SOU 1910:2

ARBETSSTATISTIK. A: 5.

UTGIFVEN AF K. KOMMERS ECOLLEGII AFDELNING FÖR ARBETSSTATISTIK.

RHIl

sus

KOLLEKTIVAVTAL

ANGÅENDE

ARBETS- OCH LÖNEFÖRHÅLLANDEN

I SVERIGE.

I.

REDOGÖRELSE FÖR KOLLEKTIVAFTALENS UTBREDNING

OCH HUFVUDSAKLIGA INNEHÅLL.

082273

STOCKHOLM

KKXCI,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1910

Pour la table des matiéres voir page.............. 3.

Pour le resumé frangais voir page............... 245.

Den utredning angående i riket gällande kollektivaftal

med afseende å arbets- och löneförhållanden, hvilken Kungl.

Kommerskollegium genom nådiga brefvet den 18 oktober

1907 fått sig anbefallt att utföra, och hvilken utredning

verkställts a Kollegii afdelning för arbetsstatistik, föreligger

numera i det närmaste fullbordad.

På grund af arbetets omfattning äfvensom af andra,

rent praktiska skäl har det befunnits lämpligt att offentliearöra

utredningens resultat i tre särskilda delar, innehållande,

oo o

del I: Redogörelse för kollektivaftalens utbredning

och hufvudsakliga innehåll; del II: Förteckning å

gällande kollektivaftal samt kollektivaftal inom olika

näringsgrenar (i urval), och del III: Arbetslönens storlek

och arbetstidens längd inom olika näringsgrenar enligt

gällande kollektivaftal (1 907). Af dessa har del II utgifvits

redan i maj 1908; del 1 öfverlämnas härmed till offentligheten,

och beräknas del III kunna utkomma c:a en månad senare.

Planläggningen och utförandet af förevarande utredningsarbete

i dess helhet har inom afdelningen närmast handhafts

af amanuensen Gösta Bagge, med biträde vid materialets

insamlande, granskning och bearbetande af amanuensen Bertil

Nvström; och har Bagge, som under arbetets gång lämnat

sin befattning hos Kollegium, äfven därefter haft sig anförtrodt

att i hufvudsak utarbeta redogörelsen för kollektivaftalens

utbredning och innehåll (del 1). Redogörelsen i

del III har i hufvudsak utarbetats af amanuensen Nyström.

Sedan i och för föreliggande, mera ingående utredning

af gällande kollektivaftal en i görligaste mån fullständig

bD r±t

samling af sådana aftal åvägabragts inom afdelningen, samt

arbetena med denna samlings fortsatta komplettering och

tillgodogörande blifvit fullständigt planlagda, hafva dessa

arbeten regelbundet fortgått. På grundval af det sålunda

förefintliga, tid efter annan kompletterade materialet kommer

afdelningen att utarbeta och årligen utgifva en, om ock

mera kortfattad, redogörelse för mellan arbetsgifvare och

arbetare träffade kollektivaftal. Den första af dessa årsredoörelser,

för år 1908, är redan fullbordad och beräknas

unna utkomma ungefär samtidigt med del III af förevarande

redogörelse.

Stockholm i december 1909.

Kung''1. Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik.

HENNING ELMQUIST.

/

Gunnar Huss.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Text.

Sid.

Inledning................................ 5.

Undersökningens tillkomst s. 5; materialets insamlande s. 7; kollektivaftalets

begrepp s. 18; materialets bearbetande s. 24; materialets beskaffenhet

s. 28.

I. Kollektivaftalets utbredning i Sverige ...............33.

Inom jordbruket s. 34; skogsbrukets. 35; grufdriften s. 85; fabriker och

handtverk s. 36; (närings- och njutningsämnesindustrien s. 38; textilindustrien

s. 44; beklädnadsindustrien s. 46; läder-, hår- och gummivaruindustrien

s. 48; trävaruindustrien s. 49; trämasse- och pappersindustrien s. 54; grafiska

industrien s. 55; malmförädlingsindustrien s. 57; metall- samt maskinoch

skeppsbyggnadsindustrierna s. 57; jord- och stenindustrien s. 61; den

kemisk-tekniska industrien s. 66; sammanfattning s. 67); bland olika arbetaregrupper

samt bland kvinnor och minderåriga vid grufvor, fabriker

och handtverk s. 68; inom byggnadsverksamheten s. 71; allmänna arbeten

s. 74; handel och samfärdsel s. 74; inom olika landsdelar s. 79; slutresultat

s. 82.

II. Kollektivaftalets parter......................86.

Organisation eller enskilda personer som parter s. 86; hufvudorganisation

som part s. 91; ett flertal organisationer som parter s. 94.

III. Kollektivaftalets giltighetsområde och giltighetstid........95.

Kollektivaftalens lokala giltighetsområde s. 95; giltighetstid s. 100;

uppsägningstid och förlängd giltighetstid s. 101; utlöpningsmånader s. 106.

IV. Parternas åtaganden genom kollektivaftalet............108.

Skyldighet för organisation att tvinga medlemmarne följa kollektivaftalet

s. 109; skriftliga personliga aftal s. 110; åtaganden gentemot utom

de aftalsträffande organisationerna stående personer s. 110; arbetsinställelse

under aftals giltighetstid s. 112.

V. ” Förliknings- och skiljenämnder samt regler för förhandling mellan

parterna............................117.

Förhandling mellan hufvudorganisationerna innan arbetsinställelse s.

117; förliknings- och skiljenämnder s. 120 (nämndernas befogenhet s.

120; nämndernas sammansättning och förhandlingsproceduren s. 122).

VI. Bestämmelser om allöningen....................127.

Differentieringar i tidlönen s. 127 (minimi-, normal- och maximilöner

s. 127; kvalifikationer för erhållande af den aftalsbestämda lönen s. 130;

nedsättningar för ej kvalificerade s. 130; särskilda lönesatser för minderåriga

samt under lärotid s. 132; klassificering af arbetarne i olika lönegrupper

s. 132). Löneformen s. 141 (tidlön och ackordlön s. 141; olika bestämmelser

rörande ackordsarbete s. 148; tidlönen garanterad vid ackordsarbete

s. 151; premielöner s. 154; gruppackordets. 155); naturaförmåner s.

156; ersättning för verktyg m. m. s. 160; tillägg vid särskildt ansträngande

arbete m. m. s. 162; väntpengar s. 163; ute- och landsarbete s. 165; dyrortsindelning

s. 167; automatisk höjning af lönesatserna under aftalets giltighetstid

s. 167; minimiprestationer s. 169; timpenning, dagspenning, vecko-,

månads- eller årslön s. 172; aflöningsdagen s. 174; utbetalning af

ackordsöfverskott s. 175; innehållande af viss del af lönen s. 175;

rätt för arbetare att kontrollera utbetalningen s. 178; kassering af ackordsarbete

s. 179.

1—082273. Kollektivaftal.

2

Sid.

VII. Bestämmelser om arbetstiden...................180.

Längd och förläggning samt raster s. 181; maxiini- och minimiarbetstid

s. 185: förkortning vid bristande arbetstillgång s. 185; automatisk

förkortning under aftalets giltighetstid s; 191; förkortad arbetstid på lördag

s. 191; semester och fridagar s. 191; öfvertidsarbete s. 195.

Vin. Bestämmelser om ersättning vid olycksfall och sjukdom, hygieniska

anordningar på arbetsplatserna in. in. . .........201.

Olycksfallsersättning och —försäkring s. 201 (utsträckning af olycksfallsersättningen

till i lagen ej upptagna näringsgrenar s. 204; försäkring

s. 206; utsträckning af ersättningsskyldigheten till karenstiden s. 207); sjukhjälp

m. m. s. 208; skyddsanordningar och hygieniska föreskrifter s. 209.

IX. Kollektivaflalets öfriga innehåll..................211.

Ordningsregler s. 211; uppsägningstid för det personliga arbetsaftalet s.

213; arbetets ledning, föreningsrätt och föreningstvång s. 215; samarbete mellan

organisationer i yrkes- m. fl. frågor s. 232; utbildningstid och lärlingsväsen

s. 236; afveckling af konflikter i samband med aftals träffande s. 244.

Sammanfattning på franska....................... 245.

Tabeller.

Tab. 1. Af kollektivaftal berörda arbetsgivare samt hos dem anställda arbetare

af olika kön och åldrar, fördelade efter näringsgrenar och orter. . 253.

» 2. Arbetsgifvare och arbetare, berörda och icke berörda af kollektivaftal,

inom olika näringsgrenar................... 295.

5 3. Af kollektivaftal berörda arbetare vid grufvor och fabriker, fördelade

efter arbetets art samt i grupper med och utan i kollektivaftal

fastställd lön......................... 300.

> 4. Kollektivaftalen, fördelade efter olika slag af parter (organisation

eller icke)................. 304.

» 5. Kollektivaftalen, fördelade efter giltighetsområde......... 308.

» 6. Kollektivaftalen, fördelade efter giltighetstid...........312.

• 7. Kollektivaftalen, fördelade efter utlöpningstid (kalendermånad) . . . 320.

» 8. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående tvisters behandling

........................... 326.

» 9. Kollektivaftalen, fördelade efter löneformen (ackord eller tidlön) . . 330.

» 10. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående garanterad tidlön

vid ackordsarbete..................... 334.

» 11. Kollektivaftalen, fördelade efter tidlönens beräkning (per timme, dag,

vecka, månad eller år).................... 338.

> 12. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående aflöningsdagen 342.

» 13. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående arbetstidens

reglering........................... 350.

» 14. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående fridagar och

semester........................... 354.

» 15. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående ersättning för

öfvertids-, natt-, sön- och helgdagsarbete............. 358.

> 16. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser ang. olycksfallsförsäk

ring

samt ersättning m. m. vid olycksfall eller sjukdom .... 362.

> 17. Kollektivaftalen, fördelade etter bestämmelser angående uppsägningsti

den

för det personliga arbetsaftalet............... 370.

» 18. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelsi-r angående arbetets ledning,

föreningsrätt och föreningstvång............. 374.

» 19. Kollektivaftalen inom vissa näringsgrenar, fördelade efter bestämmelser

angående lärlingsväsendets reglering............ 382.

» 20. Kollektivaftalen inom vissa näringsgrenar, fördelade efter bestämmelser

angående lärotidens längd................. 384.

■> 21. Körtel kning öfver mera betydande arbetsgifvare- och arbetareorgani

sationer,

hvilka träifat eller godkänt kollektivaftal inom olika

näringsgrenar ........................ 386.

o

TABLE BES MATIÉRES.

Texte. Page.

Introduction.............................. 5.

Histoire de 1’enquéte p. 5; recueil des données p. 7; definition du contrat

collectif p. 18; exploitation des données p. 24; qualité des données p. 28.

I. Le contrat collectif en Suede...................33.

Dans 1’agriculture p. 34; 1’exploitation forestiére p. 35; 1’exploitation

miniére p. 35; 1’industrie manufactnriére et manuelle p. 36 (denrées alimentaires

et excitants p. 38; industrie textile p. 44; industrie des vétements

p. 46; industrie d’articles en peaux, euir, gömme etc. p. 48; industrie

du bois p. 49; industrie de la pate de bois et du papier p. 54; industrie

grapbique p. 55; usines ä fer, cuivre etc. p. 57; industrie en métaux,

industrie des macbines et chantiers p. 57; industries de la pierre, de cérames

et de verre p. 61; industrie chimique p. 66; résnmé p. 67); différents

groupes d’ouvriers, femmes et mineurs dans 1’exploitation miniére et 1’industrie

manufacturiére et manuelle p. 68; industries de construction p. 71;

services publics p. 74; commerce et Communications p. 74; étendue géographique

p. 79; conclusion p. 82.

II. Los parties contractantes.....................86.

Les parties contractantes: associations ou individus p. 86; association

principale ou section p. 91; plusieurs associations p. 94.

III. Etendne d’application et durée do contrat collectif.......95

Etendue locale du contrat collectif p. 95; durée p. 100; délai de

dénonciation et prorogation du contrat p. 101; mois d’expiration p. 106.

IV. Engagements des parties contractantes en vertu du contrat collectif.

...............................108.

Obligation des associations contractantes de faire respecter le contrat

p. 109; contrats individuels par écrit p. 110; engagements quant aux personnes

non appartenant aux associations contractantes p. 110; greves et

lockouts pendant la durée du contrat p. 112.

V. Tfégociations, conciliation et arbitrage..............117.

Négociations entre les associations principales avant le commencement

d’uue greve ou d’un lockout p. 117; commissions de conciliation et d’arbitrage

p. 120 (compétence des commissions p. 120; composition et procédure

des commissions p. 122).

VI. Clauses relatives aux salaires....................127.

Taux des salaires p. 127 (salaire minimum, ordinaire et maximum

p. 127; qualifications pour obtenir le salaire stipulé p. 130; réduction pour

les ouvriers non-qualifiés p. 130; taux de salaire pour les mineurs, les

apprentis et les ouvriers de différentes catégories p. 132); les formes d ela

rémunération p. 141 (salaire au temps et aux piéces p. 141; clauses diverses

concernant le travail aux piéces p. 148; salaire au temps garanti pour le

travail aux piéces p. 151; primes p. 154; travail aux piéces exécuté par

groupes p. 155); paiement en nature p. 156; compensation pour outils etc.

p. 160; surpaie pour travaux extrémement fatiguants etc. p. 162; indemnisation

d’attente p. 163; travail ä la campagne et en plein air p. 165;

différences des salaires d’aprés les frais locaux d’existence p. 167; augmentation

progressive des salaires pendant la durée du contrat p. 167; prestations

minima p. 169; salaire ä l’heure, au jour, hebdomadaire, mensuel ou

annuel p. 172; jour de paie p. 174; paiement du salaire pour le travail

aux piéces p. 175; systéme de décompte p. 175: droit des ouvriers de contröler

les paiements p. 178; réduction du salaire aux piéces ä cause de

mauvaise exécution du travail p. 179.

VII. Clauses relatives au temps du travail..............180.

Durée, distribution et arréts p. 181; maximum et minimum p. 185;

réduction par manque d’ouvrage p. 185; réduction automatique pendant la

durée du contrat p. 191; réduction les samedis p. 191; vacances et jours

libres p. 191; beures supplémentaires p. 195.

4

Page.

VIII. Clauses relatives ;i la réparation <les dommages résultant des

accidents du trayail; secours en cas de maladie et dispositions

hygiéniques............................201.

Réparation des dommages et assurance contre accidents p. 201;

extension de la réparation des dommages dans les industries non énumérées

dans la loi p. 204; assurance p. 206; extension des obligations de

réparation des dommages ä la période de carence p. 207; secours en cas de

maladie etc. p. 208; dispositions protectrices et stipulations hygiéniques

p. 209.

IX. Autres clauses des contrats collectifs..............211.

Réglements d’atelier p. 211; délai-congé du contrat individuel p.

213; direction des travaux, liberté d’association p. 215; collaboration entre

les associations dans les questions professionelles p. 232; réglementation de

1’apprentissage p. 236; solution des conflits en connexion avec la conclusion

d’un nouveau contrat collectif p. 244.

Resumé frangais............................ 245.

Tableaux.

Tab. 1. Nombre des patrons liés par les contrats collectifs et des ouvriers de

différents sexes et åges embaucbés chez eux, répartis d’aprés les industries

et les lieux de travail.................. 253.

■ 2. Nombre des patrons et des ouvriers des contrats collectifs, relatif au

nombre total, répartis d’aprés les industries........... 295.

» 3. Ouvriers de 1’exploitation miniére et de 1’industrie manufacturiére dans

les contrats collectifs, répartis d’aprés le genre du travail et la fixation

ou la non-fixation du taux de salaire............ 300.

» 4. Les contrats collectifs répartis d’aprés les parties contractantes (associations

ou non) ......................... 304.

» 5. Les contrats collectifs répartis d’aprés leur étendue d’application . . . 308.

s 6. Les contrats collectifs répartis selon leur durée...........312.

» 7. Les contrats collectifs répartis d’aprés le temps d’expiration (mois du

calendrier)........................... 320.

» 8. Les contrats collectifs répartis d’aprés les clauses concernant la concilia

tion

et 1’arbitrage........................ 326.

» 9. Les contrats collectifs répartis d’aprés les formes de rémunération (aux

piéces ou au temps)....................... 330.

» 10. Les contrats collectifs répartis d’aprés les clauses concernant le taux de

salaire au temps garanti pour le travail aux piéces........ 334.

» 11. Les contrats collectifs répartis d’aprés 1’unité de temps pour le paiement

des salaires (ä rheure, au jour, ä la semaine, au mois, å l’année) . . 338.

» 12. Les contrats collectifs répartis d’aprés les clauses relatives au jour de paie 342.

» 13. Les contrats collectifs répartis dfaprés les clauses concernant la réglementation

du temps de travail.................. 350.

- 14. Les contrats collectifs répartis d’aprés les clauses concernant les jours

libres et les vacances................... 354.

» 15. Les contrats collectifs répartis d’aprés les clauses concernant la surpaie

pour les heures supplémentaires, le travail de nuit, les dimanches et

jours de féte.......................... 358.

• 16. Les contrats collectifs répartis d’aprés les clauses concernant la réparation

des dommages résultant des accidents du travail, le secours en cas de

maladie etc................. 362.

- 17. Les contrats collectifs répartis d’aprés les clauses concernant le délai

congé

du contrat individuel................... 370.

» 18. Les contrats collectifs répartis d’aprés les clauses concernant la direction

du travail et la liberté d’association............... 374.

» 19. Les contrats collectifs de certaines industries répartis d’aprés les clauses

relatives ä la réglementation de l’apprentissage.......... 382.

» 20. Les contrats collectifs de certaines industries répartis d’aprés les stipulations

concernant la durée do l’apprentissage........... 384.

5 21. Liste des principales associations patronales et ouvriéres dans les diverses

industries ayant accepté le contrat collectif............ 386.

0

Inledning.

Sedan flera år tillbaka kar det för Kommerskollegii afdelning

för arbetsstatistik framstått som ett viktigt önskningsmål att söka

åstadkomma en utredning öfver förekomsten inom olika näringsgrenar

af kollektivaftal mellan arbetsgifvare ock arbetare, att meddela

redogörelser för de träffade aftalens hufvudsakliga innekåll

ock affattning samt öfver kufvud taget att följa utvecklingen af

denna aftalsform, som i vårt land år efter år kommit till allt större

användning för reglerandet af förhållandena mellan arbetsgifvare

ock arbetare.

Ursprungligen var det ock afdelningens förhoppning att tämligen

omedelbart kunna utvidga de år 1903 påbörjade och sedermera

regelbundet fortsatta redogörelserna för i riket inträffande arbetsinställelser

med likaledes regelbundet återkommande öfversikter

öfver lönerörelser ock andra mellan arbetsgifvare ock arbetare eller

deras resp. organisationer förefallande mellanhafvanden, hvilka,

utan att störande afbrott i arbetet beköft äga rum, ledt till kollektiva

öfverenskommelser dem emellan. Det betydande arbete, statistiken

öfver arbetsinställelser allt ifrån början visade sig kräfva — kvilket

blef mångdubbelt större än man på förhand trott sig kunna antaga —

äfvensom öfriga afdelningen åliggande uppgifter reste dock ett

bestämdt kinder för nyssnämnda önskningsmåls realiserande med

dåvarande, strängt begränsade arbetskrafter. Det blef därför

nödvändigt att undanskjuta tanken på en utförligare statistik öfver

lönerörelserna i allmänhet ock tills vidare inskränka sig till att,

hufvudsakligen i samband med de rapporter öfver ställningen på

arbetsmarknaden å en del viktigare orter, som kvartalsvis afgifvas

af Kollegii platsombud ock inflyta i afdelningens »Meddelanden»,

mer eller mindre utförligt återgifva innehållet uti en del mera

betydande kollektivaftal.

I samband med de nyss berörda rapporterna öfver ställningen

på arbetsmarknaden äfvensom med de inhämtade uppgifterna om

inträffade arbetsinställelser kom afdelningen med hvarje år i besittning

af allt flera sådana aftal.

En mera fullständig samling kollektivaftal erhöll afdelningen

dock först år 1906, då Kommerskollegium vid inhämtandet af primäruppgifter

från arbetsgifvarne i riket i ock för den omfattande ut

-

UndersSkningens

tillkomst.

6

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

redning angående arbetstidens längd inom industri och handtverk,

som Kollegium fått sig anbefalld och hvilken sagda år tog sin

början, tillika anhöll att, för så vidt kollektivaftal mellan vederbörande

arbetsgifvare och hans arbetare eller deras organisationer

vore träffade, tryckt exemplar eller afskrift af dylikt aftal skulle

insändas till Kollegium samtidigt med de begärda statistiska uppgifterna.

Denna Kollegii anhållan villfors ock af näringsidkarne

i tämligen stor utsträckning. Dessa aftal jämte de på andra vägar

redan tidigare erhållna samt tid efter annan inkommande sådana

blefvo nu efter hand systematiskt ordnade och katalogiserade samt

tillgodogjordes vid afdelningens olika arbeten.

Sedan emellertid, på sätt ofvan angifvits, inom afdelningen

åvägabragts en så betydande samling kollektivaftal — hvilken i

allt större utsträckning börjat anlitas för olika ändamål och äfven,

där så utan olägenhet för vederbörande parter ansetts kunna ske.

hållits tillgänglig för praktiska och teoretiska studier — framstod

det som en bjudande nödvändighet att vidmakthålla och i största

möjliga utsträckning komplettera denna samling; och syntes tiden

nu jämväl vara inne för att söka realisera det länge närda önskningsmålet

att få till stånd regelbundet återkommande öfversikter

öfver ingångna kollektivaftal äfvensom så småningom en mera uttömmande

utredning rörande kollektivaftalen. För detta ändamål

började aldelningen från och med 1907 års ingång att genom Kollegii

ombud och dagspressen äfvensom genom arbetsgifvare- och

arbetareorganisationernas speciella fackorgan söka förskaffa sig

kännedom om tillkomsten af nya kollektivaftal eller förändringar

och förlängningar af äldre sådana. Med ledning af de på någon

af dessa vägar erhållna uppgifter om träffade kollektivaftal kar

afdelningen hänvändt sig direkt vare sig till vederbörande arbetsgifvare

eller till arbetsgifvare- eller arbetareorganisationer med anhållan,

att tryckt exemplar eller afskrift af hvarje aftal jämte uppgift

om antalet af aftalet berörda arbetsgifvare och arbetare måtte

öfverlämnas till Kollegium. Det sålunda erhållna rikhaltiga materialet

— hvilket i regel med det största tillmötesgående ställts till

afdelningens förfogande — har sedermera lagts till grund för öfversiktliga

redogörelser, hvilka börjat kvartalsvis publiceras i afdelningens

»Meddelanden», hvarjämte äfven en del viktigare kollektivaftal

aftryckts i sin helhet och andra underrättelser af intresse angående

kollektivaftalens utveckling återgifvits. Enligt planläggningen skola

dessa systematiska öfversikter regelbundet fullföljas och utvidgas.

Afsikten var ock, som ofvan blifvit nämndt, att materialet

så småningom skulle fullständigas, så att det kunde utgöra den

hufvudsakligaste grundvalen för den tilltänkta, mera ingående

utredningen rörande kollektivaftalen.

MATERIALETS INSAMLANDE.

7

Under det att inom afdelningen sålunda redan pågingo förarbeten

för en sådan större specialutredning — hvilken afdelningen dock

på grund af en del andra pågående större arbeten, som dessförinnan

syntes böra slutföras, först efter någon längre tids förlopp

ämnat begära få utföra — anbefallde Kungl. Maj:t genom nådigt

bref den 18 oktober 1907 Kommerskollegium att skyndsamt införskaffa

en så vidt möjligt fullständig samling af inom riket galande

kollektivaftal samt att, så snart ske kunde, verkställa utredning

rörande dessa aftals utbredning och innehåll. I anslutning härtill

hemställde Kollegium, som samtidigt hade att afgifva utlåtande

angående användningen af det för det arbetsstatistiska arbetets

anordnande för år 1908 anvisade anslag, i underdånig skrifvelse

den 7 november 1907, att ämnet för den arbetsstatistiska specialundersökningen

under år 1908 skulle blifva den sålunda anbefallda

utredningen rörande kollektiv aftalen mellan arbetsgifvare och arbetare

eller deras resp. organisationer. Detta Kollegii förslag godkändes

ock af Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 22 i samma månad.

Kommerskollegii första åtgärd blef nu att söka komplettera Materialet.i

den redan befintliga samlingen af kollektivaftal, och Kollegii af- insamlande.

delning för arbetsstatistik satte sig därför omedelbart i förbindelse

med vederbörande arbetsgifvare- och arbetareorganisationer samt

anhöll att från deras sida erhålla allt det understöd, som för införskaffande

af det för den anbefallda utredningen erforderliga primärmaterialet

vore af nöden.

Denna Kollegii hänvändelse rönte ock på de flesta håll det allra

största tillmötesgående.

Vid detta kompletteringsarbete visade det sig emellertid snart,

att den uti Kollegium redan åvägabragta aftalssamlingen icke på

långt när var så fullständig, som man på förhand antagit. Sedan

det vidare konstaterats, att de ännu felande aftalen fullständigast

och skyndsammast kunde erhållas genom arbetarnes centralorganisationer,

enär dessa träffat aftal icke allenast med arbetsgivareorganisationerna

utan äfven med ett stort antal enskilda arbetsgifvare,

som icke voro anslutna till någon organisation, riktades till

fackförbunden en begäran om insändande till Kollegium af dels förteckningar

å samtliga för deras medlemmar träffade, ännu gällande

kollektivaftal, dels tryckta exemplar eller afskrifter af gällande

kollektivaftal i den utsträckning, sådant vore möjligt. De större

fackförbunden ställde ock till Kollegii förfogande alla de aftal, som till

vederbörande förbundsstyrelse inkommit från förbundsafdelningarna,

samt medgåfvo, att Kollegium tog afskrifter af sådana aftal, af

hvilka tryckta exemplar icke kunde tillhandahållas. I de fall åter,

då ett förbund icke var i tillfälle att tillställa Kollegium en för

-

8

KOLLEKTIVAVTALET I SVERIGE.

teckning öfver samtliga för dess medlemmar gällande aftal, än

mindre själfva aftalen, hänvände sig Kollegium direkt till förbundets

olika afdelningar för att erhålla förteckning å samt exemplar

af aftalen. Från de till fackförbund ej anslutna fackföreningar —

hvilkas antal dock är tämligen ringa — införskaffades erforderliga

upplysningar om de af dem träffade aftalen i landsorten genom

Kollegii ombud i orterna och i Stockholm genom direkt hänvändelse

från afdelningen. Vidare begärdes från arbetsgivareorganisationer

kompletterande upplysningar samt exemplar af för dem tillgängliga

aftal.

På dessa vägar erhöllos så småningom såvidt möjligt fullständiga

uppgifter om förekomsten af i riket träffade och ännu i

gällande kraft varande kollektivaftal, äfvensom en högst betydande

mängd dylika aftal i tryckta exemplar eller i afskrifter. Dessa

senare måste dock i mycket stor utsträckning verkställas genom

Kollegii försorg, hvilket vållade betydande kostnader och tidsutdräkt.

Ännu saknades emellertid exemplar af ett rätt afsevärdt

antal kollektivaftal, om hvilkas tillvaro kännedom erhållits. Anhållan

om dessa aftals insändande riktades därför till vederbörande

fackföreningar, hvarjämte Kollegium hänvände sig med en liknande

anhållan direkt till enskilda arbetsgivare. Till en början begärdes

exemplar af aftalen från båda de aftalsslutande parterna, men då

det visade sig, att skiljaktigheter uti parternas aftalsexemplar ytterst

sällan förekommo, och att, då dylika blifvit anmärkta, de inskränkte

sig till rena obetydligheter, ansågs det öfverflödigt att besvära båda

parterna med att afskrifva och insända aftalen, hvarefter afdelningen

begärde att få emotse aftalet från den af parterna, som i hvarje

fall syntes kunna lättast tillhandahålla detsamma. Äfven härvidlag

ådagalade såväl arbetsgivare som arbetare den största tjänstvillighet,

och på ett par undantag när hafva samtliga begärda uppgifter

om och exemplar af kollektivaftal till Kollegium inkommit. I en

mängd fall har detta dock skett först efter upprepade påminnelseskrifvelser

eller hänvändelser till vederbörande genom personliga

besök eller per telefon.

Den samling kollektivaftal, som ligger till grund för förevarande

undersökning, torde sålunda vara så fullständig, som det

öfver hufvud taget kan vara möjligt att åstadkomma under nuvarande

förhållanden. Af de aftal, vid hvilkas afslutande någon af parterna

varit ansluten till arbetsgifvare- eller arbetareorganisation, torde

endast ett fåtal hafva undgått att blifva uppmärksammade vid

det ingående och systematiskt anordnade efterforskningsarbetet, vid

hvilket Kollegium städse haft att påräkna organisationernas beredvilliga

och intresserade medverkan; och hvad beträffar de ytterst

få kollektivaftal, som träffats af oorganiserade på både arbetsgif

-

MATERIALETS INSAMLANDE.

9

vare- och arbetaresidan, borde upplysningar om tillvaron af de flesta

sådana af någon vikt, där de icke anträffats af Kollegii ombud, till

Kollegium hafva inkommit redan med de ofvanberörda, år 1906

från näringsidkarne insamlade uppgifterna angående arbetstidens

längd inom industri och handtverk.

För att erhålla en rätt föreställning om kollektivaftalens omfattning

och betydelse är det emellertid icke tillfyllest att endast

angifva antalet för olika näringsgrenar gällande kollektivaftal samt

utreda dessa aftals viktigaste innehåll, utan därjämte erfordras

ovillkorligen, att uppgifter äfven kunna meddelas om det antal

arbetsgivare och arbetare, som beröras af hvarje aftal, såväl absolut

taget som så vidt möjligt i förhållande till hela antalet arbetsgivare

och arbetare inom skilda områden. En utredning i berörda

afseende har därför jämväl måst företagas, hvars verkställande af

helt naturliga skäl kräft betydande tid och arbete. Vid denna utredning

bar först måst fastställas, hvad som bör afses med af kollektivaftal

berörda arbetsgifvare och arbetare. Berörda af kollektivaftalet

äro tydligen samtliga arbetsgifvare, som antingen personligen

eller genom ombud träffat kollektivaftal eller tillhöra

organisation, hvilken ingått för dem bindande, dylikt aftal. Hvad åter

beträffar arbetarne, är frågan svårare att afgöra. I verkligheten torde

det vanligen förhålla sig så, att vid en arbetsplats, där kollektivaftal

träffats af en viss grupp arbetare eller deras organisation, aftalets

bestämmelser i det stora hela tillämpas på alla arbetare inom samma

bransch, vare sig de tillhöra ifrågavarande grupp eller ej. Också

händer ej sällan, som nedan utförligt utvecklas, att kollektivaftal

ingås att gälla hela arbetarestammen på arbetsplatsen inom ett visst

fack, ehuru parten på arbetaresidan endast utgöres af arbetareorganisationen

inom facket, och denna icke omfattar samtliga ifrågavarande

arbetare. Äfven då detta ej uttryckligen fastställes i aftalet,

kan det hafva utgjort en underförstådd förutsättning vid dess

ingående; någon allmänt erkänd uppfattning i detta afseende existerar

dock icke. Skulle sålunda arbetsgifvare och arbetare tillfrågas,

huru stort antal arbetare beröras af de olika kollektivaftalen, blefve

frågan säkerligen uttolkad på olika sätt. För att kunna erhålla

fullt enhetliga och jämförliga uppgifter, vid hvilkas afgifvande

dylika misstag äro uteslutna, har afdelningen därför ansett sig böra

stanna vid att söka få utrönt dels, livilka arbetsgifvare godkänt de

olika aftalen, dels antalet hos dessa anställda arbetare.

Beträffande de arbetsställen, där ett större eller mindre antal

af arbetarne varit oorganiserade eller arbetare af samma arbetarekategori

tillhört olika fackliga organisationer, men den aftalsslutande

parten på arbetaresidan varit fackorganisationen eller, då flera

10

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

sådana förefunnits, en eller flera af dessa, skulle det visserligen

varit af stort intresse att i hvarje särskildt fall få utredt, huru

många arbetare varit oorganiserade och huru många tillhört fackorganisation,

resp. olika sådana. En sådan utredning skulle emellertid

hafva stött på hart när oöfverstigliga svårigheter eller åtminstone

kräft ett arbete, som ej tillnärmelsevis svarat mot resultatet.

Då aftalet afser endast rissa facit, framgår emellertid detta ofta

af dess ordalydelse, och har det därför synts lämpligt att söka

erhålla uppgifter från hvarje arbetsplats angående arbetarnes fördelning

på vissa hufvudgrupper för att på så sätt kunna afskilja

de grupper af arbetare, hvilka uppenbarligen icke omfattas af kollektivaftalen.

Svårigheterna att erhålla erforderliga uppgifter rörande antalet

arbetsgivare och arbetare berörda af de olika aftalen hafva gestaltat

sig väsentligt olika för olika näringsgrenar. Jämförelsevis lätt har

arbetet härvidlag ställt sig med afseende å grufdriften och fabriksindustrien,

inom hvilka områden ett eller flera för hvarje större

arbetsställe gällande kollektivaftal varit regeln, och där sålunda

arbetsgifvarn.es

aftalen. Och i de fäll, där en arbetsgivareorganisation inom

fabriksindustrien eller grufdriften träffat aftal för samtliga sina

medlemmar, har en fullständig namn- och adressförteckning å dessa

alltid stått att erhålla. Aftal af sistnämnda slag hafva emellertid

i en del fall jämväl blifvit antagna till tillämpning af en del

till vederbörande arbetsgifvareorganisation icke anslutna arbetsgivare,

men då öfverenskommelsen därom blifvit träffad med

vederbörande arbetareorganisation, har genom denna senares förmedling

namn och adresser å sådana arbetsgivare blifvit Kollegium

meddelade.

Sedan fullständig kännedom sålunda erhållits om namn och

adresser å de arbetsgivare inom grufdriften och fabriksindustrien,

hvilka godkänt kollektivaftal, utsändes till dessa i och för utrönande

af antalet af resp. kollektivaftal berörda arbetare å hvarje arbetsställe

exemplar af nedan aftryckta blankett litt. A. med anhållan

om dess fullständiga besvarande och insändande till Kollegium.

Dessa blanketter hafva från arbetsgifvarne återkommit vederbörligen

ifyllda i vida större antal, än man vågat förutsätta, eftersom uppgifternas

aflämnande varit fullkomligt frivilligt. Dock hafva äfven

för dessa uppgifters bekommande upprepade påminnelser och personliga

hänvändelser till vederbörande genom Kollegii tjänstemän eller

ombud i orterna förekommit i ganska stor utsträckning. I de relativt

få fall, då de äskade upplysningarna uteblifvit, har det af vederbörande

arbetsgivare till Ivommerskollegii berättelse angående fabriker

och handtverk för år 190fi uppgifna arbetareantalet måst

MATERIALETS INSAMLANDE.

11

Kungl. Kommerskollegii afdelning Blankett A.

för arbetsstatistik.

Uppgifter angående antalet arbetare m. m. vid ...............................

........................i.................................(stad, köping eller socken'',

....................................län. Afgifna af...................................................

I. Huru stort är vid normal drift antalet hos Eder anställda arbetare?.........

II. Huru fördela sig dessa arbetare med afseende å kön, ålder och fack?

Hela antalet arbetare.

Däraf

antal |

Män

Kvinnor

lärlingar**)

Anmärkningar.

Fock *)

öfver 1

18 år. 1

under i

18 år. |

öfver

18 år.

under i

18 år. 1

mani.

kvinnl.

a) vid själfva tillverknin-

1

.

.........

b) grofarbetare, såsom

handtlangare ............

magasinsarbetare ......

.........

transportarbetare ______

c) reparatörer och hjälp-

.........

d) maskinister och eldare

f) öfriga grupper, såsom

.........

.........

.........

........

III. Eör hvilka af dessa grupper gälla kollektivaftal, och när äro nu gällande af

-

tal träffade?______

*) Med fack afses här hvarje mera betydande arbetaregrupp med från öfriga grupper

skilda aflönings- och arbetsförhållanden.

**) Med lärlingar afses de, som falla under aftalefs lärlingshestämmelser.

***) Finnas flera olika tillverkningar (såsom trämassetillverkning och papperstillverkning

eller sågverk och tegelbruk), böra de vid de olika tillverkningarna anställda arbetaregrupperna

upptagas hvar för sig.

1 I de blanketter, som utsändts till företag inom grufdriften, har ordet tillverkning

utbytts mot brytning.

12

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Kungl. Kommerskollegii afdelning

för arbetsstatistik.

Blankett B.

Uppgift å antalet arbetare, anställda vid........................................ gård

.........-..................... [län, socken), af gifven af....

(underskrift)

A. Lagstadda:

a) med stat:

män.............

kvinnor...........

b) med kost och logi:

drängar...........

pigor ............

B. Daglönare:

män..............

ynglingar (under ... år).....

kvinnor...........

Summa

Hela antalet

arbetare.

Däraf antalet

arbetare, som

beröras af gäl- lande kollek- tivaftal.

..................

1

j |

...

..................i.................!

anlitas, hvarjämte arbetarnes fördelning under de olika i blankett

litt. A. upptagna rubriker approximativt beräknats med ledning af

de tran öfriga arbetsställen inom samma bransch till förevarande

undersökning inkomna, specificerade uppgifterna.

I hufvudsak på samma sätt, som ofvan blifvit anfördt, erhölls

kännedom om namn och adresser å vederbörande arbetsgivare inom

jordbruk, skogsbruk, allmänna arbeten, spårvägs- och järnvägsdrift

samt sjötransport, hvilka godkänt kollektivaftal, samt inhämtades

från dessa arbetsgifvare uppgifter angående antalet hos dem anställda

arbetare. För jordbruket och kommunala arbeten måste

särskilda blanketter för arbetarnes specificering (litt. B. och C.)

användas, hvilka blanketters affattning och innehåll meddelas

ofvan och å följande sida.

Motsvarande uppgifter angående arbetareantalet vid flottningen

erhöllos från flottningsföreningarna eller vederbörande flottningsentreprenörer;

antalet vid skogsafverkningen sysselsatta arbetare,

för hvilka kollektivaftal voro gällande, måste däremot inhämtas

från vederbörande arbetareorganisationer. I de båda sistnämnda

fallen behöfde någon uppdelning på olika arbetaregrupper gifvetvis

icke förekomma.

MATERIALETS INSAMLANDE.

13

Kungl. Kommerskollegii afdelning

för arbetsstatistik.

Blankett G.

Uppgifter angående antalet arbetare m. m. vid.......................................

..........................-.........Afgifna af.........................-.............—............

I. Hur många arbetare voro anställda i stadens (ej entreprenörers) tjänst vid slutet

af sistlidna februari månad?.............................—.........-.........................

juni

II. Huru fördelade sig de vid slutet af sistlidna juni månad anställda arbetarna?*)

Män. Kvinnor.

Minder- }

åriga. j

|

............1............

_______________________

............1

...........

............

............

......

|

1

a) vid byggnads- o. d. arbeten:

bergsprängare och grundläggare ..........

cementarbetare..................

murare......................

målare......................

byggnadsträarbetare................

stenhuggare.....................

byggnadsgrofarbetare (mureriarbetsmän, byggnadshandt

langare).

..................

trädgårdsarbetare .................

rörläggare....................

väg- och gatubyggnadsarbetare...........

arbetare vid hamnbyggnader, brobyggnader o. dyl. . .

b) inom reuh&llningsväsendet:

gatsopare.

kuskar . .

c) vid vattenledningsverk:

j

d) vid gas- och elektricitetsverk:

maskinister och eldare..........

i reparatörer och hjälparbetare

däraf järnarbetare . . .

» träarbetare . . .

lykttändare........

transportarbetare ......

el vid spårvägarna:

ordinarie trafikpersonal........

extra > ........

verkstadspersonal...........

däraf järnarbetare .......

> träarbetare ........

> grofarbetare .......

f) vid öfriga arbeten:

III. Hör hvilka af dessa arbetaregrupper gälla kollektiv aftal, och när träffades

dessa aftal? ........................................................................-.................

IV. Äro några af stadens arbeten utlämnade på entreprenad? ............................

I så fall angif namn å de entreprenörer, som träffat kollektivaftal med hos

dem anställda arbetare .....................................................-.....................

*) Hvarje mera betydande arbetaregrupp med från öfriga grupper skilda aflönings-

och arbetsförhållanden upptages för sig.

14

KOLLEKTIVAVTALET I SVERIGE.

För spårvägs- och järnvägsdriften begärdes och erhöllos från

förvaltningarna uppgifter om antalet vid hvarje företag anställd

personal, fördelad på ordinarie och extra linjepersonal samt verkstadspersonal.

Hvad slutligen beträffar arbetare inom sjötransportväsendet,

tör hvilka kollektivaftal voro gällande, lämnade Sveriges redareförening

uppgifter om antalet sjömän, eldare och maskinister samt

arbetareorganisationerna och transportbolagen angående antalet pråmoch

skutskeppare.

Om det sålunda mött jämförelsevis ringa svårigheter att erhålla

tillfredsställande uppgifter rörande kollektivaftalets utbredning inom

de ofvannämnda näringsgrenarna, hafva dessa svårigheter i stället

varit så mycket större beträffande handtverket, byggnadsverksamheten

och handeln samt åkeri- och stufverirörelserna. Anledningen

härtill är närmast att söka däri, att kollektivaftalen inom sistnämnda

näringsgrenar, såsom nedan utförligare skall utvecklas, vanligen

hatva karaktären af ortsaftal, d. v. s. äro afsedda att vara gemensamma

för alla arbetsgivare å orten inom en och samma bransch. Namnen

på de arbetsgivare, som godkänt aftalet, finnas därför endast sällan

angifna i själtva altalet. Härtill kommer vidare, att hvarje aftal

inom nämnda näringsgrenar i allmänhet är gällande för ett större

antal, vanligen smärre näringsidkare — sålunda beräknas antalet

arbetsgivare, som godkänt aftalen för de mera betydande byggnadsyrkena

i Stockholm, utgöra öfver 300 — till hvilka ett direkt

Kungl. Kommerskollegii afdelning

för arbetsstatistik.

Blankett D.

Nedanstående uppgifter gälla följande ort (orter):

Uppgif namnen på hvar och en af de

arbetsgifvare, som godkänt aftalet

...... - ‘ - - - -......- ---

Hur många arbetare voro anställda hos

samtliga dessa arbetsgifvare ?

juni 1907? . . .

februari 1907 ? . .

organiserade.

...........................

oorganiserade.

Uppgif namnet på hvar och en af de

arbetsgifvare inom yrket på orten,

som cj godkänt aftalet.......

Hur många arbetare voro anställda i juni

1907 hos samtliga dessa arbetsgifvare,

hvilka ej godkänt aftalet?.....

organiserade.

oorganiserade.

MATERIALETS INSAMLANDE.

15

Kungl. Kommerskollegii afdelning

för arbetsstatistik.

Blankett E.

Uppgif namnet på hvar och en af de

arbetsgivare, som godkänt aftalet. .

Hnr många manliga utlärda arbetare

äro anställda hos samtliga dessa ar

betsgifvare?

............

Hnr många kvinnliga utlärda arbetare

äro anställda hos samtliga dessa arbetsgivare?

............

organiserade.

oorganiserade.

Hur många manliga lärlingar äro anställda

hos samtliga dessa arbetsgivare?

..............

Hnr många kvinnliga lärlingar äro

anställda hos samtliga dessa arbetsgivare?

..............

Uppgif namnen på hvar och en af de

arbetsgivare inom yrket på orten,

som ej godkänt aftalet........

Hur många arbetare äro anställda hos

samtliga dessa arbetsgivare, hvilka

ej godkänt aftalet? .......•

organiserade.

oorganiserade.

Obs. Qm afdelningen har flera icke likalydande aftal, upptages hvarje sådant

aftal på olika blankett.

hänvändande för att utröna, huru många arbetare en hvar af dem

har i sin tjänst, möter betydande svårigheter och arbete.

På grund häraf valdes till en början den utvägen att om möjligt

söka erhålla uppgifter om det antal arbetsgivare och arbetare,

aftalen inom dessa näringsgrenar berörde, genom vederbörande

arbetareorganisationer, för hvilket ändamål till samtliga af

ifrågavarande fackförbunds afdelningar öfversändes exemplar af de

här ofvan återgifna blanketterna litt. D. och E. med begäran om uppgifter

såväl å namnen på de arbetsgivare inom resp. yrken, hvilka

godkänt eller icke godkänt kollektivaftal, som äfven å antalet hos

såväl de förra som de senare anställda arbetare, dessa senare fördelade

på organiserade och oorganiserade, män och kvinnor samt,

inom yrken med lärlingsutbildning, utlärda och lärlingar. Vissa

smärre variationer i aifattningen af de använda blanketterna hafva

dock förekommit med hänsyn till de olika yrken, för hvilka de

kommit till användning.

Med ganska få undantag återkommo de sålunda utsända blanketterna

till Kollegium, vederbörligen ifyllda; i de fall, då svar, oaktadt

påminnelser, ej ingingo, erhöllos kompletterande uppgifter genom

Kommerskollegii ombud i orterna eller från fackförbundens expeditioner.

Den å blanketterna framställda frågan, hvilka arbetsgifvare ej godkänt

kollektivaftal, befanns dock i flertalet fall vara lämnad obesvarad..

16

KOLLEKTIVAVTALET I SVERIGE.

Kungi. Kommerskollegii afdelning

för arbetsstatistik.

Blankett F.

Uppgiften angående anta/et arbetare m. m. vid nedanstående ..................

............................................ i.................................(stad eller fögderi),

............................. län. Afgifna af...................................................

Anglf i nedanstående kolumner antalet arbetare, anställda hos hvar och en

af där upptagna arbetsgifvare, hvilka enligt till Kommerskollegium inkomna uppgifter

lära hafva med resp. arbetareorganisationer träffat öfverenskommelse angående

löne- och arbetsförhållanden (kollektivaftal).

Arbetsgifvare, som själf deltager i arbetet, medräknas bland antalet arbetare,

men angifves i så fall detta under Anmärkningar.

Hvar och en af nedan med 1, 51, 3, 4 och 5 betecknade arbetaregrupper torde

beträffande hvarje arbetsgifvare redovisas särskildt å formuläret.

Arbetsgifvare.1

Hela antalet anställda

arbetare.

Män

Kvinnor

Däraf antal

lärlingar.

Anmärkningar.

öfver

18 år.

under öfver

18 år. | 18 år.

under

18 år.

Mani.

Kvinnl

.........

1

.........

........................

För hvilka af dessa grupper gälla kollektivaftal (prislistor), och när äro aftalen

träffade?..................................

1)..

2)..

3).

4).

• 6).

-.........2)

'') I denna kolumn infördes, innan blanketten afsändes, namn och adress å arbetsgifvare,

som godkänt kollektivaftal.

2) På denna rad infördes, innan blanketten afsändes, benämningen på olika arbetaregrupper

inom ifrågavarande yrke. För de yrken, där fördelning på fack icke

förekommer, utsändes blanketter utan den i ofvan aftryckta blankett upptagna

numreringen.

MATERIALETS INSAMLANDE.

17

Vid granskningen af de inkomna uppgifterna syntes emellertid

det meddelade antalet af ifrågavarande kollektivaftal berörda

arbetare i afsevärdt många fall vara för lågt, hvilket ock bestyrktes

af några särskildt vidtagna detaljundersökningar rörande antalet af

kollektivaftal omfattade arbetare inom några af yrkena på olika orter.

Förklaringen till detta mindre tillfredsställ ande resultat torde närmast

vara den, att fackföreningarna ofta icke kunnat meddela exakta uppgifter

om antalet oorganiserade arbetare och därför endast angifvit

det antal fackföreningsmedlemmar, för hvilka resp. aftal voro

gällande.

Under sådana förhållanden såg sig Kollegium föranlåtet att,

för erhållande af exaktare uppgifter om antalet arbetare, som berördes

af kollektivaftal inom handtverlcsyrlcena, till magistrater (i Stockholm

Öfverståthållareämbetet) och kronofogdar utsända förteckningar

å de arbetsgifvare inom dessa yrken, som enligt de af fackföreningarna

meddelade uppgifterna godkänt kollektivaftal, jämte anmaning

till resp. orters myndigheter att ombesörja de nödiga uppgifternas införskaffande,

därvid ofvan återgifna blankett litt. F., hvaraf samtidigt

erforderligt antal exemplar bifogades, skulle komma till användning.

På sådant sätt erhöllos så småningom fullständiga och i stort

sedt tillfredsställande uppgifter rörande antalet af kollektivaftal berörda

arbetare inom olika handtverksyrken.

Hvad åter beträffar byggnadsverksamhet och handel samt åkerioch

stufverirörelser hafva fackföreningarnas uppgifter om antalet arbetsgivare

och arbetare varit de enda, som stått till buds. För

dessa näringsgrenars vidkommande hafva nämligen arbetareorganisationerna

på ett flertal orter ej ens kunnat uppgifva namnen på samtliga

arbetsgivare inom branschen, hvilka godkänt kollektivaftal, och

det skulle stött på så godt som oöfverstigliga svårigheter att på

annan väg därom erhålla nöjaktigare uppgifter. Som bekant är

tillkomsten och afgången såväl af arbetsgivare som framför allt af

arbetare inom flera af dessa yrkesgrenar mycket stor under olika

relativt korta tidsperioder, hvartill kommer, att exempelvis inom

stufverirörelsen olika arbetsgifvare ofta använda ett och samma

arbetslag, hvarför dubbelräkning af arbetarne ej skulle kunnat undvikas,

om uppgifter inhämtades från hvarje arbetsgifvare rörande

det antal arbetare, som varit anställda hos honom. Till följd af dessa

och andra omständigheter skulle äfven, om en direkt hänvändelse

till hvarje arbetsgifvare inom dessa branscher varit möjlig att med

ett tidsödande och kostsamt arbete åstadkomma, betydliga dubbelräkningar

ej kunnat undvikas, och mera exakta uppgifter

om de inom olika yrken anställda arbetarne svårligen kunnat åstadkommas.

2—0S2273. Kollektivaftal.

18

KOLLEKTIV AFTALET I SVERIGE.

Enligt hvad den här lämnade redogörelsen för materialets insamlande

nogsamt gifver vid handen, har arbetet därmed på grund

af dess säregna natur varit särdeles omfattande och måst taga en

jämförelsevis lång tid i anspråk. En antydan härom gifver ock

antalet för undersökningen aflåtna skrifvelser, hvilket utgjort

6,871, hvartill komma alla muntliga hänvändelser till vederbörande

uppgiftslämnare genom personliga besök eller per telefon. Antalet

inkomna skrifvelser med infordrade uppgifter och andra upplysningar

i och för undersökningen belöpte sig till 4,590. Felande

uppgifter ingingo ännu så sent som i oktober 1908, hvadan den

slutliga bearbetningen och sammanställningen af materialet först

då kunnat taga sin början.

Materialets Vid bearbetningen af det för denna undersökning insamlade

begränsande, vidlyftiga materialet måste tydligen vissa begränsningar göras,

tidpunkt Först och främst var det nödvändigt att, då nya kollektivaftal

oupphörligen träffas samt äldre sådana utlöpa och ersättas med

nya, bestämma en viss tidpunkt, som undersökningen borde afse.

Denna tidpunkt ansågs af flera skäl lämpligast böra fastställas

till den 1 januari 1908. Alla kollektivaftal, som intill denna dag voro

i gällande kraft, hafva sålunda, för såvidt deras tillvaro kommit

till Kollegii kännedom och fullständigt exemplar af desamma af

Kollegium kunnat införskaffas, ingått i förevarande undersökning.

Undantag från denna regel har dock så tillvida förekommit, att

den utarbetade och i del II meddelade förteckningen öfver gällande

kollektivaftal, hvilken redan under våren 1908 offentliggjordes, af

praktiska skäl förts ända fram till den 1 april 1908, hvarjämte i

själfva undersökningen medtagits några få viktigare aftal, som träffats

under de första dagarna i januari 1908.

Visserligen skulle det ur flera synpunkter varit synnerligen önskvärdt,

om, i samband med denna första utredning angående kollektiv - aftalet i vårt land, äfven kunnat verkställas en öfversikt öfver kollektivaftalets

första uppkomst och utveckling i Sverige äfvensom en redogörelse

för en del viktigare, äldre aftal. Emellertid skulle en dylik

historisk utredning enbart för sig säkerligen tagit mångdubbelt mera

tid och arbetskraft i anspråk än hela den förevarande undersökningen,

hvadan tanken på att åstadkomma en sådan utredning har måst

skjutas å sido, och undersökningen sålunda begränsats till ofvan

angifna tidpunkt.

Äfven uti ett annat afseende än beträffande tidpunkten var

en begränsning af materialet af nöden, hvilken begränsnings konkoflektiv-

sekventa genomförande dock var af vida mera kräfvande natur.

aftal- Då kollektivaftalet först under de senare åren kommit till en allmännare

användning, samt en allmänt erkänd och fastslagen uppfattning

angående dess karaktär ännu icke hunnit utbilda sig,

F astställande

af

begreppet

IvOLLEKTIVAFTALETS BEGREPP.

19

råder nämligen äfven bland de närmast intresserade, arbetsgifvarne

och arbetarne samt deras organisationer, ofta en ganska stor oklarhet

om, hvad som i själfva verket bör förstås med ett kollektivaftal.

På grund häraf har ock uti det till Kommerskollegium inkomna

materialet förefunnits ett ej ringa antal handlingar, som väl visat

sig afse regleringar af arbetsförhållanden, men hvilka icke kunna

betecknas såsom kollektivaftal och därför vid det insamlade

materialets genomgående och före dess slutliga bearbetande måst

från detsamma afskiljas.

En något utförligare redogörelse för, huru kollektivaftalet

här karakteriserats och gränserna för undersökningen i nu berörda

afseende uppdragits, torde därför vara på sin plats och skall i det

följande meddelas.

Det karakteristiska för kollektivaftalet, sådant begreppet vanligen

plägar begränsas, är, att genom detsamma fastställas generella

regler; att dessa regler hafva afseende å löne- och andra

arbetsvillkor eller öfver hufvud taget förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare samt att det ifrågavarande aftalet är

träffadt emellan arbetsgifvare och arbetare. För att en generalisering

af arbetsvillkoren genom en dylik öfverenskommelse

skall komma till stånd, måste den aftalsslutande parten på arbetaresidan

alltid utgöras af en kollektivitet af arbetare. Denna

kollektivitet på arbetaresidan kan bestå antingen, och helst, af en permanent

organisation, men äfven af en mera tillfällig sammanslutning,

hvilken sistnämnda då uteslutande eller till hufvudsaklig

del tillkommit i syfte att å arbetarnes vägnar ingå aftalet ifråga.

På arbetsgifvaresidan åter kan den aftalsslutande parten vara än

en enda arbetsgifvare — hvilken ju alltid, i motsats mot enskilda

arbetare hvar för sig, kan fastställa generella regler samt

för sin egen del åtaga sig ansvara för, att desamma komma att

tillämpas på de arbetare, som äro eller kunna blifva hos honom

anställda — än flera enskilda arbetsgifvare, än också en eller

flera organisationer af arbetsgifvare.

Något hinder förefinnes naturligtvis- ej för, att ett kollektivaftal

kan ingås endast muntligen, hvilket likväl mera sällan torde

förekomma. Yid förevarande undersökning har emellertid af helt

naturliga skäl hänsyn endast kunnat tagas till sådana kollektivaftal,

som förelegat skriftligt affattade.

Äfven med fasthållande af ofvan angifna allmänna grundlinjer,

för hvad som förstås med ett kollektivaftal i förevarande undersökning,

förekomma dock understundom, såsom i det följande med

en del exempel skall närmare påvisas, betydande svårigheter att

afgöra, huruvida en föreliggande handling verkligen innefattar

generella regler rörande förhållandet mellan arbetsgifvare och ar

-

20

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

betare, eller verkligen är frukten af ett aftal, en öfverenskommelse

mellan åtminstone formellt jämställda parter, eller eljest uppfyller

alla fordringar för att kunna betecknas som kollektivaftal i

här angifna bemärkelse.

Till en början torde då böra framhållas den alldeles bestämda,

principiella skillnad, som förefinnes mellan ett kollektivaftal —

b vilket, som nämndt, alltid innehåller generella normer för arbetsförhållanden

— och ett arbetsaftal, hvilket senare innebär öfverenskommelse

mellan viss bestämd arbetare och viss bestämd arbetsgivare

om anställning och utförande af arbete. Väl utgöres ett

kollektivaftals hufvudsakliga innehåll i allmänhet af bestämmelser

om, hvad de personliga arbetsaftalen skola innehålla, men de föreskrifva

ej, att ett visst bestämdt eller visst slags arbete skall utföras

af vissa, individuellt bestämda arbetare, utan endast att,

om arbetare anställas för arbetes utförande, de i kollektivaftalet

gifna bestämmelserna i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse.

Genom afsittande af ett kollektivaftal behöfver sålunda

hvarken arbetsgivare eller arbetare förpliktas att bereda någon

arbetstillfälle och utbetala arbetslön, resp. utföra arbete,

utan sker öfverenskommelse härom genom arbetsaftalet, vare sig

muntligen eller skriftligen.

Detta hindrar emellertid icke, att genom ett kollektivaftal,

vid sidan af andra förpliktelser, en arbetareorganisation kan påtaga

sig skyldighet att leverera arbetskraft och en arbetsgivare

garantera vissa arbetare företrädes- eller ensamrätt till arbete vid

hans företag. Härpå erbjuda bl. a. kollektivaftalen inom stufverirörelsen

flerfaldiga exempel. Bland dessa må anföras följande

klausul ur ett aftal mellan Malmö stufveriaktiebolag samt Lossoch

lastningsarbetarefackföreningen därstädes:

»Transportarbetareförbundets malmöafdelning förbinder sig att såsom ordinarie

arbetare ställa till stufveribolagets förfogande tvåhundrafemtio af befälet godkända

män, å hvilka namnförteckning aflämnas till bolagets kontor. Då större arbetsstyrka

erfordras, har afdelningen i första hand att tillhandahålla extra arbetare i

tillräckligt antal, men brister afdelningen tillfälligtvis härutinnan, äger stufveribolaget

att själft, utan hänsyn till den ena eller andra arbetarorganisationen, anskaifa

behöflig arbetskraft.»

Ehuru till synes likartadt med nyssnämnda slag af aftal, är

det kollektiva arbetsaftalet (gruppackordet) till sin natur helt

skildt från kollektivaftalet. Med ett kollektivt arbetsaftal afses,

att ett företag öfverenskommer med ett lag arbetare om dess anställning

i och för utförandet af ett visst bestämdt arbete mot en

ersättning, som fastställes endast för detta arbetes utförande, ej

för verkställande af visst slags arbete i allmänhet. Det afser sålunda

icke att bestämma generella regler för arbetsvillkoren, oaf

-

KOLLEKTIVAFTALETS BEGREPP.

21

sedt om arbete utföres eller ej, och är att betrakta som arbetsbeting,

icke som kollektivaftal.1

Enär kollektivaftalet ännu icke är något utbildadt rättsinstitut

utan en hittills af lagstiftning och lagskipning oberoende frivillig

öfverenskommelse,2 hvars affattning det står i parternas eget skön att

efter omständigheterna själfva bestämma, samt då, enligt hvad ofvan

blifvit anmärkt, arbetsgifvare och arbetare själfva icke alltid hafva

klart för sig, hvad som förstås med ett kollektivaftal, är det tämligen

naturligt, att vederbörande parter ofta ej vidare bekymrat sig

om formerna vid öfverenskommelsens uppgörande. Uppenbart är

ju äfven, att parterna i en del fall sakna nödiga kvalifikationer

för aftalens rationella affattande, och att formuleringen därför ofta

blifvit skäligen bristfällig. Emellanåt synas rena tillfälligheter

hafva spelat in vid bestämmande af de former, hvarunder aftalet

affattats. Ofta saknas underskrifter helt och hållet, och tämligen

vanligt är, äfven beträffande i öfrigt mycket omsorgsfullt utarbetade

kollektivaftal, att personer underskrifvit aftalen utan att uppgifva,

i hvilken egenskap detta skett.3

En gifven följd af nu anmärkta förhållanden är, att uti en

mängd fäll, då en föreliggande handling för öfrigt bär alla kriterier

på att vara ett kollektivaftal, det måste ställa sig vanskligt

att afgöra, huruvida den verkligen tillkommit genom en formlig

öfverenskommelse, och att sålunda ett verkligt aftal blifvit

träffadt. Följande exempel äro i det fallet särdeles belysande.

Så snart ett företag nått en viss omfattning, följer däraf med

nödvändighet, att arbetsvillkoren blifva likartade för stora grupper

af företagets arbetare. Dessa villkor fastställas då vanligen i en

arbetsordning, och lönesatserna sammanföras i särskilda listor.

Dylika af vederbörande förvaltning fastställda prislistor eller löne

-

1 Ett typiskt exempel på dessa slags uppgörelser äga vi i arbetsaftalen vid

statens järnvägsbyggnader. Enligt dessa utlämnas arbetena å en viss bansträcka till

ett arbetslag mot i aftalet med laget bestämd ersättning. Hvarje arbetsaftal underskrifves

å lagets vägnar af dess i samråd med arbetschefen utsedde förman, som skall

förete af laget utfärdad fullmakt. I aftalen finnas upptagna arbetskvantiteter, enhetspris,

tiden för arbetets fullbordande samt särskilda förbehåll och föreskrifter angående

de arbeten, som aftalet omfattar. Denna form för arbetsaftal infördes vid

statens järnvägsbyggnader år 1903. Under perioden 1888—1903 utlämnades arbetet

till arbetsförmännen på med dessa uppgjorda villkor, hvarefter förmännen samlade

ett lag för att utföra arbetet. Laget betalades sedan af förmännen, hvilka sålunda

voro entreprenörer., Detta entreprenadsystem åter hade i sin ordning framvuxit ur

aftal med arbetslag af ungefär liknande beskaffenhet som de sedan 1903 gällande.

Då det kollektiva arbetsaftalet sålunda lätt öfvergår till entreprenadsystem,

framgår däraf ytterligare, att det är en företeelse af annan natur än kollektivaftalet.

2 Sedan detta skrefs, hafva Svenska typografförbundet och andra arbetareorganisationer

blifvit instämda inför domstol och ålagda ingå i svaromål på grund af påstådt

brytande af kollektivaftal.

3 Härvid måste dock anmärkas, att fullständiga underskrifter kunna hafva funnits

å originalexemplaren, ehuru de utelämnats i de afskrifter af aftalen, hvilka insändts

till Kommerskollegium.

22

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

stater, som sedan gammalt förekommit inom bruksdriften samt vid

sågverk, järnvägar m. fl. företag, uppställas ofta fortfarande i

samma form, som tidigare skett, utan att underskrifvas af delegerade

för arbetarne eller deras organisationer, äfven om arbetarne

numera varit medverkande och medbestämmande vid deras uppgörande.

I sådant fall äro dylika prislistor och lönestater, eller

hvad de än må kallas, gifvetvis att jämställa med vanliga

kollektivaftal; fastställas de däremot af arbetsgifvaren ensam, vare

sig med eller utan arbetarnes föregående hörande, äro de icke att

betrakta som kollektivaftal och fälla sålunda utanför ramen för

denna undersökning.

A andra sidan kan en fackförening — såsom ofta skett inom

stufverirörelsen — upprätta eu lista öfver de priser, till hvilka

dess medlemmar äro villiga att utföra arbete. Äfven i sådant fall

kan ett kollektivaftal icke anses föreligga, med mindre den ifrågavarande

prislistan tillkommit efter underhandlingar, därvid enighet

nåtts, eller tillämpas enligt öfverenskommelse, träffad mellan

fackföreningen och den eller de personer, som använda fackföreningens

medlemmar vid sina arbeten.

Icke heller är det alltid fallet, att kollektivaftalet föreligger

såsom en särskild handling för sig. Till kollektivaftal torde dock äfven

böra hänföras en arbetsgifvares biträdande, helt eller delvis, af en

fackförenings skriftliga förslag till reglering af arbetsvillkoren e.

dyl., hvilket i sistnämnda fall af fackföreningen tagits för godt —

en aftalsform, som allmänt användes t. ex. inom gjutarefacket (se

del II, s. 283) — äfvensom protokoll öfver förhandlingar mellan arbetsgivare

och arbetare, hvari angifves, att man öfverenskommit om

vissa regler eller villkor att för framtiden tillämpas uti deras ömsesidiga

förhållanden (se del II, ss. 469 ff.).

Understundom har det ock händt, att man afsiktligt velat

undvika att gifva en öfverenskommelse formen af kollektivaftal,

men att densamma med hänsyn till såväl sättet för sin tillkomst

som sitt innehåll måste betraktas som ett sådant. Sålunda har

t. ex. arbetsgifvaren vid ett stort sågverk i vederbörlig ordning

med representanter för arbetarne förhandlat och träffat öfverenskommelse

om prislista och allmänna bestämmelser, hvaruti bland annat

uttryckligen föreskrivits ömsesidig uppsägningsrätt beträffande de

an gina villkoren, men har han i ofvan anförda syfte genomdrifvit

sin fordran att ensam underteckna aktstycket. Att här föreligger

en öfverenskommelse, som på intet sätt i realiteten skiljer sig

från andra kollektivaftal, torde dock vara påtagligt.

.Däremot kunna af offentlig myndighet fastställda prislistor

och andra arbetstaxor med samma normerande verkan som kollektivaftal

icke betraktas som sådana aftal, enär de sakna karaktären

KOLLEKTIVÅFTALETS BEGREPP.

no

16

af eu ömsesidig öfverenskommelse.1 Af särskildt intresse äro härvidlag

de af resp. myndigheter för i statens tjänst anställda arbetare

och med dem jämställd personal utfärdade lönebestämmelser.

Som exempel å sådana, förefintliga år 1907, kunna nämnas

Kungl. telegrafstyrelsens skrifvelse till samtliga linje direktörer

den 15 augusti 1906 angående de vid telegrafverkets linjedistrikt

anställda arbetares antagning och aflöning m. m. samt Kungl. järnvägsstyrelsens

cirkulär angående lönereglering för viss extra personal

vid statens järnvägar den 1 september 1906. Dessa bestämmelser

hafva visserligen uppgjorts först efter personalens hörande,

men synas ändock icke böra betraktas som kollektivaftal i egentlig

mening och hafva därför ej såsom sådana medtagits i förevarande

undersökning.

Såsom i den föregående framställningen erinrats, afser denna

undersökning endast kollektivaftal mellan arbetsgivare och arbetare,

och sålunda icke kollektiva öfverenskommelser mellan arbetsgivare

eller arbetare inbördes. Gränsfall kunna dock förekomma)

då det äfven ur denna synpunkt kan vara tvifvel underkastadt,

till hvilken kategori ett aftal skall hänföras. Så t. ex. finnas kollektivaftal

mellan skutskeppare och tegelbruk, mellan smärre åkeriidkare,

som själfva utföra sina körslor, å ena sidan, och byggmästare

å den andra, mellan sågverksbolag och en sammanslutning af enskilda

personer, som äga häst och fordon, och hvilka åtaga sig skogsafverkningsarbete

o. s. v. Skillnaden mellan dessa aftal och aftal

med arbetare, som hålla sig med för arbetet erforderliga verktyg,

är reellt sedt ganska ringa och torde snarast bero därpå, huruvida

själfva kroppsarbetet eller de tillhandahållna hästarna, fordonen,

skutorna o. s. v. spela den större rollen vid fullgörandet af de personliga

aftal, som kunna upprättas på grundval af det träffade

kollektivaftalet. Denna fråga sammanhänger med svårigheten att

uppdraga bestämda gränser för, hvad som menas med kroppsarbetare,

då ju denna samhällsklass med nästan omärkliga variationer

öfvergår i andra samhällslager. Det låter sig därför ej heller göra

att gifva en bestämd definition, efter hvilken de nu åsyftade koliektivaftalen

skola klassificeras, utan måste hvarje fall bedömas för

sig. Emellertid har det synts riktigast, att de nyss anförda kollektivaftalen,

och med dem likartade, medtagits uti denna undersökning.

1 Vid förevarande undersökning har ett undantag gjorts från denna regel i fråga

om en för hamnarbetet i Ahus gällande taxa, hvilken lär hafva framgått efter underhandlingar

mellan vederbörande hamnstyrelse och fackförening, och uti hvilken bl. a.

föreskrifvits ömsesidig uppsägningsrätt. Taxan har emellertid. i sista, hand

fastställts af Kungl. Maj:ts befallningshafvande (som äfven fastställt fackföreningens

‘= dragarelagets stadgar).

24

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Materialets

bearbetande.

Att arbetsgivare och arbetare icke äro från hvarandra skarpt

afgränsade kategorier framgår ännu tydiigare af det förhållandet,

att samma personer eller korporationer kunna uppträda än som

arbetsgivare och än som arbetare. Sålunda hafva Stockholms ölutkörare

genom sin förening träffat aftal dels, såsom arbetstagare,

med bryggareföreningen och dels, såsom själfva arbetsgivare, med

ölutkörarebiträdenas fackförening; en stadsbudsförening har slutit

kollektivaftal med stadsbudens extra arbetare, ett tullpackhuslag

med extra packhusarbetare o. s. v. Jämväl sådana aftal hafva helt

naturligt här medräknats.

Slutligen torde äfven böra påpekas, att »arbetare» här fattats uti en

mera vidsträckt bemärkelse och icke alltid begränsats till rena yrkeseller

kroppsarbetare. Sålunda hafva till kollektivaftal mellan arbetsgivare

och arbetare äfven räknats sådana aftal som t. ex. vissa

överenskommelser mellan vederbörande järnvägsförvaltning samt

kontorspersonal och stationsföreståndare m. fl. (jfr del II ss. 469 ff.).

Af hvad ofvan anförts, torde med all önskvärd tydlighet framgå,

att kollektivaftalet är ett institut, stadt under tillväxt. Nya former

framträda alltjämt, och en definition kan svårligen gifvas, som

fullkomligt täcker alla förekommande fall. Såsom framgår af den

föregående framställningen förstås emellertid i förevarande utredning

med kollektivaftal skriftligen fastslagna generella

regler med afseende å löne- och andra arbetsvillkor eller

öfver hufvud taget förhållandet mellan arbetsgifvare

och arbetare, hvilka regler vid granskning af föreliggande

handlingar befunnits vara resultat af överenskommelser

mellan å ena sidan en arbetsgifvare, ett flertal arbetsgifvare

eller en eller flera arbetsgivareorganisationer

och å den andra sidan ett flertal arbetare, sammanslutna

eller icke sammanslutna till en eller flera organisationer.

Sedan på ofvan angifvet sätt en begränsning af materialet

blifvit verkställd, har hvarje kollektivaftals hufvudsakliga innehåll

excerperats på ett räknekort, å hvilket äfven införts anteckningom

antalet af ifrågavarande aftal berörda arbetsgifvare och

arbetare.

Det vid materialets sammanställande använda räknekortet

återgifves å nästa sida.

Vid den därpå följande bearbetningen och klassificeringen af

materialet gällde det närmast att afgöra, huruvida denna borde

ske efter de af kollektivaftal berörda arbetarn es yrken eller efter

de näringsgrenar, till hvilka de af aftalen berörda företagen

hörde. För den förra indelningsgrunden talade bland annat den

omständigheten, att en stor del kollektivaftal äro träffade för

MATERIALETS BEARBETANDE.

25

.Parter:

a. Öfvertid. b.

Nattarbete, c.

Sön- och helgdagsarbete.

Arbetstid.

Stycklön,

Tidlön.

Fack.

Atiöningsdai

Fridagar.

(Framsida.)

. 19...a.-g:.................. a: .

Förenings tvång

och förenings- rätt.

Tvisters

biläggande.

a. Olycksfalls- ersättning. b.

Sjukunderstöd

m. m.

Lärlings-

bestämmelser.

Underskrifter, i

Uppsägningstid.

Giltighets- och

uppsägningstid.

.....................

Anmärkningar.

(Baksida.)

yrJcen, såsom t. ex. för järnarbetare, målare, murare, tunnbindare,

maskinister o. s. v. och icke för samtliga arbetare på en eller flera

arbetsplatser. Huruvida kollektivaftal träffats för vissa arbetsplatser

i sin helhet eller för skilda, bestämda yrkesgrupper,

har emellertid i hög grad varit beroende på såväl arbetsgifvaresammanslutningarnas

som fackföreningsrörelsens organisationsformer,

hvilka senare i synnerhet, som bekant, äro särdeles

växlande. Yissa fackförbund, såsom målarnes, maskinisternas, varuutkörarnes

m. fl., omfatta sålunda endast ett strängt afgränsadt yrke;

andra förbund åter, såsom t. ex. sågverksarbetarnes, trämasse- och

pappersarbetarnes m. fl., upptaga samtliga arbetare inom bran

-

20

KOLLEKTIVAFTALIiT X SVERIGE.

schen; en tredje grupp, t. ex. Svenska järn- och metallarbetareförbundet,

medtager än samtliga arbetarekategorier på en arbetsplats,

än endast ett särskildt yrke på en annan arbetsplats.

Slutligen har Svenska arbetareförbundet och äfven en del s. k.

fackförbund (t. ex. Svenska grof- och fabriksarbetareförbundet)

i samma föreningar sammanfört arbetare, tillhörande både olika

yrken och olika industrier. Härtill kommer jämväl, att gränserna

mellan fackförbunden icke äro bestämda, utan samma arbetarekategori

kan vara organiserad i olika förbund. Denna brist på system

har naturligtvis återspeglats i en mängd aftal, hvilka vanligen

ej heller, som ofvan nämnts, alltid bestämdt framhålla, hvilka

arbetarekategorier i dem afses. Det enda, som i detta hänseende med

bestämdhet framgår af kollektivaftalen, är i regel, hvilka arbetsplatser

desamma omfatta. Under sådana förhållanden har en

klassificering af kollektivaftalen efter arbetarnes yrken, hvilken eljest

ur flera synpunkter skulle hafva varit önsklig, icke varit möjlig att

åstadkomma. Endast inom en näringsgrupp, nämligen byggnadsverksamheten,

har arbetarnes yrke lagts till grund för klassificeringen

af det skäl, att i denna bransch aftal systematiskt trätfats för

hvarje yrke särskildt och de olika yrkenas aftal varit helt olika

till affattning och innehåll.

Fördelning I öfrigt har som regel den näringsgren, ifrågavarande

samheuns tillhör, lagts till grund vid klassificeringen, och har

art. därvid hufvudsakligen följts samma indelning af företagen efter

verksamhetens art som i föregående publikationer från Kommerskollegi

afdelning för arbetsstatistik.1 Afvikelser hafva

dock i vissa fall måst äga rum. Så t. ex. har gruppen

»annan brytnings- och upptagningsindustri» utelämnats och

under denna grupp hörande företag sammanförts med motsvarande

företag för förädling af råvaran, emedan upptagning och

bearbetning af råvaran, som i regel bedrifvas af samma företag,

härvid ej kunnat åtskiljas. Likaså har tillverkning och uppsättning

af kakelugnar ej kunnat särskiljas, ej heller tapetserare- och

sadelmakareverkstäder. Slutligen har tillkommit en ny grupp,

»Allmänna arbeten», omfattande kommunala byggnadsarbeten, belysning,

vattenledning, renhållningsverk och elektriska kraftstationer,

då densamma på grund af sin säregna natur vid en undersökning

som den förevarande särskildt borde komma till synes o. s. v.

Vidare hafva vissa näringsgrenar uppdelats efter rörelsens

karaktär af fabriksdrift eller handtverksmässig tillverkning. Inom

snickeriindustrien har sålunda skilts mellan snickeri- och möbelfabriker

å ena sidan, snickeri- och möbel verkstäder å den andra,

inom skoindustrien mellan skofabriker och skomakeriverkstä.der.

Se t. ex. Arbetsstatistik C: 1, Olycksfall i arbete år 1906, ss. 35—36.

MATERIALETS BEARBETANDE.

27

Denna åtskillnad har dock icke i hvarje fall kunnat strängt genomföras,

enär det understundom inträffat, att ortsaftal för handtverket

kunnat omfatta äfven smärre fabriker och å andra sidan

ett ortsaftal afsedt för fabriker kunnat sträcka sig till företag,

som vanligen anses tillhöra handtverket. Inom de näringsgrenar,

där endast helt få aftal af det ena eller andra slaget förefunnits,

har någon uppdelning efter fabriker och handtverk i regel icke

gjorts. Likväl har i de flesta texttabeller denna indelningsgrund

tillämpats för samtliga näringsgrenar inom fabriksindustri och

handtverk, hvarvid hvarje näringsgren i sin helhet räknats vare

sig till fabriksgruppen eller till handtverksgruppen, allt efter den

ena eller andra driftsformens hufvudsakliga förekomst inom

näringsgrenen ifråga.1 Denna mera summariska uppdelning torde ock

få anses vara fullt tillfyllest för belysande af de olika aftalstyperna.

I tabellerna 1—3, som behandla kollektivaftalets utbred- Arbetarening,

hafva de anläggningar, som omfatta flera själfständiga och olik- ^e/nin"

artade tillverkningar, såsom t. ex. sågverksrörelse och tegelbruk, olika

stenkolsbrytning och lergodstillverkning, med hänsyn till de syssel- nä ringssatta

arbetarnes antal uppdelats på resp. näringsgrenar. De arbetare,

som användas för hela rörelsen gemensamt, men icke tillhöra

någon bestämd tillverkning, såsom maskinister, reparatörer,

transportarbetare m. fl., hafva därvid förts till den näringsgren,

hvilken den hufvudsakliga tillverkningen ansetts tillhöra. I de

fall, där de olika tillverkningarna varit att betrakta såsom led

i samma produktionsprocess, såsom vid gjuterier och mekaniska

verkstäder, trämassefäbriker och pappersbruk, har däremot nyss

beskrifna uppdelning af arbetsstyrkan icke verkställts, utan företaget

i sin helhet hänförts till den näringsgren, som det med hänsyn

till arbetareantalet kunnat anses hufvudsakligen tillhöra.

I tabellerna 4—21, som belysa kollektivaftalens innehåll,

hafva däremot aftalen lagts till grund, och hvarje aftal med

därunder hörande arbetare behandlats såsom en enhet, hvadan

sålunda i dessa tabeller någon uppdelning af samma aftal och

dess arbetareantal på flera olika af detsamma berörda näringsgrenar

ej kunnat ifrågakomma. Aftal, som omfattat företag med flera olika

slags tillverkningar, hafva härvid förts till den näringsgren, under

hvilken vid anläggningarna ifråga det största antalet arbetare

kunnat räknas. Detta i och för sig nödvändiga förfaringssätt har

emellertid haft till följd, att i nämnda tabeller 4—21 vissa nä

1

Till handtverket hafva sålunda här hänförts: bagerier och konditorier, slakterier

och charkuterier, repslagerier, hattmakerier och hattfabriker, skrädderier och

sömnadsfabriker, skomakeriverkstäder, buntmakerier, träskoverkstäder, barberare och

perukmakare, sadelmakare- och tapetserareverkstäder, snickeri- och möbelverkstäder,

korgmakerier och korgfabriker, tunnbinderier, bokbinderier och kartongfabriker m. fl.,

smides-, reparations- och hofslageriverkstäder, bleck-, plåt- och kopparslagerier, vagnmakerier

samt urmakerier.

28

KOLLEIvTIVAFTALET I SVERIGE.

ringsgrenar icke kommit till synes eller ock kommit att framstå

med mindre antal af kollektivaftal berörda arbetare, andra åter

med större arbetareantal än uti de föregående bnfvudtabellerna

1—3, uti hvilka, på sätt nyss nämnts, en mera detaljerad uppdelning

af arbetarne på olika näringsgrenar kunnat äga ruin. Uti

nu ifrågavarande tabeller 4—21 har sålunda t. ex., enär aftalen

vid stenkolsgrufvorna jämväl omfattat sten- och lergodsindustrien,

den senare tillverkningen icke kommit till synes, liksom ej heller

af dem framgår, att riksaftalet för de mekaniska verkstäderna

jämväl omfattar skeppsvarf och båtbyggerier, vagnfabriker m. m.

I de fall åter, då skilda aftal förefunnits för de olika tillverkningarna

vid ett företag, har helt naturligt en uppdelning af

arbetareantalet vid anläggningen ifråga på resp. näringsgrenar

äfven i tabellerna 4—21 verkställts.

Påpekas bör slutligen, att i de fall, då kollektivaftalen innehållit

skilda bestämmelser för olika grupper af arbetare, aftalen tabellerats

efter de bestämmelser, som gällt för hufvudgruppen af arbetare,

d. v. s. den talrikaste eller för produktionen mest betydelsefulla.

Arbetsgif- Med arbetsgivare afses i förevarande undersökning i allo-re^et

i män*ie^ företag med själfständig teknisk ledning. Sålunda har

förevaran- ^ ex- hvart och ett af de olika sockerbruk, som träffat aftal, oafd^iknV!,

er'' se<^ 0111 ^ förvärfvats Svenska sockerfabriksaktiebolaget

eller ej, räknats såsom en arbetsgivare. Från denna regel hafva

dock en del undantag måst göras, såsom inom stenhuggeriindustrien

och grufdriften, där hvarje stenbrott eller grufva icke kunnat

upptagas såsom särskild arbetsgivare, samt inom byggnadsverksamheten,

där byggmästarne, ej byggnadsföretagen, räknats

som arbetsgivare. I några få fäll har ett fastställande

af arbetsgifvareantalet varit omöjligt, såsom då arbetarne

i lag utfört arbete åt samtliga exportörer eller importörer i eu

hamn eller åt medlemmar i en förening. I dessa fall, som dock

icke uppgå till något större antal, liar »hamnen» eller föreningen upptagits

såsom arbetsgifvare. Inom handtverket hafva de mästare, som

sjulfva deltaga i arbetet, icke medräknats bland arbetarne, äfvensom de

s. k. själfförsörjare, som underskrifvit kollektivaftal, upptagits vid beräkningen

af arbetsgifvareantalet. Häraf förklaras, att antalet arbetsgifvare

för några orter kommit att öfverstiga antalet arbetare.

Materialets Hvad materialets beskaffenhet och tillförlitligheten af de reeskaffenhet.

SULltat, som kunna erhållas ur detsamma, beträffar, torde först böra

framhållas att, såsom ofvan påpekats, den samling af kollektivaftal,

på hvilken undersökningen grundar sig, bör kunna anses såsom

synnerligen fullständig. I den mån afskrifterna verkställts utom

Kollegium föreligger emellertid den möjligheten, att felaktigheter

insmugit sig vid själfva afskrifningen och sedermera icke kunnat

MATEKIALETS BESKAFFENHET.

29

upptäckas. En annan felkälla utgör kollektivaftalens ofta bristfälliga

och otydliga formulering, som ej sällan medfört afsevärda

svårigheter vid deras bearbetande.

Uppgifterna rörande antalet af de olika kollektivaftalen berörda

arbetsgivare hafva i stort sedt visat sig tillfredsställande,

ehuru de gifvetvis äro mindre tillförlitliga för ortsaftalen (se ofvan

ss. 14 ff.) än för öfriga aftal. Särskildt för kollektivaftal inom byggnadsverksamheten

och handeln samt åkeri- och stufverirörelserna

har det, på grunder, som ofvan (s. 17) angifvits, icke varit möjligt

att erhålla exakta upplysningar om ifrågavarande arbetsgifvareantal.

I synnerhet beträffande kollektivaftal för större orter har

på frågan om antalet af kollektivaftalen berörda arbetsgifvare i

icke få fall endast erhållits det svar, att aftalet ifråga omfattar

»samtliga (eller stora flertalet) arbetsgifvare inom branschen på

orten». Det har då gällt att genom vidare förfrågningar antingen

direkt från uppgiftslämnarne eller genom Kommerskollegii ombud

i orterna söka införskaffa ytterligare upplysningar. Nöjaktiga

sådana hafva också ofta kunnat på detta sätt erhållas. Eör de

återstående orterna har med tillhjälp af Sveriges handelskalender,

läns- och ortskalendrar, telefonkataloger o. dyl. antalet arbetsgifvare

inom branschen ifråga beräknats samt antalet af kollektivaftal

berörda arbetsgifvare därefter uppskattats med ledning af

nyssnämnda fackföreningsuppgifter och med ungefärlig kännedom om

arbetareorganisationens omfattning inom branschen.

I tabellerna 1 och 2 har antalet af kollektivaftalen berörda

arbetsgifvare medtagits vid tabelleringen, i öfriga tabeller har

arbetsgifvareantalet utelämnats. Orsaken härtill är att, då

hvarje arbetsgifvare ofta träffat flera aftal med sina arbetare, och

dessa aftal ej sällan innehålla från hvarandra afvikande bestämmelser,

ett angifvande af antalet af aftalens olika bestämmelser

berörda arbetsgifvare skulle medfört en mängd oundvikliga dubbelräkningar.

Härtill kommer, att ett aftals omfattning och betydelse

bäst mätes af antalet af detsamma berörda arbetare, och sålunda angifvandet

af arbetsgifvareantalet i de tabeller, som behandla kollektivaftalens

innehåll, icke varit oundgängligt. Däremot hafva i texten

alltid angifvits slutsummorna för hela antalet arbetsgifvare, berörda

af det ena eller andra slaget af kollektivaftalens bestämmelser.

Uppgifterna om antalet af kollektivaftalen berörda arbetare

äro likaledes inom byggnadsverksamheten, handeln samt åkeri- och

stufverirörelserna icke fullt exakta, hvilket torde framgå af det

ofvan å s. 17 beskrifna sättet för deras erhållande.

De af fackföreningarne lämnade uppgifter om antalet arbetsgifvare

och arbetare inom dessa näringsgrenar kunna nämligen,

trots det de underkastats en omsorgsfull granskning och i erforderliga

fall reviderats, i de flesta fall icke betraktas annat än som

30

KOLLEKTIVAFTALET X SVERIGE.

approximativa, hvilket äfven af ett flertal fackföreningar uttryckligen

betonats. Äfven om dessa uppgifter sålunda icke kunna

anses vara annat än tillnärmelsevis riktiga, torde de dock vara af

ett visst värde och hafva såsom varande de enda, som öfver hufvud

taget vid en undersökning som den förevarande kunnat åstadkommas,

måst tagas för goda. I hufvudtabellerna 1 och 2 hafva

de emellertid för att angifva, att de icke äro alldeles tillförlitliga,

återgifvits med medimvala siffror.

Såsom af de i det föregående aftryckta blanketterna framgår,

afse uppgifterna för grufdriften, fabriksindustrien och handtverket

ni. fl. arbetsområden arbetareantalet vid normal drift, under det

att för en del andra näringsgrenar, såsom byggnadsverksamhet,

kommunala arbeten, stufverirörelsen m. fl., där säsongarbetet spelar

en större roll, uppgifter begärts om antalet sysselsatta arbetare

vid tvänne i blanketten angifna tidpunkter, hvilka i allmänhet

torde få anses motsvara hög, resp. låg säsong. Uti tabellsammanställningarna

hafva emellertid för samtliga säsongyrken införts

uppgifterna om arbetareantalet vid hög säsong. Härigenom hafva

visserligen för en del yrken större eller mindre dubbelräkningar

af arbetare ägt rum, hvilket för öfrigt måst blifva fallet äfven

med afseende å arbetarne inom vissa grenar af fabriksindustrien,

exempelvis tegel- och sockertillverkning, hvilka endast under en

större eller mindre del af året drifvas med full arbetsstyrka, till

följd hvaraf en mängd arbetare under årets lopp nödgas öfvergå

från ett arbetsområde till ett annat. En dylik öfvergång torde

dock i allmänhet endast förekomma med afseende å grofärbetare

och andra ej särskildt yrkesutbildade arbetare. Inom de speciell

yrkesutbildning kräfvande facken, t. ex. större delen af byggnadsyrkena,

torde det däremot höra till undantagen, att en arbetare

under den döda säsongen söker sig in i ett annat yrke än det,

hvari han erhållit sin utbildning. Ifrågavarande dubbelräkningar

samt framför allt de dubbelräkningar, som inom de ofvan särskildt

framhållna näringsgrenarna ägt rum och hvilka, såsom blifvit påvisadt,

icke kunnat undvikas, torde för öfrigt i stort sedt uppvägas däraf,

att det af fackföreningarna uppgifna arbetareantalet, som nämn dt,

oftast icke omfattar samtliga af kollektivaftal berörda arbetare.

Till slut bör framhållas, att uppgifter om hela antalet arbetsgivare

och arbetare inom olika näringsgrenar hafva hämtats ur

befintliga officiella statistiska publikationer på sätt, som i hvarje

fall särskildt angifves. Följande erinringar om, huru därvid förfarits,

torde dock redan i detta sammanhang böra lämnas.

De i tab. 2 samt i kapitlet om kollektivaftalets utbredning i

Sverige meddelade uppgifterna om hela antalet arbetsgifvare och

arbetare inom olika näringsgrenar äro, med undantag af antalet

tryckerier och typografer, antalet enskilda järnvägar och deras

MATERIALETS BESKAFFENHET.

31

personal samt antalet maskinister, sjömän och eldare,1 hämtade ur

det för Kommerskollegii årliga statistik öfver bergshandteringen

och fabriksindustrien för år 1907 inkomna materialet.

Kommerskollegii berättelser om bergshandtering samt fabriker

och handtverk 2 äro emellertid för ifrågavarande ändamål icke tillfyllest.

Dels uppdelas nämligen därstädes hvarje arbetsplats på

ett så stort antal »fabriker», som motsvarar de olika slagen af där

förekommande tillverkningar, och dels fördelas företagen på fabriker

och handtverk hufvudsakligen efter tillverkningens storlek, så att

företag, hvilkas årsproduktion öfverstiger en viss, för olika näringsgrenar

växlande storlek, hänföras till fabriksindustrien, men företag

med mindre årstillverkning till handtverket, I det föregående

har redan utvecklats, huru vid förhandenvarande undersökning s.

k. sammansatta företag icke uppdelats på olika näringsgrenar, för

så vidt de olika tillverkningarna kunnat anses utgöra ett led i

samma produktionsprocess, samt huru de olika företagen inom samma

industri och yrke antingen icke fördelats på fabriksindustri och

handtverk eller också, när en sådan fördelning ägt rum, denna skett

efter andra grunder än i Kommerskollegii statistik öfver fabriker

och handtverk. Då vidare af orsaker, som nedan utvecklas, Kommerskollegii

statistik öfver handtverket icke är användbar för här

ifrågavarande ändamål, hafva uppgifterna i Kollegii föreliggande

berättelser öfver bergshandtering, fabriker och handtverk icke utan

stora olägenheter kunnat användas för jämförelser med de vid förevarande

undersökning erhållna resultat.

Inom Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik bearbetas

emellertid för den af afdelningen utgifna årliga statistiken öfver

olycksfall i arbete 3 de till Kollegii afdelning för näringsstatistik

ingående primäruppgifterna till bergs- och fabriksstatistiken på

sådant sätt, att i regel hvarje industriell anläggning uppföres endast

såsom ett företag, och s. k. sammansatta företag hänföras till

den näringsgren, som de med hänsyn till arbetareantalet och produktionens

art kunna anses hufvudsakligen tillhöra.

Vidare har i olycksfallsstatistiken gränsen mellan fabriker och

handtverk dragits så, att samtliga företag, hvilka i medeltal under

driftsperioden sysselsatt minst fem arbetare, samt dessutom, oafsedt

arbetareantalet, hvarje företag, hvari motor eller ångpanna

kommit till användning, hänförts till fabriksindustrien. Företag, som

enligt de angifna gränserna äro att hänföra till handtverk, hafva

där icke medräknats, utan afse olycksfallsstatistikens uppgifter om

1 Uppgifterna om tryckeriindustrien hafva införskaffats direkt från arbetsgifvarne,

nppgifterna om de enskilda järnvägarnes personal hafva erhållits från Kungl.

"järnvägsstyrelsens statistiska kontor (se nedan s. 77) och nppgifterna om sjöfolket

ur Kommerskollegii berättelse om sjöfarten för år 1907 (Bidrag till Sveriges officiella

statistik E) Sjöfart, årg. 1907. Stockholm 1909.)

2 Bidrag till Sveriges officiella statistik 0) Bergshandtering, årg. 1907, Stockholm

1908 och D) Fabriker och handtverk, årg. 1907. Stockholm 1909.

3 Arbetsstatistik C: 2, Olycksfall i arbete år 1907 (under utarbetning).

32

KOLLEKTIVAVTALET I SVERIGE.

hela antalet arbetsgivare och arbetare inom olika näringsgrenar

sålunda endast bergshandteringen och fabriksindustrien.

Såsom af det föregående framgår, har det näringsstatistiska

primärmaterialet genom nyssnämnda sammanställningar för här

förevarande undersökning blifvit mera användbart, ehuru uppdelningen

af s. k. sammansatta företag fortfarande ej är fullt densamma.

Att fastställa hvilken tillverkning skall anses vara hufvudtillverkningen

vid ett företag möter emellertid ej sällan vissa svårigheter,

och sålunda kunna olika grunder hafva tillämpats vid afgörandet

af frågan om företagets hänförande till den ena eller andra näringsgrenen.

Dessutom har en del företag — förmodligen dock endast

ett ringa antal inom hvarje näringsgren — som enligt den i

förhandenvarande undersökning gjorda fördelningen på fabriker

och handtverk skulle hafva förts till fabriksindustrien, icke upptagits

i olycksfallsstatistiken, utan ansetts tillhöra handtverket.

Detta oaktadt torde olycksfallsstatistiken och denna undersöknings

uppgifter om antalet arbetsgivare och arbetare inom grufdrift och

fabriksindustri i det stora hela få anses i allt väsentligt jämförbara.

Olycksfallsstatistiken meddelar emellertid endast rikssummor

för hela antalet arbetsgivare och arbetare inom hvarje särskild

gren af bergshandtering och fabriksdrift och fördelar sålunda icke

vare sig arbetsgivare- eller arbetareantalet på olika orter och

landsdelar. Vid undersökningen af kollektivaftalets utbredning

inom saväl olika landsdelar som inom olika näringsgrenar och

smärre fabriksklasser hafva olycksfallsstatistikens uppgifter därför

varit otillräckliga såsom jämförelsematerial. För vissa näringsgrenar

har redogörelsen i denna del också måst inskränkas till

uppgifter om antalet af kollektivaftal berörda arbetsgivare och

arbetare. För andra näringsgrenar åter, där handtverksmässig tillverkning

och sammansatta företag icke förefinnas eller i hvarje

fall endast utgöra obetydliga undantag, hafva arbetareantalsuppgifterna

i Kommerskollegii berättelser om bergshandtering och fabriker,

hvilka äro utförligt specificerade på olika orter, kunnat

användas, utan att de ofvan framhållna olägenheterna i afsevärd

mån beböft göra sig gällande. Samma resultat har understundom

kunnat uppnås genom att i denna redogörelse sammanföra

sådana tillverkningar, hvilka ofta bedrifvas gemensamt vid samma

företag, till en enda grupp, hvarigenom uppgifterna om arbetareantal

i bergs- och fabriksstatistiken samt i förhandenvarande

undersökning blifvit jämförbara.

Såväl dessa siffror ur Kommerskollegii berättelser om bergshandtering,

fabriker och handtverk som de ur olycksfallsstatistiken

hämtade hafva afrundats till jämna hundra-, femtio- eller tiotal,

och de procentsiffror, i hvilka förhållandet emellan ofvannämnda

siffror och öfriga i denna undersökning meddelade uttryckts, hafva

endast återgifvits i hela tal.

So

r. Kollektivaftalets utbredning i Sverige.

Enligt föreliggande material funnos vid 1908 års början i hela

riket sammanlagdt 1,971 gällande kollektivaftal.

Dessa aftal hade godkänts af omkring 9,600 arbetsgivare1, hos

Lvilka omkring 256,000 arbetare voro anställda.

Kollektivaftalens antal och omfattning inom olika hufvudgrup- Koiiektiraftaper

af näringsgrenar framgå af nedanstående tab. litt. A. ''"inom”*!!*» 8

Fördelningen af kollektivaftalen på olika hufvudgrupper af nä- näringsgrenar,

ringsgrenar är, som ofvanstående öfversikt utvisar, synnerligen

Tab. Litt. A. Kollektivaftalets utbredning inom olika hufvudgrupper

af näringsgrenar.

Hufvudgrupper af näringsgrenar.

Antal

kollektiv-

aftal.

Antal

af kollektiv- aftal berörda

arbetare.

Jordbruk och skogsbruk ..............

41

3.333

Grufdrift, fabriker och handtverk..........

1.376

164,983

Byggnadsverksamhet................

283

46,391

Allmänna arbeten.................

51

9,238

Handel och samfärdsel...............

253

32,005

Summa

2.004 2 * *

255.950

1 Denna siffra har erhållits genom att från den i tab. 1 gjorda hopsummeringen

af antalet inom olika näringsgrenar af kollektivaftal berörda arbetsgifvare borträkna

de arbetsgifvare, hvilka på ofvan (se s. 28) angifna grunder upptagits inom flera

näringsgrenar. I den mån nominativa uppgifter förelegat öfver arbetsgifvare, som

godkänt kollektivaftal, har en dylik reducering utan svårighet låtit sig göra. Inom

en del näringsgrenar, särskildt byggnadsverksamheten, hafva emellertid, såsom i inledningen

redan framhållits, sådana nominativa uppgifter icke kunnat erhållas, hvarför

antalet dnbbelräknade arbetsgifvare inom dessa näringsgrenar endast kunnat

approximativt beräknas. Denna beräkning har utförts på sådant sätt, att t. ex.

inom byggnadsverksamheten, som uppdelats efter arbetarnes olika yrken, och där

samma arbetsgifvare, försåvidt han träffat aftal med ilera yrkesgrupper, i tab. 1

blifvit upptagen inom hvart och ett af dessa yrken, endast det yrkes arbetsgifvare

medräknats, hvilket i tab. 1 angifvits hafva det största antalet af aftal berörda

arbetsgifvare på hvarje ort, under det att arbetsgifvarne inom öfriga hufvudyrken

inom byggnadsverksamheten (murare-, byggnadsträarbetare- och byggnadsgrofarbetareyrkena)

på orten icke medtagits.

Antalet dubbelräknade arbetsgifvare har efter sådana grunder kunnat uppskattas

till omkring 1,600. Minskas summan af aftal berörda arbetsgifvare inom olika

näringsgrenar enligt tab. 1, eller 11,241, med detta tal, erhålles i rundt tal 9,600.

2 33 kollektivaftal omfatta företag, som falla inom flera hufvudgrupper och

hafva sålunda dubbelräknats i summan.

3—082273. Kollektivaftal.

u

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Jordbruket

med binäringar.

ojämn. Under det att liufvudmassan kollektivaftal påträffas inom

grufdrift, fabriker och handtverk samt byggnadsverksamhet, d. v. s.

den egentliga industrien, återfinnes endast en mindre del inom gruppen

allmänna arbeten samt inom handel och samfärdsel och ett försvinnande

fåtal inom jordbruket och dess binäringar.

Bland det insamlade materialet förekomma sålunda endast 28

jordbruksaftal, omfattande 34 gårdar med sammanlagdt 1,734 arbeDet

egentliga ture, eller i medeltal Öl arbetare per gård. Det är alltså, förklarligt

jordbruket. nog.; företrädesvis vid större gårdar,som kollektivaftal träffats;ej heller

torde det vara troligt, att kollektivaftalet, åtminstone i sina nuvarande

former, kommer att vinna utbredning inom den stora, öfvervägande

delen åt det svenska jordbruket, där de små brukningsdelarne

äro förhärskande.

Emellertid finnas vidsträckta områden, hufvudsakligen slättbygderna

i Mälare- och Hjälmareprovinserna, Öster- och Västergötland

samt sydvästra och östra Skåne, där större egendomar mera talrikt

förekomma, och kollektivaftalet sålunda kan tänkas hafva förutsättningar

att komma till användning inom det egentliga jordbruket.

Med undantag af Skåne sakna dock dessa landsdelar fortfarande

så godt som fullständigt kollektivaftal inom jordbruket. Kollektivaftalet

har nämligen utgått från industrien och tillsvidare endast

vunnit utbredning inom jordbruket i den mån, som inflytandet från

industrien gjort sig gällande. Det är sålunda inom Malmöhus och

Kristianstads län, där industri- och jordbruksbefolkning stå i nära

beröring med hvarandra, som flertalet af kollektivaftal berörda gårdar,

eller 22, voro belägna, under det att återstående 12 gårdar,

spridda inom Uppsala, Kronobergs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,

Gäfleborgs och Västernorrlands län, samtliga ägas af företag,

hvilka vid sidan af jordbruket drifva industriell verksamhet.

Odlingen af trädgårdsprodukter till afsalu har på de senaste

åren nått en afsevärd omfattning, och handelsträdgårdar hafva uppstått

inom flera delar af landet, företrädesvis i närheten af de större

städerna. För 47 af dessa trädgårdar, belägna i grannskapet af

Stockholm, Linköping, Malmö, Lund och Hälsingborg, hafva kollektivaftal

träffats. Aftalen voro till antalet 5 och omfattade tillsam

-

Trädgårds

skötseln.

mans 223 arbetare.

Fisket bedrifves i vårt land dels som binäring hufvudsakligen

till jordbruket, dels såsom själfständigt yrke af en icke ringa del

af befolkningen. Inga kollektivaftal hafva emellertid påträffats inom

denna näringsgren. Fiskarne äga merendels själfva båt och

fiskredskap; vid det större fisket är besättningen vanligen delägare i

båten eller fartyget, och afkastningen delas efter andel. Dock förekommer

äfven, att någon af de i fisket deltagande äger fartyget och

vid afkastningens fördelning erhåller flera andelar än de öfriga, och

UTBREDNING INOM JORDBRUKET, SKOGSBRUKET OCH GRUFDRIFTEN. 35

med trawlfisket hafva rent kapitalistiska driftsformer vunnit insteg

äfven inom denna näringsgren. Med dessa undantag finnas emellertid

inga af rederier eller bolag förhyrda besättningar vid de svenska

fiskerierna, och torde detta förklara frånvaron af kollektivaftal inom

näringsgrenen.

Inom skogsbruket förefinnas kollektivaftal dels för afverknin- Skogsbruket,

gen och dels för flottningen.

För afverkningen af skogen öfverenskommer vederbörande såg- Skogsafverkverksägare

med timmerkörare, hvilka vanligen utgöras af kring- mngen''

boende bönder och arrendatorer. Timmerkörarne anskaffa och aflöna

själfva sina huggare och öfriga arbetare. Till Kollegium hade vid

den angifna tidpunkten inkommit endast 2 kollektivaftal för afverkning

af skog. Dessa aftal omfattade 2 sågverk och omkring 520

timmerkörare, alltså en mycket ringa del af de personer, som sysselsättas

inom denna näringsgren.

Flottningen har ej heller att uppvisa något större antal kollek- Flottningen.

tivaftal. Af de större allmänna flottlederna var det endast Dalälfven

och Indalsälfven, vid hvilka kollektivaftal förekommo. Därjämte

hade sådant aftal träffats vid étt par mindre betydande flottleder i

Kopparbergs län. Kollektivaftalen voro godkända af 3 flottningsföreningar

och i flottningsentreprenör, hvilka tillsammans hade i

sin tjänst anställda omkring 860 arbetare.

Inom grufdriften är stenkolsbrytningen begränsad till några få Grof driften.

fält, samtliga i Malmöhus och Kristianstads län, och flertalet under ste^“^ryt''

gemensam ekonomisk ledning. Detta har gifvetvis underlättat genomförandet

af kollektivaftal, och sådana finnas träffade för praktiskt

taget hela denna industri. Aftalen voro till antalet 10 — ett flertal

arbetaregrupper vid samma företag hade hvar och en sitt aftal — och

omfattade 6 gruffält, vid hvilka 2,201 arbetare voro anställda.

För grufdriften liksom för hvarje särskild näringsgren inom fabriksindustrien

finnas tillgängliga uppgifter om hela antalet arbetare,

hvilka låta sig jämföras med de för här ifrågavarande undersökning

insamlade uppgifter om antalet arbetare, anställda vid sådana företag,

för hvilka kollektivaftal träffats. Dessa uppgifter återfinnas i

tab. 2 och gifva beträffande stenkolsbrytningen vid handen, att 98

°/o af arbetarne inom denna industri äro berörda af kollektivaftal.

Om arbetsvillkoren vid stenkolsbrytningen sålunda kunna sägas Malmbrytvara

så godt som helt och hållet reglerade af kollektivaftal, var mot- ®

satsen fallet beträffande malmbrytningen. Inom denna funnos nämligen

endast 7 kollektivaftal, omfattande 7 arbetsgifvare och 987

arbetare, d. v. s. 8 c/o af hela arbetareantalet inom näringsgrenen. Två

af dessa aftal afse zink-, koppar- och blygrufvor, de öfriga järngrufvor.

De järnmalmförande områdena i Sverige äro, som bekant, Imf- 1

1 Beträffande sättet för dessa siffrors erhållande se ofvan ss. 30 ff.

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

;36

viidsakligen begränsade till två stora zoner, den ena omfattande delar

af Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västmanlands och Uppsala län,

den andra i grannskapet af polcirkeln och i nordligaste delen af Norrland.

Icke blott geografiskt utan äfven ekonomiskt äro dessa båda

områden skilda. De i mellersta Sverige förekommande malmerna

med i regel låg fosforhalt användas nämligen hufvudsakligen för inhemsk

förädling, de lappländska med högre fosforhalt för export.

Ett undantag från den nyssnämnda regeln bilda dock de i Kopparbergs

län befintliga Grängesbergsfälten, där malmen är af liknande

beskaffenhet som den norrländska och likaledes exporteras. Med undantag

af ett kollektivaftal vid ett af de mindre lappländska gruffälten

voro förefintliga aftal träffade för grufvor tillhörande den förstnämnda

gruppen; exportgrufvorna voro sålunda så godt som fullständigt

oberörda af kollektivaftalen.1

Kol lektivaf talens fördelning på olika näringsgrupper inom

fabriksindustrien och handtverkerierna framgår af nedanstående sammandrag

(tab. litt. B.) af siffermaterialet i tab. 2.

Antalet aftal inom fabriksindustrien utgör sålunda omkring 920

och inom handtverket omkring 430; Af de förra beröras omkring

1.800 arbetsgivare och 136,700 arbetare, af de senare omkring

3.800 arbetsgivare och 25,000 arbetare. Det bör emellertid här ånyo

påpekas (jfr ofvan s. 27), att i denna undersökning uppdelningen i

fabriker och handtverkerier icke kunnat ske med hänsyn tagen

till, huruvida hvarje arbetsplats bör hänföras till den ena eller andra

kategorien, utan verkställts efter näringsgrenar, så att en näringsgren,

inom hvilken det stora flertalet arbetsplatser kunna anses vara fabriker,

förts i sin helhet till fabriksindustrien, och näringsgrenar, hvilka

öfvervägande bedrifvas handtverksmässigt, förts under handtverket,

oafsedt om inom desamma äfven fabriker förekomma. Följden

häraf har blifvit, att handtverket kommit att omfatta en större del

af näringsverksamheten, än hvad som vanligen brukar innefattas

under detta begrepp. Antalet arbetare per arbetsplats inom de näringsgrenar,

som förts till handtverket, har också härigenom blifvit

ovanligt högt. Det utgör i medeltal 7. För de näringsgrenar, som

räknats till fabriksindustrien, blir samma medeltal 74.

Sammanläggas de i tab. 2 meddelade uppgifterna om hela

antalet arbetare år 1907 inom näringsgrenar, hvilka räknats till fabriksindustrien,

erhålles en slutsumma af omkring 298,000.

Antalet arbetare, anställda vid af aftal berörda arbetsplatser

inom samma näringsgrenar, utgjorde 132,576. Resultatet blir

1 Mellan Järnbruksförbundet och vederbörande fackförbund hai emellertid under

år 1908 träffats ett kollektivaftal för 40 arbetsplatser med ett sammanlagdt antal

grufarbetare af omkring 4,600. Grängesbergsfälten beröras dock icke af detta aftal

o~h ej heller de lappländska gruffälten. Exportgrufvorna sakna sålunda i stort sedt

fortfarande kollektivaftal.

Tab. litt. B. Kollektivaftalets utbredning inom fabriksindustri

och handtverk.

Antal :

kollek- j

Antal af kollektiv- aftal berörda

Näringsgrenar.

tiv-

aftal.

arbets- givare. |

arbetare.

IV. Närings- och njutningsämnesindustri . .

276

901

23.777

Fabriker.................

184

261

19.445

Handtverk................

92

640

4,332

1 V. Textilindustri..............

70

92

12.499

Fabriker.................

61

73

12.346

Handtverk................

9

19

153

VI. Beklädnadsindustri...........

215

1.808

14.971

Fabriker.................

58

69

5.571

Handtverk................

157

1,739

9,400

VII. Läder-, luir- och gummivaruindustri . . .

78

383

3.208

Fabriker.................

41

35

2.254

Handtverk................

37

348

954

VIII. Trävaruindustri.............

210

614

18.244

Fabriker.................

161

220

15,510

Handtverk................

49

394

2,734

| IX. Trämasse- och pappersindustri......

60

249

12,098

Fabriker.................

46

o4

8.360

Handtverk................

14

215

3,738

j X. Grafisk industri...........• •

17

426

7.859

j XI. Malmför ädling sindustri.........

22

16

2.742

XII. Metallindustri ...............

129

533

13.740

Fabriker..........t......

63

92

10,272

Handtverk................

66

441

3,468

1 XIII. Maskin- och skeppsbyggnadsindustri . . .

60

254

26.231

Fabriker.................

53

184

! 25,957

Handtverk................

7

70

274

XIV. Jord- och stenindustri..........

162

385

19.125

XV. Kemisk-teknisk industri.........

60

50

7.301

_ - Summa

JJaraj:

Fabriker.................

1,3591

5,7111

j 161,795

1 9281

1,845‘

136,742

Handtverk................

i 4311

1 3.8661

25,053

sålunda, att 45 c/o2 af hela antalet arbetare inom de grenar af fabriksindustrien,

beträffande hvilka uppgifter om hela arbetareantalet förefinnas

i tab. 2, voro sysselsatta vid arbetsplatser, för hvilka kollek

-

tivaftal voro gällande.

1 Denna samma är något för hög, då dubbelräkning af aftal och arbetsgivare

ej kunnat undvikas.

2 Med afseende å detta samt öfriga i förevarande kapitel meddelade relationstal

må uppmärksammas, att desamma på grund af ofvan å s. 32 anmärkta omständigheter

ej äro fullt exakta. För de olika grenarne af fabriksindustrien torde de dock

kunna anses i stort sedt gifva en riktig bild af de verkliga förhållandena.

38

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Vid de undersökningar, som af Kaiserliehes Statistisches Amt

gjorts rörande kollektivaftalens utbredning i Tyskland1, liar man

funnit, att sådana aftal hufvudsakligen förekomma inom handtverksyrkena,

hvaremot de största grenarne af storindustrien icke

kunna uppvisa nagra sådana. Man har därför i Tyskland velat

göi a gällande, att kollektivaftalet pa grund af tekniska svårigheter

möjligen icke skulle kunna komma till användning inom storindustrien.

Hvad Sverige beträffar, visar tydligen erfarenheten motsatsen,

hvilket äfven torde vara fallet inom flera andra länder.

Äfven om i vårt land liksom i andra länder kollektivaftalet

för.st framträdt inom handtverksyrkena, har det numera sin säkra

grund och sin största betydelse inom fabriksindustrien. Mejerirörelsen

— som ju står i intimt samband med jordbruket — är

den enda industrigren af någon betydelse, där kollektivaftal ej förekomma2,

och inom ett stort antal grenar af fabriksindustrien utöfvar

kollektivaftalet, som nedan närmare utvecklas, ett dominerande inflytande.

För kandtverket finnas icke angående hela arbetareantalet inom

de olika yrkena uppgifter tillgängliga, som kunna jämföras med

uppgifterna om arbetareantal, insamlade till förevarande undersökning,

dels på grund af bristerna i den svenska handtverksstatistiken,

livilka nedan närmare påvisas, och dels emedan gränsen mellan

labriker och handtverk, såsom nyss framhållits, i förevarande

undersökning icke kunnat dragas på eljest vanligt sätt. De ofvan

meddelade absoluta talen för antalet kollektivaftal och af dem

berörda arbetsgivare och arbetare inom handtverkerierna visa emellertid,

att äfven inom handtverket ''kollektivaftalet vunnit en afsevärd

utbredning.

Närings- o.

nj utningsämnesindustrien.

öfvergå vi att undersöka kollektivaftalets utbredning inom de

olika industrigrenarne, visar det sig, att inom närings- och njutning

sämnesindustrien 66 c/c af de vid fabrikerna anställda arbetarne

voro berörda af kollektivaftal, sammanlagdt 184.

Af dessa aftal återfinnas 26 inom kvarnindustrien och omfattade

där 22 % af industriens hela arbetareantal. Det är härvid att

märka, att kvarnarna äro af två från hvarandra helt skilda slag.

Det ena utgöres af små kvarnar, drifna med vind eller vattenkraft,

livilka, spridda öfver hela landet, användas af den kringboende

befolkningen för sädens förmalning. På senare tiden hafva emellertid.

där k värn rörelsen drifves i stor skala., dessa »tullkvarnar»

mer och mer kommit att aflösas af ång- eller valskvarnar. Ivollektivaftalen

beröra endast ett fåtal kvarnar af förra slaget, under det fler

-

1 Beiträge zur Arbeiterstatistik 3—5. Der Tarifvertrag im Deutschen Reich

I—III. Berlin 1906.

2 För varuutkörare m. fl. vid mjölkförsäljningsaflfärer, i samband med Indika

mejerirörelse drifves, har dock ett fätal kollektivaftal träffats.

UTBREDNING INOM NÄRINGS- OCH NJUTNINGSÄMNESINDUSTRIEN. 39

talet ång- och valskvarnar, särkildt de stora kvarnarne i Stockholm,

Uppsala, Kalmar, Malmö, Göteborg m. fl. orter träffat sådana aftal.

Att det är de större arbetsplatserna, hvilka omfattas af kollektivaftalen,

visar äfven medeltalet arbetare per arbetsplats, som för den af

kollektivaftal berörda delen af industrien är 33.

Råsockertillverkningen är hufvudsakligen koncentrerad till

Sydsverige, som har de bästa förutsättningarne för betodlingen.

Den bedrifves vid 23 fabriker, belägna 16 i Malmöhus län, 2 i

Kristianstads och 1 i hvartdera af Östergötlands, Gottlands, Blekinge,

Hallands och Skaraborgs län. Af fabrikerna i Malmöhus

län äro tre saftstationer, där endast betsaft framställes för att sedermera

genom rörledningar transporteras till hufvudfabriken för vidare

bearbetning.

Raffineringen af råsockret är mindre bunden af platsen för råvarans

produktion. Den bedrifves i 10 raffinaderier, belägna 6 i

Malmöhus län, 1 i Stockholms stad, 1 i Östergötlands län, 1 i Göteborgs

och Bohus län samt 1 i Skaraborgs län. De flesta raffinaderierna

äro sålunda dock i likhet med råsockerbruken att finna i södra

Sverige. Tre äro förenade med råsockertillverkning, ett framställer

raffinad direkt ur betsaften.

Inom sockerindustrien har den ekonomiska koncentrationen nått

en hög grad af utveckling. Icke mindre än 24 af industriens 26

fabriker tillhöra nämligen numera samma aktiebolag. Utanför denna

trust stå endast en fabrik i Östergötlands och en i Skaraborgs län med

sammanlagdt omkring 270 arbetare. Med afseende å kollektiv af talets

utbredning inom stenkolsbrytningen har redan påpekats den ekonomiska

koncentrationens betydelse för kollektivaftalets utveckling.

Detta visar sig äfven inom sockerindustrien, där 94% af arbetarne

hafva sysselsättning vid arbetsplatser, för hvilka kollektivaftal

träffats. Endast en fabrik tillhörande trusten och en utom densamma,

i resp. Gottlands och Skaraborgs län, saknade sådana aftal. Af dessa

båda fabriker är den ena både raffinaderi och råsockerbruk, under

det att den andra endast bedrifver råsockertillverkning. Inom båda

grenarna af sockerindustrien har kollektivaftalet sålunda vunnit

lika stor utbredning.

Fabrikerna inom tobaksindustrien äro företrädesvis belägna i

städerna, framför allt i Stockholm, Malmö och Göteborg. Inom dessa

tre städer sysselsättas tillsammans omkring 3,200 tobaksarbetare, eller

64 % af industriens hela arbetareantal. Af kollektivaftal berörda

voro på ifrågavarande platser 2,817 arbetare, d. v. s. 89 %

af hela antalet arbetare, anställda inom dessa tobaksindustriens

hufvudcentra. På landsbygden bedrifves tobakstillverkning i

större omfattning endast i vissa trakter af Skåne, där tobaksplantager

äfvenledes fortfarande förekomma, nämligen dels bygden kring

40

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Landskrona, dels socknarne kring Åhus. I dessa trakter förefinnes

äfven hemindustri, hvilken emellertid alltmer börjar ersättas af smärre

cigarrfabriker. Hemindustrien är oberörd af kollektivaftalet, men

al fabrikerna hafva icke få, äfven af dem på landsbygden, träffat kollektivaftal.

Kommerskollegii berättelse om fabriker och handtverk

för år 1907 upptager på landsbygden i Malmöhus och Kristianstads

län 12 fabriker med omkring 150 arbetare. Kollektivaftalen omfatta

af dessa 9 fabriker med 119 arbetare. Att tobakstillverknmgen i

dessa bygder fortfarande bedrifves i ganska liten skala, framgår

af medelantalet arbetare per fabrik, som utgör 13. I de

ofvannänmda tre städerna är samma medeltal 71. Tobaksfabrikör

förekomma dessutom i 29 andra städer, belägna inom 17 län, samt

pa enstaka ställen a landsbygden inom 4 län. På dessa orter äro kollektivaftal

— för de flesta cigarrfabriker har träffats ett gemensamt

aftal gällande för flertalet större fabriker (de mest betydande undantagen

torde vara en fabrik på landsbygden i Värmlands län, en i

Läfle och en i Härnösand), hvaremot icke så få små fabriker fortfarande

saknade sadana aftal. Af hela arbetareantalet inom industrien

arbetade sålunda 75% på arbetsställen med kollektivaftal. I medeltal

kommo 63 arbetare på hvarje sådant arbetsställe. Medeltalet arbetare

per arbetsplats var för hela industrien 51.

Tobaksindustrien består dels af cigarrtillverkning, dels af rök-,

rall- och presstobaks-, snus- samt papyrosstillverkning. Af dessa

är cigarrtillverkningen, inom hvilken ofvannämnda gemensamma

aftal ingåtts, den utan jämförelse mest betydande. Hen torde också

vara den del af industrien, där kollektivaftalet är mest utbredt, ehuru

icke få tobaksspinnerier (där tillverkning af press- och rulltobak bedrifves)

och snusfabriker äfven äro berörda af kollektivaftal. Kollektivaftalets

relativa utbredning inom de olika tillverkningarne

låter sig emellertid icke beräknas, då fabriksstatistiken1 endast

meddelar arbetareantalet för tobaksindustrien och tobaksfabrikerna

i deras helhet.

Mer än hälften af hela brännvinstillverkningen äger rum i

Malmöhus och Kristianstads län, men äfven Blekinge, Östergötlands

och Skaraborgs län äga ett flertal brännvinsbrännerier, hvarjämte

spridda sådana förekomma i Stockholms stad samt Stockholms,

Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Älfsborgs och Örebro län. De flesta brännerierna äro belägna

på landsbygden.

Den största delen af det i Sverige producerade brännvinet renas

i särskilda destilleringsverk, hvilka understundom drifvas i förening

med brännerierna, men vanligen som själfständiga fabriker.

1 Härmed afses i det följande Bidrag till Sveriges officiella statistik D) Fabriker

och handtverk, årg. 1907. Stockholm 1909.

UTBREDNING INOM NÄRINGS- OCH NJUTNINGSÄMNESINDUSTRIEN. 41

Destilleringen af brännvin är'' icke koncentrerad till någon särskild

landsända, utan sker i fabriker, spridda inom 12 län i södra och mellersta

Sverige.

Jästfabrikerna äro i allmänhet inrättade som brännerier endast

med den skillnaden, att man i jästfabriken söker öka jästproduktionen

på bekostnad af alkoholproduktionen. De flesta jästfabrikerna (4)

finnas inom Stockholms län. De öfriga återfinnas i Uppsala, Östergötlands,

Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län, en fabrik i hvart län med undantag för Kristianstads, där

två äro belägna.

Brännvins- och jästtillverkningen har att uppvisa ett relativt

litet antal kollektivaftal; endast 12 % af näringsgrenens hela arbetareantal

äro berörda af sådana aftal.'' I medeltal äro inom industrien

anställda 9 arbetare på hvar arbetsplats; de arbetsplatser, för

livilka kollektivaftal äro träffade, hafva i medeltal 20 arbetare. Redan

häraf synes, att mängden små brännerier på landsbygden nråste

vara oberörda af kollektivaftal. I själfva verket saknas också kollektivaftal

så godt som fullständigt för brännvinsbränningen; endast

ett sådant, träffadt för en fabrik på landsbygden i Malmöhus län,

har inkommit till Kommerskollegium. Inom destilleringen äro flertalet

aftal inom denna näringsgren att finna, men äfven här äro

de fåtaliga. Af 19 destilleringsverk i hela riket'' hafva endast 4,

hvaraf 2 i Kristianstad, 1 i Uppsala och 1 i närheten af Stockholm,

träffat kollektivaftal. Några af dessa bedrifva brännvinsbränning

vid sidan af destilleringen. Och af rikets 12 jästfabriker — hvilka

alla bedrifvas tillsammans med brännvinsbränning — hafva endast

3, samtliga belägna i södra Sverige, ingått kollektivaftal.

Bryggerier, mälterier och läskedrycks fabriker finnas spridda så

godt som öfver hela landet, naturligt nog, då de vid dem tillverkade

varorna hafva en lokalt mycket begränsad marknad. Dock är gifvetvis

en stor del af industrien belägen i några af de större städerna

— öfver hälften af bryggeriernas produktionsvärde belöper sig på

Stockholm och Göteborg — men äfven ett afsevärdt antal af de

mindre städerna samt köpingar och municipalsamhällen hafva sina

egna bryggerier. På landsbygden äro i regel belägna endast smärre

bryggerier, de flesta af dem svagdricksbryggerier. Öfversikten å

följande sida visar hela antalet arbetare inom denna industri samt

antalet af kollektivaftal berörda arbetare, fördelade pa olika landsdelar.

Största utbredningen inom bryggeri- och läskedrycksindustrien

har kollektivaftalet sålunda i Stockholms stad, därnäst i västra

Sverige, hvilket förnämligast är att tillskrifva bryggeriindustriens

stora omfattning i Göteborg och dess närmaste omgifning. Äfven

inom södra Sverige omfattar kollektivaftalet väl hälften af indu

-

42

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

stnen, under det att i östra och norra Sverige samt i Småland äfvensom

på Grottland och Öland endast en mindre del af bryggeri- och

läskedrycksindustrien beröres af kollektivaftal.

Bryggerier, mälterier och läskedrycksfabriker.

Landsdelar.1

Hela antalet

arbetare.

Däraf antal af kollektiv- aftal berörda arbetare.

Absolut. %.

Stockholms stad . .

1,850

1.828

99

Östra Sverige . . .

1,140

371

33

Småland och öarne . .

500

105

21

Södra Sverige . . .

1,180

594

50

Västra Sverige . .

2,230

1.327

60

Norra Sverige . .

1,300

315

24

Summa

8.200

4.540

55

„Deu nu ifrågavarande näringsgrenen består af tre olika klasser

af fabriker: bryggerier, mälterier och läskedrycksfabriker. Af nu

nämnda fabriker utgöra bryggerierna den utan jämförelse viktigaste

gruppen. Skillnaden mellan ölbryggerier och svagdricksbryggen°r

gör sig gällande äfven beträffande kollektivaftalet, i det

att af de förra en betydligt större del än af de senare ''är

berörd af kollektivaftal. Mälterierna äro i flertalet fall förenade

med bryggerier, och särskilda kollektivaftal för mälterier förekomma

ej. Utsöndrasaftalenför bryggerier och mälterier från öfriga aftal

inom industrien, finner man, att denna del af näringsgrenen i

mycket högre grad än mineralvatten- och läskedrycksfabrikationen

ar berörd af kollektivaftal. Endast 8 af näringsgrenens 63 aftal afsågo

sålunda den sistnämnda gruppen. Dessa aftal omfattade mineralvatten-

och läskedrycksfabriker i Stockholm, Uppsala, Malmö, Lund

och (iöteborg. Dessutom är emellertid att märka, att tillverkning

af läskedrycker och mineralvatten ej sällan bedrifves i gemenskap

med bryggerirörelse, och att sålunda en del bryggeriaftal jämväl afse

sådan tillverkning. Medeltalet arbetare per arbetsplats inom hela

denna industri är 16, för arbetsplatser berörda af kollektivaftal

däremot 42.

Margarinindustrien lärer till större delen vara under gemensam

ekonomisk ledning, och äfven inom denna industri har kollektivaf

noli

Sverige omfattar Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Södermanlands

and®..,lan;c,Sm?towfJ)l °ch oarne: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och

u ij S,odran Sverige: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län; Västra

S ^ (t°teborgs och Bohus, Alfsborgs, Skaraborgs, Värmlands och

Äb^ÄoSffi''iSpparbW88''Gäflebors3’Jämtlands’yästernorrlands’

UTBREDNING INOM NÄRINGS- OCH NJUTNINGSÄMNESINDUSTRIEN. 43

talet, i likhet med hvad som ofvan påvisats vara fallet inom

stenkolsbrytningen och sockerindustrien, där liknande förhållanden

råda, vunnit stor utbredning. Visserligen hafva endast 4 margarinfabriker,

belägna 1 i Stockholm, 1 i Malmö, 1 i Göteborg och 1 på

landsbj^gden i Göteborgs och Bohus län, af denna industris 12

fabriker träffat kollektivaftal, men dessa 4 fabriker sysselsätta tillsammans

71 °/o af industriens hela arbetareantal. I medeltal sysselsättas

89 arbetare på dessa 4 arbetsplatser, under det att samma

medeltal för de öfriga margarinfabrikerna är endast 18.

Af de återstående fabrikerna inom närings- och njutningsämnesindustrien,

för hvilka kollektivaftal träffats, utgöres hufvudparten af

karamell-, choklad- och käxfabriker, af hvilka käxfabrikerna äro

belägna i Stockholm och Örebro samt karamell- och chokladfabrikerna

i Stockholm, Uppsala, Kalmar, Malmö, Göteborg och Örebro.

Karamelltillverkningen bedrifves delvis på arbetsplatser, hvilka

närmast falla under handtverket. Inom käxfabrikationen finnas 2

arbetsställen, för hvilka icke aftal träffats. Af hela antalet arbetare,

anställda inom ifrågavarande industrigren, äro 39 % berörda af

kollektivaftal.

Slutligen har under öfrig närings- och njutningsämnesindustri

sammanförts fiskberedningsanstalter, maltextrakt- och maltospreparatfab

riker, stärkelsefabriker, kafferosterier, kalfesurrogat- och

cikoriafabriker, konservfabriker, krjuldmalerier, makaronifabriker,

mjölksockerfabriker, soja- och såsfabriker, vin- och saftfabriker, ättikfabriker

m. fl. Kollektivaftal finnas inom denna grupp träffade

endast för några konserv- och mjölkmjölsfabriker, hvilkas arbetareantal

utgör 3 c/o af hela antalet arbetare, anställda vid ofvan nämnda

fabriker.

Till handtverket hafva uti förevarande utredning för näringsoch

njutningsämnesindustriens vidkommande hänförts alla bagerier

och konditorier samt slakterier och charkuterier. Inom det förra yrket

förekomma arbetsställen, som tvifvelsutan vanligen bruka hänföras

till fabriker; särskildt är detta fallet inom spisbrödstillverkningen.

Kollektivaftal en omfatta spisbröds- och grofbagerier, hvetebrödsoeh

finbagerier samt slutligen på en del orter äfven hembagerier.

Äfven för sockerbagerier och konditorier, hvilka ofta. äro förenade

med annan bagerirörelse, hafva ingåtts ett icke obetydligt antal aftal.

Af särskildt intresse äro kollektivaftalen med de kooperativa, bageriföreningarne.

Kollektivaftal för bagerier och konditorier funnos vid 1908 års

ingång i 41 städer och 3 köpingar samt dessutom på landsbygden i

10 län; och omfattade dessa aftal tillsammans 507 arbetsgifvare och

3,651 arbetare. (Se öfversikten å nästa sida.)

44

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE,

Äfven mom slakteri- och charkuteriyrlcet påträffas fabriksartade

anläggningar, särskildt svinslakterier. Kollektivaftal förekommo i

13 städer samt pa landsbygden inom 4 län. Antalet arbetsgivare,,

som godkänt dessa aftal, utgjorde 133 och antalet hos dem anställda

arbetare 681.

, Bagerier och konditorier.

Landsdelar.

Antal af kollektivaftal

berörda

arbetsgifvare.

arbetare.

Stockholms stad......

113

1,185

Ostra Sverige......

78

596

Småland och öarne.....

17

209

Södra Sverige.....

110

490

Västra Sverige......

72

689

Norra Sverige.......

117

482

Summa

507

3.651

indn^t^" Hufvudcentra för den svenska textilindustrien återfinnas inom

ns nen. Alfsborgs och Östergötlands län. Därnäst komma i fråga om textilarbetarnes

antal Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län. Norrköping

och Borås med kringliggande landsbygd äro de orter, som kunna

uppvisa de flesta textilfabrikerna. I Östergötlands län sysselsättas

sålunda enligt Kommerskollegii berättelse om fabriker och

handtverk för år 1907 vid väfverier, spinnerier, hlekerier, färgerier,

trikåfahriker m. fl. omkring 6,800 arbetare, i Älfsborgs län 8,400, i

Malmöhus län 3,500, i Göteborgs och Bohus län 6,400. Af dessa arbetare

voro i resp. län 2,954, 2,881, 1,422 och 2,167 eller resp. 43, 34,

41 och 34 % af hela antalet textilarbetare i hvarje län anställda vid

arbetsplatser, för hvilka kollektivaftal träffats. Dessutom funnos gällande

kollektivaftal för textilfabriker inom Stockholms, Södermanlands,

Jönköpings, Kristianstads, Hallands, Värmlands, Örebro, Kopparbergs

och Gäfleborgs län. Af hela denna industrigrens arbetare

voro 35% berörda af kollektivaftal. Antal arbetare i medeltal per

arbetsplats var 85 för hela industrien och 169 för den del af densamma,

som var berörd af kollektivaftal.

Textilfabrikerna låta, uppdela sig på fyra hufvud grupper, nämligen

bomullsväfveri er och -spinnerier, ylleväfverier och -spinnerier,

juteväfverier och -spinnerier samt hlekerier, färgerier och appreteringsverk.

Till en femte grupp kunna föras trikåfabriker1, trasselfabriker,

linnefabriker, sidenfabriker m. fl.

.1 Då kollektivaftalen för trikå- och strumpfabriker träffats af samma organisationer

och enligt samma grunder som aftalen vid väfverier, spinnerier, hlekerier, färgerier,

appreteringsverk m. ii., hafva trikå- och strumpfabrikerna i förhandenvarande

undersökning hänförts till textilindustrien, icke till beklädnadsindustrien.

UTBREDNING INOM TEXTILINDUSTRIEN.

45

Nedanstående öfversikt meddelar hela antalet arbetare sysselsatta

inom de olika grupperna samt antalet arbetare, anställda vid

sådana arbetsplatser, för hvilka kollektivaftal träffats.

Textilindustrien.

1 Pabriksklasser.

Hela antalet

arbetare.

Däraf antal af kollektiv- aftal berörda arbetare.

Absolut.

%■

Bomullsväfverier och -spinnerier . .

11.800

4,326

37

Ylleväfverier ock -spinnerier ....

11.800

3,560

30

Juteväfverier och -spinnerier ....

1.550

1.298

84

Blekerier, färgerier och appreterings- verk ...............

2.650

1.554

59

Öfriga textilfabriker........

7.150

1,608

22

Summa

34.950

12.346

35

Inom de båda stora Imfvudgrenarne af textilindustrien, bomullsoch

ylleindustrierna, har kollektivaftalet, som af denna öfversikt

synes, nått en jämförelsevis ringa utbredning, under det att däremot

inom den mindre gruppen juteväfverier och -spinnerier för flertalet

arbetare träffats aftal. Blekerier, färgerier och appreteringsverk

trifvas vanligen i gemenskap med väfverier och spinnerier. I större

skala och själfständigt bedrifves denna verksamhet förnämligast i

Göteborg, Norrköping och Borås med omnejder, och på dessa orter

hafva för ifrågavarande anläggningar i de flesta fall kollektivaftal

ingåtts. Inom gruppen »öfriga textilfabriker» märkas först och främst

trikå- och strumpfabrikerna med ett arbetareantal af omkring 3,260.

För 4- af dessa fabriker med tillsammans 490 arbetare (15 %) äro

kollektivaftal gällande. Inom linneindustrien har aftal träffats för

en af de största fabrikerna. Sidenfabrikerna sakna helt kollektivaftal,

däremot finnas sådana för några få band-, trassel- och pressenningsfabriker.

Hemarbete förekommer i icke ringa omfattning inom denna

näringsgren; särskildt bekant är hemindustrien i Älfsborgs län. Hemarbetet

är emellertid så godt som fullkomligt oberördt af kollektivaftal.

Handtverksmässigt bedrifves repslageriet. Kollektivaftal hafva

träffats för 19 repslagerier med 153 arbetare, hvilka med säkerhet utgöra

ett miridretal af yrkets utöfvare. Ifrågavarande 19 arbetsställen

äro belägna i Stockholm med omnejd, Linköping, Norrköping,

Malmö, Limhamn och Åmål samt dessutom på landsbygden i Östergötlands

och framför allt i Kristianstads och Malmöhus län.

KOLLEIvTIVAFTALET I SVERIGE.

46

Bekläd

nadsindu

strien.

Inom beklädnadsindustrien liar till fabriksdriften förts skolabnker

och handskfabriker1; samtliga öfriga arbetsställen inom

denna näringsgren hafva räknats till lmndtverkerierna.

Skofabriksindustrien, som på de senare åren haft att uppvisa en

ovanligt hastig utveckling, bedrifves hufvudsakligen i Stockholms

:,a''1 med omneJd> äfvensom i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Örebro lan. Inom länen är den koncentrerad i städerna Malmö, Göteborg

och Örebro. Hela antalet arbetare, anställda inom skofabriksmdustrien,

utgjorde tillsammans inom ifrågavarande län samt Stockholms

stad med omnejd omkring 4,300; af dessa voro 3,982 eller 93

% berörda af kollektivaftal. Kollektivaftalet har sålunda erhållit en

synnerligen betydande utbredning inom hufvudorterna för skofabriksindustrien.

Å öfriga orter finnas enligt 1907 års fabriksberättelse

sammanlagdt omkring 1,300 skofabriksarbetare, af hvilka 1,215 (93 %)

aro berörda af kollektivaftal. Den största af de fabriker, vid hvilka

kollektivaftal ingåtts, är belägen i Vänersborg och sysselsätter 475

arbetare. Arbetsförhållandena inom skofabriksindustrien äro sålunda

praktiskt taget inom hela industrien reglerade genom kollektivaftal;

icke mindre än 93 % af hela antalet inom denna industri

anstallda arbetare arbeta nämligen på arbetsplatser, där dylika aftal

gälla.

Handsktillver Ilning en bedrifves sedan gammalt i Skåne, och

Kristianstads och Malmöhus län äro fortfarande den svenska handskindustriens

hufvudsäten. Endast ett fåtal fabriker äro belägna inom

andra landsdelar (Stockholms stad och län, Hallands och Västmanlands

län). Kollektivaftal äro träffade för 1 fabrik i Stockholms,

stad och 1 i Stockholnjs län, hvilka tillsammans sysselsätta 41 arbetare,

samt för 11 fabriker med 275 arbetare inom Malmöhus och.

Kristianstads län. Af hela antalet arbetare inom industrien äro inom

de sistnämnda länen 82 %, i hela riket 70 % berörda af kollektivaftal.

Hemarbetet spelar vid handsktillverkningen en stor roll. Att:

döma af kollektivaftalen torde dessa omfatta jämväl sådana arbetare,,

hvilka i sina hem utföra arbete för ifrågavarande fabriker.

Af handtverksyrkena inom hithörande näringsgrenar är skrädderhirket

det mest omfattande. Sammanlagdt 102 kollektivaftal voroinom

yiket träffade för 932 verkstäder och 6.932 arbetare. Fördelningen

på olika landsdelar framgår af öfversikten på följande sida.

Aftal för skrädderier förefinnas sålunda till ett icke ringa antal

inom samtliga landsdelar. En del af dessa aftal omfatta en bransch

af skrädderinäringen, som i sin nuvarande form framträdt först på se

1

En stor del af handskindustrien bedrifves handtverksmessigt. Då emellertid

arbetareantalet^ per arbetsplats inom den del af näringsgrenen, för hvilken kollektivaftal

traffats, i medeltal uppgår till 24, har denna ändock hänförts till fabriksindustnen.

UTBREDNING INOM BEKLÄDNADSINDUSTRIEN.

47

nare åren, nämligen konfektions- eller lagerskrädderiet. Visserligen

arbeta de flesta beställningsskrädderier äfven på lager under

de tider af året, då säsong icke råder, och kollektivaftalen

för dessa skrädderier upptaga priser för såväl beställnings- som lagerartiklar.

Men det nya i de sista årens utveckling är grundandet

af omfattande företag, hvilka uteslutande tillverka s. k.

färdiggjorda kläder. Härigenom har en viktig gren af skrädderinäringen

•— oaktadt denna i sin helhet fortfarande ur aftalssynpunkt

är att betrakta som hufvudsakligen tillhörande

handtverket -—■ utvecklat sig till fabriksindustri. Af skrädderinäringens

102 kollektivaftal voro 15 träffade för sådana konfektionsfabriker,

däribland fabrikerna i Vingåker, Landskrona och Falun

med ett arbetareantal af resp. 414, 315 och 114.

Skrädderier.

Landsdelar.

Antal af kollektivaftal

berörda

arbetsgifvare.

arbetare.

Stockholms stad......

79

1,020

j Östra Sverige.......

164

1,349

Småland och öarne.....

52

279

Södra Sverige.......

262

1,805

Västra Sverige.....

222

1,710

Norra Sverige.......

153

769

Summa

932

6.932

Ofvan har påpekats, huru de senaste åren medfört en osedvanligt

snabb utveckling af den svenska skofabriksindustrien. Detta har

emellertid medfört en minskad efterfrågan på handgjorda, beställda

skodon och för den handtverksmässigt bedrifna skotillverkningen en

tillbakagång, som resulterat i, att på en mängd orter, särskildt i de

större städerna, skomakeriverkstäderna kommit att användas så godt

soin uteslutande för reparationer eller förvandlats till försäljningsställen

för de maskingjorda skodonen. Liksom kollektivaftalen för

skrädderierna äro kollektivaftalen för skomakeriverkstäderna spridda

öfver så godt som hela riket. De utgöra tillsammans 35 och omfatta

478 verkstäder med 1,137 arbetare, hvilka fördela sig på olika

landsdelar på sätt sammanställningen å nästa sida utvisar.

För hattmakerier är aftal träffadt i Stockholm, för filthattfabriker

i Stockholm, Malmö, Karlskrona och F alköping för stråhatt fabriker

i Malmö och Falköping. Inom hela hattindustrien förefunnos 7 kollektivaftal,

omfattande 17 arbetsgifvare och 520 arbetare. Enbart

fabrikerna inom denna industri sysselsätta dock enligt 1907 års fa

-

48

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE1

Läder-, håroch

gummivaruindustrien.

bnksberättelse omkring 1,300 arbetare. Det är sålunda endast en

mindre del af hattindustrien, för hvilken kollektivaftal ingåtts.

Skomakeri verkstäder.

Antal af kollektivaftal

Landsdelar.

berörda

arbetsgifvare.

arbetare.

Stockholms stad......

36

177

Ostra Sverige......

89

177

Småland och öarne.....

25

46

Södra Sverige......

147

353

Västra Sverige ....

130

285

Norra Sverige.....

51

99

»Summa

478

1,137

För bantmaherier hafva träffats 2 aftal, 1 i Stockholm och 1 i

AI almö, omfattande tillsammans 16 arbetsgifvare och 342 arbetare,

och för träskotillverkningen i Kristianstads och Malmöhus län 5 aftal,

omfattande 21 arbetsgifvare och 80 arbetare. Inom barberareoch

perukmakareyrket förekommo kollektivaftal i Stockholm, Karlskrona,

Malmö, Lund, Landskrona och Hälsingborg. De voro träffade

för 269 rak- och frisérsalonger, vid hvilka voro anställda 389 biträden.

I Malmö har slutligen träffats kollektivaftal för en bad- och

tvättinrättning

\ Malmöhus län intager främsta rummet inom läderindustrien,

därnäst komma Kristianstads och Gäfleborgs län, hvarjämte Blekinge

och Stockholms län hafva att uppvisa ett större antal fabriker,

tillhörande denna industri. I Blekinge, Malmöhus och Kristianstads

län sysselsättas sålunda enligt 1907 års berättelse om fabriker och

handtverk omkring 760 läderarbetare, i Stockholms och Gäfleborgs

län 290. De öfriga 1,100 äro till största delen anställda på små arbetsplatser,

spridda öfver sa godt som hela riket. Undantag härifrån

bilda fabrikerna i Valdemarsvik och Falkenberg, den förra med

67, den senare med 88 arbetare; för båda hafva kollektivaftal träffats.

I Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län äro 276 arbetare (36 %)

anställda vid läderfabriker, vid hvilka kollektivaftal äro gällande.

Det bör emellertid påpekas, att alla dessa fabriker äro belägna i

Malmöhus län, med undantag af 4 med tillsammans 24 arbetare.

I Malmöhus län ensamt äro 63 % af läderarbetarne berörda af

kollektivaftal. I Stockholms och Gäfleborgs län arbeta 236 arbetare

af omkring 290 på fabriker, vid hvilka ingåtts kollektivaftal. Af des

1

Fot kemiska tvättinrättningar hafva träffats flera kollektivaftal, men hafva dessa

hänförts under textilindustrien, enär de i allmänhet drifvas i samband med färgeri.

UTBREDNING INOM LÄDER-, HÅR- OCH GUMM1VARUINDUSTRIEN. 49

sa fabriker sysselsätta två, en i hvartdera länet, tillsammans 226 arbetare.

Inom kela läderindustrien äro 42 % af arbetarne berörda af

kollektivaftal. Då de fabriker, för hvilka sådana aftal träffats, i medeltal

sysselsätta 31 arbetare, under det att samma medeltal för hela

industrien ställer sig så lågt som 7, är det tydligt, att det är företrädesvis

de mindre företagen inom läderindustrien, som sakna kollektivaftal.

Dock finnas äfven aftal för garfverier, som drifvas rent

handtv erksmässigt.

Gummivaruindustrien är i Sverige helt ung, och samtliga fabriker

inom denna näringsgren hafva uppstått efter år 1890. Af landets

7 gummivarufabriker hade vid tidpunkten för denna undersökning

för 4, belägna 1 i Jönköpings och 3 i Malmöhus län, träffats kollektiv - aftal, under det att 3, i Uppsala, Älfsborgs och Skaraborgs län, sakna

sådana. De förra fabrikerna äro emellertid de mest betydande inom

industrien. De sysselsatte tillsammans 1,149 af industriens omkring

1.400 arbetare. Af gummivaruindustriens arbetare voro sålunda 82

°/o berörda af kollektivaftal.

Borst-, pensel- och hvastfabrikerna i riket sysselsätta omkring

570 arbetare. Kollektivaftal funnos upprättade för 2 borst- och penselfabriker,

1 i Stockholm och 1 i Landskrona med sammanlagdt 195

arbetare. En mindre kvastfabrik i Malmö, för hvilken kollektivaftal

träffats, finnes redovisad under snickeri- och möbelfabriker.

För sadelmakare-1 och tapetserareyrket finnas kollektivaftal i 30

städer och köpingar samt dessutom för verkstäder på landsbygden i

Stockholms och Jönköpings län. De af dessa aftal berörda arbetsgivare

och arbetare fördela sig på olika landsdelar, på sätt nedanstående

öfversikt angifver.

Sadelmakare- och tapetserareverkstäder.

Landsdelar.

Antal af kollektivaftal

berörda

arbetsgivare.

arbetare.

Stockholms stad......

137

475

Ostra Sverige .......

41

85

Småland och öarne.....

21

55

Södra Sverige.......

63

192

Västra Sverige ......

74

133

Norra Sverige......1

9

14

Summa

848

954

Trävaruindustrien, den med hänsyn till arbetareantalet största

och näst närings- och njutningsämnesindustrien efter tillverknings

1

Till sadelmakerier har äfven hänförts tillverkning af reseffekter.

4—052273. Kollektivaftal.

Trävaru

industrien.

50

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

värdets storlek mest betydande industrigruppen inom den svenska

tillverkningsindustrien, sysselsatte år 1907 inom de grenar, hvilka i

denna undersökning räknats som fabriksindustri, omkring 64,900

arbetare, af livilka omkring 17,900* voro anställda på arbetsplatser,

vid livilka kollektivavtal blifvit upprättade. Denna stora industrigrupp

har sålunda i mindre utsträckning än de flesta andra reglerat

arbetsförhållandena genom kollektivaftal, i det att af hela antalet arbetare

endast 28 % voro berörda af dylika aftal.

Detta beror främst på kollektivaftalets jämförelsevis ringa utbredning

inom sågverksindustrien, till hvilken räknats förutom de

egentliga sågverken äfven hyflerier och lådfabriker. Den största

tillverkningen af sågade trävaror har Yästernorrlands och Gäfleborgs

län att uppvisa. Här voro anställda, i det förra länet omkring

10,500, i det senare 6,400 sågverksarbetare, af hvilka resp. 1,720 (16

%) och 2,143 (33 %) voro berörda af kollektivaftal. I Västerbottens

län var hela antalet arbetare inom sågverksindustrien 2,900 och i

Norrbottens län 2,800; antalet af aftal berörda voro i Norrbottens län

1,956 (70 %). I Västerbottens län förekommo inga kollektivaftal för

sågverken. Närmast de norrländska länen komma i afseende på

sågverkens tillverkningskvantiteter Värmlands, Kopparbergs och

Uppsala län. Berörda af kollektivaftal voro i de olika länen resp.

10, 22 och 61 % af hela antalet arbetare, anställda vid sågverk inom

de olika länen. Exporten från de flesta sågverken inom Värmlands

län och från en del inom Kopparbergs län går öfver Göteborg. En

myckenhet trävaror sågas och hyflas emellertid först i Göteborg

eller trakten däromkring, och sålunda har äfven i denna landsdel uppstått

en ingalunda obetydlig sågverksindustri. Vid dessa sågverk,

hyflerier och lådfabriker inom Göteborgs och Bohus län sysselsattes

omkring 1,600 arbetare, af hvilka 71% voro anställda vid anläggningar

med kollektivaftal. I Norrbottens, Uppsala samt Göteborgs och

Bohus län har kollektivaftalet sålunda nått en större utbredning, under

det att de län, där sågverksindustrien har sina hufvudcentra, ännu

vid 1908 års ingång förblifvit tämligen oberörda af detsamma.

Södra Sverige, Småland och öarne samt östra Sverige spela i allmänhet

en föga betydande roll i fråga om sågverksdrift. En mängd sågverk

förekomma visserligen äfven där, men de äro mestadels små

och af ringa vikt för sågverksindustrien i dess helhet. Kollektivaftal

äro träffade för några få af dem.

Bland större sågverk, vid hvilka kollektivaftal hade upprättats,

kunna nämnas följande:

I Haparanda skeppning sdistrikt Båtskärsnäs och Karlsborg; i

Luleå skeppning sdistrikt Altappen; i Piteå skeppning sdistrikt Storfors;

i Härnösands skeppning sdistrikt Nyland, Lugnvik, Sandö, Sand

-

1 Inberäknadt arbetare vid snickeri- och möbelverkstäder (se följande sida).

UTBREDNING INOM TRÄVARUINDUSTRIEN. 51

viken och Kramfors; i Sundsvallsdistriktet Kubikenborg, Hörningsholm,

Carlsvik, Ankarsvik; i Hudiksvallsdistriktet Hybo, Stocka;

i Söderhamnsdistriktet Ala; i Gäfledistriklet Korsnäs sågverksaktiebolags

verk vid Bomhus—Kastet, Skutskärs sågverk, Norrsundet;

i Kopparbergs län Domnarfvet samt bland sågar med Göteborg som

skeppningsort Yansbro; i Göteborg och dess närhet Säfveåns aktiebolags,

Aktiebolaget Dalarnes och Aktiebolaget Niels Parelius’ sågverk,

hyflerier och lådfabriker.

Af samtliga arbetare anställda vid sågverk, hyflerier, lådfabriker

och brädgårdar voro 24 % berörda af kollektivaftal1.

Brädgårdsrörelsen drifves i allmänhet tillsammans med sågverken.

På en del skeppningsorter förekommer emellertid, att brädgårdsrörelse

idkas som själfständig näring. Kollektivaftal för sådana

utskeppningsbrädgårdar funnos upprättade bl. a. i Stockholm, Norrköping,

Karlskrona, Hälsingborg och Gäfle. Tillsammans 1,205 arbetare2

voro anställda vid dylika utskeppningsbrädgårdar, för hvilka

kollektivaftal träffats.

En annan med sågverksdriften nära sammanhängande näringsgren

är träkolstillverkningen. Denna försiggår nämligen dels

vid sågverken, där man af träaffallet bereder träkol genom kolning

i milor, dels i milor i skogarne, dels slutligen i ugnar, företrädesvis

vid järnverken. Kollektivaftal finnas för samtliga dessa olika slag

af kolning. De omfatta emellertid endast 229 arbetare eller 4% af

hela det antal arbetare, som uppgifvits vara sysselsatta med träkolstillverkning.

De båda hufvudgrenarne inom trävaruindustrien äro sågverksindustrien

samt snickeri- och möbelindustrien. Snickeri- och möbelindustrien

har i allmänhet i denna undersökning uppdelats på snickeri-

och möbelfabriker samt snickeri- och möbelverkstäder. De förra

hafva förts till fabriksindustrien, de senare till handtverket. Då emellertid

flertalet af kollektivaftal berörda snickeri- och möbelverkstäder

i den officiella redogörelsen för olycksfall i arbete under år 1907,

hvarifrån, som ofvan nämnts, uppgifterna om hela arbetareantalet

inom olika näringsgrenar hämtats, torde hafva räknats som fabriker

(de sysselsätta i medeltal 7 arbetare), hafva nedan liksom äfven i

tab. 2 samtliga arbetsplatser inom snickeri- och möbelindustrien sammanförts

till en enda grupp. Sammanställes antalet arbetare vid sådana

arbetsplatser, där kollektivaftal äro gällande, med industriens hela

arbetareantal, visar det sig, att inom denna industri kollektivaftalet

visserligen nått en större utbredning än inom sågverksindustrien, men

att det ändock icke omfattar mer 47 % af hela arbetareantalet3.

1 Jfr nedan noten å s. 97.

2 Inberäknadt 23 arbetare anställda vid vedgårdar.

5 Äfven detta procenttal torde emellertid vara något för högt, då vid beräkningen

af detsamma en del handtverkerier medräknats bland de arbetsställen, för hvilka

kollektivaftal träffats, men handtverket icke medtagits vid uppskattningen af industriens

hela arbetareantal.

52

KOLLEKTIV AFTALET I SVERIGE.

Snickeri- och möbelindustrien består af tvänne med afseende på

arbetsvillkoren ganska olika delar, nämligen dels den hufvudsakligen

på inhemsk afsättning baserade tillverkningen af möbler, i synnerhet

finare och mera omsorgsfullt utförda sådana, dels fabrikationen af

byggnadssnickeri, såsom fönster, dörrar o. a. De senare artiklarne

upptaga inemot hälften af snickeri- och möbelindustriens hela produktionsvärde

och äro af stor betydelse för rikets export. Kollektivaftalets

utbredning inom de båda grenarne låter sig icke på grundval

af föreliggande material statistiskt uppvisas, men torde vara större

inom möbelindustrien än inom exportsnickerierna.

I största utsträckning bedrifves snickeriindustrien i Småland,

hvilket väl delvis torde förklara, hvarför kollektivaftalet ej vunnit

större utbredning inom denna industri. Småland är nämligen, som

nedan utförligare visas, ett af de landskap, hvilka äro minst berörda

både af arbetarerörelsen och af kollektivaftalet. Därnäst komma

i fråga om antal arbetare, anställda vid snickerifabriker, Östergötlands,

Göteborgs och Bohus, Södermanlands, Malmöhus och Gäfleborgs

län i nu nämnd ordning. Relationen mellan hela antalet arbetare

inom industrien och antalet af kollektivaftal berörda kan inom denna

industri icke för de olika länen siffermässigt beräknas, då uppgifterna

angående arbetareantal i Kommerskollegii berättelse om fabriker

och handtverk och ifrågavarande undersökning icke äro jämförliga

beträffande snickeri- och möbeltillverkning. Antalet arbetsgifvare,

som godkänt kollektivaftal, och antalet hos dessa anställda arbetare,

voro emellertid i absoluta tal inom

Arbetsgifvare. Arbetare.

Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län ... 29 649

Östergötlands län............. 41 1,241

Göteborgs och Bohus län.......... 30 748

Södermanlands län............. 8 570

Malmöhus >............. 85 959

Gädeborgs »......... . . . ___3 _195

Summa 196 4,362

Inom dessa åtta län sysselsättas sålunda 65 % af hela antalet

af kollektivaftal berörda arbetare inom snickeri- och möbelindustrien.

Af de meddelade siffrorna för de olika länen torde kunna dragas den

slutsatsen, att kollektivaftalets utbredning inom industrien ifråga var

ringa i Småland, skäligen obetydlig i Gäfleborgs län, men ganska omfattande

i de öfriga länen, särskildt Malmöhus och Östergötlands län.

Antal arbetsgifvare och arbetare, berörda af kollektivaftal, inom

olika landsdelar framgår af följande öfversikt.

UTBREDNING INOM TRÄVARUINDUSTRIEN.

53

Snickeri- och möbelindustrien.

Landsdelar.

Antal af kollektivaftal

berörda

arbetsgifvare. i arbetare.

Stockholms stad......

123

859

Ostra Sverige.......

74

2,117

Småland oeh öarne.....

29

649

Södra Sverige.......

104

1,151

Västra Sverige......

60

1,452

Norra Sverige.......

20

502

Summa

410

0,730

För lcorgmakerier och korg fabriker funnos 2 kollektivaftal, 1 i

Stockholm och 1 i Hälsingborg. Tillsammans omfatta de 9 arbetsgivare

och 69 arbetare, således endast en liten del af yrket. En

barnvagnsfabrik i Malmö, för hvilken kollektivaftal träffats, har redovisats

under snickeriindustrien, men torde äfven kunna räknas till

nu ifrågavarande industrigren.

Tunnbinåeri idkas för egen räkning af ett betydligt antal anläggningar

inom olika industrier1. Själfständigt bedrifves denna tillverkning

till stor del som handtverk, men äfven fabriker förekomma.

Af dessa märkas särskildt tunnfabriken i Uddevalla, som förser en

del af Västkustens fiskerier med laggkärl o. dyl. För denna fabrik

har kollektivaftal träffats, likaså för tunnfabriken i Åstorp. Tunnbinderier

i Stockholm, Norrköping, Malmö, Göteborg samt på skånska

och halländska landsbygden hafva äfven ingått kollektivaftal, hvarjämte

sådana förekomma för enstaka verkstäder i Nyköping, Eskilstuna,

Söderköping samt några städer och köpingar i Skåne och

Halland. Vid två petroleumupplag i Oxelösund och Göteborg hafva

slutligen äfven, kollektivaftal för tunnbinderiarbetare träffats, hvilka

aftal redovisats under denna näringsgren. Antalet aftal inom yrket

utgör 14, antalet af dem berörda arbetsgivare och arbetare resp. 53

och 280.

En dominerande ställning inom kork fabrikationen intaga korkfabrikerna

i Stockholm, för hvilka samtliga träffats kollektivaftal.

Sådana aftal hafva jämväl ingåtts för de smärre fabrikerna i Malmö,

Eslöf och Göteborg med omnejd. Endast 5 arbetsplatser, af hvilka

icke någon sysselsätter öfver 5 arbetare, belägna i Hässleholm, Hälsingborg,

Halmstad, Göteborg och Borås saknade aftal. Af korkindustriens

arbetare voro 90 % berörda af kollektivaftal.

1 Sålunda hafva ej sällan bryggerier och cementfabriker m. fl. egna tunnbinderier.

För dessa hafva i många fall kollektivaftal träffats, hvilka emellertid icke

medtagits ofvan (jfr ss. 24 ff.).

54

KOLLEKTIVAVTALET I SVERIGE.

Trämasse

och

pappers

industrien.

Närmast trävaruindustrien står trämasse- och papperstillverkningen,

i hvilken flertalet af rikets län äro intresserade. Fabrikationen

af trämassa och den ytterligare förädlingen af trämassan till

papper och papp hafva i denna undersökning sammanförts till en

grupp, då vid ett stort antal anläggningar de båda tillverkningarne

drifvas gemensamt. Visserligen finnes ett visst motsatsförhållande

mellan fabriker, som uteslutande tillverka trämassa och deras afnämare,

pappersbruken, men från kollektivaftalets synpunkt har en sådan

uppdelning ej varit nödig och knappast möjlig. Trämassefabrikernas

fördelning på tillverkare af kemisk och mekanisk trämassa

är ej heller för ifrågavarande undersökning af någon betydelse.

Hufvudtillverkningen af trämassa äger rum i Värmlands, Gäfleborgs

och Västernorrlands län; af papper i Östergötlands, Göteborgs

och Bohus, Älfsborgs, Kopparbergs, Jönköpings och Värmlands län

i nu nämnd ordning. Norr om Gäfleborgs län förekommer endast trämasse-,

men icke pappersfabrikation. Af hela antalet arbetare utgjorde

antalet af aftal berörda inom Värmlands län 44%, Gäfleborgs

69 %, Västernorrlands 14 %, Östergötlands 95 %, Göteborgs och

Bohus län 19 %, Älfsborgs län 59 %, Kopparbergs 42 % och Jönköpings

län 23 %.

Fördelningen på olika landsdelar framgår af nedanstående tablå.

Trämasse- och pappersindustrien.

Landsdelar.

Hela antalet

arbetare.

Däraf antal af kollektiv- aftal berörda arbetare.

Absolut. %.

Stockholms stad..........

_

_

Ostra Sverige...........

2,500

1,956

78

Småland och öarne.........

2,900

917

32

Södra Sverige...........

530

290

55

Västra Sverige..........

7,800

3,236

41

Norra Sverige...........

5,100

1,961

38

Summa

18,830

8.300

44

Inom västra och norra Sverige, där trämasseindustrien har sina

hufvudsäten, äro sålunda resp. 41 och 38 % af arbetarne berörda

af kollektivaftal. Det låga procenttalet för den senare landsändan

bekräftar det redan i det föregående konstaterade förhållandet, att

kollektivaftalet i, allmänhet endast vunnit ringa utbredning inom

Västernorrlands län. I östra Sverige samt i Småland är papperstillverkningen

förhärskande. I östra Sverige har kollektivaftalet

nått en betydande omfattning inom Östergötlands, Uppsala och Väst

-

UTBREDNING INOM TRÄMASSE- OCH PAPPERSINDUSTRIEN.

55

inanlands läns pappers- och trämassetillverkning, under det att för

några fabriker, belägna i Stockholms och Södermanlands län, kollektivaftal

icke träffats. Af hela arbetareantalet inom pappers- och

trämasseindustrien i östra Sverige voro sålunda 78 % berörda af kollektivaftal.

I Småland är kollektivaftalets utbredning äfven inom

dtmna industri jämförelsevis ringa. Södra Sverige har att uppvisa

endast ett fåtal pappersbruk och trämassefabriker. För 55 % af

de vid dessa anställda arbetare hafva kollektivaftal träffats.

Inom bohbinderiyrlcet förekommer ej sällan, att samma aftal afser

icke blott handtverksmässigt drifna bokbinderiverkstäder utan äfven

kartong-, papperspås- och kontorsboksfabriker m. fl. Antalet

arbetare sysselsatta vid arbetsplatser, för hvilka kollektivaftal träffats,

har sålunda i medeltal per arbetsplats inom denna industri blifvit

så högt som 17. Aftal hade träffats i 15 städer inom 11 län samt

dessutom i Stockholms stad. I Östergötlands, Kristianstads och Malmöhus

län omfattade aftalen äfven arbetsgifvare på landsbygden.

Antal arbetsgifvare och arbetare, berörda af kollektivaftalen, utgöra

inom olika landsdelar:

Bokbinderier, kartongfabriker m. fl.

Landsdelar.

Antal af kollektivaftal

berörda

arbetsgifvare.! arbetare.

Stockholms stad......

89

1,598

Ostra Sverige.......

29

972

Småland och öarne.....

3

141

Södra Sverige.......

44

343

Västra Sverige ......

40

591

Norra Sverige.......

10

93

Summa

215

3,738

Enligt till Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik in- Grafiska

komna uppgifter funnos i december 1907 i riket 4791 tryckerier och in|lustrien.

stilgjuterier med sammanlagdt omkring 7,000 arbetare. Kollektivaftalet

inom yrket omfattade 374 tryckerier med sammanlagdt 6,528

arbetare. Utanför aftalet stodo 105 tryckerier med 452 arbetare.

Kollektivaftalet berörde sålunda omkring 93 % af samtliga till tryckeriindustrien

hörande arbetare. De 7 %, som stodo utanför tariffen,

tillhöra merendels tryckerier af ringa omfång och betydelse, till större

delen belägna å smärre orter. Bland ofvannämnda 105 tryckerier,

som ej godkänt tariffen, finnes nämligen intet af den storlek, att det

1 De bär meddelade uppgifterna äro hämtade ur Arbetsstatistik A: 7, Undersökning

af tryckerier och därmed förenad handtering i Sverige. Stockholm 1909.

56

ICOLLEKTIVAFLALET I SVERIGE.

sysselsätter öfver 30 arbetare, livarjämte 72 af dem (69 %) äro

mycket små, med högst 4 arbetare per tryckeri. Och under

det att antalet tryckerier, som ej antagit tariffen, i procent af samtliga

tryckerier utgör för hela riket omkring 22, belöper sig motsvarande

tal för orter med mindre än 1,000 invånare till 78 % och för orter med

1,000—2,000 invånare till 47 %, men för större orter till i genomsnitt

endast 14 %. (Se efterföljande tabell).

Antal tryckerier, som godkänt och icke godkänt tariffen.

A. Fördelade på storleksgrupper.

Företag med ett arbetar- antal af

Tryckerier, som

godkänt

tariffen.

Tryckerier, som

ej godkänt

tariffen.

Samtliga

tryckerier.

0-4...........

50

72

122

5-9...........

98

17

115

10-15..........

90

11

101

16-30..........

72

5

77

31-50..........

25

—

25

51-100..........

20

—

20

öfver 100 .........

19

—

19

Summa

374

105

479

B. Fördelade efter anläggningsorternas invånarantal.

Orter med ett invånar- antal af

Tryckerier, som

godkänt

tariffen.

Tryckerier, som

ej godkänt

tariffen.

Samtliga

tryckerier.

under 1,000 ........

6

21

27

1—2.000 .........

16

14

30

2—5,000 .........

65

5

70

5-10,000 ........

55

15

70

10-20,000 ........

55

13

68

20-30,000 ........

30

5

35

30-75.000 ........

27

1

28

öfver 75,000 ........

120

31

151

Summa

374

105

479

Utom boktryckerier förekomma inom den grafiska industrien

kemigrafiska och litografiska anstalter, stundom drifna i förening

med boktryckerier. För 19 kemigrafiska och 33 litografiska anstalter

hade slutits kollektivaftal. De förra, belägna i Stockholm, Malmö

och Göteborg samt på landsbygden i Stockholms, Östergötlands

och Malmöhus län, sysselsätta tillsammans 300 arbetare; de

UTBREDNING INOM MALMFÖRÄDL.-, METALL- OCH MASKININDUSTRIERNA. 57

senare finnas i Stockholm, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Jönköping,

Kalmar, Malmö, Hälsingborg, Göteborg och Gäfle samt på

landsbygden i Malmöhus län. Vid dessa äro anställda 1,031 arbetare.

Enligt de i fabriksberättelsen upptagna uppgifterna angående kemigrafiska

och litografiska anstalter förekomma sådana utom på ofvannämnda

orter äfven i Oskarshamn, Karlstad, Örebro och Söderhamn,

där aftal för lito- och kemigrafer sålunda ej träffats.

Den sedan gammalt för landets näringslif viktiga och karakteristiska

malmförädlingsindustrien har att uppvisa endast ett fåtal

kollektivaftal. Prislistor hafva, som i inledningen framhållits, länge

funnits vid järnbruken, men de gamla traditionella arbetsförhållanden,

hvilka ända till senaste tid bibehållit sig inom denna industri,

hafva gjort, att dessa prislistor i allmänhet icke iklädts aftalets

form. De förändringar, som numera skett med arbetsgivare- och

arbetareorganisationernas uppträdande inom den svenska järnhandteringen,

hade ännu vid 1908 års ingång icke hunnit verka därhän,

att något större antal kollektivaftal blifvit upprättade.1 De 22 aftal,

som träffats inom industrien, omfattade sålunda endast 16 arbetsgivare

och 2,742 arbetare eller 16 °/o af hela arbetareantalet.

Samtliga dessa arbetsställen utgöras af järnbruk, utom Vå, hvaraf

det ena producerar zink och bly, det andra koppar. Det sistnämnda,

Hälsingborgs kopparverk, där kopparen utdrages ur affallen, som

vid tillverkningen af superfosfat erhållas vid framställning af svafvelsyra

ur kopparhaltig svafvelkis, är det enda af ifrågavarande

verk, som icke är beläget i Bergslagerna.

Bearbetningen af malmförädlingsindustriens produkter äger hufvudsakligen

rum dels inom metallindustrien, dels inom maskinoch

skeppshyggnadsindustrien. Af naturliga skäl äger det intimaste

samband rum mellan dessa industrier, hvilket försvårar eller understundom

till och med gör det omöjligt att uppdraga gränser dem

emellan. Metall- och maskinindustri bedrifves nämligen oftast

sida vid sida inom samma anläggning, och en uppdelning blir därför

i många fall helt naturligt tämligen godtycklig. Erågan om kollektivaftalets

utbredning måste därför beträffande ifrågavarande industrigrenar

behandlas i ett sammanhang för samtliga grenar, så myckel

mer som näringsstatistiken — hvilkens uppgifter äro de -enda,

som kunna användas vid en undersökning af kollektivaftalets omfattning

inom olika landsdelar — uppdelat metall- och maskinindustrierna

på ett sätt, som skiljer sig från det, som användts

vid ifrågavarande undersökning. Sammanslås fabriksstatistikens

uppgifter angående antalet arbetare, anställda vid järn- och stålvaru

-

Malmförädlingsindu

strien.

Metallsa

mas

och skeppsbyggnadsindustrierna.

1 I samband med det aftal, som år 1908 trälfades för järngrufvorna (se noten

å s. 361, slöt Järnbrnksförbundet med vederbörande fackförbund ett kollektivaftal, som

då berörde 82 järnbruk med tillsammans 24,800 arbetare.

3

58

KOLLEKTIVAVTALET I SVERIGE.

fabriker, gjuterier, skeppsvarf, dockor, båtbyggerier, vagnfabriker,

fabriker för tillverkning af elektriska maskiner och apparater, elektrisk

ledningstråd, glödlampsfabriker och mekaniska verkstäder torde

dessa emellertid utan alltför stora olägenheter kunna jämföras med

motsvarande uppgifter i tab. 1, på sätt nedanstående öfversikt utvisar.

Metall- samt maskin- och skeppsbyggnadsindustrierna.

Landsdelar.

Hela antalet

arbetare.

Däraf antal af kollektiv- aftal berörda arbetare.

Absolut.

%•

Stockholms stad..........

9,700

6,912

71

Ostra Sverige...........

16,700

9,450

60

Småland och öarne.........

5,100

2,601

51

Södra Sverige...........

8,100

5,045

62

Västra Sverige..........

13,600

6,579

48

Norra Sverige...........

6,400

2,684

42

Summa

5S.600 1

33,271

57

Järn- och stålvaru- samt maskinindustrierna bedrifvas inom alla

delar af landet vid en mängd större och mindre arbetsställen, spridda

inom rikets samtliga län. Minsta utbredningen har kollektivaftalet

i norra och västra Sverige. Till och med Småland och öarna

hafva att uppvisa ett förhållandevis större antal af kollektivaftal

berörda arbetare än dessa båda landsdelar. I Stockholms

stad, södra Sverige och östra Sverige äro aftal träffade för resp. 71,

62 och 60 °/o af hela arbetareantalet inom ifrågavarande näringsgrenar.

Uppdelas dessa på olika industrier, visar det sig, att vid

järn- och stålvarufabrikerna 44 % af arbetarne äro berörda af kollektivaftal.

Inom maskinindustrien har de olika verkstädernas specialisering

på vissa tillverkningar så föga fortskridit i vårt land, att en

fördelning af arbetsplatserna på olika industrigrenar alltid måste lida

af en viss godtycklighet. I tab. 2 hafva därför mekaniska verkstäder,

skeppsvarf och båtbyggerier, elektriska verkstäder samt vagnfabriker

sammanförts till en gemensam grupp, hvarvid framgår, att

1 Denna summa öfverskrider med 2,400 det i tab. 2 upptagna hela antalet arbetare

inom ifrågavarande industrigrenar. Detta torde bero hufvudsakligen därpå,

att fabriksstatistiken till maskin- och skeppsbyggnadsindustrien hänfört jämväl de

enskilda järnvägarnas verkstäder, hvilkas personal uppgår till omkring 2,300. Förhållandet

mellan hela .antalet arbetare och antalet af aftal berörda ;rr sålunda något

gynnsammare för de senare än hvad ofvanstående öfversikt utvisar. Dessutom torde

höra uppmärksammas, att elektriska montörer, anställda inom elektriska verkstadsindustrien,

väl upptagits bland hela antalet arbetare, men icke bland antalet af kollektivaftal

berörda, samt att till det förra antalet förmodligen räknats en del arbetare

vid smides-, reparations- m. fl. verkstäder, hvilka i denna undersökning eljest hänförts

till handtverk, och hvilkas arbetare sålunda i den ofvanstående öfversikten ej

heller medräknats bland de af kollektivaftal berörda.

UTBREDNING INOM METALL- OCH MASKININDUSTRIERNA.

59

af hela arbetareantalet inom denna grupp 68 °/o äro berörda af kollektivaftal.

Till vagnfabrikerna hafva räknats fabriker för tillverkning

såväl af vanliga vagnar som af järnvägs- och spårvagnar. Vid

de senare fabrikerna har emellertid kollektivaftalet vunnit en afsevärdt

större utbredning än vid de förra.

En särskild grupp arbetare, som delvis sysselsattes inom den

elektriska verkstadsindustrien, är de elektriska montörerna. Sådana

montörer finnas nämligen anställda vid verkstäderna för att på ort

och ställe verkställa monteringen af de af verkstäderna levererade

maskinerna. De arbeta emellertid äfven hos firmor, hvilkas verksamhet

uteslutande eller till större delen består i sådan montering

af olika elektriska apparater o. dyl. Slutligen användas de äfven för

skötseln af elektriska maskiner. Aftalet inom detta jmke omfattar

1,095 elektriska arbetare, anställda hos 34 firmor i 8 olika städer

inom Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Örebro, Västmanlands och Gäfleborgs län samt dessutom i Stockholms

stad och på landsbygden i Norrbottens län.

Inom öfriga fabriksmässigt drifna industrigrenar hörande till

metall- och maskinindustrierna hafva kollektivaftal träffats för guldoch

silfvervaru-, galvaniserings-, kapsyl- o. dyl. fabriker samt för instrumentfabriker.

Guld- och silfvervaruindustri idkas fabriksmässigt i Stockholm,

och äfven, ehuru i mindre omfattning, i Malmö, Uppsala, Kalmar och

Örebro. Kollektivaftal äro träffade endast i Stockholm. De omfatta

75 % af samtliga guld- och silfvervaruarbetare i denna stad och

63 % af hela industriens arbetareantal. För den handtverksmässigt

bedrifna delen af yrket hafva inga kollektivaftal ingåtts.

De öfriga fabrikerna inom metallindustrien, hvaribland kunna

nämnas kapsyl-, galvaniserings-, bleckkärls fabriker m. fl. sysselsätta

tillsammans omkring 4,900 arbetare, af hvilka 19 % voro berörda af

kollektivaftal.

De instrument fabriker, för hvilka kollektivaftal träffats, äro uteslutande

sådana, som tillverka musikaliska instrument. Tillverkningen

af kirurgiska, optiska, fysiska m. fl. instrument saknade fullständigt

sådana aftal.'' Af hela antalet arbetare, sysselsatta vid instrumentfabrikationen,

voro endast 38 % berörda af kollektivaftal.

Tillverkningen af musikaliska instrument utgör industriens hufvudcreii

och sysselsätter omkring 850 arbetare, af hvilka 49 % vid

fabriker med kollektivaftal. Dessa äro belägna i Stockholm, Sundbyberg,

Malmö, Göteborg och Karlstad, under det att de öfriga återfinnas

i 17 olika städer och köpingar inom 13 af rikets län samt på

landsbygden i Gottian ds, Älfsborgs och Örebro län2.

1 Numera finnas dock aftal äfven för kirurgiska instrumentfabriker.

2 Arbetarne inom denna industri utgöras hufvudsakligen af träarbetare.

60

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Medeltalet arbetare per arbetsgivare utgör för hela järn- och

stålvaruindustrien 46, för den del af densamma, som omfattas af kollektivaftalen

108; för guld- och silfvervarufabrikerna äro samma

medeltal 53 och 167, för galvaniserings- och kapsylfabriker m. fl.

-35^ och 135, för gruppen mekaniska verkstäder, skeppsvarf och båtbyggerier,

elektriska verkstäder samt vagnfabriker 77 och 197 samt

slutligen för instrumentfabrikerna 15 och 16. Inom samtliga industrigrenar

— med undantag för instrumentindustrien — är det sålunda

de större företagen, som omfattas af kollektivaftalen, under

det att den mindre industrien i allmänhet står utanför sådan reglering

af arbetsvillkoren. En del af den mindre industrien torde emellertid

återfinnas bland smides- och reparationsverkstäder samt rörledningsfirmor.

Handtverket är inom metall- och maskinindustrierna representerad!

af smides-, reparations- och hofslageriverkstäder, bleck-, plåtoch

koppar slag erier, vagnmakerier och urmakerier. För smides-,

reparations- och hofslageriverkstäder finnas kollektivaftal upprättade

i Stockholms stad, i 10 städer i Södermanlands, Östergötlands,

Blekinge, Malmöhus, Älfsborgs och Västmanlands län samt på landsbygden

i Kristianstads län. Tillsammans omfatta de 148 arbetsgivare

och 1,491 arbetare.

Aftal för bleck-, plåt- och kopparslagerier förekommo i Stockholms

stad, i 40 städer och köpingar spridda inom samtliga rikets län

samt på landsbygden i Jönköpings, Kronobergs, Örebro och Västernorrlands

län. Antalet af kollektivaftal berörda arbetsgivare och

arbetare, resp. 293 och 1,977, fördelar sig på olika landsdelar på följande

sätt.

Bleck-, plåt- och kopparslagerier.

Landsdelar.

Antal af kollektivaftal

berörda

arbetsgivare.] arbetare.

Stockholms stad......

55

796

Ostra Sverige.......

52

415

1 Småland och öarne.....

19

81

Södra Sverige.......

50

232

Västra Sverige ......

72

304

Norra Sverige.......

45

149

Summa

293

1.977

Bleck- och plåtslageriyrket är ett ganska homogent handtverksyrke.

Bland arbetsplatser, för hvilka kollektivaftal träffats, äro

UTBREDNING INOM JORD- OCH STENINDUSTRIEN.

61

dock en del att anse som fabriker. En af dessa, belägen i Kungsör,

både ett så betydande arbetareantal som 126. Det torde böra anmärkas,

att en del af arbetarne inom detta yrke, plåtslagarne, till stor

del sysselsättas inom byggnadsverksamheten. Detta gäller äfven det

nyss omnämnda smedsyrket. För kopparslagare hafva aftal träffats

i Stockholm och Linköping. Öfriga aftal gälla bleck- och plåtslagare1.

Vid vagnmakerierna hafva endast 6 aftal träffats. De gällde 30

arbetsgivare och 188 arbetare i Stockholm, Uppsala, Malmö, Landskrona

och Göteborg samt på skånska landsbygden. Kollektivaftal

för urmakerier finnes endast i Stockholm och omfattar där 40 arbetsgivare

och 86 arbetare.

Stenindustrien spelar för störa områden af vårt land en betydande

roll, och Sverige torde vara ett af de förnämsta stenexporterande

länderna. Särskildt gäller detta granit och gneis, hvilka utgöra hufvudmassan

af landets berggrund. Till industriell användning hafva

dessa bergarter emellertid kommit hufvudsakligen i kusttrakterna,

där transporten till utlandet ställer sig tillräckligt billig för att göra

brytning i stor skala lönande. Det viktigaste granitområdet utgöres

sålunda af det bohuslänska, där i synnerhet gat-, kant- och sträckstenstillverkning,

hufvudsakligen för gatu-, kaj-, bro- och dockbyggnader,

bedrifves i stor omfattning. Utefter den halländska kusten, i

synnerhet i trakterna kring Yarberg, Falkenberg och Halmstad,

brytes gneis för samma ändamål men äfven, liksom i Skåne, för erhållande

af byggnadsornamentsten och sten, lämplig för huggning af

monument o. dyl. Den andra hufvudorten för stenindustrien är Blekinge,

där likaledes granit- och gneislagren bearbetas, till stor del i

evportsyfte. Äfven Smålandsgraniten bearbetas på många håll, i

synnerhet efter kusten i Kalmar län, bl. a. i trakten kring Yästervik,

Oskarshamn och Påskallavik. - Slutligen må nämnas Stockholms-,

Norrtälje- och Uppsalagraniten, som till största delen användes för

Stockholms och Uppsalas behof af -gat- och byggnadssten. I norra

Sverige har graniten i allmänhet ännu ej börjat användas för industriellt

ändamål. Af öfriga bergarter böra nämnas porfyren, som

hufvudsakligen brytes i Dalarne, den »svarta graniten», som företrädesvis

utnyttjas inom en zon, sträckande sig från nordöstra Skåne

förbi sydvästra delen af Yättern upp till Yänerns nordöstra kust,

glimmer- och lerskiffer å skilda ställen i Yärmland, Bohuslän,

Yästmanland och Dalsland, täljsten i Jämtland, sandsten inom

flera olika landsdelar, särskildt Gottland, kalksten, hvaraf Kolmårdsoch

Ekebergsmarmorn (den senare från Närike) särskildt funnit användning

för prydnadsändamål, fasadbeklädnad o. dyl., och de s. k.

1 Bleck-, plåt- och kopparslagare användas äfven i stor utsträckning hl. a.

inom maskinindustrien.

Jord- och

stenindustrien.

62

K0LLEKT1VAFTALET I SVERIGE.

täta lialkstenarne, livilka för arkitektoniska ändamål brytas på Öland,

i Närike, Västergötland, Östergötland, Dalarne m. fl. landskap.

Stenindustrien bedrifves sålunda i skilda delar af landet, men

har, som ofvan påpekats, sina liufvudcentra på Västkusten och i Blekinge.

Enligt fabriksstatistiken för år 1907 sysselsattes vid stenbrott

och stenhuggeri inom Blekinge, Hallands samt Göteborgs och

Bohus län omkring 7,000 arbetare eller 59 % af hela antalet i denna

statistik redovisade stenhuggeriarbetare. Af dessa voro 5,496 eller

79 c/o berörda af koll ektivaftal. För öfrigt förekomma, med undantag

för norra Sverige, kollektivaftal inom de flesta af de trakter, som

ofvan påvisats bedrifva stenindustri. I den nedanstående öfversikten

jämföras för olika landsdelar hela antalet arbetare vid stenbrott

och stenhuggerier enligt fabriksstatistikens siffror och antalet af kollektivaftal

berörda, hvarvid emellertid är att märka, att bland de senare

jämväl äro upptagna en del arbetare, sysselsatta med huggning af

sten vid själfva byggnadsplatserna samt äfven en del smärre stenhuggerier,

hvilka möjligen icke redovisats i fabriksstatistiken. Slutsiffran

i öfversikten för hela antalet inom stenindustrien anställda arbetare

är sålunda något lägre än motsvarande siffra i tab. 2, hvilken

enligt hvad ofvan påpekats, hämtats ur olycksfallsstatistiken.

Stenindustrien.

Landsdelar.

Hela antalet

arbetare.

Däraf antal af kollektiv- aftal berörda arbetare.

Absolut. %.

Östra Sverige1 ..........

1,050

791

75

Småland och öarne.........

1,100

369

34

Södra Sverige...........

4,200

2,281

54

Västra Sverige..........

5,350

4,996

93

Norra Sverige...........

150

—

—

Summa

11,850

8,437

71

Inom norra Sverige förekomma sålunda ej aftal för stenhuggerier.

De län inom öfriga landsdelar, där stenindustri förekommer, men

kollektivaftal saknas, äro Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs,

Skaraborgs och Värmlands. Eljest har kollektivaftalet som synes

i stor utsträckning kommit till användning inom denna industri

särskildt i det ena af dess hufvudcentra, Göteborgs och Bohus län.

Torfmossar förekomma i alla delar af landet, men i de flesta fall

förbrukas torfven, i den mån den tillvaratages, på stället som bränsle.

Torf industri bedrifves vid 115 arbetsplatser, spridda på 19 olika län,

1 Till östra Sverige har i denna öfversikt äfven räknats Stockholms stad.

UTBREDNING INOM JORD- OCH STENINDUSTRIEN.

63

vanligen endast några få inom hvarje län. Det största antalet påträffas

i Kristianstads och Örebro län. Kollektivaftal hade slutits

för 6 arbetsställen, belägna 2 i Kronobergs, 3 i Kristianstads och 1 i

Malmöhus län. Tillsammans sysselsatte dessa 4-27 arbetare, 18 %

af industriens hela arbetareantal.

Äfven vid grustag hade två kollektivaftal ingåtts, det ena gällande

en arbetsplats i Malmöhus län, det andra en i Göteborgs och

Bohus län. Vid dessa voro anställda sammanlagdt 104 arbetare.

Cement fabrikationen bedrifves vid 6 arbetsställen i Kalmar,

Gottlands, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs län. För 3 af

dessa, belägna i Malmöhus och Skaraborgs län, hafva aftal träffats.

Cementfabrikerna drifvas ofta tillsammans med kalkbrott och kalkbruk.

från hvilka en del af råmaterialet erhålles. Emellertid finnas

kalkbruk äfven på en mängd andra ställen i landet; icke mindre än

17 län äro sålunda intresserade i kalkindustrien. Kollektivaftal

hafva dock endast ingåtts för ett fåtal. Kritbruk finnas hufvudsakligen

i Malmöhus län; för så godt som samtliga äro kollektivaftal

upprättade. Inom hela cement-, kalk- och kritindustrien finnas sålunda

kollektivaftal endast inom Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs

län, där likvisst industriens hufvudcentra äro belägna. Dessa

kollektivaftal omfatta 46 % af hela arbetareantalet.

Vid de svenska glasbruken förekomma tre hufvudtillverkningar,

nämligen fabrikation af buteljer, af fönsterglas samt af hushållsoch

prydnadsglas. På någon af dessa tillverkningar hafva bruken

i allmänhet specialiserat sig. Buteljfabrikationen är sålunda hufvudsakligen

lokaliserad till Älfborgs och Värmlands län, fönsterglastillverkningen

till Värmlands och Västernorrlands län, hushålls- och

prydnadsglastillverkningen till Kronobergs och Östergötlands län.

Inom hushålls- och prydnadsglas- samt butelj fabrikationen har kollektivaftalet

vunnit en icke obetydlig utbredning, under det att fönsterglastillverkningen

i allmänhet är oberörd af detsamma.

Betraktar man glasindustrien i sin helhet, finner man dess hufvudcentrum

i Kronobergs län, där en mängd hyttor och bruk vuxit

upp kring Kosta gamla glasbruk. Med afseende å tillverkningsvärde

komma därnäst Värmlands, Älfsborgs, Västernorrlands, Kalmar och

Östergötlands län. Mer än hälften af hela det antal arbetare, hvilka

inom glasindustrien omfattas af kollektivaftalen, sysselsättas i Kronobergs

och Kalmar län. De af kollektivaftal berörda arbetarne utgöra

inom länen ifråga 68 % af hela antalet arbetare vid glasbruken. I

Värmlands län omfatta kollektivaftalen 50 %, i Älfsborgs 63 % af

resp. läns glasbruksarbetare. Dessutom hafva aftal träffats för ett

glasbruk i Västmanlands och ett i Gäfleborgs län. Inom de 9 öfriga

iän, där glasindustri idkas, bland dem Östergötlands, hafva inga aftal

64

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

påträffats. Kollektivaftalens utbredning inom olika landsdelar framgår

af följande sammanställning.

Glasindustrien.

Landsdelar.

Hela antalet

arbetare.

Däraf antal af kollektiv- aftal berörda arbetare.

Absolut.

%.

Ostra Sverige1...........

560

124

22

Småland och öarne.......

2,000

1,322

66

Södra Sverige...........

90

—

Västra Sverige..........

2,350

1,053

45

Norra Sverige...........

420

54

13

Summa

5,420

2,553

47

Vid de skånska stenkolsfälten förekomma på flera ställen stenkol

och eldfast lera i bredvid hvarandra liggande lager. Med stenkolet

som bränsle och leran som råmaterial har sålunda kunnat uppstå en

omfattande tillverkning af lergods, såsom eldfast tegel, saltglacerade

afloppsrör och krus o. s. v. Denna skånska lerindustri, liksom den

därmed sammanhängande stenkolsbrytningen (se ofvan s. 35), omfattas

så godt som fullständigt af kollektivaftalen, hvilka oftast gälla

såväl grufdriften som lergodsfabrikationen. Hvad ofvan yttrats angående

stenkolsfälten och de för dessa träffade kollektivaftalen,

gäller sålunda äfven i tillämpliga delar ifrågavarande lerindustri.

Tegelbruk af olika storlek och tillverkningar påträffas i alla

rikets län. En föreställning om kollektivaftalets utbredning inom

denna industri gifva nedanstående uppgifter om hela antalet-arbetare

och antal af kollektivaftal berörda, fördelade på olika landsdelar.

Tegelbruk.

Landsdelar.

Hela antalet

arbetare.

Däraf antal af kollektiv- aftal berörda arbetare.

Absolut.

%■

Östra Sverige 1..........

3,450

460

13

Småland och öarne.........

590

—

—

Södra Sverige...........

3,700

1,796

49

Västra Sverige..........

2,350

226

10

Norra Sverige...........

1,250

32

o

0

Summa

11340

2,514

22

1 Häri inbegripet Stockholms stad.

UTBREDNING INOM JORD- OCH STENINDUSTRIEN.

65

Det är sålunda hufvudsakligen i södra Sverige, som kollektivaftalet

kommit till någon mera allmän användning inom denna industri.

Medeltalet arbetare per tegelbruk torde vara omkring 26,

mom den del af industrien, som kollektivaftalen omfatta, är medeltalet

däremot 49. Äfven inom tegelbruksindustrien är det sålunda

jämförelsevis större anläggningar, för hvilka kollektivaftal träffats,

under det att de små tegelbruken, ofta drifna gemensamt med jordbruk,

ännu sakna dylika aftal.

Af hela tegel- och lergodsindustriens arbetareantal omfattas 32

% af kollektivaftalen.

För kakelfabrikerna och kakelugnsmakerierna har, hvad beträffar

såväl formning som sättning, ett gemensamt aftal träffats.

Ifrågavarande industri har vid denna undersökning ej heller kunnat

uppdelas på fabriker och handtverk. Någon jämförelse mellan fabriksstatistikens

siffror rörande kakelfabrikerna och de uppgifter,

som insamlats angående antalet arbetare inom industrien, berörda af

kollektivaftal, kan därför icke ifrågakomma. Ej heller olycksfallsstatistikens

uppgifter, om hela antalet arbetare inom kakelindustrien

äro användbara för detta ändamål. Kollektivaftalen för tillverkning

och uppsättning af kakelugnar omfatta 143 arbetsgivare och 1,578

arbetare, fördelade på alla rikets län med undantag för de norrlänska.

På olika landsdelar fördela de sig på följande sätt.

Kakelfabriker och kakelugns»!åkerier.

Landsdelar.

Antal af kollektivaftal

berörda

arbetsgivare, arbetare.

Stockholms stad......

27

199

Ostra Sverige1.......

27

407

Småland och öarne.....

13

203

Södra Sverige.......

27

198

Västra Sverige......

43

415

Norra Sverige.......

6

156

Summa

143

1,578

Bland öfriga fabriker inom jord- och stenindustrien, för hvilka

kollektivaftal träffats, märkas 4 fabriker, hvilka drifva tillverkning

af kaolin, smärgel m. m. och som tillsammans sysselsatte 547 arbetare.

Den enda grupp inom denna industri af någon betydenhet, som

saknar kollektivaftal, är porslins- och fajanstillverkningen.

1 En väsentlig del af dessa tillverkningar komma på Uppsala län.

5—082273. Kollektivaftal.

66

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Kemisktekniska

industrien.

Inom den kemisk-tekniska industrien utgöres den viktigaste industrigrenen

af tändsticksfabrikationen. Denna, som till största

delen står under gemensam ekonomisk ledning, är hufvudsakligen

belägen i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar samt Göteborgs och Bohus,

Älfsborgs och Skaraborgs län. Med undantag för Kronobergs län

är det äfven i dessa län, som kollektivaftal förekomma, under det att

för de mindre fabrikerna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus och Jämtlands

län aftal icke träffats. De 8 tändsticksfabriker, för hvilka

kollektivaftal äro gällande, sysselsätta tillsammans 4,981 arbetare,

de öfriga 13 fabrikerna omkring 1,300. Af industriens hela arbetareantal

äro sålunda 79 °/o berörda af kollektivaftal. I Småland

omfattas 78 % af arbetarne vid tändsticksfabriker af kollektivaftal,

inom Göteborgs och Bohus, Älfsborgs och Skaraborgs län 86 %.

Färg- och fernissfabriker finnas i Stockholms stad och 11 län.

Kollektivaftal hafva träffats för 3 fabriker, 2 i Malmö och 1 i Trelleborg

med tillsammans 21 arbetare, utgörande 8 % af industriens

hela arbetareantal.

Af rikets 65 Ipis-, tvål- och parfymfabriker, likaledes spridda

inom ett flertal olika län, hafva 19, belägna de flesta i Stockholm,

Malmö och Göteborg, träffat kollektivaftal. De sysselsatte 40 % af

arbetarne vid ifrågavarande fabriker.

Kör 3 krutbruk och sprängämnesfabriker i Stockholms, Malmöhus

och Örebro län, omfattande 27 °/o af hela antalet vid sådana

fabriker anställda arbetare, hafva ingåtts kollektivaftal.

Likaledes äro kollektivaftal gällande vid de 2 kalciumkarbid- och

kloratfabriker, som äro belägna i Västernorrlands län, hvaremot den

i Kopparbergs län befintliga fabriken saknar dylikt aftal. De förstnämnda

fabrikerna hafva i sin tjänst 70 % af arbetarne inom industrien

ifråga.

Gödningsämnes- och svafvelsyrefabriker påträffas i ett stort antal

län; kollektivaftalen gälla 10 fabriker i Stockholms, Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län med sammanlagdt 906 arbetare. Inom

hela gödningsämnes- och svafvelsyreindustrien finnas 52 fabriker och

omkring 1,100 arbetare. Det är således de större arbetsplatserna

med 82 % af hela arbetareantalet, som kollektivaftalen omfatta..

Af ofvan icke specificerad kemisk-teknisk industri, där kollektivaftal

förekomma, torde böra nämnas lim-, soda- samt s. k. tekniska

fabriker. Tillsammans utgöra de kemisk-tekniska fabriker, som ej

äro hänförliga till någon af ofvannämnda industrigrenar, 61 och sysselsätta

omkring 900 arbetare. Kör 5 af dessa med 148 arbetare (16

%) hafva kollektivaftal träffats.

Hela den kemisk-tekniska industrien i Sverige sysselsätter omkring

11,700 arbetare. Af dessa voro 7,301 eller 62 % berörda af

kollektivaftal. Medeltalet arbetare per arbetsplats var för hela in

-

UTBREDNING INOM FABRIKSINDUSTRIEN (SAMMANFATTNING). 67

dustrien 49; för den del af densamma, som omfattas af kollektivaftal,

däremot 146.

Sammanfatta vi ofvan meddelade uppgifter, torde af dessa

framgå, att inom ett flertal af de större exportindustrierna, framförallt

sågverks-, malmförädlings- ock grufindustrierna samt

exportsnickerierna, kollektivaftalet ännu vid 1908 års början

icke kommit till någon allmän användning. Beträffande expoi

tindustrierna är emellertid att märka, att inom pappers- och

trämasseindustrien inemot halfva antalet arbetare samt inom

tändstieksindustrien 79 °/o och inom stenindustrien 71. °/0 af

hela antalet arbetare voro anställda vid arbetsplatser, för hvilka kollektivaftal

träffats. Inom den öfriga storindustrien har kollektivaftalet

natt en afsevärd utbredning. A.f järn- och stålvaruindustriens

arbetare äro sålunda 44 %, af den egentliga maskinindustriens

arbetare 68 % berörda af kollektivaftal. Aftalen inom sockerindustrien

samt den skånska kolgrufve- och lerindustrien omfatta

så godt som fullständigt dessa industrier. Inom tobaksindustrien

omfatta kollektivaftalen 75 °/o af hela arbetareantalet, inom

bryggeri- och läskedrycksindustrien 55 %, inom margarinindustrien

71 %, inom handskindustrien 70 %, inom skofabriksindustrien 93

%, inom läderindustrien 42 %, inom gummivaruindustrien 82 %,

inom snickeri- och möbelindustrien i sin helhet 47 %x, inom korkindustrien

90 %, inom boktryckeriindustrien 93 %, inom guldoch

silfvervaruindustrien 63 %, inom cement-, kalk- och kritindustrien

46 %, inom glasindustrien 47 %, inom ljus-, tvål och parfymindustrien

40 %, inom kalciumkarbid- och kloratindustrien 70 % och

inom gödningsämnesindustrien 82 % af hela arbetareantalet inom

resp. industrier.

Inom öfriga industrier är ett mindre antal af arbetarne anställda

vid arbetsställen med kollektivaftal. Bland dessa industrier

märkas främst textilindustrien, där 35 % af arbetarne äro berörda

af kollektivaftal. Af kvarnindustriens arbetare omfatta kollektivaftalen

22 %, af arbetarne vid brännvinsbrännerier, jästfabriker

och destilleringsverk 12 %, af instrumentfabrikernas arbetare 38

%, af torfindustriens 18 %, af tegelbrukens 22 %, af krutbrukens

och sprängämnesfabrikernas 27 %.

Inom samtliga industrier är det vanligen de större anläggningarne,

för hvilka kollektivaftal träffats, under det att de arbetsställen,

som sakna kollektivaftal, företrädesvis tillhöra den mindre

industrien. Har trust- eller hartellbildning ägt rum inom en industri,

omfatta kollektivaftalen oftast ett större antal fabriker inom

trusten eller kartellen än utanför densamma. Likaså har kollek - 1

Samman

fattning.

1 Detta procenttal är förmodligen något för högt. Se s. 51.

68

KOLLEKTIVAVTALET I SVERIGE.

tivaftalet inom de industrier, som lokaliserats i någon viss landsända,

i de flesta fall större utbredning i industriens hufvudcentrum

än inom de periferiska delarne.

Kollektiv- I det ofvanstående har vid undersökningen af kollektivaftalets

aftalens utbredning inom olika industrigrenar hvarje arbetsplats betraktats

utbredning 0 °

bland olika som en enhet och någon åtskillnad mellan de olika yrken, fack och

arbetare- specialiteter, som. kunna förefinnas bland arbetarne på samma ar

vid

grufvorbetsställe, har icke gjorts. Som ofvan närmare utvecklats (se ss.

och fabri- 25 ff.) inträffar emellertid ej sällan, att arbetarne på en arbetsplats

k e r. .

icke tillhöra samma organisation, och att kollektivaftal träffas vid

en del arbetsplatser för samtliga arbetaregrupper vid arbetsstället

ifråga, vid andra endast för en eller annan af dessa grupper. Hvilka

arbetaregrupper, som ett kollektivaftal afser, kan oftast endast utrönas

med tillhjälp af aftalets lönebestämmelser.

Häraf framgår, att de olika arbetarefacken inom en industri

kunna i olika grad vara berörda af kollektivaftal. En mera ingående

undersökning af kollektivaftalets utbredning inom arbetarnes olika

fack och specialiteter har ej kunnat verkställas, men för att erhålla

en föreställning om utbredningen inom vissa hufvudgrupper.

hvilka förekomma vid så godt som alla arbetsställen inom ifrågavarande

näringsgrenar, har Kommerskollegium i blankett A (se ofvan

s. 11), hvilken utsändts till de arbetsställen, inom bergshandtering och

fabriksindustri, som träffat kollektivaftal, uppdelat arbetarne i fem

grupper: a) arbetare anställda vid själfva tillverkningen — hvithet

ord i de blanketter, som afsågo företag inom grufdriften, utbytts

mot brytningen; b) grof arbetare, såsom handtlangare, magasinsarbetare,

brädgårdsarbetare och transportarbetare; c) reparatörer

och hjälparbetare (järnarbetare, träarbetare m. fl.); d) maskinister

och eldare m. fl.; f) öfriga grupper. Med tillhjälp af kollektivaftalens

lönebestämmelser hafva de sålunda inkomna uppgifterna angående

antal arbetare inom ofvannämnda grupper sammanställts uti tab. 3,

där arbetarne å af kollektivaftal berörda arbetsplatser inom bergshandtering

och fabriksindustri fördelats på olika fack samt på grupper

med och utan i kollektivaftal fastställd lön. På grundval af siffermaterialet

i tab. 3 har nedanstående tab. litt, C. upprättats.

Af tabellen framgår, att af de 135,189 arbetare, som inom

ifrågavarande näringsgrenar1 äro anställda på arbetsplatser, för hvilka

kollektivaftal gälla, 78 % sysselsättas vid själfva tillverkningen,

13 % äro last- och lossningsarbetare, handtlangare o. dyl., 5 %

äro reparatörer och hjälparbetare,1 2 3 2 % maskinister och eldare

samt 1 % kuskar, utkörare o. dyl. Af de vid själfva tillverk

1

Se not 1 till tab. 8.

2 Till denna grupp hafva förts järnarbetare, träarbetare, målare, tunnbindare,

sadelmakare m. fl., i den mån dessa ej äro anställda vid själfva hufvudtillverkningen.

UTBREDNING BLAND OLIKA ARBETARGRUPPER VID GRUFVOR O. FABRIKER. 69

Tab. litt. C. Af kollektivaftal berörda arbetare vid grufvor

och fabriker,1 fördelade efter arbetets art samt på grupper

med och utan i kollektivaftal fastställd lön.

Antal arbetare.

Män.

Kvinnor.

Tillsam-

mans.

A. Vid tillverkningen..............

84.568

29.932

105.500

Grupper med i aftalet fastställd lön.....

82.222

18,620

100,842

» utan » » » » .....

2,346

2,312

4,658

B. Last- och lossningsarbetare, handtlangare m. fl.

17.544

245

17.789

Grupper med i aftalet fastställd lön.....

15.363

75

15.438

» utan > » » > .....

2,181

170

2,351

C. Re/paratörer och hjälparbetare ........

6.880

2

6.882

Grupper med i aftalet fastställd lön.....

4.419

1

4,420

» utan » » » > .....

2,461

1

2,462

D. Maskinister och eldare m. fl..........

2,969

—

2.969

Grupper med i aftalet fastställd lön.....

1,991

—

1,991

> utan »5 > > .....

978

—

978

E. Kuskar, utkörare m. fl............

2.C49

—

2.049

Grupper med i aftalet fastställd lön.....

1,091

—

1.091

> utan t t> » » . . .

958

—

958

Summa

114,010

21.179

135,189

Däraf med i aftalet fastställd lön.....

105,086

18,696

123,782

» utan » j> > » . . .

8,924

2,483

11,407

ningen anställda tillhöra 96 %, af handtlangare m. fl. 87 ''/c. af reparatörer

m. fl. 64 %, af maskinister och eldare 67 % och af kuskar

och utkörare m. fl. 53 %, grupper med i aftal fastslagen lön.

Kollektivaftalen hafva sålunda vunnit eu afsevärd utbredning

äfven inom de arbetaregrupper, som ej direkt sysselsättas vid tillverkningen,

ehuru de naturligtvis- omfatta en större del af arbetarne

vid tillverkningen än inom öfriga ofta små, isolerade arbetaregrupper,

hvilka med större svårighet låta organisera sig.

Af hela antalet arbetare ifråga tillhöra 92 °/o grupper med i

aftal fastslagen lön.

Antalet kvinnor, anställda på ofvannämnda arbetsplatser, utgör Kollektiv21,

179, antalet män 114,010. Af dessa tillhöra 88 % af kvinnorna, aftalets ut92

% af männen grupper med i aftal fastställd lön. På de nr- ^andVvinbetsplatser,

där kollektivaftal gälla, omfatta aftalen sålunda ungefär nor och

samma proportion af kvinnorna som af männen. Härmed är emel- &”Vga^vid

lertid icke sagdt, att kvinnliga arbetare i samma grad som manliga grufvor, fahafva

sina arbetsvillkor reglerade genom kollektivaftal. Undersöker handtverk

man de industrier, som sysselsätta det jämförelsevis största anta

-

Se not 1 till tab. 3.

70

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

let kvinnor, nämligen textilindustrien och beklädnadsindustrien,

skall man finna, att den förra hör till de näringsgrenar, där kollektivaftalet

vunnit skäligen ringa spridning (se ofvan ss. 45—48),

att inom den senare endast ett fåtal aftal finnas upprättade för sömmerskor,

och att hemarbetet, som ju företrädesvis bedrifves af kvinnor,

i allmänhet icke beröres af kollektivaftalen. Dock finnas äfven

industrier, som i stor utsträckning använda kvinnlig arbetskraft,

in en där likväl kollektivaftalet omfattar större delen af industriens

arbetare. Bland dessa kunna nämnas tobaks-, gummivaru-, korksamt

guld- och silfvervaruindustrierna.

I nedanstående tab. litt. D. hafva arbetarne å af kollektivaftal

berörda arbetsplatser inom grufdrift, fabriksindustri och handtverk

fördelats efter kön och ålder. Tabellen utvisar, att hela

antalet kvinnor å arbetsplatser med kollektivaftal inom grufdrift,

fabriksindustri och handtverk utgör 28,471. Af dessa äro 20,802

anställda vid grufvor och fabriker, 7,669 inom handtverksyrkena.

Tab. litt. D. Arbetare å af kollektivaftal berörda arbetsplatser

inom grufdrift, fabriksindustri och handtverk,

fördelade efter kön och ålder.

Industrigrupper.

A n 1

män.

a 1

k y i n n

o r.

Till-

sammans.

Abso-

lut.

%.

Däraf

min-

der-

åriga.

Abso-

lut.

%.

Däraf

min-

der-

åriga.

III. Grufdrift............

3,146

98-7

283

42

1-8

24

3,188

IV. Närings- och njutningsämnesindustri

18,225

76-6

793

5,552

23-4

686

23,777

V. Textilindustri..........

5,146

41-2

1,104

7,353

58-8

1,808

12.499

VI. Beklädnadsindustri1 ........

8,592

59-2

936

5,910

40-8

799

14,502

VII. Läder-, hår- och gummivaruindustri

2,408

75''l

359

800

24-9

152

3.208

VIII. Trävaruindustri2.........

16,544

97-1

2,538

495

2''9

69

17.039

IX. Pappersindustri.........

8,912

737

955

3,186

26-3

1,130

12,098

X. Grafisk industri.........

6,982

88-8

1,615

877

11-2

207

7,859

XI. Malmförädlingsindustri......

2,742

100 o

220

—

—

—

2,742

XII. Metallindustri..........

12,660

92-1

1,896

1,080

7-9

194

13,740

XIII. Maskin- och skeppsbyggnadsindustri

25,810

98-4

2,315

421

1-6

19

26,231

XIV. Jord- och stenindustri3......

18,623

979

1,651

398

2-1

132

19,021

XV. Kemisk-teknisk industri.....

4.944

67-7

723

2,357

32-3

714

7.301

Summa

134,734

82-ö

15,3SS

28,471

174

5.934

163,205

1 Beträffande 469 arbetare har uppgift om fördelningen efter kön o. ålder oi kunnat erhållas.

2 > - 1,205 > » >>»>■»»

3 » 104 > > * » ■» i i > > i > >

UTBREDNING INOM BYGGNADSVERKSAMHETEN.

71

Antalet minderåriga på samma arbetsplatser är 21,322 (13 %

af hela antalet), hvaraf 15,388 manliga (11 % af männen)

och 5,934 kvinnliga (20 % af kvinnorna). De minderåriga arbetarne

äro i flertalet fall inbegripna i kollektivaftalen, hvilket bl. a.

framgår af det betydande antal aftal, som upptaga bestämmelser angående

lärlingar och öfriga minderåriga (se nedan s. 132).

För byggnadsverksamheten föreligga inga tillförlitliga uppgif- Byggnadster

angående hela antalet inom denna näringsgren sysselsatta arbetare;

ännu mindre finnas sådana uppgifter för näringsgrenens olika

yrken. För att dock gifva en ungefärlig föreställning om kollektivaftalets

utbredning inom byggnadsyrkena meddelas i nedanstående tab.

litt. E. antalet städer, köpingar och municipalsamhällen, inom hvilka

kollektivaftal träffats för ifrågavarande yrken —- med undantag för

väg- och vattenbyggnadsarbetare — samt dessa kommuners folkmängd

den 31 december år 1907.

Tab. litt. E. Kollektivaftalets utbredning inom byggnadsverksamheten.

Antal städer, köpingar och municipalsamhällen, diir kollektivaftal träffats

inom olika byggnadsyrken.

Städer.

Köpingar.

Municipal- samhällen. 1

Summa.

Yrken.

A„-

Folk-

An-

Folk-

An-

Folk- jl

Or-

Folkmän

gd. |

tal.

mängd.

tal.

mängd.

tal.

mängd.

ter.

Absolut.

»/o».1 2 3 4''

Murare ''.....

93

1,028,947

4

15,119

2 4

12,745 ,

41

1,056,811

684 |

Byggnadsträarbetare

37

1,055,529

5

17,672

5 9

18,408

51

1,091,609

7or\

Stuckatörer. . . .

3

577,800

—

—

-

3

577,800

374

Förgylleri- o. glas- mästeriarbetare .

8

701,698

_

_

8

701,698

454 :

Målare......

41

1,114,523

3

8,140

4

11,310

48

1,133,973

734

Skorstensfejare . .

3

577,800

—

—

—

_ 1

3

577,800

374

Rörarbetare . . .

8

701,708

—

—

—

—

8

701,70S

454

Elektriska montörer

1

337,460

—

—

—

_

1

337,460

218

Byggnadsgrofarbe- tare......

34

1,015,426

5

16,909

4 7

13,727

46

1,046,082

677,

Kollektivaftal inom byggnadsverksamheten förekomma hufvudsakligen

i städerna; i köpingar och municipalsamhällen samt på

landsbygden synas sådana i allmänhet saknas. Dock är att märka, att

ett aftal, som formellt afser yrkesidkarne inom en viss stad, i verkligheten

vanligen gäller hela den kringliggande bygden, understundom

dock begränsad till en viss omkrets.

1 Af kela folkmängden i städer, köpingar och municipalsamhällen år 1907 eller omkring

1,545,000 (enligt uppgifter i Svensk rikskalender för år 1909).

2 Dessutom 2 aftal på landsbygden.

3 * 5 » » 5>

4 > 6 » » »

72

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Samtliga de fyra hufvudyrkena, murare, träarbetare, målare

och. grofarbetare, omfatta kommuner med sammanlagdt 600—700 %o

af hela folkmängden i städer, köpingar och municipalsamhällen. De

41 städer eller stadsliknande samhällen, för hvilka aftal träffats inom

murareyrket, äro belägna i 18 län, hvartill kommer Stockholms

stad. För orter belägna på landsbygden förekomma murareaftal i

Kristianstads och Malmöhus län.'' Inom Uppsala, Gottlands, Kopparbergs,

Jämtlands, Västerbottens och Korrbottens län saknas kollektivaftal

för detta yrke. Murareaftalen omfatta omkring 5,900

arbetare. Af aftalen för byggnadsträarbetare, hvilka tillsammans

omfatta omkring 11,000 arbetare, gälla 5 landsbygden. De öfriga afse

51 städer, köpingar och municipalsamhällen belägna inom alla län

utom Kronobergs, Gottlands, Gäfleborgs, Västernorrlands och Västerbottens.

Målarne sakna kollektivaftal endast inom Gottlands

och Västerbottens län; inom öfriga län hafva aftal träffats för tillsammans

48 städer, köpingar och municipalsamhällen. Af dessa

aftal äro berörda omkring 8,000 måleriarbetare, hvilka emellertid användas

icke uteslutande vid byggnadsverksamheten utan äfven vid

arbetsplatser inom andra näringsgrenar, t. ex. skeppsvarfven.

För byggnadsgrofarbetare — till hvilka äfven räknas cementoch

asfaltarbetare, delvis anställda vid cement- och asfaltgjuterier,

grundläggare, bergsprängare, stenarbetare, murerihandtlangare m. fl.

—• hafva kollektivaftal träffats inom samtliga län med undantag af

Jönköpings, Gottlands och Västerbottens. 6 kollektivaftal afse landsbygden;

de öfriga aftalen 46 städer, köpingar och municipalsamhällen.

Tillsammans beröra kollektivaftalen omkring 13,100 byggnadsgrofarbetare.

Antalet arbetare, berörda af kollektivaftal inom ofvannämnda

fyra yrken, är i nedanstående öfversikt fördeladt på-olika

landsdelar.

Byggnadsverksamheten.2

Landsdelar.

Antal af kolloktivaftal berörda

murare.

byggnads-

träarbetare.

målare.

byggnads-

grofarbetare.

Stockholms stad......

1.400

4.800

3,000

5,600

Ostra Sverige.......

560

1,250

820

1.370

Småland och öarnc.....

260

250

270

110

Södra Sverige.......

2,330

2,570

1,770

2,920

Västra Sverige.......

1,290

1,790

1,690

2,460

Norra Sverige.......

50

340

380

620

Summa

5,890

11,000

7.930

13.080

1 Härvid är att märka, att municipalsamhällen i tab. litt. E. icke, som eljest

skett vid denna undersökning, räknats till landsbygden.

2 Siffrorna hafva afrundats till jämna tiotal.

UTBREDNING INOM BYGGNADSVERKSAMHETEN.

73

För sluckatörer hafva kollektivaftal träffats i Stockholm, Malmö

och Göteborg. Aftalen omfatta omkring 200 arbetare. Gipsrörarne

hafva kollektivaftal i Stockholm, men torde dessutom ej sällan vara

medräknade bland byggnadsgrofarbetarne och beröras af dessas aftal.

Aftal för förgylleri- och glasmästeriarbetare finnas upprättade i

Stockholm, Norrköping, Malmö, Lund, Hälsingborg, Göteborg, Karlstad

och Falun och omfatta tillsammans omkring 500 arbetare. Inom

yrket förekommer äfven fabriksmässigt drifven rörelse och bland

de arbetsställen, som aftalen afse, påträffas äfven t. ex. i Stockholm,

Karlstad och Falun smärre fabriker för tillverkning af förgyllda

iister, för glasslipning m. m., hvilka ej tillhöra byggnadsverksamheten

i egentlig mening. Kollektivaftal för skorstensfejare påträffas i

Stockholm, Malmö och Göteborg, för elektriska svagströmsmontörer1

i Stockholm. De förra aftalen omfatta omkring 150, det senare omkring

50 arbetare.

Rörledning sentreprenörer hafva träffat aftal med sina arbetare

i Stockholm, Kalmar, Karlskrona, Malmö, Lund, Hälsingborg, Göteborg

och Gäfle. Arbetareantalet hos dessa firmor uppgår till omkring

1,600. En del af dem åtaga sig icke endast utförande af allehanda

rörledningar utan innehafva äfven verkstäder för reparationer,

tillverkning af diverse metallvaror o. dyl., af hvilka en del äro af

den omfattning, att de kunna räknas till mekaniska verkstäder.

Kollektivaftalen för väg- och vattenbyggnadsarbetare afse uteslutande

landsbygden. De arbeten, som kollektivaftalen omfatta, bestå

hufvudsakligen af järnvägsbyggnader men äfven af kraftstationsanläggningar

och i några få fall af utdikningar och annat liknande arbete.

De af aftalen berörda arbetsgifvarnes och arbetarnes fördelning

på olika landsdelar framgår nedan.

Väg- och vattenbyggnadsarbeten .2

Antal af kollektivaftal

Landsdelar.

berörda

arbetsgifvare.

arbetare.

Östra Sverige.......

8

750

Småland och öarnc.....

O

O

700

Södra Sverige.......

—

—

Västra Sverige ......

10

3,210

Norra Sverige...... .

4

1.220

Summa

25

5.880

1 Elektriska montörer förekomma äfven inom maskinindustrien samt telefonverksamheten.

2 Siffrorna för arbetareantalet hafva afrundats till jämna tiotal.

74

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Allmänna De allmänna arbeten, för hvilka kollektivaftal träffats, äro hufarbeten.

vudsakligen kommunernas arbeten, d. v. s. 1) sådana hus-, gatu-, kaj-,

bro- etc. byggnader, som utföras af eller för resp. kommuner, 2) kommunalindustriella

företag, framförallt gas-, elektricitets- och vattenledningsverk

och slutligen 3) renhållningsverk. Kollektivaftal för

byggnadsarbeten hade ingåtts af 19 städer och köpingar, belägna inom

11 olika län samt af Stockholms stad. De berörde 5,506 arbetare.

Därjämte hade entreprenörer för gatubyggnadsarbeten träffat aftal i

Stockholm och Malmö. Härvid är dessutom att märka, att vid ett

stort antal af de byggnadsarbeten, hvilka af kommuner utlämnas på

entreprenad, de vanliga kollektivaftalen inom resp. byggnadsyrken

äro gällande. Äfven plägar förekomma, att en kommun vid egna

större husbyggnadsföretag tillämpar ortens prislistor.

För gas-, elektricitets- och vattenledningsverk hade 11 städer inom

7 län samt Stockholms stad träffat kollektivaftal, berörande 2,222

arbetare. Äfven 2 enskilda gas- och elektricitetsverk i Karlskrona

och Limhamn med tillsammans 37 arbetare hafva ingått dylika aftal.

Sammanlagdt 2,259 arbetare vid gas-, elektricitets- och vattenledningsverk

voro sålunda berörda af kollektivaftal. Vid gas- och

elektricitetsverk sysselsättas enligt fabrilcsstatistiken i hela riket

2,706 arbetare. Antalet arbetare vid vattenledningsverken är obekant.

Kollektivaftal för renhållningsverk hafva träffats utom af Stockholms

stad af 7 städer och köpingar, belägna i 4 län. Dessa aftal

omfattade 815 arbetare. Dessutom hade aftal ingåtts mellan renhållningsentreprenörer

och deras arbetare i Stockholm och Kristianstad.

Arbetarne ifråga utgjorde 409.

Utom kommunernas arbeten hafva till gruppen »Allmänna arbeten»

förts själfständiga kraftstationer, dels statens, dels enskilda.

Kollektivaftal gällde för statens kraftstation i Trollhättan samt för

Alby vattenfallsaktiebolags kraftstation i Alby, Västernorrlands län.

Tillsammans sysselsatte dessa båda kraftstationer 32 arbetare.1

Handel och Vid handel och varulager utgöras arbetarne hufvudsakligen af

samfärdsel. magasinsarbetare, handtlangare, gårdskarlar och varuutkörare, hvarjämte

en del försäljningsställen hafva hos sig anställda arbetare för

\ aruiager.

försäljningsvarans vidare behandling, t. ex. vinhandelsaffärerna

för vinernas kypring och tappning. . Kollektivaftal för handelsarbetare

och varuutkörare voro träffade i 13 städer och köpingar,

hvilka äro belägna i 9 olika län, intet af dem tillhörande

norra Sverige eller Småland och öarne. Härtill kommer Stockholms

stad, där 68 arbetsgifvare och omkring 1,000 arbetare äro berörda af

kollektivaftalen inom denna näringsgren. I östra Sverige omfatta

1 Ej att förväxla med de vid statens kraftstations byggnadsarbeten i Trollhättan

sysselsatta arbetarne, hvilka redovisats bland väg- och vattenbyggnadsarbetare.

UTBREDNING INOM LANDTRANSPORTEN. VD

kollektivaftalen 63 arbetsgifvare och omkring 190 arbetare, inom

södra Sverige 325 arbetsgifvare och omkring 1,500 arbetare och inom

västra Sverige 90 arbetsgifvare och omkring 500 arbetare. Sammunlagdt

beröras sålunda omkring 3,200 arbetare inom denna näringsgren

af kollektivaftal, hvilket icke torde utgöra någon hufvudsaklig

del af näringsgrenens hela arbetareantal.

Till åkerirörelsen hafva förts dels drosk-, automobil- och hyr-1

vagnskörning, dels företag, hvilka såsom själfständig näring utföra

varukörslor. Drosk- och hyrverksägare hafva träffat kollektivaftal

med sina kuskar i Stockholm, Malmö och Gäfle, under det att

för öfriga åkerier aftal blifvit ingångna i 12 städer och köpingar samt

på landsbygden i Norrbottens län. Fördelningen på olika landsdelar

framgår nedan.

Åkerirörelsen.1

Landsdelar.

Antal af kollektivaftal

berörda

arbetsgifvare. arbetare.

Stockholms stad......

197

1,640

Östra Sverige.......

78

190

Småland och öarne.....

—

—

Södra Sverige.......

74

240

Västra Sverige......

64

270

Norra Sverige.......

31

110

Summa

444

2,450

Tillsammans omfatta kollektivaftalen, som af öfversikten synes,

444 arbetsgifvare och omkring 2,450 arbetare.

Stufverirörelsen är en af de näringar, där en tillfredsställande

beräkning af arbetareantalet möter hart när oöfverstigliga hinder på

grund af arbetarestockens rörlighet. I en hamn, som under högsäsong

sysselsätter hundratals arbetare, kan stufverirörelsen under

andra delar af året ligga så godt som nere, och hamnarbetarne måste

söka sig sysselsättning på annat håll. Säsongen infaller på grund

af klimatiska skäl på helt olika tider i skilda delar af landet. Under

sådana omständigheter är det uppenbart, att en beräkning af arbetareantalet

måste blifva skäligen godtycklig, och att dubbelräkningar

icke kunna undvikas.

Enligt inkomna uppgifter torde emellertid år 1907 i de 112 hamnar,

för hvilka kollektivaftal träffats, under den tid af året, då sjöfarten

varit lifligast i de olika hamnarne, hafva sysselsatts omkring

6,700 stufveriarbetare. Uppgifter angående hela antalet arbetare in

1

Siffrorna för arbetareantalet hafva afrandats till jämna tiotal.

jandtran

port.

76

KOLLEKTIVAFTALET ISVERIGE.

Tab. litt. F. Antal hamnar och lastageplatser

Hamnar med kollektivaftal.

Landsdelar.

''

Antal

hamnar.

fartyg

(resor).

ton.

Stockholms stad...........

1

75,816

6,208,158

Östra Sverige..............

8

12,839

2,663,402

Småland och öarne..........

0

10,412

1,761,825

Södra Sverige.............

13

49,616

12,258,541

Västra Sverige..........

7

31,723

5,726,754

Norra Sverige.............

80

43,264

9,757,454

Summa

112

228,670

38,876.134

om stufverirörelsen saknas fullständigt; en undersökning af kollektivaftaleiis

utbredning inom näringsgrenen på grundval af siffror rörande

arbetareantal är sålunda icke möjlig. En viss ledning vid bedömandet

af denna fråga torde dock kunna erhållas ur ofvanstående

sammanställning af antalet hamnar och lastageplatser med och utan

kollektivaftal för stufverirörelsen, antal resor, som gjorts af fartyg

om mer än 10 ton till ocli från de olika hamnarne, samt det sammanlagda

ut- och ingående tontalet, allt fördeladt på olika

landsdelar.1 Bland de hamnar, för hvilka kollektivaftal icke träffats,

hafva särskildt redovisats sådana, där kooperativa stufveriföreningar

upprättats, och där alltså det kooperativa företagets prislista

trädt i stället för det vanliga kollektivaftalet (jfr ofvan s. 22).

Från och till de 112 af rikets 243 hamnar och lastageplatser, för

hvilka kollektivaftal träffats inom stufverirörelsen, hafva sålunda

gjorts 223,670 resor med sammanlagdt 38,376,134 ton, under det att

i öfriga hamnar ankommit och afgått 96,601 fartyg om tillsammans

10,979,925 ton. T 29 af de senare hamnarne med 23,189 ankomna

och afgångna fartyg om sammanlagdt 2,568,569 ton, drefs stufverirörelsen

af kooperativa företag. Af hela in- och utgående tontalet i

rikets hamnar och lastageplatser kommo 78 % på hamnar med kollektivaftal,

5 % på hamnar med kooperativa stufveriföretag. Det

är de större hamnarne med den lifligaste sjöfarten, för hvilka kollektivaftal

i allmänhet blifvit ingångna, under det att en mängd småhamnar,

spridda öfver hela riket, sakna sådana aftal. Minsta utbredningen

inom stufverirörelsen har kollektivaftalet erhållit i Småland

1 Uppgifterna ärn hämtade nr Kommerskollegii berättelse om sjöfarten för år

1907. Jfr f. ö. nedan (ss. 84—85).

UTBREDNING INOM LANDTRANSPORTEN.

77

med och utan kollektivaftal för stufveriröreisen.

Hamnar utan kollektivaftal.

Hela antalet

Däraf hamnar med koopera- tiva stufveriföretag.

H

la antalet

Antal

•

hamnar.

fartyg

(resor).

ton.

hamnar.

fartyg

(resor).

ton.

hamnar.

fartyg

(resor).

ton.

i

75.816

6,208,158

30

30,238

2,733,877

2

7,376

954,308

38

43,077

5,397,279

31

22,842

2,325,791

2

4,949

575,156

34

33,254

4,087,616

24

5,158

853,855

1

1.410

422,996

37

54,774

13,112,396

16

27,601

2,147,968

1

2,191

285,915

23

59,324

7,874,722 i

30

10.762

2,918,434

23

7.263

330,194

no

54,026

12,675,888

131

96,601

10,979,925

29

23.189

2.508,569

243

320,271

49,356,059

och på öarne, största utbredningen i södra Sverige. Äfven i sågverk

sdistrikten i norra Sverige hafva kollektivaftal en nått en betydande

omfattning, hvad stufverifacket beträffa^*, hvilket är så

mycket mera påfallande, som sågverksindustrien enligt hvad ofvan

påvisats till större delen saknar sådana aftal.

Elektriska spårvägar i kommunens ägo funnos i fyra städer,

nämligen Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Jönköping. Spårvägar

tillhörande aktiebolag förekommo i Stockholm (2), Norrköping och

Uppsala. Personalen vid dessa 8 spårvägar utgjorde tillsammans

2,183 personer. Kollektivaftal hade år 1907 icke träffats för en

spårväg i kommunens och en i enskild ägo, hvilka tillsammans sysselsatte

177 arbetare. Af den personal, som fanns anställd vid städernas

spårvägar, omfattades sålunda 92 % af kollektivaftal. Påpekas

bör emellertid, att äfven på landsbygden några få spårvägslinjer

förekomma, och att för den vid dessa spårvägar sysselsatta personalen

kollektivaftal icke träffats.

Af Sveriges enskilda järnvägar hade 72 med en personal af

13,405 personer ingått kollektivaftal. Enligt en preliminär beräkning,

som benäget meddelats från Kungl. järnvägsstyrelsens statistiska

kontor, utgjorde år 1907 hela den ifrågavarande fast anställda och

tillfälliga personalen vid de enskilda järnvägarne omkring 20,400.

Af hela denna personal voro sålunda 66 c/c berörda af kollektivaftal.

I tab. 1 hafva de enskilda järnvägar, som träffat kollektivaftal, och

den hos dem anställda personalen fördelats på olika landsdelar, hvarvid

hvarje järnväg förts till den landsdel, där den hufvudsakliga delen

af dess banlängd befinner sig. Pesultatet af denna uppdelning

meddelas i nedanstående öfversikt.

78

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Sj ötransport.

Diverse.

Enskilda järnvägar.

Landsdelar.

Antal af kollektivaftal

berörda

arbetsgifvare. j arbetare.

Östra Sverige.......

6

2,607

Småland och öarne.....

16

2,323

Södra Sverige.......

27

3,469

Västra Sverige......

15

I 3,433

Norra Sverige.......

8

1,573

Summa

72

13.405

Af enskilda telefonföretag har Aktiebolaget Stockholmstelefon,

det enda af någon betydelse, ingått kollektivaftal. I dess tjänst funnos

anställda 310 arbetare.

Kollektivaftal för sjömän och eldare hade träffats af 46 rederier

med säte i Stockholm och Göteborg, för examinerade maskinister af

139 rederier. Tillsammans utgöra dessa sjömän, eldare och maskinister

omkring 3,200, samtliga förmodligen tillhörande besättningar på

fartyg om öfver 20 ton. Enligt Kommerskollegii berättelse om sjöfarten

utgjorde maskinister, eldare och sjömän ombord å till handelssjöfart

år 1907 använda svenska fartyg om 20 ton och däröfver i

genomsnitt för seglationstiden detta år 15,650. Kollektivaftalen omfatta

sålunda 20 % af denna del af den svenska handelsflottans besättningar.

I Stockholm och Göteborg hafva kollektivaftal jämväl ingåtts

med maskinister och eldare ombord å ångslupar och bogserbåtar.

Dessa kollektivaftal omfattade omkring 300 personer.

Slutligen hafva de mest betydande pråmtransportbolagen med

säte i Stockholm och Uppsala och en del mindre rederier i Linköping

och Norrköping träffat kollektivaftal med pråmkarlar och rorgängare,

hvarjämte, hufvudsakligen inom tegelbruksindustrien i Skåne, kollektivaftal

äro upprättade för ett mindre antal skutskeppare.

För teknisk teaterpersonal har ett aftal upprättats i Stockholm.

Inom hotell-, kafé- och restaurantrörelse funnos vid tiden för denna

undf rsöknings verkställande inga kollektivaftal.1

1 En del af de här ofvan meddelade industribeskrifningarne äro grundade pä redogörelser

i tillgängliga handböcker, såsom Sveriges land och folk, Stockholm 1901;

H. Hedström, Om Sveriges naturliga byggnads- och ornamentstenar, Stockholm 1908

(Sveriges geologiska undersöknings årsbok 2 [1908]: N:o 1.) m. fl.

* *

*

UTBREDNING INOM OLIKA LANDSDELAR.

79

Kollektivaftalets utbredning inom olika län framgår af nedan- Koiiektivaf

,

, , i r,, r talets utbred

stående

tab. litt. lx. njng inom

olika lands

Tab.

litt. G. Kollektivaftalets utbredning inom olika län. <iei«r.

L ä n.

Beräknad

j folkmängd år

1907 inom

|yrkesgrupperna

industri, handel

loch samfärdsel.2

Antal af kollektivaftal berörda

arbetare.1 2

Absolut.

I Per 1,000 invånare

inom yrkes|

grupperna indu[

stri, handel och

samfärdsel.

Stockholms stad .

Stockholms län

Uppsala

Södermanlands »

Östergötlands »

Jönköpings »

Kronobergs »

Kalmar

Gottlands

Blekinge »

Kristianstads »

Malmöhus

Hallands *

Göteborgs och Bohus län

Älfsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gäfleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

län

Däraf

Städer . .

Landsbygd

och sjötransport

283,000

52.473

185

77.000

6,364

83

52,000

3.992

77

75,000

7.004

93

130,000

12.795

98

79,000

6.160

78

43,000

2.273

53

93,000

3.443

37

16,000

493

31

51,000

4,935

97

70.000

7.142

102

265,000

43,268

163

45,000

5,680

126

223,000

28,218

127

89,000

8,680

98

68.000

3,333

49

92,000

6.062

66

95,000

5,470

58

66,000

4,438

67

90,000

6,456

72

137,000

8.280

60

108,000

3.741

35

33,000

652

20

31,000

816

26

46.000

3.133

68

Summa

2.357.000

1.102.000

1,255,000

235,801

157,794

77,507

100

143

62

Summa

2,357.000

235.301

100

järnvägar

_

20,649

—

Summa

—

255,950

—

1 Arbetare inom jordbruk och skogsbruk samt vid järnvägar och sjötransport

hafva här ej medräknats.

2 Folkmängden år 1907 inom yrkesgrupperna industri, handel och samfärdsel

för de olika länen har beräknats på så sätt, att hela den uppskattade folkmängden

inom industri, handel och samfärdsel år 1907 (se s. 82) fördelats på länen i proportion

till den andel, som hvarje län år 1900 hade af detta års folkmängd inom

ifrågavarande yrkesgrupper. Med tillhjälp hufvudsakligen af uppgifter i Kommerskollegii

berättelser om bergshandteringen samt om fabriker och handtverk för åren

1900 och 1907 angående antalet arbetare i olika län, anställda inom gruf- och fabriksdriften

under dessa båda år, har en ungefärlig uppskattning gjorts af den förskjutning,

som ägt rum länen emellan sedan år 1900 med afseende å fördelningen åt den

inom industri, handel och samfärdsel sysselsatta personalen, hvarefter nödiga justeringar

vidtagits af de först erhållna talen.

80

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Fördelas siffermaterialet i tab. litt. G. på olika landsdelar, erhålles

följande resultat.

Kollektivaftalets utbredning'' inom olika landsdelar.

Landsdelar.

Beräknad

folkmängd år

1907 inom

yrkesgrupperna

industri, handel

och samfärdsel.2

Antal af kollektivaftal be- rörda arbetare.1

Absolut.

Per 1,000 invå- nare inom yrkes- grupperna indu- stri, handel och

samfärdsel.

Stockholms stad . . .

283,000

52,473

185

Östra Sverige.......

400,000

34,593

Småland och öarne.....

231,000

12,369

Södra Sverige.....

386,000

55,345

143

\ ästra Sverige.....

612,000

57,443

94

Norra Sverige ....

445,000

23,078

52

Hela riket

2,357.000

235.301

100

Redan vid undersökningen af kollektivaftalets utbredning inom

olika näringsgrenar liar skarpt framträdt skillnaden mellan olika

landsdelar i fråga om kollektivaftalets omfattning. Detta bestyrkes

äfven af ofvan meddelade öfversikter, af hvilka tydligt framgår, att

Småland och öarne samt norra Sverige äro i afsevärdt mindre grad

berörda af kollektivaftalen än öfriga landsdelar, samt att kollektivaftalet

erhållit sin största utbredning inom Stockholms stad och södra

Sverige, under det att östra och västra Sverige intaga en mellanställning.

Stockholms stad och Malmöhus län hafva att uppvisa det

absolut och relativt största antalet af kollektivaftal berörda arbetare.

Därnäst komma Göteborgs och Bohus län, Hallands, Kristianstads,

Östergötlands, Älfsborgs, Blekinge och Södermanlands län i nu

r.ämnd ordning. Minst utbredt är kollektivaftalet inom Jämtlands,

Västerbottens, Gottlands, Västernorrlands, Kalmar och Skaraborgs

län. Kollektivaftalets utbredning inom olika landsdelar står naturligt

nog i direkt proportion till industrialismens, men äfven tydligen till

organisationsväsendets utveckling. Att inom de nordligare länen liksom

äfven inom Bergslagerna ett relativt litet antal arbetare voro berörda

af kollektivaftal torde förklaras däraf, att för dessa läns nälingslif

sågverksindustrien och bergshandteringen äro af afgörande

betydelse. Inom ifrågavarande näringsgrenar hade nämligen, som ofvan

påpekats (jfr ss. 35—86, 50 o. 57). kollektivaftal träffats endast

för en mindre del af därstädes sysselsatta arbetare.

Af tab. litt. G. framgår vidare, att å landsbygden kollektivaftalet

nått en ojämförligt mycket mindre utbredning inom indu

-

Se not 1 å föregående sida.

Se not 2 å föregående sida.

UTBREDNING INOM OLIKA LANDSDELAR.

81

stri, handel och samfärdsel än i städerna. Detta är desto mer påfallande

som till grund för denna undersökning lagts den administrativa

indelningen i städer, köpingar och landsbygd, hvadan

till den senare sålunda förts municipalsamhällen och andra stadsliknande

orter.

Antalet af kollektivaftal berörda arbetare i städerna fördelar

sig på de olika orterna på följande sätt.

Tab. litt. H. Antal af kollektivaftal berörda arbetare

i städerna den 1 jan. 1908.1

Städer.

Antal

arbetare.

Städer.

Antal

arbetare.

Stockholm.........

52,473

Varberg..........

675

Södertälje.........

1,898

Kungsbacka........

3

Vaxholm.........

149

Göteborg.........

19,633

Norrtälje.........

192

Lysekil..........

548

Östhammar........

6

Uddevalla.........

1,343

Uppsala..........

2,342

Strömstad.........

25

Enköping.........

15

Vänersborg........

1,192

Nyköping.........

1,519

Alingsås.........

67

Eskilstuna........

3,756

Borås...........

2.647

Torshälla.........

4

Ulricehamn........

8

Strängnäs.........

13

Åmål...........

31

Mariefred.........

5

Mariestad.........

63

Linköping .........

1,438

Lidköping .........

333

Norrköping........

7,485

Skara...........

273

Söderköping........

72

Sköfde..........

151

Motala..........

157

Hjo............

5

V adstena.........

39

Falköping.........

58

Jönköping.........

2,889

Karlstad.........

2,244

Eksjö...........

80

Kristinehamn.......

273

Grenna ..........

3

Filipstad.........

50

Växjö..........

344

Örebro ..........

2.977

Kalmar..........

1,088

Askersund.........

71

Oskarshamn........

428

Lindesberg ........

135

Västervik.........

806

Västerås.........

2,230

Vimmerbv.........

43

Sala...........

180

Borgholm.........

12

Köping..........

324

Visby...........

193

Arboga ..........

416

Karlskrona........

1,793

Falun...........

446

Ronneby.........

638

Säter...........

239

Karlshamn........

1,007

Hedemora.........

172

Sölvesborg ........

126

Galle...........

3,506

Kristianstad........

1,811

Söderhamn........

426

Simrishamn........

42

Hudiksvall........

214

Ängelholm........

720

Härnösand........

350

Malmö..........

14.140

Sundsvall.........

658

Lund...........

3,031

Örnsköldsvik.......

36

Landskrona........

2,856

Östersund.........

436

Hälsingborg........

6,104

Umeå...........

187

1 Ystad...........

1,183

Skellefteå.........

9

Trelleborg.........

1,330

Lnleå...........

138

Halmstad.........

2,012

Piteå...........

374

Laholm..........

10

Haparanda........

68

Falkenberg........

328

Summa

157,794

1 Järnvägsmän och examinerade maskinister oberäknade. Öfrig personal inom

sjötransporten har fördelats efter rederiernas postadresser.

6—082273. Kollektiv aftal.

82

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

Slutlig beriik. Ofvan har behandlats kollektivaftalets utbredning inom olika näkoiiektiT-

ringsgrenar och inom olika landsdelar. Det återstår nu att söka ådaattaiets

ut- galägga, huru stor del af hela det svenska näringslifvet, som omfatbre?ndustri”°m

tas af ifrågavarande institut. Detta torde endast kunna ske genom

handel och att jämföra antalet af kollektivaftal berörda arbetare med antalet

samfärdsel. personer inom <je samhällsklasser, för hvilka arbetsvillkoren i större

eller mindre omfattning för närvarande regleras genom kollektivaftal.

Beräkning Redan i det föregående har måst konstateras, att uppgifter om hela

af ^ja an'' antalet arbetare för ett stort antal näringsgrenar icke stå att erhålla. Det

hetare inom är blunda nödvändigt att söka fylla förefintliga luckor med approximativa

i industri, beräkningar. Härvid torde man kunna bortse från jordbruk och skogsbruk,

handel och då kollektivaftalets utbredning inom dessa näringsgrenar är synnerligen

samfärdsel, obetydlig, och deras medtagande i hög grad skulle försvåra beräkningarne.

Äfven yrkesgruppen »Allmän tjänst» har uteslutits, då staten genom sina

organ endast i några få undantagsfall träffat kollektivaftal med tjänstinnehafvare

och i stället vanligen begagnat sig af andra former för arbetsvillkorens

reglering.

Nedanstående beräkningar afse sålunda hela arbetareantalet inom

grupperna industri, handel och samfärdsel.

Med till- Den källa, som ligger närmast till hands att använda för en dylik upphjälp

uf skattning af arbetareantalet, är den i folkräkningsberåttelserna förekom^

stike^i1 man&e yrkesstatistiken. Enligt 1900 års folkräkning1 utgör antalet sådana »bi1900

års träden», som pläga räknas till arbetareklassen, tillsammans omkring 404,000.2

folkräk- Enligt en i Statistiska centralbyrån utförd approximativ beräkning af befolkningens

fördelning år 1907 på olika yrkesgrupper, hvars resultat beera,

e se. näget meddelats, skulle grupperna industri, handel och samfärdsel sagda år

utgöra 43,83 % af hela folkmängden eller omkring 2,357,000 personer.

Antagas arbetarne stå i samma proportion till samtliga personer inom ifrågavarande

grupper år 1907 som år 1900, skulle alltså antalet arbetare

inom industri, handel och samfärdsel år 1907 enligt dessa beräkningar utgöra

omkring 470,000. Härifrån måste emellertid dragas antalet personal,

anställd vid statens järnvägar, hvilket utgör omkring 20,000. Sålunda erhålles

en slutsumma af omkring 450,000.

Denna siffra är emellertid med säkerhet för låg. Den svenska yrkesstatistiken

lider nämligen af väsentliga brister, hvilka bl. a. medföra, att

till »hufvudpersoner» samt »familjemedlemmar» med säkerhet kommit att

räknas ett icke ringa antal personer, hvilka rätteligen äro arbetare. Härtill

kommer, att biyrken och framförallt säsongyrken icke angifvas, hvarigenom

ett för denna undersökning missvisande resultat erhålles, då ett stort

antal af de arbetare inom jordbruk och skogsbruk, hvilka tillika hafva anställning

inom industri, handel och samfärdsel, på detta sätt icke kommit att medräknas

i ofvanstående summa. Som exempel på dylika kombinationer af

yrken, hvilka falla det ena inom jordbruket, det andra inom industri,

handel och samfärdsel kan nämnas, att då tegelbruksägare ej sällan tillika

1 Bidrag till Sveriges officiella statistik A) Befolkningsstatistik XVII; 3, utgifven

af Kungl. statistiska centralbyrån. Stockholm 1907.

! Härvid hafva grupperna »arbetare med ej uppgifven anställning» och »personer

utan angifvet yrke, hvilka kunna anses tillhöra arbetsklassen» utproportionerats på

hufvudgrupperna jordbruk, industri, handel och samfärdsel efter dessas inbördes

styrka.

UTBREDNING (SLUTLIG UPPSKATTNING).

83

äro jordägare, vid tegelbruken ofta användas egentligen för jordbruket afsedda

arbetare, samt att stufveriarbetet vid många norrländska hamnar utföres

till stor del af smärre jordbrukare från den kringliggande trakten

o. s. v.1 Dessutom har i ifrågavarande undersökning, liksom äfven i

Kommerskollegii berättelser om bergshandteringen samt fabriker och handtverk,

angifvits antalet arbetare anställda vid de olika företagen i medeltal

för driftsperioden (normal drift), hvarjämte för en del näringsgrenar upptagits

arbetareantalet vid högsäsong (se s. 30). Om, för att nämna ett exempel, en

arbetare haft anställning först vid ett tegelbruk, under den tid tegelbränningen

försiggått därstädes, och sedermera samma år öfvergått till sockerindustrien

för att erhålla sysselsättning inom denna industri under sockerkampanjen, har

han sålunda upptagits dels under tegelbruksindustrien och dels under sockerindustrien.

I Statistiska centralbyråns yrkesstatistik har han gifvetvis räknats

endera som tegelbruksarbetare eller som sockerbruksarbetare. Äfven härigenom

har sålunda ofvanstående summa blifvit för låg i förhållande till de

uppgifter, som erhållits angående antal af kollektivaftal berörda arbetare.

Af andra källor för beräknande af arbetareantalet äro de förnämsta Med tillKommerskollegii

berättelser om bergshandtering, fabriker och handtverk

samt sjöfart. Enligt dessa utgjorde år 1907 antalet vid bergverk och fa- an lol,

briker sysselsatta arbetare tillsammans 334,729 samt antalet maskinister, Bero.skan(jte

sjömän och vidare, ombord å till handelssjöfart använda svenska fartyg om ringjfabriks"

20 ton och däröfver, 15,650. Vid de enskilda jårnvägarne var, som ofvan drift, sjöfart,

upplysts, s. å. anställd en personal på omkring 20,400 personer, vid spår- järn- och

vägar i städerna en personal på 2,183 personer. Sammanlagdt voro sålunda spårvägar,

inom dessa näringsgrenar sysselsatta omkring 373,000 arbetare.

Återstår alltså att beräkna antalet arbetare inom handtverk och byggnadsverksamhet,

vid kommunernas arbeten samt handel och varulager, inom

åkerirörelse, telefonverksamhet och en del yrken, som ej kunnat hänföras

till någon bestämd näringsgrupp såsom hotell- och restaurantrörelse m. m.

samt slutligen antalet maskinister, eldare och sjömän ombord å fartyg under

20 ton samt pråmar.

Rörande arbetareantalet vid handtverkerierna och inom byggnadsverk- Handtverket.

samheten innehålla Kommerskollegii berättelser om fabriker och handtverk

uppgifter. Mot dessa kunna delvis samma anmärkningar göras som mot

folkräkningens yrkesstatistik. I hvarje fall torde antalet handtverks- och

byggnadsarbetare betydligt öfverstiga den i handtverksstatistiken angifna

summan, 53,173. Af de i denna siffra inbegripna arbetarne äro 12,227

anställda hos målare, bygg- och murmästare, cementgjutare, glasmästare och

förgyllare samt utförare af gas-, ring- och vattenledningar, hvilka yrkesidkare

i ifrågavarande undersökning räknats till byggnadsverksamheten.

Tages hänsyn till samtliga dessa omständigheter torde handtverksarbetarne

ensamt kunna beräknas till i rundt tal 50,000.

För byggnadsverksamheten finnas inga andra uppgifter rörande arbetare- Byggnads

antalet,

om man frånser vid folkräkningen år 1900 meddelade yrkesuppgifter, verksam___

heten.

1 Särskildt belysande är beskrifningen öfver förhållandena inom stenindustrien

i den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län afgifna berättelsen

för femårsperioden 1900—1905. Det heter därstädes: »IJtom de ständiga yrkesarbetarne

användas i rörelsen fortfarande och i ökadt omfång en mängd fiskare, jordbruksarbetare

m. fl. Särskildt vanligt har det blifvit, att fiskare, som endast deltaga uti

de periodvis återkommande sillfiskena, under öfriga delar af året syssla med gatstenstillverkning

uti de stenbrott, som äro anlagda vid det fiskeläge, där de äro bosatta.

Jordbruksarbetarne sysselsätta sig med stentillverkning, så snart de hafva ledighet

från jordbruket, och vinna därigenom en ökad arbetsförtjänst.»

84

KOLLBKTIVAPTALET I SVERIGE.

Kommunala

arbeten.

Stufveri

rörelsen.

hvilka, beträffande de särskilda yrkena äro ännu mera otillfredsställande än

beträffande de större yrkesgrupperna. Om man emellertid skulle förutsätta,

att antalet byggnadsarbetare stode i ett visst förhållande till de olika

orternas invånareantal, kunde man, då kollektivaftalen inom byggnadsverksamheten

vanligen omfatta större delen af yrket på de orter, de afse, med

ledning af ofvan i tab. litt. E. meddelade uppgifter uppskatta antalet

byggnadsarbetare i städer, köpingar och municipalsamhällen till omkring

60,000, väg- och vattenbyggnadsarbetare oberäknade. Beträffande denna

beräkning bör emellertid anmärkas dels att byggnadsverksamhetens liflighet

gifvetvis icke alltid står i proportion till invånareantalet, dels att samtliga

i tab. litt. E. upptagna arbetarespecialiteter icke finnas på alla orter. Då

kollektivaftalen inom näringsgrenen företrädesvis afse samhällen med mera

omfattande byggnadsverksamhet, torde den beräknade siffran ej få anses

afsevärdt öfverstiga 50,000.

Antalet arbetare anställda bos de 17 städer och köpingar, för hvilka

i januari 1908 kollektivaftal voro träffade, utgjorde detta år 8,543. Då

bland dessa 17 kommuner återfinnes flertalet mera betydande städer och köpingar,

och inom de smärre samhällena, äfven om arbete bedrifves direkt af

kommunen, antalet i dess tjänst sysselsatta arbetare vanligen är mycket obetydligt,

kan antalet kommunalarbetare i riket icke afsevärdt öfverstiga 10,000.

Ej heller för stufverirörelsen föreligger material, på hvilket en tillfredsställande

beräkning af arbetareantalet inom näringsgrenen kan fotas. Till

ledning för ett bedömande af kollektivaftalets omfattning har emellertid ofvan

s. 76 meddelats, att till och från de hamnar och lastageplatser, för hvilka

kollektivaftal träffats, verkställts 223,670 resor med 38,376,134 ton, och att

till och från rikets samtliga hamnar och lastageplatser ankommit och afgått

320,271 fartyg om tillsammans 49,356,059 ton. Det sammanlagda tontalet

för ut- ocli ingående fartyg under året utgör en god mätare på lifligheten

i de olika hamnarne, och antalet stufveriarbetare, som användas i hamnen,

måste naturligtvis stå i ett visst förhållande till sjötrafikens omfattning.

Antalet stufveriarbetare i hamnar, för hvilka kollektivaftal träffats, torde

sålunda kunna beräknas stå i ungefär samma förhållande till antalet stufveriarbetare

i hela riket som sammanlagda tontalet för ut- och ingående fartyg

i dessa hamnar till sammanlagda tontalet för ut- och ingående fartyg i alla

rikets hamnar. Då inom stufverirörelsen liksom inom byggnadsverksamheten

kollektivaftalen vanligen afse hela rörelsen på de orter, de omfatta, och

antalet af kollektivaftal berörda stufveidarbetare enligt inkomna uppgifter utgör

omkring 6,700, skulle efter denna beräkning hela antalet stufveriarbetare i

riket kunna anslås till omkring 10,000. Denna uppskattning gör emellertid

lika litet som de ofvan gjorda beräkningarna öfver antalet handtverksarbetare

och byggnadsarbetare anspråk på att vara exakt. Dels står icke hamnens

trafikfrekvens alltid i direkt samband med antalet i hamnen sysselsatta stufveriarbetare,

då just i de stora hamnarne maskinella anordningar förekomma,

hvilka inskränka arbetareantalet, dels finnas i Kommerskollegii sjöfai*tsstatistik

upptagna endast sådana hamnar och lastageplatser, där hamnumgälder eller

grundpenningar utgå efter af Kungl. Maj:t fastställd taxa, hvarför några,

dock endast mindre betydande, hamnar där saknas, dels äro i denna Kollegii

berättelse medtagna, åtminstone delvis, äfven barlastade fartyg1, dels

1 Vid lastning och lossning af fartyg om 10 ton och därunder torde i allmänhet

stufveriarbetare ej användas, hvarför uteslutandet af dessa ur Kollegii berättelse ej

kan hafva någon inverkan på ifrågavarande beräkning. Däremot torde uppmärksammas,

att vid beräkningen medtagits såväl ång- som segelfartyg, men att den förra kategorien

fartyg i betydligt mycket större omfattning begagnar stufvare än den senare.

UTBREDNING (SLUTLIG UPPSKATTNING).

85

slutligen är, som ofvan anförts, hela antalet oorganiserade arbetare säkerligen

ej medräknadt i fackföreningarnes arbetareantalsuppgifter för hamnar

med kollektivaftal. Den beräknade totalsiffran är således förmodligen för

låg, då utom nyssnämnda felkällor tillkommer, att för samtliga större hamnar,

där loss- och lastningsmaskiner företrädesvis användas, kollektivaftal träffats.

Inom telefonverksamheten har, som ofvan påpekats, uppgift om arbetare- Telefonverkantal

erhållits från den ende enskilda arbetsgifvaren af någon betydelse inom samheten.

denna näring, Aktiebolaget Stockholmstelefon. Detta bolag hade i sin tjänst

310 arbetare, och torde hela antalet telefonarbetare i enskild tjänst sålunda

kunna uppskattas till omkring 350. Näringsgre

Inom

ofvan icke heliandlacle näringsgrenar föreligga endast uppgifter nar, för

om antalet af kollektivaftal berörda arbetare, hvilket utgör tillsammans 12,900, hvilka sådana

och förefinnes till synes ingen möjlighet att närmare beräkna hela antalet !?*£*

arbetare inom dessa näringsgrenar. utföras.

För de näringsgrenar, där uppgifter om hela arbetareantalet stått att glutlio.

erhålla eller eljest ofvan gjorda beräkningar utförts, kan arbetareantalet uppskattsålunda

uppskattas till inemot 500,000. Då kollektivaftalet i allmänhet endast ning af

nått en jämförelsevis ringa utbredning inom öfriga näringsgrenar, och de kelaaalbe"

uppgifter om arbetareantal, som legat till grund för ofvanstående approxima- antafét

tioner, i de flesta fall förmodligen ej omfattat mer än en del af de oorganiserade

arbetarne, samt byggnadsarbetarne på landsbygden icke medräknats,

torde hela antalet arbetare inom industri, handel och samfärdsel kunna beräknas

utgöra 500,000 å 550,00c.1

Det behöfver ej ytterligare påpekas, att dessa beräkningar ingalunda

göra anspråk på att utgöra annat än en i sina hufvuddrag riktig approximation.

Det nådda resultatet torde emellertid komma sanningen något närmare

än den siffra, som kan beräknas ur yrkesstatistiken.

Utgår man från, att liela arbetareantalet inom industri, handel Slutresultat.

och samfärdsel sålunda kan uppskattas till inemot 550,000, framgår

af denna undersökning, att 45 å 50 % af dessa arbetare voro anställda

vid arbetsplatser, för hvilka kollektivaftal voro gällande. Det

bör emellertid beaktas, att i denna undersökning arbetare, anställda

vid arbetsplatser, för hvilka kollektivaftal träffats, betecknats

såsom af kollektivaftal berörda, äfven om aftalet ifråga, formellt

sedt, icke kan anses gälla dem samtliga. Dock hafva, som i inledningen

framhållits, sådana arbetaregrupper urskilts, hvilka uppenbarligen

icke afsetts vid kollektivaftalets ingående.

1 Arbetare i statens tjänst äro, som ofvan påpekats, här icke medräknade. Vid

statens järnvägar är anställd en personal på omkring 20,000. Vidare bör uppmärksammas

det ofvan s. 83 anmärkta förhållandet, att fabriksstätistikens siffror rörande

arbetareantal, i likhet med denna undersöknings uppgifter om antal af kollektivaftal

berörda arbetare, innehålla en del dubbelräkningar.

86

Organisation

eller

enskilda personer

som

parter.

II. Kollektivaftalets parter.

Yid den sammanfattande framställning af kollektivaftalets väsentliga

egenskaper, som ofvan (se ss. 18—24) lämnats, liar framhållits,

att de parter, mellan Indika kollektivaftal träffas, kunna utgöras

af å ena sidan en arbetsgifvare, ett flertal arbetsgivare eller

en eller flera arbetsgivareorganisationer och å den andra ett flertal

arbetare, sammanslutna eller icke sammanslutna till en eller

flera permanenta organisationer. Är ett kollektivaftal träffadt

af ett flertal enskilda arbetsgifvare eller arbetare, kan det hafva

ingåtts endera på sådant sätt, att samtliga personer ifråga underskrivit

aftalet hvar för sig eller att dessa genom majoritetsbeslut vält

ombud, hvilka undertecknat aftalet, ej endast å den majoritets vägnar,

som valt dem, utan äfven för minoriteten och ej sällan för alla personer,

som öfver hufvud kunna beröras af aftalet, vare sig dessa varit

närvarande vid valets förrättande eller ej.

Frågan om kollektivaftalens parter är af särskildt intresse, då

det är parternas olika förmåga att upprätthålla de i kollektivaftalet

gjorda åtagandena, som skall utgöra garantien för, att aftalets bestämmelser

komma att lända till efterlefnad.

Är ett kollektivaftal träffadt med en samling oorganiserade arbetare,

föreligger i regel endast ringa garanti från arbetarnes sida

för, att detsamma skall upprätthållas. Arbetarestammen på en arbetsplats

växlar nämligen år från år, och det kan inträffa, att under

aftalets giltighetstid endast ett fåtal af de arbetare, som ingått aftalet,

finnes kvar på platsen. Arbetarestyrkan på en arbetsplats är

sålunda något så obestämdt och växlande, att ansvar för aftals upprätthållande

näppeligen kan påläggas densamma, liksom den ej heller

utan att vara organiserad torde hafva stora förutsättningar för att

kunna gentemot arbetsgifvaren tillvarataga sina intressen. Det har

därför till och med, som det synes ej utan skäl, gjorts gällande, att

en öfverenskommelse med ett flertal oorganiserade arbetare knappast

kunde jämställas med vanliga kollektivaftal.

Huruvida aftalet är underskrifvet af samtliga arbetare hvar för

sig eller af deras ombud, är i detta fall en fråga utan större praktisk

betydelse.

Något annorlunda ställer sig saken, då kollektivaftal ingås af ett

flertal enskilda arbetsgifvare. Det förekommer icke sällan, i synner

-

KOLLEKTIVAFTALETS PARTER.

87

hot inom näringsgrenar, som bedrifvas handtverksmässigt eller eljest

i mindre skala, att kollektivaftal undertecknas af några af de större

arbetsgifvarne eller af de personer, som af arbetsgifvarne utsetts att

föra deras talan, hvarefter aftalet anses gälla för hela yrket på orten.

I dessa fall blir parten på arbetsgifvaresidan af lika obestämd karaktär,

som när på arbetaresidan organisation icke sluter aftalet. Underskrifver

hvar och en af ifrågavarande arbetsgifvare aftalet, erbjuder

detta naturligtvis samma garanti, som ett aftal med en enskild arbetsgifvare,

i hvilket fall parten ju är fullt bestämd och kan under

en längre tidsperiod påtaga sig ansvar för aftalets upprätthållande.

Fullt oberoende af växlingar i arbetsgifvare- och arbetarestocken

blir emellertid kollektivaftalet först, när parterna på båda sidor utgöras

af organisationer, hvilka äfven ojämförligt mycket effektivare än

enskilda personer kunna uppfylla och påyrka upprätthållandet af ett

kollektivaftals förpliktelser.

Samtliga ofvan angifna slag af parter kunna kombineras

med hvarandra, hvarigenom en mängd olika variationer uppstå. Utbredningen

af de viktigaste af dessa olika slag af kollektivaftal framgår

af tab. 4, af hvilken nedanstående tab. litt. I. utgör ett sammandrag.

Tabellerna utvisa, att de båda slag af kollektivaftal, hvilka ofvan

omnämnts såsom de mest ändamålsenliga, nämligen aftal mellan

tvänne organisationer samt aftal mellan en enskild arbetsgifvare och

arbetareorganisation, nått den utan jämförelse största utbredningen.

På såväl arbetsgifvare- som arbetaresidan äro nämligen organisationer

parter till 436 aftal, omfattande 7,404 arbetsgifvare och

124,051 arbetare (48,5 %). 934 aftal, omfattande 823 arbetsgifvare

och 90,740 arbetare (35,5 %), äro träffade emellan en enskild arbetsgifvare

och arbetareorganisation samt 472 aftal omfattande 2,964 arbetsgifvare

och 25,361 arbetare (9,9 %) mellan ett flertal enskilda arbetsgifvare

och arbetareorganisationer. Af organisation å arbetsgifvaresidan

och oorganiserade på arbetaresidan hafva endast 2 aftal ingåtts,

det ena för bagerier och det andra för en enskild järnväg. De omfatta

19 arbetsgifvare och 87 arbetare. Vid 80 aftal, omfattande 84

arbetsgifvare och 12,311 arbetare, är parten på ingendera sidan organisation.

Af dessa aftal äro samtliga utom 2, omfattande 13 arbetsgifvare

och 80 arbetare, träffade hvartdera af en enskild arbetsgifvare.

För 47 aftal, omfattande 160 arbetsgifvare och 3,400 arbetare, äro

parterna icke angifna på de till Kollegium insända afskrifterna af kollektivaftal

en. Sammanlagdt äro 1,486 aftal, omfattande 3,871 arbetsgifvare

och 128,412 arbetare eller 50,2 % af samtliga arbetare,

berörda af aftal, träffade af enskilda som part på arbetsgifvaresidan.

Häraf äro 1,012 aftal, omfattande 894 arbetsgifvare och 102,971

arbetare (40,2 %) träffade hvart och ett af en enskild arbetsgifvare,

474 omfattande 2.977 arbetsgifvare och 25,441 (9,9 %) arbetare af

88

Tab. litt. I. Kollektiv

-

Kollektivaftal

med

o r g a-

Näringsgrenar.

på båda sidor.

endast på arbetare- sidan. 1

Antal

Antal arbetare.

Antal

Antal arbetare.

aftal.

Absolut.

%.

aftal.

Absolut.

%■

I. Jordbruk- och trädgårdsskötsel . . .

3

569

30 8

23

1,157

62 6

Jordbruk ..............

2

484

29-8

19

1,019

62-7

Trädgårdsskötsel...........

1

85

—

4

138

—

II. Skogsbruk.............

—

—

—

5

934

—

III. Grufdrift.............''

5

2.531

52-6

12

2,282

47-4

IV. Närings- och njutningsämnesindustri

45

8.419

354

214

15.093

635

Fabriker..............

23

5,766

29-6

144

13,414

69-1

Handtverk..............

22

2,653

61-2

70

1,679

38-8

V. Textilindustri...........

18

5.848

46 8

50

6.538

52 3

Fabriker..............

17

5.808

47-1

42

6,425

52-0

Handtverk..............

1

40

—

8

113

—

VI. Beklädnadsindustri.........

37

4.068

271

155

9.739

651

Fabriker..............

4

397

7-1

46

4,562

81-9

Handtverk.............

33

3,671

39-1

109

5,177

55-1

VII. Läder-, hår- och gummivaruindustri

10

650

19-2

59

2.104

62 1

Fabriker..............

2

51

2-3

35

1.677

74-4

Handtverk..............

8

599

52-8

24

427

37''7

VIII. Trävaruindustri..........

41

3.405

18 9

154

11.791

65 5

Fabriker..............

26

1,837

11-9

122

10,863

70-3

Handtverk..............

15

1,568

61''3

32

928

36-3

IX. Trämasse- och pappersindustri....

9

3.730

308

45

7.585

62 7

Fabriker..............

4

916

Ilo

36

6,661

79-7

Handtverk..............

5

2,814

75 8

9

924

24-7

X. Grafisk industri..........

2

6,828

86 9

14

962

122

XI. Malmförädlingsindustri......

—

—

—

22

2,940

1000

XII. Metallindustri...........

16

2.375

275

98

4.984

578

Fabriker..............

1

9

0-2

52

3,784

75-3

Handtverk.............

15

2,366

65''8

46

1,200

33-4

XIII. Maskin- och skeppsbyggnadsindustri

8

27.864

27,607

88''6

47

3.538

112

Fabriker..............

5

88-5

44

3,523

11-3

Handtverk.............

3

257

—

3

15

—

XIV. Jord- och stenindustri.......

30

6.254

362

119

10.772

62 3

XV. Kemisk-teknisk industri.......

10

369

51

42

6,609

90-4

XVI. Byggnadsverksamhet........

130

34.082

735

149

12,212

264

XVII. Allmänna arbeten.........

1

29

0 3

39

3,644

38-6

1 kommunal och statens drift.....

—

. -

—

33

3,002

34-2

I enskild drift............

1

29

—

6

642

—

XVIII. Handel och varulager........

21

1,730

54''4

49

1,396

43 8

XIX. Landtransport...........

48

12.390

499

100

10.907

43 8

Åkeri- och stufverirörelse.......

16

3,709

4(14

54

5.232

56-9

Järnvägs- och spårvägsdrift samt telefon

32

8,681

554

46

5,675

36-3

XX. Sjötransport........... .

2

2,910

747

11

985

25-3

XXI. Diverse................

—

—

—

1

16

—

Summa

Däraf:

486

124,051

48-5

1,408

110,188

45-4

Fabriker..............

124

55,842

41-4

718

72.192

53-5

Handtverk och byggnadsverksamhet . .

232

48,050

67-1

45ö|

22,675

31-7

1 2 af de i denna kolumn upptagna aftal, omf. 87 arbetare, äro träffade af enskilda på

hvart och ett flera arbetsgifvare, de öfriga endast en arbetsgifvare.

89

aftalets parter.

nisation som p

art

Kollektivaftal, hvilkas

parter ej framgå af aftalet.

Hela antalet

på ingendera sidan.

Antal

Antal arbetare.

Antal

Antal arbetare.

aftal.

Absolut.

aftal.

Absolut.

%■

1

122

66

27

1,848

I.

1

122

7-5

—

—

—

22

1.625

—

—

—

—

—

—

5

223

3

442

—

—

—

—

8

1,376

II.

—

—

—

—

—

—

17

4,813

III.

11

238

l-o

1

9

01

271

23,759

IV.

11

238

1-2

1

9

01

179

19.427

—

—

—

—

—

—

92

4,332

2

113

09

—

—

—

70

12.499

V.

2

113

0''9

—

—

—

61

12,346

—

—

— |

__

—

—

9

153

1

25

0-2

22

1.139

76

215

14.971

VI.

_

_

—

8

612

ll-o

58

5.571

1

25

0-2

14

527

5-6

157

9.400

4

526

15-5 !

5

108

32

78

3.388

VII.

4

526

23-3

—

—

—

41

2.254

—

—

—

5

108

9-5

37

1.134

7

1,233

6 8

8

1.584

88

210

18,013

VIII.

7

1,233

7''9

6

1,524

9-9

161

15.457

—

—

—

2

60

2-4

49

2,556

5

780

6''5

_

—

—

59

12.095

IX.

5

780

9-3

—

—

—

45

8.357

—

—

—

—

—

—

14

3,738

1

67

09

—

—

—

17

7,857

X.

—

—

—

—

—

22

2,940

XI.

6

1,143

13 3

3

117

1''4

123

8.619

XII.

6

1,143

22-7

1

90

1-8

60

5.026

—

—

—

2

27

0-8

63

3,593

3

43

0 2

_

_

_

58

31.445

XIII.

3

43

0-2

—

—

—

52

31,173

—

—

—

—

—

—

. 6

272

5

267

1-5

—

'' —

—

154

17.293

XIV.

8

333

4''5

—

—

—

(iO

7,311

XV.

—

—

—

2

37

01

281

46,331

XVI.

7

5.653

598

1

119

1-3

48

9.445

XVII.

7

5,653

64''4

1

119

: 1-4

41

8.774

—

—

—

—

—

7

671

2

19

0 5

1

40

1-8

73

3.185

XVIII.

14

1,307

5 3

4

247

10

106

24,851

XIX.

_

—

—

■ 4

247

2-7

74

9.188

14

1,307

8-3

—

—

—

92

15.663

—

—

—

—

—

j —

13

3.895

XX.

—

—

—

—

—

—

1

16

XXI.

80

12,811

4-8

47

8.400

1-3

1,971

255,950

52

4,743

3-5

16

2,235

1-6

910

135,012

i

25

01

[| 25

759

1 1-1

708

71,509

arbetaresidan, men af organisation på arbetsgifvaresidan. 473 aftal, omf. 25,416 arb., afse

90

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

ett flertal enskilda arbetsgivare. Endast 82 aftal, omfattande

103 arbetsgivare och 12,398 arbetare eller 5 % af hela antalet

af kollektivaftal berörda, är0 på arbetaresidan icke träffade af

organisation1. Härtill kommer, att, såsom ofvan påvisats, det

vu-l en närmare undersökning visat sig, att arbetarne äfven i flertalet

af dessa fall och arbetsgivare understundom faktiskt varit organiserade

och äfven vid underhandlingarne biträdts af organisationens

tjänstemän, ehuru organisationen af en eller annan orsak icke underskrivit

aftal et . Af nyssnämnda 82 aftal äro så godt som samtliga

träffade af ombud, endast ett ringa fåtal har underskrifvits af samtliga

arbetare hvar för sig. Att aftal, som träffats för flera enskilda

arbetsgivare, underskrivas af hvarje arbetsgivare ifråga, är likaledes

ovanligt.

Beträffande utbredningen inom olika näringsgrenar af de två

Imfvudformerna för kollektivaftalets ingående, nämligen aftal mellan

organisationer pa bada sidor och mellan en enskild arbetsgivare å

ena sidan samt en arbetareorganisation å den andra, framgår af tab.

4 och tab. litt. I. att den förra formen oftast kommer till användning

inom handtverket och byggnadsverksamheten, inom handel och varulager,

åkeri- och stufverirörelse, järnvägsdrift samt inom de grenar

af fabriksindustrien, där riks- eller distriktsaftal äro träffade. Kollektivaftal

med en enskild arbetsgivare förekomma inom samtliga

näringsgrenar, men hufvudsakligen inom de grenar af fabriksindustrien,

där riks- eller distriktsaftal icke träffats. Medeltalet arbetare

per arbetsplats utgör för de sistnämnda aftalen 115. Aftal ingångna

af ett flertal enskilda arbetsgivare påträffas inom handtverket.

byggnadsverksamheten, handel och varulager, åkeri- och stufverirörelse

samt några fa grenar af fabriksindustrien, såsom brj^ggeri- och

korkindustrierna.

Jämföras dessa uppgifter med uppgifterna nedan å s. 97, framgar

tydligt, att fragani huruvida kollektivaftalets parter utgöras af

organisationer eller ej på det närmaste är förknippad med det lokala

giltighetsomradets utsträckning; ju större område generaliseringen

af arbetsvillkoren omfattar, desto nödvändigare blir det, att denna

generalisering uppbäres af organisationer och icke af enskilda. Afser

aftalet endast ett arbetsställe, är det ganska ovanligt, att parten på

arbetsgifvaresidan är en organisation, äfven om arbetsgifvaren ifråga

är organiserad. Dock förekomma dylika fall, och inom en del arbetsgifvareföreningar

synes man numera vara betänkt att systematiskt

Då samme arbetsgivare ofta träffat flera aftal med sinsemellan skiljaktiga

bestämmelser, hafva dubbelräkningar ej kunnat undvikas. Detta torde uppmärksammas

vid samtliga uppgifter i texten om antal arbetsgivare, berörda af kollektivaftal,

innehållande den ena eller andra bestämmelsen.

Härvidlag torde dock böra framhållas, att kollektivaftal. träffade af oorganiserade

arbetare, lättare kunna hafva undgått uppmärksamheten vid materialets insamlande

än öfriga aftal (se ofvan ss. 7—8).

KOLLBKTIVAFTÅLETS PARTER.

91

genomföra aftal mellan organisationer på båda sidor äfven för enskilda

arbetsställen. Jämföras uppgifterna i tabb. 4 och 5, finner

man, att af 1,105 aftal, som afse enskilda arbetsplatser, 93, omfattande

8,779 arbetare, träffats af organisation på arbetsgifvaresidan. Ortsaftalen

däremot träffas vanligen mellan organisationer; vid distriktsoch

riksaftal (se nedan) är detta den enda praktiskt möjliga formen

för kollektivaftals ingående.

När generaliseringen af arbetsvillkoren sträcker sig öfver hela Hufyudlandet,

måste dessutom parterna utgöras af organisationer, som hafva organisation

inflytande inom motsvarande område, m. a. o. nksaltalen maste trätfas

af hufvudorganisationerna på båda sidor. Dessa kunna väl lämpligen

sluta aftal äfven för smärre områden, men detta sker dock

långt ifrån alltid, särskildt ej på arbetaresidan. Med de organisationsformer,

som äro förhärskande på arbetaresidan, torde det

inom de flesta näringsgrenar och yrken ursprungligen varit

fackföreningarnes, ej fackförbundens och ännu mindre Landsorganisationens

sak att träffa ortsaftal och aftal för enskilda arbetsställen

samt i de flesta fall äfven distriktsaftal. Det är också fortfarande

endast undantagsvis, t. ex. inom järn- och metallarbetareyrket, som

fackförbundet ensamt är part vid dessa aftal. För en mängd af de

i denna redogörelse afsedda, lokalt mera begränsade aftalen, äro emellertid

både afdelningen ifråga och vederbörande fackförbund parter

till aftalet, hvarvid fackförbundet i ett flertal fall torde få anses

som hufvudparten. Kollektivaftal äfven på arbetaresidan ingångna

af hufvudorganisation, vare sig i förening med underafdelningarne

eller ej, komma förmodligen äfven med organisationsväsendets utveckling

att blifva allt vanligare, så mycket mera som fordran härpå ofta

uttryckligen framställes från arbetsgifvaresidan. En hufvudorganisation

kan nämligen på ett verksammare sätt än underafdelningen

sörja för, att aftalet upprätthålles, och därigenom undanröjes ock den

möjligheten, att hufvudorganisationen gör afdelningen eller medlemmen

ålägganden, som strida mot aftalet. Att de enskilda arbetarne

underteckna aftal, träffade af deras organisation, torde numera icke

förekomma. Aftal med fackföreningar, som ej tillhöra något fackförbund,

äro j^tterst sällsynta, och endast ett fåtal sådana hafva, som ofvan

påpekats, inkommit till Kommerskollegium.1

På arbetsgifvaresidan äro de aftalsträffande organisationerna

likaledes ofta afdelningar af hufvudorganisationer och omfatta i

en mängd fall, särskildt inom byggnadsverksamheten och

handtverket, endast enstaka orter, i andra ett flertal orter inom samma

näringsgren. Att aftal träffas med enskilda arbetsgifvare, hvilka

tillhöra arbetsgifvareorganisation, förekommer äfven, som ofvan

1 Härvidlag torde dock böra påpekas, att just sådana aftal kunna hafva undgått

att uppmärksammas vid materialets insamlande (se ofvan ss. 7 8).

92

KOLLEKTIVAFTALET I SVERIGE.

nämnts. Ofta undertecknas ett aftal icke blott af arbetsgivareorganisationen,

utan äfven af de medlemmar, som aftalet afser, eu procedur

som kan vara af praktiskt intresse, i synnerhet då organisationen ej

vunnit nödig stadga. Aftal med rent lokala, fristående arbetsgivareorganisationer

förekomma, i hvilken utsträckning är dock svårt

att afgöra, då det ofta icke framgår af organisationens namn,

huruvida den tillhör någon hufvudorganisation eller ej, och

uppgifter öfver samtliga arbetsgifvareorganisationers underafdelningar

ej funnits tillgängliga. Detta förhållande bör beaktas jämväl

vid studium af tab. 21, som afser att gifva en öfversikt öfver de

mera betydande arbetsgivare- och arbetareorganisationer, som träffat

eller godkänt kollektivaftal inom olika näringsgrenar. Ett sammandrag

af denna tabell (tab. litt. J.), angifvande antalet kollektivaftal,

som träffats af hvar och en af de viktigaste arbetsgivare- och

arbetareorganisationerna, meddelas å nästföljande sida.

Ej sällan innebär hufvudorganisationens underskrift, icke att organisationen

är medpart till aftalet, utan endast ett godkännande från

dess sida af kollektivaftalet ifråga. Detta har sin grund däri, att enligt

de flesta organisationers stadgar en afdelning eller en medlem

ej äger rätt att träffa kollektivaftal, utan att detta blifvit granskadt

och godkändt af hufvudorganisationens styrelse.1 Ett dylikt godkännande

af hufvudorganisationen medför emellertid äfven ett visst

skydd för kollektivaftalet.

Att hufvudorganisationen uppträder som medpart till aftalet

eller såsom godkännande afdelnings eller medlems aftal förekommer

på arbetsgifvaresidan i 145 aftal, omfattande 809 arbetsgifvare och

27,485 arbetare, på arbetaresidan i 412 aftal, omfattande 627 arbetsgifvare

och 75,533 arbetare. Enbart på arbetsgifvaresidan äro 34

aftal, omfattande 399 arbetsgifvare och 7,652 arbetare, godkända af

hufvudorganisation, enbart på arbetaresidan 301 aftal, omfattande

217 arbetsgifvare och 55,700 arbetare. På såväl arbetsgifvare- som

arbetaresidan har sådant godkännande ägt rum i 111 aftal, omfattande

410 arbetsgifvare och 19,833 arbetare.

Medräknas de ofvan omnämnda kollektivaftal. hvilka träffats

enbart af hufvudorganisationer, torde hufvudorganisåtionerna på

arbetsgifvaresidan i en eller annan egenskap hafva underskrifvit

aftal, omfattande något mer än en fjärdedel af hela antalet af kollektivaftal

berörda arbetare, och hufvudorganisationerna på arbetaresidan

aftal, omfattande inemot hälften af hela antalet af kollektivaftal

berörda arbetare.

1 Det händer ofta, att aftal träffas under uttryckligt förbehåll af hufvudorganisationens

godkännande. Med hufvudorganisation afses på arbetaresidan fackförblind.

Landsorganisationen har underskrifvit riksaftalet inom verkstadsindustrien

och en del mera omfattande uppgörelser med Svenska arbetsgifvareföreningen.

93

ab. litt. J. Antal kollektivaftal, träffade eller godkända af mera betydande

arbetsgivare- och arbetareorganisationer.1

Arbetsgivareorganisationer.

Namn.

Allmänna arbetsgivareföreningen . . .

Allmänna svenska boktryckareföreningen

Centrala arbetsgivareförbundet ....

Grafiska reproduktionsanstalternas förening

Järnbruksförbundet ..........

Kristianstads läns jordbrukareförening . .

Malmöhus läns trädgårdsodlareförening .

Norrlands stufvareförbund.......

Skånes skomakeriidkares distriktsförening

Skånska landtmännens arbetsgifvareförening

Svenska arbetsgifvareföreningen.....

Svenska bryggareföreningen.......

Svenska oigarrfabrikantföreningen ....

Svenska elektriska arbetsgifvareföreningen

Svenska garfveriidkareföreningen . . • •

Svenska järnvägarnes arbetsgifvareförening

Svenska kakelindustriidkareföreningen . .

Svenska sko- och nåtlingsfabrikantföreningen

Svenska stenindustriförbundets ostkustförening

Svenska torfindustriens arbetsgivareförening

Svenska väg- och vattenbyggarnes arbetsgivareförbund

............

Sveriges bageriidkareförening.......

Sveriges bleck- och plåtslageriarbetsgifvare

förbund.

..............

Sveriges handskfabrikantförening.....

Sveriges kakelfabrikantförening......

Sveriges målarmästareförening

Antal

aftal.

88

l8

10

l8

2

3

1

3

2

2

76

6

l8

1

13

28

33 * *

1

2

2

6

12

2

l8

l8

1

Antal

Namn

Sveriges pappersbruksförbund.......j 4

Sveriges redareförening.........

Sveriges repslageriidkareförening ....

Sveriges textilindustriförbund......

Sveriges träindustriförbund.......

Sveriges verkstadsförening.......

Södra Sveriges byggmästareförbund . . .

2

1

10

17

28

18

Arbetareorganisationer.

Byggnadsträarbetareförbundet.....

Internationella litografiska förbundet . .

Internationella tobaksarbetareförbundet .

Kemisk-tekniska kvarn- och läderarbetareförbundet

(De förenade förbunden) . .

Kvinnornas fackförbund........

Mellersta Sveriges landtarbetareförbund .

Pälsvaruarbetareförbundet.......

Skandinaviska sadelmakare- o. tapetserareförb

Skånska landtarbetareförbundet ....

Svenska arbetareförbundet.......

Svenska bageri- o. konditoriarbetareförbundet

Svenska bleck- o. plåtslageriarbetareförbundet

Svenska bokbinderiarbetareförbundet ....

Svenska bryggeriarbetareförbundet.....

Svenska elektriska arbetareförbundet ....

Svenska frisörbiträdesförbundet......

Svenska förgylleri- o. glasmästeriarbetareförb.

Svenska gjutareförbundet.........

Svenska glasarbetareförbundet.......

Svenska grof- och fabriksarbetareförbundet .

Svenska grufarbetareförbundet.......

Svenska handskarbetareförbundet.....

Svenska hattarbetareförbundet.......

Svenska järn- och metallarbetareförbundet .

Svenska järnvägsbyggnadsarb.-fackföreningen

(afd. 92 af Sv. grof- o. fabriksarbetareförb.)

Svenska järnvägsmannaförbundet......

Svenska kakelugnsmakareförbundet.....

Svenska korkarbetareförbundet.......

Svenska lokomotivförare- och eldareförbundet

Svenska maskinistförbundet........

Svenska maskinist- och eldareförbundet . . .

Svenska murareförbundet.........

Svenska måleriarbetareförbundet......

Svenska sjömans- och eldareförbundet....

Svenska skoarbetareförbundet.......

Svenska skrädderiarbetareförbundet ....

Svenska slakteri- och charkuteriarbetareförb.

Svenska spårvägsförbundet........

Svenska stenhuggareförbundet.......

Svenska stuckatörförbundet........

Svenska sågverksindustriarbetareförbundet. .

Svenska textilarbetareförbundet......

Svenska transportarbetareförbundet.....

Svenska träarbetareförbundet.......

Svenska trädgårdsarbetareförbundet.....

Svenska tunnbinderiarbetareförbundet ....

Svenska typografförbundet.....• . . .

Svenska varuutkörare- o. handelsarbetareförb.

11

203

60

4

1

23

15

553

79

40

12

49

63

4

12

113

O

3763

7

l2

5

1213

24

65

33

5

2

23

28

45

48

2

70

73

12

9

37

3

48

58

111

182 3

2

12

28

26

1 Större föreningar hafva hvar för sig upptagits, äfven om de utgöra afdelningar af annan organisa

tion.

Aftal, som träffats af lokala föreningar och icke godkänts af vederbörande hufvudorganisation, hafva

ej upptagits i denna öfversikt. De upplysningar, hvilka erhållits yr föreliggande material angående hufvud

organisationer,

af hvilka sådana föreningar utgöra afdelningar, liksom äfven förändringar i organisations

förhållandena

innan februari 1909, återfinnas i noterna till tab. 21. — 2 Itiks aftal. 3 Däraf ett riksaftal.

91 KOLLEKTIVAVTALET I SVERIGE.

Ett flertal På samma arbetsställe finnas ofta flera olika arbetareorganisa

°rner*som°

^oner> ic^e blott på grund däraf att fackförbunden vanligen ej omfatparter.

ta samtliga arbetare inom en industri utan inskränka sig till ett eller

nagra hvarandra närstående fack,1 utan äfven emedan arbetare inom

samma fack på grund af olika politiska eller religiösa åsikter ansluta

sig till olika organisationer. Samme arbetsgivare kan därför se

sig nödsakad att träffa flera olika aftal med sina arbetare. Ett icke

enastående exempel härpå erbjuder en korgfabrik i Malmö, som träffat

icke mindre än sju aftal med lika många fackföreningar. Att

detta medför betydande olägenheter är tydligt, i all synnerhet om aftalen

ej utlöpa samtidigt eller hafva olika allmänna bestämmelser.

Därför sammanslås allt oftare sådana aftal till ett enda, och samtliga

arbetareorganisationer inom aftalsområdet underskrifva ett gemensamt

aftal. 35 aftal hafva sålunda flera organisationer som part på

arbetaresidan. De omfatta 396 arbetsgifvare och 43,815 arbetare.

Äfven om samtliga organisationer inom aftalsområdet på detta

sätt bundit sig, kvarstå emellertid de oorganiserade arbetarne. Som

nedan närmare utvecklas, nöjer man sig i de flesta fall med att utsträcka

aftalsvillkoren utan vidare äfven till dessa arbetare, enär

det möter svårigheter att med dem träffa aftal med bindande verkan.

I några få fall, 8 aftal omfattande 12 arbetsgifvare och 852 arbetare,

har man emellertid latit äfven de oorganiserade arbetarne genom ombud

deltaga i underhandlingarna och underskrifva aftalet jämsides

med organisationerna. Aftalet mellan Skånska cementaktiebolaget

och dess arbetare i Limhamn (se del II, s. 327) ger en god bild af

den mängd olika grupper arbetare, som understundom uppträda som

gemensamma parter på arbetaresidan. Ifrågavarande aftal är på

arbetaresidan underskrifvet af ombud för fem fackföreningar, däribland

en afdelning af Svenska arbetareförbundet, för ett fackförbund,

för samtliga arbetare inom tre fack samt för de oorganiserade arbetarne

inom 7 olika fack. På arbetsgifvaresidan kan äfven förekomma,

att flera organisationer eller organisationer jämte enskilda personer

äro gemensamma parter till samma aftal. Det förra är fallet i

14 aftal, omfattande 716 arbetsgifvare och 7,376 arbetare, det senare

i 16 aftal, omfattande 285 arbetsgifvare och 1,892 arbetare. Som

exempel på aftal med flera arbetsgifvareorganisationer som parter kan

nämnas riksaftalet för tillverkning och uppsättning af kakelugnar

(se del II, ss. 391—397), som på arbetsgifvaresidan träffats af Sveriges

kakelfabrikantförening för fabrikanterna och af Sveriges kabelindustriidkareförening

för sättmästarne samt öfriga smärre arbetsgivare.

Dessutom är aftalet underskrifvet af dessa föreningars resp.

hufvudorganisationer, Svenska arbetsgifvareföreningen och Centrala

arbetsgifvareförbundet.

1 Jfr ofvan ss. 24 ff.

95

III. Kollektivaltalens giltighetsområde och

giltighetstid.

I föregående kapitel har omnämnts, att omkring hälften af alla Koiiekti™rtakollektivaftal

i Sverige äro träffade med en enskild arbets- et so mr if<i é"

gifvare och sålunda omfatta hvart och ett endast ett arbetsställe.

Denna form att ingå kollektivaftal är emellertid inom de flesta näringsgrenar

endast det första utvecklingsstadiet. Det ligger nämligen

i båda parternas intresse att utvidga af talsområdet; för arbetsgifvaren

är det gifvetvis till nackdel, om hans konkurrenter erhålla

arbetskraft på förmånligare villkor än han själf, för arbetarne gäller

det att tillse, att de erhållna fördelarna icke äfventyras genom lägre

arbetsvillkor på andra arbetsplatser. De arbetare, som arbeta under

sämre arbetsvillkor, och de arbetsgifvare, som måste köpa arbetskraften

dyrare, komma att fordra af organisationerna, att dessa genomdrifva

likartade arbetsvillkor öfver så stor del som möjligt af sitt

maktområde.

Har en arbetareorganisation sålunda lyckats träffa aftal med en Ortsaftal.

arbetsgifvare, kommer den att inrikta sin sträfvan på att erhålla lika- »

lydande aftal med andra företag inom branschen, hos hvilka den har

medlemmar anställda.1 Nästa steg är, att alla dessa arbetsgifvare drifva

gemensamma underhandlingar och träffa ett gemensamt aftal, hvarefter

de arbetsgifvare, som senare ingå på aftalet, ofta biträda detsamma

utan att träffa särskilda aftal Irvar för sig. Ännu närmare

till hands ligger naturligtvis ett dylikt förfaringssätt, om äfven arbetsgifvarne

sammanslutit sig i en organisation. Har ett aftal på

detta sätt kommit att omfatta större delen af ifrågavarande näringsgren

eller yrke på en ort, plägar man benämna detsamma ortsaftal.

Ortsaftalet omfattar vanligen ej blott de företag, hvilkas representanter

underskrifvit detsamma, utan utgör ofta en norm för hela industrien

eller yrket på orten, ej blott så att det influerar på arbetsvillkoren

i allmänhet, utan det tillämpas utan vidare godkännande af

så godt som samtliga ortens arbetsgifvare inom yrket ifråga.

1 Det är icke ovanligt, att kollektivaftal träffas under förbehåll, att samma

eller likalydande aftal godkännes äfven af andra arbetsgifvare inom samma bransch.

96

KOLLEKTIVAFTAEET I SVERIGE.

Distriktsoch

riksaftal.

Mellanfor

mer.

Utbredningen

af

riksaftal,

distriktsaftal,

ortsaftal

och

aftal för

enstaka arbetsplatser.

På ungefär samma sätt som den ofvan skildrade utvecklingen

från aftal för enskilda arbetsplatser till ortsaftal ägt rum, kunna koliektivaftal

utvecklas till distriktsaftal eller riksaftal, livilka omfatta

ett flertal arbetsställen inom en industri1, det förra inom ett större

bcgränsadt område af riket, det senare inom riket i dess helhet.

Emellertid finnas äfven mellanformer emellan de ofvan beskrifna

fyra hufvudkategorierna. På samma sätt som ett aftal för en enskild

arbetsplats kan tagas som förebild för andra aftal inom branschen

på orten, och samma arbetsvillkor sålunda kunna blifva gällande

öfver hela orten, utan att dock ett ortsaftal kommit till stånd, hafva

äfven för hela industrier träffats likalydande aftal med ett stort

antal arbetsgivare, och samma arbetsvillkor kunna sålunda vara genomförda

öfver större delen af en industri, oaktadt aftalen endast

gälla enskilda arbetsställen. Detta är fallet t. ex. inom tändsticksindustrien

och i stort sedt vid de enskilda järnvägarne. Inom snickeriindustrien

framträder detta förhållande ännu skarpare, då de båda

huvudorganisationerna här träffat öfverenskommelse att använda

samma formulär vid alla aftal, som ingås för deras medlemmar (se del

II, ss. 192—195). Lönebestämmelserna kunna visserligen här variera

vid de olika arbetsplatserna, men detta torde äfven på grund af lefnadskostnadernas

växlingar ofta blifva fallet, då lönebestämmelserna

för en hel industri mera detaljeradt regleras genom riksaftal (jfr nedan

s. 167).

Slutligen bör påpekas, att hvarken ortsaftal, distriktsaftal eller

riksaftal under nuvarande organisationsförhållanden någonsin omfatta

samtliga arbetsplatser inom ifrågavarande område. Om ett aftal

endast omfattar ett fåtal arbetsplaster af föga betydelse på en ort,

kan man emellertid ej hänföra detsamma till ortsaftal i egentlig mening,

och detsamma gäller de öfriga kategorierna. Å andra sidan kan,

t. ex. inom stufverirörelsen, ett aftal med en enda firma faktiskt spela

samma roll som ett ortsaftal. Äfven här blifva gränserna sålunda

sväfvande.

Till grund för nedanstående öfversikt i tab. litt. K. liksom äfven

för tab. 5, af hvilken den förra utgör ett sammandrag, har emellertid

lagts formen för aftalens träffande, men icke endast det förhållandet,

att faktiskt samma arbetsvillkor kunna vara gällande öfver ett större

eller mindre område.

De flesta kollektivaftalen eller 1,105, omfattande 913 arbetsgivare

och 111,750 arbetare (43,6 % af samtliga af aftal berörda arbetare),

afse sålunda endast en arbetsplats. Den därnäst största gruppen

utgöres af ortsaftalen, hvilka äro 781, omfattande 9,088 arbets

1

Riksaftalet för de mekaniska verkstäderna omfattar äfven elektriska verkstäder,

skeppsvarf, vagnfabriker och en stor del af järn- och stålvaruindustrien.

Detta ^ är sålunda ett exempel på, att riksaftalet ej behöfver vara begränsadt till en

enda industri, utan kan sträcka sig öfver flera närbesläktade industrigrenar.

KOLLEKTIVAVTALENS LOKALA GILTIGHETSOMRÅDE.

97

gifvare och 84,083 arbetare (32,8 % af hela antalet af aftal berörda

arbetare). Aftalen inom dessa båda aftalsgrupper omfatta sålunda

tillsammans 76,4 % af hela antalet arbetare, berörda af kollektivaftal.

Af de återstående 23,6 % beröras 7,5 % eller 19,111 arbetare af 76 distriktsaftal,

omfattande 449 arbetsgifvare, och 16,1 % eller 41,006

arbetare af 9 riksaftal, omfattande 884 arbetsgifvare. ■

Aftal för enskilda arbetsplatser och ortsaftal äro sålunda de båda

hufvudgruppema; distriktsaftal och riksaftal kunna förekomma endast

inom näringsgrenar, där organisationsväsendet och kollektivaftalet

nått en betydande utveckling. Riksaftal hade vid den tidpunkt,

till hvilken förevarande undersökning sträcker sig, i Sverige träffats

för cigarrindustrien, för handskindustrien, för boktryckeriindustrien,

för de kemigrafiska anstalterna, för mekaniska verkstadsindustrien,

elektriska verkstäder, skeppsvarf, båtbyggerier och vagnfabriker

samt en del af järn- och stålvaruindustrien, för elektriska

montöryrket, för tillverkning och uppsättning af kakelugnar

samt för examinerade maskinister å ångfartyg. Som jämförelse kan

nämnas, att i Tyskland sådana aftal förekomma hufvudsakligen endast

inom den grafiska industriens olika grenar1.

Egentliga distriktsaftal förekomma så godt som uteslutande

irom industrier, som äro starkt lokaliserade i en viss landsdel, såsom

stenhuggerierna på västkusten och i Blekinge eller glasbruken

i Småland. Kollektivaftal för enskilda arbetsplatser finnas inom så

godt som alla näringsgrenar, helt naturligt, då de som ofvan framhållits

vanligen utgöra den lägsta formen för kollektivaf talets ingående.

Af tab. litt. K. framgår emellertid tydligt, att denna aftalsform

är så godt som allenahärskande inom den egentliga fabriksindustrien,

i den mån distrikts- eller riksaftal icke där träffats. Ortsaftalen

däremot förekomma talrikast inom handtverket, byggnadsverksamheten,

handel- och varulager, åkeri- och stufverirörelse. Samtliga

dessa näringsgrenar och yrken hafva en lokalt begränsad marknad,

ett ytterligare bevis för att det, som ofvan framhållits, är marknadens

utsträckning, hvilken jämte organisationsförhållandena i de flesta fall

afgör kollektivaftalets lokala giltighetsområde. Detta framgår än

1 Under åren 1908 och 1909 har i Sverige utvecklingen mot riksaftal fortskridit

snabht. Sålnnda må erinras om aftalen för järnbruk och järngrufvor (se del II ss.

263 ff.), för skofabrikerna, för de enskilda järnvägarne, för byggnadsverksamheten,

byggnadsämnesindustrien, bnteljglasbruken och sågverksindustrien. Det senare har

emellertid en karaktär, som i mycket påminner om öfverenskommelsen inom snickeriindustrien

(se ofvan). Öfverhufvud kännetecknas de under senare tid ingångna riksaftalen

däraf, att aftalen hufvudsakligen gälla s. k. allmänna bestämmelser och

understundom arbetstiden, under det att arbetslönen fortfarande regleras för hvarje

arbetsställe eller hvarje ort. I samband härmed må erinras om ackordsprislistorna

Inom verkstadsindustrien (se nedan s. 149). Underhandlingar om gemensamma s. k.

allmänna bestämmelser hafva pågått inom pappers-, trämasse-, textil- och lagerskrädderiindustrierna.

Slutligen torde böra påpekas öfverenskommelserna mellan Svenska

arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen (se ss. 918 o. 223.)-

7—082273. Kollektivaftal.

98

Tab. litt. K. Kollektiv

-

Riksaftal.

.Distriktsaftal.

Näringsgrenar.

Anta

Antal arbetare

Anta

Antal arbetare.

aftal

Absolut.

aftal

Absolut.

%■

I. Jordbruk- och trädgårdsskötsel . . .

_

_

_

4

546

296

J ordbruk..............

—

—

—

4

546

33''6

Trädgårdsskötsel...........

—

—

—

—

—

II. Skogsbruk.............

—

—

—

—

—

—

III. Grufdrift.............

—

—

—

4

2,119

44T

IV. Närings- och njutningsämnesindustri

i

3,247

137

5

165

07

Fabriker..............

i

3,247

167

1

41

0''2

Handtverk..............

—

—

4

124

2''9

V. Textilindustri...........

—

—

—

1

13

01

Fabriker..............

—

—

—

—

—

—

Handtverk..............

—

—

—

1

13

—

VI. Beklädnadsindustri.........

i

316

2 1

7

145

10

Fabriker..............

i

316

57

—

—

—

Handtverk..............

—

—

—

7

145

1-5

VII. Läder-, hår- och gummivaruindustri .

—

—

—

—

—

—

Fabriker..............

—

—

—

—

—

—

Handtverk..............

—

—

—

—

—

—

VIII. Trävaruindustri..........

—

—

—

4

92

0 5

Fabriker..............

—

—

—

1

25

02

Handtverk..............

_

—

—

3

67

2''4

IX. Trämasse- och pappersindustri . . .

—

—

—

1

176

15

Fabriker..............

—

—

—

—

—

—

Handtverk..............

—

—

—

1

176

4-7

X. Grafisk industri..........

2

6.828

868

—

—

—

XI. Malm för ädling sindustri.......

—

—

—

—

—

—

XII. Metallindustri...........

,_

—

—

1

25

0''3

Fabriker..............

—

—

—

—

—

—

Handtverk..............

—

—

—

1

25

07

XIII. Maskin- och skeppsbyggnadsindustri

3

27,536

88 1

—

—

—

Fabriker..............

3

27,536

88''3

—

-

—

Handtverk..............

—

—

—

—

—

—

XIV. Jord- och stenindustri........

1

1,479

8 5

8

4,633

26 8

XV. Kemislc-teknisk industri.......

—

—

—

—

—

—

XVI. Byggnadsverksamhet........

—

—

—

9

499

11

XVII. Allmänna arbeten..........

—

_

_

_

_

_

I kommunal och statens drift.....

—

—

—

_

_

_

I enskild drift............

—

—

—

—

—

—

XVIII. Handel och varulager........

—

—

—

2

20

0''6

XIX. landtransport...........

—

—

—

21

8.660 1

34 8

Åkeri- och stufverirörelse.......

—

—

—

6

1,035

11-3

Järnvägs- och spårvägsdrift samt telefon

—

—

—

15

7,625

48-7

XX. Sjötransport............

1

1,600

411

9

2,018

51-8

XXI. Diverse...............

—

—

—

—

—

—

Summa

Däraf:

9

41,006

161

76

19,111

7-5

Fabriker..............

8

39,406

29-2

10

4,699

35

Handtverk och byggnadsverksamhet . .

—

—

—

26

1,049

1-5

99

aftalens giltighetsområde.

Ortsaftal.

1

Aftal för enskilda arbetsplatser.

Hela antalet

Antal

Antal arbetare.

Antal

Antal arbetare.

aftal.

Absolut.

0/

/ ''

aftal.

Absolut.

%■

4

213

11-5

19

1,089

58''9

27

1.848

I.

—

—

—

18

1.079

66-4

22

1.625

4

213

—

1

10

—

5

223

—

— ‘

—

8

1,376

—

8

1,376

11.

—

—

—

13

2,694

55 9

17

4,813

III.

122

8,360

35l

143

11.987

50''5

271

23.759

IV..

42

4,362

22-5

135

11.777

60''6

179

19,427

80

3.998

92-2

8

210

4''9

92

4,332

9

3.290

26 3

60

9.196

73''6

70

12.499

V.

7

3,235

26-2

54

9,111

73 8

61

12.346

2

55

—

6

85

—

9

153

134

7.820

522

73

6.690

44''7

215

14,971

VI.

5

451

8-1

52

4,804

86-2

58

5.571

129

7,369

78-4

21

1,886

20''1

157

9,400

36

1.035

305

42

2.353

69''5

78

3.388

VII.

I

9

0-4

40

2,245

99-6

41

2,254

35

1,026

90-5

2

108

9''5

37

1.134

52

4.033

23''2

154

13.888

76''3

210

18.013

VIIL

15

1.732

11 2

145

13,700

88-6

161

15,457

37

2,301

90-7

9

188

6''9

49

2.556

12

3.533

29''2

46

8.386

69 3

59

12.095

IX.

—

—

—

45

8,357

100-0

45

8.357

12

3,533

94-5

i

29

0''8

14

3,738

3

554

7''1

12

475

6 1

17

7,857

X.

—

—

—

22

2,940

1000

22

2,910

XI-

1 50

3,415

39 6

72

5,179

60 1

123

8,619

XII.

2

246

4-9

58

4.780

95-1

60

5.026

48

3,169

88-2

14

399

111

63

3,593

8

429

08

47

3,480

11-1

58

31.445

XIII.

2

157

0-5

47

3,480

112

52

31.173

G

272

—

—

—

—

6

272

23

2,033

118

122

9.148

52''9

154

17,293

XIV.

6

157

2-2

54

7.154

97''8

00

7.311

XV.

230

39,152

84-5

42

6,680

14-4

281

46,331

XVI.

3

617

6''5

45

8.828

93''5

48

9,445

XVII.

—

—

—

41

8,774

100''0

41

8.774

3

617

4

54

—

7

671

39

2,714

852

32

451

14''2

73

3,185

XVIII.

50

6.728

27-1

95

9.463

381

166

24,851

XIX.

50

6,728

73-2

18

1.425

15" 5

74

9.188

—

—

—

77

8,038

51''3

92

15,663

—

—

—

3

277

7''1

13

3.S95

XX.

—

—

—

1

16

—

1

16

XXI.

781

84,083

32 8

1,105

111,750

43 6

1,971

255,950

106

12,936

9-6

786

77,971

577

910

135,012

579

60,875

85'' 1

103

9,585

13''4

708

71,509

100

KOLLEKTIVAPT A LET I SVERIGE.

Kollekt! v.afitalens

giltighetstid.

tydligare af de mera detaljerade uppgifterna i tab. 5, som visa, att de

ortsaftal, som förekomma inom fabriksindustrien, äro att finna inom

sådana näringsgrenar, hvilka såsom bryggerinäringen kunna sägas

sakna åtminstone någon mera afsevärd interlokal konkurrens. Inom

stenhuggerierna omfatta distriktsaftalen hufvudsakligen de företag,

som producera för export, under det att ortsaftal träffats för huggning

af sten på byggnadsplatserna. Utan undantag är dock icke

denna regel. Där en industri har vissa skarpt begränsade centra, såsom

textilindustrien i Norrköping och i Borås, hafva ortsaftal träffats

inom densamma, oaktadt afsättningen icke är lokal, förmodligen

.dock endast som en öfvergång till andra aftalsformer.

Kollektivaftalens giltighetstid har gjorts till föremål för behandling

i tab. 6, hvars hufvudresultat meddelas nedan i tab. litt. L. Giltighetstiden

kan, som synes, vara ganska varierande och växlar för här