SOU 1909:4

UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE OCH EÖBSLAG

ORDNANDET

AF

DEN HÖGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN

I RIKET

AFGIFVET

AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 13 JULI 1906 FÖR ÄNDAMÅLET

TILLSATTA KOMMITTÉ

I.

I

\

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

1908.

»

/

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Underdånig skrifvelse

Inledning ...................

Sid.

IX.

3.

Tekniska Högskolan.

Historisk öfversikt......................................................................................... ...

Stadaar 1826 1844 års Kommitté. Nya stadgar 1846. Egen byggnad for

Institutet. Bergsskolan. Stadgar 1867. Indelning i fackskolor. 1872

års Kommitté. 1876 års stat för Tekniska Högskolan. Nya stadgar

1877. 1890 års Kommitté. Nybyggnad för kemiska fackskolan. Niv

varande stadgar. Förhållanden år 1908 ............................",..............

25.

1902 års

Föregående utredningar sedan år 1890.....................................

1890 års kommittéförslag. 1894 års förslag. 1900 års förslag.

utvidgningsförslag. 1903 års utvidgningsförslag. 1904 års reviderade

förslag. 1904 års sakkunnige...............................................

-44.

45.

45—56.

Behofvet af utvidgning ..........

Elevantalet. Nybyggnader.

60-

Fackskolor ......................................................................

Fackskolornas antal. Kursernas längd. Specialisering.

Elevantalet i hvarje fackskola...... 70-

Särskilda läroplaner.

Bergsmekaniska fackafdelningen.

Studietid, examina m. m. ...............................

Terminernas början och slut. Studiefrihet. ■ „„

V ärnpliktsf örhållanden. Larobocker.......83

Kranlina. Föreläsningarnas

längd. Dubbla läroplaner.

Eleverna...............................................;.........

Olika slags elever. Inträdesfordringar.

öfningar. Elevernas afgifter..........

Fordran på praktik.

Bergselevernas

................. 94—

59.

-67.

70.

-82.

83.

-93.

94.

103.

IV

Läroämnen ...............................................................................

Biämnenas ställning. Jämförelse med. utlandet. Jämförelse med universiteten.

Allmänna synpunkter. Matematik. Mekanik. Geodesi. Beskrifvande

geometri. Fysik. Tillämpad värmelära. Maskinelement. Hiss- och

transportanordningar. Beskrifvande maskinlära. Mindre kursen i värmeoch

vattenmotorer. Värmcmotorer (högre kursen). Vattenmotorer (högre

kursen). Bergsmekanik. Mekanisk teknologi. Skeppsbyggnadslära. Elektroteknik.

Elementarkemi. Allmän och oorganisk kemi. Organisk och

analytisk kemi. Kemisk teknologi. Elektrokemi. Bergskemi. Mineralogi

och geologi. Järnets metallurgi. Graf vetenskap. Andra metallers

metallurgi. Elektrometallurgi. Järnets manufakturering. Byggnadsstatik.

Väg- och brobyggnadslära. Järnbyggnadslära. Vattenby ggnadslära.

Byggnadsteknik. Husbyggnadslära. Arkitektur. Byggnadskonstens

historia. Stadsanläggningslära. Arkitektonisk formlära, Hygien. Materiallära.

Järnets och andra metallers egenskaper samt metallografi. Industriell

ekonomi och statskunskap. Skogsskötsel. Ornamentritning och

modellering. Frihandsteckning. Maskinkrokiritning. Byggnadskrokiritning.

Frivilliga läroämnen...

111—146.

Läroplaner .................................................................................

Föreslagna läroplaner. Läroplan för maskinbyggnad och mekanisk teknologi.

Läroplan för skeppsbyggnad. Läroplan för elektroteknik. Läroplan för

kemisk teknologi. Läroplan för bergsvetenskap, underafdelning för grufvetenskap.

Läroplan för bergsvetenskap, underafdelning för metallurgi.

Läroplan för väg- och vattenbyggnad. Läroplan för arkitektur...... 146—157.

Erforderliga lärarekrafter ............................................................. i-q

Professurer. Specialämnen. Professurer, tabellarisk sammanställning. Specialämnen,

tabellarisk sammanställning ................................................ 15g_^59

Lärarnas aflöningsförhållanden .......................................................... 170

Nuvarande lärare. Lektorernas ställning. Speciallärare och assistenter.

Professorernas aflöningsförhållanden. Speciallärares och assistenters arV0(len

.............................................................................................. 170—178.

Öfriga årliga kostnader .............................................................. 179

Rektor. Drätselnämd. Föreståndare för den bergsvetenskapliga fackskolan.

Sekreterare. Intendent. Bibliotekarie. Biblioteket. Samlingar ogh laboratorier.

Stipendier. Allmänna utgifter. Betjäning....................... 179_186.

Högskolans stat .................................................... 1QQ

V

Sid.

Nuvarande stat. Ordinarie stat under åren 1907 och 1908. Statsanslag på

extra stat under åren 1907 och 1908. Elovafgiftorna i nya staten.

Förslag till ordinarie stat. Jämförelse med nuvarande stat och 1904

års förslag. Jämförelse med utlandet ............................................. 188—199.

Byggnader................................................................................................................ 203.

Hufvudbyggnaden, PL. IIIj—Ilig .......................................................................... 207.

Byggnad för Fysik och Elektroteknik, PL. IV4—IV4 ........................................ 214.

Maskinlaboratorium, PL. V,—V4 ...................................................................... 219.

Byggnad för Kemi, PL. VI,—Vl3 ........................................................................... 224.

Byggnad för Bergsvetenskap, PL. VII,—VII4 ...................................................... 229.

Byggnad för Centraluppvärmning, PL. VIII ....................................................... 237.

Geodetiskt Observatorium, PL. IX ...................................................................... 238.

Byggnad för Magnetometri. PL. X ................................................ 238.

Byggnad för intendenten, PL. XI........................................................................ 239.

Elektriska belysnings- och kraftledningar ........................................................... 239.

Sammanställning af kostnaderna för samtliga nybyggnader jämte deras fullständiga

utrustning och inredning................................................................. 240.

Jämförelse med utlandet ........................................................................ 241.

Chalmers Tekniska läroanstalt.

Historisk öfversikt............................................................................................... 247.

Nuvarande organisation, särskildt den högre afdelningens ................................. 250.

Läroplaner. Högre afdelningens första årskurs. Högre afdelningens andra

årskurs. Högre afdelningens tredje och fjärde årskurser. Utgiftsstat för

år 1908. Elevantal............................................................................ 252—256.

Inträdesfordringar, afgifter m. m....................................................................... 258.

Fackskolor ............................................................................................................ 260.

Studietid och examina

....... 262.

VI

Sid.

Läroämnen och lärarebefattningar ....................................................................... 263.

Föreslagna läroplaner ......................................................................................... 270.

Lärarebefattningar, tabellarisk sammanställning .................................................. 274.

Lönestat................................................................................................................... 277.

Föreslagen lönestat .............................................................................................. 282.

Chalmersska läroanstaltens nybyggnader.............................................................. 284.

Utgiftsstat .......................................................................................................... 288.

Planschförteckning.

Tekniska högskolan.

Plankarta ......... PL. I.

Terrängkarta ....................................................................................... PL. II.

Hufvudbyggnaden ................................................................................. PL. IHj—Ilig.

Byggnad för Fysik och Elektroteknik................................................. PL. IVj—IV4.

Maskinlaboratorium................................................................................ PL. Vj—V4.

Byggnad för Kemi ................................................................................ PL. VI4—VI3.

Byggnad för Bergsvetenskap.................................................................. PL. VIIj—VII4.

Byggnad för Centraluppvärmning ........................................................ PL. VIII.

Geodetiskt Observatorium .................................................................. PL. IX.

Byggnad för Magnetometri.................................................................... PL. X.

Byggnad för intendenten....................................................................... PL. XI.

Perspektivisk öfverblick af samtliga föreslagna nybyggnader ............ PL. XII.

Chalmers Tekniska Läroanstalt.

Förslag till om- och tillbyggnad af läroanstalten: Källaren .................... PL. XIII.

» » » » » » » : lista våningen ............ PL. XIV.

» » » » » » * : 2: dra » PL. XV.

»- » » » » » » : 3:dre » PL. XVI.

» » » » » » » : 4:de » PL. XVII.

» » » » » » » : Genomskärningen ...... PL. XVIII.

» » » » » » » : Fasader........................ PL. XIX.

VII

Bil. Litt.

A.

B.

C. .

c,.

» »

» »

» »

» »

» »

» »

D.

E.

F.

G.

H.

I.

K.

L.

M.

N.

O.

Pr

P2.

P;r

P4.

Q

R.

S.

T.

Bilagor (i särskild! band).

Yttranden från tekniska föreningar och samfund...........................

Värdering af Tekniska Högskolans nuvarande tomter .........

Beskrifning och approximativa kostnadsberäkningar öfver förslag

till byggnader för Knngl. Tekniska Högskolan...........................

Approximativa kostnadsberäkningar å invändiga vatten-, gas- och

vattenklosettledningar med tillbehör å föreslagna nya byggnader

för Knngl. Tekniska Högskolan .....................................

Förteckning och fördelning af lokalerna inom de föreslagna ny

byggnaderna

...............................................................................

Kostnadsförslag för inventarier samt en del inredningsarbeten......

Specifikation å erforderlig nyanskaffning af undervisningsmateriel

för det nya elektrotekniska laboratoriet .................. ................

Förslag till inredning af Tekniska Högskolans Fysiska institut ...

Förteckning och preliminärt kostnadsförslag å för hydrauliska och

bergsmekaniska laborationer erforderliga maskiner m. m. ........

Kostnadsberäkning å maskinutrustning till materialprofnmgs

undervisning.

..........................................;.....................................

Apparater för profningar beträffande maskinelement .....................

Kostnadsförslag till maskiner och apparater för Tekniska Högskolans

maskinlaboratorium. Värmetekniska afdelningen ..............

Kostnadsförslag å maskinell och annan utrustning af reparationsverkstaden

m. .........................................................................

Mekanisk teknologi, kostnadsförslag................................................

Kostnadsförslag för inredning, utan möbler, af ett väg- och vatten

byggnadslaboratorium

........................................................"

Kostnadsförslag öfver apparater och utensilier för lista afdelningens

kemiska laborationer.......................................................... ""

Kostnadsförslag öfver apparater och utensilier för 2:dra afdelningens

kemiska laborationer.............................................................

Elektrokemiska laboratoriet..■ ...................................................

» » ...............................................................

Kostnadsförslag för metallurgiska laboratoriet............................

Kostnadsförslag å den för den bergskemiska afdelningen erforderliga

utrustningen............................................................

Sammanställning af kostnader för den bergsvetenskapliga fackskolans

utrustning............................................;.........................

Kostnader för den geologisk-mineralogiska afdelningen..................

Sid.

3.

87.

89.

96.

97.

117.

133.

135.

137.

139.

141.

142.

145.

146.

148.

149.

151.

152.

155.

157.

160.

164.

167.

VIII

Bil. Litt. U.

> »V.

» »X.

» » Y,.

* » Yo.

» » Y,.

» » Y4.

» » Ys.

>'' » z.

Kostnader för belysning, uppvärmning och ventilation samt yttre

vatten- och afloppsledningar..............................

Nu gällande läroplaner och nuvarande lärarebefattningar vid Tekniska

Högskolan...................................

Kort redogörelse för nuvarande lärokursers omfattning..................

Nybyggnader för Chalmers Tekniska Läroanstalt ......................... 207

Byggnadskostnader för Chalmers Tekniska Läroanstalt.................. 213.

Preliminärt förslag till användning af ett eventuellt anslag å

25,000 kronor för maskiner m. m. till hydrauliskt laboratorium 214.

Preliminärt kostnadsförslag å maskiner m. m. till värmemotoraf

delningen................................................

Förslag till inköp af elektriska apparater m. m. vid utvidgning

af elektrotekniska laboratoriet................................................. 216

Kort redogörelse för nuvarande lärokursers omfattning vid Chalmers

Tekniska Läroanstalt

217.

Redogörelse för några utländska tekniska högskolor

233.

Till KONUNGEN.

t

Sedan Eders Kung). Maj:t den 4 november 1904 med anledning af

ett från Tekniska Högskolans styrelse inlämnadt förslag till utvidgning

och omorganisation af Högskolan uppdragit åt särskilda sakkunniga,

X

nämligen för detta landshöfdingen Axel Gabriel Johan Svedelius, ingenjören

Johan Elof Biesért och ingenjören vid Stockholms stads elektricitetsverk

August Decker, att afgifva underdånigt yttrande angående

behofvet af och sättet för sådan utvidgning och omorganisation, men

Svedelius och Biesért anhallit om entledigande från deras ifrågavarande

förordnanden, har Eders Kungl. Maj:t, med bifall till berörda ansökningar

samt med återkallande af det Decker gifna förordnandet, funnit godt

genom nådigt bref den 13 juli 1906 uppdraga åt en kommitté, att efter

verkställd utredning afgifva underdånigt utlåtande och förslag, huru den

högre tekniska undervisningen i riket lämpligen bör ordnas. Till ordförande

i kommittén förordnades undertecknad Dyrssen och till ledamöter

undertecknade Berg, Decker, Lindstedt och Wijkander. Sedan ordföranden

å kommitténs vägnar i underdånig skrifvelse den 23 november

1906 framhållit, att det för en allsidig utredning af den ytterligt vidtomfattande

och i hela landets industriella utveckling djupt ingripande

fråga, som kommittén fått sig förelagd, vore särdeles önskvärd!, att dess

arbetskrafter ytterligare förstärktes, har Eders Kungl. Maj:t den 29 november

1906 funnit godt förordna undertecknade Lemke och Wahlberg

att jämväl vara ledamöter i kommittén.

Till kommitténs behandling hafva förelegat det ofvannämda underdåniga

förslaget till utvidgning och omorganisation af Tekniska Högskolan,

afgifvet den 26 september 1904 af Högskolans styrelse, samt

lärarekollegiets protokoller vid sammanträden under februari—april 1905

för behandling af sagda förslag, äfvensom en underdånig skrifvelse från

styrelsen för Chalmers Tekniska Läroanstalt den 16 maj 1905 med förslag

till lönereglering för nämda anstalt.

Lärarna inom Tekniska Högskolan och Chalmers Tekniska Läroan

-

XI

stalt hafva på anmodan till kommittén afgifvit skriftliga utlåtanden i en

del hithörande frågor, hvarjämte enskilda lärare vid Tekniska Högskolan

äfvensom andra sakkunniga, efter därom af kommittén gjord framställning,

infunnit sig vid åtskilliga af dess sammanträden och lämnat värdefulla

muntliga upplysningar.

Rörande de med värnpliktstjänsten för eleverna vid Tekniska Högskolan

och vid Chalmers Tekniska Läroanstalt sammanhängande förhållanden

har kommittén haft att tillgå biträde från officerare, utsedda af

cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen.

För åstadkommande af en möjligast fullständig utredning har kommittén

äfven vändt sig till de viktigaste tekniska föreningarna och samfunden

i vårt land med åtskilliga spörsmål rörande den nuvarande högre

tekniska undervisningen. Härpå ingångna svar återfinnas i Bil. Litt. A

till föreliggande betänkande.

Slutligen har den 1 februari 1907 till kommittén öfverlämnats, för

att tagas i öfvervägande vid fullgörande af det lämnade uppdraget,

underdånig framställning från Svenska teknologföreningens styrelse angående

beredande af ökad möjlighet till praktiska studier för elever vid

Tekniska Högskolan jämte däröfver afgifna yttranden af styrelsen för

Tekniska Högskolan, Järnvägsstyrelsen, Arméförvaltningen å artilleridepartementet,

Marinförvaltningen och Telegrafstyrelsen.

Efter framställning från kommittén hafva herrar fullmäktige i Jernkontoret

låtit verkställa och till kommittén öfverlämnat en utredning

angående möjligheten, att vid järnverk bereda elever i fackskolan för

bergsvetenskap tillfälle till praktisk utbildning.

Kommittén, som sammanträdde första gången den 24 augusti 1906

har sedermera arbetat dels i sin helhet, dels i mindre afdelningar, på

XII

sätt närmare framgår af till Kungl. Ecklesiastikdepartementet den 19 december

1906 och den 21 december 1907 afgifna redogörelser. Under de

tider, då kommittén varit ajournerad, hafva förslag till olika delar af

föreliggande betänkande utarbetats af undertecknade Lindstedt och Wijkander.

Delegationer af kommittén hafva under senare delen af oktober

månad 1906 företagit kortare studieresor till de tekniska högskolorna i

Köpenhamn, Berlin, Darmstadt, Karlsruhe, Dresden, Stuttgart, Delft,

Sheffield och Birmingham för att på ort och ställe taga närmare kännedom

om förhållandena vid dessa läroanstalter. I en bilaga lämnas redogörelse,

dels för tvänne af de sålunda besökta, dels för några andra

utländska tekniska högskolor.

Under fortgången af kommitténs arbeten har Eders Kungl. Maj:t

genom nådiga remisser behagat infordra dess. yttranden i följande ärenden,

nämligen:

Do) den 15 november 1906, angående styrelsens för Tekniska Högskolan

framställning den 12 november 1906 om ökade löneförmåner för

Högskolans lektorer; besvarad af kommittén i underdånig skrifvelse den

24 november 1906;

2:o) den 21 juni 1907, angående Landtbruksstyrelsens skrifvelse den

10 juni 1907 om rätt för styrelsen att utse personer, som äga deltaga i

undervisningen vid Tekniska Högskolan, för vinnande af behörighet att

kunna antagas till landtbruksingenjörer i statens tjänst; besvarad af

kommittén i underdånig skrifvelse den 11 december 1907;

3:o) den 20 november 1907, angående från Svenska teknologföreningens

afdelning för husbyggnadskonst den 12 november 1907 gjord

framställning om utarbetande, genom fullt sakkunniga personer, af ett

fullständigt enhetligt program för arkitekturundervisningen i Sverige;

besvarad af kommittén i underdånig skrifvelse den 11 december 1907;

XIII

4:o) den 20 december 1907, angående styrelsens för Tekniska Högskolan

framställning den 10 december 1907, att den treariga kursen för

elektrotekniska fackafdelningen vid Högskolan måtte utsträckas till en

tid af tre och ett hälft år; besvarad af kommittén i underdånig skrifvelse

den 17 mars 1908.

5:o) den 20 maj 1908, angående styrelsens för Tekniska Högskolan

framställning den 12 maj 1908 om ändrad fördelning af undervisningen

i allmän kemi och elektrokemi vid Högskolan; besvarad af kommittén i

underdånig skrifvelse den 26 maj 1908.

På anmodan af Statsrådet och chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

den 12 november 1907 har, med anledning af underdånig skrifvelse

från Akademien för de fria konsterna, kommittén den 11 december

1907 inkommit med upplysning angående det sätt, hvarpå densamma

ansett förhållanden rörande lärare och undervisning i byggnadslära och

husbyggnadskonst vid Tekniska Högskolan och Chalmers Tekniska Läroanstalt

böra ordnas.

Därjämte har kommittén den 7 september 1906 inlämnat underdånigt

yttrande med anledning af styrelsens för Chalmers Tekniska Läroanstalt

den 9 juni 1906 aflåtna framställning, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes vidtaga åtgärder för att förvandla lärareplatsen i teoretisk mekanik

vid nämda anstalt till ett lektorat i mekanik och matematik.

Sedan genom nådigt bref den 16 november 1906 kommittén bemyndigats

att gå i författning om uppgörande af ritningar och kostnadsförslag

till nya byggnader för Tekniska Högskolan har åt arkitekten L.

Peterson uppdragits att utföra sådana ritningar och kostnadsförslag.

Från styrelsen för Chalmers Tekniska Läroanstalt har kommittén

mottagit af arkitekten H. Hedlund uppgjorda ritningar och kostnadsförslag

till om- och tillbyggnad af anstaltens lokaler.

XIV

Såsom kommitténs sekreterare har amanuensen P. G. Widegren

tjänstgjort till den 8 november 1907 och sedermera, enär Widegren anmält

sig till följd af annat tjänsteåliggande förhindrad att bibehålla uppdraget,

lektorn vid Tekniska Högskolan P. H. Henriques.

Resultatet af sina arbeten och öfverläggningar får kommittén härmed

i underdånighet öfverlämna uti följande betänkande, innehållande

utredning och förslag till ordnande af den högre tekniska undervisningen,

såväl i hvad angår Tekniska Högskolan som Chalmers Tekniska Läroanstalt.

Stockholm den 27 maj 1908.

Underdånigst

GEKH. DYRSSEN.

P. T. BERG. AUG. DECKER. HARALD LEMKE.

AND. LINDSTEDT. AXEL WAHLBERG. AUG. WI JK ANDER.

P. H. Henriques.

''

Inledning.

Inledning.

Läroanstalterna för den högre tekniska undervisningen hafva ej så

gamla anor att uppvisa som den rent vetenskapliga odlingens representanter,

universiteten, hvilka som bekant räkna sin tillvaro i sekler, medan

de tekniska högskolorna och de vid en del universitet inrättade tekniska

fakulteterna väsentligen äro skapelser af det sistförflutna århundradet.

Orsaken till denna de tekniska högskolornas sena framträdande inom

kulturarbetet torde vara af tvåfaldig art. Å ena sidan grundar sig nämligen

den högre tekniken på framstegen inom den rena vetenskapen,

särskilt inom matematik, mekanik, fysik och kemi, och först sedan

dessa vetenskaper mot slutet af det adertonde århundradet börjat framvisa

resultat, som voro af påtagligt värde för den tekniska tillämpningen,

kunde en högre undervisning på detta område komma till stånd

och’ blifva af verklig betydelse. Å andra sidan är det ock_ naturligt,

att praktikens män skulle hafva svårt att medgifva nödvändigheten af

en fullkomligare teknisk undervisning förr, än den konkurrens, som

under det förflutna århundradet gjorde sig allt mera gällande inom industrien,

otvetydigt visat den vetenskapliga teknikens öfverlägsenhet öfver

de enklare metoder, som förut varit tillräckliga.

Länder sådana som Frankrike och Tyskland, i hvilka naturvetenskaperna

länge stått högt och hvilka sökt afsättning för sina industriprodukter

utanför de egna gränserna, hafva därför också varit de första

att inse vikten af en vetenskaplig teknisk undervisning. Att England

trots dess höga vetenskapliga kultur senare än en del stater på den

europeiska kontinenten ordnat sin högre tekniska undervisning efter

moderna principer, torde företrädesvis bero på de för uppkomsten åt

en storartad industri i öfrigt särdeles gynnsamma omständigheter, spm

gälla i fråga om detta land. Genom sina rika och vidsträckta kolonier,

som utgöra naturliga afnämare af moderlandets industrialster, genom sin

4

Inledning.

maritima öfverlägsenhet och sin rikedom på stenkol, har England läno-e

kunnat framgångsrikt möta konkurrensen, utan att i så utsträckt män

som t. ex. Tyskland nödgas anlita alla vetenskapens hjälpmedel. Såsom

bekant har dock äfven England numera väsentligen förbättrat sin högsta

tekniska undervisning. I ännu högre grad är detta fallet jämväl med

-Nordamerikas Förenta Stater.

Hvad vårt eget land beträffar, var jordbruket länge den enda mera

uppmärksammade hufvudnäringen, och den industri, som under 1700-talet

började att utveckla sig, kräfde ännu ej några ingenjörer i modernare

bemärkelse^ Först mot midten af 1800-talet, i sammanhang med bergsoch

maskinindustriens samt byggnadsverksamhetens uppblomstring äfvensom

med anledning af de påbörjade järnvägsanläggningarna in. in.

gjorde sig behofvet. af bättre utbildade tekniker, åt h.vilkas ledning

statens och de enskildas industriella företag kunde anförtros, allt mera

gällande. Äfven började man efterhand inse, att i förhållande till utlandet

rikets ekonomiska välfärd icke i längden vore tillgodosedd allenast genom

utskeppning af råvaror, utan att Sverige, i likhet med öfriga kulturländer

måste egna omsorg åt utvecklandet af en verklig konkurrenskraftig industri,

svarande mot den rika tillgången på råmaterial och därjämte möjligojord

genom befolkningens särskilda begåfning och fallenhet för uppfinningar

och öfrigt industriellt arbete.

Den främsta af våra tekniska läroanstalter, Tekniska Högskolan,

kan i viss mening också räkna sin tillvaro såsom högre teknisk undervisningsanstalt

från denna tid, nämligen från år 1848, då enligt de

utfardade _ nya stadgarna ^ läroverkets uppgift bestämdes att vara »en

undervisningsanstalt för sådana unge män, som egna sig åt något industriellt

yrke, för hvars rätta utöfning naturkännedom och i synnerhet

v®nj''s^a och m e k a n i sk t - te kn i s k a kunskaper äro behöfliga», hvarjämte tre

af lärarna erhöllo titeln af professorer. De därefter följande viktigaste

momenten i Högskolans utveckling betecknas af åren 1856, då Riksdagen

beviljade omkring en half million kronor till fullständig nybyggnad, 1867,

då en särskild afdelning för bergsvetenskap med egen byggnad kom till

stånd och läroverkets ställning såsom en tekniskt vetenskaplig anstalt genom

nya stadgar fastslogs, samt af år 1877, då antalet professurer ökades till

tolf, ett antal lektorat inrättades in. in., och läroverket äfven erhöll sin

nuvarande benämning Tekniska Högskolan. Något tidigare än vid Högskolan,

nämligen redan år 1829, gjordes emellertid vid den Chalmersska

Läroanstalten i Göteborg försök att införa mera vetenskapliga metoder

i undervisningen, och har anstalten under den därefter följande tiden

med framgång fortgått på den beträdda vägen. År 1867 erhöll anstalten

Inledning.

ny byggnad och i dess stadgar af år 1877 användes i fråga om den

högre afdelningens uppgift ungefär samma uttryck som i tidigare stadgar

för Tekniska Högskolan.

Under de senaste årtiondena hafva några mera vasenthga tillökningar

icke förekommit i de båda läroverkens hjälpmedel, förutom uppförandet

år 1898 af den nuvarande kemiska byggnaden vid I etniska

Högskolan, och Göteborgs stads upplåtande åt den Clialmersska Läroanstalten

af den s. k. vasabyggnaden, hvarjämte hd efter annan mindre

summor anslagits för nödtorftigt anordnande al vissa slag al laborationer

in in. äfvensom till ökning af lärarepersonalen. För närvarande har

Tekniska Högskolan, förutom lägre lärarebefattningar, 14 professurer och

11 lektorat, och Chalmersska läroanstalten 10 lektorat jämte ett anta

andra-lärarebefattningar. .. , .. ,

Jämför man nu dessa högre läroanstalters och , särskilt tekniska

Högskolans utrustning med afseende å lärarekrafter och undervismngsmateriell

med liknande anstalter i utlandet, torde man med fog kunna

påstå, att den ofvan i korthet angifna utvecklingen, for sa vidt det

gäller tiden före 1880-talet, med hänsyn till landets dåvarande industri,

motsvarade de fordringar, som på den tiden rimligtvis kunde uppställas

i fråga om den högre tekniska undervisningen i vårt land.. .

Under den mansålder, som sedan nämda tid forflutit, har industrien

emellertid vunnit en allt större utveckling och inom nästan alla

områden företett ett uppsving af förut ej anadt omfång. Och de ordringar,

som tekniken ställer på sina förnämsta malsman, halva helt

naturligt vuxit i jämbredd med industriens framsteg. Ett oundgängligt

villkor för framgång på den internationella täflmgsbanan ar emellertid,

att dessa målsmän, d. v. s. ingenjörerna, besitta fullgod hogskolebildnmg,

och det är i medvetenhet härom, som alla civiliserade länder under

de senaste årtiondena för höjande af sin högsta tekniska undervisning

odört de största ansträngningar och för ändamålet bringat ekonomiska

offer, som till och med i fråga om mindre stater kan räknas i liera

milhoner. ^ ^ under denna senast förflutna tid visserligen äfven

med framgång deltagit i det allmänna arbetet på teknikens områden, och

vår industri har efterhand vunnit en styrka och en barkraft, som utan

tvifvel motsvarat äfven dj ärfva förhoppningar. Men i fråga om beskaffenheten

af vår högre tekniska undervisning stå vi dock numera, vid jämförelse

med andra länder, inom de flesta facknktningar obetingadt tillbaka,

och efter de ansatser, som på 1870-talet gjordes för att höja denna undervisning,

har vårt land utan afl fråga med mindre kraft och mindre fram

-

6

Inledning.

gång an som vant onskligt följt den allmänna utvecklingen. Och dock

maste med hänsyn till den ståndpunkt landet redan intafer i industriellt

afseende och i betraktande af industriens växande betydelse för landets

ekonomi, det vara en lifsfråga för detsamma, att den högsta tekniska

uadervismngen hålles i jämnhöjd med den moderna teknikens fordringar

och att den ma kunna lämna lika goda resultat som utlandets läroanstalter

med motsvarande uppgift.

.ol -1]6 okafe f°rdnngar, som de sista årtiondena ställt på den högre

tekniska undervisningen, gälla icke blott undervisningensP omfång Sh

planläggning, utan äfven och framför allt de materiella hjälpmedel som

tor dess framgångsrika bedrifvande äro af nöden.

desamma^i u ”^''dsningens planläggning beträffar, så kunna

desamma i derå fall afhjaIpas genom lämpliga förändringar af stadgarna

atfeffoT at,garder från läroverksmyndigheternas och lärarnas sidafutan

beträffandrir#011 Tf ökninS *f »slagen, och vill kommittén

beträffande hithörande frågor på detta ställe endast vidröra några sådana

af mera allmänt intresse, men i öfrig! hänvisa till den i det följande

särskild^ rörande Tekniska Högskolan, lämnade motiveringen J ’

Sålunda lägges vid undervisningen i tillämpningsämnena enligt komInp-erbörp181

* \ tillräckligt stor vikt vid de ekonomiska synpunkterna.

Ingenjörens verksamhet är visserligen i hufvudsak af teknisk art

men teknikern arbetar i industriens tjänst, och industrien rör sig med

häroå^f^tr^611, , E everrjas uppmärksamhet bör därför tidigt mriktas

tiarpa, sa att de ekonomiska synpunkterna framhållas och vid undervisningen

tilldelas den vikt de hafva för det praktiska lifvet. Vid undervisnmgen

! flera ämnen tillämpas visserligen redan nu dessa grundsatser,

sa att eleverna erhålla öfning i beräkningar rörande tillverknings- och

driftkostnader o. d., men torde ännu mera vikt böra läggas vid denna

sida af undervisningen an hittills i allmänhet varit fallet

w Ven edes har, fräa dera llå11 framhållits nödvändigheten, att i vidstracktaie

man an hittills bereda eleverna undervisning i sådana merkantil’

°Ch ämnm> som äro af betydelse för deras

kol Wbm, Stallnmg °ck verksamhet, och inom Tekniska Högskolans lärare■if

po « 1 ®ad.ant 87fte för nagra år sedan föreslagits upprättandet

skäl hm k ,fack8k0la för d7lika vetenskaper. Af ekonomiska

skola • kommittén dock ej ansett sig kunna förorda en sådan fackola,

sa mycket mera, som de elever, Indika vilja närmare studera ditSv3

Vmne\^ tillfälle härtill vid andra läroverk, som mera direkt

sysselsätta sig darmed. Kommittén har dock ansett nödvändigt, att äfven

vid de högre tekniska läroverken tillfälle beredes för dylika studier och

#

Inledning. __ _________

bär för ändamålet i sitt förslag upptagit icke oväsentligt okade anslag.

De ifrågavarande ämnena hafva sammanfattats under den allmänna b

nämningen »industriell ekonomi och statskunskap», och undervisningen

däri har tänkts böra blifva obligatorisk för nästan alla lackskolor.

Beträffande fordringarna för inträde till Tekniska Högskola!! .och

till Chalmersska läroanstalten är frågan, huruvida fordran pa föregående

praktik bör uppställas eller icke, af särskild betydelse. För närvarande

fordras i allmänhet ej praktik för inträde, men val, hvad lekmska Hog

skolan beträffar, tre månaders praktik före inträdet i en fackskolas sista

årskurs, under det att man vid Chalmersska iaroanstall

stadsarbete inom läroverket sökt ersätta blåsten häraf Kommittén hai

för sin del funnit fördelarna af någon längre tids praktik före inträdet j

kunna uppväga olägenheterna af eu därigenom föranledd förlängning af

studietiden, o&ch af detta skäl äfvensom af andra orsaker, som närmare

angifvas i det följande, inskränkt sig till att uppstalla _ fordran pa ett hälft

års praktik före uppflyttning till tredje årskursen i fråga om Tekniska

Högskolan, ''och till andra årskursen i fråga om Chalmersska laroanstalten,

allt i samband med anordnandet af värnpliktsöfmngarna.

Med frågan om inträdesfordrmgarna star äfven fragan om foiliallance

mellan de tekniska elementarläroverken ocå /ioy^o/orna i nara ’

och då inom några tekniska kretsar framhållits lämpligheten af att ordna

detta förhållande så, att elementarskolan, förutom sin egentliga "PPS1 ’

äfven skulle tjäna såsom förberedelse for inträde i hogskolan, sa anse

sig kommittén, i betraktande af frågans principiella vikt, redan pa detta

ställe böra angifva sin ståndpunkt i berörda afseende

För närvarande finnes intet annat samband mellan de bada slaö

af läroverk, än att inträde i Tekniska Högskolan star Öppet för den,

som erhållit afgångsbetyg från teknisk elementarskola och därjämte

ådagalagt nöjaktiga insikter i modersmålet, lefvande språk samt. historia

ochggeografi. Oaktadt dessa fordringar äro lindriga, och oaktadt mt

sökande®af denna kategori vid bedömandet af inträdesansökningarna i

allmänhet ansetts böra hafva företräde framför öfriga sökande, hafva dock

på senare tiden ytterst få dylika elever - under perioden 1904-7 i

medeltal endast omkring 4 årligen — blifvit intagna i Hegskolan.

Redan den sålunda vunna erfarenheten synes hantyda pa, att något

verkligt behof af ett närmare samband mellan elementarskolan och 10g

skolan än som för närvarande förefinnes, icke torde vara för bände .

Att mellan de lägre och de högre tekniska läroverken söka åstadkomma

ett förhållande motsvarande det som äger ruin mellan de allmänna läroverken

å ena och universiteten jämte de öfriga hogskolorna a andra sidan,

8

Inledning.

skulle dessutom, såsom nedan anp-ifves, i siälfva verkpt mn+a iw j a

£ de Se^r,e .vasentligen hafva till ändamål att bibringa sina elever

för åt Tbna 1 g ?Ch dG grand%^de kunskaper, som Erfordras lust

loi att i högre läroverk, universitet eller högre specialskolor, därpå bvLa

en vidare utbildning. Den undervisning, som lämnas af de allmänua

åZSröC °blf ^ ^

gift ÄJS Z:

S f°—Z °Ch Td tillhjälp 3f “ fort-“ -nt deZnSr

aeivisning i de grundläggande ämnena: matematik, mekanik m fl

“XiedeT öanT- *” ““ utbildning, som med dessa eWniäö

j alpmedel kan vinnas. En bildning af denna beskaffenhet är såsom

StÄ M1‘ tilIräCk,« f «*• f™gångsrikt Ilande “i

mdmtrien för ht?Lmr 0ch pi s4da““ pli“ser mom

stnen, for hvilka hvarken nagra högre vetenskapliga insikter eller

agon mera omfattande humanistisk bildning äro af nöden

1 likhet med den tekniska elementarskolan har äfven hög-skolan till

uppgi t att arbeta i industriens tjänst. Men under det att den^elementära

af8e- ''utbildni»g af man understundom

kallat industri.. ,» underbefäl, ar åter högskolans ändamål i första rummet

JL ra\ lr:,Snme 4t dem’ som skola «ä 1 spetsen i™ den indu^

mila verksamheten, samt att främja de tekniska metodernas och veten

bddande?

”f Sf ■ HÖf l°''a“S, Verksamhet after »*nw»t ut

företag

och iSln- ??*'' kTm"nemaS °ch ™>Mdas tekniska

, m “ T''r ttl, ngar,. »f konstruktörer och konsulterande ingenjörer

m. m. samt af lärare vid de tekniska läroverken, såväl högre !om

agre. Det av tydligt, att undervisningen under sädana omständigheter

maste vid högskolan anläggas efter en väsentligen annan, efter de högre

fordringarna lampad, plan och med vidsträcktare omfattning än fid

elementarairoJan. Förutsättningarna för undervisningen måste biträdande

e grundläggande amnena, matematik, fysik och kemi, vara högre och

enlighet med förhållandena i flertalet kulturländer, hufvudsakligen mot’

■tt—»-''*Därjämte ***

a studiernas beskaffenhet som a elevernas framtida ställning och verk

samhet , samhället, äfven högre fordringar i fråga om s.l ZänbildnTng

Inledning.

9

göras gällande, och har jämväl i detta hänseende i vart land liksom

annorstädes den vid de allmänna läroverken förvärfvade bildningen ansetts

närmast motsvara ändamålet.

Ville man nu ställa den tekniska elementarskolan och den tekniska

högskolan i sådant förhållande till hvarandra, att elever från det förra

läroverket utan vidare kunde öfvergå till det senare, samt att högskoleundervisningen

väsentligen skulle komma att blifva ett slags fortsättning

till den elementära undervisningen, så torde hiirvid, därest man

ej rent af skulle vilja uppgifva all fordran på allmänbildning hos högskoleeleverna,

endast tvänne utvägar vara möjliga. Antingen skulle elementarskolan

omorganiseras till att, jämte sin nuvarande uppgift att bibringa

elementär teknisk bildning, åt dem, för hvilkas lefnadsmål en sådan bildning

är tillräcklig och nödvändig, öfvertaga äfven uppgiften att åt blifvande

högskoleelever meddela den erforderliga allmänbildningen, hvilken

beträffande modersmålet, lefvande språk samt historia och geografi borde

äga ungefär samma omfattning som vid de allmänna läroverken, hvarjämte

äfven undervisningen i de grundläggande ämnena, fysik, kemi och särskildt

matematik torde böra något utvidgas och fördjupas, för att med fördel kunna

läggas till grund för den följande högskoleundervisningen. Eller också

blefve man, såsom vid en del amerikanska högskolor är fallet, nödsakad

att vid högskolan själf inrätta en förberedande kurs för nämda

ändamål. I båda fallen måste därjämte, såsom ofvan antydts, hela den

högre tekniska undervisningen omläggas från att, såsom hittills i allmänhet

ansetts riktigt, vara fullt fristående och själfständig till att blifva en

fortsättning och utvidgning af den förut genomgångna elementära kursen.

Den förra af de båda antydda utvägarna torde väl. svårligen på

allvar kunna ifrågasättas, då det väl icke kan vara lämpligt, att inom ramen af

en och samma undervisning förena två så väsentligt skilda uppgifter

som att meddela en speciell teknisk om ock elementär utbildning och

samtidigt belasta undervisningen med ämnen, som för en stor del af

eleverna icke vore behöfliga. De matematiska och de allmänt bildande

ämnena skulle därvid komma att taga för mycken tid i anspråk på bekostnad

af fackämnena, och elementarskolan skulle sålunda närma sig

realgymnasiet, under det att industrien numera äfven i fråga om den

tekniska elementarundervisningen kräfver större specialisering. Att åter,

i enlighet med den andra utvägen, och såsom jämväl är fallet vid den

Chalmersska läroanstalten i fråga om de grundläggande ämnena, förlägga

en förberedande undervisning till högskolan själf är visserligen genomförbart,

men arten af en dylik undervisning måste dock i allmänhet anses

främmande för ett läroverk för högskoleundervisning.

2

10

Inledning.

Hufvudfelet i en dylik anordning af högskolan såsom en fortsättning

till elementarskolan ligger dock i den ogynnsamma och onaturliga

ställning,, som den egentliga tekniska undervisningen skulle komma att

intaga vid båda läroverken. Kursen vid elementarskolan skulle å ena

sidan bilda ett afslutadt helt för sig för de elever, som därefter utgingo

i praktiken, och samtidigt å andra sidan ordnas så, att den utgjorde en

förberedelse till högskoleundervisningen. Vid högskolan åter skulle undervisningen,

som afser en grundligare utbildning, äfvenledes komma att

lida under olägenheterna af att nödgas ånyo och i enlighet med grundligare

förutsättningar genomgå det mesta af det, som förut behandlats

efter elementära och ofullkomligare metoder, och på det genomgångna

därelter bygga den vidare undervisningen, o. s. v.

Det torde af hvad som nu i korthet anförts framgå, att undervisningen

både vid högskolan och vid elementarskolan skulle blifva lidande

på ett dylikt -närmare samband dem emellan, och då, såsom ofvan angifvits,

enligt erfarenheten under senare tider något verkligt behof i förevarande

afseende icke är förhanden, så kan kommittén för sin del icke

finna någon anledning att tillstyrka en sådan omorganisation af hela den

tekniska .undervisningen, som skulle blifva nödvändig, därest högskoleundervisningen

väsentligen skulle grundas på den tekniska elementarundervisningen.

Enligt kommitténs bestämda åsikt, och i öfverenstämmelse med förhållandena

i de flesta kulturländer, bör högskoleundervisningen i hufvudsak

grundas på den vid de allmänna läroverken meddelade studentbildningen

och i sin vidare utveckling ordnas fullt sjelfständigt med

hänsyn allenast till sina speciella uppgifter. Den enklaste och närmast

liggande utvägeu för det fåtal ynglingar, hvilka efter genomgången

kurs vid tekniskt elementarläroverk önska högre teknisk utbildning, är

utan tvifvel den, som redan nu står dem öppen, nämligen att först skaffa

sig nödiga insikter i de viktigaste allmänt bildande ämnena och därefter

vinna inträde vid högskolan. Vid det högre läroverket böra dessa elever

fortfarande såsom hittills i möjligaste män åtnjuta den lindring med afseende

å examensfordringar och den förändring af undervisningsplanen i

öfrigt, som betingas af den förut genomgångna tekniska elementarkursens

beskaffenhet.

Förutom nu afhandlade frågor af mera allmän innebörd äfvensom

andra dylika, om hvilka kommittén i den följande specialmotiveringen

närmare yttrar sig, har kommitténs uppmärksamhet och arbete dessutom,

och af naturliga skäl, i särskildt hög grad varit riktad på afhjälpandet

af de brister i de högre tekniska läroverkens organisation, som bero på

Inledning.

11

otillräckligheten af de materiella och ekonomiska hjälpmedel, som stå

till deras förfogande.

Såsom ofvan antydts, har nämligen den högre tekniska undervisningen

i vårt land under de senaste två eller tre årtiondena icke understödts

och omhuldats på ett sätt, som kan jämföras med hvad som i

öfriga kulturländer åtgjorts för samma ändamål och som svarar mot

industriens växande betydelse för näringslifvet och de stegrade anspråken

på en tidsenlig undervisning. Vid en närmare undersökning af industriens

behof och vid jämförelse med utländska förhållanden finner man snart,

att underlägsenheten hos vårt lands tekniska undervisning å det högre

stadiet företrädesvis framträder i följande afseenden, nämligen dels beträffande

laborationsundervisningen i de tekniska läroämnena, dels i

fråga om studiernas specialisering och närmare afpassande efter de särskilda

industrigrenarnas olika behof, och dels slutligen i det hänseendet,

att våra högre tekniska läroanstalter, på grund af bristande utrymme

och otillräckliga lärarekrafter, icke längre kunna mottaga mer än en del

af de kompetenta inträdessökande, medan de öfriga måste utestängas och

hänvisas till andra lefnadsbanor.

Till afhjälpande af de svåraste missförhållandena i nämda afseenden

hafva visserligen tid efter annan förslag utarbetats af läroverksmyndigheterna,

men äfven det år 1904 i fråga om Tekniska Högskolan

utarbetade förslaget, ehuru vida fullständigare än föregående förslag, är

icke tillfredsställande, utan måste enligt kommitténs åsikt, och såsom för

öfrigt jämväl i förslagets motivering framhålles, betraktas allenast såsom

ett försök, att med möjligast ringa ekonomiska uppoffringar för statsverket

— förslaget upptog bl. a. 27* millioner till nybyggnader —

åstadkomma en blott den närmaste framtidens behof omfattande och

äfven under denna förutsättning i flera afseenden ofullständig lösning

af den viktiga frågan. Enligt kommitténs förmenande äro dock vida

mera genomgripande åtgärder af nöden än som i nämda förslag ansetts

kunna ifrågasättas, därest missförhållandena skola i väsentligare män

undanrödjas och tillika en anordning komma till stånd, som ej inom

den närmaste framtiden ånyo behöfver omändras och då utan tvifvel

skulle kräfva ännu större kostnader.

Beträffande först de för den tekniska undervisningen erforderliga

laborationerna, så hafva dylika såsom bekant sedan gammalt varit förbundna

med den speciella undervisning i kemi, som tillhör de kemiska

och bergsvetenskapliga fackskolorna, och hafva de härför vid våra högre

läroanstalter disponibla laboratorier och öfriga hjälpmedel i allmänhet

motsvarat sitt ändamål. För undervisningen i elektrokemi och bergs

-

12

Inledning.

kemi måste dock tidsenligare laboratorier än de nuvarande inrättas.

Därjämte har kommittén ansett, att den elementära undervisningen i

kemi för andra fackskolor än de ofvannämda, icke, såsom för närvarande

vid 1 ekniska Högskolan och en del utländska högskolor är fallet,

bör bestå allenast i föreläsningar jämte demonstrationer af läraren, utan

äfven, och närmast med hänsyn till kemiundervisningens ståndpunkt vid de

allmänna läroverken, kompletteras med enklare laborationsöfningar å en

för ändamålet afsedd laboratorielokal. Angående undervisningen i

fysik har kommittén äfvenledes ansett utsträckning af laboratorieöfningarna

utöfver de nuvarande fordringarna vara af behofvet påkallad.

Under det att laborationer i kemi och fysik redan länge tillhört

undervisningen, och deras stora betydelse därför torde ingått i det allmänna

medvetandet, har däremot vikten af laborationer i de speciellt

tekniska läroämnena först under de senaste årtiondena gjort sig gällande

och dylika ölningar i vidsträcktare mån införlifvats med undervisningen.

Den egentliga början till dylika laborationer gjordes något

tidigare genom upprättandet vid en och annan högskola af mekanisktekniska

laboratorier, som närmast hade dels en rent vetenskaplig uppgift

på hållfasthetslärans område och dels en praktisk-teknisk, att pröfva

byggnadsmaterialiers och andra ämnens hållbarhet och öfriga för industriella

ändamål viktiga egenskaper. Sedermera och framför allt

efter Chicago-utställningen 1893, där resultaten af arbetena å de

vid amerikanska högskolor inrättade storartade maskinlaboratorierna

blelvo bekanta, blef intresset för dylika laboratorier och förståelsen af

deras betydelse inom nästan alla områden af tekniken och icke minst

för undervisningen allt mera allmän, och i våra dagar gifves det knappast

någon enda högskola, som icke är utrustad med laboratorier för

olika områden af industrien.

Sålunda har man laboratorier för elektroteknik, för undersökningar,

mätningar och profningar af elektriska maskiner, apparater och ledningar;

för ångpannor, ångmaskiner och förbränningsmotorer, för liknande undersökningar

å hithörande slag af maskiner och för frågor om bränslebesparing

m. m.; för maskinelement och trausmissioner; för vattenkraftsmaskiner;

för materialprofning; för väg- och vattenbyggnadslaborationer i

och för frågor om vattnets strömning i kanaler och för undersökningar

rörande jordtryck, hvalf, murar m. m.; för skeppsbyggeri o. s. v. Härtill

komma vidare, vid de högskolor, som hafva en afdelning för bergsvetenskap,

laboratorier för metallurgi och elektriska ugnar; för grufvetenskap,

särskildt anriknings- och magnetometriska undersökningar;

för bergsmekanik o. s. v.

Inledning.

13

Det är tydligt, att laboratorier af dessa slag, hvilka numera icke

allenast finnas vid de tekniska läroverken utan jämväl vid flera större

industri- och fabriksföretag, skola vara af största betydelse för industrien,

icke allenast genom de teknisk-vetenskapliga undersökningar utan äfven

genom de profningar, mätningar och beräkningar rörande färdiga maskiner

in. in., som å dessa laboratorier med särskild noggrannhet och

sakkunskap utföras. I sjkifva verket hafva också arbetena å de tekniska

laboratorierna väsentligt bidragit till att höja industrien och att

gifva densamma det säkra vetenskapliga underlag, som numera i allt

högre grad kräfves äfven för utvecklingen inom de industriella områdena.

Å andra sidan är dessa institutioners betydelse äfven för den tekniska

undervisningen påtaglig. Genom arbetena å laboratoriet erhåller eleven

en omedelbar och instruktiv tillämpning af de i föreläsningarna genomgångna

teorierna och metoderna och blifver därjämte förtrogen med

de maskiner, apparater och beräkningar, som sedermera möta honom

i det praktiska lifvet. Af betydelse torde äfven vara, att dessa

praktiska öfningar genom sin beskaffenhet och genom den möjlighet

till sjelfständigt arbete, som de erbjuda, bilda en motvikt mot

de bokliga studierna och medverka till höjande af elevens sinne för det

praktiska och af hans tillit till den egna förmågan. Framför allt ligger

dock betydelsen af laboratoriearbetet däri, att eleven erhåller en viktigdel

af den erforderliga praktiska utbildningen redan under sj kifva studietiden,

och att han således vid afgången från högskolan numera är

vida bättre rustad för sitt framtida värf i industriens tjänst än under

förutvarande förhållanden.

Hvad beträffar motsvarande''undervisning vid vårt lands båda högre

läroanstalter, så äro de härför afsedda laboratorierna antingen otillräckliga

i följd af bristande utrymme och ofullständig utrustning eller ock

att betrakta såsom rena provisorier. I fråga om en del viktiga läroämnen

saknas t. o. in. all möjlighet för utförande af laboratorieöfningar. En af

kommitténs viktigaste uppgifter har därför varit att verkställa utredning

och afgifva förslag till afhjälpande af bristerna i detta hänseende. De

förslag, som kommittén utarbetat i nämda syfte återfinnas i den följande

specialmotiveringen, till hvilken äfven beträffande den närmare

betydelsen af detta slag af öfningar må hänvisas.

Såsom redan framhållits har undervisningen vid de högre tekniska

läroanstalterna, på grund af lärarekrafternas och undervisningsmaterielens

otillräcklighet, icke kunnat specialiseras i den grad, som vid flera

utländska högskolor är fallet, och som numera är påkallad af industri

-

14

Inledning.

ens egen specialisering åtminstone inom vissa fackriktningar. Under

hänvisning i (ifrigt till den följande motiveringen vill kommittén på

detta ställe inskränka sig till att anföra slutresultatet af sina öfverläggningar

angående denna fråga.

Förutom läroplaner för de redan nu representerade hufvudfackriktningarna

har kommittén i förevarande syfte förslagsvis upprättat särskilda

läroplaner för en del specialriktningar nämligen: inom fackskolan

för maskinbyggnad och mekanisk teknologi, för de fyra underafdelningarna

lör värmemotorer, vattenmotorer, mekanisk teknologi och bergsmekanik;

inom fackskolan för skeppsbyggnad, för de två underafdelningarna

lör skeppsbyggnad och sjömaskiner; inom fackskolan för elektroteknik,

för tre i det följande närmare angifna underafdelningar; samt

inom fackskolan för väg- och vattenbyggnad, för de tre underafdelningarna

för väg- och brobyggnad, järnbyggnad och vattenbyggnad. Därjämte.

har kommittén föreslagit en utvidgning af läroverksmyndigheternas

nuvarande befogenhet att för vissa fall, efter därom gjord ansökan, medgifva

mindre afvikelse!'' från de gällande läroplanerna till att omfatta

jämväl rättighet att, i den mån disponibla medel sådant medgifva, upprätta

särskilda läroplaner för fackriktningar, som icke innefattas i de

gällande läroplanerna, men hvilka på grund af industriens behof befinnas

böra blifva representerade vid läroverket. Slutligen har genom förslaget

om specialelevinstitutionen möjlighet beredts för bedrifvande af

särskilda studier, utöfver hvad som meddelas genom den reguljära undervisningen,

med rätt för den studerande att öfver ådagalagda kunskaper

eller utförda arbeten erhålla betyg.

Då frågan om studietidens längd inom de olika fackskolorna står

i visst samband med ofvan berörda förhållanden, anser sig kommittén böra

på detta ställe äfven angifva sin ställning till denna viktiga fråga.

Såsom framgår af den i det följande meddelade utredningen är

vid de utländska högskolorna studietiden i allmänhet 4-årig, äfven

i fråga om de båda stora fackskolorna för maskinbyggnad och för

elektroteknik, hvilka hos oss äro 3-åriga såväl vid Tekniska Högskolan

som vid Chalmersska läroanstalten. Öfriga fackskolor, utom

den kemiska, äro i likhet med förhållandena vid motsvarande utländska

läroverk jämväl vid Tekniska Högskolan i hufvudsak 4-åriga. Under

det att Högskolans lärarekollegium och styrelse sedan ett tjugutal år

tillbaka varit ense om, att kurserna i samtliga fackskolor, utom den

kemiska, borde beräknas för en studietid af 4 år, och denna åsikt förut

biträdts jämväl af Svenska Teknologföreningen, har denna gång såsom

framgår af de från vårt lands tekniska föreningar ingångna svaren på vissa

15

Inledning.

af kommittén framställda frågor rörande den högre tekniska undervisningen,

meningarna inom dessa tekniska kretsar varit delade, i det

en del påyrkat 4-åriga en annan del åter 3-åriga obligatoriska kurser

för samtliga fackskolor, i senare fallet dock med tillägg af en ettårig

frivillig specialkurs.

På grund af önskvärdheten af att studietiden icke måtte blifva

längre än nödvändigt har kommittén noga undersökt möjligheten af att

inskränka kurserna till att omfatta tre eller tre och ett hälft år. Men

af skäl, som i det följande utförligen angifvas, har kommittén kommit

till det resultat, att hvad Tekniska Högskolan beträffar, kurserna i samtliga

fackskolor, utom den kemiska, måste beräknas efter en studietid af

fyra är, därest det ändamål skall kunna ernås, som med Högskolans

undervisning afses.

Slutligen har ofvan framhållits, att våra högre tekniska läroverk

och särskildt Tekniska Högskolan äfven i det afseendet äro afgjordt

underlägsna motsvarande läroverk i utlandet, att, på grund af bristande

utrymme och otillräckliga lärarekrafter, sedan flera år tillbaka antalet af

dem, som kunnat antagas till elever, varit vida minre än antalet inträdessökande.

Af den i det följande lämnade utredningen framgår nämligen,

att af dem, som under de senaste 10 åren anmält sig till inträde vid

Högskolan, knappast två tredjedelar kunnat mottagas vid läroverket, och

att äfven den återstående tredjedelen utgjorts af ynglingar med betydligt

högre kunskapsbetyg än som enligt stadgarna erfordras för vinnande af

inträde och därjämte med intyg om föregående praktik af afsevärdt omfång.

Hå man vidare af denna senare omständighet med all sannolikhet

kan draga den slutsatsen, att en mängd ynglingar, som på grund

af mindre höga betyg icke ansett det under förhandenvarande omständigheter

löna mödan att anmäla sig till inträde, under andra förhållanden

äfven skulle sökt inträde, så torde, då för närvarande endast 125 elever

årligen kunna intagas i läroverkets första årskurs, antalet af dem, som

skulle önska blifva delaktiga af Högskolans undervisning, böra redan nu

beräknas till minst det dubbla, eller till 250 å 300 årligen.

Kommittén har för sin del af flera skäl ansett, att då det enligt dess

förslag nu gäller att omorganisera Högskolan till att i alla alseenden,

såvidt möjligt, motsvara tidens fordringar, omorganisationen jämväl bör

omfatta en utvidgning af Högskolan i sådant hänseende, att läroverket

åtminstone för en afsevärd framtid blifver i stånd att motsvara äfven fordringarna

beträffande elevfrekvensen. Huruvida våra dagars industri är i

behof af så många ingenjörer har visserligen någon gång dragits i tvifvelsmål,

men kommittén delar icke dessa tvifvel. Utvidgningen afser i allt

16

Inledning.

ej den dag som i dag är, utan skulle komma att visa sina verkningar först

efter ännu ett eller annat årtionde. De utgående ingenjörerna komma nog

i vårt land, som annorstädes, att skapa nya fält för den industriella verksamheten,

hvar]ämte den tekniska bildningen, här som annorstädes, måste

gorå sig allt mera gällande äfven inom andra områden än de rent industriella,

såsomi nom handeln, jordbruket o. s. v. Äfven har en af kommittén

verkställd undersökning rörande befogenheten af den ofta hörda klagan,

att Högskolans utexaminerade elever i större antal begifva sig utomlands

för att där söka sin framtid, visat, att denna klagan icke är berättigad.

Af nu antydda skäl har kommittén, såsom längre fram utförligare

angifves, icke ansett för vårt land starkare skäl förefinnas att hindra

tilloppet till Högskolan än för andra länder, där som bekant sträfvandet

efter högre teknisk bildning på allt sätt uppmuntras och understödjes.

Och har kommittén därför icke ansett ändamålsenligt att beräkna den

nya Högskolan för ett mindre antal årligen inträdande elever än omkring

300, hvilket antal, såsom ofvan påpekats, i det närmaste synes

svara mot det närvarande behofvet.

Det är gifvet, att en omorganisation af vårt högre tekniska undervisningsväsende

i samtliga nu berörda afseenden jämte en nödvändig förbättring

af lärarnas löneförhållanden, erforderliga höjningar i anslagen till

undervisningsmateriel m. in., måste kräfva högst afsevärda ekonomiska

uppoffringar från statsverkets sida, och det blifver därför nödigt att

undersöka i hvad mån de erforderliga kostnaderna må kunna nedbringas.

I detta afseende blifver utan tvifvel den frågan af största betydelsen,

huruvida mer än en högskola bör utrustas på det sätt, som betingas af

nutida fordringar.

Den högre tekniska undervisningen i vårt land representeras för

närvarande i första rummet af Tekniska Högskolan och äfven, om ock

med mindre hjälpmedel och i mindre omfattning, af Chalmers tekniska

läroanstalts högre afdelning. Såsom ofvan framhållits- står Tekniska

Högskolan med afseende på såväl lokaler och undervisningsmateriel som

lärarekrafter betydligt efter de flesta af utlandets tekniska högskolor.

I ännu högre grad gäller detta omdöme Chalmersska läroanstalten, och

frågan blifver därför närmast, huruvida den nu afsedda omorganisationen

af det högre tekniska undervisningsväsendet bör ske i den riktning, att

båda de nämda läroverken utvecklas på sådant sätt, att landet erhölle

tvenne med afseende på studiernas planläggning och omfattning likställda

högskolor, försedda med all den utrustning, som motsvarar nutidens

fordringar, eller man för närvarande bör åtnöja sig med en dylik

högskola.

Inledning. 17

Härvid är då först att märka, att för det årliga tillopp af omkring

300 nya elever, som antagits såsom grund för kommitténs förslag, således

för sammanlagdt omkring 1,100 elever inom alla årskurserna, erfordras,

enligt erfarenheten från andra länder, i och för sig ej nödvändigt mer

än en enda högskola. För att bestyrka detta påstående må här antalet

elever vid följande utländska högskolor år 1906 meddelas:

Högskola

Ordinarie

elever

Andra

elever

Berlin (Tyskland) ...........................

.......................... 2,683

924

Karlsruhe » ...........................

.......................... 1,469

207

Hannover » ..........................

.......................... 1,048

346

Darmstadt )> ...........................

......................... 1,586

381

Miinchen » ...........................

.......................... 2,216

544

Zurich (Schweiz).....................................

......................... 1,525

879

Del It (Holland)........................................

......................... 1,082

94

Wien (Österrike)....................................

.......................... 2,524

250

Prag (tyska högskolan) .....................

......................... 920

42

» ........................................................

.......................... 2,037

108

Af dessa siffror framgår att i andra länder icke mer än en fullständig

högskola ansetts behöflig för ett elevantal af den storlek, som blifvit lagd

till grund för kommitténs förslag.

Vidare är det klart, att utrustningen af två tidsenligt inrättade

mindre högskolor skulle medföra väsentligt större kostnader än utrustningen

af en enda större högskola. Visserligen kunde en del lokaler,

särskild! hör- och ritsalar, om eleverna fördelades på tv änne högskolor,

göras ej obetydligt mindre på hvardera stället, än om alla elever samlades

i en enda högskola. Men laboratorierna med deras tillbehör samt den

öfriga undervisningsmaterielen äro vida mindre beroende af elevernas

antal, och skulle i händelse af två högskolor, medföra nära dubbla kostnaden.

Dessutom skulle jämväl lärarepersonalen i sådant fall blifva ungefär

lika stor på båda hållen, och de årliga kostnaderna för statsverket såväl

därigenom som i öfrig! blifva i det närmaste lika stora för båda högskolorna.

Ej heller synes den utvägen vara för handen, att fördela

de olika fackriktningarna mellan de båda högskolorna, så att på hvartdera

stället endast vissa af de fackskolor, som eljest i allmänhet ansetts

böra vara representerade vid en och samma högskola, skidle förefinnas.

Det visar sig nämligen vid en undersökning af denna fråga, att äfven om

man bortser från olämpligheten i och för sig af att sålunda hafva, så

18

Inledning.

att saga, en half högskola på hvartdera stället, kostnaderna jämväl i sådant

fall skulle blifva icke obetydligt större, än om allenast en högskola inrättades,

alldenstund undervisningen inom flertalet af de grundläggande

ämnena och äfven för en del af fackämnena, trots inskränkningen af

fackskolornas antal, måste anordnas särskildt på båda ställen.

Till nu antydda omständigheter kommer därjämte det förhållandet,

att den Chalmersska läroanstalten, med sina lägre inträdesfordringar och

sina i allmänhet treåriga kurser samt med sin i följd häraf mindre

specialiserade undervisning, visat sig motsvara ett verkligt behof för

beredande af högre teknisk bildning åt dem, som ej önskat eller haft

tillfälle till att genomgå en mera fullständig högskolekurs. Och denna

anstaltens ställning inom det tekniska undervisningsområdet har varit af

den vikt och betydelse, att, om man nu skulle vilja utveckla denna anstalt

till större likhet med Tekniska Högskolan, behofvet af en ny teknisk

läroanstalt sådan som den Chalmersska utan tvifvel skulle ånyo göra sig

kännbart, och kostnaderna för det hela således komma att ytterligare ökas.

Under sina öfverläggningar har kommittén af nu antydda skäl

kommit till det resultat, att det skulle kräfva större ekonomiska uppoffringar

än som påkallas af landets närvarande behof, att på fullt tidsenligt

sätt utrusta mer än en teknisk högskola, och att den Chalmersska

läroanstalten fortfarande bör bibehållas vid sin nuvarande ställning och

uppgift, dock, såsom längre fram mera i detalj angifves, med den förbättring

i afseende å lärarekrafter och materiell utrustning, som för fyllandet

af denna uppgift numera måste anses nödig.

I enlighet med hvad sålunda anförts, har kommittén vid uppgörandet af

sitt förslag till ordnande af den högre tekniska undervisningen i riket

ansett såsom sin hufvuduppgift att angifva de åtgärder, som erfordras

för Tekniska Högskolans utvidgning och omorganisation. Dessa åtgärder

måste blifva särdeles genomgripande och enligt kommitténs mening

icke allenast omfatta undervisningens planläggning och omfång, utan

äfven läroverkets lokaler och materiella utrustning i öfrigt jämte lärarnas aflöningsförhållanden

m. m. De viktigaste förslagen afse upprättandet af

tidsenliga laboratorier för de olika tekniska läroområdena och därmed sammanhängande

förändringar i undervisningen. För detta ändamål, äfvensom

för att möjliggöra mottagandet af flera elever än hittills, föreslås

upprättande af fullständigt nya byggnader för Högskolan på en annan

tomt än den nuvarande och af tillräcklig utsträckning för tillgodoseende

af framtida behof af utvidgning.

Beträffande Chalmersska läroanstaltens högre afdelning har kommittén

i hufvudsak anslutit sig till ett af dess styrelse uppgjordt förslag

Inledning,

ia

om inrättande af nya laboratorielokaler och ökadt utrymme i (ifrigt.

Kommitténs förslag innefattar jämväl de för förbättring af lärarnas ställning

och för en lämpligare anordning af undervisningen m. m. erforderliga

åtgärder.

Det är gifvet att de af kommittén föreslagna åtgärderna, särskildt

beträffande Tekniska Högskolan, komma att för sitt genomförande kräfva

högst betydande ekonomiska uppoffringar från det allmännas sida.

Hvad först angår de ärliga utgijterna, så skulle enligt kommitténs

längre fram afgifna förslag till framtida stat för Tekniska Högskolan,

totala beloppet af dessa utgifter, hvilka för närvarande kunna beräknas

till sammanlagdt omkring 276,800 kronor, under de närmaste åren och

intill dess den föreslagna nya organisationen hunnit komma till stånd,

efterhand växa tipp till ett belopp af omkring 627,400 kronor. Genom

den af kommittén föreslagna förhöjningen af elevernas öfningsafgijter till

i hufvudsak dubbelt så höga belopp som enligt nu gällande bestämmelser

skulle emellertid inkomsten af dessa afgifter, som för närvarande uppgå

till omkring 40,000 kronor årligen, kunna för den nya högskolan beräknas

till omkring 130,000 kronor, och således statens årliga utgift

komma att minskas från det ofvan angifna beloppet af 627,400 kronor

till omkring 497,400 kronor för framtiden.

För den Chalmersska läroanstalten föreslås en motsvarande ökning

af utgiftsstaten från den nuvarande summan af 120,100 kronor till 186,900

kronor för framtiden.

ökningen af de båda läroverkens årliga utgifter beror dels på de

ökade kostnaderna för inrättande af nya lärarebefattningar och framför

allt på den föreslagna löneregleringen för samtliga professurer, dels af

den föreslagna förhöjningen i utgifterna för bibliotek, samlingar, laborationer

m. m. samt dels slutligen, i fråga om Tekniska Högskolan, af den

i följd af läroverkets utvidgning påkallade stegringen i »diverse utgifter»

(uppvärmning, belysning och öfriga löpande utgifter). Den återstående

delen af ökningen hänför sig till utgifterna för kansli, betjäning och

stipendier.

Den jämförelse med flera till omfattningen med Tekniska Högskolan

jämställda utländska högskolor, som kommittén längre fram meddelat,

visar, att den för Högskolan sålunda beräknade utgiftsstaten icke öfverstiger,

utan i flertalet fall, oaktadt de högre kostnader för uppvärmning, belysning

och ventilation, som betingas af Högskolans nordliga läge, icke obetydligt

understiger motsvarande utgiftsstater för dessa läroverk.

Beträffande åter anslaget till nybyggnaderna och deras utrustning

slutar kommitténs förslag beträffande Tekniska Högskolan med den höga

20

Inledning,

summan af något öfver 9 millioner kronor, af hvilka 4 millioner utgöra

kostnaden för hufvudbyggnaden med dess ritsalar och auditorier, bibliotek,

kansli- och kollegiirum, aula samt en del andra lokaler. De fyra laboratoriebyggnaderna

för fysik och elektroteknik, för kemi och för bergsvetenskap

samt maskinlaboratoriet kosta omkring en million hvardera.

I nu nämda belopp är jämväl kostnaden för inredningen och laboratoriernas

utrustning inberäknad. Den återstående kostnaden fördelas på

ledningar för värme och belysning, in. in. för terassering o. d. och för

arbetets utförande samt för några smärre byggnader. För Chalmersska

läroanstaltens utvidgning har det behöfliga anslaget beräknats till 540,000

kronor.

Att kostnadssumman för den föreslagna nya Högskolan stigit till ett

så betydligt belopp, beror naturligtvis till en icke oväsentlig del på numera

gällande höga priser beträffande arbetskraft, material och utrustningen

med maskiner och öfriga apparater. Härtill kommer, att kommittén vid

förslagets uppgörande, då det ju handlar om upprättandet af en alldeles

ny och möjligast fullständig högskola, ansett nödvändigt att vid beräkningen

af lokalerna icke allenast taga hänsyn till de närmaste behofven

utan äfven att tillse, att en anordning ernås, som är tillräcklig för en

afsevärd framtid. Anställer man en jämförelse med kostnaderna för liknande

institutioner i utlandet, finner man jämväl, såsom på andra ställen

i betänkandet meddelas, att kommitténs förslag icke heller i fråga om

dessa kostnader innebär högre fordringar på. landets offervillighet än som

i andra länder sedan länge ansetts fullt motsvara ändamålet. Därjämte

bör man vid dessa jämförelser erinra sig, att med den nya högskolan,

fortfarande såsom hittills den bergsvetenskapliga afdelningen är förenad,

hvilket medför en motsvarande ökning af totalkostnaden, under det att

i utlandet i'' flera fall för denna afdelning särskilda dyrbara akademier

eller högskolor finnas inrättade.

Hvad den nuvarande högskolan beträffar, så har under de senaste

50 * åren för tomter, byggnader och utrustning sammanlagdt allenast omkring

1,200,000 kronor utgifvits. För statsverket uppvägas dessa utgifter

af den värdestegring, som den nuvarande tomten under samma tid undergått,

nämligen från de 66,000 kronor, som därför från början erlades,

till de 1,940,000 kronor, som enligt sakkunnig värdering numera utgöra

dess värde. Man kan därför med skäl påstå, att vid upprättandet enligt

kommitténs förslag af en fullständigt ny högskola, de för det gamla

läroverket utgifna medlen, äfven oafsedt nyttan för undervisningen, icke

gått förlorade för statsverket. I sammanhang härmed torde jämväl, vid

bedömandet af kostnadsfrågan, böra framhållas, att den föreslagna nya

Inledning.

21

högskolans förläggande till en tomt med sådant läge, som den åt kommittén

valda tomten äger, utan allt tvifvel skulle komma att väsentligt

öka värdet af de staten tillhöriga närbelägna tomterna, och i följd häråt

en afsevärd ersättning, åtminstone för en del af kostnaden, på detta sätt

kunna beräknas. _

Kommittén är emellertid i hvarje fall öfvertygad om, att de i Iragasatta

höga kostnaderna fullt motiveras genom betydelsen af de ändamål,

som kommittén med sitt förslag närmast åsyftat. A ena sidan skulle

nämligen genom inrättandet af de nya laboratorierna Högskolan erhålla

viktiga och nödvändiga hjälpmedel för att gifva sina elever den praktiska

utbildning, som industrien kan fordra af ett läroverk för den högsta

tekniska undervisning. Å andra sidan öppnas genom beredandet af ökadt

utrymme i öfrigt och genom ökningen af lärarepersonalen möjlighet för

en bildningssökande ungdom att i betydligt utsträcktare män än

hittills komma i åtnjutande af den, efter erfarenheten att döma,

ifrigt åtrådda tekniska högskoleundervisningen. Lika litet som de uppoffringar,

som erfordras för att äfven å teknikens område höja vårt land

till järn höjd med andra kulturländer, kunna anses öfverstiga landets ekonomiska

bärkraft, lika säkert är det enligt kommitténs förmenande, att

frukterna af dessa uppoffringar skola visa sig i en allt kraftigare utveckling

icke allenast inom industrien utan jämväl på näringslifvets öfriga

områden och med all säkerhet lämna ränta å det nedlagda kapitalet.

Kommittén öfvergår härefter till den närmare redogörelsen och

motiveringen för sitt förslag. För öfverskådlighetens skull meddelas

förslagen rörande Tekniska Högskolan och beträffande Chalmersska läroanstaltens

högre afdelning i hvar sin del af betänkandet.

TEKNISKA HÖGSKOLAN.

Historisk öfversikt.

25

Historisk öfversikt.

Tekniska Högskolans historia går tillbaka till den 11 december ar

1798, då i ett Kungligt bref bestämdes, att en »mekanisk skola» skulle

inrättas och ställas i samband med den redan före medlet af 1700-talet

bildade »Kungl. målare- och bildhuggare-akademien». Skolans utveckling

mellan denna tidpunkt och år 1891 har blifvit utförligt framställd

i det underdåniga »Betänkande och förslag till utvidgning och omorganisation

af Tekniska högskolan», som den 15 december 1891 till

Konungen aflämnades af en genom Kungl. bref den 19 september 1890

tillsatt kommitté. Beträffande sagda skede inskränker sig därför kommittén

till att lämna allenast en kortare skildring, i öfngt hänvisande

till nämda betänkande. „

Den 8 juni 1826 utfärdades de första stadgarna för anstalten, som

då erhöll namnet Teknologiska Institutet. Enligt dessa stadgar skulle

ändamålet med nämda Institut vara »att samla och meddela kunskapei

och upplysningar, som äro nödvändiga för att med framgång idka

slöjder, eller hvad man vanligen kallar handtverk och fabriker». Detta

ändamål skulle vinnas:

»l:o) genom undervisning åt ynglingar och personer, som antingen

villa egna sig åt slöjderna eller redan däruti ingått; 2:o) genom råd

och upplysningars meddelande åt slöjdidkare; 3:o) genom berättelser

om slöjdernas tillstånd och framsteg, i sammanhang med offentliga utställningar

af inhemska slöjdalster; 4:o) genom upplysningar till vederbörande

styrelsegrenar i ämnen, som angå slöjderna.»

Institutet ställdes under en »Direktion» bestående af statssekreteraren

för Handels- och finansärenden såsom ordförande, Institutets

direktör samt tre af Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Läroverkets personal

utgjordes, utom af direktören, hvilken, jämte ledningen af anstalten,

hade att undervisa uti de »allmänna grunderna af industrien

Stadgar

1S36.

26

Tekniska Högskolan.

och biträda vid undervisningen i enskilda slöjders utöfning», af två

professorer, den ene i fysiken och dess tillämpningar, den andre i kemien

och dess tillämpningar, tre adjunkter, af hvilka den ene äfven

skulle vara sekreterare, eu ritare, en registratur- och handlingsskrifvare

samt en räkenskapsförare. Härtill kommo ytterligare tre lärare

af hvilka den ene, som tillsattes senare, år 1830, hade att undervisa

i lefvande språk.

Eleverna indelas redan i dessa äldsta stadgar uti ordinarie och

extra ordinarie. »Med . ordinarie elever förstås sådana ynglingar, som

anmäla# sig för att vid Institutet inhämta kännedom om alla de särskilda

kunskapsgrenar, hvaruti undervisning därstädes meddelas.»

»Extra ordinarie elever äro åter de, som blott önska begagna vissa

delar af undervisningen å de tider sådant står tillsammans med deras

öfriga sysselsättningar.» Kunskapsfordringarna för de såsom ordinarie

elever inträdessökande voro: »försvarlig kristendomskunskap, såvida den

sökande bekänner sig till den kristna läran, att kunna obehindradt läsa

svenska språket och skrifva detsamma någorlunda läsligt, samt att kunna

räkna qvator. species i enkla tal. Dessutom bör den, som söker

blifva ordinarie elev, visa sig ega utväg till bergning under den tid

undervisningen vid Institutet pågår». För de elever, som ej kunde motsvara

nyssnämda kunskapsfordringar, anordnades en elementär förberedande

lärokurs i »räkna och geometri», till hvilken kurs de flesta inträdessökande

synas hafva blifvit hänvisade. Därjämte föreskrefvos vissa

kunskapsfordringar af eleverna för begagnande af undervisningen i

de särskilda läroämnena.

Undervisningen omfattade elementär matematik, fysik och kemi,

maskini Aning, verkstads- eller modellarbete, kemisk teknologi samt

»enskild industri», hvartill år 1830 kom lefvande språk.

. _Ust kan numera knappast väcka förvåning, att läroplanen och undervisningsmetoderna

i en teknisk läroanstalt, hvars ändamål och anordningar

i öfrigt blifvit, på ofvan angifvet sätt bestämda, skulle blifva

föremål för stridiga åsikter. Sådana uteblefvo ej heller. Redan från

början yppades meningsskiljaktigheter, såväl inom direktionen som

mellan direktören och lärarna samt mellan de sistnämnda sins emellan,

rörande läroverkets egentliga uppgift, arten af den undervisning, som

borde meddelas och dennas lämpligaste anordning. Läroverket vacklade

mellan att vara en anstalt för inhämtande af vanliga realskolekunskaper

och en yrkesskola för bibringande af ren handafärdighet

i en del yrken, såsom i blomstertillverkning, garfning, färgning, salmiakoch

saptillverkning, metallarbeten, gjutning m. m.

27

Historisk öfversikt.

Hvad som ytterligare hämmade anstaltens verksamhet och försvårade

dess inriktande i rätta spåret var, att därmed redan från början

sammanlänkats en söndags- och aftonskola för beredande åt undervisning

åt gesäller och lärlingar, förnämligast i maskinritning, ritning åt

arkitektoniska prydnader och ornamentsritning för särskilda handtverksprofessioner,

geometriska konstruktioner, praktisk geometri och användande

af räkneskalan (sliding rule), jämte några för särskilda yrken

mera tillämpande ämnen, såsom proberkonst för guldsmeder, praktisk

färgningskonst, garfningskonst, salmiak- och såpberedning, feinissberedning,

hvitbetssockertillverkning, blekningskonst etc. Genom Kungl.

bref den 17 december 1830 erhöll Institutets direktion rättighet att

utfärda »gesällbref» för elever, som vid Institutet förvärfvat tillräcklig

skicklighet. Efter hvad man af befintliga handlingar ungefärligen kan

beräkna utfärdades under perioden 1827—1844 omkring 12 sådana

gesällbref årligen. ., T . , , e..

De upprepade klagomålen öfver förhållandena vid Institutet tor

anledde

tillsättandet först af en Kungl. kommitté den 8 december 1832

och sedermera, sedan denna kommittés olika förslag icke. föranledt

nå°ra ändringar, och stridigheterna inom läroverket under årens lopp

snarare till- än aftagit, en ny kommitté enligt Kungl. bref den 28 november

1844. Åt kommittén, hvilken utgjordes af generaladjutanten

J. A. Ankarsvärd, kabinettskammarherren triherre I1. J. Wrede, professorn

N. G. Sefström samt, efter den senares frånfälle, direktören för

Institutet J. Åkerman, uppdrogs »att undersöka Teknologiska Institutets

tillstånd och afgifva yttranden om medlen till betryggande af dess nytta

och anseende i framtiden».

Denna kommittés arbete blef af stor och afgörande betydelse.

Den till en början gjorda utredningen af Institutets inre förhållanden

var föga uppbygglig. Ett stort antal elever enligt ett approximativ

t öfverslag på grund af befintliga handlingar, omkring 104, däiibland

äfven fruntimmer, år 1827 till ett antal af ej mindre än 41 —

hade visserligen årligen mottagits, men bestämmelserna rörande mträdesfordringarna

hade mestadels lämnats utan afseende, och af elei erna

voro många så minderåriga och än flera så svaga i sina förkunskaper,

att någon nytta af undervisningen var fullständigt utesluten. Till och

med 9 års gossar hade mottagits. Årligen hade också, säsong nämts,

o-esäller blifvit af direktionen utnämda (hvaribland äfven 4 fruntimmer

»gesäller i färgningskonst»), men dessa gesäller voro, helt naturligt

för öfrigt, i allmänhet ingalunda jämbördiga med sina i praktiken,

1844 års

kommitté.

28

Tekniska Högskolan.

Nya stadgar

1846.

på verkstaden eller fabriken, upplärda yrkeskamrater. De blefvo också

ofta, enligt kommitténs utsago, mycket dåligt vitsordade af de näringsidkare,

som användt dem.

k°mmEterade i dessa och andra afseenden underkastat de

radande förhållandena en skarp kritik komma de nya positiva förslagen,

och här spåras otvifvelaktigt, för första gången, en klarare uppfattning

åt hvad som i främsta rummet kräfdes. Teknologiska Institutets närn-fj

^ uPP8''^t borde vara att meddela en allmän vetenskaplig-teknisk

bildning, icke att bibringa handafärdighet för utöfning af sådana operationer,

som i handtverkerier och fabriker förekomma. Institutet borde

befnas från den lägre undervisning, som egentligen tillhörde de allmänna

skolorna. Läroämnena borde kompletteras och utvidgas, särskildt

betonades nödvändigheten af djupare kunskaper i matematik och beskrifvande

geometri, samt införandet i läroplanen af arkitektonisk ritning

och ornamentritning jämte. läran om råämnen och varuprodukter.

Undervisningen borde delas i högre och lägre lärokurser, så att nya

elever kunde emottagas efter vissa, ej för långa mellantider, och i öfrigt

så ordnas, att eleverna ej utginge med halfkunskaper, som utsatte dem

för att i det praktiska lifvet göra sig själfva och andra mera skada än

gagn. Den fullständiga lärokursen borde vara minst tvåårig; och

betonades särskildt, att eleven efter denna tid icke kunde anses bildad

i annat än grunderna för det hela, men för öfrigt något fullständigare

endast i den kunskapsgren, som han gjort till hufvudsak. Minst sex

lärare behöfdes,^ och åt den af dessa, som befanns lämpligast, skulle

att såsom Institutets föreståndare utöfva den närmare kontrollerande

tillsynen öfver undervisningen och vården af läroverkets

egendom.

På denna grundval utarbetade samma kommitté fullständigt nya

stadgar för läroverket, h vilka af Kungl. Maj:t, med ett par smärre

ändringar, gillades den 8 maj 1846 och funno sin tillämpning med ingången

af år 1848.

. .Enligt dessa stadgar skulle Teknologiska Institutet vara »en undervisningsanstalt

för sådane unge män, som egna sig åt något industriellt

lefnadsyrke, för hvars rätta utöfning naturkännedom och i synnerhet

kemiskt- och mekaniskt-tekniska kunskaper äro behöfliga.» Institutet

skulle därjämte, fortfarande såsom hittills, »på vederbörande ämbetsverks

begäran meddela yttranden i ämnen, som röra slöjderna samt tillhandagå

slöjdidkare med råd och upplysningar». Undervisningen fördelades på 3

professorer och 3 andra lärare, hvarjämte styrelsen, som bestod af fyra

Historisk öfversikt.

29

utaf Kungl. Maj:t utsedde sakkunnige män samt Institutets föreståndare,

ägde att anställa erforderligt antal extra lärare och »repetitörer». Professorer

och föreståndare utnämdes af Kungl. Maj:t, den öfriga personalen,

hvilken utom lärarna utgjordes af en sekreterare, en bibliotekarie

och en kamrerare, tillsattes af styrelsen. _ _ .

Beträffande eleverna finner man att den gamla indelningen i ordinarie

och extra ordinarie elever nu borttages, och dessa i stället indelas

uti elever, hvilka antagas årligen i september månad och åhörare, hvilka

när som helst kunna inskrifvas. För att antagas till elev fordrades

att hafva fyllt 16 år, att om den sökande bekände sig till den kristna

läran, hafva första gången begått nattvarden, att äga god frejd, samt

att genom inträdesexamen vid Institutet ådagalägga sig i matematiska

kunskaper samt antingen i tyska, franska eller engelska språken innehafva

så stort kunskapsmått, som erfordrades för att i studentexamen

godkännas. Åhörare antogos utan föregående pröfning och fingo mot

särskild afgift, som dock kunde medellösa efterskänkas, efter eget val

deltaga i undervisningen. Undervisningen skulle omfatta två år och

fördelas i en högre och en lägre kurs, hvardera om ett år. Sedan

emellertid erfarenheten snart nog visat att två år var en allt för kort

tid för den undervisning, som numera skulle bibringas eleverna, ökades

studietiden på af styrelsen gjprd framställning, genom Kungl. beslut

den 9 maj 1851 till tre år, dock så att nya elever antogos blott tva

år å rad,''men icke det tredje, detta föranledt däraf att läroverkets

aflöningsstat ej medgaf, att undervisning lämnades åt mera än två årsafdelningar

samtidigt. Enligt samma Kungl. bref infördes den for

läroverket egendomliga bestämmelsen, som sedermera skulle gifva anledning

till många debatter inom anstalten, att elev, som förfallolöst

försummar lektioner, erlägger böter, som tillfalla läroverkets stipendiekässä.

Institutets årsanslag, som år 1813 uppgick till endast 475 r.dr

banko och 1826 till 14,000 r:dr banko, hvartill år 1848 kommo 1,000

r:dr r:mt för elevstipendier, höjdes af 1856 års riksdag på grund af

Kungl. proposition till 49,500 r:dr r:mt. Därjämte beviljade Riksdagen

ett särskilt anslag af 480,000 r:dr r:mt till ny egen byggnad för Institutet.

Denna byggnad uppfördes, efter ritningar af F. W. Scholander,

å den för ändamålet till ett pris af 50,000 r:dr r:mt förvärfvade tomtplatsen

vid Drottninggatan n:o 95 under åren 1860—63, och sistnämda år

inflyttade Teknologiska Institutet i den bostad, som intill denna dag utgjort

dess hufvudbyggnad. En annan viktig förbättring, som tack vare

Egen byggnad

för

Institutet.

30

Tekniska Högskolan.

det. så väsentligt ökade årsanslaget lät sig genomföras, var att nya ordinarie

elever kunde årligen antagas, hvarigenom läroverket erhöll 3 årsafdelningar.

I de nya stadgar, som af Kungl. Maj:t fastställdes den 19

november 1858 bestämdes såsom inträdesfordringar för dessa elever, att

de skulle hafva sa stort kunskapsmatt i matematik, som vid rikets allmänna

högre läroverk meddelas, känna hufvuddragen af historien och

geografien, särdeles fäderneslandets, hafva inhämtat svenska språkets

grammatik samt kunna ledigt öfversätta lättare tyska författare.

Bergsskolan. Sedan år . 1864 årsanslaget ytterligare höjts till 55,500 r:dr r:mt,

hvarigenom några smärre förbättringar i undervisningen kunde vidtagas,

inträdde år 1867 en genomgripande förändring i Institutets organisatmn.

Den sedan år 1822 bestående Falu bergsskola blef genom

riksdagsbeslut 1866 införlifvad med Teknologiska Institutet, för hvilket.

ändamål Riksdagen beviljade ett extra anslag å 106,000 r:dr r:mt till

uppförande och inredning af särskild byggnad åt det nya bergsläroverkeh

å en af Brukssocieteten för 16,000 r:dr r:mt inköpt och för

ändamålet öfverlaten, invid Institutet belägen tomt. Årsanslaget till

den sålunda utvidgade institutionen höjdes för år 1869 med 19 500

r.dr r.mt, hvaraf 1,000 r:dr skulle utgå till stipendier åt elever vid bergsskoleafdelningen.

°

stadgar 1867. Nu utfärdades den 22 mars 186L7 förnyade stadgar för det sålunda

utvidgade Institutet, uti hvilka det icke minst anmärkningsvärda

är den inledningsparagraf, hvarigenom Institutets egenskap af tekniskvetenskaplig

anstalt, otvetydigt fastslås. Institutets ändamål är, »att åt

unge män, som vilja ägna sig åt något tekniskt lefnadsyrke, meddela

en därför erforderlig vetenskaplig bildning». Jämföres härmed de

ofvan återgifna ordalag, genom hvilka läroverkets ändamål betecknades

uti stadgarna af ar 1826, så framstår klart den utveckling, som de

genomlupna femtio åren åstadkommit i uppfattningen af hvad vårt lands

teknik och industri behöfde och kräfde af sin förnämsta tekniska läroanstalt.

%dckskni3i • Nu infördes också indelning i olika fackskolor, för hvilka undervisningen

oi dnades på det sätt, att densamma i första årsafdelningen var

gemensam för samtliga elever, men i de två högre afdelningarna fördelades

på fyra fackskolor, nämligen en för maskinbyggnadskonst och

mekanisk teknologi, en för kemisk teknologi, en för bergsvetenskap

med tre underafdelningar, samt en för väg- och vattenbyggnadskonst.

Lärarepersonalen förstärktes väsentligen, och en af lärarne i Bergsskolans

tillämpningsämnen skulle förordnas till afdelningsföreståndare för

denna fackskola, hvars speciella ledning sålunda tillkomme honom.

Historisk öfversikt.

31

Den äldre indelningen af eleverna i ordinarie och extra, som infördes

i stadgarna af år 1826, men borttogs i 1846 års stadgar, åteiinfördes

nu, ocli för de förstnämda ökades inträdesfordringarna med de

första grunderna af fysik och kemi. Fyra år senare öppnades genom

Kungl. bref den 23 februari 1871 Institutet för ännu en grupp af elever,

specialelever, för hvilka föreskrefs att, »där styrelsen finner lämpligt

sådant tillåta, i första rummet de, hvilka vid något af rikets universitet

aflagt bergsexamen och därefter andra, hvilka eljest .styrka, sig

äga -göda förkunskaper, må begagna undervisningen vid Institutet i ett

eller flera ämnen». Vid afgång från läroverket ägde sådana personer

undfå betyg öfver sina kunskaper i det eller de ämnen, hvaruti undervisning

meddelats dem.

Till följd af Fall! bergsskolas förening med Institutet tillerkändes

Brukssocieteten — som sedermera äfven förband sig att bekosta elevernas

i fackskolan för bergsvetenskap praktiska undervisning med högst

15.000 r:dr runt om året — rätt att insätta två ledamöter i styrelsen,

hvilken numera bestod af inalles 7 personer.

Från år 1869 uppfördes Institutets årsanslag, som då uppgick till

75.000 r:dr r.mt, på ordinarie stat.

Under början af 1870-talet, i sammanhang med den för nästan

alla näringsgrenar så gynnsamma ekonomiska ställningen, går en väldig

våg af nyvaknadt tekniskt intresse genom vårt land, Denna spåras

icke endast i en allmän industriell lifaktighet, utan äfven i. stegrad

sträfvan efter teknisk undervisning. Antalet, unga män, som vilja ägna

sig åt industrien och därföre söka inträde vid de tekniska läroverken,

stiger vid samtliga läroanstalter och är särskildt tilltagande i eminent

grad vid Teknologiska Institutet. Medan under perioden 1858—69 antalet

inträdessökande till ordinarie elevplatser vid Institutet utgjorde i

medeltal 43,5, steg denna medelsiffra under perioden 1869—77 till icke

mindre än 94,7, alltså till mera än det dubbla. Under åren 1873—77 var

denna siffra 136. Äfven hos Regering och Riksdag gör sig intresset

för den tekniska undervisningen, såväl den elementära som den högre,

på flera sätt kraftigt gällande. Vid 1872 års Riksdag väckte A. E. Roidenskiöld

motion om Teknologiska Institutets ombildning och förening med

Krigshögskolan, Skogsinstitutet, Farmaceutiska institutet samt den för

landtmätares utbildning afsedda lärokursen, till en stor gemensam teknisk

högskola. I enlighet med Riksdagens framställning tillsatte Kungl.

Maj:t för frågans utredning en kommitté, bestående af f. d. statsrådet

F. F. Carlson såsom ordförande samt professorn friherre A. H.

Fock, d. v. majoren sedermera statsrådet och generalen K. Ryding och

1872 års

kommitté.

32

Tekniska Högskolan.

professorn E. Edlund såsom ledamöter, hvarjemte Kungl. Maj:t till sekreterare

i kommittén förordnade professorn G. R. Dahlander. Denna

kommitté inlämnade den 4 november 1873 förslag, att med Institutet

förena samtliga nämda läroanstalter, med undantag af Krigshögskolan.

Visserligen förföll, på grund af vederbörande myndigheters utlåtande

detta förslag, men då under kommitténs utredning blifvit vitsordadt,

såväl att Institutets lärokurser i fackskolorna för väg- och vattenbyggnadskonst,

för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi samt för

bergsvetenskap behöfde utsträckas från tre till fyra år, som äfven att

den ständigt fortgående ökningen af elevantalet påkallade förstärkning

af Institutets lärarekrafter och tillökning i dess årsanslag, anbefallde

Ivungl. Maj:t läroverkets styrelse att inkomma med utlåtande och förslag

i berörda hänseenden.

1 för6Tekniska n anledning af detta utlåtande, hvari tillika föreslogs upprättandet

Högskolan. åt en fackskola för arkitektur, och på Kungl. proposition i ärendet beslöt

1816 ars Riksdag att i hufvudsak bifalla de gjorda framställningarna

om förändringar, hvarigenom enligt Kungl. Maj:ts nådiga bref af den

12 maj 1876 ny stat fastställdes för det sålunda förändrade läroverket,

som hädanefter skulle benämnas Tekniska Högskolan. Därjämte borttogos

de hittillsvarande »adjunkt»- och »lärare»befattningarna och i

stället infördes lektorsbefattningar. Årsanslaget bestämdes till 139 200

kronor, däraf till löner och arvoden 108,200 kronor, till stipendier

0,000 kronor samt till bibliotek, samlingar, laboratorier, verkstäder

och diverse utgifter 28,000 kronor. På samma gång öfverflyttades

handläggningen hos Kungl. Maj:t af alla läroverket rörande ärenden

från Civil- till Ecklesiastikdepartementet, hvarförutom Högskolans

professorer och lektorer tillerkändes rätt, att efter uppnådda 65 års

ålder vid afskedstagandet uppbära pension å allmänna indragningsstaten.

Under åren 1877 79 omgestaltades undervisningen hufvudsakligen

på grund af och i öfverensstämmelse med ofvannämda kommittés

förslag. Den 2 mars år 1877 utfärdades nya stadgar för läroverket.

Tekniska Högskolan undergick genom de nya stadgarna och på grund

af det ökade årsanslaget en väsentlig ombildning och utvidgning. Antalet

professorer blef, enligt bestämmelserna i det ofvannämda Kungl.

brefvet, tolf, nämligen i ren matematik, i matematik och teoretisk

mekanik, i maskinlära med undervisning-sskyldighet i bergsmekanik

in. m., i maskinlära med undervisningsskyldighet i läran om ångmaskiner

m. m., i allmän och tillämpad fysik, i allmän kemi, mineralogi och

geognosi, i kemisk teknologi, i väg- och vattenbyggnadskonst, i metallurgi

Nya stadgar

1877.

Historisk öfversikt.

33

och hyttkonst, i grufvetenskap, i mekanisk teknologi samt i arkitektur.

Professuren i ren matematik hade redan beviljats af 1875 års

Riksdag; af de öfriga professurerna voro fyra nya, nämligen i allmän

kemi in. m., i maskinlära med undervisningsskyldighet i läran om ångmaskiner

m. in., i väg- och vattenbyggnadskonst samt i arkitektur,

livilka skulle ersätta de lärarebefattningar, som i dessa ämnen förut

funnits vid läroverket. Sex lektorsbefattningar upprättades, nämligen i

beskrifvande geometri och ritkonst, i konstruktion åt enkla maskindelai,

i elementarmekanik och beskrifvande maskinlära för de fackskolor, livilka

icke påkallade en fullständig utbildning i maskinfacket, vidare i allmän

byggnadslära, i husbyggnadskonst och byggnadsstatik samt i metallurgi

och hyttkonst, den sistnämda befattningen i stället för den förutvarande

adjunkturen i detta läroämne. Åt dessa kunskapsgrenar voro elementar - mekaniken, den beskrifvande maskinläran och byggnadsstatiken nya

för läroverket, hvarjämte äfven såsom nya läroämnen intördes: friliandsteckning’,

ornameiitik och modellering’, förnämligast med hänsyn till

de blifvande arkitekternas utbildning, äfvensom läran om ångfartygskonstruktion

samt nationalekonomi. För undervisningen i de sistnämda

läroämnena inrättades fem extra lärarebefattningar.

Lärokursen i vissa fackskolor, nämligen i maskinbyggnadskonst och

mekanisk teknologi, bergsvetenskap och arkitektur gjordes dels tre-årig,

dels fyra-årig samt i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst

fyra-årig, under det att lärokursen i fackskolan för kemisk teknologi

förblef tre-årig. Utom de af staten aflönade lärarna: professorer, lektorer,

extra lärare och assistenter infördes genom 1877 års stadgar eu ny

kategori af lärare, nämligen docenter, hvilka kunde af styrelsen antagas

för att meddela enskild undervisning åt elever, som önska erhålla sådan

på egen bekostnad.

Undervisningen skulle fortfarande vara obligatorisk för Högskolans

ordinarie elever, så att dessa i allmänhet voro skyldiga att deltaga i

alla till den fackskola de valt hörande läroämnen. Men lärarekollegiet

erhöll rättighet att medgifva de elever, som till följd af särskilda

bildningsmål eller af andra giltiga skäl önskade befrielse tran vissa läroämnen

eller dessas utbytande mot andra, att, såvidt det vore med god

ordning förenligt, vinna ändring i de för dem eljest gällande undervisningsplaner.

Genom denna bestämmelse blef större frihet än förut lämnad

eleverna att, efter egen önskan och med hänsyn till olika studiesyften,

ordna sin läroplan. Jämte de ordinarie eleverna skulle i Högskolan

intagas specialelever (se ofvan) »som åtnjuta undervisning endast

i ett mindre antal läroämnen» samt slutligen extra elever »hvilka efter

5

34 Tekniska Högskolan.

eget val begagna undervisningen, men icke äro berättigade att från

Högskolan erhålla kunskapsbetyg».

En annan viktig förändring, som genom 1877 års stadgar infördes

vid läroverket, var bestämmelsen, att studentexamen på reallinien äfvensom

studentexamen på latinlinien med komplettering i matematik, fysik

och kemi skulle berättiga till inträde, utan att, såsom förut varit händelsen,

förnyad examen behöfde aflägga^. Vidare förändrades icke oväsentligt

sättet för läroverkets förvaltning. Lärarekollegiet, hvars befogenhet

förut varit mycket inskränkt, erhöll betydlig utvidgning af sitt inflytande,

särskildt genom den rättighet det erhöll, att upprätta förslag till

återbesättande af lediga platser i Högskolans styrelse. Beträffande

föreståndarebefattningen, skulle vid inträffad ledighet en af Högskolans

ordinarie lärare förordnas till föreståndare, en förändring, som likväl

först år 1890 kom till verkställighet. Slutligen må nämnas, att genom

1877 års stadgar läroverket befriades från en börda, som blifvit i höggrad

tryckande, nämligen skyldigheten att afgifva yttranden i tekniska

ämnen på begäran af vederbörande ämbetsverk och att tillhandagå

enskilda slöjdidkare med råd och upplysningar. I synnerhet den förstnämda

af dessa skyldigheter var för åtskilliga af lärarna mycket besvärande

och inkräktande på deras undervisning. Det var således eu

betydande fördel, att Tekniska Högskolans åliggande i detta hänseende

blef begränsadt till att afgifva de yttranden och upplysningar i tekniska

ämnen, hvilka Kungl. Maj:t finner behöfliga. Äfven med denna väsentliga

inskränkning har Högskolans verksamhet i fråga om tekniska utredningar

varit mycket ansenlig. År 1878 tillerkändes Högskolans

professorer och lektorer delaktighet i Civilstatens pensionsinrättning.

Bland följande års tilldragelser inom läroverket må nämnas, att den

hittillsvarande professuren i allmän kemi, mineralogi och geognosi genom

Riksdagens beslut 1884 uppdelades i en professur uti allmän kemi

och ett nyupprättadt lektorat i mineralogi och geologi, samt att af samma

Riksdag ett extra anslag å 24,000 kronor beviljades för komplettering

af inredningen m. m. på kemiska afdelningen samt till anskaffande af

en del maskiner och redskap för mekaniska verkstaden. Det ordinarie

anslaget höjdes af samma Riksdag till 146,700 kronor.

.På hemställan af Högskolans styrelse bestämde Kungl. Maj:t den

12 juni 1885 bland fordringarna för inträde i Kungl. väg- och vattenbyggnadscorpsen,

att den sökande skulle hafva genomgått den fyra-åriga

lärokursen i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst vid Tekniska

Högskolan och därifrån hafva erhållit fullständigt afgångsbetyg.

Historisk öfversikt.

35

Deri 2 mars 1888 förordnades, att officerare vid flottan, hvilka egna

sig åt minförsvaret, skulle till ett antal af högst tre om året genomgå

en för ändamålet afpassad två-årig specialkurs vid Tekniska Högskolan.

Under åren närmast efter 1878 inträdde en med den allmänna

ekonomiska tillbakagången vid slutet af 1870-talet sammanhängande

reaktion i tillströmningen till landets tekniska undervisningsanstalter.

Vid Tekniska Högskolan sjönk siffran af inträdessökande från 103 under

år 1877 till 90 år 1878 och ned till 69 år 1879. Sedermera höll sig antalet

inträdessökande med små växlingar någorlunda konstant under

tio års tid. Men i slutet af 1880-talet började åter en så häftig tillströmning,

att Högskolan med för handen varande lärarekrafter och

lokaler såg sig ur stånd att emottaga samtliga kompetenta inträdessökande.

Medan nämligen lärarekrafter och lokaler voro afpassade. för

emottagandet af högst 80 elever i första årsafdelningen, hvilken siffra

genom Kungl. Maj:ts beslut blifvit fastställd, voro de inträdessökande

år 1888 redan 96, och året därpå 129.

Högskolans stat för år 1890 hade i sammandrag följande utseende:

12 professorer, aflöningar

7 lektorer, » .................

Extra lärare, » .................

Tillfälliga lärare och assistenter .....

Rektor, kansli, m. m., arvoden........

Betjäning, aflöningar .........................

Biblioteket, anslag................................

Till samlingar, m. m..........................

Till kemiska laborationer....................

» verkstaden.....................................

» diverse utgifter.............................

» stipendier ..........................•.........

Af förre föreståndarens aflöning ....

............. kronor

............. »

............ »

............ »

............. »

............. »

............ ''»

............ »

............. »

............. »

............ ))

........... »

.............. »

Summa kronor

69,500: —

19,750: —

9,150: —

7,000: —

4,700: —

3,500: —

3,500: —

5,000: —

6,000: —

2,500: —

10,000: —

3,000: —

3,100: —

146,700: —

Dessutom hade läroverket en extra inkomst af omkring 2,000 kronoi

genom afgifter från special- och extra elever, hvarjämte elevernas

i bergsskolan praktiska öfningar fortfarande bestredos af Järnkontoret

med ett belopp af högst 15,000 kronor årligen. Slutligen tillkommo

en del stipendiefonder, för hvilka här ej torde behöfva redogöras.

36

Tekniska Högskolan.

1890 års

Kommitté.

Nybyggnad

för kemiska

fackskolan.

Af^de ofvannämda 129 inträdessökande vid höstterminen 1889

voro 95 kompetenta att intagas vid läroverket, alltså 15 mera än det

fastställda antalet.. Tolf af de sålunda uteslutna inlämnade till Kungl.

Maj.t en underdånig anhållan att, enär de uppfyllde stadgarnes kompetensfordi

ingår, komma i åtnjutande af Högskolans undervisning. Kungl.

Maj:t anvisade nu, för att möjliggöra jämväl dessa 12 elevers intagande,

ett särskilt anslag af 4,500 kronor, hvaraf 2,400 kronor för år 1889

och 2,100 kronor för år 1890.

. Med anledning . af det ökade antalet inträdessökande och för att

därjämte behandla vissa frågor rörande de växande fordringarna på en

tidsenligare anordning af undervisningen in. in. tillsatte Kung]. Maj:t

den 19 september 1890, efter Riksdagens hörande, en kommitté för

afgifvande af betänkande och förslag »angående behofvet af och sättet

för° omorganisation af Tekniska Högskolan». Till kommitténs ordförande

utsågs högskolestyrelsens ordförande generaldirektören grefve Rudolf

Cronstedt och till öfriga ledamöter generaldirektören E. Storckenfeldt,

föreståndaren vid Högskolan professor G. R. Dahlander, professorn A.

Lindstedt samt^ dåvarande kaptenen sedermera landshöfdingen A. G.

Svedelius. Angående denna kommittés verksamhet se vidare sid. 45 o. f.

Enär äfven ai 1890 elevantalet var större än vanligt, erhöll läroverket

för år 1891 ett extra anslag af 8,400 kronor till bestridande af de ökade

kostnaderna. År 1892, då elevantalet i första afdelningen höjdes från 80 till

100, beviljades af Ivungl. Maj:t 2,000 kronor till undervisningens förstärkning,

samt af Riksdagen 43,500 kronor, hvaraf 15,800 kronor till

lärarekrafternas förstärkning under läsåret 1892—93 och återstoden till

lokalernas förändring m. m.

Från . och med höstterminen 1892 erlades, sedan Riksdagen gjort

framställning om införande af terminsafgifter, 10 kronor i öfningsafgift

af eleverna i allmänhet och 20 kronor för vissa laborationer.

Under år 1893 beviljades af Riksdagen ytterligare 3,200 kronor,

afsedda för undervisningen i elektroteknik. För hvartdera af åren 1894

och 1895 beviljades af Riksdagen ett extra anslag å 16,400 kronor till

undervisningens förstärkande och 3,200 kronor särskilt för den elektrotelmiska

undervisningen.

1895 års Riksdag anslog, efter af Kungl. Maj:t aflåten proposition,

306,230 kronor till ny byggnad för Högskolans kemiska, kemisktekniska

och mineralogiska institutioner samt 12,000 kronor till maskiner,

in. m. för mekaniska laborationer, hvarjämte Kungl. Maj:t ur manufakturförlagslånefonden

beviljade ett anslag af 23,000 kronor till en

byggnad för inrymmande af den med Högskolan förenade Materialprofnings

anstalten.

Historisk öfversikt.

37

För år 1896 beviljades 17,600 kronor till undervisningens förstärkning

och 3,200 kronor till den elektrotekniska undervisningen.

Under år 1897 tillsattes på Högskolans ordinarie stat sju nya extra

lärarebefattningar, nämligen: i matematik, i'' maskinlära i väg- och

vattenbyggnadskonst, i mekaniska laborationer, i elektroteknik, i elektrokemi

och i teknisk hygien. Dessutom öfverfördes till ordinarie stat

det sedan år 1893 professorn i kemisk teknologi på extra stat tilldelade

lönetillskottet af 600 kronor, såsom ersättning för hans till undervisningslokaler

apterade boställsvåning. Härigenom likställdes denna

professur i afseende å löneförmåner med öfriga professurer Sekreterarens

och kamrerarens löner ökades från de hittillsvarande beloppen åt

resp. 1,000 och 600 kronor till 1,200 och 800 kronor. Därjämte höjdes

terminsafgifterna till 20 kronor för elever i allmänhet och till 40

kronor för dem, som deltoge i vissa laborationer. ^

För år 1898 anvisades 13,200 kronor till det förra kemiska laboratoriets

omändring till fysiskt och elektrotekniskt laboratorium, 15,000

kronor till undervisningsmateriel samt 13,100 kronor till undervisningens

förstärkande. ... , ,

Genom beslut af 1898 års Riksdag förbättrades lönevillkoren för lektorerna

mot någon tillökning i deras tjänstgöringsskyldighet, hvarjemte

inrättades tre nya lektorat, i allmän fysik, i skeppsbyggnadskonst och

i husbyggnadskonst samt eu extra lärarebefattning i zymoteknik, vissa

andra anslag höjdes, och den ordinarie staten för 1899 erhöll i sammandrag

följande utseende:

12 professorer, aflöningar..............................

10 lektorer, » ...........................

Extra lärare, » .............................

Tillfälliga lärare och assistenter.................

Rektor, kansli in. m.....................................

Betjäning, aflöningar ......................................

Biblioteket, anslag ..........................................

Till samlingar, m. m.......................................

y> kemiska laborationer ............................

» verkstaden.................................................

» diverse utgifter.................. ....................

» stipendier..................................................

» resestipendier för lärare ..................... ..

Summa kronor 187,050: —

Genom samma Riksdags beslut erhöllo samtliga lektorer vid Högskolan

rätt till ålderstillägg å 500 kronor efter fem års val vitsordad

........ kronor

70,100

—

35,000

—

19,250

—

»

14,300

—

7,500

—

»

5,100

—

»

4,500

—

»

8,000

—

»

6,000

—

2,500

—

10,000

—

3,000

—

................ »

1,800

—

Nuvarande

stadga)-.

38

^Tekniska Högskolan.

tjänstgöring samt de lektorer, hvilkas aflöning utginge med 3,000 kroå^OO^kro/or^

årS Sådan tJän8tSöring ett andra ålderstillägg

, ^dr..d^99 ars Riksdag höjdes det ordinarie anslaget med 2,000

cronor for upprättandet af en extra Lärarebefattning i läran om metalernas

egenskaper, hvarjämte, för att möjliggöra elevantalets höjande

i forsta avdelningen från 100 till 125, för år 1900 å extra stat anvisades

8,300 kronor till lararekrafternas förstärkande, 8,254 kronor till

undervisningsmateriel och 30,400 kronor för värmelednings- och belvsmngsanordnmgar.

& ^

i qoo 9?° aiS ?lknda? bevilJade å ordinarie stat dels en förhöjning af

1,300 kronor i aflömngen till professorn i grufvetenskap, hvarigenom

denne piofessor likställdes med ofnga professorer, dels 2,000 kronor

•r T rXtra ?nnebefattmng'' i tillämpad värmelära. Å extra stat beviljades

för ar 1901 14 300 kronor till lärarekrafternas förstärkning.

irnnn i 199f11 Riksdag beviljades, förutom ett extra anslag af

lb,OUO kionor till lararekrafternas förstärkning äfvensom 6,800 kr till

utrustning af vissa laboratorier, ett belopp af 2,550 kronor å ordinarie

stat, nämligen dels _ 1,800 kronor för att förändra extra lärarebefattmngen

i. elektrokemi till ett lektorat och dels 750 kronor till löneförbättring

åt extraläraren i teknisk hygien.

Bnenf28ir Unii901uUt?rdame, MaJ:t nJa stadgar, hvilka äro

e, som förtfaiande galla för Tekniska Högskolan. Enligt dessa stadgars

inledningsparagraf har Högskolan till ändamål »att meddela vetenskaplig

och konstnärlig teknisk bildning samt att främja utvecklingen

åt de vetenskaper och konster, som tillhöra området för dess verksamhet)).

Högskolan skall innehålla:

»a) eu fackskola för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi

med tre underafdelningar, nämligen: ö

... -1) en för maskiningenjörsväsendet med dels tre- och dels fyråriglärokurs,

J °

2) eu för den mekaniska fabriksindustrien med dels tre- och dels

fyraårig lärokurs,

3) en för skeppsbyggnadskonst med fyraårig lärokurs (nyinrättad);

1 är okurs6 ^nyinrättad)®) * eiIektroteknik med dels tre- och dels fyraårig

. . e“ fackskola för kemisk teknologi med dels tre- och dels fyraårig

lärokurs, J

*) Se nedan sid. 43

Historisk öfversikt.

39

d) en fackskola för bergsvetenskap med tre nndcrafdelningar,

nämligen: ... ,

11 en för bergsmekanik med fyraårig lärokurs, „ „ .

2) en för metallurgi och liyttkonst med dels tre- och dels fyraårig

laiokurs,n ^ ^{Vetenskap med dels tre- och dels fyraårig lärokurs;

e) en fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst med fyraårig

lärokurs,^ för arkitektur med fyraårig lärokurs.»

Läroämnena vid Högskolan äro följande. )

ren matematik; beskrifvande geometri; geodesi och topografi,

allmän fysik; fysiska och fysisk-tekniska laborator; elektroteknik

jämte laborationer; tillämpad värmelära; teoretisk mekanik, beskr .

vande maskinlära; konstruktion af maskinelement ochZ l

käran om vattenmotorer och vattenuppfordringsverk;. latun om i armé

motorer- skeppsbyggnadskonst; mekanisk teknologi; mekaniska och

mekanisk-tekniska laborationer; bergsmekanik; allmän kemi; analytis

kemi- kemisk teknologi; elektrokemi; kemiska och kemisk-tekniska

laborationer; mineralogi och geologi; bergskemi; ™

ee-enskaner- järnets och andra metallers metallurgi; hyttkonst, grut

vetenskap och grufmätning; byggnadsstatilc; allmän byggnadskrav

husbyggnadskonst; arkitektur; byggnadskonstens historia, orna»! ,

vägbyggnadskonst; vattenbyggnadskonst; brobyggnadskonst, mearntningf

frihandsteckning; modellering; zymotekmk; teknisk hygien samt

nationalekonomi och näriiigslagstiftnmgJ>

»Därjämte må, på framställning af lararekollegiet eller efter dess

hörande, styrelsen, då så finnes lämpligt anordna undervisning, till

den utsträckning tillgängliga medel och lärarekrafter det medgifva,

äfven i andra läroämnen, som kunna vara af gagn för eleverna

Läroåret innefattar två terminer, en hosttermin fr. _o. m. 10 sep

tember t. o. m. 19 december och en vårtermin fr. o. m. 10 januari t. o m.

10 juni. Dock afslutas undervisningen for vag- och vattenbyggna

samt arkitektur fackskolan den 30 april. Likaså upphör vid samma tidpunkt

undervisningen å läroverkets lokaler for bergsvetenskapliga fack

k°laEleverna,

som i allmänhet antagas endast vid höstterminens bor

jan’

»aA ordinarie elever, hvilka följa undervisningen till den omfattning,

som erfordras för att efter fullbordad lärokurs kunna undfå af

gångsbetyg;

Angående de olika läroämnenas omfattning se

närmare Bil. Litt. X.

40

Tekniska Högskolan.

• b) extra ordinarie elever, hvilka åtnjuta undervisning endast i ett

ES^erhSi Z~ 8amt ÖfV6r 8ina klmSkaper 1 deSSa

c) tillfälliga elever, hvilka efter eget val begagna undervisning-en

mGn nC ar? berättigade att från Högskolan erhålla bety o-• ’

föllio-n I113116 i6ftra ,ordmaVe elever antagas af styrelsen, men tillfällig^

elever af rektorn (se nedan).

. Vld Högskolan emottagas i allmänhet endast manliga elever- dock

ma, nar utrymme och förhållanden i öfrigt sådant medgifva, till''extra

or mane eller tillfällig elev antagas äfven kvinna under samma vilkor,

som för manlig mträdessökande föreskrifvas.»

it.. (Hittills har denna rättighet för kvinnor att vinna inträde vid

Hogskolan endast begagnats i tre fall.)

afdeln?ng°äm ^ inträde SåS°m ordinarie elev 1 Högskolans första

-A*) den’ med godkända kunskaper i matematik, fysik och kemi

aflagt mogenhetsexamen på reala linien och företer vederbörligt intyg

om godkänd färdighet i hnearritning och frihandsteckning, till det omfång

som i stadgan for rikets allmänna läroverk föreskrifves för reala linien •

. afla§''t mogenhetsexamen på latinlinien och tillika’

förn ?rdmn? anStäl‘d fy]]oadspröfning, erhållit vits

dem

Torn fnkrda .kunskaPei; 1 matematik, fysik och kemi, motsvarande

3? 3jordras i mogenhetsexamen på reala linien, samt om godkänd

färdighet i hnearritning och frihandsteckning till ofvan angifvet Omfång

anstalt

fpLfP a%änSsexamen Chalmers’ Tekniska Läro

och

tillika6 oftP g ; fan “5?“ af iikets tekniska elementarskolor

och tillika, efter en vid högre allmänt läroverk i vederbörlig ordning

anstånd profning erhållit vitsord om godkända kunskaper 1 svensk!

språket, främmande lefvande språk, historia och geografi*motsvarande

äem, som fordras i mogenhetsexamen på reala licent

t*1 +GXtra ordmarie el®ver i högskolans första afdelning må styrelsen

antaga personer med väl vitsordad, längre tid fortsatt praktisk

IfdreW6 1 3ntal af °mkting 10 % af hela elevantalet tårurna

För att vinna inträde såsom extra ordinarie elev skall sökande

a agAlaSpa’ att han mnehar ett af styrelsen bestämdt kunskapsmått.»

rcRTi f8afglft??- Si°T under de senaste åren utgått med 20 kronor,

2, 4?- kr°p°r (f^ ]aboranter) Plef nu bestämd till 50 kronor i terned«?tJ°r

• aia °rdina"e, elever, dock med rätt för lärarekollegiet att

nedsatta mindre bemedlade elevers afgifter till halfva beloppet.

Historisk öfversikt,

41

1 stället för denna öfningsafgift erlägga extra ordinarie och tillfälliga

elever till Högskolans kassa en af styrelsen, särskilt för extra

ordinarie och särskildt för tillfälliga elever, bestämd afgift för hvarje

läroämne, i hvilket det tillätes dem att begagna undervisningen.

Genom samma stadgar tilldelades Högskolans föreståndare, som

förordnas af Kungl. Maj:t efter af styrelsen afgifvet förslag för eu tid

af fyra år, benämningen rektor.

Bland de efter 1901 timade förändringarna inom Högskolan må

följande mera betydelsefulla särskildt omnämnas.

År 1902 blef genom Riksdagens beslut professuren i väg- och

vattenbyggnadskonst delad i tvenne professurer, den ena för väg- och

brobyggnadskonst, den andra för vattenbyggnadskonst. Den för

ändamålet erforderliga höjningen i det ordinarie anslaget uppgick, i

följd af att extralärarebefattningen i det senare ämnet indrogs, endast

till 4,000 kronor.

1903 års Riksdag höjde det extra anslaget till 17,500 kronor och

beviljade 5,000 kronor till erhållande af elektrisk ström från Stockholms

Elektricitetsverk.

Alltsedan år 1902, då innehafvaren af Högskolans dåvarande enda

professorsbefattning i elektroteknik G. R. Dahlander erhöll nådigt afsked,

hade undervisningen i ämnet uppehållits på förordnande och medelst

extra lärare. Orsaken till denna provisoriska anordning var i

främsta rummet den, att det i betraktande af elektroteknikens utomordentligt

hastiga utveckling befanns omöjligt finna en person med nog

omfattande kompetens att uppehålla en professur i hela det vidsträckta

ämnet. I skrifvelse den 26 september 1904 anhöll därför Högskolans styrelse

hos Kungl. Maj:t, att utom den redan befintliga professuren en

ny sådan måtte inrättas, så att undervisningen skulle kunna delas och

det därigenom möjliggöras att finna kompetenta personer för båda befattningarna,

Därest den föreslagna professuren blefve bifallen kunde anslaget,

2,500 kronor, å ordinarie stat till en extra lärare i elektroteknik utgå.

Denna styrelsens framställning hade till följd, att 1905 års Riksdag,

i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition, beslöt upprättandet af en professur

i teoretisk elektroteknik samt borttagande ur den ordinarie staten

af anslaget till extra läraren i elektroteknik. Högskolans ordinarie

anslag ökades härigenom med 3,500 kronor.

Åt Tekniska Högskolans professorer beviljade 1904 års Riksdag, i

enlighet med Kungl. proposition och i öfverensstämmelse med föregående

års Riksdagsbeslut rörande universitetens professorer, rättighet

att efter fem års väl vitsordad tjänstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å

G

42

Tekniska Högskolan.

lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjänstgöring

ett andra ålderstillägg af 500 kronor.

Högskolans anslag i öfrigt af statsverket voro under 1905:

ordinarie anslag.................................................................................. 198,900 kr.

extra anslag för undervisningens förstärkning........................ 17,500 »

Under år 1906 höjdes det ordinarie anslaget med 4,100 kronor till

203,000 kronor, dels genom inrättandet af den ofvannämda professuren

i elektroteknik, under samtidigt borttagande af extra lärarebefattningen

i ämnet, dels därigenom att lönen för professorn i metallurgi

ändrades från 5,400 till 6,000 kronor, såsom ersättning för hans till

undervisningsändamål apterade boställsvåning. På extra stat beviljade

1905 års Riksdag ett belopp af 8,104 kronor till täckande af kostnaden

för verkställda utredningar angående Högskolans utvidgning samt

17,500 kronor till undervisningens förstärkning. För anskaffande af

undervisningsmateriel till Högskolans elektrotekniska fackskola beviljade

1906 års Riksdag ett extra anslag af 15,000 kronor.

Styrelsens upprepade underdåniga framställningar rörande en förbättring

af lektorernas ställning äfvensom den omständigheten, att 1904

och 1905 års Riksdagar beviljat löneregleringar åt de allmänna läroverkens

och de tekniska elementarskolornas lektorer föranledde Kungl.

Maj:t att till 1906 års Riksdag aflåta nådig proposition, enligt hvilken

åt en hvar af Tekniska Högskolans ordinarie lektorer skulle beviljas

eu tillfällig löneförbättring för 1907 af 1,000 kr., hvaraf 500 kr. skulle

betraktas såsom lön och 500 kr. såsom tjänstgöringspenningar. Vid

samma Riksdag inlämnade därjämte ledamöterna af Första Kammaren f. d.

generaldirektören A. R. Åkerman och f. d. öfverståthållaren friherre C. G.

Tamm samt ledamoten af Andra Kammaren generalpostdirektören J. E.

von Krusenstjerna likalydande motioner om likställighet i löneförmåner

för Tekniska Högskolans lektorer med de e. o. professorerna vid

universiteten. Riksdagen biföll emellertid Kungl. Maj:ts proposition, och

Högskolans extra anslag höjdes i enlighet härmed för 1907 med 8,000

kr. Samma tillfälliga löneförbättring för de ordinarie lektorerna beviljade

1907 års Riksdag för 1908. Riksdagen 1907 anvisade dessutom

ett extra anslag för 1908 af 15,279 kronor för anskaffande af undervisningsmateriel

till Högskolans maskinlaboratorium.

Sedan Kungl. Maj:t den 13 okt. 1905 utfärdat bestämmelser rörande

utbildning af mariningenjörselever, mariningenjörsaspiranter m. m. samt

såsom villkor för antagandet till aspirant fastställt idkandet af studier

vid Tekniska Högskolan har, såväl under 1906 som under 1907, på nådig

befallning beredts plats åt tre mariningenjörselever såsom ordinarie

Historisk öfversikt.

4:5

elever i fackskolan för maskinbyggnadskonst med underafdelning för

skeppsbyggnadskonst.

Det alltsedan år 1851 gällande s. k. »pliktsystemet», enligt hvilket

en kronas böter erlades till stipendiekassan för hvarje utan laga skäl

försummad lektion, blef på underdånig framställning af den år 1901

bildade »Tekniska Högskolans Elevkår» och efter infordrade yttranden

från Högskolans styrelse och lärarekollegium genom Kung], förordning

den 8 dec. 1904 afskaffadt.

En annan del af Elevkårens verksamhet, hvilken understöddes

af lärarekollegiet, var inrättandet af en s. k. »praktikbyrå», afsedd. att

bereda kårens medlemmar tillfälle till praktisk sysselsättning, såväl

under ferierna som efter afgången från läroverket. Byrån, som började

sin verksamhet under år 1907, står under öfverinseende af tvänne kontrollanter,

hvaraf den ene utses af Svenska Teknologföreningen och

den andre af Tekniska Högskolans lärarekollegium.

Efter föregången skriftväxling med Tekniska Högskolans styrelse

hemställde Kungl. Landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 10

juni 1907 hos Kungl. Maj:t, att personer, hvilka önska utbilda sig till

landtbruksingenjörer i statens tjänst måtte, till ett antal af årligen högst

tre, äga att i egenskap af tillfälliga elever deltaga i undervisningen vid

Tekniska Högskolan. Med bifall härtill har Kungl. Maj:t den 31 december

1907 bestämt, att för vinnande af behörighet såsom landtbruksingenjörer

högst tre personer årligen må åtnjuta dylik undervisning vid Högskolan.

Den senaste viktigare förändring inom Högskolan, som kommittén

har att anteckna är den i Kungl. bref den 3 april 1908 gifna bestämmelsen,

att den elektrotekniska fackskolan, som allt ifrån sitt införande

vid Högskolan år 1901 varit obligatorisk 3-årig från och med

höstterminen 1908 och tills vidare skall vara obligatorisk 31 2-årig.

Tillströmningen af inträdessökande har under åren efter 1904 varit

någorlunda konstant. Medan antalet kompetenta inträdessökande till första

årskursen år 1904 var 176, utgjorde detta antal 1905: 190, år 1906:

185 och år 1907: 191. Såsom längre fram (sid. 67) närmare påvisas

angifva dock dessa siffror endast antalen af dem, som ägt tillräckligt

goda betyg för att vid den starka konkurensen kunna halva någon förhoppning

om att blifva antagna till ordinarie elever. Enligt Kung!. Maj:ts

beslut kunde af sådana inträdessökande endast 125 årligen intagas, däruti

inberäknade äldre kvarsittande elever samt, under 1906 och 1907, de tre

mariningenjörsaspiranter, för Indika enligt nådig befallning plats skulle

beredas. Svårigheterna för Högskolan med hänsyn till lokaler, lärarekrafter

och utrustning i öfrigt, hafva under senare åren ökats, icke blott

till följd af det stora elevantalet utan äfven i följd af teknikens allt

44

Tekniska Högskolan

mera stegrade behof och anspråk på den högre tekniska undervisningen.

Styrelsens förklaring i underdåniga skrifvelsen den 26 september 1904

att »det antal elever, som under föregående åren kunnat mottagas, numera

icke utan väsentligt men för undervisningen kan bibehållas» har allt

fortfarande sin giltighet.

Förhållanden

år 1908.

Tekniska Högskolans hela antal ordinarie elever utgör för närvarande,

år 1908, 381, hvaraf:

i första

årskursen...............................

............................. 123

» andra

» .............................

.......................... 108

» tredje

» ..............................

............................ 99

» fjärde

» .............................

............................. 51

På de olika fackskolorna visar innevarande år en fördelning af

de studerande i enlighet med följande tabell:

hackskolan för ''maskinbyggnadskonst incl. skeppsbygg

nadskonst

m. m............................................. antal elever 88

» » elektroteknik ................................................... » » 77

» » väg- och vattenbyggnadskonst.................. » » 95

» » arkitektur ......................................................... » » 28

» » bergsvetenskap............................................... » » 61

» » kemisk teknologi............................................ » » 32

Antalet nuvarande lärarebefattningar utgör 76, hvaraf 14 professurer,

11 lektorat, 20 extra lärare- och 28 assistentbefattningar samt 3

docenturer.

Högskolans ordinarie stat för år 1908 har i sammandrag följande

utseende:

14 professorer, aflöningar .....................................

11 lektorer, » .....................................

11 extra lärare » .....................................

Ofriga extra (tillfälliga) lärare och assistenter

Rektor, kansli m. m...............................................

Betjäning, aflöningar ..............................................

Bibliotek, anslag.......................................................

Till samlingar m. m...............................................

» kemiska laborationer........................................

» verkstaden........................................................

» diverse utgifter.................................................

» stipendier for elever .....................................

» resestipendier åt lärare ...................................

.............. kronor 84,000

.............. » 38,000

.............. » 18,300

.............. » 14,300

.............. » 7,500

.............. » 5,100

» 4,500

............. » 8,000

............. » 6,000

.............. » 2,500

.............. » 10,000

.............. » 3,000

............. » 1,800

Summa kronor 203,000

Föregående utredningar.

45

Transport kronor 203,000

De extra anslagen till förstärkning al lärarekrafter

och till tillfällig löneförbättring åt lektorer utgöra för

samma år ........................................................................._• kronor 25,500

Elevafgifterna, för ordinarie, extra ordinarie och

tillfälliga elever (beräknade enligt 1907 års afgifter) » 40,310

Lägges härtill ett extra anslag för år 1908 alsedt

till anskaffande af undervisningsmateriel för Högskolans

maskinlaboratorium ................................................................... 15,279

så utgöra Högskolans sammanlagda inkomster — oberäknade

8,000 kronor för ålderstillägg och 460 kronor för_

dyrtidstillägg — under år 1908............................................ kronor 284,089

Föregående utredningar sedan år 1890.

För att klargöra innebörden af det förslag till reorganisation af

Tekniska Högskolan, som kommittén i det följande kommer att framlägga

torde det vara nödvändigt att i liufvuddrag redogöra för de utredningar

och förslag, som från och med 1890 vid olika tillfällen förekommit,

äfvensom för de åtgärder, hvilka däraf redan blifvit föranledda. Det

kan därvid ej undvikas att åtskilligt af det i föregående historik redan

nämda här i största korthet upprepas. De utredningar, som företagits

före 1890 äro i den historiska öfversikten omtalade.

Såsom i öfversikten, sid. 36, blifvit anlördt tillsatte Kung!. Maj:t,

efter Riksdagens hörande, den 19 september 1890 en kommitté för

afgifvande af betänkande och förslag »angående behofvet af och sättet

för utvidgning och omorganisation af Tekniska Högskolan». Denna

kommittés den 15 december 1891 afgifna betänkande och förslag innehöll

i hufvudsak följande.

Undervisningen skulle så anordnas, att i läroverkets första årskurs

120 ordinarie elever kunde mottagas. Fn fackskola för elektroteknik

skulle upprättas äfvensom en afdelning för skeppsbyggnad inom

fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi. Den fullständiga

lärokursen i samtliga fackskolor skulle för de ordinarie eleverna

blifva fyra-årig.

Fn nybyggnad på Högskolans tomt skulle uppföras för inrymmande

af den kemiska, kemisk-tekniska och mineralogiska undervisningen,

hvaremot de härför hittills använda lokalerna skulle inrättas för den

fysiska och elektrotekniska undervisningens behof. Dessutom skulle

flera andra förändringar vidtagas i läroverkets hufvudbyggnad, för att

1890 års kommittéförslag.

46___ Tekniska Högskolan.

möjliggöra mottagandet af ett ökadt antal elever och för den utvidgade

verksamheten.

I flera läroämnen skulle en ansenlig utsträckning af undervisningen

äga ruin och åtskilliga nya läroämnen införas. 1 allmän fvsik och

skeppsbyggnadskonst skulle upprättas nya ordinarie professurer, så att

hela antalet sadana lärareplatser vid Högskolan blefve 14. Lektoraten

skulle förändras till extraordinarie professurer, lika aflönade med motsvarande

lärarebefattningar* vid universiteten, samt två nya sådana platser,

nämligen i husbyggnadskonst och i väg- och vattenbyggnadskonst upprättas,

så att hela antalet extra ordinarie professurer blefve 9. Flera

nya extra lärarebefattningar skulle inrättas, nämligen i matematik, maskinlära,

praktisk elektroteknik, allmän kemi, kemisk teknologi, bokföring

och mekaniska laborationer, hvarigenom antalet extra lärare skulle

blifva 11. Assistentantalet skulle ökas till 18.

Den årliga utgiftsstaten såväl för aflöningar som för samlingar,

laborationer in. m. skulle härigenom ökas till 225,000 kronor. Dessutom

skulle för en gång erfordras för nybyggnader och förändrade lokaler

m. m. 409,500 kronor, hvaraf 349,500 Ikronor för en kemisk nybyggnad,

samt för undervisningsmaterielens förbättrande och förstärkning: m. m.

46,700 kronor.

Äfven i läroverkets stadgar föreslog 1890 års kommitté åtskilliga

förändringar, särskildt med hänsyn till att bereda lärarekollegiet ökadt

inflytande på förvaltningen samt deltagande i valet af lärare.

Detta förslag till Tekniska Högskolans utvidgning och omorganisation

tillstyrktes i hufvudsak af lärarekollegiet och styrelsen och vann

äfven Kungl. Maj:ts godkännande, men då det förelädes 1894 års Riksdag

bl ef det af båda kamrarna förkastadt, dels emedan Riksdagen då

ansåg, att landets behof af vetenskapligt utbildade teknici icke i den

närmaste framtiden komme att kräfva, det läroverkets omorganisation

grundades på beräkningen af ett så stort antal nya elever för hvarje år

som 120, dels att en underafdelning för skeppsbyggnad icke ansågs

nödvändig, dels emedan Riksdagen hyste betänkligheter vid den ifrågasatta

förlängningen af lärokurserna, dels att Riksdagen icke gillade den

föreslagna förändringen af lektoraten till extra ordinarie professurer

samt dels slutligen att äfven i fråga om vissa andra föreslagna förändringar

i lärarebefattningar inskränkningar skulle kunna göras. Riksdagen

erkände dock behofvet af att en mera omfattande verksamhet för

Tekniska Högskolan möjliggjordes, såväl genom förbättring af dess

lokaler som ock genom utvidgning af undervisningen. Tillika uttalade

Riksdagen den förhoppning, att en framflyttning af tiden för omorganisationens

fullständiga genomförande icke häraf borde blifva en följd.

Föregående utredningar

47

Med afseende å hvad Riksdagen sålunda anmärkt, anbefallde Kung!

Maj:t Högskolans styrelse att efter lärarekollegiets hörande inkomma

med nytt utlåtande och förslag i frågan. Styrelsen anmodade läroverkets

föreståndare och fackskoleföreståndarna att utarbeta ett nytt

förslag till utvidgning och omorganisation. Sedan detta skett och förslaget

af lärarekollegiet blifvit godkändt, öfverlämnades detsamma i september

1894 till Kungl. Maj:t, som i öfverensstämmelse därmed framställde

nådig proposition till 1895 års Riksdag. Hufvudgrunderna för

den förenklade planen voro följande:

Undervisningen anordnas så, att i första årskursen 100 ordinarie

elever emottagas.

En fackskola för elektroteknik upprättas.

Lärokursen i mekaniska och kemiska fackskolorna göres obligatorisk

treårig med ett fjärde läroår såsom frivilligt.

Hybyggnaden anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse . med

den omarbetade ursprungliga planen, men med åtskilliga förenklingar

hvar jämte det nya laboratoriet till en början utrustas med hänsyn till

det färre antal laboranter, som där skulle mottagas, men med sådan

storlek och anordning, att när läroverket i en framtid ytterligare utvidgas,

plats för ett större antal utan svårighet kunde beredas, b örändringarna

i hufvudbyggnaden skulle för den närmaste framtiden inskränkas

till de gamla kemiska laboratoriernas aptering till fysiska och

elektrotekniska laboratorier.

I fråga om lärarekrafterna skulle de nuvarande lektoraten bibehållas,

men med något utsträckt tjänstgöringsskyldighet och förbättrade

lönevillkor, så att lektoraten i beskrifvande geometri med linearritning,

i metallurgi och hyttkonst, i allmän byggnadslära och byggnadsstatik

äfvensom två nya lektorat, nämligen i allmän fysik och i skeppsbyggnadskonst

med särskild hänsyn till konstruktion af ångfartyg samt fartyg af järn

och stål, skulle aflönas med 4,000 kronor jämte 500 kr. såsom ålderstillägg

efter fem års väl vitsordad tjänstgöring, under det att lektoraten

i geodesi och topografi, i enkla maskindelars konstruktion, i elementarmekanik

och beskrifvande maskinlära, i geologi och mineralogi samt

ett nvtt lektorat i husbyggnadskonst, skulle aflönas med 3,000 kronor jämte

två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter fem och tio års väl vitsordad

tjänstgöring. Dessutom skulle åtta nya extra lärarebefattningar tillsättas.

Se sid. 37.

1895 års Riksdag beviljade äfven i öfverensstämmelse därmed och

efter Kungl. Maj:ts proposition det begärda anslaget af 306,230 kronor

till en ny laboratoriebyggnad för kemi och 12,000 kronor till maskiner

och apparater för mekaniska laborationer. Likaså beviljade 1897 och

1894 års

förslag.

1900 års

förslag.

48 Tekniska Högskolan.

1898 års Riksdagar, såsom i öfversikten sid. 37 omtalats, de föreslagna

beloppen för lektoraten och för de nya lärarebefattningarna.

Emellertid hade redan från och med hösten 1897 elevantalet å nyo

vuxit så starkt, att af de kompetenta inträdessökande — jfr sid. 61 — icke

ens två tredjedelar kunde intagas i läroverket, och detta missförhållande

blef icke af hjälpt genom senare åtgärder, hvarigenom elevantalet i

första afdelningen från och med år 1899 kunde höjas från 100 till 125.

Samtidigt hade jämväl trafven på väsentliga förbättringar med afseende

å själfva undervisningen äfvensom å laboratoriernas utrymme och utrustning

samt den öfriga undervisningsmaterielen ökats i sådan grad,

att de vidtagna förbättringarna, hvilka af lärarekollegiet alltjämt framhållits

såsom rent provisoriska och endast under förutsättning af en

därpå följande definitiv organisation vid de underdåniga framställningarna

tillstyrkts, icke längre kunde anses tillräckliga för Högskolans ändamål.

Med anledning af nu antydda svårigheter utarbetade Högskolans

dåvarande föreståndare, efter samråd med flera af lärarna, under år 1900

ett nytt förslag till utvidgning af Högskolan, som gick ut på att möjliggöra

mottagandet af 180 elever i stället för 125 i första årsafdelningen.

Förslaget grundades, i likhet med 1891 års kommittéförslag, på förutsättningen

af lektoratens borttagande och ersättande med extra ordinarie

professurer, samt på upprättande af parallelkurser i de läroämnen, nämligen

matematik, teoretisk mekanik och ångmaskinlära, i hvilka elevantalet

var så betydande, att undervisningen endast med svårighet kunde

upprätthållas af eu enda Jbufvudlärare. I vissa öfriga läroämnen skulle,

där så var erforderligt, två parallelkurser hållas samtidigt af en och

samme lärare. I stället för de då befintliga 12 professurerna och 11

lektoraten skulle vid Högskolan finnas 18 ordinarie och 9 extraordinarie

professurer. Den ökade årliga kostnaden för statsverket beräknades,

under förutsättning af ökade elevafgifter, kunna begränsas till 75,400

kr. De erforderliga lokalerna, hufvudsakligen ritsalar och auditorier,

skulle erhållas genom påbyggnad af hufvudbyggnadens södra flygel utefter

Rådmansgatan samt dennas utsträckning till Teknologgatan. Därigenom

skulle ock ny lokal för de mineralogiska och geologiska samlingarne

äfvensom någon utvidgning af det elektriska laboratoriet kunna

vinnas. För denna tillbyggnad voro dock hvarken ritningar eller kostnadsförslag

uppgjorda, men antogos kostnaderna för byggnaden jämte

inredning till omkring 300,000 kronor.

Da detta förslag förekom till behandling i lärarekollegiet gjordes

mot detsamma flera väsentliga anmärkningar, såsom att hänsyn hufvudsakligen

tagits endast till elevantalets ökning men icke till läro

-

49

Föregående utredningar.

verkets många öfriga trängande behof, och att i följd däraf de ifrågasatta

åtgärderna allenast skulle innebära en förlängning af de nuvarande

provisoriska förhållandena, att vissa lärare skulle nödgas under en termin

eller ett läsår föredraga tväune lika parallelkurser, en anordning,

som ur flera synpunkter ansågs högeligen olämplig m. in.

Under åren 1901 och 1902 utarbetades af några bland lärarna

ett annat förslag, som med afseende å elevantalet utgick från en ökning

från 125 till allenast 150 i första afdelningen, men däremot, i fråga

om nybyggnader för afhjälpande af de nuvarande svårigheterna beträffande

lokalerna, gick vida längre än det nyss omnämda förslaget, i det nämligen

icke allenast södra flygeln skulle fortsättas fram till Teknologgatan,

utan därjämte utefter denna gata tillbyggnad skulle ske ända

fram till kemiska laboratoriet, och dessutom äfven den nuvarande

materialprofningsanstalten skulle apteras för läroverkets behof och påbyggas

till jämnhöjd med den tillhörande flygelbyggnaden. Kostnaderna

för denna ''byggnad jämte inredning anslogos till omkring 800,000

kronor.

Nu anförda förslag, hvilket i allt för ringa mån tog hänsyn till

behofvet af elevantalets ökning, är för föreliggande frågas belysning

af särskildt intresse därigenom, att af detsamma framgår huru otillräckliga

lokalerna redan under närvarande förhållanden eller med ett

obetydligt större elevantal måste anses vara.

Då emellertid intetdera af de nu omförmälda förslagen ledde till

någon vidare åtgärd uppdrog Högskolans styrelse den 16 april 1903

åt Högskolans nuvarande rektor, att efter samråd med fackskoleföreståndare

och öfriga hufvudlärare, så fort ske kunde, uppgöra nytt förslag

till frågans lösning, gående ut på en utvidgning af högskolan för

mottagande af ett väsentligt större antal elever än som dittills varit möjligt.

Ett sådant förslag utarbetades också samt behandlades af lärarekollegiet

och underkastades därvid vissa ändringar, hvarefter det, jämte vederbörliga

bilagor, med underdånig skrifvelse den 27 november s. å. af

Högskolans styrelse ingafs till Kungl. Maj:t.

Detta förslag afsåg, förutom utvidgning med afseende å elevantalet,

»äfven vissa andra utvidgningar och förändringar i fråga om undervisningen,

som visat sig erforderliga för att tillgodose de mest trängande

krafven på en fruktbringande utveckling af Högskolans ställning

och verksamhet, och hvilka icke äro af beskaffenhet att allenast

bero på ändringar i de af Kungl. Maj:t för Högskolan fastställda stadgar».

Förslaget byggdes i hufvudsak på nedan angifna förutsättningar:

elevantal i första årskursen: 240;

1902 års

utvidgningsförslag.

1903 års

utvidgningsförslag.

50

Tekniska Högskolan.

lärare:

Alternativ I:

25 ordinarie professorer å 6,000 kronor

8 extra ordinarie professorer å 4,500 »

23 » lärare, summa arvoden.........................

Assistentarvoden, summa......................................

150,000 kronor.

36,000 »

39.800 »

55.800 »

Summa 281,600 kronor.

Alternativ II:

26 professorer å 6,000 kronor ..

5 lektorer å 4,000 kronor .......

31 extra lärare, summa arvoden

Assistentarfvoden, summa..............

156,000 kronor.

20,000 »

53,500 »

55,800 »

Summa 285,300 kronor;

Studietiden för fackskolorna M°) och E°) förlänges från 3 till 37* år.

Den föreslagna omorganisationen skulle öka statsverkets utgifter

från 221,500 kronor till 376,400 kronor, eller med 70%, under det att

högskolestaten i sin helhet ökades från 262,500 till 456,400 kronor,

d. v. s. med 74%.

Sedan Kung!. Maj:t den 1 december 1903 anbefallt Öfverindentsämbetet

att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande, hvilket utlåtande

inkom till vederbörande departement den 18 december, samt Kungl.

Maj: t den 30 januari 1904 lämnat Högskolans styrelse tillfälle att yttra

sig med anledning af hvad Öfverintendentsämbetet anfört, så uppdrog

nämda styrelse genom beslut den 19 därpå följande februari åt

läroverkets rektor, dels att i samråd med fackskoleföreståndarna och hufvudlärarna

underkasta ifrågavarande utvidgningsförslag förnyad granskning,

i ändamål att tillse, om jämkningar ledande till de beräknade kostnadernas

nedsättning eller. i öfrigt kunde i förslaget vidtagas, dels att låta utaf

de i ärendet föreliggande handlingar samarbeta en fullständig redogörelse

för utvidgningsfrågans innebörd, dels slutligen att verkställa utredningom

lämpligheten af och sättet för eventuell höjning af elevafgifterna.

1904 års För den af rektor i anledning af nämda uppdrag verkställda för

''eförsia<j.

e nyade utredning redogöres i »Reviderad! förslag till utvidgning och

omorganisation af Kungl. Tekniska högskolan», 1904 — i det följande

korteligen benämdt »1904 års förslag».

*) Se beträffande betydelsen af dessa bokstäfver sid. 71.

Föregående utredningar. 51

Ifrågavarande förelag, som med afseende å sättet för undervisningens

ordnande väsentligen anslöt sig till »Förslag 1903», alsåg icke allenast

en kvantitativ omorganisation af Högskolan för att bereda undervisning

åt ett större antal elever än som förut varit möjligt, utan jämväl en

kvalitativ omorganisation i ändamål, att tillgodose de behof, som till

följd af teknikens snabba utveckling under de senare årtiondena allt

mera gjort sig gällande i fråga om utvidgning och tillökning af undervisningens

omfång, undervisningsmateriel, laboratorier och öfriga lokaler

samt erforderliga lärarekrafter.

»I allmänhet hafva härvidlag — »1904 års förslag», sidd. 95 ff. —

sådana frågor varit föremål för utredning, hvilka för sin lösning erfordrat

särskilda statsanslag eller andra inkomster, under det att en

del frågor af annan beskaffenhet icke ansetts vara af den vikt, att de

här behandlats, utan har deras lösning uppskjutits till dess att hufvudfrågan

blifvit afgjord och läroverkets stadgar i följd däraf komma att

underkastas omarbetning. Dock har redan i förevarande utredning

hänsyn tagits jämväl till vissa af dessa senare frågor, i det att t. ex.

studiet af mindre viktiga läroämnen inskränkts och undervisningen i

de viktigaste hufvudämnena utsträckts och specialiserats, äfvensom därigenom,

att man sökt nedbringa timantalet per vecka för lektionerna

och öfningarne inom läroverket, för att bereda någon ökning af den

för själfstudier erforderliga tiden. Därjämte har en, som det vill synas,

ändamålsenligare anordning än hittills angifvits genom förslaget om

elevers intagande i läroverket såväl vid höst- som vid vårterminens

början samt genom ändrade bestämmelser i fråga om läseterminens

längd, o. s. v.»

»I fråga om elevantalet utgår förslaget från den förutsättningen, att

i första årsafdelningen hädanefter 240 elever, i stället för 125, såsom

för närvarande är fallet, skulle kunna årligen intagas.»

»Ehuru behofvet af en förlängning af lärokurserna till att omfatta

fyra år sedan länge gjort sig gällande särskildt för fackskolorna M

och E, har man i förslaget, med hänsyn till de vid 1894 års Riksdag

uttalade betänkligheter, tillsvidare ej ansett sig för dem kunna förorda

en förlängning af den obligatoriska lärotiden med mer än ett hälft år».

Genom att för fackskolan för kemisk teknologi införa bestämmelser om

att afgångsbetyg afgifves först mot slutet af den termin, som följer

efter den treåriga kursen, skulle jämväl denna fackskola kunna sägas

blifva 3V2-årig, nämligen i samma mening som bergsskolans kurser,

hvilka i följd af motsvarande bestämmelser, för närvarande och äfven

efter förslaget i fråga, kunna sägas vara 3‘/2- resp. 472-åriga.

52

Tekniska Högskolan.

»I följd af det ökade elevantalet, som tillnärmelsevis skulle motsvara

dubbla det antal elever, som nu erhålla undervisning vid läroverket,

samt i följd af lärokursens förlängning för vissa fackskolor och

undervisningens utvidgning i flera viktiga läroämnen, blifver en ökning

af lärarekrafterna nödvändig. Denna ökning gäller hufvudsakligen de

ordinarie lärarna och assistenterna; däremot har man i förslaget sökt

att undvika en ökning af de s. k. extra lärarnes antal.»

»Beträffande de ordinarie lärarna har det med hänsyn till läroämnenas

vikt och de ökade krafven på lärarnas kompetens, i likhet

med hvad redan af 1890 års kommitté och i Kungl. Maj:ts proposition

till 1894 års Riksdag föreslagits, befunnits nödvändigt att ersätta de

vid läroverket ännu existerande lektoraten med extraordinarie professurer

med enahanda löneförmåner som motsvarande befattningar vid

universiteten. Genom ,att sålunda fördela undervisningen på ordinarie

och extraordinarie professorer, — dessa senares tjänstgöringsskyldighet

skulle vara större än lektorernas — samt på extra lärare och assistenter,

har man i förslaget lyckats åstadkomma både att i de flesta

fall hufvudämnena representerats af ordinarie lärare, som handhafva

undervisningen af de elever, för hvilka ämnet är hufvudämne, och att

kostnaden icke blifver större än om den ur många synpunkter för läroverkets

förhållanden olämpliga lektorsinstitutionen skulle bibehållits.»

»Följande nya ordinarie lärarebefattningar äro erforderliga antingen

uteslutande i följd af elevantalets ökning eller hufvudsakligen af denna

anledning, nämligen:

en ordinarie professur i matematik;

» » » i teoretisk mekanik;

» » » i väg- och brobyggnadskonst;

» extra ordin. » i läran om vattenmotorer;

» » » i ångmakinlära;

» » » i tillämpad värmelära;

» » » i elektroteknik.»

»Däremot hafva följande befattningar hufvudsakligen sin grund i

undervisningens ökade omfång och läroämnets växande betydelse, men

äfven i de flesta fall tillika i den genom elevantalets ökning förorsakade

ökade tjänstgöringsskyldigheten, nämligen:

en ordinarie professur i beskrifvande geometri (nu lektorat);

» » » i geodesi » »

» » » i konstruktion af maskinelement » »

» » » i allmän fysik » »

Föregående utredningar

53

• en ordinarie professur

» » »

» » »

» » »

» » »

» extra ordin. »

» )) »

» )> »

» » » *

» » »

i teoretisk elektroteknik;

i bergskemi m. m.

i skeppsbyggnadskonst

i hållfasthetslära m. m.

i byggnadskonstruktionslära;

i matematik och mekanik

i konstruktion af maskinelement

m. in.

i elektrokemi

i mineralogi och geologi

i husbyggnadskonst

ny

(nu lektorat);

» »

» »

ny

»

(nu lektorat;

» »

» »

» »

»Genom den föreslagna omorganisationen skulle läroverkets ordinarie

lärarepersonal, som för närvarande utgöres af 13 piofessoier och

11 lektorer, komma att bestå af 25 ordinarie och 9 extraordinarie professorer.

Då vidare enligt förslaget antalet extra lärare skulle blifva

21, medan motsvarande antal för närvarande uppgår till 22, så skulle

enligt förslaget antalet själfständiga lärare blifva inalles 55, under det

att antalet för närvarande utgör 46.»

»En följd af det ökade elevantalet skulle därjämte blifva en väsentlig

tillökning af assistenternas antal.»

»För att åstadkomma det för det ökade elevantalet nödiga utiymmet

af auditorier och ritsalar samt för att erhålla tillräcklig plats för de

behöfliga vetenskapliga och tekniska laboratorierna m. m. skulle på

Högskolans nuvarande tomt eu till- och påbyggnad utföras. Sålunda

skulle södra flygeln påbyggas med en våning och förlängas fram till

Teknologgatan samt mellan denna byggnad och den kemiska institutionen

en nybyggnad med en tillbyggnad inåt gården i fyra våningar uppföras

utefter nämda gata, hvarjämte den nuvarande materialprofnmgsanstaltens

lokal i norra flygeln skulle påbyggas och en våning ytterligare

läggas ofvanpå nämda flygel. Slutligen skulle bergsskolan tillbyggas utefter

Kungstensgatan, hvarjämte vid slutet af denna tillbyggnad en motsvarande

flygelbyggnad midt emot den kemiska institutionens hus

skulle uppföras.» , ,

»Det förtjänar jämväl att framhållas, att de nu föreslagna laboratorierna,

med undantag möjligen för bergskolans institutioner, endast

äro afsedda att tillgodose de närmaste behofven och icke skulle kunna

täfla med de storartade och dyrbara institutioner af motsvarande beskaffenhet,

som numera finnas vid flera af utlandets högskolor»

54

Tekniska Högskolan.

»Hvad kostnaderna för genomförandet af hela utvidgningsförslaget

beträffar, så utgöras dessa dels af en kostnad, som fördelas på de 4 å

5 närmaste åren, och hvilken erfordras för utförande af Ityggnadsarbetet

och till bestridande af laboratoriernas och de öfriga lokalernas inredning,

samt dels af årliga kostnader.»

»Kostnaden för utförandet af byggnaden och dess inredning har

beräknats till följande belopp:

Byggnadsarbetet ......................................................................... 1,121,000 kr.

Gas- och vattenledningar, värme, ventilation, belysning m. m. 271,900 »

Utrustning af kraftstationen........................................‘............... 158 000 »

» » laboratorierna......................... 312 200 »

Inventarier......................................................................i:::.::: HSqOO »

Summa kronor 2,008,200 kr.

»De årliga kostnaderna åter skulle för statsverket växa från de nuvarande

anslagens belopp till de belopp, som efter omorganisationens

genomförande ar 1910 skulle blifva behöfliga; i sammandrag skulle

en jämförelse mellan kostnaderna för närvarande och efter omorganisationens

genomförande lämpligen kunna angifvas sålunda:

1904. 1910. ökning.

Aflönmgar till lärare ............................................. 168,600 242,500 44%

Till bibliotek, laboratorier, samlingar och verk

staden.

.............................................................. 21,000 50,200 139 %

Omgå utgifter.......................................................... 27,400 40,700 49 %

Summa statsanslag kr. 217,000 333,400 54%.

.»Emellertid återgifva dessa summor ännu icke totalbeloppen för de

slutliga utgiftssummorna, i det nämligen, enligt förslaget, af de beräknade

assistentarvodena till .belopp af 56,700 kr. och af de beräknade s. k.

allmänna utgifterna till belopp af 80,000 kr. endast de nu för nämda

ändamål utgående ordinarie statsanslagen å resp. 14,300 och 10,000 kr.

skulle fortfarande utgå af statsmedel. De återstående beloppen å resp

42,400 och 70,000 kr., eller tillsammans 112,400 kr., skulle bestridas

genom elevernas terminliga afgifter.»

»Läggas nu dessa poster af resp. 42,400 kr. för assistentarvoden

0°n- allmänna utgifter till de motsvarande posterna för

»aflönmgar till lärare» och »öfriga utgifter», så erhållas totalbeloppen

ör de slutliga utgifterna. För att emellertid erhålla en riktig jämförelse

med de nuvarande förhållandena måste jämväl för år 1904 en

ökning äga rum af motsvarande poster med resp. 4,600 och 30,400 kr.,

Föregående utredningar.

55

hvarjemte äfven utgifterna för samlingar in. m. böra ökas med .>,000

kr., eller tillsammans 40,000 kr., motsvarande de nu inflytande elevafgifterna,

så att jämförelsen mellan de totala utgiftsbeloppen gestaltar

sig på följande sätt:

1904.

Aflöningar till lärare.............................................. 173,200

Till samlingar m. m.............................................. 26,000

Öfriga utgifter................................................... 57,800

1910.

284,900

50,200

110,700

ökning.

65 %

93 %

92 %

Summa totalutgifter kr. 257,000 445,800 74%.

»Man finner häraf, att, under det att enligt förslaget elevantalet i

första årsatdelningen skulle ökas från 12o till 240, således med 92 %,

så skulle däremot statsverkets årliga utgifter ökas allenast med 54 % och

årliga totalutgiften ökas med 74 %.» o

'' »Såsom ofvan nämts har vid beräkningen af Högskolans årliga

utgifter antagits, att ett belopp å sammanlagdt 112,400 kr. till assistentarvoden

och allmänna utgifter skulle bestridas genom elevavgifter.

För sådant ändamål skulle emellertid de nuvarande terminsafgifterna

af 50 kr. med nedsättning till halfva beloppet för mindre bemedlade icke

vara tillräckliga, enär härigenom allenast omkring 70,000 kronor skulle

vara att med någon säkerhet påräkna. Eu höjning af den nu utgående

afgiften har därför ifrågasatts, och då man från och med år 1904

höjt terminsafgifterna vid de allmänna läroverken till ungefär samma

belopp som den nu vid Högskolan gällande afgiften, samt med hänsyn

till att utgifter till vida högre belopp ofta åläggas de studerande, äfvensom

med hänsyn till att vid utlandets högskolor afgifterna i fleitalet

fall äro dubbelt, eller mer än dubbelt sa stora som den nuvarande afgiften

vid Högskolan, så har man trott sig kunna föreslå en förhöjning

af den högsta terminsafgiften till jämt det dubbla beloppet eller till

100 kronor. Dock skulle härvid de kategorier af elever, som nu betala

endast 25 kr. i terminen, fortfarande åtnjuta samma förmån, hvarjämte,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vid allmänna läroverken

gällande föreskrifter, ytterligare ett antal mindre bemedlade

elever skulle beredas förmånen af att icke erlägga högre afgift än 50

kr., d. v. s. samma afgift, som äfven under nuvarande förhållanden

skolat af dem erläggas. Genom dylika åtgärder skulle därför, enligt

gjorda beräkningar, förhöjningen endast komma att gälla halfva antalet

elever, under det att för den andra hälften samma utgifter som hittills

skulle bibehållas.»

Detta nu i hufvuddragen skildrade af Högskolans rektor uppgjorda

reviderade förslag blef af lärarekollegiet och af styrelsen eftei en ge

-

56

Tekniska Högskolan.

1904 års

sakkunnige.

nomgående granskning tillstyrkt med undantag af några mindre väsentliga

delar i kostnadsberäkningen. Kostnaden för det egentliga byggnadsarbetet,

. som i förslaget upptagits till 1,121,000 kronor ansågs böra,

med anledning af några från Öfverintendentämbetet gjorda erinringar,

höjas till 1,216,000 kronor, och det för inventarier alltför knappt tillmätta

beloppet af 145,100 kronor höjdes till 159,270 kronor, hvadan

hela totalkostnaden, som i rektors förslag antogs till kronor 2,008 200

skulle uppgå till 2,117,370 kronor.

Den 26^ september 1904 ingaf styrelsen förslaget till Kung! Maj:t

med underdånig hemställan om att nådig proposition måtte aflåtas till

1905 års Riksdag om anvisande på extra stat af ett belopp å 2,117,370

kronor för byggnadsarbetets utförande. Den 4 november 1904 öfverlämnades

förslaget af Chefen för Ecklesiastikdepartementet åt tre sakkunnige

män, landshöfdingen A. G. J. Svedelius, dåvarande ingenjören

sedermera statsrådet J. Elof Biesért och ingenjören vid Stockholms

stads elektricitetsverk Aug. Decker, hvilka erhöllo uppdrag att afgifva

underdånigt yttrande »angående behofvet af och sättet för utvidgning''

och omorganisation af Tekniska Högskolan enligt af bemälda "Högskolas

styrelse ingifvet underdånigt förslag».

Efter att den därpå följande 12 december hafva börjat sina arbeten

och efter åtskilliga öfverläggningar inlämnade de sakkunnige den 7

februari 1905 till Chefen för Ecklesiastikdepartementet en skrifvelse

innehållande att i de till kommitténs bedömande förelagda handlingarna

saknades uttalanden, dels från Högskolans lärarekollegium

»huruvida . det nu framlagda förslaget kan anses tillfredsställande fylla

kraf vet på. den högre tekniska utbildningen i vårt land med hänsyn

till industriens nuvarande ståndpunkt», dels från såväl styrelse som

lärarekollegium »huruvida förslaget innebär nödiga utvecklingsmöjligheter,

såväl kvalitativt som kvantitativt i mån af framtida ökade anspråk.»

Kommittén förklarade sig äfvenledes sakna, såväl från styrelse som

kollegium, yttrande om »huruvida det hittills följda undervisningssystemet

kan anses vara fullt tillfredsställande eller böra underkastas några

förändringar».

Pa grund af dessa erinringar anmodades Högskolans styrelse den

13 februari 1905, att efter kollegiets hörande inkomma med yttrande

i berörda hänseenden. Härigenom erhöllo Högskolans myndigheter

töinyad anledning att uttala sina åsikter i ärendet. Lärarekollegiet

behandlade de olika åt kommitterade framställda frågorna vid flera sammanträden

.under februari, mars och april månader samt öfverlämnade

den 13 april 1905 sitt utlåtande till styrelsen. Den 27 juli s. å. ingaf

57

Föregående utredningar.

därpå styrelsen en längre skrifvelse, hvaruti kollegiets beslut relateras

och kommitténs spörsmål utförligt behandlas. .

Till besvarande af frågan om huruvida det framlagda förslaget kan

anses tillfredsställande fylla krafvel på den högre tekniska utbildningen

i vårt land hänvisar styrelsen till de af kollegiet fattade resolutionerna, i

hvilka uttalas »att de föreslagna lärarekrafterna i hufvudsak motsvara de

anspråk, som rimligen kunna ställas, samt att förslaget i fråga om lo calerna,

i jämförelse med nuvarande förhållanden innebär eu högst väsentlig

utvidgning och förbättring, ej mindre i fråga om utrymmet l höroch

ritsalar än ock i fråga om de vetenskapliga institutionerna och deras

utrustning)). Styrelsen tillägger dock: »Det torde få i detta samman

hang

erinras, att styrelsen själf icke ansett sitt förslag motsvara alla

fordringar utan, såsom i rektors af styrelsen accepterade motivering

flerstädes framhålles, hufvudsakligen afsett att afhjälpa de närmaste be

h°fV))I

fråga om lärarekrafter», heter det vidare i styrelsens skrifvelse,

»har kollegiet i beslut den 23 mars föreslagit vissa mindre forandrmgar

i eller tillägg till förslaget. Sålunda förordas nu den föreslagna e. o.

professurens i ångmaskinlära ersättande med en ordinarie professui i

läran om värmemotorer, hvaremot en e. o. professur i tillämpad värmelära

borde ersättas med tvänne extralärarebefattnmgar. Därjämte

föreslås ändring af benämningen å den ena professuren i väg-och brobyggnadskonst

till professur i järnbyggnadskonst samt inrättande åt

extralärarebefattnmgar i svagströmselektroteknik och i jarnmanutakturering,

äfvensom återuppförande af det i 1904 års förslag uteslutna

anslaget till docentstipendier. En afsevärd minoritet inom kollegiet har

äfven ansett, att läran om hissinrättningar, som enligt forslaget skuiie

tillhöra professuren i maskinelement, borde skötas af en särskild extralärare.

Slutligen har kollegiet i resolution den 27 och 29 mars framhållit

behofvet af undervisning i handelsvetenskapliga m. fl. ämnen.»

»Dessa nu omnämda ändringar och tillägg till styrelsens förslag

synas styrelsen i allmänhet innebära förbättringar och vill styrelsen

därför jämväl för »in del förorda desamma, utom i fråga om den e. o.

professurens i tillämpad värmelära ersättande med tvänne extralärarebefattningar,

enär detta läroämnes växande betydelse _ för vårt lands

industri ''utan tvifvel kräfver en ordinarie lärarebefattning. Styrelsen

anser sig dock böra framhålla, att på grund af teknikens snabba utveckling

ytterligare behof af lärarekrafter för utvidgning af undervisningen

framdeles efter hand komma att gorå sig gällande, och att således h\ad

som i det afgifna förslaget angifvits såsom erforderligt naturligen endast

ÖB Tekniska Högskolan.

ksn tillgodose den närmaste framtidens kraf} men icke gorå anspråk

på att i alla afseenden motsvara de behof, som i följd af den fortgående

utveckligen snart nog kunna komma att framträda.»

»Med afseende på den förevarande frågan, huruvida förslaget kan

anses motsvaia krafvet pa den högre tekniska utbildningen anser sig

styrelsen, i likhet med lärarekollegiet och såsom vid flera föregående

tillfällen skett, jämväl nu böra framhålla behofvet af att fackskolorna

för maskinbyggnadskonst och elektroteknik må blifva 4-åriga.»

I styrelsens skrifvelse omnämdes vidare att lärarekollegiet beträffande

de föreslagna lärareplatserna varit så godt som enhälligt. Däremot

hade en afsevärd minoritet inom kollegiet ansett den i förslaget

ifrågasätta . anordningen, att inom de större fackskolorna bereda möjlighet

för intagande af nya elever såväl vid höstterminens som vid

vårteiminens början mindre lämplig, särskildt på den grund, att härigenom.

inom vissa ämnen parallelkurser skulle blifva erforderliga, som

eljest icke vore behöfliga.

Den af kommitterade framställda frågan om huruvida förslaget

innebär nödiga utvecklingsmöjligheter, såväl kvalitativt som kvantitativt,

i. mån af framtida ökade anspråk besvarar styrelsen nekande, för så

vidt det skulle gälla en längre tid än de närmaste 30 åren. »Redan

en flyktig blick på den uppgjorda byggnadsplanen visar, såsom jämväl

lärarekollegiet i sin resolution den 16 mars anfört, att någon mera afsevärd

utvecklingsmöjlighet pa denna tomt efter nämda plans genomförande

icke förefinnes. Handlar det om tillgodoseendet af äfven en

fjermare framtids behof torde det enda lämpliga vara: en ny högskola.»

Härom yttrar styrelsen: »Ehuru upprättande af eu ny högskola i stället

för den nuvarande eller eljest anskaffande af ytterligare tomtutrymme

för uppförande af vissa af högskolans institutioner skulle erbjuda den

i fråga om utvecklingsmöjligheter för framtiden lyckligaste lösningen

af den förevarande frågan, och ehuru de för en dylik lösning erforderliga

betydliga kostnader enligt styrelsens förmenande, synnerligen väl

skulle motiveras genom högskolans växande betydelse för landets industri

och för den tekniska bildningen i allmänhet, torde man dock böra

tänka sig, att dessa kostnaders afsevärda belopp skulle under närvarande

förhållanden kunna verka afskräckande.»

Då kommitterade vidare anmärkt, att hvarken styrelse eller kollegiet

synes hafva tagit under ompröfning huruvida det hittills följda undervisningssystemet

kan anses vara fullt tillfredsställande, så erinrar styrelsen

därom, att vid förslagets uppgörande hufvudsakligen endast sådana

frågor gjorts till föremål för utredning, som för sin lösning kräfde

beredande af erforderliga medel. »Men då lärarekollegiet redan nu

Föregående utredningar. 59

trott sig kunna afgifva förslag till genomförande af vissa reformer, så

vill styrelsen härmed uttala, att dessa förslag i vissa fall synas angifva

önskemål för framtiden. Sålunda har kollegiet vid behandlingen af studieplanerna

den 21 mars föreslagit väsentliga inskränkningar i de obligatoriska

läroämnenas antal, och synas dessa förändringar i allmänhet

kunna godkännas. Likaledes måste kollegiets den 27 och 29 mars afgifna

resolution angående uppdelningen af lärokurserna i tvänne afdelningar, en

förberedande och en hufvudsakligen teknisk, med möjlighet att erhålla

särskild! betyg för hvardera kursen anses vara synnerligen välbetänkt.»

»I likhet med kollegiet anser jämväl styrelsen att vid högskolan

bör beredas större möjlighet än hittills för ernående af specialutbildning

och utförande af vetenskapliga arbeten, samt att öfver afskräde

specialstudier eller utförda arbeten särskilda intyg må erhållas.»

Därmed har angifvits det väsentligaste af lärarekollegiets ofvananförda

utlåtande och af styrelsens inlaga den 27 juli 1905, hviska i

flera hänseenden peka hän utöfver 1904 års förslag och utgöra, så att

säga, en länk mellan'' detta och det nu föreliggande förslaget.

Innan vidare åtgärder för frågans fortsatta utredning hunnit vidtagas

blef den tremannakommitté, som haft uppdraget om hand, genom

särskilda förhållanden upplöst. Landshöfding Svedelius och ingenjör

Biesért anmälde sig förhindrade att vidare deltaga i utredningsarbetet, och

med anledning häraf återkallades äfven förordnandet för ingeniör Decker.

Hela utvidningsfrågan blef nu hyllande till sommaren 1906. Under

tiden hade den emellertid lifligt dryftats äfven inom intresserade fackkretsar

utom Högskolan, och den åsikten hade alltmer gjort sig gällande

att en mera omfattande utredning kräfdes beträffande vårt lands hela

högre tekniska undervisning i alla dess delar. Den 13 juli 1906 tillsatte

slutligen Kungl. Maj:t den nuvarande kommittén med uppdragsatt

afgifva underdånigt utlåtande och förslag huru den högre tekniska

undervisningen i riket lämpligen bör ordnas».

Denna kommittés arbetsresultat utgöres af föreliggande betänkande

och förslag.

Behofvet af utvidgning.

Af den ofvan lämnade redogörelsen för Tekniska Högskolans utveckling

äfvensom af de förslag till utvidgning och omorganisation, som tid

efter annan af läroverkets myndigheter under de senare åren utarbetats,

framgår tydligt, att Högskolan redan länge arbetat under särdeles tryckta

förhållanden. 1 ena sidan har bristen på nödigt utrymme och erforderliga

lärarekrafter vållat, att lärovei’ket icke på långt när kunnat till

Elevantalet.

60 Tekniska Högskolan.

elever antaga alla dem, som önskat inträde i detsamma och uppfyllt alla

härför nödiga fordringar, och att således en stor del af de unga män,

som velat erhålla teknisk högskolebildning, blifvit nödsakade att antingen

söka inträde vid andra tekniska läroverk eller ock att öfvergå till andra lefnadsbanor.

Å andra sidan har krafvet på tidsenliga laboratorier och fullgod

undervisningsmateriel i allt högre grad gjort sig kännbart. Med undantag

af det kemiska laboratoriet äro högskolans öfriga laboratorier, antingen,

såsom de bergsvetenskapliga och det elektrotekniska, såväl till utrymme som

till vetenskaplig utrustning otillräckliga, eller ock, såsom maskinlaboratoriet,

den fysiska institutionen, in. fl., att betrakta såsom rena provisorier.

Då därjämte, såsom ofvan framhållits, äfven reformer i fråga om

iindervisningen sedan längre tid tillbaka visat sig erforderliga, så kan

frågan om Högskolans utvidgning och omorganisation i hufvudsak anses

sönderfalla i tvänne särskilda frågor, den ena beträffande lokaler och

lärarekrafter, den andra angående grunderna för undervisningen. Till

de reformer, som i det senare afseendet synas erforderliga, återkommer

kommittén längre fram i sitt betänkande vid behandlingen af de särskilda

frågor, med hvilka dessa reformer hvar för sig närmast stå i sammanhang.

Rörande sjkifva utvidgningsfrågan anser sig kommittén dock redan nu böra

angifva vissa allmänna synpunkter, som varit bestämmande för dess arbete.

Beträdande den ifrågasatta utvidgningens omfattning med afseende

å elevantalet utgingo högskolemyndigheterna i 1904 års förslag från

den förutsättningen, att tillfälle till ernående af fullständig högskolebildning

borde beredas så många som möjligt af dem, som kunde antagas

allvarligen sträfva efter att erhålla en sådan bildning, och som tillika

ägde de nödiga förkunskaperna.

Angående denna fråga anföres i nämda förslag bland annat följande:

»En af de väsentligaste anledningarna till de i det föregående omförmälda

utredningar och förslag har varit den under senare år alltmera

tilltagande frekvensen af inträdessökande vid Högskolan och häraf uppkommande

svårigheter i fråga om lokaler och lärarekrafter.»

»För att åskådliggöra tilloppet af inträdessökande till Högskolan

under de senaste 27 åren, under hvilken tid läroverket haft sin nuvarande

ar 1877 genomförda organisation, meddelas här en kort tabell,

som angifver de siffror, som för denna frågas belysning äro af närmaste

intresse''-''). I denna tabell uppgifves:

I första kolumnen, antalet under året kompetente inträdessökande

till första årskursen;

i andra kolumnen, antalet af dem, som intogos i nämda årskurs;

*) Ang- den föregående tiden se 1890 års kommittés betänkande.

Behofvet af utvidgning.

61

i tredje kolumnen, antalet antagna elever i procent af de kompetente

inträdessökandes antal;

i fjärde kolumnen, antalet af dem bland de antagna eleverna, som

före inträdet hatt praktisk verksamhet;

i femte kolumnen, sistnämda antal i procent af de antagna elevernas

antal. _______—

År.

Kompe-

tente.

Antagne.

%■

Praktik.

%■

i

1878........................

56

56 1

100

12

21

1879........................J

42

42

»

9

21

1880........................

46

46

--

10

22

1881........................

37

37

»

5

14

1882........................

44

44

»

4

9

1883........................

52 j

52

))

»*

O

6

1884........................

53

53

))

13

25

1885........................

68

68

»

8

12

1886........................

53

53

»

13

25

1887........................

64

64

»

13

20

1888........................

66

66

»

14

21

1889........................

95

95

))

22

23

1890........................

73

73

)>

41

56

1891........................

100

76

76

42

55

1892........................

100

97

97

60

62

1893........................

115

98

85

60

61

1894........................

98

96

98

58

60

1895........................

102

96

94

62

65

1896........................

99

96

97

60

63

1897........................

141

97

62

60

62

1898.......................

169

101

60

81

80

1899......................

194

124

64

112

90

1900.......................

232

127

55

124

98

1901......................

217

119

55

117

98

1902.......................

176

124

70

120

97

1903.......................

150

118

79

116

98

1904 .................

176

118

67

116

98

1905*)....................

190

124

65

122

98

1906.......................

185

124

67

122

98

1907.......................

191

122

64

120

98

*) Tabellen har af kommittén kompletterats för åren 1905—1907.

62

Tekniska Högskolan.

»Man finner åt denna tabell, att läroverket ända till och med

ar 1896 var i stånd att mottaga alla eller åtminstone de allra flesta

mträdessökande, som uppfyllt fordringarna för inträde, men att detta

under de därpå följande åren icke längre varit fallet. Under de

8 åren 1897—1904, kunde nämligen, oaktadt med tillhjälp af ofvan

omformalda provisoriska anordningar elevantalet i första afdelningen

rån och med år 1899 höjdes från 100 till 125, af sammanlagdt

l,4oo kompetenta mträdessökande endast 928, d. v. s. 64 % intagas i

läroverket. s

»Såsom redan i »Förslag 1903», pag. 4, framhållits äro likväl missförhållandena

i verkligheten ännu större än som framgår af ofvan anlörda

siffror. Det har nämligen visat sig, att af dem, som under de

senaste åren sökt inträde vid läroverket, ej mindre än 93 a 94 % i de

för undervisningen grundläggande läroämnena matematik, fysik, kemi

och teckning, i mogenhetsexamen haft minst ett hälft betyg högre än

det betyg »godkänd», som enligt stadgarne erfordras för inträde. För

att, vid den starka konkurrensen, ytterligare öka sina utsikter, hafva

därjämte de flesta mträdessökande skaffat sig någon tids praktik. Under

det att således, enligt förestående tabell, under perioden 1879—89

knappt en femtedel och under perioden 1890—97 endast omkring 60 %

af de antagna eleverna haft föregående praktisk verksamhet, så hafva under

de senaste åren 98 %, d. v. s. nästan allesammans, haft betyg öfver dylik

praktik och i de allra flesta fallen för en tid af 3 månader eller däröfver.

»

■ ,1 »Betänker man nu, att enligt stadgarne endast betyget »godkänd»

i de ofvannämda läroämnena är tillräckligt för vinnande af inträde,

äfvensom att praktisk verksamhet icke för ändamålet fordras, så finner

man att numera i regel inga andra söka inträde vid Högskolan än sådana

so™ g,enom h°ga betyg och intyg öfver föregående praktik hafva särskild

förhoppning om att blifva antagna, och med ganska stor säkerhet

torde man därför kunna draga den slutsatsen, att om inträdet, såsom

före år 1897 i hufvudsak var fallet, jämväl under de senaste åren varit

beroende allenast på de stadgade kompetensvillkorens uppfyllande, så

skulle antalet kompetenta mträdessökande under samma tid antagligen

hafva uppgått till omkring dubbla det antal, som nu årligen intages i

läroverkets första afdelning.»

»Såsom i »Förslag 1903», pag. 4, vidare påpekas, bestyrkes detta antagande

äfven vid en jämförelse med förhållandena i andra med vårt

land jämförbara länder. Sålunda intagas i de polytekniska läroanstalterna

Behofvet af utvidgning.__________*13

i Danmark0) och Finland årligen något liera och vid 1’olyteknikum i

Schweiz omkring 50 % dera infödda elever än vid vur Högskola, oaktadt

dessa länders befolkning endast uppgår till omkring hälften af

Sveriges, och oaktadt dessa länder väl svårligen med afseende å möjligheterna

för en framtida industriell utveckling kunna jämföras med

värt land. Jämväl i Norge är den för en blifvande teknisk högskola

uppgjorda planen anlagd på en mera storartad basis än vår^ Högskola.

Vill man härtill lägga en jämförelse med tyskland med sin till omkring

59 millioner uppgående befolkning, så linner man, att hela antalet

ordinarie elever vid detta lands tekniska högskolor ar 1902 uppgick till

13,282, motsvarande 225 elever för hvarje million invånare, undei det

att hos oss för närvarande, motsvarande vår Högskolas 400 ordinarie

elever, endast omkring 77 elever, d. v. s. endast omkring en tredjedel

så många, komma på hvarje million invånare.» r

»Vid de föregående tillfällen då frågan om utvidgning af Tekniska

Högskolan varit föremål för behandling, har man understundom hört

den invändningen att landets närvarande industriella utveckling icke

kräfde utbildning af flere vetenskapligt bildade ingenjörer, än som för

tillfället motsvarade Högskolans omfång, och att därför någon mera

vidtgående utvidgning af läroverket icke vore erforderlig eller önskvärd.»

»Med afseende å befogenheten af en dylik invändning torde man

väl dock först böra erinra därom, att de elever, som vid en viss tidpunkt

intagas i läroverket, icke genast medföra en tillökning af de vetenskapligt

bildade ingenjörernas antal, utan att verkan af en utvidgning

af läroverket i sagda hänseende först efter hand och i eu mer eller

mindre aflägsen framtid skulle komma att gorå sig gällande. Att

på den grund, att landets industri för närvarande icke synes erfordra ett

större antal vetenskapligt bildade tekniker än Högskolan nu är i stånd

att utbilda, vilja hindra en stor del unga män med håg^ och fallenhet

för de tekniska yrkena — det behöfver väl knappast Iramhållas, att

dylik fallenhet icke alltid förefinnes allenast hos dem, som erhålla höga

betyg i mogenhetsexamen — att skaffa sig den bästa härför erforderliga

utbildning, synes därför knappast låta försvara sig, då man ju icke åt

närvarande betryckta förhållanden på det industriella området är berät- *)

*) Under höstterminen 1903 var antalet ordinarie elever vid Köpenhams polytekniska

anstalt 564, under det att ''motsvarande antal vid Tekniska Hogskolan ar

1903 var endast 404, oaktadt vid den förra anstalten ingen bergskola nnnes; om

■jämväl de 207 eleverna i högre afdelningen af den Chalmersska anstalten medraknas,

erhåller man för Sverige med sin jämt dubbelt så stora befolkning ändock ej mer

än 611 elever.

64

Tekniska Högskolan.

tigad att bedöma framtiden. Tvärtom synes för vårt land framtiden i

detta hänseende kunna antagas komma att medföra en allt rikare utveckling,

om man å ena sidan tager hänsyn till att vår närvarande

industri ej på långt när är i stånd att täcka landets egna behof och i

följd häraf tältet för nya anläggningar och företag är synnerligen vidsträckt,

och om man å andra sidan besinnar landets tillgångar på råmaterial

och naturkraft, lxvilka tillgångar med afseende på möjligheten

af en framtida industri äro större än i fråga om de flesta andra europeiska

länder. Då dessa landets ännu till så stor del obegagnade tillgångar

icke utan teknisk bildning kunna göras verkligt fruktbärande, och denna

bildning, på grund af vetenskapens allt större betydelse för det tekniska

arbetet, numera hos de ledande ingenjörerna måste vara så grundlig

som möjligt, så kan man svårligen förstå, hvarför just i vårt land

utbredningen af den högre tekniska bildningen skulle hämmas, då man

i andra civiliserade länder på allt sätt söker att främja densamma.»

»Den allt sedan 1897 så väsentligt ökade tillströmningen till den

Tekniska Högskolan torde, liksom motsvarande företeelse i utlandet,

finna sin förklaring i helt naturliga omständigheter. Dels har industriens

allt starkare uppsving verkat lockande, äfvensom öfvertygelsen om, att

landets rikliga tillgångar på material och kraftkällor samt dess behof af

en mera utvecklad industri måste leda till öppnandet af allt flera verksamhetsfält

för den tillräckligt utbildade teknikern. Dels visar det sig redan

nu tydligt hurusom teknisk kunskap och skicklighet göra sig gällande

inom andra områden än det rent industriella, i det att äfven i vårt land

jordbruket och handeln alltmera tillgodogöra sig teknikens framsteg.

Efter hand börjar den tekniska bildningen därjämte att i allt flere afseenden

komplettera den hittills allenast på humanistiskt vetande grundade

s. k. allmänbildningen. Ej heller får man vid förklaringen af

ingenjörsbanans lockande kraft glömma de möjligheter, som erbjuda sig

för ingenjören därigenom, att hans bildning är af internationell natur, i

följd hvaraf hans arbete äfven kan göra sig gällande utom det egna

landets gränser.»

»I denna sista omständighet, nämligen att en del af våra ingenjörer

söka sitt arbetsfält utomlands i stället för att egna sina krafter åt den

inhemska industrien, har man jämväl sökt ett motiv för obehöfligheten

af någon starkare utveckling af Högskolans verksamhet. Härvidlag

synes dock kunna framhållas, dels att det måste för de unga från Högskolan

nyss utgångna ingenjörerna vara af största vikt, att genom någon

tids arbete inom utlandets mera utvecklade industrier komplettera

sin utbildning, och dels att, såsom erfarenheten visat, af dem som så

-

Behofvet af utvidgning.

G 5

lunda bcgifvit sig utomlands, det stora flertalet förr eller senare återvändt

till fosterlandet för att egna detsamma sin genom den rikare

erfarenheten ännu värdefullare arbetskraft. Och i fråga om dem, som

icke återvända, torde man väl knappast kunna tala om en för landet

förlorad arbetskraft i samma mening som t. ex. i fråga om våra utvandrande

unga arbetare, då ju dessa ingenjörer åtminstone gagna vårt

land därigenom, att de bidraga till att utbreda kännedomen om svensk

industri och handel och till att direkt eller indirekt förmedla och öka

afsättningen af våra produkter i utlandet, äfvensom därigenom att de

kunna med råd och dåd bistå de yngre svenska ingenjörer, som i utlandet

söka fullända sin utbildning. Åtminstone betraktar man det t. ex.

i Danmark, Schweiz eller Tyskland icke såsom någon nationalförlust,

att infödda ingenjörer finna användning så godt som öfver hela världen,

utan torde denna omständighet tvärtom hafva mäktigt bidragit till utvecklingen

af dessa länders nuvarande höga ståndpunkt i industriellt och

kommersiellt hänseende.»

För att i någon mån belysa frågan om de unga högskoleingenjörernas

utvandring till främmande länder, har kommittén återupptagit och

fortsatt en för ett tjugutal år sedan vid Högskolan utförd undersökning,

och har resultatet blifvit följande.

Af de under åren 1881—95 utexaminerade 702 eleverna hafva 511

anställning inom landet och 103 i utlandet; af de öfriga hafva 53 aflidit

och om 35 har upplysning ej kunnat erhållas. Med visshet känner

man således, att af 614 icke mindre än 511, d. v. s. 83 % eller omkring

Ve egnat sig åt verksamhet inom Sverige. Inskränker man sig till de

8 senaste åren 1888—95 erhålles ett i förevarande afseende ännu gynnsammare

resultat, nämligen att af 328 elever, hvilkas lefnadsöden varit

kända, 281 eller nära 86 % stannat i hemlandet eller återvändt efter

vidare studier i utlandet.

Fördelas eleverna efter de olika hufvudfackriktningarna, visar sig

för de 15 åren 1881—95 följande

resultat:

Fack

i Sverige

i utlandet

% i Sverige

Maskinbyggnad ..............................

....... 218

64

77 %

Kemi..................................................

......... 71

11

87 »

Bergsvetenskap ...............................

......... 58

5

92 »

Väg- och vattenbyggnad .............

......... 123

16

88 »

Arkitektur ........................................

......... 41

7

85 »

Till jämförelse må äfven anföras resultaten af en liknande undersökning

beträffande »den polytekniske Lmreanstalt» i Köpenhamn, hvilken

9

66

Tekniska Högskolan.

visade, att år 1901 af de från anstalten dittills utexaminerade eleverna

följande antal i % egnat sig åt verksamhet af olika slag, nämligen

Lärareverksamhet.................................................... 1,0%

Inländsk privatindustri............................................ 38,7 »

Stats- eller kommunal tjänst............................... 45,8 ))

Verksamhet i utlandet............................................. 14,5 »

och att således sammanlagdt 85,5 % af eleverna stannat inom landet, ett

resultat, som nära öfverensstämmer med det, som ofvan erhållits för

Sverige.

Häraf framgår, att den understundom hörda klagan, att våra högskoleingenjörer

i större antal begifva sig utomlands, ej endast för

att ytterligare fullkomna sina studier utan för att där kvarstanna och söka

sitt arbetsfält för framtiden, icke är grundad på verkliga förhållandet, och

att en dylik klagan ej heller i fråga om Danmark äger berättigande,

oaktadt antalet högskoleelever i detta land, i förhållande till folkmängden,

är ungefär dubbelt så stort som i Sverige, och oaktadt den egentliga

industrien därstädes ej synes erbjuda på långt när så många

arbetstillfällen som i vårt fosterland.

I anslutning till hvad ofvan från 1904 års förslag anförts vill

jämväl kommittén för sin del framhålla, att för ett land med Sveriges

speciella förutsättningar för industriell förkofran den tekniska högskolebildningen

torde få anses fullt lika betydelsefull som den akademiska.

Och äfven om en kunskapssökande ung man efter slutade tekniska

högskolestudier icke skulle komma att bedrifva sitt samhälleliga arbete

inom visst speciellt tekniskt fack, lärer det dock kunna med fog påstås,

att den inhämtade tekniska kunskapen i många fall ute i lifvet blifver

för honom och för landet icke mindre värdefull än den, han skulle hafva

kunnat förvärfva vid något af de allmänna universiteten, och ur denna

synpunkt torde en tillströmning till Tekniska Högskolan — äfven om den

i sin mån skulle minska studentantalet vid akademierna, och äfven om

en eller annan af Högskolans elever sedermera icke komme att praktisera

som ingenjör — få anses såsom en för vårt land lycklig omständighet.

På grund af de ofvan antydda skälen anser jämväl kommittén, att vid

den nu ifrågasatta utvidgningen af den tekniska högskoleundervisningen

en af de ledande synpunkterna bör vara, att bereda möjlighet till ernående

af högskolebildning för så många, som enligt senaste tidens erfarenhet

kunna antagas äga både vilja och förmåga att tillgodogöra sig undervisningen.

Och med hänsyn till att under den senaste 10-årsperiden 1898 —

1907 årligen inemot 200 kompetenta sökande anmält sig till inträde vid Hög

-

Behofvet af utvidgning

(i 7

skolan, och att så godt som alla dessa intriidessökande företett väsentligt

bättre vitsord om teoretiska insikter och föregående praktisk verksamhet, )

än som enligt stadgarna erfordras för att vinna inträde, under det att veterligen

många, som i betygsväg varit mindre meriterade, under närvarande

omständigheter ej ansett det löna mödan att anmäla sig såsom sökande,

kan kommittén ej heller finna den i 1904 års förslag antagna siffran

af 240 för det årliga tilloppet af elever vara för högt tilltagen, utan

anser kommittén siffran böra antagas till åtminstone 300, så mycket

hellre som hänsyn äfven måste tagas till att, förutom de ordinarie

eleverna, många andra personer i egenskap af s. k. tillfälliga elever,

önska deltaga i undervisningen i något eller några speciella ämnen,

som kunna vara af vikt för deras praktiska verksamhet.

Beträffande laboratorier och öfriga undervisningslokaler har ^ det Nybyggnader.

ofvan framhållits, att Tekniska Högskolan knappast i fråga om något

annat vetenskapligt område än det kemiska äger de resurser, som

numera äro nödvändiga förutsättningar för åstadkommande af en verklig

och fruktbringande högskoleundervisning, och frågan blifver då

i hvilken omfattning den nödvändiga utvidgningen och förbättringen

bör tänkas ega rum. Ett ganska vidtomfattande förslag till sådan utvidgning

föreligger redan i det ofvan omförmälda åt styrelsen afgifva

1904 års förslag, som utgår från den förutsättningen, att för de

erforderliga till- och nybyggnaderna den nuvarande tomten skulle utnyttjas.

Och har man i detta förslag, som i fråga om byggnaderna

och deras inredning slutar på en kostnadssumma af omkring 2 1 4 millioner

kronor, utan tvifvel på ett förtjänstfullt sätt sökt lösa frågan, så godt

den under nämda förutsättning synes kunna lösas.

Vid granskning af 1904 års förslag samt efter att dessutom under eu

företagen resa hafva tagit ingående kännedom om utrustningen af särskild!

sådana utländska högskolor, som med afseende å elevantalet eller eljest *)

*) Till belysande af denna fråga må här anföras hvad Högskolans styrelse i

underdåniga skrifvelsen den 26 september 1904 yttrat, nämligen, att af 58 sökande

till fackskolan för maskinbyggnadskonst ej mindre än 20 företedde intyg om minst 12

månaders god praktik och därför på grund af § 18 i stadgarna intogos i läroverket,

samt att för dessa 20 sökande medellängden af praktiktiden uppgick tall 15 V2 månader

och medelbetyget i ämnena matematik, fysik, kemi c ch teckning låg mellan betygen

Ba och AB; af de öfriga 38 sökande kunde ej flera än 14 intagas, och hade dessa 14

högre medelbetyg än AB och längre praktik än 8 månader; för de 24 sökande, som

måste afvisas, uppgick medelbetyget till nära AB och praktiktiden till 4 /, manad i

medeltal; 6 sökande måste afvisas, ehuru de hade AB i medelbetyg och 5 ,2 månaders

god praktik. I fråga om de öfriga fackskolorna voro missförhållandena något mindre

skarpt framträdande.

68

Tekniska Högskolan.

synts vara jämförbara med hvad som skulle motsvara vårt eget lands behof,

har kommittén emellertid kommit till det resultat, att förslaget i fråga icke

är egnadt att afhjälpa Högskolans svårigheter, då detsamma närmast

måste betraktas såsom ett försök, att med minsta möjliga ekonomiska

uppoffringar från det allmännas sida råda bot allenast för den närmaste

framtiden, utan att erbjuda möjlighet för tillgodoseende af de ytterligare

behof, som helt säkert mycket snart skulle komma att göra sig gällande.

Såsom ofvan vid redogörelsen för föregående utvidningsförslag anförts,

hafva ej heller läroverkets myndigheter varit blinda för detta förhållande,

men hafva uppenbarligen ej tilltrott sig kunna ställa högre fordringar

på statens mellankomst.

Ehuru nämda förslag var beräknadt för endast 240 nya elever årligen

och under förutsättning af parallellkursers anordnande inom vissa läroämnen,

kan det dock ej ens i fråga om utrymmet i rit- och hörsalar anses

vara fullt tillfredsställande. Antalet rum för samlingar af olika slag var

äfvenledes mycket knappt tilltaget, och utrymmet för biblioteket ej tillräckligt

med hänsyn till de ständigt växande krafven på ökade bokinköp, o. s. v.

Framför allt framträda dock förslagets brister i fråga om de olika laboratorierna.

De föreslagna fysiska och elektrotekniska laboratorierna

kunna icke anses tillräckliga, och på grund af den disponibla tomtens beskaffenhet

måste därjämte de båda institutionernas särskilda lokaler i deras

läge i förhållande till hvarandra anordnas på ett konstladt och i flera

afseenden olämpligt sätt. För det föreslagna maskinlaboratoriet var

äfvenledes den disponibla tomtarealen alltför begränsad, i följd hvaraf

denna institution icke kunde erhålla den storlek, som varit erforderlig.

Det föreslagna hydrauliska laboratoriet kan knappast anses öfverträffa

den provisoriska anordning, som redan nu förefinnes. Det elektrokemiska

laboratoriets storlek var äfvenledes otillräcklig, och lokalernas belägenhet

ogynnsam. Samtliga de föreslagna bergsvetenskapliga laboratorierna

måste åtnöja sig med relativt ringa utrymmen och kunna icke mäta

sig med motsvarande institutioner i andra länder. Ej heller kunde nödigt

utrymme beredas den viktiga geologisk-mineralogiska institutionen,

och ett väg- och vattenbyggnadslaboratorium saknades alldeles i förslaget.

Enligt kommitténs mening, och denna mening har, såsom flerstädes i

det nämda förslagets motivering tydligt framhålles, uppenbarligen

äf\ en delats af förslagets fram ställare, måste 1904 års förslag, ehuru

vida fullständigare än föregående förslag i liknande syfte, anses närmast

visa omöjligheten af att på allenast den nuvarande tomten uppföra

alla de nybyggnader, som erfordras för att på ett tillfredsställande

sätt tillgodose de länge befintliga, numera oafvisliga krafven på tidsen

-

Behofvet af utvidgning.

(it)

liga hjälpmedel för undervisningen. Kommittén liar diirlör ansett sig

böra söka lösa frågorna på ett mera fullständigt sätt, öfvertygad som

kommittén är, att de med en sådan fullständig och för framtiden

tillfredsställande lösning förbundna större kostnader bättre kunna motiveras

än de visserligen afsevärdt mindre kostnaderna för en lösning,

som i allt fall måste anses provisorisk och som inom en nära framtid

skulle nödvändiggöra nya och då ännu kostsammare byggnadsföretag.

Härvidlag bär kommittén haft att välja mellan tvänne utvägar. Den

ena skulle bestå däri, att den nuvarande tomten bibehölles och bebyggdes

så långt dess utrymme kunde medgifva, medan för de institutioner, som

ej kunde få plats därstädes, nybyggnader uppfördes på andra tomter.

Den andra utvägen skulle åter bestå däri, att, med uppgifvande af den

nuvarande tomten med därå uppförda byggnader, alla Högskolans lokaler

förlädes till en ny och tillräckligt stor tomt.

Utgår man från den förra af nu antydda möjligheter, så skulle den

nuvarande tomten i bästa fall nödtorftligen räcka till för den s. k. hufvudbyggnaden

med hör- och ritsalar, kanslilokaler, bibliotek, rum för samlingar

af olika slag, in. in. samt för den fysiska och den dels med afseende

å elektrokemiens behof och dels med hänsyn till elevantalets

ökning ganska betydligt utvidgade kemiska institutionen. De öfriga

institutionerna, nämligen de bergsvetenskapliga lokalerna, den geologiska

institutionen, det elektrotekniska laboratoriet, maskinlaboratoriet samt

väg- och vattenbyggnadslaboratorierna, måste i alla händelser förläggas

på en särskild tomt.

Emellertid är det tydligt, att de sistnämda institutionerna icke

kunna förläggas i Högskolans närhet, alldenstund kostnaderna, på

grund af de höga tomtpriserna, i sådant fall skulle blifva alltför

stora. I afsikt att under nu nämda förutsättning erhålla ett möjligast

billigt förslag har kommittén bl. a. äfven tänkt sig möjligheten åt att

för ändamålet kunde disponeras den i Högskolans omedelbara närhet

belägna s. k. observatorietomten, men har tanken härpå efter närmare

undersökning af förhållandena måst öfvergifvas. Läggas åter dessa

institutioner vid utkanten af eller utanför staden, uppstå tydligen afsevärda

svårigheter med afseende på undervisningen, som ju då skulle

bedrifvas på två olika ställen, hvilka läge alltför aflägsna från hvarandra.

Då nu härtill kommer att, såsom kommittén vid en ungefärlig kostnadsberäkning

funnit, någon afsevärd besparing ej heller genom sistnämda

utväg skulle kunna ernås, så bär kommittén för sin del kommit

till det resultat, att för frågan om Högskolans utvidgning den ur

alla synpunkter bästa lösningen skulle vara, att Högskolans samtliga

byggnader förlädes på ett och samma ställe, och att den tomt, som för

70

Tekniska Högskolan.

Fack

skolorna»

antal

-

ändamålet erfordras, erhölle en sådan storlek, att äfven nödiga utvecklingsmöjligheter

för framtida behof före funnes.

I enlighet med hvad sålunda anförts har kommittén, vid utarbetandet

af sitt förslag till utvidgning af Tekniska Högskolan, utgått från

följande allmänna förutsättningar:

1) att Högskolan, för att fylla sin för vårt lands

industri viktiga uppgift, måste erhålla en fullt tidsenlig

utrustning, och att för sådant ändamål fullständigt

nya vetenskapliga institutioner och öfriga nödvändiga

lokaler uppföras å en tomt af den storlek, att

jämväl utvecklingsmöjligheter för en afsevärd framtid

förefinnas; samt

2) att dessa institutioner och lokaler måste erhålla

en sådan storlek, att tillfälle till undervisning vid Högskolan

kan beredas alla dem, som under en afsevärd

framtid kunna antagas önska komma i åtnjutande däraf

samt hafva de härför nödiga förutsättningarna; kommittén

har med afseende på det sannolika elevantalet

trott sig böra utgå från det antagandet, att omkring

300 nya elever årligen skulle kunna intagas i läroverket.

Kommittén öfvergår nu till att i detalj redogöra för sitt förslag

angående Tekniska Högskolans utvidgning och omorganisation, och börjar

därvid med de frågor, som direkt beröra undervisningen, för att därefter

öfvergå till en redogörelse för byggnadsförslaget och därmed sammanhängande

kostnadsberäkningar.

Härvid vill kommittén framhålla, att kommittén såväl i fråga om

undervisningens ordnande som beträffande planerna till de föreslagna

vetenskapliga institutionerna satt sig i förbindelse med vederbörande lärare

vid Tekniska Högskolan och från dem mottagit vägledande utlåtanden.

I fråga om de för läroverket gällande stadgar tiar kommittén icke

föreslagit andra ändringar, än som stå i omedelbart sammanhang med

de i öfrigt framlagda förslagen. Kommittén vill dock här framställa

den allmänna anmärkningen, att stadgarna icke öfverallt synas vara så

tydligt affattade som önskligt vore, hvarför de vid tillfälle torde böra

underkastas nödig omarbetning.

Fackskolor.

Tekniska Högskolan innehåller för närvarande följande fackskolor

och underafdelningar, nämligen:

a) för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi med tre underafdelningar

:

Fackskolor.

71

1) för maskiningenj örs väsende (i det följ an de betecknad med 3/),

2) » mekanisk fabriksindustri,

3) för skeppsbyggnadskonst, (S),

b) för elektroteknik (E),

c) » kemisk teknologi (K),

d) » bergsvetenskap med tre underafdelningar:

1) för bergsmekanik (B),

2) » metallurgi och hyttkonst (H),

3) x> grufvetenskap (G),

e) för väg- och vattenbyggnadskonst (V)1

f) » arkitektur (A).

Bland dessa fackafdelningar har för afdelnmgen for mekanisk tabnksindustri

hittills icke förefunnits någon särskild läroplan, utan har denna

varit densamma som för 3/, med rätt för eleven att, efter ansökan,

koncentrera studierna på något visst af de hufvudämnen, som kunna anses

höra till den ifrågavarande fackriktningen.

Kurserna äro obligatoriskt 4-åriga inom S, B, V och A, samt dels

3- och dels 4-åriga inom 3/, E°\ K, H och G. Inom H och G hafva

kurserna dock i verkligheten varat ett hälft år längre än nu nämts, i

det att de erforderliga praktiska resorna och därmed sammanhängande

resebeskrifningar och afhandlingar kraft ytterligare icke allenast den efter

de 4 läsåren följande sommaren, utan äfven därpå följande hösttermin.

Kurserna för 3f, S och E äro gemensamma under de två första

åren, och först därefter skilja de sig åt i de speciella fackriktningarna. B

och de fyraåriga G och H äro likaledes identiska under de två forsta

åren och i allt väsentligt äfven under det tredje året. Under det

första året hafva de treåriga G och H samma kurs som K, samt

under andra året sinsemellan samma kurs. bistå läroårets kuiser för de

treåriga G och H sammanfalla med sista årets kurser för de motsvarande

fyraåriga afdelningarne.

I fråga om de olika hufvudfackriktningar, som böra vara representerade

vid Högskolan, hafva bland dem, som yttrat sig i frågan några

väsentliga meningsskiljaktigheter icke gjort sig gällande, och anser

jämväl kommittén, att de nu befintliga hufvudafdelningarne, dock med

''undantag för B, af anledning, som längre ned, sid. 81, särskilt anföres, höra

bibehållas. Beträffande benämningen fackskola eller underafdelning, har

det synts kommittén riktigast, att skeppsbyggnadsafdelningen S erhållei

benämningen fackskola, då ju denna afdelning i förhållande till 3/, under *)

*) Enligt det ofvan, sid. 43, anförda Kungl. brefvet den 3 april 1908 skall dock

den obligatoriska kursen för fackskolan E från och med höstterminen 1908 och tills

vidare utsträckas till att vara 3 Yj-årig.

72

Tekniska Högskolan.

Kursernas

längd.

hvilken den förut hört såsom underafdelning, i de senare årskurserna

är för ändamålet tillräckligt specialiserad; bestämmelsen om, att en afdelning

med egen läroplan skall utgöra särskild fackskola innebär knappast

annat än, att den må erhålla egen s. k. fackskoleföreståndare, och

den föreslagna ändringen skulle således ej heller medföra några kostnader.

Med iakttagande af, att benämningen »byggnadskonst)) i dess olika

sammansättningar utbytes mot den kortare benämningen »byggnad», och

att i fråga om H den öfverflödiga tilläggsbenämningen »hyttkonsto utelämnas,

skulle således enligt kommitténs mening fackskolorna vid Högskolan,

dock med den specialisering under sista studieåret, som länore

ned angifves, vara följande:

för maskinbyggnad och mekanisk teknologi (M),

» skeppsbyggnad (S),

» elektroteknik (E),

» kemisk teknologi (K),

» bergsvetenskap, med två underafdelningar, nämligen,

a) för grufvetenskap (G),

b) för metallurgi (H),

» väg- och vattenbyggnad (V),

» arkitektur (A).

Beträffande kursernas längd inom dessa fackskolor hafva något olika

åsikter gjort sig gällande, särskildt i fråga om de båda fackskolorna

för maskinbyggnad (M) och för elektroteknik fE°), hvilkas obligatoriska

lärokurser vid Högskolan alltifrån början varit treåriga, medan det fjärde

studieåret varit frivilligt. Redan 1890 års kommitté framhåller, att dessa

kurser visat sig alldeles otillräckliga, oaktadt lärjungarnes tid varit så

upptagen, att till och med klagomål öfver deras öfveransträngning förekommit.

Kurserna hade därför måst inskränkas och förkortas vida mer

än som varit lämpligt, och detta oaktadt hade föga tid blifvit för eleverna

öfrig för mera själfständiga och djupgående studier. Och dessa

olägenheter, hvilka numera ännu skarpare framträda, hafva föranledt

upprepade framställningar från lärarnas sida om lärotidens förlängning.

Liknande framställningar hafva tid efter annan äfven gjorts från

fordna elevers sida, såsom t. ex. i uttalandena vid teknologmötet 1886

och äfven senare genom Svenska teknologföreningen och dess sektioner

föi ifraga\ arande fackriktning-ar. I enlighet härmed gick äfven den

nämda kommittéens förslag i denna punkt ut på förlängning af samtliga

treåriga kurser till fyraåriga. *)

*) Se noten å föregående sida.

Fackskolor.

73

Emellertid gjorde sig dessa åsikter icke gällande i 1894 ars statsverksproposition;

ej heller vmmo desamma statsutskottets gillande. Däijämte

hafva flera af de tekniska föreningar, som af närvarande kommitté

i denna fråga åtsports (se Bil. kitt, yl), ansett det vara ändamålsenligt

att bibehålla den treåriga obligatoriska studietiden, ja till och med

ifrågasatt, att med en eller två terminer förkorta studietiden för vissa af

de fackskolor, som för närvarande redan äro lyraåriga. 1'' rån andra töreningar

åter har dock bestämdt framhållits vikten af att lärokurserna föl de

nu treåriga fackskolorna förlängdes till fyraåriga. I 1904 ars töislag gick

man en medelväg, i det att M och E där förutsatts blifva 3 2-ariga.

I denna fråga ställer sig kommittén obetingadt pa deras sida, som

yrka på en förlängning af de nu treåriga kurserna för di och E med

ett helt år. Kommittén har nämligen, efter grundlig pröfning och allvarliga

försök att sammantränga kurserna inom kortare tid än fyra. år,

i likhet med 1890 års kommitté, kommit till det resultat, att det icke

skulle blifva möjligt, att på kortare tid, utan öfveransträngning för

eleverna och utan att i allt för hög grad förminska kursernas omfång

eller inskränka antalet läroämnen, medhinna den undervisning

i förevarande fack, som motsvarar Högskolans ändamål. Denna

kommitténs åsikt har ock under de senaste tjugu aren vid olika tillfällen

kraftigt häfdats af Högskolans lärare, och har äfven sedan lång

tid tillbaka gjort sig gällande vid nästan alla de utländska högskolor,

hvilkas förhållanden i öfrigt äro närmast jämförbara med vara. Sålunda

äro kurserna för M och E vid Tysklands samtliga högskolor 4-åriga, och

enahanda är förhållandet i Helsingfors. Vid den polytekniske Låneanstalt

i Köpenhamn äro lärokurserna för M och E sedan några år tillbaka

4 1 2-åriga. I Delft (Holland) äro M och E 5-åriga. Hvad Norge beträffar,

så hafva i fråga om den nya högskola,, som där förberedes, såväl

vederbörande kommitté som regering och storting anslutit sig till samma

åsikt, nämligen att lärokurserna böra vara minst 4-åriga. ^ Äfven

vid flera af de högsta tekniska läroanstalterna i Nordamerikas Förenta

stater, såsom Cornell University, University of Pennsylvania, Massachusettsinstitutet

i Boston, m. fl. äro läroplanerna för M och E byggda

på förutsättningen af en studietid af 4 år, hvarvid dock bör märkas,

att inträdesfordringarne där äro något lägre än t. ex. i Sverige, Danmark

eller Tyskland, hvarför också undervisningen under det första

året är mera elementär. För vinnande af högre ingenjörsgrad fordras

dock å vissa ställen ytterligare ett eller två års studier. Jämväl i

England har man börjat med 4-åriga kurser med två års specialstudier

därutöfver för högre'' grad, såsom vid Birminghamuniversitetet. Vid

Ziirichs Polyteknikum äro lärokurserna visserligen sedan gammalt formellt

74

Tekniska Högskolan.

afpassade för endast 3 1 2 år, men äro i realiteten 4-åriga, enär ytterligare

ett hälft år egnas åts. k. diplomarbeten, hvilkajämväl fordras för

erhållande af fullständigt afgångsbetyg.

Emellertid torde äfven hos de tekniska föreningar, som förordat

3-åriga obligatoriska kurser, meningarne i själfva verket icke skilja sig

så. skarpt, som det vid första påseende förefaller, från deras åsikter,

hvilka hålla på nödvändigheten af längre studietid. Samtliga dessa

föreningar, som payrka en tre-årig kurs, framhålla nämligen därjämte

uttryckligen nödvändigheten af en frivillig minst ett-årig fortsättningskurs

för dem, som vilja bedrifva mera djupgående och själfständiga

specialstudier, och särskild! inom Svenska teknologföreningen har man

gjfvit uttryck åt den förhoppning, att begagnandet af en dylik fortsättningskurs

icke borde förekomma endast undantagsvis utan komma

att höra till regeln.

Huruvida en dylik frivillig fortsättningskurs verkligen skulle i någon

vidsträcktare mån komma att af eleverna begagnas, torde dock vara

tvifvelaktigt,. åtminstone att döma efter den hittills vunna erfarenheten.

Inom de frivilliga fjärde årskurserna af M och E, som redan nu finnas

vid Högskolan, och inom hvilka i verkligheten en afsevärd frihet i fråga

om valet af läroämnen råder, hafva nämligen ytterst få elever deltagit

i undervisningen, vanligen en eller två elever bland de omkring 30,

som i hvardera fackskolan genomgått de tre stadgade läroåren. Något

bättre skulle måhända förhållandena komma att gestalta sig, därest Högskolan

eihåller tidsenliga laboratorier och tillräckliga lärarekrafter, men

fortfarande, såsom hittills torde nog regeln blifva den, att, efter de tre

årens studietid, flertalet elever, med sin bristfälliga utbildning och med

sitt afgångsbetyg såsom »högskoleingenjörer!) på fickan, fortast möjligt

söka sig ut i praktiken. Och följden skulle blifva den, att Högskolan

i fråga om de förevarande viktiga fackskolorna i hufvudsak stannade

på sin hittillsvarande nivå.

Vissei ligen är det af största vikt, att studietiden i allmänhet icke

blif\ er för lång, utan att den unge ingenjören möjligast tidigt må kunna

gå ut i det praktiska lifvet. Men å andra sidan bör en dylik fördel ej

köpas med uppoffringen af den grundlighet och omfattning i studierna,

h\ ilka i allmänhet äro en nödvändig betingelse för ett framgångsrikt

arbete på de verksamhetsområden, som företrädesvis tillhöra de högskolemässigt

utbildade ingenjörerna.

till skillnad från de lägre läroverken måste undervisningen vid

Högskolan vara af mera vetenskaplig art, så att den utgående eleven

erhåller de nödiga förutsättningarne för att kunna följa med litteraturen

och utvecklingen i öfrigt inom sitt område, och så att därjämte de mest

Fackskolor.

75

framstående eleverna icke sakna de kunskaper, som numera i allt högre

o-rad erfordras, för att själ (Va kunna bidraga till de tekniska vetenskapernas

och metodernas fullkomnande. Och härvidlag måste man betänka att

fordringarna i dessa afseenden oupphörligt stegras, och att hogskoleundervisningen

måste taga hänsyn härtill. Den omständigheten, att under

den gångna tiden många ingenjörer kunnat reda sig godt med den utbildning,

som hittills kunnat meddelas, ja till och med i ratt många tall

utan annan förbildning än den, som de tekniska elementarläroverken lämna,

kan naturligtvis icke äga någon allmänt gällande beviskraft.

Det är äfven tydligt, att man med afseende på denna Högskolans

uppgift att bibringa de framtida ledande ingenjörerna den tekmsktteoretiska

utbildning, som skall utgöra grundvalen för deras arbete,

måste tillse, att undervisningens resultat icke blifva mindre göda an

hvad förhållandet är inom andra länder, som hafva en fullgod undervisning,

och med hvilka vårt land i allt fall måste konkurrera.

Vid öfvervägande af samtliga med denna fråga sammanhängande

omständigheter och vid jämförelse med motsvarande förhållanden i andra

länder har kommittén, såsom redan antydts, icke funnit det vara möjligt

att anordna undervisningen vid Högskolan så, att den darmed afsedda

utbildningen skulle kunna meddelas under en studietid af allenast tre ar,

utan måste denna tid ökas med ännu ett år. Ej heller har kommittén

kunnat ansluta sig till den meningen, enligt hvilken Högskolans kurser

skulle blifva af tvänne slag, af hvilka den ena och hufvudsakbga, alsedd

för en studietid af tre år, skulle meddela en lägre utbildning,

medan den andra, såsom fortsättning till den förra, skulle lämna en

mera vetenskaplig och djupgående undervisning. En dylik tudelning

skulle, äfven om det vore möjligt att afpassa undervisningen sa, att den

förberedande delen däraf lämpade sig för båda ändamålen, utan tvifvel

väsentligen förrycka Högskolans egentliga uppgift och sänka läroverkets

nivå, till afgjord skada för teknikens utveckling och stallning i

Då ^kommittén således är af den åsikten,. att. de båda fackskolorna

M och E måste göras 4-åriga, så gäller naturligtvis detta äfven om tackskolorna

S, V och A, som alltsedan de inrättades vid hogskolan vant

grundade på förutsättningen af 4-åriga lärokurser. I fråga om fackskolan

A torde dock fortfarande, såsom hittills, undervisningen böra ordnas

så, att äfven efter genomgående af allenast de tre första årens kurs

inträde vid Fria konsternas akademi kan vinnas.

Beträffande fackskolan för kemisk teknologi (K) har kommittén däremot

icke funnit tillräcklig anledning föreligga, att frångå, den nuvarande''

ordningen, enligt hvilken kursen är obligatoriskt 3-ang med ett

Specialise

ring.

Tekniska Högskolan.

frivinigt fjärde år. För denna fackskola gälla nämligen i så måtto

andra förhållanden an for de öfnga, att kemien med dess tillämpningar

under hela lärotiden är det centrala läroämnet, och kurserna i ofri™

läroämnen aro jämförelsevis fåtaliga och mindre omfångsrika, I följd

häraf kan kursen högskolemässigt fullbordas på 3 år, och en fortsättningskurs

utan svårighet anordnas.

Hvad slutligen de bergsvetenskapliga fackafdelningarne G och H

betranar, så äro lärokurserna för dem under nuvarande förhållanden

dels 3 ]%- dels 4 A-ånga, Enligt kommitténs åsikt torde dessa kurser

i hvarje fall kunna förändras till 4-åriga. Genom den af lärarna förordade

minskningen af de nu väl stora kurserna i de matematiska och

maskintekniska läroämnena, blifver tiden under de sista två studieåren

fullt tillräcklig för specialämnena, och genom att anordna de praktiska

resorna under sommaren mellan tredje och fjärde läroåret, i stället för,

såsom för närvarande, under sommaren efter sista årskursen, kan kur6

4 - -‘-ånga afdelningarna minskas till 4-årig. Däremot kunna

de hittillsvarande 3 /i-ariga afdelningarna, som föröfrigt på senaste tiden

vant toga frekventerade, då ej längre bibehållas, alldenstund undervisningen

i de bergsvetenskapliga ämnena måste vara gemensam med

motsvarande undervisning för de 4-åriga afdelningarna, och i sådant

fall, om kursen bibeholles 3 7*-årig, tillräcklig tid ej blefve öfver för de

andra laroamnena. Under sålunda ändrade förhållanden i fråga om

de 4-ariga afdelningarna torde ej heller behof af särskilda 3 Vränga

kurser längre förefinnas.

Med afseende å lärokursernas längd inom de olika fackskolorna får

kommittén således föreslå

att lärokurserna blifva fyraåriga inom samtliga

fackskolor utom för fackskolan för kemisk teknologi,

där undervisningen ordnas med obligatorisk treårig

kurs med en frivillig fortsättningskurs af ett år, samt

att inom fackskolan för arkitektur läroplanen uppgöres

så, att äfven efter genomgången treårig kurs inträde

i Akademien för de fria konsterna kan vinnas.

,större styrka bär från såväl lärare som ingenjörer framhållits,

att industriens utveckling numera klöfver en längre gående specialisering

al undervisningen än som hittills varit fallet vid Högskolan. Att

dessa kraf icke kunnat tillgodoses vid högskoleundervisningen har utan

tv™ halt sm egentliga orsak i bristen på erforderliga lärarekrafter

°, 1, . synnerligen ofullständiga utrustningen i fråga om laboratorier

och omgå hjälpmedel för undervisningen. Med afseende å de två’ stora

Eackskolor.

77

fackskolorna M och E liar därjämte den hittillsvarande korta studietiden

af allenast tre år ej varit tillräcklig för meddelande af annan undervisning

än den, som motsvarat de närmaste behofven för elever tillhörande

dessa fackskolors områden.

I den mån nu antydda brister blifva afhjälpta, bör man också vara

betänkt på att i vissa afseenden specialisera kurserna, så att eleverna

få tillfälle, att mera ägna sin tid åt sådana läroämnen inom en särskild

fackskola, som närmast äro af vikt för deras framtida verksamhet.

Emellertid är det tydligt, att man åtminstone tillsvidare i detta hänseende

bör förfara med försiktighet, så att ej allt för stort intrång göres på

den allmänt tekniska utbildningen inom facket, enär man eljest löper

fara att skapa ensidigt utbildade specialister, som sakna erforderlig

känning med de närmast besläktade områdena. För öfrigt är, såsom

ofvan framhållits, studietiden ej tillräckligt lång för att möjliggöra en

verklig specialisering, och bör ej heller göras längre än som är oundgängligen

nödigt, för att ej alltför mycket framskjuta tiden för den

unge ingenjörs elevens utträde i det praktiska lifvet, där dock i hvarje

fall den egentliga specialiseringen först kan börja.

Hvad då närmast förhållandet mellan de särskilda fackafdelningarna

sinsemellan angår, så har kommittén icke ansett specialiseringen i allmänhet

böra inträda tidigare än hvad som för närvarande är fallet. I första rummet

har kommittén därvid låtit leda sig af den öfvertygelsen, att specialisering

redan under det första eller de två första studieåren ej i och för sig är

nödig, enär denna tid i allmänhet egnas åt grundläggande för flera fackskolor

gemensamma ämnen, men i andra rummet jämväl af den alltjämt

gjorda erfarenheten, att eleven under den första delen af sin studietid

icke sällan är oviss om, hvilken särskild fackskola han slutligen bör

välja och först efter att hafva tillbragt någon tid vid läroverket vinner

klarhet härom.

Kommittén har sålunda ansett, att fortfarande såsom hittills de två

första årens studieplaner böra vara lika för fackskolorna 11/, S och E

— dock med en ringa modifikation för E — hvilka fackskolor representera

de olika områdena af hela maskinbyggnadsfacket, och att först

därefter fördelningen efter de egentliga hufvudämnena bör vidtaga.

Likaså böra läroplanerna under första året vara gemensamma för K, G

och 1/, och under andra året i hufvudsak jämväl för G och ii sinsemellan.

Hvad åter specialiseringen under de senare studieåren inom de särskilda

fackskolorna angår, i livilket afseende hittills intet väsentligt varit

åtgjordt vid Högskolan, anser kommittén, att densamma lämpligen bör

inträda först under sista läroåret, och att i vissa fall, såsom synes af de

78

Tekniska Högskolan.

längre fram meddelade förslagen till läroplaner, föreläsningarna böra vara

gemensamma och skillnaden mellan de särskilda fackriktningarna inskränkas

till olikhet med afseende å omfånget af konstruktions- och laborationskurserna,

under det i andra fall, såsom i fråga om underafdelningarna

till i/, specialiseringen utan tvifvel bör drifvas längre. Därjämte må erinras

att § 21 af nu gällande stadgar innehåller en bestämmelse om, att lärarekollegiet

må kunna medgifva elev att vinna förändring i den för honom

gällande läroplanen, en bestämmelse, hvilken, om den rätt tillämpas, är

af stor. betydelse för undanrödjande af missförhållanden i förevarande

afseende. För att i särskilda fall möjliggöra ytterligare specialstudier

har kommittén därjämte föreslagit ett tillägg till bestämmelserna i

nämda paragraf, för hvilket tillägg nedan redogöres.

Beträffande de särskilda fackskolorna har kommittén sålunda, utan

att förbise, att framdeles ännu flera specialriktningar kunna finnas erforderliga,

nu velat föreslå följande underafdelningar såsom de för närvarande

viktigaste:

inom fackskolan M:

Ma: för de elever, hvilka företrädesvis vilja ägna

sig åt den del af maskintekniken, som omfattar värmemotorer

;

Mv: för de elever, som vilja ägna sig åt teorien

och konstruktionen af vattenmotorer;

Mt: för de elever, som vilja ägna sig åt den mekaniska

fabriksindustrien och därför välja den mekaniska

teknologien till specialstudium;

Mb: (motsvarande nuvarande B) för de elever, som

vilja ägna sig åt bergsmekaniken såsom hufvudfack;

inom fackskolan >S:

Sb: för elever, som företrädesvis vilja ägna sig

åt det egentliga skeppsbyggeriet;

Sm: för elever, som hafva för afsikt att ägna sig

åt konstruktion af sjömaskiner;

inom fackskolan V:

Vb: med väg- och. brobyggnad slära såsom hufvudämne;

Vj:

med järnbyggnadslära såsom hufvudämne;

Vv: y> vattenbyggnadslära )> »

Inom fackskolan E:s sista termin har kommittén, på sätt å sid. 151

angifves, jämväl tänkt sig tre i någon mån från hvarandra afvikande

studieriktningar, hvaremot inom fackskolorna /T, (?, H och A särskild!

Fackskolor.

79

markerade specialriktningar icke ansetts erforderliga. Med. alseende å K

torde, såsom för närvarande är fallet, det ijärde (frivilliga) läsåret få

användas till studium af de specialgrenar, som finnas ändamålsenliga.

Till förtydligande af sammanhanget mellan de olika fackafdelningarna

i enlighet med kommitténs förslag, må här meddelas följande

itabellariska öfversikt, som angifver under hvilka studieår vissa bland

dessa afdelningar hafva sinsemellan antingen fullständigt eller i hufvudsak

gemensam undervisning äfvensom, utan hänsyn till ålgång under

studietiden, de för hvarje afdelning antagna högsta elevantalen — se

sid. 83 — samt huru därefter specialiseringen tänkts böra genomföras:

lista studieåret.

2:dra studieåret.

3:dje studieåret.

4:de studieåret.

M, S, E (170)

M, S, E (170)

M (SO)

Ma (30)

Mv (30)

Mt (20)

Mb (10)

S (20)

Sb (10)

Sm (10)

E (60)

E med tre

studieriktningar

(hvardera 20)

K, G, H (55)

K (25)

K (25)

K (friv.)

G, H (30)

G (15)

G (15)

H (15)

H (15)

V (60)

V (60)

V (60)

Vb (20)

Vj (20)

Vv (20)

A (20)

A (20)

A (20)

A (20)

80

Tekniska Högskolan.

Särskilda Emellertid är det tydligt, att behofvet af specialisering icke blif

ärop

atlet ygp fullt tillgodosedt allenast genom de af kommittén förordade underafdelningarna

till de egentliga fackskolorna. Bestämmelsen i § 21 af

nuvarande stadgar, att elev, som till följd af särskild! bildningsmål eller

af andra giltiga skäl önskar befrielse från vissa läroämnen eller dessas

utbytande mot andra, äger att med lärarekollegiets medgifvande vinna

förändring i eljest för honom gällande läroplan, lämnar visserligen möjlighet

för ytterligare frihet vid val af studieriktning, men synes, åtminstone

efter ordalydelsen, ej vara fullt tillräcklig för att möjliggöra

mera väsentliga afvikelser från de reguljära läroplanerna. Sålunda låta

mycket väl sådana fall tänka sig, att någon elev önskar drifva t. ex.

studiet af hiss- och transportanordningar eller af hygien, in. m. såsom

specialstudium efter en för sådant ändamål anordnad läroplan, eller att

någon önskar bedrifva studiet af något redan representeradt hufvudfack

efter andra grunder än de föreslagna, såsom t. ex. studiet af bergsmekanik

efter en läroplan af mera bergsvetenskaplig karaktär än som af kommittén

förordats, o. s. v.

För att möjliggöra för styrelsen och lärarekollegiet, att i lämplig

utsträckning kunna tillmötesgå elever, som önska drifva dylika specialstudier,

torde den omnämda § 21 af stadgarne böra erhålla ett tillägg

af ungefär följande lydelse:

Önskar elev att inom sin fackskola bedrifva studierna

efter väsentligen annan läroplan än den gällande

eller att erhålla undervisning inom någon fackriktning,

som icke representeras genom befintliga fackskolor

och underafdelningar, ankomme på styrelsen att,

efter lärarekollegiets hörande och i den mån tillgängliga

medel och lärarekrafter sådant medgifva, för dylikt

fall bestämma särskild och fullständig läroplan.

Beträffande slutligen specialstudier efter genomgången fackskola,

eller af personer utom Högskolan får kommittén hänvisa till hvad å sidd.

96 och 102 anföres angående specialelever.

s^aTaTkafdd ■ A11tsedan början af 1870-talet har faekafdelningen för börgsmekan

ing en. (£) räknats såsom en underafdelning till fackskolan för bergsveten

skap.

Kursen har alltjämt varit 4-årig — egentligen 4 ''/b-årig (se sid. 71)

— och på senare tiden under de tre första studieåren varit i hufvudsak

densamma som för de två öfriga fyraåriga u n derafdeln ingår ne G

och H till samma fackskola. hinder det fjärde eller sista studieåret hafva

eleverna i B att genomgå en kurs i läran om värmemotorer och

Fackskolor.

81

vattenmotorer, som däremot icke genomgås af eleverna i G och H. Kursen

i det ämne, som skulle utgöra specialämnet för afdelningen i?, nämligen

bergsmekanik, bär dock varit gemensam för alla tre underafdelningarna.

I själfva verket har således någon specialafdelning för bergsmekanik

i egentlig mening icke förefunnits vid Högskolan, lika litet som detta kan

sägas hafva varit fallet med afdelningarna G och H, som icke heller

mera väsentligt skilja sig från hvarandra. För några år sedan gjordes

till och med från lärarekollegiets sida en framställning om samtliga

fackafdelningarnas borttagande, så att för hela den bergsvetenskapliga

fackskolan blott en enda studieplan skulle blifva gällande, en framställning,

som dock icke föranledde någon åtgärd.

Beträffande fackafdelningarna G och H har kommittén emellertid

varit af den åsikten, och denna åsikt har numera jämväl af lärarne omfattats,

att en vida längre gående specialisering än den närvarande är af

behofvet påkallad, och att för dessa afdelningar de matematiska och

maskintekniska kurserna böra väsentligen minskas för att lämna rum

åt ett mera ingående studium af specialämnena.

Oaktadt från visst håll påyrkats, att afdelningen för bergsmekanik

fortfarande skulle höra till fackskolan för bergsvetenskap, har dock kommittén,

under sålunda ändrade förhållanden, icke funnit en dylik anordning

lämplig för framtiden, utan ansett, att fackafdelningen i fråga bör

förläggas till den mekaniska fackskolan M. På detta sätt skulle den

blifvande bergsmekanikern, som ju har att tillämpa maskintekniken å

grufvor, järnverk m. m., erhålla de vidsträcktare kunskaper i de grundläggande

ämnen, som äro erforderliga för hans specialstudier, äfvensom

den maskintekniska utbildning, som för hans framtida verksamhet måste

anses nödvändig. Därjämte skulle, i öfverensstämmelse med den af kommittén

längre fram meddelade läroplanen, meddelas mindre kurser inom

de bergsvetenskapliga läroämnena.

Att bergsmekanikerns utbildning i allmänhet bör hvila pa väsentligen

samma grund som maskinteknikerns, synes äfven framgå af den

vunna erfarenheten i detta hänseende, då det visat sig, att af samtliga

26 under åren 1875—1902 från fackafdelningen B utexaminerade elever

endast 7 egnat sig åt bergsmekanisk verksamhet, och att för dessa 7

ingenjörer verksamheten väsentligen varit af samma art som maskiningenjörens.

Skulle erfarenheten visa, att i något fall en läroplan af

annan karaktär vore önsklig, är ju genom det af kommittén förordade

tillägget till § 21 möjlighet beredd för anordnande af en sådan läroplan.

it

Elevantalet

i hvarje

fackskola.

82Tekniska Högskolan.

På grund af det sålunda anförda har kommittén ansett

att fackafdelningen för bergsmekanik hädanefter

bör utgöra en underafdelning till fackskolan för maskinbyggnad

och mekanisk teknologi, och att en motsvarande

särskild afdelning under fackskolan för bergsvetenskap

icke är af behofvet påkallad.

I samband med ofvan behandlade frågor rörande Högskolans olika

fackskolor vill kommittén nu jämväl angifva den fördelning af eleverna

på dessa fackskolor, som legat till grund för kommitténs beräkning af

erforderliga lärarekrafter och lokaler.

För att erhålla någon ledning härvidlag har kommittén undersökt,

i b vilket antal de inträdessökande åren 1902—1907, under b vilka år

det ålegat de inträdessökande att uppgifva den fackskola, i hvilken de

önskat inträda, anmält sig till hvarje särskild fackskola. Då M och S

tillsammans för närvarande under första studietiden räknas såsom en

fackskola, kan antalet inträdessökande icke uppgifvas för en hvar af

dem, utan. endast det sammanlagda antalet. I siffrorna för G och H

äro äfven inräknade de fåtaliga inträdessökande till de motsvarande 3 Slånga

afdelningarna.

År.

Antal inträdessökande.

M+S

E

K

B

G

H

v

A

1902.........

Öl

35

13

5

7

11

43

11

1903........

58

27

9

1

6

14

29

6

1904.........

61

34

14

6

9

13

28

11

1905.........

67

32

8

7

13

9

41

13

1906.........

51

39

22

2

5

14

34

18

1907.........

42

43

21

6

6

11

45

15

Medeltal

55,o

35,o

14,5

4,5

7,7

12,0

36,7

12,3

Såsom ofvan framhållits hafva emellertid sedan 1902 ej andra sökande

anmält sig än sådana, som varit synnerligen väl meriterade, och

särskildt har detta gällt i fråga om fackskolan M. Med afseende härå,

samt med hänsyn till ofvan angifna siffror, har kommittén ansett sig

kunna lägga följande naturligtvis rent approximativa siffror till grund

för de sannolika medeltalen af årligen nya inträdessökande till hvarje

fackskola, nämligen: J

Studietid, examina m. in.

83

M°): 90; S: 20; E: 60; K: 25; G: 15; H: 15; V: 60; A: 20;

eller tillsammans 305 elever, och för de särskilda underafdelningama.

Ma: 30; Mv: 30; Mt: 20; Mb: 10; Sb: 10; Sm: 10;

samt för hvarje underafdelning till E och V: 20.

Studietid, examina m. m.

För närvarande börjar höstterminen den 10 september. och slutar

den 19 december, medan vårterminen börjar den 10 januari och, med

undantag för vissa i stadgarne särskildt angifna fall, slutar den 10 juni.

Höstterminen varar således omkring 14 och vårterminen nära 22 veckor.

Denna terminernas så väsentligt olika längd vållar ganska stora

svårigheter vid uppgörandet af timplanerna, särskildt då det gäller att

flytta lektionerna i något ämne från den ena terminen till. den andra.

En förkortning af vårterminen och en motsvarande förlängning af höstterminen

skulle därför redan af denna anledning vara ändamålsenlig.

Härtill kommer, att för utnyttjande af sommaren till erhållande af den

praktik, som antingen fordras för uppflyttning till de högre årsafdelningarne

eller ock eljest i hvarje fall är att rekommendera, början af

juni torde vara lämpligare än början af september.

Af nu antydda skäl föreslår kommittén, att vårterminen förkortas

med de 10 sista dagarne och att höstterminens början framflyttas med

motsvarande tid, så att höstterminen skulle börja redan den 1 september

och vårterminen sluta med maj månads utgång. Tänker man sig nu

vidare, i enlighet med hvad kommittén längre ned angifver, att .den

sista veckan af höstterminen och de tre sista veckorna af vårterminen

anslås till examensperioder, så skulle höstterminen komma att . omfatta

omkring 15 och vårterminen 17 arbetsveckor, och den för undervisningen

afsedda tiden sålunda blifva nästan lika i båda fallen, hvarjämte de tre

månaderna juni, juli och augusti odelade kunde af eleverna egnas åt

nödig praktisk sysselsättning. I fråga om vissa fackskolor och afdelningar

torde dock, såsom för närvarande är fallet, . med. afseende å

geodetiska undervisningen, praktiska resor, m. m. modifikationer blifva

nödvändiga beträffande tiden för vårterminens slut.

Kommittéen föreslår således i allmänhet

att vid Tekniska Högskolan höstterminen tager sin

början den 1 september och vårterminen slutar den

31 maj;

Terminernas

början och

slut.

j Incl. nuvarande B (se ofvan).

84

Tekniska Högskolan.

Studiefrihet. Den ofta afhandlade frågan om beredande af större studiefrihet vid

Högskolan än som för närvarande kan anses vara gällande, innefattar tvänne

olika moment, nämligen dels frågan om valfrihet med afseende å de i

läroplanerna upptagna läroämnena, och dels frågan om lindring i eller

fullständigt upphörande af det nu gällande tvånget för eleverna att bevista

föreläsningar och öfningar.

Beträffande den första frågan eller den om valfrihet mellan läroämnena

innehåller, såsom redan å sid. 78 framhållits, § 21 af nu gällande

stadgar en bestämmelse, att lärarekollegiet i vissa fall må kunna medgifva

elev befrielse från vissa läroämnen eller dessas utbytande mot andra. Denna

bestämmelse, kompletterad på sätt af kommittén å sid. 80 föreslagits, torde

vara för ändamålet fullt tillräcklig, och lärarekollegiet har äfven, såvidt

kommittén har sig bekant, tillämpat bestämmelsen i rätt riktning, där

förhållandena sådant påfordrat. Kommittén anser sig därför ej hafva

anledning att, utöfver hvad som redan föreslagits, påyrka någon ytterligare

förändring af eller tillägg till denna bestämmelse, utan vill här endast

framhålla, att de uppgjorda undervisningsplanerna visserligen böra vara

för eleverna vägledande, huru en fullständigt ordnad kurs skall kunna

genomgås på den anslagna lärotiden, men icke lägga hinder i vägen

för elev att, efter inhämtande af hufvudlärarnas råd och styrelsens eller

lärarekollegiets bifall, ordna sina studier på annat sätt, som för honom med

afseende på hans framtida verksamhet kan vara mera ändamålsenligt.

Hvad åter angår skyldigheten att bevista föreläsningarna, så hafva mycket

olika meningar gjort sig gällande. Tills för några år tillbaka existerade

vid Högskolan ännu det gamla pliktsystemet, enligt hvilket eleven

hade att erlägga en krona i plikt till stipendiekassan för hvarje förfallolöst

försummad lektion. Efter flera därom af eleverna gjorda ansökningar

har dock denna anordning numera afskaffa^, — se sid. 43 — men den

obligatoriska skyldigheten att bevista lektionerna kvarstår fortfarande, och

kontrollen utöfvas, där elevantalets storlek sådant påfordrar, genom namnupprop

vid lektionens början eller vid dess slut. Uti lärarekollegiets ofvan

omförmälda yttrande den 13 april 1905 uttalade sig dock kollegiets majoritet

för att denna skyldighet skulle bibehållas allenast för eleverna i de

två första årsafdelningarne, men upphöra i fråga om de högre afdelningarnas

elever, under det att en minoritet inom kollegiet ansåg den

»akademiska friheten» böra komma samtliga elever till godo. De tekniska

föreningarna (se Bil. Litt. A.) hafva i allmänhet hållit på den

obligatoriska skyldigheten att bevista lektionerna, åtminstone i de grundläggande

läroämnena. Eleverna själfva åter hålla i regeln på frihet i

förevarande afseende.

Rörande denna fråga framhålles å ena sidan, att den stränga skyl

-

Studietid, examina m. m.

85

digheten att bevista lektionerna hindrar en afsevärd del af eleverna från

att allt för mycket försumma sina studier, hvilket bekräftas genom det

förhållandet, att antalet af dem, som aflägga fullständig afgångsexamen,

i förhållande till antalet årligen nyinträdande, är vid Högskolan icke obetydligt

större än vid de läroverk, där större frihet råder. Äfven anses att

eleven genom detta system uppfostras till den punktlighet och noggrannhet,

som är så nödvändig för hans kommande uppgift. Å andra sidan

hänvisas till, att vid andra högskolor både i vårt land och i andra länder,

ett dylikt tvång i regeln icke förefinnes, att det dessutom vid ett större

elevantal är så godt som omöjligt att utöfva den erforderliga kontrollen,

att det vidare icke torde vara lämpligt, att till bevistande af en lektion

tvinga någon, som antingen saknar intresse för ämnet och därför

ändock icke med uppmärksamhet följer undervisningen, eller som

på grund af framstående begåfning eller föregående studier både fortare

och med större framgång skulle inhämta det föredragna genom själf

studium

o. s. v. _

För sin del har kommittén efter många öfverläggningar kommit till

den öfvertygelsen, att efter den föreslagna omorganisationens genomförande

föreläsningstvånget vid Högskolan icke bör bibehållas, och

har kommittén därvid förnämligast låtit bestämma sig af den omständigheten,

att redan vid det elevantal, som Högskolan för närvarande

uppvisar, kontrollen befunnits i flera fall vara ofullkomlig, och att därföi

vid det mer än dubbelt så stora antal elever, — i vissa tall uppgående

ända till 250 å 300 — som efter Högskolans utvidgning komme att

bevista lektionerna i en del ämnen, kontrollen öfver elevernas närvaro

antagligen skulle blifva i det närmaste illusorisk. Kommittén har ej

heller ansett sig böra förorda tvångets bibehållande i fråga om de första

årsafdelningarna. Det är nämligen å ena sidan just inom dessa afdelningar

som de talrikast besökta lektionerna förekomma och där således

kontrollen öfver elevernas närvaro skulle stöta på de största svårigheterna,

medan det å andra sidan om de till dessa afdelningar hörande

s. k. grundläggande läroämnena i vida högre grad än om de på ett

senare stadium föredragna tillämpningsämnena gäller, att elevens närvaro

vid lektionerna ej alltid är nödvändig, utan att i flera fall de erforderliga

kunskaperna kunna inhämtas på egen hand genom själfstudium.

Kommittén föreslår därför,

att det för närvarande eleverna åliggande tvånget

att närvara vid föreläsningarna må upphöra.

Däremot förefinnes, enligt kommitténs mening, intet, skäl att befria

eleverna från skyldigheten att deltaga i och närvara vid de olika rit

-

86

Tekniska Högskolan.

Examina.

och laborationsöfningarna, enär det i dessa fall tydligen handlar om utförande

af arbeten, som höra försiggå under lärarens tillsyn, och äfven

antalet elever i hvarje fall icke är större än att den nödiga kontrollen

blifver möjlig.

De olägenheter, som äro förbundna med upphörandet af tvånget

att närvara vid föreläsningarna, synas nu visserligen vid Tekniska Högskolan,

med dess planmässigt ordnade kurser och bestämda studieordning,

komma att blifva väsentligt mindre än motsvarande ofta öfverklagade

förhållanden vid universiteten, särskildt inom deras filosofiska

fakulteter. Men kommittén har dock ansett nödigt att föreslå vissa bestämmelser

i ändamål att motverka olägenheterna af den medgifna friheten.

I sådant afseende ligger det vikt uppå att bestämma, det kurserna

skola genomgås i den ordning, som af läroplanen angifves, så att

en afvikelse härifrån ej utan särskildt medgifvande må förekomma.

Viktigare torde dock vara, att i fråga om kunskapspröfningarna införa

strängare bestämmelser än som för närvarande tillämpas. Dessa pröfningar

tillgå nämligen nu på det sätt, att eleverna under pågående

lärokurs i s. k. repetitioner förhöras öfver en större eller mindre del af

kursen, hvarefter med ledning af dessa repetitioner samt framför allt efter

en allmännare pröfning, som afhålles vid kursens afslutande, betygen bestämmas.

Har eleven vid läroårets slut ej i alla ämnen erhållit minst

betyget godkänd, har han i allmänhet, därest han icke under året varit

alltför försumlig, rätt att vid början af följande läroår undergå ompröfning

i de ämnen, i hvilka han icke erhållit fullt betyg. Emellertid har

därjämte och, såsom det vill synas, utan att vara grundadt i stadgarna,

under tidernas lopp utbildat sig ett system af ytterligare medgifvanden i

i form af uppskof eller »dispenser», bestående däri, att en elev, som icke heller

vid höstterminens början kunnat erhålla fulla betyg i sina ämnen, ändock

tillätes att följa lektionerna i nästa högre årskurs, därest han kan styrka,

att han, på grund af värnpliktsöfningar eller af sjukdom eller af annan

af kollegiet godkänd anledning, varit urståndsatt att under ferierna komplettera

sina kunskaper. Såsom villkor för ett sådant medgifvande

ålägges eleven, att inom viss tid af en, en och en half eller till och med

två månader, skaffa sig de erforderliga betygen. Lyckas detta honom

ej, måste han antingen återgå till sin förra årskurs eller ock lämna

läroverket.

Denna nu anmärkta oegentlighet i examensväsendet vid Högskolan,

hvilken nog hufvudsakligen uppkommit för att afhjälpa de betydande

svårigheter,^ som den långa värnplikten med däraf följande afbrott i

studierna vålla en stor del af eleverna, torde enligt kommitténs mening

böra undanrödjas och ersättas med ett strängare och bättre ordnadt sy

-

Studietid, examina m. m.

87

etem i syfte att därigenom, äfven utan direkt föreläsningstvång, sporra

eleven till allvarliga studier.

Kommittén har med hänsyn härtill tänkt sig, att vid hvarje läroårs slut,

d. v. s. vid slutet af vårterminen, eleverna skola undergå examen i de under

året genomgångna kurserna. Elev, som då ej erhåller godkända betyg i alla

föreskrifna ämnen, må såsom för närvarande äga rätt, att vid höstterminens

början i de ämnen, i livilka han ej erhållit betyg, undergå ompröfning.

Men om eleven ej heller består denna förnyade examen, skall lian från läroverket

skiljas, därest ej lärarekollegiet finner anledning att tillåta honom

ännu ett år kvarstå i sin förra afdelning; kan han ej heller efter denna

tids förlopp uppflyttas eller erhålla afgångsbetyg, skall han skiljas från

läroverket. För det fåtal kurser, som afslutas under höstterminen, skall

examen verkställas vid denna termins slut, men nödig ompröfning ma

äga rum först vid påföljande läroårs början.

Emellertid lider examensväsendet vid Högskolan äfven i ett annat

afseende af väsentliga brister. De examina och repetitioner^ som de

särskilda lärarne afhålla öfver sina genomgångna lärokurser, hållas icke

på fullt bestämda tider, utan fall kunna förekomma, då examen i ett ämne

pågår samtidigt med undervisningen i andra ämnen. För att afhjälpa

detta missförhållande torde vid hvarje termins slut en viss tid böra bestämmas

för afhållande af examina, enligt af rektor uppgjord examensordning,

och under denna examenstid alla lektioner inställas. Under det

examenstiden vid vårterminens slut synes böra. bestämmas till minst tre

veckor, torde motsvarande period vid höstterminens slut kunna inskränkas

till allenast en vecka, enär antalet lärokurser, som då få sin afslutning,

är väsentligt mindre än i förra fallet. Äfven vid höstterminens

början torde två å tre dagar anslås till nödiga ompröfningar.

För repetitionerna, som ju hädanefter skulle blifva frivilliga, torde några

särskilda stadganden icke erfordras. Dock bör naturligtvis äfven därvid

tillses, att kollision med öfriga lärares undervisning undvikes.

Kommittén föreslår således följande bestämmelser.

Vid vårterminens slut skall en tid af tre veckor

och vid höstterminens slut en tid af en vecka bestämmas

för afhållande af examina öfver de genomgångna

kurserna, i enlighet med en af rektor uppgjord examensordning;

därjämte bör vid början af höstterminen en

tid af två eller tre dagar anslås för de i nästa punkt

omförmälda ompröfningar.

Elev, som i examen ej erhållit erforderliga vitsord,

äger att vid nästföljande hösttermins början undergå om

-

88

Tekniska Högskolan.

pröfning i de läroämnen, i hvilken han ej erhållit betyg-

Blifver elev äfven vid denna ompröfning underkänd,

skall han från läroverket skiljas, därest ej lärare.

kollegiet finner anledning att tillåta honom kvarstå

ännu ett år i sin förra årsafdelning. Dock må elev

icke tillhöra någon årsafdelning mer än två år.

... \ samband med frågan om examina står jämväl ett af Högskolans

lararekollegium i dess yttrande den 13 april 1905 framställdt förslag,

att ingenjörsexamen skulle kunna uppdelas i bränne afdelningar, motsvarande

de tyska högskolornas »Vorpriifung» och »Hauptprufung», af

hvilka den ena skulle omfatta de två första studieårens läroämnen, hvilka

l allmänhet äro af mera grundläggande natur, och den andra de senare

årens mera speciella fackämnen. I enlighet härmed blefve således endast

bränne: examina erforderliga, hvarjämte eleven icke skulle vara skyldig att

omedelbart efter den första examens afläggande öfvergå till studiet af

de enligt läroplanen därefter följande läroämnena under tredje och fjärde

studieåren. Syftet med en dylik anordning skulle i främsta rummet vara,

att lämna _ eleven ännu större frihet i anordnandet af sina studier

än som enligt kommitténs ofvan angifna mening synes böra ifrågakomma,

da sålunda i regeln endast hvartannat år från lärarnes sida kontroll

skulle utöfvas öfver de förvärfvade kunskaperna.

Någon väsentligare ändring i studiesättet torde dock, äfven efter

erfarenheten från de tyska högskolorna att döma, icke uppkomma genom

en sådan anordning af examina, då i studieplanerna fortfarande såsom

hittills gruppering i årskurser måste iakttagas, och någon väsentligare

omkastning af ämnenas ordningsföljd svårligen kan äga rum, dels emedan

eleven ej bor deltaga i undervisningen i ett ämne, innan han fullgjort

fordringarna i annat ämne, hvars kännedom förutsättes för det förras

studium, dels därför att föreläsningsschemat ej, utan att andra och större

olagenheter uppstå, kan så uppgöras, att icke de till samma fackskola

hörande olika årskursernas föreläsningar och öfningar blifva samtidiga

och sålunda utesluta ° hvarandra. Elev, som önskar inom den normala

tiden af 2 år genomgå en afdelning, blir sålunda faktiskt bunden af den

uPPgJorda studieplanen, åtminstone hvad de obligatoriska ämnena beträffar.

Likaså måste det för eleven vara en bestämd fördel att omedelbart

efter genomgåendet af kursen i ett läroämne få aflägga prof i detta,

hvarvid erhållet betyg senare utan vidare skulle ingå såsom del uti det

examensmtyg, som vid studietidens slut för honom utfärdas, då tydligen

en onodig och skadlig skärpning skulle äga rum, därest eleven nödgades

att på en gång aflägga examen i samtliga ämnen.

Studietid, examina m. m.

89

Kommittén anser därför, att någon nämvärd fördel ej är förenad

med en dylik uppdelning af examina, men att bestämda olägenheter

därigenom skulle uppstå. Med den frihet i studiernas anordnande, som

kommittén föreslagit, utgör dessutom års- eller terminsexaminas afläggande

och därmed förbundna flyttningar mellan de olika årskurserna så godt

som den enda verksamma kontroll, att elever, som af bristande intresse

eller af oförmåga icke draga afsedd nytta af undervisningen, icke onödigt

länge stanna vid Högskolan till skada för sig själfva och för undervisningen

i dess helhet.

För närvarande pågår en föreläsning vid Högskolan under fem kvart.

Denna tid har emellertid från både lärarnas och elevernas sida framhållits

såsom varande allt för lång, och framställningar hafva gjorts om en förändring

härutinnan, så att föreläsningstiden skulle blifva densamma som

vid andra högskolor i regeln är gällande, nämligen tre kvart. Vid

femkvartsföreläsningen är i många fall åtminstone den sista kvarten

utan egentligt värde, enär elevernas uppmärksamhet och äfven undervisningens

intensitet då väsentligen minskats, sa att i själfva verket skillnaden

mellan undervisningens resultat vid en femkvarts- och vid en

trekvarts föreläsning icke på långt när är sa betydande som kunde väntas

på grund af tidsskillnaden. Enligt kommitténs mening kan därför den

angifna förändringen förordas såsom ändamålsenlig, naturligtvis under

förutsättning att lektionernas antal bestämmes sa, att den effektiva undervisningstiden

blifver tillräcklig.

Kommittén vill därför förorda

att tiden för en föreläsning hädanefter må bestämmas

till tre kvarts timme.

I fråga om mottagande af nya elever, har vid Högskolan gällt såsom

regel, att nya elever endast antagas vid höstterminens början. Uti

1904 års förslag har emellertid ifrågasatts, huruvida icke i så måtto en

förändring borde inträda, att jämväl vid vårterminens början ett antal

nya elever kunde emottagas vid läroverket.

På senare tider har man nämligen, såsom i förslaget anföres, bland

annat vid högskolan i Darmstadt genomfört ett dylikt system, så att

studietiden blifver lika lång, vare sig inträdet vid högskolan äger rum

på hösten eller på våren. För detta ändamål ordnas undervisningen

för de båda elevgrupperna på sådant sätt, att i några ämnen särskilda

kurser föredragas för hvardera gruppen antingen af olika eller

af samma lärare, i andra ämnen åter, och dessa utgöra det öfvervägande

flertalet, undervisningen sker gemensamt. Hvad de sistnämda

12

Föreläsningarnas

längd.

Dubbla

läroplaner.

90

Tekniska Högskolan.

ämnena beträffar, måste då naturligtvis den ordning, i hvilken vissa af

dem studeras, blifva olika för de båda elevgrupperna. Sålunda föredrages

t. ex. för elektroteknikerna ämnet matematik af två särskilda

professorer, oberoende af hvarandra, medan ämnet kemi föredrages

af samma lärare, ena terminen för den ena gruppen och nästföljande

termin för den andra gruppen, och ämnet läran om hissinrättningar

föredrages af samma professor för båda elevgrupperna tillsammans,

så att den ena gruppen får ämnet under sin fjärde och den andra

under sin femte termin, o. s. v.

Det kan ej förnekas, att ett dylikt system, som i vissa hänseenden

jämväl tillämpas vid Karolinska Institutet härstädes, skulle i flera fall

medföra afsevärda fördelar för eleverna.

Å ena sidan skulle det för latinstudenter, som behöfva komplettera

i de föreskrifna reala ämnena, äfvensom eljest för studenter, som icke

hunnit skaffa sig nödig praktik, blifva möjligt att under det halfår,

som följer efter studentexamen, verkställa erforderlig komplettering, så

att de redan vid vårterminens början kunde vinna inträde vid Högskolan

och således, genom att ej behöfva vänta till början af nästa

läroår, inbespara ett hälft år.

A andra sidan skulle, såsom i samma förslag anföres, äfven under

sj kifva studietiden vid Högskolan det ifrågavarande systemet hafva betydelse

för eleverna. Därigenom, att kurserna i vissa ämnen föredragas i olika

ordning för de båda elevgrupperna, vinnes nämligen för de elever, som

i följd af svagare kunskaper eller af annan anledning nödgas tvärstanna

i någon årskurs, den fördelen, att i vissa fall härigenom ej ett helt

utan endast ett hälft år behöfde förloras, enär möjlighet förefunnes

att, efter komplettering i ett mindre antal ämnen än eljest skulle varit

nödvändigt, öfvergå till kursen för den elevgrupp, som inträdt en termin

senare, o. s. v. Äfven i fråga om värnpliktens fullgörande skulle

uppenbarligen i vissa fall tidsbesparing i studierna sålunda kunna vinnas.

Att kommittén, oaktadt dessa systemets fördelar, icke ansett sig

böra förorda detsammas genomförande vid Högskolan, beror dels därpå,

att de årliga kostnaderna skulle blifva något större än efter nu gällande

anordning, därigenom att för vissa af de grundläggande läroämnena,

såsom matematik och mekanik, då komme att erfordras dubbla professurer,

dels äfven därpå, att systemet, såsom jämväl i 1904 års förslag angifves,

icke utan allt för stora kostnader skulle kunna tillämpas på de mindre

fackskolorna, utan hufvudsakligen blott på de större, nämligen fl/, E och V

och således i allt fall endast delvis kunde genomföras vid Högskolan.

Därjämte har erfarenheten från de allra senaste åren gifvit vid handen,

Studietid, examina m. m.

91

att af de inträdessökande ett allt större flertal — år 1905: 160 af 180,

år 1906: 159 af 176, och år 1907: 170 af 187, således omkring 90~ %

— aflagt studentexamen på reala linien, och således något verkligt

behof af särskilda anordningar för de fåtaliga latinstudenterna knappast

längre torde förefinnas. _ _

Värnpliktsförhållandena i vårt land, med olika tider för värnpliktsöfningarne

vid de olika vapenslagen, hafva mycket störande ingiipit i

undervisningens gång vid Högskolan, och ehuru flera förslag till af hjälpande

af de svåraste missförhållandena i detta afseende varit föremål

för läroverksmyndigheternas behandling, har man dock hittills, i afvaktan

på en mera definitiv ordning för värnpliktsöfningarna än som under

de senaste åren varit gällande, måst inskränka sig till den åtgärden att

år efter år framskjuta höstterminens början från den 10 september till den

1 oktober för den tredje och fjärde årskursens elever. Om också härigenom

svårigheterna vid höstterminens början i någon mån blifvit

afhjälpta, så hafva dock missförhållandena vid vårterminens slut fått

kvarstå. Därjämte har naturligtvis den nämda förkortningen af höstterminen

gjort en motsvarande ökning af undervisningen under den öfriga

delen af läroåret nödvändig, en omständighet, hvilken icke kunnat undgå

att hafva ett menligt inflytande.

Då därjämte en väsentlig ökning af värnpliktsöfningarne inom

den närmaste framtiden kommer att äga rum, så har kommittén ansett

nödvändigt att för Högskolans elever söka erhålla en ordning, som för

dem kunde vara lämplig och icke skulle vålla större afbrott i studierna,

än som vore oundgängligen nödigt.

För vinnande af ett dylikt ändamål har kommittén blifvit satt i

tillfälle att rådgöra med några af cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen

utsedda officerare, för hvilkas af kommittén godkända förslag

här lämnas en redogörelse.

Med afseende å den olika beskaffenheten af den speciella utbildningen

inom de särskilda fackskolorna, _ skulle de värnpliktiga eleverna

fördelas på följande tre vapenslag, nämligen:

a) vid flottan i stationstjänst: eleverna i M och S (såsom äfven för

närvarande är fallet) samt ett begränsadt antal elever ur E;

b) vid landtfästningsartilleriet: öfriga elever i E samt eleverna i

K, G och H;

c) vid fästningsingenjörstrupperna: eleverna i V och A.

Beträffande de tider, under hvilka öfningarna skulle försiggå, har

man tänkt sig följande perioder:

Värnplikts

förhållanden

-

92

Tekniska högskolan.

vid flottan: hela värnpliktstiden från den 10/« ena året till den 6U året

därpå (300 dagar, af hvilka 3 månader i sjötjänstgöring);

vid hären: första värnpliktsåret från den 13/2 till den n/8 (180 dagar)

andra » » » 12/8 » » 10/9 (30 » )

tredje j> » » “/• » » 10/io (30 » )

Genom en dylik anordning skulle således i regeln ett längre afbrott

i studierna förorsakas genom tjänstgöringen vare sig vid flottan

eller under första värnpliktsåret vid hären. Lämpligast torde vara, att

studierna afbrötes under hela det läsår, under hvilket nämda tjänstgöring

infaller, och att den återstående delen af detta år användes till

erhållande af praktik.

1 fråga om de elever, som skulle tjänstgöra vid flottan, vållas härigenom

ej ytterligare afbrott i studierna, då ju hela tjänstgöringen skulle

undangöras under ett år. För öfriga elever komma emellertid äfven

de följande tjänstgöringarna att vålla olägenheter. Dock är den omständigheten,

att andra årets öfningar först upphöra den 10 september,

således 10 dagar efter höstterminens början, af mindre betydenhet.

Däremot kunna tredje årets öfningar medföra svårigheter, enär de räcka

ända till den 10 oktober, och således ej mindre än 6 veckor af undervisningstiden

kunna gå förlorade.

Redan af sistnämda anledning är det för elev, som tjänstgör

vid hären, af vikt att ordna sina värnpliktsförhållanden så, att det sista

årets öfningar först börja sedan han lämnat Högskolan. Härtill kommer,

att det med hänsyn till den fordran på 6 månaders praktik före

inträdet i den tredje årskursen, som kommittén längre fram föreslår,

för alla de elever, som icke dessförinnan förskaffat sig sådan praktik,

är af betydelse att kunna förlägga det år, under hvilket studierna på

grund af värnplikten måste af bry tas, till tiden före uppflyttningen till

nämda årskurs, för att kunna använda den från värnpliktstjänstgöringen

fria tiden af året till erhållande af praktik. Och då därjämte de två

första årskurserna, hvilka omfatta de grundläggande ämnena, i allmänhet

utgöra ett i vissa afseenden afslutadt helt för sig, och ett afbrott af

studierna mellan första och andra årskursen således är mindre lämpligt,

så torde ur alla synpunkter den för eleven mest ändamålsenliga lösningen

af frågan vara att om möjligt förlägga första tjänstgöringen till tiden

mellan andra och tredje årskursen.

För alla de elever, som fylla 19 år under det år de vinna inträde vid

Högskolan, gifver sig sistnämda anordning af sig själf, alldenstund

de just inträda i värnpliktsåldern det år de uppflyttas till tredje års

-

Studietid, examina m. m.

93

kursen. För yngre elever lämnar bestämmelsen i § 6 af värnpliktslagen

möjlighet att kunna före den eljest stadgade tiden undergå sina

öfningar, och kan sålunda äfven för dem enahanda anordning komma

till stånd. För äldre elever åter medgifver bestämmelsen i § 17 mom.

1 af värnpliktslagen första öfningstidens uppskjutande ända till det år,

under hvilket de fylla 24 år. För den som vid inträdet i Högskolan

är 22 år eller yngre låter det således alltid ordna sig så med värnpliktsförhållanden,

att det nödiga afbrottet i studierna inträlfar mellan

andra och tredje årskursen. För de ytterst få elever, som äro ännu

äldre, är det lämpligt, att värnplikten fullgöres före inträdet i Högskolan.

Bland de åtgärder till underlättande af elevernas studier, som angifvas

i stadgarna, har kommittén fästat särskildt afseende vid bestämmelsen

i punkt 2) af § 13, enligt hvilken läraren, därest icke tjänliga

läroböcker i hans ämnen finnas i bokhandeln tillgängliga, är skyldig

att, så fort ske kan, utarbeta sådana för att på Högskolans bekostnad

mångfaldigas samt eleverna till billigt pris tillhandahallas,

så framt ej läraren finner för godt att sitt arbete i bokhandeln utgifva.

Med den undervisningsmetod, som tillämpas vid Högskolan och enligt

hvilken i de olika läroämnena i allmänhet de kurser skola af lärarne i

föreläsningarna föredragas och under öfningame genomgås, som måste

inhämtas för erhållande af vitsord om erforderliga kunskaper, måste det

tydligen vara af största vikt för eleverna att erhålla anvisning på litteratur,

som innehåller åtminstone det hufvudsakliga af de genomgångna

kurserna, då det ju för många elever kan vara behöfligt, att på egen

hand komplettera uppkomna luckor i sina kunskaper. I vissa fall

kan det för en elev till och med vara fördelaktigare, att åtminstone

till någon del inhämta sitt vetande genom själfstudium än att fullständigt

följa den anordnade undervisningen.

Den anförda bestämmelsen har uppenbarligen till syfte att för eleven

bereda möjlighet för ett dylikt studium på egen hand genom att anbefalla

antingen anvisning på för ändamålet tjänlig literatur eller utarbetande

af läroböcker, som innehålla hvad som erfordras.

Emellertid har detta stadgande icke vunnit tillämpning i den utsträckning,

som varit önskligt. Visserligen lämnas å ena sidan, om läraren

själf ej författat lärobok i ämnet, i regeln ganska fullständiga

anvisningar å lämplig litteratur, medan å andra sidan flera lärare antingen

från trycket utgifvit eller i öfvertryck eljest mångfaldigat innehållet

af sina kurser. Men den sålunda angifna litteraturen svarar ej alltid

så nära mot kursens innehåll, som för nybörjare i regeln vore önskligt,

Lärobiicker.

94

Tekniska Högskolan.

Olika slaga

elever.

och ej heller hafva i alla de läroämnen, där särskilda läroböcker varit

erforderliga, sådana blifvit utarbetade, utan är i vissa läroämnen eleven

ännu i hufvudsak hänvisad till lärarens föredrag.

Att emellertid läroböcker icke af lärarna utarbetats i den omfattning,

som med stadgandet i den nämda paragrafen afsetts, har sina helt naturliga

grunder. Dels är det nämligen i och för sig ett mycket maktpåliggande

arbete att författa en tjänlig lärobok, och alla lärare

hafva ej de särskilda förutsättningar, som erfordras för utförande af ett

dylikt arbete, dels är i de fall, där eljest nödiga förutsättningar finnas,

den ekonomiska ersättning, som för det i regeln mycken tid och möda

kräfvande författareskapet kan påräknas, i regeln ingen eller så obetydlig,

att arbetet, från den synpunkten sedt, blifver föga lockande.

Kommittén anser därför, att ett bättre resultat skulle vinnas i förevarande

afseende, om man å ena sidan icke fordrade utgifvandet af

den genomgångna kursens innehåll i form af en verklig lärobok, utan

inskränkte sig till att föreskrifva, det läraren, där så erfordras, skall

vara skyldig att utarbeta allenast en sammanfattning af kursens innehåll

till elevernas tjänst, och om man å andra sidan något skärpte bestämmelsen

angående ett dylikt åliggande för läraren från att endast

gälla de fall, då »tjänliga» läroböcker icke finnas, till att omfatta alla

de fall, då läroböcker ej finnas, hvilka innehålla det väsentliga af de

genomgångna kurserna.

Af nu anförda skäl föreslår kommittén därför följande något ändrade

lydelse af § 13 punkt 2):

»att, därest i bokhandeln icke finnas tillgängliga

läroböcker, som innehålla det väsentliga af de i

hans läroämnen genomgångna kurser, så fort ske

kan, utarbeta sammanfattning af dessa kurser att

på Högskolans bekostnad mångfaldigas och eleverna

till billigt pris tillhandahållas, så framt läraren

ej finner för godt att från trycket utgifva sitt

arbete.»

Eleverna.

Enligt § 14 af Högskolans stadgar äro eleverna af tre slag, nämligen:

a) ordinarie elever, hvilka följa undervisningen till den omfattning,

som erfordras för att erhålla afgångsbetyg;

b) extra ordinarie elever, hvilka åtnjuta undervisning i ett mindre

antal läroämnen samt öfver sina kunskaper kunna erhålla betyg;

Eleverna.

05

c) tillfälliga elever, hvilka efter eget val begagna undervisningen

men icke äro berättigade att erhålla betyg.

Hvad nu först de s. k. extraordinarie eleverna beträffar, må erinras

därom, att denna benämning tillkommit genom de nya stadgarne i enlighet

med 1890 års kommittéförslag och att den äldre benämningen var »specialelever».

Därjämte har i och med den nya benämningens införande äfven

den förändring vidtagits, att medan de förra »specialeleverna», under

förutsättning af tillräckliga förkunskaper, ägde rätt att begränsa sina

studier till allenast ett enda eller ett fåtal läroämnen, så äro för de

nuvarande »extra ordinarie» eleverna, liksom för de ordinarie, bestämda

inträdesfordringar och fullständiga läroplaner fastställda. Då nu dessa

läroplaner endast därutinnan skilja sig från dem, som gälla de ordinarie

eleverna, att ett och annat af de mindre läroämnena uteslutits,

och då redan nu enligt ofvan omförmälda § 21 af stadgarna

befrielse från dylika ämnen äfven af ordinarie elever kan vinnas, finner

kommittén det redan af denna anledning icke vara nödigt, att genom

särskilda benämningar göra åtskillnad mellan de båda slagen af elever.

Härtill kommer dock ännu ett skäl för att låta den omnämda skillnaden

bortfalla. De extraordinarie eleverna äro nämligen ofta ynglingar,

som tidigt egnat sig åt praktisk verksamhet på de tekniska områdena

och sedermera finna sig behöfva grundliga teoretiska kunskaper. Enligt

nu gällande föreskrifter måste dessa elever, för att vinna inträde, förete

intyg om minst två års väl vitsordad praktisk verksamhet samt om insikter

i matematik, fysik, kemi, teckning, modersmålet och tyska språket

samt antingen i engelska eller franska språket, motsvarande fordringarna

i studentexamen å reala linjen. I fråga om de för tillgodogörande af

högskoleundervisningen erforderliga teoretiska förutsättningar äro de således

i hufvudsak jämgoda med de ordinarie eleverna, och hvad som brister

i allmänbildning torde uppvägas af den genom den långa praktiska verksamheten

vunna mogenheten. Också har erfarenheten visat, att dessa elever i

fråga om ifver och förmåga att följa undervisningen icke äro kamraterna

underlägsna. Då det uppenbarligen är af stor betydelse att jämna vägen

för dem, som på nu angifvet sätt söka tillegna sig högre teknisk bildning,

och då utan tvifvel den omständigheten, att dessa elever efter afslutad

kurs icke erhålla afgångsbetyg af samma slag som de öfriga

eleverna, i viss mån hallstämplar deras studier såsom mindervärda, så

har kommittén velat förorda, att benämningen extraordinarie elev icke

längre må bibehållas om ifrågavarande elever, utan att de i allt böra likställas

med och räknas såsom ordinarie elever.

96

Tekniska Högskolan.

Antalet af dem, som sökt inträde vid högskolan såsom extraordinarie

elever, har varit ganska ringa. Sålunda inlämnades år 1905 inalles 13,

år 1906 12 samt år 1907 8 dylika inträdesansökningar till Högskolan,

och af dessa resp. 10, 9 och 4 till första årskursen. Af de sökande till

första årskursen hade resp. 7, 8 och 2 ynglingar uppfyllt fordringarna för

inträde och blefvo såsom elever antagna. Man finner således, att det här

gäller undantagsfall, och så torde nog äfven framgent blifva fallet; vid

omformuleringen af stadgarna bör därför äfven lämpligen gifvas uttryck

åt detta förhållande, men torde i stället punkt 2 i § 17 af stadgarna, som

begränsar antalet dylika elever till 10 % af hela antalet, kunna utgå.

Beträffande öfriga personer, som kunna antagas vilja begagna undervisningen

vid Högskolan och därtill böra uppmuntras, har kommittén i

första rummet tänkt sig en kategori af elever, Indika visserligen icke

hafva för afsikt att genomgå någon fullständig lärokurs i enlighet med

fastställda läroplaner, men hvilka, sedan de afslutat sin kurs vid Högskolan

eller annan högskolekurs eller ock under en föregående verksamhet

såsom praktiska ingenjörer förvärfvat sig tillräckliga förutsättningar för

grundligare studier, önska att vid Högskolan deltaga i undervisningen

inom ett mindre antal tekniska ämnen för att förvärfva sig särskilda

specialinsikter eller för att utföra specialarbeten. För dylika elever,

hvilka inom praktiken finna icke obetydlig användning, eller hvilka hafva

för afsikt att egna sig åt teknisk lärareverksamhet, har kommittén ansett

den gamla, före tillkomsten af de nuvarande stadgarna — år 1901 —

använda benämningen »specialelever» särdeles betecknande och lämplig,

och torde jämväl för dessa elever öfver de inom deras specialämnen inhämtade

kunskaper eller öfver de af dem utförda arbeten kunna utfärdas

betyg, hvilka dock naturligtvis ej böra hafva karaktären af afgångsbetyg.

Härigenom torde jämväl vara tillgodosedt det af lärarekollegiet i

yttrandet den 13 april 1905 framhållna behofvet af att, med hänsyn till

Högskolans uppgift att främja utvecklingen af de tekniska vetenskaperna

äfvensom till de växande fordringarna på de tekniska lärarnas

kompetens, möjlighet utöfver de föreskrifna lärokurserna bereddes för

ernående af en fullständigare vetenskapligt teknisk utbildning genom

bedrifvande af specialstudier eller genom utförande af vetenskapliga arbeten,

samt att öfver dylika studier eller arbeten kunna erhålla särskilda

intyg.

I fråga om den kategori af elever, som för närvarande kallas »tillfälliga

elever», en benämning, som äfvenledes tillkommit genom de nuvarande

stadgarna, skulle kommittén för sin del vilja förorda en återgång

till den äldre häfdvunna benämningen »extra elever».

Eleverna.

97

Vid Högskolan mottagas enligt stadgarna på grund af utrymmesskäl

i allmänhet endast manliga elever, och endast såsom extraordinarie

eller tillfällig elev har hittills kunnat beredas tillfälle för kvinnor att

deltaga i undervisningen. Efter den utvidgning af Högskolan, som nu

afses, torde jämväl kvinnor böra kunna antagas till elever af alla slag

på samma villkor som de manliga eleverna. Äfven utländingar böra,

enligt kommitténs mening, kunna, i den mån utrymmet medgifver, antagas

till elever vid läroverket, om de förete intyg om kunskaper, som

enligt styrelsens pröfning äro jämgoda med de inhemska elevernas.

Med afseende å villkoren för inträde såsom ordinarie elev vid Högskolan

gäller för närvarande enligt § 17 af stadgarna, att befogenhet

att vinna inträde i första årskursen tillkommer den, som antingen aflagt

studentexamen å reala linjen med godkända betyg i matematik, fysik,

kemi och teckning, eller studentexamen å latinlinjen med komplettering

i nyssnämda ämnen, eller ock afgångsexamen från teknisk elementarskola

med komplettering i modersmålet, lefvande språk, historia och

geografi. Någon fordran på föregående praktisk verksamhet är icke

föreskrifven; dock stadgar § 18 att den som haft 12 månaders dylik

verksamhet skall äga företräde framför öfriga sökande, äfvensom att

i hvarje fall föregående praktik skall vid sökande af inträde räknas såsom

merit i likhet med betyg i de reala ämnena.

Såsom kommittén ofvan vid tal om de s. k. extraordinarie eleverna

framhållit, synes det önskvärdt, att jämväl andra än sådana, som uppfylla

dessa inträdesfördringar, kunna erhålla undervisning såsom ordinarie

elever, och har kommittén, såsom redan antydts, i sådant afseende såsom

inträdesfördringar tänkt sig två års praktik samt kunskaper motsvarande

studentexamen å reallinjen i matematik, fysik, kemi och teckning samt i

modersmålet, två af de tre förnämsta kulturspråken, historia och geografi.

Beträffande afgångsexamen från teknisk elementarskola såsom kompetensvillkor

för inträde, så har erfarenheten visat, att ytterst få elever

från dylika skolor, oaktadt de vid bedömande af inträdesansökningarna

faktiskt ansetts böra hafva ett visst företräde framför öfriga sökande,

anmält sig till inträde vid Högskolan. Sålunda antogos år 1904 2,

år 1905 4, år 1906 7 samt år 1907 2 dylika elever till ordinarie eller

extraordinarie elevplatser, hvarjämte åren 1905 och 1907 3 resp. 2 extra

ordinarieelever antogos, som genomgått ännu lägre tekniska läroverk.

Under dylika förhållanden, hvilka för öfrigt, i betraktande af dessa

skolors själfständiga uppgift att lämna en för sig fullt afslutad kurs med

elementära förutsättningar i de grundläggande ämnena, äro helt naturliga,

har det synts kommittén lämpligast, att icke upptaga andra inträdes

13

-

Inträdesfordringar.

Fordran på

praktik.

98 Tekniska Högskolan.

villkor för dessa skolors elever än som i hufvudsak redan nu äro gnällande.

Rörande sättet för erhållande af de för inträde erforderliga betyg i

de ofvan angifna läroämnena, har kommittén ansett lämpligast att befria

Högskolan från befattningen med alla inträdespröfningar, och därför

tänkt sig, att dessa betyg skulle kunna erhållas genom pröfning vid

allmänt läroverk efter grunder, som vore analoga med den i § 117 af

nu gällande läroverksstadga omförmälda »fyllnadspröfning», och hvilka

af Kungl. Maj:t närmare bestämmas, dock att afgångsbetyg från teknisk

elementarskola skulle medföra befrielse från särskild pröfning i matematik,

fysik, kemi och teckning.

Med afseende å beskaffenheten af de studier i ett begränsadt antal

ämnen, som i fråga om specialeleverna förutsättas, synas fordringarna

för antagande af dylika elever kunna bestämmas till antingen aflagd

examen, såsom filosofie kandidatexamen m. m. vid någon af högskolorna

i riket, eller ock längre tids praktisk verksamhet — minst två

år — jämte ett för tillgodogörande af undervisningen erforderligt kunskapsmått.

I fråga om extraeleverna — nu »tillfälliga» elever — har kommittén

icke ansett ändring nödig i nuvarande bestämmelser men vill med

afseende därå att dessa bestämmelser för närvarande icke alltid strängt

iakttagas, dock erinra därom, att nämda elever icke ega rätt att deltaga

i examina och således ej heller att erhålla kunskapsbetyg.

Frågan om den praktik, som bör fordras af eleverna, antingen före

inträdet i Högskolan eller sedermera under loppet af och i samband med

deras studier vid läroverket, har sedan lång tid tillbaka varit svnner-''

ligen omdebatterad.

För närvarande fordras enligt stadgarna icke någon föregående

praktisk verksamhet för vinnande af inträde vid Högskolan. I § 18 föreskrifves,

såsom ofvan antydts, allenast, att inträdessökande, som kan

förete af styrelsen godkändt intyg om minst 12 månaders väl vitsordad

praktisk verksamhet, skall äga företräde framför öfriga sökande, äfvensom

att i öfrigt vid jämförelse mellan de inträdessökande afseende skall

fästas ej mindre å kunskapsbetygen än äfven å föregående praktik.

Beträffande åter praktik under studietiden föreskrifves i § 25, att elev,

innan han kan vinna inträde i fackskolans sista årskurs, skall styrka,

att han haft minst tre månaders praktisk verksamhet inom området för

sin studieriktning.

De synpunkter, som ligga till grund för dessa bestämmelser, framställdes

af 1890 års kommitté och framhöllos jämväl af Svenska Teknolog

-

Eleverna.

99

föreningen i ett af niimda kommitté begärdt utlåtande. Hvad teknologföreningen

vid sagda tillfälle i denna fråga anförde — jfr kommitténs åt

år 1890 betänkande, pag. 132 och 133 — synes vara af den betydelse

för belysningen af hithörande spörsmål, att kommittén ansett sig böra

här återgifva detsamma:

»Alla äro fullt eniga rörande gagnet al en sådan föregående verksamhet

med hänsyn till dess för studiernas bedrifvande uppfostrande

betydelse och det tillfälle den gåfve, att låta den blifvande teknologen

pröfva sina anlags och sin begåfnings allvar och riktning, som ock med

afseende å den genom en sådan verksamhet vunna, för ynglingens utveckling

nyttiga omväxling i hans sysselsättningars art, då det ju i

allmänhet bör förutsättas såsom eftersträfvansvärdt, att eu afslutad,

mångårig skolkurs icke omedelbarligen efterföljes af en annan, ytterligare

själsansträngning kräfvande sådan. Men om ock på dessa grunder

önskvärdheten af en inträdet vid Högskolan föregående praktisk

verksamhet synes obestridlig, så torde en obligatorisk föreskrift om en

dylik verksamhet såsom kompetensvillkor för inträdet till Högskolan

icke kunna på samma grunder motiveras, och detta så mycket mindre

som en sådan verksamhetsart kan vara så väsentligen olika, att dess

värde för de afsedda ändamålen kan variera ifrån ett ganska högt och

till nästan intet. Det torde därjämte näppeligen ligga inom möjlighetens

gräns, att genom närmare föreskrifter rörande sysselsättningens

art och kvantum åvägabringa ett minimivärde hos densamma, nog högt

att motväga de obestridliga olägenheter, som för rätt mången i öfrigt

fullt kvalilicerad yngling skulle blifva en följd af en dylik föregående

praktisk verksamhets införande såsom en obligatorisk inträdesfordran.

Skulle nämligen en sådan fordran anses böra uppställas, så uppstår

svårighet att fixera någon bestämd tidslängd, under hvilken den ifrågavarande

praktiska verksamheten borde hafva pågått. Det ligger nämligen

i sakens natur, ej mindre att, å ena sidan, en allt för kort tidsbestämmelse

i detta hänseende måste blifva af i samma mån ringa effekt, än

äfven att, å andra sidan, en till allt för lång tid utsträckt praktisk sysselsättning

lätteligen åt det ännu omogna sinnet kan gifva en för fortsatta

studier olämplig riktning, på samma gång den långa tiden möjligen

undergräfver eller i ett och annat försvagar den teoretiska kunskapsgrund,

på hvilken de fortsatta studierna skola byggas. Denna fara

gäller i första rummet dem, som med stöd af förut aflagd examen äga

rätt att utan förpröfning förklaras berättigade till inträde vid Högskolan.

Det är förnämligast inom de mekaniska verkstäderna, som en föregående

praktik anses väsentligen höja en i teoretiskt afseende fullt utrustad

100 Tekniska Högskolan.

ingenjörs användbarhet och kompetens, och just i fråga om verkstadspraktik

torde de största svårigheterna möta att garantera en blifvande

teknolog tillfälle till en verksamhet af den instruktiva art här förutsättes,

och befintligheten af en verklig garanti i detta hänseende synes

utgöra ett villkor för, att en föregående praktisk verksamhet skall kunna

från statens sida föreskrifvas såsom en obligatorisk inträdesfordran till

dess. Tekniska Högskola. Nyttigare än en före de tekniska högskolestudiernas

början bedrifven praktisk verksamhet synes vara en sådan

verksamhet, bedrifven i jämbredd med dessa studiers fortgång, särskildt

under sommarferierna; och önskvärdt synes, att, därest genom det allmännas

försorg tillfälle härtill kunde den tekniska studeranden beredas,

detta då i första rummet måtte lämnas honom, sedan han påbörjat sin

tekniska högskolekurs. Ett sådant önskningsmål torde ock vara lättare

att förverkliga, än det som en obligatorisk förpraktik förutsätter.»

Ibland de tekniska föreningar, som på hemställan af förevarande

kommitté yttrat sig i frågan (se Bil. Litt. H), hafva meningarna varit

mycket delade. I nder det att några af dessa föreningar ansett de nu

gällande bestämmelserna böra i hufvudsak bibehållas, hafva åter andra

bestämdt hållit på fordran om praktik före inträdet i Högskolan och i

vissa fall velat utsträcka omfånget af denna praktik ända till ett eller

ett och ett hälft år. Svenska Teknologföreningen har gått en medelväg

och föreslagit tre månaders praktik såsom fordran för uppflyttning till

andra och lika lång tids praktik för uppflyttning till tredje årskursen,

och såsom skäl för en dylik bestämmelse företrädesvis framhållit olägenheten

af att genom ytterligare utsträckta fordringar nödgas med ännu

ett år förlänga tiden för hela studiekursens genomgående.

För .sin del har kommittén i hufvudsak anslutit sig till det sistnämda

förslaget. I öfverensstämmelse med Svenska Teknologföreningens

ofvan anförda uttalande, anser nämligen äfven kommittén, att en obligatorisk

fordran på någon längre tids praktik före inträdet i Högskolan

icke utan stora olägenheter för eleverna och deras studier vid

läroverket .skulle kunna genomföras, och att i alla händelser fördelarne

af en . dylik längre tids praktik icke kunna uppväga olägenheterna af

studietidens förlängning. Däremot anser kommittén, att man strängt

bör hålla på, att den tid, öfver hvilken eleven i allmänhet kan antagas

disponera under sin från studier vid läroverket fria tid, bör af

honom användas till praktisk sysselsättning, och att det ligger särskild

vikt uppå, att dylik praktik erhålles, innan eleven flyttas till den årskurs,

nämligen den tredje, i hvilken det egentliga studiet af tillämpningsämnena

i allmänhet tager sin början. I betraktande af att enligt

Eleverna.

101

kommitténs ofvan angifna förslag- med afseende å värnpliktens ordnande

en väsentlig del af tiden mellan andra och tredje årsafdelningarna

blifver för ändamålet disponibel, och då därjämte i många fall sommarferierna

före första året och mellan första och andra året äro lediga,

så har kommittén, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Svenska Teknologföreningen,

ansett, att man, utan att en förlängning af studietiden

däraf bör föranledas, med fullt fog kan uppställa fordran på sex månaders

praktik såsom villkor för uppflyttning till den tredje årsafdelningen.

Kommittén har härvidlag icke förbisett, att en praktik af sex

månader icke kan anses tillräcklig för fackskolan för skeppsbyggnad.

För att så vidt möjligt tillgodose de från många håll framhållna särskilda

önskningarna i fråga om denna fackskola, föreslår kommittén

för densamma en tid af åtta månaders praktik, en bestämmelse, som

synes kunna genomföras utan att studietiden behöfver förlängas. För

eleverna af denna fackskola torde därjämte den omständigheten, att

deras värnpliktsöfningar i regeln försiggå i flottans tjänst under 10

månader, af hvilka tre månader tillbringas i sjötjänstgöring, jämväl böra

tagas i betraktande såsom bidragande till deras praktiska utbildning.

Med afseende å beskaffenheten af den praktik, som i ena eller andra

fallet skulle vara lämplig, kunna svårligen några allmängiltiga regler uppställas,

utan torde bedömandet häraf få öfverlämnas åt lärarna och styrelsen.

Den praktik, som af kommittén sålunda ansetts kunna uppställas

såsom fordran för erhållande af afgångsbetyg från Högskolan, är uppenbarligen

icke tillräcklig för att göra eleven fullt duglig för fyllande af

de uppgifter, som vänta honom i lifvet. Dessa fordringar kunna nämligen

endast afse hvad som för undervisningens ändamål närmast

kräfves. Verklig ingenjör blifver eleven naturligtvis först efter ännu

ett antal läroår i det praktiska lifvet. Dock vill kommittén redan i

detta sammanhang framhålla, att genom en dylik längre gående fordran

på praktik i förening med arbeten å tidsenligt utrustade laboratorier eleven

vid sitt utträde ur Högskolan äfven i detta hänseende bör blifva vida

bättre rustad för sin framtida verksamhet, än som hittills varit möjligt

att åstadkomma.

Hvad kommittén sålunda i fråga om olika slags elever vid läroverket

och motsvarande inträdesbestämmelser och fordringar med afseende

å praktik ansett för framtiden böra blifva gällande, sammanfattas i

följande förslag till ändring i motsvarande paragrafer i nuvarande stadgar:

§ 14. Högskolans elever äro:

a) ordinarie elever, hvilka följa undervisningen till den omfattning,

som erfordras för att efter fullbordad lärokurs kunna

undfå afgångsbetyg;

102

Tekniska Högskolan.

b) specials lever, Indika åtnjuta undervisning endast i ett

mindre antal läroämnen samt öfver sina kunskaper i dessa ämnen

kunna erhålla betyg;

c) extra elever, hvilka följa undervisningen i vissa ämnen,

men icke äro berättigade att från Högskolan erhålla betyg;

Ordinarie och specialelev antagas af styrelsen, extra elev af rektor.

§ 17. Befogad att vinna inträde såsom ordinarie elev i Högskolans

första afdelning är:

1) den, som med godkända kunskaper i matematik, fysik

och kemi samt med godkänd färdighet i teckning aflagt studentexamen

på reala linjen;

2) den, som aflagt studentexamen på latinlinjen och tillika

etter en i vederbörlig ordning anställd fyllnadspröfning erhållit

vitsord om godkända kunskaper i matematik, fysik och kemi

samt om godkänd färdighet i teckning, motsvarande hvad som

i dessa ämnen fordras i studentexamen på reala linjen.

Till ordinarie elev må styrelsen jämväl antaga person, som

företer intyg om väl vitsordad, under minst två år bedrifven

praktisk verksamhet, och hvilken på sätt, som af Kungl. Maj:t bestämmes,

styrker sig äga nödiga kunskaper i modersmålet, i

två af de tre språken, tyska, engelska och franska, i historia,

geografi, matematik, fysik, kemi, äfvensom tillräcklig färdighet

i teckning; dock att i fråga om den, som företer betyg om fullständig

afgångsexamen från teknisk elementarskola, intyg om

föregående praktik må kunna af styrelsen eftergifvas.

Till ordinarie elev kan, i den mån utrymmet sådant medgifver,

antagas utländing, som af styrelsen pröfvas innehafva

mot ofvan uppställda fordringar svarande kunskaper.

Till specialelev må antagas den, som aflagt filosofie kandidateller

licentiatexamen eller annan motsvarande examen vid någon

af rikets universitet och högskolor, eller som erhållit afgångsbetyg

från högre afdelningen af Chalmers Tekniska Läroanstalt,

eller hvilken utöfvat minst två års af styrelsen godkänd praktisk

verksamhet och ådagalägger, att han innehar ett af styrelsen

godkändt kunskapsmått.

Till extra elev kan, i den mån utrymmet sådant medgifver,

antagas den, som rektoranser kunna med fördel följa undervisningen.

Om examensbetyg skall äga gällande kraft till vinnande af

inträde i Högskolan, må detsamma icke vara mera än 4 år gammalt.

Eleverna.

108

8 25. Ordinarie elev bör, så vidt möjligt är, söka att xmder sommarferierna

erhålla praktisk verksamhet; och skall, innan han kan

vinna inträde i fackskolans tredje årskurs, styrka, att lian haft

sammanlagdt minst sex månaders dylik verksamhet, som af styrelsen

godkännes.

I fråga om fackskolan för skeppsbyggnad må ofvan omiormälda

verksamhet, för att berättiga till inträde i tredje årskursen,

ej omfatta kortare tid än åtta månader.

I nära samband med frågan om praktisk sysselsättning för eleverna

står äfven frågan om beredande af tillfälle för dem att förskaffa

sig den praktik, som erfordras. I allmänhet måste man nog i

detta afseende åtnöja sig med att hänvisa till det enskilda initiativet

och högskolemyndigheternas åtgöranden. I fråga om statens^ vei k och

inrättningar torde dock med visshet största möjliga tillmötesgående vara

att förvänta. i ,

Då det emellertid beträffande bergsskoleelevernas praktik understundom

uppstått särskilda svårigheter, i det vederbörande industriidkare

icke alltid ansett sig kunna mottaga bergsskoleeleverna vid sina verk, har

kommittén ansett sig böra gorå framställning till Jernkontorets styrelse

angående ordnandet af hithörande förhållanden. .

Med anledning häraf hafva Jernkontorets Fullmäktige i skrifvelse

till de olika järnverken i landet anhållit om yttrande, dels angående de

villkor, under hvilka elever vid Tekniska Högskolan kunde vid dem lör

erhållande af nödig praktik mottagas, dels äfven beträffande antalet

elever, som sålunda kunde erhålla sysselsättning. På denna skrifvelse

hafva 27 svar ingått, af hvilka 12 voro afböjande och 15 mnehollo

förklaring, att sammanlagdt 25—28 elever årligen kunde mottagas under

vissa uppgifna villkor. ,-nr-n mi

Närmast gällde dessa åtgärder frågan om beredande al tillfälle till

uppfyllande af den af kommittén föreslagna fordran på praktik före

inträdet i tredie årskursen, och synes således hinder ej mota för fullgörande

af dessa fordringar. I fråga om tillfälle till de till undervisningen

direkt hörande praktiska öfningarna mellan tredje och fjärde årskurserna,

hvilka öfningar utföras under lärares ledning, torde jämva ,

enligt hvad kommittén inhämtat, inga egentliga svårigheter förefinnas,

utan torde samma välvilliga och intresserade tillmötesgående som hittills

fortfarande kunna påräknas.

Såsom man i det följande vid beräkningen af kostnaderna för den

här föreslagna utvidgningen och omorganisationen af Hogskolan skall

Bergs

elevernas

öfningar.

Elevernas

af gifter.

104

Tekniska Högskolan.

finna blifva beloppen af dessa kostnader, om också i förhållande till

det darmed vunna ändamålet fullt motiverade, dock i och för sig så

afsevärda, att man bör tillse, huruvida ej statsverkets utgifter skulle kunna

minskas genom anskaffande af någon del af de erforderliga kostnaderna

pa annat satt. Och i sådant afseende synes ingen annan utväg finnas

än att om möjligt höja de afgifter, som af eleverna erläggas såsom

bidrag till bestridande af kostnaderna för laborationer och andra

öfmngar.

Angående, denna fråga anföres i 1904 års förslag bl. a. följande:

»Under tiden före höstterminen 1892 var undervisningen för läroverkets

ordinarie elever kostnadsfri. Däremot erlades af de s. k. specialoch

extra-eleverna för hvarje läroämne vissa afgifter, som af styrelsen

bestämdes.» J

»Med anledning af de genom elevantalets tillväxt ökade kostnaderna

anhöll emellertid 1892 års Riksdag, att Kungl. Maj:t täcktes taga i

öfvervägande, huruvida icke terminsafgifter lämpligen borde åläggas

eleverna vid. Tekniska Högskolan samt därefter för Riksdagen framlägga

det förslag i ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda. Sedan

styrelsen och lärarekollegiet i afgifna yttranden afstyrkt införande af

egentliga terminsafgifter, men förordat åläggande af mindre afgifter för

ofnmgar, bemyndigade Kungl. Maj:t den 29 Juli 1892 styrelsen att, i

öfverensstämmelse med dess och kollegiets förslag, af de från och med

läroåret . 1892—93 antagna ordinarie elever uppbära afgifter sålunda,

att hvarje elev skulle för gemensamma öfningar, såsom verkstadsarbete,

geodetiska mätningar, vissa ritöfningar, o. s. v. erlägga eu afgift af 10

kronor för termin, och elev, hvilken därjämte deltager i andra öfningar,

såsom kemiska, kemiskt-tekniska, metallurgiska och elektrotekniska

laborationer, betala ytterligare en afgift af 10 kronor för terminen, och

skulle dessa öfnmgsafgifter användas till bestridande af s. k. diverse

utgifter.»

»Från och med höstterminen 1897 blefvo dessa afgifter för därefter

antagna elever höjda till de dubbla beloppen, så att för öfningar af

mindre .omfattning eu afgift af 20 och för sådana af större omfattning

en afgift af 40 kronor för terminen skulle erläggas, med rättighet för

lärarekollegiet, att för mindre bemedlade elever medgifva nedsättning

till de förut gällande beloppen.»

. »Den 15 Juni 1900 bestämdes genom Kungl. bref, efter framställmng

från styrelsen med lärarekollegiets tillstyrkande, att sagda afgifter

skulle höjas till 25 resp. 50 kronor med rätt till nedsättning till halfva

beloppen för mindre bemedlade elever. Dessa afgifter skulle erläo-gas

Eleverna.

105

af samtliga ordinarie elever, oafsedt om de förut eller först efteråt

blifvit i Högskolan intagna.»

»I de nya stadgar för läroverket, som af Kungl. Maj:t utfärdades

den 28 Juni 1901, blef i enlighet med styrelsens hemställan, i § 20

bestämdt, att öfningsafgiften för ordinarie elev skulle utgå med 50

kronor, oafsedt öfningarnes beskaffenhet, dock med samma möjlighet

som förut, att för mindre bemedlade nedsätta beloppet till hälften. Styrelsen

motiverade sitt förslag dels därmed, att en förhöjning af inkomsterna

vore behöflig, dels ock därmed, att det vore mycket svårt

att bestämma skillnaden mellan öfningar af större och dem af mindre

omfattning, äfvensom att det icke vore någon afsevärd skillnad i de

omkostnader, som genom de olika slagen af öfningar förorsakades för

de olika fackskolorna.»

»De belopp, som genom dylika öfningsafgifter årligen influtit, meddelas

i följande tabell, i hvilken äfven anföras de belopp, som motsvara

afgifterna från de icke ordinarie eleverna:

Influtna afgifter från

År.

ord.-elever

ändra elever

1892.............

.......... 990

kronor

1,730

kronor

1893.............

......... 2,880

»

1,965

»

1894..............

........... 5,230

»

1,900

»

1895.............

........... 7,000

»

1,765

»

1896.............

........... 7,350

»

1,065

»

1897.............

........... 8,130

»

3,105

»

1898.............

........... 10,330

»

3,420

»

1899.............

........... 13,620

»

2,470

»

1900.............

........... 28,962

»

3,255

»

1901.............

........... 39,262

»

5,310

»

1902............

........... 35,500

»

5,600

»

1903° ..........

........... 35,050

»

5,765

»

»Såsom ofvan blifvit framhållet har någon nämvärd minskning af

de i »Förslag 1903» beräknade posterna, som afse att tillgodose ej allenast

de med den föreslagna utvidgningen förknippade ökade krafven utan

») Under åren 1904—07 hafva motsvarande belopp utgjort:

1904 .................. 34,525 kronor 8,440 kronor.

1905 ..................... 33,200 » 7,930 »

1906 ..................... 33,650 » 8,375 »

1907 ..................... 32,525 » 7,785

14

106

Tekniska Högskolan.

äfven de i öfrigt med den raska utvecklingen på det tekniska området

stegrade fordringarne på undervisningens beskaffenhet och omfång samt

den för densammas rätta bedrifvande nödiga materielen i fråga om de

framtida årliga utgifterna för Högskolan, vid den nu skedda granskningen

af nämda förslag icke kunnat åstadkommas. Den enda utvägen

att minska statsverkets årliga utgifter synes då vara att, så vidt sig

göra låter, söka täcka en del af dessa utgifter genom höjning af elevafgifterna.

»

»Det är tydligt, att nu nämda utväg icke skulle kunna ifrågasättas,

därest afgifterna efter en höjning af deras nuvarande belopp skulle

finnas komma att blifva för betungande. Huru härmed förhåller sig är

naturligtvis svårt att på förhand afgöra, men någon ledning vid frågans

bedömande kan dock erhållas genom jämförelse med förhållandena på

andra håll.»

»Man finner då först, vid en jämförelse med de allmänna läroverken,

att genom senaste Riksdags beslut i fråga om den s. k. läroverksreformen

terminsafgifterna vid dessa läroverk bestämts hädanefter i de

högre klasserna skola utgå med omkring 50 kr., således med samma

belopp som de nuvarande öfningsafgifterna vid Högskolan. Redan

denna omständighet tyder på, att en afgift af nämda belopp ej heller

kan anses betungande för Högskolans elever — såsom för öfrigt äfven

erfarenheten synes hafva gifvit vid handen — och att i betraktande af

läroverkets högre ställning, äfven en förhöjning af afgiftsbeloppet, åtminstone

för de bemedlade, skulle kunna ifrågasättas.»

»Hvad förhållandena vid våra universitet angår, så äro visserligen

de egentliga terminsafgifterna mycket låga, men å andra sidan åläggas

de studerande särskilda utgifter för undervisningen under annan form,

såsom ersättning för s. k. kollegier och afgifter för laborationsöfningar,

hvilka utgifter i flertalet fall sammanlagdt torde få beräknas till minst

dubbelt så mycket som de vid Högskolan nu gällande afgifterna, och

till hvilka utgifter ingen motsvarighet i egentlig mening linnes vid detta

läroverk.»

»Undersöker man förhållandena i utlandet, så finner man först, att

afgifterna^ vid högskolan i Köpenhamn äro ungefär desamma som hos

oss. I Tyskland och Schweiz äro afgifterna däremot högre. Sålunda

erlägges i Ziirich, utom 30 frcs vid inträdet, dels 150 frcs om året för

föreläsningarne, således ungefär samma afgift som vid vår Högskola,

och dels dessutom särskilda afgifter för alla slags laborationer, ATäxlande

för de fysiska, kemiska och elektrotekniska öfningarne mellan 20

och 75 frcs i terminen, o. s. v., så att afgifterna inom de fackskolor,

Eleverna,

107

där dessa laborationer speciellt fordras, blifva betydligt drygare än

inom de öfriga. Räknar man alla algifter tillsammans, torde man i

genomsnitt kunna säga, att terminsafgiften växlar mellan 60 och 120

kronor.»

»Vid de tyska högskolorna äro bestämmelserna rörande afgifterna

icke lika för dem alla. I regeln äro särskilda afgifter bestämda för

föreläsningarna, och särskilda för öfningar och laborationer. V id vissa

högskolor är afgiftens minimum bestämd. I Berlin beräknas årligen

300—350 mark i genomsnitt. I Aachen och Hannover äro afgifterna

för öfningar och laborationer något lägre än i Berlin, i följd hvaraf

års afgifterna därstädes uppgå till allenast omkring 250 mark. Vid tekniska

högskolan i Karlsruhe är årsafgiften, utom afgifterna för laborationer,

o. d., bestämd till minst 140 mark, och i Darmstadt till minst

180 mark, i sistnämda fall dock äfven algifterna för laborationer inräknade

o. s. v. I allmänhet torde i genomsnitt terminsafgifterna vid

de tyska högskolorna för de ordinarie eleverna, i de fall då studierna

bedrifvas efter de angifna studieplanerna, kunna anses växla mellan

100 och 150 mark. Obemedlade kunna befrias från afgifterna.»

»På grund af hvad sålunda anförts vill det synas som en förhöjning

af de nuvarande öfningsafgifterna vid Tekniska Högskolan från oO till

100 kronor för terminen icke skulle komma att verka särskildt betungande

i jämförelse med de utgifter af motsvarande art, som åligga de

studerande vid våra universitet och de tyska tekniska högskolorna. För

att emellertid med dessa högre afgifter endast träffa de mera bemedlade,

hvilka kunna anses vara i stånd att utan större svårighet bära

den ökade utgiften, torde först och främst, såsom för närvarande, rätt

böra inrymmas åt lärarekollegiet att för samma kategorier af obemedlade

eller mindre bemedlade elever, som nu endast erlägga 25 kronor i terminen,

fortfarande bevilja samma förmån. Därjämte torde, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de för allmänna läroverken gällande föreskrifter,

böra mellan de mera bemedlade, som skulle betala den högsta

terminsafgiften af 100 kronor, och dem, som skulle betala allenast

fjärdedelen däraf eller 25 kronor, bota inskjutas en ny kategori af

sådana elever, för hvilka visserligen den högsta, men icke den för närvarande

utgående afgiften af 50 kronor kunde anses vara för betungande.

Genom införande af bestämmelser i nu antydd riktning skulle

den här föreslagna förhöjningen af öfningsafgifterna i hufvudsak komma

att åläggas dem, som kunna anses jämförelsevis bemedlade, under det

att afgifterna för de öfriga skulle utgå med samma belopp som för

närvarande.»

108

Tekniska Högskolan.

»Till h vilket årligt belopp de sålunda fixerade öfningsafgifterna för

de ordinarie eleverna skulle komma att uppgå, är icke lätt att förut

beräkna.

Förutsätter man det högsta antalet inträdessökande af 240_

för hvilket antal de föreslagna assistentbefattningarne och arfvodena

äfvensom det antagna beloppet af diverse utgifter beräknats — så

skulle däremot, enligt hittills vunnen erfarenhet angående antalet af

de elever, som vid hvarje läsårs slut uppflyttas till närmast högre årskurs,

svara rundt 800 elever vid läroverket i sin helhet. Efter en

terminsafgift af 100 kronor för hvarje elev, skulle då erhållas en årsinkomst

åt 160,000 kronor. Då emellertid enligt nuvarande erfarenhet

i regeln omkring en fjärdedel af samtliga elever af lärarekollegiet befriats

från den högre afgiften och endast haft att erlägga 25 kronor

för terminen, och motsvarande antal elever fortfarande skulle åtnjuta

samma förmån, så minskas den anförda summan redan härigenom med

30,000 kionor. Beträffande åter den kategori af elever, som skulle

betala allenast hälften af den högsta afgiften d. v. s. 50 kronor för

terminen, så saknas hvarje säker utgångspunkt för att bedöma deras

antal. Tänker man sig detta antal begränsad! till lika många som

i föregående fall, så skulle den anförda maximisumman därigenom

reduceras med ytterligare omkring 20,000 kronor. T enlighet med

bär nämda beräkningsgrunder skulle således det årliga beloppet af

de ordinarie elevernas afgifter kunna antagas till omkring 110,000

kronor.»

»Till en ungefär liknande siffra kommer man, om man utgår från

senaste läroverkskommittés undersökningar öfver motsvarande förhållanden

vid. allmänna * läroverken. Enligt denna kommittés utredning

skulle nämligen, genom de af kommittén föreslagna afgifterna och med

hänsyn till medgifna befrielser resp. nedsättningar, från lärjungarne i

klasserna 6—7 vid de allmänna läroverken inflyta i afgifter ungefär

66 % af de belopp, som skulle hafva influtit, om alla lärjungar hade

erlagt den högsta afgiften. Med hänsyn till att det vid Högskolan

icke skulle förekomma fullständig befrielse från afgiften utan allenast

nedsättning till lägst fjärdedelen af beloppet, och då väl i öfrigt,

i öfverensstämmelse med den af kommittén angifna erfarenhet, motsvarande

procenttal synes växa ju högre upp i klasserna man kommer,

och således för Högskolans elever ett ännu gynnsammare förhållande

torde kunna förutsättas, så synes man kunna antaga, att det inflytande

afgiftsbeloppet skulle komma att uppgå till omkring 70 % af

det belopp 160,000 kronor, som skulle hafva erhållits, om alla eleverna

Eleverna.

109

betalt den högsta afgiften. Enligt denna beräkningsgrund kommer man

för de inflytande elevafgifterna till ett belopp af 112,000 kronor.»

Äfven kommittén ansluter sig till den mening, som uttalats i ofvan

anförda utredning, särskildt som den ifrågasatta förhöjningen endast

skulle komma att träffa dem, för hvilka de nämda beloppen icke kunna

anses betungande, under det att för de obemedlade och mindre bemedlade

de nu gällande afgiftsbeloppen skulle komma att förblifva oförändrade.

Kommittén föreslår därför, att den i § 20 af stadgarna bestämda

öfningsafgift af femtio kronor må höjas till ett belopp af etthundra

kronor, med rätt för lärarekollegiet att för mindre bemedlade elever

nedsätta afgiften till hälften och för obemedlade elever till fjärdedelen

af nämda belopp. Med afseende å gränsen mellan kvalifikationerna

»bemedlad» och »mindre bemedlad» samt »obemedlad» torde de grundsatser

böra i hufvudsak följas, som i motsvarande fall tillämpas vid de

allmänna läroverken.

Beträffande storleken af den årliga inkomst, som läroverket skulle

hafva att påräkna genom dessa sålunda höjda öfningsafgifter synes den

beräkningsgrund, som angifvits i 1904 års förslag kunna tillämpas.

Utgår man från de å sid. 79 angifna högsta antalen elever inom

första årskursen af hvarje fackskola, och antager man, att ingen afgång

under de följande studieåren äger rum, så skulle, alldenstund alla fackskolor,

utom den kemiska med 25 elever i hvarje årskurs och med treårig

kurs, föreslagits blifva fyraåriga, totalantalet ordinarie elever i Högskolan

blifva 4 x 280 + 3 x 25 = 1,195, och om för hvarje elev beräknades

högsta afgiften 200 kronor, så skulle man sålunda komma till ett årligt

belopp af 239,000 kronor. Med afseende å de föreslagna nedsättningarna

i afgiftens belopp för mindre bemedlade och obemedlade elever

kan dock af denna summa endast 70 d. v. s. omkring 167,300

kronor beräknas såsom mot de gjorda antagandena svarande årsinkomst.

Den verkliga årsinkomsten motsvarande det förutsatta högsta antalet

elever i första årskursen bör emellertid beräknas till ett ännu

lägre belopp, alldenstund totalantalet elever i följd af afgång vid flyttningarna

från lägre till högre årskurs eller på grund af utträde ur

läroanstalten af andra anledningar väsentligen reduceras. Men då inkomsten

till sitt belopp i allt fall står i nära direkt proportion till elevernas

antal, så har kommittén i anslutning till 1904 års förslag i detta hänseende

ansett, att med dessa medel först och främst böra bestridas aflöningarna

till de erforderliga assistenterna, enär jämväl assistentbehof

-

no

Tekniska Högskolan.

vet och de däremot svarande utgifterna, åtminstone tillnärmelsevis, stå

i proportion till elevernas antal. Och då behofvet af assistenter, såsom

längre fram angifves, beräknats under samma förutsättningar angående

elevernas antal i de olika fackafdelningarna som ofvan lagts till grund

för det anförda beloppet 167,300 kronor, så bör detta belopp till

den del däraf, som beräknats åtgå för assistentaflöningarna, kunna utan

reduktion läggas till grund för beräkningarna öfver de till Högskolans

stat börande poster. Beträffande den återstående delen af det nämda

beloppet bör däremot en minskning med 25 % för säkerhetens skull

beräknas.

Såsom af de å sid. 105 anförda siffrorna framgår, bar Högskolan

äfven haft att påräkna inkomst genom afgifter från andra elever än de

ordinarie, företrädesvis från de s. k. tillfälliga eleverna. Då emellertid hädanefter

eu del af de extra ordinarie eleverna skulle komma att blifva ordinarie,

och således deras afgifter blifva inräknade i det nyss angifna beloppet,

och då de s. k. tillfälliga eleverna hittills ofta utgjorts af sådana, som på

grund af bristande utrymme icke kunnat antagas såsom ordinarie elever,

eller ock af sådana, som icke vunnit uppflyttning till högre årskurs och

därför söka att följa den högre afdelningen genom att bevista dess lektioner

för att icke behöfva försumma ett helt år, och då båda dessa

förhållanden under förutsättning af förslagets genomförande skulle komma

att förändras därhän, att de tillfälliga elevernas antal väsentligen reduceras,

så torde genom dessa elevers afgifter någon mera afsevärd inkomst,

än att den. allenast kan anses utgöra ett välbehöfligt säkerhetstillägg till

det ofvan beräknade osäkra beloppet, icke vidare vara att påräkna.

Kommittén anser af nu anförda skäl, att stadgarnas bestämmelse i

§ 20 angående de ordinarie elevernas öfningsafgifter böra ändras till

följande, nämligen

att ordinarie elev skall vid hvarje termins början

erlägga en öfningsafgift af ett hundra kronor, och att

lärarekollegiet må äga rätt att för mindre bemedlad elev

nedsätta denna afgift till hälften och för obemedlad

elev till fjärdedelen af nämda belopp. I

I fråga om beloppen af special- och extraelevers afgifter torde, såsom

för närvarande är fallet, bestämmanderätten lämnas åt styrelsen. För

utländing har kommittén tänkt sig en terminsafgift af 50 kronor utöfver

de eljest stadgade''afgifterna samt utan rätt till nedsättning.

Läroämnen.

in

Läroämnen.

Då kommittén nu öfvergår till redogörelsen för sitt förslag till

undervisningens ordnande inom de särskilda läroämnena och till de i

enlighet härmed uppgiorda förslagen till läroplaner, vill kommittén, utöfver

hvad som i det föregående vid behandlingen af en del särskilda

med undervisningen sammanhängande frågor redan framhållits, här äfven

något närmare ingå på vissa anmärkningar, som understundom framställts

mot undervisningen vid Högskolan.

Såsom äfven framgår af en del tekniska föreningars svar å de af

kommittén framställda frågor — se Bil. Litt. A. — gå dessa anmärkningar

ut på, att vid Högskolan skulle bedrifvas ett slags mångläseri, i det att

allt för mycken tid skulle egnas åt studiet af s. k. biämnen äfvensom

åt uppöfvandet af den rena ritfärdigheten. Genom lämpliga inskränkningar

i dessa afseenden har man trott ytterligare tid för studiet af hufvudämnena

kunna vinnas i sådan utsträckning, att hela den obligatoriska

studietiden, som för närvarande är dels tre- och dels fyraårig, skulle,

utan men för den afsedda utbildningen, i hvarje fall kunna bestämmas

till tre år. I sammanhang härmed har uttalats, att den mera speciella

utbildningen borde grundas på frivilliga studier efter den genomgångna

obligatoriska treåriga kursen.

Angående möjligheten att förkorta studietiden har kommittén redan

förut — sid. 73 — framhållit, att såväl högskolelärarnas erfarenhet som

motsvarande förhållanden vid utlandets högskolor visat, att treåriga kurser

i regeln icke äro tillräckliga, och har äfven kommittén, trots alla bemödanden

att tillmötesgå de uttalade önskningarna, ej kunnat komma till annat

resultat än att en studietid af fyra år i allmänhet är erforderlig för

ernående af det ändamål, som med undervisningen vid Högskolan afses.

Då emellertid frågorna om studietidens längd och det befarade mångläseriet

stå i nära samband med hvarandra, vill kommittén här återkomma

till dessa frågor, för att ur vissa synpunkter ytterligare belysa

desamma.

Till en början torde en jämförelse med utlandets högskoleundervisning

icke vara utan betydelse, och synes det för sådant ändamål vara

tillräckligt att undersöka två fackskolor såsom exempel, nämligen å ena

sidan väg- och vattenbyggnadsfackskolan, som redan nu är 4-årig vid

Högskolan, och å andra sidan mekaniska fackskolan, som för närvarande

är endast 3-årig.

Biämnenas

ställning.

Jämförelse

med utlandet

112

Tekniska Högskolan.

Vid de tyska högskolorna är som bekant hela ingenjörsexamen delad

i tvänne pröfningar, den ena s>Vorprufung», omfattande de två första, och

den andra »Hauptprufung)), omfattande de två sista årens kurser.

De obligatoriska läroämnen, hvilka fordras för afgångsexamen i

väg- och vattenbyggnads facket exempelvis vid högskolorna i Charlottenburg

(Berlin), Dresden och Karlsruhe äro sammanställda i följande

tabell:

Berlin.

Dresden.

Karlsruhe.

matematik

matematik

matematik

beskrifv. geometri

beskrifv. geometri

beskrifv. geometri

mekanik

mekanik

mekanik

bo

s

fysik

fysik

fysik

kemi

kemi

kemi

eg

mineralogi och geo-

mineralogi och geo-

mineralogi och geo-

£

logi

logi

logi

Ph

Sh

materiallära

byggnadskonstr.-

grafostatik

O

►>

geodesi

lära

hållfasthetslära

maskinelement

geodesi

nationalekonomiens

frihandsteckning

grundrag

frihandteckning

. maskinkrokiritning

maskinkrokiritning

'' byggnadstatik

byggnadstatik

geodesi

so

S

u

Pn

45

01

ci

w

vattenbyggnad

brobyggnad

väg- och järnvägsbyggnad

järnbyggnad

maskinbyggnad och

elektroteknik

förvaltnings- och

finansrätt

någon kunskap i

engelska eller

franska språket

vattenbyggnad

brobyggnad

väg- och järnvägsbyggnad

järn byggnad,

maskinbyggnad och

elektroteknik

materiallära

vattenbyggnad och

vattenledningar

brobyggnad

väg- och tunnelbyggnad

j

ärnvägsbyggnad

och j ärnvägstr afik

maskinbyggnad

nationalekonomi

jämte konstruktioner och laborationer.

Dessutom fordras i Berlin och Dresden en särskild examen i åtskilliga till facket

hörande specialämnen.

Läroämnen.

113

Do för afgångsexamen i maskinbyggnadsfacket obligatoriska ämnena

vid samma högskolor äro följande.

Berlin.

Dresden.

Karlsruhe.

matematik

matematik

matematik

beskrifv. geometri

beskrifv. geometri

beskrifv. geometri

bil

§

mekanik

mekanik

mekanik

grafostatik

fysik

fysik

i

fysik

kemi

kemi

kemi

maskinelement och

maskinelement

fr''

maskinelement

hållfasthetslära

hållfasthetslära

o

>

mekanisk teknologi

mekanisk värme-

mekanisk teknologi

maskinkrokiritning

maskinkrokiritning

teori

nationalekonomi

ma skinkrokiritning

kraftmaskiner

hissinrättningar

mekanisk teknologi

byggnadskonstruktioner

elektromekanik

rätts- och förvaltningslära.

någon kunskap i engelska

eller franska

språket

metallurgi

teknisk termodynamik

kinematik

hissinrättningar

kraftmaskiner

allmän elektroteknik

yrkeslära

eller förvaltningsrätt

-

teoretisk maskinlära

innef. tnrbinteori

och mek. värmeteori

ångmaskinlära

his sinrättningar

ma skinfabrikation

lokönrotivbyggnad

elektroteknik samt

därtill två valfria

ämnen inom fackskolans

tillämpningsämnen

-

jämte konstruktioner och laborationer samt åtskilliga specialämnen.

Vid Polyteknikum i Ziirich omfattar väg- och vattenbyggnadskursen

följande ämnen: fysik, kemi, geologi, matematik, mekanik, beskrifvande

geometri, geodesi, materiallära, maskinlära, elektroteknik, arkitektur,

planritning, byggnadsstatik, stenbroar, järnbroar, väg- och järnvägsbyggnad,

vattenbyggnad, jämbyggnad, järnvägsdrift, nationalekonomi,

juridik, jämte konstruktioner, laborationer och specialarbeten.

Efter i hufvudsak enahanda grunder äro motsvarande läroplaner

uppgjorda för öfriga tyska högskolor, äfvensom för högskolorna i Österrike,

Ryssland m. fl. stater på den europeiska kontinenten.

Ungefär liknande äro ock förhållandena vid de högsta tekniska

15

114

Tekniska Högskolan.

undervisningsanstalterna i Förenta Staterna, där t. ex. vid Cornelluniversitetet

följande ämnen ingå i den 4-åriga kursen för civilingenjörer:

fysik, kemi, geologi, matematik, mekanik, beskrifvande geometri, geodesi,

materiallära, ritning, nationalekonomi, juridik, värmemotorer, byggnadsstatik,

järnvägsbyggnad, kommunalingenjörsteknik, vattenbyggnad, äfvensom

konstruktioner och laborationer, hvarjämte ytterligare två års specialstudier

erfordras för vinnande af ännu högre ingenjörsgrad.

Äfven i England hafva, såsom bekant, sträfvandena under senaste

tiden gått ut på att vid de högsta tekniska läroanstalterna göra sig till

godo den tyska erfarenheten beträffande undervisningens anordnande.

Vid Birminghamuniversitetet är sålunda kursen för civilingenjörer liksom

i Tyskland 4-årig med tämligen liknande program som de ofvan

angifna. Äfven kemi och fysik fordras för examen. För vinnande af

högre ingenjörsgrader erfordras ytterligare ett eller två års specialstudier

o. s. v.

Jämför man nu med dessa från utlandet hämtade exempel de läroplaner,

som för närvarande vid Tekniska Högskolan gälla för de båda

nämda fackskolorna — Bil. Litt. V. — eller de af kommittén föreslagna

läroplaner — sid. 146 och följ. -— så finner man, att antalet läroämnen,

i hvilka betyg erfordras, och särskildt antalet biämnen icke är mindre vid de

utländska högskolorna än vid Tekniska Högskolan. Och beträffande öfriga

fackskolor, utom dem som ofvan anförts såsom exempel, skulle en liknande

jämförelse hafva ledt till väsentligen samma resultat. Så godt som öfverallt

och inom alla fackskolor genomgås en allmän kurs i fysik och

kemi, och i regeln föreskrifvas därjämte mindre kurser i ämnen, som

för de särskilda fackriktningama icke äro hufvudämnen i egentlig mening,

men hvilka anses vara nödvändiga för ingenjörsutbildningen, såsom

elektroteknik, maskinlära, byggnadsteknik, materiallära o. s. v.

Därjämte kräfves färdighet i frihandsteckning, ehuru visserligen beskaffenheten

af undervisningen i detta ämne är olika vid olika läroverk

och i fråga om olika fackskolor. Äfven fordras allmänt insikter i sådana

delar af nationalekonomien och rättsläran, som äro af vikt för de särskilda

facken.

Exemplen från utlandet visa således, att man hvarken beträffande

den nuvarande undervisningen vid Högskolan ej heller rörande kommitténs

förslag har mera skäl att tala om mångläseri än i fråga om andra länders

motsvarande undervisningsförhållanden, och att således en inskränkning

af läroämnenas antal ej kan motiveras genom hänvisning till dessa

förhållanden.

Läroämuen. 115

Man har understundom framhållit examensbestämmelserna för våra jämförelse

universitet såsom vida ändamålsenligare än de som tillämpas vid de tekniska med

högskolorna. Vid första påseende förefaller också skillnaden vara särdeles

afsevärd. Jämföres t. ex. afgångsexamen från fackskolan för maskinbyggnad

med nära 30 erforderliga betyg i ett tjugutal ämnen med filosofie

licentiatexamen vid universiteten med betyg i allenast två eller tre

ämnen, så synes skillnaden knappast kunna förklaras på annat sätt, än

att vid de tekniska högskolorna icke skulle tagas tillbörlig hänsyn till

vikten af att koncentrera studierna på de viktigaste läroämnena och att

lämna mindre väsentliga ämnen å sido.

Vid en dylik jämförelse bör emellertid beaktas, att läroplanerna vid

Högskolan under särskilda benämningar upptaga kurser, som i verkligheten

omfatta delar af ett och samma stora läroämne, och hvilka därför äfven

med fog skulle kunnat sammanfattas under en gemensam benämning.

Sålunda skulle t. ex., såsom äfven vid en och annan utländsk högskola är

fallet, lärokurserna i matematik under första året jämte differentialekvationer

samt numeriska och grafiska metoder äfvensom t. o. in. beskrifvande

geometri kunna sammanfattas under den gemensamma benämningen

matematik, kurserna i mekanik, hållfasthetslära, grafostatik och byggnadsstatik

under benämningen teknisk mekanik, kurserna i maskinelement, hissoch

transportanordningar, ångmaskinlära, förbränningsmotorer, vattenmotorer,

bergsmekanik, m. m. under den gemensamma benämningen

maskinlära eller maskinbyggnad o. s. v. och härigenom skulle ämnesbeteckningarnas

antal kunna högst väsentligt reduceras.

Orsakerna till att vid Högskolan stora läroämnen uppdelats på

särskilda kurser äro naturligtvis, att de olika delarne af ett dylikt ämne

icke hafva samma betydelse för alla fackskolor, så att vissa kurser af

ämnet, som äro af vikt för en fackriktning, hafva mindre eller ingen

betydelse för en annan, och en del kurser åter måste föredragas pa

olika sätt och af olika lärare för särskilda fackriktningar, allt efter deras

speciella behof. Härigenom erhålla äfven eleverna en afsevärd lättnad

i examensarbetet, enär en elev således icke behöfver på en gång bereda

sig till pröfning i läroämnets hela omfattning, utan kan undergå examen

i mindre delar efterhand som motsvarande kurser af honom genomgåtts.

Vid elevens utträde i det praktiska lifvet är det jämväl ofta af vikt

för den, i hvars tjänst han söker anställning, att af specialbetygen kunna

sluta sig till omfattningen och beskaffenheten af den särskilda utbildning

han vid Högskolan erhållit.

Men äfven i fråga om de för filosofiska fakulteten föreskrift^ licentiatexamina

äro läroämnena icke fullt så homogena som man skulle

116 Tekniska Högskolan.

kunna förmoda af den omständigheten, att för hvarje ämne blott ett

enda betyg afgifves. För att belysa hithörande förhållanden torde

det vara tillräckligt att välja det enda exemplet, att filosofie licentiatexamen

aflägges med matematik såsom hufvudämne och med ännu ett

par ämnen såsom fyllnadsänmen. På det stadium af undervisning och

studier, som motsvarar licentiatexamen, är matematiken i skälfva verket

icke ett homogent ämne utan en komplex af discipliner, af hvilka

några äro så skilda från hvarandra, att de i regeln icke kunna behärskas

af en och samma vetenskapsidkare. Tänker man sig t. ex. endast de

tre stora disciplinerna, talteori, analys och geometri, så gäller det i allmänhet,

att en talteoretiker eller en analytiker endast känner de första

grunderna af geometrien, och att omvändt den, som speciellt ägnat sig

åt geometrien, vanligen endast ofullkomligt behärskar de analytiska

metoderna o. s. v. Men en studerande har, vare sig han väljer det

ena eller andra området såsom specialstudium, rätt till betyg i det

generella ämnet matematik, utan att hans särskilda studieområde i betyget

angifves, en omständighet, som har sin egentliga förklaringsgrund i

i arten af den lifsuppgift, åt hvilken den studerande inom nämda

fakultet vanligen ägnar sig, nämligen elementarlärarekallet. Kompetensen

för en dylik lärarebefattning är nämligen, i motsats till den mera

speciella kompetens, som fordras af ingenjören, i hufvudsak densamma,

vare sig den studerande ägnat sig åt den ena eller andra disciplinen

af ämnet, emedan hans verksamhet i detta fall endast kommer att

omfatta rent elementära delar af detsamma.

Undersökas däremot förhållandena i fråga om de fakulteter, som i förevarande

afseende närmast äro att jämföra med Högskolans fackafdelningar,

nämligen de medicinska och juridiska fakulteterna, visar det sig också,

huru oegentligt det är att härvidlag tala om universitetsförhållandena i

allmänhet. Beträffande dessa båda fakulteter, hvilka liksom Högskolan

hafva en mera praktisk och teknisk uppgift att fylla, och för hvilkas

elever det därför gäller att skaffa sig nödiga insikter i de hjälp vetenskaper,

som äro af vikt för deras lefnadskall, och hvilka äro nödvändigt

förutsättningar för att kunna följa utvecklingen, finner man nämligen

i fråga om läroämnenas uppdelning och de erforderliga betygens

antal ungefär enahanda förhallanden, som vid Högskolan. För den medicinska

afgångsexamen t. ex. fordras numera:

1) intyg om godkänd kurs i ämnena komparativ anatomi, fysik

och kemi;

2) medicine kandidatexamen med godkända betyg i anatomi,

histologi, fysiologi, farmakologi, patologi, fysiologisk kemi,

Läroämnen.

117

jämte betyg öfver dissektioner och laborationer i hvart och

ett af dessa ämnen;

3) medicine licentiatexamen, med betyg i medicin, kirurgi, patologi,

pediatrik, oftalmiatrik, obstetrik och gynekologi, rättsmedicin,

psykiatri, hygien, syfilidologi, jämte tjänstgöringsbetyg från

de olika klinikerna.

Läroämnenas antal är således ifråga om fullständig medicinsk afgångsexamen

knappast mindre än i motsvarande fall vid Högskolan, och ej

heller äro ämnena sinsemellan mera homogena. Såsom bekant har någon

väsentligare förändring af den medicinska läroplanen vid senast verkställda

kommittéutredning icke ifrågasatts, utan är fortfarande såsom hittills

examensordningen gemensam såväl för blifvande specialister, såsom

anatomer, kirurger, ögonläkare in. in., som för den för alla fall förberedda

praktiserande läkaren.

Beträffande juriskandidatexamen gäller äfven som bekant liknande

bestämmelser.

Om kommittén således också icke funnit något giltigt skäl att i hufvudsak

afvika från hittills allmänt antagna grunder i fråga om den högsta

tekniska undervisningen, synes däremot en jämförelse mellan studieplanerna

vid de olika tekniska högskolorna i utlandet gifva vid handen,

att undervisningens karaktär bör inom vissa ämnen kunna ändras så,

att resultatet för eleven blifver mera fruktbringande än hvad för närvarande

i flera fall kan sägas vara händelsen.

Hvad således först de båda läroämnena fysik och kemi beträffar,

så torde fortfarande såsom hittills äfven för de fackskolor, för hvilka

dessa ämnen eller delar däraf icke äro hufvudämnen, en kortare allmän

kurs böra genomgås, alldenstund de vid de allmänna läroverken i dessa

ämnen inhämtade kunskaperna, i förhållande till högskoleundervisningens

ändamål, ofta äro allt för knapphändiga eller ytliga, och emedan dessa

ämnen äro grundläggande för hela tekniken och dag för dag alltmera vinna

i betydelse. Däremot torde undervisningen väsentligen böra koncentreras

på de delar af läroämnena, som äro af särskild betydelse för tekniken, och

hvilka icke i de allmänna läroverken tillräckligt grundligt genomgåtts eller i

andra kurser vid Högskolan till erforderligt omfång inhämtas, och framför

allt bör studiet kompletteras och göras lefvande genom införandet af

laborationer i vidsträcktare mån än hittills kunnat åstadkommas. Genom

införandet af dylika laborationer skulle fysiken i sjkifva verket närma

sig till att blifva ett verkligt tekniskt tillämpningsämne, medan kemien

åter skulle kunna uppfattas såsom en del af den allmänna materialläran.

Allmänna

synpunkter.

118

Tekniska Högskolan.

I anslutning till förhållandena vid utländska högskolor och äfven till

nuvarande läroplaner vid Tekniska Högskolan har kommittén därjämte för

nästan alla fackskolor föreslagit kortare kurser i sådana allmänna ingenjörsämnen

som materiallära, beskrifvande maskinlära, elektroteknik, byggnadsteknik

och tillämpad värmelära, dock med komplettering i större utsträckning

än hittills varit möjligt, med öfningar af större eller mindre omfattning.

Redan dessa ämnens benämningar angifva med tillräcklig tydlighet deras

vikt för så godt som hela ingen]örstekniken i våra dagar. Den för

närvarande för samtliga fackskolor utom V föreskrift^ mindre kursen i

geodesi har däremot ansetts kunna inskränkas till en kurs i planmätning

och nivelering under 3 veckor efter det egentliga läsårets slut.

Från flera håll har med skärpa framhållits nödvändigheten af

att högskoleeleverna i vidsträcktare mån än genom den korta frivilliga

kurs i nationalekonomi och näringslagstiftning, som för närvarande

föredrages, skulle erhålla undervisning i merkantila, juridiska, administrativa

och sociala ämnen. Bortsedt från den uppenbara praktiska

betydelsen af dylika kunskaper, skulle de jämväl hafva värde för den

mera formella utbildning, som teknikerna ofta sakna, och hvilken är

en väsentlig förutsättning för deras användning i allmänna värf.

Kommittén är jämväl af den bestämda meningen, att undervisningen

vid Högskolan, i likhet med hvad förhållandet är vid flertalet utländska

högskolor, bör kompletteras med icke alltför kortfattade kurser

i dylika ämnen, omfattande ej allenast nationalekonomiens grundrag och

näringslagstifningen utan äfven grunddragen af handels-, bolags-, skatteoch

arbetarelagstifningen, hufvuddragen af handelsläran, grunderna för

statsförvaltningen i förhållande till näringarna samt teknisk ekonomisk

organisationslära. För denna komplex af kurser har kommittén tänkt

sig den gemensamma benämningen »industriell ekonomi och statskunskap».

Och med afseende på dylika kunskapers stora betydelse har

kommittén ansett ämnet böra vara obligatoriskt.

Hvad slutligen kurserna i de tekniska liufvudämnena beträffar, så

vill kommittén här endast framhålla, att särskild vikt bör läggas å de

vid dessa läroämnen numera så oundgängliga laborationerna, i följd hvaraf

äfven studietiden för dessa ämnen i vissa fall måste icke obetydligt förlängas.

Till betydelsen af sådana laborationer återkommer kommittén

längre fram vid motiveringen af de särskilda för ändamålet erforderliga

institutionerna. På detta ställe torde dock i allmänhet böra framhållas,

att dessa laborationskurser, till hvilka egentligen de nordamerikanska

läroverken gifvit uppslaget, och som numera i storartad utsträckning

äfven införts vid tyska och öfriga europeiska högskolor, icke endast

Läroiimnen.

119

hafva för ändamål att illustrera undervisningen i motsvarande ämnen

eller att gifva anledning till vetenskapliga för tekniken viktiga undersökningar

och konstantbestämningar, utan äfven att redan under studietiden

vid Högskolan göra eleven förtrogen med de maskiner, metoder

och beräkningar, som sedermera möta honom i det praktiska lifvet, och

sålunda göra honom redan vid utträdet ur Högskolan vida bättre rustad

för tekniska värf än hittills varit möjligt.

Af vissa tekniska föreningar har, såsom ofvan nämts, äfven den

allmänna anmärkningen framställts att i flera ämnen allt för mycken

tid åtginge för uppöfvande af den rena ritfärdigheten. I fråga om

de allra senaste åren hafva dock förhållandena vid Högskolan i detta

hänseende i afsevärd mån förändrats, och torde läroverket allt framgent

böra taga möjligaste hänsyn till de fordringar, som praktikens män i

denna fråga framställa. Beträffande frihandsteckningen har kommittén

i detta afsende dock ansett sig böra särskildt föreslå, att de mivarande

ritöfningarne — utom i fråga om arkitekterna — förändras till skissritningar

af sådana tekniska detaljer, som ligga inom de särskilda fackskolornas

områden, således för M och E in. fl. till teckning af enklaie

maskiner och maskindelar (maskinkrokiritning) och för V till teckning

af byggnadsdetaljer (byggnadskrokiritning), såsom förhållandet är vid

flera utländska högskolor.

Med full rätt har jämväl framhållits nödvändigheten af att vid

undervisningen mera än hittills taga hänsyn till de ekonomiska sy npunkterna

sålunda, att beräkningar beträffande tillverknings- och driftkostnader

förenas med den fackliga undervisningen i de tekniska ämnena.

Vid flera läroämnen tillämpas visserligen redan nu denna grundsats,

men den är i öfrigt icke så allmänt och planmässigt genomförd som erforderligt

vore för att eleverna vid behandling af praktiska uppgifter

skulle erhålla tillräcklig insikt om betydelsen af kostnaden ellei vinsten

såsom väsentliga synpunkter i praktiken. Kommittén vill därför framhålla

önskvärdheten af att dessa synpunkter ännu mera allmänt beaktas

vid undervisningen än hittills vid Högskolan varit fallet.

Då kommittén nu, efter dessa mera allmänna betraktelser, öfvergår

till att närmare redogöra för undervisningens ordnande inom hvarje särskildt

läroämne, vill kommittén därvid framhålla, att de angifna kurseina

och läroplanerna visserligen tänkts böra blifva obligatoriska, men att,

då förändringar i dessa hänseenden kunna finnas af behofvet påkallade,

bestämmelserna i § 21 af stadgarna med det af kommittén giorda tillägg

anvisa utvägar för ernående af dylika förändringar.

Matematik.

120 Tekniska Högskolan.

Enligt dessa bestämmelser — se sid. 80 — kunna nämligen läroverkets

myndigheter tillåta en elev att utbyta ett ämne mot ett annat

eller att erhålla befrielse från visst läroämne eller slutligen att under

angifna villkor kunna ordna studierna efter en annan läroplan än någon

af de eljest gällande.

Uti en ändamålsenlig tillämpning af dessa bestämmelser äfvensom

i den i öfrigt styrelsen och lärarekollegiet enligt stadgarne tillkommande

rätt, att bestämma om läroplanerna och om de särskilda kursernas

omfattning, äger läroverket tillräckliga möjligheter till att vidtaga sådana

ändringar, som i ett eller annat afseende möjligen kunna blifva erforderliga.

Beträffande omfattningen af de kurser, som enligt kommitténs

mening skulle genomgås i hvarje läroämne, hänvisas, i fråga om de

ämnen, i livilka kurserna i hufvudsak synts böra förblifva oförändrade,

till bifogade — se Bil. kitt. X — korta sammanfattning af nu gällande

kurser. I de fall åter, där väsentligare förändring i kursernas innehåll

och omfång funnits erforderlig, eller där nya läroämnen föreslagits, redogöres

för de ändrade eller nya kursernas omfattning här nedan i sammanhang

med redogörelsen för undervisningens ordnande inom hvart

och ett af dessa läroämnen.

För korthetens skull användas de å sidd. 72 och 78 anförda beteckningarna

för de olika fackafdelningarne, jämte, där så erfordras,

vidfogade siffror, utvisandet den årskurs som är i fråga. Sålunda betyder

M fackskolan för maskinbyggnad och mekanisk teknologi, Mi

denna fackskolas första, Mi dess andra årskurs o. s. v. Däremot betydei

Ma fjärde årskursen af samma fackskolas underafdelning för värmemotorer,

o. s. v. Med g och h betecknas de nuvarande 3-åriga fackafdelningarna

för grufvetenskap och för metallurgi och hyttkonst.

Med hänsyn till fackskolornas olika behof meddelas för närvarande

vid Högskolan undervisningen i matematik genom tvänne kurser, eu

högre och en lägre, af hvilka den förra är afsedd för eleverna i M, S,

E-> V-, B, G och H och den senare för if, g, h och A. Den härför anslagna

tiden utgör i förra fallet 6 lektioner i veckan0) under höstterminen

och 7 lektioner under vårterminen i första årskursen samt

2 lektioner under höstterminen i andra årskursen, och i senare fallet

0 lektioner under höstterminen i första årskursen.

) Öfverallt i det följande afses, vid angifvande af antalet lektioner eller öfningstimmar,

antalet lektioner eller timmar i veckan, för hel termin beräknadt. Vidare

erinras om att lektionerna för närvarande omfatta en tid af fem kvart, men efter förevarande

förslag framdeles skulle omfatta tre kvart (se sid. 89).

Läroämnen.

121

Beträffande omfattningen af dessa kurser har kommittéen, utöfver

hvad nedan angifves, ingen annan ändring att föreslå, än att undervisningstiden

något ökas, så att mera tid vinnes för nödiga öfningar

samt för någon utvidgning dels af andra årets högre kurs i differentialekvationer

och dels af den lägre kursen, hvilka båda kurser för närvarande

icke omfatta allt, som lämpligen bör förutsättas för vidare studier inom

de motsvarande fackriktningarne. Särskilt torde kursen i differentialekvationer,

utöfver den för närvarande genomgångna allmänna teorien

för de s. k. vanliga differentialekvationerna, äfven böra omfatta grunderna

för behandlingen af partiella differentialekvationer, hvilka numera äro af

stor betydelse vid flera viktiga tekniska problem. Och hvad den lägre

kursen beträffar, har redan i fråga om de fackskolor, för hvilka den

hittills varit afsedd, önskvärdheten af en utvidgning gjort sig gällande.

Ännu nödvändigare blifver en dylik utvidgning då, enligt kommitténs

jämväl af facklärarna delade mening, denna kurs bör inrättas så, att

den kan ersätta den högre kurs i matematik, som nu fordras åt eleverna

i de bergsvetenskapliga afdelningarne G och H (jfr. sid. 76).

Emellertid har den hittillsvarande undervisningen i matematik i ett

väsentligt afseende, på grund af bristande tid och otillräckliga lärarekrafter,

icke fullt motsvarat sitt ändamål. Under det att nämligen för

närvarande undervisning meddelas hufvudsakligen i grunderna för

analytiska geometrien, differential- och integralräkning och differentialekvationer,

har någon afsevärd undervisning icke kunnat lemnas eleverna

i vissa mera praktiska delar af läroämnet, hvilka just för de blifvande

teknikerna äro af största betydelse, såsom beträffande numerisk behandling

af matematiska uppgifter af olika slag, observationsseriers behandling

efter sannolikhetskalkylens grunder, äfvensom metoder för dylika seriers

grafiska framställning eller framställning genom periodiska s. k. k ourierska

serier m. m. Kommittén har därför tänkt sig en särskild kortare kurs

i dessa delar af ämnet, som skulle föredragas för fackskolorna Af, E och U,

hvilka jämväl efter lärarnas åsikt äro de fackskolor, som däraf skulle

hafva största nyttan. Kursen synes böra förläggas till tredje årets

första termin för att på samma gång tjäna såsom grundval för de rent

tekniska studierna och såsom en repetition af den förut genomgångna

allmänna kursen. Hvad benämningen af kursen angår har kommittén icke

kunnat finna en lämpligare sådan än »numeriska och grafiska metoder».

Undervisningen i matematik skulle sålunda, om jämväl kursen i

differentialekvationer betecknas såsom särskild kurs, enligt kommitténs

förslag, ordnas enligt följande program:

16

122

Tekniska Högskolan.

Mekanik.

1) matematik, första årets kurs för fackskoloma M, S, E och V:

analytisk geometri, ekvationslära, differential- och integralräkning,

jämte geometriska tillämpningar, med 10 lektioner hela

året om, hvaraf 6 föreläsningar och 4 öfningstimmar under

höstterminen och 5 föreläsningar och 5 öfningstimmar under

vårterminen.

2) differentialekvationer, för samma fackskolor under första hälften

af andra årets hösttermin med 2 föreläsningar och 2 öfningstimmar,

för hel termin beräknadt.

3) numeriska och grafiska metoder, för fackskolorna it/, E och V

under tredje årets första termin, med 2 föreläsningar och

2 öfningstimmar och med följande innehåll, nämligen: interpolation,

Fourierska serier, metoder för numerisk beräkning af

bestämda integraler och för numerisk integration af differentialekvationer,

minsta kvadratmetoden, grafisk framställning af

obsei''vationsserier, samt utjämningsmetoder.

4) matematik, mindre kurs, för fackskolorna X, G, H och A, med

någon utvidgning af den nuvarande kursen (se Bil. Litt. X), och

med 6 föreläsningar och 4 öfningstimmar under höstterminen

och så långt in på vårterminen, att på denna termin i sin

helhet kan beräknas 2 föreläsningar och 1 öfningstimme. I

I likhet med matematiken föredrages för närvarande jämväl läroämnet

mekanik på tvänne kurser, en högre kurs under benämningen

»teoretisk mekanik» med 7 lektioner hela året om för andra årsafdelningen

af de fackskolor, för hvilka den högre kursen i matematik

genomgås, och en lägre kurs, benämd »elementarmekanik», med 5 lektioner

under vårterminen för första årsafdelningen af fackskolor med

den. lägre kursen i matematik. De båda kurserna omfatta, till olika

omfång, dels den mera teoretiska delen af ämnet, som i förevarande

förslag kallas »mekanik», och hvilken omfattar elementerna af den

geometriska rörelseläran och af läran om punktens, punktsystems, fasta

och flytande kroppars jämvikt och rörelse, och dels grunderna af hållfasthets!

äran eller läran om kroppars jämvikt och rörelse med hänsyn

tagen till materialets elastiska egenskaper.

I. fråga om omfattningen af den högre kursen af den del af ämnet,

som i kommitténs förslag benämnes »mekaniks, föreslås ingen väsentlig

förändring. I enlighet härmed skulle undervisningstiden anslås till

Läroämnen.

123

9 lektioner i veckan under andra studieåret från och med den tidpunkt,

då kursen i differentialekvationer genomgåtts, således ungefär från och

med midten af höstterminen. Fördelad på föreläsningar och öfmngar

samt beräknad för hel termin, skulle lektionstiden sålunda komma att

utgöra 3 föreläsningar och 2 öfningstimmar under höstterminen, och

5 föreläsningar och 4 öfningstimmar under vårterminen.

Däremot skulle den lägre kursen i mekanik, här benämd »mekanik,

mindre kurs®, å ena sidan något utvidgas och föredragas med 4 föreläsningar

och 3 öfningstimmar under vårterminen i första arsafdelningen,

och å andra sidan blifva obligatorisk för fackskolorna /£, G och H1 men

ej vidare för A, som icke ansetts behöfva annat än en helt kort kurs i

jämviktsläran (statik), föredragen i samband med hållfasthetsläran och

byggnadsstatiken.

Hvad åter hållfasthetsläran beträffar, så har detta ämne, såsom redan

angifvits, hittills dels föredragits i samband med den högre kursen i

mekanik för fackskolorna M, S, E, F, B, G och H, dels i samband med

den lägre kursen i mekanik för fackskolorna K, y, h och A, och i senare

fallet af samma lärare, som därjämte haft undervisningen i beskrifvande

maskinlära för samma fackskolor om hand, _ och dels slutligen såsom

inledning vid kurserna i konstruktion af maskinelement och i byggnadsstatik.

Denna anordning har varit ändamålsenlig i fråga om de senare

fackskolorna, men däremot icke beträffande de förra, dels emedan den

hufvudsakligaste delen af ämnet icke kunnat föredragas för eleverna

före studiet af maskinelementens konstruktion, för hvilket ämne hållfasthetsläran

är en förutsättning, dels ock emedan eleverna inom maskinbyggnadsfacken

och inom de byggnadstekniska facken sålunda erhållit

väsentligen samma kurs i ämnet, ehuru den olika arten af dessa båda

fackriktningar tydligen kräfver en icke oväsentligt olika utbildning i

förevarande hänseende.

För att i möjligaste mån tillgodose de nu antydda behofven blilver

det enligt kommitténs mening, nödvändigt att, i likhet med hvad i

1890 och 1904 års förslag jämväl förordats, skilja hållfasthetsläran

från den högre kursen i mekanik och att inrätta trenne kurser i ämnet,

den ena för fackskolorna Af S och E i samband med undervisningen i

konstruktion af maskinelement, den andra för /i, G och H i samband

med beskrifvande maskinlära och den tredje för fackskolorna V och A

i samband med undervisningen i byggnadsstatik. I första och sista

fallen skulle med ämnet jämväl vara förenad den undervisning i plan

o-rafostatik, som erfordras. För fackskolan A skulle kursen därjämte,

Geodesi.

______ ■*_____ Tekniska Högskolan.

såsom ofvan nämts, kompletteras med en kort kurs i läran om fasta

kroppars jämvikt (statik).

Med afseende å hvad sålunda anförts och med hänsyn till undervisningens

omfattning i de olika fallen, får kommittén därför föreslå, att

följande särskilda kurser inrättas, nämligen:

1) i mekanik för fackskolorna M, S, E och P, med 3 föreläsningar

och 2 övningstimmar under höstterminen och 5 föreläsningar

och 4 öfningstimmar under vårterminen i andra årsafdelningen.

2) i mekanik, mindre kurs, för fackskolorna A, G och H med 4

föreläsningar och 3 öfningstimmar under vårterminen i första

- årsafdelningen.

3) i grajostatik och hällfasthetslära för fackskolorna i/, S och E

med 2 föieläsningar och 1 öfningstimme under vårterminen i

första och höstterminen i andra årsafdelningen.

4) i hällfasthetslära för fackskolorna ÅT, G och H med 2 föreläsningar

och 2 öfningstimmar under vårterminen af första årsafdelningen.

5) i grafostatik och hällfasthetslära för fackskolorna V och A med

4 föreläsningar. och 3 öfningstimmar under vårterminen af

första årsafdelningen,. jämte en föregående kort kurs i statik

för A med 1 föreläsning under höstterminen.

, *ör undervisningen i det viktiga läroämnet geodesi och topografi,

Jivilket ämne hädanefter kortligen torde kunna benämnas geodesi, har

man hittills endast haft att disponera öfver ett lektorat af lägre lönegraden.

Hela undervisningen, som är särdeles maktpåliggande för läraren,

har därför allenast kunnat bestå i meddelandet af en allmän kurs

Öl samtliga elever i andra årsafdelningen med 4 timmars undervisning

under vårterminen jämte öfningar på fältet under 3 veckor af sommaren,

samt af en specialkurs för eleverna i P3 och V.

Hvad den sistnämda kursen beträffar, så har densamma länge ansetts

hora väsentligt utvidgas och därjämte äfven blifva obligatorisk för

fackafdelnmgen för grufvetenskap (G). Denna specialkurs bör omfatta

sammanlagdt 6 föreläsningar och 2 öfningstimmar under andra och tredje

studieårens vårtermin samt 2 föreläsningar och 4 öfningstimmar under

Bistå årets hösttermin. Däremot har kommittén, i likhet med hvad som redan

framhållits i 1904 års .förslag, funnit den allmänna kursen för de öfriga

eleverna alltför vidlyftig och ansett densamma böra utbytas mot eu helt

kort kurs i planmätning och nivelering under 3 veckors tid af sommaren

jämte nödiga öfningar å fältet.

Läroämnen,

125

Beskrifvande geometri, som för närvarande är förenad med linearritning

föredrages på tvänne kurser, en högre för eleverna i M\ S, E,

B, G, H, V och A och eu lägre för eleverna i K, g och It.

Hvad den högre kursen beträffar, torde öfningarne i linearritning

hädanefter lämpligen böra ersättas med öfningar i det egentliga liufvudämnet,

samt ämnet böra föredragas särskildt för eleverna i maskinbyggnadsfackskolorna

M, S och E och särskildt för de byggnadstekniska

fackskolorna V och A, för att så mycken hänsyn som möjligt må kunna

tagas till dessa fackriktningars olika behof. Den lägre kux-sen torde

kunna betydligt minskas och ändock vara tillräcklig icke allenast för

eleverna i /v, utan äfven för eleverna i G och Ii.

I enlighet härmed skulle ämnet uppdelas på 3 kurser med följande

undervisningstid, nämligen:

1) en kurs för M, S och E,

2) en kurs för V och A

hvardera med 3 föreläsningar och 5 öfningstimmar under första

studieåret, samt

3) en mindre kurs för K, G och H med 1 föreläsning och 4 öfningstimmar

under första årets hösttermin.

Läroämnet fysik är för närvarande fördeladt på tvänne lärarebefattningar,

ett lektorat för föreläsningarne och en extralärarebefattning för

laborationerna. Åmnet föreläses under 3 lektioner i veckan hela forsta

studieåret med dubbla föreläsningar, enär elevantalet är för stort för att

under närvarande förhållanden kunna handhafva^ i en enda föreläsningsserie

och därför måst delas med hälften hvar på tvänne serier. Laborationerna

äro anordnade för M, S och E med 2 timmar under höstterminen

och tre fjärdedelar af vårterminen, och för K med 2 timmar under

vårterminen, allt i andra årsafdelningen.

Beträffande föreläsningarna, hvilka hittills i hufvudsak utgjort ett

slags högre repetionskurs öfver studentkursen, torde enligt kommitténs

mening den förändring böra äga rum, att dels sådana kapitel i möjligaste

mån uteslutas, som afhandlas i andra kurser med större utförlighet

eller äro af mindre vikt för den tekniska utbildning, som med

undervisningen afses, och dels andra för teknikern viktigare kapitel ur

värmeläran och elektricitetsläran blifva grundligare behandlade, och att

i öfrigt föreläsningarna ansluta sig till laborationsöfningarna för att

tjäna till belysning och ledning för eleverna vid dessa arbetens utförande.

Dubbla kurser skulle, efter Högskolans utvidgning och utrustning

med erforderliga hörsalar, naturligtvis ej längre vara nödiga, och

Beskrifvanda

geometri.

Fysik.

126 Tekniska Högskolan.

torde därjämte till föreläsningarne ej behöfva anslås längre tid än 4

timmar i veckan under tvänne terminer. Då det emellertid är önskvärdt,

att eleverna före fysikens studium inhämtat högre matematiska insikter

än som svara mot studentexamen, torde kursen böra börja först med

andra terminen efter inträdet vid läroverket.

Såsom ofvan angifvits, hafva laboratorier hittills endast kunnat anordnas

för ungefär halfva elevantalet och därtill endast med 2 timmars

öfningar i veckan under icke fullt ett läsår. Dessutom hafva dessa

öfningar måst hållas året efter sedan föreläsningskursen genomgåtts

och således icke stått i direkt sammanhang med denna. Emellertid är

det i fråga om detta viktiga och för hela tekniken grundläggande

ämne, liksom beträffande en del andra läroämnen af mera rent teknisk

natur, af synnerlig betydelse för eleven att genom laborationsöfningar,

som löpa parallelt med föreläsningarna och i möj hgaste mån ansluta sig

till dessa, erhålla bekräftelse å och närmare belysning af det, som i

föreläsningarne genomgåtts, och icke minst att erhålla den närmare

kännedom om de många fysiska instrumenten och deras användning,

som endast kan inhämtas därigenom att eleven själf får använda dem

till egna försök och observationer.

Kommittén anser därför, att på dessa laborationer bör läggas vida

större vikt vid undervisningen än som hittills varit möjligt och att icke

allenast undervisningstiden ökas till att i regeln omfatta 3 öfningstimmar

hela året om, utan att jämväl alla fackskolors elever böra deltaga i dessa

öfningar, med undantag dock i fråga om eleverna i A, hvilka endast

skulle deltaga i öfningarna under halfva den anslagna tiden.

Ibland de till den egentliga fysikens område hörande disciplinerna

har mekaniska värmeteorien hittills, i brist på lärarekrafter, föredragits af

läraren i ångmaskinlära, såsom inledning till hufvudämnet. Ehuru en

dylik anordning i vissa fall kan hafva skäl för sig, är dock å ena sidan

ångmaskinläran i och för sig ett så maktpåliggande läroämne och kräfver

en så afsevärd utvidgning, att undervisningen i mekaniska värmeteorien

icke lämpligen längre kan åläggas läraren i detta ämne, medan å andra

sidan mekaniska värmeteorien äfven är af den betydelse för flera andra

grenar af vetenskapen och tekniken, att undervisningen bör ske med

hänsyn till mera allmänna synpunkter. Kommittéen har därför trott

det vara lämpligast om mekaniska värmeteorien föredrages i en särskild

kurs af läraren i fysik.

För läroämnet fysik har kommittén därför föreslagit följande

kurser och program:

Läroämnen.

127

1) fysik med laborationer, för samtliga lacksko)or, med 4 föreläsningar

och 3 öfningstimmar under vårterminen af första och

höstterminen af andra årsafdelningen, dock med någon minskning

för fackskolorna E och A (se läroplanerna sidd. 146 och följ.)

2) mekanisk värmeteori, omfattande första och andra hufvudsatsen,

omvändbara och icke omvändbara cirkelprocesser, gasers tillstånd

och förändringar samt blandningar af gaser och vätskor,

för fackskolorna Af S och E under första hälften af tredje

studieårets hösttermin med 2 föreläsningar för hel termin beräknadt.

I likhet med hvad för närvarande är fallet bör en kurs i tillämpad

värmelära vara obligatorisk för fackskolorna Af S, E, K och If omfattande

dels läran om förbränning och bränslesorter, eldstäder och skorstenar

samt värmets meddelning och dels läran om uppvärmning och

ventilation af byggnader, med 3 föreläsningar under någon af de båda

sista studieårens terminer och med 3 öfningstimmar åtminstone för Alt.

Den för fackskolan A behöfliga delen af detta ämne läses i det för

nämnda fackskola obligatoriska ämnet byggnadshygien (se sid. 144).

För läroämnet konstruktion af maskinelement finnas för närvarande

tvänne särskilda kurser, en högre kurs för fackskolorna Af, S och E i andra

årsafdelningen med 2 föreläsningar på höstterminen och 3 på vårterminen

samt 7 V* öfningstimmar hela året om, och en lägre kurs för

fackskolorna B, G, H och V i andra afdelningen med omkring 2 föreläsningar

och 4 öfningstimmar hela året om. För de öfriga fackskolorna

föredrages ämnet såsom en del af beskrifvande maskinläran.

För närvarande har man således egentligen tre kurser i ämnet, ehuru

af olika omfattning. Hvad de båda lägre kurserna beträffar, har kommittéen

ansett lämpligast att förena dem till en enda, som, enligt hvad

nedan i fråga om beskrifvande maskinläran angifves, skulle föredragas

såsom en del af detta allmännare läroämne.

Hvad åter den högre kursen beträffar, hvilken som bekant är grundläggande

för samtliga den högre maskinlärans discipliner, så torde

denna i öfrigt bibehållas vid sin nuvarande omfattning med någon inskränkning

i ritöfningarna, men med en väsentligare utvidgning med

hänsyn till införandet af de laborationer i ämnet, som genom inrättandet

af det nya maskinlaboratoriet skulle kunna anordnas. I enlighet

härmed har kommittéen för läroämnet konstruktion af maskinelement föreslagit

följande undervisningstid, nämligen: under höstterminen 4 och

under vårterminen 3 föreläsningar jämte 9 öfningstimmar hela året om

under andra studieåret för fackskolorna AI, S och E.

Tillämpad

värmelära.

Maskin

element.

Hiss- och

transportanordningar.

Beskrifvande

maskinlära.

128 Tekniska Högskolan.

Beträffande ämnets omfattning liar kommittén tänkt sig ungefär

följande program:

redogörelse för erfarenhetsresultaten rörande de vid hithörande

beräkningar använda hållfasthetskoefficienter; nitar,

kilar, skrufvar, rör och rörförbindningar, tappar, valsar, axlar,

axellager och axelkopplingar; anordningar för smörjning; vefvar,

excentrar, vefstakshufvuden, kolfvar och kolfstänger, friktionshjul,

remledningar, linledningar, kugghjul, linor och kättingar,

ventiler, slider och kranar; pump-, press- och ångcylindrar.

Anordningar och skötsel af maskiner för vinnande af skydd

mot olycksfall. Konstruktioner och laborationer.

Högskolan har hittills saknat möjlighet för beredande af tillräcklig

undervisning i det viktiga läroämnet hiss- och transportanordningar, omfattande

läran om lyftkranar och hissar samt öfriga anordningar för

lastning, lossning och transport af massgods, oaktadt anordningar af

detta slag numera äro af allra största betydelse för åstadkommande af

möjligast effektiv och snabb lokaltransport af råmaterial och produkter,

och oaktadt från högskolestyrelsens sida fyrfaldiga gånger gjorts framställningar

om inrättande af en särskild kurs i samband med undervisningen

i konstruktion af maskinelement. Jämväl i 1904 års förslag har en

kurs i ämnet förordats. Med hänsyn till ämnets vikt och omfattning

anser kommittéen en undervisningstid af 3 föreläsningar och 3 eller 6

öfningstimmar, allt efter fackskolornas olika behof, under en termin nödvändig,

och att ämnet i hvarje fall bör vara obligatoriskt för M, S

och E. Äfven för G och K har ämnet upptagits i de föreslagna läroplanerna,

oaktadt dessa fackskolor genom kurserna i bergsmekanik och

maskinlära möjligen kunde anses erhålla tillräcklig kännedom om de

för dem viktigaste anordningarna af förevarande slag.

Ämnet beskrifvande maskinlära föredrages för närvarande i en kurs

med 3 föreläsningar under höstterminen och omkring 6 timmars öfningar

hela året om under andra studieåret för eleverna i fackskolorna K, g, h

och A, dock att A icke deltager i öfningarna. Kursen omfattar, förutom

maskinelement och en • öfversikt af maskinväsendet, en kortare

framställning af läran om värme- och vattenmotorer med mera dylikt.

Därjämte förekomma vid läroverket särskilda mindre kurser dels i läran

om värmemotorer för Ez, Ga, Hz och Fa med 2 föreläsningar under

helt år och 6 öfningstimmar under en termin, och dels i läran om vattenmotorer

för Sa, Ez, Hz och Gz med 2 föreläsningar och 6 öfningstimmar

under en termin.

Läroämnen

121)

Uti 1904 års förslag hade ämnet beskrifvande maskinlära föreslagits

skola utgå såsom sj beständigt läroämne och ersättas med särskilda

mindre kurser i maskinelement, värmemotorer och vattenmotorer. Emellertid

synes härigenom icke någon egentlig fördel för undervisningen

kunna ernås, då genom en splittring på olika lärare af de särskilda

mindre kurserna, hvilka i regeln skulle föredragas för samma fackskolors

elever, både det inre sammanhanget skulle åsidosättas, och ej heller

kostnaden för de erforderliga lärarebefattningarne blifva mindre än om

en enhetlig kurs kunde anordnas, hvilken liksom för närvarande sköttes

af en enda lärare.

Kommittén har därför ansett det för undervisningen vara mera

fördelaktigt om i en enda kurs med benämningen »beskrifvande maskinlära»

kunde förenas de ofvannämda mindre kurserna för alla de fackskolor,

för hvilka en dylik mera beskrifvande framställning af dithörande

delar af maskinläran vore tillräcklig, nämligen fackskolorna Tf, G, //, V

och A. Kursen skulle dock anordnas så, att A icke behöfde deltaga i

samtliga lektioner, och så att särskildt för G, H och F, utöfver den

reguljära kursen dessutom undervisning meddelades om vattnets till- och

afledningar vid vattenkraftsanläggningar, rännor, sprängtrummor och

pådrag, olika slag af pumpar, ejektorer, pulsometrar och centrifugalpumpar.

Med kursen skulle därjämte vara förenad laborationsöfningar.

För G, H och V skulle kursen i beskrifvande maskinlära sålunda

utvidgas att omfatta 5 föreläsningar och 9 öfningstimmar på höstterminen

samt 4 föreläsningar och 6 (3 för G) öfningstimmar på vårterminen under

andra studieåret. För K skulle en föreläsning och 3 öfningstimmar under

en termin bortfalla, och för A skulle blott erfordras 2 föreläsningar

och 3 öfningar hela året om.

Då emellertid denna nyss angifna kurs i maskinlära icke skulle vara

tillräcklig för fackskolan E:s behof, så har kommittén för denna fackskola

föreslagit särskilda mindre kurser i läran om värmemotorer och i

läran om vattenmotorer, den förra med 3 föreläsningar och 3 öfningstimmar

under ett helt år, och den senare med 3 föreläsningar och G

öfningstimmar under en termin af de båda sista årsafdelningarna.

Den högre kursen i läran om värmemotorer föredrages för närvarande

af en enda professor och omfattar, förutom mekanisk värmeteori

såsom inledning, både läran om ångmaskiner och läran om förbränningsmotorer

samt propellerteorien. Undervisningstiden är, om man bortser

från den frivilliga fjärde årskursen för il/, i genomsnitt 3 Va föreläsningar

på höstterminen och 2 Va föreläsningar och 10 Va öfningstimmar

17

Mindre kurser

i värmeoch

vattenmotorer.

Värmemotorer

(högre kursen).

Tekniska Högskolan.

Vattenmotorer

(högre kursen).

130

på vårterminen för Ms och Ss samt 3 föreläsningar på höstterminen

och 9 öfningstimmar på vårterminen för Si.

Emellertid har denna kurs redan länge ansetts vara otillräcklig,

särskildt hvad fackskolan M beträffar, och är det företrädesvis behofvet

af ökad undervisning i detta hufvudämne, som gör en förlängning af

hela studietiden för denna fackskola från 3 till 4 år så nödvändig. För

att möjliggöra en utvidgning af undervisningen, är det emellertid nödigt

att ämnet fördelas på två lärare. Jämväl den inom denna disciplin,

liksom inom vissa andra tekniska vetenskaper, redan starkt uppdrifna

och efter all sannolikhet vidare fortgående specialiseringen gör det

omöjligt för en lärare att längre behärska hela området på ett sätt, som

motsvarar undervisningens kraf.

Såsom ofvan, vid redogörelsen för undervisningen i fysik, anförts,

har kommittén närmast tänkt sig, att mekaniska värmeteorien skulle

utbrytas ur läran om värmemotorer och föredragas af annan lärare.

Men härmed är på långt när ej tillräckligt vunnet, utan måste jämväl

för läran om förbränningsmotorer en särskild kurs med särskild lärare

inrättas. Béhofvet häraf blifver än tydligare, om man tager hänsyn till

de olika slag af laborationer, som tillhöra de båda hufvuddelarne af hela

det nuvarande ämnet, och som svårligen kunna handhafvas och ledas

af en och samma person.

Kommittén föreslår därför, att läran om värmemotorer uppdelas i

följande tvänne kurser, nämligen:

1) ångmaskinlära: ångpannor, kolfångmaskiner och ångturbiner

samt propellerteori, för M och S med 4 föreläsningar och 6

öfningstimmar under hela tredje studieåret, samt 3 föreläsningar

och 4 öfningstimmar under höstterminen och 9 öfningstimmar

under vårterminen af fjärde studieåret, dock under

sistnämda år med modifikationer för de särskilda specialriktningarna

inom dessa fackskolor, på sätt i tabellerna å sidd.

149 o. 150 närmare angifves.

2) läran om förbränningsmotorer: gas- och petroleummotorer, varmluftsmaskiner

och pneumatiska maskiner, för M och S, med 3

föreläsningar och 3 öfningstimmar under höstterminen och 1

föreläsning och 9 öfningstimmar under vårterminen under

fjärde studieåret, jämväl med modifikationer i fråga om de

olika specialriktningarna.

Den kurs i läran om vattenmotorer, som för närvarande föredrages

för fackskolan M, omfattar allenast 3 föreläsningar och 12 öfnings

-

Läroämnen,

131

timmar under en enda termin och har redan länge ansetts otillräcklig

åtminstone för de elever, som vilja speciellt egna sig åt motsvarande

område af maskintekniken. Orsaken till, att för ämnet ej kunnat erhållas

längre undervisningstid, har förnämligast varit, att läraren samtidigt

haft att sköta undervisningen i det likaledes fordrande läroämnet

bergsmekanik. För sin del vill kommittén, med hänsyn jämväl till

behofvet af laborationer, föreslå följande undervisningsprogram:

läran om vattenmotorer, omfattande vattenhjul, turbiner,

vattentryck- och vindkraftmaskiner, särskilda slag af pumpar

och andra vattenuppfordringsverk, för fackskolan M med 4

föreläsningar och 6 öfningstimmar under höstterminen och 2

föreläsningar och 9 öfningstimmar under vårterminen under

tredje studieåret, och 2 föreläsningar och 3 öfningstimmar

under höstterminen samt 9 öfningstimmar under vårterminen

af fjärde året, med modifikationer i fråga om särskilda specialriktningar.

För ämnet bergsmekanik är för närvarande anslagen en undervis- Bergsmekanik.

ningstid af omkring 4 föreläsningar och 9 öfningstimmar under en

termin. Såsom redan angifvits äger ämnet ingen särskild representant

vid Högskolan utan föredrages af samme lärare, som uppehåller undervisningen

i den högre kursen af läran om vattenmotorer.

Såsom kommittén emellertid i det föregående (sid. 81) antydt har

vårt lands bergsindustri behof af speciellt på detta område utbildade

maskintekniker, och har kommittén därför ock förordat en för ändamålet

afpassad särskild underafdelning, Mb, af den mekaniska fackskolan.

För ingenjörselever af denna riktning är emellertid den nuvarande kursen

i bergsmekanik icke tillräcklig, utan bör utvidgas högst betydligt och

kompletteras med laborationer å det för ändamålet i kommitténs byggnadsförslag

upptagna bergsmekaniska laboratoriet.

Liksom för närvarande böra dock äfven eleverna i fackskolorna för

grufvetenskap och metallurgi (G och H) erhålla en för deras speciella

uppgift afpassad mindre kurs i ämnet. Kommittén har då tänkt sig,

att eleverna i dessa fackskolor för sådant ändamål skulle kunna deltaga

i de delar af den stora för bergsmekanisterna afsedda kursen, som vore

af vikt för deras utbildning.

Beträffande undervisningsprogrammet vill kommittén föreslå följande:

bergsmekanik,

omfattande anordningar för befordring af

personer, vatten och malm; bergborrmaskiner, krossverk, upp

-

132

Tekniska Högskolan.

Mekanisk

teknologi.

fordring vid liyttor, linbanor, biåsmaskiner och kompressorer,

hammarverk, valsverk, smidespressar, accumulatorer och skärverk;

med en undervisningstid för Mb af 4 föreläsningar och

S öfningstimmar under höstterminen och 6 föreläsningar och

12 öfningstimmar under vårterminen; i delar af denna kurs

deltaga äfven eleverna i Ga och Ha under en tid motsvarande

ungefär 2 föreläsningar och 4 öfningstimmar under hela året

för hvardera af dessa fackafdelningar.

För den mekaniska teknologien är undervisningstiden för närvarande,

förutom några timmars öfningar, 1 föreläsning hela året om för tredje

årsafdelningen af fackskolorna M, S, E, B, G och H, omfattande läran

om bearbetning af metaller och trä samt kvarnar m. m., och 1 föreläsning

under hela läsåret för samma årsafdelning af fackskolorna M och

K, omfattande textilindustrien, papperstillverkningen, m. m. Därjämte föreläses

1 lektion i veckan under fjärde studieåret för M och S öfver vissa speciella

kapitel, såsom verktygsmaskiner, fabriks- och varfsanläggningar, m. m.

Redan af denna korta redogörelse för kursens omfattning, framgår,

hvilket väldigt material läraren har att behärska, äfvensom att en

väsentlig förlängning af undervisningstiden är af behofvet påkallad, om

eleverna skola kunna erhålla tillräckligt grundliga kunskaper åtminstone

i de viktigaste delarne af det vidlyftiga ämnet. I förevarande fall låter

en dylik utvidgning af undervisningen inom fackskolan M ganska lätt

genomföra sig, enär dels genom studietidens förlängning tillräcklig tid

för eleverna kan erhållas, och dels emedan professuren i ämnet för

närvarande, i jämförelse med öfriga professurer, är relativt mindre belastad,

och en ökning af undervisningens omfattning därför kan ske

utan inrättandet af nya lärarebefattningar.

Såsom förut angifvits, har kommittén därjämte tänkt sig en särskild

underafdelning inom fackskolan M med den mekaniska teknologien såsom

specialstudium, för att tillgodose landets behof af ingenjörer inom motsvarande

grenar af maskinfacket. Den fullständiga kursen i mekanisk

teknologi bör därför afpassas för detta behof och skulle enligt kommitténs

mening omfatta:

1) formgifning och bearbetning af metaller, sten och trä samt

mekaniska verkstäders och gjuteriers anordning, med 3 föreläsningar

och 2 öfningstimmar under hela tredje studieåret för

fackskolan 4/, samt

2) textilindustri, papperstillverkning, sågverk, mjölkvarnar, lergodstillverkning,

m.m. jämte verktygsmaskiner och utkast till fabriks

-

Läroiimnen.

133

anläggningar samt besök vid verkstäder och fabriker, med 3 föreläsningar

och 2 öfningstimmar under höstterminen samt 2 föreläsningar

och 9 öfningstimmar under vårterminen af fjärde studieåret

för Mt;

och skulle kursen därjämte anordnas så, att Kz kunde deltaga i tredje

terminens föreläsningar och öfningar. Däremot torde ämnet kunna utgå

för Eu.

Till skeppsbyggnadsläran är för närvarande anslagen en tid af sammanlagdt

4 föreläsningar och 14 öfningstimmar under höstterminen och

3 föreläsningar jämte 19 öfningstimmar under vårterminen af tredje och

fjärde studieåren för fackskolan S.

Äfven i detta för vårt lands skeppsbyggeri så viktiga läroämne

har länge ett starkt behof af ökad undervisning gjort sig gällande, och

redan 1890 års kommitté påyrkade, att ämnet skulle representeras genom

en professor. Det oaktadt har Högskolan i detta ämne, som vid utländska

högskolor är fördeladt på flera professurer, ännu ej mera än ett lektorat.

= Då emellertid genom förevarande förslag, beträffande behöfliga

penningemedel, särdeles afsevärda anspråk ställas på statsverket, har

kommittén ej vågat sätta i fråga inrättandet af mer än en professur i

ämnet; men dels genom att utvidga den professuren tillkommande undervisningstiden

så långt rimligtvis kan ifrågasättas, och dels genom att

från hufvudämnet afskilja hydromekanik och delvis äfven läran om varfsanläggningar,

som skulle föredragas af särskilda lärare, har kommittén

sökt* att afhjälpa de största svårigheterna.

För tredje och fjärde årsafdelningarna af fackskolan S skulle således

ämnet fördelas på tre kurser med följande undervisningstid, nämligen:

1) skeppsbyggnadslära, med sammanlagdt 6 föreläsningar hela året

om och 18 öfningstimmar på höstterminen och 21 öfnii^stimmar

på vårterminen, med modifikationer för de båda under - afdelningarna till fackskolan.

2) hydromekanik, med 3 föreläsningar under tredje studieårets första

termin.

3) varf sanläggningar med 3 föreläsningar och 6 öfningstimmar

under en termin.

Hvad hydromekaniken beträffar, så skulle denna utgöra en för

fackskolan särskild afpassad kurs i de grundläggande teoretiska delarne

af facket och omfatta:

jämvikts- och rörelseekvationer för vätskor, flytande kroppars

jämvikt, stabilitet, vattnets utströmning ur kärl och rörelse i

Skeppsbygg

nadslära.

Tekniska Högskolan.

Elektroteknik.

134

rör, kanaler, m. m., vattnets motstånd mot fasta kroppars

rörelse, samt vågteori.

Läran om varfsanläggningar åter har tänkts böra föredragas enligt

ungefär följande program:

arbets- och verktygsmaskiner, transportmedel och hissverk

för material till skeppsbyggeri; fasta och flytande dockor, slip,

skeppsbyggnadsverkstäder, arbetsmetoder, särskildt arbetsbesparande

sådana.

Läroämnet elektroteknik föredrages för närvarande af tvänne professorer.

Området för den ena professorns verksamhet benämnes »elektroteknik»,

. under det den andres område erhållit den något speciellare

benämningen »teoretisk elektroteknik».

Såsom emellertid fyrfaldiga gånger framhållits, gör sig inom detta

fack den fortgående utvecklingen och specialiseringen i ovanligt hög

grad gällande, och det är för tillgodoseende af undervisningens växande

kraf därför icke längre tillräckligt med dessa tvänne lärarebefattningar.

Särskildt visar sig bristen inom det teoretiska området, som jämte flera

tekniska tillämpningar af största vikt och omfattning, för närvarande

tillhör den nyinrättade professuren i »teoretisk elektroteknik». I detta

ämne tages nämligen lärarens kraft fullt i anspråk, såväl af de till tekniken

hörande teorierna för starkströmmar i allmänhet och särskildt

växelströmmar, som af teorierna för likströms- och växelströmsgeneratorer

och motorer samt transformatorer, så att föga tid blifver öfrig för framställningen

af den mera vetenskapliga grundvalen för hela området i

fråga. Äfven den omfattning med afseende å det rent tekniska området,

som läroämnet numera erhållit, gör dess fördelning på allenast tvänne

lärare olämplig och vållar för närvarande, att viktiga tekniska tillämpningar

ej kunna tillbörligen beaktas. Härtill kommer, att det numera

äfven för samtliga de öfriga fackskolornas elever, på grund

af elektroteknikens växande betydelse för så godt som alla teknikens

områden, blifvit en nödvändighet att inhämta de viktigaste grunderna

af ämnet. Visserligen har man redan nu vid Högskolan en för sistnämda

ändamål inrättad mindre kurs i elektroteknik, men dels kunna

ej alla fackskolor däraf draga nytta och dels och framförallt har med

denna kurs, på grund af bristande lärarekrafter och lokaler, ej kunnat

förenas de öfningar, utan hvilka, enligt kommitténs bestämda åsikt beträffande

detta såväl som andra tekniska läroämnen, en verkligt fruktbringande

undervisning numera knappast torde kunna åvägabringas.

Härtill kommer, att de oupphörliga nya uppfinningarna och däraf följande

Läroämnen.

L35

omhvälfningarna på området i fråga gör det nödvändigt för läraren att

inskränka sig till en mindre del af ämnet, för att kunna samtidigt följa

teknikens framsteg och de grundläggande teoriernas utveckling, och det

är äfven af denna anledning nödvändigt att dela ämnet på ett flertal

lärarekrafter och lärokurser. Jämväl behofvet af, att eleverna mera speciellt

egna sig åt något hufvudfack inom ämnet, gör en motsvarande

uppdelning af detsamma erforderlig.

Kommittén inser visserligen, att man, med hänsyn till kostnadsskäl,

i nu berörda hänseende icke kan göra anspråk på en representation af

ämnet i samma omfattning, som vid de förnämligare utländska högskolorna,

men anser å andra sidan, att man med fullt fog bör kunna

räkna på en väsentlig utvidgning af den nuvarande undervisningen.

De kurser, Indika enligt kommitténs förmenande böra förekomma,

äro följande:

1) elektroteknik, mindre kurs, med 3 föreläsningar och 3 öfningstimmar

under vårterminen af andra eller tredje studieåret för

samtliga fackskolor utom E; kursen skulle dels omfatta en

för ändamålet afpassad framställning af läran om magnetiska

fält, magnetisk kraft och induktion, elektromagnetisk induktion

och själfinduktion, växelströmmar och deras effekt samt dels

kortfattadt afhandla generatorer och motorer för likström och

växelström, transformatorer, ackumulatorer, elektriska lampor

samt anläggningar för belysning och arbetsöfverföring jämte

öfningar.

2) elektricitetslära, för Ei med 2 föreläsningar och 2 öfningstimmar

under hela året, omfattande vektorfält, elektriska fält, elektrisk

induktion, kapacitet, dielektrika, kondensatorer, elektrisk ström,

elektromotorisk kraft, motstånd, galvanisk- och termoelektricitet,

elektrolys; magnetiska fält, magnetisk induktion, magnetomotorisk

kraft, elektromagnetisk induktion, själfinduktion, ömsesidig

induktion; enheter och dimensioner; samt för Ei 2 föreläsningar

under höstterminen, omfattande fortsättning af elektromagnetiska

teorien med tillämpningar på dielektrika och kapaciteter,

elektriska svängningar och vågor, gnisttelegrafi, öfvers

spänningar och dylika fenomen i långa ledningar.

3) mätteknik för E, omfattande: apparater och metoder för bestämning

af ledningsmotstånd, spänning, strömstyrka, effekt,

136

Tekniska högskolan.

induktionskoefficienter och kondensatorers kapacitet; elektricitetsmätare;

apparater och metoder för magnetisk järnundersökning;

bestämning af elektriska maskiners och transformatorers

allmänna karakteristiska egenskaper; med 3 föreläsningar

under höstterminen af tredje årskursen samt 3 öfningstimmar

under hela samma årskurs.

4) elektromaskinlära för E, med 2 föreläsningar under vårterminen

af andra studiearet, 2 föreläsningar och 3 öfningstimmar

under höstterminen och 4 föreläsningar och 6 öfningstimmar

under vårterminen af tredje studieåret samt 3 föreläsningar

och 3 öfningstimmar under höstterminen af fjärde året jämte

9 öfningstimmar under fjärde årets vårtermin. Kursen, som

väsentligen motsvarar området för den nuvarande professuren i

teoretisk elektroteknik, skulle omfatta: teori för och konstruktion

af generatorer och motorer för likström; teori för växelströmmar

samt olika metoder för deras analytiska och grafiska

behandling; teori för och konstruktion af synkrona och asynkrona

maskiner och transformatorer samt omformare och kommutatormotorer;

laborationer.

5) elektrisk anläggningsteknik för E med 2 föreläsningar under höstterminen

och 3 föreläsningar och 4 öfningstimmar under vårterminen

af tredje, och 2 föreläsningar och 6 öfningstimmar

under höstterminen samt 1 föreläsning och 9 öfningstimmar

under vårterminen af fjärde studieåret. Kursen skulle omfatta:

elektrisk belysning, beräkning och anläggning af elektriska ledningsnät

och fjärrledningar, elektriska belysnings- och kraftcentraler,

instrument och apparater för elektriska maskiner och anläggningar,

elektrisk motordrift för industriella ändamål.

6) elektrisk spår- och jämo äg steknik för E med 2 föreläsningar och

3 öfningstimmar under höstterminen och 9 öfningstimmar under

vårterminen af fjärde studieåret.

7) telegrafi och telefoni för E under fjärde studieårets vårtermin

med 2 föreläsningar.

Hvad öfningarna (incl. laborationema) under fjärde årets sista termin

i anläggningsteknik, elektromaskinläran och läran om spår- och

järn vägsteknik beträffar, så har kommittén tänkt sig, att eleven, allt

Läroämnen

137

efter sitt bildningsmål, skulle befrias från öfningarna i ett af de nämda

läroämnena, men deltaga i de två öfriga.

För närvarande genomgås i allmän kemi eu kurs med 2 föreläsningar

hela första studieåret för samtliga fackskolor, dock att ämnet

på sista tiden varit frivilligt för eleverna i V och A. Kursen har egentligen

utgjort eu utvidgad repetitionskurs af den i allmänna läroverken

genomgångna kursen i allmän och oorganisk kemi och däijämte omfattat

de enklaste grunderna åt organiska kemien, allt utan laborationer.

Att en kortare kurs i kemi är nödvändig äfven för de fackskolor, som

icke hafva ämnet såsom hufvudämne, torde väl knappast kunna ^bestridas,

om man å ena sidan tager hänsyn till kemistudiets ståndpunkt

vid flertalet af våra allmänna läroverk och å andra sidan besinnar,

att den kemiska kursen för dessa fackskolor gifver eleverna den första

närmare kunskapen om egenskaperna hos de materialier, hvilka de sedermera

skola använda och handskas med i det praktiska lifvet. För öfrigt

är kemien ett allmänt grundläggande läroämne, hvars betydelse inom

teknikens alla områden kommer att blifva allt större för hvarje år som

o-år. Man finner äfven, att vid de utländska högskolorna ämnet i regeln

är obligatoriskt.

Men det är äfven tydligt, att eu blott och bar föreläsnmgskurs icke

kan vara tillräcklig för att det inhämtade vetandet skall blifva fullt

lefvande och fruktbringande, utan att äfven tillfälle till laborationer måste

beredas, så att eleven själf får experimentellt framställa de viktigaste

af de resultat, som meddelas genom föreläsningarna, och hvilka för närvarande,

i brist på lärare och lokaler, endast demonstreras af läraren

under lektionerna.

Kommittén har därför ansett, att en kortare kurs i kemi bör vara

obligatorisk för samtliga fackskolor, utom den kemiska och den bergsvetenskapliga

fackskolan, för hvilka kurserna i ämnet naturligtvis måste

vara vida mera omfattande, och att denna kurs bör förenas med lämpliga

laborationer. Hvad föreläsningarna beträffar, torde kursen böra erhålla

en något annan karaktär än för närvarande är fallet, så. att den

dels skulle innehålla de delar af den elementära organiska kemien, som

icke tillräckligt kunnat beaktas vid de allmänna läroverken, och dels

lämna erforderlig ledning för utförandet af laborationerna.

Föreläsningarne torde kunna inskränkas till 4 föreläsningai andel

första terminen, hvaremot kommittéen i fråga om laborationerna tänkt

sig en undervisningstid af 3 timmar under hela första året, utom för

Y* och A, för hvilka allenast en termins laborationsöfningar ansetts till

18

-

Eleraentar

kemi.

138

Tekniska Högskolan.

Allmän och

oorganisk

kemi.

kemi.

Kemisk

teknologi.

Elektrokemi.

räckliga. Såsom beteckning för kursen har kommittén valt benämningen

elementarkemi.

Om den nuvarande förberedande kursen i allmän kemi är otillräcklig

för de öfriga fackskolorna, så är detta ännu mera fallet i fråga om fackskolorna

för kemi och bergsvetenskap, för hvilka kemien är ett hufvudämne.

Kursen bör väsentligt utvidgas och omfatta allmän och oorganisk

kemi samt kompletteras med laborationer. Undervisningstiden har föreslagits

till 3 föreläsningar och 6 laborationstimmar under hela första studieåret.

0ran;u8«BkCh Beträdande den organiska och analytiska kemien föreslås ingen större

ana y « förändring. Undervisningstiden har för K upptagits till 3 föreläsningar

och 12 laborationstimmar under andra studieåret, samt för G och H i

analytisk kemi till 10 laborationstimmar under höstterminen af samma år.

För den kemiska teknologien föreslås ej heller någon egentlig förändring.

Undervisningstiden har upptagits till 5 föreläsningar och

20 laborationstimmar för fackskolan K under dess tredje studieår. Härtill

komma frivilliga studier och arbeten under ett fjärde år.

Elektrokemien med dess viktiga tekniska tillämpningar intager med

afseende på undervisningstiden en relativt anspråkslös plats bland de

vid Högskolan representerade läroämnena. Ämnets betydelse för tekniken

torde dock med tiden blifva allt större, men ännu tinnes knappast anledning

att åt detsamma inrymma väsentligt större plats än för närvarande,

och har kommittén ansett en undervisningstid för Ka af 2 föreläsningar

och 3 laborationstimmar under hela året tillsvidare vara tillräcklig.

I höstterminens kurs skulle jämväl eleverna i sista årskursen

af G och H deltaga.

Undervisningen i bergskemi för eleverna i den bergsvetenskapliga

fackskolan inskränker sig för närvarande till det sista studieåret. Denna

omständighet är i tvänne afseenden mindre lämplig. Dels kunna eleverna

af denna anledning icke egna tillräcklig tid åt det för dem viktiga

ämnet, och dels gör studiet af detsamma allt för mycket intrång på

studiet af specialämnena grufvetenskap i G och järnets metallurgi i H.

För att undvika dessa olägenheter har kommittén föreslagit, att

studiet af bergskemien skulle taga sin början redan under andra studieåret

äfvensom att väsentligt mera tid, både hvad föreläsningar och laborationer

angår, anslås för ämnet än som för närvarande varit möjligt.

Läroämnet skulle omfatta sammanlagdt 2 föreläsningar under höstterminen

och 4 föreläsningar under vårterminen af andra och tredje

studieåren jämte 9 laborationstimmar under andra årets vårtermin samt

15 laborationstimmar under höstterminen och 24 under vårterminen för

de sista, årskurserna i fackafdelningen H\ med någon minskning i laborationsöfningarna

för fackafdelningen G.

Bergskemi.

Läroämnen.

På grund däraf, att Högskolan för läroämnet mineralogi och geologi Mineralogi

hittills endast haft att disponera öfver ett lektorat af lägre lönegraden oclgeoog''''

har undervisningen i detta viktiga ämne för de kemiska och bergsvetenskapliga

fackskolorna och särskildt för underafdelningen för grufvetenskap

hvarken kunnat bedrifvas så grundligt, ej heller till det omfång,

som är erforderligt. För att bereda tillräcklig tid för ämnet

bär kommittén därför föreslagit

1) en kurs i allmän geologi (incl. Sveriges tekniskt viktiga

mineral och bergarter samt de lösa jordlagren) med 3 föreläsningar

under höstterminen åt första studieåret, hvilken kurs

skulle innehålla det viktigaste af det, som bör inhämtas af

eleverna i väg- och vattenbyggnadsfackskolan, men som därjämte

äfven bör fordras af eleverna i K, H och G;

2) en större kurs i mineralogi och geologi, omfattande dels mineralogi

och petrografi med 4 föreläsningar och 3 öfningstimmar

under en termin af andra studieåret lör K, G och H, och dels

malmformationslära och mikroskopi med 3 föreläsningar och

6 öfningstimmar under hela fjärde studieåret för G■ Med

dessa kurser äro jämväl förenade exkursioner under somrarna.

Beträffande järnets metallurgi för H ifrågasätta ingen annan ogent- garnet, _

lig förändring än en ökning af tiden för öfningarna å laboratoriet. 61

Kursen skulle omfatta sammanlagdt 6 föreläsningar hela året om och

6 öfningstimmar under höstterminen och 8 öfningstimmar under vårterminen

af de båda sista studieåren.

Däremot erfordras för G en vida mindre kurs, och har för denna

mindre kurs 3 föreläsningar under en termin ansetts tillräcklig, icke

allenast för G utan äfven för Mb eller de elever, som hafva bergsmekanik

till specialämne.

Jämväl den större för G afsedda kursen i graf''vetenskap har ansetts Gråstenböra

utvidgas till sammanlagdt 6 föreläsningar under höstterminen och

5 föreläsningar under vårterminen samt 13 öfningstimmar hela året om

under tredje och fjärde studieåret, medan för H och Mb en mindre kurs

om 3 föreläsningar under en termin ansetts tillräcklig.

Den för såväl G som H afsedda kursen i andra metallers metallurgi Andra metaihar

upptagits till 4 föreläsningar under höstterminen af tredje studieåret. Iersu“;)al‘

För de numera så viktiga elektriska metoderna för framställ- Elektromening

och behandling af järn och andra metaller har en mindre kurs teurgi.

för Hi föreslagits med 3 lektioner under sista terminen.

140

Tekniska Högskolan.

Järnets mani!

fakturering.

Byggnads

statik.

Tåg- och brobyggnadslära.

Kommittén har jämväl ansett en kurs i järnets mana,fakturering nödvändig

för fackafdelningen H, och för sådant ändamål föreslagit en

undervisningstid af 2 lektioner hela året om under sista studieåret.

h ör läroämnet byggnadsstatik föreslås 3 föreläsningar under höstterminen

och 1 föreläsning under vårterminen med 3 öfningstimmar hela

året föi Va och H2, samt 2 föreläsningar och 3 öfningstimmar under

höstterminen för Va.

Genom beslut af Konung och Riksdag år 1902 blef den förutvarande

professuren i väg- och vattenbyggnadskonst delad i tvänne

professurer, den ena för väg- och brobyggnadskonst och den andra för

vattenbyggnadskonst. Men redan i den motivering, som åtföljde den underdåniga

framställningen från Högskolans styrelse om behofvet af denna

delning, framhölls, att läroämnet i sin helhet härmed ännu icke vore

tillräckligt tillgodosedt, utan att väg- och brobyggnadslärans omfattning i

själfva verket vore så betydande, att en ytterligare uppdelning af detta

ämnepå två professurer inom kort blefve nödvändig.

Äfven i 1904 ars förslag framhölls behofvet af tvänne professurer

i det nämda läroämnet, visserligen närmast med hänsyn till elevantalets

ökning, men med uttryckligt förbehåll att kunna, därest omständigheterna

så fordrade, dela ämnet själft i tvänne delar, hvar och en

representerad genom särskild professor.

I utlandet är läroämnet i regeln deladt på flera professurer. För

att ej tala om så rikt utrustade högskolor som Berlins, torde här

endast höra omnämnas, att högskolan i Danzig har 2 professurer,

Darmstadt 3, Aachen 2, o. s. v. För sin del kan kommittén ej heller

inse, huru det särdeles omfattande området skall kunna behärskas af

mindre än två hufvudlärare, särskilt om man tager hänsyn till de

stegrade anspråken på väg- och brobyggnadsingenjörernas speciella utbildning

för de olika arter af uppgifter, som åligga dem i det praktiska

lifvet.

Det återstår endast att undersöka, hvilken uppdelning af ämnet

skulle vara den lämpligaste. I detta hänseende har kommittén, i öfverensstämmelse

jämväl med högskolelärarnas uttalade åsikt, slutligen

stannat vid att föreslå, att den ena delen af ämnet, som fortfarande

skulle benämnas väg- och brobyggnad slär a, borde, i stort sedt, omfatta

sten- och träkonstruktioner efter ungefär följande program:

tracering och terassering af vägar, tunnlar; vägbanans

allmänna anordning för kör-och järn v7 äga r; järnvägsöfver byggnad,

växlar, signaler och säkerhetsanordningar; broars ändamål

och anordnande i allmänhet; grundläggningsmetoder, landfästen

Läroämnen.

141

och pelare; träbroar, sten- och betongbroar; arbetsbeskrifningar

och kostnadsförslag; konstruktioner och laborationer,

med sammanlagdt G föreläsningar och 12 öfningstimmar under

höstterminen och 4 föreläsningar och 18 öfningstimmar under

vårterminen af tredje och fjärde studieåren för V och med

modifikationer för de särskilda underafdelningarna;

samt att den andra delen af ämnet, med benämning järnbyggnadslära, .lärobyggnad»- skulle i hufvudsak omfatta järnkonstruktioner efter följande program: lara

olika

slag af plåt, fasonjärn och balkar samt förbindningar

dem emellan; järnets användning inom husbyggnadskonsten;

takstolskonstruktioner, kupoler, torn; järnöfverbyggnader för

broar, fasta och rörliga; olika system, statiskt bestämda och

statiskt obestämda system; kontinuerliga balkar; belastningsteorier

för järnvägsbroar; lagerkonstruktioner, dilatationsanordningar;

uppsättning, prof belastning, underhåll; arbetsbeskrifningar

och kostnadsförslag; konstruktioner och laborationer,

med ungefär lika lång undervisningstid som för väg- och

brobyggnadsläran.

Äfven i fråga om vattenbyggnadslävan är Högskolan otvifvelaktigt Vattenbyggmindre

väl utrustad i fråga om lärarekrafter och kan icke uthärda järn- na 8 ara''

förelse med flera af utlandets högskolor, hvilka hafva 2 eller flera

lärare i ämnets olika delar. Kommittén tror dock, att en afsevärd utvidgning

af den nuvarande undervisningen tillsvidare kan ske, utan

ökning af lärarekrafterna, genom att öka undervisningstiden i ämnet

för dem, som önska idka specialstudier, till ungefär samma längd som

för de båda nyss afhandlade läroämnena, hvarigenom särskildt för

hydrologien, äfvensom för konstruktioner och laborationer, skulle vinnas

erforderligt antal undervisningstimmar.

Mot arkitektelevernas utbildning vid Högskolan har med rätta Byggnaden

anmärkningen gjorts, att allt för liten vikt blifvit lagd vid den rent tekniÄbyggnadstekniska

undervisningen, under det att däremot de arkitektoniska

ämnena i hufvudsak varit väl tillgodosedda. Då eleven efter

genomgången kurs vid Högskolan öfvergått till det vid Akademien för

de fria konsterna inrättade läroverket, har hans utbildning ännu mera

ensidigt inriktats åt det estetiska hållet. Denna brist i den högre arkitektundervisningen

har, enligt hvad till kommitténs kännedom kommit,

äfven beaktats inom närnda läroverk, i det man därstädes är betänkt

på en utvidgning af undervisningen i den s. k. byggnadskonstruktionsläran.

142

Tekniska Högskolan.

Äfven i fråga om undervisningen vid Högskolan har man sedan

några år tillbaka sökt i någon mån tillgodose samma behof genom inrättandet

af en extra lärarebefattning i byggriadskonstruktionslära för

arkitekteleverna, med en tjänstgöringstid af något mer än en lektion i

veckan för hel termin räknadt. Härigenom erhölls en välbehöflig om

ock ej på långt när tillräcklig fortsättning och utvidning af den redan

befintliga med byggnadsstatiken förenade kursen i den s. k. allmänna

byggnadsläran.

I likhet med förhållandet vid utlandets högskolor är det emellertid

nödvändigt, att i ännu högre grad än hvad hittills, på grund af otillräckliga

medel, varit möjligt, utvidga den här afhandlade sidan af arkitektundervisningen

vid Högskolan så, att den färdige arkitekten erhåller icke

allenast den högsta rent estetiska utbildning, utan jämväl tillräckliga

insikter i byggnadstekniken för att, där så erfordras, kunna fullt

själfständigt behandla förelagda uppgifter. Och alldeles särskild! är

denna utbildning nödvändig för dem, som vilja åtnöja sig med högskolekursen

utan fortsättning vid Konstakademien, och för hvilka i allmänhet

den byggnadstekniska utbildningen är minst lika viktig som den

estetiska, som vid Högskolan meddelas.

Af nu antydda skäl och i anslutning till de åsikter, som uttalats

inom Svenska Teknologföreningen har kommittén tänkt sig den för

ändamålet erforderliga byggnadstekniska undervisningen för arkitekteleverna

vid Högskolan böra sammanfattas i ett läroämne, som lämpligen

bör benämnas byggnadsteknik, och hvilket skulle omfatta, dels hufvuddelen

af den s. k. allmänna byggnadsläran och den nu befintliga kursen

i den s. k. byggnadskonstruktionsläran och dels en utvidgning af denna

sistnämda kurs till det omfång, som funnits vara erforderligt.

Den närmare förklaringen af kursens omfattning angifves genom

följande af kommittén föreslagna undervisningsprogram:

den naturliga byggnadsgrunden, grundläggningsmetoder,

väggar och stöttor af sten, trä och järn, bjälklag, golf och

trossbottnar, murverk, pelare, hvalf, tak, torn, kupoler, förankringar;

beklädnadsarbeten och isoleringsanordningar; rökledningar,

skorstenar och eldsäkerhetsanordningar; häng- och

spännverk, takstolar af trä och järn; speciella byggnadstekniska

anordningar inom husbyggnaden; byggnadsförfattningar,

som afse tekniska bestämmelser; arbets- och materialbeskrifningar,

kostnadsberäkningar; konstruktioner och öfningar.

Hvad undervisningstiden beträffar, så har kommittén ansett ämnet

böra förläggas till de 2 sista studieåren af A med sammanlagdt 5 före

-

Läroämnen.

143

läsningar under höstterminen och 3 föreläsningar under vårterminen

samt 12 öfningstimmar hela året om.

För flertalet af de öfriga fackskolorna har under föregående tider

en mindre kurs i »husbyggnadskonst» — för fackskolan V föredrogs

dock en särskild med A gemensam större kurs — varit obligatorisk.

Under de två senaste läsåren har dock denna kurs gjorts frivillig

på grund däraf, att ämnet ansetts icke vara lämpadt efter dessa fackskolors

särskilda behof. Däremot skulle en mindre kurs i det ofvan

definierade ämnet byggnadsteknik vara af största betydelse för fackskolorna

J/, E, G och H och, enligt kommitténs mening, jämväl kunna

vara tillräcklig för V. Kommittén föreslår därför för dessa fackskolors

tredje studieår en dylik mindre kurs under höstterminen med 2 föreläsningar

och 3 öfningstimmar och med ungefär följande program:

byggnadsmaterialier, naturliga och konstgjorda; grundläggningsmetoder

i fråga om husbyggnader; hophuggningar och

förband i trä och sten; stödjande och bärande konstruktionsdelar,

hvalf, tak, kupoler; kostnadsförslags upprättande och

konstruktionsöfningar.

Såsom redan angifvits, har i ämnet »husbyggnadskonst» hittills

en större kurs varit obligatorisk för fackskolorna V och A. Denna

kurs har i kommitténs förslag beträffande fackskolan V ansetts

kunna utbytas mot den ofvan angifna mindre kursen i byggnadsteknik.

För arkitekturfackskolan A däremot är läroämnet enligt

nuvarande program icke längre tillräckligt omfattande, framför allt

därför, att den anslagna korta undervisningstiden ej medgifver en

ingående behandling af de enklare husbyggnadskonstruktionerna, med

hvilken uppgift därför undervisningen i arkitektur, för hvilken den borde

utgöra en förutsättning, måste belastas. I hufvudsak skulle den sålunda

behöfliga kursen åsyfta att meddela hvad man skulle kunna kalla

byggmästarekunskaper och att göra eleverna till praktiska och goda

byggnadsritare och kontrollanter. Med undervisningen skulle därjämte,

i vida högre grad än hittills varit möjligt, förenas besök vid byggen

och arbetsplatser samt utförande af materialbeskrifningar och kostnadsförslag.

Läroämnet, hvilket af kommittén benämts husbyggncidslära, skulle

således erhålla ungefär följande undervisningsprogram:

husbyggnadens olika delar och sammansättning med hänsyn

till godt bestånd, sundhet, värmebehof och skydd mot

eldfara; husbyggnadsmaterialier; grundmurar och källarvåning;

plan anordningar och förbindelser mellan våningarna; väggar,

Husbyggnads

lära.

144

Tekniska Högskolan.

Arkitektur.

Byggnads

konstens

historia.

Stadsanlägg

mngslära.

Arkitektonisk

formlära.

Hygien.

tak, golf och trossbottnar; beklädnad och taktäckning; uppvärmning

och ventilation; program för trä- och stenbyggnader;

öfningar, besök vid byggen och arbetsplatser; materialbeskrifningar

och kostnadsförslag.

Undervisningen bar tänkts förlagd till första och andra studieåret,

dels för att kunna tjäna såsom grundval och förutsättning för den egentliga

arkitekturundervisningen, dels äfven för att gifva eleven tillfälle

att redan under den första studietiden göra närmare bekantskap med

verkliga uppgifter inom området för hans fackriktning.

Såsom undervisningstid föreslås 3 föreläsningar och 3 öfningstimmar

under vårterminen af första och 4 föreläsningar och 6 öfningstimmar

under hela andra studieåret.

Läroämnet arkitektur, som omfattar såväl den arkitektoniska formläran

som den arkitektoniska kompositionsläran jämte tillhörande skissoch

ritöfningar, kan genom vissa delars öfverflyttande till husbyggnadsläran

erhålla erforderlig utvidgning utan att undervisningstiden behöfver

förlängas, och skulle därför till ämnet under de två sista studieåren

anslås sammanlagdt 5 föreläsningar och 21 öfningstimmar hela året om.

För byggnadskonstens historia finnes för närvarande en mindre kurs

för Ai med 2 föreläsningar under höst- och en föreläsning under vårterminen.

Då undervisningstiden befunnits för knapp, föreslås en utvidgning

till 3 föreläsningar hela året om.

I stadsanläggningslära har hittills meddelats en mindre kurs för A:t,

som bekostats af eleverna själfva. Med hänsyn till ämnets uppenbara

betydelse föreslås detsamma att blifva obligatoriskt med 2 föreläsningar

under vårterminen.

För att bibringa väg- och vattenbyggnadseleverna nödiga insikter

i de estetiska grunderna för byggnaders uppförande hafva förut byggnadskonstens

historia och en kurs i arkitekturritning varit för dem

obligatoriska, men på sista åren gjorts frivilliga. Då uppenbarligen

någon kännedom om estetiska synpunkter äfven för de nämda

eleverna är af största betydelse, men de för arkitekteleverna afsedda

kurserna för detta ändamål äro för vidlyftiga, föreslås en särskild

mindre kurs i arkitektonisk formlära för Vi med 2 lektioner under vårterminen.

I fråga om ämnet teknisk hygien anser kommittén en kurs med 1

föreläsning under en termin böra vara obligatorisk för fackskolorna

M1 S, K och V. För den obligatoriska kursen i byggnadsliygien för A

bör anslås 3 föreläsningar och 3 öfningstimmar under någon af de sista

terminerna af studietiden.

Läroämnen.

145

Under benämningen materiallära och materialpröfning har kommittén Materians™,

sammanfattat de kurser, som för närvarande benämnas »metallernas

egenskaper» och »mekaniska laborationer», och hvilka enligt kommitténs

åsikt böra vara obligatoriska för samtliga fackskolor utom K och H,

för hvilken sistnämda fackskola, enligt hvad nedan angifves, en särskild

kurs skulle anordnas. Den ifrågavarande kursen skulle förläggas till

andra studieårets vårtermin, för att tjäna såsom grundval för de senare

årens studier och en del tekniska tillämpningar, och för att redan under

ett tidigare stadium göra eleven förtrogen med hållfastheten och öfriga

egenskaper hos materialierna och med de metoder, som användas för

att bestämma dessa egenskaper.

► I hufvudsaklig öfverensstämmelse med nuvarande förhållanden torde

undervisningen i ämnet böra handhafvas af personer med anställning

vid materialprofningsanstalten, både emedan tillräcklig sakkunskap i

i regeln är förhanden hos dessa personer, och emedan det är af vikt

att öfningarna i materialprofning kunna utföras på den anstalt, som har

utförandet af dylika arbeten till sin egentliga uppgift och som äger de

för ändamålet lämpligaste apparater.

Kursen bör omfatta 4 föreläsningar med 3 öfningstimmar under

en termin enligt ungefär följande program:

Kortfattad beskrifning af tackjärnets framställning och omvandling

till smidbart järn eller stål, omfattande: järnmalmer

och deras rostning, masugnsprocessen, aducering, bessemer- och

martinprocessen, härdfärskning, puddling, brännstål och degelgjutstål;

legeringars byggnad i allmänhet, kritiska temperaturer;

olika ämnens, och särskildt kolets inverkan på järnets egenskaper;

härdning; smidbarhet; vällbarhet; brottutseende; olika järn- och

stålsorters hållfasthetsegenskaper, därvid skilda behandlingssätts

inflytande på desamma meddelas; redogörelse för metoder och

apparater för undersökning af hållfasthetsegenskaper hos metaller,

trä, sten, cement etc; de viktigaste egenskaperna hos

koppar, bly, tenn, zink, m. fl. metaller, äfvensom hos de vanligaste

i praktiken förekommande legeringar; hållfasthetsprofs

utförande å tackjärn, smidbart järn, koppar, sten, tegel, cement,

trä m. m.

För eleverna i H* skulle däremot inrättas en mot den föregående Järnets och

svarande för denna fackskolas speciella behof lämpad kurs i järnets och a“edrraagg^1

andra metallers egenskaper samt i det redan nu vid Högskolan represen- 8k»per samt

terade ämnet metallo gr afl eller läran om den mikroskopiska bestämningen “etnografi.

19

146

Tekniska Högskolan.

Industriell

ekonomi och

statskunskap.

Skogsskötsel.

Ornamentsritning

och

modellering.

Frihandsteck

ning.

Maskinkroki

ritning.

Byggnads

krokiritning.

Frivilliga

läroämnen.

af metallernas inre struktur, med 2 föreläsningar och 9 öfningstimmar

äfvenledes för särskild lärare, helst från materialprofningsanstalten.

För läroämnet »industriell ekonomi och statskunskap», som skulle vara

obligatoriskt för alla fackskolor utom A har kommittén föreslagit en

undervisningstid af 3 timmar under hela sista studieåret.

Med afseende a betydelsen för blifvande hyttingenjörer af någon

kunskap i skogsskötsel har kommittén, i enlighet med förslag från

lärarne, föreslagit en kurs i detta ämne för eleverna i Hi med 3 föreläsningar

under en termin.

För de båda läroämnena ornamentsritning och modellering för fackskolan

A föreslås ungefär samma omfattning som för närvarande.

För fackskolan A bör frihandsteckningen bibehållas med ungefär

samma omfattning och innehåll som för närvarande.

Däremot har man, såsom det synes kommittén, med rätta gjort

anmärkning mot bibehållande af den nuvarande kursen i nämda ämne

för de öfriga fackskolorna. Kommittén har därför, i enlighet med yrkanden

från flera håll, föreslagit, att för fackskolorna M, S, E, K, G

och H, d. v. s. för de hufvudsakligen maskintekniska och kemiska

fackriktningarna, kursen utbytes mot eu kurs i maskinkrokiritning, eller

teckning och skissering af maskindelar och enklare maskiner, och

för väg-och vattenbyggnadsfackskolan V mot en kurs i byggnadskrokiritning,

eller skissering af byggnadsdetaljer hörande just till denna

fackskolas hufvudområden. På samma gång som härigenom färdighet

i frihandsteckning till erforderligt omfång vinnes, skulle eleven därjämte

redan från början af sina studier vänjas vid tekniska detaljer

inom området för den af honom valda fackriktningen, och i följd häraf

jämväl intresset för facket från början underhållas.

Föriitom ofvan anförda läroämnen, hvilka föreslagits skola vara

obligatoriska för en eller flera fackskolor, föreslår kommittén, att tillfälle

till undervisning må beredas de elever, som önska betjäna sig

däraf, i följande jämväl i 1904 års förslag upptagna ämnen, nämligen

dels jäsning steknik, livilket läroämne under namn af zymoteknik redan

för närvarande representeras af en lärare med arvode å ordinarie stat,

och dels de för Högskolan nya ämnena fotografi och bokföring.

Läroplaner.

färo^^er ^ en^^ie^ med hvad som ofvan anförts rörande de särskilda läro

rop

aner. ämnena, redogöres nu här nedan i en tabellarisk öfversikt för det af

kommittén uppgjorda förslag till läroplaner för de olika fackafdelningarna.

Detta förslag, som endast upptager de läroämnen, som i allmänhet ansetts

Läroplaner.

147

böra vara obligatoriska, är ämnadt att tjäna till ledning vid undervisningens

ordnande efter de af kommittén förordade grunder, men kan, såsom redan

förut framhållits, naturligtvis icke betraktas såsom fullt definitivt i den

meningen, att icke framdeles, såsom hittills, läroämnenas och de för dem

angifna lärotimmarnes fördelning på olika terminer eller läroår äfvensom

ett och annat ämnes ställning såsom obligatoriskt eller frivilligt o. s. v.

kan komma att undergå förändringar, beroende på högskolemyndigheternas

stadgeenliga pröfning. Kommittén vill därvid jämväl erinra om den förut

i betänkandet flerstädes framhållna betydelsen af den i stadgarnas § 21

medgifna rättigheten för elev, att under särskilda förhållanden få utbyta

ett i läroplanen föreskrifvet läroämne mot ett annat eller att vinna befrielse

från ett visst läroämne, äfvensom att, i den mån lärarekrafter och

undervisningsmateriel äro tillräckliga, kunna ordna sina studier efter en

läroplan, som motsvarar någon annan för vårt lands industri viktig

fackriktning än som representeras af de ordinarie läroplanerna.

I de följande tabellerna upptagas för hufvudfackafdelningarne de

läroämnen, som böra under hvarje läroår genomgås med angifvande i

fråga om lektionernas omfattning af det timantal, för vecka räknadt, som

under höst- eller vårterminen ansetts böra därtill användas. För hvarje

ämne angifves därvid under beteckningen f antalet föreläsningar och

under beteckningen ö antalet öfningstimmar. Med öfningar förstås därvid

icke allenast de problemöfningar och repetitioner, som hufvudsakligen

förekomma inom de grundläggande ämnena, utan jämväl de inom

tillämpningsämnena förekommande konstruktioner, laborationer o. s. v.

Beteckningen »in. k.» efter något läroämne betyder, att en mindre kurs

i ämnet genomgås.

I den sista kolumnen af tabellerna hänvisas till den lärarebefattning,

till hvars undervisningsområde hvarje läroämne tänkts skola

höra, och betyder därvid bokstafven p professur och bokstafven s

speciallärarebefattning, samt den bredvid stående siffran befattningens

ordningsnummer i den sammanställning af de olika föreslagna lärarebefattningarna,

som å sidd. 165—169 meddelas.

Betydelsen af beteckningarne Mi, M 2 0. s. v. har angifvit så sid. 120.

För jämförelsens skull meddelas i Bil. Litt. V. en motsvarande

sammanställning af nu gällande läroplaner.

148

Tekniska Högskolan.

Maskinbyggnad och mekanisk teknologi (M.)

Års-

afdeln.

Läroämne.

Hösttermin

■Vårtermin

Lärare.

f.

ö.

f.

ö.

Ml

Matematik..................................

6

4

5

5

p. 1

Beskrifvande geometri........................................

3

5

3

5

p. 5

Grafostatik och. hållfasthetslära...........................

—

—

2

1

p. 7

Fysik..............................................................

—

—

4

3

p. 6

Elementarkemi..................................................

4

3

—

3

p. 19

Maskinkrokiritning............................................

—

2

—

2

s. 18

Summa timmar

13

14

14

19

M3

Differentialekvationer.........................................

2

2

p. 2

Mekanik..........................................................

3

2

5

4

p. 2

Konstruktion af maskinelement...........................

4

9

3

9

p. 7

Grafostatik och hållfasthetslära...........................

2

1

—

—

p. 7

Fysik..............................................................

4

3

—

—

p. 6

Materiallära och materialprofning........................

—

—

4

3

s. 8

Elektroteknik, m. k...........................................

—

—

3

3

s. 1

Planmätning och nivelering...............................

5-31

maj

p. 4

Summa timmar

15

17

15

19

M3

Mekanisk värmeteori....

2

p. 6

Ångmaskinlära..................................................

4

6

4

6

P. 9

Läran om vattenmotorer..........................

4

—

2

9

P. 11

Mekanisk teknologi............................................

3

2

3

2

p. 13

Hiss- och transportanordningar...........................

—

—

3

6

s. 2

Byggnadsteknik, m. k........................................

2

3

—

—

p. 29

Numeriska och grafiska metoder..........................

2

2