen uppflyttas

stallbetjänt i 2:a

4

50

6-GO

1,020

510

2

24-65

14

löneklassen och

3:e » ...

200

4

50

6''60

6-60

1,020

510

2

24-65

14j

ingår, efter ytter- ligare 5 års oför-

1 nattvakt . . .

200

4

50

6(50

660

1,020

510

2

24-65

14

vitlig tjänst, i l:a

1 skogvaktare . .

400

—

—

—

—

—

—

2

301-07

17

löneklassen.

1

#

—

—

-

—

1,332-86

—

(Häraf hälften sten- \ bunden mark.

Vid nuvarande gårds-

1 gårdssmed . . .

smedens afgång

upphör den gårds-

2,040

1,020.

2

24-65

16

smeden enligt denna

aflöningsstat till- kommande förmån

att erhålla kofoder.

Stallbetjäning, som icke åtnjuter särskild bostad utan bebor gemensamt för densamma anvisadt

rum, hvilket genom depåens försorg uppvärmes, undfår inga bränsleförmåner in natura.

Vid Flyingc hingstdepu:

Söt

Ris-

brän-

Kontant

lön.

Städja.

Råg.

Korn.

Pota-

tis.

mjölk

per

Torf.

Sten-

kol.

Sur-

skog.

dag.

slc.

Anmärkningar.

Kronor.

Kro-

nor

öre.

Hl.

Hl.

Hl.

L.

Lass.

Hl.

Lass.

Lass.

1 fodermarsk . .

1,000

_

5

6

30

2

2

1 kusk .....

350

5

—

8

6-60

5

3

• l1/»

17

1

2

och för skyldighet

att vid stallskolan

undervisa i kör- ning, arfvode . .

100

(Efter 5 års oförvitlig

40 stallbeijänte:

tjänst i 3:e löne-

l:a klassen . . .

300

4

50

8

6-60

5

3

l1/»

17

1

21

klassen uppflyttas,

stallbetjänt i 2:a''

2:a > ...

250

4

50

8

6-60

5

3

l‘/s

17

1

2l

löneklassen och

3:e > ...

200

4

50

6-00

6''60

2''50

1-5

17«

17

1

2)

ingår, efter ytter- ligare 5 års oför-

1 nattvakt . . .

200

4

50

6-60

6-60

2-50

1-6

1V>

17

1

2

villig tjänst, i l:a

1 statpiga ....

150

4

50

5

5

2-50

1-6

_

_

_

löneklassen.

Vid nuvarande gårds-

1 gård ssmed . . .

smedens afgång

upphör den gårds-

—

"

3

IV»

17

1

2

smeden enl igt denna

aflöningsstat till- kommande förmån

att erhålla mjölk.

•

Åt en hvar af tre fölskötare, hvilka af depåchefen utses bland betjäningen, må utbetalas ett

årsarfvode af 150 kronor utöfver den enligt denna stat utgående aflöning.

Stallbetjäning, som icke åtnjuter särskild bostad utan bebor stallkammare eller för densamma

anvisadt gemensamt rum, hvilket genom depåena försorg uppvärmes, undfår inga bränsleförmåner

in natura.

Härförutom gäller fortfarande följande den 19 maj 1893 af Kungl.

Maj:t till efterrättelse från och med den 24 oktober samma år fastställda

beklädnadsstat för stallbetjäningen vid Strömsholms och Flyinge hingstdepåer:

-

76

Slitningstid.

Ärligt värde

1

År.

Kronor

öre.

1 ytterrock............................

6

6

_

1 vapenrock med väst af blått kläde.................

3

11

33

1 stalljacka med väst........................

3

10

—

1 mössa..............................

2

2

50

2 par byxor.............................

3

11

50

För stöflar i enlighet med fastställd modell..............

1

12

—

Stöfvelkragar............................

4

2

—

Samma

—

55

31

In ko in ii a framställ ni ngar.

Genom cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallde Kungl. Maj:t ämbetsverk

och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med

utredning, huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902

ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid

tillika borde komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i

förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som

genom de förändrade anordningarna kunde undvaras. I anledning däraf

afgaf stuteriöfverstyrelsen den 31 maj 1902 underdånigt utlåtande i

fråga om behofvet af ändringar i de för styrelsen och statens hingstdepåer

gällande aflöningsstater in. in. Detta utlåtande öfverlämnades till

kommittén från jordbruksdepartementet med skrifvelse den 19 november

1902.

Sedermera har kommittén fått mottaga:

med remisskrifvelse från jordbruksdepartementet den 18 januari 1907

underdåniga framställningar af den 4 maj 1906 från de vid statens hingstdepåer

anställda beridare, bokhållare och veterinärer äfvensom läkaren vid

Strömsholms hingstdepå angående förbättrade aflöningsförmåner, jämte öfver

dessa framställningar afgifna yttranden af chefen för Strömsholms hingstdepå

och stuteriöfverstyrelsen;

med remisskrifvelse, likaledes från jordbruksdepartementet, den 13

februari 1907 stuteriöfverstyrelsens och statskontorets underdåniga utlåtanden

med anledning af Riksdagens i skrifvelse den 13 maj 1904 gjorda

78

anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke en

omarbetning af kungl. afskrifningsreglementet den 11 augusti 1812 kunde

böra åvägabringas, i syfte att den dittills vissa kronans uppbördsman och

redogörare tillkommande rätt till lösen för behållen afskrifningsprocent må

upphöra; samt

med kungl. bref den 3 maj 1907 en af beridarna, bokhållarna och

veterinärerna vid hingstdepåerna gjord framställning angående tillfällig

löneförbättring, jämte däröfver afgifvet underdånigt yttrande af stuteriöfverstyrelsen.

Härjämte hafva direkt till kommittén inkommit

en skrifvelse från stuteriöfverstyrelsen af den 11 november 1907

angående löneförbättring för en hvar af kuskarna vid Strömsholms och

Flyinge hingstdepåer samt den ene skogvaktaren vid den förstnämnda

depåen, jämte bifogade framställningar i detta hänseende från vederbörande

depåchefer;

en skrifvelse från samma styrelse den 12 november 1907 i fråga om

aflöningsförmånerna till vissa tjänstemän vid hingstdepåerna; äfvensom

en skrifvelse den 6 november 1907, hvarmed sekreteraren i nämnda

styrelse, enligt honom gifvet uppdrag, öfverlämnat uppgifter från beridarna,

bokhållarna och veterinärerna vid de båda hingstdepåerna samt läkaren

vid Strömsholms hingstdepå angående den tid, som för en hvars tjänstgöring

vid depåen dagligen tages i anspråk. •

Från de sålunda inkomna handlingarna anser sig kommittén böra

O Ö

här återgifva följande.

stuteriöfver- I det af stuteriöfverstyrelsen den 31 maj 1902 afgifna underdåniga

utlåtande » utlåtandet — som, enär vid samma års riksdag vissa förändringar i sty1902.

relsens egen stat beslutits, ej innehöll något förslag beträffande styrelsen

— anmäldes, att de vid Strömsholms och Flyinge hingstdepåer anställda

beridare, bokhållare och veterinärer hemställt hos styrelsen om beredande

af förbättrade löneförmåner åt dem. Sökandena hade därvid erinrat,

att de för dem enligt stat bestämda löneförmånerna varit gällande i

28 år och dåmera voro alldeles otillräckliga för deras uppehälle, äfvensom

79

att, då bostadsförmån ingick i aflöningen, sökandena icke kommit i åtnjutande

af dyrtidstillägg.

Styrelsen framhöll, att enligt gällande, den 14 december 1888 fastställda

aflöningsstat ifrågavarande tjänstemän åtnjöto, förutom fri bostad

och vissa naturaförmåner, i kontant årlig lön, beridarna och bokhållarna

hvardera 1,500 kronor samt veterinärerna hvardera 1,400 kronor, med inberäknande

uti en hvar bokhållares lön af 300 kronor till skrifvarhjälp,

samt att berörda stat ej innehölle någon annan väsentlig ändring i den

därförut ända sedan 1875 gällande, den 29 maj 1874 fastställda aflöningsstaten

för de vid statens stuterier anställda tjänstemän, än som betingats

af införandet från och med år 1889 i kronans räkenskaper och förhandlingar

af det metriska mått- och viktsystemet.

Den ifrågavarande framställningen, hvilken blifvit förordad af vederbörande

depåchefer,’ syntes stuteriöfverstyrelsen billig och synnerligen

behjärtansvärd, och uttalade styrelsen den uppfattningen, att förbättring

uti ifrågavarande tjänstemäns aflöningsförmåner lämpligast borde kunna

beredas i form af ålderstillägg till lönen på det sätt, att den kontanta lön,

som enligt gällande stat tillkomme beridaren, bokhållaren och veterinären

vid en hvar af Strömsholms och Flyinge hingstdepåer, efter fem års väl

vitsordad tjänstgöring kunde höjas med 300 kronor och efter tio års

dylik tjänstgöring ytterligare med 200 kronor.

I detta sammanhang anmälde styrelsen, att tillfälle till indragning

af någon af de vid hingstdepåerna varande tjänster icke under några omständigheter

syntes kunna beredas.

Uti tvenne till Kungl. Maj:t ställda och till stuteriöfverstyrelsen ingifna

framställningar af den 4 maj 1906 anhöllo dels beridarna, bokhållarna

och veterinärerna vid hingstdepåerna, dels ock läkaren vid Strömsholms

depå om förbättrade aflöningsförmåner.

Därvid anfördes af de förstnämnda, att deras aflöningsförmåner utgjorde:

-

kontant lön till beridare och bokhållare......................kronor 1,500:_

och till veterinär...................... ... > 1,400:_

äfvensom följande naturaförmåner till en hvar af dem:

9/o8 Löneregleringskommitténs bet. XII. 41

Hissa depåtjänstemäns

framställningar

*/s

1906.

80

3,061 kg. hö, enligt senaste 10-åriga medelmarkegångspris motsvarande ett värde af . . kronor

1,530 » halm, dito............................... *

3 kobeten, enligt ortspris lika med........................ ’

45-231 kbm. ved, enligt ortspris motsvarande.................... *

49 ar planteringsland, värderade till........................ 1

bostadslägenhet, som i förhållande till belägenhet, inredning samt ortens hyrespris motsvarade

högst.......................... • • • *

eller sammanlagdt (enligt sökandenas beräkning2) för:

172:03

41: 46

36: —

135: 69

10: —

400: —

beridare .

bokhållare

veterinär

kronor 2,285: 18

» 2,285: 18

» 2,185: 18

Det erinrades vidare, att nämnda afiöningsförmåner icke undergått

någon reglering allt sedan år 1874; att sedan dess lefnadskostnaderna

mer än fördubblats och tjänstemän vid de flesta andra statens verk och

inrättningar fått sina löner förbättrade samt dessutom under de senaste

åren kommit i åtnjutande af dyrtid stillägg; att depåernas tjänstemän vore

betagna all möjlighet till befordran; att vid sjukdomsfall sökandena måste

själfva anskaffa och aflöna vikarier eller ock afstå hela kontanta lönen; att

de icke vore i stånd att gifva sina barn den skolunderbyggnad, tiden

kräfde, enär de höga inackorderingsprisen uti angränsande städer toge hufvudparten

af deras inkomster; att depåernas betjäning fått sedan år 1874

vid flera tillfällen förhöjning i sina afiöningsförmåner; samt att med vissa

tjänster vid depåerna vore förenadt uppbördsmannaansvar.

Såsom önskemål framhölls, att kontanta lönen för en hvar af beridarna,

bokhållarna och veterinärerna måtte höjas till 1,800 kronor

med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att utgå efter fem

och tio års väl vitsordad tjänstgöring; att grundlönen måtte fördelas i lön

och tjänstgöringspenningar; och att de ifrågavarande tjänstemännen i likhet

med andra statens tjänstemän måtte komma i åtnjutande af någon tids

årlig semester.

Läkaren vid Strömsholms hingstdepå anförde såsom skäl för sin

framställning om löneförbättring, att arfvodet för hans tjänst utgjorde

endast 400 kronor, hvartill komme bostad och vedbrand; att denna

1 45-23 kbm. furuved vid Strömsholm, men 1413 kbm. bok- eller ekved vid Flyinge. Bägge

dessa vedkvantiteter anses emellertid i värde motsvara hvarandra.

* Rätt räknade, utgöra summorna resp. kronor 2,295: 18, 2,295: 18 och 2,195: 18.

aflöning under minst lika lång tid som för de öfriga tj lins temännen

vid depåerna icke undergått någon reglering; att under denna tid

tjänstemännen vid statens flesta öfriga verk fått sina villkor förbättrade;

att lefnadskostnaderna sedan år 1874 mer än fördubblats; att utsikten

för läkaren att genom praktik skaffa inkomster vore mycket inskränkt på

grund af nära grannskap till tre, på lVs ä 3 mils afstånd från depåen

belägna städer, i hvilka minst femton läkare praktiserade och dessutom

tre lasarett vore belägna; att kommunikationerna till städerna alltjämt

förbättrats, så att befolkningen i trakten i allmänhet hade vida lättare och

bekvämare att resa till någon af städerna än till Strömsholm; att i följd

af den fortgående förbättringen af kommunikationerna till städerna någon

ökning i inkomsterna ej vore att påräkna, men väl minskning; att den del

af befolkningen, som hade bekvämare att söka läkare i Strömsholm än i

städerna, icke ens utgjorde hälften af den folkmängd, som ansåges nödvändig

för att bilda ett läkardistrikt med utsikt till skälig inkomst för läkaren; att

läkarna vid Strömsholm under flera årtionden i regel varit militärläkare,

anställda vid det regemente, som hade sin exercisplats förlagd invid

Strömsholm, hvarför arfvodet vid depåen för dem, af hvilka de flesta varit

regementsläkare, spelat en underordnad roll; samt att det vore fullkomligt

omöjligt för en läkare vid Strömsholm att under nuvarande villkor kunna

beräkna en inkomst, på hvilken det funnes någon möjlighet att anständigt

existera.

Med stöd af det anförda hemställdes, att den vid Strömsholms

hingstdepå anställda läkaren måtte undfå åtminstone samma löneförmåner,

som åtnjötes af depåens veterinär, i all synnerhet som läkarens arbete i depåens

tjänst vore ojämförligt mera tidsödande och betungande än veterinärens.

Anmodad att afgifva yttrande med anledning af de gjorda framställningarna,

tillstyrkte chefen för Strömsholms hingstdepå bifall till de af

vederbörande beridare, bokhållare och veterinär framställda önskemålen.

Beträffande däremot den vid depäen anställda läkaren, hvilken enligt depåchefens

mening egentligen icke var att betrakta såsom en tjänsteman vid

depåen, ställde beinålde chef sig tveksam, huruvida icke läkarbefattningens

uppehållande vid Strömsholm borde anordnas på samma sätt som vid

Flyinge. Därför syntes tala hvad af bemälde läkare framhållits med af

-

82

seende på verksamhetskretsens ringa omfattning, den stora tillgången på

läkare och kommunikationsförhållandena. Då det emellertid onekligen

var en stor fördel att vid svårare fall hafva tillgång till läkare på platsen,

isynnerhet hvad beträffade personalen vid kavalleriets ridskola, som

ofta beböfde hastig hjälp, ansåg depåchefen, att han icke borde motsätta

sig läkarens begäran, men öfverlämnade ärendet till stuteriöfverstyrelsens

eget afgörande och godtfinnande.

Uti det underdåniga utlåtande, som stuteriöfverstyrelsen den 29 november

1906 afgaf med anledning af ofvannämnda framställningar, förklarade

sig styrelsen icke längre vidhålla sitt i det underdåniga utlåtandet

den 31 maj 1902 afgifna förslag till aflöningsförbättring för beridare, bokhållare

och veterinärer vid hingstdepåerna, enär nämnda förslag, enligt

styrelsens åsikt, icke längre kunde motsvara dessa tjänstemäns berättigade

anspråk på förbättrade aflöningsförmåner.

Deras nuvarande aflöningsförmåner, hvilka varit gällande i öfver

31 år, syntes styrelsen, med hänsyn till de rådande dryga lefnadsomkostnaderna

och i betraktande af de med jämförliga tjänster förenade aflöningsförmåner,

dåmera vara allt för ringa och väl påkalla den af vederbörande

depåchefer varmt förordade tillökning i kontant aflöning och rättighet

till ålderstillägg, som af bemälda tjänstemän ifrågasatts. Beträffande

den af nämnda tjänstemän verkställda uppskattningen af rättigheterna till

fri bostad och vissa naturaförmåner, hade styrelsen icke något att däremot

erinra. Styrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva •

att den för beridarna, bokhållarna och veterinärerna vid statens

hingstdepåer bestämda årliga kontanta aflöningen af 1,500 kronor fölen

hvar af beridarna och bokhållarna samt 1,400 kronor för en hvar af

veterinärerna måtte få höjas till 1,800 kronor för en hvar af dem;

att denna kontanta aflöning måtte få utgå med 1,200 kronor såsom

lön och 600 kronor såsom tjänstgöringspenningar;

att bemälda tjänstemän måtte berättigas att efter fem års väl vitsordad

tjänstgöring komma i åtnjutande af ålderstillägg å lönen till belopp

af 500 kronor samt efter ytterligare fem års dylik tjänstgöring af

ytterligare 500 kronor, med rätt för en hvar af de vid hingstdepå

-

H3

erna anställda beridare, bokhållare och veterinärer att, för tillgodonjutande

af dessa ålderstillägg, tillgodoräkna sig de år, han redan varit såsom

tjänsteman anställd vid någon af statens hingstdepåer;

att en hvar af nämnda tjänstemän måtte tillförsäkras att, då sådant

kunde ske utan förfång för tjänstens behöriga uppehållande, komma i åtnjutande

af semesterledighet under en tid af högst en månad årligen, under

villkor i öfrigt att tjänstemannen själf såväl droge försorg därom, att kompetent,

af vederbörande depåchef godkänd vikarie under ledighetstiden

uppehölle hans tjänst, som ock därunder åt vikarien hyresfritt uppläte eller

eljest anskaffade erforderlig bostad på depåen; samt

att till dylik vikarie måtte få utgå ersättning till belopp af 100

kronor för månad räknadt.

Däremot förklarade sig styrelsen icke kunna under förhandenvarande

omständigheter till bifall förorda den af läkaren vid Strömsholms

hingstdepå gjorda framställningen om löneförbättring.

Nämnda framställning skulle visserligen hafva synts styrelsen både

billig och värd all tillstyrkan, därest nämnda läkare var hänvisad att

uppehålla sig uteslutande på den från depåen utgående aflöningen och

särskild läkares stationerande vid depåen fortfarande vore obetingadt nödvändigt.

Men, äfven om vid den nuvarande läkarens afgång det skulle

möta svårigheter att med de gällande aflöningsförmånerna besätta läkarbefattningen

i fråga, syntes det dock styrelsen böra, innan af sådan anledning

förhöjning af dessa förmåner ägde rum, tagas under ompröfning,

huruvida icke läkarvården vid Strömsholms hingstdepå kunde, utan ökade

utgifter för depåen, på tillfredsställande sätt uppehållas genom någon af

de många praktiserande läkarna i de kringliggande tre städerna. På liknande

sätt förfores, enligt hvad styrelsen vidare meddelade, vid Flyinge

hingst depå, där läkarvården sedan långa tider tillbaka utan anmärkning

uppehållits af en i Lund bosatt läkare, och detta ehuru personalen vid Flyinge

depå var betydligt större och kommunikationerna därstädes ända till

på allra sista tiden varit sämre än vid Strömsholms depå.

Enär den af beridarna, bokhållarna och veterinärerna vid />?*-

hingstdepåerna i maj 1906 gjorda ansökningen om aflöningsförbättring wo^om tillfällig

löneförbättring.

84

icke föranledde någon framställning i den af Kungl. Maj:t vid 1907 års

riksdag framlagda statsverkspropositionen, afläto nämnda tjänstemän en

ny ansökning i ämnet, daterad den 10 februari 1907. I denna ansökning

begärde de, att Kungl. Maj:t måtte vid 1907 års riksdag framläggaproposition

om tillfälligt lönetillägg för dem från och med samma år.

Vid öfverlämnande till Kungl. Magt af denna ansökning, som förordats

af vederbörande depåchefer, hemställde stuteriöfverstyrelsen i skrifvelse

den 21 mars 1907, att, därest Kungl. Maj:t funnit frågan om

aflöningsförbättring för nämnda tjänstemän böra för ytterligare utrednings

vinnande tillsvidare anstå, Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att,

i afvaktan på ärendets slutliga afgörande, måtte beredas dem någon tillfällig

förbättring i deras kontanta aflöningsförmåner. Denna förbättring

syntes styrelsen böra tillerkännas dem från och med år 1907 och för

hvar och en icke understiga det belopp, hvarmed eldigt styrelsens underdåniga

utlåtande den 29 november 1906 den kontanta aflöningen

ansetts böra höjas.

stuteriöfver- Uti den skrifvelse, som stuteriöfverstyrelsen den 12 november 1907

skri frälse™a aflåtit direkt till kommittén, erinrar styrelsen om sitt underdåniga utlå1907

tande den 29 november 1906 och de förslag, styrelsen däri framställt.

Efter nämnda tid hade emellertid — säges det vidare — åtskilliga

verk och inrättningar fått sina aflöningsförhållanden af Kungl. Maj:t och

Riksdagen omreglerade och af de för dem fastställda aflöningsstaterna

framginge, att åtskilliga med beridare, bokhållare och veterinärer vid

hingstdepåerna i viss mån likställda befattningsinnehafvare fått sina aflöningsförhållanden

långt gynnsammare ordnade än hvad af stuteriöfverstyrelsen

föreslagits för dessa depåtjänstemän.

Styrelsen hade därför ansett sig böra för kommittén framhålla,

att det dåmera syntes styrelsen nödvändigt, att de kontanta

lönebelopp, som funnos upptagna i dess till behandling föreliggande

förslag till förbättrade aflöningsförmåner för ifrågavarande depåtjänstemän,

blefve i några fall höjda i erforderlig mån.

Så kunde, enligt styrelsens förmenande, bokhållarna vid hingstdepåerna,

hvilka hade sig ålagd en både ansvarsfull och ansträngande tjänst

-

85

göring under 7 a 9 timmar dagligen, efter nuvarande förhållanden icke

anses blifva tillbörligt aflönade med de förmåner, som för dem föreslagits af

styrelsen i det underdåniga utlåtandet af den ''29 november 1906. Detta hade

äfven af bokhållarna själfva framhållits i en till styrelsens chef ingifven skrift.

Styrelsen ansåg förhållandet vara enahanda beträffande beridarna, hvilkas

tjänst syntes påkalla 5 å 8 timmars daglig tjänstgöring.

Enligt hvad styrelsen vidare meddelar, hade bokhållarna vid hingstdepåerna

i nyssnämnda skrift likställt sig med syssloman vid rikets större hospital,

hvilkas aflöningsförmåner, enligt 1907 års riksdags beslut, bestode af kontant

lön till belopp af respektive 3,200x, 3,700 och 4,200 kronor, allt efter

hospitalens storlek, samt fri bostad, ved och lyse. I anslutning därtill

hade bokhållarna gjort framställning, att deras aflöningsförmåner måtte

bestämmas till antingen 3,700 kronor i kontant lön jämte samtliga öfriga

dem för närvarande tillkommande aflöningsförmåner eller ock 4,000 kronor

i kontant lön samt fri bostad och ved.

Emot denna framställning anser styrelsen sig icke hafva något annat

att erinra, än att styrelsen finner den kontanta aflöningen för depåtjänstemännen

böra vara förenad med ålderstillägg samt att några viktigare skäl

ej synas styrelsen föreligga för ersättande med kontant aflöning af de nuvarande

naturaförmånerna af kofoder och planteringsland.

Med anledning häraf och då bokhållare och beridare enligt styrelsens

åsikt böra vara i aflöningshänseende fullt likställda, föreslår styrelsen för

dessa bådakategorierföljande aflöningsförmåner: kontantaflöning2,700kronor,

däraf 1,800 kronor i lön och 900 kronor i tjänstgöringspenningar; bostadsoch

naturaförmåner såsom hittills, af styrelsen uppskattade till omkring 800

kronor; samt två ålderstillägg till lönen å 500 kronor, det ena efter fem års

väl vitsordad tjänstgöring och det andra efter ytterligare fem års dylik

tjänstgöring.

Beträffande åter veterinärerna vid hingstdepåerna, hvilka enligt styrelsens

mening kunna med sina tjänster förena gifvande enskild praktik,

anser styrelsen någon ändring i de för dem redan föreslagna aflöningsförmånerna

ej böra påkallas. 1

1 Enligt Riksdagens skrifvelse den 31 maj 1907 (n:r 6) utgår till sysslomannen vid fyra hospital

i riket den kontanta aflöningen med lägre belopp.

86

Däremot finner styrelsen det i aflöningsstaten för Flyinge hingstdepå

upptagna arfvodet till en »människoläkare» af »förslagsvis 150 kronor» böra

höjas till »förslagsvis 300 kronor», enär vid nuvarande läkarens afgång

från sysslan någon annan läkare näppeligen torde kunna anställas mot

lägre arfvode.

Hvad depåchefs aflöningsförmåner angår, syntes dessa styrelsen väl

böra vara så afpassade, att de i kontant värde uppginge till enahanda

belopp som regementschefs aflöning, men anser styrelsen dock depåchefernas

aflöningsförmåner höra kunna bibehållas vid hvad uti nu gällande aflöningsstater

finnes bestämdt för dem, under förutsättning emellertid af bifall

till styrelsens i underdånig skrifvelse den 17 maj 1906 gjorda framställning

om ersättning till nämnda chefer vid upphörande af dem nu tillkommande

rätt till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent.

Styrelsens Uti särskilda skrifvelser till stuteriöfverstyrelsen i oktober 1907

Si907eom af- hemställde cheferna för Strömsholms och Flyinge depåer om förhöjning

nfng9åt0r!ssa aflöningen till den ena skogvaktaren vid Strömsholm samt till kuskarna

betjente. vid de båda depåerna.

Härvid anfördes af depåchefen vid Strömsholm, att den ifrågavarande

skogvaktarsysslan kräfde en nitisk och duglig person; att till följd af

skogarnas stora areal och vidt skilda belägenhet skogvaktarens tjänstgöring

var mycket betungande och ansvarsfull; samt att nuvarande innehafvaren

af ifrågavarande syssla under 16 års tid med nit och skicklighet

skött densamma. Depåchefen hemställde, att skogvaktarens kontanta aflöning

måtte, med hänsyn jämväl till hvad en kronojägare åtnjuter i aflöning

och andra förmåner, höjas till 800 kronor.

Beträffande kusken vid samma depå anförde depåchefen, att skickliga,

pålitliga och absolut nyktra körkuskar voro särdeles eftersökta, att kuskbefattningen

vid depåen ställde stora fordringar på innehafvaren dels

såsom instruktör vid körskolan och dels vid inkörning af hingstar och att

kuskens tid var dagligen strängt upptagen såväl med körning som med rengöring

och skötsel af vagnar och seldon m. m. Det hemställdes af depåchefen,

att kuskens kontanta aflöning måtte förhöjas med 100 kronor och honom

87

tillerkännas rätt till två ålder stil] ägg, hvardera å 50 kronor, efter 5 och 10

års oförvitlig tjänstgöring.

Chefen för Flyinge hingstdepå anförde, att vid uppgörandet af

den förnyade lönestat för stallbetjäningen vid Flyinge, som fastställdes den

10 september 1906, någon framställning om ökning i kuskens aflöning ej

förelåg. Detta berodde därpå, att löneförhöjning beviljats honom så sent

som den 13 oktober 1899, och att det ansågs kunna beräknas, att kusken,

på grund af sitt ökade arbete genom sulkykörning med de två- och

treåriga unghingstarna, skulle komma i åtnjutande af ett af de s. k.

fölskötararfvodena å 150 kronor. Den dåvarande kusken afflyttade emellertid,

och oaktadt annonsering under såväl år 1906 som år 1907 hade någon

kompetent sökande till kusksysslan ej anmält sig. Ej heller hade någon af

depåens stallbetjäning, ehuru bland dem funnits kompetenta personer, velat

mottaga platsen. Dessa stallbetjänte ansågo sig nämligen vara, oaktadt deras

mindre ansvarsfulla arbete, bättre aflönade än kusken, vid åtnjutande af l:a

klassens aflöning och med inberäknande af arfvode å en krona 50 öre för dag

under utstationeringstiden, hvilken kunde i medeltal beräknas till 105 dagar

om året. Emellertid ansåg depåchefen det ej kunna bestridas att, med de

fordringar, som numera ställdes å kusken, bland annat för att utbilda

depåens yngre betjäning i körning och inköra depåens yngre hingstar

äfvensom verkställa den ansvarsfulla sulkykörningen med två- och treåriga

unghingstar, en kompetent kusk borde aflönas högre än någon af den

öfriga stallbetjäningen. Depåchefen hemställde därför, att kuskens lön, nu

350 kronor, måtte, med bibehållande af öfriga förmåner, höjas med 100

kronor. Med afseende å den synnerliga vikten af att ej för täta ombyten

ägde rum, föreslogs därjämte, att kusken måtte tilldelas två ålderstillägg,

hvart och ett å 50 kronor, att utgå det första efter fem års och

det andra efter ytterligare fem års oförvitlig tjänstgöring.

I den skrifvelse af den 11 november 1907, hvarmed stuteriöfverstyrelsen

öfverlämnat ifrågavarande framställningar till kommittén, har

styrelsen för egen del, med biträdande af de till stöd för framställningarna

åberopade skäl, föreslagit följande ändringar i gällande aflöningsstater

för betjäningen vid statens hingstdepåer.

9/os Lönereglering skommitténs bet. XII.

12

88

Den kontanta årslönen höjes för en hvar af depåkuskarna med 100

kronor eller till 450 kronor samt för den ena skogvaktaren vid Strömsholms

depå med 400 kronor eller till 800 kronor, med rätt för kuskarna

att fortfarande åtnjuta det särskilda arfvode af 100 kronor för år, som

enligt gällande stater tillkommer hvar och en af dem såsom ersättning för

undervisning i körning.

Depåkusk berättigas vidare till två ålderstillägg, hvardera å 50 kronor,

det första efter fem års väl vitsordad tjänstgöring och det andra

efter ytterligare fem års dylik tjänstgöring.

Vtssa depå- Enligt de af stuteriöfverstyrelsens sekreterare med skrifvelse den 6

t/adag^ånS november 1907 öfverlämnade, af depåcheferna attesterade uppgifter rörande

görfngstid. vissa underlydande tjänstemäns dagliga tjänstgöringstid är beridaren vid

Strömsholm sysselsatt med »hingstarnes motionering och rast» 5 å 6 timmar

dagligen. Därutöfver står han till disposition öfriga tider af dagen,

då så påfordras. Under de tre månader, då hingstarna äro utstationerade,

är »kortare tid med rast».

Beridaren vid Flyinge är sysselsatt med visitation och tillsyn, hingstars

motionering m. in. 83A timmar hvarje söckendag mellan kl. 5

f. m. och 7,45 e. m. Hvarje helgdag ägnas 2 timmar åt visitation och

tillsyn. Men ej ens öfver den tid, som efter nämnda tjänstgöring för

honom återstår, kan han disponera för vistelse annorstädes än vid depåen,

ty, exempelvis, vid sjukdomsfall bland hästarna skall han, dag

eller natt, efter kallelse af stallvakten infinna sig för vidtagande af behöfliga

åtgärder. Under betäckningstiden, månaderna mars—juni, då endast

ett tiotal äldre hingstar kvarstå vid depåen, bortfaller en del motioneringsarbete,

men i stället tillkommer betäckningstjänst alla dagar utom söndagar.

Bokhållaren vid Strömsholm är sysselsatt i tjänsten 7 timmar dagligen

alla söckendagar, hvilken arbetstid under arrendeleverans- och bokslutstiderna

utsträckes ytterligare 2 timmar.

Bokhållaren vid Flyinge har en daglig arbetstid af 7 timmar,

som under bokslutstiden torde ökas med ännu en timme.

Veterinären vid Strömsholm aflägger hvarje morgon ett besök i depaens

stall om en halftimmes eller timmes tid; i särskilda fall göras flera

89

besök allt efter sjukdomsfallets beskaffenhet. Nattjänstgöring förekommer

stundom, ehuru ej ofta. Veterinären måste emellertid vara beredd att på

kallelse infinna sig till tjänstgöring, när så påfordras.

Af veterinären vid Flyinge anföres, att det på grund af tjänstgöringens

beskaffenhet är omöjligt att för densamma fastslå något visst antal

timmar; men då han alltid måste vara beredd att inskrida vid påkommande

sjukdomsfall bland hästarna, anser han sin tjänstgöring böra betraktas

såsom i det närmaste ständig.

Läkaren vid Strömsholm meddelar, att han anslagit två förraiddagstimmar

för daglig mottagning af depåens personal, men att han dessutom

är skyldig att, vid förekommande sjukdomsfall, hvilken tid som

helst af dygnet stå till tjänst med besök i hemmen.

1 skrifvelse den 13 maj 1904 (n:r 108), i anledning af Riksdagens

år 1903 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af

statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

under år 1902, väckte Riksdagen fråga om upphörande af den enligt

kungl. reglemente den 11 augusti 1812 vissa kronans uppbördsman och

redogörare tillkommande rätt till lösen för behållen afskrifningsprocent.

I sådant hänseende erinrades, att genom nämnda reglemente

blifvit föreskrifvet, bland annat, att uppbördsman och redogörare vid

alla kronans magasin skulle äga rätt till afskrifning å alla varor, som

vid afleverering från magasin vägdes eller mättes, hvilken afskrifning skulle

beräknas och utgå efter viss för de särskilda varuslagen angifven procent.

Därjämte hade i berörda författning stadgats, att, då den sålunda bestådda

afskrifningen blifvit uppbördsmannen till godo beräknad, denne därefter

skulle svara för all å uppbörden uppkommande brist, sedan likväl persedlar,

hvilka vid räkenskapsslutet utfallit med öfverskott, blifvit kvittade,

efter värdet, mot dem, hvarå brist uppstått, samt att, om uppbördsmannens

redogörelse utfölle med öfverskott, som af vederbörande administration

godkändes och fastställdes, detta öfverskott skulle af Kungl. Maj:t och

kronan inlösas efter medelpriset af upphandlingen, hvaremot det skulle

vara uppbördsmannen ovillkorligen förbjudet att om öfverskottet af sin

uppbörd in natura disponera.

Frågan om

upphörande

af rätt till

lösen för

behållen afskrifningsprocent.

90

Den sålunda medgifna rätten till lösen för behållen afskrifning*- procent hade, beträffande vissa militära befattningshafvande med furageringsuppbörd,

varit föremål för erinran från 1894 års statsrevisorers sida.

Dessa hade därvid uttalat, att för uppbördsmännens betryggande mot förlust

genom afgång å de utlevererade varorna en lämpligt afpassad afskrifningsprocent

visserligen borde såsom dittills vara bestämd, men att

denna procent borde beräknas endast till godtgörelse af den brist, som

vid utlevereringen verkligen uppstått, och icke till någon del, in natura

eller efter lösen, af uppbördsmannen tillgodonjutas, i händelse brist ej

förefunnes eller understege den stadgade afskrifningsprocenten. Nyssnämnda

revisorer ansågo icke giltiga skäl förefinnas för bibehållande i detta fall af

sportelinkomster åt fast aflönade tjänstemän, helst det icke kunde förnekas,

att detta system kunde innebära en frestelse till missbruk. Hvad särskilt

angick den omförmälda furageringsuppbörden, syntes det revisorerna

vara i alla afseenden olämpligt, att de tjänstemän, som i första rummet

borde utöfva kontroll däröfver, att utfodringen skedde i öfverensstämmelse

med gällande rationsbestämmelser, skulle hafva personlig fördel af

en knapp utmätning af rationerna.

Genom kungl. bref den 5 november 1897 hade sedermera föreskrifvits,

bland annat, den ändring i förut gällande bestämmelser angående

afskrifning å varor, som för landtförsvarets räkning magasineras eller afsändas

från ett till annat magasin, att den arméns uppbördsman dittills

medgifna rätt till lösen från kronan för eller disposition af det öfverskott,

som läge inom den medgifna afskrifningsprocenten, skulle från och med

den 1 januari 1898 upphöra.

Riksdagens år 1903 församlade revisorer fästade uppmärksamheten därå,

att i de fall, då ej genom särskild bestämmelse kronans redogörares rätt till

lösen för behållen afskrifningsprocent borttagits, denna rätt fortfarande kvarstode

på grund af reglementet den 11 augusti 1812. Revisorerna hade i detta

hänseende vid granskning af Flyinge hingstdepås räkenskaper för revisionsåret

funnit, att chefen för nämnda depå i lösen för honom tillkommande

afskrifningsprocent å hö och halm för år 1901, hvilken procent

vid siutfodring af nämnda års skörd befunnits vara till fullo i behåll och

inlösts för depåens räkning, uppburit tillhopa 1,354 kronor 50 öre, äfven

-

91

som att den redogöraren vid depåen för år 1901 tillkommande afskrifningsprocent

å hafre för depåens rakning inlösts med 777 kronor 50 öre. Med

afseende å sistnämnda belopp hade väl inom kammarrätten anmärkts, att

bemälde redogörare jämlikt åberopadt stadgande i ofvanberörda reglemente

icke ägt uti ifrågavarande hänseende uppbära mera än 705 kronor 35 öre,

men det hade i allt fall synts revisorerna uppenbart, att det, såsom 1894

års revisorer anmärkt, i hithörande fall åtminstone ofta vore fråga om

en tämligen stadigvarande oclb väsentlig tillökning i vederbörande ämbetsoch

tjänstemäns aflöningsförmåner, hvilken extra inkomst icke vore upptagen

eller beräknad i fastställda aflöningsstater. Hvad 1894 års revisorer

ytterligare anfört angående olämpligheten af en sådan anordning som den

ifrågavarande ägde, enligt 1903 års revisorers mening, full tillämplighet å

de af dem angifna förhållandena; och uttalade de, med anledning af

hvad sålunda förekommit, den mening, att den rätt till lösen för behållen

afskrifningsprocent, som i vissa fall ännu kvarstode på grund af 1812 års

afskrifningsreglemente, borde så fort sig göra läte afskaffas. Särskilt

måste det, enligt sistnämnda revisorers åsikt, efter utfärdandet af kungl.

brefvet den 5 november 1897 anses vara oegentligt, att vissa kronans

redogörare fortfarande ägde tillgodoräkna sig sportelinkomster af förevarande

slag, under det att denna rätt i visst annat fall borttagits.

Stuteriöfverstyrelsen hade i ett den 18 januari 1904 afgifvet utlåtande

förklarat sig för sin del ej hafva något att erinra mot, att den rätt

till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent å hö, halm och spannmål,

som jämlikt kungl. reglementet den 11 augusti 1812 och gällande

instruktioner 1 tillkomme chefer och redogörare vid statens hingstdepåer,

blefve afskaffad, under förutsättning likväl att nämnda tjänstemän samtidigt

blefve befriade från den dem åliggande ansvarsskyldighet för möjligen

uppkommande undermål utöfver den fortfarande medgifna afskrifningsprocenten.

I enahanda riktning hade jämväl depåcheferna och redogörarna vid

Strömsholm och Flyinge i afgifna yttranden uttalat sig.

1 Instruktioner för chefen vid Strömsholms stuteri 18/s 1837 § 12, för intendenten

vid samma stuteri 18/s 1837 § 13, för chefen vid Flyinge hingstdepå UA 1838 § 12 (k.

hr. 4/12 1868) och för stallbokhållaren vid samma depå u/i 1838 § 3.

92

Riksdagen anförde i sin ofvannämnda skrifvelse, att de i 1812

års afskrifningsreglemente meddelade föreskrifter angående rätt i vissa

fall till afskrifningsprocent utan tvifvel icke stode i öfverensstämmelse

hvarken med de förändrade förhållanden,s som sedan den tiden inträdt

i fråga om varors transporterande och magasinering m. in., eller med

den numera rådande uppfattningen om sättet för tjänstemännens aflönande;

och då, på sätt revisorerna meddelat, ändringar i detta reglemente

redan genomförts hvad arméns redogörare beträffade, syntes detsamma

äfven böra underkastas omarbetning i hvad det berörde andra

förvaltningsgrenar, i syfte att för samtliga uppbördsman och redogörare

vid kronans förråd borttaga rätten till lösen för afskrifningsprocent. Riksdagen

anhöll därför, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

icke en omarbetning af ofvannämnda reglemente af den 11 augusti

1812 borde åvägabringas, i syfte att den dittills vissa kronans uppbördsman

och redogörare tillkommande rätt till lösen för behållen afskrifningsprocent

måtte upphöra.

I anledning af denna Riksdagens framställning anbefalldes stuteriöfverstyrelsen

att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till erforderliga

bestämmelser, i syfte att den på grund af nämnda reglemente cheferna

och redogörarna vid Strömsholms och Flyinge hingstdepåer tillkommande

rätt till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent måtte upphöra.

Stuteriöfverstyrelsen afgaf den 17 maj 1906 utlåtande i ämnet.

Däri meddelade styrelsen, att de nämnda depåcheferna och redogörarna

uti infordrade yttranden hemställt, att, därest rätten till lösen af kronan för

behållen afskrifningsprocent komme att upphöra, de måtte befrias från ansvar

för uppkommande undermål utöfver den medgifva afskrifningsprocenten.

För egen del anförde styrelsen, att de af cheferna och redogörarna

vid hingstdepåerna omhänderhafda varor årligen uppginge till högst betydande

kvantiteter. Sålunda utgjorde under hvart och ett af åren 1902—1905

i medeltal värdet af utlevererad spannmål vid Strömsholm 13,585 kronor och

vid Flyinge 24,996 kronor samt värdet af utlevereradt förråd af hö och

halm vid Strömsholm 19,732 kronor och vid Flyinge 27,701 kronor. Styrelsen

ansåg det fördenskull tydligt, att betydande förluster kunde uppstå

genom brister, uppkomna utan chefernas och redogörarnas förvållande.

Denna risk hade emellertid dittills uppvägts af möjligheten till extra

inkomst genom försäljning till kronan af behållen afskrifningsprocent, och

denna inkomst hade för några af nämnda uppbördsman varit rätt betydande.

Styrelsen fann det vara med billighet öfverensstämmande, att, därest

för ifrågavarande depåchefer och redogörare rätten till lösen af behållen

afskritningsprocent skulle upphöra, i stället bereddes dem en särskild

godtgörelse utöfver nuvarande aflöningsförmåner, hvilken godtgörelse, i

likhet med den uppbördsman tillkommande afskrifningsprocenten, syntes

styrelsen lämpligen böra utgå med en viss procent å de under året

utlevererade varor. I hvarje fall syntes nuvarande depåchefer och redogörare

icke böra vidkännas en så betydande minskning i inkomster, som

den af Riksdagen ifrågasatta förändringen i 1812 års afskrifningsreglemente

skulle för en del af dem medföra.

Det hemställdes af styrelsen, att den i åberopade reglementet uppbördsman

medgifna rätt till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent

måtte beträffande cheferna och redogörarna vid Strömsholms och Flyinge

hingstdepåer upphöra från och med ingången af år 1907 samt i stället

tillerkännas nämnda tjänstemän rätt att årligen tillgodoräkna sig godtgörelse,

beräknad med tillämpning af gällande medelmarkegångspris, för

depåchef efter två procent å värdet af utlevereradt förråd af hö och halm

samt för redogörare efter samma procent å värdet af utlevererad spannmål,

dock att dylik godtgörelse ej skulle få uppgå till högre belopp för

någon af dem än 600 kronor för år.

Enligt hvad styrelsen tillika meddelade, skulle, med tillämpning af

sådana bestämmelser och under förutsättning af enahanda utleverering, som

angifvits hafva under åren 1902—1905 ägt rum, den särskilda godtgörelsen

i medeltal uppgå vid Ströinsholm för depåchefen till 394 kronor

64 öre och för redogöraren till 271 kronor 70 öre samt vid Flyinge för

depåchefen till 554 kronor 2 öre och för redogöraren till 499 kronor 92 öre.

En dylik godtgörelse ansåg styrelsen så mycket mera vara af behofvet

påkallad, som de nuvarande aflöningsförmånerna för ifrågavarande

tjänstemän, åtminstone hvad redogörarna angick, vore små i förhållande

till det stora ansvar och de mångahanda maktpåliggande sysslor, som vore

förenade med de af dem innehafda befattningarna. Styrelsen fann sig

94

däremot icke kunna tillstyrka befrielse för vederbörande depåchefer och

redogörare från ansvar för uppkommande undermål utöfver den medgifna

afskrif ningsprocenten.

Sedan därpå i ärendet infordrats statskontorets utlåtande, afgafs

detta den 31 december 1906.

Beträffande stuteriöfverstyrelsens förslag att den vederbörande nu

tillerkända förmånen skulle utbytas mot en särskild ersättning, sade statskontoret

sig ej kunna biträda detsamma, helst någon dylik ersättning icke

blifvit tillerkänd arméns uppbördsman, då de genom kungl. brefvet den 5

november 1897 frånkändes den dem dittills medgifna rätt till motsvarande

lösen från kronan.

Statskontoret var likväl ense med stuteriöfverstyrelsen därutinnan,

att nuvarande depåchefer och redogörare icke borde utan vidare beröfvas

en så pass betydlig del af sina inkomster, som en förändring i antydd

riktning af 1812 års afskrifningsreglemente skulle för några af nämnda

tjänstemän medföra.

Skyldigheten att ansvara för möjligen uppkommande brist, sedan

författningsenlig afskrifningsprocent beräknats, syntes statskontoret i verkligheten

icke kunna medföra synnerligen stor risk. Skulle emellertid denna

risk anses vara af afsevärd betydelse, borde enligt statskontorets mening en

utredning ske, huruvida afskrifningsprocenten tilläfventyrs vore för en

eller flera varor för låg, i hvilken händelse rättelse borde ske genom denna

procents förhöjning, men icke, såsom stuteriöfverstyrelsen föreslagit, genom

att tillägga vederbörande uppbördsman en direkt tillökning i aflöningen.

Statskontoret hemställde, att den cheferna och redogörarna vid Strömsholms

och Flyinge hingstdepåer på grund af 1812 års reglemente tillkommande

rätt till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent måtte, i

likhet med hvad redan från och med år 1898 föreskrifvits beträffande

arméns uppbördsman, upphöra från och med år 1907, dock att nuvarande

chefer och redogörare finge vid nämnda rätt bibehållas, så länge de kvarstode

i sina respektive befattningar.

ot.%

95

Kommitténs förslag.

Beträffande tjänstemännen vid hingstdepåerna föreligger i de kommittén

tillhandakomna framställningar från vederbörande depåchefer och

stuteriöfverstyrelsen icke något annat ändringsförslag i organisativt hänseende,

än att chefen för Strömsholms hingstdepå och stuteriöfverstyrelsen

ifrågasatt, huruvida ej vid nämnda depå läkarvården kunde, på sätt vid

Flyinge äger rum, uppdragas åt någon i trakten bosatt läkare och alltså

för framtiden undvaras en på stat anställd läkare.

Kommittén finner ock för sin del af handlingarna bestyrkt, att det

ej vidare kan anses behöfligt att hafva för Strömsholms hingstdepå å stat

uppförd någon läkarbefattning, utan att med läkarvården lämpligen kan

ordnas å nyssberörda sätt. Ifrågavarande befattning synes därför böra

vid nuvarande innehafvarens afgång indragas och i afvaktan därå uppföras

å öfvergångsstat.

Med den ordning för läkarvårdens bestridande, som redan tillämpas

vid Flyinge hingstdepå, torde ej heller å dess stat böra finnas uppförd

någon särskild läkarbéfattning.

För framtiden torde alltså i stat för tjänstemän vid hingstdepå

ej böra upptagas något visst arfvodesbelopp för bestridande af läkarvården

vid depåen, utan ersättning därför få bero på öfverenskommelse med hugad

läkare. Det öfverenskomna ersättningsbeloppet torde sedermera anvisas att

utgå af tillgängliga medel.

Enligt hvad kommittén inhämtat, åligger det skolläraren vid Strömsholm

att undervisa icke blott depåpersonalens barn utan äfven andra barn

®/o8 Löner egt er ingskommi tténs bet. XII. 13

Hingst

depåernas

persoru

-

96

från Kolbäcks församling, inom hvilken depåen är belägen. Till skolläraren,

hvilken förr tillsatts af stuteriöfverstyrelsen, men numera, enligt lämnadt

medgifvande, förordnas af församlingens skolråd, utgå för hans åligganden

i nämnda egenskap 1,250 kronor jämte bostad, ved, planteringsland och

kofoder. Däraf lämnar församlingen emellertid allenast 650 kronor,

utgörande skillnaden mellan hvad han såsom folkskollärare är berättigad

att undfå i kontant aflöning och hvad han åtnjuter i dylik aflöning från

depåen. Samtidigt uppbär församlingen från statsverket sedvanligt bidrag

till skollärarens aflönande.

För Kolbäcks församling innebära de sålunda träffade anordningarna

en afsevärd förmån i jämförelse med andra kommuner, och en förmån,

för hvilken fog ej torde finnas, då i betraktande tages, att vederbörande

funktionärer vid depåen utgöra kommunalskatt till församlingen och

depåpersonalen väl bör vara berättigad att för sina barn få beredd

undervisning inom församlingen på samma villkor som andra församlingsmedlemmar.

Frågan om en ändring i nu angifna, sedan lång tid tillbaka befintliga

förhållanden synes dock lämpligen böra, utan att vidare sammanbindas

med förevarande löneregleringsförslag, göras till föremål för särskild

utredning. I afvaktan därå torde skollärarbefattningen i fråga böra uppföras

på öfvergångsstat.

öfriga tjänstemannabefattningar vid hingstdepåerna torde böra å

blifvande ny stat uppföras.

Hvad betjäningen vid depåerna angår, föreligger icke någon framställning

om ändring beträffande denna personals organisation och antal;

och har kommittén för sin del ej funnit anledning att framställa något

förslag därutinnan.

Kommittén hemställer här uti nu ifrågavarande hänseende allenast,

att af de tjänstemannabefattningar vid hingstdepåerna,

som för närvarande finnas å stat uppförda,

må i blifvande ny stat uteslutas vid Strömsholm läkaren

och skolläraren samt vid Flyinge läkaren;

97

att läkarbefattningen vid Strömsholm må vid nuvarande

innehafvarens afgång indragas;

att frågan om ändring i nuvarande förhållanden

beträffande skollär arbefattningen vid Strömsholm må

göras till föremål för särskild utredning; samt

att, i afvaktan å indragning af läkarbefattningen

vid Strömsholm och slutlig pröfning af frågan om skollärarbefattningen

därstädes, dessa båda befattningar må

uppföras på öfvergångsstat.

Vidkommande därefter aflöningsförmånerna till de tjänstemän vid Åmning»- hingstdepåerna, som böra upptagas i blifvande ny stat, har kommittén för tjänsteförst

funnit sig böra till behandling upptaga spörsmålet, i hvad män dessa mananr,tat

tjänstemän böra bibehållas vid nu utgående naturaförmåner, och har det

därvid synts kommittén, att de böra fortfarande i enahanda omfattning

som hittills åtnjuta fri bostad.

Därmed anser kommittén böra, likasom inom vissa andra områden af

statstjänsten, förenas rätt till fritt bränsle. I afseende å dylik rättighet

råder för närvarande det förhållandet, att, förutom det vederbörande tjänstemän

vid bägge depåerna äro tillförsäkrade vissa kubikmeter ved, tjänstemännen

vid Flyinge äga i mån af behof fritt bekomma torf, surskog och ris.

Enligt hvad kommittén inhämtat, hafva emellertid vid Flyinge vissa tjänstemän

för en del af den dem å stat anvisade veden fått uppbära värdet i

penningar.

För framtiden bör enligt kommitténs åsikt rätten till bränsle, af

hvad slag det vara må, inskränkas att afse den bestämda kvantitet, som

må anses erforderlig. Då emellertid detta är väsentligen beroende af den

anvisade fria bostadens omfattning och beskaffenhet i öfrigt, samt förändringar

därutinnan kunna inträda tid efter annan, synes det kommittén

icke vidare böra ifrågakomma att i själfva staten fastslå de bränslekvantiteter,

som skola tillkomma olika befattningshafvare, utan bör i staten blott

medgifvas vederbörande rätt till fritt bränsle samt bestämmelser om arten

och mängden af detta bränsle meddelas af Ivungl. Maj:t på förslag af

styrelsen för landets hästväsen.

98

Vid hingstdepåerna åtnjutes vidare enligt nu gällande stat rätt till

planteringsland. Vid Flyinge har i detta hänseende ordnats så, att åt

vederbörande anvisats, närmast omkring den åtnjutna bostaden, ett mindre

jordstycke för att, om så önskas, användas till prydnads- och köksträdgård.

Mot en dylik anordning finner kommittén icke något att erinra. Vid

Strömsholm åter har, åtminstone beträffande vissa befattningsbafvare, så

förfarits, att åt dem till köksträdgård upplåtits någon del af den kungsgården

tillhörande åkerjord. Med en sådan anordning kan emellertid förmånen

erhålla en helt annan betydelse, än hvad därmed varit afsedt.

Kommittén anser därför den anordning böra träffas, att åt vederbörande

tjänsteman må såsom tillhörande den fria bostaden afgiftsfritt upplåtas det

jordutrymme närmast omkring bostaden, som kan erfordras för en mindre

trädgård.

Godkännes denna uppfattning, synes det kommittén, att minskning

i lämplig mån bör ske af det område om mera än 2 hektar, som hittills

varit åt chefen vid Flyinge hingstdepå upplåtet till park och trädgård.

För närvarande äro de tjänstemän, som åtnjuta planteringsland,

äfven tillförsäkrade viss kvantitet gödsel. Då kommittén för vederbörande

tjänstemän i förslaget till ny stat upptager rätt till fri bostad

med trädgård, förutsätter kommittén, att de må från depåen fä afhämta

utan betalning de kvantiteter gödsel, som skäligen anses erforderliga för

trädgårdens brukande.

Enligt nu gällande stat åtnjuta de flesta af hingstdepäernas tjänstemän

rätt till visst antal kofoder och beten. Vid indragningar af boställen

inom olika områden af statstjänsten har såsom skäl därför anförts,

att vederbörande tjänsteman, där han själf begagnar sig af förmånen i

fråga, lätteligen föranledes att låta utnyttjandet af densamma inkräkta på

den tid och det intresse, som borde ägnas åt tjänsten, samt att sysslandet

med dylika uppgifter, i de fall där vederbörande ej ägt erforderlig praktisk

läggning eller utbildning, ofta kommit att inveckla honom i svårigheter.

Och om förmånen ej kommit till användning in natura, utan upplåtits till

annans bruk mot kontant vederlag, har man ansett ännu starkare skäl

föreligga att indraga den antydda naturaförmånen och ersätta densamma

med kontant aflöning.

Hvad sålunda anförts synes kommittén ej sakna tillämplighet å depåtjänsternäns

rätt till kofoder och beten. Äfven denna rätt torde

numera i de flesta fall icke utnyttjas in natura utan upplåtas åt andra

mot vederlag i penningar. Den bör därför enligt kommitténs mening

upphöra.

Då kommittén sålunda anser, att af de naturaförmåner, som nu tillkomma

depåtjänstemän, böra i den blifvande nya staten bibehållas allenast

rätt till fri bostad med därtill hörande trädgård samt, i ofvan angifna

omfattning, fritt bränsle, måste naturligen hänsyn härtill tagas vid tillmätandet

af den kontanta aflöningen.

Innan kommittén inlåter sig vidare härå, bör till behandling upptagas

frågan om rätt för chefer och bokhållare vid hingstdepåerna till

lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent.

Hvad i detta hänseende från Riksdagens och dess revisorers sida

anförts och erinrats, synes kommittén innefatta fullgiltiga skäl för upphörandet

af nyssnämnda rättighet. Och, i likhet med statskontoret, kan

kommittén icke finna något skäl, hvarför upphörandet af denna rätt vid

hingstdepåerna skulle böra föranleda till särskild ersättning, då någon

sådan ej tillerkänts de uppbördsman vid armén, hvilka redan tidigare

frånkänts enahanda rättighet. En annan sak är, såsom jämväl af statskontoret

framhållits, att, därest i fråga om ett eller annat varuslag den

nu medgifna afskrifningsprocenten kan visas vara för låg och således medföra

verklig fara för förlust, sådan fara bör förebyggas genom höjning i

erforderlig mån af afskrifningsprocenten.

Lika med stuteriöfverstyrelsen och statskontoret finner kommittén

det emellertid icke böra ifrågakomma att för nuvarande innehafvare af

chefs- eller bokhållarbcfattning vid hingstdepå utan vidare borttaga den

hittills åtnjutna rätten till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent.

Spörsmålet härom synes kommittén lämpligen böra lösas så, att nuvarande

innehafvare af dessa befattningar må fortfarande åtnjuta ifrågavarande rätt,

så länge de kvarstå på hittillsvarande stat, men att samma rätt upphör

med deras inträde å blifvande ny stat och åtnjutande af där utfästa aflöningsförmåner.

100

Såvidt af hingstdepåernas räkenskaper för åren 1899—1906 kunnat

inhämtas, synes lösen för behållen afskrifningsprocent icke hafva utgått

vid Strömsholms depå.

Däremot hafva vid Flyinge chefen och bokhållaren under nämnda I

ppburit i

dylik lösen följande

belopp:

Chefen.

Bokhållaren.

1899

. . . . . kronor

1,122:_

kronor

516:-

1900

..... »

1,259: 70

652: 50

1901

..... »

1,311: _

660:-

1902

..... »

1,354: 50

705: 35

1903

..... »

1,329:-

»

732: 29

1904

..... »

1,596:12

*

748: 90

1905

..... »

1,837:71

»

705: 74

1906

..... »

2,417:67

756: 80

alltså

Summa kronor

i medeltal kronor

12,227:70

1,528: 46

kronor

kronor

5,477:58;

6 84 : 70-

I sammanhang med frågan om depåtjänstemännens aflöningsförmåner

torde jämväl böra meddelas inhämtade upplysningar angående biinkomster,

som vissa af dessa tjänstemän åtnjuta.

\ id Strömsholm är depåchefen tillika ståthållare på Strömsholms

slott och åtnjuter i sådan egenskap en inkomst af 300 kronor. Bokhållaren

vid hingstdepåen därstädes uppbär som slottskamrerare 400 kronor,

såsom redogörare vid den till Strömsholm förlagda ridskolan 800 kronor

och såsom räkenskapsförare för tjänstemännens vid Strömsholms stuteri

samt deras änkors och barns pensionsfond 150 kronor. Veterinären vid

Strömsholms hingstdepå åtnjuter i arfvode från ridskolan 600 kronor

och från remontdepåen vid Utnäs löt 600 kronor. Såväl denne veterinär

som veterinären vid Flyinge hafva vidare enskild praktik af afsevärd

omfattning. För veterinären vid Strömsholm uppgifvas inkomsterna af

denna praktik till omkring 3,000 kronor.

101

Hvad nu sedan angår de kontanta aflöningar, som må böra i

blifvande ny stat upptagas för tjänsteman vid hingstdepåerna, anser kommittén

dessa aflöningar böra, med hänsyn jämväl till de inskränkningar i

öfriga hittills utgående förmåner, som af kommittén töreslås, bestämmas

på följande sätt.

Depåchef, som nu åtnjuter i kontant aflöning 5,000 kronor, bör

få denna höjd till 6,000 kronor. Af denna aflöning skulle 4,000 kronor

utgöra lön och 2,000 tjänstgöringspenningar.

För beridare och bokhållare torde den kontanta aflöningen böra

bestämmas till 1,400 kronor i lön och 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar

eller tillhopa 2,600 kronor, hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg

till lönen efter 5 och 10 år, hvardera å 300 kronor.

Beträffande åter veterinärerna har kommittén af inkomna handlingar

och eljest vunna upplysningar kommit till den uppfattning, att dessa

tjänstemän icke kunna anses i enahanda omfattning som de ofvan nämnda

upptagna af sin tjänst. Båda de ifrågavarande veterinärerna syssla

jämväl med enskild praktik i ganska stor omfattning. Kommittén anser

därför innehafvarna af dessa befattningar böra erhålla den ställning i

aflöningshänseende, att de, förutom vissa naturaförmåner, bekomma allenast

visst årligt arfvode. Med hänsyn till den inskränkning i naturaförmåner,

som å ny stat skulle inträda enligt kommitténs förslag, synes emellertid

nämnda arfvode böra sättas till 1,700 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer kommittén,

att chef för hingstdepå md erhålla 6,000 kronor i

kontant aflöning, hvaraf 4,000 kronor lön och 2,000

kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till fri bostad

med trädgård och fritt bränsle;

att beridare och bokhållare vid hingstdepa må

tillerkännas, förutom fri bostad med trädgård och

fritt bränsle, 1,400 kronor i lön och 1,200 kronor i

tjänstgöringspenningar eller tillhopa 2,600 kronor hvar

-

102

till kunna komma tva alderstillägg till lönen, det första

efter fem dr med 300 kronor och det andra efter ytterligare

fem år, likaledes med 300 kronor;

att veterinär vid hingstdepå må erhålla årligt

arfvode å 1,700 kronor jämte rätt till fri hostad med

trädgård och fritt bränsle; samt

att den chef och bokhållare tillkommande rätt till

lösen af kronan för behållen af skrifning sprocent må

upphöra, dock att nuvarande innehafvare af dylik befattning

må, om och sä länge han kvarstår å nu

gällande stat, varda vid sin hittills åtnjutna rätt i

nämnda afseende bibehållen.

Betjäningens

aflönings

förmåner.

Bestämmandet af aflöningsförmånerna för betjäningen vid hingstdepåerna

har ansetts tillhöra Kungl. Maj:tx. Då dessa aflöningsförmåner

reglerats så nyligen som år 1906, finner kommittén icke anledning att

därutinnan föreslå andra ändringar än att, med hänsyn till de gjorda framställningarna

om förbättrade löneförmåner för kusken vid hvardera depåen

och för den ena skogvaktaren vid Strömsholm, den kontanta aflöningen må

höjas för hvardera kusken med 100 kronor samt för den nämnda skogvaktaren

med 400 kronor.

Kommittén hemställer,

att för betjäningen vid hingstdepåerna må fortfarande

gälla de genom kungl. bref den 10 september 1906

fastställda aflöning sstater, allenast med de ändringar

att den kontanta aflöningen liöjes för kusk med 100 kronor

samt för den skogvaktare vid Strömsholms depå,

som åtnjuter kontant aflöning, med 400 kronor.

Pa grund af särskilda kungl. bref åtnjuta jämväl vissa afskedade betjänte pension

eller annat understöd från depåerna.

103

1 sammanhang med ordnandet af aflöningsförmånerna för depåchefer, Afisningaberidare

och bokhållare på sätt kommittén ofvan föreslagit, torde för dem depåchefer,

böra i tillämpliga delar uppställas enahanda aflöningsvillkor, som vid 1907 ^^//are^

års riksdag antogos för statskontoret.

De afvikelser från berörda aflöningsvillkor, som kommittén här funnit

påkallade, torde ej behöfva särskildt motiveras i annat hänseende än hvad

angår frågan om semester. De ordinarie'' tjänstemännen vid centrala ämbetsverken

äro, som bekant, i allmänhet berättigade till semester under viss tid

årligen, och äfven vid eu del distrikts- och lokalförvaltningar har dylik

förmån medgifvits. För vissa tjänstemän vid centrala verk likasom för en

del kårer (såsom kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän samt öfverjägmästare

och jägmästare) har däremot förmånen af semester ej kunnat

komma till stånd. Sådan förmån har nu af stuteriöfverstyrelsen under •

vissa villkor föreslagits för beridare, bokhållare och veterinärer vid hingstdepåerna,

men kommittén har ansett sig icke kunna tillstyrka detta.

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande af de aflöningsför maner, som

varda, i blifvande ny stat upptagna för chefer, beridare

och bokhållare vid Strömsholms och Fly inge hingstdepåer,

måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,

nämligen:

att depåclief, beridare och bokhållare skola vara

underkastade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller

jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af vederbörande depå eller eljest

i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende,

äfvensom därest g öromålen vid depå helt eller delvis

öfverflyttas till annan anstalt eller myndighet, vara pliktiga

att, med bibehållande af den tjänstegracl och den aflöning

de innehafva, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, tjänstgöra vid den anstalt eller myndighet,

till hvilken göromålen öfverlämnas;

°/os L ö n eregleri ngsko m m i t ten s bet. XII.

14

att med ordinarie befattning såsom depåchef, beridare

eller bokhållare icke må förenas annan tjänst å

rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med dylik ordinarie befattning ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot

i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts

oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,

eller befattning såsom, tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt

ej, hvad angår depåchef, Kungl. Maj:t och, hvad

angår innehafvare af beridar- eller bokhållarbefattning,

styrelsen för landets hästväsen uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag

eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinder ligt för

tjänstgöringen vid depåen, finner uppdraget eller befattningen

kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöring spenningar få uppbäras endast för

den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort, men

för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, skola

utgå till den, som erhållit förordnande att uppehålla

befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning

förrätta, äger uppbära hela lönen, men att den, som

undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning

afstänges frän tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under

ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så

mycket af lönen, som för befattningens uppehållande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman för tid,

hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att

hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

105

att, därest tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som

icke af styrelsen för landets hästväsen pröfvas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden

innehållas, såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom

uppbära något där af;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af befattning är i staten medgifven,

tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda

efter fem år, under villkor att innehafvaren under mer

än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för

att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens

tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och för

andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma

villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre aflöning en

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst

efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit

uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den

tid, som före den nya aflöning sstatens trädande i kraft

förflutit från hans tillträde till befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande.af löneförhöjning, redan uppnått den

lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,

icke må samma förhöjning tillträda;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår

till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt

till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

106

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,

skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, upphörande af eller minskning i extra inkomster,

som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde, likaledes i öfverensstämmelse med hvad som blifvit

bestämdt för statskontoret, böra förklaras,

att enhvar, som med eller efter ingången af det

är, med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder

befattning såsom depåchef, beridare eller bokhållare,

skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor

och bestämmelser, samt

att de förutvarande innehafvare af dessa befattningar,

hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmäla,

att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt

nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagliqen

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem

dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den

mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda

lag, vid den rätt till pension, som dittills må hafva tillkommit

dem.

Beridares I de ofvan föreslagna aflöningsvillkoren för depåchefer, beridare och

pensionsålder.bokhållare ingår den bestämmelsen, att i fråga om skyldighet att från

tjänsten afgå äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad i

särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden

för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af

befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt.

Den 11 oktober 1907 har af Kungl. Maj:t utfärdats lag angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension, att träda i kraft den 1 januari 1908.

107

Enligt denna lag inträder för manliga tjänstinnehafvare i allmänhet

rätt till hel pension vid 67 lefnads- och 35 tjänstår. I fråga om vissa

kategorier af tjänstinnehafvare har emellertid, på grund af tjänstens särskilda

beskaffenhet och de kraf, densamma ställer på vederbörandes krafter,

eller af andra orsaker, medgifvits rätt till hel pension vid lägre lefnadseller

tjänsteålder. Så är, bland annat, stadgadt, att för landtbruksingenjörer

dylik rätt inträder vid 65 lefnads- och 35 tjänstår.

I fråga om skyldighet att från tjänsten afgå gäller i allmänhet enligt

den nya lagen, att tjänstinnehafvare är pliktig afgå vid uppnåendet af

den för rätt till hel pension stadgade lefnadsåldern, Konungen eller, där

viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten afskeda, den myndigheten

obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge tjänstinnehafvaren

pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,

dock icke i något fall längre än till fyllda 70 år.

På grund af de särskilda åligganden, som tillhöra hingstdepåernas

beridare, synes påkalladt att medgifva dem rätt till hel pension vid något

lägre lefnadsålder än för tjänstinnehafvare i allmänhet; och anser kommittén

denna lefnadsålder böra bestämmas till 65 år.

I öfrigt torde uti nu ifrågavarande hänseende böra gälla samma

bestämmelser som för civila tjänstinnehafvare i allmänhet.

Kommittén hemställer,

att för beridare vid hingstdepå skall i fråga om

skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga om rätt

till pension gälla hvad enligt lagen den 11 oktober 1907,

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, gäller

för landtbruksingenjörer.

Förslag till stater

jämte kostnadsberäkning m. m.

109

Med tillämpning af hvad kommittén i det föregående föreslagit,

skulle staten för styrelsen för landets hästväsen erhålla följande utseende:

K r

o n

o r.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

til-

lägg.

Arfvode.

Summa.

Chefen......

_

_

-

6,000

6,000

1 ledamot.....

—

—

500

500

1 d:o .....

Sekreteraren ....

Till vikariatsersättning

och extra biträde

3,600

1,800

400

500

500

5,800

600

tEfter 5 år kan lönen hö- 1 jas med 500 kronor och

j efter 10 år med ytter- | ägare 500 kronor.

» vaktmästares af- lönande och ex-

pensel''.....

—

—

—

—

750

Summa

—

—

—

—

14,150

Vid hvardera af statens hingstdepåer skulle, enligt kommitténs förslag,

för tjänstemän gälla följande stat:

8/os Lönereglering skommitténs bet. XII. 15

Förslag till

stater.

no

Kosinadi

beräkning.

K r o

n o r.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Arfvode.

Summa.

Chef.........

4,000

2,000

_

6,000

Beridare........

(med skyldighet att vid stall- skolan undervisa i ridning)

1,400

1,200

2,600

1 Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 300 kronor och efter

1 10 år med ytterligare

300 kronor.

Bokhållare.......

1,400

1,200

—

2,600

J

Veterinär.......

(med skyldighet att vid stall- skolan undervisa i veterinär- lära och hofbeslag)

Anm. Samtliga åtnjuta därjämte fri

bostad med trädgård och fritt

bränsle.

1,700

1,700

i

1

Summa

—

—

—

12,900

1

I afseende å läkar- och skollärarbefattningarna vid Strömsholms

hingstdepå skulle tills vidare gälla följande

Öfvergångsstat.

Kontant

aflöning.

Kofoder

och

beten.

Furuved.

Kronor.

St.

Kbm

Läkare.......

Skollärare.....

400

600

2

45‘23

28-27

1 Åtnjuta därjämte hvar för sig

1 fri bostad, planteringsland j

| och 2 parlass gödsel för j

J hvarje 8 816 ar däraf.

Enligt nu gällande stat för stuteriöfverstyrelsen utgå i arfvoden till

chefen och sekreteraren tillhopa 4,000 kronor, till vikariatsersättning under

sekreterarens semester och till extra biträde 400 kronor samt till vaktmästares

aflönande och expenser 600 kronor eller sålunda tillsammans 5,000

kronor. Lägges härtill ytterligare det belopp af 150 kronor, som till

expenser och vaktmästares aflönande utgår från anslaget för prisbelönande

af hästar, uppgå utgifterna i nämnda särskilda hänseenden till samman

-

in

hgdt 5,150 kronor. Den af kommittén föreslagna staten för styrelsen för

landets hästväsen slutar — oberäknadt blifvande ålderstillägg för sekreteraren

— å 14,150 kronor; innebärande alltså en ökad utgift af 9,000 kronor.

Hvad hingstdepåerna angår, skulle läkaren och skolläraren vid

Ströinsholms hingstdepå uppföras å öfvergångsstat. Till dessa befattningar

torde fördenskull ej böra tagas hänsyn i detta sammanhang. Enahanda

lärer få anses vara förhållandet med det för närvarande i staten för Flyinge

uppförda arfvodet å 150 kronor till läkare. Detta arfvode skulle visserligen

enligt kommitténs förslag uteslutas från aflöningsstaten för tjänstemän vid

depåen, men medel behöfva dock fortfarande anvisas för bestridande af

läkarvården därstädes.

Beträffande åter depåchefer, beridare och bokhållare samt veterinärer

utgöra deras kontanta aflöningsförmåner nu tillhopa 18,800 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle deras kontanta aflöningar komma att —

frånsedt ålderstillägg till beridare och bokhållare — uppgå till sammanlagdt

25,800 kronor; således en ökning af 7,000 kronor. Från sistnämnda

belopp torde emellertid böra dragas värdet af de till ifrågavarande tjänstemän

nu utgående kofoder och beten, hvilket värde torde kunna uppskattas

till 2,500 kronor. Ökningen skulle då — fortfarande frånsedt ålderstigen

— utgöra allenast 4,500 kronor. Lägges härtill det belopp, 600 kronor,

hvarmed enligt kommitténs förslag aflöningarna till depåbetjäning skulle

höjas, så erhålles för depåerna en ökad utgift på det hela af 5,100 kronor.

Sammanlagdt skulle sålunda, enligt denna beräkning, utgifterna i

nu ifrågavarande hänseenden vid stuteriöfverstyrelsen och stuteristaten

komma att ökas med 14,100 kronor.

En däremot svarande höjning lärer böra ske af reservationsanslaget

till hästafvelns förbättrande. Samtidigt blifver emellertid å det särskilda

anslaget till prisbelöningar för hästar disponibelt för annat ändamål det

från detta anslag till stuteriöfverstyrelsen nu utgående beloppet, 150 kronor,

för expenser och vaktmästares aflönande. I

I detta sammanhang har kommittén trott sig böra lämna en sam- Disponibla

manställning, utvisande de medel, som — frånsedt det särskilda anslaget *"//// Aåsttill

prisbelöningar för hästar samt det å sid. 64 omnämnda extra anslaget å °bättrande."

3,790 kronor — år 1906 stodo till förfogande för hästafvelns förbättrande.

112

K

ron

0

r.

Statsanslag, häri ej inräknadt det särskilda reservations- anslaget för år 1906 af 100,000 kronor1 till prisbelönin- gar för hästar...................

113,200

Arrendemedel:

för Strömsholms kungsladugård...........

44,444

25

> Flyinge och Dalby kungsgårdar.........

24,013

88

> Ottenby kungsladugård.............

11.060

61

79,518

74

Jordbruket:

vid Strömsholms hingstdepå, tillfälliga arrenden . . .

195

—

> Flyinge d:o:

gräsbetesafgifter och försäljningsmedel 11,724: 78

värdet å egen skörd........ 2,415: —

14,139

78

14,334

78

Skogarna vid Strömsholms depå:

betesafgifter....................

2,029

—

värdet å ved, timmer m. m. .............

5,884

40

7,913

40

Språngafgifter:

* vid Strömsholms depå................

25,440

—

> Flyinge » ................

65,058

—

90,498

_

Försålda hästar:

vid Strömsholms depå................

580

—

» Flyinge > ................

11,950

—

12,530

_

Räntemedel:

hos stuteriöfverstvrelsen...............

2,040

50

vid Strömsholms depå................

129

95

> Flyinge >................

425

83

2,596

28

Utdelning från allmänna brandförsäkringsverket för bygg- nader på landet:

för Strömsholms kungsladugård...........

592

61

> Flyinge och Dalby kungsgårdar.........

245

79

» Ottenby kungsladugård.............

191

79

1,030

19

Diverse inkomster:

vid Strömsholms depå................

292

50

> Flyinge > ................

66

75

359

25

208,780

64

Summa

—

|-

—

—

321,980

64

Detta anslag höjdes vid 1907 års riksdag till 160,000 kronor.

113

I delen I (sid. 135—137) har kommittén

grund af hvilka den s. k. post- och telegrafko]

den 31 oktober 1901 föreslog för tjänstemän vid post- och telegrafverken Säkerhet.

upphörande af skyldighet att ställa uppbördssäkerhet.

Det omnÄmnes ock, att i kungl. bref till generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen

den 6 juni 1902 förklarades, att befintliga föreskrifter rörande

dylik skyldighet för vissa posttjänstemän och vissa telegrafverkets

tjänstemän skulle upphöra att gälla i fråga om uppbörd, tillhörande tiden

efter utgången af år 1902.

Kommittén har i delen I uttalat, att hvad som anfördes till stöd

för borttagandet af skyldigheten för tjänstemän inom post- och telegrafverken

att ställa uppbördssäkerhet torde i sin allmänlighet äga tillämpning

äfven å andra statsverkets redogörare; hvarför ock, hvad särskilt

de centrala ämbetsverken angick, kommittén uttryckte den mening, att

befintliga föreskrifter om skyldighet för vissa tjänstemän att ställa dylik

säkerhet böra upphäfvas.

I öfverensstämmelse härmed hemställde kommittén i sitt betänkande

rörande statskontoret (delen IV), att föreskrifterna om skyldighet

för registrator!! och stämpelkassören därstädes att ställa uppbördssäkerhet

måtte upphäfvas; och i betänkandet angående landsstaten (delen V) gjorde

kommittén enahanda hemställan beträffande tjänstemän vid landsstaten.

Då statsrådet och chefen för finansdepartementet den 15 mars 1907

för Kungl. Maj:t framlade frågan om lönereglering för statskontoret, erinrade

han om kommitténs förslag rörande upphörande af skyldigheten

för vissa tjänstemän hos statskontoret att ställa uppbördssäkerhet; och

anslöt sig departementschefen till förslaget, under förklarande att de

skäl, som föranledt detsamma, syntes honom äga full giltighet. Vid behandlingen

hos Riksdagen af regleringsförslaget för statskontoret gjordes,

kommittén veterligen, icke någon gensaga mot den af departementschefen

uti ifrågavarande hänseende intagna ståndpunkten.

Enligt 5 § i 1837 års instruktion skall sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen

till säkerhet för de medel, som kunna anförtros honom af

chefen, ställa vederhäftig borgen till det belopp chefen bestämmer. Sty

-

redogiort för de skäl, pa Upphörande

. . . , . '' af skyldighet

lmitten i sitt betänkande att ställa

114

relsens nuvarande chef har emellertid, efter hvad kommittén inhämtat,

icke ansett påkalladt att affordra sekreteraren dylik borgen eller annan

uppbördssäkerhet.

Bokhållarna vid hingstdepåerna hafva däremot ställt uppbördssäkerhet.

Under åberopande af hvad ofvan anförts, tillåter sig kommittén

hemställa,

att vederbörande tjänstemän vid styrelsen för landets

liästväsen och statens hingstdepåer måtte befrias

från skyldighet att ställa uppbördssäkerhet.